# ID: svediakorp-gov2329
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 138,455
# sentences: 3,550
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bill A \ G
TILL
a&miiQO lama-aMnouHa
PROTOKOLL
VID
B iagi i lisa Kl k sti a gess I Slockholm
Åren asm, m&v och mm.
TIONDE SAMLINGEN
A fdel »iliden:
Expeditions-Utskottets Fojs/c/p till Rikets Stunders underdåniga
Skr ifve Iser lili Kongl. Mej: t, m. m.
mm mhidot.
{Supplement-SS anti.)
A ii in ä r k n i n g.
För att genom samtidig tryckning i två serier fortskynda offentliggörandet af
de vid Riksdagens slut ännu otryckta underdåniga Skrifve/ser, har delta särskilda
Band blifvit bi/dadt och kalladt Supplement-Band, utgörande likväl, ehuru under
nybörjad paginering, en oafbruten fortsättning af Tionde Samlingen, Första Afdelningen,
Andra Bandel.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1858.
Expeditiuns-Utskoltets förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222. 3
ft:o £22.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Febr. 1858.
1’resle-slåndet den 22 — —
Borgare ståndet den 24 — —
Bonde-ståndet den 28 — —
Rikets St unders underdåniga Skrif reise, angående Reglering nf algi/terne
under Riks-statens Åttonde Hujvud-tilet.
(St.-Ulsk. U11:ii N:is 148, 1(52, 192, 197, 202 och 252, samt
Först. St.-Utsk:s Mein. N:o 216).
S. A. K.
I afseende å Riks-slalens Åttonde Hutvud-lilel, innefattande anslagen lör Ecklrsiaslik-Departementet,
hafva följande förändringar ifrågakotnmit, hvilka Rikets Ständer
nu lä i underdånighet anmäla i den ordning anslagen äro i Riks-stalen uppförda.
Departements- Chefen.
1 :o Uti Eders Kongl. Majtls Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof
är hegardt, ali. nuvarande aflöning för Departementets Chef, 10,500 Rtdr mätte med
4,500 Rtdr förhöjas till 15,000 Rtdr; hvilket Rikets Ständer bifallit.
Depot 'lemen tels Expedition.
2:o Under åberopande af det Eders Kongl. Majtts Nådiga Proposition åtföljande
Protokoll öfver Ecklesiastik-ärenden af den 14 Oktober 185(5, har Eders Kongl. Majit
äskat nva löner för eu Expedilions-sekrelerare, en Kanslist oell en Vaktmästare i Departementets
Expedition, jemte förhöjning af lönerne för samtlige tjeosleinännen och Vaktmästaren
derstädes till ett sainmanlagdl belopp af 21,3(53 R:dr.
I afseende å behofvet af tillökning i antalet af Expeditionens personal, inhemtas
af nämnda Slalsråds-protokoll, att Eders Kongl. Majit, vid pröfningen och stadfästandet
af stadga för rikets Elementar-lärovnrk. funnit nödigt att, till Departements-Chefens biträde
vid de lill Departementet hörande ärenden, sorn angå allmänna uppfostran och un
-
4
Expeditions-Utskottets förslag lill anderd. Skri fr else, N:o 222.
dervisningen, äfvensom för tillsynen olver alla derunder lydande läroanstalter, en Expedilions-sekrelerare
inom Deparlemenlels Expedition anställdes, hvilkens åligganden i allmänhet
skulle blifva: all uli de lill Departementet inkommande nili, som röra allmänna
uppfostran och undervisningen samt dertill hörande läroanstalter, besörja den utredning,
som erfordras lör deras föredragning inför Kongl. Majit sami ansvara för beslutens uppsättning
och expedierande; ali tillse det inom Expeditionen föras de. statistiska och andra
anteckningar, som för noggrannare kännedom om undervisningens och läroverkens
tillstånd äro nödige; alt med sorgfällig uppmärksamhet följa alla frågor, som röra allmänna
uppfostran och undervisningen eller dermed ega sammanhang, samt för Deparlemenls-Chefen
föreslå de åtgärder, som i dessa afseenden anses behöfliga oell gagneliga ;
alt utarbeta de förslag och utlåtanden i dithörande ämnen, hvarom lian af Departementschefen
erhåller uppdrag, samt alt, efter befallning af Dcparlemenls-Chefeii. verkställa
inspeklionsresor lill läroverken för alt om deras tillstånd och der följde undervisningsmethoder
m. m. afgifva redogörelse; — hvarjemte det ansetts angeläget, dels alt lill
denne embelsmans biträde en Kanslist anställdes, hvilken kunde odeladl egna sin lid och
sin uppmärksamhet åt de ärenden, sorn inom ifrågavarande afdelning af Departementet
förekomma, särdeles i afseende å de statistiska anteckningarna och vid de tillfällen, då
Expedilions-sekreleraren är på inspeklionsresor frånvarande, dels att, då endast en ordinarie
Vaktmästare vore vid Expeditionen anställd, men minst 2 behöfdes för deri dagliga
uppvaktningen i embelsrummeu och budskickningar i Expeditionens ärenden, lön för ytterligare
en Vaktmästare anvisades.
Rikets Ständer, som insett behöflighelen af ifrågavarande nva embete ej mindre
för beredande al erforderligt biträde ål Departements Chefen vid utredande af ofvannämnda
slags ärenden, än ock för vinnande af nödig enhet samt lillsvn och kontroll i
denna vigliga förvaltningsgren, äfvensom all de mångfaldiga och vidtomfattande göromål,
sorn skulle, komma alt tillhöra bemäldc embetsman, svårligen kunna af denne skötas ulan
tillgängligt tjenstebiträde och jemväl funnit vllerligare en Vaktmästare för uppassningen
inom Expeditionen vara af nöden, hafva likväl, beträffande den af Eders Kongl. Majit
för nämnde embetsman föreslagna lön af 5,000 R:dr eller 500 R dr mer, än som för
nuvarande Exprditions-sekrelerare är äskadl, ansett aflöningen för honom böra bestämmas
till samma belopp, sorn för Exprditions-sekrelerare i allmänhet blifvit fastsläldt, eller
till 4,500 R:dr; och som Rikets Ständer derjemte funnit ilen för hans tjenstebiträde uppförda
lön af 2,000 R:dr böra, i likhet med hvad Rikets Ständer för Kanslist-beställningar
i de öfriga afdelning <rne af Eders Kongl. Majlis Kansli bestämt, inskränktis till 1,800
R:dr, att ställas lill Eders Kongl. Majlis nådiga disposition för ändamålet, men emot den
nva vaktmästare-lönen ä 500 R:dr icke haft något all erinra, hafva på Expeditionens
stat tillis;) blifvit uppförda följande belopp, nemligen lill Chefen för den af Eders Kongl.
Majit, föreslagna nva afdelning inom Expeditionen, 4,500 Ridr; lill tjenstebiträde åt
denne embetsman 1,800 R:dr. tilt af Eders Kongl. Majit för ändamålet disponeras, samt
för en liv vaktmästare-beställning 500 Ii.dr, eller tillsammans (5,800 R:dr Runt.
Hvad den Iramlagda afiöniiigs-slalen i öfrigt angår, hafva Rikets Ständer funnit
densamma uppgjord efter enahanda grunder, som blifvit följda vid upprättandet af staterna
för de öfriga Siats-Departementens Kansli-expeditioner; och som vid densammas
granskning annan anmärkning ej förekommit än den, hvilken emot nvssnämnde stater
blifvit af Rikets Ständer framställd, har, i öfverensstämmelse dermed, tillökningen för
Expeditionens Kanslister och Kopister, med nedsättning af den för de. förre ifrågasatta
aflöning af 2 000 Rnlr lill 1.800 Ridr, blifvit med den belöpande summan 2.257 Ridr
50 öre, allt riksmynt, ställd lill Eders Kongl Majils nådiga disposition, för befrämjande
af göromålens gang inom dessa Ijenslegrader.
Expeditions-Utskotifts förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222.
5
Med iakttagande af dessa jemkuingar i den föreslagna slaten, blifver den erforderliga
anslags-förhöjningen 20.263 R:dr, hvarföre Rikets Stander, under åberopande i
öfrigt af hvad uli underdånig skrifvelse den 27 nasti. Januari är anfördt, angående ifrågasali
förändrad arbetsordning inom de särskilda afdelningarne af E. K. M:ls kansli, ökat
anslagssumman för Departemenlcls Expedition med sagde belopp, 20,263 R:dr Runi, att
utgå på salt hilogade labell N:o 1 närmare utvisar; oell gälla i afseende, å så väl denna
Expeditions, sorn öfrige civile embets- och tjenstemän, hvilkas aflöning utgår af8:deHufvud-tilelns
anslag, de vilkor för de beviljade Inueförhöjningariies och nya löneanslagcns
åtnjutande, sorn i underdånig skrifvelse den 3 innevarande månad äro af Rikets Ständer
omlörmälde.
Riksarkivet.
3:o. Uli det för Riksarkivet nu utgående anslag är förhöjning af E. K. M:l begärd
med 8,875 R;dr, till förbättrande af ldnerue för Ijenstemännen och vaktbeljeuingen
derstädes.
Enligt hvad Slalsråds-prolokollet innehåller, hafva, vid upprättandet af aflöningsslalen
för della verk, såsom utgörande en afdelning af E. K. M:ls kansli, enahanda grunder
blifvit följde, som för Ijenstemännen i Departementets expedition tillämpats, så att,
med undanlag blott för Riksarkivarie!!, hvilken ansetts böra erhålla något högre aflöning,
än den motsvarande Expedilions-sekrelerare-graden, de öfrige Ijenstemännen blifvit förest
agne till lika lön, Akluarierne med Protokolls-sekreterare, Förste Amanuenscrue med
Kanslister och Andre Amanuensen med Kopister.
Nämnde aflönings-stal har funnits pakalla förändring endast i afseende å deri upptagna
aflöning för de vid Riksarkivet anställde två Förste Amanuenser, hvilka nu uppbära
i lön 900 R:dr hvardera och skulle, enligt den föreslagna staten, erhålla lönen förhöjd
till 2,000 R:dr. enär E. K. JV1:1 antagit, ali dessa tjenstemän böra undfå lika lön
med Kanslister i Slats-deparlementen, men de sednares aflöning blifvit fastställd till 1,800
Kule, har, lill fyllnad i della belopp, löneförhöjningen för ifrågavarande två tjenstemän
bliivil bestämd lili 900 R:dr R:mt för hvardera.
Da deli föreslagna tillökningen lör den öfriga personalen blifvit, af Rikets Ständer
bifallen, utgör den behöflig» förhöjningen af nuvarande anslagssumma för Riksarkivet
8,475 R:dr, hvilken anslagstillökning alltså af Rikets Ständer anvisats, all utgå på sätt
tabellen N:o 2 upptager.
Kongl. B ib Hot hekel.
4:o. Till löneförbättringar föl' Ijenstemännen och vaktbetjentngen vid Kongl. Bibliothekel
har E. K. M:t äskat en summa af 4,802 R:dr 50 öre.
För nämnde tjenstemän, hvilka tillhöra E. K. M:ls kansli, äro i den uppgjorda
staten enahanda löner utförde, sorn för kansliets öfrige tjenstemän i motsvarande grader
ifrågakommit. endast, med de undantag ali Kongl. Bibliothekarie)), såsom närmast jemförlig
med Riksarkivarie!), blifvit föreslagen lill lika lön med denne, samt att lönen för Andre
Amanuensen, nu uppgående lill nära lika belopp med Kanslist-lön* ansetts kunna bestämmas
till i,50J R:dr, eller något lägre än den för Ki*nslisterne förcslagne.
6 Expeditions-Utskottets förslag till rinderd. Skrifvelse, N: o 222.
Sedan Kongl. Bihliolhekel dels i följd af lid efler annan erhållna tillökningar i
dess materialanslag, hvilket år 1808, dä boksamlingen ulgjnrde icke fullt 40,000 band,
uppgick lill 1,000 R:dr B:ko, men för närvarande uigär med 8,000 B:dr samma mvnt,
dels genom de. i sednare lider erhållne betydliga donalioner vunnil en hastig och ansenlig
tillväxt, så att Bihliolhekel numera räknar omkring 120,000 Irvckla band, utom åtskilliga
dyrbara gravyr- och handskrift-samlingar, så har ock genom denna Bihliotitekels
utvidgning och eli. flitigare begagnande af der befintliga samlingar Ijenslemännens göromål
belydligt ökals och behofvet af ytterligare biträde för samlingarnes ordnande och
vård gjort sig gällande; och dä det är af slör vigi, alt Bibliothekerne, såsom för bildningens
spridande nvtliga och verksamma medel, så ordnas, all de blifva lätt begagneliga,
hvilket mäste inträffa i samma mån, som de äro väl ordnade, hafva Rikets Ständer,
inseende angelägenheten och viglen utaf ökad t tjenstebiträde vid Kongl. Bibliot heke
I, funnit ytterligare en Amanuens med aflöning å Bibliothekels slal böra uppföras, äfvensom
Rikets Ständer ansell af behofvet påkalladl, alt eli särskildt anslag beviljas alt
användas lill uppmuntran åt skicklige män, hvilka vilja egna sig åt Bibliothekels tjenst.
Hvad Beloppen angår, hafva Rikets Ständer Irnit dessa lämpligen kunna bestämmas lill
1,500 R:dr för den nya Amanuensen och lill 1 000 R:dr för extra biträde, hvilka belopp
alltså för de uppgifna ändamålen blifvit å Kongl. Bibliothekels slal uppförde.
Beträffande den för Bibliothekels nuvarande personal föreslagna aflöning, har annan
erinran dervid ej förekommit, än ali Rikets Ständer ansell:
«) alt beloppet för Kongl. Bibliothekarie:!, hvilket nu ulgör 2,823 R:dr, men
blifvit af E. K. M:t föreslaget alt höjas lill 5,000 R:dr, skäligen kan bestämmas något
lägre eller till 4,500 R:dr;
6) att, beträffande Vice-Bibliolheknrien, hvilken för närvarande åtnjuter en lön af
1,800 R:dr, den föreslagna nva aflöningen af 3,500 R:dr äfven lämpligen kan nedsättas lill
3,000 RYdr;
c) alt de å staten uppförde förste och andre Amanuenser, hvilkas löner, enligt E.
K. M:ls förslag, skulle ökas för den förre frän 1,570 R:dr 50 öre lill 2,000 R:dr och
för deti sednare från 1.237 R:dr 50 öre lill 1,500 R:dr, böra, enär de ega alldeles ena
handa
tjenstgöring, erhålla lika lön och, under samma benämning af förste Amanuenser,
i staten uppföras lill det belopp, som för förste Amanuenser i Riksarkivet är af Rikets
Ständer. faststäldt, eller 1.800 R:dr för hvardera.
Dä sålunda den erforderliga anslagsl illök ningen uppgår lill 6,402 R:dr 50 öre,
har nuvarande anslagssumma för Kongl. Bihliolhekel blifvit med sagde belopp, 6,402 R;dr
50 öre R:mt, förhöjdt, att utgå på sätt tabellen N:o 3 utvisar.
Klereci-slalen.
5:o. Med afseende å behofvet af förbättrad själavård inom Tvngsjö till Malungs
pastorat i Dalarne hörande kapellag, har E. K. M:t funnit en särskild predikant der böra
anställas och löreslagil, atl, såsom bidrag lill dennes aflöning intill dess kapellboerna
blilva i tillfälle alt sjelfve densamma bekosta, eli årligt belopp af 600 R:dr målte anvisas;
hvarjemte E. K. M:t äskat all, för inköp af boställe åt denne predikant, Rikets
Ständer ville anslå eli belopp för en gång af 4,500 R:dr.
På grund af hvad utaf del vid E. K. M:ls Nådiga Proposition fogade protokoll
öfver Ecklesiaslik-ärendeu för den 30 Augusti 1856 inhemlas, hafva Rikels Sländer, med
bifall till den Nådiga Propositionen, dels å Riksgälds-konlorct anvisat, för en gång, 4,500
Exjjedilions-Ulskotlels förslug till willérd. Skrifvelse, N:o 222.
7
R:dr R:mt lill inköp ;if boställe ål en kapellpredikant inom Tyngsjö kapellag, dels, tills
vidare och intilldess kapelibocrne förmå att sin predikant sjelfve underhålla, till dennes
aflöning å stal uppfört eli årligt anslag af 600 R:dr nämnde mynt.
6:0. Hos Rikels Ständer har framställning blifvit gjord derom, att den till predikanterna
i norra och södra Finnskoga saint Bogens och Lekvattnets kapeller inom
Vermlands Finnmarker af statsmedel nu utgående aflöning, utgörande för predikanten, i
norra och södra Finnskoga kapeller 500 R:dr och för hvardera af predikanterne i de
häda öfriga kapell-fnrsamlingarnc 600 R:dr, mätte förhöjas för den förstnämnde lill 1,200
R:dr och för hvardera af de andra predikanterne till 1,000 R:dr, med yrkande derjemte
ali dessa tillökningar mätte fä beräknas och utgå från och med 1857 års ingång; varande
underdåniga ansökningar i nämnde afseende från kapell-predikanterne i Bogens och
Lekvattnets församlingar till E. K. M:t inkomne och, på nådig befallning, lill Rikets
Ständers St als-Ut skol t öfverlemnade, hvaraf med dithörande handlingar inhemtals, att
nvssnämnde kapell-predikanter i underdånighet anhållit dels om ersättning för de uppoffringar
de, till följd af deras nu inuehafvande ringa löner, måst under de förflutna åren
vidkännas, dels 0111 lönernas förhöjande till 1,200 R:dr för hvardera; att Konsistorium i
Carlstads stift, uti ämnet bordt, tillstyrkt beviljande så väl af den ifrågasatta ersättningen,
efter uppgift uppgående för predikanten i Bogens församling till 5.806 och för predikanten
i Lekvattnets församling til! 3,042 R:dr 50 öre, räknadt för tiden elter besläjlningarnes
tillträdande eller för 7 år för den förre och fem år lör den sednare, saint alt
E. K. Mils Befallningshafvande vid ansöknings-handlingarnes öfverlemnande till E. K.
M:t förordat, utom en skiilig ersättning för de gjorda uppolfringarne, lönernas höjande
till ofvannämnda belopp af 1,200 R:dr för hvardera predikanten; och då Rikets Ständer
funnit de uti detta ärende förekommande omständigheter vara af beskaffenhet, att de oundgängligen
påkalla en förbättring af omförmälde Irenne predikanters lönevilkor, hafva Rikels
Ständer för nu ingångna stalsreglerings-period beviljat förhöjning af dessa kapellpredikanters
å stal uppförda aflöning, för den i norra och södra Finnskoga församlingar
med 700 R:dr lill 1.200 R:dr och tor hvardera af predikanterne i Bogens och Lekvattnets
församlingar med 400 R:dr till 1,000 R:dr, men få derjemte i underdånighet an
hålla.
att E. K. M:t täcktes låta utreda och Rikets härnäst sammanträdande Ständer
meddela, i hvilken män ofvannämnde församlingar må kunna lill predikanternes aflönande
lemna något bidrag utöfver hvad de nu utgöra, samt Statens tillskott för aflöningen derigenom
till större eller mindre del komma ali upphöra.
Hvad åter angar frågan om ersättning till predikanterne i Bogens och Lekvattnets
kapell-församlingar för de enskilda uppoffringar, de uppgifvit sig hafva under sin tjenstetid
hittills måst vidkännas, hafva Rikels Ständer funnit sig icke höra härtill lemna bifall,
och beträffande framställningen om löneförhöjningarnes beräknande från och med år 1857
vilja Rikets Ständer framdeles, i sammanhang med frågan om dylik förmån för Statens
embels- och tjenstemän i allmänhet, meddela yttrande.
För öfrigt hafva Rikets Ständer funnit det till aflöning för kapell-predikanten i
norra och södra Finnskoga kapell-lag nu utgående belopp, 500 R:dr R:mt, som för när
varande
finnes uppfördt å denna Hufvud-tilels anslag för Folkskolorna, böra öfverffyttas
till anslaget för Klereei-slalen och med här ofvan beviljade aflöningsförhöjning för ifrågavarande
predikant sammanföras, samt i stället folkskolornas anslag med ett motsvarande
belopp, eller 500 R:dr, minskas.
7:o. Af E. K. M:t är uti en till Rikets Ständer särskildt aflåten underdånig proposition
af den 22 Juni sistl. år föreslaget, att, lör bildande af en kapell-församling inom
Pajala socken af Norrbottens län, Rikets Ständer måtte anvisa dels för en gång 4,800
R:dr till uppförande af en kapell-bvggnad vid Muonionalusta, 4,000 R:dr till inköp af
8 Expeditions- Utskottels förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 222.
hemmanet N:o 1 om Tfe mantal i Muonionalusta by till boställe ät den blifvande kapellpredikanten,
och 5,0(10 R:dr lill uppförande af bönehus med begrafningsplats vid Turtola
by, dels ock lills vidare årligen tiOO R.dr lill lön åt kapell-predikanten i Pajala* intilldess
kapellboernc sjelfva förmå att honom aflöna, samt 75 R:dr lill ersättning ål prestcrskapet
i Öfver-Torneå för dess embelsresor lill gudsljeusters förrättande i bönehuset
vid Turtola by; och då upplyst är, så väl all bildandet af en särskild kapell-församling
i Pajala pastorat och uppförandet af ett bönehus inom den mest aflägsna delen af OlverTorneå
socken äro af bchofvel påkallade, sorn ock att innevänarne ä dessa otter icke
förmå lemna bidrag till betäckande af de härför erforderliga kostnader, samt denna befolkning
dessutom måste anses hafva billiga anspråk all inom Svenskt, område erhålla
den själavård och det preslcrliga biträde, som densamma nu nödsakas alt inom främmande
land förskaffa sig, hafva Rikets Ständer, med bifall lill E. K. M:ts nådiga lors la g,
dels å Riksgäldskontoret, för en gång, anvisat 4,800 R:dr för uppförande af en kapellbvggnad
vid Muonionalusta, 4,000 R:dr till inköp af boställe åt en kapell-predikant och
5,000 R:dr till uppbyggande af ett bönehus med begrafningsplats vid Turtola bv, dels
ock å 8:de Hufvud-tilelo uppfört tills vidare ärligen 600 R:dr lill lön åt kapell-predikanten
i Pajala, intilldess kapell-boerne sjelfva förmå honom aflöna, samt 75 R:dr, allt
R:mt, till ersättning åt preslerskapet i Ofver-Torneå för dess embelsresor till gudstjensters
förrättande i bönehuset vid Turtola by, under förbehåll att medlen lili de malericla
föremålen må från Riksgälds-konloret reqvireras endast i mån af behof ali dem använda,
samt att de besparingar, som å anslagen för hvarje särskildt föremål tilläfventyrs uppkomma,
icke må kunna för annat behof disponeras.
8:o. Enär det år 1747 till boställe ål Kyrkoherden i Ulrika nybildade pastorat
i Östergöthland anslagna £ mantal Ycke, hvilket är ordinarie rotering underkastadl, syntes,
i anseende till sin svaga beskaffenhet, från röteringslungan böra befrias, har E. K.
M:t, vid det förhållande, att annat hemman, på hvilket röteringslungan kunde öfverflytta!,
ej i orten lunnes, föreslagit, ali Rikets Ständer måtte bevilja en emot roteringskostnaden
svarande ersättning, all till boslällshalvaren årligen utgå.
1 betraktande af hvad salunda förekommit, hafva Rikets Ständer bifallit, alt bogtällshafvaren
må för roteringsbördan af statsmedlen tilldelas en årlig ersättning, lill beloppet
motsvarande den bostället nu åliggande roleriugs-skyldighel, beräknad efter länets
markegåugspris, hvilken kostnad förskjules al Slals-kontoret och hos Rikets Ständer sedermera
till godtgörande anmäles i likhet med hvad för dylika full redan blifvit vid denna
Riksdag beslutadl.
9:o. Uti särskildt allålen nådig Proposition af den 12 Maj näst lidna år har E.
K. M:t, jemte förklarande, alt Konlrakts-proslen i Norrköpings kontrakt vore berättigad
all, från och med år 1857, för hvardera af Simonstorps och Krokeks socknar uppbära
en prosle-lunna af kronans der disponibla tionde-spanmäl, föreslagit, att della kronotion■nslag
matte varda å stat uppfördl, hvilket nådiga förslag Rikets Ständer bifallil.
10:o. Då göromålen vid Konsistoriernas expeditioner i sednare, tider betydligt
ökats och Konsislorir-Amanuenserues biträde i följd deraf mäst mera anlitas, samt billigheten
jemväl fordrar, att. desse tjenstemän, i anseende till den ökade Klnadskoslnaden,
få, likasom andre tjenstemän, någon förhöjning i deras nu innehafvatide knappa löner,
hafva Rikets Ständer rnedgifvit, alt de för Konsistorie-Amanuenserne i rikets 12 Still nu
utgåenda löner af 180 R:dr B:ko, eller 270 R:dr R:mt, hvardera, må höjas lill 400
R:dr sistnämnde mynt och Klereci-slatens anslag för sådant ändamål ökas med 1,560
R:dr R:mt.
ll:o.
Expe dillohs- U Iskotte ts Förslug till underd. Skrifvelse N:o 222. 9
11:o. Rikets Strinder hafva jemväl funnit Amanuensen vid Stockholms Stads
Konsistorium, lor hvilken någon lön hittills icke varit å stal uppförd, höra af en sådan
förmän komma i åtnjutande; men dä amanuensgöromålen vid ifrågavarande Konsistorium
torde vara mindre trägna än vid Stifls-konsistorierna; har för Amanuensen vid Stockholms
Stads Konsistorium lön å stat blifvit uppförd med 270 R:dr R:ml årligen.
12:o. I anledning af Rikets Ständers ar 1855 församlade Revisorers hemställan,
att vissa i nuvarande Riks-slat under anslaget lill Klereci-slalen på förslag uppförda summor
malte vid nu skeende statsreglering skiljas från den del af samma anslag, som är
till beloppet bestämd, hafva Rikets Ständer, sorn dela Revisorernas åsigt, all bestämda
anslag och sådana, som äro af förslags egenskap, icke böra uti Riks-slafen uti en
summa sammanföras, funnit, lämpligt, all följande under Klereci-slalen uppförda anslagsbelopp
af det sednare slaget, nemligen för Kousistorie-Nolarierne, Biskopen på Gottland
samt Pastor i Forssmark, uti den nya Riks-slalen upptagas under gemensam rubrik af
särskilda firslugsunsln" för Rlereciet.; varande det återstående under Klereci-slalen uti
Riks-slalen uppförda anslag af samma natur, utgörande 1 skeppund koppar för Pastor
i Fahlun, ur den nya staten uteslutet, sedan, jemlikt Kongl. Brefvet den 19 December
1855, kopparräntan af Fahlu bergslag blifvit med år 1856 nedsatt från hvarje 10:de till
hvarje 30:de skeppund af koppartillverkningen derstädes, samt bergslaget, i sammanhang
dermed, fått sig ålagdt lill Pastor i Fahlun utgifva del qvantum koppar, 1| skeppund,
han dittills egt åtnjuta af statsverket.
Lappmarks Echlesiastikverk.
13:o. Sedan Rikets Ständer, enligt hvad i underdånig skrifvelse af den 6 innevarande
Februari, angående regleringen af utgifterna under Riks-stalens 6:1e Hufvudtitel
blifvit anmäldt, beslutat ali, å 8:de liulvudlilelns anslag för Lappmarks Ecklesiaslikverk,
eli emot den .derifrån till Kronofogden i Westerbottens läns lappmarker hittills utgående
aflöning svarande belopp af 475 R:dr skulle indragas, har, med iakttagande af denna indragning,
nämnda reservations- och förslags-anslag, utgörande 7,600 R:dr B;ko eller
11,400 R:dr Ii:ml, i Riks-slalen blifvit med ett jemnadl belopp af 11,000 R:dr sistnämnda
mynt utiordI.
Universiteten.
14:o. För Upsala Universitet har E. K. M:t till nödiga löneförbättringar åt lärare
och tjenstemän derstädes, i Nåder äskat dels ett fast anslag al 12,000 R:dr, dels
ett förslagsanslag af 25.000 R:dr, allt R:ml, jemlikt följande specifikation:
Till 10 Professorslöners höjande llän 2,539 R:dr 3 sk. lill 3000 R:dr B:kn, en
summa af 4,609 R:dr 18 sk. B:ko, eller uti Riksmvnt 6,914: 6.
Till 6 Professorslöners höjande från 2,539 R:dr 3 sk. till 2,666
R:dr 32 sk. B:ko, eli belopp af 765 R:dr 30 sk. B:ko, eller  1,148: 43.
Till 4 Professorslöners höjande frän 2,239 R:dr 3 sk. lill 2,666
R:dr 32 sk., en summa af 1,710 R:dr 20 sk. B:ko, eller  2,565: 62.
Transport R:dr R:mt 10,628: 11.
Bih. till R. St. Prot. 1836—1858. 10 Sami. 1 A/d. 2 Band. Supp/. 2
10 Expeditions- Vis k otte Is Förslag till under d. Skrifvelse N:o 222.
Transport R:dr R:mt 10,628: 11.
Till 2 Emerili-löncrs höjande frän 2,239 R:dr 3 sk. till ett belopp
al 2,666 R:rir 32 sk. R:ko, 855 R:dr 10 sk. B:ko, eller  1,282: 81.
Till 2 Professors- och 2 E meri t i-Irine rs höjande från 2,200 R:dr lill
2,666 R:dr 32 sk. B:ko, 1,866 R:dr 32 sk. R:ko. eller
2,800: —
Till 2 Professorslöners höjande fran 2000 R:dr till 2,666 R;dr 32
sk. B:ko, 1,333 R:dr 16 sk. B:ko, eller  2.000: —
Summa R.dr Runt 16,710: 92.
Hvad an”inf^e löriförbällring ål Adjunkterna inom de verldsliga fakulteterna, 1
Språklärare och Vice-Bibliothekarien, har E. K. M:l, sorn ansett den andre språkiäraretjensten
kunna indragas och dennes lön, 813 R:dr 1 sk. B:ko, inberäknas såsom tillgång
för aflöning åt en Professor i nveuropeisk lingvistik, begärt nedannämnda anslag, då
spanmålen ulföres efter 9 R:dr 3 sk. tunnan, medeltalet af nflöningspriset vid Universitetet
under de sisla 20 åren:
1 Adjunktslön 995 R:dr 30 sk. B:ko, fyllnad .... B:ko R:dr 337: 34. —
3 d:o å 859 R:dr 33 sk., fyllnad 473 R:dr 31 sk.
eller tillsammans „ „ 1,420: 45. —
10 d:o å 709 R:dr 3 sk., fyllnad 564 R:dr 13 sk.,
eller „ „ 5,642: 34. —
1 Språklärare, lön 813 R:dr 1 sk., fyllnad „ „ 520: 15. —
Vice Bibliotbekariens lön, 815 R:dr 30 sk., fyllnad „ „ 517: 34. —
Summa B:ko R:dr 8,439: 18. —
Härifrån borde dock afräknas de lill löuetillökning ål de
10 äldste Adjunklerne förut anslagna „ „ 1,000: — —
då således uppkommer ett behof af B:ko II:dr 7,439: 18. —
motsvarande i Riksmynt 11,159 R:dr 6 öre.
Beträffande Akademiens tjenstemän, för hvilka löneförbättring äfven vore billig,
bar E. K. M:t äskat i Riksmynt 2,528 R.dr 59 öre, nemligen för
Nuvarande lön. Lön** fy llund.
Sekreteraren  1.504: 33. 495: 15.
Kamererare!!  1.524: 33. 475: 15.
Notarien  634: 18. 365: 30.
Kanslisten  317: 9. 349: 23.
B:ko R:dr 1,685: 35.,
eller i Riksmynt nyssnämnda 2,528 R:dr 59 öre.
Den af E. K. M. lill löneförbättringar åt lärare och tjenstemän vid nämnda Universitet
äskade summa utgör således 30,398 R.dr 57 öre Runi.
Enär spatimalslönerne för Upsala Universitets lärare och tjenstemän lösas så, ali
spdan det af Akademien disponerade spannmälsbrloppet blifvit lörsäldt och hela försäljningssumman
fördelats proportionell på hvarje lunna, löntagaren erhåller, eller lösningsprisel,
betalning för det lill honom anslagna antal tunnor, har E. K. iVhl, på det att de
löner, i hvilka spannmål ingår, må kunna uppehållas vid de ofvan omlörmälda beloppen
af 4,500 Rulr, 4000 R:dr o. s. v., af Rikets Ständer äskat ett förslags-anslag af 25,000
R:dr Runt årligen, hvarvid borde iakttagas, ali den Akademien tillagda kronolionde-spannmål
beräknades efter medelpris, men linndén från Akademiens hemman, frälseräntor m. m.
efter års-markegång i det län, der spanmålen utgår.
Expeditions- UIs kottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 222.
11
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit rörande lönings-förhållandena nied
Upsala Universitet hafva Rikets Ständer ansett billigheten samt en skyldig omtanka om
lärare-kallets upprätthållande fordra, att lönlagarne försäkras om tillräcklig utkomst och
örn ett visst ärligt af spanmålsvärdet oberoende minimi-belopp, hvadan Rikets Ständer
bestämt lönerne för samtelige ordinarie Professorerne i de verldsliga lakulleterna vid
Upsala Universitet, äfvensom för Bibliothekarie!) och Ränlmäslaren, samt 2uie Emeritilöner,
till 4.500 R:dr R:mt hvardera. Jemväl hafva Rikets Ständer, med hänseende till
Universitets-bibliolhekels betydliga tillvexl och de dervid anställde Ijenstemäns trägna göromål,
funnit Vice Bibliothekarie!) böra i ärlig aflöning erhålla 3O0O R:dr, Förste Amanuensen
1.500 R:dr, Andre Amanuensen 1,200 R:dr samt den Tredje 800 R:dr; äfvensom
ock med afseende å de nya åligganden, som genom de sednaste Universiteis-slatulerne
för Akademi-Adjunkterne tillkommit, samt ä de lönevilkor Rikets Ständer för andra lärare-befattningar
bestämt, lönerne för de 8 äldste Adjunklerne i de verldsliga Fakulteterna
vid samma Universitet blifvit fastställda till 2,500 R.dr, allt R:mt, hvardera.
Vid sådant förhållande och då Rikets Ständer för öfrigt beviljat, de af E. K. M:t
föreslagna lönebeloppen, hafva Rikets Ständer funnit del begärda förslags-anslaget böra
höjas till 30,000 R:dr. Bilagde tabell N:o 5 utvisar närmare fördelningen af de sålunda
beviljade löneförhöjnings-belopp, och skola Rikets Ständer, vid regleringen al 9'.de
Hufvudtiteln, iakttaga den anslags-lillökning, som der uppstår genom Emeriti-lönernes förhöjande.
Beträffande, sältet för ofvanberörde förslags-anslags utgående, hafva Rikets Strinder
trott dervid lämpligast böra så förfaras, alf Consistorium Academicum under innevarande
års sednare hälft, och sedermera framgent hvarje år vid samma lid, hos Statskontoret
reqvirera!- hela anslaget, 30,000 R:dr, men det följande året, på grund af behörigen
alslulade räkenskaper och med företeende af bestyrkt transsumt deraf, hos bemälde
Embetsverk visar, huru mycket i verkligheten åtgått, samt Aterlevererar möjligen
varande besparing eller ock bekommer det tillskott, som erfordras.
15:o. Till förbättring af lönerne för de 3:ne Professorer vid Lunds Universitet,
hvilka uppbära penningelön af 3000 R:dr Bunt hvardera, så att dessa löner hvardera
komme alt utgöra 4000 R:dr, samt för 15 Adjuiiklslöners höjande lill 2000 R:dr hvardera,
har E. K. M:t äskat tillsammans '4,700 R:dr Runt. Rikets Ständer, sorn af ofvan
nppgifne anledning funnit skiil förhöja ifrågavarande 3 1’rofessors-löner till ett belopp af
4,500 R:dr hvardera samt lönerne för de 8 äldste Adjunklerne i de verdsliga Fakulteterna
viii Lunds Universitet lill 2,500 Hulr hvardera och för öfrigt bifallit E. K. Mits
högst,berörde nådiga framställning, hafva alltså beviljat den härtill erforderliga summa
utgörande 20,200 Hulr Runt.
16m. För Bibliothekarie!! vid Lunds Universitet, sorn nu åtnjuter i lön 150 tunnor
spnnmäl, medell beiäknadl välde al'2(i(0R:dr R:nil, och kontant 1,200 Ridr, hafva
Rikets Ständer beviljat en löneförhöjning af 800 Rulr Runi.
I afseende ä Vice Bibliothekarie!! hafva Rikets Ständer, som för den vid Upsala
Universitet anställde beviljat 3000 R:dr ärligen, trott sig, med fästad!, afseende derå, att
Universitels-bihliolheket i Lund är af mindre omfattning än det i Upsala, höra bestämma
lönen till 2,500 R:dr Runt och således nu anvisat en fyllnad af 1,450 R:dr samma
mynt.
17:o. Till upprättande af en nv lärostol inom Medicinska fakulteten vid Upsala
Universitet, har E. K. M:t begärt ett årligt anslag af 1000 Rulr
Enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, väcktes redan år 1847 fråga om inrättande
af en nv profession inom nämnda fakultet. Af Univetsitetets styrelse gjordes nemligen
då en underdånig hemställan, hvilken sedermera år 1850 förnyades, alt, jemte lieie au
-
12
Expeditions- Uts/rolleIs Förslag lill underd. Skrifvelse N-o 222.
(Ira lä rosl ola r, äfven en för den llieorrliska medicinen och medicitial-lagfarenhelen malle
inräIlas. Enär likväl Universilelets behof i della alseende ännu icke blifvit IVIldl. har
underdånig framställning fr An Universilelet äler skett om anslag för en dylik profession.
Till slöd för framställningen iir hufvudsakligen antonii, ali undervisningen i den Iheoreliska
medicinen, innefattande palhologien, nosografien och medicinens historia, för närvarande
iir förenad med undervisningen i den praktiska medicinen oell all föredragningen
af medicinal-laglärenhelen Åligger Professoren i Anatomien och Fvsiologien ; alt föreningen
af sa manga olikartade, livart lör sig vigliga ämnen icke tilläte deras tillbörliga behandling;
alt antalet af lärare äfven vore ringare än man i allmänhet ansett behöfligt
för medicinska undervisningen, äfvensom att Lunds Universitet hade särskilda lärostolar
för den ((teoretiska och den praktiska medicinen.
DA salunda en ny lärostol inom den Medicinska Fak ulldén vid ifrågavarande Universitet
länge ansells vara af behofvet påkallad, och del icke heller svncs kunna bestridas,
att lör den medicinska undervisningens ändamålsenliga ordnande del är af nöden,
all antalet af lärostolar inom berörda Fakultet, nu endast fvra lill antalet, ökas, helst
föreningen af' de olika ämnena, hvilka, såsom ofvan är vllradl, hvart för sig äro al hufvudsaklig
vigt och betydelse, mäste hafva lill följd, alt eli eller flera af deni vid under
visningen
komme alt eftersättas Det är ock gifvet alt hvarje kunskapsart, hunt lielvdelselull
den äfven för samhällets praktiska lif ma vara, icke kan vid Universitetet behörigen
fylla sin plats och Inrkofras ulan "ali densamma får tillfälle a11 utveckla sill eget
vetenskapliga element. Pikets Sländer hafva således för inrättande i öfverensstämmelse
med E. K. M:ls nådiga förslag af en nv lärostol inom medicinska fakulteten vid Upsala
universitet, beviljat eli Ärligt anslag af 4.5()i) 11:dr, all i staten uppföras med 3000 R:dr
såsom lön, i likhet med hvad de vngsla Professorerne för närvarande ega, samt 1,500
R;dr såsom lönelillökning.
18:o. Till inrättande vid hvardera Universitetet af en ny profession i Nordiska
språken är eli. anslag af 4000 R:dr, eller tillsammans lör begge Universitelerna 8000
R:dr af E. K. M:t äskat.
Da den vetenskapliga kännedomen af landels språk måste vara af synnerlig vigt
och moflersmålel numera äfven ingår i undervisningen vid Elemeniar-läroverken, samt
det följaktligen är angeläget, att. åtgärder vidtagas för bildande af härtill lulli skicklige
lärare, anse Rikels Ständer nödigt, att vid Universiteten en särskild lärostol inrättas,
der ifrågavarande läroämne kan vetenskapligen inhemlas. Rikels Ständer dela äfven den
mening, alt för ett vetenskapligt studium af modersmålet erfordras att språket betraktas
i sin historiska utveckling och i silt förhållande lill närbeslägtade språk, samt alt den
nya lärostolen således icke bör ninia]la ensamt modersmålet, ulan, såsom nu föreslaget
är, de nordiska språken, ej blotI i deras närvarande ulan ock i deras fordna gestalt. Inseende
tillika viglen af ifrågavarande studium för den vetenskapliga kännedomen af fäderneslandels
historia, elt ämne, hvaruti, med hvarje dag, forskningen lager nva riktningar,
hafva Rikets Ständer således, för inrättande vid hvartdera Universitetet af en
profession i de Nordiska språken, beviljat elt Ärligt anslag af 4.500 R:dr, eller för begge
Universitelerna tillsammans 9000 R:dr Runt, all i slaten uppföras med enahanda fördelning
i lön och lönelillökning, som i nästföregående punkt omfönjiäles.
19:o. Flir ordnande vid Universitelerna af undervisningen i Nv-Europeisk linguistik,
modern litteratur och eslhelik, har Eders Kongl. Maj:! äskat anslag lill en ny
profession vid hvartdera universilelet med lön af 4,000 R:dr, eller tillhopa 8000 R:dr.
Såsom af Slalsråds-protokollet inhemlas, finnes nu vid Upsala universitet en profession
i modern litteratur och estetik samt vid Lunds universitet en profession i lefvande
språk, med skyldighet för den sednares innehafvare att äfven föreläsa eslhetik,
Exp editions- Ut.i/i o Ur ts Förslag till underd. Skrifvelse, N:n 222.
13
hvarjemte vid Lunds Universitet tvä språkmästare, äro å Stat uppförde, i likhet hvarmed
vid det förra Universitetet för språk-undervisningen funnits tvenne exercitiemästare, lill
dess Eders Kongl. Majit förordnal, all de två språkmästare-lönerna borde anslås lill två
extra ordinarie Adjunkter, den ene, i Franska och Engelska saint den andre i Tyska och
Italienska språken.
Med inrättandet af ifrågavarande liva profession afses således en förändrad reglering
af undervisningen uti de uppgifna läroämnena, hvarigenom de moderna språkens studium
skulle komma all iner, än sorn hittills varit fallet, framstå. Rikets Ständer anse
äfvpn för sin del af vigt, att tillfälle till erhållande af en grundligare kunskap härutinnan
berndes, helst, utom gagnet deraf för den vetenskapliga bildningen i allmänhet, de moderna
språken numera lill väsendtlig del ingå i undervisningen vid rikets ElemenlarLäroverk.
Men för att detta studium skall blifva af verklig nytta, fordras i della, likasom
i andra läroämnen, alt tillfälle vid Universilelerna beredes till bildande af härtill
skicklige lärare. Universitetet iir dessutom rälla stället för ett filologiskt studium af
dessa språk, hvilka i andra läroanstalter studeras mera för den praktiska tillämpningen.
Dä härtill kommer ali de nya slalulerne för Universilerna upptaga såsom särskilda undervisningsämnen
Ny-Europeisk linguistik och litteratur, synes, för alt gifva fullt utrymme
för dessa begge läroämnen jemte esthetiken, inrättandet af en ny lärostol vid hvartdera
Universitetet vara af behofvet påkallad!. Rikets Ständer hafva derföre bifallit, att
för ordnande vid Universilelerna af undervisningen i Ny-Europeisk linguistik, modern litteratur
och est hel ik. ett ärligt anslag lill en ny profession vid hvarldera Universitetet
beviljas med 4.000 R:(lr. eller tillhopa 8000 R:dr R:ml, samt beloppen så fördelas att
3.000 R:dr utgöra lön och 1000 R:dr lönelillökning för hvardera af dessa nya professioner.
I sammanhang härmed och då, såsom af Slalsråds-protokollel inhemta.?, den ena
språklärare-tjenslen vid Upsala Universitet ansetts, för den händelse all den nya professionen
blefve inrättad, kunna indragas och den dertill anslagna aflöning, beslående dels
af 75 tunnor spannmål, eller, efter medeltalet af de sednasle 20 årens aflöningspris
vid Universitetet, i penningar 679 R:dr 33 sk., och dels af värdet utaf fria boställsrum.
upplaget lill 133 R:dr 16 sk., eller tillsammans 813 R:dr 1 sk. h:ko, motsvarande
1,219 R:dr 53 öre R int, beräknas såsom tillgång för den nya Professorns aflöning, men
Rikets Ständer föreställa sig, alt en enda språklärare för undervisningen i så väl Engelska
och Franska, sorn Tyska och Italienska sprakén, icke kan blifva tillräcklig, ulan
alt begge språklärarne äro lör undervisningens behöriga gäng behöflige, hafva Rikets
Ständer, som med afseende derå tunnil denna språklärare-befallning böra fortfarande bibehållas,
tillerkänt dess innehafvare enahanda löneförhöjning, sorn tor den andre språkläraren
är föreslagen, eller 780 R:dr 47 öre R:mt lill fyllnad i en aflöning af 2,000 R:dr
samma mvnl.
' 20:o För öfrigt har Eders Kongl. Maj:! äskat följande, för dels äldre, dels nvligen
upprättade läro-anslalter vid Upsala Universitet nödiga ansedda anslag:
«) Till arfvode åt Öfverkikaren vid Upsala Central-hospilal, emot förbindelse alt
hålla föreläsningar och meddela klinisk undervisning rörande sinnessjukdomarne och deras
behandling, 1,500 R:dr.
Enligt hvad upplyst blifvit, har någon ändamålsenlig undervisning i sinnes-sjukdomars
behandling icke kunnat vid Upsala Universitet meddelas de studerande, som egna
sig ål medicinens' studium förr än, i anledning af väckt förslag om förenande med ofvannämnde
läkare-befallning af en serskild profession i psykiatrien, Eders Kongl. Majit
under den 18 April 1856, tillåtit alt nämnde läkare finge under läselerminerna två gånger
i veckan hälla föreläsningar och meddela klinisk undervisning uli omförmälda ämne,
14 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222.
emol åtnjutande tills vidare af en inom medicinska Fakulteten ledig adjunkls-lön, såsom
arfvode.
Häraf finnes alltså, att ehuru läran om sinnessjukdoinarnes behandling utgör en
maktpåliggande del af det medicinska studium, densamma likväl intill den sednaste liden
icke blifvit meddelad i den utsträckning, som ämnets vigt klöfver, hvaraf följden varit
en mera allmänt utbredd öfvertygelse, att sinnessjukdomarne i de flesta fall äro obotlige.
Erfarenheten från främmande länder gifver dock vid handen all, med en klok behandling
af de sinnessjuke, dessa lill stor, lill och med större delen kunna botas och äfven blifva
botade. Med denna erfarenhet mäste del anses såsom en angelägenhet af stor vigt, att
utväg beredes lör den unge läkaren att jemväl egna sig ät ifrågavarande studium; och
dä tillfälle nu erbjuder sig att genom en för kunskaper i förevarande ämne vitsordad läkare
derutinnan lemna undervisning ulan någon synnerlig uppoffring för Slaten, och
Upsala Hospital jemväl är genom sitt läge i närheten af Universitetet härtill väl egnfidl,
samt dertill kommer behofvel att bilda skicklige läkare och föreståndare vid de nya
hospilalerne i riket, hafva Rikets Ständer beviljat det för ifrågavarande ändamål begärda
arfvode af 1,500 R:dr R:mt årligen.
/>) Till lön för en konservator vid Zoologiska Museum, 1,500 R:dr.
På det all den vid Upsala Universitet nybildade zoologiska institutionen må kunna
utvecklas lill lull verksamhet, är ulan tvifvel nödvändigt all en särskild tjensteman a rist
äIles, hvilken, med bade theoretiska och praktiska studier och insigter i ämnet, uteslutande
egnar sig åt samlingarnes ordnande, beredande och förvarande, hvarföre Rikets
Ständer beviljat, den äskade Konservalors-lönen, 1.500 R:dr R:ml årligen,
c) Till lön för en Konservator vid Botaniska Museum, 750 R:dr.
Rikets Ständer hafva, med bifall härtill, för ifrågavarande Konservator anvisat
årlig lön med det begärda beloppet, 750 R:dr R:mt.
rf) Till arfvode» för 6 Amanuenser, deraf 4 vid Kemiska Laboratorium,
t vid Fysiska Kabinettet och l vid Astronomiska Observatorium, 350 R:dr lör hvardera,
eller tillhopa 2,100 H:dr.
Af dessa Amanuenser äro de förstnämnde 4 afsedde til! biträde vid de kemiska
laborationsöfningarne och de experimental» föreläsningarne, nemligen 2:ne vid del Ihenretiska
och agrikullar-kemiska laboratoriet, samt 1 för den fvsiologisk-kemiska och 1 för
den mineralogiskt-geologiska läroanstalten. De öfrige Amanuenserna, nemligen den vid
Fysiska Kabinettet oell vid Observatorium, skola likaledes med biträde tillhandagå, den
förre dels vid anställandet af de experimentet', som vid föreläsningarne i fysiken anställas,
dels vid de studerandes öfningar i fysiska laboralinner, samt den sednare vid de dagligen,
året om, pågående meteorologiska och magnetiska observationerna, äfvensom vid den
praktiska undervisningen i astronomien; varande alla dessa befallningar icke ämnade alt
utgöra ständiga tjenstår, ulan alt betrakta såsom platser, der yngre vetenskapsidkare under
några år skulle ega tillfälle lill vetenskaplig utbildning.
Då dessa beställningar äro behöflig» för den experimental» undervisningens ändamålsenliga
handhafvande och tillika gagnelig» för innehafvarens egen vetenskapliga verksamhet,
hafva nu ifrågakomne amanuens-arfvoden blifvit af Rikets Ständer beviljade.
e) Till underhållande af instrumental apparaten samt anskaffande efter hand af
nya inslrumenler vid kemiska institutionerna, 4,700 R:dr.
Enligt hvad upplyst blifvit erfordras lill della ändamål för den allmänna och
agrikultur-kemiska läro-anslalten 2,766 R:dr 32 sk., för den fysiologiskl-kemiska 866
R:dr 32 sk., och för den mineralogiskt-geologiska 600 R:dr, eller tillsammans 4,233 R:dr
16 sk. allt banko, motsvarande 6,350 R:dr R:ml, deraf Eders Kongl. Majit, efter afräkning
af disponibla tillgångar dels på Akademiens stal, dels å äldre statsanslag, nu begärt
Exp aili ti olis- Uts kol le Is Förslug lill underd. Skrifvelse, N:o 222. 15
4,700 R:dr och hafva Rikets Ständer, i anseende till angelägenheten och viglen af den
kemiska institutionens utveckling lill lull och ändamålsenlig verksamhet, bifallit, alt sistnämnda
belopp, 4,700 R:dr R:int årligen, må för ifrågavarande ändamål anvisas.
/) Till okande af anslaget för Fysiska Kabinettets behof, 1000 R:dr.
Angående delta behof är upplyst att, i anseende lill otillräckligheten af nuvarande
anslag, utgående dels af Universitetets, dels af Statens medel med tillhopa 1,083 R:dr
50 öre, de experimental» föreläsningarne mast inskränkas lill hälften af de offentliga
föreläsningslimmarne; och dä med den nu äskade tillökningen alses dels alt möjliggöra
ett större antal experimental» föreläsningar, dels att bereda tillfälle för mera försigkomne
och hoppgifvande studerande att sjclfve under ledning öfva sig i fvsiska experimenters
anställande och i utredande af sådana frågor, som slå i sammanhang med fysiska
vetenskapens föremål, dels äfven att bättre än hittills låtit sig göra, förse kabinettet
med nvupplunna dyrare inslrumenler, hafva Rikets Ständer jemväl i della afseende bifallit
Eders Kongl Majlis nådiga framställning.
g') Till Zoologiska samlingarnes ökande och underhåll, 1,200 R:dr.
För detta ändamål hade Universilets-slyrelsen gjort underd. framställning om ett
årligt anslag af 1,500 R:dr och lill stöd för behofvet anfört, att zoologiska museet, som
numera blifvit flvtladt lill en passande och rymlig lokal, vore i hög grad ofullständigt,
samt alt museets samlingar, i förening med de botaniska, under den gemensamma benämningen
Naluralie-kabinettet, hittills haft pä Akademiens stat eli. årligt anslag af 308 R:dr
1(5 sk. b:co, hvilket, ehuru icke ens lilli äcklig för den botaniska afdelningen, blifvit så
fördeladl, alt £ deraf tillfallit den zoologiska institutionen.
Då ostridigt är, att, ulan tillgång lill samlingar, någon ändamålsenlig undervisning
uti ifrågavarande vetenskap icke kau meddelas eller något sjelfständigt studium idkas.
äfvensom alt samlingarnes ordnande, riktande och underhåll måste medföra icke obetvdliga
utgifter, såsom för inköp af djur och skeletter, för anskaffande af kostsamma men
oumbärliga materialier, såsom skap, sprit, glaskärl m. m., hafva Rikets Ständer ansett
det anslagsbelopp af 1,500 R:dr, sorn Universilels-slvrelsen begärt, vara behöflig!, och
böra oförminskadi beviljas; hvadan ett anslag af 1,500 R:dr Ruut årligen blifvit för omförmälda
ändamål anvisadt.
Ii) För Akademiska Sjukhusets behof, 1,000 R:dr.
A detta sjukhus finnes nu, efter hvad upplyst är, utrymme för 45 sjuksängar
med fullständig attiralj; men deremot skola sjukhusets årsanslag och öfriga tillgångar ej
medgifva, att hela sängantalel året om kan Al sjuke upplåtas, så framt icke en årlig
förhöjning af anslaget med det belopp, som nu är begärdt, beviljas. Till stöd för detta
behof har för öfrigt åberopats nyttan af kliniska undervisningen och de studerandes öfning
i sjukdomars diagnostik och behandling, äfvensom den omständigheten att tillfälle
blifvit boredt Inr vårdande af sådane sjuke studerande, hvilkas sjukdoms-lillslånd fordrade
närmare omvårdnad och oinsorgslullare behandling, än den som kan dem beredas
i deras bostäder.
Erkännande viglen af dessa skäl för anslagets beviljande, hafva Rikets Ständer
bifallit Eders Kongl. Majlis härutinnan gjorda nådiga framställning.
2l:o Då Rikels Ständer beviljat arfvnden för åtskillige Amanuenser vid Upsala
Universitet, hafva Rikets Ständer funnit sig älven böra- anvisa sådana med 350 R:dr till
hvardera af 6 Amanuenser vid Lunds Universitet, nemligen en lör hvardera af de ananatomiska,
astronomiska, fysiska, kemiska, zoologiska och botaniska inslilulionerne.
22:o Under åberopande af Consislorii Academici i Upsala hos Universitetets
Kansler gjorda framställning, har, i öfverensstämmelse dermed, hos Rikels Ständer blifvit
anfördt, alt adjunkturernes antal vid Universitetet från äldsta tider i det närmaste mot
-
16 Eap e.ditio ns-U Is kott e Is Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222.
svarat profeSsionernes, men all, genom inrättande! af flera professioner, nian att adjunkturernes
anlal blifvit i samma förhållande ökadl, hade inträffa!, all de förras antal nu
uppginge lill 2ö, men de sednarcs endast lill 17; alt då det ändamål, som med adjunkturerne
af ålder varit afsedl, alt de skulle bereda lillfälle alt vid Liniversilelerne fästa personer
af ulmärklare anlag, för all der kunna lulli utbilda sig lill skicklige lärare, hvilka
vid de ordinarie Professorernes frånfälle eller förfall kunde inlaga deras plaiser, ännu
egde lika betydenhet och vigt, samt dessutom Adjunklerne genom Cniversilelernes nya
statuter fått sig ålagd t skyldigheten ali, jemte Professorerne, verksamt deltaga i den
akademiska undervisningen, det skulle lända Universitcterne lill väsentligt gagn, om Adjunkts-lönernes
anlal ökades, dock utan atl de läro-ämnen vid hvilka de nya lönerna vöre
fästade, en gång för alla bestämdes; kunnande sålunda den olägenhet förebyggas, hvilken
eljest lätteligen skulle inträffa, nemligen ali Universitetet, i saknad af elt lämpligt
understöd att använda, mäste se förhoppningsfulle vetenskaps-idkare, som lofvade alt i
ett eller annat kunskaps-ämne blifva utmärkte lärare, lemna Universitetet för att på andra
vägar söka sin utkomst. På grund häraf har blifvit hemsläldl, att anslag målte
beviljas till tvenne Adiunkts-löner vid hvarldera Universitetet, hvilka ej skulle vara fästade
vid vissa läroämnen.
Enär, såsom anfördt blifvit, Adjunkls-platsernes antal vid Universitelerne svnes
vara alltför ringa och i följd deraf läll kan inträffa, att hoppgifvande unge män gå förlorade
för Universitetet, hafva Pikets Ständer för hvarldera Universitetet beviljat anslag
till tvenne Adjunkts-löner al 2,000 Ridr R:mt hvardera, hvilka ej böra vara fästade vid
vissa läroämnen.
Elementar-Läroverken.
23:o Dels till löneförbättringar vid Elemenlar-Iäroverken, dels till läroverkets
utvidgande och förseende med ordinarie lärare, i enlighet med den plan, som uti här ofvan
åberopade, Eders Kongl. Majlis nådiga proposition bifogade protokoll öfver Ecklesiäslik-ärenden
af den 14 Oktober 1856 linnes intagen, har Eders Kongl. Maj:t äskat elt
reservalions-anslag af 297,307 R:dr 80 öre årligen, äfvensom följande årliga anslagssummor
äro af Eders Kongl Majit begärda, nemligen till arfvode åt Bibliolhekarier vid de
läroverk, som redan hafva bibliotheker af den beskaffenhet och del omfång, att deras
vård fördrar särskild ersättning, 4,000 R:dr såsom reservalions-anslag; til! nya Eiementar-läroverks
inrättande i Oscarshamn och i Arvika 2,800 R:dr för hvarldera, samt för
beredande af pedagogiers eller mindre skolors upptagande å Elemenlar-lärovcrkens stat,
63,449 R:dr, att med del belopp, som är för hvarje särskildt läroverk behöfligt och beräknad!,
utgå i den mån Eders Kongl. Maj:!, efter nådig pröfning af särskilda förhållanden,
skulle finna lämpligt.
Sedan Rikets Ständer vid 1847—1848 arens Riksdag lill förbättring af lönerne
för Elementar-läroverkens lärare anslagit en summa af 90,000 R:dr b:ko, hade Eders
Kongl. Majit genom en den 6 Juli 1849 sladfästad öfvergångsslat bestämt lärarelönerne
till belopp, hvilka icke allenast skulle bereda en mera tryggad utkomst, ulan ock blifva
en ersättning för förhöjd presterlig Ijensleårs-beräknings upphörande, hvarjemte Eders
Kongl. Majit nyssnämnde dag genom nådigt cirkulär till Rnnsistorierne i riket och Direktionen
öfver Stockholms stads undervisningsverk anbefallde dessa att, sedan vederbörande
stadsmyndigheter samt skolornas Inspektörer och Rektorer blifvit höide, uppgiira
och till Eders Kongl, Majit inkomma med underdånigt förslag till fullständig reglering af
u ii d er v isn i n g s- ver keth.
Efter
Expeditions-lits ko tiris förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 222. 17
E fl er iiflem nande af (lossa förslag, sorn i allmänhet öfvcrensstämde deruti, alt nuvarande
läroverk vore behöflig» samt att en del af dem borde utvidgas, och sedan E.
II. M:t derefter under den 14 Aug. 1856 i nåder ut lärdal Stadga för rikets allmänna Elementar-läroverk,
är nu ifrågavarande plau för läroverkens reglering af Departementschefen
afgifven, med underdånig framställning derjemte om de anslag, som ansåges nödiga
för tillvägabringande af denna reglering oell fastställande af en normalstat för lärarnes
aflöning.
Jemte Elemenlar-läroverkens indelning i högre och lägre, är, i E. K. Mils nådiga
proposition upptagen fullständig löncslat med ett antal af 8 Lektorer och 6 Adjunkter
för 12 större läroverk, af hvilka de fleste uppkommit genom förening af gymnasium och
skola. Dernäst upptager lörslaget för 3 läroverk 5 Lektorer och 8 Adjunkter samt för
öfriga högre läroverk, alla nya, 4 Lektorer och 8 Adjunkter. De lägre Elementar-läroverken
skulle hafva, jemte Rektor, antingen 5, 4, 3, 2 eller 1 lärare. Beträffande aflöningen
äro lönebeloppen för Leklorerne, nu utgörande 1,200, 1,500, 1,800 och 2,250
R:dr, föreslagne att fastställas till 2,000. 2,400, 2,800 och 3.200 R:dr, så all läroverk
med 8 Lektorer skulle erhålla 2 löner i hvarje lönegrad, de med 4 Lektorer 1 i hvarje
lönegrad och de med 5 Lektorer 2 i andra och 1 i hvardera a! de öfriga lönegraderne;
hvarjemte arfvoden för Reklors-göromälens bestridande vid de högre läroverken, uppgående,
der sådana arfvoden nu bestås, lill 450 R:dr, skulle bestämmas lill 800 R:dr för
läroverk med 8 eller 5 Lektorer samt lill 600 R:dr för läroverk med 4 Lektorer. Adjunkternas
och Kollegernas löner, som, enligt öfvergångs-staten, nu utgöra 900, 1,200,
1,500 och 1,800 R:dr, äro föreslagne alt utgå i de tre första lönegraderna med 1,000,
1,400 och 1,800 R:dr samt i fjerde graden, eller för Rector Scholae, med 2,800 R:dr,
der 5 eller 6 kolleger finnas, med 2,000 R:dr, der läroverken hafva 2 eller 3 kolleger,
och med 1,800 R:dr vid läroverk med 1 Kollega; varande dessutom framställning gjord
om anslag till ordnande af arfvodena för lärare i musik, teckning och gymnastik.
Enligt hvad sålunda är föreslaget, skulle till reglering af Elementar-läroverken erfordras:
l:o för nuvarande högre läroverk, jemte ett dvlikt i Stockholm och ett i Orebro
'. . . . Runt R:dr 432,000: —
2:o för 11 högre läroverk med 4 Lektorer  „ 235.400: —
3:o „ 4 skolor med 6 lärare  „ 37,600: —
4:o „ 7 skolor med 5 lärare  „ 56,000: —
5:o „ 1 skola med 4 lärare  „ 6,200: —
6:o „ 10 skolor med 3 lärare  „ 44,000: —
7:o „ 11 skolor med 2 lärare  „ 30,800.—
8:o till arfvoden åt lärare i musik, teckning och gymnastik . . „ 36,000: —
9:o flir Nva Elementarskolan i Stockholm  „ 21,600: —
10:o ett läroverk med 1 lärare
„ 1,000: —
Tillsammans Kunt Hulr 900,600: —
När härifrån afräknades nuvarande tillgångar, uppgående lill 603,292 R:dr 20
öre, utgjorde återstoden 297.307 R:dr 80 öre, den summa, som för tillvägabringande af
Elemenlar-läroverkens reglering behöfdes, hvartill likväl komme här ofvan nämnda, uti
den nådiga propositionen uppräknade anslags-belopp till arfvoden åt Bibliothekarier vid
läroverken, till inrättande al de nya elementar-läroverken i Oskarshamn och i Arvika
samt till beredande al pedagogiers eller mindre skolors upptagande å Elementar-läroverk
G Ii s sint
Uih. till B. St. Pral. 1856—1858. 10 Sand. 1 Afd. 2 Band. Sapp/. 3
18 Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse, N:o 222.
Efter pröfning af hvad salunda och i öfrigt i afseende å detta maktpåliggande
och omfattande ämne förekommit, fä Rikets Ständer nu i underdånighet sig yttra dels
rörande de grunder, som enligt Rikets Ständers lanke, vid uppgörande af Elemenlar-läroverkens
stat böra tillämpas, och dels så väl öfver de olika slagen af läroverk, som äfven
öfver de särskilda läroanstalterna inom dessa.
Vidkommande således först den för läroverkets ändamålsenliga verksamhet högst
vigliga frågan, huruvida vid hvart och ett af de större elementar-läroverken bör anslås
fast lön för en stadigvarande Rektor, eller ett flyttbart arfvode för rektorsgöromälens
bestridande under vissa år tillerkännas en eller annan bland de vid läroverket anställde
lärare, hafva Rikets Ständer, efter sorgfällig pröfning af de skäl, som anförts för och
emot båda dessa sätt alt anordna skolornas styrelse, slädnät i den öfvertygelse, alt så
väl uppfostran som undervisning inom läroverken bör genom dea förstnämnda åtgärden
säkrare befrämjas. Om i hvarje annan förvaltningsgren bestämda styresmän med en läst
ställning och icke blott tillförordnade lör några få år i sender, anses nödige, så torde
behofvet. deraf icke mindre göra sig gällande inom skolverket. Upprätthållandet af ordning
ibland ett talrikt antal lärjungar af olika åldrar fordrar, just för alt mildhetens medel
skola företrädesvis blifva för ändamålet tillräckliga, en stark myndighet i den styrandes
hand. Uppgiften att framkalla och befrämja en harmonisk samverkan emellan ett
stort antal lärare, förutsätter icke allenast en öfverlägsen, ulan älven en längre fortsatt
och jemnare personlig inflytelse. I afseende på undervisningen blir del, vid den mångfald
och det omfång, hvartill denna i sina särskilda grenar numera utvecklat sig, af synnerlig
vigt, att en enhet vid behandlingen gör sig gällande, hvilken måste i första rummet
utgå från skolans styresman och från de djupare insigter i undervisningens konst
och i undervisnings-ämnenas inbördes sammanhang, som lian endast genom länge fortsatt studium
och utvidgad erfarenhet kan förvärfva.
Pä grund af dessa skäl hafva i alla de länders skolverk, der den offentliga uppfostran
vunnit en högre grad af utveckling och fullkomlighet, fästa styresmän städse ansetts
behöflige i läroverken och företrädesvis i de större.
Det undantagsförhållande, som hos oss, inom en del af undervisnings-verket, egt
rum och hvilket tvifvelsutan gifvil upphof till förslaget alt för lägre elementar-läroverk
tillsätta fasta Rektorer, men att för högre elementar-läroverk med ett flyttbart reklorsarfvode
förse någon af skolans lärare, synes hafva hemlat sin anledning från förhållandena
vid de gamla gymnasierna. Dessa läroverk voro från äldre tider mindre att anse
såsom skolor, än såsom ett slags landsorls-universiteler, vid hvilka ett mindre antal lärare
föredrogo eller, såsom det hette, föreläste hvardera sin vetenskap för en till mognare
år kommen, sällan talrik ungdom. Någon egentlig skoldisciplin kom der icke i
fråga, och ordnandet af undervisningen kunde, då hvarje Lektor hade lika stort antal
läsetimmar, och undervisnings-ämnena voro jemförelsevis få, icke innebära synnerliga
svårigheter. Vid gymnasierna blef fördenskull, med efterföljd af hvad vid universitelerna
var öfligt, rektoratet ombytligt, icke genom förordnanden på vissa år, utan genom successivt
inträde efter ålder, så att hvarje lärare under loppet af ett år förvaltade denna
icke synnerligen mödosamma befattning, och Lektorerna således i sjelfva verket ägde
hvardera lika stor del i läroverkets styrelse. För den yngre och talrikare afdelningen af
hvad som nu benämnes högre elementar-läroverk, eller den gamla nederskolan fanns alltid
en ständig Rektor; likaså för alla trivial- och apologist-skolor i släder, der intet
gymnasium var. Också hafva de läroverk, hvilka motsvarat gymnasium och skola i förening,
såsom katedral-skolorna i Upsala och Lund samt de nyare Elementar-läroverken i
Örebro och Jönköping, städse haft ständiga Rektorer.
Expeditions-Utskottets Förslog' till underd. Skrifvelse, N:o 19
De förhållanden i afseende på undervisningen, under hvilka nämnde ordning iakttagils
vid gymnasium, äro numera helt och hållet förändrade. Redan för längre lid lill-»
baka begynle gymnasierna antaga en slörre likhet med Öfriga Elemenlar-Läroverk, i
sammanhang hvarmed brister i disciplinen visade sig, lill hvilkas afhjelpande en slörre
stadga i Rektors-embetets utöfning ansetts erforderlig. Annu mera genomgripande iir den
förändring, som inlrädt efter utfärdandet af det Kongl. Cirkuläret den G Juli 1849.
Gymnasierna hafva numera upphört att vara särskilda läroanstalter, och i stället har bildals
en högre afdelning af Elementar-Läroverket, helt och hållet förenad med den lägre.
Leklorerne föredraga icke mera såsom förr hvardera ett bestämdt och lätt öfverskådligt
läroområde för ett inskränktare antal lärjungar; de äro skyldige alt undervisa äfven i
läroverkets lägre klasser och dela med hvarje lärare förpligtelse!! alt undervisa äfven i
annat ämne, än deras egentliga hufvudsak; men lärjungarne åter äro med den öfriga
skolungdomen sammanförda under en gemensam ordning.
Alt under sådana förhållanden icke blott bibehålla utan jemväl utsträcka bruket
af en röriig Rektors-befallning, skulle i Rikets Ständers tanke icke vara lämpligt.
Genom anslåendet öfverallt vid de högre Elementar-Läroverken af så beskaffade
arfvoden, sorn i Eders Kongl. Maj:ts nådiga Proposition blifvit löreslagne, skulle nemligen
icke blott saknaden af en ständig Rektor från de gamla gymnasierna utsträckas lill de af
en talrik ungdom besökta lägre afdclningar af läroverket, hvilka numera äro med gymnasium
förenade, utan ock de större läroverk, sorn hittills haft en ständig styresman,
såsom läroverken i Örebro, Upsala och Lund, hädanefter gå i mistning af denna fördel,
hvarförutan alla de särskilda, nu inrättade högre läroverk, hvilka förut i sin egenskap af lägre
Skolor, städse egt en sådan styresman, skulle, sedan deras läro-omfång utvidgats
och deras lärjunge-antal i sammanhang dermed tillvext, ställas under en efter vissa år
ombytlig ledning.
Till stöd för en sådan åtgärd hafva hufvudsakligen tvänue skäl blifvit anförda.
Det första är, att möjligen vid besättandet af Rektors-platsen ett misstag skulle kunna
ega rum. Men delta inkast gäller lika mycket mot tillsättandet af fästa embetsman i
hvilken förvaltningsgren som helst. Likväl har man icke för de olägenheter, som undantagsvis
kunde någon gäng uppkomma af ett misstag vid utnämningen, velat uppoffra
de stora fördelar, sorn i allmänhet äro förenade med regelns tillämpning. Det andra inkastet
är, att, då Lektorater finnas i bestämda ämnen, man icke lämpligen kan på en
gång tillsätta Rektors-befaltningen och den lediga Lektors-platsen. Detta inkast är hemtadt
från gymnasii-inrällningen i dess gamla skick, och dess väsentliga kraft torde väl
ock med detta hafva försvunnit hos oss, så väl som vid andra länders Skolverk. Hvarken
sammanfaller numera samtlige Lektorcrnes sammanräknade undervisningstid med antalet
af de timmar, under hvilka Elemenlar-Läroverkels högre afdelning undervisas, ej
heller finnes någon särskild Lektor, hvilkens unriervisnings-skyldighet icke utgör antingen
mera eller mindre än den lid, som åt det ämne, i hvilket han är anställd, bör egnas,
antingen man afser den högre afdelningen ensam eller läroverket i dess helhet. Så
länge, enligt föreskrifterna i 1820 års Skolordning, alla Lektorer hade hvardera 8 limmars
undcrvisnings-skyldighet och uti alla ämnen, i hvilka Lektorer funnos, på gymnasium
undervisades 8 timmar hvarje vecka, kunde delta inkast med skäl gälla. Men numera,
då timantalet i de ämnen, i hvilka Lektorer finnas, vexlar i olika förhållanden, nemligen
— om man afser hela läroverket — från högst 4 timmar i veckan (filosofi) till
minst 98 (moderna språk) eller, om man afser endast den högre afdelningen, frän 4
timmar till åtminstone 65 timmar i veckan, — lärer, vid den djupa och mångsidiga bildning,
som en Rektor måste förutsättas ega, icke med skäl kunna antagas, alt ju han
skulle, under de 16 undervisningslimmar, som honom åligga, kunna värdigt upprätthålla
20 Expeditions- Utskottets Färsing lill underd. Skrifvelse, N:o 222.
undervisningen i elt ämne, af hvars undervisningstid, äfven om han skulle blifvit utnämnd
lill Lektor i detsamma, han i de flesta händelser kunde omfatta endast en ringa
del, eller som i ett och annat fäll endast skulle upptaga några få af de limmar, han är
skyldig alt undervisa. En ytterligare bekräftelse på riktigheten af dessa åsigter finna
Rikets Ständer i det af Eders Kongl. Maj:t föreslagna, för olika högre Elementar-Läroverk
ganska olika antalet, af Lektorer.
De nämnda betänkligheterna, hvilka icke i andra länder verkat till någon tvekan
vid bestämmandet af fasta reklors-besläilningar vid skolorna, torde så myckel mindre lill
en sådan tvekan föranleda hos oss, då i närvarande tidpunkt, ännu mera än förr, behof
synes hafva uppstått af sådane styresmän. Genom föreningen af Gymnasium och Skola
har lärjunge-antalet vid vissa läroanstalter vext till en förut okänd höjd; genom den
obestämda gränsen mellan de särskilda lärnrnes undervisnings-skyldighet är ordnandet af
undervisnings-timmarne vida svårare än förut; genom införandet i Elemenlar-Läroverkets
undervisning af en mängd nya läroämnen har uppgiften alt sammanhålla undervisningen
blifvit ännu mera invecklad. Särskildt torde man böra afse den svårighet, hvilken, ehuru
nära sammanhängande med bildningens beskaffenhet, ostridigt för närvarande utgör en af
Skolans största olägenheter, nemligen den stora mångfalden af läroämnen och den deraf
hilt uppkommande förslappande öfveransträngningen af lärjungarnes själskraft. Den oaflålliga
syftningen lill ett. och samma mål vid undervisningens behandling pä olika områden,
den måtta i särskilda lärares nit, som afhåller ifrån att ensidigt drifva ett ämne på
de öfrigas bekostnad, den gemensamma omsorg om bildningen såsom ett helt,, lill hvilket
de särskilda ämnena böra sammanläggas såsom för hvarandra nödvändiga delar, — kunna
svårligen åstadkommas, om icke af en Rektor, sorn, helt och hållet införlifvad med sitt
embete, åt dess mångfaldiga och djupt ingripande omsorger egnar sitt lif. Endast en sådan
styresman kan ock förvärfva den säkra menniskokännedom, den djupa insigt, i undervisningens
natur och den omfattande erfarenhet af de särskilda läroämnenas behandling,
som, jemte karaklerens styrka och renhet, utgöra väsendtlig» egenskaper hös innehafvare!)
af detta för den offentliga uppfostrans hela framlid så maktpåliggande embete.
Beträffande beloppet, af den Rektorslön, som skulle anslås vid de högre Elementar-Läroverken,
hafva Rikets Ständer ansett sig icke böra gå utöfver densamma, som
uppkommer genom sammanläggande af den högsta lärarelönen, enligt. Eders Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, med det derstädes föreslagna Reklors-arfvndet.
Rikets Ständer hafva alltså, på grund af hvad ofvan är anfördt, besluta!, alt Rektorer
vid rikets högre Elementar-Läroverk uppföras på stat med lön af 4,000 R:dr R.-mt
för hvardera ; dervid Rikets Ständer likväl, då Reklors-göromålen äro af en så trägen,
omfattande och för Skolans förkofran vigtig beskaffenhet, tillika fästat det vilkor, alt med
Rektorsbefattningen vid högre Elementar-Läroverk icke må förenas innchafvandel af
prebende.
Vid pröfningen af de för lärarne vid Elemenlar-Läroverken af Eders Kongl. Majit
föreslagna lönebelopp, hafva Rikets Ständer ansett sig böra laga i öfvervägande icke allenast
de förhållanden, som i allmänhet föranledi till förhöjandet af embetsmännens löner
vid innevarande Riksdag, utan äfven särskildt de förändringar i lärarnes ställning, som
af sednast vidtagna åtgärder till Skolverkets reglering måste blifva en följd. Genom den
Ställning, i hvilken läroverket tillförene och så länge den förhöjda Ijensleårs-beräkningen af
lärarne åtnjöts,, stod till Kyrkan, kunde Skolläraren, för sin ansträngande tjenstgöring,
åtnöjas med en ringare lön, emedan han var förvissad alt, efter icke manga års förlopp,
med en förändrad verksamhet erhålla en tillräcklig utkomst. Sjelfva Skol-lngen stadgade,
att han, efter tio års undervisningstid, skulle vara derom försäkrad. Sedan, på grunder,
hvilka af Konung och Ständer funnits böra lända Kyrka och Skola till gemensamt
E.rp /•(lilio/is- lits ka Hets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 222. 21
gagn, denna förhöjda Ijetislårs-beräkning upphört, kan Skolläraren endast i sällsyntare
fall påräkna befordran inom Kyrkan och är således hufvudsakligen anvisad ensamt på
de förmoner, den af Slaten anslagne lön kan bereda. Skola dessa fördelar i någon mån
kunna motsvara dem han förut egde, måste lönebeloppet icke vara alltför knappt.
Med de utsigler för framtiden, som den nära förbindelsen med Kyrkan öppnade
för Skolläraren, var en Ijenstgörings-skyldighel förenad, som visserligen var för kroppsoch
själskrafter starkt ansträngande, inen som under dessa förhållanden blott tog ett årtionde
eller något mera af lärarens kraftfullaste ålder i anspråk.
Om det numera ulan tvifvel blifver en vinst för Skolau att kunna påräkna lärarens
odelade håg och mogna erfarenhet intill hans sednare år, så kan det dock med skäl
ifrågasättas, om hon till fromma för sig sjelf, kan af läraren, vid en genom tre eller
fyra årtionden och in på ålderdomen fortsatt möda, fordra en lika arbetsdryg undervisningsskyldighet,
som då denna sträckte sig endast öfver en del af mannens verksammaste
ålder.
Då likväl den nva Skolstadgan ålägger Skollärarne i olika' grader icke blott en
lika stor, utan en vida större undervisningsskyldighet än förut, har Skollärarens kall
derigenom blifvit betydligt tyngre, jemte det att en för honom förut öppen utväg all genom
enskild undervisning bereda sig någon tillökning i inkomst, blifvit stängd, och del,
kan med skäl anses tvifvelaktigt, om en så ansträngd tjenstgöring kan, med gagn för
läroverket, fortfarande äskas. Afven dessa förhållanden hafva funnits böra vid den nya
regleringen afses.
I afseende på Skolverket synes således mindre vara fråga om att, i anledning af
de tidsförhållanden, som stegrat lefuadskostnaderne, bereda en billig förhöjning i lönerna,
än alt tillse, det ifrågavarande tjenstemän, hvilkas betryggade utkomst Staten hädanefter
åtagit sig att bereda, i stället att denna omsorg förut till större delen hvildt på Kyrkan,
bibehållas vid någorlunda lika stora lördelar som förut. l)ptta synes i sjelfva verket
vara så mycket angelägnare, som under liden andra vägar till en icke blott god, utan
riklig utkomst alltmera öppnat sig för unga män med goda anlag och grundliga kunskaper,
och hvilka mäste vara så mycket mera lockande, som de efter en ganska kort tid
lofva en oberoende ställning.
Icke blott för Skollärarnes skull, ulan ännu mera för undervisningens eller, som
är detsamma, för nationens framlida bildnings, hafva Rikets Ständer ansett dessa förhållanden
böra noggrannl ölvervägas. Icke sorn skulle Skolan under några förhållanden
komma alt såkna lärare: alltid skola de finnas, som, med svagare utsigler till fortkomst
på andra banor, i följd af mera underlägsna nalurgälVor eller studier, ingå på delta fäll,
der kontrollen på en till det yttre oafbruten verksamhets inre halt är så svår alt utöfva,
samt der den nitiske och den liknöjde eller genom långvarig ansträngning fört rött a rle lärarens
arbete egentligen skiljes genom den olika beskaffenheten af frukter, som mogna
först längre lid efteråt. Men om icke en i den mån sorgfri ställning beredes Skollärarne,
alt unge män med verklig duglighet fortfarande komma alt inträda på denna bana och
kunna med odelade krafter och sorgfritt sinne egna sill nit och sin verksamhet åt undervisningen,
så skall man förgäfves hoppas det blomstrande lif inom Skolan eller den
kraftfulla inverkan på ungdomens sedliga och intellektuella utveckling, som ensamt kan
grundlägga en bättre framlid.
Tager man kännedom af den närvarande ställningen, så företer sig onekligen anledningar
att befara, det de bättre krafterna i längden icke skola komma Skolverket tillgodo.
Vid flera läroverk förekomma exempel på lärare, som alsagt sig sina genom svåra
prof förvärlvade platser vid Skolan, för att i stället egna sig åt väg- och vallenbvggarens.
mekanikerns eller teiegratislens yrke, emedan de vid dessa funnit sig ega bättre ut
-
22 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, A7.-o 202.
sieler till en nödvändig bergning. Vid andra läroverk hafva lärareljenster blifvit anförtrodda
åt ograduerade studenter, oell vid inlräffadt behof af vikarier lärer ofia uppstå
förlägenhet alt deri ill finna någon lämplig och hugad person.
Då således så väl en skälig rättvisa, som det allmännas väl synes i närvarande
tid särskildt påkalla en förbättring i de Ijenstemäns vilkor, hvilkas verksamhet, på en
gång fordrar en så långsam och svår förberedelse och tillika är af en så utomordentligt
slör, ehuru icke alltid tillfyllest bemärkt vigt för samhällets trefnad och utveckling, hafva
Rikets Ständer likväl icke ansett sig böra gå alltför mycket utöfver de belopp, den nådiga
Propositionen innehåller. Att åtminstone något höja dessa, har deremot funnits af
behofvet påkalladt, äfvensom, efter Rikets Ständers tanke, en fjerde lönegrad bör för
Adjunkterne och Kollegerne, så vä! som för Lcktorerne, tilläggas.
Rikets Ständer hafva derföre beslutat, att del belopp, hvarmed efter Eders Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition hvar och en högre lönegrad öfverskjuler den närmast lägre,
må höjas med 100 R:dr Runt och således blifva 500 R:dr R:mt, äfvensom att för Adjunkter
och Kolleger ytterligare en lönegrad utöfver de tre, Eders Kongl. Maj:! föreslagit,
må fastställas, hvadan Lektorslönerna blifvit bestämda till 2,000, 2,500, 3,000 och
3,500 R:dr samt lönerna för Adjunkter och Kolleger lill 1,000, 1,500, 2,000 och 2,500
R:dr, allt Riksmynt.
0m Statens tillgångar icke medgifva alt lärarne vid rikets Elemenlar-Läroverk
erhålla rikligare löneansläg, torde likväl, genom de vilkor, som stadgas för fortskridandet
från lägre Lill högre löneförmoner, en icke obetydlig fördel kunna beredas läraruc,
utan synnerlig lunga för Statsverket.
Efter den lör läroverken nu gällande stat, är ett bestämdt antal löner i olika
grader anslaget till hvarje läroverk, och de yngre lärarne uppflyttas efter sin inträ desfullmakt
till ett högre rum, i mån af äldre lärares afgång. Denna uppfiyllning inom ett
verk med så fåtalig personal, sorn en Skola, mäste likväl blifva alltför mycket beroende
af tillfälligheter; men de deraf härledda missförhållanden skulle försvinna oell en större
trygghet för framliden beredas läraren, om i allmänhet Ijenslgöringsliden, då den är för
nit och skicklighet vitsordad, lades till grund för uppflytluingen, utan afseende på äldre
lärares afgång. Den olikhet, som inom den fåtaliga lärare-personalen vid en enda Skola
är så stor, jemnar sig inom den talrika mängden af rikets alla lärare, och Staten uppträder
här hufvudsakligen såsom medlare mellan de alltför stora ytterligheterna af en
oväntad hastig fortkomst och ett stillastående, hvars gräns man icke känner. Läraren
kunde på detta sätt med visshet veta, när han hade att påräkna en större löneinkomst;
han kunde nied större trygghet ordna sina ekonomiska förhållanden och ega i den säkra
utkomsten någon ersättning för löneförmånernas ringa belopp.
Hvad beträffar förhållandet til! andra kretsar af emhetsmanna-verksamhet befinner
sig läraren, i afseende på del olikartade i ijenstgöringen på olika platser i en alldeles
egen ställning, hvilken gör det här omförmälda systemet inom läroverket användbart på
ett sätt, som icke inom någon annan förvaltningsgren eger rum. Inom öfriga grenar af
förvaltningen äro embetena inom olika grader lill sin ari olika och fordra olika egenskaper,
hvilka alltid skola göra bibehållandet af bestämda platser och särskild befordran til!
hvar och en af dem erforderlig. Men undervisningens uppgift förblifver, inom samma
afdelning af det offentliga uppfostringsverket, sig hufvudsakligen lik; hvarföre lärarnes
fortskridande lill högre lön redan nu sker efter ålder, och endast den förändring skulle
genom den efter viss Ijenslgöringslid inträdande löneförbättringen inträffa, att fortskridandet
finge beräknas efter en gemensam regel för hela riket, i stället, alt det för närvarande
eger rum inom hvart läroverk för sig. För öfrigt uppkommer genom en sådan
anordning den väsendtlig» fördel, att en lärare kan öfvergå från ett läroverk till ett an
-
Expeditions-Utskottets Furslag till anderd. Skrifvelse, N:o 222. 23
nät, utan de olägenheter, med hvilka en sådan, för undervisningen ofta behöflig eller
gagnelig förändring förut varit förenad.
Delta slag af lönereglering är oek redan vederlaget i andra länder, så t. ex. i
Danmark, der det finnes påbudet genom lagen af den 1 April 1S55. I lärarens ställning
ligger onekligen något, som särskildt påkallar trygghet för framtiden. Ju mera han kan
befrias från den oro, sorn närings-bekymren oell särdeles omsorgen om en oviss
framlid alltid måste underhålla, isynnerhet i familjefadrens sinne, med desto mera odelad
kraft och håg kan han öfverlemna sig åt ulöfningen af sitt ansvarsfulla kall.
Mot delta sätt att reglera lönerna under Elementar-Läroverken har hufvudsakligen
den invändning blifvit gjord, att man icke skulle kunna med bestämdhet beräkna den
summa, som för nämnda stat under hvarje statsreglerings-perind skall afsällas. Men
delta inkast förfaller, då det, när hvarje lärares fullmakts dalum är kändt, måste vara
lätt all ordna dem efter de bestämmelser, lönereglemenlet innehåller, helst om kalenderåret
näst eller del, under hvilket fullmakten blifvit utfärdad, städse räknas såsom det
första, utan afseende på månad. På detta sätt kan för hvarje siatsreglerings-period en
viss summa med tillräcklig noggrannhet beräknas, hvilken aldrig kan komma alt öfverskridas,
men väl alt lemna besparingar, i den mån äldre lärare afgå och ersättas af
yngre efterträdare. Rikets Ständer hafva ock låtit verkställa en så beskaffad beräkning,
och den för tillämpning af anförde grunder erforderliga summa finnes i biiagde tabell
N:o 6 upptagen.
Vidkommande det antal år, som böra mellan hvarje lönförhöjning förflyta, kati
naturligtvis en mängd olika beräkningsgrunder tillämpas. Rikets Ständer hafva såsom
lämpligast ansett ett mellanrum af 5 år, och alltså beslutat, att ordinarie lärare vid Elementar-Läroverken
må ega, efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring,
räknadt från och med början af kalender-året näst efter det, under hvilket fullmakt erhållits,
uppflyttas från den forsla lill den andra lönegraden och, efter lika mellantider,
till hvar och en af de följande med de belopp, sorn nu blifvit fastställda, dock så, att
för innehafvare af prebende, lönen minskas med ett emot det uppskattade värdet al prebendels
behållna inkomst svarande belopp.
Sedan sålunda de allmänna grunderna för den lönereglering vid Elementar-Läroverken,
hvilken Rikets Ständer beslutat, blifvit framställda, öfvergå Rikets Ständer till
frågan om det antal lärare vid hvart särskildt läroverk, Rikets Ständer, efter pröfning
af lörhållaudena, ansett böra bestämmas.
Högre Elementar-Läroverk.
Under denna benämning äro i den nådiga Propositionen uppförda i första rummet
12 äldre läroverk, alla med ett talrikare lärjunge-antal, likväl sins emellan i detta
hänseende så olika, alt mängden af lärjungar är t. ex. i Kalmar och i Karlstad ungefär
200, och i Örebro och i Upsala omkring 350.
Enär det för hvart och ett läroverk behöfliga antalet lärare beror dels af läro
verkets
organisation, dels ock till en väsendtlig del af det större eller mindre antal lärjungar,
som derstädes undervisas, och vissa af de i denna klass upptagna läroverk hafva
en nära dubbelt så stor lärjungepersonal, som andra, hafva Rikets Ständer funnit antagandet
af ett för alla dessa läroverk gemensamt, städse oföränderligt antal lärare icke
vara lämpligt. Då det icke heller kan vara för undervisningen gagneligt, att alltför
mångå lärare äro endast såsom tillfälliga biträden vid Skolan i tjenstgöring, hafva Rikets
24 Expedit iöns- Utsi, o Itets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 222.
Ständer ansell sig, vid bestämmandet af lärare-antalet vid hvart läroverk, böra i möjligaste
mätto afse del verkliga, för handen varande behofvet af lärarekrafter sådant det
visar sig ådagalagdt af nu befintligt lärjungeantal. Då i dessa läroverk, om hvilkas
större freqvens man, genom en längre tids erfarenhet, eger mera stadgad visshet, antalet.
lärjungar stiger lill 200, torde ett normalantal af 16 lärare höra antagas. Då det
nu uppgifna antalet lärjungar tillökas med 30 till 40, torde en lärare utöfver delta
antal böra påräknas. Del antal lärare, som efter dessa beräkningsgrunder, blifvit för
hvarje läroverk af Rikets Ständer upptaget, kommer det nu befintliga antalet på de flesta
ställen nära.
För alt emellertid bereda möjligheten deraf, alt om lärjungeanlalet skulle genom
nu oförutsedda orsakers inflytelse komma ali stiga eller sjunka, jemka lärareantalet elter
då inträdande behof, hafva Rikets Ständer ansett böra föreskrifyas, dels alt städse de
2:ne yngste lärarne vid hvarje Skola, i händelse de genom framdeles inträffande förändringar
skulle finnas umbärlige, mätte förklaras skyldige all inträda i tjenstgöring vid annan
Skola, helst, inom Stiftet, dels all. Läroverks-Slyrelsen i hvarje Stift, må tilläggas
rättighet att för hvarje gång lärjungeanlalet vid ett läroverk ökas med 30 eller 40, om
så lämpligt prölvas, inkomma med anmälan om behofvet af ännu en ny lärare, hvilken
då må anställas med samma rättigheter oell skyldigheter sorn de öfrige.
För dessa lärares aflöning böra medel ulan svårighet vara att tillgå af de å Elementar-Läroverkens
stat uppkommande besparingar.
På anförda grunder hafva Rikets Ständer för ifrågavarande läroverk antagit följande
stal:
Till aflöning åt lärare vid nedannämnde Elementar-Lär över k, nemi. uti
Upsala
för
1 Rektor,
7 Lektorer
och 12 Adjunkter
Runi R:dr
39,000: —
Gefle
«
1
n
7
B „
rt
36,500: —
Linköping
n
1
7
vt
10 „
n
38,500: -
Skara
55
1
rt
7
Y)
11 .
55
44,000: —
Strengnäs
rt
1
n
7
rt
7
rt
36,500: -
Orebro
rt
’1
»
7
n
12
rt
rt
30,000: —
Westerås
rt
1
rt
7
n
9 „
55
40,000: —
Wexiö
»
1
rt
7
rt
9 „
55
38,500: —
Lund
1»
1
rt
7
rt
10 „
rt
36,000: —
Götheborg
i. »
1
n
7
n
10 „
55
41,000: —
Kalmar
• M
1
rt
7
it
8 „
n
36,500: —
Carlstad
rt
1
n
7
rt
8 „
tt
37,000: —
Tillsammans R;dr Runt 453,500: —
Innan Rikets Ständer^öfvergå till de högre läroverk, som hafva ett mera inskränkt
lärjungeantal, anse sig Rikets Ständer först böra behandla frågan om läroverkens organisation
i Stockholm, hvarest förhållandena äro i flera hänseenden afvikande från dem,
som ega rum i öfriga jemförelsevis mindre städer.
För Stockholm har E. K. M:l föreslagit inrättandet af 3:ne nya högre Elementarläroverk,
nemligen 1 med 5 Lektorer och 8 Adjunkter, samt 2 med 4 Lektorer och 8
Adjunkter, hvarjemte i hufvudstaden skulle finnas 5 Skolor, med hvardera 2 lärare. Af
Deparlemenls-Chefen är likväl tillika omnämndi ett förslag till en mindre kostsam, äfvensom
med de hittills varande förhållandena mera öfverensstämmande reglering, hvilket förslag,
Expedit iöns-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, A:o 222. 25
slag, framslälldt af Direktionen för Stockholms Stads Undervisningsverk, jemväl har till
följd af gjord framställning inom Riks-StAnden kommit under Rikets Ständers pröfning.
Enligt nyssnämnda förslag, borde Elemenlar-Läroverken i Slockholm betraktas
såsom tillsammans utgörande ett fullständigt högre Elementar-läroverk. Da, efter hvad
erfarenheten visat, de lägsta klasserna i ett läroverk städse äro de talrikast besökte och
antalet lärjungar aflager i samina män klasserna blifva högre, och då vidare den spädare
åldern har ett jemförelsevis större behof af ali på närmare håll ega tillgång till
Skolan, har det synts lämpligast, alt de lägsta klasserna af della fullständiga Elementarläroverk
funnes spridda i ett större antal stadsdelar och de mellersta klasserna i något
färre, hvaremot det vore tillräckligt, om den högsta Afdelningen, hvilken hade blott ett
jemförelsevis mindre antal, redan lill ynglingaåldern komne lärjungar, vore förlagd till
en centralt belägen lokal inom staden. Enligt denna plan skulle de i Storkyrko-församlingen
samt Adolf Fredriks, Ladugårdslands och Kungsholms församlingar befintliga Skolor
med 2 klasser hvardera bibehållas; femklassiga Skolor, motsvarande det högre Elementar-Läroverkets
hela nedra afdelning, finnas i Clara, Jacobs, Maria och Catharina
församlingar; samt i den nuvarande Gymnasii-lokalen inrymmas den högre afdelning,
som gemensamt motsvarade alla dessa lägre Skolor.
Till ytterligare styrka för denna plan, hvilken vore vida mindre kostsam och
mera lämpad efter de lokala förhållandena, har Direktionen för Stadens Undervisningsverk
anfört, att tjenliga lokaler för den sålunda föreslagne regleringen redan funnes, i
det Jacobs, Maria och Catharina församlingar på de sednaste åren låtit uppföra nya skolhus,
fullkomligt lämpliga för Skolor af det omfång, Direktionen föreslagit, och alt jemväl
Gymnasii nyligen reparerade lokal vore tjenlig alt inrymma de högre klasserna,
hvaremot, om 3:ne nya fullständiga läroverk skulle inrättas, för uppförandet af 3:ne nya
större skolhus betydliga kostnader skulle blifva erforderliga.
Rikets Ständer hafva i anledning häraf fästat uppmärksamhet dervid, alt Slockholm
är den enda stad i riket, hvilkens läroverk nästan uteslutande äro begagnade af
stadens egna barn och endast i högst ringa män anlitas af kringliggande landsbygd.
Stadens lokala förhållanden torde, i följd deraf, böra, så vidt möjligt, vid läroverksorganisationen
afses. Till följd af Stockholms vidsträckta läge bli Iver det särdeles behöflig!,
att Skolans undervisning är pä Dera punkter tillgänglig lör de yngre lärjungarne
eller dem, som äro mellan 9 och 14 års ålder. Att deremot lördela antalet af lärjungar
i läroverkets högre afdelning — hvilket för närvarande stiger till 70, men någon gång
uppgått lill 100 — på 3:ne ställen inom staden, med särskild uppsättning af Lektorer
för hvarje, skulle mindre öfverensstämma med undervisningens sanna behof. Dertill kommer,
att då 3:ne af de församlingar, inom hvilka inrättandet af dessa nya läroverk skulle
ifrågakomma, nyligen på sin bekostnad uppfört nya, väl inrättade och för de förut befintliga
läroverken fullt lämpliga skolhus, lörsamlingarne svårligen torde kunna tillförbindas
alt uppföra 3:ne nya läroverksbyggnader i större skala, hvilken betydliga kostnad
sålunda kunde komma alt ytterligare betunga statskassan.
På dessa förenade skäl hafva Rikets Ständer, funnit Stockholms särskilda läroverk
böra i hänseende lill lärjungarne belraktas såsom utgörande eli enda högre Elementar-läroverk,
fullständigare ulrusladt med klasser i den lägre afdelningen; såsom följd
hvaraf Rikcls Ständer beslutat att för Slockholm på stal uppföra 1 högre afdelning med
fullständigt antal lärare, 4 femklassiga Skolor samt 4 Skolor med 2:ne klasser. Rörande
dessa sednare torde Rikets Ständer få sig yttra efter redogörelsen för de grunder,
på hvilka Rikets Ständer anse staten för de lägre Elemenlar-Läroverken böra uppgöras;
Bilt. lill R. St. Prof. /I856—4858. 40 Sami. 4 A/d. 2 Band. Suppl. 4
26
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 222.
och har för det högre läroverket i Stockholm blifvit pä slaf uppförd aflöning för 1 Rektor
och 7 Lektorer.
Bland de äldre fullständiga läroverken finnas Ivänne, hvilka, pä grund af sitt afskiljda
lage, både för närvarande hafva elt inskränktare antal lärjungar och knappast
kunna påräkna att i en nära föreslående framlid mottaga betydligt flera, nemligen läroverken
i Hernösand och Wisby. I afseende på dessa läroanstalter hafva Rikets Ständer
funnit det af E. K. M:t för dem afsedda antal lärare böra på staten uppföras, dock med
den förändring, att i Hernösand, med fäsladt afseende å de trägna konsistoriel göromålen
och särdeles i den pröfning af talrika vid Skolorna inom Stiftet ingående lärare i olika
vetenskapsgrenar, sorn åligger Lektorerne, upptages 1 Lektor mera och deremot 1 Adjunkt
mindre än E. K. Majit föreslagit.
Rikets Ständer hafva alltså beslutat, alt för läroverket i Hernösand 1 Rektor,
5 Lektorer, 7 Adjunkter, samt för läroverket i Wisby 1 Rektor, 4 Lektorer och 8 Ad
junkter,
skola på stat uppföras.
Jemte dessa 15 äldre läroanstalter, har E. K. M:l i Sin nådiga Proposition föreslagit
upprättande af 11 nya fullständiga högre Elemeutar-Lärovcrk, med en dertill erforderlig
årlig anslagssumma af 235,400 R:dr R:mt.
1 det den nådiga Propositionen åtföljande Slatsråds-prolokollel finnes väl icke någon
närmare utveckling af de skäl, på hvilka detta förslag lill sina allmänna grunder, eller i
hvad det rörer de särskilda, deri upptagna städer, stödjer sig. Rikets Ständer kunna
likväl icke annat än i allmänhet instämma i den åsigt, att all utveckling al dcu offentliga
undervisningen och således äfven förökandet af de högre Elemenlar-Läroverkens
antal är i hög grad önskvärd!.. Så vidt man alser uppfostringsverket i sin helhet, synes
det dock med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke det fullständiga ordnandet af
redan befintliga läroverk och dessas förseende med tillräckliga lärarekrafter bör i första
rummet afses och först sedermera upprättandet af nya läroanstalter. Erkännande riktigheten
af en sådan grundsats, hafva Rikets Ständer funnit det vara elt alltför stort
steg pä den sistnämnda banan, att på en gång nära fördubbla antalet af redan befintliga
högre Elemenlar-läroverk. Då del ligger i sakens natur, att här egentligen är fråga om
den högre afdelningen af dessa läroverk, som ungefärligen motsvarar hvad fordom kallats
gymnasium, i hvilken afdelning alltid lärjungarnes antal måste vara jemförelsevis
ringa, torde, hädanefter som hittills, sammanförandet af dessa färre lärjungar, vanligen
tili åren mera försigkomne, inom elt inskränktare antal högre läroverk vara lämpligt,
hvilket äfven af andra länders erfarenhet beslvrkes. Med afseende på statsverkets tillgångar
och måhända äfven på tillgångarue å skickliga lärare synes det derför vara mest
ändamålsenligt, om man steg för steg fortgår på denna bana, och i mån af mera framstående
behof, småningom okar de högre Elemeutar-läroverkens antal.
Bland de läroanstalter, hvilkas upptagande bland de högre Skolornas antal E. K.
M:t föreslagit, äro Ivänne, hvilka, på grund af särskilda nådiga beslut och undervisningens
i enlighet dermed för flera år tillbaka verkställda anordning, i sjelfva verket redan
kunna anses såsom högre läroverk, nemligen skolorna i Jönköping och Ostersund. Dessa
förhållanden, såsom redan för handen varande och af erfarenheten stadgade, hafva Rikets
Ständer funnit böra vid den nya regleringen företrädesvis afses. Af de nämnda Ivänne
Skolorna har den i Jönköping ett lärjungeantal, sorn under de sednasle åren varit i elt
jemnt stigande; och hafva Rikets Ständer derlöre, då erfarenheten i afseende å antalet af
lärjungar vid denna Skola ännu är så ny, att behofvet af elt högre lärareantal icke kan
derpå grundas, beslutat, att för detta läroverk må bestämmas samma stat, som för del
högre läroverket i Wisby. För läroverket i Ostersund, har samma antal Adjunkter, men
1 Lektor mindre upptagits; och hafva allså för ett högre Elemenlar-läroverk i Jönköping
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222. 27
på stat uppförts 1 Rektor, 4 Lektorer och 8 Adjunkter, samt. för elt dylikt läroverk i
Östersund 1 Rektor, 3 Lektorer och 8 Adjunkter.
I afseende nå den frågan, hvilka läroverk för öfrigt böra jemförelsevis först komma
i ordningen att utvidgas till högre Skolor, hafva Rikets Ständer bland städerna i södra
delen af Riket ansett Carlskrona vara den, i hvilken elt sådant läroverk företrädesvis
bör inrättas, i anseende dels till stadens betydliga folkmängd samt dertill att i densamma
bo, i följd af tjensleförhållanden, en mängd personer, hvilkas barn egna sig åt cmbetsmannabanan,
dels till den ansenliga folkmängden i länet, dels slutligen till större antal
lärjungar, af hvilket Skolan redan nu är besökt.
Då detta lärjungeantal är nära lika stort med del, sorn besöker läroverket i Östersund,
oell då delta antal, i en starkt befolkad landsort, sannolikt kommer att vinna en
hastig tillökning, hafva för ett högre läroverk i Carlskrona blifvit på stat uppförde 1
Rektor, 3 Lektorer och 8 Adjunkter.
Likaledes hafva Rikets Ständer bifallit den af E. K. M:t i Nåder föreslagna
utvidgningen af Skolan i Christianstad till en fullständigt högre skola. Ehuru nämnda
stad är belägen vida närmare tilt Stiftsstaden, än Carlskrona: hafva Rikets Ständer, i anseende
till ortens betydliga folkmängd, äfvensom till det ansenliga lärjungeantal, som besöker
Skolan, ansett detta läroverk böra uoplöras bland de högre Skolorna och för detsamma
beviljat en stat af 1 Rektor, 3 Lektorer och 8 Adjunkter.
Evad beträffar den utvidgning af vissa Skolor, som vidare blifvit föreslagen, äro
Rikets Ständer af den öfvertygelse, att rikets nordligare delar, med sina långa afstånd
och sin starkt framskridande odling härvid böra förnämligast tagas i betraktande. Provinsen
Dalarna som utgör elt särskildt län med en talrik folkmängd, har, till följd af sin
förening till ett Stift med Westmanland, hittills saknat ett högre läroverk, om hvars inrättande
Konsistorium redan 1848 gjort underdånig hemställan. Staden Fahlun, belägen
i lijerlat af denna folkrika provins, har lör närvarande endast en lägre Skola, men med
afseende på det stora antalet lärjungar derstädes, på ortens folklikhet och särdeles på
afståndet från det högre läroverket i Westerås, halva Rikets Ständer funnit sig böra
lemna bifall till E. K. Mils Nådiga förslag i denna punkt.
För den norr om Hernösand belägna del af riket, har E. K. M.t föreslagit inrät
tande
af ett fullständigt, läroverk, alternativt i Piteå eller Luleå. Hos Rikets Ständer
hafva vidare enskilda framställningar blifvit, gjorda om inrättande af en ny högre Skola
i Westerbottens län; hvarvid hufvudsakligen blifvit anfördt, alt nvssberörda län, hvilket,
ägde större befolkning än Jemtlands och hvars läroverk vore lika aflägset från Stiftsstaden
Hernösand, sorn Ostersund, syntes böra af samma skäl sorn detta sednare län,
förses med en högre Skola; all, om en sådan inrättades i Piteå, men ännu mera om den
förlädes lill Luleå, endast jemförelsevis ringa nylla derigenom skulle tillskyndas större
delen af Westerbotten, enär Umeå stad vore belägen lika långt från Piteå, som från
Hernösand, oell ännu 7 mil längre från Luleå, samt att, om del högre läroverket förlädes
till någondera af sistnämnde städer, Westerbottens län skulle af de Norrländska länen
blifva det enda, hvilket förmånen af en dylik läroanstalt vore förvägrad; och då
Umeå stad är belägen ‘23 mil från Hernösand och hulvudorl. i elt län med 75,000 invånare
samt antalet lärjungar vid Skolan, hvilket för dessa orter redan är betydligt, befinner
sig i stark tillväxt, hvartill kommer att Skolrevisionen år 1843 förordat, det ifrågavarande
läroverk måtte, i likhet med Frösö eiler, som den numera kallas, Östersunds
Skola, utvidgas, hafva Rikets Ständer ansett öfvervägande skäl vara för handen att förlägga
det föreslagna högre läroverket i Umeå.
Rikets Ständer hafva alltså för en högre Skola i Fahlun å stat uppfört 1 Rektor,
3 Lektorer och 8 Adjunkter eller ett lika antal lärare, som för de tiva läroverken i
28 Exp e dil i o n s - lits ko Hets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222.
Karlskrona och Christianstad, samt för en högre Skola i Umeå, i anseende till dervarande
mindre antal lärjungar, endast 1 Rektor, 3 Lektorer och 5 Adjunkter.
Det framställda nådiga förslaget om ett högre läroverk i Hudiksvall, hafva Rikets
Ständer icke ansett sig böra biträda. Denna stad är visserligen belägen i ett folkrikt landskap,
och på 14 mils afstånd från Gefle, men Hudiksvalls Skola med 5 ordinarie lärare,
har endast 80 lärjungar, hvaraf synes följa, att lärjunge-antalet i de öfre klasserne,
cm Skolan utvidgades till ett fullständigt högre läroverk, icke skulle blifva så betydligt,
att det motsvarades af de lör denna utvidgning erforderliga kostnader. På det emellertid
denna Skola må erhålla ett något större omfång, hafva Rikets Ständer för densamma
bestämt enahanda rättigheter och skvldigheler samt lika stort lärare-antal, sorn för läroverket
i Wenersborg, hvarom här nedan förmäles.
I afseende på de åtgärder, som kunde vara att vidtaga för skolan i Malmö, har
hos Rikets Ständer blifvit anfördl, att denna skola befunne sig i en alldeles egen ställning,
enär den, som hittills varit ett fullständigt läroverk, skulle, ensam bland rikets
alla skolor, om den nådiga propositionen bifölles, blifva nedsatt och förminskad samt
förvandlad till eli lägre läroverk. Skolan i Malmö vore inrättad redan under kalholska
tiden; den hade, sedan dess lärare verksamt bidragit lill reformationens införande i lan
del,
blifvit utvidgad och med ansenliga donationer försedd samt varit det enda högre
läroverk inom provinsen lill år 1837, då katedral-skolan i Lund inrättades; den vore
fortfarande talrikt besökt, så att, vid sista magister-promotionen i Lund, icke mindre än
jr af de promoverades antal och deribland innehafvare!) af del första hedersrummet voro
från Malmö dimitterade. För skolan funnes ett af staden bekosladt, rymligt skolhus,
med nyuppförd gymnastik-lokal, ett i sednare lider betydligen förökadt bibliothek, jemte
tillträde lill ett vetenskapligen ordnadl, i skolhuset inrvindt natur-historiskt museum.
Vidare är åberopadl det fortfarande behofvet af detta bildningstillfälle för den särdeles
folkrika orten samt det under sednaste årtionden ständigt växande antalet af lärjungar i
skolan, hvilken äInjöte ett stort och allmänt förtroende. På dessa grunder har blifvit yrkadl,
alt Malmö skola, i likhet med Jönköpings och Östersunds läroverk, hvilka, likasom
den, redan förut dimittera! lärjungar lill universitetet, måtte å slaten upptagas såsom eli
högre elementar-läroverk. Ifrågavarande skola, som för närvarande har ett betydligt antal
lärjungar och länge meddelat, fullständig undervisning i de till Elemenlar-läroverket
hörande läroämnen, har i E. K. M;ls nådiga proposition blifvit uppförd bland lägre elementar-läroverk,
och antalet af dervarande Iärare, som nu utgör 10, skulle framgent
endast uppgå till 6. Enligt Rikets Ständers tanke, kan del visserligen icke bestridas att
Skåne, med en befolkning af 450,000 menniskor, svårligen kan umbära flera högre lä
roverk,
och såsom en synnerligt lämplig ort för ett sådant torde en residensstad med
15,000 invånare böra betraktas. Det, sorn likväl hufvudsakligen bestämt Rikets Ständers
åsigt i detta ärende, har varit, dels det hittills varande förhållandet, under hvilket
undervisningen icke synes böra nedsättas, dels ock den omständigheten all, då Lunds
läroverk redan har ett högst betydligt antal lärjungar, tillräckligt utrymme inom detsamma
svårligen lärer finnas, i händelse ett förut befintligt, fullständigt Elementar-Iäroverk
inom den starkt befolkade och i odling som i välstånd raskt framåtskridande orten
skulle indragas.
Rikets Ständer hafva således beslutat, att äfven för ett högre Elementar-läroverk
i Malmö må upptagas 1 Rektor, 3 Lektorer och 8 Adjunkter.
Rörande öfriga läroverk, hvilka ifrågakommit att bland högre elementar-läroverk
upptagas, få Rikets Ständer yttra sig i del följande.
Exp ed itio ns- Utskotta ts Förslag till underd. Skrifvelse, N:0 222. 29
Lägre El emen lar- Lär över It.
Bland de lägre Eletnenlar-Läroverken hafva, utom de ofvannämnde, i Eders Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition följande blifvit föreslagna att utvidgas till högre. ElemantarLäroverk
med 4 Lektorer oell 8 Adjunkter, nemligen läroverken i Wenersborg och
Nyköping.
I afseende på dessa Skolor hafva Rikets Stander icke ansett tillräckliga skäl vara
för handen ali bevilja medel för deras utvidgning lill fullständiga högre läroverk.
Beträffande läroverket i Wenersborg har förekommit, alt dä, genom Kongl. Cirkuläret
af den 1 November 1839, Irenne Stå kallade högre Apologist-skolor inrättades, en
af dessa stiftades i Wenersborg, till följd hvaraf Skolan erhöll dimissions-rätt i afseende
på de ynglingar, sorn egna! sig åt den allmänna "medborgerliga bildningen. Genom antagande
al Eders Kongl. Majlis nu framställda nådiga förslag, skulle Skara Stift komma
all erhålla 2:ne högre Elemenlar-Läroverk på endast 7 mils afstånd från hvarandra.
Delta hafva Rikets Ständer, pä lörut anförda allmänna grunder, icke ansett, sig kunna
bifalla. Deremot hafva Rikets Ständer, för att bibehålla Skolan, hvilken under de sednasle
åren haft eli betydligt antal lärjungar, vid sin nuvarande verksamhet, ansett densamma
böra så ordnas, att den må kunna i de fem klasser, sorn utgöra Elementar-Läroverkels
lägre afdelning, meddela undervisning på båda bildningslinierna och derutöfver på
den reala linien bibringa den undervisning fullständigt, som Skolstadgan föreskrifver. För
detta ändamål har Skolan, som för närvarande eger 4 ordinarie lärare på stat och 3:ne
biträdande lärare, funnits böra erhålla Rektor och 7 lärare.
1 det nådiga förslaget om ett. fullständigt läroverks upprättande i Nyköping hafva
Rikets Ständer icke heller funnit sig kunna instämma. Om detta förslag bifölles, skulle
Strengnäs stift komma att erhålla 3:ne fullständiga läroverk, och för Nyköpings län ensamt,
roed en folkmängd af 123,000 invånare, skulle 2:ne fullständiga Elementar-liiroverk
komma all af slaten underhållas. Då läget af staden Nyköping, hvars folkmängd stiger
lill 3,900 personer, är sådant, att sannolikt inga lärjungar från annat län skulle komma
all der söka sin undervisning, och inom Nyköpings län en betydlig del af invånarne
hafva kortare väg till Strengnäs, än till den pä 8f mils afstånd derifrån belägna staden
Nyköping, synas icke tillräckliga anledningar vara lör handen alt utvidga den derstädes
belägna skoja till eli fullständigt högre läroverk. I anseende liil det stora antal, till
hvilket lärjungarne stigit och lill den kringliggande ortens behof, halva Rikets Ständer
likväl ansett sig böra för denna skola bestämma samma rättigheter och skyldigheter, äfvensom
lika stort lärare-antal, som lör läroverket i Wenersborg.
Likaledes hafva Rikets Sländer bifallit, att Norrköpings skola, som lör närvarande
har Rektor och 4 lärare, må blifva efter samma grunder, som i fråga om läroverken i
Wenersborg, Nyköping och Hudiksvall äro anförda, utvidgad och på stat uppförd med
Rektor och 7 lärare.
I E. K. Mits nådiga proposition är skolan i Piteå föreslagen att utvidgas till ett
högre elementar-läroverk. Då Rikets Ständer, med stöd af de skäl, att Westerbotten, såsom
en folkrikare och jemförelsevis mera odlad provins borde framför Norrbotten ifrågakomma
lill erhållande af ett fullständigt läroverk, beslutat inrättande al ett högre Elementar-läroverk
i Umeå, hafva Rikets Ständer likväl icke förbisett viglen deraf, att äfven
åt läroverken i Norrbotten gifves en större omfattning. I sådant ändamål hafva Rikets
Ständer, som inhemta!, att skolan i staden Piteå för närvarande har 5 lärare och
den i Luleå 2 lärare, beslutat att en lärare-stat, bestående, jemte Rektor, af 7 kolleger,
30 Expeditions- U/s/olids Förslag till underd. Skrifvelse, IS:o 222.
antages frir det ena af nämnde läroverk, med den bestämmelse, som blifvit för läroverket
i V enersborg stadgad, men alt ät E. K. Mit. i underdänighet bfverlemnas all bestämma,
hvilkeldera läroverket skall erhälla denna lärare-personal, samt att för del andra
läroverket, utom Rektor, 1 kollega å stal uppföres.
Äfven hafva Rikets Ständer fält del af en lill E. K. M:t i underdänighet ingifven
petition, i hvilken invånarne i staden Westervik och kringliggande ort. anhållit om
utvidgning af läroverket i nämnde stad, — elt förslag, till hvilket stiftets Ephorus redan
för 3:ne år tillbaka tillstyrkt bifall; och då staden Westervik är belägen 10^ mil från
Linköping och 17 mil Irån Kalmar, samt dess läroverk, i likhet med skolorna i Wenersborg
och Orebro, blifvit redan år 1839 utvidgadt och dess lärjunge-antal under de
sednare åren varit i elt jemtll och starkt stigande, hafva Rikets Ständer funnit delta
läroverk, som i den nådiga propositionen blifvit uppfördt med Rektor och fem kolleger,
böra erhålla ytterligare 2:ne kolleger, samt åläggas att på real-linien meddela fullständig
undervisning. I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, och då Rikets Ständer ansett
läroverket i Helsingborg, i anseende lill der befintliga stora lärjunge-antal, jemväl böra
utvidgas till likhet med de nu nämnda, hafva Rikets Sländer alltså beslutat, alt för läroverken
i Wenersborg, Nyköping, Norrköping, Westervik, Hudiksvall och Helsingborg,
samt antingen Piteå eller Luleå må, på det dessa läroverk skola kunna i de läroämnen,
som, enligt skolstadgan, tillhöra real-linien, meddela sina lärjungar sä fullständig
undervisning, som stadgans föreskrifter innehålla, uppföras en lärare-stal af Rektor och
7 Kolleger för hvartdera.
Då, enligt Stadgan för rikets elemenlar-läroverk, den nedra afdelningen af dessa
utgöres af de fem nedersta klasserna, måste otvifvelaktig! elt slag af rikets offentliga läroverk
blifva sådana skolor, som i sin helhet innefatta dessa lem klasser. Vidkommande
det antal lärare, som för skolor af denna art blifver behöflig!, visar sig, genom en beräkning
af den undervisningstid, som för hvarje klass är stadgad, huru stora lärarekrafter
för ändamålet mäste tagas i anspråk, på grund hvaraf Rikets Ständer anse för skolor
af denna art icke kunna beräknas mindre lärare-antal än Rektor och 5 Kolleger. Läroverk
af detta slag hafva Rikets Ständer funnit böra inrättas i de städer, hvilkas skolor
äro i bilagan lill E. K. Mits nådiga proposition upptagna bland N:o 2 af lägre Ele
menlar-läroverk,
med undantag af den i Helsingborg, hvarom här ofvan lörmäles.
