# ID: svediakorp-gov2332
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 125,152
# sentences: 3,539
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
samkpm®® BraoaBwÅEviiMBHs
VH 0 T 0 K 0 L L
VID
Lagliiua Kikiila^en i Stockholm
Åren 1859 oell 1860*
TIOI»£ §AHL11GUI.
1= Afdelningen:
ExpedUions-Ulskoltels Förslag till Rikets Sländers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Magt, m. m.
mmm mm.
, r
k:.
U It "ii.. : . M'
-.4 v ■ i; . Jt ' ■ ■. ■
' ; '‘JfSF . ,.j
• .W'\i - •
i '?■ Vi !
*
Expedilions-Ulskottels Forsing till imil eril. Skrifvelse, N:o I. 1
IV !ö 1.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. oell Adeln den 12 Nov. 1839.
Preste-Ståndet den 12 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bondc-Slåndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Deras Maj:ters
Konungens och Drottningens Kröning.
S. A. K.
Rikets Ständer, hvilka nu lör första gången efter E. K. Majlis uppstigande på
thronell äro till riksdag församlade, hafva ansett, all en hland de första underdåniga
framställningar, dem de höra göra, är, det E. K. Majit måtte i nåder utsätta dag för
Sin egen och Sin höga Gemåls Kröning, här i hufvudstaden under nu började riksmöte.
Denna högtidliga akt, genom många seklers bruk kär och betydelsefull för nationen, i hvars
föreställningssätt den sammanvuxit med begreppet om Konunga-styrelse, har fordom varit
uttryckligen i lag föreskrifven och omnämnes äfven i en af våra nu gällande Grundlagar,
eller Successions-ordningen, såsom en gifven följd af thronbestigning.
Rikets Ständer få sålunda härmed framställa den underdåniga anhållan, att E.
K. Majit behagade låta E. Majlis och H. Majit Drottningens Kröning försiggå å den
dag under innevarande riksmöte, som E. K. Majit i nåder dertill täckes bestämma.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den lfi November 1859.
II ih. lill II. St. Prat. 1859 Sf 1860. 10 Sami. I A fä. I Raft.
1
9
Expeditions-(Jinhollets Förslag till i/ndrrd. Skrifvelse, N:o 2.
Ho 2.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 19 Nov. 1839.
Presle-Ståndet den 19 — —
Borgare-Slåridel den 16 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Kondoleans-adress till Hennes Maj:t
Enhe-Drottning Josephina.
AlIcrnAdigsta Drottning!
Svea Rikes Ständer hafva beredt sig detta tillfälle att i underdånighet få framförda
uttrycken af Svenska Folkets deltagande i den djupa sorg, som träffat E. Majlis
hjerta vid förlusten af Dess högtälskade Gemål. Med detta innerliga deltagande förenar
sig hela landels beundran för den outtröttliga ömhet, hvarmed E. Majit vid plågans
läger vakade öfver det oförgätliga föremålet för Sin och allas kärlek under den svåra
pröfning, som föregick den ädle Konungens död. E. Majlis hulda omvårdnad var länge
ett stöd för hoppet, och då detta slutligen måste vika för döden, vann E. Maj:ts allt försakande
kärlek det varmaste och rättmätigaste erkännande i hvarje fosterländskt bröst.
Den sanna qvinlighelen, alltid mäktig al försakelser och uppoffringar, utöfvar sitt ljufva
oell milda kall, lika omsorgsfullt på thronen, som i hyddan; och aldrig skola utplånas
de intryck af uppfyllda trohetslöften, som E. Majit lemnat lill föresyn för den Svenska
makan och modren.
Mätte den Högste, som tröstar och hugsvalar i de svåraste pröfningar och lidanden,
gifva E. Majit styrka att bära det hårda slag, hvarmed Han i sin vishet hemsökt
E. Majit och Konungahuset! Denna önskan är lika uppriktig hos Svenska folket, som
dess sorg öfver den bortgångne djupt saknade Landsfadren, till hvars namn i häfderna
sluter sig minnet af E. Majlis dygder.
Rikets Ständer anhålla med djupaste vördnad alt i E. Majits nådiga bevågenhet
städse få vara inneslutne.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 19 November 1859.
Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skri fralse, I\':o 2. 3
Hennes Majlis egenhäridiga svar härå. hvaraf ett exemplar aflemnats lill hvarje
Riks-Stånd, är af följande lydelse:
Mina Herrar!
Med tacksamt och upprördi hjerta emotlager jag uttrycken af Rikets Ständers
deltagande uti den djupa sorg, som (räflat mig. Den allmänna saknaden, som följde
den älskade Konungen till grafven, var ett rörande bevis på erkännandet af allt det
ädla och goda Han velat och utfört.
När jag lemnade Fädernehemmet gaf jag ett heligt löfte att dela såväl sorgen
som glädjen med min adle Make, alt älska det land Han så högt älskade. Vid uppfyllandet
af dessa pligter följde jag blott mitt hjertås böjelse, jag fann min lycka uti
den tillgifvenhet, som mölle mig i mitt nya fädernesland; hågkomsten deraf förvaras i
tacksamt minne.
I 36 år var jag dagligt vittne till min Gemåls höga egenskaper, till Hans outtröttliga
bemödanden för sitt folks ära och förkofran, till Hans ödmjukhet i lyckan och
sist till Hans undergifvenhet under de långa pröfningar, som det behagade Gud att
skicka honom.
Den älskade hädangångne sörjde stundom öfver oförmågan ali längre kunna
verka faderligt för sitt folk, men aldrig hördes Han klaga. Det rätta och sanna ville
Han, att omfatta alla med kärlek var ett behof för Hans varma hjerta! Detta arf mottager
jag, mine Herrar, och om jag ej kan verka, som min ädle Make, för folkets
lycka, kan jag dock som Han, älska detsamma, önska dess väl, och anropa Gud att
beskydda Sveriges framtida öde!
Jag beder Svea Rikets Ständer emottaga dessa uttryck af uppriktig tacksamhet,
samt försäkran om min fortfarande välvilja och bevågenhet".
J os ephi ne.
4
Expeditions-Utskotlels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 3.
\so 3.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Jun. 1860.
Preste-Slåndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om ändring i 5 och 6 §§ Regeringsformen
i afseende å Stats-Rådets sammansättning.
(Konst.-Utslcs Mern. N:o 2.)
8. A. K.
Medelst nådig Proposition af den 0 Oct. 1857 har E. K. Majit föreslagit den ändring
uti 5 och 6 §§ Regeringsformen i afseende på Stats-Rådets sammansättning, att
Stats-Rådets antal skulle ökas med 2:ne, utaf hvilka den ene skulle blifva Chef för ett
nytt Departement för allmänna arbeten och kommunikations-anstalter, samt den andre
vara Stats-råd utan Departement, så att desse Stats-råd blefve fyra i stället för tre.
Till stöd för denna nådiga framställning, i hvad densamma afsåg inrättandet al
ett nytt Stals-departement, har E. K. Majit behagat anföra, hurusom det med befolkningens
till vext samt jordbrukets, handelns och andra näringars framsteg allt mer tilltagande
behofvet af förbättrade och utvidgade kommunikationsanstalter riktat E. K. Majits uppmärksamhet
på vigten deraf, att åt denna gren af statsförvaltningen gifves större enhet,
än som under närvarande förhållanden kan påräknas. Att alla frågor, som hafva afseende
på allmänna arbeten, hvilka antingen af Slaten eller med understöd af statsmedel
samt under offentlig uppsigt och kontroll verkställas för kommunikationernas befrämjande
eller landels uppodling eller andra industriella ändamål till allmänt gagn, hänföras
under en egen gemensam styrelse och ledning, vore desto angelägnare, ju mera omfånget
af dessa företag vidgas. Enligt den vid Stats-Rådets förändrade organisation
den 16 Maj 1840 utfärdade stadga, angående ärendenas fördelning emellan de särskilda
Stats-departemenlen tillkomme det Civil-departementet, bland annat, att handlägga frågor,
som afse skjutsväsendet, gästgifveriet allmänna vägar, broar, färjor, kanaler och andra
kommunikationsanstalter, med undantag af post- och telegraf-inrältningarne. Alla dessa
frågor utgjorde dock, genom sin beskaffenhet, en särskild afdelning af förvaltningsären
-
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:0 3.
5
dena, hvars mångfald och betydenhet otvifvelaktig! innan kort komme att till vexa i den
grad, att deras handläggning med erforderlig drift och sakkännedom icke stöde att förena
med öfriga hvar för sig vigtiga föremål, som dessutom tillhörde nämnde Departement,
der ärendenas mängd så lillvext, att E. K. Maj:t deruti funne ett ytterligare skäl
att under ett särskildt Departement sammanföra de deribland, hvilka angå kommunikations-anslalterna
i allmänhet tillika med alla sådana af Staten bekostade eller understödde
arbeten, som hade industriens befordrande till ändamål.
I afseende åter å behofvet af ett ytterligare konsullatift Stats-råd är i högstberörde
nådiga Proposition yttradt, att då, vid Departemental-styrelsens införande år 1840,
antalet af Stals-Rådets ledamöter bestämdes lill tio, hvaraf tre utan Departement, ändamålet
med dessa sistnämnde konsultativa Stals-Råds-embeten varit icke blott alt, vid
inträffadl förfall för en Departemenls-cbef, eller då behof af ledighet för någon af'dem
uppstod, hans befattning skulle kunna af ett konsullatift Stats-råd öfvertagas, ulan man
hade derjemte och hufvudsakligast afsell dels att, till besparing i tid lör Departementscheferna,
mindre vigtiga ärenden skulle kunna af Konungen i konseljen a t göras, utan
behof för Departemenls-cheferna att dervid öfvervara hvarandras föredragning, och dels
att, sedan den förut befintliga Allmänna Ärendens Beredning upphört, Konungen skulle
kunna öfverlemna åt de konsultativa Stats-råden att gemensamt med Departementschefen
granska de mål, som genom besvär till Konungen inkomma, på det att dessa
ofta vidlyftiga och invecklade mål, som till antalet årligen ökas, sedermera skulle kunna
blott i korthet inför Konungen i Stals-Rådet anmälas. Men för att dessa flerfaldiga och
vigtiga ändamål med de konsultativa Slatsråds-embetena skulle kunna ernås, vore deras
nuvarande anta! alltför inskränkt och E. K. Majit ansågc derföre angeläget, ali de ökades
till fyra.
Rikets Ständer, som, i den ordning 81 § Regerings-formen föreskri (ver, pröfvat
dessa förslag, hafva visserligen insett vigten af de skäl, som tala för inrättande af det
föreslagna nya Slats-departemenlet; men då Rikets sednast församlade Ständer icke bifallit
de af E. K. Majit lill dem gjorda framställningar om anslag till förbättrade kommunikationer
och andra allmänna arbeten i hela den af E. K. Majit föreslagna omfattning,
samt de förhållanden, under förutsättning hvaraf högstberörde nådiga Proposition afläts,
således numera icke kunna sägas i sin helhet ega rum, hafva Rikets Ständer funnit
sig lör närvarande icke böra till densamma, i hvad den alser inrättandet af ett nytt
Stats-departement, lemna bifall.
Beträffande åter frågan om tillökning i de konsultativa Stals-rådens antal, så hafva
Rikets Ständer trott en sådan tillökning dels icke vara oundgängligen behöflig i och för
tillfällig utöfning af tjenstlediga Deparlements-chefers embeten, dels möjligen kunna bidraga
(ill försvagande af del med Stats-Rådets nuvarande sammansättning åsyftade samband
emellan de olika förvaltningsgrenarne, dels ock kunna leda till en emot Regeringsformens
anda och ordalydelse stridande behandling af en del Regerings-ärenden, hvadan
Rikets Ständer funnit sig icke heller i denna del böra bifalla högstberörde nådiga Proposition.
Hvilket Rikets Ständer lä i underdånighet anmäla, framhärdande etc.
Stockholm den 11 Januari 1860.
6
Expeditions-Utskottets Förslug lill underd. Skrifvelse, N:o 4,
V o 4.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Jari. 1860.
Presle-Slåndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Slåndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse angående de vid denna
riksdag beslutna Grundlag s-ändring ar.
(Konst.-Utsk:s Mein. N:o 2.)
S. A. K.
Efter det Rikets Ständer lill pröfning förehaft åtskilliga vid sisllidne riksdag
väckta och till afgörande vid innevarande riksmöte lagligen beredda förslag till ändrin
gar
i rikets grundlagar, hafva Rikets Ständer samfäldt godkänt de föreslagna lorändringarne
i §§ 17 och 22 i Regerings-formen, åsyftande förstärkning af Ledamölernes antal
uti Högsta Domstolen; i Riksdags-ordningens 41 §, angående rätt för Stats-Rådets
ledamöter att deltaga i Riks-Ståndens gemensamma öfverläggningar; i Riksdags-ordningens
46 § 2 morn., angående Ordförande vid dylika gemensamma öfverläggningar; samt
i Tryckfrihels-förordningens § 1 mom. 8, 9 och 10, om ändring uti de i samma grundlag
genom hänvisning till 8 kap. Missgerningsbalken fastställda straffbestämmelser; genom
hvilka förändringar omförmälde Grundlags-paragrafer och moment komme alt erhålla
följande lydelse, nemligen :
Regerings-formen*
§ 17.
“Konungens domsrätt skall uppdragas minst Tolf, högst Aderton af Honom utnämnde
lagkunnige Män, hvilka fullgjort hvad Författningarne föreskrifva dem, som uti
Domare-embeten må nyttjas, samt i sådana värf ådagalagt insigt, erfarenhet och redlighet.
l)e kallas Justitie-Råd och utgöra Konungens Högsta Domstol. Deras antal må
ej ökas utöfver Tolf, så vida ej Konungen och Riksens Ständer, i den ordning 87 §
stadgar, besluta att Högsta Domstolen skall på afdelningar arbeta; och varde i sådant
fall såväl Juslitie-Rådens antal inom ofvan föreskrifne gränser, som ärendenas fördelning
mellan afdeiningarne i samma ordning bestämde.”
E&peditirms-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 4. 7
§ 22.
”Uti Högsta Domstolen kunna ringare mål pröfvas och algöras af lern Ledamöter,
så ock af lyra, der alla fyra äro om slutet ense.' Ofver vigtigare saker skola minst
sju domina. Ej må flere än åtta Ledamöter på en gång i pröfningen af något mål
deltaga.”
Riksdags-ordningen.
§ 41.
”Stals-Rådets och Högsta Domstolens samtlige Ledamöter, äfvensom Justitie-kansleren
och Jiistitie-ombudsmannen kunna ej säte och stämma i sitt Stånds Plena förnekas,
enär de, enligt hvad hvarje Stånds särskilda ordningar stadga, dertill berättigade
äro; dock för Stals-Rådets Ledamöter de särskilda läll undantagne, då dem, enligt Rcgerings-formen,
uppdraget är, att med Konungslig makt och rätt styra. Utom i dessa
särskilda fall vare ock Stals-Rådets samtlige Ledamöter berättigade att deltaga i sådan
gemensam öfverläggning emellan Riks-Slånden, hvarom i 46 § förmäles. I Utskott eller
val till Ulskotts-ledamöter — — — — — — — — — — — — —
öfvervara. “
§ 46
i:°)
:
2:o) ”Stånden vare medgifvet, ali på ett rum till gemensam öfverläggning rö-  rande allmän, vid Riksdagen under handläggning varande fråga sammanträda, likväl utan
rättighet att der besluta ; och föres dervid ordet af Landlmarskalken, eller, då han är
hindrad, af den närvarande Talman, som, enligt den i 21 § mellan Stånden iakttagna
ordning, närmast är. Önskar ett Stånd — — — — — — — — — —•
Trycktrihcts-Förorduingcu.
§ 1.
8:o.
”Vid rättegångens början — — — — — — — — — — —
böter.
Har Boktryckare, ulan Författarens eller Utgifvarens tillstånd, dess namn en
skrift åsatt, straffes med fängelse å fästning från och med två månader till och med
ett år.”
9:o. "Hvarje skrift — — — — — — — — — — — — —
— — — — — — utgifva.
Utgifvare af Dagblad och periodiska skrifter häfver ej brutit emot Författares
eganderätt, då han i dem insända anonyma skrifter utgifver. Hvilken som å en skrift
8
ExpcdiUons-Litskottets Förslag tili anderd. Skrifvelse, IS:o 5.
bedrägligt titelblad eller orätt förlänare- eller utgifvare-naion utsätter, straffes med fängelse
å fästning från och med sex månader till och med två år. Diktadt namn — —
— — —. — — — — — — — — — — — — hörnlad.’’
10:o. ”Å hvarje skrift varde Boktryckarens namn, tryckningsorten och årtalet
utsatta; uraktlåter Boktryckare sådant, piik le han första gången Trehundra Riksdaler
och andra gången Sexhundra Riksdaler: Sker det tredje gången, vare lian silt boktryckeri
förlustig. Utsätter någon å tryckt skrift falskt Boktryckarenamn eller orätt tryckningsort,
skall han derutöfver dömas till fängelse å fästning från och med Två månader
till och med Ett år. Hvad här — — — — — — — — — — —
_. — — — — — — — — — — — — — dylik beskaffenhet.”
Hvilket allt Rikets Ständer fä i underdånighet anmäla, med anhållan, att ifrågavarande
förändringar i Grundlagarne mätte vinna E. K. Maj:(s nådiga bifall samt sedermera
varda i vanlig ordning kungjorda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 11 Januari 1800.
Wto 5
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 14 Jan. 18fio.
Preste-Ståndel den 14 —- —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Stnndel den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Riksdags-kostnadernas
bestridonde genom Riksgälds-.Kontoret.
(Stals-Utsk:s Meni. N:o G.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva beslulit, alt sådane af nu varande riksdag föranledda utgifter,
som, i likhet med hvad under den sist förlidna egt runi, i anseende till sin natur
eller föremål, dels redan blifvit, dels framdeles blifva, under riksdagens lopp, af E.
K. Majit
Expeditions- UIskotlets Förslag tili underd. Skrifvelse, N:o 6.
9
K. M:t i nåder godkända och å Slals-konloret anvisade, skola, efter afiemnade reqvisilioner
och anställd granskning af verifikalions-handlingarne, Stals-kontorel af Riksgäldskontoret
godtgöras; hvilket beslut Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla;
framhärdande etc.
Stockholm den 18 Januari 1860.
Xo a.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Jan. 1860.
Presle-Slåndet den 14 —
Borgare-Ståndet den 18 — —-
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om ersättning till Kronofogden
And. Rhodin för kontanta medel, 1,971 R:dr 71
Öre R:mt, sorn blifvit en Krono-brefbårare genom rån
fråntagna och derefter måst af Rhodin återgäldas.
(Stats-Utsk:s Utlåtande N:o 10.)
S. A. K.
Genom nådig Proposition af den 27 Oktober sisth år har E. K. M.l meddelat
Rikets Ständer, att, sedan Kronofogden uti Inlands fögderi af Göteborgs och Bohus
län Anders Rhodin, enligt Ii. K. M:ls Befallningshafvandes i länet ordres, indrifvit och
uppburit åtskilliga specificerade medel, lill ett sammanräknadt belopp af 1,971 R:dr 71
öre R:mt, dem han den 22 December 1854 från sitt boställe, uti låst väska, med kronobrefbärare
afsändt till ett posthemman, hvarifrån brefvet borde af postiljon befordras
till närmaste Post-kontor och der, under öppen rekommendation, afgå till E. K. M:ts
Befallningshafvande, så hade väskan, med brefvet och penningarne, på vägen till posthemmanet
blifvit bref-bäraren genom rån frånhänd, utan att penningarne derefter tillrättakommit
eller, vid ransakningen inför domstol, någon af de för rånet misstänkta
personer kunnat derför fällas; i följd hvaraf Rhodin blifvit affordrad ersättning lör de
förkomne medlen och jemväl genom Göta Hof-rätts särskilda domar af den 21 Januari
IIih. till II. St. Prot. 1859 Sf 1860. 10 Sami. 1 J/d. 1 Haft. 2
10 Expeditions-Utskottets Förslag' till underd. Skrifvelse, N:o 7.
1859 ålagd alt dem gälda; och sedan Rhodin, hvilken, i anseende till dermed förenade
betydliga kostnader, icke kunnat draga dessa domar under E. K. M:ts nådiga
pröfning, utan måst låta dem emot sig vinna laga kraft, till deras fullgörande utbetalt,
med räntor ock lagsökningskoslnader, tillhopa 1.580 R:dr 12 sk. 8 rst. Banko; har
Rhodin, under åberopande af den kännbara och olycksbringande inflytelse som denna
förlust medförde i hans och hans familjs ställning, hos E. K M:t i underdånighet
anhållit, det ersättning för samma förlust måtte honom i nåder beredas.
1 anledning häraf och då protokollen vid inlands Nordre Häradsrätt uti ransakningen
öfver rånet, äfvensom Göta HoI-rätts ofvannämnda domar, ådagalägga, att
ehuru ingen af de för våldsgärningen misstänkta personer kunnat dertill hindås, Kronofogden
Rhodin dock behörigen styrkt, alt penningarne pä det uppgifna sältet föikommit,
samt att den honom ådömda ersättnings-sky Idigheten blifvit fullgjord, har E. K.
M:t, med fästadt afseende å de i målet förekomne bevekande omständigheter, i nåder
föreslagit Rikets Ständer alt, lill ersättning för ifrågavarande förlust, likväl ulan beräkning
af den ränta och de lagsökningskoslnader, Rhodin mäst gälda, ett belopp af 1,971
R:dr 71 öre Runt mätte honom beviljas, alt af del pä Riks-stalens 7:de Hulvudtitel
uppförda anslag, till reslitutioner utgå; och hafva Rikets Ständer funnit skäligt att lill
denna E. K. Majds nådiga framställning lemna bifall, hvilket Rikets Ständer härmed lä
i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 18 Januari 1860.
HT:o 7.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 14 Jan. 1860.
Preste-Slåndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om användande af de pä
anslagen för Nockeby oell Drottningholms broars byggnad
uppkomna öfverskott.
(Slats-Utsk:s Utlåtande N:o 11.)
S. A. K.
Enligt hvad E. K. Majds nådiga Proposition af den 27 Oktober sisth år upplyser,
har vid verkställighet af den ombyggnad af Nockeby och Drottningholms broar i
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 8. 11
Stockholms län, för hvilken Rikets Ständer vid sednaste två riksdagar beviljat särskilda
anslag, nemligen 124,500 R:dr för den förra och 01,000 R:dr för den sednare bro-bvggnaden,
å dessa statsanslag uppkommit behållningar, till belopp för Nockeby bro af 344
R:dr 27 öre och för Drottningholms bro af 3,555 R:dr 68 öre, eller tillhopa 3,899 R:dr
95 öre R:mt: och sedan E. K. Maj:t under den l Februari 1859 i nåder förordnat,
att de vid samtlige broarna mellan Stockholm och Drottningholm inflytande medel skulle,
i enlighet med Rikets Ständers, vid beviljandet af anslag lill de särskilda broarnas ombyggande,
uti underdåniga skrifvelser den 20 Augusti 1851, den 11 Oktober 1854 och
den 10 Februari 1858, meddelade beslut, användas till bildande af en fond för bestridande
af broarnas vård, underhåll och nybyggnad, hvilken fond borde genom utlåning
göras fruktbärande samt af Stats-konloret förvaltas, har E. K. Majit nu behagat i nåder
föreslå Rikets Ständer att medgifva, det ofvanberörde besparade medel, 3,899 R:dr
95 öre R:mt, måtte, såsom en behöflig förstärkning, till nämnde fond ingå.
Rikets Ständer anse väl det belopp, hvarom nu är fråga, ej vara af den betydenhet,
att det icke kunde, såsom besparing, för Staten undvaras; men då Rikets Ständer
icke hafva sig bekant, huruvida omförmäldu fond genom detta bidrag kan blifva
för framtiden betryggad och fullt tillräcklig för det afsedda ändamålet, eller om tilläfventyrs
särskilda anslag af stats-medel det oaktadt komina att för broarnas underhåll
erfordras, hafva Rikets Ständer funnit sig sakna anledning att bifalla högstberörda nådiga
framställning.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, framhärdande etc.
Stockholm den 18 Januari 1860.
NtO §.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Jan. 1860.
Prestc-Slåndct den 14 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —-
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af under åren
1857 och 1858 verkställd revision af Statsverkets m. fl.
allmänna fonders förvaltning.
(Stats-Utskrs Utlåtande N:o 13.)
S. A. IC.
Efter lagen kännedom af Rikets Ständers åren 1857 och 1858 församlade Revisorers
berättelse öfver dä verkställd granskning af Statsverkets samt andra af allmänna
12
Expeditions- Utskottets Förslag till linderd. Skrifvelse, N:o 8.
medel bestående fonders tillstånd, styrelse oell förvaltning under åren 1854, 1855 och
1856, äfvensom af vederbörande förvaltande verks, i anledning deraf afgilna underdåniga
utlåtanden, hafva Rikets Ständer bland det, sorn dervid förekommit, icke funnit
något, som påkallar deras åtgärd, med undantag af hvad här nedan i underdånighet
om förmäles.
l:o. Med tillkännagivande, att bland de år 1856 från Stats-konloret utanordnade
summor tili vederbörande Deparlements-chefers disposition, emot underdånig redovisning
förekomma i 8:de Hufvudtiteln 1,000 R:dr Banko “till arfvoden och gratifikationer
åt vissa tjenstemän och vaktbetjente vid Ecklesiastik-deparlementets Expedition,
för af dem under år 1855 förrättad extra tjenst, hafva Revisorerne fästat uppmärksamhet
dervid, alt en så beskaffad utgift blifvit anordnad under bemälde form, då deremot de
för extra tjenstgöring inom de öfriga Stats-departemenlen anordnade summor blifvit på
vanligt sätt redovisade och utgiften verificerad medelst räkenskaperna bilagda qvittenser
af de tjenstemän, till hvilka arlvodes- eller gratifikalions-medlen blifvit anvisade.
Stats-kontoret har i sitt underdåniga utlåtande upplyst, att utbetalningen af ifrågavarande
medel skett i öfverensstämmelse med ordalagen i E. K. Maj:ts nådiga Bref
den 12 Januari 1856, samt att Deparlements-chefen den 6 påföljande Mars erhållit
nådig décharge för medlens användande.
Rikets Ständer anse det likväl önskvärdt, att likstämmighet, så vidt möjligt är,
må vinnas i redovisnings-sättet för allmänna medel, och få derföre i underdånighet anhålla,
att de tjenslgörings-arfvoden och gratifikationer, hvilka E. K. Majit hädanefter
kan finna skäligt att af 8:de Hufvudliteins anslag till extra utgifter tillägga tjenstemän
och vaktbetjente vid Ecklesiastik-departementets Expedition, måtte anordnas oeh redovisas
på samma sätt, som dylika utgifter inom de öfriga Stals-departementen.
2:o. Efter hänvisning lill en uti nästföregående Revisions-berältelse inlagen framställning
angående tillkomsten af de i länen befintliga Jagt-kassor, hvilkas räkningar
ingå i Lands-böckerna och derifrån sammandragas i Riks-hufvudboken, hafva Revisorerne,
då berörde Jagtkasse-medel vore af enahanda beskaffenhet med Riddarhus-, Kurhus-
m. fl. medel, hvilka, såsom tillhörande vissa län, kommuner eller korporationer,
ansetts icke böra erhålla egna conti i Riks-hufvudboken, men Jagtkasse-medlen det oaktadt,
enligt hufvudboks-formuläret, blifvit upptagna i särskild räkning bland de i Hufvudbokens
andra tom förekommande, i öfrigt af stats-medel bestående fonder, föreslagit
att, till vinnande af likstämmighet i bokförings-sättet, Jagtkasse-medlen borde från
berörde fonder uteslutas och hädanefter redovisas i likhet med öfriga medel af kommunal
beskaffenhet.
Rikets Ständer, som på de af Revisorerne anförda skäl, dela den af dem uttalade,
af Stats-konloret, uti dess underdåniga utlåtande, jemväl biträdda åsigt, få i underdånighet
anhålla, det E. K. Maj:t täcktes i nåder föreskrifva, att Jagtkasse-medlen
hädanefter icke böra i särskildt conto i Riks-hufvudboken upptagas.
3:o. 1 anledning af vid 1855 års Stats-revision gjord anmärkning i afseende å
olämpligheten af de hittills vanliga anvisningarne pä öfverskotlen af Statsverkets inkomster,
anböllo Rikets sednast församlade Ständer — jemte underdånig anmälan om
sin afsigt att, vid Riks-statens uppgörande, tillse, alt de flesta sådana utgifter, som på
de sednare åren blifvit på nämnde sätt bestridda, mätte kunna på Hufvudlillarne beräknas
och upptagas — i underdånig skrifvelse den 22 April 1857, att, om E. K. Majit
icke desto mindre skulle framdeles finna nödigt att anvisa stats-medel till sådana behof,
hvilka ej blifvit af Rikets Ständer förutsedda, och hvartill anslag således ej beviljats,
dessa utgifter, derest de ej kunde bestridas med de för dylika tillfälliga behof egentligen
afsedda besparingar å Riks-statens hufvudtitlar, framgent måtte under förskotts
-
Exj) c d i tio r s - (] t skotte ts Förslag till anderd. Skrifvelse, iV.-o 8.
13
titel anordnas och vid följande riksmöte tillkännagifvas för Rikets Stander, sorn då, efter
föregången pröfning, blefve i tillfälle alt med anledning af de gjorda anvisningarne
besluta; hvilken framställning E. K. Maj:t, uti nådigt Bref till Slals-kontoret den 10
Juli s. å., förklarat sig vilja taga i betraktande vid de tillfällen, då anvisningar af
nämnde beskaffenhet komrne i fråga:
Som emellertid, i afseende på detta ämne, 1858 års Revisorer inhemta!, att från
föregående år funnos åtskilliga, ännu gällande nådiga Bref, hvarigenom Stals-kontoret
blifvit anbefaldt att framgent, medelst anordning ä öfverskotten af stats-inkomslerna,
verkställa vissa, årligen förekommande utbetalningar, hvaribland åtskilliga fal! exempelvis
omlörmälas, hafva Revisorerne, då de liesta af nämnde utgifter ieke blelvo, vid
sedriaste riksmöte, på vederbörande hufvudtitlar uppförda, men det med Rikets Ständers
ofvanberörde underdåniga framställning åsyftade ändamål, nemligen att förekomma
anvisningar på tillgångar, hvilkas befintlighet är alldeles oviss, ej kunde helt och hållet
vinnas, så länge föreskrifterna om de ifrågavarande utbetalningarne ännu äro gällande,
funnit det vara angeläget, att Slats-kontoret mätte i nåder förståndigas att hädanefter,
under förskotts-titel, såsom beroende på anmälan hos Rikets Ständer, anordna alla sådana
utgifter, som hittills utgått af öfverskotten å Statsverkets inkomster; uti hvilken
framställning Stats-kontoret, i sitt underdåniga utlåtande, lill alla delar instämt.
På dessa grunder få Rikets Ständer, på det ändamålet med deras i underdånig
skrifvelse den 22 April 1857 härom gjorda framställning må fullständigt vinnas, i un
derdånighet
anhålla, att de genom äldre Kungliga bref, reglementen eller författningar
meddelade föreskrifter om vissa utgifters anordnande å öfverskotten af Statsverkets inkomster
måtte varda lill ali kraft och verkan upphäfda, samt all i de fall, der annan
tillgång för bestridande af en eller annan bland dessa utgifter möjligen kunde saknas,
Stats-kontoret måtte anbefallas att anordna sådana utgifter under förskolts-titel, på sätt
Rikets Ständer uti ofvanberörde underdåniga skrifvelse föreslagit och hemställt.
4:o. 1858 års Revisorer hafva, efter meddelande af redogörelse för f. d. Kan- § 7.
sli-styrelsens handkassas ställning, utvisande, att vid revisions-årels slut, nämnde kassas
kapital-behållning utgjorde 9,000 R:dr B:ko, anfört, hurusom denna kassa blifvit, enligt
E. K. Maj:ts nådiga Bref den 14 December 1850, öfverlemnad till Stats-kontoret, i ändamål
att användas tilh understöd vid vetenskapliga arbetens lifgifvande; men att det synts
Revisorerne mindre nödigt, att]' kassan för detta ändamål fortfarande reserveras, helst
då på 8:de Hufvudtiteln finnes anvisadt ett anslag til) vetenskapliga arbetens utgifvande;
och ilå bestyret med utlåningen af denna kassa medlörer en ytterligare tillökning
i Stats-kontorets vidlyftiga och magtpåliggande förvaltning; hafva Revisorerne hemställt,
all under förutsättning, det E. K. Majit täcktes i nåder medgifva kassans öfverlemnande
till Riksgälds-kontoret, 8.de Hulvndtitelns anslag lill rese-stipendier samt läroböckers
och lärda verks utgifvande, må af Rikets Ständer förhöjas med ett belopp
motsvarande räntan af denna kassas kapital-behållning.
Uti sitt häröfver afgiliia underdåniga utlåtande har Stats-kontoret, bland annat,
anfört, alt E. K. Majit, i anledning af Rikets Ständers vid 1X28—1830 årens riksdag
gjorda framställning om kassans öfverlemnande till Riksgälds-kontoret, den 11 Februari
1832 förklarat sig icke kunna dertill i nåder samtycka, utan förordnat att densamma
borde, efter Kansli-styrelsens upplösning, allemnas till Hof-kanslerens och Stats-sekreterarens
lör Ecklesiastik-ärendena gemensamma förvaltning och emot redovisning användas
till understöd vid vetenskapliga arbetens utgifvande; att, sedan Rikets Ständer den
10 November 1840 förnyat sin ofvanberörde underdåniga hemställan och, under förutsättning
af nådigt bifall dertill, å stat uppfört ett räntan å 9,000 R:dr B:ko motsvarande
anslag af 450 R:dr samma mynt, E. K. Majit, genom nådigt Bref den 14 påföl
-
14
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 8.
jande December, förklarat, att det tillkomme E. K. Majit att förordna om kassans förvaltning
pä ett med lagar och författningar öfverensstämmande sätt. samt att medlen
borde ernoltagas af Stats-kontoret och den årliga räntan lör det af E. K. Maj:t förut i
nåder bestämda ändamål användas; att Stats-kontoret funne bestyret med kassans förvaltning
vara af mindre betydenhet, så alt anledning icke ur sådan synpunkt vore för
handen till densammas förflyttande till Riksgälds-kontoret; att Stats-kontoret, i anledning
af Revisorernes erinran emot lämpligheten deraf, att en kassa fortfarande finnes
afsatt för samma ändamål, som afses med ett särskildt beviljadt anslag, hvaruti förhöjning
skulle förekomma, om kassan indroges, ansett sig icke böra häruti fälla något
omdöme, sedan E. K. Majit två gånger i nåder förklarat kassan skola förblifva under
E. K. Majlis disposition, utan endast anmält, att, derest kassans öfverlemnande till
Riksgälds-kontoret i nåder medgåfves, reservations-arislaget lill rese-stipendier samt läroböckers
och lärda verks utgifvande, som i nu gällande Riks-stat är upptaget till 15,600
8:dr Runt, borde ökas med ett räntan å kassans nuvarande kapital, 13,500 R:dr, efter
5 procent motsvarande belopp, 075 R:dr, hvadan anslaget i sådant fall skulle bestämmas
till 10,275 Ridr eller, för jemn räkning, 10,300 R:dr. Och har Stats-kontoret
derjemte upplyst, att, enligt aldie sladganden, en gratifikation af 48 Ridr 30 sk. B:ko
årligen från kassan utgått till en f. d. tjensteman vid Kansli-styrelsens Expedition, hvilken
summa, i händelse kassan indroges, framdeles kunde anordnas af 8:de Hufvudtilelns
extra utgifts-medel.
Rikets Stäader anse den af Revisorerne föreslagna åtgärd otvifvelaktig! böra förenkla
förvaltningen och redovisningen af ifrågavarande medel; och dä möjligen anledningen,
hvarföre Rikets Ständers förut rörande detta ämne gjorda underdåniga framställningar
icke vunnit nådigt afseende, torde höra sökas uti uteblifven garanti derför, alt
räntan af den ifrågavarande, ej genom stats-bidrag bildade kassa allt framgent kornme
att användas lill det dermed alsedda ändamål, få Rikets Ständer anhålla, det E. K.
Maj:t, med vilkor att 8:de Hufvudtitelns anslag lill rese-stipendier samt läroböckers
och lärda verks utgifvande af Rikets Ständer allt framgent lorhöjes med ett belopp motsvarande
årliga räntan af den uti f. d. Kansli-styrelsens handkassa samlade kapitalbehållning,
täcktes i nåder medgifva, att berörde kassa må till Riksgälds-kontoret öfverlein
nas.
5:o. Fonden för Lappmarks Ecklesiaslik-verk, har, enligt hvad Revisorerne meddela!,
uppkommit på det sätt, att sedan Rikets Ständer vid 1834—1835 årens riksdag,
i enlighet med E, K. Majits derom gjorda nådiga framställning, beslutat, att de till
Ecklesiaslik-verket i Lappland anslagna, förr under Kansli-styrelsens disposition ställda
inkomster, bestående af landt-räntor, arrenden, kollekt-inedei m. in., skulle till Statsverket
indragas och den samlade fonden lill Riksgälds-kontoret, emot en viss årlig ränta,
öfverlemnas, och, i följd häraf, de förut af Eckiesiastik-verkels medel bestridda aflöningar
blifvit å Riks-staten uppförda med ett motsvarande kontant förslags-anslag, så
bar E. K. Majit genom nådigt Bref af den 14 April 1846 förordnat, att reservationerna
å anslaget skulle för samma anslags räkning af Stats-kontoret göras fruktbärande; och
Revisorerne hafva af samma skäl, som i afseende å f. d. Kansli-stvrelsens handkassa
blifvit anförda, hemställt, att, då äfven för det ändamål, hvartill fonden för Lappmarks
Ecklesiaslik-verk är alsedd, ett särskildt anslag å Riks-staten finnes uppförd!, ifrågavarande
fond måtte till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, samt all Rikets Ständer, så framt
E. K. Majit dertill lemnar nådigt bifall, bevilja en mot fondens ränte-afkaslning svarande
förhöjning i 8:de Hufvudtitelns anslag till Lappmarks Ecklesiastik-verk; hvarjemte
Revisorerne fästat uppmärksamheten på det, enligt deras tanka, oegentliga förhållandet,
att nyssnämnde anslag är i Riks-staten upptaget både som reservations- och
förslags-anslag.
Expeditions-Utskottets Förslag lill under<1. Skrifvelse, N:o 8.
15
Slals-konloret har förmält sig icke kunna bestrida, att detta lill ordning och
enkelhet ledande förslag vore förtjent af Rikets Ständers bifall och E. K. Maj-.ts nådiga
gillande. Anslaget till Lappmarks Ecklesiaslik-verk utgör nu 11.000 R:dr Runt; och
om det ökades med ett räntan å de från fonden utlånade 23,000 R:dr B:ko, eller 34,500
R:dr Runi, efter 5 procent svarande belopp, eller 1,725 R:dr Runi, borde det nja lörslags-anslaget,
enligt Stats-kontorets åsigt, bestämmas till 12,725 Ridr eller, för summans
jeinnande, till 12,800 R:dr. Skulle delta något är icke blifva tillräckligt eller någon
nv reglering af Lappmarks-preslerskapets löner erfordras, koinme bristen i anslaget att,
vid de årliga liqviderna mellan Statsverket och Riksgälds-konloret, ersättas af det sednare,
hvarefter det för öfrigt ankomine på Rikets Ständer att bestämma lörslags-anslagel
till någon högre summa, i läll utgifterna för de med detsamma afsedda ändamål
skulle i flera på hvarandra följande år visa sig vara i stigande.
På de anförda grunderna få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K.
Majit täcktes, med vilkor att 8:de Hufvudtitelns anslag till Lappmarks Ecklesiastik-verk
af Rikets Ständer förhöjes med ett belopp motsvarande årliga räntan å den af berörde
anslags besparingar samlade kapital behållning, i nåder tillåta, alt nämnde kapitalbehållning
må lill Riksgälds-konloret öfverlämnäs.
G:o. Enligt hvad 1858 års Revisorer omförmält, upptager räkenskapen för Magasins-fonden,
utom en skuld till Rikets Ständers Bank, älven två andra fondens skulder,
nemligen 339 11 dr 37 sk. 8 rsl. till Frösö magasin och 2,582 R.dr 42 sk. 2 rst.
till Ladugårdslands f. d. bränneri, om hvilka två sistnämnda skulders tillkomst och beskaffenhet
Revisorerrie ej kunnat vinna upplysning. Fondens tillgångar åter beslå, enligt
hvad räkenskapen för revisions-äret utvisar, utom ett kontant belopp, 1,788 R:dr
45 sk. 3 rst., af åtskilliga äldre fordringar för ullemnade undsättnings-län, hvaraf en
del irinestående i aflidna redogörares balanser; uppgående hela beloppet häraf numera
till endast 10,611 R:dr 3 runstycken Banko. Då dessa fordringar, som för 30 till 40
år sedan uppkommo, under lång tid oförändrade balanserats i räkenskaperna och föga
anledning finnes, alt de numera skulle kunna indrilvas, har upprättandet af särskild
hufvudbok för Magasins-fonden synts Revisorerne vara mindre behöflig!, hvarföre de
hemställt, alt denna räkenskap måtte för framtiden upphöra; i hvilket läll, enligt deras
tanka, Stats-kontoret borde anbefallas att, eller den ytterligare utredning, som i afseende
å fondens fordringar och skulder kunde åstadkommas, verkställa ifrågavarande
liqvider och bokföra möjligen inflytande fordrings-belopp.
Stats-kontoret har i anledning häraf underdånigst anfört, att angående de nämnda,
mycket gamla skuldernas tillkomst och beskaffenhet någon upplysning för det närvarande
icke kunde lemnäs, och att en utredning af ämnet måhända vore lill föga
gagn, då under sä många års förlopp något kraf icke försports och sannolikt vore, det
londén aldrig komme alt berörde poster utgifva; med anledning hvaraf, och då fondens
(ordringar, om de, emot förmodan, komme lill större eller mindre del att inflyta, kunde
al Stats-kontoret mottagas och sedermera till Rikets Ständers Bank anordnas, vare sig
att hufvudbok upprättades eller ej, Stats-kontoret i underdånighet hemställt, att, med
bifall till Revisorernes förslag, E. K. Majit mätte i nåder förklara, alt hufvudbok för
Magasins-fonden ej vidare mä uppgöras.
Pä grund af hvad sålunda är upplyst anhålla Rikets Ständer i underdånighet om
meddelande af nådig föreskrift, att särskild hufvudbok för Magasins-fonden hädanefter
icke bör upprättas, dock med förbehåll att nämnde fond fortfarande, såsom hittills, redovisas
i Riks-hulvudboken, och att i Stats-kontoret föras noggranna anteckningar öfver
de i fondens hufvudbok balanserade fordringar och skulder, med deruti möjligen inträffande
förändringar.
16
Expedilions-Utsholtets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 8.
§ 10.
§ H.
Revisorerne hafva vidare förmält, att vid Riks-hufvudbokens uppgörande, allt
ifrån dess inrättande (Ar 1821), i alseende på bokföringen af de deruti intagna indelningar,
det förfarande iakttagits, att uti de kolumner, som på Inkomst-sidan benämnas:
”Enligt Rikets Ständers Riks-stat påräknade”, och på Utgifls-sidan: ”Anslag enligt Ri
kets
Ständers Riks-stats beräkning”, icke, såsom benämningarne antyda, blifvit införda
de uti Riks-slaten förekommande summor, utan de belopp, hvartill hvarje inkomst-titel
eller utgifts-anslag enligt räkenskaperna befunnits hafva i verkligheten uppgått, samt
att, för att utvisa skiljaktigheten i berörde hänseende emellan Riks-staten och räkenskaperna,
en särskild tabell mast upprättas, hvilken erhållit benämningen ”Rikets Ständers
Riks-stats beräkning, lämpad efter årets förhållanden”.
Denna skiljaktighet emellan Riks-staten och räkenskaperna härleder sig, såsom
Revisorerne utredt, derifrån att markegångs-priset å spanmäl och andra ränte-persedlar
kan blifva högre eller lägre, än hvad i Riks-staten beräknats; men då nämnde förhållande,
enär samtliga dessa inkomster äro indelta till vissa verk eller personer, som utlaga
beloppet af de skattskyldige, hvarken kan föranleda lill öfverskott eller brist för
Statsverket, har det väl synts Revisorerne i delta hänseende likgiltigt, hvilka summor
i Riks-hufvudboken upplagas, såsom af Rikets Ständer påräknade, vare sig till inkomst
eller utgifl; dock som, enligt Revisorernes tanka, det är oegentligt och äfven missledande
alt i en räkenskap upplaga andra summor än dem, som uttrycka det i kolumnernas
rubrik antydda förhållande, hafva Revisorerne ansett rättelse deruti böra vidtagas
sålunda, alt uti ofvannämnde två kolumner hädanefter införas samma summor,
som uti Riks-staten, men att skilnaden emellan dessa och de i verkligheten utfallande
beloppen i särskild kolumn upptagas, hvarigenom upprättandet af förutnämnde särskilda
tabell ej vidare blefve behöflig!.
Då Rikets Sländer funnit den af Revisorerne föreslagna och af Slats-kontoret
tillstyrkta åtgärden vara ändamålsenlig, såsom åsyftande förenkling af räkenskaperna, så
fä Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t läcktes anbefalla vederbörande
alt vid Riks-hufvudbokens upprättande hädanefter vidtaga den af Revisorerne
föreslagna, här ofvan i underdånighet omförmälda förändring.
8:o. Rikets Ständers år 1855 församlade Revisorer hafva omförmält, ali, vid
granskning i Kammar-rätten af 1852 års redogörelse för Magasins-fonden blifvit anmärkt,
det någon förteckning å de tili värde af 1,937 R:dr 44 sk. upptagna inventarierna
icke funnits räkenskapen bilagd, hvilken anmärkningsfråga då ännu var på Kammar-rällens
pröfning beroende. Sedan vederbörande redogörare i afgifven förklaring
anfört, att dylik förteckning saknades och icke heller blifvit till honom af företrädaren
aflemnad, samt derjemte upplyst, att inventarierna skulle beslå af de i hans tjensterum
i Slats-kontoret befintliga möbler och bokförråd, äfvensom af åtskilliga i andra kontor
af nämnde embetsverk varande skåp m. m., har, enligt hvad 1857 års Revisorer inhemta!,
Kammar-rätten, uti skrifvelse lill Stats-konloret af den 26 Maj 1856, hemställt,
om icke ofvannämnde inventarii-belopp kunde i räkenskaperna afskrifvas, men Statskonloret,
enär frågan om denna afskrifning ännu berodde pä Rikets Ständers afgörande,
genom beslut den 24 November 1856 förordnat, all summan lills vidare borde i fondens
hufvudbok balanseras, hvaremot 1857 års Revisorer hemställt, det Rikets Ständer
mätte medgifva, att inventariernas värde, 1,937 R:dr 44 sk., mätte i Magasins-löndens
räkenskaper få afskrifvas.
Uti sitt underdåniga utlåtande har Stats-konloret förmält sig desto heldre tillstyrka
bifall till Revisorernes hemställan, sorn ifrågavarande inventarier numera blifvit
med Stats-kontorels öfriga tillhörigheter sammanblandade och icke kunna från dessa
alskiljas;
Expeditions- UIsko Hets- Förslag lill under d. Skrifvelse, N:o 9.
17
nfski!jas: hvarjemte Stats-kontoret uppljst, alt öfver alla dess tillhörigheter en specifik
förteckning är upprättad, hvilken hos vederbörande tjensteman i Stats-kontoret förvaras.
Vid dessa förhållanden hafva Rikets Ständer för sin del funnit godt medgifva,
alt de ifrågavarande inventariernas värde, 1,1)37 R:dr 44 sk. Banko, må i Magasinsfondens
räkenskaper alskrifvas.
Hvilket allt Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, framhärdande etc.
Slockholm den 18 Januari 1860.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Jan. indo.
1'reste-Ståndel den 14 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående befrielse från
rotering för hemmanet Ansätt i Jemtlands län.
(Stats—Utsk:s Utlåtande Nio 16.)
S. A. K.
Sedan vid näslförflulne riksdag fråga blifvit väckt om befrielse för Ansätts kronohemman
i Fölinge socken af Jemtlands län från åsatt rotering samt Rikets Ständer
med anledning häraf, uti underdånig skrifvelse den 20 Februari 1858, på anförda grunder
anhållit, att E. K. Majit täcktes, efter verkställd undersökning och så vidt skäl
förefunnes, meddela nådig framställning till Rikets Ständer, att nämnda hemman tills vidare
måtte af en sådan befrielse komma i åtnjutande; så har E. K. Majit den 27 Oktober
sistlidet år behagat härom aflåta nådig proposition, deraf Rikets Ständer inhemtat
att, efter det undersökning i ämnet blifvit af vederbörande Afviltrings-landlmätare
med biträde af gode män, i krono-ombuds och hemmans-innehafvarnes närvaro, den 9
September 1858 på stället förrättad samt instrumentet deröfver af E. K. Majlis Befallningshafvande
i länet, tillika med eget utlåtande och öfriga erforderliga handlingar röBih.
till R. St. Fröt. i859 §• 1800. 40 Sami. 1 A/d. 3
18 Ex/) e d ilians- Uts k o liela Förslag till underd. Skrifvelse, N.-o 9.
rando krono-hemmanet Ansätt, till Kammar-kollegium insändt, bemälde Kollegium, uti
skrifvelse den 15 Mars 1859, i underdånighet anfört, alt ifrågavarande hemman, angående
hvars tillkomst, skattläggning, afvittring och rotering E. K. Maj:ts Befallningshafvande
i dess skrifvelse meddelat fullständig utredning, enligt hvad oivanherörde undersöknings-instrumenl
utvisade, saknade så väl åker som ock lägenhet, hvarå sådan
skulle kunna upparbetas, emedan jordmånens beskaffenhet och belägenheten invid Stenoch
Ansätts-fjellen jemte angränsande mossmyror och kallkällor, hvilka förorsakade frost,
gjorde åkerodling omöjlig; att slåtterna befunnos mycket spridda och för del mesta utgjordes
af så kallade fjell-, Ii- och slanslåtter, hvilka ömsom begagnades till bete och
endast hvart tredje eller fjerde år kunde till slåtter nyttjas, emedan vextligheten derå
skulle i annat fall alldeles upphöra; samt att, vid sä beskaffade förhållanden, otvifvelaktig!
vore, alt hemmanet, derest skattläggning derå ifrågakommit först efter utfärdandet
af nådiga Brefven den 14 Juni 1826 och den 9 November 1836, skulle blifvit skattlagdt
efter Lappmarks-melhod och. i sådant läll, pä grund af E. K. Maj:ts nådiga Bref
den 26 Januari 1847, jemväl bordt vid den provinsen Jemtland öfvergångna förnyade rotering
från dylik skyldighet befrias; i betraktande hvaraf Kammar-kollegium funnit sig
böra i underdånighet tillstyrka den ifrågasatta roleriugs-befrieisen, dock sä, att, enär,
enligt hvad E. K. Maj-.ts Befallningshafvande uppgifvit, annat hemman, som kunde roteringen
öfvertaga, för närvarande saknades, hemmanet Ansätt, intill dess lämpligt utbyte
kunde ega rum, tills vidare utgjorde samma rotering, emot den ersättning, som
tillkomme hemman, hvilka, ehuru innehafvande frihetsår, likväl åtagit sig att under liden
i rotering ingå; och har E. K Maj:t, pä grund af hvad sålunda anfördi och upplyst
blifvit, behagat i nåder föreslå, att Ansätts kronohemman mätte från den åsätta
roleringen varda befriad t, så snart densamma kunde på annat lämpligt hemman öfverflyttas;
men ali oflanämnde kronohemman emellertid finge tillgodonjuta frihetsår på
sätt och i den ordning Kammar-kollegium i oivanherörde målto hemställt.
Eller öfvervägande af della ärende hafva Rikets Ständer, med afseende å de
uti högstberörda Proposition omförmälda förhållanden, funnit skäligt bifalla hvad E. K.
Maj:t uti förevarande hänseende behagat i nåder föreslå.
Hvilket Rikets Ständer lä hos E. K. Majit i underdånighet anmäla; framhärdande
etc.
Stockholm den 18 Januari 1860.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 10. 19
HT:o lO.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Jan. 1860.
Preste-Slåndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — ■—
Rikets Ständers underdåniga Siad/velse, angående försäljning af
sex Länsmans-bostållslägenJieter i Malmöhus lun.
(Stats-Ulsk:s Utlåtande N:o 17.)
S. A. K.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer uti underdånig skrifvelse den 6 Februari
1858, angående reglering af utgifterna under Riks-statens sjette Hufvudtitel, bland
annat, medgifv
it alt, derest innehafvarne af följande sex länsmans-boslällslägenheter i
Malmöhus län, nemligen:
Areal-innehåll. Uppskatt ni ags värd e.
T:l
Kjerrstorp Niis 9, 14  —
Stäfvie „ <>, 22  —
Stora Rödde „ 5, 6  —
Filborna „ 19, 21, 22 -
Stora Uppåkra N:o 14  —
Getebro  1
ville desamma till Kronan afträda, innehafvarne lingö komma i åtnjutande af enahanda
årliga hyres-ersättning, 150 R:dr, som blifvit fastställd för de Länsmän, hvilka icke voro
med boställen försedda; samt innehafvarne af de fem första lägenheterna i följd häraf
förklarat sig villige alt dem på nyssberörda vilkor afstå samt fördenskull, enligt 1858
års stat, i stället fått sig hushyres-ersättning anvisad; så ock med anledning af väckt
fråga om vidtagande af åtgärder till lägenheternas utarrenderande eller försäljning för
Kronans räkning, i hvilket afseende Kammar-kollegium gjort alternativ hemställan, har
Kp:ld.
R:dr sk.
r.
22,083.
20: 43.
4.
5,373.
6: —
—
12,8.
9: 28.
10.
11,9.
10: 22.
—
1,73.
10: —
—
20
8: —
—
20
Expcditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o Ii.
E. K. Majit uti nådig Proposition den 27 Oktober sistlidet år behagat föreslå Rikets
Ständer atti enär ifrågavarande boslälls-lägenheter vore alltför obetydliga att bibehållas
för Statens räkning, Rikets Ständer måtte medgifva, alt ej mindre ofvannämnda fem
till Kronan redan afträdda lägenheter, än ock lägenheten Getebro, derest densamma
komme att af innehafvaren afslås, måtte för Statens räkning försäljas; och halva Rikets
Ständer, som funnit den sålunda af E. K. Majit nädigsl. föreslagna åtgärd lämplig,
ansett sig böra härtill lemna bifall; hvarom, till svar i ämnet, Rikets Ständer få
härigenom göra underdånig anmälan.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Januari 1800.
11.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ii Jari. 1860.
Presle-Ståndet den ii — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående utbyte af jord,
tillhörande Nyköpings slott, emot stadsjord, för anläggning
af gasverk i staden Nyköping.
(Stats-Utskis Utlåtande Nio 18.)
18. A. K.
Enligt hvad E. K. Majit behagat i nådig Proposition den 4 iNovember sistlidet
år meddela Rikets Ständer, hade, i sammanhang med fattadt beslut om anläggande af
ett gasverk i staden Nyköping, den önskan blifvit uttryckt, alt en lill Nyköpings fordna,
nu såsom länshäkte begagnade slolt hörande, mellan slottet, strömmen och vattengatan
belägen åkerkulle af den slotts-vaktmästaren och slotts-knektarne pä lön anslagna
så kallade sloltsknekts-backen eller stallbacken måtte- för gasverkets byggnader få begagnas
mot vederlag från stadens angränsande hästhage; oell hade, vid den, i anledning
Expedilions-Vlskottels Förslag till underd. Skrif reise, IS:o 'II. 21
af ifrågaställa egobyte, utaf vederbörligen förordnad landtmätare med biträde af gode
män samt i närvaro af Kronans, Stadens och Indelningshafvarnes ombud verkställda
förrättning, — då, enligt upprättad charta och beskrifning, den för gasverket afsedda
jord, betecknad med egofigurerna 1, 2, 3 och 4 funnits utgöra 1 tunnland 28,5 kappland
eller 10 qvadratref 60 qvadratstänger, uppskattade lill 10 qvadratref 30 qvadratslänger,
och den i utbyte erbjudna del af hästhagen, egofiguren N:o 5, 1 tunnland 30,9
kappland eller 11 qvadratref, hvadan skilnaden, ämnad att utgöra ersättning för den
mark, som till afloppsgrafvar och diken på hästhagen erfordrades, efter uppskattning
utgjorde 70 qvadratstänger, — öfverenskommelse blifvit emellan vederbörande träffad
i fråga om stadens skyldighet, dels att alltid hålla slottsvägen och kajen utefter strömmen
tillgängliga och öppna för allmänna rörelsen, dels att före den 1 April 1860 uppodla
hästhagen, så vidt den komme att emot slottets jord utbytas, dels ock att under
åren 1860, 1861 och 1862, den 1 Oktober hvartdera året, (ill indelningshafvarne utgifva
skälig ersättning för minskad afkastning af deras löningsjord; vid hvilken öfverenskommelse,
som af förrättningsmännen är vorden godkänd, ersättningsbeloppet bestämts
lill 150 R:dr Kant årligen.
Sedan Nyköpings stads Kommitterade för gasverks-anläggningen derefter hos E.
K. Majit i underdånighet anhållit om bifall till ifrågavarande egoutbyte och att den
mark, staden i sådan händelse erhölle, måtte undfå stadsjords natur, hvilken ansökning
E. K. Maj:ts Befallningshafvande i länet i underdånighet tillstyrkt, med vitsord att någon
annan lämplig plats för gasverkets byggnader, än den nu föreslagna, icke funnes
inom staden eller i dess närhet samt att egoutbytet ej för E. K. Maj:t och Kronan
medförde någon skada och förlust; så har E. K. Maj:t, efter det Kammar-kollegium,
uti infordradt underdånigt utlåtande, nämnde egoutbyte tillstyrkt, behagat i högstberörda
nådiga Proposition föreslå, det Rikets Ständer mätte för sin del medgifva, att utål den
lill slottet i Nyköping hörande mark, den del, hvilken å om förmälda charta ulmärkes
med egofigurerna N:ris t, 2, 3 och 4, samt, enligt chartebeskrifningen, innehåller ett
tunnland 28,5 kappland, eiler tio qvadratref 60 qvadratstänger, finge, för uppgifna ändamålet,
lill Nyköpings stad upplåtas i utbyte mot egofiguren N:o 5, inneiattande eli
tunnland 30,9 kappland, eller elfva qvadratref af den till nämnda stad hörande, så kallade
hästhagen, och skulle staden derjemte, enligt ofvanberörde aftal, verkställa odling
å sistnämnde jordrymd samt under den stadgade tiden godtgöra vederbörande indelningshafvare
det vid landtmäteri-förrättningen bestämda belopp.
Hvad E. K. Majit i förevarande hänseende täckts nådigst föreslå, hafva Rikets
Ständer, på grund af hvad i ärendet blifvit upplyst och handlingarne i detsamma för ölrigt
innehålla, funnit skäligt bifalla; och få Rikets Ständer, lill svar i ämnet, detta sitt
beslut hos E. K. Majit i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 18 Januari 1860.
22
Expeditions- IjIsko Hets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o IS.
Y«o 13.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Jan. 1860.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-St,nndet den 18 — —
Bonde-Slåndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående öfverlåtande åt
Strömsholms nija Kanalbolag af eganderätten till en jordrymd
från Strömsholms Kungsladugård och Stuteri.
(Slats-Utsk:s Utlåtande N:o 19).
S. A. K.
Rikets Ständer, sorn fått emottaga E. K. Maj:ts den 27 Oktober nästlidet år,
med nedannämnde syftemål, aflåtna nådiga Proposition, hafva deraf hufvudsakligen in
hemtat,
att dä, vid anläggningen af Strömsholms kanal och slussverk, den emellan
slussen vid Strömsholms kungsgård och derinvid belägna landsväg varande plats af
33j- famnars bredd blifvit genom nådiga Brefvet den 23 Juli 1779 till slussverkets
fria disposition donerad och upplåten, för vinnande af nödigt utrymme under byg
gandet
af slussen och kanalen öfver kungsgårdens egor samt derefter lill bostad åt
slussvaktaren, hade, på grund af samma upplåtelse, Kanalbolaget, enligt hvad dess Direktion
i underdånighet anmält, allt sedermera ansett sig såsom egare icke allenast
till det vid kanal-leden nu befintliga slussvaktare-boställels område, utan jemväl till
den mark, som upplages af sjelfva kanalen och dess vallar till 20 alnars bredd å ömse
sidor deromkring; — men enär, genom det emellan Kammar-kollegium samt Notarien
Erik Lundblad den 28 Mars 1844 på tretio års tid afslutade kontrakt om arrende af
Strömsholms kungsladugård med derunder lydande lägenheter, rättigheten att afberga
det på kanalbankarne vexande gräs jemväl åt arrendatoren blifvit upplåten, och då vid
ombyggnaden af det gamla kanal- och slussverket, enligt den i nåder fastställda arbetsplan,
kanalens dimensioner komme att utvidgas, och äfven, utan afseende härå, den
öfver Strömsholms egor sig sträckande del af kanal-linien i allt fall, till följd af vattnets
minskning i sjöarne Ladugårds-sjön och Freden, i förhållande härtill måste sänkas och det
af Bolaget hittills från kungsladugårdens egor innehafda område icke vore tillräckligt för
ombyggnaden af kanal-leden derstädes, hvartill erfordrades ett utrymme af ytterligare 20
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 12.
23
ainar elier 40 fot på hvardera sidan utanför kanalens nuvarande område, hade Kanalbolagets
Direktion låtit genom vederbörligen förordnad Landtmätare^den 30 November 1857 uppmäta
så väl den lill Bolagets disposition redan upplåtna mark, hvilken, oberäknad), slussvaktare-bostäliet,
men med inberäkning af den utaf gamla kanalen upptagna yta, 19
qvadratrelvar 50 qvadratstänger, befunnits utgöra en areal af 56 qvadralrefvar, som
ock det för kanalbyggnaden erforderliga nya område, innefattande en rymd af 36 qvadralrefvar
3 qvadratstänger eller tillsammans 92 qvadralrefvar 3 qvadratstänger; vid
hvilken förrättning påstående blifvit framstäldt ej mindre af kungsladugårdens nuvarande
arrendator, C. J. Hollström, på hvilken ofvanberörde arrende-kontrakt blifvit
transporterad!, än äfven af Chefen för Strömsholms stuteri samt vid tillfället närvarande
Krono-ombud, icke allenast derom, att full ersättning mätte kungsladugården tilläggas
för den jord, som kunde varda ät Kanalbolaget upplåten, utan ock att kungsladugården
måtte bibehållas vid orubbadt åtnjutande af sin rätt lill all afkastning af de nuvarande
kanalbankarne, eller, om sådant icke kunde medgifvas, ersättning derför efter
laga värdering erhållas.
Sedan Direktionen, som ansett ovilkorligen nödigt att Bolaget till ifrågavarande
kanalbankar, hvilka borde inhägnas och med planteringar förses, innehade full och oinskränkt
egande- och dispositions-rätt, hvarförutan det icke skulle blifva för Bolaget möjligt
alt skydda baukarne emot öfvervåld och förmedelst erforderlig omvårdnad förekomma
deras förstöring, hos E. K. Maj:t i underdånighet anhållit, det nödiga åtgärder
finge vidtagas för alt åt Strömsholms nya Kanalbolag förskaffa full och oinskränkt egandeoch
ny lija nde-ra tt till hela del ifrågavarande området, 92 qvadralrefvar 3 qvadratstänger,
äfvensom att berörde jordrymd malte åt Bolaget utan ersättning upplåtas och den
godtgörelse för minskad höafkastning, som för de återstående arrendeåren kunde tillkomma
nuvarande arrendatorn af Strömsholms kungsgård, utaf allmänna medel bekostas;
— samt vid pröfningen af denna ansökning, hvaröfver Styrelsen öfver Allmänna
Väg- och Vattenbyggnader sig i underdånighet utlåtit, E. K. Maj:l genom nådigt Bref
den 12 Maj 1858, bland annat, förklarat bemälde arrendator skyldig att, så snart det
för kanalbyggnads-arbetet erfordrades, till Kanalbolaget för den återstående arrendetiden
afstå så väl dispositionsrätten öfver den af Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen såsom
för kanalen behöilig ansedda mark, som ock den af arrendatorn dittills enligt kontraktet
åtnjutna rättigheten till det hö, som på kanalbankarne kunde erhållas, allt emot
ersättning, hvilken, derest öfverenskommelse om beloppet ej kunde träffas, skulle bestämmas
och utgå i den ordning E. K. Maj:ls nådiga Förordning den 20 November 1845
stadgar; så och efter det en inför Snefringe Härads-rätt utsedd expropriationsnämnd
den 3 Maj 1859 bestämt värdet å den i anspråk tagna jorden till 400 B:dr R:mt för
hvarje tunnland, att, med den i nådiga Kungörelsen den 20 November 1845 stadgade
förhöjning, beräknad från 1858 års början, utbetalas till Strömsholms kungsladugård
med tillsammans 3,938 R:dr 49 öre och till stuteriet på Strömsholm med 2,331 R:dr
99 öre eller tillhopa 6,270 R:dr 48 öre Riksmynt, hade Direktionen för Strömholms nya
Kanalbolag uti en till E. K. Maj:t ingifven skrift, med anförande, bland annat, att uti
det redan år 1833 af Ofverste-löjtnanten Edström uppgjorda kostnadsförslag till slussverkets
ombyggnad icke upptagits någon utgift för expropriation af ytterligare behöfligt
kanal-område, underdånigst förnyat den begäran, att, med befrielse från ofvanberörde i
sådant afseende ifrågasatta alldeles opåräknade utgift af 6,270 R:dr 48 öre Runt jemte
derå upplupna räntor, Kanalbolaget måtte erhålla full och oinskränkt egande- och nyttjande-rätt
till hela det område å Strömsholms kungsladugårds egor, hvilket vore upptaget
å den af vice Kommissions-landtmätaren Friherre C. J. Kruse år 1857 upprättade
charta, samt denna jordrymd således öfverlålas åt Bolaget utan ersättning och den godt
-
24
Eccpeditions-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 12.
görelse, som för minskad höafkaslning kunde lillkomma kungsladugårdens arrendator
under de återstående arrendeåren, al allmänna medel varda beviljad.
Då E. K. Maj:t ansäge billigt att Kronan, som understöd! ocb befrämjat tillväga
b i'i n gandet af Strömsholms kanal-anläggning, jemväl i fråga om alstående till Kanalbolaget
icke allenast af den i äldre tider åt detta Bolag upplåtna jordrymd utaf Strömsholms
kungsladugårds egor, utan ock af den tillökning deri, som, sträckande sig 40
fot på hvardera sidan af kanalens nuvarande område, funnes ä ofvanberörde plancharta
upptagen, ocb hvilka områden, efter afdrag af sjelfva kanalens areal-innehåll, 3 tunnland
15,4 kappland eller 19 qvadratrefvar 50 qvadratstänger, utgjorde tillsammans 12
tunnland 30 kappland eller 72 qvadratrefvar 53 qvadratstänger, medgåfve Bolaget enahanda
fördel, sorn blifvit för flera dylika företag beviljad, ocb då fullbordandet af detta,
för det allmänna vigtiga kanalarbete i allt fall redan för Bolaget medfört kännbara uppoffringar,
bar E. K. Maj:t nu i nåder föreslagit, alt nyssberörde kronojord mätte, under
det af expropriationsnämnden för öfrigt föreskrifna vilkor, beträffande upptagande på
Bolagets bekostnad af afloppsdiken i kanal-områdets yttre gränslinie!-, med nödigt affall
för vattnet, öfverlåtas med full egande- ocb nyttjanderätt til! Bolaget, utan skyldighet
för detsamma alt erlägga den för marken bestämda lösen af 0,270 B:dr 48 öre R:mt,
men med förbindelse för Bolaget att till kungsladugårdens arrendator årligen, räknadt
från 1858 års början till nuvarande kontraktstidens utgång, utgifva i ersättning för förlorad
höafkastning å den jord. sorn den utarrenderade delen af kungsladugården afhändes,
sex procent årlig ränta å det kapital af 3,938 R:dr 49 öre, hvilket ansetts motsvara
denna jords expropriationsvärde; ocb hafva Rikets Ständer, efter tagen kännedom
af de till ärendet hörande handlingarne ocb med afseende å de skäl, den nådiga Propositionen
innehåller, funnit sig böra till densamma lemna bifall; —med anmälan hvarom
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Januari 1860.
N:o 13.
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 13.
25
N:o 13.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Jan. 186o.
Preste-Ståndel den 14 ■— —
Borgare-Slåndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om utbyte af Jlåradsskrifvare-bostället
Hagebohl, -i mantal, emot T^, mantal
Kolshult i östra härad af Jönköpings lån.
(Stats-Utsk:s Utlåtande N:o 20).
S. A. K.
Enligt hvad Rikets Ständer af E. K. Maj:ts i nedan omförmälda ämne den 27
Oktober 1859 aflåtna nådiga Proposition inhemlat, hade, när Östra och Vestra häraders
fögderi uti Jönköpings län, till följd af Kongl. Brefvet den 9 September 1785 fördelades
i två häradsskrifvare-distrikter, bostället i Östra härad, J mantal Kolshult N:o 1
i Carlstorps socken, jemväl blifvit sålunda deladt att hvardera Häradsskrifvare!) deraf
erhållit mantal, fläradsskrifvarens i Vestra härad andel blef likväl, såsom belägen
utom hans tjenstgöringsdislrikt, i stöd af Kongl. Brefvet den 8 Juni 1804, utbytt mot
annat hemman och sedermera försåld till kronoskatte; hvaremot Häradsskrifvare!) i Östra
härad bibehållit återstående fa mantal Kolshult och derjemte, genom Kongl. Brefvet den
21 Juni 1831, fått sig till boställe anslaget frälsehemmanet 1 mantal N:o I Hagebohl,
gemenligen Repperda Backegård kalladt, i Alsheda socken inom Östra härad. Häradsskrifvaren
derstädes hade sedermera, med hänsigt till den betydliga olägenheten af dessa
boställsdelars läge på 2i mils afstånd från hvarandra och då de således icke kunde
gemensamt brukas, år 1852 sökt all, mot den till skalle försålda förra boslällsdelen i
Kolshult, som då egdes af Bergsrådet Johan L. Aschan, få, enligt dennes erbjudande,
utbyta Hagebohl, hvars egor äfven lill en del ledo skada af roströken från Klefva angränsande
nickelverk; och sedan, i anledning häraf, de båda hemmanen blifvit af landtmätare
uppmätte samt med biträde af gode män värderade, dervid egorna lill ifrågavarande
delen af Kolshult befunnits utgöra i areal 171 tunnland 30,6 kappland, och efter
uppskattning 41 tunnland 23,847 kappland, samt Hagebohls ägor i areal 287 lunnBih.
till II. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd. 4
26 Expedilions- (Jtskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 13.
land 31,8 kappland, och, enligt uppskattning, 42 tunnland 21,227 kappland, hvarefter
liqvidation oell bytesförslag blifvit uppgjorda af vederbörande förrätlningsmän, hvilka
dervid, med anmärkning att Bergsrådet Aschan, efter landtmäteriförrällningen, vid Kols-'
hult löjt och odlat 4 tunnland \ kappl. till åker, ansett detta hemman vara jemngodt
med Hagebohl, dock alt för Kolshults sämre byggnader och högre onera, dess egare
borde utgifva en mellangift af 855 R:dr 40 sk. Banko; så bade Kammar-kollegium,
dit iäns-styrelsen i Jönköpings län, jemte eget utlåtande, insändt handlingarne, medelst
underdånig skrifvelse den 27 Augusti 1858 till E. K. Majlis nådiga pröfning öfverlemna!
detta ärende och, på anförda skäl, tillstyrkt nådigt bifall till ifrågaställa, jemväl
af nuvarande Häradsskrifvare!! i Ostra härads fögderi förordade byle, så att, enligt
förrältningsmannens förslag, numera aflidne Bergsrådet Aschans rälts-innehafvare
måtte på E. K. Maj:t och kronan öfverlåta tV mantal kronoskatte Kolshult med allt
hvad dertill hörer och tillvinnas kan, i utbyte mot häradsskrifvare-bostället 4 mantal
frälse Hagebohl, under vilkor: att sistnämnda hemman bibehölle sin frälsenatur, hvaremot
Kolshult skulle från kronoskatte till krononatur öfvergå ; att hemmanen bibehöllo
nuvarande ränta, kronotionde och rotering; alt innehafvarne af Kolshult styrkte så väl
eganderätten dertill, som att hemmanet vore från gravationer fritt, samt att bemälde
innehafvare tillika till indelningshafvare!! utgåfve ofvanberörde vid bytesförslagets upprättande
bestämda mellangift, 855 R:dr 40 sk. Banko, motsvarande 1,283 R:dr 75 öre
Runt, hvilka medel borde af indelningshafvaren användas till hemmanets förbättrande,
enligt synerätts föreskrift; och har E. K. Majit nu behagat föreslå, det Rikets Ständer
för sin del måtte medgifva, att ofvan om förmälda, till boställe åt Häradsskrifvaren i
Östra härad anslagna i mantal frälse Hagebohl N:o t måtte, under de af Kammarkollegium
uppgifna vilkor, utbytas mot kronoskattehemmanet mantal Kolshult.
Rikets Ständer, som förehaft delta ärende och dervid jemväl tagit kännedom af
de till frågan hörande handlingarne, hafva, med afseende å de i den nådiga Propositionen
anförda förhållanden, ansett sig böra densamma bifalla; hvarom, till svar i ämnet,
Rikets Ständer få härigenom göra underdånig anmälan.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Januari 1860.
Expcditions-UlskoUcts Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 14.
27
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 14 Jari. 1860.
Presle-Sländet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Uonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upplåtelse till
Norrbottens läns Hushållningssällskap af gamla lånsfängelsebyggnaden
i Piteå.
(Stats-Utsk:s Utlåtande N:o 21.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition den 27 October näsllidne år, har E. K. Majit behagat
meddela Rikets Ständer hurusom, efter det nytt länsfängele blifvit för Norrbottens län
i Luleå uppfördt och till fångars förvarande upplåtet, samt Styrelsen öfver fängelser
och arbetsinrättningar, sorn vid derefter uppkommen fråga, huruvida gamla länshäktet
i Piteå vidare vore för fångvården behöfligt, ansett anledning förefihnas, att de vid
samma häkte belägna tvänne flyglar, af hvilka deD ena begagnats till bostad åt fångvaktmästaren
och den andra till uthus, skulle tillhöra länets innevånare, af sådan orsak
infordrat upplysning om dessa gjorde anspråk på eganderätten lill nämnda byggnader;
så hade länets innevånare hos É. K. Majits Befallningshafvande, genom deputerade, i
ämnet hörde, enhälligt framställt anspråk ej mindre pä omförmälda tvänne flygelbyggnader,
än ock på sjelfva fängelsehuset, men tillika förklarat, att samtliga dessa byggnader
af dem upplätos åt länets Hushållningssällskap för att till dess ändamål användas,
på sätt lämpligast syntes ; och hade. med anmälan härom samt med tillkännagifvande
derjemte ali, enligt hvad E. K. Majits Befallningshafvande upplyst, tjenliga lokaler
i Piteå och i grannskapet deraf funnos att tillgå till förvarande af så väl stadens
fångar som Iransportfångar, så att anledning icke vore för handen att ifrågasätta, det
lönslängelsebyggnaderna i Piteå behöfde användas för någotdera af dessa ändamål, Fångvårds-Styrelsen
i underdånighet anhållit om E. K. Majits nådiga förordnande, huruvida
länslängelsehuset i Piteå med dertill hörande flygelbyggnader finge, i öfverensstämmelse
med det derom framställda anspråk, afträdas till disposition af Norrbottens läns innevånare
eller huru med meranämnda hus och byggnader skulle förhållas,
28
Expeditions-L!Isko111;Is Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o '/4.
Uti i 11 ford ra tit underdånigt utlåtande hade Justitie-kanslers-embetet, med ledning
af de Irån Fångvårds-styrelsen insända och öfriga för bemälda embete tillgängliga
handlingar, upplyst: att innevånarne i de norra länen af ålder bekostat byggnad och
underhåll af länets fängelser; att, efter det, till följd af nådiga Kungörelsen den 21
Maj 1810, Westerbottens län blifvit uti tvänne län fördeladt, fråga uppstått alt, i stället
för det förfallna, förut gemensamma länshäktet vid Piteå, uppföra ett nytt länshäkte
i hvarldera länet; att, sedan Westerbottens läns innevånare erbjudit sig uppföra länsfängele
vid Umeå, U. K. Maj:t, genom nådigt Bref den 20 Juni 1814, berörde anbud
antagit; att fullmägtige lör allmogen i Wester- och Norrbottens län vid 1815 års riksdag,
med förmälan alt Rikets Ständers Justitie-ombudsman, under embetsresa 1814,
underrättat allmogen derom, alt den icke mera än i öfriga orter, der länsfängele på
Kronans bekostnad bygdea, borde besväras med dylik byggnad och dess underhåll, hos
E. K. Majit sökt befrielse, bland annat, från uppbyggande af länsfängelset', men att
E. K. Maj:t den 9 Juli 1816, af anförda skäl, i nåder förklarat, dels att, i afseende
å Westerbottens län, borde förblifva vid hvad den 29 Juni 1814 blifvit härom stadgadt
och dels att Norrbottens läns innevånare saknade skälig anledning att från eli sådant
dittills utan allt klander fullgjort besvär söka befrielse; alt Norrbottens läns innevånare
derefter gått i författning om uppförande af nytt fängelse, hvartill ett belopp af 4,191
R:dr 31 sk. 8 rst. Banko skall hafva blifvit af innevånarne sammanskjutet och alt, enär
för fängelsets försättande i fullt ändamålsenligt skick, ytterligare 2,247 R:dr 37 sk. 8
rst. erfordrats, E. K. Majlis Befallningshafvande i länet hos É. K. Majit i underdånighet
anmält innevånarnes anhållan, det allmänna medel måtte i nåder anvisas ej mindre
till nyss uppgifna ändamål än äfven lill fängelsets framtida underhåll ; att sedan vid
1828 års riksdag denna jemte (lera väckta frågor om byggnad och underhåll af häkten
i de norra länen blifvit gemensamt handlagda, Rikets Ständer i underdånig skrifvelse
den 28 September 1829 yttrat, alt enär, med undantag endast af de norra länen,
innevånarne i rikets öfriga län blifvit från byggande och underhållande al länshäkten
befriade, billighet och jemlikhet i rättigheter medborgare emellan påkallade, att enahanda
befrielse jemväl borde de norra länens innevånare lillgodokomma, hvarföre Rikets
Ständer för sin del boslutit, alt, emot det att allt anspråk på ersättning för upplörande
af sjelfva fängelsehusen uti Wester-Norrlands, Westerbottens och Norrbottens
län lorfölle, och hvarken då eller framdeles linge väckas, Staten skulle öfvertaga och
framgent ensamt bekosta underhållet af länsfängelserne i dessa län, på sätt med dylika
byggnader i rikets öfriga län egt rum; att E. K. Majit, i öfverensstämmelse härmed,
den 31 Oktober 1829 ,i nåder lÖrordnat, det Slaten skulle öfvertaga och derefter af de
medel, hvaraf utgifterna för de öfriga fängelsernas underhåll utginge, sjelf bestrida dylikt
underhåll till länsfängelserna i nämnda tre län, på här ofvan omförmälda vilkor;
i följd hvaraf ock den af Norrbottens läns innevånare gjorda anhållan om godtgörande
af Staten för en nyss förut å länsfängelset verkställd reparation förklarades böra förfalla;
samt att Justitie-kanslers-embetet veterligen, bemälde länsinnevånare derefter icke
vidare befattat sig med länslangelsets fullbordan eller vidmagthållande; och hade Justitie-kanslers-embetet
derjemte för sin del yttrat, att då båda slatsmaglerna befriat de
norra länens innevånare från den dem förut åliggande skyldigheten att bygga och underhålla
länshäkten, endast med uttryckligt vilkor, det något anspråk på ersättning för
fängelsehusen icke linge ega ruin: då, äfven om innevånarne i Norrbottens län icke
veterligen genom något öppet förklarande ingått på detta vilkor, de likväl borde anses
hafva lemnat ett tyst bifall till detsamma, enär de under en tidsföljd af nära tretio år
begagnat sig af den, på sätt ofvanberördt är, dem förunnade fördel; då vidare ett godkännande
af nu väckta anspråk sannolikt skulle framkalla lika beskaffade icke blott i
Expeditions-U(skottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:0 14.
29
de öfriga Norrländska länen, utan möjligen äfven i andra, der gamla länshäkten funnits
uppförda utom residensen; dä slutligen, så vidt förhållandet för närvarande kunde
bedömas, anledning vore för hand, dels alt Westerbottens läns innevånare lemnat bidrag
till ifrågavarande fastighets förvärfvande och första bebyggande och dels alt statsmedel
jemväl blifvit använda till fängelsets fullbordande samt då det, efter Justitiekanslers-embetets
åsigt, ej heller torde kunna medgilvas, att ett för allmänt ändamål,
om ock genom tillskott elier med biträde af ortens innevånare, uppfördt bus borde helt
och hållet eller i mån af utgjordt biträde eller annat bidrag anses tillhöra dem, som
bidragen lemnat; funne Justilie-kanslers-embelet sig böra i underdånighet afstyrka bifall
(ill det af Norrbottens läns innevånare väckta anspråk att få disponera oflanämnda
till förra länsfängelset i Piteå hörande byggnader, hvilka, såvida de icke genom laga
rättegång Staten frånvunnes, borde såsom dess egendom fortfarande anses; hemställande
dock Justitie-kanslers-embetet om ej, med afseende dels derå, att Norrbottens
läns innevånare otvifvelaktigt sednare än i de flesta andra län lemnat ett betydligt tillskott
för uppförandet af det numera för fångvården umbärliga länsfängelset, dels ock
å det nyttiga ändamål, för hvilket, enligt länsinnevånarnes tillkännagifna önskan, byggnaderna
skulle användas, E. K. Maj;t skulle täckas göra frågan angående byggnadernas
öfverlåtande till Norrbottens läns Hushållnings-sällskap till föremål för nådig framställning
lill Rikets Ständer.
Då Norrbottens läns innevånares anspråk på eganderätten till ifrågavarande byggnader
icke vore ostridig utan fast heldre, med afseende å hvad i ämnet upplyst blifvit,
det ville synas som skulle byggnaderna vara E. K. Maj;t och Kronan tillhöriga,
hade E. K. Maj:t, vid ärendets underdåniga föredragning den 1 Februari sisllidne år,
väl förklarat den gjorda framställningen om desammas afträdande till länsinnevånarnes
disposition icke kunna bifallas; men, på grund af ofvan omförmälda, af Justitie-kanslers-embetet
anförda skäl, bar E. K. Majit likväl nu i nåder föreslagit Rikets Ständer,
att så väl det gamla länsfängelset i Piteå, sorn öfriga ofvannämnda dertill hörande
byggnader, måtte få upplåtas lill Norrbottens läns Hushållnings-sällskap, för att af detsamma
användas på sätt, som för befrämjande af Sällskapets ändamål lämpligast synes.
Rikets Ständer, som förebaft detta ärende och jemväl tagit kännedom af dertill
hörande handlingar, hafva, på grund af hvad i frågan förekommit, funnit godt att för
sin del besluta, att ofvannämnde byggnader må med den rätt, Statsverket dertill kan
ega, upplåtas till Norrbottens läns Hushållnings-sällskap, för alt af detsamma användas
på sätt för befrämjande af Sällskapets ändamål lämpligast synes; med anmälan hvarom
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Januari 1860.
30
Expeditions- (Jlskoltets Förstäf] till underd. Skrifvelse, N:o i5.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Jan. 1860.
Preste-Slåndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Slåndct den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Slcrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition om upplåtande af en Halmstads
slott tillhörig jord-lott till hyggnads-tomt för Tullhus
i nämnde stad.
(Stats-Ulsk:s Utlåtande N:o 22.)
S. A. K.
Af E. K. Majlis nådiga Proposition af den 27 Oktober sistlidne år inhemlas, att
då lull-buset i Halmstad befunnits vara af så bristfällig beskaffenhet, att det icke utan
allt för stor kostnad kunde ordnas till en tullkammare- och packhus-lokal, motsvarande
handelns fordringar i nämnde stad, hade, efter förberedande åtgärder till anskaffande at
ett nytt tull-hus, hvarvid utrönt blifvit, att annan tjenlig och intill hamnen närbelägen
byggnad icke kan till billigt pris för ändamålet erhållas, Halmstads Magistrat, enligt
uppdrag af borgerskapet, i en till E, K. Majit ingifven, af Landshöldinge-embetel i länet
förordad ansökning, i underdånighet framställt borgerskapets önskan alt till byggnadstomt
för nytt tull-hus måtte, under full äganderätt, ät staden upplåtas en till Halmstads
slott hörande, emellan detsamma och Sloltsvägen, Slottslvärgatan samt Nissa-ån
belägen, nu lill gräs-vall begagnad, men för ifrågavarande byggnad särdeles fördelaktig
jordlott: till stöd för hvilken begäran Magistraten underdånigst åberopat, att, i äldre tider,
de städer, hvilka icke sjelfve egt tjenlig plats för de mindre tull-husen, fått sig
byggnads tomter af Kronan upplåtna.
Med anledning af denna ansökan, hvartill Kammar-kollegium, uti in fordrad t underdånigt
utlåtande, tillstyrkt bifall, har E. K. Majit föreslagit, att utaf den till Halmstads
slolt hörande mark den del, som på en af C. G. Boye till Gennäs år 1859 upprättad,
Magistratens ansökan bifogad karta är utmärkt med de mellan Litt. a, b, c, d,
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 16.
31
e och f uppdragna linier oell, enligt Kammar-kollegii uppgift, utgör omkring 24 kappland,
må åt Halmstads stad upplåtas till plats för en tullkammare-byggnad.
Rikets Ständer, som tagit kännedom af de till detta ärende hörande handlingar
och derjemte inhemtat den upplysning, att ifrågavarande jordlott blifvit Landshöfdingen
i länet på lön anslagen, hafva, med afseende å hvad i Irågan förekommit och under
förutsättning, att nyssnämnde förhållande icke mot Statsverket grundlägger något ersätlnings-anspråk,
bifallit hvad E. K. Majit i förevarande hänseende behagat i nåder
föreslå; hvilket Rikets Ständer fä i underdånighet anmäla och framhärda etc.
Stockholm den 25 Januari 1800.
Vo 16.
Uppläst och godkiindt hos Kidd. och Adeln den 21 Jan. 11160.
Preste-Ståndet den 21 — —
JBorgare-Slåndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets St Unders underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition om indragning till Kronan af
det Krono-länsm.annen i Sunnerbo härads sydöstra distrikt
på lön anslagna bostället Södergården N:o 2, mot kontant
ersättning till boställs-inneliafvarén.
(Stats-Utsk:s Utlåtande N:o 24.)
S. A. K.
Enligt E. K. Maj:ts nådiga Proposition den 27 Oktober förlidne år, har uti en,
af E. K. Maj-.ts Befallningshafvande i Kronobergs län hos E. K. Majit anmäld ansökan,
Krono-länsmannen i Sydöstra distriktet af Sunnerbo härad i nämnde län, J. M.
Wettermark, i underdånighet anhållit, att då det honom på lön anslagna bostället, Bökhult
Södergården Nio 2, i mantal krono i Traheryds socken, såsom beläget utom tjenstgörings-distriktet,
nära en mil från dess gräns och en half mil från allmän väg, icke
32
Expeditions-Ulskolie.ts Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 16.
kunnat af Wettermark, under hans tjugufem-åriga tjensle-tid derstädes, till hostad begagnas,
utan måst utarrenderas mot 50 R:dr Runt årligen, honom måtte tillåtas att,
emot åtnjutande af hyres-ersätlning, i likhet med de länsmän, som äro i saknad af
boställe, få berörde hemman till Kronan afstå; och sedan genom vederbörande embets-myndigheters
utlåtanden blifvit upplyst och utredt, bland annat, att uti löneförmånerna
för länsmannen i det ifrågavarande distriktet äro inberäknade räntan af bostället
Bökhult med 20 R:dr och boställets afkastning 30 R:dr, alt detta hemman är.
i anseende till sin aflägsenhet från < tjenstgörings-orten, såsom boställe åt länsmannen
otjenligt, samt att inom samma distrikt ej linnes något hemman, som kunde anses lämpligt
att för närvarande dertill anslås eller mot länsmansbostället Bökhult utbytas, har
E. K. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad Kammar-kollegium och Slats-kontoret tillstyrkt,
i nåder föreslagit Rikets Ständer, alt ifrågavarande kronolänsmans-bostäfle Bök
hult
Södergården N:o 2, jemte boställs-räntan, måtte till Kronan indragas och derefter,
för Statsverkets räkning, genom Kammar-kollegii försorg utarrenderas, i öfverensstämmelse
med de för militie-boställen gällande författningar, samt att, från den tid indragningen
af bostället med dess ränta komme att ega rum, boställshafvaren linge derför
af statsmedel uppbära kontant godtgörelse med dels femtio R:dr, motsvarande räntan
20 R:dr, och afkastningen beräknad till 30 R:dr, och dels den åt länsmän, som sakna
boställe, anslagna hushyres-ersättning, i nu gällande stat upptagen lill 150 R:dr årligen.
Emot detta nådiga förslag hafva, hvad sjelfva saken beträffar, Rikets Ständer
icke funnit något att erinra samt derföre bifallit detsamma; men dä Rikets Ständer
icke ännu bestämt den hyres-ersätlning, som för nästkommande slatsreglerings-period
bör tillkomma de länsmän, hvilka sakna boställe, hafva Rikets Ständer vid detta deras
bifall fästat det förbehåll, att beloppet af den ifrågavarande hyres-ersätlningen
kommer vid framdeles skeende reglering af utgifterna under Riks-stalens 6:le Hufvudtitel
att af Rikets Ständer bestämmas; hvilket beslut Rikets Ständer få i underdånighet
anmäla och framhärda etc.
Stockholm den 25 Januari 1860.
N:o 17.
Exp e eli tio n s - UIs holte ts Förslag till ttnderd. Skrifvelse, N:o 17. 33
Hf:o 17.
Upplåst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 21 Jan. 1860.
Preste-Ständel den 21 — —
Rorgare-Slåndet den 25 — —
Bonde-Slåndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majds
nådiga Proposition, angående upphörande af den s. k.
Kalkugns-afgiften på Gottland.
pSlats-Ulskts Utlåtande N:o 25).
S. A. K.
E. K. Maj:ls nådiga Proposition af den 27 Oktober sistlidet år upplyser, att i
E. K. Maj-.ls nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof vid 1828—1830
årens riksdags början det förslag blifvit till Rikets Ständer fratnsläldt och af dem derefter
gilladt, alt den s. k. Kalkugns-algiften på Gottland, hvilken vid 1823 års riksdag
var beräknad till 150 R:dr Banko, men icke under något af de derpå följande
åren uppgått till della belopp, skulle från inkomstberäkningen uteslutas och den, genom
samma afgifls upphörande, de skattskyldiga förunnade skatteminskning i stället lagas
i betraktande vid deras taxerande lill bevillning. Härom bade likväl icke någon
särskild underdånig skrifvelse från Rikets Ständer blifvit aflåten; och Rikets Ständers
beslut om kalkugns-afgiflens upphörande omförmäldes ej heller uti deras den 18 Mars
1830 aflåtna underdåniga skrifvelse angående Statsverkets inkomster; af hvilken anledning,
och då ingen föreskrift kunde gälla lill efterrättelse, utan att vara allmänneligen
kungjord, berörde afgift, ehuru ur Riks-staten redan vid nämnde riksdag utesluten,
fortfarande debiterats och årligen bland "extra medel och uppbörder" ingått, utan att
Rikets Ständer, deras Revisorer, Kammar-rätten eller Riksdags-lullmägtige från Gottland,
under den från år 1830 förflutna längre tid, å detta förhållande fästat uppmärksamhet
eller deröfver fört klagan; men år 1857 hade ålskillige kalkbruks-egare inom Gottlands
norra härad, genom Rådmannen i Wisby P. II. Lindström, lill E. K. Mnj:t inkommit
med en underdånig ansökning, att kalkugns-algiften måtte för framtiden upphöra
och det från och med år 1830 erlagda belopp deraf till vederbörande återställas, älvenBih.
till R. St. Fröt. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd. 5
34 Expeditions- Utskottets Förslug till underd. Siri frelse, A: o -il.
sorn E. K. Maj-Is Befallningshafvande i länet den 9 Februari 1859 lill E. K. Maj:t i
underdånighet insändt och förordal en lika beskaffad underdånig ansökan.
Med anledning af ofvan oinfönnälda, vid i828 års riksdag inträffade förhållanden,
och då, på sätt Slals-konloret i underdånigt ullålande upplyst. Statsverkets inkomst
af ifrågavarande afgift, enligt 1855 års Landsbok, utgjort endast 210 R:dr 38 sk. 9 rst.
Bauko, motsvarande 316 B:dr 21 öre R:rnl och således icke vore af någon betydenhet,
utan lämpligen kunde vid kalkbrukens taxerande lill bevillning ersättas, har E. K.
Majit nu i nåder föreslagit Rikets Ständer att ånyo lätta ett beslut, öfverensstämmande
med det vid 1828 års riksdag vidtagna, på det E. K. Maj:t, efter derom erhållen kännedom,
målle detsamma vederbörande till efterrättelse meddela; men dä kalkugns-egarne
under den förflutna liden varit, genom fortsatt erläggande af afgiften, befriade från den
med del vid sistnämnde riksdag lällade beslut alsedda förhöjning i bevillningen, länn
E. Iv. Majit den gjorda framställningen om ålerbekommande af de under tiden debiterade
och erlagda kalkugns-afgiflerna icke böra bifallas.
Rikets Ständer hafva af Stals-konlorets underdåniga utlåtande inhemta!, alt,
såsom omförmäldt är, E. K. Maj:t uti Sin vid 1828 års riksdag aflåtna nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof föreslagit och Rikets Ständer bifallit kalkugnsafgiflens
uteslutande från inkomstberäkningen; men någon särskild underdånig skrifvelse
härom synes dock, enligt hvad riksdagshandlingarna utvisa, icke hafva blifvit expedierad;
och torde någon sådan ej heller varit nödig, om Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse Nio 477, angående Statsverkets inkomster för 1830 oell följande är, särskildt
upplagil beslutet om berörde algi fl.s upphörande, hvilket dock icke sked, utan befmnes
nämnde skrifvelse endast summariskt omförmäla beloppet, hvartill Statsverkets inkomster,
nied undantag af allmänna bevillningen, beräknats: hvaremot den då uppgjorda
Riks-stalen ulvisar, alt kalkugns-afgiflen blifvit derifrån utesluten.
Med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit, hafva Rikets Ständer beslulit,
att den s. k. kalkugns-afgiflen från och med nästkommande stalsreglerings-period
må upphöra, med iakttagande af att den de skattskyldiga derigenom förunnade skalteminskning
i stället alses vid deras taxerande till bevillning.
Delta beslut få Rikets Ständer i underdånighet anmäla och framhärda etc.
Stockholm den 25 Januari 1860.
Expeditions-Utskottets Förslug lill underd, Skrifvelse, N:o /S.
35
IV: o IS.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den 21 Jan. 1860.
Preste-Slnndet den 21 — —
llorgare-Sländet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Majtts nådiga Proposition, angående anslag till fullbordande
af det invid hufvudstaden uppförda hospital för
sinnes-sjuhas värd.
(Stats-Utskts Utlåtande N:o 26.)
S. A. K.
Al' E. K. Majtts nådiga Proposition den 14 Oktober sistlidet år inhemtas, alt,
sedan Öfverintendents-Embelel, på nådig befallning, gått i författning om uppförande,
på lägenhelerne (ludvigsbergs oell Konradsberg» egor å Kungsholmen invid hufvudstaden,
enligt fastställda ritningar, af den hospilalsbyggnad för sinnes-sjukas vård, hvartill
Rikets Ständer vid de två sist förflutna riksdagarna beviljat särskilda anslag, till ett
sammanlagd! belopp af 652,500 R.dr R:mt, betnälde Embete, uti underdånig skrifvelse
den 26 September sistlidet år, anmält, att af berörde anslagna medel 54,000 Rtdr blifvit
använda till inköp af de nämnda lägenheterna, samt att återstoden, 598,500 R:dr,
jemte de af lägenheterna inflytande hyres- och arrende-inkomster, beräknade till 8,418
Rtdr 71 öre, eller tillsammans en summa af 606.918 Rtdr 71 öre, varit afsedd, för
uppförande och inredning al sjelfva hospilalsbyggnaden, äfvensom till underhåll af de
å lägenheterna redan förut befintliga byggnader. Under byggnads arbetets fortgång
hade dock visat sig, alt den summa, 606,000 Rtdr R:mt, som, enligt det sednaste, år
1856 uppgjorda, koslnadsförslaget ansetts vara för uppförande af byggnaden, med flyglar
och stängsel m. m., tillräcklig, icke dertill försloge, utan med ett belopp af 39.055
Rtdr 84 öre understege den verkliga kostnaden; lill hvilket förhållande anledningen
skulle vara hufvudsakligen att finna, dels i den af oförutsedda orsaker uppkomna tillökning
i kostnaden för grundläggnings-arbetena, och dels i den större utgift, anbringandet
af en vännnings- och ventilations-apparat komme, efter numera vunnen erfarenhet,
alt medföra; hvarförutan Öfverintendents-Embelel vidare tillkännagifvil, att uti ofvan
36 Expcdilions-LJtskotlcts Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 18.
omförmälda kostnadsförslag icke funnits upptagna åtskilliga ytterligare arbeten, sorn
dels General-direktören m. m. Ekströmer, uti det för hospitalet uppgjorda program,
äfvensom i en sednare aflålen skrifvelse, uppgifvit vara för hospilals-inrältningen oundgängligen
nödiga, dels oek Ofverinlendenls-Embetet funnit före inrättningens öppnande
böra verkställas; varande kostnaden för dessa, uti E. K. Maj:ts nådiga Proposition
närmare beskrilna arbeten af Ofverinlendenls-Embetet beräknad till sammanlagdt
142,019 R:dr 70 öre; och skulle följaktligen hela ulgifts-summan för fullbordande af
hospilalsbvggnaden, med hvad dertill hörer, komma att med tillsammans 181,075 R:dr
54 öre öfverstiga det belopp, som ofvaunämnde, sist upprättade kostnadsförslag innehåller.
På grund häraf, och då angeläget är, alt hospitals-inrättningen, så snart som
möjligt och sednast under sommaren år 1861 må träda i verksamhet, men dertill fordras,
att omförmälda arbeten, hvartill förut beviljade anslag icke lemna tillgång, blifva
hufvudsakligen under loppet af innevarande år verkställda, har Öfverinlendenls-Embelet
i underdånighet hemställt, det nådig Proposition om anvisande af medel för ändamålet
måtte lill Rikets Ständer aflålas; och E. K. Maj:t har i anledning häraf föreslagit Rikets
Ständer att, för de uppgifna, ytterligare erforderliga omkostnader vid hospitalsanläggningen,
af allmänna medel anvisa ett belopp af 181,000 R:dr, att under innevarande
är och i mån af behof utgå.
Ehuru Rikets Ständer ej kunnat undgå alt fästa uppmärksamhet dervid, att de
för delta byggnadsföretag, förut beräknade kostnader blifvit i så betydlig mån öfverskridna,
som ofvan nämndt är; dock som det icke kan förnekas, att olvanberörde särskilda
arbeten, för hvilka det nu äskade ytterligare anslagsbeloppet hufvudsakligen är
afsedt, såsom dels uppförande af nya, dels iståndsättande af äldre byggnader till bostäder
åt tjenstemän och betjening, anskaffande af tvätt-inrättning, värmnings- och ventilations-apparater,
lägenhetens inhägnande och planering m. m., äro af den beskaffenhet,
att deras verkställande måste anses oundgängligen nödigt, för att den nya hospitals-inrättningen
skall komma uti fullt ändamålsenligt skick, hafva Rikets Ständer beviljat
den begärda summan 181,000 R:dr Runt, alt af Riksgälds-konlorels tillgångar under
innevarande år, i mån af behof, enligt E. K. Maj:ts nådiga disposition, utbetalas.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla och framhärda etc.
Stockholm den 25 Januari 1860.
Expcditions-Utskotlets Förslug till underd. Skrifvelse, \:o 19.
37
M:o 19.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 21 Jan. 18G0.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående riksdagens förlängning
på en månad.
S, A. K.
Då mångfaldiga ärenden, hvaribland dera af hufvudsaklig vigt, ännu återslå alt
af Rikets Ständer under innevarande riksdag handläggas, (å, i öfverensstämmelse med
föreskriften i 109 § Regerings-formen och 80 § Riksdags-ordningen, Rikets Ständer,
med underdånig anmälan om detta förhållande, hos E. K. Majit äska, att riksdagen
måtte fortfara ytterligare en månad, räknadt från och med den 1 nästkommande Februari.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Januari 1860.
