# ID: svediakorp-gov2331
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 118,095
# sentences: 2,930
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Expeditions-Uthol tels Förslag till underd. Skrifvelse N:n i05. 119
§ 11.
När egendomsafträde å någondera sidan sker, skall boets samfälda egendom
till borgenärerna öfverlemnas, utom i de fall, som i 6 och 10 §§ omförmälas. Hvad
i Kongl. Förordningen angående boskilnad stadgadt finnes om förfarande med egendom,
som endera sidan undanskifta vill, om lyftning af egendom och om vederlag eller
ersättning derför, gälle äfven i de fall, nu sagda äro.
§ !*•
Afträdes egendom för gäld, sorn efter bouppteckningen sig yppat, eller söker
sterbhusdelegare att fä egendom undanskifta för sådan gäld; då skall hvar, som det
egendomsafträde eller undanskiftande tillgodonjuta vill, med ed fästa, att den gäld honom
ej känd var en månad löre den dag, anmälan om egendomsallrädet eller ansökningen
om undanskiftandet gjordes. Den, som egendom sålunda afträd t, eller undanskilia
sökt, skall den ed å inställelsedagen aflägga: stånde honom dock fritt att förut
inför den Hält, hvarunder den döda lyd t, eller vid annan domstol, edgången fullgöra:
annan sterbhusdelegare åligge, der någon borgenär det äskar, att eden aflägga och
det styrka inom den tid och i den ordning, som honom af Rätten eller Domaren förelägges:
gör han det ej; njute ej af egendomsallrädet den förmån, hvarom i 16 och
17 §§ förmäles.
§ 13.
Varder egendom, som skiftad är, afträdd förthy att nv gäld sig yppat; bäre
hvarje sterbhusdelegare åter hvad han i skifte fick eller, der det ej finnes i behåll,
dess värde, så ock laga ränta eller afkomst, som under tiden fallit; och fäste uppgiften
derom med ed, om så fordras: har han gjort nödig eller nyttig kostnad å egendomen
eller för dess skull; varde den kostnad honom ersatt.
' § !*•
Är gäld, som efter skifte yppas, ej större än alt den af boets tillgångar gäldas
kan; bäre hvar af slerbhusdelegarne åter, i det förhållande, han mera njutit, än på
hans lott lalla hort, om den gäld vid skiftet i beräkning gått. Har någon sin lott förskingrat;
fylle de öfriga bristen med hvad de ur boet njutit.
§ 15-
Testamentstagare vare skyldig alt till gälds betalning återbära hvad han mera
njutit än, der gälden förut beräknad varit, honom tillfalla bort. Har annan, som i
boel del fält, den del förskingrat; fylle ock testamentstagare!! bristen efter hvad i 14
§ skils.
§ 16.
Arfvinge, som sig rätteligen urarfva gjort, vare fri från betalning af den dödas
gäld.
120 Expeditions-Ut skottets Forsing ti/l anderd. Skrifvelse IS: o 193
§ 17.
Efterlefvande make, som egendom rätteligen afträdt, vare fri från ali gäld, hvarför
andra maken ensam svara bort. Har enka afträdt sin lott och enskild egendom,
så långt de förslå, till betalning af den del i gälden, som på henne belupit, eller hvad
i II Kap. Gill ermåls-Balken skils; njule hon lör framliden befrielse från all gäld, som
under äktenskapet tillkommit, ändå alt hon och mannen, en för bägge och hägge för
en, sig till gäldens betalning lörskrifvit hafva, eller hon för den gäld i borgen gått:
har hon sjelf gälden gjort i handel eller annan rörelse, som hon med mannens bifall
idkat, eller utgöres gälden af böter eller skadestånd för gerning, hvarför hon svara
bör; då vare hon ej från framtida ansvar lör den gäld fri. Hvad om enka nu är
sagdt, gälle äfven för hustru, som från mannen i äktenskapet blifvit lagligen skild, i
afseende å egendom, hvilken kan henne tillfalla, sedan äktenskapsskilnad vunnen är.
§ 18-
Har sterbhusdelegare sökt att fä egendom undanskifta, men pröfvas, för större
eller mindre del, dertill oberättigad vara; njute ändå sådan befrielse från gäld, som i
16 eller 17 § sägs: gifve dock sedan till borgenärerna ut den egendom, som ej undanskiflas
borde.
§ 19.
Varder den dödas egendom (ill konkurs afträdd, efter urarfvagörelse af någon
bland arfvingarne eller efterlefvande makes afsägelse af sin egendom eller giftorätt;
det gälle till förmån för annan sterbhusdelegare, som ej dessförinnan tid lill egendoinsafträiie
försulit.
§ 20.
Arfvingar, som ej i laga tid sig urarfva gjort, och ej heller sökt att få den dödas
egendom undanskifta, svare, en för alla och alla för en, för den dödas gäld, ulan
så är, att de äro från all delaktighet i boet uteslutna, eller att de ej vid bouppteckning
tillstädes varit, och ej heller, förut eller sedan, tagit befattning med boet eller af
arfvet förmån njutit: i dessa fall vare sådan arfvinge från ansvarighet för gälden fri.
Har efterlefvande make försummat alt sin egendom afträda, och ej heller ansökning
om dess uudauskiflande gjort; stånde han eller hon med arfvingarne i lika
ansvar.
§ 21.
Försummas laga tid lill boupptecknings förrättande, och pröfvas den försummelse
ligga efterlefvande make eller arfvinge till last, eller döljer någon af dem egendom
från bouppteckningen uppsåtligen undan; svare för ali boets gäld.
§ 22.
Försummar förmyndare eller god man att omyndigs eller frånvarandes rätt till
befrielse (rån gäld i död mans bo bevaka: svare sjelf för den gäld, som ej ulga kan
af hvad den omyndiga eller frånvarande i boet eger.
§ 23.
Expeditions-Utskottets Förslag lill uiulerd. Skrifvelse N:o 493. 121
§ 23.
Hafva sterbhusdelegare, innan tid till egendomsafträde efter 5 eller 7 § ute är,
med boets egendom betalt förfallen gäld efter den döda, utan att borgen eller säkerhet
ställd blifvit, såsom i 2 § stadgas ;
eller med lemnad säkerhet af lös pant gynnat någon borgenär, eller betalt fordran,
som ej förfallen varit;
eller förskingrat eller till borgenärers skada försålt eller annorledes användt egendom
i boet;
då skola de sterbhusdelegare ansss, som hade liden till egendomsafträde för dem
utgått, när de så förforo.
§ 24.
Nu ligger sterbhusdelegare till last. något sådant förfarande, som i 23 § sägs;
pröfvas det hafva tillkommit al obetänksamhet eller bristande kännedom om boets ställning,
och ej för egen vinning eller för att gynna någon borgenär på annans bekostnad;
dä må till skadestånd dömas, utan den påföljd, som i sagda § stadgad är.
§ 25.
Ej skall såsom förskingring anses, alt qvarlåtenskap till den dödas tarfliga begrafning,
till efterlefvande makes, barns eller annat busfolks nödiga underhåll, eller
till boets uppteckning eller egendomens vård använd blifvit.
§ 26.
Skiftar man den dödas qvarlåtenskap förr, än all veterlig gäld gulden är; vare
för sterbhusdelegare lag, som i 23 § sägs.
§ 27.
Finnes, vid utredning af det afträdda boet, öfverskott sedan bevakad gäld betald
är; det höre arfvinge, make eller testamentstagare till.
§ 28.
Sterbhusdelegare, som afträdd egendom tillträdt efter hvad i 6 och 10 §§ sägs,
vare ej pligtig att för den egendom göra reda för andra sterbhusdelegare än dem, som
voro omyndiga den lid, då egendomen tillträddes, eller af laga förfall hindrade att före
nämnda tid sin rätt bevaka: testamentstagare, som fått sig tillagd viss egendom eller
visst belopp i penningar, så ock efterlefvande make, som till undansluftande af egendom
berättigad är, håfve dock emot den, som tillträdde, samma rätt, som de emot
sterbhuset egt, om boet ej afträdt blifvit. Yppas, efter sådant egendomstilllräde, någon
förut okänd tillgång; deri njute alla sterbhusdelegare laga rätt.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1800. 10 Sami. 1 A/d. 2 Band. Suppl. 16
122
Expeditions- (J tuko t tets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i 93.
§ 29.
Fråga huruvida efterlefvande make eller arfvinge må tillgodonjuta sådan befrielse
från gäld, hvarom i 16 och 17 §§ förmäles, varde pröfvad, då påslående om
gäldens betalning emot dem väckes.
§ 30.
Utan hinder af urarfvagörelse, må, der någon sterbhusdelegare det äskar, årsstämning,
såsom särskildt är stadgadt, ä boets borgenärer utfärdas.
Denna Förordning skall icke blifva gällande i de mål, som göras anhängiga
före utgången af December månad nästkommande är. (Året efter det, hvarunder Förordningen
utfärdas.)
Slockholm den 26 Oktober 1860.
i\:o 194.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Okt. t860.
Presle-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Stärtders underdåniga Skrifvelse, angående revision af och
ändring uti gällande lag och författningar rörande utsökning
sväsendet.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 68.)
S. A. K.
Vigtiga delar af kreditlagstiftningen hafva vid detta riksmöte utgjort föremål för
representationens uppmärksamhet, och genomgripande förändringar deruti hafva ock
blifvit af Rikets Ständer föreslagna eller beslutade. Så hafva, för realkreditens stadga
Eccpeditions-l]Iskottets Forsing lill underd. S/eri/velse N:o 194. 123
och utveckling, Rikets Ständer dels hos E. K. Maj:t gjort underdånig framställning
om införande af grund- och hypotheksböcker, dels antagit en ny förmåns-rätlsordning,
dels ock beslutat en författning om rätt till underpant i lös egendom. 1 afseende åter
å personal- eller handelskrediten, hafva Rikets Ständer, för dess ordnande på säkrare
grunder samt bortskärande af vådliga utvexter på densamma, dels beslutat upphörande
af handelsboks vitsord såsom bevisningsmedel emot icke köpmän, dels upphält bvsättningstvånget
emot icke tredskande gäldenärer, dels ock antagit en ny lag angående
proskription för fordringar, hvarjemte Rikets Ständer för sin del beslutat en ny konkurslag,
byggd på den Europeiska handelsrättens allmänt erkända grundsatser.
Dessa, i långliga tider af behofvet påkallade förbättringar utgöra ämnen, som
på det närmaste sammanhänga med exsecutions- eller utsökningsväsendet, hvilket är en
af hörnstenarna för kreditlagstiftningen och det yttersta vilkoret för trygghet vid transaktioner
samt i följd deraf äfven för hela affärsrörelsens lif. Att detta exsekutionslagarnes
ändamål icke uppnäs genom vår Utsöknings-Balk och de mångfaldiga dithörande
särskilda författningar, i hvilka man förgäfves söker ett system, en ledande grundsats,
är sedan länge allmänt erkändl. Allt efter som lagstiftningen befunnits för slapp,
eller för sträng, hafva en mängd spridda stadganden meddelats, dervid man sett än
på borgenärens rätt, än på gäldenärens hästa, men icke på begge tillsammans, icke
på allmänna rörelsens kraf, icke på verkan af lagstiftningen i dess helhet.
Såsom i väsentlig mån motverkande den skyndsamhet, som vid utsökningsärender
är framför allt önskvärd, måste jemväl anmärkas den nu gällande utsökningsprocessen
med tre instanser, hvilken, om den än i den första löper med tillbörlig skyndsamhet,
likväl redan i den andra går trögare, tills den, vid full följden till och behandling
uti den tredje och sista instansen, följer nästan alla reglor och former för en
vanlig civilprocess, hvaraf följer att i denna instans en handelsfordran pröfvas-lika
långsamt som en jordatvist. Sedan en handelsfordran på detta sätt genomgått de tre
exsekutionsinslanserna, så kan den lätteligen, i följd af invändningar, likasom hvarje
annan fordran, förvisas såsom tvistig till domstol, då åter tre instanser, med en fullkomligt
vanlig civilprocess, äro att genomlöpa, — hvilket allt kan dröja och vanligen
också dröjer i flera år. Äfven för verkställigheten af ett gifvet utslag, för sjelfva utmätningen,
synes tillräcklig skyndsamhet icke vara aabefalld, och ofta gifver utmätningsförrättningen
anledning till tvister, hvilka jemväl hafva tre instanser att genomgå,
innan utmätningen kan bringas till slut. De tunga formerna för dessa förrättningar
vålla äfven obehörigt lidande för gäldenären samt medtaga icke sällan de enda tillgångar,
som kunde finnas för borgenärens betäckande.
På samma gång således hela denna lagstiftning visat sig förderflig för borgenären,
såsom kränkande hans eganderätt i afseende å så väl tiden för utfäst betalning,
sorn sjelfva betalningen, samt för gäldenären, såsom ofta obehörigt utarmande honom,
hafva följderna deraf för den allmänna rörelsen visat sig i en alltmer kännbar brist
på punktlighet och ordhållighet i affärer, i skrinlagda kapitaler samt i saknaden af en
ordnad inrikes vexelrörelse. Då nemligen vexlar hafva en strängare exsekutiv kraft
än andra fordringsbevis, har en föga hedrande farhåga att utgifva dessa, affärsrörelsen
så underlättande, förbindelser, blifvit alltmer allmän.
Rikets Ständer anse således en fullständig revision af hela utsökningsväsendet
vara högt af behofvet påkallad. Vid öfvervägande af de grunder, hvarpå en omarbetad
lagstiftning i detta ämne kunde anses böra byggas, och hvarvid det af LagBeredningen
utarbetade förslag till Utsöknings-Balk kommit i betraktande, hafva Rikets
Ständer funnit det med skäl kunna ifrågasättas, huruvida nämnde förslag till utsök
-
124 Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 194.
ningslag på ett fullt tillfredsställande sätt uppfyller affärslifvets behof af enkelhet i former
och skyndsamhet i lagtillämpning.
Om det än icke kan försvaras, att, på sätt i nu gällande Utsökningslagar är
stadgadt, sjelfva den yttre formen eller beviset för en fordran gifver densamma en
mer eller mindre sträng exsekutiv kraft, då fordringen eljesf är lagligen styrkt, torde
dock sjelfva aftalet eiler fordringens verkliga beskaffenhet och de omständigheter, under
hvilka den tillkommit, icke få af lagstiftaren lemnäs ur sigte. Och att handelsfordringar,
framför andra, kräfva en snabb exsekution, torde vara obestridligt. Punktlighet
i uppfyllande af ingångna aftal är det första vilkoret för affärsrörelsens lif, och
för den är exsekutionen af lika mycken vigt i afseende å tiden, då den sker, som i
afseende å sjelfva beloppet, som ulsökes. Köpmannens vanvård af krediten är ofta
för hela samhällslifvet lika vådlig, som icke-köpmannens ofta nog är för det hela utan
betydelse. Deraf följer behofvet af enklare former för afgörande af handelstvister och
en snabbare lagtillämpning i dessa fall. Handelsdomstolar hafva ock för ofvanantydda
ändamål alltmer börjat införas i de Europeiska länderna. Äfven om på åtskilliga orter
inom riket hinder skulle möta för inrättande af sådane domstolar, och handelstvister
på dessa ställen således fortfarande komma att handläggas af de allmänna domstolarne,
på sätt å dylika orter i utlandet sker, så torde likväl frågan om inrättandet
af motsvarande myndigheter i de städer, der den industriella verksamheten och affärslifvet
vunnit någon utveckling, vara förtjent af lagstiftarens synnerliga uppmärksamhet;
och lärer E. K. Maj:t uådigst finna samma fråga ega nära samband med exsekulionslagarne.
1 enlighet med hvad nu blifvit anfördt, få Rikets Ständer alltså i underdånighet
anhålla, det E. It. Maj:t täcktes låta utarbeta och, der så ske kan, för Rikets näst
sammanträdande Ständer framlägga förslag till ny utsökningslag.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Oktober 1860.
Expedit iöns-Utskottets Förslag lill under d. Skrifvelse N:o 195. 125
HT:o 195.
Uppläst och godkäudl ho*s Ridd. och Adelö den 25 Okt. iiifio.
Presle-Slåndel den 2fi ' — -—
Borgare-Ståndet deri Sfi — —
Bonde-Slåndet den 26 — •—
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående skjutsning sbesvårets
ordnande.
(Stats- och Ekon.-Utskottets Betänkande m. rn. N:is 8, 23, 33, 41.)
S. A. K*
Sedan Rikets Ständer uti särskilda underdåniga skrivelser den 28 Oktober och
den 14 December 1857 samt den 30 Januari 1858, jemte föreslående af förhöjning i
skjutslegan och af andra utvägar till undanrödjande, så vidt möjligt vore, af de förhållanden,
hvilka dittills hindrat skjutsentreprenaders uppkomst eller bidragit att göra
dessa betungande för de skjutsningsskjldige, hos E. K. Majit anhållit, dels att, då nyssnämnde
åtgärder endast kunde leda derhän, att de mest tryckande olägenheterna af
skjutsningsbesvär^ hlefvo afhulpna, en Kommitté måtte, för den mera genomgripande
reglering af ärendet, som vore önsklig, förordnas att, efter det upplysningar från de
olika länens i frågan interesserade medlemmar blifvit infordrade, utreda och föreslå
huruvida och på hvad sätt skjutsningsbesväret måtte kunna från jordbruket skiljas, och
denna vigtiga angelägenhet för öfrigt i framtiden på lämpligaste sätt ordnas; — dels
ock att åt samma Kommitté måtte i nåder uppdragas, att taga under öfvervägande
såväl frågan om kungs- och kronoskjutsens utgörande, som ock på hvad sätt postföringsskyldigheten
skulle kunna skiljas från jordbruket emot åliggande för Posthemmanen
att fullgöra dé onera, från hvilka de nu äro befriade, samt E. K. Majit med
anledning häraf, dels genom nådig kungörelse den 11 December 1857 meddelat de
förändrade föreskrifter angående skjutslegans belopp m. m., som för tillfället funnos
126 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o /95.
tjenliga, och dels sedermera förordnat en Kommitté att fullgöra de i Rikets Ständers
ofvanberörde skrifvelse omförmälda uppdrag, i afseende å utredning och förslag till
reglering af frågorna, rörande gästgifveri-, håll- och reserv- samt kungs- och kronoskjutsningsbesvären
äfvensom angående poslföriugs-skyldigheten; så har i nådig skrifvelse
tili Rikets Ständer den 13 Januari innevarande år, jemte det de hufvudsakliga
åsigter, som Kommittén lagt till grund för sitt förslag, af E. K. Maj:t gillades och hänfördes
under följande punkter, nemligen :
a) att skjutsningsbesväret för närvarande hvarken kunde eller borde på det
sätt från jordbruket skiljas, att de skjutsningsskyldige från särskilda utgifter för befordringsväsendet
befriades ;
b) att gästgifveri-, håll- och reservskjutsningen likväl icke vidare borde vara en
jorden åliggande nalura-prestation, utan såväl skyldighet som rättighet för de skjutsskvldige
att bestrida sådan skjutsning upphöra, och hemmanens indelning i skjutslag
icke heller bibehållas;
c) alt postföringsskyldigheten borde från jordbruket skiljas emot åliggande för
posthemmanen att fullgöra de onera, från hvilka de nu äro befriade, — samt såsom
följd deraf posthemmanen tillförbindas, att i likhet med annan skjutsskyldig jord del
taga
i det allmänna skjutsningsbesväret såsom detta kommer att utgöras;
d) att alla hemman, som enligt lag och författningar äro skjutsskyldige, men
lör närvarande af en eller annan anledning icke utgjorde gästgifveri-håll- eller reservskjuts,
— i hvilket slag af jord jemväl posthemman, derest postföringsskyldigheten
blefve dem frånskild, voro inbegripna, — framdeles borde, lika med dem som nu äro
till skjutsning indelade, bidraga till kostnaden för skjutsningens uppehållande, samt
städernas andel i detta bidrag bestämmas efter ett visst rättvist förhållande tili de skjutsningsskyldiges
å landet; samt
e) att deremot i afseende å kungs- och kronoskjutsningsbesväret annan förändring
icke borde vidtagas, än att under förutsättning att gästgifveri- och postskjutsen
upphörde såsom natura-prestation, samtliga skjutsskyldiga hemman i Riket förklarades
böra i kungs- och kronoskjutsning deltaga;
E. K. Maj:t för öfrigt i nåder anfört, att bland dessa hufvudgrunder vore den
här ofvan omförmälda, att de författningsenligt skjutsskyldige men nu icke till gästgifveri-håll-
eller reservskjuts indelade hemman skulle, lika med dem som utgöra detta besvär,
bidraga till skjutsningens uppehållande, håde i och för sig riktigast och innefattade
tillika det nödvändiga vilkoret för verkställbarheten af de förslag för skjutsningsbesvärets
ordnande, som Kommittén i öfrigt framställt. På flera i den nådiga skrilvelsen
anförda skäl och då derigenom ordnandet af hela den vigtiga angelägenheten, enligt
den af Kommitlerade uppgjorda plan och särskildt möjligheten att bereda postföringens
förening med anstalterna för resandes befordran, skulle hufvudsakligen underlättas;
ansåge sig E. K. Majit böra föreslå Rikets Ständer att, ehvad Kommittéens
åsigter i öfriga ämnen vunne Rikets Ständers godkännande eller icke, antaga Kommittéens
förslag i omförmälda del och i sammanhang dermed bifalla att, under vilkor
Kommittén hemställt och i den män sådant funnes lämpligt, postföringen finge frän
posthemmanen skiljas.
Då lili inhemtande af Rikets Ständers beslut härutinnan äfvensom i öfrigt till
ledning för de vidare åtgärder, som i ärendet blifver erforderliga, E. K. Majit funnit
nödigt öfver kommitterades betänkande och förslag i dess helhet inhemta Rikets Ständers
yttrande, hade E. K. Majit velat särskildt fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
derpå, att, enligt beräkning, fogad vid de från Kommittén inkomna handlingar, skulle,
i fall postskjutslegan blifver lika med den i allmänhet gällande legan för entreprenad
-
E.rp editions-Utskottets Förslog till lindert!. Skrifvelse lS:v '195. 127
skjuls, en ökad årlig kostnad af 53,304 R:dr 80 öre utöfver den nuvarande, drabba
postverket för postens förskaffande, och att en häremot svarande årlig summa således
borde, derest förslaget bi folies, af Statsverket anslås och ställas till General-Poststvrelsens
disposition, för betäckande af den förlust, som i berörda afseende kunde för Postverket
uppstå; derför Statsverket dock komme att i någon mån vinna godtgörelse genom
de af Kommittén till 18,800 R:dr beräknade rotevakansafgifter, som efter förändringen
borde erläggas af de nuvarande roteringsfrie posthemmanen.
Hvad i öfrigt anginge det af Kommittén väckta förslag, hvars utförande icke
vore beroende af eller egde oskiljaktigt sammanhang med skjutsningsskyldighelens ordnande
i öfrigt — att nemligen på vissa större väglinier, hvilka Kommittén benämnt
postvägar, befordringen af såväl post som resande skulle besörjas genom anstalter, bekostade
af statsmedel och stående under Generalpoststyrelsens inseende och förvaltning,
kunde visserligen ej bestridas, att derigenom en högst väsentlig och önskvärd
förbättring i det nuvarande sättet för förskaffande af post och resande skulle åstadkommas;
men då dessa anstalters upprätthållande i den utsträckning Kommittén föreslagit,
syntes blifva för Statsverket alltför betungande, särdeles i närvarande tid, då
stora kostnader användas till jernvägars byggande, ville E. K. Majit för berörde anstalt
nu icke äska något särskildt anslag, helst det tilläfventyrs kunde blifva verkställbar
att af postverkets medel anslå hvad som skulle erfordras, för att, pä försök och
till en början, å en eller annan väglinie tillvägabringa post- och skjutsbefordring af
ifrågavarande eller likartad beskaffenhet.
Vid öfvervägande af detta vigtiga ämne och efter granskning af kommitterades
oftanämnda förslag hafva Rikets Ständer icke funnit anledning vara för hand, att till
detsamma, såvidt dermed afses gästgifveriskjutsens skiljande från jordbruket, för närvarande
lemna bifall; skolande Rikets Ständer rörande postskjutsen afgifva särskildt
yttrande i deras underdåniga skrifvelse angående reglering af utgifterna under Riksstalens
Sjunde Hufvudtitel.
Hvilket Rikets Ständer skolat till svar i ämnet underdånigst meddela; framhärdande
Rikets Ständer etc.
Stockholm den 26 Oktober 1860.
128 Expedilions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 496.
N:o 196.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 26 Okt. liteo.
Presle-Slåndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af
utgifterna under Riks-statens Sjunde Hufvudtitel.
(Sta(s-Utsk:s Utlåtanden N:is 94, 159 och 173.)
S. A. K.
Å Riks-statens Sjunde Hufvudtitel, sorn omfattar anslagen till Finans-departementet,
hafva dels i följd af E. K. Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof, dels noed anledning af framställningar inom Riks-stånden eller
andra förhållanden förekommit de förändringar, som Rikets Ständer nu få i underdånighet
anmäla i den ordning anslagen i staten finnas upptagna.
l:o. Departementets Expedition.
I anslaget för denna Expedition har ej annan förändring egt rum än att Rikets
Ständer bifallit, dels att en Kopist-befattning må, på sätt E. K. Majit föreslagit, indragas,
men aflöningen, 1,000 Ridr, qvarstå att användas till befrämjande af göromålens
gång inom Expeditionen, samt dels att öfriga två Kopist-tjenster äfvensom de två
Kanslist-befattningarna må uppföras med, de (orra, 1,000 Ridr och de sednare 1,800
R:dr hvardera.
2:0. Kammar'-Kollegium.
I afseende å delta Embetsverk har E. K. Majit föreslagit, dels att de kanslistgraden
inom Kollegii kansli tillagda medel, 6,000 Ridr, måtte sålunda fördelas, alt å
stat
Expeditions-UIskallets Förslag lill underd. Skrifvelse l\7:o 196. 129
stat uppföras 4 Kanslister med lön af 1,000 R:dr för hvardera eller tillhopa 4,000
R:dr, och återstående 2,000 Ridr, motsvarande aflöning lör 2 Kanslist-befattningar,
som komme att indragas, ställas till Kollegii disposition för befrämjande af göromålens
gång inom nämnda tjenslegrad, dels ock att de sätskilda belopp, som å den provisoriska
staten för Kammar-kollegii Advokatfiskals-kontor äro uppförda för en Kanslist
och lill befrämjande af kanslisl-göromålens gång, tillhopa utgörande 1,000 R:dr, mätte
förenas till lön på stat för en Kanslist i samma kontor; och hafva Rikets Ständer
funnit skäligt alt till denna nådiga framställning lemna bifall.
3:o. Slats-Konlorel.
Beträffande Stats kontoret, har E. K. Majit föreslagit, att öfvertalige Notarien
derstädes, Johan Adam Jaedrén, som lider af svår bröstsjukdom och hvars afgång, enligt
Rikets sednast församlade Ständers beslut i skrifvelse den 16 Februari 1858, utgör
ett vilkor för genomförande af den då bestämda arbets- och lönereglering i Statskontoret,
måtte, på allmänna lndragnings-staten förflyttas med bibehållen aflöning, enligt
Slals-kontorets äldre stat, af 1,344 R:dr, hvilket belopp tillika med de ät f. d.
Ombudsmannen och Redogöraren vid Direktionen öfver Lappmarks Ecklesiastik-verk
anslagna 650 R:dr. som genom siste innehafvarens afgång äro besparade, följaktligen
komme alt från embetsverkels nuvarande aflöningssumma afgå; hvarjemte E. K. Majit
äskat, att denna summa, som endast är provisoriskt bestämd, och, eller afdrag af omförmälda
båda belopp, utgör 85,100 Ridr, måtte för dermed afsedda ändamål på ordinarie
stat uppföras. Denna nådiga framställning har i så väl ena som andra hänseende
blifvit af Rikets Ständer bifallen. Då härvid likväl förekommit, att i den nu- \
varande aflöningssumman ingår, förutom lön för 3:ne Kanslister å 1,000 R:dr, ett belopp
af 1,200 Ridr till arfvoden ål Kanslisterne för protokolls/öring, men denna tjenstgöring,
sedan de på Slats-konlorets stat förut upptagne 2:ne Notariebelättningar blifvit
indragna, icke är något tillfälligt uppdrag, utan ulgör ett med kanslistljensterna ovilkorligen
förenadt åliggande, hafva Rikets Ständer ansett ifrågavarande belopp icke vidare
böra såsom arfvode uppföras, utan inberäknas i Kanslisternas löner, som derigenom
för hvar och en komma att uppgå lill 1,400 Ridr; — dock att i staten fortfarande
bör antecknas, all af delta lönebelopp 400 Ridr tillkommit med afseende pä den
Kanslisterna åliggande protokollsföring.
4:o. Mynt- och Kontroll-Verken.
Beträffande aflöningen för Ofver-direktören vid Mynt- och Kontrollverken, hafva
Rikets Ständer inhemta!, alt nuvarande Ofver-direktören, förutom de för denna befallning
ä stat uppförda aflöningslörmåner, eger alt. i följd af Kongl. Brefvet den 19
April 1853, uppbära ett särskildt arfvode af 1,200 Ridr Runi årligen, för tillsyn öfver
arbetena vid Myntets mekaniska verkstäder. Då emellertid den aflöning af 4,500 Ridr
jemte boställe, som vid förra riksdagen för Öfver-direktörs-befaltningen bestämdes, synts
Rikets Ständer innefatta tillräcklig godlgörelse för de med samma befattning förenade
åligganden, till hvilka tillsynen öfver Myntets verkstäder otvifvelaktig! mäste hänföras,
hafva Rikets Ständer ansett berörda aflöning icke böra utsträckas utöfver sistnämnda
belopp utan upptagit densamma till 4,500 Ridr, deruti iuberäknadl det särskilda
arfvode å 1,200 R:dr, som, enligt hvad ofvan är närnndt, nu lill Ofver-direktören
utgår.
Bih. till B. St. Prot. 1859 Sf 1860. 10 Sam/. 1 Afd. 2 Band. Suppl. 17
130 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 196.
5:o. Kammar-Rätten.
E. K. Majit har, rörande delta Embetsverk, föreslagit, dels att de medel, som
uti nu gällande stat finnas upptagne med 4,727 Ridr 50 öre för kanslislgraden och
572 Ridr 50 öre för biträde vid regislrators- och aktuarie-göromälen eller tillhopa
5,300 R:dr, mätte i den blifvande definitiva staten fördelas nied 1,000 R:dr för en pä
Registrator- och Aktuarii-kontoret tjenstgörande Kanslist; 3,000 R:dr för 3 Kanslister
i Kammar-rättens Kansli, å 1,000 R:dr för hvardera; 1,000 R:dr för en Kanslist på
Ådvokalfiskals-konloret; samt 300 R:dr lill arfvode för biträde vid regislrators- och
akluariegöromålen, dels ock alt för ytterligare en Kammarskrifvare i Ofver-revisionsdepartementet
mätte beviljas en lön af 1,000 Ridr, i sammanhang hvarmed E. K. Majit
tillkännagilvit, alt Kammar-rättens utgifts-stat komme alt minskas med derå nu uppförda,
men icke utgående 4,835 R:dr 84 öre för ölvertalige en Proto-Notarie, en vice
Advokatfiskal och två Revisorer, så alt på det hela inträffade en nedsättning af 3,835
R:dr 84 öre.
Af det den Kongl. Propositionen bilagda Slatsråds-protokoll öfver Finansärenden,
hafva Rikets Ständer inhemtat alt, enligt hvad Kammar-rätten, bland annat,
i underdånighet anfört, efter den 2 April 1856, då Kammar-rätten föreslog den
sedermera verkställda minskning af revisions-personalen från 31 till 28 personer, dithörande
göromål erhållit en högst betydlig tillökning genom åtskilliga, på sednare tider
tillkomna räkenskaper, hvaribland de för Elektriska Telegraf-verket i riket, innefattande
för år 1857 icke mindre än 13,151 folier, och de för Statens jernvägsbygnader, jemväl
i betydlig tillväxt, numera blifvit af Kammar-rätten uppskattade att tillsammans
motsvara tolf månaders revisionstid och mäst för granskning ölVeHemnas till extraordinarie
tjenstemän, mot särskild, af E. K. Maj:t tid efter annan beviljad godtgörelse.
1 betraktande häraf och då sålunda den i Kammar-rättens tjenstepersonal ifrågaställa
tillökning af en Kammarskrifvare synts vara af verkligt behof påkallad samt
någon erinran vid den af E. K. Majit föreslagna fördelningen af förberörde lönemedel
icke förekommit, hafva Rikets Ständer bifallit hvad E. K. Maj:t i fråga om delta embetsverk
behagat föreslå.
6:o.. Uppå derom af Öfver-lntendents-embetel gjord underdånig hemställan,
har E. K. Majit, med afseende å angelägenheten deraf, att i de särskilda ruin och
våningar, uti hvilka Kongl. Musei dyrbara samlingar af gravyrer, målningar och skulpturarbeten
nu vore och äfven framgent blelve fördelade, samtidigt funnes tillstädes pålitliga
vaklbeljente för konstverkens vård och förevisande, i nåder föreslagit, att å
Musei stat, som nu upplager blott en vaktmästare, mätte för ytterligare en sådan uppföras
årlig lön af 450 Ridr; — och hafva Rikets Ständer den äskade auslagslillökuingen
beviljat.
7:o. Förslagsanslaget för Postverket, som utgår direkte af postmedlen och vid
sisllidne riksdag beräknades till 727.500 Ridr, har E. K. Majit föreslagit alt i öfverensstämmelse
med hvad vid statsinkomsternas beräkning iakttagits, äfven uppföras bland
utgifterna med ett till 1,400,000 Ridr förökadt belopp; och hafva Rikets Ständer härtill
lemnal bifall.
Härförulan och i sammanhang med den framställning E. K. Majit uti nådig
Skrifvelse den 13 Januari innevarande år behagat aflåta till Rikets Ständer, angående
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse iV.-o ■196. 131
ordnande af skjutsningsbesväret på ett sätt, hvarigenom detsamma skulle från jordbruket
skiljas och hvilken framställning grundar sig på det Betänkande, som utaf en,
uppå Rikets Ständers underdåniga anhållan, för ärendets utredning tillsatt Konimilteé,
blifvit afvifvet, har E. K. Majit, i öfverensstämmelse med de åsigler Kommitterade i
afseende på poslförings-skyldigbeten yttrat, i nåder behagat föreslå, att denna skyldighet
måtte från jordbruket skiljas, emot åliggande för posthemmanen alt fullgöra de
onera, från hvilka de nu äro befriade; och hafva Rikets Ständer, vid öfvervägande
häraf, funnit godt pä det sätt bifalla denna nådiga framställning, att postförings-skyldigheten
må, i den mån E. K. Majit finner sådant lämpligen kunna ske, från jordbruket
skiljas, emot åliggande för poslhemmanen att fullgöra de onera, från hvilka de
hittills varit i egenskap af posthemman befriade och alt, såsom följd häraf, posthemmannen
till förbindas att, i likhet med andia i skjulslag indelade hemman, deltaga i det
allmänna skjutsningsbesväret, såsom det kommer alt utgöras, Då emellertid förhöjning
i poslskjutslegan härigenom otvifvelaktig! kommer att uppslå, så hafva Rikets Ständer
å Sjunde Hufvudtiteln anvisat och ställdt till E. K. Majlis disposition ett årligt reservations-anslag
af 70,000 R:dr Hunt, alt till Postverket utgå såsom ersättning för den
ökade kostnad en sådan förhöjning i postskjutslegan förorsakar, med bemyndigande
tillika för Poststyrelsen att använda de besparingar, som å della anslag kunna göras,
till ordnande å poslvägar af gemensam befordran för post och resande; hvarjemte Rikets
Ständer lill E. K. Majit i underdånighet öfverlemna att bestämma de reglemenlariska
föreskrifter, hvilka för denna trafik kunna befinnas nödiga.
8:o. Beträffande Tullverket har E. K. Maj t begärt, att det likaledes af tullmedlen
direkt utgående förslags-anslaget till detta verks stat och omkostnader måtte
från 1,600,000 R:dr upplagas till det belopp, som i afdrag på Statens tullinkomst,
blifvit vid beräkningen af statsinkomsterna antaget, nemligen 1,800,000 R:dr eller
200,000 R:dr högre, än hvartill berörde anslag vid sisllidne riksdag bestämdes.
Då, enligt hvad Rikets Ständer inbemlat, Tullverkets utgiftsslat för år 1859
blifvit af E. K. Majit fastställd till en summa af 1,823,099 Ridr 84 öre, hafva Rikets
Ständer väl ansett anslaget till delta verks omkostnader för nästa statsregleringsperiod
icke kunna upptagas lill lägre belopp än det af E. K. Majit nu föreslagna, men likväl
icke kunnat undgå alt fästa uppmärksamhet vid den omständigheten, att dessa utgifter
på sednare åren i betänklig grad stigit. Ehuru orsaken härtill i viss mån kan
tillskri Ivas den lifligare in- och utförseln af varor, som varit en följd af landets i allmänhet
utvidgade handelsrörelse, har det dock förekommit Rikets Ständer sorn om den
lill lättnad i trafik och minskade kontroller samtidigt härmed vidtagna förändring i
tull-lagstiftningen, icke allenast bort motväga nvssberörda anledning till utgifternas ökande,
utan äfven genom inskränkning uti den för kontrollen afsedda verksamhet föranleda
till besparing i förvaltningskostnaderna ; och få derföre Rikets Ständer, jemte anvisande
för nästkommande statsregleringsperiod af det förslagsanslag, 1,800,000 Ridr, E. K.
Majit äskat att af lullmedlen direkt utgå, underdånigst anhålla, det E. K. Majit täcktes
taga i nådigt öfvervägande, om icke åtgärder kunde vidtagas i ändamål att för framliden
bereda någon minskning i de med luilförvaltningen förenade omkostnader.
9:o. Sedan Rikets Ständers år 1857 församlade Revisorer, uti sin afgifna berättelse
om af dem verkställd granskning af Statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning
under åren 1854 och 1855, (ill rättelse för framliden anmält att, ehuru, förutom
det å Riksstaten för Skogsplanteringskassan uppförda anslag af 12,200 Ridr
Biko, till denna kassa jemväl vore anslagna räntorna af de boställen, som jemlikt
132 Expeditions-U tskotlels Förslag till un dard. Skrifvelse N:a 196.
Kong!. Brefvet den 19 Mars 1836 angående nj reglering af skogs- och jägeri-staten i
riket, blifvit af Kronans parker och allmänningar till tjenstemän vid skogsslaten upplåtna,
värdet af dessa räntor dock icke blifvit hvarken uti den dä gällande Riksstat
eller i de föregående upptaget; hafva Rikets Ständer i berörda hänseende vidare inhemtat,
att omförmälda inom Södermanlands, Östergöthlands, Elfsborgs, Skaraborgs och
W estmanlands län utgående räntor, hvilka innehalvas af Skogsplanterings-kassan, som
deremot har alt i stället till vederbörande tjenstemän inom skogs- och jägeri-staten utgifva
motsvarande, fastän i sjelfva verket något mindre, kontanta lönebidrag, under
åren 1855, 1856 och 1857 enligt Rikshufvudboken utgjort: för år 1855: 639 R:dr 35
sk. 10 rst.: för år 1856: 641 R:dr 46 sk. 2 rst.; samt för år 1857: 660 R:dr 40
sk. 8 rst. allt B:ko; — och enär dessa räntor otvifvelaktig! bort redan tillförene upptagas
i Riksstalen, hafva Rikets Ständer funnit godt förhöja Skogsplanterings-kassans
anslag till ”ersättning för hemmansräntor och arrenden m. m.” med ett ofvanomförmälde
indelta boslällsränlor motsvarande belopp, förslagsvis beräknadt till 900
R:dr R:mt.
10:o. Efter meddelande, hurusom det reservationsanslag af 75,000 R:dr, som
för Skoginstitutel, lägre skogss/co/or samt öfriga till Skogsslaten hörande tjenstemäns
aflöning blef vid sednäste riksdag beviljadt att utgå blott under innevarande statsregleringsperiod,
visserligen satt E. K. Maj:t i tillfälle att vidtaga förberedande åtgärder
för en förbättrad och utvidgad undervisning i de för skogarnes rätta vård erforderliga
kunskapsgrenar, äfvensom att inrätta en af behofvet länge påkallad gemensam
styrelse för den allmänna skogshushållningen och förstärka den skogsförvallande personalen
med nya tjenstemän i de delar af riket, der sådant varit företrädesvis erforderligt,
men att anslag jemväl för framtiden vore oumbärligt lill upprätthållande och
fortsättning af dessa anstalter — har E. K. Maj:t, som funnit skogsväsendets ordnande
under nästa stalsreglerings-period icke kunna vinna en sådan utsträckning, att deraf
påkallades förhöjning i omförmälda belopp, helst besparingar å anslaget under den
förflutna tiden uppkommit, i nåder äskat, att det nuvarande anslaget, såsom fortfarande
behöflig!, mätte varda på stat uppfördt jemväl för nästa stalsreglerings-period.
Lika med E. K. Majit hafva väl Rikets Ständer ansett, alt, då de afsedda åtgärderna
för en förbättrad skogshushållning ännu icke hunnit i så vidsträckt mån utföras,
att de för framtiden härtill erforderliga kostnader kunna tillförlitligt beräknas,
anledning saknas att nu vidtaga någon förändring i beloppet af det anslag, som vid
förra riksdagen för detta ändamål anvisades, men då det synts Rikets Ständer icke
vara antagligt, att de hitintills endast småningom till verkställighet komna åtgärderna
för skogsväsendets ordnande kunna under nästinstundande Irenne år så påskyndas, alt,
utom anslagen för samma år, jemväl skulle erfordras hvad som innevarande stalsregleringsperiod
icke blifver användt af de under densamma uppkomne besparingar,
hvilka för närvarande uppgå till omkring 140,000 R:dr, hafva Rikets Ständer, jemte
anvisande för nästkommande statsregleringsperiod af enahanda reservalions-anslag, som
i nu gällande stat är för detta ändamål uppfördt, tillika beslutat, alt de behållningar
af det nuvarande anslaget, som enligt den afslutade Rikshnfvudboken för innevarande
år förefinnas, böra lill Riksgälds-konloret öfverlemnas.
ll:o. Beträffande öfriga till Sjunde Hufvudlileln hörande ordinarie anslag, i afseende
hvarå någon förändring hvarken blifvit af E. K. Maj:t äskad eller eljest ifrågakomma,
så hafva desamma blifvit i den nya Riksstalen med oförändrade belopp uppförde,
dock alt, till jemnande af Hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget till skrif
-
Expeditions-Ulskotlets Förslug till underd. Skrifvelse IS:o 496. 133
materialier och expenser, ved ni. in., sorn för närvarande utgör 18,644 R:dr 94 öre,
ökas med elt belopp af 29 R:dr 84 öre; kommandes alltså H u fvn d t i t el ris till ordinarie
statsregleringen hörande anslag, på sätt hosföljande tabell närmare utvisar, att uppgå
lill 4,270,450 R:dr.
12:0. Reträffande löneregleringen för de lill Sjunde Hufvudliteln hörande embetsverk,
korpser och stater, hafva, med föranledande af E. K. Maj:ts särskilda framställningar,
enligt hvad här ofvan förmäles, aflöningsanslagen för vissa embetsverk blifvit
på stat definitivt uppförde. Sådant har likväl icke lämpligen kunnat ske för Postverket
och Tullverket, enär dels aflönings-staterna för dessa förvaltningsgrenar icke
äro af Rikets Ständer prövade, och dels härvid i öfrigt förekommit, att icke allenast
postanstalterna, i anseende till de på sednare liderna inrättade nya xtch förbättrade
kotnmunikations-medlens inverkan på postväsendet, torde i viss mån komma att förändras,
utan ock, hvad angår Tullverket, åtgärder för åstadkommande af en förenklad
förvaltning deraf, på sätt här ofvan i 8:de punkten är anfördt, blifvit af Rikets Ständer
ifrågaställa. Anslaget för Skogsslalen, hvilken ännu är under organisation, har
icke eller kunnat annorlunda än provisoriskt beviljas och, i likhet med hvad för Juslitie-Stals-Expeditionen
blifvit i skrifvelsen angående utgifterna under Riksstatens Andra
Hufvudtitel i underdånighet anmäldt, har anslaget för Finans-departementets Kansliexpedition
icke heller definitivt å stat upptagits.
För de under Sjunde Hufvudliteln hänförliga behof af tillfällig beskaffenhet, sorn
således höra lill den så kallade extra statsregleringen, äro neda norn förmälda framställningar
gjorda.
13:o. Uti den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof
har E. K. Maj:t begärt att, till bestridande af utgifter för kolonien S:t Barthelemy,
hvilken under sednare tider medfört för Statsverket en årlig kostnad, icke understigande
1,000 Pund Sterling, eller i Svenskt mynt omkring 18,000 R:dr, Rikets Ständer
mätte anvisa ett belopp af 54,000 R:dr, alt med en tredjedel årligen utgå under den
tid nästa statsreglering kommer alt omfatta; och hafva med bifall till E. K. Majas
ifrågavarande framställning, Rikets Ständer för ifrågavarande ändamål anvisat en summa
af 54,000 R:dr alt under nästa slalsregleringsperiod med en tredjedel årligen från
Riksgälds-kontoret utgå, under förbehåll af den framtida godtgörelse lill nämnde Kontor,
hvilken genom ökad afkastning af ön eller medelst dess afträdande kan beredas.
14:o. Af en särskild utaf E. K. Maj:t den 27 Oktober nästlidna år lill Rikets
Ständer aflåten nådig Proposition, angående ytterligare anslag för det nya Jordehoksverkels
fortgång, hafva Rikets Ständer inhemlat, alt sedan, på E. K. Maj:ts nådiga
förslag, Rikets Ständer den 16 Januari 1858 bifallit och E. K. Majit, i löljd deraf,
genom nådigt Bref lill Kammar-kollegium af den 22 i samma månad förordnat, alt
för den, enligt Kongl. Brefvet den 16 Maj 1856, bemälda Kollegium åligganden granskning
ej mindre af de nya jordeböckerna än af de förvandlings-uträkningar för räntors
omsättning och förenkling m. m., hvilka böra till grund för jordeböckerna först uppgöras,
skulle uti Kammar-Kollegium inrättas ett särskildt Jordeboks-kontor med en
Chef, tre Kamrerare och sex Revisorer, samt desse tjenstemän derefter under Februari
och Mars månader 1858 blifvit till befaltningarne förordnade, hade Kammar-kollegium,
uti underdånig skrifvelse den 27 Maj nästlidna år, jemte anmälan att Jordeboks-kontoret
med fulltalig personal från Maj månads början 1858 kommit i verksamhet, till
E. K. Majit afgifvit redogörelse för fortgången af Kontorets arbeten under den tid af
134 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse IS:o 196.
ett år, som sedermera intill den 1 Maj 1859 förflutit. Då af denna arbets-redogöreise
emellertid ådagalades, att Kontorets olvanberörde åliggande icke kunde medhinnas under
innevarande statsreglerings-period eller till slutet af nästkommande år 1860, för
hvilken tid allöningsmedel åt Kontorets tjenstemän äro anvisade, utan att för de bestämda
göromålens fullbordande vida längre tid erfordrades, och att följaktligen ytterligare
anslag för Kontoret, under den lid nästa statsreglering komme att omfatta, vore behöflig!,
så har, i anledning häraf samt då, efter Kammar-kollegii åsigt, arbetet i Jordeboks-kontoret
skulle uti icke ringa mån kunna forlskyndas, derest, utom arfvodena lill
de bestämda tjenstemännen derstädes, medel lorefunnes lill extra biträden, hvarigenom
ock en stam kunde bildas för erhållande af skicklige, vid göromålen i Kontoret vande
tjenstemän, E. K. Maj:t i nåder föreslagit, alt Rikets Ständer måtte för ifrågavarande
ändamål anvisa medel ej mindre till den för Jordeboks-kontoret hittills beräknade årliga
kostnad, utgörande, enligt Kongl. Brefven den 22 Januari 1858 och den 22 Oktober
samma år, tillhopa  23,200 R:dr,
än ock till arlvoden åt extra biträden, efter 500 R:dr lör hvarje af de
tre aldelningar, hvaruti Kontoret är fördelad t, ett årligt belopp af . . 1,500 ,,
eller tillsammans R:mt R:dr 24,700: —
för hvarje af de år, nästa statsreglerings-period komme att omfatta; — hvarjemte E.
K. Maj:t tillkännagifva att, — enär, utom Jordeboks-kontoret? aflöning, åtskilliga utgifter
förestode till godtgörelse för de nya jordeböckernas uppgörande och granskning
ni. m., — behållningen vid innevarande års slut å de medel, som vid loria riksdagen
anvisades för skattelörenklingens och det nya Jordeboksverkets fortgång behöfde för
samma ändamål reserveras.
Med afseende å de i den Kongl. Propositionen anförda förhållanden, och då
det är af synnerlig vigt, att det arbete, som utgör föremål för Jordeboks-koniorets
verksamhet, bedrifves med all den skyndsamhet omständigheterna medgifva, hafva Rikets
Ständer funnit skäligt att utöfver den behållning, som å det vid nästlidna riksmöte
för skalteförenklingen och det nya Jordeboksverkets fortgång beviljade anslag vid inne
varande
års slut förefinnes, för enahanda ändamål å Riksgälds-kontoret anvisa ett belopp
af 74,100 R:dr, att, på sätt E. K. Majit föreslagit, utgå med en tredjedel årligen
under hvart och ett af åren 1861, 1862 och 1863.
15:o. I anledning af E. K. Maj:ts derom gjorda nådiga framställning, beviljade
Rikets sednast församlade Ständer ett extra anslag af 76,650 R:dr till inlösen af
Landshöfdinye-residenshuset i. Hernösand, och nybyggande af Landtsta/s-embe:shus
derstädes; — och har E. K. Maj:t nu, med lillkännagifvande att delta anslag, i följd
af inträffade hinder, ännu icke blifvit begagnadt, föreslagit, att detsamma mätte fortfarande
ställas till E. K. Majlis förfogande för den händelse, att aftal rörande inköp af
residenset och plats för einbetshuset, på de af E. K. Maj:t och Rikets Ständer redan
bestämda grunder, kunde mellan Kronan och Hernösands stad framdeles bringas
lill stånd.
Beträffande den föregående behandlingen af detta ärende, hafva Rikets Ständer
inhemtat alt, sedan i anledning af den år 1856 ånyo väckta frågan om inlösande för
Kronans räkning af det staden Hernösand tillhöriga Wesler-Norrlands läns residens
äfvensom om uppförande af Landtstals-embelshus derstädes, E. K. Majit anbefallt Länsstyrelsen
att inhemta yttrande af nämnde stads Borgerskap, om och på hvad vilkor
staden vore beredd att lill Kronan upplåta någon för berörda ändamål passande tomt
i residensets närhet, och under hvad vilkor staden ville lill Kronan öfverlåta uuvarande
Expeclilions-Uiskottets Förslag till underd. Skrifvelse A:o 196. 135
länsresidens-byggnad, derför staden ditintills af Kronan uppburit årlig hyra; samt
Borgerskapet härpå dels svarat, ali Borgerskapet vore villigt att af en i residensets
närhet tillgänglig, vid södra sidan af torget och den så kallade Packarlafven belägen
tomt till landtstalsbyggnad afstå en sträcka närmast residenset af 38 alnar i längd,
med behöflig och efter belägenheten lämpad bredd, mot rättighet för staden att i den
blifvande landtstats-byggnadens jordvåning få nödig lokal till förvarande af stadens
brandsprutor och inredande af våghus sig kostnadsfritt upplåten, dels förklarat, att
staden vore benägen till Kronan alslå nuvarande residenshus i befintligt skick, emot
en summa af 10,666 B:dr 32 sk. B:ko eller 16,000 B:dr Runt, motsvarande i kapital
det af Kronan erlagda årliga hyresbelopp såsom ränta å 5 procent; så och efter det
E. K. Maj:l till Rdrets sednast församlade Ständer aflålit nådig Proposition om anvisande
af medel för verkställande af oinförmälda nybyggnad och inköp, blef det äskade
anslagsbeloppet 76,650 R:dr — deraf 54,650 R:dr voro afsedda för den nya byggnadens
uppförande, 16,000 R:dr till inlösen af residenshuset, och 6,000 R:dr för residensbyggnadens
fullständiga iståndsättande — väl af Rikets Ständer beviljadt, men dervid
i öfverensstämmelse med Ofver-intendents-embetels i ämnet afgifna underdåniga utlåtande,
fäsladt det förbehåll, att ej, såsom ifrågasatt vore, lägenheter i den nya embetslokalen
finge upplåtas för inrymmande af stadens sprutor och våg, samt alt* med inlösen
af residenshuset skulle följa eganderätteu lill husets tomt och alla de åt Landshöfdingen
upplåtna uthus.
I detta ämne har äfven hos Rikets nu församlade Ständer förekommit en särskild
framställning derom, alt förhöjning mätte beviljas i den vid förra riksdagen anvisade
och uti ofvannämnda anslag inbegripna lösesumman för det äldre residenshuset
och är till stöd för berörde framställning hufvudsakligen anfördt, alt då del af staden
Hernösand vid upplåtelsen af tomt till det nya embetshuset fästade vilkor, att deri få
lokal för spruthus och vägbod ät sig inrymd, icke blifvit å Statens sida antaget, samt
E. K. Maj:t och Rikets Ständer utöfver Borgerskapets medgifvande fordrat, att uti det
ifrågaställa köpet af residenshusel skulle inbegripas jemväl de å särskilda tomter uppförda
uthus, som vore åt Landshöfdingen upplåtna, nemligen dels en norr om residenset
belägen byggnad, innehållande stall och vedbod m. m., dels ock vagnshus, åt
Landshöfdingen inredt i byggnaden å den för nya embetshuset afsedda tomt och hvilken
byggnad för öfrigt innehölle för stadens räkning auktionskammare, stadshäkte,
vågbod, spruthus och arkiv m. m.; — hade vid sådant förhållande Borgerskapet funnit
sig icke kunna vidblifva sitt erbjudande af tomt för embetshus och residensets försäljande.
'lill att återkalla detta anbud ansåg sig äfven Borgerskapet ega full befogenhet;
ty då Borgerskapet beslöt att afhända sig detta hus för 16,000 R.dr, oaktadt det i
sjelfva verket egde ett värde af 60,000 R:dr, hade icke någon fråga blifvit väckt alt
förrberörda uthusbyggnader, hvilka icke tillhörde residenset, jemväl skulle alträdas; och
om således staden afstode hela berörda byggnad med tomt elier endast den sednare,
skulle staden, som icke kunde undvara ofvannämnda för dess räkning i byggnaden
inrymda lägenheter, nödgas i stället för sitt behof lörskaffa sig annan lokal, hvars anskaffande
skulle för staden medföra en kostnad, icke understigande 20.000 R:dr — en
för det redan förut skuldsatta samhället alltför stor uppoffring, helst, då i betraktande
tages, att staden uppbyggt och under en tid af mera än 80 år underhållit residenset,
utan att derför hafva åtnjutit annan godtgörelse, än den ärliga hushyra, sorn till och
med år 1830 utgått med endast 200 R:dr B:ko, och derefter med 800 R:dr Runt, som
således mäste anses särdeles obetydlig i jemförelse med husets verkliga värde samt
hvad Slaten under tiden utgifvit för öfrige länsresidens i riket. De å Statens sida i
afseende å ifrågavarande aftal uppställda vilkor kunde derför icke af Hernösands stad
136 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse A:o 496.
antagas mod mindre än att staden för de uppoffringar, samma vilkors uppfyllande
skulle medföra, erhölle en ersättning af 24,000 Ridr Rimt; och är på grund häraf
saint då frågans snara afgörande vore af synnerlig vigt ej mindre för det allmänna,
enär behofvet af nytt embelshus ständigt lilltoge, än äfven lör staden Hernösand, emedan,
om den ilrågaslällda upplåtelsen korinne till stånd, de byggnadsföretag, som deraf
för staden skulle blifva en följd, genom stegrade priser sannolikt komme att blifva
allt kostsammare ju längre dermed dröjdes, förslag väckt att Rikets Ständer måtte bevilja
sistberörda belopp, som utöfver de vid näsllidne riksdag anvisade 16,000 R:dr erfordrades
för inlösen af residenset och erhållande af plats för det nya embelshuset i
enlighet med de grunder och vilkor, som derför blifvit af E. K. Majit och Rikets sednast
församlade Ständer bestämda; — varande derjemte bos Rikets Ständer företedt
utdrag af Magistratens i Hernösand protokoll för den 24 nästlidne Mars vid ett med
nämnde stads Rorgerskap hållet sammanträde, då Rorgerskapet uttryckligen förklarat,
att, i öfverensstämmelse med dess redan under nästlidna år hos E. K. Majit underdånigst
gjorda anbud, Borgerskapet fortfarande vöre villigt alt, emot den nu föreslagna
summan af tillhopa 40,000 Ridr, till E. K. Majit och Kronan under full egandeiätt
upplåta ej mindre nuvarande länsresidenshuset i staden än äfven så väl det norr om
residenset å särskild tomt belägna, till vedbod och stall m. m. inredda uthus, som ock
den för uppförande af nytt landtstats-embetshus afsedda tomt med all derå varande
åbyggnad.
Vid bedömandet af förevarande fråga, hafva Rikets Ständer icke förbisett att,
genom erläggande af omförmäida ej särdeles betydliga hyresbidrag till staden Hernösand,
Statsverket för uppbyggandet och underhållet af Wester-Norrlands läns residens
haft vida mindre kostnad än i de (lesia andra län, der ifrågavarande utgifter helt och
hållet blifvit bestridda af Slaten. I betiaklande häraf och dä, enligt hvad E. K. Majlis
Befallningshafvande i Wester-Norrlands län uti eli i ämnet afgilvet underdånigt utlåtande
förklarat, residenset har ett värde af minst 50,000 Ridr, hafva Rikets Ständer
funnit det å staden Hernösands sida nu framställda anspråk, att för samma byggnad
med uthus jemte den för embetshusets uppförande afsedda särdeles välbelägna tomt
med åbyggnad erhålla tillhopa 40,000 Ridr, icke vara obilligt, eller böra omintetgöra
planen för de ifrågaställa, af behofvet påkallade, byggnadsföretagens verkställande.
Genom anställande af rättegång emot staden i syftning att få densamma ålagdt att på
egen bekostnad undanrödja de olägenheter, som för Läns-styrelsen med afseende å
euibelslokal nu förefinnas, skulle måhända det åsyftade ändamålet i någon mån kunna
vinnas, men då genom en sådan åtgärd, ehvad utgång densamma äu må erhålla, de
afsedda förändringarnes verkställande skulle, till icke ringa olägenhet för så väl Länsstyrelsen,
som staden Hernösand och länets invånare för en längre tid fördröjas, hafva
Rikets Ständer ansett ändamålet med det redan beviljade anslaget bäst befrämjas derigenom,
att Statsverket får vidkännas den tillfälliga uppoffring, som ytterligare erfordras,
såvida det länge erkända behofvet af en ändamålsenligare embelslokal för nämnde
O t C
Länsstyrelse skall ulan all för lång tidsutdrägt blifva afhjelpt; och hafva till följd häraf,
Rikets Ständer, utöfver det vid sisllidne riksdag till inlösen af Landshöfdinge-residenshuset
i Hernösand och uppförande af Landtstats-embetshus derstädes beviljade men
ännu icke utbetalda anslag af 76,650 Ridr, å Riksgälds kontoret till E. K. Majlis disposition
anvisat ett belopp af 24,000 Ridr att för samma ändamål användas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Oktober 1860.
Bih. till B. St. Fröt. 1859 $ 1860. 10 Sami. 1 Afd. °2 Band. Supp/. 18
138 Exprdilions-Utxkottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 196.
Sj unde M uf
Fin ans-1) ep ar tern en te t.
Departements-Chefen
Departementets Expedition
Kammar-Kollegium
Stats-Kontoret med Krono-magasinerne samt Våg-stalerne i Fahlun och Avesta:
Penningar: Nuvarande beloppet  103,649: —
Afgår: Aflöningen för f. d. Ombudsmannen och Redogöraren vid
Direktionen öfver Lappmarks Ecklesiastik-verk samt för
öfverlaligc Notarien J. A. Jaedrén  1,994: —
Återstä 101,655: —
hvaraf för sjelfva Stats-Kontoret . . 85,100: —
0indelt Spanmål såsom i 1858 års Riks-Stal  226: 80.
Chartie-Sigillalae-omkostnader, Fönlags-anslag
Mynt- och Kontroll-Verken:
Löningar
18,700: —
Anm. Nuvarande Öfver-Direktörens aflöning är bestämd till 4,500
R:dr, deruti inberäknadt det serskilda arfvode å 1200 R:dr,
som nu till honom utgår.
Till Myntets drift och underhåll  12,000:—*
Omkostnader för Kontroll-verket, Förslags-anslag
Kammar-Rätten:
Nuvarande anslaget  129,362: 78.
Tillkommer: Lön för en Kammar-skrifvare, ny . 1,000: •— 130 362:78
Transport 130,362: 78.
Escpnditions-U/skottots Förslag lill underd. Skrifvelse N:0 i96.
139
till- Titeln*
Penningar.
Indelta Räntor'
enligt markegång,
på förslag.
S p an m ål.
Indelt på förslag.
Värde å 2
Mått. i R:dr kubik
-
foten.
Oindelt.
Mått.
| Värde förI
slagsvis å 2
R:dr kub.-fot.
Summa.
R:dr
17,000
37,200
100,250
101,655
105,000
30,700
3,450
401.255
R:dr
ö. kub.-fot. k:r B:dr
kub.-fot. k:r R:dr
113
113
226
226
80
80
R:dr
17,000
37,200
106,250
101,881
105,000
30,700
3,450
401,481
80
80
r
140 Evpedilions-Ulskotlets Forsing lill anderd. Skrif nels a N:o 196.
]
Transport 130,362: 78.
*dfgä och indragas: Lönerna för öfvertalige Tjenstemän, nemligen:
1 Prolo-notarie, 2 Revisorer samt 700 R:dr I'. vice Advo
kalfiskalens
lön  4,835: 84.
Ö fver-In lendén ts-Embe te t:
Nuvarande anslaget  27,950: —
Tillkommer: Lön för ytterligare en Vaktmästare vid Kongl. Museum 450: —
Post-verket (kontanta anslaget på förslag alt af Poslmedlen direkte ulga):
Penningar: Nuvarande beloppet  727,500: —
Tillkommer, i öfverensstämmelse med beräkningen af Stats-verkels
inkomster  672,500: —
Tillhopa 1,400,000: —
Indelta räntor säsom i 1858 års Riks-stat  364: 50.
Indelt Spanmål dito dito
75: 60.
Ersättning till Post-verket för ökad kostnad i följd af postskjuls-legans höjande, tie
serva/ions-anslag
Tull-verket {För slag s-an slag att af Tullmedlen direkte utgå):
Nuvarande beloppet  1,600,000: —
Tillkommer: För Tull-verkets slat och omkostnader ytterligare . 200,000: —
Jägeri-staten
Skogsplanlerings-kassan:
Ersättning för Hemmansränlor och Arrenden m. m., Förslags-anslag 18,300: —
Tillkommer: Indelta räntor, anslagna åt Tjenstemän vid nya Skogs
-
och Jägeri-staten
900:
Skogs-instilutet, lägre Skogs-skolor samt öfrige lill Skogs-slaten hörande Tjenslemäns^
aflöning, Reservation s-anslag
Lyshållning m. II. utgifter för Kronans publika hus i Stockholm, Förslags-anslag
Byggnader och reparationer i Slockholm, Reservahons-anslag
Byggnader och reparationer i landsorlerne, Reservahons-anslag .......
Städers friheter, Förslags-anslag .
Transport
Expe.d itio n s- lits l otte Is Förslag till anderd ■ Skrifvelse N:o 196.
141
Indelta Räntor,
enligt marke-  gång på för-  slag.
Span m ål.
!
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa
I Värde å 2
Mått. i R:dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis ä 2
R:dr kub.-fot.
K: dr
401,255
125,526
28,400
1,400,000
70,000
1,800,000
381
18,300
75.000
5,100
48.000
60,350
23,700
94
G8
R:dr
364
2,330
900
22,004
50
8)
kub.-fot.
37
359
k:r
R:dr
75
719
60
kub.-fot.
113
k:r!
4
R:dr
226
80
R:dr
401,481
80
125,526 94
28,400
1,400,440
70,000
1,800,000
2,712
19,200
75.000
5,100
48.000
60,350
46,423]
10
37
81
4,056,013
25,600
396| isj 794| «o| 113| t\ 226| 8o|4,082,635| 02
9
142
Expeclilions-Ulskollets Förslag tilt linderö. Skrifvelse N:o 196.
Tra »sport
Transport-kostnad för Stats-verkets Bergs-effekter, Förslags-anslag
Observations- och Uppbörds-procenter m. m., Förslags-anslag
Mantalsskrifnings-provision, Förslags-anslag
Tionde-profvare
Restitulioner, Förslags-anslag
Uppköp af ved för Wisby s. k. Krono-kalkugn, Förslags-anslag
Rese- och Traktaments-penningar, Förslags-anslag
Skrifmaterialier och Expenser, Ved in. m., Förslags-anslag :
Nuvarande beloppet
18,644: 94.
Tillägges: För jemnande af hufvud-titelns slutsumma
Extra utgifter, Reservalions-anslag
Kongl. Theatern
29: 84.
Summa
Expeditions-lits ko 11 ela Förslag till underd. Skrifvelse N:o 196. 143
Penningar.
Indelta Räntor,
enligt marke-  gång på för-  slag.
S p a n m å 1.
Summa.
►
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde ä 2
R:dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis k 2
R:dr kub.-fot.
Ir
R:dr
Ö.
R:dr
Ö.
kub.-fot
k:r
R:dr
Ö.
kub.-fot.
k:r
R:dr
Ö.
R:dr
Ö.
r
i
4,056,013
62
25,600
396
13
794
60
113
4
226
80
4,082,635
02
3,000
—
—
3,000
—
15,000
—
15,000
19,500
—
—
—
—
19,500
.
570
1
1,140
20
—
1,140
20
6,000
—
•
—
6,000
—
1 500
1 500
1 500
1 500
18,674
78
18,674
78
46,500
—
—
46,500
—
75,000
—
—
75,000
—
v
4,242,688
40
25,600|—|
967
*
1,934
80
113
*
226
80
4,270,450
—
144 Expeditions-U tkottets Förstag till underd. Skrifvelse IS':!) i 96.
Extra Stats-Reglerings-anslag.
A) För åren 1861, 1862 oell 1863, att utgå
nied en tredjedel årligen:
Till utgifter för kolonien S:t Barthelemy, 18,000 R:dr ärligen
54,000: —
För Skatteförenklingen och det nja Jordeboksverkets
fortgång, 24,700 R:dr årligen  74,100: —
ö) Anslag för En gång:
Till inlösen af Landshöfdinge-residcnshuset i Hernösand och uppförande
af Landlslats-embetshus derstädes, jtlerligare . . .
Summa 152,100 —
Expedit iöns-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse IX: o 491.
145
i\:0 197.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den 26 Okt. 1860.
Preste-Slåndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Slåndct den 26 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af
utgifterna under Riks-statens Åttonde Hufvudtitel.
CStats—Utsk:s Uti. N:is 123, 178, 195 och 198, samt Först. Slats-Utsk:s Mern. N:o 204).
S. A. K.
I afseende på regleringen af utgifterna under Riks-statens Åttonde Hufvudtitel,
innefattande anslagen för Ecktesiaslik-Departemenlet, hafva, med anledning af dels E.
K. Maj :ls alldina nådiga Propositioner och dels hos Rikets Ständer i öfrigt gjorda
framställningar, de förändringar ilVågakommit, hvilka härnedan omlörmälas i den ordning,
hvaruti anslagen finnas i Riks-slalen uppförda.
Departements- Chefen.
l:o. Uti den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof,
har E. 14. Majit (öreslagit, att Chefen för Ecklesiastik-Departementet, som numera
saknar boställsvåning, mätte undfå bvresersältning med ett belopp af 2,000 R:dr Runt
årligen; och hafva i alseende härå, Rikets Ständer af det högstberörda Proposition åtföljande
utdrag af Slalsråds-protokollet lör den 14 Oktober nästlidna år inhemtat, att,
sedan E. K. Majit enligt protokollet öfvpr Finans-ärenden den 18 Februari samma år,
i sammanhang med nådigt beslut, att den till boställe åt Chefen för Ecklesiastik-departementet
under den 29 September 1848, tills vidare upplåtna våning 2 trappor upp i
Bih. till li. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Svppl. 19
146 Expeditions-Utskottels Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 197.
Kongl. Kanslihuset, skulle från den 1 April 1859 användas till embetsrum åt Justitierevisionen
och Ecklesiaslik-departementets expedition, hvarigenom det blefve möjligt alt
i nämnda Kanslihus bereda lokal åt Statistiska Central-byrån och derigenom inbespara
1.000 Ridr, hvilka Rikets Ständer i och för detta ändamål anslagit, förklarat sig vilja,
pä särskild underdånig föredragning, taga i nådigt öfvervägande frågan om hyresersättning
åt Chefen för sistnämnda Departement, E. K. Majit, enär Ecklesiastik-departemenlets
Chef, genom ofvanberörda beslut den 12 nästlörutgångne Februari, gått i
mistning af förut åtnjuten boställsförmån och numera vore bland Stats-departementscheferne
den ende, som hvarken hade boställe eller kontant ersättning derför, beslutat
föreslå Rikets Ständer, alt ät Chefen för Ecklesiaslik-departementet, i likhet med hvad
vid sistlidna riksdag anslogs åt Chefen för Finans-Departementet, bevilja en årlig hyresersättning
af 2,000 Ridr R:mt, att från början af nästa statsreglering utgå på Riksstatens
Åttonde Hufvudlitel, samt att till dylik ersättning för tiden från den I April
1859 till utgången af innevarande statsreglerings-period, eller l,j- år, mätte uppföras
bland anslag för tillfälliga behof en summa af 3,500 Ridr Rimt.
Vid pröfning af denna fråga hafva Rikets Ständer, enär Chefen för Ecklesiastik
departementet
intill April månad nästlidna år innehaft boställe i Kronans bus samt
denne embetsman otvifvelaktigt måste hafva samma rättighet som Cheferne för de öfriga
Stats-deparlementen, att antingen få åtnjuta förmånen af fritt boställe eller, i
saknad deraf, uppbära hyresersättning, väl funnit den ifrågaställa anslagsförhöjningen
böra beviljas; men som tillfälle framdeles torde kunna beredas för bemälde Deparlements-chef
att erhålla bostad i något Kronans hus, hafva Rikets Ständer icke ansett
lämpligt att ifrågavarande hyresersättning uppföres såsom ordinarie anslag; hvadan Rikets
Ständer beslutat, att till hyresersättning åt bemälde Departemenls-ehef må, till
utgående från Riksgälds-kontoret anvisas dels ett ärligt belopp af 2,000 Ridr för nästa
statsreglerings-period, och dels för en gång 3,500 Ridr, utgörande enahanda ersättning
för tiden från den 1 April 1859 till slutet af innevarande år.
Departementets Expedition.
2:o. 1 afseende härå hafva Rikets Ständer, med bifall till E. K. Majits nådiga
Proposition beslutat: alt lör 2 k a n s 11 ist-be fa t In i uga r (å 1,800 Ridr) skall uppföras 3,600
Ridr och för 2 Kopisttjenster (A 1,000 Ridr) 2,000 Ridr; att den 3:dje Kopisttjensten
skall indragas och aflöningen, 1,000 Ridr, utgå till befrämjande af göromälens gång
inom Expeditionen; samt att de vid sednaste riksdag anvisade 1,800 Ridr ”till biträde
åt Afdeinings-Chefen för allmänna undervisningen rörande ärenden” skola å staten
fortfarande upptagas; hvarjemte den af E. K. Majit äskade förhöjning från 450 till
1.000 Ridr Runt af det ä Expeditionens stat uppförda anslag till gratifikationer åt
extra ordinarie tjenstemän och vaklbetjente blifvit af Rikets Ständer beviljad, (se
Tab. Litt. A.)
Kongl. Bibliolheket.
3:o. 1 de för Bibliothekarien vid Kongl. Bibliolheket nu anvisade lönebelopp
af 4,500 Ridr för den förre och 3,000 Ridr lör den sednare, har E. K. Majit föreslagit
en förhöjning af 500 Ridr för hvardera; men då, hvad Bibliothekarien angår,
Rikets Ständer ansett de vid sista riksdagen för denne embetsman bestämda löneförmåner
innefatta tillräcklig godlgörelse för de med hans befattning förenade goro
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 191.
147
mål, hafva Rikets Ständer funnit sig böra endast i så måtto bifalla omförmälde nådiga
framställning, att lönen för vice Bibliolhekarien vid Kongl. Bibliolhekel blifvit bestämd
(ill 3,500 R;dr
Kleresi-slalen. (Tab. Litt. B.)
4:o. Med anledning af en utaf Upsala stifts Konsistorium bos E. K. Maj:t
gjord underdånig framställning, hvilken blifvit af Konsistorium i Lunds stift biträdd,
har E. K. Maj:t med afseende å angelägenheten deraf, att kyrkan inom de församlingar,
der skiljaktiga och från de antagna lärobegreppen afvikande meningar, rörande
troslärorna sig yppat, måtte beredas tillfälle alt med någorlunda tilliäckliga krafter på
öfverlygelsens väg verka för bibehållande af enighet och frid, i nåder begärt, att Rikets
Ständer mätte bevilja ett anslag af 10,000 R:dr, årligen, att under nästa slalsreglerings-period
utgå och användas till aflönande af e. o. preslmän, hvilka skulle anställas
såsom biträde i de församlingar, der sådant, i följd af yppade villomeningar i
religionen kunde finnas behöfligt.
Mot beviljandet af delta anslag hafva Rikets Ständer funnit flera betänkligheter
mola. Om det nemligen å ena sidan icke kan bestridas, att inom en af religiös
oro upprörd församling anställandet, äfven tillfälligtvis, af en utmärkt begåfvad och
nitisk religionslärare bör hafva ett välgörande inflytande till att skingra villomeningarne
och återleda de vilselörda till en sannare uppfattning af troslärorna, så får dock å
andra sidan icke förbises, alt delta just är den verksamhet, som i första rummet tillhör
de (ör de särskilda församlingarne antagne själasörjare. Ehuru Upsala Dom-kapitels
underdåniga framställning i ämnet synes utgå från den förutsättning, alt i hvarje
fall, der söndring inom en församling inlrädt eller börjat uppkomma, en särskild religionslärare
skulle behöfva dilsändas, kunna dock Rikets Ständer lör sin del icke antaga,
att det ordinäre Presterskapet i allmänhet skulle sakna lid eller förmåga alt fullgöra
delta deras vigtigaste åliggande; — och om det religiösa tillståndet i ett eller
flera stift verkligen vore sådant, så skulle enligt Rikets Ständers tanka, det nu föreslagna
medlet föga förslå till att afhjelpa det onda, och ändamålet ej heller uppnås,
genom alt dertill anslå mångfaldigt större summor, enär tillgång på utmärkta religionslärare
ej torde när som helst kunna lill obegränsadt antal anskaffas.
Under förutsättning åter att, såsom E. K. Maj:ts nådiga framställning synes
afse, den ifrågaställda förstärkningen af försämlingarnes presterskap skulle endast undantagsvis
och efter E. K. Maj:ts pröfning i hvarje fall medgilvas, anse Rikets Ständer
äfven tvifvelaktigt, huruvida anvisandet af eli. särskildt statsanslag för detta ändamål
kan vara lämpligt, helst sådant skulle innefatta en bestämd afvikelse från de i afseende
på Statens och Kyrkans ömsesidiga förhållanden af ålder antagna och ännu
gällande grunder. Vid flere tillfällen och sednast vid förra riksdagen hafva Rikets
Ständer erkänt och bekräftat den Presterskapet enligt dess privilegier medgiliia rättighet,
att nemligen de Presterskapet lagligen, eller genom häfdvunnen vana tillhörande
inkomster icke böra förminskas eller till annat ändamål användas; men härmed sammanhänger
på det närmaste den af Rikets Ständer jemväl ofta uttalade åsigt, att Staten
icke har någon förbindelse alt utöfver de betydliga aflöningsförmåner, som sålunda
blifvit Presterskapet tillerkända, ytterligare till deras underhåll bidraga, hvilken
grundsats så allmänt blifvit iakttagen, att äfven i de särskilda fall, då Rikets Ständer,
i anseende till behofvet af nya presterliga befattningars inrättande inom vissa glest
bebyggda och fattiga orter, dertill beviljat understöd, sådant skett endast lill dess vederbörande
kommuner sjelfva skulle blifva i tillfälle att sina själasörjare underhålla.
148
Expedilions-Utslcoltets Förslag till anderd. Siri/velse N:o 197.
Geuom att nu anslå särskilda tillgångar till e. o. Prestmans aflönande skulle
således Rikets Ständer erkänna en förbindelse, att i vidsträcktare män, än allt hittills
egt rum, aflöna och underhålla Kyrkans tjenstemän; men sådant skulle, enligt Rikets
Ständers tanka, icke allenast för Statsverket, med afseende på de ökade anspråk,
som deraf torde framkallas, utan äfven för Preslerskapet kunna medföra betänkliga
följder, då nemligen församlingarnes ordinarie själasörjare kunde häruti söka rättighet
alt fritaga sig från den vigtigaste delen af religionsvärden, hvarförutan det obestämda
förhållandet mellan det ordinarie Preslerskapet och de bredvid och öfver detta ställda
religionslärare kunde i många fall föranleda missämja och förvecklingar.
Den vigtiga grundsatsen, alt det ordinarie Preslerskapet ensamt har åliggandet
och ansvaret för religionsvården inom församlingarne, bör derföre, enligt Rikets Sländers
åsigt, fortfarande vidhållas, åtminstone så länge icke nödvändigheten oalvisligen fordrar,
att Staten, genom särskilda åtgärders vidtagande, ingriper i den ansvarsfulla verksamhet,
som tillhör Kyrkans antagna tjenstemän.
På grund af hvad nu blifvit anfördi, hafva Rikets Ständer alltså ansett sig icke
böra bevilja det af E. K. Maj:t för olvanförmälda ändamål äskade anslag.
5:o. 1 anledning af Malå kapellboers af Arvidsjaurs lappmarks pastorat under
dåniga
anhållan, att varda försedde med egen Kapellpredikant samt alt medel måtte
anvisas ej mindre till inköpande af boställe ät den blifvande predikanten, än äfven till
dennes aflönande utöfver de bidrag in natura, kapellboerna i sådant hänseende kunde
utgifva, har E. K. Majit, som vid det förhållande, alt omkring en tredjedel af Kapellboernas
anlal bestode af Lappar, funnit att lika andel af den för anskaffande af lör
berörda
boställe erforderliga summan, enligt redan uppgjordt kontrakt utgörande 3,000
R:dr, läingligen kunde anordnas å anslaget för Lappmarkens Ecklesiaslikverk, samt
ansett att Kapellpredikanten borde i aflöning erhålla 1,000 R:dr, med afräkning likväl
för de bidrag, församlingen erbjudit sig att lemna, uppgående i välde till högst 150
R:dr, — i nåder äskat, att Rikets Ständer måtte bevilja dels 2,000 R:dr såsom bidrag
för inköpande af boställe åt den blifvande predikanten i förenämnde kapellförsamling,
dels ock till fyllnad i samma prestmans aflöning eli anslag af 850 R:dr ärligen.
Med bifall till denna nådiga Proposition hafva Rikets Ständer å Riksgäldskontoret
för en gång anvisat ett belopp af 2.000 R:dr, att användas till bidrag för inköpande
af boställe åt en Kapellpredikant inom Malå kapellag, och till dennes aflönande
å stat uppfört ett årligt anslag af 850 R:dr, alt utgå intill dess kapellboerne
förmå att sin predikant sjelfva underhålla.
6:o. Vidare har E. K. Maj:t lill anställande af en särskild Predikant i det till
Gideå pastorat af Wester-Norrlands län hörande Trehörningssjö kapellag, begärt 4,500
R:dr, alt användas till inköpande af boställe samt 600 R:dr årligen såsom bidrag till
predikantens aflönande, intill dess kapellboerne sjelfve blifva i lill fälle att Kapellpredikantens
underhåll bekosta.
På grund af de uti ofvanåberopade Slatsråds-protokoll i denna fråga anförda
förhållanden, hafva Rikets Ständer funnit skäligt, dels att för en gång å Riksgäldskontoret
anvisa 4,500 R:dr till inköpande af boställe åt ifrågavarande Kapellpredikant,
dels ock att till dennes aflönande skall, på sätt E. K. Majit föreslagit, tillsvidare å
stat uppföras ett ärligt anslag af 600 R:dr.
7:o. Med anledning deraf, att Rikets sednast församlade Ständer, jemte det de
för innevarande statsreglerings-period beviljade förhöjning af den å stat uppförda af
-
Eccpcditions-Utskottcts Förslag till underd. Skrifvelse N:o 797. 149
löning lör Kapellpredikanterna i Norra och Södra Finnskoga samt”Bogens och Lekvattnets
församlingar, tillika i underdånighet anhållit, att E. K. Majit läcktes låta utreda
och till Rikets dernäst sammanträdande Ständer meddela, i hvad män ofvannämnde
församlingar kunde lill Predikanlernes aflöning lemna något bidrag utöfver hvad de
nu utgöra, samt Stålens tillskott för aflöningen derigenom (ill större eller mindre del
komma alt upphöra, har, på sätt ofta åberopade Slatsråds-protokoll utvisar, E. K.
Maj:t låtit anställa en fullständig utredning i berörde hänseende.
Och enär af denna utredning vill synas, alt ingendera af ifrågavarande Kapellpredikanters
aflöning, som från Slalsverket nu utgår för Predikanten i Norra och Södra
Finnskoga församlingar med 1,200 R:dr och för hvardera af Predikanterne i Bogens
och Lekvattnets församlingar med 1,000 R:dr, öfverstiger det belopp, hvarå en mödosam
tjenstgöring gifver dem billiga anspråk, samt att församlingarne icke förmå, utöfver
hvad lör närvarande eger runi, dertill bidraga, hafva Bikels Sländer i öfverensstämmelse
med E. K. Majlis derom gjorda nådiga framställning, medgifvit att de för omförmälda
Predikanters aflönande beviljade statsbidrag må med oförminskade belopp
fortfarande bibehållas, alt utgå intilldess församlingarne sjelfva blifva i tillfälle att
Predikanternes underhåll bekosta.
8:o. Efter gjord underdånig anmälan af Domkapitlet i Götheborg att, enligt
innevånarnes i Sibbarps och Dagsås församlingars pastorat af Hallands län vid gällstämma
den 27 Augusti 1857 algifna intyg, Pastors löneförmåner, enligt medelberäkning
lör då sednast förflutna fem år, icke uppgått till högre belopp, än som motsvarade
värdet af 37 tunnor råg och 37 tunnor korn, samt således med 26 tunnor spannmål
understeg det belopp, af 100 tunnor nyssnämnda sädesslag, som E. K. Majlis
nådiga Circulärbref den 9 November 1840 fastställer såsom minimi-inkomst af ett pastorat,
har, uppå derom af Domkapitlet tillika framställd underdånig anhållan, E. K.
Majit föreslagit, att Rikets Ständer mätte utaf indragen behagliglids lörlänings-spanmål
bevilja Kyrkoherden i Sibbarp lönelyllnad med 26 tunnor, eller 163 kubikfot 8 kannor
spanmål, hälften råg och hälften korn.
Enär de rörande denna fråga al vederbörande embetsmyndigheter meddelade
uppgifter, hvilka finnas intagne i det uti den nådiga Propositionen åberopade Statsrådsprotokoll
för den 22 Juni 1859, icke innefatta någon fullständig utredning angående
Pastors i Sibbarp löneförmåner, men, enligt hvad Kammar-kollegium och Stats-kontoret
i afgilvet underdånigt utlåtande anfört, inkomsterna af bemälde pastorat skulle motsvara
107 tunnor 19fjjff kappar hälften råg och hälften korn och således öfverstiga
det genom Kongl. Circulärbrefvet den 9 November 1840 såsom minimi-inkomst af ett
pastorat fastställda belopp af 100 tunnor spanmål, hafva Rikets Ständer, intill dess ett
motsatt förhållande blifvit ådagalagdt, funnit sig sakna anledning att bevilja den ifrågaställda
lönefyllnaden för Kyrkoherden i Sibbarp.
9:o. På det Kontraktsprostarne i Ångermanlands nordvestra kontrakt af Hernösands
stift och i norra Wadsbo kontrakt af Skara stift, hvilka äro i saknad af
prosle-tunnor för Skorpeds, Carlsborgs garnisons och Tiveds församlingar, af hvilka
den förra tillhör Ångermanlands nordvestra och de två sednare Norra Wadsbo kontrakt,
måtte komma af en sådan förmån i åtnjutande, bar E. K. Majit föreslagit, att
Rikets Ständer måtte af kronotionde bevilja åt förstnämnde Kontraktsprost 1 tunna,
eller 6 kubikfot 3 kannor, och åt Prosten i Norra Wadsbo kontrakt 2-| tunnor, eller
15 kubikfot 1,2 kannor, spanmål till utgående på det sätt, att bemälde Prostar skulle
ega att i vederbörande läns landlränterier uppbära spannmålens värde efter medelmarkegångspris
med tillägg af forsellön.
150 Expeditions-Utskotlets Förslag till' anderd. Skrifvelse IS:o 191.
Efter lagen kännedom af hvad under detta ärendes behandling hos E. K. Maj:t
förekommit, hvarom i ofta åberopade Stats-Rädsprotokoll för den 14 Oktober nästlidna
år närmare förmäles, hafva Rikets Ständer i öfverensstämmelse med de i likartade fall
tillförene fattade beslut, pä det sätt bifallit, högstberörde nådiga framställning, att å
Riks-Staten blifvit uppförde, såsom prostetunna åt Prosten i Ångermanlands Nordvestra
kontrakt, för Skorpeds församling, 6 kubikfot 3 kannor och åt Prosten i Norra Wadsbo
kontrakt, för Carlsborgs och Tiveds församlingar, med uteslutande af bråktal af kannor,
ett belopp af 15 kubikfot 1 kanna oindelt spanmål att efter 10 års medelmarkegång
utgå.
10:o. I anledning af en utaf Kontraktsprosten i Närdinghundra kontrakt Johan
Nordling gjord underdånig ansökning att, då från den till Häfverö pastoral af
nyssnämnda kontrakt hörande Singö församling någon prostetunna hitintills icke varit
åt Kontraktsprosten anslagen, men denna Församling, i anseende till sin afskiljda
belägenhet, såväl vid expeditioners utfärdande som i synnerhet vid embetsresor förorsakade
Kontraktsprosten mera besvär än många andra, E. K. Maj:t täcktes lill Rikets
Ständer göra nådig framställning om anvisande af en tunna Kronan besparad tionde,
att lill förbemälde Kontraktsprost utgå, har uti en särskild till Rikets Ständer den 16
December nästlidna år aflåten Proposition — efter det vederbörande myndigheter i ämnet
sig utlåtit och ansökningen i underdånighet förordat — E. K. Majit, jemte förklarande
alt Kontraktsprosten Nordling vore berättigad att frän Kyrkohei berget i Singö
församling uppbära en prostetunna af Kronans der disponibla tiondespanmäl, i nåder
föreslagit Rikets Ständer, att delta kronotiondeanslag måtte från och med början af
nästa slatsreglerings-period varda å förevarande Hufvudlilel på afdelningen för Kleresistalen
uppfördt. Och har denna nådiga framställning blifvit af Rikets Ständer bifallen
samt den föreslagna prostetunnan blifvit bestämd alt efter medelmarkegång utgå med
6 kubikfot 3 kannor oindelt spanmål.
11:0. Af en annan, jemväl särskilt aflåten nådig Proposition af den 23 December
1859, deruti E. K. Maj:t äskat ett kronotiondeanslag af två tunnor spanmål, alt såsom
prosletunnor för Bladåkers och Gräsö socknar åt Prosten i Olands och Frösåkers kontrakt
af Upsala stift å Riks-stalen uppföras, hafva Rikets Ständer inhemta!, bland annat,
alt, sedan bemälde Kontraktsprost hos E. K. Majit i underdånighet anhållit, alt,
som nämnda kontrakt bestode af 15 särskilda församlingar, deraf två utgjordes af städerna
Öregrund och Östhammar, men sökanden uppbure allenast 11 prosletunnor och
således 4 mindre, än hvartill han vore berättigad, ett dessa fyra tunnor motsvarande
anslag mätte varda anvisadt, hade Kammar-kollegium och Stals-konloret, öfver ansökningen
hörde, i underdånighet anfört, alt 24 § i Kongl. Majlis nådiga Resolution på
Presterskapets besvär den 10 Mars 1719 tillerkänner Kontraktsprosten prostetunna för
hvarje församling inom Prosteriet endast i det fäll, alt derstädes funnes Kvrkoherberge
med odisponerad kronotionde, hvadan ock då dylik tionde af städerne Öregrund och
Östhammar icke utgår, sökandens anspråk alt för dessa församlingar, hvilka icke äro
med Kyrkoherbergen försedde, bekomma prostelunnor, icke kunde, i strid med berörda
lagrum, af Kollegierna till nådigt bifall understödjas; hvaremot och enär upplyst vore,
att för de två till kontraktet hörande Bladåkers och Gräsö socknar någon prostetunna
icke blifvit anordnad, ehuru Kronan inom samma socknar egde behållen tiondespanmål,
Kollegierna af dessa, jemte andra i den nådiga Propositionen närmare om förmälda,
skäl, funnit anledning vara förhanden att bereda sökanden en lönefyllnad af
två prosletunnor;
Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse IS:o i 97. 151
Och hafva Rikets Ständer i öfverensstämmelse härmed, bifallit, att, såsom prostelunnor
för Bladåkers och Gräsö församlingar i Riksstalen må uppföras 12 kubikfot
6 kannor oindelt spanmål, alt till Prosten i Olands och Frösåkers kontrakt efter medelmarkegång
utgå.
12:o. Rikets Ständers år 1857 församlade Revisorer hafva, uti sin berättelse
om af dem verkställd granskning af Statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning under
åren 1854 och 1855, fästat uppmärksamheten derå, att den af Närtuna, HusbvLånghundra,
Odensala och Husby-Odensala socknar i Långhundra fögderi af Stockholms
län lill Upsala akademi anvisade kronotionde dittills icke varit i Riksstaten hvarken
såsom inkomst eller utgift beräknad; i anledning hvaraf och då rättelse derutinnan
syntes böra beredas, så att Riksstaten blefve med verkliga förhållandet öfverensstämmande,
Revisorerne hemställt, alt vid Riksslalens uppgörande berörda tiondebelopp —
utgörande efter upprättade kontrakter, 506 tunnor 6 kappar spanmål, hälften råg och
hälften korn, deral förenämnde Akademi har i behåll endast 390 tunnor 29 kappar
samt återstoden 115 tunnor 9 kappar, utgår för andra här nedan uppgifna stater —
mätte uppföras bland inkomsterna såsom indelt kronoliondespanmål, och deremot såsom
utgift under 8:de Hufvudtileln tilläggas å anslagen för:
/{teresistoten, prosleltinnor och vederlags-spanmål, tillhopa . 48 T:r 4 kappar.
Universiteterna, Upsala Akademis behållna  390 „ 29 „
Elementarläroverken, bibeltryckstunnor  5 „ —
Stora Barnhuset i Slockholm, 40:de spanmål 12 „ 21 „
Kyrkors underhåll, lill Upsala domkyrka, saint till vin- och
byggnads-säd 49 „ 16 „
Summa 506 „ 6 „
Då uti den af Rikets Ständer uppgjorda beräkning af Statsverkets inkomster
ifrågavarande spanmål upptagits såsom inkomst och densamma följaktligen äfven bör
(ill motsvarande belopp såsom utgift å Riksstaten uppföras, hafva Rikets Ständer, sorn
1 den ordning, hvari förenämnde anslagstillar här nedan förekomma, vill yttra sig angående
de öfriga ifrågaställa anslagstjllökningarne, beslutat, att det å Riksstaten uppförda
anslag för Kleresi-staten skall ökas med 48 tunnor 4 kappar eller 303 kubikfot
2 kannor indelt kronoliondespanmål.
13:o. Vidare hafva Rikets Ständer inhemtat, att, ehuru till Drottningholms
kungsgård anslagen kronoliondespanmål, 28 tunnor, till följd af Rikets åren 1847 och
1848 församlade Ständers bifall lill E. K. Maj:ts i ämnet gjorda nådiga framställning,
blifvit till Statsverket emot ersättning indragen, af nämnda kronotionde dock fortfarande
i Riksslaterne både bland inkomsterna och utgifterna upptagits såsom indelt spanmål
ett belopp af 24 tunnor, som af ålder utgått till slottspredikanten vid Drottningholm
och inbegripits i förevarande Hulvudlitels anslag lill Kleresi-staten. Detta förhållande
är äfven af Rikets Ständer vid beräkningen af Statsverkets inkomster rättadt, sä att
den indelta spanmålen blifvit minskad med förberörda 24 tunnor spanmål, men deremot
den oindelta dermed ökad; och har, i följd häraf och för behörig rättelse äfven
i beräkningen af Statsverkets utgifter, den för Kleresistaten uppförda indelta spanmål
blifvit minskad med 24 tunnor eller 151 kubikfot 2 kannor; — varande Kleresistatens
kontanta anslag redan förut tillökad t med ett mot berörda spanmålsqvantitet svarande
ersättningsbelopp.
14:o. Då Rikets Ständer ansett olämpligt att på öfverskolten af Statsverkets
inkomster anordnas ständiga utgifter af den beskaffenhet, att de kunna under visst an
152 Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 191.
slag i Riksstaten hänföras, hafva Rikets Ständer — enär anslag hittills saknats för bestridande
af den ärliga ersättning af 11 tunna spanmål för bristande prosletunnor från
Westanfors pastorat samt Vester-Våhla och Karbennings församlingar, sorn tillkommer
Prosten i Vester Fernebo kontrakt och hvilken utgift, enligt hvad af räkenskaperna
inhemtats, hi t lin I il Is blifvit å öfverskoltsmedel afförd, — funnit att berörda ersättning
motsvarande belopp af 1' tunna eller 9 kubikfot 4 kannor oindelt spanmål böra i
Riksstaten uppföras å anslaget för Kleresistaten.
En annan utgift, som hittintills jemväl blifvit på öfverskolten å Statsverkets
inkomster anordnad, är ersättning till roterade ecklesiastikboställen, hvilken, enligt Rikets
Ständer meddelad upplysning, efter medeltal under sednare åren utgått med omkring
3,000 R:dr årligen; och då äfven denna utgift är såsom ständig att anse samt
således bör bland Statsverkets öfriga ordinarie utgifter beräknas, har bland de i Riks
stalen
upptagna särskilda förslagsanslag lör Kleresiet blifvit, såsom ersättning lill innehafvare
af roterade ecklesiastik bus tallen, uppfördt ett belopp af 3,000 R:dr.
15:o. Bland särskilda förslagsanslag till Kleresiet, upptager nu gällande Riksstat
ett särskildt anslag till Pastor i Forssmark al 6 centner 4 skålpund hammarskaltsjern,
förslagsvis beräknadt, efter 7 R:dr 50 öre per centner, lill 48 R:dr Runt, hvilket
anslag sedan lång lid tillbaka utgått efter det för hvarje år fastställda lösningspris för
Kronans hammarskaltsjern och, enligt hvad Rikets Ständer inhemlat, under de 6 åren
1854—1859 i medeltal uppgått lill 80 R:dr.
Då emellertid Rikets Ständer vid innevarande riksmöte för sin del beslutat upphörande
af hammarskaften, har ofvanberörda anslag blifvit sålunda förändradl, alt i
stället för ofvannämnde qvantitet tackjern, uppförts ett emot dess värde i medeltal
svarande belopp af 80 R:dr, hvilket belopp blifvit tillagdt nuvarande kontanta anslag
för Kleresiet.
Universiteten. (Tab. Litt. C.)
16:o. Uti anslaget för stipendier åt Theologie Sludiosi, hvilket nu utgör 3,000
R:dr eller 1,500 R:dr för hvarldera universitet, har E. K. Maj:t äskat en förhöjning
af 7,000 R:dr lör Upsala och 3,000 R:dr för Lunds Universitet, eller tillhopa 10,000
R:dr, hvarigenom stipendiimedlen för studerande inom theologiska fakulteten skulle
komma att uppgå till 8,500 R:dr för det förra och 4,500 R:dr för det sednare universitetet
;
Men Rikets Ständer hafva, efter öfvervägande af denna nådiga framställning,
ej funnit skäl att någon tillökning i berörda anslag bevilja.
17:o. För en af Theologie Adjunkterna vid Upsala Universitet, som är svagare
allönad än de öfriga akademiska lärarne inom samma grad, har E. K. Maj:t begärt
löneförhöjning, att utgå med 700 R:dr årligen.
Af den utredning, som i Slats-Rådsprotokollet härom förekommer, inhemtas,
bland annat, att närvarande lönen för ifrågavarande lärare utgöres af 50 tunnor spanmål
frän universitetets medel jemte behållna inkomsterna af Näs pastorat, hvilka, enligt
en af Konsistorium meddelad uträkning uppgå till 88 tunnor 28 kappar spanmål och
45 R:dr i penningar. Priset på en tunna spanmål borde således belöpa sig till icke
mindre än 14 R:dr, om denna lön skulle motsvara en lägre adjunktslön, 2,000 R:dr,
i de verldsliga fakulteterna, och till 17} R:dr, om den skulle blifva lika med en af de
högre, som utgöra 2,500 R:dr. Ett sådant pris kunde emellertid icke påräknas, och
vore
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:* 497.
153
vore del alltså skilnaden derutinnan del begärda anslaget alsåge alt betacka. Örn delta
beviljades, kunde lör öfrigt lönen, med beräkning" eller 1848—1857 års medelmarkegångspris,
antagas komma att något öfverstiga en lägre, men icke uppgå lill en högre
ad junktslön.
Med afseende å Adjunkternes i den Theologiska Fakulteten trägnare embetsgöromål
och hvad i öfrigt härvid förekommit, hafva Rikets Ständer funnit ifrågavarande
af E. K. Majit föreslagna lönetillökning vara af billigheten påkallad och derföre densamma
beviljat.
18:o. Vidare har E. K. Majit för Upsala Universitet äskat dels lön till en profession
i fysiologi medelst ett ärligt anslag af 4,500 R:dr och dels för en Adjunktsbefattning
i Kirurgi och Förlossningskonst 2,500 R:dr.
Vid pröfningen af denna fråga hafva Rikets Ständer trott sig finna, att inrättandet
af ifrågavarande profession ej är så angeläget, att icke dermed kan tillsvidare
anstå, helst frågan om den medicinska undervisningens ordnande i sin helhet, ännu
icke lärer varit föremål för E. K. Majlis nådiga pröfning; och har derföre det af E.
K. Maj:t äskade anslag för en nv profession i Fysiologi vid Upsala Universitet ej blifvit
af Rikets Ständer heviljadt; hvaremot Rikets Ständer med afseende å det af E.
K. Majit anmälda synnerligen framstående behofvet af en ytterligare — för kirurgi och
barnförlossningskonst afsedd — Adjunktsbefattning vid sagde Universitet, anvisat ett
lönebelopp af 2,500 R:dr årligen, dock med vilkor, alt tjenstens blifvande innehafvare
skall vara underkastad den förändrade tjänstgöringsskyldighet, som kan blifva en följd
af hvad E. K. Maj:t rörande ordnandet af den medicinska undervisningen i Riket kan
komma att besluta.
I sammanhang härmed och då Rikets Ständer anse det vara af synnerlig vigt,
att Rikets Ständer vid pröfningen af de frågor, som framdeles kunna uppslå angående
ytterligare anslag, vare sig för medicinska fakulteterna vid Universiteten eller för Carolinska
Institutet i Slockholm må kunna ingå i bedömande äfven af Kommilterades för
den Medicinska undervisningens ordnande afgifna förslag om inrättande af ett fullständigt
medicinskt läroverk i Slockholm, och det för sådant ändamål synes erforderligt,
att uppgift å de kostnader, hvartill samma förslag kan föranleda, varder Rikets Ständer
meddelad, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. Majit behagade
vid nästkommande riksmöte i nåder meddela Rikets Ständer fullständig utredning angående
samtliga de kostnader för så väl byggnader och undervisningsmateriel som lärares
afiönande, hvilka skulle föranledas af Kommilterades förslag om inrättande af ett
fullständigt medicinskt läroverk i Slockholm.