1 anledning af tillika hos Rikets Ständer gjorda framställningar om utvidgning af
läroverken i Borås och Uddevalla, hafva Rikets Ständer, i betraktande deraf, att Borås
utgör medelpunkten i en talrikt befolkad ort, samt att skolan befinner sig bland stiftets
skolor mest aflägsen från det högre, läroverket i Skara, ansett densamma böra utvidgas
och erhålla en lärarestat af 1 Rektor och 5 Kolleger; äfvensom och då inom hela provinsen
Bohuslän icke finnes något läroverk med mer än 2 klasser, Uddevalla Skola funnits
böra utvidgas och erhålla samma lärare-antal som Borås Skola.
Då för öfrigt bland de femklassiga Skolorna funnits, på sätt Rikets Ständer förut
vtlrat, böra uppföras Clara, Jacobs, Maria och Catharina församlingars Skolor i hufvudstaden,
hafva alltså Rikets Ständer beslutat, att en lärarestat af 1 Rektor och 5
Kolleger må antagas för följande läroverk, nemligen: Eksjö, Mariestads, Ystads, Carlshamns,
Halmstads, Sundsvalls, Borås, Uddevallas, samt Clara, Jacobs, Maria och Catharina
församlingars Skolor i Stockholm.
Härnäst i ordningen följa Skolor med en lärarestat af en Rektor och 2 Kolleger,
hvartill kunna hänföras de af Eders Kongl. Majit under Nio 4 bland lägre ElementarLäroverk
uppförda Skolor, dock med undantag af läroverken i Borås och Uddevalla,
hvilka Rikets Ständer, såsom förut är nämndi, ansett böra erhålla en större lärarepersonal.
Äfven synes det Rikets Ständer att Haparanda af Eders Kongl. Majit under
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222.
31
N:o 3 ensamt uppförda Skula, lämpligen kan hit räknas, dock med rättighet för denna
Skola alt erhålla ytterligare en lärare i anseende lill det för densamma egna förhållande,
alt en del af dess lärjungar endast känna Finska språket.
Eskilstuna stads Skola, som i Eders Kongl. Maj:ts nådiga förslag blifvit uppförd
bland läroverk med endast 2 lärare, ehuru den för närvarande eger Irenne och som nu
är besökt af ett betydligt antal lärjungar, har, med afseende derå, alt så väl staden som
den omkringliggande orten, befinner sig i ett starkt framåtskridande, funnits böra bibehållas
vid sin nuvarande verksamhet och således få sin lärarestat bestämd till en Rektor
och 2 Kolleger.
Vidkommande Christinehamns pedagogi, af Eders Kongl. Maj:t föreslagen alt, lika
ined de andra pedagogierna, erhälla 2 lärare eller 1 Rektor och 1 Kollega, är ostridig!,
att nämnde stad, som eger öfver 2,000 invånare och är belägen i en bördig och mycket
befolkad ort samt tillika utgör hufvudpunktcn för 2:ne bergslagers rörelse, befinner sig i
en alltjemt stigande utveckling och att ett Elemenlar-Läroverk derstädes således är al
behofvel påkalladt. Detta behof bekräftas ytterligare af det icke obetydliga antal lärjungar,
som besöka den nuvarande liiro-anstallen. Och då dertill kommer, att undervisningen
uti förevarande Skola nätt en jemförelsevis hög utveckling, hafva Rikets Ständer
ansett att eli Elemenlar-Läroverk med 1 Rektor och 2 Kolleger i Christinehamn bör
inrättas.
1 afseende å denna pedagogi, likasom andra dylika sladsskolor, hvilka kunna
komma att bland Elemenlar-Läroverken uppflyttas, hafva Rikets Ständer likväl funnit
böra såsom vilkor stadgas, att hvad till pedagogierna i anslag Irån staden utgår utöfver
de belopp, som varit för stadens Folkskola alsedda, skall inberäknas i Statens anslag för
del nya Eleinenlar-Läroverket och således detta anslag dermed minskas, äfvensom att
staden är skyldig alt, oberoende af statsanslaget, hålla sin Folkskola och att åt Rektor
vid det nya läroverket, enligt gällande föreskrifter, tillhandahålla boslällsgård eller hushyresmedcl.
Rikets Ständer hafva alltså för följande städers Skolor på stat uppfört 1 Rektor
och 2 Kolleger, nemligen för Wadstena, Wimmerby, Alingsås, Sala, Eskilstuna, Landskrona,
Ulärberg, Åmål, Filipstad, Christinehamn och Haparanda, den sistnämnde Skolan
dock med tillökning af 1 lärare, i anseende lill den undervisning, som måste meddelas de
lärjungar, som icke känna Svenska språket, samt för öfrigt med de vilkor för Christinehamns
pedagogis uppflyIlning till Elemenlar-Läroverk, sorn här olvan omförmälas.
Hvad slutligen angår den sista arten af lägre Skolor, bestående endast af de
tvänne nedersta klasserna och försedda med 1 Rektor och 1 Kollega, hvaribland Eders
Kongl. Majit uti sitt förslag upptagit de under N:o 5 uppräknade dels redan befintliga,
dels nya Skolor jemte pedagogierna, hafva Rikets Ständer, som angående pedagogierna
skola här nedan anmäla sitt beslut, ansett de af Eders Kongl. Majit föreslagne läroverk
böra till ifrågavarande klass hänföras, dock med undantag af Eskilstuna och de alternativt
föreslagna Jacobs eller Clara, Catharina eller Maria Skolor i hufvudsladen, om hvilka
läroverk Rikets Ständer förut sig yttrat, men med tillägg, i enlighet med hvad Rikets
Ständer jemväl redan anfört, af Nicolai församlings Skola i Stockholm, äfvensom af föl
jande
Skolor, nemligen en i Ronneby köping, hvilken Rikets Ständer i anledning af inom
Riks-Slånden väckt förslag funnit behöflig, med afseende dels å köpingens folkmängd,
uppgående till 1,800 personer, dels ock å alståndet från de närmast belägna städernas
Skolor; en i Marstrand och en i Norrtelje, af hvilka släder den förra redan eger en
ibland Elemenlar-Läroverken uppförd Skola, hvilken synes fortfarande böra på stal bibehållas,
och Norrtelje har en pedagogi med betydligt antal lärjungar, samt en i Lidkö
-
32 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222.
ping, hvilken pedagogi jemväl, bade i lärjunge-antal oell i afseende på undervisningens
utveckling, står betydligt framom de flesta öfriga.
Rikets Ständer hafva således beslutat, att å stat uppföra Skolor med 1 Rektor
och 1 Kollega för Norrtelje, Söderköping, Lidköping, Askersund, Sölvesborg, Ronneby,
Strömstad, Marstrand, Oscarshamn, Arvika, Luleå eller Piteå, samt Nicolai, Adolf
Fredriks, Hedvig Eleonor*, och Ulrika Eleonor* församlingar i hufvudstaden, med de
vilkor för läroverken i Norrtelje och Lidköping, som bär ofvan, i Iråga om Christinehamns
pedagogi, omförmälas.
För beredande al pedagogiernas upplagande å Elementar-Läroverkens stal, har
Eders Kongl. Majit föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af 63,449
R:dr, att med den summa, som är för hvarje särskildt läroverk behöflig och beräknad,
utgå i den mån Eders Kongl. Majit, efter pröfning af särskilda förhållanden, funné
lämpligt.
Vid sistlidne Riksdag yttrade Rikets Ständer, i underdånig Skrifvelse till Eders
Kongl. Majit, att, rörande pedagogierna, nödiga upplysningar saknades, så väl i afseende
på deras antal, som på de anslag, hvilka till dem ulginge, och del belopp, som skulle för
vidtagandet af nödiga åtgärder för framliden vara bchöfligl. Rikets Ständer funno, innan
en närmare utredning af dithörande förhållanden försiggått, intet förslag i della ämne
kunna framställas, men ansågo sig, för att vinna en så beskaffad utredning, böra på
samma ämne fästa Eders Kongl. Majlis nådiga uppmärksamhet, och anhöllo derföre i underdånighet,
alt Eders Kongl. Majit täcktes taga i öfvervägande, huruvida, elter den förväntade
definitiva regleringen af Elementar-Läroverken, pedagogier borde i olörändradt
skick bibehållas, eller om de skulle böra undergå en förändring, genom hvilken de sattes
i närmare förhållande till rikets öfriga läroverk. En så beskaffad utredning, som
Rikets Ständer i detta ärende afsell, synes ännu icke hafva försiggått, då vederbörande
Deparlements-Chef hemställt, att på Eders Kongl. Majlis nådiga pröfning må bero, i hvad
män det anslag, sorn iir bestämdt för hvarje särskildt läroverk, skall utgå, sedan alla
förhållanden af läge, folkmängd, stadens benägenhet att lemna Skolhus och Rektorsboställe,
lärjungarnes sannolika antal m. m., blifvit sorgfälligt ulredda. Innan närmare
kännedom är i dessa hänseenden vunnen, och då förhållandena i afseende på pedagogierna
äro sins emellan sä högst olika så väl hvad beträffar anslagsbelopp och lärjunge-antal,
som Skolornas förhållande lill städernas Folkskolor och lärare-ljensternas
förening med andra befattningar, har, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers ofvan
anförda åsigl, en bestämd stat. för dessa läroverk funnits icke kunna uppgöras och så
mycket mindre kunna blifva lika för alla, som lärjunge-antalet i dessa Skolor är så högst
olika och vexlar mellan 90 lärjungar i en Skola och 8, 9 eller 12 i andra. En och
annan stadspedagog]', äfvensom samtliga pedagogier på landet, äro ock i den nådiga Propositionen
icke omnämnde. Af alla dessa skäl finna sig Rikets Ständer, som i del föregående
anmält sitt beslut om u pp fly tini rigg till Elementar-Läroverkens klass af 3:ne bland
dessa pedagogier, icke kunna lemna bifall till Eders Kongl. Majits nådiga förslag i denna del.
Då likväl vid den allmänna regleringen af rikets undervisningsverk del skulle
vara obilligt, om de städer, i hvilka Skolor af nu ifrågavarande slag förefinnas, äfvensom
de närmast intill dem belägna orterna skulle blifva beil och hållet uteslutne frän
lördelarnc åfelt utvidgadt undervisnings-tillfälle, hafva Rikets Ständer ansett en summa
böra ställas till Eders Kongl. Majits disposition, för att under liden intill nästa Riksdag
användas dels till förbättring af lönerna för lärare vid nämnda läroverk, dels till utvidgning,
der så behof göres, af dessa Skolor. Enär de, på de flesta ställen, i spannmål
utgående beloppen, hvilka äro anvisade till pedagogierna, i sjelfva verket redan äro
alt
E xp edition s - Uts k otte ts Förslag till under d. Skrifvelse, N:o 222.
33
att betrakta såsom slats-anslag, till vägabringas genom en så beskaffad åtgärd en förhöjning,
som torde kunna betrygga dessa Skolors tillvaro intilldess en utredning är vunnen,
hvilken vid nästa Riksdag kan grundlägga ett definitivt beslut, i afseende å deras reglering.
Alltså hafva Rikets Ständer, som derjemte inhemlat, alt, ehuru Avesta pedagogi,
hvilken har en lärare, benämnd Rektor, icke tillhör städernas pedagogier, densamma likväl
är med dessa jemförlig, helst till lärare-beställningen derstädes enahanda lärdomsprof
erfordras, som för erhållande af lärare-befattningar vid stads-pedagogierna äro föreskrifva,
å Riksgälds-Kontoret anvisadt, för hvarldera af åren 1858, 1859 och 1860, ett reservalions-anslag
af 30,000 R:dr R:ml alt, stäldt till Eders Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
användas till löneförbättring åt lärare vid samt till utvidgning af sådane stadspedagogien,
uti hvilka undervisningen vunnit, en högre grad af utveckling, äfvensom under samma
vilkor åt läraren vid pedagogien i Avesta ; anhållande Rikets Ständer i underdånighet,
att vid nästa Riksdag måtte lemnäs den utredning, rörande ifrågavarande slags Skolor,
hvarom vid seduasle riksmöte underdånig framställning af Rikets Ständer gjordes.
Sist upptager det nådiga förslaget till stat för rikets Skolor Skenninge Skola med
en enda lärare.
Då det synes mindre lämpligt, att ett Statens läroverk finnes med en ensam lärare
och ifrågavarande Skolas indragning jemväl blifvit beslutad redan 1822, hvilken åtgärd
sedermera af 2:ne skolrevisioner blifvit tillstyrkt, men en sådan åtgärd icke torde
kunna vidtagas förr än den nuvarande läraren afgår, få, jemte det den för nämnde lärare
föreslagna lön af 1,000 R:dr, å staten blifvit uppförd, Rikets Ständer hos Eders
Kongl. Majit i underdånighet hemställa, huruvida icke omförmälda Skola må vid nuvarande
lärares afgång kunna indragas.
Beträffande lönestaLen för de lägre Elemenlar-Läroverken, återstår ännu för Rikets
Ständer att fastställa de aflöningsbelopp, som må anses böra bestämmas för Reklorerne
vid dessa läroverk. I betraktande af den aflöning, sorn förut är beviljad Kolleger
vid dessa läroverk med 1,000 R:dr, att efter 5 års tjenstetid förhöjas med 500 R:dr lill
ett maximum af 2,500 R:dr, hafva Rikets Ständer ansett Rektorslönen vid de minsta läroverken
icke böra fastställas lägre än till ett belopp af 2,000 R:dr, med rättighet för
Rektor vid ett af dessa läroverk att, efter 15 års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring,
räknadt från början af kalender-året näst efter del, då han först erhöll fullmakt
såsom ordinarie lärare, uppflyttas till en förhöjd lön af 2,500 R:dr. Vid de öfriga lägre
läroverken synes lönen böra bestämmas högre i förhållande lill läroverkens storlek och
Rektors, i följd deraf, ökade besvär och ansvar; och då Rektorslönen vid de största
bland de lägre läroverken funnits böra blifva 3,500 R:dr, motsvarande det högsta belopp,
som en Lektor vid de högre Skolorna skulle komma att uppbära, hafva lönerna för Rektorer
vid de lägre Elementar-Läroverken blifvit bestämda till följande belopp, nemligen:
vid läroverk med 7 Kolleger eller 5:klassiga Skolor med fullständig real-linie 3,500 R:dr.
n n „ 5 „ »» » » 3,000 „
9 '-t 9 r.nn
n n n ^ ° » » » » » »
12 2 000
I afseende å så val desse Rektorer som den öfriga, förut omnämnda lärarepersonalen
vid Elementar-Läroverken, hafva följande vilkor för rättigheten alt komma i åtnjutande
af de nya lönerna funnits böra stadgas, nemligen:
a) att lärarne äro underkastade den lörändrade tjenstgörings-skyldighet, som
uti en blifvande skolordning kan komma alt föreskrifvas;
A) att, der prebende-pastorat äro med lärare-platserna förenade, desamma, i
mån af inträffande ledighet, skola indragas, undantagande likväl sådana, som åtfölja
Theologie-Lektors-beställningar; samt
Bih. till R. St. Prot. 4856—4858. 40 Sami. 4 Afd. 2 Band. Suppl. 5
34 Expedit/ons-Utskotlets Förslag lill unden!. Skrifvelse, N:o
c) att lärare, hvilken är berättigad att uppsäga den honom på lön anslagna
ränte- eller tionde-spannmål till leverering in natura, hädanefter är pligtig att
uppbära lösen för denna lönings-spannmål efter tioårigt medelmarkegångspris, på
sätt i Eders Kongl. Maj;ts nådiga kungörelse den 11 Maj 1855 bestämmes.
För regleringen af de arfvoden, som utgå till lärare i gymnastik, musik och teckning,
och hvilka för närvarande äro ojemut fördelade så väl med hänseende till deras
belopp, som till de läroverk, för hvilka de utbetalas, har Eders Kongl. Maj:l äskat en
summa af 36,000 R:dr.
Enligt hvad Statsråds-protokollet innehåller, finnas lärare i gymnastik vid ett större,
lärare i teckning vid ett mindre antal läroverk. Directores musiees äro åter uppförda
på alla gvmnasiers stat, utom Stockholms, som har en Kantor; och vid de flesta Skolorna
finnas Kantorer anställda. För alt efter omständigheterna ordna arfvodena för
dessa lärare är den uppgifna summan nu begärd.
Hvad beträffar undervisningen i gymnastik, anse Rikets Ständer på densamma en
synnerlig vigt böra läggas. 1 vår offentliga uppfostran synes den kroppsliga utvecklingen
hittills icke hafva varit så alsedd, som sakens vigt kräfver. En tilltagande fysisk
svaghet, visar sig också, enligt erlärne så väl skolmans som gymnastik-lärares vittnesbörd,
hos skolungdomen på flere ställen inom landet. Genom den nya Skolsladgan har
otvifvelaktig! lärjungarnes själsansträngning blifvit i betydlig mån förökad, dels lill följd
af den större mängd olikartade läroämnen, som i Skolorna böra inhemtas, dels ock derigenom
att Jästiden för året blifvit förlängd från 32 till 36 veckor. Då man lätt kan
befara, att en tidig förslappning kan blifva en följd af den späda tankekraftens alltför
stora ansträngning, synas dessa förhållanden vara värda det allvarligaste behjertande.
Rikets Ständer hafva på sådane grunder ansett sig böra uppföra ett särskildt gymnasliklärare-arfvode
för hvart och ett af de högre läroverken, samt ställa till Eders Kongl.
Maj:ts nådiga disposition en rund summa för utdelandet af sådana arfvoden vid de lägre
läroverken, i den mån denna vigtiga angelägenhet hinner ordnas och skickliga lärare
bildas.
Ett sådant arfvode vid de högre läroverken hafva Rikets Ständer ansett icke
kunna bestämmas lägre än till 500 R:dr; och för att vid läroverken kunna vinna och
bibehålla skicklige gymnastik-lärare, synes en förhöjning af della arfvode, efter deras
tjensleålder, böra ega rum, i likhet med hvad för den öfriga lärare-staten är beslutadt,
så att arfvodet höjes efter 5 års tjenstgöring till 750 R:dr och efter 10 års till 1,000
R:dr. Hvad aflöningen af sådane lärare vid de lägre Skolorna angår, hafva Rikets Ständer
antagit, alt om den summa, som för sådant ändamål skulle ställas till Eders Kongl.
Majrts disposition, bestämmes till 9,000 R:dr, densamma bör blifva tillräcklig.
Rikets Ständer hafva derföre beslutat, att, såsom arfvode åt gymnastik-lärare vid
de högre läroverken, å stat uppföra ett belopp af 500 R:dr Runt, att höjas, efter 5 års
väl vitsordad tjenstgöring, till 750 R:dr och eller 10 ars sådan tjenstgöring lill 1,000
R:dr, denna tjenslgöringslid beräknad från och med kalenderåret näst efter det, då, på
grund af utnämning, befattningen blifvit tillträdd, samt alt till Kongl. Majrts disposition
ställa en summa af 9,000 R:dr, att användas till sådana arfvoden vid de lägre Skolorna,
i den mån skicklige lärare hinna bildas; anhållande Rikets Ständer i sammanhang härmed
underdånigst ali, lill förebyggande af en alltför ensidig och öfverdrifven själsansträngning
hos Skolans lärjungar, dagliga kroppsöfningar för skolungdomen må anbefallas
i tjenlig omvexling med undervisniugs-timmarne.
1 afseende vidare å undervisningen i musik och sång samt i teckning, anse Rikets
Ständer äfven denna undervisning, genom sin förädlande verkan på ungdomen vara
af den vigt, att Rikets Ständer funnit sig böra bestämma enahanda arfvoden för lärare
Expeditions-Flsk otte Is Förslug till unclerd. Skrifvelse, N:o 222. 35
i dessa ämnen vid de högre läroverket), som för gvmnastik-lärare, äfvensom ställa till
Eders Kongl. Maj:ts disposition en rund summa för utdelande af sädana arfvoden vid de
lägre läroverken, hvilken summa funnits lämpligen kunna bestämmas till 10,000 R:dr
R:mt; och hafva alltså för särskilda lärare i musik, och sång samt i teckning vid de
högre Skolorna arfvoden blifvit å stat. uppförde att utgå med ett belopp af 500 R:dr
R:mt, som efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring höjes till 750 R:dr och efter 10 års
sådan tjenstgöring lill 1000 R:dr, tjenstgöringsliden beräknad från och med kalenderåret
näst efter del, under hvilket fullmakt erhållits, samt en summa af 10,000 R:dr samma
mynt blifvit ställd till Eders Kongl. Maj:is disposition, alt användas till dylika arfvoden
vid de lägre Skolorna i den mån skicklige lärare hinna bildas.
Bland andra till Skolverkens reglering erforderliga summor, upptager den af
Eders Kongl. Maj:t föreslagna slaten ett belopp af 21,000 R:dr för Nya Elemontar-Skolan
i Stockholm, dock utan att någon utredning eller specifikation af anslagsbehofvet finnes
meddelad.
Efter hvad Rikets Ständer inhemta!, har ifrågavarande Skola 9 lärare, deraf 7
hufvudlärare och t Adjunkt på ordinarie stal samt 1 extra lärare i fysik och kemi,
hvilken sistnämnde fått sig tillagdt eli arfvode af besparingarne å anslaget tor ElementarLäroverken.
Med den nu uppförda summan synes Eders Kongl. Maj:ts nådiga afsigt
vara alt den Nya Elementar-Skolan skulle, i afseende å antalet Lektorer och aflöningen
för dem, ställas i lika förhållande med hiigre Elementar-Läroverk af den föreslagna första
klassen och sålunda erhålla 8 Lektorer, med enahanda löner, sorn för dessa läroverks
Lektorer ifrågakommit, hvarigenom, enligt de grunder, som i den nådiga Propositionen
blifvit tillämpade, med tillägg af Rektors-arfvodet, 800 R:dr, den erforderliga
anslags-summan blifver 21,000 R:dr.
Då billigheten talar för tillökning af ifrågavarande lärares löner, lill lika belopp,
som lärare-personalen vid de högre skolorna skulle erhålla, samt behofvet jemväl torde
fördra en ökad lärarestal, så att antalet lärare blifver 9, eller samma antal, som Skolan
nu eger, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med förut anförda grunder för
löneregleringen vid de högre läroverken, funnit skäl besluta, att å Nya Elementar-Skolans
stat uppföra löner för 1 Rektor, 7 Lektorer och 1 Adjunkt, till de belopp och med
den rätt till lönförhöjning efter viss tjeustgöringstid, som för de högre Skolornas lärarepersonal
äro fastställde.
Beträffande det reservations-anslag af A,000 R:dr, som Eders Kongl. Maj:!, äskat
till arfvoden åt Bibliothekarier vid de läroverk, hvilka redan hafva bibliotbek af den beskaffenhet
och det omfång, att deras vård fordrar särskild ersättning, är upplyst, att
blott vid några få läroverk arfvoden för Bibliothekarier finnas å Skolornas stat uppförde.
Då dylika samlingar icke allenast, för läroverken sjelfve, utan äfven för den allmänna
bildningen äro af vigt, hafva Rikets Ständer, som funnit det af Eders Kongl. Maj:t föreslagna
arfvodesbelopp kunna något nedsättas, velat, under förutsättning att samlingarne,
i likhet med andra, som af Staten bekostas och underhållas, blifva för allmänheten tillgängliga,
bifalla ett reservations-anslag af 2,000 R:dr Runt för att användas till arfvodeu
åt Bibliothekarier vid de högre Skolorna, dock att. intet sådant arfvode må öfverstiga
200 R:dr samma mynt, och att bibliotbeket vissa timmar i veckan hålles öppet för allmänheten.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord om nödvändigheten af b i 1 d -  nings-anstaller för lärare vid Elementar-Läroverken. Ostridigt är, att läraren måste
hafva klart fattat de vetenskapliga grunderna för hvad han meddelar, om delta skall
kunna göras tydligt och lefvande för lärjungarne, samt att läraren måste känna lagarne
för denna undervisnings meddelande, så väl i allmänhet som särskildt med afseende å det
36 Expeditions- Utskol tets Förslag till under d. Skrif reise, N:o 222.
kunskapsämne han behandlar, äfvensom varn öfvad i konsten att leda den späda tankekraftens
utveckling, innan han inträder i en lärare-beställning. Med afseende hära få
Rikets Ständer, som fullkomligt erkänna viglen af ändamålsenliga bildnings-anstalter för
lärare vid Elemenlar-Läroverken, hos Eders Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
Eders Kongl. Majit läcktes låta uppgöra och lill Rikets härnäst sammanträdande Ständer
aflemna nådigt förslag till inrättande af sådana bildningsanstalter.
Rikets Ständer hafva jemväl ansett sig böra taga i betraktande behofvet af anslag
för anskaffande af nödig undervisnings-materiel för läroverken, helst, med den förändring
som i undervisningen föregår, en mera fullständig och kostsam sådan materiel numera
erfordras; och då nuvarande sältet för termins-afgiflens utgående är förenadt med flera
olägenheter, hafva Rikets Ständer ansett sig böra genom en förändrad disposition utaf
berörde afgift, söka få eli för läroverken vigtigt behof afhjelpt utan någon synnerlig
uppoffring för Slaten, enär denna afgift är i beräkningen af tillgångarne för ElementarLäroverkens
stat upptagen till endast 39,000 R:dr R:mt. Rikets Ständer hafva alltså
beslutat, att den föreskrifna termins-afgiften må upphöra att lill Statsverket ingå och i
stället användas till anskaffande af så väl böcker och undervisningsinedel, sorn af eljest
behöflig materiel för det läroverk, lill hvilket den inbetalas; samt, till betäckande af den
härigenom uppkommande bristen i de beräknade aOönings-tillgångarne för Skolorna, en
summa af 39,000 Ridr Runt anvisas.
Vidkommande Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning, att del anslag, som för
Elemenlar-Läroverken anvisas, må såsom reservatious-anslag i staten uppföras, anse Rikets
Ständer, vid det förhållande, att så betydliga anslag för dessa läroverk nu blifvit
beviljade, att deras behof i della hänseende synas vara på ett tillfredsställande sätt fyllda,
skäl icke förekomma att göra ifrågavarande anslag, mer än andra, till ett reservationsanslag,
utan uppfört detsamma bland Åttonde Hufvud-tilelns öfrige ordinarie anslag.
För öfrigt och då under den längre följd af år, hvarunder frågan om läroverksreformen
varit å bane, aflönings-slaterne för Skolorna blifvit blott provisoriskt uppgjorda,
samt den af Rikets Ständer nu beslutade reglering af läroverken afser ett slutligt ordnande
af denna fråga, hafva de nu upprättade aflöningsslater lör Elemenlar-Läroverken
blifvit definitivt fastställde.
Rikets Ständer, sorn jemväl ansett alt undervisningen för den qvinnliga delen al
nationen bör blifva på el t ändamålsenligt sätt ordnad, få med anledning af inom Riksstånden
i detta ämne gjorda framställningar, i underdånighet anhålla, alt Eders Kongl.
Majit läcktes låta uppgöra och lill Rikets näst sammanträdande Ständer öfverlemna förslag
lill undervisningens ordnande för den qviuliga ungdomen, med hufvudsakligt afseende
fästadt på bildandet af lärarinnor.
Folkskolorna.
24:o Sedan hos Rikets sednast församlade Ständer framställning blifvit gjord om
ersättning till Rektor i staden Lindes Skola för, till följd af nådiga kungörelsen den 24
Januari 1835, Reklors-beställningen frångångne så kallade djekne- eller socknegångs-penningar,
men Rikets Ständer i frågans dåvarande outredda skick icke funnit skäl att till
samma framställning lemna bifall, har Eders Kongl. Majit täckts från vederbörande myndigheter
infordra upplysningar i ämnet, hvilka genom Eders Kongl. Majits nådiga Skrifvelse
till Stats-Utskottet af den 10 Januari sistl. år blifvit Rikets Ständer meddelade.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o S22. 37
Efter tagen kännedom af hvad i delta ämne förekommit, hafva Rikets Ständer nu
funnit skäligt, medgifva, all ersättning till Rektor i Lindes stads Skola för Rektorsbeställningen
frångangne djekne-penningar eller soeknrgångsmedel skall för innevarande oell följande,
är med 28 R:dr 27 öre R:mt ärligen ä stat uppföras samt enahanda ersättningsbelopp
för åren 1854—1857 med tillhopa 113 R:dr 8 öre samma mynt från Riksgäldskontoret
utgå.
25:o Sedan Rikets Ständer beslutat, att. Norrtelje, Christinehamns oell Lidköpings
pedagogier må uppflyttas bland Elementar-Läroverkeu och aflöningen för deras lärare,
efter en sådan förändring, följaktligen komma att af anslaget för Elementar-Läroverken
utgå, äro, enär dessa pedagogier för närvarande hafva sig anvisade af anslaget
för Folkskolorne, Norrtelje pedagogi i kontant 13 R:dr 34 öre och i spannmål 9 tunnor;
Christinehamns 20 R:dr 42 öre kontant och 7 tunnor spannmål, samt Lidköpings 53
R:dr i kontant, 5 R:dr i indelta räntor efter markegång och 26 tunnor 4 kappar indelt
spannmål, dessa poster från Riks-slalen uteslutne.
26:o Dessutom hafva Rikets Ständer, enligt hvad bär ofvan är anmäldt, låtit till
anslaget för Hlerici-staten öfverföra det från Folkskolornas anslag nu utgående aflöningsbelopp
af 500 R:dr Ruut lill Kapell-predikanten i Norra och Södra Finnskoga församlingars
kapellag.
Gymnastiska Central-Institutet.
27:o Sedan uti en lill Eders Kongl. Maj:l ingifven skrift föreståndaren för Gymnastiska
Gen t ra 1-1 risti t u tel, Professorn och Riddaren G. Branting, jemte framställning om
bcholvet så väl af ökad aflöning åt den vid nämnda Institut redan anställda personal,
som äfven af anslag för ytterligare 1 öfverlärare och l lärarinna i de praktiska delarne
af pedagogisk och medikal-gymnastik, för den förre med 1,500 R;dr och för den sednare
med 450 R:dr i årlig lön, äfvensom om otillräckligheten af de till materialier och expenser
anvisade medel, underdånigst anhållit, alt det till Institutet för närvarande utgående
statsbidrag af 7,550 R:dr R:mt måtte ökas lill 12,000 R:dr samma mynt alt fördelas, enligt,
en af Föreståndaren föreslagen stat, samt Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk,
i ämnet hörd, af anförda skäl å denna underdåniga framställning tillstyrkt
bifall, har Eders Kongl. Maj:t, som jemväl funnit den ifrågaställa anslags-tillökningcn af
behofvet påkallad, uti nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott af den 10 Januari
nasti, år öfverlemna!, de till ärendet hörande handlingar, i ändamål att nämnda fråga
måtte komma under Rikets Ständers beprölvande.
Då Gvmnasliska Central-lnslitutet icke blott visat sig hafva utöfvat ett välgörande
inflytande pä gymnastikens utbildning i allmänhet, utan äfven verksamt gagnat, såsom
undervisnings-anslall för det stora antal personer, som derstädes bildas dels till instruktörer
vid arméen och flottan, dels lill lärare vid Elementar-Läroverkeu, dels ock för
meddelande af undervisning i den medicinska gymnastjken, anse jemväl Rikets Ständer
herörda inrättning fortfarande vara förtjent af offentligt understöd; och då upplyst är, att.
de medel, Institutet, hittills haft att disponera, icke varit tillräckliga för bestridande af de
för lärares aflöning samt andra behof erforderliga utgifter, hafva, på dessa och öfriga i
de nådigst remitterade handlingarne anförda skäl, Rikets Ständer, ulan att. ingå i någon
närmare pröfning af den föreslagna utgifls-stalen, bevilja! den äskade tillökningen i Gymnastiska
Cen I ra l-Inst i t u tet s nuvarande anslag med 4,450 R:dr, eller till 12,000 R:dr R.-mt.
28:o Med afseende å den svårighet, sorn möler ali vid Eiemenlar-Läroverken
erhålla fullt skicklige gymnastik-lärare, och då vistelsen i hufvudsladen samt den i allmänhet
högre lefnadskoslnaden derstädes för flertalet af dem mäste medföra icke obetyd
-
38 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222.
liga utgifter, hafva Rikets Ständer ansett billigheten desto hellre fordra, att ett visst antal
arfvoden eller stipendier äfven för deni bestämmes, sorn likartade kostnadshidrag frän
Statsverket utgå lill elever från arméen oell flottan, hvilka genomgå den vid Gymnastiska
Central-Institutet föreskrifna lärokurs. Rikets Ständer hafva alltså för nu ingångna statsreglerings-period
till utgående från Riksgälds-Kontoret anvisat en summa af 2,000 R:dr
Rant årligen, att användas till minst 6 stipendier åt de personer, utom mililär-ståndet
hvilka genomgå lärokursen vid Gymnastiska' Central-Instilutet i ändamål att bildas till
gymnastik-lärare vid Elementar-Läroverken.
Sundhets-Kollegium med Medicinal-stalén.
29:o Eders Kongl. Majit, som funnit tillökning i de för Sundheis-Kollegii Ordförande,
ledamöter, tjenstemän och vaktbetjent^ hittills bestämda aflönings-förmäner af behofvet
påkallad, har, under åberopande af upprättadl. och den nådiga Propositionen bilagdt
förslag till ny aflöningsstat, äskat förhöjning i Kollegii anslagssumma med 11,097 Ridr
50 öre.
Efter tagen kännedom af hvad Deparlements-Chefens betänkande innehåller samt
den uppgjorda staten, hafva Rikets Ständer med förändring af hvad i nämnde stal för
Ordföranden blifvit, föreslaget, bestämt hans aflöning till 6,000 R:dr Runt. Vidare hafva
Rikets Ständer beslutat
a) att af de fyra Medicinalråden, hvilka nu uppbära i lön 1,920 R:dr hvardera,
men, enligt Eders Kongl. Majlis nådiga förslag, skulle erhålla en aflöning af 3,500 R:dr,
de två äldsta skola uppföras till 4,000 R:dr R:mt, hvarigenom denna tjenslegrad bli Iver,
i likhet med hvad i andra embetsverk af större omfattning egt rum, fördelad i tvänne
löneklasser; samt
F) alt aflöningen för Kollegii Sekreterare, nu utgörande 1,599 R:dr och af Edei's
Kongl. Majit föreslagen till 2,000 R:dr, samt för Ombudsmannen, nu utgörande 1,278
R:dr och af Eders Kongl. Majit föreslagen till 1,500 R:dr, skall bestämmas till samma
belopp, som slaten upptager för verkets Kamrerare, eller 2,500 R:dr R:mt för hvardera.
Da Rikets Ständer i öfrigt icke haft något alt erinra emot den uppgjorda staten,
hafva Rikets Ständer beviljat det erforderliga beloppet, 12,597 R:dr 50 öre, att såsom
tillökning i anslagssumman för Sundhets-Kollegium utgå på sätt bilagde tabell N:o 7 närmare
utvisar.
30:o 1 fråga om nya Pr o >■ in vial- e-b e s t ä 11 n i n ga rs inrättande hafva åtskilliga
framställningar hos Rikets Ständer egt rum, hvaraf följande funnits företrädesvis påkalla
afseende:
a) Till lön åt ytterligare en Provincial-läkare i Norrbottens län med station i
närheten af Raneå kyrka oell med Råneå och Gellivare socknar till tjenstgörings-dislrikt,
har Eders Kongl. Majit uti sin nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof begärt
att å stat måtte uppföras 1,000 Ridr Runi.
b) Till arfvode åt en extra Provincial-läkare inom sydvestra delen af Skaraborgs
län med station i närheten af Naums gästgifvaregård och med distrikt af As, Sals, Flo
och Näs socknar af Ase härad, Barne, Wiste och Laske härader samt Wånga, Edsvära och
Qvemmes socknar af Skånings härad, är af Eders Kongl. Majit äskadt ett belopp af 750 Ridr.
c) Enahanda belopp har Eders Kongl. Majit begärt lill arfvode åt en extra Provincial-läkare
för Sotenäs, Stångenäs, Sörbygdens, Qville och Tunge härader, att stationeras
i närheleu af Håby kyrka.
Expeditions-(Jtskottels förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222. 39
d) För en exlrn Provincial-läkare i Östra härad af Jönköpings ian med station
i Hvetlanda, är likaledes ett årligt arfvode af 750 R:dr R:mt af E. K. M:t äskadt.
e) Uti en den 10 Januari nasti, år till Rikets Ständer aflålen särskild nådig
proposition har E. K. M:t, uppå derom gjord underdånig ansökning af invånarne i Trosa
stads- och lands-församling samt Mörkö, Hölö, Vagnhärads, Vesterljungs och Bälinge församlingar
i Nyköpings län, jemväl äskat el t årligt anslag af 750 R:dr Runt för a Höna nde
af en extra Provincial-läkare i Trosa stad.
f) Vidare och med anledning af E. Ii. M:ls Befallningshafvandes i Wermlands
län underd. tramställning örn beholvet af en nv Provincial-läkares anställande för Nordmarks
härad, har E. K. M:t, uti en nyssnämnda dag lill Rikets Ständer aflålen nådig
proposition, föreslagit, att lill lön åt bemälde läkare mätte anvisas ett årligt anslag af
1000 R:dr Runt.
g) Enär södra delen af Kinds härad i Elfsborgs län vore särdeles vanlottad i
afseende å läkarevård, då en stor del af häradsboerne hade omkring 9 mil till närmaste
läkare-station, samt, då beholvet af ökadt läkare-biträde för denna ort jemväl blifvit af
vederbörande auktorileler vitsordadt, har hos Rikets Ständer fråga blifvit väckt om anvisande
af lämpligt arfvode åt en extra provincial-läkare för nämnde härad med station i
Svenljunga, hvilken plats vore destomera lämplig till läkareslation, som densamma med
fördelen af ett centralt läge förenade egenskapen att vara medelpunkten för ortens affärslif,
hvilket pä sednare åren lått en betydlig utsträckning; och har Rikets Ständers
Stats-Ulskott rörande detta ämne jemväl fått emottaga en särskild skrifvelse från Statsrådet
och Chefen för Ecklesiastik-departementel af den 20 Mars sisth år, deruti förmäles,
alt, sedan vid länets båda hushållnings-sällskapers allmänna sammanträde i Juli månad
är 1856 fråga blifvit väckt om nyttan och behofvet af en extra Provincial-läkares
anställande i nämnde härad å ofvan uppgilne ställe, och häradets invånare, genom ombud
inför Häradsrätt hörde öfver detta förslag, detsamma biträd), samt menigheten inom
det föreslagna läkare-distriktet, sou) skulle omfatta Svenljunga, Sexdrega, Kalfs, Tranemo
och Mjöbäcks paslorater jemte Ranghems socken, utgörande tillsammans nära 15 qvadratinil
med en folkmängd af 18,700 personer, ovilkorligt åtagit sig att åt blifvande läkare
anskaffa och bekosta tjenlig bostad, E. K. M:ts Befallningshafvande i länet understödt
lörslaget samt derjemte till bifall förordat Kinds härads Filial-hushållnings-sällskaps
underdåniga ansökan om nådig propositions aflålande till Rikets Ständer, angående lön åt
en dylik läkare, men att E. K. M:t, då Riksdagen långt framskridit och ofvan omförmälda
fråga på enskild väg redan blifvit gjord till föremål för Rikets Ständers handläggning,
endast funnit sig böra, sedan Sundhets-koliegium, i ämnet hördt, och under förutsättning
att det gjorda åtagandet i afseende å bostads anskaffande uppfylldes, jemväl den
underdåniga framställningen biträd t, de ingifne, ärendet rörande handlingarue till StatsUtskotlei,
öfverlemna.
h) Afven har blifvit föreslaget, att ett ärligt statsanslag måtte beviljas till aflönande
af en Distrikts-läkare för Gärds och Albo härader i Christianstads län, helst med
station vid gränsen emellan dessa härader, och har i sådant afseende åberopats Sundbetskollegii
den 12 Mars nasti, år i ämnet rneddelta utlåtande, deruti Kollegium, som, lika
med Landshöfdinge-embetet, funnit en tillökning af Provincial-läkare-befattningarne inom
länet vara för ett ändamålsenligt reglerande af det folkrika länets helsovårds-angelägenheter
högeligen önskvärd, förordat anställandet af den läkare, till hvars allönande anslag
uti ofvanberörde motion blifvit äskadt, såsom för länet och särskildt för den afsedda orten
nyttig och behöflig, helst ifrågavarande läkarebeställning inginge uti den af Landshöfdinge-embetet
föreslagna regleringen, dock med vilkor att i händelse motionen vunne
bifall och stationen för den blifvande läkaren komme att förläggas å landsbygden, de kom
-
40 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222.
numer, hvilka skulle tillhöra det ifrågasatta läkare-distriktet, ålades anskaffa och underhålla
lämplig bostad för läkaren å den plats, sorn till station klefve bestämd.
Af dessa och flera andra från olika delar af riket i förevarande ämne gjorda framställningar
synes behofvet för helsovården i landsorten af ett ökadt antal läkare vara
ådagalagdt, och Rikets Ständer hafva jemväl insett angelägenheten deraf, alt nya läkarebeställningar,
der sådana finnas mest behöfliga, på statens bekostnad inrättas. 1 följd
häraf och då Rikets Ständer, i likhet med hvad Sundhets-kollegium yttrat, anse billigheten
fordra, alt distrikternas invånare bereda och underhålla bostad för läkaren å det för
hans tjensteutöfning lämpligaste ställe, hafva Rikets Ständer bifallit, att löner för 2me
nya Provincial-läkare, nemligen en inom Råneå och Gelliwara socknar af Norrbottens län
och en för Nordmarks härad i Wermlands län, samt arfvoden för ytterligare 6 extra
Provincial-läkare, nemligen en inom sydvestra delen af Skaraborgs, en inom Sotenäs,
Stångeuäs m. fl. ofvan nämnda härader af Götheborgs och Röhus län, en inom Ostra härad
af Jönköpings län, en inom Kinds härad af Elfsborgs län, en inom Gärds och Albo
härader af Christianstads län samt en i Trosa stad, må blifva å stat uppförda, dock med
vilkor, att invånarne i de dislrikter, der nya extra Provincial-läkare komma att anställas,
upplåta och underhålla lämplig bostad för läkaren å del ställe, som af E. K. M:ts
vederbörande Befallningshafvande godkännes.
Beträffande beloppet af Provincial-läkarnes aflöning hafva Rikets Ständer, enligt
hvad i särskild underdånig skrifvelse, i sammanhang med frågan om löneförhöjning åt
arméens och flottans läkare, närmare utvecklas, fastställt aflöningen för ordinarie Provincial-läkare
till 1,500 R:dr och för extra Provincial-läkare till 1,000 R:dr, med iakttagande
deraf, att för så väl ofvan omförmälde 2:ne nya ordinarie läkare-beställningar,
som de öfriga ordinarie Provincial-läkarne, 1,000 R:dr uppföres såsom lön och 500 R:dr
allt R:mt, såsom lönetillökning, och har, i följd af hvad sålunda blifvit beviljadt, anslaget
till Sundhets-kollegium med Medicinal-staten ökats med 52,150 R:dr.
31:o. Dä Apothekare-Socieleten behörigen fullgjort sin förbindelse att med 1,500
R:dr bidraga till det i Stockholm inrättade Farmaceut/ska Institut och Sundhets-kollegium
vitsordat, alt denna läroanstalt på ett utmärkt sätt gagnat den undervisningsgren,
som utgjorde dess föremål, är af E. K. M:t föreslaget, att det vid sistlidne Riksdag beviljade,
å Medicinal-staten uppförda anslag å 1,500 R:dr årligen, måtte fortfarande derå
uppföras, för alt, med enahanda förbehåll som hittills, under nästa statsreglerings-period
till Institutet utbetalas.
Efter hvad Rikets Ständer inhemtat, är uti en i September månad år 1856 till
E. K. M:t ingifven underdånig ansökning af Apothekaresocietelens direktion framställning
gjord angående behofvet utaf ökadt anslag af statsmedel för Farmaceutiska Institutets
utvidgning och förändrade organisation, dervid jemväl blifvit framlagdt förslag till
liv stat, upptagande, utom ett särskildt anslag till inredning af laboratorium och föreläsningsrum
m. m., en summa af 5,500 R:dr, hvarefter Sundhetskollegium, häröfver hördl,
i underdånighet tillstyrkt nådig propositions afiåtande till Rikets Ständer om beviljande af
den begärda anslags-förhöjningen.
Ehuru E. K. M:t icke funnit skäl att i berörda hänseende lill Rikets Ständer göra
någon framställning, hafva likväl Rikets Ständer, med fästa dt afseende ej mindre å det
välgörande inflytande ifrågavarande läroanstalt utöfvat på Farmaciens studium, än äfven
å de bemödanden och uppoffringar, denna vetenskaps idkare sjellve gjort för anstaltens
tillvägabringande och uppehållande, samt då billigt är, att denna institution, lika med
andra vetenskapliga inrättningar, kommer i åtnjutande af tillökning i dess uuvarande
statsanslag, ansett sig böra i så måtto bifalla den gjorda framställningen, alt, med antagande
-
Expeditions-Utskottets Förslag till unclerd. Skrifvelse, N.-o 222. 41
tagande deraf att, såsom ofvan nämndi är, för läroanstaltens upprätthållande och utvidgade
verksamhet, en summa af 5.500 R:dr årligen erfordras, utom del belopp af 2,000
R:dr, hvarmed Apothekaresocieteten erbjudit sig bidraga, eller tillsammans 7,500 R:dr,
hälften af sistberörda summa, eller 3,750 R:dr af staten anslås, emot det att nämnde Societet
tillskjuter andra hälften.
Rikets Ständer hafva således beviljat eli årligt anslag af 3,750 R:dr R:mt, att,
under den lid, för hvilken nu skeende statsreglering blifver gällande, utgå för den i
Slockholm stiftade Farmaceuliska läroanstalt, dock med vilkor, att Apothekaresocieteten
med lika belopp dertill årligen bidrager.
Ixarolinska Medico-kirurgiska Institutet.
32:o. Jemte det E. K. M:t ansett löneförhöjning böra tilldelas nämnde Instituts
Professorer, en del af dess tjenstemän samt vaktbetjent till belopp, som finnas
upptagne i Departementschefens betänkande, har E. h’. M:t föreslagit, dels alt 2:ne nya
arfvoden, det ena a 900 R:dr för den af Professorerne, som innehar befattningen af Institutets
Inspektor, det andra å 600 R:dr till allönande af en Amanuens till biträde vid
kliniken för barnsjukdomar, mätte af Rikets Ständer beviljas, dels ock att de arfvoden,
som för hittills varande stalsreglerings-period äro på Institutets stat uppförde och anslagne
till en Professor i klinik för barnsjukdomar, en Professor i palhologisk anatomi och till
en Kirurgie Adjunkt, mätte på ordinarie stat upptagas, för de 2:ne förstnämnde lill enahanda
förhöjdl belopp, som för de öfrige Professorerne blifvit föreslaget; och skulle, i
händelse af bifall härtill samt med iakttagande deraf, att för de tjenstemän, för hvilka
någon löneförhöjning nu icke blifvit ifrågasatt, de hittills utgående ljuspenningarne tillädes
lönerna, en tillökning erfordras af 7,192 R:dr 8 öre R:mt, hvilket belopp E. K.
M:t jemväl af Rikets Ständer äskat.
Efter pröfning af den föreslagna nya afiönings-slaten hafva Rikets Ständer funnit
följande dervid vara alt erinra:
a) Beträffande försl aflönings-förmånerna för Institutets Professor, har, vid jemförelse
med hvad för audre Statens tjenstemän med likartade befattningar ifrågakommit,
Rikets Ständer funnit någon tillökning utöfver de af E. K. M:t för bemälde lärare med
3,000 R:dr föreslagna aflöningsbelopp behöflig, hvadan Rikets Ständer, jemte det aflöningen
för Professorerne i kliniken för barnsjukdomarne och i pathologisk anatomi blifvit å ordinarie
stat uppförd, bestämt lönerne för de 8 Professorerne vid Karolinska Medico-kirurgiska
Institutet till 4,000 R:dr för de 4 äldste och till 3,500 R:dr för de 4 yngre;
samt dessutom för Anatomi-Professorn, hvars lid mera än de ölriges är upptagen af tjenstegöromål,
beviljat ett särskildt årligt arfvode å 500 R:dr, allt R:mt; kommande tillökning
för den under lönerna inbegripna spanmål för 3:ne af dessa Professorer alt från
och med nu ingångna slatsreglerings-period upphöra.
k) I afseende å Läraren för Barnmorske-eleverne förekommer, all denne innehar
en särdeles mödosam och maktpåliggande befattning, samt att på hans skicklighet och nit
i väsendtlig mån beror, om de barnmorskor, som i landet spridas, ega tillräckliga kunskaper
och insigt i yrket, hvadan Rikets Ständer ansett det vara af vigt, att bemälde
lärare jemväl erhåller förhöjning i sina nog knappa aflöningsvilkor, och har alltså hans
aflöning, nu utgörande 900 R:dr, blifvit, fastställd tili 3,000 R:dr R:mt.
Bilt. till R. St. Prot. 1856—1858. 10 Sand. I Afd. 2 Band. Supp/. 6
42 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N;0 222.
c) För Läraren i Medicina legalis, hvilkens lön nu utgör 600 R:dr, samt de vid
Institutet anställde 6 Adjunkter, som för närvarande i lön åtnjuta dels 600, dels 500 R:dr,
hafva Rikets Ständer, jemte det åflo ningen för Kirurgie Adjunkten, såsom E. K. M:t föreslagit,
å ordinarie stat uppföres, bestämt lönerna till 1,500 R:dr för läraren i medicina
legalis och till 1,000 R:dr, allt Riksmynt, för hvar och en af Adjunkterne; äfvensom Rikets
Ständer trott sig böra tillägga Adjunkterne i anatomi samt kemi och farmaci, i an
seende
till deras, vid jemförelse med öfrige Adjunkterne, trägnare befattningar, hvardera
ett särskildt ärligt arfvode af 500 R:dr samma mynt.
d) Efter vunnen upplysning derom, att Institutet oundgängligen behöfver en tjensteman,
som, jemte Bibliothekarie-svsslan, bestrider Sekreterare- och Arkivarie-befaltningarne,
hvilka icke kunna af de med andra embelsgöromål sysselsatte lärarne ombesörjas,
hafva Rikets Ständer medgifvit, att ett årligt arfvode af 6Ö0 R:dr R:mt må, för nu ingångna
statsreglrrings-period, uppföras å Institutets stat, att utbetalas till den, som bestrider
Bibliothekarie-, Sekreterare- och Arkivarie-tjenst vid berörda läroverk, samt derjemte
föreläser i medicinens historia.
e) Jemväl hafva Rikets Ständer ansett sig böra anvisa dels nya arfvoden åt Institutets
Inspektor och en Amanuens vid kliniken för barnsjukdomar, med 900 R:dr till
den förre och 600 R:dr till den sednare, dels aflönings-tillökningarne för den öfriga personalen
till de belopp, E. K. M:t föreslagit.
/') Med afseende å det af vederbörande vitsordade behofvet al klinisk undervis
ning
i veneriska sjukdomars kännedom och behandling samt den stora viglen deraf för
unga läkares praktiska öfning, har E. K. M:t föreslagit, att Rikets Ständer måtte anvisa
ett årligt anslag af 1,000 R:dr, att utgå såsom arfvode för hållande af kliniska föreläsningar,
angående nämnda sjukdomar, vid Stockholms stads och läns kurhus.
På grund af hvad härvid förekommit och då Rikets Ständer funnit det vara oundgängligen
nödvändigt, alt åtgärder vidtagas, som kunna bidraga till hämmande af omförmälda
sjukdomar, hafva Rikets Ständer beviljat ett årligt anslag af 1,500 R:dr R:mt, att
utgå såsom arfvode lör hållande af kliniska föreläsningar vid Stockholms stads och läns
kurhus, angående veneriska sjukdomarnes behandling.
Enär, med iakttagande af de föreslagna förändringarne, den tillökning, som i Karolinska
Medico-kirurgiska Institutets stat erfordras, blifver 21,382 R:dr 8 öre, har denna
anslagstillökning blifvit af Rikets Ständer beviljad, att utgå på sätt tabellen N:o 8 utvisar.
Barnbördshusen.
33:o. Sedan Sundhetskollegium fästat uppmärksamhet på otillräckligheten af den,
för underhåll af 12 frilärlingar vid den i hufvudstaden befintliga undervisnings-anstalt för
barnmorskor, vid 1823 års Riksdag beviljade anslagssumma, 864 ll:dr B:ko eller 1,296
R:dr R:mt, motsvarande 8 R:dr B:ko i månaden för hvarje elev under 9 månaders lärotid,
samt Kollegium, som, lika med Direktionen öfver allmänna barnbördshuset härstädes,
kommit till den öfvertygelse, att enda vilkoret för beredande icke allenast af hjelplig bergning
åt frieleverna under lärotiden, utan ock för ulöfvande af erforderlig uppsigt och kontroll
öfver deras flit och uppförande, vöre, att dessa inom inrättningen erhölle kosthåll,
på sätt för de vid den nya läroanstalten i Götheborg antagne frielever blifvit medgifvet,
derjemte anmält, att, efter approximativ beräkning, en sådan utspisning kunde
åstadkommas för omkring 21 sk. 4 r:st b:ko om dagen för hvarje lärling, eller för omkring
13 R:dr 16 sk. i månaden, samt för hela lärotiden, beräknad till 9 månader, uppgå
Expeditions-Utskotlels Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 222. 43
till 120 R:dr samma mynt, har E. K. M:l, enär det anslag, som således behöfdes för 12
lärlingars underhåll, inalles utgjorde 1,440 R:dr B:ko eller 2,160 R:dr R:mt årligen,
dels föreslagit, att den i nuvarande anslag sålunda erforderliga tillökning, 864 R:dr R:mt,
måtte af Rikets Ständer beviljas, dels ock, enär genom en tillökning af endast 24 R:dr
B:ko för hvar och en af de 6 vid Götheborgs läroanstalt varande lärlingar, tillgång
kunde beredas äfven för dessa lärlingars underhåll inom nämnde inrättning med ett belopp
af 144 R:dr B:ko, motsvarande så väl det för frilärlingarne i Stockholm nu föreslagna,
som den godtgöreise, Direktionen för Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset i Götheborg,
enligt ingånget kontrakt, för dessa personers kosthåll för närvarande uppbär,
begärt, att Rikets Ständer jemväl mätte anvisa den för nyssberörda ändamål behöfliga
summa, 144 R:dr B:ko eller 216 R:dr R:mt, för ali, sammanlagd med ofvan omförmälda
864 R:dr, å ordinarie stat uppföras, med ett belopp af 1,080 R:dr R:mt; hvilket Rikets
Ständer bifallit.
Orlhopedisha Institutet.
34:o. Sorn detta Institut fortfarande hade behof af det vid sistlidne Riksdag Institutet
beviljade anslag 2,500 R:dr B:ko, är af E. K. M:t föreslaget, att berörda belopp
äfven under nu förestående statsregleringsperiod måtte få på förut stadgade vilkor, utgå
med 3,750 R:dr R:mt.
Behöfligbeten af denna inrättning hafva Rikets Ständer funnit ådagalagd af det
stora antal patienter så väl af hufvudstadens sorn landsorternas befolkning, af hvilket
Orthopediska Institutet årligen anlitas, och sorn under förlidet år uppgått till icke mindre
än 272, äfvensom de tillfredsställande resultaten af de derstädes ulöfvade kurmethöder
nogsamt visat, att inrättningen är förtjent af allmänhetens förtroende. Då det således
är af vigt, att denna iielsovårdsanstalt, med afseende å dess betydelse för samhället och
de välgerningar, densamma sprider lill en mängd vanlottade och lidande menniskor, genom
understöd från statens sida upprätthålles, samt upplyst är, att Institutets Föreståndare,
efter att hafva blifvit uppsagd ifrån de lokaler, som hittills mot någorlunda billiga
hvresvilkor slått till hans förfogande, numera måst för ganska dryg hyra anskaffa de
för Institutet erforderliga lägenheter, samt det med temlig visshet kati antagas, att de
medel, Institutet har att påräkna under nuvarande förhållanden icke förslå att, jemte nuvarande
statsbidrag, beläcka de för Institutet oundgängligen erforderliga utgifter lör hyra
m. m., och till aflönande af de vid Institutet tjenstgörande biträden, hvilka, i likhet med
andra löntagare med skäl synas kunna ega billiga anspråk på förbättrade löningsvilkor,
hafva Rikets Ständer funnit sig ega gillig anledning att förhöja anslaget lill Orthopediska
Institutet med 4,500 R:dr årligen eller till 8,250 R:dr R:mt, mot förbindelse för Föreståndaren
att vid Institutet emottaga och kostnadsfritt vårda minst 15 obemedlade patienter,
samt under de vilkor i öfrigt, som för statsanslagets åtnjutande förut äro bestämda,
blott med den förändring af tiden för afgifvande af den årsrapport, som Institutets
Föreståndare nu iir skyldig inom Januari månads slut aflemna till Sundhels-Kollegium,
angående de under nästföregående äret, på Statens bekostnad, vid Institutet behandlade
patienter, alt densamma utsträckes lill påföljande Mars månads utgång.
35:o. Enär de utgifter, som böra bestridas af det för farsoters och smillosamma.
sjukdomars botande i Riksstaten med 9000 R:dr B:ko uppförda förslagsanslag, betydligt
öfverstigit berörde belopp, har E. K. M:t, på det alt den i staten upptagna summa närmare,
än sorn hittills skett, må motsvara verkliga behofvet för dylika utbetalningar, be
-
44 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 222.
gärt, alt ifrågavarande förslagsanslag må bestämmas till 40,000 R:dr R:mt och således
ökas med 26,500 R:dr; och som Rikets Ständer erfarit, att dessa utgifter, hvilka för år
1852 uppgått till 35,717 R:dr 24 sk. 7 r:st., och år 1853, sedan E. K. M:l förordnat,
att alla utgifter för kolerafarsoten inom riket böra af delta anslag bekostas, lill 94,667
R:dr 12 sk. 2 r:sl.; samt år 1854 utgjort 28,054 R:dr 34 sk. 7 r:st. och år 1855
32,662 R:dr 40 sk. 4 r:st., allt banko, hafva Rikets Ständer, då det icke är alt förmoda
att utgifterna å berörde anslag i någon betydligare mån skola understiga hvad de under
de sednare åren utgjort, bifallit E. K. M:ts ofvan berörda nådiga framställning, att ifrågavarande
förslagsanslag må lill 40,000 R:dr R:mt förböjas.
fV"tens kaps-A ka demien.
36:o. Med afseende på det gagn, en närmare kännedom om de klimatiska förhållandena
medförde, så väl i vetenskapligt, som i sanitärt och ekonomiskt hänseende,
hade Wetenskaps-Akademien hos E. K. M:t gjort underdånig framställning om medels
anvisande för anställande af meteorologiska observationer i slör utsträckning inom riket,
på sätt i de flesta öfriga civiliserade länder redan egde rum och numera äfven här desto
hellre skulle kunna utföras, som Ijenstemännen vid den Elektriska Telegrafen, hvilken
vore utsträckt öfver större delen af landet, kunde användas såsom särdeles passande biträden
för ifrågavarande ändamål. För 30 öfver hela Riket spridda observationsorier,
förutom de i Stockholm, Upsala och Lund redan befintliga, och hvarest utan särskild
kostnad observationer anställdes, skulle enligt Akademiens förslag, erfordras en summa
Jör en gång af 4,500 R:dr till anskaffande af nödiga inslrumenler, och såsom årligt
anslag:
för instrumenlernas underhåll och inköp af nya R:dr R:int 300: —
arfvoden åt observatörerne å 150 R:dr åt hvarje .... „ „ 4,500: —
arfvode åt den person, sorn af Akademien utsåges att beräkna
observationerna, samt ersättning åt hans räknebiträden . . „ „ 1,200: —
Tillsammans R:dr R:mt 6,000: —
Med gillande af det utaf Wetenskaps-Akademien sålunda framställda förslag, dock
med nedsättning af arfvodena för lie 30 observatörerne till 75 R:dr för hvardera, har
E. K. M:l i den nådiga Propositionen, för bestridande af kostnaderne vid anställandet af
de meteorologiska observationerna på serskilda orter inom riket, begärt anvisande af
3,750 R:dr R:mt årligen; äfvensom E. K. M:t för inköp af härvid nödiga inslrumenler,
äskat ett extra anslag för en gång af 4,500 R:dr samma mynt.
Då dessa observationers anställande torde medföra högst vigtiga och inflytelserika
resultat för vetenskapen och i den mån resultaten hinna fullständigt uppfattas och för
allmänheten göras tillgängliga, äfven stora fördelar för landtbruket och det praktiska
lifvet, samt å ena sidan tillfälle till utförandet af förslaget härom nu synes sjelfmant erbjuda
sig genom det ifrågasatta användandet af de vid telegraf-inrättningen anställde
tjenstemän, men å andra sidan eli noggrann! verkställande af observationerna icke med
skäl kan af desse tjenstemän fordras, derest icke deras arbeten i någon väsendtlig mån
vedergällas, hafva Rikets Ständer, som ansett att, med bifall till E. K. M:ts nådiga Proposition
i öfrigt, arfvodcsbeloppen för observationerne böra med de af Akademien före
slagne
belopp utgå, beslutat, alt för meteorologiska observationers anställande på sär
skilda
orter inom riket en summa af 6,000 R:dr Runt årligen må för nu ingångna stats
-
/
Expedilions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N;o 222. 45
regleringsperiod anvisas, med vilkor att de genom observationerna vunna resultater i hufvudsaklig
mån offentliggöres.
Likaledes hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med den nådiga Propositionen
i denna del, till inköp af nödiga instrumenter vid anställande af de meteorologiska
observationerna, för en gång å Riksgälds-kontoret anvisat ett belopp af 4,500 R:drR:mt;
kommande detta belopp att bland öfriga tillfälliga anslagen å denna hufvudtitel upptagas.
WillerhelsHistorie- och Antiqvitets-Akademien.
37:0^ Den lön, denna Akademis Sekreterare, hvilken tillika är Riksantiqvarie och
Garde des Medailies, nu uppbär med 1,653 R:dr B:ko eller 2,479 R:dr 50 öre Runt
har E. K. Maj:t funnit böra förhöjas till 5,000 R:dr sistnämnde mynt, samt derföre föreslagit.
att del härtill erforderliga belopp 2,520 R:dr 50 öre må å stat uppföras.
Med afseende å denne tjenstemans olika befattningar af Akademiens Sekreterare,
Riksantiqvarie och Garde des Medailies, de för förstnämnde befallning efter hand fördubblade
göromål, det ökade arbetet med de ständigt vexande samlingarnes ordnande
och beskrifning, samt den äfven i materielt hänseende utomordentligt dyrbara egendom,
som han eger under sin vård, hafva Rikets Ständer, i likhet med hvad som skett för
Riksarkivarie!), med hvilkens befattning nu ifrågavarande tjenstemans synes kunna närmast
jemföras, funnit ofvanberörde lön, på sätt E. K. M:t begärt, böra höjas till 5,000
R:dr, och har derföre det i sådant hänseende erforderliga beloppet 2,520 R:dr 50 öre
R:mt blifvit å stat uppfördt.
38:o. Enär det å Akademiens stat till samlingarnes ökande uppförda anslag,
3000 R:dr Runt, vore otillräckligt, har E. K. M:t begärt en tillökning deri af 2000
R:dr samma mynt. Och som Rikets Ständer inhemtat, att det nu utgående anslaget på
långt när icke för sitt ändamål är tillräckligt, har den al E. K. M:t äskade tillökning af
2000 R:dr R:mt å nämnde anslag blifvit af Rikets Ständer beviljad.
39:o. Vidare och då. till följd af den stora tillvext, som statens i Akademiens
vård anförtrodda samlingar numera vunnit, en ökad personal erfordrades för deras ordnande
och vård, har E. K. M:l föreslagit, att ett belopp af 3,050 R:dr R:mt må å stat
uppföras för att, uppå Akademiens förslag, af E. K. M:t disponeras med 2,500 R:dr till
biträden åt Riksantiqvarie!) vid samlingarnes vårdande och med 550 R:dr till vakt
betjening.
Vid de af Akademien, i afseende å detta ämne, upplvsta förhållanden hafva Rikets
Ständer funnit behofvet af de ifrågasatte löneförhöjningarne icke kunna förnekas; men
då frän det af E. K. M:l äskade belopp af 3,050 R:dr R:mt bör afgå dels 750 R:drs
lön till nuvarande Amanuens, dels ock 150 R:drs lön till Vaktmästaren, hvilka löner redan
äro på stat uppförda, hafva Rikets Ständer endast på det sätt bifallit E. K. M:ts
Proposition, alt återstående beloppet 2,150 R:dr Runt jemväl blifvit å stat uppfördt.
Akademien för de fria konsterna.
40:o. Sedan Akademiens Styrelse lili underdånig skrifvelse den 23 Februari 1856
fästat E. K. M:ts nådiga uppmärksamhet derpå, alt de löner och arfvoden, som genom
fastställd stat af den 15 Juni 1841 finnas anslagna för tjenstemaiina- och lärare-perso
-
46 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222.
nalén vid bemiilde Akademi, vore i allmänhet otillräckliga, och de med Akademiens läroanstalter
förknippade materiela behofven kostsammare att uppfylla; att Akademiens undervisnings-anstalter,
synnerligen med hänsigt till bildande af skickliga målare, måste
utvidgas, om Akademien skulle kunna motsvara sitt ändamål och i någon, orta än ringa
mån, följa den utveckling af konsthildningsverksamhelen, som i andra länder egde
rum; samt slutligen att dess samlingar i vidsträcktare mån, än hittills, borde förökas,
äfvensom revoneras till den del deraf som begagnades för teckningsundervisningen, har
E. K. M:t, med öfverlemnande af ett ulaf Akademien tillika uppgjordt förslag till ny
stat, deruti lönetillökningar, anslag till Emeriti-löner och arfvode upptagits till
R:dr R:mt 5,225: —
anslaget till belöningsslipendier och medaljer till „ „ 225: —
och anslaget till betjening och expenser, jemte 1,100 R:dr till sam
lingarnes
förökande, till „ „ 2,350: —
R:dr R:mt 7,800: —
hvarifrån likväl borde afdragas nu på stat uppfördt arfvode för en
ornamentsbildhuggare, som Akademien föreslagit till indragning „ „ 300: —
så att ett belopp af R:dr R:mt 7,500: —
såsom tillökning i Akademiens anslagssumma erfordrades, i berörde hänseende gjort framställning,
att Akademiens stat måtte med nyssnämnde summa 7^500 R:dr R:mt förhöjas.
De af Akademien uppgifna behof måste sä mycket hällre erkännas vara giltiga,
som, efter hvad upplyst blifvit, Akademien redan måst med arfvoden af sina enskilda
medel vedergälla den ökade tjenstgöring, som fordrats af vissa bland lärarepersonalen
och vaklbeljeningen, samt betacka den brist, som å det nuvarande statsanslaget uppstått
för fyllande af de materiela behofven. Akademiens inkomster, hvilka, sedan mer än
50.000 R:dr B:ko af hennes kapital blifvit, jemte de af slaten för samma ändamål anslagne
30.000 R:dr nämnde mynt, använde på Akademi-egendomens om- och tillbyggnad, numera
'uppgå lill endast 2,200 R:dr B:ko årligen, hafva till en icke obetydlig del
medtagils af dessa utgifter och icke lemnat eljest påräknad tillgång till åtskilliga för fa
stighetens
försättande i fullständigt skick, ännu återstående åtgärder. Och då angeläget
är, all Akademien, af brist pä medel, icke hindras i ulöfningen af sin bildande och förädlande
verksamhet, hafva Rikets Ständer bifallit, all Akademiens stat må ökas med det
af E. K. M:t föreslagna belopp af 7,500 R:dr Runt.
41:o. För den statsreglerings-period, som nu inträdt, har E. K. M:t föreslagit,
att, i likhet med hvad under hittills gällande statsreglering egt rum, mätte anvisas ett
belopp af 3000 R:dr årligen eller för 3 är 9000 R.dr R:mt till E. K. Mös disposition,
att användas till inköp af Svenska, i fäderneslandet bosalie konstnärers arbeten.
Redan uti underdånig skrifvelse den 18 Maj 1853, hade Akademien för de fria
konsterna fästat E. K. M:is uppmärksamhet på det betänkliga förhållande, som alltmera
toge öfverhand, att yngre konstnärer och jemväl flere bland dem, som på statens bekostnad
utrikes fullbordat sina studier, icke mera återvände lill fosterlandet, utan stannade
utomlands, der de kunde finna sysselsättning. Detta inträffade, till men för hemlandet,
förnämligast med utmärktare konstnärer och synnerligen med idkare al de högre konstgrenarne,
på hvilka en konstskola hufvudsakligen mäste vara stödd, och förutan hvilka
den aldrig kunde uppnå den fasthet och betydelse, som erfordrades för att intaga och
värdigt fylla sin upphöjda plats bland nationens bildningsmedel. Oaktadt således Sverige
aldrig på en gång bland sina söner räknat ett så stort antal utmärkta konstnärer, som
för närvarande, vore dock den inom landet arbetande konstnärskolan, hvad historie-målare
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o S2S. 47
och bildhuggare beträffade, friInlig, bestående till större delen af förtjente, men numera
föråldrade konstnärer, eller yngre konstidkare, som ännu befunne sig i de första stadierne
af sin utbildning. Sjelfva Akademiens verksamhet hade icke undgått att känna
den skadliga inflytelsen hära!, då hon nödgats umbära biträdet af sina yngre förtjenstfullaste
medlemmar och saknade lämpliga ämnen lill professorer och lärare vid sitt undervisningsverk.
Detta missgynnande förhållande kunde endast hjelpas genom Statens mellankomst.
Konstnärerne behölde, synnerligen i början af sin bana i hemmet och innan de hunnit
der förvärfva sig namn och anseende, erhålla sysselsättning och dymedelst en betryggad
ekonomisk ställning i samhället, samt vinna säker afsättning för sådana konstalster af
större monumental omfattning och upphöjdare ari, som sällan finna afnämare bland enskilde
samlare, och hvilka, så angelägna för konstens framgång och blomstring de än
voro, knappast lörvärfvades af andra än monarker, stater eller större korporationer.
Hos ulmärklare inhemske,. i fäderneslandet bosatte konstnärer, borde derföre beställas
konstalster så väl till uppställande i de allmänna samlingarne, som till prydnad i kyrkor,
stadshus samt andra allmänna byggnader och församlingsrum, efter af menigheterna
gjorda anmälanden och Kongl. Maj:ts pröfning. För detta ändamål begärde Akademien
ett årligt anslag af 6,000 R:dr b:ko. Rikets sednast församlade Ständer beviljade emellertid,
i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts framställning, endast 2,000 R:dr
nämnde mynt årligen.
Då detta belopp under tiden visat sig otillräckligt, har Akademien nu i underdånig
Skrifvelse den 8 Juli 1856, förnyat sin begäran om ett årligt anslag af 6,000 R:dr
b:ko. Med ett. så ringa anslag som 2,000 R:dr kunde nemligen, elter hvad erfarenheten
visat, antingen blott efter långa mellanskof, hvarunder anslaget sparades, ett eller annat
konstarbete af högre art och större värde törvärfvas, eller ock, med alla större konstalsters
uteslutande, flera mindre arbeten inköpas, som till lägre pris försåldes, och hvilka
icke alldeles saknade afnämare bland enskilde samlare. Akademien, som för det hittills
disponibla beloppet sett sig nödsakad följa det sednare alternativet, ansåge inköp af statyer,
utan de öfriga konstgrenarnes skada och förbiseende, sällan eller aldrig med detta
anslag kunna ifrågasättas. Den välgörande afsigten med hela denna anstalt kunde på
sådant sätt endast ofullkomligt ernås, och den lyftning och uppmuntran af den Svenska
konsten, sorn dermed vore påräknad, endast till en del vinnas.
Rikets Ständer dela de af Akademie!) uttryckta åsigter om nödvändigheten att i
vidsträcktare mån, än hittills, understödja och uppmuntra de inhemska konstnärerne.
Den, som skall verka något utmärkt inom konstens verld, kan icke vinna den härtill
nödiga utveckling inom riket, utan måste i främmande länder, hvilka gynnas af en äldre
och mångsidigare konstbildning, ett mera allmänt utveckladt sinne för konstens skapelser
och rikare tillgångar att tillfredsställa smaken derför, utbilda sina anlag. De utmärktasle
konstnärerne föredraga också gerna vistelsen å utrikes ort, hvarest de lättare vinna
både rykte och inkomster, framför fosterbygden, der utsigterna i detta hänseende merändels
äro mindre gynnande; och fäderneslandet går derigenom i mistning icke allenast af
deras arbeten, utan äfven af den betydande och kraftiga inverkan på den allmänna konstbildningen,
sorn af konstnärernas personlighet, talanger och erfarenhet eljest kunnat påräknas.
Såvida det derföre skall blifva möjligt för våra yngre konstidkare att göra framsteg
på konstens bana, och om våra bästa och förnämligaste konstnärer icke skola tvingas
all i främmande länder söka sin utkomst, måste Slaten kraftigare, än hittills, uppmuntra
och understödja dem. Detta kan visserligen ske på Dera sätt: men om Staten,
på samma gång den genom inköp af konstnärens arbete bereder honom medel lill den
för honom nödvändiga utveckling och gör utsigterna för hans lifs bergning mindre mörka,
48 Expeditions-UIskottets Förslag' till under d. Skri frelse, N:0 222.
äfven sjelf derigenom förskaffar en värdefull tillökning i sina samlingar, synas i sjelfva
verket tvenne goda ändamål dermed kunna ernås, dervid Statens fördel ofta icke torde
blifva den minsta.
Rikets Ständer, som således ansett sig ega full anledning medgifva, att det till
inköp af Svenska konstnärers arbeten hittills beviljade anslag ökas, hafva likväl föreställt
sig, att ändamålet med berörde statsbidrag bäst skulle kunna främjas, om i förbindelse
härmed någon åtgärd, ledande (ill täflan mellan konstens idkare vidloges. Utan ali i
detta afseende vilja uppgifva något bestämdt förslag, har det dock synts Rikets Ständer
som skulle sådant lämpligen kunna beredas dels derigenom, att de arbeten, hvilka befinnas
ega högsta konstvärde och af sådan anledning för Statens räkning inköpas, såsom
bevis på största utmärkelse och belöning, uppställas i en derför särskildt bestämd afdelning
i National-museum, dels på det sätt, att sådana konstalster, hvilka, utan att ega
detta höga värde, likväl anses förljente att för Statens medel anskaffas, blifva använda
lill prydnader i kyrkor, embetsrum, skolor och andra offentliga samlingsrum. Om derjemte
förordnades, att hvarje, sådant uppköp för Statens räkning skulle ombesörjas af
dertill utsedde kommitterade, bestående af Ledamöter från fria konsternas Akademi, konstnärer
och konstälskare, torde dylika anordningar i icke obetydlig mån komma att bidraga
till konstens uppmuntran och utveckling.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då Rikets Ständer ansett de medel,
som för sagde ändamål nu beviljas, böra å ordinarie stat upplagas, har, i stället för del
å extra stat hittills beviljade årliga anslag 3,000 R:dr, nu å ordinarie Riksstaten blifvit
uppfördt ett belopp af 6,000 R:dr R:mt årligen alt, stäldt till Eders Kongl. Majrts disposition,
användas till inköp af Svenske konstnärers arbeten.
42:o I afseende å den uti anslaget för nämnda Akademi ingående förslagsvis beräknade
summa af 2,000 R:dr Hamburger banko, efter 128 sk. kurs, anvisad till stipendier
åt konstnärer, för företagande af utrikes resor, hafva Rikets Ständers år 1855
församlade Revisorer yttrat, att då, vid den stadga, myntvärdet vunnit, kursdifferensen
icke kunde blifva af någon betydenhet, det syntes Revisorerne lämpligare, om i blifvande
Riksstat nämnde summas lörslagsegenskap borlloges och hela anslaget för Akademien i
Svenskt mynt utfördes. Och då förslags-anslag, när sådant utan olägenhet kan ske,
böra undvikas, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Revisorernes framställning, beslutat,
alt ifrågavarande förslagssumma må med ett bestämdt belopp af 8,000 R:dr R:mt i staten
såsom reservations-anslug uppföras.
Musikaliska Akademien.
43:o Ilos Rikets Ständer har blifvit anfördt, alt sedan Rikets sednast församlade
Ständer med 3,000 R:dr ökat anslaget för Musikaliska Akademien, så att detsamma nu
ulgjorde 6,000 R:dr b:ko, förslag till nya statuter jemte instruktion för Akademiens styrelse,
embetsmål) och lärare, äfvensom nytt reglemente för detta undervisningsverk blifvit
uppgjorde. Enligt berörde förslag skulle Akademiens angelägenheter handhalvas af
en Direktion, beslående af 12 inrikes Ledamöter jemte en Inspektor, och indelas i 2:ne
afdelningar. I den lägre afdelningen skulle undervisning meddelas i harmoni, kantorssång
samt orgel- och piano-spelning, hvaremot den högre afdelningen komme alt innefatta,
utom förenämnde läroämnen, äfven läroklasser för chör- och solo-sång, violin- och
vioioncell-spelning, för blåsinstrumenters behandling, partiturläsning, komposition, instrumenta
-
Expeditions-Utskottcts Förslag till underd. Skrifvelse, N.-o 222. 49
menlalinn samt musikens historia och eslhelik. I häda afdelningarnc, der elever af båda
könen mottagas, borde sedermera dessa bildas för Kyrkans eller Skolans tjenst, för theatern,
militärmusiken, lill musiklärare och högre konstnärer. Med de ökade lillgängarne
hade visserligen Akademiens verksamhet till någon del redan kunnat utvidgas, enär genom
beviljade löneförhöjningar ål nuvarande 6 lärare med sammanlagdt 1,400 Il:dr det
blifvit möjligt öka lektionstimniarnes antal från 34 till 84 i veckan, hvarjemte en klass i
violoncell-spelniug inrättats. Men myeket återstod ännu innan denna läroanstalt kunde
bringas i det skick, som åsyftades med nämnde förslag, hvilket afsåg att utsträcka undervisningen
lill 135 timmar i hvarje vecka. Härtill fordrades i främsta rummet anställande
af 4 nya lärare, en i figural- och solosång, en för meddelande af undervisning i
behandlingen af blåsiustrumcnter, en i komposition, instrumentering och partitur-läsning,
samt en lör musikens historia och eslhelik, för hvilkas afiönande beräknats en ytterligare
årlig utgift af 3,200 R:dr. Då derjemte tages i betraktande, att Akademien, sorn
hittills hvreslritt fått begagna lokal i hertigliga palatset vid Gustaf Adolfs torg, derifrån
nödgats afflytta och för liv lokal i årlig hyra utbetala 1,000 It:dr, samt till inköp och
underhåll af instrumenler, böcker och musikalier, till prisbelöningar, nödiga löneförbättringar
åt sina tjenstemän och betjeningen saint för ved och lyshållning mäste använda en
icke obetydlig del af sina tillgångar, visade det sig, alt ytterligare understöd för denna
läroanstalt vore af behofvet påkallad!; och har, på grund häraf och med bifogande äfen
för Akademien upprättad ny löningsstat, upplagande lärarnes antal till 10 och slutande
på en summa af 12,000 R:dr b:ko eller 18,000 R:dr Runt, blifvit yrkadi, alt Rikets
Ständer mätte bevilja den i Akademiens anslag erforderliga tillökning 9,000 R:dr, hvarigenom
detsamma komme att utgöra 18,000 R:dr R:mt ärligen.
Delande den vid flera föregående tillfällen uttalade åsigt, alt åtgärder böra vidtagas,
hvarigenom denna institution, hvilken har sig ombetrodda vården, utvecklingen och
spridandet af tonkonsten inom fäderneslandet, må lyftas till den ståndpunkt, att den,
bättre än hittills, kan uppfylla sin bestämmelse, hafva Rikets Ständer, då en fullständig
och, som det vill synas, ändamålsenlig plan för Akademiens verksamhet numera blifvit
uppgjord, hvarigenom det kan blifva möjligt för der antagne elever att inhemta grundliga
insigter i tonkonstens så theoretiska som praktiska delar, beviljat den lör befrämjande
af undervisningen vid Musikaliska Akademien begärda tillökning, 9,000 R:dr R:mt
årligen, i Akademiens nuvarande anslagssumma.
Na turh i sto ris k a Rik sm useum.
44:o De till Naturhistoriska Riksmuseum för närvarande utgående årliga anslag
till materielen, lill inköp af sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde vid de naturhistoriska
samlingarnes ordnande, utgörande för de tre Zoologiska afdeluingarne 2,250
R:dr, för Botaniska afdelningen 450 R:dr och för den Mineralogiska (500 R:dr årligen
eller tillsammans 3,300 R:dr R:uil, hafva af Vetenskaps-Akademien ansetts vara otillräckliga,
derest denna vigliga inrättning skulle kunna rätt uppfylla sin bestämmelse, helst
en del af dessa anslag icke komme samlingarne till godo, utan mäste användas till be
stridande
af expenser för breflösen, ved och ljus m. m., hvarföre nämnde Akademi, under
hvars vård detta museum är stäldt, hos Eders Kongl. Maj:t gjort underdånig framställning
om följande förhöjda anslag, nemligen:
Bih. till R. Sl. Prot. 4856—1858. 40 Sami. 4 yJfd. 2 Band. Svppl. 7
50 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 222.
Tor Musei Zoologiska af delning:
lill materiel och inköp
R:dr 3,000: —
till biträde  „ 1,500: — 4 500-
för den Botaniska afdelningen:
till materiel och inköp R:dr 1,000: —
till biträde  „ 500: — j pjqq.
och lör den Mineralogiska afdelningen:
till materiel och inköp
till biträde . . .
I den punkt af den nådiga Propositionen, sorn rörer Vetensknps-Akademien, har
Eders Kongl. Maj:t med anledning häraf föreslagit, alt för dessa ändamål och till den fördelning
mellan Akademiens zoologiska, botaniska och mineralogiska afdelningar, sorn uppå
vederbörandes förslag af Eders Kongl. Majit bestämmes, måtle anvisas utöfver de å stat
redan uppförda belopp, en summa af 6,000 R:dr nämnde mynt; och hafva, i öfverensstämmelse
med Vetenskaps-Akademiens framställning, Rikets Ständer medgifvit att till mäteri
elien, till inköp af sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde vid samlingarnes
ordnande inom rikets naturhistoriska museum, beviljat utöfver redan anvisade belopp,
en summa af 9,000 R:dr R:ml. årligen under nu ingångna statsreglerings-period, till den
fördelning, som af Eders Kongl. Majit i nåder bestämmes.
45:o Då de vid naturhistoriska Riksmuseum anställde 5 Intendenter, nemligen 3
för den zoologiska, 1 för den botaniska och 1 för den mineralogiska afdelningen, hvilka
åtnjuta i lön, den äldste zoologiska Intendenten 1,600 R:dr och de lyra öfriga Inlendenterne
1,000 R:dr b:ko hvardera, hade sig anförtrodd vården om Statens naturhistoriska
samlingar och, i löljd af dessa samlingars numera vunna betydliga tillvext, innehade
särdeles trägna befallningar, samt då desse tjenstemän derjemte måste ega hög vetenskaplig
bildning och det hufvudsakligen vore genom dem, som samlingarne kunde och
borde göras för vetenskapen fruktbärande, hafva de för nämnde tjenstemän bestämda aflöningsbelopp
ansetts icke stå i rättvist förhållande till de fordringar, som å dem gjordes ;
hvarföre Eders Kongl. Majit i den nådiga Propositionen äskat, alt lönerne för de 2 äldste
Ihtendenlerne vid berörde museum måtte bestämmas till 3,000 R:dr och för de tre
öfriga till 2,500 R:dr Rimt hvardera.
Då i betraktande lages, att desse tjenstemän kunna jemföras med dem som äro
anställda vid museer af fornlemningar och historiska minnesmärken, samt arkiver m. m.;
att de, likasom desse, hafva alt vårda och ordna en dyrbar Statens egendom, som oupphörligt
och högst betydligt tillvexer; alt man af män i deras ställning har anspråk på
författare-verksamhet; och att någon befordran lill indrägtigare platser för dem endast
undantagsvis kan ega rum; samt att också desse tjenstemän, i den mån dé längre egnäl
sina krafter åt vetenskapen och det allmänna, böra kunna påräkna en förhöjd inkomst,
hafva Rikets Ständer funnit sig böra för dem bevilja a fl ö n i n gs- för h öj ning äfven utöfver
de af Eders Kongl. Majit föreslagna belopp, hvadan allo ningen för naturhistoriska Riks
-
. . . R:dr 2,400i —
... „ 600i — 3 qoo.
eller tillsammans R:dr R:ml 9,000: —
Expeditions- U/skntinis Färsing till underd. Skrifvelse, N:o 222. 51
musei Intendenter blifvit bestämd för hvardera al de 2 äldre lill 4,000 R:dr och för
hvarje af de tre yngste till 3,500 R:dr R:mt, på sätt tabellen N:o 9 närmare utvisar.
40:o För Konservatorn vid Naturhistoriska Riksmuseum, hvars nuvarande lön
500 R:dr b:ko ansetts vara alltför låg, är aflöningen i den Kongl. Propositionen föreslagen
lill 1,200 R:dr Runi, men då 1,500 R:dr blifvit beviljade för Konservatorn vid Ulli:
versitelsmuséet i Upsala, med hvilken Konservatorn vid Riksmuseum har alldeles enahanda
tjenstebefattning, och derjemte vida mer omfattande samlingar alt tillse och behandla,
än denne, har aflöningen för Konservatorn vid Naturhistoriska Riksmuseum blifvit
ökad lill 1,500 R:dr R:mt.
47:o Enär det för biträden eller s. k. Elever å Musei stal uppförda anslag af
300 R:dr b:ko jemväl visat sig vara otillräckligt, har Eders Kongl. Majit äskat, att be
rörde
anslag mätte höjas till 800 R:dr R:mt; hvilket Rikets Ständer bifallit.
48:o Då emellertid, till bestridande af de hittills utgående aflöningarne, användts
inkomsten af försålda inträdesbiljetter till Musei samlingar, hafva Rikets Ständer, som
anse, att ifrågavarande, Slaten tillhöriga Museum med dess rika och bildande skatter bör,
för alt blifva för alla tillgängligt, vissa tider hållas öppet utan någon afgift af hvad
beskaffenhet sorn helst, trott sig böra lästa det vilkor för åtnjutandet af de nu beviljade
löneförhöjningarne, all Museum hvarje vecka å vissa timmar hålles öppet emot erläggande
af en låg inträdesafgift, men å andra åter får fullkomligt kostnadsfritt beses, under
iakttagande af de ordningsstadgar, som i sådant afseende anses böra bestämmas.
Institutet för Blinda och Döfstumma.
49:o Då Rikets Ständer inhemta!, att, enligt 1856 års afslutade räkenskaper,
utgifterna för detta Institut under samma år uppgått, till 31,973 R:dr 10 sk. 2 rst. b:ko,
samt att. inflytande räntan å inrättningens kapital-tillgångar jemte kolleklrnedlen ungefärligen
motsvara egendomarnes underhållskostnad och de från vissa till Institutet gjorda
donationer utgående s. k. lifräntor, anse Rikets Ständer, vid sådant förhållande, af vigt
att. årsanslaget ökas, så all stiftelsen må kunna upprätthållas och uppfylla det med densamma
afsedde gagneliga och välgörande ändamål; hvadan årsanslaget för ifrågavarande
Institut blifvit med 11,500 R:dr förhöjdt till 45,000 R:dr R:mt.
50:o Enär Rikets Ständer af de år 1855 församlade Revisorers Berättelse angående
Statsverket erfarit, att under revisionsåren Frielevs-platser vid nämnde Institut stålt
längre eller kortare lid lediga, hvilket Revisorerne ansett böra, såvidl möjligt vore, för
framtiden undvikas, hafva Rikets Ständer tagit del af Institutets Direktions i anledning af
Revisions-Berältelsen algifna underdåniga Utlåtande, af hvilket Rikets Ständer i afseende
å förevarande ämne inhemta!, att det anmärkta förhållandet visserligen särdeles vid Institutets
afdelning för blinda, stundom egt rum; men att, då det, enligt 17 § i Eders
Kongl. Maj:Is för Institutet den 19 Juni 1846 utfärdade förnyade Reglemente, vore åt
vederbörande Konsistoriel’ uteslutande öfverlemnadl att, hvar för sill Stift, utse, antaga
och låta inställa de gralister, sorn på Statsverkets bekostnad skola vid Institutet vårdas
och underhållas, sedan behöriga intyg i afseende ä deras ålder, kropps- och själsförmögenheter
m. m. blifvit, afgifna, och Direktionen endast ålåge, alt om den inträffade ledigheten
på förhand meddela vederbörande Konsistorium underrättelse, hvilket icke heller
blifvit af Direktionen uraktlåtet, Direktionen vanligen förfarit sålunda, att, om ledigheten
en längre tid fortfarit, Direktionen ansett sig, lill befrämjande al ändamålet med de gifna
statsanslagen och under reservation af vederbörande Slifts rättighet att alltid få begagna
52 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222.
det lediga rummel, då sådant äskats, vara oförhindrad alt inlerimsvis upplåla plals för
eli eller annat värdigt föremål bland de (lere Irån orterne särskildt Iros Direktionen anmälda
fullt qvalificerade sökande, dock så, alt dessa elever sedermera, när Konsistorium
fordrade plats å Institutet för något af samina myndighet anmäldt barn, kunde öfverflyttas
på Institutets egen fond.
Med anledning af hvad sålunda lörekommit, få Rikets Ständer hos E. K. M:l i
underdånighet anhålla, att, ulan upphäfvande af den Konsistorierna hittills medgifna rätt
alt, hvar för sitt stift, till intagande å Institutet anmäla frielever, E. K. M:t läcktes i
nåder bestämma, alt, derest, oaktadt erhållen underrättelse om inträflad ledighet af frielevs-plals,
en dylik anmälan ej inom någon viss kortare termin sker, den lediga platsen
må af Institutets Direktion åt någon från annat stift till intagande å Institutet anmäld
person upplåtas.
Fattigvården i allmänhet.
51:o. Då det understöd, hvilket, i anledning af Rikets Ständers vid de två sed
naste
Riksdagarne gjorda underdåniga framställningar, E. K. M:t under de 6 år, sorn då
beslutade slatsregleringar omfattat, behagat anvisa lill utfattiga Lappars försörjning, anmälts
vara fortfarande behöfligt och sannolikt äfven för framtiden komma att erfordras,
få Rikets Ständer i Underdånighet anhålla, det E. K. M:l behagade af förslagsanslaget till
fattigvården i allmänhet tilldela utfattiga Lappar det understöd, som under nu ingångna
statsregleriugs-period kan i nåder pröfvas lämpligt.
Serafimer-Ordens-Lasarettet i Stochholm.
52:o. Af E. K. M:t är äskadt, alt, då det anslag af 4,500 R:dr B:ko eller 0,750
R:dr R:mt, Serafimer-Ordens-Lasareltet i stället för förloradt bidrag af Finska tolagsmedlen,
under de tre sednast förflutna Riksdagarne fått sig för liden af då uppgjorda slatsregleringar
tillagdt, fortfarande är för detsamma behöfligt och anledning icke förekommer,
alt omständigheterna i della afseende förändras, berörda anslag må på ordinarie stal uppföras
med 6,750 R:dr R:mt årligen; hvilket Rikets Ständer bifallit, äfvensom, enär af
räkenskapen är ådagalagdt, att de inkomster, Lasarettet haft all påräkna, varit otillräckliga
för bestridande af nödiga utgifter vid denna sjukvårds-anstalt, hvilken mer och mer
anlitas, Rikets Ständer funnit en tillökning i statsanslaget lika mycket af behof som billighet
påkallad, hvadan ett ytterligare årligt understöd af 9,000 R:dr blifvit SerafimerOrdens-vLasarettct
beviljadt, att sammanföras med Lasarettets nuvarande anslag 15,000 R:dr,
så att hela summan 24,000 R:dr Runt under rubrik: ”lill Seralimer-Ordens-Lasarettels
underhåll" bland ordinarie anslagen å 8 Hulvudtiteln uppföres.
Kyrkors underhåll.
53:o. Då till de flesta församlingar i riket ett visst årligt anslag af kronotionde
utgår under namn af vin- och byggnadssäd, har E. K. M:t, i anledning af derom gjord
Expeditions-Utskottets Förs/ag till underd. Skrifvelse, N:o 222. 53
underdånig ansökning, föreslagit, ali Hotagens från Fölinge församling i Jemtland nyligen
afsöndrade kapell-lörsamling, hvilken vore i saknad af dylikt anslag, måtte af kronans
behållna tionde i Fölinge socken få sig för berörde ändamål anvisade 5 tunnor att
utgå in natura eller, om tillgång härtill koinme ali saknas, i penningar efter läuets inedelinarkegångs-pris;
hvilket Rikets Ständer bifallit.
54:o. Uti en till Rikets Ständer särskildt allålen nådig proposition är af E. K.
M:t den framställning gjord, att Trosa stadsförsamling mätte för sin kyrka, såsom vinoch
byggnadssäd, deraf församlingen hittills varit i saknad, erhålla ett årligt anslag, motsvarande
3 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, att utgå i penningar efter länets
årlige medelmarkegångspris; hvilket jemväl blifvit af Rikets Ständer bifallet.
55:o. Hos Rikets Ständer bar blifvit anlördt, hurusom genom Kongl. Rrefvet den
5 Mars 1648 ett anslag af 70 tunnor korn blifvit beviljad! till, såsom orden lyda, "Hernösands
kyrkas förfärdigande och vidmakthållande, äfvensom ett särdeles lius’ upprättande
i Hernösand, hvarest presterskapet sina synoder och andra publika sammankomster hafva
och hålla kunna”, hvilket anslag, numera, efter 34 kappar på tunnan, utgörande 66 tunnor
3g kappar, blifvit lika fördeladt mellan kyrkan och synodalhuset. Med hänseende
till kyrkans större behof af delta anslag, och då något gällande förordnande lill stöd för
en sådan, för kyrkan menlig, delningsgrund ej funnes, hade Hernösands stads- och landsförsamlingar
i Januari 1852 lill E. K. M:t inkommit med underdånig ansökning, att hela
tionde-anslaget dädanefter måtte få för kyrkans räkning indrifvas och redovisas, emot
förbindelse för kyrkokassan att bekosta svnodal-lokalens underhåll. Efter det vederbörande
häröfver blifvit hörde, dervid Konsistorium förordat den lika fördelningen mellan
kyrkan och synodalhuset samt derjemte yrkat, alt kyrkan, derest den, i sin egenskap af
domkyrka, ansåges berättigad lill hela anslaget, borde, jemlikt stadgandet i 3 § al Kongl.
Förordningen om rättegång i Domkapitlen den 11 Febr. 1684, vara skyldig att bekosta,
utom synodal-huset, äfven nybyggnad och underhåll af Konsislorii sessionsrum med hvad
dertill hörde, hade E. K. M:l, genom nådigt Bref den 2 Mars 1854, meddelat det beslut,
alt tionde-anslaget skulle användas lill förmån så väl för kyrkan, som för synodal-husel,
allt efter sorn hvardera deraf kunde vara i behof; att. hela anslaget skulle särskildt redovisas
samt af E. K. M:ts Befallningshafvande och Stiftets Biskop lill de dermed afsedda
ändamål disponeras i mån af lillgångarne ; alt det skulle åligga kyrkan genom dess Syssloman
och Konsistorium för synodal-husel all redovisa hvad till hvardera disponerades;
ali under namn af synodal-huset skulle räknas de lill skolhusets öfra våning med undantag
af bibliolheks-saien belägna rum, såsom vid Presterskapets allmänna sammankomster
behöHiga, samt att Konsislorii anspråk på underhåll från tionde-anslaget äfven för Konsislorii
sessionsrum iemnades utan afseende. Men efter det, i fråga om tionde-anslagets
fördelning för år 1854, Konsistorium gjort, anspråk på ett belopp af 229 R:dr B:ko lör
Konsislorii Expedition, hvarför beräknats 9 lämnar björkved, Vaklmäslare-lön, kalender,
tidningar, ljus m. in., samt E. K. M:ts Befallningshafvande och Biskops-embelel, genom
utslag den 29 Sept. samma år, angående tionde-anslagets fördelning sig utlåtit, hade
nyssnämnde cmbetsmyndigheter kort derefter till E. K. M:l ingått med underdånig anhållan,
bland annat, derom, att de uppgifna utgifterna för Konsislorii expedition, hvartill
andra tillgångar saknades, mätte få utgå al tionde-anslaget, och i anledning af denna ansökning
hade E. K. M:t, genom nådigt Bref af den 17 påföljde Oktober, förordnat, alt Konsislorii
expenser tiil eli belopp af högst 200 R:dr B:ko årligen skulle af tionde-anslaget
ersättas. Då värdet af hela delta anslag, efter ett medelpris af 11 R,:dr R:tnt tunnan,
utgjorde 666 R:dr och derifrån aldrages dels nyssnämnde 300 R:dr lill Konsislorii expedition,
dels i medeltal 100 R:dr lill underhåll af synodal-huset och dels Doinkvrko-Sysslomannens
arfvode 100 R:dr, eller tillhopa 500 R:dr, återstode såsom kyrkans behållning
54 Expeditinns-Utskottats Förslag till väderil. Skrifvelse, N:o 222.
endast 166 Rulr R:mt, hvilken lillåäng, molsvarande värdet af omkring 15j tunnor korn
elter ofvan upptagna pris, vore så ringa i förhållande lil! behofvet, att den knappt märkbart
bidroge till lindring i församlingens utgifter för kyrkan, hvilken, nvbygd i början af
1840-talet och fullbordad år 1846, sedermera undergått, en kostsam reparation, i följd
hvaraf dess skuld för närvarande utgjorde omkring 60,000 R:dr R:ml, lili ränta och afbetalning
hvarå, äfvensom till kyrkans framlida underhåll den numera hade nästan inga
andra inkomster, än de bidrag, som tungt hvilade på församlingens medlemmar, deraf
flertalet befunne sig i knappa omständigheter. Detta förhållande, då del jemfördes med
de betydliga inkomster, de öfriga Domkyrkorna i riket, äfven de yngre, af allmänna medel
åtnjöte, ådagalade billigheten af en erforderlig tillökning i anslaget till ifrågavarande
Domkyrka.
Då Rikets Ständer af hvad sålunda förekommit funnit behofvet af en tillökning i
det till Hernösands Domkyrka utgående tionde-anslag vara till fullo ådagalagdt, hafva Rikets
Ständer medgifvit, att ett anslag af 40 tunnor eller 252 kubikfot oindelt spanmål
från och med innevarande år anvisas såsom tillökning i del till ineranämnde domkyrka
utgående tionde-anslag, i följd hvaraf 8:de Hulvud-tilelns anslag lill kyrkors underhåll
blifvit med sagde belopp lörhöjdt.
Rcsc-stipendier samt läroböckers och lärda verks ut gifven de.
56:o. Med anledning af en vid innevarande riksdag väckt fråga om detta anslags
förändring till reservalions-anslag, hvarom äfven Rikets Ständers år 1855 församlade Revisorer
hemställt, hafva Rikets Ständer låtit nuvarande anslag till resestipendier samt
läroböckers oell lärda verks lifgifvande såsom reservationsanslag i Riksslaien upplöras.
57:o. I följd af E. IL M:ts, i sammanhang med frågan om löneförbättringar för
rikets embels- och tjenstemän, gjorda framställning, ali de hittills lill dem utgående Ljuspenningar
skola försvinna, har E. K. M:t föreslagit, att 8:de Hufvudtilelns förslagsanslag
för skrifmaterialier och expenser samt ved och tjus mätte minskas med det belopp,
sorn hittills derifrån till ljuspenningar utgått, eller 1,960 R:dr Runi; och hafva i anledning
häraf Rikets Ständer beslutat, alt berörde förslagsanslag, hittills utgörande 12,554
R:dr 42 sk. 6 r:st B.ko eller i Riksmynt 18,832 R:dr 34 öre, må förminskas dels med
ofvannämnda 1,960 R:dr, dels ock, för jemnande af Hufvudtilelns slutsumma, med ytterligare
32 R:dr 79 öre.
58:o. Uti öfriga till 8:de Hufvudliteln hörande anslag har någon förändring ej
ifrågakommit, hvadan desamma upptagits till enahanda belopp, som vid sisllidne Riksdag
bestämdes, likväl med iakttagande deraf, dels att värdet å den indelta och (lindelia spanmål, sorn
i en del anslag ingär, blifvit, i enlighet med den af Rikets Ständer redan fastställda beräkningsgrund,
i nedanstående tabell öfver denna Bulvudtitels samtliga anslagssummor utförd!
efter eli pris af 2 R:dr Runt per kubikfot, dels ock att förslagsvärdet å indelta räntorna
under vissa anslag är vordet ökadt i den mån sådant måst blifva en följd af den
utaf Rikets Ständer godkända beräkningen af indelta anparten utaf ordinarie räntan; likasom
sådant blifvit iakttaget i afseende å hammarskaltsjern, anslaget på lön ål pastor i
Forsmark.
59:o. Slutligen och enär Rikets Ständer inhemta!, alt nu gällande Riksstat upptager
blarnl indelt spanmål jemväl sådan spanmål, som i Blekinge samt Götheborgs och
Bohus län är anslagen åt preslerskapet och kyrkorna, men för hvilken de skattskyldige,
på grund af äldre nådiga resolutioner, ega betala lösen efter bestämda låga priser, hafva
Expeditions-Utslottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 222. 55
Rikets Ständer, som funnit nödig rättelse i Riksstalen böra härutinnan vidtagas, låtit i
Riksslaten å indelta spanmålen afdraga följande qvantileter, nemligen:
ät Kleresi-stalen anvisade  94 l:r 16j k:r
och ät Kyrkorna  2,943 „ 20 „
och i stället ökat kontanta anslagen med beloppet af den lösen, som lör berörde spanmäls-qvanliteter
erlägges, hvilken tillökning utgör
ä Kleresi-staten  204 R:dr 75 öre
och ä anslaget till Kyrkors underhäll
6,500 „ 50 „
Rörande, i följd häraf, den stadgade lösen för ifrågavarande spanmål hädanefter
upptagas och redovisas bland kronans behållna inkomster.
I enlighet med hvad sålunda blifvit i underdånighet anmäldt, hafva 8:de Hufvudtitelns
utgiftssummor blifvit för åren 1858—1860 fastställde, som föijer:
56
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 222.
EcMesiastik-Departementet.
Departements-Chefen:
Nuvarande anslaget  10,500: —
Tillkommer: förhöjning  4,500: —
Departementets Expedition :
Nuvarande anslaget  22,687: —
Tillkommer: förhöjning  20,263: —
Riks-arkivet:
Nuvarande anslaget 10,915: —
Tillkommer: förhöjning
8,475: —
Kongl. Bibliotheket:
Nuvarande anslaget  20,397: 5C
Tillkommer: förhöjning. . . ,  6,402: 5t
Kleresi-Slaten; i allmänhet:
Penningar:
Nuvarande beloppet  7,621: 28.
Tillkommer:
a) Öfverflyltning från anslaget till folkskolorne: Lön för
en kapellpredikant i Vermlands Finnmarker 500: —
h) Kontant anslag i utbyte mot de ål Kleresistaten
uti Blekinge och Götheborgs liin anvisade
94 T:r 16} kpr indelt spanmål, som
nu löses efter bestämda, låga priser med . 204: 75.
c) Ny anvisning
4,605: — 5 309: 75. 12,931: 3
Indelta räntor efter markegång på förslag:
Värde enligt 1855 års Riks-slat  125,152: 9.
Förhöjning i detta värde  5,247: 91. 130,400: —
Indelt Spanmål:
1855 års Riksstat anslår  20,332 T:r 15 kpr
4J'gå och indragas i utbyte mot kontant, som
ofvan  94 „ 16} „
återslå 20,237 T:r 30,} kpr eller
127,499 kub. f. 1 k:a.
Förslagsvärdet å spanmålen i 1855 års stat
utgör  203,324: 69.
Earpeditions-Utskollels Färsing lill underd. Skrifvelse N:o 222.
57
Penningar.
Riksmynt.
Indelta
Räntor, enligt
markegång,
på förslag.
S p a n m å
Indelt, på förslag.
Mått.
Värde å
2 R:dr
kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
Värde förslagsvis
å 2
lt:dr kub.-fot.
Summa.
Riksmynt.
R:dr
15,000-
42,950
19,390-  26,800.
R:dr ö. Kubikfot, k
R:dr ö. Kubikfot, k
R:dr
R:dr
15,000
42,950
19,390
26,800 -
Bi/i. till R. St. Prot. 1856—1858. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Supp/.
8
58
Fxp adit io ns- Uts kotte Is Förslag till underd. Skrifvelse N:o 2022.
Förhöjning i delta värde lill 2 R:dr per
kub.-fot för 127,499 kub.-fot 1 k:a . . . 51,673: 5L 254,998: 20.
Tillkommer: Ny anvisning:
Proste-tunnor (2 T:r) 12 kub.-fot 6 k:r å 2 R:dr 25: 20. 255,023: 40
Oindelt Spanmål:
1855 års Riksstat anslår (471 T:r) 2,967 kub. f. 3 k:r med
ett förslagsvärde af  4,710:
Förhöjning i detta värde till 2 R:dr per kub. fot . . . 1,224: 60. 5,934: 60
Serskilde Förslagsanslag för Kleresiet:
J855 års Riksstat upplager tillsammans  6,855: —
Afgå åt Pastor i Falun anslagne l£ Sktl. koppar (indragne) 300: —
återstå 6,555: — nämligen
Biskopens på Gottland lön 3,000
Åt 13 Konsislorii-Notarier å 270 R:dr, bögst 3,510
„ Pastor i Forssmark (2 Skfif.) 6 centner 40 hammarskaltsjern,
med förslagsvärde uti 1855 års riksstat af. . . . . . . 45: —
Förhöjning i delta värde till 7 R:dr 50 öre centnern 3: — 48
Lappmarks Ecklesiastik-verk, Reservations och Förslagsanslag :
1855 års riksstat anslår  11,400:
hvilket belopp nu minskas med  400:
Universiteten:
Penningar:
Nuvarande beloppet 117,016: 25.
Tillkommer: Förhöjning, deraf förslagsanslag 30,000
R:dr för upprätthållande till visst belopp af sådana
löner i hvilka spanmål ingår  98,100: — 215,116: 25.
Indelta räntor efter markegång på förslag:
Värde enligt 1855 års Riksstat
Förhöjning i detta värde
Indelt spanmål:
1855 års Riksstat anslår (8,113 T:r 18 kpr) 51,052 kub.
fot 4 k:r med ett förslagsvärde af
Förhöjning i detta värde till 2 R:dr per kub. fot . . . 21,069: 18. 102,104: 80.
61,687:
94.
20,836:
6.
82,524:
81,035:
62.
21,069:
18.
102,104:
E-xpedi/ions-UtskoUels Forsing lill undmi. Skrifvelse N:o 222.
59
Penningar.
Riksmynt.
Indelta
Räntor, enligt
markegång,
på förslag.
S p
anmäl
Summa.
Riksmynt.
Indelt, på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde å
2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å 2
R:dr kub.-fot.
R:dr
öi
R:dr
ö.
Kubikfot.
k.
R:dr
ö.
Kubikfot.
k.
R:dr
ö.
R:dr
ö.
12,931
3
130,400
—
127,511
7
255,023
40
2,967
3
5,934
60
404,289
3
6,558
6,558
11,000
11,000
215,116
25
82,524
51,052
4
102,104
80
399,745
5
60
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse N-.o 222.
Elemenlar-läroverken:
Penningar:
Nuvarande beloppet  263,094: 31.
Tillkommer, rörhöjning: deraf reservation s-ans lag 2,000
R:dr åt Bibliothekarie!' vid de högre Elementar-läroverken 526,707: 80. 789,802: 11
Indelta räntor eller markegång, på förslag:
Värdet, enligt 1855 års Riksstat, hibehälles olorändradt  9,075: 46
Indelt spantnål:
1855 års Riksstat anslår (15,675 T:r 18 kpr) 98,756
kub. fot med ett förslagsvärde af  156,755: 63.
Förhöjning i della värde lill 2 R:dr per kub. fot . . . 40,756: 37. 197,512:
Oindelt spanmål:
1855 års Riksstat anslår (3,361 T:r 8 kpr) 21,175 kub.
fot 9 k:r med ett förslagsvärde af  33,612: 50.
Förhöjning i detta värde lill 2 R:dr per kub. löt . . . 8,739: 30. 42,351: 80
Folkskolorne:
Penningar:
Nuvarande anslaget  6,086: 52.
Afgå: tili Kle resi-slaten öfverflyttade ...
Indrages: åt Norrtelje Pedagogi nu anslagne
„ Lidköpings dito dito . .
„ Christinehamns dito dito . .
500:
13:
34.
53:
20:
42.
586: 76.
återstå 5,499: 76.
Tillkommer: ersättning åt Rektor i Linde för djeknepenningar
28: 27. 5,528: 3.
Indelta Räntor, efter markegång på förslag:
1855 års Riksstat anslår räntor med ett förslagsvärde af 3,072: 87.
Afgå, och indragas: åt Lidköpings Pedagogi nu anvisade 5: —
återstå 3,067: 87.
Förhöjning i sistnämnde förslagsvärde
1,432: 13. 4,500: —
Exp e dil io 7i s- UIs kottets Förslag till vnderd. Skrifvelse N:o 222.
61
S p
a n m å 1
Penningar.
lnueita
Räntor, enligt
Indelt, på förslag.
Oindelt.
Riksmynt.
markegång,
på förslag.
Mått.
Värde ä
2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde för-  slagsvis ä 2
R:dr kub.-fot.
R:dr
ö.
R:dr
Ö.
Kubikfot.
k.
R:dr
ö.
Kubikfot.
k.
R:dr
ö.
789,802
11
9,075
46
98,756
—
197,512
—
21,175
9
42,351
80
Summa.
Riksmynt.
R:dr ö.
1,038,741 37
62
Expeditions-Utskottcls Förslag till undrrd. Skrifvelse N.-o 222.
ludell spanrnål:
1855 års Riksstat anslår ...... 898 T:r 4 kpr.
Afgå och indragas:
åt Norrtelje Pedagogi anvisade 9 T:r
„ Lidköpings dito dito 26T:r4kpr.
„ Christinehamns dito dito 7 T:r 42 T:r 4 kpr.
återstå 856 T:r, sorn
motsvara 5,392 kub. fot 8 kannor.
Värde ä spanmålen, enligt 1855 års stal, förslagsvis . .
Förhöjning i detta värde till 2 R:dr per kub. fot, för
5,392 kub. fot 8 kannor
Oindelt spanrnål:
8,981:
1,804:
25.
35.
10,785:
60.
1855 års Riksstat anslår (71 T:r 8 kpr) 448 kub. fot 9
ler med ett förslagsvärde af .
Förhöjning i della värde till 2 R:dr per kub. fot . . .
712:
185:
50.
30.
897:
80.
Gymnastiska Central-Instilutel:
Nuvarande anslaget
Tillkommer: förhöjning
7,550:
4,450:
—
Sundhets-Kollegium med Medicinal-staten:
Penningar:
Nuvarande anslaget
Tillkommer: lill löneförbättringar åt personalen i Sund-  hetskollegium
14,847: 50.
samt ät Provincial-Läkarne m. m. . . 52,150: —-
122,704:
66,997:
50.
50.
189,702: —
Indelt spanrnål:
1855 års Riksstat anslår (310 T:r 6 kpr) 1,954 kub. fot
2 k:r med ett förslagsvärde af
Förhöjning i delta värde till 2 R:dr per kub. fot . . .
3,101:
806:
87.
53.
3,908: 40.
Carolinska Medico-kirurgiska Institutet:
Nuvarande anslaget
Tillkommer: förhöjning
28,930: 50.
Eocpedilians-fjtskoltats Förslug lill vnderd. Skrifvelse N:o 222.
63
Penningar.
Riksmynt.
Indelta
Räntor, enligt
markegång,
på förslag.
S p
a n m å 1
Summa.
Riksmynt.
Indelt, på förslag.
Oin
delt.
Mått.
Värde å
2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å 2
R:dr kub.-fot.
R:dr
ö.
R:dr
Ö.
Kubikfot.
k.
R:dr
ö.
Kubikfot.
k.
R:dr
Ö.
R:dr
ö.
5,528
3
-4,500
5,392
8
10,785
60
448
9
897
80
21,711
43
12,000
12,000
189,702
1,954
2
3,908
40
193,610
40
50,312
58
- ■ •
.
T
_
50,312
58
64
Expeditions-Uiskotlets Förslag till underd. Skri/velse N:o 222.
Barnbördshusen :
Nuvarande anslaget  6,633: —
Tillkommer: förhöjning i anslaget för Frilärlingars underhåll vid Barnmorske-undervisnings-anstalten
i
Stockholm  864: —
i Götheborg . .
216: — 1,080:
Ortopediska Institutet:
Nuvarande anslaget  3,750: —
Tillkommer: förhöjning  4,500: —
Veterinär-inrältningarne i riket:
Nuvarande anslaget bibehålies oförändradt
Vaccinationens befrämjande:
Utföres med samma belopp, som i 1855 års stat
Farsoters och smitlosamma sjukdomars botande, Förslagsanslag:
Nuvarande beloppet  13,500: —
Tillkommer: förhöjning  26,500: —-
Svenska Läkare-Sällskapet:
Nuvarande beloppet bibehålies
Svenska Akademien :
Samma belopp, som i 1855 års stat
Vetenskaps-Akademien:
Nuvarande anslaget
3,960: —
Tillkommer :
För meteorologiska observationers anställande å serskilda orter inom
riket  6,000: —
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien:
Nuvarande an slaget  9,029: 50.
Tillkommer:
Lönetillökning åt Riksantiqvarien  2,520: 50.
För samlingarnes ökande  2,000: —
För samlingarnes ordnande och vård .... 1,750: —
Åt vaklbetjeningen  400: — 2,150: — 6,670: 50.
Expeditions-Utskottets Förstag till anderd. Skrifvelse N:o 222.
65
Penningar.
Riksmynt.
Indelta
Räntor, enligt
markegång,
på förslag.
S p
a n m å 1
Summa.
Riksmynt.
Indelt, på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde ä
2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å 2
R:dr kub.-fot.
R:dr
ö.
R:dr
ö.
Kubikfot.
k.
R:dr
ö.
Kubikfot.
k.
R:dr
ö.
R:dr
ö.
7,713
—
—
—
—
—
—
7,713
—
8,250
—
—
—
—
—
8,250
—
17,850
—
—
17,850
—
3,600
—
—
—
——
—
—
3,600
40,000
—
-
—
—
—
40,000
-
2,250
—
2,250
—
2,250
—
—
2,250
—
9,960
—
>
—
9,960
-
15,700
15,700
Bih. till R. St. Prot. 1856—1858. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Suppl. 9
66
Expeditions-Ulskoltets Förslag till. lindard. Skrifvelse N.-o 222.
Fria konsternas Akademi:
Nuvarande beloppet  24,500: —
hvaraf till utrikes resestipendier för konstnären 8,000 R:dr r:rnt
Reservationsanslag.
Tillkommer :
Till löneförbättringar vid Akademien  7,500: —
„ inköp af Svenske konstnärers arbeten  6,000: — 13,500:
Musikaliska Akademien :
Nuvarande anslaget  9,000: —
Tillkommer: förhöjning  9,000: —
Naturhistoriska Riksmuseum:
Nuvarande anslaget
13.650: —
Tillkommer; förhöjning; se Tab. N.o 9
20,200; —
Institutet för Blinda och Döfstumma:
Nuvarande anslaget
33,500: —
Tillkommer: förhöjning  11,500: —
Fattigvården i Stockholm och landsorterne:
Nuvarande anslaget:
Penningar oförändradt 9,141: 25.
Indelta räntor efter markegång på förslag:
Värde enligt 1855 års Riksstat  128: 25.
Förhöjning i detta värde  30: 4. 15g; 29.
Indelt spanmål:
1855 års Riks-stat anslår (17T:r28kpr) 112 kub. fot6k:r
med ett förslagsvärde af  178: 75.
