# ID: svediakorp-gov2324
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 143,315
# sentences: 4,434
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 95.
21
9 §•
Herr Buman har, ined anledning af hvad här ofvan blifvit efter honom anfördt
om olämpligheten af Presterskapets befattning med åtskilliga verldslige bestyr, tillika
anmärkt hurusom i denna 9 § funnes under 21 momenler uppräknade ej mindre än
några och femtio olika ärenden, som tillhörde sockenstämmas och således älven prestens
handläggning, men af hvilka flertalet, för att icke säga alia, skulle, hvad stadsförsamlingar
beträffade, vida lämpligare kunna inför magistrat afgöras, hvarigenom mycken
tid och mycket obehag skulle prosten besparas. Det vore emedlertid ej blott Presterskapet
utan äfven församlingens öfrige medlemmar som hade olägenhet af de ifrågavarande
föreskrifterna, ibland annat derigenom, att då Högmesso-Gudstjenst. med hvilken
nattvardsgång är förenad, sällan slutar förr än omkring klockan 1 e. tn., så har man
endast en timmas lid, eller till kl. 2, då Aftonsångs-Gudsljensten börjar, för att öfverlägga
och besluta om stundom ganska vidlyftiga och vigtiga saker, derför äfven
skall inträffat alt samma ärende under tre på hvarandra följande Söndagar mäst albrytas
och åter börjas till stort men för dem, som i frågan varit intresserade; hvilket säkerligen
ej skulle hafva händt om föredragningen skett å allmän Rådstuga, hvars sjelfva
benämning dessutom syntes antyda det rätta stället för behandling af stadens angelägenheter.
Till dessa omständigheter, hvilka ej egde tillämpning på landsbygden, hvarföre
motionären ansåg sockenstämman der lämpligen kunna fortfara i den vidsträckta
befattning den för närvarande eger, komme att kvrkorne borde hållas i bättre helgd
än som vore förenligt med deras upplåtande onödigtvis för öfverläggningar om verldsliga,
oftast högst obetydliga saker; och har, på grund af hvad han sålunda anfört,
motionären begärt att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:! i underdånighet hemställa
om Nådigt stadgande, hvad öfrige städer utom Stockholm beträffade, att hvarje församling
skulle ega fritt att inför vederbörlig Magistrat föredraga och afgöra de angelägenheter,
som kommunen röra, med undanlag af sådane ärenden, som ifrån Kyrkorådet
till församlingen hänskjutas samt sådane, sorn röra förenad stads- och landsförsamlings
gemensamma rätt och bästa, hvilka fortfarande borde till allmän sockenstämma
öfverlämnäs. >
Herr Henschen åter har, under åberopande af äldre bruk i städerne, samt enär
Ma gistraten vanligen borde lättare än Pastor kunna leda öfverläggningen ocb föra protokollet
rörande de ämnen, sorn omförmälas i 14, 15, 16, 17 och 20 punkterna i 1
mom. af 9 §, föreslagit att dessa ärenden .måtte på allmän Rådstufva inför Magistraten
handläggas, hvarvid kunde iakttagas del i Sockenstäuimo-förordningen föreskri na röst
i
..i • ° o
berakmngs-sätt.
Utskottet anser visserligen alt åtskilliga ärender, som å sockenstämma handläggas,
skulle lämpligen kunna öfverflytlas frän sockenstämma i stad, men dä ingen
annan municipal-organisation finnes, dit de ärenden, som röra församlingens samtlige
medlemmar, kunna till behandling hänvisas, och dertill kommer att genom bifall lill
motionerne ovisshet skulle uppslå huru rösträltigheten borde beräknas vid de ärenden,
som från sockenstämmans handläggning undandragas, får Utskottet vördsamt tillstyrka
att motionerne icke mätte, i nu ifrågavarande hänseende, till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
10 §.
Herr Nordvall har anfört afl en otydlighet skulle förefinnas uti slutmeningen af
denna §, der det heter, “eller särskild öfverenskommelse derom träffad.“ Det borde,
22 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-UIsliollels Betänkande N:o 95.
enligt motionärens tanke, visserligen icke betvifla* att med dessa ord åsyftades att åt
församlingarne inrymma rättighet antaga andra, för måhända flera församlingar lämpligare
grunder för utgörande af de algi Iler, hvarom församlingarne ega att på sockenstämma
besluta, än dem förordningen i 5 § såsom regel bestämmer; men lika litet
borde väl belviflas att formen för sädane öfverenskommelse^ träffande måste vara
densamma, som för alla andra frågors afgörande. Likväl bade 10 § blifvit flerastädes
tolkad pä motsatt sätt eller så att. allas medgifvande erfordrades för införandet af
annan skalte-grund, hvadan berörde § svntes behöfva förtydligas; och har motionären
derföre begärt alt Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla det de i nuvarande 10
af Sockenstämmo-förordningen gjorde bestämmelser måtte erhålla följande förändrade
lydelse :
“Alla afgilter, hvarom sockenstämman beslutar, skola utgå efter den bestämda
grunden för rösträtt i sockenstämma, såvida ej särskildt derom blifvit stadgadt eller
särskild öfverenskommelse, medelst i loga ordning tillkommet sockenstärnmo-beslut,
derom blifvit träffad.41
Då motionären vid 1850 och 1851 års Riksdag framställt enahanda förslag, har
detsamma blifvit af nämnde Riksdags Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott alstyrkt,
dels pä grund af enahanda skäl, som berörde Utskott åberopat emot de af motionären
föreslagna ändringar i 5 §, d<ls ock emedan Utskottet ansett någon tvekan om rätta
tillämpningen af denna § icke skäligen kunna uppslå, så att den äskade förklaringen
ej heller vore af behofvet påkallad; — och då motionen sålunda blifvit vid en föregående
Riksdag på uppgifne skäl afslagen och motionären ej sedermera visat att några
olägenheter af ifrågavarande §:s nuvarande lydelse uppstått, hemställer Utskottet
att motionen i denna del må, jemväl innevarande Riksdag, utan
afseende lemnäs.
Slockholm den 22 Maj 1857.
R e .v e r v a tio ne r
a) af Herr Lallerstedt, som i anledning af Utskottets beslut i fråga om ändring i 7 §
yttrade: "Lika gammal som rättmätig, är den klagan, att i vårt laud Presterskapets tid
är så upptagen af verldsliga bestyr, att den andliga verksamheten, hvartill det hör
manas af sin egentliga embetspligl, måste eftersättas; och endast af denna anledning
skulle jag vara benägen att omfatta detta tillfälle för att tillstyrka upphörande af Pre
sterskapets
sjelfskrifvenhet till ordförandehefällningen i sockenstämma. Men härtill
kommer ali, pä sätt den ene motionären, Herr Hesselgren, anmärkt, för en fruktbärande
utveckling af kommunalväsendet det är alldeles nödvändigt att ordlörandebefaltningen
vid sockenstämma, der församlingens vigt i ga s t e kommunala angelägenheter afgöras, genom
fritt val uppdrages åt den person, som dertill företrädesvis eger erforderliga egenskaper,
hvilka icke alltid äro att finna hos själasörjaren. Enligt nu gällande Författning
kan Kyrkoherde i sin egenskap af ordförande vägra begärd sockenstämma icke
blott af enskild ledamot inom församlingen, utan till och med af sockennämd och magistrat.
Af en sådan magt i ordförandens hand, såvida man vill anse den nödvändig,
följ er ovilkorligen, alt han hör genom val tillsättas. Dessutom och så länge kommu
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Nio 95.
23
nens angelägenheter behandlas å sockenstämma, sorn vanligen hålles i kyrkan på Söndag
och ledes al Kyrkoherden, föreställer sig allmänheten lätteligen, att andra än kommunens
kyrkliga angelägenheter hafva ett oskiljaktigt sammanhang med kyrkan eller
Presterskapet. Det är dock angeläget att allmänheten får ett klart begrepp om skillnaden
emellan kyrkliga och andra angelägenheter. De förra anser jag fortfarande böra
behandlas under prestmans ordförandeskap; och då de lätteligen kunna skiljas från
andra af mera allmän eller verldslig art, får jag för min del vöidsamt tillstyrka, det
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande af en
författning, som, med upphäfvande af hvad nu är stadgadt, lemnar församlingarne, så
i stad som på landet, rättighet att för viss tidrymd inom sig välja ordförande i sockenstämma
för handläggning af de ärenden, som icke äro af rent kyrklig beskaffenhet;”
Häri instämde Ilerrar Thomée, Boman, Nygren, Bydin och Berglund samt Riksdagsmännen
Anders Medin från Kronobergs, Nils Svensson från Christianstads och
Jöns Tersson från Blekinge län.
b) af Herr Stolpe, som emot Utskottets beslut i afseende å 9 g anförde:
”Uppställningen af 1843 års sockenstämmo-förordning är inrättad med hufvud
saklig!'
sylte att göra författningens bestämmelser gemensamma för både stad och landsbygd,
hvarvid dock tillfredsställandet af den sednares behof torde kunna antagas hafva i
främsta rummet utgjort lagstiftarens ögnamärke. Detta visar sig bland annat deraf,
att en mängd uti 1 inom. af Förordningens 9 § uppräknade ärenden, sorn gjorts tili
föremål för sockenstämmas handläggning, uteslutande röra landsbygden, hvaremot intet,
för städerna egendomligt af likartad beskaffenhet, finnes deribland, hvaraf den slutföljd
skäligen lärer kunna dragas, alt sistnämnda mål icke böra uti sockenstämma förekomma,
äfvensom att ordet sucken allestädes uti Författningen begagnas såsom ett: gemensamt
uttryck för betecknande af både socken i egentlig mening och slads-samhälle. Denna
sammanföring af gemensamma bestämmelser för både landt- och slads-kommuner må ur
synpunkten af enhet i lagstiftningen betraktas som en förtjenst, men i andra och för
städerna vigtiga hänseenden medför den likväl olägenheter, härrörande från skiljaktigheten
i de vägar, på hvilka landsbygdens och städernas kommunal-inrättningar utbildat
sig. Då nemligen landtkommunen eller socknen ständigt varit i saknad af civil lor
valtnings-myndighet,
hafva städerna från urminnes tider egt en sådan uti magistraten,
omkring hvilken, såsom en medelpunkt, deras municipal-inrättningar grupperat sig. De
organisationsformer dessa inrättningar under tidernas lopp erhållit, kunna klandras för
bristande sammanhang jemte andra ofullkomligheter, och man må öfverensstämma i öfvertygelsen
om behofvet af deras förbättring ; men jag tror dock icke, att delta behof
kan tillfredsställas genom att draga ledningen af städernas kommunal-angelägenheter
ifrån den civila myndigheten till den kyrkliga, hvilket ostridigt skulle inträffa, derest de
uti 9 § 1 mom. af soekenstämmo-förordningen upptagna kompetens-föreskrifter vunne
fullständig oell ordagrann tillämpning. Sådant har likväl troligen ingenstädes inträffat,
enär, att icke tala om städer, hvilkas privilegier innehålla särskilda föreskrifter om
forum och sätt för behandling af vissa kommunala frågor, flera af dessa frågor, som
uti åberopade ställe af soekenstämmo-förordningen äro lagda under sockenstämman,
äfven i öfriga städer, i följd af gammal häfd, fortfarit att handläggas inför magistraten
på allmän rådstuga. Men då ett sådant förhållande lätteligen kan föranleda till kompetenstvister
och tvifvel om giltigheten af fattade beslut, har jag ansett anledningarne
dertill brira undanrödjas derigenom, att dylika i städerna lörekommande kommunalangelägenheter,
hvilka icke angå kyrkan och dess egendom, presterskapet, folkundervisningen
oeh fattigvården, undantoges från sockenstämmans behandling, för att af vederbörande
menighet å allmän rådstuga inför magistraten handläggas och afgöras.
24 Allmanna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande No 95.
Likväl och då härvid förekommer, ali någon allmän författning icke är utkommen, som
i andra än vissa, borgerskapet ensamt rörande, valfrågor innehåller bestämmelser om
grunden för den rösträttighet, som vid dylika sammankomster bör stads-innevånare i
allmänhet tillkomma, har jag trott meddelande af särskild föreskrift derom blifva, i
sammanhang med den åsyftade ändringen i sockenstämmn-förfaltningen, al behofvet påkallad,
och att samma röstgrund, sorn är för sockenstämma gällande, äfven kunde för
nämnde sammankomster tjena till efterrättelse.
I följd häraf anser jag Utskottet hafva bordt tillstyrka, det Rikets Ständer malte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes, med ändring af 9 § t
mom. i sockenstämmo-förordningen, i Nåder förklara alt, i stad med egen jurisdiktion,
de uti 5, 6, 13. 14, 13, 1 G, 18, 19, 20 och 21 punkterna i åberopade iörfatlningsställe
uppräknade ärenden, för så vidt de kunna i stad förekomma, äfvensom de uti 10
punkten omförmälda frågor om bestämmande af algifter lill hälsovården, hädanefter må af
vederbörande menighet ä lagligen utlyst allmän rådstuga inför magistraten handläggas
och afgöras, hvaremot i stad ulan egen jurisdiktion samt släder i allmänhet, då frågan
rörer stads- och landtförsamling gemensamt, sagde ärenden må fortfarande uti sockenstämma
behandlas; att den röstgrund, som är gällande för sockenstämma i den stad,
der allmän rådstuga för behandling af lörberörde ärenden hålles, äfven må vid dessa
sammanträden tjena (ill efterrättelse samt alt besvär öfver beslut, som dervid fattas,
må anföras å ort och tid, som för klagan öfver magistrats utslag i ekonomi- och politi-mål
stadgade äro.
För den händelse, att fullständigt förslag till förändrad lydelse af ifrågavarande
ställe i sockenstämmo-förordningen enligt de af mig nu framlagda åsigter böra af Rikets
Ständer i underdånighet allåtas, har jag föreställt mig alt delta förslag kunde
erhålla följande lydelse, hvarvid anmärkes, alt de inklauderade siffrorna utmärka punkterna
i nu gällande förordning:
§ 9-
1 mom. Till sockenstämmas handläggning höra de mål, som röra kyrkans vård
samt församlingens hushållning och allmänna angelägenheter, såsom:
l:o (1). Frågor rörande folkundervisningen och dertill hörande anstalter;
2:o (2). Kyrkovärdars, Skoldireklioners, Skollärares, Klockares, Orgelnists och
annan Kyrkobeljenings tillsättande och afskedande, der ej annorlunda stadgadt eller
öfligt är;
3:o (3). Granskning af kyrko- och skolräkenskaper samt frågor om kyrkomedlens
användande;
4:o (4), Öfverenskommelse!- om grafställen;
5:0 (7). Hushållning med och vård om kyrko-egendomar;
R.o (8). Byggnad och underhåll af kyrkan och hvad dertill hörer jemte andra
församlingens lägenheter, såsom prestgård, skolhus, skolmästares boning, sockenstuga,
fattigstuga m. fl.
7:o (9). Öfverenskommelse rörande presterskapets, skollärares samt kvrkobetjenings
löneförmåner;
8:o (10). Afgifters bestämmande till kyrka, skola, fattigvård samt andra fromma
ändamål;
9:o (11). Bänkfördelningar;
10:o (12). Frågor om församlingens fattiges försörjande samt hvad dermed
sammanhang eger;
Allmanna Besvärs- och Ekonomi- LIskottets Betänkande N:o 95. '25
ll:o (17). Öfverenskommelse!- till sedlighets och allmän ordnings befrämjande;
saint dessutom på landet och i städer utan egen jurisdiktion, äfvensom i städer i allmänhet,
om frågan rörer stads- och landl-församling gemensamt;
12:o (5). Utväljande och entledigande af Sexman och andra Ordningsmän saint
af de styrelser, åt hvilka socknen uppdragit förvaltning af dess enskilda angelägenheter;
l3:o (ti). Nämdeman» utväljande, enligt Vår Nådiga Förordning af den 18
December 1823;
14:o (13). Frågor om sockne-magasins anläggande och värd;
15:o (14, 10). Allmänna helsovården, koppympningens befrämjande och barnmorskors
antagande samt al gifters bestämmande för dessa ändamål:
16:o (15). Brandstodslöreningar;
17:o (16). Öfverenskommelser om väghållning, snöplogning och brobyggnad med
mera dylikt;
18:o (18). Bestyrkande af mantals-, rest- och afkorlnings-längder samt granskning
af längder i afseende ä kronoskjuts och derför erlagd betalning;
19:o (19). Utväljande af fullmäktige för socknen, när sådana erfordras;
20:o (20). Intyg om personer, hvilka anmälas till allmänna belöningar, äfvensom
yttranden om gjorda uppodlingar m. m.
21:o (21). Socknehandlverkarcs antagande.’*
Härmed förenade sig Herrar Biskop Björck, Kyrkoherden Otterström, samt
Herrar Ödmansson, Boman, Nygren, Hydin och Bodel/.
Bilt. till H. St. Prut. 1856 & 1857. 8 Sami. 25 Hiift. 4
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Allmänna Besvär*- ork Eknnnmi-UIsknltels Betänkande N:o 96.
1
]\T: © 96*.
Ank. till Exp.-tJtsk. d. 29 Juni 1857, kl. 2 e. m,
Betänkande., i anledning af väckta motioner om ändringar uti Kongl.
Instruktionen för Förmyndare-Kammaren i Slockholm den
9 April 1856.
Rörande detta ämne hafva till Utskottets handläggning blifvit öfverlemnade
tvä motioner, af hvilka den ena blifvit väckt inom Högv. Preste-Ständet af
Riks-Arkivarien Nordström, som anfört: att frågan om målsmanskap för omyndiga
samt vård om deras egendom och rätt, hvilken fråga i våra gamla Stadsoch
Lands-lagar ej ännu erhållit någon egentlig utveckling, först ernått en sådan
i sednare hälften af I7:de seklet, då Kongl. Förordningen om inrättande af en
Förmyndare-Kammare i Stockholm den 27 April 16 67 meddelades och derefter
den 17 Mars 1669 den allmänna Förmyndare-Ordningen utkom.
De åligganden, som tillhörde nämnde Förmyndare-Kammare, innefattade
dels omedelbara åtgärder, dels tillsyn öfver de särskilde förmyndarnes förvaltning.
Till den förra kategorien hörde: att med ledning af dödslistor, som för
hvarje vecka af Presterskapet borde insändas, låta verkställa bouppteckning och
värdering i alla till borgerskapet och under den borgerliga jurisdiktionen hörande
sterbhus, utreda sterbhusets gäld och tillgångar, ombesörja ordentligt arfskifte,
samt tillse att enkling eller enka icke inginge nytt gifte innan afvittring egt rum,
att frånvarande arfvingars arfslotter behörigen förvarades, och att barn utan vård,
som saknade egna medel till uppfostran och underhåll, efter omständigheterna
blefve intagna antingen i handtverksskrån eller ock, om de ännu vore i späd
Bih. lill R. St. Brot. 1836 $ 1SS7. 8 Sami. i6 Häfl. 1
‘2
Allmänna Besvärs- or/i Ekonomi-Utskollets Betänkande ÄVo 96.
alder, tills vidare pä. Danvikens hospital eller Barnhuset, der de på stadens be~
kostnad borde underhållas till dess de i handtverk eller annat yrke, eller i god
tjenst kunde inga.
Till den sednare kategorien hörde: tillsyn öfver den uppfostran och den
sedliga vård, förmyndare egnade de omyndiga, och tillsyn deröfver att omyndiges
ärfda, umbärliga lösören offentligen försåldes och penningarne mot god säkerhet
på ränta utsattes, att den fasta egendomen likaledes med omsorg förvaltades, och
att vederbörlig redo och räkenskap för förvaltningen på bestämda tider inför Förmyndare-Kammaren
aflades; hvarföre ock alla instrument öfver bouppteckningarna,
jemte anteckning om hvarest egendomen funnes utsatt och om de derför ställda
säkerheter, borde vara att i Förmyndare-Kammaren tillgå och der »register vis»
förtecknas.
Dessutom innehölle författningen det stadgande, att Förmyndare-Kammaren,
på det dess betjente mått c kunna af något hafva sitt underhåll, icke skulle vara
förbunden att. gifva »för de penningar, som den stöde för och pä dess försäkring
förräntades», högre årlig ränta än sex procent, och att »med de öfrige ,som vinnas
kunde, skulle stoppas till en del omkostningar och löningar», för hvilket
ändamål derjemte en half ‘procent (boupptecknings-proeent) skulle från hvarje
sterbhus Förmyndare-Kammarens kassa tillfalla, och borde från denna kassa först
betjeningen a ilo nas, samt öfverskottet, 0111 ett sådant uppstode, användas till de
fattiges understödjande.
Vid en öfverblick af den förra bland anförde tvänne kategorier funne man,
att densamma innefattade hufvudsakligen enahanda föreskrifter som derefter, i
vissa omständigheter mera utbildade, intagits såsom allmänna stadgande^ i 1734
års lag, och hvilka återfunnes på särskilda ställen i Giftermåls- och Årfda-Balkarne.
Beträffande åter den sednare kategorien, så uppdroge den å FörmyndareKammaren
i grunden samma rätt och pligt till tillsyn öfver förmyndare i afseende
å omyndigs uppfostran och vården om dess egendom, som sedermera, ehuru
mindre väl ordnad, i allmänna lagen tillädes domaren i allmänhet. Någon rättighet
att under sin egen omedelbara förvaltning taga alla omyndiges arfsmedel,
eller andra än frånvarande och okända arfvingars, der så behof gjordes, vore deremot
genom 1607 års förordning Förmyndare-Kammaren så mycket mindre tillerkänd,
som berörde förordning uttryckligen förklarade: att Förmyndare-Kammaren
»ingalunda borde eller kunde vara emot föräldrars lagliga välde eller yttersta
vilja; utan att der en eller annan, antingen förmedelst testamente eller lagligen
vore fallen till tutelam eller curam, borde han med samnad råd med Förmyndare
Kammaren alla ting så mycket säkrare förvalta, sorn han på det sättet kunde
för allt eftertal befrias»; samt ytterligare tilläde: att »på det hvarken fader eller
moder,, som efterlefver, skulle hafva, orsak sig besvära, det han eller hon icke
Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Ul sk o lie Is Betänkande N:o 9 6.
3
kunde sitt barnagods efter lag varda, sa blefve dem det icke förtaget, utan allenast
befaldt ett riktigt inventarium upprätta — all oreda i framtiden att förekomma
och afböja; och skulle jemväl vara den efterlefvande af föräldromen tillåtet
såväl att vårda barnagodset som upptukta barnen, så länge FörmyndareKammaren
kunde pröfva allt väl blifva förestått.» Tillsynen borde väl således
vara allvarlig, men icke inskränka de rätta Förmyndarnes naturliga rätt att vårda
sig om de omyndige och sjelfve förvalta deras arfsmedel. Den hade till ändamål
att förekomma förskingring af omyndiges egendom, hvilken icke borde fä
sjunka eiler brinna, men icke att ovillkorligen ställa densamma under Förmyndare-Kammarens
omedelbara förvaltning.
Då omkring etthundrade år sednare, eller den 12 December 176-1, ny Instruktion
för Justitie-Kollegiuin och Förmyndare-Kammaren i Stockholm utfärdades,
hade dermed åsyftats fastställande af närmare föreskrifter rörande organisationen
och förvaltnings-ordningen; men i fråga om Förmyndare-Kammarens ursprungliga
bestämmelse och befogenhet hade icke någon ändring blifvit gjord.
Denna befogenhet förblef sådan som tillförene, och någon tvångsrätt för Förmyndare-Kammaren
att till sig och under sin omedelbara vård infordra omyndiges
arfsmedel, oaktadt duglige och vederhäftiga Förmyndare funnes, blef densamma
lika litet då som förut medgifven. Förmyndare-Kammaren fick sig deremot uttryckligen
ålagdt, att »förse omyndiga med laga förmyndare och hafva inseende
deröfver att förmyndare efter lag, egendomen troligen förvaltade och derför behörig
redo och räkning gjorde, samt droge försorg att de omyndige njöte anständig
uppfostran m. m.;» men ifall »bägge föräldrarne voro döde, eller den
efterlefvande icke kunde vårda barnen och egendomen och skicklige förmyndare
ej kunde erhållas, då borde Förmyndare-Kammaren genom en curator ad litern
låta utreda sterbhuset och låta offentligen försälja den lösa egendomen samt insätta
medlen i Rikets Ständers Bank för Förmyndare-Kammarens räkning, der
de omyndige från den tid njöte vanlig ränta, nemligen fyra och en half procent
årligen;» men omyndigs fasta egendom skulle ej utan trängande nöd, få föryttras,
så vida ej synnerlig förmån för honom deraf kunde hemtas.
En väsentlig ändring var den, att räntan på de omyndiges medel, hvilka på
ofvananförde grund af Förmyndare-Kammaren sjelf förvaltades, uti sistnämnda, eller
176-t års instruktion nedsattes till 4^ procent, eller, såsom det på ett annat ställe
i samma instruktion sades, »sådan som Wi i nåder kunne finna den framdeles
böra bestås,» och att med hänsigt till de utgifter, som ålåge Förmyndare-Kammaren,
utom räntorne på arfsmedlen, ett visst kapital förklarades alltid böra förblifva vid
Förmyndare-Kammaren orubbadt till förräntande emot full säkerhet, med ett ord
en räntebärande reservfond.
De inkomster, Förmyndare-Kammaren då haft att påräkna, vöre hufvudsakligen
följande :
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Vtskollels Betänkande N:o 9S.
l:o) boupp tecknings procent från alla under »stadsrätt hörande sterbhus.»
Denna procent hade redan i 1667 års Förordning varit bestämd till | procent
af summa inventarii, med uttryckligt förklarande att Förmyndare-Kammarens betjente
»icke skulle vara befogade att vid inventeringar eller andra embetsförrättningar
derutöfver något Sterbhus med föräringar, skänker eller annan utgift gravera
och belasta, vid förverkande af tredubbelt så mycket till de fattige,» och
hade nämnda procentbelopp närmare reglerats genom Kongl. Förklaringen den
20 Januari 1693, hvilken, på samma gång den bekräftade Förmyndare-Kammaren
och ställde under dess behörighet »alla, utom Adeln, i staden boende, både
Kronans och Adelns betjente utan åtskilnad,» förklarade desses sterbhus pligtige
att erlägga endast 3 procent af sådana medel, som »redbare och visse voro,»
(men ej af osäkra fordringar); hvilket ånyo fastställdes i Kongl. Förordningen
den 1 Mars 1749, som tillika förklarade bouppteckningsprocenten från borgares
sterbhus böra utgå med en half procent såsom förut;
2:o) procenten till de fattige, hvilken enligt 4 § 17 Kapitlet Ilandelsbalken
utginge med ^ procent af summa inventarii vid bouppteckningar;
3:o) Öfverskott på vunnen ränta för de af Förmyndare-Kammaren förvaltade
arfsmedel, efter afdrag af det räntebelopp, som utgafs till de omyndige, och
4:o) räntan på reservfonden, samt dessutom åtskilliga andra afgifter, hvilka
dock motionären ansett nu kunna förbigås.
Förmyndare-Kammarens utgifter, enligt 1764 års Instruktion, vore: ledamöters
och betjenings aflöning, expensmedel, 3,000 daler kopparmynt årligen
till Frimurare-Barnhuset i Stockholm, och de stadens Politie-Kollegium tillfallande
medel, bestämda till fattiga barns underhåll. Med undantag nemligen af
reservfonden skulle allt hvad som återstod af Förmyndare-Kammarens årliga inkomster,
sedan aflöningen, expenserne och Frimurare-barnhus-afgiften blifvit liqviderade,
under namn af Öfverskottsmedel öfvergå till Politie-Koilegii disposition
för nyssnämnda ändamål, och hade under en längre följd af år detta ändamål ansetts
vara uppfyldt genom dessa medels användande för Barnhusets i Stockholm
underhållande.
För att förklara grunden härtill har motionären ansett några historiska erinringar
Vara nödiga, och i sådant afseende anfört: att Barnhuset i Stockholm
härledde sin upprinnelse från stadgan 0111 städernas administration den 26 December
1619, uti hvilken om inrättande af barnhus i städerna och en dermed i
förbindelse stående s. k. Tukthus-anstalt blifvit förordnadt. Inrättandet hade påbjudits
genom Gustaf II Adolfs öppna bref den 24- April 1624; men tukthusinrättningen
efter några decenniers förlopp blifvit från barnhus-förvaltningen skiljd,
och läge alltså utom förevarande fråga. En annan inrättning deremot, nemligen
det år 1633 af Drottning Christinas lärare, sedermera Biskopen i Strengnäs
Johannes Matthiae, stiftade orphanolrophium (hittebarns- eller fader- och mo
-
Allmänna Besvärs- och Ekunomi-Ulskollcls Belänkande Nto 9 6.
5
Jerlösa barns hus) hade ställts i förening med barnhuset; och det hela, förlagdt
på ungefär samina plats, eler stora barnhuset ännu i dag befunnes, redan år
1637 af Regeringen iorsedt med vissa förmåner och inkomster, hvilka tid efter
annan genom resolutioner ökats. I bredd härmed hade dock år 1755 blifvit inrättadt
ett nytt barnhus, det så kallade pali lie-barnhuset, hvilket likväl vid den
genomgripande förändring af förvaltningen öfver dessa inrättningar, som på grund
af Kongl. Brefvet och Kungörelsen den 4 Maj 1785 genomförts, förenats med
det äldre barnhuset, likasom ock något sednare, eller år 1791, det barnhus,
som år 1778 hade af Svea Lifgarde blifvit stiftadt. Hela inrättningen bure nu
namn af Allmänna Barnhuset i Stockholm.
På sätt ofvan blifvit närnndt vore det till detta barnhus, som de medel
inginge, hvilka i 1764 års Instruktion benämndes öfverskottsmedel i FörmyndareKammarens
kassa. Enligt uppgifter, för hvilkas absoluta riktighet till siffran,
motionären dock ej kunde ansvara, hade dessa medel under sistförflutna 30 år
utgjort i medeltal omkring 15.000 R:dr Banko årligen, och under år 1855 ensamt
uppgått till 21,470 R:dr, oberäknad fattigprocenten vid bouppteckningar, hvilken
i medeltal skulle uppgått till 5,000 R:dr ärligen, och under nyssnämnde
år ensamt till 9,500 R:dr Banko.
Emot dessa betydliga bidrag till barnhusets underhålls-kostnad hade Stockholms
stad tillförene åtnjutit den förmån, att i Stockholm födda, värnlösa barn,
hvilkas a/lidna föräldrar tillhört någon församling i staden, företrädesvis skolat
i barnhuset till vård och uppfostran intagas, och att likaledes barn af föräldrar,
sorn befunne sig på sjukhus eller andra barmhertighets-inrättningar, eller i fängelse,
kunnat under den tid, de sålunda saknat behörig vård, der erhålla skötsel
och underhåll, i båda fallen kostnadsfritt, hvarförutom årliga, smärre understöd
af Direktionen utdelats till fattiga föräldrar, som hade liera späda barn, än de med
flit och omtanka kunde försörja. Till stöd för dessa uppgifter har motionären åberopat
Kongl. Instruktionen för Allmänna Barnhuset den 13 Maj 1825 (§§ 4, 13);
tilläggande att genom den sednaste Instruktionen för Allmänna Barnhuset, gifven
den 28 December 1850, jemte dertill komna förklaringar, hade i afseende
å anförda förmåner betydliga inskränkningar skett: de årliga understöden hado
upphört och den kostnadsfria intagningen undergått väsentliga modifikationer.
Öfvergående härefter till nu ifrågavarande nya Instruktion för FörmyndareKammaren
i Stockholm af den 9 April sistlidet år, har motionären yttrat: att
den saknade ingress eller introduktion, hvadan läsaren stadnade i okunnighet om
från hvilken eller hvilka förslaget dertill utgått, huruvida stadens under Förmyndare-Kammaren
lydande innevånare, eller dess styrelse, eller någon gren af dess
styrelse, eller någon annan myndighet deröfver blifvit hörde, och hvilka anledningar
funnits till de vigtiga förändringar i äldre föreskrifter, som genom densamma blifvit
påbjudna, under det att åtskilliga mindre klart bestämda punkter i de äldre
Instruktionerna äfven nu lemnats utan närmare bestämning.
6
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande A:o »V.
De nya föreskrifterne vore förnämligast följande:
l:o) att, då räntan på sådana omyndiga tillhörande medel, som borde slå
under Förmyndare-Kammarens vård och förvaltning, blifvit, likasom tillförene, bestämd
till 4i procent, eller efter den räntefot, som framdeles kunde varda fastställd,
nu tillika stadgats: att, derest genom testamente eller annat förordnande
föreskrifvet blifvit, att omyndig tillfallne penningar skola genom serskild persons
försorg för visst bestämdt ändamål göras fruktbärande, utan att ingå i Förmyndare-Kammarens
allmänna fond, eller om för omyndigs, frånvarande elier okänd
arfvinges räkning blifvit allemnade lane- eller säkerhets-handlingar, löpande med
annan räntefot, än den ofvan i allmänhet bestämda, då skulle Förmyndare-Kammaren
dessa medel och handlingar serskildt bokföra, och vederbörande njuta den
inflytande afkomsten, dock att, derest räntan ej understege 4i procent, derifrån
först skulle afdragas J procent af kapitalvärdet, eller, om detta ej kunde till beloppet
utrönas, 2£ procent å afkomsten, såsom ersättning för Förmyndare-Kammarens
förvaltningskostnader; och
2:o) att då, enligt 17G4 års Instruktion, den i Förmyndare-Kammaren bildade
grund- eller reserv-fond, utgörande för det närvarande 50,000 R:dr Runt, borde
orubbadt hållas räntebärande och tjena till betryggande af Förmyndare-Kammarens
förbindelser, densamma nu äfven belastats med ersättning för förluster, hvilka
af vederbörande embets- och tjenstemän icke borde eller icke kunde godtgöras,
och hvarigenom alltså de till allmänna Barnhuset gående öfverskottsmedlen, befriade
från dessa ersättningar, blifvit i sin mån förhöjda.
Vidkommande den första af dessa punkter har motionären ansett följderna
deraf blifva i flera afseenden anmärkningsvärda, hvarom yttrats: att de fall, då
arfsmedel skola under Förmyndare-Kammarens vård och förvaltning insättas, vore,
med undantag af dem, då insättningen skedde till följd af domstols beslut eller
på den grund att duglige förmyndare och kuratorer ej funnes att tillgå, icke närmare
bestämda, ehuru sådant på räntebeloppet kunde ega någon inflytelse, i ty
att medlen af förmyndare eller kurator mot högre ränta kunde utsättas, än den
Förmyndare-Kammaren gåfve. Detta i sig sjelf icke ovigtiga förhållande blefve
likväl numera af mindre betydelse genom den nya föreskriften, att af alla arfsmedel
i afseende å hvilka endast låne- och säkerhets-handlingar till förvar i Förmyndare-Kammaren
inlemnades, procent af kapitalvärdet eller 2j procent af
afkomsten skulle afdragas till ersättning för förvaltningskostnaderne, ehuru hela
förvaltningen här endast bestode uti inregistrering och förvar. Annu anmärkningsvärdare,
om möjligt, vore, att medel, som genom testamente eller annat förordnande
tillfallit omyndig med det uttryckliga vilkor, att de icke finge till Förmyndare-Kammaren
ingå, utan skulle på annat sätt, eller för visst bestämdt ändamål
göras fruktbärande, likafullt komme att vidkännas enahanda afdrag.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Vlskollels Betänk andt N:0 96.
7
Allt detta innebure en beskattning-, lagd på ofrälse omyndiges eller frånvarande
arfvingars, under Förmyndare-Kammarens i Stockholm tillsyn stående egendom,
och syntes motionären så mycket mera anmärkningsvärdt, som föreskriften
om lånc- och säkerhets-handlingarnes inlemnande vore ovilkorlig, och således ingen,
som hörde till nämnde kategori, kunde undgå densamma, hans arf måtte
vara stort eller så litet, att räntan derå, odelad, ej ens försloge till hans nödtorftiga
underhåll och uppfostran.
Nitiske förmyndare skulle hädanefter mindre än tillförene hafva anledning
att sjellve söka förränta sina pupillers arfsmedel till högre procent, än Förmyndare-Kammaren
bestode; och då tillförene enka eller enkling, som ville bibehålla
boet orubbadt, kunde vinna ändamålet genom afgifvande af förskrifning å barnens
andel deri, och mot kostnaden för deras underhåll och uppfostran i många fall
qvitta räntan, nödgades en sådan nu å den förskrifna summan erlägga förvaltningsprocent,
af hvilket allt följden kunde blifva den, att stora arfsinedels-belopp
kontant till Förmyndare-Kammaren inbetalades och denna sålunda råkade i förlägenhet
för medlens fruktbärande placering.
Motivet för denna beskattning vore uppenbarligen, att genom ökade inkomster
öka beloppet af de öfverskottsmedel, som borde Allmänna Barnhuset tillkomma;
och har motionären, vid sådant förhållande, funnit denna beskattning ytterligare
anmärkningsvärd i anseende dertill, alt densamma icke drabbade omyndige af
frälse stånd, ehuru medlemmar af detta stånd, i Stockholm väl lika mycket hade
skäl att intressera sig för Barnhuset, som ofrälse personer.
Härtill komme vidare det förhållande att ifrågavarande beskattning tillkommit
sedan det gagn, Stockholms kommun tillförene af Allmänna Barnhuset hemtade,
blifvit, på sätt ofvan vore visadt, genom det sednaste reglementet för detsamma,
eller det af år 1850, i så betydlig mån minskadt.
Vidkommande härefter den andra af de anmärkta punkterna, eller de på
grundfonden anvisade nya utgifter, så funne motionären äfven föreskriften derom
icke vara gagnelig för verket. Finge denna grundfond en tid framåt orubbadt
växa, kunde den med tiden uppnå den styrka, att Förmyndare-Kammaren genom
densamma, i fall allmänna räntefoten skulle sjunka, aldrig komme i förlägenhet
för sina förbindelsers uppfyllande, eller ock till och med, till gagn för de omyndiga,
hvilkas medel den förvaltade, kunde höja räntan å dessa.
Slutligen har motionären anmärkt, att då Instrukticnerne af år 1667 och
1764 skulle, såsom nära ingripande i Civil-Rätten, hafva varit föremål för öfverläggningar
på Riksdag, innan de utfärdades, Instruktionen af år 1856 till och
med lemnade oupplyst, huruvida ens Stockholms kommun blifvit öfver förslaget
hörd, eller detsamma understöd!.
På grund af alla dessa förhållanden har motionären föreslagit : att Rikets
Ständer uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte anhålla, att en revi
-
8
Allmänna Besvärs- ocU Ekonomi-Ulskollels Betänkande N:a 96.
sion af de författningar, sorn bestämma Förmyndare-Kammarens i Stockholm
verksamhet, befogenhet och skyldigheter måtte företagas; att ofvannämnda uti
1856 års Instruktion påbjudna nya förvaltnings-procent till all kraft och verkan
måtte upphäfvas; att Förmyndare-Kammarens förhållande till den allmänhet och
de förmyndare, som under densamma lyda, måtte ordnas på ett sätt, som, utan
att förminska nödig tillsyn och kontroll, noggrannare bestämde både den förras
och de sednares ömsesidiga rättigheter och skyldigheter; att de afgifter från
Förmyndare-Kammaren, på hvilka Allmänna Barnhuset för framtiden, och sedan
dess skyldigheter mot Stockholms kommun numera blifvit förändrade, kunde anses
ega anspråk, äfven på samma gång måtte blifva föremål för undersökning
och reglering, samt lagförslaget om allt detta derefter underkastas vederbörlig
pröfning och behandling; eller
derest allt detta icke skulle vinna Rikets Ständers godkännande, att åtminstone
då en skrifvelse till Kongl. Majit måtte i underdånighet allåtas 0111 upphäfvande
af meranämnde nya förvaltnings-procent och om den s. k. grundfondens
återställande till samma bestämmelse, som år 1764 för densamma anvisades.
Den andra motionen är afgifven inom Yällofl. Borgare-Ståndet af Herr
P. H. Hesselgren. Efter anförande af hufvudsakligen enahanda uppgifter rörande
de förändringar, som genom 1856 års Instruktion för Förmyndare-Kammaren
i Stockholm skulle blifvit gjorda uti förut gällande Instruktion för densamma
hvaribland motionären likaledes i synnerhet anmärkt den FörmyndareKammaren
medgifna s. k. förvaltnings-procenten samt grundfondens användande
i vissa fall. till ersättning af förluster vid förvaltningen, har motionären yrkat,
l:o det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att den
föreslagna beskattningen å hos Förmyndare-Kammaren förvarade siikerhets-handlingar
måtte, såsom obehöflig, upphäfvas och, i fiiljd häraf, 5 och 9 §§ i den
Nådiga Instruktionen undergå sådana förändringar, att ej någon ny skatt pålades
de värnlöse, och att ej heller grundfonden måtte tillgripas för att användas till
ändamål, som för densamma vore främmande; och 2:o att då, enligt hvad motionären,
i likhet med den förstnämnde motionären, sökt ådagalägga, Stockholms
kommun numera icke hade någon fördel framför andra af Allmänna Barnhus-inrättningen,
de öfverskottsmedel, hvilka under sednare tider tillfallit och, enligt
11 § i den nya Instruktionen, skulle ytterligare utgå till denna inrättning, hädanefter
fördelades så, att hälften deraf afsattes till förstärkande af grundfonden
och andra hälften årligen tillfölle Stockholms Stadsnämnd, hvilken sednare hade
till åliggande, bland annat, att ombesörja fattiga barns underhåll och uppfostran;
i följd hvaraf äfven 11 § borde undergå nödig förändring.
Utskottet har, för bedömande af de i omförmälda motioner gjorda framställningar,
förskaffat sig kännedom af de handlingar, som legat till grund för Kongl.
Majits
Allmänna besvärs- och Ekonomi-Utskottets betänkande Nio äC.
9
Maj:ts don 9 April J856 utfärdade förnyade Instruktion för Förmyndare-Kammaren
i Stockholm äfvensom af hvad i öfrigt kunnat lända till frågans utredning,
och får Utskottet till en början i anledning af den ene motionärens anmärkning
att, då Förmyndare-Kammarens äldre instruktioner skulle, såsom ingripande
i Civil-rätten, hafva varit föremål för öfverläggningar på riksdag innan
de utfärdades, Instruktionen af år 185G till och med lemnade oupplyst från hvilken
eller hvilka förslaget dertill utgått samt huruvida stadens under Förmyndare-Kammaren
lydande innevånare, eller dess styrelse, eller någon gren af dess
styrelse eller någon annan myndighet deröfver blifvit hörde, vördsamt upplysa:
dels angående 1764 års Instruktion, att, sedan llikets Ständer i skrifvelse den
15 Oktober 1756 rörande förmyndare-verket i Stockholm i underdånighet yttrat,
»det Kongl. Maj:t lärer täckas låta nödiga Instruktioner författa och till veder»börandes
efterrättelse utfärda», samt, då verkställighet häraf ännu icke vid 1762
års riksdag följt, i skrifvelse den 21 Juni samma år i underdånighet anhållit,
att Kongl. Maj:t »Nådigst behagade förordna det Ofverståthållaren med Magistra»ten
måtte tillkomma direktion öfver Justitie-Kollegium eller Förmyndare-Kam»maren,
äfvensom öfver stadens öfrige Verk, men Hospitals- och Barnhus-Depu»tationen
inseende med öfverskottsmedlen och deras användande, så vidt det ehster
instruktion rörcr dess göromål, samt projektera reglemente i anledning af
»Rikets Ständers vid förra riksdagen underdånigst tillstyrkta förordnande samt
»hvad i följe deraf till Eder Kongl. Maj: t, uppå Nådig befallning inkommit, hvil»ket
reglemente Eder Kongl. Maj:t, sedan Öfverståthållaren och Magistraten blifvit
»hörd, täcktes i Nåder pröfva samt utfärda», så hade nämnde Deputation, enligt
erhållen Nådig befallning, inkommit med förslag till Instruktion, hvarefter och
sedan Svea Hof-Rätt samt Ofverståthållaren och Magistraten deröfver blifvit hörde,
förslaget på andra Råds-Divisionen föredrogs och i vissa delar ändrades samt
Instruktionen af dervarande Riksens Råd gillades och under Kongl. Maj:ts namn
utfärdades; — dels ock beträffande tillkomsten af 1856 års Instruktion, att, sedan
genom Kongl. Brefvet den 21 December 1849 om Stockholms Rådhus-Rätts
förändrade organisation, det exceptionella stadgande, som förut egt rum i afseende
å Justitie-Kollegii och Förmyndare-Kammarens domsrätt i arfs-, testamentsoch
förmynderskaps-frågor, helt och hållet upphört, så att Rådhus-Rätten öfvertagit
dess åligganden härutinnan, dock utan någon rubbning i Justitie-Kollegii
och Förmyndare-Kammarens skyldigheter såsom förvaltande och redovisande verk,
samt bernälda Kollegium och Förmyndare-Kammaren i följd häraf funnit omarbetning
af 1764 års Instruktion böra ega rum och att Instruktionen endast borde
afse den förvaltande och redovisande myndigheten under benämning FörmyndareKammare,
äfvensom att de närmare föreskrifterne för tjenstemännen borde innefattas
uti särskild arbets-ordning, och nämnde myndigheter fördenskull gemenbih.
till R. St. Prol. 1836 Sj 1837. 8 Sand. 26 Baft. 2
10
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-UIskallets Betänkande N:o 96.
saint uppgjort oell i skrifvelse den 8 Maj 1851 till Kongl. Majit i underdånighet
öfverlemnat förslag så väl till Instruktion sorn arbets-ordning, hvilka begge
förslag innehölle allt hvad 1764 års Instruktion innefattade, med uteslutande
likväl dels af sådana föreskrifter för Domaren, hvilka enligt lag och särskilda
författningar voro gällande, och dels af föreskrifter, hvilka ansetts olämpliga, men
med tillägg deremot af åtskilliga så beskaffade bestämmelser, som erfarenheten
visat vara af behofvet påkallade, erhöll Ofverståthållare-Embetet den 18 Augusti
1851 nådig befallning att häröfver inkomma till Kongl. Majit med underdånigt
utlåtande, sedan Hof-Konsistorium och Stockholms stads Konsistorium samt
öfrige vederbörande, i hvad hvardera vidkomme, blifvit i ämnet hörde. Efter
det bemälde Konsistorier, Direktionen öfver Allmänna Barnhuset, Borgerskapets
Äldste samt Magistraten, hvar efter annan afgifvit underdåniga yttranden och
förslag, hvarmed Öfverståthållare-Einbetet jemte eget underdånigt utlåtande den
27 Mars 1856 til! Kongl. Majit inkom, blef den ifrågavarande Nådiga Instruktionen
utfärdad, och uppdrogs dervid åt Öfverståthållare-Embetct och Magistraten
atr, med iakttagande af hvad lag och författningar föreskrifva, fastställa
arbets-ordningar för tjenstemännen.
Tillika och i enlighet med hvad ofvanberörde handlingar gifva vid handen
bör Utskottet upplysningsvis meddela, att som 1764 års Instruktion, likasom den
nuvarande, icke förhindrade förmyndare eller målsmän att på det för myndlingar
förmånligaste sätt göra deras kapital fruktbara, hade inom Förmyndare-Kammaren
för längre tid tillbaka uppkommit den ännu fortfarande praxis, att tvänne slag
af utlåningar i afseende på de till dess förvaltning lemnade medel ega rum,
nemligen: l:o) af de så kallade allmänna medlen, hvarvid lånen anses utgå af
dessa medels totalsumma och den å sådtne lån inflytande ränta eller vinst, till
dess behållning, vid jemförelse med den 4^ procents ränta, som å de omyndigas
kontanta medel dem tillkommer, beräknas under namn af öfverskottsmedel, och
2:o) af sådana utlåningar för myndlingars räkning, hvilka efter förmyndares eller
målsmäns förslag bringas till verkställighet så framt de anmälda lånehandlingarne,
vid pröfning deraf, gillas. Ehuru sistnämnde bestyr, om ock sjelfva utlåningen
i främsta rummet ombesörjes genom enskilde förmyndare, likväl upptager en icke
obetydlig del af Förmyndare-Kammarens verksamhet, och ehuru 1764 års Instruktion
icke tillförsäkrar de omyndige någon högre ränta än 4| procent å dem
tillhörande tillgångar, öfver hvilka Förmyndare-Kammaren håller bok och räkning,
voro dessa medel, i allmänhet tillhörande förmögnare pupiller, före den
nya Instruktionens utfärdande, icke belastade med någon förvaltningskostnad, utan
hade den å reverserne förskrifna högre ränta fått af förmyndarne oafkortad uppbäras.
Häremot hade på sednaste tiden anmärkning blifvit gjord, hufvudsakligen
i anseende till det menliga inflytandet häraf på Förmyndare-Kammarens vinst
och således på de Allmänna Barnhuset tillkommande så kallade öfverskotts
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskollcls Betänkande N:0 96.
11
medlen. Derföre hade ock uti de öfver ofvanberörda Instruktionsförslag afgifna
yttranden blifvit i underdånighet, hemstäldt: af Stockholms stads Konsistorium,
sitt i procent af alla pupillmedlen och således äfven af dem, sorn genom enskilde
förmyndare utlånades, borde till förvaltnings-kostnader afgå, — af BarnhusDirektionen,
att sistberörda medel borde vidkännas ett förvaltnings-bidrag af omkring
TVdel af årliga räntan eller till viss motsvarande procent af kapital-beloppet,
— och af Öfv erståthållare-Embetet, att omyndige, hvilkas förmyndare till Förmyndare-Kammaren
inlemnat säkerhetshandlingar, löpande med annan räntefot än
den Förmyndare-Kammaren består, borde åtnjuta den deraf fallande afkomsten, sedan
likväl först årligen afdragits j:dels procent af kapitalvärdet eller der detta icke
kunde till beloppet utrönas 5 procent af afkomsten, till Förmyndare-Kammarens
förvaltnings-kostnader. Den föreskrift i detta hänseende, som inflöt i § 5 af den
Nådiga Instruktionen, bestämmer detta förvaltnings-bidrag till endast 'idels procent
eller 2& procent af afkomsten.
Då Utskottet nu öfvergår till besvarande af motionärernes framställningar
och dervid först upptager det gjorda yrkandet, att en revision af de författningar,
sorn bestämma Förmyndare-Kammarens verksamhet, befogenhet och skyldigheter,
måtte företagas, får Utskottet åberopa hurusom, i anledning af Direktionens
öfver Allmänna Barnhuset, uti dess underdåniga yttrande öfver FörmyndareKammarens
ofvanomnämnda förslag till Instruktion, gjorda framställning om tillsättande
af en kommittée för utarbetande af ett mera ändamålsenligt förslag,
Borgerskapets Äldste uti derefter afgifvet underdånigt utlåtande, uttalat »den
öfvertygelse, att frågan ej syntes vara så invecklad och sä vidlyftig, att den påkallade
en sådan åtgärd, utan föreställde sig Borgerskapets Äldste, att det för
Kongl. Majit ej mötte hinder, att i Nåder pröfva förslaget, jemfördt med dervid
gjorda anmärkningar, och att genom denna Nådiga pröfning bereda en nöjaktig
upplösning af frågan.» Vid jemförelse af 185G års Instruktion med Borgerskapets
Äldstes underdåniga yttrande i ämnet, visar det sig att, utom hvad angår grundfondens
belopp äfvensom föreskriften i § 5 om den så kallade nya förvaltningsprocenten
samt den från äldre författningar i § II införda bestämmelsen, att
öfverskottsmedlen skola tillhöra Allmänna Barnhuset, hvarom Utskottet här nedan
kommer att yttra sig, nämnda Instruktion i öfriga delar blifvit utfärdad i full
öfverensstämmelse med hvad Borgerskapets Äldste föreslagit och hemställt. Vid
sådant förhållande och då Borgerskapets Äldste i denna fråga otvifvelaktig! egt
att föra hufvudstadens under Förmyndare-Kammarens inseende lydande innevånares
talan, anser Utskottet sig icke böra på enskild motionärs yrkande förorda
den ifrågaställa revisionen och detta så mycket mindre som det icke ens blifvit
uppgifvet att Förmyndare-Kammaren, hvars verksamhet ingalunda genom den nya
Instruktionen blifvit förändrad, under den långa tid den fortvarat, eftersatt sina
åligganden eller brustit i uppfyllandet af sin bestämmelse.
12
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N.-o 96.
Beträffande frågan huruvida Allmänna Barnhuset fortfarande må ega anspråk
på de så kallade öfverskotts-medlen, sedan dess skyldigheter mot Stockholms
kommun blifvit genom dess nya reglemente af den 28 December 1850 i viss
mån förändrade och kommunen, såsom den ene motionären antagit, numera icke
hade någon fördel framför andra af denna inrättning, får Utskottet hänvisa till
§ 13 i nämnde Reglemente, som föreskrifver: "att hittebarn och sådane i Stockholm
befintlige värnlösa barn, hvilkas föräldrar eller vårdare arlidit, blifvit häktade
eller intagne på dårhus, sjukhus eller annan välgörenhets-anstalt, skola, om
nöden så fordrar, efter skriftlig anmälan från Poliskammaren eller Styrelsen öfver
offenilig dårhus- eller sjukhus-inrättning, provisoriskt emottagas å Barnhuset,
intilldess föräldrarno blifvit upptäckta, från häkte frigifna, eller tillfrisknat, och
pröfvas vara i tillfälle att barnen återtaga; — att ogifta och mindre bemedlade
mödrars i Stockholm födda barn få, så vidt tillgångar och utrymme medgifva,
i Barnhuset inlösas emot minst hälften af den vid intagningstiden fastställda
afgift1;; — samt »att Stockholms stads Allmänna Fattigvårds-styrelse må, så vidt
Barnhusets tillgångar och utrymme det medgifva, mot nedsatt och för hvarje
år af Direktionen bestämd summa, hvilken icke får understiga halfva inlösningsafgiften,
å Barnhuset inlösa barn, tillhörande Stockholms stads fattigvårds-samhälle.
» Hvad Ofverståthållare-Embetet, uti dess ofvan omförmälda den 27 Mars
förlidet år till Kongl. Majit afgifna underdåniga utlåtande, i detta ämne anfört,
torde, såsom närmare utredande förhållandet, jemväl böra meddelas. Bemälde
Embete yttrar nemligen: »I afseende på den af Borgerskapets Äldste väckta
hemställan om förflyttning af Förmyndare-Kammarens öfverskotts-mcdel från Allmänna
Barnhus-inrättningen till Allmänna Fattigvården, på den grund att jemlikt
det af Eders Kongl. Majit den 28 December 1850 för Allmänna Barnhuset utfärdade
Nådiga Reglemente, fattiga barns antagande till barnhusbarn, i motsats
med hvad förut egt rum, och hvad genom öfverskottsmedlens anslående till Politie-Barnhuset
varit afsedt, numera ej kan ske, utan en, efter verkliga kostnaden
lämpad inköpssumma, får jag i underdånighet anföra att väsentlig irring i detta
hänseende egt rum, i afseende på Barnhusets verksamhet i öfverensstämmelse med
ofvannämnda Nådiga reglemente, enär Barnhuset, nemligen högst betydligt och
för vida större summa, än som öfverskottsmedlen utgöra, bidrager till stadens
fattigvård, synnerligast derigenom att de fattiga barn, som sakna föräldravård,
eller hvilkas föräldrar eller vårdare blifvit häktade eller intagne på dårhus, sjukhus
eller annan välgörenhets-anstalt, å Barnhuset intagas, att Stadsnämnden får
för en nedsatt summa af 100 Ridr der inköpa omkring 100 barn, och att fattiga
mödrar jemväl kunna, mot samma inlösningspris, få sina barn till barnhusbarn
antagna. Enligt infordrade uppgifter från Allmänna Barnhuset för år 1854,
då öfverskotts-medlen från Förmyndare-Kammaren utgjorde 11,221 Ridr 18 sk.
Banko, blefvo från Poliskammaren till Barnhuset remitterade 148 barn, af Stads
-
Allmänna Besvärs- oclt Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 36.
13
nämnden inlöste inot nedsatt afgift 62 barn, af fattiga mödrar och Nödhjelpskommittéen
inlöste mot 100 R.dr 108 barn, samt af mödrar inammade 82 barn,
tillsammans 400 barn, för hvilka underhålls-kostnaden, efter det för år 1854
fastställda pris å dagkostnaden 21 sk. banko, med beräkning af 28,836 underhållsdagar,
utgjorde 12,816 R:dr 6 sk. Banko.» Då häraf synes vara ådagalagdt
att Allmänna Barnhuset, örn ock i inskränktare mån än tillförene, likväl
till högst betydligt antal mottager och underhåller äfven sådana barn, som eljest
skulle falla hufvudstadens fattigvård till last, och Barnhusets kostnader härför
kunna anses fullt motsvara de Barnhuset årligen tillgodokommande öfverskottsmedlen,
enär dessa, enligt Utskottet meddelad uppgift från Barnhusets Kammar
-
kontor, utgjort:
är 1846  B:ko R:dr 14,081: 6. 4.
» 1847  » » 7,727: 46. 10.
» 1848  » » 8,206: 6. 3.
» 1849  » » 9,908: 2. 8.
» 1850  » » 14*677: 32. 2.
»1851 » » 6,616: 32. 9.
» 1852 .
» » 17,443: 8. 2.
» 1853  » » 11,221: 18. —
» 1854  » » 15,851: 46. 3.
» 1855 . . . / ... » » 21,470: 15. 10.
eller tillsammans under dessa tio år B:ko R:dr 127,204: 23. 10.
och således årligen i medeltal endast 12,720 IUdr 21 sk. 6 r:st. Banko, samt
Utskottet föreställer sig att Rikets Ständer icke vilja gifva anledning till upphörande
eller väsentlig inskränkning af denna Barnhusets för hufvudstaden välgörande
verksamhet, hvilket efter all sannolikhet måste blifva fallet, derest Barnhuset
ginge i mistning af ifrågavarande, denna inrättning af ålder tillförsäkrade
medel, anser Utskottet sig icke böra understödja de väckta motionerna i hvad
de afse ändring i nu gällande föreskrifter rörande dessa medels användande.
Utskottet kan icke heller biträda de af motionärerne uttalade åsigter om
obehölligheten af eller det anmärkningsvärda uti den s. k. nya förvaltnings
procenten.
Då öfverskotts-medlens belopp, enligt hvad ofvan synes, årligen i
hög grad omvexlar och för icke längre tid sedan än år 1851 endast uppgick
till 6,616 R:dr 32 sk. 9 r:st., men Förmyndare-Kammarens embets- och tjenstemäns
aflöning, hvilken först måste bestridas innan några öfverskottsmedel blifva
att tillgå, nyligen, på grund af derom redan i sammanhang med Instruktionsförslagets
afgifvande gjorda och sedermera förnyade framställningar blifvit i högst
betydlig mån ökad, ligger det ganska nära inom möjlighetens gräns, derest den
ifrågavarande förvaltnings-procenten icke erlades, att några öfverskotts-medel ett
14
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottels Betänkande N:o 90.
och annat år icke allenast icke skulle uppkomma, utan att till och med Förmyndare-Kammaren
skulle kunna råka i förlägenhet för bestridande af sina tjenstemäns
aflöning. Utskottet har nemligen inhemtat, att, jemlikt Kongl. Brefven
13 Juni 1855, den 21 November 1856 och den 20 Mars 1857, FörmyndareKammarens
aflöningsstat blifvit, hufvudsakligen med hänsigt till de stegrade lefnadskostnaderna
och tjensteinännens ansvarsfulla befattningar, förhöjd med ett
sammanlagdt belopp af icke mindre än 10,958 R:dr 16 sk. Banko, eller mera
än hvartill öfverskotts-medlen under flera af de tio sista åren uppgått och jemväl
vida mer än den anmärkta årliga förvaltnings-procenten, hvilken afgift, enär
hela beloppet af de medel, som af Förmyndare-Kammaren förvaltas, enligt dess
egen, uti de för Utskottet tillgängliga handlingar gjorda uppgift, utgör omkring
7 å 8 millioner, hvaraf en stor del ingår i den allmänna fonden, omöjligen kan,
under hvilka förhållanden som helst, på långt när uppgå till hvad som motsvarar
Udels procent af 8 millioner eller 10,000 R:dr. Ifrågavarande, i den nya Instruktionens
5 § stadgade afgift, hvilken alltså synes vara behöflig för att tillgång till
Förmyndare-Kammarens förvaltnings-utgifter alltid må kunna med säkerhet påräknas,
kan, i Utskottets tanke, icke heller anses obillig. Det bör icke förbises att sådane
omyndige, hvilkas medel icke ingå i Förmyndare-Kammarens allmänna fond
utan särskildt göras fruktbärande, äro, derigenom att lånehandlingarne af vederbörlig
myndighet till säkerheten pröfvas samt i Förmyndare-Kammaren förvaras
och bokföras, med hvilket allt är förenadt både ansvar och möda, betryggade
emot medlens förskingring och derföre böra vidkännas någon motsvarande uppoffring.
Desse omyndige njuta äfven framför de öfrige fördelen af en högre ränta
på sina penningar. Med full rättvisa kan således icke öfverenstämma att, oansedt
öfrige af tillfälliga gynnsamma omständigheter beroende förmåner, tillägga
dem äfven den att vara befriade från allt bidrag till Förmyndare-Kammarens
förvaltningskostnader och öfverskottsmedel samt låta detta uteslutande drabba de
mindre lyckligt lottade. Afven en annan omständighet, som härmed har ett nära
sammanhang, bör icke lemnäs utan uppmärksamhet. Enligt Kongl. Förordningarne
den 1 Mars 1749 och den 10 December 1756 uppbäres nemligen i alla
städer utom Stockholm och Götheborg, »hvilka,» som det heter, »hafva sin särskilda
inrättning,» och hvarmed, hvad Stockholm angår, måste förstås Förmyndare-Kammaren,
i arfvode för bouppteckning och delning l£ procent af all i boet
befintlig egendom, men i Stockholm endast \ procent, hvilken ingår till Förmyndare-Kammaren,
som besörjer dessa förrättningar. Jemföres den tillökning i arfi
som, i följd af denna procentskillnad, kommer arftagare i Stockholm till godo
framför dem i andra städer i allmänhet, med den minskning i afkomst, som föranledes
utaf den anmärkta förvaltnings-procenten, så befinnes att nämnde tillökning
motsvarar omkring nio års förvaltnings-procent, och under längre tid lärer
några arfsmedel icke gerna kunna, i medeltal räknadt, anses vara belastade med
Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottets Betänkande IS:o 96.
15
ifrågavarande afgift, hvilken för öfrigt icke, såsom boupptecknings-procenten, drabbar
fast egendom. De under Förmyndare-Kammaren lydande arftagare i Stockholm
iiro således, enligt hvad Utskottet tror sig hafva visat, öfverhufvud taget
icke betungade med högre afgifter än arftagare i andra städer, ty, allenast de
bestyr, hvarför dessa afgifter utgöra ersättning, vederbörligen fullgöras, förändras
förhållandet hvarken derigenom, att afgifterna till hela deras belopp på en gång
utgå från sterbhusen eller till en del successive erläggas af arftagarne, eller derigenom
att de inflytande vedergällningsmedlen på olika sätt användas.
Hvad slutligen vidkommer den omständigheten att, då § 18 mom. 10 i
1764 års Instruktion innehåller att wett visst kapital alltid bör blifva orubbadt
vid Förmyndare-Kammaren,!) den nya Instruktionen deremot i§ 9 medgifver, att
af detta kapital, som benämnes grundfond, må ersättas »sådana förluster vid
Förvaltningen, hvilka af vederbörande Embets- och Tjenstemän icke böra eller
icke kunna godtgöras,» så förekommer härvid att detta anmärkta stadgande tillkommit
i enlighet med det förslag till lydelse af § i denna del som Borgerskapets
Äldste afgifvit, samt att tillräckliga säkerhetsmått emot missbruk i detta
hänseende förefinnas, dels deruti att de årligen sammanträdande fem Revisorerne,
hvilka hafva att tillse »huruvida de omyndiges och verkets sannskyldiga nytta
blifvit behörigen iakttagen,» utgöras, jemte endast en af Barnhus-Direktionen
vald ledamot, utaf två inför Magistraten af ofrälse ståndpersoner valde ledamöter
af denna klass samt två af Borgerskapets Äldste valde ledamöter af Borgerskapet,
dels ock deruti, att, om i följd af verkställd revision, på sätt §§ 10 och
12 förmäla, minskning i Barnhuset redan tillställda öfverskotts-medel skulle komma
att ega rum, skall, enligt § 11, rättelse ske genom återbäring af hvad för
mycket blifvit utbetaldt. Då för öfrigt begreppet grundfond innefattar att, derest
densamma i följd af tvingande omständigheter någon gång måste till större eller
mindre del anlitas, åtgärder måste vidtagas för dess åter-uppbringande till bestämdt
belopp, synes det Utskottet, som några egentliga olägenheter af det ifrågavarande
stadgandet icke kunna vara att befara.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och upplyst samt då de förändringar
i afseende på Förmyndare-Kammarens verksamhet eller särskildt i den
för densamma nu gällande Instruktion, hvilka tilläfventyrs må kunna ifrågasättas,
lämpligast böra och kunna af Stockholms kommun eller dess delegerade hos
Kongl. Majit i underdånighet föreslås, innan Rikets Ständers medverkan påkallas,
hemställer Utskottet vördsamt
att de i förevarande amne nu väckta motioner icke må till någon
Rikets Stunders åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 Juni 1857.
16
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott el s Betänkande AÖo Sfi.
Reservationer anmäldes:
a) af Herr Kontrakts-prosten Landgren, sorn anförde: »Det må väl förefalla
sällsamt att vid samma Riksdag det ena Utskottet säges enhälligt icke
blott tinna brister, utan konstitutions-vidrighet i en Kongl. Författning, under
det andra hardt nära enhälligt finnér samma Förordning till alla delar fullkomlig.
Ehuru jag icke i den förevarande Förordningen kan' finna något, som bestämdt
strider mot den praxis, sorn vid Grundlagens tillämpning gjort sig gällande,
anser jag den likväl behäftad med brister, som böra afhjclpas. I främsta
rummet inåste härvid komma i betraktande den afgift af 's procent å de arfsmedel,
som af särskilda förmyndare förvaltas. Att denna afgift icke kan vara
pålagd till förmån för Förmyndare-Kammaren eller de omyndige, visas tydligen
deraf, att Förmyndare-Kammaren kunnat till Barnhuset leverera öfverskottsmedel
för år 1855 till ett belopp af ... 20,851: 46. 3.
» 1856 » » .... 17,746: 20. 4.
Afgiften är tillkommen till följe af de billiga anspråk på löneförhöjning, som
blifvit framställda af Förmyndare-Kammarens tjenstemän, på det att öfverskottsmedlen
till Barnhuset icke skulle förminskas. Mig synes likväl att innan någon
förändring vidtogs, hade man bordt göra sig den frågan, om det är billigt, att
det ena omyndiga barnet skall underhålla det andra, och om icke allaredan det
gamla stadgandet innesluter en grundsats, mot hvilken ingen motsvarighet lärer
kunna uppvisas i något civiliseradt lands lagstiftning. Den välgörenhet, som
kränker rättvisans enklaste fordringar, förlorar derigenom icke litet af sitt oförgängliga
värde. En sådan skymf må icke fortfara att vidhäfta en så storartad
och christelig välgörenhets-stiftelse, som Barnhuset. Eller hvad hafva de omyndiga
barnen för skuld i de nära 500, till största delen oäkta, barn, som årligen
intagas på Barnhuset? Denna skuld måste väl drabba den myndiga befolk
ningen,
och något undantag derifrån borde minst från Regeringens sida komma
i fråga, då den äfven föreslagit den ogifta qvinnans myndighet.
Af Barnhusets räkenskaper synes, att det hade tillgångar
vid slutet af år 1852 . . . B:ko R:dr 666,000: 14. 2.
» » 1853
704,101: 12. 5.
» » 1854
729,725: 37. 5.
» » 1855
777,773: 37. 3.
Häraf synes att tillgångarne under dessa få år ökats med 111,773: 13. 1.
Deremot visar sig visserligen att Barnhusets skulder vid 1855 års slut utgjorde
B:ko R:dr 157,991: 16. 3.
men deremot vid 1852 års slut endast  82,904: 17. 10.
hvadan Barnhusets skuld ökats med(?) ~ 75,086: 46. 5.
o
»a
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 9 6.
17
så att den verkligen behållna tillgången ökats med endast 36,686 R:dr 14 sk.
8 r:st.
Skulle således öfverskotten från Förmyndare-Kammaren under dessa år uteblifvit,
så hade visserligen en lika stor, om ej större, brist uppstått, hvilket jag
till Barnhus-direktionens rättfärdigande velat anföra. Afven medgifves utan be
tänklighet
nödvändigheten att utvidga lokalen samt höja underhålls-kostnaderna
för de barn, som skola utackorderas, i anseende till de stegrade anspråk, hvarmed
man allestädes mötes; men allt detta förminskar ej i ringaste mån obilligheten
af att tillgripa omyndige ofrälse barns arfsmedel till fyllande af dessa brister,
som böra gäldas utan undantag både af frälse och ofrälse befolkningen,
emedan alla samhällsklasser utan tvifvel bidraga till det onda, hvars följder
Barnhus-stiftelsen är satt att mildra.
Man har talat om den stora säkerhet, som de omyndige skola hafva sig
garanterad genom lånehandlingarnes förvarande i Förmyndare-Kammaren äfven då
särskilda förmyndare finnas; men allt detta är endast en tom förespegling; ty
om en förmyndare utlånar medlen mot inteckning och denna inteckning af tysta
förmånsrätter vid en konkurs undantränges, så att förlust uppstår, så har aldrig
Förmyndare-Kammaren någonsin ersatt en sådan förlust, ej heller kan den hädanefter
åläggas en sådan ersättning, enär derom intet finnes stadgadt eller rimligtvis
kan stadgas, då den aflidne åt särskild förmyndare uppdragit vården af de
omyndige arftagarnes medel. Af den nya Förordningen föijer, att då Förmyndare-Kammaren
eller Barnhuset skall utbekomma procent och, enligt allmän
praxis, i stöd af Kongl. Förordningen 1669, jemte en mängd nyare prejudikater,
förmyndaren anses berättigad till 5 procent al den omyndiges årliga räntemedel,
denne sednare verkligen måste tillsätta procent i förmyndare-arfvode. Häremot
invänder man, att domstolarne omöjligen kunna tillerkänna förmyndaren 5
procent, då hans möda är så betydligen lättad genom det biträde han får af
Förmyndare-Kammaren. Men mig synes förmyndaren i sanning hafva föga lättnad
i sitt besvär, deraf, att han för hvarje ränte-liqvid måste uppvakta i Förmyndare-Kammaren,
i stället för att på eget rum expediera denna liqvid. Besvären
med utlåning, indrifning, konkurs-bevakning äro alldeles desamma, och
ansvaret vid yppade förluster fullkomligen detsamma, sorn om ingen FörmyndareKammare
funnes. Härtill kommer att detta tvång på förmyndarne troligen skall
betaga dem all lust och ifver att få medlen utsatta till den högsta möjliga ränta.
Följden skall blifva, att de omyndige eller deras anförvandter skola söka att genom
skattskrifning på annor ort söka undangå tvånget, och exempel på sådana
åtgärder lära icke saknats redan under de få månader, som författningen varit
gällande. Härtill kommer att den invecklade uppbörden af ifrågavarande afgift
lärer föranleda nödvändigheten af en ny tjenstemans tillsättande, hvarigenom
Bih. lill B. St. Prot. 18S6 åi 1837. 8 Sami. 26 Häft. 3
18
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Vlskoitets Betänkande N-.o 96.
en god del' af den påräknade vinsten kommer att för Barnhuset gå förlorad.
Denna omständighet lärer icke vid Förordningens utgifvande hafva kunna kom
mit
i betraktande, då Förmyndare-Kammaren öfver denna punkt icke fått afgifva
något yttrande. Man har sagt, att detta är en kommunal-angelägenhet, som
endast angår Stockholms stad och icke Rikets Ständer. Men då den ifrågavarande
afgiften är pålagd tvärtemot stadens Äldstes protest, och här är fråga om
en i samhällets hela lif djupt ingripande rättsgrundsats, hvars konseqvenser äfven
kunna med tiden utsträckas till andra förhållanden, så synes billigheten
fordra, att Ständerne lemna någon uppmärksamhet till de klagomål, som just af
hufvudstadens representanter äro anförda.
Man har påstått, att den lindrigare bouppteeknings-afgift, som drabbar de
omyndiga i Stockholm, jemförelsevis med andra städer, gör att en myndling i hufvudstaden
under tio år kan utbetala den nya afgiften till Förmyndare-Kammaren,
utan att ändå vara mera betungad, än myndlingarne i andra städer. Men huru
mångå myndlingar måste icke sålunda taxeras ej blott i 10 år, utan i 21 och
25 år, ja ett icke ringa antal utan tvifvel i hela sin lefnad, äfven sedan qvin
nan
blifvit till myndighet genom lagen berättigad. Är man icke härmed inne
på samma kommunistiska grundsats, att den ena myndlingen skall betala för den
andra. Man skall invända att så sker vid assurerings- och pensions-anstalter,
men dervid får ju icke förbises, att dessa förutsätta ett frivilligt bifall, som
deltagarne på ett eller annat sätt tillkännagifvit; men den afgift, hvarom här är
fråga, är contumaciter pålagd en ohörd samhällsklass af Regeringen.
Om någon förändring bordt komma i fråga, så hade man bordt återgå till billighetens
enklaste fordran att göra Förmyndare-institutionen fri och oberoende
af andra stiftelser, på det att den måtte kunna använda sina tillgångar till det
ändamål, hvarföre den ursprungligen blifvit upprättad, nemligen till de omyndigas
gagn, som stå under dess vård, på det att dessa måtte få beräkna sig till godo
den högre procent, som sålunda kan beredas. Och om lika förmåner ej förefin
nas
i rikets öfriga städer, så borde man snarare verka till en allmän förbättring
af de omyndigas vilkor öfver hela riket, än att ytterligare försämra de omyndigas
lott, tvärtemot hittills gällande lag och praxis. Härtill kommer, att den
grundfond af 171,787 daler 10 öre 7 penningar silfvermynt (nu reducerad till
33,333 R:dr 16 sk. B:ko), som 1756 års Ständer förklarade för orubblig, nu
sväfvar i fara att tillgripas genom förbiseende i den nya författningen. Man
borde hafva förmodat, att ett beslut, som af de förenade statsmakterna är fattadt,
icke utan begges begifvande bordt upphäfvas. Härvid svarar man, att Revisorerne
lära väl tillse årligen, att något sådant ej får ske; men hvartill tjena väl Revisorernas
anmärkningar, om de ej kunna stödjas på en tydlig författning? hvilken
är skyldig att å sådana anmärkningar fästa något afseende? Säger man att en
illräcklig garanti ligger redan i blotta namnet grundfond, så är detta ett miss
-
Allmanna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 96.
19
tåg: ty om ej epithetet orubblig tillkommer, så kan detta ord ej innebära något
annat, än en ursprunglig fond, hvarmed en stiftelse börjat sin verksamhet.
På grund af dessa och öfriga af motionärerne framställda skäl, vågar jag
vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att Hans Kongl.
Maj:t täcktes låta den år 1855 utfärdade Instruktionen, efter Förmyn
dare-Kammarens
och Stockholms stads Äldstes hörande, undergå den
omarbetning eller förändring, hvartill omständigheterna och billighetens
kraf kunna föranleda.»
Uti förestående reservation instämde Herr Boman.
b) Af Herr Doktor Nordlander.
Herr Lallerstedt begärde få antecknadt, att han icke deltagit i förestående
beslut.
STOCKHOLM, typografiska FÖRENINGENS BOKTRYCKERI, 1857.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande J\i 97.
1
N:o 97.
Auk. till Exp.-Utsk. d. 29 Juni 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning aj väckta förslag, åsyftande förflyttning till Iiufvudstaden
dels af Universiteten i Upsala och Lund, dels af häda
Universitetens juridiska fakulteter och dels af Upsala Universitets
medicinska fakultet.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har lått emottaga följande i detta ämne
väckta motioner, nemligen:
l:o af Herr Cederschiöld, Gustaf, som föreslagit: a) att Rikets Ständer, för sin del,
må besluta, att universiteten i Upsala och Lund Hyttas till hufvudstaden, för att der, i förening
med Vetenskaps-Akademien, Carolinska Institutet, m. II. lärda institutioner, hilda ett
fullständigt universitet; b) att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det
täcktes Kongl. Majit låta utarbeta ett fullständigt förslag till organisation af ett dylikt universitet,
med stater för aflöning m. m., projekt till flyttningskostnad samt ritningar och kostnadsförslag
till de erforderliga universitets-byggnaderna; äfvensom att Kongl. Majit i Nåder
behagade vid nästinstundande Riksdag till Rikets Ständer aflåta nådig proposition i ämnet,
samt c) att Rikets Ständer likaledes måtte hos Kongl. Majit anhålla, att, tills vidare och
intill dess ifrågavarande flyttning försiggått, vid alla befordringar inom universiteten fästes
såsom vilkor skyldigheten att underkasta sig en sådan förflyttning.
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande. Vetenskapernas inverkan på
lifvet, på samhället, kunde numera icke betviflas. Hvad den lärde tänkt och forskat blefve
småningom spridt till folket. Denna idéernas omsättning hade under innevarande århundrade
vunnit ofantligt i hastighet. Den förra tidens lärde utgjorde nära nog ett slags
skrå eller hemlig orden, som talade sitt eget språk, okändt af allmänheten; och ansågo de
för vetenskapen förnärmande om densamma neddroges till allmänhetens kännedom och beBih.
till R. St. Brot. 1856 & 1857. 8 Sami. 27 Liäft. 1
o
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 97.
dömande, hvaremot vår tids vetenskapsidkare icke ansåge det under sin värdighet, att
framställa- resultaten af sina forskningar i en form att de kunde fattas äfven af den olärde.
Detta sätt att popularisera vetenskapen utgjorde en af vår tids ljusaste sidor och det kunde
icke vara ett ovärdigt föremål för omsorgen hos ett lands styrelse att befordra denna vexelverkan
emellan skolan och lifvet. Det hade länge ansetts för en stor brist, att våra universitet
vore belägna i så obetydliga städer, att de nästan utgjorde ett slags kloster. Universitets-städerna,
nästan blotta bihang till universiteten, kunde, i anseende till denna sin
obetydlighet, icke på dem hafva någon inverkan, utan universiteten befunne sig nästan alldeles
isolerade, utan gemenskap med någon korporation af den vigt och betydenhet, att
dem emellan någon större vexelverkan kunde ega rum. Detta, enligt motionärens åsigt,
för universiteten menliga förhållande hade ock för några decennier sedan rigtat tanken på
nyttan och nödvändigheten af universitetens förflyttning till hufvudstaden. Stora och vigtiga
fördelar ansåg motionären kunna genom en sådan åtgärd vinnas, ålycket, som 1111 vore
ofullständigt och otillräckligt, såsom splittradt på olika håll, skulle, samladt på ett ställe,
kunna utgöra något helt och fullständigt. I Stockholm funnes redan flera lärda institutioner.
Om dessa, jemte båda universiteten, förenades till en enda, så skulle derigenom uppkomma
en institution, hvilken hade giltiga anspråk att benämnas universitet. Den uppmärksamhet,
som korame att fästas på de akademiska lärarne, skulle hafva till följd att de offentliga
fÖreläsningarne icke gerna kunde nedsjunka till den obetydlighet, som nu stundom vore
fallet; och skulle häraf jemväl föranledas en ädel tällan emellan lärarne, äfvensom det umgänge,
hvilket komme att ega rum emellan vetenskapernas idkare och vänner uti det praktiska
lifvet, icke kunde annat än hafva ett vigtigt intresse för båda parterne. Den större
rikedom på föremål och förhållanden, en större stad företedde, skulle för ynglingen underlätta
valet af vitae genus och det skulle då icke längre blifva ovanligt att studierna fortsattes
äfven efter det kursen vid universiteten vore afslutad. Då vetenskaperne, likasom allt
annat stort och ädelt, endast behöfde blifva kända, för att skattas och värderas, så skulle
de snart hos hufvudstadens invånare väcka aktning och intresse, hvilket komme att utbreda
sig öfver hela landet. Hvad anginge den förmenta svårigheten att hålla disciplin och ordning
bland den studerande ungdomen, så hade exemplen af universitet i utländska hufvudstäder
faktiskt vederlagt ett sådant påstående. Ordningen och disciplinen vid Köpenhamns
universitet vore vida större än vid något af våra. Kostnaden för studentens vistande i
hufvudstaden torde icke blifva betydligt större än hvad den nu vore vid universiteten, om
lämpliga inrättningar för mathållning och bostäder vidtoges. Vidkommande slutligen kostnaden
för en sådan universitetens flyttning, trodde motionären den icke blifva så stor, som
man möjligen föreställde sig. Derigenom att flere särskilda institutioner sammansloges, bereddes
tillgång på ett större antal löner, än som kunde vara af nöden äfven för ett universitet
inrättadt i vida större skala, än något af de närvarande. Den besparing, som å
denna titel komme att göras, kunde lämpligen användas till förstärkande af materielen.
Den enda ökade utgift, sorn komme att ega rum, vöre den för uppförande af erforderliga
universitets-bvggnader, men då det vore en utgift blott för en gång, blefve den icke sär
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 97.
3
dolos betungande, helst Staten inom hufvudstaden egde att disponera de mest lämpliga
byggnadsplatser.
2:o af Herr von Koch, N. S., som anfört följande: »På det den juridiska bildningen
»icke, såsom hittills, må blifva allt för ensidig; theori och praktik hos juristerna längre tid
»få åtföljas, samt till vinnande dessutom af framtida ekonomisk besparing i afseende å den
»juridiska undervisningen för stat, lärare och lärjungar, anser jag mig böra vördsamt föreslå
»Rikets Ständer, att genom underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täckes vidtaga nö»diga
åtgärder för att skyndsamt förflytta de juridiska fakulteterna från Upsala och Lund
»till Stockholm, för att der organiseras till en gemensam undervisnings-anstalt.»
3:o af Herr Cederschiöld, Fredrik August, hvilken anförde, att, ehuru önsklig universitetens
i Upsala och Lund förflyttning till Stockholm än vore, och oaktadt den skulle
medföra mycken båtnad för hela landet, motionären dock befarade, att en dylik åtgärd icke
hade utsigt för sig att nu erhålla Rikets Ständers bifall. Ehuru de fleste insågo den obestridliga
nyttan af ett universitets förläggande till hufvudstaden, funne dock mången betänkligheter
vid att från en så aflägsen och folkrik provins, som Skåne, borttaga det uti Lund
befintliga universitet. Motionären ansåg icke heller en sådan åtgärd vara behöflig, utan
trodde att det åsyftade ändamålet i väsentligaste mån skulle vinnas, om blott universitetet
i Upsala förflyttades till Stockholm, hvarigenom flera förmåner skulle vinnas, hvilka motionären
fann öfverflödigt att upprepa. Ett universitet vore icke blott ämnadt till den uppvexande
ungdomens undervisning, utan äfven till en allmän bildnings-anstalt för alla klasser
i samhället; och vid betraktande deraf, huru talrikt de få i Stockholm hållna föreläsningar
blifvit bevistade, kunde man sluta dertill, att allmänheten med stort intresse skulle följa
föredragen af utmärkte akademiske lärare. Under åberopande i öfrigt af det svar å förmodade
inkast mot förslaget, hvilket i Herr Cederschiölds, Gustaf, motion innefattades,
har motionären, med afseende å frågans ekonomiska sida, förslagsvis ifrågaställt om icke
de flesta i Upsala befintliga, universitetet tillhöriga, byggnader skulle kunna göras för landet
vinstgifvande på sådant sätt, att t. ex. Ultuna Landtbruks-institut förflyttades till Upsala
och utvidgades till en högre landtbruksskola. Vidare har motionären, under förutsättning
att den föreslagna förflyttningen af universitetet i Upsala till Stockholm möjligen blefve af
Rikets Ständer uppskjuten, framställt det förslag, att åtminstone medicinska fakulteten i Upsala
måtte förflyttas till Stockholm och införlifvas med medico-chirurgiska institutet. Då
man besinnade att naturvetenskaperna årligen gjorde ofantliga framsteg, och huru många
bland dessa inginge i den medicinska vetenskapen, vöre det lätt att finna huru vidtomfattande
denna sednare nu mera måste vara, och huru omöjligt det vore att tillegna sig djupare
insigter i många af dess särskilda grenar. Den medicinska undervisningen fordrade
derföre, för att vara tidsenlig, ett stort antal lärare. Emellertid bestode medicinska fakulteten
i Upsala endast af fyra lärare, hvilka hade att examinera uti anatomi, fysiologi, farmaci
och fysiologisk kemi, theoretisk och praktisk medicin, theoretisk och praktisk chirurgi,
ophthalmiatrik, obstetrik, rättsmedicin, farmaco-dynamik, medicinsk historia, m. fl. olika ämnen,
hvarföre åtskilliga af dessa måste blifva styfmoderligt behandlade. Så kunde t. ex.
4 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande. M 07.
den för många sociala förhållanden vigtiga rättsmedicinen sägas nästan blott till namnet ingå
i den medicinska undervisningen vid universiteten. En ännu väsentligare olägenhet vöre
bristen på materiel, i synnerhet för de anatomiska och rent medicinska studierna, så att t.
ex. anatomi-salen i Upsala försåges med subjekt för operationerna från Stockholm, och att
det i Upsala befintliga sjukhus vöre allt för litet att lemna tillräckliga föremål för den praktiska
undervisningen i medicin, äfvensom att de anatomiska, pathologiska och chirurgiska
sarnlingarne icke motsvarade de billigaste fordringar; hvaraf allt följden vore, att de studerande
genom dryga kostnader och onödig tidsförlust finge söka i Stockholm inhemta åtminstone
de nödvändigaste insigterna samt i Upsala förslösa en lång tid på bokliga studier,
utan den praktiska erfarenhet, hvarförutan de förra blefve döda och onyttiga kunskaper.
Att under sådana förhållanden mycket fattades i läkare-bildningen, vore lätt att inse, likasom
att en önskvärd förändring härutinnan bäst skulle vinnas genom en förening af medicinska
fakulteten i Upsala och Carolinska medico-chirurgiska institutet i Stockholm. ])å den
förra bestode af fyra professorer, och det sednare hade åtta sådana tjenstemän, jemte en
lärare i rätts-medicin, kunde genom föreningen erhållas ett antal af tretton lärare, hvilket
antal af motionären ansågs behöfiigt för en fullständig medicinsk läroanstalt; och har motionären,
jemte framställande af förslag till läroämnenas fördelning emellan lärarne och beräkning
öfver de lönebelopp, desse borde erhålla, slutligen erinrat, att alla slags byggnader,
lärosalar, samlingar och hvad för öfrigt vore erforderligt, i Stockholm redan funnes i
fullständigt skick, för att, utan vidare kostnad, kunna för den nya läroanstalten upplåtas.
— Motionären har alltså föreslagit, att universitetet i Upsala måtte flyttas till Stockholm,
eller, om detta icke vunne bifall, att åtminstone medicinska fakulteten i Upsala måtte förenas
med Carolinska medico-chirurgiska institutet, till bildande af en medicinsk läroanstalt
i Stockholm.
Efter att sålunda hafva redogjort för de motioner, hvilka i detta ämne kommit Utskottet
tillhanda, går Utskottet att först yttra sig öfver frågan om båda universitetens förening
till en läroanstalt och dennas förläggande i hufvudstaden.
Utskottet har vid öfvervägande af detta förslag funnit flera vigtiga skäl tala emot en
så omfattande åtgärd.
Inom Sverige, likasom inom andra dermed jemförliga stater, synes det vara behöfligt
att i hvarje vetenskapligt ämne hafva två, på skiljda ställen befintliga lärostolar, både för
underhållande af nödig täflan och till undvikande af ensidighet. För öfrigt får ej härvid
förbises dels den fördelaktiga inverkan ej blott på de underordnade läroverken inom den
omgifvande provinsen, utan äfven på provinsen i dess helhet, som af ett universitet bör
vara att påräkna, dels ock att genom förläggande af Lunds universitet till hufvudstaden,
de talrika lärjungar, som nu besöka universitetet i Lund, skulle få ända till 40 å 60 mils
resa till ett sådant i Stockholm. Ett atlägsnande af universitetet från Lund skulle derföre
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 97.
5
i allmänhet ogynnsamt inverka på Sveriges sydligaste, rikaste och mest beifolkade provinser,
hvilka säkerligen i sådant fall skulle i allmänhet föredraga att sända sina söner till
Köpenhamn, der desse i de flesta ämnen kunde få motsvarande undervisning, och hvarifrån
de kunde under ferierna med lätthet återvända till närbelägna hem. Derigenom skulle dock
säkerligen under tidens lopp uppstå ett beroende af utländska förhållanden, hvilket småningom
fråntoge bildningen det nationela element, för hvars bibehållande och bevakande Lunds
universitet otvifvelaktigt blifvit inrättadt. Slutligen tror Utskottet jemväl, att de vid stiftandet
af Lunds universitet uti donations-handlingarne gifna föreskrifter lägga hinder i vägen
för en flyttnings verkställande.
På sålunda anförde grunder får Utskottet vördsamligen
afstyrka förslaget om båda universitetens förening till en läro-anstalt
i hufvudstaden, äfvensom förflyttning af Lunds universitet.
De skäl, som här ofvan blifvit anförda mot förflyttning af Lunds universitet, äro i allmänhet
icke gällande i afseende å frågan om universitetets i Upsala förläggande till hufvudstaden,
hvarföre Utskottet finner sig föranlåtet att öfver denna sednare fråga meddela särskildt
utlåtande.
Det hufvudsakligaste af hvad till stöd för nyttan och behöfligheten af ett universitets
förläggande till hufvudstaden blifvit anfördt, innefattas uti den ena motionärens yttrande.
watt våra universitet voro belägna i så obetydliga städer, att de nära nog utgjorde ett slags
kloster och befunnes nästan alldeles isolerade, utan gemenskap med någon korporation af
den
Utskottet tror visserligen, att detta yttrande för en längre tid sedan kunnat ega tillämplighet,
och att universitetens lärare och lärjungar då befunnit sig uti en alltför afskiljd
ställning, men detta förhållande är, hvad särskildt Upsala universitet angår, numera betydligen
förändradt, i anseende till den ovanligt lifliga kommunikation, som eger rum emellan
Upsala och Stockholm, och hvilken, derest jern vägs-förbindelse emellan dessa städer blifver
tillvägabragt, kommer att i högst väsentlig mån förökas, så att Upsala derefter torde
kunna anses nära nog såsom en förstad till hufvudstaden.
Utskottet är derföre ock öfvertygadt, att de fördelaktiga verkningar till lyftning af undervisningen
och i annat hänseende, hvilka af motionärerne blifvit förutsatte, icke skulle i
den mån, de föreställt sig, blifva en följd af blotta förflyttnings-åtgärden, som dessutom
jemväl komme att i vissa afseenden medföra ej oväsentliga olägenheter, såsom att lärjungarne
sannolikt i många fall genom de flerehanda förströelser, som i hufvudstaden äro att
tillgå, afleddes från en jemn och allvarlig sysselsättning med studierna och att lefnadskostnaden
vid universitetet blefve förhöjd för alla de, tilläfventyrs i allmänhet mest medellöse,
studerande, hvilka i hufvudstaden ej erhölle tillfälle att lefva inom familjer.
Utskottet saknar emellertid de närmare upplysningar i ämnet, hvilka äro behöflige för
att uttala en bestämd åsigt i fråga derom, huruvida dessa jemte de flera skäl, som motett
6 Allmänna Besvärs- och E kokom i- Vt skot tets Betänkande JYI 97.
universitets förläggande i hufvudstaden kunna åberopas, må vara af större eller mindre
vigt, än dem, på hvilka förslaget grundas, men Utskottet tinner i öfrigt sådana hinder och
svårigheter möta för en förflyttning af Upsala universitet, att Utskottet anser sig böra afstyrka
en sådan åtgärd.
I berörda hänseende får Utskottet till en början fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
derpå, att största delen af den egendom, hvarå ifrågavarande universitet är grundadt. består
af de Konung Gustaf II Adolfs »arf och egne gods och gårdar,» hvilka, till ett antal af
Hera hundra hemman, genom hans den 31 Augusti 1624 utfärdade donationsbref, blifvit
»Upsala Högskola eller Konungsliga Akademin till »evärdelig, alltid blifvande egendom
skänkte och gifnc» och att således dessa egendomars afkastning icke, utan kränkning
af donations-brefvet, kan från lärdoms-anstalten i Upsala förryckas. Enahanda förhållande
inträffar ej allenast med de utaf enskilde personer vid universitetet stiftade lärostolar, utan
sannolikt ock med största antalet af de stipendii-kapital, hvilka utaf enskilda blifvit donerade
och som lära uppgå till en sammanlagd summa af mer än 290,000 R:dr Banko. Härtill
kommer slutligen, att flyttnings-åtgärden skulle jemväl i öfrigt blifva förenad med högst
ansenliga uppoffringar, dels direkta för sjelfva flyttningen och nya lokalers samt annan materiels
anskaffande, och dels indirekta derigenom, att de för universitetet i Upsala, till en
icke obetydlig del på sednaste tiden, anlagda dyrbara byggnader och inrättningar af flera
slag skulle, såsom varande af ringa nytta för andra ändamål, till största delen af värdet
gå förlorade, på grund af hvilket skäl, som för närvarande, då Statens tillgångar i betydlig
mån anlitas, torde mer än vanligt förtjena afseende, Rikets Ständer ock vid sednaste riksdag
afslagit väckt förslag om båda universitetens hitförflyttande.
Utskottet hemställer alltså,
att jemväl förslaget om förflyttning till hufvudstaden af Upsala universitet
må lemnäs utan åtgärd.
För den händelse Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet här ofvan i särskilda punkter
hemställt, torde de af Herr Cederschiöld, G., gjorda framställningar, dels om uppgörande
af förslag till verkställighet af universitetens förflyttning och dels om åliggande för den,
som vid universitet vinner befordran, att underkasta sig en sådan förflyttning, få anses
hafva förfallit.
Hvad derefter angår det af Herr von Koch, N. S., väckta förslag, att juridiska fakulteterne
i Upsala och Lund skulle från dervarande universitet skiljas och förflyttas till hufvudstaden,
för att der till en gemensam undervisnings-anstalt organiseras; så får Utskottet,
dels för så vidt juridiska fakulteten i Lund beträffar, åberopa de, enligt Utskottets tanke, giltiga
skäl, som för dervarande universitets bibehållande i dess helhet blifvit i första punkten af
detta betänkande anförda, dels ock, i afseende å frågan om hitförflvttning af Upsala universitets
juridiska fakultet, erinra om det nära och oskiljaktiga samband, som eger rum
emellan rätts-vetenskapen samt de filosofiska och historiska vetenskaperna, och i anseende
hvartill det torde vara oförenligt med det vetenskapligt juridiska studiets bestånd att afskilja
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 97.
7
flen juridiska fakulteten från sin nuvarande närmare gemenskap med den filosofiska. Det
finnes ock vetenskaper, tillhörande sistnämnda fakultet, t. ex. moral-filosofien, hvilka ingå
såsom examens-ämnen i den juridiska kursen, så att, om den ifrågaställa förflyttningen
skulle verkställas, en mer omfattande undervisnings-anstalt, än den nuvarande juridiska fakulteten,
måste i hufvudstaden till vägabringas.
På grund häraf och då, enligt nu gällande föreskrifter för anställning i Statens tjenst,
några andra praktiska öfningar för juris studiosi, än som kunna i Upsala deni beredas,
icke förr än efter genomgången tjenste-examen synas kunna härstädes blifva för dem att
tillgå, får Utskottet, äfven med afseende å det outredda skick, hvari frågan blifvit i motionen
framställd, vördsamligen hemställa.
att förevarande förslag icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Beträffande slutligen det af Herr Cederschiöld, F. A., alternativt framställda förslag,
»att medicinska fakulteten i Upsala må förenas med Carolinska medico-chirurgiska institutet
lill bildande af en medicinsk läro-anstalt i Stockholm,» anser sig Utskottet, till vidare utveckling
af de grunder, motionären anfört och i hvilka Utskottet hufvudsakligen instämmer,
böra andraga följande:
Utskottet, som vid denna frågas behandling bordt i första rummet Tåsta sin uppmärksamhet
på läkarnes i Sverige qvalifikation till inträde i Statens tjenst och till rättighet att
enskildt utöfva läkare-konsten, har, för att kunna i afseende härå bilda sig ett tillförlitligt
omdöme, förskaffat sig underrättelse om undervisningssätt^ vid de nu ifrågavarande medicinska
läroverken och dervid inhemtat att förhållandet är följande.
Vid Medicinska Fakulteten i Upsala. Sedan den studerande inför Filosofiska fakulteten
med vissa minimi-betyg aflagt medico-filosofisk examen, hvari icke något medicinskt
ämne ingår, blifver han, såsom Medicina: studiosus i Medicinska fakultetens album
inskrifven samt börjar sina medicinska studier med anatomiska dissektioner. Ett stort antal
af Upsalas alumner dissekerar vid Carolinska medico-chirurgiska institutet, äfvensom de der
sysselsätta sig med kemiska laborationer. Det praktiska, anatomiska och farmaceutiska studiet,
jemte derpå följande bokstudium och prof i Upsala upptager vid pass tre år, under
hvilken tid den studerande vanligen icke besöker några sjuke. Han tager, sålunda förberedd,
Medicine-kandidat-examen, hvaruti ingå anatomi och fysiologi, farmaceutisk och fvsiologisk
kemi, samt farmakologi, theoretisk medicin och medicinens histora samt chirurgi och
obstetrik, således äfven praktiska ämnen, om hvilka examinanden vanligen icke eger större
insigt, än den, som genom läsning i böcker kunnat inhemtas. Efter aflagd examen begifver
han sig till Stockholm, för att tolf månader tjenstgöra vid der befintliga kliniker, hvarefter
han återvänder till Upsala, för att genom åhörande af kathedrala föreläsningar och bokstudier,
under vid pass ett år, förbereda sig till Licentiat-examen, hvari ingå praktisk medicin,
chirurgi och obstetrik samt ophthalmiatrik, toxicologi och rättsmedicin, farmaci och
medicinsk kemi. På grund af sedermera författad, utgifven och försvarad disputation, för
-
8 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M !)7.
klaras han af Fakulteten för Medicine-doktor. 1 alla dessa fakultets-pröfningar examineras
han af tillsammans fyra lärare; hvarjemte Utskottet inhemtat, dels att i några af de ofvan
uppgifna ämnena icke under flera år föreläsningar hållits, dels att deri kliniska undervisningen,
som vid universitetet i Upsala hittills meddelats, varit af jemförelsevis ringa omfattning.
Vill nu Doktorn, såsom oftast är händelsen, äfven blifva Chirurgie magister, så återvänder
han till Stockholm för att åter tjenstgöra fyra månader och under andra fyra bereda sig
till denna examen, hvilken motsvarar hvad vid institutet kallas Chirurgie magisters examens
tredje afdelning. Hela kursen upptager således omkring fem och ett halft år, hvaraf endast
sexton månader tillbragts med tjenstgöring på sjukhus.
Vid Carolinska Institutet fordras för inskrifning samma grad, som vid de medicinska
fakulteterna. Institutets egen lärdomsgrad vinnes genom undergående af tre examina. Den
första examen omfattar anatomi och fysiologi, farmaceutisk chemi, medicinsk natural-historia
och materia medica samt allmän pathologi och medicinens historia. Dessförinnan har den
studerande vanligen tjenstgjort sex månader på garnisons-sjukhuset, hvilket dock författningsenligt
först åligger honom till den 2:dra examen; och upptaga studierna till den Usta examen
omkring två och ett halft år. Derefter inträder Chirurgie kandidaten i tjenstgöring
på klinikerna, der han, enligt Institutets beslut, har 22 månaders tjenstgöring, jemte det han
skall bevista de rättsmedicinska öfningarne, hvilka praktiska studier vanligen utsträckas öfver
två och ett halft år, med uppehåll under somrarne. Med anledning deraf att denna
tjenstgöring sker långsamt, kunna de theoretiska studierna ske samtidigt, så att när tjenst
göringen
är slutad också vanligen efter ett halft år, examens andra afdelning tages. Denna
omfattar pathologisk anatomi, speciel medicinsk pathologi och therapi, d:o chirurgisk samt
ophthalmologi, paidiatrik, obstetrik och rättsmedicin och examineras kandidaten deri af sju
lärare, enär för närvarande Medicine Adjunkten särskildt undervisar och examinerar i läran
om hudsjukdomar och syfilis. Nu återstår för honom fyra månaders tjenstgöring på chirurgiska
och obstetriska klinikerna samt studier af det historiska i operation och instrumentlära
vid pass två månader, hvarefter han tager Chirurgie magisters tredje afdelning, omfattande
operativ chirurgi och obstetrik, samt undfår diplom såsom Chirurgie magister. Hela
kursen vid Institutet upptager således vid pass sex år, hvaraf 32 månader tillbragts med
studier vid sjukhusen; och är detta minimum, enär den studerande i anseende dertill, att
han hela tiden vistas å samma ställe, der den kliniska undervisningen meddelas, ganska
ofta utöfver den föreskrifna tjenstgöringstiden bevistar klinikerna. Under denna tid njuter
han undervisning af åtta Professorer och några Adjunkter samt läraren i medicina legalis;
och i de tre examina pröfvas han af 10 särskilda lärare.
Under den förutsättning, att lärarne vid de tre undervisnings-verken ega lika skicklighet
och nit, hvilket Utskottet saknar anledning betvifla, så måste för läkarens utbildning
till praktisk verksamhet, vare sig såsom embetsman eller privat praktikus, den vid Carolinska
medico-chirurgiska Institutet lemnade undervisning vara i väsentlig mån fördelaktigare,
än den, som meddelas vid universitetet i Upsala, ehvad man ser på antalet af ämnen, i
hvilka
Alimiiunn Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 07.
9
hvilka derstädes verkligen undervisas och examineras, eller på den åt den praktiska undervisningen
egnade tiden. Utskottet har ock utaf afgifna berättelser om undervisningen vid
institutet inhemta!, att denna, ehuru ständigt gifven med hänsyn på de studerandes blifvande
praktiska verksamhet, ingalunda på något sätt försummar eller tillbakasätter den
theoretiska delen af läkare-bildningen, så att de unge läkarne endast danas till rulinierer.
Institutet fordrar af examinandi åtminstone fullt ut lika så stora lärdotris-pensa, sorn fakulteterna,
och deii sålunda vunna theorien får ej förblifva en blott minneslexa, ty undervisningen
vid institutet är från början till slut riktad på uppölvandet af de studerandes sjelfständiga
tankeverksamhet, fiir hvilket ändamål så väl studierna på anatomisalen och laboratorium,
som tjenstgöringen vid klinikerna, äro så att säga fortgående dagliga tentamina.
Utskottet måste följaktligen anse undervisningen vid institutet vara fullständigare, än
den, sorn erhålles vid fakulteten i Upsala, och af tvä skäl måste förhållandet vara sådant.
För det första eger institutet åtta Professorer och en dessas vederlike i undervisningsskvillighet,
nemligen läraren i rätts-medicin, samt sex Adjunkter, då Upsala universitet deremot
endast har fyra Professorer och fiir närvarande ingen Adjunkt, åled den utsträckning
medicinen vunnit, har följt en dess fördelning i special-vetenskaper, en till vext af hvar och
en af dessa så vidsträckt, att det numera är svårt för en, att omfatta alla eller ens liera
af dessa special-vetenskaper och omöjligt för en person att i dem lemna nöjaktig undervisning.
Ett ökadt lärare-antal har följaktligen öfver allt blifvit behöflig! och endast den
skola, sorn eger ett större antal sådana, kan numera lemna en fullständig medicinsk undervisning.
i)å ytterligare så väl den förberedande, som ock den egentliga medicinska undervisningen,
enligt nu allmänt antagen undervisnings-method, icke lemnäs eller anses kunna lemnäs
genom kathedrala föredrag, utan måste gifvas praktiskt och kliniskt, så förutsätter den
såsom absolut nödvändig en betydlig materiel. Den nuvarande bristen på och omöjligheten
att i den närmaste framtiden anskaffa en sådan materiel för medicinska fakulteten i Upsala,
är det andra skälet, hvarföre denna icke kan lemna en sä fullständig undervisning, sorn
Carolinska institutet, äfven om fakultetens lärare-antal än så betydligt ökades. Såsom sådana
för den medicinska undervisningen nödvändiga hjelpmedel, hvilka icke kunna i Upsala
anskaffas med den lätthet och till den grad, som i Stockholm, och i allmänhet icke tillräckligt,
vill Utskottet blott nämna: subjekt för dissektionerna, föremål för anställande af
fysiologiska experimenter och sjuka för den kliniska undervisningen. Om ock de två förstnämnda
bristerna, dock alltid med betydligt större kostnader, än i Stockholm, kunde i Upsala
afhjelpas, så återstår dock alltid den sistnämnda bristen såsom ohjelplig, enär invånarnes
antal i Upsala är så obetydligt och sjukhusen äro i proportion derefter ringa. Stockholm
deremot eger Serafimer-lasarettet, Barnhuset och Barnbördshuset, tre stora sjukvårdsanstalter,
med dervid redan fästade kliniska lärare. Dertill komma kurhus och barnsjukhus
samt snart äfven ett väl ordnadt sinnes-sjukhus, vid hvilka alla tillfälle gifves till klinisk
Bill. till H. St. Prof. 1856 & 1857. 8 Sami. 27 Haft. 2
10
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Vtskottets Betänkande M 97.
undervisning. Något motsvarande hvarken finnes i Upsala eller kan der tillvägabringa* fbrr
än tilläfventyrs i en långt aflägsen framtid. Vidare torde Utskottet få fästa Kikets Ständers
uppmärksamhet derpå, att Stockholm mer än någon annan stad i riket erbjuder föremål
för rättsmedicinska undersökningar af alla slag, hvilka lör den blifvande läkarens tillkommande
verksamhet såsom statens embetsman äro af så utomordentligen hög vigt, äfvensom
att Stockholm är det enda ställe, der för närvarande undervisning lemnäs och fullständigare
kan lemnäs i detta ämne. Slutligen finnes i Stockholm ett museum för normal och patologisk
anatomi, så fullständigt och så ordnadt, att det, efter hvad Utskottet tror sig veta,
kan anses för ett af de bättre i Europa och hvars tillvaro för undervisningen är af stort
gagn.
Hela denna betydliga materiel utgör, såsom Utskottet redan nämnt, ett nödvändigt vilkor
för en efter tidens fordringar lämpad medicinsk undervisning; och är antingen, såsom
hvad sjukhusen beträffar, anskaffningen deraf i Upsala omöjlig, eller skulle sådan, såsom
hvad museum angår, erfordra lång tid, mycket arbete och stora kostnader, om dess bildande
ens vore möjligt. Häruti ligger, enligt Utskottets öfvertygelse, det vigtigaste
skälet, hvarföre den medicinska undervisningen är och måste förblifva ofullständig i
Upsala.
Men den materiel, Stockholm sålunda besitter framför Upsala, är, enligt Utskottets öfvertygelse,
ännu icke, till den grad, det kan ske, för den medicinska undervisningen tillgodogjord.
Den af Utskottet ofvan antydda utvecklingen af den medicinska vetenskapen och
dennas deraf härledda fördelning i särskilda discipliner, med undervisning af särskild person
för hvarje afdelning, har ingalunda vid Sveriges medicinska undervisningsverk blifvit tillbörligen
afsedd. Så t. ex. saknas ännu särskilda lärare för histologi, för fysiologi, för fysiologisk
och pathologisk kemi, för syfilidologi, för psykiatri, m. m., af hvilka vetenskapsgrenar
hvar och en tager sin representant i fullt anspråk, om äfven icke alla för närvarande äro
af lika stor vigt. De nu vid läroverken befintliga lärarne måste derföre åtaga sig så stora
undervisnings-områden, att de endast ofullständigt kunna sjelfva omfatta dem och omöjligt
medhinna undervisning i alla, icke en gång i de högst nödvändiga. Carolinska institutet är
j detta hänseende bäst lottadt, men äfven det är, såsom motionären anfört och Utskottet
jemväl funnit, ännu ofullständigt. Om fyllandet af denna brist skulle ske genom uppförandet.
på stat af erforderligt antal nya lärare vid institutet, och ännu mera, om det skulle
ske vid Upsala fakultet, så komine dertill naturligtvis att erfordras betydliga kostnader.
Dessa tror Utskottet, i likhet med motionären, lätteligen kunna undvikas genom en förening
af medicinska fakulteten i Upsala och Carolinska institutet i Stockholm; och anser
Utskottet denna förening så mycket lämpligare, sorn Sverige icke behöfver tre medicinska
undervisnings-anstalter, samt enär genom de två ofullständigas förening kan, sannolikt utan
förökad kostnad, åstadkommas en fullständig undervisnings-anstalt, hvilken förmår höja
Jäkare-bildningen i Sverige till likhet med den vid de bästa skolor i utlandet.
För en sådan förening har motionären och jemväl Utskottet, såsom det förmenar, anfört
ganska giltiga skäl, och mot densamma synas inga väsentliga grunder kunna anföras.
Allmänna Besvärs* och Ekonomi-Utskottets Betänkande J\ri 91.
i!
Man liar visserligen anmärkt, att, genom aflägsnandet af en fakultet, universitets-begreppet
skulle upphäfvas; men dels hafva vetenskaper uppstått, hvilka vid Svenska universiteten
ieke, såsom i andra länder är händelsen, hafva särskilda representanter, hvarför ock våra
universitet icke för närvarande kunna anses fullt motsvara sitt ursprungliga begrepp, enligt
hvilket de skulle omfatta alla vetenskaper, dels har det i andra länder, till följd af lokala
förhållanden, visat sig omöjligt alt på ett ställe sammanhålla alla vetenskaper, hvarföre det
ansetts nödigt att till liera och olika lokaler förlägga de olika fakulteterna (så som t. ex.
vid Queen’s universitet i Irland är händelsen), utan att derföre universitets-begreppet är
upphäfdt, dels har det äfven i andra länder visat sig håde möjligt och med universitetets
bästa förenligt, att t. ex. just den medicinska fakulteten varit fördelad på två ställen, såsom
i Pisa och Florens, hvilka sistnämnda två förhållanden häntyda derpå, att universitetsbegreppet
ingalunda förutsätter enhet till rummet, och hvarför Utskottet jemväl anser den
gjorda invändningen icke ega någon giltighet.
Det har vidare anmärkts att medicina? studiosi, till följd af fakultetens flyttning till annat
ställe, skulle förlora genom saknad beröring med kamrater af andra studie-fack. Denna
anmärkning grundar sig på en ideel förställning om huru förhållandet möjligen borde eller
kunde vara, men vederlägges af verkligheten, som lärer, att den studerande, sedan han
blifvit inskrifven i medicinska fakulteten, icke med sina medstuderande af andra fakulteter
eger egentligen vetenskaplig beröring, utan blott kamratskapets tillfälliga, samt att han
sluter sig till sin fackförening och till sina speciela studii-kamrater, hvarjemte han åratal
är borta fr ån Akademien, dels för dissektioner och tjenstgöringar i Stockholm, dels ock
ofta för kommenderingar i landsorten.
Med afseende på kostnaden för den föreslagna föreningen, anser Utskottet sig icke böra
ingå i någon granskning af motionärens förslag i detta hänseende, enär sättet för föreningen
och på grund deraf bestämd stat blilver beroende af skeende utredning och Kongl. Maj:ts
derå grundade nådiga pröfning; men Utskottet tror likväl, att kostnaderne skola blifva obetydliga,
enär den i Upsala befintliga materiel är högst ringa och vid Carolinska institutet redan linnas
i godt skick anatomi-sal, laboratorium och föreläsningssalar, tillräckliga för det, genom
denna förening, något förökade antalet lärjungar.
Då således, enligt hvad Utskottet tror sig hafva ådagalagt, den medicinska undervisningen
vid hvardera af de skiljda läroanstalterne i Upsala och Stockholm är ofullständig och
då ett fullständigande af medicinska fakulteten i Upsala, till följd af lokala hinder, icke är
möjligt, samt, genom förening af dessa två läroverk ett fullständigt undervisningsverk för
läkare, utan eller med ringa kostnad synes kunna vinnas, så får Utskottet vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om åtgärders vidtagande
till beredande af den vid universitetet i Upsala nuvarande medicinska
fakultetens förening med Carolinska medioo-chirurgiska institutet till ett medicinskt
undervisningsverk i Stockholm.
Utskottet förutser emellertid att, för den händelse det sålunda gjorda förslaget skulle
vinna Rikets Ständers bifall och Kongl. Majit i nåder gilla Rikets Ständers underdåniga an
-
12
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande J\i .97.
hållan om nödiga åtgärders vidtagande i ofvannämnde syftning, någon tid likväl skulle åtgå
innan förslaget hinner sättas i verket, tinder hvilken tid, oin den medicinska undervisningen
blefve i sin nuvarande fördelning, de redan befintliga krafterna till en del skulle fortfarande
blifva ofullständigt begagnade. Utskottet har nemligen inhemtat, att, oaktadt, enligt
Utskottets öfvertygelse, vid Carolinska institutet lemnäs en fullständigare theoretisk och
praktisk undervisning, än vid universitetens fakulteter, likväl, med undantag at den andel,
institutet har i läkare-bildningen i allmänhet genom sin kliniska och öfriga undervisning åt
fakulteternas alumner, och genom den af dem ganska ofta vid institutet afiagda Chirurgiomagisters-exameris
tredje afdelning, institutet till så ringa del uppfostrar egna elever, atl,
enligt uppgift, under åren 1849—1857 endast tolf personer vid institutet studerat för undergående
af fullständig kurs derstädes. Utskottet har fått sig upplyst, atl detta har sin
grund i gällande författningar, angående kompetens till anställning i statens tjenst, hvilka åt
fakulteternas exaininati, när de genomgått endast tredje afdelningen af Chirurgie-magistersexamen,
gifva en vidsträcktare rätt till tjensters erhållande än åt dem, hvilka vid institutet
genomgått fullständig Chirurgie-magisters-examen.
Då likväl ingressen till Kongl. Majits förnyade nådiga reglemente för Carolinska medicoChirurgiska
institutet af den 11 December 1822 förmäler, »att som egentliga föremålet med
det här i hufvudstaden år 1815 inrättade Carolinska medico-chirurgiska institut varit att genom
undervisning derstädes uti läkare-konstens så väl theoretiska som praktiska delar tilldana
skickliga läkare för arméen och flottorne; och ett sådant ändamål numera blifvit uppfyldt,
samt dä, under inrättningens fortgång, erfarenheten ådagalagt nyttan deraf, att
institutet, i förening med härvarande sjukhus-inrättningar, mä erhålla en sådan organisation,
att pålitlige och tillvan de praktiske läkare fii.V et tfVCtttlt' af
cinal-verUet titt Statens tjenst- rist namma institut hunna
(ttittås«» Kongl. Maj:t alltså »i nåder funnit skäligt, att för det i hufvudstaden varande Carolinska
medico-chirurgiska institutet utfärda ett förnyadt reglemente» etc ; — då vidare Rikets Ständer,
enligt deras underdåniga skrifvelse af den 23 December 1840, beviljat förhöjdt statsanslag
åt institutet, med vilkor att det, enligt nämnda nådiga reglemente med institutets nya
organisation afsedda ändamål uppfylldes; samt då slutligen, efter hvad Utskottet tror sig
bär ofvan hafva ådagalagt, institutet verkligen danar så beskaffade läkare, som det åberopade
Kongl, reglementet omförmäler, så får Utskottet, i öfverensstämmelse med samma
nådiga reglemente af den 11 December 1822 och Rikets Ständers omförmälda underdåniga
skrifvelse den 20 December 1840, vördsamligen hemställa, att, lill undanriidjande af rådande
hinder för ett rikare begagnande af institutets undervisningskrafter, medan detta ännu
såsom medicinsk skola qvarstår, samt såsom ett rättvist erkännande af institutets vunna
utveckling och nuvarande verksamhet.
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
intill dess den ofvan föreslagna föreningen emellan Medicinska fakulteten
i Upsala och Carolinska medico-chirurgiska institutet i Stock
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottets Betänkande M 97.
IS
holm blifvit verkställd, de personer, hvilka vid institutet genomgått
fullständig examen, må, på grund af denna, förklaras för Medicine
och Chirurgie doktorer, med samma rätt till anställning i statens tjenst,
som åtnjutes af de från universitetens fakulteter utgångne medicine
doktorer, hvilka tillika äro chirurgie magistrar
Stockholm den 20 Juni 1857.
Reservationer afgåfvos:
a) af Herr Domprosten Knös, som anförde:
»De grunder, på hvilka jag måste reservera mig mot Utskottets i de två sista punkterna
af detta Betänkande innefattade beslut, äro hufvudsakligen följande:
l:o Dessa beslut innebära en inkonseqvens, då i en föregående punkt Utskottet afstyrkt
motionerna om universiteternas och specielt Upsala universitets förflyttning till hufvudstaden.
Hvad Utskottet sålunda icke vågat öppet tillstyrka, söker det nu på en sidoväg bereda.
