# ID: svediakorp-gov2323
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 121,744
# sentences: 2,653
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


It IIIA \ (i
TU-I
B&UIUMQO
PROTOKOLL
VID
Kikidsij^est
i Nlociiliolifli
Åren 1856, 185? oc h 1858.
ÅTTONDE SAMLINGEN.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial,
Utlåtanden och Betänkanden.
:
.
Ålim,. Desv. och Ekon.-Vtsk. Memorial N:o i.
1
\:o 1.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Nov. 1856, kl. 11 f. ra.
Memorial, angående tillökning af Utskottets tjenstemanna-personal.
För att befordra skyndsamhet vid behandlingen af de ärenden, som blifva
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets åtgärd öfverleinnade, har Utskottet
inom sig utsett tre afdelningar för ärendenas beredning, innan dessa till slutlig
handläggning hos Utskottet förekomma, hvadan Utskottet, enligt 24 § Riksdags-Ordn
ingen, eger att antaga tre Kanslister, en tili biträde vid hvardera afdelningen
; men då, enligt hvad erfarenheten vid förflutna Riksdagar visat, dessutom
oundvikligen erfordras ett pålitligt biträde vid diariernas förande och för att gå
tillhanda med Notarie-tjenst vid Utskottets sammanträden, samt två Kanslister,
att, i den mån göromålens mängd och omfattning sådant erfordra, i tjenstgöring
inkallas, så får Utskottet hos Riks-Stånden vördsamligen anhålla,
det Utskottet må tillåtas att, utöfver hvad Riksdags-Ordningen med
gifver,
genast antaga en Notarie och, i mån af behof, två Kan
slister.
Stockholm den 3 November 1856.
o o
A Höglofl. Ridderskapet och Adelns Le- A Högvördiga Preste-Ståndets Ledadamöters
vägnar: möters vägnar:
C_'0 o
Johan Carl åkerhjelm. G. D. Björck.
A Vällofl. Borgare-Ståndets Ledamöters A Hederv. Bonde-Ståndets Ledamöters
vägnar: vägnar:
A. J. Thomee. Petter Jönsson.
G. A. F. Lindencrona.
Dih. lill 11. St. Prot. 1836 cj 1837. 8 Sami. 1 llä[t. 1
2
Allm. Utsv. och Ekon.-Vlsk. Memorial N:o ?,
Hf:o 2.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Nov. 1856, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen remiss af Kongl. Majlis
Nådiga Proposition, angående ändring i stadgandena rörande
Allmänna Beväringsmanskapet.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottefs handläggning har den 13
innevarande månad från Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit öfverlemnad Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående vissa ändringar i nu gällande stadganden
örn utskrifningssättet och inrättningen af Allmänna Beväringsmanskapet; och hafva,
enligt Utskottet meddelade Protokolls-Utdrag, Högvördiga Preste-Ståndet och
Vällofl. Borgare-Ståndet jemväl beslutat, att samma Nådiga Proposition skulle till
Utskottets behandling remitteras ; men som Riksdags-Ordningen dels uti 34 §
stadgar att, om Kongl. Maj:t vill gemensamt med Rikets Ständer afgöra något
ekonomiskt mål, dermed skall förfaras på sätt som för lagfrågor är stadgadt, dels
ock uti 33 § innehåller, att under Civil- och Criminal-Lag böra förstås de delar
af Krigslagar och författningar rörande krigsväsendet, hvilka ega tillämpning på
medborgare utom krigsstaten, får Utskottet, som inhemtat att ifrågavarande Nådiga
Proposition blifvit af Höglolliga Ridderskapet och Adeln till Lag-Utskottet
remitterad, med stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-Ordningen,
härigenom vördsamligen tillkännagifva, att Utskottet anser sig icke
tillkomma att med förevarande ärende taga befattning; blifvande förenämnde
Nådiga Proposition till Hedervärda Bonde-Ståndet återlemnad.
Stockholm den 18 November 1856.
Allm. Uf.iv. och Ekon.-Vtsk. Memorial A.-o 3.
3
\:o
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Nov. 1856, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen remiss ä Kongl. Maj-.ts Nådiga
Proposition om rättighet för Svensk man att i tvä eller
flera städer samtidigt idka handel.
Sedan Kongl. Majit, medelst Nådig Proposition den ll:te innevarande månad,
velat, i enlighet med sista punkten af 89 §:n Regeringsformen, inhemta Rikets
Ständers underdåniga yttrande öfver väckt förslag om medgifvande af rättighet
för Svensk man, att i två eller liera Rikets städer samtidigt idka handel,
så har nämnde Nådiga Proposition af Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet blifvit remitterad till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet;
men sorn ifrågavarande Kongl. Proposition af de öfriga två Riks-Stånden
blifvit öfverlemnad till Lag-Utskottets behandling, får *) Utskottet, med stöd derjemte
af ofvan åberopade § i Regeringsformen,
till Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet
vördsami igen hemställa**), huruvida ej de må linna lämpligt att,
för enhets vinnande i afseende å frågans behandling, jemväl remittera
meranämnde Nådiga Proposition till Lag-Utskottet.
Stockholm den 25 November 1856.
*) till Högv. Preste- och Vällofl. Borgare-Stånden: så har
“) till Högv. Preste- och Vällofl. Borgare-Stånden: hemställt
4
Allm. Ilcsv. och Ekon.-Utsk. Betänkande IS:o
H:o 4.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Jan. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, z' anledning af väckt förslag om nya föreskrifters meddelande
rörande tiden för utlysande och anställande af
entreprenad-auktioner för Statens räkning.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet liar till Utskottets handläggning blifvit remitterad
en af Riksdagsmannen Anders Gudmundsson från Hallands län väckt,
af Riksdagsmännen Anders Nilsson och David Andersson från samma län biträdd,
motion, åsyftande att förekomma den tillökning i kostnad, som vid anskaffande
af förnödenheter för Statens räkning, enligt motionärens förmenande, föranleddes
deraf, dels att de entreprenad-auktioner, hvilka för ändamålet anställas,
icke nog tidigt utlystes, och dels att leveranserne icke ställdes å de för den
större mängden af producenter lämpligaste tider. Detta missförhållande ansågs
isynnerhet hafva egt rum vid anskaffning af födoämnen; och skulle, enligt motionärens
öfvertygelse, bland annat, en betydlig minskning i fångvårdskostnaderna
hafva blifvit beredd, om man bestämt lämpligare leverans-tider. Derest leverans-terminerne
utsattes dels i början af Maj, då transporterne i allmänhet kunde
ske på öppet vatten, och dels i början af November, då landthushållaren hunnit
bereda hvad till leveranserne erfordrades, och om auktionerna höllos två månader
förut, inom Mars och September månader, i hvilket fall landtmannen kunde
med mera visshet bedöma, hvad han af sina produkter hade att aflåta, så skulle
genom den häraf föranledda större täflan, vinst för Staten uppkomma. Motionären
har alltså föreslagit, att Rikets Ständer skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Embetsinyndigheter, som hafva uppdrag att anskaffa persedlar
för Kronans räkning, måtte anbefallas, att ej mindre i vanliga fall och då
bchofven kunna på förhand bestämmas, utlysa entreprenad-auktionerne tvä må
-
Allm. Besv. och Ekon.-Vlsk. Betänkande N'.o i.
5
under före leverans-terminerne, än ock omsorgsfullt bestämma dessa till sådana
tider af året, då, i anseende till god tillgång på hvad som erfordras samt lättad
transport, de för Staten fördelaktigaste vilkor kunna betingas; äfvensom, hvad
proviant-persedlar angår, att, då icke oförutsedda händelser göra annan ordning
nödig, anställa leverans-auktionerne i Mars och September månader för leverering
i början af Maj och November månader.