19:o. Utom den Adjunktsbefattning, som, inom medicinska fakulteten i Upsala ansetts
erforderlig, har E. K. Majit äfven äskat enahanda aflöningsanslag, 2,500 Ridr,
för en ny Adjunktur i Filosofiska Fakulteten; — i afseende hvarå uti Stats-Rådsprotokollet
meddelas, att Consistorium Academicum, enligt filosofiska fakultetens förslag,
gjort framställning hos Universitetets Kansler om löneanslag för två nya Adjunkturer,
en i Fysik och en i Zoologi, hvilken framställning ock blifvit af Kanslern hos E. K.
Majit i underdånighet förordad. E. K. Majit hade äfven funnit bägge nyssnämnda
Adjunkturer önskvärda; men i anseende till de flerläldiga behof af ökade anslag, som
vid innevarande riksdag lomme under pröfning, hvilka ej alla torde på en gång kunna
tillfredsställas, hade E. K. Majit, på anförda skäl, ansett förslaget om en ny lön åt
en Adjunkt i Zoologien nu höra i främsta rummet förordas och således behagat låta
med framställningen om en Adjunktur äfven i Fysik tillsvidare anslå.
Bih. lill Ii. St. Prot. 1859 f 1800. 40 Sami. 4 Afd. 2 Band. Supp!. 20
154 Expeditions-Utskottets Förs/ny till underd. Skrifvelse N:o i97,
På angelägenheten af en ytterligare lärarebeslällnings inrättande i detta sednare
ämne har emellertid Rikets Ständers uppmärksamhet äfven blifvit fästad genom särskilda
hos Rikets Ständer gjorda framställningar, deruti — med erinran om de storartade
upptäckter inom många olika riktningar, för hvilka den nuvarande generationen
stöde i förbindelse hos de förenade vetenskaperna fysik och mekanik, men alt dessa
vetenskaper vid Upsala Universitet allt hittills ej lyckats erhålla en särskild Adjunktsbefattning,
utan blifvit sammanförda såsom bihang lill den rena mathematiken, —• föreslagits,
att det af E. K. Maj:t för inrättande af adjunktur i zoologi begärda löneanslag
måtte, såsom mera beböfiigt för en adjunktsbeställning i mekanik och fysik, för detta
ändamål beviljas.
Dessutom hafva Rikets Ständer beträffande denna fråga inhemtat, alt, sedan
E. K. Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof till Rikets
Ständer aflåtits, en af de Adjunktslöner vid Upsala universitet, som äro af beskaffenhet
att kunna för hvilket läroämne som helst inom filosofiska fakulteten disponeras, blifvit
ledig, samt att, efter af Consistorium Academicum upprättadt förslag och sedan
den ä nämnda förslag i första rummet uppförde lärare med döden algått, Kanslern
till Adjunkt utnämnt den vid Universitetet anställde Docens i Zoologi. Dä således den
lärarebrist inom den zoologiska vetenskapen, sorn den nådiga Propositionen i första
rummet afsåg att afhjelpa, för närvarande är uppfyld, och då E. K. Maj.t, i enlighet
med filosofiska fakultetens förslag, af Rikets Ständer hade begärt, att lönen för
den nya adjunkturen, ehuru denna vore alsedd för zoologien, icke skulle särskildt och
uttryckligen anslås för detta ämne, utan att antalet af högre Adjunktslöner endast
skulle ökas med en inom fakulteten, hafva Rikets Ständer ansett så mycket större
skäl vara förhanden, att fästa uppmärksamhet vid de framställningar, som blifvit gjorda
derom, att. den af E. K. Maj:t äskade nya adjunktslönen inom filosofiska fakulteten
måtte anslås med bufvudsakligt afseende på behofvet af en ny lärare i den fysiska vetenskapen.
Sedan nemligen vid universitets-undervisningéus ordnande det länge
ansetts nödigt, att i hvarje mer omfattande ämne borde finnas icke allenast en profession,
utan ock en särskild lärarebefattning till professorens biträde vid ungdomens
handledning, lärer icke vara något tvifvel, alt ej sådant numera jemväl för fysiken är
i hög grad erforderligt, hvadan Rikets Ständer, på det ännu en ständig lärare i den
fysiska vetenskapen må kunna vid universitetet anställas, medgilvit att de för Upsala
Akademi afsedda adjunktsbefattningar med högre lön må tillökas med en sådan befattning,
och det härför erforderliga anslag, 2,500 R:dr ärligen, från och med nästkommande
år utgå.
20:o. Vidare har Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad derå, att den
med professionen i ny-europeisk linguistik vid de båda universiteten förenade lön utgjorde
4,000 R:dr, dä deremot alla öfriga professorer derstädes, hvilkas aflöning vore
bestämd till visst belopp i penningar, åtnjöte en lön af 4,500 R:dr, i anledning hvaraf,
och då något giltigt skäl till en dylik skilnad i löneförmåner för befattningar, hvarmed
enahanda ansvar och åligganden vore förenade, icke förefunnes, blifvit hemställdt, alt
lönerne för förstnämnde professioner måtte varda fastställde till enahanda belopp, som
för de öfriga utgår.
Och som Rikets Ständer dela den åsigt, hvilken legat till grund för berörde
framställning, hafva Rikets Ständer i enlighet dermed beslutat, alt lönerna för de vid
Rikets båda universitet inrättade professioner i ny-europeisk linguistik skola höjas hvardera
med 500 R:dr och således i anslaget till universiteterna för delta ändamål beviljat
en årlig tillökning af 1,000 R:dr.
Expeditions-Utskottets Färsing till underd. Skrifvelse lS’:o '197. 155
21:o. I afseende på Lunds universitet har E. K. Maj:t, jemte ofvan omförmälda
framställning orri förhöjning af anslaget för stipendier åt Theologie Studiosi,
i öfrigt äskat följande ärliga anslag, nemligen
o) till Bibliolheket: 2,800 Ii:dr.
Då, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, hela årliga tillgången för Bibliolheket
icke kan beräknas till mera än 7,200 R:dr, hvilket, vid jemförelse med Kongl. Bibliotheket
i Stockholm och universiletsbibliolheket i Upsala, som hvardera hafva alt till
bokinköp använda 12,000 R:dr, synes vara nog ringa, om ifrågavarande Bibliolhek skall
kunna tillegna sig de vigtigare bland årligen utkommande arbeten i vetenskapernas
mångfaldiga olika grenar, har denna nådiga framställning blifvit af Rikets Ständer
hi fallen.
b) till den Kemiska Institutionen: 800 R:dr.
Af denna anslagstillökning äro 500 R:dr afsedda att användas för mineralsamlingar
och återstoden, 300 R:dr, till löneförbättring för den vid institutionen anställde
vaktmästaren; och då samma tillökning lärer vara behöflig, om institutionen skall kunna
blifva i tillfälle att fullt motsvara sitt ändamål, hafva Rikets Ständer jemväl bifallit
denna nådiga begäran.
c) lill lön Jör en ny Professor i Medicin: 4,500 R:dr.
I afseende härå innehåller Stats-Rådsprotokollet, alt en ny profession i medicinsk
Kemi blifvit af Kommittéen för den medicinska undervisningens ordnande förordad såsom
en bland de i främsta rummet och oundgängligt nödiga förstärkningarna i de medicinska
läroverkens lärarekrafter, och att behofvet deraf, på sätt Kansleren jemväl i
underdånighet anfört, vore grundadt i den medicinska vetenskapens utveckling inom
sina hufvudgrenar och undervisningens deraf uppkommande anspråk på nya ledare; —
och med afseende å det sålunda vitsordade behofvet af den ifrågaställa nya lärarebefattningen,
äfven till förevarande nådiga framställning lemnat bifall.
d) till löneförhöjning:
för förste Amanuensen vid bibliolheket  900: —
„ andre Amanuensen derstädes  550: — 1,450:
„ Lärare i gymnastik och fäktkonst  250: —
„ Kapellmästaren 100: —
„ Ritmästaren  550: — ggt):
eller tillhopa R:dr 2,350: —
Sedan Rikets Ständer inhemlat att, derest lönerna för dessa tjenstemän förhöjas
i enlighet med omförmälda nådiga förslag, samma löner komma att uppgå lill enahanda
belopp, som motsvarande tjenstemän vid universitetet i Upsala i aflöning åtnjuta, hafva
Rikets Ständer, då den ifrågaställda förhöjningen således synes vara af billigheten och
behofvet påkallad, funnit sig böra, med bifall till den nådiga Propositionen i denna del,
anvisa för ändamålet erforderliga summan af tillhopa 2,350 R:dr.
22:o. Enligt det vid den nådiga Propositionen fogade Stats-Rådsprotokoll, hade
vidare, för ordnande al undervisningen vid Lunds universitet i modern Linguistik, Kanslern
i underdånighet anhållit att, till inrättande af en ny adjunktur i nämnda läroämne,
E. K. Maj:t måtte, såsom fyllnad i aflöningen för denna beställning, hos Rikets
Ständer begära ett årligt anslag å 1,400 R:dr; men som E. K. Majit väckt fråga om
indragning af en språkmästarebefattuing vid Lunds universitet, hade E. K. Majit enär
nådigt beslut i samma fråga ännu icke blifvit meddeladt, ansett sig icke böra i berörde
Proposition till Rikets Ständer aflåta något förslag, angående den äskade Adjunkturen.
15(5 Expeditions-Utskottats Förslag till anderd. Skrifvelse. N.o 191.
Denna fråga har emedlertid, genom särskild hos Rikets Ständer gjord framställning,
blifvit till Rikets Ständers pröfning hänskjulen; hvarvid blifvit hemställd!, ej mindre
att Rikets Ständer mätte bevilja nyssberörda, af Lunds universifels-styrelse ifrågasatta,
anslag, än äfven i sammanbangjdermed, att för ytterligare en språklärare eller
Adjunkt i ny-europeisk linguistik måtte anvisas en lön af 2,000 R:dr; — varande till
stöd för dessa yrkanden hufvudsakligen|anförd(, hurusom på nu gällande utgifts-slat
för Lunds universitet funnes upptagne 2:ne språkmästare, en för fransyska samt en
för engelska och tyska språken, med en aflöning till belopp af 300 R:dr för hvardera.
Såj väl Konsistorium som Kansleren voro af den åsigt att för den nuvarande obetydliga
aflöningen tillräckligt qvalificerade språkmästare icke kunde erhållas, och bade derföre,
på sätt ofvan är antydt, Universitets-styrelsen gjort underdånig framställning i ämnet,
innefattande alternativt förslag att befattningarne måtte antingen indragas eller
sammanslås lill en ny adjunktur i modern linguistik.
Angelägenheten deraf alt de moderna språken vid universitetet göras till föremål
för sådan behandling, att deras studium kan så väl från filologisk som litteraturhistorisk
och estetisk synpunkt bedrifvas, erkändes redan vid tiäsllidne Riksdag af Rikets
Ständer, genom beviljande af anslag för inrättande af professioner i ny-europeisk
linguistik ; — meri delta läroämne är likväl så omfattande, att för undervisningens ändamålsenliga
ordnande otvifvelaktig! erfordras till Professorns biträde en särskild lärare.
Vid Upsala Universitet har numera det förhållande, i hvilket detta biträde bör
stä till den i nämnda läroämne anställde Professor, blifvit bestämdt genom ett under
innevarande år meddeladt Kanslersbref, som stadgar, att de tvänne förut befintliga
spräklärareljensternas innehafvare framgent skola hafva samma skyldigheter, som universitetets
statuter för adjunkter bestämma. På det en motsvarande förändring skall
kunna vidtagas vid universitetet i Lund, hvarest likväl, enär antalet af dem, som söka
ifrågavarande undervisning, vid detta universitet otvifvelaktig! är vida mindre, en adjunktur
i de lefvande språken för närvarande torde vara tillräcklig, måste onekligen en
ytterligare anslagstillökning vara af hehofvet påkallad.
Då således genom den nya professionens inrättande för den studerande ungdomen
vid hegge universiteten blifvit beredt ett förut saknadt tillfälle alt inhemta en på
vetenskapliga grunder bygd bildning i de moderna språken, men, hvad Lunds universitet
angar, för att göra denna undervisning fullt gagnande, erfordras, utom professionen,
större lärarekrafter, än som kunna åsiadkommas med de alltför otillräckliga anslag
af tillsammans 600 R:dr, hvilka nu äro anvisade för tvänne språkmäslarebelättningar,
hafva Rikets Ständer, lill inrättande vid sistnämnda universitet af en adjunktur
i ny-europeisk linguistik, beviljat ett. årligt anslag af 2,000 R:dr; dock så alt af berörde
belopp endast 1,400 R:dr uppföres pä ordinarie stat, men återstoden, 600 R:dr,
beviljas alt utgå blott intill dess nuvarande lönerna lör språkmästarebefaltningarne vid
samma universitet, utgörande sammanlagdt enahanda belopp, blifva lediga och kunna
såsom tillgång för den nya lärarebeställningen beräknas; och få Rikets Ständer med
anledning häraf, i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t täcktes förordna, att språklärarebefaltningarne
vid Lunds universitet hädanefter icke må återbesättas, utan alt de
dermed förenade löner, i den mån de blifva tillgänglig^, användas för den nya adjunkturen
i ny-europeisk linguistik.
23:o. Det af E. K. Majit uti särskild nådig Proposition af den 30 December
sistlidne år äskade anslag af 12,000 R:dr årligen, för inrättande af ett Lärareseminarium
vid hvartdera af rikets universiteter samt lill stipendier åt utmärklare lärarekandidater,
har af Rikets Ständer icke blifvit heviljadt.
Expedilinns-U tskoltels Förslag tilt underd. Skrifvelse A:o 191. 157
24:o. Med afseende å hvad bärofvan uti 12:(e punkten blifvit anfördt, angående
den af Närtuna m. fl. socknar i Långhundra fögderi af Stockholms län till Upsala
Akademi anvisade, men i Riksstaten hvarken såsom inkomst eller utgift beräknade kronotiondespanmål,
deraf nämnde Akademi har i behåll 390 tunnor 29 kappar, har, till
rättelse uti berörda förhållande, det i Riksstaten för Universiteten uppförda anslag blifvit
ökadt med ornförmälda 390 tunnor 29 kappar, eller 2,462 kubikfot 7 kannor kronotiondespanmål.
Elementarläroverken. (Tab. Litt. D.)
25:o. Uti sin vid sednaste riksdag aflåtna underdåniga skrifvelse angående
Åttonde Hufvudtiteln uttalade Rikets Ständer, i afseende på de Högre Elementarläroverken,
bland annat, den åsigt, att då lärjungarnes antal vid ett sådant läroverk stiger
till 200, ett normalantal af 16 lärare borde antagas, samt att, när det då uppgifna
antalet lärjungar tillökades med 30 till 40, en lärare ytterligare borde påräknas, lill
följd hvaraf ock läroverksstyrelsen i hvarje stift skulle tilläggas rättighet att, för hvarje
gång lärjungeantalet, vid en skola ökades med 30 eller 40, om så pröfvades lämpligt,
inkomma med anmälan om behofvel af ännu en ny lärare, som dä finge anställas med
samma rättigheter och skyldigheter som de öfriga; — och är nu lili nyssberörde nädiga
Proposition tillkännagifvet, alt, i öfverensstämmelse med denna beräkningsgrund
och då vid de högre elementarläroverken i Linköping, Skara, Wexiö, Göteborg och
Malmö lärjungarnes antal betydligt tillväxt, nemligen i Linköping till 349, i Skara lill
341, i Wexiii till 280, i Göteborg till 308 och i Malmö till 214, E. K. Majit i nåder
förordnat, att vid hvartdera af dessa läroverk ytterligare en lärare, utom de förutvarande,
skulle tillsättas med samma rättigheter och skyldigheter som ordinarie lärare,
i anledning hvaraf E. K. Majit af Rikets Ständer äskat, det ifrågavarande nya lärarebeställningar
måtte å stat uppföras med ett belopp af 1,000 R:dr Runt hvardera eller
tillsammans 5,000 R:dr Runt.
Då den af E. K. Majit i nämnda hänseende anbefallda åtgärd varit föranledd
af och öfverensstämmer med den utaf Rikets Ständer för undervisningens ändamålsenliga
ordnande vid de högre elementarläroverken antagna grundsats, hafva Rikets Ständer
beviljat det för samma åtgärds verkställande erforderliga anslag.
26:o. För skolan i Umeå, hvilken vid sista riksdagen utvidgades lill ett högre
fullständigt elementarläroverk, beviljades af Rikets Ständer, löner för en Rektor, 3
Lektorer och 5 Adjunkter; — men E. K. Maj t har nu — med tillkännagifvande, att
den undervisning, som skolan, enligt gällande stadga, är pligtig att meddela, icke kan,
sedan läroverket hunnit vidgas lill föreskrifvet omfång, af så få lärare bestridas, utan
att lärjungar från olika klasser och med väsendtligen olika kunskaper esomoftast måste
sammanföras under en enda lärares handledning, samt med afseende jemväl derå, att
intet af de öfriga "fullständiga elementarläroverken blifvit lörsedt med mindre än 12
lärare — föreslagit Rikets Ständer, att löner för ytterligare 2 Adjunkter måtte med
1,000 R dr för hvardera eller tillsammans 2,000 Ridr å nämnda läroverks stat uppföras.
Och har denna E. K. j. Majlis nådiga framställning på de i den nådiga Propositionen
anförda skäl, blifvit af Rikets Ständer bifallen.
27:o. Beträffande Nva Elementarskolan i Stockholm, inhemtas af det E. K.
Maj ils nådiga Proposition åtföljande Slals-Rådsprotokoll, att, som denna skola med
nästlidna hösttermin erhållit det antal lärjungar, hvilket, enligt den i afseende å högre
158 Expedit!oiis-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i97.
fullständiga elementarläroverk fastställda beräkningsgrund, skulle motsvaras af 16 lärare,
men Rikets sednast församlade Ständer besluti t att å nya elementarskolans stat uppföra
löner för en Rektor, 7 Lektorer ocb 1 Adjunkt, till de belopp och med den rätt
till löneförhöjning efter viss tjänstgöringstid, som för de högre skolornas lärarepersonal
äro fastställde, E. K. Maj:t funnit nödigt att löner för ytterligare 7 Adjunkter vid delta
läroverk blelve anslagna, äfvensom att lärarne i musik, teckning och gymnastik derstädes,
för hvilka ingen aflöning är å stat uppförd, beviljades enahanda löneförmåner, som
blifvit dylika lärare vid öfriga fullständiga läroverk tillerkända; — och meddelas uti
Stalsråds-protokollel vidare, att skolans Direktion uti underdånig skrifvelse den 31
nästlidne Augusti särskildt hos E. K. Majit anhållit, det nådig Proposition måtte lill
Rikets Ständer aflätas om årligt anslag af en lämplig summa såsom hoställsersättning
åt Rektor vid nämnde skola, intilldess möjligen framdeles boställsrum kunde i något
för ändamålet väihelägel Kronans hus blifva åt honom upplåtna.
Med afseende på hvad sålunda förekommit bar E K. Majit al Rikets Ständer
äskat årliga anslag för nämnde skola till löner åt ytterligare 7 Adjunkter
ä 1,000 R:dr
. .
7,000: -
till löner åt lärarne i musik, teckning och gymnastik å 500 Ridr för
hvardera
1,500: —
samt såsom hyresmedel åt Rektor  500: ■—
utgörande tillsammans Runt R:dr 9,000: —
O
Och som behofvet af de begärda nya lärare-lönerna synts Rikets Ständer vara
ådagalagdt genom hvad E. K. Majit behagat härom meddela, samt billigheten älven
påkallar, att Elementar-skolans Rektor må erhålla enahanda förmån al fri bostad, som tillkommer
Rektorer vid öfriga Elementar-läroverk, eller ock motsvarande hyresersättning,
hafva Rikets Ständer till E. K. Maj:ts omförmälda nådiga framställning lemnal bifall.
28:o ocb 29:o. 1 afseende på de redan befintliga fullständiga högre Elementar
läroverken
hafva andra förändringar, än de nu omförmälda, ej blifvit ilrågaställda;
hvaremot E. K. Maj:t behagat föreslå, alt läroverket i Norrköping, som för närvarande
än endast på real-linien fullständigt, skulle utvidgas och uppflyttas lill lörstnämnda klass
af Elementar-läroverken äfvensom särskilda framställningar hos Rikets Ständer skett i
enahanda syftning för skolan i Wenersborg.
På grund af E. K. Maj:ts ofvanberörde nådiga framställning angående läroverket
i Norrköping, och i anledning af deri anförda skäl, hafva Rikets Ständer funnit
sig böra bevilja det för omförmälda ändamål af E. K. Majit äskade anslag al 9,000
R:dr; dock under det vilkor, att skolhusets byggande och underhåll ej bekostas al
Staten.
Beträffande Wenersborgs skola, bar uti de hos Rikets Ständer gjorda framställningar
blifvit erinradt, att Elfsborgs län och Dalsland, näst Malmöhus län det folkrikaste
i landet, med en befolkning af icke mindre än 260,000, val numera vore den
enda betydande ort i riket, som saknade ett fullständigt läroverk; alt den genom sitt
fördelaktiga läge icke obetydliga staden Wenersborg, är belägen i yttersta vestra hörnet
af Skara stift, på ett afstånd af mera än 7 mil från det redan förut al 350 lärjungar
öfverhopade Skara läroverk; att det till Carlstads stift hörande landskapet Dalsland,
med en folkmängd af omkring 100,000, som i odling ocb framåtskridande icke
stå eller något af rikets öfriga landskap, räknade från yttersta gränsen mot 'Wermland
till sin stiftstad, Carlstad, icke mindre än 8 mil, hvaremot 'Wenersborg alldeles gränsade
intill detta landskaps sydligaste del. Från midten af landskapet Dalsland hade
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse J\:o '197. 159
man såväl till Carlstad som Skara elt afstånd af icke mindre än 12 å 15 mil, men
till Wenersborg räknade man derifrån endast 4 å 5 mil, hvarförutan äfvenledes borde
tagas i betraktande, att hela norra Bohuslän hade närmare till Wenersborg, än Götheborg.
Ehuru Wenersborg räknades lill Skara stift, lomme dock af nyss a niord a skäl
lördelarne af ett högre läroverk derstädes fullt ut lika så myckel Carlstads still till godo,
som Skaras, och dessutom äfven till väsendtlig del Götheborgs. Wenersborgs skola
hade för öfrigt i många är varit ett mycket väl kändt läroverk, som årligen besökts i
medeltal af omkring 50 lärjungar oell från hvilket hvarje är flere ynglingar afgåtl till
akademierna, hvarest de med heder tagit studentexamen.
Enär de i berörde framställningar anförda förhållanden synas ådagalägga, att
utvidgningen af läroverket i Wenersborg, hvilken jemväl varit vid sednaste riksdag
af E. K. Majit föreslagen, är af verkligt behof påkallad, och då härtill kommer, att af
alla de på real-linien fullständiga läroverken, Wenersborgs, näst Norrköpings, är besökt
af de flesta lärjungar, halva Rikets Ständer lör Wenersborgs skolas utvidgning
till eli fullständigt högre Elementar-läroverk med Rektor, 3 Lektorer och 8 Adjunkter,
anvisat en tillökning i skolans anslag af 9,000 R:dr årligen under vilkor att läroverkshusets
byggnad och underhåll ej al Staten bekostas.
30:o. Vid pröfningen af dessa frågor hafva Rikets Ständer fästat uppmärksamheten
dervid, alt verkställandet al den betydliga utvidgning af de högre läroverken,
som vid förra riksdagen beslutades, flerestädes mott hinder i anseende till svårigheten
att erhålla lämpliga personer lill de mänga j^nya lärareplatserna och synnerligen de
högre af dessa eller Lektorsbelattningarne.
Vid sådant förhållande vore del, enligt Rikets Ständers tanka, ej lämpligt att
inrätta flere högre läroverk förr, än ett eller annat år ytterligare förflutit, pä det de
unge män, som vid Universiteten eller skolorna utbilda sig för lärarekallet, må hinna
alt förvärfva den erfarenhet och mognad, sorn erfordras för alt kunna behörigen handhafva
en Lektorsbefattning.
Och hafva, på grund häraf, Rikets Ständer ansett, att vid förenämnda skolor,
för hvilkas utvidgning tili högre fullständiga Elementar-läroverk anslag nu blifvit beviljade,
undervisningen under första hälften af nästa statsreglerings-period icke bör
utsträckas längre, än som hittills egt runi, och att Lektors-belättningarne vid samma
läroverk således ej förr, än vid slutet af vårterminen år 1862 må tillsättas; i sammanhang
hvarmed Rikets Ständer velat förklara, alt de vid Elemenlar-läroverken i Norrköping
och Wenersborg anställde lärare i gymnastik, i musik och sång samt i teckning
ega uppbära arfvoden ä 400 R;dr årligen frän och med början af nästa statsregleringsperiod,
intill slutet af vårterminen år 1862, från hvilken tid ett årligt arfvodesbelopp
af 500 R:dr dem tillkommer; varande någon särskild tillökning i reservationsansläget
för Elemenlar-läroverken för bestridandet af denna utgift icke erforderlig.
31:o. Angående de å real-linien fullständiga Elemenlar-läroverken, förekommer
vidare, hurusom, enligt ofta åberopade Statsräds-protokoll öfver Ecklesiastik-ärenden
för den 14 Oktober näsllidna år, föredragande Departements-chefen i underdånighet
fästat E. K. Maj:ts uppmärksamhet på det förhållandet, alt då lärotimmarnes antal vid
de högre real-skolorna, under förutsättning af gemensam undervisning i gemensamma
läroämnen för båda linierna, utgöra, för veckan räknadt, 257, men lärarnes undervisningsskvldighet
utgör högst 18 timmar för Rektor, och för 7 Kolleger, ä 32 timmar,
224, eller tillsammans 242 limmar, uppkomme en brist af 15 timmar i veckan, hvilken
ökades till 43 timmar, om Kollegernes tjenstgöring inskränktes till det i lag be
-
160 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:n 197•
stämda minimum af ‘28 timmar. Samma anmärkning kunde gälla i afseende på de
tre- och lem-klassiga läroverken, men dä en rättelse häri skulle medföra högst betul
c?
7 > _ o
lig kostnad, och det företrädesvis måste anses af vigt, alt de fullständiga läroverken,
från hvilka ynglingarne afgå till Universiteten, ej lida brist på tillräckliga lärarekrafter,
hade Departemenls-Chefen inskränkt sin underdåniga hemställan till frågan om anslag
för ytterligare en Kollega vid hvarldera al dessa sistnämnda läroverk; — i sammanhang
hvarmed Departements chefen erinrat, hurusom, sedan vid sistlidna riksdag Rikets
Ständer icke anslagit bestämda löner lör lärare i gymnastik, musik, sång och teckning
vid de lägre skolorna, till hvilka de endast på real-linien fullständiga läroverken då
räknades, men till E. K. Maj:ts disposition ställt en summa af 9,000 R:dr att användas
lill arfvoden åt lärare i gymnastik samt 10,000 R:dr alt användas till arfvoden åt
lärare i musik och sång samt teckning vid de lägre skolorna, E. K. Majit, med afseende
på den sålunda befintliga tillgången, genom nådigt Cirkulär den 1 Oktober 1858,
bestämdt dessa arfvoden vid de på real-linien (ullständiga läroverken för lärare i gymnastik
och teckning till 250 R:dr och för musiklärare till 150 R:dr. Erfarenheten
hade emellertid ådagalagt, att skicklige öfningslärare vid flera af ifrågavarande läroverk
icke kunnat erhållas mot de sålunda bestämda arfvodena, lill förhöjning hvari, sä
att de ej allt för mycket understege dem, som lör öfningslärare vid de fullständiga
läroverken äro fastställda, giltiga skäl lörefunnes, då öfningslärarnes tid och skicklighet
i båda dessa slag af skolor nästan lika lages i anspråk. — Någon minskning i de belopp,
som för öfningslärare vid de lägre Élementar-läroverken blifvit ställda till E. K.
Maj:(s disposition, syntes ändock ej kunna ske, dels emedan någon förhöjning i arfvodena
för öfningslärare äfven vid dem visat sig nödig, om kompetente och skicklige lärare
skulle erhållas, och dels med afseende på behofvet af arfvoden åt dylika lärare
vid de nva ' Elemenlar-läroverk, som möjligen under nästinstundande slatsregleringsperiod
komme att träda i verksamhet.
På grund häraf har E. K. Majit läckts föreslå Rikets Ständer, alt lön
för ytterligare en Kollega vid hvarldera af de å real-linien fullständiga läroverken
måtte ä stat uppföras med 1,000 R:dr eller, under förutsättning att Norrköpings läroverk
komrne alt uppföras bland de högre fullständiga läroverken, tillsammans 6,000
R:dr; — att till arfvoden för lärare i gymnastik, i musik och sång samt i teckning vid
dessa läroverk måtte anvisas 400 R:dr för hvarje lärare, alt höjas efter 5 års väl
vitsordad tjenstgöring till 600 R:dr och efter ytterligare 5 års sådan tjenstgöring till
800 R:dr; hvartill för närvarande, under ofvannämnda förutsättning i afseende på
Norrköpings läroverk, erfordrades ett belopp af 7,200 R:dr; — samt att de vid sistlidna
riksdag lill arfvoden åt gymnastik-lärare vid de lägre Élementar-läroverken anvisade
9,000 R:dr årligen, äfvensom de lill arfvoden åt lärare i musik och sång samt
i teckning vid samma läroverk beviljade 10 000 R:dr, jemväl för år räknadt, måtte,
få under nästinstundande statsreglerings-period oförminskade utgå.
Beträffande nu först den föreslagna tillökningen af lärarepersonalen vid omförrnälda
läroverk, hafva Rikets Ständer, med afseende ä hvad derom blifvit anfördt, funnit
en sådan tillökning af behofvet påkallad, utom hvad angår Luleå mindre besökta
skola, för hvilken samma tillökning ansetts vara mindre angelägen, enär nämnda skola,
hvilken, förut tvåklassig, genom Kongl. Brefvet den 4 September 1858 upptogs bland
de på real-linien fullständiga Élementar-läroverken och följande vårtermin utvidgades
lill tre-klassig, således ännu icke på långt när erhållit den utveckling, som åsyftats med
skolans uppflytlning bland de fullständiga läroverken.
Hvad
Expeditions- (J ts kotteis Förslag lil1 anderd. Skid frelse N:o 191. 161
Hvad äler angår beskaffenheten af de nja lärareplatserna, hafva Rikets Ständer,
i eldighet med hvad uti härom särskildt gjorda framställningar blifvit antydt, ansett
att icke allenast väsendtligen större gagn skulle af dessa befattningar vara att förvänta,
om de blelve lektorater, utan äfven att sådant är af verkligt behof påkalladt,
för att i någon män motverka de för reai-skolornas utbildning menliga följder, som
kunna föranledas deraf alt, i anseende till de mindre goda ulsigterna lill befordran vid
dessa läroverk, de dugligaste lärarne måste finna sig uppmanade alt företrädesvis söka
anställning vid sådana läroverk, som äro pä båda linierna fullständiga.
Derjemte och i afseende på bestämmandet af det läroämne, hvarför de nya
Lektors-belällningarne skola alses, hafva Rikets Ständer ansett härvid böra tagas i betraktande
den olika art af bildning, som åsyftas med de särskilda linjer, i hvilka Elemenlar-läroverken
äro fördelade. Hvad nemligen angår den äldre linien, der, såsom
tillförene vid alla gymnasier egde rum, undervisningen i de gamla språken (ortsättes
genom hela läroverket, kan det icke förnekas, att studiet af dessa språk, när det be
drilves
i tillräckligt omfång, utöfvar ett väsendtligt inflytande på beskaffenheten afyng
lingarnes
intellektuella uppfostran i sin helliPt. Man har äfven alltid ansett, alt della
språkstudium, genom den redighet i begreppsutvecklingen samt klarhet i uppfattning
och framställning, som det, med allvar idkadt, framkallar, utgör den hufvudsakliga grunden
för den lärda bildningen; — och Rikets Ständer tveka icke heller att tillerkänna
delta läroämne den mest framstående plats på denna linia af Elementar-läroverket. —
Af de ämnen äter, som ingå i real-bildningen, och inom de läroverk, hvilkas hufvud
sakliga
uppgift är denna bildnings befrämjande, torde det vara allmänt erkändi, att
matematiken intager främsta rummet. I följd häraf och då real-bildningen, i saknad af
säkra kunskaper uti matematik, svårligen torde kunna leda till något tillfredsställande
resultat, halva Rikets Ständer ansett undervisningen i delta ämne vid real-skolorna vara
företrädesvis maktpåliggande, och att således de nja Lektors-befallningarne böra afses
för matematiken.
Slutligen och beträffande aflöningen för de vid fullständiga real-läroverk anställde
Ölnings-lärare, hafva Rikets Ständer, i betraktande af hvad uti den nådiga Propositionen
blifvit anfördi, om behofvel af tillökning i dessa lärares löneförmåner, icke
funnit anledning till annan minskning af de belopp, E. K, Majit i nåder föreslagit, än
alt vid Luleå skola det angelägnaste behofvet ansetts böra blifva uppfyldl, om för
närvarande blott en öfningslärare antages, för alt undervisa i teckning, intill dess läroverket
uppnår större utveckling.
1 öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, och då, på sätt förut är
nämndt, Rikets Ständer icke allenast bilällil E. K. Majlis nådiga förslag, om uppförande
af Norrköpings skola bland de högre fullständiga läroverken, utan äfven ansett
enahanda förändring böra ega rum med skolan i Wenersborg, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat:
att för en Lektor i matematik vid hvartdera af de å real-linien fullständiga
läroverken i Helsingborg, Westervik, Nyköping och Hudiksvall uppföra löner ä stat
med tillsammans 8,000 R:dr, under vilkor att läroverkshusens byggnad och underhåll ej
bekostas af Staten ;
att till ailvoden för lärare vid nyssnämnda fyra läroverk i gymnastik, i musik
och sång, samt i teckning, anvisa 400 R:dr för hvarje lärare, all höjas efter 5 års väl
vitsordad tjenstgöring till 000 R:dr och efter ytterligare 5 års sådan tjenstgöring till
800 R:dr, samt för en lärare i teckning vid Luleå Elementarläroverk 400 R:dr, med
rättighet (ill enahanda förhöjning; — utgörande den häraf uppkommande anslagstillökning
för närvarande tillhopa 5,200 R:dr.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Suppl. 21
162 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 497.
Vid den sålunda blifvande utvidgningen af ofvannämnda läroverk hafva Rikets
Ständer funnit sig böra fästa det vilkor, alt läroverkshusens byggnad och underhäll ej
af Staten bekostas.
I sammanhang härmpd hafva Rikets Ständer, enligt E. K. Maj:ts nådiga förslag,
medgifvit att de vid sistlidna riksdag lill arfvoden ät gymnastik-lärare vid de lägre
Elemenlar-läroverken anvisade 9,000 R:dr årligen, äfvensom de till arfvoden åt lärare
i musik och sång samt i teckning vid samma läroverk beviljade 10,000 R:dr, jemväl
förgår räknadt, skola under nästa statsreglerings-period oförminskade utgå.
32:o. I afseende på det reservations-anslag, 2,000 R:dr, som af Rikets sednast
församlade Ständer beviljades till aflöning åt Ribliothekarier vid Elemenlar-läroverken,
meddelas uti förenämnde Statsråds-protokoll, hurusom detta anslag icke medgifvit arfvodens
anvisande ät sådane tjenstemän vid andra än de läroverk, hvilkas boksamlingar
varit af särdeles betydenhet. Då likväl flera af de öfriga högre Eletnen
tar-läroverken
redan egde boksamlingar af ganska stort värde, hvilka, sedan den förut
till Statsverket ingående skol-afgilten blifvit anslagen till anskaffande af höcker och
undervisningsmedel eller eljest behöflig materiel, komma alt oafbrutet tillväxa, och dä
det vore af vigt, att dessa bildningsmedel i möjligaste måtto komme läroverken och
allmänheten lill gagn, i hvilket fall Bibliothekarie-befatlningen måste upptaga så mycken
lid, att svårligen någon torde finnas villig att utan ersättning åtaga sig densamma,
har E. K. Majit föreslagi t Rikets Ständer ofvanberörda anslags förhöjande från 2,000
till 3,000 R.dr, att, ställdt till E. K. Maj:ts disposition, användas till arfvoden åt Bibliothekarier
vid de högre Elemenlar-läroverken, med vilkor att boksamiingarne vissa timmar
i veckan hållas för allmänheten tillgängliga.
Och har denna nådiga framställning blifvit af Rikets Ständer bifallen.
33:o. Sedan Rikets Ständer vid sistlidna riksdag funnit, att bland de femklassiga
skolorna borde uppföras Clara, Jacobs, Maria och Catharina skolor i hufvudstaden
samt beslutat att en lärareslat at en Rektor och 5 Kolleger skulle för dem antagas,
har, enligt hvad Slatsråds-protokollet innehåller, erfarenheten visat, att undervisningen
vid dessa skolor icke kunnat af de ordinarie lärarne bestridas, helst
vissa klasser måst af nämnda orsak delas i tvänne, hvadan biträde af extra lärare
fortfarande visat sig vara af behofvet påkalladt; — och har af sådan anledning E. K.
Majit föreslagit Rikets Ständer, att för ytterligare 2 Kolleger vid Clara, 2 vid Maria,
1 vid Jacobs och 2 vid Catharina skolor löner måtte å stat uppföras med 1,000 R:dr
för hvardera eller tillsammans 7,000 R:dr.
Med afseende å de anförda förhållandena, hafva Rikets Ständer, på det att
lärarnes antal vid berörda skolor må kunna tillökas på sätt E. K. Majit föreslagit,-  beviljat en anslagslillökning af 7,000 R:dr, under vilkor, äfven härvid, att skolhusens
byggnad och underhåll ej af Staten bekostas.
Under behandlingen af denna fråga har Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit
fästad derpå, att den nuvarande organisationen af nämnde fyra skolor icke torde vara
fullt lämplig för undervisningens ändamålsenliga ordnande, i hvilket afseende Rikets
Ständer jemväl inhemta!, att Direktionen för Stockholms stads undervisningsverk lill
E. K. Majit aflåtil en underdånig framställning innefattande det förslag, alt Clara och
Maria skolor skulle befrias från skyldigheten att undervisa sådana lärjungar, som icke
lä<a klassiska språk, samt Jacobs och Catharina skolor frik»Ilas från åliggandet att i
nämnda språk meddela undervisning; — varande af Direktionen härvid, bland annat,
anfördt, att den föreslagna förändringen skulle medföra de bufvudsakliga fördelar, alt
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse !S:o 19 7. 163
undervisningen kunde lätlare anordnas och blifva grundligare både för den ena och
den andra linien; att ett mindre antal lärare skulle behöfvas och deras arbete blifva
visserligen icke minskadt, men vida mindre tröttande och långt mera fruktbärande;
samt att nybyggnader, förenade med stor kostnad, skulle blifva obehöfliga åtminstone
för Jacobs, Maria och Catharina skolor.
1 anledning häraf få Rikets Ständer hos E. K. Majit i underdånighet anhålla
att E. K. Majit läcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke vid ofvannämnde
fyra skolor må, genom en enklare fördelning af läroämnena uti den i Direktionens
ofvanberörda skrifvelse antydda riktning, kunna beredas en sålunda förändrad organisation,
alt undervisningen blifver ändamålsenligaref ordnad och bespaiing vinnes i
lärarekrafter.
34:o. Beträffande nu befintliga tvåklassiga skolor hafva följande förslagfblifvit
framställda:
På det att skolan i Söderköping må kunna utvidgas till treklassig, bar E. K.
Majit föreslagit Rikets Ständer att å Skolans stat måtte uppföras: förhöjning i Rektorns
aflöning frän 2,000 Ridr till 2,500 Ridr med 500. samt aflöning för ytterligare en
Kollega med 1,000 R:dr eller tillhopa 1,500 Ridr.
Vidare har uti särskilda, inom Riks-Slånden gjorda framställningar blifvit föreslaget
:
alt Lidköpings skola matte utvidgas till (reklassigt eller femklassigt läroverk;
att vid Askersunds skola, en tredje lärare måtte anställas ;‘r samt
att vid Piteå skola mätte inrättas 2:ne nya lärarebefattningar.
Bland dessa framställningar hafva Rikets Ständer funnit uppmärksamheten böra
i första rummet fästas vid dem, som afse läroverket i Lidköping. Då nemligen, enligt
hvad upplyst blifvit, lärjungarnes antal derstädes på en tid af blott 3:ne år mer än
fördubblats och för närvarande icke allenast är betydligt större än vid någon annan
tvåklassig skola, utan äfven öfversliger elev-antalet vid den mest besökta af de treklassiga
; lian det icke bet villas, alt en ytterligare lärares anställande vid'detta läroverk
är för undervisningens uppehållande af behofvet oundgängligen påkalladt.
Hvad vidare angår skolan i Söderköping, hafva Rikets Ständer desto hellre
lunnit skäl alt bifalla E. K. Majlis nådiga framställning om en tredje lärares anställande
derstädes, sorn donationsmedel äro lill denna skola anslagna i ändamål att bereda en
sådan utvidgning af skolan, hvilka medel i annat fall synas] icke rätteligen kunna, såsom
hittills skett, disponeras af Statsverket till lärarnes aflöning.
Äfven skolan i Askersund är, enligt hvad Rikets Ständer inhemlat, numera besökt
af ett så stort antal lärjungar, att dess utvidgning till Ireklassig svårligen torde
längre kunna uppskjutas; och dä de förut anställde liirarne till en betydlig del afiönas
genom enskilda donationer, synes det vara billigt att en tredje lärares aflöning hädanefter
bekostas af Statsverket.
Beträffande slutligen Piteå, kunna Rikets Ständer icke förneka, att, på sätt i de
härom gjorda framställningarne blifvit erinradt, den vid förra riksdagen beslutade reglering
af de offentliga undervisnings-verken för denna ort medfört en ganska kännbar
förlust, och behofvet af ökade lärarekrafter vid ifrågavarande skola är dessutom på
ett öfvertvgande sätt vitsordadt genom stadens åtagande att framgent sjelf aflöna en
lärare, under vilkor att statsmedel beviljas för den ytterligare lärareplats, som är oundgänglig
såvida undervisningen skall kunna, i samma utsträckning som hittills, uppehållas.
1 följd af hvad sålunda förekommit, hafva Rikets Ständer ansett sköl vara för
handen att bevilja de anslag, som erfordras för alt samtliga ifrågavarande skolor må
164 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse IS:o 191.
blifva utvidgade lill treklassiga; dock att, hvad Piteå skola angår, undervisningen derstädes
må, genom den tillökning i lärarekrafter, som staden erbjudit att bekosta, fort
farande
bibehålla samma omfång sorn vid femklassiga skolor; och hafva Rikets Ständer
alltså för hvarje af nämnda skolor anvisat en anslagstillökning af 1.500 R:dr, nemligen
1,000 R:drs lön för en ny lärare, och 500 R:dr lönetillökning åt Rektor, eller tillsammans
6,000 R:dr; varande af Rikets Ständer äfven härvid fästadt det vilkor, att skol
busens
byggnad och underhåll ej bekostas af Staten.
35:o. Af det vid E. K. Majits nådiga Proposition fogade Slatsråds-protokol!
inhemtas äfven, hurusom bos E. K. Majit Rektorn vid Piteå skola, 1. P. Huss, underdånigst
anhållit om beviljande af ett årligt anslag, räknadt från slutet af sistlidna
års vårtermin, af 500 R:dr Runt, utöfver det belopp af 2,500 R:dr, han, enligt sednast
fastställda lönereglering för Rikets Elemenlar-läroverk, eger att uppbära, eller ock,
derest nämnde anhållan ej kunde beviljas, att E. K. Majit täcktes lill Rikets Ständer
aflåta nådig Proposition om anvisande af om förmälda belopp, såsom årlig förhöjning i
sökandens lön; och bar, med anledning häraf, sistnämnda förhöjning blifvit af E. K.
Majit i nåder föreslagen.
Dä Rikets Ständer, pä sätt nästföregående punkt innehåller, för utvidgande af
Piteå skola heviljat ökadt anslag, samt skolans Rektor derigenom skulle från och med
nästkommande år erhålla den löneförhöjning af 500 R:dr, som förevarande nådiga
framställning för den kommande tiden alser, få Rikets Ständer, i anledning af högstberörda
framställning här endast anmäla, att Rikets Ständer äfven för tiden från slutet
af 1850 års vårtermin till utgången af innevarande år för bemälde Rektor beviljat
en motsvarande löneförhöjning, och för sådant ändamål anvisat ett särskildt anslag af
750 Ridr, alt från Riksgälds-kontoret utgå.
36:o. Enligt hvad berörde Statsråds-protokoll vidare innehåller, hade hos E.
K. Maj:t Domkapitlet i Götheborg gjort förnyad underdånig framställning om beholVet
af en särskild skola med en Rektor och minst tvä Kolleger lör Carl Johans, invid
Götheborgs stad belägna och Orgryte pastorat tillhörande, församling, med anmälan
tillika, ali församlingen förklarat sig beredvillig att, på egen bekostnad anskaffa och
underhålla skolhus, äfvensom embetsgård åt blifvande Rektor.
Genom hvad sålunda blifvit an förd t, hade väl E. K. Maj:t funnit behofvet af
den ifrågasatta skolan fullt ådagalagdt, men då Statens tillgångar redan för Elementarläroverken
lagas i så betydligt anspiåk, ansett sig ej kunna för närvarande i vidsträcktare
mån vid den gjorda anhållan fästa afseende, än att E. K. Majit täckts före
slå
Rikets Ständer att, för inrättandet af en tvåklassig skola inom ofvan omförmälta
Carl Johans församling anslå löner lill en Rektor, 2,000 R:dr och till en Kollega
1,000 R:dr, eller tillsammans 3,000 Ridr Runt.
Och hafva, i betraktande af hvad härvid förekommit, Rikets Ständer till denna
E. K. Majlis nådiga framställning lemnat bifall.
37io. I afseende på skolan i Skenninge, har E. K. Majit föreslagit Rikets Ständer,
att, för nämnda skolas utvidgande till ett lägre tvåklassigt Elemenlar-läroverk, bevilja
nödigt anslag af lön till en Rektor med 2,000 R:dr. Dä emellertid Rikets sednast
församlade Ständer ansett ifrågavarande skola, i enlighet med eli redan år 1822 kalladt
beslut och (vänne derefter följande skol-revisioners tillstyrkan, böra indragas,
ehuru en sådan åtgärd icke kunde vidtagas förr än vid den nuvarande lärarens ålgång,
hvarföre ock denne lärares lön blifvit å stat uppförd, hafva Rikets Ständer, som
Exp edi lion s - UIs kott e ts Förslag lill underd. Skrifvelse N:o '197. 165
icke liinuit skäl att härifrån afvika, ej kunnat bevilja det anslag, E. K, Majit för omförmälda
ändamål äskat.
38:o. Uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar har, jemte erinran
om de för bildningens befrämjande inom alla delar af Riket högst välgörande åtgärder,
som vid lörra riksdagen vidlogos, samt om angelägenheten af alt fortfarande
tillämpa den vackra grundsats, sorn då gjorde sig gällande, nemligen att för landets
kunskapssökande ungdom alltmer förkorta vägen äfven till de laro- och bildningsanstalter,
hvilka sträcka sin verksamhet utöfver folkskolans område, Rikets Ständers
uppmärksamhet blifvit fästad på det behof, som i sådant hänseende ännu lunnesouppfylldt
för en af de mest framstående orterna inom Norrland, nemligen Skellefteå.
Ehuru sjelfva staden med delta namn ännu vore en ung och föga betydlig anläggning
med 300 innevånare, utgjorde den dock, inom en omkrets af 8 ä 10 mil, medelpunkten
för en folkmängd al 30,400 menniskor och deribland 5,804 underåriga al mankön.
De närmaste högre élemenlar-läroverken i Umeå och Luleå låge på jemt 15 mils afstånd
i söder och norr och begagnades af lärjungar, som företrädesvis ämnade gå den
såkallade lärda vägen. För det betydliga antal lärjungar åter, som ville inhemta förberedande
kunskaper i och för handel, sjöfart och andra näringar, saknades allt tillfälle
till erhållande af den undervisning, de behöfva. Det har vidare blifvit upplyst,
att Skellefteå stads borgerskap, till underlättande al kostnaden för en skola nu och
för framtiden, förbundit sig alt bygga och underhålla erforderliga och passande skolrum.
äfvensom bostiillsgård åt blifvande Rektor eller att lemna honom motsvarande
bytesmedel. På grund häraf har blifvit hemställd!, all en skola måtle i Skellefteå stad
inrättas samt nödigt anslag beviljas till aflöning åt Rektor och en Kollega.
Efter öfvervägande af hvad härvid förekommit, hafva Rikets Ständer ansett sig
böra, för inrättande af en t v ä k lässig skola i Skellefteä anslå löner till en Rektor 2,000
R;dr och till en Kollega 1,600 R:dr, eller tillsammans 3,000 R:dr.
39:o. Vidare har hos Rikets Ständer blifvit hemsläldt, att Rikets Ständer måtte
bevilja nödigt anslag lör inrättande i Köpingen Örnsköldsvik af en offentlig läroanstalt
med hänne lärare, under vilkor att Köpingen tillhanda)holle läroanstalten erforderligt
husrum; — varande, till stöd för denna framställning, anlördt, alt afståndet från Örnsköldsvik
(ill närmaste undervisningsverk söderut eller lill Hernösand vore elfva mil,
och norrut eller lill Umeå tolf och en half mil. Särdeles lämpligt vore ock Köpingens
läge för de många socknar, hvilka omgifva honom. Om Örnsköldsvik loges såsom
medelpunkt och på kartan drages en cirkel till halfva afståndet från städerna Hernösand
och Umeå, så att radien blelve omkring 6 mil på tre sidor om Köpingen, komme
den derigenom uppdragna hallcirkeln att innesluta 14 socknar inom norra Ångermanland
med en folkmängd af minst 33,600 innevånare och 4 socknar af Westerbottens
län med en folkmängd af 5 å 6,060 menniskor, således 18 socknar med en folkmängd
af omkring 40,060 menniskor. Ibland dessa vöre mångå, som önskade komma
i åtnjutande af större upplysning, än den som kunde erhållas i de få och vanligen
från hemmen långt aflägsna folkskolorna ; och många stora anlag hade säkerligen i följd
af denna brist gått för samhället förlorade. Innevånarne i berörde socknar hade ock
visat det varmaste intresse för upplysning genom a (sändande af flera lärjungar lill
närmaste offentliga läroverk, men ännu flera blifvit afskräckta genom det långa afståndet
och den derigenom förorsakade större kostnaden. Köpingen vore belägen i midten
af de nämnda socknarne, hade en ypperlig hamn och till densamma sammanlupo alla
lands- och sockenvägar, som redan i orten Annas, äfvensom de nya, hvilka inom kort
166 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 191.
komma till ständ genom de under arbete varande väganläggningar mellan Åsele och
Anundsjö samt mellan Anundsjö och Mo socknar.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, hafva Rikets Sländer, för inrättande
af en tvåklassig skola i Köpingen Örnsköldsvik, anvisat ett årligt anslag af
3.000 R:dr, deraf 2,000 R:dr till lön för en Rektor och 1,000 R:dr för en Kollega,
med vilkor, att Köpingen bekostar erforderligt skolhus samt boställe åt Rektor.
40:o. Sedan E. K. Maj:t den 28 Maj nästlidna år i nåder fastställt Kammarkollegii
Utslag af den 28:de September 1854. hvarigenom en half lunna kronotionde,
hälften råg och hälften korn, som hemmanet Sjöakulla i Åsheda socken af Kronobergs
län dittills erlagt till Wexiö läroverk, blifvit nämnde läroverk afhänd, samt, då likväl
berörde kronotionde varit inberäknad bland lönelillgångarne för detsamma, anbefallt
Konsistorium i Wexiö att inkomma med uppgift ä det ersättningsbelopp, som efter medelpris
borde för läroverket anvisas för den tid detsamma kommit eller vidare kornme
att af berörda kronotionde gå i mistning, intill dess erforderlig fyllnad å ordinarie stat
kunde beredas; bade bemälde Konsistorium uti skrifvelse den 3 påföljande Augusti
underdånigst meddelat: att Wexiö läroverk under fem är, eller frän och med 1854
till och med 1858, varit i mistning af ifrågavarande kronotionde; att, beträffande
ersättning derför, Konsistorium ansett sig böra beräkna ersättningsbeloppet efter hvarje
års medelmarkegångspris med tillagd forsellön, men att, då först genom nådiga Kungörelsen
den 11 Maj 1855 blifvit påbjudet, alt medelmarkegångspris skulle kronotionde
med flere persedlar åsättas, och således för år 1854 något medelmarkegångspris ännu
icke funnits, Konsistorium för nämnda år beräknat sagda belopp efter det årets markegång
med forsellön samt att, efter denna beräkning, ersättningsbeloppet åt Wexiö
läroverk för omförmälda fem år uppginge till 34 R:dr 77 öre; hvarjemte Konsistorium,
vidkommande frågan om ersättning för framtiden åt läroverket lör berörda mislade
kronotionde, ansett denna ersättning böra utgå efter hvarje års medelmarkegångspris
med tillägg af forsellön intill dess erforderlig fyllnad å ordinarie stat kunde läroverket
beredas.
1 anledning häraf har E. K. Maj:t, som af Åttonde Hufvudtitelns besparingar
tillagt Wexiö läroverk den för olvanberörda 5 är äskade godtgörelse, 34 R:dr 77 öre,
i nåder föreslagit Rikets Ständer att lill ersättning för ifrågavarande mistade kronotionde
mätte för framtiden å Kiksslaten uppföras i tunna, eller 3 kubikfot 1,8 kanna
spanmål, hälften råg och hälften korn.
Och hafva Rikets Ständer på det sätt bifallit denna nådiga framställning, alt
såsom en för alltid bestämd ersättning åt Wexiö högre skola för omförmälda mistade
inkomst beviljats en kontant tillökning af 7 Rår R:mt uti Elementarläroverkens anslag.
41:o. Vidare har E. K. Majd, i anledning af Stats-kontorets derom gjorda framställning,
föreslagit, att det lill åtskilliga lärare vid Wisby högre skola utgående kontanta
belopp, 245 R:dr 25 öre R:mt, påfördt anslaget för Folkskolorna, mätte till anslaget
för Elementarläroverken öfverföras; men att deremot den kontanta ersättningen
för mistad helgonskyldsspanmål, som utgår lill pedagogierna i Cimbritshamn och Falkenberg,
246 R:dr 82 öre R;mt, mätte från sistnämnde anslag öfverflyltas till det för
Folkskolorna.
Och har äfven denna nådiga framställning blifvit af Rikets Ständer bifallen.
42:o. Innan den vid sednaste Riksdag beslutade utvidgning af de flesta Elementarläroverk
i riket trädt i verkställighet, bade under en längre tid vid åtskilliga af
Expeditions- U Is koll e ts Förslag till under d. Skrifvelse N:o 197. 167
de större läroverken de ordinarie lärarnes antal varit alldeles otillräckligt för undervisningens
uppehållande och i följd deraf särskilda extra lärare eller så kallade duplikanter
måst antagas, hvilka emot en ringa ersättning, vanligen utgörande 240 R:dr
B;ko för år räknadt, under liera år haft enahanda undervisningsskyldighet som de ordinarie
lärarne. Med afseende å detta förhållande och i anledning af hos Rikets Ständer
gjord framställning i ämnet, hafva Rikets Ständer funnit det med billighet öfverensstämmande,
alt de lärare, hvilka sålunda på eget ansvar under en längre lid tjenstgjorl
lika med de ordinarie, må, sedan de vunnit befordran, berättigas alt vid bestämmandet
af deras lönetur för framtiden inberäkna någon del af den tid, hvarunder de
vid läroverket innehaft anställning af omlörmälda beskaffenhet. Denna rättighet hafva
dock Rikets Ständer ansett böra först med nästkommande statsreglerings-periods ingång
få tillgodonjutas, och sålunda uppflyttning i högre lönegrad icke kunna för någon af
desse lärare, af nu ifrågavarande anledning, ega rum loir än är 1861; äfvensom Rikets
Ständer ansett den tjenslgöringsiid, hvilken icke skulle få inberäknas såsom grundläggande
högre lönelur, skäligen icke böra bestämmas till mindre än 5 år, helst denna
tidrymd i allt läll är kortare, än den, extra ordinäre tjenstemän vanligen l'å i statens
tjenst använda utan all ersättning, innan de vinna ordinarie befordran.
Rikets Ständer hafva sålunda medgifvit, att de lärare, som under längre tid än
fem år före verkställigheten af den vid sistförflutna riksdag beslutade reglering af Rikets
Elementarläroverk varit anställde såsom extra lärare eller duplikanter med tjänstgöringsskyldighet
af ofvan omlörmälda beskaffenhet, och hvilkas tjenstgöring blifvit
väl vitsordad, må berättigas att från och med 1861 såsom grund för högre lönetur
beräkna sig till godo jemväl det antal alslutade läseår, öfver fem, som de på sådant
sätt tjeristgjort.
1 afseende på den ökade utgift för Statsverket, som härigenom kan uppkomma,
få Rikets Ständer hänvisa till efterföljande 45;le punkt.
43:o. Med anledning af hvad Rikets Ständer här ofvan i 12 te punkten anfört
angående uraktlåtet uppförande i Riksstaten af den från vissa socknar i Stockholms
län utgående kronoliondespanmål, har Elementarläroverkens anslag blifvit tillökadt med
5 tunnor eller 31 kubikfot 5 kannor indelt kronotiondespanmål.
44:o. Uti en till Rikets Ständer adåten särskild skrifvelse af den 30 December
nästlidna år har E. K. Majit — sedan, uppå nådig befallning, vederbörande till
E. K. Majit inkommit med upplysningar angående de utaf kommuner och enskilde
personer till Rikets Elementarläroverk gjorda donationer och vilkoren, hvarunder dessa
meddelats, samt E. K. Majit låtit den inom Ecklesiaslik-deparlemenlet bildade afdelning
för handläggning af ärenden rörande allmänna uppfostran verkställa den utredning
af ämnet, hvartill berörda upplysningar kunnat gifva anledning — till Rikets Ständers
kännedom meddelat samma utredning i hvad den rörer de till lärare vid Elementarläroverken
gjorda donationer.
Med anledning af denna nådiga skrifvelse fä Rikets Ständer här i underdånighet
|[omlörmäla dem af ifrågavarande donationer, i afseende å hvilkas användande Rikets
Ständer funnit skäl till ändring eller ansett ytterligare utredning vara behöflig.
Vid bedömandet, huruvida gåfvomedlen böra utgöra tillökning uti lärarnes enligt
stat bestämda aflöningslormåner eller inberäknas i dessa och således föranleda till
motsvarande minskning af skolans statsanslag, hafva Rikets Ständer antagit såsom en
gifven i och för sig giltig grundsats, alt det sednare förhållandet i allmänhet måste
ega rum, såvida ej något förbehåll i motsatt syftning varit vid donationen fästadt;
168
Expedit!oris-Utskottets Förslag till anderd. Skri/velse N:o 191.
men sorn del likväl måsle förutsättas, alt med upplåtandet af hjresfri bostad eller för
sådant ändamål gillia penningebidrag afsetts att bereda lärarne en förmän utöfver
hvad de vanligen åtnjuta, hafva Rikets Ständer ansett så beskaffade donationer icke
heller böra lagas i beräkning vid bestämmandet af lärarnes uti statsmedel utgående
aflöning; — och hafva, under iakttagande häraf samt med afseende jemväl å sådana
särskilda fall, der en eller annan donation synts vara dragen från sitt ursprungliga ändamål,
Rikets Ständer fästat uppmärksamheten vid följande förhållanden:
a). Då, enligt Fjerde punkten i de rörande ofvannämnda donationer af E. K.
Maj:t meddelade ”uppgifter”, de af Grosshandlaren C. M. Nyström till Norrköpings
skola anslagna gåfvomedel, hvaraf räntan skulle utdelas ”lill de fattige i skolan”, lör
närvarande äro använda sålunda, att af ränteinkomsten ett belopp af 150 R:dr delas
mellan lärarne i violinspelning och ritning, 120 R:dr utgå lill stipendier och 300 R:dr
till en af läroverkets Kolleger, i hvars lön de äro inberäknade, hafva Rikets Ständer
ansett det med donationen afsedda ändamål här icke vara uppfylldt, och torde
närmare utredning af förhållandet erfordras, innan nämnde lärares lön al statsmedel
kan till beloppet definitivt bestämmas.
b). Uti 7:de punkten meddelas, bland annat, att till Söderköpings läroverk
blifvit år 1795 anslagne frälseutjorden Thyketorp och frälseqvarnen Byqvarn ”till inrättande
af ett nytt Kollegat för ali bereda ungdomen tillfälle att erhålla undervisning
”i skrif- och räknekonsten, äfvensom i de mest nödvändiga lefvande europeiska språk,
”tyskan, franskan och engelskan, samt, om tiden sådant medgäfve, i de första grun”derna
af Kemien”; varande åtkomsten al Thjketorps utjord, 18 tunnor spanmäl och
226 R:dr 80 öre, såsom inberäknade i lönen för en lärare vid skolan, af Statsverket
disponerad, men deremot den genom besparade arrenden för frälseqvarnen bildade
kassa, 2,783 R:dr 72 öre, äfvensom afkomslen af qvarnen till och med år 1862 mot
uppgifvet vilkor till Söderköpings stad öfverlemnad.
c). Enligt 12:te punkten eger skolan i Lidköping en äldre donation, den Liedrotska,
om hvilken inga andra upplysningar kunnat erhållas, än att kapitalet uppgår
till 500 R:dr R:mt, hvaraf årliga räntan fördelas lika mellan Rektor och kollega, utan
alt verka minskning i nämnde lärares af statsmedel utgående löner; — men då det
icke blifvit uppgifvet och än mindre torde kunna styrkas, att något särskildt förbehåll
varit vid denna donation (åstadt, anse Rikets Ständer berörda ränlemede! böra llän
skolans statsanslag afräknas i män af nuvarande lärares afgång.
d). Af 14:de punkten inhemtas, bland annat, att en af Rådmannen Oman i
Örebro (ovisst vid hvilken lid) till Kollegerna derstädes skänkt gård blifvit, emedan
de ej kunde underhålla densamma, med vederbörandes bifall å auktion försåld för
166 R:dr 32 sk. B:ko, saint alt räntan å såväl denna summa, som å de af Fru Robsahm
donerade kapitaler 5,000 daler (277 R:dr 37 sk. 4 r:st B;ko) och 33 R.dr 16
sk. B:ko, utgörande, efter 5tV procent, 40 R:dr 84 öre, är i nuvarande stat inberäknad
i tre lektorslöner med 12 R:dr 70 öre för hvardera, eller tillsammans 38 R:dr
10 öre; och ansåges skilnaden mellan hvad slaten upptager och det verkliga räntebeloppet
härröra deraf, alt de Robsahmska stipendiimedlen blifvit för högt beräknade,
— Då emellertid i följd häraf, för närvarande saknas tillförlitlig grund för bestämmandet
af statsanslagen till berörda lektorslöner, torde det vara nödigt, att förhållandet
med dessa ränlemedel närmare undersökes.
e). Genom testamente af' den 8 December 1762 hade Assessoren J. Westman
Jacobsson anslagit räntan af 20,000 daler kopparmynt, att ”utgå till Adjunctus Gymnasii
i Westerås, såsom en viss och årlig tillökning i den lön, som han eljest efter
”stat
Expeditions-Utskottets Forsing till underd. Skri/vn/se N:e '197. 169
”stat åtnjuter’; varande (enligt 16:de punkten) nämnda ränta, som numera utgör 83
R:dr 33 öre årligen, inberäknad i lönen lör en af läroverkets Adjunkter.
1 betraktande af de anförda ordalagen i berörda testamente, torde någon minskning
al läroverkets uti statsmedel utgående adjunklslöner i anledning af denna donation
icke böra ega rum ; och skulle, enligt Rikets Ständers tanka, donationens ändamål,
sedan numera Gymnasii-adjunktsbefattningen upphört, närmast vinnas derigenom,
att omförmälda räntebelopp tillerkändes den äldste af Läroverkets Adjunkter såsom
tillökning i den enligt slat utgående lönen.
/). Beträffande det bidrag i lönetillgångarne för Fahlu skola, som af Bergslaget
utgår med 80 R:dr årligen, men hvilket bidrag, såsom i 17:de punkten närmare för
mäles,
torde komma att upphöra vid de lärares afgång, åt hvilka detsamma för när
varande
är anvisadl, torde endast för framtiden böra iakttagas, att skolans statsanslag
bör ökas i den mån indragning af omförmälda särskilda tillgång kan komma
att ega rum.
g). Då, eldigt Rikets Ständers bär ofvan uttalade åsigt, donationer, särskildt
gifna såsom hyresbidrag, icke böra inberäknas i de löneförmåner Staten består, torde,
i öfverensstämmelse härmed, för Rektor vid Sala skola böra beviljas en tillökning i
nuvarande lönebelopp med 30 R:dr, motsvarande de lill honom af staden anslagne,
men på sätt i 18:de punkten förmäles, i rektorslönen för närvarande inberäknade hyresmedel.
A). Sedan Domprosten, Doktor H. Sjögren år 1806 donerat dels en summa
af 2,000 R:dr Riksgäldssedel-, hvaraf årliga räntan borde såsom löneförbättring tilldelas
de fyra Kollegerne i Wexiö och de tvänne i Jönköping och sålunda fördelas, alt
hvar och en af de förre erhölle 15 R:dr och hvardera af de sednare 10 R.dr, allt
B:ko, samt dels eli belopp af 666 R:dr 32 sk. nämnde mynt till anskaffande af ”nya
”och Iria boningsrum för de fyra Kolleger och Apologister i Wexiö, genom uppförande
”al en öfvervåning pä nya skolhuset”, så är för närvarande, enligt 19:de punkten,
hela denna donationsfond, som nu utgör ett kapital af 6,000 R:dr Runt, sålunda använd,
att den årliga räntan, 342 R:dr, ingår i den ordinarie lönen för en af Adjunkterna
i Wexiö.
Då denna disposition af ifrågavarande donationsmedel icke synes öfverensstämma
med de al gifvaren meddelade föreskrifter, enär räntan af den tredjedel utaf kapitalet,
som var a (sedd till anskaffande af fri bostad åt lärarne, icke bör uti deras lön inberäknas
i annat fall, än om de derjemte åtnjuta boställsrum, torde närmare utredning
i dessa hänseenden vara erforderlig.
i). Af 20:de punkten inherntas, bland annat, att, genom Kongl. Brefvet den 4
September 1811, hela den så kallade Wisingsö-fouden, hvars tillgångar ursprungligen
bestått af afkastningen utaf omkring fyratio mantal, blifvit, med undantag af tvänne
hemman, anslagen att, i förening med Jönköpings skolfond, användas lill utvidgande
al nämnde stads skola, så att densamma äfven kunde ”tjena till industriskola, eller
att lemna sådane ynglingar undervisning, hvilka ingå uti handels- eller näringsståndet” ;
men härvid saknas nödiga upplysningar om såväl denna fonds nuvarande tillgångar,
som sältet, hvarpå desamma användas, hvilka omständigheter således böra vidare utredas.
A). Då, enligt 21:sla punkten, såsom lönebidrag för en af Adjunkterne vid
Malmö skola äro i slaten upptagne 7 Hulr 50 öre, utgående af Malmö Hospilalskassa,
men Hospitalsloreståndaren (på grund af en från SeraGmer-Ordens Gillet till E. K.
Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län under den 15 April 1829 aflåten skrifvelse,
Bih. till U. St. Prot. '1859 fr 1890. iO Satnl. i A/d. 2 liand. Supp/. 22
170 Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N:o 191.
hvari utbetalningen af berörda belopp medgifves endast tillsvidare och intill dess lärarnes
löner blifvit förbättrade) vägrat att numera erlägga denna summa; torde det vara
nödigt att beloppet, derest ej Hospitalskassan kan lagligen förpligtas att detsamma fortfarande
utgifva, af Statsverket ersättes.
/). År 1762 bade, enligt hvad 28:de punkten innehåller, Assessoren C. F. von
Döbeln till skolan i Warberg skänkt ett kapital af 300 Daler silfvermynt, hvaraf årliga
räntan skulle, ”efter bästa velt och samvete utdelas till skolans docenter.” Af
detta kapital, som nu utgör 75 R:dr R:mt, fördelas räntan lika mellan Rektor och
förste Kollega.
Till samma läroverk bade äfven Rektor J. Grimbergs enka, A. C. Strömmer,
testamenterat ett belopp af 300 Daler silfvermynt, med föreskrift, alt årliga räntan
skulle tillfalla skolans Rektor, derest han är af gifvarinnans eller Rektor Grimbergs
slägt, men i annat fäll delas lika mellan Rektor och de torftigaste disciplarne. Denna
ränta, som i början utgjorde 18 daler silfvermynt, utgår nu med 3 R:dr 60 öre. hvaraf
Rektor erhåller den ena hälften och lärjungarne den andra.
Då häraf icke inhemlas, huruvida emot dessa donationsmedel svarande minskning
i lärarnes lön af statsmedel blifvit iakttagen, hvilket emellertid synes böra ega
rum, torde närmare utredning härutinnan erfordras.
vi). Af 28:de punkten inhemtas vidare, alt en af lärarne vid läroverket i Warberg
åtnjutit någon andel i den af Per Leverentson och hans hustru år 1619 stillade
donation å 1,000 ”blanka riksdaler”, hvaraf räntan, enligt teslalors föreskrift, skulle
med en tredjedel utgå till medellösa ynglingar i Warbergs skola och med återstoden
efter uppgifven fördelning till de fattige i Warbergs stad samt i Walla och Slebs socknar,
äfvensom tdl sistnämnda sockens kyrka; — och äro af nämnde donationsmedel
för närvarande 22 R:dr 88 öre upptagne bland Statens lönelillgångar för läroverket.
Då del sätt, hvarpå dessa medel sålunda användas, tydligen är stridande mot
det ändamål, testator afsell och föreskrifvit, torde, i händelse desamma ej framgent
blifva för läroverket att påräkna, ersättning med motsvarande belopp böra al Statsverket
beredas.
n). Enligt 32:a punkten skänktes af J. W. Burman år 1838 till Frösö skola
2,000 R:dr B:ko, med föreskrift att Rektor, i samråd med Inspektor och andra för
lärosätet intresserade personer, egde att besluta, om och hvilka behof påkalla att af
donationen afhjelpas; varande af gifvaren förslagsvis hemsläldt, ali dermed måtte grundläggas
en femte klass, så alt ynglingar kunde derifrån direkt dimitleras till universitetet.
Denna fond, som den 31 December 1858 utgjorde 4.284 R.dr 25 öre, har icke
varit bland statens tillgångar för Elementarläroverken upptagen; men då det synes skäligen
kunna ifrågasättas, om icke numera, sedan Östersunds skola blifvit till högre
Elementarläroverk ulvidgadt, räntan af berörde fond bör ingå i beräkning vid bestämmandet
af skolans statsanslag, torde upplysning böra meddelas, huruvida donalionsbrefvet
innehåller någon bestämd föreskrift i motsatt syftning, hvarigenom en sådan
åtgärd skulle förhindras.
Rikets Ständer, som i öfrigt icke funnit något att erinra i afseende å det sätt,
hvarpå ifrågavarande donationer till Rikets Elementarläroverk, enligt ofvanberörde uppgifter,
för närvarande äro använda, få i anledning häraf underdånigst anhålla, det E.
K. Maj:t täcktes uti här ofvan omförmälda särskilda frågor låla verkställa den ytterligare
utredning af vissa donationers tillkomst och beskaffenhet m. m., som Rikets Ständer
funnit vara erforderlig, samt att E. K. Maj:t derefter behagade vidtaga de åtgärder,
som linnas af omständigheterna påkallade.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 197. 171
45:o. Sedan E. K. Maj:t låtit, genom den inom Ecklesiastik-deparlementet varande
afdelning för handläggning af ärenden rörande allmänna uppfostran och undervisningen,
upprätta förteckning öfver samtliga lärarne vid Rikets Elementarläroverk och
de deni, enligt fastställda grunder, för instundande statsreglerings-period tillkommande
lönebelopp, har, uti skrifvelse till Rikets Ständers Slals-lJlskott af den 14:de December
nästlidna år, Chefen för Ecklesiastik-deparlementet, på E. K. Maj:ts nådiga befallning,
samma förteckning till Utskottet öfverlemna!, för att tjena tili ledning vid bestämmandet
af de anslag, sorn för nämnde tid böra i omförmälda afseende påräknas, hvarvid
Deparlements-Chefen till iakttagande meddelat, dels att E. K. Maj:t i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse den 23 Februari 1858, under den
26 sistliden November förordnat, alt ytterligare en lärare, utöfver det i stat bestämda
antalet, skall vid Kalmar högre Elementarläroverk anställas med samma rättigheter och
skyldigheter som ordinarie lärare, dels ock att E. K. Maj:t, med gillande af Rikets
Ständers för deras del fattade beslut, funnit godt i nåder förordna att, der prebendepastorat
äro med lärareplatser vid Elementarläroverken förenade, desamma skola, i
mån af inträffande ledighet, indragas, undantagande likväl sådana, som åtfölja theologie
lektorsbeslällningar; lill följd hvaraf och efter det vederbörande Domkapitel blifvit
anbefallde all för de läroverk, som ega flere prebende-paslorat, föreslå hvilketdera som,
med afseende å belägenheten och öfriga förhållanden, lämpligast må för framtiden med
den theologiska lektionen förenas, samt förslag i berörda hänseende inkommit och nådigt
beslut derutinnan blifvit fattadt, åtskilliga prebendepastorat dels redan i sådan
egenskap upphört, dels ock komme att, i den mån innehafvarne derifrån afgå, såsom
prebenden upphöra; utgörande den uppskattade afkastningen af ifrågavarande, uti Deparlemenls-Chefens
skrifvelse särskildt för hvarje stift och läroverk upptagna, prebenden
ett sammanlagdt belopp af 13,532 R:dr 67 öre.
Den vid berörda skrifvelse fogade förteckning angående lärarnes löner innehåller,
för hvarje läroverk, uppgift såväl å samtlige der anställde lärares namn och det
år, från och med hvilket hvar och en af dem beräknar sin innehafvande lönegrad,
som å de lönebelopp, hvilka, enligt de af Rikets sednast församlade Ständer fastställda
grunder, af lärarne påräknas för hvart och ett af åren 1861, 1862 och 1863; och
uppgå samtliga dessa lönebelopp vid alla Rikets Elementarläroverk: för år 1861 till
1,103,078 R:dr 72 öre; för år 1862 till 1,127,578 R:dr 72 öre och för år 1863 till
1,150,828 R:dr 72 öre.
Vid bestämmandet af det belopp, hvartill Riksstnlens anslag för Elementarläroverken
bör vid innevarande riksmöte uppföras, torde först höra tillses, hvad summan
af utgifterna för hvart och ett af de år, nästa statsreglerings-period omfattar, antagligen
kommer att utgöra. De af Departemcnts-Chefen uppgifna aflöningsbelopp, som,
enligt de vid förra riksdagen fastställda grunder, skola tillkomma lärarne vid Elementarläroverken,
utgöra såsom redan är nämndt:
för år 1861
1,103,078: 72.
„ „ 1862
1,127,578: 72.
„ 1863
1,150,828: 72.
och uppgå således i medeltal lill 1,127,162: 05.
Härtill komma nu dels de uti ofvanberörde utgift icke inberäknade
arfvodeu till Ofningslärarne vid de lägre skolorna, 19,000 R:dr, och åt
Bibliothekarier vid de högre läroverken 2,000 R:dr, tillhopa .... 21,000: —
Transport 1,148,162: 05.
172 Expeditions-Ulskattets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i07.
Transport: 1,148,162: 05.
dels de nya eller ökade anslag, hvilka Rikets Ständer, enligt föregående
punkter i denna underdåniga skrifvelse äfvensom enligt nedanstående 47:de
punkt, beslutat, med ett sammanlagdt belopp årligen af . . . . ■ ■ 83,768: 43.
hvarigenom ärliga utgifterna uppgå till  1,231,930: 48.
De tiligångar åter, som för bestridande af dessa utgifter för närvarande förefinnas,
äro dels Riks-slalens nuvarande anslag  1,038,741: 37.
dels oek den årliga räuteafkastningen af de till Elementar-läroverken
donerade medel, m. 11. särskilda inkomster, såvidt dessa icke äro gifna
såsom tillökning i lärarnes enligt stat fastställda löner; och uppskattades
årliga inkomsten af dessa medel vid förra riksdagen lill .... 52,258: 63.
1,091,000: —
Detta belopp bör nu ökas med ofvanberörda af Rikets Ständer
beslutade anslagsförhöjningar  83,768: 43.
då det visar sig att summan  1,174,768: 43-
med  57,162: 05.
understiger de för läroverken beräknade utgifter  1,231,930: 48.
Härvid bör dock iakttagas, att de verkliga utgifterna för nästa stvlsreglerings
-
period säkerligen icke komina att uppgå till hela det enligt stat beräknade beloppet.
Då nemligen såsom lön för Rektors-befaltningarne vid hvart och ett af de högre elementar-läroverken
är i slaten upptaget ett belopp af 4,000 R:dr, men en stor del af
dessa befattningar torde under nästkommande frenne år, likasom hittills egt rum, blifva
tillsatta endast medelst förordnande, blifver härigenom en icke obetydlig besparing alt
tillgå, enär de i allmänhet yngre lärare, som under tiden bestrida de tillförordnade
Rektorernas ordinarie befattningar, icke ega rätt lill aflöning efter den högre lönegrad,
som desse vanligen innehafva: och dertill kommer dels att någon minskning i utgifterna
bör under loppet af 3:ne år alltid uppstå genom inträffande afgång bland de äldre
lärarne, hvilka innehafva de högsta lönebeloppen, och dels att de ökade aflöningsanslag,
Rikets Ständer beviljat för nya lärare-platsers inrättande, äfven komma alt
lemna icke obetydlig besparing, i följd af Rikets Ständers beslut att nya Lektors-befallningar
icke skola tillsättas under förra hälften af nästa statsreglerings-period.
I betraktande häraf hafva Rikets-Ständer trott del kunna ifrågasättas, huruvida
någon tillökning i Elementar-Iäroverkens anslag utöfver hvad som nu anvisas för nya
lärarebefattningar rn. in., må vara erforderlig för att lärarne skola komma i åtnjutande
af den förhöjda aflöning, som blifvit dem tillerkänd; — och då, enligt hvad Rikets
Ständer inhemtal, under innevarande statsreglerings-period uppstå betydliga besparingar
å Åttonde Hufvudtiteln, hvilka vid delta års början, enligt approximativ beräkning,
utgjorde omkring 143,000 R:dr och deraf största delen uppkommit å anslaget för Elementar-läroverken,
skulle det, enligt Rikets Ständers tanka, vara lämpligast, att denna
del af besparingarne finge, i händelse af behof, användas uteslutande för läroverken, i
hvilket fall lillgångarne sannolikt skulle motsvara de blifvande utgifterna. Sådant vore
oell desto mera ändamålsenligt, som ifrågavarande anslag, med afseende å de grunder,
enligt hvilka utgifterna äro bestämda, synts Rikets Ständer böra för framliden blifva
reservations-anslag, hvilket E. K. jVfaj:t äfven vid förra riksdagen föreslog, men Rikets
Ständer då icke biföllo, af den anledning att utgifterna för denna statsreglerings-period
Expo il i ti o n s- lits k o Hels Förslag till unclerd. Skrifvelse N:o 197. 173
ansågos kunna (såsom det äfven hittills visat sig) bestridas med de af Rikets Ständer
anvisade medel, ulan att påräkna blifvande besparingar.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, få Rikets Ständer alltså, jemte lillkännagifvande,
att Elementar-läroverkens anslag hädanefter kommer att uppföras såsom reservations-anslag,
i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:. täcktes i nåder medgifva
och förordna, att de besparingar, som vid slutet af innevarande statsregleriugs-period å
detta anslag förefinnas, må afskiljas från Åttonde Hufvudtilelns allmänna besparingar
och vid afslutandet af innevarande års räkenskaper ulbalanceras såsom en för Eleinenlar-läroverkens
behof reserverad behållning till är 1861 och påföljande är.
Under förutsättning, att denna underdåniga anhållan i nåder bifalles, hafva Rikets
Ständer ansett en tillökning i anslaget tili Elementar-läroverken af 10,000 R:dr,
för bestridande af de ökade utgifter, som kunna föranledas af lärarnas förhöjda löneturs-beräluiing
m. m., blifva för ändamålet fullt tillräcklig, hvadan, och då. hvad angår
de uti Deparlements-chefens skrifvelse omlormälda till indragning afsedda prebendepastorat,
någon ersättning för Elementar-läroverkens i följd häraf minskade inkomster
icke torde vara behöflig förr än den beslutade indragningen i vidsträcktare mån kommit
lill verkställighet, Rikets Ständer, som fortfarande påräkna till bidrag vid afföningen
Elementar-läroverkens ofvanberörda inkomster af donationsmedel m m.. bestämt Riksstatens
anslag för dessa läroverk under nästa statsreglerings-period till en summa af
1,132,509 R:dr 80 öre (se Tab. Litt. E), innefattande nuvarande statsanslaget 1,038,74!
R:dr 37 öre, med en tillökning af 10,000 R:dr, jemte det ytterligare belopp af 83,768
R:dr 43 öre som motsvarar de af Rikets Ständer nu beslutade nja anvisningar.
1 sammanhang härmed, och då Rikets Ständer inhemtal, alt vid ett eller annat
af de mindre Elementar-läroverken lärjungarnes antal under de sednare åren varit så
ringa, att någon af de lärareplatser vid samma skola, hvartill anslag blifvit af Rikets
Ständer beviljade, borde kunna, utan olägenhet eller hinder för undervisningens gång,
indragas eller vid annat läroverk förmånligare användas, hvarigenom äfven besparing i
Statens utgifter skulle beredas, hafva Rikets Ständer ansett sig böra hos E. K. Maj:t
i underdånighet anhålla, dot E. K. Majit täcktes i nåder tillse, att, då vid inträffad ledighet
af lärarebeställning det visar sig, att lärjungarnes antal icke fordrar tjenstens
tillsättande, dermed mätte anstå och den anslagna lönen besparas, eller ock användas,
der tillfälligt behof af ökade lärarekrafter förekommer.
46:o. Sedan vid förra Riksdagen hos Rikets Ständer framställning skett om inrättande
af offentliga läroanstalter för flickor, hade Rikets Ständer, som ansågo, att
undervisningen för den qvinliga delen af nationen borde blifva på ett ändamålsenligt
sätt ordnad, i öfverensstämmelse härmed, uti sin underdåniga skrifvelse angående regleringen
af utgifterna under Riks-statens Åttonde Hufvudlitel anhållit, att E. K.
Majit läcktes låta uppgöra och lill Rikets näst sammanträdande Ständer öfverlemna
förslag till undervis/lingens ordnande för den qvinliga ungdomen, med hufvudsakligt
afseende fästadt på bildandet af lärarinnor; — och har. i anledning häraf, E. K. Majit
under den 21 Oktober nästlidna år till Rikets Ständer i detta ämne aflåtit en särskild
nådig skrifvelse.
Af det utdrag af Statsråds-protokollet öfver Ecklesiastik-ärcnden för den 9 nästföregångne
September, som åtföljer högstberörde nådiga skrifvelse, inhemtas, att Departements-cheien,
vid underdånig föredragning af della ärende, först utförligt framställt
sina åsigler angående vidslröckthetcn af den förbindelse, som kunde åligga Slaten i
afseende å qvinnans uppfostran och bildning; och, ehuru härvid i allmänhet syntes
vara önskvärdt och mest lämpligt att denna uppfostran, såsom afsedd för hemmet, äf
-
174 Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse J\:o 191.
ven i hemmet begyntes och fullbordades, luinde likväl den qvinliga undervisningen och
bildningen ingalunda vara för Staten likgiltiga, och Statens mellankomst vore äfven af
synnerligt-*behof påkallad för den icke ringa del af den qvinliga ungdomen, som sak-*
nade tillfälle att inom familjen erhålla den undervisning eller uppfostran, som äro för
dess framlida verksamhet behöfliga.
Då sålunda Departements-chefen, på grund af nu antydda, i Slalsråds-protobollet
närmare utvecklade skäl, ansåge: alt en offentlig öfver folkskolans område sträckt
skolundervisning för hela den qvinliga ungdomen hvarken vore önskvärd eller för närvarande
möjlig att åstadkomma: att följaktligen ett fullständigt förslag till ordnandet
af en sådan undervisning, åtminstone för det närvarande, ej vore af bebofvet väsendtligen
päkalladt, men deremot skulle verka menligt, om det, såsom sannolikt vore,
framkallade å ena sidan anspråk, som ej kunde tillfredsställas, å den andra motvilja
äfven för sådane åtgärder, hvilka man skulle vara benägen att, i och för sig betraktade,
erkänna såsom både nyttiga och möjliga att verkställa; — att det ändock vore
Statens både fördel och pligt att äfven ät den qvinliga ungdomens bildning egna sin
omsorg, men alt Staten ej i detta afseende borde göra annat eller mera, än hvad som
vore ytterst nödvändigt och öfverskrede enskildes, vare sig personers eller kommuners,
förmåga, har Departements-chefen i underdånighet tillstyrkt E. K. Majit att för närvarande
gå den af Rikets Ständer framställda önskan til! mötes, endast så lill vida,
sorn densamma afsåge vidtagandet af åtgärder för bildandet af lärarinnor, helst behofvet
af en fullständig läroanstalt för detta ändamål länge låtit sig förnimmas och. varit
öfverklagadt.
De olika slag af bildningsanstalter, som i sådant hänseende syntes med ledning
af främmande länders föredöme och erfarenhet kunna ifrågakomma alt här inrättas,
vore antingen ett så kalladt Seminarium, der undervisning meddelas i de för en lärarinna
nödvändiga kunskapsarter, utan att lärjungarne i öfrigt äro vid skolan fästade
eller ett Institut för lärarinnor, så ordnadt, att åtminstone ett visst antal lärjungar vid
anstalten åtnjuta bostad och föda, samt att undervisning der meddelas ej blott i bokliga
kunskaper, utan ock i musik, teckning, målning och finare handarbeten, hvarjemte
de äldre lärjungarne genom deltagande i de yngres undervisning förberedas lill sitt
blifvande kall såsom lärarinnor; kunnande, i hvilketdera fallet som helst, med fördel
en modell-skola för barn med inrättningen sättas i förbindelse.
Efter att vidare hafva anfört de omständigheter, som hufvudsakligen syntes tala
för eller emot inrättandet i vål t land af Seminarier; har Departements-chefen, på grund
af hvad dervid förekommit, yttrat, att man i allmänhet och der omständigheterna sådant
medgåfve, borde föredraga inrättandet för lärarinnor af sådana bildningsanstalter,
der lärjungarne jemväl kunde erhålla husrum och kost, der det således vore möjligt
att ordna deras undervisning på det mest ändamålsenliga sätt, och der föreståndaren
kunde, under ett ständigt umgänge med eleverna, icke blott med noggrannhet följa
deras framsteg, utan ock bedöma deras fallenhet för det kall, hvartill de skola bildas,
äfvensom slutligen deras skicklighet i dess utöfning.
1 afseende å den allmänna planen för ifrågavarande anstalter och dermed förenade
kostnader, har Departements-chefen meddelat, att, ehvad Rikets Ständer skulle
bevilja anslag för ett Institut, med åtminstone lill en del, på stället boende elever, eller
för ett Seminarium, i första rummet fordrades, inköpandet af härtill lämpligt hus.
Kostnaden, något mindre för ett Seminarium, kunde, enligt inhemtade upplysningar,
för ett Institut ej beräknas lägre än till 120,000 R:dr R:mt, under antagande alt föreståndare
och lärarinnor skulle vid anstalten hafva fria husrum, samt att framdeles en
modell-skola kunde med densamma förenas. Att för ändamålet hyra lokal mötte stora
Expeditions- U inko t tels Förslag till lindard. Skrifvelse N:o 497. 175
svårigheter, då endast undantagsvis något hus torde finnas, hvilket utan betydlig förändring
af dess inredning vore härtill användbart. Kostnaden skulle ock, för en längre
tid beräknad, sannolikt blifva större, då härtill fordrades ett årligt anslag af omkring
8,000 R:dr R:mt.
Den öfriga årliga kostnaden kunde för ett Seminarium inskränkas till 9,500
R:dr, nemligen :
Föreståndarinna, utom husrum och ved R:mt R:dr 1,500: —
En Sludii-Direktör  „ „ 500: —
5 lärare (beräknadt efter 1 R:dr 50 öre per timma) . „ ,, 5,850: —
Materiel och diverse utgifter  „ „ 1,650: —
Summa R:mt R:dr 9,500: ■—
hvartill under första året komme för Seminariets ordnande, inköp af möbler med mera,
ett särskildt anslag af 5.000 R:dr.
Den årliga kostnaden åter för ett Institut berodde naturligen af åtskilliga omständigheter,
hvilka, i fråga om ett Seminarium, föga eller alldeles icke behöfde ingå
i beräkning. Sådana vore I. ex. lärjungarnes antal, den större eller mindre enkelhet,
sorn antoges kunna vid anstalten vara rådande, och, i högst väsendtlig målto, de afgifler,
som eleverna erlade. I afseende på dessa senare mäste tagas i betraktande, att
ganska få bland de fruntimmer, som egna sig åt lärarekallet, kunna för sin egen undervisning
göra någon synnerligt stor uppoffring. Det borde redan anses nog, om man
antoge alt flertalet förmå bekosta sitt underhåll under lärotiden. Ville man ej~utesluta
de öfriga från det öppnade tillfället till undervisning, måste Staten i någon mån träda
emellan med sin hjelp, lämpad efter beholvet och de förhoppningar, den medellösa
lärjungen genom vid inträdet i läroanstalten ådagalagda kunskaper och anlag gifva anledning
alt vid sig fästa.
För alt emellertid, oaktadt mängden af tili en del på godtycke beroende förhållanden,
komma lill någon slutsats, hade Deparlemenls-chefen, såsom grund för beräkningarne
antagit ett fullständigt Institut med treårig lärokurs och 45 vid inrättningen
boende elever, af hvilka 25 skulle betala en afgift motsvarande de utgifter, inrättningen
för deras vistande derstädes bade att bestrida, 10 skulle betala half afgift och
10 vara alldeles afgiflsfria. De afgifter, som möjligen borde erläggas af dem, hvilka,
ulan att tillhöra Institutet, erhölle tillåtelse att bevista dess föreläsningar, voro icke
tagna i beräkning, då de skäligen borde såsom en extra inkomst mellan lärare och
lärarinnor fördelas. Utom alldeles oundgängliga utgifter vore endast upptagen för premier
500 R:dr, hvilka likväl syntes vara af beholvet påkallade, icke blott för att tjena
såsom en uppmuntran till flit och framsteg, men såsom en utväg för inrättningens
Styrelse att understödja sådana elever, hvilka, ehuru medellösa, nödgades af brist på
friplatser, bereda sig utväg till a (gifts erläggande, naturligtvis alltid under förutsättning,
alt de derjemte genom flit och berömligt uppförande gjort sig af sådant understöd
för tjen la.
Under dessa förutsättningar hade kostnaderna för Institutet blifvit beräknade att
årligen utgöra 16,750 R:dr, nemligen:
Löner till föreståndare, ordinarie lärare och lärarinnor  8,000: —
Extra lärare i musik, ritning, gymnastik  1,500: —
Ved och lyshållning  1,500: —
Aflöning till tjenstefolk  250: —
Transport R:mt R:dr 11,250: —
176 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:n 197.
Transport Ii:mt It:clr 11,250: —
Mathållning för lärarinnor, elever och tjenstefolk 12,000: -—
Materiel och diverse utgifter  2,000: —
Premier
500: —
Summa R:mt R:dr 25,750: —
. . . 7,500: —
. . . 1,500: - 9,000: —
Återstår utgift R:mt R:dr 16,750: —
hvarförutan till inrättningens första ordnande samt uppsättning af möbler, husgeråd
m. m. erfordrades ett, anslag af 20,000 R:dr, hvilket dock med afseende derpå, att
icke hela antalet elever genast kunde intagas, ulan olägenhet kunde på tvänne är fördelas
med 10,000 R:dr hvart dera året.
Det kunde icke förnekas att skilnaden i kostnaden för ett Seminarium och ett
Institut med förut angifna olikhet i plan och organisation, skulle blifva ganska betydlig,
uppgående nemligen till 7,250 R.dr årligen, men då ett väsendtligen större gagn skulle
genom det sednare alternativet för hela samhället vinnas, och omfattningen af Rikets
Ständers underdåniga anhållan i ämnet otvetydigt antydde en benägenhet all för det
vigtiga ändamålet göra vida större uppoffringar, än Departements-chefen nu vågade
sätta i fråga, hade Departements-chefen antagit såsom sannolikt, alt, derest medel blifva
att tillgå, Rikets Ständer sk tille föredraga att för inrättandet af ett institut för lärarinnor
bevilja nödiga anslag, nemligen:
nr) till inköp af ett för inrättningen lämpligt hus, för en gång R:dr 120,000
med vilkor alt, om köpeskillingen skulle understiga detta belopp, återstoden mätte användas
till de reparationer eller den förändrade inredning, som kunde finnas behöfiiga;
å) till Institutets första ordnande, inköp af möbler, husgeråd, linne m. m., fördeladt
pä 2: ne år, 20,000 R:dr;
c) såsom årligt anslag alt under nästkommande statsregleringsperiod af Kongl.
Majd för ändamålet disponeras ett belopp af 16,500 R:dr.
Då emellertid Statsverkets tillgångar under instundande statsregleringsperiod foges
i anspråk af många och vigtiga föremål, hvilka ej tålde uppskof, hade Departementschefen
deraf ansett sig hindrad att för närvarande sträcka sitt underdåniga tillstyrkande
längre, än att Kongl. Maj:l täcktes meddela Rikets Ständer den utredning af ämnet,
sorn sålunda blifvit framställd.
De af Departements-chefen i denna fråga yttrade åsigter, hade Kongl. Majit i
nåder gillat, och i öfverensstämmelse dermed innehåller den till Rikets Ständer alldina
nådiga Skrifvelse i ämnet, att under förutsättning del Rikets Ständer med ofvanberörda
underdåniga hemställan icke åsyftat den del af undervisningen för den qvinliga ungdomen,
som egentligen ligger inom folkskolans område, utan meddelandet af en bildning
i viss män motsvarande, om också både i afseende på läroämnen och kursernas
vidd i åtskilliga delar skiljaktig från den, som af ynglingar inhämtas vid Elementarläroverken,
Kongl. Maj:t funnit del hvarken vara lämpligt eller, med afseende å den deraf
följande betydliga kostnad, för närvarande möjligt alt ordna undervisningen för den
qvinnliga ungdomen på ett sådant sätt, alt denna, likasom den manliga, för erhållande
af en mot hvars och ens samhällsställning svarande bildning hänvisades lill offentliga
läroanstalter. Då qvinnans hulvudsakliga och naturliga verksamhet, för samhället ej
mindre
Hvarifrån dock skulle afgå:
Hel afgift af 25 elever å 300 R:dr
Half afgift af 10 elever å 150 R:dr
Expeditions-Uls Itottels Förs/ny lill underd. Skrifvelse N:o 197. 177
mindre betydelsefull och vigtig än mannens, likväl i allmänhet, vore (örlagd lill ett annat
område, det enskilda lifvets och familjens, syntes redan deraf loija, all hon på
detta område naturen ligt borde söka och erhålla sin bildning. Å andia sidan mäste
erkännas, ali tillfälle dertill olja nog för henne saknas, att hon ej alltid kunde inom
familjen erhålla hvarken den undervisning eller uppfostran, som för hennes framlida
verksamhet äro behöfliga; och för dessa läll vore undervisnings-anslalter äfven för den
qvinliga ungdomen otvifvelaktig! af beholvet påkallade. E. K. Majit hade emellertid,
vid ärendets pröfning, ansell åstadkommandet af sådana anstalter böra fortfarande öfverlämnäs
åt enskildes eller kommunernes omsorg, och Stålens verksamhet inskränka
sig till den del af IVägan, som dels genom sin större omfattning och allmännare vigt,
dels lill följd af dermed förenade kostnader, måste öfverskrida de enskildes förmåga,
nemligen bildandet af lärarinnor. E. K. Majit skulle ock önskat, att omständigheterna
niedgifvil Rikets Ständer alt redan vid innevarande riksdag för della ändamål anslå
nödiga medel; men dä Statens tillgångar, enligt hvad E. K. Majlis nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof utvisade, loges i anspråk af andra vigliga
föremål, hvilka ej tåla uppskof, har E. K. Majit nu endast, lili svar å Rikets Ständers
framställning i ämnet, meddelat Rikets Ständer ofvanberörda utredning af frågan
om inrättandet af ett Institut för lärarinnor samt dermed förenade kostnader.
Efter sorgfälligt öfvervägande af den fråga, som sålunda blifvit af E. K. Majit
ölverlemnad till Rikets Ständers bedömande, hafva Rikets Ständer trott sig halva skäl
alt antaga alt, för befrämjande af den qvinliga undervisningen, såvidt Statens tillgångar
och andra förhållanden det medgifva, åtgärder från del allmännas sida håde
böra och kunna för närvarande vidtagas. Rikets Ständer äro nemligen för sin del
ölverhgade, att qvinnans intellektuella utbildning, arlen och beskaffenheten af den undervisning,
som henne meddelas, är en fråga af stor och genomgripande vigt för hela
samhällets utveckling och framåtskridande i bildning, hvarföre ock Staten, enligt Rikets
Ständers tanka, har samma förbindelse alt värda sig härom, som i allmänhet äl.gger
den i afseende pä befiämjandet af den andliga kulturen inom samhället. Vid bedömmandet
åter af hvad som under närvarande förhållanden bör från det allmännas sida
härutinnan vidgöras, anse Rikets Ständer, genom Deparlements-chefens anförande,
vaia ådagalagdt att några mera omfattande åtgärder för den qvinliga undervisningens
befrämjande svårligen kunna vinna åsjftad framgång, innan man försäkrat sig derom,
alt ett tillräckligt antal af för detta ansvarsfulla kall fullt skickliga lärarinnor må finnas
att tillgå; och hafva Rikets Ständer derföre icke funnit lämpligt alt nu bevilja
statsanslag för annat ändamål än det af E. K. Majit uppgifna, eller inrättandet af en
bildningsanstalt lör lärarinnor.
Af den utredning, Departements-chelen meddelat om beskaffenheten af de särskilda
slags anstalter för sådan bildning, sorn i andra länder finnas och här kunna
ifrågakomma alt inrättas, hafva Rikets Ständer jemväl tagit noggrann kännedom, hvarvid
Rikets Ständer ej kunnat undgå ali inse, det mänga omständigheter, pä hvilka
Departemenls-chefen särskildt fästat uppmärksamheten, föranleda dertill att ett Institut
i allmänhet bör anses bättre än ett Seminarium motsvara anspråken på en uppfoslrmgsBih.
till di. St. Prot. 1859 1860. 10 Sami. 1 Afd. °2 Band. Supp!. 23
178 Expeditions-Utskoitels Fijrslag till underd. Skrifvelse N:o 197.
anstalt. Då emellertid det vigtigaste behofvet hos oss för närvarande är bildande af
lärarinnor, och då det torde lå antagas, alt de flesta, som till en början komma alt
begagna sig af ifrågavarande anstalt, och af hvilkas verksamhet åtminstone det allmänna
bör först kunna påräkna ås_y flad t gagn, äro de unga qvinnor, som redan börjat
egna sig åt lärarekallet, men vilja begagna detta tillfälle, för att ytterligare förkofra
sina kunskaper, då vidare dessa personer i allmänhet säkerligen uppnått den utbildning
och sjelfständighet, alt en sådan eftersyn och uppfostran, som vid ett Institut bör
meddelas åt de yngre flickor, hvilka der hafva sill hem, torde för de lörra vara mindre
behöflig eller lämplig, halva Rikets Ständer för sin del funnit sannolikt, att inrättandet
al' ett Seminarium skulle under närvarande förhållanden bäst motsvara del ändamål,
sorn hufvudsakligen åsyftas. Att Statens kostnader härigenom blifva något
mindre, torde väl icke på en fråga af denna beskaffenhet böra väsendtligen inverka;
men härtill kommer äfven all, om ett Seminarium först inrättas, den erfarenhet, som
vinnes under de första åren af dess verksamhet, måste utgöra den bästa ledning vid
uppgörande af en eller vårt land och våra förhållanden afpassad organisation för de
anstalter af större omfattning, som framdeles torde blifva behöfliga.