Otvifvelaktig! är Hendigen, att ingen fakultet kan utur universitets-organismen utbrytas, utan
att hela denna organism derigenom sönderbrytes, hvarvid de återstående fakulteterne skulle
nedsjunka till blotta specialskolor. Att de, såsom sådane, icke kunna uppfylla sin höga
vetenskapliga bestämmelse, är klart för hvar och en, som eger vetenskaplig bildning och
vet, hvad ordet vetenskap betyder. Detta kan ock icke hafva undfallit motionärerne. såsom
ock i detta ämne afgifna motioner härom uttryckligen vittna. Om derföre medicinska
fakulteten Hyttas till hufvudstaden. så måste förr eller sednare, och troligen snart, hela universitetet
dit förläggas, hvilket Utskottet på goda skäl afstyrkt, eller ock ett nytt universitet
der uppstå. Månne väl Rikets Ständer äro beredde att på de härtill erforderliga byggnader
m. m. uppoffra de millioner, sorn för sådant ändamål blifva af nöden? Detta är här
en hufvudsaklig fråga.
2:o Dessa beslut grunda sig på misskännande af medicinens egen vetenskapliga betydelse.
Medicinen i dess sanna uppfattning och stora omfattning är läran om det fysiska
lifvet i dess högsta manifestation, nemligen hos menniskan, och utgår från detta lifs normala
tillstånd, för att bedöma och behandla de förekommande abnormiteterna, d. v. s. den
är ursprungligen helsolära och blifver sjukdomslära, då den möter sjukdomen under bemödandet
att återställa helsan. Men så mårigartade, som sjukdoms-fenomenerna framträda,
och så mångfaldiga de medel äro, hvilka för sjukdomars botande läkaren har att anlita, så
många beröringspunkter har ock medicinen med andra vetenskaper. Icke blott naturvetenskaperna
och hvad till naturkunnigheten hörer äro sålunda nödvändiga hjelpvetenskaper för
medicinen, utan ock i allmänhet i anseende till själens inflytande pä kroppen, och Specielt
14 Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskottets Betänkande JM .97.
i anseende till de ofta med kroppens sjukdomar sammanhängande psykiska lidanden, mäste
läkaren vara välbekant med anthropologiens och psykologiens grundläror, hafva en filosofisk
grundåskådning och äfven för det religiösa lifvets företeelser ej vara främmande. A
en annan sida sammanhänger äfven medicinen såsom rättsmedicin med rättsvetenskapen.
Det trånga utrymmet af en reservation tillåter mig icke att utföra allt detta, men jag kan
ej förbigå den anmärkning, att jag under min nära 40:åriga vistelse vid universitetet har
städse funnit, huru det stora antal al medicinae studiosi, sorn rätt vetenskapligt uppfattat
sitt studium och sin kallelse, oafbrutet bemödat sig om vinnande af allt högre allmän vetenskaplig
bildning och ingalunda betraktat sina studier utur så inskränkt synpunkt, sorn skulle
de, såsom i Utskotts-betänkandet säges, »med sina medstuderande af andra fakulteter icke
ega någon egentlig vetenskaplig beröring, utan blott kamratskapets tillfälliga» m. m. Jag
vågar i detta hänseende vädja till hela vår utmärkta iäkare-corps och är förvissad derom, att,
om dess yttrande i denna fråga blefve inhemtadt, skulle den stora pluraliteten af denna
corps ställa sig på universitetets sida och instämma i hvad jag här ofvan yttrat.
3:o Dessa beslut utgå från en djup orättvisa mot Upsala medicinska fakultet. Alltsedan
med början af 1700:talet den utmärkte medicine Professorn L. Roberg (Arehiat. v. Linnés
och Rosén von Rosensteins högtberömde företrädare) just för att införa klinisk undervisning,
anlade det första akademiska sjukhus — det lörsta egentliga sjukhus i Sverige
och inrättadt nära 50 år löre Serafimer-lasarettet — har klinisk undervisning vid Upsala
universitet blifvit åt medicina; studiosi lemnad, och minst borde detta förhållande förnekas,
då i år Vetenskaps-Akademien låtit slå medalj öfver den såsom lärare i praktisk medicin
så frejdade Archiater v. Afzelius, och då bekant är. att i början af 1830:talet Upsala akademiska
sjukhus genom Professoren Hvassers nitfulla omsorg och egna uppoffringar erhöll
en mycket betydlig utvidgning, Samt att genom Läns-lasarettets nu förestående förening
med akademiska sjukhuset en mångdubbelt större utvidgning förestår. Den omständigheten,
att ett jemförelsevis mindre antal medicina; studiosi — icke blott från Upsala, utan ock från
Lunds universitet — i Stockholm genomgå kursen i anatomiska dissektioner och chemiska
laborationer, torde ej behöfva särskildt bemötas, då i detta, såsom i alla dylika fall, valfrihet
är nyttig och valet af Stockholm för genomgående af dessa kurser för mången beror på
individuela skäl. Den stjufmoderlighet, med hvilken Riksens Ständer alltjemt behandlat
Upsala medicinska fakultet genom oafbrutet förnekande af alla för ökande af dess lärarepersonal
begärda anslag, under det att Riksdag efter Riksdag dylika anslag blifvit med stor
frikostighet åt Carolinska institutet beviljade, har framkallat den olikhet i lärare-personal,
som nu, utan ringaste erkännande af de ansträngda bemödanden, med hvilka universitetets
medicinske Professorer sökt ersätta denna brist, blifvit anfördt till skäl för indragning af
den medicinska fakulteten i Upsala, och detta med lika orättvisa, som man åberopat, att
en eller annan speciel del af den medicinska vetenskapen ej under sednare åren behandlats
i föreläsningar. Sistnämnda förhållande lärer, efter trovärdiga uppgifter, äfven hafva egt rum
vid Carolinska institutet och måste numera inträffa vid alla dylika läroverk. Icke torde en
Professor i historien kunna klandras, om han under en viss följd af år icke medhinner att
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JU 97.
15
htilla föreläsningar öfver det vidsträckta fält hans vetenskap och dess hjelpvetenskaper intaga,
lika litet sorn en Professor i exegetik eller orientalspråken, om han icke medhinner till och
med linder hela sin embetstid föreläsa öfver alla böckerna i Gamla Testamentets codex. Vi lefva
icke i medeltiden, då allt vetande måste hemtas nr föreläsningar. Numera är en Professors
främsta föreläsningspligt den, att rätt handleda sina lärjungar till att studera på egen hand,
att ingifva kärlek för sådant studium och framställa de grundåsigter, som vid detsamma bör vara
ledande. Med den mindre personal, Upsala medicinska fakultet eger, må man väl derföre
vida hellre förundra sig öfver, att den uträttat så mycket, än klandra den för det att den
ej gjort allt, hvad man kan behaga af den fordra.
4:o Pessa beslut utvisa ett misskännande af universitets-begreppet derigenom att Utskottet
icke åtskiljt mellan de vetenskaper, som för detta begrepp äro väsentliga eller oväsentliga.
Väsentliga äro för universitetet blott de vetenskaper, som med skäl kunna benämnas de
grundläggande, i motsats till dem, som utgöra endast tillämpning af dessa. Medicinen hörer
nödvändigt till de förra, till följd af den för denna vetenskap egna princip och dennas vigtiga
betydelse i vetenskapernas stora system. Helt annorlunda är förhållandet med åtskilliga vid
några utländska universiteter upprättade lärostolar (t. ex. för eivil-ingeniörs-studier, agrikulturell,
o. s. v.), hvilka Utskottet väl antvdt, men iörsigtigtvis underlåtit att uppräkna eller
namngifva. Pessa äro fasthellre att betrakta såsom utvexter på universitetet, hvilka vida
mera äro det till hinder och skada, än till fördel och gagn.
5:o Utskottets beslut bero äfven på ett sammanblandande af theori och praxis. Att
all praxis måste grunda sig på förut inhemtad theoretisk insigt, och att ju grundligare
denna är, desto säkrare blifver praxis, är en gammal, allmänt erkänd ovederlägglig sats.
Om ock medgifves, att. för rätt uppfattning af medicinens theoretiska element, någon åskådning
och erfarenhet af de väsentligaste sjukdomsformerna äfven vid studiets början och fortsättning
är nyttig, så må man dock noga åtskilja emellan den på detta sakförhållande grundade
förberedande kliniska undervisningen och don vidsträcktare och fullständiga dylika undervisning,
af hvilken den blifvande läkaren först då kan draga fördel, när han förut genomgått
en fullständig theoretisk lärokurs. Icke reda, utan förvirring, skulle hos honom alstras,
om man vid hans handledning ginge till väga på motsatt sätt eller sammanblandade theori
och praxis. För ofvannämnda förberedande kliniska undervisning blifva klinikerne i Upsala
fullt tillräckliga — vid liera af Tysklands universiteter, der utmärkt klinisk undervisning
gifves, är icke sjukantalet större — äfvensom den i Upsala för öfrigt befintliga och årligen
tillvexande medicinska undervisnings-materielen, om ock underlägsen den i Stockholm, befinnes
för sitt närmaste ändamål fullt tillräcklig. Men lika nödvändigt, som det är, att den
theoretiska kursen föregår den praktiska, såsom i alla andra vägar sker (t. ex. i den presterliga,
den juridiska, o. s. v. ända till dem som stå i samband med Bergsrörelsen, Civilingeniörs-bildningen
m. fl.), lika angeläget är ock, att sedermera genom den bästa möjliga praktiska
kurs fulländas hvad genom den theoretiska blifvit grundlagdt. Derföre är den praktiska
tjenstgöringen vid klinikerna i Stockholm af stor vigt, och under den tid, som åt denna
tjenstgöring egnas, böra äfven de istockholm befintliga rikare samlingar af anatomiska prepa
-
ir>
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 97,
rater m. 111. dylikt kunna för medicina; studiosi blifva af stort gagn, likasom dä ock räfla
tiden synes vara att draga fördel af de flerfaldiga tillfällen till rättsmedicinens studium
Stockholm erbjuder. Ett närmare ordnande af universiteternas och det Carolinska ins i utets
andel i den medicinska undervisningsplan, som kan komma att uppgöras, så att dessa institutioner
må på bästa sätt med hvarandra samverka till beredande af blifvande läkares
bildning, är derföre det enda jag i detta hänseende anser erforderligt.
G:o Dessa beslut utgå från premisser, som i teinligen lika mån röra både Upsala och
Lunds universitet. En följd häraf blifver ock säkerligen, att, om Upsala medicinska fakultet
komme att infÖrlifvas med Carolinska institutet, så skulle rätt snart samma öde förestå
den medicinska fakulteten i Lund. När detta skett, ja ock i viss mån innan det skett, ty
mindre än J af medicina; studiosi studera i Lund, skulle Carolinska institutet komma att
monopolisera läkarebildningen i Sverige. Men monopolier äro ju aldrig för det allmänna af
gagn. Månne ej det är vida bättre, att fäderneslandet eger tre särskilda institutioner, sorn
hvar för sig i ädel täflan söka uppbringa läkarebildningen till möjligaste böjd? En annan
fråga är ock, huruvida rätt grundligt handhafvande af den mångartade och tidsödande undervisnings-
och examens-skvldighet, som häraf skulle uppstå, kan förenas med den vidsträckta
medicinska praktik, sorn utöfvas af hufvudstadens ypperste kikare, hvilka man ock
alltid skall önska fästade vid den medicinska undervisningen derstädes.
7:o Det sista af de båda beslut, denna reservation afser, innebär en antieipation på
det föregående. Om Upsala medicinska fakultet skulle blifva införlifvad med Carolinska institutet,
då faller af sig sjelft att institutet då eger rätten att kreera doklorer. Att på förhand
bevilja denna begäran, vöre att de facto afgöra frågan om nämnda införlifvande, ty
enligt all både Svensk och utländsk rätt tillkommer endast univers tets-faku tet att utdda
doktors-värdighet. Att bifalla denna punkt vore derföre att på en sidoväg införa hvad man
pä den raka vägen ej tilltror sig nu kunna vinna.
På alla dessa grunder har jag i Utskottet yrkat och får här reservationsvis fortsätta
det yrkandet,
att Rikets Ständer matte genom underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Majit
må täckas låta genom en kommitté af sakkunnige män uppgöra förslag till lämpligaste
sättet för medicinska undervisningens ordnande.»
Uti förestående reservation instämde Herr Kontrakts-prosten Rundgren, Herr Kontraktsprosten
Emanuelsson, Herr Prosten Collén, Herr Prosten Millén, Herr Doktor Nordlander.
b) af Herr Kontrakts-prosten Landgren, som yttrade:
»Den kamp, i hvilken Riksdagen nu befinnes invecklad, är blott en episod i det trettioåriga
krig, som pågått mellan Carolinska institutet och universiteterna, och i hvilket kämpar
af första ordningen å begge sidorna uppträdt. Det förra har fört den praktiska och
de sednare den theoretiska bildningens talan. A begge sidor har man ett storartadt och
för fäderneslandets framtida välfärd högvigtigt mål i sigte. Klart är att, om hela medicin
ska
bildningen förlägges till hufvudstadcn, enligt Baron Berzelii plan, hvarje vigtig gren af
den
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 97. 17
den medicinska vetenskapen synes böra bekomma utmärkta representanter, genom hvilkas
handledning den blifvande läkaren skulle bekomma en allsidig och fulländad bildning. Men
å andra sidan varnar Frankrikes erfarenhet för vådan af det derstädes häfdvunna systemet
af enstaka fakulteter. De utmärktaste män i detta land hafva ej tvekat att bryta stafrén
öfver detta system. Sä yttrade Dubois, medlem af Conseil Royal dc Vinstruction publique
redan år 1837 »att den enda utvägen att åvägabringa förbättring vore att upphäfva dessa
isolerade och erbarmliga skolor samt grunda fem eller sex fullständiga, djupa och allsidiga
högskolor» (Se Halin, das Unterrichtswesen in Frankreich, breslau 1848). Med hvilken känsla
af saknad Victor Cousin såg Tysklands blomstrande universiteter är en för verldskunnig
sak att här behöfva upprepas. Det torde dessutom ej vara tvifvelaktigt, att den allmänna
sociala redlöshet, hvarunder Franska folket arbetar, till en god del har sin grund i den högre
uppfostrans och undervisningens ensidigt praktiska, utåt vända rigtning, sorn, man säge
hvad man vill, är en af sakens egen natur gifven följd af det enstaka fakultets-systemet.
En på Franskt vis ifrån barndomen till deklamatör och lithurg uppfostrad prest, må både
flinkt och smakfullt tjenstgöra för en katholsk menighet, men kristendomens djupa inre
sammanhang blifver merändels alltid för honom tillslutet. Någonting sådant torde äfven
gälla om läkarebildningen; ehuru behofvet af en djup theoretisk undervisning allt mer gör
sig erkänd och skolorna för Offlciers de la santé äro af allmänna opinionen utdömda; också
besöka § af Frankrikes medicinae studiosi det fullständiga universitetet i Paris. De skäl,
som för bevarande af universiteternas fortfarande helhet blifvit anförda, äro för samhället
af så stor och afgörande vigt, att deras förbiseende skall sträcka sina skadliga följder till
den aflägsnaste framtid. I så djupgående frågor borde utslaget ej grundas på ömsesidiga
tillvitelser om tillfällig svaghet, som i rikt mått skall yppa sig hos hvilken institution sorn
helst. Mot hela Upsala universitets förflyttning till hufvudstaden vore ej mycket att säga,
emedan skälen för en sådan flyttning kunna gälla lika mycket, sorn skälen emot densamma,
ifall 2 eller 3 millioner för ändamålet vore att disponera. Men för en sådan utgift synes
Utskottet bäfva tillbaka, hvilken betänklighet äfvenväl af Rikets Högloflige Ständer kommer
att delas.
Mig synes det höga syftemålet, hvartill Carolinska institutet sträfvar, lätteligen kunna
utan all sönderbrytning uppnås, om den theoretiska sektionen af läkarebildningen, behörigen
afskiljd och ordnad, får qvarstadna vid universiteterna och den praktiska får inhemtas vid
Carolinska institutet, som i sådan händelse bekommer rätt att, lika med lärarne i de theoretiska
sektionerna, afgifva de betyg, hvarpå rättigheten till doktors-värdighet skall grundas.
Och då denna sida af saken utan tvifvel kommer under pröfning, ifall den underdåniga
skrifvelse, som Herr Domprosten Knös föreslagit, af Rikets Ständer blifver gillad, så tvekar
jag ej att till detta Herr Domprostens förslag lemna mitt bifall.»
Bih. till R. St. Prat. 1856 & 1857. 8 Sami. 27 Höft.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell,
1857.
Alimdnna Besvärs■ och Ekonomi-Vtslcotlets Betänkande N:o 98.
1
\:o 9».
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 1 Juli 1857, kl. 1 e. tri.
Betänkande, i fråga om kristendoms-undervisningens besörjande i
folkskolorna och i församlingarne.
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln har till Allmänna Besvärs* och Ekonomi-Utskottet
blifvit remitterad en af Herr Tersmeden, P. B., väckt motion,
hvari anmärkts, att vid betraktande af kristendoms-undervisningens tillstånd i
vårt land i allmänhet och synnerligen inom folkskolorna, det befunnes, att katekes-läsningen
inkräktat på andra läroämnen, och att den efterhand blifvit betraktad
såsom en fullgod ersättning för bibel-läsning, samt ej sällan ansetts liktydig
med och äfven benämnts kristendom. Något vidlyftigare dogmatiskt sammandrag
vore, enligt motionärens åsigt, ej af nöden vid den första kristendomsundervisningen.
Det verksammaste medlet för kristlig uppfostran eller sinnets
upplyftande till Gud utgjordes af bönen, sagd eller sjungen, jemte fromma föräldrars
och lärares föredöme och umgängelse, hvaremot för kristlig undervisning,
eller kännedom om Guds i ordet uppenbarade vilja, något annat medel
icke gifves, än läsning och förklarande af den Heliga Ckrift. Om, efter användandet
af dessa, på gudomlig grund hvilande, medel, man skulle anse nödigt
att ytterligare bibringa folkskolans lärjungar ett systematiskt, skriftligt sammandrag
af de heliga sanningarne — en nödvändighet, som i åtskilliga andra länder ej
erkändes —, så vore Luthers lilla katekes dertill desto lämpligare, som den
inom vår kyrka hade karakteren af symbolisk bok; och skulle densamma, begagnad,
mindre såsom en utanlexa för barnen, än såsom en ledning för läraren,
Bih. till R. St. troi. 1856 % 1857. 8 Sami. 2S Haft. 1
2
Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Lilskoltets Betänkande K.o 98,
enligt motionärens förmenande, bättre, än någon annan, kunna sättas i stället
för den, genom Kongl. Brefvet den 21 Juli 1810, »till allmänt bruk såsom
egentlig lärobok så väl vid skolorna, som i församlingarna» anbefallda, men nu
mera såväl af prester som lekmän för icke fullt renlärig ansedda Lindblomska
katekesen. Till stöd för sin öfvertygelse att valda bibelspråk och psalmverser
skulle utgöra vida lämpligare föremål för utanläsning, än de mer eller mindre
lyckade definitioner, som förefinnas i berörda katekes, har motionären åberopat
följande af Herr Grefve Thorsten Rudenschöld afgifna vitsord: »utanläsning af
stora katekesen borde, om författningarne det medgåfve, utbytas emot bibelställens
äfvensom psalmers utanläsning. Vid stunder af rätt djup vare sig fröjdfull
eller ängslande andelig längtan lära i sanning få, om någon, vändt sina tankar
på katekesens frågor och svar för att fylla själens trängande behof, hvaremot
nogsamt är af erfarenheten bekräftadt, att hågkomsten af ett bibelställe, svarande
emot ett förefallande själstillstånd, har magt att uppfylla hvarje äfven djupaste
själsbehof; äfvensom att utanlästa psalmer erbjuda ett ovärderligt utgjutelsemedel
för hjertat vid dess djupaste rörelse.» — På grund af allt detta och då för
öfrigt den Lindblomska katekesen, till följd af sin vidlyftighet, vore för barnaundervisning
alldeles otjenlig, och derföre hvarken såsom handbok eller lärobok
borde begagnas, samt enär hvarje annat, om ock mera lyckadt försök i samma
rigtning, enligt motionärens öfvertygelse, ingalunda skulle förmå höja krisfendoms-undervisningens
ståndpunkt i vårt land, utan deremot fördröja och förlama
det kristliga lifvets utveckling hos det uppvexande slägtet, har motionären föreslagit,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att,
med upphäfvande af 1810 års Kongl. Brefs föreskrift, angående begagnandet af
Lindbloms katekes såsom lärobok vid skolorna och i församlingarne, Doktor
Luthers lilla katekes må vid kristendoms-undervisningen i folkskolorna uteslutande
varda begagnad, och att vid förberörde undervisning i samma skolor daglig
bibelförklaring måtte föreskrifva?, samt så väl denna, som utläggning af sistnämnde
katekes ät församlingens presterskap uppdragas.
Utskottet, som tagit motionärens förslag i öfvervägande, finner frågan om
beskaffenheten af de läroböcker, som böra vid kristendoms-undervisningen begagnas,
vara i viss mån beroende deraf, huruvida samma undervisning må kunna,
såsom motionären yrkat, af presterskapet uteslutande 'besörjas, hvadan Utskottet
anser sig först böra meddela yttrande öfver denna sednare del af motionen.
Då inom en stor del församlingar finnas flera folkskolor, belägna ofta på
betydligt afstånd från hvarandra^ finner Utskottet motionärens förslag, att Presterskapet
skulle i samma skolor dagligen hålla bibelförklaringar, vara alldeles
overkställbar!; men om äfven det ifrågaställa åliggandet för Presterskapet, att
helt och hållet öfvertaga kristendoms-undervisningen inom folkskolan, inskränktes
dertill, alt Presterskapet skulle ett färre antal dagar i veckan på lämpligt ställe
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotlels Betänkande N:o 9S.
3
i socknen meddela samma undervisning, så komme ett sådant stadgande, enligt
Utskottets öfvertygelse, icke att uppfylla ändamålet, dels derföre att, såsom erfarenheten
i afseende å de fasta skolorna visat, en stor del af församlingens barn vore
hindrad att å det för undervisningen utsatta ställe tillstädeskomma, dels ock emedan
berörde åliggande icke kan med Presterskapets öfriga tjenstegöromål förenas,
hvilket sednare lätt torde inses vid betraktande af, bland annat, de många kristendomsförhör,
hvilka, enligt nu gällande föreskrifter, skola af Presterskapet å
vissa tider af året förrättas, såsom för ungdomens beredelse till den Heliga Nattvarden
och de om liöstarne förekommande husförhören; hemställande Utskottet
alltså,
att någon åtgärd i anledning af motionen i denna del ej må af Rikets
Ständer vidtagas.
Hvad derefter beträffar motionärens förslag, att hvarken Lindbloms katekesförklaring
eller någon annan dylik lärobok vidare måtte vid kristendoms-undervisningen
i folkskolorna och församlingarne begagnas, utan att Doktor Luthers
katekes skulle i sådant hänseende uteslutande användas, så och med afseende å
denna sednare läroboks korthet och synnerliga djup, tror Utskottet att densamma
ej kan rätt uppfattas, utan en utförligare förklaring af dess innehåll; och synes
det derföre vara oundgängligt, ej mindre att läraren, särdeles om han icke är
prest, må till ledning vid kristendoms-undervisningen, jemte den Lutherska katekesen,
hafva att tillgå en till densamma så mycket som möjligt sig anslutande,
förklarande text, utan ock att barnen ega till begagnande utom skolan en dylik
omständligare lärobok. Utskottet anser således den Lindblomska katekes-förklaringen,
om ock bristfällig, icke kunna vid kristendoms-undervisningen umbäras,
förr än annan, motsvarande lärobok blifvit utarbetad och antagen; hvadan och
då Utskottet i afseende härå inhemtat, att förslag till en dylik lärobok blifvit på
Kongl. Maj:ts Nådiga befallning uppgjordt och vid innevarande riksmöte till Högvördiga
Preste-Ståndets granskning öfverlemnadt, Utskottet finnér sig böra hemställa,
att äfvenledes denna del af motionen må lemnäs utan åtgärd»
Stockholm den 26 Juni 1857.
Friherre Rudenschöld begärde få antecknadt, att han, såsom hindrad af sjukdomsförfall,
icke deltagit i förestående beslut.
Herr Lallerstedt afgaf följande reservation: »Lika med motionären anser jag
den Lindblomska katekesen icke längre böra såsom lärobok vid den första kristendoms-undervisningen
begagnas. Genom det sätt, hvarpå denna undervisning
meddelas det uppvcxande slägtet, förlamas helt och hållet det kristliga lifvets ut
-
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Blskollels Betänkande N:0 98.
veckling och i stället näres och utbildas hos detsamma den föreställning, att kristendoms-kunskapen
egentligen består i att kunna ur minnet mer eller mindre
tanklöst upprepa katekesen. I folkskolorna uppoffras på katekesens utanläsning
så mycken tid, att andra angelägna undervisningsämnen blifva eftersatta. De
förderfliga verkningarne af utanläsningen äro längesedan allmänt insedda, och i
samma mån behofvet efter verklig kristendom gör sig gällande, skola allt flere
och flere mäktiga röster höj q, sig mot det nu begagnade undervisningssättet, som
går ut på att sätta den döda bokstafven i stället för den kristliga andan. Nyligen
har en vältalig stämma från Zions höjder låtit höra sig samt yrkat en lefvande
och med protestantismens väsende mera öfverensstämmande religions-undervisning.
Uti det underdåniga yttrande, som Biskop Agardh afgifvit öfver det
utarbetade förslag till ny förklaring öfver Luthers lilla katekes, fördömer han
katekesens utanläsning och yttrar sig sålanda om de skadliga verkningarne deraf:
»För det första är den en plåga för lärjungen, som derigenom får motvilja för
kristendomen redan ifrån början, såsom sin svåraste lexa. För det andra profaneras
och ohelgas kristendomen genom det tanklösa upprepandet. För det
tredje tränga kristendomens höga läror derigenom hvarken till hjertat eller förståndet.
För att kunna oförhindradt upprepa stycket från början till slut, nödgas
lärjungarne fästa sig framför allt vid orden, vid ljudet. Så snart de glömt
ett ord i ett stycke stadna de tvärtak
Man använder visserligen äfven frågor vid undervisningen i andra ämnen.
Men de användas der på helt annat sätt, än som sker vid kristendoms-undervisningen.
Sedan lärjungen genomläst ett lärostycke för sig sjelf, förhöres han
nemligen af läraren, i ändamål att lära känna huruvida lärjungen rätt uppfattat
det lästa. Läraren gör alldeles fria frågor; och lärjungen svarar fritt med egna
ord och efter som han fattat det lästa. Detta är ett förträffligt lärosätt, bekant
under namn af det sokratiska. Ty läraren kan dervid rätta, utvidga och vidare
förklara det lästa Minnet tages visserligen i anspråk hos lärjungen, men
det är begrepps-minnet, icke ordminnet.
Det är ej sådane begreppsfrågor och svar, som användas vid Svenska ungdomens
kristendoms-undervisning. Både frågor och svar äro öfverkasta såsom
rolerne vid ett skådespel. Läraren har sin röle att framsäga, lärjungen sin;
men för säkerhet skull behåller läraren boken för att tjena till sufflör både för
sig och lärjungen. När ett ord i det inlärda stycket blifvit af lärjungen glömdt,
så tiger han tvärt, och det ända intill dess läraren tillhviskar detta ord, då åter
ordströmmen kommer i gång, uti hvilken detta ord utgjorde liksom en fördämning.
En del lärare göra sig icke ens besväret att sufflera det glömda ordet,
utan skicka lärjungen helt enkelt tillbaka, att läsa om igen hela stycket för det
han glömt ett ord.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Viskollels Betänkande N:o 98.
5
Det är otvifvelaktig! att ett sådant lärosätt icke blott binder begreppet vid ord,
utan borttager äfven den vördnad, hvarmed kristendomslärorne borde uppfattas.
Hvar och en känner svårigheten för lärjungen att lära utantill den så kallade
lång-katekesen, och nian erkänner således allmänt nödvändigheten, att icke
allt för hårdt anstränga lärjungarnes ordminne. Ty om än några få af dessa äro
utrustade med ett förträffligt sådant, finnas likväl många, som hafva yttersta
svårighet att uppläsa prosaiska stycken ordagrannt.
Alla år händer derföre att allmogens barn förvägras att admitteras till Nattvarden,
emedan de icke kunna perfekt lång-katekesen utantill; ty lång-katekesen
förvexlas ofta i vårt land med kristendoms-kunskapen. Ofta blifva lärjungarne
på detta sätt bortvista flera år å rad, till föräldrarnes största bedröfvelse. Ofta
ledsna de slutligen vid att försöka, och många komma derigenom aldrig att gå
till Nattvarden, utan förblifva i detta afseende hvad kyrkolagen kallar okristne.»
Dessa ord kunna icke jäfvas. Utskottet erkänner ock att den Lindblomska
katekes-förklaringen är bristfällig, men anser den icke kunna umbäras förr än
annan, mera lämplig lärobok blifvit utarbetad och antagen; och emedan ett förslag
dertill blifvit uppgjordt och vid denna riksdag till Preste-Ståndet öfvcrlemnadt,
har Utskottet ansett motionen icke förtjena afseende. Men hvarje annat,
om än mera lyckat försök i samma rigtning som den Lindblomska katekesen,
skall dock, på sätt motionären yttrat, icke förmå höja den låga ståndpunkt, hvarpå
kristendoms-undervisningen nu står i vårt land. Att den föreslagna katekesforklaringen
icke är ändamålsenligare än den Lindblomska läroboken, har dessutom
Biskop Agardh i berörda Utlåtande ådagalagt. Från tillvaron af ifrågavarande
förslag kan således icke hemtas något skäl till afstyrkande af motionen, och att
i afbidan på ett annat förslag förlänga det närvarande tillståndet finnér jag högst
betänkligt; hvarföre jag får vördsamt tillstyrka, det Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Majit göra underdånig framställning derom, att, vid kristendoms-undervisningen
i folkskolorna endast må användas Luthers lilla katekes, jemte
nödig bibelförklaring, och den, med föranledande af Kongl. Brefvet den 21 Juli
1810, såsom lärobok i folkskolorna antagna Lindblomska katekesen i sådan egenskap
afskaffas och blott såsom handbok af läraren begagnas.
I strid med hvad Utskottet yttrat, anser jag religions-undervisningen ifolkskolorna
böra af Presterskapet besörjas. Så länge en Statskyrka finnes och Presterskapet
af kommunen aflönas, utgör religions-undervisningen dess första pligt;
och denna pligt får icke vika för de verldsliga göromål, som nu åligga Presterskapet.
Det är tvärtom dessa, som böra fråntagas Presterskapet, för att sätta
dess medlemmar i tillfälle att uteslutande egna sig åt det höga kall, som är dem
anförtrodt.
För den händelse att motionärens framställning icke skulle bifallas, får jag,
i anledning af motionen och med stöd af 34 § Riksdags-Ordningen, hemställa,
6
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskoitets Betänkande N:o 99.
att, då, i följd af den vigt, som vid kristendoms-undervisningen blifvit lagd på
färdigheten att upprepa katekes-förklaringen ur minnet, hvarom särskildt vitsord
vanligen i prestbetygen meddelas, hos folket uppstått den föreställning, att kristendoms-kunskapen
består i denna färdighet, Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla om meddelande af Nådig föreskrift, att i berörde
hänseende något vitsord icke vidare må i prestbetygen upptagas.»
i\:o ?>?».
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Juli 1857, kl. 1 e. tn.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, rörande Handcls-Urdningen
den 22 December -1846, jemte åtskilliga dermed
sammanhang egande författningar, äfvensom om rättighet
till fri handel med salt inom riket.
Motioner rörande Handels-Ordningen den 22 December 1846, jemte åtskilliga
dermed sammanhang egande författningar, hafva blifvit väckta, dels inora
Vällofliga Borgare-Ståndet af Herr P. Muren, Herr A. J. Thomée, Herr R. A.
Almgren, Herr Chr. Henr. Berglund och Herr A. N. Lundh, dels inom Hedervärda
Bonde-Ståndet af Riksdagsmännen Per Nilsson från Malmöhus, Nits
Andersson från Christianstads, Anders Petter Andersson från Östergöthlands,
f. d. Vice Talmannen Per Eriksson från Wermlands, Josef Holm från Stockholms
och Olof Lagergren från Gottlands län.
Ilärförutom har Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län inom sistnämnda
Stånd framställt förslag om rättighet till fri handel med salt inom Riket.
Utan att uppgifva någon viss del, hvari ändring påkallas, har Herr Lundh
föreslagit, att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
en kommitté, bestående af sakkunnige och för ämnet intresserade personer, mätte
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o Sfi.
7
nedsättas, för att afgifva förslag till de ändringar i Handels-, Handtverks- och
Fabriks-Ordningarne den 22 December 1846, hvartill omständigheterna och vunnen
erfarenhet kunde föranleda; men som Herr Murén, under förmenande att
tiden nu vore inne att medgifva hvarje välfräjdad, öfver sig och sin egendom
sjelfrådande person, att, hvarest honom bäst syntes, ensam eller med biträde af
andra, idka handel och handtverk, utan annan inskränkning, än att anmälan
skulle göras lius ortens administrativa myndighet om tid och ställe för näringens
utöfvande, uti sin motion dels föreslagit, att underdånig skrifvelse måtte till Kongl.
Majit aflåtas med hemställan, det Kongl. Majit täcktes, jemte upphäfvande af
nyssberörde tvänne författningar, tillstädja en allmän och oinskränkt näringsfrihet
samt, så väl i afseende å formaliteterna vid anmälan till en närings utöfvande,
som ock angående de undantag, hvilka med hänseende till särskilda försigtighetsmått
och politi-stadganden, kunde ifrågakomma, utfärda nödiga föreskrifter,
dels ock, i händelse detta förslag af Rikets Ständer icke komme att
gillas, jemte öfrige här ofvan nämnde motionärer, gjort framställning om vissa
bestämda ändringar i samma författningar, anser Utskottet sig först böra afgifva
yttrande öfver dessa särskilda förslag, innan utlåtande lemnäs öfver Herr Lundhs
motion.
Efter att hafva sökt utveckla hurusom den ursprungliga näringsfriheten inom
landet efter hand genom särskilda privilegier och stadganden blifvit begränsad,
har Herr Murén andragit, att det blifvit mer och mer erkändt, att våra handelsförhållanden
till främmande stater borde gifvas den största möjliga utsträckning,
hvilket visades deraf, att regeringen icke sparat medel för att betinga landets
undersåter fri handel och sjöfart på andra länder; men att ett klart begrepp
om nyttan och rättvisan af full frihet för vår inre handel och industri icke ännu
gjort sig gällande, syntes af stadgandena i Handels- samt Handtverks- och FabriksOrdningarne,
i hvilka författningar, ehuru genom desamma gränserna för arbetets
frihet visserligen blifvit utvidgade, åtskilliga industrien hämmande inskränkningar
dock qvarstode. Att dessa, all rättsgrund saknande inskränkningar förefunnes
i omförmalda författningar, kunde endast förklaras deraf, att missförstådda
intressen förmått göra sig gällande vid desammas utfärdande. Sådana inskränkningar
vore, hvad handtverkerierna angår, bland andra dels den, att en familjefader
väl är berättigad att med hustrus och barns, men ej med tjenstehjons
biträde till afsalu förfärdiga de allra nödvändigaste artiklar, dels ock förbudet för
två eiler flera, hvar för sig till handtverks-arbete berättigade personer, att gemensamt
utöfva sin handtering, med mindre någon af dem underkastat sig de för
olika yrken temligen godtyckligt utstakade, skiljaktiga vilkor för arbetets fria
utöfning. Annu mera påfallande vore dock de inskränkningar, som röra handelsfriheten,
och deribland i synnerhet stadgandena i Kongl. Kommers-kollcgii
Kungörelse den 22 Februari 1847 samt 6 § 1 mom. Ilandels-Ordningen. Under
8
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Vtskollels Betänkande N:o 99.
rubrikerne: Nipperhandel, Klädmäkleri, Mångleri samt Tobaks-handel och Nålstolskram
uppräknades i berörda Kungörelse något öfver 100 olika varuslag, hörande
till berörda handelsgrenar. I denna mångfald af varor läge visserligen
ett slags frihet, men i specifikationen också en inskränkning, som vore onödig
och lagstiftningen föga värdig. Enligt samma Kungörelse, vore det tillåtet en
qvinna att försälja klädespersedlar och hufvudbonader för fruntimmer och barn,
och en annan att afyttra klädespersedlar och hufvudbonader af alla slag. Huruvida
en hufvudbonad är att anse såsom ämnad för barn, yngling eller den sorn
uppnått manliga år, berodde dock helt och hållet på olika åldrar och torde ganska
ofta vara svårt att bestämma. Vidare föreskrefves, att den ena qvinnan må
handla med, bland annat, färskt fläsk samt färskt smör, men att denna rättighet
upphör, då fläsket eller smöret icke längre är färskt; hvaremot en annan egde
sälja näfver, men icke bark, vax- och sandperlor, men icke perlor af stål eller
glas, tälj- och pennknifvar, men icke rak- och bordsknifvar.
Beträffande stadgandet i 6 § 1 mom. Ilandels-Ordningen förekomme, att
rättigheten att idka handel å landet vore beroende på förhållanden, som icke
hade någon motsvarighet i städerna. Ehuru personer, bosatte på landet, lika
litet som stadsbor kunde genom lag inskränkas till förbrukning af några vissa
handels-artiklar, finge, enligt detta stadgande, jemte alla slags inhemska varor,
endast några vissa uppräknade varuslag af utländskt ursprung föryttras; men alla
andra, om än aldrig så nödvändiga utländska varor, vore från denna handel undantagna.
I salubodar å landet vore det tillåtet att afyttra bomulls- men ej
ull- eller linnegarn, fisk-redskap men icke jagt- eller åkerbruks-redskap, tvål
inen icke såpa, synålar men icke syringar, kaffe men icke socker o. s. v., hvarjemte
en mängd andra utländska varuslag, med hvilka till och med qvinnor i
städerna finge idka handel, vore från landthandlandens rörelse undantagne, ehuru
denne måste för sin behörighet till handels idkande besitta alldeles samma kunskapsmått
och öfriga personliga egenskaper, som för oinskränkt handelsrätts utöfvande
i stad erfordras. Den allmänna föreskriften i oinförmälda moment, att
öppen salubod å landet icke får anläggas på mindre än tre mils afstånd från
närmaste stad eller köping, hade äfvenledes genom Kongl. Kungörelsen den 7
Februari 1852 blifvit ytterligare inskränkt, emedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
enligt samma Kungörelse, eger att, efter sockennämndens hörande, pröfva
nyttan och behofvet för orten af en sökt handelsrättighets beviljande. Väl har,—
fortfor motionären, — Kongl. Majit uti Nådig Proposition den 1 November sistlidet
år väckt fråga om rättighet för samma person att få på en gång idka handel
i flera städer; men ehuru handeln i siad derigenom finge någon större utsträckning,
blefve dock handeln på landet fortfarande lika begränsad, som hittills.
All begränsning i handelsfriheten vore dock en villfarelse, emedan derigenom
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskollels Betänkande N;0 9'.).
9
igenom ej mindre uppoffrades den enskildes rätt att med handelsrörelse sig ärligen
försörja, än äfven afskars tillfället för den stora handeln att uppsamla och
sprida frukterna af naturens alstringsförmåga och menniskans flit. Det vore väl
en sanning, att handeln genom varu-omsättningen framkallade lif och verksamhet
i andra näringar, hvadan ock det vittnade om föga klokhet i lagstiftningen att
genom hämmande ingrepp i enskilda hushållningen tillstänga denna niiringarnes
källa. Att stadsprivilegier deremot icke gifvit handeln dess öfvervägande gagnelighet,
har motionären ansett vara alldeles uppenbart; likasom motionären, i
fråga om skadligheten för landsbygden af någon utsträckning af handelns frihet,
förmenat den icke blifva större, derest salubod anlades pä 1 eller 2 mils afstånd
från närmaste stad, än om afståndet vore 3 mil; ty om så vore fallet, huru,
frågas af motionären, skulle icke då det landtfoik lida, som vore bosatt mellan
tvänne städer på lå lj mils afstånd från hvarandra? — Skillnaden mellan flera
mindre städer ä vissa orter och byar å andra vore dessutom ofta omärkbar; men
det oaktadt uppmuntrade man i de förra samma rörelse, som man i de sednare
sökte förhindra. Fri täflan i handelsnäringar och i alla andra yttringar af loflig
verksamhet utgjorde kraftigaste medlet att höja både näringar och dess idkare,
ty först vid jemförelse kunde man urskilja hvad sorn vore bäst eller ej, och om
landthandeln på åtskilliga ställen icke motsvarat hvars och ens billiga anspråk,
torde orsaken härtill fä sökas i de inskränkningar denna handel varit och ännu
är underkastad. Vidare har motionären fästat uppmärksamhet vid den omständighet,
alt om af de jernvägar, som förmodas komma att inom kort blifva i landet
anlagda, skall dragas annan nytta än den, att desamma endast skola vara
löreningslinier emellan städerna, blefve det nödvändigt att frigifva handeln å landet,
på det orternas produkter måtte kunna blifva upphemtade vid hvarje station
och handels-artiklar dit återförde. Skulle hvarje landtman sjelf föra sina
varor till närmaste stad, för att desamma afyttra och derefter göra uppköp, vore
det löga besparing i kostnaderna, hvaremot, om tillfälle bereddes honom att vid
den hans hem närmast belägna station göra sina varubyten, både tid och penningar
skulle besparas. Härigenom komme jemväl mellanhandeln att tagas i
anspråk och då skulle det näringslif, som öfverallt annorstädes förefinnes, vid
jernvägarne uppblomstra.
Pä grund af hvad sålunda blifvit anfördt och såsom gärd af rättvisa och
hyllning ät den stats-ekonomiska lära, som i näringarnes frihet vill finna den
kraft, som förgäfves blifvit sökt i privilegier och utfärdade påbud, har Herr
Murén framställt omförmälda yrkande, men för den händelse detsamma, såsom
mera en önskan än förhoppning, ej skulle vinna bifall, föreslagit särskilda ändringar
i Handels-Ordningen.
Ehuru Utskottet delar åsigten om nyttan af utvidgad frihet i handel och
Uih. lill 11. St. Prol. 1836 & 1837. 8 Sami. 28 Höft. 2
30
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-VIskottets Betänkande N:o 99.
näringar, finnér dock Utskottet, att ett så våldsamt ingripande i nu bestående
förhållanden, som motionären åsyftat, skulle verka menligt; hvadan Utskottet anser,
det Herr Murens förslag, att, med upphäfvande af nu gällande Handels-Ordning,
jemte Handtverks- och Fabriks-Ordningen, allmän och
oinskränkt närings-frihet måtte tillstädjas, ej bör bifallas.
Då Utskottet nu öfvergår till granskning af de särskilda såväl af Herr Murén,
som öfrige motionärer emot Handels-Ordningen och dermed sammanhang
egande författningar framställda anmärkningar, anser Utskottet lämpligast följa
den ordning, i hvillken de §§, hvaruti ändring yrkats eller tillägg föreslagits, förekomma,
samt att dervid, efter det hvarje förslag blifvit omförmäldt, afgifva yttrande
deröfver.
§ 2, mom. 3.
Herr Murén har föreslagit, att detta mom. måtte få följande förändrade lydelse:
»En
hvar, som i någon stad vunnit rättighet, jemlikt § 1, att handel idka,
eger jemväl att i andra städer och på landet drifva handel med alla slags inhemska
och lofligen införda utländska varor.» — — — —
Utskottet har inhemtat, att Kongl. Maj:ts, af Herr Murén åberopade Nådiga
Proposition till Rikets nu församlade Ständer, i fråga om medgifvande af rättighet
för Svensk man, att i två eller flera inrikes städer samtidigt drifva handel,
redan varit föremål för Ständernas öfverläggningar, men icke vunnit bifall; hvadan
Utskottet anser,
något särskildt yttrande i anledning af motionärens förslag i denna
del icke erforderligt;
hvarjemte och som, hvad derefter beträffar förslaget om rättighet för köpman i
stad att jemväl drifva handel på landet, grundsatsen att köpman skulle ega att
utom den ort, der han har sitt hemvist, idka minut-handel, måste anses hafva
genom nyss omförmälda beslut blifvit af Rikets nu församlade Ständer underkänd,
Utskottet finner sig böra
afstyrka nyssnämnda förslag.
§ 4.
Beträffande denna § är föreslaget:
a) af Herr Murén ett tillägg af detta innehåll;
»Under de vilkor, som i 1 § mom. a) omförmälas, Vare qvinna jemväl be^
fättigad att i stad och på landet idka all annan minuthandel.»
b) af Herr Almgren, att qvinna måtte förunnas samma rätt till idkande af
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N.-q 93.
11
minuthandel, som borgare i stad, emot erläggande af de för sådan handel stadgade
afgifter.
Billigheten häraf insåges, enligt Herr Almgrens förmenande, vid granskning
af Kongl. Kommers-kollegii Kungörelse den 22 Februari 1847.
Den sedan äldre tider rådande åsigt, att qvinna ej i likhet med man skulle
ega förmåga att genom arbete sig försörja, har mer och mer blifvit undanröjd
och numera har till och med den mening temligen allmänt gjort sig gällande, att
qvinna, vid viss ålder, må sjelf ega råda öfver sig och gods sitt.
Genom den uti Handels-Ordningen den 22 December 1846 qvinna förunnade
rätt, att under vissa vilkor och inskränkningar idka handel, synas de betänkligheter,
lagstiftarne kunnat hysa i afseende å medgifvandet för henne att såmedelst
sig försörja, till en del blifvit häfda; och att berörda rätt i allmänhet
väl begagnats samt ej medfört några olägenheter torde vara af erfarenheten bekräftadt.
Ehuru det måste medgifvas, att qvinnans uppfostran merändels varit vänd
åt verksamheten inom det husliga lifvet, kan dock ej bestridas, att uppfostringsväsendet
i sednare tider blifvit betydligt förbättradt samt mera vidtomfattande,
så att detsamma utan tvifvel, derest qvinnas rätt att drifva handelsrörelse blefve
fullt erkänd, skulle inom kort erhålla den för henne i detta hänseende nödvändiga
praktiska riktning.
I anledning häraf och då det synes med tidsandan och billigheten öfverenstämmande,
att en rättvis omtanke egnas åt de samhälls-medlemmars försörjning
och utkomst, hvilkas arbetsförmåga hittills varit inskränkt inom en oftast mindre
lönande verkningskrets, tvekar Utskottet icke att vördsamt föreslå,
det Kikets Ständer ville uti skrifvelse hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:t behagade till 4 § Handels-Ordningen
i Kader utfärda ett tillägg i ett 2:dra inom., af följande lydelse: »Under
de vilkor, som i 1 § mom. a) omförmälas, vare qvinna jemväl berättigad
att idka all annan minuthandel.»
§ 6, mom. 1.
I afseende å detta moment är yrkadt:
a) af Per Nilsson och Nils åndersson, med hvilka åtskilliga af Bonde
Ståndets
medlemmar instämt, att handel må få idkas hvar som helst å landet,
dock icke närmare än en mil från stad eller köping.
Desse motionärer, hvilka åberopat fem särskilda till Kongl. Majit ställda
och af 316 innevånare i Skåne undertecknade petitioner i ämnet, hafva andra
git:
Per Nilsson, att en tioårig erfarenhet gixvit vid handen, att en ändring af
stadgandet i ofvanberörde moment vore erforderlig. Detsamma hade i synnerhet
visat sig vara olämpligt för Skåne, der ett stigande åkerbruk städse toge landt
-
12
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 99.
brukarens tid i anspråk. Befolkningen vore högst, betydlig på qvadratmilen och
dessutom1 funnes en mängd löst arbetsfolk, hvilket, i saknad af tillgångar att göra
större uppköp, nödsakades med sina familjer lefva för dagen. Södra delen af
Skåne, hvarest antalet af fattigt arbetsfolk inom mången socken uppginge till mer
än 300 personer, vore dock i synnerhet lidande af ifrågavarande stadgande, emedan
det svåra väglaget derstädes under höst och vår samt en de'l af vintern ofta
orsakade att en resa af 11 till och med 1 mil fullt motsvarade 3 mil å andra
orter. Genom den nu föreslagna ändringen skulle så mycket mindre något intrång
ske uti handlandenas i städerna rätt, som iandthandlandena icke äro berättigade
att utländskt gods omedelbart eller för egen räkning från utrikes ort införa,
utan måste göra uppköp af sådana varor hos handlandena i städerna, och vore
således att anse endast såsom de sistnämndes kommissionärer;
JSils sindersson: att stadgandet i 6 § 1 mom. Handels-Ordningen tydligen
tillkommit i afsigt att bereda allmogen tillfälle att på nära håll förskaffa sig erforderliga
lifsförnödenheter, men att detta ändamål icke vunnits i afseende å Skåne.
Det vore billigt att nämnde provins, som icke hade bergsbruks-rörelse, komtne
att åtnjuta lika förmåner, som de provinser, der sådan funnes.
b) Af sl. P. sindersson: ratt handelsbod må hvar som helst af man eller
qvinna få anläggas å landet, utan afseende å afståndet från stad eller annan handelslägenhet,
mot den skatt till Kongl. Majit och Kronan eller kommunen, som
dervid kan pröfvas skälig.»
Till stöd för detta yrkande har motionären andragit, att som en hvar vore
berättigad att för sina förvärfvade penningar inköpa lefnadsbehofven, vore det
högst obilligt, att landtbon, i följd af ett stadgande, att handelsbod ej skulle få
finnas å landet, utan på visst afstånd från stad eller köping, nödsakades att
färdas lång väg för att göra sina inköp, och derigenom ofta förspilla en hel dag,
sorn kunnat användas till nyttigt arbete. Den lyx, som antagits kunna uppstå
bland allmogen, derest handelsbod finge hvar som helst å landet anläggas, vore
ej att befara, emedan omsorgerna för anskaffande af nödvändighets-artiklar nog
toge tillgångarne i anspråk; och har motionären, rörande det intrång i handlandenas
i städerna rätt, som genom ifrågavarande handels-frihets medgifvande ansetts
kunna uppkomma, hufvudsakligen påpekat samma omständighet, som Per
Nilsson i detta afseende framhållit.
c) af Olof Lagergren: att stadgandet uti ifrågavarande moment, det endast
deruti uppräknade varor linge försäljas, måtte så utsträckas, att idkare af
handelsrörelse på landet biefve berättigad att drifva köpenskap med alla lofliga
varor, i likhet med handlande uti stad, emot erläggande af de utskylder till det
allmänna, som för dylik handel äro eller framdeles kunna blifva bestämda.
Härförutom har Herr Murén föreslagit, att 6 § 1 mom. Handels-Ordningen
måtte blifva så lydande:
Allmänna Besvärs-t och Ekonomi-Vtskollels Betänkande N'.o 99.
13
»Å landet må jemväl öppen salubod anläggas, för att der, under iakttagande
af de i 2 § 3 mom. stadgade förbehåll, försälja alla slags inhemska och lolligen
införda utländska varor.»
Utskottet har tagit de nu anförda förslagen i öfvervägande; och hvad först
angår Herr Marens och Olof Lagergrens framställningar om en mera utsträckt
handelsfrihet för landthandlande, så att alla lofligen införda utländska varor
finge af dem försäljas, får Utskottet erinra, att de artiklar, hvilka af Hr Murén
uppräknats såsom varande från landthandeln undantagne, när de äro af utländskt
ursprung, här i landet allmänneligen tillverkas och således, enligt nu gällande
stadgande, kunna hos landthandlande hållas tillgänglige, samt att då i öfrigt
tages i betraktande de flera slag af utländska varor, hvilka enligt nämnde stadgande
få å landet till salu hållas, detsamma synes omfatta de varuslag, hvilka
kunna derstädes vara mera allmänt behöfliga. Utskottet tror derföre att en mera
utsträckt handelsfrihet i detta fall blott skulle leda derhän, att en mängd för
allmänheten nu okända, utländska lyxartiklar komme att å landet spridas; hvadan
Utskottet finnér sig böra hemställa,
att dessa framställningar icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Beträffande derefter förslagen om upphäfvande eller inskränkning af föreskriften
att salubod å landet ej må närmare intill stad eller köping, än på tre
mils afstånd derifrån anläggas, så anser Utskottet visserligen att det vid landthandcls-rättighetens
beviljande afsedda ändamål, nemligen beredande af tillfälle
för allmänheten ä landet att, utan för stora kostnader och besvär, erhålla sådana
förnödenheter, hvilka ej i orten allmänligen produceras, svårligen kan ernås med
bibehållande af omlörmälda föreskrift och att denna föranleder olägenheter, kännbara
i synnerhet för personer, tillhörande den arbetande klassen, hvilka nu ofta
kunna blifva nödsakade att, med uppoffring af tid, göra längre vandringar för
uppköp af dylika förnödenheter. Det torde likväl, å andra sidan, kunna vara
menligt för stadshandels-rörelsen att helt och hållet undanrödja ifrågavarande stadgande,
så att handelsbod skulle kunna få anläggas huru nära som helst intill
stad eller köping, och skäliga anspråk uti förenämnda hänseende torde kunna
anses uppfyllda, om stadgandet så förändras, att handelsbods anläggande 1 mil
nära intill stad eller köping medgifves; och får Utskottet alltså, med afseende
jemväl derå, att nyssnämnda åsigt allmännast gjort sig gällande under öfverläggningen
i frågan inom Hedervärda Bonde-Ståndet, hvars intresse densamma nära
rörer, härmedelst vördsamligen tillstyrka,
det Rikets Ständer må uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla,
att, med bibehållande i öfrigt af 6 §:s 1 morn., sådant detta lyder
i Kongl. Kungörelsen den 18 Januari 1850, orden vpå minst Tre
mils afstånd» måtte mot orden npå minst en mils afstånd» utbytas,
14
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:0 i)t».
äfvensom att, i följd häraf, enahanda förändring af ordalydelsen i &
§:s 2 mom. måtte varda vidtagen.
5 motn.
Förutsättande bifall till den vid l:a mom. föreslagna utsträckning af handelsfriheten
å landet, har Herr Murén yrkat, att 3 mom. måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
»Hvad uti förestående tvänne moment sagdt är, angående vilkoren för handels-behörighet
på landet, skall icke gälla till hinder för inhemske idkare af
fabrik eller handtverk, att hvar som helst å landet sina tillverkningar i öppna
salubodar eller å andra upplags-ställen till salu hålla.»
Då den sålunda yrkade förändringen endast åsyftar uteslutande af hvad ifrågavarande
mom. innehåller om salubods anläggande på »visst afstånd från stad
eller köping,» finnér Utskottet sig böra, i öfverensstämmelse med sitt yttrande
öfver föreslagen omändring i 6 §:s Usta morn., hemställa,
att 3 inom. må i oförändradt skick bibehållas.
4 mom.
Angående detta moment har föreslagits:
a) af Herr Murén, att detsamma måtte blifva så lydande:
»Idkare af bergsbruks-rörelse å landet vare berättigad att vid bruket åt derunder
lydande folk och åt dem, som dit hafva varuforslingar eller för bruket
verkställa arbeten eller körslor, hålla förnödenheter till salu.»
b) af Herr Berglund, att ifrågavarande moment måtte erhålla följande lydelse :
»Idkare af bergsbruks-rörelse på landet vare berättigad att vid bruket åt
derunder lydande arbetare, utan afseende på afstånd från stad, för af dem verkställda
arbeten lemna spanmål och viktualier i afbetalning. Vill bruksidkare
eller dess förvaltare drifva vidsträcktare handel, så må han på sätt, som tor handel
å landet stadgadt är, derom göra anmälan, då rörelsen efter erhållen rättighet
får utöfvas på de i lag stadgade grunder.»
Till stöd för detta yrkande är anfördt, att landtbrukare med de mest vidsträckta
egendomar icke egt eller ens gjort anspråk på att erhålla den i detta
moment bergsbruksidkare förunnade handelsrätt, för hvilken ej den ringaste bevillning
erlades. Densamma hade numera urartat ända derhän, att de vid åtskilliga
bruk anställde arbetare ofta icke erhölle sina löner i kontanta penningar,
utan nödsakades, efter det pris, som bruksegaren eller hans förvaltare bestämde,
deremot anmärkning af arbetaren ej lämpligen kunde framställas, taga sina förnödenheter
in natura, hvarvid sådana ofta crhöllos af sämre beskaffenhet, än arbe
-
Allmänna Besvärs- och Elionomi-Utskoltets Betänkande N:o 99
15
faren sjelf skulle kunnat förskaffa sig. Då numera ett friare handels-system börjat
göra sig gällande, vore det högst obilligt, att detta tvång, hvilket endast afsåge
att gynna bruksegaren eller hans förvaltare, egde rum.
Då Herr Murens yrkande i afseende å detta moment står i sammanhang
med och är föranledt af hans förslag, att handelsbod skulle få hvar som helst å
landet anläggas, får Utskottet, som afstyrkt sistnämnda förslag, vördsamligen
hemställa,
att Herr Murens omförmälda yrkande må lemnäs utan afseende.
Beträffande derefter Herr Berglunds förslag, att den idkare af bergsbruksrörelse
beviljade särskilda handelsrättighet måtte upphöra, så får Utskottet dels,
i anledning af Herr Berglunds yttrande, att bevillning för nämnde rättighets begagnande
ej erlägges, fästa uppmärksamheten derå, att, med afseende å hvad
29 § Bevillnings-Förordningen innehåller, bergsbruks-idkare författningsenligt ej
kan undgå att utgöra bevillning för den handelsrörelse, han på grund af ifrågavarande
stadgande idkar, dels ock i öfrigt anföra, att då en stor befolkning vanligen
är bosatt på de ställen, der bergsbruks-rörelse bedrifves, Utskottet anser det
vara oundgängligt för tillhandahållande af hvarjehanda förnödenheter åt denna
personal, att bergsbruks-idkare, oberoende af de inskränkningar och vilkor i fråga
om rättighet att drifva landthandel, hvilka Utskottet ansett böra i 6 och 25 §§
af Handels-Ordningen bibehållas eller införas, må fortfarande varda bibehållne
vid den försäljningsrätt, som uti förevarande moment är dem beviljad; och hemställer
Utskottet derföre,
att jemväl Herr Berglunds förslag må lemnäs utan åtgärd.
§ 25.
I afseende å denna § är anfördt:
a) af Herr Thomée och f. d. vice Talmannen Per Eriksson, att HandelsOrdningen
den 22 December 1846 stadgade, att på tre mils eller längre afstånd
från stad vore en hvar berättigad, att, efter anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
på landet idka loflig handel, endast med vilkor att den, som sig
dertill anmälde, hade de egenskaper, som i allmänhet erfordrades för behörighet
till handels idkande. Denna rättighet hade likväl sedermera blifvit så inskränkt,
att densammas erhållande numera vore helt och hållet beroende på Läns-styrelserna.
Genom Kongl. Kungörelsen den 18 Januari 1850 stadgades först, att
vederbörande socken-nämnd skulle Öfver ansökning om tillstånd till idkande af
handel på landet höras. Detta socken-nämndens hörande afsåge endast sökandens
behörighet och huruvida det ställe, hvarest handel skulle öppnas, vore beläget
på stadgadt afstånd från stad; men genom Kongl. Kungörelsen den 7 Februari
1852 hade man gått ännu längre. Det förordnades nemligen genom
16
Allmänna Besvärs- och Eltonomi-Utskollels Betänkande N:o 99.
denna Kungörelse, att socken-nämnden skulle yttra sig jemväl rörande behofvet
och nyttan för orten af den sökta handels-rättigheten, hvarefter det öfverlemnades
åt Läns-styrelserna att efter sig- företeende omständigheter bifalla eller afslå ansökningen.
Härigenom Indes i Läns-styrelsernas hand en fullkomligt godtycklig
makt, för hvars utöfning något rättesnöre icke uppgifvits, hvarföre ock frågor
uti ifrågavarande fall blifvit i olika län olika bedömda, så att ibland inträffat,
att en socken, om den än aldrig såväl behöft och önskat handels-rörelse inom
sig samt sådant genom socken-nämnden föreslagit, ej erhållit tillstånd dertill af
Läns-styrelsen af föreburna skäl, att en handlande i den socknen ej kunde hafva
sin utkomst, eller att en handlande redan funnes i samma eller angränsande
socken, så att icke någon annan behöfdes, eller att socknen hade lätt kommunikation
med någon annan handelsort, så att den kunde undvara handelsbod
inom sig. Att idka handel å landet borde vara en rättighet och icke en gunst,
och om landthandeln i allmänhet ansåges skadlig, borde den icke ega rum, men
i motsatt fall ej vara beroende på embetsmyndigheternas bestämmande om, hvar
och när den finge utöfvas. Någon egentlig grund för bestämmande af skillnaden
~ Ö o o o
i handelns å landet mer eller mindre skadlighet i ena eller andra socknen kunde
icke uppgöras. Då Handels-Ordningen den 22 December 1846 medgaf landthandel
på visst afstånd från stad, hvilken inskränkning endast afsåg städernas
intresse, antogs derigenom att landthandel i allmänhet icke vore skadlig. Huruvida
deri kunde vara mer eller mindre inbringande, borde endast tillkomma
utöfvaren deraf att bedöma, men icke lagstiftningen eller lagskipningen. Landthandeln
kunde icke vara skadlig i annan måtto, än det att den beredde lättare
tillfälle för allmogen att köpa hvad som någon gång icke eljest skulle blifvit
köpt; men detta syntes vara ett alltför svagt skäl, för att icke i allmänhet medgifva
landthandel, hvars egentliga syftemål vore att förse med nödvändighetsvaror.
För öfrigt har Per Eriksson särskildt andragit, att likasom det berodde på
församlingen om den ville antaga en eller flera slags sockenhandtverkare oller
icke, skulle församlingen i sockenstämma ega bestämma, om landthandel inom
socknen finge ega rum eller ej, hvarefter Läns-styrelsen endast borde tillse om
den sökande vore till handels idkande behörig. Skulle man likväl vilja bibehålla
någon vidare pröfning åt Läns-styrelserna, vore det nödigt att de omständigheter
närmare bestämdes, som skulle anses vara af beskaffenhet att utgöra
hinder för bifall till sökt handels-rörelses inrättande på landet, så att Läns-styrelserna
härvid icke kunde efter godtycke förfara.
På grund häraf halva motionärerne yrkat, att, med ändring af stadgandena
i Kongl. Kungörelsen den 7 Februari 1852, en återgång till hvad som stadgats
i Handels-Ordningen den 22 December 1846 och Kongl. Kungörelsen den 18
Januari 1850 måtte ega rum, och således åtminstone på tre mils eller längre
afstånd
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 99.
17
afstånd från stad eller köping rättighet att idka landt-handel alltid beviljas person,
som vore till sådan handels utöfning behörigen qvalilicerad: hvarvid dock
Per Eriksson fästat det vilkor, att församlingen å socken-stämma skulle hafva
medgifvit att den sökta handelsrättigheten finge inom socknen utöfvas.
b) af Josef Holm. med hvilken Tobias Lind sig förenat, att, med afseende
å komunalandans nuvarande ståndpunkt, ej vore lämpligt att Kongl. Majrts Befallningshafvande
skulle ega att besluta, huruvida handelsbod å landet finge anläggas
eller ej. Det godtyckliga användandet af denna rättighet hade mången
gång föranledt stora olägenheter för socknar, som varit i behof af landthandel.
Ej heller borde sockennämnd vara berättigad att yttra sig öfver rättigheten
att anlägga handelsbod å landet, emedan det ofta inträffat, att en eller två ledamöter
i sockennämnd genomdrifvit rättighet för en person att idka landthandel
emot de öfriga församlingsboarnes önskan.
Såsom följd häraf har motionären föreslagit, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ovilkorligen skulle utfärda tillståndsbref för sökande att idka handel å
landet [tå en mils eller längre afstånd från stad eller köping, så vidt den sökande
egde de för handels utöfvande erforderliga egenskaper och församlingen
tillstyrkt bifall till den sökta handelsrättigheten; äfvensom att församlingen skulle
ega att bestämma hvilka varor, landthandlare finge afyttra, med undantag a/ bränvin
och sådana varor, som i allmänhet ej få hållas till salu.
c) af Anders Petter Andersson, att icke någon närmare eller bättre än
allmogen och den fattiga klassen af medborgare kunde bedöma hvad som för
dem sjelfva kunde vara nyttigt eller skadligt, hvadan olämpligheten deraf, att,
såsom hittills skett, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i en residensstad, belägen
pä liera mils afstånd från en landtförsamling, skulle ega föreskrifva hvarest den
för dagspenning arbetande dagakarlen borde få köpa sina förnödenheter, vore
uppenbar. Motionären har derföre förslagit, att den som på landet önskar handla
med sådana artiklar, hvilka i allmänhet äro nödvändiga för lifvets uppehälle,
måtte, till undvikande af onödiga omvägar, göra anmälan derom endast hos sockennämnden
i den församling, der rörelsen skall bedrifvas, hvarefter sockennämnden,
jemte eget utlåtande, borde öfverlemna frågan till allmän sockenstämma, hvilken
skulle ega beslutande-rätt i saken.
Utskottet har redan vid besvarandet af de rörande 6 § 1 mom. i HandelsOrdningen
särskildt väckta motioner uttalat sin åsigt i fråga om visst afstånd
från stad eller köping, hvarinom handelsbod å landet må anläggas, äfvensom
hvilka varor landthandlande må få afyttra, hvadan Utskottet i anledning af nu
väckta förslag endast har att afgifva yttrande om hvem det bör tillkomma att
bedöma, huruvida rättighet till handel bör beviljas eller icke.
Bih. lill IL St. Brot. is36 % 4837. S Sami. 28 lldft. 2
18
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 99.
I detta hänseende anser Utskottet f. d. vice Talmannen Per Eriksson hafva
anfört väl grundade skäl derför, att det bör vara af hvarje församling beroende,
huruvida landthandels-rörelse inom socknen må få öppnas eller icke, men att, derest
sådant af församlingen medgifves, ansökningen derom ej må kunna af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande afslås; hvadan och då Utskottet derjemte anser det
böra lemnäs församlingens fleste medlemmar öppet att yttra sig öfver ansökning
om rättighet till landthandels idkande, samt att sådana frågor derföre böra tili
sockenstämmas och ej till sockennämnds behandling hänskjutas, Utskottet får tillstyrka,
att Kikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det 25 § i Handels-Ordningen må erhålla följande förändrade lydelse:
»Vill någon å landet idka handel i öppen salubod, på sätt i § 4
mom. 2 samt § 6 mom. 1 och 2 säges, gore derom skriftlig anmälan
hos Yår Befallningshafvande i länet, med uppgift å stället, der handels-rörelsen
är ämnad att utöfvas, samt företeende af de betyg, som
till styrkande af sökandens behörighet, jemlikt nämnde §§, erfordras; och
åligge det derefter Vår Befallningshafvande, att genom delgifvande af
ansöknings-handlingarne lemna sockenstamman i den församling, der
handeln skulle komma att idkas, tillfälle att inom en månads tid yttra
sig såväl i fråga om sökandens behörighet, som rörande behofvet och
nyttan för orten af den sökta handels-rättighetens beviljande. Efter
nämnda tids förlopp bör, i fall sockenstämman å ansökningen tillstyrkt
bifall, Yår Befallningshafvande densamma ofördröjligen till pröfning
företaga och bevilja; egande Vår Befallningshafvande, i händelse af bifall
till ansökningen, att för ifrågavarande närings utöfvande å uppgifvet
ställe vederbörligt tillståndsbevis utfärda.
Den som erhåller rättighet, att å landet idka handel i öppen salubod,
på sätt i § 4 mom. 2 samt § 6 mom. 1 och 2 oinförmäles,
skall vara bosatt samt mantals- och skattskrifven å den ort, der bandels-rörelsen
af honom idkas; och må dylik handel ej af samma person
samtidigt idkas på två eller flera särskilda ställen.»
Tobias Lind, med hvilken L. Rasmusson från Götheborgs- och Bohus län
instämt, har yrkat, att som ibland alla för menniskan brukliga lifsförnödenheter
icke någon funnes, som mera allmänt erfordrades än salt, det måtte tillåtas
hvarje fri medborgare, utan afseende å huruvida han förvärfva! sig handelsrättighet
eller ej, att till salu hålla större eller mindre partier af denna vara, vare
sig å landet eller i fartyg, af hvilka dimensioner som helst, vid den station utom
städernas område, han ansåge fjenligast, och utan hinder deraf, att på samma
ställe kunde finnas tillåten landthandel eller ej; hvarvid dock skulle iakttagas,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 99.
19
att den, som ville bedrifva ifrågavarande handel, borde vara försedd med bevis
från inköps-orten derom, att saltet vore vederbörligen införtulladt.
Ehuru Utskottet fullkomligt delar motionärens åsigt, att salt utgör en af de
väsentligaste bland menniskans lifsförnödenheter, och att all möjlig lättnad för
denna varas erhållande således bör beredas, anser dock Utskottet, att detta ändamål
fullkomligt ernås, derest den af Utskottet tillstyrkta frihet att idka handel
ä landet skulle vinna bifall, hvadan Utskottet, jemväl med hänsigt dertill, att
om ifrågavarande förslag bifölles, detsamma skulle komma att ingripa i de till
handelns utöfning lagligen berättigades rätt, vördsamligen föreslår,
att Tobias Linds motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Sedan Utskottet nu afgifvit yttrande i anledning af de genom särskilda motioner
väckta förslag till ändringar i Ilandels-Ordningen, får Utskottet vördsamt
hemställa,
att Rikets Ständer måtte uti skrifvelse hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder, efter pröfning af
de ändringar i Handels-Ordningen, som nu föreslagits, låta uti en enda
författning sammanföra de stadganden. som i ämnet blifva gällande.
Hvad slutligen vidkommer Herr Lundhs förslag, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om nedsättande af en kommitté, för
att verkställa revision af Ilandels-Ordningen, så och då några giltiga skäl för en sådan
framställning icke blifvit af motionären anförda, finner Utskottet sig böra
hemställa,
att samma förslag icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 Juni 1857.
Reservationer anmäldes:
Urno mot Utskottets beslut i fråga om ändring i Ilandels-Ordningens 6
§:s Usta mom.
a) af Herr Thomée, som yttrade: ”Emot Utskottets beslut att lemna utan
afseende väckta motioner, som afse att alla lofligen införda utländska varor finge
af landt-handlande försäljas, får jag afgifva min reservation.
Enligt gällande lagstiftning är landthandlande, i fråga om försäljning af utländska
varor, inskränkt till följande varuslag: bomull och bomullsgarn, kaffe
20
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande A’:o 99.
fisk, fiskredskap, frukter och frön af alla slag, färger och färgningsämnen, hampa,
lin, läder, nålar, salt, spanmål, specerier, stenkol, the, tobak och snus, tvål,
ull, verktyg och viktualier; och Utskottet har antagit, att dessa varuslag skulle
omfatta alla de varor af utländskt ursprung, hvilka å landet kunna vara mera
allmänt behölliga.
Förhållandet är dock icke sådant; ty utom åkerbruks-redskap, lin och Ungarn,
tråd och väfnader af alla slag, oljor, tran, socker och en mängd andra artiklar
af utländsk tillverkning, som för landtmanncns behof numera äro högst nödiga,
bör både engelskt jern och stål hädanefter blifva föremål för en ganska betydlig
omsättning på landet, men det oaktadt är det dock landt-handlanden förbjudet
att med dem idka köpenskap.
Utskottet har i förlägenheten om skäl för sitt afslag tillgripit ytterligare ett,
som är så föråldradt, att det icke bordt framställas, nemligen att en mera utsträckt
handelsfrihet på landet endast skulle leda derhän, att en mängd för den stora
allmänheten nu okända utländska lyxartiklar komme att å landet spridas. Lagstiftaren
har under flera sekler sökt leda folket i band i afseende å deras rättighet
att fritt utan intrång få förvärfva; men på sednare tiden nödsakats maka
åt sig för en mera utsträckt frihet derutinnan; och det är sannerligen på tid,
att detta förmynderskap, som så hämmande inverkat mot allt framåtskridande i
industri, alldeles upphörer. Dessutom borde bemärkas, att den lyx, man är sä
ifrig att bekämpa, men hvilken, enligt min åsigt, för sig sjelf icke är skadlig i
annat fall, än att den af någon skulle användas i högre grad, än dess förmögenhetsvilkor
tillåter, icke ens på landet kan förekommas, emedan landt-befolkningen
redan nu både fått smak för denna lyx och vet äfven att tillfredställa
samma smak; men det sker med mera både besvär och kostnad, än som borde
vara fallet, om handels-friheten vore större för landet.
Det är med föranledande af det nu anförda, som jag vördsamt får hemställa,
att Rikets Ständer, med afslag å hvad Utskottet i denna del hemställt,
täcktes uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla, att,
med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen den 18 Januari 1850, 6 §
1 mom. Handels-Ordningen måtte erhålla följande lydelse: »att pä
minst en mils afstånd från närmaste stad eller köping må jemväl öppen
salubod å landet kunna få anläggas, för att der, under iakttagande
af de under § 2 mom. 3 stadgade förbehåll, försälja alla slags inhemska
och lofligen införda utländska varor.»
Häri instämde Herrar Gahn och Lallerstedt samt Riksdagsmännen Johan
Petter Andersson från Elfsborgs, Nils Svensson från Christianstads och Jöns
Persson från Blekinge län.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 99.
21
b) Herr Stolpe;
c) Herr Boman;
(1) Herr Bodell;
2:o Mot beslutet i fråga om ändring i 6 §:s 4:de mom:
af Herr Berglund och Riksdagsmannen Anders Medin från Kronobergs län.
3:o Mot beslutet i fråga om ändring i 25 §.
a) af Herr Thomée, som anförde: Emot Utskottets beslut i 25 § får jag
anmäla min reservation. Enligt Handels-Ordningen af år 1846 tillkom en hvar
Svensk medborgare, som begått Nattvarden, var myndig, välfrejdad och kunde
skrifva läsligt och räkna qvatuor species i enkla tal och bråk samt föra bok
och räkning på det för handeln i allmänhet öfliga sätt, rättighet att på visst
afstånd från stad å landet få idka handel; och Konungens Befallningshafvande,
som ålåg pröfningsrätt, huruvida sökanden ådagalagt bevis om sådan behörighet,
egde deremot ingen rättighet att vägra tillståndsbref, derest sökanden visat behörighet.
Härmed hade lagstiftaren i lag tillämpat den vackra grundsats, att en hvar
egde sjelf bestämma, huruvida han ville såsom handlande pä landet sig nedsätta.
Derför fordrades endast att personen egde sådana egenskaper och i öfrigt vore
i den ställning, som för rättighetens utöfvande blifvit föreskrifven. Det öfverlemnades
rätteligen åt honom sjelf att bedöma, huruvida han skulle kunna å
en viss ort med handel sig försörja; och lagstiftaren ville visligen icke då öfverlåta
pröfningen derom hvarken åt sockenstämma eller Konungens Befallningshafvande.
Genom en Kongl. Förordning af år 1850 tillerkändes socken-nämnden i
den församling, der handeln skulle idkas, rättighet att öfver ansökningen sig yttra.
Då dermed afsågs uppenbarligen icke något annat, än att full visshet skulle vinnas
derom, att sökanden innehade de egenskaper eller den ställning i samhället,
som blifvit föreskrifne för rätt till handels idkande, kunde stadgandet i nämnde
hänseende icke anses såsom någon egentlig inskränkning i den fria försörjningsrätten.
Men år 1852 stadgades dels att socken-nämnd egde sig yttra ej mindre
om sökandens behörighet, än om behofvet och nyttan för orten af den sökta
handels-rättighetens beviljande, dels och att Honungens Befallningshafvande egde,
efter sig företeende omständigheter, ansökningen bifalla eller afslå.
Detta stadgande var destomera beklagansvärdt, som derigenom i Konungens
Belällningshafvandes makt öfverlemnades både att inskränka den fria försörjnings-rätten
och att monopolisera handeln. Nu har dock Utskottet tagit ett
steg än längre tillbaka, då det öfverlemnat åt sockenstämma att besluta, huruvida
ansökning om handels-rätt skall bifallas eller icke; och Konungens Befallningshafvande,
som förut haft denna rätt sig tillerkänd, skulle, enligt Utskottets
22 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskottets Betänkande N:0 99.
förslag, blott tillkomma, att ovilkorligen utfärda tillståndsbref, derest sockenstämma
bifallit ansökningen, äfven i det fall att sökanden vore aldrig så okunnig,
ja äfven omyndig eller vanfrejdad; ty det bör rimligtvis kunna antagas, att
röstberättigade vid sockenstämma, som icke ega så beskaffad juridisk ansvarighet
för sina beslut, att de, som deri deltagit, kunna ådömas ansvar för beslutet,
någon gång skulle vilja tillsätta den person till handlande, som saknade både
skicklighet och god frejd och möjligen icke ens egde att räda öfver sig sjelf
eller sin egendom. Att åt sockenstämma öfverlemna beslutande rätt i nämnde
hänseende är dessutom högst farligt, emedan i så fall med skäl kunde befaras,
att denna rätt skulle föranleda intriger, i händelse inom någon socken redan
funnes en handlande, då en annan sökte sig rätt till handel inom samma socken.
Man har möjligen med fog kunnat erinra, att emot många af de handlande,
som på landet sig nedsatt, varit mycket att anmärka, så väl i fråga om
skicklighet, som redbarhet. Om denna erinran är befogad, anser jag förhållan
det
vara en naturlig följd af sakens egen beskaffenhet; ty lagstiftaren har omgärdat
landthandeln med sådana band och så inskränkande bestämmelser, att
denna näringsgren omöjligen kunnat utveckla sig till något bättre; och det .skulle
verkligen förundra mig, om någon person med köpmanna-erfarenhet och förmögenhet
nu skulle vilja nedsätta sig på landet för handelsidkande; men om dessa
band undanrödjas, blir sannolikt följden den, att både skicklighet och redbarhet
skall hos landthandlanden mera allmänt göra sig gällande. Dessutom bör i betraktande
tagas, att hvarje tvär öfvergång, såsom händelsen varit med handelsfriheten
på landet, från nära nog förbud till frihet, skall tili en början föranleda
förhållanden, som med skäl kunna öfverklagas; men hvilka i sin ordning skola
öfvergå till ett bättre tillstånd, i mån tiden fritt får verka.
På grund af hvad jag sålunda anfört och då i öfrigt rättigheten att genom
handel på landet sig försörja icke bör vara beroende af någon gunst eller nåd
hos hvarken den ena eller andra auktoriteten, får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla,
att, med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen den 7 Februari i
denna del, ifrågavarande § må erhålla följande lydelse: »vill någon
å landet idka handel i öppen salubod, på sätt i 4 § 2 mom. eller
6 § 1 och 2 morn. säges, eller så beskaffad särskild handel, som i
2 § 3 mom. förmäles, gore derom skriftlig anmälan hos Konungens
Befallningshafvande i länet, med uppgift å stället, der handels-rörelsen
är ämnad att utöfvas, samt med företeende af de betyg, sorn till styrkande
af sökandens behörighet, jemlikt nämnde §§, erfordras; och åligge
det derefter Konungens Befallningshafvande, att, genom delgifvande af
ansöknings-handlingarne, lemna socknemännen i den församling, der handeln
skulle komma att idkas, tillfälle att vid sockenstämma öfver ansök
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 99.
23
ningen sig yttra inom en månads tid, efter hvars förlopp, antingen
denna rätt begagnas eller icke, Konungens Befallningshafvande bör
ärendet ofördröjligen till pröfning företaga. Finnes laga hinder emot
bifall till ansökningen icke förekomma, ege Konungens Befallningshafvande
att för sådan närings utöfvande å uppgifvet ställe vederbörligt
tillståndsbevis utfärda.
Den som erhåller rättighet att å landet idka handel i öppen salubod,
på sätt i 6 § 1 och 2 mom. omförmäles, skall vara bosatt samt
mantals- och skattskrifven å den ort, der handelsrörelsen af honom
idkas; och må dylik handel ej af samma person samtidigt idkas på
tvä eller flera särskilda ställen.»
Häri instämde Herrar Gahn och Lallerstedt saint Riksdagsmännen Nils
Svensson från Christianstads och Jöns Pehrsson från Blekinge län.
4:o Mot sistnämnda tre beslut afgafs af Herr Nygren följande gemensamma
reservation: »Emot Utskottets, genom en särdeles tillfällig och högst knapp
pluralitet, tillstyrkta förändringar uti nu gällande Handels-Ordning, får jag i
vissa delar mig vördsamligen reservera, nemligen uti
§ 6 mom. 1, der Utskottet för landt-handels idkande föreslår, i stället för
3 mil, ett afstånd af endast I mil från stad.
Då 184(5 års Handels-Ordning nära nog med ett penndrag borttog städernas
borgerskaps privilegier och man nu först börjat lämpa sig i dessa nya förhållanden,
synes mig en ytterligare rubbning i desamma vara lika vådlig för
städernas existens, som våldsam och orättvis emot dervarande idkare af stadsmannanäringar.
Utan att i allmänhet bestrida rigtigheten af de frihets-principer,
som flere motionärer sökt göra gällande och som Utskottet i viss mån godkänt,
tror jag dock att lagstiftaren bör i första rummet tillse, att icke våld och orättvisa
blir en följd af tillämpningen, och att samhällslagarne, sorn skydda eganderätt,
också böra skydda icke allenast försörjningsrätt. utan också emot otillbörligt intrång
uti densamma. Då städerna fortfarande hafva skyldigheter sig ålagde, kunna icke
utan orättvisa deras få ännu återstående rättigheter dem beröfvas. Att städerna, äfven
de mindre, såsom afsättningsplatser äro af lika mycken vigt för närliggande landsbygd,
som denna är för staden, det har af ålder varit insedt, fastän förra tiders sätt
att skapa städer, eller stadsmanna-näringarnes gruppering, nu kan synas besynnerligt
•— men minst sagdt lika besynnerligt synes mig våra moderna statsmäns
sätt att tillvägagå, då de uti städernas förgörande och stadsmanna-näringarnes
kringspridande på landsbygden tro sig finna det stora problemet af statsekonomisk
klokhet i detta hänseende löst. Att dessa näringar, förflyttade på landet,
såvida de derstädes ens kunna komma att gro, likväl skola stadna i vexten, synes
mig påtagligt, och hvad särskildt beträffar handeln, som i tvistemål fordrar
en så skyndsam lagskipning, så är rättegångs-ordningen vid Härads-rätterne en
-
24
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Å:o 99.
saint ett så afgjordt hinder för densammas utveckling derstädes, att jag anser
något vidare bevis för min åsigt icke vara erforderligt.
Hvad vidare angår den för landtmannen förmenta olägenhet, att icke på
närmare afstånd än 3 mil kunna köpa sina -förnödenheter, så finnes väl numera
knappast någon den aflägsnaste och minst befolkade ort, hvarest någon köpare
har längre väg än 1| mil endera till stad eller närmaste landthandlare.
Att allmogen funnit detta afstånd för långt, derom hörer man endast vid
Riksdagarne en klagan, uti hvilken jag åtminstone aldrig hört menigheterna i
min hemort instämma, utan förnimmer man der fastmer en alldeles motsatt, nemligen
att den öfverhandtagande landthandel^ likasom gårdfarihandel^ högst skadligt
inverkar uti så väl ekonomiskt som moraliskt hänseende, synnerligast i följd
af den laglöshet och det vidt utsträckta kredit-system, hvarpå densamma hufvudsakligen
bedrifves. För dem, som representera de större import-idkande städerna
och hvilka mest tyckas oroa sig deröfver, att folket saknar lägenhet att
förskaffa sig sitt behof af förnödenhetsvaror (hvartill naturligtvis också räknas
alla sorters utländska kram- och lyxartiklar) kan dock Landshöfdingens i Wermland
sednaste embets-berättelse, i sin mån, såsom jag tror, verka lugnande, då
deruti omlörmäles, huru som ensamt uti denna provins landthandlandernes antal
uppgår till Etthundra (säger 100), men denna berättelse, likasom alla öfriga,
hvilka angående landt-handeln hafva något att omförmäla, uppgifver derjemte,
att nyttan af landt-handeln synes vara tvifvelaktig.
Af dessa och flera andra skäl, anser jag att Utskottet icke bordt tillstyrka
någon vidare utsträckning af rätt för handelsidkande på landet, eller någon förändring
uti nu derutinnan gällande bestämmelser.
Vid mom. 4. Utskottet, som i allmänhet icke funnit någon betänklighet vid
att på privilegiernas område göra inkräktning, har dock farit med en särdeles skonande
hand öfver bergsbrukens privilegier eller att bibehålla dessa vid deras hittills
egande rättighet att, utan afseende å afstånd från stad och de qvalifikationer,
som för öfrigt åligga handlande, idka handel.
Såsom motiv anför Utskottet att, der bergsbruks-rörelse bedrifves, skall en
större befolkning nemligen vara bosatt.
O111 förhållandet också på något ställe kan undantagsvis vara sådant, så
utgör likväl motsatsen regeln, och man kan icke annat än finna det ganska eget,
hurusom en den obetydligaste spik- och nubbsmed med namn, heder och värdighet
af brukspatron, eller den som annars eger en kanske halfva året om stående
privilegierad vattenhammare med några få arbetare, skall innehafva en rättighet,
som icke är medgifven egare till den största jordegendom med flera hundra
arbetare och underhafvande. Jag finner således att Utskottet icke anfört
giltiga skäl för afslag å Herr Berglunds motion.
Uti
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 99.
25
Uti § 25 har Utskottet föreslagit en förändring, sorn afser att helt och hållet
beröfva Konungens Befallningshafvande all pröfningsrätt i fråga om så väl nyttan
och behofvet af landt-handeln, som ock den sökandes qvalifikation, men tillägger
deremot sockenstämma ensamt beslutande-rätt i dessa hänseenden.
Utskottet har, såsom mig synes, i detta, likasom i åtskilliga andra fall,
skjutit öfver målet, ty komme detta förslag att upphöjas till lag, sa skulle soeknemännen
icke allenast kunna utestänga all handel, utan också obehörio-t gynna
° ' Ö Ot/
en icke kompetent sökande framför en som vore qvalificerad — ja rent afställa
rättigheten till handels idkande inom socknen på auktion till den högstbjudande,
utan att sådant af vederbörlig myndighet skulle kunna förhindras. Till förekommande
af dylikt oskick, anser jag nödigt, att nu gällande bestämmelser bibehållas
oförändrade.
Slutligen hemställer Utskottet, att Herr Lundhs motion, som åsyftar en revision
af Mandels-Ordningen, »icke må till någon åtgärd föranleda.»
Afven i detta afseende är jag af olika mening med Utskottet, och anser,
att nu gällande Handels-Ordning, jemte särskildt tillkomna stadganden, ganska väl
tåla vid en sådan mera grundlig och på sakkännedom stödd granskning, än den
Utskottet, på grund af nu ingifne motioner, kunnat åstadkomma, och får fördenskull,
på grund af Herr Lundhs motion, i stället för de af Utskottet föreslagna
speciela förändringar, föreslå,
att Likets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, att, sedan
utlåtanden af länens Hushållnings-sällskap och städernas borgerskap
blifvit genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande infordrade, Kongl.
Majit täcktes låta revidera nu gällande Handels-Ordning, jemte dertill
hörande särskilda författningar, och till näst sammankommande Ständer nådigst
afgifva nytt sammanfördt förslag med de förändringar, som, efter
sålunda vunna upplysningar och sig företeende omständigheter, kunna
finnas nödige.»
I öfrigt skulle här antecknas, att Herr Lundh icke deltagit i något af besluten
i denna fråga; att Herr Odmansson ej öfvervarit de beslut, som föregått
frågan om ändring i 25 §, samt att Riksdagsmannen Nils Svensson från Christianstads
län varit frånvarande vid fattandet af de beslut, som föregå frågan
om ändring i 4 §.
Bill. lill n. St. Brot. 183G iSSf. 8 Sami. SS Haft.
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Vtskollels Betänkande A:o '100,
JU:o lOO,
. Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 Juli 1857, kl. 1 e. tn.
Betänkande, i anledning af vuckt motion om upphörande af den
allmogen i sju härader af Elfsborgs län samt städerna
Borås och Ulricehamn beviljade särskilda handelsfrihet.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets handläggning öfverlemnad motion har Riksdagsmannen Pehr
Nilsson från Malmöhus län gjort framställning i förberörda hänseende samt dervid
förmält, att det icke kunde bestridas, att monopolier och privilegier föga
lämpade sig för vår tid, hvilket kunde slutas af det såväl inom som utom landet
märkbara sträfvandet att undanrödja allt, som häntydde derpå; ett sträfvande,
destomera billigt och förnuftsenligt, som sjelfva begreppet af orden monopolium
och privilegium innebure ett uteslutande eller en inskränkning af andras rättigheter.
Till nämnda slag af undantagslagar kunde med fullt skäl hänföras de
under den o Juni 1822, 29 November 1826, 29 Augusti 1827, 7 Juli 1828,
6 Maj 1830 och 19 Januari 1847 utfärdade Kungörelser, hvilka innefatta gällande
föreskrifter om den af allmogen i Ås, Wedens, Kinds, Marks, Bollebygds,
Gäseneds och Redevägs härader i Elfsborgs län samt utaf städerne Borås och
Ulricehamn utöfvade handelsfrihet eller gårdfarihandel. —— Om denna handelsfrihet
ock, då den först medgafs, varit för nämnde härader och städer behöflig
och ej heller för andra orter menlig, utan snarare gagnelig, vore densamma numera
ej allenast öfverflödig, utan till och med skadlig, — det förra emedan
de fyrfaldiga och utvidgade kommunikationsmedel, som redan funnos och
år från år ytterligare anskaffades, beredde tillräcklig lättnad för industri-idkarne
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-U iskoltets Belänkande A:o 100.
27
att få sina varor kringspridda till särskilda trakter och afsättningsorter, äfvensom
behöflig utsträckning i handeln och varu-utbytet, — samt skadlig, bland
annat, derför, att de, som af omförmälda handelsfrihet sig begagnade, åtminstone
i Skåne, dels befordrade och underhöllo sinugglcri, dertill det nära grannskapet
med Danmark erbjöde lämpligt tillfälle, dels ock hufvudsakligast handlade med tullförsnilladt
utländskt gods, som den enfaldiga delen af allmogen förleddes att köpa till
utomordentligt höga priser; hvarförutan flertalet af ifrågavarande gårdfarihandlandes
osedliga förhållande under resorne åstadkomme demoralisation bland den
oerfarna och oförderfvade befolkningen å landsbygden. Det vore således, efter
motionärens förmenande, på tiden att få meranämnde handelsfrihet upphäfd, så
att de, som hittills deraf sig begagnat, ej berättigades att inom Riket utöfva
handel och köpenskap på annat sätt och i vidsträcktare mån, än nu gällande
Handels-Ordning, med dertill hörande författningar, föreskrifva, helst innehafvarne
af berörde frihet, genom densammas upphörande, ej skulle tillskyndas särdeles
betydlig skada.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande; och som gårdfarihandeln egentligen
afser föryttrande, af ortens produkter, och de, som med dessa drifva handel,
således ej kunna betraktas annorlunda än såsom innevånarnes derstädes kommissionärer,
samt det å andra orter inom landet, än nu ifrågavarande, är allmogen
medgifvet att handla med egna produkter, får Utskottet vördsamligen
hemställa,
att någon åtgärd i anledning af förevarande motion ej må af Rikets
Ständer vidtagas.
Stockholm den 18 Juni 1857.
28
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskoltels Betänkande iV.-o 101.
\:o IOM.
Arik. till Exp.-Utsk. d. 1 Juli 1857, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af vuckt motion om föreskrifters meddelande
till förekommande af missbruk utaf allmogens rättighet
att försälja sina tillverkningar, m. m.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets behandling; har blifvit remitterad
en inom Hederv. Bonde-Ståndet af Riksdagsmannen Bengt Nilsson från
Kronobergs län vackt motion, deruti anförts, att den gårdfarihandel, hvilken af
befolkningen inom tre eller fyra socknar af Sunnerbo härad sedan längre tid
tillbaka idkats med väfskedar, tillverkade i samma socknar, tid efter annan och
isynnerhet under de sednare åren erhållit en helt och hållet ny och skadlig utsträckning
derigenom, att en mängd medelålders och yngre personer från Markaryd,
Hinneryd, Hamneda, Traheryd, Götheryd, Torpa, Nöttja, Annerstad, Lidhult,
Wrå, Odensjö, Angelstad, Ljungby, Ljunga och Pjetteryd med liera socknar,
börjat kringvandra i flera provinser inom Riket och afyttra åtskilliga handelsvaror,
hvaribland större delen utgjordes af utländsk tillverkning och erhölls
af förläggare dels i sjöstäderna, dels ock i Killeberg, Loushult, Traheryd och
Wasetorp vid Laholm med liera andra orter. Att de personer, hvilka utöfvade
denna handel, merändels gjort sig mindre väl kände genom det sätt, hvarpå de
under sina färder utprånglade de medförda varorna, äfvensom derigenom, att de
upphandlade silfver utan att vara särdeles samvetsgranna i afseende å sättet,
hvarpå detsamma af säljarne åtkommits, vore allmänt kändt, och dessa omständigheter
hade jemväl löranledt att å sockenstämma i St. Tuna vite stadgats för
den, som hyste sådana personer öfver natten. En af de största olägenheterna
lör orten af ifrågavarande gårdfarihandel vore dock den iner och iner tilltagande
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 101.
29
svårigheten att, äfven till de högsta priser, erhålla dugliga och pålitliga arbetare,
hvadan jordbruket helt och hållet kom att ligga nere. Dessutom blefve befolkningen
genom omförmälde krämares flärd, fåfänga, lättja och oduglighet till arbete,
mer och mer demoraliserad, så att det vore svårt att förutse slutliga resultatet,
derest samma krämare finge ohejdadt kringstryka.
Såsom exempel på, i huru vidsträckt skala rättigheten att bedrifva ifrågavarande
handel begagnades, har motionären anfört, att, enligt pastors i Götheryd
uppgift, öfver 120 personer från samma socken under sistlidet år erhållit prestbevis
i sådant afseende, samt att en ung åbo, som vore innehafvare af en mindre
hemmanslott derstädes, hade tretton drängar, hvilka för hans och en eller annans
inom pastoratet räkning vandrade omkring och handlade. Många af dessa handlande
erhöllo dessutom i åtskilliga orter antingen sina pass förnyade eller ock
helt och hållet nya sådane, hvarefter de ej på flera år återvände till hemorten,
der de merändels voro försänkte i skulder.
Då nu en stor del handelsdrängar började sina vandringar redan innan
de blifvit delaktiga af den Hel. Nattvarden, stundom till och med vid 12 eller
13 års ålder, samt såmedelst vandes vid ett kringstrykande oell lättjefullt lef
nadssätt,
hvadan all håg och öfning till arbete utestängdes, och erfarenheten
dessutom visat, att de fleste af desse handlande blifvit utarmade, har motionären,
jemväl med afseende derå att i de flesta socknar funnes landthandel, som försåge
landsorterne med behöfliga varor och för hvilken handel skatt erlades, ansett att
åtgärder borde vidtagas till förekommande af de olägenheter, som i följd af här
ofvan anmärkta förhållanden uppkommit och vore att emotse för Sunnerbo härad;
I hvilket afseende föreslagits:
l:o) att pass för handelsdrängar icke må utlemnas af annan auktoritet än
den, inom hvars område personen är bosatt, och då endast för afyttrande af
ortens tillverkning, hvilket sednare borde styrkas genom sockennämndens intyg
deröfver samt intyget vidhäftas passet;
2:o) att krono- och tullbetjening inom Riket måtte förständigas att å nämnde
personer vara uppmärksamme och noga tillse att icke olaga gårdfarihandel af dem
bedrefves, samt, derest sådan egde rum, befordra idkarne deraf till laga ansvar;
3:o) att bemälde handelsdrängar icke allenast, såsom nu är stadgadt, måtte
undergå läkarebesigtning för erhållande af pass under deras handelsresor, utan
äfven åläggas, att vid hemkomsten för vederbörande genast förete behörigt läkarebevis
derom, att de icke voro behäftade med venerisk sjukdom.
För detta sednare yrkande har motionären hemtat stöd i den omständighet,
att provincial-läkare måst besigtiga alla innevånare i åtskilliga socknar inom
Sunnerbo härad, till följd deraf, att kringresande handelsdrängar spridt nämnde
sjukdom bland befolkningen,
s
30
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:0 101.
Utskottet, som inhemtat, att vid sistförflutna riksmöte väckt fråga om inskränkning
af ifrågavarande handelsrättighet ej vann Ständernas bifall, anser väl
vara af erfarenheten bekräftadt, att berörde rättighet blifvit missbrukad och att
stora olägenheter för åtskilliga orter inom landet deraf följt; men som 5 § i
Handels-Ordningen den 22 December 1846 förmår, att hvar och en må ega alla
slags inhemska landtmanna-produkter å landet upphandla för att vid eller utom
marknader partivis föryttra, och att landtman må sådana varor, med undantag af
bränvin, å landet i minut till salu hålla, och någon särskild föreskrift till inskränkning
i allmogens inom Sunnerbo härad rättighet till sådan handels utöfvande
ej lämpligen kan meddelas, samt enär det jemväl synes vara olämpligt
att uppmana krono- och tullbetjeningen till iakttagande af åligganden, hvilka
genom författningar redan finnas för dem bestämda, får Utskottet vördsamt hemställa,
att yrkandena uti Usta och 2:dra punkterna af motionen ej må till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Beträffande motionärens förslag i 3:djé punkten, så enär den i afseende å
ifrågavarande personer föreslagna undantags-åtgärden icke är bebyggande mot
spridandet af venerisk smitta, samt det dessutom är sockennämnd obetaget, att,
om den befarar någon vara af nämnda sjukdom angripen, vidtaga åtgärder, hvarigenom
samma sjukdoms vidare spridning förekoinmes, tillstyrker Utskottet vördsamt,
att någon åtgärd i anledning af motionärens förslag i denna del ej
eller må af Rikets Ständer vidtagas.
Stockholm den 18 Juni 1857.
'Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:0 102.
31
\:o 102.
Ank. till Exp.-litsle. den 8 Juli 1837, kl. 12 mldd.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring i Fabriks
oc/t
Hand tv erks-Ordn ingen den 22 December 1846.
Ofvannämnda motioner hafva blifvit väckta inom Vällofl. Borgare-Ståndet af
Herr P. Murén, Herr A. J\\ Lundh samt Herr JV. F. Heljestrand.
Herr Murén har, utan att yrka ändring i någon viss del af nämnde författning,
uti sin i Betänkandet N:o 99 omförmälda motion föreslagit, bland annat,
att, med upphäfvande af Handels- samt Fabriks- och Handtverks-Ordningarne,
en allmän och oinskränkt näringsfrihet måtte tillstädjas, hvilket förslag redan uti
samma Betänkande finnes besvaradt.
Herr Lundh har i sammanhang med förslag, att Rikets Ständer ville hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att en kommitté, bestående af sakkunnige
och för ämnet intresserade personer, måtte nedsättas för att afgifva förslag till
de ändringar i Handels-Ordningen den 22 December 1846, hvartill omständigheterne
och vunnen erfarenhet kunde föranleda, hvilket förslag uti ofvanomförmälda
Betänkande under N:o 99 redan blifvit af Utskottet besvaradt, framställt
ett likartadt yrkande i afseende å Fabriks- och Handtverks-Ordningen, samt till
stöd härför anfört, att nämnde författning, ifrån dess första tillämpning, ständigt
varit föremål för petitioner och motioner i afsigt att åstadkomma ändringar uti
densamma, hvaraf den slutsats kunde dragas, att författningen icke motsvarade
det med densamma afsedda ändamål. Att berörde författning icke tillvunnit sig
den aktning och efterlefnad, som varit önskvärd, bekräftades af den dagliga erfarenheten,
och detta förhållande kunde till stor del härledas från författningens
egna, i många fall obestämda och sväfvande stadganden.
32
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 102.
Föreskriften i 3 §:n Litt. b) i afseende å de der uppräknade handtverk,
hvarå arbetsprof, för vinnande af mästerskap, enligt 23 §:n skola afläggas, vore
särdeles egnad att föranleda öfverträdelser. Erfarenheten hade visat, att den mest
oskicklige kunnat genomgå profvet lika lätt, som den skicklige, hvilket kunde
slutas deraf, att, ehuru ofta inträffat, att genom ett företedt arbetsprof ådagalagts
en så grof okunnighet i yrket hos en sökande af mästerskap å handtverk, att
profvet blifvit af vederbörande underkändt, sådant likväl icke hindrat samme sökande
att en månad derefter framlemna ett nytt prof, vanligen då af så utmärkt
beskaffenhet, att man tydligen kunde skönja sättet, hvarpå det tillkommit. Såvidt
med arbetsprofven åsyftades att frammana skicklighet i yrkena, vore härigenom
visadt, att den mest oskicklige handtverkare kunde genomgå profvet lika såväl
som den skicklige, enda skillnaden vore, att den förstnämnde vann sitt mål genom
en lagöfverträdelse, deri han jemväl inledde andra; äfvensom att berörde prof,
med den slags kontroll vid deras förfärdigande, som uti 23 §:n i Fabriks- och
Handtverks-Ordningen funnes föreskrifven, icke lände till något gagn eller bidroge
till någon säkerhet för allmänheten, att hos en mästare funnes den slags skicklighet,
hvarpå benämningen hänsyftade. Någon garanti derför, att de, som egnade
sig åt handtverks-yrkena, hos mästarne erhölle en så beskaffad undervisning,
sorn för deras bildning i yrket påkallades, vore ej eller genom föreskriften
om ifrågavarande arbetsprofs afläggande ernådd, hvaremot de Jagöfverträdelser,
som genom bibehållandet af samma föreskrift framkallades, voro så mycket mera
i ögonen fallande.
Stadgandet i 12 §:n 1 mom. af Fabriks- och Handtverks-Ordningen, att
hvarje till myndig ålder kommen svensk man skulle ega att, såsom försörjningsmedel,
med egna händer till försäljning tillverka handtverks-arbeten och dervid
få biträde af hustru och hemmavarande barn, hindrade icke en sådan arbetare
att åtaga sig beställningar, derest han derom anlitades, hvilket kunde finnas deraf,
att denna utväg till arbetsförtjenst företrädesvis begagnades, hvaremot sällan,
om någonsin, arbete för direkt försäljning tillverkades. Då nu vid beställning
vanligen betingades, att densamma skulle verkställas så fort som möjligt, tvingades
arbetaren att afsäga sig ett för hans utkomst välbehöfligt arbete, eller ock
att, emot föreskrifterne i sistberörde lagbud, skaffa sig biträde af andra personer,
än hustru och barn: och att denna sednare utväg ofta anlitades, vore en känd sak.
De uti ifrågavarande författning bestämda påföljder för olofligt utöfvande af
handtverk voro jemväl alltför lindriga. Det vore icke ovanligt, attpersoner, oberättigade
att idka bygg- eller murmästare-yrken, åtoge sig större byggnadsföretag och tillackorderade
sig betydliga belopp för desammas verkställande. Visserligen hade
händt, att dessa personer blifvit dömde att böta 3 R:dr 16 sk., eller i värsta fallet
13 Ii:dr 16 sk. B:ko, men att denna, iförhållande till det betingade priset förarbetet,
obetydliga utgift icke afhölle från förnyade öfverträdelser, vore uppenbart.
Hvad
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o i 02.
33
Hvad sålunda blifvit anfördt liar Utskottet tagit i öfvervägande; och sorn
åtskillige af de många vid sistförflutna Riksdag föreslagna förändringar i Fabriksoch
Handtverks-Ordningen icke vunno Ständernas bifall, samt vid innevarande
Riksmöte endast en motionär föreslagit en mindre väsentlig ändring uti nämnda
författning, får Utskottet, enär af dessa omständigheter torde kunna slutas, att
författningen i dess nuvarande skick i allmänhet anses motsvara det med densamma
afsedda ändamål och att en revision deraf således är öfverflödig, vördsamt
tillstyrka,
det Herr Lundhs förslag härom för närvarande ej måtte bifallas.
Herr Heljestrand har, i afseende å 40 § 1 mom. i sistnämnde författning,
föreslagit, att samma moment, som stadgar åliggande för fabriks- eller handverksidkare
att hos Fabriks- eller Handtverks-före^ning anmäla, när arbetare hos dem
i tjenst anställas eller derifrån afflytta, måtte erhålla ett så lydande tillägg:
»Dock må den Fabriks- och Handtverks-förening, som styrker sig hafva träffat
annan Öfverenskommelse för utgifters erläggande till dess nödiga behof, varda
befriad från det ansvar denna § innehåller, då de derom anmäla sig hos vederbörande
Polis-myndighet eller Magistrat.»
Utaf det inom Ståndet vid frågans diskuterande förda protokoll, hvilket,
jemte motionen, kommit Utskottet tillhanda, inhemtas dock, att sedan Herr Boman
hemställt det omförmälda moment, såsom icke behöfligt, måtte ur Fabriks- och
Handtverks-Ordningen utgå, har Herr Heljestrand afstått från yrkandet om nämnde
tillägg samt i stället upptagit berörda förslag såsom sitt eget.
Utskottet har i afseende härå inhemtat, att, sedan Stockholms Handtverksförenings
fullmäktige, på den grund att omförmälda föreskrift, såsom varande
omöjlig att kontrollera, icke efterlefdes och derföre ej heller uppfyllde ändamålet,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om befrielse från skyldigheten att
emottaga och anteckna ifrågavarande anmälningar, Kongl. Majit genom Nådigt
Bref den 22 Mars 1850 undantagsvis för Stockholms stad förordnat, att anmälningar
om handtverks- eller fabriks-arbetares anställning å verkstad eller fabrik
och afflyttning från tjenst derefter skulle, vid stadgadt vite, verkställas hos Öfverståthållare-Embetet
för polis-ärenden, med iakttagande, för de fall, då arbetare
erhölle sin bostad hos handtverks- eller fabriks-idkaren, att öfvérståthållareEmbetets
Kungörelser den 1 Maj 1817 och 27 Mars 1806 angående anmälan
af de till hufvudstaden ankommande resande samt af hyres- och tjenstefolk, jemte
andra personer, vid ombyte af boningsställen eller tjenster, behörigen efterlefdes ;
och har i öfrigt för Utskottet blifvit uppgifvet, att emedan föreskriften uti förevarande
Irsta mom. jemväl i öfriga städer i allmänhet ansetts icke leda till ändamålet,
densamma derstädes blott undantagsvis skall hafva blifvit tillämpad.
Bih. lill R. St. Prol. 1836 & IS37. 8 Sami. 28 Häft. 5
34
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskoltels Betänkande N:o 102.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, anser Utskottet stadgandet uti
meranämnda Usta mom. af 40 § i Fabriks- och Ilandtverks-Ordningen vara obehöfligt,
och Utskottet tror likaledes, att såväl den i Kongl. Resolutionen den 22
Mars 1850 för Fabriks- och Handtverks-föreningen i Stockholm stadgade anmälnings-skyldighet,
som ock det i 2 mom. af 40 § föreskrifna åliggande för Fabriks-
eller Handtverks-arbetare, som ej inom fyra dagar efter afgång från innehafd
tjenst kunnat förskaffa sig arbete, att sådant, tillika med stället der han
bor, hos stadens polismyndighet anmäla, äro umbärliga med afseende å hvad
stadgadt är ej mindre särskildt för Stockholm i ofvanäberopade Kungörelser, än
äfven i allmänhet dels uti 12 § af Kongl. Förordningen den 16 Januari 1844,
rörande inskränkning och ordnande af gesäll-vandringen, dels uti 2 § af tjenstehjons-stadgan
den 23 November 1833 och dels uti 52 § af samma stadga, sådan
denna § lyder i Kongl. Kungörelsen den 29 Maj 1846 ; På grund hvaraf allt
och då Utskottet, ehuru ändring i 2 mom. icke genom någon till Utskottet öfverlemnad
motion uttryckligen blifvit begärd, anser sig, med stöd af ordalydelsen i
34 § Riksdags-Ordningen, berättigadt att, med anledning af det framställda förslaget
om ändring uti Fabriks- och Handtverks-Ordningen, jemväl till pröfning
upptaga lämpligheten af stadgandet i nyssnämnde moment, Utskottet får härmedelst
vördsamligen föreslå,
det Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla om upphäfvande af Usta och 2:dra momenten i 40 § uti Fabriks-
och Ilandtverks-Ordningen den 22 December 1846.
Stockholm den 7 Juli 1857.
Reservation
af Herr Lundh, som yttrade: »Då jag icke kan finna de motiver fullt giltiga,
som Utskottet begagnat för afslag till den gjorda framställning derom, »att Rikets
Ständer ville hos Kongl. Majit anhålla om en kommittés tillsättande för att, med
ledning af vunnen erfarenhet, föreslå sådana ändringar uti de af Kongl Majit i
Nåder utfärdade Handels- samt Fabriks- och Handtverks-Ordningar af den 22
December 1846, som befunnits vara af behofvet påkallade»; så får jag emot
desamma mig reservera. Utskottet har grundat sitt omdöme om författningarnes
ändamålsenlighet dels på den omständigheten, att de vid sistlidne riksdag föreslagna
förändringar icke vunno Rikets Ständers bifall, dels, och som det vill
synas, hufvudsakligast derpå, att nu blott en motionär föreslagit en mindre väsentlig
förändring deri. Om med denne motionär åsyftas Herr Heljestrand, så
förefaller det eget, att här den motionär blifvit af Utskottet förbisedd, sorn före
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o i OS.
35
slagit författningarnes totala upphäfvande, eller en sådan förändring i desamma,
att den frihet, som nu (skenbart åtminstone) är begränsad af eri slags ordning,
enligt denne motionärs yrkande, borde blifva obegränsad, och således i motsats
till den förre motionären föreslagit en stor väsentlig förändring i närings-lagstiftningen.
Att jag af dessa »omständighetera icke, lika med Utskottet, kan deraf sluta
till författningens ändamålsenlighet, torde måhända härleda sig dels deraf, att jag
troligen har ett annat begrepp om det med författningen »afsedda ändamål», än
Utskottet har, samt dels deraf, att jag varit i tillfälle både enskildt, som handtverkare,
äfvensom i afseende på dess allmänna tillämpning, som ledamot bland
Handtverks-föreningens Fullmäktige, erfara alltför många exempel på densammas
brister; men jag har, med afseende pä den ställning, i hvilken jag, som handtverkare,
står till denna författning, icke ansett mig böra föreslå några vissa speciela
förändringar i densamma, af det skäl, att ett förslag i ett sådant syfte och
på det sätt tillkommet, kunde anses som partiskt, hvarföre jag trodde, att det
af mig föreslagna sättet att fä bristerna afhjelpta vore ändamålsenligast, äfvensom
ledande dertill, att Kongl. Maj:t slutligen blefve befriad från de underdåniga petitioner,
som nu ständigt besvära Högstdensamme, och hvilka, jag befarar, icke
lära upphöra, förr än något steg vidtages, som dertill gifver anledning.
Jag kan icke heller finna det konseqvent, att sedan Utskottet, till följe af
uppgifna »omständigheter», slutat till författningens ändamålsenlighet, icke desto
mindre föreslår Rikets Ständer, att till Kongl. Majit aflåta underdånig skrifvelse,
i ändamål att få 40 § upphäfd, och detta, icke till följe af någon derom väckt
motion, utan med den rätt 34 § Kiksdags-Ordningen medgifver, samt på grund
af »uppgifter», som blifvit Utskottet meddelade derom, att denna § blott undantagsvis
blifvit tillämpad. Hade Utskottet fortsatt denna beträdda bana något längre,
så skulle Utskottet lätt fått sig »uppgifter» meddelade, som tillfyllest ådagalagt,
att åtskilliga andra §§ i författningen icke allenast blott »undantagsvis
blifva», utan som alldeles icke hvarken blifvit, eller kunna blifva tillämpade. Då
emellertid den 40 §:s otillämplighet är af ringa betydelse i jemförelse med andra
§§ lika beskaffade, så och då jag dessutom antager för gifvet, att något måste
förr eller sednare vidtagas, för att bringa författningen i tillämplighet, anser jag
den af Utskottet föreslagna underdåniga skrifvelsen för närvarande icke vara af
behofvet påkallad, hvarföre jag mot densammas afgifvande får mig reservera.»
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
Ekonomi-Utskottets Betänkande M 103.
1
N:o 103.
Auk. till Eip.-Uuk. d. '/I Juli 1857, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, rörande Kongl. Kungörelsen
den 22 Maj 1852, angående särskilda stadganden i afseende
på minderåriga personers användande vid fabriker och handtverk.
Uti ofvannämnde syftning hafva motioner blifvit väckta inom Högvördige Preste-ståndet
af Herr Kontrakts-prosten Rundgren, med hvilken Herr Lektor Sondén
instämt, samt inom Hedervärda Bonde-ståndet af Riksdagsfullmäktigen Nils Hansson
från Christianstads län.
Herr Kontrakts-prosten Rundgren har anfört, att då dels 36 § uti Fabriksoeh
Handtverks-ordningen den 22 December 1846 föreskref att det skulle åligga
fabriks- och handtverks-idkare att vaka deröfver, att de hos honom antagne arbetare,
särdeles då de såsom minderåriga voro i hans hus och bröd, höllos till gudsfruktan,
ordentlighet och goda seder, och att bemälde arbetare, om de ej förvärfvat
nödig kunskap, skulle deruti erhålla undervisning å de dagar och timmar, som idkaren
bestämde, äfvensom att de skulle tillhållas att flitigt besöka söndagsskolor eller
andra för fabriks- och handtverksarbetare afsedda läroanstalter, dels ock Kongl. Kungörelsen
den 22 Maj 1852 vid 6 R:dr 32 sk. Banko vite förbjöd att arbetare under
1 8 års ålder finge till arbete nattetid vid fabriker användas samt att barn under
12 års ålder finge i arbete antagas, så hade lagstiftaren ådagalagt en prisvärd
omtanka i afseende å det uppvexande slägtets religiösa, moraliska och fysiska vård.
Erfarenheten hade emellertid gifvit vid handen, att någonting fattades, icke till följd
af föreskrifternas obestämdhet, utan genom kontrollernas otillräcklighet. Myndigheterna
kunde väl vaka deröfver, att barn under 12 års ålder icke i arbete antogos,
Bih. till B. St. Prat. 185(1 å 1857. 8 Sam!. 29 Höft. 1
Ekonomi-Utskottets Betänkande M 103.
och afven inom ett stort fabriksidkande samhälle, såsom t. ex. det i Norrköping,
kunde tillsynen häröfver blifva nästan fullständig, men att de i arbete anställde minderårige,
som saknade nödig christendomskunskap, erhöllo sådan, kunde icke, utan
högst ofullständigt, tillses. Presterskapet vore visserligen berältigadt att föreskrifva
det de i kunskaper underhaltige skulle besöka söndagsskolor, men att hvar och en,
som bröt emot en sådan föreskrift, blefve på laglig väg tillhållen att densamma efterkomma,
låge, enligt motionärens förmenande, åtminstone i större samhällen, utom
sannolikhetens gränser, hvadan uppfyllandet af berörde föreskrift måste i större eller
mindre mån vara beroende af arbetsgifvarens uppfattning af sin pligt emot dem,
som voro lemnade i hans vård.
Det måste således blifva ett åliggande för lagstiftaren att tillse det de olagenheter,
som genom anmärkte förhållande kunde uppkomma, blefvo på något sätt
förminskade eller afhulpne, och om man icke kunde hindra att många, sedan de
kommit i arbete, blefvo försummade i sin undervisning, borde nya vilkor föreskrifvas
för dem, som anställdes i arbete. Man borde icke stanna vid bestämmelsen
att icke någon före \% års ålder finge i arbete antagas, hvarmed i sjelfva verket
endast afsåges den fysiska utvecklingen, utan i lagen jemväl uttrycka det andra
motivet för ålders-bestämmelsen, nemligen att barnet skulle hafva kommit till ett
visst mått af kunskaper, en viss intellektuel utveckling I fremmande länders
lagstiftning vore en sådan åsigt uttalad. I England skall ett barn förete intyg att
det besökt någon skola; i Preussen får icke någon anställas i arbete, sorn ej kan
läsa och skrifva eller under tre år besökt en skola, så framt icke etublissementet
håller egen skola eller ombesörjer undervisningen, och i Frankrike skall intyg
lemnäs, att barnet besökt en skola. Erfarenheten i vårt land hade visat behofvet
af ett stadgande i nämnde hänseenden, och i en tidpunkt, då den industriela verksamheten
tagit en så oerhörd utveckling, att arbetskrafterna uppsöktes och togos
i anspråk, hvarheist de funnos, syntes det vara angeläget att, af omsorg för det
uppvexande slägtet, lyssna till denna erfarenhet. Vore det nemligen en sanning, att
hvad som i afseende å kunskaper fattades vid tolf års ålder icke lätteligen efter
den tiden kunde ersättas den, som vid samma ålder sattes i ett träget och ansträngande
arbete, blefve det fara värdt, att en sådan individ, då han trädde in i arbete
med goda kunskaper, snart skulle glömma hvad han lärt, om han icke genom
fortsatt undervisning lemnades tillfälle att bibehålla detsamma; och som det vore
föga sannolikt att föreskrifterne om en fortsatt undervisning kommo att till fullo
iakttagas, måste det vara af särdeles vigt att såsom vilkor för inträde i arbete
meddelades en föreskrift, som kunde kontrolleras och innebar stadgande om ett
visst mått af kunskap i religionens sanningar, hvilket den, som i arbete antoges,
borde besitta, på det att samhället måtte ega visshet derom, att den unge medborgaren
icke vore fullkomligt okunnig i detta hänseende. En viss kunskap vid
Ekonomi-Utskottets Betänkande M 103.