38 Expediti uns-Utskottets Förslag till unden/. Skrifvelse, I\’:o 20.
Xio 20.
Uppläsl och godkändt hos Ridd. och Adelil den 28 Jun. 1860.
Presle-Slnndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående verkställd omröstning
öfver Högsta Domstolens Ledamöter.
t
S. A. K.
Den i öfverensstämmelse med § 103 Regerings-formen och § 64 Riksdagsordningen,
valda Nämnd har, genom omröstning den 21 i denna månad, lörklaral E. K.
Majlis Högsta Domstols samtlige Ledamöter vara förljenta alt i sitt vigtiga kall bibehållas;
hvilket Rikets Ständer härigenom lå hos E. K. Majit i underdånighet anmäla;
framhärdande etc.
Stockholm den 28 Januari 1800.
Expeditions-1]Iskallets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 21. 39
JV:o 2f.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den 28 Jan. 1860.
Preste-Slåndct den 28 — —
Borgare-Slåmlct den 28 — —
Bonde-Slåndel den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, med öfverlemnande af ny
Instruktion för Rikets Ständers Revisorer öfver Riksgäldsverket.
(Stals-Ulsk:s Ullålande N:o 15.)
S. A. K.
Jemte det Rikets Ständer få i underdånighet öfverlemna den af dem vid innevarande
riksdag fastställda förnyade Instruktion för deras Revisorer vid granskning af
Riksgälds-kontorets tillstånd oell förvaltning, hafva Rikets Ständer tillika skolat i underdånighet
anhålla, alt E. K. Majit täcktes i nåder låta i Svensk Förfaltnings-samling
denna Instruktion kungöra.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Januari 1860.
instruktion fur Rikets Ständers Revisorer vid grans fillingen af
Riksgalds-kontorcts tillstånd och förvaltning.
§ I
Sedan
de, enligt Riksdags-ordningens 68 §, till granskning af Stats-, Bankooch
Riksgälds-verken utsedde Revisorer sammanträd!, ega de att, för fullgörandet af
40
Expedilions-Utshottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 21.
den, i afseende på Riksgälds-verket, dem uppdragna befallning, jemle härvid erforderliga
räkenskaper, prolokoll och öfriga handlingar, emottaga följande berättelser, nemligen :
l:o af Fullmäktige i Riksgälds-konloret, angående della Verks tillstånd och förvaltning
under den tid, sorn Revisorernas granskning bör omfatta ;
2:o af Riksgälds-konlorels kommissariat, angående Kontorets inkomster och utgifter
samt skulder och tillgångar under berörde tid, jemte derpå inverkande förhållanden;
samt
3:0 af Riksgälds-kontorets Ombudsman, angående de Kontoret rörande rättegångs-
och utsöknings-ärenden.
§ 2.
Revisorernas åligganden beslå deruti:
a) att granska Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning sedan den tid, sist
församlade Revisorers eller Stats-Utskolts granskning omfattat;
b) alt härvid sorgfälligt undersöka, om delta Verk kommit i behörigt åtnjutande
af de detsamma utaf Rikets Ständer anvisade inkomster och tillgångar, samt om verkställda
utbetalningar varit med Rikets Ständers beslut och föreskrifter öfverensstämmande;
c)
alt tillse huruvida ej allenast Fullmägtige, ulan äfven Riksgälds-kontorets
samtlige embets- och tjenstemän ställt sig lill efterrättelse det för Kontoret utfärdade
reglemente, jemte andra gällande instruktioner och föreskrifter, äfvensom för öfrigt vederbörligen
iakttagit och fullgjort sina åligganden;
d) alt, derest något skulle finnas vara försummadt eller eljest kräfva lättelse,
härå fästa Fullmägtiges uppmärksamhet och derjemte hos Rikets Ständer förhållandet
anmäla, samt föreslå de åtgärder, som, till vinnande af behörig verkställighet eller rättelse
härutinnan, anses böra vidtagas;
e) ali dessutom till laga beifran af vederbörande befordra så beskaffade förseelser
af Fullmägtige eller Kontorets embets- och tjenstemän, att Revisorerne anse åtal i
anledning deraf böra ofördröjligen anställas;
f) att öfver sådana frågor, derom Fullmägtige ansell sig böra med Revisorerne
rådgöra, sina åsigter och yttranden Fullmägtige meddela;
g) att pröfva och afgöra besvär, som af Kontorets embets- och tjenstemän eller
andra personer blifvit bos Revisorerne, i loreskrifven ordning, anförda öfver Fullmägtiges
åtgärder och beslut i klaganderne rörande mål; dock kan, i följd af Revisorernes
angående befordringsfrågor meddelade yttranden, skedd befordran icke återgå ; och
h) att, der anledning dertill skulle förefinnas, äfven utan anförda klagomål, göra
erinringar emot Fullmägtiges beslut, i frågor om tjensters tillsättande samt löners eller
pensioners beviljande.
§ 3.
För öfrigt böra Revisorerne, under utförandet af revisions-förrättningen, noggrannt
iakttaga, ej mindre hvad Riksdags-ordningen, i afseende på dem, innehåller, än
hvad den för Fullmägtige utfärdade ansvarighets-lag, uti der förutsatta fall, stadgar.
§ 4.
Med undantag af här nedan omförmälda arfvoden och resekostnads-ersättningar,
må Revisorerne icke ingå i någon slags disposition af Riksgälds-kontorets medel, under
hvilken
Expeditions-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse N:o Si. 41
hvilken titel eller till hvad behof det vara må; ej heller ega Revisorerne att på annat
sätt, än i 2 § stadgadt är, befatta sig med befordringar eller löne- och pensions-frågor.
§ 5.
Efter fulländad revisions-förrättning böra Revisorerne, öfver hvad dervid förekommit,
lill Rikets Ständer afgifva utförlig berättelse, som tillika skall innehålla upplysning
om Riksgälds-kontorels ställning, samt huruvida något emot detta Verks förvaltning
varit att erinra; börande denna berättelse, sedan den blifvit af Revisorerne underskrifven,
tillställas Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, hvilka ofördröjligen låta till trycket
befordra och sedermera med allmänna tidningarne utdela densamma, jemte de upplysningar,
sorn af deruti anmärkta förhållanden möjligtvis kunna påkallas; hvarefter berättelsen,
med tillhörande bilagor, skall af Fullmägtige till Rikets Ständer öfverleinnas, äfvensom
tryckta exemplar deraf Rikets Ständers nästsammanträdande Revisorer tilldelas.
§ 6.
Jemte det hvarje Revisor bestås skjuts efter två hästar från sitt hemvist till
Slockholm samt tillbaka, ega Revisorerne alt uppbära traktamenten af Sex Riksdaler
Riksmynt om dagen, så väl under sjelfva revisions-förrättningen, som under fram- och
återresan, efter beräkning af åtta mil för hvarje resedag och med iakttagande att, derest
miltalet icke jemt motsvarar resedagarne, må för öfverskotta!, såvida det uppgår till minst
en mil, ytterligare beräknas en dags traktamente; kommande hädanefter, likasom hittills,
halfva beloppet af dessa traktamenten och resekostnader att af Riksgälds-kontoret
godtgöras.
§ 7.
Åt den, i och för Riksgälds-verkets revision, af Revisorerne antagna kansli- och
vaktbejjening, ega Revisorerne alt, i mån af arbetets vigt och beskaffenhet, bestämma
lämpliga arfvoden, som af Fullmägtige sedermera utanordnas.
Stockholm den 28 Januari 1860.
Bih. till II. St. Vrot. 1859 $ 1860. 10 Sami. i Jfd. 6
42
Expeditions-Clskoltels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 22.
\:o 8».
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Jan. ISfio.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af väckta förslag
om nya byggnads-lagar, m. m.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 4).
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad uppå behofvet af förbättrade
Byggnads-ordningar för städerna samt de platser på landet, sorn, lill följd af jernvägsanläggningar
eller af andra orsaker, komma att tätare bebyggas. Delta behof har lör
de flesta släder redan framkallat särskilda, af E. K. Maj:t fastställda dylika ordningar;
men bland hvilka mångå torde vara föråldrade, då väckelse lill deras förändrande saknats,
och då åsigterne om det förmånligaste, helsosammasle och tryggaste byggnadssättet
för städer ej mera äro de samma, som lordom. Ehuru olikhet i läge, i näringsfång
och i tillgången på byggnads-ämnen, medförer för en plats behof af vissa föreskrifter,
som ej äro nödiga eller lämpliga för en annan, så finnas dock vissa gemensamma
reglor, som gälla för alla redan anlagda släder och köpingar samt vid anläggning
af nya; och då en Byggnads-ordning, innehållande dylika allmänna och öfver allt
tillämpliga bestämmelser i afseende på byggnadssätt och tomt-reglering, hvarigenom prydlighet,
renlighet, luft-vexling och säkerhet kunna vinnas, otvifvelaktig! skulle i flera afseenden
verka välgörande; få Rikets Ständer härmedelst i underdånighet anhålla, att
allmänna bestämmelser för bebyggandet af städer, köpingar, samt sådana platser å landet,
der, till följd af jernvägs-anläggningar, granskapel till andra större kommunikationsleder
eller ock af andra orsaker, stader eller köpingar synas komma alt uppstå, inå,
af E. K. Majit i nåder utfärdas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Januari 1860.
Expeditions- fjtskollnts Förslag lill underd. Skrifvelse N: • 23.
43
%:0 23.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Jan. 1860.
Presle-Ståndct den 28 — —
Rorgarc-Ståndel den 28 — —
Bondc-Slåndel den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående rättighet för tjensteman
att utan särskild Kongl, tillåtelse vistas å utrikes
ort under den tid han är lagligen permitterad.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 18).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord derom, alt hvarje Statens tjensteman
borde, utan särskild Kongl, tillåtelse, ega rätt alt tinder tjenstledighet vistas
hvarhelst han önskade och erhålla pass till utrikes ort för den tid han visade sig vara
af vederbörande myndighet lagligen permitterad; i afseende på hvilken fråga Rikets
Ständer inhemta!, bland annat, hurusom det genom Kongl. Kungörelsen den 17 Mars
1780, var hvar och en med Kongl, fullmagi försedd civiltjensteman, vid äfventyr af
tjenstens förlust, förbudet att utan Kongl. Maj:ls nådiga tillstånd begifva sig utrikes
på längre tid än fyra eller högst fem dagar, men att E. K. Majit, uppå Rikets
Ständers vid 1853 och 1854 årens riksdag gjorda underdåniga hemställan om icke någon
längre tid, än den sålunda föreskrifna, kunde i nåder medgifvas ifrågavarande tjenstemän
att för enskilda angelägenheter, utan dertill utverkadt nådigt tillstånd, vistas å
utrikes ort, genom nådig Kungörelse den 23 Mars 1855 behagat förordna, att för embets-
och tjenstemän i Rikets tjenst, utom de vid Rrigs-staten anställde, vederbörande
må, då de sig derom anmäla, utfärda pass till utrikes resa på så lång tid, som tjenstledighet
visas vara dem af behörig myndighet beviljad, dock icke utöfver en måoad,
så vida ej längre tids utrikes vistande för tillfället af E. K. Majit i nåder mcdgifvits.
Den inskränkning, som förut egde rum i rättigheten för de med Kongl, full
magt
försedde civile embetsmännen att resa till och vistas å utrikes ort, har sålunda,
på samma gång tiden för dylika resor utan särskildt nådigt tillstånd förlängdes från
fem dagar till en månad, blifvit utsträckt att gälla för alla embets- oeh tjenstemän på
u
ExpMiliovs-Ulsko/tets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 25.
rikets stat. utom de vid Krigs-staten anställde, för hvilka, enligt särskilda sladganden,
ännu strängare föreskrifter äro meddelade. Rikets Ständer föreställa sig likväl att, då
intill år 1855, alla de icke vid Krigs-staten anställde tjenstemän, som ej med Kongl,
fullmagt voro försedda, egde rätt att, utan särskildt tillstånd, under erhållen tjenstledighet
vistas å utrikes ort, hvaraf några menliga följder ej heller hade visat sig, så
borde en sådan rättighet äfven för framtiden kunna ulan olägenhet dem medgifvas,
likasom det vill synas Rikets Ständer, dels att något giltigt skäl, hvarföre de med Kongl,
fullmagt försedde tjenslemännen skulle i detta läll vara underkastade större inskränkning
än andra, ej är förhanden, dels ock att några öfvervägande hinder ej kunna möta
derföre, att ju icke de medgifvanden, som i förevarande fall lemnäs öfrige embelsoch
tjenstemän, jemväl borde blifva för de vid Krigs-staten anställde gällande.
På grund häraf och då ofvanberörde sladganden endast synas leda dertill, att
ådraga utrikes resande tjenstemän kostnader och besvär samt att betunga E. K. Maj:t
med en, i samma mån kommunikationerne med utlandet tilltaga, ständigt vexande
mängd af ansökningar om tillstånd att resa utrikes, hafva Rikets Ständer ansett sig
böra i underdånighet anhålla, att embets- och tjensteman i rikets tjenst, må, utan E. K.
Maj:ts särskilda tillåtelse, ega rättighet alt, då han styrker sig hafva af behörig myndighet
erhållit tjenstledighet, hos vederbörande utbekomma pass för resa till och vistelse
å utrikes ort under den tid tjenstledighet blifvit honom beviljad.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Januari 1860.
Exp c di Hons-Utskottats Förslag till unden]. Skrifvelse N:o 24. 45
Mso 94.
Uppläst oell god kändt hos Kidd. och Adeln den 4 Febr. lt!6().
Preslc-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet deri 1! — —
Rikets Ständers förordnande för Häradshöfdingen, Riddaren af
K. N. O. Garl Wester, att vara Rikets Ständers Justitieombudsman.
Vi efterst;rifne Sveriges Rikes Ständer etc. etc. etc., som härstädes å lagtima
riksdag äro församlade, gore veterligl: att, sedan, enligt hvad §§ 96 och 97 Regeringsformen
samt § 63 Riksdagsordningen stadga och förmå, väre Elektorer i laglig ordning
utsett Häradshöfdingen i Listers härad, Riddaren af Kongl. Majlis Nordstjerneorden!
Carl Wester alt bekläda Justitie-Ombudsmans-embetet; sä vilje Vi, i kraft häraf,
hafva förordnat honom, Carl Wester, att vara Vår Justilie-Ombudsman. hvarvid honom
åligger att ställa sig till efterrättelse Rikets Grundlagar och laga stadgar, jemte den
särskilda Instruktion, sorn under den 1 Mars 1830 blifvit för Justitie-Ombudsmannen
utfärdad; och kornmer han att åtnjuta de löne-vilkor och öfriga förmåner, som Vi för
detta embete anslagit.
Till yttermera visso hafva Vi detta förordnande underskrifva oell mod våra insegel
bekräftat, som skedde i Slockholm den 8 Februari 1860.
46
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 25.
Xo 95.
Uppläsl och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Fehr. 1860.
Presle-Slåndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
jRikets Ständers förordnande för Advokat-Jiskalen Nils August
Fröman, att vara Rikets Ständers Justitie-Ombudsmans
Suppleant.
Vi efterskrifne Sveriges Rikes Ständer etc. etc. etc., sorn härstädes å lagtima
riksdag äro församlade, gore veterlig!: att sedan, vid anstäldt val i öfverensstämmelse
med § 98 Regerings-formen och § 63 Riksdags-ordningen, Väre Elektorer utsett Advokat-fiskalen
Nils August Fröman att, i den ordning, berörde Grundlags-paragrafer stadga,
Vår Juslitie-Ombudsman efterträda, sä vilje Vi, i kraft häraf, hafva förordnat honom,
Nils August Fröman, alt i sådant fall inträda i utöfningen af Juslilie-Ombudsmansembetet;
och har han under tiden att ställa sig lill efterrättelse, hvad den för Justitieombudsmannen
den l Mars 1830 utfärdade Instruktion i § 25 stadgar och förmår.
Till yttermera visso hafva Vi detta förordnande underskrifva och med våra insegel
bekräftat, som skedde i Slockholm den 8 Februari 1860.
Expeditions-(Jtskotlets Förslag- till underd. Skrifvelse N:o 26. 47
Hf:o 26.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelri den 4 Febr. 4860.
Preslc-Slåndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående val af Justitieombudsman
och dess Suppleant.
S. A. K.
Rikets Ständer få härmedelst i underdånighet anmäla, att förut varande Justitieombudsman,
Häradshöfdingen i Listers härad, Riddaren af E. K. Majlis Nordstjerneorden
Carl Wester blifvit å njo utsedd att vara Rikets Ständers Justitie-Ombudsmnn,
samt Advokal-fiskalen Nils August Fröman vald alt vara Justitie-Ombudsmannens Suppleant.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 8 Februari 1860.
48
Expedilions-UlshotLets Förslag till underd. Skrifvelse IS:o 27.
JV:o 27.
Uppläst och godkändt lius Kidd. och Adeln den 4 Fehr. 1860.
Preste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Slåndct den 4 — —
Bonde-Slåndel den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, i anledning af Kongl. Majlis
nådiga Proposition om öfverlåtelse till Allmänna Barnhus-inruttningen
i Stockholm af en utaf Stockholms stads
och låns Kurhus begagnad tomt.
(Stals-Utsk:s Utlåtande N:o 39.)
S. A. K.
Ulaf E. K. Maj:ls nådiga Proposition af den 27 Oktober sistlidet år hafva Rikets
Ständer inhemta!, huruledes Direktionen öfver Allmänna Barnhus-inrättningen i Stockholm,
uti underdånig skrifvelse den 20 Januari 1859, förmält, att det under de sednare
åren allt mer tilltagande antalet af de inom Inrättningen vårdade barn gjort behofvet
af förökadt utrymme oundgängligt, hvilket äfven Rikets Ständers Revisorer, i
anseende till den stora dödligheten inom Barnhuset, vitsordat, men alt flere vigliga betänkligheter
emot en tillbyggnad å Inrättningens nu varande, vid Drottninggatan och
Smedjegårds-gränden belägna boningshus förefinnas, såsom dels alt den gamla byggnadens
beskaffenhet och inredning icke motsvara lidens anspråk på en barnhus-anstalt af
sådan omfattning, som den ifrågavarande, dels alt en ändamålsenlig förändring deri,
äfven om en sådan kunde tillvägabringas, skulle vara förenad med kostnader, föga
mindre än dem för en ombyggnad från grunden, och icke vore verkställbar, utan att
barnen, under ombyggnads-tiden, eller minst två år, kunde på annat ställe inrymmas,
dels att den trakt, der Barnhuset är beläget, endast obetydligt höjer sig öfver Rörslrandssjöns
träskartade strand och, i följd deraf, utgör en i allmänhet mindre sund och, när
epidemiska sjukdomar härja, företrädesvis hotad punkt af hufvudsladen, samt dels att
Barnhuset
Expedilions-Utskottels Förslug till underd. Skrifvelse iV.-o 27.
49
Barnhuset, ursprungligen anlagdt på yttersta gränsen af den då bebyggda staden, redan
blifvit kringbygdt och, till följd af den riktning, som stadens utvidgning tagit, melodi
mer förflyttas närmare medelpunkten för dess befolkning och rörelse, hvilket äfven
menligt inverkar på helso-tillståndet. Direktionen har vidare yttrat, att Inrättningens
förflyttning lill annan, tjenligare, men, i anseende lill läget, för allmänheten mindre
begärlig och dyrbar byggnads-touit, sannolikt skulle, genom försäljning eller utarrendering
af den nuvarande byggnaden, bereda Inrättningen en ganska betydlig ekonomisk
fördel, och att då Allmänna Barnbörds-huset, hvarifrån en mängd späda barn vanligen
öfverlämnäs lill Barnhuset, komme att förläggas lill Kungsholmen (såsom numera skett),
skulle, i anseende till faran af deras förflyttning en längre väg, isynnerhet under den
kalla årstiden, en anledning finnas för Barnhusets flyttande (ill Kungsholmen, som dessutom
har sund belägenhet och friskt valten saint är aflägsen från den stora och störande
rörelsen och säte för hufvudstadens medicinska läro-anstalter, till hvilka jemväl Barnhusinrättningen
i viss mån får räknas. Direktionen har funnit den tomt, som nu är disponerad
till Stockholms stads och läns Kurhus och sträcker sig från Handtverkare-gatan
ned till Mälaren, med ett jemförelsevis högt läge, sluttande mot söder och med frisk
luft från land- och sjö-sidan, erbjuda synnerliga fördelar för ordnande af ett Barnhus;
men då tomten, som fordom begagnats till bränvins-bränneriverk och år 1815 af Rikets
Ständer blifvit, under förbehåll af Bankens pant-rätt deruti, öfverlåten lill Kurhusinrättningen
och således icke ulan Rikets Ständers samtycke kan af Kurhus-styrelsen
till det ifrågasatta ändamålet upplåtas, har Barnhus-direktionen i underdånighet hemställt,
det E. K. Majit måtte aflåta nådig Proposition derom, att, derest öfverenskommelse
om vilkoren i öfrigt kunde emellan Direktionerne för Kurhuset och Barnhus-inrättningen
träffas rörande öfverlåtelsen och E. K. Majit skulle densamma i nåder gilla,
Rikets Ständer för sin del måtte förklara hinder derför icke möta.
Hä röfver hafva Kurhus-Direktionen, Ofverstålhållare-embetet samt E. K. Majlis
Befallningshafvande i Stockholms län blifvit hörde och Barnhus-direktionens ifrågavarande
underdåniga framställning förordat, äfvensom Kommitterade för Förvaltningen af
länets kurhus-medel deruti instämt, med förbehåll, alt billig ersättning för tomten, med
derå befintliga åbyggnader, erhålles och Stockholms län får af den blifvande ersältningssumman
en anpart sig tillerkänd, motsvarande den genom Rikets Ständers ofvannämnda
beslut år 1815 länet tillagda andel i egendomen, sådan den vid öfverlåtelsen befinnes.
Pä grund af delta allt har E. K. Majit, uti högstberörde nådiga Proposition,
täckts föreslå, alt då genom Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse den 27 Juli 1815
väl vore bestämdt, att egendomen uppläts till begagnande för den gemensamma Kurhus-inrättningen
för Stockholms stad och län, men någon rättighet för dem ali egendomen
på annat sätt använda eller till annan person eller inrättning öfverlåta ej i samma
underdåniga Skrifvelse meddelats, samt då i öfrigt af handlingarna upplyses, alt
tomten vore af en för Kurhus-inrättningen öfverflödig storlek, så att genom dess öfverlåtande
till Barnhus-inrättningen mot skälig ersättning en större fördel skulle så väl det
allmänna, som Stockholms stad och län beredas, Rikets Ständer måtte, i fall öfverenskommelse
om öfverlåtelse-vilkoren i öfrigt kunde mellan Barnhus-direktionen samt Stockholms
stads och läns för ändamålet utsedda deputerade träffas och blefve af E. K.
Majit i nåder gillad, förklara hinder icke möta för densainmas alslulande och framtida
kraft, såsom hade berörde tomt och byggnader varit Kurhus-inrättningen med full
egande-rätt tillerkända.
Rikets Ständer, som insett giltigheten af de för förslaget anförda skäl, och inhemta!,
alt den pant-rätt, som Rikets Ständers Bank uti den ifrågavarande egendomen
Bih. till R. St. Prot. 1859 S? 1860. 10 Sami. 1 Afd. 7
50 Expeditions-U/skottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 28.
vid öfverlåtelsen deraf till Kurhus-inrättning egde, numera, genom lånets återbetalning,
upphört, halva till den nådiga framställningen lemnal bifall; hvilket Rikets Ständer få
underdånigsl anmäla och framhärda etc.
Stockholm den 8 Februari 1860.
N:o 28.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Fehr. 1860.
Preste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition om anslående af -J- mantal
N:o 1 Törnestorp till boställe åt Kronofogden i Höjentorps
fögderi i Skaraborgs län, i stället för nuvarande
Kronofogde-bostället i mantal N:o 8 Stentorp Frälsegården.
(Stats-Utsk:s Utlåtande N:o 40.)
S. A. K.
Enligt hvad E. K. Maj:(s nådiga Proposition af den 27 Oktober sistlidet år innehåller,
har E. K. Maj:ls Befallningshafvande i Skaraborgs län den 10 Juni 1857, uti
underdånigt memorial, anmält och förordat en af Kronofogden i Höjenlorps fögderi
gjord framställning, att det till Statsverket indragna Predikant-bostället vid Weslgölha
regemente, Törnestorp, f mantal, i Sköfde socken af Kåkinds härad, mätte få anvisas
till boställe åt Kronofogden i nämnde fögderi, i utbyte mot det dertill nu anslagna 1
mantal Stentorp Frälsegården i Gudhems härad, hvilket sednare boställe, såsom beläget
långt ifrån allmän väg, vore till ändamålet mindre lämpligt, hvaremot det förra, endast
£ mil aflägset från Sköfde stad, vore, i anseende till de lätta post-förbindelserna, särdeles
tjenligt till boställe för Kronofogden ; och har E. K. Maj:ts Befallningshafvande,
då Kronofogdens uppgifter i delta afseende äro med verkliga förhållandet öfverens
-
Eocpedilions-Utshotlels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 28.
51
slammande och Kronofogden svårligen kan, ulan olägenhet för sig och allmänheten,
vara bosatt på Stentorp, hvarföre ock den nuvarande fått tillstånd att bo i Sköfde,
men deremot Törnestorp, såsom beläget vid allmänna landsvägen och nära stad och
således med lätt post-kommunikation, som för en dylik tjensteman, hvilken har att både
mottaga och afsända betydliga penninge-remisser, är af stor vigt, vore särdeles lämpligt
till Kronofogde-boställe, i underdånighet hemställt, det E. K. Maj:t måtte lill Rikets
Ständer göra nådig Proposition, att Törnestorp må till sådant boställe anslås, i stället
för Stentorp, som derefter borde för Statsverkets räkning utarrenderas.
Kammar-kollegium och Stats-kontoret hafva, i gemensamt underdånigt utlåtande,
tillstyrkt den underdåniga hemställan, då inga hinder syntes möta utbytets verkställande
och fördelarne deraf vore obestridliga; och Krigs-kollegium, äfven i ämnet hördt, har
i delta underdåniga utlåtande instämt; hvarefter E. K. Maj:t, med anledning af hvad
sålunda förekommit, i nåder föreslagit Rikets Ständer, att till boställe åt Kronofogden
i Höjentorps fögderi måtte anvisas ifrågavarande hemman, N:o 1 Törnestorp, i utbyte
mot nuvarande Kronofogde-bostället N.o 8 Stentorp Frälsegården, samt alt, i fall Rikets
Ständer härtill lemnade bifall, iakttagas borde, dels att sistnämnde boställe sedermera
blefve för Statsverkets räkning utarrenderadt, dels ock alt, sedan genom behörig uppskattning
efter de grunder hvilka i sådant hänseende för Landt-statens boställen äro
eller kunna varda stadgade, den afkastning, som ansåges kunna af Törnestorp påräknas,
blifvit bestämd, samma afkastning, såsom för Stentorp förut egt rum, från den fastställda
Kronofogde-lönen afdrages. Då Rikets Ständer inhemta!, att Kronofogde-bostället
Stentorp är beläget invid en å vestra stambanan nyligen anlagd jernvägs-staliön,
och då, i följd af de åtgärder, som för posternas befordrande å nämnde stambana, enligt
hvad kändt är, på den sednaste liden blifvit vidtagna, den olägenhet i afseende å
post-befordringen till nämnde boställe, som uteslutande anförts såsom skäl för det i
nåder föreslagna utbytet, numera blifvit undanröjd; hafva Rikets Ständer, som för öfrigt
icke funnit någon fördel genom ifrågavarande utbyte kunna allmänheten inom fögderiet
beredas, ansett sig icke böra bifalla den nådiga framställningen; hvilket Rikets
Ständer få i underdånighet anmäla och framhärda etc.
Stockholm den 8 Februari 1860.
52
Expeditions-Utskottets Förslag ti/l anderd. Skri/re/se iV.-o 29.
i\:o 29.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Febr. 1860.
Presle-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående grunderna för
val af Revisorer till granskning af Banko-diskontverkets
räkenskaper för detta år och de följande, intill nästa
riksdag.
(Banko-Utsk:s Utlåtande N:o 9).
S. A. K.
Enligt hvad det för Banko-verkets styrelse och förvaltning nu gällande Reglemente
föreskrifver, skola de grunder, dem Riks-Stånden, hvart för sig, antagit i afseende
på val af Revisorer för granskning af Banko-diskontverkets räkenskaper, till E.
K. Maj:t i underdånighet uppgifvas, på det att två Revisorer för hvartdera Riks-Ståndet
må till denna förrättning utses och kallas; och få Rikets Ständer, till följd häraf,
beträffande den revision, som för innevarande och följande år, intill nästa lagtima riksdag
kommer att ega rum, underdånigst anmäla, att Ridderskapet och Adeln beslutit,
att Riddarhus-direktionen hvarje år väljer två af Ridderskapet och Adeln till Revisorer
och en till Suppleant; att Presle-Ståndet beslutit, att vederbörande Dom-kapitel, enligt
särskilda föreskrifter, meddelade uti cirkulär, som till dem utgår, och enligt stadgad ordning
rikets stift emellan, komma att föranstalta om val af Revisorer och Suppleanter
för Preste-Slåndet; att Borgare-Ståndet beslutit, alt till den revision, som omfattar förvaltningen
och räkenskaperna för innevarande år samt begynner den 1 Mars 1861, bör,
genom lottning, som uti hittills iakttagen ordning sker, emellan städerna Sundsvall,
Köping, Söderköping, Hudiksvall, Sala, Wadstena, Hedemora, Söderhamn, Umeå och
Luleå, bestämmas hvilka två släder ibland dem skola sända hvardera en Revisor, samt
alt till den revision, hvilken omfattar förvaltning och räkenskaper år 1861 samt begynner
den 1 Mars 1862, bör, genom lottning, uti hittills iakttagen ordning, emellan städerna
Eksjö, Skenninge, Nora, Wimmerby, Strengnäs, Enköping, Sigtuna, Oregrund,
Expedilions-Utskotlels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 30.
53
Södertelge, Norrtelge, Lindesberg, Mariefred, Trosa, Säther och Grenna afgöras, hvilka
två ibland dessa städer skola sända hvardera en Revisor; samt att Bonde-Ståndet beslutit
att genom val utse Revisorer och Suppleanter för omförmälde förrättningar.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 8 Februari 1860.
N:0 30.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i Febr. 1860.
Presle-Ståndet den A — —
Borgare-Ståndet den A — —
Bonde-Ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af gjord framställning
om förklaring af föreskrifterna angående verkställighet
af straff-arbete.
(Lag-Ulsk:s Utlåtande N:o 7.)
S. A. K.
Rikets Ständers Juslitie-Ombudsman har, i sin till riksdagen afgifna allmänna
redogörelse, förmält sig hafva funnit, att vid verkställande af ådömdt straff-arbete nödig
enhet uti de exekutiva myndigheternas åsigter och förfarings-sätt saknas, så att, på
sätt af fång-förteckningarna synes, bestämningen “en rnånad“ för straff-arbete blifvit
inom några län beräknad till 28 dagar, inom andra efter kalendern och i de öfriga lill
30 dagar. Till dessa olika tolknings-sätt saknas icke anledningar uti olika lagrum och
författningar, hvarföre Rikets Ständer ansett lagstiflnings-ålgärd nödig till befordrande
af en allmän, lika lagskipning; och då straff ådömdt för år beräknas efter kalendern,
hvarom meriingarne icke äro delade, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med
hvad Lag-Beredningen föreslagit, ansett månaden i förevarande fall böra äfven beräknas
efter kalendern, hvarigenom reda och lätthet vid straffs verkställande vinnes.
Den skilnad i strafftid af en eller par dagar, som derigenom kan uppkomma för särskilda,
lill straff-arbete på lika antal månader dömda personer, har synts Rikets Stän
-
54 Expedilions-Utshollets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 34.
der vara alli för obetydlig för alt förtjena afseende, helst då straff-arbete aldrig ådömes
på kortare tid än två månader, och då det torde vara omöjligt att för en och
samma förbrytelse tillämpa ett för alla qvantilatift lika straff.
På dessa grunder, och då tiden för fängelse-straff, der ej annorlunda finnes stadgadt,
utan tvifvel bör beräknas lika med liden för straff-arbete, hafva Rikets Ständer
för sin del beslutit en författning af följande innehåll:
”Då tid för ådömdt straff-arbete skall räknas efter månad eller år, varde den
”dag för slutdag ansedd, som genom sitt nummer i månaden motsvarar den, från hvilken
lidräkningen börjar; börjar den på dag, mot hvilken ej någon svarar i den må”nad,
hvarunder räkningen slutar, varde sista dagen i den månad för slut-dag ansedd.
”Samma lag vare i afseende å fängelse-straff, der ej annan beräkningsgrund finnes särskildt
i lag stadgad.”
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. Majit i underdånighet anmäla och framhärda
etc.
Stockholm den 8 Februari 1860.
N:o 31.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 15 Febr. 1860.
Preste-Ståndet den 15 — —
Rorgare-Slåndel den 15 — —
Bonde-Slåndel den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om anvisande af medel till
fortsättande af arbetena å Statens Vestra stambana emellan
Stockholm och Katrineholm.
(Stats-Utsk:s Utlåtande N:o 52).
S. A. K.
Ilos E. K. Majit bar Chefen för Statens jernvägsbyggnader uti memorial af den
19 nästlidne Januari, hvilket till Rikets Ständers åtgärd blifvit öfverlemnadt, i underdånighet
anhållit, det E. K. Majit läcktes af Rikets Ständer begära ett anslag af 500,000
R:dr, att, utöfver nu tillgängliga medel, intill slutet af instundande April månad använ
das
till fortsättning af arbetena å vestra stambanan från Stockholm lill Katrineholm.
E'xp editions- Ut sko Hets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 31. 55
Varandes i della memorial anmäldt, alt Statens jernvägsarbeten för närvarande fortsättas,
dels å södra stambanan emellan Fahlköping och sjön Stråken, hvaremot arbetena
ä återstående delen a(' samma stambana, under afvaktan af Rikets Ständers beslut om
banans sträckning norr om Finja-sjön genom Småland alstadnat, dels å vestra stambanan
emellan Stockholm och Katrineholm, å hvilken sistnämnda bandel arbetena drifvas
med en styrka af 1,700 man, som, i anseende till den särdeles blida vintern, nästan
oafbrutet kunnat sysselsättas; hvarförutan Chefen för Statens jernvägsbyggnader,
i afseende på dess nu framställde underdåniga anhållan om beredande af ytterligare
tillgång för de å vestra stambanan pågående arbetenas fortsättning, tillkännagifva, att
då af det vid årets ingång återstående belopp af 800,000 R:dr, utaf de vid förra riksdagen
för Statens jernvägsbyggnader anslagne medel, en del icke kunde emot föreskriften
i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 16 September 1857. användas till annat
ändamål än arbetena å bangården och dertill hörande byggnader vid hufvudstaden,
samt en annan del måste reserveras till bestridande af arbetskostnaderne för södra
stambanan mellan Fahlköping och sjön Stråken, återstoden blefve otillräcklig för oafbrutet
drifvande af ifrågavarande arbeten med oförminskad arbetsstyrka. Och har
Chefen, jemte det lian fästat uppmärksamheten å de olägenheter, som, derest ökadt
anslag icke kunde erhållas innan beslut blifvit af Rikets Ständer iätladt om jernvägsarbetenas
fortsättning i sin helhet, skulle följa såväl deraf, alt största delen af den nu
använda arbetspersonalen måste afskedas, som ock af den oalvisliga nödvändigheten
att i sådant fall inställa åtskilliga upphandlingar med flera för framtida arbeten nödiga
åtgärder, slutligen erinrat, att af de 20,000,000 R:dr, som Rikets sist församlade
Ständer uppdrogo åt Fullmägtige i Riksgälds-kontoret att för Statens jernvägsbyggnader
upplåna, ännu, utöfver ofvannämnde 800,000 R:dr, återstod en oanvänd summa af
400,000 R:dr R:mt.
I anledning deraf, att uti E. K. Maj:(s nådiga Proposition om Statens jernvägsbyggnader
den vid innevarande års ingång odisponerade återstoden af ofvannämnde
20,000,000 R:dr beräknats utgöra allenast 800,000 R:dr, hvaremot Rikets Ständers
Revisorer och Fullmägtige i Riksgälds-kontoret lika med Chefen för Statens jernvägsbyggnader,
uppgifvit denna återstod lill ett belopp af 1,200,000 R:dr, halva Rikets
Ständer till utredande af rätta förhållandet härmed, låtit anställa noggrann undersökning,
hvarvid det blifvit tillförlitligen upplyst, alt del belopp, hvarmed den till följd
af Rikets sednast församlade Ständers beslut utomlands upptagna lånesumman öfverskjuter
de vid samma riksdag lör dä beslutade jernvägsarbeten beviljade nya anslagssummor
å 19,600,000 R:dr, utgör en för jernvägsarbetenas foiIsättning befintlig oanvänd
tillgäng af 400,000 R:dr.
Med afseende härå och då det är af synnerlig vigt, att ifrågavarande för Statens
räkning företagna samt nu pågående jernvägs-arbelen må kunna, i den af Rikets
sednast församlade Ständer redan fastställda riktning, ulan afbrott fullföljas, hafva Rikets
Ständer, i afräkning å det anslag, som under innevarande riksdag kan komma
att för vestra stambanan beviljas, anvisat en summa af 500,000 R:dr R:mt, för fortsättning
af arbetena emellan Stockholm och Katrineholm, att, i mån af behof, till E. K.
Maj :ls disposition från Riksgälds-kontoret utgå; kommande i denna summa att inberäknas
ofvanberörde 400,000 R:dr, som återstå oanvända af de, enligt Rikets Ständers
vid sistförflutna riksdag fattade beslut, genom Fullmägtige i Riksgälds-kontoret för jernvägsbyggnadernas
bedrifvande upplånta medel; hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet
anmäla, framhärdande etc.
Slockholm den 15 Februari 1860.
56 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 32.
\:0 32.
Uppläst och godkiindl hos Ridd. och Adeln den 15 Fehr. 1860.
Presle-Slåndcl den 15 — — -
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Kurhus-afgiften.
(Bevilln.-Utslcs Betänkande N:o 15.)
S. A. Iv.
Vid sistförlidna riksdag beslölo Rikets Ständer, att Kurhiis-afgiften ärligen, ifrån
och med 1859 till och med det år, då nästa riksdag, eller den nu varande, slutades,
skulle af hvarje mantalsskrifven person utgöras, för Stockholms stad med högst 50 och
minst 3 öre, samt inom öfriga delar af riket med minst 3 och högst 25 öre; och sedan
E. K. Maj t, i öfverensstämmelse härmed och med hvad Rikets Ständer i öfrigt
stadgat, utfärdat derom nådig Kungörelse den 23 April 1858, har Seraphimer-ordensgillet,
för alt ådagalägga, i hvad mån denna afgift fortfarande må vara lor Lazarettens
och Kurhusens underhållande af nöden, till E. K. Maj:t i underdånighet öfverlemnat
sammandrag af inkomna summariska räkenskaper och revisions-berättelser angående
Kurhus-medlens belopp samt Lazarettens och Kurhusens öfriga inkomster och utgifter
under är 1857, hvilket sammandrag utvisar, alt Kurhus-afgiften för året utgjort 209,381
R:dr 19 sk. 3 rst. och öfriga inkomster 127,936 R:dr 15 sk., samt alt utgifterne uppgått
till 299,561 R:dr 38 sk. 5 rst., allt Banko, på grund hvaraf och då det vore uppen
bart,
alt de ifrågavarande sjukvårds-inrältningarne icke utan Kurhus-afgiften kunde
ega bestånd, samt denna afgift vore bestämd att utgå endast lill och med det år, hvarunder
nuvarande riksdag slutar, Ordens-gillel lill E. K. Maj:t hemställt, att nådig Proposition
om samma afgifls fortfarande mätte till Rikets Ständer aflålas.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, har E. K. Maj-.t, under den 14 Oktober
sistlidet år, uti nådig Proposition föreslagit, att Kurhus-afgiften må jemväl under
nästa statsreglerings-period utgå, på sätt och till de belopp, som blifvit af Rikets Ständer
vid sistförfluten riksdag bestämda och genom ofvan omlörmälda nådiga Kungörelse
den
Expedilions-Utskoilets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 33.
57
den 23 April 1858 påbudna; och få Rikets Ständer i underdånighet anmäla, del de, i
öfverensstämmelse dermed och pä de af Seraphimer-ordens-gillet anförda skäl, beslutit,
att, till veneriska smittans hämmande och bolande, en kurhus-afgift beviljas att fortfarande
lill oell med det är, då nästa riksdag slutas, årligen utgöras af hvarje mantalsskrifven
person, för Stockholms stad med högst 50 och minst 3 öre, samt inom öfriga
delar af riket nied högst 25 och minst 3 öre, under i öfrigt enahanda vilkor, som vid
sist förflutna riksdag blefvo bestämda och uti E. K. Majlis nådiga Kungörelse den 23
April 1858 innehållas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 Februari 1860.
N:o 33.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 45 Febr. 1860.
Preste-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdånigt! Skrifvelse, angående mantalspenningarnes
bestämmande till jemna belopp efter nya mynt
systemet.
(Stats—Utsk:s Utlåtande N:o 45. Litt. C.)
S. A. K.
Hos Rikets nu församlade Ständer har i öfvervägande kommit, att de flera åtgärder,
sorn vid de 2:ne sislförflutna riksdagarne blifvit vidtagne, för att bereda lättnad
och enkelhet vid mantalslängdernas uppgörande samt mantalspenningarnes debitering och
uppbörd, i väsendtlig män förfelat sitt ändamål derigenom, att mantalspenningarne, hvilka
löre sistlidne riksdag på olika orter i riket utgingo med 12, 8, 6 och 4 skillingar Banko,
eller en jemn qvot af dåvarande mynt-enhet, icke, på sätt med den personliga skydds
afgiften
egde rum, bestämdes efter decimal-systemet, ulan allenast förvandlades från
ofvannämnda jemna qvoler af den förut antagna mynt-enheten till i allmänhet ojemna
JBih. till P. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd. 8
58 Escpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 34.
delar af den nu gällande, eller till 37, 25, 19 och 12 öre. med hvilka belopp manlalspenningarne,
enligt nu gällande föreskrifter, utgå. Och Rikets Ständer hafva i anledning
häraf för sin del beslutit, alt, med bibehållande af hvad för öfrigt i afseende å
mantalspenningarnes utgörande är stadgadt, beloppet af dem skall, i de fall, der sådant
ej redan egt rum, på sätt angående den personliga skjddsafgiften blifvit stadgadt, bringas
i jemnare förhållande till det nja för myntberäkningen antagna decimal-systemet,
sä alt personer, hvilka, enligt nu gällande föreskrifter, erlägga mantalspenningar med
37, 19 eller 12 öre, från och med nästa statsreglerings-period må komma alt utgöra
desamma med 40, 20 eller 15 öre, hvarje klass med det belopp, som ligger närmast
det nu gällande; hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla, framhärdande
etc.
Stockholm den 15 Februari 1860.
Uppläst och goilkändt hos Ridd. Och Adeln den 3 Mars 18GO.
Preste-Ståndet den 3 — -—
Rorgare-Ståndet den 29 Febr. —
Bonde-Ståndet den 7 Mars —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående uppkörande af
tackjernstionden ock kammarskatten.
(Stals-Utsk:s Mern. N:o 45 Litt. B.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har uppmärksamheten blifvit fästad deruppå att det vore
af synnerlig vigt, alt jernhandteringen, hvilken, utom det betydliga inflytande densamma
ulöfvade pä en mängd andra industrigrenar och på det ekonomiska tillståndet hos en
stor del af landets befolkning, tillika beredde en af de hufvudsakligaste varu-artiklarne
för rikets exporthandel, blefve försatt i ständ att genom en naturlig utveckling framgent
kunna uthärda täflan å den utländska marknaden, i hvilket afseende och då en
längre tids erfarenhet ådagalagt, det jernhandteringens betryckta ställning icke ensamt
Expo, ilitians- UIsko Itc ts Förslag till underd. Skrifvelse N:o 54. 59
berodde af sådane omständigheter, som stundom plägade tillfälligtvis föranledas af en
i handelsförhållandena inträffad hastig rubbning, ulan äfven af andra för handteringen
missgynnsamma förhållanden, hvilka under en lång tidsföljd allt mer och mer framkallats
af en ovigtig ansedd beskattningsgrund samt af en mindre lämplig lagstiftning
i öfrigt, förslag blifvit väckta derom, alt, till undanrödjande af de orsaker, som framkallat
dessa menliga verkningar, nu utgående tackjernstionde och hammarskatt måtte
för framtiden afskaffas.
Vid öfvervägande häraf samt enär allmänt kändt är, att priset å Svenskt jern på
verldsmarknaden, till följd af en Iifligare handelställan, under sednare årtionden i allmänhet
nedgått på samma gång som tillverkningskostnaden förökats, hafva Rikets Ständer
ej kunnat undgå att finna angelägenheten all i sammanhang med de angående
jernhandleringen nyligen vidtagne förändrade lagstiftnings-åtgärder, jemväl i afseende å
den ännu gällande produktionsskatten tillvägabringas en förändring, som må kunna undanrödja
hvarje ännu återstående, af beskattningsförbållanden beroende, hinder för näringens
förkofran : och då för sådane induslriela inrättningar, som afse varuförädling,
en beskattning af ifrågavarande art är så mycket mindre lämplig, som densamma utgår
med en viss andel af den tillverkade varan samt följaktligen måste blifva ojemn
och mera eller mindre betungande för produktionen, hvilken, liksom andra industrialster,
kan på ett billigare sätt genom bevillning i mån af inkomst beskattas, hafva
Rikets Ständer ej eller förbisett, att i den man afsk a fia lidet af ifrågavarande beskattning
otvifvelaktig! kommer att uppmuntra till ökad produktion, flera andra af landets
näringar derigenom äfven skola befrämjas och nya arbetstillfällen för befolkningen beredas
på samma gång som Staten genom förökad bevillnings-inkomst blir, åtminstone
lill någon del, ersatt för sin uppoffring till ifrågavarande industris förmån.
Den eftergift af ifrågavarande beskattning, som Rikets Ständer funnit af nu anförda
förhållanden vara påkallad, hafva Rikets Ständer likväl, hvad beträffar tackjernstionden,
ansett icke böra utsträckas till den med vissa privilegier ännu gynnade tackjernstillverkningen
inom bergslag, så vida icke bergslagerna förklara sig villige alt afstå
från sina särskilda friheter och förmåner.
Ehuru nu afskaffandet af hammarskatten äfvensom af tackjernstionden inom de
icke privilegierade orterna otvifvelaktigt skulle, på sätt Rikets Ständer här ofvan underdånigst
anfört, i väsendtlig mån befordra jernhandteringens utveckling, hafva dock
Rikets Ständer funnit denna industris framsteg och förkofran till icke ringa del vara
beroende äfven af andra förhållanden, bland hvilka Rikets Ständer företrädesvis fästat
uppmärksamhet vid tullbestämmelserna, såsom väsendtligen inverkande på lättheten alt
afsätta jernhandteringens alster samt i följd deraf äfven på produktionen; och då, enligt
nu gällande tulltaxa, utförselstullen för tackjern och malm, utgörande 50 öre för en
centner, synes vara en alltför dryg afgift för att annat än undantagsvis medgifva utförsel
af nämnda varor, särdeles hvad angår artikeln malm, för hvilken äfven E. K.
Maj:t vid sislförflutne riksdag i Nåder behagade, föreslå tullafgiften till endast 25 öre,
hafva Rikets Ständer ansett en nedsättning till sistberörde belopp af ifrågavarande exporttull
bättre uppfylla ändamålet, utan att likväl deraf en så betydlig utförsel af omförmälda
råvaror eller stegring af priset derå bör befaras att icke bruksidkare i allt
läll, derest de befrias från hammarskalten, kunna anses, genom dessa åtgärder, om de
samtidigt vidtagas, hafva vunnit någon förmån. 1 öfrigt torde det vara allmänt erkand),
att jernhandteringens mindre fördelaktiga ställning icke härrört af bristande tillgång
på jernmalm, utan att tillverkningen deremot är väsendtligen begränsad genom
svårigheten alt för billigt pris erhålla tillräckligt bränsle. Vid sådant förhållande och då
förädlingen af jernet, ju längre den drifves, alltmera medtager den begränsade bränsle
-
(50 Expcditions-lltskottcts Förslag lil underd. Skrifvelse N:o 35.
tillgången, har det synts Rikets Ständer äfven i slats-ekonomiskt hänseende vara mindre
lämpligt att genom allt för hög exporttull motverka utförseln af det rikligen tillgängliga
råämnet.
På grund af detta allt, hafva Rikets Ständer, med förbehåll att framdeles för
de särskilda grenarne af jerntillverkningen bestämma de bevillnings-afgifter, som efter
förändrade förhållanden kunna finnas lämpliga samt under vilkor, att ulförselstullen å
tackjern och malm kommer att nedsättas åtminstone till hälften af den i nu gällande
tulltaxa stadgade afgift, för sin del beslulit:
l:o att stångjernslillverkningen inom hela riket skall frän och med nästa statsregleringsperiod
från hammarskatt befrias; och
2:o att tackjernstionden af alla hvltor, belägna utom de privilegierade bergslagen,
likaledes skall från och med nämnde tid upphöra;
med underdånig anmälan hvarom Rikets Ständer derjemte i underdånighet hemställa,
att, derest de privilegierade bergslagen derom skulle väcka fråga, E. K. Maj:t
i nåder behagade låta verkställa en utredning af dessa bergslagers återstående privilegier
samt derefter lill Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om och med hvilka vilkor
befrielse från tackjernstiondens utgörande jemväl må varda dessa bergslager tillerkänd.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 7 Mars 1860.
X o 35.
(Se Skrifvelse-förslaget N:o 39 samt Expeditions-Ulskollets Memorial N:o 6.)
Expeditions-Ftskotlets Förslag till underd. Skrif reise j\7:o 36■ 61
H:o 36.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Fehr. 1860.
Preste-Ståndet den 25 —- —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående anskaffande pä
Kronans bekostnad af duckade lotsbåtar.
(Stats- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 4.)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad derå, att, då Staten åtagit sig
vidmagthållandet af loisinrättningen i riket samt följaktligen jemväl borde tillse, att
sjöfarten hade af denna inrättning det dermed åsyftade gagn, härtill äfven hörde omsorgen
derom, att lotsarne, hvilkas yrke i Sverige icke lernnade så stor afkomst, att
de lill detsammas bedrifvande kunde för egna medel anskaffa fullt tjenliga sjögående
båtar, ej genom brist på sådane förhindrades att fullgöra sina tjenstepligter, hvilket
likväl nu understundom inträffade, men kunde med ringa uppoffring af Staten undanrödjas,
om, på dess bekostnad, lotsarne försågos med ändamålsenliga däckade farkoster.
I afseende på denna fråga hafva Rikets Ständer af det protokoll öfver Sjöförsvars-departementels
föredragning, hvilket åtföljt Eders Kongl. Maj:ts vid innevarande
riksdag till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd
och behof, inhemtat, hurusom Förvaltningen af Sjö-ärendena lill E. K. Maj:t i underdånighet
insändt en af Lotsdirektören gjord framställning, deruti, bland annat, såsom
en särdeles vigtig åtgärd för att bilda dugliga lotsar och sätta dem i tillfälle alt vederbörligen
betjena de sjöfarande, föreslagits, alt lotspersonalen i allmänhet matte på Statens
bekostnad förses med båtar af sådan beskaffenhet, alt lotsarne kunde med dem
under hårdt väder våga sig ut till sjös för att möta fartyg, som af deras biträde hade
behof, hvilket ej läte sig göra med de små och bräckliga farkoster lotsarne förmådde
att sig sjelfva förskaffa; varande i Lotsdirektörens ofvanberörde förslag, hvars vigt
62
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 57.
ocb nytta Chefen för Sjöförsvars-departementet vitsordat, kostnaden för hvarje dylik
båt upptagen till 2,000 R:dr lUmt.
Med afseende å hvad sålunda lörekommit och då gagnet af de föreslagna lots—
bålarne blifvit af vederbörande myndigheter intygadt, hafva Rikets Ständer under förutsättning
att Staten ej behöfver särskildt anvisa medel vidare än till bålarnas uppsättning
och alt således något anslag för deras framtida underhållande ej ifrågakommer,
helst utväg till bestridande af denna sednare kostnad torde kunna hemtas antingen
Irån Handels- och Sjöfarls-fonden eller från förut anslagne medel till lots- och fyrväsendet,
för sin del beslutit, att till E. K. Maj:ts nådiga disposition för nästa statsregleringsperiod
anvisa ett belopp af 24,000 R:dr Runt för anskaffning af tolf stycken däckade
iotsbåtar, att genom Lotsdireklören fördelas till begagnande vid de ställen å kusterna,
som dertill lämpligast pröfvas;
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 25 Februari 1860.
N:o 37.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Febr. 1860.
Presle-Slåndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om den tillämnade
fyr-inrättningens vid Hernöklubb förläggande till
Lungön utanför Hernösand.
(Stats- och Ekon.-Utskoltels Utlåtande N:o 2.)
S. A. K.
Uti nådig Skrifvelse af den 8 November sistlidet år har E. K. Maj:t behagat
gifva Rikets Ständer tillkänna att, bland de flera fyrinrättningar, för hvilka Rikets
sednast församlade Ständer anvisade medel och som äfven numera till största delen
Expeditions-Utskottets Furs Ulf] till under d. Skrifvelse N:o 37.
63
blifvit utförda och satta i verksamhet, förekomme ett fyrtorn af sten eller af jern och
trä, ämnadt att uppföras å Heroöklubb vid inloppet till staden Hernösand. I afseende
å denna fyranläggning hade år 1858 förberedande undersökningar å stället blifvit gjorda,
dervid byggnadsplatsens otillgänglighet och svårigheten att dit upphemta nödiga malerialier
funnits göra anläggningen nära outförbar eller åtminstone komma alt så betydligt
fördyra densamma, att det af Rikets Ständer dertill beviljade extra anslag, 40,000
R:dr R:mt, kunde förutses icke blifva för ändamålet tillräckligt. Sedermera hade uti
en af åtskillige handlande, skeppsredare och skeppare i Hernösand ingifven underdånig
skrift jemväl förmälts hurusom, i anseende till Hernöklubbs betydliga höjd öfver
hafvet, moln och dimmor icke sällan lägrade sig omkring detta berg samt skulle hindra
skenet af en der anlagd fyr att pä behörigt afstånd iakttagas, vid hvilket förhållande
föreslagits, att ifrågavarande nya fyr mätte anbringas på den norr om Hernön
belägna Lungöns sydöstra udde, der den komme att icke allenast medföra åsyfladt
gagn för sjöfarten på Norrland i allmänhet, utan äfven tjena (ill ledlyr vid inloppet
till Hernösand, hvarförutom, genom denna förändring af byggnadsplats, anläggningskostnaden
skulle blifva jemförelsevis mycket billigare; och hade Förvaltningen af Sjöärendena,
som öfver det sålunda framställda förslaget blifvit hörd, detsamma uti afgifvel
underdånigt utlåtande förordat. Och då E. K. Maj:t funnit de skäl, hvilka sålunda
blifvit lör den ifrågavarande fyrens anläggande å Lungön i stället för Hernöklubb anförda,
vara välgrundade, samt alt en sådan förändring med berörde fyranläggning
följaktligen borde ega rum, men de för densammas utförande påräkneliga medel, enligt
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 18 December 1857, blifvit uttryckligen anvisade
till en fyrs uppförande på Hernöklubb, har E. K. Maj:t nu i nåder äskat Rikets
Ständers medgifvande att dessa medel måtte till fyranläggningens utförande på
nu ifrågaställa plats få användas.
Rikets Ständer hafva så mycket mindre tvekat alt till denna nådiga framställning
lemna bifall, som densamma icke alser något nytt anslag, utan ett, efter sakkunnige
personers och myndigheters omdöme, ändamålseniigare användande af redan beviljade
medel, och medgifva alltså, i underdånighet att det för en fyranläggning å
Hernöklubb vid sednasle riksdag anvisade extra anslag, 40,000 R:dr R:mt, i stället
må användas till en fyranläggning å Lungöns sydöstra udde;
Hvilket, såsom svar å E. K. Maj:ts förevarande nådiga framställning, Rikets
Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande Rikets Ständer med etc.
Stockholm den 25 Februari 1860.
64 Exp e di tio n s- lils kol tets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 38.
Ii:o 3S.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Febr. 18G0.
Preste-Slåndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående återbäring af
orätt debiterad rotefrihetsafgift för hemmanet Fahlslwg
N:o 2.
(Stats-Utsk:s Utlåtande N:o 56.)
S. A. K.
Sedan hemmanet Fahlskog N:o 2 gästgifvaregården blifvit från en detsamma vid
extra roteringen år 1826 påförd och sedermera från och med är 1835 till och med år
1856 efter 3 Dalers taxation utgjord rotefrihelsafgift befriadt genom Landshöfdingeembetets
i Elfsborgs län utslag den 24 Oktober 1857, på grund deraf att den särskilda
rotering, hvarför olvanberörde afgift erlagts, tillkommit genom förbiseende af Krigsoch
Kammar-kollegiernas den 4 April 1805 gilna utslag, hvarmedelst hemmanet är vordet
till ordinarie rotering insatt; och E. K. Maj:! under den 8 Mars 1859 i nåder faslstäldt
Landshöldinge-embetets olvanberörde beslut; så har hos Rikets nu församlade Ständer
framställning skett att den sålunda origtigt erlagda rolefrihetsafgiften måtte till egaren
af hemmanet Fahlskog återbäras; Och hafva Rikets Ständer med anledning häraf
samt då upplyst är, att ifrågavarande afgift rätteligen icke bort af nämnde hemman
utgöras, vid hvilket förhållande Statsverket ej eller varit berätligadt att densamma åtnjuta,
för sin del beslutit att omförmälda afgift må med det belopp, hvartill den efter
behörig granskning visar sig uppgå, till vederbörande återställas;
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. Maj:t i underdånighet anmäla; framhärdande
etc.
Stockholm den 25 Februari 1860.
N.o 39.
Expeditions- Ut sk o t tels Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 39. 65
H:<> 39.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 10 Mars 1860.
Preste-Ståndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den lo — —
Bonde-Ståndet den lo — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående de för fortsättningen
af Statens jernväg sbyggnader erforderliga medels
upplåning mot statsobligationer å utländskt mynt.
(Slals-Ulsk:s Betänkande N.o 51 och 62.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition den 17 November sistlidet år har E. K. Maj:t behagat
föreslå Rikets Ständer, att en summa af Tjugofem millioner R:dr R:mt måtte anvisas
till jernvägsarbetenas fortsättande under åren 1860—63; — att hela denna summa
måtte upplånas emot fonderade statsobligationer, nemligen 20,000,000 R:dr emot obligationer
ä utländsk myntsort och 5,000,000 R:dr mot obligationer, utfärdade på Svenska
språket och å Svenskt mynt; — att af sistnämnda obligationer två olika slag måtte
utgifvas; — att, i händelse det påräknade beloppet icke skulle erhållas genom upplåning
mot inhemska statsobligationer, Riksgälds-kontoret måtte bemyndigas fylla bristen
genom tillfällig upplåning; — att utaf Rikets Sländers Banks vinstmedel ett belopp,
förslagsvis beräknadt till 6,000.000 R:dr, måtte användas till bildande af en reservfond
för Banken genom uppköp för sådant ändamål af Svenska statsobligationer; — att
utaf de medel, som komme att upplånas genom obligationer, utfärdade å utländsk
myntsort, ett, mot 9,000,000 R:dr svarande belopp, mätte användas till liqviderande af
återstoden utaf det under sednaste riksdag för då angifvet ändamål upptagna ”temporära”
statslån ; — att deremot, i stället för del sålunda använda beloppet, den så kallade
statslånefondens behållningar och fordringar måtte komma att ingå till de för jernvägsarbetena
anvisade och afsedda medel; — alt utlåningen af statsiånefonden mätte tillsvidare
fortfara och indragning af dithörande medel fördelas på åren 1860—63; — att
förvaltningen af dessa medel måtte fortfarande besörjas af Rikets Ständers Bank; —
Bih. till B. St. Prat. 1839 1860. 10 Sami. 1 Afd, 9
66 Expeditiotis-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 39.
samt all riinlevinsten å slalslånefonden måtte, sedan Statens motsvarande utländska
skuld blifvit liq v iderad, tillfalla Riksgälds-kontoret; hvaremot, i öfverensstämmelse med
hvad redan förut vore bestämdt och på det någon minskning i den för jernvägsarbelena
från nämnde fond påräknade summa, icke måtte förorsakas, Riksgälds-kontoret borde
ersätta de å denna lånerörelse möjligen uppkommande förluster.
1 fråga om sättet för anskaffande af dessa medel, har E. K. Majit i nåder yttrat,
att om en så riklig tillgång på disponibla kapitaler funnes i Sverige, att de summor,
hvilka nu erfordras till jernvägsarbetenas utförande, kunde härstädes erhållas,
utan att genom kapitalernas dragande från de rörelsegrenar, der de förut varit fästade,
en skadlig återverkan på landets näringar och enskildas affärsförbindelser uppstode, vore
det visserligen mest naturligt och önskligt, att den nu erforderliga upplåningen i främsta
rummet gjorde sig dessa inhemska kapital-öfverskott till godo. Men vid del förhållande
deremot, att, i den mån kapitalbildningen forlginge, de uppkomna öfverskotten
i allmänhet genast togos i anspråk af nja företag, hvadan följaktligen något öfverflöd
på rörliga kapitaler icke inom landel förefunnes, utan faslhellre, lill följd af bristande
förlag, åtskilliga näringar, oaktadt de betydande framsteg i nästan alla riktningar, som
på sednare tider egt rum, ännu tillbakahölles i sin vidare utveckling och nya banor
för arbetet och företagsamheten hittills ej sällan måst lemnäs obeträdda, syntes det
obestridligen nödvändigt, att, i fråga om Statens åtgärder för alt tillegna sig landets
disponibla kapitaler, man tillvägaginge med den största försigtighet. Utan tvifvel skulle
Staten, i fäll den ville uppträda såsom täflande på den inhemska penningemarknaden,
genom sin öfvermakt i mångahanda hänseenden kunna vid lånevilkorens bestämmande
tillbakatränga de enskilda, vare sig individer eller korporationer, och upplåna eli vida
större kapital än det nu ifrågavarande. Men så framt ej — emot hvad den starka ka
Eitalefterfrågan
och den höga räntefoten tycktes utvisa, — inhemska kapitaler funnes,
vilka för närvarande saknade användning i nyttiga och naturliga rörelsegrenar, måste,
oberäknadt den mer eller mindre olycksbringande rubbning, som i mångfaldiga enskilda
kreditförhållanden skulle genom en dylik omflyttning uppstå, följden häraf blifva antingen
att de inhemska näringarne, till oberäknelig skada för hela samhället, komme
att sakna nödigt förlag eller ock alt dessa näringar tvingades att utomlands söka ersättning
för de kapitaler, hvilka, genom Statens konkurrens, dem beröfvats; och den
skuldsättning, som i löijd deraf måste af enskilde ingås i främmande länder, otvifvelaktig!
blifva mera betungande än om näringarne lemnats i ostörd besittning af de inhemska
kapitaler, hvilka af dem begagnades och Slaten deremot sjelf upplånat de för
ifrågavarande allmänt nyttiga ändamål erforderliga medel.
Beträffande det belopp, som för jernvägsarbetenas fortsatta bedrifvande syntes
nu behöfva genom utländskt lån anskaffas, har E. K. Majit, efter uttalande al den
åsigt att en mindre del af ifrågavarande medel borde, utan ringaste fara för näringarne
eller penningeställningen, kunna erhållas inom landet, i nåder förklarat sig anse
detta belopp böra bestämmas till 20,000,000 Ridr. Dock skulle Svenska kapitaler
äfven till en del kunna å nedan uppgifna sätt ingå i nyssnämnde upplåningssumma,
hvarigenom och med antagande att inhemska kapitalernas andel deri komme all utgöra
4,000,000 Ridr, den egentliga utländska skuldsättningen blefvc inskränkt till 16,000,000
Ridr. Enär nu det temporära statslån, som, enligt É. K. Majits och Rikets Ständers
under sistlidne riksdag fattade beslut med anledning af då inträffade utomordentliga
förhållanden, upptogs till näringarnes understödjande, utgjorde 12,000,000 Ridr, och
om detta lån före utgången af nästa år tillfullo återbetalades, så skulle, genom den
nu föreslagna ytterligare upplåningen, totalsumman af Svenska Statens utländska skuld
icke komma att ökas medfmer än 4,000,000 Ridr öfver hvad den vid slutet af sist
-
Expcditions-Ulskotlcts Förslug till underd. Skrifvelse, N:o 39.
67
lidne riksdag utgjorde, utan att taga i beräkning den sedermera skedda amorteringen
å det förra jernvägslånet. Deremot skulle, genom omförmälda tillfälliga låns omflyttning
från en temporär skuld till ett amorteringslån, den från riket utgående ränteutgiften
för denna del af statsskulden otvifvelaktig! komma att minskas. Då ett nytt
amorteringslån å 20,000,000 R:dr nu skulle utomlands upptagas sjntes denna upplåning
lämpligen kunna och böra på det sätt ställas i sammanhang med det temporära
statslånets återbetalning, att af det nya lånet, hvars ändamål vore att utgöra fond för
jernvägsarbetenas bedrifvande under åren 1860—63, en summa af 9,000,000 R:dr
eller det ännu oinlösta beloppet af det temporära lånet, användes till liqviderande af
delta lån, emot det att den så kallade statslånefondens tillgångar och fordringar, hvilka
eljest måste samtidigt med ifrågavarande låns återbetalning eller under sednare hälften
af innevarande år tillfullo indragas, i stället komrne att tilläggas jernvägsfonden, för
att, jemte öfrige dertill anslagne medel, för dess räkning i mån af behof användas;
hvarigenom följande ganska väsendtliga fördelar skulle vinnas, nemligen:
1:o, liqviden af meranämnde lån å 12,000,000 R:dr kunna med största lätthet
verkställas, och sålunda hvarje farhåga för någon financiel svårighet till följd af vexelbrist
eller silfverexport under loppet af innevarande år, aflägsnas. 1 stället skulle ett
lill 7,000,000 R:dr uppgående öfverskott af vexeltillgång komma att uppslå och verka
till förstärkning af Bankens metalliska kassa;
2:o, Statslånefondens utestående fordringar, utgörande omkring 9,000,000 R:dr
icke behöfva, såsom i annat läll vore nödvändigt, tillfullo indrifvas före innevarande
års utgång, utan anstånd dermed kunna beviljas samt återbetalningen af dessa medel
i mån af behof och öfriga omständigheter fördelas på åren 1860—63;
3:o, jernvägsfonden eller de tillgångar, hvarmed jernvägsarbetena skola besörjas,
kunna ordnas på ett lämpligare sätt än eljest, enär medlen till en del endast efter
hand inflöle, då deremot vid indragningen af ett större utländskt lån för tillfället betydliga
öfverskott måste uppkomma, samt till undvikande af ränteförlust, för en kort
tid utsläppas i lånerörelsen och sålunda föranleda eller åtminstone bidraga till dessa
hastiga omvexlingar i kapitaltillgången, hvilka på affärslifvet utöfva ett så menligt inflytande.
Då möjligheten all fullfölja Statens jernvägsanläggningar på ett sätt, som tillfredställer
på en gång den allmänna önskan, att de företagna jernvägsarbetena matte,
så fort omständigheterna medgifva, varda fullbordade, och hela landets rättmätiga anspråk
att anläggningskostnaderna icke förhöjas genom en af förhållanderna ingalunda
påkallad eller för arbetenas ändamålsenliga utförande erforderlig tidsutdrägt, enligt
Rikets Ständers öfvertygelse, förutsätter såsom nödvändigt vilkor, att Staten medelst
skuldsättning anskaffar de för dessa arbetens verkställande erforderliga medel; så och
i betraktande af nuvarande financiela ställning samt på de skäl, hvilka i den nådiga
Propositionen blifvit anförda lill stöd för den af E. K. Majit förordade upplåning mot
statsobligationer å utländskt mynt, hafva Rikets Ständer, som särskildt skola yttra sig
så väl om den föreslagna skuldsättningen inom landet medelst tillvägabringande af ett
inhemskt fondsystem som öfver Bankens deltagande i lånet, besluljt, att till beredande
af tillgång för fortsättning af Statens jernvägsbyggnader ett fonderadt amorteringslån
G8
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 39.
må upptagas emot Svenska statsobligationer, lydande å utländskt mynt och utfärdade
å utländskt språk.
1 fråga åter om den summa hvilken bör på nyssberörde sätt eller emot Svenska
å utländskt mynt utfärdade statsobligationer upplånas, sä enär, enligt de af Jernvägskommittéen
till E. K. Majit ingifna kostnadsförslag och beräkningar, återstående utgifterna
för vestra och södra stambanornas fullbordande sammanlagdt något öfverstiga
35,000,000 R:dr, hafva Rikets Ständer, vid öfvervägande häraf, oell för att bereda den
tillgång, som för ett ändamålsenligt fortsättande af Statens jernvägsbvggnader under innevarande
och nästföljande tre år erfordras, beslutit att upplåning skall ske till ett
belopp motsvarande 25,000,000 R:dr R;mt med tillägg af de med upplåningens verkställighet
förenade kostnader; i sammanhang hvarmed Rikets Ständer i öfverensstämmelse
med E. K. Maj:ts nådiga förslag jemväl beslutit, alt utaf de medel, som utom
riket varda upptagne emot det nya jernvägslånet tillhörande och å utländskt mynt lydande
Svenska statsobligationer, ett belopp, motsvarande den återstående ännu obetalda
delen, eller 9,000,000 R:dr utaf det för ofvanberörde ändamål vid sednaste riksdagbeslutade
oell derefter utrikes upptagna statslån, må användas lill denna återstående
lånesummas liqviderande å de, enligt afslutadt kontrakt, derför bestämda lider, samt,
i stället för de sålunda till sistnämnde statslåns återbetalning anslagna medel, ett deremot
svarande belopp utaf den så kallade slatslånefondens behållningar och inbetalningarne
å samma fonds fordringar, anvisas såsom tillgång för bedrifvandet af Statens
jernvägsarbete!!, äfvensom att räntevinslen å slatslånefonden, sedan den utländska
skuld, som motsvarar samma fond, blifvit liqviderad, skall tillfalla Riksgälds-konloret,
hvaremot också möjligen härå uppkommande förluster, i öfverensstämmelse med hvad
i detta hänseende redan är vordet stadgadt, böra ersättas af nämnde verk, så att någon
minskning i det belopp, som derifrån för jernvägsarbetena påräknas, ej må komma
att ega rum.
Till ledning och efterrättelse vid verkställigheten af nu ifrågavarande upplåning
hafva Rikets Ständer meddelat följande beslut och föreskrifter:
a) Med iakttagande af hvad Rikets Ständer angående lånets belopp och
derför utgifna obligationer beslutit, ega Fullmägtige i Riksgälds-kontoret att upptaga
detta lån på det sätt Fullmägtige finna lämpligast och ändamålsenligast för beredande
af de för Svenska Staten såsom låntagare mest fördelaktiga vilkor.
b) Upplåningen sker emot fonderade, till innehalvaren ställda och å dennes
sida icke uppsägbara räntebärande obligationer, hvifka å Rikets Ständers vägnar af
Fullmägtige utfärdas.
c) Åt Full mägtige öfverlemnas alt vid lånets afslulande och efter derom med
långifvaren träffad öfverenskommelse bestämma:
l:o det utländska språk och mynt, hvarå obligationerna komma
alt utfärdas;
2:o den ränta, som i obligationerna skall förskrifvas; och
3:o den kapitalrabatt, som, då sådan anses böra medgifvas, må
antagas och fastställas.
d) Till den å obligationerna upplöpande räntas liqviderande och lånets amortering
kommer att af Rikets Ständer anvisas ett särskildt årligt anslag, hvars belopp
skall motsvara ej allenast den för ifrågavarande lån, enligt derför utgifna obligationer
årligen upplöpande ränta, utan äfven minst en procent af det i samma obligationer
förskrifna kapital; kommande detta anslag alt utgå från och med det år, hvarunder
obligationerna blifvit till långifvaren utlemnade samt med oförminskadi belopp
fortfara till dess hela lånet blifvit i stadgad ordning betaldt;
Expedilians- Utskotten- Förslug lill underd. Skrifvelse iV.-o 39. 69
e) Omförmälda årliga ränte- och amorteringsanslag hör ingå till en särskildt
redovisad liqvidations- och amortissemenls-fond, hvars behållning skall för det med
dessa medel alsedda ändamål ofiförrjckt tillhandahållas och användas, så alt ränteliqviderna
vid derför bestämda terminer varda ovilkorligen fullgjorda och lånets återbetalning
i föreskrifven ordning verkställd. De till liqvidations- och amorlissementsfonden
influtna medel böra, så vidt ske kan och denna fond åliggande liqvider medgifva,
städse på säkert och ändamålsenligt sätt göras fruktbärande;
f) Sättet och ordningen för verkställandet af lånets årliga amortering ega Fullmäglige
att bestämma.
Dessa beslut och stadganden underställa Rikets Ständer härmed E. K. Majlis
nådiga fastställelse, hvarjemte Rikets Ständer underdånigst anhålla alt E. K. Maj:t
läcktes ej allenast lemna Fullmägtige i Riksgälds-kontoret sin nådiga bemedling och
medverkan vid ifrågavarande låns upptagande, utan äfven meddela sin garanti å
det lån, som, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers härom lättade beslut, varder
upptaget.
Slutligen få Rikets Ständer i underdånighet anmäla sitt beslut, alt det må vara
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret obetaget alt, om sådant finnes lämpligt eller nödvändigt
för lånetransaktionernas afslutande, inom eller utom Fullmägtige, utse ombud för
att, enligt af Fullmägtige utfärdad instruktion, bedrifva eller afsluta dervid erforderliga
underhandlingar och öfverenskommelse!', äfvensom att åt särskilde deputerade uppdraga
bestyren med det afslulade lånets indragning samt ränte- och amorleringsliqvidernas
verkställighet jemte härmed förenade åligganden.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 10 Mars 1860.
70
Fxp editions-Utskottet s Förslag till vriden!. Skrifvelse IS'; o 40.
N:o 40.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den lo Mars 1860.
Preste-Ståndet den 10 — —
Borgare-Ständet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 10 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om användande af en del af fångvårdsanslaget
till mjbyggnader vid Landskrona fästnings-fängelse.
(Stats-Utskis Utlåtande N:o 9 och N:o 61.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition af den 14 Oktober nästlidet år har E. K. Majit behagat
gifva Rikets Ständer tillkänna, huruledes, efter det vid fästningsfängelset i Landskrona
en fabriksbyggnad blifvit nied Rikets Ständers bifall uppförd, och, enligt ett med Grosshandlaren
Grefve Sten Lewenhaupt afslutadt kontrakt, tillfälle beredt, att derstädes
med arbete sysselsätta 300 lifstidsfångar, hvarigenom nämnde fästningsfängelse, der
vid slutet af Juli månad 1859 förvarades 302 lifstidsfångar, skulle komma alt inrymma
omkring 450 sådana fångar, äfven som den stora fördel skulle vinnas, att det högst
olämpliga lifstidsfängelset i Christianstad kunde indragas och kostnaden för detsammas
administration Statsverket besparas, Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i
Riket — enär, för att sålunda tillöka fångarnes antal å fängelset i Landskrona samt
bland dem upprätthålla ordning och disciplin, nödigt vore, alt detta fängelse försåges
ej allenast med tillräckligt antal ändamålsenligt inrättade celler för verkställande af
disciplinära bestraffningar och till förvarande af sådana fångar, hvilkas opålitliga förhållande
gjorde deras afskiljande från öfrige fångarne under längre tid nödvändigt,
utan äfven en under fängelse-direktören ställd bevakningsbefälhafvare och i förhållande
till den större fångpersonalen nödig tillökning i den inre bevakningen — under åberopande
af dessa förhållanden och på i öfrigt anförda skäl, till E. K. Majit öfverlemnat
upprättade ritningar och kostnadsförslag dels för inredande af 30 celler och
2:ne vaktrum, dels ock för uppförande af en nybyggnad (ill beredande af passande
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:0 41. 71
bostad åt fängelsets Direktör och en del af valubetjeningen, samt i underdånighet anhållit
att de för ifrågavarande byggnadsföretag erforderliga belopp, som uti de af Styrelsens
byggnadskonlor uppgjorda kostnadsförslag beräknats alt uppgå för cellbyggnaden
till 30,000 och för bostadsbyggnaden till 20,000 R:dr, eller tillsammans 50,000 R:dr
R:mt, mätte, så snart ske kunde, varda till Styrelsens disposition anvisade, på det alt
dessa högst magtpåliggande byggnadsföretag, som vore afsedda att lill största delen genom
fångar utföras, måtte med det snaraste kunna taga sin början; — i anledning
hvaraf E. K. Maj:t uti högstberörde nådiga Proposition föreslagit Rikets Ständer, att
kostnaden för omförmälda, för fångvården nödiga, byggnadsföretag måtte med de lill
fångars vård och underhåll anslagne medel få bestridas.
Till hvad E, K. Maj:t sålunda i nåder föreslagit hafva Rikets Ständer, enär berörde
anslagsmedel ej lämpligen böra till bekostande af nybyggnadsarbeten användas,
icke funnit skäl alt lemna bifall. Men då angelägenheten af den ifrågaslällde utvidgningen
utaf fästningsfängelset i Landskrona är genom de i E. K. Maj:ts nådiga Proposition
meddelade förhållanden tillfyllest ådagalagd samt tillgång för dertill erforderlige
kostnader således bör på annat sätt beredas, hafva Rikets Ständer, till bestridande
af kostnaderne för omförmälda byggnadsföretag, beviljat ett anslag af 50,000 R:dr
R:mt att frän Rikets Ständers Riksgälds-kontor utgå på sätt E. K. Maj-.t kan finna
lämpligt föreskrifva.
Med underdånig anmälan häraf framhärda Rikets Ständer etc.
Stockholm den 10 Mars 1860.
N:o 41.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Mars 1860.
Prcste-Ståndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 10 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om uppTiäfvande af 7
Kap. Byggninga-balken.
(Lag- och Ekon.-Ulsk:s Betänkande N:o 5.)
S. A. K.
Under förmälan hurusom erfarenheten visat, att humleodling numera ej voro
lönande, har framställning hos Rikets Ständer blifvit gjord, det allmänna lagens stad
-
72 Expeditions-Utsloltels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 42.
gande i 7 kap. Byggninga-balken, enligt hvilket hemmansegare vore vid ansvar ålagdt
att hålla humlegård måtte varda upphäfdt, så alt dylik odling komme att på hvars
och ens godtfinnande bero; Och enär berörde lagrum innefattar ett band på den genom
Kongl. Förordningen den 21 Februari 1789 jordegare tillerkända fria dispositionsrätt
öfver jordegendomen samt tillämpningen af ifrågavarande lagstadgande jemväl i
afseende på kronohemman längesedan kommit ur bruk, hafva Rikets Ständer för sin
del heslulit utfärdande af en författning, hvarigenom förklaras, alt 7 kap. Byggningabalken
upphört att vara gällande; med anmälan hvarom Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 10 Mars 1860.
rt:o 49.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Mars 1860.
Preste-Ståndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 10 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Bankens deltagande
i ett utländskt lån.
(Banko-Ulsk:s Utlåtande N:o 17.)
S. A. K.
Sedan i anledning af E. K. Majds nådiga Proposition af den 17 November
1859 om anskaflande af medel för fortsättning af Statens jernvägsbyggnader under åren
1860—63, Rikets Ständer, på sätt deras den 10 uti innevarande Mars månad aflåtne underdåniga
skrifvelse utvisar, heslulit att, för ofvanberörde ändamål, skall, emot Svenska
å utländskt mynt samt pä utländskt språk utfärdade statsobligationer, upplåtnas en
summa, motsvarande Tjugufem millioner Riksdaler Riksmynt med tillägg af de för upplåningens
verkställande förenade kostnader, så hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande
E. K. Maj:ts uti högstberörde nådiga Proposition tillika gjorda framställning derom, alt
af Rikets Ständers Banks vinstmedel det belopp, som Rikets Ständer kunde finna för
ändamålet disponibelt, måtte användas till bildande af en reservfond för Banken,
genom
Exp edili uns- U t sko t tets Förslug till underd. Skrifvelse N:o 45.
73
genom uppköp af sådana svenska statsobligationer, som för ofvannämnde lån komma
alt utgifvas. Oell som Rikets Ständer ansett denna af E. K. Majit föreslagna utväg
att, oberoende af kurs och vexeltillgång samt ulan rubbning i det för Bankens sedelstock
bestämda normala belopp, förskaffa Banken en tillgång i säkra räntebärande
obligationer, genom hvilkas försäljning ut- eller inrikes, allt eftersom ornständigheterne
föranleda, kan beredas, i förra fallet förstärkning af metalliska kassan ocb i det sednare
förminskning af Bankens sedel-ansvarighet, böra verksamt bidraga till Bankens
konsoliderande, så hafva Rikets Ständer beslutit, alt Rikets Ständers Bank skall under
de vilkor i öfrigt, som i kontraktet med de utländska långifvarne bestämmas, uti ifrågavarande
lån deltaga för en summa af Fyra millioner Riksdaler Riksmynt, som, emot
erhållande af för lånet utfärdade obligationer, af Bankens sedan 1857 års början upplupna
disponibla vinst utbetalas med en tredjedel årligen vid slutet af hvartdera året
18(50, 18(51 ocb 18(52.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla och framhärda etc.
Slockholm den 10 Mars 1850.
A:o 43.
Uppläst oell godkändi hos Ridd. och Adeln den 17 Mars 1850.
Presle-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om lag angående vård af
fästningsfångars egendom.
(Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 19.)
S. A. K.
Enär straffånge är urståndsatl att om sin egendom taga vård, hafva Rikets
Ständer fästat uppmärksamhet på nödvändigheten af att dylik egendom under egarens
fängelsetid så förvaltas, att densamma vid fängelsestraffets slut eller i händelse nåd
Bih. till R. St. Prot. 1859 £ 1860. 10 Sami. 1 Åfd. 10
74
Expedilions-Utskotlels Förslag lill underd. Skrifvelse IS:o 44.
mellankommer, kan oförminskad tillhandahållas don frigifne ; oell någon svårighet
på grund af bristande lag alt under förmyndarevård försätta en till fängelsestraff för
längre lid dömd person, då anmälan derom hos domstolen sker, förefinnes så mycket
mindre, som 19 Kap. 4 § Ärfda-Balken stadgar, att den för vanvett, slöseri eller andra
orsaker ej kan vårda gods sitt varde under förmyndare ställd. Men deremot
saknas bestämd föreskrift, hvilken myndighet det må åligga att i sådana fall hafva
tillsyn samt hos domstolen tillkännagifva behofvel af förmyndares förordnande. Som
vårdnaden härå emellertid synts Rikets Ständer lämpligast kunna uppdragas ål Kommunalmyndighet
i den ort, der den sak fällde haft sitt hemvist, hvilken myndighet hällre
än någon annan lärer vinna kännedom om de fäll, der åtgärd är af nöden, få Rikets
Ständer på sådan grund hos E. K. Maj:l underdånigst anhålla, att den Kommunalmyndighet,
som E. K. Majit dertill lämpligast linner, må få sig uppdraget och ålagdl att
om, lill följd af ådömdl straff, förmyndare för den sakfällde eller för annan person
erfordras, derom hos vederbörlig domstol göra anmälan.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 Mars 1860.
Jlr:o 44.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adeln den 17 Mars inse.
Preste-Slåndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående afsöndring af
jord från Regements-pastors-boståUet Westerhus till utvidgande
af Jemtlands Hästjägare- och Fältjågarekorpsers
mötesplats å Frösön.
(Slats-Usk:ts Utlåtande N:o 63.)
S. A. K.
Sedan hos E. K. Majit i underdånighet blifvit anmäldt, att den lill Jemtlands
Hästjägare- och lältjägare-korpscr å Frösön nära Östersunds stad upplåtna mötesplats,
Expedilions-Vtskoltets Förslag till anderd. Skrifvelse N:0 44. 75
innehållande en vidd af 42 tunnland 16 kappland, vöre för dessa korpsers samtidigt
inträffande vapenöfningar otillräcklig, enär å densamma nödigt utrymme saknades ej
allenast för målskjutningsbanor och skotlvallar, utan ock för kokstäder, marketenteri,
väg till valtningsställe m. m., och i sammanhang härmed underdånig framställning skett,
alt en Regemenlspastors-bostället Westerhus tillhörande, skogstrakt, hvarå, efter öfverenskommelse
med nuvarande boställshafvaren, Häsljägare-korpsens lägerplats och vallningsväg
samt begge korpsernes skjulningsbanor nu finnas inrättade, äfvensom ock en
under samma boställe lydande torplägenhet norr om berörda skogstrakt samt den odlingsmark,
som ligger norr om Fältjägare-korpsens baracker, eller samtliga å en häröfver
upprättad karla med Litt. B tecknade lägenheter måtte vid nuvarande boslällsinnehalVarens
afgång, då bostället skulle för löningsfondens räkning utarrenderas, få
ifrån bostället a f sk iljas och med korpsernas mötesplats sammanläggas, dels ock att för
den minskning i jord och afkastning, bostället sålunda finge vidkännas, ersättning måtte
af allmänna medel varda anvisad; så hade E. K. Maj:!, som funnit behofvet alt utvidga
Frösö lägerplats vara ådagalagdt och del i sådant afseende framställda förslag
jemväl ändamålsenligt, medelst nådigt Bref den 26 Januari 1858 uppdragit åt Krigskollegium
att vidtaga de förberedande åtgärder, som för ärendets slutliga behandling
kunde erfordras, hvarefter bemälde Kollegium uti underdånig skrifvelse den 4 Februari
1859 anmält, att den för utvidgande af lägerplatsen ä Frösön afsedda jordrymd, utgörande
tillhopa 54 tunnland 14 kappland, blifvit af Kronofogde och Häradsskrifvare
jemte Nämnd, i vederböraiules närvaro, år 1858 uppskattad, dervid förrätlningsmäunen
ansett, alt Regemenlspastors-bostället Westerhus N:o 3, derifrån jordafsöndringen
blifvit föreslagen att ega runi, kunde beräknas alt utgöra en årlig arrende-afgift af
120 R:dr, hvartill borde läggas boställets onera, upptagna till 55 R:dr, då 175 R:dr,
allt Banko, utgjorde det sammanräknade belopp, i förhållande hvartill bostället borde
åtnjuta vederlag för den blifvande jordafsöndringen, som, efter en vidd af 54 tunnland
14 kappland, närmast motsvarade en femtedel af bostället, i följd hvaraf det vederlag,
som detta årligen borde åtnjuta från och med det år, afsöndringen ginge i verkställighet,
bestämdes till |:del af ofvanstående belopp, 175 R:dr Banko eller till 35 R;dr
Banko, motsvarande 52 R:dr 50 öre Riksmynt, hvilket, enligt nämnda beräkningsgrund
föreslagna vederlag, så väl Chefs-embetet vid Jemtlands Fältjägare-korps, som vederbörande
Boställs- och Lönings-direklioner för sin del godkänt, hvaremot innehalvaren
af bostället Westerhus, Regementspastorn J. E. Ångman, förklarat sig ej vara hugad
att afstå den till afsöndring föreslagna mark emot den afgäld, hvartill den blifvit uppskattad,
vid hvilket förhållande Krigs-kollegium, ehuru, enligt dess tanke, ej något vore
att erinra mot den verkställda uppskattningen af jorden och beloppet af den derför
beräknade afgäld, likväl ansett den erforderliga jordafsöndringen från berörde boställes
egor icke kunna t ill vägabringas förr än efter Regementspastorn Ångmans afgång från
tjenslen.
Med tillkännagifvande af hvad sålunda förekommit, har E. K. Majit, som, lika
med Krigs-kollegium, ansett ifrågavarande jordafsöndring icke kunna, utan åsidosättande
af bemälde boställshafvares räll, ega rum förr än han från Regemenlspaslors-belätlningen
algått, uti nådig Proposition den 27 Oktober näsllidet år, i anseende till fördelen
deraf, alt Frösö vapenöfningsplals framdeles, så snart nämnda boställe blefve
ledigt, utan tidsutdrägt erhölle behöflig tillökning, behagat föreslå Rikets Ständer, all
de för utvidgande af merberörde mötesplats erforderlige 54 tunnland 14 kappland af
den bostället Westerhus N:o 3 tillhörande mark måtte vid nuvarande boställsnafvarens
afgång, då bostället kornme att för Hästjägare- och Fältjägare-korpsernas löningsfonds
76 Expeditions-Ulskotlels Förslag till anderd. Skrifvelse IS:o 44.
räkning utarrenderas, derifrån afsöndras emot en till löningsfonden ingående årlig afgäld,
motsvarande den summa, 52 R:dr 50 öre, hvartill årligen vederlaget för berörde
ego rymd blifvit i vederbörlig ordning uppskattad), äfvensom att delta vederlag, förvandladt
till spanmål efter markegångspriset det år, då uppskattningen skedde, finge
årligen lösas med penningar efter årets markegång samt beloppet deraf framgent från
anslaget till indelta arméens vapenöfningar erläggas.
Vid öfvervägande af denna fråga hafva Rikets Ständer funnit det medföra enkelhet
och lättnad, att ifrågavarande ersättning bestämmes till eli visst belopp i penningar
årligen, utan alt den i nåder föreslagna förvandlingsåtgärden behöfver ega rum,
och sålunda, då vederbörandes rätt i afseende på detta ringa både arrende och afgäld
innefattande vederlag, desto mindre kan anses derigenom vara trädd för nära, som
både Chels-embetet vid bemälde korps och vederbörande Boställs- samt Löningsdircklioner.
för sin del, godkänt en sådan beräkningsgrund, bifallit, det berörda, till
bostället Westerhus börande, mark må vid nuvarande boställshafvarens afgång, då nämnde
boställe kommer att för Hästjägare- och Fälljägare-korpsernas löningsfonds räkning
utarrenderas, från bostället afsöndras emot ett till löningsfonden ingående årligt vederlag
af Femtiotvå Riksdaler 50 öre Runt, som af anslaget till Indelta Arméens vapenöfningar
erlägges.
Till besvarande af E. K. Majits nådiga framställning i ämnet få Rikets Ständer
sitt härutinnan sålunda fattade beslut hos E. K. Majit i underdånighet anmäla; och
framhärda Rikets Ständer etc.
Stockholm den 17 Mars 1860.
Expeditions- U Is lottets Förslag till unden1. Siiri frelse N:o 45.
77
N:o 45.
Uppliisl och godkämit hos Kidd. oell Adeln deri 17 Mars HIBO.
Presle-Ståndcl den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bondc-Ståndcl den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om öfverlåtelse
till innehafvarne under full äganderätt, mot erbjuden lösen,
aj det s. k. 0 delska appretering sverket i Stockholm.
(Stats-Utsk:s Utlåtande N:o 64.)
S. A. K.
Enligt hvad E. K. Maj:ts nådiga Proposition (ill Rikets Ständer af den 27 Oktober
sistlidet år upplyser, hafva Expeditions-Sekreteraren tn. m. Anders Gustal Westberg
och Majoren in. ni. Carl Johan Westberg, såsom innehafvare af det s. k. Odelska
appreteringsverkel i Stockholm, med förnyande af en förut gjord framställning, i underdånighet
anhållit alt E. K. Majit måtte, emot det att Sökanderne erlade en löseskilling
af Sextusen Sexhundrasextiosex R:dr 32 sk. banko, medgifva dem befrielse från
den dem åliggande skyldigheten att nämnde verk underhålla samt tillerkänna dem, deras
arfvingar och rältsinnehafvare, lull och oinskränkt eganderätt till den för samma
verk inköpta fasta egendom med dertill hörande inventarier.
Af de till detta ärende hörande handlingar inhemlas, bland annat, att Rikets
Ständers Manufaktur-köntor, för de under kontorets förvaltning ställda manufaklurmedel,
år 1752 inköpt den med N:o ,43 enligt gammal och 7 enligt 1810 års nummerordning
betecknade tomt i qvarteret Blåman inom Clara församling i Stockholm (nuvarande
adressnummer 51 vid Drottninggatan) och låtit derå uppföra åbyggnad, passande
för siden-appreteringsverk, hvilket ställdes under tillsyn af Direktören Anders
Odel, som pä manufakturfondens bekostnad fått göra en utländsk resa samt af allmänna
medel åtnjutit lön såsom siden-appretör och premier för lärlingars undervisning
i appreteringskonsten; — att Rikets Ständers Sekreta Utskott, som erfarit ”den
78
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 45.
”skicklighet bemälde Odd såväl vid sidentygers apprelerande och moirerande, som öfriga
”dess syssla tillhörande delar ådagalagt”, den 21:sla Oktober 1756 förklarat, alt, sedan
Manufaktur-kontoret tillskaifat de för appreteringsverket då ännu felande tjenliga
verktyg och nödiga uthus blifvit på manufakturfondens bekostnad uppbygda, nyttjanderätten
lill hela verket med hus och tomt skulle Odel öfverlålas, sä länge han appretörsysslan
förestod och der ständigt ett fullkomligt sidenappreteringsverk underhölle; —
att Kongl. Maj:t sedermera, på Rikets Ständers framställning, medelst nådig Resolution
den 8 Mars 1770, jemte det särskilda föreskrifter meddelades Odel i afseende på sidenappreleringens
verkställande, förklarat, att, såvida Odel fortfarande till alla delar fullgjorde
hvad honom ålåge, samt troget och väl undervisade svenska ynglingar i allt hvad
till en fullkomlig sidenappretör i alla dess delar hörde, han skulle, enligt 2 § af Manufaktur-privilegierna
af den 29 Maj 1739, få njuta en säker och beständig besittningsrätt
af det inrättade sidenapprcteringshuset med tomt och åbyggnad, för sig, hustru,
barn och efterkommande, med del uttryckliga vilkor, att sidenappreteringsverk, till
fabrikernas gemensamma betjening, der i alla tider underhölles, samt huset, verktygen
och inrättningen af honom och hans efterkommande vidmaglhölles; — alt genom nådig
Resolution den 18 September 1776, Kongl. Maj:l, efter gjord ansökning af Enkan
elter dåmera aflidne Direktören Odel, Brita Chrislina v. Röök, bland annat, om afskrifning
af ett lån, stort 12,000 daler kopparmynt, som, till bestridande af nödiga
reparationer å appreteringshuset, blifvit hennes man af manufakturfonden beviljadt, bifallit
denna afskrifning, dock under det uttryckliga förbehåll, att appreteringshuset och
verket af enkan Odel och hennes efterkommande, så länge de det besutte, ständigt
skulle hällas i fullkomligt stånd, vid ansvar al besittningsrättens förlust; — att då vid
de af Kongl. K oinmers-kollegium förordnade besiglningar å appreteringshuset, hvilket
elter enkan Odels död öfvertagits och fortsatts af bennes rnåg, Kommerse-rådet Westberg
och, sedan han år 1834 aflidit, af hans söner, de nuvarande innehafvarne, åtskilliga
väsendtliga anmärkningar på sednare tiderna blifvit såväl af Hall- och Manufaktur-rättens
samt Sidenfabriks-socieletens i Slockholm deputerade, som af Direktören
för Teknologiska Institutet, gjorda emot beskaffenheten af nämnda verk och det derstädes
använda arbetssätt, sådant föranledde Kommers-kollegium att den 25 April 1837
hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning i ämnet, hvarvid, efter anmälan af
hvad i ärendet förekommit, bemälde Kollegium, bland annat, yttrade att ”om äfven
”genom anskaffandet af några nya maskiner och en skicklig arbetare, ögonblickets
”fordringar skulle kunna uppfyllas, det likväl icke vore troligt att ett appreteringsverk,
”sorn kunde ärfvas och besittas af personer, hvilka sjelfva tilläfventyrs saknade all kännedom
om appreteringskonsten, i längden skulle komma att uppfylla de ökade anspråk,
”sorn öro en följd af industriens hastiga utveckling”, på grund hvaraf och då en lång
erfarenhet äfven i förevarande fall visat olämpligheten af Statens inblandning uti industriföretag,
nämnde Kollegium i underdånighet föreslog, att det allmänna appreleringsverket
mätte, såsom sådant, upphöra och åstadkommandet af appretur å siden och andra
väfnader helt och hållet öfverlemnas åt den enskilde industri-idkarens omsorg,
hvarjemte samma Kollegium, som förmodade, att, då innehafvarne af detta appreteringsverk
blefve befriade från den ovilkorliga skyldigheten att underhålla en appreteringsanstalt,
hvars fortsättande i stället komme att bero på deras eget godtfinnande
och utsigten till den dermed förenade vinst, desse, för denna väsendtliga förmån och
för att erhålla eganderätt (ill egendomen med hvad dertill hörer, skulle vara hugade
att till Kongl. Majit och Kronan erlägga en häremot svarande ersättning, i underdånighet
hemställde, att bemälde Kollegium måtte bemyndigas att i detta afseende med
dem ingå afhandling, hvarefter deras anbud, i fall Kollegium, lör sin del, funne dem
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse IS:o 45.
79
billiga och aniagliga, bomme att underställas Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, men att,
för den händelse åter att Odelska appreleringsverkets innehafvare icke skulle vilja ingå
i en dylik öfverenskommelse, hernälde Kollegium måtte få sig anbeläldt att tillse det
de skyndsamligen ginge i författning om verkets fullkomliga iståndsällande och ändamålsenliga
bedrifvande samt, om sådant inom den tid, som Kollegium egde bestämma,
af dem underläles, hos vederbörlig domstol yrka deras skiljande från appreleringsverkel;
— ali, sedan Kongl. Maj:l, enligt nådigt Bref den 14 Juli 1837, till alla delar
bifallit hvad nämnde Kollegium sålunda anfört och hemställt och, elter det besigtning
och värdering af egendomen skett, dervid fastigheten, som var brandlÖrsäkrad för endast
3,333 R:dr 16 sk. banko, i värde upptagits (ill 13,333 H:dr 16 sk. och befintliga
inventarier till 2,804 Il:dr 32 sk., eller tillsammans 16.138 B:dr banko samt Disponenterne,
Expedilions-sekreleraren Westberg och dåvarande Kapilenen Westberg, förklarat
sig beredvillige alt, emot erhållande af lull och ovilkorlig eganderätt till egendomen och
verket på en gång erlägga en summa af 6,666 R:dr 32 sk. banko, Kommers-kollegium
uti underdånigt utlåtande af den 15 Oktober 1839, på anförde skäl, tillstyrkte alt
nämnde anbud måtte antagas och Kollegium få sig uppdraget alt å Statens vägnar
lyfta och qvittera den erbjudna löseskillingen, som Kollegium ansåg böra ingå till och
redovisas i sammanhang med de till manufakturernas befrämjande anslagne medel, för
alt företrädesvis användas till anstalter för sidenfabrikationens förbättrande och fullkomnande;
— samt att, enligt nådigt Bref den 24 Februari 1840, K. Majit, enär Stockholms
Sidenfabriks-societet, tdl hvars fördel ifrågavarande appreteringsverk blifvit på
allmän bekostnad inköpt och inrälladl, uti en ingifven underdånig skrift, med framställning
af nyttan och nödvändigheten för Societeten» handtering af appreleringsverkets
bibehållande, bestridi delsammas älv Uran de samt yrkat dess försättande i ett efter dåvarande
behof lämpadt med sednare tiders förbättrade melhoder öfverensstämmande
och i allo ändamålsenligt skick, på grund deraf och med hänsigt till hvad i öfrigt förekommit,
förklarat sig icke finna skäl att lemna nådigt bifall till nämnde Kollegii underdåniga
hemställan om afträdande af såväl fastigheten, som inventarierna till full ego
och fri disposition åt verkets innehafvare, utan i öfverensstämmelse med nådiga beslutet
den 14 Juli 1837, anbefallt samma Kollegium alt tillse det disponenterne skyndsamligen
ginge i förlattning om appreleringsverkets behöriga iståndsällande; för verkställighet
hvaraf nämnde embetsverk skulle ega bestämma en lämplig tid, samt att, i
händelse vid den sålunda utsatta terminen verkets iordningsställande skulle finnas uraktlåtet,
vid vederbörlig domstol göra talan anhängig om innehafvarnes skiljande från appreleringsverket.