Förhöjning i detta värde lill 2 ll:dr per kub. fot ... 46: 45. 225: 20.
Fattigvården i allmänhet; Förslagsanslag-.
Uppföres samina belopp, sorn i 1855 års stat
Serafimer-Ordens-Lasarettets underhåll:
Nuvarande anslaget  8,250: —
Tillkommer: Förhöjning  9,000: —
samt ersättning för förloradt bidrag af Finska Tolagsmed
len
(hittills extra stats-anslag)  6,750: — 15,750:
Expeditions-Utskottets Förslag lil! anderd. Skrifvelse iS-.o 222\
67
Penningar.
Riksmynt.
Indelta
Räntor, enligt
markegång,
R:dr
38.000
18.000
33,850
45,000
9,141
15,000
24,000
25
förslag.
S p a n m å I
Indelt, på förslag.
Mått.
Värde ä
2 R:dr
kubikfoten.
R:dr
158
29
Kubikfot.
112
k.
R.dr
225
20
Oindelt.
Mått.
Värde förslagsvis
ä 2
R:dr kub.-fot.
Summa.
Riksmynt.
Kubikfot.
k.
R:dr
R:dr
38.000
18.000
33,850
45,000
9,524
15,000
24,000
74
68
Expeditions-U/skollets Förslag till anderd. Skri/velse N:o 222.
Hospitalers och Lasaretters underhåll:
Nuvarande anslaget:
Penningar (oförändradt)  7,802: 40,
Indelta räntor efter markegång på förslag:
Värde, enligt 1855 års Riks-stat  15,307: 61.
Förhöjning i detta värde  3,692: 39. 19,000:
Indelt Spanmål:
1855 års Riksstat anslår (6,771 T:r 18 kpr) 42,660 kilb.
fot 8 k:r med ett förslagsvärde af
67,715: 62.
Förhöjning i detta värde till 2 R:dr per kub. fot . . . 17,605: 98. 85,321: 60.
Stora Barnhuset i Stockholm.
Nuvarande anslaget:
Penningar (oförändradt)  1,750: —
Indelt spanmål:
1855 års Riksstat anslår (3,232 T.r 8 kpr) 20,363 kub. fot 2 kinned
ett förslagsvärde af  32,322: 50.
Förhöjning i delta värde till 2 R:dr per kub. fot ... . 8,403: 90. 40,726: 40.
F. imurare-Barnhuset:
Samma belopp, som i 1855 års stat •
Barnhusen i landsorterne.
Indelt spanmål:
1855 års Riksstat anslår (1.940 T:r 16 kpr) 12,225 kub. fot 1 k:a med
ett förslagsvärde af  19,405: —
Förhöjning i detta värde till 2 R:dr per kub. fot  5,045: 20
Kyrkors underhåll:
Penningar:
Nuvarande beloppet  27: 50.
Tillkommer :
Kontant anslag i utbyte mot de åt kyrkor uti Blekinge
och Götheborgs län anvisade 2,943 T:r 20 kpr indelt
spanmål, som nu löses efter bestämda, låga priser
med  6,500: 50. 6,528:
Indelta räntor efter markegång på förslag.
Värdet, enligt 1855 års stat, utföres oförändradt med  14,542: 25.
Expeditions- U/s ho flets Förslag till vnderd. Siiri frelse f\:o 222. 69
Penningar.
1 Riksmynt.
Indelta
Räntor, enligt
markegång,
på förslag.
S p
a n tn å 1
Summa.
Riksmynt.
Indelt
på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde å
2 ll:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å 2
R:dr kub.-fot.
R:dr
ö.
R:dr
ö.
Kubikfot.
k
R:dr
ö.
Kubikfot.
k.
R:dr
ö.
R:dr
ö.
7,802
40
19,000
—
42,660
8
85,321
60
—
112,124
—
1,750
20,363
2
40,726
40
42,476
40
1,250
—
—
—
1,250
—
12,225
1
24,450
20
24,450
20
*
70
Expeditions-Utskoltels Förslag till underd. Skrifvelse N-.o 222.
Indelt spanmål:
1855 års Riksstat anslår .... 24,385 T:r 28 kpr
sif g å och indragas, i utbyte mot kontant,
som ofvan  2,943 „ 20 „
återstå 21,442 T:r 8 kpr.
Tillkommer: ny anvisning:
Vinsäd åt Hotagens kapellförsamling
i Jemtlands ian  5 T:r —
S:gr 21,447 T:r 8 kpr,
som motsvara 135,117 kub. fot 7 k:r.
Värde å spanrnålen, enligt 1855 års Riksstat, förslagsvis 243,858: 75.
Förhöjning till 2 R:dr per kub. fot, för 135,117 kub.
fot 7 kannor  26,376: 65. 270,235': 40.
Oindelt spanmål:
1855 års Riksstat anslår 68 T:r
Tillkommer:
Vin- och byggnads-säd åt Trosa stadsförsamlingS
kyrka 3 „
Anslag åt Domkyrkån i Hernösand 40 „
S:gr lil T:r,
som motsvara 699 kub. fot 3 kannor.
Värde å spanrnålen, enligt 1855 års Riksstat förslagsvis . . 680: ■—
Förhöjning till 2 R:dr per kub. fot, för 699 kub. fot 3 kannor 718: 60. 1,398: 60.
Rese-stipendier samt läroböckers och lärda verks ulgifvande,
Reserva tions-ans lag
Rese- och Traktamenls-penningar, Förslagsantag:
Samma belopp, som i 1855 års Riksstat
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., Förslags-anslag:
Nuvarande beloppet  18,832: 34.
slfgå: Ljuspenningar  1,960: —
äfvensom, för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma . . 32: 79. 1,992: 79.
Extra utgifter. Reserval/ons-atislag:
Nuvarande beloppet uppföres
Summa
Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse N:o 222.
71
Penningar.
Riksmynt.
Indelta
Räntor, enligt
markegång,
på förslag.
S p
a n in å 1
Summa.
Riksmynt.
Indelt
på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde ä
2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å 2
tk.dr kub.-fot.
R:dr
ö.
R:dr
ö.
Kubikfot.
k.
R:dr
ö.
Kubikfot.
k.
R:dr
ö.
R:dr
Ö.
6,528
14,542
25
135,117
7
270,235
40
699
3
1,398
60
292,704
25
15,600
—
—
15,600
—
1,500
—
—
—
—
—
—
1,500
—
16,839
55
_
_
16,839
55
15,000
—
—i—
—
—
—
—
15,000
1,753,924:20
260,200
—
495,146
5
990,293
—
25,291| 4
50,582|80j 3,055,000 —
72 Eccpedilions-Uishotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222.
För Tillfälliga Behof & denna Hulvudtitel hafva nedannämnda särskilda anslag dels
för en gång, dels för viss bestämd tid blifvit äskade :
l:o. Af E. K. M:t är hegardt, att, sedan ny byggnad för kemiska institutionen
vid Upsala Universitet numera blifvit uppförd, Rikets Ständer mätte för en gång anvisa
till laboralions-rummens apterande lör deras ändamål m. m. 13,500 R:dr och lill första
uppsättningen af erforderliga instrumentalier 15,825 R:dr.
Dä ifrågavarande utgifter äro oundgängligen nödiga, så framt det med den kemiska
byggnadens uppförande afsedda ändamål skall vinnas, hafva Rikets Ständer för en
gång anvisat de sålunda af E. K. M:t äskade belopp.
2:o. Till fyllande af de betydliga luckor, som förefinnas i Upsala Universitets
Botaniska Museum har E. K. M:t äskat eli anslag, lör en gång af 4,500 R:dr.
Enligt hvad i Statsrådsprotokollet anföres, kan della Universitet i egentlig mening
icke anses ega något Botaniskt Museum, ehuru detsamma har åtskilliga, lill en del
dyrbara materialier till bildande af ett sådant i enskilda samlingar, som blifvit lill Universitetet
skänkta; hvadan och enär ett fullständigt, väl ordnadi Botaniskt Museum är ett
nödvändigt vilkor för beredande af en fullt ändamålsenlig undervisning uti hithörande
läroämne, Rikets Ständer, i betraktande derjemte af tillfället att till Musei kompletterande
få begagna den botaniska institutionens nuvarande utmärkte föreståndare, funnit sig böra
bevilja det lill ifrågavarande föremål lör en gång begärda anslag af 4,500 R:dr R:mt.
3:o. Hos Rikets Ständer har framställning skett om anslag för anskaffande af en
Refraklor till Observatorium vid Upsala Universitet, hvarför kostnaden beräknats uppgå
till omkring 15,000 R:dr R:mt; och då ändamålet med uppförandet af den nya observatorie-byggnaden
vid bemälde Universitet måste varit icke allenast, att detta Observatorium
skulle tjena såsom undervisnings-anstalt för inhemtande af elementerna i astronomien,
utan äfven att bereda Lärarne derstiides tillfälle att deltaga i vetenskapens utveckling,
hvadan del är af vigt, att härtill nödiga instrument anskaffas, enär annars den åsyftade
vetenskapliga verksamheten i väsendtlig mån inskränkes och de å byggnaden nedlagda
betydliga kostnader blifva utan gagn, hafva Rikets Ständer, sedan upplyst blifvit,
ali Universitetets tillgångar icke medgifva anskaffandet af eli dylikt instrument, som nu
blifvit ifrågasatt, beviljat, till inköp af en Refraklor för Astronomiska Observatorium i
Upsala, ett anslag af 15,000 R:dr R:mt för en gång.
4:o. Hos Rikets Ständer har blifvit anfördi och genom utdrag utaf Consistorii
Academici Majoris i Upsala protokoll den 27 Januari sistlidet år styrkt, alt Prefekten för
Universitetets botaniska trädgård fästat Consistorii uppmärksamhet derpå, att de särskilda
af träd och glas uppförda vexthusen för tropiska vexter alla vore så af röta angripna,
att de, äfven efter nödiga förbättringar, kunde högst ännu ett år begagnas, hvadan han
anhållit om Consistorii förord lill utverkande af E. K. M:ts nådiga proposition till Rikets
Ständer om anslag till uppförande af nya dylika vexthus, anordnade efter en annan, förmånligare
ansedd ny plan och byggda af sten, enligt uppgjord ritning med kostnadsförslag,
hvilket, efter afdrag af värdet å de materialier, som från de gamla vexthusen ansetts
användbara, slutade å en summa af 9,138 R:dr B:ko, samt att genom en i anledning
häraf förordnad och den 5 Januari nämnde år hållen besigtning å vexthusen blifvit
ådagalagdt, ali de nuvarande vexthusen, hvilka, enligt det väckta förslaget, skulle ersättas
genom en ny gemensam sådan byggnad, äro i det förfallna skick, alt de dels icke
kunna iståndsältas, dels, äfven efter anställande af reparationer, ej länge kunna begagnas;
och då viglen af dylika vexthus så i vetenskapligt som i ekonomiskt hänseende icke
kan förnekas, samt deri nya byggnaden efter den uppgjorda ritningen synes blifva ändamålsenlig,
och jemväl utan synnerligt stor kostnad för Slaten kan åvägabringas, hafva
Rikets
Expeditions-Utskottets Förslug till lindard. Skrifvelse, N:o 222. 73
Rikets Ständer funnit sig böra bevilja eli anslag af 13,500 R:dr R:ml till ombyggnad af
vexlhusen vid den botaniska institulionen i Upsala.
5:o. I anseende dertill, alt den för kemiska institutionen vid Lunds Universitet
upplåtna lokal beluunes lill utrymmet alltför inskränkt och jemväl i öfrigt vore för ändamålet
olämplig, har E. K. M:t föreslagit, att lill uppförande af eli nytt Kemiskt Laboratorium
i Lund ett anslag af 30,000 R:dr matte för en gång anvisas.
Af det vid E. K. M:ls nådiga Proposition fogade protokoll olver Ecklesiastik-ärenden
af den 14 Oktober nästliden år hafva Rikets Ständer inhemta!, ali nuvarande kemiska
laboratorium i Lund hvarken i afseende å läge eller utrymme är så beskaffad!,
att, med den utsträckning, den kemiska vetenskapen redan vunnit och allt mera vinner,
det kan anses motsvara tidens fordringar. Ett nytt och rymligare laboratorii-hus torde
derföre vara af högsta behof påkalladt, för ali sålunda kunna höja den materiela delen
al institutionen till den ståndpunkt af ändamålsenlighet, som vetenskapen oafvisligen fordrar.
Och då, utom det vetenskapliga
gjort sig gällande såsom oeftergifligt inom de industriella yrkena, är det angeläget all,
lill afbjelpande al den nuvarande bristen på tillfälle till ändamålsenlig undervisning härutinnan,
anstalter vidtagas, som underlätta bildandet af skicklige lärare i detta ämne,
hvartill hörer ulan tvifvel Ijenliga och tillräckliga laboralionslokaler, som göra det möjligt
för institutionens föreståndare alt ändamålsenligt och med framgång kunna verka i
sin vetenskap. Rikets Ständer hafva derföre, under antagande tillika, alt, äfven om inköpet
af byggnadstomt skulle af universitetets reservfond bekostas, ofvan uppgifna kostnadssuinma
20,000 R:dr B:ko torde erfordras, funnit sig böra, till uppförandet af ett
nytt kemiskt laboratorium i Lund, anvisa den af E. K. M:l i sådant hänseende äskade
summa 30,000 R:dr Runi, dock med vilkor all, oin del framdeles skulle visa sig, att
beriirde summa icke varder tillräcklig för ifrågavarande byggnadsföretags utförande, Universitetet
då må af egna tillgångar vidkännas de utgifter, som derutöfver kunna erlördras.
ti:o. E. K. M:t har likaledes äskat ett anslag af 30,000 R:dr Runt lill förbättring
af den Botaniska Institutionen vid Lunds Universitet tillhörande byggnad.
Efter hvad slatsråds-protokollet i detta ämne innehåller, äro tre olika förslag
framställda till förändring eller ombyggnad af ifrågavarande hus, af hvilka förslag ett afser
påbyggnad af husets ena del, ett annat en tillbyggnad, och det tredje husets förändring
helt och hållet lill vexthus, jemte aplering af ett uthus lill bostad åt trädgårdsmästaren;
och skulle kostnaden komma all uppgå eller det första förslaget lill 15,000
R:dr, enligt det andra till 21,000 R:dr och efter det tredje till 26,000 Hulr, hvilken
sistnämnda summa dock af Consistorium Åcademicum och t. f. Kanslern, hvilka förordat
del tredje förslaget, ansetts böra till 30,000 R:dr förhöjas.
Behofvet af en förändring utaf ifrågavarande, den botaniska institutionen i Lund
tillhörande byggnad, synes icke kunna förnekas. Då emellertid, utom de flera olika förslag
lill en sådan förändring, hvilka, såsom ofvan är nämndt, blifvit afgifne, ett ytterligare
förslag sedermera, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, varit A bane, angående
bvggnadeus och trädgårdens förläggande på någon mera tjenlig plats utom staden, svnes
frågan om lämpligaste sältet lör förändringen icke vara så fullt utredd, att anslag för
närvarande bör för ändamålet beviljas, ulan hafva Rikets Ständer funnit E. K. M:ts nådiga
framställning i denna del ej för närvarande kunna bilällas.
7:o. Enär de vid llere föregående Riksdagar för folkundervisningens befrämjande
anslagna medel vore fortfarande behöfliga, är af E. K. M:t löreslaget, alt desamma
måtte lill enahanda belopp för nu ingångna statsregleringsperiod anvisas, nemligen:
Bih. till R. Sl. Prot. tS[>G—i858. 10 Sami. 1 Afä. 2 Band. Supp/. 10
74 Expeditions-CJtskoltets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 222.
till understöd för Folkskolelärares aflöning- inom de socknar, der, enligt E. K. M:ls
pröfning, statsbidrag lör sådant ändamål i följd af särskilda förhållanden kunde
erfordras R:dr R:mt 30,000: —
till Seminarier för bildande af Folkskole-lärare, efter E. K.
M:ls pröfning „ „ 13,650: —
samt till Elever vid nämnda seminarier, att af E. K. M:t
efter behof disponeras „ „ 18,000: —
tillsammans R:dr R:mt 61,650: —
eller för 3 år „ „ 184,950: —
med rättighet för E. K. M:t all till folkundervisningens befrämjande använda de besparingar,
som å dessa anslag kunde uppkomma.
Uti detta ämne skola Rikets Ständer i underdånighet sig yttra, sedan den i sammanhang
härmed hos Rikets Ständer väckta Iråga, angående folkskole-väsendels ordnande
m. ni., blifvit af Rikets Ständer slutligen pröfvad.
8:o. För utarbetande af en Ordbok öfver Svenska språket Ilar E. Ii. M:t till utgående
under nu ingångne slatsregleringsperiod, äskat enahanda anslag, som vid sistlidue
Riksdag beviljades, eller 3,750 R:dr Runt årligen.
Då det är af vigt, att ifrågavarande åt Svenska Akademien uppdragna ordboksarbete
icke må af brist på medel afbrytas, har eli belopp af 3,750 R:dr för omförniälda
ändamål blifvit af Rikets Ständer beviljadt, att fortfarande utgå under hvarldera af
åren 1858, 1859 och 1860.
9:o. För lifgifvande af ett Planeheverk öfver Svenska svamparter, enligt de original-afbildningar,
som blifvit verkställda för det af allmänna medel till Welenskaps-Akademiens
disposition ställda anslag för anskaffande af originalmålningar af Svenska vextcr
ni. ni., har E. K. M:t äskat eli belopp, för en gång, af 4,500 R:dr Runt.
Då ifrågavarande planeheverk med dertill hörande text, hvartill, enligt hvad i
Statsrådsprotokollet lill den Kongl. Propositionen upplyses, redan ett så betydligt antal
Svenska svamparter blifvit med ofvanbcrörde särskilda anslag afbildade, alt arbetet snart
bör kunna utgifvas, ofelbart kommer att medföra gagn för vetenskapen och fördelar för
den enskilda hushållningen, hafva Rikets Ständer för ifrågavarande ändamål anvisat en
summa för en gång af 4,500 Il:dr Runt.
10:o. För lifgifvande af 2:ne planeheverk, det ena öfver färnsåker och andra
historiska märkvärdigheter, sorn i Statens historiska museum förvaras, och det andra
öfver
Enligt hvad Witlerhets-, Historie- och Antiqvitels-Akadeinien upplyst, vore lill
det förra af dessa planeheverk genom Akademiens försorg flera hundra teckningar redan
utförda af en antagen ritare, som genom långvarig öfning vunnit en sällspord skicklighet
att på en gång troget och prydligt afbilda hithörande föremål. Till det sednare verket,
som beslode af teckningar af Svenska medeltids-sigill från 12:te till nära slutet af
14:de seklet, utförda af samme ritare under Akademiens inseende, hade, medelst användande
af 5 års anslag å 200 R:dr B:ko, sorn Rikets Ständer vid de två sednaste riksdagarne
beviljat, intill 1855 års slut blifvit afrilade 1,148 sigill.
Enär, såsom Akademien ock antori, det för den arkeologiska vetenskapen är af
stor vigt att känna de fornlemningar, sorn tillhöra hvarje särskildt land och folk, samt
Sveriges National-Museum för ett sådant vetenskapens utvidgande kan lemna talrika och
vigliga bidrag, som böra, till vinst för vetenskapen och ära för fäderneslandet, offentliggöras;
samt afteckniugarne al ofvanberörde sigill torde, på sätt Akademien äfven antagit,
medföra vigliga upplysningar till Sveriges konsthistoria under medeltiden, på ett af
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222.
75
görande säll ulreda mången för närvarande dunkel eller oriktig uppgift i fäderneslandets
historia, saint framför allt sprida ljus öfver Svenska personers slägtförhållanden oell sålunda
bilda ett ovärderligt och för häfdeforskaren oumbärligt bihang till de i Svenskt
Diplomatorium redan ulgifnn eller framdeles utkommande historiska urkunder, hafva Rikets
Ständer, som inhemta!, all de på Akademiens stal uppförda anslag till tryckningskostnader
af 1,000 R:dr R:mt är afsedt att användas till utgifvande af dels en beskrifning
öfver Svenska privatpersoners minnespenningar, dels af en ny serie af Akademiens
handlingar i ett större format och förbättrad! skick, med flera arbeten, samt således icke
kan för utgifvande af ifrågavarande 2:ne verk påräknas, ansett sig böra medgifva, att
det äskade beloppet 6000 R:dr R:mt må för det afsedda ändamålet anvisas.
liro. Till fortsatt inredning of Historiska Museum och Myntkabinettet har
E. K. M:t begärt beviljande af 3000 Rrdr Runt för en gång.
Då, efter hvad upplyst blifvit, de vid 1840—1841 och 1847—1848 årens riksdagar
till ifrågavarande ändamål anvisade belopp af 5000 Rrdr Brko helt och hållit medtagits
lör anskaffande af eli större antal skåp, montrer m. in., som på samma gång äro
beräknade alt kunna användas i det nu under byggnad varande Nationalmuseum, när
samlingarne en gång skola ditflyttas, samt, detta oaktadt, högst betydliga förråd af så
väl antiqviteter och historiska märkvärdigheter, som af mynt, ännu sakna förvaringsrum
för att uppställas eller uppläggas, och följaktligen äro för vetenskapen fruktlösa och
för allmänheten otillgängliga, har nu ifrågavarande anslag 3000 Rulr Runt blifvit af Rikets
Ständer anvisadt.
12:o. Under åberopande af de skäl, som i oftanämnde Statsrådsprotokoll finnas
omförmätdn, är lör nybyggnad vid Götheborgs hospital, utöfver det belopp af 75,000 R:dr,
sorn under nu gällande statsreglering vore för ändamålet disponibelt, en summa för en
gång af 100,000 Rulr af E. I\. Mrt äskad.
Efter tagen kännedom af hvad Statsrådsprotokollet i afseende härå innehåller samt
tillika af det uppgjorda kostnadsförslaget med tillhörande ritningar öfver den nya anläggningen,
jemte öfriga ärendet rörande handlingar, hafva, vid pröfning af delta ärende,
Rikets Ständer, enär behofvet af utvidgning och en emot tidens fordringar svarande förbättring
af Götheborgs hospital redan vid sistiidnc riksdag blifvit erkändt, samt, vid nu
upplysta förhållanden, frågan om tillbyggnad af det gamla hospitalet torde böra förfalla,
men så vidt. handlingarne utvisa, platsen för byggnadens uppförande ännu icke blifvit
bestämd, funnit sig på det sätt böra bifalla E. Ii. M:ts nådiga framställning, att Rikets
Ständer utöfver de för ändamålet redan disponible 75,000 R:dr R:ml, anvisat en summa
af 190,000 R:dr samma mynt att, i mån af behof, användas för uppförande af ifrågavarande
nybyggnad, pä den plats, hvilken E. K. M:t i nåder anser böra dertill bestämmas.
13:o. Likaledes har E. K. M:t, för uppförande af den nya Hospilals-bvggnaden å
lägenheterna Hedvigsberg och Konradsberg invid hufvudstaden, äskat, utöfver de under
nn tilländalupna slalsregleringsperiod anvisade 337,500 Rulr, eli belopp af 315,000 Rrdr
att utgå under år 1858 med 213,750 och år 1859 med 101,250 Rrdr.
Som behofvet af den äskade anslagssumman för fortsättande och afslutande af omförmälda
byggnadsarbete blifvit behörigen ådagalagd!, och angeläget är, att de erforderliga
medlen nu till fullo anvisas, så att anstalten må kunna ju förr desto hellre blifva
färdig lill begagnande, hafva Rikets Ständer, med bifall till E. K. Mrts nådiga framställning,
lör ifrågavarande ändamål anslagit en summa af 315,000 Rrdr Runi, att från Riksgäldskontoret
utgå under år 1858 med 213,750 Rrdr och under år 1859 med 101,250
Rrdr nämnde mynt.
14ro. Med afseende derå, dels att förändring i de sednare årens höga spanmålspris
kunde inträffa, i hvilket fall Hospitalsfondens inkomster, som hufvudsakligen bestå
af spanmål, förmodades ej blifva tillräckliga till bestridande af utgifterna, helst under
76 Expeditions-Etsk a Hels Förslag• till undenl. Skrifvelse, N:o 222.
sednare lider löner till tjenstemän och betjente måst betydligen ökas, äfvensom utspisningskoslnnden
i väsentlig mån blifvit förhöjd, dels all i samma män, som utrymmet vid
hospitalen ökas oell antalet af hospitalshjon blifver större, en betydligare tillökning i utgifterna
för deras underhåll och vård deraf blefve en följd, har E. K. M:t begärt, alt i
likhet med hvad vid de sednast förflutna Riksdagarna egt rum, ett belopp af 37,500
R.dr R:nit årligen under nu ingångna stalsregleringsperiod mätte lill Serafimerordens-gillets
disposition anvisas, för att mot redovisningsskyldighet, användas lill betäckande af
den brist i hospilalslondens inkomster, sorn för bestridande af nödiga utgifter lill liospilalernas
underhåll samt till förbättring af hospilalsvården möjligen kan uppkomma; och
hafva Rikets Ständer inedgifvit det en summa af 37,500 R:dr R.mt årligen må under
den tid, nu skeende statsreglering omfattar, fortfarande utgå att, på sätt och i den ordning
E. K. M:l föreslagit, användas.
15:o. Med lillkännagifvande all för fullbordande af Nalionalmusei-bvggnaden ett
anslag af 750,000 R:dr erfordrades, har E. K. M:l begärt, all deraf 50,000 R:dr matte
anvisas för hvarldera afåren 1857,1858,1859 och 1860 eller tillsammans 600,000 R:dr.
Med afseende å hvad härvid förekommit, och dä ostridig! är, all, derest icke arbetet
med drift och skyndsamhet fullföljes, ulan för bristande medel mäste afbrylas, det
allmännas kostnader för arbetets fullbordan komma all ökas, hafva Rikets Ständer för
ifrågavarande byggnadsarbetes fortsättande, utöfver det för sislförHulna år redan beviljade
belopp 150.000 R:dr, anvisat enahanda summa för hvarldera af åren 1858, 1859
och 1860, med tillsammans 450,000 R;dr R:ml, alt utgå pä det sätt och i den ordning,
som förut blifvit bestämda.
16:o. För utskrifvande af ännu felande Registratur inom de särskilda afdelnin
garne
af Kongl. Maj:ls Kansli iir eli anslag af 3000 R:dr årligen, under nu ingångna
stalsregleringsperiod, af E. K. M:t äskadt.
Dä upplyst blifvit, alt det vid 1847 och 1848 årens riksdag anvisade anslag för
hvarldera af åren 1848, 1849 och 1850 att användas lill bekostande af utskrifning utaf
dvlikt registratur för den förflutna lid, lör hvilken sådant saknades, redan är 1854 åtgått,
och alt ännu en högst betydlig mängd registratur finnes oulskrifven, så att det med
nämnda anslag afsedda ändamål icke ens lill hälften kunde anses uppnådt, hafva Rikets
Ständer med afseende ä viglen deraf, alt Riksregislraturet varder behörigen kompletteradl,
beviljat ett anslag af 9000 R:dr R:mt alt nied jj- årligen under hvarldera af åren
1858, 1859 och 1860 utgå till bestridande af kostnaden för utskrifning af felande så
kalladt registratur.
Derjemte och då, enligt Kansli-ordningen af den 23 Oktober 1809, utskrifning af
dylikt registratur skall verkställas af vederbörande tjenstemän inom de särskilda Stalsdepartemenlens
expeditioner, men sådant, efter hvad Rikets Ständer inhemta!, icke lärer
ega rum inom alla Expeditionerna, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K.
M:t täckes låta tillse, att vederbörande tjensteman inom de Stalsdeparlemenls-Expedilioner,
der berörde föreskrift icke iaktfages, för framliden utskrifva och till Riksarkivet aflemna
sådane handlingar, hvilka böra i nämnda Arkiv förvaras.
17:o. E. K. M:I har vidare begärt, alt Rikets Ständer, i likhet med hvad vid
sednasle riksdag egde rum, mätte för hvarldera af åren 1858, 1859 och 1860 anvisa
eli belopp af 3000 R:dr, eller tillsammans 9000 R:dr till fortsatt ingifvande af sådana i
Riksarkivet samt andra allmänna och enskilda samlingar befintliga skrifter och handlingar,
hvilka äro af vigt för fäderneslandets historia och offentliga förhållanden.
Och hafva Rikets Ständer i anledning häraf äfven för nämnde 3:ne år anvisat en
summa af 9000 R:dr R:ml, till lifgifvande af äldre historiska skrifter och handlingar, att
med 3000 R:dr årligen utgå.
Expedilions-Utskottets Förslag• till underd. Skrifvelse, N:o 222.
77
18:o Vidkommande den af Eders Kongl. Maj:l väckta fråga om beviljande af ett
anslag utaf 255,86-4 R:dr 89 öre för tillämpning under år 1857 af de på Åttonde Hufvudtitelns
ordinarie stat föreslagna löneförhöjningar för embets- och tjenstemän in. fl.,
skola Rikets Ständer framdeles meddela yttrande.
19:o Af en under den 31 Mars 1857 från Eders Kongl. Majrt till Rikets Ständer
ådälet) nådig Proposition om beviljande af ytterligare anslag för uppförande af nybyggnad
vid Allmänna Institutet för Döfstumma och Hlinda hafva Rikets Ständer inhemtat,
alt, sedan Rikets sednast församlade Ständer, för uppförande af en ny lärohusbyggnad
vid omlörmälda Institut uppå den at de då alternativt föreslagna 2 platser, hvilken
Öfverintendenls-embetet förordat, eller inne på gården invid Institutets hufvudbyggnad,
beviljat den, enligt upprättadt kostnadsförslag, härtill erforderliga summa af 25,000 R:dr
b:ko, och derjemte till inköp af inventarier för Institutet anvisat ett belopp af 5,000
R.dr samma mynt, samt Eders Kongl. Maj:t, i anledning deraf, förständigal Direktionen
öfver Institutet att vidtaga de åtgärder, som af del för besagde nybyggnad beviljade anslag
påkallades, bemälde Direktion under den 29 November 1856 i underd. anmält, att
den för byggnadens uppförande bestämda plats vid anställd undersökning befunnits för
ändamålet mindre tjenlig, i anseende till dels byggnadsgrundens opålitliga beskaffenhet,
dels utrymmets otillräcklighet med deraf uppkommande inskränkning uti den för ungdomens
kroppsöfningar och för den ekonomiska förvaltningen väl behöfliga gårdsplalsen, dels
vådan af den nya byggnadens förläggande allt lör nära intill den gamla eldlärliga hufvudbyggnaden,
dels ock den långlanda och vattensjuka markens olämplighet i sanitärt
hänseende; alt Direktionen derföre funnit sig föranlåten (ör tillfället uppskjuta åtgärderna
för byggnadsföretagets utförande samt, med biträde af tillkallad sakkunnig person, tagit i
skärskådande den Institutet närmast omgifvande mark, hvarvid, bland andra ifrågaställa
byggnadsplatser, en sådan högland, sund och rymlig, belägen vid öfra Manilla, blifvit ansedd
för ändamålet företrädesvis tjenlig; att Direktionen, med afseende å det ständigt
vexande antalet af sökande till ej mindre gratist-rum, än platser emot betalning vid Institutet,
och då nödigt vore, att, om detta Institut, i stället all ett dylikt i landsorten inrättades,
skulle kunna emottaga ett betydligare antal elever, äfven ål desse anskaffades
logementcr, dagrum, matsalar och annat bchöfligt utrymme, hvilket allt ej stöde alt vinna
i ofvannämnda byggnad, alsedd och bestämd hufvudsakligen endast lill lärosalar, samt
dertill komme. att Institutets nu egande byggnader både vid Manhem och Ofra Manilla
vore af föga hållbar och fast beskaffenhet, funnit angeläget, att den nybyggnad, som blefve
vid Institutet uppförd, komme alt innehålla icke allenast de förut lillämnade större lärosalarne,
ulan äfven de öfriga, här ofvan förmälda, för inrättningens verksamhet erforderliga
lokalerna, äfvensom boställsrum för en del lärare och vårdare, samt att Direktionen
derföre låtit uppriitta ritning å en ny byggnad, afsedd äfven för emottagande at ett betydligen
tillökadt antal elever; varande denna ritning åtföljd af fullständigt kostnadsförslag,
enligt hvilket kostnaden skulle uppgå lill 96,000 R.dr b:ko, en summa son) dock
vid förslagets granskning hos Öfverintendenls-embetet ansel Is böra beräknas till 105,000
R:dr samma mvnl; och har, i öfverensstämmelse med Direktionens tillika gjorda underd.
framställning, Eders Kongl. Maj:l. begärt, all, utom förenämnde vid sisllörflutne Riksdag
beviljade, ehuru sedermera ej begagnade anslag, 25,000 R:dr till nybyggnad och 5,000
R-.dr h:ko lill inventarier, ytterligare 80,000 R:dr samma mynt eller 120,000 R:dr R:mt
måtte anvisas till den för Institutet nödig befunna större nybyggnad, efter drt framställda
förslaget, alt uppföras på den plats, hvilken derför kunde af Eders Kongl. Maj:l i nåder
pröfvas vara mest lämplig.
Beträffande först den nybyggnad vid ifrågavarande Institut, för hvars uppförande
Rikets Ständer vid seduaste Riksdag anvisat ett anslag af 25,000 R:dr, hafva Rikets
78
Expeditions- Utskottets Förslag' lill anderd. Siri freise, N:o 222.
Ständer, efter hvad upplyst blifvit, och dä äfven Rikets Ständers är 1855 församlade
Revisorer, som tagit lokalen i ögonsigte, förklarat sig instämma uti de af Institutets Direktion
yttrade åsigter om platsens olämplighet, funnit frägan om nämnda anslags utgående
för byggnadens uppförande ä den vid medlens beviljande bestämda plats hafva
förfallit.
Hvad äter angår det af Eders Kongl. Majit i nädcr väckta förslag att, efter förändrad
plan, låta uppföra en nödig befunnen större nvbvggnad vid ifrågavarande Institut,
så hafva Rikets Ständer insett nödvändigheten al ökadl utrymme för denna inrältnin K, så
framt den skall kunna uppfylla sitt gagneliga och välgörande ändamål. En förändring
eller utvidgning af de nu befintliga byggnaderna föreskrifves ej mindre af dessas egen
beskaffenhet, hvilken icke kan anses fullt förenlig med en nödig omsorg om elevernas
helsa och trefnad, än äfven af del alltmer vexande antalet af personer, sorn önska plats
vid Institutet. Dessas antal är. såsom upplvsl blifvit, långt större, än som inrättningen
för det inskränkta utrymmets skull kan emottaga, sä alt Direktionen varit nödsakad alt
alslå en mängd lill elevplalsers erhållande inkomna ansökningar. Och då vid Institutet
elever icke fä emotlagas, hvilka äro öfver 15 år, har ock inträffat, alt sökande, i alvaktan
på ledighet, blifvit öfverårig!! och sålunda för alltid gäll i mistning af en önskad
och länge förbidad undervisning. Häraf visar sig, alt ifrågavarande Stiftelses verksamhet
ännu är allt för inskränkt och på långt när icke motsvarar behofvet af vård och undervisning
för den betydliga mängden af inom riket befintliga döfstumma barn. Det af Eders
Kongl. Majit väckta förslag om anstaltens utvidgning liar derföre synts Rikets Ständer
vara i hög grad förtjent af behjertande, hvarföre, enär den uppgjorda ritningen blifvit af
Öfverintendents-embctet leornad ulan anmärkning, Rikets Ständer, med bifall till Eders
Kongl. Majlis nådiga framställning, funnit, sig böra, utom det vid sednasle Riksdag beviljade
anslag af 25,000 R:dr biko eller 37,500 R:dr Runt, anvisa en summa af 120,000
Ridr sistnämnda mynt för uppförande, efter upprättad! förslag, af ifrågavarande nybyggnad
på den plats, hvilken derföre kan af Eders Kongl. Majit i nåder prötvas vara mest
lämplig.
20:o Vid pröfning af framställningar, sorn lins Rikets Ständer egt rum, om förhöjning
af de anslag, som vid sistlidne Riksdag blifvit beviljade för uppförande, af nya
Lärohus i Wexiö och Wisby, och efter tagen kännedom om de hithörande handlingar,
hvilka Eders Kongl. Majit behagat medelst nådig Skrifvelse af den 30 Januari sisll. år
till Rikets Ständer öfverlemna, hafva, alldenstund Rikets Ständer vid sist förflutna Riksdag
funnit sig böra bevilja då nödiga ansedda anslag af allmänna medel för uppförande
af ifrågavarande tvenne lärohus, samt upplyst är, alt, i följd dels af de under sednare
åren stegrade prisen ä inalerialier och dagsverken, dels af andra inträffade förhållanden,
som vid kostnads-förslagens uppgörande icke kunnat förutses, dessa anslag behöfva ökas,
så framt byggnaderna skola kunna fullbordas, Rikets Ständer, med afseende å angelägenheten
alt dessa arbeten icke, för bristande medel, må afbrytas, funnit sig böra, utöfver
de förut anvisade anslagsbeloppen. nu, lill fullbordande af lärohus-byggnaderna i Wexiö
och Wisby, bevilja för den förra byggnaden 30,000 Ridr och för den sednare 15,000
Ridr Runt, alt i mån af behof utgå, dock med förbehåll, att några kostnader för byggnadernas
underhållande icke komma alt drabba •Statsverket.
21 io I anledning af väckt fråga om anslag för utvidgning af Läroverks- och
gymnastikhusen i Nyköping, hafva, efter lagen kännedom af en till Rikets Ständer i nåder
öfverlemnad underd. Skrifvelse i enahanda ändamål, med densamma åtföljande handlingar,
Rikets Ständer funnit derigenom vara ådagalagdl, såväl att ifrågavarande skolhusbvggnad,
i anseende till det ständigt vexande antalet af lärjungar, numera saknar tillräckligt
utrymme och således är i högsta behof af utvidgning, som ock att gymnastikhu
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222. 79
sels inskränkta lokal gör (leila lör sill ändamål alldeles olämpligt, hvadan, och då derjemte
är upplyst, att Stiftets bvggnadskassa, såsom icke allenast uttömd, utan jemväl
skuldsatt, ej förmår åstadkomma för tillbyggnaderna erforderliga medel, uppgående, enligt
vederbörligen granskade kostnadsförslag, till en sammanräknad summa af 14,082 R.dr 16
sk. b:eo eller i riksmynt 21,123 R:dr 50 öre, Rikets Ständer beviljat nyssnämnda summa för
utvidgning af skol- och gymnastikhusen i Nyköping, att i man af behof utgå, med förbehåll,
att några kostnader för byggnadernas underhållande icke komma att drabba
Statsverket.
22:o Jemväl har blifvit ifrågasläldl, alt anslag för uppförande af en ny Läroverksbyggnad
i Uddevalla måtte beviljas; i afseende hvarå Rikets Ständer inhemlal, att
nuvarande skolhus, bestående, utom boställsrum för Rektor och äldste kollega, endast af
tre skolrum, hvaraf det största 13 alnar långt och 8 alnar bredt samt de öfriga endast
6 å 7 alnar i fyrkant hvarldera, dels är allt för trångt och inskränkt för det antal af
omkring 80 lärjungar, som för närvarande der åtnjuta undervisning, dels genom sitt läge
vid foten af ett berg, hvaraf en jemn fuktighet förorsakas såväl å skolans gårdsplan, som
i synnerhet i sjelfva skolhuset, är i högsta måtto osundt och menligt för lärarnes och
lärjungarnes helsa, dels ock att byggnaden är mycket bristfällig och tarfvor ständiga reparationer.
Härigenom måste anses vara ådagalagdt, att nuvarande skolhus befinnes för
sitt ändamål alldeles otjenlig!, och att ett nytt, mera rymligt lärohus, uppfördt å en dertill
passande, sund och välbelägen plats, är af högsta behof påkallad), helst sedan Rikets
Ständer bifallit, alt skolan må utvidgas och erhålla 5 klasser, hvarigenom Hera skolrum,
utom ett särskildt samlingsrum, komma all erfordras.
Hvad angår kostnaden för den nya skolbyggnadens uppförande, hvilken, enligt det
uppgjorda kostnadsförslagel, skulle uppgå lill 36,500 R:dr, så enär, såsom af hithörande
handlingar upplyses, mer än halfva antalet af lärjungar, som besöka skolan, tillhör den
omkring Uddevalla stad liggande landsorten, samt, efter hvad Rikets Ständer jemväl nili
em ta t, Stiftets bvggnadskassas tillgångar icke lära medgifva något bidrag lill nybyggnaden,
synes Staten icke böra undandraga sig att med det belopp af 20,000 R:dr, som
härtill blifvit begärdt, i kostnaden deltaga. Då emellertid den nu upprättade ritningen
till nämnda byggnad icke blifvit af vederbörande embetsmyndighet granskad, och dessutom
en ny ritning torde böra uppgöras, mera lämpad efter den utvidgning, skolan kommer
alt erhålla, hafva Rikets Ständer, såsom bidrag till uppförande, efter behörigen granskad
och godkänd ritning, af en ny, rymlig och ändamålsenlig skolhusbyggnad af slen i
Uddevalla stad, beviljat, en summa af 20,000 R:dr R:mt, att i mån af behof utgå, med
förbehåll, alt några kostnader lör byggnadens underhållande icke komma att drabba
Statsverket.
23:o Beträdande jemväl föreslagna nya Läroverks- och gymnaslik-bvggnaden i
Götheborg, hafva Rikets Ständer inhemta), att, efter upphörandet af den Tyska församlingens
skola i Götheborg och den derstädes sednare inrättade Apologist-skolans sammanslagning
med gymnasium och trivial-skola, nu ifrågavarande läroverksbyggnad blifvit, till
följd af det betydligt ökade antalet lärjungar, alldeles otillräcklig i afseende såväl å rummens
storlek, som dessas antal, så alt, då af de 7 egentliga läsrummen endast 4 vore
någorlunda rymliga, det varit nödvändigt ali nästan hvarje termin låta vissa klasser byta
rum, hvarförutan den s. k. festiviietssalen dagligen måst begagnas till läsrum för en
klass och för öfrigt hade så inskränkt utrymme, alt lärjungarne der icke kunde hålla
gemensamma bönestunder. Dertill kommc, att rummen, i anseende lill bristen på tamburer
eller korridorer, vore kalla och för lärjungarnes helsa menliga, samt dessutom helt
och hållet saknade lämpliga anstalter för luftvexling. För öfrigt kunde gårdsplatsen, såsom
både träng och stensalt, icke tjena till lekplats för lärjungarne, och det dyrbara
80 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222.
gymnasii- och sli fl s-hibliol lickel vore nära nog oanvänd harl, emedan böckerna, i brist på
plats, ej kunde ordnas eller Atkommas. I afseende åter å behofvet af ny gymnaslikbvggnad
är upplyst, alt liiroverket hittills icke haft egen sådan byggnad, ulan måst i en
enskild persons hus för ändamålet förhyra ett rum, hvilket i anseende lill husels osunda
läge, vore i sanitärt hänseende olämpligt och dessulom hade så trångt utrymme, att 2
klasser al lärjungarne, ulgörande Iva femtedelar af hela lärjunge-antalet, måste hell och
hållet sakna undervisning i gymnastik, och af de öfriga lärjungarne blott en afdelning
kunde erhålla tvä limmars gymnastiköfning i veckan.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, hafva Rikets Sländer funnit derigenom
vara ådagalagdt, alt ifrågavarande läroverk tarfvar nya och ändamålsenliga skoloch
gymnastik-lokaler.
Vidkommande åler de föreslagna nybyggnaderna, hvilkas uppförande, enligt de
uppgjorda kostnadsförslagen, skulle komma all kosta, skolhusbyggnaden 212,000 R:dr och
gymnastikhuset 50,000 R:dr, så synas äfven, med beräkning af de höga arbelsprisen i
Götheborg, dessa kostnader vara nog stora och kunna tåla någon inskränkning. Hvad
skolhusbyggnaden särskilt angar, bör sådant desto hellre kunna ske, som, efter hvad Rikets
Ständer erfarit, den vackrasle och rymligaste af dylika, i sednare lider uppförda
byggnader, nemligen Westerås skolhus, kostat endast 150,000 R:dr. För öfrigt hafva
Rikets Ständer funnit sig böra instämma i den vid granskning af den uppgjorda ritnin
gen
lill skolbyggnaden hos Ofver-Inlendenls-embelel gjorda anmärkning, alt allt för stor
areal upptages af trappor och förstugor, äfvensom det synes Rikets Ständer, som rummen
i den nya byggnaden i allmänhet blifva väl små, samt tillräckligt utrymme kommer
alt saknas för bihliolliek och samlingar. Den föreslagna byggnadsplanen torde således
vara i behof af åtskilliga jemkningar, innan hyggnads-arbelet sättes i verket. Då emellertid
någon betydligare minskning af den uppgifna kostnaden sannolikt icke är att påräkna
och, efter hvad upplyst blifvit, de för ändamålet disponibla medel endast i ringare
mån förslå lill kostnadens betäckande, hafva Rikets Ständer ansett billigheten fördra, alt
Slaten med sin hjelp understödjer företaget, och hafva derföre medgifvit alt, såsom bidrag
för uppförande af nya skolhus- och gvmnaslikbyggnader j Götheborg, en summa af
150,000 R:dr R:mt anvisas, all i mån af behof utgå, med förbehåll, alt lill bristens betäckande
utväg må ulan Statsverkets vidare anlitande beredas, äfvensom alt några kostnader
för byggnadernas underhållande icke komma att drabba Statsverket.
24:o Uti en den 31 Mars nasti, år till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition
har Eders Kongl. Majit gifvit tillkänna, alt, ehuru det jemlikt Rikets åren 1844—1845
församlade Ständers beslut, för en summa af 100,000 R:dr b:ko inköpta, vid hörnet af
Slottsbacken och Skeppsbron här i staden belägna s. k. Ridderstolpeska huset, hvilket
Riks-Ar kive t fått sig upplåtet, innehölle flera ljusa och prydliga arbetsrum, denna lokal
likväl i andra afseenden lemna! myckel öfrigt alt önska. Till följd deraf, alt en hel våning
måst upplåtas åt Vitterhets-, Historie- och Antiqvilets-Akadcmien, bade nemligen
icke fullt hälften af Arkivets samlingar kunnat i huset inflyttas, utan hade den öfriga
delen, hvartill man sökt hänföra de mera sällan anlitade och behölliga handlingarne, mäst
fortfarande inrymmas i Kongl. Slottets källarhvalf. icke ens genom nämnda Akademis
och dess samlingars förflyttning ur Riks-Arkivels hus skulle detta blifva för Archivets
nuvarande behof tillräckligt, och ännu mindre funnes der något ulrvmme alt påräkna för
den betydliga tillökning i ej mindre de historiska, än i synnerhet de administrativa samlingarne,
som nu och framgent för hvarje år egde rum. Dessa förhållanden, jemte den
omständigheten ali ifrågavarande byggnad, redan vid öfverlemnande! lill Kronan, fanns
behäftad med sältningsskador, som, efter de lunga handlingarnes dilflyllning på ett betänkligt
-
Expeditions- (JIsko Itets Förslag till underd. Skrifvelse, IS7:o 222.
81
tänkligt säll lilllagil och vid undersökning visat sig vara ursprungligen uppkomna derigenom,
att de under husets murar befintliga pålnings- och rustverken, ämnade alt städse
förblifva liggande under vallen, lill någon del befinna sig öfver saltsjöns yta, da denna
är låg, och till följd häraf blifvit af röta angripna, hafva utgjort tillräckliga skäl för Eders
Kongl. Maj:t, sorn årligen genom Ofverinlendenls-embetet låtit undersöka och nödtorflligen
afhjelpa sällnings-skadorna, hvilkas förebyggande för framtiden skulle erfordra en ytterst
svår omläggning af en del af husets grund, oell hvilken omläggning, enligt en redan år
1853 uppgjord kostnadsberäkning, ansetts komma alt uppgå till 53,324 R:dr b:ko, alt
söka anskaffa en tjenligare plats för Riks-Arkivet och de dyrbara samlingar, detta hus
innesluter.
Hvad Antiqvilets-Akademiens samlingar beträffade, så vore plats för deni afsedd i
den blifvande Nalional-Museibvggnaden, men för Riks-Arkivet hade annan lokal ännu icke
blifvit bestämd. Väl hade Ofverinlendenls-embetet uti underd. Memorial den 1 Juli 1856
ifrågasatt, huruvida icke den södra och äldsta byggnaden å den s. k. Geijerska tomten
N:o 1 i qvarteret Riddarholmen vid Birger Jarls torg, skulle kunna, om den för Kongl.
Majlis oell Kronans räkning inlöstes, med någon tillbyggnad och förändring användas lill
Riks-Arkiv, på samma gång den öfriga tomten begagnades af Stockholms stad för anläggande
af en strandgata och en öppen plats vid Riddarholmskyrkans kor; men då sistnämnde
ändamål endast på eli ofullkomligt sätt skulle vinnas, såvida icke den till RiksArkiv
ifrågasatta gamla byggnaden klefve bortröjd samt Eders Kongl. Majit numera jemväl
antagit och för Rikets Ständer framlagt den af Öfversten m. m. N. Ericson uppgjorda
plan till vestra och norra jernvägs-stambanornas förening i Stockholm genom en
väg, som borde från sodra mynningen af Riddarholms-kanalen föras utmed samma kanals
vestra sida öfver Geijerska tomten, syntes den dervarande gamla byggnadens användande
till Riks-Arkif icke längre böra ifrågasättas.
Vid sådant förhållande hade Eders Kongl. Majits nådiga uppmärksamhet ånyo fästats
vid ett redan för några år tillbaka väckt förslag om uppförande af eli nytt hus,
uteslutande afpassadt och i n red t för de vigliga behof, som eli Riks-Arkif hade att uppfylla;
och då första vilkoret för ett sådant företag, enligt Eders Kongl. Majlis tanke,
vore alt finna en toini med tillräckligt utrymme och tjenlig belägenhet, der en byggnad,
afsedd för en maglpåliggande bestämmelse, må kunna fylla dennas fordringar äfven i det
vllre och lemna af konstens hand ett bidrag, värdigt motsvarande den naturskönhet, hvarmed
Sveriges hufvudstad blifvit så rikt begåfvad, syntes norra delen af Carl XII lis torg
vara den plats, som, genom sitt läge och sin omgifning, biisl vore beredd och ordnad för
emottagande af en sadan byggnad.
Jemte erinran om de flera förslag, som blifvit framställda för bebyggandet af ifrågavarande
plats, hvilken äfven är nog rymlig att medgifva byggnadens förläggande på
tillräckligt afstånd från omgifvande hus, så att de mest tillfredsställande anordningar
kunna träffas för rummens upplysning och för säkerhet mot eldfara, har Eders Kongl.
Majit vidare yttrat, att de farhågor, beträffande grunden, hvilka vid särskilda tillfällen
motverkat förslagen om den i andra hänseenden synnerligen passande tomtens bebyggande,
under sednaste åren förlorat större delen af sin betydenhet, enär den åsigt, som
i ämnet uttalades år 1845 af kommitterade tor Nationalmusei-bvggnaden, sedermera, enligt
hvad Öfverintendents-embelet under den 25 November 1856 vitsordat, vunnit ytterligare
bekräftelse genom åtskilliga, i närheten af denna plats, på enskildes bekostnad
verkställda betydliga byggnadsföretag, hvaraf flera utförts endast på bjelk bädd, vid det
lägre liggande Norrmatmslorg, der svårigheten att erhålla fast grund varit betydligt större,
än å norra sidan af Carl Xllhs torg; hvadan och då bemälde embete jemväl ansett, att
Bih. till R. St. Prat. 1856—1858. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Supp/. 11
82 Exy editions- Uts kol tels Förslag till under d. Skrifvelse, N:o 222.
en byggnad, afsedd för uppbärande äfven af de största tyngder, kunde pä sistnämnde
plats uppföras till oell med endast på omsorgsfullt anlaggd bjelkbädd, dessa förändrade
förhållanden föranledt E K. M:t alt nu för llikets Ständer framlägga den af Öfverintcndents-embelet
år 1853 uppgjorda plan till Riksarkif-bvggnaden.
Om byggnaden uppfördes enligt denna plan, hvilken blifvit af Riksarkivarien, för
dess del, i utlåtande den 14 Oktober 1853, godkänd, oell hvarigenom Riksarkivets behof
skulle för mer än ett halft sekel fyllas, vore kostnaden beräknad till 125,352 R:dr B:ko,
derest huset uppfördes endast på bjelkbädd, men lill 148,110 R:dr om pålning visade sig
vara behöflig, oberäknad i bägge fallen en summa af 12,500 R:dr för en varmvaltensapparat
erfordrades, derest en sådan borde för hela husets uppvärmning anbringas.
Då emedlertid utgifterna för berörda byggnadsföretag, utom värmnings-apparalen,
med afseende å nu gällande priser ä byggnadsmaterialier och arbetslöner, icke kunde beräknas
lill mindre än 179,352 R:dr Biko eller 269,028 R:dr R:mt, om förra alternativet,
som icke alser pålning, och enligt det sednare alternativet, upptagande pålning, till
202,110 R:dr Biko eller 303,165 Ridr Runt, har E. K. M:t, med öfverlemnande
af ärendet tillhörande handlingar och ritningar, uti högstberörda nådiga proposition
föreslagit, alt Rikets Ständer antingen för uppförande af en byggnad för Riksarkivet
på norra sidan af Carl XIIl:s torg, måtte lill E. K. Mits disposition under
nu ingångna statsreglerings-period anvisa en summa af 214,600 Ridr Biko eller 321,900
R:dr R:mt, i hvilken summa likväl, på sätt förut blifvit omnämndt, besparing komme att
uppstå, om utröndl varder, att byggnaden, ulan äfventyr lör dess bestånd, kan uppföras
på bjelkbädd, eller ock i händelse detta förslag icke vunne bifall, medgifva, att oltauämnde
plats linge, på sätt i underdånighet blifvit begärdt, åt enskild person lill bebyggande
upplåtas emot högsta tomtöres-afgifl, som kunde betingas, och under vilkor, bland
annat, att den blifvande byggnaden uppföres i öfverensstämmelse med den ritning, som
af E. K. M:t i nåder kunde blifva godkänd och fastställd.
Rikets Ständer hafva tagit denna fråga i öfvervägande; och beträffande först E.
K. Mits nådiga framställning om anslag till uppförande af en ny byggnad för Riksarkivet,
så, ehuru Rikets Ständer af det ofvan anförda funnit det vara ådagalagdI, att en säkrare
och rymligare lokal måste beredas för derstädes förvarade vigliga och dyrbara handlingar,
anse Rikets Ständer likväl åtskilliga betänkligheter möta mot antagande af det nådiga
förslag, E. K. M:t i berörde hänseende framställt. Detta gäller hufvudsakligen valet
af byggnadsplats. 1 afseende å denna tillåta Rikets Ständer sig erinra, att grunden å
den föreslagna tomten är af mindre fast beskaffenhet, och att, om det också icke må anses
förenadt med någon fara att å densamma upplöra en byggnad, som är alsedd att innesluta
stora och tunga pappersmassor, ett sådant byggnadsföretag likväl kommer att medföra
högst betydliga kostnader och vida utöfver hvad sorn erfordras, om ifrågavarande byggnad
anlägges å en plats med fast och säker grund. Men ett ännu större och måhända
del väsendtligaste hindret utgör, i Rikets Ständers tanke, den omständigheten att Riksarkivet,
som, utom de historiska samlingarne, innehåller en mängd administrativa handlingar,
ofta behöfliga för Statens embels- och tjenstemän, blefve, om det komme att förläggas
å norra delen af Carl Xlllis torg, alldeles för aflägset frän Slalsdepartementen
och öfriga embetsverk i hufvudsladen, hvarigenom både tidsutdrägt vållas och manga olägenheter
måste uppkomma för de personer, som nödgades begagna sig af dessa handlingar
eller å stället anställa undersökningar. Af dessa skäl och då Statens tillgångar vid
innevarande Riksdag måst tagas i anspråk för byggnadsföretag af onekligen mera angelägen
och maktpåliggande ari, hafva Rikets Ständer funnit sig icke böra bifalla E. K.
Mits i detta afseende gjorda nådiga framställning.
Vidkommande åter det väckta förslaget om ifrågavarande tomts upplåtande till enskild
person, så har, på sätt i den nådiga propositionen jemväl omförmäles, enahanda
Expeditions-UIskollcts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222. 83
förslug, väckt vid sistlidne Riksdag, blifvit af Rikets då församlade Ständer afslaget. De
bulvudsakligaste skäl, sorn då anfördes till stöd för afslaget, voro, alt det icke gerna
kunde förutsättas, ali någon enskild person skulle, då besittningsrätten till ifrågavarande
tomt endast vore lill viss lid inskränkt, derå uppföra en byggnad i den stil och af de
dimensioner, sorn till alla delar motsvarade det framför liggande storartade torget; att
en byggnad, sorn icke åtminstone i det närmaste sträckte sig intill de å torgels bägge
sidor befintliga trädrader och belt och hållet bortskymde de på andra sidan Enkhusgränden
belägna byggnaderna, hvilkas sins emellan ojemna böjd då blefve mera i ögonen fallande,
komme alt vanpryda platsen ; samt alt då Slockholm uti Carl XIII:s torg egde en
öppen och med träd försedd plats, belägen invid stadens medelpunkt och således lätt tillgänglig
för den större allmänheten, densamma syntes icke böra genom något ej oundgängligen
nödvändigt byggnadsföretag inskränkas, isynnerhet som denna plats i sitt nuvarande
skick företer både prydlighet och skönhet, hvilken lätteligen kunde förhöjas, om,
i stället för bebyggande af den nordligaste delen, densamma lörsåges med någon passande
plantering. Och då jemväl Rikets nu församlade Ständer, som hufvudsakligen dela
dessa åsigter, anse berörde plats lämpligast böra och kunna användas till parkanläggning,
har icke heller denna del af den nådiga propositionen blifvit af Rikets Ständer
bifallen.
25:o. Sedati Velenskaps-Akademien, som i sin vård fått emottaga det Naturhistoriska
Riksmuseum, med åliggande ej blott att tillse detta Musei bibehållande i oskadadt
skick, utan äfven alt söka bereda möjlighet för dess förökning och ändamålsenliga
ordnande till vetenskapens och det allmännas gagn, hos E. K. M:t i underdånighet anmält,
att, så långt omtankan för hennes egna vetenskapliga institutioner tillåtit, hon äfven,
tid efter annan, inom sin egendom beredt ökadt utrymme för berörda Museum, sednast
genom upplåtande af Sekreterarens förra våning för de entomologiska samlingarne
och lill arbetsrum åt Mineralogie-Intendenten, men att allt ifrån Musei första uppställning
plats helt och hållet saknats för ordnandet af den ethnografiska samlingen, skeletterna
och de i sprit förvarade naturalstren, liksom för de lägre sjödjuren i allmänhet,
hvilken brist hittills ej kunnat afhjelpas; att dels genom inköp för statsmedel af värderika
naturalie-samlingar, och dels genom de rika förråder af naturalster, som under fregatten
Eugenies jordomsegling blifvit insamlade, oberäknadi hvad genom Inlendentcrnes
bemödanden, utbyte och enskild välvilja kunnat erhållas, Akademien sett Statens ifrågavarande
dyrbara egendom så tillvexa, ali, oaktadt allt disponibelt utrymme tagits i anspråk,
hvarken de naturhistoriska samlingarne eller Akademiens Bibliothek, fysikaliska instrumenter
m. m. kunnat, till följd af lokalens otillräcklighet, på lämpligt sätt uppställas
och ordnas utan till ej ringa del på otjenliga platser måst inrymmas, samt Akademien,
jemte förmälan, att den, lill beredande af ökadt utrymme, för några år tillbaka inköpta,
bredvid Akademiens hus i Adolf Fredriks församling, qvarteret Grönlandet norra, belägna
s. k. Abrahamsénska egendomen, lemnade plats för en nödig och lämplig tillbyggnad, tillika
anhållit, det E. K. M:t mätte af Rikets Ständer äska erforderliga medel lill afhjelpande
af det omförmälda hindret för utvecklingen af ifrågavarande vigtiga och dvrbara
institution, för hvilket ändamål Akademien jemväl underdånigst bifogat med afseende å
den behöfliga tillbyggnaden uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, detta sednare slutande
på en summa af 300,000 R:dr B: k o; sä har E. K. M:t, enär angeläget vore, alt tillräckligt
utrymme bereddes för de rika, oupphörligt vexande samlingarnes behöriga vård
och ändamålsenliga ordnande, uti särskild lill Rikets Ständer den 31 Mars nästlidet år
afbiten nådig proposition begärt, all Rikets Ständer måtte bevilja del för ifrågavarande
byggnadsföretag erforderliga anslag 300,000 R:dr B:ko att med halfva beloppet 150,000
R:dr B:ko eller 225,000 R:dr Runt under nu ingångna slatsreglerings-period utgå.
84 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222.
Vid det förhållande, alt redan för flera år tillbaka, de till Vetenskaps-Akademiens
förfogande ställda lokaler befunnits otillräckliga, och då Rikets Ständer tillika ansett det
vara af stor vigt både för vetenskapens och industriens utveckling, alt. de samlingar,
Staten årligen åt sig förvärfvar, blifva för allmänheten tillgängliga, men sådant icke låter
sig göra med mindre ökadt utrymme för deras fullständiga ordnande beredes, hafva, enär
jemväl den af Akademien uppgjorda plan och kostnadsberäkning för nu ifrågaställa nybyggnad
blifvit af vederbörande embetsmyndighet i behörig ordning granskad och godkänd,
Rikets Ständer, med bifall till E. K. M:ts högstberörda nådiga framställning, beviljat
den för tillbyggnad af Vetenskaps-Akademiens hus erforderliga summa 300.000 R:dr
B:ko, samt ali halfva beloppet deraf, 150,000 R:dr B:ko eller 225,000 R:dr R:mt, må,
under nu ingångna stalsregierings-period, i mån af behof, till vederbörande få utbetalas.
20:o. Till Rikets Ständer har jemväl E. K. M:t under den 21 Juli sistlidet år aflålit
nådig proposition, deruti, efter en redogörelse för Veterinär-Inrättningens i Slockholm
uppkomst, organisation och verksamhet, samt uppgift å de lokaler, som blifvit ställda
lill dess förfogande, förmäles, hurusom Direktionen för nämnda inrättning under den
31 Januari samma år fästat E. K. M:ls nådiga uppmärksamhet å åtskilliga omständigheter,
hvilka, efter Direktionens förmenande, bidraga att motverka ett fullständigare uppnående
af Veterinär-läroanstaltens ändamål; alt härtill i främsta rummet mäste hänföras
beskaffenheten af de, åt inrättningen upplåtna byggnader, hvilka befunnes dels alldeles
förfallne eller fordrande en skyndsam hjelp för att icke blifva del, dels ock otillräckliga,
helst flera större och mindre träbyggnader, såsom odugliga, borde rifvas; att Direktionen
låtit gefiom Ofverintendents-embelet undersöka för handen varande brist fä 11 i g I) e I e r och
uppgöra kostnadsförslag såväl lill deras nfhjelpunde, som till erforderliga nybvggneder,
uppgående sammanlagdi lill 108,854 R:dr R:mt; att det å Inrättningens stat till extra utgifter
uppförda belopp ingalunda vore tillräckligt för alt dermed i tillbörligt skick underhålla
byggnaderna, hvartill, sedan behöfliga större reparationer blifvit verkställda, årligen
erfordrades 1,000 R:dr; att, vid företagen besigtning å Inrättningens inventarier, mänga
af dem befunnits utslitna och obrukbara; att Inrättningens medel icke heller försloge till
dessas återställande och komplettering, samt att, till följd af dessa, jemte vissa andra anförda,
lör Veterinär-Inrättningen egna förhållanden, de i Slaten uppförda löner och arfvode!)
icke motsvarade behofvet för nödig utkomst; hvadan Direktionen hemställt, det E.
K. M:t måtte hos Rikets Ständer göra nådig framställning om beviljande dels för en gång
af det, enligt Ofverintendents-embelets ofvanberörda förslag, till reparationer och nybyggnader
erforderliga belopp af tillsammans 108,854 R:dr, dels särskildt lill inventarier
2,000 R:dr, dels och slutligen, i öfverensstämmelse med uppgjord ny stat, eli ökadt årligt
anslag af 8,370 R:dr, allt Riksmynt. Då emedlertid förrberörda underdåniga hemställan
icke skett förr, än Riksdagen redan långt framskridit, och Inrättningens stat blifvit
år 1855 uppgjord, på grund af Rikets Ständers vid sistförfluten Riksdag beviljade anslag,
hade E. K. M:l ansett sig icke kunna bifalla Direktionens anhållan i hvad densamma
angick ifrågaställa anslag för nybyggnad eller till löne- och arfvodes-förhöjningar,
hvaremot E. K. M:t anbefallt Direktionen uppgifva, huru stort belopp, som kunde erfordras
lill de mest nödiga reparationer å Inrättningens byggnader, äfvensom för de oundgängligaste
behofven i afseende å inventarier vid densamma.
Sedan Direktionen derefter uti underdånig skrifvelse den 2 Juni sistlidet år begärt,
att 18,500 R:dr R.ko mätte, i enlighet med Öfverintendenls-embetets förenämnda kostnadsförslag,
anvisas för åtskilliga reparationer, samt 1,333 R:dr 16 sk. samma mynt för inköp af möbler
och sängkläder åt elever och drängar, eller tillsammans 19.833 R:dr 16 sk. B:ko, har
E. K. M:t, då medel till ifrågavarande ändamål ej äro å Riksstateu anvisade eller au
-
Expeclitions-Ulskotlcts Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 222. 85
norlcdcs all tillgå, uti högstberörda nådiga proposition föreslagit, att det afofvanbemälde
Direktion, såsom oundgängligen erforderligt för Veterinär-Inrättningens ordnande, begärda
anslag mätte med en till 20,000 R:dr B:ko eller 30,000 R:dr R.mt jemnad summa af Rikets
Ständer beviljas.
Uti sin till E. K. M:t ingifna underdåniga berättelse, rörande beskaffenheten af
Veterinär-inrättningens byggnader m. m., har Direktionen bland annat förmält, att
dessa befinnas i ett skick, som föga öfverensslämmer med de måttligaste fordringar för
ett allmänt läroverk; att de dels äro alldeles förfallne, dels fordra en skyndsam hjelp
för ali icke snart blifva det; alt icke mindre, än 8 större och mindre träbyggnader äro
af ålder lill den grad förstörde, att de icke utan fullständig ombyggnad kunna göras brukbara,
och alt flera af dem dessutom äro högst eidlarliga jemväl för andra närliggande byggnader;
hvarförutan alla öfriga byggnader uppgifvas i betydlig mån vara skadade, ehuru
dessa, hvilka, till följd af ett solidare byggnadssätt, bättre motstått tidens inverkan, ansetts
förtjena alt repareras.
Häraf vill det svnas, som vore vida mera genomgripande åtgärder af behofvet
påkallade, lin de af Direktionen nu föreslagna, om berörda inrättning skulle kunna bringas
i det skick, ali den motsvarar sitt ändamål. Utan att vilja bestrida nödvändigheten
af de utaf Direktionen nu ifrågaställa reparations-arbeten, anse Rikets Ständer det likväl
icke vara ändamålsenligt att anvisa något större belopp för reparation af byggnader,
hvilka, för närvarande redan mindre tjenliga, i allt fall inom kort torde tarfva fullständig
ombvggnad. Under sådana förhållanden och då icke heller med säkerhet kan antagas,
alt Veterinär-inrättningen fortfarande får begagna samtlige de åt inrättningen nu
uppl alne lokaler och tomter, enär, efter hvad Rikets Ständer erfarit, fråga skall vara
väckt om rn dels af egendomen användande för anläggning af en strandgata närmast
Ladugårdslandsviken, hafva Rikets Ständer funnit sig förhindrade alt i allo bifalla bögslbcrörda
nådiga framställning. Dä emellertid angeläget är, att, för läroanstaltens upprätthållande
under närmaste framliden, sä väl de största bristerna blifva afhulpne, som
ock nödiga invenlarie-persedlar för elevers och beljeningens behof anskaffas, hafva Rikets
Ständer anvisat en summa af 10,000 R:dr Runt att, ställd till Eders Kongl. Maj:ts disposition,
användas dels lill inköp af nödiga möbler och sängkläder, dels ock för oundgängliga
reparations-arbeten vid Veterinär-inrättningen i Slockholm.
27:o Ilos Rikets Ständer har blifvit vrkadt, all, enär vid sistlidne Riksdag 171
R:dr b:ko om året blifvit beviljade såsom ersättning för räntan å Rektor Collander.? år
1811 till förmån för 3:ne Kolleger vid Götheborgs skola gjorda donation ä 3,000 R:dr
b:ko, hvilket räntebelopp inräknats i lärarelönerne eller 1849 års öfvergångsslal, hvaruppå
lärarne från och med år 1855 kommit i åtnjutande a! berörde 171 R:dr, men det
vore billigt all ersättningen dem tillerkändes från den lid, de deraf varit i mistning, eller
den 1 September 1849, ett belopp af 912 R:dr mätte af Rikets Ständer beviljas i sagde
ändamål.
Då likväl den vid näst lidno riksdag anslagna godtgörelse icke kunnat oell bordt
vidtaga förr, än med början af hittills gällande slalsreglerings-period, samt Kollegerne
vid Götheborgs skola i allt fall sedan 1849 åtnjutit löneförhöjning, vida öfverstigande
donationsmedlens belopp, samt i andra delar af riket ersättning för i lärarelöner ingangne
leslamentsmedel icke af staten meddelats, hafva Rikets Ständer icke funnit skäl bifalla
den gjorda framställningen; men da donationer synes böra lill sine afsedda ändamål bibehållas
och ej, såsom hittills skett, tagas i beräkning såsom tillgång, inbegripen i de
äldre lärarelönerne, synes det vara angeläget, ali en utredning genom vederbörande Konsistoriers
och Skolstyrelsers försorg anslälles, för all erhålla bestämd visshet om beloppet
af de utaf kommunen och enskilde personer lill Gymnasier och Skolor i allmänhet
86
Expedilions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 222.
gjorda donationer och vilkorcn, hvarunder de meddelats; och få Rikets Ständer derföre
hos E. K. M:t i underdånighet anhålla om en slik utrednings företagande, och ali resultatet
deraf Rikets Ständer delgifves.
28:o. Med förmälan, att af det planchverk ''Fordna och närvarande Sverige”,
hvilket påbegyntes af numera aflidne Öfverslelöjlnanlen m. m. Thersner, fortsattes af
hans efterlefvande dotter Thora Thersner, som vid sistlidne Riksdag i sådant ändamål
erhållit ett anslag af 200 R:dr B:ko årligen under då föreslående stalsregleringsperiod,
ytterligare fem häften sedermera blifvit utgifna och det sjette i början af år 1857 skulle
utkomma, har hos Rikets Ständer blifvit begärdt, att som utgifvarinnan saknade egna
tillgångar och af ett med lod t kroppsligt lidande vore urståndsatt alt skaffa sig sådana,
hvarigenom det blefve henne omöjligt, isynnerhet efter den inträffade stegringen å de
flesta lefnadsförnödenheter, att fullfölja arbetet, om hon icke egde att påräkna ett säkert
bidrag till betäckande af kostnaderna derför, Rikets Ständer måtte anvisa ett årligt anslag
lill förhöjd! belopp af 266 R:dr 52 sk. B:ko, eller åtminstone samma anslagssumma
som henne förut beviljats, nemligen 200 R:dr samma mynt, att frän och med innevarande
år och så länge arbetet forlsältes lill henne utbetalas; och som Rikets sednast
församlade Ständer funnit sig böra anslå medel för fortsättande af ifrågavarande plauchverk,
samt upplyst är, att under den följande tiden detta arbete fortgått och åtskilliga
hällen deraf utkommit, så hafva Rikets Ständer ansett understöd för arbetets fortsättande
äfven nu böra beviljas, och alltså för Digifvande af planchverket ”Fordna och närvarande
Sverige”, anvisat ett belopp af 400 R:dr Runt att under hvartdera af åren 1858, 1859
och 1860 utgå.
29:o. Under åberopande af det fördelaktiga omdöme, som både af landsmän och
främlingar saint, bland de sednare, samtidens störste språkforskare Jacob Grimm blifvit
fälldt öfver det härstädes under arbete varande litterära verk, benämndi ”Svenska språkets
lagar”, har Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit påkallad å angelägenheten deraf,
att författaren af detta fäderneslandets vetenskapliga anseende i hög grad befrämjande
arbete finge sig tilldelad en förtjent vedergällning för sitt oförtröttade och oegennyttiga
nit i vetenskapens tjenst, samt det allmänna sålunda försäkrades om arbetets fortsättning,
hvilken under andra förhållanden ej vore att påräkna och för närvarande säkerligen ej
kunde af någon annan öfveriagas.
Ett vetenskapligt arbete af förevarande beskaffenhet, erfordrande de vidsträcktaste,
samvetsgrannaste och mödosammaste forskningar, kan blott räkna en jemförelsevis mindre
krets af läsare, och författaren, hvilken, efter hvad upplyst är, derå nedlagt femton
års mödor, måste således sakna den uppmuntran och vedergällning för sina ansträngningar
och uppoffringar, som det både genom dess fosterländska vigt och vetenskapliga värde
utmärkta arbetet obestridligen torljenar. Efter hvad Rikets Ständer inhemtal, har väl
författaren, hvarje gång eli, nytt häfte ulgifvits, fått sig dervid af E. K M:l beviljadt ett
understöd af det på 8:de Hufvudtiteln uppförda anslag till resestipendier samt läroböckers
och lärda verks ulgifvande, men, efter hvad jemväl upplyst blifvit, har dock detta understöd,
efter afdrag af tillfälliga utgifter, icke ens lemnät så stor behållning, att det kunnat
sätta författaren i tillfälle att, till påskyndande af forskningens fortgång och underlättande
af hans mödor, sjelf förse sig med eli tillräckligt antal af de dyrbara utländska
ordböcker och samlingar, hvilka vore lör författaren hehöfliga. Rikets Ständer hafva
derföre ansett det vara en statens pligt att med sin hjelp träda emellan och bereda författaren
ett lättadt tillfälle att fullfölja sitt litterära företag, hvarigenom det ock blifver
möjligt att inom en kortare lid kunna emotse arbetets fullbordan; och har således ett
anslag af 1,560 R:dr Runt årligen under hvartdera af åren 1858, 1859 och 1860 blifvit
beviljadt såsom understöd för fortsatt utgifvande af ”Svenska språkets lagar.”
Exp editions-Ula ko lie Is Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222. 87
30;o. Hos Rikets Stander Ilar jemväl framställning skett om anvisande af eli årligt
anslag under nu ingångna slatsregleringsperiod lör att påskynda utgifvandet af Svenskt
Diplomatarium, i afseende hvarå Rikets Ständer inhemlat, alt delta verk, som, börjadt
år 1829, vore ämnadt alt upptaga alla förut obemärkta, obegagnade och outgifna offentliga
och enskilda handlingar af vigt för Svenska historien från medlet af 13:de seklet
lill Konung Guslaf 1:s tid, hittills endast långsamt kunnat fortskrida, så alt sista häftet
af 4:de delen utkommit år 1856; att della häfte endast innefattade tiden till och med år
1340; att, ehuru ina I eria lierna lill 2:ne ytterligare delar redan voro samlade, dessa delar
dock, i brist på medel, hittills icke kunnat ulgifvas, att under de sednare åren utaf
ifrågavarande arbete blifvit för statens räkning, genom anvisning å anslaget för resestipendier
som läroböckers och lärda verks utgifvande, inlöste 204 exemplar, genom hvilken
inlösen tryckningskostnaden kunnat anses vara betäckt; samt att, för att i någon
mån ersätta utgifvarens arbete, 175 exemplar blifvit af Preste-Slåndet inköpta och till
de särskilda Kontraktsprosle-arkivcn nidelia.
Det fortsatta och skyndsamma utgifvandet af ofvanberörde veik, som lill följd af
sin beskaffenhet endast kan påräkna högst ringa afsättning hos enskilde, synes Rikets
Ständer i flera hänse.enden vara af vigt för Sveriges historia och litteratur; äfvensom
Rikets Ständer ansett den för tjenst fullo ulgifvaren, som för erhållande af hithörande dokumenter
måst företaga vidsträckta resor för anställande af forskningar i främmande
hinders Arkiver, böra erhålla ersättning för sina utgifter så väl i delta hänseende, sorn
till skrifvarebiträde» ; hvarföre Rikets Ständer bifallit, att 2,000 R:dr R:mt årligen under
nu ingångna slatsregleringsperiod må ställas lill E. K. Mits disposition, för alt användas
dels Lill ersättning för nödvändiga resor i och för utgifvandet al Svenskt Diplomatarium,
dels ock till inlösen af 175 exemplar af detta arbete, motsvarande det antal,
hvilket Preste-slåndel hittills inköpt; börande dessa sistnämnda exemplar till de särskilda
Kontraktsproste-Arkiven utdelas för att, såsom en offentlig egendom, hällas allmänheten
tillha tida.
31:o Hos Rikets Ständer har blifvit anfördi, hurusom Runstenarne städse varit
ansedde såsom dyrbara minnesmärken af vårt lands forntid, icke allenast utvisande den
gamla odlingens och bosättningens gång, utan äfven förvarande månget drag ur förfall
rens lif, och lemnande högst dyrbara bidrag lill kännedomen af det språk, hvars dotter
Svenskan vore, och hvars egenheter gåfve upplysning om den ursprungliga arten af vårt
modersmål. Runspråket, den äldsta kända form af det gamla nordiska språket, läge icke
obetydligt bakom äfven de äldsta Isländska skrifter samt öfriga nordiska länders på skinn
skrifna lagböcker. Det utgjorde till följd häraf en ovärderlig länk, som sammanbunde
vårt fornspråk med de flere århundraden äldre Tyska språken — det maesogötiska och
det gamla höglvska. Sverige inloge ock inom den gamla steulilleraturen en alldeles egen
ställning till andra germaniska länder. Af ungefär 2,000 runstenar, sorn år 1833 voro
kända, turnros i Sverige 1,805, i Danmark 112, i Norrige 90, på Island och Grönland
31 och i England 9, så att icke mindre än af alla kända runstenar befunne sig inom
Sverige. Detta förhållande, som onekligen vore en förmån för kännedomen om vår forntid
och vårt språk, innebure äfven en förbindelse emot hela den lärda verlden att göra
den för Vetenskapen tillgänglig. Ehuru nya runstenar ännu icke sällan påträffades och sådana
ännu återstode alt upptäcka, samt sökandet efter dem vore af intresse, läge dock vida
större vigt derpå, alt en fullt noggrann afritning och omläsuing af de redan kända företoges
och att resultalerna deraf sedermera offentliggjordes, enär af de förut kända runstenarne
knappt tredjedelen, kanske icke fjerdedelcu vore fullt rigtigt läst. En enda, i
qvantitativt hänseende ringa förbättring i denna väg upplyste ofta eli helt fält af språk
-
88 Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, lS:o 222.
forskningens och sedehisloriens område. En så dyrbar oell för vårt Iand egen samt lill
sin inre halt så föga känd skalt borde med omsorg vårdas och göras allmänt känd; och
åtgärder för della ändamål vore nu så mycket mera af behof vet påkallade, som erfarenheten
visade, huru förstöringen af dessa dyrbara minnesmärken alltjemt med beklagansvärd
hastighet forlginge; hvartill komme, all de nu förestående slöra jernvägs-arbetena
ytterligare skulle å dem medföra en stor förödelse; hvadan och då runslenarne icke
kunde blifva fullständigt uppsökta och de förut funna lill sitt innehåll tillförlitligt kända,
0111 ej en vetenskapsman, åtföljd af en ritare, för della ändamål föreloge resor, aflecknade
skrifter och slutligen utgåfve dem, det blifvit föreslaget, att en summa af 1,500
R:dr R:mt årligen intill nästa Riksdag mätte anvisas för uppsökande, aftecknande och
ulgifvande af de i landet befintlige runstenar.
På dessa skäl och i öfverensstämmelse med de åsigter, Rikets Ständer uttalat uli
sin underd. Skrifvelse af den 6 Juli sist), år, angående skyddande af landels fornlemningar,
hafva Rikets Ständer bifallit, att för livartdera af åren 1858, 1859 och 1860, en
summa af 1,500 R:dr Runt må anvisas för uppsökande oell aftecknande af de i landet
befintliga runstenar, äfvensom för ritningarnes ulgifvande.
52:o Under förmälan, all Geschworner!) J. A. W. Busch vöre villig alt utarbeta
en lärobok för att med mnemonikens tillhjelp underlätta den eljest svåra jemförelse!!
mellan de gamla och nya mätt-, mynt- och viglsvslernen, har hos Rikets Sländer
blifvit hemställdl, att ett exemplar lör hvarje folkskole-lärare af detta arbete mätte af
Staten inköpas och genom Domkapitlens försorg uldelas.
Rikets Ständer, som inhemlat, alt ifrågavarande lärobok numera är ularbelad och
färdig att tryckas, anse äfven för sin del, att detta arbete skall bereda en nödig lättnad
vid öfvergången från det gamla till del nya systemet för mynt, måll, mål och vigt, samt
att arbetets ulgifvande lill allmänhetens tjenst oell vägledning derföre bör genom Stålens
mellankomst underlättas; hvadan Rikets Ständer, då, enligt hvad upplyst blifvit, författaren
uppgifvit boklådspriset å detta arbete icke komma alt öfverstiga 1 R:dr b.ko exemplaret,
trott sig böra på det sätt bifalla den gjorda framställningen, att ett anslag af
4,000 R:dr R:mt, för en gång, anvisas att, ställdl till Eders Kongl. Majlis disposition, i
mån af behof, användas till inköp eller boklådspris af erforderligt antal exemplar af ifrågavarande
arbete, för att med ett exemplar till hvarje socken i riket för dess folkskoleinrättning
utdelas.
33:o Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad dels på den stora åskådlighet
och klarhet i uppfattningen af himlakropparnes inbördes ställning och rörelser,
som skulle vinnas genom en af Kyrkoherden H. Janzon förfärdigad, särdeles ändamålsenlig!
inrättad astronomisk glob, dels ock på den vigliga förde), som vid undervisning i
astronomiens elementer skulle beredas, derest dylika glober, utförda i mindre skala och
med ej så dyrbara materialier, efter denna modell förfärdigades och vid Elementar-Läroverken
funnos tillgängliga; med anledning hvaraf det blifvit heinstäldt, att Rikets Sländer,
för alt derigenom äfven gifva en uppmuntran ål. Kyrkoherden Janzon alt vidare fullkomna
sin sinnrika uppfinning, målle för Statens räkning mot eli belopp af 1,500 R:dr
b:ko inköpa ifrågavarande glob, hvilken derefter kunde öfverleninas till Velenskaps-Akademien
eller till något af hufvudstadens större allmänna undervisningsverk, eller lill
ettdera af rikets Universiteter, och då Rikets Ständer jemväl insel! densammas ändamålsenlighet
och det gagn för undervisningen, det skulle medföra, om eller denna modell
dylika glober förfärdigades och vid Elementar-Läroverken blefve alt tillgå, hafva Rikets
Ständer beviljat den föreslagna summan, 1,500 R:dr b:ko eller 2,250 R:dr R:mt till inköp
,
Expeditions-Utskottets För ill underd. Skrifvelse, iV.-o 222. 89
köp af (Ion utaf Kyrkoherden Janzon förfärdigade astronomiska glob, med förklarande,
alt densamma bör till Vetenskaps-Akademien öfverlemnas, för att derstädes hållas
.tillgänglig.
Rikets Ständer hafva således, till föremål, beroende på Ecklesiastik-Deparlememels
handläggning, till utgående från Riksgälds-Kontoret, beviljat följande
Extra Stats-anslag:
Föråren 1858,
185 9 och
18 60 att utgå
För en gång.
med ^ årligen.
Riksmynt.
Riksmynt.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
Till inköp af boställe åt en Kapell-predikant inom Tyngsjö,
till Malungs pastorat hörande kapell-lag
—
4.500
—
„ uppförande af en kapellbyggnad vid Muonionalusta .
—
4,800
—
„ inköp af boställe åt en kapell-predikant derstädes .
—
4,000
—
„ uppförande af ett bönehus med begrafningsplats vid Tur-
tola by  .
—
5,000
—
„ löneförhöjning vid samt till utvidgning nf sådana Stads-
pedagogien sorn utvecklat sig till någon större fullkom-
lighet, äfvensom, under samma vilkor, för pedagogien
i Avesta flir åren 1858, 1859 och 1860 årligen 30,000
R:dr, eller för 3 år
90,000
—
—
„ ersättning åt Rektor i Linde för förlorad inkomst af
djeknepenningar för åren 1854 med 1857, tillsammans
—
113
8
„ stipendier åt civile personer, som genomgå lärokursen
vid Gymnastiska Central-Inslitutel i ändamål att bilda
sig till gvmnaslik-lärare vid Elementar-Läroverken,
för åren 1858, 1859 och 1860 årligen 2,000 R:dr,
eller lör 3 år
6,000
—
—
„ inköp al nödiga instrumenter i och för anställande af
meteorologiska observationer
—
4,500
—
„ laborationsrummens i det nya Kemiska Institutionsbuset i
Upsala apterande för deras ändamål
—
13,500
—
samt. lill första uppsättningen af der erforderliga instru-
mentalier
—
15,825
—
| „ fyllande af de brister, som förefinnas i Upsala Univer-
sitets Botaniska Museum
—
4,500
—
Bih. till R. St. Prot. 1856—1858. 40 Sami. 1 Afd. 2 Band. Svppl. 12
90 Expeditions-litsle otinis Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222.
Föråren 1858,
1 85 9 och
1860 att utgå
För en gång.
med J årligen.
Riksmynt.
Riksmynt.
Ridr.
ö.
Ridr.
ö.
Till
inköp af cn rcfraktor för Astronomiska Observatorium
i Upsala
—
15,000
—
Yl
ombyggnad a( vexthusen vid den Botaniska Institutionen
i Upsala
13,500
n
uppförande af ett nytt Kemiskt Laboratorium i Lund
—
30,000
—
w
utarbetande af en Ordbok öfver Svenska språket; lör
åren 185b, 1859 och 1800 årligen 3,750 R.dr, eller
för 3 är
11,250
Yl
ulgifvande af ett planche verk öfver Svenska svamparter
—
4,500
—
V
ulgifvande af 2:ne plancheverk, det ena olver lornsaker
och andra historiska märkvärdigheter, som i Statens
Historiska Museum förvaras, och det andra öfver me-
deltidssigiil
—
6,000
—
»
fortsatt inredning af Historiska Museum och Myntkabi-  nettet
3,000
Yl
uppförande vid Götheborgs hospital af ny byggnad på
den plats, hvilken af Kongl. Maj:! anses böra dertill i
nåder bestämmas, alt utgå i mån af behof (utöfver de
för ändamålet redan disponible 75,000 R.dr) ....
—
190,000
—
Y)
uppförande af den nya hospitals-bvggnaden å lägenhe-  torne Hedvigsberg och Conradsberg invid hufvudsladen,
alt utgå under år 1858
213,750: —
och under år 1859
101,250: —
315,000
n
betäckande af den brist, i Hospitals-fondens inkomster,
som för bestridande af nödiga utgifter lill hospitalernes
underhåll saint till förbättring af bospilalsvården möjligen
kan uppkomma; under åren 1858, 1859 och 1800 år-
ligen 37,500 R:dr, eller för 3 är
112,500
—
—
Yl
National-Musei-byggnadens fortsättande; för åren 1858.
1859 och 1860 årligen 150,000 R:dr, eller för 3 år
450,000
—
—
"
bestridande af kostnader för utskrifning af s. k. regi-  stratur inom de särskilda afdelningarne af Kongl. Maj:ts
Kansli; för åren 1858, 1859 och 1860 årligen 3,000
R:dr, eller för 3 år
9,000
—
—
■
ulgifvande af äldre historiska skrifter och handlingar;
för åren 1858, 1859 och 1860 årligen 3,000 R:dr, eller
för 3 år
9,000
—
—
Y)
uppförande, efter upprälladt förslag, af nybyggnad vid
Allmänna Institutet flir Döfstumma och Blinda på den
plats, hvilken derför kan af Kongl. Maj:i i nåder pröf-  vas vara mest lämplig
120,000
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrif reise, N:o 222. 91
Föråren 1858,
1859 oell
18 60 att utgå
För en gång.
med l årligen.
Riksmynt.
Riksmynt.
R:dr.
ö.
R:dr.
Ö .
Till
fullbordandet af lärohus-hyggnaden i Wexiö, att i män
af behof utgå
—
30,000
»
fullbordande af lärohusbvggnaden i Wisby, att i mån af
behof utgå
—
15,000
—
För
utvidgning af skol- och gymnastikhusen i Nyköping, alt
i mån af behof utgå
—
21,123
')()
Till
uppförande, efter behörigen granskad och godkänd plan,
af en ny, rymlig och ändamålsenlig skolhusbvggnad i
Uddevalla stad ; bidrag att i mån af behof utgå
—
20,000
y)
uppförande af nya skolhus- och gyinnastikbygguader i
Göthehorg; bidrag att i mån af behof utgå ....
—
150,000
För
tillbyggnad af Vetenskaps-Akademiens hus; under nu
ingångna statsregleringsperiod, alt i man af behof utgå
—
225,000
Till
dels inköp af nödiga möbler och sängkläder, dels ock
för oundgängliga reparalions-arbelen vid Veterinär-
inrättningen i Slockholm
—
10,000
För
utgilvandet af planchverket ”Fordna och närvarande
Sverige”; för åren 1858, 1859 och 1860 årligen 400
R:dr, eller för 3 år
1,200
—
»
fortsatt ulgifvande af arbetet ”Svenska språkets lagar”;
för åren 1858, 1859 och 1860 ärligen 1,500 R:dr,
eller för 3 år
4,500
.
Till
dels ersättning för nödiga resor i och lör utgifvandel af
”Svenskt Diplomatarium”, dels ock till inlösen af 175
exemplar af delta arbete; för åren 1858, 1859 och
1860 årligen 2.000 R:dr, eller för 3 år
6,000
—
För
uppsökande och nftecknande af i landel befintliga run-  stenar samt för ritningarnes ulgifvande; under åren 1858,
1859 och 1860 årligen 1,500 R:dr, eller för 3 år .
4,500
—
Till
inköp af ett visst antal exemplar af en utaf Geschworner!!
A. Busch utarbetad och från trycket utkommande hand-  bok, till lättnad vid öfvergången från gamla lill nya sy-  stemet för mynt, mått, mål och vigt
4,000
»
inköp af den utaf Kyrkoherden H. Janzon förfärdigade
astronomiska glob
—
2.250
Summa R:dr R:mt
703,950
1—
1,231,111(58
1,935,061: 58.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Februari 1858.
92 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222.
Tab. N:o 1.
Ecklesiastik-Departementets Expedition.
Löner och
arfvoden.
Riksmynt.
R:dr.
ö.
1 Expeditions-Chef, arfvode
1 Expeditions-Sekreterare, Chef för den af Kongl. Majit äska de nya af-
5,500
delningen inom Ecklesiastik-Departcmentet
4,500
—
1 Expeditions-Sekreterare
4,500
—
1 Dito
4,500
—
1 Protokolls-Sekreterare
3,500
—
1 Dito
3,500
—
1 Dito
3,500
—
1 Registrator
3,500
—
1,242
—
1 Dito
1,242
—
1 Kopist
619
50
2 Dito
1,239
—
Till biträde åt den nya Åfdelnings-Chefen inom Departementet . . .
Till befrämjande af göromålens gång inom Kanslist- och Kopist-gra-
1,800
derne
2.257
50
1 Vaktmästare
(OO
1 Dito
500
i Till gratifikationer åt e. o. tjenstemän och vaktbetjenfe
450
1
Summa R:dr R:mt j
42,950:
Exp edil io n s - Lits kotte Is Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 222. 93
Tab. N:o 2.
Riks-Arkivet.
Riks-Arkivaricn
1 Aktuarie ,....■
1 Dito . . = < .•
. . .
1 Förste Amanuens
L Dito ii
1 Andre Amanuens
1 Vaktmästare i i
1 Dito ... i
Till arfvoden åt biträdande personer
„ gratifikationer åt e. o. Ijenstennän och vaktbetjente
Summa K:dr Runt
Löner och
arfvoden.
Riksmynt.
R:dr
5.000
3.500
3.500 -  1,800
1,800
1.000
000 ■
450 ■
1,590-  150 —
19,390 —
94
Expediti oris-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N.-o 222.
,Tab. N:o 3.
Iiongl. Bibliotheket.
Löner och
arfvoden.
Riksmynt.
R:dr.
ö.
1 Kongl. Bibliothekarie
4,500
1 Vice Bibliothekarie
3.000
1 Förste Amanuens
1,800
1 Dito
1,800
-- ■
1 Andre Amanuens
1,500
1 Vaktmästare
600
1 Dito
450
-
Till arfvoden för extra biträde
1,000
x böckers inköp oell bindning för Kongl. Bibliotheket ....
12,000
„ gratifikationer åt e. o. tjenstemän och vaktbetjente
150
—
Summa R:dr Ruut
26,800
—
Eapedilions-Utskn/le/s Förslug till undcrd. Skrifvelse No 222.
95
Tab. N:o 4.
Kleresi-Slalen.
Ny anvisning.
A) Penningar.
Bidrag till aflöning ål en Kapellpredikant i Tyngsjö under Mal
larne pastorat hörande kapell-lag
Till löneförbättring åt Kapell-predikanterne uti fiiljande Kapell-församlingar
i Wermlands län, nemligen:
i Norra och Södra Finnskoga kapell-församling
700: —
i Bogens dito  400: —
i Lekvattnets dito  400: —
Till lön åt en Kapell-predikant uti Pajala socken i Norrbot
bottens
län  600: —
„ ersättning åt Presterskapet i Öfver-Torneå socken
af sistnämnde län för embetsresor till
gudstjenstens förrättande i bönehuset vid Turtola
by  75: —
Till höjande af Konsistorii-Arnanuensernos uti 12 Stift löner från
270 till 400 R:dr Ruut för hvardera
_ lön åt en Amanuens vid Stockholms stads Konsistorium
ungs i Da600:
—
1,500:
675:
1,560:
270:
B) Indelt Spanmnl.
Prostetunnor af Simonstorps och Krokeks socknar inom Norrköpings kontrakt
af Linköpings stift, (2 T:r) 12,6 kub.-fot å 2 R:dr . . . .
Summa R;dr R:mt | 4,63020,
96
Expeditions-Utskottets Forsla" till anderd. Skr i fr else, X.:o 222.
Tab. N:o 5.
Uni versiteterne.
Ny
För Universitetet i Upsala.
För upprätthållande till visst belopp af så dane åt Lärare och Tjenstemän
anslagna leiner, i hvilka spanmål ingår, Förslagsanslag
30,000: —
„ en ny Profession inom Medicinska Fakulteten:
Lön  3,000: —
Liinetillökning  1,500: — ^ -qq.
en ny Profession i de Nordiska språken:
Liin  3.000: —
Lönetillökning  1.500: — 4 500-
„ en ny Profession i Ny-Europeisk linguistik, modern lit
teratur
och est.hetik:
Lön  3.000: —
Lönetillökning  1.000: — 4 qqq.
Löner för 2 Adjunkter, som ej böra vara fästade vid vissa
läroämnen, å 2.000 R:dr hvardera
4,000: —•
Arfvode åt Öfverkikaren vid Upsala Cenfral-hospital, emot
förbindelse att hålla föreläsningar och meddela klinisk
undervisning rörande sinnessjukdomarne och deras behandling
1,500: —
Lön åt en Konservator vid Zoologiska Museum .... 1,500: —
Lein åt en Konservator vid Botaniska Museum  750: —
Arfvoden åt, Sex Amanuenser, deraf 4 vid Kemiska Laborarium,
1 vid Fysiska Kabinettet och 1 vid Astronomiska
Observatorium å 355 R:dr åt hvardera
2,100: •—
Till underhållande af instrumental-apparaler samt anskaffande
efter hand af nya instrumenter vid de kemiska institutionerna
4.700: —
„ ökande af anslaget för fysiska Kabinettets behof . . 1.000: —
„ Zoologiska samlingarnes ökande och underhåll . . . 1.500: —
„ För Akademiska sjukhusets behof  1.000: —
Riksmynt.
R:dr. ö.
61,050 —
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skri frelse JY:o 222. 97
Riksmynt.
För Universitetet i Lund. R:dr.
Till förbättring af 3 Prolessors-löner, så att de må utgöra 4,500 R:dr
hvardera, samt förhöjande af 8 Adjunkts-löner till 2,500 Ralr hvardera
och af 7 till 2,000 Ralr hvardera 20,200: —
„ höjande af Bibliothekariens lön till 4,000 R:dr ont året,
en fyllnad af  800: —
„ höjande af vice Bibliothekariens lön till 2,500 R:dr årligen;
dito  1,450: —
Fiir en ny Profession i de Nordiska språken:
Lön  3,000: —
Lönetillökning  1,500: — ^ ^qq.
„ en ny Profession i Ny-Europeisk linguistik, modern litteratur
och esthetik:
Lön  3.000: —
Lönetillökning . .
1,000: — 4 000' —
Löner, å 2,000 R:dr hvardera, för 2 Adjunkter, sorn ej böra
vara fästade vid vissa läroämnen  4,000: —
Arfvoden At Sex Amanuenser, nemligen 1 för hvardera af
Anatomiska, Astronomiska, Fysiska, Kemiska, Zoologiska
och Botaniska institutionen, ä 350 R:dr hvardera . 2,100: — 37 050
Summa Ralr Runt 98,100-
Bih. till R. St. Prot. 1856—1858. 10 Sanel, i Jfd. 2 Band. Supp!. 13
98
Expeditions-Utskottets Furslug lill underd. Skrifvelse IS:o 222.
Tab. N:o 6.
Eleine n tar-läroverken.
1
Riksmynt.
Till aflöning åt lärare vid följande högre E/etnenlar-läroverk:
R:dr.
ö.
uti Upsala, Gefle. Linköping, Skara, Strengnäs, Örebro,
Westerås, Wexiö, Lund, Götheborg, Kalmar oell
Carlstad; tillsammans, enligt specifikation i Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse,
453,500: —
„ Stockholm:
Gymnasium, fiir 1 Rektor 7 Lektorer — .
25,000: —
„ Hernösand, „ 1 „ 5 „ 7 Adjunkter
33,500: —
„ Wisby, „ 1 „ 4 „ 8
30,500: —
„ Jönköping, „ 1 „ 4 „ 8 „
26,000: —
„ östersund, „ 1 „ 3 „ 8 „
20,500: —
„ Fahlun, „ 1 „ 3 „ 8
24,500: —
„ Carlskrona, „ 1 „ 3 „ 8 „
21,000: -
„ Malmö, „ 1 „ 3 „ 8
24,000: —
„ Christianstad, „ 1 „ 3 „ 8
21.000: —
„ Umeå, „ 1 „ 3 „ 5 „
17,500: —
697,000
~~
E/ementar-läroverk, fullständiga på real-linien
i Wenersborg, för 1 Rektor och 7 Kolleger . .
12,000: —
„ Nyköping, „ 1 7 „ . . . .
14.500: —
,, I itea, (Lulea,) „ 1 „ t » ....
14,000: —
„ Norrköping, „ l 7 „ . . . .
11,500: —
„ Westervik, „ 1 „ 7 „ . . . .
13,000: —
„ Hudiksvall „ 1 „ 7 „ . . . .
12,500: —
n Helsingborg, „ 1 7 „ . . . .
11,500: —
89,000
—
Lugrc Elemcnlur-lurov er k:
Med fern klasser, i
Stockholm :
Clara Skola för 1 Rektor och 5 Kolleger . . .
12,500: —
Jacobs d;0 „ 1 , 5 „ ...
9,500: —
Erpedi'ions-Utskolle/s Färsing tilt underd. Skrifvelse N:o 222. 99
Riksmynt.
R:dr.
ö.
Maria Skola för 1
Rektor och 5
Kolleger .
. 10,500
Catharina d:o „
1
5
n •
. 8,000
Eksjö n
1
5
11
. 8,000
Mariestad „
1
5
11
. 9,500
Ystad „
1
5
n •
. 9.000
Carlshamn „
1
5
n •
. 8.000
Halmstad „
1
5
yi *
9,000
Sundsvall „
1
5
n •
. 9,500
Borås,
1
5
5»
. 9.000
Uddevalla „
1
5
n
. 9,000
111,506
Med tre klasser,
i
Haparanda, för
1
Rektor och 3
Kolleger
. 8,000
Wadstena „
1
2
n
. 5,500
Alingsås „
1
'2
n
. 6.000
Sala
1
9
n
n *
. 7,000
Landskrona „
1
2
w •
. 7,500
Warberg „
1
2
n
. 5,000
Åmål „
1
yi •
. 4,500
Christinehamn „
1
2
w
. 4,500
Eskilstuna „
1
2
n
. 5,000
Filipstad „
1
2
n •
. 4,500
Wimmerby „
1
2
yi *
. 5,500
63,000
Med två klasser
i
Stockholm:
S:t Nicolai Skola,
för
l Rektor och
Kollega . .
. 3,000
Adolf Fredriks d:o,
Yl
»
n •
. 3.000
Hedv. Eleonora! d:o
55
*■ n
3,000
Ulr. Eleonor» d:o,
»
1 r>
w •
. 3.500
Söderköping,
55
1 »
» •
. 3,000
Askersund
n
1 v
v •
. 3,(100
Siilvesborg
v
1 n
D
. 3,560
Strömstad,
*
* 11
Yl *
. 3,000
Marstrand,
* 11
Yl *
. 3,000
Luleå, (Piteå,)
r>
»
» •
. 3,000
Ronneby,
1 yi
» •
. 3,000
Oscarshamn,
v
55
V •
. 3,000
Arvika,
11
* 55
n •
. 3.000
Norrtelje,
11
1 *
11
. 3.000
Lidköping
11
* n
”
. 3,000
'
46,000
“1
100 Expeditions-lits ko Hets Förs/ny till undefd. Skrifvelse Nto 222.
Med en lärare:
Skenninge Skola .........
Särskildt Elem en t ar-läroverk i Slockholm:
Nya Elementarskolan: 1 Rektor, 7 Lektorer och 1 Adjunkt . . . .
S:gr
Till aflöning åt Lärare i Gymnastik, i Musik och Sång samt i
Teckning vid
de högre Etementar-läroverken  38,500: —
de lägre dito
åt lärare r gymnastik  0,000: —
i musik och sång 1 mann
i teckning .
} .19.000: -
Till ar fonden ål B i b Uo thektirier vid de högre Element ar-läroverk en.
Reservations-ansiiig
Summa R:dr Runt
Anm. Som Kongl. Maj:t beräknat de nuvarande tillgångarne för Ele
mcntair-läroverkens
stat till .
603.292: 20.
erfordras således en tillökning af 487,707: 80.
hvartill kommer:
Ersättning åt Elementar-läroverkens- statsanslag för
mistad inkomst af s. k. Skol-afgilt  39,000: —
Riksmynt.
R:dr.
1,000
24.000 —
ö.
1,031,500
57.51.0
2,000
I 1
1,091,000
! 526,707 80
Expeditions-Ftskotlets Förslug till underd. Skrifvelse, N:o 222.
101
Tab. N:o 7.
Sundhels-hulle” ii/m.
K.öllegii Ordförande
1 Medicinal-Råd
I d.O
1 d:o
I d:o
I Sekreterare
1 Kamrerare
L Ombudsman
I Aktuarie och Registrator
1 Notarie
1 Kanslist (fiiriiiijningen, 20 R:dr, motsvarar ljuspenningarne) .
2 d:o ( d:o 40 Rulr, d:o d:o ) .
I Vaktmastare
1 d:o
1 Kammardräng
Arlvoilo åt den person, som granskar Apotheks-räkningarne .
Till gratifikationer åt e. o. tjenstemän och vaktbetjente
S:gr
Farmacentiska Institutet
Summa R:dr Runt
Löner och
arfvoden.
Riksmynt.
R:dr.
6.000
4.000
4.000
3.500
3.500
2.500
2.500
•2,500
1.500
1.500
659
318
500
450
450
600
150
1
3..,627
3,750
38,377;-
102 Expeditions- Utsk o Hels Förslag till unden}. Skrifvelse, N: o 222.
Tab. N:o 8.
Carolinska Medico-/{/rungiska Institutet.
Löner och
arfvodenm. m.
Riksmynt.
R:dr.
ö.
1 Pharmaciae & Chemiae Professor
1 Materi® medic® d:o
l Anatomi® d:o
t Medicin® d:o
1 Artis Obstetrici® d:o
l Cliirurgi® d:o
1 Professor i Kliniken för barnsjukdomar
1 d:o i Pathologisk Anatomi
Fiir fyra äldre Professorer:
Liiner ä 4,000 R:dr
.
. 16,000: —
För fyra yngre Professorer:
Loner å 3,500 R:dr
. 14,000:
samt dessutom lör Professorn i Anatomi:
arfvode
30,500
—
Läraren för Barrimorske-elevernas undervisning .
3,000
—
Läraren i Medicina legalis . . .
1,500
—
Pharmaciae & Chemi® Adjunkten:
lön
arfvode
1,500
—
Anatomi® Adjunkten:
lön
arfvode
1,500
Materi® medic® Adjunkten
1,000
Medicin® d:o
1.000
Artis obstetrici® d:o
1,000
Chirurgi® d:o ....
1,000
1 Amanuens till biträde vid kliniken för barnsjukdomar,
arfvode .
600
—
Expedit i o n s -Utskott ris Förslaij till underd. Skrifvelse, N: o 222.
103
Löner och
arfvodenm.m
Riksmynt.
R:dr.
ö.
För hållande af kliniska föreläsningar vid Stockholms stads och läns
kurhus, angående veneriska sjukdomens kännedom och behandling,
arfvode
1,500
Arfvode åt Institutets Inspektor
900
d:o åt den person, sorn bestrider Bibliothekarie-, Sekreterare- och
Arkivarictjenst vid Institutet, samt derjemte föreläser i Medicinens
historia
600
1 Vaktmästare
450
1 d:o
450
—
Särskilde anslag.
För vård, underhåll och förökande af Bibliotheket, samlingarne, inven-
tarier, m. ni
1,800
—
„ Anatomi-salen
212
58
„ Laboratorium
300
—
„ egendomens underhåll, eldning och lysningsämne, m. m
1,350
Till gratifikationer åt e. o. tjenstemän och Vaktbetjente
150 —
Summa R:dr Runt
i 50,312|58
104 Expedit iöns-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 222.
Tab. N:o 9.
Naturhistoriska Riks-Museum.
Löner och
arfvoden m. m.
Riksmynt.
R:dr.
ö.
1 Intendent .
1 d:0
1 d:o
2 d:o
1 Konservator
1 Ritare .
Åt Elever
Särskildt anslag.
4.000
4.000
3.500
7.000
1.500
750
800
—
Till materielen, till inköp af sällsynta föremål samt till vetenskapligt bi-  träde vid de naturhistoriska satnlingarnes ordnande
12,300
Summa R:dr Runt
33.850 —
Expeditions- Utskottets Förslag lill lindard. Skrifvelse N:0 223. 105
r&:o 22
Uppläsl och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Febr. 1858.
Presle-slåndet den 17 — —
Borgare-ståndet den 20 — —
Bonde-ståndet den 20 — —
Bikels Stunders underdåniga Skrifvelse, angående befrielse från
rotering för Ansätts hemman i Jemtlands Län.
(Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 47).
S. A. K. ■
Vid innevarande Riksdag har framställning blifvit gjord derom, alt Ansätts nybygge,
om jL mantal eller l£ tunnlands skall, hvilket förut tillhört Offerdals socken, men
numera hörde till Hotagens Kapell-församling inom Fölinge Lappmark af Jemtlands län,
mätte vinna befrielse från den ordinarie rotering, hvartill delta hemman vore indeladt.
Och som, efter hvad Rikets Ständer inhemlat, ifrågavarande lappmarkshemman,
såsom beläget längst upp i sjelfva fjället, der säd aldrig får skördas, är af särdeles svag
beskaffenhet, så all. åboetne derå befinna sig i en synnerligen nödställd belägenhet, hvaruti
någon förändring till eli. bättre icke, i anseende lill lokala och klimatiska förhållanden,
iir att emotse, samt roleringen i Jemtland blifvit så nyligen fastställd, att den tunga,
sorn dermed är förenad, sannolikt icke blifvit tagen i beräkning vid hemmanets öfverlålande
från en till annan ägare och således vid hemman$värdels bestämmande icke utöfva!
inflytande, hafva Rikets Ständer funnit sig äga anledning att i underdånighet anhålla,
del E. K. M. läcktes, efter verkställd undersökning och så vidt E. K. M. finner dertill
skäl, framställa nådig proposition till Rikets näst sammanträdande Ständer om befrielse
tills vidare för Ansätts hemman från utgörande af detsamma åsatt rotering.
Rikets Ständer framhärda ele.
Stockholm den 20 Februari 1858.
Bili. till B. St. Prot. 1856—1858. 10 Sinni. 1 Afd. 2 Band. Supp!. 14
106 Expediliotis- V/sko Hets Förslag lill underd. Skrifvelse N:,o 224.
\:o 394.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Febr. 1858.
Prcstc-sländet den 17 — —
Borgare-slåndet den 20 — —
Bonde-ståndet deri 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i frana om lindring i båtsmans
hålle f med afseende å dervid utgående beklädnads bidrag.
(Stats-, samt Allmänna Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 48.)
S. A. K.
•
Hos Rikets, Ständer hafva framställningar förekommit derom, att rust- och rofehållarne
vid båtsmanshållel inom riket måtte befrias från skyldigheten alt bidraga till båtsmannens
beklädnad och att statsmedel mätte anvisas lill bestridande af denna kostnad,
helst detta bcklädnadsbestyr, till vissa delar, redan, eller alltifrån 1847 och 1848 årens
riksdag, vore af Kronan öfverlagd, samt ett förslagsanslag a( 28,000 R:dr banko årligen
utgingc i och för de kostnader, som häraf föranleddes; — och förekomute ifrågavarande
rustnings- och roterings-bördu jemförelsevis mest betungande i Blekinge län,
hvarest i medeltal endast dels hemman vore indeladt till hvarje båtsman, samt i Södra
Möre härad af Calmar län, som, med en befolkning af allenast 27,000 innebyggare, mäste
anskaffa, utrusta och underhålla öfver 800 båtsmän, hvilkas antagande alltmer försvårades
genom en, i bredd med arbetslöner så högt upndrifven lega, att dess erläggande öf
vervägde
fördelen af den rust- och rote-hållarne lemnade tillåtelse att med penningar lösa
sig från skyldigheten att in natura leverera de fleste af de till bålsmännens utrustning
och beklädnad hörande persedlar.
Vid pröfning häraf hafva Rikets Ständer ansett en lindring uti båtsmanshållningen
i allmänhet och företrädesvis i Blekinge län och Södra Möre härad af Calmar län vara
önskvärd och af billighet påkallad, helst sedan vid innevarande riksdag, i anledning af
E. K. M:ts nådiga Proposition, en icke obetydlig lättnad i roterings-besväret blifvit rotehållarne
vid indelta Infanteriet beviljad, genom upphörandet af det från dem utgående
bidrag till soldatbeklädnadens anskaffande och underhåll; men enär Rikets Ständer, uti
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse IS:o 225. 107
ärendets för närvarande outredda skick, icke kunnat med tillförlitlighet bedöma, i hvad
män denna lindring skäligen bör ega rum, fä Rikets Ständer i underdånighet anhålla
det E. K M:l täcktes, efter det utredning i ämfict försiggått, lill Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta nådig Proposition derom, alt rust- och rotehållare vid båtsmans*
hållet måtte komma i åtnjutande at en sådan lindring, som vid innevarande riksdag blifvit
beviljad rolhållarne vid indelta Infanteriet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 20 Februari 1858.
Xio 995.
Uppläst och godkänt hos Ridd. och Adeln den 17 Febr. 18S8.
Presle-ståndct den 17 — —
Borgare-ståndet den 20 — —
Bonde-ståndet den 20 — —
Rike/s Stunders underdåniga Skri/velse, i Jråga om en lag, till
ordnande af No tar ii-publici-bej alinia gen.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 63).
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad på angelägenheten deraf, att en
Nolariats-instilution varder i riket införd. Ju mera aflars-verksamheten, till följd af en
ökad industri, tillloge, ju mera invecklade de rättsförhållanden blefvo, i hvilka personer
kommo till hvarandra, desto nödvändigare vore det nemligen ali de, hvilka sluta aftal,
iakttaga i lag stadgade formaliteter och vilkor för rätlsgilliga aftal, äfvensom att ett ofelbart
bevis om aflalel, tryggadl mot så väl förstörelse som förfalskning, funnes lill; och
Nolariats-instilulioncn, sådan den i andra länder blifvit utbildad, lemnade allmänheten tillfälle
alt alltid kunna anlita en offentligen bemyndigad, under offentlig kontroll ställd person
för upprättande af handlingar samt för verkställande af protester och andra i affärslifvct
förekommande bestyr, hvarförutan Notariens diarium eller anteckningsbok städse utgjorde
en bevisningskälla i fråga om ej allenast handlingars verklighet, utan äfven deras
innehåll. Omförmälda Institution, som helt och hållet saknades å landsbygden, vore ej
108 Expedihöns-Utshollets Förstag lill untlerd. Skrifvelse, N:o 225.
eller ändamålsenligt införd i de släder, der Nolnrii publici blifvit antagna, enär deras för
alfärslifvel neli serdeles lör handelslvisters executiva behandling vigliga befallningar voro
alltför inskränkta, samt behofvel af nödiga beslämmelser rörande Nntarii publici skvldigheler,
den krall och verkan deras handlingar medföra oell livad i öfrigt lill befattningen
hörer, ännu ej blifvit afhjelpt.
I afseende härå har hos Rikets Sländer, under ämnets behandling, i betraktande
kommit, hurusom ifrågavarande inslilulion, hvilken i flera af Europas slaler, bland andra
Frankrike, vunnit en hög grad af utbildning, dervid, genom den säkerhet och styrka den
medför så väl i affärslifvet, som i rättsförhållandena emellan enskilde i allmänhet, erhållit
en vigt och betydelse, som uppenbaras i de lagar, hvarmed institutionen omgärdats.
Men om än åt en dylik inslilulion här i riket för det närvarande icke torde kunna
gifvas all den omfattning, som den i utlandet erhållit, synas dock åtgärder i ofvan antydda
syftning böra vidtagas. I samma mån som industri och handel tillväxa, samt affärslifvet
tilltager, i samma män invecklas älven rättsförhållandena, och dermed ökas behofvet
af kontroller, hvarigenom säkerhet i aftal och affärer kan erhållas. Så vidt detta
behof förefinnes inom släderne, är således nödigt alt den verksamhet, som af Notam publici
ulöfvas, och som, derest den lämpligen ordnas, bör bidraga lill uppnåendet af det
mål, sorn åsyftas, varder reglerad genom lag. Alfärslifvel uppenbaras dock numera äfven
å landet, med en allt större utsträckning. Der är således ett ökadt behof af personer,
som kunna biträda med upprättandet af legala handlingar, och med förtroende i
dylikt afseende anlitas; oell på samma gång bruket af inrikes vexlar tilltager, uppslår
behofvel af personer, hvilka på landsbygden kunna lemna den handräckning, som de i
släderne antagne Nntarii publici i förefallande vexelangelägenheler nu meddela.
Härutinnan är likväl icke fråga om inrättande af embeten på Statens bekostnad.
Ehuru, på sätt nämndt är, Nolariats-inslilulionen i främmande länder är ordnad genom
lagar, faller dm likväl icke slaten till last. Den upprätthälles afdet enskilda förtroendet,
och manas sålunda lill redlighet och ordning, eller de egenskaper, som alstra förtroende.
De i svenska sliider antagne Notarii publici betunga ej eller Stats-verket. Deras inkomster
äro beroende af det förtroende, de visa sig värdiga. Deras tillvaro är likväl i åtskilliga
lagar, bland andra vexel-lagen, erkänd; och de kunna följaktligen redan anses
innehafva en olticiel karakter, ehuru all lag rörande deras egentliga och mest gagnande
verksamhet samt verkliga qvalifikation saknas.
Hvad som i förevarande hänseende påkallas af för handen varande förhållanden,
synes emellertid kunna tillvägabringas dymedelst att Nolarii-publici-embetet varder ordnadl
genom lag samt till omfattning och verksamhet utsträckt. I detsamma finnes nemligen
grundvalen lill nu ifrågaställa institution. För della ändamål erfordras dock en
speciel kännedom 0111 serdeles de förhållanden, som i affärslifvet förekomma och för hvilka
institutionen, skild från all gemenskap med lagskipningen, är nödig. I saknad af en sådan
kännedom hafva Rikets Ständer väl funnit sig förhindrade alt i ämnet utarbeta förslag,
men få, enär saken är al en för dea allmänna säkerheten obestridlig vigt, i underdånighet
anhålla, del täcktes E. K. M:t uppdraga åt sakkunnige män, att, efter föregången
undersökning om de förhållanden, som på förevarande ämne kunna hafva inflytande,
utarbeta förslag till en lag, som lill omfång och beskaffenhet ordnar Nolarii-publici-befattningen
och åt denna institution gifver en med dess syftning öfverensstämmande utbildning,
så att den må varda så allmänt nyttig, som sig göra låter; samt att E. K. M:t
derefter täcktes i nåder framlägga samma förslag lill Rikets Ständers pröfning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 Februari 1858.