3
12 års ålder kunde gifva anledning till dess förökande, och, om den glömdes, lätt
åter inläras.
Tolf års ålder allena borde således icke uteslutande berättiga till inträde i
arbete, utan tolf års ålder i förening med ett visst minsta mått af kunskaper.
Folkskole-stadgan föreskrefve att barn, då de lemnade skolan, borde åtminstone
hafva inhemtat kunskap i ren och flytande innanläsning, cateches och biblisk historia,
kyrkosång, skrifva och de fyra räknesätten i hela tal, hvadan ock dessa kunskaper
borde erfordras för inträde i arbete. Ett kraftigt handtag skulle derigenom gifvas
åt skolans nu svaga makt öfver föräldrar och barn, samt striden emellan arbetet
och skolan, hvartill man ofta inom ett fabriks-idkande samhälle blefve åsyna vittne,
förminskas. Barnens skolgång skulle ej heller, såsom hittills, försummas i följd af
vissheten derom, att barnet, äfven utan kunskaper, antoges i arbete, och arbets
gifvaren,
som behöfde de unga krafterne, skulle jemväl få ett intresse vid skolans
verksamhet, samt barnen lära sig inse, att‘icke blott fysisk, utan ock intellektuel
utveckling erfordrades för att träda in bland arbetarnes leder.
Af dessa skäl har motionären föreslagit ett tillägg till 3 § i Kongl. Kungörelsen
den 22 Maj 1852 af innehåll, att den fabriks- eller handtverks-idkare, som
beträdes med att hafva i arbete antagit barn utöfver \2 års ålder, hvilket icke
kunde förete intyg från pastor eller skolstyrelse, att detsamma inhemtat det i
Folkskole-stadgan föreskrifna minsta mått af kunskaper, åtminstone i innanläsning och
religionens kunskap, skulle böta 6 R.dr 32 sk. banko.
Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande; och som Utskottet genom de
af motionären anförde skäl funnit sig öfvertygadt om nyttan och behöfligheten af
åtgärds vidtagande i den uppgifna syftningen, samt Utskottet desto hellre förmodar
att det föreslagna stadgandet skall i möjligaste mån leda till målet, sorn föräldrar
eller, der dessa redan aflidit, kommunerna säkerligen deraf skola föranledas att lägga
sig vinning om barnens sorgfälliga hållande till undervisning, på det dessa måtte, så
snart sorn möjligt, efter att hafva uppnått derför lämplig ålder, blifva i arbete anställde
och såmedelst komma i tillfälle att sjelfva bidraga till sitt uppehälle, så får
Utskottet vördsamt tillstyrka
Rikets Ständer att uti skrifvelse till Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit behagade i nåder utfärda ett tillägg till
3 § i Kongl. Kungörelsen den 22 Maj 1852 af det utaf motionären
påyrkade innehåll.
Nils Hansson har fästat uppmärksamhet dervid, att, ehuru uti Kongl. Kungörelsen
den 22 Maj 1852 stadgades ett vite af 6 Ridr 32 sk. banko, hvartill fabriksidkare,
som till arbete nattetid emellan kl. 9 på aftonen och kl. 5 på morgonen
använde arbetare under 18 års ålder, gjorde sig förfallen, samt i Fabriks-och Handt
-
A
Ekonomi-Utskottets Betänkande JM 103.
verks-ordningen åtskilliga föreskrifter funnos intagne till betryggande af minderåriga
arbetares rätt och bästa, hade dock de missbruk, som lagstiftningen härigenom velat
förekomma, dels i anseende lill de obetydliga böterne, dels ock i anledning deraf, att
åklagare sällan beifrade sådane missbruk, fortfarande egt rum. Vid de flesta fabriker
vore arbetstiden dessutom allt för lång emedan den vanligen for.tgick 'från kl. 5 på
morgonen till kl. 8 på aftonen med endast timmas fristund, och stundom började
arbetet vid åtskillige fabriker kl half 5 på morgonen och slutade icke förr än kl.
half 9 om aftonen. Detta förhållande öfverensstämde icke med den allmänna känslan
för medmenniskans rätt och val, synnerligast då frågan gällde barn, hvilkas kroppsliga
utbildning och intellektuela förmögenheter måste genom ett nästan oafbrutet fortgående
mascbinmessigt arbete förqväfvas. Då i fabrikernas hemland, England, förhållandet
med fabriksarbetarnes rättigheter och skyldigheter på sednare åren varit
föremål för de mest noggranna officiela undersökningar, samt deraf föranledts ej mindre
en rättvis modifikation af fabriksegarnes dessförinnan hyste obilliga anspråk, än
äfven ett tillbörligt afseende å fabriksarbetarens fysiska krafter och moraliska behof,
vore det ingalunda tillständigt att Sverige, i nuvarande upplysta tid, förbisåge berörda
förhållanden. Arbeta borde väl hvarje menniska, för att ärligt förtjena sitt uppehälle,
men anspråken på hennes verksamhet kunde icke rättsenligt sträckas utöfver en viss
billig gräns och några stunder af dagen borde hon kunna fritt disponera för sin
själs och kropps utveckling samt för att egna sig åt familjelifvet, emedan i motsatt
fall den starkaste natur slutligen skulle gå under och själsförmögenhelerna fullkomligt
utslockna. Svnnerligast i afseende å yngre personer, hvilka arbetade i fabrikerne.
vore det Statens ovilkorliga pligt att tillse det bemälde personers fysiska och moraliska
krafter icke blefvo undertryckta, och om Statens förmynderskap öfver individerna
i något fall påkallades, så vore det just uti förevarande, särdeles som de
ringa arbetslönerna och orimligt höga priserna på lifvets oafvisliga förnödenheter i
betydlig grad försvårade arbetarnes ställning.
Val måste medgifvas att bland landets fabriksidkare många funnos, som ömmade
för sina arbetares svåra belägenhet och nödgades vidkännas betydliga utgifter
för vården om fattiga arbetare; men den fabriksidkare, som tillstadde förkortning i
arbetstiden, skulle alltid drabbas med förlust, emedan han icke kunde täfla med en
sådan fabriksidkare, som ej fann sig föranlåten att medgifva en dylik förkortning.
Endast derigenom att Staten bestämde en lika arbetstid för alla fabriker, vore det
möjligt alt bereda arbetarne en lindring, och utgifterne för fattiga arbetare skulle
betydligt minskas, derest arbetarnes helsa och krafter icke genom öfveransträngning
och deraf föranledd nöd i förtid medtogos.
På grund häraf har motionären föreslagit, att arbetstiden å alla fabriker i landet
måtte bestämmas till högst 12 timmar om dagen för fullvuxna personer öfver
16 år och 8 timmar dagligen för personer under denna ålder; att så kalladt öfver
-
Ekonomi-Utskottets Betänkande M 103.
5
arbete icke under någon förevändning af de sednare finge verkställas; att öfverträdelse
af dessa stadganden mätte beläggas med vite af 25 R:dr riksmynt för hvarje
person, som utöfver den bestämda tiden användes till arbete å fabrik; att en hvar
skulle ega åtala berörde öfverträdelser, samt att de derför föreslagna vitesböter måtte
blifva åklagarens ensak.
Ehuru Utskottet för sin del icke anser att fabriks- och handtverks-idkare i allmänhet
för närvarande taga sina arbetares krafter i anspråk utöfver billigheten, be
farar
dock Utskottet att, i anséende till tidens riktning åt industriel verksamhet,
hvilken säkerligen genom den lättnad i kommunikationerna, som numera nästan
allmänt såväl inom som utom landet beredes, efter hand blifver mer och mer vidt
omfattande, högst vådliga följder kunna uppkomma, derest de barn eller yngre personer,
hvilkas krafter egnas åt arbete vid på helsans och kroppens utveckling in
verkande
fabriker och inrättningar, genom uppkommande konkurrens emellan industriidkarne.
eiler förespeglingen om stor arbets-förtjenst, eller ock af tryckande behof
skulle bringas derhän, att deras fysiska utbildning genom ett för länge ihållande arbete
blefve helt och hållet förbisedd.
Val föreskrifves uti 36 § af Fabriks- och Handtverks-ordningen den 22 December
1846, att fabriks- och handtverks-idkare skall vid de hos honom anställde
arbetares behandling och sysselsättning fästa behörigt afseende å deras helsa och arbetsförmåga,
men efterlefnaden af denna föreskrift torde svårligen kunna kontrolleras.
Utskottet har derföre ansett nödigt, att, till förekommande deraf att ifrågavarande
fabriks- och handtverks-arbetare ej måtte i en framtid blifva bragte i den af Utskot
tet
här ofvan antydda belägenhet, viss arbetstid bör föreskrifvas för barn och yngre
personer, anställde vid spinnerier, väfverier, samt cigarr- och tändsticks-fabnker jemte
andra i afseende å inverkan på arbetarnes helsa med dem jemforlige fabriker och
inrättningar, och att, derest arbetstiden för personer emellan \2 till och med 15
år bestämdes till 8 timmar om dagen samt från 15 till och med 18 år till 10
timmar dagligen, tillräcklig tid för kroppens och helsans vårdande skulle återstå;
men att begränsa arbetstiden för personer utöfver sistnämnde ålder, finner Utskottet
så mycket mera olämpligt, som en hvar då vanligen eger förmåga att inse huru
länge ett fortsatt arbete kan vara nyttigt eller skadligt.
I anledning häraf får Utskottet vördsamt föreslå,
alt Rikets Ständer måtte uti skrifvelse till Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att, såsom tillägg till Kongl. Kungörelsen
den 22 Maj 1852, ett stadgande måtte utfärdas, hvarigenom
arbetstiden vid spinnerier, väfverier samt cigarr- och tändsticksfabriker
äfvensom andra i afseende å inverkan på arbetarnes
helsa med dem jemförliga fabriker och inrättningar för barn
och yngre personer emellan \2 till och med 15 år bestämdes
6
Ekonomi-Utskottets Betänkande JW 104.
till 8 timmar om dagen samt från \ 5 till och med 18 år till
10 timmar dagligen; äfvensom att Kongl. Maj:t ville efter vederbörandes
hörande meddela nödiga föreskrifter, så att berörde
stadgande vunne efterföljd.
Stockholm den 27 Juli 1857.
N:o 104.
Ank. till Exp.-Ut8k. d. 27 Juli 1857, kl. 1 e. m.
Betänkande i fråga om ändring i föreskrifterna angående allmänna
beväringen.
De i denna fråga väckta förslag, öfver hvilka Utskottet har att utlåta sig,
äro afgifna af följande fem Riksdagsmän, tillhörande Hedervärda Bonde-ståndet,
nemligen:
1:o Johannes Holm och
2:0 Daniel Danielsson från Jönköpings län,
3:o Nils Svensson och
4:o Nils Hansson från Christianstads län, samt
5:0 Anders Persson från Malmöhus län.
De tre förstnämnde motionärerne hafva på anförda skäl yrkat att de årliga
vapenöfningarne för beväringen må under fredstid upphöra samt manskapet hädanefter
endast undergå mönstring och i rullor antecknas; hvarjemte föreslagits af
Daniel Danielsson, att nuvarande stats-anslag för ifrågavarande vapenöfningar må
afföras från Riks-statens 4:de hufvud-titel och medlen i stället anvisas för jernvägs
-
Ekonomi-Utskottets Betänkande M 104.
7
byggnader, men deremot ett förslags-anslag beviljas för att, i händelse af behof, till
vapenöfningarne användas, samt af Nils Svensson, att nuvarande för vapenöfningarne
uppförda anslag må, för händelse af behof, varda såsom förslags-anslag bibehållet.
Riksdagsmännen Nils Hansson och Anders Persson hafva båda yrkat upphufvande
af det uti Kongl. Kungörelsen den 13 Februari 1849 förekommande stadgandet,
att beväringsynglingar inom de socknar, hvilka gränsa till hafvet, skola
inöfvas uti sjöexercis; och hafva motionärerne dervid erinrat, att den omständigheten,
att större eller mindre del af en socken gränsade till hafvet, ingalunda innebure
bevis derför att dervarande bevärings-ynglmgar egnat sig åt sjötjensten och derför
egde håg och fallenhet. I de orter, der fiskeri och sjöfart mera allmänt bedrifvas
och ynglingarnes håg och sysselsättning sålunda redan från barndomen vore
riktade åt sjömansyrket, skulle säkerligen, enligt motionärernes förmenande, fullt
tillräckligt antal af bevärings-manskapet erhållas till flottan, utan att man till sjötjenst
tvingade personer, som hade naturlig afsky för hafvet och för sjötjensten aldrig
kunde blifva af något gagn.
Särskildt har Nils Hansson yrkat ändring i den uti nyss åberopade nådiga
kungörelse intagne föreskrift, att det skall bero af vederbörande mönsterherres be
stämmande,
hvilka bland bevärings-ynglingarne skola tilldelas kavalleriet, artilleriet
eller sappör-depöterna i de orter, der sådana trupper finnas; varande af Nils Hansson
föreslaget, att, om ej erforderligt antal ynglingar till tjenstgöring vid dylika
trupper sig anmälde, det behöfliga antalet måtte, genom lottning emellan alla de till
beväringstjenst approberade ynglingarne, på nämnde korpser fördelas.
Slutligen har Nils Hansson, med afstyrkande af det i Kongl. Maj.ts uti nådig
proposition den 18 sistlidne November framställda förslag om ändring i den för
bevärings-skyldighetens inträdande och upphörande bestämda ålder, tillstyrkt, att, i
stället, Kongl. Majit skulle ega, vid förefallande behof, för rikets försvar uppbåda
2:dra och 3:dje bevärings-klasserna, äfven innan den första utgått.
Hvad först beträffar frågan om upphörande af bevärings-manskapets årliga
vapenöfningar och hvad i sammanhang dermed blifvit föreslaget, så hafva Rikets
Ständer, vid pröfning af Riks-statens 4:de liufvud-titel, beviljat anslag för dylika öfningars
anställande lill och med under längre tid af året, än desamma hittills upptagit,
och då denna fråga sålunda redan är af Rikets Ständer afgjord,
lärer något vidare yttrande deröfver af Utskottet icke erfordras.
8
Ekonomi-Utskottets Betänkande, J)i 10i.
Frågorna dels om rättighet för beväringsskyldig att välja tjenstgöring till lands
eller sjös och dels om ändring i gällande stadgande rörande Bevärings-manskapets
uttagande för kavalleriet, artilleriet och sappör-depöterna, hafva vid de två sednaste
riksmötena förevarit, men vid båda förfallit i följd af tre Riks-stånds sammanstämmande
beslut. Såsom skäl för bibehållande af den i förstnämnde hänseende nu gällande,
uti 2 § af Kongl. Kungörelsen den 13 Februari 184-9 intagna föreskrift, har at
vederbörande Utskott hufvudsakligen åberopats: att Kongl. Maj:t uti Sin till Rikets
Ständer år 1847 aflåtna nådiga proposition i ämnet uttryckt den åsigt, att större
delen af det till allmänna beväringen hörande manskap, inom de till sjöbevärings
utgörande utsedda områden, både erfordrades och, i följd af de årliga öfningarnes
beskaffenhet, blefve mest användbar för tjenstgöringen dels på roddflottan och dels
såsom marinsoldater, och att Kongl. Majit derföre, till afhjelpande af bristen på tillräcklig,
fullt duglig och användbar bemanning för Flottans seglande fartyg, föreslagit
åtskilliga bestämmelser till ordnande af beväringspligten för handels-Uottans besättningar;
att dessutom vid bevärings-manskapets användande till olika slags tjenstgöring för
Flottans behof afseende säkerligen, äfven till fördel för tjensten, komme att fästas å
olika vanor och fallenhet hos ynglingarne från särskilda delar af bevärings-områdena;
att, i allmänhet och med undantag blott af ett mindre antal från de närmast Flottans
stationer belägne orter, ynglingarne från sjöbevärings-områdena exercerades lill lands
gemensamt med den öfrige beväringen; att, på sätt Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse den 8 Juli '1848 anfört, det, för ordnandet af sjöförsvaret och beväringsmanskapets
användande för detsamma, vore »nödvändigt att veta hvarest bemanning
»till Flottan kunde erhållas och att känna ungefär huru stort antal, som i sådant
»afseende vore af bevärings-manskapet att påräkna,» samt att denna af Rikets Ständer
uttalade åsigt skulle helt och hållet motverkas om det berodde af de beväringsskyldige
att välja emellan tjenstgöring vid Landt-arméen eller Flottan, utan begränsning af
särskilda områden. För afstyrkande åter af ändring utaf 19 § 2 mom. i Kongl.
Kungörelsen den 13 Februari 1849 angående mönsterherres rätt att pröfva och utse
de beväringsskyldige, som skulle tilldelas kavalleriet, artilleriet eller sappör-depoterne,
har vid förenämnde riksdagar blifvit erinradt, att en sådan pröfning af de beväringsskyldiges
duglighet, till krigstjenst alltid egt, rum samt desto mindre borde uti ifrågavarande
afseende upphöra, som ofvanberörde vapen endast kunde upptaga ett
ganska inskränkt antal bevärings-ynglingar och lika litet kunde vara belåtna med
otjenligt manskap, som ynglingarne sjelfve komme att röna tillfredsställelse af en
tjenstgöring, för hvilken de saknade erforderliga egenskaper; hvarförutom de fleste
bevärings-ynglingar kunde antagas oförmögne att på förhand bedomina om deras håg
i detta afseende motsvarades af deras duglighet.
I öfverensstämmelse med de åsigter, som sålunda vid föregående riksdagar
blifvit yttrade och af 3 Riks-stånd godkände, samt då, hvad särskildt, beträffar
2 mom.
Ekonomi-Utskottets Betänkande M 101.
9
2 morn. af 19 § i Kongl. Kungörelsen den 13 Februari 1849, detta uttryckligen
innehåller att till tjenstgöring vid kavalleriet, artilleriet och sappör-depoterne i första
rummet böra uttagas sådane beväringsskyldige, »sorn sjelfve önska tjena vid det ena
»eller andra vapnet, så vida de i öfrigt äro dertill duglige,» finner Utskottet de
ifrågavarande föreskrifterne, rätt tillämpade, lemna tillfälle till allt det afseende å
bevärings-manskapets önskan att få tjena vid det ena eller andra vapnet, som är
förenligt med möjligheten att på ett för landets försvar ändamålsenligt sätt ordna
detta manskaps tjenstgöring; hvadan Utskottet vördsamt hemställer,
att Nils Hanssons och Anders Perssons yrkanden om ändring
i Kongl. Kungörelsen den 13 Februari 1849 må lemnäs utan
åtgärd.
Vidkommande slutligen Nils Hanssons förslag om den ändring i bevärings-stadgan,
att Kongl. Majit skulle vid förefallande behof för Rikets försvar ega uppbåda
2:dra och 3:dje bevärings-klasserne, äfven innan den Usta utgått, så hafva Rikets
Ständer, i anledning af sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JV2 1,
bland annat hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, det, med ändring af 11 §
i nyssnämnde stadga, föreskrifvas måtte, att, »när Rikets försvar det påkallar, skola,
»på Kongl. Majits derom gifna nådiga befallning, ovägerligen utgå, antingen alla
»bevärings-klasserne, eller den eller de klasser, Kongl Majit pröfvar nödigt uppbåda,
»vare sig från hela Riket, eller endast från vissa landsorter, utan afseende på, huru»vida,
eller till huru stor del, beväringen inom Rikets öfriga landskap kallas till
»vapen;» och finner Utskottet vid detta förhållande
något vidare yttrande öfver Nils Hanssons omförmälda förslag
icke vara erforderligt.
Stockholm den 21 Juli 1857.
Reservation
anmäldes af Riksdagsmannen Anders Medin från Kronobergs län emot den del af
betänkandet, hvarigenom ändringar i Kongl, Kungörelsen den 13 Februari 1849
blifvit afstyrkte.
Bih. till B. St. Brot. 1850 & 1857. 8 Sami. 20 Haft.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1857.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande M 105.
1
N:o 105.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Aug. 1857, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Riks-ståndens skiljaktiga beslut öfver Betänkandet
Jhl 87, beträffande Universitetens rätt alt med stadsstyrelsen
deltaga i handläggningen af ekonomi- och politi-mål.
Vid behandling inom Riks-stånden af nämnda Betänkande, deruti Utskottet tillstyrkt,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit täcktes låta vidtaga nödiga åtgärder, för beredande af denna frågas slutliga afgörande,
hafva Höglofliga Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-ståndet
detsamma bifallit, hvaremot Högvördiga Preste-ståndet betänkandet afslagit och Vällofliga
Borgare-ståndet för sin del beslutat, att Rikets Ständer må, i förnyad skrifvelse,
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Universitetens befattning uti
ekonomi- och politi-mål i universitets-städerne må, så fort ske kan, upphöra.
Till följd af de sålunda fattade olika besluten åligger det Utskottet, jemlikt 73
§ Riksdags-Ordningen, att med förnyadt yttrande i frågan till Rikets Ständer inkomma;
och som Utskottet, vid det omförmälda förhållandet, finnér sig ej ega
anledning att tillstyrka annat beslut, än det i Betänkandet M 87 föreslagna, får
Utskottet
till Högvördiga Preste-ståndet och Vällofliga Borgare-ståndet
vördsamligen hemställa, huruvida ej dessa Riks-stånd må finna
för godt att instämma i Höglofliga Ridderskapet och Adelns
samt Hedervärda Bonde-ståndets i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 30 Juli 1857.
Herr ödmansson anhöll få antecknadt, att han icke deltagit uti förestående beslut.
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 8 Sami. 30 Häft.
2
Allm. Besvärs- ocå Ekonomi-Utskottets Betänkande JVt 106.
N:o 106.
Ank. till Exp.-Utsk. dea 17 Aug. 1857, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om åtgärder för beredande af
s. k. transito-rält emellan Konungarikena Sverige och Norrige.
Med anledning af den under Riksdagens lopp intraffade händelse, att Konungariket
Norriges Stor-tbing förkastat det af Kongl. Majit i nåder framlagda förslag till
mellan-rikslag i afseende å Sveriges och Norriges handel, hafva inom Viillofliga
Borgare-ståndet af Herr Thomée och inom Hedervärda Bonde-ståndet af Nils Larsson
från Jemtlands län motioner blifvit väckte derom, att Rikets Ständer måtte uti
underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit begära, det Kongl. Majit täcktes föro Norrska
Stor-thingets åtskiljande göra transito-rätten, oberoende af och skiljd från mellan-rikslagens
öfriga stadganden, till föremål för särskild förnyad framställning till Storthinget;
och hafva dessa motioner blifvit till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterade.
Till stöd för det af motionärerne sålunda framställda yrkande är vordet anfördt,
att den kommitté, som Kongl. Majit, på Rikets Ständers derom gjorda begäran,
år 1845 förordnat till öfverseende af Kongl. Förordningen den 25 Januari
1825, angående Sveriges och Norriges ömsesidiga sjöfarts-förhålianden, bland annat,
jemväl hemställt och tillstyrkt, att till Norrige sjöledes från främmande länder införda
varor skulle transito kunna föras till Sverige, likasom till Sverige införda varor
transito till Norrige; men i anseende till de flera väsentligt skiljaktiga förslag om
ändringar i samma Förordning, hvilka, ej mindre på Svenska, än Norrska sidan
blifvit yrkade, hade båda Regeringarne stadnat i den mening, att någon ändring i
mellan-rikslagen då icke kunde eller borde företagas, utan lagen tills vidare lemnäs
i samma skick som förut, Ar 1849 hade frågan om transito-rätten dock åter blifvit
upplifvad till följd af en utaf Östersunds stads handlande hos Svenska Regeringen
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 106.
3
gjord ansökning, det måtte dem tillåtas att öfver Trondhiem och Levanger kunna
utifrån införskrifva varor och desamma utan derstädes erlagd tull under behörig
kontroll och förpassning derifrån till Jemtland transito införa samt vid Svensk gränsetullkammare
behörigen förtulla; men sedan båda Rikenas Statsråd blifvit öfver denna
ansökning hörde, blef densamma afslagen genom Kongl. Resolutionen den 29 Augusti
1851, »enär ändring i de om utländska varors landväga försändning emellan
Sverige och Norrige gällande stadganden ansetts icke kunna för närvarande från
Norrska sidan medgifvas.» För vinnande af den ifrågavarande rättigheten, hvilken ej
vore förvägrad flere till hvarandra gränsande, men i politiskt hänseende fullkomligt
åtskiljda stater i Europa, hade vid 1853 och 1854 årens riksdag motion blifvit
väckt om undanrödjande af de hinder, som ditintills mött för ändring uti mellanriks-lagen
rörande transito-handeln; men, ehuru Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
då tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit anhålla »det Kongl.
Majit täcktes vidtaga åtgärder för beredande af sådan förändring i hvad Norrige vidkommer,
att, under förutsättning af enahanda medgifvande från Sveriges sida, allmän
tillåtelse att från det ena riket till det andra transito införa oförtullade utländska
varor måtte kunna beviljas;» och, ehuru alla fyra Riks-stånden bifallit Utskottets berörde
förslag, hade Rikets Ständers skrifvelse derom ej kunnat till någon åtgärd föranleda,
enär någon framställning i ämnet till Norrska Stor-thmget icke före dettas upplösning
och åtskiljande år 1854 af Kongl. Majit medhunnits. Frågan om transito-rätten hade
visserligen sedermera blifvit upptagen af den kommitté, som blifvit nedsatt för utarbetande
af förslag till mellan-rikslag; men, sedan Kongl. Majits framställning om antagande
af berörde förslag blifvit af Norrska Stor-thingel afslaget, efter det samma
förslag redan var af Svenska Ständerne antaget, ansågo motionärerne sig böra väcka
särskild fråga om transito-rätten, enär den vid Norrska Stor-thinget förda diskussion
utvisade, att transito-rätten icke utgjort bevekelsegrund för förkastandet, utan snarare
meningen inom Stor-thinget synts hafva varit odelad derom, att transito-rätten bordt
och skolat bifallas, derest särskild framställning blifvit gjord och frågan derom icke
blifvit inblandad i ett lagförslag, som, för andra bestämmelsers skull, af Stor-thinget
ansetts icke böra antagas och bifallas. Särskildt borde uppmärksamheten fästas derå,
att ett af Rikets nordligaste län, Jemtland, till följe af sitt läge, skulle med verklig
fördel kunna öfver Norrige hemta sina förnödenheter af utländska varor, derest den
nu äskade transito-rätten blefve bifallen.
Utskottet har tagit förevarande motioner i öfvervägande; och då nyssnämnde
rättighet, enligt hvilken det skulle vara tillåtet att föra oförtullade utländska varor,
såsom transitogods, från det ena af de förenade rikena till det andra, otvifvelaktigt
skulle bereda tillfälle för åtskillige orter inom Sverige att för billigare pris, än för
närvarande, bekomma en del förnödenheter af nämnde slag, på grund hvaraf ock
kommitterade så väl år 1846 som år 1856 tillstyrkt en sådan rättighets beviljande,
4 Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial M T07.
får Utskottet i sådan mån understödja motionärernes förslag, att Utskottet vördsamligen
hemställer,
att Rikets Ständer må i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t behagade lör den ifrågavarande transito-rättens tillvägabringande
i nåder vidtaga de åtgärder, som kunna finnas ändamålsenliga.
Stockholm den 30 Juli 1857.
N:o 107.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Aug. 1857, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af återremiss utaf Betänkandet JV2 98.
Förenämnda Betänkande, hvari Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet afstyrkt
väckt motion om åtgärders vidtagande i afseende å kristendoms-undervisningens
besörjande i folkskolorna och i församlingarne, har blifvit återremitteradt
af Höglofliga Ridderskapet och Adeln samt Yällofliga Borgare-ståndet; men som
Betänkandet är af de två öfriga Riks-stånden bifallet, kunna återremisserna icke
föranleda vidare handläggning af ärendet.
Stockholm den 14 Augusti 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1857.
Allm. Besv. och Ehon.-Ulskollels Ullålande M 108.
i
M 108.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Aug. 1837, kl. 1! f. m.
Utlåtande i anledning af återremiss utaf Betänkandet J\° 97,
sä vidt delta ror er den i Upsala nuvarande medicinska
fakultetens förening med Carolinska ■ Medico-chirurgiska
institutet i Slockholm.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet i förenämnde Betänkande
bland annat hemställt, alt Rikets Ständer skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om åtgärders vidtagande, till beredande af den vid universitetet i Upsala nuvarande
medicinska fakultetens förening med Carolinska medico-chirurgiska institutet,
till ett medicinskt undervisnings-verk i Stockholm; så och jemte det Rikets Ständer
fattat beslut i anledning af öfriga uti samma Betänkande gjorda framställningar,
hafva uti nu ifrågavarande punkt Högh Ridderskapet och Adeln samt Yällofl. Borgare-Ståndet
för deras del beslutit, att Rikets Ständer skulle genom underdånig
skrifvelse anhålla det Kongl. Maj:t må täckas, genom en Comité af sakkunnige män,
låta uppgöra förslag till den medicinska undervisningens ordnande, samt, efter Nådig
pröfning deraf, vidtaga de åtgärder, hvilka till vinnande af detta ändamål finnas lämpligast,
hvaremot Högvördiga Preste-Ståndet denna del af Betänkandet afslagit, samt
Hedervärda Bonde-Ståndet återremitterat densamma, i ändamål att få utredt, huruvida
de till Upsala universitet gjorde donationer af gods eller stipendii-fonder
skulle, genom den ifrågaställa förflyttningen af universitetets medicinska facultet,
äfventyras.
Då Utskottet saknar och svårligen skulle kunna förskaffa sig tillgång på de
upplysningar, som för den af Hedervärda Bonde-Ståndet äskade utredning äro erforderlige,
men denna åter lämpligen skulle kunna verkställas, derest frågan, i enlighet
med Ridderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets beslut, blefve lill handläggBih.
lill R. St. Prot. 4856 & 1857. 8 Sami. 51 Iläft.
2
Allm. Besv. och Ekon,-Utskottets Utlåtande Jfå 109.
ning af Comiterade hänskjuten, så, och enär, enligt hvad diskussionen i frågan iuom
Hedervärda Bonde-Ståndet sjnes utvisa, de fleste Ledamöter af detta Stånd varit
böjde för en sådan reglering af den medicinska undervisningen, som Ridderskapet
och Adelns samt Borgare-Ståndets beslut åsyfta, får Utskottet till Högv. PresteStåndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet hemställa
huruvida ej dessa Biks-Stånd må finna för godt, alt uti nyssnämnda
beslut sig förena.
Stockholm den 20 Aug. 1857.
M 109.
Anti. till Exp.-Utsk. d. al Aug. 18S7, kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning af återremiss utaf Betänkandet J\s 81, i
fråga om befrielse får Svenska ångfartyg, som göra regulier
a resor, från skyldigheten alt taga lots då de komma
från sjön.
Sedan Utskottet, i nämnde Betänkande, hemställt, att den i ämnet väckte motionen
måtte lemnäs utan afseende, har detsamma blifvit bifallet af Ilögvördiga PresteStåndet,
hvaremot Höglofliga Ridderskapet och Adeln återremitterat Betänkandet, samt
Vällofliga Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet, med afslag derå, för
deras del beslutit, alt Rikets Ständer skulle uti underdånig skrifvelse hos Kongl.
Majit anhålla: »att svenska ångfartyg, som, enligt på förhand upprättade rese-turer,
»göra reguliera resor, måtte belrias från skyldigheten, att, kommande från sjön,
»taga lots.»
Af den diskussion, som, i anledning af ifrågavarande Betänkande, blifvit hos
Ridderskapet och Adeln förd, har Utskottet inhemtat, att de fleste ledamöter, som
dervid yttrat sig, yrkat bifall till den i ämnet afgifna motionen, hufvudsakligen på
följande skäl, nemligen: att af de ångfartyg, 29 eller 50 till antalet, hvilka, gående
utomskärs, göra reguliera resor, det största antalet, i följd af underdånige ansökningar
hos Kongl. Maj:t, vore befriade från skyldigheten att taga lots, när de komma från
sjön, då deremot för nio dylika fartyg sådan befrielse, oaktadt gjorde ansökningar,
icke blifvit beviljad; att lotsarne alltid vore påpassliga och till hands att betjena fartyg,
Allm. Bcsv. och Ekon.-Ulskollels Utlåtande JK 109.
3
hvilka icke ovilkorligen vore skyldiga att begagna dem, men gjorde sig föga besvär
lör sädane, hvilka ej finge gå dem förutan, så att vanligt vore, att dylika fartyg
nödsakades uppsöka lotsen vid lotsbryggan, eller ock, efter fruktlös väntan, bryta
mot förordningen och fortsätta resan utan lots, till känbar tidsförlust för så väl
fartyg som passagerare, men till påtaglig vinst för lotsen, hvilken, ehvad hans biträde
begagnades eller icke, i alla fall egde uppbära betalning; äfvensom att ifrågavarande
åliggande medförde hinder för ångfartyg, alt anlöpa sådane städer, som vore
vid öppen redd belägna.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, och då två Riks-Stånd fattat
beslut i enlighet med motionärens yrkande, samt pluraliteten inom ett tredje, så
vidt af den förda diskussionen kan inhemtas, jemväl synes hafva instämt i den
mening, som för motionen ligger lill grund, finner Utskottet sig böra, med frånträdande
af sin i Betänkandet JYs 81 yttrade hemställan, vördsamligen tillstyrka,
att Rikets Ständer må, uti underdånig skrifvelse, hos Kongl. Maj:t
anhålla, att Svenska ångfartyg, som, enligt på förhand upprättade reseturer,
göra reguliera resor, måtte befrias från skyldigheten, att, kommande
från sjön, taga lots.
Stockholm den 20 Augusti 1837.
Häremot anmäldes reservation af Herrar Bråkenhjelm och Rydin■
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 1837.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:0 U0. i
N:o HO.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Äng. 1857, kL 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner rörande
skjulsnings-besvärel.
Motioner i delta ämne hafva blifvit väckte inom Höglofliga Ridderskapet oell
Adeln ,af Herr Friherre Baab, Carl Adam, och Herr G. Arnell; inom Högvördiga
Preste-Ståndet af Herr Kyrkoherden Ollerström; inom Vällofliga Borgare-Ståndet af
Herr G. Hammar och Herr W. M. Ekelund, samt inom Hedervärda Bonde-Ståndet
af vice Talmannen A. Andersson i Walla, hvilkens motion Bonde-Slåndct såsom sin
gemensamma enhälligt biträdt; hvarjemte särskilde mot ian er i ämnet ,blifvit inom
sistnämnda Riks-Stånd afgilne af Riksdagsmännen J. Bergström från Kopparbergs
län, Per Östman från Wesler-Norrlands län, Erik Olsson från Örebro län, Nils Svensson
från Blekinge län, samt Olof Olsson från Olsäterstorp i Wermlands län, med
hvilken sednare O. Olsson från Olebyn och 0. Olsson från Slängserud inom samma
län sig förenat.
Vid en sammanfattning af innehållet utaf samtliga dessa motioner, tinner
man desammas syftning, i likhet med hvad under åtskilliga förutgångne riksmöten ,i
fråga om skjuts-väsendet varit förhållandet, hufvudsakligen gå ut derpå, att jordbruket
måtto helt och hållet hefrias från skjutsnings-besväret, eller, derest detta icke kunde
åvägabringas, lättnad i sannia besvär beredas. — De i dessa afscendcn väckta olika
förslag går Utskottet lill en början att under berörde rubriker framställa; och förekommer
således fråga:
Bill. lill R. St. Erot. 1856 $ 1857. 8 Sami. 32 Höft. *
2 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HO.
A) all jordbruket mätte kell och hållet befrias frän skjutsnings-besvärel.
För della ändamål är yrkadt:
Af J. Bergström: alt skjuls—skyldigheten ulan föregången liestämd skjuts—lega
och utan bidrag af jord-egarne särskildt vid hvarje gästgifveri eller onibyts—ställe
skall utbjudas på entreprenad under vissa år till den som för minsta lega per mil
ville åtaga sig att fortskaffa alla till erhållande af skjuls berättigade resande, eller,
derest della yrkande ej vinner bifall, att föreskrift niållc meddelas derom, alt Kongl.
Majlis Befallningshafvande jemte häradsvis utsedde deputerade bestämma en lämplig
skjuts-lega särskildt för hvarje län, så alt den kunde anses svara mot kostnaden för
skjutsens bestridande vid gästgifverierna inom länet, och skjuls—skyldigheten derefter
ullijudas på entreprenad under högst tre år; dervid möjligen behöfliga tillskott vid
en eller annan gästgifvaregård borde gäldas med bränvinsförsäljnings-afgifter.
Af Anders Andersson: dels att, intill dess en förändrad och fullständig reglering
af skjuts-väsendet kunde komma lill stånd, skjuts-legan måtte bestämmas till
4 R:dr Riksmynt milen för hvarje häst, der skjulsnings-beslyret icke blifvit på entreprenad
upplåtet, och lill 1 R:dr 20 öre samma mynt, der skjutsningen efter
redan varande eller blifvande entreprenad utgöres, samt alt logan för fordon och
selar måtte förhöjas femtio procent utöfver hvad den nu är; dels ock alt Rikets
Ständer ville i underdånig skrifvelse lill Kongl. Majit anhålla, att en Kommitté af
sakkunnige män, helst bestående lill lika stort antal af deni, som skjuts-skyldigheten
nu åligger och dem, hvilka företrädesvis af skjutsen sig begagna, måtte förordnas, alt
före början af nästkommande riksmöte, efter infordrade upplysningar från de olika
lånens i frågan intresserade medlemmar, utreda och föreslå på hvad sätt och under
hvilka vilkor skjutsnings-besväret må från jordbruket skiljas och derefter utgöras.
B) ali, derest skjutsnings-besväret icke kan frän jordbruket skiljas, lättnad i
della besvär mätte béredas.
Följande utvägar äro härför föreslagna:
Af Herr Arnell:
tio. Att Postverket måtte frånkännas rättigheten att begagna gästgifvare-skjuls;
2:o. Att, sedan nuvarande entreprcnad-konlrakler lilländalupit, Kongl. Majits
Befallningshafvande måtte åläggas att låta öfverallt upprätta entreprenader för skjutsens
utgörande, och alt, efter det summorna för alla dessa entreprenader blifvit
sammanlagda, hufvudsumman fördelas på alla länets skjuts-skyldiga hemman;
5:o. Alt, der hemmanens bidrag öfverstiga ett visst belopp, t. ex. 9 eller
10 Ridr Riksmynt, Kongl. Majit täcktes i Nåder höja skjuts-legan för liela länet, så
alt cnlreprenörcrne genom högre skjuts-lega hållas skadeslösa för den nedsättning,
sorn kan komma alt erfordras, på det hemmanens bidrag ej må komma att öfverstiga
ett faststäldt maximum;
Allmänna Besvärs- och EIwnomi-Utskottels Betänkande N:o HO. 5
4:o. Alt före hvarje entreprenads verkställande skall efter ett eller flera års
dagböcker uträknas lill huru manga mil, efter en häst, all från gästgifvaregård utgjord
skjuts sig belöper och entreprenören tillförbindas alt af entreprenad-summan
afstå ett visst, efter delta miltal proportionerad!, belopp för hvarje skillings möjligen
blifvande förhöjning af skjuts-legan.
Af Herr Friherre C. A. Baab:
l:o. Alt åboer, hvilkas hemman äro vid större farvägar belägna och anslagna
till bestridande af den i lag stadgade håll- och rcscrv-skjuts-skyldigholen,
icke må vidare vidkännas någon förhöjning i de nu för skjuts-bestyret utgående
kostnader;
2:o. Att Konungens Befallningshafvande i alla län må ega lätt att, med afseende
på derefter lämpade förhållanden och på sådana ställen, der en större trafik
fordrar utvidgad skjuts-skyldighet, sedan genom entreprenad-auktion skjuts-skyldigheten
blifvit af entreprenör öfverlagen och tillika blifvit utrönt den för skjulsningens
bestridande erforderliga afgift utöfver hvad skjuts-laget nu är förpligladt utgöra, påbjuda
en efter omständigheterna lämpad högre skjuts-lega, i förhållande lill det erforderliga
större skjutsnings-besväret.
Af Herr Kyrkoherden Ollerström:
l:o. Att alla skjuts-stationer, oberoende af gästgifveri på stället, blifva
fasta på entreprenad och med eli beräknadt medeltal hästar på stället för hvarje dygn;
2:o. Alt entreprenaden får bero på konkurrens, ulan allt bidrag af den
skjuts-skyldiga jorden och skjuts-legan blifva den minsta, som på hvarje ort sålunda
kan betingas;
3:o. Att legan för skjuts från reserv-laget, oberoende af legans belopp efter
entreprenad vid den fasta stationen, föreslås af laxerings-kommilléen och pröfvas och
bestämmes af pröfnings-kommillécn efter normen af värdet för ett ökedagsverke på
orten, samt alt 1 1J1 mil skjuls mätte anses såsom ett ökedagsverke, den skjutsandes
väg från hemmet till stationen inberäknad;
4:o. Alt, med antagande af alt skjutsen sålunda verkligen blir betald, icke
någon, som är stadd i lofligt ärende betages rättigheten att med skjuts heljenas;
5:o. Att Kongl. Majis Befallningshafvande föranstaltar, alt vid hvarje station
må finnas en förteckning, upplagande alla stationer utefter de olika vägarnc i länet,
äfvensom legan för entreprenad och reserv-skjuls vid hvarje station för en lid af
tre år, hvarefter ny entreprenad och skjuts-värdering hör hållas;
6:o. Alt Bese-reglementet för embets- och tjenstemän med afseende på
nu angifna förhållanden underkastas nödig jemkning i statens intresse.
Af Herr Göran Hammar: Alt skjulslegan för en häst mätte bestämmas lill
1 R:dr 42 sk. Riksgälds milen för resor från stad och lill 4 R:dr samma sedelslag
för resor från landt-gäslgifvaregård, der nu eller framdeles entreprenad enligt
4 Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottets Betänkande N:o HO.
gällande förordning eger rum och till 12 sk. Riksgälds mindre för milen, der
entreprenad ej finnes, hvilken taxa skulle gälla lika för liela året samt att snällposterne
ej måtte befordras med gästgifvare-skjuts, eller, derest detta ej skulle bifallas,
skjutslegan för snällpostens befordrande höjas 12 sk. milen för hvarje häst utöfver
den vanliga skjutslegan.
Af Herr W. M. Ekelund: Att skjutslegan i allmänhet för en häst måtte
komma ut utgå i stad med minst 40 sk. Ranko oell på landet med 52 sk. nämnde
mynt milen.
Af Per Östman: Att, intill dess skjuts-skydighelen kan alldeles lyftas från
jordbruket och på det entreprenader måtte komma lill stånd, entreprenör, då han
är boende vid landsvägen och alståndet enlreprenörerne emellan icke öfverstiger
två mil, må vara berättigad att öfvertaga gästgifveriet, emot åliggande att fullgöra
gästgifvares skyldigheter och deltaga uti den af de skjutfe—skyldige fordrade entreprenad-summan
efter innehafvande skålldal, eller, i händelse delta förslag ej bifalles, det
tillägg i Kongl. Cirkuläret den 2 Augusti i 044 måtte meddelas, att gästgifvare
skall vara skyldig att deltaga i den af entreprenören fordrade godtgörelse, i den
mån han före entreprenadens ingående haft skyldighet alt deltaga i skjutsen.
Af Olof Olsson i Olsäterstorp: Att kungs-skjuts skall utgöras af de personer
och till det pris, som genom vederbörande kronobetjent kan betingas samt skillnaden
emellan fastställda skjutslegan och det betingade priset godI.göras af allmänna
medel.
Af Erik Olsson: Att skjuts- och vagnslega för krono- och kungs-skjuts
bestämmes i likhet med hvad för håll- och reserv-skjutsen kan varda föreskrifvet
eller minst 32 sk. Ranko i skjutslega.
Af Nils Svensson: Alt, der transporter och resor kunna verkställas sjöledes,
krono-skjuts ej må begagnas; men att, der detta ej kan ske, den högsta skjuts- och
vagnslega, som blifver bestämd för gästgifvare-skjuts, jemväl måtte erläggas vid begagnandet
af kungs- eller krono-skjuts samt utgå lill lika belopp under alla tider
af året.
Härförutom hafva Riksdagmännen Per Benjaminsson från Elfsborgs och Tobias
Lind från Robus län föreslagit, att gästgifvare mätte tillerkännas tio öre Riksmynt i
ersättning för hvarje häst, som uppbudas lili skjuls; dock har den sistnämnde yrkat,
alt berörde ersättning endast skulle ifrågakomma vid sådana gästgifveriet der entreprenad
ej egde rum; och har Utskottet ansett dessa två förslag böra behandlas i
sammanhang med förevarande fråga.
De menliga följder ifrågavarande prestation uti såväl slats-ekonorniskt, som
moraliskt hänseende medfört, äro allmänt insedda och hafva vid flera föregående
Riksmöten blifvit så fullständigt ådagalagda, alt Utskottet finnér sig icke behöfva
något vidare i sådant hänseende anföra; men med afseende å de ständigt förnyade
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskotlets Betänkande N:o HO.
b
klagomålen olver orättvisan deraf, att skjutsningens utgörande åligger jordbruket, har
Utskottet funnit det vara nödigt alt söka utreda förhållandet med tillkomsten och
beskaffenheten af della besvär; och får Utskottet i sådant hänseende meddela följande
upplysningar:
1 äldsta lider fnnnos inga anstalter för den resandes beqvämlighet och fortkomst.
Den resande var helt och hållet beroende af den enskilda gästfriheten,
hvilken äfven i rikt mått utöfvades mot vänner och bekanta, men deremot icke
så visst kunde påräknas af den okände främlingen. När man icke af gästfri välvilja
erhöll herberge, förplägning åt sig sjelf, sitt folk och sina kreatur, och, der så
erfordrades, hästar till sin fortkomst, log man det med våld, då man förmådde,
och på delta sätt såg sig bonden, lid efter annan, öfverfallen af en hungrig skara,
som utsög hans hus och bemäkligade sig bans hästar på obestämd lid. Klagomålen
öfver sådana våldgästningar gå långt tillbaka i forntiden. För afbjelpande af de
öfverklagnde olägenheterna derutinnan utfärdades redan af konung Magnus Ladulås år
4285 en stadga, Iivari påbjöds, alt ingen vägfarande man skulle gästa utan mot
penningar, och att i hvarje by en särskild person skulle lörordnas, alt på dessa
vilkor ål vägfarande tillhandahålla hvad som tarfvades, äfvensom att ingen fick laga
friskjuts, som icke bade konungens bref dertill. Sedermera lät Magnus Smek åren
1555 och 1544 påbjuda, alt vid allmänna vägar så kallade ”lavcrner” skulle inrättas
och ”slorby-omrällare, der laverni ej vara kunde,” och sattes hårdt straff så väl
för den, som våldgästning gjorde, som för den, hvilken emot egarens vilja tog dess
häst och deri nyttjade. Under skydd af dessa författningar, samt till följd af den
år 1442 utfärdade nya log, uti hvars 24 kap. af Konunga-Balken de äldre förfall—
ningarne erhöllo större fullständighet, kom allmogen i åtnjutande af något slags
hägn emot våldgästningens olägenheter. Men unionstiden kom och den mannamån,
hvarmed Svenska folket derunder behandlades, medförde menliga förklaringar och
tillägg uti skjuls-förlätlningarne, såsom: ”alt, då Herrskap redo genom landet, två
hästar för hvar kunde läggas lill bonden, lades flere i gården, så skulle skäl derföre
göras bonden”, äfvensom alt, der taverner ej voro inrättade, åboer på hemman och
torp i allmänhet voro förpliglade, alt under tillförordnade rältares bemedling åt vägfarande
herberge lemna och skjuls förskaffa, ”likväl alla andliga och vcrldsliga frälse
land Iboer från all sådan gästning och gengärd undanlagne.”
Båda dessa sisla anförda stadgar blelvo dock af Slen Sture den äldre återkallade
genom en förordning af år 140 4, hvari föreskrifves: ”alt ingen, hvarken
andlig eller verldslig, fattig eller rik, skulle emot vanlig ersättning undandraga sig
att vägfarande herbergera och förhjelpa.” Konung Gustal I fann sig år 1542 likaledes
löranlålen alt, lill hämmande af de inrotade missbruken i afseende å vägfaraudes
frigäslning och skjuts, stadga: ”alt äfven Hofmän, som i Riksens resor stadde
voro och hos allmogen njöto bus och nödtorft, skulle på samma sätt som andra
6
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 110.
vägfarande sådant tor sig betala.” Oaktadt sålunda, enligt det ofvan anförda, såväl
all slags friskjutsning och frigästning blifvit förbjudne, såsom ock ”taverner” till de
resandes tjenst och förskaffande påbjudne, ålerkommo dock allt framgent klagomålen
dels å öfverträdelse!' och missbruk i förra fallet, dels öfver försummelse och uraktlåtenhet
i afseende på det sednare. Så linner man under Erik XlV:s lid år 1561
ånyo påbjudet, ”att gästgifvaregårdar eller ”tavernor” borde upprättas, hvarest resande
skulle emot betalning erhålla både skjuts och annan nödtorft.” Något särskildt understöd
för upprättandet af dessa taverner synes af kommunen hafva utgjorts, men
då Konung Johan lil indrog delta understöd, hade sådant till följd alt lavern-inrältningen
i det närmaste upphörde. I stället upplifvades det gamla bruket, alt resande
sjclIVe med våld förskaffade sig skjuts. Klagomålen deröfver blelvo allt allmännare,
hvilket föranledde samme Konung, alt år 1509 förbjuda alt ”taga skjutshästar eller bruka
fri fordenskap;” dock undantogos derifrån de, som med ’\våre egne bref äro förpassebordede,
” kurirer och Riks—råd, då de i tjcnste-äreuden färdades. Andre, som
”fordenskap” behöfde, helte det, ”må taga sig hästar hos gästgifvarne eller andra,
hvar de dem bäst bekomma kunde, och gifva derföre hvad som tillbörligt och lide—
ligt vara kan.” Tillika beslöts det taverner skulle allestädes vidmakthållas eller
såsom ”i Sveriges lag förmäles och de varit ”förordnade”, på det vägfarande hos
dem måtte bekomma deras nödtorft för en skälig betalning.
Konung Johan visade mycket nit vid behandlingen al denna vigtiga fråga
och ej mindre än åtta särskilda författningar i ämnet utfärdades under hans regering.
Det stadgades i ett patent af den 1 September 1504, alt Statens tjenare och
Adeln samt deras tjenare, då de i Rikets ärender foro, skulle vara berättigade att
af gästgifvaren erhålla skjuls mot en viss lega, i hvilket afseende de skulle lörses
med ett ”besynnerligt varlecken”; men den, som icke egde något sådant att uppvisa,
fick komma öfverens med gästgifvaren om logan, hvarom icke, ”så må den gå till
fots, som sjelf häst icke häfver.” Konung Carl IX hade åter bestämt en viss lega
äfven för resande i enskilda ärenden; men genom en af Gustaf Adolf år 1615 ut
färdad
förordning, förklarades ånyo, alt resande i enskilda ärenden icke ovilkorligen
vore berättigade till skjuts, med mindre han vore en konungens tjenare eller adelsman,
i hvilket läll en viss lega skulle erläggas, men finge alla andra ”förlikas med tavernarne
det bästa de wele.”
Utom det att en hvar förordning, som om skjuts-väsendet intill nämnde lid
varit utfärdad, innehåller ett längre eller kortare referat af de klagomål, hvilka från
allmogen lill regeringen ingått, rörande det besvär, som af skjutsen föranleddes, är
nämnde förordning 1615 särskildt märklig för den mörka skildring af ställningen uti
landet, som deri förekommer.
Det heter nemligen, alt, oaktadt förbudet mot fri gästning och skjutsning,
så vore allmogen nu som förr deraf betungad, ”ej njulandes bus- eller hemfrid, ej
Allmänna Besvärs- och FJionomi-Utshottels Betänkande N:o HO.
7
frid på vä garn e och deras rälla resa och blifva ändå derofvan uppå med hugg och
slag som oflast öfverfallne.”
Sannolikt hindrades sistnämnde Konung af de stora krigen, alt vidtaga några
hufvudsakligare mått och steg för skjuts-väsendels ordnande; men året näst efter
hans död utfärdade regeringen en författning, hvarmedelst anbefalldes, alt för
beredande af mera jemnhet i skjutsnings-besväret, skulle de, som afsides från de
stora vägarne bodde, hos Länsmännen hafva hållhästar för dem, som reste i Konungens
ärenden.
Det torde icke böra hetviflas, att ehuru klagomålen emot skjutsnings-besväret
voro både många och af en betänklig art, så all under tiden emellan 1560—-  1694, eller omkring 150 år utfärdats icke mindre än 50 författningar i frågan, — ett
antal, som uppenbart ådagalägger, huru vigtig denna fråga varit, — å andra sidan
äfven förts ganska allvarsamma klagomål deröfver, alt resande icke blifvit med skjuts
fortskaflade. Andraganden i della hänseende synas dock icke hafva varit föremål
för regeringens behandling före år 1656, då, enligt hvad ett den 29 Januarisamma
år meddeladt Kongl. Bref utvisar, klagan förts deröfver, alt resande blifvit visade
från den ene gästgifvaren till den andre ulan att få ”fordenskap”. För afbjelpande
af den anmärkta olägenheten vidtog regeringen sistnämnda år åtskilliga åtgärder för
inrättandet af gäslgifvericr vid alla allmänna vägar; men tillika stadgades då, alt,
derest flere resande tili någon gästgifvaregård ankomme, än sorn af gästgifvaren
kunde med skjuts förses, skulle närmaste grannar dermed biträda emot viss lega.
Då allt detta oaktadt den öfverldagade våldskjulsen likväl fortfarande egde
rum och svårligen kunde förekommas, så länge en mängd resande, nemligen alla
de, sorn reste i Kongl. Majlis ärenden, egde rätt alt begagna friskjuls, beviljades
vid 1642 års riksdag af krono- och skalte-bönderna en ännu utgående afgäld, under
namn af skjutsfärds-penningar, ”för skjuts och gästnings afskaflande,” hvarmed afsågs
befrielse från skyldigheten alt prestera friskjuls och gästning åt kronans tjenstemän.
Uti en Kongl. Försäkring af den 1 Oktober 1649, deri Kongl. Majit fastställt
hvad som såmedelst blifvit belefvadt, förmäles alt, jemte det Kongl. Majit för
resande ville upprätta gästgifveriet skulle ”emellertid så väl som sedan, på det resande
må komma fort och fram i landet och allmogen hafva lägenhet med sina
hästar alt förljena sig penningar, när sträckningen blilver för yppigh och gästgifvaren
icke hinner alla häst lega, denne efter lag straxt göra de näst om liggande
bönder härom bud och de vara förpligtade alt släppa hästar till för så mycket
penningar, som skjutsfärds-ordningen förmår och gästgifvaren eljest borde bekomma.
”
Genom en den 4 Oktober 1649 utfärdad gäslgifveri-ordning är det förkla—
rädt, alt en hvar stöde fritt alt upprälta gästgifveri, dock alt jordegaren dertill hade
förmånsrätt. Ville ej han, men orten dock vore i behof af gästgifveri, då skulle
8
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-UlskoUels Betänkande No iiO,
jordegaren antingen anskaffa någon annan, som på hans jord gästgifveri anlade, med
rättighet tor jordegaren, att ”derför en skälig profijt och vvcderkännelse taga eller
ock åtminstone tillåta alt andra det måge ohehinilrade och ulan intrång göra,” nemligen
gästgifveri inrätta.
Åtskilliga friheter voro visserligen gästgifvare tillerkände, ”på det den vägfarande
måtte så mycket hellre blifva heljenad och gästgifvaren sjelf behållen,” men
Utskottet har likväl anledning lill det antagande, alt den lega, som den tiden blifvit
bestämd, fullt motsvarade skjutsnings-besväret. Deraf följer, all de af allmogen, hvilka
i anseende till grannskapet med gästgifveri, i vissa fall ålåge all skjutsa emot samma
lega som gästgifvare erhölle, jemväl kunde anses fullt ersatte och således den liden
bade mindre skäl lill klagan. Men i den mån myntvärdet försämrades, ulan att
legan i förhållande dertill höjdes, lingö klagomålen olver skjutsnings-besväret ny näring.
Också voro dessa klagomål städse föremål för regeringens omsorg. Men
frågan var af den beskaffenhet, alt lösningen deraf icke var lätt, och bland de svårigheter,
som vid densamma uppstodo,, var icke den minst, alt regeringens egna
embetsman gåfvo anledning lill klagomålen. Uti ett Kongl. Dref af den 19 November
1662 heter det nemligen, alt Landshöfdingarne, likasom llere andre ”väre betjente”
reste sjelfve omkring i landet på friskjuts under pretext, som skulle bonden
sådant af god benägenhet och fri vilja dem efterlåta, äfvensom Landshöfdingarne åt
en och annan obehörig lemnade pass för åtnjutande af friskjuts.”
Sedan samtlige Landshöfdingarne afgifvit förslag lill ny gästgifveri-ordning,
utfärdades en sådan den 12 December 1754. Äfven i denna bibehölls stadgandet
att, derest llere hästar erfordrades, än gästgifvaren kunde åstadkomma, och hålla
borde, då skulle nästa grannar honom till hjelp komma. Men nu tillgreps äfven
ett annat medel för resandes bortskaffande. Man hade, såsom ofvan blifvit anmärkt,
år 1G53 förordnat alt, för beredande af mera jemnhet i skjutsnings-besväret, skulle
de, som afsides lrån de stora vägarne bodde, hos Länsmännen hafva hållhäslar i
beredskap, men dessa hållhästar lingö då icke af andra begagnas än af dem, sorn
reste i Konungens ärenden och hvilka färdades fritt. Nu logs steget fullt ut och
förordnades, att med dessa hållhäslar skulle bestridas jemväl vanlig gäslgifvarc-skjuls.
Då likväl legan bestämdes lill 8 öre för land och 16 öre lör stad samt dessutom
1 öre för en kärra per mil och denna lega, med inberäkning af kärrpenningar, efter
jemförelse emellan markegångsprisen 1751—1752 och 1735 med dem som gällde
för 1854, 1855 och 1856 å spanmål och hö, motsvarande 51 sk. 11 1^2 r:st. för land
och 1 R:dr 12 sk. 4 r:st för stad, om spanmål tages lill värdemätare och 57 sk.
för land samt 1 R;dr 21 sk. 11 rist., allt Banko, för stad, om hö blir värdemätare,
bör det med allt skäl kunna antagas, alt den skjuts-skyldige den tiden ansågs
fullt ersatt för sitt besvär, helst tillfällena till biförtjenst då icke kunde vara
särdeles
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HO. 9
särdeles stora. Det dröjde likväl icke länge innan klagomålen emot skjutsbesväret
åter läto höra af sig. Anledningen dertill var, att den år 1734 bestämda lega
genom myntförsämring efter någon tid icke kom att stå j ett tillbörligt förhållande
till besväret. Uppå Rikets Ständers tillstyrkan förordnades derföre den 23 December
1756, att legan skulle höjas till 12 öre för land och 24 öre för stad. Genom
denna förhöjning, som, utan kärrpenningar, motsvarade 25 sk. 9 rist för land och
1 R:dr 3 sk. 0 rist för stad, om spanmål, och 27 sk. !1 rist för land samt 1 Ridr
7 sk. 4 rist allt Banko, för stad, om hö tages till värdemätare, troddes att gästgifverierna
kunde sättas i stånd att sjelfve underhålla skjutsen. Man umgicks derföre
redan då med den plan, att inrätta lämpliga fraktvagnar och att kunna indraga
hållskjutsen, såsom mest öfverklagad; men frågan derom fick dock hvila till 1766,
då genom författning närmare bestämdes, i hvilka fall hållskjuts fick läggas till
något gästgifveri. Detta borde endast ske i yttersta nödfall och, på det någon lindring
dessutom skulle de skjutsskyldige beredas, inskränktes rättigheten att få anlita
gästgifvareskjuts.
Detta oaktadt har skjuts-besväret älven i sednare tid fortfarande varit föremål
för håde befogade och allvarsamma klagomål; men någon annan hufvudsaklig
lindring har likväl icke blifvit de skjuts-skyldige beredd, än att, utom det att legan
vid en och annan tidsperiod, då den till följd af försämring i myntvärdet icke längre
stod i skäligt förhållande till skjuts-besväret, blifvit förhöjd, åtgärder år 1844 vidtagits
för entreprenaders tillvägabringande.
Genom denna åtgärd har otvifvelaktigt en, icke ringa fördel vunnits. Vid
några, om ock ganska få, gästgifverier, der skjutsen af entreprenör utgöres för den
stadgade skjuts-legan, utan bidrag af de skjuts-skyldige, har denna reglering uppfyllt
det ändamål, hvartill all sådan reglering, enligt Utskottets mening, bör syfta, nemligen
alt från all börda befria de skjuts-skyldige. På öfriga ställen, hvilka utgöra
det öfvervägande flertalet, der bidrag lemnäs af de skjuts-skyldige, äro desse åtminstone
befriade från denna för sedligheten och för landtbrukets ostörda förkofran
menliga natura-servitut, hvilken icke i penningar ens kan uppskattas, och det har
blifvit möjligt att lill ett visst penninge-belopp beräkna den börda, som ännu återstår,
ehuruväl den stigande trafiken år från år bidrager att föröka denna börda, så
länge kostnaden icke af trafiken sjelf återgäldas.
Utskottet har, i den ordning 42 § Riksdags-Ordningen anvisar, förskaffat sig
upplysningar, rörande förhållandet med skjulsnings-besväret under år 1855. Af
dessa upplysningar, hvilka dock för vissa städer icke äro fullständiga, har Utskottet
inhemtat följande förhållande:
Vid bestämmande af det antal hästar, som af entreprenör bör dagligen åt
resande tillhandahållas, har Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande, i enlighet med Kongl.
Bih. till B. St. Prot. 1856 $ 1857. 8 Sami. 32 Haft. 2
40 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-V Iskottets Betänkande N:o HO.
Cirkulär-brefvet den 2 Augusti 4844, hufvudsakligast fästat afseende derpå, ”att de
resandes fortkomst i möjligaste måtto befordras”, och blott undantagsvis inom ett
eller annat län bar det antal hästar, som under vanliga förhållanden dagligen utgått,
dervid tagits till grund. Sålunda har t. ex. vid stationer, der 40 å 42 hästar i
medeltal dagligen utgått, entreprenör förbundits att, vid anfordran, tillhandahålla 46,
utom en mängd, som efter en eller annan timmas förlopp borde framskaffas, och
talrika fall finnas, der det för entreprenör bestämda häst-antalet, sorn vid anfordran
skall utgå, 2, 3, 4 gånger och ännu mer öfverstiger det, som dagligen i medeltal
till resandes tjenst behöfves. Vid ett gästgifveri har till och med entreprenören ålagts
att inom en timmas tid anskaffa 6 hästar, oaktadt blott detta antal under hela året
(4855) utgått.
Entreprenader hafva blifvit åvägabragta vid de flesta gästgifverier i städerna
och vid 529 bland rikets 4,387 gästgifvare-gårdar å landet.
I 2 städer och vid 36 landtgästgifverier äro de skjuts-skyldige befriade från
alla bidrag, så alt entreprenören åtnöjts med den ersättning, skjuts-legan lemuar.
I de öfriga städerna tillgodonjuta entreprenörerne större eller mindre bidrag,
stundom af stadsjord, stundom i kontant ersättning, hvilken på några få ställen uppgår
till betydliga belopp, såsom i Götheborg till 24,000 R:dr, i Norrköping till
4,500 R:dr (hvarförutom staden år 4855 bidragit till skjutshållningen med mer
än 4 4,200 R:dr), i Christianstad till 42,000, i Rörås till 6,000, och i Fahlun till
3,450 R:dr, allt Riksmynt.
Vid de landtgästgifverier, der de skjuts-skyldige bekosta bidrag till entreprenad,
utgöras dessa bidrag på ett och annat ställe af hö eller spanmål, men i
allmänhet af kontanta penningar; och vexla de kontanta bidragen emellan 75 öre
samt 480 R:dr Riksmynt på hvarje hemman. Summan al de bidrag, som af skjutsskyldige
lemnades, uppgick i städerna till 147,404 R:dr och på landet till 391,558
R:dr Riksmynt.
Likasom bidragen af de skjuts-skyldige på särskilda orter och vid särskilda
gästgifverier inom samma ort äro sins emellan ganska olika, så befinnes äfven den
största olikhet ega rum i afseende på den ersättning, en entreprenör erhåller för
hvarje mil, som han med en häst skjutsat, då man härvid, förutom skjuts-legan,
tager i beräkning de bidrag, som af de skjuts-skyldige utgöras.
Denna ersättning för en häst per mil vexlar mellan 72 öre (23 sk. Banko
vid en gästgifvaregård å Gottland) och 4 R:dr 20 öre (ungefärliga beloppet vid en
gästgifvaregård i Wermland). Äfven vid stationer, som äro nära intill hvarandra
belägna, är berörde ersättning ganska olika, så att den t. ex. utgjort i Borås 2
R:dr 50 öre, i Götheborg 3 R:dr 23 öre och i Alingsås 97 öre; vid Lilla Åby i
granskapet af Norrköping 4 R:dr 47 öre, och vid Simonstorp i samma ort 75 öre.
Allmänna Besvärs- ock Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HO.
14
I medeltal räknadt liar denna ersättning för en häst per mil ungefärligen utgjort;
Inom
Norrbottens län . . .
å landet
4 21
i,
i staden Piteå 4,46,
11
Westerbottens län
11
4,47,
i Umeå . .
1,12,
11
Jemtlands län . . . .
11
4,34,
i Östersund
1,94,
11
Wester-Norrlands län
>>
4,34,
i Sundsvall
3,15,
11
Stora Kopparbergs län .
11
4,60,
i Fahlun
i Säther
1,54,
1,34,
1)
Gefleborgs län ...
11
4,35,
i städerna .
1,18,
11
Wermlands län . .
11
4)48,
i städerna .
1,38,
11
Orebro län
11
1,02,
i städerna .
1,07,
Westmanlands län . .
11
4,25,
i städerna .
0,99,
11
Upsala län
1)
4,40,
i Enköping
1,H,
11
Stockholms län
11
4,34,
i städerna .
1,07,
11
Södermanlands län
11
0,87,
i Nyköping
0,90,
11
Linköpings län ...
11
4,40,
i städerna .
1,55,
11
Elfsborgs län ... .
11
4,09,
i städerna .
1,45,
11
Skaraborgs län ...
11
4,09,
i städerna .
4,23,
11
Götheborgs och Bohus län
11
4,23,
i städerna .
5,H,
11
Hallands län ...
11
0,88,
i städerna .
4,07,
11
Kronobergs län ...
11
4,02,
i Wexiö
4,50,
Kalmar län
11
0,84,
i städerna .
4,37,
11
Blekinge län ....
11
1,11,
i städerna .
1,59,
11
11
11
Christianstads län .
Malmöhus län . . . .
Gottlands län ...
11
11
11
1,15,
1,29,
0,74,
i städerna .
2,22,
allt Riksdaler Riksmynt, hvilka siffror således utvisa dåvarande medelvärdet af en
mils skjuts med en häst inom de särskilda länen; utgörande samma medeltal för
hela riket, å landet 4,2 4 och i städerna 4,46 Riksdaler Riksmynt.
I öfrigt har inhemtats att åtskillige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uppgifvit
att förnyade entreprenader sannolikt icke skulle kunna tillvägabringas utan
betydligen förhöjda bidrag af de skjuts-skyldige.
Utskottet har tagit förevarande fråga i sorgfälligt öfvervägande och tvekar
icke att, i likhet med hvad Ekonomi-Utskottet vid sistlidne riksdag derom yttrat
och med ytterligare stöd af hvad ofvan meddelade upplysningar innehålla, uttala den
åsigt, att jordbruket bör, så snart sig göra låter, från skjutsnings-besväret fullkomligen
befrias. Såsom den lämpligaste utvägen att ernå detta mål har blifvit ifrågastäldt,
att fortskalfandet af resande skulle helt och hållet öfvertagas af staten. Denna
utväg har jemväl vid innevarande riksdag blifvit föreslagen, men på anförda skäl af
vederbörligt Utskott afstyrkt (se Sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskottets Betän
-
12 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HO.
kande N:o 17). Vid de gästgifverier — och dessa utgöra ännu tlertalet inom
riket — der skjutsen utgöres in natura, saknar man all ledning för sitt omdöme
om hvad skjutsen verkligen kostar. Genom förhållandet, der entreprenader ega rum,
är dock till fullo ådagalagdt, att den blott i få fall har kunnat åstadkommas för
den lega af 24 sk. Banko eller 75 öre Riksmynt, som nu för detta fall är beviljad.
Jemte det alt en allmän förhöjning så väl af denna som af den ännu ringare lega,
hvilken bestås, der icke entreprenader linnas, är af behofvet påkallad, synes det, för
att åtminstone i en framtid kunna bringa denna vigtiga angelägenhet till önskvärdt
slut, vara af högsta vigt att fortgå på den sedan 1840 beträdda banan och genom
entreprenaders vidare befrämjande befordra frågans lösning genom den enskilda företagsamheten.
Skulle ock det önskade målet — att befria jordbruket från skjutsnings-besväret,
på samma gång som resandes fortkomst och beqvämlighet ej lemnäs
å sido, — icke kunna på detta sätt till fullo uppnås, så synes dock endast på denna
väg nödvändig erfarenhet och behöfliga upplysningar kunna vinnas för frågans vidare
utredning.
Då således, enligt Utskottets tanke, det närmaste syftemålet bör vara att,
jemte skjutslegans lämpliga förhöjning i allmänhet, kraftigare än hittills befordra
skjutsnings-besvärets öfvertagande på entreprenad, finner sig Utskottet böra föreslå
utvägar till undanrödjande, så vidt möjligt är, af de orsaker, hvilka hittills dels
hindrat entreprenaders uppkomst, dels bidragit att göra dem för de skjutsskyldige
betungande. Deribland må först nämnas det jemförelsevis med behofvet öfverdrifna
hästantal, hvilket entreprenör blifvit förpligtad att åt resande tillhandahålla. Då afseende
så uteslutande fästes vid resandes skyndsamma fortkomst, att entreprenör
genast eller inom en fjerdedels timma måste hafva i beredskap ett mångdubbelt
större hästantal, än det, som vanligen utgår, och han således blott sällan genom
skjuts får förtjenst, måste entreprenaderna blifva dels ganska dyra, dels omöjliga att
åstadkomma. Vidare må nämnas den nuvarande skjutslegans allt för ringa belopp,
hvilket tydligen ådagalägges af de mer eller mindre betydliga bidrag, hvilka till
entreprenadernas uppehållande måste af de skjutsskyldige utgöras, och som, fördelade
per mil, för hvilka en skjutshäst blifvit begagnad, uppgå för landtskjuts till 46
öre och för stadsskjuts till 57 1/2 öre milen. En förhöjning i skjulslegan är fördenskull
nödvändig, så vida entreprenader skola mera allmänt kunna komma till
stånd. Äfven rättvisan och billigheten tala för en sådan åtgärd. Af den redogörelse
för skjutsnings-besvärets uppkomst, Utskottet här ofvan lemnat, visar det sig, att
legan borde utgöra full ersättning för skjutsnings-besväret. Efter år 1819 hafva
emellertid dagsverks-prisen stigit så betydligt, att markegångspriset å ett ökedagsverke,
som åren 1815, 1816, 1817, 1818 och 1819, under hvilket sistnämnde år
legan icke allenast för gästgifverihåll- och reserv-skjuts, ulan jemväl för Kungs- och
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M:o HO. 15
krono-skjuts, blifvit bestämd till 20 skillingar Banko i stad och 16 sk. nämnde
mynt å landet milen för hvarje häst, i medeltal utgjorde 1 R:dr 46 AJ5 sk. Riksgäldssedel-,
under åren 1852, 1853, 1854, 1855 och 1856 i medeltal uppgått
till 5 R:dr 2 ZJ5 sk. samma sedelslag. En sådan förhöjning af legan, att berörda
besvär derigenom blefve fullt godtgjordt, skulle dock, om den finge af de skjutsskyldige
uppbäras, otvifvelaktigt verka derhän, att skjutsningsbestyret blefve än mera
fästadt vid jorden. Med bästa vilja att befria de skjutsskyldige från all tunga af
skjutsen, måste man likväl tillse, att icke trafiken genom allt för högt stegrade kostnader
komme att hämmas, hvilket, derest legan vid hvarje gästgifveri uteslutande
finge bero af entreprenörs anbud, skulle i ganska många, kanske de flesta, fall
inträffa. Det är derföre nödigt att söka så ordna saken, att hvarken legan eller
bidragen af de skjutsskyldige uppgå till ett obegränsadt belopp, och en utväg att
vinna delta ändamål erbjuder sig om man, på sätt Herr Arnell i tredje punkten af
sin motion föreslagit, anhåller att Kongl. Majit täcktes, efter verkställd auktion, med
afseende å för banden varande omständigheter, förhöja legan, eller ock måhända hel
dre,
att Kongl. Majits Befallningshafvande erhåller rätt att bevilja sådan förhöjning,
likväl under vilkor, att entreprenören till de skjutsskyldiges förmån afstår ett mot
den vinst, han derigenom erhåller, svarande belopp. Härigenom blefve det till och
med möjligt att göra legan och de skjutsskyldiges bidrag så beroende af hvarandra,
att högre lega erhölles endast der högre bidrag af de skjutsskyldige erfordrades,
hvarigenom det komme att ligga lika mycket i de skjutsskyldiges som i de resandes
intresse att tillse, det entreprenörens anspråk icke blefve allt för högt uppdrifna
*).
*) Huru en sådan anordning i enlighet med hvad Utskottet här nedan (2:o b.)
kommer att föreslå, skulle verkställas, torde bäst upplysas med några exempel.
Miltalet är, så noggrant det kunnat ske, beräknadt af de till Utskottet inkomna
uppgifterna, hemmantalet det uppgifna, och entreprenad-summan antagen med ledning
af nuvarande förhållanden, blott något minskad med hänsigt till skjutslegans betydliga
förhöjning.
Vid Målbeck (Östergötlands län) uppgår all under året utgjord skjuts tiU
2,941 mil.
Entreprenör fordrar, utom legan, af skjutslaget  300 R:dr
hvilket, deladt mellan 9 3/4 hemman, utgör 30,77 R:dr per hemman.
Nu beviljar Kongl. Maj:ts Befallningshafvande en förhöjning
å 10 öre milen; ger för 2,941 mil 294 R:dr, hvilka, jemnade till närmast
mindre tiotal, .
290 R:dr afgå.
Återstå för de skjutsskyldige att betala 10 R:dr,
d. v. s. 1 R:dr 2 öre per hemman.
44 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HO,
Af de inkomna upplysningarne inhemtas* att skjutsersättningen för hvarje
häst per mil utgår till helt olika belopp, och någon utväg att utan skjutsandes eller
resandes obilliga betungande bibehålla eller jemna legan till lika belopp per mil för
alla orter inom Riket lärer svårligen under sådana förhållanden kunna upptänkas.
För den bårdt betungade Dalalmogen, som af egna medel måste bekosta omkring
85 öre för hvarje mil, som resande genom dess land med en häst färdas, vore det
ingen lindring om än skjutsen betalades med 4 R:dr 25 öre milen, då deremot i
Rikets mellersta landskap derigenom uppkomme ett öfverskott af 45 å 2 0 öre milen.
Samma skiljaktighet förefinnes jemväl uti detta hänseende vid olika skjuts-lag inom
samma ort.
Yäl synes Herr Arnells motion i dess andra punkt erbjuda en utväg att
åtminstone inom samma län kunna stadga lika lega vid alla gästgifveriet- och på
samma gång lindra de hemman, hvilka för det närvarande ensamma bära skjutsbördan;
men då ett dylikt förslag vid sednaste Riksdagen af de fleste Riks-stånden
Vid Bonorp (Ibmj är den utgjorda skjutsen 514 mil.
Entreprenör fordrar ................. 160: —
hvilket, fördeladt på 5 hemman, gör 32 E:dr per hemman.
Förhöjning beviljas med 20 öre per mil, ger för 514 mil . . . 100: —
Återstå för skjutslaget 60: —
d. v. s. 12 R:dr per hemman.
Vid Rotebro (Stockholms län) belöper sig skjutsen till 5,572 mil.
Entreprenör fordrar T ........ . 3*390: —
84 3/4 hemman skulle således vidkännas 40 R:dr hvardera;
men förhöjning beviljas med 30 öre per mil, ger ......... 1,670: —
Återstå 1,720: —
d. v. s. föga mer än 20 R:dr per hemman.
Vid Ofvanmyra (Stora Kopparbergs län) belöper sig skjutsen till
1,144 mil.
Entreprenör fordrar
900: —
för per 14 3/4 hemman 61 Kalr på hvarje.
'örhöjning beviljas med 50 öre per mil, ger
570: —
Återstå 330: —
hvilket per hemman gör något öfver 22 R:dr.
Vid Brickegården (Orebro län) är den utgjorda skjutsen 2,616 mil.
Entreprenör fordrar
. .
1,420: —
d. v. s. något mer än 90 R:dr per hemman på 15 3/4 hemman.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande beviljar förhöjning med 42 öre
per mil, ger 1
1,090: —
Återstå 330: —
d. å. nära 21 R:dr per hemman.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 140. 15
ogillades, anser Utskottet sig ej ega skäl att lägga detsamma till grund vid den
reglering af förevarande fråga, som Utskottet nu går att tillstyrka.
Helt och hållet lokala hinder för entreprenaders ingående saknas ej heller.
Flera gästgifvaregårdar, särdeles vid mindre vägar, äro så belägna, att någon konkurrens
vid entreprenad-auktionerne svårligen kan uppstå, och mångenstädes är en
gästgifvaregårds läge sådant, att knappast någon, utom gästgifvaren sjelf, kan öfvertaga
skjutsskyldigheten. I sådana sällsynta fall, der hvarken gästgifveriet kan indragas
eller till annat tjenligt ställe förflyttas, torde statens mellankomst finnas nödig,
på sätt som redan skett på ett eller annat ställe vid Riksgränsen och redan blifvit
tillstyrkt för inrättandet af ett gästgifveri vid Malmagen i Jemtland.
Då det torde vara att emotse att, i händelse den förhöjning i legan, som
Utskottet anser böra ega rum, vinner bifall och entreprenader således mera allmänt
blifva tillvägabragte, diligenser med reguliera turer komma att å åtskilliga orter
inrättas, kan det förhållande inträda, att en entreprenör, som derförinnan uti kontrakt
förbundit sig att tillhandahålla ett visst antal hästar, blefve nödsakad att fortfarande
fullgöra detta åliggande, ehuru skjutsåtgången i följd af nämnde omständighet
minskades. En ännu mycket större förminskning i rörelsen måste uppkomma vid
de gästgifverier, der en jernväg kommer att gå förbi utan att station på stället
inrättas. Detta skulle tvifvelsutan jemväl bidraga till försvårandet af entreprenaders
ingående, och enda sättet att afhjelpa detta hinder vore, enligt Utskottets förmenande,
att föreskrifva det entreprenör må kunna erhålla nedsättning i det bestämda hästantalet
i den mån diligens-inrättning eller ångvagn fyller bebofvet för de resandes
fortkomst. I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit yttradt, hemställer Utskottet
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla:
dels att, med upphäfvande af Kongl. Kungörelserna den 18 Augusti
1819 och den 4 Maj 1852, stadgas måtte, att legan för
gästgifveri-, håll- och reserv-skjuts vid gästgifvaregårdar, der den
icke i följd af särskilda förhållanden är eller varder annorlunda
bestämd, skall under alla tider af året utgöras i stad med 1
R:dr och å landet med 80 öre Riksmynt milen för hvarje häst,
samt att legan för kungs- och krono-skjuts skall, jemväl under
alla tider af året, erläggas med 80 öre Riksmynt’ milen för
hvarje häst;
dels ock att följande ändringar och tillägg i Kongl.
Cirkulär-brefvet den 2 Augusti 1844 måtte i Nåder meddelas:
l:o. Till åstadkommande af friare täflan vid entreprenad-auktion
bör Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillse, dels
huruvida för entreprenör, som icke sjelf är gästgifvare, tillfälle
16 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HO.
må kunna beredas att vid gästgifvaregården erhålla nödigt
utrymme för hästar och formän; dels ock huruvida icke skjutsstationen
må kunna med eller utan förening med gästgifveri
till annat tjenligt ställe förflyttas; äfvensom på Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes pröfning må vara beroende att, om anledning
dertill förefinnes, låta flere gästgifverier på en gång till
samma entreprenör eller bolag utbjudas.
2:o. Genom den i mom. 2 af högstberörda Nådiga
Cirkulär-bref anbefallda undersökning bör af nästföregående års
dagböcker utredas:
a). Det antal hästar, som dagligen i medeltal vid stationen
utgått;
Och må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke till högre
än detta medeltal bestämma det antal hästar, som entreprenör
bör inom kortare tid än en timme efter anfordran åt resande
tillhandahålla, hvarjemte vid de stationer, der betydligen olika
hästantal under olika årstider utgår, bestämmelse bör efter
nämnda grund meddelas, särskildt för vinter- och särskildt för
sommar-månaderna.
b). Det antal mil efter en häst, till hvilket all från
gästgifveriet utgjord skjuts under ett års lid sig belöper; hvaraf
beräknas den tillökning i årlig inkomst, som för entreprenör
uppkommer genom en förhöjning i skjutslegan af ett eller flera
öre per mil för en häst.
3:o. Entreprenör tillförbindes att af det bidrag af de
skjutsskyldige, som möjligen vid auktionen betingas, afstå så
stor summa, som genom en blifvande förhöjning i skjutslegan
utöfver den, hvartill han vid auktionen berättigas, kan komma
att godtgöras.
Beloppet af denna summa, beräknadt såsom ofvan (2:o
b.) sägs, dock jemnadt till närmast mindre tiotal Riksdaler
Riksmynt, tillkännagifves före utropet vid auktionstillfället, der
ock sjelfva beräkningen bör vara till spekulanters kännedom
framlagd.
4:o. Med ändring af hvad Kongl. Cirkulär-brelvet af
1844 mom. 3 i afseende på skjutslega vid entreprenad stadgar,
lemnäs vid utrop rättighet att uppbära i stad 1 R:dr 20 öre
och å landet 1 R:dr Riksmynt milen. I händelse af två eller
flere
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotlets Betänkande N:o HO. 17
flere anbud, fälles utrops-summan med 10 öre och om åter
mer än ett anbud erhålles, ytterligare med 10 öre till det
skjuts-belopp, som i allmänhet stadgas, hvarunder någon nedsättning
ej må ske.
5:o. Sedan auktions-protokollet inkommit, ege Kongl.
Majits Befallningshafvande att, med ledning deraf, genom skjutslegans
lämpliga förhöjning utöfver 1 R:dr 20 öre i stad och
1 IV. dr på landet,
a) befria de skjuts-skyldige från det vid auktionen betingade
bidrag eller sänka det under 10 R:dr Riksmynt per
hemman, om sådant kan ske, utan att legan öfverstiger på
landet 1 R:dr 10 öre;
b) Sänka de skjuts-skyldiges bidrag till mellan 10 och
20 R:dr per hemman, så framt skjutslegan för detta ändamål
icke behöfver höjas utöfver 1 R:dr 20 öre;
c) sänka samma bidrag till 20 R:dr Riksmynt eller
derutöfver per hemman, dock så att legan icke må höjas öfver
1 R:dr 50 öre;
d) befria de skjuts-skyldige i stad från det vid auktionen
betingade bidrag eller sänka det till så ringa belopp som
möjligt, med vilkor att legan icke öfverstiger 1 R:dr 50 öre;
e) sänka de skjuts-skyldiges bidrag i stad till mellan
1^5 och hälften af del vid auktionen fordrade, örn en skjutslega
af högst 1 R:dr 40 öre dertill är tillräcklig;
Q eller till hälften eller derutöfver, dock så att legan icke
må höjas utöfver 1 R:dr 50 öre.
6:0. I det fall, att på landet skjuts-skyldiges bidrag,
äfven om legan skulle höjas till 1 R:dr 50 öre per mil, ändock
komme att öfverstiga 20 IVdr per hemman, må Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande tillse om ej skjuts-stationen, utan betydliga
hinder för trafiken, må kunna indragas. Kan det ej ske, an
mäles
saken hos Kongl. Majit, på hvars nådiga ompröfning det
ankommer om skjutslegan 'ytterligare må höjas, om möjligen
understöd kan lemnäs af tilläfventyrs befintliga statsmedel, eller
någon annan utväg till olägenheternas afhjelpande vidtagas.
7:o. Om i stad, oaktadt sådan förhöjning som ofvan,
mom. 5 f., omförmäles, det bidrag, som till entreprenad af
skjuts-skyldige fordras, skulle öfverstiga hvad de anse sig kunna
Bih. till B. St. Brot. 1856 $ 1857. 8 Sami. 32 Häft. 3
18 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HO.
utgöra, anmäles likaledes förhållandet hos Kongl. Majit, som,
efter omständigheterna i hvarje särskildt fall, medgifver den
lindring, som, efter vederbörandes hörande, kan anses erforderlig
och utan hinder för trafiken kan ega rum.
8:0. Vid stationer, der skjutsningen för det närvarande
är upplåten på entreprenad med bidrag af de skjuts-skyldige,
må entreprenören uppbära, utöfver den nuvarande, förhöjd lega,
så framt han medgifver, att minst 4/5 af den derigenom uppkommande
behållningen, beräknad som här ofvan (2. b.) sägs,
kommer de skjuts-skyldige till godo i afräkning å af deni betingadt
bidrag.
Kongl. Majits Befallningshafvande bestämmer den höjda
legans belopp med iakttagande deraf, att det i intet läll blifver
högre, än som erfordras för att från aila bidrag befria de
skjuts-skyldige och ej heller öfverstiger i stad 1 Ridr 20 öre
och på landet 1 Ridr Riksmynt.
9:o. Der forvagnar, som göra reguliera turer, inrättas
eller der jernväg framgår och skjuts-åtgången i följd deraf minskas,
eger Kongl. Majits Befallningshafvande, uppå anhållan af
entreprenör, nedsätta förut föreskrifvet hästantal i den mån forvagns-
eller jernvägs-inrättningen fyller behofvet för resandes
fortkomst.
10:o. Der mellan en landsorts skjuts-skyldige innevånare
öfverenskommelse blifvit träffad, att gemensamt utgöra de
bidrag, som till bestridande af entreprenad-kostnaderne fordras,
eger Kongl. Majits Befallningshafvande att till nedsättandet af
det belopp, hvarmed detta bidrag af ortens hemman bestrides,
vid de särskilda gästgifverierna, efter sig företeende omständigheter,
höja skjutslegan inom de ofvan stadgade gränser, dock
med iakttagande deraf, att den vid ingen station höjes utöfver
hvad sorn erfordras lör att befria de skjuts-skyldige från allt
bidrag till denna stations entreprenad.
Som emellertid de åtgärder, Utskottet här ofvan föreslagit, endast kunna leda
derhän, att afhjelpa de mest tryckande olägenheterna af skjutsnings-besväret och för
den mera genomgripande reglering af ärendet, som Utskottet an ser vara önsklig,
erfordras en ytterligare utredning i ämnet, hvarvid erfarenheten om de nu föreslagna
åtgärdernas verkan torde kunna lemna en god ledning, får Utskottet vidare vördsamligen
hemställa,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Vtskotlets Betänkande N:o HO, 19
det Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t underdånigst anhålla,
att en kommitté må förordnas att, efter det upplysningar från
de olika länens i frågan intresserade medlemmar blifvit infordrade,
utreda och föreslå, huruvida och på hvad sätt skjuts
nings-besväret
må kunna från jordbruket skiljas samt denna
vigtiga angelägenhet för öfrigt i framtiden på lämpligaste sätt
ordnas.
Då Utskottet nu öfvergår till de uti ofvan omförmälda motioner gjorda framställningar,
hvilken icke genom Utskottets här förut afgifna yttranden kunna anses
vara besvarade, får Utskottet först i afseende å Anders Anderssons yrkande, att
iegan för fordon och selar måtte förhöjas med 50 procent utöfver dess nuvarande
belopp, anföra, att då förhöjning härutinnan nyligen, nemligen genom Kongl. Maj:ts
nådiga Cirkulär den 20 December 1854, blifvit i nåder beviljad, Utskottet, med
afseende jemväl å den tillökning i skjutslegan, sorn nu blifvit, tillstyrkt, finner sig
böra hemställa,
att något afseende å detta yrkande icke måtte fästas.
Hvad dernäst angår Kyrkoherden Otterströms hemställan, att ingen samhällsklass
må betagas rättigheten att med skjuts betjenas, då den resande är i lofligt
ärende stadd, så ehuru Utskottet erkänner riktigheten af hvad sålunda uttalats, finner
dock Utskottet, enär hvad Utskottet här ofvan föreslagit endast afser en öfvergång
till ett fullständigt ordnande af skjuts-väsendet, dervid jemväl utfärdandet af
ny Gastgifveri-ordning torde vara att emotse,
för närvarande icke skäl att, i anledning af detta förslag, tillstyrka
någon åtgärd.
Beträffande Per Östmans motion, att gästgifvare borde vara skyldig deltaga
i den af entreprenör fordrade godtgörelse, i den mån honom före entreprenadens
ingående ålåge deltaga i skjuts-skyldigheten, så synes det Utskottet vara tydligt, att,
om' gästgifvare deltagit i berörde skyldighet efter hemmans-grund, d. v. s. skjutsat
för t. ex. två hemman, då reserv-laget skjutsat för ett, hans bidrag kommer äfven
hädanefter att räknas dubbelt, men att i annat läll icke finnes någon grand för ett
allmänt stadgande härom, hvadan
någon åtgärd i anledning af motionen ej kan tillstyrkas.
I afseende å Nils Svenssons yrkande, att, der transporter och resor kunna
verkställas sjöledes, krono-skjuts icke må begagnas, finnes redan stadgande härom
i Kongl. Förordningen den 6 September 1842, i följd hvaraf detta förslag
icke påkallar någon Rikets Ständers åtgärd.
Vidkommande sedermera Per Benjaminsson och Tobias Linds motioner, angående
ersättning för skjuts-uppbudning, har Utskottet ansett olämpligt att föreslå
20 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HO.
en särskild algilt härför, ulan tagit ersättningen för detta besvär i beräkning vid
skjutslegans förhöjning; och hemställer Utskottet alltså,
att denna fråga måtte få anses hafva förfallit.
Slutligen får Utskottet vördsamligen tillkännagifva, att de här ofvan anförda
punkter af Herrar Arnells och Hammars motioner, hvilka alse alt befria de
till gästgifvare-skjuts anslagna hemman från snällposternas förskaffande m. m.,
komma att behandlas i sammanhang med andra förslag, som åsyfta reglering af
postskjutsen.
Stockholm den 21 Augusti 1857.
Reservationer:
Af Friherre Åkerhjelm, Joh. Carl:
”Ehuru antagandet af Utskottets förslag till förändring i de genom Kongl.
Cirkuläret den 2 Augusti 1844 meddelade föreskrifter i afseende på skjuts-entreprenader
skulle medföra den fördel, att skjuts-legan och de skjuts-skyldiges bidrag
komme i ett mera afpassadt förhållande till hvarandra, synas likväl de betänkligheter,
som emot förslaget förete sig, vara öfvervägande. Det förutsätter nemligen
beräkningar, grundade på de i allmänhet föga tillförlitliga dagböckerna; •— det ålägger
vederbörande embets-mvndigheter att på dessa beräkningar nedlägga ett i hög
grad tidsödande och mången gång overkställbar! arbete; — det innebär såsom regel
att skjuts-legan kan vid hvarje station vara olika, i stället att undantagsvis tillstädja
sådant vid en eller annan station, hvarest nödvändigheten det fordrar; — det skulle
hafva till löljd en mångfald af förvecklingar och ökade göromål vid granskning af
rese-räkningar i Stats-kontoret och vid Landshöfdinge-embetena; — det medgifver
skjutslego-belopp, sorn för 1^8—dels och lörhända äfven 1/4-dels mil icke kunna
med antaget mynt betalas; — del lemnar ett vidsträckt fält för Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
pröfningsrätt vid bestämmande af skjuts-legans höjande och sänkningen
al de skjuts-skyldiges bidrag, hvilket otvifyelaktigt skulle i ansenlig mån öka
antalet besvärs-mål; — det förebygger icke möjligheten för de skjuts-skyldige, som
deraf ville begagna sig, att genom öfverenskommelse med entreprenör uppstegra
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HO. 21
skjuts-legan; — det är al en alltför reglementerande och likväl i vissa fall obestämd
beskaffenhet, hvilket, så vidt möjligt är, bör i all lagstiftning undvikas. Dessa
och de flera betänkligheter, som skulle kunna anföras, borde visserligen vika, om
det stora och vigtiga ändamålet, att för en längre tid på ett nöjaktigt sätt ordna
skjuts-väsendet, genom förslaget afsåges; men då Utskottet i sådant hänseende tillstyrkt
nedsättande af en kommitté och de åtgärder, som nu kunde ifrågakomma,
således böra hafva till syftemål att i möjligaste måtto bereda en tillfällig lindring i
skjutsnings-besväret, och enhet i beslut derom icke kan motses med mindre de
skiljda meningarne förena sig om ett förslag, som någorlunda tillfredsställer de olika
anspråken, torde tjenligast vara att, såsom öfvergångs-åtgärder, tillstyrka Rikets Ständer,
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla:
l:o att skjuts-legan i allmänhet måtte bestämmas till
1 R:dr i stad och 80 öre å landet, samt sistnämnda lega
jemväl stadgas för kungs- och krono-skjuts; och
2:o att, i afseende på skjuts-entreprenader, Kongl. Majit,
med ändring af Kongl. Cirkuläret den 2 Augusti 1844, måtte
dels i nåder meddela sådana föreskrifter rörande entreprenörers
skyldigheter, att entreprenaders tillvägabringande i möjligaste;
måtto underlättas, dels ock i nåder förordna, att, der skjutsningen
bestrides genom entreprenör, legan må utgå i stad med
1 R:dr 20 öre och ä landet med. 1 R:dr milen för hvarje häst,
samt att, å landet, när entreprenör fordrar högre bidrag af de
skjuts-skyldige, än 30 R:dr Riksmynt per hemman och sådant
blifver genom vederbörligt auktions-protokoll styrkt, Kongl.
Maj-.ts Befallningshafvande skall ega bestämma skjuts-legan vid
sådan station till 1 R:dr Riksmynt milen för hvarje häst, antingen
entreprenad kommer till stånd eller icke”.
Häri instämde Friherre von Duben, A. G. IL, Friherre Falkenberg, C. G.,
Friherre Alströmer, C. J. 0., Herr von Francken, G. W., Herr af Dalström. G., och
Herr Ehrenhoff, G. H.
Af Herr af Edholm, E. W.:
”Ehuru jag hufvudsakligen instämmer i den reservation Friherre Åkerhjelm
aflemnat, anhåller jag att dessutom äfven få anmäla min olika mening mot det beslut,
Utskottet fattat med afseende å 2:dra punkten af Herr Arnells motion, i hvilken
föreslås, att bidragen till upprätthållande af entreprenaderna inom hvarje län måtte å
alla skjuts-skyldiga hemman fördelas. Då jag anser att ett utredande al så väl den
rättsgrund, hvarpå en sådan fördelning skulle kunna åstadkommas, som af de sannolika
följder den skulle medföra, vore af största vigt för skjuts-frågans framtida
22 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HO.
lösning, finner jag <le skäl, Utskottet förebragt mot motionärens förslag, eller att
detsamma vid sistlidne riksdag icke lyckades vinna framgång, vara föga tillfredsställande.
Då Utskottet förordar begärandet om en kommittés nedsättning till ordnande
af skjuts-väsendet, bade deremot, enligt mitt förmenande, Utskottet äfven bordt tillstyrka
Riksens Ständer, att bos Kongl. Maj:t anhålla, det denna kommitté måtte erhålla
uppdrag att i pröfning af skjuts-väsendets reglering i enlighet med ofvan
nämnde
åsigt på del noggrannaste ingå, helst den väg till ordnande af skjutsen på
hvilken many efter utfärdandet af i 044 års författning, i sednare tider framgått,
nemligen att befordra entreprenader, blifvit af Utskottet godkänd. När nu af Utskottets
betänkande synes, hvad som för öfrigt äfven är allmänt kändt och öfverklagadt,
eller att den ojemna fördelningen af de skjuts-skyldiga hemmanens bidrag
till upprätthållande af delta entreprenad-system, är den mest framstående bland de
många och stora olägenheter, hvaröfver de skjuts-skyldige rättvist klaga, anser jag
att Utskottet, mer än nu skett, bordt vid denna ojemnhet och vid medlen för dess
afhjelpande fästa Rikets Ständers uppmärksamhet. Ett medel till en sådan ojemnhets
afhjelpande ligger otvifvelaktig! i förslaget om länsvis — eller måhända öfver
hela riket — ingående entreprenad-bidrag. Antager man antalet skjuts-skyldige
hemman, som icke äro till håll- och reserv-skjuts indelade, men som till följe af
deras natur när som helst kunna blifva det, til! minst lika stort, öfver hela riket
tagne, som de redan indelades, och att bidragen till entreprenaderna äfven å dem
fördelades, torde helt andra resultat uppkomma, än dem man nu i Utskottets Betänkande
har tillfälle att inhemta, såsom t. ex. om hemman, som betala liera hundra
Riksdaler i bidrag, under det andra betala några få skillingar. Man har visserligen
invändt, att en sådan underläggning till skjuts af hemman, som, ehuru skyldige
dertill, hittills derifrån varit befriade, vore en åtgärd, både icke fullt laglig och derjemte
obillig. Jag har dock icke, för min del och med stöd af Byggninga-Balkens
20 kap. 5 §. kunnat finna någon olaglighet uti en sådan åtgärd, eller något skäl,
hvarföre icke det allmänna derutinnan skulle utkräfva sin rätt; och hvad obilligheten
beträffar, synes mig att de, som, på bekostnad af sina hårdt betungade grannhemman,
under århundraden undsluppit sina skyldigheter, äro närmast alt vid jenmandel
af den tunga bördan taga något på sina axlar. Man har äfven sagt, att hittills till
skjuts oindelade hemman väl kunde lagligen åläggas att, der en ökad trafik så fordrade,
med framförande af hästar och åkdon underlätta densamma, men deremot
icke åläggas att med penningar bidraga till upprätthållande af entreprenaderna. Hvad
skäl denna åsigt kan hafva för sig, lemnar jag i sitt värde, under förmodan att hvaije
skjuts-skyldig, då han ålägges att detta onus in natura fullgöra, snart nog med en
måttlig lösepenning skulle önska sig från detsamma befriad. Då nu således 1734
års lag, å anförda ställe, tillstädjer ”Härads-rälten att lägga hållskjuts efter som
nödigt och skäligt profves och af Konungens Befallningshafvande gilladt varder,”
Allmanna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HO. 23
synes anledning verkligen vara för handen, att efter de förnyade klagomål, som
riksdag efter riksdag öfver skjutsnings-besvärets olidlighet ingått, pröfva både ”nödigt
och skäligt”, att alla hemman, som dertill befinnas skyldige, åläggas att i detta
besvär deltaga; åtminstone synes mig en granskning om och i hvad mån detta låter
sig verkställas, af Utskottet väl bordt till den begärda kommittéens bepröfvande
förordas.
Men utom billigheten af en sådan jemnare fördelning af skjuts-bördorna,
torde äfven denna lösning eller åtminstone detta försök till lösning af frågan, måhända
i en icke aflägsen framtid kunna leda till hela skjuts-besvärets aflyftande från
jordbruket, ett mål, hvartill Utskottet i sitt betänkande ofta säger sig sträfva. När
nemligen det penninge-belopp, hvarmed ali skjuts-skyldig jord i landet bidrager till
skjuts-väsendet,' blir till sin slutsumma kändt och till sin uppbörd regleradt, synes
tidpunkten för Post-verket vara inne att till en början å vissa mera befarna vägar
öfvertaga entreprenaderna, samt inrätta allmänna fordon, med hvilka såväl post, som
resande, fortskaflades, och hvarvid, i enlighet med Utskottets förslag, hästantalet, afsedt
för resande, som icke åtföljde dessa i reguliera turer gående vagnar, skulle
kunna vid stationerne betydligt nedsättas. Om sedermera och i den mån, Postverket
af denna trafik droge vinst, de skjuts-skyldige hemmanens bidrag efter vissa
perioder nedsattes, skulle måhända både den nuvarande skjutsens tryckande hörda å
jordbruket och det usla skick, hvaruti våra befordrings-anstalter för resande befinna
sig, snart nog vara åtminstone till någon del afhjelpte och ett system på väg att
afskaflas, som nn med rätta lika mycket öfverklagas af den skjutsande, som af den
som reser. Och att Post-verkets öfverskott, hvilka redan, enligt hvad kändt är,
äro ansenliga, skulle blifva i en framtid tillräckliga att till en obetydlighet, mot
hvad nu är förhållandet, nedsätta, om icke att helt och hållet borttaga de skjutsskyldiga
hemmanens pénninge-bidrag, torde utan fara kunna antagas, dels vid betraktande
af den i allmänhet ökade trafiken, dels äfven dei’af, att i den mån, posten
kommer att å jernvägar fortskaffas, de nuvarande omkostnaderne för dess befordring
kommer att i högst betydlig mån förminskas och tillgångar sålunda uppstå till en
framtida fullkomlig reglering af ett gemensamt post- och skjuts-väsende.
Jag nödgas härvid ytterligare reservera mig mot en ofullständighet i Utskottets
Betänkande derutinnan, att ett af afdelningen förordadt. förslag om rättighets erkännande
åt Post-verket, att mot en öfver hela riket lika lega af 1 R:dr Riksmynt
per mil lå begagna skjuts — ett förslag, enligt min förmening, egande det närmaste
sammanhang med skjutsfrågans lösning och Utskottets åtgöranden till densamma
— blifvit, lösryckt från det hela, till annat Utskotts behandling öfverlemnadt. Genom
erkännande af en sådan rättighet åt Post-verket, hade nemligen en början till
införande af allmänna fordon redan med snaraste varit verkställbar.
24 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HO.
Det har väl blifvit påstådt, att ett forvagns-system för vårt land, nied dess
långa afstånd och glesa befolkning, icke vore rätt tillämpligt, och att, örn ock diligenser
och post-vagnar inrättades längs efter de större vägarne, skulle dock sådant
på mellanvägar icke låta sig göra, och följaktligen den icke obetydliga del resande,
sorn färdas inne i landet och från de stora stråkvägarne aflägset, i stället för att
af detta forvagns-system draga någon nytta, tvärtom skulle lida stort men, om den
lätthet att äfven på mindre besökta orter erhålla hästar och fordon, som nu förefinnes,
på något vis förminskades. Häruti ligger visserligen en sanning, men vore
det icke redan af stor nytta för det allmänna, om en ordnad och på reguliera
turer fotad befordring af resande kunde å de större och mera befarna vägarne inrättas,
under det det gamla skjutsnings-sättet fortfore, der detta tillsvidare vore det
enda utförbara? En reglering af en i landets ekonomiska förhållanden så djupt
ingripande natur, som den af skjuts-väsendet, kan naturligtvis icke på en gång
åstadkommas, men otvifvelaktig! måste snart första steget till en sådan tagas, om
vårt fädernesland vidare vill göra något anspråk att, i bredd med öfriga nationer,
söka underlätta och beqvämliggöra en af de mäktigaste häfstänger för vår tids utveckling
— trafiken. Och då en sådan till sjös är så väl ordnad hos oss, att vi
deruti stå lika högt som någon nation i verlden, hvarföre skulle icke något kunna
göras äfven till lands, der vi ligga flera hundrade år efter de minsta stater i Europa?
Det är utan tvifvel ett ämne, värdt den samvetsgrannaste uppmärksamhet,
att behjerta våra skjuts—skyldiges klagomål, men det allmänna har äfven obestridligen
rätt alt fordra förbättringar, der det gör uppoffringar. Jag finner i Utskottets
betänkande den berömvärdaste omtänksamhet om den skjutsande, en högt uppsatt
lega, minskade skjuts-bidrag och flere förmåner, men jag har ej lyckats upptäcka en
enda större garanti för den resande allmänheten, än som nu förefinnes, att, i
utbyte mot dessa beviljade förmåner, punktligare, fortare eller heijvämare blifva
forlskafläd.|]
Slutligen får jag äfven anmäla min reservation mot Utskottets motivering vid
tillstyrkandet af en kommittés nedsättning eller att den begärda konnnittéen skulle
draga sig till nytta den vunna erfarenheten af Utskottets nu föreslagna interimsförfattning.
Som denna erfarenhet icke torde på flere år kunna vinnas, vill del synas
som Utskottets mening vore, att med det begärda nedsättandet af kommittéen icke
vore för närvarande så angeläget, utan att dermed kunde fasthellre till en obestämd
framtid uppskjutas. Jag inser icke hvarföre man, vid denna riksdag, begär en
kommitté, hvars arbets-verksamhet icke gerna, om den förut skall inhemta frukterna
af Utskottets interims-författning, kan förrän allra tidigast efter nästa riksdag taga
sin början och jag måste] ogilla den motsägelse, hvartill Utskottet här synes gjort
sig _
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 110. 25
sig skyldigt, helst jag ingalunda delar åsigten om de af Utskottet föreslagna interims-åtgärdernas
förträfflighet.
Med anledning af hvad jag sålunda haft äran anföra, får jag vördsammast
yrka det den punkt af Utskottets betänkande, som rörer nedsättande af en Kommitté,
måtte erhålla följande lydelse:
det Rikets Ständer må hos Kongl. Majit underdånigst anhålla
att en Kommitté må förordnas att, efter det upplysningar från
vederbörande blifvit infordrade, utreda och föreslå om och i
hvad mån en lika fördelning, länsvis eller öfver hela riket, af
alla skjuts-skyldiga, så väl redan till skjuts indelade som ännu
oindelade, hemmans bidrag till upprätthållande af entreprenader
må kunna leda till skjutsnings-besvärets slutliga lyftande från
jordbruket och ett framtida fullständigt ordnande af en gemensam
post- och skjuts-inrättning.”
Af Herr Behnberg, C. G.:
”Mot Utskottets beslut i denna fråga får jag anmäla min reservation. Jag
anser nemligen rättaste vägen för att lindra skjutsnings-besväret (då dess aflyftande
he'lt och hållet från jorden för närvarande icke kan låta sig göra), utan att allt för
högt, till men för trafiken, uppdrifva skjuts-legan, hafva varit, att de bidrag, som
erfordras för entreprenaders upprättande, länsvis sammanslås och derefter fördelas
till lika summa på alla lagligen skjuts-skyldige hemman inom länet, utan afseende
på skjuts-lag; börande likväl dessa bidrag ej få öfverstiga en bestämd maximisumma
per hemman. Der entreprenader med detta tillskott och en fastställd skjutslega
af 110 å 10.0 öre per mil icke kunna upprättas, må skjuts-legan höjas af
Konungens Befallningshafvande till hvad som motsvarar denna brist i tillskotten, likväl
ej öfver 1 R:dr 20 öre utan Kongl. Maj:ts särskilda tillstånd; åberopande jag i öfrigt
den närmare utveckling af detta förslag, som linnes upptagen i den' af Herr Lektor
Sondén vid Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 89 vid sistlidne
riksdag afgifna reservation. Mot Utskottets nu afgifna, visserligen förtjenstfullt
utarbetade, förslag måste jag dessutom anmärka, alt, såsom ett öfvergångs-förslag,
hvarför det sjelf anger sig, och afsedt att blott för en kortare tid vara gällande,
synes det vara nog inveckladt och föranleda ej blott fortfarande nära nog lika
ojemna bidrag från hemmanen, som hittills, utan ock en i högsta grad omvexlande
skjuts-lega, hvilket, utom svårigheten för de resande att beräkna rese-kostnaden,
kommer att för de embets-myndigheler, som skola kontrollera rese-räkningen, medföra
ett mycket ökadt besvär. Särskildt reserverar jag mig dels emot den i förslaget
angående en Kommittés tillsättande intagna mening: ”hvarvid (vid ytterligare
Bih. lill R. St. Prot. 1856 åf 1857. 8 Sami. 32 Haft. 4
26 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HO.
utredning af ärendet) erfarenheten och de nu föreslagna åtgärdernas verkan torde
kunna lemna en god ledning”, hvilken mening synes afse att man visserligen ansett
sig ej kunna öppet afstyrka en Kommitté, men helst önskat att den i det längsta
uteblifvit, dels ock deremot, att ej bland denna Kommittés åligganden blifvit upptaget
alt tillse och utreda, hvilka hemman, som, ehuru lagligen skjutsnings-skyldiga,
äro derifrån nu fritagna, äfvensom huruvida en sådan fördelning af skjutsningsbidragen
irån hemmanen, som jag i början af denna reservation vidrört, ej vore
för frågans lösning ändamålsenlig, om man ock, af en eller annan orsak, ej nu
ansett sig böra framställa något förslag i detta afseende”.
Af Herr Bråkenhjelm, P. B. :
”En mer än tillräcklig erfarenhet har ådagalagt, att både skjuts-skyldige och
resande äro illa belåtna med det i sednare tider vidtagna sättet att ställa gästgifveri-skjutsen
på entreprenad. Det ligger i sakens natur, att detta sätt att utgöra
skjuts-skyldigheten skall blifva dyrare, än den vanliga reserv-skjutsen, af samma
orsak, som gör att skjuts är dyrare i stad, än på landsbygden; och det var således
helt naturligt att skjutsnings-besväret skulle genom den nya åtgärden blifva ännu
mera tryckande för den skjuts-skyldige. Då man förmenar, att genom de lika onaturliga
som invecklade anordningarna hafva skiljt skjuts-besväret från jordbruket,
har man i sjelfva verket ökat bördan och vill göra omöjligt lör jordbrukaren
att i skjuts-penningar återtaga åtminstone en del af den nya skattebörda, sorn
man åt honom uppfunnit. — Man invänder att den vanliga skjuts-inrättningen är
för allmogen förderflig i sedligt afseende; vid alla de gästgifvare-gårdar, hvarest en
större rörelse eger rum, såg man förr skjuts-drengar och bönder, som borde ega
och, sedan bränvins-supandet i betydlig mån upphört, äfven ega nog kraft och förstånd
att emotstå frestelsen. Jag har under de sista åren i alla riktningar genomrest
landsbygden och funnit på gästgifvare-gårdarne i allmänhet ett nyktert, skickligt
och anständigt lefverne, i jemförelse med hvad som för 20 år sedan egde rum.
Men'der entreprenad och en större trafik eger rum, träffar man vanligen en mängd
barn, 12 å 16 år gamla, i entreprenörens tjenst, som skola åtfölja den resande för
att återföra hästarne. Dessa arma varelser lefva natt och dag, på landsväg och i
stallsmutsen, det mest oordentliga och förderfvande lif. De äro vinter och sommar
höljda i trasor, och mången resande är nog obetänksam att hälla en sup bränvin i
det fattiga barnet för att åtminstone för ögonblicket lindra dess lidande. Man upphäfver
sig till förmyndare för den fullmyndige bonden och säger honom: ”du får
ej skjutsa, ty derpå skulle du äfventyra din andliga och lekamliga välfärd, utan du
skall i stället betala en årlig skatt och detta barnet skall, i ditt ställe, blifva till
spillo gifvet”.
Jag har i Utskottet yrkat, att Rikets Ständer borde hos Kongl. Maj:t i un
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HO. 27
derdånighet utbedja sig ett Nådigt förslag till rese-ersättning af stats-medel åt de
embets- och tjenstemän, som nu hafva sig ålagde resor utan ersättning: att all
skjuts-lega derefter må varda bestämd till minst en Riksdaler Riksmynt milen för
hvarje häst: att den gamla gästgifveri-ordningen må åter träda i verksamhet med
öppen rätt för menigheterna att sjelfve eller genom andra fullgöra skjutsnings-skyldigheten;
samt att Kongl. Maj:t, med afseende på olikheten af pris-förhållanden i
de särskilda orterna, täcktes bestämma någon mindre ersättning, än allmänna skjutslegan,
åt länsmän eller andra exekutorer för deras resor i utmätnings- och pantauktions-ärenden.
”
Af Herr Bodell:
”Den plötsliga stegring al skjutslegan, äfven i oträngda fall, hvartill Utskottets
förslag gifver tillfälle, om icke direkt uppmaning, kommer att betydligt öka
Statens utgifter för resor i det allmännas ärender och framkalla nya anspråk på
löneförhöjning åt embets- och tjenstemän, hvilka härtills varit förbundne till vissa
embets-resor med den lön de innehafva.
De mest öfverklagade olägenheterna al skjutsnings-besväret hafva sin grund
i en ojemn fördelning, så alt inom ett och samma fögderi finnas hemman, hvilka
betala 408 R:dr Ranko medan andra slippa tillskott.
Så länge besväret ännu icke lämpligen kan helt och hållet lyftas från jorden
och läggas på Staten, så må man så litet som möjligt inblanda Staten deruti,
utan låta regleringen vara en kommunal angelägenhet, samt tillse, att bördan, som
på vissa hemman är orimligt tryckande, varder delad och buren af liera lagligen
skjuts-skyldige hemman inom samma fögderi eller län, hvilka hemman händelsevis
härförut varit oindelte till skjuts-lagen.
Den dyrhet på allting, som är förhand, har till en del sitt upphof al öfver
llödande,
konstgjorda penninge-tillgångar, och det är derföre sannolikt, att ett jem
nare
förhållande emellan verkliga penningar och varor samt arbete snart åter inträder.
Af dessa skäl anser jag alt man bör gå till väga med måtta och försigtighet
i fråga om skjutslegans allmänna förhöjning. 80 öre å landet'och 4 R:dr i
städerna torde vara det rätta medel-värde att för denna gång antaga, utan afseende
på om skjutsen utgöres af skjuts-laget turvis eller af entreprenör. För särskildta
fall må det vara I.äns-styrelserne tillåtet att förhöja legan högst 40 öre — eller
90 öre å landet och 4 40 öre i städerna.
Redan vid en så måttlig förbättring, och särdeles genom en jemnare fördelning,
hoppas jag att allmänheten skall finna sig belåten och att enskildta entrepriser
icke uteblifva medelst inrättande af diligenser, der trafiken är betydlig.”
Af Herr Boman:
”Att skjuts-skyldigheten i Sverige i anseende till sin uppkomst och
högst orättvisa fördelning är ett ibland de mest tryckande och förhatliga onera,
28 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HO.
som någonsin blifvit en del af nationen påtvingadt, lärer väl ingen, som eger
den ringastej sakkännedom vilja bestrida. Tiden torde således nu, ehuru sent, vara
inne att utöfva, om icke full, så åtminstone någon rättvisa åt dem, som under en
mängd af år dragit oket och hvilka med uppoffring af egen beqvämlighet och med
högst betydliga penninge-tillskott förhulpit andra personer (ja- äfven af den mest
fremmande nationalitet och der ingen återtjenst kunnat väntas) att färdas beqvämt
och för en ersättning, stundom ej ens motsvarande fjerdedelen af en sådan tjenstbarhets
verkliga värde. En hvar bör väl således vara ense derom, att något nu
måste göras till lindring i ifrågavarande fall, äfven om målet: de skjuts-skyldiges
befriande ifrån all tvungen skjuts, icke så snart som önskvärdt vore kan vinnas.
Men vid öfvergången till en sådan sakernas ordning bör man ej mindre tillse, att
all skälig hjelp beredes de skjutsande, än ock att de resande icke öfver höfvan
betungas; men det är just detta, som, enligt mitt förmenande, icke blifvit vid
behandlingen af denna vigtiga angelägenhet inom Högloiliga Utskottet till alla delar
iakttaget.
Då, enligt gällande lag och stadganden, all Svensk jord, med undantag af
säteri, kungsgård, boställen, post-hemman, rå- och rörs-hemman, hvilka uttryckligen
äro deri belriade, är skjuts-skyidig och kan när som helst, då omständigheterna så
påkalla, till håll- och reserv-skjutsens upprätthållande anslås, så kan jag, för min
del, icke linna det vara annat än högst billigt, att, sedan skjutsens bestridande numera
blifvit för de hemman, som redan äro till detta ändamål indelade, öfver all
höfvan betungande, sådane hemman, som enligt lag äro skyldiga att draga denna
börda, men ännu icke blifvit såsom reserv-hemman tillslagne något gästgifveri,
äfven måtte förklaras skyldige att, intill dess en nöjaktig anordning af skjuts-väsendet
kan hinna verkställas, med något lämpligt bidrag, beräknadt efter närmare eller
fjärmare läge intill gästgifvaregård eller skjuts-station, understödja de nuvarande
skjuts-skyldige, så framt nemligen icke den al Utskottet för entreprenad föreslagna
minsta lega gör allt bidrag å de skjutsandes sida öfverflödigt.