Nuvarande innehafvarne af nämnda egendom hade, jemte anmälan ali dervarande
sidenappreleringsverk af dem, i enlighet med gilna sladganden, underhållits och
underhålles, och att, i följd al' föreskriften i högstberörde 1840 års nådiga bref de äfven,
med en kostnad af öfver Sextusen R:dr Banko, anskaffat åtskilliga nya maskiner
och inrättningar för sidrnappretering, hvilka dem enskildt tillhöriga maskiner och redskap
ännu qvarfunnos, samt under yttrad förmodan att detta nådiga bref ej kunde annorlunda
förstås än alt Kongl. Majit, med afseende å det af Sidenfabriks-societeten
uppgifna behofvel för fabrikerna of appreleringsverkets bibehållande, ansett bifall till
öfverlåtelse af kronans dispositionsrätt till egendomen icke då böra meddelas, till stöd
för sin ånyo gjorda underdåniga framställning om öfverlåtelse på dem af eganderätten
till egendomen och appreteringsverkel emot erbjuden lösen, i underdånighet anfört,
alt denna inrättning i synnerhet under sednare lider icke kunnat tillskynda de
deri intresserade de fördelar, som dermed åsyftats. Kronan ät njöte icke af egendomen
annan förmån än den deraf, likasom af andra fastigheter, numera utgående bevillnin
-
80 Expeditions-Utskottets Förslag lili linderö. Skrifvelse N:o 45.
gen. Siden fabrikerna, för hvilkas skull verket inrättades, hade ej heller deraf synnerligt
gagn, enär verkets innehafvare, i saknad af full eganderätt till egendomen, icke
kunde dermed företaga några förändringar och ombyggnader, tjenande till verkets utvidgande
och förbättring, och verkets läge, på betydligt afstånd från de största å Södermalm
anlagda sidenfabrikerna, i allt läll medförde så mycken tidspillan och olägenhet
vid tygernas transporterande, alt läbrikörerne hellre begagnade sig af egna, i sammanhang
med deras fabriker inrättade eller nära belägna appreleringsverk. För Odelska
arfvingarne åter utgjorde den Kronan förbehållna eganderälten till egendomen och
verket ett oölverstigligt hinder för möjligheten all på fördelaktigare sätt än nu vore
händelsen, begagna samma egendom, äfvensom skyldigheten alt, till hinder för andra
befattningar, egna tid och arbete ät vården af appreteringsverket, förorsakade olägenheter,
som blefve ännu större, derest vid nyltjanderällens öfvergång till ett större antal
arfvingar, stridigheter dem emellan uppkomme. Efter är 1840 hade genom nya
anläggningar antalet af sidenappreleringsverk så förökats, att numera i Slockholm funnes,
utom det Odelska, ett stort å Södermalm i sammanhang med derstädes befintlig
sidenfabrik inrältadt appreleringsverk samt åtskilliga andra dylika af mindre omfång.
Deremot hade under sista tiderna qvantileten af härstädes årligen tiilverkadt sidentyg
betydligt förminskats, i följd hvaraf och då sidenfabrikörerne helst betjenade sig af
egna eller i närheten af fabrikerna belägna verk, Odelska appreteringsverket, oaktadt
de derstädes befintliga, af innehafvarne anskaffade kostsamma maskiner, borde bidraga
till arbetets verkställande sä fullkomligt som möjligt, numera endast i ringa mån anlitades
af sidenfabrikörerne. För sidenfabrikerna kunde alltså sagde verk numera icke
anses behöfligt, och bibehållandet afen industri-inrättning, hvartill kronan hade inskränkt
eganderätt, men en enskild familj ständig besittningsrätt, syntes dessutom vara stridande
emot de för ulöfvande af fabrik och handtverk i gällande Fabriks- och Handtverks-ordning
lagde grunder.
De underdåniga yttranden, som, pä nådig befallning, blifvit genom Kommerskollegium
infordrade dels från Fullmäktige för sidenfabriksidkarne bär i hufvudstaden
och dels från Stadens Handels- och Ekonomi-kollegium samt dess för besigtning och
värdering af egendomen utsedde Deputerade, utvisa: alt sidenfabriksidkarnes Fullmäktige
på anförde grunder tillstyrkt nådigt bifall till den underdåniga ansökningen såvida
fabriksidkarne, såsom ersättning för sin eftergift af de dem med appreteringsverket
tillförsäkrade förmåner, tillätes att uppbära bela den erbjudna lösningssumman för att
derigenom sällas i tillfälle alt, med tillskott af enskilda medel, i bufvudstaden inrätta ett
fullständigt, tidens fordringar motsvarande appreleringsverk, hvilket det skulle åligga
nämnde fabriksidkare att för sin räkning framgent underhålla; — att Handels- och
Ekonomi-kollegii Deputerade ansett egendomen icke kunna under nuvarande förhållanden
uppskattas lill högre värde än 25,000 R:dr Banko; — att Handels- och Ekonomikollegium,
som funnit den erbjudna löseskillingen vara nog låg, hemställt att densamma
mätte bestämmas till 25,000 R:dr Banko, äfvensom att Sidenfabriks-socielelen åtminstone
i någon mån linge njuta ersättning för hvad den förlorade genom appreteringsverkets
nedläggande; samt slutligen att Kommers-kollegium, jemte anmälan det
Kollegium icke hade något alt erinra dervid, att den blifvande löseskillingen för Odelska
egendomen med appreleringsverk, i händelse den kornme att lill nuvarande innehafvare
öfverlåtas, finge disponeras såsom bidrag till inrättande af det fullständigare
appreleringsverk. hvarom sidenfabriksidkarne uppgifvit sig vilja gå i författning, i fråga
om anlagligheten al del erbjudna köpeskillingsbeloppet, förklarat alt, enär ifrågavarande
egendoms öfverlåtelse lill Direktören Odel och hans efterkommande egt ruin
med
Expeditions-Etsk o 11 els Förslag till unden!. Skrifvelse J\':o 45.
81
med väsendtligt afseende å de af Odel ådagalagda förtjensler om den inhemska sidenappreleringskonsten
samt härtill komme att sökanderne i och för de lill följd af föreskriften
i 1840 års Kongl. Bref vidtagne väsendtligt förbättringar å appreteringsverket,
nedlagt betydliga kostnader, för hvilka de hvarken genom erlagd betalning lör det
obetydliga appreteringsarbele, hvarom de varit anlitade, kunde anses hafva fått ersättning
eller, i händelse af verkets nedläggande, genom en blifvande försäljning af inventarier
kunde påräkna godlgöreise, så fann Kollegium, med afseende härå, sig sakna
anledning att frångå sitt förut gjorda tillstyrkande, att den af bemälde sökande för
egendomen erbjudna löseskilling, 10,000 R:dr B:mt, måtto antagas, oaktadt egendomen
år 1830 blifvit af Ofver-intendenis-embetet med biträde af sakkunnige personer värderad
till en summa af 13,333 R:dr 16 sk. Banko, och 15,000 R:dr Banko vore det
belopp hvartill densamma i och för beviilnings erläggande blifvit taxerad; och har E.
K. Maj:t ansett del icke vara ändamålsenligt att ifrågavarande appreteringsverk vidare
vidmagthölles, och med afseende å de vilkor, under hvilka den för verket, enligt Bikels
Ständers beslut, inköpta fastighet blifvit till nuvarande iunehafvarnes moderfader,
Direktören Odel, upplåten, äfven funnit det vara billigt, att samma fastighet af dem
komme att bibehållas och hädanefter under full eganderäll öfverlagas emot skälig löseskilling,
hvadan och enär det af dem i sådant hänseende erbjudna belopp, 10,000
R:dr ll:mt, syntes, vid betraktande af hvad Kommers-kollegium derom särskildt anfört,
kunna antagas, E. K. Maj:t i nåder föreslagit Rikets Ständer att medgifva det Expeditions-sekreteraren
Westberg och Majoren Westberg, med befrielse från skyldigheten
att vidare underhålla det s. k. Odelska appreteringsverket, måtte tilläggas egande- och
fri dispositionsrätt till ifrågavarande lästa egendom med dertill hörande inrättningar
oell inventarier, mot det att de derför erlägga en löseskilling af 10,000 R:dr R:mt,
hvilken summa Kommers-kollegium skulle ega alt å Statens vägnar uppbära och qvittera,
emot utfärdande till Expeditions-sekreteraren Westberg och Majoren Westberg
af så beskaffad handling, som, för erhållande af lagfart och fasta, kan vara erforderlig,
samt alt nämnde löseskilling, hvars öfverlemnande till sidenfabriksidkarne i hufvudsladen,
på sätt desse begärt, lör inrättande och underhållande al eli annat appreteringsverk,
Kongl. Majit icke funne lämplig!, måtte få ingå och redovisas bland de under
bemälde Kollegii förvaltning ställda allmänna medel lill manufakturernas befrämjande.
Vid öfvervägande af detta ärende samt hvad handlingarne derom innehålla, har
hos Rikets Ständer icke någon tvekan uppstått örn olämpligheten alt vidare bibehålla
en inrättning sådan som den ifrågavarande, hvilken, för öfver ett århundrade sedan
tillkommen, med afseende å sidenfabrikshandteringens dåvarande ståndpunkt och de
då rådande föreslällningarne om lämpligaste sältet alt befrämja näringarne i allmänhet,
numera alldeles icke uppfyller sitt ursprungliga ändamål. Grundsatsen att Slaten icke
bör inblanda sig uti i ii cl lis t liela förelag, har äfven, enligt Rikets Ständers tanke, vunnit
sä allmänt erkännande, alt nutidens åsigter om ändamålsenligasle sältet alt befrämja
industriens utveckling, kunna anses vara i fullkomlig motsats lill de föreställningar i Irågan,
som hystes vid den lid nämnde inrättning kom till stånd. 1 fråga åter om bestämmande
af beloppet utaf den löseskilling, som nuvarande innehafvarne af nämnde
egendom skäligen böra till Statsverket erlägga, för att erhålla egande- och fri dispositionsrätt
deraf, visa sig deremot flerfaldigt omständigheter, som kunna gifva anledning
til! olika meningar. Å ena sidan bör väl icke förgätas alt nämnde egendom blifvit
lill Odel och hans efterkommande upplåten med afseende å de af honom ådagalagde
förtjensler orri den inhemska sidenfabrikationen i de delar, som tillhörde hans
yrke, samt alt hans efterkommande å verkets förbättrande nedlagt kostnader, för hvilka
Bih. till Ii. St. Brot. 1859 $■ 1860. 10 Sami. 1 Afd. 11
82 Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 45.
de, genom erlagd betalning för det obetydliga appreteringsarbele, hvarom de varit anlitade,
måhända blott i ganska obetydlig män hittills erhållit godtgörelse. Å andra sidan
svnes, med afseende å de vilkor, hvilka vid såväl den ursprungliga upplåtelsen,
som sedermera blifvit föreskrifne och äfventyrel för uraktlåtenhet deraf å innehafvarens
sida, som skulle berörde upplåtelse icke så mycket åsyfta beredandet af en förmån
för den Odelska familjen, som icke mera afse sidenfabrikationens understödjande
på det sätt, man då ansåg lämpligast, hvilken åsigt jemväl vinner stöd deraf, att, enligt
stadgandet i 2 § af 1739 års manufaktur privilegier, uti de städer, der sådane hus
och byggnader funnes, hvilka kunde umbäras, desamma skulle ölverlåtas till dem, som
der ville inrätta nyttiga fabriker och af deni, barn och efterkommande egas, nyttjas
och bibehållas, så länge de fortsatte att drifva de derstädes inrättade verken, hvadan
enahanda förmån, sorn blifvit Odel och hans efterkommande tillförsäkrad, förunnades
hvarje annan person, som inrättade nyttiga fabriker. Antagligt är således att upplåtelsen
gällde mera saken än personen. Med hänsyn härtill och enär nuvarande innehafvarne
redan är 1839, då fastigheten var värderad till endast 13,333 Ridr 16 sk.
Banko, erbjudit enahanda löseskilling, som nu, efter det densamma af Handels- och
Ekonomi-kollegium blifvit uppskattad lill 25,000 R:dr nämnde mynt, har den erbjudna
löseskillingen synts Rikets Ständer, under närvarande förhållanden allt för låg för att
böra af Statsverket antagas, och hafva Rikets Ständer föreställt sig, att dä ifrågavarande
tomt, enligt hvad sistnämnde Kollegium upplyst, på annat sätt disponerad och bebyggd,
skulle, i anseende lill sitt utrymme och fördelaktiga läge, vara af högt värde,
det borde äfven med innehafvarnes fördel öfverensstämma att desse inginge på ulgifvandet
af en löseskilling, bestämd lill det belopp, hvartill fastigheten blifvit af Bevillningstaxerings-kommiltéen
uppskattad, eller 22,500 R:dr Runt, då bemälde innehafvare i
allt full höra anses vara nöjaktigt godtgjorde för deras vil korliga besittningsrätt till
egendomen.
Rikets Ständer hafva fördenskull, med hufvudsakligt bifall till hvad E. K. Majit
i förevarande hänseende behagat i nåder föreslå, funnit sig böra för sin del medgifva
det. Expeditions-sekreteraren Westberg och Majoren Westberg må, med befrielse från
skyldigheten att vidare underhålladel s. k. Odelska appreteringsverket, tilläggas egandeoch
fri dispositionsrätt till ifrågavarande fasta egendom med dertill hörande inrättningar
och inventarier, såvida de inom 1861 års utgång derföre erlägga en löseskilling af
Tjugutvåtusen Femhundra Riksdaler Riksmynt, hvilken summa Kommers-kollegium i sådant
fall eger att å Statens vägnar uppbära och qvittera mot utfärdande till dem af
sä beskaffad handling, som, för erhållande af lagfart och fasta, kan vara erforderlig,
samt att nämnde löseskilling må få ingå och redovisas bland de under nyssbemälde
Kollegii förvaltning ställde allmänna medel till manufakturernas befrämjande.
Hvilket beslut Rikets Ständer, för besvarande af E. K. Majlis nådiga framställning
i ämnet, få härigenom i underdånighet anmäla; framhärdande Rikets Ständer
etc.
Slockholm den 17 Mars 1860.
Exp edil i o n s- Ut s ko Itel s Förn tu g lill under d. Skrifvelse, N: o 40.
83
H:o 4«.
Uppläst och god kändt hos Kidd. och Adeln den 17 Mars 1860.
Preste-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående utbyte af Skogvaktarebostället
Nytorp mot Kronofjerdingsmansbostiittet
Lilla Tjärbruket i Wester-Rekarne hårad och Södermanlands
Län.
(Stats-Utsk:s Utlåtande N:o 65.)
8. A. K.
Uti nådig Proposition den 10 sistlidne Januari har E. K. Majit behagat meddela
Rikets Ständer hurusom det i Lista socken af Wester-Rekarne härad och Södermanlands
län befintliga skogvaktarebostället Nytorp, hvilket, genom nådiga Brefvet den 2
Juni 1837 angående reglering af skogs- och jägeri-staten i länet, sednast blifvit anvisadt
lill bohemnian åt skogvaktaren å nämnde härads allmänning, vore beläget vid ena ändan
af samma allmänning, hvarigenom det befunnits för den vid Nytorp boende skogvaktaren
vara med stor svårighet förenadt eller nästan omöjligt att behörigen efterse
och vårda allmänningen, som hade en utsträckning af en och en half mil, men att ett
åttondedels mantal Lilla Tjärbruket i Oija socken, hvilket blifvit lill boställe åt kronofjerdingsman
anslaget, med åliggande för innehafvaren att jemväl vid allmänningens
bevakning biträda, deremot hade sitt läge invid midten af allmänningen och således
bättre lämpade sig för fullgörande af en skogvaktares åligganden, i anledning hvaraf
Wester-Rekarne-häradsboer, genom Bruksegaren Carl Zethelius och Friherre David Hermelin,
hos E, K. Majit i underdånighet anhållit om nådig framställning till Rikets Ständer
att skogvaktarebostället Nytorp måtte vid nuvarande Kronofjerdingsmannen Johan
84
Expeditions-Utskotlels Förslag lill underd. Skrifvelse JS':o 46.
Olssons afgång få utbytas mot dennes ofvanberörde boställe Lilla Tjärbruket, om hvilket
nu vore genom nådiga Brefvet den 11 Oktober 1843 föreskrifvet att samma bohemman,
när det blefve ledigt, borde för Statsverkets räkning utarrenderas, såvida det icke
för annat behof kornme att användas.
Sedan upplyst blifvit dels att areal-innehållet af den till Lilla Tjärbruket börande
jord, med förbiseende af vissa obetydliga skiljaktigheter mellan de under olika tider
deröfver upprättade kartor och beskrilningar, utgjorde 26 tunnland 6,9 kappland och
jordrymden vid Nytorp uppginge till 28 tunnland 2,3 kappland, hvaraf dock endast 8
tunnland utgjordes af åker och äng, då deremot Lilla Tjärbruket hade nära 14 tunnland
sådan jord; dels alt Nytorp blifvit åsatt en jordeboksränta i kronovärde af 39 sk.
lij- r:st. Banko samt kronotionde 12 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn,
och Lilla Tjärbruket fått sin ränta bestämd till En R:dr 26 sk. 4 r.st. och kronobonden
till 13 kappar spanmål; dels ock att i (axeringslängderne för år 1857 Nytorp upptages
till värde af 114 R:dr och Lilla Tjärbruket lill 204 R:dr Banko; samt Kammarkollegium
äfvensom öfrige vederbörande, i frågan hörde, embetsverk och myndigheter,
till ofvanberörde underdåniga ansökning tillstyrkt nådigt bifall, E. K. Maj:ts Befallningshafvande
på den grund alt en noggrannare bevakning af allmänningen skulle genom
det sökta utbytet vinnas och att Nytorp, ehuru mindre til! åker och äng än Lilla
Tjärbruket, eger större area! och, enligt hvad t. f'. Öfverjägmästaren i länet upplyst,
bättre jordmån än det sednare, hvarföre Kronan, enligt É. K. Majlis Befallningshafvandes
åsigt, icke skulle lida någon förlust genom Nytorps emottagande i stället för
Lilla Tjärbruket; så har E. K. Maj:!, som med afseende derå att ej allenast räntan
och taxeringsvärdet å Lilla Tjärbruket vore nära dubbelt så stora som å Nytorp, utan
äfven åker- och ängs-arealen uppgifvits vara ej obetydligt större vid det lörra än vid
det sednare, visserligen funnit Kronan komma att förlora något på bytet i lägenheternas
nuvarande skick och ännu mera om en Lilla Tjärbruket förr tillhörig mindre jordrymd
tvä tunnland, två och ett åttondedels kappland, som ulan känd anledning blifvit
från den år 1859 öfver hemmanet upprättade karta utesluten, skulle till detsamma återställas,
likväl med hänsyn dertill att sistnämnda hemman, som ännu ej tillfallit Kronans
omedelbara disposition, finnes för allmänningen® bevakning erforderligt, uti högstberörde
nådiga Proposition behagat föreslå Rikets Ständer att skogvaktarebostället Nytorp
måtte emot fjerdingsmansboställe! Lilla Tjärbruket vid dettas nuvarande innehafvares,
Joban Olsson, afgång, efter laga fardagstid utbytas, dock med vilkor att Kronan frikallas
från allt ersättningsansvar både för nyssnämnde Lilla Tjärbruket förr tillhörande
jordrymd, såvida den ej kan nuvarande jordinnehafvaren frånvinnas, och för den husröta
som å Lilla Tjärbruket kan vid afträdestiden förefinnas och ej af vederbörande
godtgöras, men att deremot Nytorp borde i fullbygdt skick och väl bäfdadl, af allmänningsintressenterna
aflrädas lill Kronan.
Vid öfvervägande häraf och efter tagen kännedom af de detta ärende rörande
handlingar hafva Rikets Ständer med afseende å de i den nådiga Propositionen anförde
förhållanden funnit skäligt bifalla hvad E. K. Majit i omförmälda hänseende i
nåder föreslagit.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 17 Mars 1860.
Expeditions-Utskottets Forsing till underd. Skrifvelse N:o 47. 85
i\;o 47.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 17 Mars 1860.
Presle-Ståndel den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Slåndel den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om anvisande af boställe åt
Länsmannen i södra distriktet af Faurås härad i Hallands
Lån af det till Kronan indragna f. d. Förste
Landtm,ätare-bostället, två tredjedels mantal N:o 5 Kärreberg
Sven Andersgård, i Alfshögs socken af nämnde
härad, i stället för nuvarande Liinsrnans-bostället tre
åttondedels mantal N:o t Thorsjö Henrik i Gunnarps
socken.
(Slats-Ulsk:s Utlåtande N:o 66.)
S. A. K.
Sedan i anledning af numera aflidne Länsmannen i södra distriktet af Faurås
härad i Hallands län F. Ringbloms i lifstiden gjorda underdåniga ansökning, att det
berörde länsmanstjenst på lön anslagna boställe, tre åtlondedels mantal N:o 1 Thorsjö
Henrik, i Gu nnarps socken af nämnde härad, hvilket boställe vore särdeles obeqvämt
beläget och derföre icke kunde af Länsmannen bebos, mätte få utbytas emot det till
Kronan indragna f. d. förste landtmätarebostället, två tredjedels mantal N:o 3 Kärreberg
Sven Andersgård, i Alfshögs socken af samma härad, E. K. Majlis Befallningshafvande
i länet uti infordradt underdånigt utlåtande på anförde skäl berörde ansökning
tillstyrkt med underdånig hemställan derjemte att, enär uti den nu bestämda
kronolänsmanslönen bostället Thorsjös afkastning vore upptagen till 61 R:dr och i minimi-arrende
för Kärreberg, vid detta boställes lillämnade utarrendering, föreslagits
86
Exp e di tio ns-Ulskotlels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 47.
283 kubikfot 9 kannor spanmål, hälften råg oell hälften korn, utgörande i penningar
efter 1858 års medelmarkegångspris 601 R:dr 87 öre R:mt, detta sistnämnda penningebelopp
mätte i stället för 61 R:dr i länsmanslönen ingå med en jemnad summa af
Sexhundra R:dr R:mt; samt Kammar-kollegium och Stats-kontoret sedermera i ämnet
underdånigt yttrande afgifvit, hvarvid dessa Kollegier äfven tillstyrkt nådigt bifall till
det begärda utbytet, likväl på del sätt att Länsmannens lön, 700 R:dr, skulle i staten
upptagas att bestå endast af bostället Kärrebergs ränta och afkastning; så har E. K.
Majit uti nådig Proposition af den 5 nästlidne Januari behagat föreslå Rikets Ständer
att i utbyte emot nuvarande länsmansboställe N.o 1 Thorsjö måtte till boställe ål Länsmannen
i Faurås härads södra distrikt från midfastan året efter det, hvarunder bytet
kunde vara medgifvet, anvisas ofvanberörda till Statsverket indragna f. d. förste landtmätareboställe
två tredjedels mantal N:o 3 Kärreberg, med föreskrift att i staten för
länsmannen boställets årliga afkastning skulle tillsvidare och intilldess ny allmän uppskattning
af landtstatens boställen kunde varda fastställd, upptagas till det af E. K.
Maj.ts Refallningshafvande föreslagna belopp af 600 R:dr samt att, i följd häraf, den
förut väckta frågan om utarrendering af bostället Kärreberg för Statsverkets räkning
mätte förfalla, men sådan åtgärd deremot vidtagas med Thorsjö från midfastan det år,
då detta hemman utaf aflidne Länsmannen Ringbloms sterbhusdelegare komme alt
afträdas.
Rikets Ständer hafva tagit i öfvervägande hvad de detta ärende rörande handlingar
innehålla; men i betraktande deraf, att ifrågavarande f. d. förste landtmälareboställe
Kärreberg, enligt hvad handlingarne utvisa, är af den storlek och beskaffenhet
att Kammar-kollegii andra Provinskontor vid i frågaställd utarrendering deraf på tretio
år föreslagit derför ett årligt minimi-arrende, motsvarande i penningar 634 R:dr 6 öre
och ett maximi-arrende af 740 R:dr 37 öre; — att bemälde Kollegium, i anledning
af ifrågavarande utbyte ansett att berörde länsmanslön, som i nu gällande Riks-stat
är bestämd till 700 R:dr R:mt, skulle, såvida den vid nämnde belopp bibehölles, hädanefter
upptagas att bestå endast af boställets ränta och afkastning; — att med antagande
af sistnämnde belopp såsom boställets nuvarande verkliga afkastning, det förhållande
framdeles kunde inträffa att, i händelse nämnde länsmanslön komme att undergå
nedsättning eller afkomsten af bostället vid den allmänna uppskattning af landtstatens
boställen, som blifvit ifrågaställd, kan varda bestämd lill högre belopp än det af Kammar-kollegium
nu föreslagna, icke blott nämnde länsmans hela lön skulle bestå af boställets
ränta och afkastning, utan boställs-innehafvaren jemväl nödgas inbetala någon
del af berörde afkastning lill Kronan, ett förhållande, desto mindre lämpligt, som, eldigt
Rikets Ständers tanke, åtminstone någon del af de Statens embels- och tjenstemän
anslagna löner bör i penningar utgå; och att omförmälde boställe, med hänsyn till
alla dessa omständigheter, synes vara förmånligare än för en tjenstebefattning af förevarande
beskaffenhet, skäligen böra af Slaten anslås, hafva Rikets Ständer funnit sig
icke böra till ifrågavarande nådiga framställning lemna bifall : hvilket Rikets Ständer
skolat härmed i underdånighet anmäla: och framhärda etc.
Stockholm den 17 Mars 1860.
Expedition s - U Isko Hels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 4-8. 87
M:o 48.
Uppläst och godkändl hos Kidd. och Adeln den 24 Mars 1860.
Preste- Slåndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af väckt fråga
om anslags beviljande åt Adjunkten, Mag. O. Torell för
en vetenskaplig resa till norra Ishafvet.
(Stats-Ulsk:s Utlåtande N:o 75.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer liar blifvit a n förd t hurusom en Svensk vetenskapsidkare,
Filosofie Magistern, Medicine Kandidaten O. Torell under de sednare åren egnat
sig åt forskningar, sorn genom deras omfattning, vetenskapliga betydelse och dermed
förbundna svårigheter och mödor syntes väl förtjenla af Rikets Ständers uppmärksamhet.
Magister Torell hade nemligen företagit sig att, så fullständigt som möjligt,
undersöka den hafslauna, som bebor den högre och högsta nordens haf äfvensom vissa
af dessa trakters märkliga geologiska företeelser, samt i sådant ändamål, på egen bekostnad,
dels år 1857 begifvit sig till Island, der han berest så väl kusterna som det
inre landet i flera riglningar, dels år 1858 besökt Spitsbergen, dels ändtligen sistlidne
sommar med högst tillfredsställande framgång befarit vestra kusten al' Grönland. Och
då Magister Torell, som från dessa länder hemfört i hög grad värderika samlingar och
iakttagelser i zoologiskt, botaniskt och geologiskt hänseende, ansett sig böra under de
närmaste åren än vidare fortsätta sina vetenskapliga forskningar, för hvilket ändamål
han ämnade ytterligare besöka Spitsbergen, om möjligt redan innevarande år, äfvensom
anställa jemförande undersökningar af det nordiiga Norrige och i öfrigt genomgå
och ordna sina samlingar; sä har hos Rikets Ständer förslag blifvit väckt alt, till befrämjande
af Magister Torells oegennyttiga och för fäderneslandet hedrande verksamhet,
Rikets Ständer måtte till E. K. Maj;ts disposition ställa en summa af Åttatusen
88
Expeditions- lils k o lid s Förslag till under d. Skrifvelse IS: o 49.
R:dr Rirnt att, i den mån E. K. Majit pröfvade nödigt, utbetalas till Magister Torell
för fortsättande af hans forskningsresor i de nordliga trakterna af Atlantiska hafvet
och lshafvel samt ordnande af derunder tillvägabragta samlingar och iakttagelser.
Rikets Ständer, som inhemtat att den expedition, derför understöd nu blifvit
hegardt och å hvilken flera naturforskare skulle komma att medfölja, vore ämnad att
börja redan under nästinstundande April och derefter flera månader fortsättas, hafva
ansett detta förelag och dermed åsyftade vetenskapliga ändamål vara förtjent af upp
märksamhet
och deltagande samt i betraktande så väl häraf som af den omständigheten
att, enligt hvad upplyst blifvit, de af Magister Torell under hans resor gjorda
samlingar kommit Universiteternas och Vetenskaps-akademiens museer tillgodo, funnit
skäligt att, för befrämjande af den vetenskapliga expedition till Ishalvel, sorn Magister
Torell, med biträde af andra naturforskare, ämnar under instundande vår och sommar
företaga, bevilja och på Riksgälds-kontoret anvisa en summa af 8,000 R:dr R:mt att
under innevarande år utbetalas på sätt E. K. Majit behagar i nåder förordna; och
få Rikets Ständer derjemte i underdånighet anhålla alt, i händelse E. K. Majit anser
bemälde naturforskare böra åläggas att om denna expedition afgifva underdånig
berättelse eller till Staten öfverlemna derunder gjorda samlingar, E. K. Maijt täcktes
i sådant hänseende meddela lämpliga föreskrifter.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 24 Mars 1860.
Mio m.
IJppliist oell goilkändt hos Ridd. och Adeln den 2 April 1860.
Presle-Ståndet den 30 Mars —
Borgare-Ståndet den 31 — —
Bonde-Ståndet den 2 April —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Sveriges och
Norges ömsesidiga förhållanden.
(Ekon.-Utskis Utlåtande Nio 37.)
S. A. K.
Under den tidrymd af nära ett halft århundrade, som förflutit, sedan föreningen
stiftades emellan den Skandinaviska halföns tvänne folk, och under det, genom denna
för
-
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 49. 89
förening och den deraf uppkomna fastheten i deras yttre politiska ställning, tillfälle
blifvit dem beredt, att, i ostördt lugn hvart för sig, fullfölja arbetet för sin inre utveckling,
har tillika ett närmare bestämmande af de förhållanden, hvilka äro för de begge
rikena gemensamma, visat sig allt mera nödvändigt för uppnåendet af det med föreningen
afsedda ändamål: alt åt tvänne slambeslägtade, af naturen genom ländernas läge
förenade folk, de der ega så mycket gemensamt i religion, seder, språk och andra förhållanden,
gifva trygghet mot yttre faror, under det de, med bevarad full rätt att sjelfständigt
hvart för sig besluta öfver egna angelägenheter, i inbördes endrägt och förtroende
verka för befordrande af gemensam styrka och förkofran.
De politiska förvecklingar, som under den sednasle liden inträffat i Europa,
bland hvilka några temligen nära berört Hallon, samt de framställningar, hvilka så väl
i sammanhang med dessa händelser, som eljest blifvit gjorda af främmande makter,
hafva ytterligare ådagalagt nödvändigheten af de unionela förhållandenas ordnande på
ett sätt, som fullt betryggar de begge Skandinaviska rikenas ställning.
Oaktadt de försök, som tid efter annan blifvit gjorda lill vinnande af detta mål,
dels genom den för mera än tjugu är tillbaka nedsalta Unions-kommittéens för E.
K. Maj:t framlagda förslag lill ett nytt fullständigt Föreningsfördrag, dels genom de
sedermera af särskilda Kommittéer utarbetade förslag till reglering af de angelägenheter,
som äro eller kunna vara för de båda rikena gemensamma, har likväl ordnandet
af dessa angelägenheter hittills icke vunnit den utveckling, som man kunnat önska och
vänta. De på allmänna internationela rättsgrundsatser byggda förslag till reglerande
af handels- och rättsförhållandena de förenade rikena emellan, som Unionskonungen,
med vaksam omsorg om begge rikenas väl, för deras representativa församlingar framlagt,
hafva af Norges Storthing blifvit afslagna — ett afslag, som svårligen kan annorlunda
förklaras än genom ett missförstånd eller ett misstroende å Norges sida, som
Rikets Ständer, i medvetande af sina alsigters redlighet och af den välvilliga eflergifvenhelen
lör framställda fordringar, sedan grundlösheten af yttrade farhågor för sträfvande!
efter en höghetsrätt öfver Norge blifvit till fullo ådagalagd, hade haft skäl att
tro vara för alltid försvunnet. Det af den Svenska och Norska Kommission, för hvilken
E. K. Maj:t sjelf såsom Kronprins täckts föra ordet, framställda förslag till ordnande
af Sveriges och Norges gemensamma stridskrafter har väl löranlåtit vidtagandet
af åtskilliga åtgärder i och för försvarsväsendet, men ännu icke ledt lill antagandet
af en gemensam plan för de båda rikenas försvar eller lill det fastställande af de till
detsamma hörande gemensamma bestämmelser genom lag, som, under ofvan antydda
politiska förhållanden, med mera skäl än någonsin bör blifva föremål för ömsesidiga
öfverenskommelse!-. 1 25 § af Konungariket Norges Grundlag förefinnes jemväl ännu
ett hinder för E. K. Maj:ts rätt alt vid inträffande behof använda de unionela stridskrafterna,
som, så länge det qvarstår, icke medgifver det gemensamma försvarets fullt
ändamålsenliga ordnande.
Dessa förhållanden, i sammanhang med de från Norges sida tid efter annan
gjorda framställningar om förändring af de vid Unionens grundläggande vidtagna bestämmelser
— i hvilket afseende må nämnas dels den redan bifallna begäran om utbytande
af den sinnebild, som Unionens Stiftare gifvit för föreningen af de begge rikenas
försvarskrafter till sjös, dels förslaget om ett annat sätt för behandling af diplomatiska
ärender, dels frågan om förändring af Konungens titel och namnchiffer, — synas
gifva styrka åt det antagande, alt Föreningens betydelse icke blifvit i båda länderna
på lika sätt uppfattad, och att sålunda, i stället för det närmande i gemensamt försvar
och den tillgång till ömsesidiga handelslÖrmåner samt lättade förbindelser i öfrigt, som,
Lith. till II. St. Prot. 1859 & 1860. iO Sami. I A/d. 12
90 Expeditions-U tskoltets Förslag till underd. SkriJ veise N:o 49.
med orubbadt bevarande af hvarldera rikets sjelfständighet och frihet, skulle, enligt det
i vårt land gällande föreställningssätt, befrämja bådas gemensamma väl, framställa sig
önskningarne inom Norge snarare sä, som saltade de till ett aflägsnande i unionelt
hänseende, hvilket, om det vunne fullbordan, skulle innebära en förändring af den Realunion,
som nu, i enlighet med Stiftarens afsigt, eger rum mellan de häda rikena, till
en Union, som egde sitt enda föreningsband i den regerande Konungens person.
För undanrödjande eller förmedlande af de sålunda angifna, olika åsigterna af
Föreningens betydelse, och för att den grundåsigt, från hvilken Unionens stiftelse utgått,
må kunna i båda länderna orubbad bevaras, samt på det ali föreningen må kunna,
f»å den gifna grundvalen, vidare utvecklas, stärkas och försäkras mot följderna af möjiga
meningsbrytningar, skulle otvifvelaktigt en öfverläggning emellan dertill af E. K.
Majit kallade Svenske och Norske män rörande de angelägenheter, som gemensamt
angå de begge rikena och rörande de förhållanden, sorn vid Föreningens stiftande lemnats
obestämda eller mindre klart uttryckta, vara af beholvet påkallad. Rikets Ständer
föreställa sig, att, på grund af ett sålunda ularbetadt förslag, förändringar i unionsvilkoren
böra, utan intrång i nägoldera rikets sjelfständighet, sådan densamma blifvit
i Unions-akterna stadgad, afse befordrandet af den tydlighet och bestämdhet i formerna
för Föreningen, som, derest dess stora, för båda folken välsignelserika ändamål skall
uppnås, måste vara af en oeftergiflig nödvändighet påkallad. För biläggandet af de
meningssöndringar, som i gemensamma angelägenheter kunna uppkomma mellan de
båda rikenas representationer synes ock en stadgad form böra finnas, i kraft af hvilken
representanter från båda rikena kunna sammanträda och med begges rätt afgöra
frågan.
Bland de ämnen, som vid den af Riksens Ständer sålunda nödig ansedda revision
af föreningsfördraget synas förljenta af synnerlig uppmärksamhet, tillåta sig Riksens
Ständer att uppgifva: Konunga-thronlöljare och förmyndare-vals anställande: interims-styrelsens
sammansättning och verksamhet: Unionskonungens dispositionsrätt öfver
armén och flottan, samt Försvarsverkets skyndsamma ordnande efter gemensam plan:
Grunderna för utgörandet af bidrag till gemensamma utgifter: inrättandet af och formen
för en unionel representation för vissa ärenders behandling, m. fl.; och torde,
med afseende å den sålunda föreslagna revisionen af de unionela förhållandena i statsrätlligt
hänseende, dessa böra, för det närvarande, och under afvaktan af de förändringar,
denna revision må kunna föranleda, lemnäs orubbade i det skick, hvari de
befinna sig enligt nu gällande stadgar.
Riksens Ständer anhålla fördenskull i underdånighet det E. K. Majit mätte
täckas dels genom en af Svenske och Norske män bestående Kommitté eller på annat
sätt låta verkställa revision af stadgarne för föreningen emellan Sverige oell Norge,
och uppgöra förslag till nytt fullständigt föreningsfördrag, samt derefter till Riksens
Ständer och Norges Storthing aflåta nådig Proposition med förslag till fullständigt ordnande
af föreningslörhållandena de båda rikena emellan, dels ock, dä E. K. Majit så
lämpligt finner, vidtaga åtgärder lill förverkligande af Riksens Ständers önskningar angående
antagandet af stadgande!) till ordnande af de ömsesidiga handels- och rätts
förhållandena
emellan de förenade rikena.
Sedan ofvanomförmälda fråga om revision af föreningsfördragen emellan Sverige
och Norge blifvit hos Riksens Ständer väckt, hafva Riksens Ständer inheintat, att Norges
nu församlade Storthing för dess del beslutat upphälvande af Ståthållare-emhetet,
till hvilket, enligt 14 § af Norges Grundlag, E. K. Majit eger att utnämna antingen
en Norrman eller en Svensk. Detta stadgande har af Norges förening med Sverige
betingats och, till följd af densamma, (medelst underhandlingar mellan Sverige och
Expeditions-Utskottcts Förslag till underd. Skrifvelse N:o 50. 91
Norge) i sistnämnde lands Grundlag influtit och såväl härigenom, som med afseende på
dess innehåll, är det otvifvelaktig! en bestämmelse rörande föreningen mellan Sverige
och Norge, hvilken bör behandlas i den ordning, som för handläggning af unionela ärender
blifvit bestämd. Då Riksens Ständer emellertid funnit sig böra hos E. K. Majit
i underdånighet anhålla om vidtagande af åtgärder för revision och fullständigande af
förenings-stadgandena mellan Sverige och Norge, och för den händelse E. K. Majit
täckes å denna Riksens Ständers anhållan fästa nådigt afseende, lämpligast sjnes vara
alt, under afvaktan på de förändringar revisionen må föranleda, de förenade rikenas
nuvarande inbördes förhållanden i statsrättsligt hänseende icke förändras, få Riksens
Ständer i underdånighet anhålla, att den af Norska Slorthinget för dess del beslutade
ändring i Norges Grundlag, hvarigenom det i samma Grundlag intagna unionela stadgande,
alt till Ståthållare i Norge kan utnämnas antingen en Norrman eller en Svensk,
skulle komma all upphäfvas, icke måtte af E. K. Majit till pröfning företagas förr, än
i sammanhang med de förändringar af eller tillägg till föreningsbestäminelserna, som
af den begärda revisionen kunna föranledas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 2 April 1860.
HT:o 50.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 April 1860.
Preste-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om förändringar dels i
Kongl. Stadgan den Januari 1855, om mått och vigt
och dels i Kongl. Maj:ts under samma dag utfärdade nådiga
Instruktion för Justerare af mått och vigter.
(Resv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande Nio 43.)
S. A. K.
Enär, jemlikt föreskriften uti E. K. Majits nådiga Förordning den 31 Januari
1855, angående hvad vid verkställighet af nådiga Stadgan samma dag rörande mått
92 Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 50.
och vigt borde iakttagas, vigter af gamla slaget finge omjusleras endast till 1862 års
slut, hvarefter förändrad vigtmodell borde användas; men de gamla vigternas brukbarhet
och nytta på intet sätt förminskades deraf, att de voro till formen något olika de
nya och härtill komme, alt anskaffandet af sådana skulle förorsaka högst betydliga
kostnader för näringsidkare och andra personer, som för sina behof förskaffat sig vigter
före den tid högstberörda nådiga Stadga utfärdades; har hos Rikets Ständer förslag
blifvit framstäldt, att vigter af äldre slaget från och med 1 <tt. till och med 10
LÉi., ehuru möjligen till formen olika med vigterna af den nya modellen, måtte få
efter dessa sednare justeras och framdeles begagnas; och har derjemte fråga blifvit
väckt, alt i E. K. Maj:ts den 31 Januari 1855 utfärdade nådiga Instruktion för Justerare
af mått och vigter förekommande bestämmelser, så vidt de rörde ersättning för
kröning af fiskekärl, måtte, då krönare-arfvodet vore för idkarne af det föga uppmuntrade
fiskeri-yrkel särdeles betungande, förändras och det alltför högt tilltagna arfvodet
minskas.
Beträffande nu först rättigheten för egare af äldre vigter att omjustera dessa
enligt nya vigtsystemet; så enär, genom tillämpning af de härutinnan gifne föreskrifter,
enskilda skulle tillskyndas en betydlig och för mången med kännbar uppoffring förenad
kostnad; hafva Rikets Ständer, för att i någon mån undanrödja denna olägenhet, ansett
sig böra härmed hos E. K. Maj:t i underdånighet hemställa, att sådane nu befintliga
vigter och vigtlödjor af gjutet jern, messing eller brons, från och med ett skålpund
till och med tio lispunds vigt, hvilka, ehuru till formen olika med den nu godkända
modellen, i öfrigt öfverensstämma med nya systemet, må äfven efter år 1862
tills vidare få omjusteras och begagnas.
Vidkommande åter frågan om arfvodet för kröning af fiskekärl, i afseende hvarå
Rikets Ständer inhemtat, att detsamma utgår enligt taxan i 21 § 5 mom. af Justerareinslruktionen,
hvilket moment afser kröning af förvarings- och transportkärl i allmänhet;
så emedan ett väsendtligen olika förhållande eger rum med sådana kärl för fisk
samt beck och tjära och med förvarings- och transportkärl för spirituosa drycker, enär
de förra i allmänhet endast kunna vara beräknade ior begagnande en gång, då deremot
de sednare, likasom målkärl, kunna användas så länge de äro brukbara, och billigheten
synes påkalla att, till lättnad och understöd icke allenast för fiskare utan jemväl
för tillverkare af beck- och tjära m. m. dylikt i deras, jemförelsevis med andre näringsidkare,
i allmänhet fattiga leinadsvilkor, de på nämnde yrken lagde omkostnader göras
så litet tryckande och betungande som möjligt, få Rikets Ständer hos E. K. Maj: t underdånigst
anhålla att 5 mom. i 21 § af Instruktionen för Justerare måtte i så måtto
ändras, att taxan för kröning af förvarings- eller transportkärl för saltad fisk, beck
och tjära nedsättes med 66f procent, dock så, att, om bråktal af öre härvid uppkommer,
beloppet jemkas till helt öre.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 April 1860.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 57.
93
\o 51.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 April 1860.
Prcsle-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om upphörande aj skyldigheten
för resande inom Sverige samt. för Norrmän,
vid resor till Sverige, att vara försedde med pass.
(Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 42.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, att, enär den utomordentliga vigten af
lättade kommunikationer allt mera insåges och jernvägars utsträckande i flera riktningar
af landet numera gjorde det möjligt att på några timmar tillryggalägga en väg, som
förr upptagit en hel dagsresa, bestämmelserna i Kongl. Förordningen den 14 Augusti
1812 m. fl. författningar, rörande skyldighet för resande inom Sverige att vara försedde
med pass, syntes, så väl till följd af sin olämplighet för nuvarande förhållanden, som
den glömska, hvari dessa föreskrifter råkat, påkalla förändring. Olägenheterna af desamma
kunde lätt fattas. För den, som vore bosatt på landet, skulle nemligen anskaffandet
af pass stundom medtaga mera tid än sjelfva den resa, för hvilken passet vore
afsedt; och hinderliga såsom föreskrifterna voro, derest de efterlefdes, voro de nu, då
de undantagsvis tillämpades, så mycket äfvenlyrligare, som hvarje resande, hvilken, i
förlitande derpå att pass ej blefve honom affordradt, begåfve sig, utan att med sådant
vara försedd, utom den trånga krets, der han visste sig vara känd af gästgifvaren,
lupe fara att blifva uppehållen och förd ur sin väg. Och då vidare erfarenheten visat
att passföreskriflerna ej, såsom med dem, bland annat, åsyftades, utgjorde något medel
att ertappa förrymde brottslingar, har, på grund häraf samt i betraktande jemväl
af den omständigheten att passförfattningarne vore förhinderliga för en till förtroligt
förhållande verkande närmare beröring emellan Svenskar och Norrmän, förslag blifvit
94 Expeditions-Utskoltels Förslag (ill underd. Skrifvelse N:o 52.
vackt, det skyldigheten att vid resor inom Sverige vara försedd med pass måtte upphöra
samt Norrmän, vid resor till Sverige, jemväl från sådan skyldighet befrias.
Sorn Rikets Ständer funnit det uppgifna förhållandet att de strängare passföreskrifterna
numera i allmänhet icke tillämpas i annat fall, än då särskilda omständigheter
dertill föranleda, vara af erfarenheten bekräftadt, och jemväl inhemtat att revision
al passförfattningarne blifvit, på E. K. Majit* nådiga befallning, verkställd, äfvensom
att underdånigt förslag i ämnet redan år 1852 till E. K. Majit inkommit; få Rikets
Ständer, som ansett förändringar i nu gällande passförfatlningar vara af närvarande
tidsförhållanden påkallade, underdånigst anhålla att, vid afgörande! af den på E. K.
Maj:ts nådiga pröfning beroende frågan om utfärdande af förändrade passförfattningar,
måtte tagas i nådigt öfvervägande, dels huruvida icke skyldigheten för inländska resande,
äfvensom för Norrmän, vid resor inom Sverige, att vara försedde med pass må kunna
upphöra, dels ock hvilka lättnader i de*tla hänseende böra utländske resande beredas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 April 1860.
ft:o 59.
Uppläst och godkänd! hos Ridd. och Adeln den 11 April 18S0.
Preste-Ståndct den 13 — —
Borgare-Ståndet den 1* — —
Bonde-Ståndet den U — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förnyad indelning
af nyroterade jordell i Blelnnge län.
(Stats-Utsk:s Utlåtande N:o 79.)
S. A. K.
Uti£jjnådig Skrifvelse af den 8 November nästlidet år har E. K. Majit behagat
gifva Rikets Ständer tillkänna, att sedan, i anledning af Rikets Ständers i underdånig
skrifvelse af den 13 Augusti 1851 framställda begäran, bland annat, om anställande
af undersökning, huruvida några öfverskotts- och andra räntor, hvilka från början
tillhört gamla bålsmans-indelningen i Blekinge, sedermera på ett eller annat sött densamma
frångått och blifvit anslagna till den nya indelningen, så att rättelser, som i
nämnde hänseende, kunde befinnas nödiga, mätte i behörig ordning varda vidtagne,
E. K. Majits och Rikets Kammar-kollegium, på nådig befallning, ombesörjt de af
Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse IS:o 52.
95
denna underdåniga begäran påkallade undersökningar, hvilka funnos alse de räntor,
som vid den, i loljd af Kongl. Cirkulär-brefvet den 20 December 1825, inom Blekinge
län förrättade och sedermera, enligt nådigt Bref den 10 Oktober 1848, af E. K. ]Vlaj:t
och Bikets Ständer fastställda indelning till båtsmanshåll af förut icke indelad jord,
blifvit uppförda dels uti indelningslängden öfver bela rusthäll af den 14 December
1841 och dels uti förteckningen af den 6 April 1842 öfver sådana hemman och lägenheter,
som icke kunnat till hela rusthåll sammansättas, utan antecknats till vakansafgifts
erläggande, samt bemälde Kollegium sedermera i underdånighet framlagt den
genom dessa undersökningar vunna utredning; så hade E. K. Majit, i öfverensstämmelse
dermed och enligt Kollegii underdåniga tillstyrkan, under den 6 Februari 1857
i nåder förordnat oin den jemkning i länets nya båtsmausindelning, att från längden
öfver hela rusthåll skulle uteslutas ett sammanräknad! räntebelopp af 9 daler 23 öre
samt i följd deraf 4 rusthåll söndras och från längden afloras, derest icke uti samma
längd andra lägenheter kunde i stället för de uteslutne insättas, äfvensom alt från
olvanberörde vakans-förteckning skulle utgå räntor lill ett belopp af 63 daler 1 öre
10 penningar, så alt den nya indelningen i det hela blef minskad med en ränlesumina
af 72 daler 24 öre 10 penningar; hvarefter E. K. Majlis Befallningshafvande
i länet erhållit nådig befallning all, sedan, så vidt sig göra läte, till ersättande af de
sålunda från vissa af de nya båtsmansrusthållen uteslutna lägenheter andra bland de
i vakansförteckningen uppförde, passande hemmansdelar blifvit använda, samt i händelse
en eller annan af ifrågavarande rotar icke skulle pä det sättet kunna kompletteras,
de till sådan rote hörande hemman eller lägenheter lill berörde förteckning blifvit
öfverförde, låta upprätta och till E. K. Majit insända, så väl ny indelningslängd
som vakansförteckning, hvilka begge handlingar äfven under den 18 December 1857
till E. K. Majit inkommit och deruppå blifvit granskade hos Förvaltningen af Sjö-ärendena
och Kammar-kollegium, sorn den 7 Februari 1859 i underdånighet anmält, alt
emot den nya indelningslängden och vakans-förteckningen ingenting funnits att erindra,
sedan åtskilliga mindre betydande felaktigheter i afseende på deri upptagna lägenheters
nummer och hemmantal blifvit rättade, samt att, vid jemförelse af nyssberörde
längd och förteckning med dem, som E. K. Majit och Rikets Ständer fastställt, inhemtats,
det 20 hela rusthäll, såsom förut var förhållandet, blifvit bildade och att
räntor, som icke kunnat till hela rusthåll sammansättas, öfverblifvit till ett belopp af
212 daler 4 öre 4 penningar silfvermynt, motsvarande, efter 20 daler för hvarje
båtsman, något öfver lOf rusthåll, så att, enär förut, såsom ölverblifne, beräknade
räntor motsvarat närmare 15 rusthåll, en minskning af något mer än 4 rusthåll egt
rum. Och har E. K. Majit, som, för sin del, i nåder godkänt ifrågavarande indelningslängd
och vakans-förteckning öfver nyroterad jord i Blekinge län, sådana de af
Förvaltningen af Sjö-ärendena och Kammar-kollegium blifvit rättade, låtit samma handlingar
till Rikets Ständers granskning och gillande jemväl för deras del, i nåder öfverlemna.
En sådan granskning af ifrågavarande handlingar hafva Rikets Ständer verkställt,
utan att dervid något funnits alt erindra, hvarföre Rikets Ständer gillat E. K.
Majlis i delta ämne gjorda nådiga framställning. Med underdånig anmälan hvaraf
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 14 April 1860.
96 Expeditions-Utskottets Vui'slag till underd. Skrifvelse N:o 53.
M:o 53.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den it April isto.
Preste-Ståndet den 15 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om upplåtande af Arjeplougs
skolebord till boställe åt Skolmästaren derstädes.
(Slals-Utskottets Utlåtande N:o 76.)
S. A. K.
Sedan Domkapitlet i Hernösand emot den af E. K. Alaj:ts Befallningshafvande
i Norrbottens län, enligt Kammar-kollegii föreskrift af den 24 November 18o7, utsatte
auktion till utarrendering för Kronans räkning af skolebordet i Arjeplougs lappmarks
församling anmält protest med vikande, att delta boställe måtte upplåtas till begagnande
af skolmästaren derstädes i och för hans tjenst; men Kammar-kollegium, på
den grund, att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 9 September 1818, skolan i
Arjeploug upphört och att skolebordet derefter varit för Lappmarks ecklesiastik-fonds
räkning utarrenderadt, intilldess det genom nådiga Brefvet den 28 November 1835 i
allmänhet biel' förordnad!, alt all för nämnde fond tillförene särskildt anvisad uppbörd
skulle ingå i special-räkenskaperna och såsom statsmedel levereras till vederbörande
ränteri, till följd hvaraf berörde skolebord allt sedan stålt under Kronans fria disposition
och varit utarrenderadt för Statsverkets räkning, förklarat sig icke kunna å den
anmälda protesten fästa afseende så mycket mindre, som, fastän lappskola i Arjeploug
ånyo blifvit inrättad, det för Lappmarks Ecklesiastikverk gällande reglemente icke
skulle innehålla något berättigande för skolmästaren i Arjeploug att åtnjuta annan
förmån än fria husrum i skolhuset; så har Domkapitlet, under anförande, alt, då de
öfrige skolmästaretjensterne inom Lappmarken njöte förmånen af boställen, det vore
obilligt, om den i Arjeploug ensam skulle sakna en sådan förmån, ehuru dess innehafvare
,
Expedilions-Utskoltets Förslåg lill linderö. Skrifvelse N:o 53.
97
vare, med för öfrigt lika löneförmåner, hade alldeles enahanda Ijensteåligganden sorn
de öfrige, saint att, enligt ordalydelsen och verkliga meningen af ofvanberörde Reglemente
för Ecklesiastik-verket i Lappmarken, skoleborden derstädes voro att anse mindre
såsom en löneförmån för skolmäslarne, än såsom ett i dessa på både befolkning
och födoämnen fattiga trakter oundgängligt medel till frielevernas kosthåll, hos E. K.
Majit i underdånighet anhållit om nådig föreskrift, alt ifrågavarande skolebord skulle
återgå till dess före 1818 varande bestämmelse och således få af nuvarande skolmästaren
utan afgift, men med ansvarighet enligt lag, genast öfvertagas, för att sedermera
af skolmästare-tjenslens innehafvare framgent begagnas.
I anledning al denna ansökning, öfver hvilken underdåniga utlåtanden blifvit
infordrade ej mindre (rån Kammar-kollegium, sorn, jemte meddelande af den upplysningen,
att ifrågavarande skolebord, hvilket i jordaboken funnes antecknadt såsom ett
oskattlagdt nybygge och bestode al åtskilliga vidt spridda ängslägenheler och fiskevatten
meil en beräknad årlig alkastning af 1,631 lispund hö och 50 lispund fisk, varit efter
skolans upphörande år 1818 intill midläslan 1858 utarrenderadt för 10 lispund hö i
ärligt arrende och sedermera för 50 R:dr R:ml, i underdånighet tillstyrkt nådigt bilall
å ansökningen, enär beholvet al berörde skolebords användande för sitt ursprungliga ändamål,
likasom inom de ölriga Lappmarks-församlingarne, blifvit af Domkapitlet
fullständigt ådagalagdl, och derigenom blott en ringa uppoffring för Statsverket uppkornme,
än äfven Irån Slats-kontorel, hvilket embetsverk i Kammar-kollegii omlörmälda
tillstyrkande jemväl instämt, har E. K. Majit, på hvars nådiga befallning
den lill den 25 Juni 1859 utsatte auktion för skolebordets utarrendering på 15 års
tid, blifvit inställd, uti nådig Proposition af den 16 December nästlidet år föreslagit
Rikets Ständer att omförmälda skolebord måtte, på sätt Domkapitlet hemställt, åt
skolläraren i Arjeploug upplåtas.
Delta ärende hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande; och som behofvet af
skolebordets i Arjeploug användande för sitt ursprungliga ändamål blifvit af Domkapitlet
i Hernösand tillfullo ådagalagdt, så hafva Rikets Ständer lemnat bifall till hvad
E. K. Majit i ofvanberörde hänseende behagat föreslå; hvilket Rikets Ständer härigenom
få i underdånighet anmäla, och framhärda etc.
Stockholm den 14 April 1860.
Bih. till II. Sl. Prof. 1859 8f 1860. 10 Sami. i A/d.
13
98
Expeditions- Utsi; o tiris Förslag till underd. Skrifvelse N:o 54.
\:o 54.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den il April 1860.
Preste-Slåndct den 13 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse o/n anslående af hyresersåttning
till Länsmännen i Frosta härads östra samt
Färs härads Norra och Södra distrikt i Malmöhus län, m. m.
(Stats-Utsk:s Utlåtande N:o 82.)
S. A. K.
Af E. K. Maj:Is den 3 sistlidne Februari i nedan omförmälda hänseende till
Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition balva Rikels Ständer inhemta!, alt sedan
E. K. Maj.Is Befallningshafvande i Malmöhus län med underdånigt memorial den 21
November 1859 lill E. K. Maj:t insändt en af Länsmännen i Frosta härads östra samt
Färs härads norra och södra distrikler J. Krook, M. E. Feuk och G. Friberg gjord
underdånig ansökning, att, emot afslående till Statsverket af dem anslagna obetydliga
boplatser, gatehusen N:o 12 Norrton om 3 kappland inrösningsjord i Lyby socken af
Frosta härad. N:o 25 Frenninge om 4t|- kappland åker i Frenninge socken af Färs
härad samt N:o 31 Ramsåsa 1 kappland hustomt i Ramsåsa socken af sistnämnde härad,
komma i åtnjutande af den hyres-ersättning, 150 R.dr R:mt årligen, hvilken vid
scdnaste riksdag beviljades sådane Länsmän, som ej hade sig boställen anslagna: samt
E. K. Maj:ts Befallningshafvande, på anförda skäl, denna underdåniga ansökning förordat;
sä hafva, jemte förmälan alt hvartdera af berörde gatuhus, de der icke voro
så bebygde alt deras innehafvare der kunde hafva hostad, fått sig påförd en Kronan
behållen ränta af 38 öre, hvilken icke blifvit uti de före år 1858 gällande stater anmärkt,
men i det årets stat, ulan omnämnande af någon gatuhusens afkastning, in beräknad
uti deri för hvardera länsmannen utförda lön af 700 R:dr R:mt, Kammar
-
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse J\:o 54. 99
kollegium och Slals-konloret i in ford rädt underdånigt utlåtande anfört, alt, enär Rikets
Ständer i underdånig skrifvelse den 6 Februari 1858 medgifvit, det innehalVarne af
sex i samina skrifvelse uppräknade särdeles svaga länsmansboställs-lägenheter finge,
derest dessa till Kronan alstodos, komma i åtnjutande af sådan hyres-ersältning, som
den, hvarom nu är fråga, och E. K. Majit i nådig Proposition den 27 Oktober sistlidet
år föreslagit att sistberörda, numera afträdda lägenheter, såsom allt för obetydliga
alt bibehållas för Statens räkning, måtte få försäljas, funno, vid sådant förhållande,
hvilket egde full tillämplighet å nu förevarande tre länsmanstjenster, Kammar-kollegium
och Stats-konloret sig höra i underdånighet tillstyrka, att för hvardera af sökanderne
måtte, pä de af dem erbjudna vilkor, anslås i hushyres-ersättning 150 R:dr R.int jemte
ett belopp, motsvarande ofvannämnda i deras löner inberäknade ränta af 38 öre, hvilken
derefter blefve Kronan behållen, äfvensom att gatuhusen Norrton, Frenninge och
Ramsåsa måtte försäljas.
I enlighet med hvad sålunda blifvit i underdånighet hemstäldt, har E. K. Majit
nu behagat föreslå Rikets Ständer, dels att, emot det omförmälda bostadslägenheter,
jemte tillhörande räntor, 38 öre för hvardera, till Statsverket aflräddes, för deras innehafvare
finge å stal uppföras ej mindre hjres-ersätlning lill enahanda belopp, eller
150 R:dr Runt, som för andra, med boställen icke försedda länsmän, än äfven en
lönefyllnad, motsvarande berörde räntor, dels ock att lägenheterna, såsom allt för obetydliga
alt bibehållas för Kronans räkning, malle få försäljas; och hafva Rikets Ständer
funnit skäligt alt till denna E. K. Maj:ts nådiga framställning lemna bifall.
Hvilket beslut Rikets Ständer skolat, till svar i ämnet, härhos underdånigst anmäla;
framhärdande Rikets Ständer med djupaste vördnad etc.
Stockholm den 14 April 1860.
100
Expedilions-UIskottels Förslag till //nilert/. Skrifvelse N:o 55.
IV o 55.
Uppläst oell godkänd! hos Ridd. och Adeln den il April 1860.
1’reslc-Slåndet den 15 -— —
Borgare-Slåndet den 14 — —
Bonde-Slåndcl den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maf.ts nådiga Proposition om ett stycke marks öfverlåtande
från Eskilstuna kung s-ladugård till Th. Munktells
mekaniska verkstad i Eskilstuna.
(Stats-Utskottels Utlåtande N:o 83.)
S. A. K.
Jemte nådig Proposition af den 27 nästlidne Januari har E. K. Majit till Rikets
Ständer öfverlemna! en af egaren utaf Eskilstuna mekaniska verkstad, Direktören
Theofron Munktell, till E. K. Majit ingifven skrift, deruti han i underdånighet anfört,
atl det slycke mark af 3 tunnlands 27 kapplands vidd, sorn från del s. k. Norrhagsgärdet
under Eskilstuna kungs-ladugård med Rikets Ständers vid sistförflutna riksdag
lemnade bifall, för alltid, emot årlig afgäld, upplåtits åt Munktell och hans rätts innehafvare,
numera vore använd ej blott till utvidgande af hans mekaniska verkstad och
anläggning af hamn-brygga, ulan ock, så långt utrymmet medgifvit, till plats lör arbetarebostäder,
men alt dessa, tillsammans med de förut varande, endast kunde rymma
ett jemförelsevis ringa antal af den stora personal, som vid verkstaden sysselsattes och
årligen ökades. I anseende hvartill och dä den inom manufaktur-staden länge öfverklagade
brist på dylika bostäder gjorde nödvändigt att för arbetare vid verkstaden uppföra
flera boningshus med uthus, dertill tjenliga tomter saknades å den till Eskilstuna fristad
år 1829 upplåtna jord, Direktören Munktell anhållit, att en ytterligare jordrymd
af 1 tunnland 19 kappland, hufvudsakligen bestående af bergig och stenig betesmark,
till hvars afträdande kungs-ladugårdens arrendator lemnat samtycke, mätte från of
-
Expeditions-U/.ilodels Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 56. 101
van omförmäld» Norrhagsgärde å kungs-ladugårdens egor få afsöndras oell ål Munktell,
till byggnads-lomt lior arbetare-bostäder vid bans mekaniska verkstad, emot algald
oell för alltid, upplåtas; varande i anledning af denna ansökning, hvilken såväl Kammar-kollegium,
som Landshöfdinge-embetet i länet samt Kronofogden och Häradsskrifvaren
i orten, tillstyrkt, afE. K. Majit i nåder föreslaget, ali afNorrhags-gärdet å
Eskilstuna kungs-ladugårds egor en jordrymd af 1 tunnland 19 kappland, å en al
Kommissions-landtmälaren A. J. Hörnström år 1859 upprättad karta upptagen inom
bokstäfverna A. B. F. och G., måtte för alltid fät till byggnadstomt för arbetarebostäder
vid ofvannämnde mekaniska verkstad, afsöndras, eiri o t utgörande till Kronan al
årlig afgäld, i öfverensstämmelse med föreskriften i 2 Kap. 4 § af Kongl. Förordningen
den 19 December 1827.
Rikets Ständer, som tagit detta ärende i öfvervägande, hafva dervid funnit skäligt
att till ifrågavarande nådiga framställning lemna bifall; hvilket Rikets Ständer få
härmedelst i underdånighet anmäla och framhärda etc.
Stockholm den 14 April 1860.
H[:o 5«.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 April lafin.
Presle-Ståndet den 21 -— —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående förändrade föreskrifter
om förvaltningen och utlåningen af Statslånefondens
medel.
(Banko-Utskottets Utlåtande N:o 18.)
S. A. K.
Sedan, med anledning af E. K. Majds den 17 November sistlidet år till Rikets
Ständer aflåtna nådiga Proposition om anskaffande af medel för fortsättning af Statens
jernvägsbyggnader, Rikets Ständer, såsom i underdånighet blifvit särskildt anmäldt, beslutit,
bland annat.
102
Exp e ditio n s-Lils kotte Is Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 56.
alt till Stålens jernvägsbvggnaders fortsättande under åren 1860—1863, må,
emot Svenska å utländskt mynt utfärdade stats-obligationer, upplånas en summa, motsvarande
25,000,000 Riksdaler Riksmynt, med tillägg af de med upplåningens verkställighet
förenade kostnader :
att af de medel, som utom Riket varda emot nyssberörde statsobligationer upplånade,
ett belopp, motsvarande den återstående ännu obetalda delen, eller 9,000,000
R:dr, utaf det till underlättande af penninge-ställningen och rörelsen inom landet vid
sednasle riksdag beslutade och i början af år 1858 i Hamburg för Svenska Statens
räkning upptagna lån å 12,000,000 Riksdaler, må användas till omförmälda återstående
lånesummas liqviderande ä de, enligt alslutadt kontrakt, derför bestämda tider;
att, i stället för de sålunda till sistnämnda statslåns återbetalning anslagna medel,
ett deremot svarande belopp af den s. k. statslåne-fondens behållningar och
inbetalningarne å samma fonds fordringar må anvisas såsom tillgång för bedrifvande af
Statens jernvägsarbeten; samt
att räntevinsten å statslånelonden, sedan den utländska skuld, som motsvarar
densamma, blifvit liqviderad, kommer att tillfalla Riksgälds-kontoret, hvaremot också
möjligen härå uppkommande förluster, i öfverensstämmelse med hvad i detta hänseende
redan är bestämdt, skola ersättas af samma Verk, så att någon minskning i det
belopp, som för jernvägsarbetena derifrån påräknas, icke kommer att ega rum;
så hafva Rikets Ständer jemväl tagit i öfvervägande hvad högslberörda nådiga
Proposition innehåller rörande förvaltningen och utlåningen af statslåne-fondens medel,
dervid Rikets Ständer funnit återbetalningen af ofvan omförmälda 9,000,000 Riksdaler,
hvilken, enligt den nådiga Propositionen, skulle, i mån af behof och öfriga omständigheter,
fördelas på åren 1860—1863, lämpligen böra verkställas under åren 1860,
1861 och 1862 med en tredjedel eller 3,000,000 Riksdaler årligen; och hafva Rikets
Ständer, med hufvudsakligt bibehållande af hvad för öfrigt finnes i Ranko-reglementets
30 § stadgadt och med tillägg af en särskild föreskrift, angående revision af slatslånelondens
förvaltning vid de särskilda Diskontverken, beslulit:
l:o) att förvaltningen af slats-lånelondens medel kommer ali fortfarande besörjas
af Rikets Ständers Bank, i hvars räkenskaper denna fond, såsom hittills, bör
särskildt upptagas och redovisas;
2:o) att ifrågavarande medel må, efter sig företeende omständigheter och behof,
af Banko-fullmägtige fördelas mellan Bankens olika lånedistrikter till utlåning genom
de särskilda Diskontverken :
3:o) att vid denna utlåning må, intill 1860 års slut, erläggas ränta och provision i
enlighet med hvad som i 30 § 2 mom. af 1858 års Banko-reglemente finnes stadgadt,
hvaremot, från och med 1861 års början, berörde provision kommer att upphöra
och för försträckningar från stats-lånefonden att beräknas sex procent ränta, som i
förskott afdrages;
4:o) alt utlåningen i öfrigt må, under Banko-fullmägtiges tillsyn och kontroll
samt enligt af dem meddelade föreskrifter, af vederbörande Diskont-direktioner verkställas
utan hinder af de bestämmelser, som äro gällande för andra delar af Bankens
lånerörelse, likväl med iakttagande deraf, att lån företrädesvis lemnäs mot säkerheter,
som antingen grunda sig på inteckning i fast egendom eller utgöras af förskrifningar,
utfärdade af föreningar med solidarisk eller på annat tillförlitligt sätt garanterad gemensam
ansvarighet, eller ock bestå af sådana, i säkert förvar nedsatta varor, som
antingen äro inom landet producerade, dock med undantag af spirituösa drycker, eller
utgöra råämnen för den inhemska varuförädlingen, äfvensom sallupplag;
Expeditions-U Iskoticls Förslag lill anderd. Skrifvelse ISi\o 57. 103
5:o) alt Banko-lullmägtige berättigas anvisa de arfvoden och öfriga förvaltnings*
ulgifler, som i följd af ifrågavarande ulläningsrörelse blifva af nöden ;
6:0) all de stals-lånefonden tillhörande medel till nu återstående belopp af
9,000,000 11:dr, i den ordning, sorn af Banko-fullmäglige närmare bestämmes, skola
indragas, för att till Riksgälds-kontoret levereras med 3,000,000 R:dr vid början af
Juni månad 1860 samt med en lika summa under hvartdera året 1861 och 1862 sålunda,
alt 750,000 R:dr, allt Riksmynt, under sistnämnde två år lill Riksgälds-kontoret
aflemnas vid slutet af hvar tredje månad; dock med rättighet för Banko-fullmägtige
att kunna med Fullmägtige i Riksgälds-kontoret öfverenskomma 0111 de för hvarje år
bestämda inbetalningarnes verkställande äfven å andra än lörenämnda terminer, ifall
sådant skulle linnas vara för båda Verken mera fördelaktigt; allt emellertid under förutsättning
deraf, ali Riksgälds-kontoret på de i kontraktet föreskrilna lörfallolider tillhandahåller
Banko-fullmägtige nödig valuta för fullgörande af de utländska liqviderna,
hvilka, enligt E. K. Maj:ts nådiga Bref den 9 Februari 1858, skola af sistbemälde
Fullmägtige besörjas; och
7:o) att stals-lånefondens räkenskaper och förvaltning vid de särskilda Diskontverken
skola granskas af samma Revisorer, sorn årligen utses till granskning af den
vanliga diskont-utlåningen.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 April 1860.
NT:o 57.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adelil den 28 April 18G0.
Preslc-Ståndel den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet deri 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anslag till
förberedande arbeten ä Statens jernvägsbyggnader.
(Stats-Ulsk.s Utlåtande N:o 86.)
S. A. K.
1 anledning af E. K. Maj:ts, uti dess nådiga Proposition till Rikets Ständer af
den 17 November nästlidet år, angående Statens jernvägsbyggnader, gjorda lill
-
104
Expeditions- Vtsk otte ts Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 58.
kännagifvande, det Chefen för dessa byggnader tili underdånigt memorial af den 12
i ofvanberörde månad hos E. K. Majit anmält behofvet alt, för vidtagande af förberedande
åtgärder i och för de jernvägsarbeten, som kunde komma att af Rikets nu
församlade Ständer beslutas, redan under innevarande års första qvartal, derest Rikets
Ständers beslut i ämnet hunne så tidigt fattas, ega tillgång till en summa af 600,000
R:dr Runt, hafva Rikets Ständer, i afräkning å det anslag, som för innevarande år
varder för vestra stambanan beviljad!, funnit godt anvisa nyssnämnde belopp ali, för
omförmälda ändamål, till E. K. Majlis disposition från Riksgälds-konloret utgå; hvilket
Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla, och framhärda etc.
Stockholm den 28 April 1860.
Ifco 58.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den SS April 1860.
Preste-Slåndet den 28 — —
Borgare-Ståndet deri 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse om upphäfvande af den
enskilda skådespelare och konstidkare m. fl. ålagda skyldighet
att för sina representationer erlägga af gifter till
Kongl. Theaterns och Hofkapellets pensionskassor.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 49.)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad på det betungande och obilliga
af den beskattning, som kringresande skådespelare-trupper, taskspelare, lindansare,
förevisare af vaxkabinetter, djurdans, skuggspel m. fl. dylika konster äro, genom Kongl.
Bref af den 14 Maj 1/89, den 5 Mars 180/ och den 30 Juli 1831, underkastade, och
som numera ingår till pensionskassorna vid E. K. Majlis Theater och Hofkapell.
Och
Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 59.
105
Och som ifrågavarande enskilde skådespelare och förevisare af konster äro, i
likhet med utöfvare af andra näringar och yrken, enligt gällande Bevillnings-förordning,
underkastade skatt lill Staten samt dessutom erlägga viss afgift för hvarje representation,
anse Rikets Ständer ej vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att
desse skådespels- och konst-idkare betungas ytterligare med afgifter till pensionskassor
för andra konstnärer, och i hvilka kassor de sjelive icke ega del. Rikets Ständer få
derföre i underdånighet anhålla, det de Kongl. Brefven al den 14 Maj 1789, den 5
Mars 1807 och den 30 Juli 1831 måtte i nåder varda till all kraft och verkan upphäfda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 28 April 1860.
Nio 59.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 April 1860.
Presle-Ståndct den 28 — —
Borgare-Sländct den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om anslående af ett mantal
Låstad Jägaregården jemte TV mantal Grönetomt till
boställe åt Kronofogden i Södra Wadsbo fögderi af Skaraborgs
län.
(Stats-Utsk:s Utlåtande N:o 23.)
S. A. K.
Uti en den 27 Oktober sistlidet år aflåten nådig Proposition har E. K. Majit
täckts meddela Rikets Ständer hurusom E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs
län i skrifvelse den 10:de Juni 1857 underdånigst anfört, att, då anlaget blifvit, det
Bill. till R. St. Prat. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd. 14
10G Expeditions-l]tskottets Förslag till underd, Skrijvehe N:o 59.
Kronofogdarne, så vidt möjligt vore, borde vara försedde med boställen, E. K. Maj:(s
Befallningshafvande anset! sig pligtig att tillse huruvida tjenligt boställe kunde beredas
för Kronofogden i det nybildade södra Wadsbo fögderi och dervid funnit en för sådant
behof passande lägenhet vara all tillgå uti del till Statsverket indragna f. d.
Ilofsmedsboslället vid Westgöthe regemente Låstad Jägaregården, 1 mantal i Låstad
socken, beläget invid allmänna landsvägen emellan städerna Mariestad och Skara, på
två mils afstånd från förstnämnde stad, hvilket boställe nu vore, mot en afgäld af nio
tunnor spanmål ärligen, utarrenderadt på obestämd tid och således kunde, efter det nuvarande
arrendatorn åtnjutit laga fardag, blifva för omlörmälda ändamål användbart;
hemställande, med afseende härå, E. K. Maj:ts Befallningshafvande, att förenämnda
hemman mätte anvisas lill boställe åt förrbemälde Kronofogde; och sedan Kammarkollegium
samt Slats-kontoret, uti häröfver afgilvet underdånigt yttrande, tillstyrkt bifall
till ifrågavarande hemställan, i hvilket yttrande Krigs-koliegium jemväl instämt,
har, med anledning af hvad sålunda förekommit, E. K. Maj:t nådigst föreslagit Rikets
Ständer att till boställe åt Kronofogden i Södra Wadsbo fögderi malte anslås ofvannämnda
hemman ett mantal Låstad Jägaregården, jemte dermed förenade mantal
Grönetomt, emot indragning af den till bemälde Kronofogde nu utgående byresersättning
samt afdrag från hans kontanta lön af det belopp, som motsvarade ställets afkastning,
bestämd efter de grunder, hvilka för uppskattning af landtstatens boställen
nu vore eller framdeles kunde varda stadgade.
Rikets Ständer, som tagit kännedom af de till delta ärende hörande handlingar,
hafva ej funnit skäl alt bifalla hvad E. K. Maj:t i förevarande hänseende täckts föreslå:
hvilket Rikets Ständer, till svar i ämnet, härmed få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 April 18G0.
Expedilions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse N.-o 60.
107
*:0 60.
Uppläst och goilkändt hos Ridd. och Adeln den 28 April 1860.
Prestc-Ståridet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, i fråga om ändring utaf
den för Westerbottens och Norrbottens län gällande skattläggning
smethod.
(Stats-Utskottels Utlåtande N:o 87.)
S. A. K.
Enär den för Westerbottens och Norrbottens län gällande skatlläggningsmethod
af den 23 Augusti 1773 uti 12 § föreskrefve, att när ett hemman eger 8 tunnlands
utsäde samt 50 ä 60 parmar eller vinterlass hö jemte mulbete, skog och fiskvatten
till husbehof, detsamma skall anses för ett mantal, med beräkning af 20 daler silfverman
t på mantalet och i förhållandet derefter, om ”räntan stiger högre eller mindre”;
men, genom tillämpningen af detta stadgande, nyhemman inom dessa båda nordligaste
län iinge vidkännas en hård beskattning, hade Rikets sednast församlade Ständer, i
anledning af ett hos dem väckt förslag att, med ändring af berörde §, egorna och förmånerna
för ett helt mantal måtte få tili 60 ä 80 daler silfvermynt beräknas, uti underdånig
skrifvelse den 4 November 1857 anhållit, det E. K. Majit täcktes i nåder
föranstalta om behörig undersökning i omlörmäida ämne samt, om dervid skulle befinnas,
att egorna och förmånerna för ett helt mantal inom nyssberörda båda län borde,
med afseende på de för dessa län egendomliga förhållanden och vid jemförelse med
skattläggningsmelhoderna för andra län, upplagas högre än 1773 års skaltläggningsmethod,
nu bestämmer, meddela Rikets Ständer nådigt förslag till den förändring i
nämnda method, som kunde finnas erforderlig. 1 anledning häraf och sedan Kammarkollegium
uti infordradt underdånigt utlåtande den 28 Oktober 1859, med bifogande af
108 Expeditions-Utskottels Första" lill underd. Skrifvelse N:o 60.
såväl från E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens och Norrbottens län, som
ock från vederbörande Kronofogdar och Häradsskrifvare samt Styresmännen för afvittringsverket
inom de nämnda länen afgifne underdåniga yttranden, afstyrkt nådigt
bifall till ofvannämnda förslag, helst den ifrågasatta förändringen skulle rubba de skattläggningsgrunder,
hvilka ej mindre uti dessa än flere andra län varit från äldre tider
antagne och fastställde, hvaremot och enär E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens
län upplyst, att de flesta hemman inom detta län grundade sitt höbord på 3:dje
klassens äng eller s. k. myrängar, hvilka i allmänhet ej kunde afbergas oftare än
hvartannat år, samt då tillika kändt vore, hvad äfven E. K. Maj:ls Befallningshafvande
i Westerbottens län vitsordat, att, i anseende till den utaf klimatet vållade nödvändigheten
att under en längre tid af året föda kreaturen inom hus, en större qvantitet
foder än i de Hesta andra orter af riket vore inom begge nyssnämnde län behöflig för
kreaturens underhåll, af hvilket allt följde alt, emedan åkerjorden inom dessa län tillika
vore af svag beskaffenhet och erfordrade stark gödning, en större höafkaslning utgjorde
del hufvudsakliga vilkoret för hemmanens bestånd, Kollegium, på grund af dessa förhållanden,
i underdånighet tillstyrkt den ändring i 4 § af 1773 års skattiäggningsmethod,
att värdet å en parm hö inåtle beräknas: i första klassen (ill 6 öre, i andra klassen
till 5 öre och i tredje klassen till 3 öre, genom hvilken förändring höafkastningen för
ett hemman hädanefter kunde höjas utan att någon väsendtlig olikhet i beskattningen
uppkomme emellan gamla och nya hemman; så har E. K. Maj:t uti nådig Proposition
al den 26 nästlidne Januari gifvit Rikets Ständer tillkänna, det E. K. Maj:t, med fästadt
afseende på hvad Kammar-Kollegium sålunda anfört, funnit någon annan ändring
uti den för Westerbottens och Norrbottens län gällande skattiäggningsmethod icke böra,
med anledning af Rikets Ständers i detta ämne gjorda framställning, ega rum, än att det
uti 4 § af berörde method upptagna värde å en parm hö måtte beräknas: i första klassen
till 6 öre i stället för 8, i andra klassen till 5 öre i stället för 6, och i tredje
klassen till 3 öre i stället för 5 öre silfvermynt; hvilken ändring uti ofvannämnde författning
nu blifvit till Rikets Ständers samtycke af E. K. Maj:t i nåder föreslagen.
Vid öfvervägande af detta ärende hafva Rikets Ständer, med hänsigt till hvad
i detsamma förekommit, funnit skäligt bifalla hvad E. K. Majit i ofvanberörde hänseende
behagat föreslå. Hvilket Rikets Ständer skolat till svar i ämnet underdånigst
meddela: framhärdande Rikets Ständer etc.
Stockholm den 28 April 1860.
Expedilions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 61. 109
tf:o 61.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 28 April 1860.
Preste-Slåndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers Förordnanden för
Rihs-Antigvarien och Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden
Bror Emil Hildebrand;
Professoren och Riddaren af Kongl. Majds Nordstjerne-Orden
Lars Magnus Enberg;
Riks-Arhivarien och Kommendören af Kongl. Majds Nordstjerneorden
Johan Jacob Nordström;
Kongl. Bibliothekarien och Riddaren af Kongl. Majds Nordstjerneorden
Johan Erik Rydgvist;
Assessor en i Kongl. Majds och Rikets Svea Jlof-rätt Friherre G ari
Gustaf Carlsson Beijonhufvud; samt
Prof essoren och Riddaren af Kongl. Nordstjerne-Orden Nils Hagvin
Selander; att vara Ledamöter i Kommittéen för
Tryckfrihetens värd.
S. A. K.
Wi efterskrifne Sveriges Rikets Ständer etc. etc. etc., gore veterligt, alt, sedan,
enligt § 108 Regerings-Formen oell § 65 Riksdags-Ordningen, Wi genom utsedde Elektorer
valt de män, som, jemte Wår Justilie-Ombudsman, böra vårda Tryckfriheten, och
dertill i laglig ordning blifvit kallad N. N., vilje Wi, i kraft häraf, hafva förordnat honom
N. N. alt vara ledamot i Kommidéen för Tryckfrihetens vård; och eger han att,
i utöfningen af denna befattning, ställa sig Tryckfrihets-Förordningen samt Rikets öfriga
Grundlagar till efterrättelse och för öfrigt noga iakttaga, hvad i öfverensstämmelse dermed
befrämjar allmän upplysning, under bevarande af allmänt lugn.
Till yttermera visso hafva Wi detta Förordnande underskrifvit och med Wära
Insegel bekräftat.
Slockholm den 28 April 1860.
110
Expeditions- Utskollels Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 62.
\:o 62.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 9 Maj 1860.
Presle-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af motion om
förändring i uppbär ds suttet af indelta räntor, anslagna
till militäre tjenstemän.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottets Betänkande N:o 60).
S. A. Iv.
Hos Rikets Ständer har uppmärksamheten blifvit fästad på det besvär, som förorsakas
of det olika sättet för uppbörden af kronans inkomster och af de åt militäre
tjenstemän indelta räntor, synnerligast i rikets norra orter, der de skattskyldige bo glest
och långt från uppbördsslällena; i anledning hvaraf förslag blifvit väckt, att antingen
Regeinentssluifvaren må åläggas verkställa den kontanta uppbörden på samma tider och
ställen, som Kronofogden, eller ock Häradsskrifvare!!, efter Regementsskrifvarens honom
lemnade uppgift, debitera medlen, som sedan i sammanhang med kronouppbörden af
Kronofogden uppbäras och till de militära indelningshalvarne levereras, antingen direkte
eller genom Landtränteriet och Landskontoret; och som behofvet af en dylik åtgärd i
ofvan omförmälda hänseende visat sig derutinnan, atti åtskilliga delar af riket en förändring
i samma syfte redan blifvit, i afseende på uppbördstid och ställe, vidtagen vid
några af de indelta regementena; så hafva Rikets Ständer, sedan betydlig lättnad vid
uppbörden numera, genom Kammar-kollegii Kungörelse den 2 Juli 1858 blifvit beredd,
funnit sig, under förutsättning att nu varande uppbördsmäns rätt till sina löneförmåner
ej förbises, och att indelningshafvarne utbekomma sina löner åtminstone lika tidigt
som hitintills, böra i underdånighet anhålla, det E. Ii. Majit, på sätt E. K. Majit
lämpligast (inner, täcktes i nåder tillse, huruvida, genom förändring'i uppbördssättet af
indelta räntor och kronotionde, anslagen åt militäre tjenstemän, någon lättnad i berörda
besvär må kunna beredas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Maj 1860.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 63. lil
N:o 09
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 9 Maj 1860.
Preste-Ständet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, med förslag till stadga angående Kogsta
Domstolens tjenstgöring på tvä af delningar.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 22.)
S. A. K.
Sedan, genom en vid innevarande riksdag antagen grundlagsförändring, utväg blifvit
beredd alt medelst ett förslärkl antal ledamöter forsälla E. K. Majds Högsta Domstol
i tillfälle att arbeta på två afdelningar, och då det betydliga antalet af de på dess
pröfning beroende inål fordrar, att denna utväg utan uppskof anlitas; har E. K. Majit,
uti nådig Proposition, för Rikets Ständer framslällt förslag till de bestämmelser, som,
enligt § 17 Regerings-Formen, ansetts för ändamålet erforderliga, hvarvid emellertid, då
behofvet af Högsta Domstolens arbete pä två afdelningar möjligen kan komma att upphöra,
sedan den nuvarande balansen hunnit undanarbelas, E. K. Majd ansett, dels att
ledamöternas antal för närvarande icke bör ökas utöfver sexton, som med säkerhet är
behöflig!, lill dess vid nästa riksdag ny reglering efter omständigheterna kan företagas,
och dels att förändringen af den nu varande organisationen bör i öfrigt sä verkställas,
alt en återgång dertill kan, utan allt för stora svårigheter, ega rum.
Det förslag lill stadga, som E. K. Majd, jemlikt § 87 Regerings-Formen, i nåder
framställt, under förutsättning alt Rikets Ständer jemväl anvisa de till den nya organisationen
erforderliga löner och arfvoden, hvilka i särskild nådig Proposition blifvit äskade,
är följande:
§ I
Kongl.
Majds Högsta Domstol skall, intill dess annorlunda förordnas, arbeta på
två afdelningar och utgöras af sexton Justitie-råd.
§ 2-
Båda afdelningarne äro lika behöriga att upptaga de till Högsta Domstolens handläggning
hörande ärenden, hvilkas fördelning endast beror af den ordning, hvari desamma,
enligt gällande föreskrifter, anmälas.
112 Expeditions- U Isko t te Is Förslag till underd. Skrifvelse N:o 64.
§ 3.
Under sex månader hvarje år skola båda afdelningarne tjenstgöra; öfriga sex
månader tjenstgör en afdelning i sönder: och ega Justilie-råden att, med iakttagande
häraf, sig emellan tjenstgörings-skjddigheten fördela.
Rikets Ständer hafva tagit delta nådiga förslag i behörigt öfvervägande och funnit
den ifrågavarande åtgärden af behofvet högeligen påkallad och stadgandena sådana,
som enligt § 17 Regerings-Formen erfordras, samt i följd deraf bifallit E. K. Maj:ts
ifrågavarande nådiga förslag; hvilket i underdånighet anmäles.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 Maj 1860.
No 64.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 30 Maj 1860.
Presle-Ståndet den 2 Juni —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Ronde-Slåndct den 6 — -—
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående fortsatt utförande
af jernvägsarbeten för Statens räkning och anvisande
af dertill erforderliga medel.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 86.)
S. A. K.
Under den 17 November sistlidet år har E. K. Maj:t behagat till Rikets Ständer
aflåta nådig Proposition angående fortsättning af Statens jernvägsbjggnader samt
an
-
Expr.dition.s-U
113
anvisande af dertill erforderliga medel, hvilken nådiga Proposition, tillika med de rörande
denna fråga särskildt gjorda framställningar, Rikets Ständer nu till pröfning förehaft
och fa härmedelst i underdånighet anmäla de beslut, som härutinnan blifvit utaf
Rikets Ständer fattade.
Af den anledning att Rikets Ständer vid sistlidne riksdag hos E. K. Maj:t i underdånighet
anhållit, alt, innan andra jern vägsarbeten för Statens räkning företogos än
de, för hvilka anslag då blifvit beviljade, noggranna och fullständiga, icke blott tekniska
och topografiska, utan äfven statistiska, landets industri och rörelse isynnerhet omfattande
undersökningar måtte anställas, och särskildt anvisat nödiga medel för delta
ändamål, har E. K. Maj:t uti högstberörda nådiga Proposition behagat gifva Rikets
Ständer tillkänna, att en af E. K. Maj:t tillförordnad Kommitté erhållit nådigt uppdrag
att, i öfverensstämmelse med derom af E. K. Maj:t meddelade föreskrifter, ombesörja
ledningen af nämnde undersökningsarbeten, hvilken Kommitté jemväl, uti sedermera
afgilvet underdånigt betänkande, redogjort så väl för de grunder, som vid undersökningarne
blifvit följde, som ock för iakttagelserna vid desamma, äfvensom Kommittécn
uttalat sina åsigter om de särskilda slag af jernvägar, hvilka Komuiiltéen ansett
kunna komma ifråga att anläggas inom landet, samt upprättat ej mindre beskrifning
öfver och plan för särskilda stam- och sammanbindningsbanor, än äfven förslag
i afseende å den del af ifrågavarande jern vägsbyggnader, som Kommittéen ansett böra
under innevarande och nästkommande trenne år för Statens räkning utföras; hvarjemte,
likmätigt E. K. Maj:ts derom meddelade föreskrift, Kommiltéen yttrat sig öfver de lill
Kommittéen remitterade eller hos Kommittéen gjorda framställningar angående understöd
lör eller inlösen af enskilda jernvägsanläggningar. Och enär jernvägsarbetena numera
så fortskridit, alt den vestra stambanan blifvit för trafik öppnad från Göteborg
till Göta kanal vid Töreboda, utgörande i längd 17 mil 5,400 fot och den södra stambanan
öppnad från Malmö lill Sösdala 63- mil samt i det närmaste fullbordad från Sösdala
till Finja-sjön, ytterligare omkring 1 mil, och betydliga förarbeten verkställda frän Stockholm
(ill Södertelje och Katrineholm och från Töreboda lill Nerikes gräns å vestra
likasom från Falköping till sjön Stråken å södra stambanan, samt det instämde med
klok beräkning att, sedan en så betydlig del af dessa stambanor blifvit färdig eller kommit
under arbete, fullfölja anläggningen af desamma med den kraft, att de inom en
icke aflägsen tidpunkt i hela sin utsträckning kunde öppnas för allmänna rörelsen och
dymedelst bereda allt det gagn, sorn med dem varit afsedt och hvilket endast i mindre
mån kunde ernås så länge banornas slutpunkter icke blifvit sammanbundna, har E. K.
Maj:t, som ansett en sammanbindningsbana frän Hallsberg till Örebro böra med ifrågavarande
banor ställas i oskiljaktigt samband, i nåder föreslagit, att det lån af Tjugufem
millioner R:dr Riksmynt, om hvars upptagande till fortsättning af jernvägsbyggnaderne
E. K. Maj: t gjordt nådig framställning och hvars anskaffande genom Fulliniigtiges i Riksgälds-konlorel
försorg Rikets Ständer jemväl redan beslutit, måtte uteslutande användas
till arbetena å Statens förutnämnde tvänne stambanor, nemligen den vestra från
Stockholm till Göteborg med sammanbindningsbana emellan Hallsberg och Örebro samt
den södra från Malmö till Falköping, hvarvid, enär vestra stambanan, vore i det hänseendet
af jemförelsevis största vigt, alt den tillika med sammanbindningsbanan emellan
Hallsberg och Örebro kunde medhinnas att före slutet af nästa statsreglerings-period
fullbordas, E. K. Maj:t äskat beviljande af de härtill erforderliga kostnader, hvilka,
enligt Kommitléens beräkning, utgjorde för fullbordandet af banan
från Stockholm till Katrineholm 12 mil 18,000 fot  6,700,000: —
„ Katrineholm till Göta kanal 13 mil 4,100 fot ....... 9,006,889: —
„ Hallsberg lill Örebro 2 mil 8,650 fot jemte bangård i Örebro . . 1,762,479: -
Summa R:dr R:mt 17,559,368: —
hvarefter återstående 7,440,632 skulle användas till södra stambanan.
Bik. till R. St. Pro t. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd. 15
114
Exp edition s - U Isko t tets Förslag till underd. Skrifvelse IX: o 04.
1 afseende på sträckningen af denna sistnämnde bana hade E. K. Maj:t vid
sistlidne riksdag föreslagit densamma att utgå i norr frän vestra stambanan vid Falköping
och sträcka sig med bibana till Jönköping öfver Göta ström efter Lagaådalen
till Agghult, Lund och Malmö, hvilket förslag grundade sig derpå, att de förenämnde
riksdag verkställda undersökningar icke hade gilvit vid handen att södra stambanan
kunde, med iakttagande af den i allmänhet föreskrilna lutning af högst 1 på 100, ledas
lill Jönköping, hvaremot E. K. Majit nu tillkännagifva, att genom förnyade undersökningar
upplysning vunnits derom, att en sådan ledning låter sig verkställa, så att
E. K. Majit, pä del den pröfning, som af det sålunda förändrade förhållandet kunde
påkallas i afseende å hanans sträckning genom Småland måtte slå öppen, funnit Sig
föranlåten förordna att arbetena å södra stambanan från Falköping lill Jönköping, till
hvilka arhetens utförande anslag voro beviljade, tillsvidare ej borde fortsättas längre
än öfver den, omkring tre mil nordvest från Jönköping belägna sjön Stråken till skiljopunkt,
hvarifrån banan kunde ledas antingen direkt lill Jönköping eller lill Axamo på
Laga-linien, äfvensom E. K. Majit ej faststäldt banriklningen från Malmö längre, än
till södra ändan af Finja-sjön, der hanan med lika fördelar i tekniskt hänseende kunde
fortsättas inåt Småland antingen efter Lagaådalen eller mera i öster. Och har E. K.
Majit, med särskild hänvisning till den i Jernvägs-kommittéens betänkande förekommande
utredning angående södra stambanans sträckning från sjön Stråken i norr till Finja-sjön
i söder, nu i nåder behagat i detta ämne yttra, att, sedan det numera befunnits verkställbart
att draga södra stambanan direkte till Welterns strand och Jönköping, förefunnes
vigtiga skäl för banans fortsättning derifrån i mera östligt läge, än i E. K. Majlis
Proposition vid sistlidne riksdag var föreslaget; ty, under förutsättning att en jernväg
framdeles komme ali frän vestra stambanan i Södermanland utläggas i sydlig riktning
och genomlöpa Östergötland, skulle en sådan jernväg finna i trakten af Nässjö en
lämplig och naturlig anslutningspunkt till södra stambanan och begge dessa jernvägar,
utan behof af de förut föreslagna särskilda bibanorna, med deras till en del svåra och
nästan äfventyrliga terrängförhållanden förbindas med rörelsens hufvudort i denna trakt.
Jönköping. Landets södra och östra landskap komme derigenom i närmare förbindelse
med hvarandra och med hulvu d st a den, dit afståndet från södra Sverige, sedan en jernväg
genom Östergötland blifvit fullbordad, skulle i högst betydlig mån förkortas. Derjemte
och utom de fördelar, som voro beroende af sistnämnde jernvägsanläggning, skulle
södra stambanans ledning till Jönköping och dess af Kommittéen föreslagna östligare
läge mera i midten af landet samt uti en fruktbarare och folk rikare trakt lända till
gagn för ett vidsträcktare område och en större rörelse samt särskildt bereda åt Sveriges
på kommunikationer vanlottade sydöstra del en lättad möjlighet alt komma i jernvägsförbindelse
med andra delar af landet.
Vid betraktande af dessa förhållanden har E. K. Majit ansett olägenheten af
den omväg, som från rikets sydligaste orter till de vestra och, så länge jernväg genom
Östergötland icke blifvit byggd, äfven lill de norra, skulle uppkomma genom södra stambanans
anläggning uti ifrågavarande östligare sträckning i stället för den förut föreslagna
Lagalinien samt den häraf jemväl följande högre kostnaden för södra stambanan, när
denna bana ensamt afsågs, väsendtligen öfvervägas af den östligare banriktningens ofvan
antydda allmännare fördelar; och har E. K. Majit fördenskull föreslagit, ali södra stambanan
måtte ledas från sjön Stråken genom Jönköping öfver Tenhult i trakten af Nässjö
och derifrån vidare förbi och i närheten af sjön Salen till Finja-sjön, för fullbordande
af hvilken bana i denna sträckning kostnaden vore af Kommittéen beräknad
sålunda:
Expeditions-U/skolinIs Förslag till underd. Skri/velse N:o 64. 115
från Finja-sjön till Nässjö 18 mil
i 1,526,411: —
„ Nässjö till Tenhult 2,14 mil  1,479,120: —
„ Tenhult lill Jönköping l,so mil . . , . ,  1,324,000: —
„ Jönköping till Stråken 3/26 mil  2,532,520: —
samt fullbordandet af linien från Stråken till Falköping  82(5,000: —
Summa R:dr R:mt 17,088,051: —
Och är nu af E. K. Maj:t föreslaget att af de här ofvan för arbetena å södra
stambanan intill 1863 års slut beräknade 7,440,632 R:dr skulle användas:
till banans fortsättning från Finja-sjön genom Skåne och Småland lill trakten af sjön
Salen i Kronobergs län  6,000,000: —
och till jernvägsarbetena emellan Falköping och Jönköping  1,440,632: —
Summa 11:dr ll.mt 7,440,632: —
Varandes af E. K. Maj:t derjemte hemstäldt, att Rikets Ständer mätte, dels till
E. K. Maj :t, såsom det skedde vid förra riksdagen, öfverlemna, alt vid jernvägsarbetenas
utförande, med afseende å ytterligare upplysta förhållanden, närmare bestämma
de orter, som hvarje statsbana eller bandel, hvartill anslag blefve beviljadt, skall genomgå,
och de ställen den bör anlöpa, samt att till ändamål, gemensamma för olika
stambanor, anordna medel ulan omedelbart skeende fördelning imellan särskildta banor,
och -alt använda det öfverskott, som kan linnas uppkomma å ett slambanearbele, till
fyllande af den brist, som å ett annat möjligen kan uppslå: dels besluta att, jemte det
inkomster oell utgifter å livar och en för allmänna trafiken upplåten del af Statens jernvägar
böra särskildt redovisas, den behållning sorn å en eller annan sådan bandel kan
uppkomma, må i första rummel användas till bestridande af underhållskostnaderna för
rörelsen å andra bandelar, hvarest dessa kostnader icke utaf gods och passagerareafgilterne
beläckas, och att hvad derefter möjligen återstår, måtte såsom förskott ingå
lill fonden för jernvägsbyggnaderne; men all deremot de inkomsterne öfverstigande utgifter
för rörelsen ä Statens jernvägar böra likaledes förskottsvis af sagde fond bestridas.
Och har E. K. Maj:t förklarat Sig finna fortfarande lämpligt och behöfligt, att
kommenderingar ur arméen vid Statens jernvägsbyggnader användas, under de i Rikets
Ständers Skrifvelse af den 16 September 1857 upptagne vilkor. Äfvensom E. K. Maj:t
ansell, att de anslag E. K. Maj: t såmedelst äskat till Statens jernvägsbyggnader, lämpligen
borde fördelas jemnt på hvarldera af de fyra åren 1860—1863 eller med 6,250,000
R:dr på hvarje; dock med rättighet för E. K. Maj:t att för hvarldera af de tre första
åren, i läll omständigheter vid arbetenas utförande eller i öfrigt skulle dertill föranleda,
använda utöfver årsanslaget högst 500,000 R:dr, som dä komrne alt ä sista årets anslag
alräknas.
Hvad nu först angår bestämmandet af den riktning utaf vestra stambanan, för
hvilken anslag bör af Rikets Ständer beviljas; så ehuru Rikets Ständer anse den vid
denna banas anläggning, hufvudsakligen åsyftade kommunikationen emellan rikets vid
Östersjön och Nordsjön belägna hufvudorter, böra utföras och fullbordas genom direkt
sammanbindning af de från banans ändpunkter redan löietagne och dels fullbordade,
dels påbörjade jernvägsarbelen, har likväl vid granskning af Jernvägs-kommitléens i
detta afseende uppgjorda förslag för den del af ifrågavarande hufvudlinia, som skall
genomlöpa Nerike, hvilket förslag går derpå ut att samma linia skulle erhålla den rakaste
och kortaste sträckningen emellan Hallsberg och Bodarne, hos Rikets Ständer blifvit
ifrågasatt, huruvida icke genom banans anläggning i nordligare riktning, norr om
Skarbvsjön, flera väsendlliga fördelar för de inre kommunikationerne kunde väntas uppkomma
i det hänseende, alt icke allenast förbindelsen mellan bygderna omkring Mäla
-
116 Expedition,s- Lisl; o Hels Förslag lill anderd. Skri/velse N:o 64.
ren och Hjelmaren, å ena, saint Wenern, .å andra sidan, ulan äfven emellan Örebro
jemte de norr och öster om denna stad belägna orter och Göteborg skulle blifva icke
obetydligt underlättad, samt alt stambanan, som eljest endast på en sida berörde den
mest befolkade och bördiga delen af Nerike, till fördel för trafiken kunde ledas midt
igenom denna fruktbara ort, utan alt väglängden emellan stambanans ändpunkter samt
emellan Södermanland och Östergötland, å ena sidan, och rikets vestra orter, å den
andra, bielke i någon betydligare mån förökad. Men då Rikets Sländer icke egt nå
gon
närmare ledning för sitt omdöme om de kostnader och fördelar, som en sådan
jernbanas utstakning skulle medföra, hafva Rikets Ständer ansett sig böra öfverlemna
denna fråga till E. K. Maj:ts nådiga pröfning och afgörande.
I fråga åter om beloppet af del anslag, som skall vid innevarande riksdag för
arbetena å vestra stambanan emellan Stockholm och Göteborg anvisas, hafva Rikets
Ständer, som ansett fulländandet af de 2:ne stambanor, hvilkas anläggande på Statens
omedelbara bekostnad Rikets Ständer godkänt, vara ett mål, hvilket Staten bör, om än
med betydliga uppoffringar, sä snart som möjligt söka uppnå, med instämmande i de
af E. K. Majit yttrade åsigler om vestra stambanans framstående vigt, funnit godt att
för fullbordande af ifrågavarande bana från Stockholm öfver Södertelje och Katrineholm
till Töreboda vid Göta kanal bevilja och anvisa erforderliga medel till ett belopp
af 15,796,889 R:dr R:mt; hvarvid Rikets Ständer, i afseende på banans sträckning genom
Nerike, underdånigst anhålla, att, derest, efter närmare undersökning, visar sig,
att sådant, till fördel för rörelsen och utan väsendtlig tillökning i den beräknade an
läggningskostnaden,
kan ske, jernvägslinien måtte utstakas i något nordligare riktning
genom slättlandet af Nerike.