Utskottet har tagit förevarande motion i öfvervägande och får, i fråga om
tiden för kungörande af upphandlings-auktion, som för Kronans räkning bör anställas,
vördsamligen upplysa, att genom 8 § i Kongl. Auktions-Reglementet af
den 20 December 1825 stadgadt är, att sådan auktion i allmänhet och der särskilda
förhållanden ej göra annan ordning nödig, skall allmänt kungöras tre gånger,
den första gången minst sex veckor före auktionsdagen, vid hvilket förhållande
oell då auktionen vanligen anställes någon tid före det leveransen skall
ega rum, den af motionären yrkade föreskrift om auktionens utlysande två månader
före leverans-terminen icke synes vara behöflig. I afseende åter å de af
motionären föreslagna tiderna för upphandling af proviant-artiklar för Kronans
behof, får Utskottet anföra dels att, enligt hvad upplyst blifvit, inom fångvårdsförvaltningen,
hvilken motionären särskildt omförmält och synes härvid hufvudsakligen
hafva afsett, sedan mera än tio år tillbaka förfarits så, att auktioner för
dylika uppköp blifvit hällne två gånger om året, just under de af motionären i
sådant afseende uppgifne månaderne Mars och September, dels ock att leveranserne
af proviant-artiklar utaf lätt insedda skäl måste ske efter hand och ej kunna
på en gång emottagas, så att förslaget att Ieveranserne skulle fullgöras i Maj
och November månader icke är verkställbar; och hvad i öfrigt beträffar motionärens
hemställan, att vederbörande Embetsmyndigheter skulle anbefallas att vid
upphandlingar för Kronans räkning i allmänhet bestämma sådana tider för leveranserne,
då, i anseende till god tillgång och lättad transport, de för Kronan
fördelaktigaste vilkor kunde betingas, så synes en sådan uppmaning icke leda
till någon nytta, enär valet af den i nämnde hänseenden lämpligaste leveranstiden
sålunda ändock blefve af nit och omtanka hos vederbörande förvaltningsmyndighet
beroende.
På dessa skäl finner Utskottet, sig böra tillstyrka,
att någon åtgärd i anledning af denna motion icke må af Rikets
Ständer vidtagas.
Stockholm den 8 Januari 1857.
e
Allm. Besv. och Ekon.-lllsk. Belänkande N:o S.
\:o 5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Jan. 1857, kl. 2 e. m,
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående förändring af
vilkoren för åtnjutande af de åt yngre imiversitets-lärare
anslagne stipendier.
Sedan Rikets Ständer år 1851 anslagit 4,000 R:dr till rese-stipendier åt
utmärkte yngre Akademiske lärare, samt Kongl. Maj:t, uti en till Kanslers-Embetet
den 21 Februari 1852 afbiten Nådig Skrifvelse, dels förordnat att nämnda
belopp skulle tills vidare användas till två stipendier för hvartdera Universitetet,
det ena stipendiet å 1,200 R:dr och det andra å 800 R:dr, allt banko, dels
ock såsom vilkor för dessa stipendiers åtnjutande föreskrifvit, att innehafvaren af
det större skulle under tio och innehafvaren af det mindre under sex månader å
utrikes ort sig uppehålla, så har Herr Dalman, IV. F., uti en hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln väckt, till Utskottets handläggning öfverlemnad motion hemställt,
att, då lefnadskostnaderne äfven utomlands under de sednaste fyra åren
stigit så ansenligen, att stipendii-beloppen blefve otillräckliga för utrikes vistelse
under den föreskrifna tiden, och sålunda det stadgade vilkoret icke utan enskilda
uppoffringar kunde fullgöras, men önskligt vore att dessa stipendier kunde företrädesvis
tilldelas mindre bemedlade yngre lärare vid Universiteten, Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Majit underdånigst anhålla, att stipendiat, som erhåller
det ofvannämnda understödet af 1,200 R:dr banko, skulle anses hafva fullgjort
vilkoret för detsammas åtnjutande genom sju månaders och innehafvare af stipendiet
å 800 R:dr Banko genom fyra månaders vistande å utrikes ort.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande; men då Utskottet befarar att
tiden, under hvilken stipendiaterne skulle vara pligtige att på utrikes ort sig
Allm. llesv. och Ekon.-Utsk. Belänkandi N:o 6.
7
uppehålla, blefve, efter de inskränkningar deri, motionären ifrågaställa alltför otili"
räcklig för stipendiaten ,att kunna derstädes med mera allvar fortsätta det studium,
ät hvilket han egnat sig, utan måhända, just i anseende till sin korthet,
kornme att till icke obetydlig del användas på de nöjen och sysselsättningar,
hvilka vanligen upptaga den, som på kortare tid besöker främmande ort, så att
det med anslaget afsedda ändamål icke komme att uppnås; och då Utskottet
tillika föreställer sig att dessa stipendier böra betraktas mera såsom hufvudsakliga
bidrag för beredande af tillfälle åt obemedlade vetenskapsmän att under vistande
å utrikes ort fullkomna sig, än såsom full ersättning för all kostnad, sorn
med en resa för sådant ändamål kan vara förenad, så anser Utskottet sig böra
vördsamligen hemställa,
att Herr Dalmans motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 8 Januari 1857.
\:o 6.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Jan. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om reglering af Länsindelningen.
Uti memorial, som från Högloft. Ridderskapet och Adeln blifvit till Utskottets
handläggning remitteradf, har Hans Excellens, Herr Grefve Löwenhjelm, Carl
Axel, anmärkt olämpligheten af residens-städernas belägenhet inom flere af rikets
län, samt erinrat att sa väl länens invånare, hvilka ofta hade angelägenheter att
hos Länsstyrelserne besörja, som äfven LandshÖfdingarne, hvilka borde egna personlig
uppmärksamhet at förhållandena i orten, hade ej ringa fördel deraf, att
residensen voro någorlunda centralt inom länen förlagde. Sådant vore likväl ofta
8
Allm. Besv. och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 6.
ej iakttaget, såsom exempel hvarpå anförts: att Stockholms län sträckte sig nära
intill Upsala; att Skaraborgs län ginge i sydost J mil nära Jönköping och i vester
nära intill Wenersborg; samt att en del af Götheborgs och Bohus län gränsade
nära intill Wenersborg, och att hela norra delen af länet hade mycket närmare
till nämnde stad än till Götheborg, under det vissa delar af Elfsborgs län
lågo närmare Götheborg än Wenersborg, o. s. v. Då emellertid flyttning af residensen
skulle i de flesta fall medföra betydliga svårigheter och kostnader i anseende
till de för Länsstyrelserna erforderliga embets- och boställsbyggnader, hvilka
på de hittills bestämda orterna redan funnes uppförda, har motionären ansett
annan utväg för de anmärkta olägenheternas afhjelpande icke återstå, än
att bereda en lämplig jemkning af länsindelningen, samt fördenskull föreslagit,
att Rikets Ständer skulle hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att åtgärder
måtte vidtagas för uppgörande af förslag till en, både för administrationen och
med afseende å invånarnes kommunikationer med Länsstyrelserna, ändamålsenligare
indelning af rikets län.
Utskottet har i afseende å förevarande ämne inhemtat: att, sedan Rikets
Ständer vid Riksdagen 1834—1835 fästat Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet
på det af motionären anmärkta missförhållande samt Kongl. Majit förklarat sig
vilja taga denna framställning i öfvervägande i sammanhang med ett år 1814 af
Tabell-kommissionens dåvarande Sekreterare upprättadt förslag till regulier indelning
af rikets län, domsagor, fögderier, pastorat och socknar, Kongl. Majit vid
ärendets pröfning den 23 Februari 1842 funnit nämnde förslag mötas af så betydliga
svårigheter, att Kongl. Majit såg sig nödsakad låta frågan då falla; men
att åtgärder för missförhållandets afhjelpande inom särskilda län emellertid varit
å bane, såsom dels i Norrbottens län, der residenset blifvit flyttadt, och dels i
Calmar län, hvars delning i två län blifvit af Kongl. Majit vid Riksdagen år
1840 för Rikets Ständer i Nåder föreslagen, men i anseende till åtskilliga hinder
sedermera ej kommit till verkställighet.