Ibland de inkast, sorn jag väntar emot ett sådant förslag, är i främsta rummet
det, att det vore obilligt, att, när man nu vill lyfta hela bördan från de skjutsskyldige,
utsträcka och liksom ”binda” den vid jorden, och att dymedelst ålägga den
nu skjutsnings-fria jorden ett nytt onus; men härpå beder jag få svara, att detta
ingalunda kan vara meningen då i Utskottets betänkande tydligen föreslås en underdånig
skrifvelse, med tillkännagifven afsigt, att få skjutsen, såsom det heter, ”lyftad
ifrån jorden;” något nytt onus är icke heller här i fråga, utan endast en tillämpning
af gällande lag, en billig fördelning af ett lagligt åliggande emellan flere sedan det
blifvit för mycket tryckande för några få; och detta allt endast såsom en öfvergång
till skjutsens bättre ordnande. Genom en sådan åtgärd, företagen länsvis, skulle otvifvelaktigt
en ingalunda obetydlig nedsättning i den af Utskottet föreslagna afgiften per
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 110. 29
nu skjuts-skyldigt hemman kunna beredas, utan den föreslagna skjuts-legan skulle
jemväl icke behöfva springa upp till den högsta af Utskottet stipulerade, med undantag
måhända af några lå städer, hvilka sakna all hjelp af kringliggande jord.
Ett annat motskäl skall säkerligen sökas i den omständigheten, att mången
innehafvare har köpt ett hemman, som icke varit anslaget till håll- eller reservskjuts,
och köpeskillingen till följd deraf varit vida högre än på den jord, sorn
redan dragit detta onus; detta är väl möjligt, men så finnes det ock många hemman,
som genom att under en följd af år hafva varit befriade ifrån oftanämnde åliggande,
öfver och icke under, fått den högre köpeskillingen ersatt; dessutom så lärer väl
en hvar köpare af jord noga se sig före af hvad natur jorden är, innan han
köper densamma, och gör han det ej, så må han skylla sig sjelf. Betänker man
dessutom huru de redan varande, och blifvande jernvägs-anläggningarne komma att
göra förändringar i nu befintliga ”skjutsvägs-linier”, så att t. ex. en del af de hemman,
som nu hafva en svår håll- och reserv-skjuts och blifvit köpte med detta
åliggande onus, blifva genom jernvägar ej allenast helt och hållet befriade ifrån
skjutsen, utan derjemte till en god del från vägbyggnads-skyldigheten, under det att
andra hemman, som blifvit köpte under alldeles motsatta omständigheter och derföre
betalts med vida högre köpeskilling och således skola kallas fria, nu få sig ålagde all den
tunga, hvarifrån de egentligen skjuts-skyldige hemmanen komma att åtnjuta total
befrielse; så torde man också finna billigheten att göra en annan fördelning, helst
länsvis, af skjutsnings-onus, än den hittills brukliga; och lärer väl svårligen någon
kunna låta inbilla sig att en sådan åtgärd skall kunna lägga det ringaste hinder i
vägen för beredandet af all den framtida lättnad, hvartill de skjuts-skyldige obestridligen
äro berättigade. Att hvad här blifvit föreslaget icke är något stundens hugskott,
utan allt för väl kan med lätthet realiseras, derom kan en hvar lätt öfvertyga
sig genom att taga del af huru skjutsnings-bestyret för icke många år sedan
blifvit ordnadt inom provinsen Jemtland, der det för närvai’ande är, såsom billigheten
kräfver, utsträckt till all lagligen skjuts-skyldig jord.
På grund af hvad här blifvit anföi’dt, har jag yrkat, alt Rikets Ständer må
hos Kongl. Maj-.t underdånigst anhålla, att en kommitté må förordnas, att, efter det
upplysningar från de i frågan intresserade och länsvis hörde blifvit infordrade, utreda
och föreslå, huruvida och på hvad sätt skjutsnings-besväret må kunna från
jordbruket skiljas och denna vigtiga angelägenhet för öfrigt i framtiden på lämpligaste
sätt ordnas, samt tillika tillse, huruvida ej billigheten fordrar, att, såsom en
öfvergång och intill dess detta önskvärda mål kan uppnås, skjuts-skyldigheten må
utsträckas till all den jord, som icke särskildt genom lag är derifrån uttryckligen
befriad, och skjutsnings-bestyret så fördeladt länsvis anordnas.”
Bih. till R. St. Prof. 1856 % 1857. 8 Sami. 32 Haft.
4
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1857.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 444.
1
Ank. lill Exp.-Utsk. den 9 Sept. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande i fråga om indragning eller förändring af Krig s-akademien
på Carlberg.
Motioner i ämnet äro väckte:
l:o) af Friherre Creutz., Stefan, hvilken yrkal ”alt Krigs-akademien på Carleberg
mätte komma att upphöra och en Militär-fakultet vid Universiteterne inrättas, der
"ynglingar från alla samhällsklasser, som vilja egna sig åt militär-yrket, och deribland
► ”den unge soldaten, om han har råd och fallenhet, må kunna inhemta de kunskaper,
"sorn till yrket höra och följaktligen lill befordran medverka”;
2:o) al Herr Montgomery, Guslaf, som anmärkt såsom en för den enskilde
personen och för det allmänna lika betänkligt skadlig missbildning och ensidighet vid
ifrågavarande Läroverk på Carlberg, att ynglingar från 13 å 15 års ålder derstädes
uppfostras uteslutande för krigsståndet. Sjelfva uppfostran der kunde vara god, till
och med herömvärd, men dess föremål vore ensidigt och oriktigt; hvadan motionären
tillstyrkt: a) ”ali denna lärdoms-anstalt såsom elcmentar-skola måtte alldeles upphöra”
och h) ”att den högre afdelningen deraf måtte få samma syftemål, som den å Marieberg
och hegge förenas på Carlbergs Slott.” Sålunda förenade blelvo dessa läro-anstalter,
enligt motionärens tanke, behöfliga och nyttiga högre lillämpnings-skolor, hvilka
med skiil och rätt derefter kunde och borde kallas "Krigs-akademi.” Det ensidiga och
naturvidriga i nuvarande, oegentligen så kallade Krigs-akademi på Carlberg, komme att
upphöra med detsamma någon elementar-bildning derstädes ej mera meddelades. Ett
motsatt, helt och hållet oensidigt förhållande blefve rådande, så snart Marieberg och
Carlberg förenades för att utgöra en gemensam hög och ändamålsenlig tillämpningsskola
för officerare af alla vapen, hvarest de kunde erhålla sin vetenskapliga och
praktiska fulländning efter att förut hafva vid Gymnasier, Universitet eller genom enskild
undervisning erhållit en förberedande allmän humanistisk bildning. Denna gemensamhet
i uppfostran skulle förena och förbrödra alla samhällsklasser, sammansmälta
Bih. till Ii. St. Erot. 1856 & 4857. 8 Sami. 53 Haft. 1
2
Allmänna Besvärs- ooh Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 111.
de enskilda åsigterna, de återstående kastskilnaderne och sålunda både nära, lifva och
stärka national-andan och national-försvaret; hvarjemte motionären slutligen erinrat derom,
att, derest universiteten flyttades tili hufvudstaden, alla de högsta uppfostringsanstalterna
sålunda vunne en förening, hvarigenom den medborgerliga, vetenskapliga och
krigiska bildningen kunde på ett ställe fulländas, äfvensom att national-försvaret dymedelst
i behofvets stund, helst om hufvudstaden belastades, vunne både ökad, ny och
nära osviklig kraft af den mängd modiga ynglingar, hvilka från alla landsorter der
samlades och hvilkas fosterlandskänsla vore mera brinnande och uthållig, än ålderdomens,
oberäknadt fördelen deraf att, dessemellan och dessförinnan, det ensidiga och
skråmessiga i krigsyrket helt och hållet skulle försvinna och den allmänna uppfostran
blifva, hvad den i fria samhällen borde vara, på en gång medborgerlig, krigisk och
vetenskaplig. Delta vore jemväl det minst kostsamma och mest ändamålsenliga sätt,
hvarigenom, jemte en väl exercerad och disciplinerad kärntrupp, de förenade Rikena,
eller den Skandinaviska hallon, kunde försvara sitt oberoende mot den ölverhängande
faran från öster.
3:o af Herr Ekholm, G. F. Motionären har anfört, att det torde få antaga*
låsom af erfarenheten vitsordadt, att ingen method sämre uppfyllde sin bestämmelse i
uppfostringsväg, än att kasernera ynglingar tillsammans och att, innan de knappast
utträdt ur barnåldern, af dem bilda en särskild korps med all den ensidighet och den
mer eller mindre falska esprit, som derifrån vore oskiljaktig. Fördelen af de allmänna
skolorna och den der rådande gemensamheten både i umgänge och undervisning emellan
lärjungarne, innan de ännu hunnit den ålder, att de sjelfva kunde bestämma sitt
speciela lefnadsyrke, hade visat sig lika otvifvelaktig, som olägenheten deraf att de i
förtid uteslutande egnade sig åt en viss klass eller lefnadsyrke. De allmänna elementarläroverken
vore för närvarande så inrättade, eller borde bringas derhän, att den allmänna
skolbildningen kunde der inhemtas lika väl om icke bättre, än vid ett särskildt
institut, helst då detta genom sin organisation ingäfve ynglingarne en både oriktig och*
skadlig föreställning om ett visst företräde framför kamraterna i den borgerliga skolan.
Om man besinnade att Statens bidrag till detta särskilda institut vore högst betydliga
samt att stegrade anspråk om ytterligare anslag för ändamålet alitjemnt framställdes —
vid innevarande riksdag icke mindre tillökning än 25,000 R:dr — så syntes skäl
icke saknas för den önskan att ifrågavarande akademi i dess närvarande skick komme
alt upphöra och lemna rum för en ändamålsenligare organisation. Militären hade
under det långvariga fredslugnet allt mera och mera införlifvat sig med andra medborgare-klasser,
och till följd af den stigande bildningen hade ståndsskilnadens skarpa
råmärken allt mer och mer blifvit utplånade. Vid den tidpunkt, då krigsskolan på
Carlberg inrättades, ansågs krigs-befälet utgöra en egen korporation i samhället med
behof af ett slags särskild daning; men numera fordrade man af dess medlemmar
enahanda bildning, som af andra medborgareklasser, och denna fordran kunde numera
realiseras i de allmänna gemensamma läroanstalterna, hvilka förut synts hafva varit
mera uteslutande beräknade för den presterliga eller universitets-bildningen.
Det vore således hög tid att den sä kallade Krigs-akademien vid Carlberg förvandlades
till hvad den borde vara, eller en tiUämpningsskola, der mera försigkomna
ynglingar, som egna sig åt militär-ståndet, kunna fullkomna deras uppfostran, hvarigenom
icke allenast besparing i det nuvarande dryga anslaget kunde vinnas, utan
äfven tillfälle beredas för ett vida större antal lärjungar att sig af denna undervisning
begagna.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har motionären föreslagit, att Rikets
Ständer mätte hos Kongl. Maja i underdånighet anhålla, att Krigs-akademien på
Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottets Betänkande N:o 1i1.
3
Carlberg måtte erhålla en förändrad organisation, så att undervisning derstädes icke
må bibringas i andra ämnen, än som meddelas i de enskilda Militär-skolorna, hvilka
flerstädes inom landet kommit till stånd, och att nuvarande andra och tredje klasserna
å Carlberg må försvinna, hvaremot fjerde och femte klasserna borde utgöra en
tillämpningsskola med särskilda afdelningar för olika vapen och i förhållande härtill
utsträckas.
Frågan om indragning eller förändrad organisation af Krigs-akademien på Carlberg
har förut flera gånger så väl hos Kongl. Maj:t, som hos Rikets Ständer förevarit;
och anser Utskottet sig i sådant afseende böra meddela: att Rikets Ständer uti skrifvelse
den 19 December 1840 hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om sådane åtgärders
vidtagande, alt Krigs-akademien från ett militäriskt gymnasium med contubernium
kunde successivt utbildas till och blifva en tillämpningsskola för arméens befäl af alla
vapen, hvarigenom behofvet af särskilda privata inrättningar för nyssnämnde ändamål
kunde försvinna; att Kongl. Maj:t vid underdånig föredragning af delta ärende den 25
Januari 1841 i nåder förklarat “att Krigs-akademien skulle förblifva i sitt dåvarande
“skick intilldess en allmän reglering af Rikets uppfostrings- och undervisnings-anstalter
“kunde ske;” att, sedan genom Nådigt cirkulär till samtlige Consistorierne i Riket den
6 Juli 1849 blifvit förordnad! angående reglering af Elementarläroverken, Kongl. Maj:t
den 18 Januari 1850 i nåder vidtagit åtskilliga förändringar i Krigs-akademiens organisation,
hvarefter densamma, som förut innefattat fem klasser, numera utgöres af Iva
afdelningar, fördelade hvardera i två klasser; att uti de två första klasserna meddelas undervisning
i allmänt humanistiska kunskapsämnen, jemte det några praktiska mililäröfningar,
såsom fäktning, exercis och fälttjenst ega rum, samt uti tredje och fjerde
klasserna omvexlande i humanistiska och militär-ämnen, hvarjemte elevpersonalen der
sysselsätles med mångahanda slag af militäriska öfningar, såsom fortsatt öfning uti vapenföring,
exercis och fälttjenst samt för öfrigt målskjutning med handgevär, artilleriöfningar,
skansarbete, brosiagning och recognoscering; hvarförutan fjerde klassen öfvas
i ridkonsten samt tredje och fjerde klassernas sjökadetter och ”några af andra och första
klassens" deltaga i öfnings-expeditioner till sjös om somrarne; att motioner om
Krigs-akademiens fullkomliga indragning vid de två sednaste Riksdagarne varit väckte,
men dä blifvit afstyrkte utål' vederbörliga Utskott, som, med afseende å hvad i frågan
förekommit och i öfverensstämmelse med de asigler, hvilka föranledt Rikets Ständers
år 1840 afgifna underdåniga framställning, dels ansett Krigs-akademien böra bibehållas
såsom en nödvändig tillämpnings-skola för bibringande af militär-undervisning, dels ock
i öfrigt funnit det vara för tidigt att bedöma verkningarne af den utaf Kongl. Maj:t
i ofvanberörde måtto vidtagne förändring.
Hvad först angår friherre Creutz’s förslag ”alt Krigs-akademien på Carlberg
”mätte komma att upphöra och en militärfacultet vid universiteten inrättas”, hvarmed
motionären, enligt muntligen afgifvet yttrande, åsyftat att tillfälle skulle beredas blifvande
officerare att vid universiteten vinna erforderlig theoretisk undervisning, men att de
skulle erhålla sin praktiska bildning blott genom tjenstgöring vid Regementena, och alt
således någon praktisk tillämpningsskola för officerares bildande icke vidare skulle (innis;
så får Utskottet erinra derom, att dylika från Universiteten skiljda skolor i de flesta
Europeiska länder ansetts behöfliga och blifvit tilivägabragte. Rikets Ständer synas ock
genom sina ofvan omförmälde, vid tre Riksdagar fattade, beslut hafva erkänt nyttan
och behöfligheten af en praktisk tillämpningsskola för militärer; och då Utskottet full
-
4
Allmänna Besväi's- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o lil.
komligen delar denna mening, för hvars vederläggande något skäl icke blifvit af motionären
anfördt, hemställer Utskottet vördsamligen,
att någon åtgärd i anledning af friherre Creutz’s motion ej må af
Rikets Ständer vidtagas.
Utskottet går härefter att yttra sig öfver Herr Montgomerys och Herr Ekholms
motioner, för såvidt dessa afse förändrad organisation af läroverket vid Carlberg medelst
indragning af de klasser, inom hvilka undervisning hufvudsakligen blott uti humanistiska
kunskapsämnen meddelas.
I öfverensstämmelse med den åsigt, som ligger till grund för Rikets Ständers
ofvanberörde underdåniga skrifvelse af den 19 December 1840, anser Utskottet det vara
önskligt att nyssnämnde läroverk må blifva så ordnadt, alt största möjliga antal af
dem, hvilka ämna söka anställning som officerare vid Arméen eller Flottan, må kunna
vid berörde läroverk inhemta erforderlig militärbildning, hvilken synes i allmänhet böra
derstädes kunna fullkomligare meddelas, än uti de militär-undervisningsansialter, hvilka
af enskilda inrättas, särdeles i anseende dertill att dessa sednare icke kunna lemna tillfälle
till sådane praktiska öfningar, som vid läroverket på Carlberg förekomma. Då
nu ändamålet alt, utan betydlig kostnad, bereda tillfälle för ett större antal elevers emottagande
derstädes kan vinnas derigenom att de klasser, i hvilka undervisningsämnena
äro företrädesvis humanistiska, varda, såsom motionärerne ifrågaställa helt och hållet
indragne, genom hvilken åtgärd tiden för läroverkets genomgående betydligen förkortas,
tvekar Utskottet så mycket mindre att instämma i denna del af motionärernes förslag,
som en efter Utskottets tanke väsentlig bristfällighet i sjelfva organisationen af
läroverket sålunda tillika blefve afhjelpt.
Oberäknadt det principvidriga deruti att lärjungarne uti en tilläinpningsskola intagas
för alt under ett eller flera år erhålla undervisning hufvudsakligen endast i humaniora,
innan Skolans egentliga special-studier begynnas, äro flere i motionerne omförmälde
olägenheter förenade med elevernes alltför tidiga inträde vid ifrågavarande läroverk.
De vigligaste bland dessa synes Utskottet vara dels att ynglingen måste bestämmas
för ett visst lefnadsyrke vida tidigare, än hans anlag derför kunna med någon tillförlitlighet
bedömas, och dels ali han undandrages familjens omsorg och tillsyn vid en
ålder, då han måhända deraf mest är i behof.
Å andra sidan förekommer att ynglingens sednare inträde vid läroverket skulle
föranleda besparing i kostnaden för hans uppfostran åtminstone i de fall, då ynglingen
kunde i hemorten inhemta de för inträdet erforderliga kunskaper.
Att den år 1850 vidtagna förändring af läroverket på Carlberg, hvilken sannolikt
haft för ändamål att afhjelpa de här ofvan uppgifna olägenheterna, icke blifvit
vidare utsträckt, än som då skett, så att jemväl de två nuvarande lägsta klasserna
borttagits, lärer hafva varit föranledt deraf att undervisningen inom elementar-iäroverken
uti vissa ämnen ej ansetts vara så ordnad, alt derstädes kunnat bibringas eleverne
det för upplagande i nuvarande tredje klassen å Carlberg nödiga kunskapsmått;
men efter de regleringar af elementar-läroverken, som dels år 1849 och dels näsllidne
år egt rum, bar förhållandet utan tvifvel blifvit så förändrad!, att nämnde hinder för
den ifrågavarande indragningen icke vidare förefinnes.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då Utskottet anser det vara nödigt
att eleverne vid Krigs-akademien fortfarande, på sätt hittills egt rum, fortsätta
de humanistiska studierna jemte de militära, hvadan Utskottet ej kan biträda den del
af Herr Montgomerys förslag, som alser ett fullkomligt uteslutande från läroverket af
de studii-ämnen, hvilka ej speciell tillhöra militärfacket, får Utskottet härigenom vördsamligen
tillstyrka Rikets Ständer
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o Hl. 5
alt uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj-.t behagade taga i Nådigt öfvervägande, huruvida icke
de två lägsta klasserna vid Krigs-akademien på Carlberg må
kunna indragas, eller om icke åtminstone djlik åtgärd må kunna
ega rum med nuvarande första klassen vid nämnde Akademi.
Herr Montgomery har uti sin motion jemväl ifrågaställt alt det nu å Marieberg
befintliga högre Artilleri-läroverket skulle till Carlberg förflyttas, men då sådant
icke kan ske utan stora byggnadskostnader, hvilka svårligen torde motsvaras af förde
larne
utaf en dylik förändring, finner Utskottet sig böra
afstyrka ifrågavarande förslag.
Stockholm den 4 September 1857.
Reservationer aj
Herr lVeidenhielm, E. 0., hvilken anförde: "Då Ekonomi-Utskottet den 4
dennes med 1 rösts pluralitet beslutat tillstyrka Rikets Ständer att till Kongl. Maj:t
ingå med underdånig skrifvelse om indragning af de tvenne lägre klasserna vid krigsskolan
å Carlberg, finner jag mig befogad att emot nämnde beslut mig reservera,
dels emedan Utskottets lill Ständerna afgifna betänkande stödjer sig på skal, som
icke äro giltiga, dels derföre, att det i samma betänkande framställda slutliga Järslag
är grundadi. på föregifne förhållanden, som icke ega rum.
De skäl, som i betänkandet finnas framställda, äro:
Uo. att skolans tvänne lägre klasser utgöra en "väsentlig bristfällighet” — någonting
"principvidrigt”, emedan undervisningsämnena i dessa klasser skola vara så
"företrädesvis” humanistiska, att läroverket vid Carlberg icke bör. anses som en
tillämpningsskola förr än från och med dess tredje klass.
Förhåller det sig verkligen så?
I öfverensstämmelse med hvad jag i Utskottet haft äran upplysa, är fördelningen
af läroämnena inom nämnde skolas Usta och 2:dra klasser sådan följande jemförelse
visar:
Humanistiska ämnen. MUitär-ämnen.
Tros- och sedelära. Soldat-instruktion.
Fäderneslandets och gamla historien. Kompani-exercis.
Fysisk och politisk geografi. Balaljons-exercis.
Algebra. Kavalleri-exercis till fot.
Geometri Lägertjenst.
Trigonometri. Fälttjenst.
6
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 111.
Analytisk geometri. Broslagning.
Mekanik. t Varjloring.
Astronomi. Vapenföring j Sabelföring.
Svenska. ( Bajonettföring.
franska. Militärgymnastik.
Tyska. Sjövetenskapens grunder (om \ .... g...
Rätts- och samhällslära. fartyg, navigation, manö- > (iadetter
ver m. m. )
Uti ofvanstående ämnen meddelas un- Uti ofvanstående ämnen meddelas under
der läseterminerna undervisning under 20 läselerminerna undervisning under 6 timtimmar
i veckan. mar i veckan.
Vår- och höst-terminerna utgöra van- Under begge terminerna, eller 35 vec
ligen
tillsammans 35 veckor. Alltså un- kor, undervisas alltså under 35X6 =
dervisas i dessa ämnen under 35X20 = 210 timmar.
700 timmar.
Härtill komma om sommaren 7 veckor
med 39 undervisningstimmar i veckan,
eller 273 limmar, hvadan således under
året, för undervisning i militär-ämnena,
användas timmar 210—{—273 = 4-83.
700. 483.
Vid jemförelse emellan dessa begge tal finnes förhållandet emellan undervis
ningstiderna
i de humanistiska och i militärämnena ungefär vara som 3 : 2.
Då från 3:dje klassen till den 2:dra nedflyttas undervisningen i exercisreglemente
och krigsartiklar samt i stället dit uppflyttas undervisningen i mekanik och astronomi
— en åtgärd, som redan blifvit föreslagen och som icke fordrar någon inkräktning af
Rikets Ständers dyrbara tid — så komma, inom läroverkets lägre klasser, lika många
timmar att användas till undervisning i de militära som i de humanistiska ämnena.
Hvar förefinnes då i verkligheten denna ”väsentliga bristfällighet” — denna
”principvidrighet”, som skulle tvinga Rikets Ständer att önska en ombildning af ifrågavarande
läroverk, om hvars nuvarande organisation det måhända lönade mödan alt inhemta
någon närmare kännedom, innan förslag fram ställes lill Rikets Ständer att hos
Kongl. Maj.t begära en sådan förändring deraf, som uteslutande af 2 klasser?
2:o. Det andra skälet för betänkandets ogillande af de lägre klassernas tillvaro är,
att ynglingarne, vid inträdet i läroverket, för tidigt bestämmas för sitt blifvande
lefnadsyrke.
Vid de flesta krigsskolor i Europa anser nian 4 år ungefär vara minimum af
den lid, som erfordras för en ynglings bildande till officer, och antagningsålderns medeltal
utgör vid dessa skolor 15 år. Vid krigsskolan på Carlberg utgör de inträdande
ynglingarnes medelålder 16 år.
Med undantag af den rent vetenskapliga vägen, gifves väl ingen bana, intet
yrke, som icke vid tidigare ålder väljes af eller bestämmes för ynglingen. Krigsyrket,
allvarligt i sina fordringar, kräfver en ej blott genom fallenhet, men äfven genom theorelisk
och praktisk bildning utvecklad håg och duglighet. Härtill fordras lid. Den
vigtiga del af en krigsmans uppfostran, som utgöres af disciplinens inskärpande, af
vänjande vid ordning, lydnad och uppmärksamhet ä skyldigheters punktliga uppfyllande
— med ett ord — af sjelfva pligtkänslans daning, bör visserligen från tidigare ålder
gifvas; dock bör härvid erinras, att krigsskolan på Carlberg icke är en inrättning, dit
Alimurina Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 444. 7
barn aflemnas för att der sedermera bestämma sig för militärståndet och derigenom
likasom värfvas för arméen, ulan der sådane ynglingar bildas till officerare, som, först
sedan de hafva beslutat egna sig åt detta yrke, frivilligt sökt inträde vid läroverket.
Få lära väl ock de ynglingar vara, som icke vid fyllda 16 år bestämt huruvida de
vilja blifva militärer eller icke. Skulle nu denna inträdesålder ytterligare framskjutas,
blef deraf i första rummet en gifven följd, att staten mäste upprätta en särskild sjökrigsskola,
emedan, såsom bekant är, sjöofficersbildningen, med den dervid så oumbärligt
nödvändiga praktiska öfningen under sjöexpeditioner, mäste begynna vid tidigare
är. Ett sådant frånskiljande skulle åtminstone icke medföra någon besparing.
För arméen och flottan vore det i hög grad skadligt om de nödgades rekrytera
sin första olficersgrad med subjekter af för mycket framskriden ålder, och då 4 år få
anses såsom den erforderliga tiden för en med vanliga förståndsgåfvor utrustad ynglings
bildande till duglig officer och 20 års ålder i allmänhet torde böra vara ett
maximum för den som dertill utnämnes, följer deraf, att in träd eså Idert! vid krigsskolan
på Carlberg visserligen icke är för späd.
Dessa betänkandets begge och enda skäl för obelåtenheten med läroverkets nedra
afdelning anser jag, på grund af det här anförda, För ogiltiga och öfvergår nu till de
föregifna förhållanden, på hvilka betänkandet grundar sitt slutliga förslag.
Redan 1841 förklarade Kongl. Maj:t, vid föredragning af Rikets Ständers undex--  dåniga hemställan om förändring af krigsskolan på Carlberg, att detta läroverk ”skulle
förblifva i sitt dåvarande skick intill dess en allmän reglering af Rikets uppfostringsoch
undervisningsanstalter kunde ske”. Samma skäl, på hvilket Kongl. Maj:t då grundade
sitt beslut, qvarstår ännu och intilldess de allmänna elemenlar-läroverkens nu
anbefallda organisations-förändring, åtminstone i det hufvudsakliga, blifvit sä genomförd,
att det samband emellan Statens krigsskola och nyssnämnda läroverk, som bör ega
rum, kan tillvägabringas. Detta skäl eger till och med större vigt nu än tillförene,
sedan kunskapslordringarne vid inträdet till krigsskolan blifvit betydligt skärpta. Guvexnörs-embetet
begärde nemligen redan år 1850 hos Kongl. Maj:t ali, på grund af det
missförhållande, som då egde rum emellan antalen af inträdessökande ynglingar och
utexaminerade kadetter (de förres antal uppgick detta år till 60, hvilka samtidigt väntade
på ledigheter vid Carlberg), kunskapslordringarne vid inträdet måtte höjas till
likhet med dem, som för flyttning till dåvarande 2:di-a klassen voro föreskrifna. Kongl.
Maj:ts bifall lill denna anhållan hade till följd att dåvarande Irsta klassen försvann,
och erfarenheten har sedermera visat, huru svårigheten att vid de allmänna undervisningsverken
före fyllda 16 år frixvärfva de för inträde i krigsskolans lägsta klass nu
erforderliga kunskaper dels gifvit anledning till så talrika underkännanden vid inträdesexamina,
att Hera kadettplatser stå obesatta, dels tillskapat privata s. k. förberedande
kadettskole-inrättningar, hvilkas föremål är att fylla hvad som brister i erforderliga
kunskaper vid inträdet till Carlberg för ynglingar, hvilka, för att ej blifva för gamla,
lemna den allmänna skolan
Det synes mig derföre betänkligt att för närvarande, genom indragning af de
2:ne första klasserna, ytterligare stegra anspråken på kunskaper vid inträdet till krigsskolan,
hvilken åtgärd säkerligen skulle hafva till följd icke blott ökad kostnad för föräldrar
och målsmän, utan äfven en icke obetydlig minskning af elevernes antal vid
Carlberg. Då nemligen föräldrar eller målsmän, för att åt sine pupiller förskaffa den
underbyggnad, som vid 16 års ålder fordi'as för inträde i krigsskolans l:a klass, oftast
mäste anlita dessa privata förberedande skolor, mot en kostnad, som vanligen öfverstiger
1,000 R:dr om året, och denna förberedelsekurs, genom försvinnande af krigsskolans
tvenne lägsta klasser, skulle blifva utsträckt till minst 2 år öfver den tid, som
8 Allmänna Besväi's- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o lii.
densamma nu upptager, samt ganska få föräldrars ekonomiska ställning lärer medgifva
en så kostsam uppfostran; så måste, genom de 2:ne lägsta klassernas indragning, den
omnämnda minskningen i kadelt-antalet ovilkorligen komma att inträffa. Men då inskränkning
af tiden, omkring 4 år, för en ynglings någorlunda fullständiga bildning till
Officer, icke kan ega rum, så skulle då ett betydligt mindre antal kadetter, än nu är
fallet, komma att årligen lill Officerare utexamineras från krigsskolan. Att detta, Utskottets
välmenande afsigt fullkomligt motsatta resultat skulle blifva följden af den
föreslagna åtgärden, derpå tviflar ingen sakkunnig.
Då alltså de förhållanden, pä hvilka Utskottet grundar sin hemställan, icke förefinnas,
och den vinst det beräknar af sitt förslag för närvarande bevisligen tverlom blifver
en förlust både för arméen, flottan och krigsskolan, så vore det i min tanke icke
öfverensstämmande med Rikets Ständers värdighet, att lill Kongl. Maj:t inkomma med
anhållan om vidtagandet af en så oklok åtgärd på grund af så underhaltiga skäl och
så oriktiga förutsättningar.”
Häruti instämde Herrar Friherre Falkenberg, C. G., von Francken, G. kV., Ehrenhoff,
G. //., samt Herrar Stolpe och Lundh.
Herr Bråkenhjelm, Per Reinhold, hvilken yttrade: ”Jemte det jag lill alla delar
förenar mig uti Herr Weidenhielms reservation, får jag tillägga:
Hade Utskottet utgått från den förutsättningen, alt en kortare än fyra-årig lärokurs
borde införas vid krigsskolan, för att desto lättare kunna förse arméen och flottan
med tillräckligt befäl, så hade åtminstone någon anledning till vederläggning af en sådan
förutsättning förefunnits. Nu åter förklarar Utskottet, tvertemot hvad under öfverläggningen
blifvit upplyst, krigsskolans tvänne lägsta klasser att vara, icke applicationsskola,
utan en ”hufvudsakligen humanistisk'1'' skola ; och på grund af denna alldeles
falska förutsättning, hemtad ur motionen, med förkastelse af alla upplysningar, sorn
tjenstemän vid skolan offentligen meddelat, hemställer Utskottet, att dessa båda klasser
må varda indragna, eftersom de uro humanistiska. Det lärer väl ej vara möjligt, att
en så beskaffad slutledning af Rikets Höglofliga Ständer skall godkännas.
1 hela den civiliserade verlden finnes ingen krigsskola, som ej både uti de lägsta och
högsta klasserna undervisar uti humanistiska läroämnen. Uti Frankrike genomgår kadetten
en 7-årig lärokurs uti den i Lafléche på fullkomligt militärisk fot organiserade krigsskolan,
utan att han der erhåller den ringasté undervisning i något militär-ämne, utom exercis; och
först efter denna 7-åriga lärokurs inträder han uti en skola, som till alla delar svarar
emot de 2:ne högsta klasserna vid Carlberg. Här äro således 500 ynglingar underkastade
hvad Utskottet kallar, men alldeles icke ens försöker bevisa vara, en ”principvidrig”
behandling och en ”väsentlig bristfällighet^. Franska arméens befäl och Franska
nationen tyckas dock ej så obetingadt behöfva vidkännas del af Utskottet gifna
predikatet. Österrike har, efter den erfarenhet de sednaste krigen föranledt, organiserat
bildnings-anstallerna för militärbefälet till en sådan vidd, att uti dem 7,490 ynglingar
uppfostras. Preussen har omkring 1,000 kadetter, och öfverallt följas hufvudsakligen
samma grunder som vid Carlberg, med det enda undantag, att staten underhåller
de flesta ynglingarne. Man kunde tro att detta är förhållandet endast i de
ganda Europeiska militära monarkierna, men uti Norra Amerikas Förenta Stater anträffar
man samma hufvuddrag hos krigsskolorna i Westpoint och Charlestown; och
hela den kända verlden är således i detta afseende, enligt Utskottets förmenande,
princip-vidrig.
Man har under öfverläggningen inom Utskottet låtit förstå, att militär-undervisningen
uti de 2:ne lägsta klasserna måtte vara en ’’lek’’ eftersom yngling kan antagas i
tredje klassen. Denna lek är dock af den allvarliga beskaffenhet, att de ynglingar,
som
Allmänna Besvära- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 444.
9
som öfvergifvit läroverket, dertill ofta blifvit föranledda deraf, att deras föregående
uppfostran eller svag kroppsbyggnad gjort dem oförmögna att uthärda denna lek. Det
skulle ju innebära en grym orättvisa att ej antaga ynglingen i den klass, hans humanistiska
kunskaper medgifva, och i denna klass låta honom genomgå de applicativa studier
och öfningar, som tillhöra de lägre klasserna, och hvilka han ingenstädes, utom
vid krigsskolan, kunnat inhemta. Under de sista 28 åren har dock ingen yngling kunnat
antagas i tredje klassen, hvilket är en naturlig följd deraf, att mathematiska kunskaps-ämnen
redan i andra klassen förekomma, som ej en gång enligt den sista nådiga
skol-stadgan uti någon annan skola föredragas.
Vid inträffande krig skulle säkerligen större delen af Krigs-akademiens 2:ne högsta
klasser komma att utgå såsom Officerare, och de öfriga kadetterne af dessa klasser
samt större delen af 2:dra klassen kunna antagas till Officerare efter någon tids tjenstgöring
såsom Under-officerare.”
Herr af Edholm, E. IV., som yttrade: ”Mot Utskottets beslut att tillstyrka borttagandet
eller förminskandet af nedra afdelningen vid Krigs-akademien på Carlberg
får jag anmäla min reservation. Jag kan nemligen icke finna något skäl att förändra
organisationen af ett läroverk, hvilket, sådant det nu befinner sig, åtnjuter det förtroende
att alla platser derstädes äro upptagne eller eftersökte. Ett bättre vitsord för ändamålsenligheten
af denna uppfostrings-anstalt kan jag icke finna, helst det står hvar
och en fritt, som önskar sina söner bildade till Officerare, men icke vilja skicka dem
lill Carlberg, att annorstädes bibringa dem de kunskaper, som till ernående afOfficersgrad
fordras. Öfver 20 år hafva förgått sedan Examens-kommissionerne vid Militärdistrikterne
började sin verksamhet, och dock har under hela denna tid tilloppet af sökande
till lediga platser vid Krigs-akademien icke förminskats, utan denna tvärtom
måst utvidgas. Ett sådant förhållande tyckes icke påkalla någon förändring af läroverket.
Då till detta förtroende från föräldrars och målsmäns sida lägges ytterligare det
stora förtroende Krigs-akademien åtnjuter inom arméen, ådagalagdt, bland annat, af
det kända factum att Regements- och Korps-chefer företrädesvis önska utexaminerade
kadetter lill besättande af lediga Officers-platser, synes verkligen ingen fara vara för
handen att för närvarande låta Krigs-akademien få vara orubbad. Med förbigående
således af de många och goda skäl, som tala för en tidig militär-uppfostran, hade
jag önskat, att Utskottet endast på grund af det förtroende läroverket på Carlberg, med
dess närvarande organisation, eger, hade lemnat de värda motionerna om dess indragning
och förändring utan afseende.”
Herr af Dahlström, G. /., som anförde: ”Att skilja från Krigs-akademien de
2:ne lägsta klasserna, anser jag vara mindre välbetänkt; ty, jemte de kunskaper kadetter
der erhålla, få de vänja sig vid ordning och disciplin, utgörande vilkor för all
krigsbildning, och redan i dessa klasser praktiskt inhemta ej endast soldatens vapenskicklighet,
utan äfven dess öfriga åligganden i tjenstens olika delar, hvilken tidiga
gradpassering för att en gång utgöra soldatens befäl ej ernås i våra elementära läroverk
eller vid universiteten.”
Härmed förenade sig Herr Nordenfelt, Enar Wilhelm.
Herr Konlrakts-Prosten Lars Landgren, hvilken anförde: ”Att alla landets all
männa
undervisningsverk bringas i ett fulländadt system, så att Special-skolorna sättas
i ett bestämdt sammanhang med den allmänna reallinien, är utan tvifvel högst nödvändigt,
derest icke landets tillgångar skola ändamålslöst förslösas. Att således äfven Krigsakademien
så fort sig göra låter måtte så lämpa sina fordringar för inskrifning, att äfven
dess elever af Elementar-läroverken måtte draga den största möjliga nytta, synes
lith. lill B. St. Pral. 4856 & 1857. 8 Sami. 33 Baft. 2
10 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o •lil.
påtagligt. Då emellertid Krigs-akademien fortfarande måste för inskrifning i 3:dje
klassen förutsätta ett kunskapsmått i nyare språk och mathematik, som för närvarande
endast finnes i Elementar-läroverkets högsta klasser, men som efter den nya organisationen
utan tvifvel tidigare skall ernås; alltså och enär största magt ligger deruppå, att
de blifvande militärerne vid lämplig ålder få börja vänja sig vid de för deras yrke
speciela öfningar, anser sig det ännu vara för tidigt att i förevarande mål med skrifvolser
besvära Hans Kongl. Maj:t.”
Herr Rehnberg, Carl, anmälde att han icke i beslutet deltagit.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Allmänna Besvärs- ock Ekonomi- (Jtsleotlels Betänkande 1S:0 442.
1
$:<» 119.
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. 23 Sept. 1S57, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väck/a motioner om vidlagande af åtgärder
för -u fjärdande af nya krigsartiklar, tjenstgörings
r
eg lem en te för arméen, Jä/lförvallnings-reglemen/e rn. m.
lill Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet liar Höglofliga Ridderskapet och
Adeln remitterat tre i förestående ämnen väckta motioner, nemligen:
J:o af Herr Stjernsvärd, G. AI., hvilken, likasom vid sisllidne Riksdag, föreslagit
”att Rikets Sländer mätte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla det nödiga
åtgärder mätte, så lort ske kan, vidtagas, lör utfärdande af nya krigsartiklar, tjenstgör
infjs-r eg le mente för arméen, fältjiirvo Ilning s-reglemente och reglemente för ordnandet
af dea militära sjukvärden, samt för fullbordandel af den påbörjade men a/brutna
militär-författningssamlingen; och för hvilka arbetens utgifning kostnaden måtte blifva
bestridd al 4:de Hufvud-titelns anslag för oförutsedda behof, hvilket svnles vara afsedt
för ulgilter al denna art; och har motionären, till stöd för sina yrkanden, anfört, ”att
inom ingen samhällsställning vöre bristen af ändamålsenliga, noggranna, fullständiga och
i allo tillräckliga lagar, reglementen och föreskrifter mera känbar, än inom krigaryrket:
att saknaden af sådana allmänna föreskrifter kunde medföra de menligaste följ
der
under de lika opåtänkta sorn olikartade tillfällen, då de gjordes af nöden, synnerligast
som på deras tillvaro berodde hvad som utgjorde det nödvändiga och enda medlet
för vidmakthållandet af en med belsosamma frukter förenad krigslydnad och ett icke
förslafvande samband emellan hvarje länk i den militära hierarkien ; att Statens oeltergifliga
pligt vore, att gällande föreskrifter samlas och hållas tillgänglige för dem, som
hafva sig förvaltningsbestyr anförtrodde, emedan Staten i annat fall icke kunde, utan
att begå stor obillighet, fordra att gällande stadgar städse efterlefvas; att elt halfgjordt
arbete vore till ingen nytta ocb att allenast ett fullbordadt kan motsvara den förväntan,
som lästats vid lörsta lanken derpå; samt slutligen att, för åstadkommandet af den
så angeläget varande tjenstbarheten, bemödandet alt förskaffa ett nödtorftigt uppehälle
Bih. till II. St. Prot. 4856 & 4857. 8 Sami. 34- Haft. 1
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande J\:o HS.
icke vore tillfyllestgörande, utan att dertill fordrades i främsta rummet beredandet af
medel för att kunna tillfredsställa hvad på kunskapsväg härför erfordras;”
2:o) af Friherre Creuts., Stefan, sora föreslagit att Rikets Ständer måtte ingå till
Kongl Maj:t med underdånig anhållan: ”att en Kommitté af sakkunnige män måtte tillsättas
för omarbetande ef nu gällande krigslagar i enlighet med, elter menskiighetens
och tidehvarfvets anda, förmildrade lagar, på det alt krigaren inom sitt yrke, i likhet
med hvarje annan samhällsmedlem inom sitt, måtte blifva värnad emot egenmäktighet och
förtryck;" 3:o af Friherre Greutz., Stefan, som föreslagit, att Rikets Ständer måtte
ingå till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan: "att en Kommitté måtte tillsättas för
utarbetande af ett nytt tjenstgörings-reglemente för arméen, som förebygger olydnad och
missaktning å ena sidan samt godtycke och egenmäktighet å den andra.”
Utskottet har tagit förevarande motioner i öfvervägande; och hvad först angår
frågan om utfärdandet af nya krigsartiklar, så får Utskottet meddela: att, enligt erhållna
upplysningar, förslag till ny krigslag blifvit, utom hvad beträffar nödiga stadganden
i afseende å rättegången, af en år 1846 tillförordnad Kommitté uppgjordt, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de principer hvarå det af Kongl. Maj: t år 1844 lill Rikets Ständer
afgifna förslag till allmän strafflag blifvit grundadt, men all, sedan Rikets Ständer,
hvilka år 1845 gillat de i sistnämnda lagförslag antagne hufvudgrunder, men då icke
hunnit pröfva förslaget i dess helhet, icke vid påföljande Riksmöte antagit samma från
Kongl. Maj:t lill Ständernas pröfning dä ånyo öfverlemnade strafiflags-förslag, någon
pröfning af det uppgjorda förslaget till krigslag följaktligen ej kommit att ega
rum; — att likväl, efter det genom Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855 om ansvar
för rån, stöld och snatteri, en genomgripande förändring i viss del af brottmåls-lagstiftningen
vidtagits, Kongl. Maj:t den 28 Mars 1856 lörordnat en ny Kommitté, hvilken,
enligt erhållet uppdrag, lill Kongl. Maj:t i underdånighet afgifvit förslag dels till "Qrdnings-stadga
för krigsmakten” och dels till ”författning angående ansvar för olofligt
tillgrepp, begånget af den, som till krigsmakten hörer;" och äro dessa förslag, af hvilka
jemväl det förstnämnda, eller ordningsstadgan, afser ändring i vissa delar af nu gällande
krigsartiklar eller dithörande författningar, för närvarande beroende på KrigsHof-rättens
granskning och utlåtande.
Då Kongl. Maj:t, enligt hvad sålunda upplyst blifvit, visat sig vara i nåder betänkt
på den förbättring i krigslagstiflningen, som nu kan befinnas lämplig och verkställbar,
lärer någon framställning i sådant hänseende från Rikets Ständer icke vara
erforderlig, hvadan Utskottet vördsamligen hemställer,
att förslagen om underdånig framställning rörande nya krigsartiklars
utfärdande måtte lemnäs utan afseende.
Beträffande vidare frågan om aflåtandet af underdånig framställning angående
behofvet af nytt tjenstgörings-reglemente för arméen jemte fältförvaltnings-reglemente
och reglemente för ordnande af den militära sjukvården, har Utskottet inhämtat dels
att, enligt hvad Herr Stals-Rådet och Chefen för Landtlörsvars-departementet Grefve
Gyldenstolpe, vid remissen af Herr Stjernsvärds ifrågavarande motion, tillkännagifvit,
flere Kommittéer för utarbetande af nytt tjenstgörings-reglemente varit nedsatte och alt
arbetet vore så nära färdigt, att endast sista granskningen deraf ålerstode, dels att nytt
förslag till fältförvaltnings-reglemente blifvit utarbetadt och den 30 September 1856 lill
Uandtförsvars-departementet ingifvet, och dels alt uti en den 12 Januari 1856 af Kongl.
Maj:t i nåder utfärdad ny instruktion för de vid arméen i fält tjenstgörande läkare
nödige föreskrifter i afseende å den militära sjukvården blifvit meddelade.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Nrn i13. 3
Med afseende å de sålunda vidtagne åtgärderne, om hvilka motionärerne, som
derom ingenting förmält, sannolikt vid motionernes afgifvande saknat kännedom, finner
Utskottet sig jemväl böra
afstyrka bifall till motionerna uti förevarande delar.
Hvad slutligen vidkommer frågan om fortsättandet af den ''påbörjade men afbrulna
militär-författningssamlingen”, sä enär sammansatta Stats-och Ekonomi-Utskottet,
i anledning af en utaf Riksdagsmannen Carl Dahlgren från Elfsborgs län i ämnet
väckt motion, uti Betänkandet N:o 23 redan utlåtit sig i nämnde fråga,
torde något yttrande deröfver af Ekonomi-Utskottet icke vara
erforderligt.
Stockholm den 24 September 1857.
Vo filS.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 29 Sept. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion att en af f. d. Löjtnanten
A. Törnsten i Norrköping inrättad läroanstalt måtte godkännas
såsom högre Elementar-läroverk och vissa lärare
derstädes erhålla rätt lill /jens tears beräkning.
Från Högloft. Ridderskapet och Adeln har till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit remitterad en af Herr Munck, B., väckt motion, åsyftande att den
enskilda läroanstalt, som af f. d. Löjtnanten, Filosofie-magistern Adolf Törnsten i
Norrköping förestås, måtte, "såsom i 49 § af nya Skolstadgan antydes, af Kongl. Majit
blifva godkänd såsom med offentligt högre Elementar-läroverk jemförlig; men denna
jemförlighet utsträckt icke blott derhän, att läroanstalten finge dimittera ynglingar till
Akademien, utan äfven derhän, alt tre af de vid skolan tjenstgörande lärarne må, om
de äro Magistrar, få tillgodonjuta samma tjensleårsberäkning, som om de undervisade
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 114.
i offentligt läroverk”; hvaremot läroanstalten dels skulle vara underkastad de kontroller,
Kongl. Maj:t billigtvis funne för godt i nåder stadga, dels ej finge till den begärda
tjensteårsberäkningen föreslå andra personer, än som af Stiftets Domkapitel erkändes
såsom ”fullt qvalificerade”, men nuvarande föreståndaren deremot ega att, under nyssnämnde
vilkor, antaga äfvensom afskeda lärare.
Till stöd för motionen har hufvudsakligen åberopats: l:o. svårigheten att för
skolan anskaffa och bibehålla duglige lärare, då desse för framtiden förlorade de år,
som under tjenstgöring vid skolan användes; 2:o. skolans nytta och behöflighet, bestyrkta
genom antalet af dess elever, hvilket, enligt motionen bilagd förteckning, höstterminen
1856 uppgått till 99; 3:o. omfånget af de kurser, som. enligt jemväl bifogad
uppgift, vid skolan genomgås och hvilka ”icke blott vore jemföriiga med, utan i flera
afseenden öfverstigande dem, som vid de offentliga läroverken föredragas”.
Utskottet får, i anledning häraf, upplysa, att Löjtnanten Törnsten sjelf till Kongl.
Maj:t ingått med underdånig ansökning om enahanda förmåner för ifrågavarande läroverk,
hvilka i motionen omförmälas, samt att denna ansökning, så vidt den åsyftat
rättighet till tjensteårsberäkning för vissa vid läroverket anställde lärare, genom nådigt
beslut den 20 Februari innevarande år, på anförda skäl, förklarats icke hafva kunnat
bifallas, men deremot i den del, som afsåg läroanstaltens godkännande såsom jemförlig
med offentligt högre Elemenlar-läroverk, komnie att framdeles pröfvas i sammanhang
med andra ansökningar utaf enahanda beskaffenhet; vid hvilket förhållande, och då
förevarande fråga i allt fall är af så enskild beskaffenhet, alt Rikets Ständer icke
torde lämpligen böra dermed laga befattning, Utskottet får vördsamlingen hemställa,
alt motionen må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 29 September 1857.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 Sept. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i fråga, om rättighet för skolorna inom Lunds Stift
alt dimittera elever till universiteten.
Uti en inom Vällofl. Borgare-Ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterad motion har Herr S. Trägårdh yrkat att, då Kongl. Maj:ts den
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 115.
5
14 Augusti 1856 utfärdade nådiga stadga för Elementar-läroverken antydde, att dimission
frän läroverk till akademien endast finge ega rum från de högre läroverken, men
rättighet till sådan dimission vore genom äldre Kongl. Bref tillförsäkrad samtliga skolorna
inom Lunds Stift, ulan afseende på dessa läroverks högre eller lägre rang, Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla att samtliga skolorna
inom Lunds Stift må vid föreuämnda deras åldriga rättighet varda bibehållne samt
lärokurserna vid dessa skolor vinna den för ändamålet nödiga utvidgning.
Utskottet får, i anledning häraf, anföra, att som frågan om verkan och giltigheten
af de i motionen om förmälda Kongl. Bref befinnes vara af den enskilda beskaffenhet,
att den icke lämpligen torde kunna utgöra föremål för Rikets Ständers pröfning,
samt det är vederbörande öppet att hos Kongl. Majit göra den underdåniga
framställning i ämnet, hvartill fog må förefinnas, Utskottet anser sig böra hemställa,
att någon åtgärd i anledning af motionen éj inä af Rikets Ständer
vidtagas.
Stockholm den 29 September 1857.
Y:o 115.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 29 Sept. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om utsträckt fraktningsrätl
öfver Kalmar sund Jör personer, boende emellan färjeplatserna
Röhälla och Fröbygårda på Olands vestra kust.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterad motion har Riksdagsfullmäktige!! E. J. Rudberg från Kalmar
län anmärkt, att Kongl. Majlis Befallningshafvande i samma län den 6 Juli 1821
stadgat eli vite af 10 R:dr B:ko för den, som, boende mellan färjeplatserna Röhälla
6 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 115.
och Fröbygårda, öfverförde till Kalmar andra, än sig sjelf, sitt husfolk och en eller
annan af sina grannar jemte egna kreatur och varor, hvilket vite blifvit genom Kongl.
Majlis nådiga resolution den 13 Juli 1824 i nåder faststäldt. I fråga om varutransport
hade detta stadgande tillämpats så, att vitet ålagts särskildt för hvarje gång någon
förbrutit sig, i följd hvaraf åtskilliga personer blifvit dömde alt böta ganska betydliga
belopp eller att vid bristande tillgång aftjena böterne med fängelse. De emellan nämnde
färjeplatser boende personer hade jemväi genom berörde vitesförbud hindrats att komma
i åtnjutande af den uti Kongl. Resolutionerna den 29 Juni 1752, den 20 November
1766 och den 4 April 1789 allmogen tillförsäkrade seglationsfrihet å alla orter i riket
för att på lämpligaste ställen afsätta sina varor och afkastningar af landtbruket, hvilken
frihet genom Kongl. Förordningen den 11 Februari 1832 om den så kallade landtmanna-seglationen
samt Handels-Ordningen den 22 December 1846 blifvit ytterligare
stadfäslad. Ehuru omförmälte vitesförbud genom Kongl. Resolutionen den 9 Februari
1855 blifvit upphäfdt i afseende å varutransporten, egde dock detsamma fortfarande
tillämplighet i fråga om forsling af personer från Öland till Kalmar, och härigenom
hade det orättvisa förhållandet uppstått, att en bonde finge lasta sin spanmål eller sina
öfriga varor på hvilken båt han behagade, men tvingades tillika att sjelf färdas å den
privilegierade färjan. Det vore tydligt att folket ville sjelft medfölja de farkoster, å
hvilka varorna förvarades, för alt öfver desamma hafva tillsyn. Orättvisan uti att förmena
dem, som bodde emellan ifrågavarande båda färjeplatser att obehindradt ombesörja
transport af personer från Öland till Kalmar, ådagalades jemväl deraf, att hvem som
helst, söder och norr om samma färjeplatser, vore till sådan transport fullt berättigad.
Det i följd häraf rådande missnöjet bland ortens invånare vore allmänt och
delades troligen af alla, undantagandes dem, som innehade färjeplatserna, och de dervid
anställde tjenstemän, hvilka hade sin räkning vid att processa med allmogen. Grunden
för förbudet vore att söka i den falska föreställningen att den fria konkurrensen skulle
medföra osäkerhet vid transportfarten öfver Kalmar sund och att till betryggande af
densamma erfordrades särskilde personer, som åtoge sig vissa skyldigheter samt underkastade
sig kontroller; och för att härför lemna vederlag hade man icke tvekat att
fråntaga den emellan ifrågavarande färjeplatser boende allmogen en af densamma frän
urminnes tider innehafd och hvarje menniska tillförsäkrad naturlig rättighet att fritt
och utan hinder af några, andra personer gifna, privilegier, bereda sig inkomster, jemte
det man på samma gång betagit Ölands invånare rätt att, vid öfverfart till fasta landet,
om biträde anlita den, som egde största förtroendet. Utom den allmänna orättvisa,
som monopoliet på transportfarten medförde, blefve den trafikerande allmogen
dessutom ofta hindrad och uppehållen vid färjeplatserne emedan desammas innehafvare,
hvilka merendels hade i kommission att uppköpa spanmål och andra varor, genom alt
sä länge som möjligt fördröja öfverfarten, beredde sig tillfälle att lill billigaste pris
tillhandla sig de medförda varorne, äfvensom afsältningen vid de dervarande gästgifveriet
såmedelst ökades.
Om man härförulom toge i betraktande alla de öfriga olägenheter ifrågavarande
monopolium medförde, såsom, bland annat, att de farkoster, som begagnades
vid transporter, blefvo utan förbättring och att en mängd deraf föranledda
åtal ofta hårdt drabbade en och annan bland befolkningen, vore det, enligt motionärens
förmenande, uppenbart för en hvar att samma monopolium, såvidt med
personaltrafiken afsåges ortens invånares resor, icke borde bibehållas, hvadan motionären
föreslagit: ”att Rikets Höglofl. Ständer mätte i underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit anhålla det Han i Nåder täcktes förklara de emellan färjeplatserne Röhälla och
Fröbygårda boende personer berättigade att mellan Öland och Kalmar samt fasta lan
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande 1S:0 415. 7
det fortskaffa varor med deras egare eller personer af Ölands allmoge och Kongl.
Brefvet af den 13 Juli 1824 i den delen upphäfdt”.
Utskottet, som tagit denna motion i öfvervägande, har inhemtat: att Rikets
Ständer uti skrifvelse den 1 Mars 1851, af anförda skäl, i underdånighet anhållit det
Kongl. Maj:t täcktes låta anbefalla undersökning, huruvida de då befintliga anstalter
för färj ningens bestridande emellan Öland och Kalmar voro af beskaffenhet att uppfylla
det med dem äfsedda ändamål, äfvensom att Kongl. Maj:t, efter det en sådan
undersökning blifvit hållen, måtte i Nåder vidtaga de åtgärder, som af omständigheterna
kunde päkallas; att Kongl. Majlis Befallningshafvande i Kalmar län, öfver berörde
framställning hörd, i anledning deraf den 8 Januari 1853 afgifvit underdånigt yttrande,
hvari Kongl. Mnj:ts Befallningshafvande, med förmälan om de förmåner och det skvdd
emot intrång, som genom särskilda sladganden förunnats innehafvarne af färjeplatserne
Röhälla, Färjestaden och Fröbygårda samt de skyldigheter, hvilka dem deremot ålågo,
bland annat, hvarom nu ej är fråga, anfört, alt enär, under vanliga förhållanden, eller
dä vattnet ej vore isbelagdt. kommunikationen emellan Öland och Kalmar icke kunde
tillvägabringas annorlunda än genom båtfart öfver sundet, samt, med undantag af de
jemförelsevis få af öns innevånare, som bebodde kuststräckan midtför Kalmar, den
stora pluralitet, som hade sina hemvist aflägset belägna från lämpliga öfverlöt tsslällen, ej
sjelf kunde besörja öfverfarten, det således för mängden af Ölands befolkning vore af
stor vigt, alt vid förefallande behof få när som helst färdas öfver sundet med andras
båtar; att, så framt denna öfverfart skulle ske på eli sätt, som medförde allmän belåtenhet,
erfordrades att den trafikerande ej behölde färdas en öfverflödigt lång landsväg
för att komma lill ett lämpligt och beqvämt öfverfartsställe, samt att han med säkerhet
kunde emotse att der blifva skyndsamt betjenad med god och säker farkost jemte
skicklige och pålitlige båtförare, allt emot en billig, en gång för alla bestämd, betalning,
utan att det finge bero på båtegaren att vägra öfverfarten eller derför föreskrifva
vilkor, som voro för trafiken betungande; att uppfyllandet af dessa fordringar icke
kunde påräknas derest farten öfver sundet gjordes helt och hållet beroende af den
enskilda omtankan eller öfverlemnades ål fri konkurrens, emedan, om än genom en
sådan fri och obegränsad täflan flera lämpliga färjeplatser skulle uppslå, det likväl å
andra sidan vore obestridligt, alt mångfaldiga olägenheter kunde uppkomma genom ututölningen
af den makt, som i sådant fall måste vara larjeplatsegaren obetagen att,
eller godtfinnande, tillåta eller hindra öfverfarten, oskäligt höja fordringarne på båtlega
eller andra algifter, eller bruka väld och mannamån ; att vid detta förhållande och då
transporten öfver sundet af personer, poster och varor för Kongl. Maj:ts och Kronans
räkning icke heller lämpligen finge vara beroende af det enskildta godtycket, det syntes
vara uppenbart alt allmän belåtenhet i detta afseende icke kunde ernås annorlunda än
genom Statens mellankomst medelst ordnade färjeplatser, hvilkas innehafvare voro förbundna
att vid alia möjliga tillfällen, under bestämda kontroller, bestrida öfverfärjningen
emot vissa lågt beräknade afgifter, allt på sätt förut egt rum; att hvad beträffade
den häraf föranledda frågan huruvida, med bibehållande af dylika färjeplatser, det borde
vara äfven andra vid kusten emellan ifrågavarande färjeplatser boende båtegare obetaget
att emot betalning föra menniskor och varor öfver sundet, så syntes väl någon
billighet lala för inrymmandet af en sådan rättighet, men då omständigheterne togos
närmare i betraktande, insåges lätt att här inträffade ett af de många fall då den enskiltes
vinst måste stå tillbaka för det allmännas båtnad, enär de publika färjeplatserne
icke skulle såsom sådane kunna ega bestånd eller fortfara att vara underkastade nödige
bestämmelser lill de trafikerandes säkerhet och beqvämlighet, så vida det blefve närboende
båtegare öppet lemnadt att med färjeplatsinnehafvarne täfla om förtjensten, en
8 Allmänna Besvärs- och Ek o nomi-Vis hottets Betänkande N:o Ii b.
täflan, hvilken utan tvifvel skulle göra sig gällande företrädesvis vid de tillfällen då
väder och vind voro för öfverfarten gynnande, uien uteblifva under sådana årstider och
omständigheter då öfverfärjningen vore mera än vanligt svår, samt att det således syntes
hafva haft giltiga skäl för sig att färjeplatserne blifvit förunnade det skydd emot
obehörigt intrång, som de åtnjöto och hvars bibehållande alltså tillstyrktes; — att
Kongl. Majit sedermera genom Nådigt Bref lill Dess Befallningshafvande i ofvannämnde
län den 16 D ecember 1853, beträffande hvad sålunda blifvit anfördt, förklarat att derigenom
vore tillfyllest ädagalagdt icke allenast vådan deraf att kommunikationen emellan
Olands ifrågavarande kuststräcka och Kalmar stad lemnades fri och utan några bestämmelser
för vinnande af de trafikerandes säkerhet och beqvämlighet, utan ock vigten
deraf att färjeplatserne fin:ge åtnjuta erforderligt skydd emot obehörigt intrång; — att
vidare Bonde-ståndet vid sistlorllnina Riksmöte till Kongl. Majit ingått med underdånig
anhållan, alt det till skydd för omförmälde färjeplatser stadgade vitesförbud måtte i
Nåder förklaras hafva afseende endast å båtfarten från sjelfva färjeplatserne och de
emellan dem boende strandägare berättigas all från egna stränder öfverföra sig sjeifve
och andre personer jemte medbatvande kreatur och varor, äfvensom för öfrigt komma
i åtnjutande af samma fri- och rättigheter, som enligt allmänt gällande lagar och författningar
lillkoinmo såväl Rikets undersåter i allmänhet sorn hvarje annan å Öland
boende strandegare, hvilken underdåniga framställning åtföljts af två särskilda underdåniga
ansökningar i enahanda syftning af dels ett större antal hemmansinnehafvare
å Öland, dels ock åtskilbge i staden Kalmar bosatte handtverkare och näringsidkare;
men att, efter det Kongl. Majlis Befallningshafvande i Kalmar län, å nyo hörd, under
åberopande af dess ofvanberörde yttrande af den 8 Januari 1853, afstyrkt bifall lill berörda
anhållan, Kongl. Majit, enligt Nådigt Bref till Dess bemälde Befallningshafvande
af den 9 Februari 1855 meddelat att, vid betraktande af innehållet utaf Kongl. Majlis
Nådiga Bref den 16 December 1853 samt hvad uti berörda yttrande anförts, den ifrågavarande
underdåniga framställningen endast föranledde det förklarande, att de om färjefarten
emellan Öland och Kalmar gifna föreskrifter icke lade, hinder i vägen iör
hvilka Svenska undersåter sorn helst, att, enligt 11 § i Handels-ordningen den
22 December 1846, emellan Ölands kust och fasta landet fortskaffa varor mot eller
utan frakt.
På grund af hvad sålunda blifvit upplyst, och enär förevarande fråga nyligen
två särskilda gånger varit underställd Kongl. Majits Nådiga afgörande, samt det icke
uppgifvits, att, efter det frågan sålunda varit under pröfning, några förändrade omständigheter
eller förhållanden inträffat, hvilka kunde anses föranleda till ändring i de meddelade
Nådiga besluten, anser Utskottet sig böra vördsamt tillstyrka,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 September 1857.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Belänkande I\:o Ilo.
9
Reservation
af Herr Friherre Alströmer, C. J. 0., som anförde: “Med kännedom om de egendomliga
förhållanden, sorn tiga rum i afseende på färjfarten mellan Öland och Kalmar sami
de svårighéler, som skulle mola för vidmakthållande derstädes af behörigen kontrollerade
och för de trafikerande alltid tillgängliga kommunikalions-anstalter, derest det af
motionären öfverklagade vitesförbud blefve upphäfdt ulan att i sammanhang dermed
annan åtgärd vidtoges till betryggande af nuvarande eller i deras ställe inrättade kommunikations-anstalters
bestånd, anser jag, som icke kan förbise olämpligheten af den
inskränkning uti en del innevånares på Öland fri- och rättigheter, som genom berörde
vitesförbud förorsakas, Utskottet hafva bordt hemställa, det Rikets Ständer mätte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om vidtagande af sådana åtgärder för ifrågavarande
kommunikations-anslalters ordnande, att omförmälde vitesförbud må kunna upphäfvas,
samt, om sådant icke låter sig göra utan bidrag från Statsverket, Kongl. Maj:t
då läcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer göra den framställning i ämnet,
hvartill omständigheterna kunna föranleda.“
Häri instämde Herr Thomée och Riksdagsmannen Petter Jönsson från Jönköpings
län.
Bih. till B. St. Prol. 1856 & 1857. 8 Samt. 54- Haft. 2
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskotlets Betänkande N:o ll6. 1
Auli. till Exp.-Utsk. den 1 Okl. 18S7, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af ruckla motioner angående omarbetning
eller ändring af Kongl. Stadgan för Rikets Allmänna
Elementar-läroverk den 14 Augusti 1850 m. m.
Tili Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning hafva blifvit remitterade
sex motioner, som angå ofvannämnda fråga, väckta, tre hos Högloflig^ Ridder
skapet
och Adeln, af Herr Cederschiöld, Guslaf Herr Hjerta, Lurs, och Herr Adelborg,
Anders Otto, samt tre hos Vällofliga Borgare-ståndet af Herr J. fVahlström,
Herr C. G. Rydin och Herr L. IV. Henschen. Vid redogörelsen för de särskilda yrkanden,
som i dessa motioner innefattas, kommer alt följas den ordning, hvari den
ifrågavarande Stadgan är uppställd.
l:o. I afseende å den del af Skol-stadgaris första kapitel, som angår läro
ämnena
och undervisningens fördelning, äro framställningar gjorda:
a) af Herr fVahlström, som, efter alt hafva förmält det Författningen skulle
hafva blifvit utfärdad ulan alt edarne lärare och vederbörliga myndigheter lemnats tillfälle
att i frågan sig utlåta, i afseende å den deri föreskrifna läseordniug anmärkt: att
denna ådagalade en ensidig öfverskatlning af den bildande k ra (teng hos språkstudier och
dit hörande formela öfningar, med tillbakasättande af sakämnena, i det alt språkstudierna
i allmänhet upptoge mycket mera än hälften af timantalet i veckan och alt de,
som egnade sig åt studiet af de gamla språken, kömme att derå använda nära en tredjedel
af hela lärotiden; att motionären, som ansåge antikens studium vara af högt
värde och utgöra ett väsentligt moment i den högre medborgerliga bildningen samt i
hög grad lämpa sig för utveckling af rätts- och samhälls-begreppen, dock funné lili Skolstadgan
alltför hufvudsaklig vigt vara lagd på en hop exercitier och skrifveri, till och med
i Grekiskan, så att uppmärksamheten droges från innehållet till frasen och kunskapen
lätt försinade till ett tomt formväsende utan anda och innehåll; att den i förra Skol
Bih.
till R. St. Brot. 1856 & 1857. 8 Sami. 35 Häft. 1
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 11 G.
ordningen påbjudna undervisningen i moralfilosofi blifvit ur sednaste Författningen utesluten,
äfvensom uppfostran beröfvats dess nationela karakter genom underlåtenheten att
föreskrifva undervisning i landels författning; att årskurserna vore så högt tilltagna, ait
deras behöriga änhemtande icke kunde ega rum utan öfveransträngning a! lärjungarnes
själskrafter; att föreskriften det undervisningen i fremmande språk skulle börja med
Franskan vore stridande mot nästan hela Svenska läroverkets åsigter och praxis; att
försöket vore förut gjordt och misslyckadt vid s. k. Hillska skolan å Barnängen och
hade ännu mindre skäl för sig i de allmänna skolorna, hvarest mängden af lärjungar
vore stadd i torftiga omständigheter och blott finge genomgå skolans lägsta grader, innan
den måste sjelf söka förvärfva sitt bröd; att det vore båldt att skolan erbjöde sådane
lärjungar graniålskunskaper, under det man undanhölle dem den kunskap, de
bäst behöfde, hvartill så mycket mindre skäl förefunnes, sorn de förmögnare lärjungarne,
hvilka hade tillfälle att genomgå hela skolan, icke vunno utan snarare förlorade
genom ifrågavarande anordning ; ali, efter det Fransyska språket, icke mindre än tre
nya språk under loppet af ett å två år förekomme, hvarigenom vid de unga år, lär—
jungarne innehade, förbistring af språk och grammalikor åstadkommes; att man visserligen
sökt afhjelpa denna olägenhet genom medgifvande af dispens från eli af de lefvande
språken, men att klassen härigenom söndersplittrades, så att dess behöriga skötande
blefve nära nog omöjligt; att undervisningen i historien, som behörigen börjades
med Svenska historien, redan i fjerde klassen öfverginge till den allmänna, som skulle
inhemtas under tre år med tre timmar i veckan, hvilket dock blefve overkställbar!,
emedan denna undervisning vore för hög för lärjungarnes ålder ; att den Svenska historien
i sjunde klassen återtoges, under det den allmänna för tre nya år alldeles iemnades
å sido och till följd häraf bortglömdes; att det väl icke varit för mycket om ett
så mäktigt moraliskt bildningsmedel som historien fåll sig anslagen lill repetition en ytterligare
timme i veckan, i stället för den som 'bortkastades1* på att skrifva Grekiska;
att vid anordningen af den matematiska undervisningen anakronismer företedde sig, dels
deri att för de lärjungar, hvilka läsa klassiska språk, föreskrifvas Euclidis 11:le och
12:te böcker, utan alt tillåtelse meddelats att utbyta dessa mot annan lärobok i stereometri,
ehuru dessa böcker, såsom skolstudium, objelpligen tillhörde ett förgånget tidehvarf,
dels ock uti stadgandet att, i kursen för realisterne, läran om digniteter och
rötter och om största gemensamma divisorn skall genomgås innan lärjungarne iärt sig
ens upplösa den enklaste eqvation af första graden ; att dessutom i de matematiska
kurserna' funnes många mindre, men ganska menligt verkande fel, såsom oj emid) elen af
kurserna, t. ex. i andra och fjerde klasserna, underlåten repetition af aritmetiken, samt
framför allt föreskriften att lärjungar, som läsa klassiska sprak, skola inhemta eq\alions-Iäran
samt läran om logaritbmer och serier, ulan att hafva sig någon tid anslagen
eller skyldighet föreskrifven alt använda denna theori på lösning af' problemer,
hvartill tid till stor fördel kunnat vinnas genom uteslutande af trigonomelrien och de
anmärkta 11;le och I2:le böckerna af Euclides; att anordningen af det ämne, som
kallas naturvetenskap och af hvars införande vid läroverken man väntat sig så stora
och goda resultat, företedde ännu sorgligare anblick, särdeles i fråga om dem, som läsa
klassiska språk; att sålunda, hvad under namn af allmän naturbeskrifning skulle, i första
klassen meddelas, svårligen komme att bibringa de unga lärjungarne annat än da yttre
formerna af några växter och djur; att ämnet redan i andra klassen blefve borttaget
och ersatt af fysisk geografi, som hittills med rätta föredragits i sammanhang med historien;
att botaniken i tredje, fjerde och femte klasserna affärdades med två timmar
i veckan, men detta oaktadt skulle ur viss synpunkt läras grundligt medelst inhemlande
i de tvä sednare af det naturliga systemet, hvilket dock för lärjungarne vid den ålder,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HG. 3
de i dessa klasser innehade, vore ofattligt och dessutom ej kunde inhemlas utan växtkunskap,
i hvilket afseende Idolt insamling af 100 växter vore föreskri Iven ; att zoologien
lika knapphändigt affa.rdades; alt i sjette klassen upptoges för den klassiska linien
mineralogi, men utan all kemi föreskrefves, och lör realisterne kemi, men icke någon
mineralogi ; att slutligen fysiken i sjunde klassen upptoges med blott en limme i veckan;
så att hvad som sålunda i naturvetenskaperna meddelades, blott blefve litet osammanhängande
kunskapsstoff i hvarje sak utan enhet och system och ulan alt någon insigt
i naturen med dess föremål och krafter kunde lärjungarne bibringas, samt alt ämnet, i
sådant skick föredraget, förlorade karakteren af bildningsmedel; varande i anledning
häraf allt af Hr Wahlström yrkadi: l:o att den uti åberopade Kongl. Stadga af d. 14
Augusti 1856 föreskrifna läseordning mätte, innan den komme att tillämpas, underkastas
revision af en Kommitté, sä sammansatt af erfarne Vetenskaps- och Skolmän, att
hvarje vid läroverket förekommande ämne vore i Kommittén af sakkunnig person representeradtV
2:0 att undervisning i Sveriges författning måtte meddelas al läraren i
historien och i moralfilosofi af läraren i filosofi;
b) af Herr Adelbart!, som anmärkt alt den nya Skol-stadgan icke innehölle ringaste
garanti derför, att studiet af de för den praktiska mannens bildning så nödiga
naturvetenskaperna skulle blifva mera verklighet än förr, då man ej bestämdt (öreskrilvit
läsning af kemi och fysik ; hvadan, och då man derjemte saknade en sådan förändring
af läroverksstyrelsen, som förvissar om mera verksamhet och inflytande på det
hela, motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det en
Kommitté under loppet af innevarande sommar blefve nedsatt till granskning af den nya
läroverks-stadgan, samt alt afgifva yttrande deröfver; Och borde Kommittén, efter motionärens
åsigt, så sammansättas, att lärarne för samtliga Elementar-läroverken i bufvudstaden
och de särskilta Stiften valde för Stockholm två och lör hvarje Stift två
ledamöter;
c) af Herr Bydin, som yrkat att Tyska språket mätte vid alla Elementarläroverk
få inträda i läseordningen före Franskan och i hvarje al läroverkets klasser utöfver
den första såsom ovilkorlig! läro-ämne, utan le uma (i valfrihet, ingå.” Motionären
har ansett med skäl kunna anmärkas, att Franska språkets framhållande framför
det Tyska icke rättfärdigades af den praktiska nyttan, enär, den Germaniska stamlörvandtskapen
oberäknad!, Tyskan vore för oss både inom vetenskapen och det allmänna
lifvet vida oumbärligare, och ej heller af vanliga undervisningsprinciper, alldenstund det
lättare läroämnet alltid ansetts böra tillhöra den spädare åldern. Det bevisade eli alltför
öfverdrifvet förtroende till förmågan bos den nioårige gossen, hvilken inkommer i
skolan med kännedom blott af lilla catechesen, addition och subtraktion samt multiplikationstabellen,
(ett. kunskapsmätt vida under Folkskolans) att antaga honom redan
efter ett års skolkurs vara färdig med begynnandet af ett språk, som ansetts kosta den
sexton- ä tjugu-årige gymnasisten icke obetydlig möda, samt att, redan efter ett års läsning
af delta språk, vara färdig ej blott med läse-, utan äfven med tal- oell skrif-öfningar
uti detsamma. För en lärjunge vid bögre Elementar-skola med (å-årig kurs syntes
resultatet blifva att han, sorn oftast efter några skolår utträdde i handel och näringar,
hvarken hunnit något till gagns i Franska språket, som för hans ålder och fattning
vore alltför svårt, eller inhemtat något i Tyskan, ett språk, som han dock, med
någon underbyggnad ur skolan, kunde på egen hand läsa; och, utgången ur högre
klasser, hade han alltid offrat mera lid på ett språk, sorn vore af vigt för diplomater
och hofman, än åt det, hvilket såväl för induslri-idkaren som för vetenskapsmannen
företrädesvis vore behöflig!. Det kunde till och med, på grund al ett medgifvande i
Stadgans 13 §, med målsmans bifall ega rum, att en yngling passerade ett belt full
-
4
Allmänna Besväi's- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 116.
ständigt läroverk utan alt läsa ett ord Tyska, om han blott, jemte Fransyska språket,
toge undervisning i det Engelska;
d) af Herr Cederschiöld. Denne motionär har till en början dels beklagat att
den sedan länge fortgående striden emellan de olika skolmetoderna icke genom den nya
Skol-stadgan syntes hafva blifvit afgjord, dels ock fästat uppmärksamheten på det elter
förmenande oriktiga i de benämningar, man gifvit de olika skolorna, då den äldre blifvit
kallad den lärda eller ideela och den nya den reala eller praktiska, ehuru hvarje
vetenskap hade sin rena och sin tillämpade afdelning; hvarjemte motionären erinrat att
den på dessa benämningar grundade indelning af läroämnena i två klasser syntes, med
afseende å hvad 1 § i nya Skol-stadgan innehåller, hafva föresväfvat författaren till samma
stadga. Derefter har motionären ingått i undersökning af frågan om hvilka ämnen sorn
rätteligen borde utgöra föremål för elemenlar-undervisningen och i nämnde afseende anfört
följande:
“All kunskap, om den är klar och grundlig, är onekligen bildande. Men mänskliga
vetandet har nu vunnit ett så vidsträckt fäll, alt icke någon, äfven den häst begäfvade,
förmår omfatta det hela. Man måste åtnöja sig alt, efter inhemtandet af de
nödiga kunskaperna, använda hela sin öfriga lefnad för alt genomtränga en enda afdelning
al en vetenskap. Frågan är således icke, hvilka kunskaper äro nyttiga, utan hvilka
kunskaper äro nödvändiga för alla? Del ligger stor vigt deruppå, att icke ynglingen, och
ännu mer barnet, öfverhopas med en mängd olika läroämnen. Begreppet förvillas lätt
derigenom, och då dessutom hvart ämne mera sällan förekommer, glömmes den ena
läxan, innan ännu den andra blifvit påbörjad. Härvid bör man strängt iakttaga den
gamla regeln: “Non mulla sed multum.“ Mera afseende bör halvas på grundligheten,
än omfånget. Granskar man nu ofvannämnda K. Maj:ts nya Skol-stadga, skall man
finna deri upptagna såsom läroämnen icke mindre än sex olika språk, utom modersmålet
och de Nordiska språken, således inalles 8 eller 9 språk. Då dertill kommer åtskilliga
vetenskaper, så torde icke vara ohemult att fråga, om man skäligen kan antaga,
det icke en yngling skall förvirras genom studiet af en sådan mängd olika ämnen?
och är det verkligen att hoppas, del han skall kunna grundligen inlära dem samtliga?
Är det icke snarare att förmoda, det resultatet kommer att blifva en fragmentarisk sammangyttring
af en mängd intet samband egande erinringar från de olika läroämnena?
Den nya Skol-stadgan har, genom eftergift åt båda de stridande partierne, sålunda utsått
frö till en allmän förvirring i elementar-undervisningen. Sådant har icke heller
undgått för fins uppmärksamhet, och han har derföre trott sig kunna förhindra det skadliga,
derigenom att han lemnat frihet åt lärjungen att afsäga sig undervisningen i vissa
språk. Härigenom har han råkat ut för nästan en ännu värre dilemma. Botemedlet var
nästan värre än det onda, man ville förekomma. Genom denna valfrihet uppkomma
möjligen i skolans öfversta klass fyra till och med fem olika linier, nemligen en utan
något klassiskt språk, den andra med Latin, den tredje med Latin och Grekiska och
den fjerde med Latin, Grekiska och Hebreiska samt dessutom ytterligare en med två
eller tre lefvande språk.
Huru det skall blifva möjligt att väl ordna en skola, med lyra eller fem olika
undervisningslinjer, kan jag icke fatta, och skulle högligen önska lä se det problemet
fullständigt löst. I den nya Skol-stadgan måste sålunda ligga något förborgadt fel, enär
den kunnat komma till resultater, föranledande sådana invecklingar.
Finge jag framkasta en gissning i detta afseende, skulle sådant härleda sig derifrån,
att förfin icke för sig klart besvarat frågan om ändamålet med undervisning.
Innan man kan afgöra frågan om hvilka ämnen, som böra ingå i elementar-undervisningen,
måste man hafva redigt fattat, hvad man åsyftar med denna undervisning.
Innan man väljer medlen, mäste man känna målet som eftersträfvas. Således först,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 416.
5
hvari är ändamålet med elemenlar-undervisning? Härå svaras i allmänhet: Bildning.
Detta ord, som så ofta begagnas, är ganska svårt att noga definiera. På olika tider
har man dermed haft ganska olika föreställningar. Under 16:de och 17:de seklerne
benämndes ingen bildad, som icke var fullt hemmastadd uti alla Theologernas tvister.
Nu för tiden erfordras för titeln bildad ganska ytlig kännedom om Theologien; lika
litet fordras dertill någon kunskap uti naturvetenskaperne. Med bibehållen rätt att
kallas bildad, kan man erkänna sig sakna kännedom om specifika skilnaden emellan
luft och vatten; men att icke känna Alexander Magnus, det är tillräckligt för att blifva
hänförd till den råa hopen. Om man vill närmare granska förhållandena, skall man
finna att för bildning nu för liden fordras egentligen kunskap i språk och historia.
Skulle jag tillåta mig en definition på bildning, vore jag benägen att kalla den en förmåga
att vid i lifvet mötande fall kunna om dem bilda ett eget och grundadi omdöme.
För sådant erfordras icke blott en utbildad omdömesförmåga, utan äfven sakkännedom.
Äfven den skarpsinnigaste kan icke fälla säkert omdöme ulan sådan kunskap. Men i
lifvet är man oftast tvungen att genast lätta sitt beslut; man kan då icke uppskjuta
detta för att först inhemta nödiga kunskaper. Dem mäste man förut innehafva. Enligt
denna min uppfattning bör en bildad person äfven hafva en någorlunda klar kännedom
om de föremål och förhållanden, som kunna mola honom i lifvet. Så, för all begagna
ett nyss an förd t exempel, skulle det för honom vara af vida större vigt att känna hvad
luft och vatten är, än hvilka mandater, som fört Alexander Magnus till odödligheten.
Äfven eli annat svar å ofvannämnde fråga brukar lemnäs, särdeles af den s. k.
gamla skolan. Med undervisning, säger den, äsyltas en harmonisk utbildning af alla
själens egenskaper. Jag skulle vilja tillägga äfven kroppens. Men huru sker sådant?
Huru är ett sä önskvärdi mål möjligt att praktiskt vinna? Härpå svarar samma skola
med orubbad säkerhet, alt det sker genom studiet af de klassiska språken och deras
litteratur. Men bevisen härför blir den oss skyldig. Jag åtminstone har icke kunnat
finna att af dem bevisats någon fördel, som icke lika väl kan vinnas genom andra
studier.
Vill man äter höra eli annat, väl mindre grannt och klingande svar å frågan,
må man vända sig till en förståndig läder, som har en son att uppfostra. Han skall
troligen svara, att han sänder sin son lill skolan, på det denne må blifva en bra och
duglig karl. Detta svar, sä enkelt och så trivialt, torde dock innebära en praktisk sanning.
Om man föreställer sig lifvet under bilden af en resa, bör man icke vid dess
början förskaffa sig de egenskaper, som kunna bereda lättnad och fördel under fäiden?
Ämnar man företaga en resa. rustar man sig olika för en färd öfver Alperna, olika för
en vandring genom urskogarne, och olika för en resa öfver verldshalvet. Men nu är
resan genom lifvet gemensam för oss alla; och huru olika än vår ställning må vara, är
det hufvudsakliga dock lika. Jag skulle vilja säga alt uppfostran är en beredelse till
lifvet. För att väl genomgå detta, erfordras alt man känner de föremål, som derunder
mötas. En sådan kunskap är af nöden, dels för att undanrödja de hinder, som lägga
sig i vägen, och dels för att draga nytta af de fördelaktiga omständigheter, som erbjuda
sig. Vill man, i öfverensstämmelse med denna åsigt, bestämma de ämnen, hvilka böra
vara föremål för allmän elementar-undervisning, mäste man tillse, hvilka de föremål och
förhållanden äro, som möta alla här i lifvet.
Del första, som man härvid påträffar, är, utom vår egen organism, den yttre
naturen och dess inverkan på oss. Naturens studium måste således vara vigtigt för
hvarje menniska. Och hvad är väl detta studium annat, än ett studium af de lagar,
Gud följer vid Sin skapande verksamhet. Då Gud endast uppenbarar Sig för menniskan
genom Sina verk, är det medelst studium af dessa verk. man vinner kännedom om
6
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande IS:o El6.
Hans storhet och makt. Hvarje verklig naturforskare slutar derföre med alt finna sin
egen obetydlighet,, samt att nedfalla och tillbedja Guds vishet och makt. Detta studium
har, sådant oaktadt, varit icke blott förtryckt, utan ofta rent af fördömdt. Tider hafva
funnits, då idkarne af dessa vetenskaper för folket utpekades såsom de, hvilka förskrifvit
sig åt djefvulen. Och hvilka voro väl de, som sålunda brännmärkte desse beundrare
af Guds vishet och storhet? Jo! de som sjeffve kallade sig Guds tjenare; men
hvems tjenare voro de väl, om icke mörkrets eller djefvulens. Deras bemödanden
åsyftade alt förhindra kunskapen om Gud och hans verk, samt qvarhålla folken i mörker.
En dunkel, men säker instinkt sade dem, att i samma mån ljuset fick utströmma
öfver mensklighelen, skulle deras makt, som endast trifdes i mörkret, försvinna som
nattens skuggor för den uppgående solen. Numera hotas väl icke naturens studium
med bålet eller inqvisitionens tortyrer, men såsom eli arf från de vördnadsvärde katholska
fäderna qvarstår ännu en benägenhet att nedsätta och förringa värdet af naturstudiet.
Om vigten af ett studium bör mätas efter det inflytande, det haft pä mensklighetens
utveckling, så bör man tillse hvad naturstudiet och hvad philosofien i detta afseende
uträttat. 1 denna sednare vetenskapen mötes man af det förunderliga förhållandet,
alt den tyckes aldrig gjort något bestämdt främste,*. Plato och Aristoteles, som
skrefvo för öfver 20 sekler sedan, kunna ännu studeras i jemnbredd med Kant, Fichte,
Schelling och Hegel. Om philosophien verkligen gjort säkra och bestämda framsteg,
skulle sådant icke kunna ega rum. Naturstudiet deremot erbjuder en helt annan tafla.
När der en villfarelse blifvit riktigt vederlagd, kan den aldrig vidare uppträda, utan
när sanningen väl blifvit insedd, qvarstår den orubbad. Här finnes eli bestämdt framåtskridande.
Denna naturvetenskapernas utveckling gick väl under medeltiden ganska
trögt. Dess fria verksamhet hindrades af hvarjehanda fördomar och förföljelser, hvarigenom
den tvangs att insvepa sig i mystiska formler, hvilka sedermera icke kunde tydas
af adepterna, ulan fattades ofta omklädnaden såsom det väsentliga. Först sedan
Bacon skrifvit sitt Novum Organum, och sedan en riktig plan för naturens studium
blifvit utkastad, törst då kunde några egentliga framsteg ske och först då började mensklighelen
känna verkningarne af de nya vetenskaperna. Men deras underbara verkningar
pä mensklighelens civilisation hafva egentligen uppenbarat sig på sednare (ider.
Sedan Schéele och Lavöisier slitit de sista banden emellan chemien och alchemien samt
skingrat den fördomens dimma, som omhvärfde detta studium, så har pä icke stort mer
än ett halft sekel chemien, i förening med physiken, nästan alldeles omskapat verldens utseende!.
Hvad förut icke ens kunde anas, hvad de orientaliska sagornas fiffigaste fantasi
icke kunde uppdikta, det framstår nu såsom verklighet. Odens korpar voro sengångare
emot vära elektriska telegrafer. Hvad vår Nordiska saga tilldelar endast en
Oiver-Gud, slår nu hvarje enskild menni ka lill buds, och det i vida högre grad. Del
är sagdl, att menniskan blifvit skapad att vara naturens herre; men lör att intaga
denna thron, för att kunna beherrska denna väldiga undersåte, lordras det att hon
grundligen känner densamma. De gamla sagorna vela omtala huruledes adepter väl
kunde framkalla andar, men icke förmådde styra och beherrska dem, utan blefvo offer
för deras obändighet. Så kan äfven nu den okunnige sätta naturens krafter i verksamhet,
men endast den insigtsfull förmår leda dem lill ett för sig och mensklighelen
gagneligt mål. Hvad kan mera bestyrka menniskans öfverlägsenhet öfver andra skapade
varelser, än förmågan att låta naturkrafterna i sitt ställe arbeta? Om således de
vetenskaper, som kraftigast befordrat mänsklighetens civilisation, böra intaga främsta
rummet, då mäste i sanning naturstudiet tillerkännas en hedersplats. Mången har velat
framställa uaturstudiet såsom ledande till alheism och derföre fördömligt. De säga
i sin enfald att, om naturen styres af vissa olörlinderliga lagar, blifver Guds verksam
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HG. 7
het obehöflig. I sin förblindelse måste de hofva fattat ett förunderligt begrepp 0111 naturlagar;
ty hvad betyder i sjelfva verket ordet: naturlagar? Rimligen icke annat, än
vår uppfattning af Guds eviga och oföränderliga verksamhet. Hvarje bildad menniska,
som söker göra sig en föreställning om Gudomen, skall snart inse att denna måste vara
evig och oföränderlig. Hos Gud mäste frihet och nödvändighet sammanfalla till enhet.
Men då menniskan, såsom ändlig och ofullkomlig, icke kan fatta den eviga, absoluta
sanningen, måste den ålnöjas med att, genom betraktande af Guds för oss uppenbarade
verkningar, sammanföra de af dem, som synas likartade, till klasser, hvilka sedermera
af oss benämnas naturlagar. Sjelfva ordet natura innebär i sig en märkvärdig betydelse,
den nemligen af det, som skall födas, sorn skall blifva. I enlighet härmed skapade Gud icke
verlden, utan skapar den oupphörligt. Här finnes ingen hvila, intet stillastående. Allt
är rörelse och lif. Guds verksamhet tröttnar aldrig. Kan något för menniskosinnet
vara mera upphöjdl, mera förädlande, än att, så vidt i mensklig förmåga står, loija
Skaparen i Dess verksamhet, Men hur långt än mensklig vishet och forskning må gä,
aldrig hinner den skapelsens början. Gud har uppenbarat sig för menniskan på tvenne
sätt: genom ordet och genom skapelsen. Dessa tvenne böcker äro de, som, enligt min
åsigt, företrädesvis böra studeras. All sann kunskap kommer ofvanifrån, ifrån ljusets källa. Endast
genom alt betrakta Guds uppenbarelse vinnes verklig kunskap. Philosolerne må
uppställa syslemer, del ena klyftigare än det andra; men i den män de icke äro grundade
pä kunskapen 0111 naturen, — menniskan, såsom naturprodukt, deri inbegripen,
störta de för en vidgad emperi. Alla deras med stort sjelfförtroende uttalade satser
smälla undan sorn snö för naturvetenskapernas uppgående vårsol. Har icke den abstrakta
. philosophiae velat visa nödvändigheten af ett visst, då kändt, antal planeter i
vårt solsystem, och dock upptäcka Astronomerna, denna philosophi till trots, ständigt
nya planeter. Den absoluta sanningen kan icke af värt förnuft fattas, endast brytningen
af dess ljusstrålar kan ingå i vårt medvetande. Endast genom alt betrakta Guds
verksamhet kan menniskoslägte! stiga allt högre och högre i vetande, men det absoluta
når del dock aldrig.
På grund af hvad jag nu yttrat, anser jag naturvctenskaperne böra ingå såsom
ett hufvud-elernent tili elementar undervisningen. Utom de redan anförda, förefinnes
ännu ett vigligt skäl härför. Detta är den öfvande inverkan naturstudiet har pä det
ungdomliga sinnet. Ledes detta studium riktigt, blir det icke instängdt inom skolrummet,
ulan följer ynglingen öfverallt, hvart han än må vända sig. Allestädes påminnes
han 0111 de läror, skolan lemnal honom. Hvart han än må skåda, finner han bekräftelse
på skolans lärdomar. Han tvingas således att utom skolrummet erinra sig de
satser, han der inhemta!. Delta gör kunskapen lefvande samt gör den (ill en ingredierande
beståndsdel hos lärjungen och icke blott lil! en tom minneslexa, hvilken bortflyger
lika lätt som den kommit. Om således, för inhemtande af verklig kunskap, fordras
sjelfverksamhet hos lärjungen, så tviflar jag alt något studium finnes, som mera lifvar
en sådan verksamhet, än studiet af naturen.
Vidare mötes, under lifvet menniskan, icke blott såsom naturprodukt, utan såsom
en moralisk, i samhälle med sina likar, förenad varelse. Menniskan blir således ett
vigtig! föremål för undervisningen. Dess egenskaper böra inhemtas icke blott genom umgänget
med andra menniskor, utan äfven genom historien, som visar huru menniskan
hunnit dess nuvarande utveckling. Menniskorna inverka på hvarandra genom språket.
Genom att beherrska språket, beherrska!' man äfven menniskorna. En stor författare
har i delta afseende sagt: ''Quarn magnum, quarn excelsum praestare hominibus in eo
ipso, quo homines praestant animalibus." Känslan af ordets makt var stor hos de
gamle Greker och Romare. Derföre riktade de nästan alla krafter vid undervisningen
8 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande IS:o i 16.
på inhemtandet af modersmålet. Vältalighet utgjorde högsta frukten af all lärdom.
Men som erfarenheten visar, att nästan ingen blir fullkomligt mäktig något fremmande
språk, måste hvar och en, som genom talet vill kraftigare inverka på sina medmenniskor,
dervid begagna sig af modersmålet. Kunskapen af detta är derföre af yttersta
vigt. Detta insåg ock en af verldens största författare. I sin ungdom tvekade Gölhe
någon lid, antingen han skulle välja Franskan eller Tyskan för sina skrifter. Hans
snille sade honom snart, att han aldrig med full säkerhet skulle komma alt beherrska
något annat språk än sitt modersmål, och derigenom förskaffade han åt verlden en af
dess största författare, som i motsatt fall troligen aldrig hunnit samma fulländning.
Kännedomen af den jord, vi bebo, måste äfven vara vigtig för hvarje menniska.
Och då vår tid indelas efter jordens och månans rörelser, bör kännedomen om dessa
icke saknas hos någon bildad menniska. I forntiden, innan ännu några almanaehor
funnos, var kunskapen om dessa ämnen vida större än nu. Lika litet kan någon med
anspråk på bildning sakna kännedom om de större planeterna eller de vigtigare stjern
konstellalionerne.
Och frågas härvid, finnes något föremål, som lifligare kan ingifva
menniskan begrepp om Guds makt och storhet, än betraktandet af det oändliga, med
otaliga verldar ölversådda himlahvalfvel?
Under hela Ii Ivel framträda tingen i förhållande till hvarandra; kunskapen om
dessa förhållanden kallas mathernatik, och någon kunskap härom kan icke saknas hos
någon menniska. Den bildade måste derom hafva ett klart och tydligt vetande.
Slutligen, och såsom det högsta, framstår förhållandet emellan menniskan och
dess Skapare. Kunskapen härom måste, börjad i barndomen, fortgå genom bela Ii Tvet,
för att bereda öfvergången ifrån delta till ett annat lif, på andra sidan grafven.
Kunskapen om de ämnen, jag nu uppräknat, är nödig för hvarje menniska; och
först genom att förvärfva sig en klarare insigt deri, eger man anspråk på benämningen
bildad. Undervisningen i dessa ämnen bör derföre vara gemensam för alla; först efter
”inhemtandet af en någorlunda kunskap deri, inträder fack- eller special-studiet.’’
Vidare anför motionären:
“Emot denna förteckning torde anmärkas, alt fremmande språk deri saknas.
Sådant har likväl icke skett af glömska Enligt min åsigt kan verklig och äfven stor
bildning vinnas utan kunskap om något fremmande språk. Såsom exempel härpå
torde få anföras de gamle Grekerne. De kände i allmänhet icke något annat språk än
modersmålet och anses dock för den mest bildade nation, som hittills funnits. Ehuru
berörde sals innebär sin fullkomliga sanning, gör dock ställningen i vårt fädernesland
kännedomen af fremmande språk vigtig för hvar och en, som antingen vill en vidsträcktare
beläsenhet, eller står i förhållande lill utlandet. Svenska språket talas endast
af ett ringa antal menniskor, och dess litteratur är derföre äfven inskränkt. Vidare
nödgas hvar och en, som har något vidsträcktare affärsförhållande, vända sig till utlandet,
och i detta afseende är kännedomen af de lefvande språken honom oumbärlig.
Genom de nu i hög grad lättade kommunikationsanstalter, höra resor till fremmande
länder till ordningen för dagen. Antingen man således sjelf reser till utlandet eller
hemma sammanträffar med ulländningar, måste man försaka många tillfällen till intressant
utvexling af idéer, om man saknar kunskap uti de mera utbredda språken. En följd
af dessa förhållanden har ock blifvit, att de tre mest utbredda lefvande språken numera
icke kunna undvikas vid ett väl ordnadt elementar-läroverk.
Inbegreppet af dessa kunskaper utgör hvad jag vill kalla del humanistiska, och
skulle således idéen af homo först realiseras genom inhemtandet af en klar kunskap
i dessa ämnen.
Denna
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o -1 '16. 9
Denna uppfattning af begreppet humanistisk bildning bestrides i allo af gamla
skolans förkämpar. Enligt deras åsigt utgör kännedomen om de klassiska språken ett
oundgängligt vilkor för ali grundlig bildning, hvilken derförutän röke förefinnes. För
att rätt kunna bedöma ett sådant påstående, torde det vara nödigt kasta en blick på
historien om de klassiska språkens studium, och tillse huruvida icke den nödvändighet,
som lilIskrifves detta studium, mer tillhört en förfluten lid, än det tidehvarf, i hvilket
vi lefva.
När, efter barbariets mörker, hågen för vetenskaperna åter Väcktes, fanns icke
någon annan litteratur, än Grekernas och Romarnes samt Arabernés, hvilka sistnämnde
af de förra hemtat sina kunskaper. Under sådana förhållanden nödgades hvar och en,
som nitälskade för vetenskaperne, alf hemta kunskapen om dem hos Greker och Romare.
Genom flera omständigheter blef småningom Latinska språket de lärdas språk.
Härpå skrefvos alla afhandlingar, förfaltarne mätte tillhöra hvilken nation som helst.
Latinet blef de lärdas modersmål. Ehvad nation man än tillhörde, kunde man med
lätthet kommunicera sig med de lärde uti hela verlden. Man läste, skref och talade
nästan intet annat än Latin: och det behandlades derföre af den lidens lärde med stor
lätthet. Delta förhållande egde till stor del rum ända intill slutet af förra seklet,
ehuru de nyare språken under tiden alltjemt inkräktat pä Latinets område. Med delta
århundradets inträde har de lefvande språkens öfvervigt blifvit öförtydhar. Numera
begagnar hvarje författare sitt modersmål. Undantag härifrån eger rum endast i särskilda
fall för vissa ämnen.
Genom att behandla vetenskaperne på de moderna språken, har äfven uppstått
en sjelfständig modern litteratur, hvars öfverlägsenhet Öfver de gamlas ingen rimligen
lärer drista bestrida. En följd häraf har ock blifvit, att äfven de, sorn ex professo
studera de klassiska språken, nödgas att läsa flera böcker på de moderna språken, än
på Latin. Alla ämnen, älven de som röra de gamla folkens förhållanden, historia,
språk m. m., äro skrifna pä lefvande språk. Härigenom har Latinska språket, från
att vara hvardagsmat lör de lärde, småningom blifvit en skåderätt, som endast framtages
vid högtidligare tillfällen. Småningom har också Latinet blifvit mer och mer
främmande för de lärde, sedan det dagliga umgänget dermed upphört. Återstår att
tillse, om icke de klassiska språken numera förlorat egenskapen af allmänt bildningsmedel,
och i stället blifvit ett special-studium, i alla tider likväl märkvärdigt som ett
historiskt moment. Betraktar man historien, skall man finna, ätt på olika tider uppstå
särskilda ämnen, kring hvilka allt annat grupperar sig; meri, sedan de uppfyllt sin bestämmelse,
mäste de åter träda i bakgrunden och andra faktorer intaga den lediga
timonen. Frågas nu, är icke så förhållandet, åtminstone i vårt fädernesland, med de
klassiska språken? Vid betraktande af dessa språks Öde i Sverige, företer sig den
märkvärdiga omständigheten, att ehuru de gamla språken under tvänne sekler bär utgjort
hufvud föremålet för undervisningen, har Sverige dock icke frambragt en enda,
säger en enda, philolog af mera framstående ryktbarhet; dä deremot uti de förbisedda,
föraktade vetenskaperne, Sverige kan skryta med namn, hvilka icke hafva sin jemlike
i hela Europa. De, som afslutade sina förstudier under förra Seklet, egde, till följd
af då för handén varande omständigheter, stor färdighet i Latinska språkets läsande,
skrifvande och talande, ehuru de saknade möjligen den djupare pbilologiska insigten.
Men äfven denna våra fäders färdighet har med dem nedstigit i grafven. Den klassiska
bildningen är numera härstädes utdöd. Den är eli lik, hvari alla besvärjelser förgäfves
skola söka inblåsa lif. Mången skall möjligen anse detta mitt yttrande för öfverdrift.
Han erinrar sig, vid besök uti universitels-städerna, hafva hört omtalas den och den
Bill- till B. St. Prot. 4856 & 4857. 8 Samt. 35 Haft. 2
10 Allmänna Besvui's- och Ekonomi-Ulskotieis Belänkande N:o 116.
store Latinaren, Greken eller Orientalisten, men, om han vill göra sig mödan närmare,
undersöka förhällandet, skall han finna att dessa philologers rykte aldrig förmått tränga
sig utom universitetets portar. Äfven jag hörde i min ungdom omtalas personer af
detta seklet, hvilka påstodos vara stora Latinare; men en närmare granskning utvisade
att de, efter en viss författare, vanligen Cicero, inlärt sig ett eller annat dussin talesätt,
hvilka oupphörligt användes, ulan att den talandes individualitet hade derpå något inflytande.
Uttrycken voro stereotypiska.
Man påstår ali klassisk bildning är nödvändig för blifvande prester och embetsmän.
Låtom oss derföre tillse om dessa klasser verkligen innehafva sådan bildning. Först
må vi betrakta presterne. Härvid beder jag, att man torde iakttaga, det hvad här yttras
om prestbildniog, gäller endast dem, som direkte ingå pä prestbanan, men alldeles icke
de personer, hvilka, efter alt hafva tillbragt sina bästa år vid skolan eller universitetet,
sedermera välja prestembetet såsom en lugn tillflyktsort för en mera framskriden ålder.
Huru förhåller det sig i sjelfva verket med den så mycket omtalade prestbildningen?
Finnes hos de vid konsistorierna kreerade prester verklig klassisk bildning? Jag vägar
bestämdt bestrida ett sådant förhållande, och är fullt öfvertygad att icke någon, som
en längre tid vistats vid universitet, kan deremot hafva något att invända. Under min
studenttid kallades prestkandidalerne Seminaristen, och jag frågar en hvar, som sjelf
med större allvar idkat de klassiska studierne, om det vid universitetet rimligen kunde
falla honom in alt med en Seminarist inlåta sig i diskussion om dessa studier? Jag
åtminstone har icke påträffat exempel derpå. Ett enda undantag känner jag; men det
är ock en man af ovanligt snille, och nu en af vår kyrkas förnämsta prydnader. Seminaristens
kunskapsmått var i hög grad inskränkt. Ringa var kunskapen i Latinet,
ännu mindre i Grekiskan, der de med stor möda lärde tolka Evangelisterne. Att hafva
läst hela Novum hörde lill det ovanliga; och dock är Nya Testamentet en ganska liten
bok. Med kunskapen i Hebreiskan var det ännu bedröfligare. Under svett och möda
lärde man sig några kapitel i Genesis och några af Davids psalmer. Huru stort vetandet
var i Latinska språket, kan bäst inhemtas genom en skildring af presternas di
sputationsakt.
Bland andra prestanda vid pastoral-examen skulle examinandus offentligen
försvara af honom författade Latinska theser. Nu sf lille hvar och en oinvigd
tro, att härtill erfordrades det vederbörande kunde icke blott tala, utan äfven skrifva
Latin. Så har man ock velat inbilla de profane. Men den nakna sanningen är här
ganska torftig. För några och tjugu år sedan tillgick på följande sätt, och jag har all
anledning förmoda, att sedan dess ingen förändring härutinnan skett. Härom har jag
erhållit bekräftelse derigenom, att den Latinska dispulationsakten numera är borttagen
och tillåtelse medgifven att afhandla ämnet på Svenska. Likaså har Hebreiska bortgått
från pastoral-examen; hvilket allt måste anses såsom ett erkännande alt dessa tvänne
språk icke innehafvas af prester i allmänhet. Men nu lill dispulationsakten.
Pastoral-examinanden vände sig till någon af de yngre akademiska iärarne, hvilken
författade icke blott theserna, utan äfven argumenterne deremot samt svaren som
borde afgifvas. Försedd härmed uppsteg examinanden djerft i katbedern och motte
med lugn sina motståndare, liksom vore han i dessa idrotter en öfvad kämpe. Striden
afgjordes naturligtvis alltid tili examinandens fördel; och opponenterne funno sig således
föranlåtna att uti granna svassande (naturligtvis äfven pä förhand författade), la| prisa
hans ådagalagda stora lärdom. Det förargliga hände väl stundom, att argumentet N:o
1 genmältes med svaret N:o 2; men ä sådana lapsus calami lemnades ingen uppmärksamhet.
Att så tillgick för några och tjugu år sedan, kan jag déstohellre intyga, som
jag sjelf vid ett pär dylika tillfällen fungerat såsom opponens.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-U/skotle/s Betänkande N:o i 16. 11
Är den klassiska lärdomen större hos andra klasser? Man påstår t. ex. alt
kunskapen uti Latinet är nödvändig för juristen, emedan han derförutan icke kan erhålla
kännedom om den Romerska jurisprudensen, hvilken i allmänhet anses såsom
grunden för all annan lagstiftning. Juristen bör således vara hemma i Latinet. Huvudant
är nu verkligen förhållandet? Kunna våra jurister i allmänhet obehindradt läsa
Institutionerne och Pandekterne? Härpå måste man sanningsenligt svara nej! Det vore
visserligen icke utan gagn om våra jurister voro hemmastadda i den Romerska laglarenheten;
men i allmänhet äro de derom i hög grad okunnige. Ett af skälen härtill
är otvifvelaldigl bristande språkkunskap. Sådant är i sanning bedröfligt, när man besinnar
att de offrat flera af sina bästa år på inlärandet af ett språk, om hvilket de
aldrig hinna lill sådan kunskap, att de deraf kunna skörda någon verklig frukt. Som
likväl Romerska lagfarenheten blifvit genom mångfaldiga afhandlingar, särdeles på Tyska,
framställd, skulle en ganska god kännedom derom inhemta» äfven ulan kunskap i Latinet.
Om således våra jurister hemta ringa eller ingen nytta för sitt yrke genom
latin-studiet, torde man böra tillse om icke något annat språk-studium, som ligger honom
mycket närmare och hvaraf han kunde hemta vida omedelbarare frukt, nästan helt och
hållet åsidosältes.
Vårt lagverk utgör något särskildt, hvartill motstycke knappast torde finnas i
öfriga Europa. Svenska lagstiltningen hviiar på egen nationel grund och har utvecklat
sig, utan att den Romerska derpå utöfval någon mera genomgripande inverkan. Roms
örnar nådde aldrig Skandinaviens kuster. Dess segrande vapen kunde således icke
bär plantera Roms institutioner. Vi hafva således ett stort och dyrbart arf från våra
fäder, må vi sträfva att lära oss rätt förvalta det. Men denna, liksom andra fördelar,
med hvilka en nådig försyn begåfvat vårt fädernesland, missvårdas på det högsta.
Om det är sorgligt att våra jurister i allmänhet icke kunna läsa Romerska lagen,
måste det väl vara i vida högre grad beklagansvärdt, att de icke kunna läsa våra
gamla lagar, i brist af erforderlig språkkunskap. Hvar och en, som vill se sanningen,
måste finna, att studium af Isländskan och Norraena lingua är för Svenska juristen af
vida större vigt, än det af Latinska språket. För att rätt kunna lätta och tyda vår
lag, erfordras att känna dess ursprung och utveckling. Månget stadgande, som vid
första påseendet förefaller besynnerligt och onaturligt, skall, sedan man inhemtat dess
historiska ursprung, befinnas ganska vist och nödvändigt. Men i detta, som i många
andra afseenden, finnes ett stort förakt lör allt Svenskt, allt nationelt. Den gamla
skolans förfäktare påslå att, för erhållande af kännedom om civilisationens utveckling,
de klassiska språkens studium är nödvändigt, men de förbise helt och hållet att för
oss, såsom Svenskar, måste kunskapen om vår egen utveckling vara den vigtigasle.
Genom vår osvenska uppfostran har också inträffat, hvad man förut bordt kunna förutse,
eller att numera knappt någon fullständigt känner hvarken vårt språk eller vår
lagstiftning. Utländskt gods insinuglas ständigt, så i ena som i andra hänseendet. Vidtagas
icke snart grundliga åtgärder till utrotande af de kräftsår, häraf uppkommit,
skall så språk som lagstiftning förfalla i en Babylonisk förbistring. Svenska juristen
må således gerna sakna kunskap om den Romerska, så vida han i stället förskaffar
sig kännedom om den gamla Svenska lagstiftningen.
Dé klassiska språken påstås vara nödvändiga för läkaren. Dels är pharmacopéen
skrifven på Latin, dels är terminologien i allmänhet hemfad från Grekiskan,
som det böjligaste och mest lämpliga språk till detta ändamål. Läkaren skulle således,
för att kunna tyda pharmacopéen och de i hans vetenskap förekommande termer, inhemta
de klassiska språken. Huruvida detta påstående verkligen innebär någon praktisk
sanning, torde böra öfvervägas. Hvad först beträffar Grekiskan, så är i allmänhet
12
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskotlets Betänkande N:o 446.
läkarnes kunskap i delta språk ganska ringa. Den räcker i allmänhet ingalunda till
det uppgifna ändamålet, eller att tyda förekommande termer. Men äfven om läkaren
egde vida större kunskap i nämnde språk, än nu vanligtvis är fallet, skulle den ändock
vara otillräcklig för det uppgifna ändamålet, för vinnande hvaraf i alla händelser fordras
special-studium. ! sjelfva verket ligger icke sä särdeles stor vigt på huruvida läkaren
känner härledningen lill alla termer, enär dessa ofta hafva eli ganska tillfälligt ursprung.
Hufvudsakligast är naturligtvis alt han känner sjelfva saken, sorn betecknas
genom termen; och ofta är saken något helt annat, än hvad namnet utmärker. För
att kunna tyda pharmacopéen fordras alldeles olika Lalin emot den, som igenfinnes
hos de klassiska författarne. Den fordrar också sitt särskilda studium, hvarvid deri i
skolorna inhemtade kunskapen i Latinet endast föga båtar. För den, som af kemien
inhemtat den Latinska nomenklaturen öfver olika slags föreningar, skola de få egentligen
Latinska ord, der förekomma, utan särdeles möda inherntas, äfven orri han förut saknar
kunskap i detta språk. Dessutom är att hoppas, att här i Sverige, likasom redan skett
i Frankrike, pharmacopéen snart kommer all författas på modersmålet. Någon svårighet
härför möler ingalunda, enär den nomenklatur, som nu begagnas, är uppgjord af
Berzelius, hvilken jemväl uppsatt Svensk nomenklatur, den der ingalunda är den Latinska
underlägsen i tydlighet och precision.
Dä, enligt hvad jag nu visat, en grundligare kunskap uti klassiska språken icke
finnes, hvarken hos presten, juristen eller läkaren, återstå endast de, som vid universiteten
taga philosophiska magistergraden, hos hvilka en sådan större kunskap skäligen
kan förväntas. De graduerades antal i jemförelse med alla dem, som vid elementarläroverken
åtnjutit undervisning i klassiska språken, är ganska ringa ; och äfven ibland
dessa är det endast en minoritet, som verkligen förvärfvat en grundlig kunskap i be
rörde
språk. Af denna lilla minoritet är det äfven endast några få. som efter slutade
examina fortsätta sina klassiska studier. Det vanliga är att, sedan examina blifvit ab
O
'
solverade, kastas de klassiska auklorerne under bordet, för alt der hvila i ostördt lugn
och studeras endast af malen. Äfven de ynglingar, som förvärfvat mera klassisk kunskap
och för dessa studier hysa verklig kärlek, hindras vanligen af förhållandena att
vidare fortsätta samma studier. Nödvändigheten att fullständiga bristande kunskapsförråd
i de ämnen, som utgöra föremålet för deras lefnadsyrke, upptager vanligen all
den ledighet, de kunna spara åt studier. Om således för läst antagas kan, att deras
antal, som af de klassiska studierna skörda någon verklig frukt, är högst obetydligt i
jemförelse till deras, som i skolan deruti erhålla undervisning, så frågas om det är
lämpligt, att för ett sådant fåtals skull bibehålla dessa läroämnen, helst då derigenom
riskeras, att all enhet och öfverensstämmelse emellan de särskilda läroverken blir omöjlig,
samt det blifver nära nog ogörligt lämpligen organisera skolan, då fyra, ända till
fem olika undervisaingslinier der kunna uppkomma.
Den gamla skolans förkämpar påstå vidare, det en mängd fördelar uppstå
genom de klassiska språkens studium, hvilka icke kunna på annat sätt ernås Sålunda
skulle derigenom utbildas omdömet och den estetiska smaken. Andra språks, äfvensom
modersmålets inlärande skulle derigenom äfven i hög grad underlättas. Dessa, och en
mängd dylika påståenden, hafva så ofta blifvit upprepade, att de nära nog öfvergålt
till axiomer. Man har gått ända derhän, att man bestridt möjligheten af verklig bildning,
utan kännedom om berörde språk. Likaledes har det uppgifvits, att alla utmark
lare personer erhållit klassisk bildning; men detta, likasom öfriga påståenden,
hafva aldrig blifvit med bevis styrkta. Vill man granska förhållandena skall man icke
undgå finna, det ofvanomförmälda fördelar likaväl vinnas genom andra studier. Likaväl
som man påslår, de[ kunskapen om de gamla språken underlättar inlärandet af de
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Nw 1-16.
13
moderna, kan man omvända satsen. Det faktiska åter är det, alt de personer, hvilka
olfrat mesta tiden på de gamla språken, sällan vinna någon större färdighet i de moderna.
Den utländning, som besökte våra universiteter, hade åtminstone för några och
tjugo år sedan stor svårighet att bland de akademiske lärarne påträffa någon, med
hvilken lian kunde kommunicera sig på sill modersmål. Numera är troligen förhållandet
i detta afseende något lörändradt. men sådant härflyter ingalunda från grundligare studium
af de klassiska språken, ulan genom den ojemförliga större lätthet ali besöka
främmande länder, sorn nu förefinnes.
litt exempel man ständigt anför lill bevis på de klassiska studiernas bildande
förmåga, är Englands stora statsmän, hvilka sägas genom dessa studier hafva grundlagt
sin utmärklhet. Delta påstående torde tåla en närmare granskning. Det är väl sannt,
all de klassiska studierna vid Englands universiteter utgöra hufvudsaken, likväl mera
vid Oxford, än vid Cambridge, der plats äfven lemnats åt öfriga vetenskaperne. Men
härvid uppslår den frågan, om verkligen aristokratiens söner inhemta så särdeles stora
kunskaper i de klassiska språken. Personer, som på stället tagit kännedom om förhållandena,
bestrida sådant, och påstå att med vistandet vid universitetet åsyftas mindre
lärdom, än alt utbildas till fullständig gentleman. Om således den mycket omtalade
klassficiteten hos Engelska aristokratien kan vara tvist underkastad, torde det vara
skäl tillse, om icke dess statsmanna-egenskaper utbildas genom belt andra omständigheter.
Engelsmannen, som bebor ett land med urgammal frihet, hör redan i sin första
ungdom diskuteras Statens angelägenheter. Derigenom riktas hans uppmärksamhet tidigt
ål delta båll. Han är dessutom försatt i en särskild belägenhet, derigenom alt hans
hemland utgör centrum för all verldens handel och industri, hvilket åter gör att han
nästan omedvetet erhåller kännedom om en mängd förhållanden, som personer af andra
nationer endast kunna genom studier inhemta. Härtill kommer ännu en omständighet,
hvilken kanske är den vigtigaste. Genomgår man biografien om de utmärktare af Englands
statsmän, skall man finna att de redan i sin första ungdom, vid tjuga eller ett
par och tjugu års ålder börjat sin bana antingen i parlamentet eller den högre administrationen.
Hvad som dä kunnat finnas bristfälligt i deras bildning bar blifvit ersatt
under utöfningen af statsmannavärf. Engelsmannen har således i sjelfva ver ket erhållit
samma uppfostran, som de gamle Greker och Romare. Han har utbildat sig på forum.
Vore påståendet sanni, alt den klassiska bildningen vöre den som frambragt statsmän,
skulle samma orsak äfven å andra ställen hafva samma verkan. Låtom oss dä vända
oss lill ett land, hvars klassiska bildning ingalunda är Englands underlägsen. Tyskland
är klassiciletens hemvist. Hvilka stora statsmän har del frambragt? Se i detta afseende
1848 års Frankfurter-församling. Den bestod hulvudsakligen af lärde; men jag
belviflar högligen att något annat land förmår framställa en sådan samling af statsmanna-karrikaturer,
som denna. Vända vi oss till vårt eget fädernesland, finna vi väl,
alt i förra tider våra statsmän samtligen egde klassisk bildning, men den tiden fanns
ingen annan bildning, och later således förhållandet deraf förklara sig. Men se vi på
sednare tider, skola vi finna, att flere af dem. sorn så väl i Konungens rådkammare,
som på detta hus, utmärkt sig för större statsmanna-egenskaper, just varit sådane sorn
saknat klassisk undervisning. Och i närvarande stund utgöres Riddarhusets prydnad af
män, hvilka aldrig erhållit klassisk bildning. Al allt detta torde med någorlunda säkerhet
kunna slutas, det statsmanna-duglighet kan vinnas både med och utan klassiska
studier.
Det har blifvit yttradt af personer, som haft praktiskt inflytande på frågans lösning,
alt om ynglingen icke tvangs läsa de gamla språken, tillräckligt antal prestämnen
komme att saknas. Finge ynglingen i skolan grundlig undervisning i de s. k. realstu
-
14 Allmänna Besvärs■ och Ekonomi-Utskotlets Betänkande N;o 116.
dierne, skulle han, efter fulländad lärokurs, besitta den grad af bildning, att det stöde
honom fritt välja bland yrken, som hade att erbjuda en mera lockande framtid än prestembetet.