Hvad härefter angår de beräknade kostnaderna lör ett Seminarium, hafva Rikets
Ständer åtminstone till en början ansett mindre nödvändigt att etl särskildt hus
skulle för denna anstalt inköpas; och Departements-chefens underdåniga yttrande antyder
äfven att det icke syntes vara omöjligt att anskaffa en hyrd lokal, som kunde
uppfylla de väsendtligaste fordringarna. Då den årliga hyressumman för ett Institut af
Deparlements-chelen blifvit beräknad lill 8,000 R:dr, torde det kunna antagas, att
5,500 R:dr skall utgöra ett tillräckligt belopp till lokals anskaffande för ett Seminarium;
hvarjemte Rikets Ständer ansett, att den föreslagna summan af 10.000 R:dr för Seminariets
ordnande, inköp af möbler m. m., kunde ulan olägenhet inskränkas till
5,000 R:dr.
På dessa skäl hafva Rikets Ständer till inrättande af ett Seminarium för bildande
af lärarinnor, beviljat dels ett årligt anslag af 15,000 R:dr R:mt sålunda
fördeladt:
till hyra af lokal för Seminariet  5,500: —
„ en Föreståndarinna, utom husrum och ved  1,500: —
„ en Sludiedirektör - 500: —
„ fem lärare  5,850: —
„ materiel och diverse utgifter  1,650: —
Summa R:dr Runt 15,000: —
och dels för en gång ett särskildt anslag af 5,000 R:dr för Seminariets ordnande,
inköp af möbler m. m.
Peda po gier na.
47:o. Sedan Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 18 November 1854, anhållit,
det E. K. Maj:t måtte, vid den definitiva regleringen af Elemenlar-läroverken taga i
ölvervägande, huruvida de så kallade Pedagogierna eller mindre skolorna i åtskilliga
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse JS:o 49 7. 179
af Rikets smärre städer kunde sältas i närmare förhållande till Rikets öfriga läroverk,
hade E. K. Maj t vid sistlidna Riksdag föreslagit Rikets Ständer, att 28 af dessa skolor
mätte upplagas på Elemenlar-läroverkens stat, med hvardera en Rektor och en
Kollega, hvartill ett ökadt anslag aT 63,449 R:dr R:mt fordrades. Rikets Ständer, som
med anledning häraf, beslöto alt till Elemenlar-läroverkens klass uppflytta Irenne Pedagogien
funno sig för öfrigt, i saknad af närmare upplysning i afseende å Pedagogiernas
antal och förhållande såväl sinsemellan, som till städernas folkskolor m. fl.
omständigheter, hvilkas utredning syntes nödig för att kunna uppgöra en bestämd stat
för de ifrågavarande läroverken, förhindrade att bifalla onilormälda nådiga förslag; på
den grund likväl, att vid den allmänna regleringen af Rikets undervisningsverk det
skulle vara obilligt, om de städer, i hvilka skolor af detta slag förefunnes, liksom de
närmast intill dem belägna orterna, blefve belt och hållet uteslutna från fördelarne af
eli utvidgadt undervisningstillfälle, anvisade Rikets Ständer tillika å Riksgälds-kontnret,
för hvartdera af åren 1858, 1859 och 1860 ett reservationsanslag af 30,000 R:dr
R:mt alt, stäldt till E. K. Majlis disposition, användas till löneförbättring åt lärare
vid, samt till utvidgning af sådana Stadspedagogien uti hvilka undervisningen vunnit
en högre grad af utveckling, äfvensom under samma vilkor åt läraren vid Pedagogien
i Avesta, hvarjemte Rikets Ständer i underdånighet anböllo, alt vid påföljande riksdag
måtte lemnäs den utredning, angående ifrågavarande slags skolor, hvarom vid 1854 års
riksmöte underdånig framställning af Rikets Ständer gjordes.
Då delta ärende, i sammanhang med öfriga iill Åttonde Hufvudliteln hörande
stalsregleringsfrågor, den 14 Oktober näst lidet år inför E. K. Majit i underdånighet
anmäldes, hade Departements-chefen, enligt hvad ofta åberopade Stalsråds-protokoll
utvisar, dervid yttrat den åsigt, att det ulan tvifvel läge i sakens natur, all flertalet
af Pedagogierna i Rikets släder småningom skulle vinna den utveckling och det ökade
antal lärjungar, att de borde upplagas bland Elementar-läroverken och ställas under de
för dessa gällande föreskrifter. Deremot syntes det ej nödvändigt alt genom ett beslut
åstadkomma en sådan förändring förr, än den af städernas eget behof påkallades,
helst det onekligen för vissa släder innebure en fördel, alt läraren vid Pedagogien
kunde leda de fåtaliga lärjungarnes undervisning längre, än Skolstadgan för två- eller
treklassiga Elementar-läroverk medgifver.
1 anledning häraf och då Pedagogierna i sin nuvarande form syntes närmast
vara hänförliga till de högre folkskolorna, hvarföre ock del dem tillkommande understöd
ufginge af det å Åttonde Hufvndlileln för folkskolorna uppförda anslag, har E.
K. Majit, jemte (illkännagifvande, att E. K. Majit ville till Rikets Ständer öfverlemna
den, enligt deras underdåniga anhållan, rörande Pedagogierna verkställda utredning,
hvilken utredning jemväl sedermera blifvit Rikets Ständer meddelad, i afseende på
dessa skolor endast föreslagit Rikets Ständer, att ett belopp af 24,000 Ridr ärligen
måtte under instundande statsreglerings-period, i stället för det vid sistlidne riksdag,
till utvidgning af och löneförhöjning v/d Pedagogierna, å Riksgälds-kontoret anvisade
anslag af 30.000 Ridr årligen, få för samma ändamål användas och. jemte öfriga anslag
till folkskolorna, om hvilka E. K. Majit ämnade besluta särskild nådig framställning,
utgå af den för folkskoleväsendets befrämjande alsalia andel af personliga skyddsafgiften.
Uti den särskilda Proposition, E. K. Majit den 21 Oktober samma år till Rikets
Ständer aflålil, angående anslag lill folkundervisningens befrämjande, är i afseende
å detta ämne meddeladt, att, då Pedagogierna af ålder varit räknade till folkskolorna,
ehuru synnerligen Stadspedagogierna varit afsedda att utgöra ett slags högre folkskolor,
hvilket ändamål de flesta bland dem också på ett tillfredsställande sätt uppfyllt, E.
180 Expeditions- UIsko (tels Förslag till underd. Skrifvelsa N:o 197.
K. Majit på sätt uti Propositionen angående Statsverket blifvit antydt, funnit ledande
till Större enkelhet och ordning att del understöd, som af statsmedel kunde blifva
Pedagogierna meddelad!, ulginge lika med öfriga mera tillfälliga bidrag till folkskolorna
af den personliga skyddsafgiften, hvarföre E. K. Majit icke äskat fortfarandet under
nästkommande stalsreglerings-period, af det extra statsanslag, 30,000 Ridr årligen, som
vid sisllidne riksdag blef å Åttonde Hufvndliteln upplördl. Af detta anslag hade åt
lärarne vid nästan alla de Sladspedagogier, der undervisningen vunnit någon högre
grad af utveckling, beviljats löneförhöjning lill så stort belopp, att årliga lönen, oberäknadt
boställe eller hvresmedel, uppginge til! 1,000 R:dr för dem, hvilka aflagt sådana
prof, som för behörighet till Adjunkts- och Kollega-befattning äro föreskrifna
och för öfriga lärare till 800 R:dr. Sammanräknade beloppet af dessa löneförhöjningar
belöpte sig till omkring 10.000 R:dr år ligen, och mäste under nästa statsregleringsperiod
för samma ändamål åtminstone 12,000 R:dr kunna disponeras, såvida det skulle
blifva möjligt alt för ifrågavarande lärarebefattningar erhålla personer med erforderlig
skicklighet, och jemväl bereda löneförbättring åt lärarne vid de Stadspedagogien der
undervisningen under’ den närmaste framtiden kunde vinna en hittills saknad utveckling.
Af ofvannämnda extra anslag hade ytterligare 12,000 R:dr, för år räknadt, utgått
till nya löner vid 12 sladspedagogier, der E. K. Maj:t förordnat, att en,extra
lärare skulle för innevarande stalsregleringsperiod anställas; varande dessa Sladspedagogier
följande: Söderhamn, Enköping, Hjo, Södertelge, Köping, Nora, Arboga, Hedemora,
Grenna, Kongsbacka, Kongelf och Borgholm. Det årliga arlvodet för omförmälde
lärare, hvilka borde hafva aflagt de prof, som för Adjunkts- eller Kollegabefattning
vid Elementar-läroverken erfordras, vore bestämdt till 1,000 R:dr, och syntes
den utvidgning, ifrågavarande skolor endast tillsvidare erhållit, fortfarande vara behöflig,
såväl med afseende å undervisningens omfång, städernas folkmängd och lärjungarnas
antal, som på vissa städers lage i närheten af större Elementar läroverk, hvilkas
lägre klasser redan voro öfverbefolkade. Då emellertid Statens bidrag för inrättande
af högre folkskolor a landet icke utgjorde mer än tvåtredjedelar a! kostnaden,
hvaremot vederbörande skoldistrikt vöre, förpligtade att tillskjuta drn återstående tredjedelen,
svntes äfven de städer, som, i saknad af Elernenlar-läroverk, ville inrätta nya
eller utvidga förutvarande högre folkskolor, utöfver hvad de vid innevarande statsregleringsperiods
början vore, eiler ytterligare förhöja Pedagogernes löner utöfver de belopp,
hvilka E. K. Maj t funnit skäl ali utan vilkor af bidrag från städernas sida i
nåder bevilja, icke böra undandraga sig att, i samma förhållande sorn skoldistrikt å
landet i kostnaden deltaga. Under denna förutsättning har E. K. Majit ansett, att
sammanlagda beloppet af det årliga anslag, som under nästkommande statsregleringsperiod
vore behöflig! till löneförbättring vid och utvidgning af Stadspedagogien^ och
Pedagogien i Avesta, ej skulle öfverstiga 24,000 R:dr, hvilket belopp E. K. Majit
allisa äskat alt af de medel, som blefve anordnade lill folkundervisningens befrämjande,
utgå till löneförhöjningen vid samt till, utvidgning af Sladspedagogier och Pedagogien i
Avesta.
1 sammanhang med denna nådiga framställning hafva Rikets Ständer jemväl lill
pröfning förehåll flera särskilda inom Riksstånden väckta förslag angående utvidgning
af vissa Pedagogier samt grunderna för dessa läroanstalters ordnande. Vid jemförelse!)
mellan dessa förslag och E. K. Majlis nådiga Proposition visar sig, att tvänne i
viss mån skiljaktiga åsigt er förefinnas, beträffande lämpligaste sättet att för framtiden
ordna undervisningen vid Pedagogierna. Då nemligen E. K. Majits nådiga förslag i
ämnet endast afser beviljandet af behöflig löneförbättring för lärarne samt utvidgning
af åtskilliga Pedagogier, utan att desamma skulle upptagas bland Elementar-läroverken,
Expeditions-ldlskattets Förslug till underd. Skrifvelse is :o i07.
181
hafva deremot de inom Riksstånden gjorda framställningarne utgått från den förutsättning,
att alla större och mera besökta Pedagngier nu borde såsom sådana upphöra
och bland Elementarläroverken uppflyttas.
Rikets Ständer halva för sin del ej kunnat undgå att erkänna giltigheten i allmänhet
af det skäl, som väsendtligen legat till grund för E. K. Majlis i detta hänseende
tillkännagifna åsigt. Då nemligen pedagogierna tillhöra folkundervisningens område
och följaktligen deras hufvudsakliga ändamål i allmänhet mäste vara att bereda
sina elever en så beskaffad undervisning, sorn kan vara nödig och lämplig för dem,
hvilka antagligen icke komma att fortsätta sina studier vid Elementarläroverken, synes
det Rikets Ständer icke vara följdriktigt eller ändamålsenligt, att dessa skolor skulle,
så snart lärjungeantalet något mera tillväxer, blifva förvandlade till Elementarläroverk,
hvarigenom undervisningen från första början komme att erhålla del strängt begränsade
omfång i hvarje lärokurs, som vid nämnda läroverk eger rum, och för dem är
icke allenast lämpligt utan äfven nödvändigt, under förutsättning, att deras lärjungar
i allmänhet genomgå flera klasser af skolan. Den större frihet med hänsigt lill undervisningens
omfång, som folkskolestadgan medgifver, utgör derföre, enligt Rikets Ständers
tanka, en väsendtlig fördel, hvilken det ej synes vara skäl att undandraga pedagogierna
i andra fall, än der deras förändring till flerklassiga Elementarläroverk af
särdeles vigtiga omständigheter påkallas. När fråga om sådan förändring uppslår,
lärer väl någon pedagogis utvidgning till mer än tvåklassigt läroverk icke medgifvas,
utan alt Rikets Ständer dertill beviljat erforderligt anslag: men beträffande de peda
gogien
som redan blifvit eller framdeles blifva försedda med (vänne lärare, hafva Rikets
Ständer öfverlemna! till E. K. Maj:ts nådiga pröfning och afgörande, om och när
sådana omständigheter kunna vara för handen, att vid en eller annan af dessa pedagogier
undervisningen bör ordnas i enlighet med Stadgan för Rikets Elementarläroverk,
Ö O O O “ _ 7
oell denna skola således uppflyttas från tvåklassig pedagogi till tvåklassigt Elementarläroverk.
Hvad vidare angår lärarnes ställning vid dessa skolor hafva Rikets Ständer icke
kunnat förbise, att de, som äro anställde vid större pedagogien, mäste i anseende lill
beskaffenheten af den dem åliggande tjenstgöring i allmänhet vara fullt jeinlörliga med
lärare vid Elementarläroverken, samt alt de i vissa fall, såsom till en de! just i följd
af den större friheten vid undervisningen, torde vid uppfyllandet af sitt ansvarsfulla
kall hafva större svårigheter att bekämpa. Rikets Ständer erkänna således icke allenast
billigheten deraf, att dessa lärare fortfarande komma i åtnjutande af de förbättrade
aflöningsvilkor, E. K. Majit för innevarande statsreglerings-period dem beviljat samt
afsett alt framgent bereda dem, utan anse derjemte nyss anförda förhållande innebära
grundad anledning dertill, att lärarne vid de tvåklassiga pedagogierna må berättigas till
enahanda aflöningslörmåner, som äro medgifna lärarne vid Rikets Elementarläroverk,
dock under förutsättning att de förre fullgjort samma prof, som fordras för att er
hålla
ordinarie anställning vid sistnämnda skolor.
Med öfverlemnande till E. K. Majits nådiga pröfning och afgörande, huruvida
för en eller annan af de pedagogier, hvilka blifvit eller blifva utvidgade till tvåklassiga
skolor, anledning må förefinnas, att, i anseende till lärjungarnes ökade antal eller andra
omständigheter, derstädes ordna undervisningen i enlighet med Stadgan för Rikets
Elementarläroverk, hafva Rikets Ständer således medgifvit att lärarne vid sådana pedagogier,
vid hvilka, efter E. K. Majits nådiga pröfning, (vänne lärare blifvit anställde,
må, med vilkor att de hafva fullgjort stadgade prof för kompetens till lärarebefattning
vid Rikets Elementarläroverk, erhålla enahanda aflöningslörmåner, som lärare vid tvåklassiga
läroverk, och att således för Rektor vid en dylik pedagogi bestämmes en lön
182
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse JS:o i91.
af 2,000 och för lärarne af 1,000 R:dr, mod rådighet lill löneförhöjning efter vissa år,
på sätt för de förre är stadgadt; dock alt den förhöjda lönetnren rnä beräknas först
från och med året efter det, då pedagogiens utvidgning till två klasser trädt i verksamhet.
Beträffande särskildt de hos Rikets Ständer gjorda framställningar, hvilka afse
vissa pedagogiers förändring (ill treklassiga Elementarläroverk, hafva Rikets Ständer i
afseende å pedagogierna i Arboga, Enköping och Söderhamn, funnit skäl att lill berörde
framställningar lemna bifall; och hafva Rikets Ständer alltså beslutat, alt pedagogierna
i Arboga, Enköping och Söderhamn skola å stat uppföras såsom treklassiga
Elementarläroverk, med enahanda anslag till löner för 1 Rektor och 2 Adjunkter, som
för andra sådana läroanstalter utgå; hvarvid dock Rikets Ständer fästat det vilkor, att
läroverkshusens byggnad och underhåll icke skall af Staten bekostas.
Hvad slutligen angår anvisandet af den utgiftssumma, som bör afses för pedagogiernas
utvidgning samt till löneförbättring åt de vid dessa skolor anställda lärare,
har E. K. Majit, såsom ofvan är anfördl, föreslagit, att ett belopp af 24,000 Ridr
årligen mätte härtill anvisas att utgå af den för folkskoleväsendets befrämjande afsalia,
andel af personliga skyddsalgiften. Då emellertid utgifterna för dessa pedagogier torde
hädanefter blifva af lika ständig beskaffenhet som anslagen till Elementarläroverken,
samt äfven lärarne vid ett stort antal af ifrågavarande skolor, i afseende å aflöningsförmåner
och lönelur erhålla samma rättigheter som lärarne vid Elementarläroverken,
hafva Rikets Ständer ansell det vara lämpligast, alt de medel, som varda anvisade för
pedagogierna, upplagas i Riksstaten såsom ordinarie anslag och sammanföras med det
för folkskolorna anvisade belopp under den gemensamma rubriken pedugogier orh folkskolor.
I afseende åter å anslagets belopp förekommer, alt då E. K. Majit redan löre
aflåtande af den nådiga Propositionen i della ämne förordnat om en extra lärares anställande
vid de 12 pedagogier, der sådant ansetts företrädesvis behöfligt, nemligen i
Söderhamn, Enköping, Hjo, Södertelje, Köping, Nora, Arboga, Hedemora, Grenna,
Kongsbacka, Kongelf och Borgholm, och då enahanda utvidgning sedermera blifvit, enligt
hvad Rikets Ständer inhemta!, i nåder beviljad för pedagogien i Sköfde, skulle de
af E. K. Majit till 24,000 Ridr årligen beräknade utgifter för pedagogierna, på grund
af hvad Rikets Ständer nu beslutat, ökas med hvad som erfordras för all höja lektorslönerna
vid dessa 13 skolor från 1,200 lill 2,000 Ridr eller tillhopa 10,400 Ridr. Enligt
de upplysningar som blifvit Rikets Ständer meddelade, finnas likväl, utom nu ifrågavarande
anslag för pedagogierna, särskilda af donationer m. m. uppkomna tillgångar,
hvilka kunna uppskattas åtminstone till 3,000 k 4,000 Ridr, och skulle således det
erforderliga anslaget utgöra omkring  31,000: —
hvilken summa, med afseende derå, att något aflöningsbidrag från vederbörande
kommuner hädanefter icke lärer vara all påräkna för de pedagogier,
hvilkas lärare komma i samma ställning som lärarne vid Elementarläroverken,
synes böra ytterligare ökas med ett belopp af  4,000: —
Tillsammans 35,000: —
Deremot, och då pedagogierna i Arboga, Enköping och Söderhamn
numera komma att såsom sådana upphöra, hafva Rikets Ständer ansett
sistnämnde belopp kunna, i anseende härtill, skäligen minskas med en
rund summa al  7.000: —
eller till R:dr 28,000: —
Expeditions- Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse iY:o -/S7. 183
Transporl 28.000; —
Och skulle alltså, i stället för Riksstalens anslag till folkskolorna,
sorn, med iakttagande af de, enligt 41:a punkten beslutade öfverflytlningar,
utgör ^ . 21,713; -
komma att för Pedagogier och Folkskolor uppföras en summa af ... 49,713; —
Härvid förekommer emellertid, att för de nuvarande pedagogierna i Arboga,
Enköping och Söderhamn finnas i Riksslalen anvisade åtskilliga smärre anslag af såväl
penningar, som indelta räntor och indelt spanmäl, nemligen:
åt pedagogien i Arboga:
kontant  54: 97.
indelt spanmål, 20 kubikfot 9 kannor, å 2 R:dr 41: 80. yg. 77
åt pedagogien i Enköping:
kontant 17: 24.
indelta räntor med förslagsvärde 187: —
indelt spanmål, 24 kubiklöt, å 2 R:dr.
48: — 252: 24.
åt pedagogien i Söderhamn:
indelt spanmål, 181 kubikfot, å 2 R:dr  363; 40.
eller tillsammans 712; 41.
Då nu treklassiga läroverk skola uti dessa tre städer i stället inrättas, bör, i
likhet med hvad vid näslförflulna riksdag under enahanda förhållanden vidtogs, i afseende
å skolorna i Norrtelje, Lidköping och Christinehamn, de förstnämnda Irenne
pedagogiernes nuvarande anslag till Statsverket indragas, men deremot den belöpande
nja ärliga kostnaden, tillsammans 13,500 R:dr, tilläggas Staten för Elementarläroverken
; kommande, i följd häraf, ofvannämnde summa R:dr 49,713: —
ytterligare alt minskas med omlörmälde ,  „ 712: 41.
eller till .
. .T „ 49,000: 59.
Och hafva alltså, mod uteslutande för summans jemnande, af förestående 59
öre, Rikets Ständer bestämt att, i stället för Riksstalens anslag till folkskolorna, må
för Pedagogier och Folkskolor uppföras en summa af 49,000 R:dr; börande tillökningen
i detta anslag användas till löneförbättring vid samt utvidgning af sådana pedagogier,
uti hvilka undervisningen vunnit en högre grad af utveckling.
48:o. Reträftande Folkundervisningen hafva Rikets Ständer fått emottaga en
af E., K. Majit den 21 Oktober nästlidna år allåten nådig Proposition angående anslag
till denna undervisnings befrämjande.
Af Rikets sednast församlade Ständer bestämdes, enligt deras underdåniga skrifvelse
den 2 Mars 1858, del sammanlagda bidrag, hvilket för innevarande slalsregleringsperiod
borde af allmänna medel lemnäs för folkundervisningens befrämjande, till den
personliga skyddsalgifiens halfva belopp, som antogs uppgå till omkring 250,000 R:dr
R:int; hvarjemte Rikets Ständer, i afseende på fördelningen af dessa medel, medgäfvo,
alt lill uppmuntran för småskolors ändamålsenliga inrättande och lill understöd för
examinerade folkskolelärare skulle afsättas ett årligt belopp af . R.mt R:dr 100,000: —
all under vissa vilkor utgå, samt tdl understöd för högre folkskolor „ 24,000: —
och anvisade Rikets Ständer till E. K. Maj:ts nådiga disposition
följande anslagssummor, att likaledes årligen utgå, nemligen:
«) lill Seminarierna
. „ 26,000: —
b) till understöd för Seminarie-elever
„ 20,000: —
Transport R:mt R:dr 170,000: —
184 Expeditions-Utskottets Eörslag till underd. Skri/velse JS’:o i91.
Transport Ruut R:dr 170,000: —
c) lill förbättrande och tillhandahållande af undervisningsmateriel
samt till understöd för utgifvande af lämpliga
läroböcker, kartor, m. m. för Folkskolorna . . „ 12,000: —
Runt R:dr 182,000: —
hvadan således lill E. K. Majlis nådiga disposition för andia til! folkundervisningen
hörande föremål återstod ett belopp af 68,000 R:dr Runi.
Enligt hvad uti högstberörde nådiga Proposition omförmäles, hade de medel,
Rikets Ständer sålunda för folkundervisningens befrämjande anvisat, i de flesta fall visat
sig fullt motsvara behofvet Bet deltagande, Rikets Ständer egnat denna för samhället
högst vigtiga angelägenhet, borde i en ej aflägsen framtid bära välgörande frukter.
Härtill fordrades likväl icke blott, alt Folkskolan ännu en längre lid åt njöte den
uppmuntran och det understöd, som bragt henne till lif, utan ock alt ytterligare åtgärder
till hennes fullkomnande vidtoges, i hvilket afseende E. K. Majit påräknade
Rikets Ständers fortfarande medverkan. ,
Hvad försl anginge de dels till understöd för inrätt ande af mindre, skolor för
den första förberedande undervisningen och dels till löne förhöjning Jör examinerad#
folkskolelärare, under vissa vilkor, afsalte 100,000 R:dr, hade af dessa medel i nåder
blifvit beviljade 64,277 Ridr 49 öre ärligen för 1,017 nya småskolor, samt 4.871 R:dr
26 öre lill förhöjning i examinerade Folkskolelärares löner, hvaremot vederbörande
församlingar åtagit sig utgifter lill dubbla beloppet, eller 138,297 R:dr 40 öre. Oaktadt
dessa berömvärda bemödanden ä församlingarnas sida, kunde likväl såsom sannolikt
antagas, att den utomordentliga tillväxten i folkskolornas antal, under den korta
tiden al' omkring ett är, skulle lemna rum för ett nära lika hastigt altagande, derest
det af statsmedel ål dem beviljade understöd kmnme att med nästa år upphöra. Det
vore jemväl antagligt, alt antalet af småskolor skulle, till väsendtlig vinst för undervisningen,
småningom ökas, och del För dem afsedda anslag således tagas i stigande
anspråk.
1 afseende pä Folkskolelärarnes löner hade förekommit, att 964 Folkskolelärare
från Upsala, Linköpings, Strengnäs, Wexiö, Lunds, Göteborgs och Wisby stift bos E.
K. Majit i underdånighet anhållit, att, enär deras löner vore i högsta målto otillräckliga,
E. K. Majit mätte läckas lill Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om förhöjning
i dessa löner, hvilken de fleste önskat sålunda bestämd, att hvarje lagligen exa
minerad
och anlagen Folkskolelärare, som af sitt skoldistrikt vitsordades för duglighet
och flit, mätte, utan afseende på huruvida skoldistriktet höjt hans lön öfver minimum
eller icke, af statens medel ärligen fä tillgodonjuta en sådan löneförhöjning, ali hela
lönen, utom lämpligt jordland, kofoder, husrum och vedbrand, uppginge tdl 400 Ridr
Runi; men enär del belopp, som för del ifrågasatta ändamålet skulle erfordras, vore
alltför betydligt, och då åliggandet att aflöna folkskolelärare hufvudsakligen tillhörde
vederbörande kommuner, hvilka dessutom häri skulle erhålla en väsendtlig lättnad, om
qvinnor mera än hittills blelve för folkundervisningen använda, hade E. K. Majit icke
funnit skäl att till berörda ansökning lemna nådigt bifall. Emellertid kunde det ej
förnekas, att de examinerade folkskolelärarnes löneförmåner i allmänhet vore så ringa,
att de pä de flesta ställen oundvikligen kräfde förhöjning, äfvensom att Statens mellankomst
dervid understundom vore af behofvet påkallad. Af alla dessa skäl ansäge E.
K. Majit högst angeläget, att ofvan omföimalda belopp, 100,000 Ridr Runt, måtte
jemväl under instundande slatsreglerings-period få för samma ändamål och under samma
vilkor, som hittills, af E. K. Majit disponeras.
Expcdit io71 s- Utsko t tets Förslag till anderd. Skrifvelse JST:0 197. 185
Af det vid sisllidne riksdag för hägre folkskolor beviljade statsbidrag, 24,000
R:dr, hade för 9 sådana skolor blifvit i nåder anvisade 8,406 R:dr 67 öre, hvilket
understöd äfven framgent tills vidare borde utgå, såvida dessa skolor skulle uppehållas
och pä önskvärd! sätt utveckla sig. I hvad mån dylika skolor under den närmaste
framtiden ytterligare kunde uppslå, vore väl icke möjligt alt beräkna, men äfven om
deras antal skulle under nästkommande stalsreglerings-period fördubblas, hvilket vore
det högsta, som förväntades, kunde det af Rikets sednast församlade Ständer för detta
ändamål alsedda belopp minskas med en fjerdedel.
De frän vederbörande Konsistorier meddelade uppgifter, angående Fo/ks/co/elärare-seminarierna
i riket, utvisade, ali undervisningen vid de flesta af dessa läroanstalter,
— af hvilkas ändamålsenliga ordnande hela folkundervisningen i väsendtlig
mån berodde, — hufvudsakligen bestriddes af en enda lärare, men all för öfrigt icke
blott lärarnes tjenstgöringsskyldighet, lärotiden med mera, ulan äfven undervisningens
plan och omfång vore på olika ställen högst skiljaktiga. Af sistnämnde skiljaktighet
blefve äfven olikhet i lordringarne vid afgängsexamen en följd, hvilket äter, då nämnde
examen, aflagd vid hvilket Seminarium som helst, medförde lika rätt att öfver hela
Riket söka skollärarebelättning gjorde det svårt eller snarare omöjligt för vederbörande
skolstyrelser alt, vid tillsättandet af dylika platser, anställa en fullt tillförlitlig jemförelse
mellan sökande, som icke vid samma seminarium erhållit sin hildning. Öm således
en förbättrad anordning af seminarierna i flera hänseenden vöre önskvärd, med
afseende hvarå förslag till allmänt reglemente för berörde anstalter blifvit upprätladt
och till vederbörande Konsistoriers utlåtande remitteradt, så vore likväl en
tillökning i lärarekrafter det behof, som i främsta rummet bord<“ afhjelpas. De theologiska
insigter, som i ett seminarium borde meddelas, vore visserligen icke särdeles
omfattande, men desto mera vigt tåge derpå, alt hvad som der lärdes, inhemtades väl
och grundligt, icke mindre angeläget vore, att elevernas praktiska öfningar sorgfälligt
leddes och öfvervakades. Att i båda dessa hänseenden handleda seminariets alla elever
vore för en lärare så mycket mindre möjligt, som en del bland eleverna, enligt
sakens natur, vore helt och hållet nybörjare, andra åter under ett större eller mindre
antal terminer deltagit i undervisningen. Vid hvarje seminarium vore derföre
minst tvänne lärare hehöflige, förutom dem, som, för bestridande af undervisning i
musik, gymnastik, trädgårdsskötsel m. m. erfordrades, men hvilka, till följd af de pä
hvar och en belöpande färre undervisningslimmar, kunde ålnöjas med mindre arfvoden.
1 vissa fall, såsom till exempel om lärjungarnes antal under en viss tid vid något
seminarium skulle blifva särdeles betydligt, kunde väl biträde af extra lärare blifva
nödigt, men derå behölde dock vid beräkningen af kostnaden för seminarierna afseende
ej lästas, då högre Elementarläroverk funnes i alla de städer, der seminarierna vore
förlagda och svårighet således ej mölle, att för en jemförelsevis ringa ersättning erhålla
det tillfälliga biträde, som kunde pröTvas oundgängligen behöfligt.
Då emellertid ett ändamålsenligt ordnande af seminarierna i Riket för hvarje
sådant kräfde ökade utgifter, hade E. K. Majit tagit i öfvervägande, huruvida ej, genom
inskränkning i deras antal, kostnaden för dem i det hela skulle kunna förblifva
oförändrad, hvilket vore så mycket lämpligare, som lärjungarnes antal vid vissa seminarier
härtill kunnat lemna anledning. Mot en sådan åtgärd hade likväl redan förut
åtskilliga skäl blifvit anlörda, och dertill komme nu ytterligare ett förhållande, som
föranledt E. K. Maj:t att anse frågan derom åtminstone för närvarande böra förfalla.
Vid sednaste riksdag anhöllo nemligen Rikets Ständer i underdånighet det stadgas
mätte, att qvinnor finge såsom lärarinnor anställas såväl i småskolorna som ock vid
Bih. till li. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Suppl. 24
186 Expeditions-Utskodets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 191.
sådana skolor, der annan examinerad lärare vore anställd, och slutligen vid alla flickskolor.
Uti en stor del af de sedan sisllidne riksdag inrättade mindre folkskolor hade
också undervisningen blifvit bestridd af lärarinnor, och dä äfven främmande länders
erfarenhet bevittnade lämpligheten häraf, hade E. K. Majit funnit skäligt alt ät qvmnors
anlitande vid folkundervisningen gifva en större utsträckning, samt fördenskull
täckts bevilja qvinna, som vid seminarierna aflagt godkänd afgängsexamen, rättighet
att söka anställning såsom lärarinna vid alla folkskolor utom de högre, der undervisningen
skall af akademiskt bildade lärare handhafvas, i sammanhang hvarmed E.
K. Majit jemväl beslutat, att vid seminarierna i Skara, Strengnäs och Calmar, från
och med nästkommande läseår, endast qvinliga lärjungar finge emotlagas. innan någon
erfarenhet kunnat ådagalägga i hvad mån Öfriga seminarier till följd häraf blefve
mer än hittills besökta af manliga lärjungar, vore det således för tidigt att åstadkomma
någon minskning i deras antal.
Beträffande det anslag af statsmedel, som för ett ändamålsenligare ordnande
af undervisningen vid seminarierna erfordrades, hade E. K. Majit ansett detsamma
uppgå för hvarje seminarium till ett belopp af omkring 3,400 Bidr Runi, nemligen:
till arfvode åt Föreståndaren  1,500: —
„ arlvoden åt öfrige lärare  1,350: —
„ hyra för lokal samt till ljus, ved och städning  450: —
„ undervisningsmateriel
100: —
R:dr B:mt 3,400: —
eller för 13 seminarier tillsammans 44,200 R:dr, och då särskilda förhållanden vid
något tillfälle kunde göra en nedsättning af det lör hvarje seminarium beräknade belopp
möjlig, men vid ett annat kräfde dess förhöjande, hade E. K. Majit föreslagit
att Rikets Ständer måtte för berörda ändamål till E. K. Maj:ts disposition ställa en
summa af i rundt tal 45,000 R:dr R:mt.
1 det vid sisllidne riksdag till understöd filr lärjungar vid Fo/kskoleliirnreserninnrierna
anslagna belopp 20,000 R:dr, syntes E. K. Majit någon förändring icke
vara af omständigheterna påkallad. Visserligen vore det sannolikt att, då Irenne seminarier
blefve tillgängliga lör qvinnor, anlalet af lärjungar skulle i någon män till
en böljan ökas, men då beloppet af de under nästlidne år beviljade stipendier endast
utgjort 14,450 R;dr, borde det sednast för ändamålet beviljade anslag äfven för instundande
statsreglerings-period blifva tillräckligt, äfven under förutsättning, ali de i
E. K. Majlis nådiga Stadga angående folkundervisningen i riket, den 18 Juni 1842,
bestämda stipendiebeloppen af dels 75 R.dr och dels 50 R:dr Runt, blefve något
förhöjda, hvartill anledning kunde förefinnas dels i en ökad lefnadskostnad, dels i de
längre resor lill seminarierna, som lör lärjungarne i vissa stift hädanefter blefve nödiga.
Af de vid sisllidne rik-dag till anskaffande af undervisningsmateriel samt lill understöd
för utgifvande af läroböcker, bartor rn. m. för folkskolorna beviljade 12,000
R:dr årligen eller tillsammans för tre år 36,000 R dr, hade hittills 20,467 R:dr 20
öre blifvit använda. Fortfarandet af ett anslag för detta ändamål vore ulan tvifvel
af vigt, då endast derigenom blefve möjligt all hastigt sprida och bringa till allmänhetens
kännedom sådana nyare undervisningsmedel, som befunnes synnerligen tjenliga,
äfvensom att, dels genom understöd för utgifvande af för folkskolorna lämpliga arbeten,
bereda sådane till eli lägre pris, dels genom belöningar för utmärkta läroböcker
framkalla sådana i ämnen, hvari dylika ännu för folkskolan saknades. Då emellertid
anskaffandet och underhållet af nödig undervisningsmateriel hufvudsakligen borde förblifva
ett församlingarnes åliggande, funne E. K. Majit anslaget för delta ändamål ulan
olägenhet kunna nedsättas till 10,000 R.dr årligen.
Expeditians-F Iskallets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 497. 187
Då, vid genomförandet af en ny organisation af den vidsträckta omfattning, sorn
folkskoleväsendet, allt svårligen kunde blifva på en gång fullt ändamålsenligt ordnadi;
då sannolikt Bristfälligheter deri flerstädes insmugit sig, till och med på sådana orter,
der nit för den vigtiga sakens framgång visserligen icke saknades; och då del för öfrigt
vore af stor vigt, att erhålla noggrann kännedom rörande den ståndpunkt, hvarpå
folkundervisningen inom riket sig helunne, till ledning för bedömandet al de åtgärder,
som för dess förbättrande borde vidtagas, hade K. K. Majit funnit det vara nödigt att
sakkunnige personer förordnades, för alt, i egenskap af Skal-inspektörer, hvar och en
inom eli bestämdt distrikt besöka derstädes befintliga folkskolor samt öfver deras tillstånd
och behof afgifva berättelse, sä väl vid hvarje års slut till vederbörande Domkapitel
beträffande de skolor, hvilka under årets lopp blifvit besökta, som ock i ett
sammanhang efter (vänne års förlopp till Ecklesiaslik-deparlemenlet. Då i allmänhet
hvarje Skol-inspektör med sin verksamhet ej kunde omfatta mer än ett stift, men
möjligt vore, att skolornas antal inom något sådant kunde nödga till dess fördelning i
tvänne distrikt, ansåge E. K. Majit Inspektörernas antal icke böra på förhand bestämmas,
hvaremot det årliga arfvode! för inspektionen inom hvarje stift lämpligen kunde
fastställas till 1,000 Ridr, med undantag för Calmar och Wisby stift, der 500 R:dr
vore tillräckliga, oberäknadt resekostnader, för hvilkas bestridande ett belopp af 6,000
Ridr blelve behöflig!, så alt bela det för skolinspektionen nödiga anslag komme alt
uppgå till 17,000 Ridr Runt årligen.
Till understöd för Fo/kskofe-lärares afl,"mande inom de socknar, der, enligt
E. K. Majits pröfning, statsbidrag för sådant ändamål, i följd af särskilda förhållanden,
kunde erfordras, äskade E. K. Majit vid sisllidne riksdag elt belopp af 30,000 Ridr
Runt ; men då Rikets Ständer till folkundervisningens befrämjande anslagit den personliga
skyddsafgiltens halfva belopp, omkring 250,000 Ridr, hvarå, efter afdrag af särskildt
anvisade 182,000 Ridr, till E. K. Majits nådiga disposition återstod en summa
af 68,000 Ridr, funno Rikets Ständer då någon annan åtgärd i anledning af ofvanberörde
nådiga framställning icke böra ega rum. Det belopp, som för nämnda understöd
komme att under instundande statsreglerings-period tagas i anspråk, bade E.
K. Majit väl ansett ännu icke kunna med noggrannhet bestämmas, enär vederbörande
församlingars ansökningar i omförmälda hänseende icke fullständigt inkommit, men
efter sannolik beräkning syntes 25,000 Ridr Runt årligen blifva för ändamålet tillräckliga.
Jemte det E. K. Majit i afseende å Pedagogierna i nåder aflåtil den framställning,
hvilken i nästföregående punkt blifvit omförmäld, har E. K. Majit, på grund
af hvad sålunda blifvit anfördt, föreslagit Rikets Ständer att jemväl under instundande
statsreglerings-period, samt med iakttagande af de vid sistlidne riksdag lör vissa anslag
bestämda vilkor, lill folkundervisningens befrämjande anslå den personliga skyddsafgiflens
halfva belopp, uppgående, efter sannolik beräkning, i medeltal tdl omkring
260,000 Ridr, alt efter följande grunder fördelas, nemligen i
lill uppmuntran för småskolors inrättande och till understöd för examinerade folkskolelärare
100,000: —
„ understöd för högre folkskolor  18,000: —
„ Seminarierna, elier den fördelning E. K. Majit ansåge lämplig . 45,000: —
„ understöd för Seminarii-elever
20,000: —
„ förbättrande och tillhandahållande af undervisningsmateriel samt
till understöd för lifgifvande af lämpliga läroböcker, kartor m. m.
lör folkskolorna  10,000: —
Transport: 193,000: —
188 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 197.
Transport: 193,000: —
till arfvoden och resekostnader för Skolinspektörer  17,000: —
„ understöd för folkskolelärares a (lönande iuom de socknar, der
E. K. Majit funné statsbidrag för sådant ändamål erforderligt 25,000: —
„ lönförhöjning vid samt utvidgning af Sladspedagogier och Pedagogien
i Avesta, enligt hvad här ofvan blifvit omförmäldt . . 24,000: —
R:dr R:mt 259,000: —
hvarjemte E. K. Majit äskat Rikets Sländers medgifvande, att hvad af den personliga
skyddsafgiftens halfva belopp icke blifvit för vissa behof anvisad!, äfvensom de pä föreslående
anslag uppkomna besparingar, måtte få af E. K. Majit för folkundervisningen
tillhörande föremål disponeras.
I enlighet med hvad Rikets Ständer vid sednaste riksdag yttrade, anse Rikets
Ständer fortfarande den grundsats böra faslhållas, alt folkskoleväsendets fullständiga
ordnande hvarken kan eller bör åstadkommas ensamt på Statsverkets bekostnad, utan
att endast bidrag må af Slaten lemnäs, men i öfrigt ankomma på vederbörande kommuner
alt med egna medel tillvägabringa en tidsenlig utveckling af folkskolorna. I
följd häraf och då de åtgärder i detta hänseende, hvilka från det allmännas sida lämpligen
böra vidtagas, äfven, enligt Rikets Ständers tanke, kunna åstadkommas med de
tillgångar, som redan blifvit för ifrågavarande ändamål anslagne, hafva Rikets Ständer
lemnat sitt bifall till E. K. Maj:ts nådiga förslag, att, såsom hittills, halfva beloppet af
den personliga skyddsafgiften, beräknad för nästa slatsreglerings-period till omkring
260,000 R:dr årligen, må till folkundervisningens befrämjande anvisas.
I afseende på sältet och vilkoret) för de anslagna medlens användande, har E.
K. Majit i sin nådiga Proposition föreslagit, att hufvudsakligen bibehålla de grunder,
som vid sistlidne riksdag fastställdes. Häremot hafva åtskilliga anmärkningar blifvit
hos Rikets Ständer gjorda, hvilka Rikets Sländer till en del funnit vara af giltiga skäl
föranledda. Hvad angår utgiftsposter, som äro alsedda för ändamål af mera allmän
beskaffenhet och således icke egentligen afse de för de särskilda församlingarnes behof
på deras bekostnad inrättade skolor, och deribland försl anslaget till understöd för högre
folkskolor, hafva Rikets Ständer, utan att förneka den gagnande inflytelse som af dessa
skolor, bör framdeles blifva att påräkna för den del af ungdomen bland arbetsklassen,
sorn har båg och tillfälle ali något längre, än den vanliga folkskolan medgifver, utvidga
sina kunskaper och sin bildning, trott sig kunna antaga, att dessa skolor under
nästkommande Irenne år ej torde erhålla en så hastig utveckling alt de komma alt
ökas med mer än ungefär hälften af det antal, sorn hittills blifvit inrättade; och då
anslaget således bör blifva tillräckligt, om det efter samma förhållande beräknas, hafva
Rikets Ständer lill understöd för högre folkskolor af ifrågavarande medel anvisat ett
belopp af 12,000 R;dr.
De härefter i ordningen följande anslagen äro af E. K. Majit sålunda upptagna:
till Seminarierna efter den fördelning E. K. Majit anser
lämplig Ridr R:mt 45,000: —
,, understöd för Seminarie-elever
„ 20,000: —
Expeditions-U Iskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 497. 189
till förbättrande och tillhandahållande af undervisnings materiel
samt till understöd lör alpi fr ande af lämpliga läroböcker,
kartor in. m. för folkskolorna R:dr R:ml 10.000: —
„ ar/vaden och resekostnader för Skol-inspektörer x „ 17,000: —
Och hafva Rikets Ständer för dessa särskilda ändamål anvisat de belopp, E.
K. Majit för hvart och ett af deni i nåder föreslagit.
Då förenämnde af Rikets Ständer beslutade anvisningar uppgå till ett sanimanlagdt
belopp af 104,000 R:dr samt, enligt hvad Rikets Ständer här ofvan tillkännagifva
de till utvidgning af vissa Pedagogien äfvensom lill löneförbättring åt lärarne vid
dessa skolor erforderliga medel blifvit anvisade såsom ordinarie statsanslag på Åttonde
Hufvudtiteln, så återstår af de för folkundervisningen afsedda, till omkring 200,000
R:dr beräknade tillgångar ett belopp af omkring 150,000 R:dr. 1 afseende på fördelningen
af dessa tillgångar hafva Rikets Ständer, med anledning af de särskilda fram
ställningar,
som i sådant hänseende inom Riksstånden förekommit, funnit sig böra i
viss män afvika från det af E. K. Majit meddelade förslag. Då nemligen, hvad särskildt
angår folkskolelärares aflöning, Rikets Ständer anse, att folkskoleväsendets framgång
och utveckling är i väsendtlig mån beroende deraf, alt skicklige och nitiske lärare
blifva för dessa skolor att tillgå, men den nuvarande afiöningen i allmänhet är
alltför ringa för att motsvara de måttliga anspråken på en nödtorftig bergning för dem,
som skola odeladt egna sin tid och sina krafter åt della ansvarsfulla kall, hafva Rikets
Ständer funnit nödigt att det bidrag, som Slaten, med fasthållande af den grund
sats,
att folkskolelärares aflöning egentligen åligger kommunerna, kan gifva för befrämjandet
af nämnda maktpåliggande ändamål, bör uppfaras såsom en utgiftspost för
sig, och således en särskild summa auslås (ill förbättring af folkskolelärares löner.
Derigenom vinnes äfven den fördel, att andra vilkor kunna stadgas för medgifvandet
af detta bidrag, än de, som föreskrifvas lör åtnjutande af eljest utgående anslag för
folkskoleväsendets förbättring inom församlingarne.
I fråga om dessa vilkor hafva Rikets Ständer väl å ena sidan ej kunnat afvika
från den ulan tvifvel liktiga grundsats, sorn af Rikets sednast församlade Ständer uttalades
och hvilken E. K. Maj:t, uti den nu aflåtna nådiga Propositionen, jemväl gillat
och godkänt, att nemligen åliggandet alt aflöna fölkskolelärarne hufvudsakligen måste
tillhöra kommunerna; hvadan ock Statens uppgift bör vara, att vid de bidrag, som
från dess sida härtill lemnäs, fästa sådana föreskrifter, att församlingarne derigenom
finna sig uppmanade att genom ökade tillskott verksamt befordra det vigtiga ändamålet.
Men å andra sidan torde med skäl kunna anmärkas, att nuvarande bestämmelse
om ett tillskott af tvåtredjedelar från församlingarne, då Staten bidrager med en
tredjedel, innefattar alltför stora anspråk på de församlingar, som redan förut gjort
icke obetydliga uppoffringar lör sitt folkskoleväsende; och ehuru det icke kan vara för
Staten möjligt alt, i detta hänseende, lör de särskilda församlingarne bereda fullkomlig
likhet eller rättvisa i den mening, att exempelvis en församling, som redan genom
egna tillgångar beredt sin folkskolelärare en fullt tillräcklig aflöning, skulle vara berättigad
alt af Statsverket få ersättning för någon del af de utgifter, församlingen sålunda
åtagit sig, ulan tvärtom det hufvudsakliga ändamålet från det allmännas sida
är att tillse, det skolans behof må blifva afhjelpta, der de äro mest framstående och
således, under den förutsättning, att församlingarne af eget interesse för denna angelägenhet
sjelfva vidtaga alla erforderliga åtgärder för folkskoleväsendets ändamålsenliga
ordnande, Slaten visserligen icke skulle hafva någon förbindelse att dertill lemna
bidrag, så hafva likväl Rikets Ständer, efter öfvervägande af hvad i detta ämne förekommit,
trott sig kunna antaga att del ändamål, som med ifrågavarande statsutgift nu
190 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 191.
åsyftas, skulla bäst befrämjas genom en sådan förändring i omförmälda stadgande, att
hvarje församling, som redan till sitt folkskoleväsendes årliga behof bidragit med åtminstone
samma belopp, som den till församlingen förut anslagna andel i personliga
skyddsafgiften utgjort, må kunna erhålla bidrag af de nu anvisade löneförhöjningsmedlen,
dock i allmänhet icke till högre belopp, än församlingen ytterligare tillskjuter
såsom förbättring i lärarens aflöning.
Beträffande sjelfva aflöningsbeloppet liar hos Rikets Ständer blifvit föreslaget,
att 400 R:dr R:mt, utom husrum och vedbrand, skulle genom allmänt påbud bestämmas
såsom det minimum, till hvilket hvarje examinerad folkskolelärares lön borde uppgå;
och hafva Rikets Ständer väl icke tilltrott sig att omedelbart vidtaga en sådan åtgärd,
men likväl funnit nämnda belopp böra utstakas såsom det mål, hvilket man, vid
bestämmande af grunderna för Iblkskolelärarnes aflöning, bör söka uppnå; och hafva Rikets
Ständer i sådant afseende ansett, att af ofvanberörda disponibla medel, 156,000
R:dr, ungefär hälften, eller 80,000 R:dr, böra anslås lill förbättring af folkskolelära
nies löner.
1 afseende på dispositionen af de medel, hvilka E. K. Majit afsett att användas
till uppmuntran för småskolors inrättande, hafva Rikets Ständer ansett det böra vara
vederbörande församlingar obetaget ali älven på annat sätt, såsom genom utvidgning
af de fasta skolorna eller tillökning i deras antal o. s. v., använda den delaf ifrågavarande
tillgångar, hvaraf de kunna komma i åtnjutande. Då vid sistlidna riksdag Rikets
Ständer hos E. K. Majit anhöllo om en utvidgning af rättigheten till småskolors
stiftande, voro visserligen tillräckliga skäl för handen alt, särskildt, till uppmuntran för
denna inrättning, anslå tillgängliga medel. Den omständigheten att eli antal af öfver
i.000 nya sådana skolor blifvit framkallade genom den vid förra riksdagen härutinnan
vidtagna åtgärd, synes också bevisa, alt ett verkligt behof i denna riktning förefunnits;
och Rikets Ständer hafva ingen anledning att betvifla det gagneliga inflytande, som äfven
E. K. Majit ansett dessa skolor fortfarande komma att bereda för den första undervisningen.
I betraktande häraf och då Rikets Ständer nu beviljat ett betydligt an
slag
till löneförbättring åt lärarne vid de fasta folkskolorna, hvilket, lemte det tillskott
• • i) ,
församlingarna böra lemna, torde i ganska väsendtlig män komma att befrämja dessa
skolors utveckling, kunna Rikets Ständer visserligen icke annat än anse. alt af de nu
ifrågavarande medlen bör utgå hvad sorn erfordras för underhållandet af de småskolor,
som redan kommit till stånd, äfvensom till understöd för de skolor af samma
slag som möjligen vidare ifrågakomma. Sedan emellertid inrättningen af dessa småskolor
vunnit den betydliga omfattning, E. K. Majlis nådiga Proposition utvisar, synes
utvecklingen af denna gren af folkundervisningen redan vara sä stark, att icke den
behöfver uteslutande med Statens understöd uppmuntras. Enär afsiglen med det understöd,
som gafs ät småskolorna, ingalunda var att hämma den fasta skolans utveckling,
utan fastmer att stärka det underlag, på hvilket denna skola rätteligen bör hvila,
så lärer från delaktighet i det anslag, som kan af Statens medel beviljas, så mycket
mindre böra uteslutas den utvidgning sorn folkskoleväsendet kan vinna äfven genom de lästa
skolornas förbättring; och har härvid i öfrigt ansetts böra iakttagas, alt understöd af
dessa medel må kunna lemnäs för folkskolor icke allenast på landet, utan äfven i stä
derna.
På dessa grunder hafva Rikets Ständer funnit ifrågavarande medel böra ställas
till E. K. Majlis disposition, för att i allmänhet användas lill folkskoleväsendets utveckling
och förbättring, nied bibehållande i detta fall af del vid förra riksdagen meddelade
stadgande, nemligen, alt hvarje församling sorn erbjuder sig att tillskjuta två
tredjedelar af den summa, som, utöfver församlingens förut gillia tillskott, finnes erforderlig
till folkundervisningens ändamålsenliga ordnande, må efter E. K. Majits nå
-
Expeditions- U/sk otte ts Förslag till underd. Skrifvelse J\:o '197. 191
diga pröfning, af berörda medel erhålla den återstående tredjedelen, men alt, i händelse
så talrika ansökningar om dylikt understöd inkomma, att medlen icke blifva tillräckliga,
det må på E. K. Majit bero alt ordna fördelningen eller sig företeende omständigheter.
Genom det tillägg i beslutet att, der särskilda förhållanden, ibland hvilka
i första rummet torde böra räknas lörsamlingarnes fattigdom, föranleda undanlag från
de stadgade vdkoren, E. K. Majit eger sådant medgifva, är i della anslag älven innefaltadt
d.et understöd, som hittills af statsmedlen varit fattigare församlingar för uppehållande
af deras folkskoleväsende medgifvet.
I följd af hvad nu blifvit anförd t och med anledning af hos Rikets Ständer
gjorda framställningar om vissa bestämmelser i öfrigt för användandet af de till löneförbättring
alsedda medlen, hafva Rikets Ständer beslutat anvisa ett belopp af 80,(100
R:dr lill löneförbättring åt de vid nu befintliga folkskolor anställde lärare, hvilka icke
halva 400 R:dr i lön, oberäknadi husrum och vedbrand, under vilkor:
l:o alt bidrag häraf må lemnäs endast de församlingar, som till sitt folkskoleväsendes
årliga behof förut tillskjutit ett belopp, sorn minst motsvarar den hvarje församling
förut anslagna andel i personliga skyddsalgiften;
2:o alt Statens bidrag af nu ifiägavarande medel, i allmänhet oell der ej Kongl.
Maj:t finner särskilda förhållanden böra leda till undantag, icke må beviljas till högre
belopp än församlingarne sjellve, utöfver hvad de redan tillskjutit, åtaga sig alt lemna
(ill Folkskolelärarens aflöning; samt
3:o alt löneförhöjningen icke må utgå till andra lärare, än dem, som vid skolan
meddela undervisning under minst 8 månader hvarje år.
Och hafva Rikets Ständer tillika anvisat en summa af 75,000 R:dr till E. K.
Maj:ls disposition för folkskoleväsendets utveckling cch förbättring, enligt ofvan an
gifna
grunder, och under vilkor att församlingarne fortfarande bidraga med tvåtredjedelar
af hvad sorn för detta ändamål erfordras.
E. K. Majit bar slutligen äskat Rikets Ständers medgifvande, alt hvad af den
personliga skyddsafgiflens halfva belopp icke blifvit för vissa behof anvisadt, äfvensom
de pä de särskilda anslagen uppkomna besparingar finge af E. K. Majit lör
folkundervisningen tillhörande föremål disponeras, men hvad angår de betydliga besparingar,
som under nuvarande slatsreglerings-period å ifrågavarande anslag uppstått,
anse Rikets Ständer dessa medel icke vara för nästa slatsreglerings-period erforderliga
lill bestridande af utgifterna för folkundervisningen, och har derföre högstberörde
nådiga framställning blifvit af Rikets Ständer bifallen endast i hvad densamma alser
uppkommande besparingar å de medel, som blifvit al Rikets Ständer lör nästa slatsreglerings-period
till folkundervisningens befrämjande anvisade.
Sundhets-Kollegium och Medicinal-Staten.
49:o. Uti en särskild till Rikets Ständer den 11 November nästlidna år aflåten
nådig Skrifvelse bar E. K. Maj:t läckts meddela, att sedan Rikets Ständer, med anledning
af gjorda framställningar om förbättrade aflöningsvilkor lör Arméens och Flottans
läkare samt Provincial-läkarne m. m. i underdånig skrifvelse den 24 Februari
1858 anhållit, det E. K. Majit mätte låta utarbeta och lill Rikets dernäst sammanträdande
Ständer afgifva nådigt förslag till ett fullständigt ordnande af såväl den militära
sorn den civila helsovärden i Riket, samt E. K. Majit genom nådigt Bref den 20
Mars samma är, anbefallt Sundhels-kollegium alt uppgöra underdånigt förslag till fullständigt
ordnande af den civila läkarevärden, så bade till åtlydnad af deuna nådiga
192 Expedilions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 197.
befallning bemälda Kollegium anmodat E. K. Maj:ts samtliga Befallningshafvande att,
med ledning af vissa i berörda hänseenden gilna upplysningar, föreslå de åtgärder,
hvilka inom hvarje län för ändamålet kunde anses erforderliga, hvarefter Kollegium i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med de utlåtanden, hvilka E. K. Maj:ls Befallningshafvande
och af dem hörde kommuner till Kollegium i följd häraf algifvit, samt med
särskildt afseende jemväl på den erfarenhet, som genom föregående regleringar af denna
del af sjukvården hitintills vunnits, uppgjort och till E. K. Majrts nådiga pröfning öfverlemnat
ett omfattande förslag till den civila sjukvårdens ordnande, i hvilket, eldigt
hvad Bikets Ständer inhemtat, framställning skett att 48 nya Provincial-läkare, hvardera
med 1,500 R:dr årlig lön, mätte anställas och inom länen fördelas; att de hitintills
varande 26 extra provincial-läkare-befatlningarne måtte varda på ordinarie stat
uppförda med lika löner, som de ordinarie Provincial-läkarne, eller 1,500 B:dr, och
innehafvarne deraf, så framt de icke. tillika vore Mililäriäkare, uppå underdånig anmälan,
erhålla E. K. Maj:ts nådiga fullmakt; att vid de anslag, som anvisas för Provincial-läkare
på landsbygden måtte fästas det vilkor, att distriktets innevånare skola
upplåta och underhålla lämplig bostad vid de för läkarne fastställda stationer; att den
hitintills medgifna föreningen af extra Provincial-läkarebefaltningar med Bataljonsläkaretjenster
målto upphöra, i den mån nuvarande innehalvarne, hvilka under tiden åtnjuta
endast hitintills fastställda extra provincialläkare-arfvode, derifrån afgå; alt för 15 vid
olika län specifierade provincialläkare-befattningar måtte beviljas, utöfver ordinarie lön,
en efter omständigheterna lämpad löneförbättring, under benämning tjenstgörings-penningar;
alt Provincial-läkare erhålla lika värdighet med den för Regements-läkare sednast
i nåder bestämda, jemte deremot svarande traktamente vid embetsförrättningar;
samt att åt en Provincial-läkare inom hvarje län mätte uppdragas att, jemte vården
om eget distrikt, i egenskap af förste Provincial-läkare, hafva det allmänna inseendet
öfver länets helsö- och sjukvårds-angelägenheter och derför åtnjuta ett särskildt arfvode
af 1,000 R:dr, med lika värdighet som Fältläkare, samt enahanda traktamente
sorn dessa vid de förrättningar, han i egenskap af förste Provincial-läkare verkställer.
Härjemte hade Kollegium uti sitt underdåniga utlåtande, bland annat, anfört, att en
fullständig reglering af provincial-läkarevården, sådan att densamma för all framtid
kunde uppfylla landels behof al läkarevård, icke vore möjlig all på en gång genomföra,
enär detta behof måste blifva beroende af folkmängdens tillväxt och utbredning,
stigande upplysning och deraf följande klarare uppfattning af nyttan och nödvändigheten
af en förbättrad helsö- och sjukvård, samt följaktligen ökas i jemnbredd med
landels stigande odling, så i materielt som i intellektuell afseende. Kollegium hade
derföre icke ansett berörde förslag, derest detsamma vunne E. K. Maj:ts nådiga
bifall och Rikets Ständer dertill anvisade erforderliga medel, kunna blifva tillfredsställande
längre än lör den närmaste framtiden och alltså böra betraktas endast
såsom en väsendtlig och efter närvarande tidsförhållanden lämpad förbättring i den offentliga
helsö- och sjukvården, icke såsom en definitiv, för alltid bestående reglering,
af denna vigliga angelägenhet. Och har jemväl E. K. Maj:t i allmänhet ansett önskvärdt,
alt Kollegii förslag inom en ej alltför aflägsen framtid måtte kunna bringas till
verkställighet, men, med afseende å Statens^ tillgångar samt andra svårigheter, som
mölle att för närvarande genomföra förslaget i dess helhet, funnit sig icke böra af
Rikets Ständer äska andra aaslag uti ifrågavarande hänseende, än lill nya löner för 12
och tjenstgöringspenningar för 3 provincial-läkarebefaltningar, samt arfvoden ät 24
förste Provincialläkare.
Be t rä f
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skid [veise IS: o 4 97. 193
Beträffande således först frågan om inrättande af nja provincial läkare-beställningar
i Riket; hafva Rikets Ständer ai del den nådiga Propositionen bilagda Statsrådsprotokoll
inhemta!, huruledes förslaget härom väl iså målto vunnit E. K. Maj:is bifall,
sorn E. K. Majit funnit det svårligen kunna bestridas, all ju icke det af Sundhets-kollegium
ifrågasatta antal nja Provincial-läkare nu vore eller snart skulle blifva i ganska
hög grad nödigt; men med afseende å de betydliga kostnader en sådan tillökning af
läkarepersonalen skulle medföra, äfvensom svårigheten att pä en gång fä ett stort antal
platser väl fyllda, funnit sig böra inskränka sin begäran om nya löner, derhän,
att endast det mest trängande beliofvet af ökad läkarevård blefve afhulpet; hkasom
E. K. Maj:t, för den händelse att blott mindre antal nya löner af Rikets Ständer beviljades,
ansett mindre lämpligt, att fästa dessa vid bestämda orter, enär det kunde inträffa,
dels att vilkoren för en ny Provincial-läkares tillsättande inom ett visst distrikt
ej af dess innevånare uppfylldes, dels att sökande till en sådan plats kommu alt saknas,
i hvilka båda läll ett anslag skulle blifva obegagnadi, som pä ett annat häll kunde
med fördel användas; och har E. K. Maj:t derföre önskat, alt de begärda lönerna lör
12 nva Provincial-läkare mätte ställas lill E. K. Maj:ts disposition för att användas
till läkare inom de distrikt, E. K. Maj;t, efter vederbörandes hörande, kunde pröfva
skäligt bestämma.
Utan att förbise hvarken den uppoffring för Statsverket, som är förenad med
en betydligare tillökning af läkarepersonalen, eller svårigheten alt på en gäng få ett
större antal platser väl fyllda, hafva dock Rikets Ständer i betraktande deraf alt behofvet
af en lät ta re tillgänglig läkarevård inom åtskilliga delar af landet är af den angelägna
beskaffenhet, att del svårligen blefve på ett tillräckligen verksamt säll alhjelpt
genom anställande under nästkommande Irenne år af endast 12 nva Provincial-läkare,
ansett lämpligt, alt medel anvisas för 20 nja provincial läkarebo"Ställningar, der sådant
prölvas vara mest behölligt; och hafva Rikets Ständer följaktligen lid inrättande af
nja provincial-läkarebeslälluingar inom de orter i Riket, der sådant är af beliofvet mest
påkalladl, beviljat ett ärligt anslag af 30,000 R:dr, alt, under enahanda vilkor, i afseende
ä kommunernas skyldighet ätt åt läkaren anskaffa kostnadsfri bostad, sorn vid
näsllidna riksdag stadgades, af E. K. Majit användas lill löner, hvardera å 1,500
R:dr, för 20 nya Provincial-läkare inom de distrikt och med de stationer, som E. K.
Majit, efter vederbörandes hörande, kan finna skäligt bestämma.
50:o. Enär, enligt hvad hos Rikets Ständer blifvit anmäldt, ett för nordöstra
delen af Westmanland i stat upplördt anslag lill lön åt en Provincial-läkare med station
inom Ösler-Wåhla härad hittills varit obegagnadt af den orsak, all innevånarne i
berörde härad icke kunnat förena sig om upplyllandet af det genom E. K. Majlis nådiga
Bref den 16 November 1854 för anslagets åtnjutande föreskrifna vilkor, ali lämplig
bostad skulle ät läkaren vid stationen beredas, i sammanhang med hvilken framställning
hemställan blifvit gjord derom, att ifrågavarande provincial-läkarebefälluing
mätte med den lediga stadsläkaretjenslen i Sala (örenas, lå Rikets Ständer, i öfverensstämmelse
med de i nästföregående punkt uttalade äsigter, och dä, enligt hvad af
Sundhets-kollegii ofvanberörda underdåniga utlåtande inhemlas, något definitivt förslag
rörande ordnandet af helsovärden inom Westmanland af förekommen anledning ännu
icke blifvit af Kollegium algifvet, i underdånighet anhålla, alt E. K. Majit, vid blifvande
reglering af helsovårds-förhållandena inom Westmanland, läcktes taga i nådigt
öfvervägande, huruvida för omfönnälde provincial-läkarebelättning någon annan station
kan finnas mera lämplig än Öster-Wåhla härad.
Bih. till R. St. Prot. 1859 fy 1860. 10 Sami. 1 Afd. H Band. Supp!. 25
194 Expeditions-U Iskallets förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 197.
51:o. Såsom en erforderlig tillökning i lönen för Provincial-läkarne i de orter,
der läkaren af praktik utom tjensten endast kuude påräkna en högst obetydlig inkomst
och således för sin bergning förblefve hänvisad till sjelfva lönen, har E. K. Maj:t
äskat ett årligt anslag af 1,500 B:dr, att emellan tre sådane läkare, utöfver deras
ordinäre lön, under benämning ijenstgöringspenningar, lika fördelas, så att hvardera af
samma belopp kommu att erhålla 500 R:dr: och dä, såsom Sundhets-kollegium, uti
sitt ofta åberopade underdåniga utlåtande, angående den civila helsovårdens ordnande
i Riket, jemväl anfört, del synes vara nödvändigt, att omförmälde förmän varder innehafvarne
af dylika läkarebefaltningar förunnad, ej mindre för att bereda dem nödig
utkomst, än äfven för ali vid inträffande ledighet finna behörige sökande lill sådana
tjensler, har ifrågavarande nådiga framställning blifvit af Rikets Ständer bifallen.
52:o. För anställande inom hvarje län i Riket af en förste Provincialläkare,
med åliggande alt vaka öfver allt hvad till allmänna helsö- och sjukvården inom länet
hörde, lör alt med full kännedom kunna tillhandagå såväl E. K. Majds Befallningshafvande
som Sundhets-kollegium, har E. K. Maj:t föreslagit Rikets Ständer, ali lill
arfvoden åt innehafvarne af berörde läkarebefaltningar, efter 500 R:dr för hvardera,
bevilja ett årligt anslag af 12,000 R:dr.
Det för helsovårdens utbildande gagnande inflytande, som E. K. Maj;! med
denna nådiga framställning afsell alt bereda, har ej undgått Rikets Sländers 'uppmärksamhet;
men dä de göromål, sorn skulle komma att åligga ifrågavarande tjenstemän
i deras egenskap af förste Provincial-läkare, lill stone delen äro af den beskaffenhet,
alt de redan ingå i hvarje Provincial-läkarebefaltning, halva Rikets Ständer ansett
det åsyftade ändamålet kunna vinnas utan alt Slaten derför behölver vidkännas
särskilda uppoffringar samt i betraktande häraf ej funnit skäl att lill lörevarande nådiga
framställning lemna bifall.
53:o. För Farmaceutiska Institutet beviljade Rikets sednast församlade Ständer
et t årligt anslag af 3,750 R:dr, att under innevarande slatsreglerings-period utgå, med
vilkor, ali Apolhekare-societelen skulle med lika belopp lill Institutet ärligen bidraga;
och enär, enligt hvad Rikets Ständer utaf Slatsråds-protokollet inhemta), denna förbindelse
blifvit af nämnde Societet fullgjord, samt Sundhets-kollegium vitsorda!, att berörde
läroanstalt, under den sedan sisla riksdagen förflutna liden, behörigen uppfyllt
sin bestämmelse och gagnat den undervisningsgren, som utgjorde dess föremål, bar E.
K. Majit, med bifall till den al bemälda Kollegium derom tillika gjorda underdåniga
hemställan, i nåder föreslagit alt omlörmälda anslag mätte olörändradl bibehållas.
I anledning häraf och med afseende på angelägenheten af ifrågavarande institutions
benöriga uppehållande, hafva Rikets Ständer medgifvit att vid sistlidna riksdag
för Farmaceutiska Institutet beviljade auslag må fortfarande få utgå under förut stadgade
vilkor.
54:o. Med anförande hurusom till den klass af tjenstemän, hvars löneförmåner
ingalunda motsvarade de åligganden och de anspråk från det allmännas sida, som
vore med deras befattning förenade, i främsta rummet boide räknas Djurläkarne, hvilka
vore å stat uppförde med en aflöning af endast 300 R:dr R:mt, ett arfvode så ringa,
att knappast någon enskild tjenare numera kunde dermed finna sig belåten, har hos
Rikets Ständer förslag blifvit väck t att å stat anställde Djurläkares årliga lön mätte
lill 500 R:dr förhöjas; och då Djurläkarnes nuvarande aflöning, äfven med de enskilda
bidrag, som under vanliga omständigheter kunna åtfölja tjenstens utöfvande,
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 497.
195
onekligen synes vara alltför knapp för alt bereda en anständig, tarflig bergning, hafva
Rikets Ständer med afseende jemväl å det vigtiga ram bland landlmannanäringar,
boskapsskötseln i vårt land sträfvar att intaga, sami del gagnande inflytande skicklige
och nitiske Djurläkare dervid äro i tillfälle att utöfva, funnit det vora af behofvel påkalladt,
alt ifrågavarande Ije.nslemäns vilkor något förbättras, samt på grund häraf
och enär den i sådant hänseende föreslagna förhöjning synts Rikets Ständer lämplig,
beslulit, alt de å stat uppförde Djurläkarnes arfvoden, nu utgörande 300 R:dr, skola
från och med början af nästa slatsreglerings-period, utgå med 500 R:dr; kommande,
i följd af denna förhöjning, det å Riksstaten upptagna anslaget för Sundhets-kollegium
och Medicinal-slaten att ökas med 4,800 R:dr.
Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet.
55:0. Jemte förmälan, hurusom undervisningen vid Carolinska Medico-Chirurgiska
Institutet fordrade en tillökning i dervarande lärareplalser af en adjunktur i Pediatrik
och en dylik i Psykiatri, har hemställan skett, alt Rikets Ständer måtte härtill
anvisa nödiga löner med tillhopa 3,000 Ridr; och som, enligt hvad Rikets Ständer
inhemtal, nämnde befattningar blifvit af den Kommitté, E. K. Majit på Rikets Ständers
underdåniga begäran tillsatt för upprättande af förslag till ordnande af den medicinska
undervisningen i Riket, ansedda såsom för detta ändamål oundgängligen nödvändiga,
hafva Rikets Ständer, med bifall till omförmälda framställning, beviljat lill
inrättande vid berörde Institut af ifrågasatta tvänne nya adjunktsbefattningar, i pediatrik
och psykiatri, ett anslag af 1,500 Ridr för hvardera, eller tillsammans 3,000 Ridr.
56:o. Uppå derom af Professorerne vid ofvannämnda Institut gjord underdånig
anhållan, som blifvit af Sundhets-kollegium förordad, har E. K. Majit ali sin nådiga
Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, al' Rikets Ständer äskat beviljandet
af följande förhöjningar i anslaget för samma institut, nemligen:
för vård, underhåll och förökande af Institutets bibliolhek, samlingar
och inventarier m. m. från 1,800 till 2,200 R:dr eller R:mt R:dr 400: —
för laboratorium från 300 till 900 R:dr eller  „ 600: —
samt för Artis Obslelricia; Adjunkten utöfver dess nuvarande lön,
som utgör 1,500 R:dr, ett årligt arfvode af  „ 500: —
eller en tillökning i institutets stat af tillhopa R:mt R:dr 1,500: —
På grund af de till stöd för denna nådiga framställning uti Slats-Rådsprolokollet
anförda skäl, hafva Rikets Ständer ansett sig böra bevilja den af E. K. Majit i
nåder föreslagna anslagsliilökningen uti Carolinska institutets stat, tillhopa 1,500 R;dr
årligen, att för ofvan uppgifna ändamål användas.
Barnbördshusen.
57:0. I afseende å allmänna Barnbördshuset i Stockholm har E. K. Majit begärt
att, till aflönande af en under nästlidna år vid denna inrättning särskildt antagen
så kallad Inslruktionsbarnmorska, med åliggande alt, jemte bestridandet af närmaste
sjukvården å den åt barnmorskeläraren upplåtna afdelning af barnbördshuset, biträda
denne vid elevernas undervisning, Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af 450
R:dr; och har omförmälda nådiga framställning blifvit af Rikets Ständer bifallen.
193 Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse. N:n 191.
58:o. Efter underdånig anmälan af Sundhets-kollegium, alt sedan läraren vid
Barnmorske-undervisnings-anstalten i Goleborg, ulöfver honom förut åliggande undervisuingsskyldighet,
jemväl erhållit uppdrag alt derslädes beslrida undervisningen i den
inslrumenlala barnförlossningskonsten, denna befallning loge hans verksamhet så i anspråk,
alt det arfvode han hitintills åtnjutit, 1.000 R:dr, numera vore otili»äckligt,
helst med afseende på den under sednare åren ökade lelnadskostnaden i förenämnda
stad, har E. K. Maj:t, som, på grund af hvad hemälde Kollegium sålunda i underdånighet
anfört, funnit ifrågavarande lärare böra för sitt ökade åliggande vid undervisningen
erhålla någon förhöjning i arfvode, i sådant hänseende föreslagit, att lönen för
samme lärare mätte bestämmas till 1,500 R:dr, dertill således fordrades ytterligare
anslag å 500 R:dr; och är den äskade anslagslillökningen af Rikets Ständer beviljad.
Orthopediska institutet.
59.0. Enär detta institut fortfarande vore i behof af det vid nästlidna riksdag
institutet beviljade årliga anslag ä 8.250 R:dr samt de dervid fästade vilkor blifvit af
institutet behörigen uppfyllda, har E. K. Majit, i enlighet med Sundhets-kollegii underdåniga
hemställan, begärt, att samma anslag mätte på enahanda vilkor som hitintills
tå fortfarande utgå; till hvilken nådiga framställning Rikets Ständer jemväl lemna!
bifall.
Fet erin är-in rälln ing arne i riket.
60:o. Uppå underdånig anhållan af Direktionen för Veterinär-inrättningen i
Stockholm, det E. K. Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig framställning om
nj stat för nämnde inrättning, har E. K. Majit, efter infordrande af Sundhets-kollegii
underdåniga utlåtande öfver det af bemälde Direktion i sådant hänseende tillika afgifna
underdåniga förslag, i nåder äskat, alt för samma inrättning måtte beviljas löljande
dels förhöjningar i redan befintliga, dels nya anslag, nemligen:'
för tre Professorer, lönförhöjning från 2,400 lill 3,200 R:dr eller
800 Ridr för hvardera R:mt Ridr 2,400: —
för en Adjunkt, förhöjning från 1,200 R:dr till 1,500 Ridr. . . „ 300: —
fiir Räkenskapsförare», arlvodestillökning från 200 till 500 R:dr . „ 300: —
för Prolokollslöraren, nytt anslag  „ 150: —
för Instruktionssmed»», förhöjning från 900 till 1,200 R:dr. . . „ 300: —
för två drängar, förhöjning från 300 till 450 R:dr, eller 150 R:dr
för hvardera  ,, 300: —
för byggnadernas underhåll, nytt anslag  „ 1,000: —
till diverse utgifter såsom böcker, instrumenter, arbetshästars och
inventariers anskaffande och underhåll, ved, ljus, skrifmaterialier.
djur för undervisningen, m. m. förhöjning från 2,170
R.dr lill 4,000 Ridr  „ 1,830: —
eller tillhopa R:mt Ridr 6,580: —
som sålunda skulle utgöra den af E. K. Majit nödig ansedda tillökningen uti inrättningens
nuvarande stat.
Af den utredning angående förevarande anslagsbehof, som finnes uti det den
Kongl. Propositionen hilagda Stats-Rådsprotokoll meddelad, hafva Rikets Ständer funnit
ådagalagd!, att den af E. K. Maj:t föreslagna förhöjning i lönerna för Professorerne
och Adjunkten vid Veterinär-inrättningen i Slockholm är af verkligt behof likasom
E.vpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse JS:o ii)l
197
jemväl af billigheten påkallad, och då äfven öfriga af E. K. Maj:t ifrågaställa dels
förhöjningar i redan beviljade, dels nva anslag, samtlige synts vara för inrättningen
och dess särskilda förhållanden af angelägen beskaffenhet, hafva Rikets Ständer, med
bifall lill ifrågavarande nådiga framställning, för berörda inrättning beviljat en anslagstillökning
af tillhopa 6,580 Ridr årligen, att användas till de i den nådiga Propositione*
uppgifna, här ofvan om förmälda föremål.
6t:o. Vidare är, till förbättrande af lärarnes vid Veterinär-inrättningen i Skara
lönevilkor, af E. K. Majit hegardt ett årligt anslag af 2,000 Ridr. i afseende hvarå
ofta åberopade Stats-Rådsprotokoll innehåller, att Direktionen lör nämnda inrättning
hos E. K. Maj:t i underdånighet anmält, hurusom föreståndaren derstädes icke hade
annan lön åt sig anslagen, än den afkastning han kunde skörda af sitt boställe, utgörande
omkring 100 tunnland jord i åker och äng vid Brogården samt af en obetydlig
qvarn på landet, hvaremot han måste ansvara för gårdens särdeles tryckande
onera och ikläda sig husröte-ansvar för alla till bostället hörande byggnader; att Andre
Lektorn hade 1,000 R:dr af statsmedel i lön samt ett obetydligt hus i Skara och
j|:delar af ett rusthåll pä landet såsom boställe; att Adjunktens aflöning belöpte sig
endast till 500 R:dr af statsmedel och två rum vid Biogården såsom bostad, och att
Instruktions-smeden hade 90 Ridr af inrättningens kassa i lön jemte fria rum vid Brogården.
Att inrättningens fordna lärare kunnat åtnöjas med dessa löner, vore förklarligt
endast derigenom, att de, samtidigt med deras tjenstår vid inrättningen, innehaft
andra befallningar, deraf de hufvudsakligast baft sin utkomst. Detta förhållande
bade emellertid numera upphört, så att de nuvarande lärarne odeladt egnade sin tid
och sina krafter åt veterinäryrket; och då det vore billigt att medel anvisades till deras
bergning, hade Direktionen, med stöd af det sålunda anförda, i underdånighet anhållit,
alt E. K. Majit behagade till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om anvisandet
lill löneförbättringar lör inrättningens lärare, utöfver hvad de för det närvarande
innehade, af ett anslag på ordinarie stat af 3,700 R:dr, alt emellan förenämnde
4 lärare på uppgifvet sätt fördelas. Denna ansökning hade Sundhels-kollegium i underdånighet
förordat, likasom vid nådig pröfning af ärendet E. K. Majit funnit fullt
antagligt, alt en löneförbättring åt lärarne vid ifrågavarande inrättning vore behöflig;
men då dels denna, ursprungligen genom donation af enskild man grundade, anstalt
vore af så väsendtligt gagn för kringliggande landsort, att denna skäligen borde till
dess uppehållande bidraga, dels ock uppgift saknades, såväl angående den inkomst,
föreståndaren af det honom anslagna boställe åtnjöte, som ock rörande alkomsten af
det Andre Lektorn tilldelade |:dels rusthåll, hade E. K. Majit ansett sig icke böra ansökningen
i vidsträcktare mån bifalla, än ali E. K. Majit föreslagit Rikets Ständer,
att för merberörde veterinär-inrättning bevilja en tillökning i dess anslag af 2,000 Ridr
årligen, alt af E. K. Majit, efter Direktionens hörande, emellan lärarne fördelas; och
hafva i betraktande af hvad sålunda blifvit anfördt, Rikets Ständer funnit sig böra bevilja
ifrågavarande anslagsförhöjning.
Svenska Akademien.
62:o. Enär Akademiens ordboks-arbete, lill hvars fortsättande Rikets Ständer
från och med 1854 beviljat ett årligt anslag af 3.750 Ridr, alt utgå intill slutet af
nästinstundande är, ännu konrme att en längre tid olörändradt fortgå, samt berörda
anslag, äfven sedan en Ordbok kunnat af Akademien ulgifvas, mäste blifva behöfligt,
såvida ej Akademien skulle nödgas afbryta eller åtminstone inskräuka sin verksamhet,
198 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 191.
i hvilken arbetet för Ordbokens riktande och fullkomnande alltid komrne alt ingå såsom
en ganska väsendtlig del, hvarföre någon anledning icke syntes förefinnas, att
det åt Akademien redan beviljade anslag kunde utan skada för språkodlingen och vitterheten
framdeles förminskas, har E. K. Majit föreslagit Rikets Ständer att, utöfver
Akademiens nuvarande ständiga anslag, utgörande ‘2,250 R:dr, å ordinarie stat uppföra
jemväl det för ofvanomförmälda ändamål särskildt beviljade tillskottsanslaget å
3,750 R:dr, hvarigenom ordinarie anslaget för Akademien således komme alt uppgå
till 6,000 R:dr årligen; och hafva Rikets Ständer, erkännande vigten af de skäl, som,
enligt Stats-Rådsprotokollet, föranledt högstberörda nådiga framställning, medgifvit alt,
utöfver det ständiga anslag, hvaraf Svenska Akademien nu är i åtnjutande, eller 2,250
Ridr, å ordinarie stat må uppföras det för Ordboksarbetets fortskyndande för viss tid
beviljade årliga anslagsbelopp af 3,750 R:dr; dock med fortfarande förbindelse för
Akademien att angående samma arbetes fortgång inför E. K. Majit afgifva underdånig
redogörelse.
Velens kaps- Akademien.
63:0. Af ofta åberopade Stats-Rådsprotokoll hafva Rikets Ständer vidare inhemtat,
hurusom, sedan Rikets Ständer vid sistlidne riksdag för Meteorologiska Observationers
anställande på särskilda orter inom Riket beviljat en summa af 6,000 R:dr årligen,
att utgå under innevarande statsreglerings period, Vetenskaps-Akademien i underdånig
skrifvelse den 11 Juli nästlidna är anmält, alt, sedan med det särskildt lör en
gång anvisade belopp till meteorologiska instrumenter m. m., sådana blifvit anskaffade,
justerade och till Observatörerne öfversända, de vigliga observationerna blifvit på ett,
såsom Akademien hoppades, ändamålsenligt sätt öfver hela landet ordnade, men derjemte
tillkännagifvit, att samma observationer icke skulle kunna regelbundet fortgå och
medföra väntade resullaler, derest icke det årliga anslaget fortfarande kunde påräknas,
hvarföre Akademien i underdånighet anhållit, det E. K. Majit täcktes i nådig Proposition
till Rikets Ständer begära, alt förslberörda anslag måtte varda på Akademiens
ordinarie stat upplordt; och sedan i anledning häraf, samt enär de meteorologiska observationerna
finge sitt värde hufvudsakligen derigenom, alt de under en läng följd af
år planmessig! forlginge, då deremot, genom ett afbrott i desamma, det ändamål, Rikets
Ständer genom ett redan beviljadt anslag afsell; skulle förfelas, E. K. Majit föreslagit
Rikets Ständer alt det för Vetenskaps-Akademien anvisade anslag 9,960 Ridr,
deraf 6,000 R:dr äro afsedda för anställande af meteorologiska observationer inom Riket,
mätte med hela beloppet på ordinarie stat uppföras, hafva Rikets Ständer härtill
leinnat bifall.
1 aidedning af E. K. Majits derom gjorda nådiga framställning, blef vid sednaste
riksmöte anslaget till Naturhistoriska Riksmusei material, lill inköp af sällsynta föremål
samt till vetenskapligt biträde vid de naturhistoriska samlingarnes ordnande för innevarande
statsreglerings-period förhöjd t från 3,300 R:dr till 12,300 Ridr Runt; och
har denna anslagstillökning såsom fortfarande behöflig för de naturhistoriska samlingarnes
behöriga vård och förökande, enligt E. K. Maj:ts nådiga förslag blifvit för
nästa statsreglerings-period uppfört lill oförändradt belopp 12,300 Ridr, inberäknadt
uti Riksstalens anslag till Naturhistoriska Riksmuseum.
Vitterhets-, Historie- och Anliqvilets-Akademien.
64:o. I det för denna Akademi nu utgående ordinarie anslaget, utgörande
15,700 Ridr, har E. K. Majit, lill befrämjande af vården om fäderneslandets lörnlem
-
Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 497. 199
ningar, hegart en tillökning af tillhopa 3,450 R:dr årligen, deraf skulle användas: 450
R:dr för att till 1,300 R:dr förhöja det på Akademiens stat till resekostnader m. m.
uppförda anslag af 850 R:dr; 2,000 R:dr till lön åt en ny tjensteman under benämning
Anliqvilets-intendent, hvars åliggande skulle vara alt vaka öfver vården af fornleinningarne
m. m., som här nedan närmare omförmäles; samt 1,000 R:dr till bestridande
af resekostnader och andra extra utgifter, som med Intendentens åliggande egde
gemenskap.
För att ådagalägga behöfligheten af denna anslagstillökning har Akademien, såsom
Stats-Rädsprolokollet utvisar, i underdånighet anfört, hurusom det vore af stor
vigt, om Akademien egde alt använda ett särskildt anslag för att kunna verkställa antiqvariska
undersökningar, vidtaga åtgärder till fornlemningars skydd och deras islåndsättande,
när sådant påfordrades, samt för att besörja noggranna afleckningar af sådana
gamla kyrkomälningar och andra forntida konstverk, som icke kunde hihehällas.
Hvad för dessa ändamål kunde disponeras af det pä Akademiens stat till resekostnader
m. m. uppförda anslag af 850 R:dr blelve högst obetydligt, sedan af nämnde summa
först utgått årets resestipendier och vidare alla öfriga utgifter, hvilka icke under särskilda
titlar upplagas å Akademiens stat; och hade derföre Akademien i underdånighet
hemställt, huruvida E. K. Maj:! skulle finna skäl föreslå Rikets Ständer nämnda
anslags höjande med 450 R:dr eller till 1,300 Hulr; innehållande Stals-Rådsprotokollet
i öfrigt att, i anledning af Rikets sednast församlade Ständers i underdånig skrifvelse
framställda anhållan, att E. K. Maj:t täcktes i nådår utlärda en ny författning
till skyddande af landels fornlemningar, med stadgande af Ijenliga ansvars- och vitesbestämmelser
för förstöring af desamma, samt låta upprätta och sprida förteckningar
å dessa minnesmärken, äfvensom i öfrigt vidtaga de åtgärder, som för deras bevarande
kunna anses lämpliga, och, der Rikets Ständers medverkan för sådant ändamål finnes
nödig, i ämnet aflåta nådig Proposition, förenämnda Akademi afgifvit underdånigt förslag
till förordning angående minnesmärkenas skvddaude, hvilket förslag ännu vore af
E. K. Ma j:ts pröfning beroende; men beträffande sednare delen af Rikets Ständers
anhållan, deröfver Akademiens utlåtande jemväl blifvit infordrad!, hade Akademien i
underdånighet uttryckt den öfvertygelse, att hvarken förteckningar eller skärpta lagbestämmelser
blefve tillräckliga alt bereda nödigt skydd ät våra fornlemningar, om icke
derjemte tillfälle bereddes att förordna särskilde tjenstemän med åliggande alt kringresa
i landsorterna för att vaka öfver fornlemningarnes vård och efterlefnaden af de
författningar, som lill deras fredande och bevarande utfärdas, samt lill laga åtal anmäla
skeende öfverträdelse!' m. m., och hvilka tjenstemän jemväl borde under sina
resor vidare uppspana fornlemningar, som vid en af Akademien föreslagen allmän undersökning
kunnat blifva förbisedda, efterforska äfven sådana fornminnen, som endast
i deri mnndtliga traditionen vore bevarade, med annat mera, som till den antiqvariska
forskningens befrämjande kunde bidraga; och borde för öfrigt, enligt Akademiens förslag,
samma tjenstemän till en början uteslutande egna sin verksamhet ål upprättandet
af förteckningar och beskrifniugar öfver lörnlemningarne, att för framtida efterrättelse
till offentlig värd i Akademiens arkiv öfverlämnäs. På grund häraf och då hvarken
för Riksanliqvarien eller hans närmaste biträde lid blefve öfrig alt företaga längre och
regelmessiga forskningsresor i landsorterna, bade Akademien i underdånighet föreslagit,
bland annat, att tvänne ordinarie tjenstemän, med benämning af Antiqvitets-intendent,
mätte antagas och förses med fast årlig lön samt dessutom anvisas medel lill resekostnader
och andra extra utgifter.
Vid nådig pröfning af detta ärende hade E. K. Maj:t förklarat sig icke förbise
hvarken vigten af det föremål, hvartill anslag af Akademien ansetts Behöfliga eller
200 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Shrijvelse IS:v '197.
ändamålsenligheten af de åtgärder Akademien föreslagit; men då redan mycket syntes
vara vännet, om en tjensteman funnes med de af Akademien antydda åligganden, hvarigenom,
såvida han i deras uppfyllande ådagalade verksamhet och drift, allmänhetens
uppmärksamhet i väsendtlig män skulle blifva fästad på dess förpligtelse att åt vära
dvrhara fornlemningar egna nödig värd och skydda dem mot förödelse; då vidare någon
erfarenhet i detta hänseende borde samlas innan större kostnader för ändamålet
gjordes, och då slutligen ett bifall till Akademiens önskan om en förhöjning i redan
å dess stat uppförda anslag lill resekostnader m. m. skulle sätta Akademien i tillfälle
att, åtminstone i någon mån, verksammare än hittills, bidraga till samma ändamåls
vinnande, hade E. K. M»j:t funnit sig icke böra till Rikets Ständer göra annan framställning
i ämnet, än som här ofvan är omförmäld.
Rikets Ständer erkänna lifligt viglen deraf, att kraftiga åtgärder vidtagas för
bevarandet af fäderneslandets fornlemningar, såsom utgörande dyrbara materialier ej
mindre för historien i allmänhet med afseende å den upplysning de lemna om forntidens
kultur, seder och bruk, än äfven för den äldre språkforskningen, hvilken frän
runstenarne hemlat värderika bidrag. Den uppoffring Staten får vidkännas genom
beviljandet af de utaf E. K. Majit i berörda syftning nu ifrågasatta anslag är i Rikets
Ständers tanka af ringa betydenhet i jemförelse med den förlust, lörnförskningen efter
all sannolikhet skulle för alla tider tillskyndas, derest minnesmärkena, lemnade
ulan annat skydd, än som under närvarande förhållanden kan för dem påräknas, fortfarande
såsom hitintills utsättas för förstörelse. Visserligen lärer mycket kunna villnäs
genom den nya författning till skyddande af våra fornminnen, hvarom Rikets Ständer
vid sistliden riksdag redan anhållit: men åtgärder af den beskaffenhet, VilterhelsHislorie-
och Anliqvitels-Akademien föreslagit, torde icke mindie vara af behofvel påkallad.
Bland dessa åtgärder mäste otvifvelaktig! anställandet af en sakkunnig person,
som till följd af embetspligt med oaflåtlig omsorg vakar deröfver, att våra fornlemningar
skyddas och bibehållas, och som tillika öfver dem upprättar förteckningar och beskrifningar,
böra ställas i främsta rummet; och hafva Rikets Ständer pä dessa skäl, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad E. K. Majit behagat föreslå, dels med 450
Ridr eller till 1,300 Hulr förhöjt det ä ofvannämnde Akademis stat uppförda anslag
till resekostnader tn. m.; dels ock för nästkommande slatsreglerings-period å Riksgäldskontoret
anvisat en årlig lön till belopp af 2,000 Ridr för en Anliqvitets-intendent,
äfvensom till resekostnader för denne samt bestridandet af andra extra utgifter anvisat
en summa af 1,000 Ridr, att jemväl under nämnde tid ärligen utgå; börande
denne tjensteman för hvarje år till E. K. Majit afgifva underdånig berättelse angående
de af honom verkställda resor och gjorda iakttagelser, hvilken berättelse torde, pä det
sätt E. K. Majit kan linna mest lämpligt, till allmänhetens kännedom meddelas.
I sammanhang härmed och då, efter hvad Rikets Ständer erfarit, af en stor
del utaf de antiqvariska föremål, som Akademiens samlingar innehålla, finnas åtskilliga
exemplar, samt Rikets Ständer för sin del anse mindre lämpligt alt dessa samlingar
på detta sätt erhålla större omfång än som kan vara behöflig!, och äfven föreställa
sig, alt duplelt-exemplaren skulle komma lill mera gagn om de fördelades på särskilda
orter i riket, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. Majit täcktes i nåder
förordna att de exemplar af antiqvariska föremål, som ej anses behöfliga för bemälda
Akademis samlingar, må utdelas till Rikets Universitetet1 äfvensom, i mån af tillgäng,
till Elementarläroverken.
Fattig
-
Expeditions-Utskottets Förslug lill underd. Skrifvelse N:o 497. 201
Fattigvården i allmänhet.
65:o. Då det icke torde kunna antagas, att den Lappska befolkningen framdeles,
mer än hittills, blilver i tillfälle alt utan bidrag från statens sida underhålla sina
fattiga samt behofvet af understöd således sannolikt kommer alt under en längre tid
fortfara, få Rikets Ständer underdånigst anhålla, det E. K. Maj:t, i likhet mrd hvad
tillförene egt rum, täcktes för nästinstundande slalsreglerings-period och framgent, så
länge sådant kan vara behöfligt, till nödställda lappars försörjning, af det å Riksslaten
uppförda förslagsanslaget för fattigvården i allmänhet, anvisa medel till det belopp, som,
efter nådigt pröfvande af sig dervid företeende omständigheter, E. K. Maj:t kan finna
skäligt bestämma.
66:o. I enlighet med den af Rikets Ständers Revisorer gjorda, här ofvan närmare
omlörmälda framställning om uppförande i Riksslaten af vissa belopp Kronoliondespanmål,
som utgå af Närtuna m. fl. socknar i Stockholms län, hafva Rikets Ständer
funnit godt, att anslagen till stora Rarnhuset i Stockholm och till kyrkors underhåll
må ökas, det förra med 79 kubikfot 7 kannor och det sednare med 311 kubikfot 8
kannor indelt kronotiondespaninål.
Uppå derom af Qvarsebo församling framställd underdånig anhållan har E. K.
Majit genom nådig Proposition den 17 November sistlidna år föreslagit, att för berörda
församling, som hittills i så kallade Winpenningar åtnjutit allenast 2 R:dr R:ml, måtte
varda å anslaget till kyrkors underhåll uppförda 3 tunnor spanmål, hälften råg och
hälften korn, att såsom vin- och byggnadssäd för församlingens kyrka i penningar efter
länets medelmarkegångspris årligen utgå, hvaremot ofvanberörde kontanta penningebelopp
skulle för Statsverket behållas. Och hafva Rikets Ständer, med bifall lill E. K.
Maj:ts nådiga framställning, funnit godt att åt Qvarsebo församling anvisa ett årligt
belopp al 3 tunnor eller 18 kubikfot 9 kannor oindelt spanmål alt uppföras å anslaget
till kyrkors underhåll, hvaremot nämnda kyrkas nuvarande indelta penningeräuta
af 2 R:dr bör till kronan indragas.
67:o. 1 afseende å Åttonde Hufvudtilelns här ofvan ej särskildt omförmälda
anslag har någon förändring icke förekommit, hvadan berörda anslag blifvit upptagna
till enahanda belopp, som uti nu gällande Riksstat; kommande i följd häraf, och sedan
nuvarande anslaget till Skrifmaterialier och Expenser, Ved, m. m. blifvit, förslutsummans
jemnande, minskadt med 18 R:dr 60 öre, Hufvudlitelns Ordinarie anslag att
uppgå lill 3,276,400 R:dr (se Tab. Litt. E.).
68:o. Reträffande slutligen löneregleringen för de till denna Hufvudlitei hörande
embetsverk, korpser och stater, hafva Rikets Ständer, då hvarken ifrågaställd reorganisation
eller andra omständigheter medföra hinder för dessa embetsverks och korpsers
uppförande på ordinarie stat, funnit samtliga de aflöningsanslag, som blifvit ä
Åttonde Hnfvudliteln uppförda, höra, med undantag af det för Departementets Expedition,
definilift fastställas ; och komma samma vilkor för lönernas uppförande på
ordinarie stat, som Rikets Ständer i underdånig Skrifvelse den 11 sisllidne Augusti
hos E. K. Majit anmält, ali blifva gällande för de Civile Ernbels- och tjenstemän,
som lyda under Ecklesiastik-Departementét.
Bih. till It. St. Fröt. 4859 §■ 4860. 40 Samt. 4 Afd. 2 Band. Supp!.
26
202 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i97.
Utom de anslag för tillfälliga behoj, hvilka, på sätt förut är nämudt, Rikets
Ständer i sammanhang med behandlingen af den ordinarie slalsregleringen under förevarande
Hufvudtilel, beviljat, (se Tah. Litt. F.) nemligen: till hyresersätlning åt Chefen
för Ecklesiastik-departementet 2,000 R:dr årligen för nästa statsreglerings-period samt
3,500 R:dr lör lf år af innevarande statsreglerings-period; för inköpande af boställe
åt Kapellpredikanten i Malå 2,000 R:dr; för ett predikants-boställe vid Trehörningssjö
kapell 4,5(J0 R:dr; till ersättning åt Rektor Huss i Piteå för minskad inkomst under
innevarande och halfva nästlidna år 750 R:dr; till ordnandet af Seminariet för bildande
af lärarinnor 5,000 R:dr; samt till lön åt en Antiqvitets-intendent jemte resekostnader
åt denne och andra extra utgifter 3,000 R:dr ärligen under åren 1801, 1862 och
1863; — hafva Rikets Ständer lörehaft följande till den extra slalsregleringen under
denna Hufvudlitel hörande frågor och framställningar.
70:o. Till fullständigande af de Zoologiska samlingarnc vid Universitetet i
Upsala har E. K. Maj:t, uti den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd
och behof, begärt ett anslag för en gäng till belopp af 2,000 R.-dr; — och hafva Rikets
Stander, med bifall till denna nådiga framställning, anvisat berörde 2,000 R:dr alt
från Riksgälds-kontoret utgå.
7I:o. Hos E. K. Maj:t hade Consistorium Academicum i Upsala i underdånighet
anmält, hurusom de tvänne inom nämnda stad befintliga Sjukhusbyggnader, den
ena afsedd för Akademiens eget Sjukhus på 45 sängar, den andra för länets Lazarett
och Kurhus på tillsammans 52 sängar, båda voro så väl till läge och inredning mindre
lämpliga, som äfven lill utrymmet alltför inskränkta för stadens och ortens behof, samt
att underhållet af de befintliga sjuksängarne icke obetydligt fördyrades genom deras
fördelning på två särskilda sjukhus med helt och hållet skild förvaltning och ekonomi.
För aflijelpande af dessa olägenheter hade plan blifvit uppgjord till en för båda sjukinrältningarne
gemensam byggnad, beräknad för ett sängantal af omkring 150, samt
utrymme för 200 sängar. Denna plan vore så tillvida al' länets Deputerade gillad, alt
vid det sammanträde, då den nu gällande, endast sjelfva sjukvården afseende, förening
mellan länets och Universitetets sjukhus beslöts, uttrycktes den gemensamma önskan,
att en förening till en samfäld inrättning under gemensam styrelse i framtiden skulle
kunna åstadkommas. För uppförande och inrättande af den föreslagna nya sjukhusbyggnaden,
för hvilken Universitetet skulle upplåta den tomt, der dess Exercitii-hus nu
äro belägna, erfordrades en summa af 161,146 R:dr, och dessutom 32,016 R:dr för
nödiga byggnader och förändringar i husen på den Universitetet tillhöriga, nu odisponerade
gärd, der kemiska institutionen förut varit belägen, och som, ifall den föreslagna
nya sjukhus-inrättningen komme lill stånd, är föreslagen att disponeras lill lokal
för exercilii-mästarne samt deras institutioner. Enär det sålunda erforderliga kostnadsbelopp
af tillsammans 193,161 R:dr icke kunde af sjukinrätlningarnes eller Universitetets
tillgångar bestridas, dä de fonder, som sjukinrätlningarne redan ega jemte
försäljningssumman af deras nuvarande lokaler helt och hållet skulle blifva tagne i anspråk
för underhållet af det med omkring 50 procent ökade antal sängar, hade Konsistorium,
på grund af hvad ofvan blifvit anfördi, samt med hufvudsakligt afseende på
den fördel som genom denna förändring skulle tillskyndas den kliniska undervisningen
i underdånighet anhållit, att E. K. Maj:t ville till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition
om beviljande af sislberörde belopp, att för ofvan omförmälda särskilda ändamål
användas.