Utskottet biträder fullkomligen motionärens åsigt om olägenheterna af residensens
olämpliga belägenhet i en del af rikets län och anser således att det
skulle vara i hög grad önskvärdt, det dessa olägenheter kunde, vare sig genom
ny reglering af länens gränser eller flyttning af residensen, behörigen afhjelpas;
men enär samma förhållanden, hvilka Kongl. Majit år 1842 funnit utgöra hinder
för allmän omreglering af länen, otvifvelaktig! ännu äro för handen, anser
Utskottet en begäran från Rikets Ständers sida om sådan reglerings verkställande
nu icke kunna leda till något resultat. Utskottet är derjemte öfvertygadt att,
derest förhållandena i ett eller annat län skulle göra en förändring uti ifrågavarande
hänseende synnerligen behöflig, Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att, såsom
i afseende å två län redan egt rum, i Nåder tillse, huruvida en dylik förändring
må kunna tillvägabringas och i sådant fall derför vidtaga nödiga åtgärder.
Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 7.
9
På grund häraf och då det dessutom torde vara skäl att, innan någon mera
omfattande åtgärd för länens reglering eger rum, afvakta utgången och resultaten
af frågan om jernvägs-anläggningarne, hvilken på detta förhållande sannolikt kommer
att utöfva mycken inverkan, finner Utskottet sig böra för närvarande vördsamligen
hemställa,
det någon åtgärd i anledning af motionen icke må af Rikets Ständer
vidtagas.
Stockholm ,den 8 Januari 1857.
A':o t.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Jan. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förhöjning i traktamentet
åt Magistratspersöner och Borgare vid hesigtningar
och andra förrättningar för Kronans räkning.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har af Yällofl. BorgareStåndet
blifvit remitteradt ett af Herr P. H. Hesselgren afgifvet memorial, hvari
anförts, att, ehuru från långliga tider tillbaka klagomål hos Rikets Ständer för
sports
öfver det Städernes Magistratspersoner och Borgare ålagda onus, att biträda
vid syner, värderingar, besigtningar och inventeringar in. m. för Kronans
räkning, så innefattades dock allt, som dermed vunnits, uti Kongl. Kungörelsen
den 2 Maj 1849, hvarigenom för sådana förrättningar traktamente af En R:dr
Banko för dagen blifvit Magistratspersoner och Borgare tillagdt. Dessa förrättningar
vore ej allenast af mycken vigt i anseende till värdet af de stora förråd,
hvilka i synnerhet för landt- och ,sjö-försvarets räkning voro samlade, utan ock
förenade med stort ansvar, enär, bland annat, uti 15 § af Kongl. Förordningen
den 20 December 1825 om besigtningar och öfverbesigtningar för landt- och
Bih. lill R. St. Prot. 1856 8j 1857. S Sami. 1 lläft. 2
10
Allm. Besv. och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 7.
sjö-försvarets behof stadgades, att om Besigtningsman underlåta att med den
noggrannhet, som vederbör, undersöka det levererade godset, det skulle åligga
Advokat-Fiskalen i det Verk, för hvars räkning varan blifvit levererad, att inför
domstol lagligen tilltala Besigtningsmännen, så att Kronan må åtnjuta full ersättning
för all uppkommen förlust af dem bland Besigtningsmännen, som varan godkänt.
Det vore likväl ofta svårt för Besigtningsmännen att bedöma varorne,
annorlunda, än till deras yttre egenskaper, och en ovan Besigtningsman kunde
lätteligen blifva utsatt för förbiseende, helst om förrättningen måste med skyndsamhet
verkställas. Ifrågavarande förrättningar medförde dessutom stort besvär,
äfvensom kostnad för anskaffande af föda utom hus samt för skjuts, särdeles inom
Stockholm, hvadan, äfvensom på grund af flere anförda skäl, motionären föreslagit,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det en
ersättning af minst Två R:dr Banko måtte tilläggas Städernes Magistratspersoner
och Borgare för hvarje dag, de kallas till biträde vid besigtningar, inventeringar,
värderingar, syner och dylika förrättningar för Kronans räkning; och vore
den tillökade utgift, som derigenom skulle komma att drabba Statsverket, enligt
motionärens tanke, af ringa belopp jemförelsevis med den förlust, som nu tillskyndas
den enskilde.
Utskottet får, i anledning af förevarande motion erinra derom, att de deri
afsedda förrättningsmännen icke åtnjuta aflöning af Staten och att denna således
icke kan skäligen göra anspråk på deras biträde utan att derför lemna nöjaktig
ersättning: och då de här ofvan upptagne, af motionären anförda skäl synas
Utskottet fullkomligen ådagalägga behofvet af den föreslagna arfvodes-förhöjningen,
så vida arfvodet skall kunna anses någorlunda motsvara de uppoffringar af tid,
möda och kostnader, hvilka med ifrågavarande förrättningar äro förenade, får
Utskottet, i enlighet med motionärens förslag, vördsamligen tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Majit aflåta underdånig skrifvelse
med anhållan, det Kongl. Majit behagade i Nåder förordna,
att Magistratspersoner och Borgare, hvilkas biträde för Kongl. Majits
och Kronans räkning vid syner, värderingar, inventeringar m. m.,
brandsyner å Kronans hus och Ränteri-inventeringar likväl undantagna,
må derför, ehvad förrättningen varar längre eller kortare tid,
uti en eller flera dagar, uppbära i traktamente Tre (3) Riksdaler
Riksmynt för hvarje dag.
Stockholm den 12 Januari 1857.
Ålim. Besv. och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 8.
I
11
11: o 8.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Jan. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt fråga om beredande afGuds
tjensts-
och Skollokaler för Garnisons-församlingarne i
Stockholm.
Uti fin till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad, af Herr
Kongl. Hof-Predikanten JVensjoe väckt motion, hvari Högvördiga Preste-Ståndets
öfrige Ledamöter enhälligt instämt, har blifvit föreslaget, att Rikets Ständer matte
dels fästa Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på behofvet för de i Stockholm
förlagde Garnisonstrupper, att erhålla lokaler så väl för gemensam gudstjenst,
som ock till skola, der minderårige personer, tillhörande Garnisons-församlingarne,
kunde erhålla gemensam undervisning, dels ock underdånigst anhålla att Kongl.
Maj:t behagade låta närmare utreda förhållandet och, derest behofvet befunnes
grundadt, till Rikets Ständer vid nästa Riksmöte aflåta Nådig proposition om
beviljande af allmänna medel för behofvets afhjelpande. Till ådagaläggande af
behofvet af kyrkolokal för de ifrågavarande församlingarne, har motionären
ej mindre anfört att dessa församlingars personal, uppgående till närmare 4,000
själar, för närvarande icke har annan lokal att för sin gudstjenst tillgå, än en
hyrd läktare i Hedvig Eleonore kyrka, med platser för högst ett pär hundra personer,
samt att således en till garnisons-församlingarne hörande person ej mer
än tre å fyra gånger om året kunde få tillträde till den Söndagliga Högmesso-guds
tjensten,
än äfven åberopat följande, uti skrifvelse till Hof-Konsistorium af Gar
nisons-Regementenas
Pastorer i ämnet andragne skäl, nemligen: att, utom det Hedvig
Eleonore församling, innefattande en folkmängd af ej mindre än 12,000 (numera
öfverstigande 15,000) personer, sjelf hade behof af allt det utrymme, dess kyrka
kunde lemna, samt denna församlings religiösa vård ingalunda kunde anses be
-
12 Ålim. Besn. och Elton.-Utslc. Betänkande N:o 8.