Derföre, och för att förekomma den olyckan, att landet icke vidare blefve
öfversvämmadt med mer eller mindre okunniga prestämnen, skulle undervisningen så
ställas, att den verkliga kunskapen vid skolorna blefve så ringa och sä litet fruktbärande
som möjligt. Ynglingen skulle icke få för vidsträckta och djupa insigter, ty då läte
han möjligen icke intvinga sig på den bana man önskar.
Upplöses ofvannämnda yttrande i dess elemenler, skall man häpna deröfver; och
troligen hafva de, hvilka fällt yttrandet, aldrig klart gjort sig reda lör dess innehåll.
Berörde sats innebär i sig först, att upplysningen skall hindras; och hvarföre? Jo, pä
det man mä erhålla uttolkare af Guds ord och predikare af hans bud. Och då Gud
är källan till allt ljus, till all upplysning, skola hans tjenare framtvingas genom att förhindra
upplysningens allmänna spridande. Vidare föiutsätles, att inträdet i det heliga
preslembetet bestämmes, icke af inre drift och kärlek att förkunna Herrans storhet och
godhet, ulan endast af de större eller mindre jordiska förmåner, embetet har att lemna.
Och ligger icke häri möjligen orsaken till den indifferentism, man tillvitar vårt nuvarande
presterskap? Folkets behof af religiös undervisning och tröst kan icke tillfredsställas
af herdar, som icke af andans drift och kärlek till hjorden öfvertagit dess ledning.
Då menigheten tydligen sett, att herdens omsorger haft mera egna timliga för
delar,
än hjordens andeliga väl, till föremål, har vördnaden för och förtroendet till honom
mer och mer försvagats. Folket måste likväl hafva sitt religiösa behof tillfreds^
stäldt, och blir således ofta offer för fantaster och bedragare, hvilka inleda det på
hvarjehanda religiösa irrvägar. Frågas slutligen: hafva icke de schismatiska rörelser,
som nu i så oroande grad uppkommit, sin orsak i ofvannämnda förhållanden?
För att ådagalägga de klassiska studiernas nödvändighet har man sagt, att en
verkligt klar insigt om vär nuvarande civilisation icke kan vinnas, utan kännedom om
den källa, hvarur den härflutit. Den naturliga gången af civilisationens utveckling bör
äfven följas vid undervisningen. Då den Grekiska och Romerska är grunden lill vår
litteratur, bör denna först inhemtas, innan man börjar med nutidens. Vid första ögonkastet
tyckes denna sals verkligen innebära någon giltighet; men den försvinner alldeles
vid närmare granskning. Innan jag går att upplaga den till vederläggning, vill jag
först genom exempel visa, hvart tillämpningen deraf skulle leda i afseende å religionsundervisningen.
Barnet skulle först invigas i alla afguderiets mysterier. Alla Indiens,
Egyptens, Greklands, Roms och Nordens gudar, halfgudar och djeflar, jemte deras mer
elier mindre skandalösa bragder, skulle först inpreglas hos barnet. Sedan man vid en
mera framskriden ålder erhållit en någorlunda fullständig kunskap derom, först då finge
ynglingen höra omtalas Christi enkla och herrliga lära. Att genast för barnet förkunna
denna lära, vore stridande emot gången af religionens historiska utveckling. Hvad vill
det i sjelfva verket säga att följa civilisationens utveckling? Är det icke att skåda alla
villfarelser och dårskaper, menniskoslägte! varit underkastadt, och huru dessa småningom
blifvit skingrade? Men då dessas tal är oändligt, blir äfven doras inlärande oändligt,
och torde en menniskoålder dertill svårligen förslå. Skulle satsen i dess fulla konseqvens
tillämpas, hunne väl knappast någon med sina studier ända till sin egen tid.
Hvarifrån skulle då den komma, hvars kallelse vore att ytterligare framdrifva vetenskaperna
och civilisationen? Nu kommer härtill att sanningen är enkel, men lögnen deremot
invecklad. Ju närmare en vetenskap kommer sanningen, desto enklare blifva dess
satser. Man kan derföre laga för ganska säkert, alt ett system, som är mycket invecklad!,
i sig innebär något falskt Det är derföre vida lättare att lära vetenskaperna på
Allmänna Besvärs- och Ekattomi-Utskottets Betänkande N:o 11 G. 15
mängd villfarelser, hvilka numera blifvit undanröjda. Om t. ex. Berzelius, innan han
fått börja sitt studium af kemien, nödgats inhemta alla alkemiens mvsterer, skulle han
troligen aldrig hunnit till kemien, och de ovärderliga upptäckter han gjort skulle verlden
ännu saknat. Hvar och en, som om kemien har någon kännedom, inser väl alt
det är vida lättare lära denna vetenskap, än att genomtränga ett enda alkemistisk! system.
Likaledes är det vida lättare att fatta himlahvalfvots skenbara rörelse, när jag
vet att detta är orörligt, men att jorden vänder sig kring sin axel, än om jag, med
Tycho Brahe, antager jorden vara stillastående, nödgas konstruera en mängd excentri
ska
cirklar, uti hvilka verldskropparne framdrifvas med olika hastighet. Så hela vägen
igenom, ju enklare ju närmare sanningen. Jag har härigenom ingalunda velat bestrida
nyttan af kulturhistorien ; men mitt påstående går endast derpå ut, att man först måste
intaga v.etandets höjder, för att derifrån öfverskåda huru menskiigheten hunnit dit. Tid
allt lärande måste man hafva någon fast utgångspunkt; man måste hafva klart uppfattat
något, för att dermed kunna jemföra mångfalden. Nutiden, i hvilken jag lefver och
rörer mig, mäste derföre vara lättast för mig att lätta, och denna lid är mig nödvän
dig
att känna, om jag skall kunna handla och verka i den. Om jag börjar med studiet
af det närvarande, men aldrig hinner tili forntiden, kan jag det oaktadt blifva en
ganska duglig medborgare; men börjar man med forntiden och hinner aldrig nutiden,
blir man en odugling, en narr. Tänkom oss en person, sorn känner alla forntidens seder
och bruk, men icke vår tids, huru skulle denne laga sig ut i sammanlelnaden? Tillämpom
detta på något särskildt yrkel Vi vilje t. ex. bilda en riktigt duglig Artilleriofficer.
Han bör således följa gången af kastvapnens utveckling. Först bör han inhemta
theorien om slungan och bågen samt de gamles kastmachiner och murbräckor.
Först derefter får han studera eldgevären. Men innan han hunnit dit ljuder stridstrumpeten,
lian kommenderas ut för all storma en fästning. Katapulten, mulbräckan m.
m. känner han till punkt och pricka, men om kanoner, mörsare, bomber, granater, raketer
m. m. eger lian ingen kännedom. Hur skall han taga sig ut? Lät honom försöka
alt med den vädurshufvade murbräckan bulta sönder fästningsmuren.
Denna method alt fördjupa sig i forntiden, innan man gjort sig hemmastadd med
nutidens förhållanden, har IVambragl ett lenomen, som var alldeles okändt för de gamle
Greker och Romare, och som är helt och hållet den moderna lidens tillhörighet. En
ypperlig typ för satiren och skämtet har länge varit en förlast magister eller en s. k.
skolfux. Hvad är det som hos denne typ så häftigt verkar på skrattmusklerna? Icke
kan lärdomen vara löjlig? Den omständigheten, att man känner allting bättre än alla
andra, kan omöjligen förorsaka löje. Orsaken måste vara någon annan; och, om man
närmare betraktar saken, skall man finna alt det icke är lärdomen, ulan okunnigheten,
som utgör det komiska elementet. Kontrasten emellan det högvisa utseendet, som bär
tydliga spår om nattvak och stora ansträngningar, för inhemtande af kunskaper, -—
kontrasten emellan detta utseende och okunnigheten om allt, som för en menniska är
nödvändigt alt känna, — är ©tvifvelaktigt det som väcker löjet.
Sedan jag, såsom jag förmodar, visat att de stora fördelar, man skulle hemta
från de klassiska studierna, icke i verkligheten lörefinnas, torde det återstå alt framställa,
om icke det tidiga studiet af de gamla språken medför bestämda olägenheter och
i många afseenden menligt inverkar på det unga sinnet. En närmare granskning af
vår lalinläsande ungdom skall visa, att den har alldeles förvändt begrepp om Staten.
Här finnes väl knappast någon skolpojke, som icke vurmar för de gamles republik.
Tidigt insuper han äfven de gamles förakt för allt borgerligt. Han vänjer sig att anse
kroppsligt arbete endast passande för slefven. De Latinska glosorna inge honom också
stor benägenhet för lärdoms-högmod, så att han gerna möter hvar och en i Latinet
16
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 116.
okunnig med ett: ”odi profanera vulgus”. Det händer äfven ofta alt somliga hufvuden,
och desse icke de sämst organiserade, omöjligen kunna lörmås inlära något, hvars
ändamål de icke fatta. Mänga så konstruerade gossar halva i skolan så ständigt hört
talas om sin dumhet, att de slutligen förlorat all aktning för sig sjelfva och blifvit oduglingar
för hela lifstiden; ehuru de med en annan undervisning skulle kunnat blifva gagneliga
medborgare. Har icke skolan utdömt t vänne ynglingar, som sedermera blefvo
Sveriges, ja hela verldens mest utmärkta vetenskapsmän, och hvilkas namn ständigt
komma att utgöra Sveriges förnämsta prydnader. Vidare invänjes ynglingen att anse
den Latinska grammatiken för något allmänt giltigt, som bör ega sin tillämpning äfven
uti modersmålet. Man har velat intvinga del sednare i den förras former, hvilket föranled
t manga språk-o.riktigheter.
Härvid kan jag icke underlåta fästa uppmärksamheten å ett påstående, som så
ofta blifvit upprepadt, att det numera öfvergålt till en trosartikel. Man säger att Lalin
och Grekiska öro de mest utbildade språk, emedan de ega så många höjningar. Utan
att vilja försöka på philologisk väg vederlägga denna sats, torde jag kunna visa att
den åtminstone innebär én historisk osanning. Så väl Lalin och Grekiska, som Svenskan,
hafva under sin utveckling förlorat många al sina böjningar. Och skulle rikedomen
härpå utgöra ett kännetecken på ett språks utbildning, kommu Finskan, äfvensom
åtskilliga Indiska språk, att taga företrädet framför håde Lalin och Grekiska. I
afseende pä bedömandet af frågan om hvilketdera språket, det med större eller det
med färre antal höjningar, är det mest utbildade, är det icke ur vägen att betrakta den
olikhet, som uppstår emellan språk med större och mindre rikedom på förmer. I de
sednare ligger hufvudsaklig vigt derpå, att orden följa hvarandra i logisk ordning, då
sådant deremot är mera likgiltigt i de förra språken, der ordens plats mera bestämmes
eller effekten, de skola väcka. Och frågas nu hvilketdera lager ädlare själsförmögenheter
i anspråk, antingen att ordna orden eller deras logiska följd, eller att utsäga
vissa af vanan inlärda förmer? Satsen om de gamla språkens företräde låter således
åtminstone kunna omtvistas.
Af hvad jag här ofvan haft äran andraga, torde klarligen inhemtas, att jag icke
anser de klassiska sprakén numera utgöra ett nödvändigt element uti allmänna bildningen,
samt att således en sådan, och den ganska stor, kan finnas dem förutan. I öfverensstämmelse
härmed borde icke eller nämnde språk utgöra föremål för allmän eienletitar-undervisnmg.
Då en sådan åsigt troligen är för ny, för alt ega hopp om framgång,
vill jag modifiera mitt påslående sä, att eit verkligt klassiskt studium kan förberedas,
utan alt derigenom all enhet och likhet emellan de särskilda elementar-läroverken
komme att rubbas, och möjligt biefve att gifva dem en viss förut bestämd organisation,
oberoende af olika skolstyrelsers olika åsigler. Något sådant kan omöjligen ske,
om K. M:ts nya Skol-sladga skulle komma ali gå i verkställighet. Enligt hvad jag förut
visat, kunna der uppkomma i öfversta klasserna ända till fem olika undervisningslinjer.
Dessa olägenhete’- kunna undanrödjas derigenom, att af de klassiska språken endast
Latinet bibehölles. Detta borde framflyttas till sjunde klassen, lör alt der borlläras åt
deni sådant önskade. Lärotiden i 7:de och 8:de klasserna är beräknad till tre år; och
är det min öfvertygelse, alt man under dessa tre år skulle hinna lika långt i Latinet,
som nu kan ske på sex å sju år, när undervisningen deri börjas vid en spädare ålder.
Uppskjutes undervisningen i detta ämne (ill 7:de klassen, vore läraren i tillfälle bedöma
hvilka ynglingar, som hade fallenhet och håg derför, och åt inga andra komme undervisning
deri att meddelas. Den klassiska litteraturen anser jag för ett ytterst vigtig!
historiskt moment, hvars studium alltid bör idkas. Men just af kärlek till detta studium,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-l]tskotiets Betänkande N:o 446. 17
dium, önskade jag att det endast idkades af dem, som deri kunde göra sådana framsteg,
alt de lärde sig älska och värdera del, och att det icke, såsom ofta nu, gjordes
förhatligt genom att påtrugas personer invita Minerva. Om under loppet af de tre
sista åren i skolan Latinet lästes med allvar af ynglingar med fallenhet derför, skulle
dessa under denna tid kunna göra ganska grundliga framsteg. Önskade de sedan att
äfven lära sig Grekiskan och Hebreiskan, kunde sådant låta göra sig vid universitet.
Jag känner af egen erfarenhet, att den, som någorlunda känner Latinet, ganska väl kan
på egen hand inhemta Grekiskan. Detta sednare språk, äfvensom Hebreiskan, har jag
ansell icke i något läll böra blifva föremål för elementar-undervisningen. Dessa tvänne
språk inhemtas af en så ringa minoritet, att för dennas skull ordningen vid de allmänna
undervisningsverken ingalunda bör sältas på spel.
Då jag således antager att undervisning i skolorne bör lemnäs uti Latinska språket,
sker del under förutsättning af full valfrihet; och att samma språk sedermera icke
skulle fordras såsom nödvändigt uti någon embets-exarnen. Genom antagandet af mitt
förslag komme den förenkling att inträda, att de olika undervisnings-linierne uppkommo
först i de 2:nc sista klasscrne och aldrig kunde blifva flera än två, då do nu deremot,
enligt nja Skol-stadgan, börja redan i tredje klassen, och uti de öfversta klasserna
kunna uppgå ända till fem olika limér.”
I följd af hvad motionären sålunda anfört, har han föreslagit, att Rikets Ständer
må hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, med ändring af Kongl. Stadgan
för Rikets allmänna elementar-läroverk den 14 Augusti 1856, i Nåder förordnas måtte
”att undervisningen i skolans sex första klasser blifver gemensam för alla samt att
”först i 7:de klassen finge bildas tvänne olika undervisnings-linier, der å den ena lemnades
undervisning i latinska språket åt dem, som sådant önskade.”
2:o Reträffande den afdelning af Irsta Kapitlet i skol-stadgan, som rörer flyttning
inom läroverk samt från lägre till hägre läroverk, är anmärkt:
a) af Herr Hydin: att, genom 35 §:s föreskrift det endast inom åttonde eller
öfversta klassen i högre elementar-läroverk lärokursen må beräknas tvåårig. Föräldrar
eller målsmän, som anförtrott sine barn eller myndlingar åt lägre elementar-läroverk
med blott två- lill fem-årig skolkurs, funne sig utan giltig orsak betagne förmånen alt
ytterligare ett år behålla dem vid ortens läroverk, en sak, som måste anses vara af
synnerlig vigt der, hvarest lärjungnrne i allmänhet utgå från ett ofullständigt läroverk
lill industriela yrken; hvadan motionären ansett behöflig! att delta stadgande så förändrades,
att äfven vid lägre elementar-läroverk, då Läroverks-kollegium och Ephorus
så finna nödigt och gagneligt, läro-kursen inom öfversta klassen må vara två årig.
b) af Herr W ahlström: att 39 §:s föreskrift: ”Lärjunge, som tillbragt två år i en
”klass och ej af sjuklighet eller andra tvingande omständigheter varit förhindrad att
”undervisningen fullständigt begagna, men likväl icke befinnes ega de kunskaper, som
”för uppflyltning lill högre klass erfordras, vare från läroverket skiljd”, vore icke hlott
obillig, utan äfven för skolan och samhället lika skadlig. Den vore jemväl onödigtvis
strängare, än motsvarande stadgande i gamla skole-ordningen, der sådan påföljd föreskrifves
först efter tre års vistande i samma klass, sedan efter två års vistande deri,
råd alt lemna studierna blifvit gifvet men ej följd t. Statens läroverk vore stiftade för
alla medborgares skull, och borde de fattigare så väl som de förmögnare, de af naturen
mindre gynnsamt begåfvade sä väl som de mera gynnade der få inhemta undervisning.
Orimligheten af ifrågavarande föreskrift visade sig ock vid jemförelse med 55
§, enligt hvilken yngling, "som genom fortsatt osedlighet och genom svårare förbrytelser
visat sig ej blott vara ovärdig att vid läroverket njuta undervisning, ulan äfven
Bih. lill H, St. Prot. 4856 & 4857. 8 Sami. 35 Haft. 3
18 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 110.
"utöfva ett skadligt och farligt inflytande på sina medlärjungar”, förvisades från läroverket
för högst två år, under del en för öfrigt sedig och anständig gosse, sorn vid
inträdet i skolan vid nio års ålder vore något inskränkt till begrepp och omdömesförmåga,
hvilka dock vid 13 å 15 års ålder ofta plötsligen ljusnade och utvecklade
sig, och som dessutom möjligen bade ringa eller ingen tillsyn i hemmet, skulle,
om han efter två års förlopp icke egde tillräckliga kunskaper att uppflyttas till andra
klassen, vid elfva års ålder för alltid förvisas läroverket; och har motionären derföre
yrkat, att nämnde 39 § antingen mätte helt och hållet uteslutas eller ock förmildras i
enlighet med hvad 1820 års skole-ordning i samma ämne föreskrifver.
3:o 1 afseende å 1 kapitlets 53 §, som angår ordning och tukt inom läroverken,
har Herr Henschen afgifvit en framställning, åsyftande alt föranleda "inskränkning
i den flerestädes förfärligt missbrukade rättigheten för lärare alt, utan ordentlig
"ransakning och dervid erhållna säkra bevis om felaktighet, bestraffa lärjungarne på ett
"för alla ädlare sinnen upprörande sätt”, hvarjemte motionären förbehållit sig att framdeles,
med ledning af utländsk lagstiftning, till Utskottet öfverlemna förslag, huru det
onda skulle afhjelpas, utan att sådant förslag likväl sedermera kommit Utskottet till
handa. Till stöd för framställningen har motionären, bland annat, anfört: att barn,
hvilka af en lärare, ofta under upprörd sinnesstämning och bolande miner, tillfrågades
om kamraters fel, hvilkas verklighet läraren på förhand vore benägen antaga, kunde
dels af partiskhet, dels af fruktan, dels af begär alt behaga läraren, dels ock af sanningskärlek
lätt förledas att vittna falskt mot kamrater; att ransakning, dom och exekution
följde ögonblickligen, och verkställdes ej af olika personer, ulan af en enda
person, hvilken ofta sjelf vore part, förvillad af sjudande känslor och en missledande
tanke om nödvändigheten alt i lärjungarnes ögon vara konseqvent och alltid synas
hafva rätt. Att se en sådan späd, värnlös varelse, om hvilkens oskuld i det, hvarom
fråga vore, flere kunde vara förvissade, "hemfallen under en uppretad lärares misshandling,
ryckas, piskas, kastas till golfvet såsom ett liflöst ting och åter upptagas för
"att till dess den uppretade mannens känslor sent omsider hunnit svalna, ytterligare
"misshandlas", verkade ej blott förhärdande, utan ock i flere afseenden skadligt på öfrige
lärjungarnes rätts- och barmhertighets-känslor, som deraf väl i början upprördes,
men omsider genom vanan döfvades och förslöades, hvaraf lör barnen alstrades de för
Staten högst skadliga begreppen att vissa individer vore rättslösa och att rättslösheten
vore normal i vissa fall.
4:o 1 anledning af 2 kapitlets 78 §, hvarest, i fråga om befordringsrätt
och löne för maner för skoie-lärare stadgas, att "läraren vare vid fyllda (50 lefnadsår,
"sedan han 35 år varit i allmän tjenst och deraf minst 30 år vid elementar-läroverk
"anställd, berättigad till afsked med åtnjutande af emeriti-lön”, har Herr Rydin erinrat,
att, om äfven detta stadgande icke fordrat mer i afseende på tjensteårens antal,
än det för Statens öfriga tjenstemän i allmänhet bestämda, nemligen 30 år, detta ändock
inneburit eli misskännande af hvad hittills varit allmänt erkändi, det skole-arbetet
vore bland de mest mödosamma, och hvilket erkännande föranledt så väl den dubbla
tjensteårs-beräkningen, som det stadgande uti 1820 års skole-ordning, det Biskop och
Konsistorium skulle hafva sig synnerligen om hjerlat de skollärares befordran, hvilka
oklanderligen och till ungdomens nytta tjent såsom ordinarie!' i tio år. När nu dels
den dubbla tjensteårs-beräkningen samt andra befordrings-företräden blifvit upphäfde,
dels läseterminernas längd ökats med omkring sex veckor på året, så föreföll det besynnerligt,
att, jemte det nämnde förmåner förlorades, antalet af tjensteår för rätt till
emerili-föu eller pension ökats med 5 år utöfver hvad för andre tjenstemän vore vanligt
och med 10 år utöfver hvad hittills vid elementar-läroverket erfordrats för erhål
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 116. 19
lande af afsked med lönens bibehållande, nemligen 25 tjensteår. Med förmälan i öfrigt
att intet annat lands lagstiftning torde kunna uppvisa en ända till 35 tjensteår utsträckt
tid för elementar-lärares pensionsålder och under erinran om det afgörande inflytande
lärarnes belägenhet utöfvar på skolans, har motionären föreslagit, att i 78 §:s stadgande
åtminstone den ändring måtte till vägabringas, att 30 Ar i Statens tjenst och fyllda 55
lefnadsår måtte berättiga till afsked med full lön, 25 tjensteår och 50 lefnadsår lill
tre Ijerdedelars lön samt 20 tjensteår och 50 lefnadsår lill half lön, om afsked sökes,
äfvensom all af dessa år fern må kunna vara tillbragte i annan Statens tjenst, än
elementar-läroverket, såsom vid universitet eller tillämpnings-skola.
5:o Rörande 3:je kapitlet, i fråga om tillsynen öfver e lementar-lär overken
m, m. har Herr Hjerta anmärkt, att makten att afgöra och förordna om allt, som anginge
skolorna och tillsättande af lärare nästan uteslutande vore öfverlemnadt åt Biskoparne,
under det desses skyldigheter på ett så obestämdt sätt blifvit stadgade, att de kunde
nästan ansvarslöst vanvårdas. Sålunda egde Ephorus (82 §), när vid förekommande
fall föreskrift saknades, rättighet att för tillfället besluta och stadga och enär, med
undantag af föreskrifterna i afseende på lärares tillsättande, undervisningens allmänna
ordnande och den del af skol-lukten m. m., som tillhör lärare-kollegium, der Biskopen
äfven kunde laga säle såsom ordförande, i öfrigt ingenting vore angående skolans
styrelse genom lag bestämdt, blefve Biskopen enrådande i nästan allt som för tillfället
kunde förekomma att afgöra. Jemväl vid lärare-sysslors tillsättande hade Biskopen
öfver pluraliteten i konsistorium en makt, som kunde kallas vidunderlig och vore stridande
mot bruket inom andra myndigheter, hvarest flera med sina röster deltaga i tillsättande
af sysslor, i det att icke, såsom vanligt, den yngste ledamoten, utan Biskopen, först
skulle afgifva sitt yttrande, och att, om olika meningar uppstode, Biskopen egde icke blott
afgörande röst i händelse af lika röste-antal å båda sidor, utan dessutom två röster
(§ 68). Derjemte egde Biskopen ensam i allmänhet (§ 86) bestämma valet af läroböcker
och tillse, hvilka läromethoder, med ledning af Kongl. Stadgans föreskrifter,
skulle begagnas. I fråga åter om Biskopens skyldigheter såsom Ephorus, ålåge honom
blott (§ 81) att tillse det. de under hans uppsigt varande undervisningsverk motsvarade
ändamålet och noga fullgjorde sine åligganden, utan att något rörande sättet alt utöfva
denna tillsyn funnes närmare föreskrilvet, än att Biskopen borde "så ofta hans
tid tilläte" öfvervara examina inom läroverken; och vore detta allt så mycket äfventyrligare,
som Biskoparne, väl för brott mot den borgerliga lagen, men icke för ernbelsfel,
vare sig genom grof uraktlåtenhet eller genom egenmäktigt tilltag kunde af
någon myndighet åtalas eller dragas till ansvar, enär de genom sin ställning vore, ulan
någon förman eller auktoritet öfver sig, ett slags satraper af andeliga ståndet, oberoende
af både regering och folk; varande af motionären föreslaget, att Rikets Ständer
mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om tillsättande af en kommitté utaf
sakkunnige män, nämnde utur olika samhällsklasser, för att taga frågan om elementarläroverkens
organisation i nytt skärskådande särskildt med afseende å skolornas styrelse,
under uttryckande af den åsigten, att äfven lekmän, vare sig utsedda af kommunerna
eller af de skolorna besökande lärjungarnes föräldrar, böra fä deltaga i nämnde
styrelse, äfvensom att Biskoparnes uteslutande makt öfver läroverken i de flesta fall
och öfvervägande rösträtt vid läraresysslors tillsättande emellertid måtte genast upphöra,
så att de i detta afseende ställas i lika förhållande till de öfriga ledamöterna,
som Presidenter i Rikets Hof-rätter till ledamöter derstädes; och har Herr Hjerta, under
diskussionen i frågan, särskildt yrkat, att, med ändring af 98 i § Skol-stadgan, Rektor vid
högre elementar-läroverk måtte hädanefter tillsättas i samma ordning som hittills.
20 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o HG.
6:0 I afseende pä den del af 4:de Kap., sorn handlar om kassor, af g i fl er
och redovisning, är af Herr Hydin yrkadt, alt, i stället för den i 135 § omförmälda
frivilliga gåfva, hvilken de förmögnare lärjungarnes föräldrar borde uppmanas
att till skol-kassa erlägga, mätte, med afseende å det häraf härflylande obehag för så
väl uppmanande, som uppmanade och enär den i gamla skol-ordningen påbjudne afgift
till skol-bibliolhek ieke blifvit i nya författningen intagen, stadgas en afgift af 2 Ii:dr
R:mt af hvarje bemedlad lärjunge, som i elemenlar-läroverk intages, att användas lill
inköp af brukliga läroböcker, kartor m. m., som af meddeilösa lärjungar skulle kunna
till låns bekommas.
I sammanhang med den af Herr Cederschiöld väckta motion om ändring i
Skol-sladgan, för hvilken Utskottet här ofvan redogjort, har samme motionär framställt
följande förslag, som ej afse ändring i berörde stadga, nemligen:
A) "att student-examen ställes i fullkomlig öfverensstämmelse med fordringarne
"i skolan, samt att för undergående af fullständig student-examen erfordrades att
"blifva approberad uti alla dithörande ämnen, således, med undantag uti latinska språ"ket,
uti hvilket endast de underkastades examen, som sådant önskade;"
B) "att alla s. k. preliminär-examina afskaffas, så att, efter aflagd fullständig
"student-examen, fack- och special-studiet kunde vid universitetet genast börjas;’’
C) "alt till prest-examen icke fordrades latin och hebreiska för andre, än som
"önska de högre betygen;"
Z?) "att den nuvarande philosophiska magistergraden afskaffades, samt i stället
"inrättades magistergrad för hvarje särskild vetenskap;" och
E) "alt Kongl. Maj:t måtte i Stockholm nedsätta en af sakkunnige personer
"beslående kommission, inför hvilken den nu, för vinnande af inträde uti Statens embetsverk,
stadgade examen skulle afläggas.”
Till stöd för dessa särskilda förslag har Herr Cederschiöld anfört, alt om, enligt
den framställning, han i afseende å elementar-undervisningens ordnande lemnat, af do
klassiska språken vid skolorna inrvmdes plats endast för latinet, der skulle i humanistiska
ämnen inhemtas en sådan kunskap, att den kunde anses afslutad vid afgången
till universitet; att universiteten i anseende dertill att der, så vidt filosofiska fakulteten
anginge, endast lemnals undervisning i elementerna, icke kunnat uppnå det mål, som
var dem föresatt; att om universiteten deremot blefve läroanstalter endast för specialstudier,
lärjungarne skulle längre kunna följa läraren på vetenskapens hana, hvarigenom
den sednares håg att sjelf djupare intränga i vetenskapen ovilkorligen skulle lifvas;
att ehuru olämpligt vore det läraren jemväl vore examinator, ett förslag till ändring i
detta förhållande vore alltför genomgripande, för att kunna få framgång; men att likväl
någon förbättring i detta hänseende kunde vinnas i afseende på dem, som söka
inträde i de civila embelsverken, om, i stället för den examen, som inför embetsverket
aflägges och hvilken, vanligen förrättad af de yngsta ledamöterne i verket, nedsjunkit
till en tom formalitet, pröfning af de inträdes-sökandes kunskaper egde rum inför en
af Kongl. Maj:t förordnad examens-kommission.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o H6. 21
Utskottet går nu att besvara de af motionärerne gjorda yrkanden i samma ordning,
hvari dessa här ofvan blifvit upptagne; och har Utskottet således alt först yttra
sig öfver de framställningar, som åsyfta ändring eller omarbetning af den genom Kongl.
Maj:ts Nådiga Stadga för elemenlar-iäroverken af den 14 Augusti 1856 föreskrifna
iäseordning.
l:o. Harvid anser Utskottet sig till en början böra erinra om de åsigler i fråga
om elementar-undervisningens ordnande, hvilka af Rikets Ständer vid tre föregående
Riksdagar blifvit yttrade, och som åsyftat ”den förändring att apologist- och lärdoms’’skolan
samt gymnasium komme att utgöra en enda fullständigt sammanhängande
”skola med två bildningslinier,” vid ordnande hvaraf Rikets Ständer ansett ''den reala
”bildningen böra, utan all den humanistiska lider i grundlighet, utbildas lill all den
"fullständighet, sorn läroverkens omfång medgifver.”
Alt dessa af föregående Rikets Ständer uppgifna hufvudvilkor blifvit vid utfärdandet
af den nya Läroverks-stadgan i allmänhet tillämpade, har Utskottet vid granskning
inhemtat, och anser Utskottet derföre någon ändring nu icke lämpligen kunna
ifrågakomma uti samma Stadgas hufvudgrunder, hvartill är att hänföra den fördelning
af undervisningen på flera linier, som al två motionärer blifvit anmärkt såsom skadligt
inverkande genom den splittring af iäroklasserna, derigenom skulle åstadkommas.
I fråga åter om ordnandet af elementar-undervisningens detaljer, så har Herr
Wahlström, bland andra framställningar i della ämne, särskildt yrkat, att undervisning
måtte vid elementar-läroverken meddelas jemväl uti Sveriges författning och i moralfilosofi;
men dessa läro-ämuens uteslutande från elemenlar-undervisningen synes Utskottet
hafva varit ganska välbetänkt, med afseende derå ej allenast alt undervisningen,
för att vinna i grundlighet, bör inskränkas till de mest oundgängliga läroämnena,
utan ock att en utförligare framställning af stats-författningen och moral-filosofien mindre
väl lämpar sig för den ålder, lärjungarne i skolan innehafva, och desto hellre synes
kunna uppskjutas till dess ynglingen inträder vid universitetet, som dels undervisningen
i fäderneslandets historia bibringar lärjungarne vid elementar-läroverket all nödig
kännedom om stats-författningens historiska utveckling och dess grunddrag, dels
ock moral-filosofiens studium torde der vara umbärligt i samma mån, som religionsundervisningen
derstädes omsorgsfullt meddelas.
Beträffande derefter öfriga anmärkningar mot läse-ordningen, så har
Utskottet anledning lill den förmodan, att dessa anmärkningar, jemte de flera af samma
eller mera genomgripande syftning, hvilka i periodiska och andra tryckta skrifter äro
eller kunna blifva gjorda mot nämnde läse-ordning, skola, sedan de hunnit blifva ej
allenast af den offentliga granskningen behörigen undersökte, utan äfven genom erfarenheten
pröfvade, komma att leda tili åtskilliga nyttiga och måhända äfven nödvändiga
förändringar uti Skol-sladgan. För närvarande åter, innan samma Stadga vunnit någon
tids tillämpning, kunna dessa anmärkningar ingalunda till deras halt med någon
tillförlitlighet bedömas; hvaremot och då Kongl. Majit genom Nådigt Bref den 23 sistlidne
Maj meddelat de öfvergångs-stadganden, hvilka ansetts vara af nöden för att vid
hvarje särskildt läroverk med möjligen minsta rubbning af undervisningens jemna gång
bereda tillämpning af den nya Stadgans föreskrifter, tillfälle torde under nämnde öfvergångstid
i rikt mätt erbjuda sig för vinnande af säker kännedom om de särskilda föreskrifternas
praktiska möjlighet och nytta.
1 öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt och då Utskottet hyser
den förmodan och förhoppning, att Kongl. Majit icke lärer underlåta att uti ifrågavarande
Läroverks-stadga vidtaga nödiga förbättringar och förändringar, i den mån erfarenheten
dertill kan gifva anledning, finner Utskottet sig böra vördsamligen hemställa,
22 Allmänna Besvärs- och Ekonom i- UIs k olle Is Betänkande N.-o 416.
att motionärernes yrkanden, så vidt de afse ändring af läse-ordnin
gen
eller omarbetande af densamma genom utsedde kominitterade,
för närvarande icke måtte till någon åtgärd föranleda.
2:o. a) Hvad derefter angår Herr Rydins yrkande om den ändring af 35 §, att
äfven vid lägre läroverk med två- till fem-årig skolkors, lärokursen i öfversta klassen
må, med läroverks-kollegii och Ephori medgifvande, vara två-årig, så finnér Utskottet
motionärens syftemål kunna vinnas med bibehållande af nämnde § i oförändradi skick,
enär Stadgan icke innehåller någon föreskrift, som lägger hinder i vägen för lärjunge
att qvarsitta i en klass under två år, hvadan Utskottet
afstyrker den föreslagna ändringen af 35 §.
2:o. b) Den ändring uti 39 §., som af Herr Wahlström blifvit föreslagen, eller
att stadgas må, det lärjunge ej må skiljas från läroverket för qvarsittande i klass förr
än han i en klass tillbragt tre år, synes Utskottet icke heller vara af behofvet påkallad,
enär det är lärjunge öppet att, sedan han af nyssnämnde orsak lian läroverket
afgått, derstädes åter vinna inträde, när han, efter vunnen utveckling af själslörmögenhelerna,
finner sig kunna med mera fördel begagna undervisningen derstädes; Och anser
Utskottet sig derföre jemväl böra tillstyrka,
att 39 § bibehålies i olörändradl skick.
Vidkommande Herr Henscbens motion, åsyftande att bestraffning ej må tillämpas
å lärjunge utan föregången ransakning och dervid erhållna säkra bevis om felaktigt
förhållande, så finner Utskottet alt den nya Elementarläroverks-stadgan i fråga om
lärjunges kroppsliga bestraffande är affattad med all den varsamhet, till missbruks förekommande,
som med upprätthållande af ordning vid läroverket är förenlig, enär ^lindrig
are kroppsaga'’’ först får användas sedan andra lägre bestraffuingsgrader visat sig
overksamma och efter det varning för påföljden, i händelse af ny förseelse, blifvit af
Rektor lärjungen meddelad: på grund hvaraf och då motionären dessutom icke närmare
utvecklat sitt förslag samt tillämpligheten deraf således ej kan bedömas, Utskottet hemställer,
att Herr Henschens ifrågavarande motion må lemnäs utan åtgärd.
4:o. Som den i Herr Rydins motion väckta fråga om förändrade stadganden
rörande lärares rätt till pension vid afgång frän elementar-Iäroverk, har nära sammanhang
med det på Stats-Utskollets handläggning beroende ärendet, angående dessa
lärares aflöning samt pensions-frågan jemväl i följd af en utaf Herr Professor Carlson
väckt motion kommer att af nyssnämnde Utskott behandlas,
lärer något yttrande af Ekonomi-Utskottet öfver denna del af Herr
Rydins motion icke vara erforderligt.
5:o. Vidare förekommer Herr Hjertås yrkande om nedsättande af en kommitté
för att uppgöra nytt förslag lill elementar-läroverkens styrelse; i afseende hvarå Utskottet
får yttra, att, då Utskottet uti första punkten af detta utlåtande funnit sig böra
afstyrka väckte förslag om ny läse-ordnings utarbetande genom utsedde kommitterade,
innan den nuvarande hunnit under någon tids tillämpning af erfarenheten pröfvas, Utskottet,
i öfverensstämmelse härmed, ock anser någon åtgärd för närvarande icke böra
vidtagas till beredande af ändring i nu förevarande vigtiga del af Läroverks-stadgan ;
hvadan och under erinran derjemte, att ett förslag i den af Herr Hjerta framställda
syftning skulle innebära ändring i det genom 24 Kap. 3 § Kyrko-lagen åt Riskoparne
uppdragna inseende öfver undervisnings-väsendel och att således Ekonomi-Utskottet ej
är befogadt alt derom göra framställning, Utskottet får vördsamligen tillstyrka,
att Herr Hjertås berörde förslag må lemnäs utan åtgärd.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N-.o 116. 23
6) Beträffande Herr Rydins förslag att, med anskaffande af den frivilliga gåfva
till läroverkets kassa, som enligt 135 § i Stadgan af förmögnare lärjungars föräldrar
påräknas, inskrifnings-afgiften för lärjunge måtte höjas med 2 Riksdaler Riksmynt, att
användas till inköp af böcker m. m., som af obemedlade lärjungar kunde till låns bekommas,
så synes det Utskottet ej vara obilligt eller olämpligt att den mera bemedlade,
som dertill finnes benägen, leronar större bidrag till nämnde kassa, än den mindre
förmögne, och å den andra sidan torde det vara betänkligt att allmänt höja den
ifrågavarande afgiften med afseende derå att föräldrar i allmänhet vid barnens inträde
vid läroverket få underkasta sig betydliga uppoffringar; hvadan Utskottet, med tillkännagifvande
i öfrigt att Herr Professor Carlson i dess förut omförmälda motion föreslagit
att termins-afgiften för lärlingarne måtte anslås till anskaffande såväl af böcker
och undervisningsmedel, som af eljest behöflig materiel för det elernentar-läroverk,
till hvilket den inbetalas, får vördsamligen hemställa,
att jemväl Herr Rydins nu ifrågavarande förslag må lemnäs utan
åtgärd.
Hvad sedermera angår Herr Cederschiölds under Uitteris A., B., C. och D. här
ofvan upptagne framställningar, nemligen dels om förändrade föreskrifter i afseende på
student-examen, dels om afskaffande af s. k. preliminär-examina vid Universiteten, dels
att vid prestexamen de, som ej önskade erhålla högre betyg, skulle befrias från examen
uti Latin och Hebreiska, och dels alt, i stället för nuvarande magistergrad, särskild
sådan för hvarje vetenskap borde inrättas, så enär dessa framställningar äro
grundade på och stå i nära sammanhang med motionärens förslag att, med inskränkning
af de klassiska språkens studium, mera utrymme måtte lemnäs åt de s. k. realstudierna,
och alt Läroverks-stadgan i sådan syftning måtte omarbetas, kan Utskottet,
som funnit sig föranlåtet afstyrka nämnde yrkande, ej eller understödja nu ifrågavarande
framställningar, helst härvid för öfrigt förekommer, dels att, enligt 42 § uti Läroverks-stadgan,
särskild stadga för afgångs-examen från elenienlar-läroverk kommer att
utfärdas, och att frågan om behöfligheten af förändrade föreskrifter i afseende på student-
och preliminär-examina dervid otvifvelaktig! kommer under pröfning, dels ock
ali dä hufvudsyflemålet med den af motionären yrkade förändring af magistergraden
varit att motverka studiernas splittring på allt för inånga ämnen för befordrande af
mera grundlighet i färre vetenskaper, detta syftemål i väsentlig mån befrämjas genom
hvad redan är stadgadt genom Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 22 April 1853, hvarest,
i fråga om antalet af belygs-enheter, som vid afläggande af Philosophiae Kandidatexamen
bör lörvärfvas, afseende företrädesvis fästes derå, alt goda vitsord erhålles i färre
närbeslägtade vetenskaper.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer Utskottet,
att någon åtgärd i anledning af Herr Cederschiölds under Lilieris
A, B, C och D upptagne yrkanden ej må vidtagas.
E) Vidkommande slutligen Herr Cederschiölds förslag att Kongl. Majit måtte i
Stockholm nedsätta en af sakkunnige personer bestående kommission, inför hvilken
den nu, för inträde i Statens embetsverk, stadgade examen skulle afläggas, med hvilket
förslag dock, enligt hvad upplyst blifvit, icke åsyftas att den examen för inträde i de
civila embetsverken, som vid Universitetet undergås, skulle upphöra; så komme otvifvelaktig!
den sålunda föresiagne åtgärden att leda icke blott lill betydlig ökad kostnad
för staten genom arfvoden lill de personer, som finge ifrågavarande mödosamma examensbestyr
sig uppdraget, utan ock till mycket besvär och kostnad för dem, som önskade
söka inträde i Rikets utom Slockholm förlagda Hof-Rätter; hvadan och då dess
-
24 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o H6.
utom nämnde åtgärd, så länge tjenste-examen vid Universitetet bibehålies, torde vara
mindre behöflig, Utskottet får
afstyrka delta Herr Cederschiölds förslag.
Stockholm den 1 Oktober 1857.
Reservationer:
a) af Herr Kyrkoherden Sondén, som yttrade:
”Med någon kännedom af den oreda och förvirring, hvilken det Kongl. CirkulärBrefvet
af den 6 Juli 1849 bragle öfver Sveriges elementar-läroverk derigenom att det upphäfde
dess dittills varande organisation, utan alt sätta något annat i stället, med kännedom
al den längtan, hvarmed både skollärare och alla de, som nitälskade för ungdomens
uppfostran under de sislförflulna 8 åren motsett en ny Skol-ordning, hvilken skulle
göra slut på det kaotiska tillstånd, under hvilket läroverks-kollegierna med respektive eforers
begifvande gjorde hvad de ville, dertill nödda och tvungna af bristen på alla positivt
organiserande lagbud, kan man ej annat än med tacksamhet erkänna åtminstone
det välgörande syfte af Kongl. Stadgan af den 14 Augusti 1856, att den skulle göra slut
på ett sådant tillstånd, hvilket, lika besvärligt och ansvarsfullt för de embetsman och kollegier,
hvilka fingo organisalions-arbetel sig påtrugadt, som otillfredsställande för allmänhetens
skäliga anspråk, nödvändigt måste på ungdomen sjelf utöfva ett mer eller mindre
menligt inflytande.
Men med all skyldig tacksamhet för nämnda välgörande syfte så väl af den
under förlidet år utkomna Kongl. Stadgan, som för de öfvergångs-åtgärder, sorn, för att
bringa läroverken till stadga, blifvit vidtagna, kan man icke med likgiltighet förbise sådana
brister i nämnda Kongl. Stadga, hvilka måste utöfva en menlig inverkan på ungdomens
både kropps- och själsutveckling, så vida man anser ungdomens uppfostran
till kunniga och kraftfulla män vara af vigt för fäderneslandet sjelft, lika som för hvarje
enskild medlem af kommande slägter. Ju mera en genom författningens brister och
misstag uppkommen missbildning af ungdomen stadgas och göres permanent, desto
olyckligare måste följderna blifva. Finnas i läroverkets grundlag sådana misstag, så
kunna de, enligt mitt förmenande, aldrig för tidigt uppdagas, aldrig för tidigt afhjelpas.
Att i ett sådant fall afbida en säker men sen erfarenhets intyg, synes mig ungefär
vittna om samma klokhet, som att försumma att söka läkarevård, när ett påtagligt
sjukdoms-lillslånd inträdt, under förbidan, att man skall få se om sjukdomen kan vara
farlig.
Att ofvanberörde Kongl. Stadga för Rikets elementar-läroverk verkligen i afseende
på läroverkets organisation och läse-ordning är behäftad med många brister, hvaraf både
lärarnes verksamhet måste till en icke ringa del förlamas och ungdomen lida, hafva
motionärerne, särdeles Herr Wahlström, såsom mig synes, lill fullo ådagalagt, och skulle,
om det behöldes, många flera anmärkningar vid samma stadganden kunna anföras;
flera
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 116. 25
flera än som behöfs, för att ersätta ett och annat af nämnde motionärs yrkanden,
hvilket jag för min del nödgas underkänna, hvaraf jag särskildt vill nämna hans förslag
att införa ännu ett eller två läroämnen, då skolan redan förut är belastad med
flere än mängden af lärjungar kan smälta. Deremot lärer ingen sakkunnig vilja bestrida.
ali hvad han ytlrat om den ordning, i hvilken främmande språk inträda bland
undervisningsämnen, om undervisningen i historia, malhematik och naturalhistoria, eger
sin fulla giltighet. För att blott med ett par öka skälen att önska förändring, må
tilläggas, alt t. ex. i Latinet anbefallas till läsning utom grammatik, Cornelius Nepos,
urval ur Ovidii metamorphoser, Julius Caesar, Curtius, Sailustius, Ciceros Catilinariska
tal eller bref, Yirgilii ameid, någon af Ciceros philosophiska skrifter, eller Qvintilianus,
Oratio pro Milone, Horatius—allt detta naturligtvis icke fullständigt, ty så långt hinna
blott få till sin magistergrad, utan i bitar, hvilka likväl torde för de lärjungar, som ej
afskräckas, befinnas nog drvga.
Så kallad skönskrifning eller den ringa konst, — hvartill dock både god öfning
och tillsyn erfordras — alt skrifva en god handstil, upphör redan nied andra klassen,
d. v. s. vid barnets Urte år. Då bör dess hand vara stadgad o. s. v.
Men om mängden af sådana special-anmärkningar, hvaribland den om Franskans
otillbörliga företräde framför Tyskan, säkerligen gillas af 99 bland 100 lärare — otn
dock denna och alla öfriga special-anmärkningar mot läse-ordningen skulle förklaras bero
af smak, och att derför alla underordnades smak bör vika för den som finnes på högre
ort, sa återstå likväl de tvänne svåraste anmärkningar, som mot läroverkens genom
Kongl. Stadgan bestämda organisation blifvit gjorda och ovederlagda, nemligen den ena,
att genom läroämnenas anordning och lärokursernas vidd ungdomen både till kropp
och själ mäste förslappas; den andra alt genom den öfverdrifna valfrihet i afseende på
språkstudier, hvilken åt ungdomen med dess målsmäns bifall blilvit beviljad, läroverket
kan sönderfalla i så många s. k. bildningslinier att det kommer att öfverstiga Rektors
och lärarnes förmåga att hafva reda på hvilken hvarje lärjunge tillhör, eller, om detta
genom noggrannare anteckningar skulle låta sig göra, åtminstone att besörja allas ändamålsenliga
undervisning. Det skulle leda till en alltför stor vidlyftighet att här utförligen
bestyrka det förra af dessa påståenden. För att likväl icke kännas skyldig
all framkasta en lös och obetänkt beskyllning, nödgas jag anhålla att få fästa uppmärksamheten
på en enda klass och dess lärokurser, t. ex. den tredje. Der repeteras
bibliska historien samt 4 hufvudstycken af katekesen; det femte läses första gängen
och repeteras. Två timmar i veckan äro åt detta läroämne anslagna, en tid, som påtagligen
erfordras till förhörande af en så dryg kurs, till hvars inlärande minst 2 andra
timmars hemläsning torde erfordras.
I Svenska språket sysselsättes ungdomen med satsöfningar, smärre uppsatser öfver
kända ämnen och läseöfningar 3 timmar i veckan.
Historia och geografi läses 3 timmar; på dessa skall Svenska historien, begynt
redan i första klassen, medelst berättelser och efter en kort lärobok, jemte Europas
politiska geografi afslutas. De sakkunnige lära nog inse huru vida detta kan ske utan
temmeligen dryga hemlexor, upptagande måhända andra 3 timmar af lärjungens lediga
tid. Al malhematik egnas 4 timmar, på hvilka enkel regula-de-tri och Éuclides första
bok skola inhemtas. Det sednare lärer väl icke heller kunna aflöpa utan hemlexor, om
något skall fastna. I naturvetenskap skall den fysiska geografien, begynt året förut,
fortsättas och afslutas. Vextorganografi, exkursioner och undersökning af lefvande vexler
tillkommer; åt alltsammans är anslagen 2 timmars lärotid. Jag vill nu ej orda om
dessa läroämnens tjenlighet för det 11:åriga barnet, utan blott erinra, att om de skola
Bilt. lill B. St. Prot. i856 & i857. 8 Sami. 35 Haft. 4
26 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskottets Betänkande N:o 416.
medhinnas, åtgår nog mer än 2 timmars tid till hemlexor, de i sig sjelft vederqvickande
exkursionerne oberäknade.
Återstå ännu språk, tre språk, hvaribland tvänne nja, tyska och latin för dem,
som ingå på den s. k. klassiska linien, för de öfriga två språk, hvaraf tjskao nu
först begynnes. Åt dessa språk är visserligen en rymligare tid anslagen, nemligen tillsammans
18 timmar, men ser man på fordringarne, hvilka i franskan sträcka sig lill
formlära, syntax, läse-, tal- och skriföiningar, i tyskan håde formlära och syntax, utom
läseöfningar, i latin det vigtigaste af formläran samt genus-reglor, läseöfningar, jemte
delar af syntaxen, läse- och extemporerade skriföfningar, så kan det erfarna ögat omöjligt
undgå att äfven häruti finna en rikhaltig källa till hemlexor, hvilka i omfång och
tidsödande komma att öfverstiga alla förut nämnda tillsammanstagna. Enligt en ganska
måttlig beräkning lära således dessa 11-åringars hemlexor dock upptaga mer än hälften
så lång tid, som de på tabellen uppförda lärotimmarne. Tillkomma derjemte rit- och
sångöfningar, så inses lätt, huru många ögonblick för att ej tala om timmar, dagligen
ungdomen blir fri alt genom gymnastik eller de mera regellösa kroppsöfningar, som
dess lekar medföra, stärkas till kroppen och njuta behöflig hvila från själsarbeten.
Förmodligen i den välmenande afsigt att förekomma den under en sådan läseordning
oundvikliga öfveransträngning, har man dels åt Eforerne medgifvit en slags
rätt att något modifiera sjelfva läse-ordningen, dels ock varit särdeles frikostig på dispenser.
Utan att betvifla Herrar Eforers ömhet om ungdomen och goda vilja, att, om dess
bästa så kräfver, eftergifva af lagens stränghet, måste jag dock anse det obestridligt bättre,
att sjelfva lagen mildras, än att den qvarstår sådan att den samvetsgrannaste Eforus måste, i
tvekan mellan stadgans fordringar, å ena, och barnens gagn, å andra sidan, finna sig
föranlåten att in förbida erfarenhetens afgörande vittnesbörd, hvilket torde utfalla bedröfligt
nog; desto bedröfligare, ju mera nitiskt och kraftfullt lärarne drifva undervisningen
i hvar sitt ämne. Och denna erfarenhet vinnes icke på en eller annan dag
eller vecka. Så olika äro barns flit och fattningsgåfva, att hela terminer eller kanske
år erfordras för att urskilja, om det för en viss klass förelagda arbetet i allmänhet,
d. ä. för mängden, är alltför ansträngande; är detta genom erfarenheten konstateradt,
så fordras åter flere år att bota skadan, om den någonsin kan fullkomligen botas.
Hvad åter de många dispenserna angår, hvarigenom icke blott 7 s. k. bildningslinier
kunna, såsom en motionär yttrat, uppkomma, utan ännu flera, så måste i samma
mån, som rättigheten att vinna dispens blir bekant och begagnad, en splittring uppstå,
hvarigenom läroverket sönderslites och lärarne allt mer och mer sättas ur stånd alt
bestrida undervisningen. Dessutom, så länge de dispenserade, såsom stadgadt är,
verkligen sysselsättas med andra läroämnen i de efterskänktas ställe, blir lindringen i
deras arbete blott obetydlig.
Utskottet, som icke med ett ord bestrid t tillvaron af dessa skol-stadgans för
ungdomen vådliga brister, finner de s. k. liniernas mängd öfverensstämma med de underdåniga
önskningar, som af Rikets Ständer förr blifvit yttrade; under Utskottets öfverläggningar
har man icke otvetydigt velat på Rikets Ständer kasta skulden för
all oreda inom elemenlar-läroverket och särskildt för nu utgifna skol stadgas misstag.
En sådan mening, i min lanke mera sårande för den statsmakt, som blott skulle hafva
lånat sig till eli villigt redskap åt andras önskningar, än för den, hvarifrån dessa önskningar
utgått, behöfver ingen vederläggning. Och då Rikets Ständer i det af Utskottet
sjelft citerade yttrandet anhåller, “att undervisningen må så ordnas, att den reala bildningen
må utan alt den humanistiska lider i grundlighet, utvecklas till all den fullständighet,
som läroverkets omfång medgifverv, så är det minst sagdt en ganska sökt tolkning
att deruti finna roten till de 7 å 14 linier, som nu blifvit möjliga. Efter ordaly
-
/Minanna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o ii6. 27
delsen tydd innebär väl den citerade önskan snarare en anvisning alt lill grnndlighetens
och fullständighetens befrämjande inskränka den valfrihet i afseende på läroämnen,
hvilken man annars gerna skulle bevilja.
1 afseende på lärjungarnes öfverhopande med arbete och de vådor det medför,
tröstar sig Utskottet med den förmodan, att både molionärernes och (lere anmärkningar
genom erfarenheten pröfvade skola komma att leda till nyttiga och nödiga ändringar i
Kongl. Stadgan. Jag har redan ofvanföre sagt skälet, hvarföre jag icke anser erfarenhetens
vitsord, talande genom förblekta ansigten och slappade själskrafter bos mängden
af vår ungdom, böra införbidas. På många, kanske de flesta orter inom riket saknas dessutom
icke i denna stund den erfarenhet, som fordras för att inse, hvad som uti ifrågavarande
hänseende är för mycket, och att den nya stadgan snarare ökat än i någon
måtto afhjelpt sådana förut varande missförhållanden, lärer ingen bestrida. Äfven jag
har i likhet med Utskottets majoritet det hopp, att någon ling åtminstone i framtiden
mäste göras för deras afhjelpande, men går ännu längre i förhoppningar, då jag vågar
förmoda, att den nya stadgans brister, af' folkets ombud inför tronen framlagda, skola
till sina väsentligaste delar afhjelpas redan innan någon generation deraf tagit skada.
På sådana anordningar, hvarom olika meningar mellan sakkunnige kunna uppstå,
vill jag icke lägga någon vigt, ännu mindre tillstyrka någon åtgärd, hvars nytta med
skäl kunde dragas i tvifvel, elier belt och hållet bestridas. Endast de mest oundgängliga
och väsentliga förbättringar tili förekommande af läroverkets fortfarande upplösning
och ungdomens missbildning må af Rikets Ständer förordas. Sakens vigt skulle
måhända göra henne lika förtjent som mången annan, att, enligt motionärens förslag,
behandlas af en kommitté. Men då det i alla fall står Regeringen öppet att sammankalla
en sådan kommitté och sammansätta den, såsom hon finner för godt, så vill jag
blott tillstyrka,
att Rikets Ständer i en underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
må anhålla, att innan den läse-oröning, som innehålles i Kongl.
Stadgan för elementar-läroverken i riket, till fidio tillämpas, denna
stadga måtte, sedan den undergått behöflig granskning, så förändras,
alt dels de s. k. liniernas antal behörigen inskränkes, dels
läroämnena inom hvarje klass icke blifva (lere eller lärokurserna
större, än sorn af lärjungarne utan skada för deras fysiska och
intellektuel ötveckling kunoa medhinnas."
Häruti instämde Herrar Boman, Nygren, Bydin och Frick.
b) af Herr Lallerstedt, som yttrade:
”'Jemte det jag instämmer med Herr Sondén uti det yrkande, som han uti sin
reservation framställt, måste jag tillika anmäla min reservation emot Utskottets underlåtenhet
att, i anledning af de väckta motionerna, yrka någon åtgärd för att få styrelsen
öfver Rikets elementar-Uiroverk ordnad på ett sätt, som bättre öfverensstämmer med
så väl tidens fordringar, som Rikets Ständers förut uttryckta önskningar, än den nuvarande
särdeles bristfälliga styrelsen eller rättare frånvaron af all styrelse öfver denna
vigtiga gren af vårt undervisningsverk.
Då Stals-Utskottet vid 1848 års Riksdag tillstyrkte beviljandet af en årlig tillökning
i anslaget för elementar-läroverken af 90.000 R:dr B:ko, skedde det i förening
med fastställande af vissa vilkor för anslagets användande. Bland dessa vilkor var äfven
det, att styrelsen öfver elementar-läroverken, såväl den högre som den lägre, skulle
ordnas efter vissa af Utskottet då föreslagna grunder. Detta vilkor antogs äfven af
28
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o ii6.
Borgare- och Bonde-stånden, hvilka således endast under förbehåll af dess uppfyllande
beviljade det ökade anslaget. Adeln och Presle-slåndet förändrade likväl, för sin del,
vilkoret till en önskan, och vid votering i förstärkt Stats-Utskott blef deras mening
segrande. Emellertid framställde Rikets Ständer till Kongl. Maj:t, i följd af detta beslut,
i sammanhang med det nya anslagets beviljande, sin uttryckliga begäran, att styrelsen
öfver elementar-läroverken malte ordnas på ett ändamålsenligare sätt och så alt
äfven personer utom ecklesiaslik-ståndet måtte deruti deltaga Denna Rikets Ständers
önskan, hvars uppfyllelse två Stånd hade gjort till ett vilkor för anslagens beviljande
och som man äfven då verkligen hoppades att få snart uppfylld med anledning af de
åsigter, som dåvarande chefen för Ecklesiastik departementet, Herr Silfverstolpe, hade
gifvit Rikets Ständer tillkänna, har ännu efter nära tio års förlopp och sedan ytterligare
tre nya föredragande för ecklesiastik-ärendena under tiden allöst hvarandra, icke blifvit
uppfylld. Den väntan man hyste att åtminstone den nya skolordningen, när den en
gång hlefve färdig, omsider skulle uppfylla denna Rikets Ständers begäran, har äfven
blifvit sviken. Den nya stadgan för elementar-läroverken lemnar styrelsen såsom förut
i Biskoparnes händer såsom eforer, och den enda förändring, som i detta hänseende
skett, går ut på att öka deras makt och myndighet, som, olika med alla andra embelsmäns,
icke underkastad någon kontroll. När Utskottet säger den nya stadgan vara utfärdad
i enlighet med de önskningar, som Rikets Ständer uttryckt, så är denna uppgift
följaktligen ogrundad och af den beskaffenhet, att jag nödgas deremot reservera mig.
Den nya stadgan har icke allenast icke uppfyllt Rikets Ständers begäran om ett
ändamålsenligare ordnande af styrelsen öfver elementar-läroverken, den har tvärtom i
högst väsentlig mån försämrat den styrelse och tillsyn öfver läroverken, som genom 1820
års skolordning hade blifvit inrättad. Enligt denna skolordning, som nu genom den nya
stadgan af den 14 Augusti 1856 blifvit upphäfven, skulle en så kallad revision 'ofver
Bikels elem eniar-lär ov er k hvart tredje år i hufvudstaden sammanträda. Ordinarie ledamöter
af denna revision voro föredraganden för ecklesiastik-ärendena såsom ordförande,
en ständig Sekreterare, en Professor från någotdera universitetet, samt fyra lärare
vid elementar-läroverken, utsedde stiftsvis efter viss stadgad ordning, hvarjemte Biskoparne
kunde såsom extraordinarie ledamöter deltaga, när de ville tillstädeskomma. Den
ständige Sekreteraren skulle af Konungen utses, och hans åligganden var icke allenast
att uppsätta revisionens protokoll, betänkanden och expeditioner, utan äfven att under
mellantiderna mellan revisionens sammanträden, såsom orden i skolordningen lyda,
”vara uppmärksam på de läroböcker, metbodiska föreskrifter eller andra afhandlingar,
som inom elier utom fosterlandet uti språk och vetenskaper med afseende på den allmänna
undervisningen kunna utkomma, af dem taga den kännedom, som tillfälle och
lägenhet medgifva, samt vid revisionens nästa sammankomst föredraga hvad sorn anses
vara gagneligt och för den elementära uppfostran användbart;” och för att denne revisions-sekreterare
skulle sättas i tillfälle att uppfylla dessa åligganden, ställdes ett Staten
tillhörigt pedagogiskt bibliotek under hans värd och ansvar, och stadgades, att detta
bibliotek ”allt framgent efter tillgång och omständigheter bör förökas.” Revisionen ålåg
att icke allenast efter infordrade uppgifter sammanställa en allmän berättelse om läroverkens
tillstånd, och att dervid, bland annat, anmäla ’’de afvikelser från skol-lagens
föreskrift, som någorstädes inträffat,” utan äfven alt afgifva utlåtande ”öfver alla håde
lokala och allmänna utvägar, som böra och kunna ytterligare vidtagas lill vinnande af
läroverkens fullkomligare inrättning.” Revisionens berättelse och betänkande, ingifna lill
Kongl. Maj:t, tjenande föredraganden till ledning vid behandlingen af läroverkens angelägenheter,
ulgåfvos på trycket och utdelades sä väl med det officiela bladet bland
allmänheten, som till alla lärare.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskottets Belänkande N:o 1 '1 G.
29
Det är synbart, att denna inrättning åsyftat både en verklig kontroll öfver skollagens
efterlefnad och en väckelse till fortgående förbättringar. Ehuru bristfällig inrättningen
var, låg en vacker tanke till grund derför; och den skulle äfven otvifvelaktigl
halva uträttat mycket mera godt än den i sjelfva verket gjort, om den blott bade
blifvit kallad till lif på ett med skolordningens stadganden öfverensstämmande sätt.
Men detta skedde beklagligtvis icke, vare sig i följd af de föredragandes glömska och
försumlighet eller af beqvämlighet och motvilja mot en inrättning, som satte lärare på
visst sätt till kontrollanter öfver Biskoparnes åtgärder. I stället för alt revisionen borde
hvart 3:dje år sammankallas, så vidt ej Riksdag samtidigt inträffade, då sammanträdet
skulle uppskjutas till nästa år, så har under loppet af 36 år revisionen endast inalles
tre gånger varit sammankallad, nemligen åren 1824, 1832 och 1843, således blott en
enda gång, nemligen den första, i laga tid. I stället för att Konungen skulle enligt
skolordningen lill revisionens ständiga Sekreterare utse ”någon för insigter uti allmänna
uppfostran känd man,” hvilken synbarligen, enligt lagstiftarnes mening, just sk lilie utgöra
deu egentliga själen uti hela revisionen, så synes man alltsedan den första utsedda Sekreteraren
dog, hafva — med eller utan afsigt, må lemnäs derhän — glömt tillvaron af
detta embete och att det borde besättas, ända till dess, i följd af den allmänna meningens
påstötningar, ett revisions-sammanträde omsider blifvit beramadt, då man till Sekreterare
i bast kallade den Konsistorii-notarie, som var närmast till hands. Om denne
egde några "insigter uti allmänna uppfostran”, korn dervid icke i fråga; att han under
mellantiderna skulle egna uppmärksamhet åt undervisningens framsteg och följa med
den pedagogiska litteraturen inom och utom fäderneslandet, såsom skolordningen föreskrel,
ännu mindre; och det lill hans förfogande ställda pedagogiska bibliotheket, som skulle
allt framgent förökas för att bereda honom och revisionen tillfälle att följa med sin tid,
har åtminstone öfver ett Ijerdedels århundrade slått obegagnadt på Eckiesiastik-departementets
dammiga hyllor, och någon enda bok har veterligen dertill icke blifvit inköpt.
Alt institutionen på sådant sätt icke kunde bära den frukt, som lagstiltarne åsyftat, är
naturligt. Den lanns emellertid stadgad i lag, och det bade blott berott på en ny föredragande
för ecklesiastik-årenderia att när som helst kalla den till lif på ett sätt, som
bättre motsvarat dess bestämmelse. Genom den nu utfärdade nya stadgan för elementar-läroverken
har äfven ända till det sista spåret af denna institution blifvit helt
och håltet utp/änadt. Hela den afdelning i 1820 års skolordning, som handlade om
elementar-läroverkens revision, är helt och hållet försvunnen ur 1856 års stadga, och
man finner icke heller ringaste spår deri till några stadganden, som kunde anses egnade
att ersätta hvad som sålunda borttagits, i fall man icke skulle vilja så anse den under
sådana förhållanden likväl temmeligen betydelselösa föreskriften, att Biskoparne hädanefter
skola till Ecklesiastik-departementet afgifva ärliga berättelser om elementar-läroverkens
tillstånd.
Att tillsättningen af en ny Expeditions-sekreterare i Ecklesiastik-departementet,
såsom Kongl. Maj: t i propositionen om Statsverkets tillstånd och behof föreslagit, på
intet sätt ens kan fylla den lucka i läroverks-styrelsens organisation, som uppkommit
genom revisionens upphäfvande, än mindre uppfylla dut behof af en bättre och fullständigare
ordnad styrelse, som Rikets Ständer redan längesedan i öfverensstämmelse med
den allmänna meningen uttalat och som med hvarje dag kännes allt djupare, är alltför
uppenbart för att behöfva något vidare bevis. En sådan Expeditions-sekreterare
kan visserligen blifva eli nyttigt biträde ål chefen för Ecklesiastik-departementet, men
kan så mycket mindre uppfylla behofvel af en öfverstyrelse för läroverken, som han,
äfven om han erhåller namn och värdighet af byrå-chef, icke lärer kunna göra något
annat än biträda vid målens beredande och expedierande. Och att denne tjensteman
30 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Nr o 116.
skulle kunna erhålla den myndighet, som erfordras för alt vid läroverket med gagn
uppträda såsom inspekterande öfver och vid sidan af eforerna, är alldeles otänkbart.
Orimligheten att lemna elementar-läroverken utan någon annan tillsyn och kontroll,
än den som kan utöfvas af Biskopar och konsistorier, fäller ock så mycket mera i
ögonen, då man jemför denna gren af det offentliga undervisningsverket med folkundervisningen,
hvilken likaledes hittills varit ställd under samma tillsyn, men för hvars
öfvervakande sammansatta Stats-, Bevillnings- och Ekonomi-Utskottet icke desto mindre
vid denna Riksdag tillstyrkt tillsättande af icke mindre än tolf särskilda Stifts-inspektörer
samt en General-inspektör. Månne elementar-läroverken äro mindre i behof af en
ordnad styrelse och inspektion, än folkskolorna? Eller månne Biskopar och konsistorier
äro mera kompetente att ensamme råda om de förra än om de sednare? Jag vågar
betvifla detta, och styrkes uti delta tvifvel af det efterdöme, som gifvits af andra civi
liserade länder, hvilka redan allmänt insett nödvändigheten att ställa de allmänna bild
nings-anstalter, som svara emot hvad vi kalla elementar-läroverk, under en annan styrelse
och inspektion än blott presterskapets. Det är Sverige ensamt, som i likhet med
Påfve-staten, hvilken sednare jag icke räknar till de civiliserade, ännu ställer de offentliga
läroverken under Biskoparnes uteslutande ledning och tillsyn.
Då man ansett ett förslag, som åsyftade att åt läroverken bereda en annan sty
relse
och tillsyn, än den som uteslutande utöfvas af Biskoparne, innebära en ändring
af 24 Kap. 3 § i Kyrko-lagen, och alt Ekonomi-Utskottet följaktligen icke vore belogadt
att derom göra framställning, kan jag icke annat än på det högsta reservera mig
emot en sådan åsigt, enär den åberopade paragrafen i Kyrko-lagen visserligen ålägger
Biskoparne skyldighet alt hafva uppsigt öfver gymnasier och skolor, men alldeles icke
tillerkänner dem något uteslutande privilegium i delta hänseende, och dessutom det
ifrågavarande förslaget, långt ifrån att vilja beröfva Biskoparne något tillfälle att uppfylla
den genom Kyrko-lagen dem ålagda skyldigheten, tvärtom just skulle åsyfta att
bättre tillhålla dem dertill.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer, med åberopande af den underdåniga begäran
om ett ändamålsenligare ordnande af styrelsen öfver elementarläroverken,
som Rikets Ständer redan år 1848 framställde, och af
den ytterligare anledning till förnyandet af denna begäran, som
uppkommit genom den nya läroverks-stadgan och det derigenom
skedda upphäfvandet af revisionen öfver Rikets elementar-läroverk,
måtte till Kongl. Majit ingå med en ny underdånig begäran,
att Kongl. Majit måtte i Nåder uppfylla den önskan, som
Rikets Ständer i detta hänseende vid beviljandet af de ökade anslagen
för elementar-läroverken förut framställt, samt lill Rikets
härnäst sammankommande Ständer göra nådig framställning i
ämnet.”
Häruti instämde Herr Thornée.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 111. 31
*:0 117.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 2 Okl. 1887, kl. l e. m.
Betänkande, i anledning af väckl motion om förklaring aj 2 morn.
11 § i Folkskole-stadgan, i fråga om folkskole-lurares
pensionering.
Uti en Från Högvördiga Preste-ståndet till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterad motion, har Herr Prosten Söderberg anmärkt, att 11 § 2 mom. i
Kongl. Maj-.ts Nådiga Stadga om folkskole-undervisningen i riket af den 18 Juni 1842,
vore tvetydigt och erfordrade förklaring, dels derutinnan, att der stadgades det folkskolelärares
pensionering berodde af församlingens och skol-styrelsens pröfning, utan att
bestämdt vore, huruvida i det fall, att sockenstämma och skolstyrelse vore af olika
tankar, antingen frågan skulle förfalla, eller någondera af dessa myndigheter ega votum
decisivum; dels ock uti stadgandet att större eller mindre del af den utaf församlingen
anslagna lönen kunde folkskole-lärare såsom pension tilldelas, hvarvid icke vore bestämdt,
huruvida den ringa pensionen skulle tagas af den tjenstförrättande skollärarens
allt för knappt tilltagna lön, i hvilket fall någon svårligen skulle vilja söka en sådan
lärare-belältning, eller om icke snarare meningen vore den att skoldistriktet antingen
genom sina fattigkassor eller genom direkta sammanskott skulle bidraga till den gamle
folkskole-lärarens pensionering; och har motionären erinrat, att, då det uti ifrågavarande
moment föreskrefs, att det af församlingens och skol-styrelsens pröfning må bero,
att i mån af folkskole-lärarens behof och af den längre eller kortare tid han tjenstgjort,
större eller mindre del af lönen honom såsom pension tilldela, sådant syntes för
folkskole-! äraren innebära mindre trygghet, än om denna större eller mindre del
blifvit till beloppet noga bestämd och afgörandet häraf ej öfverlemnats åt församlingarnes
skön. Motionären har alltså föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t anhålla: l:o “Om bestämmande huru förhållas bör om, vid fråga om folkskolelärares
pensionering, församlingen och skol-direktionen skulle stadna i olika beslut;
”2:o om nådig förklaring, huruvida en dylik pension skall utgå af den tjenstförrättande
”skol-lärarens lön eller tillgång dertill skall af skol-distriktet på annat sätt beredas;
”3:o att en så beskaffad pension måtte till beloppet blifva i lag bestämd.“
32 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o /■/7.
Utskottet, som tagit noggrann kännedom af ärendet samt del i ämnet gällande
stadgande, får i anledning af motionen yttra: alt, hvad först angår frågan, huru förfaras
bör, då församling och skol-styrelse stadna i olika meningar om och huru stor pension
må böra folkskole-lärare tillerkännas, Utskottet finner otvifvelaktig!, alt församlingen,
som bekostar folkskolan, egen beslutande rätt i sådana frågor om afgifter för eller
i följd af folkundervisningen, der afgiften icke förut är till beloppet eller till grunden
bestämd och att den af församlingen valda skoi-styrelsen ej kan ega afgörande rätt i
andra fall, än der sådan genom skol-stadgans uttryckliga föreskrift eller församlingens
uppdrag blifvit åt samma styrelse öfverlemnad, samt att således föreskriften om skolstyrelsens
deltagande i fråga om skol-lärarens pensionering, hufvudsakligen alser alt
skol-styrelsen må ega tillfälle att, jemte meddelande af nödiga upplysningar, afgifva
förslag till församlingens beslut i ämnet; alt, beträffande dernäst frågan, huruvida pension,
sorn ål folkskole-lärare beviljas; må kunna utgå af den för undervisningens bestridande
anslagna aflöning och sålunda verka minskning i det arfvode, efterträdaren
får uppbära, Utskottet ej heller anser någon närmare förklaring af författningen i detta
fall vara af behofvet påkallad, utan tror Utskottet att vid jemförelse af innehållet uti
4 § i folkskole-stadgan, det destohellre utan tvekan kan antagas, att de för folkskolelärarens
aflönande anvisade medel böra för detta ändamål oförryckte utgå, som en
tolkning i den af motionären ilrågaställda motsatta syftning skulle kunna helt och
hållet föranleda folkskolans inställande; samt att, hvad slutligen angår motionärens yrkande,
att visst pensions-belopp måtte bestämmas, sådant ej allenast svårligen låter sig
göra, i anseende till olikheten af den aflöning, som är på olika ställen gällande, utan
ock synes vara af det skäl olämpligt, att behörigt afseende å den pensions-sökandes
behof och föregående tjenstgöring då icke, såsom billigt är, kan i hvarje särskildt fall
fästas: på grund hvaraf allt Utskottet vördsamligen hemställer,
alt någon åtgärd i anledning af förevarande motion ej må af
Rikets Ständer vidtagas.
Stockholm den 2 Oktober 1857.
Reservation
anmäldes af Herr Kyrkoherden Sonder) emot Utskottets yttrande i fråga om tydningen
af stadgandet att folkskole-lärare kan såsom pension tilldelas “större eller mindre det
”af den utaf församlingen anslagna lönen.u
N:o 118.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 118.
33
Äf:o 11S.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 2 Okl. 1857, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i an ledning aj återremiss af Utskottets Betänkande N:o 95.
Ofvanberörde Betänkande, hvilket innefattar yttranden öfver föreslagna förändringar
af stadganden i Kongl. Förordningen om Sockenstämmor i Riket den 29 Augusti
1843, har blifvit af Vällofl. Borgare-ståndet återremitleradt, men af tre Stånd i
de flesta delar godkändt; dock har Höglo!]. Ridderskapet och Adeln afslagil den af
Utskottet, i fråga om förändring af 2 och 3 inom. i Förordningens 5 §, gjorda hemställan.
Vid detta förhållande har Utskottet att, blott i fråga om ändring af berörde
§, med förnyad t yttrande till Rikets Ständer inkomma ; Och sorn Utskottets af två Ständ
godkända förslag härutinnan afsell en medelväg mellan de motsatta åsigter, hvilka synas
hafva gjort sig gällande hos Ridderskapet och Adeln, hvars beslut innebär bibehållandet
af dessa lagrums nuvarande lydelse, och hos Borgare-ståndet, inom hvilket
blifvit päyrkadt mer genomgripande förändringar än hvad Utskottet trott sig kunna
förorda; alltså får Utskottet på dessa och förut anförda skäl vördsamt anmäla,
att Utskottet vidblifver sitt ifrågavarande förslag.
Slockholm den 2 Oktober 1857.
Bih. till B. St. Brot. 1856 & 1857. 8 Samt. 35 Häft.
5
34 Allmänna Besvärs- och Ekonom i- lits hot/e/s Betänkande N:o '110.
No 119.
Anis. till Exp.-Utsk. d. 2 Okl. 1837, kl. l e. m.
Ullålande, i anledning af ålerremiss utaf Betänkandet N:o 99 i fråga
om lindring af Handels-ordningen den 22 December
4846 m. m.
Sedan Utskottet uli omförmälte Betänkande, bland annat, hemsläilt att Rikets
Ständer mätte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla det 25 § i Handels-ordningen
måtte erhålla följande förändrade lydelse: "Vill någon å landet idka handel i öppen
saluhod, pä säll i § 4 morn. 2 samt § 6 mom. 1 och 2 säges, gore derom skriftlig
anmälan hos Vår Befallningshafvande i länel, med uppgift å slället, der handelsrörelsen
är ämnad att utöfvas, samt företeende af de betyg, som till styrkande af sökandens
behörighet, jemlikt nämnda §§ erfordras; och äligge det derefter Vår Befallningshafvande,
alt genom delgifvande af ansökningshandlingarne lemna sockenstämman i den
församling, der handeln skulle komma att idkas, tillfälle att inom en månads tid yttra
sig såväl i fråga om sökandens behörighet, som rörande beholvel och nyttan för orten
af den sökta handelsrättighetens beviljande. Efter nämnda lids förlopp bör, ifall
sockenstämman å ansökningen tillstyrkt bifall, Vår Befallningshafvande densamma
ofördröjligen till pröfning företaga och bevilja; egande Vår Befallningshafvande, i händelse
af bifall till ansökningen, att för ifrågavarande närings utöfvar)de å uppgifvet ställe
vederbörligt tillståndsbevis utfärda.
Den som erhåller rättighet, alt å landet idka handel i öppen salubod, på sätt. i
§ 4 mom. 2 samt § 6 mom. 1 och 2 omförmäles, skall vara bosatt samt mantalsoch
skatt-skrifven å den ort, der handelsrörelsen af honom idkas; och må dylik handel
ej af samma person samtidigt idkas på två eller flera särskilda ställen.“ Så och
jemte det beslut i anledning af öfrige delar af Betänkandet blifvit af Rikets Ständer
fattade, har berörde del af Betänkandet, som bifallits af Preste- och Bonde-stånden,
men alslagits af Borgare-ståndet, blifvit utaf Ridderskapet och Adeln återremilteradt;
varande vid öfverläggningen i ämnet emot Utskottets förslag hufvudsakligen anmärkt,
att då, enligt detsamma, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande borde, ifall sockenstämma
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o ii9. 35
å ansökning om rättighet till handels utöfvande å landet tillstyrkt bifall, densamma ofördröjligen
till pröfning företaga och bevilja, sådant innebure en motsägelse, emedan pröfningen
vore af ingen betydelse om man vore förbunden att, utan afseende på förhåilanderne,
bifalla; att del lätteligen kunde inträffa att, om af två sökande den ene vore
enligt Handels-ordningen behörig alt idka handel, men den andre icke, sockenstämman
ändock kunde, vare sig af likgiltighet eller missförstånd, utlåta sig nekande till den
förres, men jakande lill den sednares ansökan.
Utskottet har i anledning af hvad sålunda förekommit ånyo tagit frågan i öf
vervägande;
och får Utskottet, pä grund af hvad anfördt blifvit, vördsamligen föreslå
följande förändring af samma §:
“Vill någon å landet idka handel i öppen salubod, på
sätt i § 4 mom. 2 samt § 6 mom. 1 och 2 säges, gore derom
skriftlig anmälan hos Vår Befallningshafvande i länet, med uppgift
å stället der handelsrörelsen är ämnad alt utöfvas, samt företeende
af de betyg, som tili styrkande af Sökandens behörighet,
jemnlikt nämnda §§, erfordras; och åligge det derefter Vår
Befallningshafvande att genom delgifvande af ansökningshandlingarne
lemna sockenstämman i den församling, der handeln skulle
komma att idkas, tillfälle att inom en månads tid yttra sig såväl
i fråga om Sökandens behörighet som rörande behofvet och nyttan
för orten af den sökta handelsrättighetens beviljande. Eller
nämnde tids förlopp bör, ifall sockenstämma å ansökningen lillstyrkt
bifall, Vår Befallningshafvande densamma ofördröjligen
tiil pröfning företaga och, derest laga hinder emot bifall till ansökningen
icke förekomma, för sådan närings utöfvande å upp
gifvet
ställe vederbörligt tillståndsbevis utfärda.
Den som erhåller rättighet, att å landet idka handel i öppen
salubod, på sätt i § 4 mom. 2 samt § 6 mom. 1 och 2
omförmäles, skall vara bosatt samt mantals- och skattskrifven å
den ort, der handelsrörelsen af honom idkas ; Och må dylik handel
ej af samma person samtidigt idkas på två eller flera särskilta
ställen.
Stockholm den 2 Oktober 1857.
36 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:0 120.
M:o 120.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 2 Okt. 1857, kl. l e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om utfärdande af kungörelse,
innehållande föreskrifter för resandes anteckningar i
dagbok.
Uti en inom Hedervärda Bonde-ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterad, motion har Riksdagsmannen ISits Andersson från Christianstads
län anfört, att resande under sina färder ofta framställt anspråk på att skjutsskyldige
eller gästgifvare ögonblickligen skulle uppfylla deras mången gång öfverdrilna
fordringar, och, dä sådant icke skett, infört osanna uppgifter i dagböckerna, hvilka föranlett
antingen gästgifvaren eller hållkarls eller skjutsskyldiges inkallande till kansliförhör.
Härvid vunnes väl stundom rättvisa lör de åtalade, men stundom gjorde godtycket
sig gällande i anseende tdl den anklagades oförmåga att anskaffa oiäfvige vittnen.
Den resande funnes vanligen icke heller qvar å orten och kunde nästan aldrig
träffas med kallelse, hvadan de tilltalade, om de blefvo frikände, i de flesta fall icke
vunno någon ersättning för inställelsen vid kansli-förhöret, ehuru de ofta måste, jemte
vittnen, färdas lång väg. För att förekomma anmärkte olägenheter har motionären
föreslagit, att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdandet
af en kungörelse, innehållande att då resande i dagbok å gästgifvaregård
inför klagomål öfver gästgifvare, hållkarl eller skjutsskyldig i afsigt att ansvar må någon
åläggas, vare han förpliglad, om angifvelsen skall upptagas, att afgifva lili Landshöfdinge-embetet
i länet en anmälan derom, med uppgift på sitt hemvist, huruvida han
har vittnen att åberopa och hvilka desse äro, samt borgen af två vederbäftige män folden
kostnad och skada, som kan de angifne förorsakas, ifall de icke kännas skyldige.
UtskoLtet har tagit motionen i öfvervägande; Och som det är föreskrifvet, att
resande skall anteckna klagomål uti ifrågavarande afseende i den vid hvarje gästgifvare
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 121.
37
gård befintliga dagbok, hvadan någon ytterligare anmälan derom till Landshöfdingeembete!
icke är behöflig, samt det i allmänhet är stadgadt att vid sådane klagomåls anförande,
i händelse vittnen åberopas, desammas adress skall i dagboken uppgifvas, och
det dessutom i allt fall åligger den resande att styrka sin angifvelse, får Utskottet', som
anser ställandet af den utaf motionären föreslagna borgen alldeles olämpligt, vördsamt
tillstyrka
att motionen ej må lill någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 Oktober 1857.
Ns® Iff.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 Okt. 18S7, kl. ia m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner rörande Seglations-ordningen
den 15 Maj 1845.
Uti om förmälde syftning hafva motioner blifvit väckla inom Hedervärda Bondeståndet
af Per .Mattsson från Vesternorrlands, Håkan Pettersson från Blekinge och
Joh. Johansson samt A. P. Andersson från Östergöthlands län.
Den förstnämnde har anfört, att, enligt 2 § i ofvanberörde förordning, egde icke
från utrikes ort kommande, med last försedda, fartyg att inlöpa i andra än stapelstadshamnar,
oell de, som blott medförde barlast, endast i vissa uppräknade, med särskild
tullbevakning försedda köpings- och landt-hamnar, deribland Nyland i Ångennanelfven,
Nordmaling, Rathan, Skellefteå och Näsby, belägne norr om Sundsvall. 1 öfverensstämmelse
med denna föreskrift stadgades jemväl i nämnde § att fartyg, som i någon
af dessa hamnar intagit last, vare sig pä in- eller utrikes ort, icke Ange hos den der
på stället befintliga tullstation utklarera, utan skulle delta ske från Nylands hamn vid
Hernösands, från Nordmalings och Ralhans vid Umeå, från Skellefteå vid Piteå samt
från Näsby vid Haparanda tullkammare. De häraf föranledde följder voro ganska
menliga, ty om ett fartyg, lastad t med spanmål, salt eller andra lifsförnödenheter, ankom
lill någon af nämnde hamnar, finge det icke inklarera vid deslinätions-ortens tullstation,
utan måste afgå tili närmaste stapelstads hamn, för att vid dess tullkammare
38
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskollets Betänkande N:o 121.
erlägga tull och andra umgälder, oell oaktadt denna omväg finge fartyget icke alltid
vidare gä till bestämmelse-orten, emedan, om detsamma icke vore Svenskt eller tillhörde
någon af de nationer, som egde rätt alt idka kustfart emellan våra hamnar, lasten
mäste lossas i den hamn, der det klarerat. Reqvirenten af lasten nödgades i sådant
fall antingen hyra eli svenskt fartyg för att få lasten fraktad lill den ort, der
densamma skulle afyttras, hvarigenom, utom tillfälliga olägenheter, lastnings- och lossuings-koslnaderne
blefve dubbla samt en lång tid åtginge, innan lasten blefve för allmänheten
tillgänglig, eller ock, om årstiden hindrade transport sjöledes, låta forsla lasten
landvägen flera mil med stor kostnad och svårighet, hvarigenom allmogen, som
behöfde varorne, finge vidkännas olägenheter af tidsutdrägt med deras erhållande och
ökadt pris för desamma.
Med fartyg, som i någon af förenämnde hamnar intagit last af landets produkter,
såsom trädvaror, tjära och jern, att föra lill andra platser, vore förhållandet föga
bättre. Så snart ett fartyg i sådant ändamål ankommit till platsen, måste skepparen
först resa in til! tullkammare vid stapelstad och anmäla sin afsigt alt intaga last. Ehuru
tullbevakningen på stället sedermera under fortgången af lastningen vore närvarande
och kontrollerade densamma, kunde skepparen dock icke der få sina handlingar påtecknade
och klara, utan måste för ändamålet ytterligare göra en resa till tullkammaren,
innan han finge afsegla, hvarigenom uppkomme ökade utskeppningskostnader och
dröjsmål utan gagn för Staten, enär annat skäl för bibehållande af omförmälde föreskrifter
icke kunde anföras, än behöflig kontroll, hvilken dock i sitt nuvarande skick
icke vore säkrare, än om tullbevakningen på stället finge utfärda tullpassen, hvilket
nu egde rum vid städernas tullkammare endast på grund af de uppgifter, som gjordes
vid stationen, utan alt någon af tullkammarens egna tjenstemän funnes närvarande på
platsen att kontrollera inlastningen. Motionären fann derföre naturligast att den tulltjensteman,
som vakat öfver inlastningen, äfven utfärdade tullpasset.
Emot en dylik förändring kunde visserligen den invändning framställas, att en
tullinspektor eller uppsyningsman skulle vara för mycket underordnad eller sakna tillräcklig
insigt för alt utfärda pass och att meddela från utrikes ort kommande fartyg
tillåtelse att lossa medbafd last; men 0111 bemälde person kunde anses skicklig att kontrollera
ut- och inlastningen, måste han äfven kunna med tull författningen i hand utfärda
ett tullpass eller eli tillstånds-bevis alt lossa en simpel salt- eller spanmålsJast.
Kändt vore äfven att Tull-styrelsen tillåtit tullinspektören i Rathan att utfärda
pass af omförmälde beskaffenhet, ehuru del vore svårt att inse skälet, hvarföre detta
icke tillåtits på andra ställen.
På grund häraf och med afseende jemväl derå, att fartyg och gods, då de komma
utifrån, genom nu påpekade omvägar äro blottställde för flere faror än om dem
medgåfves, att directe inlöpa i den hamn, dit de voro destinerade, har motionären föreslagit,
alt Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om den föreskrift,
alt, med ändring i nu gällande Seglationsordning, fartyg, som till Nylands, Nordmalings,
Rathans, Skellefteå och Näsby med särskild tullbevakning försedde hamnar
ankomma, lastade med spanmål, mjöl, salt eller andra egentliga till införsel lofgifna
lifsförnödenheter, mätte få inklarera och lossa lasten i de hamnar, dit de voro destinerade,
utan afseende å hvilken nation de tillhörde eller om de komme ifrån in-eller utrikes
ort, samt att fartyg, som på någon af dessa platser intagit last på in- eller utrikes
ort af landels produkter träd, tjära och jern, måtte derstädes få utklarera och
erlägga alla umgälder både till tullverket och städerne, utan att, som hittills, behöfva
göra detta vid en flere mil aflägsen tullkammare.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 121. 39
Utaf det hos Hedervärda Bonde-slåndet den 8:de November nästlidet år hållna
protokoll, deraf särskildt utdrag bilagts motionen, inhemtas, att Ståndets samtlige Ledamöter
biträdt densamma, dock under yrkande att den föreslagna ändringen i Seglationsordningen
måtte utsträckas till alla landthamnar i Riket, der tullbevakning funnes
stationerad.
Under åberopande af de utaf Per Mattsson angifne skäl hafva dock Joh. Johansson
och Håkan Pettersson yrkat, att, derest ifrågavarande förslag icke blefve gällande
för alla landthamnar i Riket, köpingarne Waldemarsvik och Christianopel åtminstone
måtte komma i åtnjutande af samma förmån, som de hamnar, Per Mattsson i sin
motion afsett, och har dervid uppgifvits, att vid Waldemarsvik idkades en ej obetydlig
sjöfart, för hvilken, oaktadt tullinspektor och tullbevakning på stället funnes,
förpassning och utklarering mäste sökas vid Söderköpings på 4 mils afstånd belägna
tullkammare, hvarjemte erinrats, att kostnaderne för Staten, derest Christianopel förklarades
för tullkammare-station, ej skulle blifva större än nu, emedan den derstädes
varande kust-posteringen, hvilken tillsåge fartygens ut- och inlastning, kunde, likasäväl
som den vid Bergqvara nyligen inrättade tullkammaren, sköta den vid en mindre tullstation
förekommande expedition.
Utskottet har inhemtat, att uti ofvan uppräknade och jemväl åtskilliga andra
landthamnar finnes tullbevakning, men alt densamma är allt för ringa för att, derest
ifrågavarande förslag bifölles, förekomma tullförsnillningar; att de vid sådan tullbevakning
befintliga tjenstemän ej äro lika qvalificerade som de vid tullkammare anställde;
att, derest tullkammare vid hvarje landthamn skulle inrättas och behörigt antal
tjenstemän dervid allönas, kostnaderne skulle blifva vida större än den vinst Slaten
förut har; att genom Kongl. Brefvet den 5 och Kongl. Kommers-kollegii kungörelse
den 31 December 1827 medgifvits, att uti Siitö, Katthammarsvik, Rone, Kappelhamns
och Klinte landthamnar på Gottland finge tillsvidare, under vissa vilkor, alla varor,
som efter författningarne voro i allmänhet till införsel lofgifne, importeras och förlullas,
men att i stället för de i nämnde fem landthamnar anställde strandbevaknings-uppsyningsmän,
inspektörer derstädes skulle tillsättas, samt att berörde rättighet genom Kongl.
Brefvet den 28 Augusti 1828 utsträcktes till Ljugarns å Gottlands östra kust, emellan
Katthammarsvik och Rone, belägna landthamn.
Vid öfvervägande häraf, och enär Utskottet icke betviflur del Kongl. Maj:t, i
händelse befintliga statsmedel sådant medgifva, i Nåder lemnar andra hamnar i Riket
samma frihet som blifvit sistuppräknade sex hamnar å Gottland medgifven, derest ansökning
derom framställes, får Utskottet vördsamt hemställa,
att ifrågavarande förslag ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
A. P. Andersson har andragit, att af behofvet vore påkalladt, att fabriker, som
för deras rörelses bedrifvande införskrefve sina rudematerier från utrikes ort och vore
belägna inuti landet, berättigades att få med fartyg gå directe till fabriken, om så ske
kunde, eller i dess granskap för att lossa fartygen, utan alt nödgas verkställa detta vid
den till inloppet närmast gränsande tullkammare. Om fartyget förseddes med bevakning
från den vid inloppsorten belägna tullkammare eller öetsammas luckor der blefvo
förseglade, skulle lurendrejeri lätteligen lörekommas, och under lossningen kunde dessutom
ortens kronobetjening, på varu-egarens bekostnad, vara tillstädes och tillse att icke
något underslef komme att ega ruin. Att, såsom nu är föreskrifvet, nödgas ullossa lasten
vid tullkammaren å inloppsorten för att föras å annat fartyg, i läll sådant för tillfället
funnes, vore förenadt med största svårigheter och orsakade ofta alt en för väta
ömtålig last blefve skadad, äfvensom det föranledde betydliga kostnader att upplägga
40 Allmänna Besvärs- och E/ onomi-Ul.sknitets Betänkande N;o 121.
lasten i magasin, der eli sådant vore att tillgå. Funnes, såsom oftast är fallet, hvarken
magasin eller fartyg vid tullkammaren å inlopps-orlen, kom varu-reqvirenten i ännu
större förlägenhet och nödgades begagna de fä liggedagar han af skepparen kunnat betinga
sig, men sorn dessa liggedagar sällan voro flere än 4, högst 6, måste reqvirenten
efter dessas förlopp betala för hvarje dag derutöfver från Trettio till och med Sextio
Riksdaler Riksmynt per dag, och om då intet fartyg kunde lås, gåfves ej annan utväg,
än att låta lasten ligga under öppen himmel, då den lätteligen kunde blifva föpslörd,
ty att med forbönder pä kort tid transportera skeppslaster, \ore omöjligt, isynnerhet
om fabriken läge pä längre afstånd från tullkammaren å inloppsorten.
Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande; Och som motionärens förslag,
ifall detsamma bifölles, skulle medföra dels nya åligganden för kronobetjening^!], derp
den oftast i följd af sin nuvarande tjenste-befaUning skulle hindras alt uppfylla, dels
ock att, om fartyg finge direcLe inlöpa till deslinations-orten med förseglade luckor eller
under bevakning af tulltjenstemän, det blefve nödigt att för sådant ändamål anskaffa
och aflöna en mängd personer, hvilket vore förenadt med betydliga kostnader, får Utskottet
vördsamligen tillstyrka,
alt någon åtgärd i anledning af Ä. P. Anderssons motion ej må
af Rikets Ständer vidtagas.
Stockholm den 2 Oktober 1857.
Reservation
af Herr Doktor Nordlander, som yttrade: ”Erfarenheten har visat, att många af de
underdåniga ansökningar, hvilka lill Kongl. Maj:t tidt och ofta ingått, om inklareringsrätt
i andra, med tillräcklig bevakning af tulltjenstemän försedde, hamnar än stapelstädernas.
blifvit merendels af desse och der boende tullförvaltare samt till följe deraf
äfven af Kongl. General-tullstyrelsen afstyrkte och omsider af Kongl. IVlaj:t afslagne.
Orsaken till detta afstyrkande från stapelstädernas och tullförvaltarnes sida lärer väl i
allmänhet icke egentligen varit någon annan, än att stapelstäderna befarat minskning i
tolagen och tullförvaltarne i extra inkomster, samt förthy, under åberopande af nödig
och tillräcklig kontroll på utrikes ifrån till ifrågavarande hamnar destinerade fartyg,
laggt alla möjliga hinder i vägen för nådigt bifall till den för sjöfartens underlättande
sökta utvidgningen af inklarerings-rätligheten.
Vid flera af de utaf motionären omnämnde hamnar äro stationerade icke allenast
skicklige och tillförlitlige tullinspektörer, utan derjemte lika qvalificerade tull
upp
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-V isko Hets Betänkande N:o 121. 41
uppsyningsman och vaktmästare som stapelstädernas, hvadan kontrollen der kan utöfvas
med samma noggranhet som någonsin i de stapelstäder, hvarunder de lyda. Icke
desloinindre hafva, såsom nämndt är, de hilliga anspråken i berörde afseende blifvit
underkände.
Vid sådant förhållande och då motionären icke åsyftar någon minskning i stapelstädernas
inkomster, icke heller någon förökning i Statens utgiller, synes mig Utskotciel
icke hafva bordt lemna motionen ulan allt afseende, utan åtminstone bordt hafva
tillstyrkt
Rikets Ständer att anhålla det Kongl. Maj:t behagade i Nåder
tillse, om icke inklarering kunde få ega rum vid de hamnar, der
tillräckligt antal tulltjensteman finnes slationeradt.
Uti ofvanstående reservation förenade sig Petter Jönsson.
Bih. till B. St. Pral. 'IS5G & '1861. 8 Sami. 55 Haft. b
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Mareus, 1857.
Allm. Btsvärs- och Ekon.-Uliliollets Betänkande N:o 122
1
flffso 13*3.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Nov. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vuckt motion om uppluifvande af den
tvungna lack)erns-bläsningen inom Rikets bergslager, eller
beviljande af frihet alt frun jorden skilja hyttedelarne.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning har remitterats
en inom Vällofliga Borgare-Ståndet väckt motion, hvaruti Herr /l. (Vedberg
anfört, att, sedan numera den erfarenhet vunnits, att de tvångslagar, hvilka tillkommit
i afsigt att skydda näringarne, fastmera hindrat än befordrat desammas
förkofran, qvarstode dock ännu ett tvång, hvilket, enligt motionärens förmenande,
skadligt inverkade på jernhandteringen, nemligen tvånget för bergslagernas liesta
jordegare att deltaga uti byggnad och värmning af viss hytta, änskönt mångå jordegare,
i saknad af både nödig skog och malm eller af ettdera af dessa råämnen,
omöjligen kunde finna det lönande att sjelfve idka tackjerns-blåsning. Inom liera
bergslags-orter rådde ännu en stor oreda härutinnan, emedan derstädes blott en
del blåsnings-skyldige idkade hyttebruk, under det att antingen liera hyttedelar
afsöndrats från hemmanen eller ock främmande intressenter blåste för dygnslega,
medan jordegarne sjelfve, hvilka voro i åtnjutande af den så kallade bergslagsfriheten,
tvärtemot författningarne, undandragit sig tvånget. Det enklaste medlet
till förekommande af dessa oredor vore, enligt motionärens förmenande, tackjernsblåsningens
lagliga frigifvande, hvilket så mycket lättare kunde medgifvas, sedan
sjelfva grunden för de i bergslagerna tvungna hyttelagens framtida tillvaro och
bestånd blifvit rubbad genom den år 1847 beviljade frihet för kolhandeln samt
Bih. till R. St. Prot. 1836 & 1837 8 Sami. 36 Haft. 1
2 Allm. Besvärs- och Eleon.-Vtskollels Belänkande N:o i
genom den. enligt Kongl. Kungörelsen den 22 Februari 1850, hyttedelegarne
meddelade befrielse från skyldigheten att till bolaget hembjuda sina salukol.
Genom tackjerns-blåsningens frigifvande, skulle tillverkningen, så till qvantitet sorn
qvalitet, förbättras och tiden för vidtagande af en åtgärd, hvarigenom ymnigare
tillgång på godt och användbart tackjern bereddes, syntes nu vara inne, sedan
den omsider medgifna tillåtelsen att utföra tackjern ofelbart komme att i sin
mån minska tillgången derå för de på köpe-tackjern grundade bruken.
Under åberopande af dessa skäl har motionären förslagit upphäfvandet för
framtiden af den tvungna blåsnings-skyldigheten inom Rikets bergslager, eller beviljandet
af fullkomlig frihet att från jorden och bergsmans-hemmanen skilja
hyttedelarne, hvilka böra få innehafvas och besittas af hvem som helst, som vill
och kan tackjerns-tillverkningen på förmånligaste sätt idka och uppehålla.
Till Utskottet har af Riksdagsmannen Lekberg inlemnats ett af honom jemte
106 Bergsmän, inom Lindes, Ramsbergs och Nya Kopparbergs bergslag undertecknadt
skriftligt anförande, uttryckande den åsigt, att den af motionären ifrågaställa
förändringen hvarken vore nyttig eller önskvärd.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande; men då Utskottet har sig bekant,
att fråga om utfärdande af ny Hytte-stadga är på Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning beroende, och Kongl. Majit dervid icke lärer underlåta att taga i Nådigt
öfvervägande, huruvida nu gällande författningar, angående tackjerns-tillverkningen.
böra undergå någon förändring, hemställer Utskottet,
att Herr Wedbergs motion ej må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 Oktober 1857.
Allm- Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N;e / ?,?.
3
\:o 123.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Nov. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, rörande Kungs- och Krono-skjutsen.
Motioner i detta afseende äro väckta inom Höglofliga Ridderskapet och
Adeln af Herr Friherre Stael von Holstein, Fab. IVilh., samt inom Hedervärda
Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmäktigen Samuel Odman från Upsala län,
med hvilken sistnämnde Riksdagsmännen P. F. Mengel och Johan Persson från
samma län samt Gustaf Larsson från Stockholms och Erik Ersson från Gefleborgs
län med flere af Ståndets ledamöter sig förenat.
Motionärerne hafva anfört: Herr Friherre Stael von Holstein', att sättet
för kronoskjutsens utgörande vore af den beskaffenhet, att tyngden deraf då den
ofta anlitades, biefvo vida känbarare än reserv- och hållskjutsen, som vore af
en mera bestämd natur och således möjlig att på förhand beräkna. Ett till sådan
skjutsning anslaget hemmans innehafvare visste alltid hvar han skulle emottaga
den skjuts, hvartill han uppbudades, och huru många dragare han ständigt
måste dertill hålla i beredskap, och vore således äfven i tillfälle att kunna träffa
aftal med någon dertill hågad att öfvertaga denna skjutsnings-skyldighet, såsom
vid entreprenader egde rum, till följd hvaraf ock han genom en för ett eller flere
år bestämd penninge-uppoffring blefve befriad från detta onus. Den kronoskjutsskyldige
deremot visste aldrig, hvar han kunde blifva anbefalld att emottaga
den skjuts, hvartill han uppbudades, förr än han erhöll kallelse, hvilken sällan
eller aldrig meddelades honom mera än en dag, stundom ej mer än några timmar
förr än han skulle inställa sig. Att den kronoskjuts-skyldige, för att emot
-
4
Allm. Besvärs- och Ekon.-UtskoUets Betänkande N:o 123.
taga skjutsen, finge begifva sig utom häradets gräns två å tre, stundom ända
till sex å åtta mil från hans hem, vore ganska vanligt, och för denna resa fram
och åter erhöll han godtgörelse endast för den väg af högst två, ibland blott en
mil, som han skjutsat. Antalet af de dragare, hvarmed han kunde blifva ålagd
att inställa sig, öfversteg ofta det antal, som vore behöiligt för hans jordbruk,
hvilket på många ställen till ringa del bedrefs med hästar, och han vore således
nödsakad, att, hvarje gång han till kronoskjuts uppbudades, för tillfället mot
lega anskaffa alla eller en del af de dragare, som dertill vore nödiga, och enär
detta oftast måste ske i största hast, såsom ofvan är nämndt, vore tydligt, att
han sällan vore i tillfälle att dervid betinga sig billiga vilkor, utan funne sig
tvungen att antaga hvilka betalnings-anspråk som helst, huru öfverdrifna de än
måtte vara; och har motionären, till afhjelpande af dessa olägenheter, föreslagit,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära en utredning
inom hvarje län, hvarigenom kunde varda utrönt, huru mycken kronoskjuts i
medeltal på de sednare tio åren varit reqvirerad och huru stor penningesumma
derför blifvit af statsmedel utbetald, hvarefter denna summa, med en förhöjning
af några, högst femtio procent, om så skulle anses nödigt i anseende till stegrade
forlöner, borde fördelas på alla inom länet varande kronoskjuts-skyldige
hemman efter samma grunder, som de, på hvilka ifrågavarande skyldighet nu
utgöres, och uppbäras på samma gång som de öfriga krono-utskylderna samt
hemmanen sålunda varda i fredstid från denna natura-prestation befriade.
Samuel Odman: att bland de besvär och skyldigheter, som menligt tyngde
på den skattdragande jorden och icke så sällan inverkade på dess häfd och
skötsel, vore den landtmannen ofta i hans mest vigtiga arbeten störande kungsoch
krono-skjutsen. Egentligen en qvarlefva från en råare tid med outvecklade
rättsbegrepp, hade den fortgått, besynnerligt nog, ända in i våra dagar, och
qvarstode ännu såsom ett minne från samhällets barndom. Med den utveckling
fortskaffnings-medlen vunnit genom ångkraften och i ännu större mån möjligen
erhåller i en nära liggande framtid, kunde ifrågavarande prestation mindre anlitas
än förut, om icke rent af upphöra. Det vore en erkänd sanning, att till
exempel den så olägliga och tryckande båtsmans-skjutsen från de norra till de
södra orterne mången gång kunnat verkställas på Kronans fartyg, ja måhända
alltid, om dermed dröjts en eller ett par veckor, hvarpå under fredstid och då
icke någon lära stått för dörren, väl hade bordt fästas ett billigt och tillbörligt
afseende, men så hade emellertid icke varit händelsen, ty utan afseende pä tid
eller väglag, hade uppbud gjorts och den skjuts-skyldiga allmänheten, som antingen
icke sjelf egt erforderligt antal hästar, eller ansett sig under ett svårt
och olämpligt väglag icke böra vedervåga sin ofta dyrbaraste egendom, eller eljest
af trängande göromål hindrats att med egna dragare utgöra skjutsen, hade, i
anseende till de under de sednare åren så betydligt stegrade foder- och arbets
-
Allm. Besvärs- ock Ekon.-Utskottets Betänkande Ä.-o 123.
5
priser, måst stundom till ett oerhördt pris genom legning afbörda sig denna skyldighet.
Härtill kom dessutom, att vid sådan skjuts det ofta nog på ett oförsvarligt
sätt hushållades med landtmannens hästar, så att stundom genom otillständigt
och oförståndigt körande obotliga skador desamma tillskyndades, samt att
för denna tryckande skyldighet den minsta möjliga liqvid vore utfästad, icke ens
motsvarande det nu vanliga entreprenad-priset, 30 sk. per mil. Då dessutom i
fredstid orsakerna och skälen för dess utgörande af jordbrukaren torde vara mindre
trängande och giltiga, har motionären, på ofvan anförda grunder, föreslagit:
l:o att den kungs- och kronoskjuts-skyldighet, som hittills tillhört och ännu
tillhör jordbrukaren att fullgöra, måtte hädanefter under fredstid icke mera
ifrågakomma:
2:o att det måtte varda öfverlåtet åt vederbörande auktoriteter, att på enskild
väg derom kontrahera med jordbrukaren till pris, som kan med honom öf
verenskommas;
3:o
att om denna betungande skyldighet icke kan från jordbruket skiljas, och
denna del af motionen icke vinner framgång hos Rikets Ständer, åtminstone
den högsta möjliga skjutslega, som under denna Riksdag kan blifva stadgad
för skjuts i allmänhet, äfven mätte stadgas för kungs- och krono-skjutsen,
såsom en billig ersättning för den förlust af arbetstid och mången gång äfven
för den förlust genom skadade kreatur, som i följd af detta besvärs utgörande
den skjuts-skyldiga allmänheten tillskyndas; och
4:o att den frälse-jord, som för närvarande är från ifrågavarande skjuts-skyldighet
i fredstid befriad, äfven skall densamma i lika förhållande med skattejord,
hädanefter billigtvis utgöra.
Utskottet har tagit dessa motioner i öfvervägande; och hvad först angår
Friherre Stael von Holsteins samt l:a och 2:a punkterna i Samuel Ödmans motion,
sä enär dels förstnämnde motionärs förslag afser att förändra krono-skjutsen
från en natura-prestation till en ständig penningeskatt å jorden, hvilken skatt,
enligt samina förslag, komme att åläggas åtskilliga Rikets innevånare, utan att
dem lemnades tillfälle att yttra sig huruvida de medgåfve en sådan förändring
eller icke, dels ock stora olägenheter kunde uppkomma om Staten icke hade
ovilkorlig rättighet att påfordra skjuts för nödiga transporter af manskap och
effekter, samt härtill kommer ej allenast att det redan är i Kongl. Förordningen
den 6 September 1842 föreskrifvet, att fortskaffning af trupper företrädesvis skall
ske sjöledes, utan ock att i den mån jernvägar och andra förbättrade kommunikations-anstalter
komma till stånd, det blifver med Statens fördel öfverensstämmande,
att, när så ske kan, begagna dessa för verkställande af sina transporter,
får Utskottet vördsamt hemställa,
att Friherre Stael von Holsteins samt Usta och 2:dra punkterna
af Ödmans motion ej för närvarande må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
6 Allm. liesviirs- och Ekon.-Ulskottels Betänkande N:o i%2.
Vidkommande dernäst 3:dje punkten i sistberörda motion, om förhöjning i
legan för krono-skjuts, så är denna fråga redan afgjord genom Rikets Ständers
bifall till den af Utskottet uti Betänkandet N:o 110 föreslagna förhöjning i skjutslegan,
i följd hvaraf samma punkt,
icke påkallar någon Rikets Ständers åtgärd.
Beträffande slutligen förslaget i 4:de punkten af samma motion om ifrågavarande
besvärs utsträckning jemväl till frälse-jord, så enär åläggande för frälsejord
att med krono- och skatte-hemman lika deltaga i kronoskjuts-besväret otvifvelaktigt
skulle föranleda nedsättning i frälsejordens värde och således vara ett ingrepp
i eganderätten, kan Utskottet icke biträda ifrågavarande förslag, hvilket
dessutom är stridande emot den grundsats att jordbruket bör, såvidt möjligt är,
befrias från det för detsammas framåtskridande hinderliga skjutsnings-bestyret,
hvadan Utskottet hemställer,
att denna punkt ej må af Rikets Ständer bifallas.
Då Utskottet emellertid ej kan undgå att erkänna, att ifrågavarande prestation
är ett jordbruket ganska tryckande onus samt detta onus dessutom högst
olika drabbar särskilda orter, vore det önskvärdt att en förändring i samma prestations
utgörande kunde åstadkommas och för sådant ändamål får Utskottet, som
uti dess oinförmälda Betänkande Nio 110 föreslagit Rikets Ständer att hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att en kommitté måtte förordnas att, efter det upplysningar
från de olika länens i frågan intresserade medlemmar blifvit infordrade,
utreda och föreslå huruvida och på hvad sätt skjutsnings-besväret må kunna från
jordbruket skiljas samt denna vigtiga angelägenhet för öfrigt i framtiden på lämpligaste
sätt ordnas, hvilket förslag blifvit af tre Riks-stånd antaget, vördsamt tillstyrka
Rikets
Ständer, att uti skrifvelse hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes i Nåder förordna,
att ofvannämnda kommitté må i sammanhang med öfriga
frågor, rörande skjutsnings-besväret, jemväl taga den om
kungs- och krono-skjutsens utgörande under öfvervägande.
Stockholm den G November 1857.
Ålim. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N'.o 134.
7
X:o 124.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Nov. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, rörande dels medgifvande
af frihet att tillverka bergssprängnings-krut, dels
kroiioskjuts-skyldiges befrielse från krut-transporter.
Dessa motioner hafva blifvit väckta inom Hedervärda Bonde-Ståndet af
Anders Jansson från Wermlands län, med hvilken Nils Nilsson från Örebro
län sig förenat, rörande den förstnämnda frågan, samt af Erik Olsson från Södermanlands
och Johan Andersson från Stora Kopparbergs län, med hvilken
sednare Erik Andersson från samma län instämt, beträffande kronoskjuts-skyldi
ges
befrielse från krut-transporter; och hafva motionärerne anfört:
Anders Jansson: att då man numera allmänt yrkade på monopoliers borttagande
samt friheten visat sig vara ett erkändt vilkor för näringarnes utveckling,
tillkom det i främsta rummet staten att afsäga sig de monopolier densamma
innehade, såsom ett efterföljansvärdt exempel för alla andra innehafvare af
dessa, landet i allmänhet tryckande föråldrade inrättningar. Ett sådant monopolium
hade staten i krut-tillverkningen. Det vore väl riktigt att den, som skulle
använda en vara, egde utöfva kontroll öfver tillverkningen deraf, hvadan ock
staten eller kanske rättare krigs-administrationen borde hafva tillsyn öfver eller
ombesörja tillverkningen af det för Arméen och Flottan behöiliga så kallade ammunitions-krutet,
men deremot funnes icke något skäl, som berättigade staten att
uteslutande förbehålla sig tillverkning af bergssprängnings-krutet, hvars duglighet
och användbarhet tillräckligen kontrollerades af förbrukarne, om det tillätes
dem att sjelfva tillverka denna vara. Statens rättighet att tillverka bergsspräng
-
8
Allm Besvärs- och Ekon.-UIskallets Betänkande N:o lii.
nings-krut, hvilket till det af Krigs-kollegium bestämda pris måste af grufegarne
inköpas, hade genom kontraktcr upplåtits åt enskilde personer, hvilkas fördel det
således blefve att försäljnings-priset sattes högt. Krutbruks-arrendatorernes behållna
vinst, enligt hvad inotionärerne inhemtat, uppginge på hvarje centner bergssprängnings-krut
till 10 å 14 R:dr Riksmynt och Wermlands Bergslag konsumerade
omkring 800 centner årligen, i följd hvaraf arrendatorerne tillskyndades
en vinst af minst 8,000 R:dr nämnde mynt hvarje år, hvilket ej kunde anses
annorlunda, än såsom en indirekt beskattning pä bergshandteringen. En lindring
i det härigenom uppkomna onus kunde endast beredas genom tillverkningens
frigifvande, ty rättigheten att införa utländskt krut tillförsäkrade icke grufvebrytaren
lägsta möjliga priset, enär frakt och assurans för en så vådlig vara som
krut skulle höja priset å utländsk tillverkning till kanske samma belopp, som
det nuvarande inhemska.
På grund häraf har Anders Jansson föreslagit, att Rikets Ständer måtte
besluta, att, sedan nu gällande arrende-kontrakter om krut-tillverkning gått till
ända. sådane icke vidare må få uppgöras rörande tillverkning af bergssprängnings-krut,
utan en hvar vara berättigad att tillverka denna vara:
Erik Olsson, att kronoskjuts-skyldigheten blefve ganska kännbar i följd
deraf att det ofta inträffade, att krut från Akers krut-bruk reqvirerades af enskilde
personer till bergslagen, hvilket krut i större eller mindre qvantitet måste
fortskaffas med kronoskjuts emot en ersättning af 16 sk. b:ko milen. Det
hände ofta i de större och vidsträckta socknarne, att de skjuts-skyldige hade tre
å fyra mil till stället, der krutet skulle emottagas, för att sedan fortskaffa detsamma
en mil, hvadan färd på 8 eller 10 mil finge företagas utan högre ersättning
än berörde 16 sk. b:ko. Då det således vore en alltför stor uppoffring
jordbrukaren måste vidkännas för enskildes räkning, enär han i många fall knappast
finge ersatt mer, än TV del af verkliga kostnaden för ifrågavarande skjuts,
har Erik Olsson yrkat, att jordbrukaren måtte helt och hållet befrias från all
krut-skjuts för enskilde personers räkning, vare sig till bruk eller bergslag, samt
att legan för krono-skjuts måtte höjas till 32 sk b:ko milen;
Johan Andersson, att i granskapet af Klosters krut-bruk i Husby socken
måste med krono-skjuts två eller tre gånger om vintern och lika många gånger
om sommaren allt det krut, som vid bruket tillverkades, fortskaffas genom
orten med minst 70 eller 80 hästar hvarje gång, men ofta med vida större antal,
ehuru andre tillverkare fingo sjelfva med dryga kostnader låta transportera sina
tillverkningar till bestämmelseorten, utan afseende på om de för statens räkning
behöfdes eller icke, hvarvid forlönen blefve godtgjord af förbrukaren genom det
pris, som bestämdes högre eller lägre i följd af längre eller kortare transporter.
Det funnes ej skäl hvarför icke staten i detta hänseende borde, för sina behofs
fyllande
Ålim. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o i Si.
9
fyllande, underkasta sig samma lagar, som gällde för andra förbrukare samt äfven
för staten sjelf i andra hänseenden, utan skulle ega rätt att på landtmannens
och den skattdragande jordegarens bekostnad nedtvinga varans pris medelst
begagnande af tvångs-transport för en ringa och alldeles otillräcklig penning, som
icke i någon mån motsvarade den verkliga transport-kostnaden, hvilken sålunda
finge betalas af landtbrukaren i den ort, der kronan eller enskild för kronans
räkning af någon tillfällighet företagit sig att tillverka alster för statens behof,
såsom uti ifrågavarande fall. Denna kronoskjuts-skyldighet kunde ej heller sättas
i jemförelse med den skjuts-skyldighet, hvilken af ålder i allmänhet ålegat
jorden och som drabbade alla orter i riket ungefär lika. Den vore vida yngre
än den allmänna skjuts-skyldigheten samt af helt annan natur, än den vanliga
och i nästan alla orter af Riket åtminstone tillfälligtvis förekommande kronoskjuts,
såsom af manskap och krono-effekter med mera, hvilket onus äfven måste,
jemte krut-transporter, ordentligen fullgöras inom de socknar, som krut-forslingen
ålåge, ehuru de i högre grad än händelsen vore med aflägsna socknar,
fingo vidkännas krono-skjutsningens tunga, såsom belägne i närheten af Dalregementets
mötes-plats Rommehed, hvilket förhållande ådragit orten en annan
slags regelmässigt och periodiskt återkommande krono-skjuts hvarje år. Husby,
Hedemora, St. Schedvi, St Tuna, Säthers, Gustafs och Gagnefs m. fl. socknar i
Dalarne egde sålunda utöfver andra orters tillfälliga kronoskjuts-skyldighet vid
förekommande behof ett dubbelt skjuts-åliggande af vida större omfång och tyngd,
än andra orter, nemligen krut-transport med flera hundra hästar hvarje år samt
skjuts för Dal-regementet ett par gånger under hvarje högsommar.