Expedilions-Ulskottcts Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 491. 203
Vid underdånig föredragning inför E. K. Maj:t af detta ärende, hade Departements-chefen
förklarat sig finna ådagalagdt, att den ifrågasatte sjukhusbyggnaden vore
såväl för sjukvården i orten, som ock för den kliniska undervisningen vid Universitetet
af behofvet högst påkallad. Någon anmärkning mot den för detsamma anslagna tomt
eller de nuvarande exercitii-instilutionernas flyttning hade icke heller förekommit. Deremot
syntes det Deparlenients-chefen icke ulredl, i hvad mån länets innevånare kunde
vara pligt ige eller villige alt i den nya sjukhusbyggnadens bekostande deltaga, likasom
ej heller, huruvida icke de fonder, sjukhus-inrätlningarne redan egde, jemte försäljningssumman
för deras nuvarande lokaler kunde lemna någon tillgång för samma byggnad,
helst länet, som vid det nya sjukhuset skulle erhålla ett ökadt tillfälle till sjulsvård
och kunna betinga sig ett större antal sjuksängar, väl äfven bidraga till dess underhåll.
Dessa omständigheter hade Departemenls-chefen väl funnit innefatta ett hinder
för bifall till den gjorda framställningen i sin helhet', men då det emellertid otvifvelaktig!
skulle för den kliniska undervisningens fullkomnande vid Universitetet vara en
fördel, om frågan redan vid innevarande riksdag sattes i det skick, att en öfverenskommelse
emellan Universitetets och länets innevånare derpå kunde grundas, hvilket
ändamål kunde vinnas, om E. K. Maj:t täcktes bifalla Consistorii framställning, alt
det nuvarande exercitii-huset måtte få användas till ett för Upsala län och Universitet
gemensamt sjukhus, samt den förut för den kemiska institutionen begagnade gården
disponeras lill lokal för exercitii-mästarne och deras institutioner, hade Departementschefen
i underdånighet hemställt, att E. K.* Majit, med godkännande af det väckta förslaget
rörande de befintliga byggnadernas användande, behagade föreslå Rikets Ständer
beviljandet af det anslag, som för exercitii-instilutionernas förflyttning erfordras ; och
har E. K. Majit, med bifall till hvad Departemenls-chefen sålunda hemställt, af Rikets
Ständer begärt, att för erforderliga förändringar i husen på den Upsala universitet tillhöriga
gård, der Kemiska institutet förut varit, äfvensom nybyggnader för inrättande
af en lokal för exercitii-mästarne och deras institutioner måtte beviljas ett anslag för
en gång af 32,000 Ridr.
Som emellertid det i ofvanberörda hänseende af Konsistorium framställda förslag
afser att bereda en väsendtlig och med betydliga kostnader förenad förändring i
den kliniska undervisningens anordnande vid Upsala Universitet, samt Rikets Ständer,
innan frågan om den medicinska undervisningens ordnande i sin helhet blifvit af E.
K. Majit i nåder pröfvad, svårligen kunna bedömma ändamålsenligheten af det väckta
förslaget, så, och enär härvid i öfrigt förekommer, alt, såsom Departements-chefen
jemväl i underdånighet yttrat, det ännu icke är utredt, i hvad män bidrag till den
ilVågaslällda nya sjukhus-byggnaden kunna af länets innevånare eller af redan befintliga
tillgångar beredas, hafva Rikets Ständer vid sådant förhållande och dä det följaktligen
för närvarande ej kan beräknas, till hvad belopp Statens kostnader i följd af
den ifrågaställa förändringen skulle uppgå, ansett sig ej kunna bifalla högstberörda
nådiga framställning.
72:o. I afseende å Lunds Universitet har E. K. Majit föreslagit, dels att till
flyttning af den Botaniska trädgården derstädes, mätte beviljas ett anslag å 42,000
Ridr, deraf dock endast hälften, eller 21,000 Ridr, behöfde under nästinstundande
statsreglerings-period utgå, dels att Rikets' Ständer till uppförande, efter vetenskapens
fordringar, af ett nytt vexthus i samma trädgård måtte anvisa en summa af
33,000 Ridr.
Hedan vid sisllidne riksdag hade E. K. Majit framställt nådig Proposition till
Rikets Ständer, angående beviljande af medel till åstadkommande af nödig ändring och
20i Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o i97.
frirbältring af flen i Lund befintliga botaniska trädgårdens vexthus, hvilket uppbyggdt
år 1750 och genom sin konstruktion för det dermed afsedda ändamålet numera alldeles
öijen ligt, vid anställd syn, som före sista riksdagen företagits, befunnits vara i behof
af en i grund gående reparation. Angelägenheten af den då ifrågaställa, utaf vederbörande
myndigheter vitsordade förbättringen, dertill ett anslag af 30,000 R:dr begärdes,
hade äfven Rikets Ständer för sin del lunnil icke kunna förnekas; men då emellertid
flera förslag i berörda hänseende voro algifna, samt slutligen ett förslag, afseende
vexlhusbvggnadens jemte trädgårdens förläggande på en mera tjenlig plats utom staden,
kommit å bane, bade Rikets Ständer ansett frågan om lämpligaste sältet för förändringen
icke vara så utredd, att anslag för ändamålet då borde, beviljas.
I anledning häraf bar, såsom ofta åberopade Statsråds-protokoll utvisar, frågan
om botaniska trädgårdens förflyttning sedermera varit föremål för närmare pröfning
hos Consistorium Academicum, som till stöd för den till E. K. Maj:t i ämnet aflåtna
underdåniga framställning anfort: att denna trädgård för närvarande vore delad i 3:ne
särskilda lokaler, åtskilde dels genom gator, dels genom läns-lazareltets mellanliggande
tomt; att detta såväl för trädgårdens vetenskapliga indelning, som lör bevakning och tillsyn
vore en stor olägenhet; ali en af nämnde lokaler, innehållande arborelum och en annan,
använd såsom annuelt qvarter, icke kunde lemnäs öppna, så länge trädgårdsmästaren
hade sin bostad i den egentliga trädgården, och således icke för de studerande medföra
den nytta, som åsyftades; att det icke heller vore med vetenskapliga grunder öfverensstämmande
att, såsom hitintills måst »ske, hafva träd och buskar skilda från de
perenna vexterna och dessa från de annuela; att denna fördelning dessutom minskade
utrymmet, i det nemligen många platser i arborelum och trädgården blifvit oanvändbara,
som ulan en sådan fördelning kunnat begagnas; och slutligen att den botaniska
trädgårdens flyttning skulle medföra den fördel att en särdeles användbar lokal derigenom
blelve för framdeles möjligen behöfliga nybyggnader att tillgå; varande kostnaden
för trädgårdens förflyttande, som icke kunde på en gång verkställas och följaktligen
icke larfvade anslagsmedel annorlunda än i män af arbetets fortskridande, beräknad
till 42,000 R:dr, samt för vexlhuset, i anseende till de ökade utgifter, sotn detsammas
förläggande å annan plats skulle förorsaka, till 3,000 R:dr mera, än som vid
näsllidne riksdag för denna byggnads bättrande begärdes, eller till 33,000 R:dr.
Enär nu anförda förhållanden äro af beskaffenhet, att fullständigt ådagalägga
såväl angelägenheten deraf, att den botaniska trädgården i Lund varder till annan tjenligare
plats förflyttad, som att den botaniska institutionen svårligen kan komma till
utveckling af fullt ändamålsenlig verksamhet, derest öfriga nu ifrågaslällda förbättringar
ej varda vidtagna, hafva Rikets Ständer, med bifall till E. K. Maj:ts derom gjorda
nådiga framställning, dels för flyttande af den botaniska trädgården i Lund beviljat
eli anslag af 42.000 R:dr, deraf likväl endast hälften, eller 21,000 R:dr, må under
nästa stalsreglerings-period med en tredjedel, eller 7,000 R:dr årligen, lyftas; dels ock
för uppförande af ett ändamålsenligare vexthus anvisat en summa af 33,000 R:dr, att
för en gång fiån Riksgälds-kontoret utgå.
73:o. För fyllande af Veterinär-inrättningens i Stockholm behof af tillfällig
beskaffenhet, har E. K. Majit begärt: till sådana byggnadsarbeten å den inrättningen
tillhöriga egendom, som, eller af E. K. Majit godkänd plan, kunde profves mest be
höflige
.
R:dr R:mt 13.000: —
till islåndsältande af inrättningens smedja ,, „ 15,000: —
och lill inköp af kemiska och fysiska glas, apparater, botaniska
och drogue-samlingar m. m „ „ 2,000: —
eller tillhopa R:dr R:mt 30,000: —
Expedilions-UtsktItets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 197. 205
Beträffande förstnämnda anslag innehåller det den Kongl. Propositionen bilagda
Statsråds-prolokollet, bland annat, att Direktionen för Veterinär-inrättningen, uti sitt
underdåniga memorial angående de anslag, hvaraf inrättningen vore i behof, gjort
framställning om beviljandet, jemte andra, af följande belopp, nemligen: 25,142 R:dr
50 öre för verkställande af nödiga reparationer å inrättningens byggnader; 12,000 R:dr
för åstadkommande af ökadt utrymme för analomi-sal och obduktionsrum med dithörande
smärre lägenheter, hvilket, enligt Direktionens tanka, kunde bäst vinnas genom
inredandet af det s. k, torkhuset, samt 68,000 R:dr för uppförande af en audiloriioch
musei-byggnad. Men vid ärendets underdåniga föredragning inför E. K. Maj:t,
hade Deparlemenls-chefen, utan att underkänna vigten af de föremål, för hvilka anslag
blifvit af Direktionen begärda, ansett sig böra fästa E. K. Majlis nådiga uppmärksamhet
derå, att på en af inrättningens stora invid hvarandra belägna tomter å
Ladugårdslandet funnes ett stenhus af ganska betydlig storlek och till det yttre visserligen
något förfallet, men hvars murar likväl, enligt uppgift, vore väl behållna. Endast
en mindre del deraf begagnades till auditorium, laboratorium, bihl io t hek, rum för
inrättningens elever, ridhus, m. m., hvaremot återstoden utgjordes af magasiner, som
uthyrdes och beredde inrättningen en för deras utgifter väl behöflig inkomst. Det
svnles i anledning häraf vara med god ordning och hushållning vida mera öfverensstämmande,
att inrättningens byggnader inreddes för dess behof och att medel ansioges
till de oundgängliga utgifternas bestridande, än alt anslag äskades för nybyggnader och
inrättningen uppehölles genom hyra af den gamla. Af detta skäl och då Veterinärinrättningens
trädhus lill större delen vore i det skick, alt en tillfällig reparation derå
icke syntes kunna bli Iva af synnerligt gagn, saint det i sådant afseende ytterst nödvändiga
borde kunna bestridas med det anslag, om hvars uppförande på inrättningens
stat Departements-chefen förut hemställt alt nådig Proposition mätte till Rikets Ständer
aflålas, hade Departements-chefen ansett sig icke böra tillstyrka framställningarna om
anslag hvarken (ill reparation å inrättningens byggnader eller till uppförande af auditorii-
och musei-bvggnad eller torkhusets inredande lill analomie-sal. Skadan deraf, att
inrättningens utveckling genom förbättrade lokaler under en hel stalsreglerings-period
fördröjdes, skulle emellertid, enligt Deparlemenls-chefens tanka, på eli ändamålsenligare
sätt förekommas, om Rikets Stander funne för godt, att (ill E. K. Majlis disposition
ställa ett visst belopp för att, sedan en fullständig plan till ordnandet af Veterinärinrättningens
byggnader blifvit uppgjord, användas till sådana deri ingående arbeten,
som af ögonblickets behof mest påkallades.
Denna utväg för tillfredsställandet af Veterinär-inrättningens behof i omförmälda
hänseenden har synts Rikets Ständer förtjent af all uppmärksamhet, helst den
sannolikt på det hela kommer att medföra en icke obetydlig besparing af statsmedel,
utan att i någon mån minska möjligheten lör inrättningen, att fullt motsvara sitt ändamål
; och dä, vidkommande öfrige för merberörde inrättning begärda anslag, nemligen
för islåndsättande af smedjan samt till inköp af kemiska och fysiska glas m. m.,
dessa anslag, såsom Rikets Ständer af Statsråds-prolokollet närmare inhemta), icke allenast
äro af inrättningens Direktion begärda, utan äfven af Sundhets-kollegium i dess
underdåniga utlålande förordade och af E. K. Majit ansedde högst behödige, hafva
Rikets Ständer, med bifall lill den nådiga Propositionen, till E. K. Majlis disposition,
å Riksgälds-konloret anvisat följande belopp, nemligen: dels 13,000 R:dr, att använda
till sådana byggnads-nrbelen å den ofvannämnde inrättning tillhöriga egendom, som i
öfverensstämmelse med en fullständig af E. K. Majit i nåder godkänd plan, kunna
prölvas mest behöfliga; dels 15,000 R:dr för iståndsällande af inrättningens smedja;
dels ock 2,000 R:dr för inköp af kemiska och fysiska glas, apparater, m. m.
206 Expedihons-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 197
7i:o. Uppå derom af Direktionen för Veterinär-inrättningen i Skara gjord
underdånig anhållan, har E. K. Maj.t, för alt sätta samma inrättning i tillfälle att
uppföra ett för ändamålsenliga uppehållande behöfligt nytt sjukstall samt ett mindre
rid- eller molioneringshus, behagat föreslå Rikets Ständer, alt ett anslag å 19,000
R:dr, hvartill utgifterna för berörda byggnadsföretag, enligt ritning och kostnads-förslag,
beräknats uppgå, mätte varda beviljadt.
Med afseende å hvad i detta ärende blifvit upplyst och då äfven Sundhetskollegium
vitsordat, alt ifrågavarande nybyggnad, är för Veterinär-inrättningens ändamålsenliga
verksamhet erforderlig, hafva Rikets Ständer, med bifall till högstberörde
nådiga framställning, till E. K. Maj:ts disposition å Riksgälds-kontoret anvisat en summa
af 19,000 R:dr, alt användas lill uppförande vid ofvannämnda Veterinär-inrättning af
ett nytt sjukstall samt eli mindre rid- eller molioneringshus.
75:o. Enär, såsom Riksarkivarien hos E. K. Maj:t i underdånighet anmält, det
vid näsllidne riksdag för fortsatt utarbetande af det s. k. Hilt s-regi siraturet lör innevarande
statsreglerings-period beviljade årliga anslag å 3,000 R:dr, på långt när icke
försloge till bestridande af kostnaderna för utskrifning af den högst betydliga massa
registratur, som ännu uti de särskilda afdelningarne af E. K. Maj:ts Kansli, för en
mängd år tillbaka endast i koncept förvarades, har E. K. Maj:t, i enlighet med Riksarkivariens
tillika gjorda underdåniga hemställan, föreslagit Rikets Sländer, att lör fortsättande
af nämnde registratur utskrifning bevilja enahanda anslag, som vid förra
riksdagen anvisades, eller 3,000 R:dr årligen, att utgå under den tid nästa statsreglering
kommer att omfatta.
Med afseende å den synnerliga vigten deraf, att det felande Riksregislraturels
utskrifning varder, så snart omständigheterna medgifva, bragt till fullbordan, hafva
Rikets Ständer funnit angeläget, att det begärda anslaget äfven för nästa statsreglerings-period
bevilja, hvarvid, och då Rikets sednast församlade Ständer hos E. K.
Maj:t anhållit om nådigt förständigande för vederbörande tjenstemän inom StatsDeparlements-expeditionerne
att, i enlighet med Kansli-ordningens föreskrift, lör framtiden
utskrifva och lill Riksarkivet aflemna ifrågavarande registratur, Rikets Ständer likväl
ansett icke vara nödigt alt bevilja särskilda medel för fortsättningen af detta arbete
längre an till och med året 1856; och hafva Rikets Ständer följaktligen anvisat
ett årligt anslag af 3,000 R:dr för nästa statsreglerings-period, att användas till fortsatt
utskrifning inom de särskilda afdelningarne af E. K. Maj:ts Kansli af Riks-registraturet
till och med år 1856.
76:o. E. K. Majit har vidare begärt, att Rikets Ständer, i likhet med hvad vid
sednaste riksdag egt rum, mätte för hvarldera af nästkommande tre år anvisa eli belopp
af 3,000 R:dr, eller tillsammans 9,000 R:dr, till fortsatt utgifvande af sådana i
Riks-arkivet samt andra allmänna och enskilda samlingar befintliga skrifter och handlingar,
hvilka är o af vigt för fäderneslandets historia och offentliga förhållanden.
I afseende pä detta ämne, hafva Rikets Ständer af Statsråds-prolokollet inhemta!,
att de i Riksarkivet förvarade handlingar, hvilka nu äro till utgifvande afsedda,
äro i främsta rummet: Riksregistraturen för Konung Guslaf l:s tid, dernäst de s. k.
Rådslagen och Rikshandlingarne, äfvensom handlingar angående Bättegångs-ordningens
och Rälts-skipningens beskaffenhet samt rörande Kyrkoväsende!, och slutligen sådana
handlingar, sorn angå vigtigare momenter i Sveriges historia, så väl i afseende pä Rikets
förhandlingar med främmande makter som de administrativa åtgärder, hvilka vidtagits
i den inre ekonomien; och enär ifrågavarande handlingars och skrifters offent
-
Expeditions-Clskotlels Förslag till underd. Skrifvelse N:o i97.
207
liggörande onekligen är af slörsfa vigt ej mindre för den historiska forskningen,
än äfven för Rikets förvaltning i alla dess särskilda grenar, hafva Rikets Ständer
äfven för nästa statsreglerings-period till ulgifvande af äldre historiska skrifter och
handlingar anvisat en summa af 9,000 R:dr, ali med en tredjedel årligen utgå.
77:o. Sedan Rikets sednast församlade Ständer för tillbyggnad af JVetenskapsAkadirnieus
hus beviljat ett anslag af 450,000 R:dr, deraf dock endast hälften eller
225.000 R:dr, skulle under innevarande statsreglerings-period, i mån af behof, tiil vederbörande
utbetalas, har E. K. Maj:t, uppå derom af nämnde Akademi gjord underdånig
hemställan, i nåder begärt, alt återstående andelen, eller 225,000 Ridr, såsom
för del dermed alsedda ändamål behöflig, måtte anvisas, att under nästinstundande
statsreglerings-period, på enahanda sätt sorn det öfriga af anslaget, till vederbörande
utgå; och hafva Rikets Ständer lill denna nådiga framställning lemnat bifall.
78:o. Uppå derom af Witterhets-, Historie- och Antiqvilets-Akademien framställd
underdånig anhållan, har E. K. Majit föreslagit, alt lill fortsatt inredning af
Museum och Mynt-kabinettet måtte anvisas en summa af 2,000 R:dr.
Då, såsom den redogörelse, hvilken är uti Statsråds-protokollet meddelad angående
användandet af de vid sistlidne riksdag för ifrågavarande ändamål för en gång
anvisade 3,000 R:dr, närmare upplyser, det obetvdliga öfverskotlet å samma anslag
ingalunda kan vara tillräckligt för de åtgärder till fortsättande af inredningen och förbättrande
af materialen inom museum, som af samlingarnes oupphörligt fortgående utvidgning
oundgängligen påkallas, hafva Rikets Ständer lör ofvan omförmälda ändamål
anvisat en summa af 2,000 R:dr, att för en gång tiil vederbörande utbetalas.
79:o. Till fullbordande af det under byggnad varande Nationalmuseum, har
E. K. Majit för nästkommande statsreglerings-period begärt en summa af tillhopa
450.000 Ridr; och komma Rikets Ständer att rörande detta ämne särskildt sig yttra.
80:o. Såsom understöd för fortsatt lifgifvande af det vetenskapliga arbetet
”Svenska språkets lagar" har E. K. Majit äskat ett anslag af 1,500 Ridr, att utgå
under hvartdera af åren 1861, 1862 och 1863.
Dä vid sistlidne riksmöte för berörda ändamål anvisades enahanda anslag, som
nu är hegardt, anförde Rikets Ständer i underdånighet, hurusom ett vetenskapligt arbete
af förevarande beskaffenhet, erfordrande de vidsträcktaste, samvetsgrannaste och
mödosammaste forskningar, kunde räkna blott en jemförelsevis mindre krets af läsare,
hvadan författaren, hvilken redan derå nedlagt femton års mödor, måste sakna den
uppmuntran och vedergällning för sina ansträngningar och uppoffringar, som det både
genom dess fosterländska vigt och vetenskapliga värde utmärkta arbetet obestridligen
förljenade. 1 följd häraf och då det understöd författaren, hvarje gång ett nytt häfte
ulgilvits, fått sig af E. K. Majit beviljadt af det på Åttonde Hulvudliteln uppförda anslag
lill resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande, efter hvad upplyst
blifvit, icke ens lemnat så stor behållning, att det kunnat sätta författaren i tillfälle
att, till påskvndande af forskningens fortgång och underlättande af hans mödor,
sjelf förse sig med ett tillräckligt antal af de dyrbara utländska ordböcker och samlingar,
hvilka vore för honom behöfliga, ansåge Rikets Ständer det vara en Statens
pligt att med sin hjelp träda emellan och bereda författaren eli lättadt tillfälle att fullfölja
sitt litterära företag, hvarigenom det ock blelve möjligt att inom en kortare tid
kunna emotse arbetets fullbordan.
208 Expedilions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse. N:o 191.
Instämmande i dessa åsigter hafva Rikets Ständer, som af ofta åberopade Statsråds-protokoll
inhemtat, att ett nytt häfte af ifrågavarande arbete under nästlidne höst
öfverlemnats till tryckning och ett annat var så förbered t, att äfven dess tryckning
förmodades kunna i början af innevarande år företagas, funnit godt alt äfven för nästa
slalsreglerings-period lill fortsatt utgilvande af ”Svenska språkets lagar” bevilja ett
årligt anslag af 1,500 R:dr.
81:o. 1 anseende dertill att, såsom Serafimerordens-gillet hos E. K. Maj:t i
underdånighet anmält, de af Rikets Ständer beviljade medel till uppförande af Hospitaisbyggnader
i Wexiö, Wadstena och Hernösand, icke varit för ändamålet tillräckliga,
har E. K. Maj:t begärt ett anslag å 213,000 R:dr, att användas dels till fortsättande
och fullbordande af under hand varande byggnadsarbeten vid nämnda Hospital,
dels till förskaffande af erforderliga inventarier derstädes, dels ock till Hospitals-londens
godtgörande för de tillskott, denna fond, för berörda byggnader och hvad dermed
egt sammanhang, fått vidkännas.
Af den uti Statsråds-protokollet införda, af Serafimerordens-gillet i underdånighet
afgifna redogörelse angående ifrågavarande byggnadsarbetes fortgång samt de medel,
som derför blifvit använde och än ytterligare erfordrades, hafva Rikets Ständer i
afseende å Wexiö hospital, dertill Rikets Ständer beviljat ett byggnadsanslag å 127,000
R:dr R:ko, hvaraf 10,000 R:dr skulle reserveras till inventarier, jnhemtat, alt, sedan
under byggnads-arbetet samma anslag visat sig otillräckligt, E. K. Maj:t, genom nådigt
Rref den 20 Juni 1856 tillåtit, att jemväl nyssberörde 10,000 R:dr B:ko skulle för
byggnadsarbetet få användas, hvarefter och då icke heller detta belopp var tillräckligt,
E. K. Maj:t den 10 Januari 1857 i nåder lörordnat, att härtill finge användas 2,500
R:dr B:ko af de kreditiv-medel Rikets Ständer anvisat till Hospitalernas understöd.
Hospitalsfonden hade således särskildt måst bekosta uppsättningen af inventarier, beklädnadspersedlar
samt inredning och planerings-arbeten, som egentligen tillhörde byggnaden,
hvartill, enligt räkning åtgått 13,429 R:dr 21 öre R:ml. Ännu vore emellertid
Hospitalet icke alldeles färdigt, enär för detsammas försättande i ändamålsenligt skick
ytterligare erfordrades att derstädes blefve uppfördt ett brygg- och tvätthus samt att
för uppfordring af friskt vatten från sjön inrättades en presspump; hvarförutom Ordensgillel
funnit önskligt, om ett mindre bönhus eller kapell kunde blifva för gudsljensts
hållande uppbygdt.
Vid Wadstena hospital, för hvilket det af Rikets Ständer år 1854 beviljade anslag
utgjorde 75,000 R:dr R:ml, hade kort efter arbetets början år 1856 befunnits att
de dertill anslagna medel på långt när icke skulle förslå, hvadan Ordens-gillet låtit den
12 Juni 1857 upprätta nytt kostnadsförslag, upptagande hvad af byggnads-arbetet redan
var gjordt, och vidare återstod, med tillägg af några mindre, förut ej beräknade
arbeten, alltsammans uppgående till 90,470 R:dr 29 sk., hvartill kom kostnaden för
Sysslomans-boställels flyttning beräknad till 3.326 R:dr 28 sk., således tillhopa 93,797
R:dr 9 sk. B:ko eller i40,696 R:dr 68 öre R:mt. Till dessa byggnader hade från Hospitalslbnden
hittills blifvit utbetalde 36,000 R:dr Runt utöfver ofvanberörda 75,000
R:dr, eller tillsammans 111,000 R:dr. Ytterligare skulle således för de redan beslutade
byggnaderna vid Wadstena hospital, enligt den uppgjorda beräkningen, erfordras 26,696
R:dr 68 öre, men enligt en af de för utförandet af ifrågavarande arbete antagne Konduktörer
gjord uträkning, utöfver sistnämnde belopp ytterligare 4,443 R:dr 32 öre,
hvarförutan Hospilals-Direktionen hos Ordens-Gillet anmält behofvet af åtskilliga angelägna
mindre byggnader vid Hospitalet, nemligen brygghus, portvaktarstuga, smedja och
snickare
-
Ejepeditions-Utskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse i\:o -ibl. 2(19
snickareverkstad, ved- och halmbod, jemte uppförande af stängsel omkring den större
promenadplatsen vid nya byggnaden, hvartill kornme anskaffandet af sand och grus för
de nya gårdarne och promenadplatserna, för hvilket allt kostnaderna, enligt al bemälde
Konduktörer upprättade förslag, skulle uppgå till 18,000 R:dr Ii:in!, hvarjemte sedan
den utvidgning och förbättring af Hospitalet, som genom nämnde nybyggnad var alsedd,
sålunda vunnits, borde för det ökade antal af omkring 80 patienter, som kunde komma
att i Hospitalet intagas, anskaffas inventarier och all annan utredning, för hvilket
kostnaden, enligt deröfver uppgjordt förslag vore beräknad till 11,243 R:dr R:ml; varande
således för Wadstena hospitals utvidgande utöfver de förut anslagne 75,000 R:dr,
dels redan använde  36,000: —
dets ytterligare erforderlige:
för byggnadens fullbordande  34,140: —
för uppförande af brygghus med flera smärre byggnader. 18,000: —
och till inventarier  11,243: — 63 383-
hvarigenom den för Hospitalets räkning erforderliga summan utgjorde . 99,383: —
För byggnaden vid Hernösands hospital, derldl Rikets Ständer anslagit 75,000
R:dr R:mt, och hvilken byggnad börjades 1856, hade åtgått icke blott berörde anslag,
utan dessutom af Hospitalsmedlen 46,096 R:dr 75 öre, hvarefter i brist af medel till
arbetets fortsättande, detsamma måst inställas, sedan husets stomme blifvit färdig och
under tak. Enligt uppgjordt kostnadsförslag, skulle för arbetets fullbordande erfordras
34,499 R:dr, hvartill komme obetaldt stenhuggare-arbete, utgörande 1,260 R:dr 25 öre;
kostnaden till inköp af en större och några mindre besparings-spislar omkring 500
R.dr; för anskaffande af inventarier och utredning för det ökade antalet af 50 patienter,
tillhopa med ofvanberörde redan förskjutne 46,096 R:dr 75 öre, ett belopp af
96,096 R:dr 75 öre R:mt. Dessutom och dä en vid Hospitalet befintlig uthusbyggnad,
som, ehuru varande Sysslomannens vid Hospitalet enskilda tillhörighet, likväl i flera
delar varit för Hospitalets behof använd, blifvit genom limad vådeld alldeles förstörd,
samt Hospitalet pä sådant sätt kommit i stort behof af 2 nya uthusbyggnader, den
ena afsedd till halm- och vedbodar, den andra tili stall, fähus, vagnslider m. m. erfordrades
för fyllande af detta behof, enligt uppgjordt kostnadsförslag, ett belopp af 4,290
R:dr 54 öie, så att hela den för Hernösands hospital npdiga anslagssumma ut»jorde
100,387 R:dr 29 öre R ml.
De utgifter, hvilka sålunda för alt verkställa Rikets Ständers vid föregående
riksdagar, i afseende pä dessa frenne Hospitalers utvidgande och förbättrande ullalade
önskningar, dels redan vore utöfver de för ändamålet af Rikets Ständer beviljade anslag
af Hospitalsfonden bestridda, dels ock vidare beräknades förestå, uppginge således
:
vid Wexiö hospital till R:mt R:dr 13,429: 20.
„ Wadstena dito lill „ a 99,096: 75.
„ Hernösands dito till ,, 100,387: 29.
eller tillhopa Runt R:dr 212,913: 24.
till hvilkas gäldande, såsom Ordens-Gillel vidare anfört, Hospitals-fonden saknade all
tillgång, helst samma fond icke utan anlitande af det kreditiv, Rikets Ständer beviljat
för betäckande af de brister, sorn för löpande årliga utgifter kunna uppkomma, förmådde
dessa bestrida. Den förlägenhet, hvari Hospitals-fonden sålunda råkat, vore
väsentligen en följd af den under åren 1853—57 inträffade stegring i materialpriser
Bih.. till Ii. St. Prot. 1859 Sp 1860. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Supp/. 27
210
Expeditions-Utskottets förslag lill anderd. Skrifvelse JS’:o '197.
och dagsverkslöner, och hade Oi'dens*GilIet lill afhjelpande af denna förlägenhet måst
upplaga förskott, dels, enligt E. K. Majits nådiga tillstånd i Stats-konlorel, dels i Rönnowska
testamentsfonden; till betäckande hvaraf, äfvensom för omförmälda ändamål
Ordens-Gillet i underdånighet anhållit om nådigt aflålande af den Proposition, som E.
K. Maj:t med den äskade summans jemnande till 213,000 R:dr, på sätt ofvan förmäles,
behagat lill Rikets Ständers bepröfvande framställa.
I anledning af hvad sålunda blifvit upplyst och då — såsom till stöd för den
nådiga propositionen blifvit anfördt — samtlige ifrågavarande hospitalsbyggnader dels
äro af största behof påkallade, dels ock redan äro så nära sin fullbordan, alt denna,
så framt anslag beviljas, kan inom en kortare tid emotses, samt Hospilalsfondens tillgångar
icke kunna för ändamålet användas utan att i och för Hospitalernas vård och
underhåll en brist uppslår, som i sådant fall mäste pä annat sätt fyllas, hafva Rikets
Ständer funnit sig böra, med bifall till E. K. Majds nådiga framställning, anvisa en
summa af 213,000 R:dr, att från Riksgäids-kontoret, i män af behof, för ofvan ornförmälda
ändamål utgå.
Vid behandlingen af denna fråga hafva emellertid Rikets Ständer icke kunnat
förbise, att för uppförandet af ofvanberörde hospitalsbyggnader de dertill anvisade tillgångar
blifvit ganska betydligt öfverskridna; och om än, pä sätt ofvan är antjdt, anledningen
dertill hufvudsakligen är att söka uti tillfälliga omständigheter, hvilka synas
icke hafva varit beroende af den eller de myndigheter, sorn med samma byggnader
haft befattning, samt följaktligen Rikets Ständer, som icke haft tillfälle att taga kännedom
om redovisningen för berörde byggnadsföretag eller att närmare granska de vidtagna
åtgärderna, sakna skäl att emot dessa myndigheters förfarande i omförmälda
hänseende framställa någon anmärkning; hafva Rikets Sländer likväl i afseende å den
nuvarande Ofverstyreisen för Hospitaierna i Riket, Serafimer Ordens-Gillet, funnit sig
ega grund för den åsigt, att denna Styrelse till följd af dess mindre lämpliga organisation
svårligen torde kunna, i afseende å den ekonomiska och administrativa förvaltningen,
utöfva den pä samma gång noggranna och omfattande kontroll, som för åstadkommandet
af en ändamålsenlig hushållning erfordras, och hvilken, enligt Rikets Ständers
tanka, snarare skulle vinnas, om denna del af hospilalsvärden blelve lill något
af Rikets förvaltande embetsverk öfverlemnad, hvarförutan jemväl kan ifrågasättas,
huruvida Ordens-Gillet, beträffande sjelfva sjukvården, hvilken påkallar en genom speciela
studier grundlagd och genom vidsträckt praktisk erfarenhet ytterligare utbildad
kännedom om sinnessjukdomarnes art och beskaffenhet samt olika yttringar i särskilda
studier, förmår att utveckla en fullt gagnande verksamhet. 1 följd häraf hafva Rikets
Ständer funnit sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, det E. K. Majit läcktes
i nåder tillse, huruvida icke hospitaierna i Riket må kunna ställas under annan Öfverstyrelse,
än den nuvarande, samt att E. K. Majit i sådant hänseende måtte vidtaga
de åtgärder, hvartill omständigheterna anses föranleda.
82:o. För betäckande af den brist i Hospital fondens tillgångar, som uppkomme
derigenom att inkomsterna vid Rikets Hospitaler icke vore för utgifternas bestridande
tillräckliga, har E. K. Majit uppå derom af Serafimer-Ordens-Giilet gjord underdånig
framställning, i nåder begärt, att det till nämnde fonds förstärkning vid nästlidna riksdag
lör innevarande statsregierings-period beviljade årliga anslag ä 37,500 Ridr mätte,
förhöjdt lill 40,000 Ridr, få årligen utgå äfven under den tid nästa statsregieringsperiod
komme alt omfatta; och enär af hvad Ordens Gillet, på sätt Slats-Rådsprotokollet
för den 10 Juni nästlidna är närmare utvisar, rörande denna fråga i underdånighet
anfört, berörda anslag, med den förhöjning deruti, som blifvit af E. K. Majit föreslå
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd, Skrifvelse I\:o 797.
211
gen, synes vara för hospilals-vårdens behöriga uppehållande af forlfarande behof påkallad
t, hafva Rikets Ständer till om förmälda nådiga framställning lemnat bifall.
83:o. Af en särskild till Rikets Ständer den 17 Februari innevarande år aflåten
nådig Proposition, angående beviljande af anslag till uppsättning af utredningspersedlar
för det invid hufvudstaden uppförda Hospital för sinnessjukes vård, samt lill
denna inrättnings första ordnande och förvaltning, hafva Rikets Ständer inhemta!, att
sedan, i följd af Ofverståthållare-Embetet meddelad nådig befallning att, efter öfverläggning
med General-Direktören öfver Hospitaler och Lazaretter i Riket, till E. K.
Maj: t inkomma med underdånigt förslag till organisation och förvaltning af berörde
Hospital, till hvars fullbordande medel blifvit af Rikets Ständer vid innevarande riksdag
beviljade, bemälde General-Direktör i ämnet afgifvit fullständigt förslag, upptagande
kostnaderna för första uppsättningen af utredningspersedlar vid del nya Hospitalet
till ' 32,000: —
för vissa erforderliga stängsel inom inrättningens område, första anläggningen
af park- och köksträdgård, planering, m. m  5,500: —
samt kokkilliar, inredning af tvältanstalter m. m. omkring  2.500: —
således utgifterna till inrättningens första ordnande till Rör 40,000: —
samt de för Hospitalet nödige årliga utgifter till 45,000 R:dr, och Direktionen för
Danviks Hospital, enligt et! handlingarne bifogadt protokollsutdrag, erbjudit sig, att,
under förbehåll af E. K. Maj:ts nådiga sanktion, till den nya sjukvårdsanstalten för
sinnessjuka, dels af Danviks Hospitals-inrällnings inkomster årligen utbetala 24.000 Rör
R:mt att qvartaliter utgå från och med månaden näst efter den, under hvilken samma
inrättning trädde i verksamhet och Danviks dårhus blefve utrvmdt, dels erlägga ett
belopp af 20,000 R:dr R:mt, motsvarande värdet af den nu till dårhus begagnade
byggnad med tillhörande tomt, dels ock slutligen utan ersättning aflemna vissa inventarier
af mal- och natt k äril; så hade Öfverslåthållare-embetel, sorn ansett att för utredningspersedlars
anskaffande ett belopp af 50,000 R:dr borde vara alt påräkna, och
alt de al Danviks hospitals Direktion för en gäng erbjudne 20,000 R:dr i första rummet
härtill borde användas, samt beräknat den nya Hospitals-inrätlningens årliga utgifter
till 66,500 R:dr, sä alt, efter afdrag af Danviks Hospitals bidrag 24,000 Rör, och
afgifterne för sinnessjuke, af Ofverslåthållare-embetet beräknade till 27,500 R:dr, eller
tillsammans 51,500 R:dr, en årlig brist skulle uppslå af 15,000 R:dr, hvilken Öfverståthållaren
dock för säkerhets skull antagit (ill 18,000 R:dr R:mt, i underdånighet
anhållit, det läcktes E. K. Majit i nåder föreslå Rikets Ständer att anvisa dels för
en gång ett förslagsanslag af 30,000 R:dr att användas till inköp af de, enligt upprättad
specifik förteckning för hospitalet erforderlige inventarier, dels årligen eli anslag
af 18,000 Rör att för inrättningens förvaltning och underhäll användas och utgå för
liden från den 1 Oktober 1860 med iakttagande likväl deraf att delta anslag efter
förloppet af fem år från det inrättningen (rädt i verksamhet minskades till 15,000 Rör.
Häröfver hade E. K. Maj:t täckts infordra underdåniga utlåtanden af dess Sundhets-kollegium
äfvensom Serafimer-Ordens-Gillet; dervid den förstnämnde af desse myndigheter,
i afseende ä utgifterna för den nya Hospitalsinrällningens första ordnande,
väl icke tilltrott sig alt granska General-direktörens olvanberörda förslag, än mindre
alt afgöra hvilkendera beräkningen, Öfverståthållare-embelels eller General direktörens,
komme det verkliga behofvet närmast, men dock ansett sig, med hänseende till det svåra
om ej omöjliga deri, att genom någon kalkyl komma till eli noggrannt och osvikligt
kostnadsförslag, som ock föränderlighelen i varupriser, samt isynnerhet angelägenheten
deraf, alt ingenting väsendtligt vid förslå uppsättningen måtte komma att saknas, för
212 Expeditions-Utskottets Förslag till uttderd. Skrifvelse N:n 491.
sin del helst vilja förorda det af Öfverstålhållare-erribetet föreslagna högre beloppet,
emot hvilket icke heller hos Serafimer-Ordens-Gillet någon anmärkning förekommit.
Hvad åter beträffade den nja Hospilals-inrätlningens årliga utgifter bade Sundhels-kollegiiim
dels uppgjort ett särskildt förslag lill aflöningsstat, utgörande en medelväg
mellan de af General-direktören och Öfverstållare-embetet föreslagna, dels ock för
utspisningskostnadens beräkning antagit en särskild grund, lill följd hvaraf denna utgiftspost
skulle blifva ej obetydligt högre än hvad General-direktören, men lägre, än
Ölverslållare-embetet antagit, upptagande Sundhels-kollegium på grund häraf del nya
Hospitalets årliga utgift till 51,635 R:dr R:mt. hvilken beräkning Serafimer-Ordens-Gillet
jemväl ansell vara närmast öfverensstämmande med verkliga förhållandet, sä vidt sådant
nu kunde bedömas. Den brist, som härvid skulle uppstå, och hvilken mäste genom
särskildt anslag fyllas, vore åter genom en från Ofverslåthållare-embelels skiljaktig
beräkning af palienlernes afgifter, anlagen af Sundhels-kollegium till 6,000 och af
Serafimer-Ordens-Gillet till omkring 7,000 R:dr R:mf.
Yid nådig pröfning af detta ärende hade E. K. Majit, ehuru det, på sätt Sundhels-kollegium
i underdånighet anfört, syntes vara omöjligt att pä förhand och innan
ledningen af någon lids erfarenhet blifvit vunnen, med full noggrannhet bestämma den
nya Hospilalsinrättningens årliga utgifter, likväl funnit desamma kunna med sannolikhet
uppskattas i öfverensstämmelse med Collegii förslag eller i rundt tal till R:dr 52,000: —
och dä inkomsterna icke heller torde i medeltal blifva ringare än hvad
Serafimer-Ordens-Gillet antagit, eller omkring
44,500: —
uppkomme en beräknad årlig brist R:dr 7,500: —
hvars fyllande genom anslag af statsmedel under de första åren af inrättningens tillvaro
ansåges blifva nödigt; äfvensom vidkommande den tid, ifrån hvilken detta anslag
vore behöfligt, E. K. Majit, enär inrättningen icke kunde blifva färdig till patienters
emottagande förr än vårtiden nästkommande år, men såväl läkares anställande som antagandet
af en del tjenstemän och betjente måste ega rum något tidigare och innan
några inkomster från annat håll inrättningen tillflyta, funnit nödigt, att berörde anslag
redan från och med början of instundande år koinme inrättningen tillgodo; och har
på grund af hvad sålunda förekommit, E. K. Majit i nåder föreslagit Rikets Ständer,
att lör ifrågavarande sjukvårdsanstalt bevilja, dels till bestridande af utgifterna för inköp
af utredningspersedlar och inrättningens första ordnande eli anslag för en gång
af 30,000 R:dr, dels under nästkommande statsreglerings-period ett årligt anslag af
7,500 R:dr att användas för inrättningens förvaltning och underhåll.
Efter tagen kännedom af hvad de till denna nådiga Proposition hörande handlingar
vidare innehålla, hafva Rikets Ständer väl funnit det kunna ifrågasättas, huruvida
Danviks hospitals Direktion, som, på sätt ofvan förm ales, erbjudit sig alt af Hospitalets
inkomster lill den nya sjukvårdsanslallens ordnande årligen utbetala ett belopp
af 24,000 R:dr, genom uppfyllandet häraf samt i öfrigt genom erläggandet för en gång
af den summa 20,000 R:dr, som motsvarar viirdet af den nu till dårhus begagnade
byggnad med tomt, må anses hafva fullgjort allt hvad af inrättningen vid Danviken
rätteligen kan i detta hänseende fordras och påräknas; men då, efter hvad Rikets
Ständer inhemta), E. K. Majit, i sammanhang med pröfningen af andra den nya inrättningen
rörande organisationsfrågor, genom nådig Skrifvelse till Öfverstålhällare-embelet
af den 31 sistlidne Mais anbefallt denna myndighet att, efter vederbörandes hörande,
i underdånighet inkomma med fullständig utredning af de förhållanden, hvarpå
bestämmandet af Danviks hospitals bidrag till den nya sjukvårdsinrättningens uppsättning
och underhåll nrå kunna bero, samt den betänklighet som i berörda hänseende
sig yppat, icke bör vid sådant förhållande till någon särskild åtgärd från Rikets Stan
-
Expeditions-(Jts leot tets Förslag till lindard. Skrifvelse IS:o 197. 213
ders sida föranleda, hafva Rikets Ständer, enär det utan tvifvel är af högsta angelägenhet,
ali det nva Hospitalet, hvars uppförande och yttre inredning snart torde vara
fullbordad, sättes i tillfälle att så skyndsamt som möjligt träda i verksamhet, ecb i afseende
på beloppet af de för detta ändamål af E. K. Maj:t begärda medel, annan anmärkning
hos Rikets Ständer icke förekommit än den redan anförda rörande Danviks
hospital till äfvenlvrs åliggande skyldighet att i vidsträcktare mån, än Direktionen sig
åtagit, till den nya inrättningens underhåll bidraga, funnit sig böra, på sätt E. K. Maj:t
äskat, dels för en gång anvisa en summa af 30,000 R:dr, alt användas till bestridande
af utgifterna för ifrågavarande nya Hospilalsinrättnings första ordnande samt inköp af
utredningspersedlar dertill; dels ock för nästa stalsreglerings-period bevilja ett. anslag
å tillhopa 22,500 R:dr, att för inrättningens förvaltning och underhåll med J eller
7,500 R:dr under hvartdera afåren 1861, 1862 och 1863 utgå; dock med förbehåll
af den godtgörelse för ifrågavarande utgifter, hvartill utväg möjligen kan beredas genom
den af E. K. Majit i nåder anbefallda utredning angående Danviks hospitals
inrättnings
skyldighet ali till den nya sjukvårdsanstaltens uppsättning och underhåll yt
terligare
bidraga.
84:o. Af en annan till Rikets Ständer den 16 December nästlidne år aflåten
nådig Proposition, angående anslag lör islåndsättande och förändring af luroverksbygg;-  nadm i Carlstad', hafva Rikets Ständer inhemtal. att, sedan Konsistorium derstädes
den 1(5 November 1857 hos E. K. Majit gjort underdånig anmälan om angelägenheten
af nämnde läroverksbyggnads reparation och förändrade inredning, men E. K. Majit
funnit sig icke böra vid då pågående långt framskridna riksmöte till Rikets Ständer
aflåta nådig framställning i ämnet, hade Konsistorium uti underdånig skrifvelse den 6
April sistlidna år, jemte förnyad anmälan af omförmälda ännu fortfarande behof samt
vidare under anförande, hurusom Stiftets byggnadskassa, efter afdrag af dess skuld till
Riksgälds-konloret, egde en tillgång af endast omkring 7,000 R:dr, som, då den årligen
mäste anlitas till diverse mindre reparationer m. m. syntes icke böra helt oell hål
let
uttömmas, i underdånighet anhållit, det behagade E. K. Majit till Rikets Ständer
aflåta nådig Proposition om ett anslag för Carlstads högre Elementarläroverk lill belopp
af minst 15,000 R:dr. Ofver denna ansökning med dervid fogadt kostnadsförslag, enligt
hvilket utgifterne för ifrågavarande reparalionsåtgärder blifvit beräknade (ill 15,327
Ridr 91 öre, hade E. K. Majit infordrat utlåtande af Ölver-inlendentsembetet, som
uti afgilvet underdånigt memorial anmält, alt Embetet hvarken emot ändamålsenligheten
af de föreslagna åtgärderna, som i allmänhet syntes vara af högt behof påkallade,
eller emot derför upptagna kostnadsbelopp funnit anledning till annan anmärkning, än
att kostnaden, genom användandet af en enklare stängsel kring skolgården, än den
föreslagna, skulle kunna minskas med omkring 1,125 Ridr: och har på grund af hvad
sålunda förekommit, E. K. Majit som funnit beholvet af en reparation och förändring
af ifrågavarande läroverksbyggnad ädagalagdt, men ansåge Stiftets byggnadskassa böra
i någon mån lill dess fyllande bidraga, föreslagit Rikets Ständer, att för berörda ändamål
bevilja ett anslag utan återbelalningsskyldighet af 10,000 Ridr.
Efter öfvervägande häraf hafva Rikets Ständer, sorn dela den af E. K. Majit
uttalade åsigt, att Stiftets byggnadskassa bör i någon mån till ifrågavarande kostnader
bidraga, ansett sig, på grund jemväl i öfrigt af den utredning, E. K. Majit täckts angående
samma kostnader meddela, höra såsom bidrag till reparation och förändring, enligt
uppgjord t kostnadsförslag, af läroverkshuset) i Carlstad, lör en gång anvisa ett belopp
af 10,000 Ridr.
214 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse J\:o 107.
85:o. lindor förmälan hurusom Carolinska Elementärläroverket i Örebro i
sednare tider plägade besökas af ett sä slort antal lärjungar alt dervarande skolhus icke
vidare för dem innehåller tillräckligt utrymme, har hos Rikets Ständer förslag blifvit
väckt alt, då det vore omöjligt att tillbygga nämnda hus på ett sätt, hvarigenom detsamma
blefve för sitt nuvarande ändamål fullt lämpligt, Rikets Ständer inåtte för läroverkslokalens
utvidgande dels genom uppförande af en ny byggnad och dels genom
gårdsplanens tillökande, bevilja nödiga medel; och som, efter hvad Rikets Ständer inhemtat,
en utvidgad undervisningslokal för Örebro Elementarläroverk är af högsta behof
påkallad, hafva Rikets Ständer till uppförande, enligt godkänd plan, af ett nytt
läroverkshus der i staden, anvisat en summa af 70,000 R:dr att, i mån af behof, från
Riksgälds-kontörel utbetalas.
86:o. Rikets Ständers uppmärksamhet har jemväl blifvit fästad derå, att, sedan
Elementarläroverket i Helsingborg, som år 1845, då nuvarande skolhusbyggnaden uppfördes,
bestod af endast tre klasser, numera utgjorde eli på reallinien fullständigt läroverk
med sju klasser och ett stort antal lärjungar, berörda Skolhus vore för undervisningens
ändamålsenliga bestridande alldeles otillräckligt, hvadan, och då för verkställandet
af den sålunda oundgängligen nödiga utvidgningen af nämnda läroverksbyggnad.
medel ej kunde erhållas från Stiftets byggnadskassa, framställning skett att Rikets Ständer
måtte för berördo ändamål bevilja anslag; och hafva Rikets Ständer, elter öfvervägande
af hvad i denna fråga förekommit, funnit skäligt att för Skolhuset i Helsingborg
anvisa en summa af 12,000 R:dr alt från Riksgälds-konloret i mån af behof utgå,
med vilkor ej mindre att den plan, hvarefter nybyggnaden kommer att verkställas,
derlorinnan underkastas vedcrbörandes granskning, än äfven alt Staden Helsingborg
åtager sig att sjelf bekosta hvad som utöfver nämnde summa må för berörde byggnadsföretag
erfordras.
87:o. I ändamål att bereda Elementarläroverket i Jönkoping nödig byggnadshjelp
har hos Rikets Ständer blifvit anföldt, huruledes den utvidgning af Lärdoms-och
Apologistskolan i nämnde stad lill ett på begge linierna fullständigt högre Elementarläroverk,
som vid nästlidna riksmöte beslutades, haft till följd att det gamla skolhuset
blifvit för ändamålet alldeles otillräckligt, isynnerhet som läi junga ines antal, hvilket
nästlidna höst uppgick till icke mindre än 251, alltjemt varit i tillväxande och, efter
all sannolikhet, komme att fortfarande betydligen förökas. Visserligen hade, till fyllande
af bristen i nuvarande undervisningslokal, en närbelägen gård blifvit förhyrd;
men denna åtgärd vore emellertid endast afsedd att för den närmaste framtiden afhjelpa
det mest tryckande beholvet, och då det gamla skolhuset dessutom jemväl i
öfrigt vore i det skick, att detsamma numera icke kunde anses i något hänseende
motsvara tidens fordringar på en lämplig undervisningslokal, vore uppförandet af en
ny läroverksbyggnad af oundgängligt behof påkallad. Enär nu något understöd dertill
från Stiftets byggnadskassa, enligt hvad vederbörande Domkapitel meddelat, icke
vore att förvänta, samt, hvad staden Jönköping beträffade, de kommunala afgifler, som
dess skattedragande innevånare redan finge vidkännas, och hvilka under sednare tider
uppgått till öfver 50,000 R:dr årligen, vore sä betydliga att detta samhälle vore oförmöget
att under närvarande förhållanden anskaffa medel för den nu ifrågavarande nybyggnaden,
äfven om en sådan fordran annars kunde anses vara med billighet öfverensstämmande,
så har, på grund af dessa förhållanden, framställning skett, att ett låneunderstöd
till belopp af 150.000 R:dr, hvartill, enligt uppgjordt kostnadsförslag, som,
jemte ritning och andra ofvanberörda uppgifter vitsordande handlingar, blifvit till Ri
-
Expeditions-Vis kotids Förs/ny lill underd. Skrifvelse IS: o <197.
215
kels Stänner öfverlemnade, kostnaderna för den nya läroverksbyggnaden beräknats
uppgå, mätte varda för ändamålet beviljadt.
Då den uppoffring, Staten får vidkännas derigenom, alt dea, på sätt nu föreslagits,
medelst län understöder ifrågavarande byggnadsföretag, är af jemförelsevis
mindre betydenhet, hafva Rikets Ständer, som ansett della understöd kunna i någon
mån nedsättas, funnit godt att lill uppförande, enligt vederbörligen godkänd ritning,
af ett nytt skolbus i Jönköping anvisa ett låneunderstöd af 120,000 R:dr, till utgående
från Riksgälds-konloret, emot vilkor att, sedan detta lån, derför en sådan skuldförbindelse
bör afgifvas, som af Fullmäktige i nämnde Kontor antages, under fem års tid
fått ulan ränta innebalvas, fem procent å detsamma* ursprungliga belopp skola före
slutet af hvarje år till Riksgälds-konloret inbetalas, af hvilka fem procent beräknas
ränta efter fyra procent för del obetalda lönekapitalet, samt det överskjutande beloppet
kommer alt såsom kapilalafbelalning å lånesumman afgå, intilldess denna blifvit
tillfullo gulden.
88:o. 1 afseende å den högre skolan i Fahlun, bar hos Rikets Ständer blifvit
antonii, hurusom, sedan nämnda läroverk numera till lärarekrafterna erhållit önskvärd
utvidgning, den för en vida inskränktare verkningskrets afsedda undervisningslokalen
blifvit för ändamålet alldeles otillräcklig. Till afhjelpande af della behof hade visserligen
stadens gamla folkskolehus blifvit inköpt, men denna för Hera år tillbaka såsom
folkskolehus utdömda byggnad, för hvilken köpesumman, jemte koslnaderne för dess
förändrade inredning, belöpt sig till endast 1,500 R:dr, kunde icke på ett tillfredsställande
säll och dessutom blott för den närmaste framtiden motsvara lidens fordringar
på en lämplig undervisningslokal ; och då härtill koinme, att jemväl läroverkets
öfrige byggnader, nemligen tvänne trädbus, som, jemte förberörda lokal, begagnades
för undervisningen, vore i flera hänseenden för ändamålet otjenlig», samt eli nytt skolhus
följaktligen måste uppföras, derest läroverket, som besöktes af ett ganska talrikt,
och synnerligen under sednare tiden stigande antal lärjungar, skulle kunna med framgång
och gagn fortsätta sin verksamhet och komma till full utveckling, har framställning
skett, att, då för detta byggnadsföretag nödiga medel saknades och Stiftets byggnadskassa,
som bekostat den ofvannämnda gamla byggnadens inköpande, icke egde andra
tillgångar än som vore afsedda för underhåll af redan befintliga läroverkshus,
och icke heller i öfrigt någon utväg funnes för anskaffandet, utan Statens medverkan,
af erforderliga medel, Rikets Ständer måtte, till uppförande af ett nytt skolhus i Fahlun.
anvisa en summa af 88,000 R:dr.
Rörande denna fråga hafva Rikets Ständer vidare inhemta!, ali sedan, genom
enskild försorg, ritning till den föreslagna nya byggnaden, jemte kostnadsförslag, blif
vit
lör granskning, till Olver-inlendenlsembetet öfverlemnade, bade vederbörande tjenstemän
derstädes, med underkännande i vissa delar af berörda ritning, upprättat ny
sådan tillika med kostnadsförslag; varande emellertid i detta sednare förslag, deraf,
likasom af den nya ritningen, Rikets Ständer erhållit del, utgifterna för byggnadsföretaget
beräknade till enahanda belopp, som uti det förra förslaget upptagits, eller 87,563
R:dr 42 öre.
Då nu Rikets Ständer, vid pröfning af delta ärende, funnit läroverket i Fahlun
vara i stort behof af nytt skolhus, men, enligt hvad upplyst blifvit, Westerås slifts
byggnadskassa, hvars tillgångar vid slutet af år 1859 belöpte sig till 49,114 R:dr 55
öre, lärer vara i tillfälle att i sin mån bidraga lill uppförandet af ifrågavarande läroverksbyggnad,
hafva Rikets Ständer ansett sig böra endast bevilja halfva beloppet af
den för ändamålei begärda summan; hvadan, i öfverensstämmelse härmed, Rikets Stän
-
216 Expeditions-UIs kotte Is Förslag till anderd. Skrifvelse J\:o 197.
der, till uppförande, i enlighet med godkänd ritning, al eli nytt skolhus i Fahlun, anvisat
en summa af 44 000 R:dr, att, i mån af behof, från R i k sgä I ds-k o n to re t utgå.
89:o. 1 öfrigt hafva, med anledning af hos Rikets Ständer gjorda framställnin
gar,
Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisat, dels såsom bidrag till uppförande al
ny byggnad för skolan i Oscarshamn en summa af 20,000 R:dr, dock med vilkor, att,
innan byggnaden påbörjas, den plan, sorn dervid bör föl jas, skall vara af vederbörande
myndighet godkänd, dels oek till utvidgande af Lunds Kathedralskolas undervisningslokal
eli enahanda anslag, eiler 20,000 R:dr.
90:o. Al’ ofta åberopade Statsråds-protokoll hafva Rikets Ständer inhemta!, att
Åpothekare-socielelens Direktion hos E. K. Maj:t i underdånighet anfört, hurusom för
vinnande af det med inrättandet här i Riket af ett Farmaceutiskl Institut alsedda ändamål
vore nödigt, att för den praktiska undervisningen i Farmacien anskaffades elt
laboratorium, hvaraf behofvet sedan läng tid gjort sig gällande, men alt det lill Farmaceutiska
institutet anslagna bidrag, 7,500 R:dr, som utginge af Slaten och Apolhekare-korpsen
till hälften hvardera, befunnits otillräckligt för afhjelpande af denna brist;
i anledning hvaraf och da Societeten inköpt en vid Rörstrandsgalan N:o 20 belägen
fastighet, hvilken saknade lämpliga byggnader för inrymmande af en läroanstalt, men
deremot innehöll en större byggnadsplats, hvarå, enligt vid sednaste Apothekaremöte
fattadt beslut, såvidl erforderliga medel kunde emot låg ränta och inteckningssäkerhet
erhållas, skulle komma att uppföras en byggnad för Farmaeeutiska institutet. Direktionen
i underdånighet anhållit, att E. K. Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig
Proposition derom, alt Apothekare-societeten måtte af statsmedel undfå ett lån å 50,01)0
R:dr emot 3 procent årlig ränta och i procent årlig afbetalning å kapitalet, eller på
andra vilkor, som E. K. Majit k unde läckas i nåder föreslå, och hvilka icke öfverstege
Socieletens förmåga, för att å Societelens egendom i hörnet af Rörstrands- och Stora
Gråbergsgatorna uppföra en byggnad i enlighet med ansökningen bifogad ritning, och
tjenande att inrymma Farmaeeutiska Institutet.
Sedan öfver denna ansökan E. K. Maj:t infordrat underdånigt utlåtande af
Sundhets-knllegium, som uti afgifvet yttrande på anförda skäl i underdånighet tillstyrkt
nådigt bifall till den af Apothekare-societeten gjorda underdåniga .framställning, så har
vid underdånig föredragning af detta ärende E. K. Maj:t, då Farmaeeutiska Institutet,
om ock ursprungligen en enskild anstalt, likväl mäste anses vara af en vidsträckt allmän
nytta, samt dä slutligen angeläget vore, att ej Carolinska Medico-chirurgiska Institutets
laboratorium upploges af elever, som för detsamma vore främmande, och
Apothekare-societeten för beredandet häraf dels inköpt tomt, dels tillskjutit bidrag till
inredningen af nytt laboratorium, så att ytterligare anspråk å dess medverkan för ändamålet,
än hvartill densamma sig erbjudit, ej torde kunna göras, beslutit föreslå Rikets
Ständer beviljandet af ifrågasatta län å 50,000 R:dr för uppförandet af ofvannämnda
byggnad.
Ehuru någon framställning i detta ämne icke förekommit uti E. K. Maj:ls till
Rikets Ständer alldina nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof,
hafva Rikets Ständer, sedan Chefen för Finans-depariemenlet uti skrifvelse till StatsLtskottet
tillkännagifva, att uteslutning af bemälde punkt ur den nådiga Propositionen,
der den bort inflyta, skett af missförstånd, funnit sig böra vid sålunda upplysta förhållanden
olvanberörda i Statsråds-protokollet fullständigt framställda ärende till pröfning
upplaga, och anse för sin del Rikets Ständer lika med E. K. Maj:t, sådana om
släu
-
Expeditions-lits kot tets Förslay till underd. Skrifvelse A:o i97. 217
ständigheter vara för handen alt Staten icke bör undandraga sig alt lemna Farmaceutiska
Institutet det understöd, som erfordras för verkställande af ifrågavarande byggnadsföretag,
hvarförutan denna inrättning svårligen kan komma att utveckla en fullt
ändamålsenlig och gagnande verksamhet. Beträffande äter vilkoren för det ilrågaställda
låneunderstödet, hafva Rikets Ständer ansett den årliga inbetalningen böra bestämmas
till fem procent, deraf fyra såsom ränta och återstoden såsom kapital-afbetalning; Rikets
Ständer hafva således lill uppförande, enligt vederbörligen godkänd ritning af en
byggnad för Farmaceutiska Institutet anvisat ett låneunderstöd till belopp af 50,000
R:dr att från Riksgälds-konloret utbetalas, sedan en sådan skuldförbindelse blifvit för
delta lån algifven, som af Fullmäktige i samma Kontor antages, emot vilkor, att fem
procent å lånets ursprungliga belopp före slutet af hvarje år till Riksgälds-kontorel inbetalas,
af hvilka fem procent fyra beräknas såsom årlig ränta för det obetalda lånekapitalet
samt det öfverskjulande beloppet såsom kapitalafbetalning å lånesumman afgår,
intill dess denna blifvit till fullo gulden.
91:0' Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad derå, alt Carolinska
Medico-Chirurgiska Institutets Laboratorium, sedan flera år tillbaka lidit brist på åtskilliga
för en väl ordnad inrättning af sådan beskaffenhet oundgängligen nödvändiga,
instrumenter och apparater samt ali denna brist, för hvars fyllande laboratoriets årsanslag
icke haft tillräckliga medel att erbjuda, och som tillvext i samma mån förbrukningen
af de gamla malerialierna oafbrutet fortgått, på sednare tider blifvit desto mera
kännbar, som, efter det Farmaceutiska Institutet, hvars elever förut begagnat sig af
Carolinska Institutets laboratorium, numera erhållit eget sådant, alla de Farmaceutiska
Institutet tillhöriga instrumenler och apparater, som ditintills varit för gemensamt bruk
af båda Institutens elever att påräkna, blifvit från Karolinska Institutets laboratoriilokal
bortflyttade. En annan särskild utgift för denna sednare institution vore dessutom
påkallad af nödvändigheten att, sedan laboralorii-lokalen numera blifvit försedd
med gasledning, omflytta och i viss mån förändra laboratoriets eldstäder; och som,
lör verkställandet af omförmälda förbättringar, dertill en summa af 6,000 R:dr erfordrades,
saknades tillgångar å Institutets stat, har förslag blifvit väckt alt Rikets Ständer
till laboratoriets tidsenliga iordningställande måtte bevilja ett anslag ä nyssberörda
belopp.
Af de upplysningar, Rikets Ständer lör bedömande af denna fråga sig förskaffat,
hafva Rikets Ständer funnit ådagalagdt, att nu omförmälda utgift är af behofvet
oundgängligen påkallad, såvida Karolinska Institutets laboratorium skall kunna till verklig
fördel för undervisningen begagnas. I anledning häraf och då det ordinarie anslaget
till underhäll af Institutets laboratorium, hvilket, med den förhöjning deruti, som
Rikets Ständer, enligt E. K. Majrls nådiga framställning beviljat, skulle komma alt utgöra
900 R:dr årligen, Icke lemnar tillgång för bestridandet af ifrågavarande kostnader,
hafva, med afseende å nödvändigheten deraf, att berörda inrättning försältes i sådant
skick, att den må kunna motsvara sitt ändamål, Rikets Ständer anvisat ett belopp af
6,000 R:dr till E. K. Maj:ts nådiga disposition, att användas till fullständigt ordnande
af Karolinska Institutets laboratorium.
92:o. Jemte erinran, hurusom Rikets sednast församlade Ständer för uppsökande
och afleoknande af de i landet befintliga Runstenar, äfvensom för rilningarnes utgifvande,
beviljade ett anslag å 4,500 R:dr att med en tredjedel, eller 1,500 R:dr utgå
under hvartdera af åren, som innevarande statsreglerings-period omfattade, samt med
Bih.
till R. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 A/d. 2 Band. Suppl. 28
218 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o i91.
delande af deri upplysning, att samma anslag under åren 1858 och 1859 varit användt
till understöd åt den förljente fornforskaren Richard Dybeck, som derigenom blifvit i
tillfälle att under resor i flera af Rikets landskap upptäcka och afrita en mängd förut
obekanta run-minnesmärken, samt att utgifva Irenne häften rune-urkunder, innehållande
månsa värderika upplysningar rörande forntidens språk och seder, har hemställan skett
att Rikets Ständer, af fortfarande omtanka om Sveriges fornminnen, måtte medgifva
alt ofvan omförmälda anslag finge med oförändradt belopp äfven under nästinstundande
statsreglerings-period utgå, och enär, i anseende till den mängd runstenar, som
ännu återslå att afteckna, del af Rikets Ständer med förberörde anslag åsyftade ändamål,
att till befrämjande af fornforskningen och särskildt deu del deraf, sorn alser
alt belysa Svenska språket i dess uråldriga form, bereda nämnda forskning eli önskvärdt
tillfälle att, oberoende af den förstörelse, för hvilken våra minnesmärken äro utsatta,
för sitt syftemål tillgodogöra sig de vigtiga hjelpkällor i berörda hänseende, runstenarne
innefatta, icke ännu kan vara vunnet, hafva Rikets Ständer äfven för nästa
statsreglerings-period, till uppsökande och aftecknande af runstenar samt ritningarnes
utgifvande, anvisat ett årligt anslag till belopp af 1,500 R:dr eller för 3 år tillhopa
4,500 R:dr.
93:o. Hos Rikets Ständer är vordet anfördt, hurusom i många af våra äldre
lands-kyrkor än i dag funnes mera eller mindre väl behållna Alfresco-målningar. utgörande
värderika bidrag, till 13:de, 14:de och 15:de seklernas konsthistoria. Dessa
vackra minnesmärken från försvunna tider hade sedan mera än ett tiotal af år
ådragit sig den Svenska Artisten N. Mnndelgrens synnerliga uppmärksamhet, och
hade han, för att rädda dem undan den förstöring, de, såväl till följd af tidens
åverkan, som med anledning af olla förekommande ombyggnader af eller reparationer
å de gamla kyrkorna, snart ginge till mötes, under vidsträckta resor i Rikets
flesta provinser, derför åtnjutit endast ett ringa understöd af allmänna medel, aftecknat
alla de målningar, som synts honom vara af någon mera framstående betydelse.
Men, alldeles i saknad af egna tillgångar alt i fäderneslandet kunna offentliggöra
dessa sina alteckningar, och dä vid föregående riksdagar till Rikets Ständer gjorda
hemställningar om statsbidrag för detta ändamål blifvit ulan afseende lemnade. hade
Mandelgren lör några år sedan begifvit sig till utlandet, samt slutligen lyckats alt i
Frankrikes hufvudstad, med understöd af Franska regeringen, börja utgifvande af sitt
arbete ”Monuments Scandinaves du moyen åge”, beräknad t att fulländas i fem häften,
deraf de tvänne, som redan utkommit, blifvit med de utmärklaste loford vitsordade al
utlandets störste konstkännare. Då emellertid tryckningen af hvarje häfte visat sig
kosta Femtusen francs, och något fortfarande understöd af Franska regeringen icke
torde vara alt förvänta, samt tili följd af utgifvarens medellöshet och det ringa antal
köpare, som, i anseende till arbetets dyrhet kunde påräknas, vidare fortsättning al
nämnda arbete måste afbrytas, såvida icke Svenska Staten ville träda emellan, och genom
subskription å ett visst antal exemplar af de redan utkomna 2:ne och ännu återstående
3:ne häftena, söka möjliggöra det förtjenstfulla och för vårt land hedrande arbetets
fulländning; hafva på grund häraf, framställningar skett att Rikets Ständer måtte
anvisa en summa af 4,800 R:dr att användas till inköp för Svenska Statens räkning
af 40 exemplar af detsamma.
Då, för ifrågavarande, af utmärkta konstdomare på det fördelaktigaste vitsordade,
arbete icke lärer kunna påräknas en afsättning, tillräcklig för att ens godtgöra
de uppoffringar, hvarmed utgilvandet af de hitintills ulkomne delarne varit förenade,
än mindre att bereda utgifvaren tillfälle till arbetets fortsättande; hafva Rikets Ständer
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. krifrelse J\:o 'IDl. 219
ansett det tillhöra Svenska Staten att lemna något understöd åt en Svensk konstnär,
som redan i fremmande land vunnit erkännande och uppmuntran, och hafva Rikets
Ständer, till inköp för Statens räkning af 40 exemplar af Artisten Mandelgrens arbete
”Monuments Scandinaves du moyen åge", beviljat ett anslag för en gång till belopp af
4,800 R:dr, att enligt E. K. Maj:ts disposition utbetalas: börande omförmälde arbete
tillhandahållas de allmänna Bibliotheken inom Riket, enligt den fördelning E. K. Majit
pröfvar lämpligt bestämma.
94:o. Under åberopande af de skäl, som föranledt Rikets Ständer vid föregående
riksdagar att till fortsatt utgifvande af planch-verket ”Fordna och Närvarande
Sverige”, hvilket, påbegjnt af framlidne Ofverste-löjtnanlen U. Thersner i lifstiden,
fortsättes af hans eflerlemnade dotter Thora Thersner, bevilja ett anslag, som vid sist—
förflutna riksmöte bestämdes till 400 R:dr årligen, för den lid innevarande statsreglerings-period
omfattade, har hos Rikets Ständer hemställan skett, alt berörda anslag
måtte få under Mamsell Thersners lifstid utgå, så länge nemligen omförmälda konstverk
af henne med samma nit som hitintills fortsattes.
Och enär ifrågavarande planchverk icke ännu är afslutadt, samt de omständigheter,
hvarunder vid sistförfluten riksmöte understöd biel' för arbetets fortsättande beviljadt,
icke undergått någon väsentlig förändring, hafva Rikets Ständer medgifvit alt
detta understöd på enahanda sätt, som vid nämnda riksdag bestämdes, fortfarande må
utgå, samt följaktligen till fortsatt utgifvande af arbetet ”Fordna och Närvarande Sverige’’
för nästa stutsreglerings-period beviljat ett anslag af 400 R:dr årligen.
95:o. Såsom bidrag till fortsättande af planchverket ”Sverige, Aqvarell-lithografier
och Tontryck”, hvilket arbete, deraf flera häften utkommit, utgifves i Paris af
Lithografen Carl Johon Billmark, har hos Rikets Ständer anhållan skett om ett anslag
för nästa statsreglerings-period, till belopp af 800 eller 1,000 R:dr årligen, till
stöd för hvilken framställning hufvudsakligen åberopats dels nämnda planchverks stora
värde såsom konstprodukt, dels utgilvarens i ekonomiskt hänseende betryckta ställning,
dels ock den omständigheten, att Billmark, oaktadt de flerfaldiga prof på utmärkt lithogralisk
skicklighet, som blifvit af honom ådagalagde, dock aldrig varit med något
understöd af allmänna medel hugnad.
Enär nu anförda omständigheter, bland hvilka Rikets Ständer särskildt fästat
uppmärksamheten på det ifrågavarande arbetets både inom Sverige och i andra länder
erkända utmärkta beskaffenhet, och det välförtjenla anseende Billmark derigenom sig
förvärfvat, enligt Rikets Ständers tanka, innefatta tillfylleslgörande skäl att tilldela Lilhografen
Billmark något understöd, hafva Rikets Ständer såsom understöd för fortsatt
utgifvande af planchverket ”Sverige, Aqvarell-lithografier och tontryck” åt bemälde
Billmark beviljat ett årligt anslag af 800 R:dr för hvart och ett af åren 1861, 1862
och 1863.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Oktober 1860.
220
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o i91.
Tab. Litt. A.
Ecklesiastilc-Departementets Expedition.
Expeditions-Chefen arfvode
1 Expeditions-Sekreteiare, Chef uti Afdelningen för Allmänna undervisningen
1 Expedilions-Sekreterare
t Dito
t Protokolls-Sekreterare
1 Dito
i Dito
t Registrator
1 Kanslist
1 Dito
1 Kopist
1 Dito
1 Dito indrages och
lönebeloppet utgår till befrämjande af göromålens gång inom
Expeditionen
För biträde åt Chefen uti Afdelningen för Allmänna undervisningen
Till befrämjande af göromålens gång inom Kanslist- och Kopist
graderne
1 Vaktmästare
1 Dito
Till gratifikationer åt e. o. tjenstemän och vaktbetjenle .
S u m m a
43,500
Anm. Tillökningen i Expeditionens anslag blifver således 550 R:dr.
Expedilions-Ulskotlvts Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 191. 221
Tal». litti. B.
Kleresi-Staten.
Tillökning i Riks-Staten.
Penningar.
Till aflöning åt Kapellpredikanter:
en i Malå Kapellag .
en i Trehörningsjö d:o .
Anslag åt Pastor i Forssmark
850
600
80
Indelt Spanmål.
Utaf den inom Närtuna, Husby-Långhundra, Odensala och Husby-Odensala
socknar i Stockholms län åt Upsala Akademi anvisade tiondespanmål
tillkommer Kleresi-Staten eli qvantum af 48 T:r 4 kpr,
motsvarande 303 kub.-fot 2 k:r
hvaremot uteslutes ur Riks-staten:
den åt Slolls-predikanlen å Drottningholm förr
anslagna indelta spanmål, 24 T:r eller ... 151 „ 2 „
tillökningen blifver således 152 kub.-fot.
med värde förslagsvis å 2 R:dr kub.-foten
Oinde/t Spanmål.
Prostetunnor ät
Prosten i Ångermanlands Nordvestra kontrakt, för Skorpeds församling
6 kub.-fot 3 k:r
Dito i Norra Wadsbo kontrakt, för Carlsborgs
och Tiweds församlingar 15
Dito i Närdinghundra kontrakt, för Singö församling
6
Dito i Olands och Frösåkers kontrakt, för Bladåkers
och Gräsö socknar 12
Dito i Wester Fernebo kontrakt, för Westanforss
pastorat samt Wester Wåhla och
Karbennings socknar ........ 9
I „
3 ,,
6
4 „
Tillsammans 49 kub.-fot 7 k:r,
med förslagsvärde af 2 R:dr för kub.-foten
Summa
B,:mt
R:dr
1,530
304
99 40
l,933j40
222 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 191
Tal». Titt. €.
Universitet erne.
Ny anvisning.
A) För Universitetet i Upsala.
Lönförhöjning åt en af Theologie Adjunkterne 700
Lön för en ny Adjunktsbefattning 2.500
Dito för en ny dito  2,500
Lönförhöjning åt Professorn i Ny-Europeisk Linguistik . 500
Sgr 6,200:
hidell spanmäl, Akademien behållen och anvisad att utgå
från Närtuna, Husby-Långhundra, Odensala och HusbyOdensala
socknar i Stockholms län, men icke förut i
Riks-staten upptagen; 390 Tunnor 29 kappar, motsvarande
2,462 kubikfot 7 kannor å 2 R:dr kubikloten . 4,925: 40.
R:mt
B:dr
B) För Universitetet i Lund.
f
Lön för en ny Profession i Medicin 4,500
Förhöjning i lönen för Professoren i Ny-Europeisk linguistik 500
Dito i anslaget för Bibliolheket 2,800
Dito i dito för den kemiska Institutionen . 800
Lönförhöjning åt:
Förste Amanuensen vid Bibliolheket . 900: —
Andre Amanuensen vid dito . .550:— 1,450:
Läraren i Gymnastik och Fäktkonst. . . 250
Kapellmästaren 100;
Rilmästaren  550: — 2,350:
För inrättandet af en Adjunktur i Ny-Europeisk
linguistik:
såsom ständigt anslag  1,400:
samt
att utgå intilldess nuvarande lönerne för språkmästarebefattningarne
vid Universitetet (till
-
11,125
40
Transp. 1,400: — 10,950: —
11,125
40
Expeditions-Utskottats Förslag till anderd. Skrifvelse IS:o 197. 223
Transp. 1,400: — 10,950: -  sammans 600 R:dr) blifva ledige och kunna
såsom tillgång för denna nya Adjunktur beräknas
600: — 2,000:
Summa
hvaraf:
Penningar
I Indelt spannmål med förslagsvärde af
19,150: —
4,925: 40.
R:mt
R:dr
11,125
12 950
O.
40
24,075
40
224 Expeditions-Utskottets Förslag lill undmi. Skrifvelse J\:o 191.
Tab. liitt. D.
Elementar-Läroverken.
Ny anvisning.
Lön lör en Adjunkt vid högre Elementarläroverket i Linköping
1,000; —
Dito för en Dito vid dito i Skara  1,000; —
Dito för en Dito vid dito i Wexiö .... 1,000; —
Dito för en Dito vid dito i Götheborg  1,000: —
Dito för en Dito vid dito i Malmö  1,000; -—-
Löner för Två Adjunkter vid högre Elementarläroverket i Umeå,
k 1,000 R:dr
För nya Elementarskolan i Stockholm;
Löner ål Sju nya Adjunkter ä 1,000 R:dr  7,000: —
Dito åt Lärare i musik, i teckning och i gymnastik å 500
R:dr
1,500: -
Hyresersättning åt Rektor  500: —
För läroverkets i Norrköping uppflyttande till högre Elementarläroverk
anvisas
(Löner för 3 Lektorer å 2,000 R:dr . . 6,000; —
Lön åt I Adjunkt  1,000; —
Löner åt Lärare i gymnastik, i musik och i
'teckning, å 500 R:dr 1,500: —
Tillökning i Rektorslönen  500: —
S u m m a 9,000: —)
För läroverkets i Wenersborg uppflyttande till högre Elementarläroverk
anvisas likaledes
För en Lektor i matematik vid hvartdera af de på reallinien fullständiga
läroverken i Helsingborg, Westervik, Nyköping och Hudiksvall;
tillsammans 4 löner ä 2,000 R;dr
Till arfvoden ål Lärare vid sistnämnde fyra läroverk i gymnastik, i
musik och sång samt i teckning, tillsammans tolf arfvoden ä 400
R:dr
4,800: —
Och lill arfvode åt en lärare i teckning vid Luleå läroverk 400: —
Förhöjning i reservationsanslaget till arfvoden ät Bibliothe
karier
vid högre Elementarläroverken
Till löner för följande nya Kollegabeställningar vid Elementarläroverken
i Stockholm, nemligen :
2 vid Clara skola |
2 vid Maria dito _
1 vid Jakobs dito \ 7 loner a l'(,0° R:dr
2 vid Catharina dito )
För skolans i Lidköping uppflyttande till treklassigt läroverk anslås:
lön åt ny Kollega  1,000: —
fyllnad i Rektorslönen  500: —
Transport
II: mt
R:dr
5.000 ■
2.000
9.000
9.000
9.000
8.000
5,200 -  1,000
7.000 -
1,500 -
56,7001—
Expeditions- Utskottets' Förslag tili millert!. Sif i firl sr A:o 11/7. 255
Transport
För skolans i Söderköping uppflyttande till treklassigt läroverk
anvisas enahanda summa
För skolans i Askersund uppflyttande till treklassigt läroverk anslås
likaledes
För skolans i Piteå uppflyttande lill treklassigt läroverk anvisas som
ofvan
För inrättande af ett treklassigt läroverk i Arboga anvisas:
En Rektorslön  2,500: —
Två Kollegalöner ä 1,000 R:dr *2,000: —
För dito af eli dito i Enköping, likaledes
För dito af ett dito i Söderhamn, dito
För inrättandet af Ivåklassiga skolor, nemligen:
En inom Carl Johans församling vid Götheborg:
Lön åt Rektor  2,000: —
Lön åt en Kollega  1,000: — 000:
En i Skellefteå:
Ivänne löner som ofvan  3,000: —
En i Örnsköldsvik :
likaledes
3,000: —
Ersättning åt högre Elementarläroverket i Wexiö för mislad kronotionde
af hemmanet Sjöakulla; kontant
Ofver fly Ilning från anslaget för Folkskolorna till Elementarläroverkens
anslag:
det i förstnämnda statsanslag nu inräknade belopp, som tillkommer
ålskillige lärare vid högre Läroverket i Wisby
R:mt
R:dr
56,700
1.500
1.500
1.500
4.500
4.500
4.500
9,000
7
245 25
Sgr
Ajgil och ii/verjlytlas till anslaget för Folkskolorna :
Ersättningen ät Pedagogerne i Cimbritshamn oell Falkenberg för
mislad helgonskylds-spannmål
83,952
246
25
82
återstår nettotillökning i kontant
83,705
43
Indelt Spannmål.
Tillägges nuvarande spatin måls-ans lag e l :
Utaf den inom Närtuna, Husby-Långhundra, Odensala ocb Husby-  Odensala socknar i Stockholms län åt Upsala Akademi anvisade
tiondespannmål tillkommer Elementarläroverken ett qvantum af
5 Tunnor, motsvarande 31 kubikfot 5 kannor, med förslågsvärde
å 2 R:dr kubikfoten
63
Sgr
83,768
43
Såsom en ytterligare kontant anvisning lill fyllnad i anslaget för
Elementarläroverken uppföres ett belopp af . .
10,000
Summa I 93,768|4i:
Bih. till II. St. Prot. 1859 $f 1860. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Supp/. 29
226 Expeditions- Utibol tets Förslog till under d. Skrifvelse N:o 191.
Tali
Åttonde Mnfi
JEck le si as tik-n epartemenlet.
Departements-Chefe»
Departementets Expedition:
Nuvarande anslaget
-
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. A  550: -
Riks-Arkivet
Kongl. Bibliotheket:
Nuvarande anslaget  26,800: -
Tillkommer: Förhöjning i vice Bibliothekariens lön  500: -
Kleresi-Staten:
Penningar: Nuvarande beloppet  12,931; 3.
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Lill. B. . . 1,530: — 14,461:
Indelta Räntor upptagas, såsom nu, lill  130,400: -
Indelt Spanmål: Nuvarande anslaget  255,023: 40.
Tillkommer: Förhöjning, 152 Kub.-lot å 2 R:dr;
se Tab. Litt. B  304: - 255,327: 4
Oindelt Spanmål: Nuvarande anslaget  5,934: 60.
Tillkommer: Förhöjning, 49 Kub.-fot 7 k:r å 2 R:dr;
se Tab. Litt. B  99: 40. 6,034: -
Särskilda forslags-anslag för Kleresiet:
Af nuvarande beloppen bibehållas följande, nemligen:
Biskopens på Gottland lön  3,000: —
ät 13 Konsistorii Notarier, å 270 R:dr, högst . 3,510: — 6,510: -
Tillkommer: ersättning åt innehafvare af roterade ecklesiastik-boslällen 3,000: -
Transpi
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N.-o 197,
227
Litt. E.
- Titeln*
Sp an m ål.
Pcnninrrar.
indelta Kantor,
enligt marke-
Indelt på förslag.
Oindclt.
Summa.
gång, på för-  slag.
Mått.
Värde ä 2
R:dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å 2
R:dr kub.-fot.
R:dr
ö.
R:dr
ö.
kub.-fot.
k:r
R:dr
ö.
kub.-fot.
k:r
R:dr
ö.
R:dr
ö.
15,000
—
—
15,000
—
43,500
19,390
—
—•
43,500
19,390
—
27,300
27,300
'
14,461
3
130,400
—
127,663
7
255,327
40
3,017
6,034
—
406,222
43
9,510
9,510
129,161
3
130,400
—
127,663| 7
255,327| 40
| 3,017
1-
6,034
—
520,922
43
228
E.jépetl it i.ons-UIs kollett Förslag till anderd. Skri frelse N:o 191.
Transpoi
Lappmarks Ecklesiastikverk, Förs lags-anslag
tJnivursiteleme (af kontånia beloppet eli Förslugs-anslag S 30,000 R:dr lör uppriil
hållande lill vissi belopp af sådana löner vid Upsala Universitet, i hvilka Span
mål ingår.)
Penningar: Nuvarande anslaget 215,116: 25.
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. C. . . 19,150: — 234,266: 21
indelta Räntor upptagas, såsom nu, till  82,524: —
Indelt Spanmål: Nuvarande anslaget  102,104: 80.
Tillkommer: Förhöjning, 2,462 Kub.-fot 7 k:r
å 2 R:dr; se Tab. Lill. G  4,925: 40. 107,030: 2
Elemenlar-Läroverken (af kontanta beloppet ett särskildt Rcservalions-anslag
3,000 R:dr till arfvoden åt Bihliolhekarier vid de högre läroverken). Besei
vations-anslag.
Penningar: Nuvarande beloppet  789,802: 11.
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. D . . . 93,705: 43. 883,507: 54
Indelta Räntor upplagas, såsom nu, till ' 9,075: 4£
Indelt Spanmål: Nuvarande anslaget 197,512: —
Tillkommer: Förhöjning, 31 Kub.-fot 5 k:r å 2
R:dr; se Tab. Litt. D  63: — 197,575;
Oi udel l Spanmål: Nuvarande anslaget bibehålies  42,351: 8C
Seminarium för bildande af lärarinnor
Pedagogier och Folkskolor:
Penningar: Nuvarande beloppet  5,528: 3.
Afgå och öfverfl y tias till anslaget för Elementar
-
Läroverken; se Tab. Lill. I) . . . . 245: 25.
D:o iudragne, nemligen anslaget ål Pedagogien
uti Arboga  54: 97.
» Enköping . . . ■ 17: 24. 72:21. 317:46.
Återstå 5,210: 57.
Transport 5,210: 57.
Exprdilions-lllshotlels Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 191.
Span m ål.
Penningar
inueita nanror,
enligt marke-  g&ng på för-  slag.
Indelt på förslag.
Oindclt.
Summa
Mått.
Värde å 2
R:dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis ä 2
R:dr kub.-fot.
R:dr
i
Ö.
E:dr
ö.
kub.-fot.
k:r
R:dr
ö.
kub.-fot.
k:r
E:dr
ö.
R:dr
ö.
129,161
11,000
3
130,400
127,663
7
255,327
40
3,017
6,034
—-
520,922
11,000
43
234,266
25
82,524
—
53,515
1
107,030
20
—
423,820
45
883,507
15,000
54
9,075
46
98,787
5
197,575
—
21,175
9
42,351
80
1,132,509
15,000
80
,272,934| 82
221,999| 46
279,965| i3|559,932
60
1 24,192[ o
48,385
80
2,103,252
68
230
Expeditions- litslenHels Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 197.
Transport 5,210: 57.
Tillkommer: 1:o Ny anvisning, ali användas till löneförbättring
vid samt utvidgning af sådana Pedagogik-
uli hvilka undervisningen vunnit en högre
grad af utveckling  27,999: 41.
och 2:o från Elementarläroverkens
anslag hit öfverflyttade; se Tab. Litt. I) 246: 82. 28,246: 23. 33}456: 80
Indelta Räntor: Nuvarande beloppet  4,500: —
Afgå och indragas: åt Pedagogien i Enköping anslagne 187: —■ 4,313: —
Indelt Spanmål: Nuvarande anslaget 5,392 Kub.-fot 8 k:r
AJgå och Indrages: anvisade Spaninålen
åt Pedagogien i Arboga 20 kub.-f. 9 k.
» d:o i Enköping 24 » —»
» d:o i Söderhamn 181 » 7» 226 » 6 »
Återslå 5,166 Kub.-fot 2 k:rå2R:dr 10,332: 40
Oindelt Spanmål såsom i 1858 års Stat  897: 80
Gymnastiska Central-Inslitutet
Sundhets-Kollegium med Medicinal-Staten:
Penningar: Nuvarande beloppet  189,702: —
Tillkommer: ny anvisning, nemligen:
Till löner, å 1,500 R:dr, för 20 nya Provincial-läkarebeställningar
inom de orter i Riket, der sådane äro af be
hofvet
mest påkallade  30,000: —
Till tjenstgöringspenningar åt Provincial-Läkare
i de orter, der Läkaren af praktik utom tjensten
kan påräkna allenast en högst obetydlig
inkomst; för 3:ne Läkare å 500 R:dr . . 1,500: —
Till förhöjning i Djurläkarnes arfvoden; för 24
st. å 200 R:dr  4,800: — 36,300: —
S:gr 226,002: —
Indelt Spanmål såsom i 1858 års Riks-Stat  3,908: 40
Transpor
Expeditions- Utskottats Förslag till underd. Skrifvelse N:o 19 7.
231
S p a n m å 1.
Penningar
Inuelta Kantor,
enligt marke-
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa
gång på för-  slag.
Mått.
Värde å 2
R:dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis ä 2
R:dr kub.-fot.
R:dr
ö.
E:dr
ö.
kub.-fot
k:r
E:dr
ö.
kub.-fot.
k:r
B: dr
ö.
B:dr
ö.
1,272,934
82
221,999
40
279,965
13
559,933
00
24,192
9
48,385
80
2,103,252
08
33,456
12,000
80
4,313
—
5,166
2
10,332
40
448
9
897
80
49.000
12.000
—
226,002
1,954
2
3,908
40
229,910
40
1,544,393
I 6'
| 226,312
j 40
|287,085
17)574,173| 40l 24,640| 18
49,283
00
2,394,163
8
232
Expeditions-Utkoltets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o i97.
Transport
Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet:
Nuvarande anslaget  50,312: 58.
Tillkommer ny anvisning, nemligen:
Löner, u 1,500 R:dr, för 2 nya Adjunkter, nemligen 1 i Pediatrik
och en i Psykiatri  3,000: —
Tillökning i anslaget för Vård, underhåll och förökande
af Institutets Bibliothek, samlingar och
inventarier m. m
. .
•
400: —
Tillökning i anslaget för Laboratorium .
. .
600: —
Arfvode ät Artis Obstelricise Adjunkten
.
•
500: —
4,500: —
Barnbördshusen:
Nuvarande beloppet
7,713: —
Tillkommer: förhöjning, nemligen:
Till aflönande af en lnstruktions-Barnmorska
vid
Allmänna
Barnbördshuset i Stockholm
Till förhöjd aflöning åt Läraren vid Barnmorske-
450: —
undervisnings-anstalten i Götheborg
•
500: —
950: —
Orthopediska Institutet
Veterinär-Inrättningarne i Riket:
Nuvarande anslaget
Tillkommer: ny anvisning:
i
17,850: —
För Veterinär-Inrättningen i Slockholm:
Förhöjning i 3 Professors-löner, ä 800
R:dr
Dito i Adjunktens lön
Dito i Räkenskapsförarens d:o .
Dito i Instruktions-smedens d:o .
2,400
300
300
300
■*
Dito i 2 Drängars löner, å 150
R:dr åt hvardera .
Arfvode åt en Protokollsförare .
300
150
Transport 3,750
—
17,850: —
Expeditions-Utskottets Forsing till underd Skrifvelse J\:o 197. 233
S p an m ål.
Penningar
maeita xianior,
enligt marke-  gång på för-  slag.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa.
Mått.
Värde k 2
R:dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis k 2
R:dr kub.-fot.
R:dr
ö.
R:dr
Ö
kub.-fot
k:r
R:dr
ö.
kub.-fot
k:r
kub.-fot
k:r
R:dr
ö.
,544,393
62
226,312
46 287,086
7
574,173
40
24,641
8
49,283
60
2,394,163
8
54,812
58
—
54,812
58
8,663
8,663
8,250
8,250
616,119
20
226,312
46
287,086) 7
574,173) 40
24,641
8
49,283
60
2,465,888
66
Bilt. till R. St. Prot. 1859. $■ 1860. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Suppl. 30
‘234
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 197.
Transport 3,750: — 17,850: —
Anslag för Dyggnadernas underhållande 1,000: —
Tillökning i anslaget för diverse utgifter 1,830: — 6,580:
För Veterinär-Inrättningen i Skara:
Anslag till fördelning mellan lärarne .... 2,000: — 8,580: —
Vaccinationens befrämjande
Farsoters och smittosamma sjukdomars botande, Förslugs-anslag
Svenska Läkare-Sällskapet
Svenska Akademien:
Nuvarande anslaget  2,250: —
Tillkommer: För Akademiens Ordboks-arbete  3,750: —
Vetenskaps-Akademien
Vitterhets-, Historie- och Anliqvitets-Akademien:
Nuvarande anslaget  15,700: —
Tillkommer: Förhöjning i anslaget lill resekostnader m. m. . . 450: —
Fria Konsternas Akademi (deraf ett Reservations-anslag å 8,000 R:dr lill rese
stipendier för Konstnärer)
Musikaliska Akademien
Naturhistoriska Riks-Museuin
Institutet för blinda och döfstumma
Fattigvården i Stockholm och landsorterne
Fattigvården i allmänhet, Förslags-anslag
Serafimer-ordens-Lasareltets underhåll .
Hospitalers och Lasaretlers underhäll
Stora Barnhuset i Stockholm:
Kontanta beloppet bibehålles  1,750: —
Indelt Spanmål: Nuvarande anslaget  40,726: 40.
Tillkommer: Utaf den inom Närtuna, Husby-Långhundra,
Odensala och Husby-Odensala socknar i
Stockholms län åt Upsala Akademi anvisade
Tionde Spanmål utgår till Barnhuset ett qvantum
af 79 kub.-fot 7 k:r k 2 R:dr förslagsvis 159: 40. 40,885: 80
Transpor
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 497.
235
Penningar.
Indelta Räntor,
enligt markegång
på för
-
S p a n m ål.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde ä 2
R:dr kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
Värde förslagsvis
å 2
R:dr kub.-fot.
Sum ma.
K:dr
1,616,119
26,430
3,600
40,000
2,250
6,000
9,960
16,150
38.000
18.000
33,850
45.000
9,141
15.000
24.000
7,802
1,750 —
25
40
R:dr
226,312
158
19,000
kub.-fot
287,086
29
112
42,660
20,442
k:r R:dr
7 574,173
225
85,321
40,885 80
20
60
kub.-fot
24,641
;R:dr
49,283
R:dr
2,465,888
26,430
3,600
40,000
2,250
6,000
9,960
16,150
38.000
18.000
33,850
45.000
9,524
15.000
24.000
112,124
74
42,635
80
20
1,913,052| 85
245,470] 75| 350,303| — |700,606|—| 24,641| s| 49,283| 6o|2,908,413
236
Expeditions-ljtskottets Förslag lill underd. Skid frelse J\:o 191.
Transpo
Frimurare-Barnhuset
Barnhusen i landsorten)»;
Kyrkors underhåll:
Penningar uppföras såsom i nu gällande stat lill  6,528: —
Indelta Räntor: Förslags-värdet bibehålles jemlikt 1858 års slut med 14,542: 21
N. B. Ben åt Qvarsebo församlings Kyrka nu anvisade penninge-ränta,
2 R:dr R:mt, indrages lill Kronan.
Indelt Spanmål: Nuvarande anslaget  270,235: 40.
Tillkommer: Utaf den inom Närtuna, Husby-Långhundra,
Odensala och Husby-Odensala socknar
i Stockholms län åt Upsala Akademi anvisade
Tionde-Spanrnål utgår till Kyrkor ett qvantum
af 311 kub.-fot 8 k:r, å 2 R:dr, förslagsvis 623: 60. 270,859: —
Oindelt Spanmål: Nuvarande anslaget .... 1,398: 60.
Tillkommer: Vin- oell Byggnads-säd åt Qvarsebo
församlings Kyrka, 18 kub.-fot 9 k:r, å 2
R:dr, förslagsvis  37: 80. 1,436: 4(
Resestipendier samt läroböckers och lärda verks lifgifvande, Reserv alio n s - o n släp
Rese- och Traktamentspenningar, Förs lags-an slag
Skrifmaterialier och Expenser, ved m. m., Förs lags-ans lag.
Nuvarande beloppet , . . 16,839: 5j
sljgä: För jemnande af Hufvud-Titelns slutsumma  18: 6(
Extra utgifter, Reservation s-anslag.
Summ
Expeditions-UIskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 197.
237
Penningar.
Indelta Räntor,
enligt markegång
på förslag.
Spannil.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde å 2
R:dr kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
Värde förslagsvis
å 2
R:dr kub.-fot
Summa.
R:dr
1,913,052
1,250
0,528
15,600
1,500
16,820
15,000
R:dr
245,470
95
14,542
25
kub.-fot.
350,303
12,225
135,429
k:r
R:dr
700,606
24,450
270,859
20
kub.-fot
24,041
718
k: r
8
R:dr
49,283
1,436
40
R:dr
2,908,413
1,250
24,450
293,365
15,600
1,500
16,820
15,000
65
95
,969,7511 8oj 260,013| —1497,957| c|995,915| 2o| 25,360]—1 50,720j—13,276,400| —
238 Rxpeditions-UtskoItets Förslag till underd. Skrifvelse IS:v ti)7.
Extra Statsregleriugs-anslag
till föremål, beroende på Ecklesiastik-Departementels handläggning.
A) Anslag för åren i861, 1862 och 1863 att utgå tued
årligen:
Hyresersättning ål Chefen för Ecklesiaslik-Departemenlet, 2,000
R:dr årligen  6,000: —
För flyttandet af den botaniska trädgården vid Lunds
universitet, 7 000 R:dr ärligen
21,000: —
Till lön åt en Ånliqvitels-Inlendent. . . 2,000: —
och till resekostnader för denne samt
till andra extra utgifter 1.000: —
eller tillsammans 3,000 R:dr årligen  9,000: —
Till fortsatt utskrifning inom de särskilda Afdelningarne
utaf Kongl. Maj:ls Kanzli af Biksregistraturet
till och med år 1856, 3,000 R:dr årligen . . 9,000:
Till utgifvande af äldre historiska skrifter och handlingar,
3,000 R:dr årligen  9,000: —
Till fortsatt utgifvande af ”Svenska språkets Lagar”,
1,500 R:dr årligen  4.500: —
Till Hospitals-lbndens förstärkning, 40,000R:drårligen 120,000: —
Till underhålls- och förvaltnings-koslnader för det invid
hufvudstaden uppförda Hospital för Sinnessjukes
värd, 7,500 R:dr årligen  22,500: —
Till uppsökande och aflecknande af runstenar samt
ritningars utgifvande, 1,500 R:dr ärligen . . . 4,500: —
Till fortsatt utgifvande af Planchverket ”Fordna och
närvarande Sverige”, 400 R:dr årligen .... 1,200: —
Understöd åt Artisten C. J. Billmark, för fortsatt utgifvande
af Planchverket ”Sverige, Aquarelllithografier
och tontryck”, 800 R:dr årligen . . 2,400: —
B) Anslag för en gång:
Hyresersättning åt Chefen för Ecklesiastik-departemenlel.
för tiden från den 1 April 1859 till 1860
års slut, å 2,000 R:dr årligen  3,500: —
R:mt.
R:dr.
209,000
Transport: 3,500: — | 209,000|-
Expaditions-UtskotteIs Förslug lill underd. Skri/velse A; o ii)7
239
E:mt.
Transport:
Bidrag för inköpande af boställe åt en Kapellpredikant
i Malå kapellag
Dito dito åt en dito i Trehörningssjö kapellag
Lönelyllnad åt Rektorn vid Piteå skola J. P. Huss,
för sednare hälften af år 1859 saint förär 18(50,
å 500 R:dr om året
Till ordnande af samt till inköp af möbler m. m.
för Seminarium till bildande af Lärarinnor .
För fullständigande af de Zoologiska samlingarne vid
Universitetet i Upsala
Till uppförande af ett ändamålsenligare Växthus vid
Universitetet i Lund
För behof vid Veterinär-inrättningen i Stockholm:
Till sådane byggnadsarbeten å Inrättningens egendom,
hvilka pröfvas vara mest behöfliga 13,000: —
För iståndsättande af inrättningens smedja 15,000: —
För inköp af kemiska och fysiska glas,
apparater m. m  2.000: —
3,500:
2,000:
4,500:
750:
5,000:
2,000:
33,000:
K:dr.