fordrad genom den omvexlande verksamheten af ett talrikt främmande presterskap,
de åt Regements-församlingarne upplåtne platser ej blott voro af allt för
inskränkt utrymme, utan ock belägne i den vidsträckta kyrkans mera aflägsna
delar, så att ordet och förmaningarne från altare och predikstol svårligen, åtminstone
ej alltid i fullt sammanhang, kunde af åhörarne derstädes uppfattas; att
svårigheter icke sällan mötte för ordnande af Nattvardsgångarne inom de olika
församlingarne på sådane sätt och tider, som för församlings-medlemmarne voro
de tjenligaste, samt att gemensam gudstjenst för församlings-ledamöter i så olika
lefnadsställning kunde anses vara i kyrkligt hänseende mindre lämplig, enär mycket,
som af Predikanten kunde och borde sägas inför en samling af krigsmän,
icke väl lämpade sig för en församling i vanlig mening; hvarförutan motionären
i afseende härå förmält, att IIof-Konsistoijum, som ansett det i hög grad önskvärdt
att en gemensam garnisonskyrka för de i Stockholm förlagda Regementena
kunde snart beredas, remitterat Regements-Pastorernes omförmälda framställning,
till Cheferne för Gardes-Regementena och för Svea Artilleri-Regemente, hvilka
instämt i den af Regements-Pastorerne yttrade åsigt, under tilläggande af det skäl, att
Hedvig Eleonore församling vore oförhindrad att, när som helst, uppsäga de om platsernas
upplåtande i dess kyrka på obestämd tid afslutade kontrakt, med undantag af hvad
angick Svea Artilleri-Regemente, hvilket möjligen torde kunna göra särskilda anspråk
gällande. I afseende åter å behofvet af lokal till gemensam skola för GarnisonsRegementena,
har motionären hänvisat till ett i Regements-Pastorernes ofvan åberopade
skrifvelse förekommande yttrande, hvaraf inhemtas, att, som den förmån
af förhöjd tjensteårs-beräkning, hvilken varit tillagd Lärarne vid Garnisons-Regementenas
nuvarande tre skolor (en för Svea Lif-Garde, en för Lif-Gardet till
Häst och en gemensam för Andra Lif-Gardet och Svea Artilleri-Regemente), och
hvilken förmån utgjort en icke oväsendtlig fyllnad i lärarnes inskränkta kontanta
aflöning, blifvit genom Kongl. Brefvet den 6 Oktober 1852 afskaffad, så hade
sådant haft och komme att framgent hafva till följd att sökande med erforderlig
skicklighet vid lärare-ledigheter saknades, så länge nämnde förlorade förmån ej
blefve med ökad penningelön ersatt, samt att, med anledning häraf, förslag blifvit
uppgjordt att förena de nuvarande Regements-skolorne till en enda, fördelad i
två klasser med två lärare, af hvilka den ene, Rektor och Lärare i högre afdelningen,
borde vara en person med väl vitsordade Akademiska studier och den
andre en sådan, som med goda betyg genomgått Folkskolelärare-Seminarium,
hvilka lärares aflöning, jemte öfriga för skolans underhåll nödiga kostnader, skulle
bestridas genom de medel, som för nuvarande lärares aflönande och skole-kostnader
voro att tillgå; men att hinder för verkställighet af förslaget uppstått genom
brist på ändamålsenlig lokal, samt att, då en hos Stockholms Stads Nämnd
gjord framställning om bidrag från hufvudstadens Folkskolemedel för bristens
af
-
Allm. Besv. och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 8.
13
afhjelpande blifvit afslagen, man ansett Statens mellankomst såsom enda återstående
utvägen för genomförande af den antydda organisationsplanen, sorn skulle
på en, gång för framtiden betrygga ifrågavarande gagneliga Garnisons-skolors
bestånd och medföra den fördel att, medelst sammanslående af de åt spridda
håll använde tillgångarna, en utvidgad och ändamålsenligare skolinrättning kunde
åstadkommas; varande slutligen af motionären erinradt, att tjenlig lokal för båda
de ifrågavarande, för religionsvården och undervisningen inom garnisons-församlingarne
vigtiga ändamålen, möjligen skulle kunna i samma byggnad beredas.
Utskottet har tagit förevarande motion i öfvervägande; och med afseende å
vigten deraf, att tjenliga lokaler må vara att tillgå så väl för gudstjensts hållande
med garnisons-församlingarne i hufvudstaden, söm för gemensam skolundervisning
för dessa församlingars barn, får Utskottet vördsamligen föreslå,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Majit behagade låta närmare undersöka förhållandet, till
utredande deraf, huru ifrågavarande behof må, vare sig med begagnande
af redan befintlige lokaler eller annorledes, kunna lämpligast
afhjelpas, samt derefter uti Nådig Proposition till Rikets
( Ständer göra den framställning, som tilläfventyrs kan derför blifva
af nöden.
Stockholm den 12 Januari 1857.
Bih. till R. St. Prot. 1856 $ 1857. 8 Sami. 1 Bäft.
3
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
Allm. Besvärs- ork Ekon.-Utsk. Betänkande jyi 9.
I
N:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. d 16 Jan. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt förslag om a flätande af underdånig skrifvelse
till Kongl. Magit, med anhållan det vederbörande mätte
förståndigas alt noggrannt iakttaga de i afseende på truppers
fortslmffande sjöledes gifne föreskrifter.
Friln Hedervärda Bondeståndet liar till Utskottet blifvit remitterad en af Riksdagsfullmäktige»
Per Mattsson från Wester-Norrlands län väckt motion, hvari anföres, att Kongl.
Förordningen den (5 September 1842, angående truppers och persedlars bortskaffande visserligen
stadgade dels uti 89 §, att, när tlere bataljoner skola på en gång sjöledes afsändas
på Kongl. Maj:ts och Kronans fartyg och Embarkerings-chef icke blifvit särskildt förordnad,
eller Sjöofficer icke finnes på stället att tillgå, vederbörande befälhafvare öfver trupperna
eger att uppdraga befattningen med embarkeringen åt en dertill passandeOfilcerare, som har
att ställa sig till efterrättelse hvad för Embarkerings-chef funnes stadgadt, och dels, uti 92
§, att Embarkerings-chef skall foga anstalt, det transport-fartygen varda, innan fraktslut om
deni uppgöres, behörigen besigtigade och värderade samt derefter inredde med kojer för
manskapet, äfvensom att för resor, som anses påstå endast fem å sex dagar, erfordras
sängrum blott för hvarannan man, då halfva antalet i sender skulle vistas å däck; men att,
oaktadt dessa stadganden, det likväl allt för ofta handt att transporter af arméens och flottans
manskap på hyrda ångfartyg egt rum, utan att kojer blifvit för manskapet inredda eller
Efnbarkqrings-chef förordnats. Såsom exempel på den liknöjdhet, hvarmed Kronans manskap
under sjötransporter blefve behandladt, har motionären anfört, att, då 175 Båtsmän,
hvilka nästlidne sommar varit kommenderade till tjenstgöring vid Stockholms station, skolat
vid slutet af sistlidne September månad till hemorten återvända samt kontrakt om manskapets
öfverförande till Örnsköldsvik blifvit, efter motionärens förmodan, genom Stations-befälhafvarens
försorg, med rederiet för ångfartyget Berzelius uppgjordt, för manskapets beqvämlighet
omhord varit så illa sörjdt, att, ehuru resan, under regn och hardt väder, varat
fern dygn, allt manskapet måst, i anseende dertill att fartyget varit full-lastadt, uthärda
hela tiden ofvan däck, hvaraf följden blifvit, att dels en man under resan insjuknat i kolera
och sedermera i Söderhamn allidit, dels ock en stor del af manskapet, som under resan
ådragit sig förkylning, efter hemkomsten jemväl angripits af kolera och att omkring 10
man deri aflidit, äfvensom att kolerasjukdomen spridt sig i manskapets hemorter och derstädes
vållat stort elände och dödlighet; och har motionären, som funnit öfverflödigt att anföra
andra dylika exempel, ehuru liera sådana skulle kunna uppgifvas, på grund af hvad anlördt
blifvit, föreslagit, att, då det i synnerhet vöre den jordbrukande klassen, som finge vidkänBih.
till It. St. Prof. 1856 & 1857. 8 Samt. 2 Höft. t
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 10.
nas de med Indelningsverket och Båtsmanshåll förenade kostnader, samt det derföre tillhörde
Bondeståndet att söka utverka behöfliga rättelser uti ifrågavarande hänseende, nämnde
Riksstånd måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om förständigande för vederbörande
auktoriteter, på hvilka ansvaret för den anmärkta försummelsen hvilar, atlför framtiden
ställa sig ofvan åberopade författning till ofelbar efterrättelse.