För att ådagalägga huru tryckande särskildt krut-transporten vore för orten,
har Johan Andersson hufvudsakligen påpekat samma omständigheter, som Erik
Olsson uti sin motion i fråga om inställelsen för emottagande af skjutsen och
ersättning för densamma berört, samt dessutom anmärkt, att orättvisan utaf ifrågavarande
servitut vore så mycket mera i ögonen fallande, som detsamma drabbade
endast vissa socknar.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, har Johan Andersson föreslagit:
»att alla krut-transporter från Klosters krut-bruk i Husby socken i Dalarne
må verkställas utan krono-skjuts, medelst forbönder, på sätt lämpligast
finnes, samt att orten alldeles befrias från skyldigheten att medelst krono-skjuts
desamma i fredstid fortskaffa».
Utskottet har tagit dessa motioner i öfvervägande; och hvad först angår
den af Anders Jansson väckta frågan derom, att, efter det nu gällande kontrakter,
derigenom krut-bruken blifvit bortarrenderade, tilländalupit, sådana icke vidare
må uppgöras rörande tillverkning af bergssprängnings-krut, utan att del må
blifva hvar och en tillåtet att tillverka denna vara, har Utskottet inhemtat, att,
Bih. lill R. St. Prot. 1856 # 1857. 8 Sami. 30 Haft. 2
10
Allm. Besvärs- och Ekon.-UIshoilcts Betänkande N.o 124.
sedan Kongl. Majit den 29 December 1855 i Nåder beslutat, att nuvarande
förbud mot införsel af krut skall med 1858 års utgång upphöra samt införsel
deraf mot stadgad tullafgift från och med den lista Januari 1859 vara tilllåten;
så har Kongl. Majit uti Nådigt Bref till Dess och Rikets Krigs-kollegium
den 13 Januari innevarande år, ibland annat, förklarat, att bemälda Kollegii
bestyr med kruts tillhandahållande åt bergslagerne och enskilde konsumenter
komme med 1858 års utgång att upphöra samt att Krigs-kollegium från samma
tid ej heller skulle ega att utöfva någon kontroll i afseende å beskaffenheten af
krut, som ej för kronans räkning tillverkas.
Då således ringa tid återstår till dess den frihet i krut-tillverkningen, som
blifver en gifven följd af ofvanber-örda redan vidtagna förfoganden, kommer att
ega rum, anser Utskottet
vidare åtgärd i anledning af Anders Janssons motion ej
vara erforderlig.
Beträffande Erik Olssons yrkande, att jordbrukaren måtte helt och hållet
befrias från all skjuts af krut för enskilde personers räkning, vare sig till bruk
eller bergslag samt att legan för krono-skjuts måtte höjas mej 32 sk. biko milen,
anser Utskottet att genom upphörandet utaf Krigs-kollegii bestyr med kruts
tillhandahållande åt bergslagerne och enskilde konsumenter följer att ifrågavarande
skjuts-skyldighet jemväl kommer att upphöra, hvadan Utskottet, som rörande den
föreslagna förhöjningen i legan för krono-skjuts, åberopar dess i Betänkandet
Nio 110 i detta afseende gjorda, af samtliga Riks-Stånden bifallna, hemställan,
föreslår,
att Erik Olssons motion ej må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Vidkommande härefter Johan Anderssons förslag, att krut-transporter från
Klosters krut-bruk ej vidare måtte verkställas medelst krono-skjuts samt orten
alldeles befrias från skyldigheten att med krono-skjuts i fredstid desamma fortskaffa;
så enär de kronoskjuts-skyldige härigenom jemväl skulle befrias från skyldigheten
att fortskaffa sådana krut-transporter, som för kronans eget behof böra
ega rum, hemställer Utskottet att för närvarande och intill dess förändring i kronoskjuts-skyldigheten
i allmänhet kan blifva tillvägabragt,
någon åtgärd i anledning af Johan Anderssons motion i
den del densamma icke genom hvad Utskottet yttrat i nästföregående
punkt blifvit besvarad, icke må af Rikets Ständer
varda vidtagen.
Stockholm den 6 November 1857.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Vlshollets Betänkande N:o 423.
11
\:o 125.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Nov. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om skyldighet för bergsfrälse-jorden
inom Stora Kopparbergs län att deltaga i
skjuts.
Riksdagsmannen Johan Andersson från Stora Kopparbergs län har uti en
inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt motion anfört, att genom Kongl. Maj:ts
Bref till Kammar- och Bergs-kollegierna den 23 September 1808 vore den så
kallade bergsfrälse-jorden i Stora Kopparbergs län befriad från skjutsnings-besvär.
Deremot hade denna jord varit underkastad vissa skyldigheter till Stora Kopparbergs
bergslag, bestående dels i uteslutande rätt för bergslaget till koluppköp,
dels i rätt till timmer- och virkeshandel inom denna såkallade "bergslagets frihet»,
dels slutligen i en skatt, sorn under benämning »vedhygges- eller vedhygster-ränta»
utgått af samma jord. Sedan emellertid, i iöljd af Kongl. Maj.ts
och Rikets Ständers vid sistförflutna riksdag fattade beslut, bergslagets alla förmåner
och privilegier numera upphört pch bergsfrälse-jorden följaktligen blifvit
befriad från de inskränkningar i egande- och disppsitions-rätten öfver densamma,
som dess innehafvare förut varit underkastade, samt från alla de skyldigheter till
grufvan, som i fordna tider ålegat samma jord, så att numera endast ofvanberörda
så kallade vedhygster-ränta, utgående med fem skillingar och fyra runstycken
för hvarje spanland, återstode, följde deraf, att den frihet från skjuts,
som bergsfrälse-jorden hittills åtnjutit, icke vidare borde fortfara. De friheter,
som meranämnde jord genom tid efter annan utkomna förordningar erhållit, voro
12
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:0 ISS.
nemligen icke af samma natur, som de friheter, hvilka blifvit tilldelade annan
frälsejord. De förra voro icke genom privilegier tillförsäkrade innehafvarne och,
kunde således genom beslut af Kongl. Maj:t upphäfvas, hvaraf åter följde att
om bergs-bruket, hvarunder frälset vore lagdt, komme att upphöra, frälse-friheten
också förfölle. Härtill komme att i andra provinser, än Dalarne, frälse-jorden
i allmänhet icke vore befriad från skjutsnings-besväret. På grund häraf och
då skjutsnings-besväret inom Stora Kopparbergs län obestridligen vore mera tryckande,
än i flera andra provinser, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer
måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att den så kallade bergs
frälse-jorden
inom Stora Kopparbergs län måtte indelas till skjutsnings utgörande
i likhet med den skattskyldiga jorden.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande; och som Utskottet af erhållna
officiela upplysningar i afseende å skjutsnings-besväret inhemtat, att detta besvär
inom Stora Kopparbergs län är i allmänhet mera betungande, än inom någon
annan ort af riket, samt detta förhållande till en stor del torde kunna anses vara föranledt
deraf, att den mängd hemman, som hafva bergsfrälse-natur, äro från förenämnda
besvär befriade, får Utskottet, på detta och de af motionären i öfrigt
anförda skäl, vördsamligen hemställa,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla., det Kongl. Majit täcktes, efter det behörig undersök
ning
i ämnet egt rum, taga i nådigt öfvervägande, huruvida
bergsfrälse-hemmanen inom Stora Kopparbergs län må kunna
och böra uti skjutsnings-besväret deltaga.
Stockholm den 9 November 1857.
Reservationer:
Af Friherre Åkerhjelm, Joh. Carl, Friherre Alströmer, Carl Jonas Oscar,
Herr Ehrenhoff, Gust. Herman, Herr af Edholm, Erik Wilhelm, Herr Kontrakts-prosten
Rundgren och Herr Stolpe.
Ålim. Besvärs- nch Ekon,-UtskoUets Betänkande N:o 126.
13
Hj:o fl 36.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Nov. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, rörande Nämndemäns
befrielse från utgörande af reserv-skjuts.
Motioner i förenämnda syftning hafva blifvit väckta inom Hedervärda BondeStandet
af D. Danielsson och J. Holm från Jönköpings län, med hvilken sistnämnde
yj. åndersson från Kalmar län sig förenat.
D. Danielsson har anfört, att bland de svårigheter, som voro förenade med
kommunala bestyr funnes väl knappast något obilligare, än att Nämndemän ej åtnjöto
befrielse från skyldigheten att utgöra reserv-skjuts. Omkring år 1818 beviljades,
uppå underdånig hemställan, de Nämndemän, som då tjenade, befrielse
från nämnde skjuts, men af dessa torde väl knappast någon numera tjena qvar
och således hade denna utaf billigheten föranledda rättighet upphört. Om man
toge i betraktande de många resor, Nämndemän nödgades göra till ting, till
boställs- och vägsyner, med mera för det mesta mot ringa, ofta utan ersättning,
kunde väl icke någon neka att ej Nämndemans-bestyret medförde både
besvär och tidspillan. Bodde Nämndeman å ett till reserv-skjuts anslaget hemman
och icke kunde föda flera än de hästar, hvarmed han för hemmanet borde
skjutsa, kunde han svårligen komma till syner och andra förrättningar, som skulle
försiggå på några mils afstånd från hans bostad, ty han egde icke taga skjuts,
hvarken vid närmaste gästgifvaregård, ej heller dit han blifvit beordrad och för öfrigt
kunde lätteligen inträffa, att någon gästgifvaregård på nära håll ej funnes,
hvadan enda utvägen vore att i stället lega för reserv-skjuts, kosta hvad det
ville. Till följd häraf och då det vore högst obilligt, att en befattning, som i och
för sig med toge mycken, både tid och uppoffring skulle jemväl utom tjensten
medföra kostnader, har D. Danielsson föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos
Uih. till «. St. Prof. 1856 # 1857. 8 Sami. 36 Haft. 3
14
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 126.
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Nämndeman, som egde och besutte reserv-hemman,
finge så länge han tjenstgjorde åtnjuta befrielse från reserv-skjutsskyldigheten
för en häst.
J. Holm har andragit: att då Nämndemän, enligt särskilda derom utfärdade
författningar, under deras tjenstetid voro befriade från utgörande af håll- och
krono-skjuts för de hemman de bebodde, men de likväl, derest dessa hemman
voro belägna i närheten af gästgifvaregård, hade skyldighet att för desamma deltaga
i den till gästgifvaregården anslagna reserv-skjuts, tillskyndades derigenom
dessa sednare hemmans-innehafvare en stor orättvisa, helst då man toge i betraktande,
att de med öfrige Nämndemännen hade samma skyldigheter och åligganden.
Om nu härtill kom, att såsom allmänligen vore förhållandet uti J. Holms hemvist,
hemmanen voro mycket sönderstyckade samt jordmånen af mindre god beskaffenhet,
så att å en dv lik hemmansdel icke kunde födas mer än en häst, men
denna vore för jordegaren oumbärlig till jordens skötsel samt hans ofta påkommande
resor i tjenste-förrättningar vore det för honom omöjligt, att med samma
häst jemväl utgöra den kanske dagligen utgående reserv-skjutsen. Af dessa anledningar
har J. Holm framställt ett likartadt förslag, som D. Danielsson, endast
med den skillnad, att den förstnämnde yrkat, att Nämndemän skulle vara befriade
från all reservskjuts-skyldighet.
Utskottet har-tagit motionerne i öfvervägande; men vid det förhållande att
Rikets nu församlade Ständer beslutat hos Kongl. Maj:t anhålla 0111 nedsättande
af en kommitté för alt bereda en genomgripande reglering af skjutsnings-väsendet,
synes det Utskottet vara olämpligt att under tiden dermed vidtaga andra förändringar,
än som kunna befinnas verkligen nödiga och nyttiga; och som i detta
afseende förekommer, å ena sidan, att Nämndemännen, i följd al Rikets Ständers
underdåniga framställning och Kongl. Maj:ts genom Kungörelse den 11 Augusti
1854 dertill lemnade Nådiga bifall, numera ega åtnjuta skjuts- och traktamentsersättning
för Hera slag af de förrättningar, som dem i berörde egenskap åligga,
samt å den andra att den ifrågasatta befrielsen ej allenast skulle förorsaka ökadt
besvär för öfrige reservskjuts-skyldige, utan ock, derest skjuts-skyldig Nämndeman
begagnar sin rätt att efter två års tjenstgöring afgå, komme att föranleda
täta omregleringar af skjuts-lagen, finnér Utskottet sig böra vördsamligen
afstyrka ifrågavarande förslag.
1
Stockholm den 9 November 1857.
Reserva tion:
Af Riksdagsmannen Olof Larsson från Gefleborgs län.
STOCKHOLM, typografiska föreningeks boktryckeri, 1857.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:i Bet. M 127.
1
M 127.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Not. 1857, kl. 1 «. m.
Betänkande, i anledning af vackla motioner rörande Kommunalstyrelser
m. m.
Molioner i förestående ämnen hafva blifvit afgifne:
Hos Högloflige Ridder skåpet och Adeln:
a) af Herr Tersmeden, P. R., som erinrat, att i Sverige af ålder det pol i l iska
lilvet utgått från en kommunal grund ; att folket redan i de äldsta tiderna på det
mest fria och sjelfständiga sätt besörjt sina lokal-angelägenheter; att Sveriges urgamla
författning var en Härads- och Landskaps-författning, hvilken, efter att hafva
öfverlefvat länsväldet, först under Carl XI:s och Carl XII:s envälde förqväfdes för
alt lemna ruin för en centralisation, som fortfor äfven sedan regerings-inakten
öfvergått i ständernas hand, samt att, efter 1809 års statshvälfning, röster tid
efter annan höjt sig lill återvinnande af detta folkfrihetens urgamla skydd och jemväl
år 1835 uttalat sig i ett af Rikets Ständer då fatladt beslut. Ville man vid
reorganiserandet af Sveriges kommunal-väsende taga andra länders förhållanden till
ledning, så funne man till en början inom Europas båda mäktigaste kultur-stater,
Frankrike och England, en märklig olikhet ega rum, derutinnan, att, då i det
sednare riket kommunal-väsendet fritt utvecklat sig i de enklaste, konstlösaste former
och tillika genomträngt folkets hela politiska lif, så hade deremot Frankrikes
kommunal-väsende, af ålder lemligen rent, under 17:de och 18:de seklerna efter
hand förlamats, af första revolutionen återväckt till fullt lif och verksamhet, år 1800
blifvit lill sina grundvalar rubbadt af Napoleon, som borttagit kommunernas valfrihet.
1 de Nord-amerikanska fri-staterna hade folkets sjelfstyrelse redan under
Englands öfverherrskap varit fullt ulbildadt. Kommunerna utgjorde der, i allt hvad
som endast rörde dem sjelfva, fullkomligt oberoende samhällen; men sina allmänna
Bih. till R. St. Prat. 1856 & 1857. 8 Sami. 57 Baft. i
2
Allm. Besv.- och Ekon. Utsk:s Bel. JK 427w
medborgerliga pligter måste de fullgöra. Behöfde Staten penningar, så kunde så
dane
ej af kommunerne vägras; men i afseende på skatternas fördelning handlade
de helt och hållet efter eget godtfinnande. Det vore ej konstitutionen, som gjort
kommunal-författningarne, utan de sednare som gjort den förra. I Belgien funne
man en ganska utbildad kommunal-frihet, fullständigt erkänd i sjelfva konstitutionen.
Häruti inginge äfven en i de flesta delar sjelfständig provincial-styrelse.— Norriges
kommunal-författning, hvars välgörande verkningar bevittnades så väl af regering
och embetsman, som af sjelfva folket, utmärkte sig egentligen genom den skillnad
som deruti uppdrages emellan den beviljande myndigheten, det s. k. representantskapet,
och den förvaltande, förmanskapet, samt genom det nära sammanhang som
eger rum mellan de kommunala myndigheterna och statens.
De grunder, som ännu återstode af vårt eget urgamla kommunal-väsende, vore
socknen, häradet och länet, af hvilka den förstnämnde vöre den, som, till följe af
dess mera oförstörbara natur, blifvit minst rubbad. Af häradernes urgamla betydenhet
återstode föga, hvaremot länen i vår tid utgjorde den enda egentliga mellanlänken
emellan socknen och staten samt borde derföre intaga en plats i ett ordnadt
kommunal-system. En sådan mellanlänk återfunne man ock i de flesta andra
länders kommunal-förfaltningar. Den inrättning till kommunal-styrelsc, som i de
flesta förslag blifvit kallad länsnämnd, men åt hvilken motionären hellre ville gifva
namnet landsting, borde hafva tili föremål: i:o Bestyret med allt hvad som för
närvarande uppdrages åt särskilda kommittéer; 2:o Lagstiftande rätt i allt hvad
som rörer länets ekonomi och hvarom ej i allmänna lagar och författningar särskildt
blifvit stadgadt; 3:o Den vidsträcktaste petitions- och motions-rätt inför de
båda stats-makterna. Och ansåg motionären val till landstingets ledamöter böra förrättas
af socken-nämnderna, sedan dessa erhållit en ändamålsenlig organisation, samt
ordförande och vice ordförande böra utses af och inom landstingets ledamöter.
Då motionärens afsigt likväl icke varit att framlägga ett fullständigt förslag i ämnet,
hemställde motionären, alt Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes åt sakkunnige personer i Nåder uppdraga utarbetandet al
ett fullständigt förslag lill lag för socken-nämnder samt läns-representationer, och,
sedan öfver berörde förslag vederbörande myndigheters äfvensom menigheters infordrade
utlåtanden inkommit, detsamma för Rikets Ständer framlägga.
b) af Grefve Björnstjerna, C. M., som anfört, hurusom utvecklade och kraftiga
kommunal-inrättningar vore den sansade frihetens säkraste kännemärken. Genom
dessa väcktes kärlek till och intresse för det hela, vandes medborgaren att verka, ej
allenast för sig, utan äfven för andra, utbreddes laglydnad och ordningssinne. Ett
land, der sjelfstyrelsen nedträngt till folket, läte lika litet förtrycka sig, som förleda
sig till obetänksamma utbrott; på hvilken sanning England framstode såsom ett lysande
exempel.
Allm, Ilesv. och Ekon. Ulsk:s Bel. JY° 127.
3
För att återupplifva Sveriges kommunal-inrältning önskade motionären, att
socken-nämndens verkningskrets måtte vidgas, men beskattnings-rätien fortfarande
förblifva bos sockenstämman; hvaremot en vid landshöfdingens sida stående makt
borde finnas, en länk mellan de styrande och de styrde, lika nyttig för bada. En
sådan länk vore länsnämnden, kraftig i förening med styrelsen, vanmäktig om den
sökte lösbryta sig derifrån. Den fruktan, som i länsnämnden sage en vådlig inskränkning
i landshöfdingens behöriga inflytande, vöre ogrundad, utan torde snarare
ett motsatt förhållande komma att inträffa. Med anledning af denna sin öfvertygelse
yrkade motionären, att Rikets Ständer måtte för sin del antaga en kommunallag
i enlighet med grunderna i elt af motionären uppgjordt förslag.
c) af Friherre Baab, Carl Adam, hvilken afiemnat förslag till ordnandet af
kommunal-inslilutioner för vårt land ; och
d) af Grefve af Ugglas, Ludvig, hvilken andragil. att då han nu för tredje
gången uppträdde med förslag till utvidgade ^ kommunal-institutioner, medelst ordnande
af en länsnämnd, sammansatt af deputerade från hvarje inom länet befintlig
kommun, framlade han sitt förslag med större förhoppning om framgång. Denna
förhoppning grundade sig hufvudsakligen på det lifiiga intresse för hvarje ekonomiskt
företag, på den drift, den verksamhet, den företagsamhetsanda, som på de sednare
tre eller fyra åren gjort så förvånande och för hvarje fosterlandsvän så glädjande
framsteg; en verksamhet och en företagsamhetsanda, som icke allenast uti enskilda
personers kraftfulla ansträngningar återfunnes, utan ännu mera i de föreningar, hvilka,
der enskild kraft ej befunnits tillräcklig, emellan flera blifvit ingångne, för att med
samlade kapitaler, insigter och erfarenhet frambringa större verkningar. En sådan
förening, och en förening af hög kraft, betydenhet och verknings-förmåga, skulle
länsnämnden blifva. Icke blott alt hvarje länets behof, hvarje dess önskan skulle
inom en sådan förening finna sin målsman, icke blott att ett forum öppnades, infot
hvilket, med hopp om framgång, månget nyttigt hos den enskilde uppsprunget förslag
kunde framläggas, hvilket, i brist af elt sådant forum, och vid svårigheten, att
ej säga omöjligheten, att det förutan, förutan stödet af en samlad kraft, kunna genomföras,
nu ofta uti födslostunden borldör; den sakkunskap en sådan församling
företrädesvis skulle besitta, de krafter öfver hvilka den skulle ega att förfoga, kemnade
äfven en full borgen för förmågan alt ej allenast med klokhet öfverväga dessa
behof, önskningar och förslag, utan äfven tillfredsställa och till verklighet bringa
hvad som pröfvades för länet nyttigt. En vid sednasle riksdag vidtagen åtgärd
ansåg motionären kunna gynnsamt verka för framgången af hans förslag, den nemligen
att till länens förfogande anslogs och till hushålls-sällskaperna öfverlemnades,
enär någon annan allmän förening än dessa ej inom länen fanns, en betydlig del
af den skatt, som lades på bränvins-försäljningen. Om nu dessa medel, möjligen
vid en kommande riksdag förökade, öfverlemnades åt de af motionären föreslagna
nämnder, uppslode genast en tillgång, visserligen ringa emot hvad man uti en
A
Allm. Besv. och Ekon. Vlik:t Bet. JW 127.
framtid torde anse sig behöfva, men hvarmed dock åtskilligt kunde till en början
inom länen uträttas, och hvarigenom älven till någon del de farhågor kunde mildras,
hvilka hos mången funnes för de utgilter, hvartill nämndens åtgärder och af densamma
tillstyrkta förslag kunde föranleda. Vid utarbetandet af motionärens förslag
hade äfven hos honom uppstått den betänklighet att, uti de nordligast belägna länen,
dessas vidd, svåra kommunikationer och glesa befolkning, äfvensom klimatiska
förhållanden, måste hämmande verka på utvecklingen och företagsamheten, hvadan
en sådan institution, sorn den af motionären föreslagna, möjligen torde derstädes
med missnöje emottagas. Derföre hemställde motionären att, för den händelse
denna hans betänklighet ej ansåges sakna grund, underdånig anhållan måtte göras
att, derest dessa län sådant åstundade, med den föreslagna institutionens tillämpande
inom dem måtte tills vidare få anstå.
Inom Ilögvördtga Preste-Ståndel:
af Herr Kontrakts-Prosten Rundgren, hvilken anfört, att, i fråga om stadssamhällens
rätt att bestämma grunder för utgörande af kommunala och församlingsafgifter,
v ore mycken obestämdhet rådande, och den nyare lidens lagstiftning, som
egentligen begyut att reglera sådana förhållanden, hade genom sina föreskrifter för
vissa fall vändt uppmärksamheten åt denna angelägenhet och viickt tvifvel, huruvida
de beslut om grunden för dylika afgifters utgående, som af samhällena lagas,
ega laga kraft utan att hafva vunnit högre myndighets fastställelse. i allmänhet
torde dessa afgifler i Rikets städer utgå efter andra artikelns bevillning, och Kongl,
förordningen angående fattigvården i riket föreskrefve denna samt tilläte en afvikelse
derifrån endast såvida annan grund vore före denna förordning antagen och
af Kongl. Maj:t fastställd, eller sådan grund blefve af församlingen å allmän
sockenstämma enhälligt antagen. Men denna bevillning utginge högst ojemnt, i det
alt de skattdragande, som hafva sina inkomster bestämda och kontrollerade, få vidkännas
en proportionaliter betydligt högre beskattning, än de, hvilkas inkomster icke
kunna på samma sätt kontrolleras; och orättvisan häraf blefve ännu mer i ögonen
fallande, då inom samma kommun afgifterna för de kommunala behofven efter denna
vanskliga och ofta obilliga grund skola beräknas. Embetsmannen komine derigenom
att bära den, i förhållande lill hans inkomster, tyngsta skatten jemväl i kommunala
afgifter. Motionärens afsigt vore ej att åstadkomma ett upphäfvan le af de
allmänna stadganden, sorn i detta hänseende kunde förefinnas, och hvilka torde vara
nödvändiga till förebyggande eller afskärande af tvister om grunderna för kommunal-
eller församlings-afgifternas utgörande; men genom dylika stadganden borde
ingalunda friheten att bestämma andra grunder beröfvas de samhällen, hvilka kunde
eller ville derom på laglig väg öfverenskomma. Friheten i delta hänseende vore,
i fråga om fattigvårds-afgifter, så ringa, att en enda medlem kunde förhindra beslutet
härom, och ovisst, vöre huruvida icke samma förhållande egde rum äfven i
Allm. äesv. och Elton Utsk-.s fiel. M ! 97.
S
afseende på andra afgiftcr. Motionären hade velat åstadkomma en rättelse häruti
och framkalla en allmän föreskrift, hvarföre han föreslagit att, med bibehållande af
de allmänna stadganden, som redan kunde förefinnas, angående grunder för utgörande
af församlings- eller kommunala afgifter, rättighet rnå medgifvas hvarje kyrkosamfund
eller kommun, sorn sådant önskar, att i vanlig ordning öfverenskomma om
annan grund för sådana afgifters utgörande; »lock att sådant beslut, i händelse icke
i? af de på stämman närvarande varit om beslutet ense, underställes Kongl. Majlis
Befallningshafvande lill pröfning och stadfästelse.
Inom Väl/o/liga Borgare-Ståndet:
a) af Herr Lallerstedt, sorn anlört, att, likasom i de liesta fall den enskilde
mannen vore den häste domaren öfver sitt eget intresse, så kunde ei heller någon
makt utom kommunen så förebygga olägenheter och framkalla förmaner inom kommunen,
som hennes egne upplyste medlemmar. Om sanningen häraf medgåfves, så
måste man äfven erkänna fördelen af att sammanföra medlemmarne i en mindre
krets till ett sjelfständigt koinmunal-samfund. Men likasom den enskilde, om han
än aldrig så väl urskdjer sitt sanna bästa, icke kan verka derför utan en viss grad
af frihet, så blefve äfven kommunen snart sagdt en död kropp utan kommunalfrihet,
eller rättighet att fritt och utan band från statens högre myndigheter bestyra
om kommunens inre angelägenheter. Kommuner lunnes öfverallt, men kommunalfrihet
vore sällsynt. 1 Sverige utgjorde hvarje socken på landet, hvarje stad, hvarje
härad och hvarje län ett naturligt kommunal-samfund, men om kommunal-frihet
hade vi knappt en aflägsen aning. Det voro dock i kommunen, som nationens kraft
hvilade. Kommunal-inrättningen lärde fo!ken att fredligt begagna sina rättigheter.
Äfven statsregeringen kunde ej på ett fullständigare och tillika mindre kostsamt
sätt utsträcka sin verksamhet ända till folklifvets lägsta kretsar, än genom öfverlemnande
af någon del af regeringsrätten till kommunens sjelfvalda föreståndare. Ett
oeftergiflig! vilkor för kommunens trefnad, ja för dess bestånd, vore att valet af
personer till fullgörande af hvad befattning som helst inom kommunen utginge,
icke från staten, utan från kommunal-församlingen, hvarigenom äfven de värdigaste
och skickligaste personer blefve valde, helst kommunens medlemmar besutte en kännedom
om personerne, den ingen annan kunde antagas ega. Men icke blott valet, utan
äfven kontrollen öfver kommunernas embetsman utöfvades noggrannare och på ett
mera tillförlitligt salt af kommunerna sjelfva, som vid uppfyllandet af deras pligler
vore omedelbart intresserade, än af statsstyrelsen. Intet funnes, som så fast och så
varaktigt snmmanknöle bandet medborgare emellan, som ett väl in rätt ad t kommunal-system.
Kommunalstyrelse uteslöte intet annat regeringssätt än det despotiska.
Hon passade likaväl i det aristokratiska England, som i det demokratiska Amerika.
Hon vore lika förenlig med en monarkisk som med en republikansk regeringsform,
hvarföre man ock i alla länder med politisk frihet uppbjudit all sin förmåga för att
6
Allm. Besv. och Ekon. Ulsk:s Bet. JYs 127.
utbilda kommunal-väsendet. Behofvet , af utvidgade kommunal-inrältningar hade
under sednare tiden blifvit mer och mer insed t; och i förlitande derpå föreslog
motionären, att Rikets Ständer mätte, med ledning af redan befintlige förslag och i
nära öfverensstämmelse med den Norrska lagen, utarbeta förslag till kommunal-lagsliftning
för socken-, stads-, härads- och länsmenigheter, med iakttagande att kretsen
för den kommunala verksamheten, utan att intränga på stats-bestyrens område, utvidgades
så långt ske kunde och framför allt gjordes oberoende af statens embetsman;
samt att berörde förslag derefter måtte till Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse
öfverlemnas.
b) af Herr Stolpe, hvilken föreslagit, ali Rikets Ständer måtte antingen, såvidt
vederbörande Utskotts tid det medgåfve, låta utarbeta, för att till Kongl. Maj:ts
Nådiga sanktion framläggas, ett fullständigt förslag till författning angående menighels-slyrelse,
omfattande såväl ny organisation af en kommunal-representation för
länen, som behödiga förändringar uti de, angående den kommunala styrelsen och
förvaltningen i städer och landt-kommuner, nu gällande författningar, eller ock bos
Kongl. Maj:! i underdånighet anhålla, att, genom dess Nådiga föranstaltande, förslag
till en sådan författning måtte varda utarbetadt inom nästa riksdag, för att då tilt
antagande föreläggas Rikets Ständer; och
c) af Herr Henschen, som, jemte det han framställt motion om förändrad
röstberäkning vid sockenstämma, tillika yttrat den åsigt, att bäst vore om en annan
med afseende å personliga egenskaper och ej blott hemmantal, fastighetsvärde eller
års-inkomst, bestäihd grund för rösträttigheten anloges, hvarom Allmänna Besvärsöcb
Ekonomi-Utskottet torde komma till öfverläggning vid föredragning af motionerna
om kommunal-styrelse i allmänhet.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet:
o) af Johannes Johansson från Orebro län, som andragit, att nyttan och behöfligheten
af en väl ordnad kommunal-styrelse vore så allmänt insedda och erkända,
att allt ordande derom kunde vara helt och hållet öfverflödigt, ulan vore
meningarne skiljaktiga allenast i fråga om sättet för en sådan styrelses organisation.
Nied de många medel, som stå en regering till huds, och den allmänna öfversigt
densamma måste ega öfver slatslifvels särskilta förhållanden, vore regeringen bättre
än någon annan i tillfälle att dels lemna ål frågan en förutgående erforderlig utredning,
dels ock, sedan en sådan försiggått, uppgöra ett utförligt förslag, som kunde
tillfredsställa de skiljda meningarne, och omkring hvilket dessa kunde sammanjemka
och sammanknyta sig. Motionären föreslog derföre Rikets Ständer, alt, med erkännande
af nyttan och behöfligheten af väl ordnade och till verksamheten begränsade
kommunal-inslitutioner för länen, hos Kongl. Maj.-t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta ett fullständigt förslag i ämnet och detsamma
deruppå, sedan det blifvit föremål för så väl vederbörande embets-myndigheters
Allm. Besv. och Ekon. Utsk:s Bcl. J\§ 127.
7
sorn länens Husbållnings-sällskapers öfverläggningar och yttranden, för rikets näst
sammanträdande Ständer framlägga; och
b) af Matts Persson från Stockholms län, som anfört, alt genom sockennämndernas
inrättande visserligen mycket blifvit bered! för kommunal-väsendets ordnande;
men alt mycket mera dock äterstode att göra i landsorten, äfvensom städerne
för deras del behöfde förbättrad kommunal-styrelse. Våra grundlagar stadgade
att landet skulle förblifva indeladt i höfdingedöme!] under den vanliga landtregeringen;
och syntes det derföre motionären lämpligt, att efter denna grund utvidga
och utbilda den kommunal-inrattning, som redan genom socken-nämnderna
uppstått. De skyldigheter, som tillkomme Konungens Befallningshafvanden, ansåge
motionären kunna indelas i sådana: l:o som Konungens Befallningshafvande åligger
i anledning af verkställande maktens bud och befallningar; 2:o de, som han eger
enligt lag och författningar att sjelfmant fullgöra; och 5:o de, hvilkas uppfyllande
för länets innevånares säkerhet och bästa borde till större eller mindre del bero af
dessas beslut eller önskningar. Hvad de först omförmälde ärenderne anginge, kunde
verkställigheten ej underkastas någon pröfning af menigheter; och hvad beträffade
den andra klassen ärenden, syntes Konungens Befallningshafvandes verksamhet icke
böra inskränkas till annat, än att vara skyldig höra de upplysningar och råd som
kunde böra af några med länets förtroende utrustade män gifvas;- men den tredje
klassen af ärenden, tillhörande Konungens Befallningshafvande, syntes vara af den
beskaffenhet, att de icke borde af honom kunna beslutas eller utföras, innan länets
innevånare haft tillfälle att, på grund af antingen hans egen framställning eller af
socken-nämnd vackt fråga, derom öfverenskomma och sig yttra. Visserligen måste
en sådan öfverenskommelse i åtskilliga fall gjundas på folkets hörande å sockenstämmor,
men i fyrfaldiga frågor skulle besluten lill det allmännas bästa vida fördelaktigare
kunna fattas genom deputerade eller hvad man kunde kalla en läns—
nämnd. Af dessa skäl föreslog motionären införandet af en dylik nämnd i hvarje
län, hvilken nämnd visserligen skulle kunna tillsättas på det sätt, att hvarje
socken-nämnd valde inom eller utom sig en inom länet bosatt person, att såsom
deputerad deltaga i länsnämnden; men i motionärens tanke vore det ändå lämpligare
att länsnämndens medlemmar valdes af länets samtlige innevånare, hvilket
måhända kunde ske genom elektorer från hvarje församling. Huruvida dessa
deputerade bordo väljas för längre tid, t. ex. tre år, och en tredjedel årligen,
utgå; huruvida de skulle sammanträda endast en eller (lere gånger om året; huruvida
de borde utgöras af endast fastighets-egare eller af äfven sådane personer,
som erlägga bevillning efter 2:dra artikeln o. s. v., hemställde motionären till det
Utskott, som komme att vidare utreda frågan , äfvensom bestämmandet af de länets
angelägenheter, hvilka borde blifva föremål för länsnämndernas öfverläggningar och
beslut. Länsnämnden borde sammanträda vid en viss, bestämdt stadgad, tid i länsresidensstaden;
der emottaga Konungens Befallningshafvandes berättelse om förvalt
-
Si
Allm. Besv. och Ekon. Ulsk.s Bet. M 127.
ningen af länets inre angelägenheter, en bildad länskassas inkomster och utgifter,
framställningar af de ämnen, som Konungens Befallningshafvande ansåge sig böra
föreslå lill behandling och afgörande; utvälja inom sin krets ordförande och protokolls-förande
samt, enligt en stadgad lörrättnings-ordning, upptaga och afgöra frågor
om hvad de ansågo för länet nödigt och nyttigt. Om Konungens Befallningshafvande
hade rätt och pligt att öfvervara deputerades öfverläggningar för att lemna
upplysningar och råd, torde detta kunna lända till nytta; och om Konungens Befallningshafvande
funne sig böra i beslutet instämma, syntes detsamma kunna befordras
till verkställighet i alla de fall, då saken icke vore af beskaffenhet att böra
underställas regeringen. 1 de fall åter, då, efter Konungens Befallningsbafvandes
vägran, deputerade ansågo deras beslut kunna förfalla, borde sådant ske; meri yrkade
de beslutets fullföljande, borde det, jemte Konungens Befallningshafvandes utlåtande,
insändas till vederbörande stats-departement för att Kongl. Maj:ts pröfning
underställas. Skulle beslutet röra något som hade samband med ekonomiska lagstiftningen,
borde Högsta domstolen eller vederbörande kollegium, allt efter ärendets
beskaffenhet, böras, innan ärendet inför Konungen loredroges. Bifölle Konungen
hvad deputerade hemställt, skulle Konungens Befallningshafvande utfärda kungörelse
derom, så framt ej Kongl. Maj:t, i anledning deraf, funne allmän författning böra
utfärdas. Likaledes har motionären föreslagit, att en myndighet, utgången från det
allmänna förtroendet, borde vid länsstyrelsernas sida ständigt bevaka deras verksamhet
och i vissa afseendeu deltaga deruti. I samma mån som inrättningen utaf
länsnämnderna medförde en mängd åtgärder och företag som åsyftade förbättringar
och nya inrättningar m. m., blefve det äfven af vigt att verkställigheten af dessa
samt af de förvaltnings—åtgärder, som rörde länets ordningsmål och ekonomiska angelägenheter,
skedde under någon från länsnämnden utgående kontroll. För detta
ändamål borde länsnämnden ega att utse två personer att såsom länsombud öfvervara
och deltaga i alla Konungens Befallningshafvandes förhandlingar röraude länets
allmänna angelägenheter, med rättighet och pligt att anföra sina meningar till protokollet
och sig reservera då de ansåge länsstyrelsens beslut icke vara grundadt på
lag eller förenligt med länsnämndernas beslut eller länets och dess innevånares
bästa. Dessa ombud borde vara pligtige att erinra om sådant som icke blifvit
verkstäldt af hvad länsnämnderna beslutat. Ombuden borde väljas för ett år, men
kunna omväljas.
Derest Utskottet ej skulle anse sig kunna bereda ett fullständigt förslag i de
af motionären uppgifna afseenden, men gilla hufvudgrunderne deruti, anhöll motionären,
alt Utskottet måtte föreslå Rikets Ständer att i underdånighet hemställa, det
Kongl. Maj:t läcktes låta utarbeta ett förslag till inrättandet af länsnämnder, för
att vid nästblifvande riksdag Rikets Ständer föreläggas.
De utar
-
Allm. Be&v. och Ekon. Utsk:ts Bet. M 127.
9
De utaibetade förslagen till stadgar äro af följande lydelse:
Grefve Björnstjernas:
Ssckrn-Näin udon.
l:o. Inom hvarje pastorat utses en Socken-nämnd. Består pastoratet af flere socknar, bör
hvarje dylik vara, i förhållande till sin folkmängd, i Nämnden representerad. Nämnden består
af från 5 till 9 ledamöter, antalet bestämmes af Kongl. Majrts Befallningshafvande med hänseende
till folkmängden.
2:o. Valen ske inom hvarje pastorat i Januari månad. Kyrkoherden är valförrättare. Vid
samma tillfälle utses suppleanter till lika antal med de ordinarie ledamöterne.
3:o. Rösträtt utöfvas och röst-beräkning sker vid dessa val enligt Sockenslämmo-förordningen.
Valbar är hvarje valman, som bekänner den rena Evangeliska läran. Ingen I.andtstatens
embetsman är inom sitt distrikt valbar. Ingen afsägelse må, utan laga förfall, ega rum.
4:o. Uppdraget gäller för 2 år sålunda, att halfva antalet, så väl af Nämnd som Suppleanter,
årligen afgår om antalet är jemnt, i annat fall det antal, som är närmast hälften, det ena
året en mera eller mindre än det andra. Första gången bestämmas de afgående genom lottning.
Afgående kunna återväljas, men ega då rätt att afsäga sig förtroendet.
Sto. Ordförande och vice Ordförande väljas af sockenstämman bland Nämndens ledamöter;
ingen afsägelse får antagas.
6:o. Intel traktamente får af Nämnden uppbäras. Godtgörelse för utgifter i och för uppdraget
må dock kunna beviljas.
7:o. Flere nämnder kunna, med Kongl. Majtts Befallningshafvandes bifall, sammanträda till
gemensamma öfverläggningar och beslut, de bilda då en gemensam Socken-nämnd under, af dem
vald, gemensam Ordförande.
8:o. Socken-nämnden öfvertager alla de bestyr, hvilka nu äro fördelade på särskilda kommunal-styrelser:
såsom Socken- och Sundhets-nämnd, Fattigvårds- och Skol-styrelse; den vakar
öfver ordning, sedlighet och folk-undervisning, bestämmer fattig-försörjningen, afdömer mindre
förseelser, såsom brott mot jagt- och fiskeri-stadgan, ohägn, m. m., uppgör konventioner med
preslerskapet, föreslår aflöning för kyrko-betjening, skollärare, fjerdingsman och barnmorska,
hvilka alla stå under Socken-nämndens lydnad; tillsätter fjerdingsman; den vårdar och ordnar
underhållet af kyrka, skol- och fattighus, boställen, samt öfrige pastoratet tillhörige hus, lägenheter,
jord, kassor, magasiner m. m., samt befrämjar i öfrigt allt, som länder till samhällets
förkofran och utveckling. Den bör slutligen äfven söka verka såsom förliknings-domstol.
9:o. Socken-nämnden föreslår beviljandet och fördelningen af de afgifter, hvilka till nyss
uppräknade ändamål erfordras.
10:o. Krono-betjeningen bör i hvad på dem beror underhjelpa Socken-nämndens bemödanden.
Bih. lill fl. St. Brot. 1836 & 1837. 8 Sami. 57 Haft. 2
10
Allm. Best'. och Ekon. UlskAs Bcl. M 127.
ll:o. Af Socken-nämnden ålagda böter skola genast erläggas. Försummas detta, utkräfvas
de genom krono-betjeningen.
12:o. Sockne-nämnden går Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillhanda med alla upplysningar
rörande pastoratet. Dessa böra vid vite inom behörig tid aflemnas.
13:o. Intet pastoratet rörande ärende får af någon myndighet afgöras, utan att Sockennämnden
deröfver blifvit hörd.
14:0. Ordföranden sammankallar Nämnden; den som förfallolöst uteblifver, pliktar för hvarje
gång 2 Riksdaler Riksmynt.
15:o. Alla förslager inlemnas till Ordföranden, som eger att dem föredraga.
16:o. Ordföranden förer: a) Protokoll vid sammanträdena; b) Förteckning öfver inkomne
handlingar; samt c) Afskrift af afgångne bref och skrifvelser. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eller af honom dertill utsedd person eger rätt att hemma hos Ordföranden granska dessa handlingar.
17:o. Vid frågor rörande skola och fattigvård tillkallas kyrkoherden, såvida han ej redan
är ledamot af Socken-nämnden. Vid dylika tillfällen är han sjelfskrifven Ordförande.
18:o. Beslutmässig är Sockne-nämnden då minst halfva antalet ledamöter är närvarande.
Omröstning sker per capita. Ordföranden har afgörande röst vid lika röstetal.
19:o. Kassa-förvaltare och Räkenskaps-förare må, om nödigt är, antagas och aflönas.
20:o. Föregående årets räkenskaper granskas på allmän sockenstämma i Februari månad.
Räkenskaperne böra 1 månad före nämnde stämma vara för socknemännen tillgänglige.
21:o. Frågor rörande beskattning, nya företag, försäljning eller inköp af jord och lägenheter
eller afstående af församlingarnes rätt, skola på allmän sockenstämma föredragas. De behandlas
der enligt Sockenstämmo-förordningen. Alla kontanta kommunal-afgifter, hvilka ej i
behörig tid blifvit erlagde, upptagas af krono-betjeningen efter restlängd, samtidigt med den öfriga
uppbörden.
22:o. Fråga, rörande årlig afgifts erläggande för längre tid än S år, skall alltid Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande underställas.
Läiis-Nämndcn.
4:o. Ordföranderne i Socken-nämnderne sammankallas årligen i September månad i residens-staden
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till Läns-nämnd.
2:o. För vigtiga ändamål kan denna Nämnd äfven på andra tider af Kongl. Maj.ds Befallningshafvande
sammankallas.
3:o. I Läns-nämnden före Landshöfdingen ordet; dock utan rösträtt.
4:o. Läns-nämnd må ej hållas samlad mer än 6 dagar, såvida ej minst 3/,:delar af de när
varande
sådant äska och Ordföranden dertill samtycker.
3:o. Omröstning i Läns-nämnd sker per capita sålunda, att hvarje ledamot till protokollet
antecknar sin mening; vid lika röstetal förfaller frågan.
Allm. Besv. och Ekon. Utsk:ls Bet. Jtä 127.
It
6:0. Ledamöterne uppbära dagtraktamente å 3 R:dr Riksmynt, samt skjuts för 1 häst.
7:o. Läns-nämnden eger att antaga och aflöna en Kassa-förvaltare och Räkenskaps-förare,
som äfven förer protokollet vid sammankomsterna.
8:0. Den hushållnings-sällskaperne nu tillagda del af bränvins-skatten öfverflyttas, under
enahanda vilkor, på Läns-nämnden.
9:o. Landshöfdingen låter för Läns-nämnden framlägga:
a) Redovisning för de af sednaste Läns-nämnd beslutade utgifter.
b) Förslag, befordrande Länets utveckling och förkofran, samt dertill behöfliga
summor.
c) Förslag till utgifternas fördelning.
10:o. Sedan räkenskaperne blifvit granskade meddelas decharge åt förvaltaren, såvida an
märknings-anledning
icke finnes. Uppstår dylik, åligge det Kongl. Maj:ts Refallningshafvande att
tillse det den skyndsamligen afbjelpes eller beifras.
U:o. Uppsats å de beslutade summornas storlek och fördelning öfversändes till Kongl.
Maj:t; ett exemplar uppslås dessutom vid hvarje tings-ställe, samt ett förvaras af hvarje Socken-nämnd.
12:o. Sedan ofvannämnde ärender blifvit afgjorda står det hvarje ledamot fritt att väcka
förslag af för länet allmännyttig beskaffenhet, hvilket af Sockne-nänmd förut blifvit tillstyrkt.
13:o. H varje beslut förfaller, som icke erhåller Landshöfdingens stadfästelse. Landshöfdingen
åligge dock att till protokollet anföra skäl till vägran. Nämnden kan påyrka sakens hänskjutande
till Kongl. Majit.
i4:o. Beslutmässig är Läns-nämnd, då minst halfva antalet ledamöter är närvarande.
15:o. Frågor rörande aflöning, köp eller försäljning af jord och lägenheter, afträdande af
kommuners rätt, eller nya företag, må ej på samma möte afgöras, som det hvarpå de väckas,
såvida ej %:delar al de närvarande sig om saken förena.
16:o. Frågor, hvilande sedan sednaste Läns-nämnd, afgöras af den följande, om s/3:delar af
de närvarande sig i beslutet förena; vinnes ej dylik röst-öfvervigt, kan minoritetens flertal for
dra
frågans hänskjutande till Kongl. Majit. Yrkas detta ej, anses frågan afgjord, äfven genom
enkel majoritet.
47:o. Fråga, rörande årlig afgifts erläggande för längre tid än S år, skall alltid Kongl.
Majit underställas.
18:o. Afgifter, beslutade af Läns-nämnden, uppföras å debet-sedlarne samt upptagas af
krono-betjeningen samtidigt med den öfriga uppbörden.
12
Allm. Bcsv. och Ekon. Utsk:ls Bet. M 127.
Friherre Raabs:
Förslag'
till
Stadgar för Läns-Nämnder.
Artikeln 1.
1 §•
a) I hvarje Län skall bildas en Läns-nämnd.
Läns-nämnd består af vissa deputerade från hvarje stad och härad inom Länet; dessa deputerades
antal bestämmes efter hvarje stads och härads folkmängd.
b) Härad eller stad, som eger 5,000 innevånare och derunder, sänder till Läns-nämnd representant
1.
Härad eller stad med 5,000 innevånare och deröfver till och med 10,000, sänder representanter
2.
Härad eller stad med 10,000 innevånare och deröfver till och med 15,000, sänder ... 5.
O. s. v. efter samma beräkning för öfverskjutande folkmängd.
c) I Län med mindre än 100,000 menniskor må detta representant-antal efter stadgad ordning
tvåfaldigas, om Läns-nämnd, i samråd med Härads-niimnderna, så finnér för godt besluta.
2 §■
a) Läns-nämndens ledamöter, valda inom länets alla Härads-nämnder och städer i den ordning
och på det sätt, som härom i Härads-nämnds-stadgan föreskrifves och för städerna här
nedan bestämmes, sammanträda till ordinarie sammankomst i Länets residens-stad alla år i Augusti
eller September månader, företrädesvis vid Pröfnings-Kommiltéens sammanträde, efter vederbörlig
kallelse och för öfrigt till extra sammanträde, så ofta antingen Nämnden det beslutar
eller Ordföranden finnér det nödigt.
b) Städernas deputerade väljas på sätt städernas innevånare derom öfverenskomma.
3 §■
Kallelse till Läns-nämnds ordinarie och extra ordinarie sammanträde skall ske genom Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i allmänna kungörelser, som i Länets alla kyrkor uppläsas å Söndag,
som infaller omkring fyra veckor före sammankomsten. Denna kungörelse skall innehålla förteckning
på alla de ärender, hvilka för Läns-nämndens behandling blifva föremål.
■4 §•
Ordförande i Läns-nämnd är Landshöfding i Länet. Vice Ordförande den, som Läns-nämndens
ledamöter dertill utvälja inom sig.
i
Allm. Besv. och Ekon. Ulsk:ts Bet. M 127.
15
5 §•
För hvarje år, sedan underrättelse från Härads-nämnderna inkommit om de till Läns-nämnd
valde ledamöter, låter Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, genom allmän kungörelse, tillkännagifva
hvilka personer blifvit valda till Läns-nämndens ledamöter.
6 §•
Om en eller flere Härads-nämnder gemensamt skulle påfordra Läns-nämnds extra sammanträde
i något så beskaffad! ärende, som icke kunnat vid Läns-nämnds ordinarie sammanträde
förutses, så må detta icke förvägras. Vare den eller de af dessa Nämnder, som sig härom förena,
pligtige att till Ordföranden inkomma med skriftlig begäran härom och uppgift på ärendets
beskaffenhet.
7 §•
a) Motions-rätt i Läns-nämnd eger Nämndens egna ledamöter och Länets Ilärads-nämnder.
b) Alla motioner, förutan Läns-nämndens egna ledamöters, skola, för att komma under
Läns-nämndens behandling, skriftligen affaltade, inlemnas till Ordföranden före den 13 Juli.
c) Vid extra sammanträde förekomma endast det eller de ärender, som föranledt Länsnämndens
sammanträde.
Artikeln 2.
® §
a) Föremål för Läns-nämnds verksamhet äro frågor, som angå folkbildningen, sedligheten,
sundhets-tillståndet, skogarnes vård, allmänna hushållningen och fattig-försörjningen inom Länet;
egande Läns-nämnden derjemte att, å Länets vägnar, hos Kongl. Maj:t framställa underdåniga
önskningar i dessa ämnen, efter det vederbörande blifvit derom hörde, om ämnets beskaffenhet
dertill föranleder; Dom-kapitlen likväl förbehållne tillsyn och vård öfver barna-uppfostran och
folk-undervisning, i enlighet med gällande författningar.
b) I förenämnda afseende eger Läns-nämnden att såväl af Härads-nämnder, som af embetsman
och myndigheter erhålla de upplysningar, som på en hvar kunna bero; äfvensom Länsnämnd
skall afgifva de yttranden, som kunna påkallas uti dess omvårdnad tillhörande ämnen.
c) Läns-nämnd eger taga kännedom om befintliga inrättningar, som af Länet gemensamt bekostas,
såsom lasaretter, kurhus, landtbruks-skolor, arbets-anstalter, m. fl., och derom, om så
pröfvas nödigt, på vederbörlig ort göra framställning.
9 §
a) Förete sig behof af nya eller utvidgade inrättningar för Länets gemensamma räkning,
med afseende å de angelägenheter, som stå under Läns-nämndens omvårdnad, eller visar sig tillfälle
till ökade närings-utvägar eller förmånligare begagnande af utvägar, som redan finnas, eller
lättade kommunikations-medel för trafikens befordran, såsom ström-rensning, båtleders öppnande,
14
Allm. Besv. och Ekon Utsk.ls Bet. JU 127.
omläggning af vägar m. ni., då skall nödvändigheten eller fördelen af sådana företag, efter inhemtade
noggranna upplysningar, af Läns-nämnden pröfvas.
b) Gillas företaget, skall fullständigt förslag öfver kostnaden dertill, jemte sättet att det
verkställa, af Läns-nämnd ombesörjas, samt, åtföljdt af fullständig framställning om de synbara
svårigheterna vid företaget, å den ena sidan, och fördelen deraf, å den andra, jemte de vilkor för
företaget, som Läns-nämnd föreslår, meddelas Härads-nämnderna i de menigheter, som ärendet
rörer. Så beskaffad föreställning och förslag skall af Härads-nämnden, tillika med dess yttrande,
meddelas vederbörande Socken-nämnder och menigheter, hvilka deröfver skola öfverlägga och
besluta; hvarefter protokollet af Härads-nämnden insändes till Läns-nämnden, som vidare handlägger
ärendet efter hvad menigheternas beslut föranleda.
c) Fordras för den förberedande undersökningen om ifrågasatt företag särskildt kostnadsanslag,
så skall förut framställning göras och menighets-yttrande inhemtas derom i nu stadgad
ordning.
d) Vägrar menighet att ingå på vilkor, som Läns-nämnd föreslagit, då skola skälen dertill
uppgifvas. Finner Läns-nämnd dessa skäl vara af beskaffenhet att kunna undanrödjas genom
förändring i planen för företaget eller annorledes, eller anser sig Läns-nämnden af hvad anledning
som helst böra lin ytterligare påyrka företaget, då skall förnyad framställning göras och
skälen deruti utredas samt menigheternas ytterligare beslut infordras, allt med iakttagande af
den i 2 mom. föreskrifna ordning.
e) Är företaget af den omfattning och beskaffenhet, att allmänt understöd, vare sig för den
förberedande undersökningen eller verkställigheten kan ifrågasättas, eller fordras särskild Nådig
tillåtelse dertill, gore Nämnden derom hos Kongl. Maj:t underdånig anmälan.
10 §.
Om de förhållanden, som tillfälligt eller för inskränktare tid verka till förändring i utsigterna
för allmän bergning, såsom: årsvextens beskaffenhet, konjunkturen för hvarjehanda produkters
afsättning, samt häraf beroende näringstillfälle för arbetare af olika yrken, skall Länsnämnden
sorgfälligt göra sig underrättad, och om förlägenhet synes vara att befara, tidigt vara
betänkt, att om utvägar för dess afvärjande göra framställning och förslag, i den ordning 2 $
föreskrifver, eller annorledes föranstalta efter omständigheternas föranledande.
H §•
Förekommer anledning till anmärkning mot handhafvandet och vården af folk-bildningen,
sundhets-tillståndet, sedligheten eller fattig-försörjningen, gore Läns-nämnden föreställning derom
till vederbörande Härads-nämnd.
Följer ej rättelse derå och har anmärkningen afseende å åsidosättande eller öfverträdande
af i lag stadgade föreskrifter, anmäle Läns-nämnden förhållandet hos vederbörande myndighet.
J2 §.
Söker Härads- eller Socken-nämnd biträde af Läns-nämnd i ärenden, som fordra andra myndigheters
handläggning, och Läns-nämnden gillar Härads-nämndens framställning derom; så skall
Allm. licsv. och Ellon. Ulslcls Ud. M 127.
sådant ärende af Läns-nämnden behörigen anmälas och åtföljas af Läns-nämndens utlåtande, om
ämnets beskaffenhet dertill föranleder. Underdåniga framställningar hos Kongl. Maj:t, om ändring
i gällande lagar eller anstalter af större omfattning, må icke af Socken-nämnd eller menighet
annorlunda än genom Läns-nämnden göras.
43 §•
För de medel, Läns-nämnden förvaltar, aflemnas redovisning för hvarje år vid den tid, som
särskildt af Läns-nämnden bestämmes.
** §•
För granskning af denna redogörelse utse Länets alla Härads-nämnder turvis, hvar för sig,
inom Härads-nämnds-distriktet, 2:ne, och Länets alla städer turvis, hvar för sig, 1 bland bofaste
personer, hvilka icke äro ledamöter i Läns- eller Härads-nämnder, att vara Läns-nämndsrevisorer.
Vi §.
a) Alla Länets Härads-nämnds-distrikter indelas för detta ändamål i vederbörligt antal afdelningar.
Turen dem emellan bestämmes för första gången af Läns-nämnd, hvarefter afdelningarne
i samma ordning omvexla med hvarandra, hvaröfver Läns-nämnd vakar.
b) Dessa Läns-nämnds-revisorer sammanträda i Länets residens-stad, att granska Länsnämnds
räkenskaper och förvaltning, hvarvid Nämndens tjenstemän skola vara närvarande, för
att med upplysningar tillhandagå.
Revisions-berättelsen skall öfverlemnas åt Ordföranden i Läns-nämnd inom 5:ne månader
efter sista Läns-nämndens ordinarie sammanträde.
Såvidt tillgångar finnas, låter Ordföranden befordra densamma till trycket. Alla Häradsoch
Socken-nämnder erhålla deraf hvardera 2:ne exemplar, hvarjemte revisions-berättelsen genom
allmän kungörelse församlingarne delgifves.
16 §■
Förekomma vid granskningen inga anmärkningar, eller blifver anmärkt förhållande genast
rättadt eller förklaradt på ett sätt, som revisorerne finna nöjaktigt, skall decharge af dem meddelas.
Om åter revisions-berättelsen upptager anmärkningar af en sådan beskaffenhet, att de
föranleda till närmare undersökning, utredning eller åtal, då skall Ordföranden sammankalla
Läns-nämnden och inhemta dess förklaring derom, för vidtagande af de mått och steg, hvartill
förhållandena kunna föranleda. Förfaller saken, då anses decharge vara gifven. Anslälles icke
talan emot redovisningen i laglig ordning inom ett halft år efter revisions-be rättelsens a (lemnande
till Ordförande i Läns-nämnd, så vare Läns-nämnd icke vidare underkastad slikt åtal.
17 §.
Läns-nämnd bör sorgfälligt vaka för befordrandet af nykterhet; bör med uppmärksamhet
följa försäljningen af spirituösa drycker, och med afseende derpå hos vederbörande göra de anmälanden,
hvartill omständigheterna kunna föranleda.
16
Allm. Besv. och Ekon. Ulsk.ts Bet. Jtf 127.
18 §.
Läns-nämnd har, i den mån det på Nämnden må kunna bero, att iakttaga hvad författningar
påbjuda om tjenst- och försvarslöse personer och lösdrifveri.
19 §•
Hvarje medlem af Läns-nämnden ansvarar efter lag gemensamt med de öfrige för vården
af de hypotheker och tillgångar, som blifva Nämnden anförtrodde, så framt deremot reservation
till protokollet ej blifvit afgifven.
20 §.
För hvarje år, sedan underrättelse inkommit, hvilka personer blifvit till Läns-nämnds-ledamöter
utvalde, låter Ordföranden genom allmän kungörelse tillkännagifva desses namn och
hemvist.
Ssdjc Artikeln.
Lika med 3:djc Artikeln i Härads-nänmds-sladgan.
Förslag till Stadga för Härads-nämnd.
Artikeln 1.
1 §•
a) I hvarje härad skall bildas en Härads-nämnd.
b) Vilja flera härader inom samma domsaga sig förena om en gemensam Härads-nämnd,
vare de dertill berättigade.
2 §•
a) Härads-nämnd består af delegerad från hvarje socken inom häradet, utsedde i den ordning
och på det sätt, som här nedan stadgas.
b) I Härads-nämnd är hvarje Socken-nämnds Ordförande sjelfskrifven ledamot.
c) Skulle någon Socken-nämnds Ordförande vara hindrad denna sin befattning fullgöra, så
välja ledamöterna af Socken-nämnd inom sig tjenlig person, att i Härads-nämnd inträda.
d) Församling med 2,000 innevånare och deröfver eger härförutan ibland sockens röstberättigade
ledamöter och med den för sockenstämma stadgade rösträtt inom sig utse en representant
att i Härads-nämnden inträda.
e) Härförutan äro sjelfskrifne ledamöter i Härads-nämnd Häradshöfding, Kronofogde och
Härads-skrifvare, men de ega ingen rösträtt i och för sina embeten.
3 g
-
Allm. Bcsv. och Eicon. UtslcUs Bet. JM 127.
17
3 §•
Ledamotskap i Härads-nämnd varar ett år. Samma ledamöter kunna ännu längre denna
befattning bestrida, oell sålänge, som de inom Socken-nämnderna fortfara att vara Ordförande
och ledamöter eller genom förtroende eljest till ledamöter i Härads-nämnd ånyo inväljas.
4 §•
a) Härads-nämnd sammanträder till ordinarie sammankomst en gång hvarje år vid Midsommar-tiden;
första gången efter denna författnings utfärdande på kallelse af Häradshöfdingen, men
sedermera och för alltid på kallelse af Ordföranden.
Sammanträdet skall hållas i häradets tingshus eller, om pågående ting då förhindrar, i annan
deromkring belägen tjenlig lokal.
b) Härlörutan sammanträder Härads-nämnd på vederbörlig kallelse af Ordföranden.
l:o. Då Konungens Befallningshafvande fordrar Härads-nämnds höranden i någon speciel
fråga;
2:o. När en eller flere Socken-nämnder äska H ii rads-nämndens sammanträde och dertill
uppgifvit för Ordförande nöjaktiga skäl;
5:o. Då Ordförande finnér häradets angelägenheter kräfva Härads-nämndens estra sammanträde;
eller
4:o. Härads-nämnden, innan den åtskiljes, beslutar extra sammanträde till någon viss dag,
och 5:o då Läns-nämnd så påfordrar.
8 §•
Sedan Nämnden kommit tillsammans, utser den inom sig, genom val med slutna sedlar, Ordförande
och Vice Ordförande för ett år.
6 §
Kallelse till ordinarie och extra ordinarie sammankomster utfärdas af Ordföranden genom
allmän kungörelse, som i häradets alla kyrkor skall uppläsas minst 14 dagar före sammanträdet,
så framt ej i speciela fall så skyndsamt sammanträde äskas af Konungens Befallningshafvande,
att denna kallelsetid ej kan iakttagas.
I kallelsen upptagas de ärenden, hvilka blifva föremål för Nämndens behandling.
7 §•
a) Motions-rätt eger:
l:o. Hvarje Socken-nämnd och
2:o. Härads-nämndens egna ledamöter.
h) Härads-nämndens ledamöter ega omedelbarligen väcka motioner under Nämndens pågående
sammanträde; men motioner från Socken-nämnd skola, skriftligt uppsatte, inlemnas till
Bih. lill R. St. Prof. 1850 & 1857. 8 Sorni. 37 Häfl. 3
18 Allm. Besv. och Ekon. []tsk:ls Bet. As 127.
Ordföranden en månad före det ordinarie sammanträdet, för att vid detsamma kunna föredragas.
c) Vid Nämndens extra sammanträde få endast förekomma sådana frågor, för hvilka extra
sammanträde blifvit beviljadt.
Artikeln 2.
8 §•
a) Härads-nämnd har befattning med frågor, som angå häradets allmänna hushållning och
ekonomi, polis-, fattig- och helsovård, barn-uppfostran och skol-undervisning.
b) Derjemte eger Nämnden tillse att häradets enskilda lägenheter, inkomster och kassor
behörigen vårdas och förvaltas.
0 §•
a) Förete sig behof af nya eller utvidgade inrättningar för häradets gemensamma räkning
med afseende å de angelägenheter, som stå under Härads-nämnds omvårdnad, eller visar sig tillfälle
till ökade närings-utvägar eller förmånligare begagnande af utvägar, som redan finnas, eller
lättade kommunikations-medel för trafikens befordrande, såsom: ström-rensning, båtleders öppnande,
anläggning af vägar m. m., då skall nödvändigheten eller fördelen af sådana företag, efter
inhämtade noggranna upplysningar, af Härads-nämnd pröfvas.
b) I så beskaffade frågor, som angå flere härader eiler hela Länet gemensamt, får icke
Nämnden besluta om åtgärder, hvilka i frågans sammanhang och behandling i sin helhet kunna
göra inskränkningar i Läns-nämnds verksamhet. Dylika ärenden remitteras till Läns.-nämndens
handläggning. Förfaller frågan der, då må det vara Härads-nämnd obetaget, att åter upptaga
den och tillgöra hvad den kan för godt finna.
c) Gillas företaget, skall Nämnden, såvidt nödiga tillgångar för omkostnader finnas att tillgå,
låta uppgöra förslag öfver kostnaden dertill, jemte sättet att det verkställa, åtföljdt af fullständig
framställning örn de synbara svårigheterna vid företaget å den ena sidan och fördelen deraf
å den andra, jemte de vilkor för företaget, som Nämnden föreslår, och meddela detsamma åt
Socken-nämnderne i de menigheter, som ärendet angår. Så beskaffad framställning och förslag
skall af Socken-nämnden, tillika med dess utlåtande, meddelas vederbörande menighet, som
skall deröfver, för sin del, öfverlägga och besluta, hvarefter Protokollet granskas af Sockennämnden,
som vidare handlägger ärendet efter hvad menigheternas beslut föranleda.
d) Vägrar menighet att ingå på de vilkor, som Härads-nämnd föreslagit, då skola skälen
dertill uppgifvas. Finna Läns- och Härads-nämnderne dessa skäl vara af beskaffenhet att kunna
undanrödjas genom förändring i planen för företaget eller annorledes, eller anse dessa Nämnder
sig böra än ytterligare påyrka företaget, då skall förnyad framställning göras och skälen dertill
utredas samt menigheternes ytterligare beslut infordras, allt med iakttagande af den i morn, b)
föreskrifna ordning.
Allm. Besv. och Ekon. Ulsk.ls Bet. J1.1 127.
19
e) Är företaget af den omfattning och beskaffenhet att allmänt understöd, vare sig för den
förberedande undersökningen eller verkställigheten, kan sättas i fråga, eller erfordras särskild
Nådig tillåtelse dertill, då gore Härads-nämnden derom anmälan i Läns-nämnd, som med ärendets
vidare behandling tager befattning.
10 §•
Härads-nämnd bör sorgfälligt verka för befordrandet af nykterhet; bör med uppmärksamhet
följa försäljningen af spirituösa drycker och, i afseende derpå, hos vederbörande göra de
anmälanden, hvartill omständigheterna kunna föranleda.
11 §.
Om de förhållanden, som tillfälligt eller för inskränktare tid verka till förändring i utsigterna
för allmän bergning, såsom: årsvextens beskaffenhet, konjunkturen för hvarjehanda produkters
afsättning, samt häraf beroende närings-tillfälle för arbetare af hvarje yrke, skall Länsnämnden
sorgfälligt göra sig underrättad; och om förlägenhet synes vara att befara, skall Nämnden
tidigt vara betänkt att om utvägar för dess afhjelpande göra framställning och förslag efter
omständigheternas föranledande.
12 §.
Förekommer hos Härads-nämnd anledning till anmärkning emot handhafvandet af vården om
folkbildningen, sundhets-tillståndet, sedligheten, fattig-försörjningen, lösdrifveriet m. m. inom någon
församling, gore Nämnden framställning derom hos Socken-nämnden. Följer ej rättelse derå,
och har anmärkningen afseende & åsidosättande eller öfverträdande af i lag stadgade föreskrifter,
anmäle Härads-nämnden förhållandet hos vederbörlig myndighet för laglig behandling.
15 g.
Söker Härads-nämnd biträde af Läns-nämnd i ärenden som fordra andra myndigheters
handläggning, skall sådant ärende af Läns-nämnden behörigen anmälas och åtföljas af Länsnämndens
utlåtande, om ärendets beskaffenhet dertill föranleder. Underdåniga framställningar
hos Kongl. Maj:t om ändring i gällande författningar eller reglementen, må endast genom Länsnämnd
sökas.
*4 §.
Socken-nämnderna skola till Härads-nämnden insända för hvarje år summariska uppgifter
på kostnader för folkskola och fattig-försörjning samt andra soeknarnes gemensamma inrättningar,
jemte uppgift å antalet barn, som begagnat skolan, och fattighjon, som erhållit understöd.
Dessa uppgifter åtföljas af allmänna reflexioner öfver skolans och fattigvårdens ställningar
och förhållanden.
lä g.
För de medel, som åt Härads-nämnd anförtros, aflemnas redovisning för hvarje år vid den
ordinarie sammankomsten. Räkenskaps-året beräknas från ordinarie till ordinarie sammanträden.
20
Allm. Besv. och Eicon. Utsk:ls Bel. M 127.
« §•
Ilärads-nämnd har, i den mån det på Nämnden må kunna bero, alt iakttaga hvad gällande
författningar bjuda om tjenst- och försvarslösa personer samt lösdrifveri.
*7 §•
Hvarje medlem af Härads-nämnden ansvarar gemensamt med de öfrige för vården af de
hypotheker och tillgångar, som blifva Nämnden anförtrodde, så framt deremot ej skäliga anmärkningar
blifvit till protokollet gjorda.
^8 §•
a) För granskning af denna redogörelse utses 3 revisorer ifrån Härads-nämnds-distriktet.
Alla distriktets socknar välja turvis inom sig revisorer. Ilärads-nämnden förvarar en journal,
hvari alla distriktets socknar och turen för valet äro antecknade. Turen bestämmes efter alfabetisk
ordning, men derinom för första gången af Härads-nämnden.
b) Revisions-berättelsen öfverlemnas åt Ordföranden i Härads-nämnden inom 5:ne månader
efter revisorernes val. Finnes tillräckliga mede! för omkostnaden, låter Ordföranden befordra
revisions-berättelsen till trycket och derefter utdela 1 exemplar deraf til! hvarje Härads- och
Socken-nämnd.
c) Om revisions-berättelsen icke tillstyrker decharge, så sammankallar Ordföranden Häradsnämnden
för att inhämta dess mening derom och vidtaga de mått och steg, som förhållandena
föranleda.
d) För revisorers granskning upplåtes arkiv och handlingar, hvarjemte Harads-nämnds sekreterare
eller, i brist deraf, en ledamot af Härads-nämnden, som Nämnden inom sig utser, anmodas
vara revisorerne behjelplig med upplysningar.
19 §.
Anställes icke talan emot den det vederbör i laglig ordning, inom ett halft år från den
dag, revisions-berättelsen blifvit till Ordföranden aflemnad, så vare icke Nämnden vidare underkastad
slikt åtal.
20 §.
Härads-nämnd eger att saväl af Socken-nämnd, som af myndigheter och embetsman, erhålla
de upplysningar och biträden, sorn på en hvar kunna bero; äfvensom Härads-nämnd förpligtas
afgifva de yttranden, som kunna påkallas uti de dess omvårdnad tillhörande ämnen.
§■
Den, som med Härads-nämnds beslut icke åtnöjes, må deri söka ändring genom besvär,
som ingifvas till dom-kapitlet i mål, som röra dess handläggning, och i alla öfriga hos Konungens
Befallningshafvande i Länet, inom kl. 12 å 21:sta dagen, räknadt från beslutets kungörande
eller deraf bevisligen erhållen del; biloge ock sina besvär ej allenast det öfverklagade beslutet,
utan äfven beris, när detsamma kungjordes eller blifvit honom tillstäldt. Försummas hvad så
-
Allm. Besv. och Ekon. Ulslcls Bet. M 127.
21
lunda föreskrifvet Ur, vinner beslutet laga kraft, såvida det icke angår ämnen, hvaröfver Nämnden
icke Ur befogad besluta.
22 §•
Härads-nämnd utser inom sig genom allmän omröstning vid hvarje ordinarie sammankomst
ledamöter att ingå i Läns-nämnd. Dessa väljas för ett år. För att ersätta dessa personer inom
Härads-niimnden, anmodas Socken-nämnder och församlingar, hvarifrån dessa representanter utgått,
att, i den ordning, som l:sla Artikeln och 2:dra §, momenterne b), c), d) stadga, och sednast
14 dagar efter Härads-nämnds tillkännagifvande härom, nya ledamöter till Härads-nämnden
invälja.
Artikeln 3.
23 §•
Ordföranden föredrager ärendena, leder öfverläggningen, framställer, efter slutad diskussion,
proposition till bifall eller afslag, samt vakar öfver ordningen vid förhandlingarne och att inga
andra ärender företagas, än de, som, enligt denna stadga, tillhöra Härads-nämndens handläggning.
2^ §•
Hvarje ledamot yttrar sig, efter upprop af Ordföranden, i den ordning, han dertill anmält
sig, och eger att göra förslag och framställningar i ämnen, som ligga inom Nämndens befogenhet.
23 §.
Yppa sig vid beslut olika meningar, galle den mening, hvarom de flesta sig förena. Äro
rösterne på begge sidor lika, afgöre Ordförandens röst.
2fi §.
Vid hvarje ordinarie sammankomst skola först föredragas de expeditioner, som sedan sistförflutna
sammankomst till llärads-nämnd ankommit. Sedermera, efter ärendenas vigt och angelägenhet,
mål, som blifvit uppskjutna från sist förflutna sammankomst, samt meddelanden från
myndigheter, embets- och tjenstemän.
27 §.
Sammankomst må icke fortfarande hållas längre än 3 dagar, hvarefter Ordföranden förordnar
om sammankomstens upplösning.
28 §.
Alla till Härads-nämnden emellan dess sammankomster ankommande bref och handlingar
emottagas af Ordföranden, som dem vid nästa sammankomst anmäler. Föröfrigt fördele Nämnden
sig emellan de olika göromålen och bestämmer sjelf om arbets-ordning och arbets-sätt.
22
Allm, Besv. och Eicon. Ulsk:ts Bet. M 127.
29 §.
Röst-rätt inom Nämnden räknas per capita.
30 §.
Alla kommunikationer, utlåtanden och förklaringar emellan Nämnderne skola så skyndsamt
meddelas, som ärendenas vigt kräfver. För verkställighet häraf eger Nämnden rättighet förelägga
vitén af högst 10 R:dr Banko.
51 §•
Hvarje härad betalar sina ombud i Läns-nämnden i vanlig ordning och på sätt nu sker vid
ombudskap för häradet; men när Läns-nämnd kommer i tillfälle att ifrågavarande utgifter bestrida,
så böra de ifrån Läns-nämnds-kassan utgå.
32 §.
Härads-nämnd må icke fatta beslut med mindre än halfva antalet ledamöter är närvarande.
Grefve af Ugglas:
Förslag till Reglemente för Läns-nämnden.
1 §•
Till bildande af en Läns-nämnd skall å allmän sockenstämma utses en deputerad ifrån
hvarje inom Länet varande stads- eller landt-församling; dock må de socknar, som tillhöra samma
pastorat, der de så åstunda, förena sig till val af en deputerad för hela pastoratet. Rösträttighet
beräknas såsom 5 § 2 mom. af 1843 års förordning för val å sockenstämma stadgar.
2 §■
Valen skola inom församlingarna förrättas minst en månad före Läns-nämndens sammanträde,
och åligge det församlingarnas pastorer, att opåminte sockenstämma i och för dessa val
utlysa.
3 §•
Valförrättare vare Pastor. Vare han ock skyldig, att afskrift af det vid valet förda protokoll,
af honom jemte tvänne af socknemännen underskrifvet, den till deputerad valde genast
efter valet tillsända. Denna afskrift, hvilken gälle såsom fullmakt, skall den deputerade vid sitt
inträde uti Läns-nämnden till Nämndens Ordförande aflemna.
* §•
Ofverklagas valet, hvilket inom 8 dagar efter val-förrättningen bör ske, tillställes den kla
-
Allm. Besv. och Ekon. Ulsk:ls Bet. M 127.
23
gande ofördröjligen af Pastor undertecknad afskrift af val-protokollet. Den missnöjde ege sedan
att detta protokoll, jemte sina besvär, inom 8 dagar afsända till Konungens Befallningshafvande,
hvilken inom kortaste möjliga tid utslag afkunne. Öfver detta utslag ege klagan ej rum.
8 §■
Valbar till deputerad vare hvarje välfrejdad man af evangelisk trosbekännelse, hvilken fyllt
23 år och inom socken är bosatt, eller derstädes egendom besitter, eller ock sådan på minst
10 år på arrende innehafver.
6 §■
De deputerade skola för 5:ne år väljas och ‘/3 af dem årligen afgå. Lottning bestämme för
de första 2:ne åren den ordning, uti hvilken afgång eger rum. De församlingar, uti hvilka, till
följd härutaf, nya val måste anställas, underrättas härom genom Landshöfdinge-embetet minst
sex veckor före Nämndens nästkommande sammanträde. Skulle innan de trenne årens utgång
en deputerad, genom dödsfall, sjuklighet eller annat laga förfall afgå, förrättas ofördröjligen nytt
val, och inträde den nyvalde uti sin företrädares ordning.
7 §•
Ingen, som till deputerad blifvit vald, må sig delta förtroende afsäga, med mindre han är
uti ordning att utur Nämnden afträda, eller fyllt CO år, eller kan styrka sjuklighet eller annat
hinder, hvars giltighet sockenstämman eger pröfva; och skall afsägelse, på grund af ofvan uppgifna
skäl, tillkännagifvas inom 8 dagar efter den då uti 3:dje § nämnda afskrift blifvit den
valde tillställd.
8 §•
Blifver en deputerad till Riksdagsman vald, eller eger han vid Riksdagen sjelfskrifven säte
och stämma, utses suppleant att under hans frånvaro uti Nämnden inträda.
9 §•
Skjuts och traktamente åtnjute den deputerade lika med hvad Riksdagsman för häradet
bestås.
§•
Läns-nämndens säte vare Länets residens-stad.
« §•
Läns-nämnden sammanträde årligen den 1 Mars, eller derpå följande dag, såvida den förstnämnda
på Söndag infaller. Genom beslut, som dock med 2/3:de!ar af de röstandes majoritet hör
fattas, ege Nämnden bestämma, att ytterligare ett sammanträde under året bör ske, och utsatte
då Nämnden dag för detta. Nämndens sammanträde må ej vara längre än trenne dagar.
24
Allm. Bcsv. och Ekon. Utsk.ts Bet. JYi 127.
12 §.
Läns-nämndens Ordförande vare Landshöfdingen. Att under hans möjliga frånvaro föra ordet,
välje Nämnden en Vice Ordförande.
43 §■
Ordförandens skyldighet vare: att till behandling föredraga hvarje fråga som inom Nämnden
väckes, såvida denna är af natur att Nämnden, enligt 18 §, eger att sig dermed befatta.
Öfverläggning om fråga af annan art må ej af honom tillslädjas, och vare han pligtig, att, om
Nämnden ej ifrån en sådan vill afstå, genast upplösa dess sammanträde.
14 §.
Förslag må äfven af Landshöfdingen framställas, och ege han röst vid öfverläggningen, men
ej vid fattande af beslut.
15 §.
Enkel pluralitet gifve utslag, utom uti den fråga 11 § omförmäler.
46 §.
Votering skall, då sådan af trenne ledamöter begäres, ovägerligen ega rum. Votering sker
med slutna sedlar, och afläggcs vid voteringens början en sedel för att, om rösterna befinnas
lika delade, öppnas och gifva utslaget.
47 §•
Votering må ej ske förr, än, på Ordförandens framställning, öfverläggningen förklaras slutad.
Ingen genom votering, eller på annat sätt, afgjord fråga må vid samma sammanträde åter kunna
upptagas.
4» §•
Läns-nämnden ege:
l:o. Att upptaga och behandla hvarje fråga af ekonomisk natur, sorn på Länets förhållan
den
inflyter, samt att, rörande den, fatta beslut.
2:o. Att uppgöra, förändra och upphäfva de reglementariska stadganden, hvilka för Länets
gemensamma inrättningar och företag erfordras.
3:o. Att öfver ofvannämnda inrättningar och företag hafva tillsyn och kontroll, samt att,
då denna ej af Nämnden sjelf kan ulöfvas, uppdraga den åt några af den utsedda personer,
hvilka vid Nämndens nästkommande sammanträde skola inför densamma aflägga berättelse.
4:o. Att bestämma de bidrag, som möjligen kunna erfordras, samt grunderna hvarefter
dessa uti arbete eller penningar skola utgå.
19 f.
AHm. Besv. och Elton. Ulslc:ts Del. J\i 127.
25
19 §•
Ingen fråga, som icke under något af föregående paragrafs momenter kan hänföras, får af
Nämnden till öfverläggning upptagas.
20 §.
Intet förslag, som åsyftar införande af nya ekonomiska stadganden, eller förändring uti
redan fastställda, så ock intet som afser tillvägabringandet af nya företag eller inrättningar eller
medförer rubbning uti rörande sådana förut fattade beslut, får till afgörande företagas vid samma
sammanträde under hvilket det blifvit väckt; utan skall, sedan öfverläggning derom egt rum,
den till Nämndens nästkommande sammanträde förklaras hvilande. Baslut, rörande de frågor,
hvilka 11 § samt 18 $ 2:dra, 3:dje och 4:de momenter omförmäla, må af Nämnden utan uppskof
fattas.
91 §•
Beslut, rörande för Länet allmänna ekonomiska stadganden och inrättningar, äfvensom reglementariska
bestämmanden, som med sådana hafva gemenskap, så ock de sorn åsyfta förändring
uti af Kongl. Maj:t Nådigst fastställdt Reglemente, skola, af Ordföranden samt 2:ne af
Nämndens ledamöter underskrift, genom Konungens Befallningshafvande till vederbörande Statsexpedition
insändas, för att Konungens pröfning och Nådiga beslut underställas.
22 §.
Hinner af Nämnden fattadt beslut ej under dess sammanträde att justeras, uppdrage Nämnden
åt 2:ne sina ledamöter att, jemte Ordföranden, justeringen verkställa och beslutet un
derskrifva.
23 §■
De bidrag, som af Nämnden, enligt 18 g 4:de morn., blifvit fastställda, uppbäras och redovisas
af Krono-betjeningen.
24 §•
Att föra de protokoll, som Nämnden anser behöfliga, så ock att uppsätta Nämndens beslut
och erforderliga expeditioner ombesörja, utses af Nämnden en sekreterare, hvilkens arfvode
Nämnden bestämme.
23 §.
Arbets-ordning och ordnings-stadga ege Läns-nämnderna hvar för sig att uppgöra.
Bih. lill R. Sl. Prot. 1858 df 1857. 8 Sami. 37 Haft.
4
26
Allm. Besv. och Ekon. Ulslcs Bet. M 127.
Innan Utskottet skrider till närmare utveckling af sina tankar om den riktning,
i hvilken en reform af landels kommunal-förfaltningar hör framgfi, har Utskottet
ansett sig böra förulskicka en kort redogörelse för några fremmande länders
lagstiftning i detta ämne. För vidlyftighets undvikande inskränkes denna framställning
till brödrariket Norrige, hvilket erbjuder så många anledningar till jemförelse
med vårt eget land, äfvensom till konungarikena Belgien och Nederländerna,
der den kommunala sjelfverksamheten i alla tider visat sig mer lefvande än annorstädes
och utgjort den aldrig försinade källa, från hvilken de konstitutionela begreppen
städse erhållit förnyad näring, oaktadt de stora politiska skakningar och
omhvälfningar, för hvilka dessa länder så ofta varit blottställde.
Norriges kommunal-lagar äro: Lagom förmanskaper på landet, samt Lag om
förmanskaper i köpstäderna, begge af den 14 Januari 1837. Grunddragen i den
förstnämnda äro följande:
1 hvart pastoral skall vara ett förmanskap (eller hvad vi skulle kalla sockennämnd)
med ledamöter från alla lill pastoratet hörande socknar. Personernas antal
minst 3, högst 9. Der stad och land tillhöra ett pastorat, har I a n d t försa rn I i ngen
eget förmanskap. Förmännen, jemte ett lika antal suppleanter, väljas vid s. k. allmänt
skatteting, af och hland de inom distriktet till slorthingsva] röstberättigade.
Valet förrättas af fogden. Förmännen fungera i 4 år och ombytas till hälften
hvart annat. De kunna genast omväljas, men icke mot sin vilja. Sextio års ålder
frikallar från uppdraget.
I hvart förmanskaps-distrikt äro representanter, hvilkas antal är tre gånger så
stort som förmännens, och hvilka fördelas, efter samma förhållande och reglor som
dessa, på hvarje till distriktet hörande socken. Valet lika som det af förmän.
Uppdraget räcker likaledes i fyra år och ombyte sker till hälften hvartannat.
Förmännen välja inom sig en ordförande och en vice ordförande för två år.
Desse kunna dock omväljas för de två nästföljande. När två eller flera förmanskaper
sammanträda till handläggning af gemensamma angelägenheter, välja de en
af ordföranderne för de särskilda förmanskapen alt fungera som ordförande i det
sammansatta förmanskapet. Förmännen samlas på vissa öfverenskomna tider, eller
eljest då ordföranden finnér det nödigt. För uteblifvande botes 60 skilling. För
beslutens giltighet fordras mer än halfva antalets närvaro. Beslut fattas efter enke!
pluralitet. Vid paria vola har ordföranden utslagsröst. I vissa fall utses genom
val en af ledamöterne, att vid dylika tillfällen gifva utslaget. När en sak uteslutande
angår en viss socken eller vissa socknar i ett distrikt, handlägges den af
endast den socknens eller de socknarnes förmän. Förmanskapens göromål äro:
att afgifva af högre myndighet infordrade upplysningar och utlåtanden i ärenden
rörande kommunen eller delar deraf; att mottaga andraganden, frågor och förslag
om inrättningar och anstalter, för hvilka kommunens samtycke af en högre myndighet
eller andra vederbörande äskas, och att derå afgifva svar, efter att, om så
Ålim. Besv. och Ekon. Ulsk:s Bet. 127.
27
erfordras, hafva deröfver hört representanterne eiler andra vederbörande; att hos
högre myndighet petitionera om saker rörande kommunen; att hafva inseende öfver
kommunens räkenskaper, lala granska dem, besluta öfver gjorda anmärkningar och
bringa besluten till verkställighet; att framlägga räkenskaper till allmän kännedom,
samt låta till regeringen insända utdrag deraf; att vaka öfver kommunens rättigheter
och bästa samt medlens sparsamma förvaltning. De åligganden, som förut
tillhörde skole- och fattigkommissioner, öfverflyttades genom lagen på förmanskaperna,
med vissa vilkor och iakttagelser, hvaribland må nämnas, att pastor är sjelfskrifven
ordförande i förmanskapet uti frågor rörande dessa ämnen. Förmanskapet antager
kassaförvaltare och räkenskapsförare vid skole- och fattigväsendet. Hvart förmanskap
har följande, af amtmannen genomdragna och paginerade, af ordföranden förda
handlingar, nemligen: ett diarium, en protokollsbok och en bref-kopiebok. Protokollen
underskrifvas, efter slutet af hvarje möte, af förmännen, och afskrifter deraf
tillställas fogden.
När fråga är om beviljande af aflöningar, nya företag, afhändande eller köp af
egendom, eller afstående från någon kommunen tillkommande rättighet, skall förmanskapet
inhemta representanternes beslut. Dessutom är förmanskapet tillåtet, alt
i vigtiga fall sammankalla representanterne och hänskjuta ärendet till deras pröfning,
äfvensom det är dertill förpligtadt, då högre myndighet det påfordrar. Förmanskapets
ordförande förer också här ordet. Alla meddelanden till förmanskapet
ske till ordföranden. Alla expeditioner utfärdas af honom. Infordrade utlåtanden
afgifvas inom 6 veckor, vid hot af 60 skilling för hvar öfverskjutande vecka. Förmanskapets
meddelanden till högre auktoritet gå genom fogden. Förmanskapet är
skyldigt alt på begäran sammanträda med amtmannen eller fogden i och för angelägenheter
rörande kommunen. Förmännen njuta ej aflöning, men äro frikallade
från andra kommunala uppdrag. Ärenden, som bänskjutas lill representanterne, upp
gifvas
i kallelsen, och fogden underrättas derom. Sammanträdena hållas för öppna
dörrar, då ej pluraliteten annorlunda beslutar. Förmännen hafva deri säte och
stämma. För besluts giltighet fordras närvaro af mer än hälften. Fogden kan
deltaga i förbandlingarne, men ulan rösträtt. Afskrift af besluten tillsändes amtmannen
genom fogden. Så framt ?:delar af de afgifna rösterna bestämt beslutet
och amtmannen icke har något att deremot anmärka, gifves det förmanskapet tillkänna,
då beslutet är gällande. Vid mindre pluralitet, eller om amtmannen ogillar
beslutet, hänskjutes saken till nytt sammanträde af förmän och representanter. Om
då ?:delar bekräfta beslutet, blifver det gällande, men eljest kan minoriteten påfordra
frågans hänskjuiande till regeringen. Yrkas det ej, anses beslutet gällande. Angår
saken utgifter af kommunen under längre tid än påföljande 5 år, afyttring af fast
egendom på det sätt, att kommunens inkomst deraf upphör eller förminskas, skall
beslutet underställas Konungen. Detta är i korthet en sammanfattning af föreskrif
-
28
Allm. Eesv. och Ekon. Utsk:s Btl. M 127.
terno om socknarnes kommunal-inrältning, men en sädan finnes äfven för hela
amtet, kallad amtsförmanshap.
En gång hvart år i Juni eller Juli månad sammanträda samtlige förmanskapsordförande
uti hvarje till samma arnt hörande distrikt, tillika med amtmannen och
fogdarne, för att genomgå förslag öfver de summor, som under årets lopp skola
på amtet uttaxeras, antingen till godtgörande af sådana utgifter, hvilka det föregående
året blifvit af fogde-kassorna förskjutna för amtkommunens räkning, eller
till betäckande af andra för amts-kommuuen behöfliga utgifter. Tid detta sam
manträde
skall amtmannen framlägga: specifika och behörigen verificerade räkningar
från fogdarne öfver de af fogde-kassorna förskjutna utgifter, som åslundas ersatte
genom repartilion på amtet eller delar deraf; specifika förslag öfver de summor,
sorn anses böra af amtskommunen uttaxeras, åtföljde af de upplysningar, som tjena
till att ådagalägga utgifternas behöflighet; utkast till repartilionslistor, beräkningar
och förslag, så affattade, att de gifva en fullständig och tydlig öfversigt öfver hvarje
slag af utgifter, de innehålla. Beräkningarne genomgås af amtsförsamlingen, som,
när densamma icke har något väsentligt alt deremot erinra, gifver sitt samtycke
till summans repartilion, dock under förbehåll af godlgörelse vid nästa iepartition,
i händelse någon del deraf skulle, efter närmare granskning, befinnas icke hafva bort
komma vederbörande kommun till last. Finner församlingen deribland utgifter så obestyrkta,
att de icke en gång under anförda förbehåll kunna fördelas, framlägger församlingen
sina anmärkningar deremot, och gifver sitt samtycke endast lill reparti—
tion utaf det öfriga af den beräknade summan. Likaledes genomgår församlingen
öfverslaget å de summor, hvarå begäres repartition, men hvilka icke blifvit ur fogdekassorna
förskjutna, hvarmed förfares på samma sätt. För sa vidt de poster i räkningen
eller i öfverslaget, mot hvilka anmärkning är gjord, tillhöra så beskaffade
utgifter, som icke äro stadgade i lag, lagligen fattade beslut eller gällande privata
dispositioner, afgöres saken sålunda, att dessa poster icke upptagas i repartitionsplakatet.
Finner åter amtmannen de deremot gjorda anmärkningarne obefogade,
kan han till protokollet anföra sitt yrkande, att saken skall hänskjutas till regeringen,
samt tillika framlägga de grunder, som, efter hans förmenande, tala för att den
omtvistade summan bör fördelas, och skall han då tillika uppfordra församlingen, att
likaledes i protokollet anteckna skälen för sin vägran att samma post godkänna. Utskrift
af detta protokoll, jemte de till den omtvistade posten hörande bilagor, insändas
då till regeringen, som afgör om repartition deraf bör ega rum eller icke. Församlingen
väljer inom sig två revisorer och två suppleanter. (Förfarandet vid revisioner
och besluts fattande i anledning af dervid gjorda anmärkningar beskrifves)
Amtmannen skall tillika förelägga församlingen räkenskap öfver amtets vägkassa,
med bilagor, för det förflutna arel. Sedan alla lill repartitions-plakatet hörande
poster blifvit på ofvananförda satt afgjorda, skall ott tillräckligt antal exemplar af
Allm. Bcsv. och Ekon. Ulsk:s Bd. M 127.
29
plakatet tryckas och sändas till samtliga förmanskaper samt anslås vid tingsställena.
Ett exemplar deraf insändes till vederbörande regerings-departement.
Så snart föregående ärenden aro tilländabragta, kunna förslag, som åsyfta
amtskommunens gagn, framläggas af såväl amtmannen och fogdarne, som hvar och
en af församlingens öfriga medlemmar. Hvarje derom fattadt beslut måste, för att
ega giltighet, vara af amtmannen godkändt. Finner amtmannen ej för godt att
fastställa beslutet, skall han genast till protokollet anföra sina skäl, då församlingen
kan bestämma, att saken skall antingen föreläggas nästföljande möte, eller bänskjutas
till regeringen, hvarvid de grunder, på hvilka församlingen anser beslutet hafva
bort gillas, må i protokollet anföras. I sådant full skall en utskrift af protokollet
tillika med de till ifrågavarande ärende hörande bilagor genom amtmannens försorg
insändas till regeringen jemte hans eget utlåtande, hvarefter regeringen afgör, om
beslutet skall gillas eller icke. När saken angår beviljande af aflöningar eller andra
årliga utgiftsposter, nya företag, afyttring eller köp af egendom, eller afträdande af
någon vederbörande kommun tillkommande rättighet, ege det vid samma molé derom
fattade beslut ej laga kraft, så framt ej ?:delar af församlingens röstberättigade innevånare
äro om beslutet ense. I annat läll uppskjutes afgörande! till nästföljande
möte. När en sak sålunda blifvit lill ett följande möte utställd, skall hvar och en
af församlingens medlemmar inhemta det förmanskaps åsigt derom, tili hvilket han
hörer; dock är han icke förbunden att vid amtsmötet rälta sig derefter, utan bar
sitt sjelfständiga votum, hvaremot förmanskapets yttrande, utur dess- protokoll utskrifvet,
skall i församlingen framläggas och uppläsas, innan votering i saken börjar.
Det beslut, som församlingen då fattar, är genast gällande, så framt ?:delar af dess
röstberättigade medlemmar äro derom ense; i annat fall är minoriteten, så framt
de Heste af densamma derom sammanstämma, berättigad att fordra beslutets hemställande
till regeringen, af hvars bifall beslutets giltighet då blifver beroende; men
om. på dertill gifven anmaning, ett sådant yrkande ej göres, är beslutet straxt gällande.
Vid dessa omröstningar utser minoriteten en af medlcmmarne, som, i händelse
af paria vota, gifver utslaget. Angår saken utgifter, sorn på amtskommunen
böra uttaxeras under längre lid än nästföljande fem år, skall konungens stadfästelse
utverkas, innan beslutet vinner gällande kraft.
Mötet hålles på ett, så vid t möjligt är, för dess samtlige medlemmar välbeläget
ställe i amlsdistriktet, hvilket, såväl som tiden för mötet, första gången bestämdes
af amtmannen, men sedan utsättes för det påföljande året af församlingen
sjelf, genom omröstning, deri amtmannen och fogdarne deltaga och hvarvid, i händelse
af lika röstetal, amtmannen eger utslagsröst. Amtmannen, eller, i händelse
af laga förfall för honom, den äldste al fogdarne, är församlingens ordförande. Så
väl amtmannen som fogdarne deltaga i öfverläggningarne, men icke i besluten, med
nyss anförda undanlag angående ort och tid för nästa möte. Beslut må ej fattas,
med mindre ej ?:delar af församlingens röstberättigade medlemmar äro tillstädes.
30
Allm. Bcsv. och Ekon. Vlsli:s Bet. J\° 1<27.
Församlingen utser förut en af förmännen, hvars röst, vid lika röstetal, gifver utslaget.
Om i amiet finnes förmanskapsdistrikt, som icke utgör helt pastorat, eller
som har mindre än SO efter grundlagen röstberättigade innevånare, räknas den
ifrån ett sådant distrikt utskickade förmannens röst för endast en half. Protokollet,
som auloriseras af vederbörligt regerings-departement, föres af den yngste bland
fogdarne. Deruti bör införas en kort men tydlig anteckning öfver hvad som vid
mötet afhandlas, samt de fattade besluten ordagrannt. Efter slutadt nröle underskrifves
protokollet af samtlige ombuden. Det förvaras af amtmannen. Församlingens
årsmöten må ej vara längre tid än sex dagar, såvida ej sådant enhälligt
beslutes af samtlige röstberättigade medlemmar, med amtmannens eller don under
hans lagliga förfall fungerande fogdens samtycke. Likväl, i fall församlingen
icke skulle under dessa sex dagar hafva medhunnit de i lagens 42, 43, 44 och
46 §§ föreskrifna göromål, (reparation af utgifter och räkenskapernas granskning)
innan hvilkas afslutning inga andra ärenden må företagas, kan församlingen, när
?:delar af de röstberättigade äro derom ense, förblifva tillsammans så lång tid, som
för afgörande af omförmälda ärenden erfordras, hvarefter förhandlingarne afslulas.
Bifalla ej ?:delar af de röstberättigade en sådan förlängning af den i lag bestämda
samlingstiden, insändes utskrift af protokollet med tillhörande bilagor lill regeringen,
som bestämmer huruvida qvittning eller godtgörelse af de oafgjorda posterna skall
vid årets amts-reparlition ega rum eller icke. Urtima möte må icke heller ega
rum, derest ej sådant af församlingen enhälligt beslutas och amtmannen dertill samtycker,
eller ock amtmannen, antingen efter särskildt utverkadt tillstånd af regeringen,
eller på regeringens befallning, dertill kallar, på den grund alt afgörandet af
någon för amtskommunen vigtig sak, hvartill församlingens beslut erfordras, anses
kräfva så skyndsam verkställighet, alt nästa års möte icke kan afvaktas. Församlingens
röstberättigade medlemmar åtnjuta dagtraktamente, 60 skilling norskt om
dagen, samt skjuts efter en häst. Amtmannen och fogdarne erhålla dagtraktamente
och skjuts likasom för resor i embets-ärenden. Hyra för samlings-lokal ersättes
efter angifven grund. Alla dessa utgifter betalas af amtet.
Det åligger hvarje distriktets embetsman, funktionär eller betjent, att på be
gäran,
utan betalning, gifva fötmanskaperne de för utförande af deras åligganden
erforderliga underrättelser och upplysningar, som han i följd af sin ställning är i
stånd att meddela. Af hvarje lag eller provisorisk anordning, så väl som hvarje
offentlig kungörelse, som rörer kommuuen, skall fogden tillställa förmanskapet ett
exemplar. Om fördelning af böter stadgas. De beslut, som af förut omförmälta
förmanskaper och församlingar, öfverensstämmande med denna lag och i öfrigt i
laga form, äro fattade, och som angå vederbörande kommuns egendomar, rättigheter,
inkomster och utgifter, samt alla de inrättningar, hvilka för kommunens räkning
uppehållas, och angående hvilkas förvaltning icke är annorlunda genom lag eller
Ålim. Hesv. och Ekov. lflsk:$ Bet. JY§ 127.
51
gällande enskildt förordnande bestämdt, skola af vederbörande embetsman verkställas,
så snart de deraf erhållit behörig del.
Lagen om förmanshaper i slädcrne samt om förvaltning af städernes allmänna
kommunal-angelägenheter är i det väsentliga fotad på samma grunder som
förmanskapslagen för landet, endast med de olikheter, som af skiljaktiga förhållanden
i städerne och på landsbygden betingas, hvadan någon utförligare redogörelse
för förstnämnda författnings särskilda bestämmelser bär ej torde erfordras.
Belgiens lagar i detta ämne äro: Provincial-lag en af den 30 April 1836
samt kommunal-lagen af den 30 Mars samma år, i vissa delar ändrade genom sedermera
utkomna särskilda förordningar. Provincial-lagen organiserar den större
kommunen: provinsen svarande mot våra län, och kommunal-lagen ordnar styrelsen
och förvaltningen uti den mindre kommunen: staden och socknen. Den svarar
således mot våra förordningar om sockenstämmor och sockennämnd, jemte de särskilda
författningar i öfrigt, som ordna stadskommunernas styrelse och förvaltning.
Den stora utförlighet, någon gång gränsande lill småaktighet, med hvilken de Belgiska
kommunal-lagarna äro affaltade, särdeles deras val-ordningar, visar att man i
det landet lagt en synnerlig vigt på denna del af sambälls-förfaltningen. Att här
någorlunda fullständigt återgifva innehållet af dessa lagar hör ej komma i fråga;
blott de allmännaste grunddragen af de särskilda kommunal-myndigheternas maktbefogenhet
och formerna för deras sammansättning och verksamhet må här finna rum.
Den egentliga styrelsen öfver provinserna, betraktade såsom lemmar af sjelfva
statskroppen, är af regeringen anförtrodd åt guvernören, svarande mot våra landshöfdingar,
men provinserna betraktas dessutom, med hänsigt till innevånarnes inbördes
förhållande, såsom slutna samhällen med gemensamma intressen och gemensamma
samfundspligter. Såsom ett uttryck af provinsens allmänna vilja sanktionerar
lagen en representativ församling för provinsen, under namn af provins-rådet (conseil
provincial), åt hvilken den för provins-kommunen lagstiftande makten är uppdragen.
Verkställigheten af denna församlings beslut och förvaltningen af provinsens
kommunala angelägenheter och finanser är öfverlemnad åt ett ständigt Utskott (Dépulation
permanente) med guvernören i spetsen.
Ledamöter i provinsrådet väljas af kommunerna, fördelade i valkollegier, enligt
stadgad valordning. Antalet är, i förhållande lill folkmängden, olika i de särskilde
provinserna. Minsta antalet är 33; största 73. Provinsernes antal är 9 och
ledamöterne i provins-råden i hela konungariket uppgå lill 461. Medeltalet af
ombud utgör således för hvarje sådan församling äf|; och som folknummern i
Belgien utgör omkring 4| millioner, belöper sig följaktligen öfverhufvud en ball
million menniskor på hvar provins. (I Sverige är medeltalet af innevånare i hvardera
länet omkring 140,000). Ombuden i provinsråden väljas för 4 år, men ombytas
till hälften hvartannat.
Allm. Besv. och Ekon. Utsk:s Bcl. M 1Ö7.
Provinsrådet sammanträder årligen forsla tisdagen i Juli uti provinsens huf
vudstad,
med mindre ej honungen, af synnerliga skäl, bestämmer annan samlingsort.
Guvernören öppnar och upplöser sammanträdena i konungens namn.
Rådet är samladt i 13 dagar, hvilken tid kan ökas eller minskas i den ordning
lagen stadgar.
Konungen kan förordna urtima sammanträde.
Rådet pröfvar fullmakterna. Det kan ej öfverlägga såvida ej utöfver halfva
antalet af ledamöter är tillstädes.
Rådet väljer en ordförande och en vice ordförande.
Det upprättar arbetsordning, som underställes konungen.
Sammanträdena äro offentliga, men kunna, af vissa anledningar, hållas inom
slutna dörrar.
Omröstningen om saker är öppen, men om personer sluten.
Rådet kan sönderdela och göra ändring i framställda förslag.
Beslut fattas genom absolut majoritet. Lika röster gälia som afslag.
Rättighet finnes till reservation, men utan motivering.
Dagordning eller föredragningslista uppgöres af ordföranden efter rådets hörande.
Ordföranden vidmakthåller ordningen vid sammanträdena.
Ledarnöterne yttra sig efter anmälan och upprop.
Råden njuta ej lön, men ersättning för resa och uppehälle.
De representera provinsen och äro ej bundna af föreskrifter från valmäunen. j
Provinsrådet har följande rättigheter och skyldigheter:
Det upprättar förslag till vissa domare-sysslor.
Del eger alt yttra sig öfver alla frågor, som röra provinsen, och tillsätter befallningar,
som tillhöra densamma, utom sådana, hvilka det tillkommer det ständiga
Utskottet att besätta.
Det pröfvar räkenskapen för det förflutna året och fastställer utgifts- och inkomst-budgeten
för det kommande.
Rådet bör uti den årliga utgifts— budgeten upptaga vissa, provinsen lagligen
åliggande utgifter, hvaribland må nämnas underhåll af uppräknade offentliga byggnader,
vägar och hydrauliska anläggningar, fångvård och fattigvård m. m., som ej
åligga staten eller särskilda kommuner.
Rådet bestämmer arfvoden och pensioner åt personer, som innehafva befattningar
på provinsens stat.
Det beslutar om grundläggande och förbättring af offentliga anstalter på provinsens
bekostnad, om upptagande af lån, om köp, försäljning och byle af provinsens
allmänna egendom, samt utförande af rättegångar för provinsens räkning.
Det beslutar om anläggning af vägar och kanaler, eller utförande af andra allmänna
arbeten, helt och hållet eller till viss del, på provinsens bekostnad.
Dä fråga
Allm. Bcsv. och Ekon. Utsl;:s Del. JY2 127.
35
Dä fråga förekommer om arbeten, som röra flera provinser, kallas de respektiva
provincial-räden alt hvar för sig derom öfverlägga. 1 händelse af stridiga beslut
afgör regeringen.
Rädet pröfva? planer och kostnads-förslag till arbeten, för hvilka det anvisar
medel, så vida ej denna pröfning öfverlåtes till det ständiga Utskottet.
Särskiljandet af provins-vägar och statens vägar sker genom lag, efter provinsrådets
hörande.
Rådet beslutar om utförande af arbeten, som angå flera af provinsens kommuner,
efter dessas hörande och med förbehåll af deras rättighet till besvär bos
konungen.
Det bestämmer kommunernas bidrag till underhållet af deras utom kommunen
vistande fattige.
Del fördelar på kommunen den på hvardera belöpande andel af den på provinsen
lagde bevillning, eller, om det ej kan ske, bestämmer grunderna för denna
fördelning, samt yttrar sig öfver kommunernas klagomål i detta ämne. När rådet
ej är samladt, vcrkställes fördelningen af det ständiga Utskottet, enligt af rådet bestämda
grunder.
Rådet beslutar om marknadsställen och marknadstider, taxor och afgifter på
rörelsen.
Det yttrar sig öfver förändringar i provinsens, arrondissemenlens, kantonernasoch
socknarnas gränser samt bestämmande af hvarderas förvaltningssätt.
Det kan utskicka en eller flera af sina medlemmar, för att på ort och ställe
inhemta upplysningar i ämnen, hvilka ligga inom rådets makt-befogenhet, samt eger
rätt, att för delta ändamål brefvexla med myndigheter och embetsman.
Det kan, med vissa inskränkningar och förbehåll, fastställa reglementen för
provinsens inre förvaltning, äfvensom vissa polis-anordningar.
Rådets beslut i en del ämnen böra dock underställas konungens pröfning, hvarom
utförliga föreskrifter lemnäs i lagen.
Det ständiga Utskottet utgöres af sex ledamöter och väljes inom rådet för
fyra år och ombytes till hälften hvartannat, likasom sjelfva rådet.
Guvernören är ordförande och har rätt att yttra sig, men ej att deltaga i
besluten. I fall af binder för guvernören, nämner Utskottet för tillfället en ordförande.
Reglemente för Utskottet underställes konungen.
Mer än hälften bör vara tillstädes vid sammanträdena.
Protokoll föres dervid.
Ledamöterne njuta aflöning (3,000 francs).
Utskottet yttrar sig i frågor, hvaröfver det efter lag bör höras, eller som af
regeringen till detsamma remitteras. Det behandlar, så väl då rådet är samladt,
Dih. till R. St. Pral. 1856 & 1«57. 8 Sami. 37 Haft. S
Allm. Besv. och Ekon. Ulsk. Bcl. Ji] 127.
sorn deremellan, provinsens löpande ärenden samt beslutar i anledning af regeringens
eller guvernörens framställningar. Det utför provinsens rättegångar.
Då rådet ej är samladt, beslutar Utskottet, med vissa inskränkningar, i saker
som eljest tillböra rådets befogenhet, men ej tåla uppskof.
Utskottet kan förordna en eller liera medlemmar, att för Utskottets räkning
besöka orter i provinsen.
Det låter öfverse provinsens räkenskaper minst en gång om året.
Utbetalningar af provinsens medel få ej ske utan Utskottets anvisning.
Finansministern levererar månadtligen till Utskottet de för provinsens räkning
influtna intrader.
Hvarje år, vid början af provincial-rådets sammanträde, afgifver Utskottet tili
detsamma en berättelse om sin förvaltning. Utskottet framlägger tillika räkningarne
öfver inkomster och utgifter det föregående året samt förslag dertill för det påföljande.
Afven afgifver det andra förslag, som det anser nyttiga.
Lagen innehåller vidare ett slags instruktion för sekreteraren och guvernören,
hvaraf må anföras:
Guvernören besörjer om en föregående utredning af de frågor, som skola föreläggas
Rådet eller Utskottet.
Guvernören eller den som förestår bans embete bar rättighet, att öfvervara
Rådets öfverläggningar; han kan taga till sitt biträde utsedde kommitterade; han
eger att yttra sig då ban det begär; han kan, i de ämnen han finnér för godt,
giira framställningar till Rådet, hvilket är förbundet att deröfver sig yttra. Rådet
kan ock begära hans inställelse hos sig.
Guvernören ensam åligger verkställigheten af de beslut, som fattas af Rådet
eller Utskottet.
Rättegångar, som röra provinsen, utföras genom guvernörens föranstaltande, i
del ständiga Utskottets namn.
Om Rådet eller Utskottet fattat ett beslut, som öfverskrider dess befogenhet
eller strider mot del allmänna bästa, bör guvernören derom göra anmälan hos regeringen
inom tio dagar, samt derom underrätta Rådet eller Utskottet sist dagen
derefter.
Denria anmälan uppehåller beslutets verkställighet i 30 dagar. Om regeringens
yttrande inom denna tid ej följer, vinner beslutet laga kraft.
»Commissaire d'arrondissemenl» är en af regeringen tillsatt embetsman, som
lyder under guvernören och Utskottet, samt bar ali vaka öfver allmän ordning och
verkställighet af provincial-represenlationens beslut, öfver styrelsen i landtförsamlingar
och mindre städer samt öfver förvaltningen af kommunernas penninge-väsende.
Den kommunala styrelsen uli hvarje stad eller församling förvaltas af en
borgmästare och Iva rådmän eller bisittare (échevins). Kommunens myndighet ut—
öfvas af ett genom val utsedt s. k, råd (conseil.) Konungen nämner borgmästaren
Allm. Bcsv. och Ekon. Ulsli. Bet. M 127.
53
och bisil (arne ibland rådets medlemmar. Den förre kan äfven undantagsvis tagas
derutom.
I församlingar med en folkmängd af 20,000 personer och derunder, finnas
två bisittare, i folkrikare fyra.
Kommunalrådet, med inberäkning af borgmästaren och bisittarne, utgöres af 7
ledamöter uti församlingar med mindre än 1,000 innevånare.
af 9 i kommuner med folkmängd från 1,000 till 3,000.
»
11
»
»
))
3,000
»
10,000.
»
13
»
»
))
10,000
»
15,000.
))
15
»
»
»
))
15,000
20.000.
))
17
»
»
»
))
20,000
»
25,000.
)>
19
»
»
»
))
25,000
»
30,000.
))
21
»
»
»
»
30,000
»
35,000.
))
<23
»
»
))
35,000
»
40,000.
))
25
»
»
))
40,000
»
50,000.
))
27
»
»
))
50,000
»
60,000.
»
29
»
»
»
))
60,000
»
70,000.
»
31
»
»
D
))
70,000
och
i deröfver.
Då kommunen består af flera afdelningar eller församlingar, bestämmer provinsens
ständiga Utskott huru många kommunal-råd böra i förhållande till folkmängden
viiljas frän hvar afdelning.
I hvarje kommun finnes en sekreterare och en kassaförvaltare.
Kommunal-rådens medlemmar väljas för en tid af sex är och ombytas till
hälften livart tredje år.
Borgmästaren och bisittarne tillsättas jemväl för sex år.
Kommunal-rådet sammanträder så ofta kommunens angelägenheter det fordra.
Det sammankallas af magistraten (college des bourgmestres et échevins.)
Kommunal-rådet må ej fatta beslut med mindre ej Öfver hälften af ledamöterne
är tillstädes. Om ett ärende blifvit uppskjutet två gånger i anseende till
ledamöternas fåtalighet, må det tredje gången afgöras ehvad flera eller färre äro
tillstädes.
Borgmästaren, eller den som företräder hans ställe, för ordet i rådet. För
beslut fordras absolut majoritet. Vid rösternas likhet är frågan afslagen.
Kommunal-rådet behandlar alla sådana frågor, som röra kommunen eller af
högre myndighet dit hänskjutas.
Dock böra vissa saker hemställas til! provinsrådets utlåtande och konungens
gillande, såsom försäljning eller byte af kommunens lästa egendom, arrende på lång
tid (högst 98 är), lån, förpantning, skifte af samfäld fastighet, bestämmande af vägoch
bropenningar* testamenten och gåfvor lill kommunen till mer än 3,000 francs
56
Allm. Bcsv. och Ekon. Ulsk:s Bel. JVs 127.
värde, påbjudande, förändring eller indragning af kommunala pålagor, förändring i
bruket af kommunens egendom, gaturegieringar, nedrifning eller iståndsätlande af
fornlemningar m. m.
Följande frågor undersläilas provinsrådens gillande, såsom: om anställande af
eiler svaromål i rättegångar, om skifte eller nyttjanderätt af gemensam betesmark
och skog m. rn., taxor på den allmänna rörelsen, upptagande af socknevägar, förslag
till uppförande, större reparation eller nedrifning af allmänna byggnader, för
slag
öfver kommunens inkomster och utgifter samt redogörelse derför, reglementen
för förvaltning af pantlåne-inrältningar o. m. d. I dessa frågor kunna besvär öfver
provincialrådets beslut anföras bos konungen.
Kommunalrådet utfärdar förvaitnings-reglementen och polisanordningar samt
vitesförbud.
Dessa vilen få ej öfverskrida 13 francs böter och 3 dagars fängelse.
Välgörenhets-inrältningars och pantlåne-kontors räkenskaper äro underkastade
kommunalrådets granskning.
Kommunalrådet fös delar på kommunens inbyggare den bevillning, som ålagts
kommunen alt utgöra, eller utnämner vissa personer att denna fördelning verkställa.
Del eger förvaltningen af kommunens skogar.
Del utnämner, suspenderar och afskedar kommunens tjenstemän och funktionärer,
såvida ej denna myndighet är borgmästare och råd tillagd.
Hvad lagen vidare innehåller angående kommunalrådets maktbefogenhet, pro -  vinsrådets och det ständiga Utskottets rätt till inblandning i kommunens angelägenheter,
konungens makt att i vissa fall rätta och upphäfva kommunalrådets förfo
ganden,
föremålen och gränserna för magistratens embetsmyndighet samt sekreterarens,
kassaförvaltarens och öfrige funktionärers åligganden, torde, till vidlyftighets
undvikande, kunna här förbigås; men då Utskottet i allt fall anser det vara för
frågans bedömande af vigt alt erfara huru en fullständig lag i dessa ämnen blifvit
i ett annat iand genomförd, så har Utskottet vid detta betänkande såsom bilaga
fogat en öfversättning afde Belgiska provincial- och kommunal-lagarne i sin helhet.
Konungariket Nederländernas provincial-lag af år 1830 och kommunal-lag af
ar 1831 äro byggda på samma grundvalar som de Belgiska lagarne i samma ämne,
hvarföre redogörelsen för de förstnämnda kan inskränka sig till angifvande af vissa
skiljaktigheter. Likasom i Belgien äro ock i de Nederländska provinserna en re
presentant-församling:
Provinzial-Staalen (provincial-sländer) samtett Utskott eller
råd: Deputeerie Staaten (provins-deputation).
Provincial-ständerna utgöras af en kunglig kommissarie (landshöfding) såsom
ordförande, en sekreterare samt fullmäktige, hvilka, med afseende på provinsernas
folkmängd, omvexla mellan 33 och 80. Dessa väljas för 6 år och ombytas till
hälften hvart tredje.
Provins-depulationen utses af och bland provincial-ständerna. Ledamöterne
Ålim. Besv. och Ekon. Ulslc:s Bet. M 127.
57
äro till antalet sex och ombytas til! hälften hvart tredje år, likasom provincial—
ständerna. De åtnjuta arfvode.
Provincial-ständerna hafva i provinsens hufvudstad årligen två lagtima sammanträden,
första tisdagen i Juli och November. Dessa sammanträden räcka hvar
dera
i 14 dagar, men konungen kan bestämma annan samlingsort och utsätta urtima
sammanträden. Vid dessa behandlas ej andra frågor, än de som gifvit anledning
lill sammanträdet.
Angående sättet och ordningen vid sammankomsterna äro föreskrifterna föga
afvikande från dem i Belgiska provincial-lagen. Vid lika röster, uppskof lill nästa
sammanträde, men om äfven då rösterna blifva lika, förfaller frågan. I provinsdeputationen
är en ledamot utsedd, att vid dylika tillfällen med sin röst gifva
utslaget.