Expedition?;-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, I\T:o 226. 109
IV:-©
Uppläst och gödkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Fehr. 18S8.
Preste-slåndct den 17 — —
Borgare-slnndcl den 20 — —
Bonde-ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ett xjtlerligare
lån utaf allmänna medel åt Nora-Eroalla jernvägs-bolag.
(Slals-Utskollels Utlåtande N:o 176, samt Meni. N:ris 219 och 258).
S. A. K.
Enligt hvad E. K. M:l, uti nådig Skrifvelse lill Rikets Ständer af den 5 December
1856, tackts erinra, anvisades vid 1850 och 1851 arens riksdag eli anslag ulan
ålerbelalnings-skyldighel a 75,000 R:dr oell eli låneunderstöd af 150,000 R:dr banko för
anläggningen al en jernbana med 3 fois spårvidd emellan städerna Or ebro och Nora, hvilken
jernbana var afsedrl all begagnas med hästkraft; hvarefter och sedan Rikets Sländer
vid samina riksdag meddelat riiulegarauli lör jernvägs anläggande från Köping öfver Orebro
lill Hull, sami det för della förelags utförande bildade bolag erhållit E. K. M:ts nådiga
oetroj, derigenom en ändring i planen för förstnämnda jernbanas anläggning blef
nödvändig, emedan vägslräckningen emellan Örebro och Ervalla var gemensam för begge
jernbanorna, träffades den öfverenskommelse emellan Köping-Hull och Örebro-Nora jernvägsbnlagen,
all det senare bolaget skulle inskränka sig lill anläggandet af jernvägen
emellan Nora och Ervalla, eller något mer än hälften af den våglängd, som enligt det
ursprungliga förslaget borde af della bolag åstadkommas, samt verkställa den jernvägsanläggning,
hvilken af bolaget kommc alt utföras, med större dimensioner, så all den
blefvc af enahanda beskaffenhet och kunde begagnas af samma Iransporl-materiel, som
Köping-llull-jernvägen, hvaremot del förra, eller Köping-Hult-bolagel, skall ombesörja trafiken
å samt underhållandet af och finvallningsbeslyren vid jernvägen emellan Nora och
Ervalla. Beträffande det för jernvägs åsladkommande emellan Örebro och Nora bevil
jade
statsbidrag, blef, efter derom gjorda underdåniga framställningar och Fullmäktiges i
110 Expeditions-Utskollets Förslag till tinderd. Skrifvelse, N:o 226.
Riksgäldskontoret hörande, bolaget för Örebro-Nora-jernvägc», hvilket antagit benämningen
Nora-Ervalla jernvägs-bolag, i näder förklaradt berättigadt alt, såsom understöd för
den större jernvägs-anläggningcn emellan sistnämnda tvenne ställen, utbekomma hela den
af Rikets Ständer i egenskap af anslag anvisade summa, 75,000 R:dr, oell jj.-delar, eller
100,000 R:dr banko, utaf lånebidragct. Derjemte har E. K. M:t, genom högslberörda
nådiga Skrifvelse, behagat tillkännagifva, att, efter det jernvägen emellan Örebro och
Nora blifvit fullbordad och för trafiken upplåten, hade samma jernvägs-bolags-direklion,
uti en af E. K. M:ts Befallningshafvande i Örebro län insänd och förordad ansökning, hos
E. K. M:t i underdånighet anhållit om nådig framställning till Rikets Ständer angående
anvisandet af eli för bolaget behöfligt ytterligare understöd, så alt delta bolag, i likhet
med hvad under scdnaste riksdag beviljades bolagen för Gefle-Dala samt Norbergs-jernvägarne,
komme att emot den färdiga jernbanans pantförskrifvande och bolagets genom
dess direktion afgifna skuldförbindelse samt emot återbelalningsskyldighet af 3 procent, årligen,
hvarvid räntan borde beräknas efter 2 procent å det obetalda kapitalel, åtnjuta
såsom lånebidrag utaf statsmedlen ^:delar utaf anläggningskostnaden, eller 333,333 R:dr
16 sk. bauko, dock med afräkning af del förut utaf staten erhållna lån, hvadan skuldförbindelsen
för detta lån borde lill bolaget återställas; varande till stöd för den sålunda
gjorda underdåniga anhållan hufvudsakligen följande omständigheter af direktionen anförda,
nemligen: kostnaden lör lokomoliv-jernbana emellan Nora och Ervalla vore i det
dertill uppgjorda förslag beräknad till 480,000 R:dr Banko och således lill 30,000 R:dr
mer äu den förslagsvis uppgifna kostnaden för en hästbana emellan Örebro och Nora;
vid verkställigheten hade koslnaderna öfversligit beräkningen med 20,000 R:dr, i anseende
lill dels den mer än fördubblade utgiften för jordinlösningen och dels den opåräknade
kostnaden för en provisorisk bro öfver Jerle å i stället för den redan fullbordade,
men genom olyckshändelse förstörda brobyggnaden, som kostat mer än 30,000 R:dr Banko,
hvilket belopp kostnaden för uppförandet öfver samma å af en ny bro, som inom fyra år
skulle vara färdig, förmodades komma alt betydligt öfverstiga; vidare hade bolaget, utöfver
de af aktie-ägarne tillskjutna medlen, måst för jernvägsarbelets utlörande upplåna
ett belopp al 345,000 R:dr, hvilket medförde en årlig ränteutgift af 16,250 R:dr; hvartill
koni, att de financiela olyckor, för hvilka Köping-Hult-bolaget varit utsatt, äfven inverkat
högst menligt på Nora-Ervalla-bolagel, enär genom dröjsmålet med jernvägs-kommunikalionens
öppnande längre än till Örebro, del senare bolaget gått miste om den
vinst, sorn påräknats af trafikens utsträckning lill Mälaren och Venern, samt den derigenom
förväntade ersättningen för det på jernbanan från Nora till Ervalla nedlagda kostsamma
arbete, sedan, i anledning af ofvanbemälda direktions derom gjorda ansökning,
Styrelsens öfver allmänna väg- och vattenbyggnader underdåniga utlåtande blifvit infordrad!,
har E. K. M:l nådigsl öfverlemnat lill Rikets Ständers pröfning, huruvida ytterligare
låneunderstöd må Nora-Ervalla jernvägsbolag beviljas.
Och som, elter öfvervägande häraf, Rikets Ständer funnit skäligt, att ål NoraErvalla
jernvägsbolag bevilja eli lån af Sjtittioleni lusen riksdaler riksmynt, under enahanda
vilkor, sorn blifvit föreskrifna för det vid innevarande riksdag Gefle-Dala jernvägsaklie-bolag
beviljade lån, eller mot fem och en half procent årlig ränta, alt utgå från
lånemedlens utbetalningsdagar och liqvideras vid slutet af hvarje kalenderår, samt mot
återbetalning från och med år 1860, före hvarje års utgång, af minst en tiondedel årligen
utaf hela det lyftade lånebeloppet, alltså och lill besvarande af den nådiga Skrifvelsen
få Rikets Ständer hvad i ämnet sålunda blifvit besluladl, härigenom hos E. K. M:l
i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 20 Februari 1858.
Expeditions-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, IS:o 221. lil
X:o 227.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Fehr. 1858.
Preste-slåndet den 17 — —
Borgare-slå ridel den 20 — —
Bonde-ståndet den 20 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående inlösen, för
Statens räkning, aj Kamerer arén Carl Sandbergs anteckningar
i Kameral-väsendel.
(Stals-Utsk:s Uti. N.o 245).
S. A. K.
Då det skall lyckats Kaniereraren i Kammar-kollegii Archiv-konlor’Carl Sandberg,
alt, efter trägna och långvariga forskningar rörande Sveriges så väl äldre sorn nyare
kamerala och financiela förhållanden, i dessa ämnen samla anteckningar och afskrifter,
hvilka ansåges ega sådant värde, att de borde komma det allmänna till godo, har hos
Rikets Ständer blifvit föreslaget, att denna samling, enär således angeläget vore att den
icke förskingrades eller öfverginge lill annan enskild mans ego, måtte af Staten inlösas,
under vilkor likväl alt Kamreraren Sandberg, mot serskild vedergällning, fortfarande
riktade den med nya bidrag.
Efter hvad Rikets Ständer vidare, och under pröfning häraf, inhemta!, lärer ifrågavarande,
Kamreraren Sandberg tillhöriga samling af anteckningar i kameral-väscndet
icke allenast vara mycket rikhaltig och omvexlande, utan tillika innehålla högst värdefulla
upplysningar rörande Sveriges beskaltningsförhållanden och allmänna hushållning,
äfvensom lemna vigtiga bidrag till kännedomen om fäderneslandets historia, i hvad den
rörer utvecklingen af dess inre förhållanden. Rikets Ständer hafva jemväl erfarit, att
Sandberg ännu med oförminskadt nit fortsätter sina uudersökningar i Kammar-arcbivets
112 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd, hrijbe/se N:o 227.
handlingar samt oafbrutet använder mycken tid och omsorg för att kunna komplettera
och fullständigt ordna detta onekligen vigliga arbete, hvilket på detta sätt, år irån år ,
ökadt, skall erhålla allt större värde och blifva af väsendtlig nytta för det allmänna.
Under sådana förhållanden är ock allt skäl för handen, att Staten, på samma gång den
lemnar en välförtjent uppmuntran åt den nitiske tjenslemannen för hans bemödanden att
äfven i mål, som icke tillhöra det egentliga föremålet för hans verksamhet, gagna samhället,
söker tillegna sig denna samling, som, tillgänglig för vetenskapsmannen och forskaren,
äfven bör kunna blifva särdeles användbar och en god hjelpreda vid utredning
af förekommande rättstvister. Då likväl Rikets Ständer, i saknad af närmare kännedom
om förhållandena, icke varit i tillfälle ali bedöma hvilken summa må vara erforderlig för
sainlingarnes inköpande, eller, för sådant fall, till hvilket belopp ersättning för deras
kompletterande lämpligen skulle kunna Sandberg beviljas, hafva Rikets Ständer velat å
Riksgälds-kontoret anvisa och lill E. K. Mits disposition ställa en summa af Fem Tusen
R:dr Riksmynt, att, derest sådant i Nåder pröfvas ändamålsenligt, i mån af behof användas
lill inköp för Statens räkning af meranäinnda, Kamreraren Sandberg tillhöriga samlingar,
samt derjemte, under förutsättning ali sådant inköp sker, bevilja, likaledes till
E. K. Mits disposition och lill utgående från Riksgälds-kontoret, ett belopp af Ett Tusen
Femhundra Ridr sagde mynt, deraf Femhundra Ridr årligen under nu ingångna slatsregleringsperiod
må kunna, på sätt E. K. Mit i Nåder finner lämpligt, tilldelas bemälde
Sandberg, emot del att han fortfarande bidrager lill dessa samlingars förökande, samt,
under behörig kontroll, ordnar och vårdar det hela.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. Mit i underdånighet anmäla; framhärdande
Rikets Ständer etc.
Slockholm den 20 Februari 1858.
Nio 228.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, J\.-o 228. 113
,\:o 22H.
Uppläst oell godkändi lios Kidd. och Adeln den 22 Febr. 18S8.
Preste-slåndel den 24 — —
Borgare-ståndet den 24 — —
Bonde-ståndet den 24 — —
Rike/s Slänt/ers underdåniga Skrifvelse, angående förbättrade aflönings-iu/kor
m. in. för Arméens och Flottans Läkare samt
Provincial-liikar ne.
(Stats Utskis Ulliden N:ris 181 och 199 samt Först. Stals-ötsk:s Mein. Nio 216.)
S. A. K.
Uti E. K. Mils, vid innevarande riksdag, aflälna nådiga Proposition angående
Statsverkets tillstånd och helio! halva förekommit Irågor, dels om aflöningen för arméens
och flottans läkare, dels om löne-anslag för nya provineial-läkare-heställningar, dels ock
om pensioneringen af arméens läkare, rörande hvilka ämnen, deni Rikets Ständer ansett
sig höra i eli sammanhang behandla, E. K. M:l funnit anledning lill följande nådiga
framställningar:
Beträffande Arméens liikare har E. K. Mit behagat nådigst föreslå, att a fl ii ti ingen
för balaljons-läkarne så väl vid den värfvadc sorn vid den indelta arméen, hvilka nu åt
njuta
i lön, förste hataljons-läkare 600 Ridr samt andie bnlaljons-läkare, vid den värfvade
arméen, dels 405 dels 390 Ridr, och vid den indelta 375 R:dr, måtte förhöjas för
förste hataljons-läkare lill 800 och för andre hataljons-läkare till 600 Ridr, med bibehållande
af rättigheten för deni till löneförhöjning efter vissa föreskrilna tjensteår. I
aflöningen för regemenls-läkarne vid arméen, belöpande vid lifbevärings-regemenlet till
250 Ridr, vid 6 andra korpser och regementen till 600 och viJ de öfriga till 800 Ridr,
allt banko, är deremot någon förhöjning icke af E. K. Mit i frågast ii lid. Hvad pensioneringen
af arméens läkare angår, har E. Ii. Mit i nåder föreslagit, att jemte det rege
IIih.
tilt Ii. St. Prat. 1856—1858. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Supp!. 15
114 Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse, N:o 228.
menfs-läkare bibehållas vid den af Rikets Ständer dem redan beviljade förmån att efter
uppnådda CO lefnads- och 30 tjensteår få, utöfver dem ur arméens pensions-kassa tillkommande
pension, jemväl uppbära sådan med 200 ä 400 R:dr från allmänna indragnings-stalen,
balaljons-läkare måtte vid enahanda lefnads- och tjensle-ålder, utöfver pensionen
från arméens pensions-kassa, erhålla pensionsförhöjning från Slals-verket till fyllnad
i ett belopp at 500 R:dr.
I afseende, å läkarc-slaten vid flottan är af E. K. M:t i nåder äskad en anslagsförhöjning
af 3,437 R:dr 50 öre till löneförbättringar, enligt en vid E. K. M:ts nådiga
Proposition bilagd tabell, derå nedanstående löne- och pensions-belopp blifvit upptagna:
Nuvarande löner Kongl. Majlis nådiga förslag:
på stat: Löner. Pensionsbelopp.
1,800:
—
1 fält-läkare (förste amiralitets-läkare) i Carls-
krona
2,500: —
1,666:
32.
1,200:
—
1
regemenls-läkare (amiralitets-läkare) i Slock-
holm
1,500: —
1,000:
—
2,400:
*2
dito (dito) i Carlskrona
3,000: —
—
—
600:
—
1
förste bataljons-läkare i Carlskrona . . .
800: —
533:
34.
3,000:
—
5
dito (hvaraf 2 i Carlskrona, 2 i Stockholm
och 1 i Götheborg)
4,000: —
—
—
375:
—
1
andre bataljons-läkare i Carlskrona . . .
600: —
400:
—
750:
—
2
dito dito ....
1,200: —
—
—
225:
—
1
stipendiat i flottan
300: —
—
—
2,025:
—
9
dito
2,700: —
—
—
Löneförhöjning efter 8 års berömlig tjenstgöring för:
300:
—
1 förste bataljons-läkare.
300:
—
1
dito dito.
187:
50
1
andre dito.
13,162:
50.
Summa
16,600: —
—
—
eller, efter afdrag af nuvarande stats-summa  13,162: 50. — —
tillökning 3,437: 50. — —
varande af E. K. M:t i nåder hegardt, all, i hufvudsaklig likhet med hvad redan vore
balaljons-läkare vid arméen beviljadt, jemväl åt flottans bataljons-läkare, hvilkendera gra
den
de än innehafva, den förmån måtte medgifvas, att. i stället för den nu, efter 8 års
tjenstgöring, tillkommande 50 procent löneförhöjning, de, efter sex års oafbruten och berömlig
tjenst i nämnda egenskap, finge, uppå vederbörlig anmälan hos Kongl. Majit, från
allmänna indragnings-slnlen en årlig förhöjning af 200 R:dr å innehafvande lön och,
efter vidare i fyra år fortsatt enahanda tjenstgöring, ytterligare en lönelillökning af
100 R:dr.
Vid öfvervägande af detta vigliga och maktpåliggande ämne, har förekommit, huruledes
löre sistförfluten riksdag Chefen för Landlförsvars-deparlemenlet inför E. K. M:t i underdånighet
upplyst, i afseende å dåvarande förhållandet med arméens läkarevård, bland
annat, ali antalet af läkare, som för arméen, då den försältes på krigsfot, erfordrades,
utgjorde närmare 600, enligt de grunder 1840 års sjukvårds-kommitté i sådant hänseende
uppställt; alt hälften deraf borde vara legitimerad eller åtminstone behörigen examinerad,
samt återstoden vore afsedd att bestå af så kallade under-läkare, hvilka sednare påräknades
att erhållas bland fältläkare-korpsens stipendiater, medicinte sludiosi och andra ynglingar
med bildning; att, ehuru antalet af de förre, eller de legitimerade läkarne, säle
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd.' Skrifvelse N-.o 228.
115
des kunde upplagas lill omkring 300, fiilt-läkare-korpsen likväl för det dåvarande utgjordes
af blott 103 personer; samt all nämnda korps, såsom stammen för den vid krigs
utbrvtande behöfliga läkarepersonal, borde alltid vara fulltalig oell fullt tjenstbar, men ali
sådant icke vore förhållandet, i anseende lill den utaf åtskilliga bland dessa tjenstemän
uppnådda höga ålder samt den fortfarande svårigheten alt återbesätta en betydlig del af
arméens läkare-beställningar; hvarefter E. K. M:t, med framställande af nödvändigheten
att medelst öppnade utsigler lill befordran och förbättrade allöningsvilkor m. m. uppmuntra
unge läkare lill inträde i arméens ständiga läkarekorps och derigenom äfven för framtiden
vinna säkerhet, att denna korps städse förblefve både tjenstbar och fulltalig, äfvensom
alt derjemte bilda en stam af erfarne reserv-läkare för de fasta sjukvårds-anslallerne
för den händelse, att arméen en gång måste göras rörlig, hos Rikets Ständer föreslagit
ej allenast förbättrande af de ringa löneförmåner, som beslodes fäll-läkare-korpscn, utan
ock förhöjning af pensionsbeloppen för regements-läkarne, jemte inskränkning i deras
pensions-ålder, hvilka nådiga förslag Rikets Ständer äfven funno skäligt i allo bifalla.
Enligt hvad Rikets Ständer af officiela uppgifter inhämtat, består läkare-staten vid
arméen af 38 regements-läkare, samt 33 förste och 32 andre balaljons-läkare; hvarförutan
på Riks-slalens 8:de Hufvud-tilel å Sundhels-kollegii stat 17 så kallade pensionärer
och 30 stipendiater finnas uppförde, af hvilka de förre, som måst hafva tagit någon examen
för den medicinska graden, äro hufvudsakligen afsedde tilt bereda tillgång på fullt
användbara sjukhus-läkare under krig samt utgöra den enda disponibla tillgången på sådane
för den serskilda sjukvården i landel under farsoter och för bestridande af lediga
civile läkare-!jcnsler, samt. de sednare, eller slipendiaterhe, hvilka äro endast medicinae
studiosi, skulle vara flir Sundhels-kollegium disponible såsom biträdande läkare.
Då, såsom hos Rikets Ständer jemväl blifvit upplyst, 21 läkare-bes’tällningar vid
arméen, tillika med 7 pensionärs-platser, nu befinnas vakanta, synes häraf, alt de vid nästlidna
riksdag beslutade åtgärder lill förbättrande af arméens läkare-korps’ ställning icke
ledi till dermed åsyftade ändamål. De många ledigheterne inom korpsen ådagalägga nemligen
tillfyllest, att de förmåner, som åtfölja Ijenstgöringen derstädes, äro alltför ringa
och otillräckliga för alt förmå vetenskapligt bildade män att lill erforderligt antal i denna
korps ingå. Det är ock tydligt, att den unge läkaren, efter att hafva genomgått en långvarig,
mödosam och dvr studie-kurs, icke kan finnas benägen att inträda i arméens tjenst
under dylika förhållanden, då han på annan väg, vare sig genom enskild praktik eller
antagande af läkare-beställningar hos kommuner eller privata personer, kan förskaffa sig
en mera sorgfri utkomst och en mindre äfventyrlig ställning, än den arméens tjenst erbjuder.
Utom de ringa löneförmånerne bör äfven anmärkas deri mindre utsigt lill befordran,
som mililär-läkaren eger, i följd dels af Ijenslegradernes fåtalighet, dels deraf att
befordran inom ifrågavarande korps icke sker efter anciennitet, utan i hvarje fall efter
pröfvad skicklighet och under kompetens med läka re så väl inom som utom korpsen.
Dessa med flera andra förhållanden, hvaribland må nämnas, att, när de vakanta tjensterne
bestridas af tillförordnade eller icke legitimerade personer, desse genom det dagtraktamente,
som för ijenstgöringen dem tilldelas, komma i åtnjutande af vida förmånligare
vilkor, än som för tjensterna å stat bestås, gifva tillräckligt vid handen, hvarföre sökande
till de lediga läkare-heställningarne saknas.
Det är vid flera tillfällen erkändt, att en väl ordnad helsö- oell sjukvård utgör
eli al en armées vigtigaste behof, och den nuvarande betänkliga bristen på läkare inom
fält-läkare-korpsen, har derföre synts Rikets Ständer påkalla eli allvarligt behjertande.
Sveriges krigshistoria, likasom andra länders, innehåller så många varnande exempel å de
olyckliga följderna af bristande omtanke för denna del af försvars-väsendet, att det måste
anses såsom en angelägenhet af synnerlig vigt alt söka förekomma förnyelsen al de sorg
-
116 Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 228.
liga tilldragelser, denna försummelse framkallat. I sådant afseende är nödvändigt ali
under fredens lugn rigla omtanken pä bildandet af en kunnig, fullt tjenstbar oell ständigt
fulltalig slam för den läkare-personal, som vid ut brottet af ett krig komme alt beliöfvas.
Den ställning, hvaruti fält-läkare-korpsen för närvarande sig befinner, är onekligen
sädan, all kraftiga åtgärder mäste vidtagas för ali bringa denna korps i del skiek,
att densamma må motsvara sitt ändamål. Härvid mäste hufvudsakligen afses dels antalet
af den läkare-personal, sorn kan erfordras lör alt tylla behofvel, dels medlet ali söka
förmå skicklige läkare alt i korpsen ingå. Alt i fredstid underhålla eli så stort antal
militiir-läkare, som behöfves då arméen sälles på krigsfot, utgörande, efter hvad upplyst
är, närmare 660, vore utan tvifvel en misshushållning, utan måste vid eli sådant tillfälle
den nödiga fyllnaden sökas bland civile läkare. Deremot synes det nödvändigt, all åtminstone
den nuvarande å stat uppförda personalen, uppgående till 103, varder fulltalig
och fullt tjenstbar, så alt den vid utbrottet af eli krig kan utgöra en verklig slam för
den du beböfliga läkarepersonaleii. Alt delta för närvarande icke är förhållandet har
blifvit ådagalagd) genom ofvanberördn vakanser bland arméeus läkare-beställningar, äfvensom
derigenom att, enligt behörig uppgift, mänga af de nu anställde läkarne hunnit
den framskridna ålder, att de vid eli inträffande krig icke kunna påräknas blifva arméen
följaklige. För möjligheten åter alt förmå unge män, hvilka egna sig ät läkare-vrkel, alt
söka militär-läkare-ljensler, hillver det verksammaste medlet, alt dessa beställningar förses
med någorlunda tillräckliga löner, äfvensom all, genom förbättrade pensioner, de öfverårige
läkarnes förflyttande på indrngnings-slat underlättas. Alt bestämma lönerne lör
arméens läkare så höga, alt de blifva fullt tillräckliga för deras bergning, är dock icke
behöflig!, emedan dessa läkare kunna antagas derjemte hafva inkomst af enskild praktik,
och det måste äfven anses för Ijensten gagnelig!, all mifiliir-Iäkarnc pä delia säll vinna
erfarenhet och förkofra sig i sitt vike. För öfrigt bör viii en löne-reglering för fallläkare-korpsen
äfven komma under betraktande, icke allenast det under fredstid verkligen
erforderliga antalet af läkare inom denna korps, ulan ock åtskilliga andra omständigheter,
såsom del förhållande, hvaruti dessa läkare i afseende å löneviikor rättvisligen böra
slå till andra militära tjenstemän eller lill arméens öfriga vetenskapliga korpser, huruvida
ål arméens läkare serskildt traktamente bör tilldelas, när de äro i garnisons-ljenslgöring,
om rese- och Iraklamenls-ersättniug må dem tilläggas för tillfälliga kommenderingar
o. s. v.
Hvad här ofvan blifvit underdånigst yllradt med hänsigt lill den egentliga fältläkare-korpsen
gäller i allmänhet älven läkare-staten vid flottan. Dennas närvarande ställning
är till och med bekymmersammare än den förras. Af här befintliga läkare-beställningar,
sorn, enligt intetims-slat, utgöra 12 lill antalet, äro nemligen icke mindre än 6
vakante, oberäknad! den regementsläkare-plats i Carlskrona, hvilken, jemlikt E. K. Ahls
nådiga beslut, hålles tillsvidare vakant. I brist på sökande hafva de lediga ijensterne
måst bestridas af dertill kommenderade läkare och stipendiater.
Hvad åter angår provincial-läkarne i riket, har vid denna riksdag något förslag
icke blifvit af E. K. M:t algifvet i annan måtto, än ali aflöning äskats för ytterligare en
ordinarie och Irenne extra provincial-läkare-brslällningar; hvaremot hos Rikets Ständer
framställningar angående förbättrande af förenämnde läkare-korps löneviikor blifv it väckta ;
i anledning hvaraf Rikets Ständer jemväl funnit skäligt taga denna fråga i öfvervägande.
Beträffande således den civila läkare-korpsrn, eller provincial-läkarne, sä hafva \äl icke.
så stora svårigheter mött att få dessa platser tillsatte, hvilket synes deraf alt, enligt
erhållen uppgift, bland de nuvarande 69 ordinarie och 20 extra ordinarie provincial
läkare-beslällningarne
allenast 4 äro vakante, nemligen 2 ordinarie och 2 extra provin
cial-läkare-ljenster;
men det måste å andra sidan erkännas, all dessa tjenstemän äro, i
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skri frelse, N:o 228. 117
förhållande till de kunskaper, tjenstcn kriifver, vigten af densamma och besvärligheten af
dess utöfning, särdeles vanlottade i afseende å deras löneförmåner. Af dem innehafva
nemligen för närvarande de ordinarie provincial-läkarne i lön 1,000 R:dr och de extra
såsom arfvode 750 R:dr, belopp, hvilka ingalunda kunna anses slå i billigt förhållande
lill deras med de största mödor och försakelser förenade befallningar. De mångfaldiga
göromål, som dem åligga, borttaga ock mycken lid för den enskilda praktiken, hvilken
derigenom blifver för deni tillfällig och osäker samt i följd deraf för deras bergning föga
betryggande. Den ersättning, sorn de ega tillgodonjuta för sina ernbetsförrällningar, är
icke eller af den betydenhet, alt någon behållning deraf kan vara att påräkna; Och för
öfrigt bör jemväl i betraktande tagas, alt dessa tjenstemän måst genomgå en lång och
kostsam lärokurs, samt endast undantagsvis kunna till någon förmånligare plats vinna
befordran.
Ehuru önskvärdt vore alt en definitiv reglering af lönerne så väl vid arméens
och flottans läkare-korpser, som för provincial-läkarne, nu kunnat ega rum, hafva Rikets
Ständer likväl ansett nödvändigt, ail ett fullständigt ordnande af helsovården, både den
militära och den civila, dessförinnan sker. Reholvet deraf, hvad fälllakare-korpsen angår,
är genom det ofvanstående redan ådagalagdt och, änskönt flottans läkare-stat endast
för några få år tillbaka reglerades, synes organisationen äfven böra utsträckas till denna
korps, enär den står i närmaste samband med fält-läkare-korpsen och bör betraktas såsom
en afdelning af densamma, så alt enahanda tjenstegrader med hufvudsakligen samma
löneförmåner inom de båda aldelningarne bestämmas. Alt i sammanhang härmed en ny
reglering af provincial-liikarevården i riket jemväl verkslälles, torde likaledes vara af behofvet
påkalladt. Bland de anledningar, sorn härtill förefinnas, äro de många vid hvarje
riksdag från olika orter i riket skeende framslällningarne om erhållande af ökadt antal
läkare, den nuvarande ojeinna fördelningen af provincial-läkare-distriklen, hvarigenom
uti serskilda Ilin med ungefär lika utsträckning och folkmängd en betydlig skiljaktighet i
antalet af d viik a läkare eger rum, jemte flera andra förhållanden, hvilka vid en skeende
reglering torde böra komma under pröfning, hvaribland den af Sundhels-kollegium i underdånighet
väckta frågan om behofvel alt inom hvarje län åt den vid landshöfdingesiilel
stationerade provincial-läkareu, i egenskap af förste provincial läkare, måtte, jemte
vården om eget distrikt, uppdragas del allmänna inseendet öfver länets hclsovårds-angelägenheler;
och svnes det äfven önskvärd!, all vid en sådan reglering del nuvarande förhållandet,
alt extra provincial-läkarc få med sina beställningar förena balaljons-läkaretjensler,
komine all upphöra.
Pä grund af livad här ofvan blifvit i underdånighet anfördi, få Rikets Ständer hos
E. K. M:t i underdånighet anhålla, del E. K. M:t läcktes låta utarbeta och till Rikets
härnäst sammanträdande Ständer afgifva nådigt förslag till eli fullständigt ordnande af så
väl den militära som den civila helsovården i riket.
Rikets Ständer, som således ansett någon definitiv lönereglering för ifrågavarande
korpser nu icke böra ega runi, hafva deremot funnit angeläget, alt aflöuingen derstädes,
i likhet med hvad för andra Statens tjenstemän skett, provisoriskt höjes för den lid, nu
inträdande siats-reglering omfattar, och alt vid lönevilkorens bestämmande, så vidt arméens
och flottans läkare-korpser angår, hufvudsaklig! afseende fästes ä behofvet all få
de många vakanla beslällningarne med kompetente läkare försedde.
Härvid Ilar först tagits i öfvervägande, huruvida i afseende å balaljons-läkareIjenstcrne,
så vid arméen som flottan, lönetillökning bör beviljas, med bibehållande af
rättigheten lill förhöjning efter vissa föreskriliia tjensleår, eller om denna tillökning hellre
må lill eli visst bestämdt belopp för hvardera tjenstegraden fastställas. Ulan all nu ingå
i bedömande, hvilketdera af dessa båda aflöningssält må vid en blifvande definitiv regie
-
118 Expedi/ions-Utskollets Förslag till underd. Skri frelse, N:o 228.
ring ega företräde, hafva Rikets Ständer dock. med afseende derå, att den provisoriska
lnne-tillökningen gäller blott för nu inträdande stals-regleringsperiod, trott det vara med
mera reda och fördel för löntagarne i allmänhet förenadt, om tillökningen bestämmes till
en gifven summa utan beräkning af förhöjningen eller vissa Ijensteår; hvarföre Rikets
Ständer fastställt den provisoriska löne-förhöjningen för de båda bataljons-läkare-graderne
vid arméen och flottan lill en viss bestämd summa, utan afseende A den lid, som löntagaren
lillbragt i graden.
Beträffande aflöningeu för arméens läkare, hafva Rikets Ständer ansett denna i
allmänhet höra bestämmas lika för samma Ijenslegrader inom både den värfvade och den
indelta arméen, samt beloppen lämpligen kunna fastställas för andre balaljons-läkare lill
800 R:dr, för förste balaljons-läkare till 1,200 R:dr och för regemcnts-läkare lill 2,000
R:dr; från denna löne-reglering dack undantagne, dels de 2:ne läkare, som äro uppförde
å slaten för Gottlands nalioual-beviiring, bestående af 1 sjukhus-läkare och 1 underläkare,
dels regements-läkaren vid lifbevärings-regemenlel. För de båda lörslnämnda
hafva nemligen Rikets Ständer redan beviljat löneförhöjning, i enlighet med E. K. Mits
derom gjorda nådiga framställning; och hvad den sednare angår, har det svnls Rikets
Ständer mindre lämpligt alt förhöja dennes aflöning, då Rikets Ständer ansell, belalel vid
lifbevärings-regemcntet möjligen böra indragas, och derföre icke lemna!, bifall till de af
E. K. M:l för delta befäl äskade löne-tillökningar. Rikets Ständer föreställa sig dessutom,
all, om denne läkare, hvilken kan antagas ej vara särdeles upptagen af tjenstegöromål,
skulle’anses icke hafva en billig ersättning derför i sin nuvarande, visserligen ringa a doning,
uppgående lill blott 375 R:dr, E. K. M:t torde af disponibla tillgångar bereda honom
den ytterligare ersättning, som må finnas behöflig; Och hafva Rikets Ständer likaledes
trott, all aflöningeu för läkaren vid ingeniör-korpsens sappör-trupp, hvilken tjensteman
i den af E. K. M:t nådigst föreslagna stat är uppförd såsom förste balaljons-läkare,
skäligen kan, med afseende å truppens inskränkta personal, bestämmas till enahanda belopp,
som för andre balaljons-läkare fästställes.
För öfrigt och i anseende till den större svårigheten ali besätta bataljons-läkareplatserne
vid de utom Slockholm garnisonerande regementen, nemligen Kronprinsens hussar-rcgemenle,
samt Götha och Vendes artilleri-regementen, af hvilka platser bägge andre
hataljons-läkare-beställningarne vid Kronprinsens hussar-regemente, den ena af dessa befattningar
vid Götha artilleri-regemente och så väl förste som andre balaljons-läkaresysslorne
vid Vendes artilleri-regemente lör närvarande stå vakania, hafva Rikets Ständer
ansett nödigt att för balaljons-läkare-besläilningarne vid nämnda regementen serskilda
arfvode» af 300 Ridr, lika i hvardera bataljons-läkare-graden, bestämmes utöfver de aflöningsbelopp,
som för dessa befattningar här ofvan blifvit afsedda, äfvensom Rikets Ständer
funnit det arfvode af 50 R:dr Banko, sorn den å Waxholms fästning stationerade
balaljons-läkare vid Svea artilleri-regemente genom Kongl. Brefvet den 14 Augusti 1822
fått sig tillagdt för tjenstgöring a nämnde fästning, böra ökas med 225 R:dr R:mt.
Beträffande de arméen tillhörande sä kallade pensionärer och stipendiater, så enär
det är af stor vigt sä i krig som under fred, att antalet af de förra platserne, af hvilka,
såsom förut blifvit nämndt, 7 nu äro obesatta, blifver fulltaligt, och en skälig förhöjning
af de nuvarande pensions-beloppen, hvilka, 17 till antalet, utgöra högst 202 R:dr 50 öre
och lägst 150 R:dr hvardera, mäste härtill verksamt bidraga, samt billigheten, äfven hvad
stipendiaterne angår, fordrar ali de för dem anslagna 30 stipendier af högst 112 R:dr
50 öre och lägst. 75 R:dr, i någon man höjas, hafva Rikets Ständer ansett ifrågavarande
pensioner och stipendier böra, hvardera fördelade i 2:ne klasser, bestämmas, de förra lill
300 R:dr för 9 och till 400 R:dr för 8 af pensionärerne, samt de sednare lill 100 R.-dr
Expeditions- Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse, N:o 228.
119
för 15, eller halfva nnlalct af slipendiaternc, och lill 150 R:dr, allt Riksmynt, för den
andra hälften
1 öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit yllradt angående fält-läkare-korpsens
aflöning, hafva Rikets Ständer funnit skäligt besluta, att, med undantag af regements-läkaren
vid lif-bevärings-regemenlet och de å staten lör Gottlands nalional-heväriug uppförde
2:ne läkare samt med iakttagande af den förändring af lönegraden för förste balaljons-läkaren
vid ingeniör-korpsens sappör-lrupp, hvilken här ofvan omförmäles, aflöningen
för läkarne vid så väl den värfvade som indelta arméens regementen och korpser
skall utgå, för andre balaljons-läkarc med åtta hundra R:dr, för förste bataljons-läkare
med ett lusen två hundra R:dr och för regements-läkare med två tusen R:dr, med tillägg
af serskilda arfvoden, å tre hundra R:dr, för bataljons-läkare i bägge graderne vid Kronprinsens
hussar-regemente samt Götha och Vendes artilleri-regementer, och af 225 R:dr
för den 5 Waxholms lastning stationerade bataljons-läkare vid Svea artilleri-regemente,
äfvensom för fält-läkare-korpsens pensionärer och stipendiater fastställa beloppen till tre
hundra R:dr för nio och fyra hundra R:dr för ålla af de förre samt lill ett hundra R:dr
för femton, eller halfva antalet af de sednare, och till ett hundra femtio R:dr, allt Riksmynt,
för den andra hälften.
Vidkommande aflöningen för flottans läkare-korps, hafva vid densammas bestämmande
enahanda grunder i allmänhet blifvit följda, sorn i afseende å fält-läkare-korpsens
aflönande tillämpats; och har äfven här, samt i anseende till svårigheten alt kunna besätta
läkareplatserna i Carlskrona oell Götheborg, serskilda arfvoden utöfver den egentliga
aflöningen synts böra bestämmas ej mindre för regemenls-läkarne än äfven för förste
och andre bataljons-läkarne derstädes till enahanda belopp, som lör sistnämnda tvänne
Ijenstegrader vid de utom Stockholm garnisonerande trupper af arméen blifvit bestämda.
Hvad serskildt angår den så kallade fält-läkaren, eller förste amiralitels-läkaren, lufva
Rikets Ständer, med afseende å de mångfalldiga och maktpåliggande göromål, som åligga
denne embetsman, hvilken, såsom läkare-korpsens chef vid Carlskrona station, har öfverinseende!
olver hela helsovården vid stationen, ansett honom böra erhålla sin lön förhöjd
lill tre lusen R:dr och dessutom undfå ett arfvode af fem hundra R:dr, såsom ersättning
för hans ansvars- och redovisnings-skyldighct för den med sjukvården förenade uppbörd.
Likaledes bar för regements-läkaren vid Stockholms station, hvilken, såsom förste läkare
derstädes, i viss mån har samma skyldigheter i afseende å der förlagda afdelning af flottan,
eli serskildt arfvode af tre hundra R:dr funnits böra anvisas.
Slipcndialerne vid flottan, hvilka äro 10 till antalet och motsvara pensionärerne i
fril t-lä k a re-k oi pson, hafva befunnits lämpligen kunna, i likhet med de sistnämnda, uppföras
till förhöjda stipendier af tre hundra R:dr för halfva antalet och fyra hundra R:dr
för den andra hälften.
I afseende å aflöningen för läkare-korpsen vid flottan, hafva Rikets Ständer alltså
pröfval skäligt att, beräknad!, för den personal, som den uti E. K. Mils nådiga Proposition
införda stat upplager, bestämma denna aflöning för andre bataljons-läkare till åtta
hundra R:dr, för förste bataljons-läkare till ett tusen två hundra R:dr, för regementsläkare
till två tusen R:dr och för fält-läkaren till tre tusen R:dr, med tillägg afserskilda
arfvoden af tre hundra R:dr för förste och andre bataljons-läkarne i Carlskrona, förste
balaljons-läkaren i Götheborg samt regemenls-läkarne i Carlskrona och Stockholm, och af
fem hundra R:dr för fält-läkaren, äfvensom att bland stipendierne vid flottans läkarekorps
böja 5, eller halfva antalet, kill tre hundra R:dr och den audra hälften till fyra
hundra R:dr, allt Riksmynt.
Hvad angår aflöningen för provincial-läkarne, hafva Rikets Ständer ansett, såsom
en lämplig medelväg emellan de bestämda beloppen för mililär-läkarne, ifrågavarande aflö
-
120 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o £28.
ning böra höjas till 1,500 R:dr för de ordinarie och 1,000 R:dr för de extra provincial-läkarne;
och som Rikets Ständer beslutat att å stat. uppföra löner för 2:ne nya
provincialläkare och arfvoden för ytterligare 6 extra provincial-läkare, hafva jemväl
dessa löner och arfvoden funnits böra till nyssnämnda belopp bestämmas; varande fördenskull
aflöningen för rikets provincial-läkare af Rikets Ständer fastställd till eli lusen
fem hundra R:dr för ordinarie och till ett tusen R:dr Riksmynt för extra provincial-läkare,
med iakttagande deraf, alt af beloppen för de (vänne nya ordinarie läkare-beslällningarue
ett lusen R:dr uppföres säsom lön och fem hundra R:dr såsom löne-tillökning,
i likhet med hvad för öfrige ordinarie provincial-läkare skall ega rum.
Beträffande frågan om förbättrade pensionsvilkor för arméens och flottans läkare,
hafva Rikets Ständer redan i underdånighet yttrat den mening, all det åsyftade målet alt
hålla läkare-korpsen fulltalig och tjenstbar skulle på ett verksamt säll befrämjas, om genom
förbättrade pensioner de öfvcrårige läkarnes förflyttande på indragnings-stat underlättades.
All blott höja aflöningen, men icke öka pensionerne, kiimme utan Ivilvcl att
motverka ändamålet, enär deraf måste följa, alt läkarne vid uppnådd pcnsions-ålder blifva
än mindre än förr benägne att utbyta den tjernsten åtföljande aflöning emot den ringa i
ett ökadl missföl hållande till densamma komna pensionen. Afgången af öfverårige läkare
skulle derigenom ytterligare försvåras och den nödiga omsättningen af personalen hämmas.
Om åter löne-lillökningen sättes i samband med en förhöjning af de pensions-be
lopp,
som läkarne vid afskedstagande nu undfå, så ali dessa pensioner någorlunda motsvara
aflöningen, kommer sådant, genom den utsigt då öppnades till en hastigare befordran,
ali uppmuntra lill inträde i korpsen och sålunda befrämja dennas både fulltalighet
och tjenstbarhet. Della ändamål skulle visserligen ytterligare befordras, om läkarne vid en tidigare
ålder blifva pensionsberälligade, men fråga härom har för närvarande lemnals å
sido, sedan Rikets Ständer hos E. K. lVI:l i underdånighet anhållit om afgifvande, vid
nästa riksdag, af nådigt förslag till ett ändamålsenligt ordnande af pensionsväseirdet i allmänhet,
hvarvid denna Iråga jemväl torde komma under pröfning.
I följd af hvad sålunda blifvit anfördt, hafva Rikets Ständer beslutat, alt de läkare
vid arméen och flottan, hvilka under nu inträdande statsreglerings-period erhålla afsked,
må, under de lör civile embels- och tjenstemän i förfatlningarne föreskrifna vilkor, och
efter enahanda grunder, som för dessas pensionerande redan blifvit af Rikets Ständer antagna,
uppföras till pension å allmänna indraguings-stalen, dock att derifrån afräknas det
pcnsions-belopp, som de från Arméens pensions-kassa eller Ainiraiitels-krigsmans-kassan
ega uppbära.
Vidkommande provincial-läkarnes pensionering, komma samma grunder att dervid
tillämpas, som i alseende å de civile embels- och tjenstemännen i allmänhet blifvit af
Rikets Ständer beslutade.
Då här ofvan beslutade förhöjningar uppgå till ett sammanräknadt belopp af
132,520 R:dr årligen, har detta belopp blifvit för nu ingångna stnlsrégleringsperiod till ifrågavarande
ändamål anvisat, ali under vederbörande hufvud-titlar ä behöriga ställen upplagas.
Hvilket allt Rikets Ständer fä hos E. K. M:t i underdånighet anmäla; framhärdande
Rikets Ständer etc.
Stockholm den 24 Februari 1858.
N:o 229.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 229. 121
i\ o sm
Upplåst oell godkändt bos Ridd. och Adeln den 26 Fehr. 1838.
Prcstc-ståndet den 26 — —
Borgiire-slåridct den 27 — —
Bonde-ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af ulgijlerne
under Riks-stalens nionde Hufvud-litel.
(Stals-Ulsk:s Utlåtanden N:ris 167, 201, 204 , 230 och 239; Förstärkta Slats-Ulsk:s
Mern. N:o 216 saint Stals- in. fl. Utskotts Utlåtanden N:ris 20 oeh 34.)
S. A. K.
Efter pröfning af hvad under innevarande Riksdag förekommit, beträffande utgifterna
under Riks-statens nionde Hulvud-titel, få Rikets Ständer underdånigst anmäla sina
beslut, rörande
I. Pensions-stalerna.
a) l afseende å pensions-stalerna är af E. K. M:t annan förändring icke ifrågasatt,
än den, att, då det till pensioner åt Civile Embets- och Tjenslemäns i fattigdom eflerlemnade
enkor och barn från 9:de Hufvud—lilein utgående anslag, 25,000 R:dr R:ko
eller 37,500 R:dr R:ml, under en längre tid visat sig otillräckligt för en af behofvet
påkallad förhöjning och mera ändamålsenlig fördelning af pensions-underslöden, berörde
anslags-summa mätte ökas med 7,500 R:dr R:mt; hvilket Rikets Ständer bifallit.
b) Vid 1850 och 1851 års riksdag medgåfvo Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse
den 13 Augusti det sednare året, att de Vakans- och Förslags-liggetids-besparingar,
hvilka dittills vid inträffande ledigheter af Ijenster tillfallit Civilstatens Pensions-kassa,
Bih. till R. St. Prot. 1856—1858. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Suppl. 16
122 Expedilions-Utskotlcts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 229.
Arméens pensionskassa och Amiralitets-krigsmanskassan, finge upphöra, samt beviljade,
såsom bidrag till ersättning för den förmån, hvaraf dessa kassor genom förändringen
skulle gå i mistning, ett årligt anslag af 5,000 R:dr B:ko, alt till E. K. M:ts disposition
å 9:de Hufvud-iileln uppföras. I enlighet med hvad Rikets Ständers år 1855 församlade
Revisorer anmärkt, har detta anslag, sannolikt genom misskrifning, blifvit i Riks-stalen
oriktigt benämndt ersättning för minskade löne-innehållningar, i stället för ersättning för
mistade löne-innehållningar, hvilken miss-skrifning nu blifvit rättad.
e) Beträffande den i E. K. M:ls nådiga Proposition angående stats-verkets tillstånd
och behof, till Rikets Ständers bepröfvande öfverlemnade fråga, att fyllnaden i vederlaget
för de upphörda Vakans- och liggetids-besparingarne, uppgående för Arméens pensionskassa
till 9,587 R:dr och för Civilstatens lill 215 R:dr, eller tillhopa 9,802 R:dr B:ko,
hvilken utgift nu drabbar Fjerde Hufvud-lilefns besparingar, skulle särskildt anvisas medelst
tillökningar i de för kassorna å 9:de Hufvud-iileln uppförda ersältnings-anslag, få
Rikets Ständer underdånigst anföra, alt vid 1850—1851 årens riksdag beviljades såsom
bidrag till ersättning för den förmån, hvaraf omförmälde pensions-kassor, genom vakansoch
förslagsliggetids-besparingarnes upphörande gingo i mistning, ett årligt anslag af 7,500
R:dr R:mt, ’’så vida E. K. M:t funne för godt ali. af de på Hufvud-litlarne härigenom
uppkommande ökade besparingar anvisa de summor, hvilka utöfver nämnde belopp till
kassornas godlgörelse erfordrades,” hvadan ock fyllnaden i sagde vederlag efter stadgad
fördelning utgått af de särskilda Hufvud-titlarnes besparings-medel och till den del, som
belöpt på Fjerde Hufvud-litelns besparingar utgjort sammanlagdt 9,802 R.dr B:ko eller i
R:mt 14,703 R:dr. Alt nu, oaktadt det vid beviljandet af ofvannämnda ersättnings-bidrag
fästade förbehåll, anvisa ytterligare medel för ifrågavarande ändamål, på det att
nyssnämnde Hulvud-titcls besparingar skulle från berörde utgift befrias, synes vara desto
mindre behöflig!, som, i betraktande deraf, att vid innevarande riksdag betydliga dels
nya, dels ökade anslag å Fjerde Hufvud-titeln blifvit beviljade, samt, genom uppförandet
ai ett förslags-anslag till bekostande af mathållningen för garnisons-regementenas manskap,
besparings-medlen icke vidare, såsom förut skett, behöfva till detta föremål anlitas,
det mäste antagas, att denna Hufvud-tilels besparingar, hvaraf ifrågavarande ersättningsbelopp
hittills kunnat bestridas, hädanefter skola dertill lemna en större tillgång; och då
för öfrigt något giltigt skäl ej synes vara för handen, hvarföre Fjerde Hufvud-titelns besparingar
mera, än de andra Hufvud-titlarnes, skulle från en så beskaffad ersättning,
som den ifrågavarande, fritagas, hafva Rikets Ständer ej funnit sig böra lemna bifall
till E. K. M:ts förevarande nådiga framställning.
d) Uti underdånig skrifvelse den 14 December sistlidna år hafva Rikets Ständer
anmält sitt beslut, att det å 9:de Hufvud titeln uppförda ersältnings-anslag till Wadstena
krigsmanshus-kassa för de lill stats-verket indragna rusthålls- samt en per mille-afgifler,
utgörande nu 144,706 R:dr 32 sk. Banko eller i Riksmynt 217,150 R:dr, må förhöjas
lill 246,100 R:dr sistnämnde mynt, hvilket nu blifvit vid regleringen af denna Hulvud
litels
utgifls-summor iakttaget.
e) Likaledes har det å Hufvud-titeln uppförda enahanda ersältnings-anslag till
Amiralitets-krigsmans-kassan 21,366 R:dr 32 sk. B:ko, eller i Riksmynt 32,050 R:dr, blifvit,
i enlighet med Rikets Ständers i förutnämnde underdåniga skrifvelse anmälda beslut,
upptaget till förhöjdt belopp af 43,100 R:dr sistnämnde mynt.
II. yl lim anna lndragnings-staten.
Beträffande regleringen af Allmänna lndragnings-staten, hafva nedannämude förändringar
ifrågakomma:
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 229. 123
l:o. E. K. M:l har föreslagit, att den rättighet som, enligt gällande författningar,
tillkommer Civile Embets- och Tjenstemän i allmänhet, att, när de uppnått 70 års ålder
och varit i 30 års oafbruten tjenst, eller, när de uppnått 65 års ålder och varit i tjenst
omkring 40 år och förete läkare-betyg om försvagad helsa, undfå afsked med hela lönens
bibehållande på allmänna indragnings-staten, måtte, hvad pensions-beloppet angår,
för dem, som komma att uppbära förböjda löner utöfver 3,000 R:dr Riksmynt, så in
-
skränkas, att för löner
å 3,500 eller 4,000 R:dr pensionen skall utgöra  3,000 R:dr,
å 4,500 eller 5,000 R:dr  4,000 „
å 6,000 R:dr  4,500 „
å 7,000 R:dr  6,000
å 8,000 eller 9,000 R:dr  7,000 „
å 12,000 och derutöfver  8,000 „
Hvad, med anledning af högstberörde nådiga framställning, först funnits böra tagas
i öfvervägande, har varit, huruvida en definitiv pensions-slat nu bör uppgöras, eller om
pensioneringen endast provisionelt bör ordnas för nu ingångna slats-reglerings-period;
Och då Rikets Ständer i allmänhet redan förklarat, att de löneförhöjningar, hvilka vid
denna riksdag blifva beviljade, afse blott den lid, som nu skeende stats-reglering kommer
att omfatta, anse Rikets Ständer det icke heller vara lämpligt, alt pensions-beloppen för
längre tid bestämmas, utan hafva derföre beslutat, att den här nedan omförmälda pensions-reglering
må ega tillämpning endast på de embets- och tjenstemän, jemte vaklbeIjcnte,
hvilka under nämnde stats-reglerings-period erhålla afsked.
Vidkommande åter E. K. M:ts nådiga förslag, såvidt detsamma afser sjelfva pensions-beloppen,
hafva Rikets Ständer, lika med E. K. M:t, funnit billigt, att de tjenstemän,
som från och med denna stats-reglering i årlig aflöning erhålla 3,000 R:dr eller
derunder, må, när de tillika uppfyllt de för pensions åtnjutande föreskrifna vilkor, vid afskedstagandet
uppbära en hela aflönings-beloppet motsvarande pension, hvaremot, då i afseende
å E. K. M:ts nådiga förslag i öfriga delar någon bestämd plan icke synes vara
följd, Rikets Ständer ansett det blifva mest ändamålsenligt, om vid bestämmandet af pension
för dem, sorn ega högre aflönings-vilkor än 3,000 R:dr, en viss procent-beräkning
lägges till grund. I detta fall hafva Rikets Ständer föreställt sig, att 80J} eller -J af den
aflöning, embets- och ijenstemannen under tjenstetiden åtnjuter, borde få af honom vid
afskedstagande!, bibehållas, enär på detta sätt både Slaten och löntagaren utan tvifvel
skulle beredas ömsesidiga fördelar. Staten knnde nemligen, genom den tilldelade pensionen
och deraf föranledda hastigare omsättning af tjenstemanna-personalen, påräkna yngre
och kraftfullare personer för det allmännas tjenst; och Ijenstemannen åter skulle, då han
blott finge vidkännas 20fj minskning i sina löneförmåner, sannolikt finna sig hugad och
med sin fördel förenligt att frånträda en tjenstgöring, hvars fordringar han på äldre dagar
icke förmådde nöjaktigt uppfylla. Också borde denna beräkning, enligt Rikets Ständers
tanke, iakttagas intill dess pensionen uppgår till 8,000 R:dr, men till högre än detta
belopp, hvilket synes vara någorlunda tillräckligt alt bereda utkomst äfven för dem, som
innehaft högre embeten, skulle aldrig någon pension kunna bestämmas.
I öfverensstämmelse med dessa åsigler, hafva Rikets Ständer beslutat, att för de
i E. K. M:ts Proposition afsedda civile embets- och tjenstemän jemte vaktbetjent?, som
från och med 1858 års början söka och erhålla afsked, pensionerna sålunda bestämmas,
all de, hvilka uppbära i lön 3,000 R:dr eller derunder, häruti inbegripen den löneförhöjning,
som vid innevarande riksdag blifvit beviljad, undfå hela beloppet i årlig pension,
men ali för dem, som åtnjuta mera än 3,000 R:dr, pensionen utgår med åttatio procent
eller fyra femtedelar af total-summan, dock så alt den årliga pensionen icke i något fall
124
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 229.
må kunna öfverstiga 8,000 R:dr, allt Riksmynt; kommande för Presidenten i Kommersekollegium
oell t vänne Kommerseråd, hvilka, lill fyllnad i sina löner, åtnjuta arfvode»
från Manufaklurdiskontfonden, totalsumman af hvarderas aflöning att läggas till grund
för pensionens bestämmande, så att dessa embetsman komma i lull jemnlikhet med sina
vederlikar i rikets öfriga Kollegier.
På del emellertid, vid tillämpningen af hvad sålunda blifvit, stadgadt, de, som i
årlig aflöning åtnjuta öfver 3,000 R:dr R:ml, men mindre än 3,750 R:dr, icke må genom
den nu föreslagna bestämda procent-beräkningen vid afskedstagande! blifva lidande, hafva
Rikets Ständer funnit sig böra meddela den förklaring af berörda stadgande, alt äfven
desse icke kunna undfå pension lill lägre belopp än 3,000 R:dr samma mynt.
2:o. Vidare är af E. K. M:t föreslaget, att Landshöfdingar, hvilkas pension nu
är bestämd till 4,500 R:dr, med vilkor att de innehaft embete! minst 5 års tid, må,
under enahanda förbehåll, erhålla i pension 6,000 R:dr; alt likväl här ofvan otnförmälda
reglering af pensions-rätten ej må för nuvarande Justilie-kansleren och de 2:ne äldste
nuvarande Revisions-sekrcterarne verka till minskning i den högre pensions-rätt desse
redan ega, att Sekreterarne i Svea och Götha Hof-rälter samt Advokat-fiskalerne i förstnämnde
Hof-rätt och Kommers-kollegium, hvilka, med afseende å sporlel-inkomsler, upptagits
till erhållande af lägre löner, än för deras vederlikar i rikets öfrige Kollegier blifvit
föreslagne, måtte, detta oaktadt, undfå i pension 3,000 R:dr, äfvensom Aktuarie» i
Götha Hof-rätt, af enahanda skäl, 2,500 R:dr, samt alt pensions-beloppen må förhöjas
för Lands-sekreterare och Lands-kamrerare från  1,800 till 3,000 R:dr,
,, Landt-räntmästare och Kronofogdar från  1,200 lill 2,000 ,,
,, Häradsskrifvare från  900 till 1,500 ,,
,, Länsmän från  300 till 500 ,,
,, Förste Landtmätare  1,200 till 1,800 ,,
,, Kommissionslandtmätare från ungefär
505 till 900 ,,
samt bestämmas för Länsbokhållare till  800 R:dr.
Vid öfvervägande häraf hafva Rikets Ständer ansett, att den lör Justilie-kansleren
och de 2:ne äldste Revisions-sekrelcrarne äskade förmån må utsträckas äfven lill andra
embetsmål); för hvilka ett lika förhållande möjligen kan förefinnas, hvadan Rikets Ständer,
med denna utsträckning, bifallit, hvad E. K. M:t så i ena som andra afseende! föreslagit.
3:o. Då emellertid den vid innevarande riksdag beslutade löne-reglering kommer
alt gälla för åren 1858—1860 och således de beviljade löne-tillökningarne vid nästa riksdag
kunna undergå förändringar, så och enär de einbets- och tjenstemän m. fl., som
under liden afgå med pension, icke kunna anses ega bättre rätt, än de i tjenst qvarstående,
till orubbadi bibehållande af hvad dem blifvit tillagdt, hafva Rikets Ständer beslutat,
att de pensioner, som afskedstagande embets- och tjenstemän, jemte vakt betjente,
under nu ingångna stats-reglerings-period beviljas, icke må anses difinitiva, ulan kunna
blifva föremål för ny reglering, derest sådan af kommande Ständer pröfvas lämplig, dock
att ingen dervid kan tilläggas mindre pension än den, hvartill han under hittills varande
förhållanden är, enligt förfallningarne, berättigad.
4:o. Derjemte är af E. K. M:t förslag framställd), att Stalsrådsledamot, Justitieråd
eller Landshöfding, som uppnått 60 års ålder saint varit i tjenst 35 år, må,
så snart han innehaft embetet minst 5 år och företer läkarebclvg om fortfarande svår
sjuklighet eller eljest så försvagad helsa, att han icke förmår embetet bestrida, vid afskedstagande!
erhålla pension å Allmänna lndragningsslaten,
Slatsrådsledamot lill ett belopp af  6,000 R:dr,
Justitieråd  5,000 ,,
Landshöfding
4,500 ,,
Earperlitions-Utskottcts Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 229. 125
Enär likväl en allmän reglering af såväl adönings- som pensions-förhållandena
vid nästa riksdag torde vara alt emotse, och skäl således icke synes vara för handen alt
under öfvergångs-perioden för nyss uppräknade einbetsmän göra undanlag från hvad förlättningarne
i afseende å dem stadga, helsi dessutom del är Kongl. Majit obetaget att,
för serskilda fall och då giltiga anledningar kunna förefinnas, hos Rikets Ständer göra
serskilda framställningar, på sätt jemväl en och annan gång egt rum, hafva Rikets Ständer
funnit sig ej böra lemna bifall till E. K. Mils nådiga Proposition i denna del.
5:o. Under behandlingen af dessa frågor hafva Rikets Ständer funnit nu gällande
pcnsions-förfatlningar vara i viss mån bristfälliga och behöfva omarbetas. Så förekommer
t. ex., ali de civile embets- och tjenstemän, som uppnått 70 års ålder, behöfva hafva
tjeut Staten allenast 30 år för att komma i åtnjutande af pension å Allmänna Indragningsstaten,
under det de, som äro 65 år gamla, måste hafva lillbragt vid pass 40 är i allmän
tjenst, för att. efter företeende af läkarebetyg öfver försvagad helsa, få tillgodonjuta en
dylik förmån. Afven andra missförhållanden saknas icke, och då det derjemte svncs
Rikets Ständer nödigt, alt de i spridda författningar befintliga pensions-sladgarne i en
enda sammanföras, få Rikets Ständer hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att en revision
af de stadgande!), som nu ligga till grund för pensions erhållande, måtte företagas,
och förslag till ett ändamålsenligt ordnande af pensions-väsendet i allmänhet för Rikets
näst sammanträdande Ständer framläggas.
6:o. Med afseende derå, alt, under åren 1849—1855 sammanlagda pensionsbeloppet
för de embets- och tjenstemän samt beljente, som under dessa år erhållit afsked
med rättighet till lönernas bibehållande på indragnings-slat, utgjort i medeltal årligen
nära 30,000 R:dr R:mt, samt då den af E. K. M:t föreslagna pensionsförhöjningen
kunde antagas uppgå till omkring 50 procent af förra pensionsbeloppen, men verkade
på Allmänna Indragningsstatens utgifter endast i den mån personer, som tilllrädt löner
efter den nya regleringen, komma ali vid upphunnen pensions-ålder afträda, bar E. K.
M., enär det kunde antagas, all under första året af regleringens tillämpning Indragningsstatens
utgifter lill nya pensionstagare skulle ökas med 15,000 R:dr, under andra
året med 30,000 R:dr och under del tredje med 45,000 R:dr eller för bela stats-reglerings-perioden
med 90,000 R:dr, begärt, alt en årlig förhöjning af 30.000 R:dr i nuvarande
anslags-summan mätte af Rikets Ständer beviljas; Och ehuru den af Rikets Ständer
vidtagna reglering af pensionerna är i någon mån afvikande frän den, sorn E. K.
Mils nådiga Proposilion innehåller, har sådant dork ej funnils böra föranleda till någon
förändring af den anslagsföriiöjning E. K. M:l äskat, helst allmänna indragnings-statens
anslag är ett förslags-anslag, hvadan E. K. Mits förevarande nådiga framställning blifvit
af Rikets Ständer bifallen.
7io. I den nådiga Propositionen har E. K. Mit föreslagit, alt andre Registratorn
i Justilie-revisions-expedilionen måtte på Allmänna Indragningsstaten upptagas till ett
belopp af 605 R:dr 50 öre R:mt, ait utgå till dess tjenstens nuvarande innehafvare genom
befordran eller annorledes afginge; men då Rikets Ständer, vid behandlingen af utgifterna
under Riksstatens Andra Hufvud-Iitel, bercdl löneförhöjning åt denne tjensteman,
utan att något särskildt bidrag från Allmänna Indragningsstaten erfordrats, har ofvanberörde
nådiga framställning derigenom förfallit.
8:o. Likaledes har E. K. Mit föreslagit, att nuvarande Notarien i Krigshofrällen
måtte, intill dess han från tjenslen afginge, upptagas på Indragningsstaten till eli
emot hans löne-inkomsl med ljuspenningar svarande belopp af 1,344 Ridr Riksmynt; Och
fä Rikets Ständer, i afseende härå, underdånigst åberopa, hvad i fråga om lösereglering
för Krigshofrättens embets- och tjenstemän m. fl. finnes anfördt i Rikets Ständers un
-
126 Expeditions- Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 229.
derdåniga skrifvelse, angående regleringen af ulgifterna under Riks-stalcns Andra
Hufvud-lilel.
9:n. I likhet med hvad vid de fem sistförflutna riksdagarne egt rum, är i den
Kongl. Propositionen äskadt, att Professoren C. J. Schlyter, för utgifvande af Sveriges
Gamla Lagar, mätte, under enahanda vilkor som förut, upptagas på Indragningsstaten till
fortfarande arfvode af 1,800 R:dr Riksmynt.
Med afseende å vigten af dessa lagars snara utgifvande och ulgifvarens dervid
ådagalagda stora förtjenstcr, hafva Rikets Ständer ansett sig böra höja ifrågavarande arfvode
till 2,000 R:dr R:mt.
10:o. I öfverensstämmelse med E. K. M:ts derom gjorda framställning, hafva
Rikets Ständer, enligt hvad i afbiten underdånig skrifvelse, angående regleringen af utgifterna
under Tredje Hufvud-liteln blifvit anmäldt, bifallit, att på Allmänna Indragningsstaten
må uppföras ej mindre en Translator för Finska språket, med sin nuvarande aflöning
675 R:dr 50 öre, än äfven tre Kabinelts-kurirer, med lön hvardera af 750 R:dr,
eller tillsammans 2,250 R:dr R:mt.
ll:o. E. K. M:t har i den nådiga Propositionen äskat, och Rikets Ständer, på
sätt i den underdåniga skrifvelsen, angående regleringen af ulgifterna under Fjerde Hufvud-lileln
är omförmäldt, bifallit, att på Allmänna Indragningsstaten må uppföras:
a) f. d. Kamreraren i Krigskollegium, Krigskommissarien Axel Obitz, till åtnjutande
af eli belopp af 1,971 R:dr R.ml, motsvarande hans på Krigskollegii indragningsstat
hittills innehafda lön;
b) förre Vaktmästaren vid Ulredningsförrådet. i Christianstad J. Nilsson lill enahanda
belopp, som hans hittills uppburna arfvode 225 R:dr R:mt; äfvensom vid deras afgång
ur tjenslen :
c) Revisorn i Krigskollegium D. E. Pettersson, till belopp af bans nuvarande
lön, 1,314 R:dr Riksmynt: och
d) Intendenten vid (Jtrednings-förrådel i Götheborg, majoren Carl Bark, med en
hans nu innehafvande arfvode motsvarande summa af 975 R:dr Runt.
12:o. Förre Slotts- och Garnisonspredikanten vid Dalarö skans Per Erik Hofberg
och förre Vaktmästaren derstädes C. J. Spegel äro i den nådiga Propositionen föreslagna
alt öfverflyllas på Allmänna Indragningsstaten lill belopp, den förre af 75 R:dr och den
sednare af 247 R:dr 50 öre R:ml; men som Rikets Ständer vid behandlingen af ulgifterna
under Fjerde Hufvud-titeln icke funnit sig böra bifalla den nådiga framställningen i
denna del, har följaktligen frågan härom förfallit.
13:o. Då Kommissionslandtmätaren i Stockholms län, F. W. Nordell, hvilken är
född 1793, mer än 45 år varit i statens tjenst och genom de svåra förkylningar, han,
under utöfningen af sin tjenst ådragit sig, blifvit af sjukdom urståndsall att tjenslen förrätta,
eller genom arbete sig försörja, har E. K. M:t föreslagit hans uppförande på Allmänna
Indragningsstaten med en årlig pension af 450 R:dr Riksmynt.
Vid det uppgifna förhållandet hafva Rikets Ständer, ehuru Nordell icke fullt uppnått
den för pensions åtnjutande i förfallningarne bestämda ålder, funnit sig böra bifalla,
att han må på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande af ifrågakomna pension
450 R:dr Riksmynt årligen.
14:o. För aflidne Ordinarie Läraren vid Stockholms Navigalions-skola P. J. Högfeldts
enka, Beala Maria Been, som, med 2 oförsörjda döttrar och en son, befinner sig
i nödställd belägenhet, har E. K. M:t begärt anvisande af en årlig pension af 600 R:dr R:mt.
Med afseende på Högfeldls i lifstiden ådagalagda utmärkta förljenster såväl om
ofvanberörda skola, som för öfrigt om navigations-vetenskapens utveckling inom fäderneslandet,
hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning temnat bifall.
Expeditions-Utskottets Förslåg- till underd. Skrifvelse N:o 229. 127
15:o. I den underdåniga skrifvelsen angående regleringen af ulgillerna under Riksslalens
7:de Hufvud-litel hafva Rikets Ständer anmält sitt beslut, att en kammarskrifvareIjenst
i Kammarkollegii Arkivkontor må indragas oell inneliafvaren deraf C. G. Strandberg
förflyttas å Allmänna Indragningsstaten; men som, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!,
Strandberg sedermera aflidit, har följaktligen frågan örn denna förflyttning förfallit.
16:o. Hvad deremot beträffar följande tjenstemän, hvilka i den nådiga Propositionen
föreslagits alt uppföras på Indragningsslat, med nuvarande löne-inkoinsters belopp,
nemligen:
en Notarie i Stats-koutoret R:dr 1,344: —
en Protonotarie i Kammarrätten med M 1,849: 84,
en Kanslist i dito ,, 876: 94,
vice Advokat-fiskalen i dito ,, 1,285: 50,
en Revisor i dito, af högre lönegraden ,, 1,471; 81,
en dito i dito, af lägre lönegraden  ,, 1,156: 81,
samt f. d. Ombudsmannen och Redogöraren vid Direktionen öfver Lappmarks
Ecklesiastikverk ,, 650: —
så hafva Rikets Ständer, enligt hvad i den underdåniga skrifvelse!!, angående regleringen
af utgifterna under Sjunde Hufvud-liteln blifvit anmäldt, funnit sig ej böra bifalla E. K.
M:ls nådiga framställning i dessa delar; i följd hvaraf frågan om dessa personers uppförande
på ludragningsstat förfallit.
17:o. Vidare har E. K. M:t föreslagit, att af den pension, som vid 1844 och
1845 årens riksdag tillerkändes Statsrådet grefve Hårds enka, halfva beloppet eller 750
R:dr R:mt, måtte, efter hennes numera timade död, få öfverflytta» på grefve Hårds i
medellöst tillstånd eflerlemnade ogifta 3:ne döttrar Gustafva, Sofia och Maria Margaretha
Hård, att af deni tillgodonjulas med 250 R;dr hvardera, så länge de förblifva ogifta.
Då de särdeles bevekande omständigheter, som föranledde Rikets Ständer vid förberörde
riksdag all bevilja en pension af 1,500 R:dr R:int åt Statsrådet grefve Hårds
enka, äfven äro gällande för hennes oförsörjda döttrar, hafva Rikets Ständer lemnat bifall
lill hvad E. K. M:t sålunda föreslagit; äfvensom Rikets Ständer medgifvit, att pensions-bcloppen
må utgå från och med månaden efter grefvinnan Hårds död eller från och
med den 1 Mars 1856.
18:o. Med afseende på den nitiska och i många rigtningar gagneliga verksamhet,
som framlidne Statsrådet Gabriel Poppius under en lång lifstid utvecklat både i Statens
tjenst och för inhemska näringars förkofran, är i den Kongl. Propositionen föreslaget,
att hans efterlemnade oförsörjda döttrar, Fredrika Gustafva och Augusta Charlotta Poppius,
måtte på Indragningsstaten tilläggas en årlig pension af 400 R:dr R:mt hvardera,
så länge de ogifta förblifva.
I sammanhang härmed hafva Rikets Ständer till pröfning förehaft gjorda framställningar
om ökande af det föreslagna pensions-beloppet för hvardera af Statsrådet Poppii
döttrar till 750 R:dr, hvarvid erinran egt runi om Statsrådet Poppii 60-åriga, till större
delen på samhällets upphöjdare embetsmanna-platser och till främjande af svenska näringarnes
och isynnerhet åkerbrukets bästa, i Statens tjenst oafbrutet använda verksamhet
samt om samhällets förbindelse alt under sådana förhållanden och då sterbhusets tillgångar
voro dertill otillräckliga, lemna åt hans 2:ne oförsörjda döttrar ett för deras bergning
erforderligt underhåll; hvarjemte blifvit yttradt, att de ifrågasatta pensionerna borde
icke blott afse lindring i de oförsörjda döttrarnas ömmande belägenhet, utan äfven vara
ett uttryck af fäderneslandets erkänsla för en stor och utmärkt förtjenst, samt ett vedermäle
af aktning åt den hädangångnes minne.
128 Expeditinns-Utskoltets Förslag till willérd. Skrifvelse, N:o 229.
Vid öfvervägande af livad salunda blifvit anfördt och föreslaget, hafva Rikets
Ständer funnit sig böra ät hvardera af Statsrådet Poppii döttrar bevilja en årlig pension
af 750 R:dr R:mt, att utgå sällinge de förblifva ogifta.
19:o. I betraktande af framlidne Landshöfdingen i Vester-Norrlands län, friherre
Hampus Wilhelm Mörners långvariga tjenst, har E. K. M:l föreslagit, ali bemälde friherres
eflerlemnade enka, Lucia Margaretha Liljenstolpe, som, sjelf sjuklig, med 3 oförsörjda
döttrar, af hvilka 2:ne äfven sjukliga, befunne sig i särdeles ömmande omständigheter,
måtte på Indraguingsslaten erhålla en pension af 000 R:dr R:mt.
Uti delta belopp bar hos Rikets Ständer förhöjning blifvit äskad, under åberopande
af Friherre Mörners i lifstiden innehafda flerfaldiga befattningar, såsom Oficerarc
under Finska kriget, Kommendant i Stockholm och Landshöfding i Vester-Norrlands län,
samt derunder ådagalagda sällsynta egenskaper, äfvensom hans under sistnämnde embetsulöfniug
genom underordnade tjenstemäns bedrägeri, iråkade pekuuiära olycka, till följd
hvaraf han, för att ersätta de genom detta bedrägeri slaten ådragna förluster, måst afstå
icke allenast all sin egendom, utan äfven hälften af den pension, han efter afskedstagande!
erhöll; och hafva, med afseende å de särskilda förhållanden och ömmande omständigheter,
som i förevarande fall sig förete, Rikets Ständer funnit Landshöfdingen
Friherre Mörners enka, Lucia Margarelha Liljenstolpe böra för sin återstående lifstid å
Allmänna Indragningsstaten tilldelas en pension af 1,000 R:dr R:ml årligen.
20:o. I den Kongl. Propositionen är äskadt, alt sedan Bcfallningsmannen på Upsala
slott, Öfversle-löjtnauten Jakob Magnus Nordencreutz’s eflerlemnade fem oförsörjda
döttrar år 1851 fått sig på Indragningsstaten tillagd en årlig pension af 60 R:dr R:mt
hvardera, men en af dem derefter allidil och en ingått äktenskap, hvarigenom dessas pensioner
blifvit besparade, 00 R:dr R:mt deraf måtte öfverflyttas till den äldsta, nu oförsörjda
dotlren Chrislina Malhilda Nordencreutz.
Då, efter hvad i hithörande Slatsråds-protokoll upplyses, Ofvcrsle-löjtnanten Nordencreutz^
nu ifrågavarande dotter, hvilken är lödd 1808, lill följd af ofärdighet och försvagad
synförmåga blott i ringa mån kan bidraga till sill lifsuppehälle, hafva Rikets Ständer
medgifvit, det hennes nuvarande pension 00 R:dr må lill 120 R:dr Runt förhöjas.
21:o. Enär Sekreteraren i Krigshofrällen, Expedilions-sekrelerarcn C. G. Barhollz,
sora i lifstiden Ijenslgjort vid nämnde Hofrätt i mer än 10 år oell vid sitt frånfälle,
efter förordnande, innehaft Krigsholrällsrådsembetet, i sådan egenskap icke kunnat,
såsom endast vikarierande, bereda sina eflerlefvande pensionsräll, har E. K. M:t föreslagit,
ali baus enka, Charlotta Barholtz, med afseende på hennes och en oförsöjd dotters
torftiga omständigheter, mätte på Allmänna Indragningsstaten tillerkännas skillnaden mellan
del pensionsbelopp, hon nu uppbär från Civilstatens enskilda Enke- och Pupillfond,
och det hon såsom enka efter Krigshofrättsråd skulle erhållit, eller 225 R:dr R:mt i
årlig pension.
Vid det uppgifna förhållandet hafva Rikets Ständer ansett sig böra bifalla E. K.
M:ts förevarande nådiga framställning.
22:o. Uti särskild under den 30 Oktober 1856 aOäten nådig proposition, har
E. K. M:t gjort framställning om förhöjning af den pension, som blifvit Kongl. Räntmästareu
m. m. G. D. af Wåhlberg tillerkänd; och innefattar denna proposition, att af
Wåhlberg, efter uppnådda 69 års ålder, af hvilka 51 år varit egnade åt statens tjenst,
begärt och den 10 November 1855 undfått nådigt afsked från Kongl. Räntmäslare-tjeu
sleii,
Expeditions-Utskottets Förslug lill underd. Skrifvelse N:o 229. 129
slen, hvilken lian ifrån år 1833 förvallat, men att, enär af Wåhlberg, enligt interims
slat
för Slals-kontoret, uppburit i lön 1,314.
och i arfvode  1,286.
eller tillsammans 2,600 Riksdaler Banko,
E. K. M:l ansett högre pension å Allmänna Indragningsslalen icke kunna Kongl. Räntmästaren
af Wåhlberg då beviljas, än del belopp, som motsvarade ofvannämnda, redan
före år 1841 bestämda lön, eller 1,314 R:dr Banko.
Då emellertid Kongl. Räntmästaren af Wåhlberg före Slats-kontorels sednaste löne
reglering
egt, jemte lönen, åtnjuta icke blott remisslage, hvars belopp i medeltal fullt
motsvarat det för honom uli gällande interimsslat utförda lönefvllnadsarfvode, utan ock,
såsom innan år 1841 till Kongl. Räntmästare utnämd, tillökning efter årlig markegång
för den under lönen inbegripna spanmål, 114 tunnor, samt följaktligen af Wåhlberg icke
genom ofvanberörde lönereglering för Stats kontoret vunnit någon tillökning uli inkomst,
hvaremot han galt i mistning af förmånen alt beräkna förhöjning för spanmålen, hvilket
åter föranledt, att pensionen måst till omförmälda summa af 1,314 R:dr utan spanmålsförhöjning
bestämmas, har E. K. M:t för sin del funnit tillökning uti nyssnämnda pensionsbelopp
åt den åldrige tjenstemannen destohellre vara af både rättvisa och billighet
påkallad, som detsamma under nuvarande förhållanden, ingalunda vore tillräckligt för de
oundgängligaste lefnadsbehofvens fyllande, samt härtill komme, att Kongl. Räntmästaren
af Wählberg kunnat vid löneregleringens uppgörande förbehålla sig rättigheten alt fortfarande
under lönen tillgodonjuta den förhöjning för spanmålen, som han dittills uppburit,
ehuru han för att, i hvad af honom berodde, underlätta verkställigheten af samma
lönereglering, från omförmälda rättighet afstått.
Af alla dessa skäl och med afseende jemväl å af Wåhlbergs städse ådagalagda utmärkta
redbarhet, bepröfvade nit och i ailo hedrande förhållande, har E. K. M:l föreslagit,
alt Rikets Ständer, i likhet med hvad förut inedgifvits för Kaminar-kollegii, Kammar-rättens
samt flere f. d. Magasinskonlorels ernbets- och tjenstemän, hvilka, ehuru de
ej innehaft ordinarie löner, likväl fått deras arfvoden motsvarande pensioner sig tillagde,
mätte förklara af Wåhlberg berättigad ali, under de för civile tjenstemän i allmänhet
stadgade vilkor, uppföras å Allmänna Indragningsslalen lill pension, motsvarande sammanlagda
beloppet af hans innehafda lön och arfvode, 2,600 R:dr Banko, eller 3,900 R:dr
R:mt, alt beräknas och utgå från och med början af December månad år 1855.
Efter att hafva tagit denna fråga i öfvervägande hafva Rikets Ständer af de skäl,
den nådiga Propositionen upplager, funnit sig böra på det sätt bifalla E. K. M:ts nådiga
förslag, alt Rikets Ständer beviljat Kongl. Räntmästaren af Wåhlberg en förhöjd pension
af 3,900 R:dr R:mt, att med detta belopp årligen från Allmänna Indragningsslalen utgå
från och med början af innevarande år.
23:o. Som Rikets Ständer, enligt hvad i underdånig skrifvelse den 17 Mars sist
lidne
år blifvit anmäldt, beslutat att å allmänna indragnings-staten uppföra 9 R:dr 41
öre R:ml, utgörande beloppet af den ersättning, som bör tillkomma i tjenst varande Fjerdingsman
i 12 socknar inom Södermanland för minskad inkomst, af Salpeterhjelpen, hvilket
anslag, i mån af nuvarande indelningsbafvares afgång, kommer att indragas och upphöra,
har sådant vid regleringen af Nionde Hufvud-litelns ulgifts-summor iakttagits.
24:o. E. K. M:t har äskat, att det åt Velenskaps-Akadcmien under sednaste riksdag
beviljade anslag af 1,200 R:dr R.mt, lill understöd ej mindre för anskaffande af teckningar
utaf inhemska vexter lill arbetet Sveriges Flora, än ock för utgifvandet af teckningar
utaf Zoologiska föremål, mätte för nu ingångna slatsreglerings-period få från InBih.
till R. St. Prot. 4856—4858. 40 Sami. 4 slfd. 2 Rand. Supp/. 17
130 Ecrpeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 229.
dragnings-slaten fortfarande utgå. Sorn, enligt hvad Vetenskaps-Akadeinien i underdånig
skrifvelse till E. K. M:t upplyst, ett icke ringa antal inhemska vexlarler ännu återstår
alt afbilda, samt understöd för Zoologiska teckningars lifgifvande äfven fortfarande erfordras,
hafva Rikets Ständer bifallit, alt lill ofvanberörda ändamål 1,200 R:dr Runt om
året må för ytterligare 3:ne år anvisas, att från Allmänna Indragningsstalen utgå.
25:o. Likaledes har E. K. ALI begärt, alt Sekreteraren A. M. Strinnholm måtte
fortfarande fä uppbära det årliga understöd af 2,250 R:dr R:mt, sorn vid sistförflulna
riksdag blifvit honom beviljadt för utarbetning och lifgifvande från trycket af ”Svenska
folkets historia från äldsta lider.”
För alt bereda bemälde författare tillfälle att fortfarande egna sin verksamhet ål
fortsättningen af förberörda arbete, hafva Rikets Ständer medgifvil, alt ifrågavarande anslag
2,250 R:dr R:mt årligen, äfven under nu ingångna slalsreglerings-period må från
Allmänna Indragningsstalen utgå.
26:o. Uti de nu på Indragningsstaten uppförda Emerililöner för 2 Professorer vid
Upsala och 4 Professorer vid Lunds universitet, utgörande för hvardera 3,000 R:dr R:ml,
har E. K. M:t föreslagit förhöjning med 1,000 R;dr för hvarje, med tillsammans 6,000
R:dr Runt årligen, hvilket Rikets Ständer bifallit.
27:o. Jemte det E. h'. M:l under den 23 Maj 1856 förklarat, att Rikets båda
Veterinär-inrättningar i Stockholm och Skara, vid hvilka Öfverdirektören S. A. Norling
på samma gång innehaft föreståndare-befällningarne, vid läroanstalten i Skara pä ordinarie
stat och vid den i Slockholm, såsom tillförordnad, horde hvardera hafva en särskild
Föreståndare, i följd hvaraf det förordnande Öfverdirektören Norling innehade såsom
Föreståndare och Förste Professor vid Veterinär-inrättningen i Stockholm, förklarades
böra med utgången af Juni månad 1856 upphöra, med rättighet för Norling att, då
hans tjenstegöromål sådant inedgåfve, i Direktionens för sistnämnda inrättning öfverlägguingar
deltaga, har E. K. M:t, med fästadl afseende å Öfverdirektören Norlings mångåriga
och utmärkta förtjenster såväl om Veterinär-inrättningen i Slockholm, alltifrån dess
första grundläggning, som om djurläkareyrkels ordnande i riket, föreslagit Norlings uppförande
å Allmänna Indragningsstalen med ett mot hans innehafda arfvode såsom Föreståndare
för Veterinär-inrättningen i Stockholm svarande belopp af 3,000 R:dr Runt årligen,
alt af Norling åtnjutas linder hans återstående lifstid; hvaremellerlid E. K. M:t,
intill dess Rikets Ständer sig i ämnet vltrat, förordna!, att nämnde belopp borde qvartaliter
utgå från och med den 1 Juli år 1856, af dertill disponibla medel å Åttonde hufvud-titeln.
Med afseende ej mindre på den höga ålder Öfverdirektören Norling uppnått, och
den långa tid af 35 år han varit tillförordnad Föreståndare för Veterinär-inrättningen i
hufvudstaden, än äfven å hans förtjenst om veterinär-undervisningen, hafva Rikets Stiilider
ansett billigt, all lian betryggas mot ekonomisk förlust genom den reglering, som
blifvit en följd af veterinär-inrättningarnes förnyade organisation, och hafva derföre bifallit,
att bemälde Öfverdirektör må å allmänna Indragningsstalen uppföras till åtnjutande
af 3,000 R:dr Riksmynt årligen under sin återstående lifstid.
28:o. Uti den nådiga Propositionen hade E. K. M:t föreslagit, att Kapellmästaren
vid Lunds universitet. Assessoren E. Wenster måtte, efter erhållet afsked, å Indragningsstaten
uppföras lill belopp af 900 R:dr Runt ; men som, enligt erhållen upplysning, Åssessoren
Wenster numera med döden algått, har frågan härom förfallit.
29:o. Sedan aflidne Provincialläkare!!, Professor Erik Acharii efterlemnade oförsörjda
döttrar, Charlotta Wilhelmina och Erika Julia Maria Acharius hos E. K. M:t i underdånighet
gjord ansökning, att den årliga pension af 450 R:dr Runt, sorn deras moder
Margaretha Maria Acharius, född Hoffberg, från Allmänna Indragningsstalen åtnjutit intill
Expcditi ons-lits ko t lats Förslag till under d. Skrifvelse N:o 229.
131
hennes i Juni månad 1856 inträffade död, malle på deni öfverflyIlas, har E. K. M:I Lebart,
alt Professoren Acharii omförmälda ogifta döttrar inåt te i pension tilläggas hvardera
225 R:dr eller tillsa mm.ms 450 R:dr R:ml.
Sedan Rikets Ständer af den underdåniga ansökningen bifogade intyg inhemta!, att
Charlotta Wilhelmina är född 1808 neli Erika Julia Maria år 1812, alt båda äro sjukliga
och sakna förmåga att sig sjelfva försörja, samt att de befinna sig i torftiga omständigheter,
hafva Rikets Ständer med afseende på Professor Acharii i lifstiden ådagalagda
vetenskapliga förljensler, samt den nödställda belägenhet, hvaruti hans efterlemnade ogifta
döttrar befinna sig, medgifvil, alt Charlotta Wilhelmina och Erika Julia Maria Acharius
må på Indragningsstaten upptagas til åtnjutande af en årlig pension af 225 R:dr R:mt
hvardera, alt bpräknas och utgå från modrens död, eller från oell med Juli månads början
år 1856.
30:o. Jemlikt Rikets Ständers i underdånig skrifvelse, angående regleringen af utgifterna
under Sjette Hufvud-liteln, anmälda beslut, har Bergsgevaldigern Grönlund å Allmänna
Indragningstaten blifvit uppförd med lön 88 R:dr 75 öre R:ml, jemte tillökning
efter i iksmarkcgångs-medelpris lor derunder inbegripna 5 tunnor spanmål; kommande i
öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer afven beslutat, lönerna för den eller dem af
Bergskollegii ordinarie personal, som, efter delta verks indragning, ieke varda till tjenstgöring
i Kommerskollegium använde, alt från Allmänna Indragningsstaten utgå.
31 :o. Sorn Rikets Ständer, enligt hvad jemväl är i ofvanberörde underdåniga
skrifvelse anmäldt, bifallit, alt Häradsskrifvare!) i Ljunils och Herrestads häraders fögderi
af Malmöhus län må, i afvaklan på del honom å lön anslagfia bohemmans tillträdande,
från Allmänna Indragningsstaten uppbära en emot hemmanets afkastning svarande ersättning
af 650 R:dr R:uit årligen, har sådant nu blifvit iakttaget.
32:o. Uti den nådiga Propositionen om Slals-verkets tillstånd och behof, samt under
åberopande af de skäl, som finnas anförda i det dervid fogade protokoll öfver Landlförsvars-ärenden
af den 14 Oktober 1856, har E. K. M:l fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
å en fråga af största vigt för Artilleri-läroverket vid Marieberg, nemligen den om
lärarnes pensionering. I stället alt för dem alla föreslå en förhöjning i deras aflöning,
har E. K. M:l ansett, alt förmånen af pension borde medgifvas de lärare, sorn under viss
längre tid Ijenslgjort vid läroverket, på sätt vid Krigs-akademien redan eger runi. Krigsakademiens
lärare vore nemligen tillförsäkrade alt på Allmänna Indragningsstaten erhålla
pension, motsvarande hälften af den ordinarie lön, de vid afskedstagande! på akademiens
slat åtnjutit, när de i 20 år eller derutöfver tjenni såsom ordinarie lärare. Det syntes
således billigt, att lärarne vid artilleri-läroverket, som är det högsta militär-läroverkel i
riket, icke saknade en förmån, sorn åtnjutes vid det lägre. Obestridligt vore ock den
förtjenst, sorn artilleri-läroverkets lärare egde af både den vetenskapliga och den militärisk;!
bildningen inom icke allenast Artilleriet och Ingeniör-korpsen, utan äfven Generalstaben
och den öfriga arméen. Härtill komme, alt läroverkets inflytande, sorn aldrig varit
uteslutande militäriskt, numera, sedan undervisning derstädes lemnäs i Civil-Ingeniörsyrkel,
omedelbart inverkade till förmån lör alla tekniska företag. För att läroverket skulle
kunna gagnerikt verka, vore derföre angeläget, alt det erhölle skicklige lärare, äfvensom,
dä allöningen för dem är mindre betydlig, det syntes billigt, att de erhölle någon särskild
vedergällning för en fortsatt längre lids tjenst. Af dessa skäl är nu af E. K. M:t
föreslaget, alt lärare vid högre artilleri-läroverket, hvilken i denna egenskap tjenstgjort
i 20 år eller derutöfver, måtte, på siitt för lärare vid Krigs-akademien på Carlberg är
vordet medgilvet, efter afskedstagande från lärare-befattningen, under sin återstående lifstid,
från Allmänna Indragningsstaten erhålla en årlig pension, motsvarande hälften af den
132 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 229.
aflöning, lian vid afgången från läroverket i egenskap af lärare uppbär: och hafva Rikets
Ständer härtill lemnat bifall.
33:o. Vid pröfning af gjorda framställningar om pensionsrätt för Lärare vid Rikets
Elementarläroverk hafva Rikets Ständer funnit det vara obestridligt, att lärarekallet, likasom
det onekligen är ett af de mest maktpåliggande bland allmänna befallningar, äfven
i högre grad än de flesta andra Ijensler tager såväl själs- som kroppskrafter i anspråk,
hvadan Rikets Ständer visserligen i följd häraf anse önskvärd!, om lärarne vid rikets elemenlar-läroverk
kunde vid en tidigare ålder, än den för tjenstemän i allmänhet förcskrifna,
komma i åtnjutande af tillräckliga pensioner, pa det de ej mätte tvingas alt med
denna ansvarsfulla verksamhet fortfara längre, än förmåga och krafter medgifva. Men å
andra sidan, och i betraktande af de inom elemenlar-läroverken för närvarande allmänt
rådande förhållanden, hafva Rikets Ständer ansett det vara mindre vigtig), om frågan rörande
lärarnes pensionsrätt ej skulle erhålla en fullt tillfredsställande lösning under nu
pågående riksmöte, då så betydliga anslag blifvit beviljade för åstadkommande af en förbättrad
lönereglering ål lärarestatcn. Enär nämligen flertalet af äldre lärare vid rikets
elementar-läroverk börjat sin tjenstgöring på den lid, då de voro berättigade till dubbel
Ijenstårsberäkning, torde del ännu vara ganska sällsynt, att en sådan skollärare ej vunnit
befordran inom kyrkan långt förr än pensionsrätt vid läroverket kunnat honom tillerkännas,
hvaremot de, hvilka sednare blifvit vid skolan anställde, först efter en längre tids
förlopp kunna ifrågakomma lill uppförande å pensions-slat; och då del således kan antagas,
all under nu inträdande statsregleringsperiod, endast undantagsvis en eller annan
skollärare kan uppnå pensionsåldern, hafva Rikets Ständer ansett något annat stadgande
i detta hänseende för närvarande icke erfordras, än att lärare vid elemenlar-läroverken
må varda tillförsäkrade om samma rättighet, sorn civile embets- och tjenstemän, att, under
de för dessa i författningarne föreskrifne vilkor, uppföras på rikets Allmänna Indragningsstal,
med åtnjutande af hela sin lön i pension. Härigenom skulle äfven del å Nionde
Hufvud-tileln hittills uppförda anslag lill Emerili-löncr vid elemenlar-läroverken ej
vidare blifva behöflig!, lika som de å detta anslag uppkomna besparingar synas kunna
från Statskontoret öfverlemna* till Rikets Ständers Riksgäldskontor.
I följd af hvad sålunda blifvit anlördt, hafva Rikets Ständer beslutat, dels att Lärare
vid Rikets Elementar-läroverk hädanefter skola, såvida de ej innehafva prsebende eller
annan presterlig lägenhet, komma i åtnjutande af enahanda rättighet till pension å Allmänna
Indragningsstaten, som, enligt gällande författningar, tillkommer Civile Embets-och
tjenstemän; dels att något anslag till Eineriti-iöner vid elemenlar-läroverken ej vidare
kommer att å Riksstaten uppföras, dels ock att de besparingar, som å nämnde anslag för
närvarande förefinnas, böra från Statskontoret till Riksgäldskontoret öfverleinnas.
34:o. Ilos Rikets Ständer har blifvit anfördt, hurusom erfarenheten redan visat,
att vid Gymnastiska Centralinstitutet anställda lärare, i anseende till de vid deras tjenstgöring
fästade knappa vilkor, sällan kunnat länge dervid qvarstanna, utan hellre i främmande
länder sökt och vunnit en rikligare utkomst, för att icke, då krafterna en gång
befunnes medtagna, nödgas i hemlandet sakna det nödvändigaste, I betraktande häraf
och dä billigheten syntes fordra att de, som egnat sina krafter åt detta mödosamma värf,
på ålderdomen icke måtte sakna sin nödtorftiga bergning, har pensions-rätt efter viss
tjenstetid blifvit för Gymnastiklärare yrkad; Och hafva Rikets Ständer, som ansett desse
lärare, ej mindre än andra tjenstemän, böra, sedan de egnat sin verksamma ålder åt
Statens tjenst, genom erhållande af pensioner skyddas från nöd på ålderdomen, funnit
skäligt bifalla, alt Gymnastik-lärare, hvilken antingen vid Gymnastiska Central-institutet
eller vid Elemenlar-läroverket oförvitligen tjenslgjort i 30 år och uppnått 60 Ars ålder,
Expeditions-Utskollels Förslag lill underd. Skrifvelse Nio 229.
133
skall vara berättigad alt uppföras pä Allmänna Indragningsstaten med sin fulla lön såsom
pension.
35:o. Då det pensions-belopp af 12 R:dr Banko, som nu vid afskedstagande! beviljades
Gemenskapen vid arméen, vore, i anseende lill varuprisens stegring, alldeles otillräckligt
till del nödlorftigasle lifsuppehälle för soldalen, helst om han hade hustru och
barn, har hos Rikets Ständer blifvit hemställdt, all underhållet för knekt vid afskedstagande!
borde förhöjas och utgå med högre belopp i förhållande lill längre tjenstetid.
Vid öfvervägande af denna fråga hafva Rikets Ständer visserligen funnit, all deri
afskedade soldatens vilkor, lill följd af varuprisens stigande, blifvit i sednare tider i betydlig
män försämrade, och att åtgärder följaktligen synas böra vidtagas för att häri söka
åstadkomma någon förbättring; men då Rikets Ständer sakna tillräckliga materialier och
upplysningar i delta ämne för all kunna bedöma såväl det belopp, som, med hänsigt till
de på olika Irfnads- och tjensle-år beroende högre eller lägre pensionerna, skulle för
ifrågavarande ändamål erfordras, som ock i hvad mån Wadstena Krigsmanshus-kassa, utan
alt dess bestånd äfventvras eller grunderna i dess förvaltning rubbas, må medgifva någon
förhöjning i nuvarande gratialist-underslöd, få Rikets Ständer underdånigsl anhålla, att
E. K. jVI:t täcktes låta i della ämne verkställa erforderlig utredning, samt med anledning
deraf vidtaga de åtgärder, hvarigenom pensioneringen af arméens manskap må på ett
lämpligt och verksamt siitt ordnas.
36:o. I afseende å pensionerna för Gemenskapen vid E. K. M:ls flotta, har hos
Rikets Ständer blifvit anfördt, att, enligt det äldsta reglemente lör Amiralitets-Krigsmanskassan
af år 1681 erhöll en kapten, såsom förlamad 180 och, såsom orkeslös, 144 daler
silfvermynt. om året, hvaremot all gemenskap tillädes, såsom förlamad, 36 och, såsom
orkeslös, 24 daler silfvermynt, eller i förra fallet A och i det sednare £ af hvad kaptenen
beviljades. Rotebålsmännen (ingo likväl då, för ålder och orkeslöshet, icke någon
pension från kassan, emedan de, betraktade såsom rotens tjenslförrällare, ansågos böra
på ålderdomen finna sin bergning på rotehemmanet. Ännu genom ett Kongl. Bref af år
1806 stadgades den grund för fördelningen af kassans pensions-liligångar, att 12,000 R:dr
deraf anslogos lill pensioner för afskedade embels- och tjenstemän och 6,000 R:dr till
gemenskapen samt deras enkor och barn, eller hälften af hvad som bestämdes för de
förra ; dock skulle, sedan 166 R:dr 32 sk. blifvit afsalia till allmosor och 1,500 R:dr
till fondens förökande, den möjliga återstoden af densamma användas lill gratialer för
aflidne embels- och tjenstemäns enkor och barn. Sedan Amiralitels-Krigsmanskassan derefter
år 1825 blifvit fördelad i pensions- och gratials-fonderna, hade emellertid förhållandena
emellan de pensions- och gratials-lagandc så förändrats, att år 1848 de från båda
dessa fonder till embels- och tjenstemän utgångna pensioner utgjorde R:dr 38,206: 44,
samt understöd lill deras enkor och barn
23,079: 30,
Summa R:dr 61,286: 26,
då deremot de lill gemenskapen ulgifna pensioner blott utgjorde 12,072 : 40.
saint understöd till deras enkor och barn  849: 16. 12,922: 8,
eller endast nära femtedelen af ofvanberörde understöds belopp.
Enligt, de sednast reviderade räkenskaperna, eller de för åren 1852—1854, var
åter förhållandet, att, per medium beräknadt, de lill embets- och tjenstemän utgångna
pensioner utgjorde R:dr 47,414: —
samt understöd till deras enkor och barn  26,954: —
eller tillsammans . . : , R:dr 74,368: —
då de förra till gemenskapen voro  R:dr 13,528: —
samt understöd till deras enkor och barn ,, 413: —
eller tillsammans  R:dr 13,941: —
134 Expedi tion s-UIskottets Förslag- till underd. Skrifvelse, N: o 229.
Nyssnämnde räkenskaper ulvisade, ali, i medeltal, de inkomster lill pensionskassan
ensamt, hvilka härflöto frän embets- och tjenstemän eller ”sädana förhållanden,
som med dem egde gemenskap" R:dr 20,456: —
och från gemenskapen, eller ”sådana förhållanden, som med dem egde
sammanhang”  „ 18,713: —
hvarjemte den upplysningen meddelades, all förslnämnde år eller 1848,
de båda fondernas inkomster i del hela beräknades lill ... „ 49,237: 3. 8,
utgjorde den andel deraf, som Slaten under olika benämningar anvisat
ej mindre än „ 31,371: —
Vid jemförelse emellan fordna och närvarande förhållanden syntes således gemenskapen
hafva under sednare lider varit i hög grad vanlottad; och Stalén mäste anses så
mycket mera skyldig all afhjelpa det uppkomna missförhållandet, i hvad på den beror,
som de förorättade voro genom reglementen uteslutna från rättighet alt göra sin klagan
hörd och icke hade någon del i förvaltningen af pensions-kassan, som icke här, såsom
vid arméen, vore delad emellan befäl och gemenskap. En al de mest verkande orsakerna
lill det anmärkta missförhållandet mäste lillskrifvas en för långt drifven önskan
att, genom starkare omsättning, bereda Slaten en mera tjenstbar officers-korps. Jemfördes
åter de serskilda personernas pensioner funne man, alt kaplens-pension för närvarande
utgjorde 1,530 R.dr R:ml, under det ali den, för orkeslöshet, elter 30 års tjenst,
afskedade bålsmannens pension endast uppginge till 18 R:dr s. m., och alt för alla embets-
och tjenstemän vore föreslagne förhöjningar, såsom för kapten med högsta lön lill
2,000 R:dr Runt, under del alt intet blifvit tillgjordt för gemenskapen.
Linder sådana förhållanden ansåges del allmänna böra bispringa denna, äfven om
någon uppoffring dermed vore förenad. Derest pensions-beloppet höjdes till högst 50,
lägst 30 R:dr, eller i medeltal lill 40 R:dr Runt lör hvarje af de nuvarande 1,520 peusions-tagarne
i gemenskapens klass, uppginge beloppet i del hela (ill 60,800 R:dr, eller
till endast 38,510 R:dr 24 sk. mera än härför nu ulgåfves, och således i alla fall en
mindre tillökning för dessa i allmänhet alldeles hjelplösa menniskor, än hvad sorn lorden
andra klassens 96 personer, — som i medeltal erhölle 596 R:dr — blifvit föreslaget.
Afven skulle inom kassans nuvarande tillgångar möjligen kunna beredas några bidrag till
den ifrågasatta tillökningen. Delegarne i denna kassa finge nemligen lör närvarande samtidigt
innehafva annan Statens tjenst med lön och vara i åtnjutande af full pension från
kassan. Men alt Staten, som dock lemnar nära två tredjedelar af kassans inkomster,
sålunda skulle bidraga till pensionerande af personer, som erhöllo fortfarande sysselsättning
i Statens tjenst, svnles vara lika stridande emot all princip i denna väg, sorn obilligt
emot de mångå, som derpå blefvo lidande. Del voro derföre icke orättvist, att endast
ena hälften af pensionen ulginge till den ännu tjenande, under det alt den andra
delen besparades kassan och användes för fleras bergning, hvilkas försvagade krafter icke
medgåfve dem att längre tjena det allmänna. Likaledes skulle en fördel kunna beredas
kassan derigenom, alt minskning skedde i de högst aflönade och i sammanhang dermed
högst pensionerade tjenslernas antal, i afseende hvarpå blifvit anmärkt, alt Sverige vid
1855 års slut egde 5 å stat i tjenst varande och 5 pensionerade amiraler.
På grund af hvad sålunda är vordet antydt och upplyst, har blifvit yrkad!, att
Rikets Ständer måtte anvisa ett förslags anslag af högst 40,000 R:dr R:mt, för alt i
mån af behof användas till förbättring af pensionerna för gemenskapen vid E. K. M:ls
flotta i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvananförda grunder, och att Rikets Ständer
måtte i underdånighet hos E. K. M:t anhålla om utfärdandet af de reglcmenlariska
föreskrifter, som med afseende härå kunna vara af behofvet påkallade.
Expeditions-Ulskottcts Förs/tig till underd. Skrifvelse, N:o 229
135
Ehuru (ien sålunda lemnndfi utredning af förhållandena med pensioneringen vid E.
K. M:ts Holta innehåller åtskilliga upplysningar lill ledning för frågans bedömande, hafva
Mikels Ständer dork i detta ärende funnit något hufvudsakligt beslut icke böra fattas,
eller anslag för ändamålet beviljas, innan en i vederbörlig ordning verkställd reglering
af pensioneringen föregått. Rikets Sländer få alltså, i enlighet med hvad som i föregående
punkt egt rum i afseende på åtgärders vidtagande för ordnande af pensionsväsen
det
för gemenskapen vid arméen, och då regleringen af pensionerna för gemenskapen
vid Hollan lämpligen bör ske på samma gång, som vid arméen, underdånigst anhålla, det
E. Ii. M:l läcktes Idla i della ämne verkställa erforderlig utredning, samt med anledning
deraf vidtaga de åtgärder, hvarigenom pensioneringen af gemenskapen vid flottan må på
eli lämpligt och verksamt sätt ordnas.
37:o. Uti serskild nådig Proposition af den 21 November 1856, har E. K. M:t
begärt, att Majoren i arméen, Kaptenen och Riddaren Mauritz Ludvig Lessing, som född
den 2 Augusti 1789, och efter att hafva Ijenat i franska arméen, den 25 Februari 1814
inlrädl i svensk tjenst såsom kapten vid regementet Royal Suedois, derifrån han blifvit
transporterad först lill Konungens Eget Värfvade Regemente och derefter lill sin nu innehafvande
kaptens-beställning på stal vid Hallands Infanteri-bataljon, måtte, såsom af ålder
och sjuklighet urslåndsall all sin tjenst förrätta, och då han, sorn för bristande tillgång,
ej kunnat inbetala de för vinnande af delaktighet i Arméens Pensions-kassa stadgade retroaktiv-afgifter,
icke hade att påräkna alt \id afskedstagande! undfå pension från berörde
kassa, ehuru han i 33 år måst, enligt förfaltningarne, inbetala årliga afgifter till
kassan, berättigas, att, vid erhållande afsked från sin nu innehafvande kaptens-beställning,
frän Allmänna Indragningsstalen för sin återstående lifstid såsom pension årligen uppbära
eli hans kaptenslön motsvarande belopp af 600 R:dr B;ko, eller 900 R:dr R:ml.
Rikets Ständer, sorn af handlingarne inhemta!, att jemväl andra officerare vid f.
d. regementet Royal Suedois, vid serskilda tillfällen fått sig förunnad rättigheten alt å
Allmänna Indragningsstalen åtnjuta de löneförmåner, som de vid erhållet afsked uppburit,
hafva vivi sådant förhållande och med afseende å Majoren Lessings långa och hedrande
tjenslebana samt hans framskridna ålder, obemedlade ställning och med vederbörligt läkare-betvg
styrkta sjuklighet, bifallit, att bemälde Major må, när han från sin nu innehafvande
kaptens-beställning erhåller afsked, å Allmänna Indragningsstalen uppföras med
en årlig pension af 900 R:dr Riksmynt.
38:o. Enligt hvad E. K. M:t uti en den 31 Juli näsllidne år aflåten nådig Proposition
behagat meddela, hade, sedan Rikets nu församlade Ständer, med bifall lill E.
K. M:ts derom gjorda nådiga framställning, beslutat indragning af Regislratorsfjenslen i
Svea Hofrätt, innehafvare!) af nämnde tjenst, Johan Christian Thulin, enär något förslag
om bestämmande af pension för denna Ijensle-befallning icke blifvit af E. K. M:t i sammanhang
med stats-reglcringen afgifvet, och då Thulin, som, i anseende till sin höga ålder
af 71 år samt långvariga och trägna tjenstgöring, snart saknade förmåga alt på nöjaktigt
sätt vidare bestrida ifrågavarande tjenst, således vid afskedstagande! derifrån icke
kunde erhålla större pension, än den lön, för närvarande utgörande 455 R:dr 30 sk. 4
r:st. Banko, han på stat innehade, i underdånighet begärt, att från Allmänna Indragningsstalen
komma i åtnjutande af pension, antingen till det belopp, som hans löne-inkomster,
enligt de två sista årens bevillnings-taxering, utgjort, eller ock det, som för de 2 äldsta
Nolarierne i Hofrätten eller för Regislratorer i rikets högre embetsverk och kollegier
blifvit af E. K. M:t vid innevarande riksdag föreslaget.
Sedan Statskontoret och Svea Hofrätt i denna fråga sig yttrat, har, med afseende
å hvad sålunda förekommit, samt då den ringa ordinarie lön af omkring 450 R:dr Banko,
som Thulin nu innehade och, enligt gällande författningar, vore berättigad alt vid afskeds
-
136 Expeditions-lits kofle/.i Förslug till underd. Skrifvelse, N.-o 339.
tagandel såsom pension bibehålla, synles vara alldeles otillräcklig lill egel och hans talrika
familjs underhåll, E. K. M:t i nåder föreslagit, att Thulin, som år född 1787 och
blifvit auskultant i Götha fiol'-räll. år 1807, samt således uppnått 70 års ålder, deraf
han varit 50 år i Statens tjenst, måtte, såsom tillika varande obemedlad, tillförsäkras,
att, vid afskedstagande! från regislrators-tjenslen, varda uppförd å rikets Allmänna Indragningsstat
till åtnjutande af en årlig pension stor 2,000 R:dr Riksmynt; hvilket Rikets
Ständer bifallet.
39:o. Sedan uti en af krigs-kollegium till E. K. M:l insänd, af Cheferne flir
Jemtlands Fäll- och Häsljägare-korpscr förordad, ansökning, Regements-kommissarien vid
Jemtlands f. d. fältjägare-regemente, Fält-kamreraren Salomon Grundal, i underdånighet
anhållit, ali, då han, som är född 1793 och inträd! i allmän tjenst år 1819, numera, enligt
ansökningen bifogade prest- och läkare-betyg, med hustru och 2 minderåriga barn
befunne sig i behöfvande omständigheter, samt genom ålder och sjuklighet vöre alldeles
oförmögen ali sin tjenst förrätta eller att med arbete lill sitt lifs uppehälle bidraga, E.
K. M:t nådigst måtte hugna sökanden, efter afskedstagande!, för sin återstående lifstid
med årlig pension, och Krigskollegium, på anförde skäl, hemställt, att Grundal, som varit
i åtnjutande af vanligt regements-kommissarie-arfvode 266 R:dr 32 sk. Banko om året
från indelta arméens nya möleslönd, måtte med samma belopp för sin återstående lifstid
uppföras å förenade Mötes-Passevolanslondens indragnings-stat för f. d. passevolanskommissariatens
tjenstemän, bar E. K. M:t, sorn ansett sig icke kunna emot föreskrifterna
i Kongl. Brefven den 27 Mars 1830 och den 27 Augusti 1831, angående de vid
passevolans-kommissariaten anställde tjenstemäns aflönings-vilkor, bifalla den af Krigskollegium
sålunda lill förmån för f. d. Regements-kommissarien Grundal gjorda underdåniga
hemställan, likväl, i betraktande af de för bemälde Grundal förekommande bevekande,
omständigheter, och dä Rikets sednast församlade Ständer, uppå lii. K. M:ts derom gjorda
nådiga framställning. mcdgilVit. Regements-kommissarien vid Skånska hussar- och dragonregementena
J. L. Åberg, hvilken, lika med Grundal, förut varit anställd vid f. d. Passevolans-kommissariateu
och icke eller egt någon grundad rätt till pensions erhållande, att
från Allmänna Indragningsstalen åtnjuta ett emot den innehafda regemenls-kommissarieaflöningen
svarande belopp, uti serskild nådig Proposition af den 21 November 1856 begärt,
att Rikets Ständer ville medgifva, det f. d. Regements-kommissarien Grundal må berättigas
att, med beräkning från månaden näst efter den, uti hvilken han från regements-kommissarie-befatlningen
entledigades, under sin återstående lifstid från Allmänna
Indragningsstalen uppbära ett belopp af 266 R:dr 32 sk. Banko, eller 400 R:dr R:mt
årligen, motsvarande det med nämnde befattning förenade arfvode; och hafva, med afseende
å de i den nådiga Propositionen anförda skäl, Rikets Ständer till högslberörde nådiga
framställning lemnat bifall.
40:o. I anledning af Landsfiskalens i södra distriktet af Hallands län Isak Ulrik
Molanders hos E. K. M:t i underdånighet gjorda ansökning all, då han, hvilken tjenstgjort
19.1 år såsom länsman i Faurås härad af Warbergs fögderi i nämnda län och derefter
26j år såsom landsfiskal dels i Stockholms och dels i förstnämnda län, numera vid
70 års ålder saknade förmåga att med vederbörlig drift sköta sin befattning och således
vore nödsakad ali inom kort tid från tjenslen begära afsked, samt Motander under sin
tjenstetid, i egenskap af landsfiskal, icke åtnjutit någon derför af Slaten anslagen lön och
af de derunder honom beredda tillfälliga inkomster, hvilka åtgått för uppehälle åt honom
och hans familj, icke kunnat bespara något till egen och hustruns samt en oförsörjd,
vanför dotters framtida bergning, E. K. M:t täcktes i nåder bevilja sökanden pension å
allmänna indraguiugs-staten, har E. K. M:l, efter del Justitiekanslercn och Statskontoret
med
Exp tidi tio ns-U Is ko t tets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 229.
137
med underdåniga utlåtanden i iinmel inkommit, lili en under den 12 Februari uästlidet
år a flåten nådig Proposition föreslagit, att. Motander, hvilken icke är berättigad till pension
å Allmänna indragningsstalen, måtte, med afseende derå, alt lian varit anställd i
Statens tjenst den långa tiden af 4(5 år, hvarunder lian i 19| år innehaft sådan befå tilling,
sorn til' pensions-rält åtföljdes, vid afskedstagande lian Ian d slisk a Is-I jensi en å
nämnda stat uppföras till erhållande under sin återstående lifstid af en oafkortad årlig
pension till det belopp länsmän för närvarande åtnjuta, eller 200 IV.dr Banko, att utgå
irån och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked al Motander erlin lies; och har,
på de af E K. M:t anförda skäl, högstberörde nådiga framställning blifvit af Rikets Ständer
bifallen.
41:o. Sedan, uti en lill E. K. M:l ingifven ansökning, I. f. Kommendanten och
Direktören vid straff-fängelset i Warberg, Majoren Guslaf Wilhelm Gyllenhammar, i underdånighet
anhållit, ali, då han, som ifrån Augusti månad år 1848 i berörde egenskap
varit vid straff-fängelset anställd, under sin tjenstgöring derstädes blifvit genom slag i
hufvudet af en i fängelsets murbruksqvarn befintlig svängbom obotligt skadad till sin
helsa, samt sökanden, efter en tjenstetid af 45 år och vid en ålder af mer än 61 är,
jemte hustru och 6 oförsörjda barn, befunne sig ulan enskild förmögenhet, och då genom
läkare-betyg tillika kunde styrkas, att han, till följd al omförmälda skada, vore urståndsatt
att sina befattningar vid fängelset bestrida, E. K. M:l mätte å Allmänna Indragningsslaleti
bereda sökanden pension, till del belopp, som motsvarade den lön och del arfvode
han, såsom I. f. kommendant och direktör vid fängelset åtnjuter; så har, efter det ej
mindre Fångvårdsstyrelsen än Statskontoret blifvit häröfver hörde och Styrelsen, jemte
anmälan alt Gyllenhammar, hvilken såsom t. f. kommendant uppbär ett årligt arfvode af
200 R:dr B:ko under den lid af omkring 8 år, han förestått Rikets största fängelse för lifslidsfångar,
ådagalagt serdeles nit och skicklighet, tillstyrkt, att han, sorn under tjenslgöringen
vid fängelset, utom den ofvannämnda skadan jemväl ådragit sig nästan obotlig ögonsjukdom
och enligt intyg af läkare nu vore oförmögen till vidare tjenstgöring, mätte
undfå pension, motsvarande den aflöning han, såsom fängelse-direktör uppbär, eller 800
R:dr B:ko, E. K. M:t, med afseende å hvad sålunda förekommit och de vitsord Fångvårdsstyrelsen
meddelat, uti nådig Proposition af den 12 Februari näsllidne år behagat föreslå
Rikets Ständer, det Majoren Gyllenhammar må, när E. K. M:t finner godt förordna, alt
hans befallning såsom kommendant och direktör vid straff-fängelset i Warberg skall upphöra,
för sin återstående lifstid å rikets Allmänna Indragningsstat åtnjuta en oafkortad
årlig pension af 800 R:dr B:ko.
Med afseende å hvad sålunda, samt i de handlingar, sorn funnits deri nådiga Propositionen
bilagda, blifvit upplyst, och då del lärer få antagas, ali Fängelse-direktören,
Majoren Gyllenhammar numera är urståndsalt, att med den kraft och ihärdighet, sorn erfordras
och han förut stiidse ådagalagt, vidare utöfva denna maktpåliggande, med mycken
ansträngning förenade tjenst, hafva Rikets Ständer bifallit, att Majoren Gyllenhammar, då
han erhåller afsked från sin nu innehafvande befattning vid Warbergs fängelse, å Allmänna
Indragningsstalen uppföres till erhållande af en årlig pension af 1,200 R:dr Runt,
att utgå från och med månaden näst efter den, då afskedet beviljas.
42:o. Kornetten A. J. Enström, 65 år gammal, hade hos E. K. M:t i underdånighet
anhållit, alt han, som dels i 25 års tid tjenstgjort vid Lifgardet lill häst och derunder
bevistat fälttågen i Finland åren 1808 och 1809, och i Tyskland och Norrige
åren 1813 och 1814 samt för sitt förhållande dervid erhållit medaljen för tapperhet i
fält och kejserliga ryska S:t Georgs-Ordens 5:te klass, dels ock sedan den 13 Maj 1848
varit anställd såsom Fanjunkare vid Krono-arbets-korpsen, måtte, såsom sjuklig och enär
Bil,, till R. St. Erot. '1856—1858. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Supp!. 18
138 Eapeditions-Ulskollets Förslug lill underd. Skrifvelse, IV:o 229.
bäti under utöfuingen al sistnämnde befallning kommit alt lida af döfhet och derjemte
blifvit af fångar med knif särad, vid afskedstagande!, frän krono-arbels-korpsen få lör sin
återstående lifstid bibehålla del arfvode, lian för del närvarande å Fångvårdens stat
åtnjuter.