Uti förenämnde motion har Riksdagsmannen Per Ostman från Wester-Norrlands län instämt;
hvarjemte Riksdagsmannen Ola Mänsson från Christianstads län i anledning deraf
hemställt, att underdånig skrifvelse i ämnet måtte från Rikets Ständer till Kongl. Majit i
underdånighet aflåtas.
Utskottet har vid granskning af förevarande motion funnit, att densamma icke alser utfärdande
af några nya stadganden till beredande af bättre ordning uti ifrågavarande afseende,
utan endast att, med anledning af förment öfverträdelse utaf gällande föreskrifter, hos
Kongl. Majit utverka en erinran till vederbörande att samma föreskrifter framdeles noggrannt
iakttaga; men som frågor örn verkställighet af någon lag, författning eller inrättning icke,
emot 90 § Regeringsformen, få i den ordning, motionen åsyftar, komma under Rikets Ständers
eller deras Utskotts öfverläggningar och pröfning, så får Utskottet, sorn är förvissadt
att, derest de beklagliga följder, motionären omförmält, utaf möjligen begångna fel och försummelser
uppkommit, verksamma åtgärder till förekommande af sådana händelser icke
skola uteblifva; hos Rikets Ständer vördsamligen hemställa
att ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 12 Januari 1857.
Häremot reserverade sig Riksdagsfullmäktige Petter Jänsson från Jönköpings och Anders
Medin från Kronobergs län.
N:o 10.
Anio till Exp.-Utsk. d. 1C Jan. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion orri skyldighet för boställsinnehafvare
att deltaga i fjerdingsmäns aflöning.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har blifvit remitterad en af C. G. Cederskog
från Östergöthland inom Hedervärda Bondeståndet väckt motion, deruti A. M. Andersson
från Calmar län, Petter Carl Andersson, Lars M. Knutsson och Magnus Månsson, desse
jemväl från Östergöthland, sig förenat, och genom hvilken motion, under åberopande af
det yttrande Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet vid sistförllutna riksmöte afgifvit i
anledning af då väckte motioner om utsträckning af skyldigheten att deltaga i fjerdingsmanna-bestyret,
i öfrigt andrages, att boställsinnehafvare, på den grund att de voro såsom tjenstemän
förhindrade att fjerdingsmanna-befattningen personligen utöfva, blifvit befriade från
skyldigheten att deltaga i fjerdingsmännens aflöning. Något förpligtande för tjenstemän att
sjelfve ombesörja fjerdingsmanna-bestyret kunde ej heller rimligen påyrkas; hvaremot, då
Allm. Besvärs- och
3
fråga förekomma allenast om tjonstemans tillförbindande att för sitt boställe deltaga i fjerdingsmannens
allönande, sådant, med afseende å det allmänna skydd tjenstemannen till person,
bus och egendom hade rätt att fordra, äfvensom derå att fjerdingsmannen för boställen
hade mera bestyr än för enskildes egendomar, tycktes vara af all billighet påkalladt;
hvadan motionären föreslagit, att alla boställsinnehafvare på landet måtte förpligtas att, jemte
alla öfriga jordinnehafvare inom socknen, deltaga uti aflöning åt socknens fjerdingsman.
Flcrfalldiga motioner i denna syftning hafva vid de två sednaste riksdagarne blifvit väckta;
och har Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet vid den första af dessa i frågan sig utlåtit, att
då de många och olikartade .åligganden, sorn tillhörde fjerdingsmans-befattningen, gjorde densamma
ej allenast särdeles besvärlig, utan äfven omöjlig att utöfva för dem, som saknade
erforderlig färdighet i skrifning och räkning, och denna befattning uti Kongl. Stadgan den 1
Juni 1850 lörklarats vara ett menighets-bestyr, hvaraf torde böra följa att besväret dermed,
likasom andra för kommunen gemensamma åligganden, desto heldre borde drabba alla dess
jord- och lästighets-innehalvare, sorn fjerdingsmans-inrältningen åsyftade upprätthållande af
ordning och säkerhet inom kommunen till alla dess medlemmars skydd och fördel, samt en
lindring vid utgörandet af denna besvärliga befattning lättast och billigast kunde tillvägabringas,
om säteri-, rå- och rörs- samt insockne frälsehemmans-egare, äfvensom innehafvare af
boställen, rn. il. lägenheter, deri deltogo med frälse-, kronoskatte- och kronohemmans-innehalvare;
men alla desse ej vore i tillfälle att. personligen utöfva fjerdingsmans-befattningen,
hvadan Utskottet funne nödigt tillse, att ifrågavarande bestyr ej måtte blifva för dem mera
betungande än för sådane jordegare, som sjellve kunde befattningen besörja, och att derföre
såsom uttryckligt vilkor för utsträckning af skyldigheten att deltaga uti fjerdingsmannabestyret
till boställens, säteriers m. fl. ifrågakomne hemmans och lägenheters innehafvare,
borde stadgas, att, innan en sådan skyldighet kunde anses inträda, öfrige inom socknen
eller distriktet boende hemmansegare skulle hafva träffat öfverenskommelse derom, att en
med aflöning försedd fjerdingsman bléfve för socknen eller distriktet antagen, ansåge Utskottet,
med hänsigt dertill, att fjerdingsmans-befattningen vore ett besvär, hvilket ej kunde,
utan inskränkning i Ridderskapet och Adelns privilegier, åläggas sätesgårdar, rå- och rörssamt
insockne frälsehemman, sig böra tillstyrka, att Ridderskapet och Adeln samt hvart
och ett af de öfriga Riksstånden måtte för sin del medgifva, det åliggandet att deltaga i
fjerdingsmans-bestyret måtte få till nämnde slags hemman, äfvensom till boställens m. fl.
hemmans och lägenheters innehafvare utsträckas, under vilkor att visse med bestämd aflöning
försedda fjerdingsman blefvo för socknarne eller distrikterne antagne och att denna aflöning
skulle från samtlige hemman, lägenheter och verk utgå efter samma grunder, som
för rättighet att deltaga uti sockenstämmo-öfverläggningar och beslut, enligt Kongl. Förordningen
den 29 Augusti 1843, voro stadgade; men att, om frälse-, kronoskatte- och kronohemmans-innehafvare
beslöto, att fjerdingsmans-befattningen borde utöfvas omgångsvis emellan
hemmanen, bestyret fortfarande skulle dem sjelfva ensamt åligga; med hemställan derjemte,
att om ett sådant medgifvande af Riksstånden lemnades, Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla om Dess Nådiga bifall dertill samt om en dermed öfverensstämmande
ändring i Kongl. Stadgan den 1 Juni 1850; men sedan detta betänkande blifvit
af Höglolliga Ridderskapet och Adeln, Högvördiga Presteståndet och Vällofliga Borgareståndet
återremitterad! och deremot, bland annat, anmärkts, dels att innehafvare af boställen borde
undantagas vid den föreslagna utsträckningen af ifrågavarande onus, enär boställsinnehafvaren
vöre en Statens tjensteman, som i denna egenskap hade andra åligganden att fullgöra,
och de lägre med boställen försedde tjenstemännen af ecklesiastik- och militär-staterna voro
så svagt lönade, att deltagandet i kostnaden för fjerdingsmans-befattningens bestridande
skulle för dem blifva allt för betungande, dels ock att Utskottets förslag, som syntes åsyfta
att ali jord skulle uti ifrågavarande onus taga del, i sådant afseende icke innefattade nöjak
-
4
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 10.
tig fullständighet, enär flere slags hemman och lägenheter, såsom Kungs- och Kungsladugårdar,
Akademi-hemman, Gästgifverier m. fl. skulle enligt samma förslag anses undantagna;
har Utskottet uti ånyo afgifvet betänkande, under vidhållande i öfrigt af sitt förut gjorda
tillstyrkande, att ifrågavarande besvär måtte utsträckas till jord, som hittills varit derifrån
undantagen, föreslagit att boställen måtte derifrån befrias, hufvudsakligen af det skäl, att
deras innehafvare, i egenskap af Statens tjenstemän, redan hade andra bestämda skyldigheter
att till det allmännas gagn fullgöra, hvilkas uppfyllande toge deras verksamhet i anspråk,
men ansett alla andra hemman af hvad beskaffenhet de vara måtte, alla skattlagda
samt bebyggda och särskildt värde åsätta lägenheter, verk och inrättningar jemte alla på landet
boende och borgerlig rörelse idkande handlande, böra uti nämnde besvär deltaga, samt
i öfverensstämmelse med dessa åsigter till Rikets Ständer gjort vederbörlig hemställan;
hvarefter och sedan samtlige Riksstånden bifallit detta betänkande, underdånig skrifvelse blifvit
till Kongl. Maj:t aflåten, hvilken haft till påföljd den Nådiga Kungörelsen af den 9 Augusti
1851, hvarigenom ifrågavarande onus erhållit den af Rikets Ständer föreslagna utsträckning,
der viss aflönad fjerdingsman antages.