Provincial-ständerna representera hela provinsen, kunna förorda dess intressen
ho« konungen och general-staterna, ordna och förvalta provinsens ekonomiska angelägenheter,
kunna infordra behöfliga upplysningar ifrån provinsens embetsman och
brefvexla med andra provincial-ständer om angelägenheter, som ligga inom deras
befogenhet. Olika provinsers ständer kunna, med kunglig tillåtelse, sammanträda till
öfverliiggning om gemensamma angelägenheter. De af Provincial-ständerna fattade
beslut och reglementen, hvilka underställas konungens pröfning, böra antingen fastställas
i sin helhet eller afslås. Om sältet för kungörande af provincial-ständernas
beslut är utförligt stadgadt.
Provincial-deputationen upprättar årligen två särskilda inkomst- och utgifts—
förslag, det ena upptagande kostnader för provinsens förvaltning, för så vidt dessa
angå ståts-regeringen, del andra kostnaderna för provinsens administration och hushållning,
såsom kommun betraktad. Utförliga föreskrifter äro meddelade om
hvad som hörer under den ena eller den andra af dessa kategorier. Förenämnda
förslag böra erhålla kunglig sanktion.
Till provincial-ständernas göromål hörer, att upptaga afgifter för provinsens
behof, att afsluta lån, att ingå afhandlingar om fast egendom, att fatta beslut om
anläggning och underhåll af större vägar, om byggnader, arbeten och anstalter för
provinsens räkning m. m., hvarjemte landets läge, dess genomskärning af kanaler och
skyddande mot hafvet medelst dammar, gifva anledning till en mängd åligganden
för denna församling. Kunglig bekräftelse på besluten är i flera fall erforderlig.
Provincial-ständerna utgöra likaledes i vissa frågor en instans, som eger behörighet
att pröfva kommunal-föisainlingarnas (sockenstämmornas) beslut.
Provincial-deputationen är, likasom det ständiga provincial-utskottet i Belgien,
stadigvarande. Till dess göromål hörer i allmänhet den dagliga ledningen och utförandet
af provinsens angelägenheter, som ligga inom provincial-ständernas behörighet.
En of konungen fastställd instruktion bestämmer delta närmare. Förvaltningen
af provinsens finanser tillkommer deputationen, äfvensom utnämnande och
58
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk:s Bcl. J?l 127.
afskedande af vissa dess tjenstemän, uppsigt öfver församlingarnes förvaltning samt
provins-inrättningarne i allmänhet; den aflemnar, vid sommar-sessionen, en utförlig
berättelse om provinsens tillstånd samt afgifver til! regeringen betänkanden i frågor
som röra provinsen o. s. v. En statistisk byrå finnes i hvarje provins. Deputationen
är provincial-ständerna ansvarig för sin förvaltning.
Kommunens styrelse och förvaltning tillkommer ett kollegium af borgmästare
och rådmän (Welhouders) samt ett församlingsråd, bestående af valda representanter.
Tjenstemän äro en sekreterare och en kassa-förvaltare. Borgmästaren oämnes
af konungen för sex år bland kommunens medlemmar och kan när som belst entledigas.
Rådmännen (YVethouders) väljas af och ibland församlingsrådet för 6 år.
Antalet är 3 lill 4 uti kommuner med iner än 20,000 invånare, i mindre två.
Hvart tredje år afgår hälften. Borgmästarens och bisittarnes aflöning bestämmes af
provincial-deputationen, efter församlings-rådets hörande och med konungens bifall.
Församlingsrådet består af 7 till 39 ledamöter i mån af befolkningen; lägsta
antalet i kommuner med mindre än 3,000 och högsta i sådana med mera än
300,000 invånare. Ordinära sammanträden ske minst sex gånger om året.
Rådets maktbefogenhet är densamma som kommunal-rådets i Belgien och svarar
således i det närmaste mot våra sockenstämmor. Öfverinseende! öfver kommunens
egendom, fromma stiftelser och med ett ord alla do hushållnings- och politisaker,
som röra kommunen, tillhöra denna församling. Den kan äfven fastställa vitén från
1 lill 23 gulden och ålägga fängelse från 1 till 3 dagar, hvar för sig eller tillhopa.
En utförligare framställning om innehållet af de lagar, hvilka ordna kommunal-styrelsen
i Nederländerna skulla leda till alltför stor vidlyftighet, och kan
desto hellre underlåtas, som det anförda tillräckligt visar dessa författningars stora
slägttycke med de Belgiska i samma ämne.
Efter denna redogörelse för trenne fremmande länders kommunal-lagstiftning,
öfvergår Utskottet nu till en kort skildring af de särskilda författningar, som ordna
menighets-styrelsen i Sverige jemte de förhållanden, ur hvilka kommunal-väsendet
hos oss upprunnit.
Innan ett folks odling nått någon högre utveckling, kan ingen skarp gräns
vara uppdragen mellan samhällets lagstiftande, verkställande och dömande makter,
och en mängd af de särskilda styrelse-funktioner, som under ett mer utbildadt samhällsskick
tillhöra regeringen, utöfvas, under regeringskonstens barndomsålder, af folket
sjelft, samiadt i mindre områden. Detta är uppbofvet till den frihet för trängre
samhällskretsar, att rådslå och besluta om sina egna angelägenheter, som vi kalla
kommunalfrihet, en frihet, som icke uteslutes af den mest enväldiga styrelseform,
men som under ett konstitutionelt samhällsskick måste vara lifaktigare och mottagligare
för tidsenlig utbildning, likasom ock detta samhällsskick hemtar sin kraftigaste
näring från folkets rättighet och vana att ordna de förhållanden, hvilka närmast ingripa
uti dess enskilda lif.
Allm. Rcsi\ och Elton.-Ulsl;:s Rcl. J\s 127.
59
Det hörer till hemligheterne af den menskliga odlingens gång, att hehofvet af
kornmunal-frihet i början försvagas i den mån styrelse-rnachineriet ordnas och regerings-konsten
utbildas, till dess, vid en ännu högre utveckling af de sociala krafterna,
ett behof af återgång (ill ursprungligare former gör sig gällande, ett behof
för styrelsen alt kasta ifrån sig hinderliga lokal-bestyr jemte den ansvarighet som
deras bandbafvande medför, likasom för folket, att sjelf få taga dem om händer.
På denna sistnämnda utvecklings-punkt befinna sig nu de flesta af Europas
folk och deribland det Svenska. Allt sedan det nya stats—skickets införande, har
ordnandet af vissa delar utaf de kommunala rättigheterna och skyldigheterna utgjort
föremål för Regeringens och Ständernas omsorger, men det är först i sednare tider,
som man börjat uppfatta hehofvet af alt ordna komraunal-styrelsen efter en fullständig
och omfattande plan.
Upprättandet af en sådan plan erbjuder utan tvifvel betydliga svårigheter. 1
all lagstiftning är det angeläget alt följa den historiska traditionens ledtråd, och
denna nödvändighet framträder än mer tvingande, då lagen befattar sig med alt
utstaka de former, i hvilka folkets dagliga lif bör röra sig. Men der den historiska
tråden är afsliten, bör han sammanknytas, och der han helt och håller fattas
eller är för nuvarande förhållanden obrukbar, der bör han tillskötas med nytt, som
dock icke får leda ur den af traditionen anvisade kosan. Kommunal-lagarne böra
l bafva sina rötter fästade i folkets, från forntiden ärfda seder och föreställnings
sätt,
men likafullt omfatta och tillfredsställa den närvarande samhälls-utvecklingens
behof.
Kommunen har i vårt land, likasom allestädes, utgått från familjen. Dess
trängsta krets var den tillsammans boende slagteri, med busfadren till öfverhufvud.
Derutanföre vidgade sig samhälls-föreningarne till by, härad, lagsaga. Socknen är
en yngre, ur den krisina kyrkoförfattningen utgången skapelse.
Alt byalaget i äldre tider utgjort en sjelfständig kommunal-förening, är så
mycket mindre att betvifla, som detta förhållande än i dag fortlefver i bystämman
och vissa funktioner, såsom by-fogde, by-sexman o. s. v. Deremot har häradet
allt mer förlorat af denna sin ursprungliga karaktär. Häradstingen, som i äldre
tider voro samlingar icke blott för lagskipning, utan äfven för lagstiftning uti och
förvaltning af häradet rörande ekonomiska angelägenheter, hafva af dessa sysselsättningar
nu mera intet annat i behåll, än rättskipningen. Den lilla återstod af administrativa
göromål, som Byggninga-Balken i 1734 års lag ännu hänskjuter till
häradshöfdingen och tinget, kan nu anses hafva i det aldranärmaste bortfallit. Med
lagmans-dömet försiggick långt tidigare denna aftyning af dess kommunalt-administrativa
egenskap, till dess att hela institalionen, äfven såsom rättskipnings—anstalt,
i våra dagar försvunnit.
Men den menighets-styrelse, som på landet efter hand bortföll från häradet,
uppträdde i stället uti socknen och blef der vidare utbildad. Att sockenstämman
40
Allm. Besv. och Ekon. Ulslcs Bet. JY§ 127.
ar gammal, lider intet tvifvel, men då, såsom förut är anmärkt, socknen ursprungligen
var en förening för rent kyrkliga ändamål, sä blef deraf en naturlig följd, alt
sockenstämman skulle i början omfatta endast kyrkliga ärenden, såsom kyrkans och
dermed sammanhängande anstalters ekonomi jemte kyrkodiciplinen, och att presten
skulle der vara sjelfskrifven ordförande. Men i samma man häradstinget upphörde
att utgöra fältet för allmogens rådplägningar uti henne rörande hushållnings-angelägenheler,
var det också lika naturligt, att dessa rådplägningar skulle söka och
finna en samlings-punkt uti sockenstämman. Uti 1650 och 1675 årens presterliga
privilegier, hvilka innehålla föreskrifter angående sockenstämmans maktbefogenhet
och formen för öfverläggningarne derstädes, omtalas väl ej andra ärenden såsom
föremål för sockenstämmans behandling, än den kyrkliga ekonomien och kyrkotukten,
men det är dock veterlig!, att äfven andra, rent verldsliga saker, långt
före denna tid derstädes handlagts.
1 städerne har den kommunala sjelf-slyreisen erhållit en långt mångsidigare
utveckling och en långt vidsträcktare tillämpning, än på landet, hvartill orsaken
förnämligast torde igenfinnas uti den olika grunden för tillsättningen af de myndigheter,
åt hvilka kommunens domstols- och förvaltnings-göromål anförtrotts. När
på landet häradshöfdingen och länsmannen förordnades af Konungen och Dess Befallningshafvande,
förvaltades i städerne rättskipningen och administrationen af borgmästare
och råd, hvilka sjelfve tillhörde borgerskapet och af de afträdande utsagos. j
Då det ligger i sakens natur, att en offentlig person söker stöd för sin myndighet
bos den som tillsall honom, så måste af det olika förfaringssättet härutinnan på
landet och i städerne den följd utveckla sig, att på det förra stället menighetens
hörande öfver förvaltuings-ärenderne allt mer kom ur bruk, då deremot i
städerne borgmästare och råd ej kunde företaga något af vigt, utan att rådfråga
borgerskapet. På landet var styrelse-verktyget en person, i städerne utgjordes det af
ett mångtaligt kollegium, som genom val tidt och ofta förnyades, hvilka omständigheter
jemväl måste bidraga till förstärkande af menighetens inflytande på förvaltningen. Under
drottning Christinas minderårighet ingrep väl Regeringen i detta prerogatif medelst
omedelbar utnämning af borgmästare, men det missnöje som deraf alstrades i städerne,
och som under hela den sednare hälften af 17:de århundradet gaf sig luft
uti ständigt återkommande riksdags-besvär, blef år 1723 slutligen bilagd t genom
ett slags förlikning af de stridiga anspråken, på det sätt, att borgerskapen erhöllo
rättighet att på förslag till borgmästare uppsätta tre personer, af hvilka Konungen
egde att utnämna en.
Städerne undfingo tidigt uti Konungs-Balken af Magni Erikssons stads-lag en
organisk stadga för sin domstols-inrättning och förvaltning, hvilken lag i vissa delar
ändrades och lillökles genom stadgan om städernes administration af den 26
Dec. 1619 samt de särskilda privilegier, som påföljande året blefvo några städer
förlänade.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. Jtä 127.
förlänade. Ehuru del numera antages vara utredt, att nämnda stadga icke blifvit till
efterlefnad kungjord, är det likafullt upplyst, ett densamma åtminstone från 1670-  talet tillämpats och sålunda faktiskt blifvit lag. Tillvaron af dessa för städerne
gällande förvaltnings former, hvilka lemnade stadsmenigbeterna tillfälle, att på rådhuset
rådpläga om kommunens angelägenheter, gjorde derstädes sockenstämman
öfverflödig, utom för sådana ärenden, som ursprungligen hörde dit, eller de rent
kyrkliga. Kongl. Stadgan angående sockenstämmor och kyrkoråd af den 26 Februari
1817, h vilken gällde ända till 1843, innehåller också derföre det förklarande, att
i de städer, der sockenstämmor förut varit brukliga, finge de ock på lika sätt derefter
hällas.
Ofvannämnde lagar, hvilka ordnade förvaltningen i städerna, voro, enligt bokstafven,
gällande endast för borgerskapet; men kunde det oaktadt tillfredställa dessa
samhällens behof i äldre tider, då städernes innevånare med få undantag voro borgare.
Detta förhållande började dock redan under förra hälften af 17:de århundradet
förändra sig genom vissa industriela yrkens efter hand skedda befrielse från
hurskaps-tvånget samt den gradvis skeende tillvexten af en utom de borgerliga yrkena
stående befolkning. Uppkomsten i städerne af en sådan oberättigad samhällsklass
kunde ej undgå att der alstra förvecklingar, hvilka ådagalade otillräckligheten
i de former, uti hvilka det kommunala lifvet rörde sig, särdeles som någon grund
för omröstning på allmän rådstuga icke var och ännu icke är fastställd. Till sockenstämmo-förordningen,
hvilken dessutom icke var, annorlunda än undantagsvis,
gällande för städerne, kunde man icke heller taga sin tillflykt, enär någon för städerne
tillämplig röstgrund ej heller deruti fanns stadgad.
Till afhjelpande af dessa missförhållanden väcktes, vid 1834 och 1833 årens
riksdag, särskilda motioner om ändring och tillägg i 1817 års Sockenstämmo-förordning,
i anledning hvaraf Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 9 Februari
1833 anhöllo, det Kongl. Majit måtte, efter stadsförsamlingarnes hörande, åt kommitterade
för kyrkolagens öfverseende eller andra sakkunnige män, uppdraga utarbetandet
af förslag till en fullständig författning angående sockenstämmor och kyrkoråd,
så väl i städerne, med undantag af Stockholm, som på landet, samt berörde
förslag till Rikets Ständers bedömande vid nästinträffande riksdag öfverlemna. Ett
sådant förslag blef också utarbetadt och vid 1840 och 1841 årens riksdag öfverlemnadt
till Rikets Ständer, hvilka behandlade detsamma i sammanhang med åtskilliga
väckta motioner om inrättande af Härads- och Läns-nämnder, samt antogo
och till Kongl. Majit öfverlemnade särskilda förslag till författningar om sockenstämmor
i riket, utom Stockholm, äfvensom om Socken-nämnder på landet; på grund
hvaraf ock, efter samtlige Landshöfdingars och Konsistoriers hörande, den 29 Augusti
1843 utfärdades de särskilda Nådiga förordningarne om Sockenstämmor, om Kyrkoråd
och om Socken-nämnder å landet.
Bih. till B. St. Brot. 1886 & 1887. 8 Sami. 57 Haft. 6
42
Allm. Besv.- och Elton.-Ulslt. Bel. M 127.
Sedan én kommitté, bestående af deputerade från samtlige församlingar i Stockholm,
jemte af Kongl. Maj:t förordnade ledamöter, utarbetat förslag till sockenstämmo-förordning
för hufvudstaden, utfärdades den 16 Maj 1847 Nådig författning
härom, hvilken hufvudsakligen är bygd på samma grundsatser, som 1843 års
sockenstämmo-förordning, men dels upptager en från bestämmelserna deruti skiljaktig
grund för rösternas beräkning, dels innehåller föreskrift om sättet för slitande
af sådana, hufvudstaden i allmänhet rörande frågor, om hvilka de särskilda för—
samlingarnes sockenstämmor stadnat i olika beslut, nemligen genom en af deputerade
från de olika församlingarne sammansatt s. k. sockenstämmo-nämnd.
Den gällande sockenstämmo-förordningens lämplighet för landsbygden har i
allmänhet icke blifvit ifrågasatt. De hufvudsakliga anmärkningarna, som deremot
gjorts, angå dels lämpligheten af pastors sjelfskrifvenhet lill ordförande platsen, dels
jemförelsen mellan rösträtt efter hemmantalet och efter bevillning, deruti rubbning
jemväl egt rum genom bevillningens nedsättning.
Vida ogynnsammare har i städerne omdömet utfallit angående ifrågavarande
förordning, hvilket är förklarligt deraf, att densamma, så vida den blefve strängt
efter ordalydelsen tillämpad, skulle innebära en fullkomlig omhvälfning af den traditionel
formen för städernas urgamla municipal-styrelse, ty det är klart, att om,
enligt 9 | 1 mom. i förordningen, alla de mål, »som röra stadens hushållning
och allmänna angelägenheter», skulle dragas ifrån rådhuset till sockenstämman, så
komme nästan inga kommunal-ärenden att qvarblifva under den civila myndighetens
handläggning. Att på landet ett sådant förhållande uppkommit, har sin naturliga
förklaringsgrund deri, all någon civil kommunal-styrelse ej finnes i socknen, hvaremot
i städerne ifrån uråldriga tider funnits en sådan, hvilken otvifvelaktigt kunnat
efter tidens behof än vidare utbildas, och hvarigenom den omflyttning af forum
för stads-sambällenas hushållsmål, som kan anses ligga i åberopade ställe af sockenstämmo-förordningen,
undvikits. Hvad som i sjelfva verket var behölligt, eller
inrymmande åt de utom borgerskapel stående slads-innevånarne af en billigt afvägd
inflytelse på handhafvandel af kommunens angelägenheter samt en för stads-menigheternas
sammankomster fastställd röstgrund, har i allt fall icke till fullo uppnåtts
genom bestämmelserna i sockenstäinrno-förordningen, enär förvaltningen och dispositionen
af städernas ordinära inkomster likafullt fortforo att tillhöra borgerskapet,
med öfriga samhälls klassers uteslutande. Likväl torde uti ingen stad det anförda
stadgandet i soekenstämmo-förordningen hafva vunnit den vidsträckta tillämpning,
hvartill sjelfva ordalagen kunna gifva anledning. Frågor om byggnad och underhäll
af stadens hus och lägenheter, öfverenskommelser örn väg- och gatuhållning
samt brobyggnad, utväljande af fullmäktig för staden och mera dylikt hafva på
de flesta ställen fortfarande föredragits på rådstugan, men de tvifvelsmål, som
kunna uppslå örn giltigheten af sålunda tillkomna beslut och den rätts-osäkerhet,
som deraf måste alstras, innefatta tvifvelsutan betänkliga följder af den bristande
Allm, Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. M 127.
45
öfverensstämmelsen mellan författningens ordalydelse och det i trots deraf öfverallt
vidhållna bruket.
Sockennämnden är en helt ny stiftelse, som har ett slags motsvarighet uti det
Norrska förmanskapet. Den väsentliga skillnaden mellan dessa institutioner ligger
dock deruti, att förmanskapet utgör en verklig kommunal styrelse, med åliggande
att handhafva kommunens kassor och egendom samt verkställa de af socken-representanterne
fattade beslut, hvaremot socken-nämnden icke får något alt skaffa med
dessa förvaltnings- och verkställighets-åtgärder, så vida ej socknemännen derom
meddela särskildt uppdrag. De genom författningen åt socken-nämnden anvisade
göromål inskränka sig till inseende öfver allmänna helsovården, anställande af undersökning
om mödrar, som af våda förqväft sina barn, om tjenstefolks olydnad
mot husbönder samt handhafvande af öfverenskommelser till befordrande af allmän
sedlighet, hvartill, i följd af 1847 års fattigvårds-förordning, kommer det på en gång
vigtigaste och besvärligaste, som är att utgöra fattigvårds-styrelse. När sålunda
socken-nämnden i främsta rummet gjorts till ett slags verktyg åt den offentliga och
kyrko-polisen, utan någon egentlig makt inom den krets, der densamma är satt att
verka, må det icke väcka förundran, att denna anstalt ännu icke tillvunnit sig dot
förtroende hos allmogen, eller burit de frukter man deraf väntat.
Vid fråga om ett allmännare öfverseende af kommunal-författningarne, påkallas
uppmärksamheten i främsta rummet på en vigtig grundsats, som i flera andra
länder, men icke i Sverige, vunnit tillämpning i kommunen, nemligen det representativa
systemet. Efter Utskottets tanke är det nödvändigheten, som bör afgöra
om och när detta skall tillgripas. Der hela den maktegnnde menigheten icke kan,
i anseende till sin myckenhet, samlas på ett rum för att rådslå och besluta, der
är det nödvändigt, att denna menighet åt utsedda ombud anförtror ifrågavarande
rättighet, men der nämnde hinder ej möler, synes något skäl ej förefinnas, att
förbjuda hela menigheten att denna rättighet utöfva. Med den inskränkning rösträtten
i sockenstämma för närvarande har, och äfven med den utsträckning densamma
kan i framtiden få, synes i de flesta församlingar någon olägenhet ej böra
uppkomma af bela den röstegande menighetens sammankallande på ett rum. Erfarenheten
har derom ej framburit något vittnesbörd, och det allmänna tänkesättet
påkallar ej heller i detta afseende någon förändring. Endast i kommuner med
större folkmängd kan en representation blifva behöflig, och lagen synes derföre,
med hänsigt lill nämnde orsak, böra innehålla tillåtelse för kommunen, att öfvergå
till det representativa systemet jemte reglor för organisationen af en sådan representation
för församlingen. Genom 1847 års författning är systemet redan infördt
i Stockholm, och flera af rikets andra städer hafva uppnått den folkmängd, att alla
som ega eller med rätta böra få rösträtt i stadens angelägenheter, svårligen kunna
samlas på eli rum, vare sig till sockenstämma eller allmän rådstuga.
Efter Utskottets tanke finnes således för närvarande intet skäl, att göra någon
44
Allm. Besv.- och Ekon.-Vlsk. Bet. M 12".
väsentlig ändring i den nu gällande formen för landsbygdens menighets-slyrelse,
eller sockenstämman. Socken-nämnden är också en behöflig oell passande länk i
denna styrelse, dock under förutsättning, alt det göromål, som författningen endast
vilkorligt anförtror åt nämnden, eller handhafvandet af »sådana gemensamma ekonomiska
angelägenheter, hvilka icke tillhöra embets- och tjenstemäns handläggning»,
i stället ovilkorligen och i främsta rummet föres på listan af socken-nämndens åligganden.
Men om på landet kommunal-väsendets ordnande blilver företrädesvis lättare, i
anseende till den torftighet på grundämnen, som dervid stå lagstiftaren till buds,
så blir frågans lösning desto mera invecklad i städerne, just i följd af det öfverflöd'
pä materialier, som der är för banden. Lagstiftarens omsorg måste här mindre gå
ut på att tillskapa något nytt, än att af det gamla utsofra hvad som är öfverflödigt,
samt att uti hela organismen bringa enhet och sammanhang, hvilka nu alltför
myckel saknas.
Den högsta municipala myndigheten i städerne är Magistraten eller Borgmästare
och Råd, valde af en klass bland stadens innevånare, borgerskapet. Magistraten
— för alt ej tala om dess sysselsättning såsom domare i stadens domstol —
liar det högsta inseendet öfver stadens ekonomi och politi, och de tjenstemän eller
verk, sorn med dessa saker ega det omedelbara bestyret, lyda, eller böra åtminstone
lyda under Magistraten. I fråga om disposition af stadens medel och egendom
kan dock Magistraten ej besluta, utan att höra sin principal, borgerskapet,
hvilket i dylika frågor representeras af ett utskott eller råd, borgerskapets äldste,
till antalet vanligen 24, eller eljest i förhållande till folkmängden. 1 flera större
släder är de äldstes rätt att representera borgerskapet så fullständig, att sammanträden
af menige borgerskapet der aldrig förekomma, men i de flesta städer är
vanligt, att vissa årligen återkommande allmänna rådstugor ega rum, dervid frågor
af större allmän vigt, i synnerhet sådana, som angå beskattning eller betydliga utgifter,
föredragas.
Det nu anförda torde i största korthet lemna ett begrepp om städernas urgamla
munieipal-inrättning, tillräcklig på de tider, då borgerskap och stads-menighet
voro i det närmaste liktydiga begrepp; men sedan den utanför borgerskapet befintliga
stadsbefolkningen till vext i antal och betydelse, har, på sätt ofvanföre
visats, anspråk å dess sida framställts om deltagande i kommunens angelägenheter,
h-vilket anspråk man sökt tillfredsställa genom alt göra sockenstämmo-förordningen
gällande äfven för städerne. Härigenom har man dock tillskapat en ny olägenhet,
nemligen kompetens-tvister mellan den nya kommunal-myndigbeten och de gamla.
Det kunde visserligen försökas, att afhjelpa denna olägenhet på det sätt, att de
äldstes och samtliga borgerskapets municipala funktioner öfverflyttades på sockenstämman,
men icke en gång genom en sådan i sjelfva verket föga lämplig åtgärd
skulle det lyckas att häfva missbelåtenheten, enär den förnämsta anledningen
Allm. liesv. och Ekon.-Visit. lid. M l'.!7.
4S
dertill, borgerskapets uteslutande inflytande på förvaltningen af städernas kassor och
fonder samt tillsättningen af flera offentliga funktioner, derigenom icke underginge
någon förändring. Så länge borgerskapet var den enda samhällsklass, som i staten
representerade staden, qvarstod uti detta förhållande ett v i g t i g t skäl för borgerskapets
prerogatir inom kommunen, men om Kongl. Maj:t finnér i Nåder för godt
att sankiionera den af Rikets Ständer beslutade förändring af 14 § Riksdagsordningen,
så förlorar också detta skäl all giltighet. Utskottet har derföre hos sig
stadgat den öfvertygelse, att den reform af slädernes municipal-väsende, som länge
varit påyrkad och är af verkligt behof påkallad, bör fotas på grundsatsen af alla
stadsinnevånares likställighet i kommunala rättigheter och skyldigheter. Men för
utförande af denna grundsats är det ej nog, att förändra en och annan bestämmelse
i sockenstämmo-förordningen, icke en gång att till allmän rådstuga öfverflytta sockenstämmans
göromål. De författningar, som angå val till magistrats-personer, tillsättning
af hvarjehanda andra tjänster o. s. v. anser Utskottet böra ändras och bringas
till öfverensstämmelse med anförda grundsats.
Om en sådan förändring kan genomföras, är blott ett slag af menighelsförsatnling
i städerna af nöden; och den kommunala makten utöfvas då af två korpser,
menigheten, såsom beslutande och penning-beviljande, Magistraten såsom, sjelf, eller
genom förordnade verk och tjenstemän, utöfvande och förvaltande. De kommunalangelägenheter,
hvilka före 1843 behandlades i sockenstämma, eller sådana, som
angå kyrkan, fattigvården och folkskolan, kunna fortfarande der föredragas under
pastors presidium, hvilken grundsats äfven är uti den Norrska Förmanskaps-lagen
iakttagen.
Borgerskapets eller Stadens Äldste är en institution, som, efter Utskottets
tanke, icke kan undvaras, men hvars förhållande till sin principal stads-menigbeten,
och till Magistraten, tarlvar noggrannare bestämning. På sätt förut anmärkts, utgöra
de äldste i vissa släder en representation af borgerskapet, utrustad med principalens
hela makt, men i andra äro vissa mera maktpåliggande frågor förbehållna
samtliga borgerskapets omedelbara afgörande. De äldste föreställa i dessa släder
mindre en representation af borgerskapet, än ett Utskott, hvars uppdrag snarare
går ut på att bevaka, än att utöfva borgerskapets rätt. Denna skiljaktighet i de
äldstes maktbefogenhet i olika städer är helt och hållet tillfällig och stödjer sig icke
på någon lag, så vida man ej, i följd af 1619 års adminislrations-stadga och några
derpå grundade kungliga bref, vill anse sammankomster med samtliga borgerskapet
olagliga.
Om reformen af städernes municipal-väsende uppfattas från den af Utskottet
nu antydda synpunkt, så inses, att stads-menigheternas sammanträdande icke kan
upphöra, utan så är, att myckenheten gör representativ-svslemets antagande nödvändigt.
De äldste kunde visserligen i sådana städer utgöra dessa representanter,
och deras antal bättre rättas efter folkmängden, än nu är fallet, men den sorn eger
4G
Allm. Vesv.- och Ekon -Ulsk. Bet. M 12*7.
närmare erfarenhet om styrelseverket i städerne, inser behofvet af en myndighet
imellan den beslutande och verkställande. Magistraten behöfver i så många fall
höra stads-menigheten eller dess ombud, att representant-kallet blefve ett högst besvärligt
åliggande, derest ej vissa mindre vigliga ärenden kunde åt ett fåtaligare
Utskott anförtros. Men om detta blefve förhållandet i städer, der stads-menighetens
kommunala myndighet utöfvades genom ombud, så blefve behofvet af ett medlande
Utskott än mer påfallande i städer, der hela menigheten egde att sammankomma.
1 hvilketdera fallet som helst synes nödigt, alt bibehålla inrättningen af stadens
äldste, eller en fåtaligare delegation af stads-menigbeten, med åliggande, att bevaka
stadens rätt och å dess vägnar afgifva af högre myndighet infordrade yttranden, att
med magistraten samråda i ekonomi- och politi-mål, som angå anslag af medel
under visst belopp, beviljande och upptagande af lån, med mera dylikt, hvilka
ärenden må tili den större församlingen hänskjutas, på sätt jemväl finnes föreskrifvet
uti de af Utskottet anförda främmande länders kommunal-lagar.
I afseende på grunden för rösträtt råder nu för tiden uti stads-samhällena icke
så liten förbistring. I sockenstämman röstas efter fastighetsvärde och bevillning; lill
riksdagsmän och magistrats-personer röstas efter öre, fyrk, skott eller annan antagen
måttstock för uttaxering af vissa borgerliga utskylder till staden, och i somliga städer
äro för dylika val helt egna röslgrunder, t. o. m. bevillning efter 2.dra artikeln
antagna. Uti det på konungens nådiga sanktion beroende förslaget till ändring i
14 § R. O. förklaras grunden för valrätt till riksdagsman för stad hädanefter blifva
«hvad hvar och en af de väljande till staden och dess allmänna behof skattar.» Men
då denna röstgrund knappt i någon stad finnes förut antagen, så skulle, i händelse
förslaget varder grundlag, hädanefter tre särskilda röstgrunder komma att finnas i
hvarje stad, nemligen för omröstning i sockenstämma: fastighetsvärde och bevillning,
för val till magistratsperson: öre, fyrk, skott e. n. d. samt för val till riksdagsman,
summan af samtliga sladsskatter, oberäknadt att den medlersta röstgrunden
är i nästan hvarje stad olika. Då denna mångfald af röstgrunder saknar allt giltigt
skäl, då total-summan af hvarje röstegandes stads—skatter sannolikt blifver en af grundlagen
påbjuden röstgrund i ett af de fall, då rösträtt begagnas, så att särskild röstlängd
för detta ändamål i allt fall måste upprättas, och då kommunal-bidragens
belopp otvifvelaktigt är en ganska lämplig måttstock för individens talan i kommunen,
så synes denna omröstningsgrund böra i allmänhet antagas för de inom
kommunen förekommande omröstningar och val.
Utskottet har nu i korthet angifvit de grunder, som, enligt Utskottets tanke,
böra följas vid reorganisation af städernas och socknarnes kommunal-väsende, och
öfvergår vidare till den del af motionerne, som innefattar förslag till inrättande af
en helt ny sa mhälls-inst i tution, eller en länen omfattande kommunal-representation.
De frågor, som härvid framställa sig till besvarande, äro hufvudsakligen följande:
är en sådan stiftelse nyttig? Eger den några rötter i landets gamla författning, och
Allm. Desv.- och Ekon -Ulsk. Del. M 127.
47
finnas uli denna författning några brukbara grundämnen till lagstiftning för ifrågavarande
ändamål? Låter institutionen förena sig med våra nuvarande samballs-inrättningar
? Hafva några tecken visat sig, att folket uppfattat behofvet deraf?
Utskottet vill försöka, att i största möjliga korthet besvara dessa frågor. Un
kommunal-representation för länet komme visserligen att förete en nyhet i afseende
på formen, men dess väsende är dock djupt rotad t i Sveriges urgamla samhällsförfattning.
Ofvanom kommunen i trängre mening, eller staden och socknen, finnes
verkligen en gemensamhet i intressen, hvilken söker en form för alt kunna göra
sig gällande i gemensamma åtgärder och beslut; och en sådan form egde det svenska
folket fordomdags uti laudskaps-föifattningen. Landskapets menighet samlades på
tinget, för att rådslå om gemensamma angelägenheter; och den mening, som uppfattades
såsom menighetens, gjordes af lagmannen lill lag. När allmogen bade alt
hos konungen andraga en önskan eller ett klagomål, skedde del genom lagmannen,
hvars framstående samhälls-ställning gaf en personlig vigt deråt. Det är bekant, att
landskapen under medeltiden hade sina egna lagar; och möten med de särskilda
landskapens ständer för beviljande af allmänna skatter och gärder höllos så sent,
som efter medlet af sjuttonde århundradet. Utan alt vara genom lag ordnade,
blefvo ännu under hela adertonde århundradet möten ieke sällan af landshöfdingarne
hållna, än med borgerskapet i en stad, än med innevånarne i bela länet eller
vissa delar deraf, hvarvid tillfälle lemnades menigbeterne, att med landshöfdingen
rådslå om gemensamma hushållnings-angelägenheter och till läns-styrelsen frambära
sina önskningar. Dylika länsmöten, kallade landsting, höllos esomoftast i de norra
länen, och ännu i delta år har i Jemtlands län ett dylikt ting hållits, dervid bidrag
till en för länet vigtig kommunikations-anläggning blifvit af sockne-ombuden beslutade.
Men ju mer dylika tillfälliga sammanträden med länens menigheter kommit
ur bruk, desto tydligare har behofvet deraf framstått, och detta behof har tid efter
annan under de sisla 30 åren gifvit sig tillkänna uti vid nästan hvarje riksdag
återkommande motioner om inrättande af municipal-styrelser, dels häradsvis, dels
fögderivis, dels länsvis, hvilka motioner lill en del åtföljts af utarbetade lagförslag.
Redan vid 18113 års riksdag föreslog ett särskildt tillsatt Utskott, uti sitt bekanta
betänkande, angående styrelseverkens reglering, inrättande af menighets-styrelse, »på
»det att embetsmännens åtgärd endast mätte tillkallas i de fall, att folket icke vore
»i tillfälle att sjellt besluta om sina närmaste angelägenheter.» \id 1828—1830
årens riksdag väcktes inom Ridderskapel och Adeln förslag om hushå loings-sällskapernas
förvandling till municipalråd. Vid 1834—1855 årens riksdag utarbetade
Majoren Grefve C. G. Spens, då ledamot af Konstitutions—Utskottet, ett af detta
Utskott framlagdt förslag till inrättande af landskapsting, hvarur sedan representationen
vid riksdagarne borde utgå. Vid samma riksdag väcktes dessutom särskilda
förslag inom Preste-ståndel, att af husbållnings-sällskaperne bilda municipal-inrättningar,
och inom Borgare-ståndet, om inrättande af kommunal-styrelser för såväl
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. JW 127.
socknarne som länen, hvaraf följden blef, att Ständerne uti en underdånig skrifvelse
begärde, det Kongl. Majit måtte infordra sakkunnige mäns yttranden om införande
af en ordnad kommunal- och municipal-slyrelse. Landshöfdingen i Elfsborgs län
afgaf ett förslag till menighets-styrelse för socknarne och länen, hvilket Kongl. Majit
lät på statens bekostnad trycka, hvarjemte Kongl. Majits samtlige Befallningshafvande
anbefalldes, att deröfver meddela utlåtanden. Dessa blefvo sedermera, jemte
anmärkningar af dåvarande Statssekreteraren Danckwardt, öfverlemnade till den år
1838 förordnade så kallade fattigvårds-kommittéen, som utarbetade förslag till
socken-, härads- och länsnämnder. Vid 1840 års riksdag blef af Lag-och Ekonomiutskotten
ett förslag upprättadt till lag icke blott för sockenstämmor och sockennämnder,
utan ock för härads- och länsnämnder, men Ständerne blefvo likväl icke
ense om de sednare, utan hemställde till Kongl. Majit endast förslaget angående
sockenstämmor och socken-nämnder, i följd hvaraf, på sätt förut är omtaladt, de
särskilta nådiga förordningarne af den 29 Augusti 1843 utfärdades. Vid 1844
års riksdag hvilade denna fråga, men vid 1847—1848 årens riksdag väcktes ånyo
hos Ridderskapet och Adeln förslag om fögderi- och länsvis ordnade municipalstyrelser,
hvilket förslag dock af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet afstyrktes
och dervid Rikets Ständer läto bero. Samma öde rönte vid riksdagarne 1850
—1851, samt 1853—1854 väckta särskilda motioner om inrättande af länsnämnder
eller landsting.
Dessa tidt och ofia förnyade förslag hafva således icke erhållit uppmuntran af j
Rikets Ständer, men orsaken dertill kan måhända påträffas uti det förhållande, som
visar sig vid jemförelse emellan de särskilda förslagen, att nemligen åsigterne om
ifrågavarande municipal-styrelsers ändamål och befogenhet icke kommit till full stadga.
En del hafva betraktat de så kallade länsnämnderne såsom af menigheterne åt landshöfdingen
valde rådgifvare och biträden uti läns-styrelsen, andra såsom representationer
för länen, befullmäktigade att föra bela läns-menighetens talan samt rådpläga
och besluta om länens gemensamma ekonomiska angelägenheter.
Utskottet tvekar för sin del icke att gifva företräde åt den sednare uppfattningen
af församlingens karakter, och anser den förra knappast förenlig med våra
läns-styrelsers inrättning. I vissa främmande länder äro visserligen styrelser af motsvarig
egenskap inrättade i kollegial form, men erfarenheten har icke vitsordat
denna organisations företräde framför den svenska läns-styrelsen. Hvad som sökes,
är också icke att få ett bättre inrättadt embetsverk för skötseln af länets styrelse,
utan att tillskapa ett uttryck af läns-inbyggarnes gemensamma vilja, en församling
utrustadt med makt att förbinda menigheten lill uppoffringar för gemensamma ändamål.
Utskottet anser ock derföre den af en del motionärer för ifrågavarande församling
begagnade benämningen landsting bättre motsvara begreppet af en rådslående församling,
än det af andra nyttjade uttrycket länsnämnd, hvilket snarare betecknar ett
vid landshöfdingens sida stående styrelse-biträde. För
Ålim. Besv.- och Ekon.-Utsl;:s Bel. M 127.
49
För landstingets attributioner torde, efter hvad derom redan är taladt, någon
omständlig redogörelse icke erfordras. De anförda exemplen från andra länders
lagstiftning i förevarande ämne lenina i delta hänseende tillräcklig ledning för omdömet.
Det lider intet tvifvel, att landstingen, örn de ock i början komine att
dragas med en viss torftighet på förhandlingsämrien, äro mäktiga af en stark utveckling
och skola allt mer öka föremålen för sin verksamhet. Det är icke osannolikt,
att de deputationer från länet, som nu sammanträda för vissa ändamål,
såsom pröfnings-kornmitläer, deputerade för maikegångssältning, revisioner af länslasarettets
räkenskaper, hushållnings—sällskap rn. fl. kunna i framliden uppgå i landstingen
eller af dem utses, äfvensom den förhoppning bör kunna hysas, att en mängd
af de vid riksdagarne a flatna motioner i ekonomisk syftning och af företrädesvis
lokal beskaffenhet, skola blifva till landstingen afludda. Mycket af- hvad
som nu utgör föremål för allmän ekonomisk lagstiftning, såsom väghållning, skjutsning,
stängsel-skyldighet o. s. v., torde ock i framtiden kunna dragas under landstingets
lagstiftnings befogenhet, hvilket Utskottet betraktar såsom en stor fördel i
vårt land, hvars, i afseende på naturbeskaffenhet, niirings-utvägar och folklynne, så
skiljaktiga landskap fordra helt skiljaktiga reglor för sin hushållning.
Den beskattningsrätt, som ifrågasatts att åt landstinget uppdraga, har städse
alstrat farhågor, hvilka icke litet torde hos Rikets Ständer motverkat sjelfva saken.
Utan denna rättighet blefve dock hela inrättningen gagnlös. Då ett alldeles nytt slag af
skatter, nemligen till länet, skulle härigenom uppkomma, vill det visserligen synas, som
borde de skattskyldiges bidrag i det hela ökas, men det är ingalunda afgjordt, att så
verkligen korrime att inträffa, och i allt fall bör den skallskyldig» kunna påräkna
motsvariga fördelar af de åtgärder, för hvilka skattebidragen till länet skola användas.
En naturlig följd af den provinciela beskattningsrättens utöfning måste blifva, att
direkta kronoskatter lill motsvarande belopp kunna indragas eller ock öfverflyltas på
länens budget, hvaraf en bättre hushållning med dessa medel bör vara alt förvänta.
De betydliga summor, som från statsverket utgå till länen för utförande af vissa
ekonomiska företag, såsom vägomläggningar, strömrensningar, vattenaftappningar o. m. d.,
att icke tala om jernvägarne, hafva icke utan folkets medverkan influtit i statens
kassa. Skulle nu af landstings-inrätlningen den följd uppslå, att orter och personer,
för erhållande af understöd till ofvannämnda slags företag, komme att oftare vända
sig till länets, än till statens representation, så kan det med säkerhet antagas, att
en långt större sakkännedom och försigtighet vid understödens beviljande skola göra
sig gällande, och att sålunda en sorgfälligare hushållning med de skattskyldiges bidrag
komme att ega rum. Det förhållande, att landets representation sysselsätter sig
med att anslå medel till föremål af rent kommunal beskaffenhet, såsom till folkskolorna
o. m. d., i stället för alt dylika angelägenheter böra inom kommunerne eller
på sin höjd länsvis ordnas, visar, att man är inne på en afväg, hvilken icke kan
vidare fullföljas, ulan att den allmänna andans försoffning skall blifva följden deraf.
Bih. lill B. St. Prot. lttSfi & 1HS7. « Sami. 57 Haft. 7
Allm. Bisv.- och Ekon.-Utslcs Bet. M 127.
Fruktan att läns-represenlationen skall med allt för stor beredvillighet åtaga sig
skatter, är visserligen öfverflödig, då man erinrar sig, att nrienigheterne, huru stor
frikostighet de än kunna ådagalägga med anslag af redan befintliga tillgångar, likväl
städse visat sig betänksamma, att åtaga sig ökade utgifter. Tvärtom är det att
förutse, att i början, innan institutionen kunnit pröfvas och kommit i tillfälle att
bära välgörande frukter, en öfverdrifven sparsamhet och försigtighet torde komma
att visa sig.
Man har vidare invändf, att det vore fara värdt, att en läns-representation
komme att inverka hämmande på gången af läns-styrelsens göromål och lätteligen
kunde bidraga till att nedsätta och förringa landshöfdingens myndighet. Utskottet
tror deremot, att följden skall blifva alldeles motsatt. Med läns-styrelsens embelsåligganden
kan läns-representationen ej få något alt skaffa, och således ej komma i
tillfälle att deruti göra något ingrepp, men landshöfdingen behöfver i många fall
menigheternas samtycke och bidrag till utförande af vissa för länet gagneliga företag
och står nu i detta hänseende med bundna händer, i saknad af lagbestämda
former för läns-innevånarnes hörande. Det är sannt, att landshöfdingen kan för särskilda
ändamål sammankalla ombud för länet, men dermed är ej svårigheten till
fullo afhulpen. Ombudens mandat kan inskränkas genom på förhand gifna skadliga
instruktioner, och om frågan faller en gång, är det vida mindre sannolikt, att ett nytt
möte för hennes återupptagande utlyses, än att hon vid en ständig läns-representation
skall återkallas till lif. Och detta öde att missförstås och föikastas, kommer
otvifvelaktig! månget nyttigt förslag att röna. Vigtiga sanningar mogna icke i hast,
utan behöfva tid att intränga och befästa sig i det allmänna medvetandet.
Man har slutligen uttryckt farhåga, att ifrågavarande anstalt kunde låna sig
till hjelpmedel att sprida och underhålla politisk oro i landet. I detta hänseende
kan om denna institution sägas allt detsamma, som om det konstitutionela sam
hällsskicket
i allmänhet; men då invändningen icke får gälla såsom bevis för för—
kastlighelen af systemet i sin helhet, bör det ej heller få åberopas mot detta systems
tillämpning på mindre kretsar af landet, inom hvilka dessutom ämnen af vida ringare
omfattning och långt mindre ömtålig beskaffenhet behandlas, än vid de all
männa
riksmötena. Utskottet tror fast hellre, att representativ-systemets utsträckning
till länsvis ordnade möten skall bidraga til! att öka det konstitutionela rege
ringssättets
fasthet, och att de dugligaste grundämnena till en länge påyrkad förändring
i stats-representationen böra sökas i ett utbildaJt kommunal-väsende.
Det ingår icke uti Utskottets plan för detta betänkande, att till utredning
upptaga alla de särskilda frågor, hvilka sammanhänga med lösningen af ifrågavarande
uppgift om menighets-styrelsens utsträckning lil! större kretsar; men på en och
annan torde dock ett svar böra lemnäs. På sätt förut är anmärkt, hafva vid särskilda
tillfällen förslag afgifvits om inrättande af Härads-nämnder, antingen utan
kommunal-representation för länet, eller såsom en länk emellan densamma och den
Allm. Bcsv.- och Ekon.-Ulsk:s Bet. JVs 127. SI
mindre kommunen. Utskottet anser sig dock ej kunna tillstyrka en sådan organisation.
Härads-indelningen har numera förlorat sin administrativa betydelse, och det
finnes, efter Utskottets tanke, intet skäl att söka återupplifva den. 1 de sällan
förekommande fall, då gemensam öfverläggning af ombud för häradets socknar kan
vara behöflig, kunna sammanträden inför häradsrätten för tillfället utlysas, eller ock,
så vida en kommunal representation för länen kommer till stånd, kunna ärenden
Som röra särskilda härader, af dessa häraders ombud i läns-representationen särskildt
behandlas. Annorlunda är förhållandet med länet. Läns-slyrelsen är den
medelpunkt, omkring hvilken kommunernas gemensamma intressen samla sig. Länsstyrelsen
har en bestämd förpligtelse, att göra sig förtrolig med dessa intressen
och söka befordra dem. Läns-slyrelsen är det ändlligen, som bör till thronen frambära
länets och dess innevånares gemensamma åligganden.
Länet är således, efter Utskottets lanke, den krets, inom hvilken ifrågavarande
institution bör bildas, och de mindre områden, som i församlingen höra representeras,
äro länets särskilda kommuner. Men om ock detta i allmänhet göres till
regel, måste likväl, i anseende till den stora skiljaktighet i folkmängd och antalet
af socknar, som företer sig i de olika länen, betydliga undantag derifrån för de
större länen fastställas. I Malmöhus län med 247 socknar och sex städer skulle,
efter nämnde regel, landstinget komma att utgöras af 253 ombud, utom vissa embels-
och tjenstemän, hvilkas sjelfskrifna närvaro i tinget torde befinnas behöflig;
men en så stor samling är icke lämplig och skulle föranleda till tidsutdrägt vid
ärendenas behandling samt dryga Iraktamenls-koslnader, hvarföre inskränkning i
represenlanternes antal torde blifva oundgänglig. Äfven om fullmäktige skickades
endast från hvardera af länets 131 pastoraler, blefve detta antal öfverflödigt stort.
Länen böra således i ett passande antal valdistrikt indelas.
Lämpligheten af städernes upptagande i läns-representationen kan ur flere skäl
ifrågasättas. Landsbygdens och städernes intressen hafva föga sammanhang med
hvarandra, bestämmandet af en jemförlig grund för städernes och landets bidrag
företer ingen ringa svårighet, och underlägsenheten i stads-ombudens antal kan utsätta
dessa samhällen för faran att blifva dels åsidosatta, dels obilligt betungade. I
Norrige äro ej heller släderne representerade i amlsförmanskapet. Oaktadt allt detta,
tvekar dock Utskottet icke, att förorda städernes inrymmande i läns-representationen.
1 många frågor, och tvifvelsutan de vigtigaste, sammanfalla ändock landsbygdens och
städernes intressen, och de intelligenta krafter, hvilka i städerne stå lill buds, höra
ej för institutionen gå förlorade. Mot majoritetens förtryck, om det vore att befara,
kunna vissa skrankor i författningen uppställas, och en säkerhet deremot bör
också kunna påräknas uti konungens och landsböfdingens mellankomst.
Rörande utsträckningen af församlingens rättighet, att få sina beslut bragta
till verkställighet, kunna delade meningar uppstå. Frågan besvaras lättast, dä man
uppfattar besluten såsom öfverenskommelse^ att i en viss sak någonting hos högre
myndighet utverka. Om frågan är af den beskaffenhet att, enligt gällande författ
-
82
Allm. Besv.. och Ekon.-Ulsk:s Bet. JYs 127.
ningar, en framställning derom af enskild man eller menighet skall göras hos Konungens
Befallningshafvande, så bör det tillkomma landshöfdingen, att öfver landstingets
beslut resolvera, med rättighet för församlingen att, i händelse af afslag,
deremot anföra besvär. Är åter frågan sådan, att hon eljest skolat omedelbarligen
hos Kongl Maj:t göras anhängig, så bör följaktligen landstingets beslut derom un
derställas
konungens pröfning.
Många dylika frågor skulle kunna upptagas till besvarande, men Utskottet anser
det icke lämpligt. En del motionärer har yrkat, att Utskottet måtte företaga utarbetning
af ett fullständigt förslag till en omfattande kommunal-lag, och andre
hafva i sådant afseende till Rikets Ständers granskning öfverlemnat särskilda förslag
lill författning om kommunal-styrelse för länen. Utskottet har dock uudan
dragit
sig efterkommandet af förenämnde önskan, af skäl, hvilka tvifvelsutan torde af
Rikets Ständer godkännas. Erfarenheten har visat, huru dessa fullfärdiga lagförslag
hittills blifvit upptagne. De som ansett sig böra motarbeta sjelfva saken,
hafva lättast knnnat genomföra detta syftemål genom att i främsta rummet vända
sig mot formen, hvilken uti ett så föga behandladt ämne, som detta, svårligen kan
undgå att blotta flera svaga sidor. Svårigheterna, att uti ett mångtaligt Utskott,
genom upprepade voteringar, genomföra ett sammanhängande lagförslag, hafva också
afskräckt ifrån detta företag, oberäknadt det misstroende, Utskottet har rättighet att
hysa till sin förmåga, att på ett tillfredsställande sätt utföra detta värf. Hvad sorn
för ögonblicket egentligen bör anses angeläget, är att Rikets Ständer uppfatta och j
erkänna vigten af den ifrågasatta institutionen och att samma öfvertygelse må af Kongl.
Maj:ts regering delas. 1 sådant fall vore att ifrån Kongl. Majit förvänta ett lagförslag,
hvilket hade desto större sannolikhet att vinna representationens bifall, som
större insigter för dess utarbetande slå regeringen lill buds, och visshet om hennes benägenhet
för sakens tillvägabringande vunnes genom lagförslagets framläggande för Ständerne.
På grund af de skäl Utskottet nu anfört, får Utskottet vördsamt hemställa,
det måtte Rikets Ständer, uti till Kongl. Majit allåtande underdånig
skrifvelse anhålla, att Kongl. Majit täcktes låta, genom sakkunnige
män, ej mindre upprätta förslag till författning om landsting, eller
en länen omfattande kommunal-representalion, än äfven, i sammanhang
dermed, öfverse de angående menighets-styrelse så väl på landet
som i synnerhet i städerne gällande författningar, samt der
efter
till Rikets Ständers pröfning framlägga de förslag, hvilka i
följd häraf kunna varda utarbetade.
Stockholm den 14 November 1837.
Reservation:
af Herr Ehrenhoff, Guslaf lierman.
Bilaga till Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsli:s Bet. JI? 127.
33
Belgiska Provins-I<ag;eii
den 50 April 1856.
l:sta Titoln.
Om Provins-myndigheterna.
Des aulorités provinciales.
Art. I. I hvarje provins är ett Provins-råd och ett regeringens omhud.
II. Provins-rådet utses af val-kollegierna genom omedelbara val: val-distrikternas omfång,
deras hufvud-orter samt det antal ledamöter, som skola väljas, bestämmes genom en denna lag
vidfogad förteckning (tableau),
lil. Rådet väljer inom sig ett ständigt utskott (deputation permanente).
IV. De hos Provins-råden anställde regerings-ombud föra titel af Provinsens guvernörer.
De utnämnas och återkallas af Konungen. Sekreterarne nämnas af Konungen, för en tid af
sex år, bland de kandidater, hvilka utaf Provins-rådets ständiga utskott blifvit uppförda på en
tredubbel lista.
De kunna återkallas af Konungen på begäran af sagde utskott.
2:dra Titeln.
Om valmän och val-längder.
Des Électeurs et des Listes Électoral.
V. Valmän äro de. hvilka innehafva de genom val-lagen föreskrifne egenskaper för berättigande
att deltaga i kamrarnes bildande.
De enligt val-lagen upprättade val-längder skola äfven ligga till grund för utväljandet af
Provins-råd.
Dock kunna sådane personer, hvilka erhållit fullständig naturalisation (naturalisation ordinaire)
fordra valrätt och låta uppföra sig på en fyllnads-Iängd (liste supplémentaire) så vida de
innehafva öfriga egenskaper för valrätt samt framställa sin anhållan inom den derför i lag stadgade
tid.
Enka må, i fråga om valrätts utöfvande, låta den af sina söner, som hon dertill utser, beräkna
beloppet af modrens skatter, dock att denne son jemväl innehar öfriga för valrätt i lag
stadgade egenskaper.
d4 Bilaga till Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utsles Bel. M 127.
Modrens förklaring i nämnde hänseende skall göras inför kommunal-myndigheten (autorité
communale), och kan en sådan förklaring alltid återkallas.
VI. I de distrikt, der antalet af de på föregående årets val-längder uppförde valmän
icke uppgår till 70, skall Provins-rådets utskott förordna om upprättande af fyllnads-längder.
På dessa fyllnads-längder uppföras de personer, hvilka i öfrigt innehafva de för valrättens
utöfvande erforderliga egenskaper och betala till stats-kassan (trésor de 1’État) minst 4/ä:delar af
val-census, om valmännens antal uppgår till 40, eller s/5:delar, om valmännens antal icke uppgår
till 40.
Fyllnads-längderna skola upprättas på samma tid och efter samma reglor, som hufvudlistorna.
VII. Sedan den för den årliga granskningen fastställda tid tilländagått, skola val-längderna
afslutas, undertecknas af lokal-förvaltningen (administration locale) och aflemnas i kommunens
kansli (secrétariat de la commune). Inom möjligen körtaste tid öfversändes till Provins-rådets
ständiga utskott en behörigen bestyrkt afskrift deraf.
VIII. Provins-rådets Utskott fördelar valmännen i sektioner, der sådant finnes nödigt.
IX. Guvernören öfverlemna!- lill val-församlingens Ordförande en behörigen styrkt afskrift
af val-längden för hvarje val-församling eller afdelning deraf; han tillser att lokal-styrelserna
sist inom 8 dagar före valet afsända till valmännen, emot bevis, kalleise-bref, innehållande dagen,
timman och stället för valet, antalet ledamöter, som skola väljas, samt namnen på de ledamöter,
som skola ersättas (eonseillers ä remplacer).
Minst tre dagar före valet skall lokal-styrelsen till den högre förvaltnings-myndighelen (autorité
administrative supérieure) insända de erhållna kallelse-bevisen.
3:<ljc Titeln.
Om val-församlingar.
Des Colleges Éléctoraux.
X. Val-församlingarne ega icke att sysselsätta sig med annat, än val af ledamöter.
XI. Val-församlingarnes ordinarie sammanträde, för val af ledamöter i Provins-rådet, sker '
den 4:de Måndagen i Maj månad.
XII. Valmännen sammanträda i hufvud-orten inom det val-distriktet, der de hafva sitt
lagliga hemvist (domicile reel); de ega icke för sig ställa ombud.
Om valmännens antal icke öfverstiger 600, bilda de en enda församling.
Stiger valmännens antal åter öfver 600, fördelas de i sektioner, af hvilka likväl icke någon
får utgöras af färre antal än 200, tagne från de kommuner eller delar af kommuner, som närmast
gränsa till hvarandra.
XIII. I de hufvud-orter, der första instansens domstol har sitt säte, är Ordföranden i denna
Bilaga lill Allm. besv.- oell Ekon.-Utsk:s bet. M 127.
as
domstol eller, i händelse han har laga förfall, den, som hans embete bekläder, Ordförande i
hufvud-byrån. De fyra yngste ledamöterna i hufvud-ortens styrelse äro omröstnings-vittnen.
Den sålunda bildade byrån väljer sin sekreterare. Om der äro flere sektioner, föres ordet
uti den andra och följande utaf en bland domrarne eller desses suppleanter, efter tjenste-ålder,
samt, i händelse sådant skulle erfordras, af de personer, som hufvud-byråns Ordförande utser
bland de valmän, hvilka icke äro afsättliga embetsman.
Hufvud-byrån förordnar de fyra omröstnings-vittnena vid; hvarje sektions byrå, och desse
utse sjelfve sin sekreterare.
XIV. I de hufvud-orter, der ej finnes en domstol af första instansen, är freds-domaren,
eller, der flere freds-domare finnas, den äldste af dem, samt, i händelse af förhinder, den äldste
suppleanten, sjelfskrifven (de droit) Ordförande.
Kommunal-r&dets fyra yngste ledamöter äro omröstnings-vittnen.
Den sålunda bildade byrån väljer sin sekreterare.
Om flera afdelningar finnas, förordnar hufvud-byrån de andre byråernas ledamöter bland de
valmän, som icke äro afsättliga tjenstemän. Dessa byråer välja sjelfve sina sekreterare.
XV. Kollegiets eller sektionens Ordförande vakar öfver ordningen inom församlingen. Valmännen
få inträde endast mot uppvisande af sina kallelse-bref, eller ett inlrädes-koi t, utfärdadt
af kollegiets eller sektionens Ordförande; i händelse af tvist härom, afgör byrån. Valmännen få
icke inställa sig beväpnade.
Beväpnad styrka får ej, utan på Ordförandens reqvisition, förläggas i sessions-salen eller i
grannskapet af det ställe, der församlingen hålles.
Civila myndigheter och militär-befälhafvare äro pligtige att efterkomma Ordförandens reqvisition.
XVI. Den af Guvernören aflemnade offentliga längden öfver val-församlingens eller sektionens
valmän, skall anslås i samlingsrummet.
Första paragrafen af art. XV, artiklarne XVI, XVIII, XIX, XX, XXII, XXIII, XXVI,
XXIX och XXXIII af denna Provins-lag samt artiklarne lil, 112 och 113 af Straff-lagen, skrifna
med stora bokstäfver, anslås på dörren till hvarje samlingsrum.
Vid sammanträdets öppnande skall sekreteraren eller ett af omröstnings-vittnena med hög
röst uppläsa artiklarne lil, 112 och 113 af Straff-lagen samt från och med artikeln XIX till
och med artikeln XXXIII af denna Provins-lag, af hvilken äfven ett exemplar skall vara tillgängligt
i hvarje byrå.
Byrån beslutar tills vidare (provisoirement) öfver kollegiets eller sektionens förrättningar.
Sekreteraren eger icke att i öfverläggningarne deltaga.
Alla anmärkningar (re’clamations), äfvensom byråns öfver dem fattade beslut, jemte skälen
derför, skola i protokollet införas. Handlingar eller val-sedlar, mot hvilka anmärkning blifvit
gjord, märkas (sont paraphés) och undertecknas af byråns medlemmar och den klagande samt
vidfästas protokollet.
S6
Bilaga lill Allm. Besv.- och Ekon. Ulsk:s Bet. Ms 127.
XVII. Ordföranden underrättar församlingen om antalet af de ledamöter, som skola väljas,
samt uppgifver deras namn, hvilka skola ersättas.
XVIII. Ej må någon tillåtas att rösta, som icke är uppförd på den i salen anslagna offentliga
längden eller uppter ett af Provins-rådets ulskolt, i anledning af förd klagan, dertill
meddeladt berättigande.
XIX. Upprop sker efter kommunernas alfabetiska ordning. Vid upprop aflemnar valmannen
till Ordföranden sin skrifna och slutna valsedel. Ordföranden nedlägger den i en låda, med
två lås, till hvilka Ordföranden och det äldsta omröstnings-vittnet innehafva hvar sin nyckel.
Ordföranden får icke emottaga någon val-sedel, som icke är skrifven på hviit och ofärgadt
papper. Tvist härom afgöres af byrån.
XX. Bordet, vid hvilket Ordföranden och omröstnings-vittnena hafva plats, ställes så, att
valmännen kunna obehindradt gå rundt omkring det, eller åtminstone hafva tillträde vid valsedlarnes
öppnande och rösternas hopsummerande.
XXI. Hvarje omröstandes namn skall uppföras i två längder, af hvilka den ene föres af ett
omröstnings-vittne och den andre af sekreteraren. Dessa längder undertecknas af byråns Ordförande,
ett omröstnings-vittne och sekreteraren.
XXII. De valmän, hvilka icke vid första uppropet varit närvarande, skola än en gång påropas.
Sedan andra uppropet skett, tillfrågar Ordföranden församlingen om några valmän, som
ej röstat, äro tillstädes. De, hvilka dervid genast anmäla sig, ega att sina röster afgifva.
Härefter förklaras omröstningen slutad. j
XXIII. Val-sedlarnes genomräknas innan de öppnas. Om antalet är större eller mindre än
de röstandes, skall sådant i protokollet antecknas.
Om, sedan alla val-sedlarne blifvit öppnade, en förefunnen skiljaktighet emellan förberörde
antal gör majoriteten vid första omröstningen tvifvelaktig, låter hufvud-byrån anställa nytt val
mellan dem som erhållit högsta röstetalet (scrutin de bollotage.)
Blifver utgången ändå tvifvelaktig, afgöres frågan af Provins-rådet.
XXIV. Vid val-sedlarnes öppnande skall så tillgå, att ett af omröstnings-vittnena upptager
en valsedel i sender, öppnar och öfverlemnar den till Ordföranden, som med hög röst uppläser
den och vidare gifver den åt ett annat omröstnings-vittne.
Utgången af hvarje omröstning skall straxt offentligen kungöras.
XXV. Hos de val-församlingar, som äro delade i flera sektioner, sker val-sedlarnes öppnande
sektions-vis.
Byrån tillkännagifver utgången af valet och bekräftar det med sin underskrift.
Val-protokollen öfverlemnas genast derpå, utaf byråerne för hvar afdelning, till hufvudbyrån,
som, i församlingens närvaro, verkställer öfver-räkning af rösterna.
XXVI. Ogiltige äro de val-sedlar, hvilka icke innehålla något antagligt votum (suflarge
valahle), eller i hvilka den omröstande gifvit sig tillkänna, eller sådana, som ej äro handskrifna.
XXVII.
Bilaga lill Allm, Besv.- och Ehon.-Ulskls Bet. JVI 1 27.
XXVII. Ogiltiga val-sedlar ingå ej i beräkning vid bestämmande af absolut eller relativ
majoritet.
XXVIII. Giltiga äro de val-sedlar, som innehålla färre eller större antal namn, än vederbör.
De sista namnen, bildande ett öfver-antal, räknas icke.
XXIX. Ogiltiga äro alla vola, som icke innehålla tillräcklig tydlighet (désignation suffisante).
Byrån beslutar i dessa liksom i alla andra fall, likväl med öppen rätt till klagan (sauf
recours) hos Provins-rådet.
XXX. Vid första omröstningen anses den ej vald, som icke erhållit mer än hälften af
rösterna.
XXXI. Om hela det antal ledamöter, som skall väljas inom distriktet, icke vid första omröstningen
blifvit utsedt, skall byrån upprätta en längd öf\er de personer, hvilka erhållit de
flesta rösterna.
Denna längd skall innehålla två gånger så många namn, som det återstår ledamöter alt välja.
Omröstningen får icke afse andra än desse kandidater.
Valet sker efter de flesta rösterna.
I händelse af lika röst-antal, har den äldre företrädet.
XXXII. Val-protokollet, uppsatt och undertecknadt vid förrättningen (séance tenante) af
hufvud-byråns ledamöter, sektionernas val-protokoll, likaledes uppsatte och undertecknade vid förrättningen,
äfvensom längderna öfver de omröstande, undertecknade på sätt i XXI artikeln stadgas,
samt längderna öfver valmännen, skola, inom 8 dagar derefter, öfversändas till Provinsrådets
Ständiga Utskott.
En duplett af hufvud-byråns protokoll, till riktigheten bestyrkt af byråns ledamöter, skal!
förvaras i val-ortens styrelses kansli, der hvar och en eger rättighet att deraf taga del.
XXXIII. Sedan val-sedlarne blifvit öppnade, skola alla sådana, hvilka icke blifvit föremål
för tvist, i församlingens närvaro uppbrännas.
XXXIV. Guvernören åligger att utan dröjsmål tillställa hvar och en af de valde ett ut
drag
af val-protokollet.
XXXV. Hvarje klagan öfver ett val skall anmälas hos Provins-rådet före fullmagternas
granskning.
XXXVI. Den, som i flere val-distrikt blifvit vald till ledamot, eger att hos Provinsrådets
Ständiga Utskott tillkännagifva hvilket val han emottager.
Den ledamot, som icke gjort en sådan anmälan, bör inom 2 dagar efter fullmagternas
granskning, fullgöra den inför Provins-rådet; i händelse äfven sådant försummas, skall lottning
anställas för utrönande till hvilket distrikt ledamoten skall höra.
Bih. lill /{. St. Pral. 1856 di 1857. 8 Sami. 57 Hafi. 8
5 8
liilaga lill Allm. Bcsv.- och Ehon.-Ulslcls Bet. M 127.
XXXVII. Guvernören åligger att, i följd af Provins-rådets eller det Ständiga Utskottets
derom fattade beslut, sammankalla val-kollegierna, för att genom val fylla sådana luckor, som
uppkommit genom afsägelse, afsked eller dödsfall.
Rådet eller Utskottet bestämmer sammanträdet till den vanliga val-tiden, så vida det icke
finnes nödvändigt, att sammanträdet förr utsättes.
4:ilc Titeln.
Om val-berättigade.
XXXVIII. För valbarhet erfordras:
l:o. Att vara infödd Belgier eller att hafva erhållit naturalisation.
2:o. Att åtnjuta civila och politiska rättigheter.
3:o. Att hafva fyllt 2ä år.
4:o. Att vara bosatt inom provinsen, åtminstone sedan den lista Januari näst före valet.
XXXIX. Icke valbara äro de, som blifvit dömda till vanärande eller kropps-straff, ej heller
de, som blifvit försatte i konkurs- eller omyndighets-tillstånd.
5:tc Titeln.
Om obehörighet.
(Des incompatibilités.)
XL. Till medlemmar af Provins-rådet få icke väljas:
l:o. Medlemmar af representanternas kammare eller af senaten;
2:o. Provinsens Guvernör;
3:o. Provinsens sekreterare;
4:o. Skattkammare-direktörer, statens eller provinsens uppbördsman och redovisningsskyldige;
o:o.
Tjenstemän vid provins-styrelsen, kommissariater eller milisen.
6:o. Distrikts-kommissarierna, freds-domrarne, ledamöterne i domstolar af första instansen
och i appellations-domstolar, äfvensom de vid dem anställde allmänna åklagare.
Provins-rådets ledamöter få icke, så länge deras uppdrag varar, af det råd, till hvilket de
höra, föreslås såsom kandidater till domare- eller åklagare-platser.
XLI. Af två inom andra led beslägtade eller besvågrade, som af samma val-kollegium
blifvit vid samma omröstning invalde till ledamöter, har den företrädet, som erhållit de liesta
lliloga lill Allm. P,csv.~ och Ekon.-Ulsk:ls Bet. M 1127. S9
rösterna, men, i händelse af lika röst-antal, den äldste. Om de blifvit vid olika omröstningar
invalde, har den först valde företrädet.
Svågerlag, som efter valet uppstått emellan två ledamöter, medför icke uppdragets återkallande.
Svågerlaget anses vara upplöst, när hustrun till den man från hvilket det kommer är död.
Gite Titeln.
Om Provins-rådet.
I Kapitlet.
Föreskrifter i afseende å Rådets sammankomster och sättet för dess
öfverläggningar.
XLII. Provins-rådet sammanträder i provinsens hufvud-ort, så vida icke Konungen, i följd
af utomordentliga händelser, sammankallar det i en annan stad inom provinsen.
XLIII. G uvernören öppnar och afslutar Rådets alla sammankomster i Konungens namn.
XLIV. Utan särskild kallelse (de plein droit) församlar Rådet sig till lagtima sammankomst
kl. 10 f. m. första Tisdagen i Juli månad hvarje år. Det konstituerar sig under ordförandeskap
af den äldste ledamoten, som biträdes af de två yngste ledamöterne såsom sekreterare.
Konungen kan dessutom sammankalla Rådet till urtima sammanträde.
Urtima sammanträden kungöras i någon af provinsens tidningar och kallelserne utfärdas
skriftligen af Guvernören samt tillställas ledamöterna i deras hemvist.
XI.V. Det lagtima sammanträdet räcker i 14 dagar, hvilken tid icke får minskas utan med
Guvernörens och Rådets ömsesidiga begifvande.
Sammanträdet kan, i följd af ett derom af Rådet särskildt fattadt beslut, förlängas 8 dagar,
men icke derutöfver, så vida icke Guvernören dertill gifver sitt samtycke. I sådana fall åligger
det Rådet att uteslutande sysselsätta sig först med provinsens budget, så vida densamma icke
redan blifvit fastställd; dock må sammanträdet icke i något fall räcka öfver 4 veckor.
XLVI. När Konungen sammankallar Rådet till urtima sammanträde, eller när Guvernören
bemyndigat förlängandet af ett lagtima sammanträde, skall kallelsen eller förlängnings-bemyndigandet
tillika upptaga både öfverläggnings-ämnena och ordningen för deras föredragning. Sammanträdets
afslutande kan när som helst ske af Guvernören.
XLVII. Församlingen granskar och godkänner sina medlemmars fullmagter och dömer öfver
de tvistigheter, som härvid kunna uppstå. Hon kan ej öfverlägga om icke mer än hälften af
det genom lagen bestämda antal ledamöter är tillstädes.
fiO
/lilaga lill Allm. Be sv.- och Elton.-Ulslcis Bet. M 127.
XLVIII. Sedan fuilmagterna blifvit granskade och godkända, aflägga Provins-rådets ledamöter
denna ed: »jag svär att iakttaga (observer) konstitutionen och lagen örn Provins-inrättningen
(loi d’organisation provinciale).
Innan eden aflägges, skall Ordföranden påminna derom, att det dekret, hvarigenom medlemmar
af familjen Oranien-Nassau blifvit för alltid uteslutne från hvarje myndighet inom konungariket
Belgien, utgör en del af konstitutionen.
XLIX. Vid öppnandet af hvarje lagtima sammankomst utser rådet en Ordförande och
en Vice-ordförande samt bildar sin byrå för alla sammanträden under året.
L. Rådet bestämmer genom ett reglemente sitt arbetssätt i enlighet med förevarande lag.
Detta reglemente skall underkastas konungens pröfning och godkännande.
LI. Rådets sammankomster äro offentliga; dock må Rådet ega att, på begäran af Ordföranden
och fem ledamöter, eller när Guvernören sådant fordrar, bilda en hemlig session, och
bestämmer Rådet sedan, om ämnet lör öfverläggningen bör komma under offentlig förhandling.
Lil. Rådet voterar med hög röst eller genom att qvarsitta på eller resa sig från sina platser;
dock sker alltid voteringen med hög röst och efter namn-upprop, i fråga om beslutets rigtiga
uppfattning; men i afseende å upprättande af förslag till tjenster, deras tillsättande eller
tjenstemäns återkallande eller afsättande sker omröstningen städse med slutna sedlar.
Lill. Rådet har rättighet att sönderdela och att göra tillägg lill hvarje väckt förslag.
LIV. Hvarje beslut skall fattas med absolut röst-majoritet; vid lika röstantal anses förslaget
förkastadt.
LV. Sammankomsten öppnas och afslutas af Ordföranden; hvarje sammankomst börjar med
uppläsning af ett vid nästföregående sammanträde förda protokoll, som, i händelse det godkännes,
bekräftas och inskrifves på sätt CXIX artikeln af denna lag bestämmer.
LVI. Hvarje ledamot eger få i protokollet antecknadt alt han voterat emot beslutet, men
han kati icke fordra att äfven få skälen för sitt votum antecknade.
LVII. Utom i fall af brådska, bekräftad utaf två tredjedelar af församlingens närvarande
ledamöter, eger Ordföranden att, efter församlingens hörande, upprätta föredragningslista (ordre
du jour) senast aftonen före handläggningen, hvilken lista derefter i salen anslås.
Hvarje förslag, som icke tillhör dagordningen, skall, skriftligen uppsatt, öfverlemnas till
Ordföranden och bör vara af två andra ledamöter linderstedt. Församlingen bestämmer dagen
för dess läsning. Förslaget kan derefter icke blifva föremål för diskussion, om det icke understödjes
af minst fem medlemmar.
LVU!. Ordföranden ensam eger att vakar öfver ordningen uti församlingen. Han kan,
efter föregången varning, låta utur salen utföra hvar och en, som der åstadkommer oljud. Äfven
kan lian anbefalla, att en sådan person skall genast gripas och i häkte inmanas. Härom
skall berättelse intagas i protokollet, och skall, jemlikt förpassningen, hvilken aflemnas till fängelsets
föreståndare, personen derstädes mottagas och qvarhållas i 24 timmar, ulan hinder för
bans tilltalande inför domstol, i händelse fog dertill förefinnes.
Bilaga lill Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ls Bet. Jtä 127. Cl
L1X. Ledamöterna kunna icke taga till ordet, så vida det icke blifvit hegardt och af Ordföranden
beviljadt.
Ordföranden återkallar till ämnet den talare, som derifrån aflägsnar sig.
Hvarje personligt anfall, smädande, eller tillvitelse af elak afsigt (mauvaise intention) anses
störa ordningen.
Om en talare öfverskrider ordningen, eger Ordföranden att, genom namnets upprepande och
sedan talaren fått tillfälle att sig förklara, återkalla honom dertill. Anteckning härom sker icke
i protokollet, så vida ej Rådet sådant uttryckligen förordnar.
I.X. Tillsättande af tjenster eller förslag dertill ske i öfverensstämmelse med stadgandena
i XXII, XXIII, XXIV, XXVII, XXVIII, XXX, XXXI och XXXIII arliklarne af förevarande lag.
Ordföranden biträdes af fyra de yngsta ledamöterna, hvilka tjenstgöra såsom omröst
nings-vittnen.
LXI. Provins-rådets Ledamöter erhålla ej någon aflöning (traitement). De som bo på ett
afstånd af minst en demi-myriametre, (omkring fem tolftedels Svenska mil), från samlings
stället
erhålla resekostnads-ersättning och dagtraktamente.
Resekostnaden beräknas till 1 franc SO centimer för hvarje demi-myriametre, dervid brutna
tal dock ej ifrågakomma.
Dagtraktamentet utgår med ä francs för hvarje dag sessionen i sin helhet bevistas. För
kontroll häröfver skall ett register föras.
LXII. Ledamöterna rösta utan afseende på sina kommittenters önskan; de representera
Provinsen och icke endast det distrikt, som valt dem.
LXIII. Ingen Ledamot af Rådet kan deltaga i öfverläggning rörande ett ämne, hvaraf han
eller någon som med honom är i skyldskap eller svågerlag i 4:de led, kan vänta omedelbar
nytta eller skada (intérfet personel direct).
II Kapitlet.
Öm Rådels befogenhet.
(Des attributions du Conseil).
LXIV. Rådet upprättar förslag (présente les candidats) för tillsättande af Ledamöter vid
appellations-domstolarne, af Ordförande och vice Ordförande i domstolarne af första instansen,
allt i enlighet med artikeln XCIX i konstitutionen och organiska lagen om domstols-inrättningen
(loi d’organisation judiciaire).
LXV. Rådet har beslutande rätt i alla angelägenheter som röra provinsen, samt utnämner
alla Provinsens tjenstemän, endast med undantag af dem, hvilkas antagande Rådet uppdrager
åt Utskottet.
62
liilaga lill Allm, licsv.- och Eleon.-Ulsle:ls Bcl. M 127.
LXVI. Hvarje år afslutar Rådet räkenskapen öfver det föregående årets inkomster och
utgifter samt fastställer utgiftsbudgeten för det följande året och beviljar derför erforderliga
medel.
Alla Provinsens inkomster och utgifter skola uppföras å förslaget och i räkenskaperna.
LXVII. Ingen utgift kan öfverflyttas från en hufvudlitel (section) till en annan, eller från
en post (article) lill en annan i förslaget, utan Rådets bemyndigande och konungens bifall dertill.
LXVIIJ. Under månaden näst efter sessionens afslutande skola summariska räkningar öfver
inkomster och utgifter, behörigen afslutade, införas i Författnings-samlingen (Memorial administratif)
samt nedläggas i de båda kamrarnes' arkiver. Lag samma vare om förslagens offentlig
görande
och nedläggande i arkiverna i den månad, som följer näst efter deras antagande.
Räkenskaperna skola för allmänheten vara tillgängliga i Provinsens kansli under en månad,
räknad från deras afslutande. Härom skall allmänheten erhålla underrättelse genom Författningssamlingen
och en af Provinsens tidningar.
LXIX. Rådet åligger att årligen uppföra på förslaget öfver utgifter alla dem lagarne ålägga
Provinsen alt vidkännas och synnerligast följande:
l:o. Mindre utgifter i och för assis-domstolarne, domstolarne af första instansen, handels-,
freds- och vanliga polis-domstolar.
2:o. Mindre kostnader för underhåll af de lokaler, som begagnas af assis-domstolarne,
domstolarne af första instansen och handels-domstolarne. Hyra för dessa lokaler samt inköp
och underhåll af erforderliga inventarier.
5:o. Kostnader för underhåll, i öfverensstämmelse med 60S:te och 606:te artiklarne i Code
civil, för Provinsens civila och militära fängelser, med undantag likväl af Statens stora häkten
och transport-fängelser.
Inköp och underhåll af deras inventarier, kostnaderne för fängelse-förvaltningen, med undantag
af förvaltnings-kostnaden vid Statens stora fängelser.
4:o. Aflöning till distriktets paketpost-förare (messagers), der anställandet af sådane pröfvas
nödigt.
5:o. Rehörig andel i resekostnads-ersättning och dagtraktamenten, till Ingeniörer och andre
vid väg- och vattenbyggnads-korpsen anställde personer, som användas i Provinsens tjenst.
6:o. Underhåll af vägar, kostnader för sådane vatten-arbeten och aftappningar, som lagligen
åligga Provinsen.
7:o. Återbetalning af resekostnader, som af kommunerna blifvit förskjutne till fattiga resande.
8:o. Omkostnader för jury- och val-längder, hvilka röra flere kommuner.
9:o. Utgifter för Dom-kyrkor, Riskops-hus och Stifts-seminarier, allt i öfverensstämmelse
med dekreten den 18 Germinal år XI och den 50 December 1809.
10:o. Hyra och utlagor för samt underhåll af Provinsens bus och byggnader.
H:o. Underhåll och inköp af inventarier, och möbler, som det åligger Provinsen att bekosta.
Bilnga Ull Allm. Bcsv. och Ekon. UtskMs Bel. M 127. 63
12:o. Hälften af kostnaden för de tioåriga förteckningarne öfver personers födelse, giftermål
och dödsfall (tables de 1’état civil).
13:o. Provinsens förfallna eller betalningsgilda skulder, äfvensom de skulder, som härflyta
från domstols beslut.
11:0. Pensioner till Provinsens afskedade tjenstemän, i öfverensstämmelse med ett af Rådet
derför antaget reglemente.
lS:o. Medellösa dårars underhåll och] kostnaden för underhållet af sådane fattige, som
qvarhållas i fattighusen så snart Rådet utredt att kommunerna sjelfve icke kunna bestrida sådane
kostnader-.
16:o. Kostnaden för tryckning af förslaget och de summariska räkningarne öfver Provinsens
inkomster och utgifter.
17:o. Kostnaden i och för Rådets sammankomster och den ersättning, som tillkommer
ledamöterna.
18:o. Beviljade bidrag till kommunens lägre och medel-skolor samt till större reparationer
å kommunens betydligare byggnader.
19:o. Kostnad för hittebarns underhåll, i det förhållande lagen för sådan kostnads bestridande
stadgar.
20:o. Fonder, som afse bestridande af Provinsens tillfälliga och oförutsedda utgifter.
21:o. Inqvarteringskostnad för Gendarmeriet.
LXX. Staten bekostar ensam:
l:o. Resekostnads-ersättning och aflöning åt Guvernören och Rådets utskott.
2:o. Provins-sekreterarens aflöning.
5:o. Aflöning till tjenstemän, anställde vid Provins-guvernörens byrå och andra byrå
kostnader.
4:o. Hyra för och underhåll af Provins-guvernörens boställe samt underhåll och inköp
af möbler dertill.
5:o. Distrikt-kommissariernas aflöning och omkostnader.
6:o. Kostnaden för milisen och sundhets-nämnderna (commissions méÖicales).
7:o. Hyra för embetsrum, der guld- och silfver-arbeten kontrolleras (bureau de garantie). .
8:o. Hälften af kostnaden för de tioåriga födelse-, giftermåls- och dödsförteckningarne.
LXXI. Rådet bestämmer taxan på aflöningar och traktamenten till Provinsens tjenstemän.
LXXIJ. Det beslutar om inrättande eller förbättrande af offentliga anstalter på Provinsens
bekostnad.
LXXIH. Det meddelar tillstånd till upptagande af lån, förvärfvande, försäljning eller utbyte
af Provinsens egendom, äfvensom till upprättande af afhandlingar i öfrigt angående samma
egendom.
G4
Bilaga lill Allm. Besv.- och Ekon.-Utskts Bel. M 127.
LXXIV. Det meddelar tillstånd till öppnande af rättegångar rörande Provinsens egendom,
antingen sådant sker såsom kärande eller svarande, dock med iakttagande af hvad som stadgas
i CVI artikeln af förevarande lag. Rättegångarne utföras i enlighet med artikeln CXXIV.
LXXV. Rådet förordnar om anläggandet af vägar, kanaler eller andra publika arbeten, som
helt och hållet eller till någon del på Provinsens bekostnad skola utföras.
LXXVI. När fråga är om att verkställa sådana underhålls- eller reparations-arbelen, som
angå flere provinser, har hvarje Provins att deröfver besluta; Guvernören algor i händelse
af tvist.
LXXVII. Rådet godkänner förslag, planer och kostnads-heräkningar för de arbeten, till
hvilkas utförande det anslår medel, så vida icke dessa blifva af Rådet öfverlemnade till det
Ständiga Utskottets godkännande.
LXXVIII. Indelning af vägarne till Provins- eller allmänna landsvägar regleras genom en
lag, efter det Provins-råden deröfver blifvit hörde.
LXXIX. Rådet beslutar angående utförande af sådana arbeten, som röra flere af Pro
vinsens
kommuner och bestämmer hvarje kommuns andel i utgiften, efter att hafva hört
vederbörande kommuner, med rättighet för den missnöjde att klaga hos Konungen inom 40
dagar räknadt från den, då del af beslutet erhölls.
LXXX. Rådet bestämmer hvarje kommuns andel i kostnaden för vården om dess fat
tige
vansinniga.
LXXXT. Rådet fördelar, i enlighet med lagarne, mellan kommunerna, den andel i bevill
ningen
(contributions directes), som blifvit Provinsen pålagd; om hinder för denna fördelning
förefinnes, skall Rådet bestämma grunderna för verkställandet af en slik fördelning.
Det beslutar i anledning af de besvär och ansökningar om nedsättning, hvilka inkomma
från kommunerna.
När' Rådet icke är församladt, verkställer det Ständiga Utskottet fördelningen efter de af
Rådet bedömda grunder och beslutar öfver anförda besvär, med rätt likväl för den missnöjde
att vända sig till Rådet.
LXXXI1. Rådet beslutar öfver Kommunal-nämndernas ansökningar om inrättande, upphäfvande
eller förändring af marknader och torgdagar inom Provinsen.
Det tillser, att in- och utförsel samt genomforsling af lifsmedel och köpmansgods icke underkastas
andra än genom lag bestämda inskränkningar.
UXXXIII. Rådet afgifver utlåtande öfver löreslagna förändringar i Provinsens, arrondissementernas,
kantonernas och kommunernas omfång samt bestämmandet af deras hufvudorter.
LXXXIV. Rådet kan uppdraga åt en eller flera af sina medlemmar att på ort och ställe
skaffa sig de underrättelser, af hvilka det inom sin verksarnhets-kompetens har behof.
Det kan brefvexla med myndigheter och offentliga tjenstemän för dylika underrättelsers
erhållande.
Om
Bilaga lill Allm Bcsv.- och Elcon.-Ulsk:ls Bet. J\! 127. <53
Om, oaktadt två på hvarandra följande påminnelser, bestyrkte genom brefboken, under
ordnade
administrativa myndigheter tredskas att afgifva infordrade underrättelser, kan Rådet
afsända en eller flere af sina medlemmar alt, på de tredskande myndigheternas personliga ansvarighet
för kostnaden, å ort och ställe inhemta underrättelserna.
LXXXV. Rådet kan upprätta Reglemente för Provinsens inre förvaltning samt utfärda
Polis-stadganden.
Dessa Reglementen och stadganden kunna icke göras i sådana ämnen, som redan blifvit
genom lag eller den offentliga styrelsens påbud ordnade.
De anses utan vidare åtgärd upphäfde, om, i samma ämne sedermera utkommer en lag eller
ett förordnande af den offentliga styrelsen.
För upprätthållande af dessa Rådets anordningar, kan det stadga vitén, som ej öfverstiga
8 dagars fängelse och 200 francs i penningar.
De skola bekantgöras i den form, som bestämmes i CXVII och CXVIII artiklarne af före
varande
lag.
lil Kapitlet.
Om Konungens eller den lagstiftande magtens bekräftelse eller mellankomst i
fråga om Provins-rådets beslut.
(De 1 approbation et de 1’intervention du Roi, ou du pouvoir legislatif relativement aux actes
du conseil).
LXXXVI. Rådets beslut i efterföljande ämnen skola underkastas Konungens godkännande,
innan de verkställas, nemligen:
l:o. Förslag öfver Provinsens utgifter, utvägarne för deras bestridande samt frågor om
låns upptagande; dock kan Rådet bestämma, eller uppdraga åt Ständiga Utskottet att bestämma,
vilkoren för lånet, utan att dessa erfordra särskild pröfning, derest Konungen icke uttryckligen
gjort förbehåll.
2:o. Stiftande af allmänt nyttiga inrättningar på Provinsens bekostnad.
3:o. Förvärfvande, utbyten och försäljningar af, samt andra afhandlingar om fast elier
lös egendom, hvars värde icke öfverstiger 10,000 francs.
i:o. Anläggande af vägar och kanaler samt utförande af andra allmänna arbeten, antingen
helt och hållet eller till en del på Provinsens bekostnad, när hela kostnads-summan öfverstiger
30,000 francs.
5:o. Inrättande, nedläggande eller förändrande af marknader och torgdagar.
G:o. Reglementen för Provinsens inre förvaltning samt Polis-stadganden.
Bih. till R. St. Brot. 183(5 & 1837. 8 Sami. 37 Baft. 9
66
Bilaga till Allm. Besv.- och Elion.-Ulsk-.ls Bet. JH 127.
LXXXVII. Dessa beslut skola, om anledning till deras godkännande finnes, antagas sådana
de blifvit af Rådet fattade utan ändringar utom i de fall, som artikeln CVII omnämner.
Dock kan Konungen vägra bifall till en eller flere delar af budgeten, men i öfrigt godkänna
den.
Likaså, om Rådet icke uppför på budgeten hela eller en del af erforderliga anslagssummor
för betalning af de omkostnader, som efter lag åligga Provinsen, eger Regeringen, efter
Ständiga Utskottets hörande, att uppföra dessa anslag i förhållande till behofven. Om, i sådant
fall, Provinsens fonder äro otillräckliga, skall derom bestämmas genom en lag.
LXXXVIII. Rådets beslut i sådana ämnen, som omnämnas uti artikeln LXXXVI, skola
anses vara godkända af Konungen, så vida ej, inom 40 dagar efter den, då Rådet fattade beslutet,
Konungen antingen vägrar bifall dertill eller, genom särskild resolution, på anförda skäl,
bestämmer ytterligare uppskof för ärendets slutliga afgörande.
LXXXIX. Konungen eger, inom den i artikeln CXXV bestämda tid, upphäfva de Provinsrådets
åtgöranden, som stå i strid med eller öfverskrida Rådets befogenhet.
Konungen eger att, på obestämd tid, förlänga det uti artikeln CXXV, omförmälda uppehåll
med ett ärendes afgörande. I denna händelse framlägger Konungen för Kamrarne i deras pågående
eller näst derpå följande sammanträde ett förslag till lag i ämnet.
De Provins-rådets åtgöranden, hvilka icke blifvit af Konungen, i enlighet med första momentet
af denna artikel, upphäfda, kunna sedan icke upphäfvas utan af lagstiftande magten.
De Kungliga beslut, som innehålla upphäfvande eller uppskof, skola grunda sig på anförda
skäl. De skola införas i Författnings-samlingen (Bulletin officiel).
Provins-råden kunna icke under någon förevändning undandraga sig att efterkomma besluten
om upphäfvande eller uppskjutande af deras åtgöranden.
XC. Hvart och ett, af Provins-rådets ledamöter, i afsigt att handla såsom Provins-råd,
hållet sammanträde å annan ort och tid, än artiklarne XLII, XLIV, XLY och XLVI sägs, är
olagligt. Allt hvad som vid ett olagligt sammanträde afhandlas och slutas, är utan kraft och
verkan.
Guvernören vidtager behöriga mått och steg, att en sådan församling må genast åtskiljas;
han uppsätter deröfver ett protokoll, som öfverlemnas till vederbörande krono-åklagare (Procureur-général
du ressort).
De ledamöter, som tagit del i öfverläggningarne, straffas med fängelse fran sex månader till
två år; äfven kunna de genom samma straffdom uteslutas från Rådet och förklaras icke valbare
till ledamöter i Provins-råd under en tid, som ej må öfverskrida fyra år, räknadt ifrån utslagets
dag.
Artikeln 463 i Strafflagen är tillämplig på de i förevarande artikel omnämnda förseelser.
XCI. Provins-råd eger icke att med annat Provins-råd brefvexla i ämnen, som icke höra
under dess befogenhet.
Provins-råd kan icke, utan Guvernörens samtycke, utfärda proklamationer och adresser
till allmänheten.
Bilaga Ull Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk:ls Bet. JW 127.
67
1Y Kapitlet.
Om den tid, hvarunder Provins-rådets uppdrag varar.
(De la durée des fonctions du conseil.)
XC1I. Provins-rådets ledamöter väljas för en tid af fyra år. Rådet förnyas till hälften
hvartannat år.
Första förnyandet skall ega rum första tisdagen i Juli månad år 1856.
XCIII. Vid första sammanträdet skola Provins-råden dela val-distrikterna i två serier.
Lotten afgör sedan, hvilken af de två serier, som först skall afgå.
XCIV. Ledamöternas afskedsansökan ställes till Provins-rådet eller till det Ständiga Ut
skottet,
när Provins-rådet icke är samladt.
XCV. När en ledamot dör eller eljest upphör att vara medlem af Rådet, anses hans efterträdares
egentliga tjenstetid icke börja förr än vid utgången al den förres tjenstetid.
7m1c Titeln.
Om Badets Ständiga Utshott.
(De la deputation permanent du conseil.)
1 Kapitlet.
Om utskotts-lcdamöters antal och tjenstgöringstid samt laga hinder för uppdragets
emottagande.
(Du nombre des députés, des incompatibilités et de la durée de leurs fonctions.)
XCVI. Rådets Ständiga Utskott består i hvarje Provins af sex ledamöter.
Minst en af dessa ledamöter skall vara utsedd från hvarje jurisdiktion bland ledamöter, som
derinom blifvit valde eller hafva sina hemvist.
XCVII. Till ledamöter i Utskottet få icke väljas:
l:o. De vid domstolarne anställde cmbets- och tjenstemän (fonctionnaires de l’ordre judiciaire).
2:o. Prester (ministres des eultes).
3:o. Ingeniörer och Konduktörer vid väg- och vattenbyggnads-korpsen samt vid bergverken.
4:o. De vid den allmänna förvaltningen anställde embets- och tjenstemän (les employés de
1’administration).
S:o. De som, med lön af Staten, Provinsen eller kommunen, bekläda offentliga lärareembeten.
68 Hilaga lill Allm. Hese.- och Ekon -lil sk: Is Itel. JYi 127.
6:0. Medlemmar af städernas och socknarnes förvaltnings-myndigheter, deras sekreterare,
fattigstyrelsernas kassaförvaltare och uppbördsman; uppbördsman vid andra välgörenhets-anstalter
och fromma stiftelser.
7:o. Embets- och tjenstemän, som omedelbart lyda under Guvernören, Rådet eller
Utskottet.
8:0. Advokater, som uppträda inför rätta (avocats plaidants), ombudsmän (avoué) och
notarier.
9:o. De som med hvarandra äro inom 4:de led i skyldskaps- eller svågerlags-förhållande.
Svågerlag, som tillkommit under den tid uppdraget varar, medför ej tvång att derifrån afgå.
XCVIII. Advokater, som äro ledamöter i Utskottet, må icke gifva råd i saker, som
komma att dragas under Utskottets behandling eller i sådana, som Utskottet beslutat lagligen instämma.
XCIX. Ledamot i Utskottet, som af Regeringen utnämnes till och emottager en syssla med
lön, upphör genast att sitta i Utskottet och kan icke, utan efter nytt val, återtaga sitt ledamotskap.
C. Ledamöterna i Utskottet väljas för en tid af fyra år.
Hälften af Utskottets ledamöter afgå, efter lottning, hvart annat år; första afgången skall
ske år 1856.
CI. Den ledamot, som, utan Utskottets tillstånd, under en hel månad afhåller sig från sammanträdena
anses såsom afskedad.
Cl 1. Den i stället invalde ledamoten tjenstgör till slutet af sin företrädares tjenstetid, så
vida han icke derförinnan upphör att vara ledamot af Rådet.
II Kapitlet.
Allmänna föreskrifter rörande Utskottet.
Cili. Ledamöterna i Utskottet skola, innan de inträda i tjensleutöfning, aflägga denna ed:
»Jag svär trohet åt Konungen, lydnad åt konstitutionen och Belgiska folkets lagar».
CIV. Guvernören, eller den hans ställe företräder, är Ordförande i Utskottet; han har
rösträtt, ehuru icke utslaas-röst (voix prepondérante); i händelse af förfall utser Utskottet en
af sina ledamöter till Ordförande.
Utskottet underställer Rådets godkännande reglementet för sin inre arbets-orduing. Detta
reglemente skall likaledes underställas Konungens godkännande.
Utskottet kan icke fatta beslut, om icke mer lin hälften af dess ledamöter är närvarande.
Om, vid inträlTadt lika röstetal, samtlige ledamöterna icke deltagit i omröstningen, tillkallas
de frånvarande att gifva utslaget.
Vid sammanträdena föras protokoll, som upptager namnen på de ledamöter, hvilka tillstädesvarit.
Bilaga lill Allm. Besy.- och Ekon.-Ulsli:ts Bet. Jtä 127.
G9
CV. Hvarje ledamot i Utskottet åtnjuter i årlig lön 3,000 francs, hvaraf hälften afsättes
för att bilda en kassa, hvilken hvar tredje månad fördelas emellan ledamöterna, i förhållande
till det antal sammanträden, de under det föregående qvartalet bevistat. För detta ändamål
hålles förteckning öfver deras närvaro; och är Ordföranden särskildt ålagd alt vaka öfver efterlefnaden
häraf.
CVf. Utskottet afgifver betänkande i alla saker, som för detta ändamål till Utskottet remitteras,
i kraft af lag, eller enligt Regeringens förordnande.
Utskottet beslutar, så väl när Rådet är tillsammans som eljest, öfver alla Provinsens löpande
förvaltnings-ärenden öfver verkställighet af lagar samt öfver andraganden från Guvernören
Utskottet
eger att svara i alla mål, sorn inför rälta anbängiggöras emot Provinsen samt att,
utan föregående beslut af Rådet, när det icke är samladt, kära i alla, som angå lös egendom
eller gå ut på att värja Provinsens rätt till innehafvande af fast egendom (actions possessoires),
eller, afse upprätthållande af andra Provinsens rättigheter (actes conservatoires). Käromålen utföras
i enlighet med artikeln CXXIV af förevarande lag.
CVIf. När Rådet icke är tillsammans, eger Utskottet besluta i alla angelägenheter, hvilka
äro särskildt uppdragna åt Rådet men ej tåla uppskof; dock åligger det Utskottet att, vid Rådets
näst derpåföljande sammanträde, derom gifva underrättelse.
Detta berättigande sträcker sig icke till budgeten, räkenskaper, tillsättning af, eller upprättande
af förslag till, tjenster af den beskaffenhet, att tillsättningen eller förslagets upprättande
lagligen tillkommer Rådet.
Rådet eger återkalla eller förändra de beslut, Utskottet på grund af denna artikel fattat;
dock har sådant icke inverkan på den verkställighet, som redan kan hafva blifvit deråt gifven.
CV1II. Utskottets ledamöter få icke, medelbart eller omedelbart, deltaga i någon handräckning
(service), uppbörd (perception de droit), leveranser eller entreprenad (adjudication de
travaux publics) för Provinsens, stadens eller någon till Provinsen hörande kommuns räkning.
C1X. När utöfningen af Utskottets verksamhet det fordrar, eger Utskottet gifva särskilda
uppdrag åt en eller flera af sina ledamöter.
CX. Utskottet eger att, efter två på hvarandra följande påminnelser, bestyrkte genom brefboken,
uppdraga åt ett eller flera ombud att, på de tredskande underordnade myndigheternas
personliga bekostnad, lörflytta sig till ort och ställe som vederbör, för att inhemta dem affordrade
underrättelser och upplysningar, eller för att låta verkställa Rådets eller Utskottets bud
och befallningar.
CXI. Utskottet förordnar en oller flera af sina medlemmar, så ofta sådant pröfvas nödigt,
men minst en gång hvarje år, att granska räkenskaperna öfver Provinsens inkomster och utgifter.
CXII. Provinsens tillgångar få icke användas utan på grund af en utaf Utskottet utfärdad
anordning.
Dessa anordningar skola undertecknas af Ordföranden och Sekreteraren och ställas direkt
på räkenskapskammaren (cour des comptes) och för infriandet förses med påskrift om dess
70
Bilaga lill Allm. Besv.- och Ekon.-Utslds Bel. M 127.
godkännande; dock må Utskotten anbefalla omedelbar betalning af deras anordningar ända till
fyra femtedelar af den summa, på hvilken de lyda; den återstående femtedelen må ej utbetalas
förr än påskrift erhållits af räkenskapskammaren, som dessutom åligger alt granska fordringen
i sin helhet.
Utskottet ingifver i början af hvarje månad till Inrikes-ministern en redogörelse för alla
de liqvider, som, under näst föregående månad, blifvit antingen verkställde eller fordrade
från Provinskassan.
Anordning må ej betalas till högre belopp, än det i Provinsens budget uppförda anslag.
CXIII. Inom slutet af hvarje månad skall Finans-ministern till Utskottets förfogande ställa
de medel, som, under nästföregående månad, blifvit af de vid fmanserne anställde tjenstemän för
Provinsens räkning uppburne.
CXIV. Provins-råden skola, när de antaga särskilde uppbördsman för Provinsens inkomster,
bestämma den säkerhet, desse redovisnings-slcyldige hafva att ställa.
Provinserna hafva samma förmånsrätt i desse uppbördsmäns egendom, som den, hvilken
är stadgad för kommunerna i deras uppbördsmäns egendom.
CXV. Hvarje år, vid öppnandet af Rådets ordinarie sammanträde, skall Utskottet afgifva
en berättelse om Provinsens förvaltning, för så vidt Utskottet dermed haft befattning. Denna
berättelse införes i kungörelse-trycket (mémorial administratif).
Utskottet framlägger äfven räkenskaperna öfver inkomster och utgifter under det förflutna
året, åtföljd af förslag till budget öfver det kommande årets utgifter samt sättet och, medlen
att dem bestrida; hvarförutan Utskottet framlägger alla andra hemställanden som Utskottet
anser nyttige.
CXVI. I afseende på Utskottet äro tillämplige: LXIII artikeln; 2 mom. af artikeln LXXXII;
artikeln LXXXVI i de uti artikeln CYII förutsedde fall, samt artiklarne LXXXIX och XCI af
förevarande lag. Uti de i artikeln GV1I omnämnda fall skola Utskottets beslut och atgäxder
genast offentliggöras i kungörelse-trycket.
CXVII. Rådets och Utskottets förordnanden och påbud skola kungöras i deras namn, men
undertecknas af Ordföranden samt kontrasigneras af Provinsens Sekreterare.
I Provinsens kungörelse-trycket sker sådant kungörande under denna form:
»Provins-rådet (eller Provins-rådets Utskott) i Provinsen N.N. beslutar (eller befaller) (härefter
följer förordnandet eller påbudet).
CXVIII. Förordnanden och påbud, undertecknade af Ordföranden och kontrasignerade af
Sekreteraren samt, när sådant kommer i fråga, försedde med Konungens godkännande, skola tillställas
de myndigheter, de röra.
De blifva bindande 8 dagar efter deras införande i kungörelse-trycket, med undantag endast
för de fall, då förordnandet eller påbudet förkortar denna tid.
Rådet eller Utskottet eger att, utom kungörandet i kungörelse-trycket, föreskrifva särskild
kungörelse.
Hilliga till Allm. Besv.- och Ekon -lllslcls Bel. M 127.
71
8:<le Titel»»
Om Provinsens Sekreterare.
CXIX. Provinsens Sekreterare skall vara närvarande vid Rådets eller Utskottets sammankomster;
honom åligger i främsta rummet att föra protokollet och inskrifva alla beslut. För sådant ändamål
håller han register, särskildt för Rådet och särskildt för Utskottet, utan blanka sidor eller
öfverskrifningar. Dessa register skola pagineras och märkas af Ordföranden.
De sålunda inskrifne handlingar, likasom concepten till alla beslut, undertecknas af Sekreteraren,
antingen tillsammans med Ordföranden i Rådet eller i Utskoltet, eller tillsammans med
Utskottets alla närvarande ledamöter, allt efter som reglementet föreskrifver.
Är Sekreteraren förhindrad, utser Utskottet en af sina ledamöter att i stället tjenstgöra.
CXX. Expeditionerna utlemnas, försedde med Sekreterarens underskrift och Provinsens
insegel, hvilket Sekreteraren förvarar.
CXXI. Sekreteraren håller vård öfver arkiverna; han är skyldig att låta ledamöterne i
Rådet eller Utskottet få del af de handlingar de önska, dock utan att desse må hemtagas, eller
till dem utlemna afskrifter deraf.
Han tillställer hvarje ledamot i Provins-rådet ett exemplar af allt hvad som blifvit tryckt
i Rådets eller Utskottets namn.
Han är skyldig att låta hvar och en, som det kan angå, taga del af Rådets eller Utskottets
handlingar eller andra i arkivet befintliga dokumenter, dock utan att de få från stället
borttagas.
Han skall, i enlighet med Guvernörens befallningar, hafva inseende öfver de under Guvernören
stående byråer.
Han erhåller 3,000 francs i årlig aflöning och har skyldighet att vara bosatt i Provinsens
hufvudort.
9:de Titeln.
Om Guvernören.
1 Kapitlet.
Om Guvernörens förhållande till Rådet eller Utskottet.
CXX1I. Guvernören tillser att de saker, som underställas Rådet eller Utskottet, erhålla en
föregående behörig utredning (instruetion préalable).
CXX11I. Guvernören, eller den hans ställe företräder, eger rätt att närvara vid Rådets
förhandlingar, samt att dervid låta biträda sig af ombud; han skall höras, när han sådant
72
Bilaga lill Allm. Bcsv.- och Ekon.-Ulslcls Bel. M 127,
fordrar; han eger att hänskjuta hvilken fråga, han för godt finner till Rådet, som då är förpligtadt
att taga den i öfvervägande.
Rådet kan fordra Guvernörens inställelse.
CXXIV. Guvernören ensam åligger att verkställa Rådets eller Utskottets beslut.
Käromål och svaromål i saker, som röra Provinsen, utföras i Utskottets namn, men under
Guvernörens inseende.
CXXV. Om Rådet eller Utskottet fattar ett beslut, som öfverskrider dess befogenhet, skall
Guvernören, inom tio dagar derefter, göra hemställan i anledning deraf hos Regeringen och sednast
dagen efter denna hemställan, derom underrätta Rådet eller Utskottet.
En sådan hemställan inställer ett besluts verkställighet under 50 dagar efter underrättelsen.
Om Regeringen inom denna tid icke meddelat sin resolution, blir beslutet exekutivt.
II Kapitlet.
Allmänna föreskrifter rörande Guvernören.
CXXVI. Guvernören skall vara bosatt i Provinsens hufvudort.
Han ordnar och har inseende öfver byråernas arbeten; Sekreteraren och byråernas tjenstemän
stå under hans lydnad; han nämner och återkallar desse sistnämnde.
CXXVII. När underordnade administrativa myndigheter eller embetsmän uraktlåta att
gifva honom de underrättelser och upplysningar, han i och för sitt embete från dem infordrar,
eger han, efter att hafva gifvit dem ett nytt rådrum, att på deras personliga bekostnad sända
ett särskildt omkud, för att inhemta de begärda upplysningarne.
CXXVI II. Guvernören vakar öfver lugnet och den allmänna ordningen inom Provinsen,
öfver säkerhet till person och egendom.
För sådant ändamål förfogar han öfver gendarmeriet och borgare-gardet, allt i enlighet med
de derom utfärdade lagar.
GXXIX. I händelse af bullersamma folksamlingar, upplopp eller våldsamt motstånd vid
verkställighet af lagar och laga påbud, har Guvernören rättighet att påkalla den väpnade styrkan;
och skall han då derom genast underrätta Inrikes- och Krigs-ministrarne. Kommenderande
officer är skyldig att lyda Guvernörens skrifna order.
CXXX. Det är Guvernören förbjudet att, medelbart eller omedelbart, deltaga i någon leverans,
entreprenad-auktion eller annat företag, antingen redan verkstäldt eller som är att verkställa
inom Provinsen för Statens eller en allmän förvaltnings-myndighets räkning.
CXXXI. Guvernören granskar, åtminstone en gång om året, Provinsens kassa. Han eger
granska de offentliga kassorna, så ofta han anser sådant nödigt.
10:de
Bilaga lill Allm. Btsv.- och Ekon.-U(slc:s Bet. 127.
75
Iö:i!c Titeln.
Om Distrikt skommissarier.
(Des commissaires d’arrondissement.)
CXXXII. I hvarje förvaltningsdistrikt är ett Regerings-ombud, sorn har titeln Distriktskommissarie.
Hans embetsverksamhet utsträcker sig till landt-kommunerna och dessutom till de städer,
liviIkas innevånare understiga 5000, så vida desse städer icke äro distriktets hufvudorter.
CXXXIII. Distriktskommissarierne åligger isynnerhet, under Guvernörens och Utskottets
inseende, att vaka öfver förvaltningen i socknarne och de i nästföregående artikel nämnde
städer, att se till att lagar och reglementen för den allmänna förvaltningen efterlefvas, samt
verkställa Provins-rådets eller Utskottets beslut.
CXXX1V. När Utskottet skickar omedelbart till en eller (lere kommunalförvaltningar sina
beslut, skall det derom gifva Distriktskommissarien kännedom.
CXXXV. De skola åtminstone en gång om året inspektera förteckningarne öfver födda,
gifla och döda samt till Utskottet inberätta hvad dervid finnes felaktigt.
CXXXVI. De besöka, åtminstone en gång hvarje år, samtlige kommuner inom deras distrikt;
de granska kommunernas kassor, så ofta de för godt finna. De ega tillträde till kommunalinrättningar
inom deras distrikt.
De inberätta genast till Guvernören hvarje märklig händelse, som timar inom deras
distrikt.
CXXXV1I. En månad innan Provins-rådet sammanträder, insända de till Utskottet berättelse
om de förbättringar som äro att vidtaga inom deras distrikt, om dess behof och om allt
annat som är af egenskap att kunna blifva föremål för Rådets behandling.
CXXXVIII. Dessutom åligger dem att hvarje år i Januari månad ingifva till Utskottet en
allmän rapport öfver tillståndet inom deras distrikt under föregående året. Denna rapport åtföljes
af en statistisk tablå upprättad i enlighet med det dem lemnade formulär.
CXXXIX. Föreskrifterna i artikeln CXXVJ1I äro gällande äfven för Distriktskommissarierne.
Fö reskrifter gemensamma för Guvernören, Sekreteraren och Distriktskommissarierne.
CXL. Provins-guvernörs-embete, Provins-sekreterare- eller Distrikts-kommissarie-syssla kan
icke förenas med någon af de under de åtta första momenten af artikeln XCVII uppräknade,
konsulterande advokater deri jemväl inbegripne.
Mom. 9 af artikeln XCVII är tillämpligt på slägtskaps- och svågerlagsförhållanden emellan
Guvernören, Provins-sekreteraren och Distrikts-kommissarierne eller emellan en af de två
förstnämnde och en medlem af Utskottet.
Bih. lill B. St. Brot. 1836 & 1857. 8 Sami. 37 Höft. 10
74
Bilaga lill Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk:s Del. M 427.
Föreskrifter att gälla lills vidare.
(Dispositions transitoires.)
CXLI. Provins-ständernas ständiga Utskott och de myndigheter, hvilka i några Provinser
äro i desse Utskotts ställe, skola fortfara med sina befattningar och rätta sig efter föreskrifterna
i denna lag, till dess Provins-rådens Utskott blifvit i sina befattningar inställda.
Ständernas Sekreterare fortfara med sina embeten till dess, i följd af denna lag, ny utnämning
skett.
CXLJII. Under afvaktan på lagen om kommunernas organisation, skola de i afseende å
förhållandena emellan Provins-myndigheterna och Lokal-styrelserna nu gällande föreskrifter tjena
till efterrättelse, der de icke stå i strid med förevarande lag.
CXL1V. Under afbidan af Konungens sanktion, hvilken jemlikt artiklarne L och CIV af
denna lag, stadganden angående den inre förvaltningen äro underkastade, skola dessa stadganden
lills vidare efterlefvas, sådane de blifvit af Rådet beslutade eller bifallna.
CXLV. Hvarje emot denna lag stridande föreskrift är upphäfven.
llclgiska I&ommiiBiial-lLagcn.
af d. 30 Mars 1856, med de, genom Lagarne den 50 Juni 1842, d. 1, S och 51 Mars, den 15
och 18 April samt den 1 och 20 Maj 1848, deruti gjorde förändringar.
lista Titeln.
Om Kommunal-församlingen.
(Du corps communal.)
I Kapitlet.
Om Kommunal-församlingens sammansättning.
I. I hvarje kommun är ett Kommunal-råd sammansatt af fullmäktige (conseilters) samt
Borgmästare och Rådmän (bourgmestre et échevins).
II. Kommunens valförsamling (assemblée des électeurs de la commune) utser fullmäktige
genom omedelbara val.
Konungen utnämner Borgmästare och Rådmän inom Rådet; dock må Konungen, på enhällig
tillstyrkan af det ständiga Utskottet, utnämna Borgmästare bland de kommunens valberättigade
utom Rådet, hvilka fyllt 25 år.
Borgmästaren eger, då han är nämnd utom Kommunal-rådet, att inom Magistraten (college
des bourgemestre et échevins) uti alla mål deltaga i besluten.
Bilaga lill Allm. llesv.- och Ekon.-Ulsk:s Bet. M 127.
75
Han är sjelfskrifven ordförande i Rådet, med rättighet att deltaga i rådslagen, men icke
i besluten.
III. I hvarje kommun med 20,000 innevånare, eller derunder, äro två Rådmän; men,
om innevånarnes antal öfverstiger 20,000, skola fyra Rådmän finnas. Rorgmästaren är sjelfskrifven
Ordförande i Magistraten.
IV. Kommunal-rådet, Borgmästaren och Rådmännen deri inberäknade, består af
7
Ledamöter
i Kommuner med
innevånare under
1,000.
9
»
»
»
1,000
till 5,000.
11
»
D
»
3,000
»
10,000.
13
»
»
»
10,000
»
15,000.
15
»
»
»
15,000
»
20,000.
17
»
»
»
20,000
»
25,000.
19
»
»
25,000
»
30,000.
21
»
»
»
50,000
»
55,000.
25
r>
»
35,000
»
40,000.
25
»
»
»
40,000
»
50,000.
27
»
»
»
50,000
»
60,000.
29
»
i)
60,000
»
70,000.
51
»
»
»
70,000
och derutöfver
Kommunal-rådet utgöres alltid af detta antal medlemmar, äfven när Borgmästaren blifvit
nämnd utom detsamma.
V. I Kommuner, bestående af flere församlingar (sections), eller spridda byar (hameaux.
détachés), eger det Ständiga Utskottet bestämma huru många Ledamöter böra från hvarje sådan
församling eller by utses i förhållande till dess folkmängd.
Kommunens alla valberättigade deltaga i dylikt fall gemensamt i valet, men särskild omröstning
skall ske för hvarje församling eller by.
1 hvarje kommun är en Sekreterare och en Uppbördsman (receveur).
II Kapitlet.
Örn Rommunal-valmän och Vallistor.
För att blifva valman erfordras:
l:o att vara infödd eller naturaliserad Belgier, samt myndig enligt Civil-lagen. 1)
2:o att hafva stadigt hemvist (domicil reel) inom kommunen, åtminstone från den 1 Januari
näst före valet.
3:o att betala till Statskassan (trésor de 1’état) i direkta utskylder, skatter för handel och
näring deri inbegripns, det som, enligt följande grunder, är bestämdt såsom val-census:
•t) 2t är: Art. 448 Gode civil.
70 Bilaga lill Allm. Besv.- och Ekon.-fjlsles Bet. JY§ 127.
I kommuner, hvilka hafva under 2,000 innevånare ... 15 francs.
2.000 » till 3,000 20 »
3.000 » » 10,000 50 »
10.000 » » 13,000 40 »
13.000 och derutöfver . . 42 francs 52 centimer.
I desse sistnämnde kommuner skola de, för val till Ledamöter i Representanternes kammare,
upprättade vallistor läggas till grund för val till Ledamöter i Kommunal-rådet.
Dock skall den innevånare, som icke blifvit uppförd på dessa listor, men likväl är, enligt
Art. VII, VIII och X, berättigad att vara Kommunal-valman, uppföras å en supplementar-lista,
antingen genom vederbörandes försorg (d’office), eller i följd af klagan anmäld inom den derför
i lag stadgade tid.
VIII. Vid bestämmande af valcensus, räknas till godo: för mannen de utskylder hustrun
betalar, samt för fadern de utskylder minderåriga barn betala.
Enka, som betalar full valcensus, kan öfverflytta densamma på den af sina söner, eller,
der son ej finnes, på den af sina mågar hon dertill utser, allenast att denne innehar öfrige för
valrättens utöfvande erforderlige egenskaper.
Denna öfverlåtelse af modren skall anmälas hos Kommunal-myndigheten 1) och kan när
som helst återkallas.
Till arrendators valcensus räknas tredjedelen af do utskylder, som utgå af den faslighet å landet
(contribulion fonder), han brukar, utan att egarens rättigheter härigenom lida någon inskränkning.
IX. I kommuner, som icke hafva 23 valmän, betalande den bestämda census, tages fyIInaden
i detta anta! bland kommunens dernäst högst beskattade.
X. Utskylder och närings-skatten (patentes) räknas icke den väljande till godo, med mindre
han erlagt val-census för året näst före det då valet eger rum.
Härifrån undantages endast den, hvilken egendom tillfallit i arf eller testamente (possesseur
å t i tre successif).
XI. Listan öfver kommunens valmän är ständig (permanente); endast med de förändringar,
hvilka blifva en följd af de utstrykningar och inskrifningar, som kunna efter den årliga granskningen
deraf ega rum.
Kommunal-myndigheten må icke på eget bevåg verkställa någon utstrykning från listan,
innan den, hvars rätt det rörer, blifvit genom en polisbetjent i orten underrättad om den
ifrågasatte åtgärden, minst 48 timmar före listornas afslutande (elöture définitive des listes).