Och då Rikets Ständer vunnit den öfverlygelsen, icke blott att anläggningen af
föreningsbanan emellan Orebro och vestra stambanan samtidigt med denna sednare
bana i ekonomiskt hänseende medlör högst väsendtliga fördelar, utan äfven alt besagde
föreningsbana är för landet i sin helhet af den vigt och betydelse, att den bör genom
Statens försorg utföras, men den förutsättning skäligen bör kunna göras, att, till förminskande
härvid af kostnaderne för del allmänna, de som af jernvägsanläggningen
komma alt i första rummet hemta nytta, icke undandraga sig, alt kostnadsfritt lör Staten
upplåta den jord, som för bangårdsbyggnaderne i Örebro erfordras, hafva Rikets
Ständer, med bifall till E. K. Majlis nådiga Proposition, för anläggning af en sammanbindningsbana
från vestra stambanan i trakten af Hallsberg till Örebro beviljat och anvisat
erforderlige medel lill belopp af 1,762,479 R:dr Runt, med vilkor att byggnadstomt
för bangården i Örebro varder, kostnadsfritt för Staten upplåten.
Beträffande åter fortsättningen och sammanbindandet af de frän den södra stambanans
norra ändpunkt vid Falköping till sjön Stråken samt, i söder, från Malmö lill
Finja-sjön, dels fullbordade dels påbörjade bandelar; så hafva Rikets Ständer lika med
E. K. Majit funnit denna banas mera östliga riktning emot hvad förut varit ifrågasatt,
medföra så många för det allmänna vigtiga fördelar, alt Rikets Ständer, med bifall till
E. K. Majlis förslag, beslutit det ifrågavarande bana skall i dess fortsättning ledas
från sjön Stråken genom Jönköping öfver Tenhult till trakten af Nässjö och derifrån
vidare förbi och i närheten af sjön Salen till Finja-sjön; äfvensom Rikets Ständer af
de för arbetena å södra stambanan intill 1863 års slut af E. K. Majit beräknade
7,440,632 R:dr, enligt den nådiga Propositionen, anvisat:
till banans fortsättning frän Finja-sjön förbi och i närheten af sjön Salen åt Nässjö och
vidare öfver Tenhult till Jönköping .
6,000,000: —
och till jernvägsarbelena emellan Falköping och Jönköping  1,440,632: —
Summa R:dr R:mt 7,440,632: —
Eocpedilio ns-Utskottets Färslag till underd. Skrifvelse N:o 64. 117
Och öfverlemna Rikets Ständer, likasom vid sistförflutna riksdag skedde, i underdånighet
till E. K. Maj:t, att, vid jernvägsarbetenas utförande, närmare bestämma
de orter, som hvarje statsbana eller bandel, hvartill anslag nu är beviljadt, skall genomgå
och de ställen den bör anlöpa. Äfvensom Rikets Ständer medgifva, det E. K.
Maj:t må ega att, till en början, för ändamål, gemensamma för olika stambanor, anordna
medel ulan omedelbart skeende fördelning emellan särskilda banor, samt att använda
det öfverskott, som kan finnas uppkomma å ett stambanearbete till att fylla den
brist, sorn å ett annat möjligen kan uppstå. Börande Rikets Ständer i sammanhang
härmed, underdånigst anmäla, att, enligt till Rikets Ständer aflemnade handlingar,
Westra härads innevånare, för den händelse södra stambanan skulle komma att erhålla
den af E. K. Majit föreslagna och af Rikets Ständer nu beslutade riktningen öfver
Nässjö, vid sammanträde å häradets tingsstad, förklarat sig beredde att kostnadsfritt
upplåta jord till banan, äfvensom i åtskilliga socknar af Allbo härad sockneboerne vid
allmänna utlyste socknestämmor, beslulit, att dels kostnadsfritt upplåta jord till nämnde
bana, dels genom penningeafgifter bidraga till förminskande af exproprialionskostnaderne.
Derjemte hafva Rikets Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med E. K.
Maj:ts nådiga förslag, beslulit:
att inkomslerne och utgifterne å hvar och en för allmänna trafiken upplåten del
af Statens jernvägar, skola särskildt redovisas, samt att den behållning, som kan å en
eller annan sådan bandel uppkomma, må i första rummet användas till bestridande af
underhållskostnaderne för rörelsen å andra handelar, hvarest dessa underhållskostnader
icke af gods och passagerareafgilterne betäckas; men att beloppet af den behållna inkomst
af Statens hela jernvägsrörelse, som vid hvart års slut har uppkommit, skall till
Riksgälds-kontoret ingå;
att, för den händelse utgifterne för rörelsen å Statens jernvägar icke af inkomsteme
betäckas, den årligen uppkommande bristen må, sedan räkenskaperne rörande
dessa medel undergått behörig granskning, uppå vederbörlig reqvisition af Riksgälds—
kontorets medel ersättas;
alt, för verkställandet af arbeten å Statens jernvägsbyggnader, kommenderingar
ur indelta arméen äfven framgent må användas under de i Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse den 16 September 1857 upptagne vilkor, samt slutligen,
att de 25,000,000 R:dr R:mt, som Rikets Ständer i olvanberörde måtto anslagit
lill Statens jernvägsbyggnader, skola utgå med en fjerdedel under hvart och ett af
de fyra åren 1800—1863, dock med rättighet för E. K. Majit att för hvartdera af
de tre lörsta åren, i fall omständigheter vid arbetets utförande eller i öfrigt skulle dertill
föranleda, använda utöfver årsanslaget högst 500,000 R:dr, som i detta fall komma
alt å sista årets anslag afräknas, äfvensom, i händelse åter att under något år det bestämda
anslaget icke skulle komma alt till fullo användas, återstoden må af E. K.
Majit lör påföljande års arbeten disponeras. Kommande å innevarande års anslag att
alräknas så väl de, enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 15 Februari innevarande
är, beviljade 500,000 Ridr lör arbeten å vestra stambanan, som äfven det belopp,
al (.00,000 Ridr, hvilket Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse den 28
nästlidne April, särskildt anvisat för vidtagande af förberedande åtgärder i och för de
jernvägsarbete!), som under innevarande riksdag komme att beslutas.
Under handläggningen af förevarande fråga har hos Rikets Ständer blifvit
anmärkt, hvad som också är allmänt kändt, att egarne af den jord, som för jernvägens
behof skall alslås, icke sällan, på grund af nu gällande expropriationslag, erhålla
en ganska högt beräknad ersättning, jemte det att samma jernväg, för hvars anläggande
öfver deras mark de sålunda undfå en ansenlig betalning i penningar, tillskyndar dem
118 Expeditions-Ctshottels Förslag• till unden!. Siri/velse J\’:o 64.
betydliga fördelar och utan någon deras åtgärd eller kostnad förböjer värdet af deras
egendom. Det vill likväl synas Rikets Ständer att, då kostnaderne för jern vägsanläggningar
i vårt vidsträckta land under alla förhållanden måste stiga till stort belopp, det
vore billigt, om de närmast kringboende i så målto bidrogo till dessa kostnader, att
vid värderingen af den mark, som borde för jernvägen upplåtas, skulle tagas i betraktande
icke allenast den förlust, som tillskyndades desse jordegare genom upplåtande af
mark från deras egendom, utan ock den ofta betydliga fördel, som den ifrågasatta jernvägsanläggningen
kunde komma att för egendomen och dess innehafvare medföra; och
Rikets Ständer anhålla fördenskull i underdånighet, det E. K. Maj:t i nåder täcktes
låta utarbeta förslag till en sådan förändring af Kongl. Förordningen den 20 November
1845 angående upplåtande af jord till allmänt behof, att i följd deraf, vid värdering
af den mark som för jernvägsanläggningar erfordras, måtte tagas i betraktande icke
blott den förlust, som derigenom tillskyndas jordegaren, utan äfven, å andra sidan,
huruvida genom jernvägsanläggningen några fördelar uppkomma för den faslighet, från
hvilken upplåtelsen sker.
E. K. Maj:t har i dess nådiga Proposition till Rikets Ständers kännedom meddelat,
alt Statens jernvägsbyggnader fortfarande slått under öfverste Ericsons ledning
och administration, enligt det honom af E. K. Maj:t den 31 Januari 1855 i nåder
lemnade uppdrag, men att, i anseende till det tillvexande omfånget af dessa arbeten,
Öfversten bos É. K. Maj:t anmält sin önskan att berörde uppdrag, i dess närvarande
omfattning, måtte efter utgången af sistförflutne år upphöra. Likväl hade E. K. Maj:t,
innan frågan om en särskild Styrelse för arbetena och trafiken å Statens jernvägar till
nådig pröfning företogs, ansett sig böra afvakta Rikets Ständers beslut i anledning af
det sedan sistförflutna riksdag hvilande förslaget om inrättande af ett nytt Stats-departement,
under hvilket den omförmälde Styrelsen naturligen hörde.
Ehuru Rikets Ständer med visshet antaga, att, sedan, lill följd af innevarande
riksdags beslut, förslaget om inrättande af omförmälde nya Stats-deparlement förfallit,
frågan om en Styrelse för arbetena och trafiken på Statens jernvägar innan kort blifver
föremål för E. K. Maj:ts nådiga pröfning och afgörande, hafva likväl Rikets Ständer
ansett sig ej böra lemna detta ärende utan uppmärksamhet. Af de från Jernvägsbyrå
n till Rikets Ständer aflemnade uppgifter, innefattande en öfversigt al det omfång,
lill hvilket förvaltningen af Statens jernvägsrörelse hittills utvecklat sig, hafva Rikets
Ständer inhemtat alt sammanlagda summan af bruttoinkomsten af Statens jernvägar
under året från Oktober månad 1858 till Oktober 1859, utgjort 622,022 R:dr 16 öre
och utgiflerne under samma lid ett belopp af 524,688 R:dr 90 öre, fördeladt under de
särskilda titlarne: banans underhåll, tralik-afdelningen, maskiner och verkstäder samt
konsumerade materialier; och att för banans underhåll åtgått 104,302 R:dr 13 öre, för
tralik-afdelningen 194,759 R:dr 43 öre, för maskiner och verkstäder 114,594 R:dr 30
öre, samt lör konsumerade materialier 121,033 R:dr. Af den ofvan angifne utgiftssumman
utgingo 33,694 R:dr 56 öre till aflöning ät tjenstemän, hvilkas löneinkomster
för närvarande bestämmas af Chefen för Statens jernvägsbyggnader, och 239,759 R:dr
88 öre till vaktmästare, banmästare, banvaktare, konduktörer, stationskarlar, lokomotivförare,
eldare, maskinarbetare och extra biträden. För rörelsen å Statens jernvägar
voro anställde 64 tjenstemän samt i öfrigt 431 personer.
När nu, då de öppnade banorna endast utgöra 15J mil, utgiftssumman redan
stiger lill mer än en half million och inkomslbeloppet öfver 600,000 R:dr, så inses
lätt huru betydlig denna penningeförvaltning med dertill hörande redovisning och kontroll,
äfvensom huru talrik den vid jernvägarna anställde tjenslemanna- och arbetspersonal
måste blifva, sA snart en fyrdubbel sträcka, eller några och sextio mils väg hun
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 64. 119
nit öppnas till trafik för Statens räkning, hvilket bör antagas skola inträffa när de arbeten
för stambanornas fortsatta utförande blifvit fullbordade, för hvilka Rikets Ständer
nu anslagit erforderlige medel. Och då härtill komme, att förvaltningen af trafiken
å Statens jernvägar med rätta är att anse lika med besörjandet af en industri i större
skala, vid hvilken, för inköp och användande af materialier, för vidmagthållande af
banbyggnad, stationshus, verkstäder, maskiner och rörelsemateriel, äfvensom för vinnande
af kännedomen om ständigt fortgående förbättringar och uppfinningar i dit hörande
ämnen, en mångfaldigt förgrenad verksamhet är erforderlig, så visar sig af allt
detta angelägenheten, alt för trafiken å Statens jernvägar en från jernvägsbvggnadsförvaitningen
afskiljd Styrelse varder organiserad och å stat uppförd. Rikets Ständer
tilltro sig likväl icke att bedöma tidpunkten när särskiljandet af de båda ifrågavarande
förvaltningarne bör verkställas, och anhålla fördenskull i underdånighet hos E. K. Majit,
alt, så snart sådant lämpligen kan ske, förslag till en Öfverstyrelse för trafiken å Statens
jernvägar, jemte allöningsstat för de till Styrelsen hörande embets- och tjenstemän,
mätte utarbetas och för Rikets Ständer framläggas.
1 anledning af del här förut anmälde åtagandet dels af Westra härads innevånare
att kostnadsfritt upplåta jord för södra stambanan, dels af åtskilliga socknar inom
Allbo härad i afseende ä enahanda upplåtelse m. m., få Rikets Ständer till E. K. Majit
härhos i underdånighet öfverlemna de handlingar, som innefatta dessa förpligtelser, med
anhållan, det E. K. Majit i nåder täcktes låta föranstalta, det de utfäsle bidragen behörigen
komma jernvägsanläggningen till godo.
Slutligen och då del vid behandlingen och pröfningen af förekommande frågor
om jernvägsanläggningar för Statens räkning måste vara af synnerligt gagn, äfvensom
för öfrigt i flera hänseenden nyttigt och upplysande, om fullständiga berättelser, upptagande
do förhållanden, som med rörelsen å Statens jernvägar och förvaltningen af trafiken
på dem ega sammanhang funnes att tillgå, anhålla Rikets Ständer i underdånighet,
att dylika berättelser måtte genom vederbörande Styrelsers försorg årligen afgifvas och
till trycket befordras, samt Rikets Ständer vid början af hvarje riksdag till kännedom
meddelas.
Rikets Ständer framhärda ete.
Stockholm den 6 Juni 1860.
120 Expedilions-Utshotlels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 65.
M:o &5.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Juni 1860.
Preste-Ståndet den G — —
Borgare-Ståndet den 6 — —
Bonde-Ståndet den 9 — •—
Bihets Ständers underdåniga Skrifvelse, rörande postbevillningen
och dermed sammanhängande ämnen.
(Bevilln.-Utskottets Betänkande N:is 18 och 25.)
S. A. K.
I öfverensstämmelse med hvad General-Poststjrelsen i underdånighet hemställt,
har E. K. Maj:t uti nådig Proposition till Rikets Ständer den 27 Oktober 1859 behagat
föreslå, det Rikets Ständer måtte medgifva, att från och med år 1863, då den nja
vigtberäkningen blifvit till allmänt begagnande anbefalld, den enkla brefviglen för inrikes
bref må bestämmas till tre ort och portomoderation iakttagas för bref öfver 21
orts vigt, sålunda att bref,
öfvei
r 3 lill
och
med 6
ort
du
bbelt porto
»
6
yy
9
yy
3
enkla
yy
yy
9
yy
12
yy
4
yy
yy
yy
12
yy
15
yy
5
yy
yy
fy
15
yy
18
yy
6
yy
yy
yy
18
yy
21
yy
7
yy
yy
yy
21
yy
25
yy
8
yy
yy
yy
25
yy
30
yy
9
yy
yy
yy
30
9
40
yy
10
ty
yy
yy
40
yy
50
yy
11
yy
9
yy
50
yy
60
yy
12
yy
yy
yy
60
yy
70
yy
13
yy
yy
yy
70
yy
80
yy
14
>y
yy
yy
80
yy
90
yy
15
yy
yy
yy
90
yy
1
a
16
yy
yy
yy
1 <ti.
yy
11
yy
17
yy
9
yy
1A
1 4 »
yy
H
yy
18
yy
V
och att för vigt deröfver erlägges ett enkelt porto mer för hvarje 3 ort mer;
att,
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 66. 121
att, beträffande utrikes bref, den enkla brefvigten, der den nu är bestämd till J
lod, nid förändras lill 1J ort och, der den hittills varit 1 lod, lill 3 ort; samt att högsta
tillåtna vigten för lösbref, hvilka nu ej få öfverstiga 8 lod, må blifva 25 ort: och
för lokalbref, som nu få uppgå till och med 4 lod, 12 ort.
Vid öfvervägande häraf hafva Rikets Ständer, enär den nådiga Propositionen har
till föremål att följdriktigt tillämpa E. K. Mij-.ts nådiga Stadga den 31 Januari 1855,
angående mått och vigt, funnit skäligt bifalla E. K. Maj:ts ofvanberörde förslag, likväl
med den förändring att bref, som i vigt ölversliger tre, men icke uppgår till fullt 4
ort, må befordras mot enkelt porto samt all bref, som ölversliger 6, men icke uppgår
till fullt 7 ort, må befordras mot dubbelt porto, o. s. v., så att icke deu högre portosatsen
tillämpas förr, än brefvet väger lulli 1 ort utöfver den i larifen för närmast underliggande
portosals utsatta högsta vigt.
Hvilket till besvarande af den nådiga Propositionen, Rikets Ständer få hos E.
K. Maj:l i underdånighet anmäla; framhärdande Rikets Ständer etc.
Stockholm den 9 Juni 1860.
66.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den J Juni 1860.
Prcste-Ståndet den 6 — —
Borgare-Ståndet den 6 — —
Bonde-Ståndcl den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående skatt för hundar.
(Bevilln.-Utsk:ts Betänkande N:is 21 och 26.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord derom, att för hvarje hundkreatur
borde, såsom numera i flere andra länder är brukligt, bestämmas en viss årlig
afgift för alt af hundens egare eller innehafvare gäldas; och Rikets Ständer hafva, med
gillande af sjelfva förslaget om införande af en djlik beskattning äfven här i riket,
Bih. till Ii. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 A/d. 16
122
Expeditions-U Iskottets Forsla// lill underd. Skrifvelse N:o 67.
trott densamma lämpligast böra tilläggas kommunal egenskap, så att det må af kommunerna
sjelfva få bero, icke blott huruvida de vilja ålägga kommunens innevånare,
sorn hafva hundar, en årlig till kommunen ingående skall, utan äfven alt bestämma
densammas belopp, dock all den icke lår öfverstiga 5 R:dr Rmit. 1 följd häraf hafva
Rikets Ständer beslulit, alt icke blott hvarje särskild stad, ehvad den består af en eller
flere församlingar, utan ock hvarje församling å landet må ega rätt bestämma, huru»
vida, lill hvad belopp och för hvilka slag af hundar kommunen för längre eller kortare
tid vill ålägga hvar och en inom kommunen boende person, som innehar hund,
ehvad lian deraf är egare eller icke, en årlig, till kommunen ingående skatt, hvilken
dock icke må öfverstiga Fem R:dr R:mt för hvarje sådan hund och hvilken skatt kommunen
må ega använda för sina egna hehof. Hvarom Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det E. K. Majit täcktes utfärda nådig Författning samt dervid i ämnet meddela
de närmare föreskrifter, sorn kunna finnas vara af behofvet påkallade.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 9 Juni 1860.
N:o 67.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Juli l*SO.
Presle-Ståndet den 80 — —
Borgare-Ståndet den 81 — —
Bonde-Ståndet den 81 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om befrielse för åtskilliga
stapelstäder att hålla ståndigt upplag af salt.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 25.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord, att den, enligt 3 § i nådiga
Kungörelsen den 7 April 1841, städerna Carlshamn, Luleå, Piteå, Westervik, Wisby
och Ystad åliggande skyldighet att hålla ständigt upplag af salt till visst belopp, hvilket,
sammanlagdt för alla dessa städer, uppgår till 1,702 tunnor, måtte upphöra; och
enär Rikets Ständer,jjvid öfvervägande häraf, funnit delta salt-upplag, utgöra en i för
-
Expeditions-Utskotlets Förslug till underd. Skrifvelse N:o 68. 123
hållande till behofvet alltför obetydlig myckenhet, för att kunna betraktas såsom verksamt
skydd mot befarad brist samt erfarenheten visat att dylikt upplag aldrig till följd
af sådan brist behöft anlitas, så och i betraktande jemväl af den omständigheten, alt
det mindre rättvisa i en lagstiftning, som ålägger vissa stapelstäder en skyldighet, hvarifrån
andra äro befriade, utgör anledning till borttagande af ifrågavarande stadgande,
fä Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t täcktes med bibehållande
af öfrige föreskrifter uti högstberörde Kungörelse, befria ofvannämnda städer från skyldigheten
att hälla ständigt upplag af salt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 21 Juli 1860.
(Se Skrifvelse-förslaget N:o 140).
124
Expeditions-Utshotlcts Förslag till widerd. Skrifvelse lS:o 69.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adeln den 9 Juni 1860.
Presle-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 16 — —-
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående nya prediko
text
er m. m.
(Lag- och Ekon.-U(sk:s Betänkande N:is 1 och 10).
S. A. K.
Uti nådig Skrifvelse af den 21 Oktober sistlidet år har E. K. Maj:t behagat
meddela Rikets Ständer, att sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 18 Oktober
1848 anhållit, det E. K. Majit täcktes, genom dertill utsedda tjenlige män, i nåder|Iåta
ombesörja utväljande ur Nja Testamentets heliga Skrifter af 2:ne nja årgångar
predikotexter samt utarbetande af dertill hörande kollek ter och böner, att vid den
allmänna gudstjenslen begagnas jemte de nu påbjudna, hvilka jemväl skulle bibehållas,
och E. K. Majit med nådigt bifall till denna underdåniga begäran, under den 6 Juli
1849 förordnat en särskild Kommitté att förslag i omförmälda hänseende afgifva, så
och efter det Kommitterade (tillgjordt della nådiga uppdrag och den 3 Augusti 1850
till E. K. Maj:t, inlemnat det anbefallda förslaget, behagade E. K. Majit från Konsistorierna
i rikets stift och i Slockholm infordra underdåniga utlåtanden i ämnet, och
anbefallde slutligen, genom nådig Skrifvelse den 21 Mars 1851, det då församlade PresleStåndet
att öfver nämnda förslag och jttranden afgifva underdånigt utlåtande, hvilken
nådiga befallning af Preste-Slåndet den 11 Augusti samma år fullgjordes.
Då emellertid Presle-Ståndet vid den derefter följande riksdagen till pröfning
företog irågan om ny kyrkohandbok och lill en sådan uppgjorde förslag, som af Ståndet,
genom underdånig skrifvelse den 13 November 1854, lill E. K. Majit öfverlemnades,
förblef frågan om de nja predikotexlerna hvilande, för att i sammanhang med
Expeditions-Utskottets Förslug till unden!. Skrifvelse N:o 69.
125
den om handbokens förändring förekomma lill afgörande. Genom nådig Remiss den
4 Januari 1855 infordrades öfver Presle-Slåndels berörde förslag underdånigt yttrande
af Kommilterade för uppgörande af nv redaktion af kyrkohandboken, hvilka den 1
November samma är ytterligare afgåfvo ett nytt förslag i nära öfverensstämmelse med
det af Preste-Slåndet uppgjorda, men med vissa afvikelse!-, för skälen lill hvilka redovisades
i Kommilterades underdåniga Betänkande, och blelVo, sedan E. K. Maj:! öfver
Kommitterades förslag inhemtat underdåniga utlåtanden af Rikets samtliga Konsistorier,
alla dessa handlingar den 19 November 1856 öfverlemnade till det då församlade
Preste-Stäudet, hvars underdåniga utlåtande i ämnet den 14 Oktober påföljande
år afgafs.
Sedan de tvänne frågorna om nva predikotexter samt om förändringar i kyrkohandboken
sålunda erhållit den förberedande behandling, som af föremålens höga vigt
varit påkallad, har det täckts E. K. Majit att uti högstberörde Skrifvelse af den 21
Oktober nästlidet år öfverlemna desamma till Rikets Ständers bepröfvande för alt, efter
inhemlande af Rikets Ständers underdåniga yttrande i ämnet, företaga berörde frågor
till afgörande; och hafva Rikets Ständer, som till följd häraf granskat de till detta
ärende hörande handlingar, dervid funnit det första af de uti den nådiga Skrifvelsen
omförmälda förslag vara så lydande:
FÖRSLAG
till tviiuue nya årgångar predikotexter.
Första Årgången,
1 Sond. i Advent.
Högmessa: Joh. 18: 36, 37, Jesus svarade och sade till Pilatus — —• — röst.
Aftonsång: Eph. 1: 3—u. Välsignad pris.
2 Sond. i Advent.
Högm.: Luc. 12: 33—4(1. Jesus säde till sina lärjungar: Låter — — — komma.
A fto n s.: Ebr. 10: 33—39. Så kaster — — — själena.
5 Sond. i Advent.
Högm.: Math. 11: ti —19. Sannerliga — — — barnom.
Altons.: 2 Petr. 1: 19—21. Vi hafvom — — — anda.
4 S ö n d. i Adre n t.
Högm.: Joh. 3: 22—36. Derefter kom — — — honom.
Aftons.: I Joh. 1: 1—7. Del sorn — — — synder.
126 Expeditions- U/skottets Förslag till unclerd. Skrifvelse N:o 69.
Juldagen.
Hö gm.: Joh. 1: i—14. 1 begynnelsen sanning.
Afton».: Ebr. 1: 1—12. Fordom ända.
Annandag Jul.
Högm.: Math. 10: 32—39. Jesus säde till sina lärjungar: Hvar och en —
finna det.
Afton».: 1 Petr. 4: 12—19. Mine käresle — gerningar.
Söndagen efter Jul.
Högm.: Luc. 12: 32. Frukta dig icke — — — riket.
Aftons.: 1 Joh. 5: 19—21. Vi vele — — — amen.
/
Nyårsdagen.
Ilögm.: Joh. 14: 13. Jesus sade till sina lärjungar: Allt — — — Sonenom.
Aftons.: Ebr. 13: 8—is. Jesus Christus — — — bekänna.
Söndagen efter Nyår.
Hö gm.: Joh. 1: 29—34. Dagen derefter —
Son.
Aftons.: Col. 2: 9—18. I Christo bor — — — sig sjelf.
Trettondedag Jul.
Högni.: Joh. 8: 12. Åter
ljus.
Aftons.: 2 Cor. 4: 3—6. Är nu — — — ansigte.
/ Sond. e. Trettond.
Högin.: Joh. 7: 14—ic. Då nu — honom.
Aftons.: Ebr. 3: i — o. Derföre J — — — hjertan.
2 S ö n d. c. Tr et tond.
Högm.: Joh. 4: 5—26. Och när Jesus kom — — — med dig.
Aftons.: Epli. 2: io—16. Vi äre Guds verk —- — — sjelf.
3 Sond. e. Tre Ilon d.
H ö g m.: Joh. 4: 27—42. Och i detsamma — — —- Frälsare.
Aftons.: Ebr. 11: l—22. Men — — — ben.
4 S ö n d. e. Tre t tond.
Högm. : Math. 21: 18—22. Om morgonen när Jesus gick — — — få.
Aftons.: Ebr. 11: 23 —12: 4. Genom trona — — — syndene.
Expeditions-Utskotlets Förslag lill anderd. Skrifvelse
5 Sänd. e. Trettond.
Högm.: Math. 13: 34—43, Della allt — — — höre.
Aftons.: 1 Cor. 1: 9—18. Gud är — — — kraft.
Sond. Septuagesima.
Hö gm. : Math. 19: 27—30. Då svarade Petrus och sade till
främste.
Aftons.: 1 Cor. 3: 7 — 23. Så är nu — — — Guds.
Sond. Sexagesima.
Högm.: Joh. 12: 33—43. Då sade Jesus till folket: Än — —
Aftons.: 1 Cor. 1: 20—23. Hvar äro — — — menniskor.
Fastlags Söndag.
Högin.: Joh. 12: 23—33. Jesus svarade — dö skulle.
i Sund. i Fastan.
Högm.: Math. 16: 2t—23. Ifrå den — — — tillhörer.
% Sön d. i Fa stan.
Hög m.: Luc. 7: 36—so. En af de P/tariseer bad Jesum — —
3 Sond. i Fastan.
Högm.: Joh. 7: 19—31. Jesus säde till Judarne: Gaf — — -
Al i d fasto S ö n d a g.
Högm.: Joh. 6: »4—36. När då — — — dock icke.
5 Sänd. i Fastan.
Högni.: Joh. 11: 47—87. Då församlade — — — honom.
Palm Söndag.
Högm.: Joh. 12: 1—16. Sex dagar — — — honom.
Påskdagen.
Högm.: Joh. 20: 1 —10. På den ena — — — igen.
Aftons.: 1 Cor. 15: U—»l. Är nu — — — uppståndelse.
N:o 69.
Jesum:
pris.
frid.
bäfver?
128 Expeditions-Ulskottels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 69.
Annandag Påsk.
Högin.: Joh. 20: n — 18. Men Maria — — — della.
A I lons.: 2 Cor. 5: 11—21. Om en är död — — — honom.
1 Sund. e. Påsk.
Högm.: Joh. 21: l—14. Derefter — — — de döda.
A flons.: A. G. 3: 12—20. Pelias sade lill folkel: J män af Israel, Abrahams och
Isaaks — — — Jesuin Christinn.
2 Sond. e. Påsk.
Högm.: Joh. 21: is—25. Dä de nu — — — amen.
Aftons.: 1 Petr. 5: 1—4. Preslerna
— krona.
3 Sond. e. Påsk.
Högm.: Joh. 17: 1—8. Della talade — — — häfver.
AI lons.: Ebr. 4: S—16. Derföre — — — behöfves.
4 Sond. e. Påsk.
Högm.: Joh. 17: 9 — 17. Jag beder — — — sanning.
Aftons.: Ebr. 5: 1 — 10. Förty — — — säll.
Bönesönda g.
Högm.: Joh. 17: 18—23. Såsom du — — — älskade.
A fl tins.: Ebr. 7; 19—28. Lagen kunde — —• — fullkomlig.
Christi Himmelsfärdsdag.
Ilo gm.: Joh. 17: 24—26. Fader — — — dem.
Aftons.: Ebr. 10: 12—18. Jesus Christus, dä han — — — synder.
6 Sond. e. Påsk.
Högm.: Joh. 15: 18—27. Jesus sade till sina lärjungar: Om — — — begynnelsen.
Afl o lis.: Col. 3: 1—10. Om J — häfver.
Pin gs tdagen.
Högm.: Joh. 15: lo—17. Jesus sade till sina lärjungar: Om J — — — inbördes.
Aftons.: Eph. 2: 17—22. Christus Jesus är kommen — — — andan.
Ann andag Pingst.
Högm.: Joh. 6: 44 — 51. Jesus sade: Ingen — — — lif.
Aftons.: 1 Cor. 12: 12—31. Såsom — — — väg.
Tre
-
Expeditions- U/sko t tets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 69.
Trefaldighets Sällda g.
Högm.: Joli. 15: l — 9. Jesus sade till sina lärjungar: Jag är — — —
Aftons.: 1 Joh. 3: 1 — 9. Ser till — Gudi.
/ Sond. e. Trin.
Högm.: Luc. 12: 13—21. Då sade en af folket till Jesum: Mästar —
Aftons.: Rom. 1: l—17. Paulus — tro.
2 Sänd. e. Trin.
Högm. : Luc. 14: 25—35. Och gick mycket folk med Jesum — — —
Aftons.: Rom. 1: is—32. Ty Guds — — — göra.
3 Sund. e. Trin.
Högm.: Luc. 15: 11—32. Och han sade — — — igenfunnen.
Aftons.: Rom. 2: l—16. Derföre — Evangelium.
A Sond. e. Trin.
Högm.: Joh. 8: l —11. Då gick — — — härefter.
Aftons.: Rom. 2: 17—29. Si — Gudi.
5 Sond. e. Trin.
Högm.: Joh. 1: 35—st. Dagen derefter — — — Son.
Aftons.: Rom. 3: l—20. Hvad — — — syndena.
6 Sond. e. Trin.
Högm.: Matth. 5: 17—19. Jesus sade till sina lärjungar: J skolén -
melriket.
Aftons.: Rom. 3: 21—si. Men — — — lagen,
7 Sond. e. Trin.
Högm.: Matth. 16: 5—12. Och när Jesu lärjungar — — — lärdom.
Christi Forklaringsdag.
Högm.: Joh. 13: 31—32. Jesus sade: Nu — — — honom.
8 Sond. e. Trin.
Högm.: Matth. 7: 12—14. Jesus sade lill sina lärjungar: Allt — — -  Aftons.: Rom. 4: l—8. Hvad — — — tillräknar.
Bih. till R. St. Prol. i859 <f- 1860. 10 Sami. i Jfd,
129
kärlek.
— Gudi.
höre.
— — him
-
honom.
17
130 Expeditions-U tskottels Förslag till underd. Skri/ve/se ISr:o 69.
9 Sond. e. Trin.
Högm.: Luc, 12: 42—is. Då sade Herren — — — äskadt.
Aftons.: Rom. 4: $-—2». Mån — — — uppväckt.
10 Sond. e. Trin.
Högm.: Joh. 8: 21 — 30. Då sade åter Jesus till Judarn$: Jag — honom.
Aftons.: Rom. 5: t—it. Medan — — — håfve.
11 Sund. e. Trin.
Högm.: Matth. 21: 28—-31. Jesus sade lill de Öfverste Prcsferna och de Äldste }
folkel: Hvad — — — J.
Aftons.: Rom. 5: 12—21. Derföre
— Cbristum.
/ v - ' • *’» * C»
12 Sond. e. Trin.
Högni.: Matth. 12: 33—37. Jesus sade till de Phariseer: Görer fördömd.
Aftons.: Rom. 6: i—23. Hvad — Herra.
13 Sofid. e. Trin.
Högm.: Matth. 5: 43—6: 4. Jesus säde till sina lärjungar: J håfven uppen
barliga.
Aftons.: Rom. 7: i—6. Yeten — — — bokstafven.
14 Sond. c. Trin.
Högm.: Joh. 5: i—14. Derefter — — — värre.
Aftons.: Rom. 7: 7—23. Hvad — — — lag.
15 Sond. e. Trin.
Högm.: Luc. 10: 38—42. Men det begaf sig, då de vandrade, gick Jesus — — —
tagas.
Aftons.: Rom. 8: 1—17. Så — —• — herrligheten.
16 Sond. e. Trin.
Högm.: Joh. 11: i—4S. Och låg en — — — gjorde.
Aftons.: Rom. 8: 18—39. Ty — — — Herra.
17 Sond. e. Trin.
Högm.: Marc. 2: 18—3: S. Och Johannes lärjungar — — — andra.
Aftons.: Rom. 9: l—13. Jag — — — jag.
Expedition*-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 69. 131
18 Sond. e. Trin.
Högm.: Joh. 10: 83—38. Oell Jesus — honom.
A flons.: Kom. 9: ii—33. Hvad — — — skam.
19 Sund. e. Trin.
Hö gm.: Joh. 9: i—41. Och gick Jesus — — — sjud.
Aftons.: Rom. 10: i—13. Bröder — salig.
20 Sond. e. Trin.
Högm.: Matlh. 13: 44—46. Jestis sade: Åter — — — henne.
Aftons.: Rom. 10: 14—81. Men — — — folket.
21 Sänd. e. Trin.
Högm.: Malth. 16: i—4. Då stego de Phariséer och Saducéer fram och frestade
Jesuiii — väg.
Aftons.: Rom. 11: l—is. Så fullhet?
22 Sond. e. Trin.
Högm.: Matth. 18: is—88. Jesus sade lill lärjungarna: Men om — —• — resor.
Aftons.: Rom. 11: 13—84. Eder oljolrä.
23 Sond. e. Trin.
Högm.: Marc. 12: 41—44. Och satte :— — — näring.
Aftons.: Rom. 11: 83—36. Käre amen.
23 Söiid. e. Trin.
Högm.: Joh. 6: 37—40. Jesus sade: Allt — — — dagen.
Altons.: 1 Cor. 15: 35—58. Måtte — Herranom.
25 Sond. e. Trin.
Högm.: Matth. 24: l—14. Då — — — komma.
Al lons.: 2 Thess. 2: l—18. Men — orättfärdigheten.
26 Sond. e. Trin.
Högm.: Joh. 5: aa—29. Jesus sade: Icke dömer Fadren uppståndelse.
Aftons.: I Cor. 15: aa—38. Såsom alle — allom.
21 Sond. e. Trin.
Högni.: Luc. 13: 88—89. Och Jesus gick rike.
Aftons.: Cppb. 21: 9—22: 5. Och
— evighet.
132 Expeditions-Utskottels Förslag lill underd. Skrifvelse IS7:o 69.
Kyn de Is m ess o dag en.
Hö gm.: Joli. 1: 16—18. Af Jesu Christi fullhet kungjort.
Marite Bebådelsedag.
Högin.: Luc. 1: 39—15. Uti de dagar — — — Hérrnnom.
Aftons.: 1 Tim. 2: 13—15. Adam kyskhet.
Johannis Döp ar ens dag.
Högm.: Luc. 1: 5—25. Uti menniskorna.
Aftons.: A. G. 17: 22—31. Då döda.
Michaelis dag.
Högm .: Marc. 10: 13—16. Och de hade barn till Jesum, att — dem.
All HeIgona dag.
Högm.: Matth. 5: 13—16. J åren himmelen.
Andra Årgången,
1 Sund. i Advent.
Högmessa: Luc. 4: 16—22. Jesus gick om Sabbatsdagen — — — hans mun.
Aftonsång: Ebr. 8*: 8—12. Si de dagar ihågkomma.
2 Sond. i Advent.
Högm.: Luc. 17: 20—30. Och då Jesus frågade — — — uppenbaras.
Aftons.: Jac. 5: 7—10. Så varer — — — namn.
3 Sond. i Advent.
Högin.: Luc. 3: l—is. Uti — — — Christus.
Aftons.: Gal. 3: 23—29. Men förr löftet.
4 Sond. i Advent.
Högm.: Joli. 5: 31—39. Jesus sade till Judarne: Om jag — — — om mig.
Aftons.: 1 Petr. 1*: 8—13. Så skolén J fröjda — — — uppenbarelse.
Expeditions-[)iskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 69. 133
Juldagen.
Högm.: Matth. t: 18—25. Jesu Chrisli — — — Jesus.
Aftons.: Tit. 2: il—14. Guds nåd — — — bellitar.
Annandag Jul.
Högm.: Matth. 2: 13—18. Då uppenbarades — dem.
Aftons.: Uppb. 14: i—5. Och jag — — — stol.
Söndagen efter Jul.
Hö gm.: Matth. 2: 19—83. Men när Herodes — — — Nazareus.
Aftons.: 1 Petr. 2: i—9. Så lägger — — — ljus.
Ny år sdagen.
Högm.: Luc. 13: 6—9. Sade Jesus ock — — — bort.
Aftons.: Uppb. 2: i—3. Och skrif — dig.
Söndagen efter Nyår.
Högm.: Matth. 3: il—12. I den tiden predikade Johannes Döparen och säde: Jag
eld.
Aftons.: Eph. 5: 25—27. Christus älskade — —> — ostraffelig.
Tre tiondedag Jul.
Högm.: Matth. 12*: 15—21. Myckel folk följde Jesum och han — — — hoppas.
Aftons.: 1 Tim. 3: 16. Utan tvifvel — — — herrligheten.
1 Sond. e. Trettond.
Högm.: Matth. 12: 46—50. Vid Jesus ännu — moder.
Aftons.: Ebr. 2: ll—16. Efter den — på sig.
2 Sond. e. Tre t tond.
Högm.: Luc. 19: l—lo. Och Jesus drog
— var.
Aftons.: 1 Cor. 1: 26—31. Käre Herranom.
3 Sond. e. Trettond.
Högm.: Matth. 8: 14—17. Och när
burit.
Aftons.: 2 Cor. 1: 3—il. Välsignad — gifven är.
å Sond. e. Trettond.
Högm.: Matth. 14: 22—36. Och strax — — — helbregda.
Aftons.: 2 Tim. 1: 7—io. Gud halver — — — Evangelium,
134 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse JY:o 69.
6 Sond. e. Trettond.
Högm.: Marc. 4: 26—29. Och Jesus sade — — — för handen.
Aftons.: Eph. 4: 44—46. Vi skolorn icke iner vara — — — kärleken.
Sond. Septuagesima.
Högm.: Luc. 17: 7—lo. Jesus sade till sina far/ungar: Hvilken — —• — göra.
Aftons.: Phil. 3: 7—14. Det mig — — — Christo Jesu.
Sond. Sexagesima.
Högm.: Matth. 9: 36—10: 46. Och när Jesus såg — dufvor.
Aftons.: 2 Tim. 3: io—4: s. Men du — — — redeliga.
Fastlags Söndag.
Högm.: Marc. 10: 32—-4S. Och de — — — många.
/ Sond. i Fastan.
Högm.: Luc. 10: 47—20. Men de — — — himmelen.
2 Sond. i Fastan.
Högm.: Marc. 9: 44—52. Då Jesus kom honom.
5 Sond. i Fastan.
Högm.: Luc. 4: 34—37. Och Jesus kom — — — omkring.
Atid fasto Söndag.
Hö gm.: Joh. 6: S2—74. Då kifvade tolf.
5 Sond. i Fastan.
Högm.: Joh. 8: 34—48. Dä sade intet.
Palm Söndagen.
Högm.: Luc. 22: 44—22. Och då tid var, satte Jesus förrådder.
Påskdagen.
Högm.: Matth. 28: 4—8. Om sabbatsaftonen  lärjungar.
Aftons.: Eph. 1: 46—23. Jag vänder icke åter —
uppfyller.
Expedilions-Utskoltcts Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 69. 135
Annandag Pask.
Högm.: Malth. 28: 9—is. Och vid de dag.
Aftons.: 1 Petr. 1: 18—ss. Veter — blifver.
4 Sund. e. Påsk.
Högm.: Luc. 24: 36—38. Som de nu — detta.
Aftons.: A. G. 13: 26—41. Paulus säde lill Judarne: J män — — — förtäljer.
2 Söjid. e. Påsk.
Högm.: Jnh. 10: 1—10. Jesus sade: Sannerliga hofva.
Aftons.: Ebr. 13; 20, ?i. Fridsen» r — amen,
3 Sond. e. Påsk.
Högm.: Joh. 14: i—12. Och Jesus säde -r:—T — Fadren.
Aftons.: 1 Petr. 1: 3—8. Välsignad — — — glädje.
4 Sond. e. Påsk.
Högm.: Joh. 7: 37—39. Men på — — — förklarad.
Aftons.: 1 Joh. 3: 19—24. Deraf — — —halver.
Bönesöndag.
Högm.: Luc. 11: l—13. Och dej begaf sig, att Jpsus bad honom.
Aftons.: Jac. 5: 16—20. Bekänner — — — öfverträdelse.
Christi Himmelsfärdsdag.
Högm.: Luc. 24: 49—S3. Jesus säde till sina lärjungar: Si — — — amen.
Aftons.: Eph. 4: ^—13. Men hvarjom — — — mått.
6 Sond. e. Påsk.
Högm.: Luc. 12: 4—12. Jesus säde till sina lärjungar: Men jag — —• — skolén.
Aftons.: 1 Petr. 3: is—22. Helger — — — underdåniga.
Pingstdagen.
Högm.: Joh. 14: is—21. Jesus sade till sitta lärjungar: Ålsken — — — mig.
Aftons.: A. G. 2: 14—41. Då »tod — — —r själar.
Annandag Pingst.
Högm.: Joh. 12: 44—so. Då ropade mig.
Aftons.: 1 Joh. 4: 9 —is. Derpå Gudi.
136 Expedilions-Uls hot tets Förslag till under d. Skrifvelse N:o 69.
Trefaldighets Söndag.
Högm.: Malth. 28: 18—20. Och Jesus gick fram och talade med lärjungarne och
— — — ända.
Aftons.: Col. 1: 12 — 23. Tacken äro.
j Sond. e. Trin.
Högm.: Matth. 16: 24—27. Då gerningar.
Aftons.: 1 Tim. 6: 6—19. Men lif.
2 Sond. e. Trin.
Högm.: Luc. 9: si—62. Och det begaf sig, då tiden fullbordad var, att Jesus — —
— rike.
Aftons.: 2 Petr. 1: 1—11. Simon — — — rike.
3 Sänd. e. Trin.
Högm.: Matth. 9: 9—13. Och — bättring.
Aftons.: Eph. 2*: l—9. J voren döde genom — sig.
4 Sond. e. Trin.
Högm.: Matth. 7: 1—6. Jesus sade lill sina lärjungar: Dömer eder.
Aftons.: Rom: 14: i—13. Den svaga — förargar.
5 Sond. e. Trin.
Högm.: Matth. 16: 13—19. Då kom himmelen.
Aftons.: A. G. 26: i—29. Då sade banden.
6 Sond. e. Trin.
Högm.: Matth. 5: 27—42. Jesus sade till sina lärjungar: J håfven af dig.
Aftons.: Jac. 2: 8—26. Fullborden — död.
7 Sond. e. Trin.
Högm.: Luc. 14: 12—is. Sade Jesus ock — rike.
Christi För k ta rings dag.
Högm.: Malth. 17: 9—13. Och när de — — — Döparen.
8 Sond. e. Trin.
Högm.: Matth. 7: 22—29. På den dagen — Skriftlärde.
Aftons.: 1 Joh. 4: t—6. Mine — — — anda.
9 Sond.
Expeditions- U Isko Hets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 69. 137
9 Sond. c. Trin.
Högin.: Luc. 16: 10—17. Den der trogen falla.
Aftons.: 2 Thess. 3: io—13. Och då — — — godt är.
10 Sond. e. Trin.
Högm.: Math. 11: so—24. Då begjnte Jesus till — dig.
Aftons.: Ebr. 3: 12—19. Ser — — — skull.
11 Sond. e. Trin.
Högm.: Math. 23: i—12. Då talade — — — upphöjd.
Aftons.: 1 Joh. 1: s^-2: 2. Sage verldenes.
12 Sond. e. Trin.
Hö gm.: Marc. 5: i—20. Så kommo Jesus och hans lärjungar öfver — — — sig.
Aftons.: 1 Cor. 2: 9—16. Det intet — — — sinne.
13 Sond. e. Trin.
Högm.: Math. 11: 25—30. I den tiden — — — lätt.
Aftons.: 1 Tim. 1: 5—16. Hufvudsumman — — — amen.
ii Sond. e. Trin.
Högm.: Luc. 4: 23—30. Då sade Jesus till folkel: Visserliga — — — väg.
Aftons.: 2 Tim. 2: 19—21. Men verk.
15 Sänd. e. Trin.
Högm.: Math. 6: 19—23. Jesus sade till sina lärjungar: J skolén sjelft.
Aftons.: 1 Cor. 7: 17—35. Hvar och en såsom — — — hinder.
76 Sond. e. Trin.
Hö gm.: Joh. 5: 19—21. Då svarade Jesus och sade till Judarne — vill.
Altons.: Phil. 1: 20—26. Jag vänter visserliga — — — eder.
17 Sänd. e. Trin.
Högm.: Marc. 7: 1—23. Och till Jesum församlades — — — menniskona.
Aftons.: Gal. 5: 1—14 Så — — — sjelf.
18 Sond. e. Trin.
Högm.: Marc. 10: 17—27. Och då Jesus dädan — möjelig.
Aftons.: 1 Joh. 2: 7—23. Bröder — — — Fadren.
Bih. till E. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Äfd. 18
138 Expeditions-Ftskottels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 69.
't9 Sond. e. Trin.
Hö gm.: Luc. 13: 10—17. Och Jesus lärde — — *— honom.
Aftons.: 2 Cor.: 12: 2—10. Jag känner stark.
20 Stind. c. Trin.
Högin.: Math. 21: 35—46. Jesus sade till de Ofverste Prés terna och de Äldste i
folket: Hörer — — — Prophet.
Aftons.: Ebr. 10: 19—51. Efter händer.
21 Sond. e. Trin.
Högm.: Math. 9: 27—51. Och när — — — landet.
Aftons.: Col. 1: 24—2: 7. Nu fröjdar tacksamme.
22 Sond. e. Trin.
Hög m.: Marc. 4: 22—25. Jesus sade till folket: Intet — häfver.
Aftons.: 1 Thess. 5: 14—23. Men vi — — — tillkommelse.
23 Sond, e. Trin.
Hö gm.: Math. 17: 24—27. Och när Jesus och hans lärjungar kommo dig.
Aftons.: Rom. 13: i—7. Hvar — — — tillhörer.
24 Sond. e. Trin.
Högm.: Luc. 20: 27—40. Då gingo någre fram till Jesum honom.
Aftons.: 2 Cor. 5: i—io. Men ondt.
25 Sond. e. Trin.
Högm.: Math. 24: 35—44. Jesus sade: Himmel — — — kommandes.
Aftons.: 1 Thess. 5: l—10. Men — — — honom.
26 Sund. e. Trin.
Högm.: Math. 13: 47—50. Jesus sade: Åter — — — tandagnisslan.
Aftons.: Uppb. 20: l—15. Och — .— — sjön.
27 Sond. e. Trin.
Högin.: Math. 25: 14—30. Ty — tandagnisslan.
Aftons.: Uppb. 22: io—21. Och han — — — amen.
Ky n de Is vi ess o da g en.
Hö gm.: Math. 13: 31—33. Jesus sade: Himmelriket surt.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 69. 139
M arioe Bebådelsedag.
Högm.: Luc. 1: 46—58. Och Maria — — — lid.
Aftons.: Uppb. 21: l—7. Och jag — — — son.
J oh. Döp arens dag.
Högm. : Marc. 6: 14—29. Och fick Konung Herodes detta höra, tj Jesu namn —
— — honom.
Aftons.: A. G. 13: 16—26. Då stod — sandt.
Michaelis dag.
Högm.: Marc. 9: 35—sn. Så kom Jesus till • — inbördes.
All Helgona dag.
Högm.: Luc. 6: 20—26. Och Jesus lyfte — — — Propheterna.
Hvad nu angår ifrågavarande förslag till 2:ne nya årgångar predikotexter, hvilket,
enligt Rikets Ständers i ofvanberörde skrifvelse den 18 Oktober 1848 uttryckta
önskan, blifvit utarbetadt efter den plan, alt sammanhang bibehållits emellan Kyrkans
calendarium och nämnde texter, de der ock äro ämnade att begagnas jemte de nu
påbjudna, har detsamma redan vid 1851 års riksdag varit lill granskning meddeladt
Pi •este-Slåndet, hvars omdöme om förslaget finnes ultaladt i dess för.enämnde underdåniga
skrifvelse af den 11 Augusti 1851. Efter det deruti afgifna utlåtande öfver
de allmänna åsigter och grundsatser, som Koinmitterade ansett sig böra följa vid utförandet
af dem lemnade uppdrag, äfvensom öfver de i anledning deraf från Rikets
Konsistorier inkomna påminnelser, yttras; ”Preste-Ståndet har trott sig böra taga håde
Kommitterades förslag och Konsistoriernas omdömen i noggrannt betraktande och måste
i afseende på det förra vitsorda, att Koinmitterade med stor trohet mot grundsatserna,
med den oförtrulnaste uppmärksamhet och med en fyndighet och skicklighet,
sorn förtjena det mest odelade erkännande, föreslagit de nya texterna. För PresteStåndet
har det varit en verklig tillfredsställelse att med de gamla texterna jemföra
de nya och förvissa sig om ändamålsenligheten af de sednare. Denna ändamålsenlighet
tillkommer i allmänhet lika mycket de nyvalda aftonsångs- som de nyvalda högmessotexterna.
I det gjorda urvalet förråder sig lika mycken praktisk förfarenhet i Kyrkans
angelägenheter, som ett varmt christligt sinne och en grundlig theologisk insigt. Valets
förträfflighet skall först då för en större allmänhet blifva fullkomligen uppenbar, när
de nyvalda texterna bredvid de gamla framläggas icke blott såsom hittills skett i citationer
af bibelställena, utan i fullständig text. Preste-Ståndet hyser den vissa öfvertygelsen,
att en sådan textbok skall i ännu rikligare mått än den gamla evangeliiboken
varit det, blifva en källa för god christelig insigt och uppbyggelse.”
140
Expeditions- U Isko Hels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 69.
Några få anmärkningar emot vissa delar al Kommillerades förslag har likväl
Preste-Ståndet ansett vara af den vigt, alt Ståndet hos E. K. Maj:t gjordt underdånig
framställning om ändringar i följande afseenden:
l:o. Då Kommitterade lill aflonsångslexler för Trinilatis-liden under den ena
årgången föreslagit de 11 första Kapitlen af Romarbrefvet, fördelade på de särskilda
söndagarne i en af Kommitterade uppgifven ordning; till hvilket förslag ock hörde,
alt under de år, för hvilkas trinitatis-tid Romarbrefvet blifvit bestämdt att vid aftonsångerna
i sammanhängande följd utläggas, de aflonsångstexter, hvilka till följd af inträffade
Röne- eller mindre Helgdagar icke kunde på de söndagar, de egentligen tillhörde,
blifva begagnade, hvar för sig skulle nästföljande söndag, tillsammans med dennas
aftonsångslext, läsas och förklaras; men det något år hände att evangelium om
yttersta domen komme alt tillhöra 23:dje Söndagen efter Heliga Trefaldighetsdag, då
ock motsvarande aftonsångslext borde begagnas, skulle det inträffa, att det af Kommitterade
lill användande nämnde söndag föreslagna slutet af Romarbrefvets 11 Kapitel
blefve under sådana år obegagnadt. Enär della förhållande, i anseende till det andrika
slutet af berörda Kapitel, deri de svårigheter upplösas och försonas, hvilka i de
närmast föregående Kapitlen förekomma, icke vore önskvärdt och icke eller kunde
antagas hafva varit Kommitterades mening, har Preste-Ståndet, till undanrödjande af
denna olägenhet, föreslagit att, vid det förutsedda fallet, det för 23:dje Söndagen efter
Heliga Trefaldighetsdag föreslagna stycket af Romarbrefvet må, tillsammans med de
näst föregående, på 22:dra Söndagen efter Trefaldighetsdag såsom aftonsångslext läsas
och förklaras.
2:o. Då begagnandet af Rom. 1: 18—32 såsom aftonsångslext på 2:dra Söndagen
efter Trefaldighetsdag möll betänkligheter samt till och med kunde gifva anledning
till öfverträdelse af 2 Kap. 2 § Kyrkolagen, hvilket allt undanröjdes, om texten
alslutades med 25 versen, har Preste-Ståndet i underdånighet hemställt, att till altonsångstext
å omförmälda söndag måtte begagnas allenast 18—25 vv. af nyssnämnde
Kapitel, och att nästföljande söndag måtte till aftonsångslext erhålla början af Romarbrefvets
2:dra Kapitel.
3:o. Aftonsångstext på 4:de Söndagen efter Trefaldighetsdag, uti 2:dra årgången,
har Preste-Ståndet ansett kunna blifva icke blott Rom. 14: 1—13, såsom Kommitterade
föreslagit, utan Rom. 14: 1—18, enär de sisla fem verserna ega sammanhang
med de föregående och innehålla ord, som i alla hänsenden förtjena att bland cbrist
liga
menigheter betraktas och utläggas.
4:o. Den af Kommitterade för 12:te Söndagen efter Trefaldighetsdag föreslagna
högmässotext, Marc. 5: 1—20, eller den utförliga berättelsen om Jesu under på en i
de Gadareners engd sig uppehållande, af den orene anden besatt man, har af Preste
Ståndet
ansetts innehålla åtskilligt, som väcker tvifvel om tjenligheten af dess användande
såsom text, i anledning hvaraf Ståndet föreslagit dess utbytande mot Math.
15: 29—31.
5:o. Af enahanda anledning eller att en del af den för 15:de Söndagen efter
Trefaldighetsdag föreslagna aftonsångstext 1 Cor. 7: 17—35 är mindre tjenlig att såsom
predikotext begagnas, har Preste-Ståndet hemställt, att endast 29—31 vv. af sistnämnda
Kapitel må anvisas såsom aftonsångstext på denna söndag.
6:o. Då, beträffande den för 22:dra Söndagen efter Trefaldighetsdag, 2:dra årgången,
föreslagna högmässotext, Marc. 4: 22—25, den 21:sta versen synes ej böra
skiljas från de följande, helst densamma är medelst en causalpartikel förbunden med
den 22:dra, har Preste-Ståndet tillstyrkt, att denna pericop må börjas med 21:sta versen.
Expedilions-Ulskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 69. 141
Slutligen är
7:o. Vid aflonsångstexten på 26:le Söndagen efter Trefaldighetsdag, enligt Kommitterades
förslag, Uppenb. 20: 1—15, vordet anmärkt, att de första 10 verserna, såsom
i och för sig mörka och ofta lagda till grund för en föga magtpåliggande, icke
sällan förvillande lära, ej väl lämpa sig till predikotext; hvadan och enär, det till dagen
hufvudsakligen hörande innefattas i 11—-15 vv., Preste-ståndet ansett sig böra tillstyrka,
att blott dessa måtte komma att utgöra nämnde Söndags aftonsångstext.
Efter den granskning af nämnda förslag, som Rikets Ständer deråt egnat, hafva
Rikets Ständer ansett sig ej kunna annat än instämma ej mindre uti det omdöme öfver
förslaget i allmänhet, som Preste-Ståndet, på sätt ofvan förmäles, afgifvit, än ock
uti dess samtlige deremot framställda nyss uppräknade, efter Rikets Ständers förmenande,
tillräckligt motiverade anmärkningar; äfvensom Rikets Ständer fullkomligt gilla
Kommitterades förfarande, att dels för Långfredagen, då enligt gammal, på Kyrkolagens
2 Kap. 8 § grundad praxis, såsom ständig predikotext hegagnats Passionshisloriens
båda sista akter, hvilka af ingen annan text kunna fullt ersättas, icke föreslå någon
ny sådan, dels ock, af likartade skäl samt till följd af åberopade lagrum, icke för
söndagarrie i fastan uppställa några nya aftonsångstexter.
I fråga åter om sältet för de sålunda föreslagna nya texternas införiifvande
med vår nuvarande lilhurgie, torde sådant icke låta sig göra alldeles utan någon förändring
i gällande högmässo-ritual. Då nemligen det förslag om nya predikotexlers utväljande,
hvilket vunnit Rikets Ständers godkännande och löranledt deras underdåniga
skrifvelse i ämnet til! Eders Kongl. Maj:t, innehöll den närmare bestämning, att de nya
texterna borde vara ordnade efter en viss plan och i ett visst sammanhang med hänsigt
till Kyrkans calendarium och årliga högtider, samt de nya texterna äro ämnade
att jemte nu påbjudna begagnas, lärer häraf desto heldre få dragas den mening, att
de gamla pericoperna, med hvilka Kyrkans calendarium så oskiljaktigt sammanhänger,
böra qvarstå oförändrade och förblifva sina gamla sön-och högtidsdagars egentliga evangelier
och epistlar, som, på sätt Kommitterade, i sitt, förslaget åtföljande, underdåniga
betänkande utvecklat, ett försök i motsatt riktning skulle vara fiendtligt mot den Lutherska
kyrkans lilhurgiska principer och, genom alt beröfva de särskilda kyrkliga dagarne
deras redan gifna individuela karakter, leda till upplösning af den kyrkoårets
enhet, fasthet och sammanhållning, som den Lutherska församlingen af ålder bevarat
såsom en ovärderlig skatt. Men för genomförandet af berörde grundsats, — i enlighet
med hvilken de nya pericoperna endast korrime att anses, på sätt de ock i Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse benämnas, såsom predikotexter, de der blifvit utsedda
för alt utbilda vårt redan för handen varande pericopsystem och således blott åsyftar
att, hvar för sig, låta den tillhörande dagens af de gamla pericoperna bestämda hufvudlherna
från nya • sidor blifva homiletisk! utfördt och betraktadt, — är det nödigt
att genom de nya pericopernas ställning och framträdande i culten det blifver synligt,
att desamma äro de gamla underordnade; och sådant kan åter endast ske derigenom,
att all den i egentligaste mening lilhurgiska betydelse och användning, som af ålder
inom gudstjensten tillkommit de gamla pericoperna, för framtiden varder åt dem förvarad,
så att de bl i Iva fasta, årligen återkommande texter, för den bibliska föreläsningen
frän altaret; och de nya deremot, i sträng öfverensstämmelse med sin bestämda
karakter af predikotexter, endast komma att på predikstolen, lill omedelbart bruk för
predikan, uppläsas; helst i annat läll, och vid det förhållande, att, enligt nu gällande
ritual, det endast är episllarne, hvilka begagnas såsom altartexter, det skulle inträffa,
alt de i lithurgiskt hänseende förnämsta bland de gamla pericoperna, nemligen evangelierna,
komme att, tvärt emot hvad önskvärdt och nödigt är, under två år af tre all
-
142 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 69.
deles försvinna ur lithurgien. Den obetydliga förändring i nu varande högmässo-ritual,
som häraf blifver en följd och består deruti alt, på sätt icke allenast hos oss före antagandet
af 1811 års handbok egde rum, utan äfven inom andra christiina samfund,
hvilka för oss ega någon lithurgisk betydelse, är brukligt, dagens evangelium lika väl
som episteln, för altaret uppläses, tveka Rikets Ständer desto mindre att för sin del
bifalla, som det lärer vara af alla sakkunniga insedi och erkänt, alt den genom nu
gällande handbok införda förändring i omförmälda hänseende innefattar ett verkligt
lilhurgiskt misstag.
Beträffande den ordning, i hvilken de gamla evangeliernas uppläsande skulle förekomma
samt de i sammanhang dermed stående förändringar i högmässo-ritualet, hvilka
med anledning deraf lämpligen borde ega rum, föreslå Kommilterade alternativt,
antingen att l:o i stället för det trefaldiga ”Helig”, hvars plats vid sjelfva gudstjenstens
början, enligt hvad ofta skulle blifvit anmärkt, vore både principvidrig och
ohistorisk, måtte träda en annan enklare, såsom inledning till syndabekännelsen mera
passande, måhända hufvudsakligen biblisk allocution, efter hvilken skulle följa 2:o Syndabekännelsen,
med 3:o ”Herre förbarma dig öfver oss” etc. och 4:o ”Ära vare Gud i
höjden”, i den utvidgade form, som i handboken före 1811 förefanns, hvarefter 5:o
församlingen skulle såsom responsorium uppstämma den i Irsta versen af Psalmen N:o
24 innehållna omskrifningen af englasången. Härpå skulle sedan omedelbarligen följa
6:o ”Herren vare med eder’’ jemte collecten och 7:o episteln samt, först efter dess
läsning, 8:o gradualpsalmen, så att denna, enligt sin rälla ursprungliga bestämmelse,
blefve inledning lill 9:o evangeliet, efter hvars afhörande först 10:o tron rätteligen
bekännes:
eller ock, derest denna ordning skulle' anses innebära en allt för stor rubbning
af det, som för närvarande är stadgadt, den ändring, att collecten och episteln ställas
före gradualpsalmen, hvilken sedan skulle efterföljas af evangeliet med tron; hvarvid
då äfven den i Kommitterades tanke så lämpliga versen: ”Allena Gud i himmelrik”
m. m. kunde, om man så nödvändigt önskade, efter ”Ära vare Gud” undvaras, helst
om det sistnämnda icke läses, utan sjunges.
Rikets Ständer, som af skäl, hvilka här nedan i fråga om antagandet af ny
kyrkohandbok närmare utvecklas, funnit sig icke kunna gilla den större förändring i
högmässo-ritualet, som Kommitterades förra alternativ innefattar, utan trott en dylik
rubbning böra inskränkas till sådana nödvändiga anordningar, som blifva en följd allenast
af återinförandet af evangeliets läsning från altaret, hafva i sådant afseende, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kommitterades sednare alternativ, ansett ändamålet
kunna ernås derigenom, att den s. k. gradualpsalmen sjunges, pä sätt fordom skett,
näst efter epistelns läsning; att derefter läses evangeliet och till sist tron, samt att, till
följd af gradualpsalmens förflyttning från dess nuvarande plats, församlingen efter ”Ära
vare Gud i höjden” etc., skulle såsom ett responsorium sjunga l:sta versen af psalmen
N:o 24: ”Allena Gud i himmelrik” m. m. och derpå följa den vanliga allocutionen:
”Herren vare med eder” o. s. v. i enlighet med nu gällande ritual.
Alt genom en sådan anordning den olägenhet uppstår, att hvart tredje år, då
de gamla predikotexterna skola användas, samma evangelium kommer att uppläsas både
från altaret och från predikstolen, hafva Rikets Ständer icke förbisett. Då det emellertid
icke lärer kunna undvikas, hysa Rikets Ständer desto mindre betänklighet alt
låta dervid bero, som, på sätt nyss blifvit erinradt, förhållandet är enahanda inom andra
Lutherska församlingar.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 69. 143
Vidkommande deremot förslaget till nya collecter och böner, hvilket Kommilterade
utarbetat till följd deraf, alt sådant hörde till det dem lemnade uppdrag och hvilket förslag
innefattar en collect och en bön för hvar och en af följande högtids-cykler, nemligen
Advenlstiden, Jultiden, Trettondedagstiden, Fasllagsliden, Påsktiden, Pingsttiden, Trelaldighelstiden
till och med 23:dje Söndagen, samt Trefaldigbetstiden från och med 24:de
Söndagen; så hafva ej mindre Kommilterade sjelfva, än äfven det vid 1851 års riksdag
församlade Preste-Ståndet ansett eli sådant förslag öfverflödigt samt att de gamla collecterna
och bönerna kunde bibehållas. Då det icke lärer kunna bestridas, att de nu brukliga collecterna
och bönerna, af hvilka de förra äro af en ganska hög och vördnadsbjudande kyrklig
ålder, i allmänhet äro lill sitt innehåll på en gäng enkla och rika på den bönens och christliga
ödmjukhetens och förtröstans ande, som icke så lätt ingår i nyare lilhnrgier; då det ålen
afgjord, af alla sakkunniga erkänd sanning, att pä det lilhurgiska området allt gammalt,
när det annars är godt, har, blott derföre att det är gammalt, ett bestämdt företräde
framför det nya ; då vidare de äldre pericoperna, hvilka mycket tydligt afses i
de föreslagna nya predikotexterna och med hvilka de gamla collecterna och bönerna
hafva ett nära sammanhang, skulle, enligt det bär ofvan, af Rikets Ständer biträdda
förslaget, bibehållas såsom årliga altartexter; då alltså antagandet af de nya predikotexterna
icke i någon mån förhindras genom bibehållandet af de gamla collecterna och
bönerna: och då slutligen något afseende torde, när det utan skada för saken kan ske,
böra fästas vid det missnöje, hvarmed allmogen, efter hvad Bonde-Ståndets vid 1848
års riksdag i förevarande ärende till E. K. M:l aflålna underdåniga skrifvelse låter förmoda,
skulle möta det ifrågavarande förslaget, om allmänheten lill följd deraf skulle
nödgas köpa nya evangelii-böcker, en nödvändighet, som uppstod derest nya serier af
collecter och böner infördes; hemta Rikets Ständer af dessa skäl tillräcklig anledning
att för sin del besluta bibehållandet af nu brukliga collecter och böner.
Slutligen anse sig Rikets Ständer böra i underdånighet tillkännagifva, att Rikets
Ständer, i fråga om den lämpligaste form, hvari de nya texterna kunna sättas i församlingens
händer, dela den af Preste-Ståndet uti meranämnde underdåniga skrifvelse
den 11 Augusti 1851 uttalade åsigt, att nemligen dels ett officielt och normalt aftryck
af texterna, likväl endast citerade till sina bibelställen, kungöres i Svensk Författningssamling,
dels att äfven, i öfverensstämmelse med hvad Kommitterade föreslagit, de nya
texterna genom tydliga citationer anvisas i de års-almanachor, då de skola begagnas;
och lärer då sannolikt, med den spridning, som Nya Testamentet numera i fäderneslandet
lyckligen vunnit, ingen sakna tillgång till de nya texterna; hvaremot särskilda
aftryck af desamma icke i någon lorm torde böra af Kyrko-styreisen besörjas utan
kunna öfverlemnas åt den enskilda spekulationen.
På grund af hvad sålunda är vordet anfördt, få Rikets Ständer i underdånighet
förklara, att Rikets Ständer, vid granskning af det dem nådigst meddelade förslag lill
2:ne nya årgångar predikotexter, icke funnit detsamma föranleda till andra anmärkningar
än alt:
1:0. Under de år då evangelium om yttersta domen kommer att tillhöra 23:dje
Söndagen efter 11. Trefaldighetsdag, och, till följd deraf, den samma evangelium motsvarande
aftonsångslext skulle komma att uttränga det i nya förslaget till aftonsångstext
anvisade slutet af Romarbrefvets ll:te Kapitel, eller verserna 25—36, dessa verser,
kunde, tillsammans med de nästföregående, pä 22:dra Söndagen efter Trefaldighetsdag
såsom aftonsångslext läsas och förklaras;
2:o endast 18—25 versarne af Romarbrefvets Esta Kapitel, på 2:dra Söndagen
efter Trefaldighetsdag, uti första årgången, till aftonsångslext torde böra begagnas;
3:o till dylik text å 4:de Söndagen eiler Trefaldighetsdag, i andra årgången,
torde böra anvisas Rom. 14: 1—18;
\
144 Expeditions-Utskotlels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 69-
4:o till högmässotext ä 12:te Söndagen efter Trefaldighetsdag, andra årgången,
kunde antagas Matth. 15: 29—31;
5:o andra årgångens aftonsångslext å 15:de Söndagen efter Trefaldighetsdag
torde böra utgöras endast af l Cor. 7: 29—31;
6:o till högmässotext å 22:dra Söndagen efter Trefaldighetsdag, andra årgången,
kunde anvisas Marc. 4: 21—25; och
7:o aftonsångstexten å 26:te Söndagen efter Trefaldighetsdag, andra årgången,
torde böra utgöras endast af Uppenb. 20: 11-—15;
men att Rikets Ständer deremot i underdånighet anse, det de hittills i församlingen
brukliga, lill episllarne och evangelierna hörande collecter och böner må vid gudstjensten
fortfarande bibehållas; — hemställande Rikets Ständer härjemte i underdånighet,
om icke i öfverensstämmelse med Preste-Ståndets här ofvan omförmälda åsigt publikationen
af de nja texterna lämpligast kunde ske genom Svensk Författningssamling och
genom anvisning lill desamma, medelst citation af bibelställena, införd i de års almanachor,
då de skola begagnas, samt att, derest de sålunda föreslagna nja predikolexterna
varda af E. K. M:t till begagnande i nåder anbefallde, den ändring i nu gällande
högmässo-ritual måtte varda föreskri Iven, att sedan presten sjungit eller läst:
“Ära vare Gud“ m. m., församlingen sjunger Esta versen af psalmen 24: “Allena
Gud i himrnelrik“ etc., hvarpå följer “Herren vare med eder11; äfvensom att, sedan
episteln blifvit läst, sjunges en gradualpsalm, och derefter läses eller sjunges af presten
dagens af ålder nyttjade evangelium, samt häruppå tron o. s. v., i enlighet med nu
varande ritual.
Beträffande sedermera det andra af de utaf E. K. Maj:t till Rikets Ständers bepröfvande
öfverlemnade förslag, eller det till ny kyrkohandbok, deraf tryckta exemplar
blifvit lill lliks-Ståndens ledamöter utdelade, hafva Rikets Ständer, i hvad först angår
anledningen till detta förslag, inhemlat af handlingarne i ämnet, att å olika lider, mellan
åren 1844 och 1851, till E. K. M:t ingi!vits flera särskilda, af ett större eller
mindre antal personer från de nordligare länen undertecknade underdåniga ansökningar,
innehållande klagomål öfver förmenta fel och villfarelser i vår kyrkas handbok,
psalmbok och kateches, — klagomål, hvilka, der de blifvit mer eller mindre utvecklade,
riktats hufvudsakligen dels emot dop-akten, hvari, enligt sökändernas förmenande,
“lagen blifvit så inblandad, att evangelii nåd i Christo alldeles bortskymdes", och hvarvid
afsägelsen af djefvulen samt korstecknet genom 1811 års handbok obehörigen uteslutits;
dels emot nattvards-ordningen, i afseende hvarå förnämligast anmärkts, att
bindenyckeln skulle “vara borttagen vid skriftermålet och ingalunda ersättas genom
den vilkorliga absolutionen" — i anseende till hvilket allt kfaganderne anhållit, att E.
K. M.t antingen täcktes medgifva dem bruket af den gamla handboken af år 1693,
den gamla katechesen af 0. Svebilius och den gamla psalmboken vid allmän och enskild
gudstjenst eller ock i nåder ville ålägga rikets Biskopar och Presterskap alt utarbeta
nya kyrkoböcker, lika goda som de gamla, eller, i händelse sådant icke kunde
beviljas, tillåta klaganderne att utträda ur den Svenska statskyrkan och bilda en egen
församling samt förse sig med sådane lärare, som, delande deras tro och öfvertygelse,
kunde vara hugade att räcka dem sin tjenst; att vidare E. K. M:ts Justitie-kanslcr i
början
Expe(lilions-UlskoHels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 69.
145
början af år 1851 lill E. K. M:t inkommit med en allmän framställning angående det
så kallade läseriets upphof och beskaffenhet samt de tjenligaste medel, hvilka kunde
vara' att deremot använda; uti hvilken skrift Justitie-kansleren i underdånighet hemställt,
bland annat, att någon eftergift kunde göras å Kyrkans sida beträffande de
gamla böckerna, så att, när i någon församling personer, till följd af betänkligheter
i afseende på den antagna psalmbokens eller handbokens öfverensstämmelse med den
rena evangeliska läran, alhölle sig från den allmänna gudstjensten eller från nattvardens
anammande, eller vägrade att låta sina barn i föreskrifven ordning af Preslerskapel
döpas, vederbörande Kontrakls-prost, under vissa vilkor, kunde tillåtas förordna,
alt inom den församling, der sådana företeelser egde ruin, under en tid af högst fern
år, hvarannan Söndag eller Högtidsdag, andra psalmer icke skulle få vid allmänna
gudstjensten i kyrkan nyttjas, än sådane, som jemväl igenfunnes i den gamla psalmboken,
äfvensom bestämma ett visst antal Söndagar, jemte de tillfällen i öfrigt, då
nattvardens utdelande till ifrågavarande personer finge ega rum, med begagnande af den
före år 1811 gällande handbok, hvarjemte det skulle tillåtas, att barn till sådane föräldrar,
som af ofvannämnde anledning skiljt sig ifrån den öfriga församlingen, finge af
preslerskapet döpas enligt samma äldre handbok; och bar E. K. M:t, efter att hafva
från Ko nsistorierna i Hernösand, Upsala och Lund infordrat utlåtanden öfver de först
inkomna framställningarne i omförmälda ämne, remitterat handlingarne rörande detsamma
till det år 1851 församlade Preste-Slåndet för att yttrande deruti afgifva. I
anledning häraf har bemälda Riks-Stånd uti underdånigt utlåtande till E. K. M:t, jemte
det Ståndet ej mindre upptagit och sökt vederlägga de af ofvannämnde klagander emot
vår kyrkas böcker gjorda beskyllningar för irrlärighet, än äfven sökt ådagalägga olämpligheten
af Justitie-kanslerens ofvanberörde förslag samt omöjligheten för kyrkan att
tillfredsställa alla sådana anspråk, åt hvilka Justitie-kansleren sökt att bereda eftergifter,
likväl, under erkännande att de nya kyrkoböckerna bära spår af en, uti beskaffenheten
af den oroliga tid, som gaf upphof åt vår kyrkas handbok och kateches, grundad
mindre noggrann uppfattning af lärobegreppet samt på många ställen lida af matthet
och oordning i tanke, svaghet och torrhet i uttryck, hvilka brister Preste-Ståndet likväl
ansåg hafva blifvit af klandret öfverdrifna, i underdånighet hemställt, det E. K. M:t
täcktes i nåder uppdraga en revision af kyrkohandboken åt skicklige män samt, sedan
dessa med ett förslag blifvit färdige, i nåder föranstalta dess allmängörande och anbefalla
kyrkliga myndigheter samt tillåta allmänheten att underkasta detsamma den
granskning, som borde föregå dess fastställande; hvaremot Preste-Slåndet i afseende
på katechesen utbad sig att få inkomma med särskildt underdånigt utlåtande. Med
bifall till berörde framställning behagade E. K. M:t, genom nådig skrifvelse den 9 Juli
1852, förordna att en ny redaktion af kyrkohandboken skulle uppgöras utan alt denna
boks innehåll hufvudsakligen förändrades, hvilket arbete i nåder uppdrogs åt en Kommitté.
Denna inkom den 6:te Februari 1854 med underdånigt förslag i ämnet, hvilket
förslag vid riksdagen samma år öfverlemnades till granskning af Preste-Ståndet,
och hafva i anledning af samt i närmaste öfverensstämmelse med de af Preste-Ståndet
dervid framställda anmärkningar, Kommitterade utarbetat ett nytt förslag till Kyrkohandbok,
hvilket vid sistlidna riksdag undergått ytterligare granskning af Preste-Ståndet
och derefter af E. K. M:t blifvit Rikets Ständer förelagdt.
Den lörsta och egentliga anledningen till det ifrågavarande förslaget är således
att söka i de ofvan omförmälda klagomålen från en del personer, hvilka söndrat sig
från församlingen eller äro på väg att göra det; och hafva vid sidan häraf gjort sig
gällande de inför E. K. M:t af Preste-Ståndet uttalade anmärkningar om bristfalligheter
i nuvarande handbok.
Bilt. till B. St. Prat. 4859 & 4860. 40 Sami. 4 Afd. 19
146
Exp e (lilio n s- Uts k o t tets Förslag lill underd. Skrifvelse JS:o 69.
Nu ehuruväl återvinnandet till kyrkan af ett antal med dess ritus missbelåtne
personer mäste erkännas vara ett vigligt och eflersträfvansvärdt mål, torde dock, vid
valet af dertill föreslagna medel, höra dels tagas i betraktande hvad utsigt dessa må
erbjuda till ernående af det med dem afsedda ändamålet, dels ock fästas afseende på
önskningarne hos den vida större del af församlingen, som är belåten med det beståndande
och för hvilken en förändring deri skulle utgöra en verklig öfverraskning. I
det förra hänseendet betvifla Rikets Ständer, huruvida det åsyftade ändamålet kan vinnas
genom de mindre eftergifter och jemkningar, det nya bandboks-förslaget innefattar,
enär den söndring, som under sednare årtionden visat sig inom Svenska församlingen
och mest bestämd framträdt i de Norrländska lönen, rörer sig kring vigtiga punkter i
den evangeliska läran, i hvilka man icke till fullo kunnat gifva de missnöjde rätt. De
skola vid granskningen af det nya handboks-förslaget snart upptäcka, att t. ex. vid
döpelsen deras anspråk i afseende pä kors-lecknets användande och djefvul ens afsvurjande
blifvit lemnade utan afseende, och vid absolutions-formuläret i det allmänna skriftermålet,
att botfärdighet ingår såsom vilkor för syndaförlåtelse; och långt ifrån att
lugnas eller qvarhållas, skola deras rop på de gamla kyrko-böckernas återinförande
stegras, etler skola de verkställa sitt hot att utträda ur kyrkan och bilda en egen
församling.
Hvad åter angår den öfriga församlingen, hysa Rikets Ständer den öfvertygelsen
alt den ifrågasatta reformen icke kan påräkna bifall, utan tvärtom skall mötas med
missnöje af den stora allmänheten eller af de församlingens medlemmar, hvilkas omdöme
kan anses förtjena alseende, enär, sä vidt Rikets Ständer kunnat erfara, någon
allmännare obelåtenhet med nu gällande handbok icke låtit sig förnimma eller något
ogillande af densamma gifvit sig tillkänna på sådant sätt, att det kan med fog antagas
såsom ett allmännare uttryckt yrkande på större eller mindre förändringar i den ordning,
sorn vid den allmänna Gudsljensten och öfriga kyrkliga handlingars offentliga
förrättande bör iakttagas.
Med tillämpning af den grundsats, Kommilterade sjelfve uttala, att hvarje liturgisk
förändring, sorn icke framkallas af ett allmännare insedt och erkändt behof, bör
undvikas, skulle Rikets Ständer redan i det nyss anförda hafva giltig anledning att afstyrka
antagandet af nämnda förslag. Det torde nemligen på goda grunder kunna
ifrågasättas, huruvida vår tid, i anseende till den oro och söndring, som inom Kyrkan
uppenbara sig, må anses lämplig och passande för reformer af ifrågavarande art. Äfvenså
lärer det icke kunna påstås, att enahanda skäl till förändrad redaktion afKyrkohandboken,
som i fordna tider stundom föranledt dess omarbetning, nu förefinnas.
Att den, som sednast egde Hirn och af hvilken nu gällande handbok uppstod, hade
sitt berättigande tili tidebvarfvets smak och språkets vunna odling, derom öfvertygas
man vid jernförelsen med den ett århundrade derförinnan författade handbok. Förhållandet
kan icke sägas nu vara enahanda. Och om äfven, på sätt Preste-Ståndet i
dess förenämnda underdåniga skrifvelse erinrat, mer eller mindre grundade anmärkningar
blifvit gjorda i afseende å de ”mindre säkra litlnirgiska principer, hvarpå de i
1811 års handbok intagne förändringar befinnas grundade”, och derpå alf, ”vid val af
ord och uttryckssätt icke öfverallt tillräcklig Varsamhet och full bestämdhet” iakttagits,
sä har likväl sådant ej haft något verksammare inflytande på den allmänna meningen,
utan stadnat hos den del af Presterskapet och andra mera kyrkligt sinnade personer,
som derom tagit kännedom. Den stora allmänheten fäster vid de uttryck, hon nu i
sin andakts utöfning använder och med hvilka hon länge uttalat sina högsta andliga
behof och önskningar, alldeles samma betydelse, som vid dem man nu vill sätta i deras
ställe. Icke eller har det ännu kommit derhän att 1811 års handbok hunnit blifva
Expedilions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 69.
147
för gammal för vår tids språkodling eller stötande för dess bildade smak och de anmärkningar,
som syfta ditåt, gälla uteslutande de ställen, der sjelfva bibeltexten citeras.
Men då en ny öfversättning af den Heliga Skrift länge varit å bane och snart
torde kunna förväntas, synes man icke böra gå densamma i förväg, utan åtminstone
uppskjuta handbokens omarbetning, till dess det nya bibelverket erhållits.
De åsigter, Rikets Ständer sålunda uttalat, hafva, vid granskning af hvarje särskild
del af det nya förslaget, Rikets Ständer för sin del funnit ega full tillämplighet.
Den vigtigaste förändring, Kommitterade föreslagit, torde varif den af handbokens lista
kapitel, enkannerligen inledningen till den allmänna högmässo-gudstjenslen. Rörande
denna förändrings lämplighet har den största meningsskiljaktighet yppat sig ibland de
sakkunnige personer, hvilka haft tillfälle att i ämnet sig yttra och Rikets Ständer hafva
redan deri funnit ett stöd för sin åsigt, att det gamla rilualet utan skada kan bibehållas.
Ytterligare skäl härför hemtas äfven af den omständigheten att, ehuru Kommitterade,
i likhet med många andra, erkänt riktigheten af den lithurgiska grundsats, alt
”Syndabekännelsen” alltid varit och mäste vara att betrakta såsom den egentliga och
rätta början af högmesso-gudstjensten samt att det högstämda låf, som börjas med
orden ”Helig, Helig, Helig, Herre Gud,” och hvilket utgör ett lilhurgiskt stycke för sig,
har sin rätta plats först längre fram i messan, det nu ifrågastälIda förslaget likväl med
frånträdande af samma princip, låter Gudstjeristen inledas med nämndes, k. ”trisagion”,
om än i förkortad form. Detta sammanjemknings-försök lärer emellertid icke tillfredsställa
någondera meningen, helst de ord, som bilda öfvergången till den derpå följande
syndabekännelsen, nemligen: ”Inför Honom äro vi församlade till att hålla vår Gudstjenst”
o. s. v., ingalunda innehålla det höga allarspråk stället kräfver. Utom denna
förändring och den, som, på sätt ofvan är vordet omförmäldt, skulle blifva en följd af
nya predikotexters antagande, innehåller förslaget i nu afbandlade kapitel ingen annan
väsentlig rubbning i det äldre rilualet, än i afseende på några s. k. responsorier eller
vexelsånger mellan presten och församlingen, hvilka, såsom ledande till en icke påkallad
förlängning af Gudstjensten, Rikets Ständer för sin del Icke kunna tillstyrka.
Då således, enligt Rikets Ständers förmenande, den föreslagna ändringen i handbokens
förnämsta lithurgiska stycke, eller högmesso-ritualet, icke bör ega rum, samt de
i öfriga kapitel af det nya förslaget förekommande redaktions-förändringar, om hvilkas
företräde framför nu gällande formulär likväl meningarne äfven inom rikets Presterskap
äro ganska delade, finnas vara af mindre betydenhet, hafva Rikets Ständer stadnat
i den åsigt, att inga dylika partiela förändringar i handboken böra ega rum,
ehuru, hvad 2:öra Kapitlet i densamma beträffar, Rikets Ständer icke kunna undgå att
erkänna, del ju Kommitterades förslag innehåller en mängd anderika och goda böner,
hvilkas införande till bruk i den offentliga andakten icke möter annat hinder, än att
de i uttryck och framställningssätt sakna den öfverensstämmelse med det öfriga ritualet,
hvilken Rikets Ständer ansett vara värd att bibehållas.
Ett undanlag från det nu anförda bildar — oberäknadt det ofvan förutsedda
fallet att evangeliet skulle under högmesso-gudstjensten uppläsas från altaret — 7:de
Kapitlet i Kommitterades förslag, handlande om enskild skrift, enligt Kongl. Förordningen
den 4 Maj 1855 och ämnadt att intaga den plats, som i nu gällande handbok
inrymmes åt 10:de Kapitlet, hvilket handlar om sådan kyrkoplikt, som genom en annan
Kongl. Förordning af samma dag blifvit alskaffad ; och hafva Rikets Ständer funnit
denna del af Kommitterades förslag stå i full öfverensstämmelse med de i den nådiga
författningen befintliga stadganden. Då Rikets Ständer likväl ansett Preste-Ståndets
förslag till lydelse af samma Kapitel ega företräde framför Kommitterades, få Rikets
Ständer hos E. K. M:t underdånigst anmäla, att Rikets Ständer emot antagandet
148 Expeditions-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 70.
af 7.de Kapitlet utaf Kommitterades handboks-försiag, — med de ändringar PresteStåndet
i dess underdåniga skrifvelse den 14 Oktober 1857 föreslagit, i stället för
10:de Kapitlet i nu gällande kyrkohandbok, icke hafva något att påminna.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 Juni 1860.
N:o TO.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Juni 1860.
Presle-Slåndet den 13 — —
Borgare-Ståndet den 13 — —
Bonde-Ståndet den 13 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition med förslag till Förordningar,
angående dels ändring i gällande bestämmelser om ansvar
för den, som träder till eller utsprider villfarande
lära, dels ock främmande trosbekännare och deras religionsöfning.
(Lag-Utsk:s Betänkande N:o 21).
S. A. K.
Med afseende derå, alt antalet af dem, som anslutit sig till trossamfund, hvilkas
lärosatser mer eller mindre afvika från statskyrkans, i sednare tider blifvit större,
än att den i lag för sådan öfvergång stadgade påföljd af landsförvisning och förlust af
all arfsrätt här i riket rimligen skulle kunna å dem alla tillämpas, äfven om svårighet
för straffets verkställande ej mötte, samt då meningarne också numera torde vara ense
derom alt hvarken denna påföljd för affall från kyrkan längre borde bibehållas eller
något annat verldsligt straff sättas i stället, har E. K. Maj-.t, på sätt i nådig Proposition
den 27 Oktober sistlidet år blifvit meddeladf, funnit sig böra för Rikets Ständer föreslå
upphäfvandet af omförmälda lagbud medelst en Förordning, hvarigenom tillika straffet
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 70.
149
af landsflykt för utspridande af villfarande lära utbytes mot ansvarsbestämmelser, som
närmare öfverensstämma med grunderna för brollmålslagens omarbetning i öfriga delar.
Men ehuru upphäfvandet af lagens straffbestämmelser mot affall, i följd af dessa
bestämmelsers otillämplighet, i och för sig vore af vigt, har E. K. Majit derjemte ansett
det likväl icke böra förbises, att på samina gång sorn det tillätes dem, hvilka från
svenska kyrkan öfvergått lill annat trossamfund, att fortfarande i riket vistas, inträdde
ett oafvisligt behof alt genom lag bestämma deras ställning i Staten och ordna deras
förhållanden till kyrkan ; hvadan och då bland de skäl, som föranledde Rikets Ständer
att ej antaga Kongl. Maj:ts vid sednaste riksdag framställda Proposition angående en
utvidgad religionsfrihet, äfven anfördes, att det nådiga förslaget ej syntes innefatta lillfyllestgörande
stadganden för ordnandet af dissenters förhållanden och rättigheter, E.
K. Maj:t, som funnit föreskrifter i detta ämne icke böra sammanföras med ofvannämnda
ändringar i allmänna brottmålslagen, nu jemväl låtit i ett särskildt lagförslag, angående
främmande trosbekännare och deras religionsöfning, intaga sådana stadganden, som af
närvarande förhållanden påkallas och E. K. Majit icke, på grund af 89 § Regeringsformen,
anser sig böra omedelbart sjelf meddela.
Under förutsättning alt sistberörda förslag icke antoges till lag utan att jemväl
det förstnämnda förslaget godkändes, har E. K. Majit alltså, enligt 87 § Regeringsformen,
föreslagit Rikets Ständer antagande af följande författningar, nemligen:
l:o. Förordning, angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar Jör
den, som träder lill eller utsprider villfarande lära,
Till kraft och verkan upphäfves dels 1 Kapitlet 3 oell 4 §§ MissgerningsBalken,
7 Kapitlet 4 § Ärfda-Balken och 1 Kapitlet 2 § Kyrkolagen, sistnämnde lagrum,
såvidt det afser annan än Prest eller innefattar annan straffbestämmelse än den
om embelets. förlust, dels ock hvad om ansvar för villfarande lärosatsers utspridande
eljest finnes stadgadt; och lörordnas som följer:
§ I
Den,
som offentligen förkunnar eller till annans förledande annorledes utsprider
lärosatser, som mot den rena evangeliska läran stridande äro, straffes med böter från
och med femtio till och med trehundra Riksdaler eller fängelse från och med två månader
till och med ett år; dock sker ej härigenom någon inskränkning i den frihet i
religionsöfning och undervisning, som bekännare af annan lära, än den rena evangeliska,
medgifven är. ,
Varder prest beträdd med utspridande af villfarande lärosats; — derom är särskildt
stadgadt.
§ 2.
. Söker någon genom bedrägliga medel, hotelser eller löften om timliga fördelar
förmå annan till affall från den rena evangeliska läran, vare förfallen till böter
från och med ett hundra till och med tre hundra Riksdaler eller fängelse från och
med två månader till och med eli år.
Lag samma vare om någon, hvilken af föräldrar eller målsman fått sig anförtrodt
att uppfostra eller undervisa barn, som tillhör svenska kyrkan, söker under utöfningen
af sådant uppdrag bibringa barnet annan tro, än den, som med den rena evangeliska
läran öfverensstämmer.
150 Expedilions-UtskoUp.ts Förslag till anderd. Skrifvelse J\:o 70.
§ 3.
Har den, som ej är svensk medborgare, blifvit för brott, som i 1 eller 2§ sägs,
till ansvar fälld ; vare honom ej tillätet att, efter undergånget straff, i riket vistas.
§ 4.
Hvar, som till deltagande i främmande trosbekännares andaktsöfning nödgar eller
lockar den, som minderårig är, eller under hans lydnad står, och till svenska kyrkan
hörer, böle från och med tjugufem till och med två hundra Riksdaler.
§ 5.
Böterna beräknas i Riksmynt och fördelas till hälften emelian åklagaren och
de fattige. Saknar den bötfällde tillgång till böterna, skola de förvandlas till fängelse
efter de grunder, som för förvandling af böter enligt Ctsöknings-Balken stadgade äro.
§ 6.
Mål angående öfverträdelse af denna Förordning skola upptagas och afdömas
af allmän Under-Rätt, hvars utslag, der den för brott mot 1 eller 2 § tilltalade varder
ät saken fälld, underställes Hof-Rälts pröfning.
§ 7.
För villfarande lärosatsers utspridande, efter ty i 1 § sägs, må ej åtal ega rum
med mindre Domkapitlet, efter erhållen underrättelse om saken och dess sammanhang,
förklarat skäl till åtalets anställande vara för handen.
2:o. Förordning, angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning.
Med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen den 24 Januari 1781 och med ändring
af hvad för öfrigt i strid mot nedan nämnde bestämmelser finnes stadgadt; varder förordnad!
som följer:
§ 1.
Vilja Christna trosbekännare af annan lära, än den rena evangeliska, förena
sig i församling; gore derom hos Konungen ansökning och uppgifve dervid sin trosbekännelse
och församlings-ordning.
Finner Konungen, efter vederbörandes börande, skäl att ansökningen bifalla,
ege sålunda tillätet främmande tros-samfund rätt till fri religionsöfning inom de af lag
Escy e d ili o n s - UIs kottets Förslog till underd. Skrifvelse N:o 70. 151
och sedlighet bestämda gränser ; dock må offentliga kyrkobruk och andaklsöfningar endast
inom dylik församlings kyrka, bönehus eller kyrkogård förrättas.
Enahanda rätt tillkomme ock de på grund af hittills gällande författningar redan
bildade församlingar af främmande trosbekännare.
§ 2.
Församling, som i 1 § sägs, vare oförhindrad att sjelf kalla prest eller lärare.
Hvarje församling anställa såsom föreståndare en välfrejdad person, hvars vård
hennes angelägenheter anförtros kunna, och göle derom anmälan i Stockholm hos Öfverstälhållare-Embetet,
och annorstädes i riket hos Konungens Befallningshafvande.
§ 3.
Varder rättigheten lill fri religionsöfning missbrukad, eller underlåter församlingen
att iakttaga hvad i afseende å föreståndaren är i 2 § stadgadt: då må, efter Konungens
förordnande, församlingen upplösas.
§ 4.
Föreståndaren åligge att noggrannt föra de anteckningar, som af Konungen löreskrifvas;
att desamma inför Domstol, Konungens Befallningshafvande eller Öfverståthällare-Embelet
vid anfordran förete; att inom en månad efter hvarje års slut till Konungens
Befallningshafvande eller Ofverslåthållare-Einbetet aflemna förteckning å församlingens
medlemmar samt under årets lopp ingångna äktenskap eller inträffade födelser
eller dödsfall i församlingen; att på sätt, som för svenska kyrkans presterskap
är stadgadt, utfärda betyg och lill offentliga myndigheter lemna upplysningar om församlingens
medlemmar, samt att för öfrigt ställa sig till efterrättelse lag och de särskilda
föreskrifter, som af vederbörande honom meddelas.
Underlåter föreståndaren att iakttaga hvad honom enligt denna författning åligger;
straffes med böter från och med tjugo lill och med tre hundra Biksdaler eller
fängelse från och med två månader till och med ett år.
§ 5.
Innan något hus eller rum af församlingen begagnas till Gudstjenst eller andaktsöfning,
skall föreståndaren derom göra anmälan ä landet hos Kronofogden i orten, och
i staden hos Poliskammaren, der sådan finnes, men i annat fall hos Magistraten.
Vid församlingens Gudstjenst eller andaktsöfning må ej den offentliga myndigheten
i orten tillträde förvägras.
§ 6.
Ej tillätes någon munk- eller nunne-orden eller inrättande af kloster.
§ 7.
Förvärfvande af fast egendom i riket vare främmande trosbekännares församlingar,
inrättningar eller stiftelser förbjudet; dock må tillåtet främmande religionssam
-
152 Expeditions-UIs ko t te ts Förslag till underd. Siri/velse N:o 70.
fund, hvarom i 1 § sagdt är, med Konungens tillstånd förvärfva eganderält till den
jord, som för utrymme till kyrka eller kyrkogård erfordras.
Å allmänna begrafningsplatsen’ må främmande trosbekännare hädanefter likasom
hittills, erhålla lägerstad för sine döde.
§ B.
Skolor och andra undervisnings-anstalter må ej af främmande trosbekännare inrättas
eller upplåtas för andra, än bekännare af deras egen troslära eller deras barn.
Sker annorledes; varde skolan eller undervisningsanstalten stängd och föreståndaren
för densamma dömd till böter från och med femtio lill och med tre hundra Riksdaler.
Vid enahanda bot vare ock främmande trosbekännare förbjudet att vid sammankomst
till andaktsöfning af svenska kyrkans medlemmar hålla föredrag.
§ 9.
Lysning till äktenskap skall, ändå att såväl mannen som qvinnan äro af främmande
trosbekännelse, afkunnas i den till svenska kyrkan hörande församling, inom
hvars område bruden är boende; dock att lysningen, der begge äro medlemmar af
tillåtet främmande religionssamfund, al dess föreståndare utfärdas.
Vigseln må i det läll, att både mannen och qvinnan tillhöra främmande religionssamfund,
som tillåtet är, förrättas efter dess bruk. Är blott endera medlem af
sådant samfund, skall vigsel ske af Svenska kyrkans presterskap.
§ 10.
Barn af äkta makar, som begge tillhöra främmande men tillåtet religionssamfund,
må af föräldrarne uppfostras i den lära de bekänna. Är blott endera makan
medlem af sådant samfund; då skall barnet, om lädren tillhör svenska kyrkan, uppfostras
i den rena evangeliska läran. Är modren af denna lära, och har skriftligt aftal
om barnens uppfostran blifvit emellan makarne träffad t före äktenskapet och inför Konungens
Befallningshafvande eller Öfverslåthållare-Embetet uppvisadt; lände då det till
efterrättelse: har ej sådant aftal skett; vare fadren efterlåtet att uppfostra barnet i den
troslära han bekänner.
Oäkta barn, som njuter underhåll af allmänna medel, skall, änskönt föräldrarne
äro medlemmar af tillåtet främmande religionssamfund, uppfostras i den rena evan
geliska
läran.
§ 11.
Främmande trosbekännare skall ej anses oberättigad att embetsåtgärd af svenska
kyrkans presterskap påkalla; dock alt vid sådan förrättning kyrkans handbok brukas.
Med lärotvist, som kan samvetet bekymra, må prest i ty fall ej besvära: ej heller skall
han sin embetsåtgärd någon medlem af tillåtet främmande religions-samfund påtvinga.
§ 12.
De för särskilda kyrkliga förrättningar stadgade afgifter till svenska kyrkan eller
hennes presterskap eller betjening vare ej medlem af tillåtet främmande religionssamfund
-
Expeditions-Ulskottels Förslag lill unilerd. Skrifvelse N:o 70.
153
fund pligtig att gälda i annat fall, än att slik förrättning blifvit på hans egen begäran
verkställd.
§ 13.
Med de inskränkningar och undantag, som af Grundlag och denna Förordning
bestämmas eller betingas, skall ej frän skiljaktighet i christen trosbekännelse härledas
någon skilnad i Svenska medborgares rättigheter eller skyldigheter.
Är främmande trosbekännare af sådan lära, som ej tillstädjer honom att aflägga
i lag förcskrifven ed, då den erfordras; förordne Konungen, sedan Högsta Domstolen
blifvit hörd, huru förfaras bör.
§ 14.
Faller någon af från den rena evangeliska läran oell låter ej af sine själasörjares
undervisning och förmaning sig rätta, varde lian af Domkapitlet eller dess förordnade
ombud varnad. Framhärdar han ändå i sin villfarelse och önskar att från Svenska
kyrkan öfvergå till främmande religionssamfund, gore han personligen hos Kyrkoherden
i den församling, hvartill han hörer, anmälan derom till anteckning i kyrkoboken;
dock skall han ej anses från kyrkan skiljd förr, än han, efter uppnådd ålder af
aderton år, blifvit i annat i riket tillåtet religionssamfund upptagen.
Varder affälling från Svenska kyrkan upplagen i främmande religionssamfund
förr, än häri uppnått aderton års ålder och, efter undergången varning af Domkapitlet
eller dess ombud, personligen anmält hos Kyrkoherden i deri församling, hvartill han
hörer, sin önskan alt ur Svenska kyrkan utträda; vare den honom upptagit förfallen
till böter från och med femtio lill och med tre hundra Riksdaler.
Om aflallings upptagande i främmande religionssamfund skall föreståndaren för
detsamma inom två månader derefter underrätta Kyrkoherden i den församling, hvartill
den affällige hört.
§ 15-
Främmande trosbekännare, eller den, sorn till utträde ur Svenska kyrkan sig
anmält, må ej i annat fall, än Grundlagens stadgande om utöfning af Riksdagsmannarätt
föranleder, deltaga i behandling eller afgörande af frågor, som kyrkan eller den
offentliga undervisningen röra.
Innehar den, som till utträde ur Svenska kyrkan sig anmält, offentlig tjenst;
varde han derifrån skild, der ej tjensten är af beskaffenhet, alt han utan afseende å
sin trosbekännelse kunnat till densamma nämnas samt Konungen eller den myndighet,
som eger att tjensten tillsätta, finner skäligt att honom dervid bibehålla.