Sedan E. K. M:t uti denna fråga i nilein tal yttrande ej mindre af Statskontoret,
än af Styrelsen för fängelser och arbels-inrätlningar i riket, bar E. K. M;t, uti nådig
Proposition af den 12 Februari sistlidet år, i betraktande af Enströms boga ålder oell
sjuklighet, saint enär han under sin militära bana sig tappert oell hedrande förhållit, för
sin tjenstgöring; såsom fanjunkare vid krono-arbels-korpsen blifvit fördelaktigt vitsordad
samt vid utöfuingen af sistnämnda befattning blifvit af fångar med knif sårad, föreslagit,
ali Roifiielten Enström, hvilken icke åtnjuter något understöd från Arméens Pensionskassa.
, mätte, sedan han vid fångvården ijenal 10 år, eller den lid, sorn för vissa andra
tjenst emans. vid fångvården rätt lill pensions åtnjutande blifvit i Kongl. Majlis ofvan omfprmälda
nådiga Bref den 24 Maj 1841 bestämd, få vid afskedstagande! derifrån å Rikets
Allmänna Indraguingsstat uppbära under sin återstående lifstid en oafkortad pension af
233 R;dr 1(5 sk. Banko; hvilket Rikets Ständer bifallet.
43:o. Enligt hvad E. K. Mils den 22 Juni näsllidne år till Rikets Ständer affålna
nådiga Proposition innehåller, hade Provincialläkare!! i Askersunds Distrikt, Doktor N. L.
Ahlberg uti. en lill E. K. M:l ingifv.en, af Sundhetskollegium och Statskontoret förordad
ansökning, underdånigst anhållit, alt sorn lian upphunnit en ålder af 71 år och med Augusti,
månad förlidne ån varit anställd i Statens tjenst under 30 år, E. K, Mst, oaktadt
denna tjcustgöringstid, ej. oafbrutet fortgått, emedan Ahlberg 2:ne särskilda gånger, från
år 181.5 lill 1818 och från år 183(5 lill 1846 haft afsked, men åter i Statens tjenst inträdt,
måtte med hänsyn lill de förhållanden, sorn vållat dessa afbrott i Ijensleliden,
hvilka, infrö Hat, första gången efter 1815 års fredsslut, då sökanden, bland en mängd
tjenstjöso läkare, sorn egt större meriter än han, ej kunnat erhålla någon al de tjenster,
lian, sökt, förr lin 1818, och andra gången föranledis af den sjuklighet, han genom sina
ansträngningar under kolera-farsoten år 1834 sig ådragit, bevilja Ahlberg afsked med
rättighet lill årlig pension å Allmänna Indrngningsstalcn, räknadt fran den dag hans
tjenslgöringstid uppginge till 30 år och med del belopp hail i lön lör närvarande åtnjöt.
Då emellertid Doktor Ahlberg icke, på sätt Kongl. Brefvet den 25 Juni 1818 samt
Kammar-kollegii. derpå grundade Cirkulär—bref af den 11 Oktober 1819 för rättighet till
lönens bibehållande såsom årlig pension, föreskrifva, oafbrutet varit i Statens tjenst anställd
under 30 års tid, och E. K. M:t af sådan anledning ansåge sig förhindrad att vid
nådigt afskeds beviljande åt Ahlberg, honom å Allmänna Indragningsstalcn, i vanlig ordning
låta uppföra, bär E. K. M:t, med afseende å härvid förekomna omständigheter och
kemälde läkares af vederbörande vitsordade nit och välförhållande under tjensletiden, begärt
Rikets Ständers medgifvande dertill, alt Doktor Ahlberg, från och med månaden näst
efter den, då lian erhåller afsked frän sin innehafvande proviucial-läkare-beställning, å
rikets Allmänna Indragningsslal må ega uppbära en hans lön motsvarande pension aföGO
R:dr 32 sk. B:ko eller 1,000 R:dr Riksmynt.
Ehuru Doktor Ahlberg icke fullgjort de för pensibns åtnjutande i allmänhet föreskrifna,
vilkor, hafva Rikets Ständer likväl, då erkännas mäste, att det allmänna dragit
nytta, af hans väl vitsordade verksamhet, och han nu uppnått, en högre ålder, ansett billigheten
lala derför, all lian å Allmänna, indraguingsslalen. förflyttas, hvadan Rikets Ständer,
med, bifall lill E. K. M.ls, högslbcrörde nådiga Proposition, funnit sig böra förklara
Provincial-läkarcn Ahlberg berättigad all, efter erhållet afsked, från Allmänna lndragningsstalcn
uppbiira en årlig pension af 1,000 R:dr Riksmynt.
Expe (lilio ris- Tits ko tiel s Förslag till uhilcril. Skrifvelse, N.-v 229. 139
44:o. Soilnn f. Kronolänsmannen i Leksands socken af Storn Kopparbergs län,
Expedilionsfogdcn Eggert Helleberg, sorn den 17 Juli 1854 erhållit afsked från Länsmansbefatlningen,
hos E. K. M:t i underdånighet sökt, att, på grund af Rikets Ständers den
12 i samma månad fattade och den 28 i iircranäninde månad af E. K. M:l lill efterrättelse
utfärdade beslut, alt länsmän skulle vara berättigade att vid afskedstagande! undfå
årlig pension af 200 fiidr B:ko, komma i åtnjutande af eli sålunda förhöjdt pen siön's belopp,
men E. K. M:l genom nådigt bref den 16 Mars 1855 förklarat sig icke kunna bi
falla
berörde ansökning, enär retroaktiv tillämpning af stadgandet om förhöjning af Länsmännens
pensions-rädt icke linge ega runi, så hade, enligt hvad i E. K. Mits den 21
November 1856 lill Rikets Ständer alin tua nådiga 1’roposition omförmäles, bemälde Helleberg,
uti en af Landshöfdinge-embetet i nämnda län till E. K. M:t ÖfVerleinnad, med förord
beledsagad skrift, underdånigst anhållit, alt, då han, i följd af et! origlig uppfattning
af E. K. M:ls nådiga beslut, i anledning af hillis första underdåniga ansökning om afsked,
påskyndat sill afskedstagande, men hans ansökning derom likväl först blifvit bifallen,
sedan Rikets Ständer godkänt E. ti. Mits nådiga framställning om Läiismanspénsionernas
förhöjning, hvadan, om Helleberg endast fen månad uppskjutit att ingifva siri afskedsansökiiing,
han skulle hafva kommit i åtnjutande af del nu bestämda högre pensionsbeloppet,
E. K. M:t, på det sökanden, som inom kort uppnådde 70 års ålder och
således efter all anledning ej länge kunde komma ali betunga Stats verket, under sina
återstående dagar skulle sakna lifvets oumbärligaste förnödenheter eller fälla fattigvården
till last, matte hos Rikets Ständer göra nådig framställning öm anvisande af erforderliga
medel lill förhöjande af hans nuvarande pension från 100 R:dr till 200 Ridr Banko;
och har, med afseende å sålunda förekommande serskilda omständigheter, E. K. M:t nu
behagat föreslå, att förre Kronolänsmannen Hellebergs pension å Allmänna lodragningsslalen
må lill beloppet af nuvarande Länsinaiispensioii eller 200 Ridr Banko förhöjas5
hvilket Rikets Ständer bifallit.
45:o, Expeditionschefen vid Sjöförsvars-deparlenientets Kansli-expcdilion, Förste
Expcditions-sekreteraren Carl Fredrik Melliander, hade uti en till E. K. M:t den 30 Juni
1853 ingilven skrift i underdånighet begärt, all, då han. enligt tillika företedda vederbörliga
bclvg, uppnått 65 års ålder och tjena t Staten i 44 år samt icke vidare kunde
med utöfningen af nämnde embete fortfara ulan alt ådraga sig obotlig sjuklighet, honom
matte förunnas nådigt afsked, med rättighet alt, såsom pension å Allmänna IndragningsStaten,
för sin återstående lifstid åtnjuta ett, emot ExpeditionsChefsarlvodel å stat svarande
belopp af 3,000 Rulr B:ko årligen, hvarvid Mehlander, till stöd för berörde Underdåniga
ansökning, bland annat, anfört, all, 0111 han blefve på nämnde stat öfverflyttad
med endast sin förra Expeditions-sekretérarelön, utgörande, med tillökningen för den derunder
begripna spanmål, endast 1,845 R:dr B:ko, han då skulle, oaktadt han uti nära 7
års lid dels bost ridt och dels innehaft Expeditionschefs-embete!, försättas uti långt 0 fördelaktigare
belägenhet, än afskedstagande embetsman af lägre värdighet inom de Kollegier
och verk, som i sednare lider kommit i åtnjutande af löneförbättring, hvilket! förmån
hail förmodat snart kunna förväntas för personalen vid E. K. Mits Kansli och alltså jemväl
skolat tillfalla sökanden, 0111 han qvarslannade vid Expcdilionssckreierare-tjénsteii och
med dess utöfning ännu någon lid fortfore.
Efter hvad E. K. Mit, lili en ilen 19 December 1856 lill Rikets Ständer afbiten
nådig skrifvelse förmält, hade, vid pröfning af denna fråga och sedan Statskontoret nied
underdånigt utlåtande i ämnet inkommit, E. K. M:t, med afseende å de för Ertibefs- och
Tjenslcmäns ölVerllytlande pä Indragningsstat gällande föreskrifter, oell enär Fxpediliotiscliéfcrne
i Stals-deparleliientens expeditioner äf K. K. Mils Kansli, såsom icke thnéliåfvatide
löner, utan arfvodeti på stat, ej äro berättigade att4 vid den för pensionens ferhål
-
140 Expeditions-Utskotlets Färsing till underd. Skrifvelse, N:o 229.
lande stadgade lefnads- oell Ijensteålder, efter afsk edet undfå pension till högre belopp,
än som motsvarar lönen för det embete oell tjenst, den afskedstagande å ordinarie stat
löre Expeditionschefs-beställningens tillträdande innehaft, och hvartill han kunnat återgå,
funnit godt i nåder entlediga Expeditionschefen Mehlander från hans då innehafvande
Expedilionschefs-embete och derjemte beviljat honom afsked från Expedilions-sekreterarebesliillningen
på stat vid samma Departements Kansli-expedition, med rättighet all derefter
på Allmänna Indragningsstalen åtnjuta pension, motsvarande beloppet af den med
nyssnämnda beställning förenade lön, jemte derunder inbegripen spanmål; men då billigheten
lördrade, alt Mehlander, som i 7 års tid innehaft en tjenstebefattning af den mödosamma
och maktpåliggande beskaffenhet, sorn Expeditionsehefs-enibelet, komme i åtnjutande
af någon högre pensionsförmån, än den honom nu såsom Expeditions-sekrelerare
författningsenligt tillerkända, svnnerligast om, i följd af E. K. M:ls, vid innevarande riksdag
gjorda nådiga framställning om löne- och pensionsförhöjningar, högre pensionsbelopp
för hädanefter afgående Expeditions-sekrelerare blefvc bestämda, har E. K. M:t genom
högstberörda nådiga skrifvelse öfverlemna! till Rikets Ständers afgörande, huruvida, med
afseende å de för hemälde f. d. Expeditionschef förekommande omständigheter, sådan tillökning
i den Mehlander, enligt författningarne, redan tillagda Expedilions-sekreterarepension
må kunna beviljas, alt denna pension kommrr alt uppgå lill del för Expeditionssekreterare
i allmänhet af E. K. M:t vid nu pågående riksmöte föreslagna pensionsbelopp.
Med afseende å de lili den nådiga skrifvelsen anförde omständigheter, anse äfven Rikets
Ständer billigt, att förre Expeditionschefen Melliander kommer i åtnjutande af någon förbättring
i den pension, som honom, i egenskap af Expeditions-sekrelerare, blifvit, enligt
författningarne, tillagd; och då Rikets Ständer jemväl funnit lämpligt, att pensionen bestämmes
lill det belopp, sorn, i händelse Mehlander kunnat i tjenst qvarstå intill dess nu
skeende Statsreglering (rädt i verkställighet och en förbättrad pensions-stat då blifvcr
gällande, skolat honom efter denna stat i sistnämnda egenskap tillfalla, hafva Rikets Ständer
på del säll bifallit E. K. Mits nådiga framställning, alt den f. d. Expeditionschefen
Mehlander å Allmänna Indragningsstalen tillagda pension må ökas lill del belopp, som,
derest han först under nu ingångna Slatsreglerings-period tagit afsked, skolat honom, i
egenskap af Expeditions-sekrelerare tillkomma.
4Ö:o. Sedan äldste Premier-löjtnanterne vid Flottan Henrik Evald Albert Rundqvist,
William Heykenskjöld och Friherre Ernst Sune von Vegesack, hvilka i flere års
tid varit till tjenstgöring alldeles oförmögne, Rundqvist och Vegesack genom iråkadt vansinne
och Heykenskjöld i anseende lill synförmågans förlust, uti ingifna skrifter, Heykenskjöld
för egen del, samt Rundqvisls och von Vegesachs lagligen tillförordnade förmyndare
för desse sina myndlingar, hos E. K. M:t underdånigst anhållit 0111 nådigt afsked
från innehafvande Premier-löjtnants beställningar, under förbehåll all. pensioner, motsvarande
de med beställningarne förenade löneförmåner, finge af bemälde officerare åtnjutas,
har E. K. Mil, jemte tillkännägifvande att Premier-löjtnanterne Rundqvist och von Vegesack
ulan framgång varit för fix vansinnighet å Wadstena Central-hospital vårdade, den
förre sedan början af år 1846 och den sednare från slutet af år 1847, att Premierlöjtnanten
Heykenskjöld under 7.j års lid fruktlöst användt alla kända medel för sin förlorade
synförmågas återställande, saint att vederbörande Läkare ansett bemälde Officerare,
hvilka äro omkring 40 år gamla och således icke till pension från Amiralitetskrigsmanskassan
berättigade, efter all sannolikhet numera vara obotliga, uti nådig Proposition af
den 12 Maj nästlidne år, på grund af dessa förhållanden och med anledning af Rikets Ständers
vid 1854 års riksdag uti underdånig skrifvelse den 1 December samma år aflåtna
svar å E. K. Mils nådiga framställning om obotlig ansedd sinnessvag, lam eller blind
tjenstemans skiljande från ordinarie beställning i rikets tjenst, föreslagit, att Premier
-
Eccpeditiom-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:0 229. 141
IöjlnanIerne Rundqvist, Heykenskjöld och Friherre von Vegesack malte med månaden niisl
efter den, uti hvilken de kunna varda ur krigstjensten i nåder afskedade, fä på Allmänna
Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under återstående lifstiden af ärliga pensioner,
hvilka E. K. M:l ansett efter det belopp, hvartill lörsta klassens Premier-löjlnantslön,
sedan afdrag skett af stadgade afgifter lill Amiraliletskrigsmanskassans pensions- och
gratifikalions-fonder, ungefärligen uppgår, skäligen böra bestämmas till 400 R:dr Banko,
eller 600 R:dr Riksmynt för hvardera.
I anledning af E. K. M:ts vid sistlidne riksdag gjorda nådiga framställning, att
den Embels- eller Tjensteman, som genom bestyrkt obotlig blindhet, lamhet eller sinnessjukdom
funnes hafva under tre år oafbrutet varit oförmögen alt sin tjenst bestrida,
skulle äfven före den i förf.iltningarne stadgade pensionsåldern vara både berättigad och
pligtig att från tjensten afgå mot åtnjutande för sin öfriga lifstid af ett understöd, motsvarande
halfva lönen, der ej serskilda omständigheter kunde, med Rikets Ständers begifvande,
till en förhöjning derutöfver föranleda, förklarade Rikets Ständer sig härtill ej
kunna lemna bifall, hufvudsakligen af skäl, all, ehuru olägenheterna af en lill t j enst ut ö tning
oförmögen tjenstemans qvarstående på sin plats lill förfång för den i sjelfva verket
tjenstförrättande i allmänhet erkändes, Rikets Ständer likväl funno betänkligt, att någon
tjensteman skulle kunna endast på grund af sjukdom förbindas lill afgång, med mindre
han blefve försäkrad om bibehållande af hela den lön, som hans befallning åtföljde, hvadan
Rikets Ständer, sorn förutsatte, att frivillig afgång skulle ega ruin, så vida ett tillräckligt
understöd för den sjukes återstående lifstid kunde af honom påräknas, ansågo
lämpligast, alt frågan om slikt understöds bestämmande gjordes till föremål för serskild
pröfning i hvarje lall, då ömmande omständigheter kunde sådant påkalla.
Vid sådant förhållande och då med temmelig visshet antagas kan, alt olvanbemälde
Officerare, hvilka under en längre tid, i följd af sjukdom varit till tjenstgöring
oförmögne, icke vidare blifva till helsan så återställde, alt de i sina Ijenstebefaltningar,
åter kunna inträda, hafva Rikets Ständer, enär det för dem föreslagna pensionsunderstöd
ingalunda synes vara för högt beräknadt lör deras anständiga underhåll, bifallit, att Premicr-löjtnanterne
Rundqvist, Heykenskjöld och Friherre von Vegesack må förklaras berättigade,
alt, efter erhållet afsked ur krigstjensten, å Allmänna Jndragningsstalen förderas
återstående lifstid uppbära en årlig pension af 600 R:dr Riksmynt hvardera.
47:o. Jemte förmälan hurusom f. d. Premier-löjtnanten vid Arméens Flotta Laurentz
Lindberg uti en till E. K. M:t ingifven, af vederbörande militärbefäl förordad underdånig
ansökning anhållit, alt hans son. Förste Löjtnanten vid Westmanlands regemente
Laurentz Georg Nicolas Lindberg, hvilken under det han åren 1847 och 1848
såsom frivillig deltog i danska kriget, lill följd af erhållen kontusion, iråkat en sinnesrubbning,
som derefter tidtals visat sig, men år 1850 antagit en så våldsam beskaffenhet,
alt han vid början af år 1851 mäst inlagas på Central-hospilalet i Wadstena, der
han ännu vistades, måtte, då ingen förhoppning vore för handen, alt sonen kunde återvinna
sina sinnens bruk, erhålla nådigt afsked ur krigstjensten, så framt han pä Indragningsstat
finge bibehålla sin nu innehafvande fulla lön, har, enär genom del ansökningen
bifogade läkarebetyg vöre styrkt, ali Löjtnanten vid Westmanlands regemente L. G. N.
Lindberg efter all sannolikhet vore til! helsan obotlig, E. K. M:t uti en serskild lill Rikets
Ständer den 27 Mars nästiidet år allåten nådig Proposition, under åberopande af
enahanda skäl, som i Irågan om pensions beviljande åt ofvanbemälde 3:ne Flottans officerare
af E. K. M:t blifvit anförde, jemväl begärt, att Lindberg, som saknade enskild
förmögenhet, deraf hans underhåll och vård för framtiden kunde bestridas, måtte med
månaden näst efter den, i hvilken han undfår afsked ur krigstjensten, från Allmänna Indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 400 R:dr B:ko eller 600 R:dr R:mt, motsva
-
142
Expeditions-Utskollets Förslug lill willérd. Skrifvelse N-.o 229.
rande fiel belopp, hvartill den behållna delen af lönen för Lindber" under de sednast för*
flutna 5 åren i medeltal uppsäll.
Med afseende å hvad salunda förekommit, och på de i nästföregående punkt, anförde
skäl, hafva Rikets Ständer jemväl funnit, si" böra bifalla E. K. M:ts nådiga framställning
om ärli" pension af 600 R:dr för Löjtnanten vid Westmanlands regemente
Laurentz Georg Nicolas Lindberg.
48:o. Hos E. K. M:l hade Kanslisten i Juslitierevisions-expeditionen Eberhard
Liljevalch och Kopisten i samma expedition Wilhelm Norström i underdånighet anhållit,
alt, enär sökanderne sedan flera år tillbaka, Liljevalch lill följd af blindhet samt Norström
i anseende till iråkad, ännu fortfarande, svårare sjukdom, varit urslåndsatle alt
sina tjenst er bestrida, och beskaffenheten af sökandernes sjuklighet ej lemnade dem någon
förhoppning alt framdeles kunna i tjenstgöring åter inträda, E. K. M:l måtte läckas
hos Rikets Ständer göra nådig framställning om sökandernes öfverflytt ande på Allmänna
Indragningsstalen, med rättighet ali under deras återstående lifstid åtnjuta årlig pension,
motsvarande den lön, sökanderne i nämnde expedition hvar för sig innehade.
Med anledning af dessa underdåniga ansökningar och sedan dels vederbörande
Läkare vitsordat, ali Liljevalch sedan flere år tillbaka lider af fullständig blindhet på
begge ögonen, ulan hopp att återvinna synförmågan, samt alt, ingen förhoppning vöre
det Norström, som i Januari månad 1853 trä lfa Is af ett slaganfall, åtföljdl. af fullständig
lamhet i venstra armen och benet samt i tungan, åter skulle kunna inträda i ulöfn ingen
af sina tjrnsteåligganden, dels Statskontoret blifvit i ämnet bordt, Ilar E. K. M:t, i betraktande
af hvad sålunda förekommit och under åberopande af den utaf Rikets sednast
församlade Ständer uttalade åsigt beträffande dc Embets- och Tjenstemän, som till följd
af iråkad obotlig sjukdom befinnas urslåndsatle alt utöfva tjernsten, uti en den 13 Januari
nästlidet år lill Rikets Ständer aflätrn nådig Proposition behagat gifva tillkänna,
det E. K. M:t desto hellre ansåge sig böra hos Rikets Ständer föreslå, att. Liljevalch och
Norström linge afgå från sina i Juslitierevisions-expeditionen innehafvande befattningar
med bibehållande af hittills ålnjutne löneförmåner på fndragningsstat, som det af sökanderne
äskade beloppet, endast utgjorde något, mer än hälften af den lön, som E. K. M:t
uti Dess till Rikets Ständer nu aflålne nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och
behof ansett böra för samma tjenstår bestämmas.
Ehuru med afseende A de åsigler, Rikets Ständer i fråga om sfi beskaffade sjuke
tjenstemän yttrat, och då det. alltid måste betraktas såsom maktpåliggande för Staten all.
söka förebygga den orättvisa, sorn uppkommer deraf, alt en tjenstebefattning under en
längre lid beslrides af annan person, än den som uppbär dermed åtföljande lön, Rikets
Ständer funnit sig nu böra medgifva Liljevalchs och Norströms förflyttning å Allmänna
Indragningsstalen, hafva likväl, vid det förhållande, tilt, enligt hvad i den Kongl. Propositionen
omlÖrmäles, icke slvrkt blifvit, det bemälde tjenstemän sakna andra utvägar lill
bergning och eller vunnen upplysning att Norström jemväl innehar befallning såsom
Mönsterskrifvare vid Svea Lifgarde, Rikets Ständer trott någon nedsättning skäligen kunna
ega rum i de föreslagna pensionsbeloppen, eller afl dessa lämpligen skulle kunna bestämmas
lill ungefärligen tre Ijerdedelar af sökandernes nu innehafvande löneförmåner, hvadan
Rikets Ständer på det sätt lemna! bifall lill E. K. M:ls nådiga framställning, att Rikets
Ständer medgifva, det Kanslisten Liljevalch och Kopisten Norström, när de från sina
i Juslitierevisions-expeditionen nu innehafvande beställningar entledigas, må å Allmänna
Indragningsstalen uppföras lill åtnjutande lör deras återstående lifstid af pension, deu
förre till belopp af 900 R:dr och den sednare af 450 R:dr, allt Riksmynt årligen.
49:o. Uti en till E. K. M:t i underdånighet ingifven ansökning hade Statsrådet
och Chefen för Sjöförsvar^-departementet m. ni. Carl Hans Ulner anhållit att i nåder
Expeditions-Utskottats Förslag till willérd. Skrifvelse, N:o 229.
143
varda frän nämnde embete entledigad, sami dervid i underdånighet antori, ali, enär han
saknade enskild förmögenhet oell hade talrik familj, hvars yngre medlemmar ännu voro
iniuderäriga och således fordrade uppfostran, skulle lian försällas i en högst bekymmersam
ställning, derest han icke efter afskedstagande!, kunde påräkna bidrag till sin och de
sinas utkomst, i anseende hvartill Statsrådet Ulner i underdånighet begärt, alt, i händelse
Rikets Ständer bifnlle K. K. Mits i Dess nådiga Proposition 0111 Statsverkets tillstånd och
behof gjorda framställning, alt. Slalsrådslcdainol, som uppnått 60 års ålder och varit i
tjenst i 35 år, mätte, så framt han innehaft embelet minst fem år och företedde läkare
betyg
om fortfarande svår sjuklighet eller eljest sä lörsvagad helsa, ali lian icke för
mådde
embelet bestrida, kunna vid afskedstagande! erhålla pension å Allmänna Indragningsstalen
till belopp af 6,000 R:dr R:ml, E. Ii. M:t måtte täckas, sedan Rikets Ständers
beslut härom ingått samt Statsrådet Ulners afskedsansökning derefter lill nådig pröfning
förekomma, vid dess beviljande tilldela •Statsrådet för dess återstående lifstid omförmälde
pension, men, 0111 E. K. M:ls berörde nådiga framställning ej skulle vinna Rikets
Ständers bifall, aflåta nådig Proposition till Rikets Ständer derom, all nämnde pensionsförmån
mätte Statsrådet Ulner personligen förunnas med hänseende dertill, att lian,
enligt ansökningen bilagde betyg och ijenstclÖrleckning, redan hunnit lill 61 års ålder,
oafbrutet (jenni Staten i 45 år, innehaft Statsråds embelet i nära 6 är och genom fortfarande
svår sjuklighet numera vore oförmögen all detsamma längre bestrida, oell har
E. K. M:l uti nådig skrifvelse af den 23 Oktober näsllidne är, enär E. K. M:t i ofvannämnda
Proposition ansett Slatsråds-ledamol, sorn frän embelet alginge under sådana förhållanden,
som de, hvilka i nyssberörde målto blifvit behörigen vitsordade, böra tilläggas
pension lil! ofvanniimnde belopp, med tillika fästad! afseende å Statsrådet Olners långvariga
och förtjenst lulla verksamhet i allmänna befattningar samt å öfrige i den underdåniga
ansökningen åberopade omständigheter, utan afvaklan på det beslut, sorn af Rikets
Ständer kunde komma all i anledning al nämnde Proposition fattas, föreslagit Rikets
Ständer att medgifva, del Statsrådet Ulner måtte, så snart afsked honom beviljades, å
Allmänna lndragningsslaten uppföras, ali under sin återstående lifstid derifrån, i pension
åtnjuta 6,000 R:dr R:mt årligen.
Rikets Ständer, som icke. funnit skiil lemna bifall lill E. Ii. Mits ofvanberörde
proposition i afseende på Slalsråds-lcdamols pensionering i allmänhet, anse dock, med
afseende på de rörande Statsrådet Ulner förekomna särskilda omständigheter, anledning
förefinnas ali bifalla E. K. Mils nu ifrågavarande förslag. Enär likväl, efter hvad för
Rikets Ständer blifvit upplyst, Statsrådet Ulner är berättigad alt komma i åtnjutande af
pension från Amiralilets-Krigsmans-kassan, anse Rikets Ständer det pensions-belopp, han
Irån nämnde kassa kan komma att åtnjuta, böra aldragas Irån den pension, sorn nu beviljas,
hvadan Rikets Ständer medgifvil, alt Statsrådet Ulner, då lian från statens tjenst
afgår, må på Allmänna lndragningsslaten erhålla en årlig pension af 6,000 R.dr Runt, från
hvilken summa dock bör afräknas den pension, han från Arn i rafflets-k rigsin ans-k assa 11
tilläfventyrs åtnjuter.
50:o. Sedan, uti en den 24 Oktober näsllidne år till E. K. M:t ingilven skrift,
Justilierådel, 111. m. John Roy underdånigst anhållit, alt, då icke med visshet kunde bestämmas
huruvida sökanden, hvilken i början af samma år angripits af sjukdom, hvarigenom
han blifvit urståudsoll all lills vidare bestrida Juslilieråds-embetel, skulle kunna
lill helsan fullkomligt återställas, ehuru visserligen någon förhoppning dertill förefunnes,
och det således vöre möjligt att sökanden i anseende till fortfarande sjukdom, klefve försatt
i nödvändighet alt framdeles söka entledigande från sitt embete, E. K. M:t mätte
täckas hos Rikets Ständer göra framställning derom, att, i händelse Roy icke inom den
tid, sorn al läkare ansetts erforderlig för att kunna med större visshet bedöma sjukdo
-
144 Expeditions-Utskottats Forsing till underd. Skrifvelse, N:o %£9.
mens utgång, blefve sä återställd lill helsan, alt lian kunde inträda i embetsutöfning,
utan då funne sig nödsakad alt derifrån söka afsked, honom måtte beviljas räll till erhållande
af del årliga pensionsbelopp, som i allmänhet vore Justitieråd vid afskedstagande!
förunnad!, samt lili stöd för bertilda anhållan åberopats eli utfärdad! läkarebelyg, hvaraf
inheintals, alt Justitierådcl Roy, genom anslrängdl arbete och stillasittande lefnadssätt,
ådragit sig kongestion ät hulvudel, hvilken åkomma, småningom utbildad, förlid tre vår
stegrats derhän, alt sökanden då nödgades afstå från ulölningen af sitt embete ; all, ehuru
tillståndet sedermera betydligt förbättrats, det likväl icke vore möjligt alt ännu med större
sannolikhet afgöra, om och när han skulle kunna återtaga sin embelsvcrksamhel, men ali,
då i allt fall någon helsobrunn ytterligare borde begagnas och gynnande årstid dertill
måste afvaktas, tiden för möjlig tjenstbarhet ej kunde anlagas inträffa förr än eller medlet
af nu ingångna års sommar, så liar, jemte öfverlemnande af ifrågavarande ansökning,
E. K. M:t, uli nådig Skrifvelse af den 101 November sistlidet år, behagat tillkännagifva,
all E. K. Ahl dels med afseende derå att Juslitierådet Roy, som är född år 1802 och i
Statens tjenst inträdde år 1822 samt år 1855 utnämndes till sitt nu innehafvande embete,
befinner sig, eller en ansträngande och för det allmänna gagnelig verksamhet i flera
särskilda domarebelältningar, uli den ekonomiska ställning, alt han, enligt hvad kändt
vore, saknade enskilda tillgångar för sig och sin hustrus framlida bergning, dels ock enär
det är af synnerlig vigt för ärendenas jemna gång i Högsta domstolen, alt Justilierådet
Roy, i händelse af fortfarande sjukdom bl i f ve r från einbetels vidare utöfning hindrad,
sättes i tillfälle att derifrån kunna afgå, funnit sig böra, i så målto understödja den gjorda
framställningen om lätt för bemälde Justitieråd alt vid afskedstagande! erhålla pension,
ehuru han icke uppnått den derför i allmänhet stadgade åldern, att E. K. M:t nu velat
föreslå Rikets Ständer, del Juslitierådet Roy, i händelse han skulle fortfarande af sjukdom
hindras från utökningen af Juslitierådsembetet och på sådan grund ansökning om hans
entledigande göres inom den i åberopade läkarebelyg antydda lid eller början af Augusti
månad år 1858, må berättigas all, efter alskedet, å Allmänna Indragningsslalcn tillgodonjuta
en årlig pension af 5,000 R:dr Riksmynt.
Rikels Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande och med afseende å de i
den nådiga Skrifvelse!! utredda förhållanden samt på de skiil E. K. M:t behagat anföra,
medgilVil, att Juslitierådet Roy. när han inom den af E. K. M:t uppgifna lid från Juslilierådsembetel
erhåller nådigt afsked, må uppföras å Allmänna Indragningsslalcn lill åtnjutande
lör sin återstående lifstid af 5,000 R:dr R:ml i årlig pension.
51:o. Af E. K. Ahls den 30 Oktober 1856 alldina nådiga Skrifvelse, i anledning
af f. d. Myntmästaren, Assessoren J. A. Grandinsons underdåniga ansökning om ersättning
för förlorade boställsrum, hafva Rikels Ständer inhemta!, att Grandinson den 19 Juli
1855 på begäran erhållit afsked från Alyntmäslareljerislen med rättighet lill pension af
1,423 R:dr Banko jemte förhöjning för derunder inbegripne 123 tunnor spanmål, men
att E. K. Ahl, beträffande tillika väckt fråga om ersättning med 400 R:dr samma mynt
för innehafde boställsrum, förklarat sådan ersättning icke kunna bifallas; att Grandinson
sedermera underdånigsl anhållit, att E. K. Al:t, som tillagt honom en gratifikation för
cn gång af 400 R:dr Banko, hvarigenom han för de den 1 Oktober 1855 aflrädda boställsrummen
ansåge sig hafva åtnjutit ersättning för eli år, eller till den 1 Oktober 1856,
måtte jemväl för framliden bereda sökanden en dylik ersättning; varande lill stöd härför
hufvudsakligen anfördt, alt Grandinson, som under tjensteliden åtnjutit, utom boställslägenheten,
äfven fri vedbrand, samt extra inkomster genom medaljtillverkning, finsilfverförsäljning
m. m., af hvilka alla förmåner, han genom afskedslagandet gått i mistning,
sålunda komine att, vid uppnådd 74 års ålder och efter 53 års tjenstetid, deraf 43 år
vid
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 229. 145
vid Myntverket med ansvarsfulla oeh trägna göromål, vidkännas en allt för betydlig minskning
uli inkomster, så framt icke deli för bostället sökta ersättningen blelve honom tilllagd,
samt att denna ersättning vore för Grandinson desto mera af behof påkallad, sorn
lian, saknande enskild förmögenhet, eljest inåsle på sin höga ålderdom erfara den slörsla
svårighet att under en ovanligt dyr lid kunna bereda sin egen och sin familjs nödtorftiga
bergning; — och har E. K. M:l funnit de anförda omständigheterna förtjena det alseende,
all E. K. M:l velat lill Rikets Ständer öfverlemna, om icke Grandinson kunde lör
mislningen af del frånträdda bostället, tilläggas en ersättning af 400 R:dr Banko årligen,
hvilken, beräknad från den 1 Oktober 1850, skulle uppföras å Allmänna Indragningsstaten
lör att sökanden under återstående lifstid lillgodokomma.
Vid öfvervägande häraf hafva Rikets Ständer funnit, alt, då boställsrum måste i
laga ordning frånträdas, när Ijenslcinanncu lager afsked, ersättning för mistning deraf icke
heller bör lör prejudikatets skull ifrågakomma; men, med afseende å Assessoren Grandinsons
höga ålder och långa tjenstetid, äfvensom det icke särdeles betydliga pensions-beloppet,
hafva deremot Rikets Ständer (roll sig böra medgifva, att, såsom fyllnad uti pensionen,
å Allmänna Indragningsstalen må uppföras för Assessoren Grandinson 000 R.dr
R:mt årligen från och med den tid E. K. M:t i nåder föreslagit.
52:o. Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad derå, att Expeditionssekreteraren
in. m. J. G. Richert, sorn vid 73 års ålder ensam qvarlefver af den år 1811
förordnade Lag-kommitéens ledamöter, icke uppbär högre pension än 833 R:dr 1(5 sk.
Banko, hvilken vid 1834—1835 arens riksdag beviljades för den möda och det arbete,
han under 20 års lid å lagförslaget nedlagt; att Expeditions-sekreteraren Richert sedermera
i egenskap af ledamot i lagberedningen använilt fem år för revision af nämnde förslag,
samt att berörde pension borde, med afseende å Richerts utmärkta förljenster, varda
förhöjd.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande; och då Expeditions-sekreteraren
Richert, genom det arbete han nedlagt å ifrågavarande lagförslag, gagnat fäderneslandet,
samt den pension af 833 R:dr 10 sk. Banko, han årligen uppbär, är under närvarande
förhållanden allt för ringa, halva Rikets Ständer beviljat Expeditions-sekrelera
ren
Richert en förhöjd pension af 3,000 R:dr R:ml, att med detta belopp årligen från
Allmänna Indragningsstalen utgå från och med början af innevarande år.
53:o. Hos Rikets Ständer har jemväl framställning egt rum derom, alt Redogöraren
vid Högre Artilleri-läroverket och vid krono-egendomen Marieberg m. in. Johan
Peter Lungren måtte tilläggas rättighet att, efter afskedstagande!, årligen uppbära lör
återstående lifstid 1,000 R:dr R:ml i pension; varande al handlingar styrkt, alt Lungrén
är 07 år gammal, med utmärkt nit, redbarhet och ordning förvaltat Hedogörareljenstcn
allt sedan den 28 Mars 1822, samt nu lider af svårare kroppsåkommor.
Ehuru frågor af beskaffenhet som denna, enligt Rikets Ständers tanke, rätteligen
böra hos Kongl. Majit i underdånighet anmälas och sedermera genom nådig Proposition
till Rikets Ständer öfvcrlemnas, hafva Rikets Ständer likväl trott sig böra, lör undvikande
af uppehåll och omgång, laga förevarande ärende i öfvervägande, hvarvid, enär
upplyst blifvit, att Lungréns löneinkomster utgöra 510 R:dr 32 sk. Banko och för nu
ingångna år komma alt uppgå till 000 R:dr samma mynt, Rikets Ständer, med afseende
å beinäldc tjensleinans höga ålder och öfriga förekomne bevekande omständigheter, medgifvil
att Lungrén må vid afskedstagande! uppföras å Rikets Allmänna Indraguiugsslal till
åtnjutande för återstående lifstid af en årlig pension af Niohundra R:dr R:mt.
54:o. Under anförande, att Lektorn vid Westerås Gymnasium, Mag. E. G. Björling,
allt sedan år 1831 med outtröttligt nit egnat sig ål lärarekallet, erhållit de mest
B ih. till B. St. hat. 1856—1858. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Supp/. 19
146 Expedilions-U/skottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o %29.
hedrande vitsord om skicklighet, samt ulgifvit liirobdcker, medelst hvilka han i väsentlig
mån bidragit lill förbättrande af den malhematiska undervisningen i landet; sami, dalian
år 1853 kunnat tillträda prsebende-paslorat och erhålla förbättrade inkomster, med sann
uppfattning af sitt kall, icke vekit emottaga nya pligter för maleriela fördelar, ulan hellre
egna sin lid åt vetenskapen, har hos Rikets Ständer blifvit vrkadt, alt någon ersättning
måtte af staten honom lemnäs för dylik uppoffring; och hafva i anledning häraf Rikets
Ständer, på del Lektor Björling må beredas tillfälle att, ostörd af närings-omsorger, fortsätta
sina vetenskapliga forskningar, bifallit, all 800 R:dr R:ml må honom beviljas att
från Allmänna Indragoingsstalcn utgå.
55:o. Med erinran hurusom, i följd af den nya vexellagen den 23 Augusti 1851
och Kongl. Brefvet till Kommers-kollegium den 31 Mars 1853, Vexel-kontrollörs-befättningarne
den l Juli sistnämnde år upphört, bär hos Rikets Ständer blifvit hemsläldl alt
Vexcl-konlrollören i Götheborg A. Smedberg, 72 år gammal, sjuklig, lam och oförmögen
alt bidraga till egen och en åldrig hustrus bergning, mätte, enär han innehaft berörde
tjenst i 37 år samt vore i behöfvande omständigheter, å Allmänna Indragningsslaten uppföras
till fortsatt åtnjutande af löiten 800 R:dr Banko, eller erhålla en deremot svarande
årlig pension.
Vid behandling af denna fråga har visserligen förekommit, ali, sedan E. K. M:t
uti nådig Proposition vid näsllidne riksdag begärt ali, eller Vexel.-konlrollörs-bcfaltningarncs
i Stockholm och Götheborg upphörande, Kammarherren Rosenblad måtte å Allmänna
Indraguingsstalen undfå 400 R:dr och Kamreraren Smedberg 800 R:dr, under
vilkor alt desse, emot kontrollörsarfvodena svarande, anslag minskades eller indroges i
den mån annan inkomst från statens sida kunde dem tillfalla, Rikets Ständer i underdånig
skrifvelse den 25 Oktober 1854, till svar härå meddelat, attsom Vexelkonlrollörerne
innehaft sina befattningar endast på förordnanden tills vidare, med arfvoden, den nådiga
framställningen icke kunnat bifallas; men med afseende å Kamreraren Smedbergs höga
ålder, långa tjenstetid och för honom förekommande serdeles ömmande omständigheter,
hafva Rikets Ständer likväl nu funnit sig böra medgifva, att en pension af 1,200 R:dr
R:mt må för Smedberg å Allmänna Indragningsslaten uppföras.
56:o. Da Länsbokhållare!) i Orebro län L. G. Lagerstedt, hvilken omkring 40
år varit i statens tjenst, och numera vid uppnådda 00 lefnadsår, i anseende till mångårig
sjuklighet vore urståudsatt all sin tjenst vidare förrätta, har hos Rikets Ständer blifvit
hemstäldt, att, enär Lagerstedt jemväl befunne sig i behöfvande vilkor, Rikets Ständer
målfe medgifva alt han, vid erhållande afsked från Länsbokhållareljensten, må förflyttas
å Rikets Allmänna Indragningsstat, med bibehållande, under sin återstående lifstid,
af nuvarande lönen 289 R:dr 8 sk. Banko såsom pension; varande af Landshöfciinge-emnelet
i länet vitsordadl, alt bemälde Länsbokhållare, som den 3 April 1815 inträdt i
statens tjenst, men under sednare åren för sjukdom åtnjutit ledighet, städse genom sin
redbara vandel och sina tjensleåliggandens sorgfälliga uppfyllande på den tid, uär helsa
och förmåga sådant medgålvo, gjort sig förtjent af förmäns aktning och statens erkänsla,
äfvensom vederbörande Läkare intygat, alt Lagerstedt, som under många år varit lidande
al plågsamma och tärande sjukdomar, omöjligen kunde återvinna sådan helsa, att
han vidare kunde förrätta något ansträngande eller uthållande arbete; och hafva, med afseende
å hvad sålunda förekommit, Rikets Ständer funnit skäligt medgifva, alt Lagerstedt
å Rikets Allmänna Indragningsstat. må undfå en årlig pension af 433 R:dr 75 öre
R:mt, att utgå från den tid lian från sin nu innebafyaude Länsbokhåilarctjeust erhållit
afsked.
57:o. Sedan Rikets år 1851 församlade Ständer, i anseende till förre Länsnotarien,
Lands-sekreteraren Olof Henrik Förbergs i Ijeusten ådragna obotliga sjukdom och
Expeditions- UIs kotte/s Förslag lill lindard. Skrifvelse N:o 229.
147
öfriga för honom förekommande bevekande omständigheter, beviljat bemälde Förberg för
hans återstående lifstid en årlig pension af 200 R:dr B:ko, hvilket belopp, enligt Rikets
Ständers föreskrift, borde utgöra ett honom personligen tillerkänd! understöd, hvarå borgenärer
icke egde anspråk, men denna pension i anseende till den under sednare åren
inträffade prisstegringen å alla lefnadsförnödenheter blifvit otillräcklig, har bos Rikets
Ständer framställning egt rum om förhöjning deraf; och hafva Rikets Ständer, med hänseende
till förekomne ömmande omständigheter, funnit godt förhöja nämnde pension till
450 R:dr R:mt.
58:o. Rikets Ständer hafva jemväl förehaft till pröfning en gjord framställning,
alt f. d. Stallmästaren och Löjtnanten Carl Emil Hahr måtte undfå en årlig pension af
300 R:dr R:mt, till stöd hvarför blifvit nnfördt, att Hahr, som efter år 1848 erhållet afsked
Irån Stallmästarebefallningen vid Krigsakademien å Carlberg, den han, emot arfvode,
under 27 års lid förestått och sedermera vunnen anställning vid Tullverket, numera nära
57 år gammal vore i anseende till mångårig, af Läkare bestyrkt, sjukdom, oförmögen att
försörja sig och en åldrig, jemväl sjuklig, hustru, helst den obetydliga pension, han, i
egenskap af f. d. Förste Beridare vid Kongl. Hofstallet eger uppbära, lill stor del mäste
användas lill läkarearvode, inköp af medikamenter och till förnöjande af de kredilorer,
åt hvilka Hahr för 12 år sedan nödgats afstå sin egendom ; och hafva med afseende å
hvad sålunda förekommit Rikets Ständer medgifvil, ali en årlig pension af 300 R:dr.
R:mt å Allmänna Indragningsstalen må för bemälde Hahr uppföras.
59:o. Hos Rikets Ständer har blifvit anlördl, hurusom Skolläraren Jonas Reuter
under en tid af 40 år med outtröttligt nit eguni sig åt uppfostrings-väsendet och under
denna verksamhet ådagalagt utmärkta förtjenster, hvilka vore i hela landet allmänt kända
och syntes påkalla äfven Rikets Ständers uppmärksamhet, saint göra honom förtjent af
erkänsla från Statens sida, helst hans numera uppnådda ålder af 64 år gjorde ett understöd
för honom verkligen behöflig!; och har alltså blifvit föreslaget, alt Skolläraren Reuter
mätte af Rikets Ständer hugnas med eli årligt anslag för sin återstående lifstid.
Då det är allmänt kändt, att Skolläraren Reuter, under en mångårig och nitisk
utöfning af lärare-kallet, genom de läromelhoder, som af honom vid undervisningen användts
och sedermera äfven vunnit tillämpning i de allmänna skolorne, varit en verksam
förarbetare för den skole-reform, som vid elemenlar-lärovcrken nu blifvit införd, samt
genom den lyftning, han sålunda i icke oväsentlig mån gifvit åt skolväsendet inom fäderneslandet
; Reuter, ehuru han aldrig innehaft någon allmän befattning, utan allenast såsom
enskild lärare verkat i sin sak, utan tvifvel på ett utmärkt sätt gagnat del allmänna och
gjort sig förtjent af dess tacksamhet, och då derjemte upplyst blifvit, alt han vid en
mera framskriden ålder, är i mindre goda förmögenhelsvilkor, hafva Rikets Ständer såsom
en gärd af erkänsla lör Skolläraren Reuters förtjenster om elementar-undervisningcns befrämjande,
å Allmänna Indragningsstalen beviljat honom en ärlig pension af 600 R:dr R:mt.
60:o. Med afseende å Grefve Thorsten Rudenschölds allmänt erkända utmärkta
förtjenster om Svenska folkskoleväsendet, samt i betraktande deraf, att, efter hvad till
Rikets Ständers kännedom kommit, hans helsotillstånd, enligt läkares utsago, är särdeles
vacklande, hafva Rikets Ständer tillagt honom, lör hans återstående lifstid, en pension af
2000 R:dr R:mt årligen, att från och med innevarande är af Allmänna Indragningsslatcn
utgå.
6'l:o. Med erinran, att inom vårt land de af Staten inrättade och med lön af
allmänna medel försedda platser för vetenskapsmän vöre af ett så inskränkt, antal, att
tillfälle lill anställning i Statens tjenst stundom ej kunde beredas äfven för utmärkta vetenskapsidkare,
hvilka derigenom läll blefve föranlåtne ali öfvergifva fäderneslandet, när
rikare nationer ville förunna dem medborgarerält i utbyte mot deras verksamhet, har
138 Expeditions-Utskoltets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 229.
Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad derå, alt en bland de skickligaste idkarne
af den astronomiska vetenskapen, Magister Daniel Georg Lindhagen, allt ifrån år 1848
varit anställd såsom Akademie Adjunkt vid Ryska Cenlral-Observaloriel i Pulkowa; men
oaktadt den fördelaktiga ställning denne vetenskapsman derstädes innehaft, och ehuru genom
de närmaste slägtskapsband fästad vid sitt nya hem, dock försakat dessa fördelar
för att återvända till fäderneslandet, ulan andra utsigler för sin bergning än det ringa
arfvode af (500 R:dr Runi, Kongl. Vetenskäps-akadémien kunnat, erbjuda honom. Då
nu Magister Lindhagen genom ulgifna arbeten och genom sitt förljenstfulta deltagande i
den under åren 1850—1851 verkställde gradmätning i Ryssland och Norrige lörvärfvat
eli rättvist anseende bland alla länders vetenskapsmän, och det syntes vara både en pligt
och en heder lör nationen att, när tillfälle dertill erbjöde sig, söka ålerförvärfVa och till
eget gagn använda en utmärkt förmåga, hvilken, i annat fall, främmande nationer ej
skulle dröja ali tillegna sig, har på grund häraf blifvit Ii einst ii 11(11, att Rikets Ständer
mätte åt Lindhagen bevilja ett årligt arfvode ;.f 3,000 R:dr R:mt att utgå till dess en
motsvarande inkomst kumle tillfalla honom genom befordran i rikets tjenst, mot förbindelse
alt under tiden tjenstgör» vid Velenskaps-akademien eller rikets Universileler, eller
på hvad sätt E. K. M:l kunde finna lämpligt ali i nåder förordna.
Rikets Ständer hafva ansett angelägenheten af, alt, för en vetenskapsidkare af så
erkändt anseende, tillfälle till nödtorftig bergning inom landet beredes, på det han ej må
blifva nödsakad att å nyo öfvergifva fäderneslandet och söka anställning i främmande
länder; men då det kan antagas, att af de lill vetenskapliga ändamål anslagna och för
E. K. M:t disponibla tillgångar någon inkomst fortfarande torde komma Magister Lindhagen
till godo, hafva Rikets Ständer ansett det föreslagna arfvode! kunna något nedsättas,
hvadan Rikets Ständer bifallit, att Magister Lindhagen må på rikets Allmänna Jndragningsstal
uppföras lill åtnjutande af ett årligt arfvode å 2,000 R:dr Runt intill dess
han på ordinarie stal kan erhålla lön till motsvarande eller högre belopp samt med förbindelse
för honom att åtaga sig dc vetenskapliga arbeten, hvilkas utförande E. Ii. M:t
kan i nåder finna lämpligt alt åt honom uppdraga.
62:o. För all bereda Adjunkten vid Lunds universitet, förre e. o. Professorn
Abraham Cronholm tillfälle att egna sin arbetskraft uteslutande åt forskningen rörande
de delar af fäderneslandets historia, som endast ofullständigt voro kända och således påkallade
en mera speciel utredning, beslutade Rikets Ständer vid sednast förflutna riksdag,
med bifall lill E. K. Mös derom gjorda nådiga Proposition, att Cronholm finge på Allmänna
Indragningsslalen uppföras lill det belopp, hvartill den Adjunklslön, .hän då innehade,
uppgick, eller 1,170 R:dr R:m(. Då emellertid Lniversiteis-adjunklernes lönevilkor
numera vore otillräckliga, och E. K. M:I fördenskull föreslagit dessa löners ökande
till 2.000 R:dr, samt enahanda skäl, sorn blifvit anförda för deras tillökning äfven funnes
för höjande af det å lndragningsstaten uppförda belopp, sorn Professor Cronholm för
historiska forskningar åtnjuter, helst Cronholm för dessa forskningars företagande mäste
anställa resor och begagna arkiverna i Slockholm och Köpenhamn, hvarest vistelsen vore
kostsam, har hos Rikets Ständer blifvit hemställd!, ali del anslag, Cronholm på Allmänna
lndragningsstaten innehar, måtte förhöjas till 2,000 Hulr.
1 betraktande deraf, alt det för förre e. o. Professorn Cronholm vid sistlidne riksdag
å Allmänna Indragningsstaleu uppförda belopp af 1,170 R:dr, motsvarande dåvarande
lön för Akademie Adjunkter, icke kan såsom pension i egentlig mening betraktas, enär
detsamma blifvit anslaget för att sätta Cronholm i tillfälle all, med lemnande af sin då
innchafda Adjunkts-beställning, kunna, såsom mera öfverensstämmande med hans böjelse,
egna sin verksamhet ål historiska forskningar; och som Cronholm, hvilken förut ulgifvit
flere omfattande historiska arbeten, afven under den följande tiden nitiskt fortsatt denna
Expe(lilions-Uts/ioltcls Förslag lill anderd. Skrifvelse, A7.-o 229. 149
verksamhet, hvarom eli nyligen utkommet vidlyftigare arbete af honom bär vittne, samt
sålunda visat sig fullgöra den förbindelse, han genom anslagets erhållande sig Slagit,
hafva Rikets Ständer funnit Cronholm, då han i sjelfva verket nu uppbär en slags fortgående
aflöning, ega billiga anspråk all, med afseende å nuvarande lörhållanden, få tillgodonjuta
någon tillökning i densamma. Denna förhöjning synes oek lämpligen kunna
bestämmas lika med den, som vid innevarande riksdag blifvit för Akademie-adjunkterne i
allmänhet beviljad; och hafva Rikets Ständer alltså för förre e. o. Professorn Cronholm
å Allmänna lndraguingsstaten låtit uppföra eli forhöjdt årligt anslag af 2,000 Ridr R:mt.
63:o. Hos Rikets Ständer har blifvit anfördi, hurusom Direktören i lörsta Salpelersjudcri-distriktet,
Assessoren m. m. C. F. Plageman under en lång och verksam
lefnad dels genom sina vetenskapliga arbeten, af hvilka det första till trycket befordrade
utkom redan år 1802, och dels under en lid af 30 år, som han varit i Statens tjenst,
ådagalagt utmärkta förtjenster om det allmänna, likasom hän särskildt inom de norra
länen under de sista 20 åren med outtröttligt nit verkat och gagnat medelst uppfinnandet
af nya näringskällor och industrigrenar, hvarigenom den fattiga befolkningens bergning
under mänga hårda missvextår blifvit i väsentlig mån underlättad. Dä emellertid
Assessoren Plageman numera, i anseende lill försvagad helsa, nödgats begära ett års
tjenstledighet från sin befattning såsom Sälpetersjudcri-direktör, och, vid en uppnådd ålder
af 78 år, sannolikt ej kunde komma alt vidare inträda i någon tjensleutöfning,
men Plagemans långvariga och gagnande verksamhet borde berättiga honom, för sin återstående
lifstid, till något understöd af Slaten, har blifvit föreslaget, nit en årlig pension
mätte flir sådant ändamål varda af allmänna medel anvisad; och hafva, med anledning af
hvad sålunda förekommit, Rikets Ständer funnit godt medgifva, alt bemälde Plageman,
när han från Salpetersjuderidireklörs-befallningen erhåller afsked, må å Allmänna Indragningsslalen
uppföras till åtnjutande af 2,000 R:dr R:ml i årlig pension.
64:o. Rikets Ständer hafva jemväl lill pröfning Idrellaft gjorda framställningar
derom, alt Ordningsmannen vid Institutet för döfstumma och blinda, Johan Olof Ljunggren
måtte pä Allmänna Indragningsstalen uppföras till åtnjutande under sin återstående
lifstid af en årlig pension, till stöd hvarför blifvit onfördt, alt Ljunggren, som år 1829
emottog nämnde befattning, städse med utmärkt noggranhet, nit och beredvillighet fullgjort
de dermed förenade åligganden, men all han under de sednare åren genom den
dagliga omsorg neli ansträngning, som utölvandet af denna mödosamma befallning under
en så lång tid påkallat, blifvit, enligt läkares intyg, försatt i ett tillstånd af svaghet och
sjuklighet, så att. llän numera svårligen kunde någon längre tid med Ijenslens bestridande
fortfara; och halva, vid sådant förhållande, Rikets Ständer funnit skäligt bifalla,
att bemälde Ljunggren vid afskedstagande må upplöras på Allmänna indragningsstalen
lill åtnjutande för sin återstående lifstid af 600 Ridr R:ml i årlig pension.
65:o. Likaledes har blifvit föreslaget, att f. d. Tullinspektören Henrik Julius
Tham måtte af allmänna medel undfå en årlig pension af 400 R:dr B:ko, till stöd för
hvilken framställning iir anfördt, att Tham, sorn år 1830 inlrädt i Slutens tjenst och år
1833 utnämndes lill Tullinspektor vid Klintehamn på Gottland, under den för helsan ansträngande
tjenstgöringen derstädes vid visilalioner å fartyg, särdeles vid slrandningstillfällen
under svårare årstider, ådragit sig gikt, som medfört fullkomlig lamhet i nedre
extremitetcrne och nästan likaså i de öfre, i följd hvaraf han, enligt läkares intyg, vore
”helt och hållet urslåndsatl att sjelf kunna bidraga till sitt underhåll samt måste äfven
vid de obetydligaste kroppsliga förrättningar ständigt hafva hjelp och tillsyn.” Sedan alla
försök lill sjukdomens botande visat sig vara overksamma, hade Tham år 1851 nödgats
taga afsked och albrvla sin tjenslemannabana, dervid hatt al tullverkets medel erhållit en
årlig pension af 166 Ridr 32 sk. B:ko. Sorn likväl denna inkomst vore alldeles otili
-
150 Expeditions- Utskottets Föi'stag till underd. Skrifvelse N:o 229.
räcklin för en person, urståndsatt lill allt verkligt arbete, hade följaktligen Tham, som
saknade egna tillgångar, blifvit med sin familj bragt i en högst bekymmersam ekonomisk
ställning, hvadan denne tjensteman, sorn under ulöfvandet af sin befattning ådragit sig
obotlig skada till helsan, ej borde al Slaten lemnäs ulan allt understöd i sin nödställda
belägenhet.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, och då Rikets Ständer derjemte inhemta!,
att bemälde f. d. Tullinspektor icke kan från Tullverket påräkna högre pensionsbelopp,
än det han derifrån nu erhåller, hafva Rikets Ständer funnit godt uppföra honom
å Allmänna Indragningsslaten till åtnjutande under sin återstående lifstid af 400 R:dr
R:ml i årlig pension.
66:o. Vid det förhållande alt Professoren m. m. Carl Palmstedt, som vid
1850—1851 årens riksdag fått sig på Allmänna Indragningsslaten beviljad pension af
1.000 R:dr B:ko äfven under den lid, som förflutit sedan han år 1852 erhållit afsked
från sin befattning såsom föreståndare och förste lärare vid Chalmerska slöjdskolan i
Götheborg och bosatt sig i hufvudstaden, oaktadt siri höga ålder, fortfarande utöfva! en
för den inhemska industrien gagnande verksamhet, dels genom alt tillhandagå enskilde
industriidkare med råd och upplysningar, dels genom officiell afgifna utlåtanden samt utförandet
af särskildt meddelade uppdrag i tekniskt hänseende, har hos Rikets Ständer
blifvit yrkadi, alt den pension, sorn blifvit denne utmärkte vetenskapsman beviljad, måtte
förhöjas till ett i förhållande lill den nuvarande lefnadskoslnaden någorlunda tillräckligt
belopp.
Med afseende å Professoren Palmstedts under en långvarig verksamhet i Statens
tjenst ådagalagda och ännu vid en framskriden ålder fortsatta nitiska bemödanden för
Svenska industriens och slöjdernas befrämjande, halva Rikets Ständer funnit sig böra bifalla,
att den åt honom på Allmänna Indragningsslaten uppförde pension af 1,000 R:dr
B:ko må från och med innevarande år utgå med ett förhöjdt belopp af 2,000 R:dr
R:mt årligen.
67:o. Sedan f. d. Presidenten i Kongl. Kammar-kollegium, m. lii. Friherre Jakob
Cederström den 9 Juli sistlidet år aflidit och hans enka Anna Margaretha Cederström,
född von Cederwald uti en lill E. K. M:t ingifven skrift, åtföljd af boupptecknings-inslrument,
som utvisade all vid mannens död boets behållning för enka och barn
endast uppgått till 9,740 R:dr 39 sk. 5 r:st. B:ko, underdånigsl anhållit, det framställning
måtte hos Rikets Ständer göras om något årligt understöd åt henne från Allmänna
Indragningsstalen, har E. K. M:t, med erinran tillika, hurusom Friherre Cederström,
hvilken, född år 1782, alltifrån sin tidigaste ungdom varit anställd såsom krigare i fäderneslandets
tjenst, hvarunder han bevistat flera fälttåg och till följd af skoitsår förlorat
ena benet, och att han år 1817 blifvit utnämnd till Landshöfding och militär-befälhafvare
på Gottland, år 1826 lill Generalmajor i Arméen och 1831 till President, i Kammarkollegium,
från hvilket embete han år 1847 erhöll afsked, uti aflåten nådig Proposition
af den 9 September sislförflulne år, föreslagit, att Rikets Ständer med fästadt afseende
å Presidenten Friherre Cederslröms under en lång tjenstetid ådagalagda förljenster
i flere honom uppdragna vigtiga befallningar, samt å del ringa beloppet af den ålderstigna
och sjukliga enkans andel i qvarlåtenskapen, mätte tillägga henne en årlig pension af
1.000 R:dr R:mt; och hafva Rikets Ständer, med erkännande af framlidne Presidenten
Friherre Cederslröms under en särdeles verksam lefnad ådagalagda förljenster om det
allmänna, bifallit, alt hans enka må från och med innevarande års början från Allmänna
Indragningsslaten för sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af 1,000 R:dr R:mt.
08:o. Jemte nådigt tillkänuagifvande, att sedan förre Sekreteraren och Audilören
vid Stockholms station af E. K. M:ls Flotta, Assessoren m. m. J. G. Björkegren,
Expeditions-Utskottets Furslag till anderd. Skrifvelse, N:o 229. 151
den 13 Mars sisilidne år vid 73 års ålder med döden afgått och lemna! sill bo i konkurslillslånd,
hans enka Anna Maria Hedmansson, uli en till E. K. M:t frigifven, af boupplecknings-instrumenl,
preste- och läkarebetyg åtföljd skrift, underdånigsl anhållit, all,
enar mannen icke i lifstiden egt delaktighet uti Amiralilets-krigsmanskassan, emedan lian
före (lottornas förening tillhört arméens f. d. flotta och således uti arméens pensionskassa
hade pcnsionsrält, deraf han ock vid afskedstagande år 1851 kommit i åtnjutande,
samt, vid sådant förhållande, sökanden-endast hade ali förvänta en årlig pension af 54
11:dr R:ml från del under Direktionens öfver sistnämnde kassaförvaltning ställda statsanslag
till fattiga tjenstemäns cnkors pensionerande, E. K. M:t ej mindre med alseende
å den svåra belägenhet, hvari hon, såsom enligt företedde betyg, mvcket sjuklig och alldeles
medellös, nu genom mannens frånfälle blifvit försatt, än äfven dennes 40-åriga, af
förmän berömligt vitsordade tjenstemanna-verksamhet, nådigst måtte bevilja sökanden ett
årligt understöd af 450 R:dr R:ml, hvilket belopp, med tillägg af olvanberörde pension
å 54 R:dr, ungefärligen motsvarande hvad henne tillkommit i händelse mannen varit, delegare
i Amiralilets-krigsmanskassan, har E. K. M:t, sedan utrönt blifvit, att Assessoren
Björkegren i lifstiden åt sin enka bcredl pensions-rätl i arméens enke- och pupillkassa
lör ett belopp af 112 R:dr 50 öre, utgörande tillsammans med den pension af statsmedel
å 54 R:dr, hon förmält sig påräkna, 160 R:dr 50 öre, samt alt Björkegren, som vid
afskedstagande! innehade kontant lön å 1,000 R:dr, om han hade varit delegare i Amiralitets-krigsmanskassan,
enligt gällande reglemente, egt att derifrån bekomma en årlig
pension af 850 R:dr i stället för 300 R:dr Banko, som han af armeens pensionskassa
åtnjutit, äfvensom att enkan under sådant förhållande skolat undfå ett årligt understöd af
283 R:dr 1(5 sk. Banko eller 425 R;dr R:ml, uli aflåten nådig Proposition af den 1 juli
näsllidet är föreslagit Rikets Ständer, alt, i betraktande af Assessoren Björkcgrens långa
och berömligt vitsordade tjenstetid, samt de för hans enka förekommande bevekande omständigheter
och enär E. K. M:t icke till Sin disposition egde någon tillgång, hvarå den
ifrågasatta pcnsionsfyllnaden skulle kunna anvisas, å Allmänna Indragningsslatcn, med beräkning
frän den 1 April samma år, bevilja enkan Björkegren lör hennes återstående
lifstid eli årligt understöd, hvars belopp, vid de här ofvan anförda förhållanden, lämpligen
ansetts böra bestämmas lill 258 R:dr 50 öre R:ml, eller skillnaden emellan det gratial
af 425 R:dr samina mynt, som högst kunnat bemälda enka frän Amiralitels-krigsmanskassan
tillkomma, och förut om förmälda pensioner, tillsammans 166 R:dr 50 öre, till
hvilkas uppbärande hon visats vara berättigad.
Af de den nådiga Propositionen bilagde handlingar upplyses, att bemälde enka, sorn
är född den 25 Mars 1794, saknar alla tillgångar och att hon, lill följd af mångårig sjuklighet,
är hell och hållet oförmögen alt genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle, vid
hvilket förhållande och på de skäl, som den nådiga Propositionen i öfrigt innehåller, Rikets
Sländer bifallit, alt enkan Anna Maria Björkegren, född Hedmanson, uppföres å Allmänna
fndragningsslalen lill åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension
utaf 258 R:dr 50 öre Riksmynt, dock all detta belopp först må beräknas och utgå från
och med början af innevarande år.
69:o. Efler det enkan Johanna Magdalena Wallberg hos Styrelsen öfver fängelser
och arbetsinrättningar i riket anmält, alt hon, sorn den 1 April 18.18 blifvit anställd
såsom arbetsförestånderska vid Rasp- och Spinnhuset å Långholmen och sedermera från
år 1827, då straff- och arbetsfängelset å Norrmalm inrättades, derstädes best rid t enahanda
befattning, icke numera, efter nära 40 års tjenstetid och vid 73 års ålder, ansäge
sig kunna med erforderlig drift sköta sin trägna befattning och af sådan anledning begärt,
att sådana åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom Wallberg, sorn åtnjuter 300 R:dr
i lön jemte andra förmåner, i värde beräknade till 200 R:dr, kunde, vid afsked från sin
152 Expeditions- Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 229.
befallning såsom arbetsförestånderska, få å Allmänna Indragningsslaten åtnjuta en årlig
pension af åtminstone 400 II:clr Banko, samt Styrelsen, vid anmälan af detta ärende hos
E. K. M:l, i underdånighet yttrat, det Styrelsen ansåge billigheten tala derför, att Wallberg
i likhet med hvad genom Kongl. Brefvet den 24 Maj 1841 blifvit för en del befallningar
vid fångvården under likartade förhållanden medgifvel, (inge vid sitt afskedstagande
åtnjuta pension al Allmänna medel, äfvensom ali, dels med afseende derå, alt
enkan Wallbergs kontanta lön i 20 år bibehållits utan förhöjning, dels med hänsigt lill
Wallbergs ovanligt långa tjenstetid, derunder hon, serdeles vid sin kraftfullare ålder, med
nit och ordentlighet sina åligganden fullgjort, hon mätte hugnas med det af henne begärda
pensionsbelopp; så liar E. K. M:l, sedan Slals-konloret jemväl blifvit i ämnet hörd!,
med afseende å hvad sålunda blifvit anlördl, uti en den 12 Februari näsllidet år till Bikels
Ständer aflålen nådig Proposition, gjort framställning derom, alt bemälda enka må,
vid afskedstagande! från sin befallning såsom arbels-föreslånderska å straff- oell arbetsfängelset
å Norrmalm, uppföras å Allmänna Indragningsstaten lill åtnjutande under sin
återstående lifstid af en oafkortad årlig pension, motsvarande den kontanta lön, hon såsom
arbetsförestånderska nu innehar eller Trehundra Biksdaler Banko; hvilket med afseende
å enkan Wallbergs höga ålder och långvariga tjenstetid, Bikets Ständer bifallit.
70:o. Med tillkännagifvande, att, sedan Landshöfdingen i Skaraborgs Län, f. d.
Stats-rådet m. m. A. P. Sandströmer den 1 Dcc. sisll. år med döden algått, hans cfterlefvande
enka, Clara Sandströmer född Lidbäck, hos E. K. M:l underdånigst anhållit
om nådig framställning lill Bikels Ständer, att en årlig pension malte henne beviljas,
har, uti en lill Bikets Ständers Stals-Ulskolt den 15 niistl. Jan. adålen Nådig Proposition,
E. K. M:t, med fästadt afseende å de utmärkta förljenster den aflidne under sin verksamma
lefnad ådagalagt uli de åt honom uppdragna vigliga befallningar, samt å det ellerlemnade
boets ringa tillgångar för hans enkas och tre omyndiga barns behof, föreslagit,
ali, Bikets Ständer mätte tillägga bemälde enka en årlig pension af 1,500 B:dr B:ml, alt
från och med innevarande år från Allmänna Indragnings-Slaten utgå.
Då Bikets Ständer, äfven för sin del anse, ali f. d. Stats-rådet Sandströmer i
lifstiden genom sin utmärkta och gagneliga verksamhet i Statens tjenst förvärfval sig
grundade anspråk på nationens deltagande för den mindre lyckliga ekonomiska ställning,
hvaruti hans efterlefvande enka och tre oförsörjda barn sig befinna, hafva Bikets
Ständer bifallit, att, i enlighet med hvad E. K. M:t i Nåder föreslagit, f. d. Stats-rådet
Sandströmers enka, Clara Lidbäck, må uppföras å Allmänna Indragnings-staten till åtnjutande
af en årlig pension utaf 1,500 B:dr B:mt, att från och med innevarande år
utgå, så länge hon i enkestånd förblilVer.
71:o. Sedan, efter hvad Bikets Ständer erfarit, Öfver-Direktören och Chefen i
Styrelsen för Allmänna väg- och vattenbyggnader, Öfversten A. E. von Sydow, om hvars
förflyttning å Allmänna Indragnings-staten med årlig pension af 4,500 B:dr, E. K. M:t,
uti en den II November 1856 till Bikets Ständer aflåten proposition, gjort nådig framställning,
i Oktober månad näsllidet år med döden afgått, och något yttrande från Bikets
Ständers sida således numera icke påkallas i anledning af högslberörde Nådiga förslag,
har hos Bikets Ständer blifvit liemställdt, att enär Öfverste von Sydow efterlemnat
enka, 49 år gammal, jemte en 12-årig dotter, hvilka befunno sig i medellösa omständigheter,
Bikets Ständer måtte begagna delta tillfälle att genom ett passande understöd
åt familjen egna den bortgångne förtjente embetsinannens minne en välvilja, som icke
kunnat komma honom personligen tillgodo.
I betraktande af Öfver-direktören von Sydows mångåriga tjenster, derunder han
till det allmännas gagn utmärkt sig genom kunskaper och ett rättskaffens nit, hafva Bikets
-
Expedilions-Ulskotlcls Förslag till anderd. Skrifvelse N.o 229. 153
kels Sländer, som ansett Staten böra genom något understöd söka värna hans eflerlemnade
enka för nöd och ekonomiska bekymmer, bifallil, alt Ölver-direktören von Sydows
enka, Margaretha Ekelund, må uppföras å Allmänna fndragnings-staten lill åtnjutande
under sin återstående lifstid al en årlig pension utaf 750 R:dr R:ml, deraf under denna
tid, intill dess dotterns uppfostran är fullbordad, hälften, eller 375 R:dr samma mynt,
bör för detta ändamål användas.
72:o. Jcmle erinran om aflidne Medicine Doktorn och Chirurgie Magistern Anders
Fredrik Idslröms förtjenstfull» verksamhet ej mindre under de 16 år (1822—1838)
han beslridt Adjunkts-tjenst vid Carolinska Medjco-Chirurgiska Institutet och Allmänna
Barnbördshuset, än under den lid han sedermera, allt intill sin år 1854 inträffade död,
med sällsynt oegennytta egnat sig ål en föga lönande enskild praktik, alltid i främsta
rummet tillgänglig för de fattiga, hvilkas nöd och bekvmmer han olla med egna ringa
tillgångar bidragit alt lindra, — har blifvit föreslaget, all Rikets Ständer måtte bevilja lämpligt
understöd åt Doktor Idströms eflerlemnade enka, Johanna Wilhelmina Sandberg, som
med fyra oförsörjda barn befunne sig i behöfvande omständigheter; och har, med afseende
å hvad härvid förekommit, bemäld» enka blifvit å Allmänna (ndragningsstaten uppförd
lill åtnjutande af 300 R:dr Runt i årlig pension.
73:o. Jemväl har hos Rikets Ständer blifvit yrkadt, alt förre Balaljons-läkaren
vid Kongl. Norra Skånska Infanteri-regementet Chr. 11. Anderssons eflerlemnade enka,
Chrislina Andersson, och ogifta dotter, Lovisa Dorothea, måtte af allmänna medel undfå
en årlig pension, till stöd för hvilken framställning är vordet anfördi, all Bataljonsläkaren
Andersson, som den 8 September 1855 vid 73 års ålder aflidit, under en tidrymd af
nära ett halft sekel varit i statens tjenst och icke allenast allt sedan år 1807 i egenskap
af Läkare tjenslgjorl vid arméen och bevistat flere fälttåg, derunder lian jemväl blifvit
sårad, utan ock i Maj månad 1830 erhållit förordnande all vara Läkare dels vid SlrafFoch
Arbetsfängelset i Malmö och dels för den i Malmö förlagda garnison, i hvilka befattningar
Andersson med det nit tjenstgjorl, alt han, uppå vederböratides hemställan, år
1850 fått sig tillagd mindre guldmedaljen för medborgerlig förtjenst; samt att, sedan
Andersson, efter en uppnådd alder af 72 år och i anseende till den sjuklighet, han under
sin långvariga och trägna tjenstgöring ådragit sig, synnerligast under kolera farsotens härjande
i Malmö ar 1850, då hail vid vårdandet af en stor sjukpersonal nödgades underkasta
sig stora ansträngningar och sjelf blef af sjukdomen angripen, hos E. K. M:t i underdånighet
anhållit att vid afskedstagande! varda berättigad till pension för sin återstående
lifstid, så hade E. K. M:t behagat till Rikets sednast församlade Ständer aflåta nådig
framställning, hvilken ock blifvit af Rikets Ständer bifallen; men att Andersson endast
under |:dels år varit i åtnjutande af denna förmån, då han afled utan att lenina
någon tillgång för sin qvarlelvande enka och dotter, af hvilka den förstnämnda numera
uppnått en ålder af 76 år, och den sednare, 45 år gammal, i följd af långvarig sjuklighet,
saknade förmåga ali medelst arbete förvärfva sitt uppehälle.
Erkännande, att aflidne Bataljonsläkaren Andersson under en långvarig tjenste-ulöfning
gjort sig väl förtjent af det allmänna, hafva Rikets Ständer å Allmänna
Indragningsstaten låtit uppföra hans enka lill erhållande af 300 R:dr lLmt i årlig pension.
74:o. Under förmälan, huruledes under den år 1854 i Upsala härjande kolerafarsoten,
Medicine Doktorn, Chirurgie och Philosophie Magistern Pehr Johan Hyckerström,
efter all under flera år hafva egnat sin verksamhet ål enskild praktik, serdeles
hos de fattiga, för hvilka han varmt nitälskade, cmoltagit den ansvarsfulla befattningen
såsom Öfver-läkare vid det i nämnde stad inrättade kolerasjukhus, men kort derefter, i
B/h. till R. St. Prot. 4856—1858. 40 Sami. 4 Afd. 2 Band. Suppl. 20
154 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 229.
följd af öfveransträngning, sjelf blifvit ett offer för sjukdomen och den 8 Oktober
samma år aflidit, efterlemnande enka oell 3:ne oförsörjda barn utan all tillgång för
deras bergning, har, med åberopande tillika af Rikets Ständers vid sednaste riksmöte
fattade beslut, hvarigenom pension å Allmänna lndragningsstaten beviljades åt den likaledes
i kolera aflidne Stads-läkaren i Lidköping P. J. Eckmans enka, hos Rikets Ständer
blifvit föreslaget, ali en årlig pension måtte åt Doktor Hyckerströms enka af allmänna
medel anvisas.
I betraktande af de, anförda förhållanden, och då, genom Doktor Hyckerströms
uppoffrande verksamhet för det allmänna, hans familj blifvit beröfvad all utsigt tdl
framtida bergning, synes det Rikets Ständer vara Staten värdigt, att med något understöd
bidraga till lindrande af denna familjs nödställda belägenhet; hvadan Rikets Ständer
bifallit, alt Doktor Hyckerströms enka, Johanna Gustafva Ernander, må å Allmänna Indragnings-stalen
tilldelas en pension af 3fi0 R:dr R:mt.
75:o Enär aflidne Riksdagsfullmäktige!! Johan Jakob Rutberg under en lång
tidsföljd egnat sin hulvudsakligasle verksamhet ål allmänna angelägenheter och under
10 pä hvarandra följande riksmöten med nit och utmärkelse ulöfvat representantkallet
för den ort, hvars förtroende han tidigt förvärfva! och sedermera städse bibehållit,
hafva Rikets Ständer ansett dessa omständigheter, tillika med den nödställda belägenhet,
hvaruti, eldigt hvad upplyst blifvit, hans efterlemnade enka vid öfver 65 års
ålder sig befinner, förtjena alt af Rikets Ständer behjerlas; hvadan Rikets Ständer, med
bifall till derom gjord framställning, medgifvit, ali aflidne Riksdagsfullmäktigen J. J.
Rutbergs enka Brita Ulrika Granström må på Allmänna lndragningsstaten uppföras till
åtnjutande af en ärlig pension ä 300 R:dr R:mt.
76:o Hos Rikets Ständer bar erinran förekommit om de utmärkta förtjenster
numera aflidne Lands-sekreteraren i Upsala län, Lagmannen in. m. J. A. Carlson under
en mer än vanligt trägen, ansvarsfull och långvarig ijenstemanna-verksamhel ådagalagt,
men hvarunder han ej lyckats alt i statens tjenst förvärfva sig tillgångar, tillräckliga
att bereda hans familj en sorgfri utkomst, sä alt vid hans är 1855 inträffade
frånfälle boets behållning uppgått till endast 2,827 R:dr 42 sk. 4 rst. banko. Då nu
hans efterlemnade 70-åriga enka och 2:ne ogifta döttrar, förutom nyssnämnde ringa
tillgång, endast hade alt för siu bergning påräkna en årlig pension af 166 R:dr 32 sk.
banko från Civil-stalens Pensions-inrättning, har, med afseende jemväl å den betydliga
uppoffring, Lagman Carlson vid Lands-sekreterare-tjenstens tillträdande, i anseende till
de då vanliga t jensle-ack orderna, nödgades underkasta sig, utan att derföre hafva erhållit
någon ersättning, blifvit hemstäldt, alt Rikets Ständer måtte åt hans enka och
döttrar pä Allmänna lndragningsstaten anvisa ett pensions-belopp af 500 R:dr R:mt årligen;
hvilket Rikets Ständer bilällit.
Enär det pensions-belopp å 250 R:dr Banko, som i anseende till framlidne
Landshöfdingens i Hallands Ian Claes Ludvig Virgius långvariga tjenstetid och gagneliga
embelsverksamhet, vid 1850—1851 års riksdag tilldelades hans i knappa vilkor efterlemnade
enka Amalia Sophia Tornerhjelm, numera, då lifsförnödenhelerna så betydligt
stigit i pris, vore alldeles otillräckligt lill fyllande af lefnadsbehofven för henne och
en oförsörjd dotter, har under åberopande jemväl deraf, alt Rikets sednast församlade
Ständer anvisat vida högie pensions-belopp åt Landshöfdinge-enkor, blifvit föreslaget, att ifrågavarande
pensions-belopp måtte förhöjas och hädanefter utgå med 500 R:dr Banko
årligen.
Erkännande giltigheten af de skäl, som till stöd för berörda hemställan blifvit
andragne hafva Rikets Ständer likväl, vid det förhållande, att bemälda enka från Ar
-
Expeditions-Utskottets Forsing- till underd. Skrifvelse N:o 220.
155
méens pensions-kassa eger att uppbära ett årligt, om ock mindre, understöd, ansett någon
nedsättning skäligen kunna ega rum i den äskade summan, hvadan Rikets Ständer
bifallit, att den Fru Amalia Sophia Virgin å Allmänna Indragningsstaten tillagda pension
mä från och med nu ingångna stats-reglering, utgå med C00 R:dr Runt.
78:o Hos Rikets Ständer hafva åtskilliga framställningar förekommit om pensions-understöd
åt enkor och barn efter aflidne, för tapperhet utmärkte Officerare af
f. d. Finska Arméen, i hvilket hänseende blifvit anfördt och hemställdt:
r/) att i betraktande af framlidne Öfversten och Chefen för Bohusläns regemente
Georg Gillis von Heidemäns många militära förtjenster, samt huruledes denna
man, sedan han år 180-1 blifvit anställd såsom Sergeant vid f. d. Finska Artilleriet och
under 1808—1809 års krig på ett ärorikt sätt bevistat fälttågen i Finland och Westerbotten
samt deltagit i 9 större och 8 mindre bataljer och dervid blifvit blesserad, sedermera,
efter vunnen befordran och anställning vid ett Skånskt regemente, åren 1813
och 1814 öfvervarit drabbningarne vid Grossbeeren, Dennevitz m. fl. ställen, äfvensom
intagningen af Fredriksort i Norrige, hvarefter han offrat hela sin kraft och verksamhet
i fäderneslandets tjenst, — Nationen lämpligast skulle kunna visa sin erkänsla för dessa
förtjenster medelst anvisande af en årlig pension åt hans i knappa omständigheter
efterlelvande enka, Anna Beata Helena von Heideman, född Runqvist.
b) Att, med afseende å den nödställda belägenhet, hvari aflidne Majoren Ulrik
Gregorius von Konows efterlemnade enka. Anna Sofia Lönnroth, jemte oförsörjda döttrar,
sig befunne, och då hon. som endast egde alt uppbära ett ärligt understöd af 40
R:dr banko, omöjligen, oaktadt oaflåtlig flit, förmådde bereda sig och familj ett tarfligt
uppehälle, Rikets Ständer måtte tillägga bemälda enka en årlig pension, helst aflidne
Majoren von Konow, som år 1841, 73 år gammal, slutat sin lefnad, under sin verksamma
krigare-bana bevistat fälttågen i Finland 1808 och 1809 dels såsom IngeniörOfficer,
dels såsom Adjutant vid General Reuterskölds brigad, och deltagit i träffningarne
vid Lappo, Alavo, Wirdois, Ruono, Salmis, Hernö, Kronoby, Kalajocki, Upperi,
Wiret, Pyhäjocki, samt han, som för ”ådagalagd tapperhet” under affärerna vid Alavo
och Ruono erhållit medaljen i guld för tapperhet i fält, efter bekommet afsked från krigstjensten
och sedan han inträdt i civil tjenst, dervid, enligt sammanstämmande vitsord,
ådagalagt samma allvarliga och oegennyttiga nit, som utmärkt hela hans för militärbildningen
gagnande lefnad;
d) all då det ej vore slaten värdigt, alt en frejdad krigares enka lemnades
utan anständig bergning, Rikets Ständer målte anvisa en årlig pension åt Öfversten
m. m. Johan Henrik Lembkes efterlemnade 60-åriga enka Chrislina Charlolla Lembke,
född Reenstjerna, hvilken, sedan hon, i följd af uraktlåtna inbetalningar, gått miste om
understöd från Arméens Enskilda Enke-och Pupill-kassa, med en ännu oförsörjd dotter
befunne sig i högst torftiga lefnadsvilkor; varande i afseende å Öfverste Lembkes lefnadsomständigheter,
andraget, att han, som under 1808 års kris mot Ryssland var anställd
såsom lngeniör-Officer och Adjutant hos Generalerne Adlercreutz, von Döbeln
och Gripenberg, deltagit i striderne vid Sarvilln, Mangijärfvi, Kauhafva, Lappo och
Alavo, samt derunder, enligt vederbörandes vitsord, med utmärkelse uträttat de värf,
som honom anförtroddes, sedermera tjenslgjort under krigen i Tyskland och Norrige
och dervid utfört flera maktpåliggande uppdrag;
rf) all sorn Öfversten Guslaf Fredrik Ulrik Braun, hvilken år 1855 vid hög ålder
aflidit, efterlemnat en nära 60-årig dotter i ganska svårt ekonomiskt betryck, enär
den enda förmögenhet Braun under sin lefnad hunnit samla, en mindre stadsegendom,
156 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 229.
vid eldsvådan år 1853 i Örebro gått förlorad, samt Braun utmärkt sig såväl under
kriget i Finland åren 1788—1790, då han deltagit i striderne vid Högfors, Anjala,
Pardakoski och Kärnakoski samt vid Saivilaipal, der Braun särades och för sina vid
flera tillfällen ådagalagda tapperhetsprof erhöll silfvermedaljen för tapperhet i fält, som
under fälttågen i Norrige åren 1808 och 1809, och serdeles vid Kongsvinger samt
stormningen af Liers-skansar visat ovanliga prof på mod och tapperhet och der jemväl
blifvit svårt sårad, samt sedermera belönad med guldmedaljen för tapperhet i fält, äfvensom
han bevistat 1813 och 1814 års krig i Tyskland och i Norrige, samt deltagit i
bataljerna vid Grossbeeren, Dennevitz, Rosslau och Leipzig m. fl. ställen, — Rikets
Ständer, då Braun under sin leinad således gjort sig väl förtjent af fäderneslandet,
måtte åt bemälda hans dotter Gustafva Braun, som icke åtnjuter understöd ur Arméens
Enskilda Enke- och Pupill-kassa, å Allmänna Indragningsstaten a n\isa en årlig
pension.
Om det i allmänhet må anses vara statens pligt att tillse, det utmärkte mäns
eflerlemnade familjer, såvidt möjligt är, fredas frän nöd och ekonomiska bekymmer,
måste Staten i ännu högre grad ega en sådan förbindelse i afseende å dem, som vågat
sill lif för fäderneslandets försvar; och då, enligt hvad kändt och vitsordadt är, ofvanbemälde
Officerare utmärkt sig lika mycket för tapperhet, som för trohet emot fäderneslandet,
samt de, genom att afsäga sig de fördelar, hvilka de på en annan väg och
i ett fremmande lands tjenst kunnat erhålla, icke förmått, tinder deras i öfrigt ådagalagda
verksamhet i statens tjenst, bereda sig de förmåner, som kunnat freda deras eflelvande
frän ekonomiskt betryck, hafva Rikets Ständer ansett Statens erkänsla för
dessa mäns förtjenster böra visas genom ali tilldela deras i behof varande efterlemnade
familjer eli lämpligt årligt understöd, hvadan Rikets Ständer, såsom en gärd af aktning
för bemälde Ölficerares minne, å Allmänna Indragningsstaten tilldelat Öfverstarne
von Heideman» och Leni b k es samt Majoren von Konows eflerlemnade enkor, Anna
Beala von Heideman, född Runqvist, Ghristina Charlotta Lembke, född Reenstjerna,
och Anna Sophia von Konow, född Lönnroth, hvardera en pension å 600 R:dr, äfvensom
Ofverste Brauns dotter, Guslafva Braun, sä länge hon lefver ogift, ett pensionsunderstöd
al' 300 R:dr årligen, allt Riksmynt.
79:o Jemväl har blifvit hemslälldt. alt Rikets Ständer mätte bevilja enkan efter
Lots-kapilenen i Slockholm E. R. Alrutz en lämplig årlig pension, till stöd för hvilken
anhållan åberopats innehållet af en till E. K. M:t den 8 November 1856 af bemälda
enka ingifven skrift, deruti, med förmälan att Kapten Alrutz, sorn efter 43} års trägen
och oförvitlig tjenstgöring i Statens värf, deraf 33}- år såsom Officer vid Flottan och
10 är vid lotsverket, och under sin tjenstetid hedrad med lapperhetsmedalj, år 1855
nära 59 år gammal aflidit Sifint efterieinnal hustru med 8 oförsörjda barn, enkan Alrutz
underdånigst anhållit,-alt, enär mannen vid sin död icke efterlemnat andra tillgångar,
än eli obetydligt lösörebo och hon, som från Enke- och Pupill-kassan endast hade
att påräkna ett årligt understöd af 200 R:dr, hvartill mannen genom årlig inbetalning,
ehuru med stor uppoffring, bidragit, omöjligen förmådde förskaffa uppehälle ät sig och
de många barnen, och för sådant ändamål redan nödgats afyttra en del af sitt obetydliga
lösörebo, E. K. M:t, i anseende lill dessa ömmande omständigheter, mätte hos
Rikets Ständer göra nådig framställning om årligt pensions-understöd till beredande af
lindring i hennes ekonomiska betryck; och hafva, med hänseende till aflidne Kapitenen
Alrutz hedrande och gagneliga verksamhet i statens tjenst samt de för hans elterlemnade
enka serdeles ömmande omständigheter, Rikets Ständer å Allmänna Indragningsstaten
tillagt benne en årlig pension af 300 R:dr.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, IS:o 229. 157
80:o. Efter framställning af aflidne Lektorn vid Stockholms gymnasium C.
Ekendals under en 18-årig verksamhet såsom lärare ådagalagda utmärkta förljenster,
hvilka vitsordades ej mindre genom det intyg, som honom blifvit ineddeladt, alt "genom
grundliga och utmärkta kunskaper, sällspord undervisningsförmåga och ordningsälskande
allvar hafva gilvit ett ökadt anseende åt det läroverk, han tillhörde", än ock genom
flera utgifna vetenskapliga arbeten af stort värde, har hos Rikets Ständer blifvit yrkadt,
alt som sterbhuset efter Lektor Ekendal blifvit försatt i konkurstillstånd och hans enka.
Ottiliana von Friesen, med 2:ne minderåriga söner, befunne sig i nödställd belägenhet,
Rikets Ständer måtte bevilja henne en årlig pension.
I betraktande utaf aflidne Lektor Ekendahls, under en mångårig verksamhet, i
förening med djupa kunskaper, ådagalagda utmärkta lärare-lörmåga, hafva Rikets
Ständer, då upplyst är att hans efterlemnade erdia med tvänne minderåriga barn befinner
sig i svårt ekonomiskt betryck, trott sig böra, såsom ett uttryck af sin tillfredsställelse
öfver det sätt, hvarpå Lektor Ekendahl skött sitt lärarekall, bevilja hans efterlefvande
enka en årlig pension af 300 R:dr Runt.
Kommande samteliga för här öfvar: omförmälda enkor beviljade pensioner att
utgå endast sä länge de belinna sig i enkestånd.
81:o. Med erinran orri de stora lörtjenster, som den hädangängne rikt begåfvade
skalden, Professor Atterbom, inlagt ej mindre såsom sådan, än såsom tecknare af
Svenska Siare och Skalder, har, då Professor Atterbom, under sina arbeten för det
allmänna, icke hunnit betrygga en efterlemnad dotters framtid, blifvit hemslälldt, att
Rikets Ständer, såsom en gärd åt Atterboms minne, måtte tillägga hans dotter Hedvig
Atterbom en årlig pension.
Professor Atterboms utmärkta förtjenster och inflytelserika verksamhet i flerläldiga
riktningar af Svenska litteraturen äro allmänt kända och för Svenska nationen
alltför dyrbara, för att icke, vid det uppgifna förhållandet, att hans efterlemnade ogifta
dotter är i behof af understöd, detsamma skulle af Rikets Ständer meddelas, hvadan
Rikets Ständer beviljat Hedvig Atterbom en ärlig pension af 300 R:dr Runt, alt, så
länge hon lefver ogift, utgå från Allmänna Indragningsstaten.
82:o. Linder åberopande utaf aflidne Matheseos Professorn vid Upsala Universitet
Jöns Svanbergs utmärkta förtjenster örn sin vetenskap, och att, ehuru Svanberg
genom sina arbeten under en lång och verksam lefnad förvärfva t Europeiskt namn och
rykte, han likväl med en talrik familj af 12 barn ej kunnat af de iinga inkomster,
han af Staten uppburit, samla någon behållning, tillräcklig att betrygga sin familjs
bergning, hvadan lyra af hans efterlemnade döttrar, hvilka ännu lefva ogifta, befunno
sig i ganska torftiga omständigheter, har i anledning häraf blifvit föreslaget, det Rikets
Ständer mätte åt hvardera af dem bevilja en årlig pension.
Då aflidne Professoren Jöns Svanberg genom sina vetenskapliga forskningar icke
allenast intagit eli utmärkt ruin bland vårt lands vetenskapsmän, ulan äfven utom fäderneslandet
gjort sitt namn kändt och aktadt, hafva Rikets Ständer beviljat hans fyra
oförsörjda döttrar pension å Allmänna Indragningsstaten, tili belopp af 150 R:dr R:mt
årligen lör hvardera, så länge de lefva ogifta och befinna sig i behöfvande omständigheter.
83:o. J anledning af E. K. Maj:ts nådiga proposition i ämnet, hafva Rikets
Ständer, enligt hvad i underdånig skrifvelse den 6 Juli sistlidet år blifvit anmäldt, för
godtgörande af innehållen och lill Stals-verket indragen aflöning lör de under krigsåren
1806—1810 fångne ogifte officerare och under-officerare m. 11., beviljat en summa
158 Expeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:0 229.
af 21,600 R:dr Raat att på förslag å Allmänna Indragningsstaten uppföras till E. K.
Mits nådiga disposition för att användas till gäldande af sådana fordringar af nämnde
beskaffenhet, hvilka inom utgången af nu inträdande Slats-reglerings-period, eller slutet
af år 1860, i behörig ordning anmälas och styrkas; och har, i öfverensstämmelse ined
detta förslag, ifrågavarande anslags-summa, fördelad på tre är, blifvit ä allmänna indragningsstaten
uppförd med 7,200 R:dr R:ml årligen.
8i:o. I öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer i underdånig skrifvelse
den 14 December nästlidet år anmält, har å Allmänna Indragningsstaten upptagits ett
anslag på förslag för nu ingångna Stats-reglerings-period af 30,000 R:dr Hant ärligen
under rubrik : Indelta Arméen, fyllnad i lösen för lönings-spanmål, anslagen åt korporalerna
vid Indelta Arméen samt ål soldaterne vid Södermanlands regemente.
85:o. Enligt E. K. M:ts nådiga proposition angående Stats-verkets tillstånd och
behof, har Slats-kontoret, i afseende å medelpriset å spanmålen under sådana löner,
som innehafvarne tillträdt före Stats-regleringen vid 1840—1841 årens riksdag och för
hvilken spanmål, om och i den mån medelpriset derå öfverstiger 7 R:dr B:ko för
tunnan, särskild ersättning bör från Allmänna Indragningsstaten tillkomma vederbörande
lön-innehafvare, upplyst, att Riks-markegångs-priset utgjort för åren 1854, 1855
och 1856 i medeltal 10 R:dr 26 sk.; och dä beloppet af den spanmål, som inbegripes
under lönerna för äldre, före vidtagandet af 1841 års Stats-reglering, utnämnde
embets- och tjenstemän, är af Slals-kontoret uppgifvet till 10,722 tunnor, för hvilka
spanmåls-förhöjningen, efter 3 R:dr 26 sk. för tunnan, således skulle lämpligen beräknas
till 38,000 R:dr B:ko eller 13,000 R:dr samma mynt utöfver de på nuvarande
Riks-stat för ändamålet beräknade 25,000 R:dr, men inemot en fjerdedel af ifrågavarande
personer kunde antagas qvarstå i tjenst och komma i åtnjntande al den nu föreslagna
iöne-reglering, hvarigenom all spanmåls-beräkning under deras löner skulle upphöra,
har E. K. M:t funnit delta förslags-anslag påkalla en förhöjning af blott 10,000
R:dr B: k o eller 15,000 R:dr Runt.
På grund häraf hafva Rikets Ständer beslutat, alt för de tjenstemän, hvilka äro
berättigade till spanmåls-tillökning utöfver det i staterna beräknade pris al 7 R:dr B:ko,
denna tillökning må för hvarje tunna under lönerne beräknad spanmål bestämmas till
3 R:dr 26 sk. B:ko, eller i Riksmynt 5 R:dr 31 öre, men dä, i följd af Spanmålsberäkningens
upphörande för de embets- och tjenstemän m. fl., hvilka, enligt den vid
innevarande riksdag skeende provisoriska Iöne-reglering, komma i åtnjutande af löneförhöjning,
tillgångar för godtgörande af ofvanberörde spanmåls-tillökning torde förefinnas
inom nuvarande anslags-summa, hafva Rikets Ständer ansett sig icke böra, såsom
E. K. M:t föreslagit, deruti medgifva någon förhöjning.
86:o. E. K. M:t har i nåder föreslagit, att den ersättning lill Geschwornern
Mathias Griesbnchs arfvingar, som lör del honom af Drottning Christina skänkta men
sedermera lill Militie-boslälle anvisade hemmanet Munkebo är bestämd till 5 tunnor £
kappe spanmål årligen alt utgå i penningar efter Stora Kopparbergs läns markegångspris,
måtte i stället -alt, såsom hittills, afloras på öfverskotten af Stats-verkets inkomster,
varda för framtiden öfverflyttad till Allmänna Indragningsstaten; och hafva
Rikets Ständer beslutat, att denna utgift, hvilken icke kan till visst penninge-belopp
utföras, hädanefter må från Allmänna Indragningsstaten utgå.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, l\7:0 229.
159
I följd af livad ofvan är i underdånighet anmäldt oell sedan af de vid sednasle
riksdag å denna Hufvud-titel uppförda anslag, en del indelta räntor samt indelt och
oindelt spanmål genom innehafvarens afgång upphört och indragils, samt Rikets Ständer
medgifvit att, vid den nja Riks-statens upprättande, Allmänna Indragningsstatens
förslags-anslag får jemkas i den mån, som bli (Ver erforderligt för att till jemnade belopp
bringa Riks-statens slutsummor, i afseende å såväl penningar som indelta räntor,
samt indelt och oindelt spanmål, hafva Riks-statens Nionde Hufvud-litels utgifts-suminor
blifvit fastställde att för åren 1858, 1859 och 1860 utgå, som följer:
160
Expedilious-Utskollets Förslag till undcrd. Skrifvelse N;o 229.
IVionde Muf
-
Pensions- och Indragnings- Staterne.
Pensions-Staten för Civile Embels- och Tjenstemän .
-
Dilo för deras Enkor oell omyndige Barn  37,500: —•
Nuvarande anslaget
7,500: —
Dilo för militäre Embets- och Tjenslemäns samt Under-Officerares
Enkor och Barn
Ersättning för mistade Löne-innehållningar
Dito åt Pensions-Kassorna för Nådårs- och Begrafnings-besparingar:
Civil-Slatens Pensions-Kassa  ... 6,540:
Arméens Pensions-Kassa
28,080
Amiralilets-krigsmans-kassan  2,580
Wadstena Krigsmanshus-kassa (deraf ersättning för Hemmans-ränlor och
Kronotionde, Förslags-anslag 48,300 R:dr).
Nuvarande beloppet 217,150: —
Tillkommer: ökad ersättning för Rusthålls- och En-per-inille-afgifterne 28,950: —
Amiralitets-Krigsmans-kassan:
Nuvarande anslaget  32,050: —
Tillkommer: ytterligare ersättning för Rusthålls-afgiflen  11,050: —
Invalidhus-Fonden :
Ersättning för Hemmans-räntor och Arrenden, Fu7'slays-anslay
8:gr
Allmänna Indragnings-Staten.
Penningar:
Af det vid 1853—1854 årens Riksdag anvisade beloppet utgår, jemlikt s. k. Stats-Iig
garen
för år 1857 nu endast
481,377: 85.
Tillkommer: ny anvisning 137,119: 91.
S:gr 618,497: 76.'
hvilket belopp, för jemnande af slutsumman i den blif- -<
vande nya Riks-staten ökas med  34: 53.
återstår således att utföras . . 618,532: 29.
Indelta räntor efter markegång på förslag.
Värde, enligt 1855 års Riks-slat  8,039: 65.
Afgå: indragnc  544: 46.
återslå 7,495: 19.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o
eud-Titeln.
161
Penningar.
Riksmynt.
Indelta
Räntor, enligt
markegång,
på förslag.
S p a n m å 1
Indelt, på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde å
2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde förslagsvis
ä 2
R:dr kub.-fot,
Summa.
Riksmynt.
R:dr
37.500
45,000
37.500
7,500
37,200
246,100
43,100
37,710
R:dr ö. Kubikfot, k. R:dr ö. Kubikfot, k.l R:dr ö. R:dr ö
37,500
45,000
37,500
7,500
37,200
246,100
43,100
37.710
491,010|—
491,0101—
Bih. till B. St. Prat. 1856—1858. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Suppl.
21
16-2
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 229.
som lör jemnande af Indelta Räntornas Förslags-värde i nja
Riks-staten, nu minskas med  56: 8
samt utföres lill 7 439: 11.
Indelt Spanmål.
1855 års Riks-stal anslår 29 T:r 15 kpr.
Älgå indragne 10 ,, 8
återslå 19 T:r 7 kpr.
motsvarande 121 kubikfot 1 kanna, hvartill
läggas, för jemnande af tolal-qvantileten
af den i nva Riks-staten anvisade Indelta
Spanmål, 1 kubikfot 1 kanna; oell
utföras således 122 kubikfot 2 k:r å 2 R:dr 244: 40-
Oindelt Spanmål:
1855 års Riks-stat anslår 12 T:r.
Afgå: indragne 9 „
återstå 3 T:r.
Tillkommer: nj anvisning.
Ersättning åt Geschworner!) Mathias Griesbachs arfvingar
. .
5T:r£k-.pe.
S:gr 8 T:r \ k:pe.
som svara mot 50 kubikfot 5 k:r, hvartill läggas
för jemnande af tolal-qvanlileten, af den i nya
Riks-staten anslagna Oindelta Spanmålen, 6 kubikfot
6 k:r och utföras således 57 kubikfot 1 k:na å 2 R:dr H4: 20.
Tillsammans 626,330: —
hvaraf:
För blesserade Ofver- och Under-officerare, Reservalions-anslag 7,500: —
För öfriga föremål, Förs/ags-ans/ag  618,830: —
Summa
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 27 Februari 1858.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 229.
163
r
Penningar.
Riksmynt.
Indelta
Räntor, enligt
markegång,
på förslag.
S p a n m å 1
Indelt, på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde å
2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde förslagsvis
å 2
R:dr kub.-fot.
R:dr
618,532 29
ö.
R:dr
7,43911
Kubikfot.
122 2
R:dr
244 40
ö. Kubikfot, k.
57 1
Summa.
Riksmynt.
R:dr
114 20
ö.
R:dr
626,330|-
l,110,142|29j 7,439jll| 122[ 2| 244|40j 57| l| 114|20l 1,117,94o'-
164 Expeditions-Ulskollets Förslag till underd. Skrifvelse, IS:o 250.
A:o 330.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 22 Febr. 1858.
Presle-ståndel den 24 — —
Borgarc-st.indel den 24 — —
Bonde-ståndel deri 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående beviljad pension åt
förre Jus t i lie - o rn b u ds m a n n en, Kammar-rådet S. L. Theorell.
(Slats-Ulsk:s Uti. N:o 217 och Mern. N:o 250 samt Först. Stals-Utskrs Mern. N:o 272.)
S. A. K.
Rikets Ständer, sorn tagit i öfvervägande en under innevarande riksdag gjord
framställning om särskild pensions tilldelande ät förre Justilie-ombudsmannen, Häradshöfdingen
i Södra Möre domsaga, Kammar-rädet S. L. Theorell, hafva dervid ansett
en dylik personlig förmåns beviljande för denne, vid 3:ne riksdagar till nämnda vigtiga
och ansträngande beställning af Rikets Ständers förtroende kallade, numera ålderstigne
embetsman, vara ur liera synpunkter välförtjent och af omständigheterna päkalladt;
och halva derföre, i anseende till härvid förekommande förhållanden samt del utmärkta
nit och den ovanliga arbetsamhet, bemälde Kammarråd under sin mångåriga utöfning
af Juslilie-ombudsmans-embetet ådagalagt, Rikets Ständer funnit skäligt tillerkänna förre
Justilie-ombudsmannen, Kammarrådet Theorell, en ärlig pension å samma belopp,
4,260 R:dr R:ko eller Sex Tusen Tre Hundra Nittio Riksdaler Riksmynt, som Justitieombudsmans—lönen
utgjort under den tid han varit Justitie-ombudsman, hvarjemte
Rikets Ständer förordnat, att denna pension får beräknas och af Riksgälds-kontoret
qvartalsvis utbetalas från och med månaden näst efter den, hvarunder merbemälde
Kammarråd erhåller afsked ur statens tjenst.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla : framhärdande
Rikets Ständer &c.
Slockholm den 24 Februari 1858.
Eape dit iöns- U ts k otte Is Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 254.
165
i\:o 33t.
Lippi fist och god k ätli hos Kidd. och Adelli den 24 Fehr. list.
Preslc-sländel den 24 — —
Uorgare-slåndet den 24 — ■—
Bonde-ståndet den 23 — —
Hikcls Sländers underdåniga Skrifvelse, i fråga ont ej/ergifl af
J'. d. Län ds - ku nt ret arén, lia m m ar r lills t ådel S. Lindhag
ådömd ers ätlnings-sky Idig het.
(Stats Utsk:s Lill. Niis 225 och 257 samt Först. Slals-lTukis Mern. N:o 273.)
S. A. K.
Uti on den 30 Oktober förlidet år afbiten nådig Skrifvelse har E. K. M:t täckt*
meddela Rikets Ständer, hususom de från Nerikes Regemente till Stats-verket indragna
lörsta och andra trumslagare-boställena Elfvetorp N:ris 1 och 2, belägna i Ölme socken
och härad af Wermlands län, blifvit af Krigs- och Kammar-koilegierne, mot viss ärlig
afgäld utarrenderade pä 30 års tid lill Bataljons-adjutanten A. S. Ekendahl, bostället
N:o l alt tillträdas den 14 Mars 1823, och bostället N:o 2 med tillträdesrält den 14
Mars 1828; i afseende å hvilka arrenden, uti derom upprättade och, genast efter afslutandet,
E. K. Mits Befallningshafvande i Länet tillställda kontrakt, föreskri (vits,
bland annat, att, utom till- och afträdes-syn, särskild syn hvart 10 de år skulle å boställena
förrättas, vid laga ansvar lör E. K. Mits Befallningshafvande, om sådant för
summades;
att arrendatorn, som redan ställt godkänd borgen lör arrende-skyldigheternes
fullgörande under de 5 första arrende-åren, borde inom nämnda tids förlopp anskaffa
föi1 derpå följande 10 år en dylik borgen, hvilken sedermera för lika många år
kom me alt på enahanda sätt föruvas, och öfver verkställighet hvaraf Landshöfdingen
skulle hälla hand: samt att Landshöfdingen, som fått del af arrende-kontraktet, borde
med sorgfällighet vaka deröfver, att de betingade och altalade vilkoret) blelvo eflerlefda
och fullgjorda. Vid Arrendatorn Ekendahls död den 27 Oktober 1835 befanns emedlertid,
dels al! den nya borgen, som för bostället N:o 1 bordt lill den 14 Mars 1828
och för bostället N.o 2 lill samma dag 1833 anskaffas, icke blifvit af Ekendahl i lifstiden
ställd, dels att under haus besinningstid någon särskild syn å bostället N:o t icke
ägt rum, ehuru sådan, enligt kontraktet, bordt ske år 1833, dels ock alt 1831 års
166 Expeditions-Utskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, Av o 231.
ordinarie ränta af bägge hemmanen samt både räntan och arrende-afgifterne för de
följande åren voro oguldne; — hvarefter och sedan vederbörande Kronofogde den 4
Maj 1836 tillkännagifvit, alt Ekendahl allidit, samt att boställena blifvit lemnade utan
vård och skötsel, E. K. Mits Befallningshafvande ingått med anmälan derom till Kammar-kollegium,
enligt hvars föreskrift nämnda hemman först af E. K. Mits Befallningshafvande
för Kronans räkning öfverlogos och derpå, efter auktion, utarrenderades,
likväl med mindre inkomst för Kronan, än de af Ekendahl utfäslade arrende-belopp;
och fanns dennes qvarlåtenskap vara otillräcklig till gäldens betalning. Såsom vållande
till den förlust, hvilken Kronan lidit genom åsidosättande af behörig tillsyn öfver ifrågavarande
boställs-arrende, blelvo, bland andra, f. d. Lstnds-kamereraren i Länet,
Kammarrättsrådet Svante Lindberg och f. d. Landshöfdingen derstädes, Statsrådet
m. in. Johan af Wingård, hvilken sednare numera är afliden, inför Kammarrätten
tilltalade af dess Advokat-fiskals-embele; uti hvilket mål Kammarrätten den 18 November
1850 afgaf det, sedermera af E. K. M:l den 24 November 1852 i Nåder fastställda
Utslag, att, på anförda öfriga skäl, och dä Kammarrättsrådet Lindberg, gemensamt
med dåvarande Landshöfdingen, sedermera Statsrådet af Wingård, genom
försummade emhels-pligter vållat, ej mindre att förfallna arrende-afgifler och utskvlder,
som af Ekendahl bordt för hemmanen Elfvetorp gäldas, icke blifvit utsökte, än ock
att Ekendahl, ehuru lian ej anskaffat förnyad borgen för sina i arrende-kontrakten
åtagna förbindelser, likväl latt hemmanen fortfarande under en längre lid innehafva,
nian att erforderlig åtgärd till betryggande af Kronans rätt blifvit vidlagen, samt
Kammarrättsrådet Lindberg, jemte Statsrådet af Wingård, följaktligen icke kunde
undgå att hvardera, i mån af sin försummelse, ansvara för den förlust å dessa hemman,
som för Kronan uppkommit antingen genom vanhäfd under Ekendahls besinningstid
eller genom uleblifven betalning af algälden (ill och med det arrende-år, under
hvars lopp E. K. Mits Befallningshafvande, på sätt ofvan är nämndi, föranlätits alt
hemmanen å Kronans vägnar öfvertaga, Kammar-rätten, jemlikt åberopade lagrum och
författningar, ålade i första rummel Lindberg och, derest tillgång hos honom saknades,
Statsrådet af Wingård alt ersätta ej mindre de oguldne arrende-afgifler och kronoutskylder,
som, enligt kontrakten, bordt, intill midfaslan år 1837, utaf hemmanen
Elfvetorp komma kronan till godo och jemväl blifvit, sedan konkurs efter arrendatorn
Ekendahl yppats, till betalning fastställda men icke kunde af konkursmassan gäldas,
utan ock det belopp, hvartill blifvande nybyggnad, husröta eller annan vanhäfd å hemmanen,
vid den tid de af kronan på förberörd» sätt ölvertogos, kunde vid laga syn
hafva blifvit uppskattade, likaledes i den mån fastställd betalning derför af konkursmassan
icke erhölles, hvilka samtliga ersättningar skulle, efter konkursens slutliga utredning,
till .zifTran bestämmas genom behörig uträkning af Lands-kontoret i Wermlands
län.
Sådan uträkning hade den 15 Mars 1853 blifvit afslutad och upptoge:
Utskvlder och arrende-medel för åren 1831—1835, tillsammans utgörande, enligt
Svea Hof-rälts dom i Ekendahls konkurs den 19 Mars 1838, B:ko B.dr 605: 42. 10.
Minskadt arrende för år 1836, enligt Ölme Härads-rätls utslag den
6 Maj 1847
129: 5. 2.
Nybyggnader, husröta och vanhäfd på bägge boställena B: ko
R:dr .
2,072: 18. —
för humlegårdars anläggande, ängs-ladors och hägnaders
uppförande samt brunnars och jords iståndsätlande,
tillsammans 115: 40. 6. 2,188:10.6.
Summa B:ko R:dr 2,923: 10. 6.
Expeditions-Utskottets Förslag till Underd. Skrifvelse N:o 231. 167
hvaraf Kronan, i utdelning ur Ekendals konkursmassa, erhållit
blott  48: .17. 3.
och således B:ko R:dr 2,874: 11. 3.
ålåge Kammarrättsrådet Lindberg och Statsrådet af Wingård att gälda.
För sistnämnda belopp vore, på ansökning af Kammarrättens Advokatfiskal
och efter Ofver-slålhållare-embetets beslut den 8:de April 1853, utmälnings-försök anställd!
hos Lindberg, sorn dervid! belänns icke äga någon tillgång: men sedan Statsrådet
af Wingård i lifstiden erlagt, i afräkning på Kronans ifrågavarande fordran, ett
belopp af 1,000 Ibdr, bade för återstoden 1,874 Hulr 11 sk. 3 rst. Banko, införsel
blifvit genom utslag äf Öfver-ståthåilare-embetet den 21 November 1856 ocb af Svea
HoT-rätt den 16 Januari 1857, beviljad i Lindbergs pension på Allmänna Indragningsslaten,
1,200 R:dr, hvaraf, i den mån pensionen utfälla, halfva beloppet skulle af
bemälde Advokat-fiskal eller hans ratts-innehafvare, på Kronans vägnar, uppbäras, intilldess
skulden blifvit till fullo gulden, — och på detta sätt hade kronan af näsllidet
års första, andra och tredje pensions-qvarläler utbekommit tillsammans 450 R:dr B:ko,
så att lill utkräfvande återstode 1,424 R:dr 11 sk. 3 rst.
Redan förrän nyssberörda qvartaler utfallit, hade Kaniniarrättsrådet Lindberg
bos E. K. M:t i underdånighet anhållit, all, då pensionen vore för honom, den 73-  årige familjefadern, efter 48 års arbete i Statens tjenst och deraf 37,] år såsom Landskamererare,
den enda tillgång för anskaffandet af ett tarfligt lifsuppehälle och af den
omvårdnad, som hans ålderdomskrämpor serskildt påkallade, Nådig framställning måtte
tili Rikets nu församlade Ständer aflätas om eftergift af hela det ådömda beloppet,
2,874 Hulr II sk. 3 rst. B:ko, med undantag af den andri deraf, sorn åklagaren i
målet tillkomma.
Emedlertid hade inträffat alt, sedan vice Häradshöfdingen Guslaf Laurell, sorn,
enligt kontrakt med Kammar-kollegium den 8 Februari 1841, arrenderat boställena
Elfvetorp för 30 års tid, lått Kollegii medgifvande att, i stället för en bostad å hvardera
bostället, uppföra en dylik gemensam för båda, och kostnaden för denna åbyggnad
blifvit vid laga Syn den 18 Augusti 1848 uppskattad till 1,466 R:dr 38 sk. B:ko,
(eller 605 R:dr 28 sk. mindre än för bägge gårdarnas bebyggande upptogs vid 1845
års Syn och derefter fördes Lindberg till last,) så hade Olme Härads-iält, i tvist emellan
Laurell och Kronan, genom utslag den 3 Januari 1855 förpligta! Kronan att till
Laurell, såsom ersättning för nybyggnad, husröta och vanhäfd å ifrågavarande boställen
utgifva det belopp, hvartill byggn ads-k ost n ader ne enligt I84S års Syn uppgingo, med
B: k o R:dr  1,466: 38. —
jemte det år 1845 stadgade beloppet för humlegårdar, ängslador. hägnader
och brunnar m. m. •  115: 40. 6.
tillsammans B:ko R:dr 1,582: 30. ö!
i den mån medel dertill redan influtit eller framdeles kunde inflyta, jemte fern procent
årlig ränta å de, vare sig af Ekendahls konkursmassa, Statsrådet af Wingård eller
Kammarrättsrådet Lindberg redan guhine medlen, hvilket beslut blifvit genom Svea
Hof-rätts laga kraftvunna dom den 6 Mars 1856 fastslälldt; och borde, såsom hand
iingarne
utvisade, ränta sålunda beräknas å B:ko R:dr 39: 1. 3.
af utdelningen ur Ekendahls konkursmassa, och å de . ,, 1,000: — —
som Stats-rådet Wingård i lifstiden erlagt, eller tillhopa . . B:ko R:dr 1,039: 1. 3.
Allmänna åklagaren, som redan under åtalets utförande medgifvit att den beifrade
försummelsen kunde i viss mån ursäktas derigenom alt arrende-kontrakten ur
-
168 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 231.
sprungligen blifvit öfverlemnade till Läns-slyrelsens Kanzli-afdelning och ärendet derstädes
behandladt, har i frågan om eftergift af ersättnings-skvldigheten blifvit hörd,
och väl i nyssnämnda dom funnit en anledning att i underdånighet afstyrka Nådigt bifall
till den underdåniga ansökningen, men tillika fördelaktigt bedömt det sätt, hvarpå
Kammarrättsrådet Lindberg i allmänhet utfört de honom i tjenslen anförtrodda värf;
— hvarefter Kammarrätten afgifvit det underdåniga utlåtande, att, då Kammarrättsrådet
Lindberg, enligt egen uppgift, vid nu framskriden ålder, befunne sig med familj
i mycket torftiga omständigheter, hvilken uppgift vunnit stöd deraf, att han år 1853
saknat lösegendom lill gäldande af Kronans fordran, samt Lindberg uti Statens tjenst
tiilbragt en lång tid, hvarunder han, enligt ofvan anförda vitsord, i allmänhet med nit
och skicklighet fullgjort sina åligganden, syntes, vid betraktande äfven deraf, att
vid innevarande riksdag andra tjenstemän vid Läns-styrelse beviljats eftergift af ersättning,
likaledes ådömd i följd af underlåtenhet alt tillse Kronans rätt, Lindbergs underdåniga
ansökning vara förtjent af behjertande, likväl sålunda, att all fråga om eftergift
af de 1,000 R:dr, som Stats-rådel af Wingård betalt och hemmanen Elfvetorps
nuvarande arrendator i husröle-ersättning redan uppburit, skulle förfalla och Lindbergs
befrielse från betalnings-ansvar följaktligen, om den medgålvos, afse blott återstoden
1,874 R:dr 11 sk. 3 rst.