209,100
Till uppförande vid Veterinär-inrättning i Skara af
ett nytt sjukslall samt ett mindre rid- eller ino
tioneringshus
För tillbyggnad af Vetenskaps-Akademiens hus; ytterligare,
att i mån af behof utgå under nästa
stalsreglerings-period
Till iortsatt inredning af Historiska Museum och
Myntkabinettet
För fullbordande af Hospilals-byggnaderne i Wexiö,
Wadstena och Hernösand ; att utgå i mån af behof
Till bestridande af utgiflerne för lörsta ordnandet af
den invid hufvudstaden uppförda Hospilals-inrättning
för sinnessjukes vård, äfvensom tili inköp
af utredningspersedlar vid inrättningen ....
Till förändring af läroverkshuset! i Carlstad
Till uppförande af en ny byggnad för det högre
Elementar-läroverket i Örebro; att utgå i mån af
behof
Till utvidgande af läroverks-byggnaden i Helsingborg
Till uppförande af en ny läroverksbyggnad i Fahlun
Till utvidgande af Lunds Kalhedral-skolas undervisningslokal
Bidrag lill uppförande af ny byggnad för Elementarläroverket
i Oscarshamn
30,000:
19,000:
225,000:
2,000:
213,000:
30,000:
10,000:
70.000
12 000
44.000
20,000:
20,000:
Transport: 745,750: —
209,100
240 E.vpeditions-Ulskn Itets Färsing till underd. Skrifvelse. N:o 191.
Transport: 745,750:
För fullständigt ordnande af Carolinska Medico-kirur
giska
Institutets laboratorium  6,000:
För inköp af 40 exemplar utaf Artisten N. Mandelgrens
arbete ”Monuments Scandinaves du mojen
åge
4,800:
C) Att utgå såsom lån:
Till uppförande af ett nytt lärohus för Elementarläroverket
i Jönköping  120,000: —
Till dito af en byggnad för Farmaceutiska Institutet 50,000 —
Tillsammans anslag och län R:dr
D)
För Folkundervisningen; att utgå utaf halfva beloppet
af den personliga skyddsafgiften, beräknad! till omkring
260,000 6.dr ärligen.
Deraf böra användas till:
1:0 understöd för högre folkskolor 12,000
2:o Seminarier  45,000
3:o understöd åt Seminarii-elever  20,000
4:o förbättrande och tdlhandahällande af undervis
-
209,100
756,550
170.000
1,135,650
ningsmateriel samt lill understöd för
utgifvande
ö:o
Och
6:0
7:o
af läroböcker, kartor m. m. för folkskolorna .
arfvoden och resekostnader för Skolinspektörer
10,000
17,000
S:gr 104,000
af återstoden böra utgå:
till löneförbättring ät de vid nu befintliga folkskolor
anställda Lärare, hvilka icke hafva 400
R:dr i årlig lön, oberäknad! husrum och vedbrand
80,000:
lill Kongl. Maj:ls nådiga disposition, lör folkskoleväsendets
utveckling och förbättring . . 75,000:
Tillsammans 250,000: —
K cp tuli! iöns- lits koll <; t s Förslag till undenl. Skrifvelse i\:o 4 OS.
241
Vo 198.
Uppläst oell godkätidl hos Ridd. och Adeln den 27 Okl. titeo.
Rresle-Slåndet den "7 — —
Återremilleradl af Borgare-Ståndet den 27 — —
God kändt af Bonde-Ståndel den »s — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om beviljande
af ytterligare anslag till fortsättning af Nationalmuseibyggnaden.
(Stats-Ulsk:s Uti. N:o 180, samt Meni. Nås 213 och 221).
S. A. K.
Uti den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof, har E.
K. Majit till fullbordande af Nationahnusei byggnaden äskat eli anslag af 450,000 R:dr
fiir nästa statsreglerings-period, och hafva i afseende på berörde anslagsbehof Rikets
Sländer af Statsråds-prolokollet öfver Ecklesiaslik-ärenden för den 14 Okiober nösllidna
år inhemtat, hurusom Chefen för nämnde byggnadsföretag, General-Majoren J. Kléen
den 31 förutgångna Augusti i underdånighet anmält, att han, då underdånigt förslag
år 1856 af honom iulemnades öfver dä återstående arbeten å museibyggnaden varit
öfverlygad, att den i förslaget upptagna summa 750,000 R:dr R:tnl skulle för byggnadens
fullbordan blifva tillräcklig, och således, sedan af nämnda belopp 600,000 K:dr
vid sistlidna riksdag af Rikets Ständer anslagits, vid nu blifvande riksdag ingen annan
framställning till Rikets Ständer skulle blifva behöflig, än i afseende på de enligt förslaget
ännu återstående 150,000 R:dr. Af eli. del underdåniga memorialet bifogadt
kostnadsförslag öfver de arbeten, sorn vid 1860 års slut ansågos vara ofulländade, visade
sig emellertid, att denna summa varit för lågt beräknad, och alt utöfver sist—
Bih, till R,. St. Prot. 1859 Se 1860. 10 Sami, 1 Afd. II Band. Supp/. 31
242 Expedition*-Utskottets Förslug till lindard, Skrifvelse N.n 198.
nämnda belopp erfordrades ytterligare 300,000 R.dr, eller tillsammans 450,000 Ridr,
alt utgå under åren 1861, 1862 och 1863, då hela byggnaden lill början af år 1864
kunde vara fullbordad.
Såsom anledning tili delta ytterligare behof af medel hade Byggnadschefen uppgifvit
dels de, sedan förra förslaget ingafs, synnerligen under är 1857 stegrade arbetslöner
och pris på malerialier, al hvilka de förstnämnda sedermera förblifvil oförändrade
utan att kunna nedsättas, dels bristande erfarenhet att rätt uppskatta kostnaderna för
elt i aila hänseenden svårt och i vårt land så ovanligt arbete, som museibyggnaden ;
tilläggande Chefen, att slulinreduingen vore beräknad att utlöras med all möjlig sparsamhet,
såvidt sådant kunde stå i ett värdigt sammanhang med det öfriga, samt att
det egentligen kostbara i museibyggnaden haft tili föremål dess fasthet och styrka, på
samma gäng som man sökt att dermed förena elt verkligt och för all framtid beståndande
konstvärde.
Vid ärendets föredragning hade Departements-chefen i underdånighet anfört, att
Rikets Ständer, då de beviljat de föregående anslagen till museibyggnaden, dermed
utan tvifvel afselt åstadkommandet af ett verk, värdigt elt folk med kärlek till vetenskap
och konst, med vördnad- för sina forntidsminnen, och hvilket till efterkommande
skulle bära vittnesbörd, huru dessa föremål af vår tid varit omhuldade och uppskattade.
Rikets Sländer skulle derföre visserligen ock Annas villige alt ytterligare anslå
det ovänladt stora belopp, som än vidare erfordrades för det storartade arbetets utförande.
Emellertid borde härvid icke döljas, att innan museum kunde för sitt ändamål
begagnas och alla med denna byggnad sammanhängande utgifter blifvit bestridda,
fordrades dertill ganska betydliga kostnader, hvilka, såsom icke afseende sjelfva byggnaden,
ej vore i förslaget upptagna. Bland föremålen för dessa anfördes: värmeapparat,
för hvilken kostnaden, efter olika system för dess utförande, kunde vexla från
75.000 till 25,000 R:dr; inredning af Bibliolheket, möjligen stigande till förstnämnda
belopp; fotställningar till bildhuggeri-aibetena, konstsakernas flyttning och uppställning;
expropriation; kajbyggnad på musei bakre sida m. m., hvilket allt Departements-chefen
visserligen icke förmådde att till sitt värde uppskatta, men som dock ej kunde aflöpa
utan en utgift, öfversligande bvad som enligt beräkning vid 1860 års slut skulle
återstå för sjelfva byggnaden. Ändamålsenligast vore ock ulan tvifvel om större delen
af här antydda arbeten kunde utföras eller åtminstone förberedas under sjelfva byggnadsarbetets
sednare år, emedan i annat läll museum, sedan det blifvit färdigt, lomme
alt en längre tid förblifva obegagnadt. En del kunde likväl utan synnerlig olägenhet
uppskjutas; och då Rikets Ständer i alla händelser blefve i tillfälle alt vid följande
riksdag laga i öfvervägande de anslag, som under år 1863 skulle blifva för ändamålet
behöfliga, hade Departements-chefen ansett sig icke böra för närvarande derutinnan
framställa något förslag, utan, på grund af hvad sålunda förekommit, tillstyrkt att E.
K. Majit måtte till Rikets Ständer göra nådig framställning om beviljandet af den, enligt
Byggnadschefens förslag, till museibyggnadens fullbordande erforderliga summa
450.000 R:dr, alt, i män af behof, af E. K. Majit för byggnadsarbetet disponeras med
150.000 R:dr under hvarldera af åren 1861, 1862 och 1863, samt ali Rikets Sländer
derjemte mätte medgifva, att hvad af byggnadsanslaget möjligen kunde finnas obehöfligl
finge af E. K. Majit till inredningen användas; hvilket underdåniga yttrande StatsRädets
öfriga ledamöter biträdt och E. K. Majit i nåder godkäudt: hvadan ock nådig
framställning blifvit, i enlighet dermed, till Rikets Ständer aflåten.
Vid öfvervägande af della ämne hafva Rikets Ständer, utan att förbise angelägenheten
deraf, all byggnadsarbetet må utan uppehåll fortgå, icke funnit omständigheterna
påkalla anvisandet vid detta riksmöte af hela det belopp, E. K. Majit enligt
Expeditions-Utskottets Fors tag till under d. Skrifvelse N:o 4 i) 8. 243
Byggnadschefens framställning för ändamålet äskat. Då nemligen, enligt hvad Rikets Ständer,
i afseende på kostnaderna för byggnadens ornering och de öfriga utgifter, som ej
tillhöra sjelfva byggnadsarbetet, inhemtat, hurusom något beslut ännu icke är fattadl om
beskaffenheten af dessa arbeten, hvilka till skala och kostnad således kunna på det
mest olika sätt utlöras, hafva Rikets Ständer ej ansett lämpligt, att bevilja anslagsmedel
för denna del af arbetet, innan fullständigt förslag i della hänseende blifvit
uppgjordt och undersläldt Rikets Ständers pröfning. Något för arbetets gång menligt
uppehåll lärer för öfrigt härigenom ej föranledas, då, efter afdrag af det för ornering,
målning m. m. nu uppgifna beloppet 130,000 R:dr, ändock återstår en summa af
320,000 R:dr för det egentliga byggnadsarbetet och den del af inredningen, som i sammanhang
dermed bör företagas, hvilka arbeten, enligt hvad under ärendets handläggning
blifvit upplyst, svårligen hinna fullbordas före den tid, då Rikets Ständer härnäst
sammanträda. Nyssnämnda summa 320,000 R:dr hafva emellertid Rikets Ständer funnit
böra ökas med det belopp, 00,000 R:dr, som ansetts erforderligt för anbringande
af värmeledning, och, på grund häraf, för fullbordande af Nationalrnusei-byggnaden
samt för verkställandet af den del utaf inredningen, som i sammanhang med det egentliga
byggnadsarbetet bör utföras, anvisat en summa af 380,000 R:dr, alt under nästa
slatsreglerings-period, i mån af behof, enligt E. K. Majlis disposition från Riksgäldskontoret
utbetalas; och få Rikets Ständer derjemte i underdånighet anhålla, det E. K.
Maj:t täcktes åt sakkunnige personer uppdraga, alt utarbeta fullständigt förslag i afseende
å de återstående arbeten, sorn erfordras ej mindre för byggnadens inredning
och försättande i fullständigt skick, än för samlingarnes inrymmande och omgifningarnes
ordnande, samt att deröfver uppgöra noggranna kostnadsberäkningar, med iakttagande
af all den sparsamhet, sem kan slå i förening med ett ändamålsenligt utförande
af ifrågavarande arbeten.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Oktober 1860.
244 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse i\:o i 99.
N:o 199.
hos Ridd. och Adeln
den
27
Preste-Slåndet
den
27
Borgare-Ståndet
den
27
Bonde-Ståndet
den
2»
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående de i 63 § Regeringsformen
föreskri/na kreditiv-summor.
(Stats-Ulsk:s Mern. N:o 216.)
S. A. K.
Med anledning af stadgandei i 63 § Regerings-(ormen, att, för oförutsedda händelser,
tvänne särskilda tillräckliga summor böra vid hvarje riksdag anslås och till
utbetalning från Riksgälds-kontorel anvisas, den ena alt vid infallande krig kunna af
Konungen lyftas, sedan han Siats-Rådet in pleno hört och Rikets Ständer sammankallat,
och den andra att vara tillgänglig, då Konungen, sedan hela Stals-Rådets (ankar
deröfver blifvit inhemtnde, finner den vara till Rikets försvar eller andra högst vigtiga
och angelägna ändamål oundvikligen nödig, hafva Rikets Ständer bestämt den förra af
dessa summor, eller det s. k. större kredilivet, till enahanda belopp, hvartill det alltsedan
1812 års riksdag varit fastslälldt, eller till Tre millioner R:dr R:mt, och den
sednare, eller det s. k. mindre kredilivet, till samma belopp som vid sist förf] n t na riksdag,
eller En million Femhundralusen R:dr R:ml, hvaraf hälften, eller 750,000 R:dr,
bör vara att tillgå för Rikets försvar och hälften, eller en lika summa, för andra högst
vigtiga och angelägna ändamål.
Rkets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Oktober 1860.
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse !S:o 300.
245
K:o 900.
Uppläst och gudkändt hos Kidd. och Adeln den 27 Okl. 1860.
Presle-Slåndet den 27 — —
Borgare-Ståndet den "7 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändrad organisation
af Hypotlieks-inrättningarne i Riket.
(Sammans. Stats- o. Banko-Utsk:ns Uthden m. m. N:is 24, 40 och 42).
S. A. K.
Sedan den af E. K. Maj:t i nåder tillsatte Kommittén lör utredning af fäderneslandets
stallning i ekonomiskt och financiel! hänseende samt för granskning af de
lagar och inrättningar, sorn med penninge- och kredit-väsendet ega gemenskap, till E.
R. Maj:t inkommit med underdånigt Betänkande och förslag, angående förändrad organisation
af Hvpotheks-inröttningarne i Riket, har, medelst nådig Skrifvelse den 13 nästlidne
April, É. K. Maj:t, som lör sin del lunnil Kommitterades förslag vara i allmänhet
ändamålsenliga, ölverlemnat berörda förslag till Rikets Ständers pröfning.
Rikets Ständer hafva i följd häraf tagit detta ärende under öfvervägande och
beträffande Kommitterades förslag till dels Förordning, angående en allmän HypotheksBank
för Riket, och dels Förordning angående de allmänna grunder, som vid Hypotheks-löreningars
bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse gälla, funnit
för godt gilla och antaga dessa förslag, endast med följande hulvudsakliga ändringar
och tillägg, nemligen:
l Förordningen angående en allmän Hi/potheks- B an k för Fiket.
§ *•
att i afseende å beskaffenheten af de obligationer, Statsverket genom Riksgäldskontoret
skulle öfverlemna såsom grundfond för Hypotheks-Banken må till närmare
246 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 200.
förtydliga lide föreskrifvas, alt berörde obligationer skola vara ouppsägbara från innehafvarens
sida»
§§ 2-6.
att det al Koumiitterade till 1,000,000 R:dr föreslagna minimibelopp, hvarför
delaktighet i Hypotheks-Banken skall vara tecknad, innan Bankens verksamhet får vidtaga,
må förhöjas till 5,000,000 R:dr;
§ 9.
att vid den Hypotheks-Banken tillagda rättighet alt för tillfälliga, af förut ingångna
förbindelser föranledda behof verkställa upplåning mot obligationer, som på inlösen
efter uppsägning lyda, dock ej på kortare uppsägningstid än sex månader och ej
pä lägre belopp än 200 R:dr, må tillika stadgas, alt äfven vid dylik upplåning bör för
öfrigt i afseende å säkerheten och låneviikoren iakttagas hvad som vid amorteringslåns
upptagande gäller (ill efterrättelse; alt för ullemnande af arnorteringslän till Hypotheksförening,
Hypotheks-Banken likväl ej må utgifva på uppsägning ställda obligationer,
samt att, om upplåning mot dylika obligationer egt rum, skall, der ej inlösen af samma
obligationer förut kunnat ske, den sålunda upplånla summan inberäknas i det amorleringslån,
som näst derefter uppgöres, och det på uppsägning ställda lånebeloppet dermed
återgäldas:
g§ 13 och 14.
alt i det uti litt. b) och 13 ,§ i Kortimitterades förslag förutsatta fäll, eller då
Hypotheks-Banken saknar egne, för tillfället användbara tillgångar för fullgörande al
åtagna förbindelser till sina långifvare, Hypotheks-Banken må ega att, efter behof, icke
allenast, såsom förslaget innehåller, försälja, utan äfven pantförskrifva större eller mindre
del af de grundfonden tillhöriga obligationer, likväl med vilkor, alt sålunda pantförskrifna
obligationer sednast inom ett år från panlsättningsdagen af Hypotheks-Banken
äter inlösas, och alt Hypotheks-Banken i hvilketdera fallet som helst om obligationernas
användande genast meddelar Riksgälds-kontoret underrättelse;
§ 15.
att om, genom försäljning eller pantsättning af de till grundfonden hörande obligationer
för det i nyssberörde § och mom. uppgifna ändamål, grundfonden vid något
tillfälle skulle komma att nedgå till 4,000,000 R:dr, Hypolheks Banken ej må nytt lån
upplaga förr än grundfonden blifvit till sitt ursprungliga belopp återställd samt att i
förenämnda fall Hypotheks-Bankens delegare böra till extra bolagsstämma genast sammankallas
för beslutande af de åtgärder, som kunna finnas nödiga att vidtaga;
§ 16.
att till Hypotheks-Banken influtna medel, som ej genast kunna till utlåning i
vederbörlig ordning för delegande Hypotheks-föreningar eller till fullgörande af andra
Bankers förbindelser användas, må af Hypotheks-Banken på kortare tid under i öfrigt
stadgade vilkor kunna utlånas, men alt dylik utlåning icke får, på sätt Kommitterade
Expeditions-UIs ko llets Förslag lill anderd. Skrifvelse, Ä;o SCO. 247
jemväl föreslagit, verkställas genom de i Banken delegande Hypolheks-föreningar, hvadan
föreskriften derom från förslaget uteslutits;
§ 18.
att, som Kommitterades förslag ej innefattar, huru vid förfall för Ordföranden i
Hvpotheks-Bankens styrelse förhållas bör, det må stadgas, all den ledamot, som af
Fullmäktige i Riksgälds-kontoret blifvit utsedd: alt i nämnde styrelse deltaga, skall deri
vara vice Ordförande;
att vid den föreslagna bestämmelsen, att beslut i Hvpotheks-Bankens styrelse ej
får fattas utan att tre ledamöter äro tillstädes, må fogas det tillägg, att af dessa ledamöter
böra två vara om beslutet ense; och
§ 20.
att ibland ärenden, som skola utgöra föremål för öfverläggning och beslut pä
allmän ordinarie sammankomst med Hvpotheks-Bankens delegare, äfven må upptagas
frågan om bestämmande, huruvida och till hvad belopp utdelning af vinsten skall ega
rum; sami i
Förordningen angående de allmänna grunder, suni vid Hypotheks-föreningars
bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse gälla;
% 3.
att, då Kommitterades förslag att värdet, hvarför jordegendom finge lill delaktighet
i Hypoteksförening antagas, kunde bestämmas efter två olika grunder, nemligen
bevillningslaxering och särskild värdering, med rätt till delaktighet, i förra fallet, till
tvåtredjedelar, och i det sednare, till hälften af värdet, synts vara mindre lämpligt,
särdeles som, enligt den af Rikets Ständer vid innevarande riksdag antagna nya Bevillnings-lörordning,
ali läst egendom skall till sitt verkliga värde taxeras, i stället må
stadgas, att delaktigheten får utgöra högst hälften af egendomens efter ena eller andra
grunden åsätta värde, med Föreningens styrelse förbehållen rätt all efter omständigheterna
delaklighets-beloppet nedsätta :
§
att, enär i afseende å Kommitterades förslag att jordegendom icke i något fall
må till delaktighet i Hvpolheks-förening antagas, der ej de för jordbrukets bedrifvande
nödiga åbyggnader å densamma äro mot brandskada försäkrade i någon af de med E.
K. Maj:ts stadfästelse försedde försäkringsanstalter inom Riket, förekommit, att jemväl
sådana försäkringsanstalter, hvilka af E. K. Majds vederbörande Befallningshafvande,
pä grund af dertill erhållen nådig tillåtelse, blifvit stadfäslade, måste anses innebära
nödig säkerhet, omförmälde förslag må sålunda jemkas, alt försäkring mot
brandskada, som af sist omförmälde anstalter lemnäs, äfven bör för inträde i Hypotheks-förening
såsom gillig antagas :
•>48
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skri/velse N:o £00.
§ &•
att minimum af jordegendoms värde för inträde i Hypoteksförening må bestämmas
tili 1,000 R:dr, ehvad värdet efter texering eller särskild värdering beräknas;
och
§ 24.
att slutligen må förklaras, att de reglementen, som för redan bildade Hypotheksföreningar
blifvit uppgjorda och fastställda, komma att fortfarande tjena till iakttagande
i allt, som rörer förvaltningen af de angelägenheter, hvilka, med de af dessa
föreningar hittills upptagna lån stå i sammanhang, men att, i hvad angår den upplåning,
som af deras ändamål hädanefter påkallas, och för hvilken de, på sätt Förordningen
om Hypotheks-Banken föreskrit ver, böra såsom delegare i denna Bank ingå,
må äfven för dem i alla delar gälla lill efterrättelse hvad i fråga om Hypolheks-föreningars
bildande är stadgadt.
Med iakttagande af dessa ändringar och tillägg äro närlagde (vänne Författningsförslag
(Litt. A och B) uppgjorda, och få Rikets Ständer, jemte öfverlemnande af desamma,
i underdånighet anmäla alt, då Rikets Ständer nu beslutat att til! HypotheksBankens
betryggande anvisa en grundfond af 8,000,000 R:dr uti Riksgälds-kontorets
obligationer, detta skett under förutsättning af noggrannt framtida iakttagande af såväl
de bestämmelser för Hypotheks-Bankens inrättande och förvaltning, som de allmänna
grunder för Hypotheks-löreningars bildande och verksamhet, hvilka Rikets
Ständer för sin del antagit, helst ändring i dessa bestämmelser och allmänna grunder
kan komma att i mer eller mindre män inverka pä Statens förhållanden med afseende
ä den garanti, Staten för Hypotheks-Banken sig ikläder; hvadan ock Rikets Ständer vid
meddelandet af omlörmälde garanti funnit sig böra fästa det förbehåll, alt ändring i
Förordningarne angående Hypotheks-Banken samt de allmänna grunderna för Hypotheksföreningars
bildande oeh verksamhet ej må kunna ske utan att äfven Rikets Ständer
sitt bifall dertill meddelat.
Det af Kommitlerade jemväl framställda förslag om öfverflyIlning under vissa
vilkor lill allmänna Hypotheks-Banken af den i Rikets Ständers Bank till utlåning
emot pant af fast egendom å landet anvisade tond hafva Rikets Ständer icke funnit
skäl bifalla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Oktober 1860.
Förslag
Expeditions-U tskottets Förslag• lill underd. Skrifvelse N:o 200. 449
Bil. Litt. A.
Förslag
lili
Förordning angående en allmän Hypotheks-Bank för Riket.
§ I
En
allmän Hypoteksbank skall inrättas i ändamål att för de inom Riket bildade,
i löreskrifven ordning stadfästade Hypotheksföreningar ombesörja all den upplåning, som
nödig blilver för att åt dessa föreningar bereda medel till de pä årlig afbetalning ställda
län, som af dem, enligt fastställda grunder, skola deras delegare tillhandahållas. Denna
Hypoteksbank skall hafva sitt säle i Slockholm.
8 2.
Såsom delegare i allmänna Hypoteksbanken skall ingå hvarje Hypoteksförening,
som hädanefter inom Riket hildas; så ock hvarje allaredan inom riket bildad
Hypoteksförening för all den upplåning, föreningen hädanefter finnér sitt ändamål påkalla,
af sådan beskaffenhet, som i § 1 sägs.
På delegare ankomme alt bestämma den summa, för hvilken han sig såsom
delaktig i Hypoteksbanken vill teckna; dock må den ej få understiga en million
Riksdaler.
. § 3i
På det belopp, för hvilket delaktighet i Hypoteksbanken blifvit tecknad, skola
årligen trefjerdedels procent till banken inbetalas, äfven om Hypoteksföreningen något
lån frän banken ej uttagit. Å sådan inbetalning räknas föreningen tillgodo lika
stor ränta, som Hypoteksförening, hvilken lån erhållit, för dess kapitabifbelalningar
i räkning påföres.
§ 4.
Till grundfond för allmänna Hypoteksbanken öfverlemna!' Statsverket, genom
dess Riksgälds-kontor, uti obligationer, ouppsägbara å innehafvarens sida samt bärande
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Suppl. 32
450 Expeditions-fJtskoll,fits FÖj's!ag lill underd. Skrifvelse N:o 200.
lika stor ränta, som uti andra af Statsverket ulgifna, inhemska obligationer högst förskrifves,
ett värdebelopp, stort Atla millioner Riksdaler; egande Hypoteksbanken öfver
den förfoga eller som bär nedan sägs. Skulle andra inhemska obligationer, än
dessa, ej komma alt utfärdas af Statsverket, bestämmes räntan å dem till fem procent.
§ 5-
Ifrån den dag, denna förordning blifvit offentligen kungjord, må ingen, vare
sig nu befintlig eller framdeles tillkommande Hypoteksförening, eller hvilken annan
kreditinrättning som helst, än allena den allmänna Hypoteksbanken, utgifva tryckta
eller graverade, till innebafvaren ställda, pä viss årlig afbetalning eller på uppsägning
lydande, räntebärande obligationer, i hvilka för upplåningen säkerhet i jordegendom på
landet uliofvas; härunder dock ej inbegripna obligationer till det belopp, som nu befintliga
Hypotheksföreningar, tili följd af allaredan afslutade, bindande, lånekontrakt,
äro förpligtade att mot inflytande lånemedel utfärda.
§ 6.
Den allmänna Hypoteksbanken öppnar sin verksamhet så snart från en elier
flere Hypotheksföreningar anmälan blifvit gjord om inträde och det sammanlagda beloppet,
för hvilket delaktighet tecknats, uppgår lill minst Fem millioner R:dr R:mt.
§ 7.
1 den mån de särskilda Hypotheksföreningar, hvilka såsom delegare uti Hypoteksbanken
ingått, till erhållande af lån, ställda på viss årlig afbetalning, sig anmäla
och erforderliga säkerhetshandlingar derför i beredskap hafva, skall Hypoteksbanken,
så vida andra för ändamålet användbara medel icke för densamma äro att
tillgå, om upptagande för de sökandes behof af sådana lån, mot räntebärande, till innebafvaren
ställda, pä viss årlig afbetalning lydande obligationer, vidtaga erforderliga
åtgärder.
Hafva flera föreningar samtidigt sig om sådana lån anmält och kunna deras
önskningar i detta afseende ej på en gång till fullo motsvaras, må de medel, Hypoteksbanken
genom upplåning eller annorledes sig för sådant ändamål beredt, mellan
de lånsökande föreningarne, i förhållande till det af dem sökta lånebelopp, fördelas.
Ej må lån till föreningarne annorledes, än i kontanta penningar, ullemnas.
§ 8.
Hypoteksbanken må ej företaga upplåning, ställd på viss årlig afbetalning eller
utgifva obligationer, lydande på så beskaffade lån, utan så är alt vilkoren dervid äro
förenliga med de grunder, som för sådana låns ingifvande till Hypolheksföreningarnes
delegare finnas till efterrättelse fastställda.
§ 9.
Hypoteksbanken vare berättigad att, för tillfälliga, al förut ingångna förbindelser
föranledda behof, upplåning verkställa mot obligationer, som på inlösen elter uppsägning
lyda ; dock att dessa obligationer ej må ställas på kortare uppsägningstid, än
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 01(10. 451
sex månader, och ej på lägre belopp, än 200 R:dr R:mt; börande för öfrigt i afseende
å säkerheten och länevilkoren äfven härvid iakttagas hvad i § 8 är sagdt.
För utlemnande af amorteringslån till Hypoteksförening må Hypoteksbanken ej
utgifva obligationer, ställda på uppsägning.
Har upplåning mot obligationer, ställda på uppsägning, egt rum, varde, der ej
inlösen af dessa obligationer förut kunnat ske, den sålunda upplånta summan inberäknad
i det amorleringslån, som näst derefter uppgöres, och del pä uppsägning ställda
lånebeloppet dermed återgäldadt.
§ io.
Hypoteksbanken åligger att, vid all den upplåning, densamma till utlåning åt
Hypotheksföreningarne ombesörjer, noggrannt tillse, all tillräcklig säkerhet derför i jordegendom
ställes och under hela afbetalningstiden bibehålies i enlighet med de grunder,
som i sådant alseende bestämmas genom särskild Förordning, angående de allmänna
vilkor, som för Hypotheksföreningars bildande och framtida verksamhet skola lill efterrättelse
lända.
De af Hypotheksförening för erhållna lån ställda säkerhetshandlingar skola under
offentlig vård på lämplig ort nedsättas.
§ 11
Hypotheksförening, som i Hypoteksbanken undfått lån, ställdt på viss årlig afbetalning,
vare pligtig att årligen pä bestämda tider till banken verkställa liqvid af den
ränta och kapilalafbetalning, som vid lånets utgifvande till föreningen blifvit bestämda :
erlägge ock bidrag till förvaltningskostnaderna, efter hvad derom är stadgadt.
§ 12.
Alla i Hypoteksbanken delegande Hypolheksföreningar ansvara, en hvar i mån
af sin delaktighet i banken, för fullgörandet af de förbindelser, banken genom utgifna
obligationer eller annorledes sig iklädt.
Såsom säkerhet för dessa förbindelser skola anses och i sådant afseende kunna
användas: först de förskrifningar med åtföljande säkerheter i jordegendom, demi! ypoiheksföreningarne
för undfångna lån till Hypoteksbanken afgifvit, dernäst bankens alla
öfriga tillgångar och slutligen grundfonden, på sätt här nedan sägs.
§ 13.
De i § 4 omförmälda, af Statsverket till allmänna Hypotheksbanken såsom
grundfond öfverlemnade, obligationer må ej i någon händelse till anskaffande af medel
för bankens utlåningar begagnas utan endast i följande två läll kunna, genom deras
försäljning till större eller mindre del, efter behof, användas, nemligen: a) i den
oförmodade händelse, att sådant i den ordning, som i § 12 är sagd, vid hankens utredning
för infriande af bankens förbindelser oundvikligen erfordras, och b) då, i följd
af uraktlåten eller fördröjd inbetalning af hvad delegande Hypolheksföreningar för undfångna
lån, enligt § 11 böra erlägga, eller af annan anledning, banken saknar egna,
för tillfället användbara, tillgångar till fullgörande af sina förbindelser mot sina långifvare.
452
Exp e d i tio n s - Uts ko t te ts Förslug till underd. Skrifvelse J\':o 200.
1 de under litt. b) omförmälda fall må de grundfonden tillhöriga obligationer
till större eller mindre del äfven kunna af Hypoteksbanken pantsättas; åliggande
Hypoteksbanken i hvarje händelse att om obligationernas användande Riksgälds-kontoret
genast underrätta.
§ 14.
Har af den under litt. b) i nästföregående § nämnda anledning försäljning egt
rum, vare Hypoteksbanken pligtig så väl att, så snart ske kan, åter inköpa ett, det
försålda motsvarande, belopp af samma obligationer, som ock att till Riksgälds-kontoret
godtgöra den för de försålda obligationerna belöpande ränta, till dess att grundfonden
på nämnda sätt blifvit till sitt ursprungliga belopp återställd.
Kan sådant återköp ej ske inom den lid, som dertill eller aftal emellan Riksgälds-kontoret
och Hypoteksbanken bestämmes, och som ej må utsträckas öfver två
år, erlägge Hypoteksbanken till Riksgalds-konlorel för de ännu utelöpande obligationerna
full liqvid, och varde derigenom berättigad att, i de användas ställe, nva obligationer
lill motsvarande belopp erhålla.
Der, pä sätt i § 13 medgifvet är, obligationer blifvit för Hypoteksbanken behof
pantsatta, skola de sednast inom ett år från panlsätlningsdagen al banken åter
inlösas.
§ 15.
För den händelse att erforderliga medel till det återköp eller den liqvid, som
i § 14 sägs, ej pä annat sätt kunna anskaffas, ege Hypoteksbanken för sådant ändamål
erforderligt tillskott från de i banken delägande Hypotheksföreningar, i män al
deras delaktighet i banken, inom utsatt tid infordra, och vare, i sådant lall, desse
pliglige alt, genom en eller beholvet lämpad, på sina låntagande medlemmar uttaxerad
förhöjning af kapital-afbetalnings-procenten, det nödiga beloppet upptaga.
Om genom försäljning eller pantsättning af de till grundfonden hörande obligationer
för det i § 13 litt. b) uppgifna ändamål, grundfonden vid något tillfälle skulle
komma alt nedgå (ill Fyra millioner R:dr, må ej Hypoteksbanken nytt lån upplaga förr.
än grundfonden blifvit till sitt ursprungliga belopp återställd ; skolande i olvannämnda
fall Hypolheksbankens delegare, derest icke allmän ordinarie sammankomst, efter hvad
i § 20 sägs, inom en månad infaller, genast kallas till extra sammankomst för vidtagande
af de åtgärder, hvartill omständigheterna kunna föranleda.
§ tö.
Der så händer, att på afslutade upplåningskontrakt eller af annan anledning
medel till Hypoteksbanken inflyta, som ej genast kunna till utlåning i vederbörlig ordning
för delegande Hypotheksföreningar eller till fullgörande af andra bankens förbindelser
användas, ege Hypoteksbanken sådana medel på kortare tid antingen utlåna
mot säkerhet i jordegendom eller i Statsverkets eller egna eller nuvarande Hypotheksföreningars
räntebärande obligationer, eller ock genom uppköp af sådana obligationer,
eller, om sådant linnes lämpligare, genom medlens insättande i bankinrättning mot ränta,
fruktbärande göra.
Expedilions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 200. 453
§ 17.
Af den vinst, som från Hypotheksbankens rörelse kan uppkomma, skall bildas
en reservfond, och ingen utdelning af denna vinst få ega rum förr än reservfonden
uppgått till ett belopp, stort 500.000 R:dr R:mt. Vid hvarje års bokslut tillgodoföres
hvar och en i Hypoteksbanken delegande Hypoteksförening så stor andel af vinsten,
som på föreningens delaktighet i banken dä belöper. När, efter hvad nu är sagdt,,
utdelning af vinsten kan ske, bestämmes en hvar delegares andel deruti efter hans andel
i reservfonden. Denna reservfond skall, på sätt som i § 16 sägs, fruktbärande
göras, så vidt den ej för fullgörande af bankens förbindelser (ages i anspråk.
§ 18.
Hypoteksbanken förvaltas af en Styrelse med säte i hufvudstaden. Styrelsen
skall bestå af fem ledamöter: en utsedd a: Kongl. Maj: t och som tillika skall vara
Ordförande, en utsedd al Fullmäktige i Riksgälds-kontorel, hvilken tillika skall vara
vice Ordförande, och tre valda af de i banken delegande Hypolheksföreningar.
Så länge antalet af dessa föreningar icke öfverstiger tre, må en hvar af dem
utse en ledamot. Uppgår antalet ej till tre, välje den eller de, som delegare äro, de
tre ledamöterna. Öfverstiger delegarnes antal tre, ega dessa föreningars, vid den i §
20 omförmälda sammankomst, närvarande ombud alt gemensamt Och efter hufvudtal
de tre ledamöterna utse. I vigtiga fall ege Styrelsen dessutom till rådplägning och deltagande
i beslutet kalla ett ombud lör hvarje delegande förening. En hvar ledamot
af Styrelsen äfvensom för tillfället inkalladt omhud svare, en för alla och alla för en,
för alla de beslut rörande bankens förvaltning, till hvilka han med sin röst bidragit.
Reslut må ej fattas, ulan att tre ledamöter äro tillstädes och två af dem om beslutet
ense. I fall af skiljaktiga meningar gällö den mening, om hvilken de fleste sig förenat
Äro rösterna lika delade, vare den mening beslut, hvilken Ordföranden biträder.
§ 19.
Revision af Hypotheksbankens förvaltning och räkenskaper skall årligen verkställas
på tid. som vid allmän sammankomst emellan Bankens delegare bestämmes.
Så länge ej flere än en Hypolhekslörening i Banken såsom delegare ingått, må densamma
två Revisorer utse. Uppgår delegarnes antal till två, tre, eller fyra, välje en
hvar af dem en Revisor. Går antalet öfver fyra, välja de fyra Revisorer efter tur.
Utom de Revisorer, som af de delegande föreningarne väljas, skall derjemte i alla händelser
en Revisor af Fullmäktige i Riksgälds-konloret utses, och före han vid revisionen
ordet.
Till deltagande i revisionen af de Hypolheksföreningars förvaltning, som i Hypotheksbanken
äro delegare, skall ett ombud af bankens Styrelse utses.
§ 20
Hvarje är efter det revisionen af Hypotheksbankens förvaltning blifvit afslutad,
skall allmän ordinarie sammankomst emellan bankens delegare ega rum i hufvudstaden,
å dag, som i sådant afseende på nästföregående sammankomst bestämmes, och hvarje
förening dertill sända tre ombud, af hvilka minst en bör af Föreningens Styrelse vara
ledamot. Fullmäktige i Riksgälds-konloret skola ock ett ombud dertill utse.
454 Expeditions-Utskottets Förslag lilt under(l. Skrifvelse. N:o 200.
På denna sammankomst, dervid Revisorerne, så vidt ske kan, böra vara tillstädes,
skall revisionsberättelsen till granskning företagas, beslut rörande decharge för
Styrelsen fattas, och val af de ledamöter och suppleanter, som af loreningarne skola
utses för att i Styrelsen ingå, tillika då anställas. Äfven må vid ordinarie sammankomst
icke allenast, lill efterrättelse för samtliga i Hypotheksbanken delegande Hypotheksföreningar.
de grunder bestämmas, efter hvilka inom hvarje förening särskild värdering
af jordegendom förrättas skall i de fall, der delegare i Hypoteksförening vill
låta sin delaktighet i föreningen efter sådan grund beräknas, utan ock under iakttagande
af hvad i § 17 är stadgadt, beslutas huruvida och lill hvad belopp utdelning af
vinsten skall ega rum. Hvad i öfrigt på förvaltningen kan hafva afseende, må likaledes
vid ordinarie sammankomst under öfverläggning och beslut tagas ; men der fråga
väckes om utverkande af ändring i denna förordning eller i förordningen angående vilkoren
för Hypolheksföreningars bildande, må beslut derom ej förr än på nästa allmänna
sammankomst kunna fattas.
Bestämmande al' arfvoden och aflöningar för ledamöterna i Hypolheksbankens
Styrelse, äfvensom för bankens tjenstemän, ankomme ock på beslut af delegarne vid
allmän ordinarie sammankomst.
§ 21.
Allmän extraordinarie sammankomst ege Styrelsen utlysa, när det af omständigheterna
påkallas. Kallelse dertill skall de delegande Hypotheksföreningarnes Styrelser
meddelas minst en månad förut och tillika upptaga de frågor och ärenden, som på
sammankomsten skola förekomma.
§ 22.
Utom i de frågor, som angå décharge för Styrelsen, val af Revisorer samt arfvoden
för Styrelsens ledamöter, ega desse, äfvensom alltid Revisorerne, i besluten vid
allmän sammankomst taga del.
§ 23.
Vid allmän sammankomst föres ordet af den, som i Hypolheksbankens Styrelse
Ordförande är. Är han af förfall hindrad, varde Ordförande lör tillfället vid sammankomsten
vald.
Besluten afgöras efter omröstning per capita genom enkel pluralitet. Utfalla
rösterna lika för olika meningar, gälle såsom beslut den mening, Ordföranden biträder,
utom i fråga om val, som genom lottning afgöras bör.
§ 24.
Revisionsberättelsen skall, innan årets ordinarie sammankomst hålles, i tryck
offentliggöras och samtliga i Hypotheksbanken delegande föreningars Styrelser, Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret samt Finans-Departementet i Kongl. Maj:ts Kansli delgilvas.
§ 25.
När helst Kongl. Maj:t kan finna skäligt granskning af Hvpotheksbankens förvaltning
och räkenskaper anställa låta, skola alla hanken tillhörande handlingar, kassor
och räkenskaper för den granskning tillgängliga hållas.
Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse J\:o 200.
455
Öfver gående. Stadgande.
Hypothekslörening, som, innan Hypoteksbanken öppnat sin verksamhet, önskar
i banken inträda, skall derom göra anmälan hos Kongl. Finans-Departementet; hvarefter
ä lid, som af Kongl. Majit bestämmes, och i enlighet med hvad i § 20 stadgas,
ombud så väl för Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, som för den eller de Hypolheksföreningar,
hvilka till inträde i Hypoteksbanken sig anmält, äfvensom de af Kongl.
Majit samt Fullmäktige i Riksgälds-kontoret utsedde ledamöter i Hypolheksbankens
styrelse skola sammanträda, för alt vidtaga de beslut och förrätta de val, som måste
föregå Hypolheksbankens öppnande.
Bil. Litt. B.
Förslag
tili
Förordning angående de allmänna grunder, sorn vid Hypotheksföreningars
bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse gälla.
§ I
Egare
eller innehafvare af jord, hvilka inom någon del af Riket Hypoteksförening
önska bilda och (ill delaktighet deruti för ett belopp af minst En million Riksdaler
Riksmynt sig tecknat, söke derå Kongl. Majits nådiga stadfästelse och ingifve
derjemte ett i öfverensstämmelse med de i denna förordning stadgade grunder uppgjordt
förslag till det reglemente, de i sådant afseende för sig antaga vilja.
§ 2.
Såsom delegare i Hypoteksförening må ej andra vinna inträde än de. som
inom det område, föreningen omfattar, egare af sjelfständig jordlägenhet äro, och sin
eganderätt dertill styrka; så ock innehafvare af lideikomiss-egendom, derest fideikommiss-stiftelsen
egendomens inteckning och belåning medgifvit, eller Kongl. Majit funnit
skäligt tillåtelse dertill meddela. För jordegendom, som under någon stads domvärjo
lyder, må ock inträde i Hypoteksförening kunna beviljas, derest genom bevis från stadens
Magistrat styrkes, att den, sorn inträde sökt, till grunden egen, fri och ständig
rätt innehar.
456 Expeditions-Utskottets Förslug• till underd. Skrifvelse N:o 200
§ 3.
Det värde, för hvilket jordegendom till delaktighet i Hypotheksförening må antagas,
kan antingen efter bevillningstaxering eller efter särskild värdering bestämmas;
och må delaktighet i föreningen för högst hälften af värdet kunna medgifvas; föreningens
styrelse alltid ohetaget alt, efter sig företeende omständigheter, delaktighetens belopp,
så i det ena, som i det andra fallet, derunder nedsätta.
§ 4.
Der delaktigheten efter särskild värdering bestämmes, må åbyggnaderna å egendomen
ej i beräkning tagas. Ej må eller i något fall jordegendom till delaktighet i
Hypotheksförening antagas, der ej de för jordbrukets bedrifvande nödiga åbyggnader
å densamma äro mot brandskada försäkrade i någon af de med vederbörlig stadfästelse
försedda försäkringsanstalter inom riket.
§ 5.
En hvar, sorn, efter hvad ofvan är sagdl, eger eller innehar jordegendom,
hvars värde, beräknadt vare sig efter bevillningstaxering eller särskild värdering, uppgår
till minst 1,000 R:dr R:mf, vare till inträde i Hypotheksförening berättigad, der
ej andra omständigheter det inträde skulle hindra.
§ K
Delegare
i vederbörligen stadfästad Hypotheksförening vare berättigad att, i den
mån tillgångar dertill kunna beredas eller förefinnas, från föreningen erhålla lån till
högst det belopp, för hvilket han till delaktighet i föreningen, enligt ofvan bestämda
grunder, blifvit antagen, såvida han uti den såsom grund för delaktigheten godkända
egendom vederbörlig inteckning af det sökta lånet, och andra erforderliga bevis, efter
hvad derom i § 10 sägs, företer.
§ '•
Det delaktighetsbelopp, för hvilket delegare i Hypotheksförening vid sitt inträde
deruti antagen blifvit, må sedermera kunna, efter behörig ytterligare utredning angående
egendomsvärdet, i mån deraf antingen höjas eller minskas, och belåningsrällen derefter
lämpas; egande Hypotheksförening de närmare grunderna härför uti sitt reglemente
bestämma.
§ 8.
På flera under särskildt bruk varande, för delaktighet i Hypotheksförening godkända,
samma lånsökande tillhörande jordegendomar, må antingen ett samfäldt eller
särskilda lån kunna beviljas. Sökes samfäldt lån, varde likväl i skuldebrefvet och teekningshandlingen
utsatt del belopp, för hvilket hvarje sådan egendom eller lägenhet särskildt
skall häfla.
§ 9.
Expeditions-Utskoitets Förslag lill underd. Skrifvelse N:u 200. 257
§ 9.
Lån till delegare i Hypoteksförening må ej till det i § 6 bestämda belopp,
utan mot första inteckning i uppgifven egendom, kunna beviljas. Derest egendomen
förut är med laga inteckning lill säkerhet lör annans fordran behäftad, och sådan inteckning
ej på föreningen i vederbörlig ordning öfverflytlas, eller till förmånsrätt efter
det hos föreningen sökta länet tillbakasältes; varde "det lånebelopp, som eljest hade
kunnat på samma egendom beviljas, med så stor del minskadi, som motsvarar hufvudstol
med derå beräknad tre års ränta af den äldre intecknade gälden.
§ io.
Utom hvad angående inteckningssäkerheteu nu är sagdt, åligge ock delegare,
som lån bos Hypotheksförening söker, att vederbörligen styrka ej mindre sin uteslutande
rätt att den uppgifna egendomen ega eller besitta och med laga verkan inteckna
låta, än ock, att lian hvarken såsom förmyndare, uppbördsman, eller i annan egenskap
i någon sådan gäld eller förbindelse häftar, som, enligt lag, med förmånsrätt framför,
inteckning utgå bör.
§ U.
öfvergår egendom, som för lån, Hypotheksförening till säkerhet, intecknad är,
genom ari', köp, eller pä annan grund, till annan egare eller laga innehafvare, vare
denne pligtig, derest han länet behålla vill, alt inom ett är från den dag, han af egen
domen
egare eller innehafvare biel’, bos föreningens Styrelse sig, till lånets ölverlagande
på sitt namn, skriftligen anmäla. Försummas det, ankomme på Styrelsen alt, när den
så skäligt linner, lånet uppsäga till inbetalning inom ett är, räknadt från uppsäg
ningsdagen.
§ 12.
Om så inträffar, alt egendom, som Hypotheksförening till säkerhet för meddeladt
lån, stäldt pä viss, årlig afbetalning, intecknad är, under lånetidens lopp genom
vanvård eller annorledes undergått sådan förändring, att full anledning (innes att säkerhetens
framtida tillräcklighet betvifla, eller yppas andra omständigheter, som till
minskning af säkerheten inverka; vare föreningens Styrelse pligtig tillse, huruvida lånet,
antingen till bela beloppet, eller till större eller mindre del, efter omständigheterna,
uppsägas bör till återbetalning inom eli är, räknadt från dagen för uppsägningen, såvida
ej lånets innehafvare annan fullgod säkerhet i jordegendom, till fyllnad i den förra,
lemna kan.
§ 13.
På lån, som, stäldt på viss ärlig afbetalning, till delegare i Hypotheksförening
utgifves, må ej högre ränta än fem för hundrade om året bestämmas. Årlig afbetalning
på hufvudslolen skall minst utgöra tre fjerdedels procent. Såsom bidrag lill förvaltningskostnadernas
bestridande erlägge dessutom hvarje låntagare årligen en fjerdedels
procent af sitt lånebelopp.
Bih. till B. St. Prat. 1859 $ 1800. 10 Sund. 1 Afd. 2 Band. Suppl. 33
258 Expeditions-Utskottets Förslag tili underd. Skrifvelse N:o 200.
Befinnes detta bidrag något år understiga livad ändamålet påkallar, varde bristen
uppförd i särskild lörskollsräkning, oell beslute delegarne vid nästa bolagsstämma, huruledes
bristen fyllas skall. Uppgår denna brist till en fjerdedels procent af upplånta
beloppet, må den ej öfver ett år balanseras, och varde då, genom förhöjning af bidraget,
till förvaltningskostnadernas ersättande fylld.
§ 14.
Försummar delegare, som lån erhållit, alt på behöriga, uti Hvpotheksföreningarnes
reglementen utsatta, tider full liqvid af ränta, årlig afbetalning pä hufvudstolen
och bidrag till bestridande af förvaltningskostnaderna lill föreningen verkställa; ege
Styrelsen hvad sålunda förfallet är, sednast vid nästa sammankomst, genom lagsökning
utkräfva låta, och vare derjemte den försumlige pligtig alt från oell med förfallodagen
dröj sm åls räu la å bela det förfallna beloppet, efter en half procent lör månaden, erlägga.
§ 15.
Delegare, som lån i Hypoteksförening ej sökt, vare likväl pligtig att på det
delaktighetsbelopp, för hvilket han i föreningen ingått, hvarje år, räknadt från inträdesdagen,
till föreningen, så vida ej derom annorledes i dess reglemente bestämmes,
inbetala lika stor procent, som den, hvarefter årlig afbetalning å hufvudstolen af låntagande
delegare skall fullgöras, och ege lian ä dessa insättningar tillgodonjuta lika
stor ränta, som den, låntagande delegare lill föreningen inbetala; börande likväl räntan
vid hvarje års utgång till hufvudstolen i räkning läggas, till dess alt den uppgått till
det belopp, för hvilket han i föreningen delegare är, hvarefter ytterligare insättning och
ränteberäkning skola upphöra, och beloppet af den då upplupna summan till hans förfogande
ställas.
§ 16-
Vill delegare, som i Hypoteksförening lån erhållit, mot återbetalning af lånet
derifrån utträda, eller större årlig afbetalning å hufvudstolen, än den i § 13 bestämda,
verkställa, ankomine på bepröfvande af föreningens Styrelse, huruvida sådant medgifvas
kan. Ej må utträde beviljas, eller större än fastställda årliga albelalningar å hufvudstolen
medgifvas, utan så är, att Styrelsen, under noggrann! iakttagande deraf, att
den säkerhet i jordegendom, som för de å föreningen häftande lån och deraf härflytande
förbindelser ullofvad blifvit, ej må förminskas, finner sig kunna de äill inbetalning
erbjudna medlen utan ränteförlust emottaga, eller mot enahanda vilkor, som tillförene,
använda.
§ 17-
Önskar delegare, som lån ej sökt, frän flen förening han tillhörer, utgå tidigare,
än i § 15 sägs, gore derom tillsägelse bos föreningens Styrelse ett år förut, och ege
sedan sina insättningar med derå lill ulträdesdageu upplupna, i räkning påförda räntor
utbekomma.
Exp e di zions- l! Is kol.tets Förslag till under d. Skrifvelse N:o 200. 259
Försummar sådan delegare att föreskrifven inbetalning på bestämd tid fullgöra,
varde del så ansedt. som hade han om utträde tillsagt.
§ 18.
Delegare vare för föreningens förbindelser ansvarige, en hvar i mån af sin delaktighet;
dock må af delegare, som endast, insättningar gjort, denna ansvarighet ej
kunna ulkräfvas utöfver det kapitalbelopp, som, då sådan ansvarighet skulle ifrågakomma,
för en hvar af dem finnes vara i föreningen insatt.
§ 19.
Hypoteksförening, som efter utfärdandet af denna förordning hildas, vare pligtig
ali såsom deltagare i Allmänna Hvpotheksbanken ingå och, i fråga om sina upplåningar,
sig i alla delar lill efterrättelse ställa hvad derom uti den angående nämnde
bank ulgifna nådiga Förordning af denna dag finnes sladgadf.
Detsamma gälle ock för redan befintliga Hypotheksföreningar i afseende å de
upplåningar, som hädanefter af deras ändamål påkallas.
§ 20.
Hypoteksförening, som hädanefter bildas, ege ej rätt att annan utlåningsrörelse
bedrifva, än som består uti de för dess räkning af elier genom Allmänna Hypotheksbanken
upplånta medlens fördelning på föreningens lånsökande delegare.
De medel, som till Hypoteksförening af dess delegare i och för erhållna lån
eller såsom insättningar inbetalas, skola lill Allmänna Hypoteksbanken insändas, att
der i räkning föreningen lillgodoföras och, så vidt omsländigheterne det medgifva, förräntas.
§ 21.
Hvad i nästföregående § är sagdt gälle ock för redan bildad Hypoteksförening,
som i Allmänna Hypoteksbanken såsom delegare ingått, i hvad angår föreningens verksamhet
i sådan dess egenskap. I fråga deremot om de medel, som till sådan förening
inflyta i och för liqvider af eller såsom inbetalningar på äldre lån, dem föreningen i
eget namn upptagit och för hvilka den allena ansvarar, äfvensom i fråga om medel,
som al i föreningen redan befintlige icke-låntagande delegare inbetalas, samt medel,
som lill dess reservfond höra, må det förblifva vid hvad i sådant afseende i det för
föreningen gällande reglemente nu är stadgadt.
§ 22.
Af det förvallnings-koslnadsbidrag, som, enligt § 13, låntagande delegare i Hypoteksförening
bör till föreningen erlägga, skall lill Hvpotheksbanken, för bestridande
af dess förvaltningskostnader, årligen inbetalas af hvarje Hypoteksförening, som i banken
undfått lån, en åttondedels procent, beräknad på det lånebelopp, föreningen från banken
erhållit.
260 Expeditions-Ulskottets Förslag till unden]. Skrifvelse N:o 200.
Skulle Hypotheksbankens förvaltningskostnader något år icke kunna genom delta
bidrag och öfriga, för andra ändamål ej alsedda, tillgångar betäckas, åligge det samtlige
i banken delegande Hypotheksföreningar ali, i förhållande till hvarderas lånebelopp,
genom förböjdt lörvallningsbidrag, fylla bristen.
§ 23.
De närmare föreskrifter, sorn vid förvaltningen af Hypoteksförening.? angelägenheter
skola till efterrättelse lända, upptagas i det reglemente, föreningen, enligt
hvad i § 1 sägs, eger uppgöra och Kongl. Maj:t till nådig pröfning och stadfästelse
underställa; och svaren ledamöterne i Hypotheksförenings Styrelse, en för alla och alla
för en, för de beslut rörande föreningens förvaltning, till hvilka de med sin röst
bidragit.
§ 24.
De Reglementen, som lör redan bildade Hypotheksföreningar blifvit uppgjorda
och fastställda, komma att fortfarande tjena till iakttagande i allt, sorn rörer förvaltningen
af de angelägenheter, hvilka med de af dessa föreningar hittills upptagna län
stå i sammanhang; men i hvad angår den upplåning, som af deras ändamål hädanefter
påkallas och för hvilken de, på sätt förordningen om Hypoteksbanken föreskrifver,
böra såsom delegare i denna bank ingå, galle äfven lör drin i alla delar lill eferrällelse
hvad här ofvan i fråga om Hypotheksföreningars bildande är stadgadt.
E.vpedilions U tskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 201.
261
\:o 901.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln deri 27 Oki. ttitio.
Preste-Slåndct den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Slåndet den 2« — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, i fråga om uppl,öfvande
af Kongl. Förordningen den 20 November 1845, i afseende
pä handel om lösören, som köparen låter i säljarens
vård qvarblifva, rn. rn,
(Lag-Utsk:s Bot. N:is 36 och 59).
S. A. K.
Likasom vid flera föregående riksmöten, har jemväl vid del innevarande yrkande
blifvit hos Rikets Ständer framslälldl om u pp hä Iva tide af Kongl. Förordningen
den 20 November 1845, i afseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens
vård qvarblifva, hvilken författning, som haft till syfte att förekomma oredlighet
och bedrägerier, förmenats hafva verkat motsatsen af hvad dermed varit åsvftadt, i det
den, genom de formaliteter, som den uppställt för skyddande af omförrnälda slags aftal,
liksom gifvit sveket en anvisning att göra sig för lagen oåtkomligt. Rikets Ständer
hafva ej heller kunnat undgå att finna ifrågavarande lagstiftning i flera hänseenden felaktig.
1 juridiskt hänseende innefattar densamma i så måtto ett misstag, att den sladgar
en emot lagstiftningen i öfrigt helt och hållet stridande grundsats, nemligen den,
att dessa köpslut skola ej allenast upprättas skriftligen, utan äfven på flera sätt offentliggöras,
en afvikelse från Handels-Balkens enkia föreskrifter om köp af lösegendom,
som ej kunnat undgå att utöfva ett menligt inflytande på hela vårt rättssystem.
Och fastän de i författningen föreskrifna formaliteter icke innebära någon
garanti för det i den skrifna handlingen omförrnälda a ('talets riktighet, vinna dock
252
Expeditions-lils ko (leIs Förslag till underd. Skrifvelse IS: o SOI.
genom iakttagande deraf, kontrahenterna den presumtion för sig, att allt är ärligt, intilldess
motsatsen bevisas, i stället att, enligt de allmänna grunderna för all rättegång,
skyldigheten alt bevisa köpets verklighet åligger den, som från utmätning vill värja
egendom. Men, delta oafsedt, är denna lagstiftning äfven i så målto felaktig, alt densamma,
fastän yttersta orsaken dertill är att söka i ett af industrien framkallat sedligt
behof, likväl för dettas tillfredsställande bestämt former, vid hvilkas användande man
mäste göra sig skyldig till en osanning.
Med få undantag äro nemligen de s. k. lösöreköpen, äfven då de icke helt och
hållet alstras af sveket, ej hvad de kallas och följaktligen borde vara, nemligen köp,
utan pantsaltningar. Detta röjer omisskänneligen, att ett behof förefunnits, alt begagna
lösegendom såsom säkerhet för försträckning samt att, då derför erforderliga
former ej varit stadgade, man nödgats på en omväg söka sitt mål. Men det torde
icke kunna bestridas, att äfven de sålunda förklädda pantförskrifningar innefatta en
osanning eller ett svek, sorn af ifrågavarande lagstiftning i ganska väsentlig mån skyddas,
och ensamt denna omständighet halva Rikets Ständer trott vara ett tillräckligt
skäl för hela författningens upphäfvande, helst en ofullständig lagstiftning torde vara
vida att föredraga framför en, som verkar demoraliserande. För öfrigt torde det ligga
i sakernas egen natur, att om man undan rödjer de i lagen insmugna stöd för sveket,
detta, icke längre stående på säker grund, ej skall våga uppträda lika djerft som
tillförene.
Rikets Ständer, som, för afhjelpande af det allmänna behofvet, att under skydd
af lagen kunna såsom betalningssäkerhet använda lösören i större utsträckning, än nu
är medgifvet, i särskild underdånig skrifvelse till E. K. Maj:t öfverlemna! en af Ständerna
beslutad lag om underpant i lös egendom, hafva dock i sammanhang med frågan
om upphäfvande af 1845 års omförmälde författning, ehuru oberoende deraf, funnit
lagens stadganden i 7 Kap. 3 § Utsöknings-Balken, huru förfaras skall, då tvist uppstår
om det, som vid utmätning undantagas bör, vara ofullständiga samt i behof af
tdlägg och förtydligande. I anledning deraf hafva Rikets Ständer beslutat förändrade
stadganden härutinnan, hufvudsakligen öfverensstämmande med Lag-Beredningens förslag
till Utsöknings-Balk och hvilande på den grundsats, att lös egendom presumeras
tillhöra den, i hvars vård den finnes, intilldess bevisning om eli motsatt förhållande
företes, af hvilken grundsats ock följer, att den, som vid utmätning gör anspråk å
gods, som i gäldenärs bo finnes, är, såvida tvist derom uppstår, skyldig att uppträda
såsom kärande och tvisten instämma. Men Rikets Ständer hafva äfven ansett föreskrift
böra meddelas om en sådan edgång, som nu är i 1845 års meranämnde författning
stadgad. Olämplig derstädes, emedan lagen derigenom sjelf kastar skuggan af
half bevisning om oredlighet pä just de aftal, den skulle skydda, torde dock en sådan
edgång lättare kunna försvaras sedan öfrige ofvanomförmälde kontroller blifvit undanröjda
och då den föreskrifves i en ren utsökningslag, byggd på nyss uppgifna grund,
samt den icke inskränkes till endast det fall, att ett köpslut uppgifves hafva egt rum.
Men konseqvensen synes fordra att samma föreskrift äfven blifver gällande, då tvist uppstår
om bättre rätt till gods, som finnes i konkursbo. Saknaden af ett sådant stadgande
i gällande förordning om lösöreköp har vållat, att densamma vid flera tillfällen
icke ansetts tillämplig vid konkurs; och behofvet af en uttrycklig föreskrift derutinnan
blef ock af Högsta Domstolen framhållit vid granskning är 1851 af ett då uppgjordt
förslag till Konkurslag.
På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, hafva Rikets Ständer
för sin del beslutat
dels en författning, hvarigenom förklaras, att Kongl. Förordningen den 20 November
1845 i afseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens värd qvar
-
Expeditions-Utskotlets Förslag tilt anderd. Skrifvelse N:o 201.
263
blifva, upphört att vara gällande, utom i afseende å de köp, med hvilka före den nja
författningens kungörande blifvit så lörfaret, som i nämnde Kongl. Förordning stadgas,
— och
dels eu författning om förändrade föreskrifter i afseende på utmätning, af följande
Ijdelse :
”Med upphäfvande af 3 § i 7 Kap. Utsöknings-Balken, stadgas som föijer:
§ I
Yppas,
vid utmätning, tvist angående gods, sorn i gäldenärs ho finnes, men uppgifvas
höra annan till: bjuder den, som å godset anspråk gör, bevis för sig, och ställer
han hos utmätningsmannen borgen för den kostnad och skada, som af hans anspråk
komma kan; varde godset salt i säkert förvar, intilldess tvisten om eganderätten
af domstol pröfvad blifvit; stämme han dock, i tj fäll, borgenär och gäldenär inom
tre månader sedan godset i förvar sattes, eller håfve sin talan emot borgenären förlorat.
Vill borgenär sjelf stämma, utan alt afbida den tid, som nu är sagd: stånde
det honom fritt.
§ 2.
Uppstår, när egendom för en borgenär utmätas skall, fråga om förmånsrätt dertill
för annan borgenär; varde ej af den fråga utmätningen eller egendoms försäljning
uppehållen. Finnes ej, sedan egendom såld är, full tillgång för alla borgenärer, som
rätt till betalning derutur ega, och kunna de ej åsämjas, huru den tillgäng, som är,
må dem emellan skiftas; pröfve Konungens Befallningshafvande, hvad en hvar tillkomma
må. Finner Befallningshafvande!! borgenärernas anspråk tvisliga; förvise dem
att talan vid domstol utföra, och varde tillgången i länets ränteri nedsatt, intilldess
fastsläldt blifvit, hvad en hvar deraf njuta må.
§ 3.
Föres talan bos Domstol om rättighet att fä gods från utmätning undantaga,
efter tj i 1 § sagdt är; pröfve Domstolen, på borgenärens yrkande, huruvida den, som
omförmälde rättighet påstår, må åläggas att med ed intyga, det han redeligen samt pä
god tro och ej till förfång för vederparten sin läll åtkommit. Gitter han ej eden gå;
håfve saken lappat.
§ 4.
Hvad om bevisning för uppgifven rätt till utmätta lösören är genom 3 § stadgadt,
skall ock tillämpas i de fall, då tvist uppslår om gods, som i a Brädt bo finnes,
men uppgilves tillhöra annan än gäldenären.”
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Oktober 1860.
'2(54 Fvp e t/i t io n v - U Is k otte ts Förslag till underd. Skrifvelse N:o SOS.
IiT:« »O».
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 27 Okt. ltifio.
Presle-Slåndet den 27 — -—
Borgare-Slåndel deri 27 — —
Bonde-Ståndet den 21! — —
Rikets Stiinders underdåniga skrifvelse, om förändring af telegramportot.
(Allm. Besv.- och Elton.- Utskts Bet. N:o 108.)
S. A. K.
Hos Bikets Sländer har blifvit anförd!, alt efter det E. K. Maj:ts nådiga Beglemente
af den 4 Juni 1859 för Elektriska Telegrafverket trädde i verksamhet, stora
svårigheter för allmänheten uppstått alt, utom i yttersta nödfall, begagna sig af Telegrafinrättningen.
Ett medelporto af ej mindre än 2 B:dr R:mt hade nemligen blifvit bestämdt
för hela Biket, men ordantalet deremot nedsatt till tjngu ord, i hvilka dessutom
skulle inräknas adressen, för hvilken förut fått afgiflsfrilt användas fem ord. Då det
emellertid vore betydliga svårigheter underkastadt att med ett så inskränkt ordantal
författa telegram och dessa genom nu omförmälda äfvensom andra föreskrifter blifvit
emellan mångå orter betydligt dyrare än förr, hvadan telegrafvexlingen måste lida
minskning, hvilket förhållande åter i sin ordniug förorsakade att så väl allmänheten
som den talrika tjenstemanna-personalcn vid Telegrafverket, den der ginge i mistning
af ulsigterna lill sysselsättning och förmånligare ställning för framtiden blelvo lidande,
hafva förslag blifvit väckte att denna angelägenhet mätte sä ordnas alt allmänheten lättare
än hittills kunde begagna Telegraf-inrättningen, hvarmedelst håde Telegrafverkets
inkomster kunde förbättras och hela landet af detsamma tillskyndas större fördel.
Rörande
Expeditions-Utskotlets Förs/ny lill underd. Skrifvelse IS:o 202. 265
Rörande detta ärende hafva Rikets Sländer inhemta!, hurusom antalet af de inrikes
lelegrammerna under liden från den L Juni 1859, då olvanåberopade reglemente
började alt tillämpas, och lill den 1 Juli innevarande år, nedgått från 146,830, som
utgjorde antalet under nästförutgångna året, till 98,922, och således, enligt nämnda
beräkningsgrund minskats med nära en tredjedel. Detta förhållande har synts Rikets
Ständer påkalla uppmärksamhet och Rikets Ständer hafva ej kunnat förbise att telegramantalets
aflagande förorsakats af den öfverklagade förhöjningen i portot och de
inskränkningar i ordantalet som blifvit i sednare tider vidtagne. 1 sådant afseende
förekommer att före den l Juni 1859 korrespondent egde rättighet, att i enkelt telegram
inrymma 25 ord, med ytterligare afgiftsfri adress af högst 5 ord, i stället att enkelt
telegram nu icke får utgöras af flera än 20 ord, adressen deruti inräknad, att
om svaret på en afsänd skrifvelse icke innehöll flera än 10 ord, utom de 5 adressorden
samt portot derför erlades i förväg af afsändaren, detsamma utgjordes med endast
50 procent af vanlig telegraferingsafgift; samt att åtskilliga anteckningar om telegrammernas
vidare befordringssätt in. m., hvilka nu ingå i det taxering underkastade
ordtalet, förut åtnjöto portofrihel. Då emellertid fördelarne af Telegrafinrättningen måste
väsentligen befrämjas i samma mån, som, genom lägre afgift för telegraferingen,
detta kommunikationsmedel göres tillgängligt för största möjliga antal af landets innevånare,
och, med afseende på den betydliga nedsättning i ordantalet för enkelt telegram,
som egde rum samtidigt med införandet af nu gällande medelporto, samma porto
torde vara nog högt tilltaget samt anledning synts Rikets Ständer vara för hand att
antaga, det en lägre taxa ä afgiflsbeloppet skall, genom ökad trafik, lemna lika hög om
ej högre inkomst, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. Majit täcktes
laga i nådigt öfvervägande huruvida icke, genom nedsättning i nu stadgade medelporto
för den inrikes lelegramvexlingen, telegraf-korrespondensen må beredas en, som det
vill synas, behöflig lättnad.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Oktober 1860.
Bi.h.. lM R. St. Prat. 1859 Sr 1860. 10 Sami. I Afd. 2 Bond. Supp/. 34
tÖf) Expeditions-Uls kotte Is Förslut/ lill underd. Skrifvelse J\:o SOS.
\:o 903.
Uppläst och godkänd! hos Ridd. och Adelil den 27 Okl. ISfio.
Preste-Slandel den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bondc-Slånde! den 2R — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, om jörändring i gällande
föreskrifter rörande användande af skogsalster å kronomarken'
inom Wester-Norrlands m. fl. liin.
(Ekon.-Utsk:s Bet. N:o 200.)
S. A. K.
1 anledning af de uti E. K. Majlis nådiga Skrifvelse lill dess Befallningshafvande
i Wester-Norrlands län den 20 April 1859 förekommande stadganden, dels alt
kronohemmans- och nvbygges-åboer inom länet skulle, efter ansökning och syn af vederbörande
skogstjensteman, få på sina afvittrade eller eljest bestämda områden ulan
afgift hemta sä många till sågtimmer dugliga, af skogseld skadade träd, som med en
behörig skogshushållning kunde anses förenligt, och dels alt äfven å kronomarken-, som
blifvit härjade af skogsbrand, finge tillsvidare, likaledes efter utsyning, till salu afrerkas
dylik småskog mot en afgift, som för hvarje särskildt fall skulle genom auktion
bestämmas, har hos Rikets Ständer blifvit anfördi, alt dessa stadganden väl i förstone
kunde synas ändamålsenliga, såsom åsyftande att tillgodogöra skog, som eljest skulle
gå förlorad, men alt den omständigheten, att utsyningsrätlen vore inskränkt till sådana
träd, som voro skadade af skogseld, lätteligen föranledde lill den farhågan, alt der förut
skogseldar varit förorsakade af våda, de hädanefter möjligen skulle komma alt inträffa
af andra orsaker, helst det ieke saknades exempel på skogseldar, som tillkommit
för alt dölja begången skogsåverkan. Och dä det derföre icke kunde anses lämpligt
att skogsalsters användande medgåfves endast från sådana skogar, som varit hemsökta
K c/tetli t iöns- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse J\:n $03. 267
af skogseld, har förslag blifvit väckt att till förebyggande af den antydda faran afverkningsrätten
mätte utsträckas jemväl till öfriga kronomarken der behörig skogstjensteman
funne skogen mogen för användande och dess qvarstående således icke af
något gagn.
Genom nådig Skrifvelse den 24 November 1857 har E. K. Maj:t förordnat, att,
i likhet med hvad genom nådigt Bref den 11 April 1844 blifvit för Norrbottens län
medgifvet, E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län, skulle, på ansökning
af skattehemmans- eller kronohemmans- och nybygges-åboer om tillåtelse att från Kronans
skogar i-nämnda län afhemta fullmogna, till timmer, plankor och bräder tjenliga
träd, lill afsalu, tills vidare ega att, efter det syn å trakten blifvit af Jägeri-tjensteman
verkställd, pröfva och bestämma, om och i hvad mån den sökta afverkningen finge efter
utsyning af dylik tjensteman och emot vanlig afgift, ega rum, med iakttagande dervid,
alt den skogstrakt, hvarå ulsyningen skall ske, icke hårdare anlitades, än att den
för framtiden kunde lemna enahanda årlig tillgång lill sådane träd, som för timmer
eller bräder voro användbara: och då det synts Rikets Ständer betänkligt att inskränka
utsyningsrätten å skogsalster från kronomarkerna till endast sådana, som genom skogseld
blifvit skadade, samt det af omförmälda nådiga Skrifvelse den 24 November 1857
visat sig, ali den vidsträcktare utsyningsrätten., efter alt i tretton år halva varit gällande
inom Norrbottens län, vunnit tillämpning äfven för Westerbottens län, få, vid
sådant förhållande, och enär enahanda utsyningsrätt torde utan fara för skogarnes bestånd
och till båtnad för det allmänna kunna och böra icke blott för Wester-Norrlands
län, utan ock för Jemtlands, Gefleborgs och Stora Kopparbergs län, i hvilka äfven finnas
kronomarker af ifrågavarande slag, medgifvas, Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
det E. K. Maj-.t täcktes taga i nådigt öfvervägande,! huruvida icke de genom
Kongl. Brefven den 11 April 1844 och den 24 November 1857 för Norrbottens och
Westerbottens län stadgade grunder för utsyningsrätt till skogsalster å kronomarkerna
jemväl höra för Wester-Norrlands, Jemtlands, Gefleborgs och Stora Kopparbergs län
blifva gällande.
Rkets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 28 Oktober 1860.
258 Expeditions-Utskottets Förslag till undard. Skrifvelse iX:a 204.
N:o 904.
Uppläst och godkändt hos. Ridd. och Adeln den 27 Okl. 1860.
Preste-Slåndet den 27 — —
Borgare-Ståndel den 27 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående undersökning af
nu befintliga segellinie.skepps användbarhet för krigsbruk.
(Allm, Besv.- o. Ekon.-Utsk.s Bet. N:o 202.)
S. A. K.
Enar, enligt hvad hos Bikets Ständer blifvit anfördi och Rikets Ständer af offentliga
handlingar jemväl inhemtat, Örlogsflottans linieskepp nästan uteslutande beslå
af löga tidsenliga segelfartyg, af hvilka åtskilliga icke vidare kunna anses tjenstbara,
få Rikets Ständer, då det ej torde befinnas vara med god hushållning öfverensstämmande
att underhålla krigsfartyg, hvilka, efter det Sjöartilleriet genom användande af svårare
kanoner och bombkanoner blifvit i grund förändradt, ej vidare motsvara tidens
fordringar, hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, det täcktes E. K. Majit låta anställa
noggrann utredning, huruvida flottans samteliga linieskepp numera äro Lill krigsbruk
användbara, samt, om de dertill ej anses dugliga, huruvida det icke må vara
med god hushållning förenligt, alt dessa fartyg utrangeras och möjligen uppkommande
besparingar på anslaget till underhåll af flottans materiel i stället användas lill nya
fartygs byggande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Oktober 1860.
Expeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 1205. 269
N:o 905.
Uppläst oell godkändi hos Ridd. och Adeln den 27 Okl. istio.
Presle-Ståndet den 27 — —
Borgare-Ståndel den 27 — —
Bonde-Ståndel den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af
utgifterna under Riks-statens Nionde Hufvudtitel.
(Stats-Utsk:s Utlåtande N:o 15'2, Mern. N:o 195 och Först. Slats-Utsk:s Mern. N:o 204.)
S. A. K.
Eller pröfning af såväl E. K. Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof, sorn af hvad under innevarande riksdag i öfrigt förekommit beträffande
utgifterna under Riks-Statens Nionde Hufvudtitel, få Rikets Ständer uuderdånigst
anmäla sitt beslut rörande
Pensions-Staterna.
l:o. Under denna titel upptagas främst i nu gällande Riksstat följande anslag:
Pensionsstaten lör civile emhets- och tjenstemän  37,500: —
Dito för deras enkor och omyndiga barn  45,000: —
Dito för militäre embets- och tjenslemäns samt underofficerares
enkor och barn  37,500: —
Ersättning för mistade löneinnehållningar  7,500: —
Dito åt Pensionskassorna för nädårs- och begrafningsbjelpsbesparingar:
Civilstatens Pensionskassa  6,540: —
Arméens Pensionskassa  28,080: —
Amiralilets-Krigsmanskassan  2,580: — 37,200:
I anledning af denna uppställning af de ifrågavarande anslagen hafva Rikets
Ständers år 1857 församlade Revisorer anfört, att enär, såsom häraf vi sade sig, er
-
270 Experlitions-Utskottets hör.'ilag lill under cl. Skrifvelse N:o SO 5.
sättningsanslaget för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar är i Riksstalen på de
särskilda kassorna fördeladl, och, enligt hvad Revisorerne inhemtat, äfven ersättningen
för mistade löneinnehållningar blifvit, genom Kongl. Brefvet den 17 September 1851,
fördelad mellan Pensionskassorna sålunda, att Civilstatens Pensionsinrällning deraf erhåller
1,497 R:dr, Arméens Pensionskassa 3,093 R:dr och Amiralitets-krigsmanskassari,
410 R:dr allt Banko, skulle del, enligt Revisorernes tanka, leda till större enkelhet i
Riksstatens uppställning om alla ifrågavarande ersättningsbelopp blefve sammanförda
med öfriga till kassorna utgående anslag, hvarigenom denna de! af Nionde Hufvudtiteln
komme att erhålla följande utseende:
Civilstalens Pensionskassa.
Pensionsstaten för civile embets- och tjenstemän  37,500: —
Dito för deras enkor och omyndiga barn .... 45,000: —
Ersättning för mistade löneinnehållningar  2,245: 50.
Dito för nådårs- och begrafningshjelps besparingar 6,540: — gj 285- 50
Arméens Pensionskassa:
Pensionsstaten för militäre embets- och tjenstemäns samt underofficerares
enkor och barn .
37,500: —
Ersättning för mistade löneinnehållningar 4,039: 50.
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar . . . 28,080: — 70,219: 50.
Am ira /Hets-Krigsmanskassan.
Förra anslaget under denna titel  43,100: —
Ersättning för mistade löneinnehållningar  615: —
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar . . 2,580: — 46,295:
Och då ifrågavarande förslag sjuts Rikets Ständer lämpligt såsom medförande
större tydlighet, hafva Rikets Ständer godkänt den uti hosföljande tabell öfver Nionde
Hufvudtiteln iakttagna, i enlighet med Revisorernes hemställan förändrade, uppställning
af ofvannämnda anslag.
2:o. Beträffande anslagen till Wadstena Krigsmanshuskassa, 246,100 R:dr, och
till Amirali tets-Krigsmanskassan. 43,100 R:dr, har E. K. Maj:t uti den nådiga Propositionen
angående Statsverkets tillstånd och behof meddelat, hurusom dessa anslag omfatta
äfven ersättning för den tillförene medgifna, men vid 1850—-1851 års riksdag
alskaffade rättighet, att uppbära vissa algifter, till bägge kassorna, vid af- och tillträden
af rusthåll, samt till Wadstena Krigsmanshuskassa älven vid köp af annan fast egendom,
hvilken sistnämnde afgift efter sitt beräkningssätt, benämnes en-per mille-afgift.
Sådan ersättning hade år 1851 blifvit, eller afgifternas medelbelopp under åren 1844—
1848, bestämd med förklarande, att, sä framt kassornas Styrelser kunde framdeles
ådagalägga, det genom fortfarande af omförmälda algifter högre inkomst skulle för kassorna
hafva uppkommit, en derefter lämpad förhöjning i de beviljade anslagen borde
vid blifvande riksmöten ega rum ; och efter en dylik vidlyftig utredning, åstadkommen
genom årliga uppgifter från Rikets samtlige iän, domsagor och städer öfver beloppen
af den Charlasigillata, hvarmed i vederlag för rusthålls- och en-per-mille-algifterna.
Expeditions-Utskottets Förslag lilI anderd. Skrifvelse N:o £06.
271
handlingar, rörande förändring i eganderätt till luslhåll och all annan fast egendom,
blifvit belagde, hade ersättningen, enligt E. K. Maj:ts nådiga Proposition den 10 Juli
1857 och Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse den 14 påföljande December, blifvit,
i riksmynt beräknad, sålunda förhöjd, att Wadstena Krigsmanshuskassas ersättning för
rusthållsafgifter, som, enligt 1851 års beslut, utgjorde 63,300 R;dr, bestämdes till 78,000
R:dr; samma kassas ersättning för en-per-mille-afgiflen förhöjdes från 39,150 R:dr till
53,400 R:dr, och Amiralilets-Krigsmanskassans godtgörelse för rusthållsafgifter från
14,450 R:dr till 25,500 R:dr.
De tre sålunda förhöjda summorna hade ingått i de ofvan upptagne totalbelopp,
som för statsreglerings-perioden 1858—60 uppfördes pä Riks-stalens Nionde Hufvudtitel.
likväl med förbehåll, all det förhöjda vederlaget för rusthållsafgifter, som från
Wadstena Krigsmanshnskassa skulle utgå till Arméens Pensionskassa, borde i stället
tillgodolöras Rikets Ständers Riksgälds-konlor. Af detta förbehåll, som öfverensstämde
med sladgandena i Rikets Ständers Skrifvelse den 25 April och Kongl. Brefvet den
12 Maj 1857 om anslag till upprätthållande af den Arméens Pensionskassa åliggande
pensionering, följde att, under det denna kassa, enligt Kongl. Reglementena den 10
Januari 1757, § 8, och den 22 December 1857, § 80, ålnjöte tre femtedelar af den
till Wadstena Krigsmanshnskassa lör rusthållsafgifter ingående ursprungliga stalsersättningen,
63,300 R:dr, lika andel af den häri beviljade förhöjning, 14,700 R:dr, årligen
under nuvarande statsreglerings-period fördes Riksgälds-koutoret till godo med 8,820
R:dr R:mt.
Sedan Rikets Ständer, i sin ofvanberörde skrifvelse den 14 December 1857,
slutligen anhållit, det E. K. Majit läcktes, efter föregående utredning, föreslå Rikets
nu församlade Ständer de åtgärder, som kunde linnas erforderliga lill afhjelpande af
olägenheterna vid omförmälda ersättningars beräkningssält och E. K. Majit i detta
ämne iuhemtat underdåniga utlåtanden af Krigs-kollegium, som förvaltar Wadstena
Krigsmanshuskassa, äfvensom af Direktionen öfver Amiralitets-Krigsmanskassan; så
hade härvid Krigs-kollegium, på anförde skäl samt enär Kollegium icke förmådde uppgifva
någon utväg, hvarigenom de anmärkta olägenheterna kunde afhjelpas, eller framställa,
för ersällningsanslagens beräkning från och med är 1861, något förslag, som
egde stöd al' räkenskap och derpå grundad osviklig sifferuppställning, hemställt att,
med afseende jemväl ä den stora viglen för kassans förvaltning deraf, att hennes inkomster
mätte kunna med tillförlitlighet beräknas, helst sedan en icke ringa förhöjning
i pensionsvilkoren för kassans talrika understödstagare blifvit från och med näst lidna
år medgifven, nådigt förslag måtte allätas till Rikets Ständer, att enahanda anslagssumma,
som, i ersättning för Wadstena Krigsmanshuskassas till Statsverket indragna
samtliga inkomster, deruti inberäknade rusthålls- och en-per-mille-afgiflerna, nu är anvisad,
måtte äfvenledes för nästa statsreglerings-period uppföras på Riksstaten med
246,100 R:dr R:mt årligen ; hvilken summa likväl, derest Arméens Pensionskassa fortfarande,
likasom nu, blelve på annat sätt godtgjord för de henne tillkommande tre femtedelar
af ersättningsförböjningen för rusthällsalgift, kunde med deremot svarande, ofvanberörde
8.820 R:dr nedsättas till 237,280 R dr årligen, från och med år 1861,
hvarjemte Amiralitets-Krigsmanskassans Direktion, som förklarat sig ej heller kunna,
ulan de förut ölverklagade olägenheter, utröna hvad rusthållsafgifterna tili kassan, beräknade
efter äldre grunder, numera skulle utgöra, i likhet med Krigs-kollegium och
under åberopande deraf att rusthällsafgilferne alltjemt varit i stigande, underdånigst
föreslagit, att ersättningen för desamma mätte under kommande statsreglerings-period
få till enahanda belopp, som under denna, utgå.
272 Exp editions-Utskottets Förslug lill unden!. Skrifvelse J\:o £05.
1 öfverensstämmelse med hvad båda Krigsmanskassornas förvaltningar sålunda
hemställt och då en beräkning al hvad i rusthålls- och en-per-mille-afgifler, efter de
lill och med år 1851 gällande grunder, skulle nämnda kassor hädanefter tillkomma,
redan vore och för hvarje år alltmera blefve förenad icke blott med de största svårigheter,
utan äfven med en osäkerhet, som, elter förändringar i Charlesigillale-afgiflens
beräkning, icke kunde undvikas, har E. K. Majit funnit den enda tillförlitliga reglering
i förevarande ämne vara den, att ersällningarne för omförmäida afgilter bibehållas vid
de belopp, som, på grund af noggranna medeltalsberäkningar för fem år, blifvit sednast
bestämda, endast med den af Krigs-kollegiuin ifiågaställda nedsättning för den
händelse, att Arméens Pensionskassa framgent, likasom nu, blefve pä annat sätt godlgjord
lör den henne tillkommande andel i ersättningsförhöjningen ior rusthållsafgifier,
hvarom, i sammanhang med öfriga anslag under Fjerde Hufvudtileln, E. K. Majit
gjort nådig framställning; och har under denna förutsättning E. K. Majit föreslagit,
att nuvarande anslaget till Wadstena Krigsmanshuskassa mätte, med 8,8^0 Ridr minskas
till 237,280 R:dr, och Pensionsstaterna, i allt öfrigt oförändrade, således upptagas
till en slutsumma af 482,790 Ridr.
De redan vid sistförlidna riksmöte al Rikets Ständer anmärkta olägenheterna
vid det för bestämmandet af omförmäida ersättningar är 1851 antagna beräkningssäll
hafva, i betraktande af hvad nu ytterligare blifvit i ämnet upplyst och anlördt, synts
Rikets Ständer så väsendlliga, att, äfven om hufvudsakligt afseende ej lästes å det
högst invecklade och mödosamma arbete, som erfordras för de verkliga ersättningsbeloppens
utredande, sagda beräkuingsgrund numera, i följd af förändrade omständigheter,
icke ens kan med erforderlig noggranhet och säkerhet tillämpas; i följd hvaraf
och då E. K, Maj:ts framställning om särskild godtgörelse till Arméens Pensionskassa
för den henne tillkommande andel i ersättningsförhöjningen för rusthållsafgifier blifvit
af Rikets Ständer, pä sätt underdåniga skrilvelsen angående regleringen af utgifterna
under Riksstatens Fjerde Hufvudlitel visar, bilällen, Rikets Ständer funnit godt alt ifrågavarande
ersättningsbelopp till Wadstena Krigsmanshuskassa och Amiralitets-Krigsmanskassan
må — med iakttagande af den utaf E. K. Majit föreslagna minskning i anslaget
lill förstnämnda kassa — fortfarande utgå, enligt de vid förra riksdagen uppgjorda
beräkningar, dock med vilkor att den dessa kassor år 1851 tillerkända rättighet lill
förhöjning i anslagen, på grund af skeende utredningar angående rusthällsafgiflens och
en-per-inille-algiftens belopp, för framtiden upphör.
3:o. Af anslaget till Wadstena Krigsmanshuskassa är i nu gällande Riksstat
eli belopp af 48,300 R:dr särskildt upptaget såsom förslagsanslag, utgörande ersättning
för hemmansräntor och kronotionde. Då emellertid denna ersättning, som, för
de räntor m. m., hvarom nu är fråga, skulle, enligt beslutet vid 1851 års riksdag,
utgå med en gång för alla bestämda belopp, dels i penningar dels i spanmål, men beräkningen
deröfver då ännu icke hunnit verkställas, lills vidare uppfördes förslagsvis, numera
blifvit uträknad och i behörig ordning fastsläld, till 4,078 R:dr 98 öre i kontant samt
oindelt spanmål 24,713 kubikfot 3 kir med förslagsvärde af 49,426 Ridr 60 öre, eller
tillhopa 53,505 Ridr 58 öre, och således, på sätt Rikets Ständers år 1857 församlade
Revisorer anmärkt, anslaget ej vidare är af förslagsnatur, har denna del af Wadstena
Krigsmanshuskassas anslag, likasom det öfriga af anslaget uppförts till ett bestämdt belopp,
53,505 Ridr 58 öre, utan egenskapen af förslagsanslag.
Kommande i följd af här ofvan omförmäida beslut i afseende å beräkningen af
Wadstena Krigsmanshuskassas anslag, detsamma att, på sätt hosföljande tabell Litt.
A) närmare visar, uppgå till en summa af 242,485 Ridr 58 öre.
4:0.
Hxpcditions-Ulskottets Förslug lill underd. Skrifvelse JS:o 205.
273
4:o. Då allmänna Iudragningsslaten egentligen ulgöres af ett fors lags-uns lag
(enligt nu gällande Riksstat till belopp af (518,830 R:di), hvilket anslag följaktligen ingår
i I iqviden med Rikets Ständers Riksgälds-kontor, men derjemte under samma afdelning
ar upptaget ett reservations-anslag ä 7,500 R:dr '"för blesserade öfver- och
un der-officer ar ef hvarå uppkommande besparingar skola i Stats-kontoret reserveras,
hafva Rikets Ständer ansett det leda till större enkelhet i räkenskaperna och äfven i
öfrigt vara lämpligare, att sistnämnda anslag öfverllyllas till Nionde Hufvudtitelns förra
afdelning, Pens/unssiatertia.
Allmänna Indragning s-slnlen (tab. litt. B).
5:o. Under förmälan hurusom billigheten fordrade, att de sedan Sveriges sednasle
krig qvarlefvande och i Arméen qvarstående Officerare af Majors-, Kaptens- och
Suballerngraden, hvilka hade antingen alldeles intet eller endast högst obetydligt understöd
af Staten och jemväl saknade enskild förmögenhet, blefvo försatte i sådana vilkor
ali de kunde, ulan alltför stora svårigheter och bekymmer, erhålla sin nödtorftiga bergning,
har förslag blifvit väckt, alt för omlörinälda ändamål mätte beviljas ett anslag af
2,000 R:dr Banko ärligen för nästkommande statsregleringsperiod, att emellan förenämnde
officerare, enligt uppgifna grunder, tördelas.
Erkännande billigheten derai, alt de medellösa äldre Officerare, som deltagit i
landets sednaste krig och allt hitintills ej kommit i åtnjutande af något understöd al
Slaten eller erhållit sådant till alltför otillräckligt belopp lör en nödtorftig bergning, på
deras ålderdom beredas en i någon män förbatlrad stallning, hafva Rikets Ständer ej
kunnat undgå att finna det begarda anslagsbeloppet tor ändamålet otillräckligt, i anseende
till del stora antalet al omkring 200 från krigstiderna ännu qvarlefvande Officerare
och Underofficerare, hvilka senare, likasom jemväl officerare och underofficerare
vid Flottan samt Fältläkare, sorn i krig deltagit, Rikets Ständer ansett höra af enahanda
iörmän komma i åtnjutande.
Dä likväl med det understöd, som nu är i fråga, icke åsyftas annat, än att bereda
en förbättrad ställning lör deni bland omlörinälda militärer eller läkare, som för
sin nödtoritiga bergning äro deraf i verkligt behof, hafva Rikets Ständer trott sig
kunna antaga eli belopp al 20,000 R:dr Runi ärligen böra blifva för ändamålet till
räckligt
och följaktligen anvisat nämnda belopp pä allmänna lndragningsstaten till E.
K. M, ij:ts disposition, alt, i män al behof, amandas till understöd ät sådana äldre frän
Arméen och Flottan afskedade officerare och underofficerare samt Läkare, sorn i Sveriges
sednaste krig deltagit, och hvilka E. K. Majit finner vara för deras nödtorftiga
beigning i verkligt behof af dylikt understöd.
6:o. Uti den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof
har E. K. Majit aolört alt hufvudsakligen samma skäl, sorn ädagalade vigten och angelägenheten
al en tillräcklig och fast aflöning för Statens embets- och tjenstemän, äfven
talade för deras betryggande emot ekonomiskt betryck pä ålderdomen; ty, om
man med rätta (ordrade, alt del allmännas tjenst skulle med full och odelad kraft
haudhafvas, utan alt i någon mån vika för enskilda omsorger och lörvärlsbestyr, så
mäste också den ulljente tillförsäkras en efter hans förra verksamhet lämpad anständig
bergning, deslomera nödvändig vid en ålder, dä kroppens och själens krafter sällan
medgafve något strängare arbete för lefnadsbehofvens fyllande. Denna angelägenhet
hade Rikets sednast församlade Ständer äfven, vid reglering af Riksslalens Nionde
liili. till li. 'it. Prot. Idoff & 1860. 10 Sami. 1 A/d. 2 Band. Suppl. 35
274 Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N:o 205.
Hnfvudtitel, erkänt och ordnat på ett sätt, sorn, enligt E. K. Maj:ts åsigt, icke påkallade
förändring i något annat hänseende, än deruti, alt, i sammanhang med löneregleringens
provisoriska beskaffenhet, äfven pensionsbeloppen förklarats vara beroende
af nv reglering, derest sådan skulle af Rikets Ständer framdeles pröfvas lämplig; och
då E. K. Majit i nåder föreslagit, alt löneregleringen matte blifva beståndande, har,
såsom en följd deraf, E. K. Majit äskat Rikets Ständers medgifvande, att de vid sednaste
riksdag antagne och fastställde grunder för afskedstagande embets- och tjenslemäns
pensionsförmåner mätte förklaras vara lör framtiden gällande och det nu stadgade
förbehåll, rörande ny reglering af samma förmåner, således förfalla; E. K. Majit
och Rikets Ständer dock obelaget att, vid pensionsväsendets ordnande i allmänhet,
meddela förändrade sladgauden i fråga om de fonder och medel, hvarifrån pensions
beloppen
skulle utgå.
Rikets Ständer hafva för sin del icke heller funnit anledning vidtaga någon
ändring uti de vid sistförfluten riksmöte meddelade i Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 27 Februari 1S58 omlörniälda stadgande]), angående beloppen al de
civila embets- och tjenstemän tillkommande pensioner pä allmänna Indragnings
stalen,
enligt hvilka stadganden pensionerna i allmänhet och med vissa uppgifna un
dantag
skulle utgå med 80 procent af lönernas belopp; men dä aflöuingen lör åtskilliga
embetsverk och korpser icke blifvit af Rikets nu församlade Ständer definitivt fastställd,
pä sätt E. K. Majit föreslagit, ulan endast provisoriskt beviljad för nästkom
mande
statsreglerings-period. hafva Rikets Ständer följaktligen icke i vidsträcktare mån
kunnat bifalla högslberörda nådiga framställning, än medelst förklarande, alt de vid
nästföl lidna riksdag stadgade föreskrifter i afseende å pensionsbeloppen fortfarande
blifva gällande; dock att förbehållet rörande ny reglering af beviljade pensioner må
upphöra för de pensionstagare, hvilkas iunehafde tjenster vid nuvarande riksmöte blifvit
pä stat definitivt uppförda; E. K. Majit och Rikets Ständer likväl obelaget, ali
meddela förändrade stadganden i fråga om de fonder och medel, hvarifrån pensions
beloppen
skola utgå.
7:o. Hos Rikets Ständer hafva angående Jcrundrade bestämmelser i afseende på
pensionsrätt J'ör vissa embets- och tjenstemän förekommit följande framställningar,
nemligen i
a) angående Annéens Läkare, jemte erinran om Arméens brist pä tillräckligt
antal läkare och hurusom anledningen härtill i väsentlig mån vore alt söka uti de mindre
förmånliga löne- och pensiousvilkor, som vore med dessa tjenster förenade, har
förslag blifvit väckt, alt pensionsförhätlandena för Arméens Läkare målte, med hänseende
till pensionsålder och pensionsbelopp, fastställas, särskildt för värlvade och särskildt
för Indelta Arméen, lill fullkomlig likhet med hvad för Officerare af lika grad
vid sistförfluten riksdag bestämdes.
Hufvudsakligen af samma skäl bar ett annat förslag i enahanda syftning, som
det nyss omlörinälda, skett, dock roed det tillägg, att de Militärläkare, som egde håg
och krafter att med gagn och nytta för det allmänna fortsätta tjenstgöriugen intill
samma lefaadsålder, sorn för civila tjenslemäns pensionering vore bestämd, mätte förklaras
berättigade att, såsom för närvarande egde rum, bibehålla sin lön på Jndragningsstat;
hvarjemte, under åberopande af de skäl för äskad förändring uti vilkoren
för Regementsläkares pensionerande frän Allmänna Indragningsstalen, som blifvit anförda
uii ett vid nästlidna riksmöte i sådant afseende väckt förslag, den deruti gjorda
hemställan förnyats, att det i afseende ä nyssnämnda klass af Läkare stadgade vilkor,
att de, eller afskedstagande! vid 60 års ålder, borde tjenstgöra ytterligare 10 år, eller
Expeditions~Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse' N:o SOS. 275
till fyllda 70 år, måtte upphöra att vara gällande, samt pensionen för dem beräknas
från oeh med afskedstagande vid 55 års ålder, efter en tjenstetid af 25 år.
b) angående Luniltmäleri-slalm. med erinran al! nu gällande föreskrifter om
Landlmäteri-tjenstemäns rätt till pension å Allmänna Indragnings-stalen vid uppnådda
70 år eller, i händelse af sjuklighet, vid 65 års ålder, samt efter en tjenstetid af 40
år, sällan kunde komma att tillämpas, enär få Landtmätare uppnådde en så högålder,
ulan de fleste deremot genom ansträngningar orh ådragen sjuklighet under sin mödosamma
tjenstgöring tillskyndades en tidig död eller åtminstone tidiga ålderdomskrämpor,
har framställning skett, att Förste och Andre Landtmätare samt Kommissions-landlmäre
måtte ega rätt till pension å Allmänna Indragningsstaten, då den afskedstagande,
efter en tjenstetid af omkring 30 år, uppnått 60 år eller, derest ban med läkarebelyg
styrkte sig vara lidande af sjuklighet, vid 55 års ålder.
Vidare orh med afseende å den särdeles ansträngande tjenstgöring, som ålåge
Storskifteslandtmätare orh som mera än någon annan tjenst toge i anspråk helsa orh
krafter, har hemställan blifvit gjord, alt afskedstagande Storskifteslandtmätare, som i
afseende på tjensteår m. m. i öfrigt uppfyllt de för Statens emhels- orh tjenstemän
stadgade pensionsvilkor, måtte vara berättigad att vid 55 års ålder komma i åtnjutande
af pension; samt att, när genom behörigt läkarebetyg stvrkes, del han till följd af sin
tjenstgöring lider af sjuklighet eller försvagad helsa, sådan förmån, såsom belöning för
helsoförstörande tjenstgöring, må honom tillgodokomma äfven i det fall, alt han innehar
eller kommer att erhålla annan tjenst på stat, för hvars utöfning det försvagade
hälsotillståndet irke är hinderlig!; orh slutligen har hos Rikets Ständer hemställts, att
Kommissionslandtmätare, hvilken uppnått en åldrr af 55 år orh ijenslgjnrl i 25 år
samt derunder med nit och siv iris lie het oafbrutet förrättat sin tjenst, måtte vid afskedstagande!
erhålla pension å 500 R dr; i sammanhang hvarmed dels uppmärksamheten
blifvit lästad derpå, att erforderliga medel för denna pensionering knnde beredas genom
indragning af Andre Landtmätare!jensterna. dels fråga blifvit värkt alt, på samma gång
sorn nämnda större pensionsförmån bereddes Kommissions-landtmälarne, Landlmäleritaxan
kunde nedsättas till de belopp, som voro bestämda uti 1834 års taxa.
c) angående Skags- och Jtigevi-statrn, med erinran, hurusom Rikets Ständer
behjerta!, tid efter annan, till förmån för åtskilliga tjenstemanna-korpser gjorda framställningar
om bidrag af allmänna medel för alt sätta tjenstemännen i tillfälle alt vinna
inträde i Rikets allmänna pensionsloreningar, har uppmärksamheten blifvit fästad derpå,
att någon åtgärd ännu icke vore vidtagen för att bereda en dylik förmån åt Rikets
Skogs- och Jägeri-slat, På underdånig framställning om E. K. Maj:ls nådiga medverkan
dertill, vore endast genom nådiga Skrifvelsen den 20 December 1847 till svar
meddeladt, alt berörda fråga borde anslå, intill dess en reglering af nämnde korps
personal och löningsslat försiggått; och sorn det emellertid nu vore all förmoda, det
en sådan reglering kunde genomföras redan före den lid, då Rikets Ständer härnäst
sammanträda, orh härtill komme, ali tiden för uppgörelsen med Fullmäktige uti Civdstatens
Pensionsinrättning om vilkoren för korpsens delaktighet uti denna inrättning nu
äfven syntes vara den lämpligaste, med hänsigt dels dertill, att hela korpsen ännu vore
ställd på förordnande tills vidare och följaktligen kunde lörpliglas att ingå uti inrättningen,
och dels att de fleste af dess medlemmar vore unge män, hvilka, efter hvad
skäligen borde kunna antagas, genom stadgade årliga tillskott olvifvelaktigt komme att
till ofvannämnda fonders förstärkande bidraga med vida större belopp, än det. hvartill
pensioneringen under en lång följd af år kunde uppgå; har fråga blifvit väckt, dels
att Rikets Ständer mätte öfverlemna ämnets närmare utredning åt den Kommillée,
sorn erhållit nådigt uppdrag att afgifva förslag till roglering af pensionsväsendel i all
-
276 Ejc»editions-(Jtskottett Förslag till anderd. Skrifvelse A:o 205.
mänhet, till ledning vid berörde förslags upprättande i hvad det tilläfventyrs komnte
alt röra Skogs- och Jägeri-staten, hvartill borde räknas ej blott Skogsstyrelsens chef
och tjenstemän, Skogsinstitutets Direktör samt lärarne derstädes och vid öfriga skogsläroverken,
ulan äfven den förvaltande personalen i landsorten, dels oek alt för detta
ändamål malle anslås nödiga medel, nemligen antingen ett årligt bidrag af 6,000 R:dr
eller en stimma för en gång till det belopp, (dork ioke öfver 30,000 R:dr), som för
nämnda tjenslemäns och lärares upptagande till delaktighet uti Civilstatens pensionsinrättning
erfoidrades utöfver den inträdes- oeh retroaktiva afgitt, som de pensionsberätligade
kunde finnas skyldige att sjelfve vidkännas, men hvilken afgift, synnerligast
för de äldre åf dem, hlelve, utan Statens mellankommande hjelp, alltför kännbar: i
sammanhang hvarmed hemställts, att ifrågavarande tjenstemän och lärare mätte tillerkännas
förmånen att vara uppförda till bibehållande af ordinarie lön på Rikets Allmänna
lndragnings-stat vid den ålder och efter den tjenstetid, som för åtskilliga andra
Rikets tjenstemän vore stadgad.