Vid sistförflutna riksmöte åter har Allmänna Resvärs- och Ekonomi-Utskottet utlåtit
sig att fjerdingsmanna-befattningen ostridigt utgjorde ett menighetsbestyr; och då besväret
dermed desto heldre borde, likasom andra för kommunen gemensamma åligganden, drabba
alla dess jord- och fastighets-innehafvare, som Ijerdingsmans-inrättningen åsyftar upprätthållande
af ordning och säkerhet inom kommunen till alla dess medlemmars skydd och fördel,
samt vidare förekomme, att, enligt Rikets Ständers vid 1849—1841 årens Riksdag fattade
beslut, det dittills i Riksstaten till fjerdingsmanslöner uppförda belopp af omkring 8,000
Riksdaler till en del redan blifvit och än vidare blefve, i mån af löne-innehafvares afgång,
till Statsverket indraget, hvilket förhållande utgjorde ett ytterligare skäl för en allmännare
utsträckning af ifrågavarande onus, ansåge Utskottet, på dessa grunder, det vara med rättvisa
och billighet öfverensstämmande att alla innehafvare af jord inom en kommun bidroge
till fjerdingsmans allönande; till följd hvaraf tillstyrktes, att Rikets Ständer måtte, med förklarande
att de för sin del medgåfve, att jemväl boställsinnehafvare borde, der Ijerdingsmansbefattningen
af viss med lön försedd person bestreds, uti fjerdingsmannens allönande, lika med
andra jordinnehafvare, deltaga, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om Dess bifall dertill
samt om en dermed öfverensstämmande ändring i Kongl. Majds Nådiga Kungörelse den
9 Augusti 1851.
Det sålunda framställda förslag biel' af Höglofliga Ridderskapet och Adeln samt af Hiigvördiga
Presteståndet ogiiladt, men deremot af Vällofliga Borgareståndet samt Hedervärda
Borgareståndet bifallet, i följd hvaraf frågan vid samma riksdag förföll.
Då Utskottet ej kan annat än instämma i de skäl, som af föregående riksdagars Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskott sålunda blifvit anförda för boställs-innehafvares förpligtande
att i fjerdingsmanna-aflöningen deltaga, samt dertill kommer att, inom socknar der
flere eller mera betydande boställen äro belägne, ifrågavarande onus för närvarande måste
tyngre än billigt är drabba öfrige dertill pligtige, anser sig Utskottet jemväl nu böra vördsamt
föreslå,
att Rikets Ständer måtte, med förklarande att de för sin del medgifva att, på
sätt G. G. Cederskog föreslagit, äfven boställs-innehafvare böra, der fjerdingsmansbefattningen
af viss med lön försedd person bestrides, uti tjerdingsmannens aflönande,
lika med andra i sådant afseende förbundne, deltaga, hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla om Dess bifall dertill, samt om en dermed öfverensstämmande
ändring i Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 9 Augusti 1851.
Stockholm den 12 Januari 1857.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 11.
Reservationer:
af herr Silfverstolpe, Fredrik Otto, sorn hufvudsakligen åberopade hvad af herr af Klint
under 1850—1851 årens riksdag blifvit anfördt uti dess vid Utskottets Utlåtande n:o 39 bifogade
reservation.
af herr Kontraktsprosten Doktor Nordlander: »Ehuru den afgift, som här är i fråga att
åläggas boställs-innehafvafe, icke är af synnerlig betydenhet, kan jag dock icke underlåta att
emot Utskottets beslut derom anmäla min reservation. Fjerdingsmannaskapet är ett gammalt
menighetsbestyr, som, ehvad det fullgores turvis eller genom beting, bibehåller sin egenskap
att tillhöra skättemannen, icke embetsmannen. Till stöd för beslutet har blifvit anfördt dels
att billighet och rättvisa fordrade, det boställs-innehafvaren, som äfven njuter fördel och har
behof utaf fjerdingsman, också bör i dess aflöning deltaga, dels ock att detta deltagande förut
blifvit utvidgadt till säteri-, rå- och rörs-hemmans innehafvare. Hvad den förra omständigheten
vidkommer, medgifves gerna att äfven boställs-innehafvaren understundom kan behöfva
fjerdingsmannens åtgärd; men han behöfver likaledes någon gång nämndemannens och
sexmannens biträde, och skulle alltså med lika fog kunna åläggas att deltaga i nämndemannens
och sexmannens aflöning, i fall Häradet, — såsom flerestädes fråga lärer varit — öfverenskomme
att genom beting bestrida äfven dessa menighetsbestyr. Att säteri-, råoch
rörshemrnans-egare blifvit skyldige kände att i fjerdingsmanna-aflöningen deltaga,
grundar sig helt enkelt derpå, att de, såsom innehafvare af dessa hemman, icke ansetts
förhindrade att äfven personligen fullgöra fjerdingsmanna-befattningen. Med embetsmannen
och hans boställe är förhållandet helt annorlunda; hvadan ock det beslut, i hvilket Utskottet
stadnat, förekommer mig alldeles principvidrigt och på intet sätt antagligt.»
Häruti förenade sig Herr Prosten Gahne.
N:o 11.
Ank. till Exp.-Utsk. cl. 16 Jan. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om rättighet för fordringsegare att
för vinnande af verkställighet å utslag, ingifva desamma lill
Länsmännen.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har blifvit remitterad en, inom Hedervärda
Bondeståndet, af Olof Olsson i Olsäterstorp från Wermlands län väckt, utaf Nils
Andersson och O. Olsson i Olsbyn från samma län, biträdd motion, hvaruti föreslås att,
då det oftast vore för Allmogen förknippadt med kostnader och besvär att till kronofogdarne,
om de bo aflägse, inlemna domar och utslag till utmätning, nu gällande författningar
måtte så förändras, att utslagen finge, der vederbörande fordringsegare så önskade, inlemnas
direkte till Länsmännen, som skulle ega att dem omedelbart till verkställighet befordra, med
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M U.
skyldighet, för Länsmännen att, på sätt kronofogdarne hittills ålegat, till Konungens Befallningshafvande
insända löreskrifne diarii-utdrag olver om händer hafvande utmätningsmål.