På de af Kammarrätten anförda skäl och med afseende på hvad i målet lör
öfrigt förekommit, bland annat derom, alt husröte-ersättning för hemmanen Elfvetorp
blifvit Kammarrättsrådet Lindberg till last förd till högre belopp, än hvartill deras
fullständiga bebyggande med nya hus, enligt numera förändrade föreskrifter, är vid
sednare Syn upptaget, har E. K. M:t väl funnit skäligt, att Lindberg befriades frän
någon del af det honom ådömda ersättnings-ansvar, men denna eftergift af Statens
fordran borde likväl icke skäligen omfatta mer än hvad som skulle utgöra en behållen
inkomst för Statskassan, eller sträckas derhän, att nuvarande boslälls-arrendatorns
genom laga kraftvunnen dom belastade rätt derigenom komme alt lida inträng eller
ådraga Kronan rättegång och möjligen en kontant utgift, från hvars godtgörande
Lindberg då vore på förhand frikallad. E. K. M:t har följaktligen icke i vidsträcktare
mån bifallit den af Lindberg i förevarande mål gjorda ansökning, än att E. K. M:t
till Rikets Ständer i Nåder öfverlemna!, huruvida icke anledning må förefinnas lill
sådan eftergift af Kronans fordran hos Lindberg, att sedan lian lill Kronan inbetalt
återstoden af de här ofvan omförmälda 1,382 R:dr 30 sk. 6 rst. B:ko, hvilka vice
Häradshöfdingen Laurell, såsom nuvarande arrendator af hemmanen Elfvetorp, fåll sig
genom Svea Hof-rälts dom den 6 Mars 1856 tillerkända, äfvensom den derigenom
stadgade ränta, och sedan det åklagaren i målet tillkommande arfvode jemväl utgått,
Lindberg måtte från erläggandet af det belopp, som derutöfver borde Kronan tillfalla,
befrias; och skulle, i händelse af sådan eftergift för Lindberg, äfven den ansvarighet,
som för samma belopp borde i andra rummet drabba Statsrådet af Wingård och
blifvit i den efter honom uppkomna konkurs bevakad, komma att förfalla.
Efter öfvervägande häraf, och då vid flera föregående tillfällen samt äfven
tinder innevarande riksmöte Rikets Ständer, när serskilda förhållanden påkallat ett
skonsammare bedömande af de förseelser, i följd hvaraf vederbörande embets- och
tjenstemän blifvit till ersättnings-skyldighet dömde, funnit godt efterskänka Stats-verkets
fordrings-anspråk å vida betydligare belopp än det, som nu är i fråga, hafva Rikets
Ständer, med afseende å de särdeles bevekande omständigheter, som förekomma till
stöd för den af Kammarrättsrådet Lindberg sökta eftergift, medgifvit den af E. K.
M:t i Nåder föreslagna befrielse för Kammarrättsrådet Lindberg från erläggandet af
Kronans
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse IS:o 232. 169
Kronans återstående fordran å det honom till betalning ådömda ersättnings-belopp,
samt jemväl för sin del beslutat, alt Lindberg frilages från all ansvarighetjjäfven för det
belopp af 1,000 R:dr utaf den fastställda ersältnings-summan, sorn Statsrådet af Wingård
i lifstiden inbetalt, samt alt, i händelse bemälde Statsråds sterbhus eller länsinnehafvare
bos Lindberg uttaga dessa 1,000 R:dr, Lindberg berättigas alt sagde belopp
af Statsverket återbekomma.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 25 Februari 1858.
%io »3*.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Febr. 18S8.
Prcsle-slåndet den 24 — —
Borgare-ståndet den 24 —■ —
Bonde-ståndet den 24 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående ersättning för ökad
tjenstgöring af Li/bevärings-regementet.
(Stats-Utsk. Uti. N:is 231 och 265 samt Först. Slats-Utsk. Mern. N:o 274.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, enligt hvad i underdånig skrifvelse, angående regleringen
af ulgifterne under Riks-stalens Fjerde Hufvud-Titel, blifvit anmäldt, funnit sig ej böra
lemna bifall till E. K. M:ls Nådiga framställning om lön-tillökning för den vid Lif—
bevärings-regementet anställda personal, men tillika beslutat, att utsträckning i allmänna
bevärings-manskapets exercis-tid skall ega rum, har hos Rikets Ständer blifvit yrkadt,
alt någon ersättning måtte beredas de olficerare, hvilka i följd häraf måste tjenstgöra
under det andra bevärings-mötet, samt att, dä della bevärings-möte påginge under 14
dagar, hvadan traktamentet, enligt 1851 års Rese-reglemente, för den dervid tjenstgörande
personalen utgjorde 1,354 R:dr 50 öre, hvartill komme dels förhöjning, jemlikt
Kongl. Förordningen den 13 Mars 1857, med 50 öre per dag för 33 personer, tillhörande
nämnde Reglementes 7:de och 8:de klasser, eller 231 R:dr, dels 3j- ralioner
Bih. till R. St. Prol. 1856—1858. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Supp/. 22
170 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 233.
för Stabens hästar, utgörande i penningevärde 630 R:dr, eller tillsammans 2,215 R:dr
50 öre R:mt, detta belopp måtte för olvanberörde ändamål af Rikets Ständer anvisas.
Och få i anledning häraf Rikets Ständer, som funnit ifrågavarande framställning billig,
i underdånighet anhålla, det E. K. M:t täcktes till beredande af en djlik ersättning,
anvisa de besparingar, som möjligen kunna uppkomma genom de från regementet afgående
officerares löner, eller, om sådant icke kan ske, utaf del å Riks-staten uppförda
förslags-anslag till bevärings-manskapels vapenölningar för ifrågavarande ändamål använda
det belopp, som uppgifvits dertill vara erforderligt, eller 2,215 R:dr 50 öre Runt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 24 Februari 1858.
N:o 933.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Febr. 1858.
Preste-slåndet den 24 — —
Rorgare-ståndet den 24 — —
Bonde-ståndet den 24 — —
Rtkels Ständers underdåniga Skrifvelse, angående löneförhöjning ål
Statens embets- och tjenstemän m. fl. för år 1857.
(Stats-Ulsk:s Uti. N:o 80, 251 och 267 samt Först. Slats-Ulsk:s Mern. N:o 275.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse, den 22 Augusti sistlidet år anmält
sitt beslut i fråga om medels anvisande (ill gralifikalioner åt Under-officerare med vederlikar
vid Arméen och Flottan samt den sednares Handtverks-, Timmermans- och Machinist-staler,
för hvilka, äfvensom för Embets- och Tjenstemän i allmänhet, E. K. M:t, i
den vid innevarande riksdag allåtna nådiga Proposition angående Stals-verkets tillstånd
och behof, äskat, att den för nu ingångna Stalsreglerings-period föreslagna lön-förbättring
måtte få beräknas och utgå äfven för år 1857 samt härtill erforderliga medel af
Rikets Ständer anvisas med tillsammans 2,171,983 R:dr 94 öre Riksmynt, fä Rikets
Ständer nu i underdånighet sig yttra öfver den del al ifrågavarande nådiga framställning,
som rörer öfriga stater och korpser.
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 233. 171
Då Rikets Ständer, i anseende till den betydliga stegring i lefnads-kostnaderna,
som under de sednare åren egt rum, funnit sig böra, för nu ingångna slalsreglerings
Eeriod,
bevilja löneförbättringar åt statens Embets- och Tjenstemän i allmänhet, har
illigheten svnis fordra, att sådan förbättring äfven för nästlidet år, hvarunder behofvet
deraf redan i hög grad gjort sig kännbart, medgifves i den mån Statens tillgångar det
tillåta; och då Rikets Ständer redan i alseende å den i förberörda underdåniga skrifvelse
oinförmälda personal fastställt löneförbättringen för år 1857 till viss procent af
skillnaden mellan den gamla aflöningen och den, som med innevarande år tillträdes,
hafva Rikets Ständer funnit enahanda grund äfven böra tillämpas för de öfrige stalerne
och korpserne, ehuru Statens nuvarande tillgångar icke medgifvit anvisandet af så hög
procent, som för nämnda personal, utan synes det Rikets Ständer, att, om löneförhöjningen
till embets- och tjenstemännen för år 1857 bestämmes till 50 procent af den
tillökning i förut innehafvande aflönings-förmåner, sorn vid nu skedda statsreglering
blifvit dem tilldelad, detta är hvad som under närvarande förhållanden, med förenadt
afseende på löntagarens billiga anspråk och en nödig sparsamhet med Statens medel,
skäligen kan beviljas.
För utrönande af den utgifts-summa, som häraf skulle föranledas, hafva Rikets
Ständer låtit uppgöra specifika beräkningar, utvisande att följande belopp erfordras,
nemligen :
för Andra Hufvud-Titeln .  71,268: 7.
Tredje D:o  i . . . . 37,805: 31.
„ Fjerde D:o
242,113: 69.
„ Femte D:o
134,256: —
„ Sjette D:o
209,750: 98.
„ Sjunde D:o
51,004: 90.
„ Åttonde D:o  214,010: 62.
eller tillsammans R:mt R:dr 960,209: 57.
hvilken summa visserligen, då beräkningarne ej kunnat uppgöras med full noggrannhet,
endast är att betrakta såsom approximativ, men dock bör blifva för ändamålet tillräcklig,
emedan de beräknade beloppen, i anseende till vissa tjenstemäns qvarstående vid
sina indelningar, äfvensom till följd deraf, att för de tider af nästlidet år, hvarunder
embeten och tjenster ställ vakanta, den belöpande löneförhöjningen besparas, icke kunna
komma alt till fullo utgå.
Vid ifrågavarande beräkningar är iakttaget, att der vid den nya stats-regleringen
löneförhöjning icke är beviljad för sjelfva tjensten, ulan en viss summa i stället anvisats
lill E. K. M:ts disposition, såsom i fråga om Kanslister och Kopister i allmänhet,
för de civile tjenstemännen inom Krigs-hofrätlen, för Minister-staten, för Underbefäl
och Subaltern-officerare vid indelta arméen m. fl., bar å en sådan summa tillökning
för år 1857 blifvit, efter ofvan angifna grund, beräknad.
För innehafvare af arfvoden utaf den beskaffenhet, alt de måste betraktas såsom
verklig aflöning och icke utgå blott till ersättning för tillfälligt arbetsbiträde, är dylik
förhöjning för sistlidne år af dessa arfvoden äfven uppförd.
Enahanda förhöjning är jemväl för samma år beräknad att utgå till Underbefälet
vid Wermlands Fältjägare-regemente, hvilket icke, i likhet med dess vederlikar
vid de andra värfvade regementena, genom Rikets Ständers i ofvanberörde underdåniga
skrifvelse anmälda beslut, erhållit nämnda förmån, al den anledning, att detta regemente
icke tillhör de garnisonerande trupperne, om hvilkas underbefäl då ensamt
var fråga.
172 Expeditions-Utskottats Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 255.
Äfvenledes hafva bland dem, som anseds böra komma i åtnjutande af oftanämnda
förhöjning, blifvit upptagne Kapell-predikanlerne i Norra och Södra Finnskoga
samt Bogens och Lekvattnets församlingar i Wermland, för hvilka tjenstemän lönetillökning
vid den nya stalsregleringen blifvit af Rikets Ständer beviljad.
För vissa, Sjette Hufvud-Titeln tillhörande, stater af en större omfattning, såsom
Landt-staten m. fl. är 1857 års förhöjning beräknad summariskt för de särskilda ijenstegraderne,
i anseende dertill, att de för följande åren åt personalen vid dessa stater
beviljade löne-tillökningar så väl i E. K. M:ls nådiga Proposition, som i den af Rikets
Stander vidtagna reglering utaf utgiflerne under nämnda Hufvud-Titel blifvit pä enahanda
sätt upptagna.
Beträffande lärame vid Elemenlar-läroverken, har ifrågavarande förhöjning äfven
för deni blifvit summariskt uppförd på det sätt, att, sedan från den af Rikets Ständer
beviljade anslags-tillökningen afräknals dels hvad deraf belöper för alla nva lärarebeställningar
och ett mindre antal vakanta lärare-platser, dels det till arfvoden åt
Bibliothekarie!- vid de högre Elementarläroverken anvisade belopp, dels ock den lill ersättning
för den upphörda termins-afgiflen beviljade fyllnad i anslaget för nämnda läroverk,
förhöjningen för år 1857 blifvit beräknad å återstoden utaf anslags-tillökningen.
Slutligen har ock, i likhet med hvad förut är beviljadt för Under-befälet vid
Artilleri-batteriet i Norrland, jemväl för öfrige löntagare vid detta batteri blifvit uppförd
löneförhöjning med ett belopp af 395 R:dr 75 öre, att från Norrbottens Hästjägaresqvadrons-fond
utgå.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit i underdånighet anlördt, hafva
Bikets Ständer alltså å Riksgäldskontoret anvisat och till E. K. M:ts disposition ställt
en jemnad summa af 960,000 R:dr R:mt, att till sådane Statens embels- och tjenstemän
samt betjente, ål hvilka Rikets Ständer för de år, dea nya stalsregleringen omfattar,
beviljat lönntillökning, antingen direkte för Ijensterne eller genom vissa belopps
ställande till E. K. M:ts disposition, för år 1857, gralifikationsvis, i mån af behof utbetalas
sålunda, alt beinälde löntagare erhålla 50 procent af beloppet utaf den tillökning
utöfver förut innehafvande aflönings-förmåner, som vid den nva stalsregleringen
blifvit dem tilldelad, dock att från ifrågavarande förmåns åtnjutande undantages sådane
löntagare, hvilka, qvarstående vid sina indelningar, under berörde år uppburit sin aflöning
antingen in natura eller efter årets markegång; hvarjemte Rikets Ständer medgifvit,
ali en summa af 395 R:dr 75 öre Runt må på enahanda sätt utgå af Norrbottens
Hästjägare-sqvadrons-fond till de löntagare vid Artilleri-batteriet i Norrland, hvilka
icke redan fått en dylik förmån sig tillagd.
Med anmälan hvarom Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 24 Februari 1858.
Expedit iöns-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse. N:o 23 å.
173
JVo S34.
UpplSst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 24 Febr. IRSIS.
Presle-slåndel den 24 —- —
Horgiire-slSndet den 24 — —
Bonde-siåndel den 2S — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående eftergift aj Ixro
nans
rätt till duna-arf efter Furaren Eillis Jrånshi/jda
hustru Charlotta Hindberg.
(Slals-Ölsk:s Ull. N:o 261).
S. A. K.
Uli en den 15 näsllidne Januari lill Rikets Sländers Slals-Ulskotl aflålen skrifvelse
har E. K. M:t behagat i Nåder meddela, hurusom ett af Inspektoren Johan
Kindberg i Köping den 31 December 1822 upprälladt testamente, af hufvudsakligt
innehåll, alt efter hans död qvarlåtenskapen skulle tillfalla hans hustru Catharina Åkerman
och efter jemväl hennes frånfälle öfvergå lill deras dotter, Föraren Pihls frånskilja
hustru, Charlotta Kindberg, men efter den sistnämndas död skiftas i tre lika
delar, hvaraf en tillkommer mannen Kindbergs närmaste slägtingar, den andra Catharina
Åkermans närmaste slägtingar och den tredje Köpings stads fattige, blifvit be
vakadl
och lillämpadt både efter Kindbergs år 1824 och efter hans hustrus år 1834
timade död samt elter Charlotta Kindbergs frånfälle den 28 Oktober 1840 ånvo anmäldt
hos Rådslufvu-rällen i Köping, som den 16 pä följde November föreskref, att
testamentet borde Johan Kindbergs oell Catharina Åkermans närmaste slägtingar såsom
Charlotta Kindbergs arfvingar delgilvas, med föreläggande af ett års klandertid, vid
talans förlust. Sedan berörda testamente, med sådant föreläggande, blifvit alla de
kända sterbhus-delägarne meddeladt och tre gånger, sednast den 27 Januari 1841, införd
t i Sveriges Stats-lidning, till efterrättelse för de okända släglingarne, utan att dessförinnan
eller sedermera någon anförvandt lill Johan Kindberg kunnat uppgifvas eller
sig anmält, förrättades den 13 Juli 1842, af' två Magistrats-ledamöler i Köping, arfskifte
efter Charlotta Kindberg, af hvars behållna qvarlåtenskap, upptagen till 5,074
174 Expeditions- Utsi'o t tets Förslag till underd. Skrifvelse, iY :o 234.
R:dr 24 sk. R:ko, en tredjedel utskiftades på Catharina Åkermans slägtinger, en tredjedel
tillerkändes de fattiga i Köping och den tredjedel, eller 1,691 R:dr 24 sk. B:ko,
som, enligt Johan Kindberg» testamente, skulle tillkommit hans slägtingar, ansågs, i
brist af sådana, hemfalla till E. K. M:l och Kronan såsom dana-arf, enligt 15 Kap.
1 § Ärlda-Balken.
Enär denna arfskiftes-handling skriftligen godkändes af Charlotta Kindbergs alla
kända arfvingar på mödernet, hade all vidare rätt till de Kronan sålunda tillerkända
dana-arfs-medlen blifvit, i derom sedermera uppkommen tvist, genom Svea Hof-rätls
laga kraftvunna dom den 12 Juni 1855, frånkänd Catharina Åkermans nedannämndc
liander, nemligen: aflidne brodern Erik Olssons son Erik Fagerström i Åltorp och
döttrar Anna och Catharina Fagerström, aflidna systern Maria Olsdotters son Lars
Olofson i Arboga, aflidna systern Brita Olsdotters sonsöner Anders Andersson i Tveta
och Lars Andersson Björklund i Ågesta samt de bägge sistnämndes syster Carin Andersdotter,
gift med Jan Elik Janson i Stentorp. Dessa Catharina Åkermans (rander
hade nu, sjelfve eller genom behöriga målsmän, hos E. K. M:t i underdånighet anhållit
om vidtagande af sådana åtgärder, att Kronans rätt till omförmälda dana-arfsmedel,
tillika med derå upplupen och vidare upplöpande ränta, måtte varda på sökanderne
öfverlåten, helst Kronan icke syntes böra vidhålla en henne genom skiftesmäns
uppenbara misstag tillagd fördel, hvaraf sökanderne gått i misstning endast till följd af
en, med hänsigt till deras samhälls-ställning, förlåtlig okunnighet; — och enär, vid
arfskifte! efter Charlotta Kindberg, arfvingar sig anmält samt, vid sådant förhållande,
någon del af qvarlåtenskapen icke lagligen bordt, såsom dana-arf, Kronan tilläggas,
har E. K. M:l, efter Kammarkollegii hörande, säl funnit anledning icke för Kronan
saknas till eftergift å samma dana-arf: men då, enligt hvad upplyst blifvit, Kronan
icke uppburit någon ränta å ifrågavarande medel B:ko R:dr 1,691: 24.
och Kammar-kollegii Advokatfiskals-embele deraf åtnjutit i aklo
rats-arvode
12 procent med .
„ 202: 47.
har E. K. M:t endast så tillvida i nåder fästat afseende å sökandernes
ofvanberörda anhållan, att E. K. M:t nådigst föreslagit
Rikets Ständer, del Kronans erhållna andel af ifrågavarande
dana-arf, utgörande en summa af B:ko R:Jr 1,488: 25.
Ett Tusen Fyra Hundra Åtlatioåtta Riksdaler tjugofem skillingar Banko, målto, till för
mån
för sökanderne, efterskänkas.
Efter erhållen del af de till detta mål hörande handlingar, hafva Rikets Ständer,
vid pröfning af ärendet och med afseende å de uti den nådiga skrifvelse!! omförmälda
förhållanden, funnit skäligt bifalla hvad E. K. M:t i ofvannämnda hänseende behagat
i nåder föreslå.
Hvilket, såsom svar i ämnet, Rikets Ständer få bos E. K. M:t i underdånighet
anmäla; framhärdande Rikets Ständer etc.
Stockholm den 25 Februari 1858.
Expeditions- Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse N:o 235.
175
i\:o 935.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Fehr. 4858.
Preste-ståndet den 24 — —
Borgare-ståndet den 24 — —
Bonde-ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i Kongl.
Kungörelsen den 20 November 1845, i fråga om ersättning till vittnen.
(Stats- och Lag-Ulsk:s Bet:de N:o 52.)
S. A. K.
Genom E. K. M:ts Nådiga Kungörelse den 20 November 1845 har blifvit stadgadt,
att föreskriften i 17:de Kapitlet 5 § Rättegångsbalken derom, att den, som vittne
påkallat, skall betala dess resekostnad oell läring, äfven bör tillämpas i gröfre, för allmänna
säkerheten vådliga brottmål, som af allmän åklagare åtalas, och alt följaktligen
den, hvilken allmän åklagare, å tjenstens vägnar, åberopat till vittne i djlikt mål, och
som sig inställt vid domstol, belägen på minst tre mils afstånd från vittnels hemvist,
bör, derest vittnet det äskar och domaren pröfvar sådant skäligt, tilläggas ersättning
af allmänna medel för dess rese-kostnad och uppehälle med högst 16 skillingar banko
för hvarje dag, som i och för resan samt vistandet vid domstolen erfordras, jemte
skjutspenningar för en häst fram och åter, i de händelser, då den tilltalade antingen
icke kan lill ansvar dömas eller ock sak Pälles, men saknar tillgång att ersättning utgifva;
dock att, om den tilltalade Irikännes, och åtalet finnes vara utan skäl anstäldt,
nämnda ersättningsskyldighet åklagaren åligger.
Då under innevarande riksdag fråga förekommit om utsträckning af den vittnen
i brottmål sålunda medgifna ersättningsförmån, hafva Rikets Ständer, vid pröfning
häraf, icke förbisett de olägenheter, sorn esomoftast tillskyndas obemedlade personer,
hvilka nödgas att, i och för vittnesmåls utläggande i gröfre brottmål, tillsätta flera dagar
utan att, enär de icke äro boende på fullt tre mils afstånd från ransaknings-stället,
176 Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 236.
derför erhålla någon godtgörelse. Svårighet uppstår väl att efter allmän rättsgrund
bestämma ett visst afstånd för berättigande till ersättning; men dä, med vidhållande af
hittills gällande allmänna åsigt om medborgares skyldighet att, rörande förbrytelser
emot rättssäkerheten, utan godtgörelse aflägga vittnesmål, här således icke är fråga om
något egentligt berättigande från den enskildes sida, utan fasthellre om en nödig försigtighet
al samhället, att tillse, det uppfyllande af de pligter, detsamma pålägger, må
kunna ske utan den enskildes skada och lidande, alltså, och med afseende derå, alt
den, sorn lill vittne åberopas och bor på en mils afstånd från ransakningsslällel, i de
fleste fall måste för vittnesmålets afläggande tillsätta flere än en dag, hvaremot det på
kortare afstånd från ransakningsstället boende vittnet icke kan i allmänhet anses behöfva
för sådant ändamål tillsätta mer än en dag, få Rikets Ständer hos E. K. M:t i
underdånighet anhålla, att, genom utfärdande nådig Kungörelse, med ändring afKongl.
Kungörelsen den 20 November 1845, angående ersättning lill vittnen i brottmål, mätte
varda stadgadt, hvad Rikets Ständer, för deras del, äfven beslutat, alt den genom berörda
nådiga Kungörelse vittnen i gröfre, för allmänna säkerheten vådliga brottmål
tillerkända ersättning af allmänna medel bör utgå till vittne, som inställt sig vid domstol,
belägen på minst en mils afstånd frän vittnets hemvist.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Februari 1858.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 24 Febr. 1858.
Preste-ståndel den 24 — —
Borgare-ståndet den 26 — —
Bonde-ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrijvelsc, i anledning uf förekomna
framställningar angående utvidgad religionsfrihet m. m.
(Lag-Utsk:s Behn N:is 46 och 61.)
S. A. K.
Uti nådig proposition af den 30 Maj sistlidne år har E. K. M:t behagat gifva
Rikets Ständer tillkänna, hurusom under de omsorger E. K. M:t egnat åt brottmåls-la
gens
-
Expeditions-Utskoitets Förslog till underd. Skrifvelse N:o £36. 177
gens Förbättring, det icke nndfiillit E. K. Mös uppmärksamhet, att de stadgande», som
i allmänna lagen och serskilda från äldre lider tillbaka gällande författningar innefattas,
rörande dé så kallade religions-brolten, synts påkalla förändring. Den påföljd af landsförvisning
och förlust af all arfsrätt här i riket, sorn föi öfvergång från ÉvangelisktLulherska
läran till annan trosbekännelse stadgas i 1 kap 2 § Kyrkolagen och 1 kap.
3 § Missgernings-halken, ansåge E. K. M:t böra försvinna, äfvensom och då ej heller
med syftningen af 16 § Regerings-formen öfverensslämde, att hinder lägges för svenska
kyrkans medlemmar att utom den offentliga gudstjenslen sammankomma för gemensamma
andaktsöfningar, såvida ej vid dessa sammankomster något företages, sorn strider mot
ordning eller sedlighet, E. K. M:t likaledes ansåge Plakatet af den 12 Januari 1726,
angående förbud mot serskilda religions-sammankomsler, jemte de (lera föreskrifter, som i
samma ämne blifvit meddelade, böra till all kraft och verkan upphäfvas.
Ehuru E. K. M:t sålunda funne de band, hvilka vära lagar hittills lagt på religions-friheten,
böra lossas och lemna rum för en efter nuvarande tids rättsbegrepp
lämpad fördragsamhet, hade E. K. M:t likväl icke förbisett angelägenheten deraf, att
å ena sidan den medgifna friheten icke må blifva en uppmuntran till lättsinne eller
otro, och att å den andra sidan fritt utrymme ej må lemnäs åt det af verldsliga »fsigler
ej sällan ledda omvändelse-nitets försök att för sina lärosatser tillocka sig, anhängare,
hvadan uti det lagförslag, som, i den nådiga propositionen intaget, lill Rikets Ständer
öfveriemnades, vore införda de inskränkningar i en obegränsad bekännelse- och lärofrihet,
som för nämnda ändamål synts lämpliga.
I fråga åter om sältet huru de Svenska medborgare, som vilja söndra sig från
statskyrkan, må kunna ansluta sig till annat i riket befintligt tros-samfuud eller bilda
serskilda församlingar, äfvensom i fråga om sådana församlingars förhållande till statskyrkan
och det borgerliga samhället, hade E. K. M:t för närvarande och intill dess sig
visat i hvad män mera omfattande stadganden kunna erfordras, ansett de föreskrifter, som
redan finnas gillia för fremmande religions-förvandter, kunna och böra tjena till efterrättelse;
dock hade E. K. M:t härvid funnit några få tillägg nödiga, deribland det väsendtligaste
afsåge de barn, hvilkas föräldrar först efter barnens födelse till annan trosbekännelse
öfvergå.
Rikets Ständer hafva i sorgfälligt öfvervägande tagit såväl hvad E. K. M:t sålunda
i nåder yttrat och föreslagit, som hvad i delta vigtiga ämne blifvit inom RiksStånden
framstäldt; men då i afseende å det nådiga förslaget förekommit, att affall
från Evangelisk (-Luthersk a bekännelsen der ej blifvit uppfaltadt på ett sätt, som synes
förenligt med den ställning, kyrkan i vårt samhälle innehar; att, i följd af denna uppfattning,
i förslaget saknas nödig garanti emot förhastade affall, som lernnats utan påföljd,
samt all det nådiga förslaget ej synes innefatta lilllyllestgörande stadganden för
ordnandet af dissenters förhållanden och rättigheter, — så hafva Rikets Ständer icke
funnit sig böra detsamma antaga.
Beträffande åter frågan om upphäfvaode af 1726 års konventikel-plakat eller om
friheten för svenska kyrkans medlemmar att lill gemensamma andaktsöfningar sammankomma,
så inse Rikets Ständer visserligen olämpligheten af berörda plakat, såvidt det
[lili. till H. St. Fröt. 1856—1858. 10 Sinni. 1 Afd. 2 Bond. Supp!. 23
178 Expcdiliom-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 236.
innefattar förbud emot dylika sammankomster, men anse tillika, alt kontroller ej böra
saknas öfver den lärare-verksamhet, som, oansedt det i nämnda författning stadgade
förbud, redan ulöfvas af lekmän, serdeles kringresande kolportörer af andliga skrifter,
och sorn, derest förbudet undanrödjes, otvifvelaktig! skulle i betydlig mån tilltaga.
Rikets Ständer hafva derföre funnit sig böra laga i betraktande, i hvad mån omlörmälda
lärare-verksamhet må inskränkas, eller om del ieke må vara tillräckligt, alt,
på sätt E. K. M:t föreslagit, polismyndighet berättigas alt upplösa sammankomst, i
händelse af inträffad olaglighet eller oordning, och följaktligen om någon lekman vid
religions-sammankomst förkunnar villfarande lära eller sådant, som emot sedlighet och
ordning är stridande. Erfarenheten har dock visat denna polismyndighetens magt vara
otillräcklig, ehuru den synes böra medgifvas, såsom nödvändig, derest det förhållande skulle
inträffa, som i det nådiga förslaget förutsattes. Behofvet af något band å omförmälda
lärare-verksamhet ådagalägges emellertid deraf, alt lekmän, äfven utan att bestämdt förkunna
villfarande läror, mången gång uppträda med missledande satser och dymedelst
ej sällan väcka kyrklig söndring inom församlingen samt förakt för den allmänna gudstjenslen,
äfvensom den okunnighet, de ofta röja, lätt föranleder till undergräfvande af
religionens helgd. Då Rikets Ständer, med afseende härå, sökt utfinna ett lämpligt
sätt alt förekomma den verksamhet, som kan leda till nyssberörda följder, hafva Rikets
Ständer trott en sådan utväg förete sig, om åt församlingarnes Kyrko-råd öfverlemnades
att hvart inom sin krets vaka deröfver, att den lekmanna-verksamhet, som vid förefallande
konventiklar utöfva.', ej varder skadlig.
Kyrkoråds-förfallningen ålägger redan Kyrko-rådet en skyldighet ali vårda sig
om religionens helgd; men den inrymmer åt denna myndighet ej någon magt öfver andra,
än församlingens medlemmar, och på dessa kan Kyrko-rådet blott verka medelst
varning. Om Kyrko-rådet i förevarande hänseende skall kunna verka, är det således
nödigt, att dess myndighet, sä i ena som andra fallet, utvidgas. Det måste ega rätt
att hindra och förbjuda den lekmanna-verksamhet, som det finnér skadlig. Derigenom sättes
ock Kyrko-rådet i tillfälle att i vidsträcktare mån än för närvarande uppfylla sin bestämmelse
i kommunen, och såväl den ställning detsamma der innebar, som dess sammansättning,
svnes böra utgöra en borgen derför, att den nu ifrågaställa utvidgning
af dess myndighet icke varder obehörigt begagnad.
Rikets Ständer hafva jemväl ansett nödigt, att stadgande om presterskaps rätt alt öfvervara
konventiklar och förbud mot deras hållande under det allmän gudstjenst i församlingen
förrättas, blifva meddelade i sammanhang med konventikel-frihelens medgifvande,
på säll E. K. M:t jemväl föreslagit; och hafva Rikets Ständer alltså, för sin del,
beslutat följande författning:
"Med upphäfvande af Kongl. Plakatet emot serskilda religions-sammankomsler
den 12 Januari 1726 samt hvad för öfrigt i detta ämne finnes stadgadt, förordnas
som följer.
Medlemmar af den Evangeliskl-Lutherska kyrkan vare ej förment att sammankomma
(ill gemensamma andakts-ölhingar, utan vederbörande Presterskapets omedelbara
ledning dock må sådan sammankomst ej, utan serskildt tillstånd, ega rum å tid,
då allmän gudstjenst i församlingen förrättas. Ej eller må vid religions-öfning, som
ej är att hänföra (ill enskild hus-andakt, tillträde vägras församlingens Presterskap
medlem af dess Kyrko-råd, eller den offentliga myndigheten i orten, hvilken sistnämnda
myndighet i händelse af inträffad olaglighet eller oordning, eger alt, der så nödigt anses,
sammankomsten upplösa. Uppträder någon, som ej är prest eller enligt kyrkolagen
berättigad all offentligen predika, vid dylik sammankomst såsom lärare med andliga
föredrag, som anses leda lill söndring i kyrkligt hänseende eller förakt för den allmänna
Expeditions- Utskottets Fiirs/ag till underd. Skrifvelse N:o 236. 179
gudsljensten eller eljest till undergräfvande af religionens helgd, ankomme på Kyrkorådet
att honom förbjuda att i berörde egenskap inom församlingen vidare uppträda.
Hvar som föranstaltar så beskaffad sammankomst, hvarom nu sagdt är, å tid, då
den ej hållas må, eller å sådan tid dertill upplåter hus eller underlåter att ställa sig
till efterrättelse Kyrko-råds förbud mot utöfvande af lärare-verksamhet, höte fiån och
med Femtio till och med Tre hundra R:dr Runt, till tväskifles emellan åklagaren och
församlingens fattige. Saknar den bölfällde tillgång till bölerne, skola de förvandlas
till fängelse eller samma grunder, som gälla för förvandling af höler eldigt CJtsökningsBalken.
”
Såsom bidragande till att lugna de rörelser, hvilka inom den Svenska kyrkan
företett sig. har blifvit yrkadt, det mätte prest berättigas att döpa barn och meddela
nattvarden åt personer, som tillhöra annan församling, än den i hvilken han tjenstgör.
Genom 1686 års kyrkolag är nemligen i afseende på dop uti 3 kap. 4 § stadgadt,
alt döpelsen skall ”förrättas af de ordinarie presterne i församlingen, der barnen
födda äro, helst af Kyrkoherden sjelf, om han är vid handen och oförhindrad,” församlingens
ledamöter likväl obetaget ”att bruka Kapellanen härutinnan, om de vilja;" samt
beträffande nattvarden, uti 11 kap. 11 § att "ingen skall vara tilläteligt alt gå från den
församling, uti hvilken han bor och till hvilken han hörer, och låta skrifta sig samt
»namma Herrans Nattvard uti en annan och af hvad prest han helst vill, utan det
skall ske af församlingens ordinarie Kyrkoherde eller Kapellan,” dock skulle det i nödfall
slå hvar och en fritt att söka den prest han vill och honom är närmast. Båda
dessa stadganden innefatta således inskränkningar med hänseende till såväl Presterskapets
befogenhet uti berörde hänseenden, som enskildes frihet; men i afseende å dopet
är dock inskränkningen mindre uttrycklig än i fråga om nattvardens anammande, hvilken
skiljaktighet ock haft ett väsendtligt inflytande på seden. Enligt denna har man
ej ansett någon vara förhindrad att till förrättande af dop vända sig till den prest,
hvars biträde han helst önskar; och då erfarenheten ej visat någon inskränkning i delta
fall vara behöflig, synes lagen böra bringas till öfverensstämmelse med seden samt således
bekräfta en frihet, som i följd af förhållandena öfvergått till sedvänja.
Hvad åter Nattvarden beträffar, så förefinnes, på sätt här ofvan är omförmäldt,
eli uttryckligt förbud emot dess anammande i annan församling än den man tillhör, och
af andia än denna församlings prester: och delta förbud, hvilket jemväl i allmänhet blifvit
iakttaget, har hos mången gifvit anledning till bekymmer och oro. På mången måste
det göra ett andakten störande intryck att emottaga nådemedlen af den, som ej ingifvit
honom fullt förtroende om ett fromt och kristligt sinnelag eller i religiöst hänseende öfverensslämmer
med hans äsigter, och han afhåller sig derföre heldre från den religiösa
handlingen, än att dervid sakna den inre frid, som tillfället kräfver. Men de andliga
behofven lida ej tvång, och man har alltså i ömförmälda förhållande trott sig finna en
bland orsakerna dertill, att nådemedlen under sednare tider blifvit utdelade af andre än
preslerskapet, och således till ett vådligt afsteg från de grundsatser, hvilka vår kyrka
bekänner.
Hvad som följaktligen synes böra undersökas, är huruvida nämnda Förbud må
vara nödvändigt för upprätthållande af dessa grundsatser. 1 Svenska kyrkans ftinda
-
180 iExpedittons-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 236.
roental-forfattning eller Augsburgiska bekännelsen loide ståtligen kunna upptäckas något
stadgande, hvaraf ett sådant förbud ovilkorligen mäste föranledas. Den bjuder val i
14 § att Sakramenternes administrerande tillhör del behörigen ordinerade presterskapet;
men den inskränker hvarken rättigheter eller skyldigheter härutinnan inom vissa kretsar.
Man har emellertid invändt, att förbudet i denna del slår i så innerligt samband
med själavården, att denna i sjelfva verket skulle upphöra, derest förbudet upphäfdes:
men det synes dock som skulle sådant komma att innefatta en väckelse till församlingens
presterskap alt, genom lära och lefverne, tillvinna sig deras förtroende, hvilkas
andliga lif det liar att vårda, och dymedelst minska anledningarne till den oro inom
kyrkan, sorn hotar hennes bestånd.
1 kyrkans lagstiftning har ock oftanämnda förbud blifvit betraktadt endast såsom
en ordnings-regel. Hemladt från den Canoniska rätten har det sluteligen öfvergått till
vår kyrkolag; men den stränga formalism, som utmärkte en förgången tid, later sig ej
förena med den närvarandes åsigter. Dessa fordra frihet, så vidt den kan stå tillsammans
med de grundsatser, genom hvilka kyrka och stat hafva sitt lif; och denna fordran
bör ej lemnäs otillfredsställd. Också har ej heller Kyrkoiags-kommiltén funnit
hinder böra läggas för friheten att begå Herrans Nattvard i annan församling, än den
man tillhör, och Rikets Ständer anse äfven för sin del en sådan frihet böra medgifvas.
Då emellertid rättigheten att blifva delaktig af nådemedlen är beroende af vissa
personliga förhållanden, som ej kunna vara kända för presterskapet i andra församlingar
än den, till hvilken man hörer, måste den, som vill i annan församling anamma Nattvarden,
visa sig vara härtill oförhindrad, och föreskrift härom hör således meddelas.
Rikets Ständer hafva alltså, för sin del, beslutat en författning, hvarigenom dels
förklaras, att det i 3 kap. 4 § Kyrkolagen förekommande stadgande, att barns döpelse
skall förrätta» af prest i den församling, der barnet föd t är, icke utgör hinder för prest
i annan församling att döpelsen verkställa, då hail derom anlitas; dels ock, med ändring
af 11 kap. 11 § samma lag, stadgas, att om någon åslundar alt, äfven vid annat tillfälle,
än då nödfall inträffat, låta sig skriftas och anamma Herrans Nattvard i annan
församling, än den, till hvilken han hörer, eller alt för ändamålet söka annan prest, än
den^som i denna församling är anställd, sådant må vara honom tillåtet, der han med
sin själasörjares bevis styrker, att han till Sakramentets begående är, efter gällande lag,
oförhindrad.
Sluteligen har Rikets Ständers uppmärksamhet jemväl blifvit fästad deruppå, att
de andliga rörelsei'. hvilka här i landet gifvit sig tillkänna, på flera ställen lill väsendtlig
del härrört af missnöje med den år 1811 antagna kyrko-handboken; i afseende
hvarå i betraktande kommit, huruledes likhet i ritual och i de former, i hvilka vltringarne
af den €brh»tna kyrkan» religiösa lif framträdt, ej under någon lid af dess tillvaro
ansetts såsom något väsendtligt, hvarföre gällande kyrkolag ock i 1 kap. 7 § utt
ryck idige n förklarar, att de Christiina kyrkobruken i »ig sjelfva liro ”vilkorligt och intet
görande till saligheten•* och det väsendtfiga inom den Evangeliska kyrkan är blott,
att liturgiens föreskrifter stå i öfverenstämmelse med den Heliga skrift och bekännelsen
— en öfverensstämme?se, som ej heller saknas i den äldre handboken.
Exfjedit/ons-Ulsko tinis Förslag till lindert!. Skrifvelse, JS:o 257. 181
Vid bedömandet af ifrågavarande ämne måste man emellertid skilja emellan den
liturgiska ordningen vid dea gemensamma gudst jonsten, deri en hel församling tager del,
och de förrättningar som äro af mera enskild natur. Att det i (orra fallet ej later sig
göra att bruka olika religionsböcker, ligger i sjelfva sakförhållandet, som fordrar, att
likformigheten här blifver en oeftergiflig ordningsregel. Hvad åter angår den äldre
handbokens begagnande vid dop, skriftermål och nattvardsgång, så synes hinder deremot
ej böra möta. Det. är ock just vid dessa tillfällen, sorn man hufvudsakligen lagt
vigt uppå att fä begagna denna hök, hvilket af mången betraktats såsom en sådan
samvetssak, att man heldre än att derifrån alstå, varit färdig att skilja sig från kyrkan.
Men ju mern sinnet i andliga ämnen är ömtåligt, desto mera bjuder ock varsamheten,
att önskningarne härutinnan uppfyllas; och (å Rikets Stander alltså i underdånighet
anhålla, alt E. K. M:t läcktes i nåder förordna, det må 1693 års kyrkohandbok begagnas
vid barndop, om barnets målsman sådant begär, samt, derest så önskas,
Skriftermål förrättas och Herrans Nattvard utdelas jemväl i enlighet med samma
handbok.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Februari 1858
Uppläst och godkändt tios Ridd. och Adeln den 24 1'ebr. 1858.
Presle-ståndel den 24 — —
Borgare-st andel den 25 — —
Bonde-ståndet den 25 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående förändring af
Do mk a p it/en s o i 'g an is tilion.
(Lag-ljlsk:s Belide N:o 66.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer liar blifvit anförd!, hurusom Dom kapitlens nuvarande organisation
icke lemnade erforderlig säkerhet, att dessa kyrkliga myndigheter alltid ut
-
182 Expeditions- Utskottets Förslag till nildord. Skrifvelse N:o !237.
göras af män, hos hvilka håg och skicklighet för förvaltande af kyrkliga angelägenheter
kunna förutsättas. Sä länge lärare-platserne vid Elementar-läroverken, genom beskaffenheten
af dermed förenade löne-vilkor, kunde anses såsom expectance-platser, derifrån
öfvergång motsåges kunna ske till mera omedelbart kyrkliga befattningar, grundade
sig ock deruppå den förhoppning, att de, hvilka sökte anställning vid stiftens högre
läroverk, från början hade de kyrkliga förhållandena i sigle och således vid inträdet i
Domkapitlet medförde intresse för kyrkan samt någon insigt i hennes angelägenheter;
men annorlunda måste förhållandet blifva, sedan staten börjat ställa läro-verkens lönings-stat
i sådant skick, alt män, danade för tjenstgöring i skolorna, kunna från början
vara försörjde och lör framtiden ega utsigt lill anständig utkomst, utan alt behöfva
öfvergifva den verksamhet, hvaråt de sig egnat och för hvilken de till äfventyrs hade
största fallenhet; — och då härtill kom, bland annat, att vissa vid Elementar-läroverken
i riket anställde lärare jemväl med benämning af Lektorer icke komme alt halva säte
och stämma i Domkapitlet, ehuru deras läroämnen icke voro mera aflägsnade från den
theologiska kunskapskretsen, än de Lektorers, hvilka borde vara ledamöter i kapitlet
och såsom sådane öfver de förra utöfva uppsigt, syntes behofvet af en förändrad organisation
af Domkapitlen vara uppenbart. I följd häraf, och enär de auktoriteter, åt
hvilka kyrkans styrelse är uppdragen, måste, så vid t ske kunde, på ett organiskt sätt
utgå från kyrkan sjelf, är tili Rikets Ständer framstäldt det förslag, att Domkapitlet må
beslå al Biskop och fem af stiftets Presterskap valda ledamöter, att lör viss tid och i
jemväl antydd ordning utses, hvarigenom ock, i den mån förslaget kunde godkännas,
förändringar i Kongl. Förordningen den 11 Februari 1687 om rättegången i Domkapitlen
blefve nödiga.
Med en al denna anledning påkallad uppmärksamhet å Domkapitlets nuvarande
organisation, hafva Rikets Ständer funnit, alt i afseende härå, genom 1 § i nyssnämnda
nådiga förordning, är vordet stadgadt: att i Upsala Domkapitel praesidetar Erke-Biskopen,
och hans Assessores äro Professorns Theologiae, alt sammaledes på andra orter,
der Akademier äro, praesiderar Biskopen och Professorns Theologiae äro hans Assessores;
att uti andra Biskopsdöme!! praesiderar Biskopen och hans ordinarie Assessores äro
Kyrkoherden uti domkyrkan och Lectores; att Biskoparne kunna, när nödtorften Inöfver,
kalla flere skicklige män sig lill råd och hjelp; att dervid mäste aktas, att Lektorerne
eller Rectores Scholae icke hindras de stunder, som de böra läsa och undervisa
ungdomen; alt uti Kongl. Maj:ts Hof-Consistorio är Kongl. Maj:ts Öfver-Hof-Predikant
praeses och har till bisittare Kongl. Majlis Hof- och Lifgardies samt Artilleriets predikanter;
och att uti Stockholms Stads-Consistorio praesiderar Erke-Biskopen, när han är
tillstädes, men eljest Kyrkoherden uti Stora kyrkan, som är ordinarius praeses, hvilkens
Assessores äro alla Pastores uti hufvudkyrkorna i staden och på malmarne; varande
genom Kongl. Brefvet den 13 Juli 1799 dessutom förordnad!, ali Lectores både clerici
och laici skola såväl uti ecclesiastique som scholae-ärenden ega säte och stämma uti
Consislorio; hvarjemte, enligt serskilda stadgar, Pastorerne vid Tyska och Christinae
församling i Götheborg och Skeppsholms församling i Stockholm ega rätt till säte och
stämma, de förre i Domkapitlet i Götheborgs stift och de sednare uti Hof-Konsistorium.
Om än omförmälda organisation, efter hvad Rikets Ständer inhemtat, hittills i
allmänhet varit för ändamålet tillfyllestgörande, kan likväl sanningen af de deremot här
ofvan framställda anmärkningar icke förnekas. Dessa träffa dock i synnerhet förhållandet
i de stift, der universitetet ej är, eller der domkapitlets ledamöter utgöras af
domprost och lektorer. Dessa sednare, med undanlag af theologie lektorn, tillsättas
nemligen med afseende å belt andra kunskaper, än sorn fordras af en Kapitel-Ledamot;
Expeditions-Ulskotteis Förslag till anderd. Skrifvelse N:n 231. 183
och egenskapen af lärare vid en högre lärdotns-skola innebär icke någon borgen för
skicklighet all i ett stifts styrelse deltaga.
Delta förhållande bar ej heller undfallit de för kyrkolagens öfverseende och omarbetning
tillsatta Kommittéer; och i det sednast utarbetade samt år 1847 från trycket
utgifna förslag till sådan lag lillstjrkes en organisation af domkapitlet, jorn i det närmaste
öfverensstämma!' med den, hvilken nu blifvit ifrågaställd.
Sedan E. K. M:t den (5 Juli 1849 i nåder förordnat, att Gymnasium skulle med
Lärdoms- och Apologist-skolan förenas till ett sammanhängande läroverk, syntes äfven
en föländring i föreskriften rörande sammansättningen af Domkapitel i still, der universitet
ej är, vara erforderlig, enär, om än lärarne vid det nya läroverket benämndes
Lektorer, det likväl icke vore behöfligt eller lämpligt att åt alla inrymma säte och
stämma i Kapitlet; och pä grund deraf täcktes E. K. M:t göra nådig framställning i
ämnet lill Rikets åren 1850—1851 församlade Ständer. Denna framställning vann dock
icke Rikets Ständers bifall; men skolans fortsatta utbildning eller omgestaltning har
emellertid ökat bebofvet af en förändring uti förevarande hänseende, den der således
både af inre och yttre förhållanden påkallas.
\;id besvarande af frågan om sättet för förändringen blifver det emellertid i första
rummel nödigt alt afgöra om det antal ledamöter, som må halva säte och stämma
i Domkapitlet
1 denna del, hvarom för närvarande all bestämmelse saknas, enär sådant i hvarje
stift, der Gymnasium är, beror på Leklorernes antal, biträda Rikets Ständer den framställda
åsigten, alt Domkapitlet bör utgöras af Biskop och fem ledamöter, men kunna
åter icke instämma deri, alt alla dessa ledamöter skola genom val utses.
Ky rkolags-kommittéens i sistnämnda omständighet likartade förslag sammanhänger
åter med andra i lagförslaget väckta frågor, serdeles hvad angår föremålen för
Domkapitlets verksamhet, hvarförutan Rikets Ständer ej kunnat lemna utan uppmärksamhet
de anmärkningar, som emot förslaget i denna del blifvit af Domkapitlen i Riket
framställda.
Af dessa myndigheter äro likväl skiljaktiga meningar uttalade blott i fråga derom,
huruvida ens någon ledamot bör utses genom val, hvaremot samtliga hafva instämt
deri, ali åtminstone tvenne af ledamots-platserna böra, såsom hittills, vara förenade med
vissa embeten, hvilken åsigt ej heller saknar skäl. Det synes nemligen, sorn skulle endast
på detta sätt nödig enhet och följdriktighet i Domkapitlets åtgärder med säkerhet
kunna bibehållas, samt visshet vinnas att den special-kännedom och erfarenhet, som ej
kan undvaras i eli verk, hvilket liar så olikartade åligganden, som Domkapitlet, ej komma
att saknas. Den examens-skyldighet, sorn tillhör kapitlet, gör det älven till en
nödvändighet att der bevaras ett lärdt element; och derom skulle samtlige ledamöternes
väljande ej innebära tillförlitlig garanti.
1 följd häraf hafva Rikets Ständer ansett det böra stadgas, att Domprosten, der
sådan finnes, samt theologie-leklorn vid läroverket i stiftsladen eller, om universitet der
är, äldste theologie professorn skola vara sjelfskrilöa ledamöter i Domkapitlet, men
öfrige ledamöter utses genom val bland Kyrkoherdar i stiftet samt rektor och lektorer
vid läroverket i stiftstaden, i hvilket val dock alla ordinarie prester i stiftet samt lärarne
vid stiftets elementar-läroverk skulle få deltaga. De valberälligades krets komme
således att blifva vidsträcktare än de valbares; men ehuru praktiska skäl fordra inskränkningen
i sednare fallet, böra likväl, genom utsträckningen i det förra, alla de,
hvilka saken förnämligast angår, sättas i tillfälle att derpå utöfva inflytande.
Att hvad sålunda skulle komma ali iakttagas rörande sammansättningen af Domkapitels
personal ej kan hafva någon tillämpning på konsislorierne i hufvudstaden, eller
184 Expeditions-Utskottets Förslog till anderd. Skrifvelse N:o 231.
Stockholms Stads konsistorium och Hof-konsislorium, följer af dessa myndigheters nuvarande
organisation och den omständighet att de ej, likasom öfrige konsistorier eller
Domkapitel i riket, hafva befattning med skolans angelägenheter.
Den antydda förändringen påkallar emellertid vissa andra jemkningar i öfriga
om rättegången i Domkapitlen gillia föreskrifna, hvarvid i första rummet förekommer
frågan om huru mänga höra i Domkapitel vara tillstädes för att kunna fatta beslut.
För närvarande är något maxiini-tal ej bestämdt, men genom Kongl. Brefvet den 15
Juli 1752, jemfördt med Kongl. Resolutionen den 18 Maj 1801), eger Domkapitel beslut
fatta om fyra af dess ordinarie ledamöter äro tillstädes och angående slutet ense.
Skall omröstas, böra åter minst fem deri deltaga, men derest endast fyra äro närvarande,
då skiljaktighet i meningar uppstå, samt adjunktion måste ske, höra så många
tillkallas att antalet stiger lill sju. Dessa stadganden ölVerensstämde lill en del med
hvad som gällde för Hof-Rätt den tid samma stadgande!) meddelades. Genom Kongl.
Förordningen den 23 Augusti 1851 har likväl blifvit förklaradt, att i Hof-Rätt må fem
ledamöter utgöra domfört antal, så ock fyra, om lie af dem äro om beslutet ense; och
större fordringar i delta läll lära ej böra förekomma i Domkapitel än i Hof-Rätt. Snarare
synes en modifikation uti omförmälda hänseende kunna och höra ega ruin med
hänsigt till den olika beskaffenheten af de ärenden, sorn tillhöra Domkapitels behandling.
Med afseende å den administration, som tillkommer denna myndighet, har nemligen
densamma alt handlägga en mängd ärenden, hvilka äro lika litet invecklade, som
vidlyftiga; hvarföre handläggningen deraf kan utan våda anförtros åt ett ringare antal
ledamöter. Lika med hvad Ky rkolags kommittéen tillstyrkt, hafva Rikets Ständer alltså
antagit såsom tillfylleslgörande, om tre ledamöter deltaga i handläggningen af dylika,
s. k. kuranta ärenden, antingen de blifva ense eller ej.
Annat är deremot förhållandet när kapitlet utöfvar domsrätt. Då fordrar rättssäkerheten
att den grundsats, sorn för Hof-Rätt är gällande, varder tillämpad; och som
vissa andra ärenden, hvilka del åligger kapitlet att behandla, kräfva serdeles omsorg
samt en mogen och mångsidig pröfning, hafva Rikets Ständer ansett berörda grundsats
äfven böra utsträckas lill dessa ärenden eller till frågor om upprättande af förslag till
embete eller tjenst eller om tillsättande deraf.
1 afseende på tiden lör Domkapitels sammanträden stadgas i 3 § af 1687 års
Kongl. Förordning, att Domkapitel skall sammanträda onsdagen i hvarje vecka från
klockan 8 om morgonen lill middagen, samt om ärendena så fordra de följande dagarne
på samma tid. Då de täta sammanträden, som således äro påbudna, äro öfverllödiga, derest
ärendena ej dertill föranleda; då det i allmänhet bör fä bero på Domkapitlets ledamöter, att
med hänsigt till ärendenas omfång och beskaffenhet, bestämma när sammanträde bör ske, ehuru
sådant ej alltför länge må uppskjutas, i händelse någon skulle vilja göra serskildt andragande
inför kapitlet; och då en förändringaf förenämnda stadgande dessutom är behöflig, derest
personer utom stiftsstaden komma att väljas till ledamöter i kapitlet, helst desse, så vid t ske
kan, böra besparas besväret all alltför ofta sig der inställa, hafva Rikets Ständer ansett
ändamålsenligt att Domkapitel sammanträder så olla ärendena det fordra, och minst en
gång hvarannan vecka; och emedan, i fråga om expedilions-sättet i Domkapitel, det synes
vara tillfyllest om kapitlets utgående expeditioner, likasom andra verks, underskrifvas
af ordföranden och kontrasigneras af expedilionshalvanden, erfordras en dermed öfverensstämmande
förändring al’ stadgandet i ofvanåberopade Kongl. Förordning, alt
alla konsislorialsaker, som af kapitlen utfärdas, skola underskrifvas af Biskopen
och samtlige konsistorialer, hvilken förändring likaledes göres behöllig af den nya
orga
-
Expeditions-Utsholtels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 231. 185
organisationen, alldenstund det skulle kunna leda till hinder och dröjsmål om aflägset
boende ledamöters underskrift å expeditioner erfordrades.
Någon vidare förändring ai- hvad till rättegångs-ordningen i Domkapitel hörer,
synes deremot med anledning af förevarande organisation icke vara behöflig. Men
ehuru berörda förändring således närmast är påkallad af organisationen, hvilken, efter
hvad ofvan förmäles, ej skulle sträcka sig till Konsistorierne i Slockholm, böra likväl
de blifvande föreskrifterne i afseende på domfört antal, tiden för sammanträden och
underskrift af utgående expeditioner iakttagas af nämnda Konsistorier.
På nu i underdånighet anförda grunder hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat
en förordning, hvarigenom, med ändring af 1, 3 och 13 §§ i Kongl. Förordningen
den 11 Februari 1687, angående rättegången i Domkapitlen samt med upphäfvande
af Kongl. Brefvet den 15 Juli 1752 om domfört antal ledamöter och af Kongl. Brefvet
den 13 Juli 1799, som berättigar samtlige Lektorer vid Gymnasium lill säte och slämma
i Domkapitel, varder förordnadt, som följer:
§ I
Domkapitel
skall bestå af Biskop, som förer ordet, samt fem ledamöter. Sjelfskrifne
ledamöter äro Domprosten, der sådan finnes, samt Theologie-lektorn vid läroverket
i stiftsstaden eller, om Universitetet der är, äldste Theologie-prolessoren. De
ledamöter, som derutöfver fordras för fyllande af sagde antal, utses genom val bland
Kyrkoherdar i Stiftet samt Rektor och Lektorer vid nämnda läroverk, efter thy här
nedan sägs.
§ 2.
I val af ledamot i Domkapitel äga alla ordinarie Prester i Stiftet samt lärare
vid Stiftets Elementar-läroverk deltaga : och hafva dervid hvar af dem en röst; skolande
vid sådant val, derför dagen utsälles af Domkapitel, röstas af prester och lärare gemensamt
inom hvarje kontrakt på sätt och i den ordning, som vid val af Biskop iaktlages.
§ 3.
Val till ledamot i Domkapitel gäfle för fem år; och må den som vald är, utan
laga förfall, befattningen sig ej undandraga, der han ej, på grund af val, samma befallning
förut innehaft, eller hans hemvist ej är mer äu fem mil från stiftsstaden
aflägset.
§ 4.
Domkapitel må beslut fatta, der tre när äro, utom i frågor om upprättande af
förslag till embeten eller tjenster, eller om tillsättande deraf, eller i mål, der Kapitlet
utöfvar domsrätt. 1 dessa läll må dock beslutas af fem, så ock af fyra, der tre af dem
om beslutet ense äro.
§ 5.
Inträffar jäf, som i Rätlegångs-Balken för domare sägs, för så många ledamöter
i Domkapitlet, att det förthy ej domfört är eller beslut fatta kan, eller finnes det nöBih.
till II. St. Fröt. V856—1858. 10 Sami. 1 J/d. 2 Band. Supp!. 24
186 Exped it io n s - U Is k o Hets Förslag• lill underd. Skrifvelse, N:o 238.
digt, att förordna annan ledamot i stället för den, som laga förfall fält, må Kapitlets
ojäfvige eller förfallolöse ledamöter, som när äro, bland de män, hvilka, efter hvad nu
sagdt är, kunna i Domkapitlet silla, tillkalla så mångå, sorn erfordras att löreskrifvet
antal fylla.
§ 6.
Domkapitel sammanträde, så ofta ärendena det fordra, och minst en gång hvarannan
vecka.
§ 7.
Alla från Domkapitlet utgående expeditioner skola underskrifvas af Ordföranden
och kontrasigneras af Notarien.
§ 8.
Hvad i 4, 6 och 7 §§ stadgas, galle ock, i hvad tillämpligt är, för Konsistorierne
i Stockholm, i afseende på hvilka i öfrigt förblifver vid hvad redan föreskrifvet
finnes.
§ 9.
Denna författning skall lända till efterrättelse från den första Maj 1859.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla ; och framhärda
Rikets Ständer etc.
Stockholm den 25 Februari 1858.
\:o 338.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Febr. 4858.
Preste-slåndet den 24 — —
liorgare-ståndet den 24 — —
Bonde-ståndet den 2S — —
Rikets Ständers underdåniga Skrijreise, i Jrdga om äskad tillökning
för år 1857 i ajlöningsförmånerna ål en del af
Jlottans gemenskap, ?n. m.
(Stats-Ulsk:s Ull. N:o 255.)
S. A. K.
Rikets Ständer, som, i underdånig skrifvelse af den 22 Augusti 1857, anmält de
beslut, som blifvit fattade i afseende å E. K. M.ts i den vid innevarande riksdag afgifna
nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd oell behof gjorda framställning angående
lönelillökning för år 1857 ål vissa Femte Hulvud-Titeln tillhörande stater och korpser,
få nu jemväl sig yttra öfver de i samma Nådiga proposition för nämnda år äskade
ExpodiHons-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 238. 187
anslagssummor för nedannämnde föremål, hvilka omförtnälas i Departementschefens,
den nådiga propositionen bifogade underdåniga betänkande.
Enligt den i detta betänkande åberopade tabell erfordras till förhöjning af gemenskapens
aflöning för år 1857, natura-portions-värdet deruti inbegripet,
vid Marin-regementet 50,519: 81.
„ Matros-korpsen  21,868: 75.
„ Kanonier-korpsen  12,260: 83.
,, Skeppsgosse-korpsen  17,038; 66.
för uppfordrade båtsmän
38,832: 47.
till inqvarlerings-förhöjning för (lottans embets- och tjenstemän .... 15,000: —
„ d:o för matroser och båtsmän  1,326: 63.
„ arfvode för Bålsmanskompani-chefer  1,400: —
eller tillsammans B:dr R:ml 158.247: 15.
hvilket belopp E. K. M:t föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja.
Hvad först angår den af E. K. M:t äskade förhöjning i den manskapet vid
Marin-regementet saint ofvannämnda korpser tillkommande natura-portion, hafva Rikets
Ständer inhemtat att, enligt E. K. M:ts nådiga bref den 22 December 1851, hvarigenom
ny spisordning för flottans gemenskap blifvit i nåder fastställd att från och med
den 1 januari 1852 tjena till efterrättelse vid ej mindre de å stationerne uppfordrade
båtsmäns, än ock flottans öfriga truppers utspisning, skeppsgosse-korpsen dervid undantagen,
6 sk. b:ko per dag utaf den kontanta aflöning, som tillkommit gemenskapen,
utom skeppsgossarne, innehållits till ersättning lör den natura-portion, hvarje man, enligt
den sålunda upprättade spisordningen, skulle tillfalla. För år 1857 har emellertid
verkliga portions-kostnaden vid samtliga flottans stationer uppgått till vida högre belopp,
än hvad ersättningen utgjort. Priset å en natura-portion, enligt spisordningen, hvilken
endast tillförsäkrar manskapet eli nödtorftigt underhåll, uppgick nämligen sagde år vid
Stockholms station lill 11 sk. 6 rst, vid Carlskrona station till 9 sk. 10 rst. samt vid
Götheborgs depöt till 8 sk. 7 rst, allt b:ko, och öfversteg således icke obetydligt det
belopp E. K. M:t för nu ingångna stalsreglerings-period lill samma ändamål äskat,
eller 8 sk. b:ko, motsvarande 25 öre r:mt. Vid sådant förhållande synes det också
billigt, att Femte Hufvud-Titeln, som på detta sätt för hvarje utspisad portion fått vid
kännas
en kostnad, för hvars betäckande tillgång ej funnits anvisad, härför undfår ersättning;
och då de belopp, som härtill erfordras, efter verkställda uträkningar, utgöra
för manskapet
vid Marin-regementet  14,134: 6.
„ Matros-korpsen 9,125: —
,, Kanonier-korpsen
4,562: 50.
och för uppfordrade båtsmän .... .
27,986: 50.
eller tillsammans R:dr R:mt 55,808: 6.
hafva Rikets Ständer funnit skäligt alt, på sätt E. K. M:t begärf, anvisa denna summa,
55,808 R:dr 6 öre R:mt, alt från Riksgälds-kontorel utbetalas.
Beträffande deremot den af E. K. M:t jemväl ifrågasätta förhöjning i portionsvärdet
för skeppsgosse-korpsen, finna Rikets Ständer, med afseende derå att, enligt
ulspisningsstaten för skeppsgossarne, en mindre natura-portion för dem, än för den öfriga
gemenskapen, varit beräknad, skäl ej vara för handen aft till denna nådiga framställning
lemna bifall.
Vidkommande åter den äskade förhöjningen i kontanta aflöningen för gemenskapen
vid ifrågavarande korpser, sä synes, hvad först angår Matros-korpsen, vara
obestridligt, alt den för densamma, enligt hittills gällande stat, utgående aflöning, vid
188 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 238.
jemförelse med hvad personer af denna klass åtnjuta under tjenstgöring på privata
fartyg, varit ytterst ringa, helst om i betraktande lages, att matros-korpsen, under tjenstgöring
å stationerne, är skyldig att, med få undantag, hvarje dag under hela arbetstiden
arbeta på varfvet, hvadan föga lid finnes öfrig till enskild förtjenst. Härigenom
har korpsen också råkat i bekymmersamma omständigheter och, uti en lill E. K. M:t
ingifven, af vederbörande embetsmyndigheter till bifall förordad ansökning, hvilken sedermera
blifvit till Rikets Ständers Stats— Utskott öfverlemnad, framställt begäran om
understöd till lindring af den betryckta ställning, hvari de fleste denna korps tillhörande
personer, af hvilka mångå äro familjefäder, blifvit försatte genom lilsmedlens
dyrhet under de sednaste åren. Efter tagen kännedom af denna skrift och sedan, i
följd af Rikets Ständers beslut, flottans timmermans- och handtverksstater redan kommit
i åtnjutande af dyrtids-understöd för år 1857, anse Rikets Ständer billigt att någon
löneförhöjning för sagde år äfven beviljas ifrågavarande korps, som består af 400 man,
hälften matroser och hälften jungmän, af hvilka de förre, enligt nämnda års stat, åtnjuta
i aflöning 10 sk. och de sednare 7 sk. per man om dagen, eller, efter afdrag af
portions-värdet, matroserne 4 sk. och jungmännen 1 sk. b:ko i kontant. Med afseende
likväl derå, att värdet af den natura-portion, hvartill de vid matros-korpsen anställde
personer varit berättigade, öfverstigit den af dem härför lemnade ersättning och detta
manskap härigenom vunnit en fördel, anse Rikets Ständer att, om ett belopp af 6 öre
per man för hvarje vid korpsen anställd karl om dagen anvisas för ifrågavarande ändamål,
desse personer erhålla hvad de billigtvis kunna fordra, eller hvad som ungefärligen
motsvarar de gratifikationer, annat manskap för sagde år tillfallit. På grund
häraf hafva Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisat och lill E. K. M:ts disposition
ställt en summa af 8,760 R:dr R:mt att, såsom gratifikationer för år 1857, efter ofvanuppgifna
grunder, tilldelas flottans matroser och jungmän.
Hvad angår den kontanta aflöningen för gemenskapen vid marin-regementet,
kanonier- och skeppsgosse-korpserne samt uppfordrade båtsmän, finna Rikets Ständer
desto mindre skäl bevilja de dertill äskade medel, som dylik aflönings-förbättring ej
ifrågakommit för andra med dessa korpser jemförlige trupper, hvadan É. K. M:ts nådiga
proposition i denna del icke blifvit af Rikets Ständer bifallen.
Likaledes hafva Rikets Ständer funnit sig sakna anledning att bifalla den begärda
inqvarterings-ersättningen för flottans embels- och tjenstemän samt matroser och
båtsmän för år 1857.
Uti förenämnde tabell finnes jemväl upptaget ett belopp af 1,400 R:dr R.mt
tili arfvoden för båtsmanskompani-chefer. — Enligt de upplysningar Rikets Ständer
erhållit, afses härmed ej någon förhöjning i hittills utgående dylika arfvoden, utan
skulle detta belopp erfordras till fyllande af den brist, som uppkommit derigenom att
de besparda arrendemedel, hvaraf arfvoden till cheferne för de 9 indelnings-båtsmanskompanierne
hittills utgått med 300 R:dr till hvardera, icke för år 1857 lemnat tillgång
för utbetalning af dessa arfvoden till fulla beloppet. Då Rikets Ständer, på sätt deras
underdåniga skrifvelse af den 27 näsllidne Januari, angående regleringen af utgifterne
under Riksstalens Femte Hufvud-Titel, utvisar, funnit sig för den nya statsregleringsperioden
böra å stat uppföra sagde arfvoden med 300 R:dr hvartdera och i sådant
afseende beviljat ett nytt anslag af 2,700 R:dr, hafva Rikets Ständer, med anledning
häraf, funnit sig böra å Riksgälds-kontoret anvisa den af E. K. M:t för ifrågavarande
ändamål äskade summa af 1,400 R:dr R:mt.
Med anmälan hvaraf Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Februari 1858.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 239.
189
sm
Uppläst oell godkänt hos Ridd. och Adeln den 24 Fehr. 185B.
Preslc-slåndet den 24 — —
Borgare-slåndel den 24 — —
Bonde-ståndet den 2S — —
Hi kals Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af K. Mits
Nådiga Proposition rörande anmäld brist i lil/gångarne
för flottans matrosers och uppfordrade båtsmäns mathållning
åren 1856 och 1857.
(Slals-Utsk:s Uti. N:o 256.)
S. A. K.
Enligt hvad E. K. M:t uli nådig proposition af den 4 Augusti näsllidue år
gifvil Rikets Ständer tillkänna, hade Förvaltningen af Sjöärendena under den 14 Juli
förlidna år i underdånighet anmält, alt, jemlikt från vederbörande inkomna uppgifter,
kostnaden för de under loppet af år 1856 lill flottans .inkasernerade matroser och båtsmän
utspisade matportioner utgjort:
vid Carlskrona station för 226,835 portioner R:dr B:ko 41,997: 40. 1.
,, Stockholms ,, „ 95,873 „
,, 20,445: 19. 6.
„ Götheborgs depöt ,, 19,012 „
,, 3,189: 39. 9.
eller tillhopa lör 341,720 portioner B:ko R:dr 65,623: 3. 4.
samt att, då den till bestridande af berörda kostnad disponibla del af
manskapets gage endast uppgått:
vid Carlskrona station till R:dr 28,255: 4. 4.
„ Stockholms „
„ 12,949: — —
„ Götheborgs „
„ 2,376: 24. —
eller tillsammans R:dr 43,580: 28. 4.
en brist således yppats af B:ko R:dr 22,042: 23. —
deraf belöpte på Carlskrona station 13,732 R:dr 35 sk. 9 rst., på Stockholms station
7,496 R:dr 19 sk. 6 rst. och på Götheborgs depöt 813 R:dr 15 sk. 9 rst.; vid hvilket
190 Expedilions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 239.
förhållande och då tillgång saknades lill fyllande af denna brist, Förvaltningen hemställt
om icke, enär äfven för år 1857 en brist komme alt uppstå till minst lika belopp
i disponibla lillgångarne för ifrågavarande underhålls-koslnad, E, K. M:t skulle täckas
af Rikets nu församlade Ständer äska ett anslag al' 70,000 R:dr Runt till betäckande
af omförmälda brister för begge åren.
Efter hvad i den nådiga propositionen vidare omförmäles, hade, i sammanhang
härmed, hos E. K. M:t blifvit i underdånighet upplyst, hurusom, sedan, uppå nådig
framställning, Rikets åren 1850 och 1851 församlade Ständer, i och för gemenskapens
vid flottan mathållning, beviljat en a fl ö n i n £gs- tillökning af 1 sk. b:ko per man om
dagen, samt E. K. M:t derefter, under den 22 December sistnämnde år, i nåder fastställt
en för alla flottans trupper gemensam utspisningsstat, och då tillika föreskrifvit,
att af manskapets dagliga aflöning skulle för mathållningen innehållas 6 sk. b:ko för
hvarje man om dagen och att hvad de sålunda under ett år för ändamålet afsalia
medlen kunde vid någon af flottans stationer öfverblifva, borde reserveras för att användas
till betäckande af möjligen yppad brist vid en annan, de på sådant sätt beredda
lillgångarne för gemenskapens mathållning under åren 1852 och 1853 visat sig i det
hela motsvara behofvet, men deremot, i följd af den sedermera inträffade och hvarje
är ökade stegringen i prisen å alla födoämnen, lillgångarne under åren 1854 och 1855
befunnits blifva alltmer otillräckliga och för dessa 2:ne år lemnat icke obetydliga
brister, som emellertid kunnat betäckas af Femte Hufvud-Titelns besparingar, hvilka
dock, såsom jemväl anlitade för tillfälliga, af den dyra tiden föranledda understöd åt
underbefäl vid flottans korpser, uppgifvits vara alldeles medtagna och således icke kunna
påräknas lör all till större eller mindre del betacka ofvanberörda, utaf Förvaltningen
af Sjöärendena anmälde brister i 1856 och 1857 årens tillgångar för gemenskapens vid
flottan mathållning.
Med afseende å dessa, redan i del Statsråds-protokoll öfver Sjöförsvars-ärenden,
som åtföljde E. K. M:ls vid innevarande riksdag till Rikets Ständer aflåtna nådiga
proposition om Statsverkets tillstånd och behof, antydda förhållanden, har E. K. M:t
begärt, alt Rikets Ständer måtte anvisa en summa af 22,042 R:dr 23 sk. B:ko, eller
det belopp, som erfordras för alt fylla den af förbemälda embetsverk uppgifna brist i
til Igångarne för matrosers och båtsmäns mathållning under år 1856.
Beträffande deremot den äfven förutsedda bristen för år 1857 liar E. K. M.t
förklarat sig icke nu vilja hos Rikets Ständer framställa särskild begäran om medels
anvisning till betäckande af berörda blist, enär E. K. M:t, på säll af nyssberörda nådiga
proposition och dervid fogade Statsråds-protokoll inhemtas, i sammanhang med
framställningen om beviljande af anslag (ill aflönings-förbätlring för är 1857 åt personalen
vid de under Sjöförsvars-Deparlementel lydande stater och korpser, äfven begärt
förhöjning från 6 lill 8 sk. b:ko per man om dagen i den till malhållnings-koslnadernes
beträdande afsedda del af gemenskapens aflöning, samt, i händelse Rikets Ständer dertill
lemnade bifall, härigenom för omförmälda behof skulle erhållas en nu saknad tillgäng,
hvilken, enligt E. K. Mits tanke, kunde antagas komma alt fylla de brister, som
eljest ovilkorligen är 1857 mäste uppstå å mathållnings-anslagen för såväl matroser
och båtsmän, som gemenskapen vid flottans öfriga korpser, helst sedan, genom i behörig
ordning anställde upphandlings-auktioner, del visat sig, ali medelpriset ä matportionen
för sistnämnde år, vid riksdagens början, pä grund af derförinnan vunnen erfarenhet,
kalkylerad till 8 sk. b:ko per man om dagen, uppgått till mer än 9 sk.
samma mynt.
Denna nådiga framställning hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande ; och alldenstund
Rikets Ständer tillförene, vid anvisandet af extra medel för bestridande af
Expeditions-Utskottets Förslug tili underd. Skrifvelse N:o 240. 191
garnisonerande truppers af arméen malhålluiugs-kostnader, varit af den åsigt, alt manskapet
bör med tillräcklig föda förses, hafva Rikets Ständer, då genom afslutade räkenskaper
behörigen blifvit utredt, dels ali, i följd af inträffad pris-stegring ä de flesta
lefnadsförnödenheler, den för år 1856 uppkomna bristen i tillgångarne för ifrågavarande
mathållning uppgått till det i E. K. M:ts nådiga proposition upptagna belopp, dels oek
att Femte Hufvud-Titelns allmänna besparingar icke lemna någon tillgång tili betäckande
af denna brist, funnit sig, till förekommande af oreda i räkenskapen och förvaltningen
i allmänhet, särskildt böra anvisa (b; af E. K. M:l för ifrågavarande ändamål äskade
medel, hvadan Rikets Ständer,, pä sätt E. K. M:t begärt, till ersättande af den i lillgångarne
för flottans matrosers och uppfordrade båtsmäns mathållning för år 1856
uppkomna brist, beviljat ett anslag af 22,042 R:dr 23 sk. B:ko eller 33,063 R:dr 71
öre Riksmynt, att från Riksgälds-kontoret utbetalas.
Hvilket Rikets Ständer, lill svar i ämnet, härmed få hos E. K. M:t i underdånighet
anmäla, framhärdande Rikets Ständer etc.
Slockholm den 25 Februari 1858.
i\:ö
Uppläst och godliändl tios Ridd. och Adeln den 24 Febr. 4858.
Prestc-slåndet den 24 — —
Borgare-ståndet den 24 — —
Bonde-slåndel den 25 — —
Mikels S/änders underdåniga Skrif velse, angående Nådig förklaring
af Kongl. Resolutionen den 17 December 4734, i fråga
om Klockare-val inom Skåne, Halland, Blekinge och Bohus
län.
(Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-lJtsIcs Bet. N:o 46.)
S. A. Iv.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad deruppå, att, ehuru genom
78 § i Kongl. Resolutionen pä allmogens besvär den 17 December 1734 allmogen i
Blekinge, Skåne, Halland och Bohus län falt sig tillförsäkrad rättighet ali, i samråd
192 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:0 240.
med Kyrkoherde och utan att förslag upprättades, sjelfve få antaga lill Klockare den
bland de sökande till hvilken de hyste bästa förtroendet, dock under vilkor alt tjenlig
person valdes, samt fastän detta berättigande, långtifrån alt sedermera vara upphäfvet,
deremot blifvit ytterligare bekräftadt uti så väl Kongl. Brefvet till Kammar-kollegium
den 29 Mars 1773, som 22 § af Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 20 November
1786, hade likväl, i sednaste tider, medelst felaktig tolkning af åtskilliga uti
yppade tvister utfärdade nådiga resolutioner, berörda provinsers serskilda rätt i detta
afseende stundom lemnats å sido, och hvarom skall förekommit, alt, sedan K. M:t,
genom aflåtna Nådiga Bref, till Konsistorium i Lunds Stift, den 1 Mars och den 6
Iktober 1820 samt till Konsistorium i Götheborgs Stift den 24 Januari 1835, förklarat,
dels att, då i Lunds Stift församling och Kyrkoherde sig icke kunna förena om samina
person, får Kyrkoherden blott afgifva en embetsröst, dels att det tillstånd, som från
äldre tider tillbaka varit presterskapet i sistnämnda Stift lemoadt, att få innehafva
Klockare-tjenster och lill bestridande af göromålen fä hålla skicklige subslituter skulle
bibehållas, dock med vilkor, att till bibehållande af församlingens valfrihet icke på förslag
till Klockare flere än (vänne prestman finge uppföras, utan alltid en tredje person,
som ej är prest, deruppå få rum, dels ock att, som 1734 års resolution, rörande
Klockares tillsättande, såsom gifven för Skåne och Blekinge, Halland och Bohus län,
följaktligen borde lika tillämpas inom Götheborgs och Lunds Stift, i fråga hvarom
förekomme, att i det sistnämnda bör förslag till ledig Klockare-beställning valet föregå,
skulle Kyrkoherden bland de sökande föreslå församlingarne 3:ne de mest tjeidiga och
i alla alseenden skickligaste, hvarefter å desse nytt val komme att anställas; sä vore
af Götheborgs Konsistorium uti Cirkulär den 6 påföljande Maj, med åberopande af sistberörde
nådiga Skrifvelse, förordnadt, att, vid inträffande ledighet af Klockarebeställning
i Hallands och Bohus län, Pastor bör bland de sökande föreslå församlingen trenne
de mest tjenliga och i alla afseenden skickligaste, hvarefter val å dessa kommer att
anställas, med iakttagande deraf, alt Pastor vid valet äger afgifva blott en embetsröst,
hvilken alltså icke, såsom hittills, finge beräknas till hälften emot församlingarnes^afgifna
röstetal. Och visade sig häraf, att ofvanomförmäida Kongl. Bref den 6 Oktober
1820, hvars ändamål endast var att förklara, att, med bibehållande af den presterskapet
i Lunds Stift från äldre tider lemnade tillåtelse all få innehafva Klockare-tjenster
och till bestridande af göromålen hålla skicklige substituter, endast två prester skulle få
uppföras å förslag, der sådant, i saknad af samrådsval, erfordrades, blifvit så tolkadt,
som skulle derigenom vara förordnadt, att förslag till Klockare-beställningars återbesättande
inom Lunds Stift borde ovilkorligen valet föregå, samt alt stadgandet i 1734
års resolution om det så kallade samrådsvalet vore upphäfvet, hvilken åsigt sedermera,
lill följd af Konsistorii berörda Cirkulär, gjort sig gällande i Götheborgs Stift, likasom
redan tillförene i Lunds Stift, hvaraf åter ständiga tvister och klagomål skola blifvit
föranledda.
Vid öfvervägande af denna framställning, med hvad dervid i öfrigt förekommit,
hafva Rikets Ständer ansett det vara obestridligt, att socknarne inom Skåne, Blekinge,
Halland och Bohus län genom 1734 års resolution blifvit berättigade, att, i samråd med
Kyrkoherden och under vissa angifna vilkor lill Klockare välja den person, till hvilken
de hafva förtroende, utan att förslags upprättande erfordrats.
Beträffande således frågan, huruvida de nämnda Kongl. Brefven den 1 Mars
1820, den 24 Januari 1835 samt den 6 Oktober 1820 innehålla sådana föreskrifter,
som inskränka denna allmogens i Skåne, Blekinge, Halland och Bohus län medgifna
rättighet till samrådsval, utan att förslag dervid behöfver vara upprätladl; så synes af
ordaly
-
Expeditions-Utskotlels Förslag lill unden]. Skrifvelse N:o i240. 193
ordalydelsen i de två förstnämnda nådiga Brefven, hvilka tillkommit i följd af enskilda
tvistemål, att de afse sådana Klockare-val, dervid Kyrkoherde och församling icke
kunnat om en och samma person sig förena; hvadan och då Kongl. Brefvet den 6
Oktober 1820 endast innefattar bestämmelser, dels derom att, der förslag skall upprättas,
prestman må derå uppföras, dels angående de så kallade Klockare-presternes
rättighet att för sig hafva subsliluler, Rikets Ständer ansett, alt dessa Kongl. Bref icke
böra äga något inflytande vid tillämpningen af 78 § i 1734 års Kongl. Resolution,
hvilken, enär den icke eller annorledes blifvit i grundlagsenlig ordning upphälven eller
förändrad, sålunda fortfarande har gällande kraft; och hafva, vid sådana förhållanden,
samt i öfverensstämmelse med hvad E. K. M:t, uti Dess svar pä Rikets Ständers vid
1850 och 1851 årens riksdag i ämnet, gjorda underdåniga hemställan, i Nåder yttrat,
Rikets Ständer väl funnit, att de rättigheter, som i afseende å val till Klockare serskildt
tillkomma allmogen uti ifrågavarande provinser, äro genom gällande författningar
tillräckligt bestämda, men då, sedan dess, det visat sig, att de äsigter, som legat lill
grund för Götheborgs Konsistor» år 1835 utfärdade Cirkulär om o vilkorligt upprättande
af förslag, och hvilka åsigler std i uppenbar strid med allmogens rättigheter samt icke
äga stöd af 1835 års i Cirkuläret åberopade Kongl. Bref, vunnit och, efter all sannolikhet,
fortfarande komma alt vinna tillämpning, enär vederbörande ansett sig förpligtade
att ställa sig samma Cirkulär lill efterrättelse, få Rikets Ständer hos E. K. M:t
i underdånighet anhålla, det täcktes E. K. M:t, till undanrödjande af allt missförstånd
angående innehållet af de, genom 78 § i Kongl. Maj:ts nådiga Resolution på Allmogens
besvär den 17 December 1734, församlingarne, i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus
län medgifna särskilda rättigheter i afseende å Klockare-val, i Nåder låta utfärda en
förklaring, hvarigenom församlingarnes rätt i berörda hänseende varder satt utom
allt tvifvel.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Februari 1858.
Bih. till l\. St. Prot. 1850—1858. 10 Sami. i Afd. 2 Band. Supp/.
25
194 Expedilions-Utskottels Forsing till underd. Skrifvelse N:o 241.
i\ ;o 211
Upplåst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Fehr. 1888.
Preste-ståndel den 1 Mars —
Borgare-ståndet den 1 — —
Bonde-ståndet den l — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående en rättelse i Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse rörande regleringen af
Riks-statens Fjerde Hufvud- Titel.
S. A. K.
I den underdåniga skrifvelse hvilken Rikets Ständer under den 27 sistlidne
Januari till E. K. M:t allålit, angående regleringen af utgiflerne under Riksstatens
Fjerde Hufvud-Titel, har af misstag influtit, det Rikets Ständer bifallit E. K. M:ts
nådiga framställning, att till underhållande af bevärings-manskapets beklädnad, i följd
af detta manskaps utsträckta exercis, måtte anvisas en summa ai’ 378,000 R:dr, beräknad
för tvänne är med 189,000 R:dr hvartdera året. Rätta förhållandet är emedlertid
att Rikets Ständer för ifrågavarande föremål anvisat ett belopp af 252,000 R:dr R:mt,
att utgå med en tredjedel ärligen under hvartdera af åren 1858, 1859 och 1860.
Hvilket, för rättande af ofvanberörda felaktiga uppgift, Rikets Ständer härmedelst
få i underdånighet anmäla, med anhållan tillika, att denna rättelse måtte jemväl
iakttagas så väl i den förteckning å beviljade extra slats-anslag, hvilken förekommer i
slutet af åberopade underdåniga skrifvelse, som äfven i dessa anslags slutsumma, hvilken
alltså förändras från 2,905,031 R:dr 5 öre till 2,779,031 R;dr 5 öre.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Mars 1858.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 242.
195
iV.o «
Upplnst och godkändl hos Kidd. och Adeln deri 27 Febr. 1R38.
Preste-ståndet den 1 Mars —
Uorgare-slåndet den l — —
Konde-ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om Stockholms befästande
å landsidorna.
(Sla(s-Ulsk:s Ull. N:o 236 och Mein. N:o 268 samt Först. Stats-Ulskrs Mern. N:o 276.)
S. A. K.
Vid innevarande riksdag hafva åtskilliga förslag blifvit framställda, rörande det
angelägna deri, att medel anvisades till påbörjande af Stockholms befästande å landsidorna,
hvilket ämne äfven utgjort föremål för ett af Chefen för Landlförsvars-Departementet
till E. K. M:t afgifvet och uti del E. K. Mils nådiga Proposition angående
Stats-verkels tillstånd och behof åtföljande Statsråds-protokoll intaget underdånigt Yttrande,
i syftning att ådagalägga nödvändigheten af en sä beskaffad förstärkning utaf
hufvudstadens försvar, och i afseende hvarå, såsom af delta yttrande tillika inhemlades,
E. K. M:t jemväl hade åt serskilda kommitterade i Nåder uppdragit alt uppgöra och
lill E. K. M:t inkomma med underdånigt förslag, jemte kostnads-beräkningar, huru
Stockholm kunde, på ändamålsenligaste sätt, förses på landsidan med belastade verk,
tillräckliga att i lärans stund betrygga hufvudstaden från en möjligen skeende
öfverrumpling.
Rikets Ständer, som fått sig meddeladt det af ofvannämnde Kommiltée, efter
riksdagens början afgifva underdåniga Utlåtande, med tillhörande fullständiga förslag och
ritningar till Stockholms befästande, hafva funnit denna fråga vara i hög grad förtjent
af uppmärksamhet. Del kan nemligen icke förnekas, att Sveriges ställning i militäriskt
hänseende nu är helt annorlunda än den var före år 1809. Sverige ägde dä ännu
qvar Finland och detta utgjorde den förmur, som vid hvarje krig med rikets östra
196 Expeditions-Utskott ris Förslag till anderd. Skrifvelse, Nio 242.
granne måste mottaga det första anfallet, och som genom sitt motstånd gaf moderlandet
tid att samla sina krafter och bereda sig lill ett starkt försvar. Denna förmur är
nu förlorad och Svenska folkel måste vara beredt på möjligheten, ali i händelse af ett
anfall öster ifrån, nödgas moia fienden inom det gamla hufvudlandels egna gränser.
Visserligen omgifves Sverige af hafvet, men hvarje tanke pä att helt och hållet grunda
ett lands försvar på förhindrandet af en fiendtlig landstigning mäste numera såsom
felaktig förkastas, och då ej ens den största af alla sjömakter vågar i detta hänseende
uteslutande förlita sig på sin flotta, så vore det ännu mindre möjligt för en svagare
makt att på sådant sätt skydda sig mot en starkare. Då således möjligheten af
en fiendtlig landstigning måste medgifvas, är del ock klart alt fienden, om han har
flitt val, skall företrädesvis rigta sitt anfall mot den punkt, som tillåter honom att
med ens tillfoga landet det kännbaraste slag; och om en punkt finnes, som i sig
förenar stor militärisk och politisk vigt, och genom hvars intagande han kan på en
gång djupt förödmjuka landel och gifva dess försvar ett svårt sår samt i hög grad
befrämja sina egna vidare anfallsrörelser, så skall han säkerligen företrädesvis utse
denna punkt till mål för sitt anfall och anstränga sig i det yttersta att söka bemäktiga
sig densamma. Men på Sveriges kust finnes icke någon punkt, hvilken till den
grad som Stockholm förenar nämnda egenskaper, dels genom sitt läge, dels såsom
varande rikets hufvudstad. ! förra afseendet är densamma att betrakta såsom en
vägknut, der förbindelserna norr och söder om Mälaren samt från.- norra och södra
delarna af landel sammanstöta; och bildar Stockholm äfven den vattenport, som förenar
Mälaren med Saltsjön, samt utgör således en vigtig utgångspunkt för .operationer
jemväl sjöledes, hufvudsakligen med afseende å vattenförbindelsen på Mälaren.
1 egenskap af Rikets hufvudstad är Stockholm vigtig, såsom säte för Statens
styrelse och de myndigheter, från hvilka förvaltningens trådar öfver hela landet utgå,
för Rikets Ständers Bank, Arkiver, samlingar och dyrbarheter af mångfaldiga slag:
hvartill kommer, att staden Stockholm innesluter en betydlig del af landets handelsoch
näringsverksamhet; att den innehåller förråd af alla sing, en dyrbar krigsmateriel,
synnerligen för flottans räkning; att den erbjuder beqväm inqvartering och underhåll
för en större aimée, samt att den betydliga förmögenheten bos innevånarne skulle
gifva fienden ökade medel i händerna till krigets fortsättande, hvilka alla omständigheter
göra bufvudstaden till ett af de mest betydande föremål för en fiendes operationer.
I samma män som detta'är förhållandet, måste det äfven vara af yttersta
vigt, att bufvudstaden kan försvaras mot en fiendes första och oförmodade angrepp,
helst det är otvifvelaktig!, att ett sådant anfall kan i tysthet förberedas och utföras
inom loppet af några få dagar och således innan tillräcklig truppstyrka hinner sandas
till dess alvärjande. Af de upplysningar rörande denna del af frågan, hvilka Rikets
Ständer inhemta), visar sig ovedersägligt, att Stockholm för närvarande icke är till
räckligt
skyddadt mot ett angrepp af sådan beskaffenhet. På sätt i ofvanomförmälda
Stats-Råds-protokoll yttras, kan visserligen, sedan befästningarne i skärgården blifvit
fulländade, bufvudstaden anses vara i säkerhet för öfverrumpling af en direkte mot
Slockholm uppseglande fiendtlig flotta: men antalet af de ställen ä Svenska kusten i
Stockholms grannskap, der en fiendtlig flotta kan kasta ankar och landsätta en armée
korps,
är alltför stort, för ali med någon visshet skulle kunna beräknas, hvilken af
dem fienden kommc att välja, och ännu mindre vore det möjligt att genom befästningar
förekomma en sådan landstigning. Erfarenheten bar ock visat, alt denna väg
till Stockholm ingalunda är obekant. Numera har ångan slagit bro öfver håfven, och
ett måttligt stort vatten, sådant som Östersjön, långt ifrån alt erbjuda en svagare
Exp r. (lili otis- U Is k olif is Förslug lill underd. Skrifvelse, N:o 242. 197
granne något säkert skydd mot den stå ika res angrepp, ari tvärtom den beqvämaste
anfallsväg denne kan önska. Det möter numera för den lill sjös öfverlägsen fienden
löga svårighet ali låta sina Eskadrar utlöpa (rån skiljda hamnar, der de (ill löre t a get
sils edda* Inippor i Ivslhel gålt ombord, för all pa bestämd lid, oberoende af 'ind och
väder, inträda vid den utsedda landstigningspunkten, der älven debarkeringen, elter
hvad under sednaste kriget i Europa blifvit visadl. låter sig verkställa med en löitiL
ej anad hastighet. Eli fiendtlig här, sålunda landsatt på ett afstånd Irån Stockholm,
som, om lian vänder sig mot norra sidan nf staden, ej uppgår till mera än a t)
mil, men sorn deremot i söder kan förminskas ända till 20,000 alnar, behöfvei t j,
för att från landningsstället kunna anrycka mot hufvudstaden, medföra hvarken piovianl
eller annat bagage, ulan kan genast anträda marchen, endast lörsedd med nödiga
vapen, emedan han i Slockholm finner allt hvad han derutöfver liar al nöt,en.
l)e beräkningar öfver den lid. som åtgår alt sammandraga trupper till hiilvudsladen,
hvilka blifvit i Landtförsvars Departementet uppgjorda och Rikets Sländei degifua,
utvisa ock att del ej är möjligt alt nog hastigt dit samla en tillräcklig 1™PP'
styrka för alt afvända ett dylikt anfall. Och äfven sedan de frän Stockholm utgående
jernvägar blifvit fulländade, förändras ej detta förhållande, förr än staden deijemle
blifvit försedd med sådana befästningar, hvarigenom dylika öfverrumplmgs-föisök kunna
af en mindre truppstyrka tillintetgöras. Då, men också först i sådant bill, ät det
som dessa hastiga kommunikations-medel rätt kraftigt komma alt ingripa i föisvaiel.
Af hvad sålunda blifvit anfördt. synes att Stockholms vigt såsom strategisk
punkt och rikets hufvudstad allvarligt fordrar dess förseende med beläsliiingaii, löi att
dymedelst hindra en fiende att genom öfverrumpling bemäktiga sig hufvudstaden, samt
derifrån fpra sina operationer längs Mälaredalen in i hjertat af landet, likasom (et
ock är mer än sannolikt, att sådana skyddande befästningar genom sin blotta ti vaio
skola vara tillräckliga, att i de flesta fall från Stockholm afvända anfall af denna ait,
hvilka sällan vägas, der utsigten til! framgång saknas.
Hvad åter angår beskaffenheten af de befästningar, sorn skulle eilordias ti
della måls ernående, föreställa sig Rikets Ständer, och hafva funnit donna sm löieställning
styrkt af det betänkande, den lill frågans utredande sednast i nådei ti
kommitté nfgifvil, att det ej skulle erfordras att af Slockholm kihla en slai t u -  Yudfästning. innesluten inom en sammanhängande förskansning al fioidubblu imer,
enligt nutidens fullständiga fästnings-systemer. Mot en så beskaffad befästning synas
mångå skäl förekomma, såsom först stadens stora omfång, som har till fö jc alt cn
dylik befästningslinie, äfven om den ej anlades så långt utom staden, alt denna t.
ve skyddad mot ett bombardement. likväl skulle blifva ganska vidsträckt och i lö je
deraf erfordra en högst betydlig anläggningskostnad. Vidare skulle en sådan lastnings
besättning medtaga en alltför stor del af stridskrafterne och sålunda föl mveiel öisvaga
den i fält stående aktiva arméen, och slutligen skulle Stockholms vigt 0( i inflytande
på krigsföretagen, redan i sig sjelf nog betydlig, derigenom lätt växa tid en
alltför stor höjd, så att ilen till och med kunde komma att öfverväga hela det omgå
landels, hvilket icke vöre önskvärd!. Rikets Ständer instämma derföre uti den af ineibema -  da Kommittérade yttrade åsigt, att de befästningar, hvilka kring Stockholm koinme. ali
utföras, borde inskränkas till några permanenta stöd för de stridskrafter, sam öisl
äro att lill hufvudstadens försvar tillgå. Ett vigtigl vilkor vöre, att dessa veik uppfördes
pä ett tillräckligt afstånd från stadens omkrets, för ali hindra fienden bomhaidera
hufvudstaden, samt slutligen att de finge den grad al styrka och fasthet, att ienden
ej lyckades eröfra dem utan alt företaga en ordentlig belägring. Af lvommiléens
betänkande, jemte detsamma bifogade ritningar och förslag, öfver hvilkas ta ti
-
198 Expedit! Olis-Utsi-o Itc ts Förslag till anderd. Skrifvelse, IS:o 242.
ska anordningar och öfriga detaljer Rikets Ständer visserligen icke äro i tillfälle alt
afgifva något omdöme, har likväl inhcmtals, att uppfyllandet af de här ofvan framställda
vilkor icke möler några svårigheter, äfvensom alt de i anseende tili Stockholms
belägenhet kunna uppnås med en jemförelsevis måttlig kostnad, hvilken Komtnitlérade
beräknat lill en summa af 3,650,000 R:dr B:ko. Af denna summa är beräknadt en och en
half million till befäslningarne å den för öfverrumpling mest utsatta och följaktligen
alltid i första hand vigtiga södra sidan, omkring 1 million för norra sidan och 332,000
R:dr, allt banko, till försäkrande af iidoppet till Södertelje, samt återstoden till spridda
verk vid stränderna af Mälaren och Värtan, till stöd för skärgårdsfartygen, in. rn.
Utom de ständigt giltiga, rent militäriska skäl, som här ofvan blifvit anförda
för Stockholms försäkrande medelst befästningar mot öfverrumpling, finnas äfven andril,
af mera politisk natur, och på närvarande förhållanden beroende, som synas
Rikets Ständer böra i hög grad verka dertill att det vigtiga företaget ej längre uppskjutas.
Dessa skäl äro dels den vida större osäkerhet, som, jern fördi med de nästförflutna
40 åren, under de sednasle liderna inträdt i alla politiska förhållanden inom
Europa, dels och i synnerhet den förändrade ställning Sverige sedan den så kallade
November-traktatens ingående intagit till Europas stormakter och sina närmaste grannar.
Den kraftfulla värdighet, med hvilken de förenade rikenas utländska politik leddes
under den sednasle striden i Europa, och hvilken politik var lika egnad att tillvinna
sig nationens bifall som utländska makters aktning, skall utan tvifvel äfven för framtiden,
fortfarande tillförsäkra Sverige det anseende och den grad af inllylande, som
genom dess geografiska läge och verkliga styrka med rälla tillkommer det. Men för
en makt, som icke kan utveckla större stridskrafter än Sverige, är det af så mycket
större vigt, att nationen kraftigt understöder landets Regering i dess bemödanden att
vårda rikets anseende. Om det nu synes svårt för ett land, att med framgång upprätthålla
sin värdighet och bevaka sina angelägenheter, så länge det endast beror på en
mäktig fiendes vilja, att. genom ett hastigt anfall besätta landels hufvudstad och sålunda
tillfoga det ett högst kännbart sår, så måste det för Rikets Ständer vara en
pligt att genom afvärjandet af möjligheten till en dylik förödmjukelse, uttala en allvarlig
protest mot hvarje tänkbart försök af fremmande makt till otillbörligt inflytande
på Sveriges politik eller till vinnande af syften, oförenliga med Sveriges fördel.
Ehuruväl E. K. M:t i betraktande af de betydliga anslag, som vid denna
riksdag måst hos Rikets Ständer äskas, icke velat för nu ingångna Statsregleringsperiod
göra framställning om något anslag till Stockholms befästande, hafva likväl
Rikets Ständer, enär genom E. K. M:ls nådiga omsorg en fullständig utredning skett
af denna fråga samt af Stats-Råds-Protokoliet öfver Landtförsvars-ärenden den 14 Oktober
1856 frågans vigt blifvit ytterligare upplyst, funnit angelägenheten deraf, alt åtgärder
ulan uppskof vidtagas för alt medelst befästningar betrygga hufvudstaden för
fieudtliga anfall.
Beträffande åter beloppet af de medel, sorn för ifrågavarande ändamål böra anvisas,
sä, enär befästningarnas utförande icke lämpligen kan ske på en gång å de serskilda
befäslningspunklerna, äfvensom åtskilliga förberedande åtgärder erfordras, innan
det egentliga arbetet kan taga sin början; samt tillförlitlig upplysning vunnits derom, att.
ett årligt belopp af 100,000 R:dr R.mt är allt hvad sorn under nästkommande 2:neår
behöfver användas för ett ändamålsenligt ordnande af det första arbetet, hafva Rikets
Ständer, lill utgående från Riksgäldskontoret, anvisat en summa af Eli Hundra Tusen
R:dr R:mt för hvnrldera af åren 1859 och 1860 att, enligt E. K. M:ts nådiga disposition,
i mån af behof, användas för vidtagande af förberedande åtgärder lill Stockholms
förseende med befästningar samt till påbörjande af dessa befästningar å huf
-
Expeditions-Utskotten Förslug till underd. Skrifvelse N:o 245. 199
vudsladens södra sida; — jemte anmälan hvarom, Rikets Ständer ansett sig böra hos
E. K. M:t härigenom i underdånighet anhålla, att vid nästkommande riksmöte få
emottaga nådig framställning med förslag till ifrågavarande befästnings-arbetens vidare
utförande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Mars 1858.
%:o 94.3.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Febr. lss*.
Preste-slåndet den 1 Mars —
Borgare-ståndet den 1 — —
Bondc-slåndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående etl rese-anslag
lill Grefve Th. Rudenschöld.
(Stats- m. fl. Utskotts Bet:de N:o 19.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit hemställdt, att, då erfarenheten visat behöfligheten
deraf, alt det anslag, som vid sisllidne riksdag beviljades Grefve Thorsten Rudenschöld
för resor i ändamål alt sprida kännedom om den af honom uppgjorda plan för
folkskole-undervisningen, samt att tillhandagå med råd och upplysningar i afseende å
denna plans praktiska utförande, finge fortfarande utgå, helst Grefve Rudenschölds biträde
i nämnda hänseende blifvit så anlitadt, att han ej medhunnit besöka alla de församlingar,
som derom honom anmodat, nytt statsanslag för enahanda ändamål måtte
beviljas och, på grund af numera förändrade förhållanden, förhöjas till 1,500 R:dr,
och hafva, på grund af hvad sålunda förekommit, Rikets Ständer medgifvit, att ett
årligt rese-anslag af 1,500 R:dr Runt må för nu ingångna statsreglerings-period till
Grefve Thorsten Rudenschöld från Riksgäldskontoret utgå.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 1 Mars 1858.
200 Expedit/o n s- lits k otte Is Förslag till underd. Skrifvelse N:u 244.
I%T«o £44.
Uppläst och godkiindl hos Ridd. och Adeln deri ‘17 Fehr. 18B8.
Presle-ståndet den l Mars —
Borgare-ständet den 1 — —
Bondc-slåndel den 1 — —
Rike/s Ständers underdåniga Skrif velse, örn alarhelande af Jorsing
lill ny Konkurs-lag.
(L;ig-Utsk:s Bet:de N:o 65.)
S. A. K.
Under de öfverläggningar, som hos Rikets Ständer egt rum angående kreditlagstiftningens
förbättring har uppmärksamheten företrädesvis blifvit fästad vid beskaffenheten
af nu gällande konkurslag, öfver hvars brister klagan länge försports såväl
inom som utom representationen. De anmärkningar, som deremot blifvit framställde
äro riktade emot de grundsatser, på hvilka lagen livi la r, och hvilkas oförenlighet med
alfärslifvels behof och intressen synas bekräftas deraf, alt man i åtskilliga fremmande
länder ölvergifvit dessa grundsatser och antagit andra, hvilka närmare ansetts öfverensstämma
med koi i k urs-lags lillu ingens ändamål.
Redan i uppfattningen af en i konkurstillstånd försatt gäldenärs ställning synes
detta ändamål vara i gällande konkurslag förbisedt. Deri förekommande stadganden,
som förbjuda en cessionant alt förr än första dom i saken gifven är, vistas utom sitt
bus, och sorn berättiga borgenärer att hålla honom under bevakning, antyda tillvaron
af eli anklagelsetillsländ, som drabbar den redlige gäldenären likasom den oredlige.
Åtgärden att vid iråkad t obestånd tili borgenärernes förnöjande afträda sin
egendom har sålunda i stället att innefatta ett af rättkänslan påkalladt steg, ådragit
gäldenären misstankar om mindre redlighet, för att ej säga straffbar oärlighet, och
följden
Expeditions-Utsköttets Förslag till undcrd. Skrifvelse N:o 244. 201
följden har varit den, att gäldenärer ofta sökt, genom alla upptänkliga medel, i det
längsta hålla sig uppe, hvilket åter, då sådant ej vidare låtit sig göra, verkat derhän,
att deras ställning försämrats lill borgenärernas skada.
I åtskilliga andra Europeiska staters konkurs-lagar har ock den gäldenär, som
finner sig nödsakad alt sina betalningar inställa, blifvit vid ansvar förpligtad att sin
egendom afträda, hvaremot vår konkurslag, i § 1, gör sådant beroende af gäldenärens
vilja, hvilket öppnar tillfälle för närboende borgenärer att blifva gynnade på de öfriges
bekostnad. Ett åläggande i denna del sorn synes således öfverensstämma med, ej allenast
gäldenärens, ulan äfven borgenärers samt följaktligen den för affärslifvet sä vigtiga
allmänna kreditens interesse.
Såsom icke mindre menligt för affärslifvet liar man anmärkt den omständighet
att, enligt nu gällande konkurslag den redlige affärsmannen, då fråga uppstår om uppgörelse
med borgenärer, är ställd i beroende af hvarje serskild fordringsegares godtycke.
I de mångfaldiga tillfälligheter, hvilka en affärsman är underkastad och hvilka,
utan lians eget förvållande, kunna föranleda hans obestånd, igenfinnes den ursprungliga
anledningen lill de serskilda lagar, hvilka i afseende ä honom mildrat den stränga
exseculions- och fördringsrätlen, samt erkänt såsom billigt detta beneficium cessionis
bonorum, sorn innefattar en laglig eftergift af den gäld, hvilken en redlig affärsman
icke kan betäcka genom afträdande af hela sin förmögenhet: en förmån, hvilken
likväl några länders nyare lagstiftningar upphäft och deremot på ett annat med borgenärernas
anspråk mera förenligt sätt sökt alt ersätta genom en sådan ordning oell sådana
vilkor för uppgörandet af ackord mellan gäldenären och hans borgenärer, hvarigenom
det blir möjligt för den förre att ulan äfventyr för de sednare, men likväloberoende
af en endas godtycke, afbryta iråkad konkurs.
Affärslifvets fordringar i afseende å denna lagstiftning äro företrädesvis säkerhet,
alt afträdd egendom varder till borgenärers förmån rätt förvaltad, och att hvar
och en deraf erhåller hvad honom tillkommer, samt skyndsamhet i de åtgärder, som
för ändamålet fordras.
Då man jemför hvad vår konkurslag härutinnan innehåller med de föreskrifter,
som derom öro gifna i åtskilliga utländska lagstiftningar, synas dessa sednare ega ett
gifvet företräde. Ehuru konkursen endast har till ändamål en liqvidations-process
emellan gäldenären och borgenärerne, å ena sidan, samt emellan borgenärerne inbördes,
å den andra, har man likväl hos oss gjort gäldenärs och borgenärers alla anspråk
till föremål lör domstols judiciela behandling, äfven om någon tvist emellan de intresserade
rörande liqviden ej uppstår, hvilket deremot i de utländska konkurslagarne ej
är förhållandet; och då konkurs-massans förvaltning hos oss blifvit helt och hållet öfverlemnad
lill gode män eller sysslomän, ulan annan kontroll, än den borgenärerne
sjelfva kunna utöfva, hafva omiörmälda lagar bredvid gode män och sysslomän ställt
en offentlig person att leda utredningen af konkursmassan och vaka deröfver, att densamma
förvaltas lill borgenärernes fördel, samt alltså alt, utan någon inskränkning i dessas
räll, förekomma den osäkerhet och de förluster, hvilka gode männen eller sysslomännen
kunna, genom sina åtgärder, tillskynda borgenärerne.
Sålunda har mot vår korikurslag blifvit anmärkt, alt då domaremagtens inblandning
i ena fallet vore obehöflig och blott ledande till långsamhet, blefve i det andra
genom saknaden af en offentlig kontroll utaf nyss antydda beskaffenhet den säkerhet
minskad, hvilken det låge i den allmänna kreditens interesse att betrygga, och för hvilBih.
till R. St. Pro t. 1856—1858. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Suppl. 26
202 Expeditions- Uiskottets Förslug till underd. Skrifvelse N:o 244.
ket ändamål staten alltså borde mellankomma. Befogenheten af denna anmärkning synes
ej kunna förnekas. Ber ingen tvist är, fordras ej någon pröfning af domaren, och
i alvaktan på sådan pröfning bör derföre ej en oomtvislad rätt uppehållas. Liqvidations-åtgärden
åter kan verkställas af den, hvilken konkursmassans utredning åligger,
och i den offentliga kontroll, som i andra länder blifvit satt öfver en sådan utredning,
synes ett verksamt medel finnas alt förekomma den långsamhet i berörde hänseende,
som hos oss allmänt öfverklagas.
Det till sina hufvudsakliga grunddrag nu anförda System i afseende på konkursmåls
behandling är, enligt hvad ofvan blifvit yltradt, redan i andra länder tillämpadt.
Det har blifvit framkalladt genom affärslifvets behof, och dymedelst har konkurs-lagstiltningen,
likasom vexelrätten, kommit att hänföras under deri allmänna handelsrätten,
hvilken utbildats i samma mån, som handel och industri tilltagit och utvecklats. Denna
rätt, (ill stor del grundad på de inom handelsverlden strängt iakttagna sedvanor,
måste emedlertid, lill följd af handelns verldsborgerliga natur, sä vidt ske kan likformigt
utbildas i de stater, hvilka deltaga i verldshandel, hvarföre ock de under omförmälda
rätt hänförda lagar och således äfven de angående konkurssaker, i sednare
tider varit föremål för omarbetning i flera andra länder, dervid förenämnde grundsatser
vunnit tillämpning, ehuru i mer eller mindre modifierad form.
Då Sverige numera t rädt i allt närmare förbindelser med den öfriga handelsverlden,
hvarom, bland annat, vittna de såsom anledning till förevarande liamställning
åberopade förhållanden, och då dessa förhållanden bidragit att öka olägenheterna af de
brister, som i gällande konkurslag förefinnas och hvilka, endast lill en del här ofvan
antydda, äro af den beskaffenhet, att de blott genom en fullständig omarbetning af
samma lag kunna afhjelpa*, hvaraf behofvet att en dylik omarbetning varder skyndsamt
verkställd ytterligare ådagalägges, få Rikets Ständer underdånigst anhålla, det täcktes
E. K. M:t låta utarbeta, samt, der så ske kan, för Rikets näst sammanträdande Ständer
framlägga förslag till ny konkurs-lag, äfvensom till de delar af lagstiftningen i öfrigt,
som dermed stå i oskiljaktigt sammanhang.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 1 Mars 1858.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 245. 203
Uppläst oel) godkändi hos Ridd. och Adeln den 27 Febr. 1888.
Preste-ståndel den i Mars —
Borgare-slåndel den 2 — —
Bonde-slåndet den 2 — —
liikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtgärder Jor Jolhan
der visn ingen s b efrä/njan de.
(Stats-, Bov.- samt Allin. Besv. och Ekon. Ulskis Betin Niris 19, 33, 43 och
50, Försl. Stals-Ulskis Moni. Nnis 258 och 277, samt Slats-Ulskis Ull. N:o 266.)
S. A. K.
De flerfaldig» framställningar, som vid innevarande riksdag blifvit gjorda rörande.
åtgärder för folkundervisningens förbättring, hafva föranledt Rikets Ständer att laga
detta vigtiga ärende i dess helhet under öfvervägande. Dervid har i betraktande kommit,
att ehuru på grund af sjelfva sakens natur och jemväl af de hos oss stadgade
grundsatser folkskolan mäste betraktas såsom en kommunal inrättning, likväl icke heller
Staten, hvilken kallat till lif denna undervisnings anstalt i dess nuvarande form,
hvarken kan eller bör undandraga sig att till dess utveckling vidtaga sådana åtgärder
och äfven åtaga sig sådana uppoffringar, som kunna vara af välgörande inverkan på
undervisningssättets förbättring och på skolornas förkofran.
Såsom de föremål, pä hvilka statens verksamhet i detta hänseende hufvudsakligen
må riktas, böra, i Rikets Ständers lanke, afses dels anstalter lill beredande af lärarnes
bildning och dels undervisningens förbättrande såväl genom meddelande af understöd
åt de församlingar, hvilka vilja vidare utveckla skolans organisation, sorn genom
uppmuntringar ät förtjenle skollärare samt genom beredande af lättad tillgång lill
en bättre undervisningsmateriel. Men otvifvelaktig! är, att folkskple-väsendets fullständiga
ordnande, ensamt på Statsverkets bekostnad, vore ett anspråk, som hvarken kunde
eller borde tillfredsställas. Kostnaderna skulle i sådant fall säkerligen uppnå en
204 Expeditions-Utskottets Förs/ag till underd. Skrifvelse, N:o 245.
höjd, hvilken svårligen skulle kunna på förhand beräknas; och i sitt förhållande till
samt sin inverkan på kommunen och familjen förlorade folkskolan derigenom sin rätta
betydelse. Frågan har således nu synts icke böra vara någon annan, hvad angår Statsverkets
bidrag, än den, huru detta skall kunna så alpassas, att det blifver möjligt all
gifva folkskoleväsendet en sådan riktning och verksamhet, hvarigenom skolans gagnande
inflytande göres för den stora allmänheten åskådligt. Pä denna allmänhet måste
det sedan bero att med egna medel tillvägabringa skolans vidare tidsenliga utveckling;
och den skall visserligen icke heller undandraga sig en sådan pligt.
På dessa grunder hafva Rikets Ständer, som här nedan skola i underdånighet
omförmäla de förändringar i folkskoleväsendets nuvarande inrättning, hvilka Rikets
Ständer ansett erforderliga, bestämt det sammanlagda bidrag, hvilket af Statsverket må
lemnäs för folkundervisningens befrämjande, till den personliga skydds-algiftens halfva
belopp, uppgående till omkring 250,000 R:dr R:mt.
Rikets Ständer hafva likväl icke funnit lämpligt att, på sätt med den nu utgående
folkskole-algiften eger rum, i mån af bevillningens belopp inom de serskilda skoldistrikten
ställa delta bidrag helt och hållet lill vederbörande skolstyrelsers disposition.
En sådan anordning skulle bland annat otvifvelaktigt leda derhän, att inom
många församlingar jemförelsevis öfverflödiga tillgångar uppkomme, under det inom andra
behofvet icke blefve tillräckligt afhjelpt.
Pä detta sätt skulle också icke allmänneligen kunna lillvägabringas de förbättringar,
som företrädesvis torde vara af behofvet påkallade; och om det äfven vore
önskvärdt att med Statens bidrag kunna understödja fattiga barns underhåll vid skolan,
lärer dock detta vara en angelägenhet, som än mera än skolans ordnande, i främsta
rummel åligger kommunerna.
Jemte anmälan om detta beslut få Rikets Ständer bos E. K. M:t i underdånighet
anhålla om vidtagande af de åtgärder, hvilka Rikets Ständer ansett nödiga till förbättrande
af en anstalt, på hvars liläkliga och ändamålsenliga verksamhet samhällets
väl i väsendtlig mån heror.
I afseende å folkskolans organisation har blifvit föreslaget:
l:o Att såsom allmän grundsats måtte antagas, det folkskolans första undervisning,
omfattande det för alla nödvändiga kunskapsmåttet, bäst bibringas uti tält spridda
småskolor, skötta af lärare, hvilka af församlingarne fritt väljas bland för dem lill
uppförande och duglighet väl kända personer, män eller qvinnor, och hvilka icke skulle
behöfva vara vid seminarium examinerade, samt att derföre dylika småskolor må
allmänneligen inrättas.
2:o Att hvarje större församling serskildt, men små församlingar efter omständigheterna,
möjligen i förening med någon grann-socken, borde hafva åtminstone en
vid seminarium bildad lärare, för att åt de i småskolorna underbyggde, bättre begåfvade
och mera lärgirige barnen lemna undervisning uti de folkskolans läroämnen, hvilka
af en vid seminarium bildad lärare kunde till verklig nytta meddelas, men i hvilka
ämnen tillräcklig kunskap ej allmänneligen vore att förutsätta hos ofvannämnda oexaminerade
småskole-lärare.
3:o Alt småningom och i den niån ett stigande interesse för folkbildningen föranledde
en eller flera förenade kommuner att för saken göra någon uppoffring, Staten
Eapcditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse N:o 245. 205
borde genom understöd befrämja uppkomsten al högre folkskolor med den lyftning, att
der förekommande läroämnens ökade antal och djupare behandling erfordrade lärare
med akademisk bildning, för hvilka måste beredas framtidsulsigt genom tillerkänd befordringsrätt
inom kyrkan eller allmänna läroverken.
Hvad sålunda blifvit yrkadt hafva Rikets Ständer funnit förtjent af hufvudsakligt
afseende. Mer och mer allmänt börjar man inse, alt en grundligt och med hänsigt
till framtidens kraf organiserad folkskola utgör ett lidens behof, på hvars klara
uppfattning, varma behjertande och fullständiga uppfyllande samhällets både andliga och
lekamliga väl i hög grad beror. På samma gång spörjes dock klagan, att folkskolan
i sitt nuvarande skick är långt ifrån att motsvara sitt ändamål, och man saknar ej anledning
att helara, det folkskolan, om den ensidigt fortgår i samma riktning som hittills,
lätteligen skulle kunna mer skada än gagna, derest föräldrar och andra, som i
hemmen böra undervisa och uppfostra barnen, ansåge denna sin dyra pligt öfverflyttad
på folkskolan. I vårt land äro missförhållandena i detta hänseende lyckligtvis ännu
ringa, i jemförelse med hvad i en del andra länder yppats, der, oaktadt högst betydliga
uppoffringar för folkskolorna blifvit gjorda, dessa frambragt resultater, som långt
ifrån alt locka till efterföljd, böra innefatta allvarlig varning. Ty jemte en hos lölket
tilltagande liknöjdhet för barnaundervisningen, såväl i hemmen som i skolan, har efter
en mångårig skolgång, hvarunder all annan arbetsöfning försummats, behållningen
för barnen befunnits ganska ringa samt för deras moraliska bildning och framtidskall
föga fruktbärande.