XII. Följande kunna ej vara valmän, eller utöfva rättigheter, som tillkomma en valman,
nemligen sådane, som blifvit dömde till vanärande eller kroppsstraff; som blifvit förklarade i
konkurstillstånd (en état de failleté déclarée); som blifvit försatte i omyndighetstillstånd (interdiction
judiciaire); som låtit ställa sin egendom under administration (qui ont fait cession de leurs
biens), så länge de icke förmå visa, det de betalt gulden, med ränta och alla slags omkostnader ;
som äro dömde: för stöld, bedrägeri, missbrukadt förtroende, brott emot den allmänna sediig
1)
Roramunai-myndighet — Magistrat (eollége éehivlnal).
Bilaga till Allm. Bfsv.- och Ekon.-Ulsk:s Be.i. JVs l!27. 77
heten; som äro tillförlitligen kände att hålla hus för liderlighet och utsväfvande lefverne (maj
son
de debauche ou de prostitution).
XIII. Från den 4 till den 13 April hvarje år, skall Magistraten verkställa granskning af
listan öfver de kommuners innevånare, som, enligt denna lag, innehafva föresluifna egenskaper,
för att kunna deltaga i val lill ledamöter i Kommunal-rådet.
Till grund för denna lista lägges den af kommunens Uppbördsman upprättade förteckning
öfver de inom kommunen erlagde utskylder. Listan skall äfven angifva beloppet af den för
valrätt inom kommunen sladgade census.
XIV. Magistraten afsiutar listan och låter henne å nästföljande söndag på vanliga ställen
anslås. Ilon förblifver anslagen i tio dagar och bör upptaga hvarje deri införd valmans för- och
tillnamn, födelsedag och födelseort, dagen för hans naturalisation, om sådan egt rum, samt beloppet
af de utaf honom inom kommunen betalde utskylder.
Dessutom skall listan innehålla en uppmaning till medborgare, hvilka tro sig ega fog dertill,
att, inom 43 dagar efter listans anslående, deröfver anföra klagomål hos Kommunal-rådet:
skolande dagen då denna fatalie-tid tilländalöper, vara i listan utsatt.
En duplett af listan inlemnas till kommunens kansli, för att der, tillika med de utdrag af
uppbördslängderne, hvilka tjenat till grund för hennes upprättande, hållas tillgänglig för hvar
och en, som önskar deraf taga del.
XV. Hvar och en af kommunens innevånare, sorn åtnjuter civila och medborgerliga rättigheter,
eger framställa klagomål mot listans innehåll. Dessa klagomål böra, vid talans förlust,
skriftligen anmälas hos Kommunal-rådet inom den i nästföregående artikel utsatte tid; börande
derjemte fogas de skäl och bevis, på hvilka besvären sig grunda.
Devis öfver besvärens inlemnande utfärdas af en Magistrats-Iedamot eller Sekreteraren.
Om klagomålet angår förment origtig inskrifning af en valman, böra besvären, sist inom tre
dagar, genom Kommunal-myndighelcns försorg, delgifvas den person, den rörer, hvilken åter
eger 40 dagars tid att derpå svara.
Kommunal-rådet skall meddela utslag inom 40 dagar, räknade från den, då besvären in
lemnats,
så vida de angå utstrykning eller förbigående af någon valman vid listans upprättande,
samt inom tio dagar, räknade från den, då svar inkommit eller bordt inkomma, om klagan
angår felaktig inskrifning. Beslutet bör upptaga de skäl, på hvilka det sig grundar, och skall,
inom tre dagar, delgifvas den det rörer.
Delgifningen skal! ske på Borgmästarens föranstaltande och genom en polisbetjent i orten;
börande sjelfva handlingen upptaga år, månad och dag, då densamma är utfärdad, dens namn
och yrke, som fått uppdraget samt den persons namn, till hvilken delgifningen skall ske. Det
sålunda kungjorda beslutet jemte tillhörande handlingar, skola, inom 24 timmar efter derom
gjord begäran, mot bevis återställas lill den, som desamma ingifvit.
XVI. Namnen på de personer, hvilka elter vallistans afslutande blifvit af Kommunal
myndigheterna
godkände såsom valmän, skola, såsom icke uppförda på den anslagna listan, särskildt
offentliggöras genom nya anslag, 41! timmar efter vallistans afslutande.
78
Bilaga lill Allm. Bcsv.- och Ekon. Visit: s Bd M. 127.
Supplement-listan qvarblifver likaledes anslagen under tio dagar. Hvar och en af kommunens
innevånare, åtnjutande civila och politiska rättigheter, eger under denna tid att, med
iakttagande af hvad nästföljande Artikel föreskrifver, anföra sina besvär hos Provins-rådets
Ständiga Utskott.
XVII. Den med Kommunal-rådets beslut eller åtgärd missnöjde eger, inom tio dagar från
delfåendet, deremot anföra besvär hos Provins-rådets Ständiga Utskott.
Besvären ske genom skriftlig ansökning, som inlemnas till Ständiga Utskottet och derförut
kungöres vederparten, om sådan finnes.
Den person, som emottager besvären, åligger att deröfver utfärda bevis.
Ständiga Utskottet pröfvar besvären inom tio dagar från deras emottagande; beslutet skall
upptaga skälen derför.
Alla besvärshandlingarne skola, dock utan att kunna hemtagas (sans déplacement), lemnäs
parterne eller deras ombud till genomseende.
Beslutet skall genast kungöras parterne och Kommunal-myndigheten, på det att föreskrifne
rättelser-må blifva verkställde.
Alla besvär, med dertill hörande handlingar, äro frie från stämpladt papper och inregistreringskostnad.
XVIII. Den som är missnöjd med Provins-rådets Ständiga Utskotts beslut, kan hos Kassa- J
tions-domstolen söka att få detsamma upphäfdt.
Den missnöjde skall, inom fem dagar från af utslaget erhållen de], personligen eller genom
fullmäktig, i Provins-rådets kansli härom göra anmälan. Sekreteraren emottager denna anmälan
och upprättar genast deröfver skriftligt intyg, hvilket af honom och den klagande undertecknas.
Kan klaganden icke skrifva, skall sådant anmärkas.
I hänseende denna anmälan göres genom ett särskildt dertill befullmäktigad! ombud, skall fullmakten
fästas vid sagde anmälan, hvilken bör af Sekreteraren inskrifvas i ett för sådant ändamål
inrätladt diarium. Detta hålles tillgängligt för hvem som helst, och det är en hvar tillåtet
att derutur göra utdrag.
Omedelbart derefter sänder Sekreteraren klagoskriften, åtföljd af alla dithörande handlingar
och bevis, jemte en förklaring deröfver, till General-proku ra toren vid Kassations-domstolen.
Kassations-anmälan skall, genom klagandens försorg, vid talans förlust, inom fem dagar, vederparten
kungöras.
Hos Kassations-domstolen behandlas fragan summariskt och framför alla andre ärenden samt
afgöres utan att belastas med kostnad för stämpladt papper och inregistrering. Böter för den
tappande ådömas Icke heller. Om det öfverklagade beslutet upphäfves, öfverlemnas målet till
afgörande af ett annat Provins-råds Ständiga Utskott.
Bi'aga lill Allm. fiesv.- och Ekon .-Ulskts Bel. M 127.
70
Gemensam bestämmelse, tillhörande de två nästföregående kapitlen.
XIX. Kommunernas första klassifikation, enligt lil, IV och VI artiklarne i denna lag, sker
af Konungen, i förhållande till folkmängden.
Hvart tolfte år bestämmer lagstiftande magten, i den session, som närmast föregår Kommunal-rådets
förnyande, de förändringar, hvilka, efter folkmängden, böra i de gamla klassi—
fikationerna ega rum.
Ill Kapitlet.
Om kommunala val~församlingar.
XX. Hva rt tredje år, sista tisdagen i Oktober månad kl. 10 f. m., hålla kommunernas valmän
sina ordinarie sammanträden, för att, i stället för afgående ledamöter, andra invälja.
I kraft af ett beslut, antingen af Kommunal-rådet eller af Regeringen, kan val-församlingen
jemväl kallas till extra sammanträde, för att åter tillsätta de platser, som under tiden
blifvit lediga.
XXI. Magistraten utfärdar å val-männen skriftliga kallelser, hvilka dem i deras hemvist
tillställas, minst sex dagar före den, då sammanträdet skall ske. Kallelsen skall dessutom offentliggöras
i den för kungörelser vanliga tid och ordning.
Kallelsebrefven tillställas val-männen emot bevis och skola innehålla underrättelse om dagen,
timman och stället för valet, äfvensom om antalet af de ledamöter, hvilka skola inväljas.
XXII. Valmännen sammanträda i en enda församling, om deras antal ej stiger öfver 400.
Aro de flera än 400, delar sig valförsamlingen i sektioner, hvar ock en icke innehållande
mindre än 200 valmän, och bildade utaf sådana delar af kommunen, som närmast gränsar intill
hvarandra.
I Kommuner med 13,000 invånare och deröfver må likväl hvarje afdelning kunna bestå af
600 valmän.
Valmännens fördelning i sektioner verkställes af Magistraten, som derom lemnar underrättelse
i kallelse-brefven. Hvarje sektion samlas omedelbart för att välja ledamöter i Kommunal-rådet.
Valmännen kunna ej rösta genom fullmäktig.
XXIII. Vaiförsamlingarne få icke sysselsätta sig med annat än de val, för hvilka de blifvit
sammankallade.
XXIV. Borgmästaren eller, om han har förfall en af Rådmännen, efter åldern af deras
utnämning, eller ock, om både Borgmästaren och Rådmännen hafva förfall, en af Kommunalrådets
ledamöter, i den ordning desse blifvit i förteckningen inskrifne, förer ordet i hufvud
-
80 Bilaga lill Allm. Besv.- och Ekon.-Ulslt:s Bet. J\s 127.
afdelningen (bureau principal). De fyra äldste ledarnölerne i Kommunal-rådet tjenstgöra såsom
omröstnings-vittnen. Kan det bestämda antalet omröstnings-vittnen icke erhållas bland
ledarnölerne, utses de som fattas ibland dem af de närvarande valmännen, hvilka äro högst
beskattade samt kunna läsa och skrifva.
Finnas flera sektioner, före Rådmännen, hvar efter sin ålder, ordet i den andra och öfrige,
eller, der de äro hindrade, en utaf rådets ledamöter efter den ordning, desse innehafva på förteckningen,
eller ock, i händelse af behof, de valmän, sorn dertill blifvit af hufvud-byråns Ordförande
utsedde bland dem, hvilka icke innehafva tjenster, från hvilka de utan dom och ransakning
kunna afsättas. De fyra högst beskattade bland de närvarande valmännen, som kunna läsa
och skrifva, tjenstgöra såsom omröstnings-vittnen. Hvarje byrå nämner sin Sekreterare, antingen
inom eller utom val-församlingen. Sekreteraren eger ej, att i besluten deltaga.
Innan valförrättningen börjas, bör hvarje anmärkning emot en valmans kallande lill omröstnings-vittne
på grund af påfördt skattebelopp, framställas. Byrån meddelar genast och utan
appell sitt beslut. De Rådets medlemmar, hvilka skola afgå, få icke, i hvad egenskap som
helst tillhöra byrån.
XXV. Provins-rådets Ständiga Utskott kan, i utomordentliga fall hvilka då alltid böra i
val-protokollet omnämnas, uppdraga åt en eller flera personer, att föra ordet i byråerna, äfvensom
att ordna och låta utföra de till valet hörande föregående åtgärder.
XXVI. Ordföranden i val-kollegiet eller sektionen utöfvar ensam den disciplinära myndigheten
(police) i församlingen. Endast valmännen få inträde dit genom att uppvisa sina kallelsebref,
eller af Ordföranden särskildt utfärdade inträdes-kort. Tvist, som härom kan uppstå
(en cas de réclamation), afgöres af Byrån. Valmännen få icke inställa sig beväpnade.
Väpnad styrka kan icke i annat fall, än då den af Ordföranden påkallas, förläggas i sessionssalen
eller i granskapet af det ställe, der valförsamlingen sammanträder.
Civila myndigheter, äfvensom Militär-befälhafvare, äro pligtige att lyda Ordförandens reqvisi
tioner.
XXVII. Den offentliga listan öfver församlingens eller sektionens valmän skall anslås i
samlingsrummet.
Mom. 1 af Art. XXVI, Artiklarne XXVII, XXIX, XXXIII, XXXIV, XXXVII, XL och XLIV af
denna Kommunal-lag samt Artiklarne 5, 112 och 113 af Strafflagen (Gode pénal) skola likaledes,
i stora bokstäfver, anslås på dörren till hvart samlingsrum.
Vid sessionens öppnande uppläsas med hög röst, af Sekreteraren eller ett omröstningsvittna,
Artiklarne 3, 112 och 113 af Straff-lagen och Artiklarne från och med XXX till och
med XLIV af denna Kommunal-lag, hvaraf ett exemplar skall i Byrån finnas tillgängligt.
Byrån beslutar provisoriskt öfver valförsamlingens eller val-sektionens åtgärder. Alla
klagomål, så väl som Byråns i anledning deraf meddelade motiverade beslut jemte skälet dertill,
skola i protokollet införas.
När
Bilaga till Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsh:s Bet. M 127.
81
När skiljaktiga meningar rörande samma fråga gjort sig gällande hos särskilda Byråer, beslutar
Hufvud-byrån deröfver provisoriskt.
Handlingar och val-sedlar hvilka blifvit föremål för klander, skola, så väl af Byråns
ledamöter, som af den klagande, förses med namnteckning (sontparafés) och fästas vid protokollet.
XXVIII. Ordföranden underrättar val-församlingen om det antal ledamöter i Kommunalrådet,
hvilka skola utses, äfvensom om namnen på de ledamöter, som skola ersättas.
XXIX. Ingen tillåtes att rösta, som icke är inskrifven på den i salen anslagna lista. Dock
skall det åligga Byrån, att jemväl låta sådane i omröstningen deltaga, som förmå styrka sin rättighet
dertill, medelst företeende af Ständiga Utskottets, på grund af anförda besvär, derom meddelta
beslut.
XXX. Valmännen uppropas i alfabetisk ordning.
Hvar och en valman aflemnar, efter upprop, sin skrifna och slutna valsedel till Ordföranden,
som nedlägger den i en urna (bolte), försedd med två lås, till hvilka Ordföranden och det
äldsta omröstnings-vittnet förvarar hvar sin nyckel. Ordföranden skall vägra att emottaga valsedel,
som ej är skrifven på hvitt och ofärgadt papper. Tvist härom afgöres af Byrån.
XXXI. Det bord, vid hvilket Ordföranden och omröstnings-vittnena sitta, skall vara stäldt
så, att val-männen kunna gå omkring detsamma; åtminstone hafva tillträde dertill under det valsedlarne
upptagas.
XXXII. Hvarje röstandes namn inskrifves å två listor, förde, den ena af ett af omröstnings-vittnena
och den andra af Sekreteraren. Dessa listor skola undertecknas af Byråns Ordförande,
nyssnämnde omröstnings-vittne och Sekreteraren.
XXXIII. De valmän, hvilka ej vid första uppropet kommit tillstädes, skola ännu en gång
påropas. Efter andra uppropet tillfrågar Ordföranden församlingen om någon valman finnes närvarande,
som ej röstat. De valmän, som dervid genast anmäla sig, ega att sina röster afgifva.
Härefter förklaras omröstningen slutad.
XXXIV. Valsedlarne skola räknas före öppnandet. Är deras antal större eller mindre än
de omröstandes, antecknas sådant i protokollet.
Om, sedan alla valsedlarne blifvit öppnade, den i protokollet antecknade skiljaktighet gör
majoriteten vid första omröstningen tvifvelaktig, skrider Hufvud-byrån till omröstning endast
emellan dem, i fråga om hvilkas utväljande tvifvel förefinnes. Qvarstår tviflet äfven efter den
förnyade omröstningen, hänskjutes frågan till Provins-rådets Ständiga Utskott.
XXXV. Vid val-urnans tömmande upptager ett af omröstnings-vittnena en valsedel i sender,
uppvecklar och öfverlemnar den till Ordföranden, som med hög röst uppläser densamma samt
öfverlemnar den derpå till ett annat omröstnings-vittne. Utgången af hvarje omröstning kungöres
genast offentligen.
XXXVI. Der val-församlingen består af flera sektioner, tömmes urnan inom hvarje sekttion
särskildt. Utgången bestämmes (est arrété), undertecknas och kungöres af hvarje Byrå samt
Bih. till R. St. Prot. 18S6 & 1857. 8 Sami. 57 Häfl. H
82
Bilaga lill Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:s Bet. JH 127.
tillkännagifves omedelbart derpå af Byråns medlemmar för Hufvud-byrån, hvilken i val-församlingens
närvaro sammanräknar alla de afgifna rösterna.
XXXVII. Ogiltiga äro de valsedlar, som icke innehålla något antagligt votum (suffrage
valable), sådana, uti hvilka den röstande gifvit sig tillkänna och sådana, som icke äro handskrifna.
XXXVIII. Ogiltiga valsedlar ingå ej i beräkningen af den absoluta eller relativa majoriteten.
XXXIX. Valsedlar, innehållande namnen på flera personer, än dem som skola utväljas, äro
det oaktadt giltige. De öfvertaliga personer, hvilkas namn sist förekomma, ingå ej i beräkning.
XL. Valsedlar, hvilka icke upptaga tillräckligt kännetecken (désignation suffisante) på de
deri inskrifna personer, äro ogiltiga. I dessa, likasom i alla andra dylika, fall afgör Byrån; den
dermed missnöjde dock obetaget, att underkasta ett slikt afgörande Provins-Utskottets pröfning.
XLI. Den, som vid första omröstningen ej fått mer än hälften af de afgifna rösterna, anses
ej vald.
XLII. Ar icke hela antalet ledamöter, som skall väljas, vid första omröstningen utsedt;
upprätte då Hufvud-byrån en lista öfver de personer, hvilka de flesta rösterna erhållit. Denna
lista skall upptaga två gånger så många namn, som det återstår antal ledamöter att välja. Derefter
röstas endast bland dessa kandidater. Utgången bestämmes genom enkel pluralitet. Af
kandidater med lika antal röster har den äldste företrädet.
XLIII. Valprotokollet, hvilket under pågående förrättning bör uppsättas och undertecknas j
af ledamöterna i Hufvud-byrån, sektionernas protokoll, äfvensom förteckningarne på dem som
afgifvit röster, undertecknade på sätt är vordet i XXXII Artikeln föreskrifvet, samt listorna
öfver val-männen, aflemnas inom åtta dagar till Provins-rådets Ständiga Utskott. En duplett af
det utaf Hufvud-byrån uppsatta protokoll nedlägges i kommunens arkiv och är der för hvar
och en tillgänglig.
XLIV. Efter val-urnans tömmande uppbrännas i församlingens närvaro de valsedlar, hvilka
icke äro föremål för tvist.
XLV. Besvär emot valet böra, vid talans förlust, anföras inom 10 dagar efter val-protokollets
datum.
De skola skriftligen ingifvas antingen till Provins-rådets Sekreterare, eller till Borgmästaren,
hvilken sistnämnde bör, inom tre dagar, dem till Provins-Utskottet insända.
Den tjensteman, som emottager besvären är förbunden, att deröfver afgifva bevis.
Vid straff af fängelse, från en månad till två år, samt uteslutande under minst 2 och högst
S år från valrätt och valbarhet, förbjudes det att gifva ett sådant bevis tidigare datum än den
verkliga.
XLVI. Provins-rådets Ständiga Utskott, kan, inom 50 dagar efter val-förrättningen, antingen
i följd af anförda besvär, eller på grund af sitt kall, genom beslut, som tillika upptager
skälen, upphäfva valet i anseende till någon dervid förelupen gröfre felaktighet. Efter denna
lid anses valet giltigt.
Billiga lill Allm. Beti'.- och Elion.~Ulsk:s Bet. Jls 127. 83
Det åligger likaledes Utskottet att, inom sagde tid, meddela beslut öfver enskild parts
klagan eller Guvernörens framställning.
Guvernören kan, inom 8 dagar från beslutet, hemställa frågan till Konungens afgörande.
Ronuugen meddelar resolution inom 15 dagar derefter.
Den Kongl, resolutionen, eller, om sådan ej påkallats, det Ständiga Utskottets beslut, skalf,
genom Guvernörens försorg, genast delgifvas vederbörande Kommunal-rad, hvilket, i handels®
valet ogillats, åligger att inom 44 dagar sammankalla val-männen till ny val-förrättning.
IV Kapitlet.
Om de för valbarhet erforderliga egenskaper.
XLVII. Till valbarhet erfordras:
l:o. Att vara infödd eller naturaliserad Belgier.
2:o. Att hafva fyllt 25 år.
3:o. Att icke befinna sig i något sådant tillstånd, som art. XII omförmäler.
4:o. Att hafva sitt verkliga hemvist inom kommunen, åtminstone sedan den 1 Januari det
år, då val-förrättningen sker.
I kommuner med färre än 1,000 innevånare, kan högst en tredjedel af Kommunal-rådets
ledamöter utses bland de inom en annan kommun boende medborgare, allenast desse i öfrigt
uppfylla de tre första vilkoren för valbarhet.
På samma gång må icke någon vara ledamot af två Kommunal-råd.
V Kapitlet.
Om hinder för valbarhet.
XLVIII. I Kommunal-rådet kunna icke sitta:
l:o. Provinsernas Guvernörer.
2:o. Ledamöter i Provins-rådens Ständiga Utskott.
3:o. Provins-sekreterare.
4:o. Distrikts- och Milis-kommissarier samt de vid dessa kommissariater anställde tjenstemän.
5:o. Militärer eller militäre tjenstemän, hvilka höra till linie-arme'en och äro i verklig
tjenstgöring eller kunna till sådan inkallas.
6:o. Hvar och en, som af kommunen erhåller aflöning eller understöd.
7:o. Kommissarier eller agenter, anställde vid Polisen eller den väpnade styrkan.
?! i Bilaga lill Allm. Bcsv.- och Elcon.-Ulsk. s Bet. .11 127.
Ofvanuppräknade personer kunna icke heller vara Borgmästare.
XLIX. Till Borgmästare eller Rådmän kunna icke utses:
l:o. Medlemmar af civila öfver- och under-domstolar samt freds-domstolar; deras suppleanter
likväl ej inbegripne.
2:o. Allmänna åklagare (officiers du parquet); sekreterare och vice sekreterare vid civila
öfver- och under-domstolar; sekreterare vid handels- och freds-domstolar.
3:o. Prester.
•4:o. Tjenstgörande ingeniörer och konduktörer vid väg- och vattenbyggnads-korpsen samt
vid bergverken.
5:o. Ombuds- och tjenstemän vid penninge-verk.
6:o. Uppbördsman vid fromma stiftelser och välgörenhets-anstalter.
7:o. Lärare, som af Staten eller Provinsen njuta lön eller undarstöd.
L. Borgmästare kan icke vara anställd vid borgare-gardet (garde-civique).
LI. Kommunal-rådets medlemmar få icke vara med hvarandra i slägtskap eller svågerlag
inom 5:dje led. Om beslägtade eller besvågrade i dessa leder blifva vid samma omröstning
invalde, har den företrädet, hvilken erhållit de flesta rösterna. Vid lika röstantal, den äldste.
Lag samma vare för dem, hvilkas hustrur äro med hvarandra beslägtade inom andra led.
Svågerlag tillkommet efter valet, verkar ej uppdragets återkallande.
När qvinna, genom hvilken svågerlaget kommit, är död, anses svågerlaget förbi.
I kommuner med färre än 12,000 innevånare, är slägtskaps- och svågerlags-hindret inskränkt
till andra led.
LII. Inom samma kommun kan man ej vara: uppbördsman och tillika sekreterare; sekreterare
eller uppbördsman och tillika borgmästare, rådman eller ledamot af Kommunalnämnden;
dock eger konungen, af vigtiga skäl, att i kommuner med färre än 1,000 innevånare
tillåta dessa tjensters förenande; men borgmästare må ej i något fall vara uppbördsman.
Lill. Tjenstemän, anställde vid Provins-styrelsen eller distrikts-kommissariatet (commissariat
d’arrondissement) kunna icke bestrida kommunal-sekreterare- eller kommunal-uppbörds
manna-befattning.
Yl Kapitlet.
Om Kommunal—nämndens tjenstetid.
LIV. Ledamöterna i Kommunalnämnden väljas för sex år, räknadt från den 1 Januari
näst efter valet; de kunna återväljas.
Hvart tredje år afgår halfva antalet af ledamöter.
Utlaga till Allm. Besv.- oell Ekon.-Ulsk:s Bet. JYi 127. Ji5
Första gången bestämmes afgången genom lottning, som verkställes i den uti 72 artikeln
föreskrifna session det år, hvilket närmast föregår terminens slut.
Halfva antalet Rådmän höra till första serien; Borgmästaren till den sednare.
LV. Borgmästare och Rådmän väljas äfven för sex år; de förlora likväl sina befattningar
om de upphöra att vara medlemmar af Kommunal-rådet.
LVf. Konungen eger att, för allmänt kändt dåligt uppförande, eller grof försummelse
suspendera eller afsätta Borgmästaren, sedan denne förut blifvit hörd. Suspensionen kan icke
vara längre, än tre månader.
På enhällig och motiverad framställning af Provins-rådets Ständiga Utskott må Guvernören
suspendera eller afsätta Rådmännen, hvilka dock böra derförinnan höras. Suspensionen kan ej
öfverstiga 5 månader.
LVU. Ansökan om afsked från befattning såsom ledamot i Kommunal-rådet göres skriftligen
hos Rådet.
Borgmästares eller Rådmans afskeds-ansökan ställes till konungen, men delgifves Kommunal-rådet.
Skulle ledamot förneka det han begärt afsked eger han utföra sin talan hos Provins-rådets
Ständiga Utskott, som bör, i anledning deraf, sitt beslut meddela, sist under loppet af månaden,
då talan derom gjordes anhängig.
Borgmästare eller Rådman, som vill blifva entledigad från ledamotskapet i Kommunal-rådet,
kan icke hos Rådet göra ansökan derom, innan han erhållit konungens afsked från Borgmästareeller
Rådmans-befattningen.
Den medlem af Kommunal-rådet, som förlorar någon af de för valbarhet erforderliga
egenskaper, upphör att tillhöra Rådet.
LVIII. Medlemmar af Kommunal-rådet, hvilka antingen afgå vid det hvart tredje år skeende
ombytet, eller på begäran erhålla afsked, qvarstå i sina befattningar till dess deras efter
trädares
fullmakter blifvit granskade och godkände.
LIX. När en plats inom Kommunal-rådet blifvit ledig, skall den vid valmännens nästa
sammanträde återbesättas.
Borgmästare, Rådman eller Ledamot, som utnämnes eller väljes i stället för en som erhållit
afsked, blifver i nämnde befattning intill slutet af företrädarens lagliga tjenstgöringstid.
VII Kapitlet.
Om Kommunal-rådets sammankomster och öfverläggningar.
LX. Ledamöter, valde vid det treåriga ombytet, tillträda sina befattningar den 1 Januari.
De som väljas vid extra val intaga sin plats, så snart valet blifvit erkändt såsom giltigt.
Sfi Bilaga till Allm. Besv.- och Ekon. flsk:s Bet. JV* 5 27.
LXI. Rådmän och ledamöter skola, innan de tillträda sina befattningar, inför Borgmästaren,
eller den i hans ställe är, i offentlig session aflägga denna ed:
»Jag svär Konungen trohet; konstitutionen och Belgiska folkets lagar lydnad».
Före edens aflaggande skall Ordföranden påminna derom, att det beslut, i kraft af hvilket
medlemmar af huset Oranien-Nassau blifvit för alltid utestängde från hvarje myndighet inom
Belgien, utgör en del af konstitutionen.
Borgmästarne skola, förr Un de inträda i tjenstgöring, aflägga eden inför Guvernören eller
den han dertill förordnar.
LXII. Kommunal-rådet sammanträder så ofta de till dess verkningskrets hörande saker
det fordra. Kallelse till sammpnlräde utfärdas af Magistraten.
Då en tredjedel af de i tjenst varande medlemmarne det äskar, skall Magistraten sammankalla
Kommunal-rådet till bestämd dag och timme.
I.XIII. Utom i händelse af brådska, verkställes kallelsen skriftligen och i ledamöternas
hem, minst två hela dagar före sammanträdet; och skall kallelsen innehålla uppgift om de ärenden,
som komma att föredragas.
Intet ämne, som ej tinnes på föredragnings-Iistan upptaget, kan göras till föremål för öfverläggning,
utom i händelse af brådska, då det minsta uppskof kan medföra fara.
En sådan brådska skall intygas af minst två tredjedelar af de tillstädesvarande ledamöterna
och desses namn i protokollet antecknas.
Hvarje förslag, som ej finnes på föredragningslistan upptaget, skall ingifvas till Borgmästaren
eller den hans ställe företräder, minst två dagar före mötet.
LXIV. Kommunal-rådet må icke fatta beslut, om icke mer än hälften af tjenstgörande
medlemmar är närvarande.
Likväl, om församlingen varit två gånger sammankallad, utan att laggiltigt antal ledamöter
tillstädeskommit, kan hon, efter en ytterligare och för sista gången utfärdad kallelse, utan afseende
på de närvarandes antal, företaga till handläggning de ärenden, som för tredje gången
blifvit på föredragnings-Iistan uppförda.
Andra och tredje kallelserna skola utfärdas och delgifvas på sätt nästföregående artikel
stadgar; ock skall deri nämnas, antingen det är för andra eller tredje gången kallelsen sker.
Dessutom skola första och andra mom. af denna artikel i tredje kallelsebrefvet ordagrannt införas.
LXV. Borgmästaren, eller den i hans ställe satt är, förer ordet i Kommunal-rådet.
Borgmästaren öppnar och afslutar sammanträdet.
Beslut fattas med absolut majoritet af närvarande medlemmar; stadna lika antal röster mot
lika, är förslaget förkastadt.
LXVI. Rådets ledamöter rösta öppet, utom då fråga är om att upprätta förslag, utnämna
tjenstemän, återkalla eller suspendera sådana i hvilka fall, der absolut majoritet äfven afgör,
omröstningen är sluten.
Hilliga lill Allin. Bett - och Ekon.-Ulsk:s Bet• JW 127. 87
Ordföranden, då han är medlem af rådet, röstar sist,
LXVII. Vid hvarje sessions början uppläses och justeras protokollet för den föregående,
hvarefter protokollet undertecknas af Borgmästaren och Sekreteraren. Likväl må, när rådet
så för godt finnér, protokollet under pågående möte uppsättas, helt och håller eller till en del;
oell varde det då af de närvarande ledamöterna underlecknadt.
LXI1I. Medlem af rådet äfvensom Borgmästaren, är förbjudet:
l:o. Att vara närvarande vid öfverläggning om saker, af hvilkas utgång de sjelfva eller
såsom ombud, utsedde före eller efter valet, kunna vänta omedelbar nytta eller skada, eller
hvaraf andra, sorn med dem äro i skyddskap eller svågerlag till och med 4:de led, kunna vänta
nytta eller skada.
2:o. Att medelbart eller omedelbart taga del i någon uppbörd, leverans eller försäljning,
som sker för kommunens räkning.
5:o. Att uppträda såsom advokat, ombudsman, notarie eller affärs-fullmäktig i någon emot
kommunen anbängiggjord rättegång. Han kan icke heller i sådan egenskap inför rälta utföra,
gifva, råd uti eller fullfölja någon rättegång i kommunens interesse, så vida det icke sker utan
ersättning.
4:o. Att deltaga i granskning af räkenskaper vid sådana till kommuner hörande allmänna
inrättningar, af hvilka de sjelfve äro ledamöter.
Dessa stadganden tillämpas äfven på Sekreterarne.
LX1X. Ej må det vägras någon af kommunens innevånare, elier den tjensteman, som derom
erhållit uppdrag af Guvernören eller Provins-rådets Ständiga Utskott, att taga kännedom om
Kommunal-rådets öfverläggningar och beslut, dock utan att dertill hörande handlingar få från
stället borttagas.
Kommunalnämnden eger likväl stadga, att beslut, rattade inom lyckta dörrar, skola under
en bestämd tid hållas hemliga.
Ingen handling rörande förvaltningen må kunna undanhållas granskning af Kommunalrådets
medlemmar.
LXX. Hvarje år, innan Kommunal-rådet företager ordnandet af inkomster och utgifter
skola Borgmästare och Råd uti en session, dertill allmänheten eger tillträde, uppläsa en berättelse
om förvaltningen och tillståndet af kommunens affärer.
En afskrift af denna berättelse insändes till Provins-rådets Ständiga Utskott.
Dagen och timman för denna offentliga session skola minst tre dagar förut, genom anslag,
bekantgöras.
LXXI. Kommunal-rådets mölen skola ovilkorligen vara offentliga, när öfverläggningen
rörer följande ämnen:
i:o. Kommunens inkomster och utgifter, utom i fråga om aflöningar, samt de deröfver
förda räkenskaper.
2:o. Grunden för alla utgifter, hvilka ej kunna bestridas med årets inkomster och kassabehållning,
äfvensom sättet för dessa utgifters bestridande.
88
Bilaga lill Allm. Besv.- och Elcon.-Ulsk:s B cl. M 127.
3:o. Bildandet af inrättningar för allmänt behof.
4:o. Låns upptagande.
5:o. Försäljning, helt och hållet eller delvis, af kommunens fastigheter, byten eller andra
afhandlingar rörande dessa fastigheter eller dermed förenade rättigheter, arrende-kontrakt, inteckningar,
fördelning af samfäld egendom.
6:0. Nedrifvande af offentliga byggnader eller gamla minnesmärken.
Dock kunna, i förenämnde fall, två tredjedelar af de närvarande medlemmarne, för allmän
ordnings vidmagthållande, eller med afseende på olägenheter af svårare art, förklara det sessionen
icke skall vara offentlig.
Offentlighet är förbjuden, då frågorna, deribland äfven de här ofvan uppräknade, röra person.
När en fråga af sistnämnda beskaffenhet förekommer, skall Ordföranden tillsäga om förhandling
inom slutna dörrar; offentlighet inträder ej förr än frågan blifvit afslutad.
I alla öfriga fall må offentlighet äfven kunna ega rum, om två tredjedelar af de närvarande
ledamöterna densamma påyrka.
LXXIL Ordföranden vakar öfver ordningen uti församlingen. Han kan, efter föregången
varning, låta utvisa hvar och en, som gifver offentliga tecken till bifall eller ogillande, eller
åstadkommer oordning, af hvad slag det vara må.
Ordföranden kan dessutom låta uppsätta protokoll emot den felaktige och förvisa honom till
den lägre polis-domstolen, hvilken eger makt att döma honom till böter från en till 13 francs,
eller till fängelse från en till tre dagar, utan hinder för vidare åtal, om bans förhållande dertill
gifver anledning.
LXX1II. Kommunal-rådet eger att upprätta stadgar för den inre ordningen och tjenstgöringen.
LXX1V. Poletter till bevis om närvaro vid sammanträdena (jetons de presence) kunna,
med samtycke af Provins-rådets Ständiga Utskott, till Kommunal-rådets ledamöter utdelas.
2:dra Titeln.
Om föremålen för den kommunala verksamheten.
(Des attributions communales.)
I Kapitlet.
Om Kommunal-rådets befogenhet.
(Des attributions du conseil communal.)
LXXY. Kommunal-rådet beslutar öfver alla kommunens angelägenheter och meddelar yttrande
öfver hvarje annat ämne, som blifvit af högre myndighet till detsamma hiinskjutet.
När
Bilaga lill Allm. Ilrsv.- oell Ekon.-Ulsh:s Bil. M 127. 89
När Regeringen sådant fordrar, eller reglementen det föreskrifva, skola rådslagen föregås af
en särskild undersökning (information).
LXXVI. Kommunal-rådets beslut i följande ämnen skola till Provins-utskottets utlåtande
och Konungens fastställelse hänskjutas:
l:o. Försäljningar och utbyten af kommunens fastigheter, förlikningar angående dessa fastigheter
eller från dem härflytande rättigheter; hyres-kontrakter, lån eller inteckningar, delning af
kommunens allmänningar, såvida delning ej blifvit genom domstols beslut föreskrifven.
Dock erfordras endast samtycke (autorisation) af Provins-rådets Ständiga Utskott, när
frågan icke afser ett värde, öfverstigande 1,000 francs, eller en tiondedel af budgeten öfver
kommunens vanliga inkomster, såvida denna tiondedel icke öfverstiger 20,000 francs.
2:o. Upptagande af väg- och bro-penningar inom Kommunen.
5:o. Gåfvobref och testamenten till kommunen eller kommunala inrättningar, när värdet
öfverstiger 3,000 francs.
Provins-rådets Ständiga Utskotts samtycke är tillräckligt, när gåfvorna eller legaterna
icke öfverstiga denna summa. I sådant fall och för den händelse, att klander deremot väckts,
skall Utskottets samtycke på officiel väg kungöras den klandrande, inom åtta dagar derefter.
Missnöje emot detta samtycke bör anmälas inom 30 dagar efter delfåendet.
I händelse att Utskottets samtycke vägras helt och hållet eller till en del, må besvär deremot
kunna anföras inom 30 dagar, räknade från den, då afslaget blifvit kornmunal-styrelsen
delgifvet.
I anledning af dylika besvär afgör Konungen, om gåfvan eller legatet skall emottagas, förkastas
eller minskas.
4:o. Ansökningar om tillstånd att förvärfva fast egendom eller rättigheter, som angå dylik
egendom (droits immobiliers).
Likväl, då summan icke öfverstiger 3,000 francs, erfordras endast samtycke af Provinsrådets
Ständiga Utskott.
S:o. Bestämmande af nya, förändring eller afskafFande af redan varande kommunal-afgifter
samt dem rörande stadganden.
6:o. Förändring i reglorna för nyttjandet af kommunens samfälda egendom, helt och hållet
eller till en del.
7:o. Förordnanden rörande allmänna vägar och farleder, planer till gatureglering i städerna
och utflyttning af tätt bebygda byar, upptagande af nya gator och utvidgande af gamla, äfvensom
igenstängande af sådana.
8:o. Nedrifning af gamla minnes-märken eller sådana reparationer derå, som förändra fornlemningarnes
styl och utseende.
Föreskrifterna uti 3 och 4 momenten äro äfven tillämpliga på de allmänna inrättningar i
Bill. lill B St. Prol. 1886 & 1887. 8 Sami. 37 Haft. 12
90 ' Bilaga till Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk:s Bet. M 127.
kommunen, hvilka förvallas af särskilda styrelser. Dessa styrelsers beslut böra dock underställas
Kommunal-rådet.
LXXVII. Kommunal-rådets beslut i följande ämnen böra till godkännande af Provinsrådets
Ständiga Utskott hänskjutas:
l:o. Rättegångars anhängiggörande och fullföljande.
2:o. Fördelning eller nyttjande af beten, vedfång och andra gemensamma förmåner, samt
vilkoren för åtnjutande deraf, så snart missnöje emot kommunal-myndighetens beslut härutinnan
anmäles.
3:o. Försäljningar, byten och andra öfverenskommelser, som angå kommunens skuldfordringar,
förbindelser och rättsanspråk, med undantag af sådana öfverenskommelser, som angå bevillning
till kommunen, äfvensom frågor om dessa medels utlåning.
4:o. Stadgar angående kreatursbete på fremmande bys mark, då rättighet dertill förefin
nes,
samt på gemensam betesmark (parcours et vaine påturage).
S:o. Stadgar och tarifer öfver afgifter för platser i allmänna försäljningshusen, på marknader,
torg och slaglerihus samt för rättighet att uppsätta stånd vid allmän väg.
6:0. Besigtning och öppnande af by- och socken-vägar samt gångstigar, i enlighet med gällande
lagar och Provins-reglementen samt utan förfång för hvad lagen stadgar om afstående af
egendom för allmänt behof.
7:o. Förslag till nybyggnad, större reparation eller nedrifning af kommunen tillhörande
byggnader.
8:0. Förslag öfver kommunens utgifter samt sättet och medlen för deras bestridande.
9:o. Den årliga redogörelsen för kommunens inkomster och utgifter.
10:o. Reglementen för pantlåne-inrättningar.
I händelse godkännande vägras, kunna vederbörande kommuner besvära sig hos Konungen.
LXXVIII. Rådet upprättar stadgar för kommunens inre förvaltning och ordnings-polis.
Dessa stadgar få ej strida emot lagarne, eller mot reglementen, utfärdade af Stats- eller
Provins-förvaltningen.
Kommunal-rådet bör, inom 48 timmar, till Provins-rådets Ständiga Utskott insända afskrifter
deraf.
Kommunal-råden kunna stadga vitén för öfverträdelse af deras påbud, såvida ej lag i
samma ämne finnes. Yitet får icke utsättas högre än de för mindre polis-förseelser stadgade
ansvars-bestämmelser (högst £3 francs böter och 5 dagars fängelse).
De högre ansvars-bestämmelser, hvilka nu gällande reglementen och stadgar kunna inne
hålla,
skola, två år efter denna lags offentliggörande, anses minskade till hvad som för mindre
polis-förseelser kan högst ådömas. ,
Öfverträdelser af dessa reglementen skola hädanefter åtalas och afdömas såsom mindre polisförseelser.
Bilaga lill Allm, Besv.- och Ekon.-Ulsk:s Bet. JM 127.
91
Polis-stadgar, som af Kommunal-rådet utfärdas, skola genast öfverlemnas till såväl vederbörande
under-domstols, som freds-domstolens kansli, der de skola inskrifvas uti ett särskildt,
för detta ändamål inrältadt, diarium.
Dessa stadgar skola införas i Provinsens kungörelse-tryck.
LXXIX. Förslag öfver utgifter och inkomster vid kommunens fromma stiftelser, välgörenhets-anstaller
och pantlåne-inrättningar, äfvensom dessa inrättningars räkenskaper, skola underställas
Kommunal-rådets pröfning.
De anmärkningar, som dervid kunna förekomma, skola öfverlemnas till afgörande af Provinsrådets
Ständiga Utskott.
Dock skola, i all händelse, dessa förslag jemte räkenskaper vid fromma stiftelser och välgörenhets-anslalter
uti kommunen, hvilka äro stälda under Distrikts-kommissariers inseende,
underställas Provins-utskottets godkännande.
LXXX. Kommunal-rådet utser dem, som skola verkställa, eller verkställer sjelf, i öfverensstämmelse
med lagarne, fördelningen af den andel i beviilningen, som kommunen fått sig
ålagdt att utgöra.
LXXXI. Rådet bestämmer vilkoren ej mindre för uthyrning, utarrendering eller annat
begagnande af kommunens fastigheter och förmåner, än äfven för leveranser och auktions-inrop.
Dock skola, uti kommuner, som stå under Distrikts-kommissariers inseende, afhandlingar
angående uthyrning af fastigheter samt auktions-inrop, öfverlemnas till Provins-utskottets pröfv
ning och godkännande.
Lag samma vare för andra kommuner i afseende på auktions-inrop, när värdet öfverstiger
10,000 francs.
LXXXII. Nämnden eger, om anledning dertill förekommer, att bevilja kommunens arrendatorer
eller entreprenörer (adjudicalaires) de eftergifter, hvilka de i följd antingen af lagens
stadgande eller sitt kontrakt ega rätt att fordra; men när fråga uppstår om eftergift på grund
af billighetsskäl, eller sådana som icke äro i lag eller i kontrakt förutsedde, kan Rådet icke
dertill samtycka utan under vilkor af Provins-utskottets gillande.
LXXX11I. Kommunal-råden, äfvensom särskildt tillsatta styrelser öfver kommunala verk
och inrättningar, ega att, under högre myndighets öfverinseende, förvalta de till vederbörande
kommuner, verk och inrättningar hörande skogar, på sätt framdeles kommer att stadgas.
Dock skola, intilldess annorlunda varder förordnadt, de i detta ämne nu gällande lagar och
författningar samt beslut och reglementen tjena till efterrättelse.
LXXXIV. Rådet utnämner:
l:o. Tjenstemän, af alla grader, hvilka hafva befattning med kommunala skatter och avgifter;
kunnande dock Rådet uppdraga åt Magistraten att lägre befattningar tillsätta.
2:o. Ledamöter i styrelser öfver fromma stiftelser och välgörenhets-anstalter.
Denna utnämning sker för den i lag bestämda lid och efter två särskilda förslags-listor,
hvardera upptagande två gånger så många namn, som befattningar äro att tillsätta, och upprät
-
fi2 Bilaga lill Allm. Best'.- neli Ekon-Visir.s Del. M (27.
fade, den ena af vederbörande inrättnings styrelse, den andra af Borgmästare och Råd.
Kandidater, uppförda på den ena listan, få äfven finnas på den andra.
De laga iäf och hinder sorn, enligt mom. i, 2 och 5 af Ari. XLVIII samt Art. 1.1 utestänga
från utnämning till ledamot i Kommunal råd, äfvensom den uti mom. i Art. VII af
denna lag föreskrifna valbarhets-egenskap, ega likaledes tillämpning pä ledamöter i styrelser
öfver fromma sit(leiser och välgörenhets-inrättningar.
Protokoll och beslut angående dessa utnämningar skola öfverlämnäs till Provins-rådets Ständiga
Utskott. Ledamöterne i förenämnde styrelser kunna entledigas af det Ständiga Utskottet
på begäran antingen af dessa styrelser sjelfve, eller af Kommunal-rådet.
Genom hvad nu stadgadt blifvit, är ingen förändring gjord uti de förordnanden, som ligga
til! grund för dylika inrättningars ställande under särskild förvaltning.
5:o. Byggmästare och andre, som hafva befattning med uppförande och underhåll af Kommunen
tillhöriga byggnader.
4:o. Föreståndare och tillsyningsman vid sådane, Kommunen tillhörande, inrättningar, som
afse allmänhetens nytta och beqvämlighet, samt ledamöter i de särskilda kommissioner, hvilka
deltaga i någon Kommunen rörande förvaltning.
3:o. Läkare, ehirnrger och djurläkare, hvilka Kommunal-rådet kan finna för godt, att för
Kommunens räkning tillsätta.
Detta stadgande är icke tillämpligt på läkare, ehirnrger och andra, som för sjukvården äro
anställde vid sjukhus, fattighus och andra barmhertighets-inrättningar, och hvilka, med Iiommunal-rådels
bifall, utnämnas och entledigas af de särskilda styrelser, af hvilka de äro beroende.
6:o. Professorer och lärare, anställde vid Kommunen tillhörande offentliga undervisningsverk.
7:o. Alla andra till den kommunala förvaltningen lydande tjenstemän och betjente, hvilkas
tillsättande Kommunal-rådet icke uttryckligen öfverlålit åt Magistraten, eller hvilkas utnämning
icke, i kraft af denna lag, tillhör nyssnämnde eller högre myndighet.
[.XXXV. Rådet eger att entlediga eller suspendera de tjenstemän, sorn aflönas af Kommunen
och hvilkas tillsättande tillhör Rådet.
LXXXVI. Guvernören eger makt att uppehålla verkställigheten af Kommunal-rådels beslut,
när det antingen strider mot det allmänna bästa eller öfverskrider gränserna för Rådets
behörighet.
f denna händelse afgör Provins rådets Ständiga Utskott om inställandet skall ega bestånd;
med rättighet likväl både för Guvernören och Kommunal-rådet, att hos Konungen söka ändring.
De skäl, som föranledt inställandet af Ivommunal-rådets beslut, skola genast delgifvas Rådet.
Om oj resolution, som ogillar Rådets beslut, mellankommer inom 40 dagar, räknade från
den, då inställandet af samma beslut kungjordes Rådet, anses sistnämnde åtgärd vara upphäfd.
I.XXXVIL Konungen kan, genom en motiverad resolution, upphäfva kommunala myndigheters
åtgärder och beslut, hvilka öfverskrida deras behörighet, stå i strid med hagarne eller
äro för det allmänna bästa menliga.
Bilug t lill Allm Besv.- och Ekon.-lilsles fiel. J?I 127. 95
Dock böra så beskaffade åtgärder och beslut, hvilka af Provins-rådets Ständiga Utskott
blifvit godkände, inom AO dagar efter ett slikt godkännande, upphäfvas.
Andra åtgärder och beslut, hvilka af lokal-myndigheten delgifvas Provins-styrelsen eller
Distrikts-kommissariatet, kunna icke upphäfvas, såvida ej sådant sker inom 10 dagar, räknade
ifrån den, då Provins-stvrelsen eller Dislrikts-kommissariatet derom emottagit anmälan.
Efter den i de två nästföregående momenten bestämda tid af 40 dagar kunna de i dessa
moment omförraälde åtgärder och beslut endast af lagstiftande makten upphäfvas.
LXXXVIII. Efter två på hvarandra följande uppmaningar, bestyrkte genom bref-boken,
kan Guvernören eller Provins-rådets Ständiga Utskott, i händelse al dröjsmål med insändande af
infordrade upplysningar och yttranden, beordra en eiler flere Kommissarier att, på de försumliga
Kommunal-mvndigheternas personliga bekostnad, inställa sig å ort och ställe som vederbör,
för att inhemta de begärda upplysningarne, elier för att verkställa sådane mått och steg, som
antingen äro i lag och författningar föreskrifna, eller af Provins-rådet eller dess Ständiga Utskott
påbudna.
Dessa kostnader skola, på grund af executorial, utfärdadt af Utskottet eller Guvernören,
utaf Statens uppbördsman bos vederbörande utlagas i den för de direkta skatternas indrifning
stadgade ordning.
I alla dessa fall kan man klaga hos Regeringen.
II Kapitlet.
Magistratens göromål och befogenhet.
(Des attribut iöns du College des Bourgmestre et éehevins.)
LXXX1X. Borgmästare och Råd sammanträda å dag och timma, som reglementet bestämmer,
samt dessförutan så ofta ärendenas skyndsamma behandling det fordrar. Beslut få ej
fattas, såvida ej mer än hälften af ledamöterne. äro närvarande.
Beslut fattas genom röst-pluralitet: stannar lika antal röster mot lika, uppskjutes frågan
till en annan session, såvida ej Magistraten föredrager att, för frågans afgörande, tillkalla en
ledamot af Kornmunal-rådet, i den ordning ledamöterne äro på förteckningen uppförde.
Skulle åter, före öfverläggningen, de fleste i Magistraten anse frågan vara af beskaffenhet
att fordra skyndsamt afgörande, galle den mening, som af ordföranden biträdes.
XC. Borgmästare och Råd åligger:
4:o. Att verkställa allmänna lagar och författningar samt Regeringens och Provins-styrel •
Sens befallningar och påbud.
2:o. Att offentliggöra och verkställa Kommunal-rådets beslut.
3:o. Att förvalta Kommunen tillhörande verk och inrättningar.
94
Tillaga lill Allm. Besv.- och Elton.-Ulsk:s Bet. 127.
4:o. (Detta momenl, som upptog skyldighet att vaka öfver polis-författningars verkställighet
är upphäfvet genom lag af den 50 Juni 1842.)
3:o. Förvaltning af Kommunens inkomster, anordning af dess utgifter samt inseende öfver
räkenskapen.
6:o. Öfverinseende vid utförandet af kommunala arbeten.
7:o. Utstakning af större och mindre vägar, hvarvid dock Magistraten eger att ställa sig
till efterrättelse de allmänna planer, som af högre myndighet kunna vara fastställda och med
öppen rätt för den eller dem, som anse sig förnärmade af Kommunal-myndighetens beslut, att
hos besagde högre myndighet eller vederbörlig domstol deruti söka rättelse.
Dock böra Magistratens föreskrifter i afseende å utstakning af de stora vägarne, innan de
utföras, underställas Provins-rådets Ständiga Utskotts godkännande.
8:o. Att godkänna planritning till byggnad, som enskild person vill uppföra såväl vid
större som mindre vägar och gator uti tätare bebyggde Kommuner, med 2,000 invånare och
derutöfver, dock med rättighet för vederbörande, att öfver Magistratens beslut föra klagan hos
Provins-rådets Ständiga Utskott och vidare hos Regeringen, samt utan inskränkning i rättigheten
att, i eganderätts-frågor, stämma till domstol.
Magistraten åligger att utfärda beslut inom IS dagar från den, då byggnadsplanen in
lemnades.
9:o. Att utföra rättegångar som röra Kommunen, vare sig såsom kärande eller svarande
part. J
10:o. Att förvalta Kommunens tillhörigheter och bevaka dess rättigheter.
ll:o. Att hålla uppsigt öfver tjenstemän och betjente, som njuta lön af Kommunen, samt
öfver personer som med lokal-polisen hafva befattning.
12:o. Att sörja för underhållet af mindre landsvägar samt vattenvägar, enligt lag och
Provins-myndighetens påbud.
Borgmästaren åligger, att verkställa lagar och författningar angående polisen; dock kan han,
på sitt ansvar, uppdraga detta göromål, helt och hållet eller till en del, åt en af rådmännen.
XCI. Magistraten har öfverinseendet öfver fattighus, andra slag af välgörenhets-anstalter
samt pantlåne-inrättningar.
För detta ändamål måge Borgmästare och Råd, så ofta nödigt anses, besöka dessa inrättningar,
vaka öfver att de icke vika ifrån stiftarnes vilja samt hos Kommunal-rådet göra anmälan
om behöfliga förbättringar, eller om missbruk, som kunnat upptäckas.
Borgmästaren har, så ofta han anser det nödigt, tillträde till sammankomster, som hållas
af styrelserna öfver fattighus och andra välgörenhets-anstalter. Han förer då alltid ordet och
deltager i omröstningar och beslut.
XCII. Borgmästare och Råd tillse, att i hvarje Kommun finnes en fattigvårds-inrättning
(bureau de bienfaisance).
De tillse att, i alla Kommuner, der en folkmängd af mer än 2,000 menniskor finnes på en
Billiga lill Allm. Bcsv.- och Ekon.-Ulsh.s Bet. J\i 127.
95
plats sammanboende, Nödhjelps-komitéer (comités de charité) varda, genom fattigvårds-styrelsernas
föranstaltande, inrättade för att utdela understöden åt de fattiga i deras hemvist.
Uti manufaktur-städerna bör Magistraten föranstalta om inrättande af en sparkassa. Magistraten
lemnar årligen, uti den session, som i Art. LXX är föreskrifven, redogörelse för denna
kassas tillstånd.
XCI1I. Magistraten tillhör äfven att föra förteckning öfver födde, vigde och döde (registres
de 1’éiat civil).
Borgmästaren, eller en af Magistraten utsedd Rådman, har sig särskildt ålagdt, att föra
dessa förteckningar och tillse att allt hvad dertill hörer, varder noggrant iakttaget.
För detta ändamål kan han, i mån af behof, hafva ett eller flere, under sin lydnad stående,
af Kommunen atlönade biträden, hvilka han eger att antaga och entlediga utan att deröfver
höra rådet, hvilket deremot bör bestämma dessa biträdens antal jemte beloppet af deras
arfvoden. Vid intriiffadt förhinder för den magistrals-person, som är utsedd att föra nämde
förteckningar, skola hans göromål genast öfvertagas af Borgmästaren, en Rådman eller en Rådsledamot,
allt i den ordning, i hvilken vederbörande finnas på utnämnings-listan upptagne.
XCIV. Vid upplopp, hotfulla (hostiles) sammanskockningar, allvarsammare försök att störa
det allmänna lugnet eller andra oförutsedda händelser, då det ringaste dröjsmål skulle kunna medföra
fara eller skada för invånarne, kan Borgmästaren ensam utfärda polis-anordningar och påbud, med
skyldighet likväl, att genast derom underrätta Kommunal-rådet, samt att till Guvernören skyndsammast
insända afskrifter deraf jemte redogörelse för de skäl, på grund af hvilka Borgmästaren
ansett sig föranlåten att handla på egen hand, utan att meddela sig med rådet. Verkställigheten
af dessa anordningar och påbud kan af Guvernören inställas. Såvida de icke bekräftas
af Rådet vid dess nästföljande sammanträde, upphöra de genast att vara gällande.
XCV. Magistraten åligger att tillse, det löse och på fri fot varande dårar och vansinnige
icke må åstadkomma skada, äfvensom att lagligen tillhålla vederbörande, att om dem taga vård.
Om det befinnes nödigt, att inspärra en fånig eller vansinhig person uti ett hospital, sjukhus
eller på annat säkert ställe, skall föreskrift i ämnet gifvas af Magistraten, hvilken i sådant
fall hör, inom tre dagar, derom underrätta freds-domaren eller Konungens prokurator.
XCVI. Magistraten håller uppsigt öfver liderliga qvinnor och ställen der lösaktighet öfvas.
Magistraten vidtager i detta afseende tjenliga mått och steg för betryggande af allmän säkerhet,
sedlighet och ordning.
Rådet utfärdar de föreskrifter i detta ämne, som anses nödiga och nyttiga.
XCVII. Uppsigten öfver offentliga skådespel tillhör Magistraten. Den kan, i utomordentliga
fall, lill det allmänna lugnets betryggande, förbjuda alla representationer.
Magistraten drager försorg om verkställigheten af de utaf Kommunal-rådet utfärdade stadganden
om allt hvad som rörer offentliga skådespel. Rådet eger att tillse, det intet skådespel
må gifvas, som strider mot allmän ordning.
XCVIII. Borgmästaren eller Rådmännen, eller någon af dem, böra minst en gång hvar
tredje månad inventera Kommunens kassa.
98 Bilaga lill Allm. Hesv.- och Ekon.-Utsh.s Bel. Ji 127.
De uppsätta deröfver ett inventerings-protokoll, soui öfverlemnas till Kommunal-rådet.
XCIX. Magistraten kan, för en tid af högst sex veckor, suspendera Kommunens tjenstemän
och betjente, undantagande Sekreteraren ocii Uppbördsmannen.
Om anledning förekommer, att döma Sekreteraren eller Uppbördsmannen till suspension,
eger Magistraten, att hos Rådet derom göra framställning.
C. Magistraten har vård om arkiver, åtkomsthandlingar och förteckningar öfver födde,
gifte och döde. Magistraten upprättar inventarier, i två exemplar, såväl häröfver, sorn öfver
Kommunens privilegier och andra gamla handlingar, samt tillser, att ingen handling må blifva
förskingrad eller från sitt förvaringsrum borttagen.
Uti Kommuner, som stå under Distrikts-kommissariers inseende, insändas dessa inventerings
handlingar til! Provins-styrelsen.
Cl. Stadgar och påbud, som utfärdas, vare sig af Kommunal-rådet eller af Magistraten,
äfvensom Kommunens kungörelser, offentliga handlingar och bref skola underskrifvas af Borgmästaren
eller den honom företräder samt kontrasigneras af Sekreteraren.
Om ärendet behandlats i Rådet, bör sådant uti kungörelsen eller annan vederbörlig handling
omförmälas.
CU. Rådets eller Magistratens stadgar och påbud skola, genom Magistratens försorg, kungöras
medelst offentlig uppläsning (proclamation) och anslag. På landet sker uppläsningen efter
gudsljenstens slut.
Uti dessa sistnämnda Kommuner må Magistraten, i händelse af brådska, begagna detijikungöringssält,
som anses lämpligast.
Dessa stadgar och påbud blifva till efterlefnad gällande femte dagen efter kungörandet,
utom i de fall, då denna tid blifvit i kungörelsen uttryckligen inskränkt.
Kungörelserna utfärdas i följande form:
Kommunal-rådet (eller Borgmästare och Råd) i . . . . stad eller socken, Provinsen . . . .
beslutar eller förordnar ....
Cili. Borgmästarne och rådmännen bibehållas vid sina nuvarande aflöningar. Dessa kunna,
enligt Kommunal-rådens förslag, utaf Provins-rådens Ständiga Utskott indragas eller förändras.
En del deraf, hvars belopp bestämmes af Ständiga Utskottet, kan innehållas för att deraf bilda
en tjenstgörings-fond (droit de presence), hvilken delas mellan ledarnöterne i förhållande till det
antal sammanträden de bevistat.
Utom dessa aflöningar ega ej Borgmästare eller Rådmän att, under hvad namn och beskaffenhet
det vara må, uppbära någon afgift af Kommunen.
CIV. Konungen bestämmer borgmästarnes och rådmännens uniform och tjenstetecken.
CV. Vid upplopp, hotfulla folkskockningar eller allvarsammare försök mot den allmänna
ordningen, eger Borgmästaren eller den i hans ställe är, att omedelbart påkalla hjelp af bor
gare-gardet
-
Bilaga lill Allm, Besv. och Ekon. Ulslr.s Bd. M 127.
97
gare-gardet och vederbörlig militär-myndighet, hvilka äro förbundne att ställa sig reqvisitionen
till efterrättelse.
En sådan reqvisition skal! vara skriftligen uppsatt.
CVf. Efter gjord och tre gånger upprepad uppmaning af Borgmästare, Rådman eller Poliskommissarie,
åligger det orostiftare att skingra sig och återgå till stillhet, vid äfventyr att eljest
varda med våld dertill bragte, utan förfång för den talan, som inför vederbörlig domstol kan
varda i laga ordning anställd emot den eller dem, hvilka till någon straffbar handling gjort sig
skyldige.
CVII. I händelse af Borgmästarens frånvaro eller förhinder skola, intill dess regeringen
derom särskildt förordnat, de till hans syssla hörande göromål förvaltas af den Rådman, som
är honom närmast i ordningen, så vida ej Borgmästaren derom anmodat någon annan af Rådmännen.
I händelse af frånvaro eller förhinder för en Rådman, fy lies hans plats af främste ledamoten
i Kornmunal-rådet och vidare i den ordning desse finnas på listan upptagne; dock med
iakttagande af de i Art. XLIX af denna lag omförmälde jäf.
Listan upptager ledamöternes namn efter deras tjensteålder, räknad från den dag de först
inträdde i tjenstgöring. Bland dem, som på samma dag inträdt, bestämmes rummet i förhållande
till de undfångna rösternas antal.
CV11I. Vid tillfälle då en Rådman förrättar Borgmästarens tjenst under en tid af en månad
och derutöfver, ege han att uppbära den till Borgmästare-tjensten anslagna aflöning, så vida
ej Borgmästaren varit förhindrad af sjukdom eller offentligt uppdrag utan åtföljande arfvode.
Rådman, som förvaltar Borgmästare-syssla, må ej på samma gång uppbära de till hegge dessa
tjänster anslagna löner.
Samma förhållande eger rum, om en ledamot i Kommunal-rådet, under en månads tid eller
längre, förestår en Rådmans-syssla. I slikt fall skall den till tjensten anslagna lön tilläggas
honom för hela den tid han sysslan förestått.
lil Kapitlet.
Om Sekreteraren.
CIX. Sekreteraren utnämnes, suspenderas eller entledigas af Kommunal-rådet.
En sådan utnämning, suspension eller entledigande skall underställas det Ständiga Provinsutskottets
pröfning.
Suspension går dock under tiden i verkställighet. Den får ej räcka öfver tre månader.
Den första utnämningen af Sekreterare är öfverlemnad till Regeringen.
CX. Vid tillfälligt hinder förordnas Sekreterare af Kommunal-rådet, utom i fall af brådska,
då förordnandet sker förgångsvis (provisoirement) af Magistraten.
Bih. lill K. St. Brot. ltiSG A 1IR57. « Sami. 57 Hafi. 15
Si! Bilaga lill Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsli:s Bd. JV? 127.
Med undantag af förhinder i följd af sjukdom elier lönlöst offentligt uppdrag, skall, såsnait
förhindret räckt utöfver en månad, den som förrättar Sekreterarens tjenst åtnjuta den dertill
anslagna aflöning.
CXI. Sekreterarne bibehållas vid sina närvarande aflöningar, oafsedde de jemkningar,
som, på förslag af Kom muna 1-råden, kunna utaf Provins-rådens Ständiga Utskott varda
vidtagne.
CXI1. Det åligger Sekreteraren i främsta rummet alt föra protokoll vid öfverläggningarne
och besörja utskrifter deraf. Han förer för sådant ändamål två böcker, utan mellanrum eller
öfverskrifningar, paginerade och märkte af Borgmästaren.
Utskrifter af protokollet undertecknas af Borgmästaren och Sekreteraren.
CXIil. Sekreteraren åligger att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som meddelas
honom af Kommunal-rådet, Magistraten eller Borgmästaren.
IV Kapitlet.
Om Uppbördsmännen.
CXIV. Rådet tillsätter, suspenderar eller entledigar kommunens uppbördsman, med förbehåll
af Provins-utskottets godkännande.
Suspension går dock under tiden i verkställighet, flen får ej räcka öfver tre månader.
I alla dessa fall skall den vidtagna ålgården genast inberältas till Provins-rådets Ständiga
Utskott.
CXV. De kommunala uppbördsmännen skola för sin förvaltning ställa säkerhet, hvilken
icke får understiga följande belopp, nemligen: 600 francs, då uppbörden går till 2,000, men
ej öfver 6,000 francs; 800 francs, då uppbörden går öfver 6,000 till och med 10,000 francs;
1,600 francs, då uppbörden går öfver 10,000 t. o. m. 20,000 francs saint en tolftedel af uppbörden,
när densamma stiger öfver 20,000, men icke öfver 1,200,000 francs. Högsta säkerhetssumman
är 100,000 francs.
CXVI. Omedelbart efter det uppbördsmännen blifvit nämnd, skall Kommunal-rådet, med
förbehåll af Provins-utskottets samtycke, bestämma beloppet och beskaffenheten af den uppbörds-säkerhcl,
som denne redogörare bör ställa.
Till grund för bestämmandet af summan lägges medeltalet af uppbörden under de fem år,
som närmast föregått uppbördsmannens antagande, deruti likväl ej inbegripne lån eller kapitaler,
härflytande från gjorda inbetalningar eller försäljning af fast egendom.
I kommuner, der uppbörden i medeltal icke uppgår till 2,000 francs, kan den af uppbördsinannen
ställda säkerhet bestå i en vanlig, af Provins-rådets Ständiga Utskott godkänd borgensförbindelse.
Om säkerheten, hel och hållen eller till en del, består i reda penningar, skall laga ränt»
derå lill uppbördsmännen erläggas.
Bilaga iill Allm. Besv.- och Eleo», flsk:s Bet. M 127. 99
CXVII. Säkerhets-handiingarne skola upprättas inför en notarie. De äro fria från alla
andra algifter, än den för inregistrering. Alla kostnader för dessa handlingars upprättande
dragas af uppbördsinannen.
ilag istralen vakar öfver, att de redoskyldiges säkerhels-handlingar verkligen afgifvas och
inom behöriga tider förnyas.
CXV1II. Vid inträffad uppbördsbrist eger kommunen förmånsrätt uti den ställda säkerheten,
så vida den består i reda penningar.
CXIX. När, i anseende till de årliga inkomsternas tillvext, eller af annat skäl, den af
Kommunal-rådet bestämda uppbörds-säkerhet anses otillräcklig, skall uppbördsmannen inom förelagd
tid ställa ökad säkerhet, hvarmed förfares på samma sätt, som i afseende på den ursprungliga
uppbörds-säkerheten stadgadt är.
CXX. Uppbördsman, som icke inom förelagd tid ställt säkerhet för uppbörden eller särskildt
föreskrifven fyllnad deri, och som ej förmår dertill visa giltiga skäl, skall anses såsom
den der sökt entledigande; och skola åtgärder vidtagas för tillsättande af annan uppbördsman.
CXXI, Uppbördsman åligger att, sjelf och på sitt ansvar, förvalta kommunens inkomster
samt, på grund af vederbörliga anordningar, verkställa fastställda utbetalningar till de belopp,
som antingen i budgeten, under sina behöriga titlar, eller i särskild räkning, finnas upptagna.
CXXI1. Kommunal-rådet bestämmeruppbörds mannens aflöning, med förbehåll af Provinsrådets
Ständiga Utskotts godkännande.
V Kapitlet.
Om öfriga kommunala befattningar.
CXX11I. Polis-kommissarier utnämnas oell entledigas af Konungen.
Denna utnämning eger rum inom förslag, på hvilket kommunal-rådet uppför två personer,
hvartill Borgmästaren kan tillägga en tredje.
Borgmästaren kan, på en tid af högst lä dagar, suspendera en Polis-kommissarie, dock med
skyldighet att genast meddela Provinsens Guvernör underrättelse derom. Denne kan förordna
om suspension under en månad, med åliggande att, inom 24 timmar, derom underrätta Justitieoch
Inrikes-ministrarne.
CXX1V. Om Kommunal-styrelsen vägrar eller försummar att insända förslag under en
lid af 30 dagar, räknade ifrån den, då Styrelsen, efter hvad brefvexlingen utvisar, erhållit del
af Guvernörens tillsägelse derom; så eger Provins-rådets Ständiga Utskott att förslaget upprätta.
Om bland de föreslagna skulle finnas en eller flere, som förut blifvit från innehafde Poliskommissarie-tjenster
skiljde, eger Guvernören anmoda Kommunal-rådet att, inom lä dagars
förlopp, andra på förslaget uppsätta. Försummas detta, må Ständiga Utskottet i stället nämnda
åliggande fullgöra.
100 llilaga lill Allm. Bcsv.- och Ekon. Utsi::s Bcl. M. 127.
CXXV. De Polis-kommissarie-tjenster, som nu finnas, kunna icke, utan Konungens tillstånd,
indragas.
Nya sådana få ej inrättas, utan i kraft af en lag, eller af Konungen med Kommunal-rådels
samtycke.
Kommunal-rådet kan, med tillåtelse af Provinsens Guvernör, utnämna medhjelpare (adjoints)
åt jPolis-kommissarierne. Dessa medhjelpare äro tillika tjenstemän vid brottmåls-polisen och
verkställa, i denna egenskap, under Polis-kommissariernes inseende, de göromål, som af desse
sednare åt dem anförtros. Kommunal-rådet kan indraga dessa medhjelpare-platser, när de ej
vidare anses behöfliga.
Dessa medhjelpare kunna, med Guvernörens samtycke, af Kommunal-rådet när som helst
entledigas.
CXXVI. När i en kommun finnas (lere Polis-kommissarier, kan Borgmästaren, med Konungens
tillstånd, årligen utse en af dem, hvilken de öfrige böra i sin tjensteutöfning hörsamma.
CXXVII. Utom de göromål, som, enligt gällande lagar, tillhöra Polis-kommissarierne och
deras medhjelpare, åligger det dem att, under Borgmästarens inseende, befordra lokal-polisens
stadgar och påbud till verkställighet.
CXXVUI. Ingen beväpnad trupp, såsom eldsläcknings-manskap, stads-soldater eller under
hvad benämning som helst, får uppsättas eller organiseras, utan med Kommunal-rådets samtycke
och Konungens tillstånd.
Konungen utnämner befäl dervid, ibland tre af Kommunal-rådet på förslag uppförde.
CXXIX. Landi fogdar (gardes champétres) *) utnämnas af Guvernören inom ett af Kommunal-rådet
upprättadt förslag, upptagande dubbelt så många namn, som platser äro att tillsätta.
Guvernören entledigar dem eller suspenderar dem, om anledning dertill förekommer.
Afven Kommunal-rådet kan på samma sätt entlediga och suspendera dem.
I kommuner, som äro ställda under Distrikts-kommissariers inseende, kan Kommunal-rådet
suspendera desse betjente på högst en månads tid, äfvensom entlediga dem, med förbehåll af
Provins-rådets Ständiga Utskotts samtycke.
CXXX. Intill dess annorlunda kan varda förordnadt, fortfar Finans-ministern att, efter
Provins-Utskottets hörande, tillsätta skogvaktare vid socken-allmänningarne (bois communaux)
inom ett af Kommunal-rådet upprättadt förslag å dubbelt så många, som äro att tillsätta.
Till skogvaktare-platser vid skogar, tillhörande välgörenhets-inrättningar, upprättas förslagen
af dessa inrättningars styrelser.
') Ett slags polisvakter på landet, sorn ega att till åtal anmäla tillgrepp och ohägn på fält och grödor,
oloflig jagt o. m. d.
Uihiga till Allm. Ucsv.- och Elcon.-Utslcs Bcl. JYi 127.
las
' VI Kapitlet.
Om förvaltningen af Kommunens egendomar och inkomster.
Första afdelningen.
Om Kommunen åliggande utgifter.
CXXXI. Komraunal-rådet åligger att årligen på utgifts-förslaget uppföra alla sådana utgifter,
hvilka det, lagarne likmätigt, åligger kommunen att bekosta, och deribland särskildt följande:
l:o Inköp och underhåll af böcker för anteckningar om födde, vigde och döde (registres
de 1’dtat civil);
2:o Prenumeration på Författnings-samlingen (Bulletin des lois) och Kungörelse-trycket
(Memorial administrativ;
5:o UtskyIder, påförde kommunens egendomar;
4:o Kommunens till siffran bestämda och belalningsgilda skulder samt sådana belopp, som
genom domstols-beslut blifvit kommunen ålagdt att utgifva;
S:o Aflöningar till Borgmästaren, Rådmännen, Sekreteraren, Uppbördsmannen och öfrige i
kommunens tjenst stående personer, Polis-kommissarier och Polis-agenter, Landtfogdar och
Skogvaktare, äfvensom lönetillökning för desse väktares anförare, då Provins-rådet finner nödigt
anbefalla deras organiserande i trupp;
6:0 Kommunal-förvaltningens expenser;
7:o Underhåll af kommunens byggnader eller hyra för lägenheter, som i deras ställe hyras;
8:0 Hyra eller underhåll af embetsrum för Fredsdomaren, när denne icke håller sina
undersökningar hemma i sitt hus samt af rum för Polis-domstolens kansli, i kommuner, der dessa
verk Uro belägna, äfvensom inköp och underhåll af möbler till dessa lokaler;
9:o Bidrag till byggande af kyrkor och konsistorier, i enlighet med de i detta ämne gällande
författningar, i den händelse, att kyrkornas och konsistoriernas egna tillgångar äro, för
detta ändamål, bevisligen otillräckliga;
10:o De, enligt lagen angående den allmänna undervisningen, på kommunerna lagde kostnader
;
ll:o Kostnader för den lokala Säkerhets- och Sundhets-polisen;
12:o Kostnader, enligt lag, för Borgare-gardet;
13:o Hyres-ersättmng till Presterskapjt, i öfverensstämmelse med gällande förordningar,
när boställen ej bestås;
14:o Kostnader för tryckning) af handlingar, som erfordras vid kommunal-valen och vid
valen till Ilandels-domstolar, äfvensom af kommunens räkenskaper;
l&o Af kommunen anslagne pensioner till sine åldrige tjenstemän;
5 02
Bilaga lill Allm. Resv.- och Ekon.-Ulsk:s Bet. As 127.
lG:o Kostnader för medellöse dårars underhåll och förplägning, för underhåll af fattige,
som äro intagne i fattighusen eller, med vederbörligt samtycke, emottagits i barmhertighetsinrältningar,
tillhörande kommuner, hvilka det ej lagligen tillkommer att om dem taga vård.
så vida nemligen ej dessa inrättningar sjelfve bekosta undeihållet, med förbehållen rätt till bidrag
af vederbörande provins, uti de af lagen bestämda fall;
17:o Kostnader för fatlige blindes och döfstummes underhåll och undervisning, med förbehåll
af provinsens eller statens skyldighet att dertill bidraga, när styrkt är, att kommunen»
vanliga inkomster ej lemna tillgång till dessa kostnaders bestridande;
I8:o Kostnader för hittebarns underhåll, i det förhållande, som genom lag bestämmes:
19:o Utgifter för sockne- och byvägar, afloppsdiken, vattenledningar och broar, hvilka det
lagligen åligger kommunen att underhålla.
CXXXI1. Om en utgift, som det åligger kommun att bekosta, rörer llere sådarie, skola desse
dertill bidraga i förhållande till den del de kunna hafva deri. I händelse af tredska elier stridighet
angående hvarderas delaktighet i utgiften, afgöres saken af Provins-rådets Ständiga Utskott,
med rättighet att söka ändring hos Konungen.
Rörer frågan olika provinser, hänskjutes den till Konungen.
De stadganden, som i provinserna finnas gällande, angående fördelning af kommunala bördor
mellan olika samhälls-afdelningar, hvilka hafva särskilda inkomster och utgifter, och hvilkas
fördelar icke äro gemensamma, skola, inom två års förlopp, af Provins-råden öfverses, efter det
vederbörande Kommunal-råd blifvit hörde, och med skyldighet för Provins-råden, att sina beslut
till Konungens pröfning hemställa.
CXXX1II. Söka Kommunal-råd att undandraga sig betalning af dem lagligen åliggande
utgifter, genom att vägra godkännande deraf, helt och hållet eller till en del, eger Provinsrådets
Ständiga Utskott, elter vederbörande Kommunal-råds hörande, att, i mån af behof, uti
budgeten uppföra den ifrågavarande summan.
Kommunal-radet kan, om det anser kommunens rätt härigenom förnärmad, söka ändring
hos Konungen.
Om Kommunal-råd godkänner en utgift, men det Ständiga Utskottet densamma ogillar eller
nedsätter, eller om Utskottet, lika med Kommunal-rådet, afslår eller icke tillfullo godkänner
utgiften, skall Irågan till Konungens pröfning hänskjutas.
Andra Afdelningen.
Om Kommunernas inkomster.
CXXXIV. Kommunal-rådet skall årligen uti budgeten specifikt upptaga alla kommunens
inkomster, af hvad slag de vara må, äfvensom de medel, hvilka, enligt lag, böra till kommunerna
utbetalas, jemte föregående års behållning.
liilaga till Allm. Iiesv.- och Elton.-Ulsk:s Bd. JVs 127.
105
CXXXV. När bemyndigande erhållits alt fördela en bevillning, skall förslaget till fördelnings-lista,
upprättadt i enlighet med derom gällande föreskiiller och sedan detsamma blifvit
al Rådet förgångsvis (provisoiremenl) afslutadt, under minst lä dagar vara för kommunens
skattskyldige innevånare tillgänglig!, hvarom vederbörande skola, genom af Magistraten utfärdad
kungörelse, erinras; kunnande de skattskyldige, som, genom den skedda fördelningen, anse sig
förnärmade, derom göra framställning bos Kommunal-rådet.
Rådets beslut i anledning af dylika klagomål skola, huru de än må utfalla, till Provinsrådets
Ständiga Utskotts pröfning insändas, hvarvid alla till Rådet ingifna klagomål, ansökningar
och handlingar rörande detta ämne tillika bifogas.
CXXXVI. Skattskyldig, som anser sig för högt taxerad, kan dessutom, inom en månad
från debetsedelns emottagande, jemte anmälan om det belopp, som blifvit honom påfördi, anföra
besvär bos Provins-rådets Ständiga Utskott, sorn, efter det Kommunal-rådet blifvit bordt, deröfver
meddelar resolution. Besvären emottagas icke, så vida de ej åtföljas af bevis om utskvldernas
inbetalning.
CXXXVII. Indrifning af ständiga eller tillfälliga skatter får ej företagas, förrän uppbördslängderna
blifvit försedda med utmätnings-ordres af Provins-rådets Ständiga Utskott.
CXXXV1II. Tilläggs-skillingarne {centimes additionel) till krono-utskylderne indrifvas i
öfverensstämmelse med de angående sistnämnde utskylder gällande författningar; och de direkta
kommunal-pålagorna indrifvas äfven på enahanda sätt, som skatterna till staten.
Dock skall med indrifning af direkta skatter, påförde uppbördsman, örvaltare och förpak -  tare af municipal-intrader, som utgå efter taxa, äfvensom af direkta utskylder, påförde medborgare
i allmänhet, förfaras i öfverensstämmelse med lagen af den 29 April 1819.
Tredje Afdelningen.
Om Kommunernas räkenskaper.
CXXXIX. Uti kommuner, som stå under Distrikts-kommissariers inseende, sammanträder
Kommunal-rådet årligen första Måndagen i Maj månad, för att förgångsvis afsluta det nästförflutna
förvaltnings-årets räkenskaper.
Rådet samlas likaledes första måndagen i September, för att fastställa kommunens budget
öfver inkomster och utgifter för det följande året.
1 andra kommuner sammanträder Kommunal-rådet första Måndagen i Augusti för att afsluta
räkenskapen och första måndagen i Oktober för att fastställa budgeten öfver stadens inkomster
och utgifter under året derpå.
CXL. Kommunernas räkningar samt förslag öfver inkomster och utgifter skola framläggas
på rådhuset, der hvar och en skattskyldig kan när som helst laga del deraf, utan att handlinga
rne behöfva flyttas.
I de under Distrikts-kommissarier stående kommuner skola dessutom räkningar och förslag
104
Bilaga till Allm. Besv.- och Ehon.-Utsks Bet. M 127.
offentliggöras, de förra under de 10 första dagarne af Juni, de sednare under de 10 sista
dagarne af September.
I andra kommuner skola räkningarne offentliggöras under de 10 sista dagarne af September,
och förslagen från den 10 till den 20 November.
Detta offentliggörande skall ske genom anslag. De skola tryckas så ofta dessa räkningar
och förslag gå öfver 20,000 francs, men då summan icke uppgår till detta belopp, må anslagen
ske skriftligen.
CXLI. Förslagen och räkningarne böra, genom Magistratens försorg, hemställas till Provinsrådets
Ständiga Utskott, som deröfver i sista band beslutar.
Hvarje utbetalning af sådan beskaffenhet, att kommunen icke är lagligen förbunden att
densamma sig åtaga, och hvilken Provins-rådets Ständiga Utskott nedsatt, må icke af Magistraten
verkställas utan nytt beslut derom af vederbörande Kommunal-råd.
När Kommanal-styrelserna till Provins-utskottets pröfning insända kommunernas förslag
och räkningar, åligger det dem att styrka, det dessa handlingar varit behörigen anslagne och
kungjorde.
CXLII. Räkningarne böra årligen insändas till Provins-rådets Ständiga Utskott, före den 1
Juli i kommuner, som stå under Distrikts-kommissarier, och före den i Oktober i alla andra.
Förslagen böra insändas före den 13 Oktober i kommuner, stående under Distrikts-kommissarier,
och före den 10 December i de öfriga.
Om härmed fördröjes, eger Ständiga Utskottet att, genom utskickade ombud, på de försumliges
egen bekostnad, låta afhemta de ifrågavarande handlingarne.
CXLIH. När, i följd af oförutsedda omständigheter, en Kommunal-förvaltning finner nödigt
göra en utgift, som icke är i förslaget uppförd, bör särskild ansökning göras hos Provins-rådets
Ständiga Utskott, om godkännande af denna utgiftspost.
CXLIV. F rån kommunens kassa får ej någon utbetalning ske, som icke är uppförd uti
ett af Provins-rådets Ständiga Utskott faststäldt förslag, eller i en af samma myndighet godkänd
särskild räkning.
Ingen utgiftspost i förslaget får öfverskridas eller på annat föremål öfverflyttas, utan Ständiga
Utskottets uttryckliga tillstånd.
CXLV. Likväl kan Kommunal-rådet förordna om verkställighet af nödiga och oförutsedda
utgifter, genom på anförda skäl grundad! beslut, hvilket bör, utan dröjsmål, till Provins-rådets
Ständiga Utskott insändas.
Vid tillfällen, då minsta tidsutdrägt skulle kunna förorsaka uppenbar skada, kan Magistraten,
på sitt ansvar, besluta en sådan utgift, med åliggande alt ofördröjligen derom underrätta
så val Kommunal-rådet, som beslutar om utgiften skall godkännas eller icke, som äfven Provins-rådets
Ständiga Utskott, hvilket slutliga afgörandet tillkommer.
CXLVJ.
Bilaga lill Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk:s Bet. Jtf 127. 103
CXLVI. Anordningar, som af Magistraten utfärdas på kommunens kassa, böra vara
undertecknade af Borgmästaren eller den i hans ställe är, jemte en Rådman, samt vara af Sekreteraren
kontrasignerade.
CXLVIJ. I händelse af vägran eller dröjsmål att utanordna medel till utgifter, hvilka det
i kraft af lag åligger kommunen att bestrida, eger Provins-rådets Ständiga Utskott att, efter
Kommunal-rådets hörande, derom besluta samt, der så nödigt anses, förordna att beloppet må
genast utbetalas.
Ett sådant beslut gäller som anordning, och kommunens Kassa-förvaltare är pligtig att, på
eget ansvar, summan utgifva.
VII Kapitlet.
Om rättegångars utförande.
CXLVIII. Hvarje kommun eller afdelning af kommun skall, för att kunna uppträda inför
rätta, vara försedd med bemyndigande af Provins-rådets Ständiga Utskott, dock med öppen rätt
att, i händelse af vägran, deruti söka ändring hos Konungen.
Dock kunna Borgmästare och Råd, innan ett sådant bemyndigande erhållits, anhängiggöra
eller försvara hvarje rättsanspråk, sorn går ut på att värja egendoms-besittning, äfvensom att
vidtaga erforderliga åtgärder till förekommande af talans förlust eller afbrott i preskription.
CXLIX. Uppstår tvist mellan en afdelning af en kommun och hela kommunen eller en
annan del af samma kommun, skall Provins-rådets Ständiga Utskott ibland afdelningens mest
ansedda medlemmar tillsätta en kommitté, hvilken, efter erhållet bemyndigande af Utskottet,
eger att inför domstolarne målet fullfölja.
CL. En eller flere inbyggare i en kommun kunna, i Kommunal-rådets ställe och i kommunens
namn, föra talan inför rätta på grund af särskildt bemyndigande utaf Provins-rådets
Ständiga Utskott, hvarvid det dock åligger dem att ställa säkerhet och personligen ansvara för
rättegångskostnad och skadestånd, som kunna ådömas.
Kommunen kan ej förlika en sådan rättegång, utan dens eller deras samtycke, som i kommunens
namn fört talan.
Det Ständiga Utskottet pröfvar den erbjudna säkerheten.
Afslag å framställning af ifrågavarande art kan öfverklagas hos Konungen.
VIII Kapitlet.
Om klyfning och sammanläggning af Kommuner.
CLI. När en afdelning af en kommun upphöjes till sjelfständig kommun, skall en af Konungen
utfärdad kungörelse skyndsamt sammankalla den utklufna afdelningens valmän, ordna allt
Bih. till R. St. Prot. 1836 4 1837. 8 Sami. 37 Haft. 14
10(5
Bilaga till Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk:s Bet. JYi 127.
hvad som angår den första valförrättningen samt bestämma den första afgången i öfverensstämmelse
med hvad uti detta ämne är, i förevarande lag, stadgadt.
Begge Kommunal-råden förordna gemensamt om fördelning, mellan inbyggarne uti de skiljda
afdelningarne, af samfällig egendom, till grund hvarför lägges antalet af rökar (feux), d. v. s.
af familjefäder, som hafva sina hemvist i hvardera afdelningen. De öfverenskomma på lika
sätt om hvad sorn angår skulder och offentliga handlingar.
De beslut, som fattas i dessa ämnen, skola underställas Provins-utskottets pröfning.
Stadna de särskilda Kommunal-råden i olika meningar, utnämner Utskottet tre kommissa
rier
att ordna skiljaktigheterna, med förbehåll af Utskottets godkännande och öppen rätt till
klagan hos Konungen.
Uppstår tvist om rättigheter, härflytande från eganderatt eller besittning, skola kommunerna
till vederbörlig domstol förvisas.
CLII. Om en kommun eller del af kommun förklaras vara förenad med en annan, skall,
i afseende på gemensam egendom, förfaras i öfverensstämmelse med hvad uti nästföregående
artikel stadgadt är. Föranleder föreningen tillökning uti antalet af ledamöter i den kommuns
Råd, som i sig upptagit annan kommun eller del deraf, förfares jemväl på sätt i samma artikel
sagdt är.
Öfver gående stadganden.
(Dispositions transitoires.)
CLI1I. Kommunal-råden skola helt och hållet förnyas det år, då denna lag träder i verkställighet.
Regeringen skall bestämma de tider, då de förberedande åtgärderna för val-listornas upprättande
böra ega rum, då kommunernas valmän böra första gången sammankallas, äfvensom
då valen skola verkställas, allt med iakttagande af de mellantider, som äro föreskrifna uti artiklarne
XIII t. o. m. XVII, för val-listors upprättande och uti art. XXI, för valmännens
sammankallande.
CFIV. Vid den första valförrättningen skall Ordföranden i Under-rätten eller den hans
embete förestår, föra ordet i Hufvud-byrån. Finnas flere sektioner, skola domarena uti nämnde
domstol, allt efter tjensteålder, vara Ordförande i den andra och följande sektionerna.
Uti de kantoners hufvudorter, der Under-domstol ej finnes, är Freds-domaren eller en af
hans Suppleanter, efter tjensteålder, sjelfskrifven Ordförande.
1 alla andra kommuner utnämner Provins-rådets Ständiga Utskott Ordförande.
Hufvud-byråns omröstnings-vitlnen utses af Utskottet, som för detta ändamål upprättar en
lista på minst tolf personer, hvilka tillkallas i den ordning de blifvit utsedde. Hufvud-byrån
utser omröstnings-vittnen vid de öfriga sektionerna.
Uti kommuner, der Under-rätt ej finnes, utser Hufvud-byrån likaledes Ordförande i de
andra sektionerna.
Allm. Besv.- och Ehon.-Utsliollets Utlåtande Jt? 128.
107
I öfrigt förfares i enlighet med hvad i förevarande lag är stadgadt.
CLY. Borgmästare, Rådmän och ledamöter uti nu varande Kommunal-råd skola i sina
befattningar fortfara till dess, i öfverensstämmelse med denna lag, andre blifvit i deras ställen
utnämnde.
CLVI. De tjenstemän vid Provins-styrelserna och Arrondissements-kommissariaten, som i
mer än 10 år tjenstgjort såsom Sekreterare i kommunerna, kunna, med Kommunal-rådens samtycke,
vid sistnämnde befattningar bibehållas.
CLVII. Till dess annorlunda varder förordnadt, åligger det Kommunal-råden att årligen
utgifts-budgeten upptaga handels- och fabriks-kamrarnes omkostnader.
JW 128.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Nov. 1837, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af återremiss i viss del af Betänkandet
M 116, angående omarbetande eller ändring af Kongl.
Stadgan för Rikets Allmänna Elementar-läroverk den 14
Augusti 1856 m. m.
Enligt Utskottet meddelade Protokolls-Utdrag hafva Rikets Ständer den 17
och 21 nästlidue Oktober fattat beslut öfver de uti förenämnda Betänkande N:o 2
a) och b), N:is 4 och 6 samt Litteris A, B, C, D och E, äfvensom i väckt fråga
om ändring af föreskrifterna rörande lärjunges bestraffning, gjorda framställningar;
och hafva sedermera Höglodiga Ridderskapet och Adeln samt Hedervjrda BondeStåndet,
hvilka förut återremitterat Betänkandets första punkt, i fråga om ändring
108 Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskollels Ullålande JtJ 128.
eller omarbetning af den genom omförmälda Nådiga stadga föreskrifna läseordning,
enligt Protokolls-Utdrag, hvilka den 2 och 16 innevarande månad kommit Utskottet
tillhanda, med föranledande af skedd inbjudning, antagit Högvördiga Preste-Ståndets i
denna del fattade beslut; hvadan Utskottet endast har att behandla den i 5:te punkten
af Betänkandet förekommande fråga om nedsättande af en kominittd för att
uppgöra nytt förslag till Elementar-läroverkens styrelse, hvilken del af ärendet blifvit
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskottets
handläggning återremitterad, då deremot Högvördiga Preste-Ståndet godkänt
Utskottets hemställan, att denna fråga måtte lemnäs utan åtgärd, men Yällofl. Borgare-Ståndet
fattat beslut, i enlighet med den af Herr Lallerstedt mot Utskottets berörde
hemställan afgifna reservation.
Af Protokollen öfver diskussionerna i denna fråga hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt inom Hedervärda Bonde-Ståndet har Utskottet inhemtat, att de
Stånds-ledamöter, hvilka ogillat Utskottets ifrågavarande afstyrkan, omfattat den mening,
som finnes uttryckt i Herr Lallerstedts nyssnämnda reservation ; och som frågan
blifvit på grund af desse Ledamöters yrkande från två Stånd återremitterad samt
ett tredje eller Borgare-Ståndet antagit berörde mening såsom sitt beslut, finner
Utskottet sig ega skäl att antaga, det densamma gjort sig hos pluraliteten inom
tre Riks-stånd gällande; hvadan Utskottet finner sig böra i enlighet dermed vördsamligen
tillstyrka Rikets Ständer,
att, med åberopande af den underdåniga begäran om ett ändamålsenligare
ordnande af styrelsen öfver Elementar-läroverken, som Rikets
Ständer år 1848 framställde, och af den ytterligare anledning
till förnyandet af denna begäran, som uppkommit genom den nya
läroverks-stadgan och det derigenom skedda upphäfvandet af revisionen
öfver Rikets elementar-läroverk, till Kongl. Maj:t ingå med en
ny underdånig begäran, att Kongl. Maj:t måtte i Nåder uppfylla den
önskan, som Rikets Ständer i detta hänseende vid beviljandet af de
ökade anslagen för Elementar-läroverken förut framställt, samt till
Rikets Ständer göra Nådig framställning i ämnet.
Stockholm den 27 November 1857.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1858.
Tillkomna Rättelser.
Allm. Besv.- och Ekon.-Vtsk. Betänkande M 197.
Sid.
6 rad.
14 uppifrån står:
omfattande fäs.'
»
9
»
5 nedifrån »
dem
»
Y)
13
13 uppifrån »
eger
»
Y)
14
13 » »
menighets-ytfrande
»
))
16
22 » »
delegerad
»
»
17
13 » »
höranden
»
»
21
2 nedifrån »
fördele
»
)>
22
»
15 uppifrån »
Ugglas
»
»
28
8 » »
amtkommunens
))
»
31
»
23 » »
guvernören
»
»
»
27 » »
provins-rådet
))
Y)
59
4 nedifrån »
insiitationen
»
»
42
»
12 uppifrån »
anmärkningarne
»
»
43
6 » »
prerogatir
»
))
48
5 nedifrån »
utrustadt
))
35
13 » »
paragrafen
))
»
36
»
2 » »
suffarge
»
»
58
14 uppifrån »
ej heller
»
»
59
Y)
21 » »
14
»
»
60
23 » »
ett
»
»
»
»
54 » »
vakar
»
61
7 » »
upprepande
»
})
»
5 nedifrån »
organiska lagen
»
Y)
62
9 uppifrån »
Förfa ttriings-samlingen
»
YY
»
))
13,14 » »
»
»
63
»
29 » »
kostnaden
»
64
))
8 » »
guverniiren
»
»
))
18 » »
räknadt
»
1}
Y)
29 » »
Kommunal-nämndernas
»
»
6S
»
26 » »
gjnrt
»
»
Y)
27 » »
allmänt nyttiga
»
*>
66
»
26 » »
än
))
67
9 » »
serier
»
»
66
7 » »
avoué
V
69
25 » »
leveranser
»
))
70
21 » »
åtlöljd
»
t)
»
»
30 » »
trycket
»
»
76
25 » »
hänseende
»
»
79
22 » »
gränsar
»
»
62
9 » »
namnen
))
9 » »
dem sorn
»
64
»
4 nedifrån »
Kommunal-nämndens
»
))
Y)
»
3 » »
Kommunal-näinnden
»
))
67
16 » »
»
»
»
91
24 uppifrån »
Nämnden
»
Y)
107
»
10 » »
utgifts-budgeten
))
innefattande
den
ega
menighets yttrande
delegerade
hörande
fördelar
Ugglas’
amts-kommunens
guvernörer
provins-räd
institutionen
an märkningar
prerogalif
utrustad
momentet
sutlrage
äfvensom
15
det
vaka
uppropande
lagen
provinsens kungörelse-tryck
Kungörelse-trycket
kostnader
regeringen
räknade
Kommunal-rådens
derom gjort
allmänny Itiga
än i
serierna
avoués
leverans
ätlöljde
tryck
händelse
gränsa
namn
som
Kommunal-radels
Konununal-rådet
»
Rä det
i utgifts-budgeten
Bih. lill R. St. Prol. 1856-1858 8 Sami. 38 Hafi.
STOCKHOLM, TRYCKT DOS JOH. BECKMAN 1858.
Register
ofver de af Rikets Ilögiollfge Ständers Allmänna
Kesvärs- oell Ekonomi-Utskott under Uagtima
Riksdagen åren 1856-***58 afgifna »etäiikanclen,
Utlåtanden oell Memorial.
A.
Academien, Krigs-: indragning deraf
Aflöning, fjerdingsmans: skyldighet för Boställsinnehafvare alt deruti .
deltaga
„ för Klockare: förändrad reglering deraf
„ Presterskapets: förändring deri
Afvittring af åtskilliga på Ockelbo allmänning varande lägenheter .
Almare Stäk: om förbättrande af vindbryggan och segelleden dervid
Allmogen i 7 härader af Elfsborgs Län: upphörande al den dem beviljade
särskilda handelsfrihet
föreskrifter till förekommande af missbruk utaf den allmogen
i Sunnerbo härad i Småland tillagda rättighet att försälja
egna tillverkningar
Allmänning, Ockelbo-: afvittring af åtskillige derå belintliga lägenheter .
Arbetsfolk: skyldighet för dem att afsätta penningar för ålderdomen
„ som utgår för vinnande af arbetsförtjenst: stadgar för dem
Arbetsfångar: se Fångar.
Nummer å
Betänkandet.
lil.
10.
80.
93.
57.
22.
100.
101.
57.
68.
94.
48.
48.
1
Nummer å
Betänkandet.
Arbetsmanskap ur Arméen vid jernvägarne 25.
Arméen: användande af arbetsmanskap derifrån vid jernvägarne ... 25.
„ permittering deraf- till hälften mellan mötestiderna .... 45.
Auktion på Landet: om tillstånd att fortsätta densamma sednare på aftonen
än genom förordningen den 22 Sept. 1848 är medgifvet 15.
„ entreprenad- om tiden för utlysande och anställande deraf . 4. 29.
Bergsfrälse-jorden inom Kopparbergs Län: skyldighet för egare deraf att
deltaga i skjuts -125.
Bergslag arne: upphäfvande af den tvungne tackjerns-blåsningen derinom 122.
Bergsprängnings-krut: frihet att tillverka sådant 124.
Beväringen., alllmänna: ändring i föreskrifterna derom  2. 104.
Biskops-Embeten: indragning deraf  52.
Borgare: förhöjning i traktamentet åt dem vid besigtningar och andra
förrättningar för Kronans räkning  7.
Borås: upphörande af den innevånarne derstädes beviljade särskilda handelsfrihet
100.
Boställsinnehafvare: skyldighet att deltaga uti fjerdingsmanna-aflöningen 10.
„ ersättning för nedlagd kostnad å Boställets grund
dikande
32.
Boställs-oråning, Militice: se Militice-Boställs-oråning.
Bouppteckning: förtydligande af stadgandena derom  18.
Brottmål: förändrade föreskrifter om upprättande och aflemnande till
presterskapet af förteckningar å personer, som för brott blifvit
sakfällde eller under framtiden ställde 28.
Bätsmanslorps flyttning från en rotedel till en annan  84.
C.
Cancelli-personal, Utskottets: tillökning deraf  I.
Carlberg: indragning af Krigs-Akademien derstädes lil.
Cavalleri-regemenlen, Skånska: deras afsittande  79.
5
Nummer å
Betänkandet.
Central-myndighet för kyrkliga och undervisnings-ärenden: inrättande
deraf  82.
Christendoms-undervisningens besörjande i Folkskolorna och församlin
garne:
föreskrifter derom ; . . . 98. 107.
Collegium, Eklesiastik-: inrättande deraf .  82.
Dagbok: föreskrifter om resandes anteckningar deruti 120.
Djurfång och jagt: ändringar i stagan derom  41. 56.
E.
Ecklesiastik-Collegium: om inrättande deraf  82.
Edgång: inskränkning i antalet deraf  53.
Ekonomiska, administrativa och kamerala författningar: om utarbetande
af ett sammandrag deraf på allmän bekostnad 34.
Ekonomi- och Polili-mäl: upphörande af Universitetens rätt att med
stadsstyrelserna deltaga i handläggningen deraf . . . . 87. 105.
Elementar-Lär över k: omarbetning och ändring af stadgan derom den
14 Augusti 1856
116. 128.
Elfsborgs Län: belöning för skogsplantering å de s. k. Svältorna derinom 54.
„ om upphörande af den sju härader derinom beviljade
särskilda handelsfrihet 100.
Embeten, Biskops-: indragning deraf  52.
Entreprenad-auktioner för statens räkning : om tiden för utlysande och
anställande deraf  4. 29.
F.
Fabrik och Handtverk: förändrade stadganden i afseende på minderåriga
personers användande dervid 103.
\
4
Nummer å
Betänkandet.
Fabriks- och Handtverks-or Aning: ändringar deri 102.
Fakultet, juridiska vid Upsala och Lund, samt den Medicinska i Upsala:
förflyttning deraf till Slockholm  97. 108.
Falkenberg: stapelrätt derför  73.
Fattigvård: förändring i förordningen derom den 13 Juli 1853 . . 88.
Fiskeri-stadgan af den 20 Juni 1852: tillägg till 1 kap. 3 § 1
mom. deraf  12.
Fjerdingsman: skyldighet för Boställsinnehafvare att deltaga uti dess aflöning
10.
Folkmarknad i Westerås: afskaffande deraf  35.
Folkskolemedlens redovisning och aflemnande: förslag till förändrade föreskrifter
derom  16.
Folkskole-stadgan af den 18 Juni 1842: förklaring af 2 mom. 11 §
deri, om folkskole-lärares pensionering 117.
Folkskolor oeh Församlingar: om christendoms-undervisningen derstädes 98. 107.
For äring seg are: om rättighet för dem att, för vinnande af verkställighet
å utslag, ingifva desamma direkte till Länsmannen . . 11. 56.
Fornlemning ar: ny författning till deras skyddande  63.
Frälse-räntor: rättighet för frälse-räntegifvare att lösa dessa efter me
delmarkegångs-pris
38. 49.
Fröbygårda färjeplats på Öland: fraktningsrätt för personer, boende deremellan
och Calmar Sund 115.
Fångar: tillsynen öfver deras behandling i häkte  65.
Fångar, arbets-: deras användande uti arbetskorpsen . . . . . . 86.
Fält förvaltning s-reglemente: se Reglemente.
Författningssamling, ekonomisk: utarbetning deraf på allmän bekostnad 34.
Förmyndare-kammaren i Slockholm: ändring i dess instruktion af den
9 April 1856
96.
Församlingar: om christendoms-undervisningen derstädes .... 98. 107.
„ Garnisons-: se Garnisons församling.
„ Moder-: dess rösträtt vid tillsättande af komminister i
Annex församling 47.
Förvaltnings- och Styrelseverken: reorganisation deraf  69. 77.
u.
Garnisons-församlingarne i Stockholm: om beredande af gudstjensts-och
skol-lokaler för deni  8.
5
Nummer å
Betänkandet.
Grunddikning å Boställen: ersättning till Boställshafvaren för nedlagd
kostnad derå  32.
Gudstjensts- och Skol-lokaler för Garnisons-församlingarne i Stockholm:
om beredande deraf  8.
Gymnasii gods, Hvilfeldska: undersökning om dess tillstånd och förvaltning
Gårdfarihandel: upphörande af den, som utöfvas af allmogen uti sju härader
af Elfsborgs Län, Städerna Borås och Ulricehamn, samt
Sunnerbo härad i Småland 100. 101.
Gäslgifveri-skjuts: se Skjuts HO*
83.
II.
Handel: rättighet för Svensk man, att i två eller liera städer samtidigt
idka sådan  3.
Handel, Gårdfari- se Gårdfarihandel.
Handels-ordningen den 22 December 1846: ändringar deri, samt rättighet
till fri handel med salt inom riket 99. 119.
Handtverk: förändrade stadganden i afseende på minderåriga personers
användande dervid 103.
Handtverks- och Fabriks-ordning af den 22 December 1846: ändringar
deri 102.
Hemmansränta: lika mått öfver hela riket å den deruti ingående span
mål
58.
Herjeådalens fögderi: indragning af Kronofogden derstädes .... 26. 43.
Hjelprote: ändring i fördelningen emellan denne och stamroten af vissa
prestationer till Knektehållet  89.
Hofrätt, Krigs-: se Krigs-Hofrdlt.
Husar-regemente, Smålands: dess afsiltande ......... 79.
Hvilodag: se Sabbalh.
Hvitfeldtska Gymnasii-godsets tillstånd och förvaltning: undersökning
derom
83.
Häfgång: upphörande af insamling deraf uti kyrkorna  20. 42.
Hållskjuts: se Skjuts.
Häst, rustnings- se Rustnings-häst.
Hästläkare: åliggande vid remonterings-förrättningar  91.
6
J.
Nummer å
Betänkandet.
Jagt och Djurfång: ändringar i stadgan derom 41. 51.
Jernvägar: om användande dervid af arbetsmanskap ur Arméen . 25.
Instruktion iör Postmästare af den 16 Febr. 1707: tillägg till 12 :te
punkten deraf  56.
„ för justerare af mått och vigter, af den 51 Januari 1855:
tillägg till 28 § deruti  60.
„ Landshöfding-: ändringar och revision deraf  70. 76.
„ för Förmyndare-kammaren i Stockholm den 9 April 1856:
ändringar deri 96.
Jordeboks-liggare för Malmöhus Län: upprättande deraf 27.
Juridiska Fakulteten vid Lunds och Upsala Universitet, samt Medicinska
fakultetens i Upsala förflyttning till hufvudstaden .... 97. 108.
Justerare af mått och vigter: tillägg till 28 § i instruktionen för dem 60.
Jönköpings Län: om upphäfvande af Kongl. Brefvet den 51 Juli 1685
rörande rotehjelpen derstädes  85.
ät.
Kalmar Sund: fraktningsrätt för personer, boende deremellan och färjeplatserna
Röhälla och Fröbygårda 115.
Klockare: reglering af dess aflöning  80.
Klockares och Presterskapets aflöning: sammandrag af författningar derom
till församlingarne  64.
Knektehåll: förändrad fördelning emellan stamrotar och hjelprotar af
vissa prestationer dertill  89.
Kollekt: se Offer.
Komminister: moderförsamlings rösträtt vid tillsättande af denne i annexförsamling
47.
Kommunal-styr elser: inrättande deraf 127.
Kopparbergs Län: skyldighet för Bergs-frälsejorden derinom att deltaga
i skjuts 125.
Koppympning, skydds-: se Skydds-koppympning.
Krigs-Akademien på Carlberg: indragning deraf lil.
Krigs-artiklar, nya: utfärdande deraf
. 112.
Krigs-hofrätlen: indragning deraf
67.
7
Nummer å
Betänkandet.
Kronobergs Län: upphäfvandet af Kongl. Brefvet den 31 Juli 1685 rörande
rotehjelpen derstädes  85.
Kronofogde i Herjeådalens fögderi: indragning af denne  26. 43.
Kronofogde-tjenster: indragning deraf  31. 53.
Kronoskjuts: ordnande deraf och förhöjning i legan 110. 123.
Kronoskjuts-shyldige: befrielse från krut-transporter 124.
Kronotionde-sättning för Upsala Län: fastställelse derå  39. .50.
Krut, bergsprängnings-: frihet att tillverka sådant 124.
Krut-transport: kronoskjuts-skyldiges befrielse derifrån 124.
Kungskjuts: förhöjning i legan derför 110.
Kungs- och Kronoskjuts: ordnande deraf och förhöjning i skjutslegan . 123.
Kungsbacka', stapel-rätt derför  74.
!i.
Lagsamling: om utarbetande deraf på allmän bekostnad  34.
Landshöfdinge-instruktionen af den 10 Nov. 1855: ändringar och revision
deraf  70 76.
Laxfiske i hafvet utanför Listers härad: om förändrade föreskrifter i afseende
derå  13.
Lega, skjuts-, se Skjuts.
Listers härad: om förändrade föreskrifter i afseende på laxfisket der
utanlör
13.
Lots: befrielse för ångfartyg då de komma från sjön att taga sådan . 81. 109.
Lunds Universitet: dess förflyttande till hufvudstaden  97. 108.
Läkare, häst-, se Häst-läkare.
Läns-indelning: om reglering deraf  6.
Länsmän: om rättighet för fordringsegare att för vinnande af verstäl
lighet
å utslag direkte ingifva dem till Länsmännen . . . 11. 36.
Lärare, Universitets-, se Universitets-lärare.
Läroanstalt: rättighet för den af Törnsten i Norrköping inrättade, att
anses lika med högre Elementar-läroverk m. m 113.
Läroverk, Elementar-, se Elementar-läroverk.
8
M.
Nummer å
Betänkandet.
Magislrats-per söner förhöjning i traktamentet åt dem vid besigtningar
och andra förrättningar för Kronans räkning  7.
Malmöhus Län: upprättande af ny Jordeboks-liggare derför .... 27.
Markaryd socken: förflyttning dit af postexpeditionen i Wittsjö socken i
Småland 24.
Medicinska fakultetens i Upsala förflyttning till Stockholm .... 97. 108.
Medel, folkskole-: se Folkskole-medel.
Militia-Boställs-ordningen den 23 Januari 1836: tillägg dertill ... 40.
nr.
Norrköping: derstädes inrättade Läroanstalts jemförlighet med högre Ele
mentar-läroverk
113.
Nämndemän: befrielse från utgörande af reserv-skjuts . . . . . 126.
il.
Ockelbo allmänning: om afvittring af åtskillige derå varande lägenheter 57. 48.
Offer- och Kollekt-medel: upphörande af insamling deraf i kyrkorna 20. 42.
i».
Pass: skyldighet att dermed vara försedd vid resa uti, samt till och
ifrån, Sverige  75. 92.
Pensionering af folkskole-lärare: förklaring af 2 mom. 11 § i folkskolestadgan
117.
Permittering för hälften af Arméen emellan mötestiderna och då annan
aktiv tjenstgöring icke ifrågakommer  15.
Persedlars och Truppers förskaffande: upphäfvande af 84 § i förordningen
derom den 6 Sept. 1842
59.
Post
9
Nummer ä
Betänkandet.
Post-expedition i Wittsjö: om dess förflyttning tili Markaryd socken i
Kronobergs Län
24
Postmästare: tillägg till 12:te punkten af Instruktionen för dem den 16
Febr. 1707  • 5g
„ ändring i arfvodet för Tidningars afsändande .... 57.
Presterskap: aflemnande till dem af förteckningar å personer för brott
sakfällde 28.
„ förändradt sätt för utgörande af deras aflöning .... 93.
„ ocb Klockares aflöning: sammandrag af författningar derom
att tillhandahållas församlingarne  64.
R.
Regementen: Smålands och Skånska indelta Cavallen-: deras afsittande 79.
Reglemente, rese-: se Rese-reglemente.
„ tjenstgörings- och fältförvaltnings- för Arméen: utfärdande
deraf
112.
Reglering af Läns-indelningen  6.
Religions- och sedlighets-vård för personer anställde vid större allmänna
arbeten  50. 62.
Remontering: Hästläkares åliggande dervid 91.
Resandes anteckningar i Dagbok: föreskrifter derom 120.
Rese-reglemente: ändring deri 21. 44.
Reserv-skjuts: se Skjuts 110.
„ Nämndemäns befrielse derifrån 126.
Rotehjelp inom Jönköpings och Kronobergs Län: upphäfvande af
Kongl. Brefvet derom den 31 Juli 1685
85.
Rustning shäst: den ålder denne vid antagandet bör innehafva ... 91.
Röhälla färjeplats: fraktningsrätt för personer boende deremellan och
Kalmar Sund 115.
Rösträtt, moderförsamlings- vid tillsättande af Komministrar i annexförsamling
• 47.
2
10
s.
Nummer &
Betänkandet
Sabbath: åtgärder till befrämjande af dess helgd  71.
Salt: rättighet till fri handel dermed inom riket ....... 99. 119.
Sedlighets- och religions-vård för personer, anställde vid större allmänna
arbeten  50. 62.
Segelled vid Almare stäk: förbättrande deraf 22.
Seglations-ordningen den 15 Maj 1843: förändringar deri .... 121.
Sjöledes: noggrannt iakttagande af föreskrifterna om truppers förskaffande
på sådant sätt
9.
Skatter: jemnare fördelning deraf inom Wesslands socken af Upsala Län 40.
Skjuts: ordnande deraf och förhöjning af skjutslegan HO.
„ skyldighet för Bergs-frälsejorden att deri deltaga 125.
„ Kungs- och Krono-: se Kungsskjuts .... ... 123.
„ Reserv-: se Reserv-skjuts HO
Skogsplantering
å de s. k. Svältorna inom Elfsborgs Län: belöning derför 54.
Skolor inom Lunds stift: huruvida ega att dimittera elever till Universiteten
1H
Skole-
och Gudstjensts-lokaler för Garnisons-församlingarne i Stockholm:
om beredande deraf  9.
Skydds-koppympningen: om ändringar i Kongl, reglementet derför af den
29 Sept. 1853
H
Skånska
indelta Cavallen-regementenas afsittande  79.
Smålands husar-regementes afsittande , . . . 79.
Sockenstämmor i riket: ändring af Förordningen derom den 29 Aug.
1843
95. 118.
i Stockholms stad: ändring i förordningen derom den
16 Mars 1847
90.
Soldattorp: se Knektehåll.
Spanmäl, lika mått öfver hela riket å den i hemmansräntan ingående 58-
„ vissa föreskrifter vid vägning deraf 61.
Stad: om rättighet för Svensk man att i två eller flere städer samtidigt
idka handel
5.
Stamrote: förändrad fördelning emellan denne och hjelprote af prestationer
till Knektehållet  99.
11
Nummer å
Betänkandet.
Slapelrätl för Wadstena  72.
„ för Falkenberg  73.
„ för Kungsbacka  74.
Statsförfattning, samt straff- och privat-rätt, Unionsrikenas: skyldighet
för blifvande tjenstemän i Sverige och Norrige att deruti
examineras  17.
Stipendier, som åt yngre Universitets-lärare blifvit anslagne: förändring
af vilkoren för åtnjutande deraf  5.
Straff- och Privat-rätt, Unions-rikenas: om skyldighet för civile tjenstemän
i Sverige och Norrige att hafva undergått examen deruti 17.
Styrelse- och Förvallnings-verken: reorganisation deraf  69. 77.
Sunnerbo härad i Kronobergs Län: föreskrifter till förekommande af
missbruk utaf allmogens derstädes rättighet att försälja sina
tillverkningar, m. m 101.
Svensk man: rättighet för denne att i två eller flera städer samtidigt
idka handel  3.
Svältorna i Elfsborgs Län: belöning för skogsplantering derå . . . 54.
Söndag: se Sabbath.
T.
Tackjernsblåsning, tvungna, inom Bergslagerne: upphäfvande af densamma 122.
Tidningar: ändring i arfvodet till postmästare för deras afsändande 57.
Tjenstehjon: skyldighet för dem att afsätta penningar för ålderdomen 68.
Tjenstemän: civile eller militäre, som vinna anställning vid Kongl. Maj-.ts
hof: huruvida bör frånträda deras löner på Rikets stat 66. 79.
„ uti Sverige och Norrige: om skyldighet för dem att examineras
uti Unions-rikenas statsförfattning, samt straff- och
privat-rätt  17.
Tjenslgörings-reglemente för Arméen: utfärdande deraf 112.
Torp, Båtsmans-: se Båtsmanstorp.
Traktamente åt magistrats-personer och borgare vid besigtningar och
andra förrättningar för Kronans räkning: förhöjning deri 7.
Transito-rätt emellan Svarige och Norrige: beredande deraf . . . . 106.
12
Nummer å
Betänkandet.
Trenninghults allmänning: inköp deraf för statens räkning .... 55.
Trupp: om iakttagande af föreskrifterna i afseende på truppers förskaffande
sjöledes
9.
„ och persedlars förskaffande: upphäfvande af 84 § i förordningen
derom den 6 Sept. 1842
59.
Iven ningen: inköp deraf för statens räkning till Skogvaktare-boställe 55.
IT.
Ulricehamn: upphörande af den innevånarne derstädes beviljade särskilda
handelsfrihet  , .
Unions-rikenas statsförfattning samt straff- och privat-rätt: skyldighet
för blifvande civile tjenstemän i Sverige och Norrige att examineras
deruti ... *
Universitet: upphörande af dess rätt att med stadsstyrelsen deltaga
handläggning af ekonomi- och politi-mål ....
„ Upsala och Lunds: förflyttning till hufvudstaden . .
huruvida skolorna inom Lunds stift ega att dit dimittera
elever *
Universitets-lärare: förändring af vilkoren för åtnjutande af åt dem anslagna
stipendier
Upsala Län: fastställelse af kronotionde-sättningen derstädes . . .
jemnare fördelning af skatterna inom Wesslands socken
derstädes
Upsala Universitet: förflyttning till hufvudstaden
Utmätning s-för rättning ar: förändrade grunder för beräknande af ersättning
dervid
Utslag: rättighet för fordringsegare att för verkställighet deraf ingifva
desamma direkte till Länsmännen
100.
17.
87.
97.
114.
5.
59.
40.
97.
19.
105.
108.
50.
108.
11. 56.
w.
Wadstena: Stapelrätt derför . . .
Vaxljus-penningar: upphörande deral
72.
20. 42.
4 5
Nummer å,
Betänkandet
Wesslands
socken inom Upsala Län: jemnare fördelning af skatterna
derinom  40.
Westerås: afskallände af folkmarknaden derstädes  55.
Vindbrygga vid Almare Stäk: förbättrande deraf 22.
Wittsjö postexpeditions förflyttning till Markaryds socken i Kronobergs Län 24.
Vägning af spanmål: vissa föreskrifter dervid  61.
Å.
Ångfartyg: ytterligare föreskrifter då dessa mötas 25.
,, som göra reguliera resor: befrielse för dem att taga lots 8 4. i Of
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1858.