Uti den för Länsmännen den 10 November 1855 utfärdade Nådiga Instruktion är dem
i 3 § förbjudet att med uppbörd eller infordrande af medel sig befatta, utan ordres från
Konungens Befallningshafvande eller Kronofogde, hvaremot det icke utgör hinder för fordringsägare
att få utmätnings-åtglird verkställd direkte genom Länsman, derest den förre
derom hos Konungens Befallningshafvande gör ansökning. Med god ordning lärer väl icke
heller vara öfverensstämmande att två tjenstemän, den ene underordnad den andre, ega lika
kompetens till samma förrättning. Vanskligt torde äfven vara att hos den talrika illa aflönade
och ofta vid unga år antagna Länsmanna-personalen städse förutsätta den omdömesförmåga
och det skarpsinne, hvilka kunna vara erforderliga vid de rätt brydsamma fall, sorn ej sällan
vid utmätningar å landet och synnerligast vid liqvider, angående utmätta fastigheter förekomma,
utan lärer lämpligast vara att hädanefter, såsom hittills, låta af Kronofogdens kännedom
om Länsmannens förmåga härutinnan bero, huruvida sådant uppdrag må denne sednare
anförtros; och då hvarken den ersättning för försumlighet vid utmätningens verkställande
inom rätt tid, hvilken genom Kongl. Förordningen den 21 Mars 1835 blifvit bestämd,
eller säkerhet genom ställd uppbördsborgen, på sätt hos Kronofogdarne förefinnes, skulle
tillgodokomma dem, som orri utmätningars verkställande anlitade Länsmännen, men ett lernnart
tillstånd, att med berörde uppdrag vända sig direkte till Länsmännen, kunde medföra
den öfvertygelse och det anspråk, att allmänheten skulle bos Länsmännen ega samma säkerhet,
som nu hos Kronofogdarne, anser Utskottet sig böra vördsamt hemställa,
att motionen ej måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 Januari 1857.
Reservationer af:
Herr J. Bodell:
1 betraktande af:
att Lärismanstjensterne äro de mest oumbärlige såsom omfattande åklagaremakten, polis-
och kommunal-ordningar samt uppbördsärondén för kronan, kommunen och enskilde;
att de i följd deraf hafva en omedelbar, mångsidig, nästan daglig beröring med socknens
invånare;
att, i följd af det allmänna brukets naturliga rigtning i de flesta provinser, alla eller
de flesta utslag i skuldfordringsmål, af Länsmännen verkställas och till fordringsegaren omedelbart
redovisas;
att kronofogdes påskrift (ordres) alltså qvarstår såsom en af lagen äskad, men alldeles
onyttig ceremoni;
att den uppbördsborgen, som kronofogde ställa bör. aldrig visat sig vara tillräcklig eller
af något särdeles värde då han råkat pä obestånd;
att både kronan (som dock har borgen att äska af Länsmännen om så nödigt anses)
och enskilde som åt Länsmännen lemna exekutioner i skuldfordringsmål, i det stora hela
taget, löpa mindre risk af dessa uppbördsärendens fördelning på många än på färre händer,
såsom ock exempel visat huru vidsträckta förlustcrne blifvit på fallerade fogdar, hvilka behållit
exekutionerne vanligen i egna händer:
att den af motionären äskade lagförändring afser borttagande af onödiga, tidsödande
och kostsamma omvägar för den stora allmogen, af den godtyckliga makten hos Länsstyrelser
och kronofogdar, att för de sednare behålla de största och indrägtigaste, men på
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande 12.
7
Länsmännen kasta de besvärligaste och sämsta exekutioner och kronouppbördsärenden medelst
restlängdernas lönlösa indrilning;
att kronofogdetjensterna när som helst äro färdiga till indragning, såsom umbärliga
länkar emellan Länsstyrelsen och Länsmännen;
så anhåller jag om bifall till motionärens förslag.
Häruti instämde Herr G. U. Berglund.
Riksdagsfullmäktigen Anders Medin från Kronobergs Län, som anförde:
Till förekommande af de olägenheter, motionären ölverklagat, anser jag det Utskottet
bordt hafva tillstyrkt Rikets Ständer att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om utfärdande
af bestämdt stadgande, det fordringsägare må vara berättigad att få utmätningsåtgärd
verkställd direkte genom Länsman, derest fordringsegaren sådant bos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande eller Domaren i orten begär, så att det hädanefter icke skulle bero af
Kongl.. Majits Befallningshafvandes pröfning, huruvida sådant må medgifvas eller icke. Detta
är för närvarande förhållandet enligt hvad så väl erfarenheten visat, som motionens motståndare
inom Utskottet sjelfva måst medgifva.
Häruti instämde Efraim L<irsson från Elfsborgs, Jöns Persson från Blekinge, Nils
Svensson från Christianstads, Jakob Lindbg från Gottlands och Eric Carlsson från Stockholms
Län.
N:o 12.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Jan. 1857, kl. 2 e. m
Betänkande, i anledning af väckt motion om tillägg till I Kap. 5 ^ / muni.
i Kongl. Fisken-stadgan den W Juni 1852.
Till Utskottets handläggning har blifvit remitterad en inom VälloO. Borgare-ståndet väckt
motion hvari herr E. D. Grape, med anledning af den utaf fiskeri-näringens idkare på de
Norrländska kusterna ölverklagade svårigheten, att med vederbörande strandegare komma
öfverens om platser till boningar under den tid strömmingsfisket påginge, samt om afgälden
för desamma, hvaraf följt att vilkoren för sådana platsers upplåtande blifvit i högsta grad
betungande för bernälde näringsidkare, föreslagit att Bikets Ständer måtte uti underdånig
skrifvelse till Kongl. Majit anhålla om det tillägg till 1 Kap. 3 § 1 mom. uti ofvanberörde
stadga, att hvarje rikets innebyggare, som idkar strömmingsfiske, måtte berättigas, att fritt
och obehindradt utefter hela hafskusten å krono- eller skatte-hemmans strand, så framt
den bestode af skogsmark eller sten och ej af åker eller äng, välja plats för uppförande af
nödiga boningar vid bedrifvande af nämnde fiske, emot viss lämplig afgäld till innehafvare!)
af hemmanet, hvilken afgäld, i brist af godvilligt åsämjande, borde af gode män be
stämmas.
' Hvad sålunda blifvit föreslaget har Utskottet tagit i öfvervägande; men som motionärens
förslag, ifall detsamma bilölles, kom att allt för mycket ingripa i enskildes rätt* får
Utskottet vördsamt tillstyrka,
att motionen ej måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Januari 1857.
8
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 13.
N:o 13.
Auk. till Esp.-Utsk. d. 16 Jan. 1857, kl. 2 e. ro.
Betänkande, i anledning af •väckt motion om förändrade föreskri/ler i afseende
å laxfisket i hafvet utanför Listers härad.
.Riksdagsfullmäktige!) Jöns Persson från Blekinge län har uti en inom Hedervärda Bonde
ståndet
väckt till Allmänna Besvärs-och Ekonomi-utskottet remitterad motion anfört, att in -  nom Kongl. Majds nådiga fiskeri-stadga den 14 Nov. 1766 hade allt lislie i öppna hafvet
vid kronoskär, stränder och holmar, som egentligen icke (ill något hemman hörde eller under
särskilda vilkor innehades, förklarats vara fritt, så att hvarje rikets innebyggare egde
att der idka fiske och detsamma sig till fördel använda. Denna allmänna rättighet vore
endast inskränkt dels genom stadgandet i 1 Kap. 8 § af Kongl .Maj:ts nådiga Fiskeri-stadga
den 20 Juni 1852, att fiskevatten, som inom enskilte hemmans rå och rör eller å städernas
donerade jord vore belägne eller till deras egor hörde, egde strandegare nyttja utan
andras intrång, dels ock genom 9 § af samma kapitel, som föreskref, att om genom urminnes
häfd eller särskildt stadgande, aftal, dom eller skattläggning, eller på annat lagligt
sätt, annorledes vore bestämdt om fiskerättighet å ett eller annat ställe, än i nämnde kapitel
omförmäldes, vore det gällande, om ock strandrätten derigenom inskränktes, hvilken
inskränkning dock ej finge göras större än tillgodonjutandet af den särskilda rättigheten
oundgängligen kräfde; och att förthy kronans rätt på grund af häfd till enskilda fisken i
vissa vattendrag, ej skulle sträckas till andra lägenheter än dem, der sådane fisken af ålder
varit och ännu innehades; äfvensom att i strömmar, der vissa fiskslag blifvit kronan förbehållna,
hinder ej finge läggas för strandegare att i samma vatten annat fiske nyttja. Detta
allt oaktadt hade Kongl, kungörelsen den 22 December 1834, hvarigenom, under förebärande
att fiske af lax i öppna hafvet utanför Listers härad gjorde intrång i Kronans utarrenderade
laxfiske uppe i Mörrums ström, stadgats, att allt sådant fiskande en mil ut§t
hafvet från den af ålder bestämda linien emellan det s. k. Listers hufvud och Sternö udde
skulle vara förbudet, utan att ens i samma kungörelse någon viss punkt för den sednare
linien uppgifvits, uti förekomne åtal blifvit tilllämpad; och hade detta stadgande tillkommit
utan att hvarken vederbörande strandegare förut blifvit hörde eller ens någon Kronans rätt
till sådan inskränkning i den allmänna fiskeri-rättigheten kunnat uppgifvas. Berörde påbud
hade haft till följd att ej mindre vid anställde rättegångar uti ifrågavarande hänseende liera
oriktiga uppgifter af vittnen afgifvits i anseende till svårigheten att med säkerhet bestämma
en mils afstånd från stranden ut i hafvet, der inga fasta ändpunkter funnos, än äfven at,t
en tredjedel af Mellby församlings invånare, eller emellan 1,300 och 1,400 personer, sorn
uteslutande hade sitt uppehälle af fiske, hindrades att under den tid laxar nalkades stränderna
fånga desamma och nödsakades att, under det lax i stor mängd strök förbi kusten
åt andra håll, med sina små farkoster och redskap våga sig långt ,ut i hafvet, derigenom
många olyckshändelser inträffat., sorn tillskyndat befolkningen svåra lidptiden. ,— På grund
häraf och enär det vore staten föga Värdigt att, för erhållande af 2 eller 3,000 B:dr B:ko
i arrende af meranämnde laxfiske, försvåra möjligheten för en större mängd folk att lifnära
sig
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsi;. Betänkande As 13.