(t) angående Lii rame rid Rikets Elementar-läroverk: med afseende på del
maktpåliggande kall, som tillhör dessa tjenstemän, och angelägenheten deraf, alt lärarne
icke, i hrist på annan utväg för sin bergning, nödgades att fortsätta sin verksamhet
vid skolan längre, än de voro i full besittning af sjals- och kroppskrafter, samt
den ansträngande beskaffenheten af deras tjenstgöring, hvilken i de flesta fall icke gjorde
det möjligt för en skollärare att till 60 års ålder bibehålla den sinnesspänstighet oeh
arbetskraft, som erfordrades, om hans verksamhet skulle blifva fruktbärande, har hos
Rikets Ständer föreslagits, det Rikets Ständer måtte, för sin del, besluta, att hvarje
lärare vid Elementar-läroverk efter trettioårig tjenstgöring derstädes, vare sig såsom
ordinarie eller extraordinarie,'skulle vara till pension berättigad, så framt han derjemte
uppnått en ålder af 55 år, äfvensom att Rikets Ständer mätte till E. K. Majits disposition
ställa eli anslag, tillräckligt för ändamålets vinnande.
e) angående Lazaretts- och Kvrhv s-läk ar e: i afseende å hvilka tjenstemän är
vordet anfördt, bland annat, att som Lazarelterna från sin första stiftelse varit ansedda
såsom länen eller kommunerna tillhörande inrättningar, administrerade af inom orterna
boende Direktörer, och Lazaretts-läkarne endast haft fullmakter af Kongl. SerafimerOrdens-Gillel,
så hade härigenom desse läkare, lika oförklarligt sorn obilligt, icke kommit
alt anses såsom Statens tjenstemän. Att lazarelterna dock numera måste betraktas
såsom statsinrättningar svntes svårligen kunna bestridas; de underhöllos lill en del
genom de af landets innevånare inbetalda kurhusmedlen, och dessa vore lika visst en
statsinkomst, som alla andia penningeskalter, endast med den skillnad, alt de (orra
icke inflöte i statskassan, u>an ginge direkte till det med dem afsedda ändamål. Länslazaretterna
vore icke heller numera uteslutande afsedda för länens innevånare, ly, enligt
14 § af 1822 års Instruktion för Provincialläkare, skulle å länslazarellen upptagas
de af tågande manskap, som behö!" sjukvård, och, enligt Kongl. Cirkuläret den 23
December 1852, hade kringstrykande personer och fremtingar rätt att njuta kostnadsfri
vård å lazarelterna, när de deraf vore i behof. Lazarellsläkarne vore älven genom
Kongl. Brefvet den 22 Mars 1821, jemförd! med Sundhels-kollegii kungörelse den 27
Juni 1822, tillförsäkrad! att såvida de vore Medicine-Doktorer och Kirurgie-Magislrar
få beräkna sin tjenstetid vid lazarelterna lika med andra civil läkare, och genom Kongl.
Brefvet den 8 Februari 1815 hade Lazarellsläkarne fått sig tillagd lika rang med tjenstgörande
läkare vid fältsjukhusen, d. v. s. lika med dåvarande Regementsläkare. Vidare
gällde för kompetens till Lazarettsläkare-tjensler föreskrilierne i Kongl. Brefvet
den 3 Juni 1812 eller samma lärdomsprof, som för Provincial-liikare äro erforderliga.
Det syntes således obestridligt, alt Lazarellsläkarne vore i alla afseenden både såsom
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 205 277
Statens tjensteman att betrakta och med Provincial-läkarne fullkomligt jemförlige, hvarföre
ock de förre borde i afseende på lön och pension ställas med de sednare, på
samma linia. Af inhemtade uppgifter, dels angående Lazaretts- och Kurhus-läkarnes
löner, och dels om deras antal och ålder, visade sig, att lönerna varierade mellan 200
och 1,000 R:dr, samt att af 40 läkare en tredjedel vore öfver 55 år och deraf 8
mellan 55 och 60 samt 5 mellan 65 och 81 år. Lazarettsläkarne hade sjelfva tvänne
gånger sökt vinna inträde i Civilstatens Pensionskassa, men ulan framgång; och då
desse tjenstemän således vore utestängda från den för alla andra civila embelsmän i
Riket öppnade utvägen att betrygga sin ålderdom, fordrade både billighet och rättvisa
att dem på annan väg bereddes tillfälle att komma i åtnjutande af en förmån, som
med allt skäl kunde anses såsom en rättighet. I följd häraf och på grund af den
särdeles mödosamma och ansvarsfulla tjenstgöring, som ålåge dessa läkare, har hos
Rikets Ständer framställts det förslag, att Rikets Ständer måtte anvisa medel, hvaraf
pensioner till belopp af 750 R:dr R:mt skulle meddelas de Lazaretts- och Kurhusläkare,
hvilka efter 25 års anställning såsom publike civile läkare, vid uppnådde 60
lefnadsår, afträda från Lazarellsläkare-befattningen; hvarjemte, i händelse delta förslag
ej skulle vinna Rikets Ständers bifall, alternativt hemställts, alt Rikets Ständer måtte
stadga, det dylika pensioner skulle utgå af kuihusmedlen inom hvarje kurhusdislrikt
och att det för sådant ändamål skulle åligga vederbörande att bestämma kurhusafgiften
till ett belopp, som sedan öfriga behof blifvit fyllda, medgåfve ifrågavarande pensioners
utbetalande.
De nu anförda framställningarne hafva svnts Rikets Ständer i flera hänseenden
förtjena att hehjerlas, och hafva redan vid sist för fln t na riksmöte icke allenast genom beslutet
om (örhöjda pensioners beviljande för de Statens embets- och tjenstemän, som enligt
gällande stadganden voro pensionsberättigade, — hvilkas antal dessutom då utsträcktes
utöfver hvad förut egt rum, — angelägenheten och billigheten deraf att den, som i det
allmännas tjenst användt största delen af sin verksamma lefnadstid, må, när ålder och
aftagande krafter ej längre medgifva honom att dermed fortsätta, genom ett tillräckligt pensionsunderstöd
betryggas mot nöd och bekymmer för sin utkomst, blifvit af Rikets Ständer
erkända, utan förekom i sammanhang härmed äfven hos Rikets Ständer frågan om
en allmän reglering af pensionsväsendet. Något beslut derom kunde dock icke vid
nämnda riksmöte åvägabringas i anseende till ofullständigheten samt bristen på enhet
och öfverensstämmelse uti de i spridda författningar befintliga pensionssladgarna; men
Rikets Ständer anhöilo emellertid hos E. K. Maj:t, att en revision af de bestämmelser,
sorn ligga till grund för pensions erhållande måtte företagas och förslag till ett ändamålsenligt
ordnande af pensionsväsendet i allmänhet vid nästföljande riksdag för Rikets
Ständer framläggas.
För detta ändamål har, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, en särskild Kommitlée
blifvit af E. K. Maj:t i nåder tillsatt, men då densamma ännu icke lärer hunnit
fullborda sitt omfattande arbete, och nådig framställning i ämnet under innevarande
långt framskridna riksmöte således icke lärer vara att förvänta, har det vid
sådant förhållande synts Rikets Ständer icke vara lämpligt, att ingå i pröfning af någon
bland de här ofvan vidrörda frågor, hvilka svårligen kunna rät! bedömas annorlunda,
än i sammanhang med den allmänna frågan om pensionsväsendets reglering,
och Rikets Ständer få derföre, i underdånighet anhålla, det de gjorda framställningarne
mätte delgilvas lorrbemälde Koinmilterade, för att komma under pröfning vid
uppgörandet af det förslag till en allmän reglering af pensionsväsendet, som den blifvit
uppdraget att utarbeta, och hvarom vid nästkommande riksmöte nådig Proposition
torde blifva Rikets Ständer meddelad.
278 Expndi.lions-Utskottets Förslag till underd, Skrifvelse N:o 205.
8:0. Uli en till Rikets Ständer den 9 sistlidne Mars aflåten särskild Proposition
är i nåder meddeladt, att då E. K. Majit, med anledning af Riksmarskalks-embetets,
uti underdånigt Memorial af den 26 näsllidna Januari gjorda framställning och
särskildt ingifna underdåniga ansökningar, lill nådig pröfning förehafl fråga om pensioners
anslående af allmänna medel åt sådane, till framlidne Hans Majit Konung
Osear I:s hofstat och betjening hörande personer, hvilka icke blifvit till E. K. Maj:ts
nuvarande hofstat öfverflyttade, men genom långvarig, trogen tjenst, förvärfvat hilliga
anspråk att, i öfverensstämmelse med hvad förut i likartade fall egt rum. varda för sin
återstående lifstid bibehållne vid dem tillförsäkrade löneförmåner, E. K. Majit dervid
i nåder gillat Riksmarskalks-emhetets i sådant afseende upprättade förslag, grundad! å
förutsättningen, att ingen högre embetsman borde lill dylik pension anmälas och att,
så framt icke af läkare vitsordad sjuklighet eller annan ömmande omständighet föranledde
tilt undantag, den till pension föreslagne borde hafva fvllt 50 år eller varit 20
år i Kongl, hofvets tjenst; i följd hvaraf ock pensionernas slutsumma, deruti inberäknad Hofkamereraren
Johan Erik Forsstrands redan på Tndragningsslaten efter framlidne Hans
Maj:! Konung Carl XIII uppförde pension af 900 R:dr R:mt, kunnat inskränkas till
19 600 R:dr samma mvnt, eller omkring 30,000 R:dr mindre, än hofstalspensioneringen
efter Konung Carl XIII, och 9,000 R:dr mindre, än enahanda kostnad efter Konung
Carl XIV Johan; — och har sålunda E. K. Majit föreslagit, del Rikets Ständer måtte anvisa
den till pensionsreglering för den sednast hädangångne älskade Konungens tjenare
erforderliga summa. 19,600 Ridr R:mt, att, efter den fördelning mellan pensionsfagarne,
som Riksmarskalks-embetets förslag innefattar, från och med innevarande år på Rikets
allmänna Indragningsstat uppföras med det vilkor för pensionernas fortsatta åtnjutande,
som för löners bibehållande på Indragningsstat i allmänhet är gällande, att nemligen
pension minskas eller upphör, i den mån innehafvaren undfår af allmänna medel motsvarande
eller högre aflöningsförmåner.
Af Riksmarskalks-emhetets ofvannämnde underdåniga Memorial och förslag jemte
öfriga ämnet rörande handlingar, hafva Rikets Ständer tagit kännedom: och då det af
ålder varit brukligt, att Rikets Ständer anslagit särskilda medel till pensionering af de
till hädangångne Konungars hofstaler hörande personer, hvilka af ett sådant understöd
varit i behof samt Rikets Ständer, vid minnet af den nyligen bortgångne Konungens
ädla egenskaper och hans oaflåtliga verksamhet för fosterlandets väl, ansett en dylik
gärd af nationens erkänsla nu vara af omständigheterna synnerligen påkallad, hafva
Rikets Ständer till E. K. Majlis högstberörda nådiga framställning lemnat bifall.
9:o. I öfverensstämmelse med hvad E. K. Majit derom i nåder föreslagit, hafva
Rikets Ständer, enligt hvad i aflåten underdånig skrifvelse angående regleringen af utgifterna
under Andra Hulvudliteln blifvit anmäldt, bifallit, alt den Rvråchefs-befattning
i Justilie-Slats-expeditionen, hvilken är alsedd för handläggning af ärenden, som ega
gemenskap med den Juslitie-Slats-Minislern åliggande tillsyn å boktryckerierna och
bokhandeln, må, utan afvaklan af nuvarande innebafvarens, Förste Expedilions-Sekreteraren
L. J. Lovéns afskedstagande, indragas, med vilkor, att bemälde Expeditionssekreterare
uppföres å Indragningsstat och förklaras berättigad att, intill dess han erhåller
afsked, emot fortfarande tjenstgöringsskyldighet, uppbära Ryråchefslön samt, elter
afskedstagande^ pension tili lika belopp som Expedilions-Sekrelerarne i E. K.
Maj :ts Kansli.
I0:o. Beträffande Krigs-Hof-Rätten. har £. K. Majit föreslagit, bland annat,
att den vid bemälde Hof-Rätt anställde Notarie skulle å allmänna (ndragnings-staten
Exp ud ilians-Utskott <(s Förslug till uiu/erd. Siri/velse i\:o i (Jo. 279
upplöras till en årlig pension af 1,344 R:dr; men då Rikets Ständer, vid behandlingen
al utgifterna under Andra Hufvudtileln, icke funnit skäl alt vidtaga ändring i de vid
sednaste riksdagen angående atlöningen för Krigs-Holiätten meddelade beslut, bär liågan
om bemälde Notaries uppförande pä liidragniugsstat följaktligen förfallit.
11:0. J emie meddelande, att Professoren Doktor C. J. Schlyter, som vid sednaste
riksmöte erhållit ett ärligt anslag af 2,DUO K:dr Runt för lörlsatt ulgifvande af
Sveriges ganda lagar, under näsllidna är fullandat ulgifningen af Skånelagen och för
närvarande vore sysselsatt med Magnus Erikssons Landslag, har E. K. Majit föreslagit,
ali äfven för nästa stalsreglerings-period bemälde Professor mätte tillaggas ett årligt
belopp af 2,000 R:dr Runt, deraf 1,000 R.dr såsom arfvode och återstoden (ill ersättning
för biträde och andra kostnader, alt från allmänna lndragningsstaten utgå emot
enahanda vilkor af arbetets oafbruten fortsättande och redogörelse för dess fortskridande,
som nu är vid detta anslag fästadi: och hafva Rikets Ständer fuunit skäligt
alt denna nådiga framställning bifalla.
12:o. Vidare har E. K., Majit uti högstberörde nådiga Proposition, angående
Statsverkets tillstånd och behof, till Rikets Ständer aflåtit de framställningar, som finnas
uti protokollet öfver Finansärenden för den 14 Oktober uästlidua år sålunda
upptagna:
ali, sedan extra Fånggevaldigern Olof Wassenius, hvilken den 14 April 1858,
under det han från tingsstället vid Östads skolhus till länsfängelset i Wenersborg återförde
lör fjerde resan stöld till lifstids fängelse dömde lången Olof Carlsson Pelur,
biel af denne försåtligen öfverfällen och huggen i hulvudet med en yxa; men, ehuru
derigenom dödligt sårad, likväl efter ett häftigt handgemäng lyckades afväpna fången
och föra honom den 4f mil långa vägen till Wenersborg, der lången å länshäktet aflemnades,
kort tid derefter eller den 30 i samma månad, till följd af de honom vid
tillfället tillfogade skador, aflidit, ellerlemnande enka och sju barn, af hvilka sednare
dock nu endast sex, det äldsta födt 1844 och det yngsta 1858, vore vid lif, Rikets
Siänder, enär billigheten syntes fordra, att då Wassenius sålunda, med ådagaläggande
af -ärdeles mod och nit i tjensten, i och för dess utöfning ljutit döden, Slaten något
bidroge till underhäll af hans enka och minderåriga barn samt dessa sednares uppfostran,
hvartill sterbhusets behållning ej lemnade tillgång, mätte förklara Wassenii enka, Anna
Prita Magnusdotter, hvilken för innevarande är tilldelats ett understöd af 300 R;dr,
berättigad att från innevarande års början ä allmänna lndragningsstaten åtnjuta en
ärhg pension, att utgå med 100 Ridr under hennes lifstid och derutöfver lill hvurtdera
af Wa ssenii och hennes barn, som dä ej redan fyllt lä år, ytterligare 50 R:dr till
dess det nyssnåmuda ålder uppnår;
ali, som Läkaren vid Straff- och Arbetsfängelset ä Långholmen, Doktor John
Dahl, hvilken vore lödd år 1799 samt sedan är 1830 endast med en kort tids afbrott
nämnde läkarebeställning innehaft och under denna mödosamma och ansvarsfulla tjenstgöring,
den han, efter hvad vederbörande vitsordat, med nit och ordentlighet fullgjort,
blifvit af tvä fångar med knif sårad, hvaraf han ännu bure ärr i ansigte!, dessutom
numera, enligt läkares intyg, vore till helsan så försvagad, att han under de sednare
åren flere gånger och på längre tider varit genom bestyrkt sjukdomsförfall urständsall
alt sin tjenst förrätta och fortfarande lede af gikt och en tilltagande svaghet i synförmågan,
beroende af en börjande fördunkling i synorganet, hvarigenom han vore oförmögen
att sin oinlörmälda befattning med tillbörlig drift och omsorg bestrida, samt han
derjemte belunue sig i mindre goda omständigheter, Rikets Ständer mätte bifalla, alt
280 Expeditions-Utskottets Förslug lill underd. Skrifvelse IS:o 20b.
Dahl, som nu, förutom bostad samt ved och ljus, enligt gällande stat, i lön och arfvode
för sin ofvannämnde befattning ätnjöte 900 li:dr och för läkarevårdens bestridande vid
kronohäktet å Långholmen uppbure 250 R:dr, mätte, när han ifrån sin ifrågavarande
läkarebeställning erhåller afsked, från och med månaden näst derefter i sin återstående
lifstid å allmänna lndragniugsslaten fä åtnjuta en årlig pension af 900 R:dr;
att Häradshöfdingen i Stranda och Norra Möre häraders domsaga, Lagmannen
J. P. Berg mätte från allmänna lndragniugsslaten tilläggas ett belopp af 800 H:dr om
äret, att till honom, från och med den 1 Maj 1850 oell så länge förenämnda domsaga
af honom innehafves, utgå såsom ersättning för den minskning i inkomster, Berg tillskyndats
derigenom, att köpingen Döderhultsvik blifvit förklarad för stapelstad under
benämning af Oscarshamn och till (öljd deraf den 1 Maj 1850 i judicielt hänseende
från det till Bergs domsaga hörande Stranda härad afskiljd;
att, enär, enligt hvad vederbörande inlvgat, Redogöraren vid Kronnarbetsbataljonen
å Karlsborg, Under-löjtnanten Johan Svanström, efter att i 42 år hafva varit i
Statens tjenst, dets såsom Under-officer vid Kronobergs regemente och Fanjunkare vid
f. d. Pionnierkorpsen och dels såsom Redogörare vid nämnde kronoarbelsbalaljon, hvilken
befattning han sedan 1843 innehaft och derunder med mycken skicklighet samt
utmärkt ordentlighet och redbarhet sina åligganden fullgjort, numera, vid nära 65 års
ålder och deraf minskad arbetsförmåga, befunne sig med stor familj i torftiga omständigheter,
Rikets Ständer, pä sätt i likartade fäll förut egt rum, mätte bilälla, att Svanström,
som pä Fångvårdens stat uppbär lön till belopp af 600 R:dr jemte ett personell
arfvode af 150 R:dr R;mt samt dessutom innehade Tyg- och Amniunilionsförvallarebeställningen
vid Karlsborg, mätte, dä hail efter uppnådda 65 års ålder erhåller afsked
frän redogörarebeiattningen vid Kronoarbelsbataljoueu, tilläggas ä allmänna Indragningsstaten
en årlig pension, motsvarande hans nu innehafvande lön 600 R:dr;
alt Direktören vid fästningsfängelset i Christianstad, Sven Wanfeldt, hvilken
vore född den 12 Mars 1798 och således öfver 61 år gammal, samt efter 30 års
tjenstgöring vid Wendes Artilleriregemente antagits år 1846 till Slottsvaktmästare och
år 1848 lill Direktör vid ofvannämnda fängelse, under utöfning af hvilken befattning
han, enligt hvad vitsordadt blifvit, med ordning och pålitlighet sina åligganden fullgjort,
men numera, i anseende lill genom ålder och sjukdom försvagade kropps- och själs
krafter
oförmögen att med tillbörlig omsorg tjensten vidare bestrida, frän densamma
sökt afsked, mätte, enär han saknade annan utväg till bergning, än den otillräckliga
pension af 180 R:dr, han från Arméens Pensionskassa uppbure, förklaras berättigad
att efter erhållet afsked, varda ä allmänna lndragningsstaten uppförd tili åtnjutande i
sin återstående lifstid af en ärlig pension af 900 R:dr Hant, motsvarande t af hans, i
sin egenskap af Fängelsedirektör, nu inuehalvande lön ; samt
alt Vaktmästaren vid Straff- och Arbetsfängelse! å Långholmen, Johan Eriksson,
hvilken, född år 1807 och sedan den 17 Juli 1840 vid nämnda fängelse anställd, der
han för närvarande, såsom -t. f. Sergeant, ätnjöte i aflöning 500 R;dr och i beklädnadsalgifl
50 R.dr, numera, till följd af en, antagligen under denna sin med ordning och pålitlighet
fullgjorda tjenstgöring, ådragen obotlig bröstsjukdom, vore, enligt vederbörande
läkares intygande, ursländsalt såväl att tjensten fortfarande bestrida, som alt annorledes
sig med arbete försörja, måtte, vid afskedstagande från sin vid fängelset innebalvande
befattning, varda ä allmänna lndragniugsslaten tillagd en ärlig pension af 225
R:dr Runt, motsvarande hvad Rikets Ständer vid 1841 års riksdag bestämt såsom pension
för Vaktmästare vid förenamnda fängelse
Med
Exp etli t iöns-UIs kottets Förslug lill underd. Skrifvelse J\:o 205. 281
Med afseende å de till stöd för dessa nådiga framställningar åberopade skäl,
hafva Rikets Ständer bifallit, att å allmänna Indragningsstaten må uppföras :
o) för Fånggevaldigern Olof Wassenii enka, Anna Brita Magnusdotter, dels en
årlig pension å 100 R:dr, att från innevarande års början under hennes lifstid utgå,
dels ytterligare till hvarje af hennes och Wassenii minderåriga barn eli belopp af 50
R:dr, att likaledes från början al detta år och framgent årligen utbetalas intilldess
hvart och ett af barnen uppnått 15 års ålder; börande, i den mån sådant sker, eller
i händelse af derförinnan inlräffadt dödsfall, det beräknade understödet upphöra;
!t) för Läkaren vid Straff- och Arbetsfängelset å Långholmen, Doktor John
Dahl, en årlig pension af 900 R:dr, att utgå från och med månaden näst efter den, då
Dahl frän sin berörda läkarebeställning erhåller afsked;
c) för Häradshöfdingen i Stranda och Norra Möre häraders domsaga, Lagmannen
J, P. Berg, ett belopp af 800 R:dr om året, att, från och med den 1 Maj 1856
och så länge han nämnde domsaga innehafver, till honom utbetalas såsom ersättning
för minskade löneinkomster;
d) för Redogöraren vid Kronoarbelsbataljonen å Karlsborg, Underlöjtnanten Johan
Svanström, en ärlig pension ä 600 R:dr, alt i vanlig ordning utgå, sedan han, efter
fyllda 65 år, från sin omförmälda beställning vid nyssnämnda arbetsbataljon erhållit
afsked ;
e) för Direktören vid fästningsfängelsel i Christianstad, Sven Wanfeldt, en pension
å 900 R:dr, att likaledes efter afskedstagande! årligen utbetalas ; samt
/) för Vaktmästaren vid Straff- och Arbetsfängelset å Långholmen, Johan Eriksson,
en pension å 225 R.dr, alt, sedan han från sin befattning afträdt, jemväl ärligen
utgå.
13:o. Sedan, enligt hvad förrberörda Stats-Rådsprotokoll innehåller, Rikets Ständer
vid nästlidna riksmöte, uppå E. K. Maj:ts derom i nåder gjorda framställning, bifallit,
all Majoren och Riddaren af E. K. Maj.ls Svärds-Orden G. W. Gyllenhammar,
då han erhölle afsked från Direktörsbefaltningen vid Straff-fängelset i Warberg, linge
å allmänna Indragningsstaten uppföras till erhållande af en årlig pension af 1,200 R:dr,
har E. K. Majit, enär berörde nådiga framställning skett under förutsättning, att Gyllenhammar,
hvilken under utöfningen af Direktörsbefaltningen ådragit sig en för helsan
menlig åkomma i hufvudet, skulle se sig föranlåten att från nämnda befattning afgå,
innan han uppfyllt de vilkor, som Rikets Ständer vid 1841 års riksdag i allmänhet bestämt
för andra likartade tjenslemäns rätt till pensions erhållande, men Gyllenhammar
likväl sedermera, oaktadt sin genom ofvannämnda åkomma försvagade helsa, fortfarande
bestridt Fängelsedireklörsljensten, den lian nu under en lid af mer än 10 år innehaft,
samt han snart uppnådde 65 års ålder, föreslagit, att Rikets Ständer vid sådant förhållande
och med afseende jemväl derå, att straff-fängelset i Warberg, som inneslöte
omkring 450 lilstidsfångar, vore det största lifstidsfängelse i Riket, och alt Direktörsbefaltningen
derstädes i vigt och ansvarsfullhet vore jemförlig med Direklörsbefaltningen
vid Straff- och Arbetsfängelset å Långholmen, hvilken sistnämnde befattnings innehafvare,
vid sitt afskedstagande, fått af Rikets Ständer sig beviljad en årlig pension
af 1,500 R:dr, måtte medgifva, att Gyllenhammar, då han, efter uppnådda 65 års ålder,
erhåller afsked från sin ifrågavarande Direklörsbefaltning, måtte uppföras å allmänna
Indragningsstaten till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension, likaledes
till nyssnämnda belopp, eller 1,500 R:dr; och halva, på sätt E. K. Majit äskat,
Rikets Ständer medgifvit, att Majoren Gyllenhammar, då han, efter uppnådda 65 års
Bih. till 11. St. Pro t. 1859 §■ 1860. 10 Saini. 1 Afd. 2 Baud. Suppl. 36
282 Exp <■ di t in n x-Ulsl; otte ts Förslug till underd. Skrifvelse fli.-o 205.
ålder, erhåller nådigt afsked från sin befattning såsom Direktör vid fängelset i Warberg,
må uppföras å allmänna lndragningsslaten till åtnjutande under sin återstående
lifstid af en årlig pension af 1,500 Ridr.
14:o. Enligt den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof,
i hvad angick Fjerde Hufvudtiteln, har E. K. Majit föreslagit, ali innehalvaren af
Renritarebeslällningen vid Topografiska korpsen, Carl Akrell, måtte på allmänna Indragningsslaten
förflyttas, lill erhållande af ett emot lönen svarande årligt belopp af 800
R:dr; men då, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, Akrell numera aflidit, har följaktligen
frågair om denna förflyttning förfallit.
15:o. Vid sednaste riksmöte medgåfvo Rikets Ständer, enligt deras underdåniga
skrifvelse den 27 Februari 1858, att de läkare vid Arméen och Flottan, sorn under
innevarande stalsreglerings-period erhöllo afsked, finge under de för civile embetsoch
tjenstemän i förTattningarne föreskrifna vilkor och efter enahanda grunder, sorn
för dessas pensionerande blifvit af Rikets Ständer antagna, uppföras till pension å allmänna
lndragningsslaten: dock att ifrån berörde pension skulle afräknas det pensions
belopp, som nämnde personer från Arméens Pensionskassa eller Amiralitels-Krigsmanskassan
egde uppbära; och hafva Rikets Ständer, i anledning af E. K. Majlis derom
gjorda framställning, medgifvil, alt omförmälda rättighet må, under stadgade vilkor,
Arméens och Flottans läkare fortfarande tillerkännas för den lid, nu skeende statsreglering
kommer alt omfatta.
16:o. Sedan E. K. Majit uti oftanämnda nådiga Proposition, angående Statsverkets
tillstånd och behof, tillkännagilVit sig hafva för afsigt att i särskilda propo--  sitioner från Landtförsvars-Departementet äska, det följande Officerare måtte, vid afgång
ur tjensten på allmänna lndragningsslaten uppföras, nemligen: Majoren vid Göta
Artilleri-regemente, Riddaren af E. K. Majlis Svärds-Orden, Johan Wilhelm Westerling;
Löjtnanten vid Svea Artilleri-regemente, Nils Robert Themptander; Löjtnanten vid Första
Lif-Grenadier-regemenlet, Per Johan Carl Loenbom; och Underlöjtnanten vid Jönköpings
regemente, Carl Arwid Forshaell; samt att Fältläkaren, Riddaren af E. K. Majlis
Wasa-Orden, Doktor Ulrik Miillern måtte komma i åtnjutande af enahanda pension,
sorn nu vore för Regementsläkare bestämd; har E. K. Majit under den 27 Oktober
näsllidet år, angående hvar och en af dessa Officerare äfvensom Doktor Miillern, aflåtit
särskilda nådiga framställningar af följande hufvudsakliga innehåll:
angående Majoren fVesterling: att han, som vore försedd med endast äldre
Kaptenslön, uti en af General-Fölltygmäslaren och Chefen för Artilleriet ingifven skrift
i underdånighet anhållit, alt då Westerling, som år 1829 kommenderades lill Stockholm,
för alt emottaga ledningen af den i Geiieral-Fältlygmästare-expeditionen nyssnämnda
år inrättade slagkrutsverksladen, år 1832 förordnades till Batterichef för den då uppsatta
Raketkorpsen med hvilken slagkrutsverksladen förenades, samt år 1845, vid Rakelkorpsens
förändring lill en uteslutande pyroteknisk arbetskorps, under benämning
Fyrverkarekorpsen, förordnades till befälhafvare för densamma, genom dessa befattningar
och jemväl andra under liden honom uppdragna pyrolekniska arbeten för Arméen,
varit i hufvudstaden qvarhållen och till följd deraf, vid yppad Majorsvakans vid regementet,
och enär beholvet kräfde en i garnisonsorlen tjenstgörande Major, blifvit lill
sådan beställning på stal förbigången, samt derigenom gått i mistning af tillfälle att
förvärfva sig rättighet till den högre militärgradens pension, hvilken med 500 Ridr Rimt
öfversiege hvad honom nu såsom Kapten pä stat tillkomma, E. K. Majit i anledning
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse IS:o 205.
283
häraf' läck lös, til! ersättning för elen pensionsförlust, sökandens 30-åriga verksamhet
inom det pyrotekuiska facket honom sålunda ådragit, i nåder bereda honom rättighet
att, dä han nu, i anseende till sjuklighet, snart klefve nödsakad att ur krigstjensten
afgå, dervid lä komma i åtnjutande af 500 Ridr Rimt årlig tillökning utöfver de pensionsbelopp,
honom såsom innehafvare af äldre Kaptenslön vid Artilleriet kunde författningsenligt
tillfalla dels från Arméens pensionskassa och dels af särskildt anvisade
statsmedel. Derjemte och med vitsordande af det nit och den skicklighet, hvarmed
Majoren Westerling fullgjort de flera tid efter annan honom lemnade uppdrag i afseende
på utredandet af åtskilliga pjrotekniska frågor, hade General-Fältlygmästaren
fästat E. K. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derpå, att Westerling genom ordningssinne
ocfi hushållsaktighet varit i stånd ail ordna de honom anförtrodda tillverkningar för
jemförelsevis ganska låga omkostnadsbelopp och derigenom åstadkommit besparingar
mer än tillräckliga alt betacka den nu ifrågasatta pensionsförhojningen; äfvensom Genera
I-Fält tygmästaren i öfrigt anfört att, dä Majoren Westerling under sådana förhållanden
och oaktadt de verkliga förtjenster, han ådagalagt och den lietta han åstadkommit,
icke destomindre blifvit till Major på stat förbigången af yngre kamrater, detta
icke kunnat härröra från annat än den praktiska Ijenstgörmgens vid regementet oafvisliga
fordringar, i anledning hvaraf och enär sökandens pensionsförlust egentligen tillskyndats
honom just genom de öfvervägande egenskaper, som föranledt hans användande
lill de mänga andra honom gifna vigtiga uppdrag, det syntes innefatta en verklig
rättvisa att lemna honom den ersättning för denna förlust, hvarom han nu anhållit
och hvartill General-Fältlygmästaren derföre ansåge sig höra tillstyrka nådigt bifall;
och har med afseende å hvad sålunda förekommit, E. K, Majit föreslagit, att Majoren
Westerling måtte med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked
frän sin nu innehafvande kaptensbeställning på stat vid Göta Artilleriregemente, få,
utöfver den pensionsförmån han egde att enligt författningarne åtnjuta, årligen uppbära
500 R:dr å allmänna lndragningsstaten ;
angående Löjt nanten Thom plander: att denne i underdånighet anhållit, att som
han alltsedan år 1849, i anseende till lamhet, varit urståndsatt att sin tjenst vid Svea
Artilleriregemente förrätta, samt, enligt hvad ett ansökningen hi fogad t läkarebetyg innehöile,
numera ingen anledning syntes vara, alt vänta någon förbättring i hans tillstånd,
E. K. Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition, att sökanden finge vid
afskedstagande! bibehålla de löneförmåner, hvilka hail nu såsom Löjtnant vid nämnde
regemente åtnjöte; och hade såväl General-Fältlygmästaren som Regementschefen vid
insändande af denna underdåniga ansökning, densamma med särskilda yttranden beledsagad!,
deruti de, med afseende å de ömmande omständigheter.Juli^hvilka Themptander
sig befunne och det för regementet menliga förhållande, sorn sk lil le uppslå, i fäll Themptander,
i saknad af pension, skulle nödgas i tjenst qvarstå, tillstyrkt nådigt bifall till
bans nu gjorda underdåniga anhållan; i betraktande hvaraf och då genom omförmälda
läkarebetyg styrkt blifvit, att Löjtnanten Themptander under flera års tid lidit af sådan
sjukdom, som medfört nästan lamhet och deri numera någon förbättring icke syntes
vara alt förvänta, samt att han följaktligen vore oförmögen att sin tjenst förrätta
eller på annat sätt kunna sig och sin familj försörja, E. K. Majit, med anledning af
Rikets Ständers vid 1854 års riksdag uti underdånig skrifvelse den l December samma
år aflåtna svar å E. K. Majits nådiga framställning om obotlig ansedd, lam, blind eller
sinnessvag tjenstemans skiljande från ordinarie beställning i Rikets tjenst, i nåder
begärt att Themptander, som, enligt hvad tillika upplyst blifvit, saknade enskild förmögenhet,
måtte med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked ur
krigstjensten, få på allmänna lndragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin åter
-
'2Si Rvpeditions-Utskotlets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 205.
stående lifstid af en årlig pension, motsvarande hans nu på regementets stat innehafvande
Löjtnantsaflöning, eller 1,200 R:dr R:mt;
angående Löjtnanten Loenbom: att Chefen för Första Lif-Grenadier-regementel,
med förmälan att andre Löjtnanten derstädes Loenbom, hvilken, född år 1825, varit i
tjenst såsom Officer vid regementet sedan den 18 April 1849, efter flera tillstötande
sjukdomsfall blifvit larn i ena sidan och oaktadt den omsorgsfullaste läkarevård och
flerårigt begagnande af såväl in- som utländska bad- och brunns-kurer ännu fortfarande
lede af lamhet, som, enligt vederbörande läkares intygande, gjorde honom oförmögen
till all vidare krigstjenst, i underdånighet anhållit, att bemälde Löjtnant måtte blifva
föreslagen ali uppföras å allmänna Indragningsstaten lill åtnjutande af en årlig pension
motsvarande andre Löjtnantslön vid regementet, hvilken lön, på sätt en hos E. K.
Maj :l företedd uträkning närmare utvisade, under de sednaste fem åren i medeltal utgjort
627 ILdr 86 öre Runt; hvartill Generalbefälhafvaren uti andra militärdistriktet
jemväl tillstyrkt bifall; och har vid öfvervägande häraf samt enär genom vederbörligt
läkarebelyg styrkt blifvit, att Löjtnanten Loenbom, i anseende till obotlig lamhet, vore
nu och för framliden oduglig till krigstjenst samt för öfrigt ur stånd att sjelf sörja
för sin utkomst, E. K. Maj:t, under åberopande af det uti nästföregående moment omförmälda
förklarande af Rikets Ständer, föreslagit, att Löjtnanten Loenbom måtte med
månaden näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked ur krigstjensten, få på
allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en
årlig pension, hvilken E, K. Maj:t, med afseende å det belopp, hvartill den behållna
delen af lönen för Loenbom under de sednast förflutna fem åren i medeltal uppgått,
ansett skäligen kunna bestämmas till 600 R:dr Runt;
angående Linder löjtnanten Forshall: att Chefen vid Jönköpings regemente, jemte
underdånigt tillkännagifvande, att Forshaell, hvilken år 1851 utnämndes till Officer och
sedan år 1854, i följd af sinnessjukdom, varit intagen å Wadstena hospital, numera,
enligt företedt läkarebetyg, nedsjunkit till den förvirring och slöhet, att hans vederfående
efter största sannolikhet icke vore möjligt, tillika i underdånighet hemställt, alt,
då berörde förhållande oaktadt, Forshalls lifstid kunde blifva långvarig samt de besvär
och olägenheter, som genom hans otjenslbarhet redan egt rum, således skulle en längre
tid komma att, regementet och hans kamrater till last, än ytterligare fortfara och förökas,
sådan åtgärd måtte vidtagas, att Forshaell, emot skyldighet att från tjensten afgå.
kunde tillåtas alt under sin återstående lifstid å allmänna Indragningsstaten uppbära
årligen ett hans nu innehafvande Underlöjtnantslön motsvarande belopp; i hvilket afseende
Regements chefen öfverlemna! en af Regementsskrifvaren uppgjord uträkning,
utvisande att en Underlöjtnantslön vid Jönköpings regemente i medeltal utgjort för de
fern sista åren 457 R:dr 20 öre och för tio år 436 R:dr 50 öre, hvilka lönetillgångar
årligen minskats med 37 R:dr 50 öre genom bevillning samt afgifler lill Pensions- och
Ackordsamorteringsfonderne; och har, i betraktande af hvad om Forshaells sjukdomstillstånd
sålunda förekommit samt af läkare blifvit intygadt, E. K. JVlaj:l behagat föreslå
Rikets Ständer, ali jemväl Underlöjtnanten Forshaell måtte, med månaden näst efter
den, i hvilken han erhåller afsked ur krigstjensten, få på allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension, hvilken E. K.
Maj:t, med ledning af det belopp, hvartill den behållna delen af lönen för Forshaell
under de sednast förflutna fern åren i medeltal uppgått, äskat, måtte fastställas till
400 R:dr Runt;
angående Doktor Maliem: att han, som redan år 1806 började tjensfgöra i
egenskap af militärläkare och dermed oafbrutet fortfarit intill år 1848, då han, såsom
Regementsläkare vid Södra Skånska Infanteriregementet, för sjuklighet sökte och er
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 205.
285
höll nådigt afsked med pension ur Arméens Pensionskassa, samt, elter återvunnen helsa,
år 1855 af E. K. Majit förordnades alt bestrida Regementsläkareljensten vid Kronprinsens
Hussar- eller numera Hussar-regementet Konung Carl XV, äfvensom att tillika
vara Fältläkare i första militärdistriktet, i underdånighet anhållit, alt som sökanden, vid
uppnådd ålder af nära 69 år, motsåge den tid, då han icke längre förmådde att till
egen tillfredsställelse och förmäns belåtenhet fullgöra sina tjensteåligganden, E. K. Majit,
med afseende på hans långa, snart ett halft sekel omfattande tjensleniannabana, derunder
han bevistat 1806, 1807, 1808 och 1809 samt 1813, 1814 och 1815 årens krigståg,
måtte i nåder bereda honom tillfälle, att på Indragningsstat få åtnjuta lika pensionsförmån,
som skulle hafva honom tillfallit, derest han nämnde Regemenlsläkaretjenst
på stat innehaft, helst det ringa pensionsbelopp al endast 600 Ridr, honom, vid frånträdande
af nu innehalvande förordnanden, lillkomme, icke vore tillräckligt för hans
uppehälle på ålderdomen och hans talrika familjs utkomst, till hvilken underdåniga ansökning
bifall blifvit tillstyrkt såväl af Regementschefen som af Sundhels-kollegium,
hvilka embelsmyndigbeter vitsordat sökandens utmärkta duglighet samt det nit, hvarmed
han städse skölt sina tjensteåligganden; och har E. K. Majit, med afseende ä
hvad sålunda i ämnet förekommit, gjort den nådiga framställning lill Rikets Ständer,
alt Doktor Mtillern måtte berättigas ali, efter erhållet afsked från sin innehalvande
befattning såsom tillförordnad Regementsläkare vid Hussarregemenlet Konung Carl XV,
komma i åtnjutande af pension från allmänna lndragningsslalen i likhet med Regementsläkare
på stat, enligt de för pensioneringen af Arméens läkare nu gällande föreskrifter.
Efter tagen kännedom af de till dessa nådiga Propositioner hörande handlingar
hafva Rikets Ständer funnit sådane omständigheter i afseende å hvardera af omlör
mälde
tjenstemän vara för handen, att, på sätt E. K. Majit föreslagit, följande årliga
pensioner må för deni lill åtnjutande under deras återstående lifstid å allmänna Indragningsstaten
uppföras, nemligen:
«) för Majoren Westerling utöfver den pensionsförmån, han, enligt gällande
författningar, eger uppbära, 500 R:dr ;
b) för Löjtnanten Themptander 1,200 Ridr;
c) för Löjtnanten Loenbom 600 Ridr;
d) för Underlöjtnanten Forshaell 400 Ridr;
alt af dessa Officerare uppbäras från och med månaden näst efter den, då de erhålla
nådigt afsked ur krigstjensten; samt slutligen
c) all Doktor Miillern, efter erhållet entledigande från sin innehalvande belatl
nlng
såsom tillförordnad Regementsläkare vid Hussarregemenlet Konung Carl XV må
komma i åtnjutande af pension från allmänna Indragningsstaten i likhet med Regementsläkare
på stat, enligt de för pensioneringen af Arméens läkare gällande föreskrifter.
17:o. Af en den 17 nästlidne April aflåten nådig Proposition angående pen
sion
å allmänna Indragningsstaten för t. f. Förste Bataljonsläkaren vid Fllfsborgs regemente,
Medicine Doktorn F. U. Kjellenberg, hafva Rikets Ständer inhemlal, all Generalbefälhafvaren
i tredje militärdistriktet till E. K. Majit öfverlemna! en af Chefen lör
nämnde regemente med underdånigt förord beledsagad skrift, deruti Doktor Kjellenberg,
som, enligt bi fogad t prestbetyg och tjensteförleckning, vore född den 24 Januari 1795,
och eller tidtals erhållna förordnanden till bestridande af Bataljonsläkareljenslgöring
vid Helsinge, Dal- och Ellsborgs regementen den 1 nästlidne Mars räknade 3311 tjensteår
såsom militärläkare, samt för öfrigt 17A år varit anställd uti civilläkarebefattnin
-
*285
Expeditions- U Iskof teis Förslog till underd. Skrifvelse N:o '£05.
gar, under hvilken sednare lid han dock i 14A år tillika innehaft militärläkaretjenst,
så att hans tjenstetid såsom läkare inalles utgjorde 361" år, i underdånighet anhållit,
alt, då hans försvagade helsa icke längre tilläte honom bibehålla sin nu innehafvande
Förste Bataljonsläkaretjenst, honom mätte i nåder beredas rättighet att under sin återstående
lifstid få fortfarande åtnjuta den berörde tjenst nu åtföljande lön, 1,200 R:dr
Runt, såsom pension å allmänna [ndragnings-staten. helst han vore i fullkomlig saknad
af andra medel till sin framtida bergning; och hade ofvanbemälde Regements-chef uti
särskildt afgifvet betyg vitsordat det nit samt den osparda möda och skicklighet, hvarmed
Doktor Kjellenberg under sin långa tjenstetid vid Elfsborgs regemente städse uppfyllt
sina åligganden.
Sedan uti häröfver afgifvet utlåtande af dea 22 sistlidne Mars Slats-kontoret,
af anförda skäl, funnit sig förhindrad! tillstyrka nådigt bifall till den sökta pensionsförmånen,
har, vid underdånig föredragning af delta ärende, E. K. Majit, lika med
Stals-kontoret, viii ansett tillförordnade Förste Bataljonsläkaren Kjellenberg icke vara
berättigad att, vid entledigande (rån innehafvande Bataljonsläkare-förordnande, erhålla
pension på allmänna Indragnings-slaten; och fördenskull icke heller kunnat lemna bifall
till hans derom gjorda underdåniga ansökning; men då Kjellenberg, som redan innehade
en lefnadsålder af fyllda 65 år och en tjenstetid af nära 34 år såsom Militärläkare
och nära 37 år såsom läkare i del allmännas tjenst, enligt sedermera företedi läkarebetyg,
vore besvärad af en sedan längre tid fortfarande sjuklighet, sorn äfven gjorde
honom oförmögen till tjenstgöring vid innevarande års möten, samt han för öfrigt saknade
delaktighet i Arméens Pensionskassa, liar E. K. Majit emellertid, i betraktande
af hvad för sökanden sålunda förekommit, funnit skäligt föreslå Rikets Ständer, att
Doktor Kjellenberg mätte, vid entledigande frän innehafvande Bataljonsläkare-förordnande,
uppföras ä allmänna Indragnings-slaten till åtnjutande af en årlig pension af
1,200 Ridr, motsvarande Förste Bataljonsläkare lönen; och hafva Rikets Ständer, med
afseende å de uti den Kongl. Propositionen anförda förhållanden, bifallit högstbérörda
nådiga framställning.
18:0. I afseende å med döden afgångne Officerares af Arméen efterlemnade
enkor och oförsörjda barn har E. K. Majit, efter derom gjorda underdåniga ansökningar.
uti sin nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, föreslagit:
a) att, enär Öfversten vid fngeniörkorpsen, Carl Hjelm, i nära 50 år nitiskt
verkat inom denna korps saint jemväl utom densamma, såsom Chef för Statens fängelsebyggnader,
genom sträng noggrannhet och tillsyn vid anordnandet och ledningen af
dessa byggnadsarbeten, medverkat till ett förbäilradt fängelsesystems utveckling inom
fäderneslandet, hans i knappa omständigheter stadda enka, Augusta Flach, mätte på
allmänna Indragningsslaten komma i åtnjutande af en årlig pension till belopp af
400 Ridr.
b) att, som Öfverste-Löjtnanten Jonas Gabriel Schander, hvilken sedan år 1816
varit i Statens tjenst samt frän och med 1827 anställd först såsom Kompani- och
Bataljonschef vid Pionierkorpsen och sedermera i sistnämnde egenskap vid Kronoarbetskorpsen
intill sin död den 13 Juni innevarande år, med utmärkt nit, ordning och skicklighet
förestått denna befattning, Rikets Ständer, med afseende jemväl derå, att Schander,
som varit berättigad ali sedan år 1856 uppbära en honom å allmänna Indragningsslaten
tillagd pension af 1,000 Ridr, af denna förmån sig icke begagnat, måtte bevilja
hans efterlemnade enka, Lovisa Fornqvist, hvilken lidande af kronisk lefversjukdom
och försvagad synförmåga, befunne sig, med en äfvenledes sjuklig, o försörjd dotter och
Expedit i oiis-fJtskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 205.
287
en 84 -årig snoder i torftiga omständigheter, en årlig pension på allmänna Indragningsstaten
af 500 Ilsdr.
t') att med afseende på de förtjenster, Kapitenen vid Jönköpings regemente, Majoren
i Arméen, Otto Wilhelm Bergenstråhle, på den mrlitäriska hanan ådagalagt under
ett halft sekels tjenstgöring, derunder han, såsom Sergeant vid Nylands Infanteriregemente,
deltagit i Finska kriget 1808 samt, efter öfverflvltning lill Sverige, bevistat
fälttågen i Tyskland och Norrige åren 1813 och 1814, hans efterlemnade enka, Carolina
Ulrika Carlander, som med tvänne minderåriga döttrar befunne sig i största fattigdom,
mätte, med anledning jemväl af de vid förra riksdagen fattade beslut om understöd åt
andra enkor efter officerare vid f. d. Finska arméen, på allmänna Indragnings-staten
tilläggas en årlig pension af 400 R:dr; samt
d) att Belallningsmannen på Upsala slott, Ofverste-Löjtnanten Jacob Magnus
Nordencreutz’ efterlemnade två döttrar Christina Mathilda och Gustafva Wilhelmina
Nordencreutz, hvilka å allmänna Sndragnings-slalen åtnjutit årliga pensioner, Chrislina
Mathilda af 120 lUdr samt Gustafva Wilhelmina af 60 R:dr, måtte få på sig öfverflyttad
den pension å sistnämnda belopp, som deras i näsllidne Augusti månad gifta
syster Augusta Nordencreutz deiTörinnan egt att uppbära, och. hvarigenom Christina
Malhilda, sorn är 52 år gammal och ofärdig samt lider af svaghet i synförmågan,
skulle komma alt erhålla 150 R:dr samt Gustafva Wilhelmina, som är 43 är gammal
och sjuklig, 90 B:dr årligen, med beräkning från den tid, då Augusta Nordencreutz’
pensionsrält upphörde.
Rikets Ständer hafva tagit desse framställningar i öfvervägande; och enär de
förhållanden, hvarå de sig grunda, synts förtjenta af behjertande, samt någon erinran
i afseende å de af E. K. Maj:l föreslagna pensionsbeloppen icke förekommit, hafva
desamma blifvit af Rikets Ständer beviljade alt utgå pä det sätt, E. K. Maj.t föreslagit,
dock ej för längre tid än pensionärerne förblifva ogifta.
19:o. Uti en till Rikets Ständer den 23 December 1859 särskildt afläten nådig
Proposition, angående pension för aflidne Öfversten och Chefen för Wermlands regemente,
Olof Abraham Bruncronas efterlemnade enka, Christina Charlotta Lagerheim,
och ogifta döttrar, har E. K. Maj:t behagat meddela, att bemälda enka hos E. K. Maj:!,
i underdånighet anhållit, att nådig framställning måtte till Rikets nu församlade Ständer
aflåtas om något understöd af statsmedel för sökanden och hennes två ogifta och
sjukliga döttrar, hvarvid medelst handlingar, som funnos ansökningen bifogade, och lill
stöd derför åberopades, blifvit ådagalagdt, att Öfverste Bruncrona i lifstiden, född år
1802, ingått i rikets tjenst 1819 såsom Fändrik vid Svea Lifgarde och derstädes blifvit,
grad för grad, befordrad, slutligen år 1853 till Öfversle-Löjlnant och Förste Major;
att han derjemte vunnit anställning år 1830 såsom Ordonnans-officer hos dåvarande
Kronprinsen och 1848 såsom Adjutant hos Hans Maj:l numera framlidne Konung
Oscar I, samt varit förordnad till Ledamot i särskilda Kommittéer, för att utarbeta och
granska förslag till Exercis-reglemente för regementena till fots, att Bruncrona år 1856
blifvit utnämnd till Öfverste och Chef för Wermlands regemente, men föga mer än två år
derefter, den 21 Februari sislförllutna år, aflidit, efterlemnande ofvannämnda enka och med
henne två oförsörjda döttrar, Eva Mariacharlotta, född år 1831, samt Ebba Elisabeth Lovisa,
född år 1848; samt att dessa, enligt vederbörande presterskaps intyg, föra en hedrande vandel,
men lefva i behöfvande omständigheter, hvilket äfven bekräftades deraf, alt behållningen
af den aflidnes qvarlåtenskap vöre i bouppteckningen upptagen tili endast 117 R:dr
8 öre R;mt: och ehuru, såsom sökanden tillika uppgifvit, hon, på grund dels af mannens
i lifstiden gjorde inbetalningar och dels af sterbhusets medellösa ställning, kommit i åt
-
288 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 205.
njutande af årliga pensioner och understöd till sarmnanlagdt belopp af 975 R:dr Runi,
hvaraf likväl betydligaste delen syntes vara af mera tillfällig beskaffenhet, har dock
E. K. Maj:t, enär dessa understöd i allt fall, såsom sökanden äfven anfört, icke lemnade
medel till en någorlunda tillräcklig bergning för henne oell hennes två ofvannämnda
döttrar, vid sådant förhållande och med afseende jemväl pä Ofverste Bruncronas
städse ådagalagda utmärkta redbarhet och skicklighet i de åt honom uppdragna
värf och befattningar, behagat i nåder föreslå, alt Rikets Ständer mätte på allmänna
lndragningsstaten anvisa för merbemälde Öfversles enka och (vänne döttrar en årlig
pension af 200 R:dr för hvardera eller tillsammans 600 R:dr Runt, att utgå så länge
de ogifta förblifva.
Då Öfverste Bruncrona i lifstiden genom sin verksamket i Statens tjenst förvärfva!
hilliga anspråk på ett sådant erkännande från det allmännas sida, alt hans eflerlemnade
familj icke bör utan hjelp öfverlämnäs åt nöd och fattigdom, hafva Rikets
Ständer funnit skäl att på det sätt bifalla E. K. Maj:ts i omförmälda hänseende gjorda
nådiga framställning, ali Rikets Ständer tillagt Öfversten Bruncronas enka, Ghristina
Charlotta Lagerheim, en årlig pension af 600 R:dr R:mt.
20:o. Med förmälan, hurusom framlidne General-Löjtnanten m. m., Wilhelm
Ma urits Paulis efierlemnade dotter Sophia Pauli, vid en ålder af 71 år vore i den betryckta
ställning, att hon för sitt lifsuppehälle nödgades anlita enskild välgörenhet,
har förslag blifvit väckt, att Rikets Ständer, såsom en gärd af aktning åt minnet af
bernälde General-Löjtnant, hvilken, en af de utmärktasle deltagarne i 1788 års krig,
hufvudsakligen bidragit till Svenskarnes seger vid Walkiala och, i egenskap af Öfverbefälhafvare,
slagit Ryssarne vid Keltis baracker, samt sålunda gjort sig af fäderneslandet,
väl förtjent, måtte bevilja hans bemälda dotter en årlig pension lill belopp af
400 R:dr; och hafva, i betraktande af framlidne General-Löjtnanten Paulis förljensler
såsom krigare samt den nödställda belägenhet, hvari, enligt företedt intyg af läkare
och pastor, denne utmärkte officers åldriga dotter genom armod och sjukdom sig befinner,
Rikets Ständer, i likhet med hvad i dylika läll tillförene egt rum, beslutat, att
General-Löjtnanten Paulis dotter, Sophia Pauli, må å allmänna lndragningsstaten uppföras
lill en årlig pension af 300 R:dr, att utgå så länge hon ogift förblifver.
21 :o. Vidare har hos Rikets Ständer framställning skett om beviljande af ett
årligt understöd åt aflidne Kommendanten i Malmö, Öfversten och Kommendören af
E. K. Maj :ts Svärdsorden m. m., Carl Johan Ströms enka, Johanna Sophia Damm, lill
stöd hvarför hufvudsakligen blifvit anfördl, att Öfverste Ström, som är 1783 vid en
ålder af endast 8 år utnämndes till Kornett vid Bohusläns lätta Dragoner och år 1789
bevistade Elgöns intagande i Finland, deltagit i 33 mer eller mindre betydliga sammandrabbningar
med fienden, äfvensom att denne utmärkte krigares enka nu befunne sig,
vid en ålder af 76 år och sjuklig, i ganska knappa omständigheter, så att hon, sorn af
en utaf mannen efterlemnad, men lill betydligt belopp intecknad, stadsfastighet icke
kunde anses hemta annan inkomst än fri hostad, hade föga eller intet öfrigt för lefnadskoslnadens
bestridande; och är på grund af dessa förhållanden föreslaget, att en
årlig pension å 500 R:dr måtte Fru Ström tillerkännas.
Såsom uttryck af högaktning för det sätt, hvarpå Öfverste Ström åt fäderneslandets
tjenst offrat ej blott sin ungdoms och mannaålders, men äfven ålderdomens
ännu mot slutet af den långa lefnadsbanan ovanligt verksamma krafter, hafva Rikets
Ständer ansett sig böra bereda hans efierlemnade, jemväl till framskriden ålder komna
enka
Expe(lilion s-Utskott''ts Försluy lill underl!. Skrifvelse A:o $06. 289
enka erforderlig lindring i näringsomsorgerna för hennes återslående lifslid, och af sådan
anledning å allmänna Indr»gnings-staten för denna uppföri en pension till belopp
af 500 R:dr.
2.2:0. Uti en hos Rikets Ständer gjord framställning angående årligt understöd
åt aflidne Oiverste-Löjlnanlen Atis Harald. Akvrsleins efterlemnade enka och barn,
har i afseende ä bemalde Åkersteins lefnadsomsländigheter blifvit meddelad), att han,
sorn började sin mihläriska bana vid Artilleriet, med delta vapen deltog i Pommerska
kriget, derunder han föll i en flerårig fångenskap, efter hvars slut Åkerstein,
i ändamål att på praktiskt sätt genomgå allt hvad lill kavalleri-tjenstgöring
hörde, i egenskap af indelt Hussar flera är tjenade vid Smålands Huss&i-regemente
saint någon tid äfven vid utländskt kavalleri. Sedermera befordrad till Ryttmästare
och slutligen lill Ofverste-Löjtnanl i Generalstaben och Kommendant å Waxholms fästning,
hade Åkerstein, för att såväl genom studier sorn militärisk sammanlefnad och
praktisk handläggning bilda sig till skicklig krigare, med ringa tillgångar företagit flera
utlandska resor. Ål hvarjehanda nya uppfinningar, såsom för kanoners antändning, för
gevärskonstruktion, för hästmundering, för packning med flera till militäryrket hörande
planer, hade Åkerstein sålunda egnat en verksamhet, som, om den än icke krönts med
den framgång, haus rastlösa och oegennyttiga bemödanden såväl förtjena t, dock tvifvelsutan
haft ett gagnande inflytande på mililärvrkets utbildning i vårt land. Vid sin
den 24 Oktober 1853 inträffade död, hade Åkerstein, som icke varit i tillfälle alt förvärfva
någon förmögenhet, efterlemuat sin enka jemte fem barn, deraf fyra minderåriga
döttrar, nästan utan alla tillgångar för sitt uppehälle; och dä Enkan Åkerstein,
af gikt i händer och lotter samt ögon vore alldeles oförmögen att sig och sina behöfvande
döttrar försörja, har, med afseende såväl härå, som å hennes aflidne mans lörtjenster,
förslag blifvit väckt, alt henne och de oiörsörjda barnen måtte beviljas en ärlig
pension å ti()0 R:dr. Och halva Rikets Ständer af de särdeles ömmande omständigheter,
som uti förevarande läll sig lörete, ansett skalig anledning vara lör hand, att
å allmänna indragningsstaten uppföra en årlig pension lill belopp al 490 R:dr för
Öfverste-Löjlnanlen Åkersteins enka, Johanna Christina Engström.
23:o. -Med förmälan, hurusom aflidne Kaptenen vid Wermlands Fältjägareregemente,
Göran Gustal Uggla’s elterlemnade enka, Meria Auloinetta Uyy/a, lödd Friherrinna
Hjerta, sedan längre lid tillbaka icke haft annan tillgång lör sin och sina
barns nödtorltiga utkomst att påräkna, än dels eli understöd å 54 R:dr, som från allmänna
anslaget lör fattiga mihlarenkor henne tilldelats, dels 4) R;dr, som hon erhållit
i gratifikation från det å Riksstatens Sjunde Huivudtitel uppförda anslaget till extra utgifter,
samt sålunda befunne sig uti en med afseende å siu bergning högst bekymmersam
belägenhet, har hos Rikets Ständer hemställan skett, alt henne mätte beviljas
en årlig pension å 601) R.dr; varande till stöd för deuna framställning meddeladl, angående
Kaptenen Ugglas verksamhet i Statens tjenst, alt han, sorn föddes är 1784 och
inträdde i krigstjenst år I80l samt den 8 Maj lölO befordrades till Kapten, bevistat
fälttågen är 181)7 i Pommern saint 1808 och 1809 i Norge, derunder han ådagalagt
sädane prof af tapperhet, att han, efter att i. affären vid O werml är 1808 hafva erhållit
kontusion, samma är hugnades med medaljen i guld samt påföljande är med
E. K. Maj:ts Svärdsorden, samt att Uggla den 7 Januari I8i2 eihälhl nådigt afsked
och eller att år 1815 äler hafva in träd t i krigstjensten, med döden algått 1818.
Bih. till It. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Siqrpl. 37
290 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 205.
Ehuru Kapten Uggla således icke varit i Statens tjenst längre lid, än omkring
10 år, hafva dock Rikets Ständer, vid det förhållande,.alt han med erkänd utmärkelse
deltagit i (vänne fälttåg, ansell hans i nödställd belägenhet varande åldriga enka böra
komma i åtnjutande af något ytterligare bidrag för sitt uppehälle, och i sådant afseende
för henne å allmänna Indragningsstaten upplört en ärlig pension af 200 R:dr.
24:o. Hos Rikets Ständer har anhållan blifvit gjord, att en årlig pension å 200
R:dr måtte tilldelas enkan efter aflidne Kaptenen vid Göta Artilleri-regemente, Majoren
i Arméen och Riddaren af E. K. Maj:ls Svärdsorden, Arvid Lönnroth, hvilken vid
sin för kort tid sedan limade död vid en ålder af nära 90 år ännu qvarslod i krigstjenst
vid det regemente, han under icke mindre än 57 år tillhört och der han gjort sig
känd för insigter. nit och förmåga; och är med afseende ä Majoren Lönnroths ovanligt
långa tjenstetid och hans eflerlemnade enka, Helena Erila Lönnroths, född Bredelius.
genom löretedt boupptecknings-inslrument bekräftade behof af understöd pä ålderdomen,
en årlig pension af 200 R:dr ä allmänna Indragningsstaten beviljad bemälda
enka.
25:0. Uti ett hos Rikets Ständer väckt förslag angående årligt understöd åt
aflidne Brigadläkaren Doktor Fredrik Christoffer P.si/oudi rs döttrar, har, jemte erinran,
hurusom Psilander i lilst'den med nit och trohet tjena! Staten i 26 år, derunder lian,
bland annat, på ett verksamt sätt deltagit uti Norrska och Tyska fälttågen samt bevistat
drabbningarne vid Grossbeeren, Dennewitz, Rosslau och Leipzig, hvarförutom han
äfven utmärkt sig såsom vetenskapsman, i det han utgift it flera medicinska verk af
icke ringa välde, — vidare blifvit lörmäldl, att Psilander, då han år 1834 under utölvandel
af sin tjenst med döden bortgick, eflerlemnade i fullkomligt armod Ivia barn,
2 söner och 2 döttrar, af hvilka de sednare, till följd af sjuklighet alldeles oförmögna
att sig sjelfva försörja, ännu vore i stort behof al understöd, särdeles den ena, som
saknade sina sinnens fulla bruk. På grund häraf och då Psilanders bemälda döttrar,
af hvilka Julia Fredrika vore född den 15 September 1828 och Emma Augusta den
30 September 1830, icke hade någon annan pension att uppbära, än ett understöd af
12 R:dr Bauko årligen, sorn Irån Arméens Pensionskassa dem tillkommer, hemställan
skett, alt Rikets Ständer måtte bevilja Doktor Psilanders bägge döttrar ett årligt un
derhållsbidrag
ä 150 R:dr för hvardera.
I betraktande af de anförda förhållandena och då den belägenhet, hvaruti, enligt
hvad intyg af läkare, pastor m. fl. innehålla, aflidne Doktor Psilanders döttrar,
Julia Fredrika och Emma Augusta, genom sin fattigdom och sjuklighet sig befinna,
synts särdeles behjeitansvärd, hafva Rikets Ständer å allmänna indragningsstaten för
hvardera af bemalda personer upplört en årlig pension lill belopp af 150 R:dr, alt
utgå så länge de förblifva ogifta.
26:o. Under förmälan, hurusom Redogöraren och Kamereraren vid Carl
Gustafs stads gevärsfaktori, Anders Christoffer Aicolni, hvilken i olika befallningar
tjenat E. K. Maj:l och Kronan 32 år och sednast under 19 år med drift och
skicklighet hestrid! den honom anförtrodda (jonsten vid nämnda gevärsfaktori, vid
sitt under nast litine Murs månad limade frånfälle eflerlemnat en till åren kommen
sjuklig enka och en äfvenledes sjuklig dotter, nästan ulan tillgångar för bestridande
af deras framlida underhåll, har. med anledning af dessa bevekande omständigheter,
hemsiällan blifvit gjord, alt Rikets Ständer mätte bevilja bemälde Nicolaus
enka, Charlotta Sophia Nicolai, född Neosander, eu ådig pension af 450 R:dr; och
Expeditions-Utskottets För släp till underd. Skrifvelse I\:o SO 5-
21)1
hafva, på grund af de i berörde framställning åberopade, genom bifogade intyg vederbörligen
styr lita uppgifter, Rikets Ständer ansett bemälda enka böra å allmänna In
dragningsstaten
tilldelas en årlig pension af 300 R:dr.
27:o. Med afseende på den länga tid framlidne Statsrådet och Chefen för SjöförSvars-departemenlet
Carl flans Ulner tillbragt i Statens tjenst, hvilken ett genom
dermed förknippade ansträngningar föistördt helsotillstånd nödgat honom att lemna, de
mångå förtroendeuppdrag, som under tjensteliden blifvit honom gifna, samt hans på
flerfaldigt sätt vitsordade lortjenster och värde såsom embetsman, har E. K. Majit föreslagit,
att bemälde Statsråds i högst bekymmersamma ekonomiska omständigheter eftcrlenmade
enka, Sofia Chailotta Holm, hvilken, med ännu oförsörjda söner, efter sin
man endast egde att från Amiralitets Krigsmanskassan uppbära ett årligt gratial al'480
R:dr R:mt, måtte på allmänna Indragningsstaten erhålla årlig pension af 1000 R:dr;
och hafva Rikets Ständer, i betraktande af hvad E. K. Majit till stöd för den nådiga
framställningen anfört, den för Statsrådet Ulners enka begärda pension beviljat.
28:o. Uti en till Rikets Ständer den 30 sisllidne Mars aflåfen nådig Proposition,
har E. K. Majit behagat meddela, hurusom, sedan Kapten-Löjtnanten vid E. K.
Majlis flotta med lista klassens lön, Johan Henrik Stålhammar, i följd af iråkad sinnessjukdom,
under nära t vänne år vant iill tjenstgöring alldeles oförmögen, hans tillförordnade
förmyndare, uti ingifven skrift, Ims E. K. Majit lör Stålhammar i uudeidånighet
sökt nådigt afsked från K^piten-Löjtnants-beställningen, under förbehåll bland
annat, alt Stålhammar bielke lör sin återstående lifstid försäkrad om lillgodonjutande
af ett hans nu egande löneförmåner, efter afdrag af iuqvarterings-penningarne, motsvarande
pensionsbelopp: i hvilket afseende vid den underdåniga ansökningen blifvit,
jemte andra erforderliga handlingar, bilagde vederbörliga prest- och läkarebetyg, deraf
inhem'ades, att Stålhammar, född är 1808, med hustru och Iväune sjukliga barn, befunnes
sladd i ytterst torftiga lefnadsvilkor. samt all han för sinnesrubbning allt sedan
den 22 Juli 1858 utan framgång vårdats ä Wexiö hospital, äfvensom gennm Direktionens
för Amiralitets-krigsmanskassnn öfver ansökningen infordrade underdåniga utlåtande
blifvit ulredl, att Stålhammar, sorn tjenat med lön från och med den 1 Oktober
1830 och sedermera till kassan erlagl stadgade algifter, således med ingången af nästkommande
Oktober månad bielke berättigad alt derifrån undfå pension, hvilken dock,
enär han dä ännu icke uppnått 55 års ålder, till en början icke kunde, om tillgång i
kassan funnes, utgå med mera an tre Ijerdedelar, eller 810 R:dr Riml, af den för
hans lönegrad, enligt nu gällande sladganden, till 1,080 Ridr samma mynt bestämda
peiisionssumma.
Med afseende å hvad sålunda för Kapten-Löjtnanten Stålhammar förekommit
och då den vård, han i närmare (vänne års tid ä allmän Hospitalsinrättning njutit, icke
medfört någon förbättring uti den, enligt ofvanberörda läkarebelyg, med kroppslig förlamning
förenade sinnessjukdom, han iråkat, och hvilken derföre vid hans redan framskridna
ålder, efter ali sannolikhet, vore obotlig och gjorde honom lör framtiden oförmögen
till tjenslens utöfning, har E. K. Majit, med anledning tillika af Rikets Ständers
vid 1854 års riksdag uti underdånig skrifvelse den 1 December samma år algifna svar
å E. K. Majlis nådiga framställning om obotlig ansedd sinnessvag, larn eller blind
tjenstemans skiljande från ordinarie beställning i Rikets tjenst, föreslagit Rikets Ständer,
alt Kapilen-Löjlnanten Stålhammar må med månaden näst efter den, uti hvilken han,
efter uppnådd pensionsmessighet i Amiralitels-Krigsmanskassan, kan varda ur krigstjensten
i nåder afskedad, få pä allmänna ludragniugsstalen uppföras till åtnjutande
292 Expedilions-Utskoltets Förslag till anderd. Skri/velse J\:o 205.
under återstående lifstiden af en årlig pension till del belopp, han nu i aflöning på
Flottans stat uppbar, eller 2,200 Hulr R:mt; dock skulle denna pension minskas med
det pensionsbelopp, som vid afskedets erhållande, eller sedermera kunde honom från
Amiralitets Krigsmans-kassan tillfalla.
Af de uti denna nådiga Proposition åberopade handlingar hafva Rikets Ständer
tagit kännedom; men då den sinnessjukdom, hvarmed Kapiien-Löjtnanten Stålhammar
är behäftad, ännu icke fortfarit längre lid än omkring 2:ne år, samt det af Läkaren
vid Wexiö hospital den 20 nästliden Januari afgifna intyg icke innehåller något yttrande
derom, huruvida sjukdomen anses vara af obotlig beskaffenhet, halva Rikets
Ständer ej kunnat antaga, att Slålhammars återställande till helsan skulle vara utom
all sannolikhet, och, vid sådant förhållande, funnit sig sakna skäl att bifalla E. K.
Maj:ts framställning om hans uppförande på allmänna Indragningsstaten.
29:o. Vadare har E. K. Maj:t, uti Propositionen angående Statsverkets tillstånd
och behof, med afseende på det rastlösa nit och den gagnande verksamhet, KommendörKapilenen
vid Flottan, Inspektören öfver Rikets Navigationsskolor, Abraham IVillndm
Lavén i lifstiden ådagalagt såsom lärare vid Krigsakademien; äfvensom å bans både
litterära och praktiska (Örljenster om Sjökrigsvetenskapens utveckling, föreslagit, att
hans sjukliga och med I vra minderåriga harn i behöfvande omständigheter efterlemnade
enka, Malhilda Palmstedt, som till sitt och de sinas underhåll egde alt påräkna blott
eli gratial af 480 R:dr från Amiralitels-Krigsmans-kassan, måtte på allmänna lndragningsslalen
tilldelas en pension af 000 R:dr om året; och dä det lör Rikets Ständer
icke är obekant, att Kommendör Kapilenen Lavén i lifstiden intagit ett framstående
runi bland Flottans embels- och tjenstemän, och att han genom sin mångsidiga verksamhet
gjort sig så förtjent af det allmänna, att hans efterlemnade familj ej hör lemnäs
utan det understöd, som är för dess tarfliga utkomst behöflig), hafva Rikets Ständer
till E. K. Maj.ls högslberörde nådiga framställning lemnat. bifall.
30:o. Med anförande hurusom Kommendören vid E K. Maj.ts Flotta. Lotsdirektören
m. m„ Andars Ahnlöf den 22 April sistlidna år allidit vid 05 års ålder, efter
att hafva tillhragt 54 är i Statens tjenst, deraf 45 år såsom Officer, eflerlemnande
en åldrig enka med 4 oförsörjda barn hvilkas enda utväg till bergning vore en årlig
pension från Arméens Enke- och Pupill kassa till belopp af 187 R:dr Runt, har hos
Rikets Ständer blifvit Inmställdt alt, då Almlöf, efter att hafva under hela sin ungdom
sysselsatt sig med ständiga sjöresor, därefter med sjömätningar på de flesta al rikets
kuster, under en del af sin mannaålder såsom Chef föreställ Sjökarte-konloret, samt
använd! de sisla 22 åren af sin lefnad vid Lotsverket, Rikets Ständer mätte, med afseende
ä den aflidnes förljenster och den långa tid, hvarunder han offrat sina krafter
för fäderneslandets hästa, tillerkänna hans efterlemnade enka och barn, åt hvilka han
lemnat eli skuldsatt ho och sorn således befunne sig i ganska bekymmersamma ekonomiska
omständigheter, en ärlig pension af allmänna medel.
Dä framlidne Lolsdireklören Almlöf, som från den ringa samhällsställning, han
genom födseln tillhörde, medelst egen duglighet beredt sig väg till Statens vigligaro
och ansvarsfullare embeten, under sin långvariga och för det allmänna gagnande ver ksamhet
ådagalagt egenskaper, som förvärlvat honom ett högt och välförtjent anseende,
hafva Rikets Ständer härutinnan funnit giltiga skäl, att tillerkänna aflidne Lotsdirektören
m. m. A. Almlöfs enka, Louise Carlström, en årlig pension af 600 R:dr.
31:0. Under förmälan, hurusom Ofverstelöjtnanlen i Flottans mekaniska korps
m. m. Juhan Peller Edström vid sin år 1848 timade död i qvarlåtenskap åt sin enka,
Exp editions- U ts kottets Förslag till lindard. Skrifvelse IS: o 206.
m
Carolina Sofia Fröman, efterlemna! endast 2,250 R:dr R:mt, och att hon med räntan
häraf samt med tillhjelp af en pension af 225 R dr R:mt, som Hjelmare kanalbolag
henne beviljat hittills kunnat någorlunda draga sig fram: men al! tilltagande ålder samt
ökade lefnadskostnader med hvarje dag alltmer förmörkade ntsiglerna för hennes framtida
bergning, har, i betraktande jemväl deraf, alt Öfverstelöjlnanlen Edström offrat
nära 40 år af sin lefnad i statens tjenst och derunder gjort sig känd såsom en af
vårt lands driftigaste, erfarnaste och dugligaste kanalbyggare, hemställan skett, att en
årlig pension af 300 R:dr R:mt måtte hans efterlämnade enka beviljas; och då Edströms
förtjenster lili den verksamhet, hvaråt han egnat sig, vore för sin tid synnerligen framstående
och vunnit allmänt erkännande sam! hans enka, numera vid hög ålder, befinner
sig i behöfvande omständigheter, hafva Rikets Ständer ansett sig höra i så målto
fästa afseende på ifrågavarande framställning, att en årlig pension af 200 R:dr beviljats
Enkan Edström.
32:o. Rikets Ständer hafva vidare förehaft följande uti E. K. Maj:ts nådiga
Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof gjorda framställningar, nemligen:
a) alt. sedan genom de sist fa-tställda löneregleringar för Landlstalen, lönen
för Landsgevaldigern i Stockholms län blifvit bestämd lill 630 R dr R:ml, men nuvarande
Landsgpvaldigern N. Nilssnn, enligt äldre stal åtnjutit 722 R:dr 44 öre och funnits
berättigad att sistnämnda högre lön fortfarande under sin tjenstetid tillgodonjuta,
skillnaden emellan dessa båda lönebelopp, eller 92 R:dr 44 öre, suni för innevarande
statsreglering.*-period i nåder förklarats böra anordnas och utgå af Sjette Hufvudlitelns
allmänna besparingar, måtte på allmänna Indragningsstaten uppföras, för att Nilsson,
för den tid han vidare befallningen innehar, tlllgodokomma ;
b) alt Häradsskrifvare!! i Öster- och Wester-Rekarne häraders fögderi af Södermanlands
län Carl Guslof Bernhard Jacobsson, hvilken vore född år 1803 och varit
i Statens tjenst sedan år 1822 samt numera nästan hell och hållet förlorat svnförmågan,
utan förhoppning alt kunna densamma återvinna, måtte, med alseende härå och
å hans intygade medellösa belägenhet, oaktadt han icke uppnått föreskrifvpn lefnadsoch
Ijensleåtder, förklaras berättigad att, efter erhållet afsked från Häradsskrifvaretjenslen,
från allmänna Indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till det för Häiadsskrifvare
bestämda belopp 1,500 R:dr R:mf;
e) att likaledes Häradsskrifvaren i Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds häraders
fögderi af Östergöthlands län, Anders Isak Medelplan, hvilken vöre född år 1800 och
varit i statens tjenst omkring 38 år, deraf 33 såsom ordinarie Häradsskrifvare, men,
enligt föreledt läkarebetyg, numera, i följd af i tjensten ådragen sjuklighet, vore oförmögen
alt samma tjenst bestrida, måtte, med afseende såväl derå, som å den längre
tid han i Statens tjenst tillhragt och hans derunder städse ådagalagda nit och skicklighet,
få, derest han stvrker sig för'farande vara af sjukdom hindrad från utöfningen
af sin tjenst, efter erhållet afsked från dpnsamma, oaktadt han då icke uppnått föreskriloe
lefnads- och tjensleålder, uppföras å allmänna Indragningsstaten för åtnjutande
af årlig pension af 1,500 Rall-;
d) att enär Förste Kanslisten hos Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader
O/oj Sahlgren, i följd af sjukdom,' alltsedan April månad 1856 varit förhindrad
ali sin tjenst bestrida och från nämnde tid, såsom medellös, af tillfälliga besparingar
å Styrelsens aflöningsmedel årligen åtnjutit understöd, bemålde Sahlgren, hvilken, född
1793, varit i Statens tjenst anställd dels från år 1810 lill 1824, då han, efter vunnen
befordran till förste Sekreterare uti Kabinettet för Utrikes brefvexlingen, från samma
beställning erhöll entledigande, dels ock sedermera från är 1841, då han förordnades
291 Expeditions-Utskottets förstäf/ tilt underd. Skrifvelse JS:o %05.
Htt vara förste Kanslist och Registrator vid förrbemälde Styrelse, samt, enligt löreledt
läkarebvg, lider af svag svn neli minskad arbetsförmåga, måtte varda på Indragningsstaten
förflyttad, till åtnjutande derifrån under sin återstående lifstid af pension till
ett emot det af honom såsom Kanslist och Registrator hos Styrelsen för allmänna Vägoch
Vattenbyggnader innehalda arfvode svarande belopp af 900 R:dr R:mt;
e) all Landskamereraren i Gottlands län. Lars Jokan Gardel/ hvilken uppnått
en ålder af 70 är, och, efter alt under åren 1826—1832 tjenslgjorl såsom Stadskassör,
Stadsfiskal och Postinspektor, äfvensom ProtokollslÖrande i Taxerings-Koinmitléerna
uti Wisby, samt derjemte innehaft förordnande såsom Länsbokhållare i Gottlands län
från den 17 Oktober 1829 till den 15 Januari 1830, blifvit den 20 September 1832
i nåder förordnad alt föreslå Landskamererareljenslen i samma län, hvarmed han sedermera
fortfarit intilldess lian år 1838 till Landskamererare utnämndes, finge, ehuru
han sålunda icke i Statens tjenst oafbrutet tillbragt den i förlåtlningarne föreskri lii a
tid af 30 år, elier erhållet afsked från Landskamererarebefättningen, uppföras pä Indragningsstalen
till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension till del
belopp, som nu är eller framdeles blifver för Landskamererare bestämdt.
Som emellertid, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, Landskamereraren Gardell
numera aflidil, kommer frågan om hans pensionerande all förfalla; hvaremot och med
afseende å de lill stöd för högstberörde nådiga framställningar anförda förhållanden,
Rikets Ständer funnit skäligt, att öfrige ofvan omlÖrmälde tjenstemän må pä allmänna
Indragningsstaten uppföras, på sätt E. K. Maj:t föreslagit.
33:0. 1 betraktande af ej mindre Sekreteraren i Landlbruksakadernien Johan
Theophil Nathhorsls stora förtjänster om Svenska jordbruket, än ock del utmärkta säll,
hvarpå han alltsedan 1841 under en tiderymd, då jordbruksnäringen inom landet gjort
hastigare framsteg än någonsin förut, såsom Akademiens Sekreterare dertill medverkat,
har E. K. Maj t i nåder föreslagit, att Nathhorst, sorn under sistlidna år uppnått den
ålder af 65 är, vid hvilken Statens civile embels- och tjenstemän äro i allmänhet be
rättigade
att, om försvagad helsa dertill föranleder, ur tjenst afgå med pension från
allmänna Indragningsstaten. finge, i likhet med hvad för de sistnämnde sålunda är stadgadt,
efter erhållet afsked från beröide Sekreterarebefattning, uppföras ä Indragningsstaten
till åtnjutande af årlig pension af 3 600 R:dr, motsvarande åttatio procent af
hans nuvarande aflöning 4,500 R:dr; och är denna nådiga framställning, enligt hvad
Rikets Ständer af de till den nådiga Propositionen hörande handlingar inhemta', föranledd
af Landlbruks-Åkademiens till E. K. Maj.t den 10 September nästliden år afgiliia
underdåniga memorial, deruti dock Akademien anhållit, att E. K. Maj:t täcktes föreslå
ifrågavarande pension åt Sekreteraren Nathhorst till hela beloppet af hans nuvarande
aflöning.
Erkännande Sekreteraren Nathhorsls oaflålliga och berömvärda sträfvanden för
del svenska jordbrukets utbildning, hafva Rikets Ständer äfven ansett billigheten på
kalla,
att han, ehuru icke till pension berättigad, må genom ett lämpligt understöd sättas
i tilllälle alt när aftagande helsa och krafter ej längre medgifva honom alt fortfara
med sin befattning såsom Landlbruks-Åkademiens Sekreterare, kunna derifrån afgå ;
och hafva Rikets Ständer derföre funnit godt alt, med bifall lill E. K. Maj:ts i detta
ämne gjorda nådiga framställning, förklara bemälde Nathhorst berättigad att vid afgång
från haus befattning såsom Landlbruks-Åkademiens Sekreterare, pä allmänna Indragningsstaten
under hans återstående lifstid uppbära en ärlig pension af 3,600 R:dr.
34:0. Till beredande af ersättning från och med är 1861 åt tretton särskilda
Länsmän inom Riket, i den mån desse, utan förhöjning i nuvarande lön på stat, ef
-
Expeditions-Uts kotids För stay till underd. Skrifvelse A:o 20 b. 295
ter nämnde lid vid sina tjensler qvarstå, för den minskning i de af dem förut innehafda
kontanta löneinkomster, hvilken äfven efter sednast fastställda lönereglering egde
ruin och uppstått i följd af den i och för 1855 års lönereglering verkställda nya uppskattningen
af Läiismansboställena, hvarigenom bland löneförmånerna inmätt högre boställsafkastning
än efter äldre stater beräknats, emot det alt förut åtnjutna kontanta
lönebelopp i större eller mindre mån försvunnit, har E. K. Majit begärt, att på allmänna
liidragningsstaten måtte anvisas en summa, motsvarande hvad, enligt af Kammar-kollegium
och Stals-konloret verkställd utredning, kunde komma alt i ofvanberörda
afseende för hvarje år erfordras, eller 1,222 R:dr 72 öre; och som Rikets Ständer,
efter erhållen del af de lill deuna fråga hörande handlingar, i afseende å del uppgifna
ersättningsbeloppet icke funnit något alt erinra, bar denna nådiga framställning
af Rikets Ständer blifvit bifallen.
35:o. Sedan Stats-kontoret uti skrifvelse den 11 Oktober nästlidna år i underdånighet
anmält, att den hyresersällning, sorn lill Hernösands stads Borgerskap för Lands
hö.
dinge-residenshuset derstädes med 800 R:dr Runt ärligen från längre lid tillbaka
utgått och varit ä Riksstatens Sjette Hufvudtitel, under rubriken: ”Landtstaterne i länen-’,
särskildt upptagen, vid sednasle statsreglering, då särskilda medel anslogos för
residenshu*ets inlösande lill kronan, icke kommit alt å staten uppföras; och då, enligt
hvad hos E. K. Majit redan tillförene anmäldt blifvit. Hernösands Borgerskap icke antagit
de vid lösesummans beviljande fästade vilkor samt resideushuset således hittills icke
kunnat inköpas, har E. K. Majit föieslagit Rikets Ständer, det omlörmälde hyresersältning,
som följaktligen mäste fortfarande erläggas, mätte få pä allmänna indragningsstaten
uppföras att utgå intilldess Landshöldingeresidenshus i Hernösand blelve för Statens
räkning inköpt eller nvbygdt.
l)ä Rikets Stander icke allenast vid förra riksdagen beviljat, bland annat, ett
anslag ä 54,650 R:dr för del ifrågaställa nya Landlstats-embetshuset i Hernösand, ulan
ock vid innevarande riksmöte, enligt hvad underdåniga skrifvelse» angående regleringen
af utgifterna under Riksstatens Sjunde Hufvudtitel förmäler, anvisat ett Irån 16,000
till 40,000 R:dr förhöjdt belopp lill inlösen af det gamla Landtslats-embelshuset derstädes,
torde det väl kunna antagas, ali hinder ej vidare skall möta för omlörmälda
byggnadsföretag; men dä detsamma emellertid icke lärer kunna fullbordas under nuvarande
statsreglerings-period, och, intilldess sådant skett, olvanberörde hyresersällning
fortfarande bör utgå, hafva Rikets Ständer, pä sätt E. K. Majit föreslagit, för sagde
ändamål på allmänna liidragningsstaten uppfört 800 R:dr.
36:o. 1 betraktande af Landshöfdingen i Gefleborgs län Lars Magnus Lager
heims
långvariga tjenstetid både sorn militär oell civil embetsman, Ilar E. K. Majit behagat
föreslå, alt hans, med ätta till största delen oförsörjda barn, i särdeles tryckande
omständigheter sladda enka, Anna Sofia Paulina Wahlfelt, mätte på allmänna Indrag—
ningsslalen tilläggas en pension af 1,000 R:dr om äret; och hafva Rikets Ständer till
denna nådiga framställning funnit sig böra lemna bifall.
37:o. Jemte erinran, hurusom Rikets är 1850—1851 församlade Ständer beviljade
adiline Landshöfdingen i Elfsborgs län, Pani Sa a de/hjelms efterleinnade enka,
Fru Sofia Dorothea Sandelhjelm, född Zetterman, en ärlig pension å allmänna ludragnings-talen
till belopp af 250 R:dr banko, har bos Rikets Ständer blifvit anfördt, att
dä Landsbo.dingen Sandelhjelm i 56 års tid tjena! Slaten och derunder stadse ådagalagt
utmärkta embetsmaiiiialörljeuster, samt, ehuru berättigad att vid 65 års ålder undfå
295 E.vp ed itions-UIskottets Förning till underd. Skrifvelse J\':o 205.
afsked och dervid komma i åtnjutande af årlig pension å 3,000 R:dr banko, det oaktadt,
fortfarande bibehållit sitt embete ytterligare 10 är, hvaiigenom en summa af tillhopa
30,000 K:dr samma mynt blifvit Stalsveiket besparad, hans eflerlemnade enka
syntes böra hugnas med något större understöd, helst lion vore till åren kommen och
af svag helsa samt derjemte i sin fattiga och hjelplösa belägenhet hade en olörsörjd
dotter att omhulda; och har i anledning häraf hemställan skett, alt pensionen för Enkefru
Sandelhjelm mätte från dess nuvarande ringa belopp, hvilket vore otilliäckligt
för tillfredsställandet af till och med de aldra oundgäugligaste lefnadsbehofven, med
225 R:dr förhöjas, så att densamma komtne att utgöra 600 R:dr Runt.
Då de lill stöd för denna framställning åberopade handlingar utvisa, att Landshöfdingen
Sandelhjelms enka och oförsörjda dotter sakna egna tillgångar för sin bergning,
hafva Rikets Sländer, med afseende derå att i många andra läll större pensionsbelopp
blifvit enkor efter högre embetsman tillerkända, ansett alt den pä allmänna lndragningsstaten
för Landshöfdingen Sandelhjelms enka. Sofia Dorothea Zetterman uppförda
pension å 375 Hulr må till 600 K:dr förhöjas.
38:o. Enligt hvad E. K. Majit, genom en till Rikets Ständer den 24 nästlidne
Februari aflåten skrifvelse behagat meddela, hade uti en af E. K. Majlis Befallningshafvande
i Norrbottens län lill E. K. Majit i underdånighet insänd skrift f. d. Kronofogden
i Torneå fögderi af nämnde lan, Kommissionslandtmätaren H. fV. Hackzell,
hvilken den 12 Januari 1S55 undfått nådigt afsked frän berörde Kronolbgdesyssla
med pension å allmanna liidragningsslaten till det dä lör Kronofogdar bestamda
belopp af 800 R:dr Banko, i underdånighet anhållit, det E. K. Majit måtte lackas
att, jemte beviljande af nådigt afsked frän den Kommissionslandtmaiarebelättning, sö
kandeu
ännu innehade, antingen tillägga honom pension ä nyssnamnda stat till det
belopp af 900 R.dr Runt, sorn numera blifvit för Kommissionslandtmätare bestämdt,
med tillstånd för honom att derjemte bibehålla den redan erhållna Kronologdepensiouen,
eller ock, om sådant icke kunde ega ruin, i nåder förhöja sistnämnde
pension lill det belopp af 2,000 R:dr, sorn, enligt Rikets sednast församlade Ständers
beslut, numera, under stadgade vilkor, tilldelas afskedstagande Kronofogdar;
till stöd för hvilken ansökning blifvit i underdånighet anfördl, ali sökanden, född den
8 Februari 1789, således numera uppnått 71 års ålder samt, sedan 1811, dä han i
Augusti månad till Auskultant vid Landlmäleriet antogs, eller mera än 48 är, vant i
Statens tjenst anställd, hvarunder han blifvit år 1816 förordnad till extra Landtmålare
i Norrbottens lan, 1819 utnämnd till Kommissionslandtmätare och 1821 lill Haradsskrilvare
i Torneå fögderi saint är 1850 konstituerad till Kronofogde derstädes; alt,
pä satt den ingifna Ijeiistelörieckiiingen dessutom gåhe vid handen, Hackzell jemväl,
under den tid han innehaft Häradsskrilvaretjenst, varit förordnad all bestrida Landtmäterisysslor,
samt sednast år 1858, eller sedan han lemuel Kronofogdebelältuingen,
efter förordnande verkställt eu landtmäteri förrättning; ali sökanden, till följd af altagande
kroppskrafter och bruten helsa, ej mera förmådde lagga verksam hand vid görotnälen,
samt slutligen, att han, med knappa löneinkomster, halt en tarlik familj alt
underhålla, hvaraf ännu tvänue döttrar voro oförsörjda; vitsordande E. K. Majus Befallningshafvande,
att Hackzell tinder sin långvariga tjenstetid med mycken lill och
duglighet utratlat - de honom anförtrodda värf, hvarföre E. K. Majus Befallningshafvande
iuisell sig ega full anledning att ansökningen lörorda; åtminstone såvida, att sökanden
mätte komma i åtnjutande af förhöjd pension såsom Kronofogde.
Till följd af erhållen nådig remiss ä berörde ansökning hade statskontoret, jemte
ölverlemtiande al Ofverdireklörens vid Landlmäteriet i ämnet infordrade underdåniga
yttrande,
Expeditions-UtsUottels Förslag till linderö. Skrifvelse IS:o 205. 297
yttrande, deruti bemälde Öfverdirektör förordat den underdåniga ansökningen, i underdånighet
anfört, alt hvad anginge Hackzelia anhållan att, med bibehållande af sin Kronofogdepension,
undfå pension äfven såsom Kommissionslandtmätare, sä enär, enligt Statskontorets
tanka, icke någon borde kunna för mer än en tjenst uppbära pension å allmänna
indragningsstaten, i likhet med hvad uti det nådiga reglementet för Civilstatens
Pensionsinrättning funnes för denna inrättnings delegare bestämdt föreskrifvel, samt,
Slals-kontoret veterligen, tvänne pensioners uppbärande på allmänna Indragningsstaten
förr icke blifvit medgifvet utom i ett enda, med det förevarande, ej fullt lika fall, funne
sig Slats-kontoret sakna skäl, ali å Hackzells ansökning om pension såsom kommissionslandtmätare
tillstyrka nådigt bifall; alt, beträffande sökandens alternativt gjorda underdåniga
anhållan om förhöjning af hans kronofogdepension, Slats-kontoret, under antagande
alt det vid sistförflutna riksdag fattade beslut om förbättrade pensionsvilkor för
kronofogdar, äfvensom för andra tjenstemän, ej kunde tilläggas retroaktiv verkan, samt
då en sådan tillämpning deraf, till förmån för Hackzell, utan tvifvel skulle framkalla
ansökningar i enahanda syftning utaf andra tjenstemän, hvilka erhållit afsked med pension
enligt förut gällande föreskrifter, ansåge sig icke heller böra understödja Hackzells
i denna del gjorda anhållan; men att, för den händelse E. K. 31aj:t, med afseende
å sökandens långa och verksamma ijenstemannabana samt den obemedlade ställning,
hvaruti han med hustru och barn sig befunne, skulle anse skäl vara för banden,
att uti ifrågavarande ämne i ena eller andra hänseendet göra nådig framställning till
Rikets Ständer, Stats-kontoret funne sig böra i underdånighet tillägga, att Hackzell
uppfyllt de vilkor, som, jemlikt Kongl. Förordningen den 24 Januari 1778 och Kongl.
Brefvet den 25 Juni 1818, kungjordt genom Kammar-kollegii cirkulär den 11 Oktober
1819, fordras för åtnjutande af pensionsrätt å allmänna Indragningsstaten.
På de af Stats-kontoret uti förberörda Utlåtande anförda skäl, hade E. K. Maj:t
funnit Hackzells alternativt gjorda anhållan om förhöjning i den kronofogdepension,
han redan uppbär, icke böra vinna afseende; men då af de utaf Rikets Ständer meddelade
sladganden, angående pensionsrätt för landtstatstjenstemän och för Kommissionslandtmätare,
icke kunde med visshet slutas, huruvida Hackzell, hvilken samtidigt innehaft
Kronofogde- och Kommissions-landtmätareljenst och år 1855 blifvit uppförd å Indragningsstat
med Kronofogdelön såsom pension, borde, vid nu sökt afsked från den
med Ion icke försedda Kommissionslandlmälare-tjensten och vid i öfrigt uppfyllda vilkor
för pensions åtnjutande, anses berättigad, att å nämnde stat erhålla pension äfven
såsom Kommissionslandtmätare, har E. K. Maj:t, med anledning af Hackzells ansökning
i sistnämnde hänseende, til! Rikets Ständer i nåder öfverlemna! att bestämma, huruvida
Hackzell må varda till pension såsom Kommissionslandtmätare å allmänna Indragningsslaten
uppförd.
Rikets Ständer, som dela de af Slats-kontoret i detta ämne uttalade åsigter, att
pension å allmänna Indragningsstaten för mer än en tjenst icke bör någon beviljas,
äfvensom att Rikets sednast församlade Ständers beslut om förbättrade pensionsvilkor
för de flesta tjenstemän icke kan hafva retroaktiv verkan, hafva emellertid, med afseende
å den ovanligt långa tid Kommissionslandtmätaren Hackzell varit i Statens tjenst
anställd och del utmärkta sätt, hvarpå han, enligt honom meddelade vitsord, städse
fullgjort sina åligganden, funnit skäligt, alt ytterligare ett årligt understöd af 600 R:dr
må åt bemälde Hackzell för hans återstående lifstid på allmänna Indragningsstaten uppföras
och tilläggas den honom förut beviljade pensionen af 1,200 R:dr.
39:o. Uti en till Rikets Ständer den 17 November nästlidna år aflåten nådig
Proposition har E. K. Maj:t behagat meddela, hurusom Lands-kanslisten i Gefleborgs
Bih. lill R. St. Prot. 1859 jr 1860. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Suppl. 38
298 E.vp e d i tio 11 v - U is kott a ts Förslag till underd. Skrifvelse N:o 205.
län Johnn Angust Hansson, hvilken född den 14 April 1797, 33 år innehåll berörde
tjenst, i underdånighet anhållit, att, enär han, på sätt bifogadt läkarebetyg vitsordade,
till följd af ett slaganfall, sedan omkring ett och ett halft år lede af lamhet i högra
sidan af kroppen, hvilken sjukdom, sedermera blott obetydligt förbättrad, gjorde honom
oförmögen att tjensten vidare sköta, honom måtte varda i nåder tillagd pension för
hans återstående lifstid lill belopp af 500 R:dr R:mt årligen, motsvarande hans nuvarande
lön på stat, å hvilken underdåniga ansökning E. K. Maj:ts Befallningshafvande
i länet tillstyrkt nådigt afseende, så att Hansson blefve salt i tillfälle att, mot lönens
åtnjutande pä Indragningsslat, afgå från tjensten och att den som densamma förrättade,
finge oafkortadt tillgodonjuta dermed förenade inkomster, hvarefter Stats-kontoret uti
afgifvet underdånigt utlåtande, på anförde skäl, i underdånighet hemställt, ali, till undvikande
af de med tjenstens bestridande genom vikarie förknippade olägenheter, Hansson
måtte å allmänna lndragningsstaten förflyttas.
Med afseende å Lands-kanslisten Hanssons af läkare intygade oförmögenhet, i
följd af sjuklighet, att sin tjenst vidare bestrida, samt å hvad Stats-kontoret i underdånighet
anfört, har E. K. Maj:t nu föreslagit Rikets Ständer, alt bemälde Hansson
mätte förklaras berättigad att, efter erhållet afsked från Landsknnslistljensten, oaktadt
han icke uppnått föreskrifven lefnads- och tjensteålder, ä allmänna lndragningsstaten
uppföras för åtnjutande af årlig pension, motsvarande landskanslistlönen på stal, eller
500 R:dr R:mt; och hafva, i betraktande af hvad härvid förekommit, Rikets Ständer
funnit skäligt, att denna nådiga framställning bifalla.
40:o. Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, hurusom numera aflidne Förste
Landtmätaren i Nyköpings län Guslaf Johan Lentz, hvilken under en 34-årig tjenstemannabana
egnat hela sin tid åt ett samvetsgrann! utöfvande af sina mödosamma befattningar
och under nära 7 år varit tillförordnad Förste Landtmätare i det län, der
han sedan under 6! år innehaft samma tjenst på ordinarie stat, icke, oaktadt ett träget
och mödosamt arbete under en lång följd af år, lyckats förvärfva något till be
tryggande
af sin familjs bergning, utan hade hans enka, Mathilda Charlotta Bergnéhr,
slraxt efter mannens i April månad år 1858 inträffade död nödgats till borgenärernas
förnöjande afträda boet; och då hon med sex barn nu befunne sig i den mest bekymmersamma
belägenhet, har på grund häraf (ramställning skett, det Rikets Ständer måtte
bevilja henne en årlig pension af 400 R:dr R:mt.
Med afseende å sålunda anförda och genom bifogade handlingar bestyrkta förhållanden,
hafva Rikets Ständer funnit godt, att Förste Landtmätaren G. J. Leatz’ enka,
Malhilda Charlotta Bergnéhr må på allmänna lndragningsstaten uppföras till åtnju
tande
af en årlig pension å 400 R:dr.