§ 16-
Genom denna författning sker ej någon ändring af hvad i afseende å mosaiska
trosbekännare stadgadt är.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Å/d. 20
154 Expedilions-Ulskottels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 11.
§ 17.
Böter, som i denna Förordning äro stadgade, beräknas i Riksmjnt och fördelas
till hälften emellan åklagaren och de fattige. Saknar den bötfällde tillgång till böterna,
skola de förvandlas till fängelse efter de grunder, som gälla för förvandling af böter
enligt Ulsöknings-Balken.
Rikets Ständer hafva tagit dessa nådiga förslag i öfvervägande; och som Rikets
Ständer dervid funnit desamma uppfylla anspråken på en efter tidsförhållandena lämpad
lagstiftning uti ifrågavarande hänseende, hafva Rikets Ständer bifallit E. K. Maj:ts
nådiga Proposition i ämnet; hvilket, till svar derå, Rikets Ständer härmed få hos E.
K. Maj:t i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 7 Juni 1860.
A:o 71.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni 1860.
Preste-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående rotehållares för
båtsmän skyldighet att inställa sig vid Generalmönstring.
(Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 82.)
S. A. K.
Enär uti Generalmönstrings-instruktionerna vid indelta regementena till fot, samt
indelta kavalleri-regementena, af den 16 November 1819, icke något stadgande af bö
-
Expcditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 77. 155
ter för rotehållares uteblifvande från Generalmönstring finnes intaget, hafva Rikets
Ständer ansett billigheten fordra, alt äfven rust- och rotehållare för båtsmän befrias
från de dem, för djlik försummelse uti Generalmönstrings-instruktionen med Kongl.
Flottans särskilda korpser, af den 11 September 1841, ålagda böter, hvilka ingå till
Amiralitets-Krigsinanskassan. Till stöd för denna åsigt kan jemväl åberopas, att Kongl.
Maj:t redan genom nådig Skrifvelse till Förvaltningen af Sjö-ärendena den 16 Maj 1827,
i anledning af Dess Befallningshafvandes i Calmar län anmälan om flere ruslhållares
i Södra Möre härad pliktfällande för uteblifvande från 1826 års Generalmönstring,
täckts förklara, det den rust- eller rotehållare, som genom befullmägtigadt ombud vid
Generalmönstring sig infinner, icke skall vara underkastad de i Kongl. Brefvet den 11
Februari 1744 och 1819 års Generalmönstrings-instruktion med flottornas samtlige sjötrupper
för uteblifvande stadgade böter; men då detta nådiga förklarande, såsom tillkommet
genom underdånig anmälan om ett särskildt fall, icke synes hafva föranledt
till någon allmännare tillämpning, samt det årliga beloppet af ifrågavarande böter, enligt
hvad Rikets Ständer inhemtat, uppgår till en högst obetydlig summa, och det således
för Amiralilets-Krigsmanskassan icke kan medföra någon synnerlig förlust om den
skulle blifva i saknad af berörde inkomst, få Rikets Ständer härmed hos E. K. Maj:t
i underdånighet anhålla om upphäfvande af det i 4 mom. 12 § af Kongl. Maj:ts nådiga Instruktion
af den 11 September 1841, hvarefter de till Generalmönstringars förrättande
med Kongl. Flottans särskilda korpser förordnade hafva alt sig i underdånighet rälta,
stadgade vite för rust- eller rotehållare, som antingen uleblifver från Generalmönstring,
eller kommer sedan numret är uppropadt eller dilsänder sådan fullmäktig, som icke
kan gifva nöjaktigt besked.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 Juni 1860.
156 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N;o 72.
]%:»
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni 18S0.
Presle-Ståndet den 20 — —
Borgare-Sländet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Sockneprests
befrielse från skyldigheten att åtfölja dödsfångar till
afrättsplats en.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N.o 81.)
S. A. K.
Sedan hos Rikets Ständer blifvit föreslaget att, då genom de i sednare tider
vidtagna lagstiftningsåtgärder vore bättre sörjdt, än fordom, för fångars religionsundervisning
och själavård, i det numera vid hvarje fängelse funnes för nämnda ändamål
anställd en särskild predikant, till hvars åligganden, bland annat, hörde att lill döden
bereda lifdömd fånge, församiingarnes presterskap, som, enligt § 13 i Kongl. Resolutionen
på presterskapets besvär den 22 Oktober 1723 fått sig ålagdt att beledsaga
dödsfånge till afrältsplalsen, måtte från denna skyldighet befrias, har i afseende å
delta ämne hos Rikets Ständer i betraktande kommit, hurusom, enligt nådigt Cirkulär
den 17 Augusti 1833, Kongl. Maj:!, utan upphäfvande af den genom berörde Resolution
gifna allmänna föreskrift, att lifsfånge bör till afrältsplatsen åtföljas af presterskapet
i den socken, hvarest brottet blifvit begånget, likväl särskildt i nåder stadgadt att
E. K. Maj:ts Befallningshafvande bör, då lifsfånge det hos honom uttryckligen begär,
meddela fångpredikant förordnande alt fängen till afrältsplatsen ledsaga. Ehuru således
nämnda åliggande icke i allmänhet tillhör fångpredikant, synes det likväl vara utom allt
tvifvel, att fångpredikanten eller den prestman, som vid häktet, der fången förvarats,
besörjer själavården, också i de flesta läll är den person, af hvilken den lifdömde helst
emoltager andlig vederqvickelse i sina sista stunder, och som i följd häraf är företrä
-
Expeditions- UtskoItets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 12. 157
desvis lämplig att äfven åtfölja honom till afrättsplalsen. Till ett sådant antagande föranleder
så väl den noggranna omsorg, som från samhällets sida iakllages för uppsökande
och användande lill dylika tjenster af män, hvilka för det svåra kallet besitta
erforderliga egenskaper af nit och skicklighet samt dessas under deras tjensleutöfning
vunna särskilda erfarenhet om sättet för fångars själavård, som ock isynnerhet dödsfångens
egna ställning. Under fängelsetiden, då den lifdömde brottslingen, skiljd från
alla inflytelser, som kunna förtaga verkan af samvetets röst, uteslutande är lemnad åt
sig sjelf, alt i ensamhet påminna sig felstegen och förvillelserna under det lif, han
snart skall lemna, måste, örn någonsin, denna röst göra sig gällande och behofvet af
försoning väckas. Naturligt är, att under sådana förhållanden den prestman som dagligen
är tillstädes för att meddela fången den vägledning och tröst i christendomens
sanningar, denne kan åslunda, bör, såsom hans själasörjare under beredelsetiden, framför
andra vinna hans förtroende och kärlek, samt, af sådan anledning, jemväl blifva
den, från hvars mun han i dödsstunden helst vill höra de tröstens ord uttalas, som
stärka hans mod och lifva hans hopp för evigheten.
Då således, i Rikets Ständers tanke, fångpredikant eller den prest, som beredt lången
till döden, bör genom lag få sig ålagdt att följa honom lill afrältsplatsen, anse ock
Rikets Ständer nämnda skyldighet för preslerskapet i den församling, inom hvars område
brottet blifvit begånget, icke böra jemte en lagstiftning i omförmälda syftning
lämpligen bibehållas. Ty utom det att, med afseende å förändrade tidsförhållanden,
antagas måste, alt numera den brottslige i många fall icke tillhör eller under någon
större del af sin lefnad tillhört den församling der brottet skett, och följaktligen alls
icke eller föga stått med dess själasörjare i beröring, bar äfven ett ytterligare skäl, det
nemligen, som hemtats derifrån, alt bemälda presterskap, såsom närmast intill afrältsplatsen
boende, vore lättast att tillgå och hvilket skäl kunnat till bibehållande af ifrågavarande
föreskrift i sin mån inverka, numera förlorat sin hufvudsakliga giltighet, i det
att genom E. K. Majrts nådiga Cirkulär den 30 Augusti 1859 blifvit förklaradt, bland
annat, att dödsstraff må, derest alrättsplatsen för den ort, hvarest brottet blifvit begånget,
är aflägsen från häktet, hvari den dömde förvaras, efter E. K. Maj:ts Refallningshafvandes
förordnande verkställas å annan närmare belägen afrättsplats. På grund häraf
få Rikets Ständer härigenom hos E. K. Majit i underdånighet anhålla om utfärdande
af en författning, hvarigenom sockneprests skyldighet att åtfölja dödsfånge till afrältsplatsen
ölverflyttas till fångpredikanten eller den prestman, som beredt lången till döden.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 Juni 1860.
158 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 75.
iY:o 73.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni 1860.
Preste-Slåndel den 20 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse om upphäfvande af straffarterna
prygel och dagg.
(Lag- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 11.)
S. A. K.
I anledning af derom gjorda framställningar har hos Rikets Ständer i öfvervägande
kommit, hurusom det numera, sedan uti den allmänna Criminal-lagstiftningen de
pbysiska afflictiva straffen blifvit alldeles borttagne, det ej vore följdrigtigl att desamma,
på sätt i nu gällande krigsartiklar egde rum, fortfarande bibehölles; och hafva
Rikets Ständer dervid icke kunnat förbise, att de författningar, enligt hvilka dylika bestraffningar
kunna ådömas, icke synas öfverensstämma med tidehvarfvets fordringar äfvensom
att behofvet af sådana straffarters bibehållande icke för sig eger stöd af erfarenheten,
hvilken tvertom utvisar att uti de länder, der nämnda slags straff redan
sedan lång tid tillbaka varit alskaffade, sådant utöfval någon menlig inverkan på krigstukten
och andan inom Arméen. Rikets Ständer sakna icke heller anledning till den
förmodan, att E. K. Majit varit betänkt på prygel-och dagg-straffens ersättande genom
annan bestraffning, enär, enligt hvad till Rikets Ständers kännedom kommit, upplysningar
blifvit på E. K. Maj:ts nådiga befallning infordrade, angående behöfligheten och
möjligheten af inrättandet af arrester för verkställande af bestraffningar under de tider,
då den indelda Arméen ej är uppbådad lill tjenstgöring. På grund af dessa förhållanden
och då den förändring, som rörande lämpligheten af kroppsstraff försiggått i allmänna
omdömet icke eller undfallit Rikets Ständers uppmärksamhet, men Rikets Ständer
icke anser sig kunna ingå i bedömande af frågan mot hvilka straff de nu brukliga
Expedilions-Utskottets Förslag till unden]. Skrifvelse N:o 74. 159
dagg- och prygel-straffen lämpligen böra utbytas, få Rikets Ständer, med förklarande,
alt Ril iets Stander anse bibehållandet af prygel- och dagg-straffen icke öfverensstämma
med nationens tänkesätt och tidsandans fordringar, underdånigst anhålla, det E. K.
Maj:t måtte täckas i sammanhang med förväntad omarbetning af krigsartiklarne, för
hvilken något hinder i behofvet af nödiga reformer i Criminal-lagstiftningen, efter de i
densamma vidtagna förändringar numera icke torde förefinnas, taga i nådigt öfvervägande,
om icke nämnde straffarler kunde emot andra lämpligare straff utbytas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm dea 20 Juni 1860.
M:o 74.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Juni 1860.
Presle-Slåndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i sättet
att expediera den så kallade kyrkoposten.
(Bevilln.- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 7.)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad på den lättnad för de brefbäringsskyldige,
som skulle uppkomma, derest de allmänna författningar och kungörelser,
som skola i kyrkorna uppläsas, expedierades direkte från Landskanslierna till Länsmännen,
i stället att först sändas lill Kronofogde-kontoren och derifrån till Länsmännen,
för att af dem till kyrkorna inom distriktet vidare befordras. Detta expeditionssätt,
som fått namnet kyrkoposten, synes Rikets Ständer särdeles olämpligt, enär till
följd deraf stundom inträffar, alt författningar, sorn skola uppläsas i en kyrka, belägen
icke långt från länsresidenset, först sändas till den många mil derifrån boende Kronofogden,
från hvilken de genom kronobrefbäringen befordras samma väg tillbaka till
vederbörande Länsman, för att slutligen äfven genom kronobrefbäringen aflemnas på
160 Exp e dido n s - UIs k ottu ts Förslag lill underd. Skrifvelse IS: o 75.
destinationsorten; hvarjemte utom den tunga, sådana omvägar medföra för de brefbäringsskjldige,
härigenom stundom förorsakas ett obehörigt dröjsmål, hvarigenom någon
gång inträffat, att författningar, som å en viss dag skolat till efterlefnad kungöras,
för sent anländt till vederbörlig ort. 1 betraktande häraf och då, enligt Kongl. Cirkulärbrefvet
den 11 Juli 1811 embets- och tjenstemän ega att anlita kronobrelbäringen
för fortskaffande af bref i embelsärenden äfvensom utgående kungörelser och påbud,
som icke på annat sätt kunna beqvämligen och med nödig skyndsamhet till bestämda
ställen forlskaffas, samt E. K. Maj:ts Befallningshafvande, för de jemförelsevis sällsynta
fall, dä tillfälle icke gifves att genom postkontoren expediera bref direkte till vederbörande
Länsmän, eger utvägen att genom kronobrelbäringen låta fortskaffa brefven omedelbart
till Länsmännen, fä Rikets Ständer, till förekommande af ofvan omförmälda olägenheter,
härigenom hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla att vederbörande Länsstyrelser
måtte förståndigas att, derest sådant kan lända lill lättnad för de brelbäringsskyldige
eller postens skyndsammare befordran, expediera den så kallade kyrkoposten
direkte till Länsmännen.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 Juni 1860.
N:o 95.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni 1860.
Presle-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående förundrad grund
för uppskattning af bränvins värde vid partihandel.
(Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts Betänkande N:o 8.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betraktande kommit, huruledes i olika delar af riket
olika bruk äro gällande i afseende å sättet att bestämma bränvinels värde vid partihandel.
Då man t. ex. i Stockholm och vissa landsorter vid sådau handel fäster vederbörligt
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 75. 161
börligt afseende å temperaturen hos så väl det tagna profvet, som det i kärlet förvarade
bränvinet, tager man i andra landsorter, särdeles i södra Sverige, endast den förra
eller profvets temperatur i beräkning, hvarigenom ofta inträffar vintertiden, då temperaturen
lätt faller ned mot fryspunkten, alt köparen gör en vinst på säljarens bekostnad,
hvilken vinst, som blifver större, ju starkare och kallare bränvinet i kärlen är,
vid vanlig styrka hos bränvinet kan under nämnde årstid uppgå ända till 10 å 12
kannor på tusendet eller 1 å 1,2 procent samt för starkare spritsorter till 1,5 procent.
Men äfven i ett annat afseende vålla de olika bruken ett oriktigt bestämmande af bränvinets
värde. Det är nemligen endast undantagsvis man i partihandel med bränvin afslutar
köp efter visst åsatt pris å kannan bränvin af den normalstyrka, efter hvilken
vid brännerierna lill verk nings-afgi flen är bestämd att utgå, utan man bestämmer vanligen,
enligt gammalt bruk, priset efter en styrka hos bränvinet, hvilken på somliga orter
är antagen till 6 grader (49 procent) och å andra till 7 grader (51,J procent). Då
nu bränvinet, såsom oftast är fallet, har större styrka, uppskattas värdet sålunda, att
man ökar det för 6 eller 7 graders styrka bestämda priset med 5 procent för hvarje
profvare-grad, som bränvinet häller öfver 6 eller 7, hvarigenom säljaren förlorar och
köparen vinner destomera, ju större styrka bränvinet har, eller, i rundt tal, 1 kanna
på 1,000 för hvarje öfverskjutande grad, och således vid 16 graders, eller 74 procents
styrka, 10 kannor på 1,000 eller 1 procent.
Då Rikets Ständer anse någon annan utväg att afhjelpa dessa olägenheter icke
linnas, än att genom lagstiftningen söka bryta de omförmälda bruken, hvilka ej obetydligt
afvika från den på fullt vetenskapliga grunder stödda method för uträknande af
bränvinets värde, som vid de större brännerierna användes, och hvilken lagstiftaren erkänt
vara den riktiga, nemligen efter bränvinets halt af absolut alkohol, samt någon
svårighet vid denna methods användande uti ifrågavarande hänseende ej heller möter,
enär en reduktion till 50 procents styrka vid + 150 Celsii låter sig med lätthet verkställa,
hvarvid en af Chefen för bränvinstillverknings-kontrollen, på nådig befallning af trycket
utgifven afhandling om bränvinsprofvaren med dervid fogade tabeller kan användas, få
Rikets Ständer härigenom hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, det täcktes Eders
Kongl. Maj:t genom allmän författning föreskrifva:
att efter slutet af år 1862, då, jemlikt Kongl. Förordningen den 31 Januari 1855,
nya mått, mål och vigter skola antagas till allmänt bruk, endast behörigen justerade
samt med procentskala försedda bränvinsprofvare må varda vid handel och leverering
af bränvin tillåtna; och
att vid mäklareslut angående bränvin, priset skall bestämmas efter kanna af 50
procents styrka vid 15 graders värme, samt att vid all partihandel med bränvin reduktion
till denna styrka skall ega rum efter de vid brännerierna för bestämmande af tillverknings-afgiftens
belopp följda grunder.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 Juni 1860.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd.
21
162
Expeditions-Utskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 76.
M:o 76.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni 1860.
Presle-Ståndet den 20 — •—
Borgare-Slåndet den 20 — —•
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om antagande öfver hela
riket af mantalet såsom enhet vid skatteberäkningen och
om reducerande af mantalsbräken till decimalbråk.
(Stats- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 9.)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad på de stora svårigheter, som
icke blott vid debitering af de räntor och onera, hvilka efter skatt utgå, utan ännu
mera vid kontrollen af debiteringens riktighet', föranledas dels af de uti åtskilliga provinser
antagna olika benämningarne på mantalets underafdelningar, såsom: tunnland, trög,
mål, seland, öre, snesland, penning o. s. v. samt dels af hemman- eller skalte-talets
uttryckande i exakta bråk, der täljare och nämnare hafva 9 å 10 ziffror. Sålunda förekom
me i Jemtlands södra fögderi, skattelal uttryckta på följande sätt:
Tunneland
Socken.
Hemman.
N:o
skatt, å 6 på
mantalet.
Frösen
Måhlsta.
2
13 6 13
JLysIo
110 2 3
Hallen
Trappnäs.
1
/ 1 1 50
Öfverhallen.
3
13 117
J-25SH
Marby
Jersta.
1
ft 10 9 3
.2240
Oviken
Westeråsen.
3
l^TffT
Näskott
Tullus.
6
2 56 9
1 3 6 6 7
Åhs
Byn.
1
8 3 725
13 83 89
•lilsa?
Gärde.
1
1 1082
1
1 2 0 0 9
-»•4
Hålskafven.
1
1 3349
J 3l?5
Östersem.
1
4
12917
I 7 T 8 (T
1 2 70 1
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skid frelse N:o 76.
163
och 1858 års jordebokssumma för södra fögderiet, uttryckt i mantal enligt förändringsextrakt,
utvisade skattemantal 452111° fri®#,
krono d:o 60t4I!I‘1öö.
Med anledning häraf och då de vid sådant räkenskapsförande så lätt i ögonen
fallande svårigheter kunde afhjelpas, derest, i öfverensstämmelse med den för mål, vigt
och mynt redan vidtagna förändring, skattetalsbråk finge lill decimalbråk med en viss
nämnare reduceras, hvilket läte sig göra ulan skada för någon, enär det fel, som vid
reduktionen uppkomme, kunde genom en tillräcklig stor decimalnämnare göras mindre,
än som motsvarade minsta lagliga myntenheten öre; har framställning blifvit gjord att
Rikets Ständer måtte besluta det hemman- eller skattetalet skall öfver hela riket till
enhet hafva det gällande mantalet och att nuvarande bråk reduceras lill decimalbråk
med högst tre decimaler eller till ett-tusendedelar af mantal och hvarje sådan del benämnes
Miller.
Enär erkännas måste att de öfverklagade olägenheterna, som vid räkenskapers
förande m. m., uppkomma icke blott af de, i åtskilliga rikets provinser, olika benämningarne
på mantalets underafdelningar, utan synnerligast af det brukliga sätlet att, vid
debitering af räntor och onera, som efter skatt utgå, uttrycka hemman- eller skattetalet
i exakta bråk, äro ganska stora, och antagas kan att desamma med hvarje år
blifva ännu större, då skattebråken i följd af nu gällande stadganden för hemmansklyfning
och jordafsöndring måste oupphörligen tillvexa, få Rikets Ständer, som funnit
ifrågavarande förslag ledande så väl till lättnad vid sammanförandet i allmänhet af
stora bråkdelar, som till en säkrare och bättre kontroll vid debiteringens riktighet, hos
Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t, efter vederbörande
auktoriteters hörande och sävidt hinder derför icke möter, täcktes i nåder låta utfärda
stadgande derom, att hemman- eller skalte-talet skall öfver hela riket till enhet hafva
det gällande mantalet och att nuvarande skattebråk reduceras till decimalbråk med tre
decimaler eller till ett-tusendelar af mantal.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 Juni 1860.
164 Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse 1S:0 77.
J\ io 77.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni 1860.
Prcste-Slåndet den 20 — ■—
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 20 —- —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående nedsättning i
lösen för protokolls-utdrag rörande förordnande eller entledigande
af förmyndare.
(Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 12).
S. A. K.
Rikets Ständer, som inhemtat att protokoll rörande förordnande eller entledigande
af förmyndare tillförene drogo en lösen af 36 sk. b:ko eller 1 R:dr 12) öre
R:mt, men att samma handlingar, enligt gällande Expeditions-taxa, nu böra lösas med
2 R:dr sistnämnde mynt, hafva funnit denna skilnad vara alltför betungande för fattige
eller mindre bemedlade omyndige, helst utfärdandet af ifrågavarande handlingar, hvilka
sällan innehålla mer än några rader och ej heller äro svåra att uppsätta, kan ofta förekomma
flera gånger i afseende på en och samma omyndiga person, hvarföre Rikets
Ständer anse en nedsättning i berörde lösen hafva lika mycket skäl för sig, som den i
Expeditions-taxan utsatta lindrigare lösen för protokoll öfver aflagd borgenärsed. Men
då det skulle medföra svårighet att för olika bemedlade omyndige tillämpa olika lösen,
samt den enhet och enkelhet, som alltid bör finnas i uppställningen af en Expeditionstaxa,
skulle rubbas genom antagandet af två olika slags lösen för enahanda legala
handling, hafva Rikets Ständer funnit lämpligare alt alla dessa handlingar böra tillgodonjuta
samma lindring, hvilken Rikets Ständer trott billigtvis kunna åstadkommas om den
nu stadgade lösen för protokoll rörande förmyndares förordnande nedsättes till enahanda
belopp, som för bevis öfver aflagd borgenärs-ed i Expeditions-taxan finnes utsatt,
eller 1 R:dr; och Rikets Ständer få, på grund häraf, i underdånighet anhålla, det
E. K. M:t täcktes i nåder göra den ändring i Expeditions-taxan, att lösen för protokolls
-
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 78. 165
utdrag, som endast innefattar förordnande eller entledigande af förmyndare, eller begge
delarne, nedsältes till enahanda belopp, som nu finnes för bevis öfver a ilagd borgenärsed
stadgadt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 Juni 1860.
X:o 78.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni 1860.
Presle-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om rättelse i de s. k.
ofrimans frälsehemmans i Bohus län beskattning s-förhällanden.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 97.)
8. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt hurusom, sedan den tid då Bohus län
lydde under Danska kronan, ett egendomligt förhållande derstädes vore förhanden med
de endast inom denna provins befintlige s. k. ofrimans frälsehemman, af hvilka, i stället
för rusttjenst, ulginge en årlig afgift, benämd ”odelshalfva uppbördsel”, beräknad
till 12 sk. b:ko för hvarje tunna skyld (malt) eller lispund smör, som kunde af hemmanen
såsom ränta utgöras, allt efter deras godhet och beskaffenhet, hvarjemte dessa
hemman vore belagde med högre rotering, samt i särskilda orter, nemligen Sunnervikens
och Norrvikens fögderier, med äfven högre grundränta än utsockne frälsehemman.
Fastän således ifrågavarande hemman utgjorde, i stället för rusttjenst till Eders
Kongl. Majit. och Kronan, afgifter, om hvilkas reglerande Kongl. Brefvet den 20 April
1693 innehölle bestämmelser, hade likväl, alltsedan år 1747, då Rikets Ständer åtogo
sig rusttjenst-bevillningen, dessa hemman blifvit ställda i samma förhållande sorn ut
-
166 Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse J\:o 78.
sockne frälsehemman och påförts slik bevillning ända till närvarande tid, hvilket förhållande
sannolikt härledde sig dels från uppbördsmännens oriktiga tolkning af de tid
efter annan utfärdade bevillnings-förordningar, då de ansett berörde hemman lika med
utsockne frälsehemman, dels af de skattskyldiges okunnighet om hvad deras rätt tillhörde.
Då nu nämnde hemman, såsom nyss är antydt, dessutom vore högre onererade
än utsockne frälsehemman, enär, jemlikt kontraktet om båtsmansroteriogen, vid dess
inrättande, frenne hemman i allmänhet tilldelats hvarje rote, men af ofrimans frälsehemman
endast tvänne, samt grundräntan i öfrigt uti Vikarnes fögderi utgjorde 27 sk.
b:ko mera, äri på hvarje utsockne frälsehemman och billigheten fordrade, att ett missförhållande,
sorn nu egt rum i 112 år, omsider klefve rätladt, samt att förthy innehafvare
af dylika frälsehemman åter insattes uti de gamla rättigheterna, att, i stället
för rusttjenst, utgifva allenast odelshalfva uppbördse!, hvilken sednare afgift vore proportionerad
efter hemmanens godhet, har, på grund häraf, förslag blifvit väckt att beskattnings-förhållandena
rörande de s. k. ofrimans frälsehemman inom Bohus län, måtte
blifva ordnade så, att hemmanen för framtiden kunde befrias från erläggande af rusttjenst-bevillning,
samt att Rikets Ständer följaktligen måtte vid utfärdandet af ny bevillnings-förordning,
förklara, att ifrågavarande hemman icke äro inbegripne bland utsockne
frälsehemman, om rusttjenst-bevillning hvarför 2 Art. 22 § i gällande Bevillnings-förordning
innefattar föreskrifter.
Af Kongl. Brefvet den 20 April 1693 samt öfriga till ämnet hörande handlingar,
hafva Rikets Ständer inhemtat, att, då i Bohus län frälsehemman öfvergått till
ofrälse man, hvilken såsom sådan ansågs icke kunna utgöra det hemmanet ålagda rusttjenst-besväret,
så länge detsamma skulle genom personlig tjenst utgöras, en särskild
afgift, till storleken bestämd efter hemmanens beskaffenhet, i stället blifvit dessa hemman
pålagd, hvilken afgift under benämning odelshalfva uppbördsel med 24 öre silfvermynt
för hvarje tunna landskyld eller hvarje lispund smörränta ännu från hemmanen
utgår. Enär emellertid under tidernas lopp och vid minskadt penningevärde samma
afgift icke längre befanns tillfullo motsvara rusttjenst-besvärel, föranledde detta missförhållande,
då år 1685 båtsmans-kontrakt med länet upprättades, att endast tvänne
mantal af ifrågavarande hemman lades till en rote, under det att af öfriga rotering
underkastade hemman 3:ne mantal sammanslogos till hvarje rote, så att rustnings-besväret
blef hälften drygare för ofrimans frälsehemman, än för de öfriga. Att äfven
denna ofrimans frälsehemman ålagda högre beskattning tillkommit såsom ersättning till
Kronan för den rusttjenst berörda hemman ansågos icke kunna utgöra, ådagalägges ej
mindre af högstberörda nådiga Bref, än genom flere af Eders Kongl. Majlis Befallningshafvande
i länet och Kammar-kollegium gifna utslag och utlåtanden, äfvensom
andra punkten af det med länet upprättade båtsmans-kontrakt, samt länets räkenskaper,
deruti inom de särskilda fögderierna odelshalfva uppbördsel i allmänhet tydligen angifves
såsom ”i stället för rusttjensten” utgående.
Dessutom befinnas de ofrimans frälsehemman, som äro belägne i Norr- och
Sunnervikens fögderier, vara påförde särskild förhöjning i mantalsräntan, nemligen i
Sunnerviken halfva s. k. hjelpveden, utgörande 1 daler 16 öre, samt i Norrviken såväl
nämnde 1 daler 16 öre, som äfven halfva skrifvareorten 6 öre, allt silfvermynt, hvilken
förhöjning i grundräntan pålagts frälsehemman i dessa fögderier, då desamma öfvergått
i ofrälse mans ego. Oaktadt dessa förhållanden hafva icke destomindre, sedan
vid 1747 års riksdag i stället för personlig rusttjenst, den s. k. rusttjenst-bevillningen
antogs, samtlige ofrimans frälsehemman äfven blifvit påförde denna afgift, i afseende
hvarå utvisas af jordeboken för år 1852, att i länets samtliga fögderier finnas 105|
mantal ofrimans frälsehemman, derutaf på Sunnervikens fögderi belöpa 27^ samt på
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 78. 167
Norrvikens 28| mantal; af länets verifikationsbok för samma år, att, med undantag af
4j mantal inom Inlands fögderi, som utan angifven orsak finnas förbigångna, samtliga
dessa ofrimans frälsehemman blifvit pålagda odelshalfva uppbördsel med ett sammanlagd!
belopp af 121 R:dr 20 sk. 6 rst.; samt af uppgift från Kammar-kollegii arkiv på
den rusttjenst-bevillning, som år 1852 af länet utgått: att samtlige der befintlige ofrimans
frälsehemman, blifvit påförda sådan bevillning dels i Risings härad såsom insockne
med 1 R:dr 29 sk. 6 rst., dels i de öfriga fögderierna såsom utsockne frälse med 3
R:dr 11 sk. per mantal, hvilken skiljaktighet i beräkningssättet dock finnes i sednare
årens räkenskaper för länet rättad, så att alla hemman ansetts för utsockne.
Handlingarne ådagalägga föröfrigt att de, i afseende å omförmälde ofrimans
frälsehemman i kronoräkenskapen förekommande skiljaktigheter, till en del uppstått
deraf, att, under det roteringen alltsedan år 1685 orubbad qvarstått, har deremot hemmanens
natur fortfarande varit rörlig, så att, när ett frälsehemman öfvergått i ofrälse
mans hand, detsamma ansetts förlora sin natur af rent frälse och fördenskull påförts
odelshalfva uppbördseln, och å andra sidan, när det åter öfvergått i frälsemans ego,
återförts till sådant frälse och sålunda befriats från sistnämnde afgift. Reträffande beloppet
af nu föreslagna minskning i Kronans ingäld, är genom företedda räkenskapsutdrag
utredt att för de 105| mantal ofrimans hemman, sorn utgöra odelshalfva uppbördsel,
rusttjenst-bevillningen år 1852 utgått med tillsammans 337 R:dr 21 sk. 9 rst.
b:ko för hela länet; att den för 111 ofrimans hemman i Sunnervikens och Norrvikens
, fögderier påförda tillökning i mantalsräntan, nemligen halfva hjelpveden, samt särskildt
i Norrvikens fögderi halfva skrifvareorten, utgjort på grund af 1749 års jordeboks-förändringsextrakt
tillhopa endast 18 daler 11 öre silfvermynt, som icke undergå förvandling;
och att odelshalfva uppbördseln för de ofrimans hemman, som ej hafva högre rotering
än andra roteringsskyldige hemman, icke, enär hemmantalet allenast utgör lf
mantal och algi ('ten omvexlar från 24 öre till 3 daler 24 öre silfvermynt uppgår till
mer än högst 3 R:dr 21 sk. B:ko.
Genom hvad sålunda förekommit, anse Rikets Ständer det vara tillförlitligen
ådagalagdt, att de om ofrimans frälsehemman i Bohus län gällande stadganden i (lere
hänseenden skiljaktigt blifvit tillämpade. Sålunda har, enligt hvad ofvanberördt är,
rusttjenst-bevillning blifvit dessa hemman påförd, ehuru de flesta, jemte odelshalfva
uppbördseln varit underkastade den för icke rustande ofrimans hemman bestämda högre
rotering, hvarjemte de i norra delen af länet belägne så beskaffade hemman, utöfver
nämnde skatt och högre rotering, ålagts en tillökning i mantalsräntan, som i öfriga delar
af länet icke eger rum. Å andra sidan förekomma åter ofrimans hemmau, dock
endast till ringa hemmantal, som icke utgöra högre rotering; men, jemte rusttjenstbevillning,
erlägga odelshalfva uppbördseln i stället för rustljensteq. Enär likväl ofrimans
frälsehemman, som genom odelshalfva uppbördseln och högre rotering friköpt sig
från ruslljensten, synas icke hafva bort hänföras till sådane frälsehemman, som enligt
Bevillnings-stadgan, äro underkastade rusttjenst-bevillning, och, hvad angår tillökningen
i mantalsräntan för en del ofrimans hemman, laglig grund härför icke torde ega rum,
samt de ofrimans hemman, hvilka icke draga högre rotering, såsom i sjelfva verket hänförlige
till utsockne frälsehemman och således fortfarande underkastade rusttjenst-bevillning,
deremot ega giltigt anspråk att från odelshalfva uppbördseln vara befriade, få,
vid betraktande jemväl af angelägenheten att åstadkomma reda och likstämmighet i
uppbördsräkenskapen, Rikets Ständer hos Eders Kongl. Majit i underdånighet hemställa
att, derest vid den närmare utredning af frågan, som torde böra af vederbörande embelsmyndigheter
verkställas, något hinder i berörde eller annat hänseende icke finnes
168 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 79.
mola, Eders Kongl. Maj:t täcktes till vederbörligt iakttagande meddela nådig förklaring,
hvarigenom sålunda åsjftad rättelse i de om ofrimans frälsehemman gällande författningars
tillämpning för framtiden må vinnas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 20 Juni 1860.
HO ?9.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den 20 Juni 1860.
Preste-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 20 — •—
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förkortning af
den tid, hvarå Kronans egendomar utarrenderas.
(Stats-Utsk:s Uti. N:o 98.)
S. A. K.
Af Eders Kongl. Maj:ts den 23 December sistlidet år till Rikets Ständer i nedanomförmälda
hänseende aflåtna nådiga Proposition hafva Rikets Ständer inhemtat hurusom,
ifråga om den tid, på hvilken Kronans egendomar lämpligast borde till arrende
upplåtas, olika åsigter under den förflutna liden gjort sig gällande. Så bestämdes tiden
för kungsgårdars utarrendering genom särskilda Kongl. Bref under förra århundradet
den 4 April 1728 till 10 å 12 år, den 4 Maj 1739 till 12 å 15 år, den 12 April 1748
till högst 50 och minst 15 å 12 samt den 13 Augusti 1766 till 15 år, hvilken sistnämnda
föreskrift likväl vann föga tillämpning, enär Kronans flesta egendomar voro
eller blefvo, enligt särskilda beslut dels af Kongl. Maj-.t och dels af Rikets Ständer,
upplåtne på längre tids arrenden; och slutligen fastställdes arrendetiden, genom den
ännu gällande nådiga Kungörelsen den 17 December 1799 till tretio år.
Det såsom skäl för detta stadgande åberopade ändamålet, att ”arrendator må
kunna draga nytta af sina uppodlingar och förbättringar”, innefattade visserligen
väsendt
-
Expeditions-UtskotteIs Förslag till unden!. Skrifvelse N:o 79. 169
väsendtliga fördelar icke blott för arrendatorn, som derigenom för en mansålder såge
sig och sina rältsinnehafvare betryggade vid åtnjutandet af den arrenderade egendomens
genom odlingar och god skötsel ökade afkastning, utan äfven medelbart för Staten, genom
den förkofran af dess egendom, hvartill arrendatorn genom den längre besinningstiden
vunne tillfälle och uppmuntran. För det allmänna utgjorde det äfven i statsekonomiskt
hänseende en vinst att ett ej obetydligt antal medborgare, sorn förvalta Statens
fasta egendomar, deraf funne utkomst, trefnad och tillfredsställelse för sig och sin
omgifning, på samma gång som egendomarne blelve väl skötta, odlade och bebyggda.
I denna syftning, och till förekommande af en sådan uppstegring af arrenden, som kunde
undergräfva arrendatorernas ekonomiska bestånd, blef, i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers beslut, den ytterligare förmån genom Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847
medgilven arrendatorer af kungs- och kungs-ladugårdar samt andra kronolägenheter,
att, vid dessas derefter skeende utarrendering, det ärliga arrendet ej finge uppgå utöfver
ett maximum, som Kammar-kollegium, på de lokala myndigheternas förslag, egde
att, bestämma med hänseende icke blott till hvarje lägenhets beskaffenhet enligt kartor,
egobeskrifningar m. m., utan äfven lill beloppet af de för andra egendomar i orten utgående
arrenden, hvilka med arrendatorns utkomst och egendomens hehöriga skötsel
ansåges förenliga, och, när en kronolägenhets förre innehafvare densamma väl brukat,
tillförsäkrade samma Kungörelse honom, eller,,i händelse han vore med döden afgången,
hans hustru och barn, optionsrätt att öfvertaga lägenheten på förlängdt arrende
mot den fastställda maximi-summan jemte öfriga vilkor enligt förfallningarne; hvaremot,
då optionsrätten icke begagnades och arrendet följaktligen blefve föremål för täflan på
auktion, denna täflan kunde utöfver det såsom maximum bestämda årsarrendet, sträckas
till erläggande af en obegränsad och någon gång, efter hvad erfarenheten visat,
ganska betydlig kontant städja, att vid tillträdet på en gång erläggas.
Att den förmån, som genom dessa, nu i tolf år tillämpade, föreskrifter kommit
redan antagne kronoarrendatorer framför andre spekulanter till godo, vore af ganska
väsendtligt värde, och de grunder, efter hvilka vederbörande myndigheter vid nya utarrenderingar
bestämde arrendenas högsta tillåtna årsbelopp icke af beskaffenhet att förringa
de fördelar för arrendatorn, som genom 1847 års författning afsågos, ådagalades
på det tillförlitligaste derigenom, att vid de flesta nya kronoarrenden, som efter denna
författnings utfärdande afslutats, de förra arrendalorerne begagnat optionsrätten och underkastat
sig den förhöjning i arrende-afgiften, som, till följd af egendomens förbättrade
tillstånd, möjligen kunnat ega rum, hellre än att söka tillvinna sig arrendets fortsättning
mot lägre årsafgift vid en öppen auktion, der förre innehafvaren dock alltid
skulle framför sina medtäflare ega den fördelen att, såsom redan boende på stället, ej
behöfva vid sitt anbud beräkna flyttnings-, bosättnings- och åtskilliga andra omkostnader,
för anskaffande af inventarier m. m. Ofta nog hade det till och med inträffat,
att arrendator, hvilken sålunda, med begagnande af sin optionsrätt fått arrendet förlängdt,
derefter öfverlåtit detsamma åt annan person mot betydlig mellangift, utgörande
en lämplig mätare på Kronans förlust af den städja, som i annat fall skulle
kunnat vid arrende-auktion utlästas.
Under det Konung och Ständer sålunda till förmån för arrendatorerne och ulan
några motsvarande förbindelser å deras sida afstått den vinst för Slaten, som en fri
täflan om arrendena skulle erbjuda, hade det allt mera visat sig, att den ofvannämnda
nu 60-åriga författningen, som bestämmer kronoarrendens varaktighet till 30 år, icke
stöde tillsammans med Kronans rätt alt af sina fastigheter bekomma en, i förhållande
till deras värde, skälig och tillbörlig inkomst. Dels hade nemligen stadgandet om den
Bih. till R. St. Fröt. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd. 22
170 Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 69.
långa arrendetiden förlorat en del af sin grund derigenom, att odlaren numera, lill följd
af förbättrade jordbruksmelhoder, kunde för nedlagda mödor och kostnader påräkna
snabbare godtgörelse än förr varit fallet, dels föranledde ökade penninge-tillgångar och
lättade kommunikationer, med flere samverkande orsaker, dertill, att fastighetsvärdena
i allmänhet stiga hastigare nu än förr; att det vid början af en 30-årig arrendetid
åtagna arrende utgjorde emot slutet af denna tid en vida ringare procent af egendomens
afkastning, och att' kronan således lede förlust genom sina fastigheters bortarrenderande
på en sådan alltför lång tid, hvilken följaktligen från synpunkten af ett
skäligt intresse för Statens inkomster påkallade någon inskränkning till närmare likhet
äfven med hvad i arrendeaftal mellan enskilda personer i allmänhet betingades; och
del vore, på nu anförda skäl, för Kronan önskligt och angeläget att äfven kunna, något
oftare än hittills komma i tillfälle till betingande af de högre arrenden, till hvilka
egendomarnes förbättring och stegrade fastighetsvärden kunde föranleda.
Väl kunde hvarje dylik förändring möta någon betänklighet i den föreställning,
som under detta ärendes handläggning hos Kammar-kollegium jemväl blifvit uttalad, att,
synnerligast i afseende på byggnads-skyldighelen, för hvilket onus någon ersättning hvarken
af Staten eller efterträdare erhölles, arrendatorn borde, af omtanka för egen och
de sinas trefnad och beqvämlighet, finna sig föranlåten att derå använda vida mera
flit och uppoffring, när arrendetiden vore 30 är, och hvad som gjordes kunde antagas
komma honom till gagn under hela hans lifstid, än om arrendetiden vore kortare, då
hans intresse för åbyggnadernas beskaffenhet naturligtvis minskades i samma mån han
vid egendomen hade en kortare framtid för sig och följaktligen vore mindre betänkt
Eå att finna trefnad i gårdens beboende, än vinst af dess afkastning. Äfven kunde det
eläras att arrendatorns båg för egendomens uppodling komme att genom arrendetidens
förkortning minskas och förlamas. Men emot dessa betänkligheter och emot den meningen
att stadga i arrendeförhållandena skulle vinnas genom den långa besinningstiden,
talade det genom mångfaldiga exempel kända förhållandet, att arrenderätten lill kronogods
under de tretio åren ofta, mot större eller mindre mellangifler, ginge ur hand i
hand, till föga båtnad för Staten, hvars myndigheter likväl saknade laglig anledning att
vägra fastställelse å dylika öfverlålelser. Och då för öfrigt den ofvannämnda optionsrätten,
som, genom de för dess tillgodonjutande föreskrifna vilkor, innebure en eggelse
för arrendatorn alt väl bebygga och häfda den arrenderade jorden, tillika medförde utsigten
till en framtida besittning, som icke begränsades till någon viss tidrymd, utan
kunde, genom upprepade förnyelser af arrendet, utsträckas till en aflägsen framtid, ansåge
Eders Kongl. Majit den befarade stridigheten emellan Statens och en arrendators
intressen för fastigheternas vård och bebyggande icke vara att motse eller utgöra giltigt
skäl emot arrendetidens inskränkning.
För bestämmande af hvad i sådant hänseende borde utgöra en lämplig tidrymd,
kunde ledning hemlas af de nyare statistiska beräkningar, som, efter länsstyrelsernas
till Stats-konloret lemnade uppgifter, skett öfver skördens förhållande inom riket under
de fyratio åren 1815—1854. Dessa beräkningar utvisade att, i allmänhet taget, nära
hvartannat år skulle vara medelmåttigt, något mer än hvart Ijerde godt, mer än hvart
femte under medelmåttan, hvart nionde gifva missvext och hvart ljugondeförsta svag
äring. Under tjugu år borde således kunna förväntas omkring tio medelmåttiga och
fem goda år, tre till fyra år med skörd under medelmåttan och ett till två svaga eller
missvexlår.
Då i följd häraf, en tjuguårig arrendetid syntes i de flesta hänseenden billigt
förena Kronans och arrendatorernas ömsesidiga fördelar, har Eders Kongl. Majit i
högstberörde nådiga Proposition behagat föreslå att, med ändring af Kongl. Kungörel
-
Expedition!;-Uts kottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 80.
171
sen den 17 December 1799, tiden för utarrendering af Kronans egendomar mätte
framgent blifva till tjugu år inskränkt, hvarigenom äfven den förmån för Kronan skulle
ernås, att, i händelse någon hennes egendom annorlunda än hittills skett behöfde disponeras,
sådant kunde inom en jemförelsevis kortare tid låta sig göra.
Efter tagen kännedom af de lill denna fråga hörande handlingar, hafva Rikets
Ständer, med afseende å de i den nådiga Propositionen anförda förhållanden, funnit
skäligt bifalla hvad Eders Kongl. Maj:t i ofvanberörde hänseende täckts i nåder föreslå.
Hvilket, till besvarande af den nådiga Propositionen, Rikets Ständer få hos
Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla; framhärdande Rikets Ständer etc.
Slockholm den 20 Juni 1860.
HT:o §0.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Juni 1860.
Preste-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående afstående af jord
till Marstrands stad och dess elementar-läroverk.
(Stats-Utsk:s Utlåtande N:o 99.)
S. A. K.
Enär uti staden Marstrand, som särdeles under de sistförflutna tio åren tilltagit
i folkmängd, byggnader, handel och rörelse, tid efter annan hus och tomter från enskilde
inköpts till utvidgande af der sedan år 1834 pågående befästningsarbeten å
Carlstens fästning, samt härförutan stora i äldre tider till byggnadstomter använda platser
blifvit med trädplanteringar prydda och anslagna till promenader för det stora antal
badgäster, sorn hvarje sommar plägade besöka staden, till följd af hvilka förhållanden
bristen på utrymme å den lilla ön, hvarå staden vore anlagd, numera vore så stor
att man nödgades genom särdeles kostsamma utfyllningar i hafvet bereda plats och
byggnadsgrund för ett nytt badhus, så har, under förmälan hurusom ofvannäinnde befästningsarbeten
nu syntes vara så nära sin fullbordan, att de platser, som varit nödiga
172 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse IS:o 80.
för materialbodar och upplag af byggnadsämnen in. m., icke längre vore för sådant ändamål
behöflige, äfvensom dels att ett ökadt antal sunda och valbelägna boningar för
det tilltagande antalet badgäster erfordrades, ehuru tjenliga byggnadsplatser härtill saknades
och ej stöde alt erhålla, dels att stadens gamla skolhus, beläget å en trång och
fuktig tomt vid foten af ett berg, äfven behölde utvidgas samt förflyttas till en rymligare
och sundare plats, hvilken dock ej funnes annorstädes än på Kronans vidsträckta
tomter i nona delen af staden, har hos Rikets Ständer framställning skett, att Rikets
Ständer, med anledning af alla dessa omständigheter ville för sin del medgifva, dels alt
de i Marstrand belägna, Eders Kongl. Majit och Kronan tillhöriga hus och tomter,
hvilka Eders Kongl. Majit vid nådig pröfning icke ansåge nödvändiga för befäslningarne
och försvaret, måtte till det pris, som kunde pröfvas skäligt, med full eganderätt
upplåtas och försäljas till staden Marstrand eller till enskilde personer; dels ock
att å Kronans tomter i norra delen af staden en tjenlig plats af minst 2,500 qvadratalnar
måtte, innan en sådan försäljning skedde, undantagas samt kostnadsfritt och för
alltid upplåtas lill tomt för elementar-läroverkets skolhus med dertill hörande boställsbyggnader
och gårdsutrymme.
Rikets Ständer, som tagit detta ärende i öfvervägande, få, med afseende å hvad
i detsamma förekommit, hos Eders Kongl. Majit underdånigst anmäla alt, derest Eders
Kongl. Majit, efter nådig pröfning om och i hvad mån ifrågavarande hus och tomter
kunna för försvarsverket vara nödvändiga och sedan vid ärendets ytterligare utredning
sig visat, att behofvet af mark dels för beredande af nödigt utrymme för Marstrands
stad, dels ock för utvidgning och ombyggnad af dervarande elementarläroverk med dertill
hörande byggnader ej kan på annat sätt lämpligen afhjelpas, skulle finna skäl alt
i nåder medgifva, det nämnde hus och tomter finge, på föreslagna sätt, upplåtas, Rikets
Ständer i sådant fall, äfven för sin del funnit skäl dertill lemna bifall.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 Juni 1860.
Expeditions-Utskottets Forsing till underd. Skrifvelse N:o 84.
173
H:o 81.
Uppläst och godkänd! hos Ridd. och Adeln den .30 Juni 1860.
Presle-Slåndet den 30 — —
Borgarc-Slåndct den 30 — —
Bonde-Ständel den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition om ytterligare statsbidrag för reparations-arbeten
å Westerås domkyrka.
(Stats-Utsk:ls Uti. N:o 103.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition af den 17 November sistlidet år har E. K. M:t behagat
meddela Rikets Ständer, att, då den summa af 67,500 R:dr R:mt, deraf 45,000 R:dr
såsom anslag, och 22,500 R:dr såsom lån, hvilken vid sednasle riksdag beviljades för
en större reparation af Westerås domkyrka, befunnits för det afsedda ändamålet otillräcklig,
Domkyrkokommissionen hos E. K. M:t i underdånighet anhållit, det E. K. M:t
täcktes i nåder föreslå Rikets Ständer att för berörda arbetes fullbordan ytterligare bevilja
ett anslag af 42,500 R:dr R:mt, hvilken summa, enligt upprättadt kostnadsförslag,
ansetts i sådant afseende erforderlig: och, som E. K. M:t lunnit det vara af allmän
vigt, att den påbörjade reparationen af omförmälda domkyrka icke blelve af brist på
medel afbruten, samt vitsordadt vore, att behörig sparsamhet blifvit iakttagen vid bedrifvande!
af det hittills utförda arbetet, hvilket varit af den svåraste och mest grannlaga
beskaffenhet, äfvensom kostnaden derför omöjlig att med visshet på förhand beräkna,
men antagas kunde, alt Westerås stads och S:t Ilians församlingar borde vara
villiga och förbundna att åtminstone så till vida bidraga till denna deras socknekyrkas
vidmagthållande, som frågan rörde kyrkans inre delar, de der ej vore af monumental
beskaffenhet och till en del endast afsåge församlingarnes gagn och beqvämlighet, —
har E. K. M:t, enär, på sätt Öfver-Iutendents-embetet uti infordradt underdånigt utlå
-
174 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 8!.
tande jemväl anmärkt, i beräkningen af det ytterligare erforderliga beloppet äfven inginge
kostnaden för inrednings-arbeten, såsom bänkar m. m., till ett värde af omkring
i5,000 R:dr, i nåder föreslagit Rikets Ständer alt, till fortsättning af den påbörjade
reparationen å Westerås domkyrka, bevilja ett ytterligare anslag af 28,000 R:dr R:mt.
Vid öfvervägande af denna fråga, hafva Rikets Ständer, som, i öfverensstämmelse
med de åsigter, hvilka under föregående riksdagar gjort sig gällande vid beviljandet
af understöd utaf allmänna medel för såväl Westerås som andra Sveriges i äldre
tider uppförda, storartade och genom konstminnen dyrbara domkyrkor, ansett de dryga
kostnader, som med dessa kyrkors underhåll äro förenade, icke skäligen kunna utan
undantag åläggas de församlingar åt hvilka samma kyrkor blifvit till begagnande upplåtne,
men, å andra sidan, lika med E. K. M:t, funnit rättvist och billigt, att sådana
arbeten, hvilka icke afse dylika kyrkors monumentala delar, utan endast vederbörande
församlingars gagn och beqvämlighet, varda af dessa församlingar sjelfve bekostade, —
pröfvat skäligt att, med bifall till E. K. M:ls ofvanberörde nådiga Proposition, till utgående
från Riksgälds-kontoret anvisa det af E. K. M:t för ifrågavarande reparationsarbeten
å Westerås domkyrka äskade belopp, 28,000 R:dr R:mt, för att Domkyrkokommissionen
tillhandahållas, med vilkor likväl, att det sålunda beviljade understödet
bör återgäldas i den mån domkyrkans inkomster dertill framdeles kunna lemna tillgång.
I sammanhang härmed, och då under Rikets Ständers behandling af detta ärende
upplyst blifvit, att af de ränte- och arrende-medel samt kronotionde m. fl. afgifter,
hvaraf domkyrkans i Westerås årliga inkomster skulle utgöras, en ganska betydlig del
icke kommer kyrkan tillgodo, utan utgår till underhåll af domkyrkan tillhörige och utan
ersättning begagnade lektorsgårdar, äfvensom till boställshyror och aflöning för lärare
vid elementar-läroverket derstädes, men lämpligare synes vara, att dessa förhållanden
på det sätt ordnas, att de medel, som åt domkyrkan blifvit anvisade, äfven blifva oafkortadt
för kyrkans förvaltnings- och framtida underhållskostnader att tillgå: hafva
Rikets Ständer tillika ansett sig nu böra hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att erforderliga
åtgärder vidtagas, i ändamål att, på sätt som af E. K. M:t kan pröfvas lämpligt,
domkyrkan i Westerås må befrias från de utgifter, som för närvarande af domkyrko-kassan
bestridas, men icke äro lill kyrkans underhålls- och förvaltnings-kostnader
att hänföra.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 Juni 1860.
Expeditions- Utskollels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 8%.
175
X.o 82.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den so Juni 18G0.
Prcsle-Ståndet den so — —
llorgare-Ståndet den so —
Ronde-Slåndet den so — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående eftergift af
i857 och i858 årens återstående arrende för kungs
ladugården
Borgholm yå öland.
(Stats-Utsk:s Uti. N:o 116.)
S. A. K.
Sedan arrendatorn af kungsladugården Borgholm, 5| mantal, i Repplinge socken,
Ölands norra Mot och Kalmar län, förre Handlanden Carl Henrik Hultenberg, hvilken,
i anseende till missgynnande skördar åren 1857 och 1858, genom Kongl. Brefven den
23 Februari 1858 och den 25 Februari 1859 erhållit anstånd med arrendets utgörande
för kungsladugården på det sätt, att arrende-afgiften, 306 tunnor 12 kappar spanmåi,
hälften råg och hälften korn, finge lör år 1857 erläggas med f inom den 14 Mars
1858, J inom samma tid år 1859 och återstående tredjedelen inom den 14 Mars 1860
samt för år 1858 afbördas vid uppbördsslämmorna under tre på hvarandra följande år,
räknade från och med 1859, med en tredjedel hvartdera året, allt såvida särskild vederhäftig
borgen för betalnings-skyldighelens behöriga fullgörande af arrendatorn till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande aflemnades, uti en till Eders Kongl. Majit den 18
November sistlidet år ingifven skrift underdånigst anhållit, att enär han, som då ännu
häftade för en tredjedel af 1857 års och två tredjedelar af 1858 års arrende, hvilka
arrendebelopp, enligt hans föreställning borde betalas inom den 14 Mars 1860 eller
samtidigt med bela arrendet för år 1859, vore oförmögen att efter sistnämnde års förnyade
missvext, en sådan belalnings-skyldighet fullgöra och utkräfvandet af det återstående
arrendebeloppet skulle nödga honom att lemna en egendom, den han, enligt
176 Expedilions-Ulskottels Förslag lill anderd. Skrifvelse N.-o 82.
Kammar-kollegii transport-resolulion den 15 Maj 1845, emottagit den 14 Mars 1846,
samt derefter skött med all omsorg och flit, Eders Kongl. Maj:t, med afseende å de
betydliga kostnader, sökanden under sin arrendetid till kungsladugårdens förbättring, bebyggande
och försköning nedlagt, mätte i nåder bevilja sökanden eftergift af hvad ännu
återstode obetaldt af 1857 och 1858 årens arrende-afgifter, så att han den 14 Mars
1860 icke bade att gälda mera än arrendet för år 1859; så liar Eders Kongl. Maj:t,
efter inhemtande af så väl Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandrs i Kalmar län underdåniga
yttrande, som Kammar-kollegii och Stats-kontorets underdåniga utlåtanden,
hvarigenom upplyst blifvit, alt markegångsvärdet å den resterande arrende-afgiftcn af
Borgholms kungsladugård utgjorde för är 1857, 1,544 B:dr 13 öre och för år 1858
2,318 B:dr 24 öre, sistnämnda summa endast till hälften förfallen lill betalning innevarande
år, uti nådig Proposition den 3 nästlidne Februari med afseende å hvad upplyst blifvit,
rörande ej mindre de af Hultenberg under hans arrendetid bekostade betydliga för
bättringar
vid Borgholms kungsladugård, hvars derigenom ökade värde framdeles k o mine
Staten till godo, än äfven den missvext, hvilken under tre på hvarandra följande år
drabbat ifrågavarande egendom, jemte härvid i öfrigt förekomna bevekande omständigheter,
behagat, enligt Kammar-kollegii och Stats-kontorets underdåniga tillstyrkande, i
nåder föreslå Rikets Ständer, alt såväl återstående tredjedelen af 1857 års, som andra
tredjedelen af 1858 års arrende för kungsladugården Borgholm, utgörande tillsammans
2,703 R:dr 25 öre R:mt, måtte arrendatorn Hultenberg efterskänkas.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande; men dervid ej funnit
skäl att till Eders Kongl. Maj-.ts högstberörda nådiga framställning lemna bifall.
Hvilket Rikets Ständer skolat, till svar i ämnet, underdånigsl gifva tillkänna;
framhärdande Rikets Ständer etc.
Stockholm den 30 Juni 1860.
N:o 83.
Expeditions-UIsko tia ts Förslag till lindard. Skrifvelse N:o 83. 177
lV:o §3.
Uppläst och godkänd! lins Ridd. och Adeln deri 30 Juni 1860.
Presle-Ståndet den 30 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående kostnadsfri upplåtelse
af Kronan tillhörig jord åt Gellivare blifvande
bolag, för anläggning af en jernväg mellan Gellivare
malmfält och Bottniska viken.
(Stats-Utsk:ts Uti. N:o 117.)
S. A. K.
Uti en lill E. K. Majit ingifven skrift har, enligt hvad E. K. Majit behagat i
nådig Proposition den 27 Oktober sistlidet år meddela Rikets Ständer, Grosshandlanden
Victor Kjellberg i underdånighet anmält, att, sedan han och öfrige nuvarande delegare
i Gellivare eller Gellivara inom Norrbottens län belägna egendom, som omfattade malmfält,
skogssträckor och odlingsbara marker lill en ännu icke genom afvittring fullständigt
begränsad rymd af flera hundratusen tunneland, uti inköp och förbättringar å samma
egendom nedlagt omkring tvä och en half millioner Riksdaler Riksmynt, men dervid
för tillgodogörande af nämnde egendoms tillgångar icke blott på en ovanligt rik
och från oarter fri jernmalm, utan äfven pä skogsalsler och andra produkter, funnit
första och oundgängliga vilkoret vara anläggandet af en jernväg för lokomotiv emellan
Gellivare malmfält och Rottniska viken, så hade egarne, med anledning häraf, förklarat
sig benägne att till ett bolag med större kapital-tillgångar öfverlåta hela egendomen, och
Kjellberg icke blott, på sin bekostnad, låtit anställa sorgfälliga undersökningar angående
berörda jernvägs-anläggning, hvilken till en längd af 17 svenska mil, skulle, enligt
upprättade och vid Kjellbergs skrift fogade ritningar, beskrifning och kostnadsförslag,
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 A/d. 23
178 Expeditions-C Iskot tels Förslug till under d. Skrifvelse, !S\o 85.
komma atl medföra en utgift af 306,683 Pund Sterling eller omkring 5,500,000 R:dr
R:mt, äfven om förvärfvande! af den behöfliga jorden samt af erforderliga trädbyggnadsmalerialier
beräknades till ganska ringa belopp, utan ock inledt underhandlingar
för bildande af ett bolag, som kunde både utföra jernvägs-aniäggningen och bringa
egendomen i fullt ordnadt skick ; — dervid det aktiekapital, som härtill ansetts erforderligt,
förslagsvis beräknats att, jernvägskostnaden inbegripen, uppgå till 12,000,000
Riksdaler Riksmynt; och hade Kjellberg, på grund häraf, i underdånighet anhållit, alt
E. K. Majit till befordrande af detta företag, hvilket skulle, synnerligast för den ifrågavarande
aflägsna och hittills fattiga landsortens förkofran, vara förtjent af deltagande
från det allmännas sida, mätte i nåder förunna det tillätnnade bolaget, hvars Styrelse
borde hafva sitt säte i Stockholm, utom andia rättigheter och förmåner, äfven den att,
utan kostnad eller årlig godlgöreise, erhålla upplåtelse af den för jernvägs-aniäggningen
erforderliga, E. K. Majit och Kronan tillhöriga jord.
Sedan öfver ofvanberörde ansökning Rammar-kollegium och öfrige vederbörande
blifvit hörde, samt E. K. Majit, efter öfvervägande af hvad samtliga till detta ärende
hörande handlingar innehålla, öfver ansökningen meddelat nådig Resolution och dervid
i andra punkten förklarat: att, enär den ifrågaställa jernvägen, som, enligt förslaget,
komme att genomlöpa Råneå och Gellivare socknar och inom den sednare beröra hufvudsakligen
Kronans ännu icke afvittrade marker, erfordrade, i och för sig, en större
kostnad än på något dylikt arbete i Sverige blifvit af enskild företagsamhet nedlagd
utan låneunderstöd eller anslag af allmänna medel, men den till företagets underlättande
sökta kostnadsfria upplåtelse af Kronans jord vore, jemlikt 77 §in Regerings-Formen,
beroende af Rikets Ständers samtycke, E. K. Majit ville härom hos
Rikets Ständer göra nådig framställning; så har E. K. Majit, med åberopande af
nyssberörde punkt i ofvanomförmälda nådiga Resolution, nu i nåder föreslagit Rikets
Ständer alt, på de i samma punkt anförda skäl, för deras del, medgifva att den
Kronan tillhöriga jord inom Norrbottens län, som befunnes vara lör ifrågavarande jernvägsanläggning
mellan Gellivare jernmalmsfält och Rottniska viken erforderlig, mätte,
under de i meranäinnda nådiga resolution stadgade vilkor och förbehåll, åt det blifvande
Gellivare-bolaget kostnadsfritt upplåtas.
Efter erhållen kännedom af de frågan rörande handlingar hafva Rikets Ständer
tagit detta ärende i öfvervägande; och, enär Rikets Ständer vid den nådiga framställningen
icke funnit annat alt erinra, än att viss tid bör bestämmas, inom hvilken ifrågavarande
bolag skall vara bildadt och jernvägs-aniäggningen af detsamma påbörjad, hafva
Rikets Ständer, under förutsättning att det af E. K. Majits Befallningshafvande i länet
föreslagna och af Kammar-kollegium förordade vilkor angående fritt inrymmande i bruket
af ifrågaställa jernbana för postföring, truppafsändning och annan allmän trafik,
må vinna behörigt afseende vid nådig pröfning och fastställelse af den taxa, som lör
trafiken å nämnde jernväg kan varda upprättad, bifallit den nådiga framställningen med det
vilkor, att ifrågavarande bolag varder bildadt och jernvägs-aniäggningen af detsamma
påbörjad innan 1861 års utgång.
Hvilket Rikets Ständer skolat, till svar i ämnet, underdånigst anmäla; framhärdande
Rikets Ständer etc.
Slockholm den 30 Juni 1860.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N;o 84.
179
\:0 84.
Uppläst och gud k lindt hos Ridd. och Adelil den so Juni 1860.
Preste-Ståndet den 50 — —
Borgare-Ståndet den 50 — —
Bonde-Ståndet den 50 — —
Ilikets Stcinclers underdåniga Skrifvelse, angående upphörande af
den åtskilliga hemman och lägenheter åliggande arhetsskyldighet
till Kungsgårdar och boställen.
(Stats-Utskis Ull. N:o 118.)
S. A. K.
Hus Rikets nu församlade Ständer hafva framställningar blifvit gjorda, att all
dagsverksskyldighet af krono- och skattehemman under kungsgårdar och mililie-boställen
eller den s. k. hofveri-skyldigheten mätte a Iska (läs; och har i afseende härå förekommit,
hurusom redan under den s. k. Frihetstiden, i anledning af allmogens ofta förnyade
klagan och i sammanhang med frågan angående kungsgårdars utarrenderande vid 1748
års riksdag. Kongl. Majit, genom nådigt Bref den 12 April samma år, förklarat, att af
det beslut Rikets Ständer i afseende å hjelpedagsverkens utgörande till kungsgårdar
lättat, följde, att hjelpedagsverken, som voro utom hemmanets skattläggning eller jordeboks-
och mantalsräntan, förutom någon ersättning eller lindring i annat mål, borde
afskafläs, hvaremot arrendatorerne skulle tillhållas alt bygga och rödja upp torp på
de kungsgårdar, hvarest lägenhet dertill funnes. Sedermera förekom frågan åter vid
1809 och 1810 årens riksdag, då Rikets Ständer fattade det beslut, alt allmogens
dagsverks-skyldigheter till de kronan behållna kungsgårdar och kronolägenheter skulle,
emot det alt i stället lösen för dessa dagsverks-skyldigheter efter markegång till statsverket
erlades, upphöra att in natura utgöras, när dåvarande arrende-kontrakt löpte
till ända, och detta beslut hlef genom Kongl. Brefvet den 3 December 1812 till verkställighet
befordradt: men vid tillämpningen häraf hade, i afseende å sättet för omför
-
180 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 84.
malde skyldighets afbördande, skiljaktighet uppstått emellan sådana hemman, som voro
dagsvevks-skyldige till Kronans nyssnämnde egendomar, och dem, hvilka till boställen
och indelningshafvare voro anslagne. Med omförmälande häraf yttrade Rikets Ständer,
i anledning af den vid 1840 och 1841 årens riksdag åter förda klagan öfver de tryckande
bördor, hvilka alimogen i åtskilliga provinser fått vidkännas i följd af sådane
till kungsgårdar och boställen utgående hjelpedagsverken och tjenstskyldigheler, som
icke grundade sig å skattläggning och indelningsverket, uti underdånig skrifvelse den
30 December 1840, att de ansågo det vara ostridigt, att berörda åliggande egde menligt
inflytande pä de dagsverks-skvldige hemmanens jordbruk samt att, pä grund häraf
och då lindring förut medgifvits i dagsverks-skyldigheten till Kronan och dess behållna
egendomar, Rikets Ständer ansåge rättvisa och billighet fordra det sådana åtgärder
vidloges, hvarigenom enahanda lättnad jemväl bereddes den del af allmogen, som vore
underkastad arbets- eller dagsverksskyldighet lill sådana kronolägenheter, hvilka såsom
boställen och löningshemman m. m. vore åt embets- och tjenstemän anslagna, helst dylika
skyldigheter icke alltid funnes fullkomligen bestämda och således kunde föranleda
till obilliga och öfverdrifna anspråk. Då emellertid behofvet påkallade alt, intilldess sä
beskaffad förändring, ulan förnärmande af någons rätt, kunde lillvägabringas, en närmare
bestämmelse af arbets- och dagsverks-skyldigheten, der sådan saknades, blefve,
så vidt ske kunde, åstadkommen, anhöllo Rikets Ständer i underdånighet, det E. K.
Maj:ts Befallningshafvande i länen mätte undfå nådig befallning att anställa fullständig
och noggrann undersökning angående sådana uti hemmanens ränta och skattläggning
icke inbegripna arbets- och dagsverks-skyldigheter, som in natura utgjordes till Kronans
hemman och lägenheter, hvilka såsom boställen m. m. voro åt embets- och tjenstemän
anslagna eller till inrättningar upplåtna, hvarvid borde utredas huru dessa skyldigheter
tillkommit och hvarpå desamma sig grundade, äfvensom E. K. Maj-.ts Befallningshafvande,
i de fäll, dä nämnde skyldigheter icke funnes närmare bestämda, borde söka
tillvägabringa sådana öfverenskommelser, hvarigenom åtminstone för tiden efter dåvarande
boställsinnehafvares afgång visst antal dagsverken blefve bestämdt, hvaremot det,
efter Rikets Ständers åsigt, lämpligast kunde få ankomma på vederbörande sjelfve att
i de fall, då icke åsämjdes om den dagsverks- och arbels-skyldighet, som skulle utgöras,
sin talan derom i laga ordning utföra; och tillkännagåfvo i sammanhang härmed
Rikets Ständer i underdånighet, att de för sin del beslutat, det åliggandet att in natura
utgöra nämnde arbets- och dagsverks-skyldigheter skulle för framtiden upphöra, likväl
så, att omförmälde innehafvare af de hemman och lägenheter, sorn deraf vore i åtnjutande,
under deras besinningstid vid lagligen gällande rättigheter bibehöllos samt att i
stället för dagsverks- och arbets-skyldigheten lill vederbörande, kontant ersättning erlades
för de dagsverken, som på nyssberörda sätt blefvo bestämda, hvilken ersättning borde efter
.årets markegångspris beräknas; hvarförutan Rikets Ständer slutligen anhöllo att, — sedan
den af dem i ofvanberörda afseende föreslagna undersökning försiggått och vederbörande
blifvit hörde samt derefter i betraktande kommit huruvida antingen den lösen,
som för ifrågavarande dagsverks-skyldighet skulle erläggas, lämpligen kunde till Statsverket
indragas emot anvisande af stats-anslag till dem, som vore till dagsverkenas åtnjutande
berättigade eller på hvad sätt eljest lämpligast skulle kunna dermed förfaras, —
E. K. Maj:t måtte nådig Proposition i ämnet aflåta.
I anledning häraf anbefalldes under den 3 Februari 1841 Kammar-kollegium i
nåder att föranstalta, det de af Rikets Ständer i ofvanberörde måtto begärda undersökningar
blefve genom E. K. Maj:ts Befallningshafvande i länen verkställde och sedan
dessa sålunda anbefallda undersökningar försiggått samt de derom afgifna berättelser,
jemte de af läns-styrelserna i öfrigt meddelade uppgifter hos Kammar-kollegium jern
-
Ewpedilions-Utskottels Förslag lill underd. Skrifvelse \:0 Så. 181
foris med derstädes förvarade jordeböcker, indelningsverk, arrende-kontrakt och andra
frågan upplysande handlingar, afgaf Kollegium den 5 Maj 1843 underdånigt Betänkande
i ämnet. Efter den utredning ärendet härigenom vunnit, föredrogs detsamma hos E.
K. Majit, hvars nådiga uppmärksamhet fastades derå, att de till utgörande af hjelpe—
dagsverken eller s. k. hofveri vid kungsgårdar och boställen anslagna hemmans arbetsbiträden,
utgjorde en väsendtlig del af indelningshafvarnes påräknade aflöningsförmåner
samt att. genom indragning deraf, om icke allestädes, åtminstone på flere ställen,
särdeles å de större kungsgårdar, som till boställen blifvit anslagna med vidsträckta
ego-områden, svårigheter kunde uppstå att, efter mistningen af arbetsbiträdet in natura,
behörigen och i rätt lid bruka och sköta dessa egendomar, hvilket kunde leda, å ena
sidan, till en dagsverkenas värde efter markegång öfversligande minskning i de för boställshafvares
utkomst och skäliga belåtenhet vid skedda löneregleringar afsedda nödiga
inkomster, och, å den andra, till möjlig vanhäfd af dessa Statens betydliga fastigheter,
så framt icke ändamålsenliga anstalter deremot före indragningsålgärden blefve vidtagna.
Att under sådana omständigheter fatta beslut om ifrågavarande tjenstbarhelers indragning
efter nuvarande indelningshafvares afgång, utan att i sammanhang dermed blifvande
boställshavare för deras sålunda tilläfventyrs uppkommande förluster, för såvidt arbelshemmanen
ej förpligtades att dem godtgöra, förvissades om skälig ersättning genom
erforderliga statsanslag samt nödiga och ändamålsenliga åtgärder blefve vidtagna äfven
genom dertill anvisade medel till boslällshäfdens behöriga handhafvande, der sådant behöfdes,
ansåg E. FL Majit icke lämpligt, hvadan och enär, vid de i landsorterna, enligt
Rikets Ständers önskan, genom E. K. Maj.-ls Befallningshafvande hållna undersökningar,
hvarken någon uppskattning till penningevärde egt rum, vare sig af arbeishemmanens
gemensamma arbets- och dagsverks-skyldigheter tili hvarje kungsgård eller af
hvarje hofveris eller arbetslags, än mindre hvarje särskildt hemmans tjenstbarheter eller
tillfredsställande utredning blifvit åstadkommen i flere på frågan inverkande vigtiga omständigheter,
E. K. Majit i nåder förordnade att, till noggrann! utredande af dessa förhållanden,
ny lokalundersökning skulle företagas vid hvar och en af de i Skåne varande
kungsgårdar och boställen, hvarest hofveriskyldigheten in natura icke vore afskaffad;
och uppdrog E. K. Majit åt numera aflidne Kammar-rådet L. E. Cassel alt med biträde
af Förste Landtmätaren i hvarje län, eller, i händelse denne vore hindrad, af
annan, utaf E. K. Majlis Befallningshafvande tillförordnad, skicklig och erfaren landtmätare
samt en af Generalbefälhafvare!! i Militärdistriktet utsedd regements- eller kompani-officer,
som, med kännedom om indelningsväsendet i provinsen, förenade erfarenhet
och insigt i landthushållning och ortens jordbruk, verkställa ifrågavarande lokala
undersökningar i närvaro af tillförordnade krono- och regemenls-ombud, vederbörande
indelningshafvare samt egarne eller innehafvarne af de till hvarje kungsgård eller boställe
anslagna arbetshemman och att dervid söka tillvägabringa förslag till frivilliga jemkningar
oell öfverenskommelse!1 till vidare nådig pröfning.
Efter fulländadt uppdrag inkom Kammar-rådet Casse! med Betänkande i ämnet,
hvilket innehöll utredning angående uppkomsten och nuvarande beskaffenheten af de
arbets- och hofveriskvldigheter, som till omförmälde kungsgårdar och boställen utgjordes;
och hade, med ledning af dessa förhållanden, vid hvarje särskild kungsgård uppskattning
i öke- och drängedagsverke!! skett af de arbetsbiträden och tjenstbarheter af
särskilda slag, som, enligt arbetskontrakt och gällande stadgande!!, åiåge dels hvarje
hofveri eller arbetslag för sig, dels alla hofverierna gemensamt, hvilken samfälda arbetsskyldighet
derefter blifvit på hvarje hemmans nummer efter dess andel i holverilaget
fördelad. Vid denna uppskattning hade i öfrigt iakttagits dels alt, jemlikt den fördelning
af arbetsskyldigheterna, sorn under den förflutna tiden varit och ännu vore gällande
182
Eapeditions-Ulsiotte/x Föislay lill underd. Skri/velse JS:o 84.
samt i öfverensstämmelse med arbelsböndernas allestädes lillkännagifna önskan, belt
arbetslags eller hofveris arbelsskvldighet beräknats till visst antal dagsverken, ulan afseende
ä det större eller mindre hemmantal, hvaraf hofveriet varit sammansatt eller på
hemmanens nuvarande godhet och beskaffenhet och följaktligen äfven utan all hänsigt
till de skiljaktigheler i arbelsqvantiteternas belopp och ersättningen derför, som kunde
uppkomma vid den ena kungsgården i jemförelse mot den andra, hvarefter arbetsvärdet
blilvil i penningar uträknadt efter medelmarkegångspriset å dagsverken under de 10
åren 1834—1843.
Sedan E. K. Majit derefter låtit ytterligare höra de hofveriskyldige, med hvilka
öfverenskommelser om arbetsskyldigheternas utbytande emot föreslagen ersättning vid
de hållna undersökningarne icke kunnat träffas, huruvida de ville på de till dem framställda
förslag ingå, och af bemälde hofveriskyldige endast ett ringa antal anmält sig
vilja del uppgjorda förslaget antaga, men de öfrige framställt vilkor mer eller mindre
afvikande från nämnde förslag samt E. K. Majit vidare i ämnet hört de i och för beskaltningsväsendets
förenkling utsedde Kommitterade, sä aflat E. K. Majit till Rikets
åren 1853—1854 församlade Ständer nådig Proposition i ämnet, i anledning hvaraf
Rikets Ständer, i fråga om dagsverksskyldigheten till åtskilliga såsom boställen anslagna
kungsgårdar i Christianstads och Malmöhus län, för sin del antogo följande bestämmelser,
nemligen: att de, angående hofveriskyldighetens upphörande på vissa vilkor och
emot afgäld från de hofveri- och arbetsskyldiga hemmanen, med hemmansinnehafvarne
uppgjorda öfverenskommelser äfvensom de dylika, hvilka hädanefter, enligt enahanda
grunder, i vederbörlig ordning afslutades, för större eller mindre antal af hofveri- eller
aibetsskyldige hemman, skulle till E. K. Majlis nådiga pröfning och stadfästelse anmälas;
att, der sådan öfverenskommelse blefve af E. K. Majit stadlästad, förändringen skulle
taga sin början antingen från och med året efter det, dä boställsinnehafvare!) förklarat
sig dermed nöjd, eller ock, om han ej ville derpå ingå, vid hans afgång från bostället;
alt när hofveri- eller arbelsskyldigheten upphörde, den hemmanet åliggande, emot arbetsskyldigheten
förut afkorlade indelta räntan skulle utgöras till vederbörande indelningshafvare,
men den derutöfver öfverenskomna årliga afgälden till Statsverket ingå,
hvaremot på vederbörliga stater skulle uppföras ett emot sistnämnde afgäld svarande
anslag, sorn tillkomma boställsinnehafvare!) tili oindelt spanmål, hälften råg och hälften
korn, om afgälden vore bestämd i spanmål, eller i kontant, derest afgälden blifvit i penningar
fastställd; alt i hvarje särskildt fall det ankomme på E. K. Majlis nådiga pröfning
huruvida, utöfver sistnämnde anslag, någon ersättning af statsmedel åt boställsinnehafvare!)
före upphörandet af det förut åtnjutna arbetsbiträdet kunde erfordras, i
hvilket fall likväl en sådan ersättning icke finge öfverstiga skilnaden emellan det nyssomlörmälda
sammanräknade beloppet af indelta räntor och afgäld samt det värde, hvartill
den upphörande hofveri- eller arbels-skyldigheten af hemmanen vid 1844 års undersökning
blifvit af lorrätlningsmannen, Kammar-rådet Cassel, uppskattad; alt nämnde
afgäld och ersättning, der sådan ifrågakomme, skulle, såsom vederlag för minskad boställsafkastning,
lills vidare af- och tillträdas lika med annan boställets tillhörighet;
samt att, i de fall, då öfverenskommelse på föreskrifvet sätt icke träffats eller framdeles
blefve uppgjord, hofveri- eller dagsverks-skyldigheten skulle tills vidare, såsom förut,
fortfara.
Efter hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer tagit detta vigtiga ärende
i noggrannt öfvervägande och dervid till en början funnit den omständigheten, att frågan
under så lång tid alltjemt återkommit, häntyda derpå, att dess lösning på ett för samtlige
vederbörande tillfredsställande sätt är en lika svär uppgift, som behofvet afen sådan
lösning är oafvisligt och allmänt erkändt. Rikets Ständer hafva vid (lere tillfällen
Expeditions-Utsi, atlets Förslag till anderd. Skrifvelse lS:o 84. 183
tillförene uttalat den grundsats, att ifrågavarande arbets- och dagsverksskyldighet borde
upphöra att in natura utgöras, och af de många omständigheter, som tala för behofvet
och billigheten häraf, anse Rikets Ständer tillräckligt att endast vidröra den, att hofveriskyldigheten
i flere fall icke är begränsad, utan underkastad godtycke, ett förhållande,
som, utom all det ofta måste gifva anledning till tvister emellan vederbörande, synes
vara i uppenbar strid med tidens fordringar, att allas såväl rättigheter som skyldigheter
böra, så vidt möjligt är, vara lagligen bestämda, medvetandet att i vissa hänseenden
nödgas vara underkastad en annans godtycke samt beskaffenheten af hofveriskvldigheten
i öfrigt alstrar lätt, äfven ulan missbruk deraf, en ©sjelfständig ställning för den
arbels-skyldige, som svårligen kan undgå att såväl i moraliskt som ekonomiskt hänseende
deraf menligt beröras, i hvilket sistnämnda hänseende torde få fästas uppmärksamhet
dervid, att de arbets-skyldiges eget jordbruk, till följd af åliggandet alt
äfven under den brådaste tiden lemna folk och dragare ifrån sig, mäste befinna sig ä
en jemförelsevis tåg ståndpunkt samt fördenskull icke lemna den inkomst, som under
andra förhållanden deraf kunde påräknas.
Nyare tiders stora framsteg i jordbruksnäringen och införandet af förbättrade
arbetsmethoder och redskap dervid torde på flere ställen hafva förorsakat, att den hofveriberätligade
numera icke af allmogens biträde haft den nytta, som vid hofveriets uppkomst
varit alsedd, och Rikets Ständer hafva derföre trott det äfven böra med de hofveriberälligades
fördel öfverensstämma, att emot skälig ersättning fä berörde arbetsskyldighet
afskedad, helst någon svårighet alt på annat sätt erhålla arbetet verkstäldt
icke synes kunna befaras. Under förutsättning af ett billigt tillmötesgående från de
arbetsskyldiges sida anse Rikets Ständer derför några väsendtliga hinder icke böra möta
för ett ändamålsenligt ordnande af denna angelägenhet. Men dä härvid måste tillses
alt icke någons lagliga rätt förnärmas, och hofveriskyldighelen, såvidt Rikets Ständer
af handlingarne i ämnet kunnat inhemta, både till sin uppkomst och beskaffenhet är
af mångfaldiga slag, för utredande hvaraf Rikets Ständer sakna nödiga upplysningar,
hafva Rikets Ständer icke kunnat utlinna någon allmän regel, hvarefter hofveriskjldigheten
i hvarje särskildt läll borde ordnas. Rikets Ständer få derföre, — lifligt inseende
vigten deraf alt ifrågavarande ärende så skyndsamt som möjligt varder på eli tillfredsställande
sätt regleradt och vidhållande de utaf Rikets Ständer förut uttalade åsigter i
afseende å berörde skyldighels upphörande in natura emot lämplig ersättning, hvilken,
enligt Rikets Ständers tanke, borde i allmänhet bestämmas i penningar efter enahanda
grunder, som vid deri skedda skatleförenklingen tillämpats, — hos E. K. Majit underdänigst
anhålla, det E. K. Majit täcktes, efter den ytterligare utredning af ärendet,
som E. K. Majit i nåder kan anse erforderlig, föreslå och vidtaga sådana åtgärder, alt
berörde hofveri- och dagsverks-skyldigbet in natura må emot lämplig ersättning, der
E. K. Majit i nåder finner sådan böra erläggas, så fort ske kan, upphöra.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 30 Juni 1860.
184
Expedilions-lJIskoll,pts Förslag till undant. Skrifvelse N:o 85.
\ 0 §5.
Uppläst och godkändi hos Kidd. och Adeln den 30 Juni 1860.
ffresle-Slåndet den 30 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående indragning till
Kronan af det Kronofogden i Gottlands läns södra fögderi
pä lön anslagna bostället Luxe, mot kontant ersättning
till boställs-innehafvaren.
(Stats-Utskottels Utlåtande N:o 119.)
S. A. K.
Sedan Kronofogden uti Gottlands läns södra fögderi, Henrik Wolff, uti en af
Eders Kongl. Majds Befallningshafvande i länet till Eders Kongl. Maj:t insänd skrift,
med förmälan att det honom lill boställe anslagna kronohemmanet mantal Luxe i
Burgs socken, vore för dermed afsedda ändamål oanvändbart, såsom beläget vid östra
hafskuslen af Gottland, långt aflägse från landsväg och under vissa lider af året nästan
alldeles otillgängligt, samt att bostället derföre, äfvensom i anseende till förfallen och
otillräcklig åbyggnad, aldrig kunnat af indelningshafvare!! bebos, i underdånighet anhållit,
alt nämnda hemman, för hvilket i årligt arrende icke erhållits iner än 50 R:dr,
måtte till kronan indragas och sökanden i stället berättigas att, likasom kronofogden
i länets norra fögderi, åtnjuta årlig hyres-ersältning med 300 R:dr och derjemte få
kontant uppbära det för boställets afkastning beräknade belopp, hvilken ansökning Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, under vitsordande af de utaf Kronofogden Wolff
uppgifna förhållanden, i underdånighet tillstyrkt; hvaremot Kammar-kollegium och
Slals-kontorel, uti afgifvet underdånigt utlåtande, jemte meddelad upplysning att bland
de i Gottlands läns stat för Kronofogden i södra fögderiet uppförda löneinkomster, till
sam
-
Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse N:o 85. 185
samtnans 2,500 R:dr, räntan af bostället beräknats till 19 R:dr och detsammas afkastning
till 50 R:dr, på anförda skäl hemställt, att ifrågavarande ansökning, genom hvars
beviljande rubbning i den för länet nu gällande stat skulle komma att ega rum, icke
måtte vinna nådigt afseende; så har, med hänsigt lill hvad af Wolff blifvit anfört
samt af Eders Kongl. Maj:ls Befallningshafvande i länet vitsordadt, och då härvid hufvudsakligen
förekornme enahanda förhållanden, som i afseende å kronolänsmans-bostället
Bökhult i Kronobergs län, om hvars indragning lill Kronan, mot kontant ersättning
till boställs-innehafvaren, nådig Proposition blifvit aflåten och utaf Rikets Ständer,
jemlikt deras underdåniga skrifvelse af den 25 sisllidne Januari, äfven biläilen, Eders
Kongl. Majit uti nådig Proposition den 24 näsllidne Februari föreslagit Rikets Ständer,
att ifrågavarande kronofogde-boställe , j- mantal Luxe, jemte boställsräntan, måtte till
Kronan indragas, och samma boställe derefter för Statsverkets räkning, genom Kammarkollegii
försorg, utarrenderas i öfverensstämmelse med de för militie-boställen gällande
författningar samt att från den tid, då sådan indragning af bostället och dess ränta
D 7 O O
egde rum, boställshafvaren derför af Statsverket finge åtnjuta kontant godtgörelse med
dels 69 R:dr, motsvarande boställsräntan 19 R:dr och boställets till 50 R:dr beräknade
afkastning, och dels såsom hushvres-ersättning det belopp, som bestodes andra Kronofogdar,
hvilka äro i saknad af boställe. Och hafva Rikets Ständer, vid öfvervägande
häraf, funnit skäligt alt till hvad Eders Kongl. Majit i ofvanberörde måtto behagat föreslå
lemna bifall.
Hvilket Rikets Ständer skolat till svar i ämnet, underdånigst anmäla; framhärdande
Rikets Ständer etc.
Stockholm den 30 Juni 1860.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd.
24
186 Esepeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 86.
Xo 86.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 30 Juni 1860.
Preste-Slåndet den 30 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående den för H. M.
Enke-drottning Josefina under innevarande statsregleringsperiod
anslagna hofhållnings-summa.
(Stals-Utskottels Mern. N:o 47.)
S. A. K.
Vid handläggningen af den del utaf E. K. Maj:ts nådiga Proposition angående
Statsverkets tillstånd och behof, som angår reglering af utgifterna under Riks-Statens
Irsta Hufvud-titel, hafva Rikets Ständer, jemte det de fastställt hofhållnings-summan för
H. Majrt Enke-drottning Josefina till 120,000 Rrdr R.mt årligen, att från och med 1861
års början utgå, och hvarom underdånig anmälan kommer i sammanhang med regleringen
af ofvannämnde Hufvud-titel i sin helhet alt göras, tillika medgifvit, i öfverensstämmelse
med E. K. Majrts nådiga förslag, att af besparingarne på de i nu gällande
Riks-stat uppförde anslag till Deras Kongl. Högheter Kronprinsen och Kronprinsessan
må från och med Augusti månad 1859 och intill slutet af innevarande statsregleringsperiod
utgå till II. M. Enke-drottning Josefinas hofhållning ett belopp efter år räknadt,
motsvarande hvad Rikets Ständer sålunda för den kommande tiden bestämt; hvilket
Rikets Ständer ansett sig höra härmed i underdånighet anmäla, framhärdande etc.
Stockholm den 30 Juni 1860.
Expcditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N:o 87.
187
lito §7.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 30 Juni 1860.
Preste-Ståndet den 30 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upphäf vande af
den allmogen i sju härader af Elfsborgs län samt städerna
Borås och Ulricehamn beviljade särskilda handelsfrihet.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 77.)
S. A. K.
Uti särskilda, hos Rikets Ständer vid innevarande riksdag gjorda framställningar
har fråga blifvit väckt om inskränkning eller upphäfvande af den genom åtskilliga äldre
och nyare författningar för allmogen inom Åhs, Wedens, Kinds, Marks, Bollebygds,
Gäseneds och Redevägs härader af Elfsborgs län, äfvensom för städerna Borås och
Ulricehamn, tid efter annan medgifna rättighet till idkande af s. k. gårdfarihandel, eller
att kring landet föra och försälja sina tillverkningar; och har i sådant afseende hufvudsakligen
blifvit anfördt: att ifrågavarande rättighet, för hvars beviljande ursprungliga
skälet varit, att jordbrukshandleringen i förenämnde orter icke lemnade tillräcklig
afkastning för innevånarnes uppehälle och de dryga skatternas utgörande, från början
endast afsell beredandet af tillfälle för dessa innevånare att afsätta produkterna utaf
provinsens hufvudsakligasle binäring, väfnader; att emellertid nämnde produkter numera
utgjorde minsta delen af hvad gårdfarihandlanderne hade att lill salu utbjuda, hvaremot
desse handlandes nuvarande lager (ill öfvervägande myckenhet bestode af utländska
varor; ali, då sistnämnde varor vanligen på kredit inköptes och detta ofta för förlagsmannen
medförde icke obetydliga förluster, denne sednare alltså måste å samma varor
tillgodoräkna sig en betydlig vinst, hvilken, tillika med den förtjenst på försäljningen,
som gårdlärihandlanden måste påräkna, åt-erfölle på den fattige landtmannen
188 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 8/.
och i synnerhet på den arbetande klassen; att dessutom ifrågavarande handelsrättighet,
likasom i allmänhet alla undantagslagar och privilegier, i sin mån lade hinder i vägen
för en säker utveckling af landets allmänna handelsrörelse ; samt slutligen att förenämnde
handlandes kringstrykande lefnadssätt i flera afseenden högst menligt inverkade på
allmänna ordningen och sedligheten.
Den handelsrättighet, hvars inskränkande eller upphäfvande nu blifvit ifrågasatt,
har från äldre lider varit ulöfvad af en del utaf Westergötlands allmoge. Handlingar
från dessa tider utvisa, att allmogen haft så kallade utelöpare, som försålt linne- och
ylleväf, smiden och träkärl, och i de af Konung Gustal 11 Adol! den 25 Maj 1622
för staden Borås utfärdade privilegier stadgades, alt, som desse utelöpare varit städerna till
förfång, skulle, efter nämnde privilegiers dalum, ingen hafva tillstånd till sådant utlopp
kring riket, utan skulle de sig i staden nedsätta och der burskap vinna. Det visade
sig likväl sedermera, alt allmogen i dessa trakter fortfor alt idka landsköp, ehuru genom
nämnde stads anläggande varit afsedt att sådant förhindra ; .och genom Konung
Carl XJ:s Bref till ortens Landshöfding af den 20 Oktober 1680, i anledning af lord
klagan af bönderne i Åhs och Wedens härader deröfver, att staden Borås, under förmenande,
det inträng skedde i dess privilegier, ville lägga hinder i vägen för den al
dem idkade handel, medgals, att innevånarne i nämnde härader skulle lå bruka deras
vanliga ringa handel med svarfveri och brynstenar. Sedermera halva genom särskilda resolutioner
dels uppå allmogens, dels uppå städernas besvär, de medgifvanden skett, som gilvit
anledning till den dessa orter beviljade handelsfrihet. Genom Kongl. Kungörelsen den o
Juni 1822 sammanfördes de äldre stadgandena rörande frihet för allmogen i ofvannämnde
sju härader af Elfsborgs län samt städerna Borås och Ulricehamn att genom gårdfarihandel
försälja hvad af allmogen inom orten blifvit tillverkadt, hvarpå särskilda ändringar
i berörde stadganden samt tillägg dertill blifvit gjorda genom Kongl. Kungörelserna
den 29 November 1826, den 29 Augusti 1827, den 7 Juli 1828, den 6 Maj 1830 och
den 19 Januari 1847.
Enligt 1734 års Lag, 6 Kap. Handels-Balken är, såsom landsköp, förbjudet att
å landet hålla köpmannavaror fala i sitt hus eller dermed fara från by till by att köpslaga,
äfvensom att å landet uppköpa landlvaror alt der eller i köpstad försälja, samt
att å landet hafva något nederlag; hvaremot medgifvet är och såsom landsköp ej
räknas, att lägga sin egen afvel och afrad upp och den sälja hvar man vill, eller att
landtmannen, till sin bergning och nödtorft, byter vara i vara eller köper för reda
penningar hvad annan af sin afvel låta kan.
Flera särskilda såväl äldre som nyare författningar berättiga äfven allmogen att
hvar som helst försälja dess egna tillverkningar och ortens produkter. Dylika medgifvanden
förekomma, bland annat, uti Kongl. Resolutionen på städernas besvär den
28 Augusti 1727; i Kongl. Försäkran och Stadfästelsen på Svenska och Finska allmogens
fri- och rättigheter den 4 April 1789; samt i Kongl. Kungörelserna den 9 Januari
1822 och den 28 Augusti 1834, o. s. v.
Nu gällande Handels-ordning af den 22 December 1846, hvarest i 19 § förklaras,
att, i afseende på den allmogen i förenämnde härader af Elfsborgs län samt städerna
Borås och Ulricehamn särskildt medgifna handelsfrihet, gäller till efterrättelse
hvad förut stadgadt är, innehåller i 5 § följande allmänna stadganden :
”Alla slags inhemska landtmannaprodukter må hvar och en ega att på landet
upphandla och, vid eller utom marknader, partivis föryttra.
”Landtmän ega äfven, att sådane varor, med undantag af bränvin, å landet i
minut till salu hålla.
Expeditions-Utskottcts Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o SI. 189
”Fabriks- och Handtverksidkare vare likaledes oförhindrade att sine tillverkningar
i hvad myckenhet sorn helst å landet afyttra”;
hvarjemte Fabriks- och Handtverks-ordningen af nyssnämnde dag, den 22 December
1846, i 2 § lyder sålunda:
”Landtman vare ock, med bibehållande af den hittills dem medgifna arbets-och
slöjdfrihet, utan särskild tillåtelse, oförhindrade alt, med biträde af sina hemmavarande
barn och lagstadda tjenstehjon, till afsalu förfärdiga de fabriks-och handtverks-arbelen,
hvilka, såsom föremål för husflit, kunna af dem åstadkommas.”
Genom dessa och flera andra författningar är sålunda Rikets allmoge i allmänhet
medgifvet att, hvar helst köpare finnes, försälja ortens afvel och afrad, och 5 §
Handels-ordningen samt 2 § af Fabriks- och Handtverks-ordningen innehålla endast en
bekräftelse af den landtman förut beviljade frihet till försäljning af landets produkter,
hvartill, enligt hvad författningarna utmärka, äfven höra räknas husslöjdens alster. Den
särskilda lagstiftning, sorn, lill förmån för ofvannämnde två släder och sju härader,
innefattas i Kongl. Kungörelsen den 5 Juni 1822, utgör således endast undantag från
stadgandena i 6 Kap. Handels-Balken, all ingen må å landet uppköpa och å nederlag
hålla landtvaror samt dem å landet eller i köpstad försälja. Fördelen, som genom denna
undantags-lagstiftning kan anses vara dessa orter beredd, synes sålunda blott tillgodokomma
gårdfarihandlande borgare i städerna Borås och Ulricehamn, derigenom att de,
på grund af 23 och 26 §§ i förenämnde Kongl. Kungörelse, ega alt af allmogen i orten
uppköpa varor i parti samt desamma sedermera kringsända till försäljning i minut
i öfriga delar af riket.
Jemte förberörde undantags-beslämmelser innehåller Kongl. Kungörelsen den 5
Juni 1822 för öfrigt hufvudsakligen kontrollföreskrifter beträffande den meranämnde
sju härader och två städer beviljade särskilda handelsfrihet. Dessa kontroll-föreskrifter,
meddelade i ändamål alt förebygga missbruk vid handelns utöfvande, hafva dock, enligt
hvad erfarenheten visat, ej kunnat hindra, att grundade klagomål i detta afseende
ofta förekommit.
Då nu, på grund af andra stadganden, landtmän i allmänhet ega att utan hinder
afyttra deras tillverkningar, skulle i Rikets Ständers tanke, en förändrad lydelse af
5 § Handels-ordningen, som mera tydligt bestämde denna rättighet, göra de nu gällande
undantagsbestämmelserna i 1822 års Kungörelse obehöfliga; hvartill kommer, att de
öfverklagade missbruken, som nu, till följd af vana, ofta fått ostraffadt bedrifvas vid
ulöfvandel af gårdfarihandel, lättare skulle kunna förekommas om ett allmänt stadgande
i afseende på sådan handel blefve meddeladt. Härvid torde anmärkas, alt genom
upphäfvande af nämnde Kungörelse, en obehörig inskränkning skulle ske i den gårdfarihandlande
borgare i Borås och Ulricehamn medgifna rättighet att, i likhet med allmogen,
idka gårdfarihandel samt alt hålla öppen bod i andra städer för försäljning af
ortens tillverkningar; men då, enligt 3 § Handels-ordningen 1 morn., idkare af fabrik
eller handtverk, så i stad, som på landet, ega att mot erläggande af viss afgift i hvilken
stad som helst, sjelfve eller genom andra, föryttra sina egna tillverkningar i öppna
salubodar eller från andra upplagsställen, och, enligt 2 mom. i samma §, en hvar eger
att å allmänna försäljningsplatser i städerna, vid eller utom marknader, sina alster och
tillverkningar till salu hålla; samt tillverkning af väfnader, som utgör dessa orters förnämsta
näringsfång, måste kunna hänföras till fabrikshandtering; så torde, med jemväl
lastadt alseende på innehållet af sisla mom. i 5 § Handels-ordningen, någon skada
genom borttagande af omförmälde undantagsbestämmelser ej kunna dessa släder tillskyndas;
och hafva med stöd af hvad sålunda blifvit anlördt, Rikets Ständer ansett
sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla: att den i 19 § af Handels-ordningen
190 Expeditions-Ftskottets Förslag till underd. Skrifvelse iV:o 88.
deri 22 December 1846 omförmälda särskilda handelsfrihet, som är medgifven allmogen
i sju härader af Elfsborgs län samt städerna Borås och Ulricehamn, må upphäfvas, och
annan gårdfarihandel hädanefter icke vara tillåten, än den, som på grund af öfrige rörande
handel och näringar gällande författningar må anses vara i allmänhet medgifven;
samt att, i följd häraf, 1 och 2 mom. af 5 §:n Ilandels-ordningen måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
’’A!ia slags inhemska landtmanna-produkter och hus slöjda Is ter må hvar och
"en ega att på landet upphandla och, vid eller utom marknader, partivis föryttra.
”Landtmän ege äfven att sådana varor, med undanlag af bränvin, å landet i
”minut försälja.'1''
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 Juni 1860.
N:o §§.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 30 Juni 1860.
Presle-Ståndet den 30 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående rätt för lag
stadd
dräng, som till båtsman antages, att genast komma
i åtnjutande aj lön och rättigheter såsom båtsman.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 96.)
S. A. K.
Enär billigheten påkallade, att stadgandet, det lagstadd dräng, som loge lega
lill båtsman under sitt tjensteår, i Iredlig tid skulle förblifva i tjensten till laga flyttningstid,
men roten betala dess lön och rättigheter till Amiralitets-krigsmans-kassan,
hvilket ännu i dag tillämpades på det sätt, att båtsmannens lön och rättigheter, under
namn af ”förverkad båtsinanslön” infordrades till Amiralitets-krigsmans-kassan ifrån hvarje
rust- pcb rotehållare, som till båtsman legt i årstjenst varande dräng, blefve i hvad
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 88.
191
det anginge båtsmannens mistning af lön oell rättigheter förändradt, så att han finge
tillgodonjuta dessa förmåner ifrån och med månaden efter deri, under hvilken han blifvit
till båtsman antagen, likasom hans vederlike vid indelta arméen, soldaten, och likasom
hvarje tjensteman vid civil- och militie-staterne, naturligtvis med den inskränkning,
som kunde uppkomma genom företrädarens eller dennes enkas innehafvande af torpet
till laga fardag, har hos Rikets Ständer förslag blifvit väckt, att omförmälde förverkade
båtsmanslöner icke vidare skulle från rotarne infordras, utan båtsmännen ega att tillträda
lön och rättigheter med månaden efter den, under hvilken de blifvit inskrifne,
samt att Amiralitets-krigsmans-kassan måtte erhålla ersättning för den inkomst, som
genom den ifrågasatta förändringen skulle för kassan förloras.
Att den till båtsman antagne får tillgodonjuta sina löneförmåner från samma
tid, som den, hvilken täger tjenst såsom soldat, har sjuts Rikets Ständer vara med
billighet öfverensstämmande och troligen i många fall medförande förmånen, alt den
nje båtsmannen derigenom sattes i tillfälle att vid tillträdet af torpet bättre förse sig
med hvad för dess brukande erfordras. Då dessutom endast årstjenst, hvari båtsmannen
redan före sitt antagande inlrädt befriar frän tjenstgöring och förhållandet härmed således
i hvarje särskildt fall kan före antagandet prölvas, och vid arméen enahanda
stadgande i fråga om tiden för inträde i tjenstgöring, då den antagne har årstjenst, varit
gällande, lärer något missbruk icke eller vara att helara af den föreslagna förändringen.