Alt hvarje skolas duglighet ytterst beror på lärarens personliga skicklighet och
nit, samt ali oduglige och ovärdige lärare kunna tillintetgöra frukterna af den bästa
skol-organisation, är allmänt bekant; ej mindre än att de bästa lärares verksamhetskraft
kan förlamas af en ändamålsvidrig skolans organisation, äfvensom ali en svag,
om blott villig, lärare kan med sina arbeten, i hög grad underhjelpa* af en god skolorganisation
med thy åtföljande goda läromelhoder.
För att framkalla de i samhällets närvarande och framtida välfärd djupt ingripande
goda verkningar, som folkskolan, lätt ordnad, eger i sin makt att utveckla, hafva
Rikets Ständer ansett ofvan omförmälda fördelning af folkskolans verksamhet efter
olika grader af undervisning vara i hög grad ändamålsenlig, ja, utgöra ett af hufvudvilkoren
för uppfyllandet af folkskolans vigtiga bestämmelse.
All uti våra nuvarande fasta folkskolor, såväl i städerna som på landel, sammanföras
stora skaror af barn i olika åldrar, från 7 lill 15 år, der o (last en ensam
lärare skall bland så högst olika försigkomna lärjungar, jemte vidmakthållande af ordning,
äfven gifva undervisning i allt ät alla på en gång, utgör ett missförhållande af
ganska svår beskaffenhet. Under en sä mångfaldig sysselsättning måste lärarekraften
till stor del fruktlöst lörspillas och undervisningen, förmedlad genom föga kunnige monitorer,
latt blifva underhaltig, långsam och otillfredsställande. Deremot, genom alt
dela skolan, förminskas den läll förvildande sammanhopningen; genom att bland läroämnena
särskilja de lägre och för alla nödvändiga, kunna dessa bibringas af lärare med
inskränktare anspråk, hvarigenom åter ulan ökad kostnad ett större antal lärare kan
underhållas; genom dessas verksamhet uti en mängd tält spridda småskolor kan den
för alla nödvändiga undervisningen göras åtkomlig för alla; Och genom ett ändamålsenligt
ordnande af dessa småskole-lärares verksamhet kan slutligen vinnas det vigliga
syftemålet, att icke genom skolan upphäfva, utan tvärtom lifva en allmän och väl ordnad
undervisning i hemmen. Rikets Ständer hysa den öfvertygelse, alt, i den mån,
genom en lifaktig vexelverkan emellan sådana, af kristligt nitiske lärare skötta, småskolor
och hemmen, dessa folkbildningens grundkrafter hinna frambringa allt mera vär
-
206 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N.-o 245.
defulla frukter, ett med sakens framgång vexande nit skall framkalla frivilliga uppoffringar
för dessa nära hemmen liggande skolors förkofran.
Med afseende på de ofta långa vägarne till de fasta skolorna i vårt glest bebodda
land har visserligen redan, genom Kongl. Kungörelsen den 29 September 1853,
blifvit åt aflägset belägna trakters innevånare medgilvet att på egen bekostnad inrätta
småskolor, Rikets Ständer anse, på grund af hvad här ofvan blifvit yllradt, att detta
stadgande bör erhålla den utsträckning, att dylika småskolor, till verksamheten ordnade
i öfverensstämmelse med grunddragen i den till allmän spridning nyligen inköpta afhandlingen
om ”Svenska folkskolans praktiska ordnande afThorsten Rudenschöld”, må
få inom socknarne på landet allmänt inrättas till det antal, som för lättad tillgång på
undervisning för hvarje af socknens barn pröfvas behöflig!, samt att dylika skolors
upprättande bör med anslag af allmänna medel uppmuntras.
Genom dessa småskolors allmännare upprättande skulle de nuvarande fasta eller
med examinerade lärare försedda skolorna komma att besökas af ett jemförelsevis
inskränktare antal lärjungar, mera jemnåriga med hvarandra och hvilka i småskolorna
inhemtat det första, förberedande kunskapsmåltet. Deraf blefve en följd, att undervisningen
i de förstnämnda skolorna kunde af läraren mera omedelbart och med större
nytta meddelas, samt jemväl allmännare uppdrifvas till den höjd, gällande Folkskolestadga
bestämmer.
Beträffande den väckta frågan om en folkskolans högsta afdelning, anse Rikets
Ständer densamma förtjena mycken uppmärksamhet och varmt behjertande. Der det
enskilda nitet visar sig uti denna syftning verksamt, der hör ock staten gå detsamma
till mötes. Hvad serskildt angår yrkandet, att lärarne vid dessa skolor böra ega akademisk
bildning, så och om i allmänhet af hvarje duglig skollärare måste fordras en
klar genomskådning af undervisnings-ämnet för att kunna gifva åt dess meddelande en
verkligt bildande kraft, torde denna egenskap vara så mycket nödvändigare hos läraren
vid den högre folkskolan, i anseende till den omständighet, att flertalet af denna
skolas lärjungar fortfarande kommer att tillhöra den arbetande klassen. Detta förhållande
kräfver nemligen, att den till arbetsduglighet uppvuxne lärjungen icke alltför
lång tid af året vistas vid skolan, för att icke blifva för sitt framtida lefnadsyrke mindre
skicklig genom den förvekligande inverkan af studerkammarlifvets stillhet. Här
gäller således för läraren alt utur hvarje läroämne kort och klart sammanfatta dess innehåll,
och detta så, att det meddelade gifver lärjungen både lust och förmåga att under
skolundervisningens mellantider, äfvensom efter dess slut, på egen hand småningom
fullständiga den erhållna kunskapen. Att uttryckligen stadga befordringsrätt för dessa
lärare inom allmänna läroverken eller kyrkan, torde emellertid icke vara lämpligt,
ulan bör en sådan befordran grunda sig på deras för dylik tjenst i öfrigt förvärfvade
kompetens.
En invändning, som skulle kunna göras mot inrättande af de ifrågasatta högre
folkskolorna, nemligen att behofvet deraf redan är upplylldt genom lärdoms-skolornas
real-linier, anse sig Rikets Ständer böra till vidare utveckling af sina åsigter i ämnet
upptaga.
Ändamålet med dessa högre folkskolor måste i första rummet vara att åt arbetsklassens,
ej blott de mera förmögnes, utan jemväl de fatligares, barn, hvilka blifvit
begåfvade med bättre fattningsförmåga samt visa framstående lärolust, bereda tillfälle
alt inhemta för framtida sjelfsludier behöfliga förkunskaper, äfvensom att genom
goda lärares handledning vinna allmän förståndsutveckling samt sinneslyftning till del
-
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 245. 207
genom skolan ryckas utur deras vanliga lefnadsförhållanden eller lör mycket a {hållas
från en lör framtida arbetsduglighet nödvändig ihärdighet uti kropps-arhete.
Lätteligen inses den stora vigten utaf att på delta sätt åt samhället tillgodogöra
samt bibehålla kärnfrisk den talrika skara bland det uppvexande slägte!, som tydligen
af naturen är danad att med det förtroliga kamratskapets ölvertygande och bevekande
inflytande verka under lifvet såsom andelig! och lekamligt välgörande föredömen bland
arbetsklassen, äfvensom att utgöra ett allt mer och mer ulveckladt kommunalväsendes
säkraste stöd. Men lika lätt hör äfven inses, att för detta ändamål erlördras undervisningsanstalter,
inrättade med hänsigt till det serskilda syftemålet. Har man gjort
sig reda för delta, så torde det vara klart, att de allmänna Elementar-läroverken,
oaktadt utvecklingen af deras real-linier, icke kunna motsvara här ifrågavarande skolors
bestämmelse.
De i städerna belägna högre skolorna äro tillgängliga endast för de förmögnares
och de närmast boende mindre bemedlades barn; de vanor, behof och anspråk, som
der förvärfvas, äro föga egnade för en lärjunge, utgången ur och ämnad alt fortfarande
tillhöra den arbetande klassen, läse-lerrninernas långvarighet medgifver icke de för
kropps-arbetsölbingen behödiga afbrott, sorn vid en högre folkskola mäste beredas; i
följd deraf att undervisningen här måste afse en plan, fullföljd genom skolans öfre
klasser, ölverhopas lärjungarne med en mångartad kunskap, hvartill de talrika begynnelse-(rådarne
icke kunna mer än hastigt upplagas lör alt gagnlöst åter släppas på
den kortare tid, som den blifvande arbetaren bör uteslutande sysselsättas med boken;
och slutligen är undervisningssätlet icke sådant, som, enligt hvad förut är antydt, synes
böra iakttagas i folkskolan.
Sedan Rikets Ständer sålunda yttrat sig rörande grunddragen för folkskolans
organisation, anse sig Rikets Ständer i sammanhang dermed jemväl böra upptaga frågan
om löneförhöjning lör nuvarande folkskole-lärare.
Alt dessa skollärares löner på de flesta ställen äro otillräckliga, torde visserligen
vara en sanning, likasäväl som att en duglig och nitisk skollärare är en för samhällets
väl så vigtig tjensteman, all hans mödosamma arbete lortjenar alt väl aflönas.
Men en allmän löneförhöjning lärer dock icke kunna ifrågakomma. Dels äro alla deraf
icke i behof, dels torde icke alla vara deraf lörtjente; och de lärare hvilka för
sina befattningar ega mindre skicklighet och håg, skulle genom en löneförhöjning blott
längre qvarhållas vid de tjenster, som de för skolans väl och deras eget rätt förstådda
interesse borde ju förr desto heldre lemna, för att i tid egna sig åt yrken, för hvilka
de hafva mer fallenhet. Ännu mindre anse Rikets Ständer en sådan löne-förhöjning
böra med öfvergifvande af den hittills i vårt land såväl som i alla andra länder stadgade
grundsats tillvägabringas hufvudsakligen på statens bekostnad i stället för kommunernas.
Då Rikets Ständer sålunda ansett en allmän löneförhöjning af statsmedel
icke kunna beviljas, tro Rikets Ständer likväl, att Slaten både kan och hör, synnerligast
då en ny skolform skall med ringa medel tillämpas, understödja försarnlingarne i
deras bemödande att ordna sitt skolväsende. Rikets Ständer hafva ock, i öfverensstämmelse
med denna åsigt, funnit två femtedelar af den nu till folkundervisningens
befrämjande anslagna summa höra för ofvannämnda ändamål till understöd åt församsamlingen
anvisas: men tillika att, såsom ett oeftergifligl vilkor för att komma i åtnjutande
af dylikt understöd, hör stadgas, det försarnlingarne skola vara pligtige att sjelfva
tillskjuta en viss del af hvad som till behofvets fyllande erfordras.
Endast under sådant förbehåll torde det ifrågavarande statsbidraget kunna på
ändamålsenligaste sätt fördelas.
208 Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 245.
I enlighet med de åsigter om folkskoleväsendets ordnande, hvilka nu blifvit uttalade,
anhålla Rikets Ständer i underdånighet, att, med bibehållande af stadgandet i
t §:s 1 mom. af Kongl. Stadgan den 18 Juni 1842, angående folkundervisningen i riket,
3 mom. i samma §, sådant del lyder i Kongl. Kungörelsen den 29 September
1853, må vinna den utsträckning, att dylika mindre skolor, som der omförmälas, få
inom socknarne pä landet allmänt inrättas lill det antal, som för lättad tillgång på
undervisning för hvarje af socknens harn pröfvas behöflig!; äfvensom Rikets Ständer
fä underdånigst anmäla, det Rikets Ständer medgifvit, alt af den halfva personliga
skjdds-afgiftens belopp två femtedelar, beräknade att uppgå till omkring 100,000 R:dr
Runt, må alsältas dels till uppmuntran för dylika småskolors ändamålsenliga inrättande,
dels ock till understöd för examinerade folkskole-lärarne, och sålunda fördelas: att
hvarje församling, sorn erbjuder sig alt tillskjuta två tredjedelar af den summa som,
utöfver församlingens nuvarande tillskott, erfordras till folkundervisningens ändamålsenliga
ordnande, må, efter E. K. ftl:ls nådiga pröfning, af berörda medel erhålla den
återstående tredjedelen; men att, i händelse så talrika ansökningar om dylikt understöd
inkomma, all medlen icke blifva tillräckliga, det rnä på E. K. M:t bero att efter sig
företeende omständigheter ordna fördelningen; samt alt, derest för en eller flera församlingar
på landet inrättas sådan högre folkskola, som här ofvan blifvit omförmäld,
försedd med lärare, hvilken för studier, idkade vid universitetet, är väl vitsordad, understöd
må varda sådan skola tillagdt till högst dubbla beloppet af hvad i distriktet
sammanskjules, dock för hvarje skola ej öfversligande 1,000 R;dr Runt, för hvilket änmål
Rikets Ständer anvisat en summa af ‘24.000 R:dr Runt årligen alt af de lör folkskole-undervisningens
befrämjande afsatta medel utgå.
1 afseende å Semina:ierne för folkskolelärare hafva Rikets Ständer funnit angeläget
vara, att tillse det jemte de behöfliga kunskaperna, praktisk färdighet i undervisningskonsten
mä kunna der förvärfvas, äfvensom det synes vara af vigt, ali eleverna
icke alldeles oberedda i Seminarierna intagas; och anse Rikets Ständer alltså i afseende
å Seminarierne böra stadgas:
l:o att till elever företrädesvis skola antagas personer, hvilka redan varit använde
såsom biträden vid folkundervisningen;
2:o att vid hvarje seminarium praktisk färdighet i undervisningskonslen skall
meddelas uti en under seminarie-föreståndarens öfverinseende ställd folkskola;
3:o att utgående elever icke ega företrädesrätt till befordran, utan få hana sig
väg genom ådagalagd praktisk duglighet.
I afseende åter å vilkoren för folkskole-lärares antagande har blifvit yrkadt
dels anställandet af oexaminerade lärare och lärarinnor vid småskolorna,
dels ock att fruntimmer med lämpliga egenskaper måtte vid folkskole-undervisniugcn
användas.
Yrkan
-
Expeditions-Ulskottets Förslag till unclerd. Skrifvelse N:o 245. 209
Yrkandet, att oexaminerade lärare eller lärarinnor måtte användas, åtminstone
vid småskolorna, kan naturligtvis icke afse obehölligheten af de examinerade lärarnes
möjligen högre kunskapsmått, utan alser i första rummet, att för en icke alltför stor
kostnad erhålla det stora antal af lärare, som för ett fullständigt systern af småskolor
erfordras. Då nu, för den undervisning, som i småskolorna tillsvidare förekommer,
hos läraren icke erfordras högre kunskapsmått, än som lätt och hastigt kan förvärfvas,
eller redan olla förefinnes hos personer af allmogen med håg för barnlärare-kallet,
utan att dessa förut hafva genomgått någon bildnings-anstalt, hafva Hikels Ständer ansett
detta yrkande hafva mycket skäl för sig. Dylika personer hafva dessutom vanligen
inskränktare lefnadsanspråk och besitta ofta någon slöjdskicklighet, som bidrager till deras
uppehälle och betryggar deras framtida bergning. Sådana oexaminerade personer kunna
i följd deraf till lärare i småskolorna erhållas på betydligt billigare vilkor, än de
vid nuvarande Seminarier bildade och examinerade skollärarne. Men äfven för lärareplatser
vid de fasta skolorna torde icke vara nödvändigt eller ens lämpligt, att nu
stadgade fordran, det lärarne skola hafva genomgått Seminarium, såsom ovilkorligt
qvarstår. Genom detta stadgande går folkskolan i mistning af mången med håg för
lärarekallet, skicklighet och erforderliga kunskaper utrustad person.
Rikets Ständer anse deremot såsom ett hufvudvilkor för den blifvande lärarens
antaglighet böra stadgas, alt han någon tid biträdt vid undervisningen i dessa skolor,
men, der fråga uppstår om antagande af en lärare, som, i öfrigt af Skolstyrelsen ansedd
lämplig för uppfyllandet af lärarens kall, icke genomgått en lärokurs vid något
Seminarium, torde denna fordran lämpligen kunna ersättas genom ett vid Seminarium
undergånget prof.
Yrkandet alt qvinnan, med afseende på hennes dels vanligen inskränktare lefnadsbehof,
dels äfven ofta öfvervägande fallenhet att väl behandla och undervisa barn,
äfven skulle kunna användas att bestrida lärarekallet i folkskolorna, synes Rikets Ständer
vara tillämpligt på småskolorna, äfvensom på flickskolor och möjligen också på de
lästa skolor, der annan examinerad lärare tillika är anställd.
På grund af hvad sålunda blifvit yttradt få Rikets Ständer bos E. K. M:t i
underdånighet anhålla, att stadgas måtte, dels att vid de skolor, der examinerad lärare
erfordras, denna bör hafva aflagt prof på sina insigter vid Seminarium samt dessutom
hafva minst ett år tjenstgjört vid folkskola, dels ock att qvinnor må såsom lärarinnor
få anställas såväl i småskolorna, som ock vid sådana skolor, der annan examinerad
lärare är anställd, och slutligen vid alla flickskolor.
För bestridande af erforderliga kostnader för vissa* bland dej nu omförmälda
föremålen, hafva Rikets Ständer till E. K. Mös nådiga disposition af den för folkskoleväsendets
befrämjande afsalia andel i personliga skyddsafgiften anvisat följande anslagssummor
att ärligen utgå, nemligen:
a) lill seminarierne efter den fördelning E. K. M:t anser lämplig R:mt R:dr 26,000: —
b) till understöd för seminarie-elever  ,, „ 20,000: —
c) till förbättrande och tillhandahållande af undervisningsmateriel,
samt till understöd för utgifvande af lämplige läroböcker,
kartor m. m. för folkskolorna  ,, „ 12,000: —
Bill. till Ii. St. Fröt. 1856—1858. i0 Sami. i Afd. 2 Band. Supp/. 27
210 Expeditions-(Jl^koltcls Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 245.
Och få Rikets Ständer härvid i underdånighet anmäla, att hvad af det till folkundervisningens
befordrande anslagna personliga skyddsafgiflens halfva belopp icke genom
ofvan omförmälda beslut blifvit för vissa bestämda behof anvisadt, ställes till
E. K. M :fs nådiga disposition för alt till folkundervisningens befrämjande användas.
I den vid innevarande riksdag aflåtna nådiga proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof har E. K. M:t, i anseende dertill att de vid flera föregående Riksdagar
för folkundervisningens befrämjande anslagna medel vore fortfarande behöfliga,
föreslagit, att desamma måtte (ill enahanda belopp för nu ingångna slalsregleringsperiod
anvisas, nemligen:
till understöd för folkskole-lärares aflönande inom de socknar, der, enligt E.
K. M:ls pröfning, Statsbidrag för sådant ändamål, i följd af serskilda förhållanden
kunde erfordras  30,000: —
till seminarier för bildande af folkskole-lärare, efter E. K. M:ts
pröfning  13,650: —
samt till elever vid nämnde seminarier, alt af E. K. M:t efter behof
disponeras  18,000: —
tillsammans R:dr R:mt 61,650: —
eller för 3 år 184,950 R:dr, med rättighet för E. K. M:t alt till folkundervisningens
befrämjande använda de besparingar, som å dessa anslag kunna uppkomma.
Då, enligt hvad här ofvan blifvit i underdånighet anmäldt, Rikets Ständer för
folkundervisningens befrämjande anslagit den personliga skyddsafgiflens halfva belopp,
beräknadt alt uppgå till omkring 250,000 R:dr och deraf för uppgifna bestämda föremål,
hvaribland jemväl de i E. K. M:ts nådiga proposition omförmälda anslagsbehofven
för seminarier och till understöd för seminarie-elever, anvisat vissa belopp, uppgående
lill sammanlagdt 182,000 R:dr, så att af de anslagna medlen en summa af 68,000
R:dr återstår, alt af E, K. M:t för andra hithörande föremål disponeras, hvadan tillgång
såmedelst blifvit beredd jemväl för det i högstberörda nådiga proposition omförmälda
behof af medel till understöd för folkskole-lärares aflönande inom de socknar,
der sådant understöd i följd af serskilda förhållanden erfordras, samt berörda anvisningar
böra med innevarande års början tillämpas, sä har vid detta förhållande någon
vidare åtgärd å Rikets Ständers sida, i anledning af E. K. M:ts högslberörda nådiga
framställning, icke funnits böra ega rum.
I afseende på sättet för de anslagna medlens tillhandahållande hafva Rikets
Ständer, då den allmänna bevillningen icke inflyter förrän i början af året efter det,
för hvilket Rikets Ständer densamma sig åtagit, funnit den lämpligaste utvägen i detta
hänseende vara, att under de år, den nya slatsregleringen omfattar, eller intill dess
Rikets näst sammanträdande Ständer komma i tillfälle att härutinnan närmare besluta,
de under såväl detta som följande två år erforderliga medlen af Statskontoret förskottsvis
utbetalas, emot ersättning af Riksgäldskontoret. Någon svårighet för Statskontoret
alt lemna dessa förskott bör icke komma alt ega rum och, skulle någon betänklighet i
berörde hänseende kunna uppstå, synes den blifva undanröjd, derest det medgilves
Statskontoret att, i händelse af behof, för de förskjutna beloppen från Riksgäldskontoret
utbekomma ersättning äfven för den tid, då bevillnings-medlen dit ingå, samt om
de besparingar å de anvisade medlen, som under ett år uppkomma, få ett följande år
för ändamålet användas.
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse N:o 346. 211
Rikets Ständer anhålla alltså i underdånighet, det E. K. M:t täcktes bemyndiga
Statskontoret att under de tre år, den nya slatsregleringen omfattar, af under händer
varande medel förskottsvis utbetala de belopp, som under dessa år blifva af E. K.
M: t anvisade utaf de vid innevarande Riksdag, lill utgående af den personliga skyddsafgiften,
anslagna medel för folkundervisningens befrämjande, emot rättighet för Statskontoret
att eller hvarje år, sedan bevillningen till Riksgäldskontoret influtit, eller ock
förr, om sådant finnes behöfligt, derifrån erhålla godtgörelse för de förskjutna medlen;
äfvensom Rikets Ständer medgifva, att de besparingar å de anslagna medlen, som under
ett är uppkomma, må under ett följande är för ändamålet användas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 2 Mars 1858.
N:o 940.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den l Mars 1858.
Presle-ståndet den 2 — —
Borgare-ståndet den 2 •— —
Bonde-ståndet den 2 — —
llikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majlis
nådiga proposition om ändring aj 5 och 6 §§ Regeringsformen.
(Konst.—Utsk:s Mern. N:o 52.)
S. A. K.
Ender den 6 Oktober nästlidne år har E. K. M:t behagat till Rikets Ständer
aflåta nådig proposition om ändring i 5 och 6 §§ Regerings-Formen, i afseende å
Statsrådets sammansättning; och hafva Rikets Ständer, i den ordning 81 § RegeringsFormen
stadgar, förklarat detta nådiga förslag hvilande tili grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag.
Hvilket Rikets Ständer Tå i underdånighet anmäla, framhärdande etc.
Stockholm den 2 Mars 1858.
212 Expeditions-Utshotlels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 241.
i\:u
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i Mars 1858.
Preste-ståndet den 2 — —
Borgare-ståndet den 2 — —
Bonde-ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Majtts nådiga proposition om upphörande af Jourage-passevolance-afgiften
vid beridna Rusthålls-regemcnlen.
(Stats-Utsk:s Llkde N:o 73.)
S. A. K.
Uti adalen proposition al' den 28 Oktober 1856, har E. K. M:t behagat i nåder
meddela Rikets Ständer, att då, i afseende på hästarnes vid indelta Kavalleriet underhåll
vid möten och mönstringar, vare sig att detta underhåll besörjdes in natura af
rustbållarne sjelfva eller att bestyret dermed öfvertoges af Kronan emot viss afgift af
rusthållarne, onekligt vore att i begge fällen både kostnad och besvär derigenom tillskyndades
ruslhållarne, E. K. M:t, som, i betraktande af' Statens i allmänhet ökade
tillgångar, funnit skäligt, att någon lindring bereddes i rustningsbesväret, hvars tyngd
vid mänga tillfällen blifvit öfverklagad, velat föreslå Rikets Ständer, alt en sådan lindring
mätte rusthållarne beviljas medelst Statens öfvertagande af kostnaderne för nummerhästarnes
underhåll vid möten; i hvilket hänseende E. K. M:t vidare gifvit Rikets
Ständer tillkänna, att fourage-passevolaneo-afgiften, som de rustande vid indelta kavalleriet
erlägga till Statsverket, emot befrielse att vid möten och mönstringar samt under
marscherna dit ryttare-hästen underhålla, utgår, jemlikt Kongl. Kungörelsen den
27 Mars 1830, med 25 Lispund hö, 1 tunna hafra och 5 Lispund råghalm, antingen
in natura eller i penningar efter länens markegång, hvarom öfverenskommelsen sednast
blifvit förnyad genom Kongl. Brefvet den 3 September 1844, ehuru ett mindre antal
Ex})editions-Utsi'atleis Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 247. 213
rusthåll, som då vägrade ingå på denna passevolance, sjelfve besörja hästens utfodring
vid dessa tillfällen; att ifrågavarande afgift, som förut med sin verkliga uppbörd ärligen
ingick till anslaget å 4:de Hufvud-Titeln för indelta Arméens möteskostnader, numera,
till följd af Rikets Ständers beslut vid 1850—1851 årens riksdag, blifvit ersatt
med ett efter tio års medel-markegängspris förslagsvis beräknadt anslag af 33,940 Ridr
banko, att om fourrage-passevolancen eller den deremot svarande natura-praestationen
komme att upphöra samt ryttarehästens utfodring att af Statsmedel bestridas, E. K.
M:t ansåge en lika lättnad i ruslningsbesväret vid de beridna Kavalleri-regementena
böra tillgodokomma både effectivl rustande nummer och sådana nummer, hvilka dels
erlägga vacance-afgift antingen för karl eller häst eller för beggedera, och dels, i stället
för rustning, utgöra hingsthållning, enär fourrage-passevolancen påtagligen ingått i
beräkning vid bestämmandet af vacance-afgiflen eller hingslhållnings-praestalionen; alt
antalet af nummer, för hvilka en sådan lättnad i följd häraf skulle ifrågakomma, blef
-
ve följande, nemligen;
vid Lifregementets Dragon-korps  505 rusthåll,
— dito Hussar-korps  500 ,,
— Smålands Hussar-Regemente  500 ,,
— Skånska Hussar-Regementet 1,000 „
— dito Dragon-Regementet  1,000 „
tillhopa 3,505 rusthäll;
att hvad anginge Jemtlands Hästjägare-korps, der i likhet med hvad vid de indelta kavalleri-regementena
och korpserna fortfarande komme att ega rum, hästarne endast
under marchen till möten och mönstringar utfodras af de roteringsskyldige, men på
sjelfva mötes- och mönstringsställena af Kronan, och hvartill ett särskildt anslag af
1,940 R:dr årligen, som innefattades i ofvannämnda anslag af 33,940 R:dr, funnes anvisadt,
E. K. Mit ansåge någon Ytterligare lättnad i fourragerings-skyldighelen vid denna
korps för vederbörande rotehållare icke påkallas, i synnerhet som väsendtliga bidrag
till rustningen derstädes utginge från Jemtlands roterings-kassa; att, enligt skedd berä
kning, medelvärdet under de 10 sislförflutna åren å fourrage-persedlarne uppgått för
år till 10 R:dr 41 sk. 5 rist. banko per nummer, hvadan för nu ifrågavarande 3,505
nummer uppkomme en kostnad för Statsverket af omkring 38,074 Ridr 13 sk. 5 rist. samma
mynt, motsvarande 57,111 R:dr42 öre Riksmynt, hvilken dock. i anseende lill ärligen omvexlande
pris å fourrage-arliklar, hlefve underkastad någon förändring;— och har E. K. M:t i nåder
föreslagit Rikets Ständer, att ifrågavarande kostnad för ryttarehästarnes underhåll v id möten
och mönstringar, jemte de ersättningar, som skulle tillkomma regementenas och korpsernas
löningsfonder och musik-kassor för minskning i dit anslagna vacance-algi fler, äfvensom
de rustande för nummer, hvilka åtagit sig hingsthållningen, finge bestridas af det förslags-anslag
på 4:de Hufvud-Titeln, som, enligt E. K. Mits till Rikets Ständer aflåtna
nådiga proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, skulle uppföras till indelta
arméens vapenöliiingar i allmänhet, hvaremot, såsom följd af rusthållarnes befrielse
från samma kostnad, den bland Statsverkets inkomster upptagna “fourrage-afgift
af indelta kavalleriet" komme att försvinna, — dock att, såsom ett uttryckligt vilkor
härvid, berörda förändring, om den jemväl af Rikets Ständer bifölles, komme att fortfara
endast så länge, sorn nödiga medel å 4ide Hufvud-Titeln funnes för ändamålet
anvisade; hvarjemte E. K. Mit nådigst förklarade, hvad serskildt beträffade de afsutna
kavalleri-regementena och korpserna, att dessa icke borde af den för de beridna ruslhålls-regementena
nu föreslagna lindring blifva delaktiga, enär de förra genom förmånen
af afsittningen redan ålnjöte all den lättnad, som skäligen kunde dem beviljas.
214 Expeditions-UIskottets Förslag till anderd. Skrifvelse., N:o 247.
Efter öfvervägande häraf, och då ostridigt är, att, till följd af de under de sednare
åren ökade pris å remonl-hästar, äfvensom å beklädnads- och bevärings-persedlar,
hvilka rusthållaren skall anskaffa och underhålla, rustnings-besväret numera mäste medföra
betydligt större kostnader, än förr, hafva Rikets Ständer funnit billigt, att den
ifrågaställa lindringen i afseende ä fourragerings-skyldighet vederbörande rusthållare
förunnas, hvilken förmån Rikets Ständer likväl, vid de af E. K. M:t nådigst framställda
förhållanden rörande de afsutna kavalleri-regementerna äfvensom Jemtlands Häsljägarekorps,
ansett icke böra till dessa delar af Arméen utsträckas. Beträffande åter de af
E. K. M:t föreslagna grunder för verkställandet af denna förändring med fo uria gerin gsbestyret,
så enär deremot kan erinras, att som detta bestyr blefve bekostadt af Kronan
endast å mötes- och mönstrings-platserna, men skulle besörjas af rusthållarne under
marcherna till och ifrån möten och mönstringar, fourrageringsbesväret, hvars utgörande
medelst passevolance ej vidare kunde ifrågakomma, alltså skulle serdeles ojemnt drabba
rusthållen, hvilka äro belägna på ganska olika afstånd från mötesplatserna, hafva Rikets
Ständer ansett, att hästarnes underhåll bör af rusthållarne bestridas endast under
marchen till och ifrån sqvadronernas samlings-platser.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter hafva Rikets Ständer medgifvit, att de
rustande vid indelta kavalleriet, med ofvan ouiförmälda undantag, må från och med innevarande
år befrias frän skyldigheten att, in natura eller medelst passevolance-afgift,
underhålla ryttare-hästarne såväl vid möten och mönstringar, som under marcherna
emellan mötes- och mönstringsställena samt sqvadronernas samlingsplatser, och att detta
bestyr i stället må öfvertagas och bekostas af Statsverket; — och blifver deraf en följd,
att den i nu gällande Riksstat förekommande inkomst-titeln “fourrage-afgift af indelta
kavalleriet*4 ej vidare bland Statsverkets inkomster upptages.
Hvad serskildt beträffar den ersättning, som vid detta förändrade förhållande,
skulle, enligt hvad E. K. M:ts nådiga proposition innehåller, tillkomma såväl Regementernas
och Korpsernas löningsfonder och musik-korpser för uppkommande minskning i
dit anslagna vacance-afgifter, som de rustande för nummer, hvilka åtagit sig hingsthållning,
hafva Rikets Ständer ansett att, i sammanhang med frågan om fourrage-passevolance-afgiftens
upphörande, äfven borde afgöras, huruvida denna ersättning skall
utgå med en gång för alla bestämdt penninge-belopp eller efter markegång; och då
vacance-afgifterna vid ifrågavarande regementen och korpser i allmänhet erläggas med
visst belopp i penningar, hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat, alt den ersättning,
hvarom nu är fråga, bör på samma sätt utgå samt, i öfverensstämmelse med de vid
ränteförenklingen tillämpade grunder, beräknas efter fourragerings-persedlarnes medelmarkegångspris
för de 20 åren 1834—1853.
I fråga om medels anvisande till bestridande af de utgifter, hvilka genom de
sålunda af Rikets Ständer fattade besluten för statsverket uppkomma och äro uti den
nådiga propositionen, efter medelberäkning för de 10 åren 1846—1855, upptagna till
en summa af 57.111 R:dr 42 öre riksmynt, hafva Rikets Ständer inhemtat, alt detta
kostnads-bejopp blifvit beräknadt efter nu gällande grunder för rusthåliarnes fourrageringsskyldighet
och således innefattar underhållskostnaden för hästarne ej allenast å
mötes- och mönstringsställena. utan jemväl under marcherna till och från sqvadronernas
samlingsplatser, äfvensom att uti kostuadssumman likaledes inbegripes ersättningen
till de 385 vacanta numren, deraf 50 äro anslagna till musikens underhåll, 280 tili löningsfonderna
samt 55 lill hingsthållning, hvadan omförmälda summa bör för ändamålet
blifva tillräcklig; med antagande hvaraf Rikets Ständer medgifvit att, hvad E. K.
M:t ock ansett lämpligt, dessa kostnader må bestridas af det å 4:de Hufvud-Titeln till
Expeditions- U tsko t tels Förslag till anderd. Skrifvelse ]S\o 2å8.
215
arméens vapenöfningar uppförda förslags-anslag, vid hvars bestämmande ifrågavarande
kostnader fördenskull blifvit tagna i beräkning.
Slutligen och dä E. K. M:t vid sin nådiga framställning om fourrageringsbestyrets
öfverlagande af Statsverket fästat del uttryckliga vilkor, att denna förändring skulle
komma att fortfara endast så länge som nödiga medel å 4:de Hufvud-Titeln finnas för
ändamålet anvisade, bar detta förbehåll äfven blifvit af Rikets Ständer godkändt.
Hvilket allt, till svar i ämnet, Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande
Rikets Ständer etc.
Stockholm den 1 Mars 1858.
Jlso &4§.
Upplöst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i Mars las*.
Presle-slåndet den 2 — —
Borgare-ståndet den 2 —
Bonde-ståndet den 2 —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående väckta frågor om
statens medverkan för fullbordande af jer n c äg, v a n lugg ningen
mellan Koping och Hult.
(Stats-(Jlsk:s Ulfden Niis 260 och 279 samt Först. Stats-Ulsk:s Mein. N.o 286.)
S. A. K.
1 en den 28 November 1856 aflåten nådig skrifvelse bar E. K. M:t behagat
gifva Rikets Ständer tillkänna, huruledes Direktionen öfver Aktie-bolaget för jernväg
mellan Köping och Hult hos E. K. M:t i underdånighet anfört, att enär, i följd af
flere inträffade missgynnande förhållanden, det icke blifvit för bolaget möiligt att inom
1855 års slut fullborda och för allmän trafik öppna vägbanan mellan Örebro och Köping,
på sätt föreskrifvits såsom vilkor för den vid sistiidne riksdag medgifna förlängning
af ett år uti tiden för hela vägbjggnads-arbelets fullbordan, vore, i följd deraf,
möjligheten för bolaget all fullborda hela anläggningen icke försäkrad, alldenstund det
uti §§ 4 och 13 af det för bolaget den 13 November 1852 utfärdade nådiga privile
-
216 Expedilions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 24-8.
gium om förmälda fall inträffat, elior att all förbindelse till ansvarighet från statens sida
för ränte-garantien förfallit och bolaget lill staten förverkat det belopp af den uti
Stats-konloret nedsatta Kapital-summa, som vid 1855 års slut innestod. Vid dessa
förhållanden och på anförde skäl i öfrigt, hade Direktionen i underdånighet anhållit,
att E. K. M:t läcktes till Rikets Ständer göra framställning om statens fortfarande
medverkan för fullbordande af jernvägs-anläggningen mellan Köping och Hult, samt
förnya det bolaget gillia privilegium med de förändringar deruti, som omständigheterna
kunde påkalla; i afseende hvarå Direktionen i underdånighet föreslagit, antingen att
fortfarande af den förverkade ränte-garantien med de tillförene derför gjorda bestämmelser
måtte varda bolaget medgifvet, och bolaget, hvad beträffade dess förhållanden
till staten, åter insättas i de rättigheter, hvaraf det före 1855 års utgång var i besittning,
endast med en utsträckt lid för arbetets fullbordande, — eller alt, jemte oinskränkt
besittningsrätt till jernbanan, åt bolaget måtte beviljas ny garanti under 25 år
för 4 procent ränta ä anläggnings-kostnaden utan amortering, — eller ock att, mot
upphörande af allt slags ränte-garanti å statens sida, men tillerkännande deremot ät
bolaget af everldelig eller åtminstone till 99 år utsträckt besittnings-rätt till jernbanan,
bolaget måtte undfå ett lån af 1,600,000 R:dr banko, med samma ränta och amortering,
som för del Gefle-Dala-iernvägs-bolaget vid sistlidne riksdag beviljade lån blifvit
föreskrifna, men i öfrigt med vissa af Direktionen uppgifna förändringar i de för nyssnämnda
lån stadgade vilkor, på sätt af den nådiga skrifvelsen närmare inhemtas: hvarförutan
Direktionen ,i underdånighet hemställt, dels att bolaget mätte komma i åtnjutande
af de förmåner, med hänsyn till tullfri införsel af vissa för jernvägen behöfliga
varor, som blifvit Gefle-Dala-bolaget beviljade, samt i öfrigt fortfarande bibehållas vid
alla de rättigheter och förmåner, som genom mom. a — g i § 13 af bolagets privilegium
blifvit bolaget tillerkände; dels att, som ny lid för jernvägens fullbordande nu
mäste bestämmas, denna tid måtte, med hänsigt till svårigheten att erhålla arbetsfolk,
då flera jern vägs-anläggningar sättas i verket, utsträckas till 3 år eller liil 1859 års
slut, med förbindelse likväl för bolaget att, om vestra stambanan lill Svartå blefve
fullbordad före nämnda års utgång, samtidigt dermed hafva banan mellan Köping och
Svartå färdig för allmän trafik; dels och slutligen att bolaget måtte tillerkännas fortfaran
de egande rätt till de i Stals-kontoret af bolaget nedsatta, nu förverkade, medel
med rättighet alt lyfta en tredjedel af beloppet, då jernbanan mellan Orebro och Köping
blifvit för alimän trafik öppnad, samt de återstående två tredjedelarne när hela
sträckan från Köping till Svartå för trafiken öppnats.
Sedan den för jernvägsundersökningar af E. K. M. förordnade Kommitté öfver
denna underdåniga ansökning blifvit hörd, har vid nådig pröfning af detta ärende E.
K. Mit, enär, såsom Jernvägskommittéen erinrat, Köping-Hult-bolaget förverkat den
rantegaranti, hvilken Rikets Ständer detsamma beviljat, men Staten derigenom icke förlorat
sin rätt att, enligt § 11 i det för bolaget utfärdade privilegium, inlösa den färdiga
delen af banan, hvilken inlösningsrätt ock numera vore af desto större vigt, som Rikets
Ständer vid sistlidne riksdag bifallit E. K. Mits förslag, att jernstambanorna böra
af Staten utföras, förvaltas och underhållas, funnit sig icke böra för medgifvande af
hvad bolaget alternativt begärt, vare sig i fråga om ny garanti under 25 år för 4 procents
ränta ulan amortering, eller om enahanda lån, som Gefle-Dala jernvägs-bolaget
af staten erhållit, vidtaga någon åtgärd, då begge dessa allernativer å bolagets sida vore
förknippade med förbehåll om oinskränkt besittningsrätt till jernbanan. Vidkommande
åter bolagets alternativa anhållan om den förverkade ränlegarantjens återfående under
samma bestämmelser, sorn Irån början blifvit meddelade, jemte lämplig utsträckning af
tiden
Exp edition s- UIs ho tinis Förslag till underd. Skrifvelse N:o 258. 217
tiden för jernvägsarbete^ fullbordan, har E. K. M:t funnit sig icke heller böra bos
Rikets Ständer förorda denna bolagets underdåniga anhållan. Dock sorn den ränlegaranli,
hvilken bolaget förut innehaft, varit omedelbart af Rikets Ständer beviljad, har
E. K. M:t, sorn ansett frågan om ägande rätten till de af bolaget i Statskontoret deponerade
medel icke kunna före hufvudfrågans afgörande till pröfning upptagas, till Rikets
Ständer öfverlemna!, huruvida Rikets Ständer skulle finna ärendet i dess sålunda
befintliga skick böra till något deras beslut föranleda.
Uti åtskilliga underdåniga Skrifvelse!’, hvilka blifvit lill Rikets Ständers Slals-Ulskolt
i nåder öfverlemnade, har Direktionen sedermera gjort framställning dels att,
jemte det arbetstiden förlängdes intill 1860 års slut, Svenska Statens garanti mätte beviljas
Aktie-bolaget för en årlig nettoinkomst af dess jernvägs-anläggning under 40 år
efter 6 procent å anläggningskapitalet, beräluiadt för 14|:dels mil till 11 millioner
R:dr R:mt; i sammanhang hvarmed Direktionen i underdånighet hemställt, huruvida icke,
med anledning af E. K. M:ts till Rikets Ständer framställda plan för nordvestra Statsstambanan,
det torde finnas lämpligt, att Staden Christinehamn blefve, i stället för Hult,
utsedd till Rolagels jernbanas ändpunkt vid Wenern, i hvilket fall vid Stats-garanliens
beviljande behörigt afseende borde fästas på det högre miltalet och deraf uppkommande
större anläggningskostnader, och dels att jernvägen med all dertill börande egendom,
såsom jord, byggnader, verkstäder och materiel af hvilken beskaffenhet som helst samt
alla bolagets förmåner och rättigheter, antingen mot ett lill Fem millioner R:dr banko
bestämdt pris eller mot pris åsatt efter värdering med 25 procent tillökning, på det sätt
som uti 11 § af E. K. Mits nådiga privilegium för bolaget af den 13 November 1852,
föreskrifves, måtte af Staten inköpas, emot betalning antingen i kontanta penningar eller
i Svenska Slats-obligationer till samma värde som försäljningssumman, hvarjemte Direktionen
förnyat sin ofvan omförmälda anhållan, att E. K. M:t täcktes låta till bolaget
återställa de lill säkerhet för arbetets utförande i Stats-konloret deponerade och ännu
inneslående medel.
De af Bolagsdirektionen sålunda hos E. K. M:t gjorda och förnyade framställningar
i ändamål att återbekomma ofvanberörde deposilionsmedel, bade emellertid föranledt
eli för jernvägsanläggningen inleresseradt samhälle — Köpings stad — att genom
sin Magistrat och Borgerskapets Äldste inkomma till E. K. M:t med en underdånig ansökning,
hvilken E. K. M:t jemväl behagat öfverlemna till Stals—Utskottet, och hvaraf
hufvudsakligen inhemlas, alt mellan Köpings stad och Direktionen blifvit träffadt ett ömsesidigt
aftal om vissa åtgärder och arbeten, som borde genom Stadens försorg och på
dess Bekostnad vidtagas mot en af Direktionen ingången förbindelse alt leda jernvägen
upp till Köpings stad och der förlägga jernvägs-stationen, enligt upprättad plan, sam dock
underställdes E. K. Mits granskning och sedermera äfven vann nådig fastställelse. Dessa
byggnadsarbeten hade blifvit företagna och med dryga uppoffringar ä stadens sida fullbordade,
och då staden sålunda fullgjort alia sina förbindelser till Bolaget, borde densamma
ega välgrundade anspråk på ersättning för sina i detta afseende gjorda uppoffringar,
hvadan sökanderne i underdånighet anhållit, det E. K. M:t läcktes i nåder föreskrifva,
att af den i Statskontoret deponerade summa skulle innehållas så stor del, som
svarade emot dessa kostnader, och all, intill dess Bolaget fullgjorde sin åtagna förbindelse
alt leda jernvägen till Köpings stad och derå öppna trafik, staden måtte berättigas
att, såsom ersättning för de räntebetalningar, densamma finge vidkännas å de till arbetets
utförande upplånade medel, åtnjuta interesse å del innehållna beloppet, som på lämpligt
sätt torde kunna göras räntebärande, samt slutligen att detta belopp måtte staden
såsom skadestånd tillfalla, derest icke bolaget inom någon föreskrilven kortare tid sin
Bih. till II. St. Prot. 1856—1858. 10 Sand. i Afd. 2 Band. Supp/. 28
218 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 248.
förpligtelse emot staden fullgjort: — varande omförmälda af Köpings stad bestridda
utgifter till inköp och expropriation af behöfliga stations-, magasins- och hamnplatser,
anläggande af skeppskaj och lastbrygga m. m. uti den underdåniga ansökningen upptagna
till ett belopp af 40,648 R.dr 16 sk. B:ko, deruti dock inberäknats 13,333 R:dr
16 sk. af det stats-anslag å 40,000 R:dr, som till upprensning af Köpings å blifvit staden
beviljadt med skyldighet att deraf återbetala en tredjedel.
Af hvad i delta ärende förekommit visar sig, hvad Direktionen i sina särskilda
ansökningsskrifter äfven medgifvit, att de från bolagets sida nu gjorda framställningar
om ytterligare understöd af Statsverket för denna jernvägs-anläggnings fullbordande icke
grunda sig på något rätts-anspråk emot Svenska Staten, enär upphörandet af de förmåner,
hvilka från början varit bolaget tillförsäkrade, desto mindre kan löras Staten till
last, som den en gång medgifvit, att bolaget finge åter inträda uti sina redan förverkade
rättigheter, hvadan och dä bolagets fortfarande oförmåga att uppfylla sina förbindelser
åtminstone i hufvudsaklig mån ej vållats af sådane inträffade händelser, som
bolaget ej kunnat förutse eller förekomma, kunna Rikets Ständer icke heller erkänna
någon på dessa omständigheter grundad förpligtelse för Statsverket att åtaga sig ytterligare
uppoffringar för att understödja ifrågavarande jernvägs-anläggning, ulan anse Rikets
Ständer de härom gjorda framställningar böra bedömas endast med hänsigt dertill,
huruvida det må finnas öfverensstämmande med statens verkliga fördel att medgifva
hvad i ena eller andra hänseendet blifvit framstäldt och föreslaget.
Efter att sålunda hafva angifvit den allmänna synpunkt, hvarifrån denna fråga,
enligt Rikets Ständer öfvertygelse, bör betraktas, öfvergå Rikets Ständer till närmare
pröfning af de särskilda framställningarna i ämnet, af hvilka bolagets anbud om jernvägens
inlösande af Statsverket funnits böra i första rummet tagas i öfvervägande.
Härvid har det ej undfallit Rikets Ständers uppmärksamhet, hurusom de förhållanden,
hvarunder Rikets Ständers beslut om ränle-garauti för jern vägs-anläggningen mellan Orebro
och Hult först meddelades, under den sedermera förflutna liden undergått väsentliga
förändringar. Med detta företag åsyftades nemligen det hufvudsakliga ändamål alt
förena någon hamn vid Wenern med Hjelmaren, för alt derigenom bereda en lättare
beröring mellan de landskap, som omgifva dessa sjöar, samt äfven förkorta kommunikationen
mellan rikets Östra och Vestra kuster — mellan Slockholm och Götheborg.
För uppnåendet af detta för hela riket vigtiga och angelägna ändamål är emellertid allt
hitintills intet eller löga vidgjordt. Sedan nemligen Rikets Ständer vid 1850—-1851 årens
riksdag medgifvit, att (len lillämnade jernvägen mellan Örebro och Hult finge utsträckas
till staden Köping, biel' arbetet af del bolag, som derefter bildades, börjadt och fortsatt
endast pä den del af vägen, som skulle förena Örebro med Mälarens vestra ändpunkt.
Om ock bolaget funnit för sig fördelaktigast att antaga denna arbetsplan, bör
likväl, vid den nu förevarande frågans bedömande, ej förbises, all en jernbana, som
endast sammanbinder Örebro mod Arboga och Köping, mellan hvilka orter vattenkommunikalion
redan förefinnes, ej kan vara af den vigt för hela landet, som denna anläggning
skulle hafva erhållit, om det första ändamålet dermed blifvit hell och hållet
eller åtminstone till en väsentlig del upplyldt, nemligen att afhjelpa det sedan långt
aflägsna tider erkända behofvet af lättare kommunikation mellan Hjelmaren och
Wenern.
Vid pröfningen af denna fråga måste äfven synnerligt afseende fästas å hvad
Rikets nu församlade Ständer, i anledning af E. K. M.ts derom aflålua Nådiga framställning,
beslutat, angående rigtningen af de större jernvägar, hvilka skola anses såsom
stambanor och utföras på statens bekostnad. Då nemligen, enligt dessa beslut, den så
kallade vestra stambanan skall från Stockholm framgå söder om Mälaren öfver Söder
-
Expeditions-Utskottets Förslug lill vruhrd. Skrifvelse N:o 248. 219
telje mot Katrineholm, kan således den nu fulländade delen af Köping-Hult-jernvägen
icke, pä säll Direktionen uti den här ofvan först omlormälda underdåniga skrifvelscn
af den 23 September 1856, äfvensom Jernvägskommittéen uti sitt deröfver afgifna utlåtande
anlagil, sammanfalla med vestra stambanan, oell då Rikets Ständer funnit sig
icke böra bevilja de af E. K. M:t äskade anslag för de så kallade norra och nordvestra
stambanorna, och sammanbindningsbanan mellan Orebro och Askersund, hvilka
banor sannolikt kommit att till någon del sammanfalla med eller åtminstone hell nära
beröra Köping-Hult-jernvägen, anse Rikets Ständer att, vid sådant förhållande och intill
dess frågan om stambanors anläggning i nyssnämnda rigtningar varder slutligen afgjord,
det icke kan med tillförlitlighet bedömas, huruvida inlösandet af denna jernväg
framdeles må kunna blifva för Staten nyttigt och ändamålsenligt.
Deremot och om afseende lästes endast å nu förhanden varande omständigheter,
synas några giltiga skäl icke förekomma, som kunde föranleda Rikets Ständer alt
under innevarande riksmöte besluta inköpandet för statens räkning af den hitintills fullbordade
delen utaf Köping-Hult-banan, enär statens tillgångar icke medgifva den betydliga
utgift, som lör detta ändamål skulle erfordras, samt de från bolagets sida nu framställda
anbud för öfrigt icke synas för staten innefatta någon särskild lörrnån, då härvid
lages i betraktande alt, hvad det ena af de framställda alternativerna beträffar.
Statsverket, jemlikt 11 § uti bolagets privilegium, är berättigad!, alt, när som helst,
efter föregången värdering, inlösa jernvägen med tillägg af 25 procent till det uppskattade
värdet och, i händelse det andra af alternativerna antoges, slaten skulle komma
att för endast ena hälften af den föreslagna banan betala en lika stor summa, som den
hvilken blifvit vid räntegarantiens beviljande afsedd lör banans fulländande i hela dess
utsträckning.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hafva Rikets Ständer funnit de gjorda
framställningarna om inlösande för statens räkning af jernvägs-anläggningen mellan
Köping och Hult för närvarande ej föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Hvad derefter angår frågan om beviljandet af förnyad stals-garnnti åt ifrågavarande
jernvägsbolag, skulle Rikets Ständer, som med hufvudsakligt afseende å de vid
detta riksmöte lättade beslut i fråga om anläggningen af Statens jernvägar och de lör dessa
bestämda riktningar, redan uttalat den åsigt, alt jernvägs-anläggningen mellan Köping
och Hull icke kail vara af den vigt för del allmänna, ali dess inlösande för statens
räkning för närvarande bör ifrågakomma, äfven i den händelse alt Bolags-direktionen
inskränkt sin anhållan om förnyad räntegaranti från statens sida till hvad i sådant
hänseende förut blifvit bolaget bo v i Ij ad l, hafva hyst betänkligheter vid att medgifva
Statsverkets återinträdande i samma ansvarighet för detta företag, som från början varit
beviljad, helst upphörandet af den åtagna förbindelsen icke i någon män kan tillskrilvas
det allmänna. Rikets Ständer vilja visserligen ej bestrida, att ifrågavarande
jernvägs-anläggning, derest densamma blifvit inom den utsatta tiden utförd och fulländad,
skulle hafva för landet medfört väsendtliga fördelar, motsvarande de uppoffringar,
som staten för åstadkommandet af denna anläggning sig åtagit; meri då detta förhållande
ej inträffat; då staten redan en gång förnyat det med bolaget ingångna aftal,
utan att förbindelserna å dettas sida kunnat uppfyllas, måste deu naturliga följden häraf
blifva, att, i samma mån, som de af delta företag lör det allmänna beräknade fördelar
uteblifvit eller kommit alt lör en längre tid undanskjutas, i samma mån måste betänkligheter
uppstå för staten att allt för långt utsträcka sin ansvarighet för samma
förelag.
Dessutom hafva Rikets Ständer icke fått sig meddelade sådana fullständiga upplysningar
om jernvägs-bolagets nuvarande ställning och de öfriga förhållanden, som
220 Expeditions-Utskottets Förslag till lindard. Skrifvelse, ]S:n 248.
kunna inverka på möjligheten af arbetets fullbordande (öre utgången af år 1860, att på
grund deraf med visshet kan antagas, det jernvägen inom nämnde tid skall vara till
bela sin längd färdig och för allmänna trafiken upplåten — en omständighet, som dock,
innan staten ikläder sig lörnyad ansvarighet för detta företag, borde vara fullständigt
undersökt och utredd.
De nu anförda betänkligheterna hafva Rikets Ständer funnit vara af den vigt,
att Bolagsdirektioncns framställningar om utsträckt ränlegaranti blifvit af Rikets Ständer
lemuade utan afseende.
Uti ofvan anförda underdåniga skrifvelse af den 23 September 1856 hade Bolags-direktionen,
förutom nyss omförmälda framställningar om förnyad ränlegaranti för
jernvägs-anläggningen, jemväl alternativt hemställt att, med upphörande af allt slags
län te-garant i å statens sida, men tillerkännande deremot åt bolaget af everdelig eller
åtminstone till 99 år utsträckt besittningsrätt lill jernbanan, bolaget måtto undfå eli län
af 1,600,000 R:dr Banko med samma ränta och amortering, som för det Gefle-Dalajernvägsbolaget
vid sistlidne riksdag beviljade lån blifvit löreskrifna och under öfriga
uppgifna vilkor. Sedermera har likväl Direktionen uti sin underdåniga ansökning af
den 11 November nästlidne år, förklarat att. äfven om någon af de lörmåner, hvarom
Direktionen under den 23 September 1856 hos E. K. M:t gjort underdånig framställning,
nemligen antingen en lörnyad riinte-garanli eller ett låneunderstöd, blefve af slaten
beviljad, Direktionen likväl icke vågade hoppas att kunna fullborda jernvägs-arbetena,
så vida icke ränte-garantien blefve på här förut omförmälda sätt förhöjd eller ock
andra motsvarande förmåner kunde bolaget beviljas.
Då således Rikets Ständer, i fråga" om del sökta låneunderstödet sakna all annan
ledning för bedömandet af hvad Direktionens anspråk eller önskningar i denna del
numera åsyfta, än Direktionens förklaring, att jernvägs-anläggningens fullbordande iöke
kan anses betryggad med mindre, än att ett understöd beviljades, hvarigenom bolaget
tillförsäkrades om enahanda förmåner, som den föreslagna förhöjda stats-garantien skolat
medföra; men en så betydlig uppoffring af Statsverket för denna jernvägs anläggning,
på grund af hvad Rikets Ständer här ofvan yttrat, ieke kan anses vara af omständigheterna
påkallad, helst Statsverkets närvarande ställning svårligen skulle kunna|medgifva
beviljandet ens af det låneunderstöd, hvarom Direktionen först anhållit, hafva,
vid sådant förhållande, Rikets Ständer funnit sig icke böra lemna bifall till de, i fråga
om låneunderstöds beviljande åt meranämnda jernvägs-bolag. gjorda framställningar.
Hvad nu beträffar Direktionens underdåniga anhållan om återbekommande af
den summa, 150,000 R:dr Banko, som ännu i Statskontoret innestår utaf de, jemlikt
4 § af bolagets privilegium, lill säkerhet för jernvägs-byggnads-arbetels fullbordande derstädes
deponerade medel, så skulle ett sådant medgifvande ingalunda kunna ske, pä
grund af någon statens förbindelse till bolaget. De ifrågavarande medlen äro nemligen
af bolaget nedsalta, “till säkerhet för jernvägs-arbetets utförande", och del i ofta åberopade
§ förekommande stadgande, att “derest jernvägs-anläggningen af bolaget icke
inom stadgad tid fullbordas, bolaget till Svenska staten förverkat det belopp af den nedsatta
kapital-summan, sorn i Statskontoret vid den bestämda tidens förlopp ännu innestär“,
lemnar icke något tvifvel derom, att dessa medel numera äro Slats-verkets tillhörighet
.
Men oaktadt statens rätt i delta afseende är obestridlig, och återställandet till
bolaget af det innestående depositionsbeloppet följaktligen numera ej kan betraktas annorlunda,
än såsom ett anvisande af statsmedel till bolagets understödjande, synes likväl
frågan om ett dylikt understöd ej böra bedömas helt och hållet från samma syn
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 248. 221
punkt, som de af Direktionen gjorda och af Rikets Ständer redan pröfvade framställningar
om ytterligare ränle-garanli eller andra förmåner för bolaget. Om nemligen vid
pröfningen af dessa sistnämnda frågor, hvilka åsyftat ordnandet för all framtid af förhållandena
emellan bolaget och staten, Rikets Ständer ansett sig böra, med tillämpning
af gällande bestämmelser, uteslutande fästa afseende på statens rätt och fördel, sä synas
deremot, i afseende å bolagets nu ifrågavarande anhållan, äfven andra omständigheter
kunna och böra tagas i betraktande. Och då det ej kan förnekas, alt ifrågavarande
depositionsmedel, fastän de numera hemfallit till staten, dock ursprungeligen varit
bolagets egendom; då det är allmänt kändt, alt detta bolags oförmåga alt fullgöra
sina ingångna förbindelser till någon del äfven härrört af sådane olyckliga tillfälligheter,
som ej kunna föras bolaget till last, och då dessa förhållanden, — om de än icke
kunna' föranleda till någon förbindelse lör staten att ersätta de förluster, som derigenom
för bolaget uppkommit, — dock synas påkalla något deltagande för detta bolag,
hvars verksamhet ej kan hafva varit ulan allt gagn för del allmänna, så hafva Rikets
Ständer härutinnan funnit talande skäl att ej påyrka en allt för sträng tillämpning af
statens räll.
1 sammanhang med denna fråga hafva Ifikets Ständer tagit i öfvervägande den
af Köpings stads Magistral och Borgerskap.? Äldste hos E. K. M:t framställda underdåniga
anhållan, att af oivanberörde deponerade medel måtte fä innehållas en summa,
svarande mot de kostnader, hvilka staden, lill följd af med bolaget ingånget aftal, rörande
vissa arbetens utförande för den tillämnade jernvägs-anläggningen vid Köping,
fått vidkännas, äfvensom alt staden måtte berättigas alt åtnjuta interesse å det innehållna
beloppet samt få detta belopp sig tillerkändi såsom skadestånd, derest icke bolaget inom
någon föreskrifven kortare tid sin förbindelse mot staden fullgjort.
Då emellertid ifrågavarande deponerade medel, enligt 4 § af åberopade privilegium,
äro till Svenska staten förverkade, utan någon förbindelse å dess sida att till
vare sig kommuner eiler enskilda återgälda sådana kostnader, som för dem uppkommit
genom arbeten, företagna i följd af ingångna transaktioner med jernvägs-bolagel,
en ansvarighet, som kunde blifva för Statsverket ganska kännbar, hafva Rikets Ständer,
jemväl med afseende å del prejudikat för framtiden, som härigenom kunde irppstä, funrrit
sig ej böra å berörde anspråk fästa afseende. Mert fastän således det af Köpings
stad emot Statsverket framställda anspråk ej funnits böra af Rikets Ständer godkännas,
enär det måste ankomma på berrtälde stad att emot jemvägsbolaget i laga ordning väcka
och utföra dett ersättningstalan, hvartill, på grund af det gjorda altalet, staden kan
anse sig berättigad, har likväl hos Rikets Ständer fråga uppstått, huruvida ej det allmännas
fördel härvid kan befrämjas på samma gäng, som stadens interesse, derigenom
att Rikets Ständer skulle, såsom ett ytterligare vilkor för oftanämnde deposilionsmedels
fullständiga återställande lill bolaget, föreskrifva, alt järnvägsanläggningen bör fullbordas
ända till staden Köping; hvilket synts så myckel mera lämpligt, som redan i
oklrojen detta förbehåll är (åstadt ' vid utbekommande af halfva den deponerade
summan.
Rikets Ständer hafva alltså medgifvit ålerlyflandel af de lill säkerhet för fullbordandet
af jernvägsanläggningen mellan Köping och Hult i Statskontoret återstående
deponerade medel på det sätt. alt bolaget eger att genast lyfta 150,000 R:dr och de
återstående 75,000 R:dr R:mt, sedan banan blifvit öppnad för trafik til! Köping.
Hvad slutligen angår de delar af Direktionens förrberörde särskilda framställningar
och förslag, hvarom Rikets Ständer här ofvan ej utlåtit sig, såsom angående Köping-Hult-jernvägens
förändrade riktning till Christinehamn, angående jernvägsbolagets
bibehållande vid vissa förmåner och rättigheter m. m., så enär dessa framställningar
222 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse i\.-o 249.
dels måste anses hafva förfallit i följd af Rikets Sländers här ofvan anmälda beslut,
dels ock ej synas vara af beskaffenhet alt nu påkalla särskildt yttrande å Rikets Ständers
sida, hafva således dessa af Bolagsdireklionen väckta, men här ofvan ej särskildt
omförmälda, frågor icke funnits till någon åtgärd ä Rikets Ständers sida föranleda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 2 Mars 1858.
X:o £4f*.
Uppläst och godkärult hos Ridd. och Adeln den 2 Mars issa.
Preste-slåndel den 2 — —
liorgare-st andel den 2 — —
Bonde-ståndet dea 2 — —
Rikets Sliinders underdåniga Skrifvelse, angående vi/koren för lionsistorii
bifall lill församlingens begäran örn erhållande af
4: de prof predikant i regatt pastorat.
(Lag-Utsk:s Bet:de N:o 69.)
S. A. K.
Ilos Rikets Ständer har i betraktande kommit, att sedan genom 1686 års kyrkolag
frihet blifvit röstägande i regall pastorat till f orsak rad alt till kyrkoherde i underdånighet
begära en annan prest, än den som biskopen föreslagit, hvilken församlingen ”förmenar
vara dertill beqväm och förtjena!' komma i nådigt afseende”, så, och efter det befordringsgrunderne
för prester i allmänhet blifvit närmare bestämda, vore uti Kongl. Cirkulär-Brefvel
den 17 Januari 1755, rörande 4:de profpredikant qvalifikation, föreskri 1'vet,
alt, då församlingen i regall pastorat hos vederbörande Konsistorium begär den 4:de
prof-predikanlen, bör Konsistorium ”pröfva hans förtjenst och skicklighet, samt, i full
den finnes jemlik med de föreslagnos, då en sådan begäran icke vägra; men i annan
händelse densamma afslå, ulan att någon annan i hans ställe utse”.
Expeditions-Utskottets Förslag■ till underd. Skrifvelse, N:o 250. 223
Genom den fordran på jemnlikhet, som således inverkar på antagande af 4:de
profpredikant, kan likväl ändamålet med den rätt, som i denna del blifvit församlingen
förunnad, lätteligen komma att förfelas; och hafva Rikets Ständer, med afseende derå,
för sin del, beslutat en förordning, hvarigenom, med ändring af hvad som finnes stadgadt
i Kongl. Cirkulär-Brefvet den 17 Januari 1755 rörande de vilkor, hvarunder Konsistorium
må bifalla en af församlingen i regalt pastorat gjord begäran om fjerde profpredikant,
varder förklaradt all, såvida den, hvilken församlingen begär, innehar de
egenskaper, som för befordran till befattning af ifrågaställa beskaffenhet erfordras, utgör
den omständighet, alt han i förtjenst och skicklighet ej är med de å förslaget uppförde
fullt jemlik, icke hinder emot bifall lill församlingens begäran.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla; framhärdande
Rikets Ständer etc.
Stockholm den 2 Mar* 1858.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Mars 1858.
Preste-ståndet den 2 ' — —
Borgare-ståndet den 2 — —
Bonde-ståndet den 2 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, med Reglemente för Bankens
Styrelse och förvaltning.
(Banko-Ulskts Mern. N:o 83.)
S. A. K.
Med öfverlemnande af upprättadl Reglemente -för Rikets Ständers Banks styrelse
och förvaltning, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, tilt E. K. M:l i nåder
täcktes låta till allmänhetens kännedom och efterrättelse kungöra de i berörde Reglemente
befintliga nja eller förändrade föreskrifter, för hvilkas tillämpning sådant kan
anses erforderligt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 2 Mars 1858.
224 Exp t: di liom- U ts k o tift s Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 251.
\:o 251.
Uppläst och godkänt hos Kidd. och Adeln den 4 Mars 4858.
Presle-slåndel den 5 — —
Borgare-ståndet den 5 — —
Bonde-ståndet den 5 — —
Rikets Sländön underdåniga Skrifvelse angående slals-bidrag för enskilda
jernv äg s-arfåiggningars företagande.
(Stats-Utsk:s Ull. N:ris 235, 269 oell 280, samt Först. Stats-ölsk:s Meni. N:o 287.)
S. A. K.
I afseende å åtskilliga, ännu icke företagna, enskilda jernvägs-anläggningar, om
hvilkas understödjande med lån från det allmännas sida framställningar hos Rikets
Ständer blifvit gjorda dels genom E. K. M:ts under denna riksdag allålna nådiga Propositioner
och skrifvelse!*, dels å enskild väg, få Rikets Ständer härmedelst i underdånighet
sig yttra:
l:o. Angående anläggandet af jernväg mellan Hudiksvall och Dellens vattendrag.
Enligt de Rikets Ständers Stals-Utskolt tillställda handlingar, rörande denna jernvägs-anlägguing,
för hvars verkställande E. K. M:t i Sin nådiga proposition, angående
Statsverkets tillstånd och behof, föreslagit ett lån å 240,000 R:dr R:mt, hafva anläggningskostnaderne
för nämnde jernbana, hvilken skulle komma att gä från Hudiksvall
förbi lastageplatsen Håsta-udde lill Forssa kyrka, blifvit af Majoren S. P. Bergman,
uti deröfver under 1856 års sommar uppgjordt förslag, beräknade till 244,800 R:dr
B:ko, derest banan afsåges att begagnas med hästkraft, och lill 505,700 R:dr samma
mynt, om en lokomotivbana borde beredas, hvilken sednare banas anläggning med 4
fots spårvidd, enligt det förslag numera tillförordnade Chefen i norra väg- och vattenbyggnads-distriktet
Kaptenen Cl. Adelsköld, i Oktober månad nästlidne år algifvit, skulle
medföra en kostnad af 560,000 R:dr Runt; utgörande den af honom föreslagna jernbanans
längd 1 mil 700 fot.
Då,
Expeditions-Ulskotlels Förslag lill underd. Skrifvelse JS.-o 251.
225
DA, enligt hvad E. K. M:ts Befallningshafvande i länet vitsordat, de hittills inom
norra Helsingland begagnade transportmedlen numera ingalunda motsvara denna landsorts
under sednare åren i flera riktningar utvidgade industriella verksamhet, och dä de
till förut okänd höjd stegrade forlönerna för de betydliga qvanlileter jern-effekter och
trädvaror samt förnödenhetsarliklar, sorn måste transporteras emellan de inre delarne
af landet och hafskusten, medtaga en stor del af värdet å ortens produkter och i ej
ringa mån öka lefnads- och produktionskostnaderne inom densamma, hafva Rikets Ständer
ansett den derstädes ifrågaställa kominunikationsförbällringen vara af den allmänna
vigt, att utförandet deraf bör med Statsbidrag understödjas, helst genom den
föreslagna blott en mil långa jernvägen och dess sammanbindning med de förut företagna
kanalanläggningarne mellan och från sjöarne Dellen, kommer att beredas en särdeles
ändamålsenlig transportled af 4 mils längd från hafvet inåt landet till delvis mycket
befolkade trakter.
Beträffande beloppet al det bidrag utaf allmänna medel, som, för den föreslagna
jernvägsanläggningens utförande, bör anvisas, och sorn naturligtvis mäste lämpas efter
de med sagde anläggning förenade kostnader, har förekommit, att en för hästkraft anlagd
jernbana icke kommer alt uppfylla trafikens framlida behof, helst den vid uppgörandet
af ofvan åberopade beräkningar förutsatta rörelse mäste hädanefter komma att
betydligt ökas ej allenast, genom öppnandet af fiol lieden mellan Ljusne-elf och Södra
Dellen, ulan äfven genom en redan företagen större sågverksanläggning vid vattendraget
mellan nyssnämnde sjö och Forssa kyrka. Vid sådant förhållande och på det att
icke framdeles ytterligare Statsbidrag måtte erfordras till ifrågavarande banas inrättande
för lokomotiv, hafva Rikets Ständer funnit, såsom vilkor för understöd af allmänna medel,
böra föreskrifvas, att mellan de uppgifna ställena skall anläggas en sådan jernbana,
att lokomotiv kan ä densamma begagnas.
Under denna förutsättning och med afseende å härvid för öfrigt förekomna förhållanden,
hafva Rikets Ständer alltså, för anläggningen af en, till begagnande med ångkraft
afsedd jernväg mellan Hudiksvall och sjöarne Dellens vattendrag, i närheten af
Forssa kyrka, uti Norra Helsingland, beviljat och till utgående från Riksgälds-kontoret
anvisat ett lån i rundt tal motsvarande två tredjedelar utaf den summa, 560,000 R:dr
R:mt, som kapten Adelskölds kostnadsförslag upplager, eller Tre hundra sjutio tusen R:dr
R:mt, samt i afseende på detta låns utbekommande och återbetalning, jemte öfriga med
delsammas erhållande förenade åligganden, bestämt enahanda härvid tillämpliga vilkor
och iakttagelser, som enligt hvad i underdånig Skrifvelse den 5 sistlidne Januari är anmäldt,
i fråga om Statsbidraget för jernvägs-anläggningen mellan Carlshamn och Almundsryd,
dock med den förändring, alt aktie-tecknings-summan för nu ifrågavarande
förelag endast behöfver utgöra Fyra hundra tusen R:dr, hvilken summas halfva belopp
afses alt betrygga Statsverket med hänsigt till delta förelags utförande samt de dertill
anvisade lånemedlens återbekommande i motsatt fall, hvadan aklie-ägarne, derest jernvägen
genom deras försorg varder på föreskrifvet sätt och inom stadgad lid fullbordad,
icke behöfva erlägga denna hälft af det tecknade beloppet: börande aktie-ägarnes förbindelser
att fullgöra dem åliggande inbetalningar å aktierna, deponeras och förvaras
hos E. K. M:ts Befallningshafvande i Gefleborgs län.
2:o. Angående beredandet af kommunikalions-led mellan Söderhamn och Bollnäs.
För bildande af denna kommunikalions-led har E. K. M:t i Sin Nådiga proposition,
angående Statsverkets tillstånd och behof, föreslagit, alt ett lån å 500,000 R:dr
Runt måtte af Rikets Ständer beviljas.
Efter tagen kännedom af hithörande handlingar, utvisande alt ifrågavarande kommunikations-led
är föreslagen alt utföras genom en för lokomotiv afsedd jernväg från
Bih. till B. St. Prat. 1856—1858. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Suppl. 29
226
Exp editions- Ute ko Hels Förslug till underd. S/cri/ve/se N:o 251.
Söderhamn, eller ändpunkten af den dil ingående hafsviken, hvilken jernväg från denna
hamnplats skulle ledas på norra sidan af sjön Marmén till östra stranden af Bergvikssjön,
samt genom en jernbana för hästkraft, förbi Landa-forsen i Ljusnan mellan sjöarne
Bergviken och Wnrpen, medelst hvilka jernvägar och sistnämnde 2:ne sjöar samt
den mellan dem liggande segelbara delen af Ljusnan, derå transporlerne borde besörjas
med last-pråmar oell ångbåtar, skulle erhållas en oafbruten kommunikations-led af i det
närmaste it's mil, hafva Rikets Ständer funnit de i handlingarne för öfrigt uppgifna
och omförmälda, behörigen vitsordade, förhållanden ådagalägga på ett, enligt Rikets
Ständers åsigt, lillfyllestgörande sätt den föreslagna kommunikations-ledens behöflighet
och framtida gagn för ej mindre södra och vestra Helsingland, än en del af Dalarne,
äfvensom densammas vigt för hela riket med hänsigt till den ökade tillgång på jerneffekter
och trädvaror, som bör kunna beredas åt den allmänna handelsrörelsen genom denna
kommunikationsled och dess framdeles motsedda ytterligare utsträckning till landets för
närvarande måhända mest skogrika orter. Dessutom har härvid äfven den omständigheten
bordt lagas i betraktande, ali deri landsort, der de 2:ne ifrågaställa jernvägarne
komme att anläggas, i jemförelse med andra delar af riket, under sednare tider åtnjutit
mindre betydliga bidrag af allmänna medel för kostsamma kommunitatioosförbällringars
utförande.
Rikets Ständer hafva alltså i öfverensstämmelse med hvad E. K. M:t i nåder
föreslagil, beviljat ett lån af Fem hundra tusen R:dr Hant för åstadkommande af en
kommunikations-led mellan Söderhamn och Bollnäs, dels genom anläggande af jernväg
för lokomotiv eller ångkraft från nämnde stad till sjön Bergvikens östra strand samt
af jernbana för hästkraft förbi Landa-lorsen i Ljusne-elf, och dels genom upprensningar
i denna eif och sjön Warpen: äfvensom Rikets Ständer för delta lån, hvilket jemväl
anvisats alt från Riksgäldskontoret utgå, fastställt samma belalningsvilkor och föreskrifvil
enahanda åligganden, som för det här ofvan omförmälda låneunderstödet för
jernvägsanläggningen mellan Hudiksvall och södra Dellen; dock med den förändring,
att aktie-tecknings-summan för de 1111 ifrågavarande jernvägs-anläggningarne i södra Helsingland
blifvit bestämd lill 1,000,000 R:dr Runt.
3:o. Angående Norbergs-jernvägens utsträckning lill Dalelfven samt upprensningsarbeten
i denna eif.
Uti högstberörde proposition har E. K. M:t jemväl föreslagit, att särskildt statsbidrag
mätte af Rikets Ständer anvisas för nedannämnde kommunikations-förbältringar,
nemligen :
för anläggande af jernväg mellan Norbergs grufvefält och Dalelfven,
ett lån å ILdr Runt 326,000: —
och för verkställande af upprensningar i samma eif ett
anslag utan ålerbelalningsskvldighet å  31,000: —
eller tillhopa R:dr Runt 357,000: "—
Vid öfvervägande af hvad handlingarne rörande den ifrågaställa kommunikationsförbätlringen
mellan Norbergs grufvor och Dalarne innehålla, hafva Rikets Ständer
funnit sig icke kunna lemna utan afseende den i Väg- och Vatten-byggnads-styrelsens
underdåniga utlåtande gjorda erinran emot fullsländigheten och tillförlitligheten af
undersökningarne och koslnadsberäkningarne för de föreslagna rensningsarbetena i Dalelfven.
På sätt bemälde Styrelse jemväl erinrat, torde dessa rensnings-arbelen emot
det Statsbidrag, som dertill varder beviljadt, böra utföras i sammanhang med jern vägsanläggningen
mellan ofvannämnde grufvor och samma eif, helst syftemålet med den
föreslagne jernvägen endast lili en del komme att vinnas, såvida icke den härigenom
beredda kommunikations-Ieden utsträckes längre än till det ställe vid Elfven, der sjelfva
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse IS\o 254. 227
jernvägen skulle sinia, men Rikets Ständer hafva af de erhållna har.dlingarne och de
föröfrigt meddelade upplysningarne angående ifrågavarande företag icke kunnat inhemta,
huruvida de Bruksegare och andra näringsidkare, å hvilkas vägnar understöd af allmänna
medel för detta förelag blifvit i underdånighet sökt, äro villiga att äfven åtaga
sig utförandet af de erforderliga upprensningsnrbelena i Dalelfven och dervarande båtleds
framtida underhållande emot åtnjutande, såsom statsbidrag dertill, endast af en del
utaf det belopp, som kostnadsförslaget upptager och hvars erhållande i egenskap al'anslag
ulan ålerbelalningsskyldighel blifvit i den gjorda underdåniga ansökningen förutan
11. Då nu härtill dessutom kommer, att så fördelaktiga belalningsvilkor för det till
jernvägs-anläggningen begärda lån, som af sökanderne uppgifvits och under sednaste
riksdag inedgåfvos för de då beviljade låneunderstöden till Gefle-Dala och Norbergs
järnvägsbolagen, under nuvarande financiela förhållanden, ingalunda kunna af Rikets
Ständer beviljas, hafva, oaktadt det stora gagn en ny och förbättrad kommunikationsled
mellan ofvan uppgifna ställen onekligen skulle komma alt medföra för bergshandteringen
inom denna och kringliggande orter, Rikets Ständer likväl funnit sig för närvarande
icke böra bifalla anvisandet af det statsbidrag, som i egenskap af dels lån, dels
anslag, blifvit af E. K. M:t föreslaget för jernvägs anläggande från Norbergs grufvefält
till Dalelfven samt denna elfs upprensning.
-l:o. Angående jernvägs-anläggning mellan Linde och Köping-Hults-jernbanan
i närheten af Näsby kyrka.
Med anledning af Lindes, Ramsbergs och Nya Kopparbergs bergslagers, genom utsedde
kom initierade, i underdånighet framförda anhållan om ett lån af 400,000 R:dr
B:ko för anläggningen afen lill begagnande med lokomotiv afsedd jernväg mellan Linde
stad och Frövi station på Köping-Hults-banan, har E. K. M:t. i öfverensstämmelse
med hvad Styrelsen för allmänna Väg- och Valten-byggnader tillstyrkt, likaledes uti propositionen
om Statsverkets tillstånd och behof, föreslagit, att Rikets Ständer för denna
jernv ägs-förbindelses åstadkommande måtte bevilja ett lån af 450,000 R:dr Runt.
Den skdjaktighet i åsigler, som. i fråga om det kommunikations-medel, hvilket
för rörelsen inom ofvannämnde bergslager och transporterandet af deras hufvudnäringsprodukter
skulle vara mest gagnande och företrädesvis ändamålsenligt samt lämpadt efter
ortens lokala förhållanden, efter hvad bil hörande handlingar ådagalägga, visat sig
» . _ o rsn ’ r>
vid uppgörandet och förordandet af förslagen till en Iransporl-Ied från dessa bergsla
ger
till Köping-Hull-jernbanan, har, tillika med de af Väg-och Vattenbyggnads-styrelsen
framställda anmärkningar mot det kostnadsförslag, hvarpå nu förevarande ansökning
om statsbidrag för en del af sagde transportled grundats, väckt betänkligheter hos Rikets
Ständer emot detta statsbidrags beviljande, innan åtskilliga omständigheter, som mäste
inverka både på desammas belopp och de vilkor, hvarunder det meddelas, blifvit
fullständigt utredda. 1 sådant afseende synes det vara angeläget, att dessförinnan ett
mera omfattande system varder uppgjordt för kommunikationerne inom ifrågavarande
landsort och dessa kommunikationers sammanbindande med Köping-Hults-banan, helst
den jernbana, sorn, på säll i E. K. M:ts vid innevarande riksdag »dälna nådiga proposition,
angående Statens jernvägs-byggnader, blifvit nnlvdt, framdeles kan komma att
på allmän bekostnad anläggas mellan Orebro och den föreslagna norra stambanan, ännu
icke är till sm sträckning bestämd. Den i flera hänseenden vigtiga och på det begärda
låneunderstödets belopp hufvudsakligen inverkande frågan om de dimensioner, sorn en
ytterligare bibana mellan bergslagerna och oftanämnda bana hör till största fördel för
trafiken erhålla, och om icke de utgifter samt det besvär och den tidspillan, sorn måste
vara förenade, med omlastningar, uppväga de förhöjda anläggnings- och fraktkostnaderna
vid en jernbana af större spårvidd, har ej heller hittills blifvit fullständigt ut
-
228 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 25 f.
redd. Vid nu anförda förhållanden halva Rikets Ständer, ehuru inseende behofvet af
en ändamålsenlig förbättring af nuvarande kommunikationssätt mellan Linde och Köping-Hult-banan,
samt al statens medverkan för åstadkommande deraf, likväl icke funnit
sig lör närvarande böra lemna bifall till det föreslagna låneunderstödet för anläggningen
af en jernväg frän Linde till Köping-Hult-banan.
5:o. Angående anläggning af en jernväg mellan Köping och Uttersbergs bruk
inom Skinnskattebergs bergslag.
Enligt E. K. M:ts under den 28 November 1856 lill Rikets Ständer aflätna nådiga
skrifvelse i anledning af serskilda framställningar om statsbidrag för denna jemte
3:ne andra jernvags-anläggningar, hade, till undanrödjande af det hinder för både jordbrukets
och jern-handteringens förkofran, som det nuvarande förslings-väsendet förorsakade,
undersökningar genom enskilda personers försorg och på deras bekostnad blifvit
anställda för beredande af en förbättrad kommunikation, medelst jernväg för ångkraft,
mellan staden Köping och Uttersbergs bruk; hvarjemte fullständig plan äfvensom
kostnadsförslag för en sådan banas anläggning blifvit upprättade af Löjtnanten i Vägnell
Valtenbyggnads-korpsen G. Nerman. Detta kostnadsförslag upntog en summa af
1,200,000 R:dr R:mt för anläggningen af en jernväg, hvars längd skulle utgöra 3 mil
7,970 fot, äfvensom af en 4,630 löt lång bibana till sjön Lillsvan; och hade del för
omförmälda företag bildade bolag hos E. K. M:t i underdånighet anhållit, att för utförande
af den föreslagna jernvägs-anläggningen, i öfverensstämmelse med åberopade
plan, Nådig proposition mätte till Rikets Ständer aflålas om beviljande åt bolaget af
ett lån utaf allmänna medel å 600,000 R:dr, eller halfva beloppet af den beräknade
anläggningskostnaden, mot enahanda vilkor, som under sednaste riksdag bestämdes för
det Gelle-Dala-jernvägs-bolaget beviljade låneunderstöd; anhållande bolaget derjemte,
att det måtte förklaras berättigadt expropriera jord för jernvägs-anläggningens behof,
detsamma för öfrigt mätte komma i åtnjutande af de fördelar och lättnader,
sorn1 i liku.l'lade ff)*1 1‘Ib'Örene blifvit beviljade.
Oa k talu ^en jernbana, för hvars anläggning ifrågavarande lån blifvit hegardt,
onekligen komme k1* blifva af stort gagn och medföra synnerlig lättnad för den lifliga
rörelsen vid de många bergverken inom den ort, hvilken denna bana skulle genomgå,
hafva Rikets Ständer dock anseft sig ej kunna för närvarande bifalla framslällningarne
om det låneunderstöd från det allmännas sida, som för sagde företags utförande uppgifvits
vara erforderligt, enär både utsträckningen och anläggningssältet samt dimensionerna
af den jernväg, hvartill detta län skulle användas, mäste bero af den ännu icke
af,,jorda frågan om ledningen af den jemväl föreslagna och i näst föregående puukt
omförmälda stats-banan inom Westerås och Örebro läns bergslager, med hvilken bana
den jernväg, hvarom nu är fråga, lärer såsom utgrenings- eller bi-bana böra framdeles
förenas.
6:o. Angående anläggandet af jernväg mellan Hvetlanda och Oskarshamn.
Genom förut omförmälda nådiga skrifvelse af den 28 November 1856, har
E K M t lör Rikets Ständer tillkännagifvit, att, medelst serskilda al E. K. M:ts Be
failninishutvande
i Jönköpings och Kalmar Län insända och förordade underdåniga ansökningar
intressenterna i ett ifrågaställdt företag, att anlägga jernbana från staden
Oskarshamn immi Stranda härad af Kalmar län till Hvetlanda inom Ostra harad af
Jönköpings län, anhållit, att, sedan för bestridande af koslnaderne till erforderliga undersökningar
och förslag i afseende på en sådan, af behofvet högt påkallad kommunikationsled
jordegare och näringsidkare i orten sammanskjutit nära 6,000 R:dr Banko
och Chefen för Östra Väg- och Vatten-byggnads-distriktet Majoren Friherre G. De
Expeditions-Utskotlcts Förslag till lindard. Skrifvelse N:o 251- 229
Geer upprättal fullständig arbetsplan, med tillhörande kartor och ritningar samt alternativa
kostnads-förslag för anläggning af en jernbana med enkelt spår, af något öfver
8| mils längd, från nämnde stad uppåt Emmå-dalen till Hvetlanda, enligt hvilket förslag
kostnaden för en hana af 5 löts spårvidd skulle uppgå lill ett belopp af 5,063.000
R:dr och för en bana af endast 4 löt spårvidd till 3,999,000 R:dr R:ml, E. K. M:t,
lör utförande af denna jernvägs-anläggning, enligt del sednare alternativet, hvilket af
aktie-egarne, som beslutat, medelst aktie-teckning, bilda ett bolag för sagde löretags
verkställande, ansett tillfyllestgörande, enär ifrågasatta jernbana vore hufvudsakligen
beräknad för varutransport, täcktes bevilja ett låneunderstöd af allmänna medel till
§:delar af det derför beräknade kostnads-beloppet, eller å 2,666,000 R:dr R:mt, mot
samma vilkor, sorn vid sednaste riksdag blifvit Gefle-Dala jerovägs-bolagct förunnade;
hvarjemte sökanderne i underdånighet begärt, att arbetstiden måtte utsträckas (ill 10 år
med rättighet för bolaget alt vägbyggnaden på kortare lid fullborda samt ali lyfta lånet
med -Jfidel sedan arbetet blifvit börjadt, och derefter med Tl0:del för hvarje färdig
mil af vägsträckan.
Rikets Ständer hafva redan, i fråga om en annan kommunikationsled från de
inre delarne af Småland till Östersjön, hvartill bidrag af allmänna medel jemväl under
innevarande riksdag föreslagits, uttalat sin åsigt angående behofvet och nyttan af förbättring
i kommunikationerne inom denna landsort, hvars förkofran i ekonomiskt och
industrielt hänseende motverkas af det nuvarande besvärliga och kostsamma forslingssätlet
lör ortens produkter och förnödenhets-artiklar, hvadan Rikets Ständer också beviljat
ett ansenligt statsbidrag dertill lör åstadkommande af en transport-led genom
nämnde provins (ill den vid södra Östersjökusten belägna handelsplats, som länge utgjort
den förnämsta afsättnings- och stapel-orten för de medlersta, från hafvet a (skilda,
trakterne utaf detta landskap. Nyssnämnde transport-led kommer visserligen icke
att undanrödja behofvet af underlättade kommunikationsmedel mellan Östersjökusten
och den del af Småland, som den nu ifrågaställa jernvägen skulle genomgå, men innan
Rikets Ständer anvisa det betydliga bidrag dertill, som frän Statens sida enligt
förevarande framställningar erfordras, synes böra närmare undersökas huruvida den
föreslagna jernvägs-linien är just den lämpligaste och fördelaktigaste för rörelsen och
koinmunikalions-väsendet inom denna ort, samt om den uppgifna platsen, Hvetlanda,
företrädesvis och utan afseende å riktningen af en blifvande stambana genom Östergöthland
och nordöstra delen af Jönköpings län, bör antagas lill slutpunkt för en från
halskusten mot vester lill detta läns inre delar gående jernbana. Rikets Ständer hafva
alltså funnit några medel vid denna Riksdag för jernvägsanläggningen mellan Oskarshamn
och Hvetlanda icke böra anvisas.
7:o Angående en jernbanas anläggande från Mariestad till vestra stambanan.
Då till följd af ofvannämnde stambanas riktning genom Skaraborgs län, en bibana
till densamma från Mariestad ansåges nödvändig, pä det att denna stad jemte
omgifvande landsort malte kunna få dela förrnånerne af den genom sagde kommunikations-medel
förväntade ökade trafik, och på det att den ännu mera omfattande fördelen
ej blott för samma ort ulan för hela landet af en jernvägsförbindelse med segelfarten
å sjön Wenern icke måtte komma att gå förlorad, hade, enligt E. K. Mits ofvanberörde
nådiga Skrifvelse, flera af staden Mariestads innevånare och faslighets-egarne
i kringliggande trakt föranstaltat och bekostat undersökning i och för anläggning af en
sådan bibana, hvarefter af Löjtnanten Friherre A. Adelsvärd upprättad plan och kostnadsförslag
för utförande al jernväg från nämnde stad, förbi Ullervad, till Vestra stambanan,
i närheten af Hjälstads kyrka, hvilken jernvägslängd skulle komma att utgöra
230 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 2o I.
fin inil 29,000 fot; hvarjemte en hästbana af 3,000 fots längd borde anläggas genom
staden lill hamnen. Kostnads-förslaget lill denna jernväg, hvilken ansåges böra erhålla
samina spårvidd, som statsbanorna, slutade sig med en summa af 652,545 R:dr44 sk.
B:ko; och hade den med afseende å detta företag utsedde Bestyrelse till E. K. M:t i
undernånigliet öfverlernnal berörde kostnadsförslag med tillhörande plan- och profil-kartor,
jemte deröfver afgilvit yttrande af Chefen för Statens jerqvägs-byggnader, Öfverste
N. Ericson, under hvars inseende om förmälda plan och kostnadsförslag blifvit uppgjorda,
samt i underdånighet anhållit, det E. K. M:l läcktes lill Rikets Ständer aflåta nådig
proposition, att, såvida icke ifrågavarande bibana kunde blifva anlagd på allmän
bekostnad, bidrag dertill af statsmedlen måtte anvisas, att utgå med tre fjerdedelar af
det beräknade koslnadsbeloppet, emot vilkor att, om så nödigt funnes, jernvägen med
dess lillhörigheter skulle framdeles, sedan de enskilda aktie-egarné genom inkomsterna
deraf fått ersättning för sina temende bidrag, öfverlåta*-åt Staten, eller ock alt ett läne-underslöd
å samma belopp mätte beviljas på sådana vilkor, att både ränta oell kapital-afbetalning
kunde af de blifvande inkomsterne för vägens begagnande åstadkommas.
Enär, såsom E. K. M:t i förevarande nådiga skrifvelse behagat erinra, de under
nu ingängne statsreglerings-period för extra eller tillfälliga Slats-ulgifler disponibla
tillgångar tagits i anspråk för mångfaldiga olikartade föremål, hvartill bidrag af allmänna
medel redan under innevarande riksdag blifvit beviljade, och då dessa tillgångar
svårligen medgifva anvisandet derå af några ytterligare, mera betydliga utgifter för lokala
eller kommunala behof, hafva Rikets Ständer, ulan att vilja bestrida del jemväl
al E. K. M:l erkända väsendtliga gagn, som den nya jernvägs-IÖrbrndelse, hvarom nu
är (råga, skulle komma att för kringliggande ort medföra, funnit desto mindre skäl att
under nuvarande financiella förhållanden bifalla det sökta statsbidraget för denna jernväg,
som under mellantiden intill Rikets Ständers nästa sammankomst dylika, uteslutande
på Statens, bekostnad företagna, arbeten komma ätt inom samma ort utföras å
den genom Skaraborgs län gående stambanan, samt derigenom en för ortens rörelse
serdeles vigtig förbättring i kommunikations-anstalterne beredas.
8:o Angående jernvägs-förbindelse mellan staden Borås och vestra stambanan
i närheten af Herrljunga.
Uppå ansökning af Beslvrelsen för det bolag, sorn bildat sig för att åstadkomma
en bibana frän Borås till Statens vestra stambana, aflat redan i början af år
1856 E. K. ål :ts Befallningshafvande i Elfsborgs län underdånig framställning lill E.
K. M:t om låneunderstöds beviljande för anläggningen af en sådan jernväg, hvilken
ansåges böra i närheten af Vårgårda förena sig med nämnde stambana; hvaruppå E.
K. M:t, under den 18 April samma år, förklarade, att E. K. M:t, sedan vederbörande
afgifvit fullständig plan äfvensom kostnadsförslag i afseende på detta arbets-företags
utförande, ville taga i öfvervägande, huruvida nådig proposition angående ett lån af
allmänna medel för detsammas understödjande, i större eller mindre mån borde lill
Rikets Ständer aflålas.
Efter del, i anledning häraf, under ledning och inseende utaf Chefan för Statens
... O _ ’ O ... . . •
jernvägs-byggnader, Ofverste Erikson, undersökningar för ifrågasatta jernvägs-anläggmngs
verkställande blifvit förrättade å flera lini er samt en fullständig, af kostnads-förslag åtföljd,
arbetsplan för denna jernbana, i den vid undersökningarne lämpligast befunna riktningen,
eller från Borås till Herrljunga, uppgjorts af Löjtnanten i Väg- och Vattenbyggnadskorpsen
C. Vennerström, som beräknat kostnaden för en 3 mil 32,890 fot lång jernväg
med enkelt spår af 5 fots vidd mellan dessa ställen till 1,705,856 R:dr B:ko, har,
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o Sof 231
med åberopande af detta kostnadsförslag, hvars tillförlitlighet både Öfverste Ericson och
Majoren C. E. Norström vitsordat, ofvanbcmälda Bestyrelse hos E. K. M:t ånyo i
underdånighet anhållit om nådig propositions aflålande till Rikets Ständer, angående
beviljandet för nu ifrågavarande jernvägs-anläggning af ett amorterings-lån, hvars belopp
motsvarade §:delar utaf de beräknade koslnaderne, och hvars belalnings-vilkor öfverensslämde
med dem, som under sednasle riksdag bestämdes för lånet till Gelle-Dala
jernvägens anläggning.
E. K. M:t har likväl, vid det i fråga om jemväl hegardt understöd för anläggningen
af en bibana från Mariestad till vestra stambanan, anförda förhållande med de
allmänna medel, hvilka i propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof beräknats
såsom tillgång för statens utgifter under nu ingångna statsreglerings-period, och
oaktadt en bibana från Borås, efter all sannolikhet, borde bereda fördel äfven för det
allmänna genom ökad trafik å förenämnde stambana, ansett Sig förhindrad att till Rikets
Ständer aflåta ovilkorligt förslag om låne-underslöds anvisande redan vid denna
riksdag för oftanämnde jernvägs-anläggnings utförande.
Lika med E. K. M:t hafva äfven Rikets Ständer, i betraktande af mängden och
storleken af de under denna riksdag beviljade tillfälliga utgifter, lör hvilkas bekostande
statsverkets disponibla tillgångar blifvit anlitade, och ehuru Rikets Ständer icke kunna
annat än erkänna vigt en-, gagnet och angelägenheten af den föreslagna jern vägs-förbi lidelsen
både för del allmänna och för ofvannämnde landsort med dess talrika och verksamma
befolkning, likväl under nuvarande förhållanden, funnit sig förhindrade att bevilja
det ifrågaställa låne-underslödet för anläggande af en bibana från Borås till vestra
stambanan.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 5 Mars 1858.
232 Expeditions-Utskottets Forsing till underd. Skrifvelse N:o 252.
X:o 252.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Mars 1858.
Prcste-ståndel den 2 — —
Borgare-slåndel den 2 — —
Bonde-slåndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förhöjning i ersättningen
lill svaga soldat-rotar.
(Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Ulskrs Ull. N:o 54.)
S. A. K.
Under behandlingen af en vid innevarande riksmöte väckt fråga derom, att hemman
inom provinsen Småland, hvilka, ehuru understigande ett och ett halft mantal,
likväl bilda hel soldal-rote, mätte förunnas tillökning uti dem tillerkänd, elter spanmålsmarkegång
beräknad så kallad ”svag-rotehjelp”, har hos Rikets Ständer, till upplysning
i ämnet, förekommit, hurusom, uti en till Rikets vid 1828—1830 årens riksdag församlade
Ständer aflåten nådig proposition, E. K. M:t tillkännagifva, dels alt E. K. M:t
i nåder inhemtat, att uti Kronobergs Län, hvilket i allmänhet, i jemförelse med hemmantal
och folkmängd, egde en stark militie-indelning, 46^ mantal, vid indelningstiden,
blifvit tillerkända 8 daler silfvermynt hvardera af inflytande mantalspenningar, för ett
indelt högre hemmantal i rote, än de efter jorde-boken och förmedlingen borde draga,
samt att, på grund af 1776 års mjnt-evalvation och likmätigt Kongl. Brefvet till
Landshöfdingen i Länet al den 22 Januari 1779, detta bidrag med 3 daler silfvermynt
riksdaler)!, eller 2 R:dr 32 skillingar till hvarje sålunda ölver-roteradt hemman utginge,
dels ock att E. K. M:t, icke allenast i betraktande af de betydliga förändringar, som
mynt- och varuvärden undergått sedan den tiden, då ifrågavarande bidrag anslogs, i nåder
ansett en förhöjning derå vara af billighet påkallad, samt för bestämmande deraf
funnit
Expeditions- Utskottats Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 252. 233
funnit någon lämpligare och säkrare grund icke kunna ifrågasättas än den, som, enligt Kongl.
Brefvet af den 28 Oktober 1807, vid åtskilliga Regementen borde följas vid planpenningarnes
utgörande af idrote- till stamrote-hemman, hvilka hade soldat-torp på sina
egor, nemligen: att hvarje daler silfvermynt beräknades lill 1 Of- kappar spanmål, hälften
råg och hälften korn, utan ock, på det roteringsbidragel malle för framtiden blifva
af penningevärdels förändring oberoende samt enhet och ordning i räkenskaperne tillika
vinnas, till Rikets Ständer i nåder öfverlemnal, huruvida icke detta understöd, som, efter
förberörda beräkning, skulle komma att utgöra å 8 daler på hemmanet, 2| tunna,
eller för alla de inom Kronobergs Län öfverroterade mantal, 123 tunnor 24§- kappar
spannmål, mätte anvisas att framgent utgå af Statens behållna kronotionde spanmål,
emot del att den i kontant anslagna rotehjelp, som, genom afdrag å mantals-penningeuppbörden
i Länet, med 123 R:dr 37 sk. 4 r:st årligen ulginge, skulle upphöra, och
denna uppbörd oafkortad komma att, under sin titel, bland statsinkomsterna ingå: hvarjemte,
pä förekommen anledning, E. K. M:t tillika öfverlemnade till Rikets Ständers
bepröfvande, om icke, enär, i afseende på behofvet af rotehjelp för liera svaga rotar,
eli lika förhållande såväl för Kalmar som för Kronobergs Län inträffade, det jemväl
vore billigt och lämpligt, att enahanda understöd, som för del sistnämnda af dessa län
kunde komma att anslås, äfven måtte lillgodokomma och bestämmas för alla sådana
inom Kalmar Län befintliga rotar, som åtnjöle kontant bidrag af Staten, i hvilket fall,
efter lika beräkningsgrund, som ofvan blifvit uppgifven, och då, jemlikt 1693 års indelningsverk,
för 29 role-nummer sammanlagda kontanta beloppet af rotebjelpen inom
samma Län utgjorde 41 daler 5 öre 8 pgr. för detta behof, 13 tunnor 23kappar
spanmål koinme ali erfordras; — och hade, till svar härå, Rikets Ständer underdånigst
anmält, att Rikets Ständer, egande sig nogsamt bekant, hurusom ifrågavarande, vid flera
tillfällen öfverklagade roteringsbesvär, serdeles inom Kronobergs Län, vore tryckande
och ojemt fördeladt, ansett den af E. K. M:t i nåder föreslagna rotehjelp eller understöd,
utgörande för öfverroterade 46js2 hemman inom Kronobergs Län 123 tunnor
24§ kappar, samt för 29 dylika hemman inom Kalmar Län 13 tunnor 23J- kappar,
böra samma hemman årligen tilldelas, samt att i anseende till hemmanens aflägsenhet
från krono-magasin och svårigheten för rotehållarne ali derifrån afhemta spanmålen,
hvilken för de mindre hemmansdelarne utgjorde ett så ringa belopp, alt värdet deraf
knappast motsvarade transport-kostnaden, denna rotehjelp måtte antingen direkte från
Landt-ränterierne i de nämnda Länen kontant utbetalas efter Länens markegångspris,
dock utan beräkning af forsellön, eller ock, derest E. K. M:ts Befallningshafvande så
lämpligt funne, af kronofogden i orten varda emollagne, för all vid ordinarie uppbördsslämmorna
vederbörande emellan fördelas; hvaremot den i kontant utgående rotehjelpen,
med 123 R:dr 37 sk. 4 r.st för Kronobergs och 41 daler 5 öre 8 pgr. för Kalmar
Län, komme att upphöra och, under sin titel, bland Slals-inkomsterna oafkorladt
ingå.
Efter inhemlande häraf, och då, enligt hvad för öfrigt kändt är, kostnaden fölen
soldats underhäll betydligt stigit, sedan den tid, då rotebjelpen för svaga rotar sednast
reglerades, eller vid 1828—1830 årens riksdag, så att vacance-algiften i 1835 års
inarkegångs-laxa upptages för hel soldat-rote i Kronobergs Län till 108 R:dr Riksgälds,
då den nu, enligt sista markegångs-taxan, för en hel soldat-rote i samina Län utgör
131 R:dr Runi, hafva Rikets Ständer ansett en förhöjning i rotebjelpen vara med billighet
öfverensstämmande; men som Rikets Ständer sakna ledning för sitt omdöme tiil
hvad belopp denna rotehjelp skäligen bör utgå, få Rikets Ständer, som jemväl emotla
Bih.
till R. St. Prot. 1856—1858. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Suppl. 30
234 Ewpeditions-Uts kottets Förslug till underil. Skrifvelse N:o 253.
git framställning 0111 sådan hjelp lill nya soldatrotar vid andra regementen, i underdånighet
anhålla, att efter lorutgången undersökning, E. K. M:t täcktes (ill Rikets näst»ammanlrädande
Ständer aflåta nådig proposition om och till hvad belopp den 1111 till
svaga rotar utgående ersättning må anses höra förhöjas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 2 Mars 1858.
X:o »53.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 2 Mars I85S.
Preste-ståndet deri 2 — —
Borgare-ståndet den 2 — —
Bonde-ståndet den 2 — —
Rikets Stunders underdåniga SkriJveise, i anledning af Hung/. Majus
nådiga 'proposition om upphörande af landsflykt, såsom
påföljd f ör brott.
(Lag-Utsk:s Bet:de N: 0 76.)
S. A. K.
Uti en lill Rikets Ständer den 30 Maj sistlidet år aflåten nådig proposition har
E. K. M:l läckts framställa, huruledes oläinpligheten af den i gällande lag för vissa
brott bestämda straff-påföljd af landsflykt eller förvisning från riket redan länge varit
insedd, i öfverensstämmelse hvarmed såväl Lag-komrnitléen som Lag-beredningen, uti
de af dem utarbetade förslag till ny strafflag, ansett nämnde påföljd böra från straffarterna
uteslutas; och då Rikets Ständer jemväl, såvidt de hittills varit i tillfälle alt
yttra sig öfver hvad i berörda hänseende blifvit af Lag-Beredningen föreslagit, i samma
åsigt instämt, har E. K. M:t ansett lagens förbättring i denna del ej längre böra
uppskjutas, helst den, utan rubbning af lagens sammanhang i öfrigt, syntes kunna ske
Exped.itions-Utsknttets Förslag til! anderd. Skrifvelse IS:o 253. 235
genom det ifrågavarande siraffels utbytande mot viss tids frihetsstraff, der det varit såsom
ovilkorlig bestraffning för brott amandt och således icke kunde borttagas utan att
med annat straff ersattas.
Bland de brott, för hvilka den nuvarande lagen ålägger landsflykt, förekomme
emedlertid äfven affall från den rena evangeliska läran, och något utbyte i detta fall
mot annan bestraffning kunde icke lämpligen ifrågakomma, hvadan häruti hinder mölle
för landsförvisningsstraffels fullkomliga afskaffande, så länge sådant affall i lagen såsom
straffbart ansåges. Uti serskild till Rikets Ständer samtidigt albiten nådig proposition
hade dock E. K. M:t på deri anförda skäl, ansett sig böra föreslå upphälvande af de
lagstadganden, hvilka stämpla öfvergång till annan trosbekännelse såsom brott, och under
förutsättning af Rikets Sländers bifall härtill, har E. K. M:t föreslagit Rikets Ständer
antagande af en författning om upphörande al landsflykt, såsom påföljd för brott.
Rikets Ständer hafva till behandling förehaft denna nådiga proposition; men då
densamma, efter hvad deri y11ryckIigen tillkännflgifves, blifvit aflåten under förutsätt
ning
af Rikets Ständers bifall till det af E. K. M:t serskildt framställda nådiga förslag
om uppbäfvande af de lagstadganden, som ålägga landsförvisning för affall från den
rena evangeliska läran; alltså och enär, enligt hvad i underdånig skrifvelse den 26
sistlidne Februari blifvit anmäldt, detta nådiga förslag icke blifvit af Rikets Ständer
bilället, samt det förhållande följaktligen icke inträffat, under förutsättning hvarom
ifrågavarande nådiga proposition är vorden aflåten, hafva Rikets Ständer funnit densamma
icke kunna till någon lagslifinings-åIgard å Rikets Ständers sida föranleda.
Hvilket lill den nådiga propositionens besvarande, Rikets Ständer få hos E. K.
M:t i underdånighet anmäla; och framhärda Rikets Ständer etc.
Slockholm den 2 Mars 1858.
236 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, /V.-o 254.
H:o 254.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Mars 1858.
Preste-ståndet den 3 — —
Borgare-ståndet den 4 — —
Bonde-ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga, om liden, hvarunder
ränta och provision å försträckningar frän slatslånef
onden må förskottsvis af dragas.
(Banko-Utsk:s Mein. N:o 85.)
S. A. K.
Efler emotlagandet af E. K. M:ts nådiga bref den 9 nästlidne Februari månad,
med dervid fogade kontrakl, angående det af E. K. M:t för Svenska statens räkning
upptagna och lil! Fullmäktiges i Rikets Ständers Bank disposition ställda lån å
9,000,000 mark Hamb. banko, hafva Fullmäktige hos Rikets Ständer anmält att, med
afseende å medeltiden för lånets begagnande samt de vilkor, långifvarne fästat vid lånets
indragning och liqviderande, Fullmäktige uppgjort noggrann beräkning öfver ränleoch
provisions-beloppet och dervid funnit, att nämnda belopp föga understiger 7| procent,
efter år räknadt, deruti hvarken inbegripna de utbetalningar, hvarå enligt nyssberörde
nådiga bref, Fullmäktige hade alt emotse reqvisition från Slats-kontoret, nemligen
till bekostande af lelegrafdepescher i och för låneförhandlingarne, till betäckande af ombudens
rese- och traklaments-kostnader samt till förestående utgifter för obligationers
tryckning, med flera möjligen behöfliga åtgärder i afseende å länet, ej heller de utgifter,
sorn vid indragning af silfver samt vid ränte- och kapilal-liqvider kunde ifrågakomma,
i anseende hvartill och då till omförmälda kostnader och utgifter måste läggas
icke allenast förvaltningskostnader i och för utlåningen, utan äfven ränteförlusten å
medel, hvilka under längre eller kortare tid kunde komma att ligga outlånade, Fullmäktige,
hvilka det, enligt Rikets Ständers beslut, ålåge att lämpa och bestämma rän
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N.-o 254. 237
tan och provisionen med hänsigt, bland annat, till Statens skyddande mot förlust i följd
af upplånings-, indragnings- och förvaltnings-kostnader, ansett sig ej kunna bestämma
denna ränta och provision till lägre belopp, än 9 procent, efter år räknadt, hvilket belopp,
ehuru högt, dock med procent understege det af Rikets Ständer för ränta och
provision bestämda maximum, eller tvä procent om året utöfver hvad som i ränta och
provision för det utländska lånet skall, efter år räknadt, betalas.
Då emellertid de af Rikets Ständer beslutade föreskrifter angående utlåningen
från Slatslåne-fonden icke innefatta annan begränsning i tiden, hvarå lån få utgifvas,
än att dessa lån skola återbetalas inom den för liqvid af det utländska lånet bestämda
termin, hade Fullmäktige, som af de förfrågningar om vilkoren för förslräcknings erhållande,
hvilka redan blifvit gjorda, trott sig finna, att lån å lång återbetalningstid
komine att mest åstundas, medgifvit, att försträckningar finge lemnäs ända lill den 1
November 18(50; men då ränta och provision skola vid försträckningarnes meddelande
förskottsvis afdragas, blefve deraf en följd, att den låntagare, som önskade att under
någon längre tid begagna lånet, hvilket, enär ränteförlust derigenom kunde förekommas,
mäste för slaten utgöra en fördel, drabbades af ett alltför drygt ränte- och provisions-afdrag,
belöpande sig för en låntid af t. ex. 2 är lill icke mindre än 18 procent,
hvarå räntan, i och för sig, skulle uppgå till mera än 1 procent af utfallande
lån, oberäknad! den känbara minskning i tillgångar, som genom ett så betydligt afdrag
blefve låntagaren tillskyndad. För undanrödjande af delta, vid bestämmelsen om ränte-
och provisions-afdrng i förväg, icke i sådan utsträckning förutsedda missförhållande,
hafva Fullmäktige derföre hemställt om den förklaring af 2:dra punkten i Rikets
Ständers beslut rörande Statslånefondens användande, att å sådana försträckningar, som
utgifvas å 12 månader och derutöfver ränta och provision må förskottsvis afdragas för
högst sex månader i sender.
Rikets Ständer hafva tagit denna framställning i öfvervägande; och då föreskriften
att ränta och provision för försträckningar från slatslåne-fonden skola förskottsvis
afdragas, efter hvad Fullmäktige visat, komme att verka serdeles betungande för dem,
som af dylika försträckningar på lång tid vilja sig begagna, synes billigheten tala derför,
att den föreslagna lättnaden i de ändock dryga betalningsvilkoren medgifves; hvadan
Rikets Ständer, för sin del, beslutat och härmedelst hos E. K. M:t i underdånighet
anhålla om den jemkning i föreskriften angående afdrag i förskott af ränta och provision
för försträckning frän Stalslånefonden, alt sådant afdrag å försträckning,som meddelas
på 12 månader eller derutöfver, må ega rum för endast sex månader, med skyldighet
för låntagaren att sedermera hvar sjette månad räntan och provisionen förskottsvis
erlägga.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 Mars 1858.
238 Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse N:o 255.
.\:o 955.
Uppläsl och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Mars 4*58.
Preste-slåndet den 5 — —
Borgare-ståndet den 5 — —
Bonde-ståndet den 5 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående skärpta straffbestämmelser
Jör u/ofl/gt spel.
(Lag-Ulsk:s Bet:de N:o 86.)
S. A. K.
Sedan erfarenheten ädagalagdl, hurusom de emot spel och dobbel utkomna förhud
samt del tinder serskilda vilkor gilna tillstånd till utöfning af vissa hazardspel varit
otillräckliga till undanrödjande af de oordningar och olägenheter, för hvilka såväl
ynglingar som äldre personer af olika folkklasser i detta afseende ej sällan blifvit
blottställda, fann Kongl. Majit nödigt att för ändamålet vidtaga ytterligare mått och
steg; och af sådan anledning utfärdades Kongl. Förbudet emot spel och dobbel af den
2 Augusti 1792, genom hvilket förklarades, tilt det så kallade La Belle-spelet samt
Biribi, Pharao och alla äfvenlyrliga spel med kort eller tärning af hvad namn de vara
må vore derefter ingenstädes tillåtna, med stadgande derjemte: att om delta förbud
öfverträddes, skulle såväl värden sorn de spelande hvardera böla tjugofem riksdaler, och
alla de penningar, som på dylika spel vågas och utsättas, vara förbrutna; att böterna
borde fördubblas hvarje gång någon med omförmäldo förbrytelse blifvit beträdd; att
alla spel, ehvad namn de hade, dock utom det serskildt tillåtna biljard-spelet, voro vid
lika ansvar och pligt alldeles förbudna å källare och kaffe-bus; samt slutligen, att icke
något slags spel med kort eller tärning finge företagas å krogar och spisqvarter vid
tre riksdaler sexton skillingar böter lör så väl värden, som de spelande, änskönt förebäras
skulle alt spelet icke angått penningar, utan blott varit ämnadt till nöje och
lidsfördri f.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 255. 239
Sedermera halva likväl sådana anledningar förekommit, hvilka, i nåder pröfvade,
egt den påföljd, att K. M:l, dels under den 24 Maj 1810, lill upplifvande af förenämnda
nådiga förbud, låtit utgå varning emot dylika spel, dels ock genom nådigt Cirkulär
den 21 December 1833 anbefallt Öfverståthållare!) i Stockholm och E. K. M:ts
samtlige Befallningshafvande alt hålla allvarsam hand öfver ofvanberörda förbuds och
varnings noga efterlefnad.
Med påkallad uppmärksamhet derå, huruledes ernåendet af det härigenom sökta
målet att hindra äfventyrlig! spel försvårades såmedelst, att det ansvar, som nu drabbar
spelets tillställare eller bankören, vore alltför obetydligt i förhållande till den vinst,
han derå skördar, helst de å spelet vågade penningar ytterst sällan kunde ätkommas,
hafva Rikets Ständer funnit det i nämnda hänseende stadgade ansvar vara otillräckligt.
De hvilka dervid äro egenlliga hufvudman synas nemligen i vida högre grad brolIsliga»
än de öfriga spelande. De förra idka spelet, efter anlagd plan, såsom ett näringsfång;
och de skörda sin vinst merendels på bekostnad af den oerfarne.
På grund häraf hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat en författning af följande
innehåll:
Med ändring af Kongl. Maj.ts nådiga förbud emot spel och dobbel af den 2
Augusti 1792, upplifvadt genom Kongl. Majrts varning emot äfventyrliga spel den 24
Maj 1810, varder stadgadt: att hvar och en, hvilken till utöfvande af så beskaffade äfventyrliga
spel, som i nämnda nådiga förbud och varning afses, upplåter rum eller dylikt
spel föranstaltar eller såsom ledare deraf uppträder, skall, första gången han dermed
belrädes, böta från och med femtio till och med tvåhundra riksdaler riksmynt,
somt hvarje gång han sedermera varder om sådan förbrytelse förvunnen, straffas med
böter från och med två hundra till och med fem hundra riksdaler eller fängelse från
och med tre månader till och med eli är; skolande böterna, på sätt förenämnda förbud
stadgar, tveskiftas emellan angifvaren och Stora Barnhuset i Slockholm.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla, och framhärda
Rikets Ständer etc.
Slockholm den 5 Mars 1858.
240 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o 256.
X.o 256.
Uppläst och god kändt hos Kidd. och Adeln den 4 Mars 1858.
Presle-ståndcl den 5 — —
Borgarc-ständel den 5 — —
Bonde-slåndet den 5 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående de i 65 § Regerings-Formen
Jöreskrifna kreditiv-summor.
(S(ats-Ulsk:s Ulkde N:o 282.)
S. A. K.
I afseende å de i 63 § Regerings-Formen omförtnälda krediliv-summor, hvaraf
den ena skall, vid infallande krig, kunna af Konungen lyftas, sedan Statsrådet blifvit
in pleno hördi och Rikets Ständer sammankallade, hafva Rikets Ständer, som ej funnit
skäl att förändra delta kreditivs vid de föregående Riksdagarne fastställda belopp,
bestämdt detsamma (ill Tre millioner R:dr Raul.
Beträffande åter det andra eller så kallade mindre kreditivet, hvilket vid sistlidna
Riksdag, med afseende å då för handen varande politiska förhållanden, höjdes från
1,000,000 till 2,500,000 R:dr B:ko, så och enär någon sådan serskild anledning för
närvarande icke förekommer att höja ifrågavarande kreditiv utöfver dess vid 1847—1848
samt 1850—1851 årens Riksdagar fastställda belopp, har den i Regerings-formens 63 §
först omförmälda krediliv-summa blifvit under tiden lill Rikets Ständers nästa sammankomst
bestämd till enahanda belopp, som densamma före sislförflulna Riksdag utgjorde,
eller till En million femhundra tusen R:dr Ranl, hvaraf hälften eller 750,000 R:dr, bör
vara alt tillgå för Rikets försvar, och hälften för andra högst vigtiga och angelägna
ändamål.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 5 Mars 1858.
N:o 257.
Expe.ditions-Utskotlcls Förslag till willérd. Skrifvelse, N:o 251. 241
M;© 257.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den S Mars 18S8.