41:o. Enär förre Länsmannen pä Aland Erik Arén, hvilken den 26 Septem
ber
1859 aflidit, under sednaste Finska kriget gjort sig väl förtjent om fäderneslandet
genom det mod och den fosterlandskärlek, som af honom ådagalades, då Ålands allmoge
i Maj månad år 1808, på hans uppmaning och under hans anförande, angrep
och tillfångatog den Ryska fördelning af mer än 600 man, som tagit nämnde öar i
besittning, har förslag blifvit väckt, att Rikets Ständer, såsom en gärd af aktning för
Länsmannen Aréns minne och hans vid lorenämnda vigtiga tillfälle visade välförhål
lande,
måtte medgifva, det hans i torftiga omständigheter eflerlemnade åldriga enka,
Fredrika Sofia Lindström, finge för sin återstående lifstid uppföras ä allmänna Indragningsstaten
lill åtnjutande af en utaf hennes bemälde man i lifstiden innehafd pension
af 300 R:dr R:mt; och hafva Rikets Ständer till ifrågavarande framställning lemnat bifall.
E xp editions-Ulskotl o t s Förslug lill underd. Skrifvelse J\:o 305. 299
42:o. Under förmälan, hurusom Häradsskrifvare!) i Oppunda och Willåttinge
häraders fögderi, Landskamererare!! Jonas Fröborg hvilken, född år 1789 och den 29
Oktober 181G belordrad till Häradsskrifvare, atled den 2 September 1835, \id sin död
efterlemnade, utom enkan, Ulrika Henrika Gardell, (vänne minderåriga flickebarn i så
ytterst torftiga vilkor, att modren ej lill barnens uppfostran haft andra tillgångar ali
använda, än dels den ringa pension af 45 R:dr årligen, som hon från Civilstatens allmänna
pensionsinrällning åtnjutit, dels eli henrie tillfallet arf lill belopp af 800 R:dr,
samt att de ansträngningar, som omvårdnaden om barnen, hvilka under uppvexten
båda varit sjukliga, gjort nödvändiga, numera brutit hennes krafter och så medtagit
tillgångarne, att hon vid en ålder af 55 år med sina ännu oförsörjda döttrar befunne
sig i verklig fattigdom, har, på grund af dessa förhållanden och med afseende hufvudsakligen
å hennes aflidne mans förljenster, hemställan skett, alt enkan Fröberg
mätte, sålänge hon lefde ogift, af allmänna medel beviljas en årlig pension af 300 R;dr.
llä Landskamererare!) Fröberg i lifstiden utmärkt sig såsom en skicklig och
nitisk tjensteman, men aflidit i sin bästa ålder innan han ännu hunnit alt i någon mån
betrygga sin familjs ekonomiska ställning, hafva Rikets Ständer funnit dessa omständigheter
innefatta bevekande skäl, att tilldela hans i fattigdom efterlemnade enka något
understöd lör hennes återstående dagar och i sådant hänseende beviljat henne en
årlig pension af 200 R:dr på allmänna Indragningsslateu.
43:o. Hos Rikets Ständer äro framställningar gjorda om årligt understöd åt
föreståndaren för Teknologiska Institutets verkstäder, Konduktören Per Christoffer Rean,
hvilken vore född år 1795 och alltifrån yngre år, under särdeles knappa vilkor
och svåra försakelser, sökt utbilda sig för sitt yrke, hvaruti harr såväl vid nämnde institut,
der han under mera än 20 års tid varit anställd, som ock vid utförandet af de
enskilda förelag, för hvilka hans biträde varit anliladt, utvecklat en verksamhet, som
gjorde honom väl förtjent utaf att, då han i följd af sin ålder sannolikt snart måste
jemna sin befallning vid Teknologiska Institutet och saknade alla utsigter att kunna
under återstående dagar bereda sig och sin familj ens den tarfligaste bergning, komma
i åtnjutande af något understöd från det allmännas sida, desto hellre som det kunde
antagas att, derest Recin icke hade någon hjelp vid afskedstagande att påräkna, Institutets
styrelse icke osannolikt korinne alt af välvilja för Recin vida utöfver den naturliga
gränsen för tjenslemanuaduglighelen uppskjuta Recina entledigande. Af dessa
skäl och med åberopande af åtskilliga dels utaf nyssnämnda styrelse, dels af enskilda
utfärdade intyg om Recins ådagalagda gagnande verksamhet, nit och uppförande, äfvensom
under meddelande af den upplysning, att Recins nuvarande löneförmåner vid
inerberörda Institut utgjordes af 1,000 R:dr i lön, jemte kostnadsfri bostad med vedbrand
och lyshållning, har hos Rikets Ständer föreslagits, all Recin, efter erhållet afsked
från sin befattning vid Teknologiska Institutet, mätte på allmänna Indragningsstaten
uppföras lill åtnjutande af 1,000 R:dr årligen.
Då den befattning, Konduktören Recin vid Teknologiska Institutet innehar, ehuru
lill grad och aflöning lägre än de öfriga lärarebefattniogarne derstädes, obestridligen är
af största vigt och inflytande pä elevernas utbildning i praktiskt hänseende, och då
det utmärkta sätt, hvarpå Recin utöfvat samma befattning, tillvunnit honom allmän aktning,
hafva Rikets Ständer, enär det måste vara angeläget, alt den, som innehar denna
vigliga tjenstebefattning, icke må föranledas alt dervid qvarstå, sedan hans verksamhet
och förmåga blifvit af ålder och altagande krafter försvagade, förklarat Konduktören
Recin berättigad att, sedan han, efter fyllda 65 år, erhållit afsked från sin befattning
300 Expeditions-Ulskoltels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 205.
vid Teknologiska institutet, på allmänna Indragningsslalen uppbära cn årlig pension al'
1,000 R:dr.
44:o. I anledning af E. K. Maj:ts derom »jorda nådiga framställning, hafva
Rikets Ständer ansett sig böra bifalla att, då förre Sekreteraren vid Landtmäteri-Kontoret
Carl Erik Sandström vid sin död efterlemna! enka och sju oförsörjda barn i
ganska nödstäld belägenhet, Sandströms enka. Anna Erika Hallström må pä allmänna
Indragningsslalen uppföras lill en årlig pension af 400 R:dr.
45:o. Enär, såsom Statskontoret i underdånighet anmält, öfvertalige Notarien
derstädes Johan Adam Jadrén, vid en ålder af mer än 52 år och eller 26 års tjenst,
vore besvärad af en årligen tilltagande bröstsjukdom och ofta måste begagna tjenstledighet
samt följaktligen icke kunde, enligt sin önskan, lenina verket behöflig! biträde,
bar E. K. Maj:t i nåder föreslagit, att bemälde .hedrén mätte förflyttas ä allmänna
iudragningsslaten med bibehållande af sin nuvarande aflöning, sorn utgjorde 1,344 R:dr;
och ehuru Rikets Ständer vid sistförfluten riksmöte, i anledning af dä gjord enahanda
nådig framställning, förklarade sig under dåvarande förhållanden icke finna skäl att
densamma bifalla, hafva Rikets Ständer nu, sedan sig visat, att Notarien Jredrens helsotillstånd
under de sistförfluten 3:ne åren ingalunda vunnit någon förbättring samt således
ali anledning saknas lill den förhoppning, att han hädanefter vid mera framskriden
ålder kan blifva i tillfälle att sin tjenst för någon längre lid bestrida, ansett sig
böra bifalla ifrågavarande nådiga framställning.
46:o. Uppå derom gjord underdånig ansökning och då numera aflidne GeneralTulldireklören
Friherre Carl Henrik Gyllenhaal, hvilken i mer än 50 år tjenat Staten,
först såsom militär, derunder han förvärfvat guldmedalj för tapperhet i falt samt bekliidt
ett Regemenls-cbefsembete, och sedermera såsom civil embetsman, i egenskap af
Landshöfding, Statsråd och General-Tulldirektör, efterlemnat enka och Irenne döttrar i
behöfvande omständigheter, har E. K. Maj:t vidare begärt, att bemälda enka, Aurora
af Nordin, som endast egde alt af tullmedlen uppbära en pension af 300 R:dr R.mt
om året, måtte på allmänna Indragningsslalen tilldelas en årlig pension af 700 R:dr.
Vid öfvervägande af högstberörde nådiga framställning hafva Rikets Ständer icke
funnit skäl vara för hand att lill densamma lemna bifall.
47:o. Uti en särskild lill Rikets Ständer, den 23 December näsllidna år aflåten
nådig Proposition angående pension åt Chefen för Telegrafverket i Riket, GeneralLöjlnanten
Carl Akrell, har E. K. Majit behagat meddela, hurusom bemälde GeneralLöjtnant,
född den 13 Januari 1779 och anställd i Statens tjenst från den 1 Februari
1796, då han vid Fortifikationskorpsen började sin gagnande verksamhet, i underdånighet
anhållit, att, enär han vid sålunda upphunnen ålder af nära 81 lefnadsår och
64 tjensleår, snart torde linna sig förbunden alt lemna sin nuvarande befattning såsom
Chef för Telegrafverket, E. K. Maj:t mätte hos Rikets Ständer utverka deras medgifvande
för sökanden alt, efter erhållet afsked från nämnda chefsbefattning, varda på
Rikets allmänna Indragningsstal uppförd till åtnjutande under sin återstående lifstid af
pension svarande mot det aflöningsbelopp, Sex tusen R:dr R:mt, som han nu på Telegrafverkets
stat uppbär: varande i öfrigt, angående General-Löjtnant Akrells verksamhet
meddeladt, att han, som, efter ådagalagda förtjenster både såsom lärare vid fäderneslandets
militära läroverk, såsom praktisk IngeniörofGcer och i krigstjenst under 1813
års fälttåg i Tyskland, år 1831 biel utnämnd till Chef för den då organiserade Topo
-
Expedilions-Utskotlels Förslag- lil! anderd. Skrifvelse JS:o 201). 301
grafiska korpsen samt derifrån försl år 1856 erliöil nådigt afsked med en genom årliga
algifter förvärlvad räll lill pension från Arméens Pensionskassa, mellog under tiden,
bland andra offentliga uppdrag, äfven det, år 1852, alt utarbeta förslag till elektriska
telegraflinier i Riket och förordnades år 1854 tili Chef för Elektriska Telegrafverket,
med hvilken chefsbefattning äfven Styrelsen öfver det äldre Optiska Telegrafverket
numera vore förenad. På den civila bana, han sålunda beträdt, lori före han
att med sällsynt nit och en intill sednaste ålderdomen bibehållen själsspänslighet och
arbetsförmåga gagna det allmänna, som deraf egde eli obestridligt vedermäle i den
inom kort tid anordnade och nu genom hela Riket utsträckta Telegrafledningen, För
det land, General-Löjtnanten Akrell sålunda och på hvarjehanda andra sätt under sin
ovanligt långa och verksamma tjenstetid egna t frukterna af sina mångsidiga kunskaper,
sin rika erfarenhet och sin outtröttliga arbetsamhet, vore det, enligt E. K. Maj:ts
åsigt, en pligt att, när hvilans stund för den förtjenle, af en talrik familj omgifne veteranen
nalkades, betrygga hans återstående dagar emot bekymmer lör en lifsbergning,
lämpad efter den samhällsställning, han innehade; och har derföre E. K. Maj:t föreslagit
Rikets Ständer att medgifva, det General-Löjtnanten Akrell malte, från och med
månaden näst efter den, hvarunder afsked från Chefsbefattningen vid Telegrafverket i
Riket kan varda honom i nåder beviljad), uppföras på Rikets allmänna Indragningsstat
till åtnjutande, under sin återstående lifstid, af en årlig pension, stor Sextusen R:dr
Riksmynt.
Erkännande General-Löjtnanten Akrells stora förtjenster om del allmänna, hafva
Rikets Ständer funnit sig böra lill högstberörde nådiga framställning lemna bifall.
48o. Af en annan jemväl särskildt aflåten nådig Proposition den 27 Oktober
nasti, år inhemtas, att, sedan E. K. Maj:t uti nådig Proposition den 21 Mars 1854,
med afseende derå, att Guvernörens öfver Svenska kolonien, ön S:t Barthelemy, embetsbeslällning
vore jemförlig med E. K. Majlis inom Riket varande Befallningshafvandes
embeten, föreslagit, det Rikets Ständer mätte förklara innehafvaren af nämnde Guvernörsbefätlning,
Öfversten James Harlem Haasum berättigad att, under de för lillgodonjutande
af pension å Rikets allmänna Indragningsstat i allmänhet stadgade vilkor,
vid afskedstagande från Guvernörsembetet uppföras till dylik pension för sin återstående
lifstid till enahanda belopp, eller 3,000 R:dr B:ko, som då, jemlikt Rikets
Ständers vid 1834 års riksdag meddelade beslut, var för Landshöfdingar bestämdt;
samt denna Proposition blifvit, enligt underdånig skrifvelse den 12 Juli 1854, af Rikets
Stander bifallen; men Rikets Ständer vid påföljande riksdag, i anledning af då gjord
nådig framställning, under den 27 Februari 1858 medgifvit, att Landshöfding må istället
för ofvannämnda, vid 1834 års riksdag bestämda pensionsbelopp, som i riksmynt
utgjorde 4,500 R:dr, få såsom pension åtnjuta 6,000 R:dr samma mynt; så bade
Guvernören, Öfversten Haasum, uti en till E. K. Majit ingifven skrift, af anförda
skäl, underdånigst anhållit om nådigt förslag till Rikets nu församlade Ständer, alt den
beinälde Guvernör år 1854 tillförsäkrade årliga pension mätte varda förhöjd med 1,500
R:dr eller till 6,000 R:dr R:mt; och enär den pension ä Rikets allmänna Indragningsstat,
som Landshöfdingar ega åtnjuta, blifvit vid sednaste riksdag förhöjd från 4,500 lill
6,000 R:dr R:mt, samt Guvernörens å ön S:t Barthelemy embetsmannabefattning blifvit
i afseende på rättigheten till pension af E. K. Maj:t och Rikets Ständer år 1854 förklarad
jemförlig med Landshöfdings, har E. K. Majit läckts föreslå Rikets Ständer, att
den Guvernören å meranämnda ö, Öfverste Haasum, vid afskedstagande! tillförsäkrade
pension af 4,500 R:dr å allmänna Indragningsstaten mätte under derför i öfrigt bestämda
vilkor, varda förhöjd till 6,000 R:dr R:mt.
302 Expeditions-Utskottels Förslag lill linderö. Skrifvelse N:o 205.
Med afseende å hvad E. K. Maj:t sålunda till stöd för denna framställning
anfört, hafva Rikets Ständer funnit skäligt, att den äskade pensionsförhöjningen bevilja.
49:o. Genom en den 23 December nästlidna år lill Rikets Stander aflåten nådig
Proposition har E. K. Maj:t meddelat, att förvaltaren vid Nyköpings Kronomagasin
Gustaf Meurk, som, (Ödd den 29 December 1793, blifvit genom Konstitutorial den 28
December 1820, från kanslisttjenst bos dåvarande allmänna Magasins-direktionen befordrad
och förordnad till sin förstnämnda nuvarande befattning, underdånigst anhållit,
att, i anseende till behörigen vitsordad sjuklighet, varda frän Magasinsförvallarebeställningen
entledigad, med rättighet att under sin återstående lifstid få uppbära de
samma tjenst åtföljande årliga löneförmåner, utgörande arfvode, stort 250 R:dr, och
hushyresersältning 50 R:dr Runt; öfver hvilken, af E. K. Maj:ls Befallningshafvande i
Södermanlands län förordade, ansökning jemväl Statskontoret sig i underdånighet utlåtit;
och enär, enligt hvad upplyst blifvit, Magasinsförvaltare:! Meurk i mer än 43 år
varit anställd i Statens tjenst och nu, vid nära 66 års ålder, befunne sig lill helsan så
försvagad, att han icke utan fara för lifvel eller äfventyr att förvärra sin sjuklighet,
kunde med ulölningen af sin tjenst fortfara, har E. K. Maj:l (öreslagit, det Rikets
Ständer måtte medgifva, att bernälde Meurk, oaktadt han endast medelst konstitutorial
blifvit till Magasinsförvaltare antagen och förordnad, mätte från och med månaden
näst efter den, hvarunder han, efter derom gjord ansökning, af Statskontoret erhåller
afsked från samma befattning, på Rikets allmänna Indragningsslat åtnjuta en årlig pension
af 300 R:dr Runt, motsvarande det sammanlagda aflöuingsbelopp, han vid Magasinsförvaltaretjensten
uppbure.
Afven denna nådiga framställning har på de af E. K. Maj :l anförda skäl blifvit
af Rikets Ständer bifallen.
50:o. Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord om understöd af allmänna
medel för aflidne Öfverkommissarie!) vid Civilstatens Pensions-lnrättning, Riddaren
af E. K. Maj-.ts Nordstjerne-orden Nils August Fredius enka, hvilken, enligt hvad
företedt transsumt af bouppteckningen efter hennes man äfven utvisade, jemte Irenne
minderåriga barn befunne sig uti en i ekonomiskt hänseende betryckt ställning; varande
i öfrigt till stöd för den gjorda framställningen åberopad den gagnande verksamhet,
Fredin i det allmännas tjenst ådagalagt och derunder han, som år 1833 utnämndes
till Kamererare i Statskontoret och derefter konstituerades till Statskommissarie
samt slutligen erhöll sin förenämnde Öfverkommissarie-belättning, den han fortfarande
innehade intill sin den 3 April 1858 timade död, bland annat uppgjort det
formulär till ny Rikshufvudbok, som, vederbörligen sladfästadt, nu följes; och har hufvudsakligen
af dessa skäl förslag blifvit väckt, att Rikets Ständer måtte för aflidne
Öfver-kommissarien Fredius enka, Margaretha Theresia Lieberath samt deras barn,
(vänne döttrar och. en son, anvisa ett årligt anslag å tillhopa 600 R:dr, att så länge
modren löfde ogift, utgå oafkortadt, men, derest hon trädde i nytt gifte eller ined döden
afgiuge, till endast tre fjerdedelar af beloppet emellan barnen så fördelas, att
döttrarne, så länge de voro ogifta, deraf erhölle hvardera 150 R:dr och sonen, intilldess
han uppnått myndig ålder, likaledes 150 R:dr.
Enär genom det förtjenstfulla sätt, hvarpå Öfverkommissarie!) Fredin i lifstiden
utfört det honom anförtrodda uppdrag, att upprätta förslag till formulär för ny Rikshufvudbok,
Fredin, som derjemte vid flera tillfällen lemnat Rikets Ständer och deras
Revisorer ett värdefullt biträde uti statsreglerings- och räkenskaps-frågor, förvärfvat sig
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o SOS. 303
rättmätiga anspråk pä någon erkänsla från det allmännas sida, hafva Rikets Ständer
äfven ansett hans efterlemnade familj böra hugnas med något understöd för dess framtida
bergning. Då emellertid, enligt hvad upplyst blifvit, Fredius enka eger alt uppbära
från Civilstatens Pensions-kassa 750 Ridr och från Stockholms stads Inqvarteringskommission
150 R:dr, eller tillhopa 900 R:dr årligen samt hon således icke är utan
tillgångar för sin och sina barns utkomst, hafva Rikets Ständer funnit sig böra endast
i så måtto bifalla ifrågavarande framställning, att Ofverkommissarien Fredius enka,
Margarelha Theresia Lieberath, må på allmänna Indragnings-slaten tilläggas en årlig
pension å 300 R:dr.
51:o. Enligt hvad hos Rikets Ständer blifvit anmäldt, alled i början af nästlidna
år f. d. Ofver-Dykeri-kommissarien Ela/ .lohan IVestbeck, hvars medborgerliga förtjenster,
vitsordade af 3:ne tid efter annan erhållna guldmedaljer, äfvensom genom uppfinningar
oell förbättringar al åtskilliga dykeriapparater för upptagande al fartyg och
lastgods å djupt valten, hvarom han från trycket ulgifvil beskrifning med tillhörande
ritningar, föranledt Rikets Ständer, alt redan vid 1823 års riksdag tillägga honom en
pension pä allmänna Indragningsslaten af 000 R:dr B:ko; hvarjemte Westbeck år 1855
af E. K. Majit, vid afskedslagandet från Karantänsbefälhafvare- och Karantänsmästarebefattningarne
i Marstrand, hugnades med Karanlänsmästare-lönen 125 R:dr B:ko såsom
pension. Vid förrättad bouppteckning efter den aflidne hade boets tillgångar upptagits
i värde lill 121 R:dr 60 öre och skulderna till 1,041 R:dr 59 öre R:mt. Denne
gamle förtjenle man hade efterlemnat en 76 års gammal enka och en 44-årig oförsörjd
dotter, båda sjukliga och oförmögna alt med arbete förvärfva sitt uppehälle och utan
andra medel dertill än ofvannämnda 125 Ridr B:ko, som E. K. Majit, på Karantänskonirnissionens
i Götheborg hemställan, förunnat Enkan Westbeck att under sin återstående
lifstid årligen uppbära. Dä detta understöd likväl vore alltför otillräckligt, och
Westbecks förtjänster vore sådana, tilt Rikets Ständer ansett sig böra belöna dem med
en årlig pension, har nu förslag blifvit väckt, alt hälften af denna pensions belopp,
eller 450 Ridr Rimt årligen, mätte ät Westbecks enka och oförsörjda dotter på allmänna
Indragningsslaten uppföras.
Med afseende å de här ofvan uppgifna förhållanden, hvilka blifvit behörigen
styrkta genom företedda handlingar, deraf i öfrigt inheinlas, all Westbeck deltagit i
1789 års sjökrig såsom Arklimäslare å fregatten Venus, och, derunder tillfångatagen,
lillbragt tvänne år uti svår fångenskap i Ryssland, hafva Rikets Ständer ansett skäl
vara för hannen, alt Westbecks i fattigdom efterlemnade enka må komma i åtnjutande
af pension till enahanda belopp, som uti härmed jemförliga fall Rikets Ständer tillförene
beviljat, och, på grund häraf, åt bemälda enka, Anna Brita Brock, på allmänna
Indragningsslaten uppfört en årlig pension af 200 Ridr.
52:o. Under förmälan, hurusom förre Landssekreteraren i Gottlands län, Riddaren
af E. K. Majits Nordsljerne-orden Lars Hambraus, hvilken i 40 års lid med utmärkt
skicklighet best ridt omförrtiälda befattning, den 14 November sistlidna år allidit,
efterlemnande enka och Irenne barn, deribland en oförsörjd dotter, ulan annan tillgång
än en till icke fullt 1,800 Ridr uppgående behållning i boel, har framställning skett,
att, enär Hambraeus i lifstiden ej varit delegare i Civilstatens Pensionsinrättning och
hans enka således icke kunde derifrån erhålla något pensionsunderstöd samt följaktligen
vore i afseende på sin egen och dottrens framtida bergning i en ganska bekymmersam
ställning, Rikets Ständer, i anledning häraf och då Landssekreteraren Hambraeus
genom sin af nit, duglighet, oegennytta och redbarhet utmärkta tjenstemanna
-
304 Expeditions-Utskoltels Förslag lill underd. Skrifvelse ]S:o 205.
verksamhet äfven syntes hafva förvärfva! rättvisa anspråk på Statens behjertande för
hans efterlefvande åldriga enka, måtte bevilja henne en pension af allmänna medel till
belopp af 400 R:dr Hant; och hafva Rikets Ständer, som inhemta!, att Hambraeus innehaft
Landssekreterare-tjenslen i Gottlands län från den 5 November 1819 till dess
han den 15 Juli 1859 derifrån erhöll nådigt afsked, funnit sig, med afseende å Härnblad
långvariga och förtjenst fulla verksamhet i Statens tjenst samt hans efterlemnade
familjs vitsordade behof af understöd, böra medgifva, det hans enka, Catharina Elisaheth
Beckman, må på allmänna Indragningsstaten uppföras lill åtnjutande af en årlig
pension å 400 R:dr.
53:o. Af det den Kongl. Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof
åtföljande protokoll öfver Ecklesiaslik-ärenden för den 14 Oktober nästlidna år,
hafva Rikets Ständer inhemtal, att Vetenskaps-Akademien hos E. K. Maj:t i underdånighet
anmält, dels hurusom med de särskildt beviljade medlen lill utgifvande af ett
planchverk öfver Svenska svampsorter, särdeles de ätliga samt giftiga, det afsedda arbetet,
under inseende af Professoren Friis, vöre så förberedt, att början deraf snart
kunde utkomma, dels ock att med del af Rikets Ständer vid sistförfluten riksdag å
allmänna Indragningsstaten, lill understöd ej mindre för anskaffande af teckningar utaf
inhemska vexter tili arbetet: Sveriges Flora, än ock för utgifvande af Teckningar af
zoologiska föremål, beviljade 1,200 R:dr årligen, ett större antal svampmålningar,
jemväl under ledning af bemälde Professor blifvit utförda; i anledning hvaraf E. K.
Maj:l, enligt Akademiens derom tillika gjorda hemställan, i nåder föreslagit Rikets
Ständer, att omförmälda anslag måtte få utgå äfven under nästa statsreglerings-period;
och hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall.
54:o. Hos E. K. Maj:t har Sekreteraren A. M. Strinnholm, jemte anmälan,
att Sjette och Sjunde banden af ”Svenska Folkets Historia från äldsta tider”, för hvars
utarbetande och utgifvande af trycket han vid sistlidna riksdag erhöll årligt understöd
af 2,250 R:dr, ofördröjligen komme att läggas under pressen, i underdånighet anhållit
om nådig framställning lill Rikets Ständer, att han fortfarande måtte få åtnjuta samma
understöd; i anledning hvaraf och med afseende på Sekreteraren Strinnholms redan
ådagalagda nit och samvetsgrannhet vid forskningen i fäderneslandets häfder, E. K.
Maj:t i nåder föreslagit det begärda anslagets beviljande för ytterligare Irenne år; och
hafva till denna nådiga begäran Rikets Ständer jemväl ansett sig böra lemna bifall.
55:o. Enligt hvad ofvan åberopade Statsråds-prolokoll vidare innehåller, hade
Konsertmästaren A. Bernvald hos E. K. Maj:t i underdånighet anhållit, att då han, som
vore född den 24 Augusti 1798 och i 45 år tjenstgjort vid E. K. Maj::ls Hofkapell,
der han år 1815 blifvit antagen till ordinarie Kammarmusikus och sedan år 1832 varit
anställd såsom Förste Konsertmästare, numera vid tilltagande ålder befunnes lidande
af en ögonsjukdom, hvilken, enligt bifogadl läkarebetyg, redan gäll så långt, att
någon fullständig återställelse ej vore möjlig, och att han ej mer kunde anses i stånd
att sin tjenst bestrida, likväl af sin ekonomiska ställning hindrades att densamma
lemna, E. K. Maj:t täcktes, genom nådig Proposition till Rikets näst sammanträdande Ständer
bereda honom en pension af allmänna medel, att efter hans afskedstagande utgå
med 900 R:dr R:mt årligen eller det mindre belopp, E. K. Majit kunde finna lämpligt
och skäligt.
Vid
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o £06. 305
Vid pröfning af denna underdåniga ansökning hade E. K. Maj:t funnit uppenbart,
att sökanden såsom tjensteman icke kunde vara berättigad till någon pension på allmänna
Indragningsstalen. De sköna konsternas vigt och inflytande på folkets allmänna
bildning syntes likväl icke destomindre ät deras mera framstående idkare gifva ett ej
alldeles ogrundadt anspråk på offentligt erkännande af dessas förtjenst. Rikets Ständer
hade ock derföre någon gång, såsom vid 1828 och 1840 årens riksdagar, genom
tilldelandet af pensioner åt äldre, förljenstfulle konstnärer ådagalagt sin omvårdnad om
det allmänt gagnande, under hvilken form detta än må uppenbara sig, och med öfvertygelse,
att samma uppfattning af konstens betydelse framgent skulle göra sig gällande,
har E. K. Maj:l nu behagat föreslå, att Konsertmästaren Berwald, sedan han
från Konsertmästare-befallningen erhållit afsked, måtto varda uppförd på allmänna
Indragningsstalen, att der under sin återstående lifstid få årligen uppbära ett belopp
af 750 R:dr R:ml.
I betraktande af hvad E. K. Majit härvid anfört och med afseende å Konsertmästaren
Berwalds långvariga och förtjenslfulia verksamhet för utbildningen af den
gren utaf de sköna konsterna, åt hvilken han egnat hela sin lefnad, hafva Rikets Ständer
godlfunnit, att Konsertmästaren Berwald må berättigas att, efter erhållet entledigande
från omförmälda befattning, från allmänna Indragningsstalen uppbära en årlig
pension af 750 R:dr.
56:0. Ilos Rikets Ständer har förslag blifvit väckt, att då Läraren i Musikens
theori och harmoniläran vid Musikaliska Akademien, Professoren E. Drake, som, utom
nyssnämnde befattning, jemväl vore Musikaliska Akademiens Inspektor, Sekreterare och
Bibliothekarie, numera uppnått en ålder af 71 år och under några och tjugu år vid
Akademien tjenslgjort, nu vidare, i anseende lill en svär ögonsjukdom, sorn redan förorsakat
blindhet å det ena ögat och i öfrigt försvagad helsa, ej kunde med sina ifrågavarande
befattningar fortfara, Rikets Ständer måtte, i betraktande af Professoren Drakes
utmärkta och allmänt erkända skicklighet och nit vid utöfvandet af nämnda befattningar,
tillägga honom en årlig pension, motsvarande en del af hans löneinkomster eller
2,000 R:dr: och enär Professor Drakes nitiska och förtjenslfulia bemödanden för utbredande
af en grundlig bildning i musik och harmonilära äro för Rikets Ständer nogsamt
kända, hafva Rikets Ständer, med afseende .härå funnit godt förklara Professoren
Drake berättigad att, efter erhållet entledigande från ofvan omförmälda befattningar, på
allmänna Indragningsstaten uppbära en årlig pension af 2,000 R:dr.
57:o. Hos E. K. Maj:t har Läkaren vid Borgholms kurhus, J. Lidén, underdånigst
anhållit, att då han, efter alt hafva inlrädl i sitt 63;dje år och (illbragt 30 år i
Statens tjenst, numera af sjuklighet vore förhindrad att fortsätta sin läkareverksamhet,
men saknade förmögenhet, E. K. Maj:!, täcktes till Rikets Ständer afgifva nådig Proposition
om en pensions beviljande åt honom efter afskedslagandet; och är af ansökningen
vidfogade handlingar upplyst, att Lidén, som vore född den 6 Mars 1797 och
promoverades till Medicine Doktor i Upsala den 15 Juni 1827, den 23 December 1828
förordnats att vara ordinarie Grufveläkare och Grufvekirurg vid Stora Kopparberget, år
1835 alt vara Ilyttekirurg derstädes samt år 1842 att vara Läkare vid Kurhuset i
Borgholm, hvilken tjenst ännu af honom innehades, äfvensom att han, till följd af kroniskt
lidande och hjertfel, hvarmed under de tvänne sistförflutna åren varit förenad en
djup sinnesnedstämning, vore oförmögen både att sin innehafvande tjenst med erforderlig
kraft och uthållighet bestrida och alt med enskild praktik sig befatta. Under
Bilt. till R. St. Prot. 1859 1860. 10 Sami. 1 Afd. £ Band. Supp/. 39
306 Expeditinns-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse ]S:o 205.
vitsordande af Lidéns fattigdom, samt att han gjort sig känd såsom särdeles skicklig
läkare, äfvensom med åberopande af Lidéns förtjenster om fäderneslandets äldre historia,
i hvilket afseende han fordom tagit en verksam del i utarbetandet af ett värdefullt
vetenskapligt verk, Diplomatarium Dalecarlicum, har E. K. Maj:ts Befallningshafvande
i Calmar län äfven i underdånighet förordat den gjorda ansökningen; varande
bifall till densamma jemväl i underdånighet tillstyrkt af Sundhets-kollegium, med vitsord,
att Lidén under sin utöfver 30 år långa tjenstemannabana städse med nit och
skicklighet fullgjort sina åligganden tili det allmännas och enskildas bästa.
Med stöd af dessa intyg, och då Lidén, såsom Kurhusläkare, icke egde rätt till
pension, till hvilkens bestridande kurhusmedlen icke lemnade tillgäng, helst Calmar läns
stora utsträckning föranledt dess delande i Irenne särskilda distrikter, hvarigenom
läkare- och förvaltningskostnader betydligt ökats, har E. K. Majit föreslagit Rikets
Ständer, att bevilja bemälde Lidén vid afskedstagande! en pension på allmänna Indragningsstaten
af 750 R:dr Runt, motsvarande den lön. han nu i egenskap af Kurhusläkare
åtnjuter; och hafva, på grund af de anförda förhållandena samt i betraktande
af angelägenheten deraf, att Doktor Lidén ej må komma att alltför länge qvarstå vid
omförmälda befattning, sedan försvagad helsa satt honom ur stånd att densamma behörigen
handhafva, Rikets Ständer den begärda pensionen beviljat.
58:o. Sedan E. K. Majits Befallningshafvande i Gottlands län, uti skrifvelse
den 4 Januari nästlidna år, till E. K. Majit öfverlemna! en af Provincial-läkaren i länets
norra distrikt, Medicine Licentiaten och Kirurgie Magistern A. André underdånigst
gjord anhållan, alt, på grund af bifogad läkareattest och af sökanden i öfrigt
anförda skäl, undfå nådigt afsked från nämnda Provincialläkare-beställniug, med lönens
bibehållande på allmänna Indragningsstalen såsom pension; i anledning hvaraf ej mindre
Sundhets-kollegium än Statskontoret infordrade utlåtanden den 17 och 31 i nämnde
månad afgifvit, dervid Statskontoret förmält, att då André vore endast omkring 56 och
ett halft år gammal och såsom läkare varit i Statens tjenst anställd vid pass 34 år,
hvadan han icke uppfyllt de uti nådiga Brefvet den 12 November 1823 för pensions
åtnjutande å Rikets allmänna Indragningsslat, stadgade vilkor, Statskontoret ansåge sig
ej kunna å förberörde ansökning tillstyrka nådigt bifall; har E. K. Majit, i betraktande
af hvad Statskontoret sålunda i underdånighet anfört, ansett ifrågavarande ansökning
icke kunna bifallas; men med afseende å Andrés styrkta sjuklighet och deraf följande
oförmåga att tjensten bestrida, föreslagit Rdrets Ständer, det en årlig pension af 1,500
Ridr måtte André tillerkännas, att, elier erhållet afsked från Provincial-läkaretjensten,
af allmänna Indragningsstalen utgå; och hafva Rdtets Ständer, af enahanda skäl, som
uti nästföregående punkt äro ani örda, ansett sig böra jemväl denna nådiga framställning
bifalla.
59:0. Vidare är af E. K. Majit i nåder framställd den begäran, att då Doktor
Erik August Hallström, som år 1842 blef extra Provincialläkare i Lyksele distrikt af
Westerbottens län och år 1848 erhöll transport lill Provincial-läkaretjensten i Hernösands
distrikt af Wesler-Norrlands län, under hela sin tjenstetid innehaft en af de
mödosammaste Provincial-läkarebelattningar inom Riket, samt med outtröttligt nit, omsorg
och skicklighet sina åligganden fullgjort, intilldess hon år 1858, sannolikt i följd
af ansträngning i sin tjenstgöring insjuknade och kort derefter atled, eflerlemnande i
fattigdom en mycket sjuklig enka och fyra minderåriga barn, Rikets Ständer måtte åt
hvardera af dessa barn, sönerne Wilhelm Immanuel, lödd den 13 November 1844 och
Carl August, född den 14 Juli 1856, samt döttrarne Helena Elisaheth, född den
Evpeditions-Utskottets Föi'slag lill undercl. Skrifvelse JS:o 205. 307
31 Juli 1816, och Maria Carolina Amalia, född den 18 Februari 1853, bevilja en årlig
pension af 100 R:dr, att från allmänna Indragningsstaten utgå, till dess de, hvarefter
annan, uppnått 21 Ars ålder.
Denna af särdeles behjertansvärda omständigheter föranledda nådiga framställning
hafva Rikets Ständer ansett sig böra bifalla ; dock att, hvad angår pensionen till
Doktor Hallströms ofvanbemälda båda döttrar, denna må upphöra, derest de före uppnådde
21 års ålder uti äktenskap inträda.
60:o. llos Rikets Ständer har blifvit anfördt, hurusom numera aflidne Medicine
Doktorn och Kirurgie Magistern Gerhard Adolf Silfversparre, född den 3
Maj 1813 och år 1842 utnämnd till Provincial-läkare i Hedermora distrikt, under
utöfningen af denna sin befattning ådagalagdt utmärkta prof på tjenstenit och menniskoälskande
sjelfförsakelse, hvilka egenskaper slutligen, då under år 1851 inom distriktet
utbröt en förfärligt härjande typhus-epidemi, för hvars hämmande Silfversparre, såsom
ensam läkare, under flera månaders nästan oafbruten verksamhet ansträngde sina krafter
lill det yttersta, nedlade honom å dödsbädden, der han dock ännu intill sina sisla
stunder fortfor alt utöfva sitt kall. På sådant sätt och då Silfversparre, såsom eli hos
Rikets Ständer företedt transsumt af bouppteckningen efter honom jemväl utvisade,
icke förvärfva! någon förmögenhet, hade hans efterlemnade enka, till helsan svag och
med tre oförsörjda barn, deraf det ena jemväl vore sjukligt, blifvit bragt i en ständigt
tilltagande, högst bekymmersam förlägenhet i afseende å sin framtida bergning och
barnens underhåll. Och har af dessa skäl blifvit föreslaget, att Rikets Ständer med
behjertande af för handen varande bevekande omständigheter, måtte bevilja Doktor
Silfversparres enka, Evelina Johanna Malmén, saint deras trenne barn en årlig pension
till belopp af 400 R:dr för enkan och 100 R:dr för hvartdera barnet intilldess de
uppnått myndig ålder.
I betraktande af nu anförda förhållanden och enär, genom Doktor Silfversparres
uppoffrande verksamhet för det allmänna, hans familj blifvit beröfvad all utsigt till
framlida bergning, hafva Rikets Ständer för Doktor Silfversparres enka, Evelina Johanna
Malmén pä allmänna Indragningsstaten uppfört en årlig pension å 400 R:dr.
61:o. Hos Rikets Ständer har framställning skett om understöd till belopp af
300 R:dr årligen för enkan efter Distriktläkaren, Medicine Doktoren Carl Petter Ekegren,
som född år 1806 och promoverad till Doktor år 1838, enligt förordnanden bestridt
hvarjehanda läkarebefattningar intill år 1840, då lian utnämndes till Distriktläkare
i Näs härad af Wermlands län, hvilken tjenst Ekegren, utan lön af Staten, på
ett utmärkt sätt och till allmän belåtenhet utöfvat till sin den 6 Januari nästlidne år
inträffade död, dervid Ekegren efterlemnat enka samt en minderårig son ulan tillgångar
för beredandet af ens den tarfligaste bergning; och hafva Rikets Ständer, på grund
af dessa ömmande omständigheter, funnit godt att, med bifall till berörde framställning,
tilldela enkan Ekegren en pension å allmänna Indragningsstaten till belopp af
300 R:dr.
62:o. Med anledning af en utaf framlidne Pharmacie Professoren vid Carolinska
Medico-chirurgiska Institutet C. G. Mosanders efterlemnade enka, Hulda Philippine
Forsström, gjord underdånig ansökning, att som behållningen i boet efter bemälde hennes
man, hvilken i 35 år varit i Statens tjenst anställd, jemlikt ansökningen bifogadt
styrkt transsumt af boupptecknings-instrumentet, endast uppgått till 8,283 R:dr 09 öre,
att fördelas emellan sökanden och en gift dotter, samt de pensioner ur Civilstatens
308 Expeditions-Utskollets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o SOS.
Pensionskassa samt allmänna Enke- och Pupill-kassan af tillsammans 750 Ridr R:mt,
hvartill sökanden genom mannens i lifstiden gjorda inbetalningar blifvit berättigad, vore
alldeles otillräckliga äfven för en knapp bergning, E. K. Majit måtte täckas hos Rikets
Ständer göra nådig framställning om beviljandet för henne af någon årlig pension, har
E. K. Majit, med afseende å Professoren Mosanders vetenskapliga förtjenster coh den
oegennyttiga frikostighet, hvarmed han till Naturhistoriska Riksmuseum öfverlemnat sina
mineralogiska samlingar af ej obetydligt värde, täckts föreslå, att nämnda enka måtte
berättigas till årlig pension på allmänna Indragningsstaten af 600 Ridr; och hafva Rikets
Ständer till högstberörda nådiga framställning lemnat bifall.
63:o. Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, hurusom aflidne Professoren vid
Veterinär-inrättningen i Stockholm, Reinhold Dahlström,, hvilken under en tid af 26 år
med nit och omtanka utöfvat omförmälda befattning, vid sin nyligen inträffade död efterlemnat
sin enka i ytterst knappa omständigheter. Roets behållning utgjorde nemligen,
enligt föreledt bouppteckningsinstrument, endast något mera än 1,000 Ridr; och
som Dahlström, i likhet med öfrige lärare vid förenämnde inrättning, intill slutet af
nästlidet år innehaft sin befattning derstädes endast enligt förordnande, derigenom han
varit förhindrad att bereda sin enka rätt till pension af staten, likasom hans ringa lön
icke medgifvit honom att till hennes förmån ingå uti någon annan pensionsanstalt, har,
på grund af dessa förhållanden, hemställan skett, att Professoren Dahlströms enka måtte
beviljas en årlig pension å 500 Ridr.
Med afseende å Professoren Dahlströms erkända förtjenster såsom lärare, och
då de ringa löneinkomster, som allt intill näsllidna riksdag voro med nämnda befattning
förenade, ej kunnat medgifva honom att sörja för sin familjs framlida bergning, hafva
Rikets Ständer ansett billigt, att Dahlströms i torftiga omständigheter efterlemnade enka,
Ma ria Wilhelmina Gravallius, må på allmänna Indragningsstaten uppföras till en årlig
pension af 300 Ridr.
64:o. Med erinran om numera aflidne Föreståndaren för Veterinär-inrättningen
i Skara, Öfverdirektören Sven Adolf Norlings förtjenster om veterinärundervisningen,
som till hufvudsaklig del hade Norlings rastlösa nit att tacka för de framsteg den under
de sistförflutna tio åren gjort, har vidare föreslagits, att Rikets Ständer, såsom en
gärd af tacksamhet och aktning för den utmärkte mannens minne, mätte tilldela hans
i knappa omständigheter efterlemnade oförsörjda dotter, Louise Norling, en årlig pension
af 400 Ridr; och då Öfverdirektören Norling genom sin förtjenslfulla verksamhet
onekligen förvärfva! sig grundade anspråk på erkänsla från det allmännas sida, hafva
Ril (ets Ständer funnit billigheten fordra, att hans behöfvande dotter icke lemnäs utan
understöd från Statens sida; och på grund häraf å allmänna Indragningsstaten tillagt
henne en årlig pension å 300 Ridr, att utgå sä länge hon ogift förblifver.
65:o. Hos Rikets Ständer äro framställningar gjorda om understöd för aflidne
Intendenten vid allmänna Rarnhusinrätlningen i Slockholm Theodor Sandströms efterlemnade
enka, Hedvig Gharlotta Wollenius och deras oförsörjda barn, samt att bendikla
enka och barn måtte tilldelas en årlig pension; och har till stöd för dessa framställningar
blifvit anfördt: att Sandström, sorn den 4 December 1851, då allmänna
Barnhusinrättningen ännu var under organisation, förordnades att bestrida de till Intendentsbefattningen
derstädes hörande göromål, och den 21 Januari 1854 med döden
afgick, under denna tid vid sina för inrättningens framgång vigtiga tjensteåligganden
visat ovanligt nit och en utmärkt skicklighet, derom inrättningens nuvarande till icke
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 205. 309
ringa del genom Sandströms medverkan ordnade skick nogsamt bure vittnesbörd; att
Sandström, som allidit i följd af öfveransträngning i sin tjenst, såsom tillgång i boet
icke efterlemna! annat än de nödvändigaste husgerådssaker, och att hans enka, som för
sitt och 2:ne minderåriga barns uppehälle och uppfostran icke hade andra medel att
påräkna än den årliga pension å endast 180 R:dr, som hon från allmänna Enke- och
Pupillkassan egde uppbära, sålunda befunne sig uti en högst bekymmersam ställning;
varande dessa uppgifter genom handlingar, som blifvit hos Rikets Ständer företedde,
behörigen styrkte; och hafva, i betraktande af Intendenten Sandströms, ehuru ej långvariga,
dock onekligen särdeles förtjenstfull» verksamhet vid ordnandet af allmänna
Barnhusinrättningen, samt den nödställda belägenhet, hvaruti hans efterlemnade familj
genom Sandströms uppoffrande nit för sin Ijenstepligts upplyllande förorsakade bortgång
blifvit försatt, Rikets Ständer beviljat enkan Sandström en årlig pension på allmänna
Indragningsstaten till belopp af 300 R:dr.
66:o. Uti en till Rikets Ständer den 18 sistlidne Maj allåten nådig Proposition,
har E. K. Maj:t behagat anföra, hurusom bland de män, hvilka i sednare lider väsendtligen
bidragit lill vetenskapernas framsteg och derigenom, icke blott inom fäderneslandet
utan jemväl utom dess gränser, förvärfvat sig ett akladt namn, framlidne
Professoren och Inspektor» vid Carolinska institutet, Kommendören af E. K. Maj:ts
Nordsljerne-Orden m. tn. Doktor Anders Adolf Retzius intagit ett utmärkt rum. Hans
förljenster såsom lärare, snillrik forskare och författare vore lika allmänt kända, som
de högt uppskattades af dem, hvilka egnat sig åt läkarekonsten och särskildt åt anatomien,
den vetenskapsgren, som företrädesvis utgjorde fältet för hans upplysta och
gagnande verksamhet. För Svenska folket måste det anses såsom en dyrbar pligt, att
åt den frejdade mannens minne egna en gärd af aktning och tacksamhet; och har
E. K. Maj:t i sådant hänseende föreslagit Rikets Ständer, att åt Professoren Retz» enka,
Emilia Sofia Wahlberg, bevilja en årlig pension af 1,500 R;dr R.mt, att i hennes återstående
lifstid utgå.
Erkännande den sällsynta verksamhet och de utmärkta lörtjenster om vetenskapen,
hvarigenom framlidne Professor Retzius gjort sitt namn högt aktadt samt både
gagnat och hedrat sitt fädernesland, hafva Rikets Ständer till ifrågavarande nådiga framställning
lernnat bifall.
67:o. Med erinran om den nyligen aflidne Biskopen Carl Adolf Agardhs sällsynta
egenskaper och de utmärkta förljenster han inlagt genom sina värdefulla arbeten
uti flera särskilda vetenskapsgrenar, har blifvit föreslaget, alt Rikets Ständer måtte
åt Agardbs i knappa omständigheter efterlemnade enka anslå en pension lill enahanda
belopp, som blifvit enkan efter Friherre Berzelius eller Professor Geijer beviljade; och
dä framlidne Biskop Agardh var en bland dem, hvilka genom snillrika och lysande
egenskaper väsendtligen bidragit lili det anseende, Sverige bland Europas nationer genom
vetenskapliga forskningar och upptäckter sig förvärlvat, hafva Rikets Ständer funnit
sig uppmanade all, såsom en gärd af erkänsla för den aflidnes lörtjenster, tillägga
hans efterlemnade enka, Charlotta Lindskoug, en årlig pension af 1,500 R:dr, att frän
allmänna Indragningsstaten utgå ifrån och med månaden näst efter den dä Fru Agardhs
nädårsförmån upphör.
68:o. 1 ändamål att bereda pension åt framlidne Professoren i latinska språket
vid Upsala Universitet, C. E. Zedrits efterlemnade enka och oförsörjda barn, hafva
hos Rikets Ständer särskilda framställningar blifvit gjorda; och är till stöd härför erin
-
310 Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N:o 205.
rädt om den framstående plats bland Universiteternas specialämnen, sorn latinska språket
städse intagit, hvadan ock uppehållandet af lärostolen i Romerska vältaligheten varit
mödosammast af alla lärareplatser vid Akademierna, samt att Zedritz, efter det han
blifvit såsom lärare fästad vid Akademien, utan ordinarie inkomster, i förlitande på en
ovanlig arbetsförmåga, tidigt ingått giftermål, men under 6 års lönlös tjenstgöring såsom
Docent samt 11 års med den ringa Adjunktslönen lefvat i ganska bekymmersamma
omständigheter, och äfven under de första åren såsom Professor icke haft högre löneinkomster
än 2,400 R:dr, samt blott under ett år fått tillgodonjuta den af Rikets sednast
församlade Ständer beviljade löneförhöjning. I följd häraf hade Zedritz vid sin
bortgång efterlemna! ett skuldsatt bo, hvadan hans söner saknade all annan tillgång
för sin uppfostran, än enskild välgörenhet möjligen kunde dem bereda.
Med afseende å Professor Zedritz’s allmänt erkända utmärkta egenskaper såsom
vetenskapsidkare och Akademisk lärare, hafva Rikets Ständer ansett sig, i anledning
af hvad sålunda är vordet anlördt, böra å allmänna Indragningsstaten anvisa en årlig
pension af 600 R:dr för Professor Zedritz’s efterlemnade enka, Nanna Nyström.
69;o. Vidare hafva Rikets Ständer förehaft ett hos dem väckt förslag, att till
framlidne Linguarum Orientaliuin Professoren vid Lunds Universitet B. M. Bolméers
enka måtte för hennes återstående lifstid beviljas en årlig pension af 300 R:dr Runt;
till stöd för hvilken framställning, bland annat, blifvit anfördi, hurusom bemälda enka
vid sin mans frånfälle icke tvekade, att lill gäldande af mannens skulder anslå sina
nådårsinkomster och sålunda genast afhända sig det, som egentligen var afsedt alt tillförsäkra
henne om en torftig utkomst; hvadan hon ock nu, utan andra inkomster än
en ringa pension från Akademiekassan, vid en framskriden ålder och med försvagade
kroppskrafter vore nödsakad att för sitt lifsuppehälle bestrida mathållning under terminerna
åt vid nämnde Universitet studerande ynglingar ; och hafva, på grund af de anförda
förhållandena, Rikets Ständer tillerkänt Professor Bolméers enka, Laura Lundblad
en årlig pension på allmänna Indragningsstaten till belopp af 300 R:dr.
70:o. Med förmälan hurusom Språkläraren Carl Martin Spanier, hvilken den
3 Augusti innevarande år a fl i dit, under mer än 30 års tid med skicklighet förestått ett
af honom enskildt inrätladt och utan något underhåll från statens sida underhållet Handels-institut
eller skola, der undervisning meddelats i de moderna språken, räkning,
bokföring och andra kunskaper, som erfordrades för Kontorister och Köpmän eller i
allmänhet en hvar, som egnade sig åt affärslifvet, äfvensom att Spaniers lärareverksamhet
varit så mycket mera gagnande, sorn den inträffat under en lid, dä de allmänna
elementarläroverken ännu saknade all riglning åt det egentligen praktiska lifvets
behof, har förslag blifvit väckt, att, enär Spanier, utom två ogifta döttrar, vid sitt frånfälle
efterlemnat enka, som vid upphunnen ålder af 62 år, i anseende till sin i hög
grad försvagade syn saknade förmåga att med arbete förtjena något till sitt lifsuppehälle,
dertill behållningen i boel, hvilken uppgick till ett bouppteckningsvärde af endast
1,170 R:dr, icke lemnade tillräcklig tillgång, Rikets Ständer måtte med afseende å hennes
aflidne mans förtjenster om det allmänna bevilja enkan Spanier en årlig pension
af 200 R:dr; och då Språkläraren Spanier genom sin ofvan omförmälda verksamhet,
deråt han under en lång följd af år med ospardt nit sig egnat, på ett berömvärdt sätt
uppfyllt det länge erkända behofvet af en bildningsanstalt med uteslutande rigtning ät
affärslifvet, och derigenom i ej ringa mån gagnat det allmänna, hafva Rikets Ständer,
såsom ett erkännande häraf förunnat hans bemälda enka en årlig pension af 200 R:dr
att af allmänna Indragningsstaten utgå.
Expudilions-Ulskotlels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 205. 311
71:o. Vidare har förslag blifvit väckt, att Rikets Ständer måtte bevilja framlidne
Kongl. Bibliothekarien A. I. Arwidssons efterlemnade enka, Johanna Carolina
Armfelt en årlig pension af 600 R:dr R:mt; lill stöd för hvilken framställning hufvudsakligen
är vordet anfördt, hurusom Arwidsson, hvilken den 21 Juni 1858 atled uti en
ålder at nära 67 år, alltsedan år 1824 varit anställd vid Kongl. Bibliotheket härstädes
och under dessa 34 år oafbrutet varit sysselsatt med ordnandet och ökandet af nämnde
Bibliothekssamlingar; att han i detta Verks tjenst och i de uppdrag, som honom i öfrigt
anförtroddes, äfvensom genom författandet och utgifvandet af litterära arbeten, utvecklat
en ovanlig och värderik förmåga att gagna det allmänna, samt att hans aflöning
såsom Kongl. Bibliothekarie, dertill han år 1843 utnämndes, utgjort endast 2,700
R:dr R:mt intill sistlidna riksdag, då lönen förhöjdes till 4,500 R:dr, af hvilka förbättrade
lönevilkor Arwidsson således blott en kort tid varit i åtnjutande, då han af
döden bortrycktes; varande hos Rikets Ständer företedda åtskilliga handlingar, deraf
inhetntals att, vid förrättad bouppteckning efter den aflidne, enkans andel i boets behållning
upptagits till 4,691 R:dr, äfvensom att hon från Civilstatens pensionsinrättning
uppbär en årlig pension af 400 R:dr.
Då Arwidsson redan i yngre åren öfvergå!' sitt hemland för att sedermera egna
sin verksamhet åt Sverige, hafva Rikets Ständer, med fästadt afseende å Arwidssons
långvariga och förtjonstfulla tjenstemannabana, funnit skäligt alt åt hans enka, Johanna
Caiolina Armfelt, ä allmänna lndragningsstaten anvisa en årlig pension till det föreslagna
beloppet, 400 R:dr.
72:o. Uti den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof
har E. K. Maj:t i nåder föreslagit, att f. d. Kongl. Bibliothekarien, Kanslirådet Per
Adam [Vallmarks enka, Hedda Elisabeth Wallgren, som med en 12-årig, sjuklig och
för lifstiden ofärdig dotter befunne sig i nödställd belägenhet, måtte, med afseende på
hennes mans långvariga och i flera hänseenden utmärkta verksamhet såsom skriftställare,
å allmänna lndragningsstaten uppföras till erhållande af en årlig pension af 400 R:dr;
och då Kanslirådet Wallmark genom sina arbeten förvärfvat sig ett aktadt namn såsom
författare samt hans mångsidiga och trägna verksamhet obestridligen bidragit att
befrämja allmän upplysning och bildning samt således varit för landet gagnande, ehuru
han sjelf deraf skördat ringa fördelar, hafva Rikets Ständer bifallit högstberörda nådiga
framställning.
73:o. Uti en af E. K, Maj:t den 30 December nästlidna år till Rikets Ständer
aflåten nådig Proposition är vordet meddeladt, hurusom Konsistorium i Skara, uti skrifvelse
den 14 i samma månad, i underdånighet anmält, ali Adjunkten vid Skara högre
Elementarläroverk, Magister Johan Rosell, som, född den 16 Januari 1818, med höstterminen
1847 anställdes såsom duplikant vid Mariestads skola och sedermera tjenstgjort
i egenskap af vikarierande lärare vid Stiftets läroverk, till dess han den 1 Juli
1853 fick tillträda en ordinarie kollega-beställning vid läroverket i Alingsås och den
15 December 1854 utnämndes till Adjunkt vid det i Skara, icke långt derefter blef,
till följd af sinnessjukdom, urståndsall att sjelf bestrida sin läraretjenst, hvilken derföre
måst uppehållas genom vikarier, till hvilkas aflönande E. K. Maj:t, sedan Rosell blifvit
såsom ordinarie patient å Wadstena hospital inlagen, genom nådiga Bref den 12
December 1856 och den 15 Oktober 1858 medgifvit, att bidrag finge tills vidare af
allmänna medel utgå, så att de, inberäknadl fjerdedelen af Rosells egen lön, åtnjutit
ett belopp, motsvarande det för Elementarläroverkens lärare i lägsta lönegraden fastställda.
Genom ett Consistoni underdåniga skrifvelse bifogadt och af Öfverläkaren vid
Wadstena hospital utgifvet intyg, hade nu blifvit styrkt, att Rosell, som, efter nära
fyra års vistande å Wadstena hospital, derifrån utskefs den 13 sistlidne Augusti såsom
obotad, fortfarande vore lidande af förrykthet med slöhet samt utan tvifvel alt betrakta
312 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o SO5.
såsom obotlig, i anledning hvaraf Konsistorium, då det af (lere skäl mäste blifva mera
eller mindre ofördelaktigt för läroverket, att en läraretjenst sålunda under en följd af
år bestriddes af vikarie, och då något annat läkarebetyg, som i bestämdare ord än det
nu företedda, förklarade Adjunkten Roselis sinnessjukdom obotlig, icke någonsin torde
kunna utfärdas, i underdånighet hemställt, om icke E. K. Maj:t skulle finna för godt
att till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om Roselis uppförande på allmänna
Indragningsstaten till åtnjutande af en pension af 750 R:dr R:mt ärligen eller tre fjerdedelar
af den lön, som, efter sednast beviljade löneförhöjning, yngste lärare vid Elementarläroverk
nu innehafva ; och har E. K. Maj:t, med afseende å de åsigler Rikets Ständer
i likartade (all förut uttalat, samt då såväl billigheten fordrade, att den af sjukdom
hemsökte måtte kunna äfven före uppnådd pensionsålder erhålla afsked med bibehållande
af någon del af sina löneinkomster, som ock för det allmänna vore af vigt,
alt icke tjensten under en alltför lång och obestämd tid endast af vikarie uppehölles,
föreslagit Rikets Stander, att Adjunkten Rosell måtte, sedan han, på grund af vederbörande
målsmans derom gjorda ansökan, frän sin nu innehafvande befattning såsom
lärare vid Skara högre Elementarläroverk erhållit afsked, å allmänna Indragningsstaten
uppföras till erhållande under sin återstående lifstid af en årlig pension motsvarande
tre fjerdedelar af den lön, yngste lärare vid Rikets Elementarläroverk nu innehafva eller
750 R:dr, att utgå från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked varder
Rosell meddeladt.
I betraktande af härvid förekonme förhållanden hafva Rikets Ständer bifallit
hvad E. K. Maj: t i ofvannämnda hänseende behagat föreslå.
74:o. Efter framställning af aflidne Språkläraren 0. G. Carlsledts under en
18-årig verksamhet såsom lärare ådagalagda utmärkta nit och skicklighet samt bans efterlemnade
enkas vid en framskriden ålder iråkade nödställda belägenhet, hvilka uppgifter
af företedda handlingar vitsordats, har förslag blifvit väckt, att bemälda enka,
Edla Hermana Gustava Levin, måtte af statens medel erhålla en årlig pension af 200
R:dr R:mt: och ehuru Carlstedt endast en kortare lid varit i tjenst vid allmänt läroverk,
hafva Rikets Ständer, i betraktande af de sällsynta egenskaper, han derunder
ådagalagt samt de bevekande omständigheter, som förekomma för hans bemälda, af
svår sjuklighet lidande enka, den begärda pensionen beviljat.
75:o. Jemte erinran, hurusom af all verksamhet, som utöfvade ett mera gagnande
eller förädlande inflytande på samhället, den enskilda vetenskapsmannens slräfvanden
vanligen lemnade minsta lönen för utståndna mödor och besvärligheter, hvadan
Staten borde låta sig angeläget vara alt, der omständigheterna så föranledde, med lämplig
belöning uppmuntrande träda emellan, har Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit
fästad derå, att förre Auditören Georg Scheutz, som, redan i början af vårt nuvarande
samhällsskick utmärkt genom en aktningsvärd litterär och publicistisk verksamhet, sedermera
genom (lera värderika tekniska skrifter gagnat sitt fädernesland, syntes redan
härigenom hafva gjort sig förtjent af erkännande och uppmuntran från Statens sida,
men härtill komme ytterligare, alt samme man, efter 20 års forskningar och ansträngningar,
uti den af honom uppfunna i hela den bildade verlden med så utmärkta vitsord
lofordade räknemaskinen, slutligen tillkämpat sig en af del stilla tänkandets vackraste
segrar, och derigenom spridt en ny glans öfver det Svenska namnet. Visserligen
hade Rikets Ständer vid någon af de föregående riksdagarne, i afsigt alt bereda Scheutz
ersättning för de kostnader, som varit med utförandet af hans ryktbara uppfinning
förenade, för en gång tilldelat honom en viss penningesumma; men då denna efter all
sannolikhet icke varit tillräcklig för alt betäcka alla utgifterna, än mindre utgjort någon
belöning för hans oegennyttiga ansträngningar och mödor, har hemställan skett,
att
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse Å:o 206.
313
att Rikets Ständer, för alt bereda den lörljente vetenskapsidkare» en utmärkelse oell
den åldrige, 74 år gamle, mannen eli behöflig! understöd för bans återstående dagar,
mätte bevilja Scheutz en årlig pension lill belopp af 1,200 R:di.
Då de understöd af tillsammans 10,000 R:dr, Rikets Ständer vid 2:ne föregående
riksdagar beviljat Auditören Scheutz och hans son, Edvard Scheutz, för utförandet och
fullbordandet af omförmälda räknemaskin, hvars tillvägabringande otvifvelaktig! ländt
icke allenast uppfinnarna utan ock det land de tillhöra till ej ringa heder, säkerligen
icke lemnat något öfverskott eller behållning, sedan utgillerne lör del invecklade och
kostsamma arbetet blifvit bestridda, halva Rikets Ständer, såsom eli erkännande af de
förtjensler,' Auditören Scheutz genom denna för vetenskapen gagnande och för fäderneslandet
hedrande uppfinning lörvärlvat, funnit godt, att Auditören Georg Scheutz
må på allmänna lndragningsstalen uppföras lill åtnjutande af en ärlig pension af 1,200
R:dr Ruut för sin återstående lifstid.
7(5:o. Enär, enligt hvad hos Rikets Ständer blifvit anfördt, förre Pastorn vid
Svenska församlingen i Chicago uti Noria Amerika, Gustaf Unonius, under sitt vistande
uti Förenta Staterna utvecklat en för dit utflyttade Svenskar särdeles gagnande verksamhet
samt vid utöfvandet af sin presterliga befattning derstädes utmärkt sig genom
ett oegennyttigt och i aila hänseenden aktningsvärd! handlingssätt, hafva Rikets Ständer
såsom erkänsla härför och då Unonius, som vid bestyren med Svenska församlingen
i Amerika endast balt ringa medverkan Irån Svenska statens sida, numera, efter
sill återvändande till fäderneslandet, befinner sig med hustru och barn i en för det
närvarande betryckt ställning, funnit godt, att, i enlighet med derom väckt förslag, såsom
understöd för en gäng, till bemälde Unonius anvisa en summa af 3,000 R:dr R:mt,
att från Riksgälds-konlorel utgå.
77:o. De uti föregående punkter omförmälda pensioner för åtskilliga embetsed)
tjenstemäns enkor, hafva blifvit al Rikets Ständer beviljade att utgå endast för
den tid pensionärerna förblifva i enkestånd.
78 o. Dä riksmarkegängspriset för åren 1857, 1858 och 1850, enligt hvad
E. K. Maj:l i nåder meddelat, utgjort i medeltal 14 R:dr 77 öre lör en tunna spanrnål,
hälften råg och hälften korn, eller 4 R:dr 27 öre utöfver del värde, hvartill span
målen vid statsregleringen under 1840-—-1841 års riksdag beräknades, äro, jemlikt då
stadgade grunder, de, som löre vidtagandet al berörda statsreglering lilllrädt och ännu
bibehålla löner med derunder beräknad spanmål, försäkrade om tillgodonjulande af en
lönefyllnad, hvilken E. K. Majit ansett böra af Rikets Ständer bestämmas efter nämnde
prisskillnad å spamnålen, 4 Rdr 27 öre för tunnan, till utgående af allmänna Indragningsstalen.
Vid del af Stats-kontoret upplysta förhållande, att den spanmål, sorn inize
grip es under lönerna för dylika äldre, före år 1841 utnämnde löntagare, nu utgör
3,340 tunnor, och då således till omlörmälde spanmålsersältning erfordras eli anslag i
jemn! tal af 14,000 R:dr R:mt, eller 23,500 R:dr mindre, än å nu gällande stal är
för ändamålet anvisadt, hafva Rikets Ständer funnit godt, alt för de tjenstemän, hvilka
äro berättigade till spanmålstillökning utöfver det i staterna beräknade pris af 7 R:dr
Banko, bestämma denna tillökning lör hvarje tunna under lönerna beräknad spanmål
till 4 R:dr 27 öre; varande den omförmälda minskningen i allmänna lndragningsslatens
anslag iakttagen derigenom att Rikets Ständer, pä sätt närlagde tabell, litt. A, närmare
utvisar, såsom grund för beräkningen af samma anslag, antagit det belopp, hvarmed
det enligt sednast afslutade (1858 års) Rikshulvudbok verkligen utgått; neli kommer
detta anslag, i följd al de al Rikets Ständer nu gjorda nya anvisningar, all uppgå till
(573,424 R:dr 42 öre, på sätt närlagde tabell Litt. A närmare visar.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Oktober 1860.
Bih. till H. St. Prof. 1859 Sf 1860. 10 Sami. i Afd. 2 Band. Suppl.
40
314 Expcdilions-UtskoHets Förslag lill linderö. Skrifvelse N:o 205.
Tali
JVionfie Muf
Pensions- och Mndragnings-Staterne.
A) Pensions-Staten.
Civil-Slatens Pensions-Kassa :
Pensions-staten för civile embets- och tjenstemän  37,500: —
Dito för deras enkor och omyndiga barn  45,000: —|
Ersättningar för mislade löne-innehållningar  2,245: 5(
Dito för nådårs- och begrafningshjelps-besparingar . . . 6,540: —
Arméens Pensions-Kassa:
Pensions-staten för militäre embets- och tjenstemäns samt underofficerares
enkor och barn  37,500: —
Ersättning för mislade löne-innehållningar  4,639: 5(
Dito för nådårs- och begrafningshjelps-besparingar .... 28,080: —
Wadstena Kringsmanshus-kassa (deraf nu ersättning lör hcmmans-ränlor
och kronotionde, förslags-anslag 48,300 R:dr)
Penningar: nuvarande beloppet  246,100: —
AJ“a:
1:o nedsättning i lotal-anslaget  8,820: —
2:o ofvanberörde, nu förslagsvis uppförde er
sättnings-summa
48,300:^— 57,120: -
Återstå 188,980: —
Tillkommer: i stället för ofvan afdragna ersättningen för hemmans
räntor
och kronotionde, ett bestämd/ penninge-anslag af 4,078: 9!
Kontanta anslaget blifver således 193,058: 9
Tra nspo
Exp <‘ dit i o n x -U Iskot te ts Förslag lill un dard. Skrifvelse J\:n £05. 315
Att. A.
Titeln.
Penningar.
Indelta Räntor,
enligt markegång,
på förslag.
Spanmål.
Indelt på förslag.
0 indelt.
Summa
Mått.
1 Värde ä 2
j R:dr kubik-  j foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å 2
R:dr kub.-fot.
Riksmynt.
B:dr
91,285
50
70,219
50
B: dr
kub.-fot.
k:r
B: dr
kub.-fot. k:r
R:dr
B:dr ö,
91,285
70,219
50
50
161,505
— 16I,505r
316
Expeditions- ii Isko Hets Förs/dy lilt underd. Skrifvelse iV:« 205.
Hindell spanmål, likaledes i ersättning för indragna hemmans-räntorne
och kronolionden, ett bestämdt qvantum af 24,713 kubikfot
3 kannor med förslagspris a 2 R:dr kubikfoten ....
Transport
49,426: 6(
Amiralitets-Krigsmans-tias san :
Förra anslaget under denna titel 43,100
Ersättning för mistade löne-innebållningar
Dito för nadårs- och begrafningshjelps-bosparingar .
615
2,580
In validhus -fou den. :
Ersättning för
liemmans-räntor och arrenden, Förslags-anslag
För blesserade Ofver- och Under-officerare,
Hesei 'V a tion s - anslag
S:g
B) Allmänna Indragnings-Staten.
För diverse föremal, Förslags-anslag:
Penningar:
Af det anslagna beloppet hafva, jemlikt sednast afslutade (1858 års) Riks
Hufvudbok utgått  568,901: 42.
Tillkommer: Ny anvisning, se Tab.
Litt. B  98,519: 16. 667,420: 58.
men för jemnande af slutsumman i den blifvande nya
Riks-Stalen afdrages å kontanta anslaget. . . 18:31.
hvarefter återstoden uHöres med  667,402: 27
Indelta räntor efter markegång på förslag:
Värde enligt, 1858 års Riks-Hufvudbok .... 5,641: 86.
som, för jemnande af Indelta räntornas förslags
värde
i nya Riks-Staten, nu minskas med . . 43: 51.
och ulföres återstoden med  5,598: 35
Ti ■ansporl
Expeditions-(Jtskottets Förslog till underd. Skrifvelse !S7:t> &05
317
Penningar.
S p a n m å 1.
Indelta Räntor,
enligt markegång
på förslag.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde ä 2
R:dr kubikfoten.
Värde förM&tt.
| slagsvis å 2
R:dr kub.-fot.
Summa
Riksmynt
R:dr | ö.
161,505!—
R:dr ö.
103,058 98
46,295
37,710
7,500
446,068
98
kub.-fot
Rtdr ö.
kub.-fot. k:r
— 24,713
24,713
R:dr
49,426
3 49,426
eo
R:dr I ö.
161,505 —
242,485 58
46,295
37,710
7,500
601 495,495
495,495
446,068
98 j
— 24,713
49,426 60
318
Expediti.ons-lllskoHets Förslag lill underd. Skrifvelse l\:o 205.
Transpo
Indelt Spanmål:
Enligt 1858 års Riks-Hufvudbok upptages . . 158 kub.-f. 2 k:r
hvartill luggas; för jemnande af Indelta Span
målen
uti den riva Riks-Slaten  4 „ 9 „
Tillhopa 163 kub.-f. I k:r
derå forslags-värdel, å 2 R:dr kubikfoten, utlöres med  326. 2(^
Oindell Spanuiål:
Jemlikt 1858 års Riks-Hufvudbok upptages . . 48 kub.-f. 9 k:r
och, för jemnande af Oindelta Spanmålen i den
nya Hiks-Stalen, ajdr ages ...... — „ 1 „
Tillhopa 48 kub.-f. 8 k:r
derå förslags-värdel, å 2 R:dr kubik-foten, ulföres med .... 97: 61
Sumn
Extra Stats-Reglerings-Anslag.
Understöd åt f. d. Pastorn vid Svenska församlingen i Chicago Gustaf Unonius, fl
en gång
Expeditions- Ut.*/: o Hels Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 205.
319
Penningar.
Indelta Räntor,
enligt marke-  gång på för-  slag-
8pan m ål.
Summa
Riksmynt.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde ä 2
R:dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å 2
R:dr kub.-fot.
R:dr
Ö.
R:dr
ä.
kub.-fot.
k:r
R:dr
ö.
kub.-fot.
k:r
R:dr
ö.
R:dr
ö. I
446,068
98
24,713
3
49,426
60
495,495
58
667,402
27
5,598
35
163
1
326
20
48
8
97
60
673,424
42
,113,471
25
5,598
35
163
1
326
20
24,762
1
49,524
-
1,168,920
3,000
_
320 Expeditions-LUskottels Förslag lill lindard Skri/velse N:o SOS.
Bil. Litt. B.
Allmänna Indragnings-Staten.
Ny anvisning.
Till understöd ål äldre Officerare och Under-officerare samt Läkare,
som i krig deltagit; ärligen
Pensioner för älskillige till framlidne Hans Majit Konung Oscat
l:s Hofstat och betjening hörande personer
Alt utgå från och ined 1860.
Till Byrå-chefen, Förste Expeditions-sekreteraren L. J. Lavén
efter afskedstagande^ pension lill det belopp, som för Expeditions-sekrelerare
blifvit bestämdt.
Till extra Fånggevaldigern Olof IVassenii enka Anna Brita Magnus
dotter, årlig pension att utgå från och med år 1860 . .
Och derjemte för hvart och ett af hennes och Wassenii
minderårige harn ett belopp af 50 R:dr årligen, likaledes frän
och med 1860, intilldess hvart och eli af barnen uppnått 15
års ålder.
Läkaren {vid Straff- och Arbets-langelset ä Långholmen, Doktor
Jahn Dahl, årlig pension från och med månaden näst eller
den, deruti han erhåller afsked
Häradshöfdingen i Stranda och
Lagmannen Johan Priet
inkomster, ärligen . . .
att utgå från och med den 1
sagan af honom innehafves.
Norra Möre häraders domsaga,
■ mistade löne
-
Bcrg, ersättning
Maj 1856 och så länge dom
-
Redogöraren vid Kronoarbets-balaijoneu på Carlsborg, Underlöjtnanten
Johun Svanström, sedan han, efter fyllda 65 är, från
förstnämnda beställning erhållit afsked, en ärlig pension af.
Direktören vid Fäslningsfängelsel i Christianstad, Sven IVatif eldi,
efter afskedstagande!, årlig pension af
Vaktmästaren vid Straff- och Arbe.ts-fängelset på Långholmen,
Johan Eriksson, sedan han sin befallning alträd), årlig pension
af
Riksmynt.
R:dr.
20,000
19,600
100
900
800
600
900
225
Transport! 43,1251
Expeditions-(Jlskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse K:o 205. 3‘21
Transport
Majoren Gustaf [Vilhelm Gyllenhammar, då han, efter uppnådda
65 års ålder, erhållit afsked från sin befattning såsom Direk
tor vid Straff-fängelset i Warberg, en förhöjning af 300 R:dr
i det honom vid 1856—1858 årens riksdag tillförsäkrade pensionsbelopp
af 1,200 R:dr och således en årlig pension af .
Majoren vid Götha Artilleri-regemente Johan [Vilhelm [Vesterling,
från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhållit
afsked från sin Kaptens-beslällning vid nämnde regemente, ett
pensionstillskott årligen af
Löjtnanten vid Svea Artilleri-regemente Nils Roberl Themptander,
llän och med månaden näst efter den, i hvilken han erhållit
afsked ur krigstjensten, en årlig pension af
Löjtnanten vid Första Lifgrenadiers-regementet P J. C. Loenbom,
likaledes
Underlöjtnanten vid Jönköpings regemente Carl Arvid Forshall,
likaledes
T. f. Fältläkaren, Doktor Ulrik Mullern, elter erhållit entledigande
från sin befattning såsom t. f. Regementsläkare vid Konungens
värfvade Hussar-regemente, pension i likhet med Regementsläkare
på stat, enligt de för pensioneringen af Arméens läkare
gällande föreskrifter.
T. f. Förste Balaljons-läkaren vid Elfsborgs regemente, Medicine
Doktorn Fredrik Ulrik Kjellenberg vid entledigandet från sill
Balaljons-läkare-förordnande, en årlig pension af ... .
Öfversten Carl Hjelms enka, Augusta Flach, en årlig pension af.
Öfversle-löjtnanten Jonas Gabriel Schanders enka, Lovisa Tornqvist,
en årlig pension af
Kaptenen, Majoren i Arméen Otto [Vilhelm Bergenstråles enka
Carolina Ulrika Carlander, en årlig pension ai
Aflidne Ölversle-löjtnanten Jacob Magnus Nordencreutz' tvänne
döttrar Christina Mathilda och Gustafva Wilhelmina, såsom
tillökning i deras pensioner, det belopp deras numera gifta
syster Augusta förut åtnjutit, hvardera årligen 30 R:dr eller
tillsammans
att utgå från den tid Augusta Nordencreutz’ pensionsrätt upphörde.
Aflidne Öfversten Olof Abraham Rruncronas enka, Christina
Charlotta Lagerheim, en årlig pension af
Aflidne General-iöjlnanten m. m. [Vilhelm Mauritz Paulis dotter,
Fröken Solia Pauli, en årlig pension af
.
Riksmynt.
R.dr.
43,125 -
1,500 -
500
1,200
600
400
1,200
400-
500
400-
60-
600
300
Transport 50,785|—
Bih. till R. St. Prat. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 A/d. 2 Band. Suppl. 41
22 Evpedilions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 205.
Riksmynt.
Transport
Öfversten m. m. Cart Johan Ströms enka, Johanna Sofia Damm,
en årlig pension af
Öfverste-löjlnanten Nils Harald Akersteins enka, Johanna Christina
Engström, en årlig pension af
Kaptenen Göran Gustaf Ugglas enka, Maria Antoinetta Hjerta,
en årlig pension af
Kaptenen Arvid Lönnroths enka, Helena Brita Bredelius, en årlig
pension af
Aflidne Brigadläkaren, Doktor Fredrik Christoffer Psilanders j
(vänne döttrar, Julia Fredrika och Emma Augusta, hvardera
en årlig pension af 150 B:dr eller tillsammans
Redogöraren och Kamreraren vid Carl Gustafs Stads gevärsfaktori
Anders Christoffer Nicolai enka, Charlotta Sofia Neosander,
en årlig pension af . .
.
Statsrådet m. m. Carl Hans Clners enka, Sofia Charlotta Holm,
en årlig pension af
Kommendör-kaptenen Abraham {Vilhelm Lavens enka, Mathilda
Palmstedt, en årlig pension af
Kommendören, Lotsdireklören Anders Alm/öfs enka, Louise Carlström,
en årlig pension af
Ofverste-löjtnanten Johan Petter Edströms enka, Carolina Sofia
Fröman, en årlig pension af
Landlgevaldigern i Stockholms län N. Nilsson, för den lid han
samma befattning innehar, en årlig lönefyllnad af ....
Häradsskrifvaren i Oster- och Vester-Rekarne häraders fögderi af
Södermanlands län, Carl. Gustaf Bernhard Jacobsson, efter
erhållet afsked en årlig pension af
Häradsskrifvaren i Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds häraders
fögderi af Östergöthlands län, Anders Isak Medelplan, efter
erhållet afsked likaledes
Förste Kanslisten hos Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader,
Olof Sahlgren, en årlig pension af ....
Sekreteraren i Landtbruks-Akademien, Johan Theophil Nathhorst,'j
efter erhållet afsked, en årlig pension af
Till ersättning, årligen, från och med år 1861, åt tretton särskilda;
Länsmän, i den mån desse, utan förhöjning i nuvarande lön
på stat, efter nämnde tid vid sina tjenster qvarstå, för den
minskning i de af dem förut innehafda kontanta löneinkomster,
hvilken äfven efter sednast fastställda löneregleringen egde
rum och som uppstått i följd af den i och lör 1855 års lönereglering
verkställda nya uppskattningen af Länsmansboslällena:
årligen
R:dr.
50,785
500
400
200
200
300
300
1.000
600
600
200
92
1.500
1.500
900
3,600 _
44
I 222j72
Transport) 63,900|16
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse ]S:o 1205. 323
Riksmynt.
Transport
Hyresersåttning till Hernösands stads Borgerskap för Landshöf
dinge-Residenshuset
derstädes, årligen
Landshöfdingen Lars Maguns Lagerheims enka, Anna Sofia
Paulina Wahlfelt, en årlig pension af
Landshöfdingen Paul Sandelhfe/ms enka, Sofia Dorothea Zetterman,
förhöjning i hennes nuvarande pension, årligen ....
F. d. Kronofogden i Torneå fögderi af Norrbottens län, Kommissions-Landlmälaren
H. IV. Hackzell, ytterligare ett årligt un-j
derstöd af
Landskanslisten i Gefleborgs län. Johan August Hansson, efter
erhållet afsked, en årlig pension af
Förste Landtmätaren i Södermanlands län, Guslaf Johan Leats’s
enka, Malhilda Charlotta Bergnehr, en årlig pension af. . .
F. d Kronolänsmannen på Åland, Erik Arens enka, Fredrika
Sofia Lindström, en årlig pension af
Häradsskrifvare!) i Oppunda och Willåttinge häraders fögderi af
Södermanlands län, Landskamreraren Jntias Fröbergs enka,
Ulrika Henrika Carell, en årlig pension af
Föreståndaren för Tecknologiska Institutets verkstäder, Konduktören
Per Christoffer Recin, sedan han, efter fyllda 65 år, erhållit
afsked från sin befattning vid nämnde Institut, en årlig
pension af
Sekreteraren vid General Landtinäteri-kontoret, Carl Erik Sandströms
enka, Anna Erika Hallström, en årlig pension af . .
Notarien i Kongl. Statskontoret, Johan Adam Jcedrén, uppföres å
allmänna Indragningsstalen med sin nuvarande aflöning af .
Chefen för Telegrafverket, General-löjtnanten Carl Akrell, från
och med månaden näst efter den, hvarunder han erhållit nådigt
afsked från Chefsbefattningen vid Telegrafverket, en årlig
pension al
Guvernören på ön S:t Barthelemy, Öfversten James Harlef Haasum,
en förhöjning af 1,500 R:dr i den honom, vid afskedstagande!
förut tillförsäkrade pension af 4,500 R:dr; och kommer således
hans pension att utgå med
Förvaltaren vid Nyköpings Kronomagasin Gustaf Meurk, från ocl
med månaden näst efter den, hvarunder han erhållit afsked,
en årlig pension af
Öfverkommissarie!) vid Civilstatens Pensions-inrättning Nils August
Fredins enka, Margaretha Theresia Liberath, en årlig pension
af
F. d. Ölver-Dykeri-kommissarien Elof Johan fVestbecks enka,
Anna Brita Broek, en årlig pension af
R:dr.
63,900
800
1,000
225
600
500
400
300
200
1.000
400
1,344
6,000
6,000
300
300
200
Transporti 83,469|lö
324 Ecepeditions-Utskotlets Förslag till underd. Sk?'ifvetse N:o 205<
Transport
Landssekreteraren Lars Hambruti enka, Catharina Elisabelh Beckman,
en årlig pension af
Konsertmästaren August Berwald, efter erhållet afsked, en ärlig
pension af
Läraren vid Musikaliska Akademien, Professoren E. Drake, efter
erhållet afsked från sina befattningar vid nämnde Akademi,
en årlig pension af
Kurhusläkaren vid Borgholms Kurhus, Johan Lidén, efter afskedstagande!,
en årlig pension af
Provincial-läkaren i Gottlands läns norra distrikt, Anders Andrée,
efter erhållet afsked, en årlig pension af
Aflidne Provincial-läkaren, Doktor Erik August Hallströms efterlemnade
minderåriga barn, sönerne Wilhelm Immanuel och
Carl August, samt döllrarne Helena Elisabeth och Maria Carolina
Amalia, hvardera en årlig pension af 100 R:dr eller
tillsammans
Provincial-läkaren, Doktor Gerhard Adolf Silfversparres enka,
Evelina Johanna Malmén, en årlig pension af
Distrikt-läkaren, Doktor Carl Petter Ekegrens enka, en årlig pen
sion af
Professoren C. G. Mosanders enka, Hulda Philipine Forsström, en
årlig pension af
Professoren vid Veterinär-Inrättningen i Stockholm, Reinhold Dahlströms
enka, en årlig pension af
Aflidne Ofver-Direklören Sven Adolf Norlings dotter, Louise
Norling, en årlig pension af
Intendenten vid Allmänna Barnhus-Inrättningen i Stockholm, Theodor
Sandströms enka, Hedvig Charlotta Wollenius, en årlig
pension af
Professoren och Inspectorn vid Carolinska Medico-chirurgiska Institutet,
Anders Adolf Relzii enka, Emilia Sofia Wahlberg,
en årlig pension af
Biskopen Carl Adolf Agardhs enka, Charlotta Lindskoug, en årlig
pension af
Professoren vid Upsala Universitet, Carl Edvard Zedrits' enka,
Nanna Nyström, en årlig pension af
j Professoren vid Lunds Universitet, B. M. Bo/meers enka, Laura
Lundblad, en årlig pension af
| Språkläraren C. M. Spaniers enka, en årlig pension af ... .
Kongl. Bibliothekarien A. I. Arwidssons enka, Johanna Carolina
Armfelt, en årlig pension af
Riksmynt.
R:dr.
83,469
400
750
2,000
750
1.500
400
400
300
600
300
300
300
1.500
1.500
600
300
200
400
16
Transport! 95,969il6!
Expeditions-Utskottets Förslag till underd Skrifvelse l\:o 205.
325
Biksmynt.
B:dr.
ö.
Transport
95,969
16
F. d. Kongl. Bibliothekarie!), Kanslirådet Per Adam [Vallmarks
enka, Hedda Elisabeth Wallgren, en årlig pension af.
400
—
Adjunkten vid Högre Elementar-läroverkel iSkara, Magister Johan
Rosell, efter erhållet afsked, en årlig pension af
750
—
Språkläraren 0. G. Carlstedts enka, Edla Hermana Gustafva
Levin, en årlig pension af
200
—
F. d. Auditören Georg Scheult, en årlig pension af
1,200
—
Sam m a
| 98,519116
326
Expeditions-IJtskottets Förslag tili underd. Skrifvelse M:o 206.
Uppläst och godkänd) hos Kidd. och Adeln den 29 Okl. ts6o.
Preste-Slåndel den 28 — —
Borgare-Slåndel den 29 — —*)
Bonde-Slåndel den 29 — —**)
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, angående grunderna för en
reglering af Biskoparnes aflöning.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskis Bet. N:o 183 och Meni. N:o 204.)
S. A. K.
Sedan Rikets scdnasl församlade Ständer, med anledning af gjorda framslällningar,
dels om undersökning af Erkebiskopens och Biskoparnes löneinkomster och dels,
alt deras nu å lönerne innehafvande prebende-pastorat måtte kunna med egna Pastorer
förses, äfvensom det svagast aflönade presterskapet vinna någon löneförbättring, uti
underdånig skrifvelse den 18 Mars 1857 hos E. K. Majit anhållit, alt, eller det fullständig
undersökning egt runi till utrönande af Erkebiskopens och Biskoparnes samtlige
löneförmåner, E. K. Majit täcktes låta upprätta och lill Rikets Ständer vid innevarande
riksdag afgifva förslag, hvilket, jemte det deri upploges en tillräcklig och jemnare
fördelad aflöning, äfven utvisade den tillgäng, som genom en sådan reglering möjligen
kunde uppkomma; hvarjemte Rikets Ständer, under anmälan af sin önskan, att
Biskoparnes Prebende-pastorat i sådan egenskap måtte komma att upphöra, i underdånighet
begärt, att i omlörmälda förslag lill Biskopslönernas reglering, aflöning lör
särskilda Kyrkoherdar i nämnda pastoral måtte upptagas, äfvensom derefter tilläfventyrs
återstående öfverskoltsmedel af de ät Biskoparne nu anslagna inkomster i samma förslag
alses till förbättring af det svagast aflönade lägre presterskapets inkomster; sä har
E. K. Majit under den 16 December sistlidna år till Rikets Ständer i delta ämne aflätit
*) med undantag af deruti införd anmälan om Presteståndets särskilda mening.
**) i hvad den underdåniga skrifvelsen innefattar tillkäunagifvande al Rikets Ständers beslut i ämnet,
men Ståndet lät bero vid anmälan om Presteståndets särskilda mening, såsom i sak ej bindande.
Escpedilions-Utskotlels Förslug lill underd. Skrifvelse A:o 206.
327
nådig Proposition och deruti meddelat, att, sedan, vid underdånig föredragning af Rikets
Ständers ofvanomförrnälda skrifvelse, E. K. Maj:t jemte förklarande, att vid utnämning
lill Erkebiskops- eller Biskops-embele komnie tillsvidare att fästas det förbehåll,
att den utnämnde skall vara underkastad den förändring i lönevilkor, som möjligen,
i följd af den utål Rikets Ständer åsyftade reglering kunde komma att bestämmas,
tillika anbefallt Erkebiskopen och samtlige Biskoparne att inkomma med fullständiga
uppgifter å alla med deras innebafvande embeten förenade inkomster och dessa uppgifter
lill Ecklesiastik-deparlemenlet inkommit samt der blifvit granskade och sammanförda,
hade, på sätt det vid den nådiga Propositionen fogade Statsråds-protokoll öfver
ifrågavarande ärende närmare upplyste, sig visat, dels att de egentliga Biskopslönerna
icke lemnade tillgång till Biskoparnes aflönande på ett mot deras värdighet och vigten
af deras åligganden svarande sätt, med mindre än att ett prebende-paslorat blelve
hvarje Biskop anslaget, hvartill E. K. Maj:t äfven funnit giltiga skäl i öfrigt föranleda,
dels ock alt de inkomna uppgifterna väl utvisade Biskoparnes nuvarande inkomster,
men icke kunnat lemna någon visshet om det belopp, som, i mån af afgång, blelve för
en reglering af Biskoparnes löner att tillgå, hvarföre icke heller en sådan nu kunnat
uppgöras till alla sina delar så bestämd, som Rikets Ständer syntes hafva åsyftat.
Då emellertid genom den skedda utredningen vore ådagalagdt, att Biskoparnes
nuvarande löneförmåner, genom deras jemnare fördelning samt ett ändamälsenligare användande
af dithörande hemman och lägenheter, vore tillräckliga alt förse samtlige Biskopar
med skäliga löner, äfven om något mer än halfva antalet af de til! dem nu anslagna
prebende-pastoral komme att frångå deras inkomster och blifva med egna Pastorer
försedda, äfvensom att framdeles ett, om också ej särdeles betydligt, öfverskott
derå sannolikt skulle uppstå, har E. K. Maj:t i ofvanomförrnälda omständigheter ej funnit
hinder, att redan vid innevarande riksdag beslut kunde lättas i afseende pä en reglering
af Biskoparnes löner, att, så snart och i den mån lagligen ske kunde, bringas
till verkställighet; och har E. K. Maj:t, pä grund häraf, samt med stöd i öfrigt af de
skäl, som i ornförmälda Statsråds-protokoll finnas anförda, i nåder föreslagit Riketts
Ständer antagandet af följande
En fullständig reglering af Biskoparnes löner bör, i mån af nuvarande innehafvares
afgång eller sä snart sådant utan lörnärmande af deras rätt ske kan och omständigheterna
i öfrigt medgifva, verkställas.
De löner, som, fri hostad oberäknad, dervid böra Biskoparne i de särskilda
Stiften tilldelas, bestämmas till följande belopp, nemligen:
”Grunder för en reglering af Biskoparnes aflöning.
I :o.
2:o.
i Upsala Stift
R:dr R:ml 16,000.
„ 13,000.
„ ,, 12,000.
„ ,, 12,000.
„ Linköpings „
„ Skara „
„ Strengnäs „
Transport R:dr B:mt 53,000.
328 Expeditions- (J Is kolte Is Fältslag till underd. Skrifvelse N:o 206.
Transport R:dr Runt 53,000.
. . . . „ * 12,000.
„ 12,000.
...... „ 15,000.
. . . . „ „ 14,000.
. . . . „ 10,000.
. . . . „ ,, 12,000.
. . . . „ , 12,000.
. . . . , „ 10.000.
Summa R:dr R:mt 150,000.
Der Riskopshus ej (innes, erhåller Biskopen hyres-ersätlning, som af Kongl.
Majit bestämmes, dock ej öfverstigande 1,500 R:dr.
3:o.
Vid Biskops ålgång eller förut, derest Biskop blifvit med förbindelse att underkasta
sig löneförändring tillsatt, skall utredning ske af alla de med tjenslen förenade
löneförmåners belopp, lör hvilket ändamål boställenas afkastning bör med noggrannhet
uppskattas, samt öfriga hemman, lägenheter eller jordar, som icke af Biskopen bebos
eller brukas, eller lör boställets skötsel äro behölliga, så snart lagligen ske kan, utarrenderas,
hvarje gång för så läng lid, som för utarrendering af Kronans egendomar
i allmänhet är eller varder bestämd, allt i den ordning och på det sätt Kongl.
Majit täckes närmare föreskrifva.
4:o.
Om, efter skedd utredning, lönen befinnes öfverstiga det belopp, densamma enligt
andra punkten bör utgöra, med så stort värde, som svarar mot alkastningen al ett
eller flera med tjensten förenade prajbendepastorater, bör det eller de derifrån skiljas och
Pastor der tillsäitas i den ordning, som för regala gäll är stadgad, dock att för hvarje
Biskopsstol ett prebendepaslorat varder såsom sådant bibehållet.
Skulle praebendepastorat, hvilket enligt föreslående grund borde från Biskopslön
skiljas, vara så litet, att det icke förmår aflöna egen Pastor, må af Kongl. Maj:ts särskilda
pröfning bero, huruvida detsamma skall med annat pastorat förenas eiler tills
vidare vid samma biskopslön bibehållas.
5:o.
Öfverskjuter Biskopslön del för densamma bestämda värde med större belopp
än som motsvarar inkomsten af derifrån skilda praebendepastoraler, bestämmer Kongl.
Majit hvilka inkomster ytterligare böra derifrån afskiljas. Dessa ingå till Statskontoret,
för alt under litel: Biskops-lönereglerings-fonden redovisas och lill jemnande af annan
biskopslön användas. Pä samma sätt lorfares, om löneinkomsterna befinnas öfverskjuta
normalbeloppet med mindre summa än att något praibendepaslorater genast kan derifrån
skiljas.
6:0
Westerås
Stift
Wexiö
Lunds
Götheborgs
V
Kalmar
)1
Carlstads
%
Hernösands
Wisby
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 206. 329
6:0.
Understiger Biskopslön det för densamma fastställda belopp, skall lyllnaden
tjenslen tilldelas af Biskops-lönereglerings-fonden, så snart denna dertill lemnar tillgång.
7:o.
Sä snart Kongl. Majit tinner Biskops-lönereglerings-fondens ärliga inkomst uppgå
till det belopp, att af densamma ersättning kan Biskop lemnäs för prsebendepastorat,
som bör, men förut icke kunnat, från tjensten skiljas och med egen Kyrkoherde
förses, gifves om verkställandet deraf nådig befallning, hvarvid, i valet mellan
flera, företrädesvis bestämmes praebendepaslorat i Stift, der mer än tvänne sådana äro
Biskopen på lönen anslagna.
8:0.
Biskops-lönereglerings-fondens årliga inkomster må ej till annat än här uppgifna
ändamål disponeras, hvaremot ä densamma uppkommande behållningar må af Kongl.
Majit användas till sådana utgifter, som af denna lönereglering kunna blifva en nödvändig
följd eller tjena till dess forlskyndande.”
Då Bikets Ständer nu detta ärende till pröfning förehaft, hafva Rikets Ständer,
i betraktande af de i den nådiga Propositionen anförda och i Statsråds-protokollet närmare
utredda omständigheter och förhållanden, funnit sig böra till alla delar gilla och
antaga hvad E. K. Majit uti ofvanstående punkter i nåder föreslagit, med undantag
endast af hvad angår den i 4:de punkten intagna föreskrift, att Pastorer i atla de
frånskilda prabendena skulle tillsättas i deo ordning, som för regula gäll är stadgad.
Denna föreskrift kan nemligen väl till en viss grad anses grunda sig på nuvarande
förhållanden, enär nämnde pastoraters Kyrkoherdar, d. v. s. Biskoparne, af E. K. Majit
utnämnas; men då, enligt hvad Rikets Ständer hafva sig bekant, bland dessa praebendepastoraler
linnas flera, hvilka, innan de anslogos till praehenden, haft rätt att sjelfve välja
sina Kyrkoherdar, enligt de för konsistorieila pastorater gällande föreskrifter, hafva
Rikets Ständer ansett billigt, att dessa pastorater, då deras praebende-egenskap upphör,
återfå sin förra rätt i afseende på tillsättande af deras Pastorer; och hafva Rikets
Ständer derföre funnit omförmälde 4:de punkt böra erhålla det tillägg, att, derest utredas
skulle, att ett pastorat, innan det blef anslaget till prsebende, varit i afseende på
ordningen för Pastors tillsättande af konsistoriel egenskap, detta pastorat då bör, efter
regleringens verkställande, sistnämnde egenskap återfå.
Emellertid hafva Rikets Ständer trott sig böra hos E. K. Majit anmäla, att, i
afseende på den ifrågavarande regleringen af Biskoparnes aflöning, Presleståndet för sin del,
ansett, att, utom hvad den nådiga Propositionen innehåller, borde meddelas följande
bestämmelser 1
Bih. till Ii. St. Prot. 1859 fr 1860. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Supp!. 42
330 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 207.
”<7) Vid utredningen af Biskopslönerna, skola kronotionde, boställs-afkastning,
arrenden af öfriga hemman, lägenheter eller jordar, indelta räntor m. m. beräknas efter
de nästföregående 20 årens medelmarkegång, och komma de löneförmåner, som efter
skedd reglering, i Biskopslönerna ingå, fortfarande, såsom hittills, att af Biskoparne
omedelbart uppbäras.”
’’å) Afkastning af boställen, hemman, lägenheter eller jordar, sorn för all framtid
blifvit Biskop i visst Stift uttryckligen tillförsäkrad, må ej till annan Biskops aflönande
användas;” och
”c) Sedan Biskopslönerna efter skedd utredning och reglering blifvit bestämda,
må ändring deruti ej ske utan Presteslåndets medgifvande.”
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Oktober 1860.
ftf:o *07.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den '28 Okt. i8fio.
Preste-Slåndet den <28 — -—
Borgare-Ståndet den 28 — ■—
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående af dertill förordnade
Kommitterade utarbetadt förslag till Förordning
om Landsting.
(Ekon.-Utskis Bet. N:o 161 m. II.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid sistlidne riksdag uti underdånig skrifvelse den 12 Februari
1858 anhållit, alt E. K. Majit täcktes låta genom sakkunniga män upprätta förslag
till en Författning om Landsting eller en länen omfattande Kommunal-representation
och en i anledning af denna underdåniga skrifvelse förordnad Kommittée till
E. K. Majit inkommit med underdånigt förslag lill sådan Förordning jemte dervid fo
-
Expedilions-LJtskottets Förslag till lindard. Skrifvelse N:o SOI. 331
gadt Betänkande, hvilket Betänkande och förslag blifvit af E. K. Majit genom nådig
skrifvelse af den 30 December nästlidna år till Rikets Sländers pröfning öfverlemnade,
få Rikets Ständer nu i underdånighet deröfver afgifva det yttrande, E. K. Majit i nåder
velat af Rikets Ständer inhemta.
Den nya kommunal institution, Landstinget, som enligt de Kommitterades förslag
skulle ega att för hvart län rådslå och besluta om dess gemensamma angelägenheter
i afseende på den allmänna hushållningen, jordbrukets och andra näringars förkofran,
kommunikations-väsendet, helsovården, undervisningen och så vidare, beslår enligt
samma iörslag af representanter från länets samtliga såväl släder som härader eller
tingslag. Städernas representanter skola väljas omedelbart af allmänna Rådstugan eller
Stadsfullmäktige, landels åter i allmänhet medelbart inför Häradsrätten genom elektorer
frän de särskilda kommunerna eller, om någon sådan omfattar ett helt tingslag, omedelbart.
I afseende på representanternas antal är föreslaget, att en stad med lika stor
folkmängd som ett tingslag skall sända dubbelt så mänga representanter som detta.
Ombuden skola väljas för två år och hälften ombytes hvart år. De erhålla intet arfvode,
endast resekostnads-ersättning. Ordförande skall för hvarje lagtima Landsting
bland dess medlemmar utses af Kongl. Majit. En gång om året i September månad
sammanträder Landstinget till lagtima möte, som i allmänhet hålles i länets residensstad
och kan räcka i Sex eller högst Åtta helgfria dagar. Urtima möte kan endast
ega rum i vissa särskildt utstakade fall. Vid alla Landstingets ^ammanträden eger
Landshöfdingen vara närvarande och deltaga i öfverläggningarna ehuru ej i besluten.
Men Landstingats beslut hafva i allmänhet ej bindande kraft, innan de efter underställning
blifvit af Konungens Befallningshafvande godkända och i vissa vigligare mål
skall till och med E. K. Majlis godkännande inhemtas, innan heslutet får verkställas.
I denna organisation är det egentligen en omständighet, som synes kunna föranleda
någon betänklighet och det är städernas inrymmande i Länsrepresenlalionen.