Deremot har frågan om Amiralitels-krigsmans-kassans rätt till ersättning förekommit
Rikets Ständer mera tvifvelaktig, då den inkomst, som kassan af ”förverkade
båtsmanslöner” kunnat hemta, rättast torde vara att hänföra till sådana tillfälliga inkomster,
hvilka icke kunna anses hafva lemnat någon säker tillgång och derföre, i
händelse de genom förändrade förhållanden upphöra, ej berättiga till ersättning. Då
emellertid kassans behof af ifrågavarande tillgång härvid äfven torde höra komma under
öfvervägande, samt E. K. Majit bäst är i tillfälle att afgöra huruvida, i händelse
stadgandet förändras, ersättning lör den förlorade inkomsten kan af kassan undvaras
eller icke, få Rikets Ständer hos E. K. Majit anhålla att, med upphäfvande af stadgandet
att, då lagstadd dräng tager lega till båtsman, hans lön och rättigheter lill fljttningstiden
skola tillfalla Amiralitets-krigsmans-kassan, båtsman måtte berättigas att från
och med månaden efter den, under hvilken han antages, tillgodonjuta ledig båtsmanson,
äfvensom att E. K. Majit täcktes tillse, huruvida någon ersättning till Amiralitetskrigsmans-kassan
för härigenom förlorad inkomst bör ifrågakomma och i sådant fall vidtaga
åtgärder för beredande åt nämnde kassa af ersättning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 Juni 1860.
192
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 89.
i\:o §9.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 30 Juni 1860.
Presle-Slåndet den 30 — —
Rorgare-Ståridet den 30 — —
Ronde-Slåndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om upphäfvande af de
stadgatiden, enligt hvilka båtsman, sedan han i tjenst inträdt,
förverkar sin lön till Amiralitet s-krig srnans-kas san.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 97.)
S. A. K.
Hos Rikets nu församlade Ständer har framställning blifvit gjord om upphäfvande
af stadgandet, att båtsman förverkade sin lön till Amiralitets-krigsmans-kassan :
l:o när han bortrest eller ulan laga förfall blifvit längre borta än honom varit tillåtet;
2:o när han motvilligt uteblifvit från mötesplatsen och uppfordringen, änskönt han sedermera
efter några veckors förlopp sig godvilligt inställde; 3:o när han rymt och antingen
godvilligt återkomme eller ertappades ; och 4:o för den tid han för brott häktades
och dömdes, men finge stå qvar i numret; och är till stöd för den föreslagna
förändringen anlördt, hurusom i förstnämnde fall orden “när han bortrest” tycktes antyda
alt lönen skulle gå i betalning för erhållen tjenstledighet, hvilket vore obilligt,
enär tjenstledighet för bortresa vanligen icke beviljades, då karlen vore behöflig för
tjenstgöring, samt han under resa till sjös erhölle hvad han ej finge hemma på roten,
nemligen öfning i sitt yrke, och derigenom gagnade tjensten mern än om han icke hade
tjenstledighet. I alla öfrige ofvanupptagne fall utgjorde föreskriften om lönens
mistning en utöfver krigslagarnes innehåll skärpt bestraffning, som icke borde komma
i fråga för gemenskapen vid flottan, då gemenskapen vid arméen icke vore underkastad
något dylikt.
Då
Expeditions-Utskoltets Förslag lill anderd. Skrifvelse Nio 90.
193
Då det icke lärer kunna anses med billighet och rättvisa öfverensstämmande att
båtsmännen, utöfver det straff, krigsarliklarne för vissa förseelser stadga, äro underkastade
en i ekonomiskt afseende betungande påföljd, hvilken icke i dylika fall drabbar
gemenskapen vid arméen, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. Majit
läcktes i nåder förordna att ofvanberörde stadgande derom, alt i tjenst inträdd båtsmans
lön i vissa fall förverkas till Amiralitels-krigsmans-kassan, måtte upphöra att vara
gällande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 Juni 1860.
\:o 90.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den so Juni 1860,
Preste-Slåndet den 30 — —
Borgare-Ståndet den 30 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Erkels Ständers underdåniga Skrifvelse om förändring i Kongl.
Förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar,
den å Maj 1855.
(Lag-Utsk:s Betänkande N:o 25.)
S. A. K.
Hos Rikets nu församlade Ständer hafva framställningar skett, att med bibehållande
af handelsboks vitsord i tvister inbördes emellan köpmän eller alla dem, som äro
förpliglade att hålla bok öfver sin rörelse, bokens vitsord deremot bör helt och hållet
försvinna emot alla andra eller icke-köpmän, samt att Kongl. Förordningen den 4 Maj
1855 angående handelsböcker och handelsräkningar mätte i öfverensstämmelse härmed
varda förändrad. Och har till stöd härför blifvit anlordt: alt lagstiftningen i nyssberörde
hänseende verkade förderfligt, såsom uppmuntrande benägenheten alt lefva på
kredit och föranledande en mängd utborgningar, som eljest skulle uteblifvit; — all
Bih. till R. St. Prot. 1859 f 1860. 10 Sami. 1 Afd. 25
194
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:0 90.
denna lagstiftning jemväl vöre högst menlig för minulhandlarne och handtverkarne, enär
de, i täflan att värfva kunder, mäste visa allt större lätthet i ulborgningarne och medgifva
allt längre betalningsterminer, hvarigenom de sjelfve åter blefvo nödgade att köpa
sina varulager på kredit: — att osäkerheten om tiden för boklordringarnes gäldande
förhindrade minuthandlanden att, genom accept å vexel eiler löpande förskrifning utfästa
bestämd tid för betalning af sin skuld till grosshandlande!) eller fabrikanten, och
att hela handeln således kommit i olag genom förevarande lagstiftning.
Vid öfvervägande af detta ämne hafva Rikets Ständer icke kunnat undgå alt
finna med verkliga förhållandet öfverensstämmande de framställningar, som blifvit gjorda
angående olägenheterna af nu gällande bestämmelser ifråga om handelsboks vitsord.
Det låter sig nemligen icke förnekas, all just ifrågavarande lagstiftning i ganska väsendtlig
inån bidragit till uppkomsten och utbredandet af eli skuldsättnings- och utborgnings-system,
som, utan motstycke i något annat land, i Sverige gripit omkring
sig bland alla samhällsklasser, och underhållit en yppighet i lefnadssätt, deri der icke
står i något skäligt förhållande till nationens tillgångar samt verkar lika förderfligt i
ekonomiskt som i moraliskt hänseende. Krediten blifver icke betraktad såsom hufvudsakligen
betingad af redbarhet och ett öppet ömsesidigt förtroende, utan vinnandet af
densamma anses mera såsom en konst alt öfvertala eller blända genom skenfagra löften
eller förespeglingar; och punktlighet i betalning, der den eger rum, anses mindre nödig
i och för sig, än såsom medel alt befästa krediten för att kunna ytterligare lefva
på densamma. Men denna punktlighet måste, i följd af sakernas egen natur, blifva
alltmer sällsynt, och omständigheternas tvång drager stundligen in allt flera i delta
olycksbringande system, hvilket, icke minst vådligt för rörelse-idkarne sjelfva och för
affärslifvet i allmänhet, gör hela handeln ytterst beroende af en slump, som ingalunda
ligger i dess natur, nemligen af konsumenternas större eller mindre beredvillighet och
förmåga att gälda hvad de redan längesedan förtärt eller förbrukat. Ganska betydliga
förluster hafva ofta uppkommit och en alltid säker följd är den, att handlanden icke
kan med någon visshet beräkna tiden, då han erhåller betalningen för sina varor, hvarigenom
en opålitlighet och en saknad af ordhållighet i mer eller mindre mån sprid t sig
till alla rörelsens grenar.
Alla dessa missförhållanden hafva väl ej uppkallats af ifrågavarande lagstiftning
allena, men den har dock i högst väsendtlig män medverkat till desamma och utgör
fortfarande ett af de förnämsta hindren för eli bättre sakernas skick. Den kunde i
viss mån försvaras under förflutna tider, dä penuingetillgången var ringare än nu och
då bristfälligare kommunikationer försvårade varu-omsättningen, synnerligast för landtmannen,
hvilken då nödgades vissa tider af året anlita krediten hos minuthandlande!),
för att sedan betala med produkterna af sitt jordbruk, ehuru detta förhållande onekligen
i viss mån nedtryckte priset på landlmannens varor och gjorde honom beroende
af handlanden, men numera äro alltför obetydliga för att kunna komma i jemförelse
med de olägenheter, som deraf uppstå.
Förslaget hvilar ock på en rationell riktig princip, nemligen skilnaden emellan
handelsrätt och civilrätt. Denna skilnad, hvilken skarpt begränsad, genomgår de utländska
lagsliftuingarne, har hos oss blifvit lemnod nästan ulan afseende, och den sammanblandning
af dessa begge vidt skilda lagsliftningsämnen, som ännu eger ruin i 1734
års lag, har verkat högst menligt såväl för affärsverksamheten, som lör öfrige medborgare
vid ordnandet af deras angelägenheter och lefnadssätt. Affärslifvet bar nemligen
behof af en enkelhet i former och en raskhet i lagtillämpning, sorn ej ulan våda kunna
utsträckas till alla öfriga rättsförhållanden emellan ett samhälles medlemmar och som
derföre i väsendtlig mån blifvit i vår lagstiftning åsidosatta. Det har vidare behof af
Expeditions-Utskottets Forsing till willérd. Skrifvelse N:o 90. 195
krediten, såsom varande det forsla vilkoret för dess lifskraft och utveckling, hvaremot
för öfrige medborgare en utsträckt kredit i allmänhet icke kan anses nödig eller ens
nyttig. Skulder öro derföre ock för rörelse-idkare en nödvändighet, för icke-rörelse-idkare
ett positivt ondt. Men då man nu hos oss insett vigten alt äfven genom lagstiftningen
underlätta krediten för handeln och näringarne, har man begått det misstag att göra
kredit-lagsliltningen gällande för nila medborgare, och derigenom på sätt och vis lockat
icke-köpmannen att kasta sig in på denna för honom så vådliga väg, och det är
detta förhållande, hvars Ibrtvaro och ytterligare utveckling Rikets Ständer funnit af
yttersta vigt att hämma, så vidt sådant genom lagstiftningen kan ske.
Af hvad nu blifvit anfördi följer, alt Rikets Ständer i allo gilla såväl den uti
1855 års ifrågakomne författning antagna grundsats att skilja på tvister emellan affärsmän
inbördes och tvister mellan affärsmän och andra, som stadgandena om den bevisningskralt
hvilken i förra hänseendet blifvit handelsbok tillerkänd. Dervid eger ock
full jemlikhet i förmåner och olägenheter rum; ty svarandens böcker, om de äro ordentligen
förda och några särskilda omständigheter eljest icke förekomma, bevisa dä
lika mvckel som kärandens. Helt annorlunda är förhållandet i tvister emellan köpmän
och icke-köpmän. Att dervid lill förmån för käranden tillägga kraften af halft bevis
åt en af honom sjelf gjord anteckning, hvars trovärdighet svaranden icke eger alt med
en likartad anteckning tillintetgöra, strider i öfrigt emot andan af hela vårt bevisnings*
syslem, och Rikets Ständer hafva derföre ansett ifrågavarande utborgningstvister böra
bedömas efter allmänna bevisningsregtor, samt Domaren således blifva oförhindrad att,
enligt dem, i hvart särskildt läll pröfva om och i hvad tnån en ordentligen förd handelsbok
något vitsord tillerkännas må. Att med uttryckliga ord inrymma ett dylikt
stadgande i ifrågakomne författning hafva Rikets Ständer dock ansett olämpligt; ty att
pröfva om en åberopad handling innefattar någon bevisning eller ej, dertill är Domaren
redan genom 17 Kap. 1 § Rättegångs-Balken förpligtad, och i hvad mån åter den
medför bevisningskraft, måste i allt läll bedömas efter de allmänna i Rättegångs-Balken
lagda grunder. Ett sådan speciell stadgande kunde äfven blifva förvillande och leda
till den föreställning alt Domaren skulle ega tillägga boken jemväl i dessa fall samma
vitsord, som den eger i tvister emellan affärsmän inbördes och således nära nog kraften
af full bevisning.
All genom ifrågavarande förändring all utborgning ändock icke förhindras, utan
fortfarande kommer att ega rum emot köparens skuldebref eller annat af honom utgifvet
skriftligt bevis är sannt, och att förbjuda detta, vore ett obehörigt band på aftalets
sedliga frihet. Men äfven om ulborgningarne, emot hvad antagligt är, i allt läll skulle
fortfara i samma utsträckning som hiLlills, så vore dock redan genom de af köparen
utfärdade betalningsbevis ganska vigtiga fördelar vunna; ty dels blefvo handlandens
fordringar derigenom rörliga och kunde måhända icke sällan af honom sjelf användas
såsom betalningsmedel, dels ock inskränktes derigenom i betydlig mån de nu nästan
dagligen förefallande rättegångar derom, huruvida bokförda varor verkligen bekommits
af de derför debiterade personer, — om rätta beloppet af varorna, — om de derför
uppförda priser m. m.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hafva Rikets Ständer för sin del beslutat
en författning af denna lydelse:
196 Expeditions-Vtskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 91 ■
”Med upphäfvande af 20, 25 och 27 §§ i Kongl. Förordningen angående handelsböcker
och handelsräkningar den 4 Maj 1855, samt ined ändring af 12 och 23 §§
i samma Förordning, lörordnas alt sistnämnda t vänne §§: r erhålla följande förändrade
lydelse:
12 §.
Handelsböcker, som vederbörligen förde äro, kunna i handelstvister emellan
köpmän inbördes såsom bevisningsmedel tjena, efter hvad derom här nedan sägs.
23 §.
Räkning å varor, utborgade till köpman, utan aftal om öppen kredit, skall, vid
den påföljd 25 § utsätter, gäldenären bevisligen tillställas sednast inom (re månader
eller utgången af det år, hvarunder det utborgade i handelsboken inskrefs, der ej annorlunda
uttryckligen aftaladt är.
Hvad genom denna Förordning stadgadt är, skall ej blifva gällande i mål, som
göras anhängiga före den l Januari 1862.”
Hvilket Rikets Ständer skolat underdånigst anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 30 Juni 1860.
N:o 91.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den so Juni 1860.
Preste-Ståndet den 30 — ■—
Borgare-Ståndet den 30 — — -
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om uppliåfvande af förbudet
för gemenskapen att gifta sig utan vederbörande befäls
samtycke.
(Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 101.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har förslag blifvit väckt, att stadgandet om officerares giflomannarätt
öfver ryttare, soldater och båtsmän, som, härledt från Kongl. Reglementet
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 92.
197
den I Mars 1819, återfinnes uti Eders Kongl. Maj:ts nådiga Tjenstgörings-reglemente
för arméen, 1 Del. 5 kap. 47 §, måtte, såsom vid äktenskaps ingående icke medförande
något gagn, varda upphäfdt; oell då ifrågavarande föreskrift synts Rikets Ständer mindre
ändamålsenlig, helst det icke lärer vara möjligt för befälet, att, när soldaten begär
tillåtelse, att ingå äktenskap, kunna förutsäga eller veta om detta äktenskap skall blifva
lyckosamt eller icke, och stadgandet således endast föranleder till besvär och kostnader
samt till underkännande af de fri- och rättigheter, hvilka soldaten, såsom myndig samhällsmedlem,
böra tillkomma, så, och orri än medgifvas må att soldaten bör för viss
ordnings skull hafva sig ålagdt att för befälet anmäla, när han ämnar träda i äktenskap,
hafva Rikets Ständer, enär detta åliggande likväl icke, efter Rikets Ständers tanke, bör
utsträckas derhän, att det skulle vara en skyldighet för honom alt af befälet dertill
utverka sig tillstånd och det icke kan vara öfverensstämmande hvarken med billighetens
eller rättvisans fordringar alt vilja i krigslagstiftningen bibehålla ett stadgande,
hvarigenom soldaten beröfvas den åt alla andra svenska medborgare förunnade rättigheten
att efter eget val och bestämmande träda i gifte, få Rikets Ständer hos E. K.
Maj:t anhålla om upphäfvande af förbudet för gemenskapen att gifta sig utan vederbörande
befäls samtycke.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 Juni 1860.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 30 Juni t«60.
Preste-Ståndet den 30 — —
Borgare-Ståndet den so — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om befrielse för rotehållarne
vid kavalleriet i Jemtland från skyldigheten att bidraga
till sadelmunderingens anskaffande och underhåll,
m. m.
(Stats- och Ekon.-Utsk:s Bet. N:o 6.)
S. A. K.
Af den anledning att vid sistförflutna riksdag rusthållarne blifvit befriade från
den dittills dem åliggande skyldighet alt bekosta hästarnes furagering ej allenast un
-
198 Expeditions-Utskottets Förstäf) till underd. Skrifvelse !S:o 92.
der möten och mönstringar utan ock under marscherna mellan mötes- och mönstringsstäilena
samt sqvadronernas samlingsplatser, men att dessa lindringar ej tillgodokommit
rotehållarne vid den endast 200 man starka Hästjägare-korpsen i Jemtland, som numera
voro de enda inom riket, för hvilka en sådan skyldighet qvarstode, har hos Rikets
Ständer förslag blifvit väckt alt nämnde skyldighet måtte upphöra, i sammanhang
hvarmed framställts yrkande, att nämnde kavalleri-rotehållare måtte befrias från det
för dem qvarstående men eljest för alla rusthållare i riket afskaffade åliggande att bidraga
till sadelmunderingens underhåll; och hafva Rikets Ständer vid öfvervägande af
detta ärende samt efter lagen kännedom af de till detsamma hörande handlingar funnit
roleringskostnaden vara för Jemtland mera betungande än för rikets öfriga provinser,
enär densamma i Jemtland utgår i ett förhållande af 1 till 47 å fastighetsvärdet,
medan i öfriga delar af riket det minst gynnade förhållandet utgör 1 på 54 och det
mest gynnade 1 på 236 af berörde värde. Med hänsyn till folkmängden förekommer
enahanda missförhållande. Jemtland uppsätter nemligen en indelt soldat på 74 innebyggare,
under det i rikets öfriga delar en soldat uppsattes på hvarje 100 af befolkningen.
Såsom, bland annat, inverkande på förevarande ämne förekommer äfven att
Jemtland, oaktadt de åtgärder, sorn till beredande af lättnad i länets roleringsbesvär,
tid efter annan blifvit vidtagne, fortfarande drager ett ingalunda ringare roleringsbesvär
än öfriga landskap, utan fasthellre, i förhållande till hemmanens uppskatlningsvärde, är
tyngre roteradt än flera andra; att hufvudsakligen derigenom, att Jemtland redan förr
än den af E. K. Majit vid sistförflutna riksdag aflåtna nådiga Proposition om Statens
öfvertagande af kostnaden för nummerhäslarnes underhåll vid mölen kom Rikets Ständer
tillhanda, var i åtnjutande af den sålunda föreslagna befrielsen, berörde län gått
förlusligt af den ytterligare lindring, som genom Rikets Ständers då fattade beslut alt
utsträcka befrielsen jemväl till furageringskostnaden för marscher emellan sqvadronssamlingsplatserna
och mötesplatsen tillgodokom jordegarne i alla andra landskap, der
kavalleri af dem underhålles; samt att, för bedömande af hvad billigheten och rättvisan
i förevarande fall kräfva, del ej får ur sigte lemnäs att Jemtlands kavalleri under
hålles,
icke af rusthållare utan af rotehållare, bland hvilka ett antal blifvit förpligtadt
att i stället för soldat underhålla nummerhäst. Dessa sednare rotehållares uppdrag att
bekosta häst i stället för soldat har nu för dem medfört den förlust att, medan alla
andra rotehållare, genom Statsverkets fullständiga öfvertagande af kostnaden för soldatbeklädnaden,
rönt en betydlig lättnad i sin roteringsbörda, så qvarstår deremot för
dem, som underhålla nummerhäst, bördan oförminskad. Statens öfvertagande såväl af
furageringskostnaden för marscher emellan sqvadrons-sarnlingsplalserne samt mötesplatsen,
som af den del i kostnaden för sadeimunderingen sorn för närvarande af rotehållarne
utgöres, innefattar således blott ett närmande lill en rättvisare fördelning af
roleringsbördan emellan Jemtland och öfriga delar af riket, genom att jemväl för Jemtland
sätta i verket den af Rikets Ständer förut godkända, men, vid tillämpningen i nu
omförmälda hänseenden förbisedda åsigt om billigheten och nyttan af dessa lättnader.
På dessa skäl, och enär den ifrågavarande furagerings-kostnaden, hvilken, i anseende
till de begge sqvadrons-samlingsplalsernas för Jemtlands Hästjägare-korps sins
emellan olika afstånd från mötesplatsen ojemnt drabbar rotehållarne vid den ena sqvadronen
emot dem vid den andra, derförutan, samt då hvarje rote för sig nödgas ombestyra
tillhandahållandet såväl vid in- som utryckandet, af den ringa furage-qvanlitet
som roten åligger anskaffa, alltid måste vara förenad med större omgång, besvär och
kostnad, än hvad fallet bör blifva för Statsverket, om på dess bekostnad hela förrådet
på en gång anskaffas och hålles i beredskap, hafva Rikets Ständer för sin del beslutat,
att rotehållarne vid kavalleriet i Jemtland skola befrias från hästarnes furagering för
Expeditions-UtskoLtei's Förstat) till underd. Skrifvelse N:o 93. 199
marscherna emellan mötesplatsen och sqvadrons-samlingsplafserna, samt alt denna kostnad
bör öfvertagas al' Statsverket, att utgå af anslaget till arméens vapenöfningar.
Hvad åter beträffar den af rotehållarne hittills bestridda andel i kostnaden för
sadelmunderingens underhållande, hvilken kostnad, enligt ett af vederbörande tjensteman
i Krigs-kollegium utfärdadt bevis, af roteringskassan utbetalats med 2 R:dr 10 sk.
3 rst. Banko årligen för hvarje rote, hafva Rikets Ständer jemväl härutinnan för sin
del beslutat, att berörde kostnad, hvilken för de 184 effektiva nummerhästar, som vid
Jemtlands Hästjägare-korps underhållas, utgör sammanräknadt 407 R:dr 14 sk. Banko
eller 610 R:dr 92 öre R:mt, skall af Statsverket öfvertagas, och, med rotehållarnes befriande
från berörde utgift, anslaget lill försvarsverket till lands i allmänhet eller Krigskollegii
deparlementer, förhöjas med motsvarande belopp, eller, för vinnande af jemn
summa, med 620 R:dr R:mt.
Med underdånig anmälan om hvad Rikets Ständer sålunda beslutat, framhärda etc.
Stockholm den 30 Juni 1860.
No 93.
(Se Skrifvelse-förslaget N:o 99, samt Expeditions-Ulskottets Memorial N:o 11.)
200
Exp edilia n s- lils k o l le Is Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 94.
,Vo !)4.
Uppläst och godkäntil hos Ridd. oell Adeln den 4 Juli 1860.
Preste-Ståndet den 4 — —
liorgare-Ståndel den 4 — —
Bonde-Ståndet den 4 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, angående försäljning till skatte
af de Danviks hospital tillhöriga, med ständig städjeoch
besittningsrätt på innehafvarne upplåtna hemman och
lågenheter.
(Stals-Utskottets Utlåtande N:o 102.)
S. A. K.
Sedan innehafvare!) al eli Danviks hospital tillhörigt, nied städje- och besittningsrätt
förenadt, hemman hos E. K. Majit i underdånighet anhållit om tillstånd för
Direktionen öfver nämnda hospital att, mot vissa föreslagna vilkor, till honom öfverlåta
oinskränkt egande- och nyttjanderätt till hemmanet, och ej mindre hemälde Direktion,
än äfven E. K. Majlis och Rikets Kammar-kollegium uti infordrade underdåniga
utlåtanden, på anförda skäl, tillstyrkt denna ansökning; så, och efter det E. K. Majit,
med anledning häraf, den 14 Juli 1855 anbefallt Hospitals-direktionen att inkomma
med underdånigt yttrande, huruvida det kunde anses för hospitals-inrättningen fördelaktigt,
att skatteköp af alla de hospitalet tillhöriga hemman, som med ständig städje- och
besittningsrätt innehafvas, blefve på vissa bestämda grunder genom allmän författning
medgifvet, — liar E. K. Majit, efter inhemtande af såväl sistnämnda yttrande, som
jemväl infordrade utlåtanden i ämnet af Kammar-kollegium samt E. K. Majlis Justiliekanslers-embele,
till Rikets Ständer under den 30 December sistlidet år i denna fråga
aflåtit nådig Proposition.
Exp c di lion s- UIs koltets Förslag till unileril. Skrifvelse N:o 94.
201
Af donna nådiga Proposition, jemte öfriga till ärendet hörande handlingar, hafva
Rikets Ständer angående lörhållandet med ifrågavarande, Danviks Hospital tillhöriga
hemman, hvilka äro under ständig städje- och besittningsrätt upplåtna, bland annat,
inhemtat: — att dessa hemman tillsammans utgöra 37g mantal; — att innehafvarne
af samma hemman jemte åtskilliga under enahanda vilkor lill hospitalet upplåtna lägenheter
äro förbundna ali till hospitalet erlägga såsom årlig afgäld tillsammans 1,475 R:dr
15 sk. 1 rst. banko i penningar, 229 tunnor lljj-ff kappar råg och lika mycket korn,
samt att vintertiden till hospitalet framskaffa 612 lass sand, hvilken sednare skyldighet
vanligen fullgöres genom kontant betalning efter ett pris af 12 sk. banko för hvarje
lass; — att dessa hemman och lägenheter till största delen, med iakttagande af de
särskilda föreskrifter, hvilka för ett eller annat hemman eller lägenhet kunna genom
äldre upplåtelsebref vara stadgade, blifvit upplåtna emot vilkor för innehafvarne, att,
enligt lag och husesyns-ordning, underhålla och, när behof göres, nybygga husen såväl
å man- som ladugården, att försvarligen häfda, dika, rödja och vårda egorna, att icke
bortföra foder eller skogseffekter från hemmanet eller lägenheten, äfvensom att utgöra
alla dermed åtföljande onera; — att, om mot dessa vilkor brytes eller räntan ej årligen
betalas, utan större eller mindre rest åsamkas, hvilken icke inom 2 eller 3 års förlopp
lill fullo afböidas, städje- och besittningsrätten, enligt hvad tillika stadgadt är, bör,
jemte all åbyggnad, med förbättringar, af innehafvaren till hospitalet utan lösen alträdas,
hvilket jemväl bör ske, om innehafvaren utan arfvingar med döden afgår; — samt
att, om innehafvaren vill sin städje- och besittningsrätt pä annan öfverlåta, densamma
bör först hembjudas hospitalet, sorn, ifall Direktionen ej för den betingade summan
samma städje- och besittningsrätt inlöser, eger utbekomma den i Kongl. Brefvet den 21
Juli 1813 fastställde rekognitionsafgift, 3 procent af köpesumman. — Beträffande sjelfva
frågan om den nu afsedda allmänna tillåtelsen till skatteköp af omlörmälde hemman;
så har hospitals-direktionen förklarat, del sådant borde blifva för hospilals-inrältningen
högst fördelaktigt, enär, ifall samma grunder dervid komme att följas, som för det ofvan
omförmälda särskilda hemmanet blifvit tillstyrkte, och samtlige innehafvarne skulle
häraf vilja sig begagna, hospitalet derigenom skulle komma att tillgodonjuta värdet af
4,587 tunnor 16 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, 6,120 lass sand och
omkring 14,733 R:dr 6 sk. 10 rst. Banko i penningar, och således, om spanmålen beräknades
till endast 6 R:dr för tunnan och sand till 12 sk. för lasset, en kapital tillgång
af ej mindre än omkring 43,800 R:dr Banko för hospitalet beredas; och har, med afseende
härå, Direktionen i underdånighet tillstyrkt utfärdandet af den ifrågaställa allmänna
författningen, i hvilket tillstyrkande äfven Kammar-kollegium och Justilie-kanslersembetet
instämt; hvaremot, beträffande vilkoren, hvarunder skatteförsäljningen af de
ifrågavarande lägenheterna borde medgifvas, omförmälde 3:ne myndigheter framställt
särskilda, i viss mån skiljaktiga förslag.
För egen del har E. K. Maj:! — som, enär förevarande fråga icke anginge
pröfning lör särskilda fall af skatteköp å ett eller annat af de till hospitalet lydande
hemman och lägenheter af den beskaffenhet, att tillfälle till inkomstens uppdrifvande
medelst utarrendering för hospitalet saknades, utan ett allmänt stadgande, hvarigenom
skatteköp å slika hemman skulle, utan hemställan till Kongl. Maj:!, få af hospitalsdirektionen
verkställas, samt förslaget afsåge en för inrättningen vigtig och synnerligen
omfattande förändring uti gällande bestämmelser om dess fasta egendom, ansett sig böra
inhemta äfven Rikets Ständers beslut i ämnet, — uti högstberörde nådiga Proposition,
efter pröfning af hvad särskilde vederbörande i frågan yttrat och hemställt, föreslagit
Rikets Ständer alt för deras del medgifva, det alla de Danviks hospital tillhörande hemBih.
till R. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd. 26
202
Expedilions-Utskoltets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 94.
man och lägenheter, hvilka äro upplåtna under sådan ständig städje- och besittningsrätt,
sorn, efter föregången undersökning befinnes ostridig, må, när vederbörande innehafvare
sig derom anmäla, af hospitalets Styrelse få till skatte försäljas under följande
vilkor, nemligen:
l:o alt skalteköpeskillingen må beräknas till ett belopp, motsvarande hemmanets
eller lägenhetens till hospitalet utgående ränta för 10 år, samt för de hemman, som
tillika hafva skyldighet att till hospitalet framskaffa vissa lass sand, jemväl värdet för
lika lång tid af detta åliggande ; hvarvid borde iakttagas, att, derest för hemman eller
lägenhet den nu utgående räntan befinnes vara mindre än den, som i äldre årens räkenskaper
för samma hemman eller lägenhet upptagits, på särskild undersökning och
pröfning kommer att bero, hvad räntebelopp vid skatteköpet och för framtiden skall
beräknas;
2:o att, vid skeende försäljningar af hemman eller lägenheter, köparnes skyldighet
att köpen hembjuda bibehålles, äfvensom hospitalets rätt till åtnjutande af rekognitions-afgift
i enlighet med Kongl. Brefvet af den 21 Juli 1813, ifall Hospitals-styrelsen
icke finner för godt hemman eller lägenhet inlösa;
3:o att Hospitalets frälsemannarätt till hemman eller lägenhet qvarstå, så att Hospitalet
framdeles, som hittills, må kunna uppsäga räntan till leverering in natura eller
till lösning efter auklions-medelpris;
4:o alt, i händelse hemmanets eller lägenhetens egare, utan arfvinge eller utan
att hafva derom i laga ordning förordnat, med döden afgår, hemmanet eller lägenheten
utan lösen hospitalet tillfaller 5
5:o alt, om några särskilda, enligt besittningsbrefvet, hemmanet eller lägenheten
åliggande skyldigheter förefinnas, dessa fortfarande skola af hemmanet eller lägenheten
utgöras; samt
6:0 att, om den till hemmanet hörande skog kan anses, med dess framtida bestånd,
lemna större årlig afkastning, än som motsvarar hemmanets behof af byggnad,
stängsel och vedbrand, hospitals-styrelsen må ega att med innehafvaren öfverenskomma
om den särskilda ersättning, som, vare sig genom högre lösnings-summa eller årlig afgäld,
bör för sådant fall hospitalet tillkomma.
Derjemte och enär af ett hos E. K. Majit anhängiggjordt besvärsmål inhemlats,
att, oaktadt Kongl. Majit genom nådigt Bref den 1 Februari 1825 förklarat någon
kronotionde icke böra åsätlas de hemman och lägenheter, hvilka icke fått sig sådan
påförd vid allmän tiondesättning i orten, Kammar-kollegium likväl förordnat om kronotiondes
bestämmande för ett lill skatte försåldt Danviks hospitals hemman på den grund,
att den allmänna tiondesättning, som åren 1726—1730 i länet blifvit verkställd och
allt hittills varit ländande till efterrättelse, icke lärer vunnit behörig fastställelse, —
har E. K. Majit ansett lämpligt att, till köpares af Danviks hospitals hemman betryggande
i nämnde hänseende, borde meddelas det förklarande, att hemmanen eller lägenheterna
må efter skatteköpet tillgodonjuta den befrielse från kronotionde, som desamma
förut åtföljt.
Vid öfvervägande af detta ärende hafva Rikets Ständer funnit skäligt hufvudsakligen
bifalla det af E. K. Majit sålunda framställda förslag, med iakttagande af nå
-
Expeditions-Utskottets Förslug lill underd. Skrifvelse N;o 94.
203
gra förändringar, hvilka dels äro en följd af Rikets Ständers skiljaktiga åsigt i afseende
å vissa delar af samma förslag, och hvarför Rikets Ständer här vilja redogöra, dels
ock åsyfta förtydligande af de utaf E. K. Maj:t i nåder föreslagna stadganden. Rikets
Ständer anse nemligen den af ifrågavarande hemman och lägenheter utgående ränta,
som vid olika lider blifvit bestämd, icke utgöra någon tillförlitlig måttstock å deras beskaffenhet
och förmåner; hvadan, och, om än antagas må, alt 10 års ränta i ett eller
flera fall kunna anses såsom en lämplig skatteköpeskilliug, deraf ingalunda följer, att
lika mänga års ränta för de särskilda hemmanen och lägenheterna bör i hvarje hänseende
tjena såsom grund för nämnde köpeskillings bestämmande, hvilket deremot torde
lämpligast och rättvisast kunna ske efter förutgången pröfning i hvarje särskildt fall.
I följd häraf, och då Rikets Ständer likväl anse, att 10 års räntor icke böra för vinnande
af sä väsendtliga förmåner å innehafvarnes sida i något hänseende vara en obillig
grund för skatteköpeskillingarnes bestämmande, hafva Rikets Ständer funnit nämnda
belopp böra antagas såsom minimum, men åt vederbörande öfverlåtas att, efter sig företeende
omständigheter, bestämma köpeskillingen lili högre summa. Pröfningen häraf
hafva Rikets Ständer ock ansett vara eli så grannlaga ämne, att detsamma icke borde
helt och hållet öfveriemnas åt hospitalets Direktion, utan det slutliga afgörandet uppdragas
åt Öfver-Styrelsen för hospitalerna; och, ehuru Rikets Ständer föreställt sig, att
Hospitals-Direktionen i allmänhet eger den noggrannaste kännedom om ifrågavarande
hemmans och lägenheters beskaffenhet och förmåner, hafva Rikets Ständer likväl, med
afseende å vigten deraf, att frågan, om och i hvad mån den till hemmanen hörande
skog kan anses med dess framtida bestånd lemna större ärlig afkastning, än som motsvarar
deras behof af byggnad, stängsel och vedbrand, med erforderlig sakkännedom
bedömes, ansett undersökning härom böra verkställas af vederbörande embetsmyndighet,
innan vidsträcktare dispositionsrätt af skogen, än som nu är medgifven, får mot
särskild ersättning meddelas.
1 betraktande häraf hafva Rikets Ständer för sin del beslutat, att alla de Danviks
hospital tillhörande hemman och lägenheter, hvilka äro upplåtna under sådan ständig
slädje- och besittningsrätt, som, efter förutgången undersökning befinnes ostridig,
må, när vederbörande innehafvare sig derom anmäla, af Hospitals-direktionen med
Öfver-stvrelsens bifall få till skatte försäljas, under följande vilkor:
l:o att skatleköpeskillingen må beräknas lill ett belopp, i det minsta motsvarande
hemmanets eller lägenhetens lill hospitalet utgående ränta för 10 år, samt för
de hemman, som tillika hafva skyldighet att till hospitalet framskaffa vissa lass sand,
jemväl värdet, för lika lång lid, af detta åliggande; ankommande på Ofver-styrelsen
att bestämma den högre köpeskilling, som, med afseende å hvarje hemmans eller lägenhets
förmåner och beskaffenhet, må anses skälig, och hvarvid iakttages, att, derest
för hemman eller lägenhet den nu utgående räntan befinnes vara mindre än den, som
i äldre årens räkenskaper för samma hemman eller lägenhet upptagits, på särskild undersökning
och pröfning må bero, hvad räntebelopp vid skatteköpet och för framliden
skall beräknas;
2:o att, vid skeende försäljningar af hemman eller lägenheter, köparnes skyldighet
att köpen hembjuda bibehålies, äfvensom hospitalets rätt till åtnjutande af rekognilions-afgift
i enlighet med Kongl. Rrefvet af den 21 Juli 1813, ifall Ilospitalsstyrelsen
icke finner för godt hemman eller lägenhet inlösa ;
204
Expeditions- UIsko Hels Förslag till underd. Skrifvelse JS:o 94.
3:o att hospitalets frälsemannarätt till hemman eller lägenhet qvarstår, så att
hospitalet, framdeles, sorn hittills, må vara i besittning af den hemmanet eller lägenheten
vid skatteköpet åliggande ränta, med rättighet att densamma uppsäga till leverering
in natura eller till lösning efter auktionsmedelpris;
4:o att, i händelse hemmanets eller lägenhetens egare, ulan arfvinge eller utan
att hafva derom lagligen förordnat, med döden afgår, hemmanet eller lägenheten ulan
lösen hospitalet tillfaller;
5:o att, om några särskilda, enligt besillningsbrefvet, hemmanet eller lägenheten
åliggande skyldigheter förefinnas, dessa fortfarande skola af hemmanet eller lägenheten
utgöras;
6:o att, om den till hemmanet hörande skog kan, efter af vederbörande embetsmyndighet
verkställd undersökning, anses, med dess framtida bestånd, lemna större
årlig afkastning, än sorn motsvarar hemmanets behof af byggnad, stängsel och vedbrand,
Hospitals-styrelsen må ega att med innehafvaren öfverenskomma om den särskilda ersättning,
som, vare sig genom högre lösniogs-summa eller årlig afgäld, bör för sådant
fall hospitalet tillkomma;
Och hafva, med afseende å hvad i frågan om tiondesättning för nämnde hemman
förekommit, Rikets Ständer, lika med E. K. Maj:t, ansett det förklarande böra
meddelas, att hemmanen eller lägenheterna må efter skatteköpet tillgodonjuta den befrielse
från kronotionde, sorn desamma förut åtföljt.
Med underdånig anmälan härom framhärda Rikets Ständer etc.
Stockholm den 4 Juli 1860.
Expeditions-Utskottets Forsla;/ till linderd. Skrifvelse N:o 95. 205
H:o 95.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adelil den 11 Juli isfio.
Presle-Ståndet den il — -—
Borgare-Ståndet den tl — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändringar i nu
gällande Skiftes-Stadga.
(Santmans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 14.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva vid innevarande riksdag åtskilliga framställningar blifvit
gjorda för åstadkommande af ändringar uti eller tillägg lill de om skiftesverket i
riket nu gällande författningar; och som dessa framställningar i vissa delar vunnit Rikets
Ständers godkännande, få Rikets Ständer nu sådant hos E. K. Majit i underdånighet
anmäla.
Med anledning af det i 1 Kap. 3 § af gällande Skiftes-Stadga intagna förbud
emot all rubbning af redan verkställd enskiftes-delning eller faslstäldt laga skifte med
mindre samtlige delegare i skifteslaget åsämjas alt till ännu större beqvämlighet egolotterna
sammanlägga, har blifvit erinradt, hurusom på alla de ställen, der, genom äldre
delningar, egoskiltena i ängsmarken erhållit den form, att deras uppodlande icke kan
med någon fördel ega rum, ifrågavarande stadgande lade hinder i vägen för de önskvärda
odlingsföretag, som berodde af möjligheten att ultappa eller sänka sjöar eller
upprensa floder och andra vattendrag, helst, efter hvad erfarenheten visat, samtlige
delegares begifvande till en rubbning af äldre egoskifte högst sällan, om någonsin, kunde
vinnas, synnerligen om skifteslaget bestode af många delegare med olika stora lotter;
och har, med afseende härå, blifvit föreslaget, att, om, till följd af sjösänkning, årensning
eller annan valtenafledning, förut sanka egor undergått sådan förändring, alt de
till åker kunna odlas, de genom vattenafledningen förbättrade egorna då må, utan hin
-
*206
Expeditions-VIskottets Förslog till underd. Skrifvelse JS:o 95.
der af förut meddelad fastställelse å redan verkstäldt skifte, der någon delegare det
yrkar, ånyo skiftas, såvida en för egornas odling och bruk ändainålsenligare indelning
derigenom kan åstadkommas. — Hvad sålunda blifvit anfördt hafva Rikets Ständer
funnit förtjent af uppmärksamhet; och då, i fråga 0111 tillämpningen af del framställda
förslaget, Rikets Ständer ansett, ej mindre alt enahanda grundsats i afseende på vilkoret
för laga skiftes erhållande, som eljest uti Skiftes-stadgan förekommer, bör följas,
så att det i alla de fall, der ofvan antydda förhållande inträffar skulle vara nog, att
en delegare begär nytt skifte, än ock att vid det förnyade skiftet ingen annan delningsgrund
bör ifrågakomma, än innebafvet, hvarom likväl uttryckligt stadgande på vederbörligt
ställe synes vara erforderligt, hafva Rikets Ständer funnit, sig böra hos E. K.
Majit i underdånighet anhålla,
dels att till 3 § i 1 Kap. af Kongl. Stadgan om skiftesverket i riket den 4 Maj
1827 malte göras ett tillägg af följande innehåll : ”Hafva, till följd uj sjösänkning,
årensning eller annan vattenafledning af större omfattning, un om upprensning af
vattendrag och dikning i allmänhet är i lag föreskrifvet, tillförene sanka egor undergått
sådan förändring, ali de kunna odlas lill åker,- och kan, genom nytt skifte,
en för egornas odling och bruk ändamålsenligure indelning åstadkommas; då må, der
någon delegare det yrkar, nytt skifte å de egor kunna erhållas, ulan hinder deraf,
alt fastställelse blifvit meddelad å äldre skiftes-förrättning'';
dels ock att 1 § i 8 Kap. af nämnda Stadga må erhålla följande tillägg: "Skola
egor, af den i 1 Kap. 3 § sisla punkten nmförmulda anledning, ånyo skiftas, gulle
ock såsom delningsgrund dervid hvad hvar och en uti samma egor sist innehaft."
Vidare, och under erinran om det förhållande, att i vissa delar af riket skifteslagen
vore utomordentligt stora och stundom innefattade hela socknar, hvilken omständighet
vore tillräcklig att förklara, hvarföre föga benägenhet derstädes funnes att företaga
ett kostsamt laga skifte, hvars afslutande icke på en hel mansålder kunde emotses,
helst det vore att förvänta, att bland de talrika delegarne många skulle finnas,
hvilka icke blefve belåtne, innan alla tvisteämnen blifvit genom rättegång a (gjorda, —
har jemväl blifvit hemstäldt, att, till beredande af möjlighet för dem, hvilka ega del i
ett och samma hemman, att fä hvar sin del ulklufven och alskiljd, det lill 17 § i 12
Kap. Skiftes-Stadgan genom Kongl. Kungörelsen den 9 Juni 1832 gjorda tillägg, innehållande
förbud mot fastställelse ä klyfning af hemman, som icke undergått enskifte
eller laga skifte, måtte upphäfvas, så att klyfning af hemman måtte kunna verkställas
och fastställas till efterrättelse för vederbörande. — Dessa sålunda anförda omständigheter
hafva Rikets Ständer äfven ansett böra behjertas. 1 anseende till de många sätt, på
hvilka eganderätt till en del af en fast egendom kan förvärfvas, inträffar det nemligen
ofta, att ett hemman eges af många personer med hvar sin bestämda andel deri, hvilka
icke äro hugade alt bruka detsamma gemensamt: men då, i anseende till sådana
särskilda förhållanden, som nyss blifvit antydda, de med allt skäl kunna hysa lika så
liten håg att begära ett laga skifte, hvilket icke lemnar dem utsigt alt i sin lifstid komma
i besittning af hvar sin lott, finnes, så länge ifrågavarande förbud mot fastställelse
å klyfning af deras hemman qvarstår, intet lagligt sätt, hvarpå de kunna blifva från
hvarannan skiljde; ett förhållande, som hvarken för rättstillståndet eller med hänsyn
till vilkoret) för jordbrukets förkofran kan vara fördelaktigt. Af detta sköl, och då någon
särdeles betänklighet vid niedgifvandet af, den ifrågasatta rättigheten icke synes
böra uppstå, men det likväl torde befinnas nödigt att dervid göra ett sådant förbehåll,
hvarigenom ett framdeles skeende laga skifte i skifteslaget icke af de förut verkställda
enskilda hemmansklyfningarna i någon män förhindras, få Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, att ät andra punkten i 17 § af 12 Kap. Skiftes-stadgan, sådan den ly
-
Expeditions- U Iskotta Is Förslag till underd. Skrifvelse N:o 95.
207
der efter Kongl. Kungörelsen den 9 Juni 1832, måtte gifvas följande förändrade lydelse:
”För verkställighet af klyfning af hemman eller hemmansdel vare intet hinder derföre,
att enskifte eller taga skifte icke i skifteslaget skett; dock vare sålunda ldufven
hemmansdel ej frilagen från skyldigheten att med det öfriga skifteslaget ingå i
laga skifte när fråga derom väckas
Slutligen har, i fråga om den i 7 § af Skiftes-stadgans 13 Kap. omförmälda
skogsjemkning eller slåndskogsliqvid, blifvit yrkadt, det tillåtelse måtte lemnäs att dermed
uppskjuta, till dess laga skiftet i öfrigt vunnit laga kraft; såsom skäl hvarför anförts
att i allt fall den minsta ändring i skiftet, som af domstol kunde varda föreskrifven,
gemenligen föranledde omarbetning af berörde liqvid, samt att, hvad som vore
ännu vigtigare, det ofta inträffade, att, om uppehåll i tillträdet af de vid laga skifte
bekomna egolotter uppstode genom fullföljd klagan öfver förrättningen, den skog, som
funnes på ett egoskifte, hvarå alträdaren, i ersättning för hvad honom frångått, skulle
ega att afverka ett visst belopp skogsprodukter, hunnit, under det rättegången varade,
uthuggas, så att rent af omöjlighet uppstått för den till ersättning berättigade alt på
berörda sätt blifva godlgjord. För att undgå dessa olägenheter hade man i praxis
börjat vidtaga utvägen att uppskjuta skogsliqviden, till dess skiftet vunnit laga kraft;
men för att åt detta förfarande bereda laglighet, vore nödigt, att härom blefve meddelad
bestämd föreskrift. — Rikets Ständer, som dela denna åsigt och anse de till
stöd derför andragne skäl och omständigheter icke kunna jäfvas, fä alltså, under åberopande
deraf, hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdandet af en författning,
hvarigenom stadgas, att med upprättandet af sådan skogsliqrid, som i iö Kap. 7 §
Skiftes-stadgan omfärmäles, må, derest delegare derom enhälligt öfverenskomma, uppskjutas
tilt dess skiftet i öfrigt vunnit laga kraft, och deri nied sådan efteråt skeende
liqvid missnöjde fullfölja talan deremot i samma ordning, som för klagan öfver
laga skifte i allmänhet, är föreskri/ven.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 13 Juli 1860.
208 Expeditions-Ulskollets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 96.
N:o 96.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den il Juli 1860,
Presle-Slnndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 13 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om förändring i sättet
för revisioner af kyrkornas i vissa delar af Sverige
räkenskaper.
(Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 107.)
S. A. K.
Enär någon anledning lill bibehållande af nu gällande särskilda föreskrifter,
dels rörande granskningen af kvrkoräkenskaperna från Lunds slift samt Göteborgs och
Bohus äfvensom Hallands län, dels i fråga om användandet af Kyrkorna derstädes tillhörige
kassor, så mycket mindre förefunnes, som kyrkornas medel voro enskildt tillhörige
församlingarne, de der, i händelse brist i kassan uppstode, nödgades tillskjuta
hvad som behöldes, och i öfrigt alla pastorer i riket borde hafva lika skyldigheter i
afseende på kyrkornas egendom, hafva hos Rikets Ständer framställningar skett, att
ifrågavarande särskilda föreskrifter måtte upphöra; och hafva Rikets Ständer beträffande
detta ämne inhemtal hurusom, enligt Kongl. Brefvet den 6 April 1695, Landshöfding
och Biskop skola hafva inseende deröfver alt kyrkornas medel rätteligen blifva använda
till deras nytta och fördel samt alt vederbörande, åt hvilkas förvaltning dessa medel
äro anförtrodda, derför årligen böra göra redo och räkning, äfvensom att, enligt 23 §
i presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723, kyrkoräkenskaperna skola, innan de
insändas till Biskop och Landshöfding, ölverses och godkännas af socknemännen å allmän
sockenstämma samt slutligen alt delta stadgande blifvit upptaget uti sockenstämmoförordningen
den 29 Augusti 1843, med undantag likväl för kyrkorna i Malmöhus,
Chri
-
Expeditions- U Iskotte Is Förslug' tili underd. Skrifvelse N:o 96.
209
Christianstads, Blekinge, Hallands samt Göteborgs och Bohus län, i afseende å hvilka
kyrkors räkenskaper Kongl. Instruktionen den 12 April 1815, § 18, föreskrifver, att
den årliga af Pastor och Kyrkovärdar upprättade redogörelsen för kyrkornas medel bör
inom stadgad tid aflemnas till Häradsprosten, hvarefter Kontraklsprostarne, hvar och
en för sitt kontrakt, böra densamma granska och med sina underskrifter till rigtigheten
bestyrka; åliggande det sedermera desse sistnämnde alt insända räkenskaperna till
Lands kontoret, för att vidare lill Kongl. Kammar-kollegium öfverlemnas; och är härförulan
uti högstberörde nådiga Instruktion bestämdt, rörande användandet af kyrkornas medel,
att endast i de fall att utgifter för kyrkans behof understiga 50 B:dr Banko, Pastor
och Kyrkovärdarne, efter församlingens hörande, ega dertill uttaga medel från kyrkokassan,
utan att afvakta E. K. Maj.Is Befalluingshafvandes och Biskopens godkännande.
Pikets Ständer, sorn, vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, icke funnit
anledning lill ett olika förfarande vid granskning af de nämnda länens kyrkoräkenskaper
med det, som i enahanda afseende eljest är i riket gällande, hafva ej kunnat undgå
att fästa uppmärksamhet vid de omvägar och vidlyftigheter, som äro förenade med det
ifrågavarande särskilda redovisningssättet, äfvensom vid det olämpliga deruti, att församlingarne,
af hvilkas bidrag kyrkornas medel i allmänhet hufvudsakligen beslå och
som följaktligen företrädesvis böra hafva fördel af medlens rigtiga användande, äro
från all granskningsrält uteslutne. Då det deremot synts Rikets Ständer vara af vigt
för medlens behöriga förvaltning, att, såsom i det öfriga Sverige, sockenstämman i första
hand granskar densamma, vid hvilket förhållande jemväl inskränkande föreskrifter
rörande beloppen i fråga om medlens användande torde vara öfverflödiga samt Rikets
Ständer anse den öfversigt af kyrkomedlens förvaltning, som, efter det denna af sockenstämma
blifvit granskad, Landshöfding och Biskop, enligt ofvan omförmälda nådiga
Bref den 6 April 1695, har sig uppdragen, tillfyllestgörande äfven i afseende å ifrågavarande
kyrkoräkenskaper, fä Rikets Ständer, under förutsättning att, så vidt Kronans
medel i dessa räkenskaper ingå, den strängare redovisning, som för sådana medels användande
bör ega rum, i allt fall iakttages, hos E. K. Maj:t underdånigst anhålla, alt
Malmöhus, Christianstads, Blekinge, Hallands samt Göteborgs och Bohus län måtte, i
afseende å så väl användande som redovisning af kyrkomedel, ställas i lika förhållande
med det öfriga Sverige.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 13 Juli 1860.
Bill. till U. St. Prot. 1869 Sr 1860. 10 Sami 1 A/d.
27
210
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 97.
N:o 97.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Juli 1860.
Preste-Slåndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 18 — -—
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, oni upphof vande af förbudet
mot skådespels uppförande i en del städer under
vissa tider af året.
(Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 108.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord, att det uti Kongl. Brefvet
den 23 Januari 1750 stadgade förbud emot theatraliska föreställningar i städer, der
Akademier eller Gymnasier finnas inrättade, malte upphäfvas, och är till stöd för ifrågavarande
framställning hufvudsakligen anfördt, dels att det ej vore vådligare alt uppföra
skådespel i de landsortsstäder, der Elementar-läroverk äro belägna, än i andra eller
hufvudsladen, hvarest dylika representationer ej ulöfvat något för sedligheten menligt
inflytande, dels ali förbudet i allt fall i sjelfva verket redan upphört att tillämpas, enär
på flera ställen theatrarne, hvilka allmänna meningen med skäl tilläde betydelse af bildande
anstalter, under mellanterminerna hållits öppna och ofta ej tillslutits förr än någon
lid efter terminens början samt sceniska föreställningar således egt rum längre
eller kortare tid in på sjelfva iäseterminen, sedan undervisningsanstalterna åter börjat
sin verksamhet.
Då, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, inskränkning till följd af E. K. Majlis
vid åtskilliga tillfällen under sednare lider meddelade nådiga Resolutioner, skett uti
högslberörde stadgande och detta, som ursprungligen afsåg, alt skådespel hvarken under
eller emellan terminerna fingo uppföras i de städer, hvarest Akademier eller Gymnasier
voro anlagda, således numera till en del blifvit afskaffadt samt några skadliga verknin
-
Exgedilions-VIskallets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 98. 211
gar af dess fullständiga borttagande, enligt Rikets Ständers tanke, icke behöfva befaras,
om åt skolornas Styresmän ölverlemnas att i hvarje särskildt fall pröfva, när sådane
omständighet' äro lör handen, att uppförandet af skådespel kan anses ega menligt inflytande
pä skolans verksamhet, få Rikets Ständer hos E. K. Majit i underdånighet anhålla
att, med upphäfvande af Kongl. Rrefvet den 23 Januari 1759, E. K. Majit täcktes
tillåta, att theatraliska representationer måtte få uppföras under alla tider af året,
äfven i städer, der Elementar-läroverk linnas, med vilkor att, derest det skulle befinnas
att menliga följder för skolans verksamhet deraf uppkonnne, E. K. Majits Befallningshafvande
eger att, uppå derom af vederbörande gjord anmälan, skådespelen för den
gången under terminen inställa.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Juli 1860.
i\:o 98.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Juli 1860.
Presle-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om allmogens i Garpenbergs
socken befrielse från skyldighet att utgöra tjenstbarheter
åt Garpenbergs bruk samt upphörande af socknens
rotering s-frihet.
(Ekonomi-Utskottets Betänkande Nio 114.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, hurusom hemmansegarne inom Garpenbergs
socken i Kopparbergs län från äldre tider och innan ett ständigt knektehåll inom
länet genom hemmanens rotering infördes, åtnjutit befrielse från utskrifning till krigstjenst,
emot det alt hemmansegarne för lindrig betalning betjenade del inom socknen
belägna Garpenbergs kopparverk med kolning, vedhuggning, grufarbete samt körslor.
Äfven då roteringen inrättades hade socknen derifrån fritagits, utan att numera kunde
212 Expeditions-Utskottets Forslap ti/l underd. Skrifvelse j$:o 98.
utrönas, huruvida detta fritagande grundade sig på någon särskild författning och, i sådant
fall, om något vilkor af vissa bestämda tjenstbarheler dervid stadgats. Enär likväl,
vid ordnandet af extra roleringen, fråga väcktes huru Garpenbergs socknemän i
afseende på roterings-skyidigheten skulle betraktas, hade af denna anledning Kopparverksegarne
hos Kongl. Maj:t i underdånighet begärt, att alla hemman i Garpenbergs
socken, antingen de tillhörde kopparverket eller allmogen, måtte allt
framgent undantagas från rotering emot det alt kopparverkets egare, som alltifrån år
1813 erlagt rotcfrihels-afgifl både för egna och öfriga hemman i socknen, äfven för
framtiden årligen betalade en sådan afgift samt allmogen å sin sida fortfor alt för en
måttlig betalning till verket utgöra den betjening, hvartill densamma från äldre lider
varit förbunden, hvilken begäran äfven blifvit genom Resolution den 3 April 1822 i nåder
bifallen. Då emellertid denna Resolution utvisade, att socknemännen endast för att
underhålla kopparverksdriften vid Garpenberg, fortfarande fått åtnjuta befrielse från
rotering, men Garpenbergs koppargrufvor numera i många år legat i ödesmål och
vilkoret för roleringsfriheten sålunda förfallit, samt det ej kunde vara rältsenligt all
lill förmån för ett jernverk, hvartill det gamla kopparverket numera öfvergålt, en hel
socken i södra Dalarne skulle vara befriad från rotering och denna så mycket tyngre
drabba de öfriga socknarne, har på grund häraf framställning skett, alt Garpenbergs
socknemän måtte befrias från de dem nu åliggande skyldigheter till Garpenbergs bruk,
meri deremot alla inom socknen belägna hemman förpligtas deltaga i kneklehållet inom
länet till lättnad för de af roteringen mest betungade socknarne.
Af handlingar rörande detta ärende, hvilka blifvit hos Rikets Ständer företedda,
hafva Rikets Ständer inhemtat, bland annat, att genom Kongl. Förordningen och Reglementet
emellan allmogen och soldaterna i Kopparbergs län af den 12 Januari 1728,
Kongl. Majit i nåder stadfästat den genom Kongl. Resolutionen den 21 Oktober 1682
allmogen i Dalarne gifna försäkran, att, sedan de ökat talet af sitt vissa knektehåll till
1,200 man, ”hvarken de, som den tiden lefde eller deras efterkommande skulle då eller
i tillkommande tider blifva betungade med högre knektehåll än 1,200 man” samt alt
detta sålunda bestämda antal blifvit fördeladt emellan de särskilda socknarne utom
Garpenbergs socken, äfvensom att Kongl. Majit, på sätt ofvan är nämndt och i anledning
af delegarnes i Garpenbergs kopparverk derom gjorda underdåniga anhållan genom
högstberörde nådiga Resolution den 3 April 1822 förklarat, alt ehuru den hemmansegarne
i Garpenbergs socken från äldre tider åliggande skyldighet alt utgöra betjening
till dervarande kopparverk, hvarken vore lika bestämd som roterings-skyldighelen
eller genom någon författning stadgad såsom ett vederlag för knektehåll, hvadan alltså
den uti 2 § af Kongl. Majit, under den 5 Februari 1811 utfärdade nådiga Instruktion
för extra roterings-kommissionerna gifna föreskrift: ”att den jord må vara fri från rotering,
för hvilken andra, mot roteringen svarande, lika bestämda och genom författningar
ålagda, skyldigheter utgöras,” icke kunde på ifrågavarande hemman fullkomligen
tillämpas; likväl och då upplyst blifvit, att Garpenbergs kopparverk icke kunde bestå
utan de förmåner och tjenstbarheler, detsamma af öfrige hemmans-innehafvarne i socknen
ditintills egt att påräkna, samt i betraktande af den nytta kopparverkets upprätthållande
ej mindre för det allmänna än orten medförde, ville Kongl. Majit hemmanen uti
oltanämnde socken ifrån extra roteringens utgörande in natura i nåder befria, emot
det att socknemännen forlfore att, hädanefter såsom dittills, på vanligt sätt betjena
kopparverket och bruksegarne åter att till Kongl. Majit och Kronan årligen, så väl i
krig som fred, erlägga en summa af Tvåhundra Riksdaler Banko såsom vakance-afgift
ej mindre för egna än öfriga hemman i Garpenbergs socken; och borde dessa vakancemedel
från och med påföljande år ingå till Statsverket och bilda en fond, hvaraf kost
-
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd, Skrifvelse N:o 98.
213
naderna till uppsättande och utrustande af ett lämpligi antal soldater för samma socken
vid infallande krig skulle bestridas.
Sedan derefter afgälden till Kronan för Garpenbergs kopparverk år 1825 blifvit
bestämd till hvart fyrationde Skeppund af årliga tillverkningen, men denna sedermera
så aftagit att, genom Kongl. Brefven den 9 Juli 1846 och den 26 April 1850,
befrielse från all afgäld under vissa år blifvit kopparverket i nåder beviljad, bar, i anledning
af Kopparverksegarnes underdåniga ansökning om fortsatt befrielse under sex
år från omförmälda beskattnings utgörande, E. K. Maj:t genom nådigt Bref den 25 November
1856 förklarat, att som det blifvit upplyst och genom behörig undersökning
styrkt, att arbetet på djupet i grufvorna med år 1840 upphört, emedan all brytvärd malm
redan dä ansetts vara medtagen; att under de sednast beviljade sex frihetsåren flera
försök till upptäckande af nya malmgångar blifvit inom grufvefältet gjorda, men ulan
framgång; att jemväl den koppartillverkning, som medelst malmsofring ur de gamla
varpen vid Garpenberg de sednare åren idkats, från och med år 1850 varit i nästan
ständigt aftagande, så att, då garkoppartillverkningen ännu sistnämnde år utgjort 54
Skeppund, densamma år 1853 nedgått till 31 Skeppund samt 1854 till endast 26 Skeppund,
fann på dessa och i öfrigt anförda skäl samt då, efter all sannolikhet, koppartillverkningen
vid Garpenberg hädanefter mäste blifva mer kostsam än hittills, enär kolpriset
derstädes, under den sednare tiden utgörande ifrån 4 Ridr till 4* R:dr R:mt för
lästen, dåmera skulle uppgått ända till 7 R:dr, E. K. Majit godt i nåder bifalla
att ytterligare afradsfrihet för garkoppartillverkningen vid Garpenberg finge under sex
års tid, beräknad från och med år 1855, tillgodonjutas.
Af hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer funnit den frihet från rotering,
hvaraf Hemmansegarne i Garpenbergs socken allt hittills varit i åtnjutande, härleda
sig från den dem sedan äldre tider, då kopparverket tillhörde Kronan, ålagda
skyldighet att betjena nämnde verk. Men om än denna skyldighet fordom, då koppartillverkningen
i större myckenhet derstädes bedrefs, tilläfventyrs kunde anses motsvara
roteringsbesväret, är detta, enligt Rikets Ständers åsigt, icke vidare händelsen, sedan tillverkningen
af koppar nedgått till ett obetydligt belopp, derför tillverknings-kostnaden,
oaktadt de åtnjutna förmånerna, uppgår så högt, att afrad till Kronan sedan femton år
tillbaka icke kunnat af kopparverket erläggas. Och då vid slikt förhållande samt om
nu ifrågavarande roteringsfrihet icke upphörde, det skulle kunna inträffa, att koppartillverkningen
endast för syns skull fortsattes, för alt At det numera anlagda jernverket
bibehålla de förmåner, hvilka socknemännens önskan att fortfarande undgå roteringsbesväret
kunde bereda, men sådant synts Rikets Ständer desto mindre vara med rättvisa
och billighet öfverensstämmande, som uppenbart är, att då Dalarne medelst knektekontrakt
förbundit sig alt uppställa ett bestämdt antal manskap, öfrige socknar hårdare
betungas, i samma mån befrielse från deltagande i den gemensamma skyldigheten lör
någon eller några eger rum, få Rikets Ständer, då för frågans slutliga bedömande en
utredning af ämnet är af ofvananlörda omständigheter i hög grad påkallad, hos E. K.
Majit underdånigst anhålla, det täcktes E. K. Majit genom vederbörande embetsmyndigheter
låta verkställa utredning al förhållandet med de Garpenbergs sockens Hemmansegare
af ålder åliggande skyldigheter till Garpenbergs kopparverk samt huruvida nämnde
verk fortfarande kan anses berättigadt till betjening af hemmanen i Garpenbergs
socken, eller om icke ifrågavarande skyldigheter böra upphöra och socknens hemman
indelas till rotering samt derigenom lindring i roterings-besväret kunna åt andra socknar
derstädes beredas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Juli 1860.
214
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 99.
]Y:o 99.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Juli 1860. *)
Preste-Slåndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Rikets Stånders underdåniga adress i anledning af Deras Maje
ståter
Konungens och Drottningens förestående kröning
i Norge.
S. A. K.
Vid den betydelsefulla högtid, då Eders Maj:t emottager Norges krona och Brödrafolkets
hyllning, anhålla Svenska folkets representanter att, genom sina ombud, äfven
få till Eders Majit frambära sin underdåniga lyckönskan.
Ett halft århundrades minnen fästa Sveriges tacksamhet vid Eders Majlis höga
ätt. — Eders Majits frejdade Farfader utförde det största af sina många ärorika värf,
då han genom föreningen emellan den Skandinaviska halföns tvänne länge åtskiljda
folk gaf dem, som vi med tillförsigt hoppas, för everldelig tid trygghet genom friden,
kraft genom enigheten. — Att åt de förenade folken bevara dessa dyrbara skatter utgjorde
ock föremålet för Eders Majlis vise och fridsälle Faders oaflålliga omsorger;
och har den Skandinaviska halfön derigenom allt mer och mer vunnit i aktning och
*) Vid föredragning af ofvanstående adress-förslag hos Ridderskapet och Adeln samt Presleoeh
Borgare-Stånden, hafva bemälde Riks-Stånd, det förstnämnda med afslag å adressen
samt de begge sislbemälda med förslagets läggande till handlingarne, beslutat antaga
Bonde-Ståndets, genom protokolls-utdrag Nio 366, gjorda inbjudning till Med-Stånden att
förena sig i sistbemälde Stånds beslut, alt åt Rikets Ständers redan utsedde Deputerade
uppdraga att författa den underdåniga adress, hvilken de vid Deras Majestäters förestående
kröning i Norge skulle komma att, å Rikets Ständers vägnar, öfverlemna.
Eccp c, di lin n s - V Istco Ut / v Förslag till anderd. Skrifvelse IS': o 99.
215
anseende hos främmande makter, på samma gång den ostördt kunnat fullfölja sin inre
förkofran.
Hvarje högtid, som sluter Norges folk tillsammans med dess Konung, är derföre
af djup betydelse äfven för Svenska folket, hvilket skallar Brödrafolkets lycka såsom
sin egen, då dessa folk, styrda af samme Konung och förenade genom stamfrändskap,
Irosgemensamhet och frihetskärlek, säkrast bereda eget väl genom att befrämja hvarandras.
— Malte de i broderlig samverkan för detta mål länge få understödjas af Eders
Majits ledande hand och måtte Försynen, förlänande siri välsignelse åt Eders Majlis
rådslag, skänka de förenade folken vilja och förmåga alt rätt uppskatta och värdigt
begagna desamma!
Nådigste Konung ! Vi förena oss med Brödrafolket i de uppriktigaste välönskningar
för Eders Majit och dess Konungsliga Ätt och utbedja oss underdånigst att i
Eders Majits ynnest och bevågenhet städse få vara inneslutne.
S. Å. D.!
Den nya Krona, Eders Majit går alt emottaga, läster Eders Majit än närmare
vid en högättad nation, jembördig med det folk, som redan hemburit Eders Majit sin
hyllning. — Jemlika äro ock af gammalt dessa folk, icke blott i uppoffrande kärlek till
sitt Land, utan äfven i beståndande trohet mot sitt Konungahus. Denna nationernas
likstämmighet är förvisso en borgen både för deras egen lyckliga framtid och för den
Konungaätts, hvilken de af fritt val korat till ledare af sina öden.
Vid sidan af Norska folket, som under bön och lyckönskan orngifver Eders
Majlis thron, står äfven del Svenska, nedkallande öfver Eders Majit, såsom Drottning,
Maka och Moder, den välsignelse, som utgör höga dygders lön och helgar föreningsbandet
emellan Konungahuset och Brödrafolken.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 Juli 1860.
216 Expeditions-Utskottats Förslag till underd. Skrifvelse N:o i 00.
\ <i IOO.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adelil den 28 Juli 1860.
Preste-Slåndet den 28 — —
Borgare-Slåndet den 28 — —
Bonde-Slåndel den 28 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående förändrad redaktion
i tulltaxan af artikeln Socker samt uteslutande
af 9 § i taxe-underråttelserna.
(Bevilln.-Utskottets Betänkande N:o 23 och Utlåtande N:o 28.)
S. A. K.
Enligt nådig remiss af den 10 Februari innevarande år har E. K. Maj:t behagat
till Rikets Ständers Bevillnings-Utskott öfverlemna, för att vid behandling af tullbevillningen
tagas i öfvervägande, ett af Generaltullstyrelsen den 1 i samma månad afgifvet
underdånigt utlåtande med förslag till förändrad redaktion i tulltaxan af artikeln Socker,
föranledt af E. K. Majits uti nådigt Bref den 13 förutgångne Januari Styrelsen meddelade
befallning alt, med afseende å den tvekan, som visat sig angående rätta betydelsen
af den under förenämnde artikel upptagna rubriken ”Havanna-terres och dermed
till sockerhalten lika slag”, i underdånighet sig yttra, huruvida och på hvad sätt den
dermed afsedda sockerhall borde och kunde till handlandes och allmänhetens kännedom
och efterrättelse närmare bestämmas och tulltaxan således i denna del erhålla behöflig
förklaring.
I detta utlåtande har General-tullstyrelsen, som, af anförda skäl, funnit den
hittills följda grunden för tullbehandlingen af artikeln Socker icke vidare vara ändamålsenlig,
förklarat sig anse det vara i praktiskt hänseende lämpligast ali taga till rättesnöre
den klassifikation af råsocker, som i den stora verldshandel vore antagen köpare
och säljare emellan, och hvilken bestämdes medelst en Holländsk s. k. standard, uppställd
-
Expeditions-Utskottets Forsing lill anderd. Skrifvelse N:o 100. 217
ställd i 20 nummer eller sockrels olika färgnyanser, från och med brunt till och med
hvill; hvarjemte, i fråga om den nummer af denna måttstock, som borde tagas till
skiljegräns emellan den högre och lägre tullsatsen, Styrelsen ansett, att, i öfverensstämmelse
med behandlingssättet i England och hvad jemväl blifvit i Norge föreslaget, endast
del socker borde till den lägre kategorien hänföras, som vore mörkare än N:o 18,
hvarå fördenskull normalprof herde vederbörande tullkamrar af General-tullstyrelsen
tillsändas; varande dock, i sammanhang härmed, af Styrelsen i underdånighet hemstäldt,
att, till förebyggande af missbruk, den föreskrift, i likhet med hvad i vissa främmande
länders tullförfattningar finnes stadgadt, mätte meddelas, alt, om ett och samma kolly
innehåller särskilda sockerslag, som äro underkastade olika tullalgifter, den högre tullsatsen
skall för hela innehållet tillämpas. På dessa grunder och med tillika uttryckt
föreskrift i afseende på råsockret af den lägre kategorien, att dertill äfven vore att
hänföra dylikt socker, då det i flytande form inkommer, har Styrelsen uppställt det
förslag till förändrad redaktion af nu ifrågavarande lulltaxerubrik, hvilket Styrelsen ansett
höra, i stället för nuvarande bestämmelser, i införselstariffen upptagas; och har
Styrelsen ansett, att, ifall samma förslag godkändes, en ovilkorlig föreskrift om inkommande
hvitt sockers besigtigande å införselsorten ”af sakkunnige och ojäfvige personer”
icke vidare vore af nöden, utan alt, i sådant läll, äfven i afseende på socker kunde
få bero vid det allmänna stadgandet i lulltaxe-underrätlelsernas 8:de §, all, vid uppkommande
tvist om en varas rälta art och benämning, Styrelsen eger atl, dess instruktion
likmätigt, och sedan, der så erfordras, sakkunnige personer blifvit hörde, frågan
afgöra; hvadan Styrelsen, i sammanhang med afgifvandet af nämnda förslag, tillika
hemställt, att nuvarande 9 § i underrättelserna till tulltaxan måtte alldeles utgå.
Vid öfvervägande af denna fråga hafva Rikets Ständer, med afseende å hvad
dervid förekommit och i betraktande af hvad General-tullstyrelsen uti ofvan omlörrnälda
underdåniga Utlåtande anfört, funnit sig böra till alla delar instämma i de af bemälde
Styrelse framställda förslag, hvadan, i öfverensstämmelse dermed, och då, hvad angår
sjelfva tullsatserna å de olika sockerslagen, Rikets Ständer icke funnit skäl till någon
förändring af nu gällande bestämmelser i detta hänseende, Rikets Ständer i underdånighet
hemställa, alt, med uteslutande ur tulltaxe-underrättelserna af nuvarande 9 §,
rubriken Socker må i taxans Införselslarif erhålla följande lydelse:
”Socker:
raffineradl, alla slag, såsom lopp-, kandi- och kali-, samt kros
sadt
eller pulveriseradt socker 1 skålp.— 13 öre.
oraffineradt:
a) till färgen icke mörkare än N:o 18 af den i verldshan
deln
gällande holländska standard, hvarå normalprof
genom General-tullstyrelsens försorg hålles vederbörande
lullkamrar tillhanda 1 skålp. ■— 13 öre.
b) till färgen mörkare än nämnde slandardnummer, — äf
ven
om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd
1 skålp. — 8 öre.
Anm. Derest ett och samma kolly innehåller särskilda sockerslag, underkastade
olika tullafgifter, tillämpas den högre tullsatsen för hela innehållet.
”
I händelse af nådigt bifall härtill, och då ifrågavarande förändring i tulltaxan
icke alser någon förhöjning af de för Socker nu gällande lullsatser, utan endast ett
Dill. lill II. St. Prol. 1859 f 1860. 10 Sami. 1 Afd. 28
218 Expeditions-Uiskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 'tOi.
noggrannare bestämmande af beskaffenheten utaf de olika sockerslag, sorn kunna till
förtullning ifrågakomma, få Rikets Ständer tillika i underdånighet anhålla, att förenämnde
förändring i Införselstarifen äfvensom upphäfvandet af 9 § i tulllaxe-underrättelserna
må redan innevarande år vinna tillämpning och särskild författning härom alltså
i nåder utfärdas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Juli 1860.
.Vo lOf.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Juli 18GO.
Preste-Slåndel deri 28 — —
Borgare-Slåndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utbetalning af
statsbidrag till ett vägförbåttringsarbete, som icke blifvit
inom behörig tid påbörjadt.
(Stats- oell Ekon.-Utsk:s Uti. N:o 136.)
S. A. K.
v
Uti nådig Skrifvelse till Rikets Ständer af den 9 sistlidne Mars har E. K. Majit
tillkännagifvit, alt, sedan E. K. Majit under den 1 Oktober sistlidet är till förbättrin
gar
å allmänna landsvägen emellan städerna Christianstad och Ystad, nemligen vid Maglehem,
Brösarp och Bonderum i Christianstads län, beviljadt ett anslag utan återbetalnings-skjldighet
af 12,200 Ridr R:mt, att utgå från de till vägförbättringar af Rikets
Ständer vid sistförfluten riksdag anvisade medel, under vilkor, bland annat, alt arbetet
blefve påbörjadt under samma års höst, samt tillika anbefallt Styrelsen för Allmänna
Väg- och Vattenbyggnader att med kontrakt angående arbetets utförande enligt den i
nåder fastställda planen äfvensom med säkerhelsförbindelse för delsammas fullgörande
till E. K. Majit ofördröjligen inkomma; så hade bemälde Styrelse uti Memorial af den
28 Januari innevarande år lill E. K. Majit öfverlemnat de, för omförmälda anslagssummas
utbekommande, genom E. K. Majits Befallningshafvande i länet till Styrelsen insände
handlingar, af hvilka, äfvensom af Styrelsens underdåniga Memorial inhemtats, att Styrelsen,
Expeditions-UtskollP.ts Förslag till underd. Skrifvelse N:o 401. 219
efter erhållen del af E. K. Maj:ts berörda nådiga beslut, genom skrifvelse af den 17 Oktober
sistlidet år lill E. K. Majlis Befallningshafvande öfversändt den af E. K. Majit fastställda arbetsplanen
och tillika, enär, jemlikt de af Rikets Ständer för anslags utgående från den vid
1856—1858 års riksdag afsatta vägförbättringsfond stadgade vilkor, de arbeten, som erhölle
understöd af dessa medel, borde sednast under loppet af år 1859 påbörjas, fästat E. K. Maj:ts
Befallningshafvandes uppmärksamhet derpå, alt början med någon del af de ifrågavarande
väglörbättrings-företagen ovilkorligen måste under sistnämnda års höst göras, så
framt statsbidraget skulle kunna utbekommas; men att emellertid Arbets-direklionen,
enligt dess, uti en till E. K. Majit ställd skrift, meddelade uppgift, först den 4 Januari
innevarande år från E. K. Majlis Befallningshafvande emoltagil de gillade arbetsplanerna
och således icke kunnat gå i författning om arbetets påbörjande före 1859 års
utgång; hvadan Direktionen i underdånighet anhållit om anstånd dermed till första tjenlig;!
tid under den då instundande våren, samt att intressenterne måtte vid det beviljade
anslaget bibehållas; och har E. K. Majit, med anledning af hvad sålunda förekommit,
lill Rikets Ständer öfverlemnat att bestämma, huruvida det för ifrågavarande
vägförbättringar alsedda anslag (inge lill vederbörande utbetalas, oaktadt arbetet icke
kommit att påbörjas inom den af Rikets Ständer vid sistförtlutna riksdag såsom vilkor
för dylika anslags tillgodonjutande bestämda tid.
Rikets Ständer hafva, i följd häraf, tagit berörda fråga i öfvervägande, och dervid,
med afseende å det af Direktionen för ifrågavarande vägförbällrings-arbeten anmälda
förhållandet, att Direktionen icke förr än den 4 Januari innevarande år erhållit
underrättelse om det för utbekommande af omförmälda anslag stadgade vilkor, alt arbetena
bort sednast under loppet af 1859 påbörjas, och dä vigten lör rörelsen å vägiinien
emellan Christianstad och Ystad af de föreslagna vägförbättringarnes befordrande
till verkställighet blifvit af Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader vitsordad,
— pröfvat skäligt medgifva,* att det för omförmälda vägförbättringar beviljade statsanslag,
under oförändrad tillämpning af de för detsamma i allt öfrigt stadgade vilkor
och förbehåll, må, oaktadt arbetet icke under sistlidet år företagits, från Riksgäldskontoret
utbekommas, såvida kontraktet, jemte dertill hörande handlingar, angående
ifrågavarande företag vederbörligen aflemnas och arbetet påbörjas (öre utgången af innevarande
år 1860.
Hvilket, till svar å den nådiga Skrifvelse!!, Rikets Ständer härmed få hos E. K.
Majit i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 28 Juli 1860.
220 Expeilitions-Utskollets Förslag till underd. Skrifvelse JS:o 't02.
X:o 109.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den 28 Juli 1860.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — -—
Bonde-Ståndet den 28 — -—
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förlängning i
den för uppmuddring af Ystads hamn bestämda arbetstid.
(Stats-Utskottels Ull. N:o 137.)
S. A. K.
Enligt livad E. K. Majit uti nådig Skrifvelse till Rikets Ständer af den 23 Mars
innevarande år behagat meddela, har, sedan Rikets år 1854 församlade Ständer för
uppmuddring af hamnen vid staden Ystad anvisat en summa af 60,000 R:dr Banko,
hvaraf 20,000 R:dr såsom anslag utan återbelalnings-skyldighet och 40,000 R:dr såsom
lån, under vilkor, bland annat, att staden förbunde sig att ansvara för muddringsarbetels
fullbordande inom fem år, samt Styrelsen lör Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
derefter, på nådig befallning, å Kronans vägnar, med Hamn-direktionen i Ystad, såsom
behörigen utsedd Arbets-direktion, afslutat kontrakt, genom hvilket vederbörande
förbundit sig att under loppet af September månad 1855 påbörja och till den 1 September
1860 fullborda muddringsarbetet, — bemälde Hamn-direktion uti en den 9 sistlidne
Februari lill E. K. Majit ingifven skrift, i underdånighet förmält, hurusom, på
sätt ett bifogadt, af tjenstförrättande Chefen i Södra Väg- och Vattenbyggnads-distriktet
afgifvet yttrande äfven vitsordade, ofvanberörda muddringsarbete, hvilket, utan Direktionens
förvållande, blifvit fördröjdt derigenom, att ett af Direktionen i god tid bestäldt
ängmudderverk icke förr än ett och ett halft år efter arbetets påbörjande bekommits,
sedermera icke kunnat fortgå med den hastighet, som varit beräknad, af orsak
att en massa af stenblock påträffats, inbäddad i hamnbottnen; hvadan, och då detta
sednare förhållande qvarstode såsom ett lidsspillande hinder för muddringens jemna
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 102. 221
fortgång, Direktionen i underdånighet begärt, att den för arbetets fullbordande bestämda
arbetstid måtte varda med ytterligare fem år förlängd; och har E. K. Maj:t, genom
omförmälda nådiga Skrifvelse, till Rikets Ständers pröfning öfverlemna! ifrågavarande
underdåniga ansökning.
Uti afgifvet Utlåtande öfver samma ansökning har, på sätt E. K. Maj:ts nådiga
Skrifvelse jemväl innehåller, Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader hufvudsakligen
anfört, alt, då Ilamn-direktionen styrkt, dels att dess nya ångmudderverk blifvit
så sent färdigt, att muddring dermed först i Maj månad 1857 kunnat påbörjas,
hvadan arbetet om hösten 1855 och under hela året 1856 måst bedrifvas blott med
en gammal och bristfällig hästmuddermaskin, dels ock att, i motsats lill hvad vid arbetsplanens
upprättande antogs komma alt blifva förhållandet, bottenstenar i hamnbassinen
påträffats mycket allmänt och lill så betydlig storlek, att bland 40 kubikfamnar
sten, som derutur ensamt under förlidne sommar upptagits, block förekommit af
till och med 100 skeppunds vigt, lunne Styrelsen, som under sådana omständigheter
ansåge muddringsarbetet komma att erfordra en vida längre tid, än förut varit beräknad,
sig böra i underdånighet förorda den af Direktionen begärda utsträckning af omförmälde
arbetstid intill den 1 September 1865.
Vid pröfning af denna fråga hafva Rikets Ständer, med afseende å de af Direktionen
uppgifne och af vederbörande Distrikt-chef vitsordade förhållanden, samt enär
den af Direktionen begärda förlängning i den för ofvannämnda förelags utförande och
fullbordande bestämda arbetstid blifvit ej mindre af Distrikt-chefen, än äfven af Styrelsen
för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader förordad såsom varande af behof påkallad,
funnit skäligt att, med vederbörandes befriande från den genom ingånget kontrakt
åtagna förbindelsen att till den 1 Oktober 1860 fullborda det påbörjade muddringsarbetet
i hamnen vid Ystad, medgifva den af Direktionen begärda förlängning i arbetstiden
för sagde företag, under vilkor att, med fortfarande tillämpning af det afslutade
kontraktets stadganden i öfrigt, staden förbinder sig att ansvara, det muddringsarbetet
varder till den 1 September 1865 fullbordadt.
Med anmälan härom, till underdånigt svar å E. K. Maj:ts nådiga Skrifvelse,
framhärda Rikets Ständer etc.
Stockholm den 28 Juli 1860.
222
Expcditions-Utskotlels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 103.
N:o 103.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adeln den 28 Juli IBBO.
Preste-Slåndet den 28 —- —
Borgare-Ståndet den 28 — —-
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition om antagande af en författning
angående ränta vid försträckning pä viss kort tid.
(Sammans. Banko- och Lag-(Jtskoltets Betänkande N:o 1.)
S. A. K.
Sedan vid sistförflutna riksmöte Borgare-Ståndet uti underdånig skrifvelse den
3 Mars, 1858 anhållit, att E. K. Majit täcktes till rikets näst derefter sammanträdande
Ständer aflåta nådig Proposition om räntans Ingifvande i allmänhet och lill den utsträckning,
som funnes med landets hästa mest öfverensstämmande, och denna skrifvelse blifvit
till den af E. K. Majit i nåder tillsatta Finans-kommitté öfverlemnad, för att tagas
i öfvervägande vid utarbetandet af det underdåniga Betänkande, hvilket Kommitterade
fått sig uppdraget att afgifva, angående de förändringar, som kunde anses behöfliga såväl
i organisationen och sammanhanget af de anstalter, hvilka med penninge- och kreditväsendet
hafva gemenskap, sorn i de lagar, hvilka dermed stå i förbindelse; samt
Kommitterade den 8 Oktober nästlidet år till E. K. Majit inkommit med en underdånig
skrifvelse, deruti de, på anförda skäl, tillstyrkt ej mindre räntans frigifvande under
vissa vilkor, än ock andra stadganden, åsyftande förändring i nu gällande kreditlagar; —
så, och efter det E. K. Majit, som godkänt de skäl, hvilka blifvit för räntans frigifvande
anförda, men, i likhet med Kommitterade, ansett, att grundsatsen om frihet i ränteaftal
endast med varsamhet borde i lagstiftningen införas, låtit utarbeta ett förslag till
förordning i ämnet, hvaruti, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad af Kommitterade
blifvit föreslaget och jemväl förut finnes i Norge antaget, räntans frihet, med
Expeditions-Ulskotteis Förslag lill unilard. Skrifvelse N:o '105.
223
vissa bestämningar medgifvils vid försträckning på viss tiel, sorn ej öfverstegé sex månader,
— har E. K. Maj:t, uti nådig Proposition af den 15 Mars innevarande år, till
Rikets Ständers antagande framstä111 följande förslag till Förordning angående ränta
vid försträckning pä viss kort tid:
”Hvad i 9 Kap. 6 § Handels-Balken finnes stadgadt om förbud att taga eller
låta förskrifva sig större ränta än sex för hundrade om året, ege ej tillämpning vid
försträckning på viss tid ej öfverstigande sex månader. Aftal om större ränta vare
likväl ej gällande, der det ej med gäldenärens skriftliga förbindelse stvrkes. Underlåter
borgenär, som betingat sig större ränta, ali inom en månad från förfallodagen, medelst
gäldenären delgifven lagsökning eller stämning, gälden kräfva, njute, för den tid han
efter förfallodagen är till ränta berättigad, ej mer än sex för hundrade om äret. Ej
må till högre belopp ränta i fast egendom intecknas.”
Rikets Ständer hafva vid behandlingen af denna fråga, ingalunda lemnat utan
afseende den såväl af statsvetenskapernas idkare, som inom det praktiska lifvet, temli
gen
allmänt erkända grundsats, att penningeränlan betecknar priset på penningar och
att priset på denna, likasom på hvarje annan vara, hufvudsakligast beror på tillgång
och efterfrågan. Men jemte dessa tvänne faktorer för bestämmandet af priset ingår
en tredje, nemligen den större eller mindre säkerheten för kapitalisten att, pä bestämda
tider och utan äfventyr af förluster, dels utbekomma afkomslen, dels, i läll af behof,
hufvudstolen. Under erkännande ej mindre deraf, att afseende på denna säkerhet ingår
i hvarje yrke och inverkar på den vinst, som deraf måste beräknas, än äfven att
Statens åtgärder i allmänhet böra inskränkas till att, genom beredande af säkerhet och
trefnad åt näringarne, bidraga lill ökandet af tillgången pä kapitaler och såmedelst endast
indirekt verka lill räntans nedsättande, bör man likväl ej lemna obemärkt, att, i
de Hesla samhällen, som gått framåt i kultur, Slaten vinnlagt sig om att, till förmån
för de näringar, som framför andra äro i hellof af fasta, d. v. s. för längre tid fästade
kapitaler, t. ex. jordbruk, bergsbruk, större fabriker m. m., för dessa underlätta
tillgången på sådana kapitaler genom ändamålsenliga kredit-institutioner till tryggande af
realkrediten. Att så icke skett i Sverige, hvarest, lill följd dels af de ännu i lagen
qvarstående tysta förmånsrätterna, dels af bristen på de i andra länder, till betryggande
af ej mindre hypothek, än äfven vilkoret derför — eganderält till fast egendom —
införda s. k. grund- och hypolheks-böcker, realsäkerheter sakna erforderligt förtroende,
torde icke behöfva bevisas. Men häraf mäste blifva en följd, hvad som också i Sverige
inträffat, att, under det penningar villigt, ehuru emot hög ränta utlånas på korta
tider emot personel säkerhet, lemnäs nästan icke på några vilkor penningar emot inteckning
och på längre tid, eller, med andra ord, att landets kapitaler, som naturligen
dela sig i fasta och rörliga, hafva en tendens att öfvergå från den förra till den sednare
kategorien. Att ytterligare öka denna tendens, hvilket otvifvelaktig! skulle ske
genom antagandet af E. K. Maj:ts nådiga Proposition, enligt hvilken komme att tillåtas
högre ränta än sex procent för de sednare, men icke för de förra af omförmälde kapitaler,
samt alt såmedelst beröfva de näringsidkare, som äro i behof af lån på längre
tid, möjligheten dertill och försätta dem i nödvändigheten att hvar sjette månad vara
beredda på återbetalning af större delen utaf sitt förlagskapital, hafva Rikets Ständer
för sin del icke ansett rådlig t. Väl är det sannt, att denna utväg, för alt bereda inträde
åt åsigterna om räntans frihet blifvit använd i några främmande länder, men icke
under sådana förhållanden, som för närvarande här ega rum. Den har också, der den
blifvit försökt, efter få år lemnat ruin för den enda riktiga grundsats, att räntan på
alla slags kapitaler af lagen lemnäs fri, och torde icke kunna ur någon annan synpunkt,
än den angifna, försvaras. Den nådiga Propositionen har ock, enligt hvad Rikets
224 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o -104.
Ständer erfarit, blifvit just af de klasser, den afsåg att skydda, med bekymmer och
oro mottagen; och hafva Rikets Ständer fördenskull, och på grund af öfriga nu anförda
skäl och omständigheter, funnit sig icke kunna E. K. Mnj:ts ifrågavarande nådiga
Proposition bifalla.
Hvilket Rikets Ständer härmed få hos E. K. Majit i underdånighet anmäla;
framhärdande etc.
Slockholm den 28 Juli 1860.
H:o 104.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 1 Augusti 1860.
Presle-Slåndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 4 — —
Bonde-Ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse i anledning af K. Maj:ts
nådiga Proposition, angående åtgärder till behof vandes
undsättning i missvextår.
(Slals-Utskits Uti. Nio 134.)
S. A. K.
Under åberopande af den vid sistlidne riskdag, i fråga om åtgärder för behöfvandes
undsättning vid missvext eller felslagen skörd under då ingående statsregleringsperiod,
af E. K. Majit aflåtna nådiga Proposition och Rikets Ständers derå grundade
beslut äfvensom af É. K. Majits och Rikets Stats-kontors den 19 Juli 1859 afgifna
underdåniga berättelse, rörande, bland annat, undsättnings-fonden och hvilken utvisade
att lör de med nämnde fond åsyftade ändamål fanns vid den tid, berättelsen afgafs,
att tillgå en uti Rikets Ständers Rank för Kongl. Ränte-kammarens räkning äfvensom
uti
Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse N:o i 04.
225
uti Riksgälds-kontoret innestående behållning af tillsammans 1,481,316 R:dr 84 öre
Riksmynt, har E. K. Majit uti nådig Proposition den 27 Oktober nyssberörde år för
nästkommande statsreglerings-period föreslagit meddelande af enahanda bestämmelser,
som af Rikets sednast församlade Ständer i omförmälda hänseende stadgades för den
tid, närvarande statsreglering omfattar; och hafva Rikets Ständer, af infordrade uppgifter
i ämnet inhemta), alt från undsällnings-lbnden, den der, inberäknadt utestående
fordringar, vid slutet af år 1857 utgjorde 1,382,854 R:dr 1 sk. 11 r:st. Banko och
vid 1859 års utgång 1,540,044 R:dr 63 öre, understöd i följd af felslagna skördar eller
missvexter samt hagelskador beviljats under åren 1857—1859 med återbetalningsskyldighet
till ett belopp af 228,800 R:dr och utan sådan skyldighet med 5,180 R:dr
eller tillhopa 233,980 R:dr R:mt samt att de till följd af missvexter eller hagelskador
beviljade och utestående lån, derå skeende albetalningar bereda tillgång till nya undsättningar,
utgjorde vid sistlidet års slut, 68,725 R:dr, äfvenledes Riksmynt.
Då ändamålsenligheten af de: under sistförflutna riksdag meddelade och jemväl
under föregående riksdagar vidtagna beslut angående sättet och vilkoren för undsättningar
vid inträffande missvexter eller felslagna skördar samt dertill alsedda medels användande
och tillhandahållande således blifvit af erfarenheten bekräftad, hafva Rikets
Ständer pröfvat skäligt att, i öfverensstämmelse med hvad E. K. Maj:t härom i nåder
föreslagit, fatta följande beslut:
l:o. För behöfvandes undsättning vid inträffande missvext eller felslagen skörd
eger E. K. Majit att fortfarande disponera:
a) den i Rikets Ständers Riksgälds-konlor och på Kongl. Ränte-kammarens räkning
i Rikets Ständers Bank innestående behållning utaf de för enahanda ändamål förut
anvisade undsältningsmedel, samt
/>) hvad genom återbetalningar å meddelade undsättningslån kan inflyta;
2:o. Utaf de till E. K. Maj:ts förfogande sålunda ställda undsättningsmedel
må en summa af högst Etthundrafemtio tusen Riksdaler Riksmynt, under den tid innevarande
riksdags statsreglering kommer alt omfatta, få begagnas till undsättningar
utan åteibetalnings—skyldighet åt sådane behöfvande, som icke äro i tillfälle att sjelfve
förskaffa sig arbete eller i stånd att af egna tillgångar återgälda de undsättningsbidrag
hvilka dem tilldelas; börande dylika understöd företrädesvis tillgodokomma de kommuner,
som tillförbinda sig att så använda desamma, att för dithörande fattiga och arbetslösa
personer berndes sysselsättning och möjlighet alt genom eget arbete förtjena sitt
uppehälle ;
3:o. Ofvan omförmälda tillgångar må för öfrigt användas endast till räntefria
låneunderstöd med bestämda återbetalningsterminer, och mot vederbörande större eller
mindre menigheters gemensamma ansvarighet eller annan af E. K. Majit godkänd
säkerhet;
4:o. Så vidt omständigheterna medgifva, skola tillfällen för de behöfvande beredas
att erhålla sysselsättning och förtjenst vid allmänna arbetsföretag; samt
5:o. De för undsättningar vid missvexter och felslagna skördar afsedda medel
böra, till den del de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, till RiksBih.
till R. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd. 29
226 Exp edit i o ris- Visko Hefs Förslag till lindard. Skrifvelse N.-o 105.
gälds-konloret öfverlemnas, emot skyldighet för delta V^erk alt del sålunda einollagna
beloppet, vid skeende reqvisition, för dermed åsyftade ändamål, E. K. Majit tillhandahålla.
Rikets Ständer, som sålunda hafva i underdånighet besvarat E. K. Majrts förevarande
nådiga framställningar, få om hvad dervid förekommit i underdånighet göra
denna anmälan; och framhärda Rikets Ständer etc.
Stockholm den 4 Augusti 1860.
i\:o 105.
Återremilteradt af Ridd. och Adeln deri 4 Augusti 1860.
Uppläst och godkändi hos Presle-Slåndet den 8 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, rörande föreskrifter till
betryggande af besittningsrätt till fast egendom och af
intecknings-såkerhet.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 31.)
t
S. A. K.
Enär ett af de förnämsta vilkoren för ett lands framåtskridande och näringar
nes
utveckling vöre ett starkt skydd af lagen för egande-rält och real-kredif, men saknaden
af ett sådant skydd hämmade tillgången på penningar för jordegaren och afhölle
utländningen från att härstädes placera de kapitaler, för hvilka han i sitt hemland uppbure
en högst ringa ränta, hafva, under förmälan hurusom ett steg till förbättring i
detta hänseende väl innefattades uti det i sammanhang med förslaget till ny konkurslag
afgifna förslag till förändring af lagens stadganden om förmånsrätt i fast egendom, men
att ändamålet dock icke vore till fullo uppnådt, så länge de, med andra länders jemförliga,
institutioner i Sverige saknades, hvarigenom lull trygghet i eganderällen till fast
egendom och real-säkerhelen garanterades, hos Rikets Ständer framställningar skett
Expeditions-Uts leo t tels Förslag till underd. Skrifvelse N-.o '105.
227
att, till afhjelpande af oniförmälda brister, s. k. Grund- och Hypotheks-böcker måtte,
i likhet med hvad i åtskilliga främmande länder eger rum, anbefallas till bruk, så att
vid hvarje Underrätt skulle finnas en dylik bok, deruti, efter gifvet formulär, borde
antecknas alla under Rättens domvärjo belägna fasta egendomars namn, natur och
gravationer samt egare äfvensom hvarje förändring i egande-rälten.
Vid öfvervägande af delta ämne hafva Rikets Ständer icke kunnat förbise att,
på sätt nu anmärkt blifvit, eganderätlen lill fastighet icke finnes vara af nu gällande
lagstiftning fullt betryggad. Genom Kongl. Förklaringen den 14 Maj 1805,. angående
lagens rätta förstånd och tillämpning ej allenast i mål rörande klander å fast egendom,
utan ock om hvad ytterligare vid lagfarts beviljande iakttagas bör, har väl en preskriptionstid
af tjugo år för klander af jordafång blifvit stadgad medelst föreskriften, att all
på god tro vunnen och med verklig besittning förenad åtkomst lill fast egendom, hvilken
icke blifvit i behörig ordning klandrad, af den förmente egaren eller innehafvaren,
som egendomen afhänd blifvit, i hans lifstid, ej heller af hans arfvingar elller rättsinnehafvare
inom tjugo år från hans dödsdag, är, efter samma tids förlopp, från allt
vidare åtal fri, och häraf synes visserligen följa alt förste egaren under hela sin lifstid,
äfven om den är längre än tjugo år, eger rätt att egendomen återvinna, och att jemväl
egarens arfvingar hafva rätt att inom tjugo är efter egarens död klandertalan i sådant
afseende anställa; men då den termin, hvarifrån häfdens början skall räknas, icke
derjemte blifvit på ett tillfredsställande sätt bestämd, har följden häraf ock varit den,
alt författningen i det närmaste saknat betydelse och ingalunda beredl den med densamma
åsyftade säkerhet åt jordbesitlningen.
En lag, som tryggade denna besittning skulle dock i allt fall icke uppfylla sitt
ändamål, om den ej tillika gjorde bevisningen om fastighetsinnehafvarens orubbliga besittningsrätt
lätt och säker och då en sådan osviklig och lätt erhållen bevisning är af
yttersta vigt så väl för jordegaren sjelf, derest han vill sälja eller låta inteckna sin
egendom, som för hvarje annan, hvars rätt kan deraf vara beroende, har på sätt vid
köp, skifte och gåfva äfvensom numera vid testament af fast egendom finnes föreskrifvet,
ett offentligt kungörande af hvarje ombyte af egare till dylik egendom synts Rikets
Ständer vara nödigt, så mycket hellre som sednare författningar otvetydigt utmärka
alt lagfarten fått en vidsträcktare betydelse än den ursprungligen egde och erhållit
en i folkets rättsmedvetande ökad vigt för den allmänna rätts-säkerheten.
Enär dock genom berörde åtgärd — eller föreskriften om lagfart af ali laglig
åtkomst till fast egendom — föga skulle vara vunnet för åstadkommande af ordning
och reda uti ifrågavarande hänseende, derest icke tillika infördes sådana grund- och
hypotheks-böcker, om antagande hvaraf förslag nu blifvit framsläldt och hvilka i juridiskt
hänseende vore af nästan enahanda betydelse, som jordeböckerna i kameralt,
samt innefattade säker och bestämd upplysning om alla i rättsligt hänseende egendomen
rörande omständigheter och förhållanden, hafva Rikets Ständer nogsamt insett
lämpligheten och nyttan af ifrågavarande förslag, men då för upptagandet i lagstiftningen
sä väl häraf, sorn af förändrade lagfartsbestämmelser, det tillika erfordras, utom andra
förberedande åtgärder, äfven revision af alla nu gällande stadganden om lagfart
och inteckning, samt upplysningars inhemlande och föreskrifters meddelande rörande
hypotheks-böckernas första uppläggning, fä derföre Rikets Ständer, med tillkännagifvande,
det Rikets Ständer för sin del anse, att en hvar, som genom laga fång, af hvad
beskaffenhet det vara må, åtkommit fast egendom, bör förpligtas att derå söka lagfart,
samt att sådana grund- och hypotheks-böcker, som här ofvan omförmälde äro, böra i
228
Expeditions-Utskottets förslag till underd. Skrifvelse iX.-o 106.
riket införas, hos E. K. Majit underdånigst anhålla, att E. K. Majit täcktes låta utarbeta
och, der så ske kan, för Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga förslag
till de stadganden, som i nämnde hänseenden kunna erfordras och äro af beskaffenhet
att böra antagas i den ordning 87 § Regerings-Formen bestämmer.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 11 Augusti 1860.
M:© lOft.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Aug. 1860.
Presle-Ståndet den 8 —- —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående vilkoren för
brunvins-tillverkning.
(Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskits Betänkanden Niis 4, 9 och
10 samt Förstärkta Bev.-Utskits Mern. Nio 30.)