Prestc-ståndet den S — —
Korgare-ståndel den 5 — —
Bonde-slåndct den 6 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, angående en författning
rörande allmänt kyrkomöte.
(Lag-Utsk:s Behden N:ris 47, 62, 77 och 87).
S. A. K.
Med afseende å den betydelse, sorn allmänt kyrkomöte eller synod skulle komma
att inlaga i den Svenska kyrkans Författning, hafva Rikets Ständer öfverenskommit
om den lag i ämnet, som här nedan finnes intagen. Redan i det andra århundradet
af vår tideräkning förekomma synoder, för biläggande af stridiga meningar angående troshegreppen
och kyrkliga bruk inom den kristna kyrkan; och de framstå omsider såsom
en medlande länk emellan de enskilde församlingarne, hvilka dervid uttala sin tros
medvetande och bestämma sitt kyrkliga lifs ordning. Ilos de första tidebvarfvens kristne
rådde ock den åsigt alt, enär församlingarne utgjorde kyrkan, egde ej allenast prester
utan äfven lekmän deltaga i synoderna; och denna åsigt upplifvades genom Reformationen,
sorn vid ordnandet af kyrkans författning företrädesvis sökte stöd i de äldsta
kristna församlingarnes bruk. Det var ock på synoder, som Reformationen genomfördes
och fastställdes. Och Iros oss hafva äfven kyrkans lära, lithurgi och ordning tillförene
blifvit reglerade vid allmänna kyrkomöten.
Omförmälde kyrkliga representation blef emedlertid ej erkänd i 1686 års kyrkolag.
Statsförfattningen hade ock åt Konungen, såsom Svenska Kyrkans öfverhufvud, öfverlemnat
alt ensam besluta i större delen af de ämnen, hvilka fordom utgjorde föremål för öfverläggning
vid allmänna kyrkomöten. Följden häraf har varit den, att kyrkans angelägenheter
sedermera hufvudsakligen blifvit behandlade vid riksdagarne af Preste-ständet,
under benämning clerus comilialis.
lith. ti/l B. St. Pral. 1856—1858. 10 Sami. 1 A/d. 2 Band. Supp t. 31
242 Expeditions- Utskottets Förslag till anderd, tkri/relse A:o 257.
Bebofvet af en kyrklig representation liar likväl allt mer oell mer börjat uppfattas
och erkännas. Vår lids rörelser inom kyrkan, de stridigheter i afseende på religionsbegrepp
neli kyrkliga bruk, som städse förekomma, uppenbarande inom församlingen
eli alltjemt växande andligt behof, ådagalägga äfven nödvändigheten deraf ali tillfälle
herodes församlingen, tilt uttala sina äsigler uti omlörmälda ämnen.
Pä sådan grund hafva Rikets Ständer funnit del bör allmänt kyrkomöte, sammansatt
af prester och lekmän, såsom Svenska kyrkans ombud, genom lag erkännas
och regleras. Vid bestämmandet af denna institutions verksamhet, hafva Rikets Ständer,
— i betraktande deraf, att Konungen, enligt Grundlag, eger att upptaga och ensam
besluta i alla sådana kyrkan rörande mål, hvilka ej äro af kyrkolags beskaffenhet; samt
att annan ordning för behandling af dessa mål hos Konungen ej kan föreskrifvas än
den i Grundlagen angifne, — ej allenast gjort allmänna kyrkomötets sammanträde beroende
pä Konungens kallelse, än äfven inskränkt mötets befogenhet tili rättigheten alt,
efter föregången öfverläggning, sig utlåta i de mål, hvilka Konungen lill mötet öfverlemnar,
samt afgifva underdåniga framstalluingar i frågor, som af mötets ledamöter
kunna värkas. Någon beslutande rätt i dessa mål skulle således ej tillkomma allmänt
kyrkomöte ; men genom berörde rättighet sättes Konungen i tillfälle att inhemta Församlingens
mening i ämnen, der denna mening företrädesvis bör vinna afseende och
der kännedom derom följaktligen är af vigt lör den makt, som har alt värda sig om
församlingens andliga lif.
1 enlighet med nu yttrade åsigter hafva Rikets Ständer för sin del beslutat en
så lydande
v
Förordning
Angående allmänt kyrkomöte.
§ I
Till
allmänt kyrkomöte sammanträda Svenska kyrkans ombud, då Konungen nödigt
pröfvar, å lid och ort, som Flan utsätter.
§ 2.
Svenska kyrkans ombud vare samtlige Biskopar i stiften, eller, der någon af dem
har förfall, den af domkapitlets ledamöter, som kapitlet i bans ställe väljer; Pastor
Primarius i Stockholm, eller, derest han är hindrad, annan ledamot af Stockholms konsistorium,
den konsistorium utser; fyra bland theologiska fakulteternas professorer eller
ordinarie adjunkter, två från hvarldera af rikets universileter; en vald ordinarie prestman
frän hvarje stift samt en från Stockholm; sä ock trettio af lekmän valde ombud,
ett från Stockholm och två från hvarje still, samt de öfrige fern från det eller de valdistrikt,
hvarifrån Konungen, med alseende ä för handen varande förhållanden, finner
ett större antal af ombud behöfligl. Chefen för Ecklesiastik-departeinenlet må ock vid
mötet närvara och deltaga i ölverläggningarne, men ej i de beslut, sorn mötet, efter
Ihy här nedan sägs, eger fatta.
Vid mötet föres ordet af Erkebiskopen, eller den bland öfrige biskopar, sorn
Konungen, för den händelse alt Erkebiskopen har förfall, dertill i nåder förordnar.
Earp edilin ns- L'ls lo Hels Förslag till underd. Skrifvelse N:o 25 7.
243
§ 3.
Vid hvarldera af Rikets n n iversi te ter välja förenämnde lill theologiska fakullelen
hörande lärare inom sig de ombud, som för samma fakultet skola vid allmänt kyrkomöte
tillstädes v;i ra.
Val af prestman lill ledamot vid mötet sker i den ordning, sorn för val af Riksdagsman
inom Preste-sländet stadgad är; dock ulan till någon skillnad det vid göres
emellan kyrkoherdar och öfrige ordinarie prestman.
Lekmännens ombud skola sä väljas, att hvarje gäll i prosteriel uppdrager ät en
å sockenstämma utsedd valman att pä samma ort, dag och sätt, som prosteriets presterskap.
röst lill val af ombud a gifva.
Haudlingarne för bägge valen skola insändas till Domkapitlet, som, efter de fleste
afgifiie rösterne, för ombuden utfärdar fullmakter.
§ *■
Allmänt kyrkomöte tillkommer att upptaga sädane kyrkliga mål, som Konungen
till detsamma öfverlemnar eller hvarom fråga af någon dess ledamot väckes. Ej ege
dock mötet i dessa mål någon beslutande rätt; utan håfve det allena att deri till Konungen
afgifva utlåtanden eller göra underdåniga framställningar.
§
Är fråga om antagande af ny Psalm, E'angelii- eller Kyrkn-handhok eller Katekes,
böra de af mötets medlemmar, som lill Preste-ståndet höra, (ifver frågan betänkande
afgifva, innan utlåtande eller framstädning beslutes.
§ <*»■
Vid beslut till utlåtande eller framställning ege hvarje mötets röstberättigade ledamot
en röst. Äskas omröstning, då skall den sluten anställas.
§ 7.
Arfvode lill mötets valde ledamöter så ock öfrige kostnader derför skola af allmänna
medel gäldas.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, framhärdande etc.
Stockholm den 0 Mars 1858.
244 Expeditions-Utshotlets Förslag till uriderd. Skrifvelse N:o 258.
M:o 958-
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Mars 1858.
Presle-ståndet den 9 — —
Borgare-ståndet den 8 — —
Bonde-ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtskilliga ändringur
i nu gällande Lego-sladga, samt motsvarande f öreskrifter
i allmänna lagen.
(Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s B:de N:ro 42, och Mern. N:o 52).
S. A. K.
Sedan, vid innevarande riksdag, fråga förekommit om afskaffande af eller inskränkning
i den uti nu gällande Lego-stadga den 23 November 1833 husbonde medgifna
rättighet att för uppsåtlig felaktighet i tjernsten och straffbart lefnadssätt, efter
fruktlösa föreställningar, under vissa vilkor tilldela sitt tjenstehjon måttlig husaga, eller
den skäliga näpst, hvarom i 36 kap. 2 § Missgerningsbalken förmäles, hafva Rikets
Ständer ät de härutinnan framställda förslag egnat all den uppmärksamhet, som ämnets
vigt för en talrik klass af samhällets medlemmar och för en mängd medborgares
husliga förhållanden påkallat. Härvid hafva Rikets Ständer tagit i behörigt öfvervägande,
huruledes den palriarkaliska ställning, husbonde i fordna tider intog till sitt tjenstefolk,
till en del upphört, till följd af sednare tiders åsigter, samt att numera förhållandet
emellan husbonde och tjenstehjon hufvudsakligen betraktas ur synpunkten af
kontrakt; men om också dessa omständigheter lemna stöd för en ändring i omförmälda
lagstifning, har likväl derjemte befunnits att husbondes ofvanberörda rättighet icke lämpligen
kan helt och hållet upphöra med afseende på tjenare af alla åldrar. Då nemligen,
här i riket, fattiga barn, ofta vid 10 å 12 års ålder, gro nödsakade att hos främmande
personer förtjena sitt uppehälle samt derföre äfven att hos dem antaga årstjenst,
har det förekommit betänkligt, att, genom upphäfvandet af rättigheten att tilldela sådana
minderåriga tjenare husaga, undandraga deni det husfaderliga väldet, under hvilket
de kunnat blifva uppfostrade till goda medborgare, samt i stället blottställa dem
Ea p edilia n .?• Uls k o t tals Förslag lill underd. Skrif reise N:o 258. 245
för all redap i yngre Sr blifva, i följd af eli okynnig! lynne, som kanske med måttlig
aga kunnat kufvas, utkastade bland en lös och understundom moraliskt förderfvad befolkning.
Det synes derföre vigtig), att bibehålla rättigheten för husbonde att aga tjenare
af mankönet under 18 år, före hvilken ålder ynglingars uppfostran i allmänhet
icke är fullbordad, samt af qvinnokönet under 16 år.
Men sedan äldre tjenare icke vidare blifva husaga underkastade, samt de i följd
deraf korinne att stå i ett förändradt förhållande till husbondefolket, må ej heller husbonde
kunna emot sin vilja tvingas att i sin tjenst bibehålla en tjenare, som är uppstudsig
och visar ohörsamhet, eller icke med flit och trohet uträttar de sysslor, som honom
skäligen föresältas, helst fyrfaldiga svårigheter torde förefinnas emot införandet af
lego-aftal pä kortare tid, eller deremot att låta legoliden bero på enskild öfverenskommelse
emellan husbonde och tjenare.
Med anledning häraf hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat, och få hos
E. K. M:t i underdånighet anhålla om utfärdandet af en författning, hvarigenom stadgas,
alt, med upphäfvande af 14 Kap. 5 § Handels-Balken, 36 Kap. 2 § MissgerningsBalken
och 9 § i E. K. M:ts Lego-stadga den 23 November 1833, samt med ändring
af 5 och 10 §§ i samma Stadga, sistnämnda §§ skola erhålla följande förändrade
lydelse:
§ 5.
Husbonde äger tjenstehjon om dess sysslors behöriga lörrätlande undervisa samt
del till skäligt arbete bålla; och bör han med välvilja och foglighet eller allvarsamhet
och stränghet, allt efter som tjenstehjon mer eller mindre troget oell väl sin tjenst förrättar,
det bemöta och i öfrigt med goda och Ijenliga efterdömen det föregå. Är tjenstehjon
försumligt, gensträfvigt eller i sin lefnad oordentligt och låter sig ej med godo
rättas, eller är det till åtagen tjenst oskickligt och vill husbonde det derföre från sig
skilja, anmäle då förhållandet, i Stockholm hos Öfver-Ståthållare-Embetet för Polisärenden,
i öfriga städer hos Magistrat, men hos Polis-kammare, der sådan finnes, och
å landet hos Kronofogde eller länsman, som åge att tjenslehjonet från tjenslen skilja,
med bevis om orsaken dertill ; tjenslehjonet ersatte ock husbondens skada.
Är tjenslehjonet af mankön under 18 och af qvinkön under 16 år, må husbonde,
innan sådan anmälan sker, söka detsamma med måttlig husaga tillrättavisa.
Skiljer husbonde tjenstehjon från sin tjenst utan laga skäl, innan legostämma
ute är, eller pröfvas skäl, hvarför tjenstehjon blifvit från tjenst skiljdt, ej vara lagligt,
gifve husbonden till tjenstebjonet ut hvad det i lön eller andra förmåner äger att fordra
för legoliden, så ock nödigt underhåll för samma lid, eller, der tjenslehjonet derunder
annan tjenst antager, för den del af samma lid, hvarunder tjenstehjonel sådan tjenst
saknat; utlärde ock sådan orlofssedel, tjenstehjon förtjenat.
§ 10.
Tjenstehjon skall i sitt förhållande vara gudfruktigt, troget, flitigt, lydigt, nyktert
och sedligt samt icke undandraga sig det arbete och de sysslor, husbonde skäligen
föresätter. Är tjenstehjon försumligt, gensträfvigt eller oordentligt och låter det sig ej
rättas, efter ty i 5 § sägs, eller visar det sig otroget, okunnigt eller eljest odugligt i
tjensten, vare på husbondens begäran derur vräkt, med förlust af hela lönen, samt erhålle
sådant betyg, det förtjenar; ersätte ock husbondens skada.
246 Expeditions-Utskottets Förslag- till unden]. Skrifvelse, N:o 259-
Vill husbonde lins domaren tilltala tjenstehjon för fel eller förbrytelse, då skall
tjenstehjon, som dertill finnes saker, återgifva städjepenningen, mista hela lönen och af
dess egendom ersätta skadan. 1 hegge dessa fall skade sig tjenstehjon annat laga försvar,
såsom i 4 § sägs.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla; framhärdande
Rikets Ständer etc.
Stockholm den 9 Mars 1858.
fårtO SS®.
Uppläst och godkändt lios
Ridd. och Adrin den 6 Mars
Preste-slåndel deri 6 —-
Borgare-ståndet den 6 —
Bonde-ståndet den 8 —
1858.
Rikets Ständers underdåniga Skrif reise, angående beräkningen aj
Statsverkets in leurn sier.
(Stats-Ulsk:s Uti. Nais 33, 58 och 291, samt Rev. L(sk:s Boliden N:o 13 och 33.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer låtit utreda beloppen af hvad å de serskilda inkomst-titlarne
till Slats-verket influtit under några föregående är, till och med år 1854, hvilken
utredning, som i allmänhet är uppgjord för de fem åren 1850—1854, likväl £för vissa
inkomst-titlar kunnat omfatta endast åren 1852—1854, enär ordinarie räntan, tionUespanmålen
och arrende-medlen undergått väsendlliga förändringar till följd af det vid
1850—1851 årens riksdag beslutade och med år 1852 verkställda utbytet af åtskilliga
kassors och fonders samt andra inrättningars hemmans-räntor, tionde och arrende mot
kontanta slats-anslag, hvarföre de föregående årens inkomster af dessa medel funnits
Expeditions-Utskottes korsing lill anderd. Skrifvelse N:o 259,
247
icke böra ingå i den jemförelse, hvarom nu är fråga, samt fourage-afgijten tid indelta
kavalleriet äfvensom tro.ss-passev o lans-a f'g iflen af nyssnämnde anledning först
nied året 1852 upptagits såsom inkomst-titlar i Riks-staten; äfvensom och dä såväl
postmedlen som hrunvinsafa iflen numera, enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut,
utgöras efter förändrade grunder, hvilka måste i betydlig mån inverka på dessa
inkomsters belopp, Rikets Ständer ansett de föregående årens upphörd af dessa medel
icke kunna tjena till ledning vid beräknandet af Stats-verkets inkomster deraf under
nu ingångna Slalsreglerings-period; så hafva Hikels Ständer, med iakttagande af hvad
sålunda förekommit samt efter tagen kännedom af hvad E. K. Mits nådiga proposition
om Stats-verkets tillstånd och behof, jemte Statskontorets densamma bifogade underdåniga
skrifvelse i detta ämne innehålla, i afseende ä beräkningen af Stats-verkets inkomster
för år 1858 och följande är intill dess ny Statsreglering blifver gällande, fattat
de beslut, hvilka Rikets Ständer nu fä i underdånighet anmäla, nemligen angående:
Ordinarie eller ständiga inkomster.
Bland dessa har hitintills under serskild rubrik upptagits Stats-verkets inkomst
al de sä kallade Restanlierne; men då E. K. M:t nu behagat föreslå, att desamma
hädanefter skulle lördelas å de inkomst-titlar, å hvilka restantier af någon betydenhet
uppstått, hafva Rikets Ständer, enär en sådan förändring mäste inverka på beräknandet
af åtskilliga utaf de ordinarie inkomsterna, ansett sig böra främst laga denna fråga
i öfvervägande.
I afseende härå har Statskontoret uti sin ofvanbetörde underdåniga skrifvelse
anfört, att reslantierna, hvilka utgöra den del af Stats-verkets ordinarie och extra ordinarie
inkomster, sorn vid special-räkningarnes afslulningstid, eller den 31 Augusti året efter
del, som redogörelsen omfattar, finnas hos de skattskyldiga utestående, först vid 1828—1830
årens riksdag blifvit såsom en Stats-verkets inkomst upptagne och beräknade, men att de
å desse medel lör hvarje år efter redogörelsens afslulaude influtne belopp hitintills icke
upptagits såsom behållna till Riks-staten under de inkomst-titlar, till hvilka medlen ursprungligen
hört, utan, i den mån de influtit, tillgodolörts den serskilda inkomst-titeln
Restantier; att denna inkomst varit beräknad år 1851 till 180,000 R.dr, och år 1854
till 130,000 R:dr, hvilken vid del sednare tillfället nedsatta beräkning härrört deraf, alt
åtskilliga under denna titel förut upptagna lörskotter, fordringar och kontanta behållningar
ä tullmedlen vid sednasle riksdag blifvit från restanlierna afskiljde och i stället
upptagne bland lullmedlen; samt alt restanlierna under åren 1850—1854, med iakttagande
af berörda afdrag för tullmedlen, i medeltal utgjort 44,048 R:dr B:ko eller
(16,072 R:dr R:ml; riven då inkomsten de sednare åren i betydlig mån minskats, hade
Statskontoret ansett endast 50,000 R:dr Runt böra vid nu verkställda Statsreglering
påräknas.
Beträffande restaritiernas bokföring har Statskontoret sedermera uti serskildt aflåten
underdånig skrifvelse anfört, hurusom, under fortgången af det i nåder anbefallda
arbetet med upprättande af nya formulär för de allmänna räkenskaperna, ytterligare
bekräftelse erhållits ä förut vunnen erfarenhet derom, att restantiernas sammanförande.
såsom hittills egt rum, på ett enda, för både Statsverkets och öfriga medel gemensamt
konto i uppbördsmännens special-räkenskaper medförde åtskilliga olägenheter,
de der borde och lätteligen kunde genom eli annat boklörings-säll undvikas, i betraktande
hvaraf och då under den tid, inkomsten af restantier varit under serskild litel i
Riksstalen upptagen, de å vissa inkomst-titlar, såsom kontroll-stämpel-, båk- och lotssamt
post-medel influtne restantier icke ingått bland Statsverkets öfriga under denna
248 Expeditions-Utskottets Förslag till under d. Skrifvelse N:o 259.
rubrik upptagna medel, ulan blifvit berörde inkomst-titlar direkte tillgodoförda, samt
från och med 1853 års Riks-bokslut restantier å lullmedlen blifvit, jemlikt E. K. M:ts
och Rikets Ständers beslut, på enahanda sätt redovisade, men det ostridigt vore följdriktigast,
om reslantierna å samteliga Statsinkomster blefve likformigt behandlade, Statskontoret,
enär bokföringen åter borde i sin ordning grunda sig på och öfverensstämma
med Riksstalen, i underdånighet föreslagit, att reslantierna enligt de nya räkenskapsformulären
mätte redovisas i sammanhang med hvarje serskild stats inkomst, och sålunda,
med undvikande af ofvanberörda olägenheter, större enkelhet och reda i Kronans
räkenskaper vinnas, samt alt Stats-verkets behållna restantier måtte på grund af
de genom anställd undersökning i de fem sednast afslutade Riks-hufvudböckerna utredda
förhållanden, få vid den blifvande Slats-regleringen på följande sätt fördelas å och
således öka de inkomst-titlar, på hvilka restantier af någon betydenhet uppkommit,
nemligen:
På de af Statskontoret sålunda anförda skäl, hafva Rikets Ständer bifallit, att
uti den Rik s-stat, som kommer att vid innevarande Riksdag upprättas, inkomst-titeln
Restantier må uteslutas, och de belopp, som deraf kunna påräknas, i stället tilläggas
öfriga vederbörliga inkomst-titlar, enligt den af Stats-kontoret i sådant afseende uppgjorda
och af E. K. M. i nåder godkända beräkning.
En annan förberedande fråga hafva Rikets Ständer jemväl, före behandlingen
af de särskilda ordinarie inkomsterna, funnit sig böra taga i betraktande, nemligen angående
lörslagspriset å kronans behållna spanmäl, hvilket vid sednaste riksdag bestämdes
till 6 R:dr 32 sk. R:ko för tunnan, men E. K. M.t nu, i öfverensstämmelse med
hvad Stats-kontoret underdånigst föreslagit, ansett böra beräknas till 8 R:dr 19 sk. 2-f
rst. R:ko för tunnan, motsvarande 2 R:dr R:mt för hvarje kubikfot.
Enligt de uti Stals-kontorets underdåniga skrifvelse meddelade uppgifter, har
värdet af hvarje lunna spanmäl utaf Statsverkets samtliga spanmåls-intrader, nemligen
alrads- och lionde-spanmål, arrendemedel, kavalleri-regementenas hästvakans-spanmål,
äfvensom ständiga rotevakans-afgifter vid Skånska infanteri-regementena uppgått, åren
1845—1854, i medeltal till 7 R:dr 44 sk. och för åren 1851—1854 (ill 8 R:dr 32 sk.
R:ko; och enär samtliga spanmåls-inlradernn, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 11 Maj
1855, numera skola ingå till Statsverket efter lio-årig medelmarkegång. samt markegångspriserna
för åren 1851—1854, i medeltal uppgående till 8 R:dr 32 sk. R:ko för
tunnan, helt och hållet komme att ingå uti och lill en del bestämma medelmarkegångspriserna
för hela Statsreglerings-perioden 1858—1860, hade Stats-kontoret ansett vär
-
Ordinarieräntan .
Arrende-medlen .
Mautalspenningarne
Rötesmedlen . .
12,000: —
8,000: —
5.000: —
25,000: —
Summa R:dr R:mt 50,000: —
det ä spanmälen lör samina lid med säkerhet kunna upptagas till 2 R:dr R:ml lör ku
bikfoten.
iExpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 259. 249
Med afseende å hvad sålunda förekommit och efter beräkning af spanmålens
värde i medeltal för åren 1849—185(5 samt då antagandet af den utaf Statskontoret
föreslagna beräkningsgrund derjemte, i afseende å special-staters och räkenskapers upprättande,
medför den väsendtliga fördel, alt priset för en kanna spanmål, efter 2 R:dr
riksmynt per kubikfot, kommer alt utfalla i jemna tiotal af öre, hvilket förhållande icke
inträffar, örn värdet af en kubikfot beräknas till vare sig något högre eller något lägre
belopp, hafva Rikets Ständer bifallit, alt Spanmålsprisel vid beräkningen af Stats-verkels
inkomster för nu ingångna Statsreglerings-period må, i öfverensstämmelse med hvad
E. K. M:t behagat föreslå, bestämmas till Två R:dr Riksmynt för kubikfoten.
1:0. Ordinarie räntan.
Enär den så kallade afrads-spanmålen, eller den kronan behållna delen af all
uti ordinarie räntan ingående spanmål, numera, i följd af skalteförenklingen och flera
persedlars förvandling till spanmål, blifvit betydligt ökad, men beloppet af denna tillökning
ännu icke kan med tillförlitlighet bestämmas, samt för öfrigt kronans behållning
af spanmål, som redovisas både uti länsräkenskaperna och de derpå grundade rikshufvudböckerna,
synes hädanefter icke mera än behållningen af de öfriga efter räntelöreuklingen
återstående persedlarne behöfva serskildt upptagas, hafva Rikets Ständer bifallit,
att på sätt E K. M:t i nåder föreslagit, afrads-spanmålen må med ordinarie
räntan under en gemensam rubrik sammanräknas.
Vid beräkningen af denna inkomst-titel hafva Rikets Ständer tagit i betraktande
den förändrade beräkningsgrund för sal peter hjel pens utgörande i en del af Södermanland,
hvilken blifvit af E K. M:t i nåder föreslagen och af Rikets Ständer, enligt
underdånig skrifvelse den 18 Mars sistlidet år, bilällen; men dä, enligt hvad Rikets
Ständer inhemta!, Statsverkets hela förlust genom denna förändring icke kan antagas
uppgå (ill mer än omkring 1,000 R:dr R:mt, hafva Rikets Ständer icke ansett nödigt
att vid beräknandet af ordinarie räntan härå lasta afseende.
Den del af ordinarie räntan, sorn är indelt att utgå till vissa tjenstemän, stater
och inrättningar, har, sedan de vid 1850—1851 årens riksdag beslutade öfverflytlningar
af vissa verks och kassors inkomster med år 1852 blifvit verkställde, utgjort i
medeltal 2,032,891 R:dr Banko eller 3,049,337 R:dr R:mt.
Dessa indelningar, i hittills gällande Riksstat upptagne till 1,676,490 R:dr B:ko,
hvarifrån dock böra afdragas de genom Landtstalens förändrade lönereglering från och
med år 1855 till kronan ingående löningsräntor, utgörande omkring 183,000 R:dr B:ko,
har E. K. M:t ansett för nu ingångna statsreglerings-period kunna beräknas till
1,800,000 R:dr B:ko eller i riksmynt 2,700.000 R:dr; men då angeläget är, att summan
af denna inkomst öfverensslämmer med de belopp, hvartill de indelta räntorna å
de serskilda utgifts-titlarne upptagas, har, i följd af de förändringar, som i afseende å
dessa blifvit beslutadt, berörde inkomst nu upptagits lill . R:dr Runt 2,685,000: —
Den lill Statsverket inflytande eller kronan behållna delen af ordinarie
räntan, beräknad, jemte ufrads-spanmålen, vid sednaste statsreglering
till 968,000 R:dr B:ko, har, efter det ofvannämnda öfverflyltningar
och deraf föranledda tillökning i denna del af ordinarie räntan inträffat,
utgjort i medeltal 1,146,449 R:dr B:ko eller Runt R:dr 1,719,(574: —
Om härtill läggas Landtstatens från och med år
1855 till kronan ingående löningsräntor  274,500: —
Bih. till R. St. Prot. 1856—1858. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Supp/. 32
250 Ea p e di tio ns- lits kottets Förning till un (lerd. Skr/Jvelse N.-o So 9.
och ifrån summan  1,994,174: —
a leira ges det belopp, hvarmed salpeterhjelpen i Småland är
beräknad att genom sitt förändrade utgående minskas . . 25,500: —
sä kunde följaktligen antagas, att .... Rdr Runi 1,968,674: —
skulle, enligt de sednasle årens erfarenhet, af denna inkomst-titel inflyta:
och har E. K. M:t, enär de höga markegångspriserna för åren
1851 —1855 äfven komma att ingå i medel-markegångnrne under nu ingångna
statsreglerings-period, ansett den kronan behållna delen af ordinarie
ränta och alrads-spanmål med säkerhet kunna upptagas till
1,900,000 R:dr Runt, med tillägg, enligt hvad ofvan är omförmäldt, af
Restantier 12,000 R:dr.
Som Rikets Ständer inhemta!, att ifrågavarande inkomst år 1855
uppgått till omkring 1,910,000 Rulr, och densamma, efter all anledning,
kommer att under de är, som denna beräkning alser, stiga lill ännu
högre belopp, enär de lägre markegångsprisen för årén 1845—1848 icke
komma att ingå uti medelmarkegångcn lör åren 1858—1860, hafva jemväl
Rikets Ständer funnit denna inkomst med säkerhet kunna, jemte reslantierna
12,000 Rulr, beräknas lill det af E. K. M;t föreslagna belopp 1,912,000:
2:o Tionde-sparimålen.
De af lionde-spanmålen (III vissa stater, personer och inrättningar
utgående indelningar, beräknade vid förra stals-regleringcn till
104,414 tunnor, med ett värde, efter 6 R:dr 32 sk. banko tunnan, af
696.093 Rulr 16 sk. banko eller 1,044,140 Rdr Runt. hafva sedan från
och med år 1852, genom ollanäinnde öfverflyltningar af åtskilliga verks
emot kontanta anslag utbytta inkomster, den indelta delen af lionden
minskats och den kronan behållna ökats med en till 1,200 tunnor beräknad
qvantitet, utgjort i medeltal 104.536 tunnor och 873.873 Rulr
B:Ivo, motsvarande efter de nya mynt- och mått-systemen, 658,577 kubikfot
och 1,310,810 Rulr Runi; och hafva Rikets Ständer funnit den
indelta lionde-spanmålen böra efter afdrag af de till Landl-staten förut
anvisade, kronan numera behållna 1,229 lurmor eller 7,743 kubikfot
samt i följd af andra beslutade förändringar beräknas till 100,162 t minor
22|| kappar eller 631,025 kuluklö!. som, efter det af Rikets Ständer
fastställda pris al 2 Rulr lör kubikfoten, upplagas lill . . . 1,262,050:
Den kronan behållna delen af lionden, som vid sednasle riksdag
beräknades lill 18,200 tunnor med ett värde, å Of Rulr Banko, af
12l.333j R;dr, har. sedan förutnämnde indragningar till Kronan gäll i verkställighet,
i medeltal utgjort 18.583 tunnor och 184,294 Rulr B:ko, motsvarande
117.072 kubikiot med ett värde af 276,441 Rulr Runt, och
halva således med tillägg af ofvanberörde lill Laudl-stals-ljeuslemäunen
förut anslagna 1,229 tunnor eller 7,/43 kubikiot, uppgått till 124,815
kubiklöt, hvarföre Rikets Ständer ansett, alt den kronan behållna delen
af lionden kan, på sätt E. K. M:l behagat i nåder föreslå, beräknas till
125,000 kubikiot, eller, å 2 Rulr Runi kubikfoten, lill  250,000:
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse IS-.o £59.
251
3:o Tionde-spanmåls lösen efter bestämda priser.
Denna inkomst-titel, i hillills gällande riks-slat upplagen lill 4.400
R:dr banko, har utgjort under åren 1850—1854 i medeltal 4.489 R:dr
banko eller 6.733.J R:dr Runt, hvadan densamma, i enlighet med hvad
E. K. M:l föreslagit, upptagits lill oförändrad! belopp af 4,400 R:dr
banko, eller i riksmynt  6,600:
4:o Arrende-medel af Kungsgårdar och andra Kronolägenheter
beräknades vid förra slafs-regleringen i penningar till 30,666 R:dr 32
sk. och i spanmål till 19,400 tunnor, motsvarande, å 6| R.dr tunnan,
129,333 R:dr 16 sk., eller tillsammans 160.000 R:dr, samt hafva frän
och med år 1852, då meranämnde ölveiflyttningar af de lill vissa verk
m. 11. lilliörene ingående arrende-medel egde rum, i medeltal utgjort i
penningar 42,199 R:dr banko, motsvarande i R:mt 63.298J R:dr. samt
uti spanmål 19.419 tunnor med ett inarkegångsvärde af 177,945 R:dr
banko, motsvarande 122,340 kubikfot och 266,917 R:dr Runt.
1 följd häraf har denna inkomst funnits kunna upptagas till:
penningar
56.000: —
spanmål, 122,000 kubikfot å 2 U:dr  244,000: —
tillsammans 300,000; —
hvartill komma de under denna titel hänförliga restantier . 8,000: —
hvarigenom således hela ifrågavarande inkomst-titel uppgår
lill det uti E. K. M:ts nådiga proposition beräknade belopp .... 308,000:
5:o Sil/rertiojide, Mj atar elärt och Slagskatt
som i hittillsvarande Riks-slat äro upptagne till 10,500 R:dr banko, hafva
under de fem åren 1850—1855 i medeltal uppgått till 10,108 R:dr
banko och således, i likhet med hvad E. K. M:t behagat föreslå, beräknats
(ill
15,009:
6:o Koppar-räntan
beräknades vid förra slatsregleringen till 615 skeppund å 133j- R:dr eller
till 82,000 Rulr och bar utgjort under åren 1850—1854 i medeltal
af Fahlu af öfriga Summa skep- Försäljnings
Bergslag
Kopparverk pund värde
skeppund 464 . . . 178 . . . 642 . : . R:dr 94,314: banko
eller i
centner 1,485 . . . 569 . . . 2.054 . . . Rulr 141.471: R:mt.
Sorn den utaf Fahlu Bergslag för Stora Kopparberget utgående
afrad numera, enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut och E.
K. Mits derpå grundade nådiga Bref den 19 December 1855, blifvit
252 Expedilions-Utshotlets Förslag lill lindard. Skr i frelse, N:o 259.
nedsatt från hvart
gen, hvarigenom följaktligen en minskning kan antagas uppkomma af
omkring 1,000 centner, eller nära hälften af det belopp, hvartill hela
denna ränta under förenämnda fem år i medeltal uppgått, torde således
högre inkomst än 1.000 centner icke kunna för den närmaste framtiden
påräknas; och då Kronans koppar år 1856 försåldes för något öfver 154
R:dr banko per skeppund, har försäljningspriset nu icke ansetts höra beräknas
högre än till 7Ö R:dr Ihmt för en centner (svarande emot I49j R:dr
banko för 1 skeppund,) hvilket således för 1,000 centner utgör samma belopp,
hvartill denna inkomst-titel är uti E. K. M:ts nådiga Proposition upptagen,
eller
7:o Tionde- och Hamm arska tts-jern,
beräknadt vid sednaste Riksdag (ill 8,400 skeppund å 5| R:dr, eller
47,600 R:dr för det förra, och 6,300 skeppund å 15 R:dr, eller 94,500
R:dr för det sednare, har utgjort i medeltal under de fem åren
1850-1854:
tionde-jernet 12,331 skeppund  88,304 R:dr
eller i inläster 564,26,  i R:mt 132,456 „
och hammarskatls-jernet 6,476 skeppund .... 102,770 „ banko
motsvarande 2 07,23 nyläster  154.155 „ R:mt.
Uti oftanämnda nådiga proposition, angående Stals-verkets tillstånd
och behof, har E. K. M:t behagat föreslå Rikets Ständer, dels att tackjerns-lillverkningen
utom Bergslag skulle från och med är 1858 befrias
från tionde-jerns erläggande, och dels alt hammarskalten finge från samma
tid hell och hållet upphöra; men då Rikets Ständer, enligt hvad i
underdånig skrifvelse den 9 Maj sistlidne år är anmäldt, funnit sig icke
böra bifalla den nådiga framställningen om tackjerns-tiondens upphörande
utom Bergslag, samt, vidkommande hammar-skatten, beslutat alt denna
må från och med år 1858 få nedsättas lill hälften af det belopp, hvarmed
densamma hittills utgått; så och då iackjerns-lionden, med iakttagande
af den nedsättning deraf, som vid sednaste riksmöte beviljades,
blifvit utaf Statskontoret beräknad lill 37,500 centner och i värde, efter
2 R:dr för hvarje centner (motsvarande 6 R.dr 4 sk. 10 rst banko för
hvarje skeppund) till 75,000 R:dr Runt, hafva Rikets Ständer ansett tack
jerns-tionden
böra upptagas till berörde belopp, eller
hvaremot hammarskalten, som af Statskontoret är beräknad lill 150,000
R:dr R:mt, ut fö res med hälften af denna summa, eller likaledes . .
8;o. Svaja/dbruks- Tion den,
som vid förra slats-regleringen beräknades till 950 R.dr och under åren
1850—1854 i medeltal uppgått lill 985 R:dr bauko eller 1,478 R:dr R:mt,
hafva Rikets Ständer med afseende å vexlingarne i denna inkomsts belopp,
ansett ej böra upptagas högre, än hvad uti E, K. M ls nådiga proposition
beräknats, eller
70,000
75.000
75.000
1,300:
Expeditions- Utskottets Förslag lill underd. Skri frelse A.-o 259. 253
9:o. Man tals-penn ingar.
Denna inkomst, som i hittills gällande riks—stat är upptagen till
343.000 R:dr, har utgjort under åren 1850—1S54 i medeltal 304,184 R;dr
hanko eller 546,270 R:dr R:mt; och har E. K. M:t, med afseende å
denna stats-inkomsts årliga tillväxt, i följd af ökad befolkning, ansett densamma
för nu ingångna stalsregleringsperiod, äfven med afdrag af 10,000
R:dr banko för de vid förra riksdagen från mantalspenningar helriade
backstugusittare med deras hustrur och enkor, samt inhyseshjon, kunna
antagas till 360,000 R:dr banko eller 540,000 R:dr R:mt, samt, med tillägg
af de på denna titel beräknade restantier 5,000 R;dr, till 545,000
Ralr R:mt.
Enär den tillökning i mantals-penningarne, sorn årligen uppkommer
genom folkmängdens tillväxt, uppgått till öfver 2,000 Ralr banko
nnder hvart och ett af åren 1850—1854, anse Rikets Ständer det af E.
K. M:l för mantals-penningarne, utom restantier, beräknade belopp
540.000 Ralr med all säkerhet kunna ökas med 5,000 Ralr eller lill
545 000 R:dr Runt: dock sorn Rikets Ständer, enligt hvad i underdånig
skrifvelse den 18 Mars sistlidet år blifvit anmäldt, beslutat vissa förändringar
i afseende ä nu gällande grunder för denna algifts utgörande, hvarigenom,
tillika med den förlust, som föianledos af den nya myuträkningens
tillämpning vid manlals-penningarnes debitering och uppbörd, skulle uppkomma
en minskning i denna inkomst-titel af tillsammans 30,000 R:dr,
hafva Rikets Ständer funnit mantals-penningarne böra beräknas
till Runt 515,000: —
och således med tillägg af restantier
5,000: —
10:o, Bille s-medel,
beräknade vid förra stats-regloringen till 35,000 R:dr, hafva uppgått under
åren 1850—1854 i medeltal till 47,002 Ralr B:ko eller 70,503 R:dr
H:nit, men med hänsigt lill intradens ovissa beskaffenhet, nu, pä säll E.
K. M:t nådigst föreslagit, beräknats endast lill  60,600: —
hvartill komma de under denna litel hänförliga restantier,
som i medeltal utgjort omkring  25,000: —
1 l:o. Kavalleri-Regementenas h iis t v a k ans-sp anm ål
beräknades vid förra stafs-regleringen til! 22.250 tunnor, med ett värde
eller 6f R:dr tunnan, af 148,333 Ralr 16 sk.; och som uti denna inkomst,
utgående på grund af emellan Kronan och Ruslhällarne afslutade kontrakter,
gällande till och med år 1871, någon förändring, hvad spanmålsbeloppet
beträffar, icke är alt emotse under den lid, nu verkställda statsreglering
kommer att omfatta, har densamma, på sätt E. K. M:t jemväl
föreslagit, upptagits till olörändradt belopp af 22,250 tunnor eller 140,175
kubikfot, utgörande i värde, efter 2 R:dr Raul lör hvarje kubikfot . .
520,000:
85,000:
280,350:
254 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 259.
12:o. Ständiga rotevakans-afgijler vid de Skånska
Infanteri-Regementena
utgå af 385 nummer med 6 (minor för hvarje nummer eller tillsammans
2,310 tunnor, motsvarande 14,553 kubikfot, och skulle således, efter 2
R:dr för kubikfoten, utgöra 29,106 R.dr Runt, men upptagas har, i enlighet
med E. K. Mits nådiga proposition, i jemnt tal till
13:o. Tillfälliga Rotevakans-afgijler,
beräknade vid förra slals-regleringen till 4,000 R:dr B-.ko, hafva tillsammans
med den från och med år IS55 upphörda moles-nfi)iften, som varit
beräknad till 1.900 R:dr B:ko under åren 1850—1854. i medeltal uppgått
till 7,251 R:dr B.ko eller 10,S'7 R:dr R:mt, och funnits fortfarande,
på sätt E. K. M:t behagat föreslå, kunna upplagas lill olörändradl belopp
af
14:o. Vakans-afgijler af nyroierad jard,
sorn vid förra riksdagen beräknades till 30.000 R:dr B:ko, hafva under
oftanärnnde fern år i medeltal uppgått till endast 29,208 R:dr B;ko eller
43,812 R:dr R:mt och äro uti E. K. Mits nådiga proposition föreslagne
till 42,000 R.dr Runt; men då förutnämnda medelbelopp för fem år utgör
nära 44,000 R:dr Runt, anse Rikets Ständer den af E. K. M:t påräknade
inkomst af denna titel med säkerhet kunna ökas med 1,000 R:dr
samma mynt och således upplagas lill
15:o. Ro/evakans-ajgifl af Utsockne Frälsehemman i Hallund
var vid 1851 års riksdag beräknad till 10,000 R:dr B ko, men då Rikets
sednast församlade Ständer medgäfvo nedsättning i denna afgift till
hälften af hvad vakans-afgiften för en Båtsman i Länet utgör, biel' ifrågavarande
inkomst till följd häraf uti Riks-slaten beräknad till ett nedsatt
belopp af 8,250 R:dr B:ko eller 12,375 R:dr Runt; — och hafva Rikets
Ständer funnit denna inkomst, som under de fern åren 1850—-1854, hvilka
närmast föregingo oinförmälde nedsättning, uppgått i medeltal lill 11,986
R-dr B:ko, böra upptagas, pä sätt E. K. M:t behagat föreslå, till , . .
16:o. Fourage-ajgijt af Indelta Kavalleriet.
Som, enligt hvad i underdånig skrifvelse den 2 innevarande månad
blifvit anmäldt, Rikets Ständer bifallit E. K. Mits uti nådig proposition
af den 28 Oktober 1856 gjorda förslag, att fourage-passevolansafgiflen
hädanefter skulle upphöra och hästarnes underhåll vid möten och
mönstringar besörjas af Slaten ulan vidare ersättning från rusthållarne,
har ifrågavarande afgift blifvit utesluten i den nu uppgjorda beräkningen
öfver Stats-verkels inkomster.
29,000:
6,000:
43,000:
12,000:
Expeditions- Utskottets Förslag till undard. Skrifvelse N:o 259. 255
17:o. Tross-pusscvolans-nfgiflcn,
beräknad vid förra Slals-regleringen till 17,080 Ridr Biko, har under åren
1852—1854 i medeltal utgjort 17,862 R:dr lliko eller 26,793 R:dr R:mt
och år uti E K. Mits nådiga proposition upptagen lill 26,500 R:dr Ruut,
hvartill densamma nu jemväl blifvit al Rikets Ständer beräknad. . . .
18:o. Bats ma n s v a k ans- afg i flen,
upptagen vid förra Stats-regleringen till 36.000 Ridr Biko, har utgjort
under åren 1850 — 1854 i medeltal 39,838 Ridr B:ko eller 59,757 Ridr
R:mt, och har E. K. Mil förslagsvis upptagit denna inkomst (ill 58,000
Ridr Runt; — men då det visat sig, att medelbeloppet för de 4 sednare
utaf ofvannämnda 5 år uppgår till öfver 41,000 Ridr Biko, samt Rikets
Ständer inhemtat, att Båtsmansvakans-afgiften år 1855 utgjort 67,800 Ridr
Rimt, hafva Rikets Ständer ansett för hvart och ett af åren 1858—1860
med säkerhet kunna påräknas
19:o. Urul- och Salpeter-för säljnhtgsmedel.
Dessa beräknades vid förra riksdagen lill 120,000 Ridr, samt
hafva uppgått under åren 1850—1854 till i medeltal 140.837 Ridr Biko
eller 211,255 Ridr R.-rnt; och då denna inkomst syntes vara i stigande,
har E. K. Mit ansett densamma kunna beräknas till 210,000 Ridr Rirnt.
Enär, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, krut- och salpeler-lorsäljningsmedlen
för år 1855 influtit lill ett belopp af omkring 182,900
Ridr Bikn, samt i följd deraf medelbeloppet för åren 1852—1855 uppgår
till 161,786 Ridr Biko eller 242,679 Ridr Runi, hafva Rikets Ständer väl
ansett, att inkomsten af berörde medel kunde beräknas till något högre
belopp, än hvad E. K. M. föreslagit; men då Rikets Ständer, på det anordningar
å öfverskotten af Slals-verkels inkomster må kunna undvikas,
funnit kostnaderne för transport af bergskrut, äfvensom för omarbetning
af krut. hädanefter böra, i stället för alt å öfverskotten anordnas, utgå
af Stals-verkets inkomst utaf krut- och salpéter-försäljningsmedlen, hvarom
således Rikets Ständer lå hos E. K. Mit göra underdånig framställning;
så och då i följd häraf endast netlobehållningen af nämnde intrad hädanefter
skulle i riks-hufvudboken ingå, liar denna inkomst, i öfverensstämmelse
med E. K. Mits nådiga proposition, ansetts lämpligen kunna upptagas
till
2 0: o. linn h •o ll-stiimpelmedel,
beräknade i hittills varande Rik s-stat till 12,000 Ridr B.ko, hafva under
åren 1850—1854 i medeltal utgjort 13,432 Ridr Biko eller 20,148 Ridr
Rimt, och nu blifvit, i enlighet med hvad E. K. M. föreslagit, upptagne
26,500: -
60,000: —
210,000: —
20,000: -
256 Expeditions-Utskottets Förslag till unden/. Skrifvelse, N:o 259.
21:o. Bak- och Lo/s-medel,
som vid förra Stals-regleriogen beräknades (ill 95.000 R.dr B:ko, hafva
uppgått under åren 1850—1854 till i medeltal 120,471 R:dr B:ko eller
180J06 R:dr R:mt.
Som denna inkomst synes vara i betydligt stigande, är densamma
af E. K. M:t beräknad och nu jemväl af Rikets Ständer upptagen till ett
belopp af
22:o. Danska Fyrings-medlen,
hvilka, såsom ersättning lill Svenska Stals-verket för underhållet af de på
Skånska kusten befintliga (Vrbåkar, enligt konvention med konungariket
Danmark, utgått med 10,000 R:dr Kamb. B:ko årligen, inflyta, i följd af
den med Danmark alslulade traktat om Sundska Tullens upphörande, icke
vidare till Svenska Stats-verket. hvadan desamma nu, vid beräkningen af
Slats-verkels inkomster, uteslutits.
23:o. Konvay-kommissariatets bidrag lill aflöning ål
Svenska Beskickningen i Turkiet.
Denna inkomst, som i hittills gällande Riks-stat är benämnd ”Konvoy-kommissarialels
bidrag till Turkiska beskickningens aflöning”, har, i
enlighet med hvad E. K. M:t behagat föreslå, funnits hädanefter böra upptagas
under ofvanstående riktigare benämning.
Beräknad vid förra Stals-regleringen till 14,800 R.dr B:ko, har
ifrågavarande inkomst under åren 1850—1854 i medeltal utgjort blott
14,741 R:dr, hvarföre densamma upptagits till det i E. K. M:ls nådiga
proposition föreslagna belopp, 14,666 R:dr 32 sk. B:ko, eller i Riksmynt
24 :o. Observation s-medel,
sorn vid förra Släls-regleringen påräknades lill 10.000 R:dr B:ko, hafva
åren 1850—1854 i medeltal uppgått endast till 7.906 R:dr samma mynt;
och då denna inkomst är ganska obestämd samt under en längre lid minskats,
har densamma ansetts icke böra beräknas till högre belopp än E.
K. M:t föreslagit, eller
25:0. Extra medel och uppbörder
äro i hittills gällande riksstat, med afseende å revisions-skillingarnes indragning
till Statsverket under denna titel upptagne till 19,180 R:dr B:ko
och hafva i medeltal under oftanämnde fem är, med inbegrepp af en större
tillfällig inkomst, utgjort 25.689 R:dr B:ko eller 38,534 R:dr Runt, men,
i enlighet med E. K. M:ls nådiga proposition funnits ej böra påräknas
till högre belopp än
180,000:
22,000:
8,000:
30,000:
Expeditions-Utskotlets Förslog till underd. Skrifvelse N:o 259. 257
26: o. Interesse-nicdel,
bestående hufvudsakligen af räntor å Lappmarks Ecklesiastik-verks år 1835
till Rikets Ständers Riksgäldskontor öfverletnnade fond, beräknades vid
förra Stats-regieringen lill 3,360 R:dr B:ko och hafva under åren 1850
—1851 uppgått i medeltal till 3,374 R:dr B:ko eller 5,061 R:dr R:mt; i
följd hvaraf denna inkomst, på sätt E. K. M.t föreslagit, upptagits till . 5,000: —
Summa ordinarie inkomster Runt lVdr 8,196,800: —
Extra ordinarie Inkomster.
l:o. Tull-medlen.
Vid beräkningen af denna inkomst-titel för nu ingångna statsreglerings-period
hafva Rikets Ständer icke ansett sig höra taga i betraktande
förhållandet under åren 1855 och 1856, då, i följd af särskilda omständigheter,
tull-inkomsten var ovanligt hög, ulan hafva, enär enligt gjorda
uträkningar, medelbeloppet af tull-inkomsten, på grund af (Örlullnmgarue
åren 1854 och 1855, skolat med tillämpning af nu stadgade tull-bestämmelser,
för hvartdera året utgöra 9,986,425 R:dr 66 öre Runt, och brutto-behållningen
för år 1857 med enahanda tillämpning beräknats till
10,259,270 R:dr, Rikets Ständer, med hänseende jemväl dertill, att, i loljd
af nuvarande kris i handelsverlden, så väl för innevarande år, som lär
den närmaste framtiden en minskad införsel af öfverflöds-artiklar med sannolikhet
är att emotse, funnit sig icke böra beräkna tull-inkoinslerne lill
högre belopp än Runt R:dr 9,500,000; —
2:o. Salu-accis af sluderrie.
Denna stats-inkomst beräknades vid den af Rikets sednast församlade
Ständer fastställda statsreglering till 500 R:dr B:ko och har i
E. K. M;ts nådiga proposition angående Statsverkets tillstånd och behof
blifvit upptagen till motsvarande summa i riksmynt eller 750 R:dr; men
dä, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, fri införsel och försäljning af
kött, bröd och dricka blifvit sedan sisla riksdagen i nåder medgifven
för städerne Christianstad, den 23 Aug. 1854, Norrköping den ‘22 Sept.
1855, och Halmstad den 12 Juni 1856, hvarigenom saluaccis-medlen minskats
med 410 R:dr B:ko och hvad deraf återstår således utgör endast 445 R:dr
Bih. till II. St. Prat. 1856—1858. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Suppl. 33
258 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, A.n 259.
samma mynt samt under liden till nästa riksdag: torde
komma att ytterligare minskas, halva Rikets Ständer, som
beslutat, ali de städer, tili hvilka rättighet att utan afgilt
införa och försälja kött, bröd och dricka ännu icke är landtniannen
medgifven, fortfarande böra erlägga ifrågavarande
salu-aceis-ersältnings-afgifl, intill dess sådan införsels- och
försäljnings-IVihet uti någon af dessa städer varder beviljad,
dä. året derefter, samma stad befrias från erläggandet
af berörda afgift, funnit såsom städernas salu-accisafgifl,
att lördelas och utgå enligt upprättad tarif, hvilken
kommer att såsom bilaga åtfölja den nya Bevillnings-sladgan,
nu böra upptagas endast till
3:o. Post-medlen.
Då någon stals-inkomst för andra behof, än Postverkets,
icke är afsedd att af postmedlen utgå. men utgifter
för Postverket till belopp af 727,500 R:dr blifvit vid
stalsregleringen upptagne, bar en motsvarande inkomst af
postbevillningen funnits böra här utföras med . . . .
4: o. Chur lee-s ig illa lee- afg/Jlen.
Enär någon nedsättning i denna afgift för de betydligare
beskattningsföremälen ej blifvit vidtagen, har statsinkomsten
deraf, sorn redan under flere år öfverstigit
1.300.000 R:dr ansetts för innevarande stalsregleringsperiod
kunna beräknas till
5:o. Bränvin sbrännings-medlen.
Enligt hvad Rikets Ständer inhemta! har bränvinstillverkningen
för Inaiidera af åren 1855 och 1856 utgjort
i medeltal 12,506,002 kannor och för år 1857, så
vidt hittills kändt är, uppgått lill 15,945.425 kannor.
Rikets Ständer hafva således ansett liilverknings-qvantitelen
lör hvarldera af de år nu ingångna slalsregleringsperind
omfattar icke beräknas för högt, om densamma anlages
tiil 12,500,000 kannor. Beskattningen härför, efter
60 öre per kanna, skulle utgöra 7,500,000 R:dr R:mt,
och om derifrån afräknas kontroll-, uppbörds- och redovisnings-koslnader,
hvilka år 1855 uppgingo till omkring
235.000 Kalr och år 1856 till 253,300 R:dr, men hädanefter,
i den män tillverkningen mer och mer ölvergär lill
större brännerier, mäste blifva betydligt högre samt, i betraktande
deraf, torde böra beräknas till närmare 500,000
400: —
727,500: —
1,300,000: —
Expedilions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse IS':o 259. 259
R:dr, så uppkomme. pfler denna beräkning, en sluts-inkomst
af 7,000,000 R:dr.
Med den iörhöjda beskattningen har emellertid afsell*,
bland annat, att minska bränvins-tillverkningen, och
till en sådan minskning torde äfven den antagna högre
afverkningg-förinågan vid mindre brännerier i någon män
bidraga. Andra förhållanden, beroende af penninge-slälliiingen
och dess inflytande på dagsverksprisen sami på
arbetsklassens bergning, torde jemväl föranleda en minskad
förbrukning, deraf åter lillverknings-beloppet i hufvudsaklig
mån bestämmes. 1 betraktande al dessa omständigheter
hafva Rikets Ständer alltså funnit sig ej böra
beräkna slals-inkomslen af bränvinsbrännings-inedlen till
högre belopp än  6,750,000: —
Summa extra ordinarie inkomster
R:ml Itali 18,277,900: —
Summa summarum R:mt R:dr 26,474,700: —
Då fr ån denna sum na afdrages lotal-beloppet af den
vid innevarande riksdag lästslällda Riksstat* utgifts-litlar,
eller  . . 25,508,500: —
uppkommer ett öfverskott af R:int R:dr 966,200: —
hvilket Rikets Ständer funnit böra användas såsom årligt bidrag af Statsverket för
bestridande af de lill utgående frän Riksgälds-konloret anvisade utbetalningar.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 9 Mari 1858.
260 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 260.
X:o 960.
Uppläst och goiikändt hos Kidd. och Adeln den 8 BJars t*S8.
Preste-slåndet deri 9 ■— —
Borgare-ståndet deri 9 — —
Bonde-ståndet den 9 — —
Rikets Slätt ders underdåniga, Skrifvelse, angående ny Lag rörande
enskilda Butiker.
(Banko- och Lag-Ulsk:ns Belin Niris 4, 6 och 7).
S. A. K.
Redan vid föregående riksmöten har hos Rikets Ständer fråga förevarit om stiftande
af ny lag angående enskilde banker. Då denna fråga nu åter förekommit, hafva
Rikets Ständer ansett densamma böra tillerkännas desto större vigt och betydelse, som
de inom affärslilvet inträffade förhållanden högligen mana till skyndsamt vidtagande af
hvarje utaf behofvet påkallad förbättring i lagarne angående landets penninge- och kreditväsende.
Vid ärendets behandling hafva Rikets Ständer ansett, att, lill lättnad för allmänheten,
som har att i lagen söka ledning för sina åtgöranden, ej mindre alla lill ämnet
hörande föreskrifter, hvilka, såsom varande dels af Civillags, dels af ekonomisk natur,
för närvarande finnas intagna uti särskilda författningar, böra sammanföras uti en lag,
med iakttagande dervid af de i Grundlagen bestämda former för utfärdande af lagar
af förra eller sednare beskaffenheten; än äfven att uti samma lag böra införas stadganden
så väl för de enskilda banker, hvilka utgifva egna banksedlar, som för de icke
sedelutgifvande.
Beträffande författningens innehåll, hafva Rikets Ständer lill grund derför lagt
de nu gällande Författningarne, från hvilka Rikets Ständer likväl ansett afvikelse böra
ske i vissa, och hufvudsakligast följande delar.
Då ändamålet med inrättandet af enskilda bankbolag är att uppsamla smärre
kapitaler, för att såmedelst göra dem tillgängliga för affärslilvet, hafva Rikets Ständer,
i den öfvertygelse att banker med mindre grundfond snarare skola verka i denna ligt
-
Expeditions- Uts k o! tets Förslug till vndcrd. Skrifvelse N:0 260. 261
ning, än slöfre banker, hvilka kunde inskränka sin verksamhet till att endast eller hufvudsakligen
bedrifva utläningsrörelse ined den samlade grundfonden; och då mindre, i
landsorterne spridda banker bli Iva för allmänheten lallan; tillgänglige, i omlörmälde
förlag till förordning infört det stadgande, att bankbolags grundfond ej må öfverstiga
fyra millioner Riksdaler Riksmynt; hvilket belopp, sohl, enligt förslaget kan ytterligare
ökas lill hälften genom antagande af lottägare med begränsad ansvarighet, ansetts tillräckligt
betryggande för bankernes bestånd.
Lr enahanda synpunkt och för alt icke försvåra tillkomsten af banker i de orter,
der hinder kunde möta alt finna eli större antal personer, som vore benägne att
med obegränsad ansvarighet i bankbolag ingå, bar i förslaget inlagils det stadgande,
att bank utan sedelutgifningsrätt kan stiftas äfven om de solidariskt ans\arige bolagsmännen
deruti icke äro flere an tjugo.
Till förekommande deraf alt delägare med begränsad ansvarighet, hvilkas intagande
i bankbolag, enligt hvad förut är nämndt, i förslaget medgifves, och hvilkas stallning
till bolaget ansetts lämpligast böra bestämmas i bolagsreglor ne, äfven 0111 deri dem inedgilves
deltagande i förekommande frågor om bankens förvaltning, likväl dervid icke må
kunna utölva eli afgörande inflytande, har i förslaget införts den föreskrift, alt de icke
må ingå för mera än högst hälften af det belopp, de solidariska bolagsmännen i grundfonden
insatt.
Då Rikets Ständer befarat, alt, om det tillätes utländske män att ingå såsom solidariske
delägare i enskild bank här i riket, åtskilliga förvecklingar kunde uppstå, till
följd af svårigheten att emot dem göra gällande de förbindelser de sig åtagit, hafva
Rikets Ständer för sin del ansett, all de, som om bankbolags stiftande sig förena, böra
ra Svenske medborgare.
Det i nu gällande Författningar förekommande stadgande att de enskilda bankerrält
till sedelemission till en del beror af deras Riksinynlkassa hafva Rikets Stänfunnit
icke vara ändamålsenligt, enär nämnde kassa så hastigt till beloppet fluktuerar,
att sedelutgifning och sedelindragning omöjligen kunna hålla jemna steg med kassans
stigande och fallande, och del följaktligen icke kan kontrolleras, om den på kassan
grundade sedelutgifningsrätt öfverskrides. Bankerne skulle dessutom kunna emot
förskrilningar upplåna Riksmynt lill ganska betydliga belopp och sedermera å denna
Riks-mynlkassa utgifva egna bank-sedlar, hvarigenom inträffade alt dubbla förskrifningar
ulgälves för samma valuta. Rikets Ständer hafva derföre antagit en enklare och
lättare kontrollerad grund för den högst tillåtna sedel-emissionen, nemligen bankens hela
grundlond och derutöfver, i enlighet med nu gällande stadgande, af Banken innehafvunde
säkerhelshandlingar för beviljade kassa-krediliver i den män desse anlitas, dock
icke till större belopp, än högst femtio procent af hela grundfonden.
Till allmänhetens betryggande hafva Rikets Ständer ansell ett stadgande nödigt
derom, att Banken skall ställas under utredning, då dess reservfond och tio procent
af den grundfond de solidariske bolagsmännen insatt gått förlorad, så framt ej desse
bolagsmän, eller de, i förening med lottägarne, förklara sig villige att inom viss lid genom
tillskott återställa grundfonden till dess behöriga belopp.
Slutligen hafva Rikets Ständer, enär i Bankbolags konkurs, innehafvärne af bankens
sedlar, till följd af den fördröjda utredningen icke böra förvägras ränta, derom i
Förslaget intagit stadgande.
Med tillkännagilVande af de grundsatser Rikets Ständer således vid ärendets behandling
följt, få Rikets Ständer härmed dels hos E. K. M:t anmäla, att Rikets Ständer
för sin del beslutat, dels ock hos E. K. M:t underdånigst anhålla, att, med upphäfvande
af Kongl. Kungörelsen, angående inrättande af enskilda Banker eller Diskon
-
262 Expcditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 260.
ter, af den 14 Januari 1824; Kongl. Kungörelsen angående enskilda Banker, hvilka
utgifva egna kreditsedlar, af den 9 Januari 1846; Kongl. Förordningen angående vissa
lagbestämmelser, med afseende pä enskilda Banker, af den 6 Oktober 1848, och Kongl.
Kungörelsen om vissa ändringar och tillägg vid Kongl. Kungörelsen den 9 Januari 1846,
angående enskilda Banker, sorn utgifva egna kredit-sedlar, af den 10 November 1855,
må utfärdas en så lydande
Förordning, angående enskilda Banker.
§ 1-
Enskilde, som vilja förena sig i bolag i ändamål att genom en vald Styrelse
drifva bankrörelse, skola bos Konungen om nådig tillåtelse dertill sig anmäla oell dervid
inlemna de af bolaget uppgjorda bolagsreglor samt reglemente för bankens förvaltning.
Befinnas dessa öfverensstämma med denna lag samt lag och förordningar i öfrigt,
och finner Konungen den bank-inrättning vara för landet nyttig, meddelas tillåtelse
till bankrörelsens drifvande under en tid af högst lin år, räknadt från bankens
öppnande. Önskar bankbolaget förlängning af oktrojen erhålla; gore derom i den ordning,
sorn nu är sagd, ansökan aderton månader innan den löpande oktrojen lilländagår.
§ 2.
De, som om bankbolags stiftande sig förena, böra vara Svenske medborgare,
lill antalet minst tjugo, och svaren de, en för alla och alla lör en, för ^uppfyllandet af
alla bank-bolagets förbindelser. De kallas solidariske bolagsmän.
Vill bank-bolag berättigas att i sin rörelse utgifva egna, tryckta eller graverade
banksedlar, efter hvad derom i 14 och 15 §§ sägs; dä skall antalet af de solidariske
bolagsmännen vara minst tretio.
§ 3.
De solidariske bolagsmännen stånde öppet att, till förstärkande af bankens
grundfond, med sig förena lottegare, hvilkas ansvarighet för bolagets förbindelser begränsas
af deras lotters fulla belopp; dock må sådana lottegare icke uti bolaget inrymmas
för mer, än högst hälften af de belopp, de solidariske bolagsmännen uti grundfonden
insatt.
§ 4.
l:o Bank-bolags af de solidariske bolagsmännen insalta grundfond må ej understiga
En million Riksdaler Riksmynt, motsvarande 250,009 Riksdaler Silfverspecie,
och ej öfverstiga Fyra millioner Riksdaler Riksmynt, motsvarande En million Riksdaler
Silfverspecie.
2:o Denna grundfond skall inom ett år, räknadt från den dag, oktroj för Banken
blifvit utfärdad, varda till fulla beloppet, dels i kontant, dels i goda hypolheker,
insatt, i enlighet med hvad denna lag och bolagets reglor i öfrigt derom närmare be
-
Expedilions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 260. 263
stämma. Har ej den grundfond blifvit inom nu stadgade lid på vederbörligt sätt insatt;
vare oktrojen förfallen.
3:o Halva till förstärkande af grundfonden lottegare blifvit, efter hvad i 3 §
sägs, uti bolaget inrymde; varde likaledes det belopp, hvarmed den ursprungliga grundfonden
sålunda förstärkes, enligt de i nästföregående moment bestämda grunder, insatt
inom ett är, räknadt från den dag, den dertill öppnade teckning blifvit afslulad.
4:o Grundfonden bör i lika lotter fördelas. Lottbref skall alltid ställas på
namngifven person och må ej utfärdas förr, än hvad till grundfonden hörer är vordet
insatt, såsom derom för hvarldera al de i 2 och 3 mom. serskildt berörda läll
stadgas.
5:o Insatt grundfond må ej genom utdelning minskas så länge bankrörelsen
fortfar, och icke heller vid dennas upphörande i vidsträcktare män, än alt återstoden
fullt motsvarar beloppet af bolagets utelöpande och gällande förbindelser af alla slag.
§ 5.
l:o Af grundfonden skola minst tjugufem procent kontant insättas.
2:o Såsom grundfonds-hypothek, eller säkerhet för den del af grundfonden, som
ej i kontant skall inbetalas, må antagas och godkännas myntadt eller kontrolleradt
guld eller silfver, uti fast egendom intecknade skuldebref, aktier eller allmänna verks
och inrättningars räntebärande obligationer, hvilka af bolaget för sådant ändamål godkännas,
efter pröfning, som Konungens Befallningshafvande, eller den, han i sitt ställe
förordnar, bör öfvervara, med rättighet att dervid göra anmärkning, om skäl dertill
förekommer.
Vid utbyte af handlingar, tillhörande grundfonds-hypothek, förfares på enahanda
sätt, som vid den första pröfningen.
3:o Grundfonds-hypothek skall uti Landt-Ränleriet, eller annat allmänt förvaringsrum,
nedläggas uli kassakista med serskilda läs, hvartill Styrelsen samt ett af Konungens
Befallningshafvande utsett allmänt ombud hafva hvar sin nyckel.
4:o Enskild Banks lottbref må ej uti sådan Bank såsom gruudfonds-bvpothek
antagas, och ej heller belånas.
§ 6.
Bolagsreglorna böra innefatta bestämmelser i följande hufvudsakliga ämnen:
o) om beloppet af grundfonden;
b) om sältet för grundfondens bildande, hvarvid skall iakttagas, att i alla händelser
minst tretio, och, der bolaget vill egna banksedlar utgifva, minst sextio procent
skola bestå af, eller genom Styrelsens försorg förvandlas lill så beskaffade grundfondshypotheker,
som enligt denna lag skola i allmänt förvar nedläggas;
c) huruvida lottegare med begränsad ansvarighet må inrymmas och på hvad
vilkor;
d) om rösträttighets utöfvande vid bolagsstämma;
e) om antalet af Styrelsens ledamöter, hvilka vid hufvudkontoret böra vara
minst fem;
f) otn antalet af revisorer och om tiden för revisionen, som årligen bör förrättas
;
g) om Bankens rörelsegrenar, samt bland dessa serskildt om deposit- och kreditiv-rörelsen;
-
264 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, IS:o 260.
h) om sättet för vinnande aT andrin;; i bolags-reglorna;
f) om tiden lör ordinarie bolagsstämma, som minst en gang årligen bör hållas,
och om vilkoren för sammankallande af extra bolagsstämma ;
k) om den högre andel i vinsten, som framför lottegare förbehålles solidarisk
bolagsman, der sådan förmån honom skall tillkomma ;
/) om bildandet af en reservfond och 0111 den andel af årliga vinsten, som till
densamma skall öfverföras; samt
in) om de grunder, elter hvilka de intecknade skuldebref, räntebärande obligationer
och aktier, hvilka såsom grundfonds-hypothek fä antagas, skola uppskattas.
§ 7.
l:o Solidarisk bolagsman, dess arfvingar eller sterbhus-delegare, vare ej berättigad
alt under den för bankholagets bestånd i stadgarne bestämda tid ifrån bolaget
alga, eiler någon af sina lotter å annan person öfverlåta, med mindre bolaget dertill
sanuyckt. Begäran derom anmäles skriftligen hos Bolaget, och varde den begäran
pröfvad å den ordinarie bolagsstämma, som hålles under nästföljande räkenskapsår.
2:o När solidarisk bolagsman från bolaget algått eller ny bolagsman deruti vunnit
inträde, skall uppgift derom genom Styrelsens försorg, efter hvarje ordinarie bo
lagsstämma,
såväl aflemnas till vederbörande Rådstufvurätt för att i dess inleckningsprolokoll
inlagas, som ock i allmänna lidningarne kungöras.
3:o Ej må i bank-bolag antalet af de solidariska bolagsmännen någonsin understiga
det, som i § 2 är stadgadt.
4:o Lottegare, hvars ansvarighet är begränsad till fulla beloppet af hans lotter,
må sina lotter till annan person öfverlåta, efter anmälan hos bolagets Styrelse, och
under iakttagande i öfrigt af de föreskrifter, bolaget i sådant afseende bestämt.
§ 8.
Bank-kontor må endast i stad öppnas.
§ 9.
Rätter domstol i sak mot bank-bolag, äfvensom då bank-bolag råkar i konkurstillstånd,
eller söker årsslämning å sina borgenärer, vare Rädstufvu-rätt i den stad,
der bolagets hufvudkontor är beläget.
§ 10.
Delegarne i bank-bolag skola bland de solidariske bolagsmännen utse en ansvarig
Styrelse, som eger att, enligt den instruktion, som af bolaget utfärdas, och under
sådan kontroll af offentlig myndighet, som i denna lag stadgas, banken förvalta och i
alla mål för bolaget lagligen tala och svara.
Ledamot af Styrelsen bör från sin befattning kunna skiljas, efter beslut, fattadt
på lagligen utlyst bolagsstämma.
§ 11.
Eaptditions-Ulshollels Förslå" till underd. Skrifvelse N:o 260. 265
§ H.
Bank-bolag må ej drifva handel med annat, än guld och silfver, in- och utrikes
vexlar samt allmänna räntebärande papper, ej heller ega annan fastighet, än som
för Bankens inrymmande är behöflig; men vare olörhindradl alt inropa pantsatt eller
utmätt egendom, som ulbjudes på auktion, dervid bankens rätt och säkerhet kan vara
beroende, dock med iakttagande deraf, att sådan egendom åter varder försåld så snart
delta utan förlust för banken kan ske.
§ 12.
Vid utlåning ege bank-bolag, då räntan ej är utföst högre än efter fem för
hundradel om året och utlåningen ej är ställd pä längre tid, än sex månader, vid lånets
utgifvande afdraga räntan för hela låneliden. Betalar ej låntagaren å (Örlällodagen;
erlägge derefter, tilldess betalning sker, ränta efter en half för hundradet i månaden;
börande lagsökning inom 1 månad från förfölloliden anställas.
Vid lordringars utsökande njöte bank-bolag samma rätt till handräckning, som
för Rikets Ständers Diskonlverk nu är, eller framdeles varder beviljad.
§ 13.
l:o Förr än banken öppnas och sättes i verksamhet, skall inför Konungens
Befallningshafvande styrkas:
o) alt inför Bådstufvurätten i den stad, der bolagets hufvud-kontor är beläget,
blifvit i hufvudskrilt förevisade och uti inlecknings-prolokollet ordagrant intagne såväl
den af Kongl. Majit lör bolaget utfärdade lillslånds-resolution, som ock bolagsreglorne,
samt att Rätten, på bolagets bekostnad, låtit i allmänna tidningarna införa kungörelse om
del ingångna bolaget;
b) alt uppgift å de bolagsmän, hvilka i enlighet med denna lag för bolagets
förbindelser äro solidariskt ansvariga, blifvit ej allenast aflemnad lill samma Rätt och i
dess inlecknjngs-protokoH intagen, utan ock i allmänna tidningarne kungjord;
c) att till banken blifvit å lotterna inbetaide minst tio procent af grundfonden,
äfvensom alt handlingar, hvilka bolaget efter pröfning godkänt, äro hos banken aflemnade
lill säkerhet derför, att återstoden af grundfonden varder, jemlikt 4 §, inom
ett år i banken insatt:
d) alt uti allmänt förvar blifvit nedlagda i föreskrifven ordning pröfvade och
godkända grundfonds-bypotheker till belopp, motsvarande minst tretio procent af grundfonden.
2:o Är bank-bolag berät ligad t att egna banksedlar utgifva; då skall, innan sådana
sedlar utgifvas må, bolaget, jemte hvad i 1 mom. af denna § är sagdt, serskildt
inför Konungens Befallningshafvande styrka:
n) att grundfonds-hypolheker, i värde motsvarande ytterligare minst tretio, eller
tillsammans minst sextio procent af grundfonden, blifvit på löreskrifvet sätt i allmänt
förvar nedsatte;
Bih. till 11. St. Brot. 1866—1858. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Svppl. 34
266 Ecpsdi tinus- Utskotta/s Förslag lilI lindord. Skrifvelse N:o 260.
b) nit prof-blanketter lill bank-sedlarne, efter hvad derom i 15 § sägs, blifvit
til! Kongl. Finans-Departementet aflemnade;
c) all uppgift å de personer som skola banksedlarne underskrifva, blifvit uti allmänna
tidningarne, införd.
3:o Varda, sedan bank-bolag fullgjort hvad i nästföregående moment, litt. a, rörande
rättighet till egna banksedlars digifvande är sagdi, loll-egare enligt 3 § i bolaget
inrymde; vare bolaget, der det på den för ursprungliga grundfonden sålunda vunna
förstärkning vill sedelutgifning grunda, pligtig! all, innan det dertill må anses berättigad!,
inför Konungens Befallningshafvande serskildt styrka, alt grundlbnds-hvpotheker,
likaledes motsvarande minst sextio procent af förstärkningen, ytterligare blifvit i föreskrifven
ordning nedsatta i allmänt förvar.
§ 14.
Bank-bolag, som lill ulgifvande af egna tryckta eller graverade banksedlar är
berälligadl, må ej utgifva eller i allmänna rörelsen pä en gång utelöpande bålla större
belopp deraf, än som sanimanlagdl i värde motsvarar bankens hela grundfond enligt
bank-räkenskaperna för året oell derutöfver endast för hvad som motsvaras af innehafvande
säkerhets-handlingar för beviljade kassa-krediliver, i den män dessa anlitas,
dock härför icke lill större belopp, än högst femtio procent af hela grundfonden.
§ 15-
De af bank-bolag utgifqa, tryckta eller graverade bank-sedlar, skola utställas
till innehafvaren att ulan ränta vid anfordran inlösas, oell underskrifvas af minst två
af Styrelsens ledamöter samt en bankens tjensteman, som dertill af Styrelsen lörordnas.
Bank sedlar få endast lyda å 5, 10, 50, 100 och 500 Riksdaler Riksmynt.
De skola till storlek och form vara så beskaffade, att papperet till dem å 5
och 10 Riksdaler är 4,s tum i längd och 2,5 tum i bredd; till dem å 50 och 100
Riksdaler, 5 turn i längd och 4.5 tuni i bredd, samt till deni å 500 Riksdaler, 7,5 tum
i längd och 4,5 tum i bredd, allt efter Kongl. Stadgan om mått och vigt af den 31
Januari 1855.
Bank-sedlar må tillverkas af ofärgadt papper, men icke till likhet med Rikets
Ständers banks sedlar. Om tryckning eller gravering ankomme på bolaget att bestämma,
dock bör banksedelns valör alltid tydligen vara utmärkt.
§ 16.
Banksedel skall ovilkorligen, då den i bankens hufvudkontor till invexling företes,
inlösas med Rikets mynt eller Rikets Ständers banks sedlar. Vägras inlösen; vare
sedelinnehafvaren berättigad all, jemte kapitalet, åtnjuta ränta efter sex för hundra
årligen från den dag, inlösen blifvit vägrad intill dess betalning kan erhällas.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse iV.-o 260.
267
Brister baukbolag uti skyldigheten att sina ulgifna banksedlar vid anfordran inlösa.
ege sedel-innehalvaren, efter deremot genom Notarius publicus verkställd protest,
för hvilken kostnaden skall drabba bolaget, om förhällandet anmälan göra hos Konungens
Befallningshafvande, hvilken, derest det ej genast kan visas, att hindret al lillfällmhet
härrört, ofördröjligen skall om förhällandet till Konungen inberätta och under
tiden hela bankrörelsens drifvande inställa låta. Pä Konungen ankomme att besluta,
huruvida bankens oktroj i sådant lall skall vara förverkad.
§ 17.
Den genom Kongl. Förordningen den 13 Jord 1K00 för skuldfordran i allmänhet
bestämda preskriptionstid af tio år ege ej rum i fråga om banksedlar, ulgifua af
baukbolag, ej heller skall bevakning af dem enligt Konkurslagen erfordras, i händelse
bank-bolag råkar i konkurs-tillstånd, eller i anledning af ärsstämuing, som, vid bolagets
upplösande, må utfärdas å dess öIriga borgenärer.
§ 18.
l:o Enskild banks räntebärande förbindelse, ställd till innehavaren, eller till
viss man eller ordres, må ej lyda å mindre belopp, än 500 Riksdaler Riksmynt, eller,
derest betalningstiden ej eller uppsägning räknas, å längre förfallotid, än högst tolf
månader.
2:o lnsätlnings-bevis med eller utan utläst ränta, ställd lill viss man, skall innehålla,
att öfverlåtelse deraf skall lill nye egarens säkerhet i banken anmälas.
§ 19.
Styrelsen åligger:
att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga för Konungens
Befallningshafvande, eller dess ombud, samt för den serskilda undersökning,
Konungen möjligen kan finna för godt all låta anställa;
alt genast efter hvarje qvartals slut, i närvaro af Konungens Befallningshafvande
eller dess ombud upprätta och derefter ofördröjligen till Kongl. Maj:t insända, äfvensom
genom allmänna lidningarne offentliggöra en öfversigt af bankens ställning;
och att ställa sig tdl noggrann efterrättelse hvad denna lag bjuder, samt de af
Konungen fastställda bolagsreglor föreskrifva.
Sker afvikelse härutinnan och varder ej det anmärkta förhållandet inom en månad
rälladt, ankomme på Konungen att i svårare fall förklara Bolaget hafva förverkat
rättigheten att bankrörelse drifva.
§ 20.
Banken skall ställas under utredning och bolaget derefter upplösas, der något
räkenskapsårs behörigen reviderade bokslut visar bolaget hafva gjort sådana förluster, att
268 Expeditions-Utskottets Förslug lill underd. Skrifvelse N:o 260.
bankens reservfond och (io procent af den grundfond, de solidariske bolagsmännen insatl,
gått förlorade, så framt ej desse bolagsmän, eller de i förening med lott-egarne,
på en af sådan anledning sammankallad bolagsstämma, inför protokollet förklara sig
villiga, att inom sex månader, genom erforderligt tillskott å sina lotter, återställa grundfonden
till dess behöriga belopp.
Konungens Befallningshafvande åligge noggrant tillse, att sådant bolagsstämmobeslut
inom sagde tid blifvit fullgjordt. Har ej så skedt, varde bolaget ovilkorligen
under utredning stäldt.
§ 21.
När bank-bolag, med rättighet att utgifva egna banksedlar, utan konkurs upplöses,
äfvensom derest bolaget råkar i konkurstillstånd, vill Konungen, uppå anmälan
derom, genom allmän kungörelse, som två gånger årligen, ett halft år emelian
hvardera, från predikstolarne i hela riket uppläses och i allmänna lidningarne intages,
förelägga en hvar, som innehar Bankens sedlar, att, vid förlust af all betainingsrätt,
inom två år frän kungörelsens dalum, förbindelsen, när bolaget ulan konkurs upplöses,
förete till infriande i banken, men om banken råkat i konkurs-tillstånd och betalning
således ej genast ske kan, lill bokföring och erhållande kostnadsfritt af påskrift derom,
uppvisa inför den eller dem, Rätten, der konkursmålet är anhängig!, i sådant afseende
förordnar; kommande till följd häraf, i händelse af bankens konkurs, med utdelning
till de borgenärer, som ej ega förmånsrätt, att anstå intilldess berörda två år förflutit.
För banksedel njute innehafvare!! ränta efter sex för hundra om året, från den
dag offentlig stämning beslules, till dess inlösen vidtager.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 9 Mars 1858.
Expeditions-Utskottels Förslag lill vader<1. Siri/velse, A’.-n 2CI. 269
\:o 201.
Uppläst och goilkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Mars 1858.
Presle-slåndet den 6 — —
Borgare-siandet den 6 — —
Bonde-ståndet den 8 — —
Rikets Stiinders underdåniga Skrif reise, med öfverlemnande af ny
Bevillning s-stadga.
(Rev.-Ulslcs Betiden m. tn. N:ris 5, 9, 11, 14, 19, 30 och 34 samt Slats
Ctsk:s
Mein. N:o 31.)
S. A. K.
Oberäknad! de till Statskontoret ingående Bevillnings-medel, hafva Bikels Ständer
till Stals-behofvens fyllande åtagit sig en årlig beskattning, ali, i egenskap af
allmän bevillning, för 1859 oell följande år, intill slutet af det, då en förnyad Bevillningssladga
varder af Rikets Ständer antagen, utgå med Två Millioner R:dr Runt.
Den härom beslutade författning fä Rikets Ständer nu i underdånighet öfverlemna.
Endast mindre väsendlliga afvikelser från nu gällande Bevillnings-sladga hafva
deri blifvit vidtagne. Sålunda har den personliga skyddsafgiften, hvaraf halfva beloppet,
enligt hvad Rikets Ständer i särskild underdånig skrifvelse anmält, kommer att
användas till folkundervisningens befrämjande, blifvit i följd af nya mynträkningen,
jemkad till 40 öre för man och 20 öre för qvinna; likasom åtskilliga andre afgiftsbestämmelser,
af samina skäl utjemna Is lill närmast motsvarande lämpliga öretal. Den i
7 § vid sistlidne Riksdag bibehållna afgift af 5 procent för patroni ecclesiarum m. 11.
är nedsatt till den i allmänhet bestämda af procent. Minimi-afgifterna för Borgare
i samtlige städerna äro uti 9 § återförde lill hvad de före sistlidne Riksdag utgjorde
270 Exp edilions-Utskntlets Förslug lill underd. Skrifvelse, N:o 261.
saint läselals-afgillen för skeppsredare i släderna bestämd lill lika belopp, ulan afseende
å städernas klassifikation Uti 10 § äro under särskilde nya rubriker upptagne
Agenter lor utländska försäkringsbolag, lVläslare vid Brännerier och Tegelslagerier samt
Husmamseller; äfvensom åt rubriken Handelsexpeditör etc. gifvits den förändrade
lydelse, att Kassörer, Bokhållare m. fi. vid handel anställde personer derunder äfven
bäniöras: hvaremot Lotsar och Lots-drängar, som ansetts höra från bevillning efter
2:dra Ari. befrias, blifvit uteslutne ur såväl 10 som 27 §§, samt i stället upptagits,
såsom från denna bevillning befriade, lili 142 g. Det minimum af inkomst, dervid,
enligt 25 §, bevillning al' skeppsbyggerier först ifiågakommer, är lorhöjdt från 200 R:dr
banko till 400 R:dr Runt. Bevillningen, enligt 26 §, för skogsfång ä rekognitions-skogar
är höjd från 6 sk. till 25 öre för hvarje stafrum. Jemte det den Gårdlari-handlande
för resor lill utrikes ort uti 27 § hittills pålagde serskilda bevillning 15 R:dr
banko blifvit upphäfven, hafva afgiflsbeloppen för flere i 27 och 28 §§ uppräknade
personer något jemkats. En mindre redaktions-föräudring är vidtagen i 35 § 4 morn.;
hvarjemte den deri för aktiebolag rn. 11. associationer i Stockholm hittills medgifna rätt
att direkte i Riksgälds-kontoret erlägga sin bevillning ansetts böra upphöra. Det i 36
§ stadgade bevillningsfria minimum af testamenten, gålvor m. m. är lörhöjdt Irän 300
R:dr banko lill 1.000 R;dr R:mt. Uti 42, 43, 44 och 63 §§ är den förändring vidtagen,
ali skyldigheten till personlig inställelse vid mantals- och skattskrifning blifvit inskränkt
till sådane personer, som vid dessa förrättningar hafva alt å tjenslens vägnar
med upplysningar tillhandagå; hvaremot i 61 § skyldigheten att till taxering uppgiiva
icke blott den rörelse och näring någon idkar, utan också den inkomst, han deraf njuter,
blifvit genom en förändrad redaktion tydligare bestämd. Föreskrifterna i 86 §,
angående ordförandes rätt att deltaga i Taxerings-kommitlés öfverläggningar, men ej i
besluten, äfvensom angående den händelse, att ledamot i Kommittén utses till ordförande,
äro förtydligade. De i 87 och 116 g§ serskilt för Stockholm hittills gällande
stadganden, att af ståndspersons-klassens ledamöter i Taxerings- och Prölnings-kommittéerne
2:ne skulle vara embels- eller tjenstemän från de förvaltande verken, hafva ansetts
höra ur författningen utgå; och har uttrycket Preste-stäudet, såsom betecknande en
taxeringsmannaklass, blifvit utbytt emot det mera omfattande ordet Presterskapets äfvensom
benämningen Gymnasium utbytts emot Högre EleniPiitar-läroverk. Rese- och
dag-traktamentet enligt 114 g för ledamöter i Pröfnings-kommillé bar blifvit förhöjdt
frän 1 R:dr banko till 3 R.dr R:mt; hvarjemte den för dessa m. (1. kostnader i 118
§ anvisade procent af hvarje läns bevillnings-summa förhöjts för Stockholms stad till
2£ och för öfrige länen till 3 procent; och äro de derutöfver för Norrbottens och
Wesler-norrlands län anslagne bestämda belopp aljenmade för det förra från 540 R:dr
banko lill 800 R:dr R.mt samt för det sednare från 150 R:dr banko till 200 R;dr
R:mt. I stället för den hittills i Lil) § ledamöter i Taxerings- och Pröfhings-kornmittéer
ålagda edgång har åt nämnde § gifvits den förändrade lydelse, att vid början af
dessa Kommittéers verksamhet vissa §§ af Bevillnings-stadgan skola uppliisas. Bestämd
föreskrift att debetsedel skall upptaga laxerings-värdet af hvarje egendom är meddelad
i 127 § och i 128 § är, jemte iorändrad grund för debetsedels-lösens beräknande, tillika
föreskrifvet, ali skattskyldig skall vara berättigad att, emot stadgad lösen, undfå
serskild debetsedel för hvarje å hans förteckning upptaget tjenstehjon. Genom tillagdt
stadgande i 141 g äro vaktknektar och vaktqvinnor vid Fångvårds-inrältningarne befriade
från bevillning efter såväl lista som andra Artikeln. Den hittills i 144 g till 4
sk. banko bestämda afkortning för minderåriga harn är nu jemkad till 10 öre; hvaremot
den, enligt 145 g, Borgare i staden Ostersund tillförene medgifna lindring i bevillningen
elter 2:dra Art. ansetts höra helt och hållet upphöra. Och är slutligen, lill
Expedit! oiix- Uts holte Is Förslag till undvrd. Skri frelse A:o 261. 271
beredande af ett skyndsammare kungörande af General-sammandragen öfver allmänna
Bevillningen, den förändrade föreskril'l i 148 § inlagen, alt berörde General-sammandrag
skall upprättas och af trycket ulgifvas utan afvaklan af Kammar-Rättens beslut öfver
de anmärkningar och ansvars-påslåenden, hvartill de till Riksgäldskontoret ingående
sammandrag öfver allmänna bevillningen kunna föranleda; varande derjemte i de Bevill—
nings-stadgan ätlöljande formulär sådane förändringar vidlagne, som för vinnande af
ökad tydlighet och noggrannhet ansetts nödiga, eller erfordrats lör formulärens bringande
i öfverensstämmelse med tiva mvnträkningen äfvensom med Rikets Ständers af
E. K. M:t gillade beslut om mantalspenningarnes utgörande försl från och med fvllda
18 år.
Med anmälan af hvad sålunda blifv it i afseende å den allmänna bevillningen beslutat,
få Rikets Ständer underdånigst anhålla, att E. K. M:t, elter öfvervägande af hvad i den
nu upprättade Bevillnings-sladgan förekommer, rörande såväl bötesbestämmeiser, som
öfriga föreskrifter af den beskaffenhet, alt de grundlagsenlig! fordra E. K. M:ts nådiga
godkännande, täcktes låta utlärda allmän författning i ämnet.
Af det ofvan anförda täcktes E. K. M:t nogsamt finna, att nu gällande grunder
för den allmänna bevillningens fördelning blifvit hufvudsakligen bibehållna. Emot
rättvisan och lämpligheten af dessa grunder hafva dock (lera anmärkningar, förtjent»,
af synnerlig uppmärksamhet, hos Rikets Ständer förekommit. Frågan har emellertid
lunnits vara af så betydande omfattning och erfordra en så mångsidig utredning, att
Rikets Ständer icke varit i tillfälle alt dermed omedelbart taga befattning. Rikets
O o
Ständer fä fördenskull underdånigst anhålla, det E. K. M:l måtte täckas låta upprätta
samt förelägga Rikets näst sammanträdande Ständer förslag till grunder för bevillningens
fördelning saint sättet för deras tillämpning, efter hvilka på ett lämpligare och
rättvisare sätt, än efter gällande bevillnings-förordning, den af Rikets Stander fastställda
bevillnings-sumina må kunna utgöras.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 8 Mars 1858.
272 Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 262.
I$:o 2Q2.
Upplåst oell godkändi hos Ridd. och Adeln den 8 Mars 1858.
Preste-ståndet den 9 — —
Borgare-slåndet den 9 — —
Bonde-ståndet den 9 — —
Rikets Sländcrs underdåniga Skrif velse, angående behojvet all ordna
allmänna hälsovården.
(StaIs- saint Allm. Besv. och Ekon. Utskis Ulkde N:o 16.)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad deruppå, att då sjukdomar
inom samhällen föranledde icke blott fysiskt och moraliskt elände, måste följaktligen
hvarje åtgärd för den allmänna sundhetens befordrande fördelaktigt inverka pä folkets
trefnad och lycka. Vigten af de anordningar, hvilka hade till föremål att förbättra
allmänna helso-lillståndet, vore således lätt insedd och bevisades jemväl af den välgörande
inflytelse densamma ulöfvat i de fremmande länder, der i detta afseende de
största framstegen blifvit gjorda. Alt dylika mått och steg behöfde vidtagas äfven i
Sverige, derom vittnade en dervarande allmännare sjuklighet, oftare återkommande
farsoter och den, synnerligast i Stockholm, betydliga mortaiiteten. Väl hade under de
sistförflutna åren åtskilliga kommuner, och särdeles hufvudsladen, varit verksamme i
denna riktning, men olägenheter, sådana som öfverbefolkning i trånga boningar, uthyrande
af osunda lokaler ni. m., förekomme ännu och kunde ej afhjelpas utan förmedelst
en ordentlig lagstiftning rörande desamma, hvaraf ock sundhels-polisens tillbörliga
ordnande berodde.
Bland vigtigare anordningar saknades här i landet institutioner, alt motsvara de
i åtskilliga Europeiska samhällen inrättade sundhets-råd, äfvensom en lag, rörande sund
hets
-
Expedit!» ns- lils holtet s Förslag till underd. Skrifvelse :\: o 263. 273
hets-angelägenheter i allmänhet, vare sig i afseende på boningar, närings-medels förfalskande
, m. in. Af dessa anledningar har hos Rikets Ständer framställning egt
rum om tillvägabringande af en Kommitté utaf sakkunnige män, de der, efter lagen
kännedom om hufvudstadens och hela landets helsovårds-förhållanden, uppgjorde förslag,
dels till dessa förhållandens ändamålsenliga ordnande, i enlighet med den hygieniska
vetenskapens nuvarande ståndpunkt, dels ock till helsovårdsiag jemte sundhetspolisens
bättre organiserande.
Rikets Ständer, som tagit denna framställning i öfvervägande, hafva dervid funnit,
huruledes de förhållanden, hvilka med den allmänna helsovården slå i ett nära
sammanhang och derpå utöfva ett stort inflytande, icke äro ordnade såsom önskvärd!
vore. Och dä Rikets Ständer tillika hälla före, att förnämsta orsaken härtill är alt
söka uti bristen på en omfattande lagstiftning, rörande sundhets-polis m. m., samt att
ett bättre förhållande i afseende på den allmänna helsovården vore att emotse, derest
en ändamålsenlig lag funnes i della ämne stiftad, få Rikets Ständer, för åstadkommande
häraf, hos E. K. M:t i underdånighet anhålla, att E. K. M:t läcktes låta utarbeta
förslag till lag rörande sundhets-förhållandenas ordnande inom Riket, samt, sedan
vederbörande deröfver blifvit hörde, i ämnet aflåta nådig proposition till Rikets näst
sammanträdande Ständer.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 9 Mars 1858.
\:o m%.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Mars 1858.
Prest e- st å ndet den 9 — —
Borgare-ståndet den 9 — —
ISonde-slåndet den 9 — —
Bikels S/änders underdåniga Skrifvelse, med ny Riks-stal.
(Stals-Utskrs Mern. N.-o 295.)
S. A. K.
Den för 1858 och följande åren, intill dess nästa statsreglering vidtager, upp
rättade Riks-stat, få Rikets Ständer härmed i underdånighet öfverlemna.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 9 Mars 1858.
Eili. till R. St. Prat. 1856—1858. 10 Sami. 1 Afd. 2 Rund. Supp/. 35
274 Expeditions-Utskottet* Förslug lill anderd. Skrifvelse N-.o 264.
SCf-I.
Uppläst och godkbndl hos Ridd. och Adeln den 8 Mars 1838.
Proste-slåndet den 9 — —
Borgare-st andel den 9 — —
Bondc-slåndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående vpprätladl nytt
Reglemente för Riksgälds-konlorel.
(Slals-Ulslits Mern. N:o 296.)
S. A. K.
Då det reglemente för Riksgäldskontoret* framtida rörelse och förvaltning,
hvilket Rikets Ständer godkänt, och som, synnerligast med hänseende till verkställigheten
af de å Riksgäldskontoret anvisade utbetalningar, innehåller åtskilliga närmare bestämmelser,
än som äro om förmälda i Rikets Ständers härom till E. K. M:t niklina
underdåniga skrifvelser, icke torde hinna ulskrifvas och till E. K. M:t i underdånighet
öfverlemna* före Riksdagens afslulande, hafva Rikets Ständer uppdragit åt Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret att ofördröjligen derefter, å Rikets Ständers vägnar, till E. K. M:t
aflemna en bestyrkt afskrift af detta Reglemente med undantag endast af de delar
deraf, sorn handla om Riksgäldskontoret* styrelse och betjening.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Slockholm den 9 Mars 1858.
275
REGISTER
öfoer de af Rikets llöglojliga Ständers Expeditions- UIskott, linder
i 806, i 887 och 1888 arens Riksdag, af g (fna förslag ti/l Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelser till Kongl. Maj:t m. m.
Nio
1. Underdånig skrifvelse, angående Riksdagskostnadernas bestridande genom Riks
gäldskontoret.
2. —— angående medels anvisande lill vestra och södra Jernvägs-slatnbanornas fort
sättande.
3
4
rings-Forrnen, in. m.
5
granskning af de under Kommers-kollegii förvaltning ställda fonder.
6
f. d. Landsliöfdinge-residens-tomterna i staden Piteå med å dem befintliga
byggnader.
7
Länsmans-boställena Melby och Näsby emot kronoskalte-hemmanet Bredinge
på Oland.
8
sex holmar i Götheborgs och Bohus Läns skärgård.
9. —— i anledning af Kongl. Majits nådiga proposition, angående upplåtande af
mark å kronoparken Bädaås i Skaraborgs Lön lör en vattenledning till staden
Lidköping.
10
11. —— angående verkställd omröstning öfver Högsta Domstolens Ledamöter.
12. Förordnande för Professoren, m. m. P. E. Bergfalk att vara Rikets Ständers
Just i tie-Ombudsman.
13
Justitie-Ombudsmans Suppleant.
14
pleant.
15
besigtningar, m. II. förrättningar för kronans räkning.
276
Register.
N:o
16. Underdånig skrifvelse, .angående beredande af Gudsljensls- och Skole-lokaler för
Garnisons-församlingarné i Stockholm.
17
löning.
18
för Listers härad a( Blekinge Län
19. Förordnande lör Hevisions-Sekreleraren rn. m. J. A. Södergren att vara Rikets
Ständers Juslitie-Ombudsman
20. Underdånig skrifvelse, angående Revisions-Sekreteraren, m. rn. J. A. Södergrens
insättande i Juslitie-Ombudsrnans-Einhetet.
21- om tillägg (ill 9 § i Kongl. Förordningen den 16 November 1849, angående
iakttagelser i alseende å passagerare-ånglärtygs byggnad, m. m.
22
och djurfång, samt i Kongl. Kungörelsen den 24 Oktober 1851.
23
gandena om inrättningen af allmänna Beväringsmanskapet.
24. Förordnande för Häradshöfdingen, Assessoren G. Lagerstråle att vara Rikets Slän
ders
Justitie-Ombudsmans Suppleant.
25. Underdånig skrifvelse, angående, val af Rikets Ständers Justitie-Ombudsmans
Suppleant.
26
bestämda dagtraktamente.
27 angående åtgärder lör befordrande af grunddikning å boslällsjord.
28
ningar.
29. angående tillägg vid 28 § Regerings-Formen.
30. — i anledning al Kongl. Majlis nådiga proposition om ändring i 39, 40 med
flera §§ i Regerings-Formen och 4, 6 med (lera §§ i Riksdags-Ordningen,
samt om förändring, i och tillägg till Riks-Akten.
31
Ekedal, född Nordenberg.
32
under sednaste Riksdag beviljade statsbidrag.
33
34. — angående förklaring af 16 kapitlet 1 § Arida balken.
35
Infanteriet utgående bidrag till Soldatbeklädnadens anskaffning och underhåll.
36 i anledning al Kongl. Majits nådiga proposition, i fråga om beräkningsgrunden
för Salpeterhjelpens utgörande inom en del af Södermanlands Län.
37
begripne bosk apspenn inga i ne.
38
39
att i två eller (lere inrikes städer samtidigt drifva handel.
40. —— om ändring i 3 § och iipphäfvande al' 4 § i 3 kapitlet Handelsbalken.
41
42
om Biskops-prebendenas förseende med särskilda kyrkoherdar, m. m.
Register. 277
N:o
43. Underdånig skrifvelse, angående berättelsers afgifvande om fortgången af de med
statsbidrag understödda arbetsföretag.
44
nader anslagne medel.
^5. angående förklaring af Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847, rörande ular
rendering
al Kungsgårdar m. m.
40. angående inteckning af aftal om nyttjande,-rätt till fastighet i stad.
angående belrätnjande af skogsplantering å de så kallade Svältorna i Elfs
borgs
Län.
48
hult, m. m.
49. angående ändring i föreskriften rörande bref-befordring medelst lösväska.
50. ■ angående föreskrifters meddelande vid vägning af spanmål.
51
52. -— angående en afslutad Traktat om upphörande af öresundska tullen, m. m.
53
räkenskaper.
54
lucka.
oir. - angående tiden för revisions-skillings nedsättande.
50. om beredande af religions- och sedlighelsvård, åt den vid större arbeten
använda personal.
57
58. —— angående del Rikets Ständer meddelade förslag till förnyad Förordning rö
rande
Sveriges och Norriges ömsesidiga handel och sjöfart.
59
vissa delar af Jönköpings i', d. låslningsområde (ill Jönköpings stads disposition
lör liv lomlregleiing derstädes.
00. i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga proposition, angående utbvte af Mili
lise-boslällena
N:o 1 Steglinge och N:o 8 Plöninge emot skatteköpta delar i
kronoheminaneii Vestra och Östra Klappe i Malmöhus Län.
fil. i anledning af är 1855 verkställd revision af Statsverkets m. fl. fonders
förvaltning.
62. i I. aga örn anslag till upprätthållande af den Arméens pensionskassa äli ggande
pensionering.
63- om medels anvisande för fortsättning af arbetena å vestra och södra Jern
vägs-slatnbanorna
under innevarande år.
64
och ön Rugen.
65
nisation.
66
67
68
69
ning, lill följd af Tullkassören G. E. Bergvalls balans.
70. —— angående försäljning af tomtplatsen efter kronans nedbrunna spannmålsnra
gasinshus
i staden Carlshamn.
278
Register.
N:°
71. Underdånig skrifvelse angående ifrågasläild eftergift af beskattningen å tackjerns
lillverkningen
och stångjernssmidet.
72
Län anslagna s. k. öfverskotls- och reservräntor.
73. Förordnanden för utsedde Ledamöter i kommittén för tryckfrihetens vård.
74. Underdånig skrifvelse, angående afskrifning af en Landtbrukaren C. Th. Skårman,
i egenskap af arrendator utaf indragna profossboställe! Bryntesgården Lindärfva,
ådörnd arrendeskillnads-ersältning.
75
läggningar, m. m.
76
och rötning af vattendraget invid staden Köping.
77
och förvaltning, m. m.
78
omförmälda stämning eller lysning ej må utfärdas.
79
1853 angående fattigvården i Riket.
80.
angående gjordt anbud af ett utländskt amorteringslån till Svenska Stats
verket.
81
82
das till ny kyrkogård för Sandby församling.
83
lör utvidgande af Lerdals församlings kyrkogård.
84
tillhörig, vid Upsala stad belägen jordrymd.
85
innehållen och lill Statsverket indragen aflöning för de under kriget åren
1806—1810 fångne ogifta Officerare, Underofficerare, m. (1.
86
utfärdande genom allmän kungörelse.
87
fattning angående sammanläggning af straff.
88
89
90
vissa fall, m. m.
91
92
93.
om upphäfvande af bördsrätten i stad samt ändring af lagstiftningen angå
ende
teslamentsrätten och gåfva af läst egendom.
94.
i afseende ä förhållanden, rörande arbetsfolk, som utgår för vinnande af
arbetsförtjenst.
95. Förordnande för Häradshöfdingen, Assessoren G. Lagerstråle att vara Rikets Stän
ders
Juslitie-Ombudsman.
Register.
279
N:o
96.
97.
98.
99.
100.
101.
102.
103.
101.
105.
106.
107.
108.
109.
110.
111.
112.
113.
114.
115.
116.
Underdånig skrifvelse, angående Häradshöfdingen, Assessoren G. Lagerstråles insättande
i Justitie-Ömbudsmans-Embelet.
angående anslag för gratifikationer ät Under-Officerare, m. fl.
angående beviijadt anslag till beredande af tillfälle för Of ficerare af Arméen
alt ingå i utländsk krigstjenst.
i anledning al Kongl. Maj:ls nådiga proposition, angående indragning till
kronan af den lill s. k. kronokalkugnen å Gottland anslagna ilinleved.
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående uppförande af en
hufvudsakligen lör postverket alsedd byggnad å kronans intill operahuset i
Stockholm gränsande tomt.
angående statsbidrag för ny tomtreglering och nya byggnaders uppförande
inom den sistlidet år albrunna del af staden Eksjö.
i anledning af väckt fråga örn vissa friheter och förmåner för de till Komministrars
och Kapellpredikanters aflöning i sednare lider anslagna hemman
och lägenheter.
angående befrielse från kronotiondes utgörande af en del komministers-boställen
i Stockholms län, som efter 1850 års jordransakning blifvit med denna
utskyld belagde.
i fråga derom att de räntegifvare, hvilkas räntor öro till Sala silfververk
anslagna, må komma i åtnjutande af de med skatle-förenklingen åsyftade
förmåner.
angående åtskilliga inom Götheborgs och Bohus Län belägna Kronoholmars
algiftsfria upplåtelse till allmänt begagnande.
angående godtgörelse till indelningshafvare för sådana grundräntor, som till
följd af qvarnars nedläggande afskrifvas.
angående förvandling af en inom Färentuna härad af Stockholms Län utgående
skattetitel under namn af tegelved.
angående ändring i stadgandet om den minsta enheten, hvartill, vid ränte
persedlarnes
omsättning och förenkling, hvarje persedelslag må uti jordeboken
uppföras.
i anledning af väckt fråga att forsel-löneersättning för ränle-spanmål, som
ej kan lill leverering in natura uppsägas, må omedelbart tillhandahållas vederbörande
räntetagare.
angående den s. k. kurhus-afgiflen.
med anledning af de utaf Rikets Ständer vidtagna åtgärder, till undvikande
af penninge-remisser med posterne emellan Slockholm och de orter, der
Banken har lånekontor.
angående förklaring af 26 kapitlet 2 § Bvggninga-Balken samt ändring af
samma kapitels 3 §.
angående omarbetning af Kongl. Instruktionen för Förmyndare-Kammaren i
Slockholm.
om upphäfvande af 1 och 2 momenten i -40 § af Fabriks- och Handlverks
Ordningen
den 22 December 1846.
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående inrättande af ett
Landlbruks-Iustitut i Skåne.
angående ersättning åt jordegare inom 2:ne byar af Leksands socken för
skada genom vattenöfversvämning.
280
Register.
N:0
117. Underdånig skrifvelse, i fråga om ändring uti Kongl. Brefven den 9 Februari
1802 oell den 17 Augusti 1804, rörande besutenhet å hemman i Dalarne.
118
119
skilliga erribets- och tjenstemän ådömdt ersättningsansvar i följd af Länsbokhållaren
Caspar Langlets bedrägliga förhållande.
120
121
deltaga i handläggning af ekonomiska och politimål.
122
Rikena Sverige och Norrige.
123. —t— i fråga om beviljande, för myntverkets behof, af ett räutefrill lån från Ri
kets
Ständers Bank.
124
medels anvisande.
125
ordning angående vilkoren för bränvinstillverkning.
126
angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller dislillerade
spirituösa drycker, jemte bilaga, innefattande Förslag till Förordning i
ämnet.
127
skyldigheten att taga lots då de komma från sjön.
128
eld förstörda kyrka.
129
Skara domkyrka samt liqviderandet al' kyrkans skuld.
130
A. L. Hård af Segerstad älagdt ersätlnings-belopp.
131. —— i fråga om försäljning af i Landskrona gamla stad befintliga, kronan lillhö
r
i ga by ggn a d s to m t e r.
132
vember 1855.
133- angående dels förhöjning i resekostnadsersältningen och dagtraktamente för
serskilda såväl ständiga som extra domare i brottmål, dels skjuls- och traklaments-ersättning
till Häradshöfdingars skrifvarebiträde vid extra förrättningar.
134
135
Majlis sjukdom.
136
Författning i ämnet.
137. Förordnande för Häradshöfdingen C. Wester att vara Justitie-Ombudsmans Sup
pleant.
138. Underdånig skrifvelse, angående val af Rikets Ständers Justitie-Ombudsmans
Suppleant.
139. - — angående förhöjning i Kronans lösningspris för inom riket tillverkad Salpe
ter,
till likhet med priset å utländsk vara.
Register.
281
N:0
140. Underdånig skrifvelse, i fråga om kostnadsersättning till militäre-, civile- och
ecelesiastike-tjenstemän för en del resor i tjensteärenden.
141
omi ersättning till nämndemän och fjerdingsman för extra förrättningar.
142
männa medel för uppehållande af gästgifveri vid Målningens by i Jemtlands
Län.
143
144
145
Backabo N:o 5 Thorbjörnsgården, till boställe åt en serskild länsman i Vestra
distriktet af Gudhems härad och Skaraborgs Län.
146
inf]nine medel för ett exporteradt och i Tripoli försåldl parti krut.
147
tifikation till vedergällning åt Kapten A. Hahr i och för utgifvandet af hans
general-karta öfver Sverige.
148
jord från Haubmst-boställét Ingeshult vid Elfsborgs Regemente til! plats fölen
folkskola i Seglora församling af Elfsborgs Län.
149
Järlåsa församling af Kronans rätt (ill dana-atT efter Serafia Lindskog.
150
koherdarna i Nöbbelöfs och Ollarps pastoraler i Malmöhus Län.
151
boställe! Hörrum, m. m.
152
Friherre R. F. von KraMiiers, Grefve G. E. Frölichs och Grefve P. A. Le
wenhaupts
bibehållande vid deras rätt till framtida pension från Arméens
pensionskassa.
153
154
kungsgårdar och boställen.
155
af kostnaden för Sveriges deltagande i en blifvande exposition i Paris af
racedjur och landtmannaprodukter.
156
Förordning om verkställighet al domar och utslag, meddelade af Norsk
Räll, m. m.
157
158
lan det inre al' Jemtland samt Norrige.
159
thod för Westerbottens och Norrbottens Län.
160
1827.
161
Bih. till R. St. Prot. 1856—185S. 10 Sami. 1 Afd. 2 Band. Svppt. 36
282
Register.
N:0
162.
163.
164.
165.
166.
167.
168.
169.
170.
171.
172.
173.
174.
175.
176.
177.
178.
179.
180.
181.
182.
183.
184.
185.
186.
Underdånig skrifvelse, angående upphörande af ansvars-beslämmelser för öfverassignering
å Rikets Ständers Bank.
angående den medicinska undervisningens lämpligare ordnande, m. in.
angående Tullbevillningen och dermed sammanhang ägande ämnen, jemte
bilaga, innefattande Förslag till Tull-taxa, in. m.
angående ändring uti och tillägg lill 4 kapitlet 2 § Byggninga-Balken.
i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition orri antagande af en författning
angående straffarbetes och fängelse-straffs verkställande i enrum.
angående åtgärd, till förändring af Kungs- och Krono-skjutsens utgörande.
—-— angående minskning i kreditivet för manufakturernas och labrikernes un
derstödjande.
angående återstoden af den för afskedade folkskolelärares pensionering i
Riksgäldskontoret afsalia tillgång.
angående lösen för den åt korporalen vid indelta Arméen och soldalerne
vid Södermanlands regemente anslagna allönings spanmål.
i fråga om inqvarteringspenningar åt en dei Regemenlsskrifvare vid indelta
Arméen.
angående fyllnad och tillökning i ersättningsanslagen till Wadstena Krigs
manshus-kassa
och Amiralitets-krigsmans-kassan för indragna rusthålls- oell
en-per-mille-algi (terne.
—— i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med Förslag lill Förordning
om ägors fredande emot skada af annans hemdjur och om slängselskvldighel.
——- i fråga om utbetalningen af återstoden utaf anslaget för Eskilstuna kanals
anläggning.
—-— i fråga om jords friköpande från grundskatt, m. m.
angående en fyranläggning å Gottska Sandön, m. fl. åtgärders vidtagande
för förbättringar i Fyr-, Båk- och Lots-väsendet.
angående ett utländskt lån för underlättande af penningeställningen och rörelsen
inom landet.
angående beviljandet af statsbidrag för en kommunikationsled emellan Asa
sjön
i Kronobergs län samt städerna Wexiö och Carlshamn.
— i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition, angående pension för Öf
ver-Jägmästaren
A. II. Kasten.
Se N:o 207.
—-— angående ytterligare lån för pågående jernvägs-anläggning mellan sjöarne
Wessman och Barken inom Stora Kopparbergs län.
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående åtgärder Lill be
hölvandes
undsättning i missväxtår.
i fråga om förhöjning af anslagen till manskapets beklädnad vid Svea och
Göta artilleri-regementen.
i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition, angående eftergift till förmån
för Misterhults sockens fattigvård af Kronans räll till dana-arf efter
Lena Hansdotter i Sundsholm.
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående betäckande af de
kostnader, som för skatle-förenklingens och det nya jordeboksverkets fortgång
erfordras.
i fråga om eftergift af det för detta Landshöfdingen, m. m. G. Edenhjelm
ädömda ersättningsansvar för kronans förlust genom Länsbokhållare!! C.
Långlots bedrägliga förhållande.
Register.
283
N:o
187. Underdånig skrifvelse, i fråga om sältet oell ordningen för utbetalningen och för
valtningen
af de till Statens jernvägsbyggnader anslagna medel.
188
189
angående ansvar för förfalskning och bedrägeri.
190
att vid viss ålder vara myndig.
191
kom) för utländsk mans upptagande till Svensk medborgare.
192
193
194
195
190. angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens Sjette Hufvud-Titel.
197
parater.
198
krona.
199
de a stats-anslaget för båtsmansbeklädnaden åren 1849—1851 uppkomna behållnin
gar.
200
verk den 14 Augusti 1850.
201
skjutsen, samt om lindring dessförinnan uti nämnda besvär.
202. —1— i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition, angående poslbevillningen.
203
och Rikets Ständers beslut, skola, lill allmänna rörelsens underlättande, å
utrikes ort upplånas.
204
logiska undersökningar samt Digifvande af derpå grundade kartor.
205
anskaffning af mätt- och vigl-ljkare samt modeller ät General- och ProvinsLä
milina leri-k nu toreu.
200. angående upplåtelse åt Kalmar domkyrka och stad af vissa Kalmar I. d.
fästning tillhörande lägenheter.
207
208. —•— angående liden och vilkor,en för åtskilliga vid innevarande riksdag beviljade
löneförhöjningars utgående.
209
Tumba pappersbruk.
210
för rofdjurs ulödande.
211
m. m.
212
213
riksdag beviljade statsbidrag till väganläggningar, m. fl. arbetsföretag.
284
Register.
N:o
214.
215.
216.
217.
218.
219.
220.
221.
222.
223.
224.
225.
226.
227.
228.
229.
230.
231.
232.
233.
234.
235.
236.
237.
238.
239.
240.
241.
Underdånig skrifvelse, angående medels anvisande för undersökningar, inspektionskoslnader
saint expenser vid allmänna arbeten.
angående ett Linköpings domkyrka beviljadl låne-understöds förändrande lill
anslag utan återbelalningsskyldighet.
angående aflöningen för den person, som bestrider ordinarie tjenst, från hvars
utöfning innehafvaren är, i egenskap af Justitie-Ombudsman, förhindrad.
angående statsbidrag för vägars anläggning oell förbättring, hamnbyggnader
och kanaler samt sjösänkningar och andra valten-aftappnings-iörelag, m. fl.
dylika föremål.
angående regleringen af utgifterna under Riks-Stalens Sjunde Hufvud-Tilel.
angående åtgärder för befrämjande af en förbättrad skogshushållning.
angående hegardt statsbidrag för en större reparation ä Westerås domkyrka.
angående tillsynen öfver och regleringen af den Gymnastiska undervisningen
inom landel.
angående regleringen af utgifterna under Riks-Stalens åttonde Hufvud-Tilel.
angående befrielse från rotering för Ansätts hemman i Jemtlands Län.
i fråga om lindring i båtsmanshåll!, med afseende å dervid utgående be
klädnadsbidrag.
i fråga om en lag till ordnande af Nolarii-publici-befattningen.
angående ett ytterligare lån utaf allmänna medel åt Nora-Ervalla jernvägsbolag.
angående inlösen, för Statens räkning, af Kamreraren Carl Sandbergs anteckningar
I Kameral-väsendet.
angående förbättrade aflöningsvilkor, rn. m., för Arméens och Flottans Läkare
samt Provincial-Läkarne.
angående regleringen af utgifterna under Riks-Slatens nionde Hufvud-Tilel.
angående beviljad pension åt förre Juslilie-Ombudsmaunen, Kammar-Rådet
S. L. Theorell.
i fråga om eftergift af f d. Landskamrerare!), Kammar-Rälls-Rådet S.
Lindberg ädömd ersättningsskyldighet.
angående ersättning för ökad tjenstgöring af Lifbevärings-Regementet.
angående löneförhöjning ät Statens embets- och tjenstemän m. fl. för år
1857.
angående eftergift af Kronans rätt till dana-arf efter Föraren Pihls från
skiljda
hustru Charlotta Kindberg.
angående ändring i Kongl. Kungörelsen den 20 November 1845, i fråga om
ersättning till vittnen.
i anledning af förekomna framställningar angående utvidgad religionsfrihet.
angående förändring af Domkapitlens organisation.
i fråga om äskad tillökning för år 1857 i aflöningsförrnånerne åt en del af
n n o
Flottans gemenskap, in. m.
i anledning af Kongl. Maj-.ls nådiga proposition rörande anmäld brist i till
gångarne
för Flottans matrosers och uppfordrade båtsmäns mathållning åren
1856 och 1857.
angående nådig förklaring af Kongl. Resolutionen den 17 December 1734,
i fråga om klockare-val inom Skäne, Halland, Blekinge och Bohus Län.
angående en rättelse i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse rörande regleringen
af Riks-Slatens Fjerde Hufvud-Tilel.
Register.
N:o
242. Underdånig skrifvelse, i fråga om Stockholms befästande å landssidorna.
243
244
245
246
Regerings-Formen.
247
ragepassevolans-afgiften vid beridna ruslhålls-regementen.
248
anläggningen mellan Köping och Hult.
249
lande af 4:de profpredikant i regalt pastorat.
250
251
252. —•— angående förhöjning i ersättningen till svaga soldat-rotar.
253
flykt, såsom påföljd för brott.
254
lånefonden må förskottsvis afdragas.
255
256.
angående de i 63 § Regerings-Formen föreskrifna Kreditiv-summor.
257
258
föreskrifter.
259
260
261
262. —— angående behofvet att ordna allmänna helsovården.
263
264
Bih. lill Ii. St. Prat. 1856—1858. 10 Sam/. I Afd. £ Band. Suppl. 37
fr/[