Man har i afseende härå icke utan skäl anmärkt, att, då Landstinget förnämligast
skulle komma att sysselsätta sig med landsbygdens angelägenheter och städernas representanter
alltid komme att utgöra en minoritet af Tinget, egentliga påföljden för städerna
af deras upplagande deruti skulle blifva, att de nödgades vidkännas utgifter till
företag, som afsåge landsbyggdens för dem främmande interessen utan att kunna i någon
motsvarig mån påräkna landsbygdens biträde för stadsintressenas befrämjande.
Det är likväl af väsentlig vigt, alt icke det gamla afseendet på olika interessen här
fortfarande erkännes, så alt Landstinget endast skulle vara till för landsbygden, och
städerna tilläfventyrs hafva sitt särskilda ting för sig, utan ali Landstinget bli Iver en för
båda gemensam inrättning, hvars alla medlemmar utan särskildt afseende på den ena
eller andra stadens eller socknens eller näringens särskilda interessen endast hafva lill
ögonmärke att i allt befrämja länets lyftning och framåtskridande, hvarhelst ett tillfälle
dertill erbjuder sig. I sjelfva verket äro icke heller landsbygdens och städernas interessen
lör hvarandra så främmande som mången påstår. Dels kan en stads näringslif
icke annat än direkt vinna pä den kringliggande landsbyggdens ekonomiska förkofran
och ökade förmåga att frambringa och förbruka, och dels äro våra städer i så betydlig
mån sjelfva jordbrukande, att jordbruksintresset icke kan anses lör dem likgiltigt,
lika litet som fabriks- och närings-inleresset numera är det för landsbygden,
Dessutom hafva de Kommilterade sökt förekomma hvarje obehörig öfvervigt inom
Landstinget å landsbygdens sida genom förslaget, att städerna i förhållande till folkmängden
skulle till Landstinget sända dubbelt så många representanter som landsbygden,
och om icke ens detta skulle göra tillfyllest lärer väl i allt fall Konungens Befallningshafvande
eller E. K. Majit vid pröfningen af Landstingets beslut icke underlåta
332 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o SOI.
att fästa behörigt afseende å städernas billiga anspråk att ej nödgas draga för stor
tunga för landets räkning. Och då slutligen härtill lägges den stora fördelen äfven för
landsbygden all ibland Landstingets medlemmar få påräkna de intelligenta krafter,
som onekligen i jemförelsevis rikligare mån stå städerna lill buds, torde tillräcklig grund
föreGnnas för antagande af hvad de Kommitterade uti ifrågavarande afseende föreslagit.
Till beredande af tillgångar för de företag, som Landstinget kan besluta, hafva
de Kommitterade tillerkänt detsamma rätt att beskatta länets innevånare, och i sjelfva
verket vore utan en sådan rätt hela Landstings-institutionen snart sagdt gagnlös. De
afgifter, som med tillämpning af denna rätt blifva af Landstinget fastställda till uttaxering,
skola enligt de Kommitterades förslag fördelas å länets skattskyldiga innevånare i
förhållande till den bevillning för fastighet, rörelse, lön eller annan inkomst, som hvar
och en af dem erlägger. Dä detta ovilkorliga stadgande med afseende på de förhållanden,
som Rikets Ständer i det föregående vidrört och längre ned komma att närmare
angifva, någon gång kunde leda till en för länets städer alltför betungande beskattning,
hafva Rikets Ständer ansett rättighet böra Landstinget medgifvas att från
denna regel vid särskilda fall besluta undantag.
Vid granskningen af hufvudgrunderna uti förevarande lagstiftningsarbete hafva
Rikets Ständer nästan i allt funnit sig böra gilla, hvad de Kommitterade föreslagit.
Samma förhållande eger i allmänhet rum med förslagets särskilda bestämmelser. De
jemförelsevis få paragrafer, vid hvilka ändringar eller tillägg af Rikets Ständer ansetts
nödiga, äro följande:
§ 2-
Rland föremål för Landstingets öfverläggningar och beslut synas äfven anstalter
för befrämjande af allmän ordning och säkerhet inom länet halva bort upplagas. Häremot
har visserligen blifvit invändt, alt detta skulle kunna föranleda kollisioner emellan
Landstinget och de offentliga Polismyndigheterna. Men då denna angelägenhet lika litet
som någon annan skulle få al Landstinget behandlas annorlunda än, så vidt den
icke tillhörer offentlig myndighets embelsåtgärd, och dessutom hvarje Landstingets beslut
derom, likasom i andra ämnen, måste godkännas af Konungens Belallningshalvande,
innan det kan vinna någon tillämpning, så synes invändningen icke vara af någon
vigt, hvadan ock Rikets Ständer anse berörda angelägenhet böra upptagas bland föremälen
lör Landstingets verksamhet.
Meningen med stadgandet, att Landsting ej må inlåta sig på bedrifvande al
spekulationsloretag, torde väl vara den, alt Landstinget ej bör få inlåta sig i företag,
som ensamt afse penningevinst. Riktigheten af den tanke, som härför ligger till grund,
lärer ej kunna bestridas; men Rikets Ständer anse ändock ett stadgande i den åsyftade
riktningen föga lämpligt. Gränsen emellan spekulativa och icke spekulativa förelag
låter icke i hvarje läll så noga bestämma sig, att icke ett stadgande, som
förbjöde de förra, lätteligen skulle kunna lägga hinder i vägen äfven lör företag
af sednare slaget, om än deras vigt för länets bästa vöre aldrig så påtaglig. Och dä
Expeditions-UIskottets Förslag till anderd. Skrifvelse l\:o HO7. 333
dessutom ingen hos oss vunnen erfarenhet t. ex. af Hushållnings-sällskapernas verksamhet
ger grundad anledning befara något sådant missbruk af Landstingets makt, som
det föreslagna stadgandet är ämnadt att förebygga, anse Rikets Ständer detsamma
kunna utelemnas.
På grund häraf torde §:n erhålla följande lydelse:
Landstinget tillkommer att, i den ordning denna lag stadgar,
rådslå och besluta om för länet gemensamma angelägenheter,
hvilka afse den allmänna hushållningen, jordbrukets och andra näringars
utveckling, anstalter för kommunikationsväsendets befordrande,
belsovärd, undervisning, allmän ordning och säkerhet med
mera dylikt, så vidt dessa angelägenheter icke enligt gällande förordningar
tillhöra offentlig myndighets embetsåtgärd.
§ 3.
Då denna § icke innehåller något om, huru förfaras bör, då ett härad eller
tingslag tillhör olika län, torde ett tillägg derom icke vara öfverflödigt. Det rätta härvid
lärer vara, alt hvarje del af häradet eller tingslaget, om än aldrig så liten, väljer
landstingsman till det län, inom hvilket den är belägen, emedan eljest svårigheter skulle
uppstå vid debitering och uppbörd af den landstingsskatt, sorn på en sådan häradsdel
sig belöper. Är dock häradsdelen så liten, alt den ej har minst Ett tusen innevå
nare,
synes den ej kunna göra anspråk på att få sända egen Landstingsman utan böra
i detta afseende räknas till närmaste tingslag inom länet och således välja tillsammans
med detta.
Rikets Ständer anse alltså, att vid slutet af denna § bör göras ett tillägg så
lydande:
Höra delar af samma härad eller tingslag till olika län, välje
hvardera delen Landstingsman lill det län den tillhörer. Innehål
ler
någon del mindre än Ett tusen innevånare, välje den tillsammans
med närmaste inom samma län belägna tingslag.
§ 4.
De Kommitterade hafva i denna g föreslagit, att antalet af samtliga ledamöter
i ett Landsting ej må öfverstiga Femtio; och såsom skäl dertill anfört, alt i allt fall
de debatterande personernas antal vida mindre än mångsidigheten af deras kännedom
om länets särskilda delar och förhållanden utgör den tillförlitligaste garantien för väl
afvägda beslut. Detta är onekligen sannt, men det oaktadt, anse sig Rikets Ständer
icke kunna gilla hvad de Kommitterade i denna del föreslagit. Enligt de uträkningar,
som åtfölja de Kommitterades Betänkande, skulle med tillämpning af § 3 antalet Landstings-ledamöter
komma att öfverstiga det föreslagna maximum i sju län, nemligen i
Kalmar, Götheborgs och Bohus, Wermlands, Skaraborgs, Elfsborgs, Östergöthlands och
Malmöhus län. Af dessa skulle i de fyra förstnämnda länen antalet blifva emellan 50
och 60, i Elfsborgs och Östergöthlands emellan 60 och 70 samt endast i Malmöhus
län öfver 70, nemligen 72. Härvid bör dock erinras, att dessa uträkningar äro grundade
på 1855 års folkmängd och att de anförda talen således äro något lägre än de,
som efter nuvarande folkmängd skulle erhållas. Men i alla fall finna Rikets Ständer
dem ej så höga att de nödvändigt påkalla en begränsning. Man har befarat, att med
ett så stort antal ledamöter Landstingets korta sessionstid komme att upptagas af vid
-
334 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o SOI.
lyftiga diskussioner med i förhållande dertill obetydliga resultater, men, utom det att
de vidlyftiga diskussionerna i många fall kunna leda lill ärendenas fullständigare utredning
och således vara gagneliga, synes denna befarade olägenhet lämpligast alhjelpas
derigenom, att Landstinget arbetar på afdelningar, hvartill genom § 38 tillfälle är
detsamma beredt. En annan omständighet, som också ansetts göra stadgandet af ett
maximum nödvändigt, är den, att mångenstädes i våra små landsortsstäder icke skulle
finnas lokaler nog rymliga för sammanträden af flera än Femtio personer. Men då
man betänker, att Landstingen endast i undantagsfall komme att hållas annorstädes än
i residensstäder, hvilka väl, åtminstone i de ofvannämnda länen, kunna antagas vara
försedda med tillräckligt stora samlingsrum för Sextio å Sjuttio personer, i synnerhet
som det alltid står öppet att härtill upplåta samma lokal, som begagnas af det första
Landstinget, hvilket äfven enligt de Kommitlerades förslag skulle sammanträda ulan afseende
på maximum, så synes denna omständighet icke böra tilläggas någon synnerlig
vigt. 1 fall antalet af ett Landstings ledamöter verkligen skulle blifva så stort, att det
funnes medföra svårigheter i ena eller andra afseende!, så har ett sådant Landsting
alltid den utvägen att begagna sig af stadgandet i § 63 och fördela sig på två särskilda
Landsting. Å andra sidan förutse Rikets Ständer, om ett maximum i detta hänseende
stadgas, nästan oöfvervinnerliga svårigheter och ett stort missnöje af ett sådant stadgandes
tillämpning. Om Malmöhus Län tages till exempel, så finnes af de Kommilterades
uträkning, att det först sammanträdande Landstinget derstädes kommer att bestå
af 72 ledamöter, 53 från landet och 19 från städerna. Detta antal skulle nu af Landstinget
minskas till 50. Genom en enkel uträkning med regula de tri finnes lätt, att
detta nya tal skall utgöras af 37 ledamöter från landet och 13 från städerna. Af
de 72 valda ledamöterna skulle således 16 från landet och 6 från städerna uteslutas,
men efter hvilken grund denna uteslutning skulle verkställas, är icke angifvet och torde
icke heller kunna angifvas, utan att rubba det inbördes förhållande emellan länets särskilda
härader och städer, som i § 3 stadgats såsom billigt och rättvist. Häri ligger
den egentliga svårigheten, som hos Rikets Ständer grundat den öfvertygelse, atl hela
maximibegränsningen bör borttagas, hvarigenom äfven stadgandet i §:s sista moment
blir obehöfligt.
Deremot finna Rikets Ständer allt skäl vara förhanden, att ej de vigtiga rättigheter,
som enligt denna Förordning skulle åt Landstinget anförtros och hvaribland bör
särskildt nämnas beskattningsrätten, må komma att utöfvas af ett så ringa antal ledamöter,
att det kunde understiga Tjugo. Enligt de Kommitlerades uträkningar skulle ett
sådant förhållande väl endast inträffa på Gottland och i Jemtland, men det kan äfven
förekomma i sådana län, som med begagnande af tillåtelsen i § 63 fördelat sig å två
Landsting. Rikets Ständer anse derföre lämpligt och behöfligt, att det föreslagna stad
gandet om ett minimum bibehålies.
Med iakttagande af hvad sålunda blifvit anmärkt, torde denna § böra erhålla följande
lydelse:
Antalet Landstingsmän från samtliga städer, härader eller
tingslag i ett län, må ej understiga Tjugo.
Till det Landsting, som efter denna Förordning först sammanträder,
må likväl inväljas så stort antal Landstingsmän som
enligt det i nästföregående § bestämda förhållande lill folknummern
belöper sig på hvarje stads, härads eller tingslags folkmängd;
och bestämme detta Landsting det antal ombud, som med iakttagande
af nu gifna föreskrifter, skall för framtiden bilda hela
Landstinget och särskildt af hvarje stad, härad eller tingslag utses.
Expeditions-Ulskotlels Förslag till underd. Skrifvelse. N:o SOT. 335
§ 5.
Då det icke kan vara billigt, att vid Landstingsmannava! en kommun med 6,000
innevånare skall ega lika stort inflytande på valets utgång, som en kommun med vida
större folkmängd, hemställa Rikets Ständer att stadgandet, det ingen kommun får utse
flera än fyra valmän, må utgå, hvarjemte Rikets Ständer, för den händelsen, att en
kommun delvis tillhör olika län, anse behölligt, all vid slutet af denna § göres ett
tillägg i närmaste öfverensstämmelse med det af Rikets Ständer vid § 3 angifna.
Paragrafen skulle härigenom komma att erhålla följande lydelse:
De i § 3 omnämnda valmän utses bland dem, som i Kommunalstämma
rösträtt ega efter der gällande allmän röstgrund
sålunda :
Att en kommun med 1,000 innevånare eller derunder
utser 1 valman
med öfver 1,000 till och med 3,000
2 valmän
med öfver 3,000 lill och med 6,000
3 valmän
o. s. v. efter samma beräkning för ölverskjutande folkmängd.
Höra delar af samma kommun till olika län, välje hvardera
delen valman lill det län, den tillhörer. Innehåller någon del mindre
än 500 innevånare välje den tillsammans med närmaste inom
samma län belägna kommun.
§ Il
Uppdraget
att vara Landstingsman medför ej blott besvär utan äfven, åtminstone
för dem, som icke hafva sin vanliga bostad å den ort, der Tinget hålles, utgifter, emedan
enligt § 24 en Landstingsman icke erhåller något arfvode eller ersättning för annan
uppdraget åtföljande kostnad än för resan till samlingsorten och åter till sitt hem.
Vid sådant förhållande torde det vara billigt, att ett stadgande finnes, som tillförsäkrar
en person alt ej utöfver en viss tid t. ex. 4 år behöfva åtaga sig detta kostsamma
förtroende, hvadan ock Rikets Ständer hemställa, att denna § erhåller följande lydelse:
Landstingsman eller Suppleant må ej kunna uppdraget sig
afsäga, såvida han ej under 4 år tjenstgjort som Landstingsman,
uppnått 60 års ålder eller förmår uppgifva annat hinder, som af
Landstinget godkännes.
§ 13.
Inom Kommittén har det förslag blifvit väckt, att Konungens Befallningshafvandes
utslag i frågor, angående Landstingsmannaval icke skulle fä öfverklagas. Genom
antagande af ett sådant stadgande skulle man icke allenast undgå alt med pröfningen
af ett nytt slags ärenden belasta den redan förut af andra göromål öfverhopade högsta
myndigheten, utan äfven vinna den icke oväsendtliga fördelen, att det då kunde med
säkerhet påräknas, att samtliga Landstingsmannavalen inom länet verkligen skulle vara
definitivt afslutade till den tid, då E. K. Majit enligt § 25 bör bland de valda Landstingsmannen
utse Tingets Ordförande, hvilket deremot torde vara tvifvelaktigt, i läll
besvären, såsom de Kommillerade föreslagit, skulle få dragas under E. K. Maj:ts pröfning.
Dä dessutom någon våda icke synes vara att helara af förslaget alt åt Konungens
Befallningshafvande öfverlemna att i sista hand afgöra frågor om val, hvilka sä
-
336
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 201.
som dessa äro al' nästan ensamt ekonomisk betydelse, anse Rikets Ständer att paragrafen
med någon förenkling af dess redaktion för öfrigt, må erhålla följande lydelse:
Klagan öfver valet anföres hos Konungens Befallningshafvande
sist före klockan Tolf å fjortonde dagen efter valförrättningen,
den dagen likväl oräknad, och må öfver Konungens Befallningshalvandes
Utslag i thy mål klagan ej föras.
§ 17.
Att tiden för Landstingets lagtima sammanträde blifvit utsatt till September månad
anse Rikets Ständer lämpligt, emedan vid denna tid af året dels de hufvudsakliga
landtbruksgöromålen och de sedvanliga sommarutflygterna äro afslutade och dels
den egentligen kulna och mörka årstiden, som skulle kunna göra färden till samlingsorten
besvärlig lör aflägse boende landstingsman, ännu icke inträdt. Att sammanträdet
öppnas å en Måndag och således, enligt regeln, kan afslutas sist påföljande Lördag
medför ock den fördelen, att landslingsmännen ej behöfva onödigtvis uppehålla sig i
residensstaden någon dag, då session ej eger rum. Men deremot torde stadgandet, att
landstinget ovilkorligen skall hållas under tredje veckan af September kunna göra svårigheter.
Under denna vecka inträffar t. ex. marknad i flera residensstäder. Och då
någon olägenhet ej kan vara att befara af alt åt landstinget sjelft öfverlåta sammanträdestidens
närmare bestämmande, anse Rikets Ständer § böra förändras i denna
syftning.
För det fäll, att ett län enligt § 63 fördelar sig på två landsting, lärer ock
något tillägg i denna § böra inflyta till bestämmande af samlingsorten för det af de
båda landstingen, som ej kan sammanträda i residensstaden, och hafva Rikets Ständer
ansett bestämningsrätten äfven i detta afseende böra åt landstinget sjelft öfverlemnas.
Då det slutligen synes vara af vigt, att ej ett möjligt förfall för Landshöfdingen
personligen beröfvar ej mindre länsstyrelsen tillfälle att på stället vinna närmare kännedom
om landstingets förhandlingar och de skäl, som i förefallande frågor å ömse sidor
andragas, än äfven landstinget förmånen att kunna af någon närvarande representant
för Länsstyrelsen erhålla erforderliga upplysningar, hafva Rikets Ständer med afseende
härå gjort ett tillägg till §, hvilken således torde böra erhålla följande lydelse:
Till lagtima möte sammanträder utan särskild kallelse Landstinget
i länets residensstad första gången den tredje Måndagen i
September månad och sedermera hvarje år den Måndag i samma
månad som landstinget en gång för alla dertill bestämmer; dock
kan pä derom af föregående Landsting gjord framställning eller i
anseende till inträffade utomordentliga händelser, Konungens Befallningshafvande
annan samlingsort utsätta.
Blifva inom samma län tvänne Landsting bildade, utses
i sammanhang med beslutet derom den ort, der det Landsting
skall samlas, inom hvars område residensstaden icke är belägen.
Landshöfding vare obetaget all i kraft af sitt embete Landstingets
sammanträden öfvervara och i dess öfverläggningar, men
ej i besluten, deltaga; är ej Landshöfding i länet tillsatt eller förordnad
eller har han förhinder, ege den i tjensten äldste ledamoten
i Landshöfdinge-Embetet den rätt nu sagd är.
§ 19.
Expeditions-UtskoHets Förs/uy lill underd. Skrifvelse N:o 207. 337
§ 19.
Då urtima Landstingsmöten för Landstingsmannen sjelfva medföra ökad möda oell
kostnad, synes något missbruk af Landstingets rätt att besluta sådana möten icke vara
alt befara, äfven om till ett sådant beslut icke erfordras enhällighet, såsom de Kommilterade
föreslagit; och då det torde vara nog båldt, att hvarje beslut om ett urtima
möte, om än aldrig så angeläget, skulle kunna inom ett Landsting omöjliggöras genom
en enda ledamots gensträfvighet, anse Rikets Ständer den föreslagna enhälligbeten lämpligen
kunna utbytas emot en pluralitet af tre fjerdedelar, med tillägg af den bestämmelsen,
att beslutet bör afse handläggning af vissa bestämda ärenden; och torde en sådan
förändring finnas hafva sä mycket mera skäl för sig som i allt fall beslutet för
alt vinna någon tillämplighet mäste enligt § 59 godkännas af Konungens Befallningshafvande.
Paragrafens mom. I torde således böra förändras till följande lydelse:
Till urtima möte kan Landstinget sammanträda endast i
de fall att antingen tre Ijerdedelar af Tingets pä lagtima möte
såsom närvarande antecknade medlemmar derom, för handläggning
af vissa bestämda ärenden, öfverenskomma eller ock Kongl.
Majit omedelbart, eller på framställning af Dess Befallningshafvande,
urtima möte påbjuder.
§ 32.
Utom Sekreteraren synes äfven Ordföranden böra lemnäs tillfälle alt på förband
göra sig bekant med de frågor, som på Tinget skola förekomma till öfverläggning,
hvadan Rikets Ständer anse denna §:s mom. 2 böra erhålla följande lydelse:
Ny fråga bör, för att kunna komma under behandling, innefatta
ett ämne inom Landstingets befogenhet, vara skriftligen uppsatt
och sednast fjorton dagar före Tingets början aflemnad till
Sekreteraren, hvilken det åligger att inom Åtta dagar derefter
öfver de ingifna förslagen upprätta en lista och den till Ordföranden
öfverlemna.
8 35.
Det i denna § förekommande stadgande, att Ordföranden eger till ämnet och
ordningen återkalla den talare som sig derifrån aflägsnar, torde såsom öfverflödigt,
utan olägenhet kunna ur § utgå.
§ 39.
Af samma skäl lärer ock denna §:s föreskrift, att Ordföranden skall tillkännagifva,
huru enligt hans uppfattning beslutet utfallit och, der omröstning ej begäres, detsamma
med klubbslag befästa, böra utelemnas.
Då vidare afläggande af förseglad sedel icke lärer böra ifrågakomma vid omröstningar
öfver sådana ämnen, som till beslut erfordra en pluralitet af två tredjedelar
eller tre fjerdedelar, torde sednare momentet af denna § böra lyda som följer:
Bih. till R. St. Prat. 1859 Sf 1860. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Supp/. 43
338 Expeditions-Utskottets Förslag- till underd. Skrifvelse N:o 201.
Före sedlarnes öppnande skall, i frågor, som genom enkel
röstöfvervigt afgöras, en sedel afläggas för att, der rösterna äro
lika delade, bestämma beslutet.
§ 40.
Bland ämnen, i hvilka enligt denna § till beslut erfordras tvä tredjedelar af de
afgifna rösterna, hafva de Kommillerade äfven upptagit ”nya företag”. Rikets Ständer
befara dock, alt genom ett sådant stadgande mänga för länet nyttiga beslut skulle
förhindras, emedan hvarje fråga, som första gången förekommer, ehuru obetydlig den
än må vara, kan sägas innebära ett nytt företag. De flesta förslag, som på Landstinget
komma alt framställas, måste blifva af beskaffenhet att mera gagna en viss del
af länet än de öfriga och redan derigenom vara egnade all mola obenägenhet hos
Landsliugsmännen från länets öfriga delar. Om derjemte i betraktande lages, huru i
många frågor städernas och landsbygdens representanter kunna vara af olika åsigter,
så lärer ej betviflas, att det ofta skulle blifva svårt och stundom nästan omöjligt att
äfven för det mest gagnande förslag vinna två tredjedelar af de närvarandes röster.
Ett likarladt stadgande i den Norska lagstiftningen lärer der anses medföra betydande
olägenheter, oaktadt derstädes städernas representanter icke äro i Aintsförmanskapen
inrymda. Det är derföre af synnerlig vigt, alt man i Sverige, der på goda grunder
blifvit ansedt, att städernas och landets ombud böra gemensamt sammanträda, hemlar
lärdom af denna erfarenhet, hvadan ock Rikets Ständer anse mom. c) böra ur § utgå.
Då öfver beslut, hvarigenom någon, sorn anmält sig till säle och stämma i Landstinget,
förklarats dertill obehörig, klagan enligt § 26 ej ina föras, torde det vara nödigt
att i stället andra garantier emot ensidiga och ötverilade beslut i sådana frågor
stadgas. 1 detta afseende finna Rikets Ständer intet lämpligare än alt till giltigheten
af ett sådant beslut fordras en majoritet af två tredjedelar bland de algilna rösterna,
och hafva derföre i denna § intagit ett nytt moment i denna syftning.
Paragrafen skulle således med tillägg dessutom i sista momentet af en för fullsländighetens
skull nödig hänvisning till §§ 18 och 19 samt med någon jemnkning af
de särskilda momenlernas inbördes ordning erhålla följande lydelse:
För att såsom Landstingets beslut gälla erfordras i följande
ämnen, att två tredjedelar af de afgifna rösterna om beslutet sig
förenat:
a) Underkännande af någons behörighet att såsom ledamot
i Landstinget taga inträde;
b) bildande af två Landsting i ett län;
c) påläggande af afgifter som erfordra uttaxering för längre
tid än fem år;
d) upptagande af utländskt lån eller annat på längre återbelalningslid
än fem år ställdl län;
e) alhändande af fast egendom eller derifrån härflytande rättighet,
och
J) uppskof till nästa Landsting af väckta frågor.
1 alla öfriga ämnen, med de undantag som i §§ 18 och 19
omtalas, bestämmes beslutet genom enkel röstöfvervigt.
Rcpeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse J\’:o SOI. 339
§ 47.
De Kommitlerades förslag, att lägga Bevillningen för egendom, rörelse, lön eller
annan inkomst till grund för uttaxering af alla Landstingsskatter utan undantag, har
onekligen lörtjensten af enkelhet och lätt tillämplighet, men torde deremot i afseende
på billighet och rättvisa kunna lemna åtskilligt öfrigt att önska. I detta afseende anse
Rikets Ständer uppmärksamhet böra fästas i synnerhet vid det förhållande, att, om
detta de Kommilterades förslag blefve gällande lag, så skulle, med tillämpning af hittills
gällande Bevillningsstadga, städerna i ungefär en tredjedel af Rikets samtliga län komma
att i Landstingsskatt ensamma betala omkring hälften af hela det för länet erforderliga
belopp, och i ett län, nemligen Göteborgs, ej så obetydligt derutöfver. Ett sådant förhållande
skulle måhända lör städerna och deras, jemförelsevis med landsbygdens, fåtaliga
befolkning blifva väl betungande, i synnerhet som skäl ej saknas till det antagande,
att de företag, hvartill medels beviljande kommer alt af Landstingen erfordras, i vida
öfvervägande grad blifva sådana, som egentligen åsyfta landtmannanäringens och särskildt
jordbrukets nytta och förkofran. Väl bör erkännas, att det svårligen lärer låta
sig göra att uppställa en sådan taxeringsgrund, som i hvarje särskildt fall låter skatten
träffa olika delar af länet eller olika klasser af dess innevånare i noggrannt förhållande
till det större eller mindre gagn, de hvar för sig kunna hafva att påräkna af det företag,
som med skatten skall bekostas. En solidaritet måste i delta hänseende ega rum
emellan Länets särskilda delar och folkklasser och kan det äfven till en viss grad utan
obillighet, emedan hela länets framåtskridande bereder alla dess delar fördel och nytta.
Men utan untantag torde denna grundsats icke böra vara; och Rikets Ständer anse
derföre, att, om än den al de Kommitterade föreslagna taxeringsgrund eller Inkomstbevillningen
lämpligen kan bibehållas såsom regel, det dock tillika bör medgifvas Landstinget
rättighet alt med afseende på ett der föreslaget förelags särskilda beskaffenhet
att ensamt eller i ojemförligt öfvervägande grad afse antingen landsbygdens eller städernas
interessen, besluta någon annan grund för kostnadens uttaxering, som i del ifrågavarande
fallet kan finnas vara med billighet mera öfverensstämmande. Dessutom är
för närvarande bekostandet af en mängd företag, sorn kunna blifva föremål för Landstingets
verksamhet, ålagdt ensamt jorden eller andra speciella beskaltningsföremål genom
lag, som icke kan ändras utan stor rubbning af häfdvunna förhållanden och derföre
icke heller torde böra ändras utan noggrann och omsorgsfull pröfning af omständigheterna
i hvarje särskildt fall; och då Rikets Ständer, i enlighet med de Kommit
lerades
förslag vid 61 § i Förordningen om kommunalstyrelse på landet samt 71 och
72 §§ i Förordningen om kommunalstyrelse i stad, i afseende pä de smärre kommunerna
funnit undanlag från den allmänna beskattningsregeln, i sådana fall som de ofvannämnda,
böra ega rum, anse Rikets Ständer ock enahanda förfärande i afseende på
de större kommunerna eller länen böra iakttagas. För öfrigt anse Rikets Ständer giltigt
skäl icke vara förhanden att, från beräkning i fråga om fördelning af Landstingsskatter
undantaga de särskilda afgifter, som erläggas för tillverkning och försäljning af
bränvin och andra brända eller distillerade drycker, hvadan det i delta afseende af
Kommitterade föreslagna stadgande torde böra utgå.
47 § bör således enligt Rikets Ständers tanke hafva följande lydelse:
I fråga om företag eller åtgärder, för hvilka afgifter eller
arbelsbidrag böra enligt lag från hemman och fastighet utgå eller
i afseende å hvilka andra grunder för kostnadernas uttagning äro
bestämda, ställe sig Landstinget till efterrättelse, hvad sålunda
stadgadt är. 1 öfrigt må Landstinget med afseende på ett före
-
E.vpnditinns-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse I\ :o $1)1.
slaget företags särskilda beskaffenhet ega att särskildt bestämma
grunden för uttaxering af de medel, som för dess utförande erfordras.
I alla de fall, då inga sådana bestämmelser finnas meddelade
eller sådant beslut är fattadl, som i föregående moment omtalas,
böra de afgifter som af Landstinget blifvit till uttaxering beslutade,
utgå i förhållande till den bevillning för egendom, rörelse, lön
eller annan inkomst, som af en hvar skattskyIdig till Statsverket
erlägges, på det sätt, att den summa som af Landstinget blifvit
lill uttaxering bestämd, jemföres med hela det för ofvannämnda
föremål från länet till Statsverket utgående bevillningsbelopp, då
sig visar, huru många ören Riksmynt i Landstingsskatt belöpa
sig på hvarje Riksdalers bevillning. Slutar sig det sålunda bestämda
öretalet med ett bråk, bör detta till helt öre höjas.
Då fråga om grunden för afgiflers uttaxering uppkommer,
skal! denna fråga först afgöras. Framställes inom Landsting påstående,
att företag, hvarom förslag blifvit väckt, är af den beskaffenhet,
att endast stad eller land af företaget kan hafva någon
nytta, och alt förthy i förra fallet landet och i det sednare städerna
må från bidrag till det företaget befrias, då skall jemväl
öfver sådan framställning beslutas, innan hufvudfrågan till afgörande
företages.
Rkets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 28 Oktober 1860.
Expediti.ons-Ulskottets Förslag till anderd. Skrifvelse IS:o $08. 341
R:o £0§.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den fe# Okl. 1860.
Presle-Siåndel den 28 — —
Borgare-Slåndel den 29 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående beräkningen af
Statsverkets inkomster.
(Stats-Utskottels Utlåtande N:o 45 och 219)
S. A. K.
Elter tagen kännedom af E. K. Maj:ls nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof, i hvad angår Statsverkets inkomster, äfvensom af Slats-kontorets i
della ämne adåIna underdåniga skrifvelse och sedan utredning jemväl blifvit verkställd
af hvad å de särskilda inkomsltitlarne till Statsverket influtit under några föregående
år till och med år 1857 eller det sednaste, för hvilket Rikshufvudboken hunnit afslutas,
halva Rikets Ständer, i afseende å beräkningen i Riksslaten af Statsverkets inkomster
för år 1861 och följande år intilldess den vid nästa riksdag skeende statsreglering
blifver gällande, fattat de beslut, hvilka Rikets Ständer nu få i underdånighet anmäla,
nemligen angående:
Ordinarie eller ständiga inkomster.
Före behandlingen af de särskilda ordinarie inkomsterna, hafva Rikets Ständer
funnit sig böra laga i betraktande frågan om förslagspriset å Kronans behållna spanmål,
hvilket vid sednaste riksdag bestämdes till 2 R:dr Rikmynt för kubikfoten, motsvarande
12 R:dr 60 öre för tunnan, och, för utredning a!' ämnet, inhemtat upplysning
om medelvärdet af hvarje tunna spanmål utaf Statsverkets samtliga spanmålsmtrader,
nemligen afrads- och tiondespanmål, arrendemedel, Kavalleriregementenas hästvacance
-
442 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:n SOS.
spanmål, äfvensom ständiga rotevakansafgifter vid Skånska Infanteriregementena. Härvid
har värdet å berörde, af omkring 411 procent råg och 58£ procent korn beslående
spanmålsintrader, befunnits under de år, som ingå uti de tioåriga medelmarkegångsprisen
för nästkommande stalsreglerings-period, uppgå till följande belopp för tunna :
år 1852
12 R:dr 6 öre
,, 1853
14 „ 37 *
„ 1854
12 „ 87 „
„ 1855
14 „ 63 *
* 1856
18 „ 18 ,
,,1857
17 „ 86 „
* 1858
14 „ 8 „
„ 1859
12 „ 24 „
Med hänseende till dessa förhållanden, synes väl alt spanmålsprisen för de två
sista åren varit i fallande; men enär uti de tioåriga medelmarkegångspi isen de jemförelsevis
höga årsprisen för 1856 och 1857 äfven ingå, utvisar dock beräkningen af berörde
spanmålsintrader under nästa statsreglerings-period att det vid sista slatsregleringen
antagna lörslagspris än vidare kan fortfara ulan att brist uppstår, så vida årsprisen
å nämnda spanmålsslag för år 1860 samt de tre år, som innefatta tiden för nästa statsreglering,
icke understiga 9 R:dr öre för tunnan; och då ett väsendtligen högre pris
icke eller kunnat med säkerhet antagas, hafva Rikets Ständer, med hänsyn jemväl till
den fördel af lättnad och enkelhet i Statens räkenskaper, som bestämmandet i berörde
hänseende af jemn summa medför, funnit godt alt spanmålsprisel vid beräkningen af
statsverkets inkomster för nästa statsreglerings-period må, i öfverensstämmelse med
hvad E. K. Majit jemväl behagat i nåder föreslå, bibehållas till två Riksdaler Riksmynt
för kubikfoten.
l:o. Ordinarie räntan.
Denna grundränta, som tillförene under mångfaldiga benämningar ålegat hemman
och lägenheter, verk och inrättningar m. m., men enligt Kongl. Kungörelsen den
11 Maj 1855, förvandlats dels till penningar, dels ock till ett inskränkt antal persedlar,
olika för särskilda orter, innefattar numera jemväl den s. k. alradsspanmålen eller
den Kronan behållna delen af den uti ordinarie räntan ingående spanmål, hvilken före
sistlidne riksdag upptogs under särskild rubrik.
Hvad som till åtskilliga stater, verk, inrättningar och tjenstemän blifvit af berörda
ränta anvisadt och indeladt, beräknades af Rikets sednast församlade Ständer
lill 2,685,000 R:dr R:mt, men kommer nu att minskas lill följd deraf, att de indelta
löner, hvilka tillförene åtföljde Förste landtmätarebefattningar, blifvit, enligt Rikets Ständers
beslut i underdånig skrifvelse den 6 Februari 1858, angående reglering al utgifterna
under Riksstatens Sjette Hutvudtilel, med ett enda undantag, indragna mot ersättning i
penningeanslag och de indelta lönernas värde sålunda kronan behållet med 16,082 R:dr
10 öre.
Med iakttagande af detta afdrag, i rundt tal upptaget till endast 16,000 R:dr,
har det vid förra riksdagen beräknade belopp af indelta ordinarie räntan (ör öfrigt icke
påkallat annan förändring, än den, som blifver en följd af regleringen utaf utgifterna
under Riksstatens särskilda hulvudtillar; och utföres således här med Ridr 2,666,700: —
Den Kronan behållna delen af ordinarie räntan blef vid förra stats
regleringeo
upptagen till Ridr 1,912,000: —
och har uppgått: —
Transport 2,666,700: —
Expeditions-Utskollels Förslag tilt underd. Skrifvelse A:o SOS. 343
Transport 2,666,700-
år 1855 till
1,915,996: —
„ 1856 lill „ 1,982,546: —
„ 1857 till „ 2,029,591: —
eller i medeltal för dessa tre år lill „ 1,976,044: —
Härtill komma :
dels restantierna, som från 1858 års början blifvit sammanslagne
med de inkomsttitlar, på hvilka de uppkommit,
och för dpnna litel förslagsvis upptagas till  12,000: —
dels Förste Landtmätarnes ofvan omförmälda lönerän
tor,
som numera äro kronan behållna  16,000: —
dels ock, i öfverensstämmelse med hvad 1857 års Statsrevisorer
uti sin afgilna berättelse samt E. K. Maj:t genom
Dess vid innevarande riksdag aflåtna nådiga Proposition om
Statsverkets tillstånd och behof föreslagit och hvarom Rikets
Ständer uti deras underdåniga skrifvelse angående regleringen
af utgifterna under Riksstatens Fjerde Hufvudtilel,
sig yttrat, beloppet af en till Krigs-Akademien vid Carlberg
anslagen ränta, som förr utgått i dagsverken, hvilken ränta
eller 20 års medelmarkegång utgjort 162 R:dr 50 öre, men
hittills i Riksslaten upptagits till här utförda lörslagsvärde af 150: —
och ehuru häraf visar sig en summa af  2,004,194: —
hafva Rikets Ständer likväl, enär del medelpris, hvarefter räntorna ut
göras,
möjligen torde komma att understiga det för ofvannämnda 3:ne år,
ansett sig icke böra beräkna denna inkomst till högre belopp än hvad E.
K. Maj:t i nåder föreslagit, eller  1,990,000:
2:o. Tionde Spanmålen.
I afseende å denna inkomst-titel hafva Rikets Ständers år 1857
församlade Revisorer anmärkt:
a) att den af Närtuna, Husby-Långhundra, Odensala och HusbyOdensala
socknar i Långhundra fögderi af Stockholms län till Upsala Akademi
anvisade kronotionde, utgörande, enligt upprättade kontrakter, 506
tunnor 6 kappar spanmåi, hälften råg och häliten korn, hvaraf Akademien
har i behåll 390 tunnor 29 kappar samt återstoden, 115 tunnor 9
kappar, ulginge lill åtskilliga andra stater, mätte, enär denna kronotionde,
eller hvad Revisorerne erfarit, icke hittills varit i Riksslaten, hvarken såsom
inkomst eller utgift beräknad, men rättelse härutinnan, så alt Riksstaten
blelve med verkliga förhållandet öfverensstämmande, borde ega
rum, uppföras bland inkomsterna såsom indelt kronotiondespanmäl och
deremot såsom utgift fördelas å behöriga anslag å Åttonde Hufvudliteln ; och
b) att, sedan till Drottningholms kungsgård anslagen kronotiondespanmål,
28 tunnor, lill följd af Rikets åren 1847—1848 församlade
Ständers bilall (ill E. K. Maj:ls i ämnet gjorda nådiga framställning, blifvit
till Statsverket emot ersättning indragen, men nämnde kronotionde, det
oaktadt, uti sedermera upprättade Riksslater fortfarande upptagits såsom
Transport 4,656,700: —
344 Exn c di ti oris-Utskottets Förslug lill underd. Skrifvelse N:o 208.
Transport 4,656.700:
indelt, nemligen 24 tunnor, som af ålder utgått till Sloltspredikanten vid
Drottningholm, under Åttonde Hufvudtitelns anslag till Kleresislaten och
de återstående 4 tunnorna, hvilka ursprungligen varit anslagne åt en humlegårdsläggare
vid Svartsjö slolt, under Sjette Hufvudtitelns anslag till
landtslaten i Stockholms län, rättelse härutinnan kunde ske, så att nämnde
28 tunnor från Riksstatens utgifter uteslötos och vid inkomstberäkningen,
den indelta spanmålen minskades med samma belopp, men den oindelta
dermed ökades.
Beträffande sistnämnde 28 tunnor kronotiondespanmål, hafva Rikets
Ständer inhemta!, att de 4 tunnor af berörde spanmål, som varit anslagne
åt en humlegårdsläggare vid Svartsjö Slott, icke numera finnas upptagne
bland Sjette Hufvudtitelns anslag till landtslaten i Stockholms län och att
de återstående 24 tunnorna äro inbegripne uti det qvantum Kronan behållen
tionde, som uti E. K. Maj:ts vid innevarande riksdag, angående
Statsverkets tillstånd och behof, auätna nådiga Proposition blifvit beräknade,
hvaremot afdrag från den indelta kronoliondespanmålen för samma
24 tunnor ännu icke skett; och hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse
med Revisorernes ofvanberörde framställningar, vidtagit de förändringar i
afseende på kronotiondens beräkning, som af dessa framställningar föranledas
och hvilka icke redan kommit till verkställighet.
Den del af kronoliondespanmålen, som är indelt, antogs år 1858
till 631,025 kubikfot, men uppföres nu, jemlikt regleringen af de indelta
spanmålsanslagen under Riksstatens Hufvudtillar med 633,625 kubikfot
å 2 R:dr
1,267,250:
Den kronan behållna andel af tiondespanmålen, hvilken andel vid
förra riksdagen antogs uppgå till 125,000 kubikfot, har enligt afslutade räkenskaper
utgjort:
år 1855  141,989 kubikfot
„ 1856
143,149
„ 1857
142,978
eller i medeltal 142,705 kubikfot; och torde denna inkomst alltså kunna
med säkerhet beräknas till 140,000 kubikfot årligen, som upptages efter
2 R:dr för kubikfoten till  280,000:
3:o. Tiondespantnålslösen efter bestämda pris, hvilken under åren
1855, 1856 och 1857 i medeltal uppgått till 6,996 R:dr, upptogs i nu
gällande Riksstat till 6,600 R:dr, har blifvit bibehållen till oförändradt be
'°PP
4:o. Arrendemedel af kungsgårdar och andra kronolägenheter
hafva i penningar utgjort:
år 1855 . .  R:dr 99,726: -
,,1856
„ 75,967: -
,,1857
„ 64,268: —
och således i medeltal 79,987.
Denna inkomst, vid förra riksdagen beräknad till 64,000 R:dr årligen,
har för år 1857 nedgått till nära detta belopp. Angående orsaken dertill
att ifrågavarande inkomst, på sätt ofvanstående uppgifter utvisa, de
6.600:
Transport 6,210,550:
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse J\':o 208. 345
Transport 6,210,550: —
sednare åren varit i fallande, hafva Rikets Ständer inherntat, alt det jemförelsevis
särdeles höga beloppet för år 1855 hufvudsakligen härrört deraf,
att flera års penningearrende för elt indraget boställe vid f. d. Adelsfaneregementet
tillgodoförts besparingarne å Fjerde Hufvudtiteln, men, att enär
detta förfaringssält sedermera anselts vara oriktigt, rättelse härutinnan
skett nämnde år 1855, då det sammanlagda beloppet af de flera årens
penningearrende för bostället på en gång lillgodokommil denna inkomsttitel.
Det resultat, räkenskaperna för berörda år utvisa, är alltså i väsendtlig
mån afvikande frän det normala förhållandet, hvilket, med någon minskning,
nu äter inträdt; varande anledningen till sistnämnde ej betydliga
minskning i penninge-arrendet den, att vid upplåtandet af till förnyade
arrenden ifrågakomne lägenheter de sednare åren beslämts en något större
andel af arrendet i spanmål, men mindre penningearrende än förut varit öfligt.
Med afseende å dessa förhållanden hafva Rikets Ständer funnit det
vid förra riksdagen beräknade belopp i penningar kunna fortfarande bibehållas
med R:dr 64,000: —
hvaremot och vid det förhållande alt arrendemedlen i spanmål,
som i förra Riksslaten beräknades till 122,000 kubikfot, i
medeltal för åren 1855—1857 uppgått till 123,676 kubikfot
och anledning till minskning derutinnan icke förefinnes,
dessa medel blifvit förhöjda lill 123,000 kubikfot å 2 R:dr 246,000: — 310,000:
5:o. Sil/vertionde, myntarelön och slagskatt för åren 1855—1857
i medeltal uppgående till 16,685 R:dr, beräknades i förra Riksslaten till
15,000 R:dr ärligen, men då denna inkomst ej någotdera af nämnde år
understigit 16,000 R:dr bar detta belopp blifvit beräknadt till ....
6:o. Hopparräntan. Denna inkomst, som vid sista statsregleringen
beräknades till 1000 centner å 70 R:dr och utfördes med 70,000 R:dr,
har under de båda första åren, efter det afraden för Stora Kopparberget,
medelst Kongl. Rrefvet den 19 December 1855, blifvit nedsatt från
hvart tionde till hvart tretionde skeppund af tillverkningen, årligen utgjort
i medeltal 1,603 centner med ett värde af 119,811 R:dr, och då denna
ränta följaktligen synes med säkerhet kunna antagas härefter uppgå till
1,500 centner årligen har densamma efter 70 R:dr för centnern beräknats
till
7:o. Tiondetackjern. I anledning af derom gjorda framställningar
hafva Rikets Ständer, under da vilkor och förbehåll, deras underdåniga
skrifvelse den 7 sistlidne Mars närmare utvisar, medgifvil, att med inträdandet
af nästa statsreglerings-period tackjernstionden skall utgöras endast
af de privilegierade bergslagen. Inkomsten af Tiondetackjernel, som
vid 1858 års statsreglering beräknades till 37,500 centner, med ett värde,
efter 2 R:dr, af 75,000 R:dr, har derefter aftagit sä all denna jerntionde,
hvilken år 1855 ännu uppgick till 44,511 centner
samt år 1856 utgjorde blott  36,183 „
år 1857 endast utgjort  33,963 „
Transport 6,641,550: —
Bih. lill It. St. Prof. 1859 öf 1860. 10 Sami. 1 A/d. 2 Band. Supp/. 44
16,000: —
105,000: —
346 E (o/i ed i tio ns- Uts kotlets Förslag till under d. Skrifvelse N:o SO 8.
Transport 6,641,550
Till följd af Rikets Ständers ofvanberörda beslut måste uppkomma
en ännu ytterligare minskning, hvilken, enligt den i E. K. Maj:(s
vid förra riksdagen alldina nådiga Proposition meddelade utredning kan
antagas till omkring hälften af hela den tackjernstionde, som hittills varit
att påräkna, hvadan endast återstående hälften af nämnde tionde
eller den, som utgöres inom bergslag med 17,000 centner, blifvit beräknad,
efter 2 R:dr, till  34,000
8:0. Svafve Ibrukstionde, innefattande jemväl tionden af vitriol
och rödfärg, upptogs uti sednaste riksdags inkomstberäkning lill 1,300
R:dr, och har under åren 1855—1857 i medeltal uppgått till 1,905
R:dr, hvadan den nu blifvit beräknad till  1,700:
9o. Mantalspenning arne. 1 betraktande, å ena sidan, af befolkningens
lillvext, men å den andra af de genom Kongl. Kungörelsen
den 3 April 1857 gjorda förändringar i den för nämnde afgifts utgörande
bestämda iefnadsålder, äfvensom förlusten genom den nya myriträkningens
tillämpning vid tnanlalspenningarnes debitering och uppbörd,
beräknades denna inkomst vid sednaste statsreglering lill 520,000 R:dr.
Under åren 1855—1857, då följderna af ofvannämnde försämrande förhållanden
ännu icke i n träd t, uppgick väl nämnde inkomst i medeltal
till 550,953 R:dr 33 öre, men då berörde minskning antagits uppgå
till 30,000 R:dr, bar E. K. Maj:t i nåder föreslagit alt det förut
beräknade belopp 520,000 R:dr måtte under förestående statsreglerings-period
bibehållas. Enär likväl Rikets Ständer på sätt underdåniga
skrifvelse!! den 15 nästlidne Februari förmäler, bestämt mantalspenningarne
till jemnare efter nya myntsystemet lämpade belopp, och någon
tillökning uti de under denna titel inflytande inkomster kommer alt ega
rum, hafva Rikets Ständer ansett den af E. K. Maj:ti nåder föreslagna
summa kunna ökas med ett belopp af 40,000 R:dr årligen, hvadan bär
ut föres  560,000
10:o. Biitesmedlen hafva under åren 1855—1857 i medeltal
utgjort 83,735 R.dr 33 öre, och upplogos vid sednaste riksdag, inberäknadl
restantier 25,000 R:dr, till 85,000 R:dr; men då denna inkomst
är af oviss beskaffenhet, har densamma jemte restantier, icke upptagits
till högre belopp än  90,000
ll:o. Kavalleri-regementenas husl-valeans-spanmål, som till och
med åren 1870 och 1871 utgår på grund af kontrakter emellan Kronan
och rusthållare, är under nästkommande slatsreglerings-period ej underkastad
någon rubbning, hvadan ett lika belopp som det vid förra riksdagen
antagna, eller 140,175 kubikfot å 2 R:dr nu jemväl blifvit af
Rikets Ständer beräknadt  280,350
12 o. Slundiga rotevakans-afgifter vid Skånska Infanteri-regementena,
14,543 kub.-fot spannmål, hafva likasom i nu gällande Riksstat
upptagits lill den jemnare summan 14,500 kubikfot, och beräknats
i värde, efter del allmänna förslagspriset, 2 R:dr kubikfoten, till . 29,000
Transport 7,636,600
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 208. 347
Transport 7,636,600: —
13:o. Tillfälliga rotevakans-ajgöfter beräknades vid sednaste
riksdagen lill 6,000 R:dr, meri hafva under åren 1855—1857 i medeltal
uppgått till 7,686 R:dr; hvadan denna inkomst, på sätt E. K. Maj-.t
jemväl i nåder föreslagit, nu kunnat beräknas till  7,000: —
14:o. Vakansafgijler qj ny/roterad jord. Dessa afgifter, hvilka
i 1858 års Riksstat upptogos lill 43,000 R:dr, hafva visat sig vara i
stigande, så att inkomsten deraf, som under åren 1850—1854 i medel
-
tal utgjorde 43,812 R:dr, uppgick
år 1855 till 52,317 R:dr,
„ 1856 ,  60,400 „
,, 1857 „ . _
60,479 ,,
och har med hänsyn härtill denna inkomst antagits till  55,000: —
15:o. Rotevakans-afgifl af utsockne frälsehemman i Halland.
Äfven denna afgift, sorn i nu gällande Riksstat är upptagen till 12,000
R:dr, har under åren 1855 —1857 varit i stigande och i medeltal lemnat
18,210 R:dr, hvadan inkomsten af densamma under förestående
stalsreglerings-period beräknats alt utgöra  16,000: —
16:0. Trosspasscvoluns-afgiflen, hvilken i medeltal under åren
1855—1857 influtit med 26,523 R:dr och sålunda i det närmaste motsvarat
det vid förra riksdagen påräknade belopp, 26,500 R:dr, har blifvit
vid denna summa bibehållen och utföres alltså  26,500: —
17:o. Bd tsin ans vak ans-afgift e n, hvilken utgår för ständiga och
tillfälliga vakanser vid båtsmanshållet samt beror dels af markegångspris
dels af vakansernas antal, beräknades vid sistlidne riksdag till
60,000 R:dr, men har under åren 1855—1857 i medeltal utgått med
71,573 R:dr och är derföre under förestående stalsreglerings-period beräknad
något högre än vid innevarande; dock som inkomsten till någon
del är af oviss beskaffenhet, såsom beroende af ofvanberörde förhållanden,
hafva Rikets Ständer ansett beloppet icke kunna beräknas till
högre än  65,000:
18:o. KontrollsTåmpel-medel, hvilka vid sisla stalsregleringen
beräknades till 20,000 R:dr, och åren 1855—1857 utgjort i medeltal
26,613 R:dr, hafva upptagits till  25,000: —
19:o. Bale- och Lotsmedel, beräknade i nu gällande Riksstat
till 180,000 R:dr, hafva under åren 1855—1857 utgjort i årligt medeltal
258,590 R:dr. Fastän denna inkomst, såsom beroende på lätt föränderliga
omständigheter, är af oviss beskaffenhet, hafva Rikets Ständer
dock ansett densamma kunna utan fara för missräkning antagas till . 240,000: —
20;o. Konvoy-kominissarialets bidrag lill aflöning åt Svenska
Reskickningen i Turkiet, hade genom nådiga Rrefvet den 24 Maj 1805
blifvit sålunda bestämdt, att hälften af hvad Staten för nämnda beskickning
upptager, skulle årligen från Konvoj-kassan, eller såsom den
numera benämnes, Handels- och Sjöfarts-fonden, aflemnas till Statskontoret.
Detta årsbidrag, som från och med år 1846 utgjort 5,520
Transport 8,071,100: —
348 E:vpedi7iöns-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse I\:o SOS.
Transport
R:dr Hamburger Banko, har blifvit af Statskontoret reqvireradt och af
Konvoj-kommissariatet erlagdt efter gällande vexelkurser i Svenskt mynt,
vanligen något öfverskjutande det belopp af 22,000 R:dr, hvartill denna
inkomst blifvit i gällande Riksstat upptagen.
Sedan Konvoj-kommissariatet hos E. K. Maj:t i underdånighet
hemställt, att nämnde 5,520 R:dr Hamburger B:ko icke längre mätte
bland Statsverkets tillgångar upplagas och till stöd för en sådan hemställan
anfört, alt orsaken hvarföre utgiften blifvit från de under Konvoj-kommissariatets
förvaltning ställda medel anvisad, otvifvelaktig! varit,
att E. K. Majit* Minister i Turkiet haft öfverinseende öfver konsulalerne
på Barbaresk-kusterne, hvilka konsulater omedelbart lydde
under Konvoj-kommissariatet, men alt denna befattning, likasom den med
direkt utbetalning af öfriga Konsulers aflöning, numera upphört och bemälte
embetsverks åtgärd i nämnde hänseende blifvit inskränkt till att
qvartalsvis till Utrikes-departementet inbetala en viss, mot fyra sjundedelar
af underhållsanslaget för det gemensamma Svenskl-Norska konsulsväsendet
svarande summa, hvaruti äfven ifrågavarande utgift för beskickningen
i Konstantinopel syntes böra vara inbegripen; så har E. K.
Majit nu i nåder föreslagit, alt Konvoj-kommissarialels bidrag till oinförmälda
beskickning mätte med innevarande statsreglerings-period upphöra
; och hafva Rikets Ständer, på grund af anförda förhållanden, bifallit
hvad E. K. Majit i berörde hänseende täckts föreslå, till följd
hvaraf berörde bidrag äfven blifvit från inkomstberäkningen uteslutet.
2l:o, Observations-medel, hvilka i 1858 års Riksstat beräknades
till 8,000 Ridr, hafva under åren 1855—1857 i medeltal uppgått
lill allenast 5,186 Ridr årligen; och enär denna inkomst är af
oviss beskaffenhet, hafva Rikets Ständer ansett densamma ej böra i
denna beräkning upptagas till mera än
22:o. Extra medel och uppbörder, som vid sednaste statsreglering
upptogos till 30,000 R:dr hafva utgjort:
'år 1855
94.473 Ridr,
* 1856
68,068 „
„ 1857
95,519 „
och således i medeltal för dessa år Ridr 86,020, men enär under denna
inkomsttitel numera inflyter lösen för expeditioner från Rikets Kollegier,
har densamma antagits till
23:o. lnteresse-medel, bestående hufvudsakligen af räntor å Lappmarks
Ecklesiastikverks år 1835 till Riksgälds-kontoret öfverlemnade
fond, hafva, enligt hvad räkenskaperna utvisa, ungefärligen motsvarat
det i sista Riksstaten beräknade belopp, hvilket alltså blifvit bibehållet
med
■
Summa Ordinarie inkomster R.-dr
8,071,100;
5,000
90,000
5,000:
8,171,100:
Fcpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 208.
349
Extra-ordinarie Inkomster.
l:o.
Tullmedlen.
Enligt erhållna officiella uppgifter har Tullverkets brutto-inkomst
för år 1859 uppgått till R:mt R:dr 13,007,343: 21,
samt, efter afdrag af de utaf tullmedlen utgående ersättningar dels till
Handels- och Sjölärts-fonden  750,000: —
dels till städerna för mistad Tolag  964,458: 72. 1,714,458: 72,
utgjort R:mt R:dr 11,292,884: 49.
Om härifrån afdragas afkortningar samt Tullverkets stat och
omkostnader tillhopa 1,917,819: 66,
visar sig, att den Statsverket tillfallande nettobehållningen af tullmedlen
utgjort  9,375,064: 83.
Under de nio första månaderna af innevarande år har bruttoinkomsten
af tullmedlen uppgått till omkring  10,146,000: —
samt efter afdrag af ersättningarne till Handels- och Sjölärts
fonden
562,500: —
och för städernas Tolag förskottsvis utbelalde . . . 615,500: — 1,178,000: —
lemnat en inkomst af R:mt R:dr 8,968,000: —
Afdrages härifrån afkortningar och omkostnader, efter beräkning
af 1,920,000 R:dr för helt år, med  1,440.000: —
skulle den Statsverket tillkommande nettobehållningen af tullmedlen
för de nio första manaderne af innevarande år, hafva uppgått lill . . 7,528,000: —
Då inkomsterna för de återstående trenne månaderne af året, under hvilka en
betydlig del af de för vinlermånaderne afsedde varuqvantileter förtullas, med all sannolikhet
kunna beräknas lill minst en fjerdedel af ofvannämnde nettoinkomst, kan med
visshet antagas, att nettoinkomsten af tullmedlen för innevarande år kommer att öfverstiga
den summa, som af tullmedlen för år 1859 tillfallit Statsverket.
De ändringar, Rikets nu församlade Ständer, i afseende på tullagstiftningen beslutat,
äro af den beskaffenhet att de ej böra föranleda till någon väsendtlig ökning
eller minskning vid beräkning af lullintraderne. Rikets Ständer antaga nemligen, att
den minskning i tullinkomst, som kan blifva en följd af den utaf dem beslutade nedsättning
af exporltullarne för åtskilliga varuartiklar, kommer att till fullo motsvaras
af förhöjd inkomst af tullen å tobak.
Under antagande att landets handel och rörelse får under normala förhållanden
fortgå, hafva Rikets Ständer ansett sig böra upptaga bruttobeloppet af Tullmedlen
till
13,000,000: —
så alt efter afdrag dels af afkortningarne, beräknade till 150,000: —
dels af de ersättningar, som af tullmedlen böra utbetalas
Transport 150,000: — 13,000,000: —
350 Expedilions-Ulskottets Förslog till underd. Skrifvelse N:o 208.
Transport 150,000 —
till Handels- och Sjöfarts-fonden med  750,000: —
och till städerna för minskad tolag, förslagsvis beräknade
till  1,000,000: -
Rikets Ständer beräknat inkomsten af tullmedlen till
deraf statsverkets påräknade netto-inkomst  9,300,000: —
samt Tullverkets stat och omkostnader  1,800,000: —
R:mt R:dr 11,100,000: —
2:o.
Saluaccis af staderna.
Den från vissa släder ännu ulgående Saiuaccis-afgiflen halva
Rikets Ständer beslutat böra beräknas till
3:o,
Postmedlen.
I likhet med hvad E. K. Maj:t i sin nådiga Proposition om
Statsverkets tillstånd och behof föreslagit, hafva Rikets Ständer antagit,
att postmedlen, hvilka uteslutande äro afsedda alt användas för
Postverkets stat och omkostnader, till
4:o.
S tamp e Ipapp ers-a/g i flen.
Denna afgift har under åren 1855—1858 lemnat en inkomst i
medeltal af  1,556,461: 34.
Då likväl Rikets Ständer vid innevarande riksdag beslutat ganska
väsendtliga förändringar i afseende pä denna afgifts utgörande, såsom
att afgiften för fullmakter, konstitutorialer och förordnanden, som af
Kongl. Maj:l utfärdas, blifvit nedsatt, samt att testamenten, kontrakter
och lysningssedel' icke vidare skola med stämpel-papper förses, hafva
Rikets Ständer icke beräknat denna högre än till
5:o.
Bränvinsbrännings-rnedlen.
Enligt E. K. Maj:ts nådiga Proposition af den 27 Oktober 1859
(N:o 42) angående ändringar i gällande förordning om viikoren för
bränvinslillverkning, kan sammanlagda beloppet af tillverkadt bränvin
vid både större och mindre brännerier under åren 1855—1858, med inberäkning
af vårbränningen 1859, beräknas hafva utgjort, i medeltal för
året, 13,345,750 kannor. Någon minskning i denna tillverknings-qvantitet
torde visserligen för nästkommande år vara att emotse, i följd af
den öfverproduktion, som vid de mindre brännerierna under innevarande
höst är alt förvänta, dock torde kunna antagas, att tillverkningsbeloppet
per medium under åren 1861—1863 icke bör understiga
12,500,000 kannor, Med beräknande af detta tillverkningsbelopp, skulle
Transport
13,000,000: —
1,900,000: —
11,100,000: —
400: -  1,400,000: —
1,300,000: —
13,800,400: —
Expedilions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 208. 351
Transport 13,800,400: —
alltså brutto-inkomsten af bränvinsbrännings-afgiften å 60 öre per kanna
för år uppgå till  7,500,000: —
och, om härifrån afräknas kontroll-, uppbörds- och redo
visnings-koslnader
500,000: —
skulle nettobehållningen för år blifva 7, 000,000: —
hvilket belopp Rikets Ständer alltså beräknat såsom behållen inkomst
al bränvinsbrännings-medlen.
Summa R:uit R:dr 20,800,400: —
varande således Statsverkets ordinarie och extraordinarie, inkomster upptagna till ett
sammanlagdt belopp af 28,971,500 R:dr Runt.
Ehuru Rikets Ständer vid de nu uppgjorda beräkningarue ansett sig böra iakttaga
enahanda uppställning, som icke allenast vid sistförflutna riksdag, utan ock i E.
K. Ma j:ts den 27 Oktober sistlidna är algifna nådiga Proposition, angående Statsverkets
tillstånd och behof, i afseende på de extraordinarie inkomsterna blifvit följd, har det
dock icke undgått Rikets Ständers uppmärksamhet, alt denna uppställning i vissa delar
afviker från den, som vid Riksstatens uppgörande i allmänhet iakllages i afseende pä
öfriga inkomsttitlar. Riksstaten bar nemligen i allmänhet den uppställning, att, å ena
sidan, inkomsterna upptagas lill sitt bruttobelopp, hvaremot likaledes utgifterna, utan
alt å någon viss inkomsttitel afdragas, finnas under de särskilda Hufvudtitlarne upptagne.
Men i afseende å de extraordinarie inkomsterna är härifrån den afvikelse gjord,
dels att tullinkomsten endast upplages till det belopp, som deraf återstår, sedan de
bestämda ersättningarne till Handels- och Sjöfarts-fonden och till Städerne för mistad
tolag, blifvit aldragne, dels att bränvinsbrännings-medlen uppföras till sitt nettobelopp,
efter afdrag af de beräknade kontroll-, uppbörds- och redovisnings-kostnaderne. I följd
häraf förekomma icke heller bland utgillerne i Riks-stalen några anslag hvarken till
bestridande af berörde ersättningar eller lill godtgörande af kostnadernc för bränvinsbränningens
kontrollerande, uppbörd och redovisning, ehuru dessa kostnader uti Rikshufvudbokens
konto öfver Statsverkets inkomster måste uti en särskild kolumn upptagas.
Eldigt Rikets Ständers åsigt skulle det leda till enkelhet och reda, om Riksstaten i
detta hänseende finge samma uppställning, som i allmänhet blifvit följd, sä att, å ena
sidan, tull- och bränvinsbrännings-medlen upplagas brutto bland inkomsterna, samt deremot
bland utgifterna, under behöriga Hufvudtillar, såsom förslagsanslag uppfördes, dels
ersättningen lill Handels- och Sjöfarts-fonden och Tolags-ersätlningen, dels omkostnaderne
för bränvinsbränningens kontrollerande m. m. Som likväl utgifterna under Riksstatens
särskilda Hufvudtillar numera äro till siffran bestämda, kan vid innevarande
riksdag någon ändring härutinnan icke tillvägabringas; men då det måste vara önskvärdt
att likformighet i ofvannämnda hänseende må vinnas, få Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, att E. K. Maj.t vid afgifvande af sin nådiga Proposition till Rikets
näst sammanträdande Ständer, angående Statsverkets tillstånd och behof, täcktes upptaga
tull- och bränvinsbrännings-medlen till deras brutto-belopp och deremot bland utgifterna
under behöriga Hufvudtillar, uppföra de förslagsanslag, E. K. Maj:t kan finna
nödige till bestridande dels af ersättningarne till Handels- och Sjöfarts-fonden och till
städerne lör mistad tolag, dels till omkostnaderna för bränvinsbränningens kontrolle-'
rande samt bränvinsbrännings-medlens uppbörd och redovisning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Oktober 1860.
352 Expeditions-Ulskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 208.
Tabell öfver Statsverkets Inkomster.
Ordinarie Inkomster.
i Indelt  2,666,700: —
Ordinarie ranta j W\\en  1,990,000: -
,r. , o, (Indelt 633,625 kubikfot å 2 R:dr  1,267,250: —
lionde-spanninal j BehäMen 140,000 kubikfot 5 2 R:dr  280,000: —
Tionde-spanmåls-lösen efter bestämda priser  6,600: —
, , , , j Penningar
. 64,000: —
Arrende-medel j Spannmå| l23,000 kubikfot å 2 R:dr  246,000: —
Silfvertionde, Myntarelön och Slagskatt  16,000: —
Koppar-ränta, 1,500 centner å 70 R:dr  105,000: —
Tionde-tackjern, 17,000 „ ä 2 „
34,000: —
Svalvelbruks-tionde  1,700: —
Mantalspenningar
560,000: —
Bötesmedel  90,000: —
Kavalleri-regementenas häsl-vakans-spannmål, 140,175 kubikfot å 2 R:dr 280,350: —
Ständiga rotevakans-afgifler vid de Skånska Infanteri-regementena, 14,500
kubikfot, å 2 R:dr  29,000: —
Tillfälliga rotevakans-afgifler  7,000: —
Vakans-afgifter af nyroterad jord
55,000: —
Rotevakans-afgifler af utsockne frälsehemman i Halland  16,000: —
Trosspassevolans-afgift  26,500: —~
Båtsmans-vak ans-afgilt
65,000: —
Kontroll-stämpel-medel  25,000: —
Båk- och Lots-medel  240,000: »
Observalions-medel  5,000: —
Extra medel och uppbörder  90,000: —
Interesse-medel
5,000: —
S:gr Ordinarie eller ständiga Inkomster 8,171,100: —
Extraordinarie Inkomster.
Sjötulls-medel:
Tullverkets stat och omkostnader ...... 1,800,000: —
Statsverkets Netto-inkomst.
9,300,000: — 11,100,000: —
Salu-accis af städerna
400: —
Postmedel, påräknade för Postverkets stat och omkostnader .... 1,400,000: —
Chartae-sigillatai-medel  1,300,000: —
Bränvins-afgift  7,000,000: —
S:gr Extraordinarie Inkomster R:dr 20,800,400: —
Summa R:mt R:dr 28,971,500: —
Expeditions-Uts kottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 209.
353
]U«© 909.
Upplåst och godkändi hos Ridd. och Adelil den 28 01,l. 1860.
Presle-Ståndcl den £8 — —
Borgare-Slåndel den £9 — —
Bonde-Ståndet den £9 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående tillägg till i5
kap. 2 § Rättegångs-Balicen, i fråga om fullmäktigskap.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 71.)
S. A. K.
De olägenheter, sorn, genom saknad af kännedom om pålitliga sakförare, uppslå
för parter, de der af en eller annan orsak icke äro i tillfälle att sjelfva bevaka
sin rätt, hafva ofta blifvit öfverklagade, icke minst af främmande länders undersåler,
när dessa nödgats härstädes anhängiggöra rättegångar. Ytterst få torde ock de Europeiska
länder numera vara, der icke, under en eller annan form, en ordnad sakförarekorps
finnes. Till en sådan, för både parter och domare nyttig, institution finnes dock
hos oss knappt något spår, ehuru ett frö dertill blifvit nedlagdt i 1734 års lag, genom
det i 15 kap. 2 § Rällegångs-Balken, för rättighet alt få till Fullmäktig ”allmänneliga”
brukas, uppställda vilkor, att man skall vara af Rätten ”godkänd” och ”fått lof” till
ett sådant sakförarekall. Alt med detta stadgande afses ett uttryckligt tillstånd, en
gång för alla, och icke blott en lyst pröfning för hvarje gång, blifver så mycket klarare,
då med nämnda stadgande jemföres föreskriften i Ö § af samma kapitel, alt ”den,
som fått af Rätten lof, att rättegångssaker drifva, är skyldig, att utan betalning hjelpa
de fattiga för Rälla, då domaren det pålägger”. Dessa stadganden synas dock i det
närmaste hafva fallit i glömska, och de hafva icke framkallat de verkningar, hvilka kun
nat
deraf härflyta.
Säkrare frukter synas dock vara alt förvänta af en sådan anordning, som blifvit
föreslagen af Lag-kommittéen och Lag-Beredningen, hvilka begge Kommittéer, inBih.
till B. St. Prot. 1859 & 1860. 10 Sami. 1 Åfd. 2 Band. Siippl. 45
354 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 209.
seende olägenheterna för rättssökande af bristen på kända och pålitlige sakförare, hemställt,
alt ”vid hvarje Rätt skulle minst två skickliga män förordnade vara att såsom
Fullmäktige de parter tillhandagå, som dem anlita”. Det är denna föreskrift, hvilken
naturligtvis icke upphäfver rättigheten för part att sjelf uppträda eller välja annan lämplig
person till sitt ombud, som Rikets Ständer lagt till grund för nedanstående, i följd al derom
hos Ständerna gjord framställning, beslutade lag. Det torde med säkerhet kunna antagas,
att brist icke skall uppslå på tjenliga personer, som äro villige att, ulan arfvode af det allmänna,
åtaga sig ett sådant uppdrag, hvilket otvifvelaktig! skall väcka förtroende hos de rättssökande;
dock torde i sådant afseende vara nödvändigt att Domstolarne berättigas att
till dessa befattningar utse personer äfven bland Ofver-rätternas betjening. Hinder
deremot finnes dock i 3 § af 15 kap. Rällegångs-Balken. Men lämpligheten af det
deri stadgade förbud för Öfverrättsbeljent att låta bruka sig till Fullmäktig har redan
tillförene blifvit ifrågasatt, och det torde ej heller med stränghet tillämpas af alia Öfverrätter.
Det lärer ej heller behöfva beläras, ali dessa betjente skulle kunna utöfva något
inflytande på besluten, och det förhållande, att de skulle kunna gå parterna tillhanda
med råd och upplysningar, i anledning af hvad under öfverläggningarne inom
Rätten förekommit, lärer väl snarare inträffa, om de, af lagen förhindrade att uppträda
såsom synliga ombud, välja den utväg, alt låta annan i sitt ställe framträda, under det
de sjelfva likväl leda processen och författa de skrifter, sorn deri ingifvas. Rikets Ständer
hafva alltså för sin del beslutat en så lydande författning:
”Såsom tillägg tili hvad lagen i 15 kap. Rättegångs-Balken angående laga fullmäktig
innehåller, samt med upphälVande af det i 3 § af samma kapitel stadgade förebud
för Ölverrättsbetjent, som årlig lön njuter, att låta bruka sig till Fullmäktig, der
”eller vid någon Underrätt, som derunder lyder, förordnas som följer:
Vid hvarje allmän Domstol skola minst två skickliga män lörordnade vara, att
såsom Fullmäktige de parter tillhandagå, som dem anlita. Dessa allmänna Fullmäk
tige
skola nämnas, vid Hofrätt och Underrätt af Rätten sjelf och vid Högsta Domstolen
af Konungens Nedre Justitie-Revision.”
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Oktober 1860.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:is 210 $• 214. 355
\:o 910.
Uppläsl och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Okt. 1860.
Presle-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, med Reglemente för Bankens
styrelse och förvaltning.
(Banko-lltskottels Memorial N:o 49.)
S. A. K.
Med öfverlemnande af upprättadt Reglemente för Rikets Sländers Ranks styrelse
och förvaltning, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, alt E. K. Maj:l i nåder
täcktes låta till allmänhetens kännedom och efterrättelse kungöra de i berörda Reglemente
befintliga nya eller förändrade föreskrifter, för hvilkas tillämpning sådant kan
anses erforderligt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Oktober 1860.
1:0 911.
Upplåst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Okt. 1860.
Presle-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, med ny Riksstat.
(Stats-Utskottets Memorial N:o 222).
S. A. K.
Den för år 1861 och följande åren, intilldess nästa statsreglering vidtager, upprättade
Riksstat fä Rikets Ständer härmed i underdånighet öfverlemna; framhärdande
etc.
Stockholm den 29 Oktober 1860.
356 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:0 212.
1:0 319.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Oktober 1860.
Preste-Ståndet den 29 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 29 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående uppråttadt nytt
Reglemente för Riksgälds-kontoret.
(Stats-Utskotlets Memorial N:o 227.)
S. A. K.
Då det Reglemente för Riksgälds-kontorets framtida rörelse och förvaltning,
hvilket Rikets Ständer godkänt och som, synnerligast med hänsigt till verkställigheten
af de å Riksgälds-kontoret anvisade utbetalningar, innehåller åtskilliga närmare bestämmelser,
än som äro omförmälda i Rikets Ständers härom till E. K. Maj:t aflåtna
underdåniga skrifvelse!, icke hinner utskrifvas och till E. K. Majit i underdånighet öfverlemnas
före riksdagens alslutande, hafva Rikets Ständer uppdragit åt Fullmäktige i
Riksgälds-kontoret att ofördröjligen derefter, å Rikets Ständers vägnar, till E. K. Alaj:t
aflemna en bestyrkt afskrift af detta reglemente med undanlag endast af de delar deraf,
som handla om Riksgälds-kontorets styrelse och betjening.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 29 Oktober 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1861.
Register
öfver de af Rikets Höglofliga Ständers Expeditris-Utskott, under i859 och
1860 årens riksdag, afgifna förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Maj:t m. m.
(Anm. och rättelse: 1 1 Band. sid. 484 rad. 13 nedifrån står: civile cmbets- och
tjenstemän, bör vara: civile och militäre embets- och tjenstemän.')
N:o
1. Underdånig skrifvelse,! angående Deras Maj: ters. Konungens och Drottningens
kröning.
2. Underdånig Condoleance-adress till H. Maj:t Enke-Drottning Josephina.
3. Underdånig skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om ändring
i 5 och 6 §§ Regeringsformen i afseende å Statsrådets sammansättning.
4. — — angående de vid denna riksdag beslutna Grundlags-ändringar.
5. — •— angående Riksdags-kostnadernas bestridande genom Riksgälds-kontoret.
6. — — om ersättning till Kronofogden Ruders Rhodin för kontanta medel,
1,971 R:dr 71 öre Riksmynt, som blifvit en kronobrefbärare genom rån
fråntagna och derefter mäst af Rhodin återgäldas.
7. — — om användande af de på anslagen för Nockeby och Drottningholms
broars byggnad uppkomna öfverskott.
8. — — i anledning af under åren 1851 och 1858 verkställd revision a/'Stats
verkets
m. fl. allmänna fonders förvaltning.
» . O
9. — — angående befrielse från rotering för hemmanet Ansätt i Jemtlands län.
10. — — angående försäljning af sex länsinansbostäl/s-lägenheter i Malmöhus län.
11. — — angående utbyte af jord, tillhörande Nyköpings slott, emot stadsjord,
för anläggning af gasverk i staden Nyköping.
12. — — angående öfverlålande åt Strömsholms nya Kanalbolag af eganderätten
lill en jordrymd från Strömsholms Kungsladugård och stuteri.
13. — — i fråga om utbyte af Häradsskrifvare-boslältet Hage bohl i mantal, emot
T’s mantal Kolshult i Ostra härad af Jönköpings län.
14. — — angående upplåtelse lill Norrbottens läns Hushållnings-sällskap af gamla
länsfänge.lsebyggnaden i Piteå.
15. — — i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga Proposition om upplåtande af en
Halmstads slott tillhörig jord-lott till byggnadstomt för Tullhus i nämnde
stad.
2
N:o
16. Underdånig skrifvelse, i anledning af Kongl. Majlis nådiga Proposition om indrag
ning
till Kronan af det Kronolänsmannen i Sunnerbo härads sydöstra
distrikt på lön anslagne bostället Södergården N:o 2, mot kontant ersättning
till boslällsinnehafvaren.
17. — — i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående upphörande
af den så kallade Ra/kugnsafgiften på Gotland.
18. — — i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga Proposition angående anslag till full
bordande
af del invid hujvudsladen uppförda Hospital för sinnessjukas
värd.
19. — — angående Riksdagens förlängning på en månad.
20. — — angående verkställd omröstning öfver Högsta Domstolens Ledamöter.
21. — — med öfverlemnande af ny instruktion för Rikets Ständers Revisorer öf
ver
Riksgäldsverket.
22. — — i anledning af väckta förslag om nya byggnadslagar m. m.
23. — — angående rättighet för tjensteman alt utan särskild Kongl, tillåtelse
vistas å utrikes ort under den tid lian är lagligen permitterad.
24. Förordnande för Häradshöfdingen, Riddaren af Kongl. Nordstjerne-orden, Cart
Hvester, att vara Rikets Ständers Justitie-Ombudsman.
25. — för Advokat-fiskalen Nils August Fröman att vara Rikets Ständers
Justitie-Ombuds matis Suppleant.
26. Underdånig skrifvelse, angående val af Justitie-ombudsman och dess Suppleant.
27. — — i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om öfverlåtelse till All
männa
Barnhusinrättningen i Stockholm af en utaf Stockholms stads
och läns Kurhus begagnad tomt.
28. — — i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Proposition om anslående af %
mantal N:o 1 Törnestorp till boställe åt Kronofogden i Höjentorps fögderi
i Skaraborgs län, i stället för n. v. Kronofogdebostället 1 mantal
N:o 8 Stentorp frälsegården.
29. ■ - — angående grunderna för val af Revisorer till granskning af Banko
Diskont-verkets
räkenskaper för detta år och de följande, intill nästa
riksdag.
30. — — i anledning af gjord framställning om förklaring af föreskrifterne an
gående
verkställighet af straffarbete.
31. — — om anvisande af medel till fortsättande af arbetena ä Statens Vestra
stambuna emellan Stockholm och Katrineholm.
32. — — angående Kurhus-af giften.
33. — — angående Manta Ispenningars bestämmande till jemna belopp efter nya
myntsystemet.
34. — — angående upphörande af lackjernstionden och hammarskatten.
35. — — angående de för fortsättningen af Statens jernvägsbyggnader erforderliga
medels upplåning mot statsobligationer i utländskt mynt.
36. — — angående anskaffande på Kronans bekostnad af däekade Lotsbåtar.
•37. — — i fråga om deri (illämnade Fyrinruttningens vid Hernöklubb förläggande
till Lungön utanför Hernösand.
38. — — om återbäring af orätt debiterad rolejrihetsufgifl för hemmanet Fah/skog
N:o 2.
39. — — angående de för fortsättningen af Statens jernvägsbyggnader erforderliga
medels upplåning mot statsobligationer å utländskt mynt.
N:o
40. Underdånig skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om använ
dande
al en del af fångvårdsanslaget till nybyggande vid Landskrona
Jiis tn inys ftiny else.
41. — — om upf hafvande af 7 Kap. By yy niny a-Hulken.
42. — - angående Bankens dellagande i etl utländskt lån.
43. — — angående vård af /äslningsjånyars egendom.
44. — — angående afsöndring af jord från Regementspastors-bostället tVesterhus,.
lill utvidgande af Jemtlands Hästjägare- och Fältjägare-korpsers mötesplats
å Frösön.
45. — —- i fråga om öfverlåtelse lill innehafvarne med ful! äganderätt, mot erbju
den
lösen, af det så kallade Ode/ska Appreteringsverket i Stockholm.
46. — — angående utbyte af skogvaktare bostället Nytorp mot Kronoljerdiugs
mans-bostället
Lilla Tjärbruket i Vester-Rekarne härad och Södermanlands
län.
47. — om anvisande till boställe åt Länsmannen i Södra Distriktet af Faurås
härad i Hallands län af det till Kronan indragna f. d. första Landtmätare-bostället,
| mantal N:o 3 Kärreberg Sven Andersgård i Alfshögs
socken af nämnde härad, i stället för nuvarande Länsmansbostället §
mantal N:o 1 Thorsjö Henric i Gunnarps socken.
48. — — i anledning af väckt fråga om anslags beviljande åt Adjunkten, Magi
ster
O. Torell, för en vetenskaplig resa till Norra Isbalvel.
49. — — angående Sveriges och Norriyes ömsesidiga förhållanden.
50. — — om förändringar dels i Kongl. Stadgan den Januari 1855 örn mått
och vigt och dels i Kongl. Maj.ts under samma dag utfärdade nådiga
Instruktion för Justerare af måll och vigt.
51. — — om upphörande af skyldigheten för resande inom Sverige samt för
Norrmän vid resor lill Sverige att vara försedde med pass.
52. — — angående förnyad indelning af nyroterade jorden i Blekinge län.
53. — — om upplåtande af Arjeptougs skolebord till boställe åt skolmästaren
derstädes.
54. — — om anslående af hyresersättning till Länsmännen i Frosta härads östra
samt. Färs härads norra och södra distrikter i Malmöhus län, m. in.
55. — — i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om eli slycke marks
iifverlåtande från Eskilstuna Kungsladugård till Th. Munktells mekaniska
verkstad i Eskilstuna.
56. — — angående förändrade föreskrifter om förvaltningen och utlåningen af
St a Islånefondens medel.
57. — — angående anslag till förberedande arbeten å Statens järnvägsbyggnader.
58. — — om upphäfvande af den enskilde skådespelare och konstidkare m. fl.
ålagda skyldighet att för sina representationer erlägga afgilter lill Kongl.
Thcaterns och Hofkape/lels Pens ion s-kassor.
59. — — örn anslående af 1 mantal Låstad Jägaregården jemte Vs mantal Gröne
tomt
till boställe åt Kronofogden i Södra Wadsbo fögderi af Skaraborgs
län.
60. — — i fråga om ändring utaf den' för Westerbottens och Norrbottens län gäl
lande
skattläggning smethod.
61. Förordnanden för Riks-Antiqvarien och Riddaren af Kongl. Maj-.ts Nordstjerne
orden,
Bror Emil Hildebrand; Professoren och Riddaren af Kongl.
Maj:ts Nordsljerne-orden, Lars Magnus Enberg; Riksarkivarie!) och
4
N:o
Kommendören a! Kongl. Maj:ts Nordsljerne-orden Johun Jakob Nordström;
Kongl. Bibliothekarie)) och Riddaren af Kongl. Maj:ls Nordstjerneorden
Johan Erik Rydqvist; Assessoren i Kongl. Maj:ls och Rikets Svea
Holrält Friherre Carl. Gustaf Carlsson Leijonhufvud sami Professoren
och Riddaren af Kongl. Majrts Nordsljerne-orden Nils Haquin Selander,
afl vara Ledamöter i Kommittéen för Tryckfrihetens vård.
62. Underdånig skrifvelse, i anledning af motion om förändring i uppbördssätt tel af
indelta räntor, anslagna till militära tjenstemän.
63. — — i anledning af Kongl. Majds nådiga Proposition, med förslag till stadga
angående Högsta Domstolens tjenstgöring på två aldelningar.
64. — — angående lortsatt utförande al jernväg s-ar het en för Statens räkning och
anvisande af dertill erforderliga medel.
65. — — rörande Pos t b evil In ing en och dermed sammanhängande ämnen.
66. — — angående skatt för hundar.
67. — — om befrielse för åtskillige stapelstäder att hålla ständigt u/inlag af salt.
68. — — Se Skrifvelse-förslaget N:o 140.
60. — — angående nya predikotexter m. m.
70. — — i anledning af Kongl. Majds nådiga Proposition med förslag till för
ordningar,
angående dels ändring i gällande bestämmelser om ansvar för
den som träder lill eller utsprider villfarande lära, dels ock främmande
trosbekännare och deras religionsöfning.
71. — — angående rotch&llares för båtsmän skyldighet att inställa sig vid Ge
neral-mönstring.
72. — — angående soekneprests befrielse från skyldigheten att åtfölja döds/ångar
till afrättsp/atsen.
73. — — om upphälvande af strafTarterna prygel och dagg.
74. — — angående ändring i sättet att expediera den s. k. kyrkoposten.
75. — — angående förändrad grund för uppskattning af bränvins värde vid
partihandel.
76. — — om antagande öfver hela riket af mantalet såsom enhet vid skattebe
räkningen
och om reducerande af manlalsbråken till decimalbråk.
77. —- — angående nedsättning i lösen för protokolls-utdrag rörande förordnande
ellerAenlledigande af förmyndare.
78. — — om rättelse i de s. k. ofrimans frälsehemmans i Bohus län beskattnings
förhällanden.
79. — — angående förkortning af den tid, hvarå Kronans egendomar utarrenderas.
80. — — angående afstående af jord till Marstrands stad och dess Elementar
läroverk.
81. — — i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om ytterligare statsbi
drag
för reparations-arbeten å Westerås Domkyrka.
82. — — angående eftergift af 1857 och 1858 årens återstående arrende för
Kungsladugården Borgholm pä Öland.
83. — — angående kostnadsfri upplåtelse af Kronan tillhörig jord åt Gellivari
blifvande bolag; för anläggning af en jernväg mellan Gellivari malmfält
och Bottniska viken.
81. — — angående upphörande af den åtskilliga hemman och lägenheter åliggande
ar betssky Idig hel till Kungsgårdar och boställen.
85. — — angående indragning^ till Kronan al del Kronofogden i Gottlands läns
södra fögderi på lön anslagna bostället Luxe, emot kontant ersättning
till boställsinnehafvaren.
N:o
86.
87.
88.
89.
90.
91.
92.
93.
94.
95.
96.
97.
98.
99.
100.
101.
102.
103.
104.
105.
106.
107.
108.
109.
110.
lil.
Underdånig skrifvelse, angående den för H. M. Enke-Drottning Josephina under
innevarande slalsreglerings-period anslagna hofhållnings-summa.
— — angående upphäfvande af den allmogen i sju härader af Elfsborgs län
sami städerna Borås och Ulricehamn beviljade särskilda handelsfrihet.
— — angående rätt för lagstadd dräng, som till båtsman antages, att genast
komma i åtnjutande af lön och rättigheter såsom bålsman.
— — om upphäfvande af de stadganden, enligt hvilka båtsman, sedan han i
tjenst inträdl, förverkar sin lön (ill Amiralitets-krigsmanskassan.
— — om förändring i Kongl. Förordningen angående hnndelsböcker och han
delsräkningar
den 4 Maj 1855.
— — om upphäfvande af förbudet för gemenskapen att gifta sig utan ve
derbörande
befäls samtycke.
— — om befrielse lör rotehållarne vid kavalleriet i Jemtland irån skyldigheten
alt bidraga till sadelmunderingens anskaffande och underhåll in. m.
— — i anledning af DD. MM. kröning i Norrige.
— — i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående försäljning
till skatte af de Danviks Hospital tillhöriga, med ständig städje- och
besittningsrätt på innehalVarne upplåtna hemman och lägenheter.
— — angående ändringar i nu gällande Skiftesstadga.
— — om förändring i sältet för revisionen al kyrkornes i vissa delar af
Sverige räkenskaper.
— — om upphäfvande af förbudet mot skådespels uppförande i en del stä
der
under vissa tider af året.
— — om allmogens i Garpenbergs socken befrielse från skyldighet att utgöra
tjenstbarheter åt Garpenbergs bruk samt upphörande af socknens roteringsfrihet.
— — i anledning af DD. MM. Honungens och Drottningens kröning i
Norrige.
— — angående förändrad redaktion i Tulltaxan af artikeln Socker samt
uteslutande af 9 g i taxe-underrättelserna.
— — angående utbetalning af statsbidrag till ett viigförbältringsarbele, som
icke blifvit inom behörig tid påbörjad t.
— — angående förlängning i den för uppmuddring a (Ystads hamn bestämda
arbetstid.
— — i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om antagande af en
författning angående ränta vid försträckning på viss kort lid.
— — i anledning af Kongl. Majlis nådiga Proposition angående åtgärder lill
behöfvandes undsättning i missväxtår.
— — rörande föreskrifter lill betryggande af besittningsrätt till Jast egen
dom
och af inteckningssäkerhet.
— — angående vilkoren för bränvinstillverkning.
— — angående förändrad organisation af Krigsskolan på Carlberg.
— — angående erläggande af lösen för återvinnande af krononybygge, som
förre innehafvaren genom transport sig afbändt.
— — angående förhöjda böter m. m. för oloflig elg jagt.
— — angående införande af s. k. tjenslehjonsböcker i stället för nu bruk
liga
orlofssedlar.
— — angående ersättning till Sala silfververk lör dess förlust i händelse af
skatteförenklingens tillämpning på de till Sillververket anslagna räntor
af det s. k. Salbergs län.
6
N:o
112.
Un
113.
—
114. -
115.
_
116.
—
117.
—
118.
—
119.
—
120.
121.
122.
—
123.
124.
—
125.
126.
—
127.
—<
128.
—
129.
—
130.
131.
—
132.
133.
—
134.
—
135.
—
136.
,
Ivänne till Kronan upplåtna mindre jordrymder.
i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga framställning angående vid sednaste
riksdag beviljade provisoriska lötie-ans/ogs uppförande på ordinarie
stat samt vilkoren dervid m. m.
angående allmänna vilkor och stadganden i afseende på de under denna
riksdag beviljade statsbidrag till v äg a n /biff/ n ing a / ■ och väglörbättringar
samt hamnbyggnader och vattenaflappningar m. II. arbets företag,
angående utbyte af f. d. Förarebostället vid Södermanlands regemente
i mantal fVreta emot kronoskattehemmanen Kroberga fVestergården
i och Östergården j mantal i Nyköpings län.
angående upphörande af dagsverksskyldigheten för de under Korna
klosters kungsgård börande Nährs- och Skenholmarne.
angående förändring i nu gällande lagstadganden rörande äktenskapsskillnad.
angående tillsättning endast på förordnande af Rektor vid högre Klemen
tar-lä ro r er k.
angående förhud mot begagnande af s. k. Elgdrag samt om förändring
i vissa delar af föreskrifterna rörande rofdjursjagt.
angående utarbetande af förslag till ny sjölag m. m.
angående Tullbevillningen.
angående regleringen af utgifterna under Riks-statens första Hufvudtitel.
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående Leckö kungsgårds
användande för ekplantering.
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående Jemtlands
roteringskassas befrielse från allt bidrag till anskaffning och underhåll
af beklädnaden vid Jemtlands Hästjägare-korps.
angående inskränkning af Kalekes-utanliisningen m. m.
i anledning af ifrågaställa ändringar i Militie-boslälls-ordningcn.
angående Stampel-pappers-afgiften samt afgiften för stämpling af tidningar,
andra periodiska skrifter och tryckta afhandlingar.
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om anslag för åvägabringande
af ifrågasatt förstärkning af Högsta Domstolen.
angående beviljadl anslag till Magister M. Haiberg såsom honorarium
för en af honom uppfunnen räknemaskin m. rn.
i anledning af väckt fråga om sammanfattning och skiljande från Westernorrlands
läns Arkiv af de allmänna handlingar, som röra Jemtlands
län.
angående ifrågastäld ersättning af allmänna medel till Häradsskrifvaren
C. K. Ruckman för den förlust han lidit genom för hög uppskattning
af hans innehafvande boställe.
angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Andra Hulvudlitel.
angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Tredje Hulvudlitel.
om utvidgande af de rättigheter, som äro Mosaiska trosbekännare här
i Riket tillerkände.
angående grunderna för en förändring i sättet för utgörande af Presterskapets
aflöning.
i anledning af år 1859 verkställd revision af Statsverkets m. fl. allmänna
fonders förvaltning.
7
N:o
137.
138.
139.
140.
141.
142.
143.
144.
145.
146.
147.
148.
149.
150.
151.
152.
153.
154.
155.
156.
157.
158.
159.
160.
Underdånig skrifvelse, angående anställande af jemförelse emellan Svenska och
Engelska för Statens jernbanor inköpta jernväg sskenor.
— — angående tillstånd för Aktiebolaget för jernväg mellan Köping och
Hult att återbekomma återstoden af de till säkerhet för jernvägs-an
läggningens
fullbordande i Statskontoret disponerade medel.
— — angående förändrade föreskrifter i fråga om Kranogodsens framtida för
valtning
och bortarrenderande.
— — angående Folksko/e-afgiftehs utgörande.
— — om jemkning i gällande föreskrifter angående tiden för Nattvardens
begående.
— — angående förändring i föreskrifterna rörande vilkoret» för kyrkors sam
manbyggnad.
— — i fråga om undersökning af de angående jord och skogar inom Norr
bottens
län utfärdade privilegier.
— — i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga Proposition angående ändring i
Regerings-formens och liiksdags-ordningens föreskrifter om riksstyrelsens
förande i vissa fall.
— — angående förnyad författning om ulskrilningssältet och inrättningen af
allmänna Beväringsmanskapet.
— — angående regleringen af utgifterna tinder Riksslatens Fjerde Hufvudtitel.
— — angående regleringen al' utgifterna under iliksstatens Femte Hufvudtitel.
— — i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga Skrifvelse i fråga om förändrade
grunder för Mjöl- och Sägqvarnars beskattning.
— i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående ytterligare
anslag till islåndsätlande al’ Linköpings domkyrka.
— — i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående förändradl
sätt för amortering af Landshöjdinge-ackorden.
— — angående ersättning för sådana af Statskontoret förskottsvis bestridda
utgifter för hvilka statsanslag ej blifvit beviljade.
— — angående disposition af medel, som influtit för skedd expropriering af
jord från den Landshöfdingen i Stora Kopparbergs län på lön anslagna
Kungsgården Noret.
— — angående begrafnings- och öfrige kostnader, föranledda af Högstsalig
Hans Majit Konung Oscar l:s dödliga frånfälle.
— — i fråga om löneförhöjning för år 1857 åt de vid Storskiftet i Stora
Kopparbergs län samt Afviltringen i Wester-Norrlands, Westerbottens
och Norrbottens län anställde Landtmätare.
— — rörande Båtsmäns tjenstgöringsskyldighet.
— — om förändring i vissa delar af Kongl. Förordningen den 21 November
1861 angående vilkoret» för försäljning af bränvin och andra brända
eller distillerade spirituösa drycker.
— — i anledning af ifrågasläldt ytterligare låneunderstöd för kyrkobyggnaden
i Christinehamn.
— — angående anslag till uppförande af åtskilliga nya byggnader vid Ultuna
Landtbruk s-institut.
— —■ angående anslag af allmänna medel åt Kamereraren Carl Sandberg
för fortfarande vård och kompletterande af åtskilliga utaf honom gjorda
samlingar i Kameral-väsendet.
— — angående inskränkning af rättigheten alt börda jord å landet.
8
N:o
161.
162.
163.
164.
165.
166.
167.
168.
169.
170.
171.
172.
173.
174.
175.
176.
177.
178.
179.
180.
181.
182.
183.
184.
185.
186.
Underdånig skrifvelse, angående ny lag om tioårig preskription och om årsstämning.
— — angående förändrade föreskrifter i afseende på tillsynen öfver förmyn
dares
förvaltning af omyndigs egendom.
— — i fråga oin utfärdande af en författning angående vård af död mans bo.
—■ — i fråga om förändring af 23 § i Kongl. Förordningen den 13 Juli
1818 angående inteckning i fast egendom.
— — angående ändring i // Kap. 7 § Rättegångs-Balken i fråga om släm
ning.
— — angående rättighet för qvinna att antagas till förestående af Organist
befallning.
— — angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Sjette Uufvudtitel.
— — angående statsbidrag för vägars anläggning och förbättring, bro- och
hamnbyggnader samt kanaler, äfvensom sjösänkningar och andra vallenafiappningsföretag
m. 0. dylika föremål.
— — angående åtgärder till beredande af besparing i anläggnings- samt drift
och
underhållskostnaden för Statens jernvägar.
— — om Bergsskolans i Fahlun flyttning tili Stockholm och förening med
Teknologiska Institutet.
— — angående förändrade föreskrifter rörande vilkoret) för erhållande af un
derstöd
utaf allmänna medel lill utflyttning i följd af laga skifte.
— — angående Auditörstjenslernas indragning.
— — i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition med förslag till För
ordning
angående mord, dråp och annan misshandel.
— — dels om förändrad lagstiftning angående förlag dels ock om rätt till
underpant i lös egendom i allmänhet.
-- — angående förändring i vissa delar af 17 Kap. Handels-Balken och an
dra
författningar rörande Borgenärs rätt och företräde för hvarannan
till gäldenärs egendom.
— — angående upphäfvande af by sättning.
— — angående förändring i stadgandena om verkan af sökt lag fart å landet.
— — i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om antagande af en
författning angående verkställighet i Sverige af domar och utslag
meddelade af domstol i Konungariket Danmark.
— — i fråga om utvidgade rättigheter för utlänningar att i Sverige idka
handel och annan näring.
— — i fråga om förtydligande af R. St:s beslut angående lull å Allika.
— — angående indragning af Konvoj-kommissariatet samt ölveiflyttande till
Statskontoret af de Kommissariatet hittills åliggande göromål.
— angående ersättning af kostnaderna för DD. MM. Konungens och
Drottningens höga kröning.
— — i anledning af väckt fråga om åtgärders vidtagande för att under vissa
vilkor bereda åboerne å de s. k. Kyrkohemmanet i Halland dispositions-
och besittnings-rätt till samma hemman.
— — angående ändring af Kongl. Brefvet ilen 15 Augusti 1829, om den
till svaga rotars understöd bestämda ersättning.
— — om förändrade stadganden angående Folkskolelärares lönevilkor.
— — i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga Skrifvelse med det af Kominitte
rade
algifna förslag angående Kommunalstyrelsen.
187.
9
N:0
187.
188.
189
190.
191.
192.
193.
194.
195.
196.
197.
198.
199.
200.
201.
202.
203.
204.
205.
206.
207.
208.
209.
210.
211.
212.
Underdånig skrifvelse, med öfverlemnande af ny Beuil/ningsstadga.
— —• angående beviljade låneunderstöd för föreslagna jern v äg s a n lugg n in g nr.
— — angående inrikes skeende upplåning mot Svenska fonderade Siats
obligationer.
— — i anledning af ifrågaställdt upphörande af den s. k. Niis kungsgårds -
hjelpen.
— — angående Frisocknarnes tjenstbarheter till Dylta Svafvelbruk m. m.
— — i anledning af Kongl. Majlis nådiga Proposition angående f. d. Geter
ska
husets på Riddareholmen användande lill Riksarkiv.
— — i fråga om antagande af ny konkurslag samt angående boskillnad och
urarfvagörelse.
— — angående revision af och ändring} uti gällande lag och författningar
rö ra n de Ulsökningsväsendel.
— — angående Skjutsningsbesoärets ordnande.
— — angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Sjunde Hufvudtitel.
— — angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Åttonde Hufvudtitel.
— — i fråga om beviljande af ytterligare anslag till fortsättning af Nalional
Musei-byggnaden.
— — angående de i 63 § Regeringsformen föreskrifne kredilivsummor.
— — angående förändrad organisation af Hypolheks-inrättningarne i riket.
— — i fråga om upphäfvande af Kongl. Förordningen den 20 November
1845 i afseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens
vård qvarblifva.
— — om förändring af telegramportot.
— — om förändring i gällande föreskrifter rörande användande af skogsalster
å Kronomarker inom Wester-Norrlands m. (1. län.
— — angående undersökning af nu befintliga segellinieskepps användbarhet
för krigsbruk.
— — angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Nionde Hufvudtitel.
— — i anledning af Kongl. Maj:Is Nådiga Proposition angående grunderne
för en reglering af Biskoparnes aflöning.
—■ —- i anledning af Kongl. Majrts nådiga Skrifvelse af den 30 December
1859 angående af dertill lörordnade Kommillerade utarbetade förslag
lill Förordning om Landsting.
Olli*
— — angående beräkningen af Statsverkets inkomster,
— — angående tillägg lill 15 Kap. 2 § Rättegångs-Balken i fråga om full
mdgtigskap.
— — med Reglemente för Bankens styrelse och förvaltning.
— — med ny Riksstat.
— — angående upprättadt nytt Reglemente för Riksgälds-kontoret.
2
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1861.