S. A. K.
Rikets Ständer, som fått emottaga E. K. Majlis nådiga Proposition af den 27
Oktober 1859 rörande förändringar i gällande förordning om vilkoren för bränvins tillverkning,
hafva så väl häraf, som af de i ämnet hos Rikets Ständer förekomna framställningar
och yttranden, äfvensom af den utaf Chefen för den inom Civil-Departementet
inrättade byrå för kontrollen öfver bränvins-författningarnes tillämpning till E. K. Majit
ingilna underdåniga berättelse om bränvinslillverkningen i Riket under sednast förflutna
året tillika med ett af bemälde Byrå-chef afgifvet memorial, angående åtskilliga missbruk
vid bränvinslillverkningen i mindre brännerier, inhemtat hurusom den förändring
i lagstiftningen om detta ämne, hvilken år 1855 trädde i verksamhet och sedermera
Eccp editions- lits kol te Is Förslag lill underd. Skrifvelse N:o i 06. 22Ö
till hufvudsaklig del varit gällande, fortfarande burit goda frukter, hvilka visat sig så
väl i minskning af bränneriernas antal och bränvins-lillverkningens belopp, som i ökad
statsinkomst. För att nu kunna med säkerhet fortgå på denna så lyckligt beträdda hana,
hafva Rikets Ständer, med föranledande så väl af högslberörde nådiga Proposition,
som af hvad i öfrigt i ämnet förekommit, funnit dels åtskilliga nya bestämmelser, dels
några redaktionsförändringar i nu gällande författning angående bran vins-till verb ningen,
vara, på sätt här nedan vidare förmäles, af behofvet påkallade.
§§ 2—8 samt 40 och 41.
Till stöd för den såväl i den nådiga Propositionen sorn i öfrigt hos Rikets
Ständer föreslagna utsträckning af tiden för bränvinslillverkning, hvilken E. K. Maj:t
ansett i allmänhet kunna tillåtas för större bränneri under sju månader af året eller
Januari, Februari, Mars, April, Oktober, November och December, har blifvit anfördt,
att farhågan för en öfverdrifven bränvins-tillverkning icke vidare borde uppehålla tillämpning
af den för näringarne i allmänhet antagna grundsats af största möjliga frihet i
deras utöfning; att den inskränkning i tiden för bränvinslillverkning, som för närvarande
är föreskrifven, medförde både för den enskilde och Staten förlust och olägenhet,
samt att den betydliga tillverknings-afgiftens nästan samtidiga inbetalning till Staten
verkade tryckande på den allmänna rörelsen, hvarföre E. K. Majit ock under de sistförflulna
åren funnit för godt meddela bränvins-tillverkare i större bränneri en mera
utsträckt frihet i valet af tid för tillverkningens utöfning ; men då bränvins-bränningens
lösgifvande under en allt för lång tid möjligen skulle hafva till påföljd en öfverdrifven
så väl produktion, sorn konsumtion af bränvin, hvarjemte fabriker måhända uppstode
som, genom att under hela den tillåtna liden fortsätta handteringen och dervid använda
utländsk spanmål, kunde betydligt nedtrycka priset på den Svenska, hafva Rikets Ständer
vid öfvervägande häraf, beslutit, alt bränvins-tillverkning skall, så framt ej högst
vigtiga omständigheter föranleda dess inställande, vara tillåten under fem terminer, hvarje
år, nemligen från den 15 Januari till den 15 Februari, från den 15 Februari till den 15
Mars, från den 15 Mars till den 15 April, från den 15 Oktober till den 15 November
och från den 15 November till den 15 December, men att bränvins-tillverkare endast
må under en, två eller tre af dessa terminer handteringen utöfva.
Emedan bränvins-tillverkning ej får ega rum från klockan 10 om aftonen näst
före Sön- eller Helgedag till klockan 10 om aftonen å sådan dag, samt, när tillverk—
ningslerminen börjar eller slutar å Sön- eller Helgedag och begynnelse- eller slutdygnet
alltså utgör bråkdel af helt dygn, anmälningsbeloppen för månad således skulle komma
att innehålla bråkdelar af kanna och afgiften följaktligen alt utgöra ojemnt tal, hafva
Rikets Ständer i anledning häraf, vid slutet af 2 § tillagt 2 nya moment, åsyftande
att bringa så väl anmälningsbeloppen som afgiften till jemna tal.
Då erfarenheten ådagalagt, alt den för bränvinslillverkningen vid de mindre
brännerierna, nu stadgade beskattning efter pannerymden måste, om än afverkningsförmågan
beräknas huru högt som helst, alltid utfalla på eli otillfredsställande sätt, enär
något samband mellan pannerymd och afverkningsförmåga i sjelfva verket icke finnes,
utan denna sednare, då allt annat är lika, helt och hållet beror på storleken af den
pann-yta, som vid tillverkningen af elden beröres, hviket åter på mångfaldigt sätt kan
varieras, så hafva Rikets Ständer, som vid sådant förhållande ansett pannerymden icke
utgöra någon tillförlitlig grund för bedömande af afverkningens myckenhet, och följaktligen
ej kunnat biträda det uti den nådiga Propositionen förekommande förslag,
att averkningen vid de mindre brännerierna måtte med hänseende till beskattningen
230 Expedilions-LltskoUets Förslag till underd. Skrifvelse JS:o 106.
anlagas utgöra tre gånger pannerymden, då redskap ulan mäskvärmare användes, och
fyra gånger pannerymden, då redskap med mäskvärmare begagnas, funnit nödigt att
vid alla brännerier införa den endast vid de större brännerierna hittills följda, fullt
ändamålsenliga samt tillförlitlig befunna beskattningsmelod, och i öfverensstämmelse härmed
beslulit, att allt tiliverkadt bränvin skall på tillverkningsstället uppmätas under tillsyn
af kontrollör och algift utgå af hvarje uppmätt kanna; kommande i följd häraf
den i afseende på redskapens beskaffenhet antagna skilnaden emellan större och mindre
brännerier att försvinna, samt, för bränvinstiliverkning, redskap af hvilken storlek och beskaffenhet
som helst att få begagnas, med de inskränkningar allenast, som för kontrollens
handhafvande finnes nödiga.
I fråga åter om fastställande af ett minimum för bränvinstiliverkning, så hafva
Rikets Ständer beslutit, att den minsta tillverkning på dygn, för hvilken anmälan får
ske, skall vara trehundra kannor, det tillverkade bränvinet beräknadt efter 50 proc.
styrka vid 15 graders värme efter Celsii thermometer, allt i medeltal under terminen
räknadt.
§ 20. (ny 14.)
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord, att bränvinsdistillering måtte
i stad såsom särskdd näring få utöfvas under alla tider af året; varande till stöd härför
anfördt, att alla till bränvinets rening och förädling syftande åtgärder borde så mycket
som möjligt befordras samt att någon fara för missbruk af sådan utsträckning af
tiden för bränvinsdistillering så mycket mindre syntes vara för hand, som, oaktadt bränvinsbränning
fått under de sista åren utöfvas ej blott från den 15 Oktober till den 15
December, utan äfven från den 15 Januari till den 15 April, samt bränvinsdistillering
under sistnämnde tid varit på samma gång tillåten, det ändock icke försports, att denna
sednare blifvit på något sätt missbrukad; och enär det nu stadgade förbudet att distillera
under den lid, bränvinstiliverkning pågår, tillkommit för att förekomma dislilleringsrättens
missbruk till omkokning af den vid de mindre brännerierna tillverkade förbränning
eller lank, men en sådan beskattningsgrund nu blifvit antagen, att den i de mindre
brännerierna hittills begagnade tillverkningsmethod icke mera kan användas, hafva
Rikets Ständer vid sådant förhållande funnit något hinder icke vidare möta för medgifvande.
att bränvinsdistillering må i stad såsom särskild näring utöfvas under alla tider
på året.
§§ 25-38.
Då föreskriften, alt den enkla redskapen skall mätas och stämplas, tillkommit
i och för den beskattningsmelhod, som numera blifvit af Rikets Ständer frånträdd,
hvadan äfven grunden för bibehållandet af ifrågavarande föreskrifter förfallit, hafva
Rikets Ständer, på sätt hos dem jemväl är vordet föreslagit, ur nu gällande förordning
uteslutit Ari. lil om redskaps mätning och stämpling, samt endast i afseende på den
redskap, som Apothekare ega att för farmaceuliska behof begagna och hvilken icke får
öfverstiga bestämd pannerymd, bibehållit berörda föreskrift, hvarföre tillägg härom blifvit
gjordt i sista mom. af 17 §.
Hos Rikets Ständer har äfven hemställan skett, om upphäfvande af föreskrifterna
rörande försegling af redskap för bränvinstiliverkning eller distillering; och då
det visat sig, ali, sedan det år 1855 förhöjda ansvaret för lönbränning blifvit allmänt
Easpedilions-Ulskoltels Förslug lill underd. Skrifvelse, i\:o 106.
231
vits, samt den redskap, sorn erfordras för att på ett dygn tillverka det kannetal bränvin,
hvilket Rikets Ständer bestämdt såsom det minsta, för hvilket anmälan lill bränvinslillverkning
får ega rum, måste, på det ej förlust vid tillverkningen skall uppkomma,
vara sådan, som hittills i de större brännerierna begagnats och följaktligen ai’ beskaffenhet,
att en dermed företagen bränning af flera skäl icke kan fördöljas, har Art. V,
om försegling af redskap för bränvinstillverkning eller distillering blifvit ur författningen
utesluten, hvilket jemväl på enahanda skäl egt rum med Art. IV angående anmälan af
dylik redskap.
§ 39. (ny 19.)
Hvad angår den afgift, som bör för bränvinstillverkning erläggas och hvilken
E. K. Maj:t ansett böra förhöjas lill 75 öre för hvarje kanna, till stöd för hvilken
nådiga framställning är vordet anfördt, att minskningen i brån vins-konsumtionen numera
icke fortginge i samma grad, som under tiden näst efter det tillverkningen underkastades
en högre beskattning, ulan rusdryckens omåttliga bruk, åtminstone i städerna,
tvärtom vore i märkbart tilltagande, hvadan bränvinels fördyrande medelst ökad beskattning
icke boide uraktlåtas såsom ett medel till missbrukets förhindrande; så hafva Rikets
Ständer väl icke förbisett, alt rusdryckers stegrande i pris på eli verksamt sätt
stäfjär begäret efter desamma; men likväl, vid det förhållande att, efter hvad Rikets
Ständer inhemtat, tillverkningsafgiften å Danskt bränvin utgör endast 25 ä 30 öre för
Svensk kanna, hvilket belopp dessutom vid export får återbäras, och den af E. K.
Majit föreslagna förhöjning, enligt Rikets Ständers åsigt, skulle föranleda ökad frestelse
till lurendrejeri, beslutit, att berörde afgift fortfarande må utgå med 60 öre för hvarje
tillverkad kanna, bränvinet beräknadt till den styrka som i § 4 omförmäles.
§ 44. (ny 22.)
Jemte förmälan, hurusom det vid inmäskningen icke vore möjligt att med säkerhet
beräkna, huru stor myckenhet bränvin, som af mäsket kunde erhållas samt att
billigheten följaktligen påkallade, det förhöjning i afgiften ej ifrågakomme för någon
del af den under en månad möjligen uppkommande öfverskottslillverkningen. har fråga
blifvit väckt, att afgiften för dylik öfverskottstillverkning mätte nedsättas till enahanda
belopp, sorn finnes stadgadt uti 39 § af nu gällande författning; och sorn ostridigt är,
att bränvins beredning icke kan på förhand så noga för dag afpassas att icke, på
sätt nu uppgifvits, tillverkarens förslagsvis uppgjorda beräkning dervid i viss mån antingen
öfver- eller understiges, samt Rikets Ständer derföre ansett det vara billigt och
utan fara för missbruk kunna medgifvas, alt till och med för öfverskott, som ej med
en tiondedel öfverskjuter anmäldt tillverkningsbelopp, endast vanlig tillverkningsafgift må
erläggas, hafva Rikets Ständer åt 44 §, l mom. gifvit den förändrade lydelse, som 22 §,
1 mom. i bilagda förslag innehåller.
§ 46. (ny 24.)
Enar Rikets Ständer ansett det ansvar för försummad inbetalning af tillverkningsafgift,
som i denna § stadgas, nemligen att tillverkaren skall mista all rätt att under
löpande året bränvin tillverka, vara mindre lämpligt, helst försummelsen stundom kan
hafva sin grund i händelser, dem det ej stått i tillverkarens magt alt afböja, hafva
Rikets Ständer, i anledning häraf samt i öfverensstämmelse med hvad härutinnan jern
-
232
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse i\:o 106.
väl blifvit hos Rikets Ständer yrkadt, funnit godt att, med upphäfvande af berörde ansvarsbestämmelse,
gifva ät ifrågavarande § den förändrade lydelse § 24 i bilagde förslag
visar.
§ 50. (ny 28.)
Under förmenande, att kontrollörernes arfvode vore allt för högt i jemförelse
med hvad som ålnjöles af andra tjenstemän med motsvarande ansvar, bar förslag blifvit
väckt, att berörde arfvode måtte nedsättas; och då af det stora antal sökande, som
till ifrågavarande befattningar vanligen sig anmäla, Rikets Ständer dragit den slutsats,
det någon förminskning i konlrollörs-arfvodet kan ega rum, utan fara att brist på dugliga
sökande derigenom uppstår, hafva Rikets Ständer, med betraktande jemväl af det
förökade tillfälle lill förtjenst, sorn för desse tjenstemän måste uppkomma derigenom
att bränningsliden blifvit förlängd, funnit skäligt bestämma det arfvode, kontrollörer af
Staten skola erhålla, till minst 4 och högst 8 R:dr om dagen.
§ 52. (ny 30.)
Likaledes har blifvit föreslaget, att, då Öfver-koulrollörerna dels hade en allt
för hög aflöning, dels egde vid sina resor att beräkna skjutsersättning för allt för stort
antal hästar, nedsättning häruti måtte ega rum; och då ifrågavarande tjenstemäns så
väl arfvode som resekoslnadsersättning, synts Rikets Ständer högre, än hvad som kan
vara behöfligt, få Rikets Ständer bos E. K. Maj:t underdänigsl hemställa, om ej berörde
aflöningsförmåner kunde, utan lära för brist pä duglige sökande lill nämnde befattningar,
nedsättas, arlvodet till 10 R:dr om dagen och resekostnads-ersältningen till skjuts
efter 2 hästar.
§ 57. (ny 35.)
I anseende till arbetslönernas olikhet i olika delar af riket, hafva Rikets Ständer funnit
godt bestämma, att dagtraktamente till vittne vid bränvins uppmätning och profning
skall utgå med minst 1 och högst 2 R:dr, efter bepröfvande af Rorgerskapels äldste i
stad och sockennämnd å landet.
§ 62. (ny 40.)
Sedan Rikets Ständer beslutil, att för bränvinslillverkning må begagnas redskap
af hvilken storlek och beskaffenhet som helst, hvarigenom 41 §, till hvilken ifrågavarande
62 § i 2 mom. hänvisar, kommer att ur författningen utgå, hafva Rikets Ständer
funnit nödigt att stadga andra än hittills gällande straffbestämmelser för oloflig till
verkning
med enkel redskap samt, på grund af antagandet i E. K. Maj:ls nådiga Proposition
alt den mindre redskapens afverkningsförmåga hör beräknas till fyra gånger
pannerymden, då mäskvärmare begagnas, ansett sig, i brist af annan lämplig beräkningsgrund,
böra stadna vid berörde antagande i de fäll, då lönnbränning skett med
enkel, omedelbart med eld drifven, redskap, men likväl ansett skäl ej vara för hand
att bibehålla särskilda bestämmelser för de läll, då mäskvärmare vid lönnbränning blifvit
eller icke blifvit använd, emedan i sednare händelsen, någon annan apparat måste
hafva varit anbringad i samma ändamål som mäskvärmare. I de fall åter, då redskapens
-
Expeditions-lits kottets Förslog till under d. Skrifvelse N:o 106. 233
skapens storlek ej kan utrönas, hafva Rikets Ständer ansett averkningen böra antagas
efter 100 kannor om dygnet.
På grund häraf har 62 §, 2 mom. erhållit den förändrade lydelse 40 § 2 mom.
i förslaget utvisar.
§ 67. (ny 43.)
Då det i denna § alternativt bestämda straff af fängelse vid vatten och bröd
för den, som från mätning till beskattning undansnillar något af det bränvin, som tillverkas
m. m., icke ölverensstämmer med de åsigter, som i den sednare tidens lagstiftning
gjort sig gällande och enligt hvilka vatten- och brödslraffet endast användes, då
tillgång (ill ådömda böter saknas, men fängelse med arbete, då bötes-straffet anses för
lindrigt, så har, för likformighet i lagstiftningen, ifrågavarande straffbestämmelse blifvit,
på sätt förslaget visar, utbytt mot fängelse med arbete från och med två till oell
med sex månader.
Slutligen och enär, genom de af Rikets Ständer nu antagna förändringar i bränvinslagstiftningen,
ganska många af dem, hvilka hittills utöfvat bränvinsbränning, icke
torde blifva i tillfälle att med handteringen fortfara, samt en mängd enkel bränvinsredskap
till följd häraf blifva obrukbar, och då det är af vigt att, till förekommande af
lönnbränning, så mycken enkel redskap som möjligt aflemnas och göres till bränvinstillverkning
obegagnelig, men det icke är nog att metallens värde ersättes efter hvad
den skulle gälla i handel såsom material till annat ändamål, utan billigheten äfven fordrar,
att någon godtgörelse lemnäs för det å redskapen nedlagda arbete, hafva Rikets
Ständer funnit godt, alt all enkel redskap, med eller utan mäskvärmare, skall, till de
delar densamma utgöres af koppar eller malm, för allmänna medel inlösas med en fjerdedels
förhöjning utöfver del värde af gammal koppar och malm, E. K. Majit täckes
i nåder fastställa; och äro härom närmare bestämmelser intagna i 72 § af hilagde
förslag.
Hvilket allt Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, med anhållan, att E. K.
Majit täcktes i nåder godkänna bifogade förslag till Förordning, angående vilkoren för
bränvins tillverkning samt låta utfärda författning i ämnet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 15 Augusti 1860.
Bih. till B. St. Prot. 1859 Sf 1860. 10 Sami. 1 A/d.
30
234 Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse N:o 106.
Förslag*
till
Förordning
\
angående vilkoren för bränvins tillverkning.
Art» I.
Om rättighet till bränvinstillverkning och tiden för dess utöfning.
§ 1.
Bränvin må, på landet och i stad, tillverkas af en hvar, som antingen är, enligt
författningarne, berättigad att idka fabriksrörelse, eller ock eger eller innehar i mantal
satt eller särskildt skattlagd jord.
Öfverståthållare, Underståthållare, Landshöfding, Landssekreterare, Landskamererare,
Kronofogde, Länsman, Lands- och Stadsfiskal, Polistjensteman, Domare på landet,
Borgmästare eller annan Magistratsperson i stad, Ecklesiastik embets- eller tjensteman,
Kyrkobetjent, Folkskolelärare, i tjenst varande eller praktiserande Läkare, Justerare
af bränvinstillverknings-redskap, Brännerikontrollör eller Tillsyningsman, så ock i
allmänhet Embets- eller Tjensteman, som, till följd af sin befattning, kan komma att
deltaga i beslut om bränvinstillverkning eller kontroll derå, må dock icke befatta sig
med dylik tillverkning.
Å ecklesiastika, civila och militära boställen, så ock å annan Kronans jord, som
ej med stadgad åborätt besittes, vare bränvinstillverkning förbjuden; dock varde den,
som å den lid Kongl. Förordningen den 18 Januari 1855, angående vilkoren för bränvinstillverkning,
kungjordes, på grund af kontrakt med Kronan, vederbörande myndighet,
korporation eller boställsinnehafvare, såsom brukare eller arrendator sådan jord
innehade, för sin person bibehållen vid tillåtelsen att tillverka bränvin, på sätt om jordinnehafvare
stadgadt är, likväl icke i något fall längre än samma kontrakt gäller.
§ 2.
Bränvinstillverkning skall, så framt ej högst vigtiga omständigheter föranleda
dess inställande, vara tillåten under följande Jern terminer: nemligen från den i5
Januari klockan 12 på dagen till den 15 Februari vid samma timma, från den 15
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 106. 235
Februari klockan 12 på dagen till den 15 Mars vid samma timma, frän den 45 Mars
klockan 42 på dagen till den 45 April vid samma timma, från den 45 Oktober
klockan 42 på dagen till den 45 November vid samma limma, från den 45 Novem
ber
klockan 42 på dagen till den 45 December vid samma timma.
Sränvinsliltverkare må under en, två eller tre af dessa terminer handteringen
utöfva; och vare en termin den kortaste lid, för hvilken någon må sig till bränvinstillverkning
anmäla.
Mäskberedning för bränvinstillverkning får företagas högst fem dagar före den
dag, då dylik tillverkning, enligt gjord anmälan, skall taga sin början.
Mäskberedning eller bränvinstillverkning vare likväl ej medgifven från klockan
tio om aftonen näst före sön- eller helgedag till kl. tio om aftonen å sådan dag.
Ar den dag, då termin, enligt hvad ofvan stadgadt är, skulle börjas, söneller
helgedag, må bränvinstillverkning icke företagas förr än å nästa söcknedag klockan
42 på dagen.
Infaller termins slutdag å sön- eller helgedag, upphöre rättigheten alt tillverka
bränvin å nästföregående söcknedag klockan 42 på dagen.
§ 3.
För bränvinstillverkning får begagnas redskap af hvilken storlek och beskaffenhet
sorn helst, med de inskränkningar allenast, som för kontrollens handha/vande
finnas i denna författning stadgade.
§ 4.
Den högsta tillverkning pä dygn, för hvilken anmälan får ske, vare 4,000
kannor, och den minsta, 300 kannor, det tillverkade bränvinet beräknadt efter 50
procents styrka vid 45 graders värme efter Celsii thermorneler, allt i medeltal under
termin räknadt.
§ 5.
På samma egendom å landet, eller gård eller lägenhet å stads område, får bränvin
icke samtidigt tillverkas i flera än ett bränneri, ej heller i samma bränneri flera
än en redskap finnas.
Med egendom å landet förstås här hemman, hemmansdel eller lägenhet, försedd
med egen ladugård, der utfodring sker.
§ 6.
Bränvinstillverkning, hvartill jord berättigar, må ej annorstädes än å samma jord
utöfvas.
§ 7.
Den, sorn vill tillverka bränvin, utan att genom jords innehafvande vara dertill
behörig, gore derom ansökning, om han å landet bor, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet och, om han i stad är boende, hos Magistraten. Vid ansökningen
236 Expeditions-Utskottels Förslog till underd. Skrifvelse IS:o 106.
foges bevis, som hans behörighet styrker. Derest sökanden finnes vara till handteringens
utöfning behörig, varde tillståndsbref för honom utfärdadt.
Besvär öfver Magistrats elier Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut i sådan
fråga anföras på sätt i § 45 af Fabriks- och Handtverks-ordningen föreskrifves.
§ 8.
Bränvinstillverkning skall, minst sex veckor före den termin, under hvilken tillverkaren
vill handteringen företaga, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skriftligen
anmälas, hvarvid uppgifvas lid och ställe för tillverkningen, jemte beloppet deraf. Vid
anmälningsskriften foges antingen tillståndsbref, som i § 7 omförmäles, eller ock bevis,
att tillverkaren eger eller innehar särskild skattlagd jord. Vill någon för två eller
tre terminer sig på en gång anmäla, håfve dertill rätt. Finner Kongl. Maj:ls Befallningshafvande
hinder för handteringens utöfning icke möta; utfärde derom lör tillverkaren
bevis, innefattande tillika Landskontorets uträkning å den afgift, som för den ifrågavarande
tillverkningen utgå bör.
§ 9-
Vill den, som lill bränvinstillverkning under en termin sig angi feit, sedermera
tillverkningen under en eller två påföljande terminer fortsättn, eller vill den, som
för två terminers tillverkning sig angifvit, under tredje terminen densamma fortsätta,
eller vill någon, efter att hafva för tillverkning af ett visst belopp sig angifvit, densamma
för en, två eller tre terminer utvidga, gore derom, minst 14 dagar före den
tid fortsättningen eller utvidgningen afser, skriftlig anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som öfver sådan anmälan utfärde hevis, innefattande tillika Landskontorets
uträkning å den fyllnad i tillverknings-afgift, som erläggas bör. Vill han åter
från tillverkningen afstå eller uppgifven tillverkningstid med en eller två terminer inskränka,
eller uppgifvet tillverkningsbelopp för en, två eller tre terminer minska; an
mäle
det hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande minst 14 dagar före den tid, alsägelsen
eller inskränkningen afser, så vida han vill åtnjuta befrielse från motsvarande tillverk
nings—afgi ft.
§ io.
Ofver anmälningar och uppgifter, som, enligt §§ 8 och 9 till Kongl. Maj:ls Befallningshafvande
inkomma, låte han erforderliga förteckningar, för kontroll och eftersyn,
tillställas vederbörande Kronobeljente samt Öfverkontrollörer och Tillsyningsmän.
Kronobetjent skall af förteckning, som honom tillställes, låta, inom 8 dagar från
emoltagandet, i sitt distrikt anslå afskrift i sockenstuga eller, der sådan ej finnes, å
annat lämpligt ställe i socknen.
§ 11
I sammanhang med pressjäst-beredning får bränvinstillverkning icke utöfvas af
annan än den, som till den sednare berättigad är, eller under annan tid eller med
andra vilkor, än som för bränvinstillverkning i allmänhet stadgade äro.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse J\:o 106. 237
§ 12.
Vid ältikeberedning eller annan fabrikation får bränvinstillverknings-redskap icke
begagnas af den, som ej till bränvinslillverkning berättigad är, eller under andra vilkor,
än som för bränvinslillverkning gällande äro.
Ari. II.
Om bränvins distillering och rening.
§ 13.
Vill någon under den lid, då ban till bränvinslillverkning är berättigad, med
den för nämnda tillverkning uppgifna redskap distillera bränvin, må det, sedan bränvinstillverkningen
för termin blifvit afslulad, ske, utan särskild afgift, dock under tillsyn
af Kontrollör och endast under fyra dygn af terminen.
Begagnandet af denna dislilleringsrätt berättigar icke till återfående af eller nedsättning
i den för bränvinstillverkningen förskottsvis erlagda eller bestämda afgift.
§ 14.
Bränvinsdistillering må dessutom såsom särskild näring, under alla tider af året,
kunna i stad utölvas med redskap af hvilken storlek och beskaffenhet som helst.
Ansökan om sådan dislilleringsrätt göres hos Magistraten, som, då tillstånd dertill
meddelas, skall hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derom genast göra anmälan.
§ 15-
Den, som sålunda vunnit rättighet till distillering, skall, minst 14 dagar före
hvarje gång han distillering förelager, sådant hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skriftligen anmäla och uppgifva den tid, hvarunder, och det ställe, hvarest han vill
distilleringen utöfva, äfvensom distillerings-redskapens beskaffenhet. Ofver sådan anmälan
meddele Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bevis, innehållande underrättelse om
beloppet af den särskilda afgift, som, enligt § 27, skall af distilleringsidkare förskottsvis
erläggas.
Minsta tid, hvarför någon må enligt denna § till bränvinsdistillering sig anmäla,
vare en half månad.
§ 16.
Distillering af bränvin vare ej medgifven från klockan 10 om aftonen näst före
sön- eller helgedag, till klockan 10 om aftonen å sådan dag.
238 Exp e di t i o lis- U Is k o lie ts Förslag till underå. Skrifvelse N:o 406.
§ 17.
Kongl. Mynt- och Kontroll verken, Vetenskaps-akademien, Akademierne i Upsala
och Lund, Artilleri-läroverket å Marieberg, Carolinska, Farniaceutiska och Teknologiska
instituten, Bergs-skolorna i Fahlun och Philipstad, Veterinär-inrältningarne i Stockholm
och Skara, så ock samtlige allmänna tekniska elemenlar-skolor i riket, må för
egna behof distilleringsredskap utan afgift begagna.
Likaså ege Apothekare alt för farmaceutiska behof utan afgift nyttja två distilleringspannor,
en af högst tjugo och en af högst tolf kannors rymd. Skulle på något
ställe apolheksrörelsen göra flera pannors begagnande nödigt, må ansökning derom hos
Kongl. Maj:t ske.
De i denna § omnämnda distilleringsredskap få ej med rektifikalions-apparat
vara försedde.
Redskap, sorn af Apothekare för farmaceutiska behof begagnas, skall vara af
vederbörande Justerare matt och stämplad.
- § 18.
Bränvins rening vare en hvar afgiflsfritt tillåten, då den sker utan eld eller ånga.
Art. III.
Om afgift för brånvinstillverkning och distillering.
§ 19.
Afgiften för brånvinstillverkning utgår med 60 öre för hvarje tillverkad kanna,
bränvinel uppmätt under Kontrollörs tillsyn samt beräknadt till den styrka, som uti
§ 4 omförmäles.
§ 20.
Afgift för brånvinstillverkning erlägges förskottsvis, för halfva tillverkningsterminen
i sender, med hälften af den för hela terminen belöpande afgift. Vill tillverkare
på en gång erlägga afgift för hela terminen eller förskottsvis nedsätta penningar, lill
gäldande af afgift för en möjligen blifvande öfverskoltstillverkning, vare dertill berättigad.
§ 21.
Afgift för brånvinstillverkning erlägges i Landtränteriet. Dervid företes uträkning,
som i §§ 8 och 9 omförmäles.
§ 22.
Skulle, tillverkning under en termin med mer än en tiondedel öfverskjuta det
belopp, hvarför anmälan skett, utgår afgiften för hela öfverskottstillverkningen med
en fjerdedels förhöjning utö/ver hvad i 49 § finnes bestämdt.
Expeditions- lits Ii o Hets Förslag till underd. Skrifvelse N:o '106.
239
Öfverskottslillverkning, sorn med mer än en femtedel öfverstiger det anmälda
beloppet, vare förbjuden.
Tillverkare vare pligtig att för sådant öfverskott, derför afgift icke blifvit, såsom
i § 20 sägs, förskottsvis nedsatt, inom åtta dagar efter terminens utgång till Landtränteriet
inbetala den derå belöpande afgift, efter uträkning, som Landskontoret meddelar,
då med Bränneri-kontrollörens skriftliga intyg styrkes, lill hvad belopp nämnda
öfverskott uppgått.
Detta skall, intill dess afgiften derför blifvit gulden, uti särskildt säkert rum å
det ställe, der tillverkningen skett, under Kontrollörens lås förvaras. Då Kontrollören,
efter det bränvinslillverkningen eller distilleringen blifvit afslutad och redskapen förseglad,
från'bränneriet afreser, skall nyckeln till ifrågavarande lås, förseglad med Kontrollörens,
vittnets och bränvinstillverkarens sigiller, aflemnas till Kronobetjent i orten,
som sedermera, i närvaro af vittnet och bränvinstillverkaren, eger förseglingen bryta
och bränvinet utlemna, så snart behörigt qvitto å tillverknings-afgiften företes. I ersättning
för sistnämnde åtgärd eger Kronobetjent att af bränvinstillverkaren åtnjuta ett
arfvode af 3 R:dr,
§ 23.
I fall åter under en termin tillverkning ej skulle uppgå till det belopp, hvarför
afgift blifvit erlagd, ege bränvinstillverkare alt, då ett sådant förhållande med Brännerikontrollörens
intyg hos Kongl. Majlis Befallningshafvande styrkes, ålerlyfla så stor del
af den erlagda afgiften, som mot minskningen i hans tillverkning svarar; dock må hvad
han sålunda återlyfla får ej öfverstiga en femtedel af den erlagda afgiften, och återstoden
icke i något fall understiga den afgift, som svarar mot den minsta tillverkning,
hvarför anmälan enligt § 4 får ske.
Bränvinstillverkaren skall inom tretio dagar efter tillverknings-/erw///ens utgång
sig hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande lill återlyftningen anmäla, vid förlust af rättigheten
dertill.
§ 24.
Försummar någon att, i den ordning § SO föreskri/ver erlägga afgift för
anmäld bränvinstillverkning, varde, ändock alt han handleringen ej utöfvar, den
ogu/dna afgiften hos honom ofördröjligen utmätt. Styrker han efter terminens början
inför Kontrollör och vittne, att afgiften blifvit i Landtränteriet insatt, må han derefter
bränvinslillverkningen utöfva under den tid, för hvilken anmälan skett; dock
vare han förlustig den i nästföregående § om/örmälda rättighet ali, på grund af
ringare tillverkning än hvarför afgift blifvit erlagd, någon del af denna ålerlyfta.
Den som, oaktadt sådan försummelse här ofvan nämnd är, handteringen utöfvar,
vare förfallen till det ansvar, som i § 40 sägs.
§ 25.
Varder bränneri genom vådeld eller annan olyckshändelse förstördt, må i förhållande
till tiden, hvarunder bränvinslillverkning måst till följd deraf inställas, afkortning
eller återbäring af bränvinstillverknings algilten beviljas. Om sådan afkortning
eller återbäring må ansökning, åtföljd af undersöknings-handlingar om olyckshändelsens
tillkomst och förloppet dervid, ingifvas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
240 Expeditions-U(skottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 406.
hvilken ansökningen pröfva? och sitt beslut Kongl. Majts och Rikets Kaminar-rätt
underställer.
§ 26.
När bränvinstillverkning af Kongl. Maj:t inställes under tid, då den enligt denna
författning eljest tilläten är, ege tillverkare att återfå den tillverknings-afgift, han för
sådan lid förskottsvis erlagt.
§ 27.
Den, som distillering såsom särskild näring enligt § 14 utöfvar, skall, utom den
för fabriksrörelse bestämda bevillning, erlägga en afgift, motsvarande det arfvode, som
efter § 39 till Tillsyningsman utgår.
Sislnämda afgift hör för den anmälda liden, innan distillering företages, ned
sättas i Landlränteriet.
Art. IA.
Om tillsyn vid bränvinstillverkning i större bränneri och vid distillering.
§ 28.
Vid hvarje bränneri skall, då bränvin der tillverkas, eller enligt § 13 distilleras,
vara anställd en edsvuren Kontrollör, der ej flera sådana brännerier kunna under uppsigt
af en gemensam Kontrollör ställas. Denna Kontrollör, som antages särskildt för
hvarje termin, hvarunder bränvinstillverkning är tillåten, erhåller under tiden af Staten
arfvode med minst 4 och högst 8 R:dr om dagen, och af bränvinslillverkaren, ulan
ersättning, kost och ett eget möbleradt, eldadt och städadt boningsrum å det ställe,
der bränvinstillverkningen eller distilleringen utöfvas.
Kontrollör förordnas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som äfven bestämmer
hans resekostnads-ersättning och arfvode, hvarvid med iakttagande af hvad i nästföregående
mom. är stadgadt, hör tagas i betraktande bränneriets större eller mindre
betydenhet, samt den olika omfattningen eller besvärligheten af Kontrollörens tillsyn.
§ 29.
Finner Kontrollör vid det under hans uppsigt ställda bränneri någon afvikelse
frän denna författning vara begången; gifve ofördröjligen sådant tillkänna hos allmän
åklagare, hvilken skall afvikelsen åtala.
§ 30.
De sålunda anställde Kontrollörer lyda under Öfverkontrollörer, hvilka skola
hålla allmän tillsyn öfver författningens efterlefnad. Öfverkontrollör lyde under den
embetsmyndighet, åt hvilken Kongl. Majit sådan öfverstyrelse uppdragit.
Öfver
-
Expeditions- Utsi; o t tets Förslag till ttnderd. Skrifvelse A\-o 106. 241
Ofverkonlrollörer, lill erforderligt antal, förordnas af Kongl. Maj:t, som då jemväl
deras arfvode och resekostnads-ersättning bestämmer.
§ 31.
Ofverkonlrollörer och Kontrollörer ställe sig till noggrann efterrättelse den särskilda
ordnings-stadgä, som varder utfärdad.
§ 32.
I hvarje bränneri skall finnas en sprithållare, uti hvilken, vid bränvinstillverkning,
spriten, bränvinet eller lanken genom ett rör från imkylaren omedelbarligen inledes.
Sprilhållaren skall vara stående i särskildt, säkert rum Den bör vara fullkomligt
lät, enkel och fristående, så att, genom besigtning å dess botten och sidor, med
lätthet kan utrönas, alt hemlig afledning ej finnes, och skall vara af den storlek, alt
deri rymmes minst ett dygns tillverkning, samt inrättad med tätt slutande och med lås
försedt lock.
Vid bränneriet skall hränvinstillverkaren hålla en efter faststäldt formulär upprättad
anteckningsbok, utvisande beloppet af såväl de sädesslag, jordfrukter och andra
ämnen, hvilka till bränvinstillverkningeu användas, som det bränvin deraf erhålles.
Bränvinslillverkare ställe sig derjemte till efterrättelse hvad olvanämnda ordningsstadga
om hans åligganden innehåller, samt de föreskrifter, Kontrollören i enlighet
med densamma meddelar.
§ 33.
Någon annan afledning för sprit, bränvin eller lank från imkjlaren, än genom
det i § 32 omnämnda, till sprilhållaren gående afloppsrör, får ej finnas; och skall
della rör, hvarå dels ett eller två afledningsrör för luften och dels en så kallad lykta
må vara tillåtna, så inrättas, att hemliga öppningar icke kunna derå anbringas. För
öfrigt må hvarken de från pannan till imkylaren ledande rörgångar eller lankrum och
bäcken, der sådane finnas, vara försedde med någon öppning, hvarigenom sprit, bränvin
eller lank kan ullappas, såvida öppningen ej sättes i omedelbar förbindelse med
förstberörda afloppsrör eller med panna. De närmare föreskrifter, som äro nödiga,
med hänseende till i denna § omlörniälda delar af redskapen, fastställer ordningsstadgan.
§ 34.
Allt bränvin skall pä lillner k n in (j s s t ii lief mätas och profvas, på sätt ordningsstadgan
bestämmer. Den dervid behöfliga handräckning lemnäs af bränvinslillverkaren,
som ock är skyldig tillhandahålla nödige, vederbörligen justerade och krönta målkärl
samt annan för uppmätningen erforderlig redskap.
§ 35.
Då bränvin uppmäles och profvas af den i bränneriet anställde Kontrollör, skall,
såsom vittne, närvara en i orten boende trovärdig och skrifkunnig person, som bränllih.
tilt It. St. Fröt. 4859 #■ 1860. 10 Sami. 1 Afd. 31
242 Expeditions-Utshottels Förslug lill underd. Skrifvelse N:o iOG.
.vinstillverkning icke utöfvar. Sådant vittne utses särskildt för hvarje termin, i stad af
Borgerskapets Äldste och på landel af Socknenämnd.
Der bränvinstillrerkare å landet skulle ega eller innehafva iner än halfva antalet
af hemmanen i socknen, utses vittnet af den Socknenämnd inom närbelägen socken,
ät hvilken Kongl. Maj:ts Befallningshafvande delta uppdrag lemnar.
I fall antingen vittne icke väljes eller valdt vittne uteblifver, ege Kontrollören
att annan lämplig person lill vittne kalla.
Vittne bestyrke, under edelig förpligtelse, riktigheten af Kontrollörens protokoll,
i hvad det angår bränvinels uppmätta kannebelopp samt utrönta värmegrad och styrka.
I afseende på tiden för vittnets närvaro och biträde vid bränneriet ställe sig
vittnet lill efterrättelse hvad ordnings-sladgan derom innehåller, och de föreskrifter, Kontrollören
i enlighet med densamma meddelar.
Vid förrättning i bränneri tillkomme vittne i dagtraktamente minst en och högst
Iva Riksdaler efter bedröfvande af borgerskapets Äldste i stad och Socknenämnd
på landet.
Vid bränvins uppmätning och profning ege, efter derom erhällen underrättelse,
bränvinstillverkare, sjelf eller genom ombud, vara tillstädes; men förrättningen må, för
hans uleblifvande, icke inställas.
§ 36.
Om, för lättad kontroll vid bränvinstillverkning, Kongl. Majit skulle linna för
godt förordna, alt särskilda instrument för bränvinels mätning och profning skola å
redskapen anbringas, vare bränvinstillverkare skyldige att, på egen bekostnad, sådana
instrument anskaffa och underhålla.
Uppstår emellan bränvinstillverkare och kontrollör tvist om uppmätt bränvins
styrka, insändes deraf, under bådas försegling, prof till Kongl. Majlis Befallningshafvande,
sorn, efter del sakkunnig person undersökt profvet, och skriftligt yttrande derom
afgifvil, afgör tvisten genom beslut, som ej öfverklagas må. Den, som tvisten tappar,
skall gälda såväl den af undersökningen uppkommande kostnad, som vederparlens
utgifter och besvär.
*
§ 38.
Bränvinstillverkning eller distillering må ej företagas innan bränneriet blifvit af
vederbörande Kontrollör besigtigadt och befunnet icke vara annorlunda inrättad), än
denna författning och ordnings-sladgan medgifva. Sådan besigtning bör anställas, innan
tiden för bränvinstillverkningen infaller. Varder besigtningen af Kontrollör fördröjd,
förhålles som i ordnings-sladgan löreskrifves. Vid besigtningen skall Kontrollören
öfver bränneriet upprätta beskrifning i lie exemplar. Dessa skola af honom och
bränvinslillverkaren undertecknas. Ett exemplar insändes lill Kongl. Maj:ts Befallningshafvande;
och skola Kontrollören och bränvinslillverkaren ett hvardera lill sig laga.
Då redskap i bränneri ombytes eller förändras, skall Kontrollören likaledes,
innan bränvinstillverkning eller distillering der företagas må, öfver de verkställda för
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 106.
243
ändringarne upprätta en beskrifning i tre exemplar, hvarmed förfares på enahanda sätt,
som ofvan stadgadt är.
§ 39.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordnc behödigt antal personer, att hafva
tillsyn vid distillering, som enligt § 14 ulölvas, och beslämme, hvilka distilleringsverk
under hvarderas tillsyn ställas må, äfvensom huru mycket Tillsyningsman bör i arfvode
erhålla för hvart distilleringsverk, som är under hans uppsigt, hvilket arfvode
genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvaudes försorg i behörig ordning utbetalas af de
lör sådant ändamål utaf distilleringsverkets innehafvare uti Landlränleriet insatte medel.
Ar t. A.
Om ansvar för öfverträdelser af författningens föreskrifter.
§ 40.
Den, som tillverkar bränvin utan alt anmälan dertill skett och afgift blifvit erla
gd, eller under tid, då bränvinsliilverkning ej är tillåten, gälde tillverkningsafgift och
böle, lör lönbränning, första gången ett med afgilten lika belopp och andra gången
dubbelt. Den, som andra gången med sådan förbrytelse beträdes, bafve derjemte förverkat
rättighet att bränvin tillverka. Skulle han ytterligare blifva dermed beträdd;
erlägge afgift såsom för loflig tillverkning och bote fyra gånger afgiltens belopp. Missbrukas
till oloflig bränvinsliilverkning sådan distilleringsrättighet, som enligt § 14 ulöfvas
får, ansvare såsom för lönbränning, och vare rättigheten förlustig.
Har lönbränning skett med enkel, omedelbarligen med eld drifven redskap,
varde affi flen beräknad efter redskapens a/verkningsförmåga, sorn skall antagas under
dygn uppgå till 4 gänger pannans rymd. Kan redskapens storlek icke utrönas,
bestämmes a/'giften efter i00 kannors tillverkning under dygn. Är tillverkningen utöfvad
med mera sammansatt eller medelst ånga drifven redskap, beräknas afgilten för
det belopp, som, efter hvad utredas kan, tillverkadt blifvit, dock för minst 300 kannor
på dygnet. I begge dessa fall skall afgilten utgå för minst en månad ; men hattillverkningen
blifvit ulöfvad in på andra månaden, utgöres afgift för två månader; in
på tredje månaden, för tre månader; o. s. v.
§ 41.
Tillverkar någon samtidigt bränvin å samma egendom uti flera bränneriet-, eller
i samma bränneri med flera särskilda redskap, eller å annat ställe, än han uppgifvit;
böle från och med 75 till och med 1,500 ll:dr.
§ 42.
Uti de i §§ 40 och 41 otnförmälda fall af oloflig bränvinsliilverkning vare de
vid förbrytelsen nyttjade redskap, det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum
244 Expeditions-Etsk otte ts Förslag till under d. Skrifvelse N:o 106.
vid beslagslillfället befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras, förbrutna. Kan
det styrkas, att någon del af bränvinet är lofligen tillverkadt; vare dock sådan del
icke förbruten.
§ 43.
Den, som vid bränvinstillverkning från mätning till beskattning undansnillar
något af det bränvin, som tillverkas, eller för sådant ändamål begagnar lillverkningsredskap
eller sprilhållare med dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan
lönligen uttagas, eller på något annat sätt försnillar den afgift, som för tillverkningen
erläggas bör, eller bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som Kontrollör
åsatt, till förekommande af det tillverkade bränvinets lönliga uttagande, straffes med
böter från och med 450 till och med 1,500 R:dr eller fängelse med arbete från och
med 2 ti/l och med 6 månader efter brottets beskaffenhet, gälde den tillverkningsafgift,
som för det undansnillade bränvinet sig belöper, och bafve förbrutit redskapen, det i
bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum vid beslagslill fället befintliga bränvin och
de kärl, hvari det förvaras.
§ 44.
Till redskap, som enligt § 42 eller 43 är förbruten, räknas hvarje i bränneri
för kokning, mäskberedning, jäsning och bränning inrättad redskap, äfvensom
spritbållare.
§ 45.
Om den, som tillverkar bränvin, dervid under en termin öfverskrider den största
tillverkning § 22 medgifver; håfve lian förbrutit det öfverskjutande beloppet, erlägga
derför afgift enligt § 19, förböjd med en fjerdedel, och bote första gången ett
med den förhöjda afgiflen lika belopp, andra gången afgiflens dubbla belopp, samt
derefter vid hvarje ny sådan öfverträdelse fyra gånger afgiflen.
§ 46.
Distillerar den bränvin, som till distillering icke är berättigad, eller verkställer
någon distillering under tid, då sådan icke är för honom tillåten, eller ulöfvas distilleringsrätt,
som på § 13 grundad är, under lid, hvarför anmälan till bränvinstillverkning
ej skett eller tillverkningsafgift ej blifvit erlagd, eller varder sådan distillering, hvilken
enligt § 14 idkas såsom särskild näring, utöfvad under tid, hvarför anmälan till distilleringen
ej skett, eller innan afgift, motsvarande bestämdt arfvode åt Tillsyningsmannen,
blifvit i Landtränteriet erlagd ; böle den, som distillering sålunda olofligen utöfvar
eller olagligen förfar, frän och med 150 till och med 1,500 R:dr.
Den, som till distillering, hvilken på grund af § 14 utöfvas, använder redskap
af annan rymd eller beskaffenhet, än lian uppgifvit och till begagnande hvaraf han är
berättigad, bote från och med 20 till och med 200 R:dr.
Expedilions-Utskottels Förslag till anderd. Skrifvelse N:o '106. 245
§ 47.
Apothekare, sorn för famiaceutiska behof nyltjar ostämplad redskap eller distiIleringspamia
af större rymd, än medgifven är, eller distilleringspannor utöfver tillåtet
antal, böle från och med 20 till och med 200 R:dr.
Använder Apothekare panna med reklilikations-apparal, höte såsom i § 46 mom.
1 sägs.
§ 48.
Företager någon mäskberedning för bränvinstiilverkning före fem dagar innan
dylik tillverkning, enligt gjord anmälan, skall taga sin början, böle för hvar dag sådant
sker, eli belopp, motsvarande till verkniivgsalgift för en dag.
Olverträder brån vinstillverkare det förbud, sorn i 4 inom. af § 2 gifvet är mot
mäskberedning samt bränvinstiilverkning från klockan tio om altonen näst före söneller
helgedag till klockan tio om aftonen å sådan dag; gälde, för hvarje gång sådant
sker, den tillverkningsafgift, som mot en dag svarar, och böle afgiftens dubbla belopp.
Verkställes annat lill bränneri hörande arbete emellan klockan 8 på morgonen
och klockan 5 om altonen å sön- eller helgedag, eller öfverträdes förbud, som i §
16 gifvet är; böle bränvinstillverkare eller distilleringsidkare från och med 5 till och
med 50 R:dr.
Vid de förbrytelser, som nu sagde äro, vare så väl bränvinslillverkaren eller
disfilleringsidkaren, som de arbetare, hvilka honom biträd!, underkastade ansvar för
sabbatsbrott, enligt allmän lag.
§ 49.
För öfverträdelse af hvad i § 32, mom. 2 och 3 samt § 34, angående bränvinstillverkare,
stadgas, vare ansvaret böter från och med 20 till och med 200 R:dr;
för underlåtenhet alt iakttaga föreskriften i § 70 botes från och med 5 till och med
50 R:dr.
§ 50.
Vägrar man den, som i afseende å förbrytelser mot denna författning eger undersökning
anställa, tillträde lill rum eller byggnad, der, enligt § 64, undersökning ske
må; böle från och med 75 till och med 1,500 R:dr.
§ 51.
När förbrytelse mot denna författning åtalas, ansvare bränvinstillverkare eller
distilleringsidkare för hustrus, barns, tjenslefolks och vid bränneriet anställde arbetares
gerningar, i läll hötes-ansvar eller förlust af redskap eller tillverkad vara eller kärl,
hvari den förvaras, ifrågakomma!-, derest icke omständigheterna visa, att förbrytelsen
skett utan hans vetskap och vilja.
Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola, fastän bränvinstillverkare
icke är egare deraf, förbrutna dömas, när förbrytelse, som sådan påföljd
medförer, är begången af bränneriets arrendator eller föreståndare, eller ock efter
arrendatorns eller föreståndarens föreskrift.
246 Exp ed i tio n $ - U/s kol! e ts Förslog till underd. Skrifvelse N.-o 106.
Då förbrytelse, som enligt denna förordning medförer förlust af redskap, tillverkad
vara, eller kärl, hvari den förvaras, blifvit begången af annan än dessas egare,
och denne sednare finnes vara berättigad alt dem behålla, skall den brottslige utgifva
redskapens, varans eller kärlens värde.
§ 52.
Bränvinstillverkare eller distilieringsidkare, som åt den vid bans bränneri anställde
Kontrollör eller Tillsyningsman såsom gåfva något gifver eller erbjuder, bote
från och med 20 till och med 200 R:dr. Kontrollör eller Tillsyningsman, som gåfvan
mottager, vare lika ansvar underkastad och miste derjemte befattningen.
§ 53.
Skulle Bränneri-kontrollör, eller den, hvilken tillsyn vid bränneri eller distilleringsverk
såsom tjenstepligt åligger, eller den, som är pligtig ali förbrytelser mot denna
författning åtala, sjelf beträdas med oloflig bränvinslillverkning eller distillering, eller
att hafva främjat sådan förbrytelse eller tillverkares försnillning af den afgift, han
erlägga bör; varde dömd lill fängelse med arbete från och med sex månader till och
med tre år.
Visar någon, hvilken det åligger alt tillsyn vid bränneri eller distilleringsverk
bålla, eller förbrytelser mot denna författning åtala, försummelse eller vårdslöshet i
dessa åligganden; varde antingen för alltid eller under viss tid från tjensten eller befattningen
skiljd, eller ock fälld till böter efter Domarens bepröfvande.
§ 54.
Varder, till utrönande af förbrytelse mot denna författning, undersökning hos
någon anställd emellan klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen, men sådan
förbrytelse ej upptäckt; bote Förrättningsmannen från och med 5 lill och med
50 R:dr, der han ej finnes hafva lill undersökningen giltig anledning baft.
Vägrar den, som undersökning i bränneri anställt, att betyg, som i § 65 sägs,
ål bränvinstillverkare genast utfärda; bote 15 R:dr.
§ 55.
Varder vid undersökning eller i anledning deraf Förrällningsman våldförd, eller
föröfvar han sjelf våld i oträngdt mål; gånge dermed efter allmän lag.
§ 56.
Böter, som enligt denna förordning ådötnas, skola, då tillgång brister, till fängelse
med arbete sålunda förvandlas:
böter till och med 15 R:dr motsvara fängelse med arbete i .... 2 veckor,
böter från 15 R:dr t. o. m. 50 R:dr motsvara fängelse med arbete i 1 månad,
v 50 „ „ 100 ,, „ ,, 2 månader,
v 100 ,, ,, 150 „ „ » 3
„ 150 „ „ 300 „ „ 4
300 „ „ 600 „ „ „ „ 5
Expedilions-Vtskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 106.
247
böter från 600 R:dr t. o. m. 900 R:dr motsvara fängelse med arbete i 6 månader
33
900 „
33
1,350 „
33
O
33
33
7
33
1,350 „
33
1,800 ,,
33
33
33
8 „
33
1,800 „
33
2,250 ,,
33
33
33
9 „
33
2,250 ,,
33
2,850 „
19
33
33
10 „
33
2,850 ,,
19
3,450 „
33
33
19
11 „
33
3,450 ,,
33
4,050 „
33
33
33
1 år.
För hvarje bötesbelopp härutöfver till och med 750 R:dr ökas fängelsestraffet
med 1 månad, och så vidare intill 2 år, utöfver hvilken tid, vid bötesförvandling, icke
någon inä för brott mot denna förordning i fängelse hållas.
§ 57.
Böter skola gäldas af den pliktfälldes egendom i löst och fast, så långt den
räcker. Hafva böter till en del utgått, förvandlas återstoden efter de i Kongl. Brefven
den 5 Februari 1768 och den 27 Oktober 1820 stadgade grunder.
§ 58.
Af böter, sorn enligt denna författning ådömas, samt värdet af bränneri-redskap
och annan egendom, som förbrulen anses, tillfälle två tredjedelar åklagaren och en
tredjedel den stads eiler sockens fattigkassa, hvari den åtalade förbrytelsen är begången.
Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
Efter anmälan af Kongl. Maj:(s Befallningshafvande, kommer att på Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning bero, huruvida i något läll åklagare eller tillsyningsman för ädagalagdt
nit vid efterspanande och beifrande af förbrytelser mot denna författning gjort
sig förtjent af någon särskild uppmuntran utöfver honom möjligen tillkommande andel
i ådömde böter samt redskap eller annat förbrutet gods.
Ari. VI.
t
Föreskrifter i afseende å författningens verkställighet.
§ 59.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande af hvad
i denna författning stadgadt är.
§ 60.
Lands- och Stadsfiskal^-, Krono-, Stads- och Polisbeljente, samt de personer
hvilka särskildt förordnas att vaka öfver denna författnings efterlefnad, åligga att förbrytelser
mot densamma åtala, äfven ulan särskild angifvelse.
I öfrigt eger en hvar rättighet att för sådane förbrytelser anställa åtal, dock
ej barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de i tjenslen äro, mot husbondefolk.
248 Eacpeditions-Ulskotlets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 106.
Dä åtal anställes af annan person än elen, soin i 1 morn. af denna § nämnd
är, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, alt denne må kunna målets
utförande öfvervara.
§ 61.
Rättighet alt förbrytelse mot denna författning till åtal af allmän åklagare angifva,
tillkomme en hvar, utom barn mot föräldrar.
Socknenämnd å landet och Borgerskapets Äldste i stad höra egna synnerlig
uppmärksamhet deråt, att sådane förbrytelser varda till åtal angifna.
Tillträde till bränneri må derföre ej förvägras deni, eller den ledamot, de bland
sig utse att öfver bränneriet tillsyn hafva.
§ 62.
De i § 60 morn. 1 omförmälde allmänna åklagare och tillsyningsman ega anställa
undersökning af förbrytelser mot denna författning, äfvensom alt verkställa
beslag.
§ 63.
Den, som förrättar undersökning, bör, för att tillgodonjuta det skydd, honom
dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig synbart bära påbjudet tjensteteeken,
elier, innan förrättningen företages, fullmagt eller förordnande uppvisa.
I orten boende eller känd Krono- eller Stadsbetjent vare likväl frikallad från
skyldigheten att sin behörighet sålunda styrka.
§ 64.
Undersökning må alla tider på dygnet anställas i bränneri, kök, brygg- och
bagarstuga, så ock i annat rum eller byggnad, som kan begagnas för bränvinslillverkning
eller distillering.
Då vid undersökning någon förbrytelse ej upptäckes, vare för undersökningens
anställande Förrättningsmannen icke underkastad ansvar, såvida ej undersökningen blifvit
företagen emellan klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen. I sådant
fall gånge som i § 54 sagdt är.
§ 65.
Har vid undersökning någon felaktighet ej funnits, vare Undersöluiingsförrättare
pligtig alt genast tillställa tillverkaren etl af tillstädesvarande vittnen bestyrkt intyg om
tidens längd, under hvilken tillverkaren varit af undersökningen hindrad att bränvin
tillverka. Detta betyg berättigar tillverkaren alt bos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ålerlyfta 11 gång den afgift, som mot samma tid svarar.
§ 66.
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 106.
249
§ 66.
Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i beslag tages,
eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller någon af hans husfolk, skall om
beslaget förut tillsägas.
§ 67.
Då beslag sker hos den, som är berättigad att tillverka bränvin och sig dertill
behörigen anmält, må hvarken panna utbrytas, ej heller någon del af tillverkningsredskap
honom fråntagas, eller han från tillverkningens fortsättande hindras, innan
förste domstol i målet dömt redskapen förbruten. Härifrån undantagas de fall:
l:o då något af det bränvin, som tillverkas, från mätning till beskattning undansnillas
;
2:o då för sådant ändamål begagnas tillverkningsredskap eller sprithållare med
dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas;
3:o då tillverkare bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som Kontrollör
åsatt, till förekommande af det tillverkade bränvinets lönliga uttagande; samt
4:o då tillverkare försummat att föreskrifven afgift erlägga.
§ 68.
Redskap, som i beslag tages, skall, till förekommande af dess utbyte mot annan,
af beslagaren med särskild stämpel utmärkas, der ej redskapen vid beslaget egaren fråntages,
i hvilket fall den skall i allmänt förvar sättas.
§ 69.
Vid beslag skall, till säkerhet för de böter, som ådömas kunna, det i bränneriet
och dertill hörande förvaringsrum befintliga, lofligen tillverkade bränvin i förvar
tagas.
§ 70.
I bränneri skall under tid, då bränvinstillverkning eller distillering der verkställes,
städse vara i bevittnad afskrift anslaget vederbörandes bevis, att tillverkningsafgiften
för samma tid blifvit erlagd. Beviset bör derjemte i hufvudskrift vara att
tillgå, när dess uppvisande påfordras af Bränneri-kontrollör eller den, hvilken tillsyn
vid bränneri såsom tjenstpligt eljest åligger, eller som är skyldig alt förbrytelser mot
denna författning åtala.
§ 71.
De afgifter och böter, som i denna författning äro stadgade, beräknas i
riksmynt.
Bill. till B. St. Prot. 1859 $ 1860. 10 Sami. 1 Afd. 32
250
Expeditions-Utskottets Förslag till unden]. Skrifvelse N:0 i07.
Art. VII.
Om inlösning af enkel redskap.
§ 72.
Hitintills begagnad enkel redskap, med eller utan mäskvärmare, skall, till de
delar densamma utgöres af kappar eller malm, för allmänna medel inlösas med en
fjerdede/s förhöjning utöfver del värde af gammal koppar och malm, Kongl. Maj:t
bestämmer. Rcdskapsegare, som vill sig af sådan förmån begagna, skall dock, inom
3 månader efter det denna författning träd t i verkställighet, redskapen anmäla och
aflemna å de mölen, Konungens Befallningshafvande för sådant ändamål utsätta.
Nio lOT.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Aug. 1860.
Preste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående förändrad organisation
af Krigsskolan på Carlberg.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 90.)
S. A. K.
Sedan tillförene flera gänger såväl hos E. K. Älaj:t, som hos Rikets Ständer,
fråga förevarit om indragning eller förändrad organisation af Krigs-akademien på Carlberg,
hafva, i sammanhang med väckta förslag om ordnande i allmänhet af militärundervisningen
i riket, framställningar i förutnämnde syftning blifvit äfven vid innevarande
riksdag hos Rikets Ständer gjorda; och har, i afseende på detta ämne, bland
annat, förekommit: att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 19 December
Expeditions- UIs holte la Förslog till underd. Ski'ifveUe N:o 107. 251
1840 hos K. Maj:t anhållit om sådana åtgärders vidtagande, att Krigs-akademien från
ett militäriskt gymnasium med kontubernium kunde successivt utbildas lill och blifva
en tillämpnings-skola för arméens befäl af alla vapen, hvarigenom behofvet af särskilda
privata inrättningar för nyssnämnda ändamål kunde försvinna; att Kongl. Maj:t, vid
underdånig föredragning af delta ärende den 25 Januari 1841, i nåder lörklarat,
att Krigs-akademien skulle förblifva i sitt dåvarande skick intilldess en allmän reglering
af rikets uppfostrings- och undervisnings-anstalter kunde ske; att, sedan genom
nådigt Cirkulär till samtlige Konsistorierne i riket den 6 Juli 1849 blifvit förordnadt angående
reglering af elementar-läroverken, Kongl. Majit den 18 Januari 1850 i nåder
vidtagit åtskilliga förändringar i Krigs-akademiens organisation, hvarefter densamma,
som förut innefattat fem klasser, numera utgöres af två afdelningar, fördelade hvardera
i två klasser: omfattande undervisningen i de två första klasserna hufvudsakligen allmänt
humanistiska kunskapsämnen samt i tredje och fjerde klasserna omvexlande humanistiska
och mililär-ämnen jemte mångahanda slag af militäriska öfningar; alt, då
emellertid 1849 års Cirkulär blott innehöll grunddrageu till den anbefallda nya organisationen
af elementar-läroverken, men det samband, som behöfdes emellan undervisningen
vid de allmänna läroverken och fordringarne för inträde vid Carlberg, icke kunde
vinnas innan elementar-läroverken blifvit genom en ny Skolstadga fullständigt organiserade
och läsningen inom de särskilda klasserna tillräckligt ordnad, den skedda indragningen
af lägsta klassen vid Carlberg, hvarigenom fordringarne för inträde vid sistnämnda
läroverk blifvit betydligt höjda, haft till följd, att behofvet af privat undervisning
för beredelse till inträdet, med alla dermed följande olägenheter, blifvit ökade i
stället för minskade; att, efter det ny Skolstadga sedermera blifvit år 1856 utfärdad,
det snart visat sig, att densamma icke kunde blifva af lång varaktighet, hvadan ock
ytterligare förnyad dylik Stadga sistlidne sommar utkommit och på hösten börjat att
tillämpas; att, under förutsättning, det denna Stadga blefve beståndande, blott alvaktades
den tid, då klass-kurserna i de olika läroämnena vid elementar-läroverken hunnit
blifva, på grund af tillräcklig erfarenhet så bestämda, att ändringar deruti ej vore att
befara, hvartill antagligen fordrades ett, till ett och ett halft år; samt att, så snart
man nppnålt detta mål, kunskapsfordringarne för inträde vid krigs-skolan ansetts böra
Eå det sätt förändras, att de fullkomligt motsvarade fordringarne vid afgången från den
lass i allmänna läroverken, der ynglingarne befunne sig vid en medel-ålder af 17 år.
Yid pröfning af detta ärende hafva Rikets Ständer, i enlighet med den åsigt,
hvilken redan i ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse af den 19 December 1840
blifvit utaf Rikets dä församlade Ständer uttalad, ansett, att krigs-skolan vid Carlberg
bör vara en militär-tillämpnings-skola; och då med detta ändamål icke öfverensslämmer,
att krigs-skolan till en del förblir en läroanstalt nästan endast för sådana humanistiska
ämnen, hvaruti undervisning meddelas i de allmänna elementar-läroverken och
rättast der inhemtas; då, genom den hittills bibehållna organisationen, tillämpningskursen
för eleverne onödigtvis förlänges, så att endast ett mindre antal, än hvad eljest
blefve fallet, kan vid Statens krigs-skola utbildas, och, till skada för officersbildningen,
behof uppstår af en mängd enskilda läroanstalter för nämnda ändamål; då denna organisation
dessutom medför den väsendtliga olägenhet, att de ynglingar, som vilja genomgå
krigs-skolan, nödgas alltför tidigt bestämma sig för val af lefnadsyrke, innan de
uppnått den ålder, att deras större eller mindre anlag för militäryrket kunna ined
säkerhet bedömas; samt dä, om än ställningen vid de allmänna läroverken förut lagt
hinder i vägen för borttagande af de hufvudsakligen för undervisningen i humanistiska
läroämnen alsedda delarne af krigs-skolan, ett förändradt förhållande härutinnan synes
hafva, genom tillämpning af den sednaste Skolstadgau, inträdt; hafva Rikets Ständer an
-
252 E.vpc dit io n s- Uts kottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 108.
sett tiden nu vara inne att, med afskiljande från krigs-skolan af nyssnämnde delar,
göra densamma endast till en tillämpnings-skola, der, om möjligt, alla arméens officerare
kunde för sitt yrke utbildas. — Rikets Ständer hafva derföre funnit sig böra hos
E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, det E. K. Majit läcktes, så snart sig göra låter,
vidtaga sådana förändringar i organisationen af krigs-skolan på Carlberg, att inträdet
derstädes icke måtte ske vid så tidig ålder som hittills, äfvensom att läroverket kan
blifva en allmän tillämpnings-skola för bildande af officerarne vid arméen, så att behofvet
at enskilda läroanstalter för detta ändamål må upphöra.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 11 Augusti 1860.
-Vo 10$.
Uppläst och godkåndt hos Ridd. och Adeln den il Aug. 1860.
Preste-Ståndet den 11 ■— —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — •—
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående erläggande af
losen för återvinnande af krono-nybygge, som förre innehafvar
en genom transport sig af handt.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 129.)
S. A. K.
Med anledning af de uti Kongl. Brefvet den 5 Februari 1808 och Kammarkollegii
derpå grundade kungörelse af den 29 i samma månad och år meddelade stad—
ganden i afseende på åbo- och hesittnings-iätten å s. k. allmänna kronohemman, hvilka
stadganden äfven gälla för nybyggen, så länge deras krono-egenskap fortfar, eller till
dess den derå föreskrifna byggnads- och odlings-skyldigheten blifvit fullgjord, hvarefter
de i jordeboken omföras från krono lill skatte, har Rikets Ständers uppmärksamhe
Exp edit io n s -Visko lia ts Förslag lill unclerd. Skrifvelse lS:o 108. 253
blifvit fästad på åtskilliga olägenheter, hvilka af oinförmälda stadganden skola föranledas;
och har, hvad dervid särskildt beträffar krono-nvbyggen, blifvit i berörda afseende
hufvudsakligen anfördt, att en nybyggare vanligen vore en fattig person, som,
för att bereda sig tillgång till nödigt kapital för uppodling af den åt honom upplåtna
jord, hvarigenom han åsyftade förvärfva sig och de sina en tarflig utkomst, vore nödsakad
att anlita krediten, men att, under närvarande förhållanden och så länge stadgandet
om hans arfvingars ovilkorliga rätt att utan någon lösen efterträda honom i
besittningen af hemmanet oförändradt gällde, han härvid möttes af svårigheter, som måste
på framgången af hans företag verka högst menligt. Såsom icke egare lill jorden,
kunde han nemligen icke erbjuda en försträckningsgifvare någon intecknings-säkerhet,
och, om han än vore en ordentlig och arbetsam man, hvars goda vilja att betala skulden
icke borde betviflas, kunde dock några års missvext eller iråkad sjukdom lätt om
intetgöra hans förmåga dertill, och försträckningsgifvaren hade då, i anseende till ofvanberörda
stadgande, icke ens den utvägen att, lill betäckande af sin fordran, öfvertaga
hans besittningsrätt till hemmanet, som kanske först genom nedläggande derå af
det försträckta kapitalel erhållit ett värde. En nybyggares utsigt att kunna vinna kapitalisters
förtroende måste således, i följd af 1808 års Kongl, bref, vara betydligt inskränkt;
och vöre detta förhållande äfven för det allmänna menligt, derföre alt det
motverkade de till landets uppodling och förkofran eljest vidtagna åtgärder. På dessa
och i öfrigt anförda skäl, hafva förslag blifvit framställda, åsyftande att bereda såväl
nybyggare, som kronohetnmans-åboer i allmänhet, en friare dispositionsrätt af de åt dem
upplåtne lägenheter.
Rikets Ständer hafva, vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, tagit i betraktande,
hurusom innehafvare af kronohemman äro i tillfälle att sjelfve afhjelpa de
antydda olägenheterna af 1808 års Kongl. Bref förmedelst hemmanets skatteköpande,
hvilket numera, efter utfärdandet af Kongl. Kungörelsen den 15 December 1848, är
förenadt med så ringa kostnad och omgång, att denna utväg kan anses tillgänglig för
hvar och en, som deraf vill sig begagna; och hafva Rikets Ständer, med afseende härå,
funnit något lagstadgande i den föreslagna syftningen för kronohemman i allmänhet ej
vara af behofvet påkalladt. Hvad deremot särskildt angår nybyggen, hafva Rikets Ständer
ansett förhållandet med dem vara af så egendomlig beskaffenhet och till en del
så olika det, som vid gamla kronohemman eger rum, att det torde förtjena en särskild
uppmärksamhet. Det värde, som för närvarande tillkommer de gamla kronohemmanen,
är nemligen, utom i de undantagsfall, då på sednare tider några betydligare nyodlingar
derå blifvit verkställda, en frukt, icke af den nuvarande åboens, utan af hans förfäders
arbete och uppoffringar. Den nuvarande åboen har i allmänhet ur sin företrädares
hand bekommit hemmanet ungefär sådant, som det nu befinner sig, och då han sjelf
dervid icke behöft erlägga någon lösen, vare sig till sina syskon eller till någon, på
hvilken hans företrädare möjligen transporterat hemmanet, synes han icke billiglvis kunna
göra anspråk på att mot sina barn hafva en bättre rätt, än hans företrädare haft mot
honom sjelf. Nybyggen åter äro från värdelösa skogs- eller ödemarker bragta till sitt
nuvarande skick och värde i allmänhet genom den nuvarande åboens egna mödor
och ansträngningar. Emot honom kunna hans barn icke åberopa någon på föregående
generationers arbete grundad slägtens rätt och det synes således redan ur denna syn
punkt
billigt, att en nybyggare i förhållande till sina barn har en större disposilionsfribet
öfver sitt hemman, än som tillkommer en åbo å ett gammalt kronohemman.
Men härtill kommer ännu den omständigheten, att ofvan antydda svårighet alt erhålla
behöfliga penningeförsträckningar måste för en nybyggare, i följd af hans särskilda
ställning, vara i vida högre grad känbar, än för andra kronoåboer. Om nemligen en
254 Expeditions-Utskotlels Förslag till underd. Skrifvelse JS:o 408.
åbo på ett gammalt kronohemman, som tillemar någon nyodling och dertill behöfver
låna penningar, icke kan erhålla sådana, blir följden för honom ingen annan, än att
den tilltänkta nyodlingen måste tillsvidare inställas. Men om deremot en nybyggare
icke kan bereda sig den kapitaltillgång, som erfordras för alt fullgöra den honom förelagda
odlings- och byggnads-skyldigheten, så mäste han, enligt Kongl. Brefvet den 13
Maj 1817, helt och hållet gå ifrån sitt nybygge, utan att erhålla någon ersättning för
sin redan derå nedlagda möda och kostnad. Äfven denna omständighet talar således
för billigheten af alt en nybyggare tillägges en större disposilionsfrihet öfver värdet
af sitt hemman, så alt hans redan undangjorda arbete må bereda honom tillgång till
det kapital, som för det återstående erfordras. Slutligen hör ej heller förbises, att,
om också inga i uttrycklig lag grundade hinder finnas för en nybyggare att, genom
hemmanets skatteköpande, förskaffa sig full disposilionsfrihet deröfver redan under frihetsåren,
man dock icke gerna torde kunna ifrågasätta att en nybyggare skall begagna
sig af denna utväg, då han vet, att han några lå år derefter, om blott han fullgör sin
odlings- och byggnads-skyldighet, skall erhålla skatterätten lill skänks.
På dessa skäl hafva Rikets Ständer ansett sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet
anhålla om en sådan förändring i Kongl. Brefvet den 5 Februari 1808, såvidt
det afser krono-nybyggen, att, då åboen å ett sådant nybygge genom afhandling transporterat
detsamma på någon annan, än den, som, enligt berörda nådiga Bref, är närmast
att efterträda honom, åboens barn och arfvingar väl må vara berättigade, såsom
hittills, att, inom natt och år efter af Landshöfdingen utfärdad kungörelse om transporten,
till sig återvinna hemmanet, men endast emot erläggande af den lösen, transportafhandlingen
innehåller.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 11 Augusti 1860.
Expeditions-U/skottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 409.
255
Hf:0 10».
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Aug. 1860.
Preste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet deri 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förhöjda böter
m. m. för oloflig el g jagt.
(Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 17.)
S. A. K.
Enär nu gällande lagar och författningar rörande jagt och djurfång vore i många
afseenden olämpliga och larfvade förbättring, på det att tillgången på nyttigt villebråd
icke måtte allt för mycket förminskas eller alldeles upphöra, samt detta sednare särskildt
vore att befara i afseende på Nordens ädlaste vilda djurslag, elgen, har hos Rikets
Ständer fråga blifvit väckt, att, i likhet med hvad tillförene understundom föreskrifvits,
en författning måtte utfärdas, hvarigenom allt dödande, fångande eller förföljande
af elg blefve under en tid af tio år, räknade från och med det innevarande,
förbjudet, och att för öfverträdelse af detta förbud mätte stadgas tredubbla böter emot
hvad nu gällande författning bestämmer för jagande af elg under icke lofgifven lid.
Då emellertid med skäl torde kunna ifrågasättas såväl rättmätigheten, som lämpligheten
af en dylik åtgärd, hvarigenom en jordegare under en lång följd af år skulle
helt och hållet betagas den honom naturligen tillkommande rättigheten att tillgodogöra
sig den å hans område befintliga vildafvel och hvarigenom frestelsen till lagbrott i berörda
hänseende utan tvifvel skulle blifva större än nu; samt det icke synes vara riktigt
att genom förbud emot elgens jagande äfven under den årstid, då, till följd af naturliga
förhållanden, jagten låter förena sig med slägtets bibehållande, söka åstadkomma
en motvigt mot verkningarne af en på olämplig tid utöfvad jagt; hafva Rikets Ständer
256 Expcdilions-U(skottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o '109.
ansett det i stället vara lagstiftarens uppgift alt söka förhindra denna sednare. För
vinnande af detta ändamål synes likväl det för närvarande bestämda ansvaret för oloflig
elgjagt, bestående dels i 75 R:drs böter, dels i skyldighet att ersätta det dödade
djurets värde, som, i händelse djuret ej tillrätlaskafFas, så alt uppskattning kan ske, ej
får sättas ringare än 75 R:dr R:mt, icke vara tillräckligen verksamt. Då nemligen en
elg i medeltal lemnar ojemförligt större vigt kött, än ett vanligt slagtkreatur af oxsläg
tet,
med hvars kött det förra i godhet är fullt jemförligt, hvadan derför ock betalas
lika pris, följer deraf, att elgslätten lätteligen kommer ut med att betala både plikten
och den stadgade ersättningen för ett i förbuden tid skjutet djur; och den behållning,
han får öfver, blir ännu betydligare, i händelse han, såsom ofta är fallet vintertiden,
då elgar med lätthet kunna jagas och skjutas, lyckas åtkomma flera stycken, enär böterna
i sådant fall ej blifva större, än om han allenast dödat ett. enda djur. Stadgandet
i detta hänseende förmår alltså icke tillvinna sig behörig aktning; och hafva, på
grund häraf samt enär klagomål från flera delar af riket förspörjas deröfver, att olofligt
jagande af elgar hotar att i vissa trakter alldeles utrota denna djurart, Rikets Ständer,
i ändamål att åstadkomma ett riktigare förhållande mellan ansvaret för lagölverträdelsen
och värdet af föremålet för densamma, funnit sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet
anhålla, alt ej mindre de i Kongl. Kungörelsen den 30 September 1853
stadgade böter för oloflig elgjagt måtte fördubblas, än ock den ersättning, lill hvars
utgilvande den sakfällde för sådan förbrytelse gör sig skyldig, bestämmas till minst
150 R:dr R:mt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 11 Augusti 1860.
N.o 110.
Expedition s- U ta ko lie ts Förslag till underd. Skrifvelse IS:o HO.
257
H:o HO.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Aug. 1860.
Presle-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 •— —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående införande af
s. k. tjenstehjonsböcker i stället för nu brukliga orlofssedlar.
(Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts Betänkande N:o 23.)
S. A. K.
I sammanhang med åtskilliga vid innevarande riksdag gjorda framställningar om
ändring i vissa delar af nu gällande Legostadga, har hos Rikets Ständer fråga jemväl
förekommit, att hos oss måtte lill begagnande införas s. k. orlofsböcker i stället för nu
brukliga orlofs-sedlar; och hafva i afseende på beskaffenheten af dessa böcker, hvilka
nyttjas i flera främmande länder, blifvit, i närmaste öfverensstämmelse med hvad i grannriket
Danmark är vedertaget, föreslagne följande bestämmelser, nemligen:
”l:o. Hvar och en tjenare bör vara försedd med en orlofsbok. En sådan bok
bör, för alt få brukas, vara försedd med i stad Magistratens och på landet Pastors i
församlingen påskrift och sigill, hvilket sättes på en genom hela boken dragen snodd;
och skall i boken införas tjenslehjonets dop-attest eller prestbevis, hvilket, om boken
aflemnas i stad, tjenslebjonel åligger att förete.
2:o. När en orlofsbok är fullskrifven och en ny derefter anskaffas, bör den
äldre tillika med den nya förvaras af tjenaren.
3:o. Bortkommer en orlofsbok, skall tjenaren, vid vite af 10 R:dr R:ml, det
skyndsamt anmäla i stad hos Magistraten och pä landet hos närmaste kronobetjent,
Bih. till II- St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd. 33
258
Expedilions-Utskottets Förslag till under d. Skri frelse N:o 410.
hvilka hafva att undersöka, huruledes boken är bortkommen. Har detta skett uppsåtligen,
böle tjenaren lian 10 till 20 R:dr, hvarjemte det åligger tjenslehjonet att anskaffa
en ny orlofsbok, den tjenslehjonet, vid vite af 10 R:dr, skall inom fyra dagar
derefter, för erhållande af påskrift, uppvisa, i stad hos Magistraten och på landel hos
Pastor i församlingen, och vare i förra fallet tjenstehjonet pligligt att förete preslbevis.
4:o. Den husbonde, som städjer ett tjenstehjon, vare skyldig att i dess orlofsbok
införa, från och till hvilken lid samt mot hvilken lön detsamma är i tjenst antaget.
5:o. Uppsäger inom laga tid husbonde tjenstehjon eller tjenstehjon tjenst sin,
skall husbonden genast, vid vite af 10 R.dr, i oriofsboken införa, alt tjenstehjonet nästa
laga flyttningstid är från hans tjenst fritt, äfvensom huru tjenstehjonet sig under
tjensteliden förhållit. Ytterligare bevis öfver tjenstehjonets förhållande från denna tid
till afflyttningen skall då afgifvas och i boken införas.
6:o. Den husbonde, som, emot hällre vetande, gifver tjenstehjon ett fördelaktigt
vitsord, hvarigenom tredje person kan förlust tillskyndas, vare skyldig att, efter omständigheterna,
höta från 10 till 20 R:dr. Lag samma vare, om husbonden gifver tjenstehjon
ett ofördelaktigt vitsord, hvarigenom det får svårighet att erhålla tjenst, och
husbonden icke kan förebringa sådan bevisning, att det åtminstone ådagalägges, del han
icke saknat skäl för afgifvandet af ett sådant bevis.
7:o. Flyttar tjenstehjon från en församling till annan, skall tjenstehjon, innan
flyttnings-attest må erhållas, uppvisa oriofsboken för den prestman som det tillkommer
att flyttnings-attest meddela, hvilken har att i boken anteckna, det densamma blifvit honom
företedd.
8:o. Vid hvarje tjenstombyte skall tjenstehjonet genast efter ankomsten i tjensten
för husbonden uppvisa sin orlofsbok, vid 10 R:dr vite, och åligger det husbonden,
vid samma vite, att i boken anteckna, det densamma blifvit honom förevisad.
9:o. Den, som ulrifver blad af sin orlofsbok eller med uppsåt gör något deri
oläsligt, böle från 10 till 20 R:dr och vare skyldig att, vid i 3:dje punkten stadgad
påföljd, genast förskaffa sig en ny orlofsbok.
10:o. Den, som förfalskar en orlofsbok, straffas som för förfalskningsbrott.” 3
Rikets Ständer, som ansett dylika böcker böra medföra den fördelen, alt åt de
betyg, ett tjenstehjon erhållit, kan beredas större tillförlitlighet, i det att den ene husbondens
uppgift kontrolleras i det väsendlliga af alla de öfriges, i stället alt man för
närvarande icke vågar skänka förtroende åt de vanliga orlofs-sedlarne, som sällan innehålla
fullt sanningsenliga uppgifter beträffande tjenslehjonens uppförande och användbarhet,
hysa derjemte den öivertygelsen, att de ifrågavarande böckerna, hvilka icke
kunna anses såsom någon egentligen ny inrättning, utan endast såsom en af lörändrade
tidsförhållanden påkallad bättre anordning i afseende på vården af de betyg, som, under
namn af orlols-sedlar, det redan efter äldre författningar åligger tjenstehjon att icke
undandölja, tillika skulle kraftigt motverka den vanart, som i sednare tider uppenbarat
sig i en betänklig utsträckning, nemligen förfalskning af orlofs-sedlar.
Då emellertid de detaljerade föreskrifter, som blifva nödiga, derest införandet
af nämnde böcker skulle komma att ega rum, äro, i anseende till den omarbetning af
gällande Legostadga, som i de härmed sammanhang egande delar blir nödvändig, af
större omfattning, än alt Rikets Ständers öfriga arbeten medgifvit utarbetandet af ett
Exp e dil io n s -Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 111. 259
fullständigt förslag i sådant hänseende, hafva Rikets Ständer, sorn delat de åsigter,
hvilka för ifrågavarande hos Rikets Ständer gjorda framställning legat till grund, men
funnit ofvanupptagne bestämmelser icke vara för ändamålet tillräckliga, ansett sig böra
hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t täcktes låta utarbeta och
Rikets näst sammanträdande Ständer meddela förslag till införandet, i stället för nu
brukliga orlofs-sedlar, af s. k. tjenstehjonsböcker utaf ofvan omfönnälda beskaffenhet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 11 Aug. 1860.
fo:o lil.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Augusti 1860.
Presle-Slåndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ersättning till
Sala silfververk för dess förlust i händelse af skaiteförenklingens
tillämpning pä de till silfververket anslagna
räntor af det s. k. Salbergs län.
(Slats-Ulskottets Utlåtande N:o 129.)
S. A. K.
På grund af 6 § uti Kongl. Maj:ts den 9 September 1741 gifna nådiga ”fastställelse
å Sala silfververks transport till Bergslaget’’, är, enligt hvad E. K. Maj:t behagat
uti nådig Proposition den 17 Februari innevarande år meddela Rikets Ständer,
bestämdt, att Bergslaget, för konst-statens underhållande, skulle framgent åtnjuta och
uppbära, bland annat, grufvedrängs-hjelpen af Salbergs län, bestående af Sala, Möklinta,
Kihla, Kumla, Norrby, Tärna, Löfsta, Enåkers, Nora, Wåhla, Harbo och Huddunge socknar,
samt dagsverkspenningarne eller jordeboks- och mantals-dagsverken af de sex förstnämnda
s. k. nedra socknarne i nämnde län, hvilka voro lill verket arrenderade. Om
dessa förmåners framlida tillgodonjutande till konststatens och hyttornas underhåll,
eller af de så kallade Konststats-medlen hade silfververket ytterligare erhållit försäkran
260
Expeditions- Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o lii.
genom det af Kaminar-kollegium den 20 September 1743 utfärdade perpetuela arrendekontrakt,
enligt hvilket siliververket mot ett ärligt arrende af 6,715 Daler Silfverin)'n
t eller i Riksmynt, efter 4 Daler på en Riksdaler, 1,678 Riksdaler 75 öre, innehade
rättigheten att disponera ränlepersedlarne af de sex arrenderade socknarne, med
undantag af hvad på njssberörda sätt blifvit anslaget till konststatens och hyllornas
underhåll.
Jemlikt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 10 September 1829 och
Bergslagets begifvande, blef under den 31 Oktober samma år och den 14 Maj 183L
i nåder beslutadt, alt, genom afsällande af viss andel af silfververkets afkastning, efter
då tillika stadgade grunder, en fond borde bildas och i jordegendom nedläggas, hvarefter, sedan
denna fond vunnit sådan till vext, att deraf erhölles en ärlig afkastning, svarande mot
1,100 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, hvilken afkastning Bergslaget, efter
beräkning af 6 R:dr 32 sk. Banko såsom medelmarkegångspris per tunna, ansett
ungefärligen motsvara Bergslagets vinst utaf 1743 års kontrakt om de under arrendet
inbegripna räntor, det skulle afgöras, huruvida nämnde räntor, öfver hvilka förutvarande
dispositionsrätten emellertid koimne att fortfara, borde af siliververket lå bibehållas,
emot lösen efter markegång, eller till Kronan afträdas; vid hvilket förhållande
Kommillerade lor beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkels förenkling
i sitt underdåniga Betänkande af den 30 April 1847 förklarade sig finna någon
kapital-ersättning för de arrenderade räntorna icke kunna ifrågakomma, men föreställde
sig, att Staten kunde återtaga dispositionsrätten öfver desamma emot alt fylla hvad den
under forrnering varande ränte-ersättningsfondens afkastning understeg värdet af 1.100
tunnor spanmål, och beträffande de räntor, som vore i silfververket donerade, ansåge
Kommillerade ändamålsenligas!, att öfverenskommelse träffades om dessa räntors afseende
mot skälig kapital-ersättning; men dä Sala Bergslags-inlresseuler, häröfver hörde,
förklarade sig icke vilja frånträda den disposition i dessa hänseenden, som genom särskilda
Kongl. Beslut blifvit dem tillförsäkrad, fann E. K. Maj:t vid ärendets föredragning
den 3 April 1852, Kommilterades förslag i ämnet icke till någon åtgärd föranleda.
Ehuru den väckta frågan om räntornas indragning till Statsverket sålunda för
den gången förfallit, ansågo Rikets sednast församlade Ständer något hinder deraf icke
möta att, sedan de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer beslutade grunder för en allmän
skatteförenkling genom nådiga Kungörelserna den 11 Maj 1855 kommit till verkställighet,
ånyo söka åvägabringa en sådan öfverenskommelse med Sala silfververks
delegare, hvarigenom de kunde af Kronan bekomma fullt motsvarande ersättning för
värdet af ifrågavarande räntor, emot det att de skattskyldige förklarades berättigade
att samma räntor, efter i allmänhet stadgade grunder, till Kronan utgöra; helst meningen
icke vore att tillskynda Bergslaget någon förlust eller minskning af de förmåner,
del för närvarande ål njöte, utan endast att genom Statens mellankomst bereda de skattskyldige
en lindring, hvarvid jemväl den af Kommillerade yttrade åsigt i fråga om Statens
rätt att, under ofvan omlörmälda vilkor, återtaga dispositionsrätten öfver de under
arrendet inbegripna räntorna syntes förtjena uppmärksamhet. Fördenskull och jemte
tillkännagifvande, att Rikets Ständer, för sin del, ansåge med billighet öfverensstämmande,
att de räntegifvare, hvilkas räntor vore anslagna (ill Sala silfververk, kornine i
åtnjutande af ränlelorenklingens förmåner och befriades från den för dem undantagsvis
bibehållna uppsägning af räntorna in natura med deraf härflytande olägenheter, anhöllo
Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 22 Augusti 1857, all, då för åstadkommande
af en förändring i beslående förhållanden det synes nödvändigt icke allenast
att Bergslags-intressenlerne ytterligare i ämnet hördes, utan jemväl, under förutsättning
af deras samtycke, att vederbörande embelsmyndigheter erhölie tillfälle att afgifva
Exp e ditio n s-II/.skotte ts Förslag till underd. Skrifvelse N:o Hd. 261
yttrande i fråga om sältet och ordningen för samma förändrings verkställande, hvartill
Rikets Ständer, i frågans dä outredda skick, ej kunnat uppgöra förslag, E. K. Maj:t
täcktes i nåder vidtaga sådana förberedande åtgärder, som för delta ändamål funnos
erforderliga, samt derefter lill Rikets Sländer allåla nådig framställning i ämnet.
Till följd af erhållen nådig befallning att sedan Sala silfververks delegare blifvit
i ämnet hörde, med underdånigt tillåtande i anledning af förevarande ärende till
E. K. Maj:t inkomma, hade Kammar- och Kommerse-kollegierne härefter, jemte öfverlemnande
af bemälde delegares infordrade förklaring, sådant ullåtande under den 12 Oktober
sistlidet år algifvit. Bergslags-intressenterne hade i sin berörde förklaring fortfarande
bestridt Statens rätt all, emot tillhandahållande åt Bergslaget af årliga värdet
af den spanmålsqvanlitet, som motsvarade skilnaden mellan 1,100 tunnor och den bildade
ränte-ersältningslöndens afkastning, när sorn helst återtaga dispositionsrätten öfver
de under arrendet inbegripna räntorna, samt ansett sig kunna yrka alt orubbadt
varda bibehållna vid lillgodonjulande af 1743 års kontrakt, men likväl, för att gå E.
K. Majlis nådiga afsigt saint Rikets Ständers och räntegifvarnes sammanstämmande önskan
till mötes, medgilvit att afstå fördelen af ifrågavarande spanmåls åtnjutande in
natura och öfriga persedlars uppbärande efter årligt markegångspris samt att efter ränteförenklingens
grunder i stället emottaga lösen för vissa persedlar eller tio års medelpris
och för de öfriga i fix penningeränta, emot erhållande af ersättning för förlusten,
beräknad på följande sätt:
De så kallade Konststats-medlen bestodo, enligt en emellan Bergslaget och allmogen
ingången förening, som Kongl. Majit den 22 November 1803 stadfästa), dels
af grufvedrängs-hjelpen, 518 tunnor spanmäl, hälften råg och hälften korn, hvilka
årligen vid Thorne dag in natura till Bergslagets magasin levererades, dels af lösen
efter årligt markegångspris för 1,017| jordeboks-, 1,015g- öke- och 2,031| drängedagsverken.
Dä nu spanmålen komme att efter tioårig medelmarkegång lösas och
Bergslaget i stället nödgades inköpa spanmäl till sill magasin, hade det beräknat förlusten
härpå lill skilnaden mellan inköpspriset och årsmarkegångspriset för de tio åren
1848—1857, utgörande lör en tunna spanmäl, hälften råg och hälften korn, i medeltal
40 sk. rst., hvarmed det förra ölverslege det sednare, så alt, i förhållande
dertill, ersättningen skulle belöpa för 518 tunnor till 438 Bidr 6 sk. 9f rst. Banko.
För öke- och dr an ge-da g sv er k ena hade lösen hittills utgått efter årliga marke
gångspriset,
men då de efter förändringen skulle lösas efter medelmarkegången för de
20 åren 1834—1853 och härvid måste i betraktande tagas den betydliga stegring i
dagsverkprisen, sorn de tre åren 1855, 1856 och 1857 inträffat, hade Bergslaget begärt,
att dess årliga förlust härå mätte, efter ett medelpris för sistnämnda tre år, såsom
varande det lägsta, hvilket i beräkning för framtiden kunde antagas, varda ersatt
med 980 Bidr 37 sk. 6| rst.; men tillika pä det att icke å ersättningen för konststats
medlen,
utgörande sålunda en årlig summa af 1,418 Bidr 44 sk. 4 rst. Banko, ytterligare
förlust genom myntvärdets fall, om den bestämdes i penningar, mätte drabba
Bergslaget, anhållit, alt denna summa blelve förvandlad i spanmäl efter medium af de
20 årens markegångspris från 1834 lill och med 1853, utgörande omkring 1851 tunnor,
hälften råg och hälften korn, och lösen för della spanmålsbelopp eller de tio sista
årens medelpris, årligen af Statsverket till Bergslaget vid Thorne tid utbetalas.
I de arrenderade räntorna inginge vindkörs-spanrnål med 311 tunnor 18 kappar
och qvarntull med 14 tunnor 16 kappar, eller tillsammans 326 tunnor 2 kappar,
hälften råg och hälften korn, som, lika med grufvedrängs-hjelpen, in natura levererades;
och skulle efter samma beräkning, som för denna, ersättningen för förändringen med
berörde spanmäl uppgå lill 275 Ridr 38 sk. 1 rst. Banko.
262
Expeditions-U Is kottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o ill.
Den genom förvandling till ständig penningeränla efter 1834—1853 årens medelpris
uppkommande förlust å de småpersedlar, som inginge i de arrenderade räntorna
och hittills blifvit lösla efter årligt markegångspris, samt förorsakades deraf alt det sednare
komme alt öfverstiga det förra, hade Bergslaget, efter jemförelse med de sisla
årens förändrade markegångspriser ä dessa persedlar, beräknat till 27 R:dr 9 sk. 3j
rst. Banko, och dä således å de arrenderade räntorna förlusten tillsammans skulle bestiga
sig till 302 R:dr 47 sk. 4 rst. Banko årligen, hade Bergslaget begärt alt denna
summa mätte pä enahanda sätt sorn för konststals-medlen blifvit föreslaget i spanmäl
efter 1834—1853 årens markegång förvandlas och spanmålsbeloppet vid Thorne tid
hvarje år efter tioårigt medelpris lösas, derest det icke skulle befinnas lämpligare och
mera enkelt, att berörde summa, i jemt Riksdalers-tal, finge gå i afräkning å Bergslagets
årliga arrende för samma räntor.
Vid granskning hos Kammar-kollegium af Bergslagets nyssnämnda uträkningar
hade befunnits, att skilnaden emellan inköpspriset och markegångspriset å en tunna
spanmål, hälften råg och hälften korn, elter medium af de tio åren 1848—1857, icke
utgjorde 40 sk. 7/5 rst., utan rätteligen 40 sk. 2§ rst. och derefter belöpande ersättning
för 518 tunnor 433 R:dr 39 sk. 7i rst. och för 326 tunnor 2 kappar 273 R:dr
3 sk. 8U rst..; att Bergslagets till 27 R:dr 9 sk. 3 rst. beräknade förlust å småpersedlarne
inskränkte sig till rätteligen uträknade 26 R:dr 45 sk. 3 rst., samt alt, såsom
följd häraf, hela årliga förlusten för ränteförenklingens medgifvande slutade med en
summa af 1,714 R.dr 30 sk. 1 rst. Banko, nemligen:
å konstslats-medlen för 518 tunnor spanmål . . . 433: 39. 71
dagsverken  . . . 980: 37. 6J 1,414; 29. lif
och å arrenderade räntorna för 326 tunnor 2 kappar
spanmål
. 273: 3. 8U
sinåpersedlarne  26: 45. 3 3QO;
11 SJ
Summa Banko R:dr 1,714: 30. 1.
hvaraf partisumman för konststals-medlen, efter 1834—1853 årens medelmarkegångspris
af 7 R:dr 31 sk. Banko å en tunna spanmål, hälften råg och hälften korn, motsvarade
ett belopp af 185 tunnor i kappe och hela hufvudsumman ett värde af 224
tunnor 8 kappar sådan spanmål.
Efter inhemlande af hvad sålunda förekommit jemte hvad Kammar- och Kommerse-kollegierna,
uti ofvan omförmälda underdåniga utlåtande i ämnet anfört har E.
K. Maj:t, som, lika med Kollegierna, ansett frågan om de arrenderade räntornas inlösen
lili Statsverket, innan ränle-ersättningslonden ernått föreskrifven storlek, böra, på
grund af Kongl. Brefvet den 3 April 1852, äfven denna gång förfalla, samt funnit Bergslagets
nu framställda ersättningsanspråk med de hos Kammar-kollegium gjorda rättelser,
vara antagliga, i Högstberörde nådiga Proposition föreslagit, att, till beredande af
ränteförenklingens fördelar jemväl åt de skattskyldige i Salbergs län. Rikets Ständer
måtte bevilja ett förslags-anslag, motsvarande värdet af 185 tunnor spanmål, hälften
råg och hälften korn, att årligen sednast den 21 December Bergslaget efter ett, hvarje
år för de nästförflutna tio åren bestämdt medelpris, tillhandahållas, i ersättning för
Bergslagets förlust å grufvedrängs-sädens och dagsverkspenningarnes förvandling, samt
att för den å de arrenderade räntornas förenkling uppkommande förlust, hvilken kunde
antagas till 300 R:dr Banko eller 450 R:dr Riksmynt, Bergslaget mätte erhålla nedsättning
i arrendet till motsvarande belopp med 1,800 Daler Sillvermynt, lill dess framdeles,
då ersättningsfonden hunnit lill sin föreskrifna storlek, räntorna kunde lill Statsverket
återgå.
Expeditions-Ulskottels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 112. 263
Rikets Ständer hafva, efter erhållen kännedom af de frågan rörande handlingar,
tagit densamma i noggrannt öfvervägande, och, med afseende ä hvad i saken förekommit,
funnit skäligt ali bifalla hvad E. K. Maj:l i ofvanberörde hänseende täckts
föreslå; i följd hvaraf ifrågavarande förslags-anslag, motsvarande värdet af 185 tunnor
eller 1,165,5 kubikfot spanmål, hälften råg och hälften korn, blifvit, efter ett antaget
pris af 2 R:dr för kubikfoten, men i rundt tal lörvandladt till 2,400 R.dr Riksmynt,
med detta belopp för hvartdera af åren 1861, 1862 och 1863 för det afsedda ändamålet
å Riksgälds-kontoret anvisadt till E. K. Maj:ts nådiga disposition. Hvilket Rikets
Ständer skolat till svar i ämnet underdånigst anmäla, framhärdande etc.
Stockholm den 11 Augusti 1860.
A:o 112.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Aug. 1860.
Preste-Slnndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Strindens underdåniga Skrifvelse, angående återlemnande till
hamnen i staden Halmstad af tvänne till Kronan upplåtna
mindre jordrymder.
(Slats-Ulsk:s Utlåtande N:o 130.)
S. A. K.
Under förmälan, hurusom år 1856 fråga uppstått derom, att Kronan skulle, medelst
trädplanteringar försöka hinda de flvgsandsfält, som lill en del vore belägna vid
Nissa-åns utlopp i hafvet, för hvilket ändamål staden Halmstads hamn tillhörig jord,
bestående af 2:ne egofigurer, den ena om ett tunnland 3 kappland, uppskattad till 14
kappland, och den andra om åtta tunnland 10 kappland, värderade lill 8,4 kappland,
264 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 112.
skulle till Kronan afstås, äfvensom att i sammanhang härmed Hamn-direktionen, hvilken
fästat mera afseende vid besparingen af kostnaderna för flygsandens bindande än på
hamnens verkliga behof för framtiden, lill Kronan utfärdat upplåtelsebref å berörde
egor, utan alt lill en sådan åtgärd varå bemyndigad, hvarefter lagfart det oaktadt åkommit
den gjorda upplåtelsen, har, då emellertid jorden vore för hamnen af omistlig beskaffenhet,
såsom allena tjenlig till upplagsplatser för hamnens pråmar m m., men för
hvilket annat ändamål som helst saknande allt värde, sä att Kronan ej kunde anses
göra någon uppoffring genom densammas ålerlemnande lill hamnen, deslomindre som
dess innehafvande medförde årliga utgifter, på grund häraf förslag hos Rikets Ständer
blifvit väckt alt ifrågavarande till Kronan alstådda egor måtte till hamnen blifva återlemnade;
och som, enligt hvad Chefen för Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
uti ett vid handlingarne rörande detta ämne fogadt yttrande upplyst, ofvan omförmälda
jordrymd, hvilken å en af A. S. Paulsson år 1855 upprättad karta öfver
Halmstads stads, slotts och hamns flygsandsfnlt finnes betecknad med Litt. C., är för
det uppgifna ändamålet behöflig samt flygsanden å nämnde mark lämpligen kan bindas
genom påfyllning och planering af den lerblandade jord, som erhålles vid den i hamnrännan
pågående muddring, hvadan den afsedda planteringen för berörda ändamål icke
synes vara nödvändig, hafva Rikets Ständer, som anse Kronan böra godtgöras för de
omkostnader, den i följd af nämnde upplåtelse fått vidkännas, lör sin del beslulit, att
ifrågavarande mark må, emot en sådan godtgörelse, lill hamnen vid staden Halmstad
för det afsedda ändamålet ålerlemnas; med underdånig anmälan hvarom
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 11 Augusti 1860.
N:o 113.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 113.
265
N:o 113.
Uppfäst och godkänd! hos Ridd. och Adeln den 11 Augusti 1860.
Preste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maf:ts nådiga framställning, angående de vid sednaste
riksdag beviljade provisoriska löne-anslags uppförande
på ordinarie stat, samt vilkoren dervid, m. m.
(Stals-Utsk.ls Ull. N:o 48 och Meni. N:o 125.)
S. A. K.
Uti E. K. Maj:ts vid innevarande riksdag aflåtna nådiga Proposition, angående
Statsverkets tillstånd och hehof, har E. K. Maj:t, sorn ansett den vid sednaste riksmöte
handlagda frågan om en förbättrad lönereglering för Statens embels- och tjenstemän, i
det skick den för närvarande sig befunne, icke kunna undgå alt ånyo göras till föremål
för Rikets Ständers pröfning, i sådant hänseende erinrat derom, att, ehuru de aflönings-anslag,
som vid förra riksdagen föreslogos, för alt tillförsäkra Statens tjenare en
tillräcklig bergning, afpassad, bland annat, efter en inträffad utomordentlig stegring i
pris å de förnämsta lefnadsförnödenheter, i de flesta och väsendtligaste delar af Rikets
Ständer beviljades, detta likväl icke skett definitivt, såsom E. K. Maj-.t äskat, utan i
allmänhet blott för nu innevarande stalsreglerings-period, såsom skäl hvartill anförts
dels den förmodan, att dyrheten på lifsförnödenheter och behofsartiklar kunde vara
öfvergående och efter någon lid upphöra, dels farhågan alt en definitiv lönereglering
Bih. till B. St. Pral. 1859 §■ 1860. 10 Sami. 1 Afd. 34
266 Expeditions-(liskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o H3.
skulle i väsendtlig niån lägga hinder i vägen för möjligen ifrågakommande förändrade
organisationer af åtskilliga embetsverk. Dä emellertid E. K. Majit funnit hvarken förändrade
piislörhållanden i sin helhet gifva anledning att frånträda förslaget om en fortfarande
behöflig definitiv lönereglering eller denna böra på annat sätt göras beroende
af framtida organisalions-förslag, än genom bibehållande af det nu vid den provisoriska
löneregleringen fästade vilkor, att den, hvilken ingär på den nva slaten, skulle vara
förbunden att underkasta sig den vidsträcktare tjenstgörings-skjldighet eller jemkning i
åligganden, som vid en blifvande förändrad organisation af embelsverken eller eljest i
allmänhet kunde vara stadgad : och, då Statsverket lernnade full tillgång lör ifrågavarande
behof, jemte de öfriga, som dels qvarstode frän äldre tider och dels genom nja förhållanden
och stegrad verksamhet i åtskilliga statsförvaltningens grenar, uppkommit, har
E K. Majit i nåder föreslagit Rikets Ständer, att de vid sednaste riksdag för embetsverk,
korpser och stater provisoriskt beviljade aflönings-anslag, med de förändringar i
vissa hänseenden, hvarom E. K. Majit gjort nådig framställning, nu måtte definitivt på
stal uppföras med de bestämmelser, som E. K. Majit, rörande vilkoren för lönernas
åtnjutande af civile embels- och tjenstemän i allmänhet, föreslagit att i stället för Kongl.
Cirkulär-brefvet den 23 Februari 1858 tillämpas, der icke för något särskildt läll kunde
varda annorlunda stadgadt; — Varande dessa af E. K. Majit föreslagna bestämmelser
af följande innehåll:
”lio. Ljuspenningar och spanmålsförhöjningar under lönerna utgå icke till dem,
som uppbära löner eller arfvoden på gällande stat; och dessa löntagare, så vidt de tillhöra
rikets kollegier, åtnjuta inga sportler af lösen för verkens utgående expeditioner,
hvarmed dock diariibevis och afskrifter icke förstås. Sportlerna redovisas årligen till
Kronan och aflemnas till Stats-kontoret, emot provision af sex procent af de influtna
beloppen.”
”2:0. Emhets- och tjensteman, som uppbär lön eller arfvode på gällande stat,
skall, efter hvad i allmänhet eller för särskilda fäll kan varda af Kongl. Majit eller vederbörande
embetsverk bestämdt, vidkännas skäligt afdrag å aflöningsbeloppel; dock
icke ölverstigande fjerdedelen, derest, vid erhållen tjenstledighet, sjukdomsförfall, hvilket
räcker öfver två månader, eller eljest förekommande hinder för tjenstens utöfning, annan
person till tjenstens bestridande behölver förordnas.”
”3:0. Två eller flere ordinarie tjänster med lön på rikets stat må icke hos samma
person förenas, så vida icke Kongl. Majit dertill, eller vederbörandes hörande, lemna
r nådigt bifall. Huruvida den, som redan innehar flera djlika tjenstebelatlningar,
må mera än en af deni bibehålla, ankomme på pröfning af Kongl. Majit i ofvanberörde
ordning.”
”4:o. Hvarje embels- och tjensteman är underkastad den vidsträcktare fjenstgöringsskvldighet
eller jemkning i åligganden, som vid en blifvande förändrad organisation
af embelsverken, eller eljest i allmänhet kan varda stadgad.”
”5:o. Före början af nästa stalsreglerings-period utnämnd embels- eller tjensteman,
som hellre än att underkasta sig ofvanstående vilkor och förbehåll, vill med den
före år 1858 bestämda aflöning åtnöjas, varde dervid under då gällande bestämmelser
bibehållen, så länge han i samma tjenst qvarstår, men vare vid befordran eller transport
lill annan tjenst skyldig alt ställa sig de nu föreslagna vilkor och föreskrifter till
efterrättelse.”
Expeditions-CIskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o H3. 267
”6:0. I alla fullmagter eller förordnanden, sorn å embeten och tjenster inom
den nva lönestaten utfärdas efter fastställandet af dessa bestämmelser, intages förbehåll,
att embetets eller tjenstens innehafvare är underkastad tillämpningen af samma bestämmelser.
”
Jemte tillkännagifvande, att, hvad angår frågan om definitivt uppförande i allmänhet
på stat af ofvanomförmälde afiönings-anslag, Rikets Ständer komma att, i
sina underdåniga skrifvelser angående ulgiftsregleringen under de särskilda Hufvud
tillarne,
för hvarje embetsverk eller korps särskildt anmäla, huruvida dess anslag kommer
att å stat definitivt uppföras eller icke, — få Rikets Ständer, beträffande det af
E. K. Majit framställda förslag angående de vilkor, som vid den ifrågaställa löneregleringen
böra bestämmas för civile embets- och tjenstemän, i underdånighet meddela
följande.
I afseende på 2:dra punkten af nämnda förslag, hafva Rikets Ständer funnit
skäl till den förändring, att det vid sjukdomsförfall stadgade afdrag af en fjerdedel
utaf lönebeloppet inå i de fall, då särdeles bevekande omständigheter förekomma, kunna
bestämmas till lägre belopp eller helt och hållet eftergifvas, hvadan Rikets Ständer ansett
denna punkt böra skiljas i 2:ne moment och erhålla följande förändrade lydelse:
”«.) Embets- och Tjensteman, som uppbär lön eller arfvode på gällande stat,
skall, efter hvad i allmänhet eller för särskilda fall kan varda af Kongl. Majit eller
vederbörande embetsverk bestämdt, vidkännas skäligt afdrag å aflöningsbeloppel, dock
icke öfverstigande Ijerdedelen, derest, vid erhållen tjenstledighet eller eljest förekommande
hinder för tjenstens utöfning, annan person till tjenstens bestridande behöfver
förordnas.”
"b.) Vid sjukdomsförfall, då tjenstledighet, på grund af lagligt läkarebetyg erhålles,
eger afdrag å lönen icke rum under de 2me första månaderna: men, om dylikt
förfall räcker derutöfver, skall å lönen afdrag, ej öfverstigande en fjerdedel, verkställas:
beroende det likväl på Kongl. Majit att, när bevekande omständigheter sig förete,
i nåder pröfva och bestämma, om löneafdraget må utgå med något mindre belopp än
en fjerdedel, eller helt och hållet eftergifvas.”
Reträffande den uti 3:dje punkten vilkorligen medgilna rättighet att förena flera
tjenster, hafva Rikets Ständer ansett att, om lönerne blifva definitivt uppförda på stat,
sådant må medgifvas endast för tjenstemän inom första och andra lönegraderna i de
läll, der ej hinder för göromålens behöriga gång skulle derigenom uppstå; och hafva
Rikets Ständer derföre antagit följande förändrade uppställning af denna punkt:
”Två eller flera embeten eller tjenster med lön på rikets stat må i allmänhet
icke hos samma personer förenas; dock må undantag härifrån ske inom de tvänne
lägsta lönegraderna, så vida Kongl. Majit, efter vederbörandes hörande, dertill lemnar
bifall. Huruvida den embets- eller tjensteman, som redan innehar flera dylika befattningar,
må, sedan han kommit i åtnjutande af förhöjd lön på ordinarie stal, mera än
en af dem bibehålla, ankomme på Kongl. Majlis pröfning i ofvanberörde ordning.”
I öfrigt hafva Rikets Ständer ej funnit något att i underdånighet erinra vid
E. K. Majlis ofvanberörda förslag; hvadan Rikets Ständer piölvat skäligt förklara, alt,
268
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse SS:o 113.
med iakttagande af nyssomförmälde förändringar af 2:dra och 3:dje punkterna, de uti
samma förslag intagna vilkor och föreskrifter skola blifva gällande för de civile embetsoch
tjenstemän, hvilka komma i åtnjutande af på ordinarie stat uppförda löner till högre
belopp än hvartill de, på grund af innehafvande fullmagter, hittills varit berättigade;
Och
hafva Rikets Ständer, i sammanhang härmed, särskildt beslutat, att de uti
Kongl. Cirkulär-brefvet den 23 Februari 1858 stadgade vilkor fortfarande skola gälla
för de civile embels- och tjenstemän, för hvilka löneförhöjningar under nästa statsreglerings-period
varda beviljade, utan att på ordinarie stat uppföras, — dock med den
förändring, att äfven för desse embets- oell tjenstemän må vid sjukdom iakttagas hvad
Rikets Ständer lör de på ordinarie stat uppförda embels- och tjenstemän ansett böra
vid sådant förhållande ega rum.
Slutligen, och i sammanhang med ofvan framställda ämnen, hafva Rikets Ständer,
med anledning af den vid sednaste riksdag väckta, för samtliga Slats-deparlementen
äfvensom de flesta andra embetsverk gemensamma frågan om indragning af Kanslistoch
Kopistbefattningarne, hvarom en allmän framställning jemväl blifvit i högstberörde
nådiga Proposition meddelad, ansett sig nu älven böra i underdånighet anmäla, det
Rikets Ständer lunnit nämnda fråga, så vidt den afser en allmän indragning af omförmälde
befallningar, böra förfalla; kommande Rikets Ständer att vid meddelandet af
sina beslut rörande de särskilda Stals-expeditionernes och öfriga embetsverks aflöningsstater,
i underdånighet tillkännagifva i hvad mån Rikets Ständer funnit inskränkning i
bemälde tjenslemäns nuvarande antal, på sätt E. K. Majit föreslagit, lämpligen kunna
ega rum.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 11 Augusti 1860.
Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o il4. 269
ft:o 114.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Aug. 1860.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Slåndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse angående allmänna vilkor
och stadganden i afseende på de under denna riksdag
beviljade statsbidrag till väganläggningar och vågförbättringar
samt hamnbyggnader och vattenaftappningar
rn. fl. arbetsföretag.
(Stats-Utsk:s Mern. N:o 121.)
8. A. K.
Då Rikets Sländer vid innevarande, likasom under hvar och en af de sedan
1840'års början hållna riksdagar, för landsvägars anläggning eller förbättring, bro- och
hamnbyggnader, kanal- och slussanläggningar, strömsrensningar, sjösänkningar samt
myruldikningar och andra valtenaftappningsarbelen beviljat och till utgående frän Riksgälds-kontoret
anvisat åtskilliga anslags- och lånesummor, hafva Rikets Ständer tillika,
på sätt vid föregående riksmöten skett, beslutat sådane allmänna bestämmelser och stadganden,
som, jemte de vid statsbidragens beviljande föreskrifna särskilda vilkor, skola
iakttagas och tillämpas i afseende pä nämnde medels lyftning och användande äfvensom
återbetalningen deraf; och som erfarenheten visat alt de af Rikets sednast församlade
Ständer antagna, och i det hufvudsakliga med de vid 1850—1851 årens riksdag fastställda
och derefter bibehållna föreskrifter öfverensstämmande, stadganden varit lämpliga
och ändamålsenliga, hafva Rikets Ständer funnit samma stadganden, sådana de finnas
i 140:de § af nu gällande Reglemente för Riksgälds-kontoret intagne, äfven hädanefter
kunna och böra, utan väsendtlig förändring, bibehållas och tillämpas. I fråga om
vilkoren för de låneunderstöd, som komma alt beviljas till sjösänkningar och myrut
-
270 Expeditions- Ctskottets Förslag till underd, Skri/ve/se N:o 114.
dikningar eller andra vattenaftappningsförelag, hafva Rikets Ständer likväl ansett beloppet
af den ränta, som enligt 14:de momentet i nyss åberopade Reglemenls-§ bör af
vederbörande löntagare erläggas, vara, oaktadt den vid sistlidna riksdag beslutade förhöjning,
allt för lågt i förhållande till den för närvarande allmänt gångbara penningeräntan,
och således böra i någon mån ytterligare höjas.
Jemlikt stadgandet i åberopade 14:de moment skall, för utbekomna låneunderstöd
till sjösänkningar och myruldikningar eller andra vattenaftappningsloretag, efter
fem års förlopp från slutet af det år, hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret
först utbekommits, årligen erläggas 8 procent å liela den I v flade lånesumman, hvaraf
räntan godlgöres efter tre för hundra af obetalda kapitalbeloppet, och det öfriga utgör
afbetalning derå. Såsom grund för den vid sistlidna riksdag föreslagna och af Rikets
Ständer beslutade förhöjning af ränlegodlgörtdsen från två till tre för hundra, anfördes,
dels att, vid bestämmandet af räntebeloppet för de lån, som blefve från Riksgäldskontoret
ulgifna, icke borde förbises att detta verk, under dåvarande förhållanden, vid
den upplåning detsamma för derå anvisade statsutgifters bestridande kunde blifva nödsakadl
företaga, måste vidkännas högre ränta, än som vid sådan upplåning i sednare
lider behöft erläggas, dels att, i anseende till det ökade värde den genom vattenaftappningarne
vederbörande låntagare tillfallande nya eller förbättrade jord då egde, en förhöjning
af räntan för alla de låneunderstöd till sjösänkningar eller andra vattenaftappnings-företag,
som vid då innevarande riksdag eller af derunder anvisade medel beviljades,
vore af tidsomständigheterna påkallad. Med fortsatt tillämpning af dessa grunder
och i betraktande af det gagn, som genom vattendränkta trakters ntdikning och
sjösänkningars verkställande beredes de jordegare, som för sådant ändamål erhålla understöd
af allmänna medel, hvartill kommer att, enligt Rikets Ständers öfvertygelse,
betingandet af ökad godtgörelse lill Statsverket för de lån, som till dylika företag meddelas,
ofelbart bör medföra att användandet af dessa medel lill odlingsföretag, af hvilka
icke med visshet kan påräknas mera betydande fördel, motverkas, hafva Rikets
Ständer förordnal, alt räntan för alla de låneunderstöd till sjösänkningar och andra
vatlenaftappnings-företag, som komma att utgå af dertill under innevarande riksdag anvisade
medel, skall höjas frän tro till fyra procent årligen, hvilken ränteförhöjning dock
icke bör föranleda någon ökad årlig inbetalning för ifrågavarande lån, utan endast
minska det öfverskott, som utaf det förut bestämda inbetalnings-beloppet kommer att
användas till lånekapitalens amortering.
Någon ändring föröfrigt i nu gällande vilkor och stadganden för ifrågavarande
statsbidrag hafva Rikets Ständer icke ansett påkallas vidare än i afseende å liden, inom
hvilken de arbelsföretag, för hvilkas utförande allmänna medel under denna riksdag
beviljats, böra påbörjas, hvilken tid, i öfverensstämmelse med hittills meddelade föreskrifter,
bör bestämmas till slutet af år 1862; och hafva Rikets Ständer, på grund af
hvad nu blifvit anfördt, beslutat följande föreskrifter och bestämmelser, att i Reglementet
för Riksgälds-kontoret intagas:
”Utom de särskilda vilkor och bestämmelser, som, enligt Rikets Sländers härom
fattade beslut, kotnme att tillämpas i afseende på de statsbidrag, som under innevarande
riksdag blifvit till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade för hamnbyggnader, kanaler
och andra vatten-kommunikationer samt väganläggningar och Vägförbättringar jemte
brobyggnader, äfvensom för sjösänkningar och andra vattenaftappnings-företag, hafva
här nedan intagna allmänna vilkor och föreskrifter, i afseende pä sådana statsbidrags
erhållande och åtnjutande, blifvit af Rikets Ständer fastställda; hvilka löreskifter, sävidt
icke härifrån skiljaktiga bestämmelser eller stadganden äro för de beviljade anslags
-
Expedilions-Utskoltcts Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 114. 271
och lånesummorna särskilt meddelade, således böra vid förekommande frågor om utbetalningar
af dessa anslag och lån iakttagas samt lända lill efterrättelse:
1 :o. För hvarje företag måste plan till arbetets utförande jemte beräkning
(ifver dermed förenade kostnader vara uppgjord och hafva vunnit Kongl. Maj:ts nådiga
fastställelse.
2:o. Då arbetsföretaget afser vägförbätlring, väganläggning eller vattenaftappning,
bör vederbörande menighet hafva afgilvit yttrande om förelagets lämplighet och
nytta.
3:o. Alla med understöd af allmänna medel anlagda eller förbättrade vägar
samt byggda broar böra af den menighet, det bolag eller den särskilda korporation,
som åtnjutit det för förelaget beviljade understödet, vederbörligen för allmänna trafiken
underhållas intill dess den framlida underhålls-skyldigheten kan varda i behörig ordning
andra vederbörande ålagd och mellan dem fördelad.
4:o. Derest hamn- och kanal- eller andra likartade afgifter, efter arbetsföretagets
fullbordande, skola komma alt utaf de trafikerande upptagas, bör taxa härå
vara fastställd, så lindrig, som skäligen låter sig göra. Sålunda fastställda afgifter få
icke förhöjas, med mindre Kongl. Majit, på grund af särskildt förekommande omständigheter,
prölvar skäligt dertill lemna bifall, utan böra deremot ovilkorligen nedsättas,
så snart det af redogörelse, som hvart 5:te år lill Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
bör ingifvas, befinnes, alt behållna inkomsten öfversliger en viss, af Kongl. Maj:t fastställd,
procent utaf de lill företaget lemnade enskilda bidrag; och skall dessutom en
viss, af Kongl. Majit likaledes bestämd, andel utaf de afgifter, som uppbäras, till reparationsfond
alsätlas.
5:o. Då ett arbetes utförande öfverlemnas till stad, menighet, bolag eller en
skilde,
bör alltid kontrakt derom vara i vederbörlig ordning afsluladt samt af Kongl.
Majit i nåder godkändt. Kontraktet skall innefatta förbindelse för stad, menighet, bolag
eller enskilde, dels alt, i noggrann öfverensstämmelse med den fastställda arbets
Elanen
och under skyldighet alt dervid vara underkastade vederbörandes kontroll, påörja,
verkställa och fullborda arbetet inom viss bestämd tid, utan att framgent väcka
anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, och dels att, genom egna tillskott,
utgöra hvad som utöfver statsbidraget kan erfordras.
6:o. För fullgörande af sådant kontrakt, äfvensom för de lyftade statsmedlens
återbäring, i fall mot kontraktet brytes, bör ställas sådan säkerhet, som af Kongl. Maj:t
i nåder godkännes.
7:o. Af Kongl. Maj:t eller af Rikets Ständer beviljad t anslag eller lån kan i
allmänhet icke ulbekommas förr, än arbetsföretagel blifvit börjadt, hvarefter utan återbelalnings-skyldlghet
anslagna medel fä, successivt och i mån af arbetets fortgång, lyftas
vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta eller särskildt af Kongl. Majit föreskrifvils;
börande, såvida icke Kongl. Majit, med afseende å särskilda förhållanden,
pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del af sådant anslag i Riksgälds-konloret
innestå, intilldess arbetet är vederbörligen afsynadt och godkändt. Lånemedel få, sedan
behöriga handlingar aflemnals, lvflas på en gäng vid den lid, de som åtagit sig
arbetets fullgörande sådant åstunda, såvida icke särskild föreskrift angående liden för
lånens utbekommande blifvit meddelad.
8:o. Alla statsbidrag, som under denna riksdag blifvit uti ifrågavarande afseende
beviljade, skola från Riksgälds-kontoret utbetalas antingen omedelbart eller ock genom
272
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o iid.
Konungens vederbörande Befallningshafvande eller den embetsmyndighet, som fält sig
i nåder uppdraget att medlen reqvirera och utlaga; börande, innan större eller mindre
del af beviljadt statsbidrag utbetalas, hos Riksgälds-kontorel företes:
a) om arbetets utförande afslutadt och godkändl kontrakt;
b) af Kongl. Maj:t godkänd säkerhetshandling för samma kontrakts fullgörande
eller medlens återbäring;
c) behörigt intyg, att arbetet är börjadt;
samt derjemte, då statsbidraget skall utgå som lån:
d) en till Riksgälds-kontorel eller ordres ställd, af Fullmägtige godkänd, skuldförbindelse,
som, i fråga 0111 låneunderstöd för vatlenaftappning eller annat odlingsföretag,
skall innefatta vederbörandes betalnings-ansvar, intilldess sådant lån, jemlikt
Kongl. Kungörelserna af den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848 blifvit fördeladt
på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, oell fördelningen vunnit laga
kraft samt uti jordeboken, på föreskrifvet sätt antecknats, och
e) af Fullmägtige godkänd borgen eller säkerhetshandling för den afgifna skuldförbindelsens
uppfyllande.
9:o. De låtie- och säkerhelshaodlingar, som, för statsbidrags utbekommande,
till Riksgälds-kontoret aflemnats, förblifva uti kontorets vård; dock skola sådana handlingar,
som vederbörande embetsmyndigheter kunna blifva i behof att begagna, till dem
på behörig reqvisition, utlemnas.
10:o. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig tillåtelse, skett från
den fastställda arbetsplanen, eller arbetet, ulan af Kongl. Maj:t medgifvet anstånd med
delsammas utförande, icke blifvit fullbordadt inom derför bestämd tid, ankommer på
Kongl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning af statsbidraget samt återfordra
hvad deraf uppburils, ali, på en gång eller successivt, till Riksgälds-kontoret inbetalas
inom den tid, sorn bestämmes af Kongl. Majit eller af Rikets Ständer, lill hvilkas pröfning
frågan om uppburne medels återbäring lärer komma att öfverlemnas, derest längre
anstånd dermed än intill nästa riksdag anses erfordras. Fullmägtige böra tillse, alt sådan
inbetalning ingår i vederbörlig ordning.
ll:o. Stad, ort, bolag eller enskilde, som af ett genom statsbidrag befordradt
företag komma att draga omedelbart gagn, böra, i den mån Kongl. Maj:t pröfvar skäligt,
jemväl till dess fullbordande bidraga, antingen genom kontant tillskott eller med
malerialier och arbete. 1 annat fall beror af Kongl. Majit alt inställa utbetalningen af
de beviljade medlen.
12:o. Vid alla med statsbidrag i större eller mindre mån understödda arbeten
böra företrädesvis, der sig göra låter, tjenst- och sysslolösa personer användas.
13:o. De arbelsföretag, för hvilkas utförande allmänna medel under denna riksdag
äro beviljade, böra sednast under loppet af år 1862 påbörjas; kommande hvad
Rikets Ständer nu anvisat för de, vid sagae års utgång, icke påbörjade arbeten alt reserveras
till Rikets Ständers disposition.
14:o. För utbekomna låneunderstöd till sjösänkningar och myrutdikningar eller
andra vattenaftappningsföretag, bör, elter fem års förlopp från slutet af det år, hvarunder
lånemedlen från Riksgälds-kontoret först ulbekommits, årligen erläggas ålla procent
å hela den lyftade lånesumman, hvaraf räntan godtgöres efter fyra för hundra af obetalda
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse J\:o 114. 273
laida kapitalbeloppet, och det öfriga ulgör afbetalning derå. I afseende på sättet och
ansvarigheten för dessa inbetalningars verkställande lända ofvan åberopade Kongl. Kungörelser
al den 13 Juni 1845 oell den 3 November 1848 till efterrättelse.
15:o. För andra, lill vissa företags befrämjande beviljade, lån skola, i alla de
fall, der ej särskildt blifvit annorlunda föreskrilvet, ärligen, efter slutet af det år, hvarunder
lånemedlen utbekommits, erläggas sex procent af hela den lyIlade lånesumman,
hvarigenom räntan godlgöres efter fyra för hundra utaf obetalda kapitalbeloppet, och det
öfriga utgör afbetalning å detsamma. Dock som särskild årlig ränleliqvid ej behöfver
verkställas, kommer någon föreskrift derom icke att i skuldförbindelsen inlagas, utan
bör låntagaren endast förbinda sig att under den tid, som åtgår för det erhållna lånets
fulla återbetalning, före hvarje års slut, erlägga sex procent ä lånets ursprungliga
belopp. Verkslälles ej inbetalning å bestämd tid, är låntagare pligtig, alt för det till
liqvid förfallna oguldna beloppet erlägga fem procent årlig ränta, intilldess betalning
sker.
16:o- Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som i följd af erhållna anslag
eller lån, föranledas för Riksgälds-kontoret, skola, utan undantag, bestridas eller
godtgöras utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit ; och bör erforderlig föreskrift
härom uti kontraktet införas."
Jemte anmälan om föreslående stadganden, få Rikets Ständer tillika hos E. K.
Majit i underdånighet anhålla, att E. K. Maj:t täcktes låta underrätta Fullmägtige i
Riksgälds-kontoret ej mindre om de terminer, då beviljade statsbidrag böra utbetalas,
än ock om sådana förändringar uti de för statsbidragens lyftning m. m. meddelade bestämmelser,
som under arbetenas fortgång kunna varda i nåder medgifna.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Augusti 1860.
Bill. till R. St. Prot. 1.859 $ 1860. 10 Sami. 1 Afd.
35
274 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse IS:o 145.
\:« 115.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adein den 25 Aug. 1860.
Preste-Siåndet den 25 — —
Borgare-Slåndet den 25 — —
Bonde-Slåndet den 2S — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utbyte af f. d.
Förarebostiillet vid Södermanlands regemente \ mantal
Wreta, emot krono skattehemmanen Kroberga Westergården
-i- och östergården \ mantal i Nyköpings län.
(Stats-Ulskis Utlåtande N:o 154.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition den 8 November sistlidet år har E. K. Maj:t behagat
meddela Rikets Ständer, hurusom Förarebostället vid Öster-Rekarne kompani af Södermanlands
regemente, kronohemmanet Wreta N:o 1 om 4 mantal i Husby socken och
Öster-Rekarne härad af Nyköpings län blifvit genom Kongl. Resolutionen den 2 December
1746 på behaglig lid och lill dess indelningshafvarne åter ville samma boställe tillträda,
under arrende upplåtet åt Ofverste-löjtnanlen Conrad Gustaf von Siegroth, som
deremot åt regimenlet afslålt det honom tillhöriga halfva skattehemmanet Westergården
i Kroberga by inom Ärila socken, alt af indelningshafvare!! i stället disponeras,
fritt från soldalprestation, årliga räntan samt flera af hemmanet utgående skyldigheter,
för hvilka OlVersle-löjtnanten sjelf ville ansvara, utom det att han lill indelningshafvarne
af Löjtnantsbostället Kroberga £ mantal ölverlät sitt i samma by belägna £ skattehemman,
Östergården benämndt, att såsom skatte-egare nyttja och bruka under berörde
arrendetid; och hade Kongl. Majit ej allenast, enligt nådigt Bref den 19 September
1809, enar både Regements-chefen, indelningshafvare!! och Siegrolhska arlvingarne önskade
beståndet af förenäranda utbyte af Wreta emot Kroberga, funnit något vidare
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 115.
275
hinder icke möta för utarrenderingen af Kroberga, på sätt författningarne stadgade,
utan ock sedermera, genom nådigt Bref om indelta arméens lönereglering den 2 Februari
1833, anslagit alla berörda trenne hemmansdelar Kroberga om H mantal lill
boställe åt Chefen för Öster-Rekarne kompani, hvilket boställe dock ej i sin helhet
fått tillträdas förr än den 14 Mars 1856, enär en del deraf intill dess innehafts af
f. d. Fanjunkaren Hjulhammar.
1 anledning häraf och då ifrågavarande byte aldrig blifvit faslstäldt på annat
sätt än alt detsamma skulle fortfara så länge indelningshafvarne sig dermed älnöjde,
men dessa under en tid af mer än 100 år funnit sig med bytet väl belåtna, hade nuvarande
indelningshafvaren, Kapitenen P. E. L. von Post, under anförande tillika, hurusom
förrberörda tre hemmansdelar Kroberga nu mäste vara försedda med särskilda
åbyggnader samt att denna flerdubbla byggnads-skyldighet ej allenast vore till slör del
öfverflödig, då hemmanen numera komme att brukas tillsammans såsom ett enda boställe,
utan äfven ut folie särdeles betungande för boställshafvaren samt förorsakade betydlig
afgång på boställets skog, uti en af Regem en ts-chefen förordad skrift bos E. K.
Majit i underdånighet anhållit, all, jemte öfverflyttning af skallenaturen med illy åtföljande
åligganden från z mantal Kroberga Westergården på hemmanet Wreta i mantal,
så alt det sistnämnda komme ali i jordeboken antecknas för kronoskatte och Kroberga
Westergården åter för krono, utbytet af f. d. Förareboställe! Wreta emot hemmanen
Kroberga Westergården i och Östergården 1 mantal måtte för everldeliga tider
i nåder fastställas. I sammanhang härmed hade under den 25 Augusti 1857 dåvarande
innehafvaren af Wreta hemman, Revisions-sekreteraren B. Rothoff, skriftligen förklarat,
alt han för all framtid till Kronan afstode eganderätlen till de uti förenärnnda Kongl.
Resolution af den 2 December 1746 omnämnda Westergården Kroberga 1 mantal skattehemman
och Östergården derstädes i mantal skattehemman, eller tillsammans | mantal,
mot erhållande i stället under skaltemannarätt af f. d. Förareboställe! Wreta N:o 1
om i mantal krono, för hvilket han åtoge sig alla de onera och skatter, som ålågo
Kroberga N:o 1 l mantal Westergården; uti hvilket förklarande, efter det Revisionssekreteraren
Rothoff sedermera med döden afgått, den nye innehafvaren af hemmanet,
Landtbrukaren C. Bergsledt, medelst afgifvet skriftligt yttrande af den 28 September
näsllidet år, till alla delar instämt.
Sedan derefter Krigs- och Kammar-kollegierna uti gemensamt afgifvet underdånigt
utlåtande, bland annat, hemställt, det E. K. Maj.t täcktes i nåder förklara, att
roteringen för ett mantal Kroberga måtte derifrån flyttas när annat oroteradt men roterings-skyldigt
hemman kunde till dess öfvertagande uppgifvas; har E. K. Maj:t, enär
genom Kongl Resolutionen den 2 December 1746, utbytet af bostället Wreta * mantal
emot Kroberga t mantal Westergården och 1 mantal Östergården, tillsammans -I mantal
kronoskatte, blifvit medgifvet endast på behaglig tid samt någon förändring härutinnan
icke skett hvarken genom Kongl. Brefvet den 19 September 1809, hvilket allenast
innefattade det förklarande att hinder icke mötte för ularrendering af Kroberga
Eå sätt författningarne stadgade, eller, i följd af indelta arméens lönereglering år 1833,
varvid bytesalhandlingen icke varit föremål för Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers särskilda
pröfning, nu, på grund af 77 § Regerings-formen, ansett Rikets Ständers yttrande
böra inhemtas öfver den väckta frågan om berörde boställs- och hemmans-ulbytes
bestånd för all framtid samt fördenskull uti ofvan omförmälda nådiga Proposition
föreslagit Rikets Ständer att utbytet af f. d. Förarebostället Wreta i mantal mot hemmanet
Kroberga Westergården 1 och Östergården V mantal, måtte för all framtid ega
bestånd, äfvensom att, i följd häraf, de erhållna hemmanen Kroberga i jordeboken
komma att införas under kronotitel i mantal såsom boställe, med ränta af Wreta hem
-
276 Exp c di t io n s- lits kottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o li5.
man, och i mantal såsom bohenunan, med bibehållande af sin egen ränta, men Wreta
åter såsom t mantal kronoskatte med räntan af ? hemman Kroberga; oell borde den
Kroberga för ett mantal åliggande rotering derifrån flyttas, när annat oroterad!, men
rolerings-skyldigt hemman kunde lill densammas öfverlagande uppgifvas.
Efter erhållen kännedom af de till frågan hörande handlingar hafva Rikets Ständer
tagit detta ämne i öfvervägande; och, enär Öfverste-löjtnanlen von Siegroth vid
det genom Kongl. Resolutionen den 2 December 1746 verkställda byle, på behaglig
tid alstålt det honom då tillhöriga halfva skattehemman Westergården Kroberga by,
att af indelningshafvaren disponeras fritt från soldatprestationen, årliga räntan med
flera, hemmanet åliggande skyldigheter, för hvilka Siegroth skulle svara, samt nuvarande
innehafvaren af Wreta hemman förklarat, att han för all framlid till Kronan afstode
eganderätten till de uti lörenämnda Kongl. Resolution omförmälda Kroberga Westergården
J mantal skattehemman och Östergården i mantal skattehemman eller tillhopa
i mantal skatte, mot erhållande i stället under skattemannarätt af f. d. Förareboställe!
Wreta Nio 1, i mantal krono, för hvilket han åtoge sig alla de onera och skatter,
som åligga Kroberga Nio 1 j mantal Westergården, hafva Rikets Ständer funnit godt
alt E. K. Maj:ts nådiga framställning i ämnet bifalla, med vilkor att den sistnämnde
hemman åliggande rotering varder, i enlighet med berörda åtagande, öfverflyttad på i
mantal Wreta och att således endast den rotering, som derutöfver må åligga de tili
Kompani-chefsboställe föreslagna hemmanen Kroberga, tillhopa mantal, bör derifrån
flyttas till annat oroteradt men roterings-skyIdigt hemman, när något sådant kan
till densammas öfverlagande uppgifvas.
Hvilket, till besvarande af den nådiga Propositionen, Rikets Ständer få hos E.
K. Majit i underdånighet anmäla; framhärdande Rikets Ständer etc.
Stockholm den 25 Augusti 1860.
Expeditions-Utskottets Förslag' till underd. Skrifvelse N:o 146.
277
%:0 116.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Aug. 1860.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upphörande af
dagsverksskyldigheten för de under Roma-klosters kungsgård
hörande Niihrs- och Skenholmarne.
(Stats-lJtsk:s Utlåtande N:o 155.)
S. A. K.
Då*de såsom tillydenheter under kungsgården Roma-kloster på Gottland från
längre tider tillbaka bibehållna s. k. Nährs- och Skenholmarne vore belägna den förre
vid sydöstra kusten af ön, omkring 3 mil ifrån kungsgården, och den sednare vid norra
kusten, omkring 5 mil från samma gård, hvadan kungsgårdens innehafvare hade föga
gagn af nämnde holmar, helst, hvad Skenholmen anginge, forslingen till kungsgården
af det å holmen erhållna foder under vanliga förhållanden nära motsvarade och, när
menföre inträffade, vida öfverstege fodrets värde; samt då härtill komine, dels att dagsverken
till nämnda lägenheter vore från åtskilliga närbelägna hemman anslagna och
ännu derifrån utginge, till särdeles men och tunga för dessa hemmans innehafvare,
isynnerhet emedan dagsverks-skyldigheten påkallades under den brådaste tiden, eller då
den dagsverks-skyldige vore sysselsatt med hergningen vid sitt eget hemman, och dels
att Statsverket, derest nämnda lägenheter särskildt utarrenderades eller till skatte försåldes,
af desamma skulle hafva mångdubbel inkomst; — har hos Rikets Ständer blifvit
föreslaget, att, så snart nuvarande arrende af nämnde kungsgård upphör, omförmälda
holmar mätte från kungsgården skiljas och antingen särskildt utarrenderas eller
278 Expeditions-Ulskottets Forsing till underd. Skrifvelse N:o HÖ.
(ill skatte försäljas samt dagsverks-skyldigheten in natura derigenom upphöra och. för*
vandlad i penningar, till Statsverket ingå.
Af orsaker, dem Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den 30 sistlidne
Juni redan utvecklat, anse Rikets Ständer det vara särdeles önskvärd!, alt dagsverksskyldigheten
in natura i allmänhet må, emot lämplig ersättning upphöra. 1 afseende
på nu ifrågavarande lägenheter, hvilka äro inbegripna i arrendet af den Landshöfdingen
i Gottlands län på lön anslagne Roma kungsgård, lärer, enligt hvad Rikets Ständer
inhemtat, annat hinder icke möta för dagsverks-skyldighelens reglerande, än att
dels utgången af nuvarande arrende-perioden måste afvaktas, dels ock ersättning för
den härigenom tilläfventyrs uppkommande minskning i Landshöfdingens inkomster bör
honom beredas. Huruvida åter denna reglering bör verkställas derigenom, att, enligt
det framställda förslaget nämnde holmar från kungsgården skiljas och särskildt utarrenderas
eller lill skatte försäljas, eller ock annorledes torde lämpligast öfverlemnas till vederbörande
myndighets pröfning; och Rikets Ständer få alltså, med anledning af den
gjorda framställningen, endast hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t
täcktes anbefalla vederbörande att, när sådant lämpligen låter sig göra, i afseende på
utarrenderingen af Roma-klosters kungsgård med tillydenheter föreskrifva sådana vilkor,
all den Nährs-och Skenholmarne åliggande dagsverks-skyldighet in natura må upphöra,
äfvensom att E. K. Maj:t, beträffande olvanberörde ersättning till Landshöfdingen i
Gottlands Län, täcktes till Rikets Ständer aflåta den nådiga framställningen, som kan
Annas af omständigheterna påkallad.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Augusti 1860.
Expeditions-Ulskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 417.
279
Vo 119.
Uppläs! och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Äng. 1860.
Preste-Siåndet den 25 — —
Borgare-Ståndet deri 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändring i
nu gällande lagstadganden rörande äktenskapsskilnad.
(Lag-Utskollels Betänkande N:o 19 och Ull. N:o 40.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har vid innevarande riksdag fråga blifvit väckt om revision
af nu gällande bestämmelser rörande äktenskapsskilnad och hafva Rikets Ständer, efter
sorgfälligt öfvervägande af detta vigliga ämne, icke kunnat undgå att finna lagstiftningen
härutinnan, så vidt densamma angår det fall, då hat och bitterhet emellan äkta
makar uppkommit, och de för delta fall föreskrifna varningsgrader, i viss mån påkalla
förändring. Föreskrifterna oin nämnde varningsgrader återfinnas dels i 16 Kap. 11 §
Kyrkolagen, jemförd med Förordningen om Kyrkoråd, dels ock i 14 Kap. GiflermålsBalken.
De förra bestämma försl en varning af pastor, derefter en inför Kyrkorådet
och sedermera elt förhör inför Domkapitlet. Kunna makarne ändock ej sämjas, skall,
enligt Giflermåls-Balken, Rätten pröfva, huruvida endera eller begge makarne oenigheten
vållat, och döma den brottsliga att af sin lott i boet böta första gången Tjugofem
Daler, och andra gången Femtio Daler. Låta de sig ej heller deraf rätta, då skall
Rätten döma till skilnad på någon tid i säng och säte. Det är således icke mindre
än fem särskilda grader af varningar, som skola tillämpas, innan Domstolen får döma
till skilnad i säng och säte, och denna skilnad kan för öfrigt af Domstolen göras huru
kort eller lång som helst.
En lagstiftning af dylik beskaffenhet, hvilken, sedan de första af densamma
föreskrifua uppmaningarne till endrägt och försoning makarne emellan visat sig frukt
-
280 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o H7.
lösa, icke allenast fortfarande blottställer den ena makan för den andra utan äfven,
i händelse af föräldrarnes fortsatta oenighet, måste medföra en högst menlig inverkan
på barnen, hvilkas sorgfälliga uppfostran utgör ett bland äktenskapets vigtigaste föremål,
kan icke vara annat än olämplig och Rikets Ständer hafva derföre ansett det
med ifrågavarande lagstiftning åsyftade mål, eller att förhindra ett lättsinnigt brytande
af äktenskapets yttre band, så länge det till sitt inre väsende ännu icke är upplöst,
äfvensom att återbringa tillfälligt oeniga makar lill frid och försonlighet, säkrare och
bättre kunna vinnas genom borttagandet ifrån ofvannämnde varningsgrader dels af den nu
brukliga varningen inför Dom kapitlet, dels af bölesbestämmelserna i 14 Kap. GiftermålsBalken.
Domkapitlets ifrågavarande åtgärd, som, föreskrifven uti 16 Kap. 11 § Kyrkolagen,
mera afser ett förhör än en varning, hafva nemligen Rikets Ständer funnit icke vara af erfarenheten
vitsordad såsom synnerligen verksam alt återställa sämjan i ett oenigt äktenskap.
Förklaringsgrunden härför ligger ock nära förhand, dels uti den större offentlighet, sorn
genom ett sådant förhör gilves åt makarnes inbördes förhållanden, hvilken offentlighet
ingalunda kan antagas vara ett passande medel att lugna en uppretad sinnesstämning,
och dels i den omständigheten att Domkapitlets Ordförande eller Ledamöter i de flesta
fall icke personligen känna de oeniga makarne och således ej heller af dessa kunna åtnjuta
det förtroende, sorn, grundadt på en personlig bekantskap, dock måste anses vara
ett oeftergiflig! vilkor för en sådan varningsverksamhet. Tillämpningen af ifrågavarande
varningsgrad medförer dessutom, synnerligen i vidsträckta stift, äfven den olägenheten
att makarne under en längre tid nödgas för resan till slifls-sladen öfvergifva hemvist
och barn och måhända utgifva all sin ringa egendom i kostnader för en färd, hvars
nytta åtminstone torde vara tvifvel underkastad. Att söka sammanhålla äktenskapets
band genom dylika medel hafva Rikets Ständer funnit vara utan allt gagn och denna
varningsgrad har icke heller blifvit bibehållen hvarken af Lag-kommiltéen eller Lagberedningen
eller af den Kyrkolags-kommitté, som år 1846 alslulade sina arbeten.
Beträffande äter bötesbestämmelserna uti 14 Kap. Giftermåls-Balken för oenighet
i äktenskap, så hafva desamma synts Rikets Ständer mera motverka, än befordra
det med dem åsyftade ändamål, helst straffet nästan alltid lika tungt drabbar den oskyldiga
som den brottsliga makan. Rikets Ständer hafva derföre ansett, alt en förändring
i detta förhållande bör ega rum och att denna bör omfatta såväl 1 som 2 § af sagde
Kapitel, enär de i 2 § förutsatta omständigheter, att nemligen den ena makan egenvillig!
öfvergifver den andra och håller sig i landet uppe eller ock den ena makan
drifver den andra ur hus och bo, lika oförtydbart, som något annat, beteckna ett sådant
hat och bitterhet mellan makarne, som enligt 1 § är med böter belagdt.
Af de bibehållna varningsgraderna hafva Rikets Ständer ansett den sisla, eller
skilnaden till säng och säte, böra till liden i lag bestämmas samt ej, såsom nu, i detta
hänseende bero på Domstolens godtfinnande, enär det, enligt Rikets Ständers tanke, ej
är lämpligt att tidrymden för skilnaden möjligen varder inskränkt inom allt för trånga
gränser, och Rikets Ständer, genom nu vidtagna förändringar ingalunda hafva för afsigt
att underlätta äktenskapets upplösning. Rikets Ständer hafva fastmera trott att
det just är genom tiden och deraf följande sjelfpröfning, som försoning oeniga makar
emellan kan tillvägabringas; och har derföre den tidrymd, under hvilken af Domstol
ådömd skilnad till säng och säte bör ega rum, blifvit af Rikets Ständer fastställd till
étt år.
Rikets Ständer hafva jemväl fästat uppmärksamhet vid det förhållande att, enligt
nu gällande Lag, Domstol ej eger magt att, äfven för den händelse sådant skulle vara
nödigt, förbjuda makarne att under skilnadsliden hvarandra besöka, samt att, genom
saknaden
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 117. 281
saknaden af ett sådant lagbud, en våldsam man är i tillfälle att under nämnde lid
fortfarande misshandla en svag och värnlös hustru. Att tillförsäkra den ena makan
personligt skydd emot följderna af den andras möjligen våldsamma sinnelag, har följaktligen
synts Rikets Ständer vara af högsta behof påkalladt och Rikets Ständer hafva
derföre ansett det böra till Domarens pröfning öfverlemnas att, på sätt i andra länders
lagstiftningar jemväl eger rum, afgöra, huruvida den ena makan må vid vite af fängelse
förbjudas att under skilnadstiden besöka den andra.
På grund af hvad sålunda är vordet i underdånighet anfördt, hafva Rikets
Ständer för sin del beslutat en författning af följande innehåll:
”Med upphäfvande af ej mindre 16 Kap. 11 § Kyrkolagen, i hvad den innefattar
föreskrift om ransakning och förhör inför Domkapitlet med äkta makar, än äfven
1 och 2 §§ i 14 Kap. Giflermåls-Balken, förordnas, att sistnämnda begge lagrum
hädanefter skola lyda som följer:
1 §'
Der hat och bitterhet emellan man och hustru uppkommit och endera derom
ho» presterskapet gör anmälan eller det eljest kunnigt varder; då skola makarne af
Kyrkoherden i församlingen varnas, efter thy i Kyrkolagen säges. Sämjas de ej ändå;
vardén inför Kyrkorådet ytterligare varnade. Låta de sig ej heller deraf rälta; döme
då Rätten till skilnad på ett år till säng och säte; ege ock, der så nödigt pröfvas,
förbjuda makarne, vid vite af fängelse att hvarandra under den tid besöka.
2 §.
Skiljer mannen sig sjelf från hustrun eller hustrun ifrån mannen, till säng och
säle af hat eller illvilja och håller sig i landet uppe från hem och hustru, eller drifver
man hustrun, eller hustru mannen ur hus och bo, och nyttjar der begges gods och
egendom, förfares som i förra § sagdt är, och fylle den brottsliga skadan.”
Med underdånig anmälan häraf framhärda Rikets Ständer etc.
Stockholm den 25 Augusti 1860.
Bih. till R. St. Prat. 1859 £ 1860. 10 Sami. 1 Afd.
36
282 Expeditions-Utskollets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o HS.
\ 0 US.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Aug. 1860.
Presle-Slåndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående tillsättning endast
-på förordnande af Rektor vid högre elementar-låroverk.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 44 och Utlåtande N:o 139.)
S. A. K.
Med anledning af föreskriften i 94 §:n af E. K. Maj:ts förnyade nådiga Stadga
för rikets allmänna elementar-läroverk af den 29 Januari 1859, att vid hvarje elementarläroverk
skall linnas en ständig Rektor, hvilken föreskrift innefattade en förändring
af förut i delta afseende gällande stadgande, hvarigenom rektoratet från femårigt förvandlades
till permanent, har hos Rikets Ständer blifvit anfördt, att, under antagande,
det syftemålet med nämnde förändring varit att åt embetets innehafvare bereda en mera
tryggad myndighet och åt styrelse-åtgärderna mera enhet och sammanhållning, detta
mål, ehuru både berättigad! och önskvärdt, dock syntes kunna lika lyckligt vinnas genom
det femåriga rektoratet och delta utan de vådor, hvilka det ständiga rektoratet
så lätt kunde medföra. Till stöd härför har blifvit andraget, alt, ehuru rektoratet före
utfärdandet af 1856 års Skol-stadga var elt-årigt, blef det vid åtskilliga läroverk mångårigt,
då personen, som förestod embetet ansågs lämplig; att genom en sådan innehafvares
bepröfvade duglighet embetet vunne en bättre myndighet, än sorn den blotta legala
permanensen kunde skänka; äfvensom att en större enhet och sammanhållning i
styrelse-åtgärderna derigenom säkrare kunde påräknas. Hvad åter beträffade vådorna
af det ständiga rektoratet, så kunde bland sådana räknas, att detsamma icke gåfve
önskvärd trygghet i afseende på embetets möjligast bästa förvaltning, äfvensom att ett
Expeditions- Lits kotte Is Förslug till underd. Skrifvelse J\’:o 118. 283
läroverk derigenom kunde, lill dess oberäkneliga skada, få till styresman under en lång
följd af år en dertill alldeles olämplig person. På grund af hvad sålunda hufvudsakligen
anförts har blifvit föreslagen den förändrade föreskrift, att vid högre fullständiga
elementar-läroverk Rektor, som, enligt § 94 i nu gällande Skol-stadga är ständig, mätte,
i enlighet med föreskriften i § 97 af E. K. Maj:ts nådiga Stadga för elementar-lärover
ken
af den 14 Augusti 1856, förordnas för fern ur, efter hvilkas förlopp antingen nytt
förordnande för sysslans sednaste innehafvare borde utfärdas eller ock ombyte ske.
Rikets Ständer, som uti sin vid sistlidna riksdag aflåtna underdåniga skrifvelse,
angående regleringen af utgifterna under Riks-statens Åttonde Hufvudtitel, utförligen
framställt de skäl, hvarpå de grundade sitt då anmälda beslut, att rektoraten vid samtliga
elementar-läroverken borde blifva ordinarie på stat uppförda tjenster, hafva, enär
sedan dess så kort tid förflutit, att någon erfarenhet om detta stadgandes gagn eller
skada ännu icke kunnat inhemtas, väl funnit betänkligt att häruti nu vidtaga någon
bestämd förändring; men dä Rikets Ständer funnit de skäl, som härofvan och i öfrigt
blifvit anförda emot Rektors-befatlningarnes uppförande såsom tjenster på stat, vara
särdeles tänkvärda och tillika hafva sig bekant, att fruktan för följderna deraf delas
utaf många erfarna skolmän; — då dessutom hvad som kan vara ändamåsenligt sedan
en ny reglering vunnit stadga, icke alltid kan vara lämpligt under en öfvergångs-period,
särdeles när på en gång flera nya läroverk skola organiseras och tillgången på erfarna
personer således icke alltid torde blifva tillräck lig; — samt då vådan af misstag vid
tillsättandet af Rektorer pä stat vid de högre läroverken är särdeles stor och långvarigt
verkande; — hafva Rikets Ständer ansett sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet
anhålla, all vid högre elementar-läroverk Rektor tillsvidare må tillsättas blott på förordnande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Augusti 1860.
284
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 449.
\:o 119.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Aug. 1860.
Presle-Slåndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förbud mot begagnande
af s. k. elgdrag samt om förändring i vissa
delar af föreskrifterna rörande rofdjursjagt.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 132.)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad på ett i de Norrländska provinserna
brukligt, försåtligt jagtsätl, begagnadt i synnerhet till elgfångst, och hvilket
ansetts förtjena att af lagstiftningen icke skonsammare behandlas, än användandet af
gillrade skjutgevär, som i 1808 års Jagt-stadga vore vid högt ansvar förbjudet. Detta
jagt- eller fångningssätt bestode nemligen i begagnandet af s. k. elgdrag, hvilka, enligt
den beskrifning, som derå lemnats, utgöras af i skogarne uti långa sträckor försåtligt
anbragta hägnader, här och der försedda med öppningar, hvaruti skarpslipade spjut
af omkring två alnars längd äro fästade vid starka nedböjda och gillrade Ijederstänger,
som, i händelse något djur kommer derintill, springa upp och med spjutet genomborra
detsamma. Enligt hvad anmärkt blifvit, kunde väl stundom hända, att det träffade
djuret förmådde åter lösgöra sig från mordvapnet, men endast för alt på något aflägset
ställe förblöda och förruttna, ulan den ringaste nytta för dem, som beröfvat det
lifvet eller för andra. Vanligast vore dock, att djuret blefve vid spjutet qvarsiltande,
för att derstädes undergå den mest smärtsamma död, och då gillren sällan vittjades
oftare än hvar åttonde eller tolfte dag, hände således äfven i detta fall, synnerligen
Expeditions-Lis kol tets Förslug lill urulerd. Skri/velse iV:o 719. 285
under sommartiden, alt djuret, när det af giller-egaren anträffades, vore, åtminstone
till föda, odugligt. Och har, i anledning häraf samt med afseende jemväl derå, att
genom elgdragen någon gång äfven menniskolif blifvit spillda, föreslagits, alt della jagtsätt
mätte helt och hållet förbjudas vid lika ansvar, som för begagnande af gillrade
skjutgevär redan funnes stadgadt.
Då Rikets Ständer, med gillande af hvad sålunda blifvit yrkadt, funnit det ifrågavarande
jagtsättet, i anseende till såväl dess omenskliga grymhet och den ofta alldeles
onyttiga förödelse, hvilken derigenom åstadkommes, som dess farlighet för menniskor,
böra af lagstiftningen sättas i samma kategori, som de redan förbjudna gillrade
skjutgevären, hafva Rikets Ständer, som inhemtat, att ett af Skogs-styrelsen pä
nådig befallning uppgjordt fullständigt förslag (ill ny Jagt-stadga för närvarande är på
E. K. Maj:ts pröfning beroende, ansett sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla,
det E. K. Maj:t, vid granskningen af berörda förslag till ny Jagt-stadga täcktes
i nåder tillse, att deruti jemväl intages ett stadgande, hvarigenom användande af s. k.
elgdrag blilver vid samma ansvar, som för begagnande af gillrade skjutgevär redan finnes
stadgadt, hell och hållet förbjudet.
Vidare har, såsom kraftigt bidragande till ett fullständigare utödande af rofdjur,
föreslagits dels en sådan förändring af nu gällande sladganden för roldjursjagt, att sådana
djur hädanefter skulle få saklöst fällas hvarhelst de anträffades, å egen eller annans
mark, och alt björn måtte få holmås af hvem som helst och hvar som helst,
dels ock, alt ett vite af minst Femtio R:dr R:mt måtte bestämmas för en hvar, som
uppskrämde björn, hvilken veterligen, d. v. s. enligt kungörelse från predikstolen i sockenkyrkan
eller enskildt bevisligt tillkännagifvande, vore inholmad.
I afseende härå få Rikets Ständer erinra, att nu gällande Jagt-stadga af år 1808
med frångående af den förut i lagstiftningen antagna och ännu i 1736 års Lag bibehållna
grundsats, att ”rofdjur må hvar man saklöst skjuta eller fånga och dem behålla’’,
i allmänhet förbehållit denna såväl som annan jagt åt egaren af den mark, hvarå jagten
anställes. Det är således för närvarande äfven i afseende på rofdjur förbjudet att,
ulan lof, inpå annans mark förfölja vildt, som man?uppdrilvit å egna egor eller der
man lått tillstånd att jaga, så framt icke djuret blifvit förut såradt. Men det allmänna
har ett för stort intresse uti att. rofdjurs-jagten med allvar och eftertryck bedrifves,
för alt lagstiftningen skulle kunnat låta detta bero ensamt af jordegarnes omtanka eller
liknöjdhet. Sednare hälften af Jagt-sladgans 8:de § föreskrifver derföre, att, då någon
hos en jordegare anmält sin önskan all å hans egor ringa björn eller eljest anställa
jagt efter rofdjur, det väl skall bero på jordegaren att sjelf anställa jaglen för egen
räkning eller gemensamt med den som honom tillsagt, på^sält de sinsemellan kunna
öfverenskomma, men att, om jordegaren ej vill begagna sig af denna förmån, det då
skall vara den sig hos honom anmält obetaget att anställa en sådan rofdjursjagt, med
rättighet att behålla allena hvad han derunder fångar eller dödar.'
Rikets Ständer hafva dock ansett det allmännas ofvannämnda intresse härigenom
icke vara tillräckligt tillgodosedt, och att, i sjelfva verket, stadgandet om skyldigheten
att hos jordegaren anmäla hvarje tillämnad rofdjursjagt, om det noggrannt efterlefdes,
skulle förhindra snart sagdt hvarje annan sådan jagt, än den jordegaren sjelf lilläfven
-
286 Expeditions- Lis ko lia Is Förslag till under d. Skrifvelse iV.-o 119.
tyrs kunde vara hugad att anställa. Del är nemligen foga sannolikt, alt nägon annan
än jordegaren kan finnas benägen att, t. ex., underkasta sig besväret med björnars
uppsökande och inholmande, så länge det beror af' jordegaren, om och på hvilka vilkor
den som anträffat björnidet skall få deltaga i jagten på björnen, och icke heller torde
det kunna begäras, att en jägare, stadd i spåren efter något rofdjur, skall, för hvarje
gång han derunder föres in på en ny jordegares område, lemna spåren, för att anmäla
sig hos jordegaren. Om det således än skulle anses såsom en för stor förändring
att, på sätt föreslaget blifvit, med ens återgå till den hos oss förut gällande grundsatsen,
som lemnade all rofdjursjagt öppen för hvem som helst, synes dock något böra
göras, för att åtminstone i afseende på de farligaste af våra vanliga skadedjur, eller
björn, varg och lo, bereda det allmänna en större trygghet än hittills, att ej något skäligt
underlätes, som till deras utrotande kan bidraga; och hafva Rikets Ständer i sådant
afseende funnit sig böra, med anledning af den gjorda framställningen, här äfven i
underdånighet anmäla sin önskan, att de beträffande rofdjursjagt hittills gällande föreskrifter
må uti den förväntade nya Jagt-stadgan förändras i den syftning, att dels det
lemnäs öppet för hvem som helst att inholma björn hvarhelst den anträffas och tillika
genom någon ansvarsbestämmelse beredes den som inholmat björn säkerhet, alt ingen
annan, med vetskap om den förres äldre rätt, genom djurets uppskrämmande beröfvar
honom frukten af hans möda, samt dels det tillätes den, som, å egna egor eller
der han fått tillstånd att jaga, uppdrifvit björn, varg eller lo, att, äfven om djuret icke
är såradt, förfölja det in på annans mark, ulan särskild anmälan hos jordegaren, samt
der fälla detsamma och behålla hvad han fällt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Augusti 1860.
Expedit io ns-U ts ko! tets Förslag till underd. Skrifvelse N:0 120. 287
Äf:0 190.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ts Aug. 1860.
Preste-Ståndet den SS — —
Borgare-Ståndet den SS — —
Bonde-Ståndet den SS — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, angående utarbetande af
förslag till ny Sjölag, m. m.
(Santmans. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 24.)
S. A. K.
Sedan behofvet af en ny Sjölag, i stället för den nu gällande af den 12 Juni
1667, länge varit insedt och erkändt, samt, af sådan anledning, ock blifvit redan för
längesedan utaf en dertill särskildt förordnad Kommitté utarbeladt ett ”förslag till Sjölag
och Reglemente för Handels-sjöfarten”, hvilket år 1847 genom trycket befordrats
till allmänhetens kännedom, men sedermera, och efter det nämnda förslag blifvit till
granskning af Högsta Domstolen öfverlemnadt, intet vidare i denna sak åtgjorts; har
vid nu pågående riksdag uppmärksamhet ånyo blifvit väckt å ifrågavarande angelägenhet;
och som Rikets Ständer ej kunna annat än erkänna det trängande behofvet af en
förändring i omförmälda lagsliftningsgren, få Rikets Ständer, med anledning af de i sådant
afseende gjorda framslällningarne, hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, det
Rikets Ständer må, genom E. K. Maj:ts nådiga föranstaltande, få till nästa riksdag
emotse ett efter nuvarande tidsförhållanden lämpadt förslag till ny Sjölag jemte Stadgar
i dermed sammanhang egande ämnen.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Augusti 1860.
288
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 424,
\:o 121.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln dea 29 Aug. 1960.
Preste-Ståndet den 31 — —
Borgare-Ståndet den l Sept. —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Tullbevillningen.
(Bev.-Utskoltets Betänkande N:o 23, Ull. N:o 27 samt Mern. N:is 28, 31, 32 och 37.)
S. A. K.
Jemte erinran, hurusom de tullbestämmelser, hvilka, med ledning af en genomförd
utredning af detta ämne, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med E. K. Maj:ts
förslag, af Rikets sednast församlade Ständer anlogos och derefter, med ringa afvikelse,
i nu gällande Tulltaxa den 18 December 1857 af E. K. Maj:t fastställdes, blott under
de sistförflulna 2:ne åren varit tillämpade och således ännu icke hunnit att, till Svenska
handelns och näringsgrenarnes utveckling, åstadkomma all den verkan, sorn genom inoch
utförselsförbudens borttagande samt en i allmänhet friare tull-lagstiftning åsyftats,
men som först under en längre tids vidhållande af dessa grundsatser kunde mera fullständigt
uppnås, har E. K. Maj:t uti nådig Skrifvelse till Rikets Ständer af den 17
November sistlidet år tillkännagifva, alt, dä emellertid den erfarenhet, som vunnits under
den korta tid, nuvarande tulltaxa varit gällande, icke jäfva t riktigheten och lämpligheten
af de hufvudgrunder, hvarpå densamma blifvit byggd, och då en större stadga
i denria del af lagstiftningen än som hittills egt rum, vore i många afseenden önskvärd
och af behofvet påkallad, E. K. Majit ansåge anledning icke vara för handen att i
detta hänseende vid innevarande riksdag vidtaga några väsendtliga förändringar. Sora
det likväl icke undfallit E. K. Majlis uppmärksamhet, att en och annan rubrik i nämnda
taxa lemnat utrymme för någon tvetydighet och, genom olika uppfattning på de trafikerandes
och på vederbörande embelsmyndigheters sida, sålunda kunnat för de förre
medföra
Expeditions-Utskottets Första/] lill underd. Skrifvelse. N:o 121. 289
medföra olägenhet, hade, med anledning häraf, E. K. Maj:t låtit anbefalla General-tullstyrelsen
att till E. K. Majit inkomma med underdånigt förslag till de förändringar
eller förtydliganden i omlörmälda taxa, hvilka Styrelsen, med hemtad erfarenhet under
tillämpningen deraf, kunde anse berörda författning, utan att rubbas i de hufvudgrunder,
hvarpå den är byggd, i vissa delar erfordra ; och har E. K. Majit, med öfverlemnande
af ett, i följd häraf, utaf Styrelsen den 10 September sistlidet år afgifvet underdånigt
förslag, för öfrigt endast fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, att, i händelse
afgiften för tillverkning af bränvin inom landet, i enlighet med E. K. Majits nådiga
Proposition af den 27 förutgångne Oktober, blefve förhöjd från 60 till 75 öre för hvarje
tillverkad kanna, en häremot svarande tillökning jemväl af införselstullen för utländskt
Bränvin och Sprit syntes böra ega rum.
Hvad nu först angår sistnämnda fråga; så, enär, enligt hvad Rikets Ständer uti
underdånig skrifvelse af elen 15 nästlidne månad hos E. K. Majit anmält, tillverkningsafgiften
för bränvin blifvit af Rikets Ständer vid dess förut stadgade belopp oförändrad
bibehållen, samt, vid sådaut förhållande, den nuvarande tullsatsen för Bränvin och
Sprit ansetts innebära fullt tillräckligt skydd för den inhemska tillverkningen af denna
vara och tillika vara den högsta, som utan fara för betydligare tullförsnillning kan
densamma åsättas, hafva Rikets Ständer icke funnit skäl till någon förändring af nu
gällande införselstull för ifrågavarande artikel.
Beträffande tulltaxan i öfrigt, hafva Rikets Ständer i allmänhet delat den af E.
K. Maj it uttalade åsigt, att, med afseende jemväl å önskvärdheten af stadga i tulllagstiftningen,
några väsendtligare förändringar härutinnan nu icke borde ega rum;
dock hafva, i afseende på såväl redaktionen sorn tullsatserna lör vissa särskilda artiklar,
blifvit, med anledning af dels General-Tullstyrelsens ofvanberörda utaf E. K. Majit öfverlemnade
underdåniga förslag, dels ock hvad hos Rikets Ständer vidare i ämnet förekommit,
beslutade de ändringar och tillägg nu gällande bestämmelser, hvilka här nedan
omförmälas och hvilka hosföljande förslag till ln- och Utförselstarifer, samt Underrättelser
om hvad vid Taxans verkställighet iakttagas bör, närmare utvisar.
I. Tarifcu för Intörsclstullcii.
1 afseende på artiklarnei Alabaster; Antimonium; Bayerskt eller Tyroler-beck;
Bilder och Bildhuggeri-arbeten; Blommor; Blomster, torkade; Bokspån; Bronspulver;
Bärsaft; Cigaretten Garn; Glas; Hallar; Ister; Jern, gjutet! Spisar och Kabysser,
samt Skostift; Jäst; Karduan; Kitt; Kläder; Kopiepressar; Kulör; Liar; Manometrar;
Mjöl af Arrowrot; Mössfoder och Mösskullar; Olja: Kamfin- etc.; Pastiijer; Pomada;
Bedskap och Maskinerier; Skor af yllefilt; Skyfflar; Skäror; Spadar; Tennsalt och
Klortenn äfvensom trädättikesyradt Jern; Tidningar och Tidskrifter; Tråd, jern- och
stal-: arbeten deraf: Tråd af metall, öfverspunnen med silke eller tråd; Tumstockar;
samt Vaxarbelen; — hafva Rikets Ständer, i fullkomlig öfverensstämmelse med hvad
General-Tullstyrelsen hemställt och på de af Styrelsen anförda skäl, uti Införselstarifen
beslutat de förändringar och tillägg, dels i texten och dels i noterna under linien,
hvilka finnas i förslaget intagne.
Som de med införselstull för närvarande belagde artiklarne Assa foetida, Kinabark,
Kinarot och Kubeber endast användas till medicinskt bruk och icke heller inom
landet produceras, hafva Rikets Ständer ansett dessa artiklar böra i likhet med andra
Bih. till B. St. Trot. 1859 fr 1860. 10 Sami. 1 Afd. 37
290 Expeditions- Utskottets Forsla// till underd. Skrifvelse N:o i21.
i taxan ej specificerade ”Apotheksvaror”, åtnjuta tullfrihet, hvadan desamma endast i
noten upptagits med hänvisning till sistnämnde rubrik.
A artikeln Siden-/W></, för hvilken i nu gällande taxa finnas bestämda olika tullsatser
under åren 1858, 1859 och 1860, hafva Rikets Ständer funnit den för sistnämnda,
eller nu innevarande år, stadgade tull af 6 R:dr per skålp. böra fortfarande bibehållas;
hvadan redaktionen af artikeln Band blifvit i enlighet dermed förändrad.
För artikeln Böcker, ”andra på Svenska språket tryckta”, än de i taxan specificerade,
finnes för närvarande bestämd en införselstull af 15 öre per skålp. då de äro
oinbundna eller häftade, och 20 öre, då de äro inbundna; men som Rikets Ständer
funnit det skydd för det inhemska bokbindare-yrket, hvilket med den högre lullsatsen
å det sistnämnda slaget varit afsedl, desto mindre erforderligt, som förtullningen sker
efter vigt och bandet med sin tyngd således ingår i lullberäkningen, har lika lull af
15 öre blifvit för båda slagen bestämd.
Uti 1857 års tulltaxa vidlogs med artikeln Väfnader, bland annat den väsendlliga
förändring, att den derunder förut upptagna varurubriken ”Shawlar,' Shawletter och
andra Dukar''’ uteslöts och ingick i de allmänna tullbestämmelserna för de särskilda
väfnadsslagen; äfvensom taxans lydelse, beträffande artikeln kläder, sålunda ändrades,
att efter orden ”nya Gångkläder” tillädes ”nya hushållspersedlar, såsom duktyg, handdukar,
lakan, örngott m. m.”, under förklarande, att dessa effekter borde förtullas med
50 procents förhöjning i den tull, som är bestämd för tyget, hvaraf persedeln hufvudsakligen
beslår. — Som emellertid, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, det vid taxans
tillämpning blifvit föremål för villrådighet och tvist, huruvida under sistberörde kategori
borde hänföras äfven sådana bordduks- och näsduks-väfnader, som icke genom erforderlig
sömning blifvit lill begagnande såsom persedlar förfärdigade, men sådant vid den
år 1857 skedda reglering ej varit afsigten, har, till förtydligande häraf, första underafdelningen
under rubriken ”Kläder, ej specificerade,” erhållit den förändrade redaktion
förslaget utvisar; hvarjemte under linien dels blifvit vid bokstafven D såsom not tillagdt:
”Duktygsväfnader; se Väfnader:” och dels vid den nu, med hänvisning till Väfnader,
såsom not förekommande rubriken ”Shawlar och Shawletter”, äfven upptagits
”andra Dukar”.
I sitt förut omnämnda förslag har General-Tullstyrelsen, bland annat, förmält,
att under åtskilliga benämningar, såsom Mexico-fiber, Krollsplint in. m., i sednare tid
till riket inkommit icke obetydliga qvantiteter dels färgade, dels ofärgade, men trensade
och upprispade utländska gräsarter, hvilka med fördel användas såsom surrogat för tagel
vid stoppning af möbler, madrasser m. m.; samt att förenämnda vara, hvarå priset
mer än till hälften understege det å tagel, hittills hänförts till Införselstarifens sista
rubrik och således förtullats mot en afgift af 20 procent å värdet. Men då denna
tullberäkning ansetts vara väl hög för en varuartikel af allmännyttig beskaffenhet, har
Styrelsen, jemte hemställan, att tullafgiften för varan måtte bestämmas till 15 procent
å värdet, föreslagit, att nuvarande taxerubriken ”Gräs, ej specificeradt,” måtte utbytas
mot:
"Gräs, oarbetadt, ej specificeradt  Fritt.
färgadt, trensadt eller upprispadt 100 R:dr värde — 15 R:dr.”
Att i detta af Styrelsen framställda förslag tullafgiften upptagits till vissa procent
af värdet, härleder sig sannolikt derifrån, att varan består af flera arter med
skiljaktiga värden. Då emellertid tullberäkningen efter vigt, der den låter sig använda,
bör såsom tullbebandlingsgrund företrädesvis antagas, samt upplyst blifvit, att medelpriset
å förenämnda vara motsvarar ungefär 40 procent af priset på tagel, hafva, i betraktande
deraf, att införselstullen å sistnämnde varuartikel utgör 8 öre per €(, Rikets
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o
291
Ständer, med godkännande af General-Tullstyrelsens förslag i öfrigt, bestämt införselstullen
å den nu ifrågavarande artikeln till 3 öre per f/.
Vid den under afdelningen "smidt eller valsadt” Jern upptagna artikeln Kettingar
har General-Tullstyrelsen, till förekommande af de tvister, hvilka understundom
skola uppstått emellan vederbörande tulltjensteman och godsegare rörande tullbehandlingen
af sådana med ringar, öglor o. s. v. försedda finare jernkettingar, som äro ämnade
till grimskaft, koppel, draglinor m. m., och dem godsegaren yrkat att få disponera
mot den i taxan för Keltingar bestämda Lull, hemställt, att under artikeln Kettingar
måtte i taxan införas följande:
'‘‘'Anm. Finare Kettingar, hvilka genom vidfästade ringar, öglor o. s. v., synbarligen
äro ämnade att användas till grimskaft, koppel, draglinor o. a. d., tullbehandlas
såsom ’’allt annat Manufaktur- och Handtverkssmide, ej specificeradt.”
Mot detta förslag har hos Rikets Ständer blifvit anmärkt, att de ifrågavarande
kettingarne enligt samma förslag skulle komma att draga en nog dryg tull, motsvarande
15 R:dr pr centner eller 48 R:dr per Sk&f. stapelstadsvigt, om de äro af opoleradt och
25 R:dr per centner eller 80 R:dr per Skftl., om de äro af poleradt jern, hvarförutan
denna högre tull sällan skulle komma att erhållas, enär importören icke vidare skulle
komma att införa dessa kettingar uti särskilda till koppel och grimskaft m. m. afpassade
längder med derå anbragta ringar och öglor o. s. v., utan låta dem inkomma i
långa sträckor, hvilka sedan kunde efter behof afhuggas, då tullen komme att utgöra
endast 75 öre per centner eller 2 R:dr 40 öre per Skffl. stapelstadsvigt; och hafva,
med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, Rikets Ständer beslutat, att, i stället
för den af General-Tullstyrelsen föreslagna anmärkning, bör under artikeln ”Jern, smidt
eller valsadt”, näst efter ”Kettingar” införas den nya rubrik med derå bestämd tullsats,
hvilken i bifogade förslag finnes intagen.
Artikeln Klorkalk finnes för närvarande belagd med en införselstull af 4 öre
per H.; men då denna tullsats lärer motsvara omkring 50 procent af värdet, och varan
utgör ett i flera hänseenden nödvändigt och nyttigt ämne, såsom för blekning af
bomullsgarn och väfnader samt vid papperstillverkning äfvensom, i sanitärt afseende,
såsom rökningsmedel vid farsoter m. m., hafva Rikets Ständer ansett en nedsättning i
tullen å denna artikel skäligen böra ega rum; hvadan samma tull blifvit bestämd till
2 öre per skålpund.
För artikeln Krut, hvilken i nuvarande taxa finnes upptagen såsom intill slutet
af år 1858 förbjuden, men från och med år 1859 till införsel tillåten mot en tull af
5 öre per «/., har denna tull ansetts böra i blifvande tulltaxa bibehållas.
1 hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad General-Tullstyrelsen, på anförda
skäl hemställt, har uti lnförselstarifen blifvit såsom ny rubrik upptagen Maskin- och
Vagns-smörja med en lull af 2 öre per skålpund.
Den, enligt nu gällande taxa, tullfria artikeln Ost bar ansetts böra ånyo beläg
gas
med införselstull, hvilken blifvit bestämd till 3 öre per skålpund.
Dä under benämningarne Omslags-, Tobaks- och Goncept-papper, ifall de afse
ändamålet hvartill papperet bör användas, de flesta papperssorter kunna, på sätt General-Tullstyrelsen
anmärkt, hänföras, samt limmadt Tryck- likasom Kortpapper rätteligen
äro att anse lika med Skrifpapper, hafva alla dessa benämningar blifvit från
rubriken Papper uteslutne, men deremot följande af General-Tullstyrelsen föreslagne
nya benämningar intagits, nemligen: Sug-, largadt och ofärgadt, samt Kopie- och Planche-.
Rubrikerna Potatesmjöl och Stärkelse hafva erhållit de förtydligande tillägg,
förslaget innehåller.
292
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 424.
Artikeln Rigahalsam är uti nuvarande tulltaxa särskildt upptagen med en införselstull
af 10 öre per men då ifrågavarande artikel väsendtligen utgöres af bränvin,
försatt med åtskilliga kr3'ddor eller örter, och derföre ansetts böra, allt efter tillsatsens
beskaffenhet, erlägga tull antingen såsom Bränvin och Sprit eller såsom Likör,
hvilket tullbehandlingssätt ock vore det enda, som kunde ifrågakomma, derest artikeln
icke lunnes i taxan särskildt upptagen; har samma artikel alltså blifvit ur Inlörselstarifen
utesluten och, i följd deraf den i noten under bokstafven B intagna hänvisningen:
”Balsam, Riga-; se Rigabalsam" jemväl utgått.
Som, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, oskalad Ris, eller Paddy, stundom
inkommer blandad med mer eller mindre afskalade gryn af samma produkt, men den
sålunda till en del förarbetade varan icke ansetts böra, lika med det oblandade råämnet,
åtnjuta tullfrihet, hafva Rikets Ständer, i betraktande deraf, att fullständigt skalade
Risgryn äfvensom Rismjöl draga en införselstull af 2 öre per il., ansett en tull
af 1 öre lämpligen kunna och böra det ifrågavarande halffabrikatet åsättas, hvadan
artikeln Ris erhållit den förändrade uppställning, förslaget utvisar.
Den, enligt nuvarande taxa, för Salpeter, oraffinerad eller raffinerad, från och
med år 1859 medgifna tullfrihet har ansetts böra fortfara, hvadan lydelsen af denna
rubrik blifvit härefter rättad.
Då s. k. Liwerpool-salt, hvilket, mjölfint beredt, i England uti särskildt dertill
gjorda formar hoppressas till fasta massor i stycken eller kakor, lärer, vid införseln här
i riket, af en del Tullkamrar ansetts och tullbehandlats såsom vanligt koksalt, har, till
förebyggande af vidare misstag i detta afseende och i öfverensstämmelse med E. K.
Maj:ts uti nådigt Bref den 10 Juli 1857 meddelade förklaring samt General-Tullstyrelsens
derpå grundade Cirkulär af den 5 Augusti samma år, den under hufvudrubriken
Salt upptagne underafdelningen "raffineradt” erhållit den förtydligande redaktion, som
finnes i förslaget intagen.
Artikeln Silke är i taxan indelad uti 2:ne kategorier, nemligen: rått, ofärgadt,
som är tullfritt, samt färgadt, hvilket drager en tull af 1 R:dr 50 öre per il. På grund
häraf hafva, enligt hvad General-Tullstyrelsen förmält, icke ohetydliga qvanliteter tvinnadt,
ofärgadt Silke inkommit och blifvit tullfritt behandlade, men då den i taxan medgifna
tullfrihet för rått, ofärgadt silke, enligt Styrelsens antagande, icke afser sådant
silke, som, ehuru ofärgadt, finnes vara tvinnadt och, antingen i det skick det inkommer
eller efter föregående färgning, utgör vanligt i handeln förekommande sy-siike och
äfven är användbart till förfärdigande af snörmakeriarbeten och flera andra ändamål,
har Styrelsen hemställt, om icke detta slags silke borde draga den tull, sorn för färgadt
är bestämd, i hvilket fall under rubriken Silke, efter ordet ”färgadt" borde tillkomma
orden: "eller tvinnadt”.
Emot detta General-Tullstyrelsens förslag, hvilket uteslutande afser s. k. sy-siike,
är från väfnadsfabrikanters sida det inkast gjordt, att allt uppspunnet silke, äfven det
finaste, som för blotta ögat förekommer enkelt, i sjelfva verket utan undantag är ”tvinnadt";
och då del ifrågavarande silket är såsom råämne för vissa väfnader användbart,
samt, vid det anmärkta förhållandet, om hvars verklighet Rikets Ständer gjort
sig förvissade, svårighet möter för bestämmande af gränsen, der tullpligtigbeten skulle
vidtaga, hafva Rikets Ständer ansett, att tullfriheten för tvinnadt silke, som icke är
färgadt, bör fortfara, och tarifen sålunda i denna del förblifva oförändrad.
Beträffande den i förslaget intagna förändrade redaktion af artikeln Socker, få
Rikets Ständer här endast i underdådighet åberopa sin under den 28 sistlidne Juli i detta
ämne till E. K. Maj:t särskildt aflåtna underdåniga skrifvelse.
Expeditions-Ulskottels Förslag- till underd. Skrifvelse N:o 12'!.
293
Artikeln ”malen Spanmåt'”, eller Gryn och Mjöl, hafva Rikets Ständer ansett
böra beläggas med införselstull; och har denna tull blifvit bestämd till 50 öre per
centner.
Då för artikeln ”Strumpor etc., andra slag”, finnas i nuvarande taxa utförda
olika tullsatser för åren 1858, 1859 och 1860, men den för sistnämnda år till 1 R:dr
bestämda ansetts böra bibehållas, har den häraf föranledda förenklade redaktion al
rubriken ”andra slag” blifvit i förslaget iakttagen.
1 det afgifna oftanämnda förslaget till redaktionsförändringar i tulltaxan har
General-Tullstyrelsen älven anmärkt, att i samma taxa väl förekomme artikeln ”Sågblad"
med en tullafgift af 15 öre, per ii, men att deremot ej funnes omnämnda Sdgb/adsämneti,
d. v. s. ouppskurna eller otaggade Sågbladsklingor. Då likväl sådana utgjorde
föremål för införsel, har Styrelsen ansett denna artikel äfven böra erhålla plats
i taxan med en varan åsatt skälig tullafgift, den Styrelsen föreslagit lill 10 öre
per H.
Mot detta förslag har hos Rikets Ständer blifvit anmärkt, att, då ifrågavarande
otaggade sågbladsämnen kunde, oaktadt deras form betraktas såsom Stålplåtar, samt
de dessutom icke kunde till full godhet inom landet tillverkas, desamma borde vara
vid införsel tullfria; och hafva Rikets Ständer, som, lika med General-Tullstyrelsen
ansett sågbladsämnen böra i taxan särskildt upptagas, men funnit den derför af Styrelsen
föreslagna tull väl hög, derföre bestämt nämnde tull till endast hälften af det utaf
Styrelsen föreslagna beloppet, eller till 5 öre per H.
[ sammanhang härmed, och då, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, Sågar, när
de äro apterade med skaft af träd eller annat främmande ämne, efter gifven föreskrift
tullbehandlas såsom Verktyg, har under linien blifvit såsom not infördt: "Sågar, försedda
med skaft; se Verktyg.”
Jemte det Rikets Ständer, i enlighet med General-Tullstyrelsens förslag, beslutat, att
i taxan skola såsom tullfria upptagas: ”Tidningar och Tidskrifter, äfven då de äro
tryckta på Svenska språket, så framt i detta fall de, adresserade till Svenskt Postkontor,
med allmän post inkomma”, bar, till undvikande af all otydlighet i afseende på
rätta sättet för tullbehandling af tidningar och tidskrifter, hvilka inkomma annorledes,
än med allmänna posten, blifvit bland noterna linder texten infördt: "Tidningar och
Tidskrifter, som inkomma annorlunda, än med allmänna posten; se Röcker."
Dä, på sätt här nedan omförmäles, Rikets Ständer för flertalet af de få artiklar,
hvilka ännu finnas med utförselstull belagde, beslutat nedsättning i samma tull till hälften
af nu stadgadt belopp, äfvensom för artikeln Ved fullkomlig tullfrihet, hafva Rikets
Ständer jemväl varit betänkte att på något lämpligt sätt söka motväga den minskning
i tullinkomsterna, som häraf möjligen kan blifva en följd; och hafva Rikets Ständer
ansett ett dylikt ändamål kunna lämpligast vinnas genom en lindrig förhöjning af införselstullen
å oarbetad Tobak; hvadan denna tull blifvit höjd med 3 öre, eller till 25
öre per skålpund.
Med anledning af hos Rikets Ständer gjorda framställningar, att, till skyddande
af den inhemska tillverkningen af Jern- och Stk\-tråd, ifrågavarande nu tullfria artiklar
ånyo mätte med införselstull beläggas, har dylik tull af 6 öre per skålpund blifvit
samma artiklar åsatt.
Uti sitt ofvannämnda underdåniga förslag har General-Tullstyrelsen hemställt,
att bland noterna måtte införas: ”Tungspat; se Blyhvitt”, enligt hvilket förslag förstnämnda
artikel skulle komma att draga en tull af 5 öre per ii; men då, efter i ämnet
inhemtade upplysningar, Rikets Ständer funnit införselstull för samma artikel icke
böra ega rum, har densamma blifvit i not upptagen med hänvisning till de tullfria
294
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 121.
artiklar, med hvilka den, dels såsom omalen och dels såsom malen, närmast vore alt
jemföra.
Till förtydligande af rubriken "Vagnar och Åkdon, synbart brukade, som af
resande medföras etc.”, hafva efter ordet "resande” blifvit tillagda orden: "för eget
behof.”
Likasom för en del förut omnämnda artiklar, äro äfven för artikeln ”Vantar,
andra slag", i nu gällande taxa olika tullsatser utförda för åren 1858, 1859 och 1860;
men som den för det sistnämnda året bestämda tullsats af l R:dr per ii blifvit bibehållen,
har redaktionen af ifrågavarande artikel blifvit i enlighet härmed förändrad.
Deremot hafva i afseende på artikeln ”Väfnader: Helsiden-, Halfsiden- och
Bomulls-, andra slag”, för hvilka jemväl finnas i taxan utförda olika tullsatser för åren
1858 och 1859 samt 1860, de för förstnämnde 2:ne år bestämda högre införselstullar
ansetts böra nämnde väfnadsslag ånyo åsättas, hvadan sådant blifvit vid redaktionen af
dessa artiklar i förslaget iakttaget.
Enligt föreskriften under artikeln "Bomulls-väfnader, med blandning till större
eller mindre del af Lin eller Hampa”, skola ”andra slag" än Bolstervar, Damast och
Dräll, tullbehandlas såsom lika beskaffade tyger af bomull allena. Efter hvad Rikets
Ständer inhemtat, har under sednaste tid någon gång importerats Mattväfnad af hampa
med obetydlig tillsats af bomull, hvilken vara alltså måst underkastas den för färgade
bomullsväfnader, "andra slag” bestämda tull, utgörande för närvarande 70 öre per il.
Då b äruti obestridligen ligger ett missförhållande, enär Yllemaltor draga blott 40 och
mattväfnad af hampa i förening med annat i taxan ef specifceradl ämne endast 18
öre per ii i tull, har under afdelningen "Bomullsväfnader med blandning till större
eller mindre del af Lin eller Hampa", i förslaget äfven upptagits "Mattväfnad” med en
lull af 18 öre per il.
Sedan till förhydning af fartyg redan länge begagnats bleck och spik dels af
koppar dels af marin-metall eller annan metall-komposition, har man för samma ändamål
numera börjat i betydligare mån använda plåtar och spik af Zink; och då gällande
tulltaxa under hufvudrubrikerna "Koppar" och Metaller, sammansatta”, upptager berörda
förhydningsmaterial såsom vid införsel tullfritt, har jemväl under artikeln Zink, hvilken
oarbetad och i plåtar redan förut åtnjuter tullfrihet, blifvit såsom särskild underafdelning
infördt: ”bleck och spik till fartygs förhydning — Fria.
I afseende på artikeln Attika har hos Rikets Ständer blifvit anfördt, att, då i
tulltaxan icke blifvit pä denna vara utsatt någon styrka eller halt af syra, hvarefter
den skall förtullas, utan alla slag draga en lika tull af 25 öre per kanna, men ättikan,
som består af vatten och ättiksyra, har sitt värde endast utaf halten af denna sednare
eller syran, hvilken hos den ättika, som begagnas i hushållningen, uppginge lill högst
5 procent, så hade, elter del man utrikes lärt sig tillverka en ättika af långt större
styrka, med en syrehalt af ända till 15 procent, denna ättika, som utomlands kallades
ättiksprit, börjat att i stigande myckenhet inlortullas under rubriken Ättika. Den närmaste
följden häraf vore en tullförsnillning; ty då en kanna ättiksprit, blandad med 2
kannor vatten, gåfve 3 kannor ättika, så hade för dessa 3 kannor blifvit i tull erlagdt
blott 25 öre, i stället för 75, som rätteligen skulle hafva erlagts. Men äfven andra
och menligare verkningar följde häraf. Alldenstund ättika numera tillverkades af bränvin
eller andra alkoholhaltiga vätskor, så kunde de inhemska älliksfabrikanterna, hvilka
måste begagna det genom bränvins-skatten eller införselstullen hos oss fördyrade bränvinet,
icke konkurrera med de utländske, som hade sitt råämne mycket billigare, isynnerhet
i de länder, der restitution af bränvinsskatten lemnades vid export af sådana
varor, såsom ättika, för hvilka bränvinet är råämne. En icke obetydlig import af
Expeditions-Clskoltets Forsing till underd. Skrifvelse N:o 121. 295
ättiksprit från Stettin och Lubeck, der stora fabriker uppstått, hufvudsakligen för export
på Sverige, hade också redan visat sig och ansåges snart komma att så tillvexa,
att vi innan kort finge hela vårt behof af denna vara fjldt från våra närmaste grannar
och således en stor qvantitet bränvin i form af ättika införd, utan en motsvarande
tull. På grund häraf har blifvit hemställdt, att den nuvarande tullsatsen, 25 öre per
kanna måtte bibehållas för ättika af till och med 5 proceuts halt af ältiksyrehydrat,
men att på starkare ättika, eller s. k. ättikssprit, måtte sättas en tull af 75 öre per
kanna.
Uti härom afgifvet yttrande har Öfver-Direktören vid Teknologiska Institutet,
under anförande, alt de metoder man egde, för att med säkerhet utröna ättikas verkliga
styrka eller halt af ättikssyrehydrat, icke vore så enkla, att deras begagnande vid
varans tullbehandling vore tillrådligt, förklarat sig anse endast en tullsats böra för ättika
fastställas; och sedan, vid behandlingen af förevarande ämne, hos Rikets Ständer
fråga äfven uppstått derom, att, enär ättikas vigt, i motsats till hvad med bränvin vore
förhållandet, tilltoge relativt lill varans styrka, tullbehandlingen deraf borde förvandlas
från rymd- till vigt-beräkning, på sätt redan i Norige och flera främmande länder egde rum,
har, uppå häraf föranledd framställning bemälde Ofver-Direklör, jemte förklarande, alt
något hinder mot en sådan förändring icke förefunnes, sig utlåtit: att, då en kanna
ättika, innehållande 5 procent ältiksyrehydrat, vägde 6,19 , och en kanna ättiksprit
om 15 procents halt vägde 6,28 man kunde antaga medelvigten per kanna af den
ättika, som hit importeras, vara omkring 6,25 €( ; att efter nu gällande tullsats, 25 öre
per kanna, tullen för 1 & ättika alltså för närvarande utgjorde 4 öre; att, om tullen
å 1 0 ättika ansåges böra blifva lika med tullen å den qvantitet bränvin, som för dess
tillverkning erfordras, och man antoge, alt ätlikssprit af ända till 15 procents halt
komme alt hit införas, tullen å 1 <ti ättika borde bestämmas till af tullen å 1 €1
alkohol, emedan af 1 alkohol erhölles, vid tillverkning i stort, omkring <M
ättikssprit af nämnda styrka: samt att, då tullen å alkohol vore bestämd till 45 öre
per €6, tullen å 1 <11 ättika följaktligen skulle blifva 6 öre. — 1 betraktande af hvad
sålunda blifvit i ämnet upplyst och anfördt, hafva Rikets Ständer beslutat, att tullen
å Ättika bör beräknas efter vigt och att denna tull skall utgöra 6 öre per skålpund.
I sammanhang härmed, och till förebyggande i möjligaste mån af importerad ättikas
uppblandning med bränvin, hafva, enär upplyst blifvit, att en dylik förfalskning kan
medelst areometer upptäckas, så snart tillsatsen af alkohol är så stor, att blandningens
specifika vigt är mindre än vattnets, Rikets Ständer tillika beslutat införande i tulltaxan
af det stadgande, att ättika, blandad med så mycket bränvin, att den icke är tyngre än
vatten, skall förtullas så, sorn holle den halfva sin vigt alkohol.
II. larifen för lltförselstullen.
Uti särskilde hos Rikets Ständer gjorda framställningar har i afseende på artikeln
Tackjern blifvit yrkadt, dels att samma artikel måtte blifva vid utförsel tullfri, dels att
utförselstullen derå måtte nedsättas till 10 öre per centner, dels ock att enahanda inoch
utförselstull af högst 20 ä 25 öre per centner måtte densamma åsättas; och hafva
Rikets Ständer, efter öfvervägande af de omständigheter, som i detta afseende å ena
och andra sidan förekomma, väl funnit betänkligt att, i fråga om artikeln Tackjern, nu
296 Exp c di tio n.? - Uts k otte Is Förslag till underd. Skrifvelse N:o 424.
öfvergå till fullständig tullfrihet vid utförsel; men då onekligen de inhemska tackjernsproducenterne
ega giltiga skäl för sitt yrkande, att numera, sedan utländskt tackjern är
fritt till införsel, nedsättning af utförselstullen å samma vara bör ega rum, hafva Rikets
Ständer bestämt utförselstullen å Jern, gjutet, Tack- och Barlast-, jemte öfriga under
denna rubrik i nu gällande taxa upptagne jern effekter, till hälften af dess nuvarande
belopp, eller till 25 öre per centner.
Af enahanda skäl hafva Rikets Ständer äfven beslutat, att till hälften af nuvarande
beloppen nedsätta tullen å de i utförselstarifen specificerade särskilda slagen af Koppar.
m. m. d.
Ehuru håde i afseende på artikeln Lumpor och artikeln oarbetade Ben förekommer,
att utförselsskatten derå träffar just den aldra fattigaste och minst arbetsföra
samhällsklass, hvilken med dessa varors uppsamlande förtjenar ett knappt lifsuppehälle,
samt att redan de höga magasinerings- och fraktkostnaderna för samma voluminösa och
svårhandterliga varor betydligt fördyrar exporten deraf, hafva likväl, hvad beträffar artikeln
Ben, Rikets Ständer trott de anläggningar, som inom flera delar af landet blifvit
gjorda, för alt till s. k. Benmjöl förvandla nämnde råvara, ännu någon tid vara i behof
af den inskränkning i exporten af samma vara, som genom den nuvarande
ulförselstullen kan beredas; hvaremot, och fastän Rikets Ständer icke heller förbisett
beholvet för den inhemska papperstillverkningen af den tillgång på lumpor, som inom
landet förefinnes, Rikets Ständer pröfvat skäligt att för sistnämnda artikel nedsätta
utförselstullen till hälften af dess nu stadgade belopp, eller till 1 Riksdaler per
centner.
I likhet med hvad för öfrige nu omförmälde artiklar blifvit beslutadt, bär jemväl
för artikeln Malm utförselstullen blifvit till hälften af dess nuvarande belopp, eller
till 25 öre per centner nedsatt.
Beträffande härefter artikeln Trädvaror och dervid först den under samma artikel
upptagna underafdelningen ”Virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget etc.’'; så, ehuru
arbeten hvilka tillverkas af snickare och svarfvare, äro och böra vara från utförselstull
frikallade, öfverensstämmer det med antagna grundsatser, att sådant inhemskt trädvirke,
som utgör råämne för dylika arbeten, är underkastadt tull vid utförsel. Dock
hafva Rikets Ständer ansett den utförselstull, som för detta virke nu är bestämd till
10 procent å värdet, utan skada kunna nedsättas till hälften häraf, eller till 5 R:dr för
100 R:dr värde.
Enär tillhugget timmer är att hänföra lill sådana artiklar, hvilka, då de icke
såsom sparrar finnas i utförselstarifen särskildt till tullafgift upptagne, kunna tullfritt
utföras, har, till undanrödjande af olika tolkning uti tillämpningen, blifvit vid den tullpligtiga
artikeln ”Furu- och Grantimmer”, i enlighet med förhållandet i äldre tulltaxor
tillagdt ordet ”otillhugget.”
Vidare fiar, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad General-Tullstyrelsen
föreslagit, blifvit vid rubriken ”Bandstakar af furu och gran” tillagdt ”Båtshakeskaft
och Bärlingar om 15 å 20 fots längd och 1,2 å 1,6 tums diameter i lilländan.
”
I anledning af hos Rikets Ständer framstäldt yrkande, att export-tullen å Ved
måtte borttagas; så, och då något skäl icke synts vara för handen att längre bibehålla
utförselstull för en vara, som, med afseende ä de i förhållande till varans värde dryga
kostnader, hvarmed transporten deraf alltid är förenad, icke kan föranleda någon för
landet menlig skogsförödelse, har nämnde artikel med sina underafdelningar, äfvensom
den dertill hörande anmärkning, blifvit ur Utförselstarifen utesluten; i följd hvaraf
jemväl uti anmärkningen under rubriken "Ärträd" orden ”1 famn ved och” bort utgå.
Vi
Expeditions- Vtskot tets Förslag lill lindard. Skrifvelse A".-o 121.
297
Vid sini et af Utförsels-larifen finnes i nuvarande tulltaxa anmärkt, alt med tum
i nämnde larif "menas verktum efter gamla måttsystemet." Då emellertid, med afseende
å föreskriften i E. K. Majlis nådiga Stadga af den 31 Januari 1855, de i såväl
In- sorn Ulförsels-tarifen förekommande måtlbesiämmelser efter gamla systemet ansetts
böra numera utbytas emot närmast motsvarande dylika efter det nya, har, med uteslutande
af nyssnämnde vid Utförsels-larifen intagna anmärkning, sådant blifvit på behörige
ställen i förslaget iakttaget.
Dä, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, uti del på E. K. Maj:ts nådiga pröfning
ännu beroende, af vederbörande afgifna förslag lill en allmän Tull-stadga, blifvit,
i öfverensstämmelse med 1856 års Tull-kommittés, af Rikets Ständer å sistlidna riksdag
biträdda, hemställan, bland annat, tillstyrkt, att nederlags-och kreditupplags-rätlighelerna
måtte sammanföras lill en gemensam upplagsrält, under namn af ”nederlag”; har, under
förutsättning, att omförmälda tillstyrkande varder af E. K. Maj:t godkändt, ur
hosföljande förslag uteslutits såväl den i tulltaxan nu intagna Tarif för Kreditupplaget
och Transito-afgiflen, sorn, i sammanhang dermed, Ihle och 18:de §§:ne i Tullia
xe-underrättelserna.
Underrättelserna till Tnlltaxan,
Med afseende ä det skedda utbytet, på sätt nyss är nämndt, af de i taxan nu
förekommande måttbestämmelser efter gamla måttsystemet mot närmast motsvarande
dylika efter det nya, har § 2 i Underrättelserna till Tulltaxan erhållit den förändrade
lydelse, förslaget utvisar.
Enligt hvad Rikets Ständer redan anmält i sin härofvan förut åberopade underdåniga
skrifvelse af den 31 sist!idne Juli, angående förändrad redaktion i Tulltaxan af
artikeln Socker, har, i sammanhang dermed, nuvarande § 9 uti Tulltaxe-underrätlelserna
ansetts kunna ur desamma uteslutas.
Likaledes har, på sätt härofvan nyss är nämndt, nuvarande § II blifvit i det
bifogade förslaget utesluten.
Med hänsigt till den beslutade förhöjningen lill 25 öre af införselstullen å oarbetad
Tobak, har en härefter lämpad förhöjning ansetts äfven böra ega rum i den enligt
nuvarande § 13 af Tulltaxe-underrätlelserna (§ II i det bifogade förslaget) medgifna
tullrestitution för arbetad Tobak af utländskt råämne; och har nämnde tullrestitution
derföre blifvit bestämd till 14 öre per 4t.
Äfven vid innevarande riksdag har hos Rikets Ständer fråga blifvit väckt, huruvida
icke den i nuvarande § 16 (§ 14 i förslaget) omförmälda s. k. "föling”, hvilken,
enligt 1748 års Reglemente, i vissa läll tillkommer Skeppare och Besättningar ä Svenska
kravel-larlyg, kunde upphöra ali, på sätt nu eger rum, lill dem utgå, och i stället
användas som bidrag till en pensionsinrätlning lör svenska handelsflottans Skeppare,
Styrmän och Sjöfolk; men då, enligt hvad Rikets Ständer iubemtat, ett härom vid
Bih. till R. St. Prof. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 A/d. 38
298 Expeditions-Utskotlets Färsing till anderd. Skrifvelse N:o 421.
1853—1854 års riksdag väckt förslag ännu är på E. K. Maj:ts nådiga pröfning beroende,
liar, under alvaklan på det beslut, som i ämnet kan varda affi. K. Majit falladt,
ifrågavarande 16 § ansetts böra tillsvidare lemnäs oförändrad.
Enär upplyst blifvit, alt vid tillämpningen af nuvarande § 11 i Tulllaxe-underrällelserna
(§ 15 i förslaget), i hvad den beträffar särskild tullbebandling af införda
varor, som undergått förskämning, sådana omständigheter förekommit, hvilka ådagalägga
behofvet af fullständigare föreskrifter till kontroll derå. att undantags-stadgandet icke
må, i strid mot både Kronans och assuradörers rätt, utsträckas till andra läll, än lagstiftaren
afsell, har, för sådant ändamål och då tull-lindring enligt denna författning
icke bör inedgifvas för annat gods, än sådant, "som i inder transporten genom tillfällighet
tagit skada", hvarom det synts vara i sin ordning att affordra skepparen eli laggiltigt
dokument, början af nämnde § erhållit den omständligare lydelse i berörda afseende,
som förslaget innehåller.
Nuvarande § 18 har, på sätt förut är uäinndt, blifvit ur förslaget utesluten.
Vid utfärdandet af Tulltaxan den 23 Oktober 1841 förklarade Kongl. Majit genom
nådig kungörelse af samma dag, att, dä uti nämnde taxa det hittills för vissa
varuartiklar stadgade lörtullningssätl elier vigt vunnit en allmännare tillämpning, Kongl.
Majit, som ansett några ökade kostnader för handeln härigenom icke böra föranledas,
funnit godt i nåder förordna, ali. intilldess en förändrad reglering i afseende pä de
städerna tillkommande vågalgifier kunde blifva till vägabragt, dylika algi fler ej måtte
uppbäras för andra i nya tulltaxan till förtullning efter vigt upptagna varor, än sådana,
för hvilka enahanda lörlullningssätt enligt. 1835 års Tulltaxa egt rum; och ullärdades
vid fastställandet af 1845 års Tulltaxa nådig kungörelse af enahanda innehåll.
1 enlighet härmed, och då uti det nu afgilna förslaget till Tulltaxa äfven blifvit
intagne några liva viglbeslämmelser, nemligen dels för de nya arliklarne: färgad), trensadl
eller upprispadt Griis, skostift af gjutet Jern, saint Maskin- och Vagnssmör/a,
och dels för artikeln Ättika, hvilken hittills förtullats efter rymd, hafva Rikets Ständer
ansett sig böra hus E. K. Majit i underdånighet anhålla, att, iläll nämnda förslag varda
antagna eller andra sådana loiändringar komma att i taxan införas, E. K. Majit måtte
i nåder meddela en dylik föreskrift angående befrielse från vågafgifters erläggande, sorn
dea nyss om förmälda.
Hvilket allt Rikets Ständer få hos E. K. Majit i underdånighet anmäla, med
anhållan, att ofvan omlörmälda barbos bilagda förslag lill Tulltaxa, jemte Underrättelser
om hvad vid taxans verkställighet iakttagas bör, mätte vinna nådig fastställelse.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 September 1860.