9
sig samt då fordna arrendatorerne af laxfisket aldrig förvägrat folket att fånga laxar vid
ifrågavarande kust, utan erbjudit sig att erlägga lika högt arrende ifall omförmälda förbud
upphäfdes, har motionären föreslagit, dels att Rikets Ständer måtte genom skrifvelse hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om upphäfvande af Kongl, kungörelsen den 22 December
1834, samt att Kongl. Maj:t täcktes utfärda en förklaring af innehåll, att 1, 2och4§§
i Kongl. Fiskeri-stadgan den 20 Juni 1852 skola så tillämpas, att öfverallt och utan afseende
på äldre stadganden, påbud och resolutioner, hvilka befinnas stridande emot samma
stadga, allt slags fiske med tillåten fiskredskap må, på sätt berörde stadga bjuder, utöfvas
af strandegare uti deras enligt 1761 års jordebok tillerkända fiskerätt i egna skattlagda
fisken samt på 100 famnar från landgrund, på sätt oftanämnda stadga bjuder; dels ock, att
då nuvarande arrendekontrakt om krono-laxfisket i Mörrums ström kommer att upphöra,
skall vid ny arrende-auktion det vilkor fästas, att arrendatoren förbinder sig att icke, på
hvad sätt det vara må, hindra strandegare, som innehafva skattlagda fisken, vid dessa utöfva
laxfiske; äfvensom andra från utöfningen af den allmänna fiskerätt, som fiskeristadgan
medgifver hvarje svensk man, så att intet åtal hädanefter må anställas för laxfiskande, vare
sig med s. k. vräkning, ref eller krok, i öppna sjön utom linien emellan Listers hufvud
oell Sternö udde.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande; och som ej mindre herr Friherre Cederström,
Gustaf, hvilken har offentligt uppdrag att tillhandagå med råd i frågor om fiskodling
samt i sådan egenskap, uppå anmodan af Blekings Läns hushållssällskap, särskildt undersökt
ilrågakomne laxfiske, benäget meddelat, att om ofvannämnde förbud i Kongl, kungörelsen
den 22 December 1834 borttoges, samma fiske skulle lida föga deraf och vinsten
för ortens befolkning deremot blifva betydligt större, än den fördel för staten, som af förbudet
kan uppkomma, än äfven kyrkoherden i Mellby H. B. Hammar uti motionen bilagdt
bevis intygat, att ^ delar eller nära l del af hela nämnde sockens befolkning hade sitt uppehälle
af fiske och alt, näst sillfisket, sorn de sednare åren slagit mindre väl ut, laxfångsten
vore den förnämsta inkomstkällan för samma sockens fiskare, får Utskottet, med afseende
å dessa, elter Utskottets förmenande, vigtiga omständigheter, vördsamt hemställa, att Rikets
Ständer ville uti skrifvelse till Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl.
Majit täcktes i nåder förordna om anställande af undersökning, huruvida ifrågavarande
strandegare genom utfärdandet af Kongl, kungörelsen den 22 December
1834 blifvit förnärmade i sin urgamla rätt till fiske i hafvet och derefter vidtaga
de åtgärder, hvartill omständigheterna kunna föranleda.
Stockholm den 16 Januari 1857.
Bih. till E. St. Prot. 1856 & 1851. 8 Sami. 2 Haft.
10
Allm. Besvärs- och Ekon -Utsk. Betänkande M 14.
N:o 14.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Jan. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af föreslagne ändringar i Kongl. Reglementet för
Skydds-koppympningén af den 29 September '1853.
Frän Vällofliga Borgareståndet liar till Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-utskottets handläggning
blifvit remitteradt ett af Herr C. H. Herr/lund afgifvet memorial, hvari yrkas att
åtskilliga ändringar uti Kongl. Reglementet för Skydds-koppympningen af den 29 September
1853 måtte varda vidtagne, så att det kommé att bero af vederbörande föräldrars och
målsmäns fria vilja, huruvida barn skulle undergå vaccination eller icke. I)e uti förenämnda
Reglemente befintliga tvångsstadganden, såsom exempel hvarå 23 § lista inom. åberopats,
vore enligt motionärens åsigt, ej allenast obehöfliga, emedan, enligt uppgifter som af vaccinatörer
blifvit meddelade, Svenska folket i allmänhet och allmogen i synnerhet, långt ifrån
att hysa fördom mot vaccinationen, numera hade stort förtroende för densamma och vanligen
ådagalade mycket nit för att få barnen dertill befordrade, utan äfven i vissa fall otillämpliga,
så vida man icke skulle djupt såra den menskliga känslan. I afseende härå har
motionären erinrat, att, ehuru den stora majoriteten bland Rikets upplysta läkarekorps gillade
vaccinationen såsom god, det dock funnes två riktningar af läkarevetenskapen, den
homöopathiska och den hydropathiska, hvilkas anhängare ansåge kopporna, under nutidens
bättre behandling, icke vara en så svår sjukdom, att man hade rätt, att för dess möjliga
afvärjande, sjelf tillfoga sig en annan, såsom vaccinationen med åtföljande lilla feber af dem
förmenades vara. Då nu en fader eller moder med fullt förtroende omfattade en sådan
läkares åsigter, samt derjemte möjligen hade personlig erfarenhet af något bland de, visserligen
sällsynta, men dock förekommande olycksfall, då genom den goda sakens missbruk,
venerisk smitta, lamhet eller annan obotlig sjukdom blefve en följd af vaccinationen, så
vore det ej underligt om särdeles modershjertat af dessa enstaka fall gjorde upp för sig en
allmän, om ock oriktig åsigt, samt, med läsa för missbruket, af sin ömhet lör barnet föranleddes
att vägra detsammas befordrande till undergående af vaccinationen; och syntes
det vid sådant förhållande ej vara rätt, att Kronobetjeningen skulle åläggas att slita barnet,
ur modrens armar för att framhafva det till en operation, som efter modrens öfvertygelse,
så villfarande denna än vore, kunde för barnet hafva förderfliga och lifsfarliga följder. Dessa
undantagsfall förekomma visserligen ej så ofta, att motionären ansåge lagstiftningen ensamt
derå böra göra afseende; men då, såsom anfördt blifvit, det allmänna förtroendet till vaccinationen
numera vore djupt grnndadt, samt tvångsstadgamlena derigenom blifvit obehöfliga,
så har motionären föreslagit åtskilliga ändringar uti omförmiilda Kongl. Reglemente, hufvudsakligen
i den syftning att det stadgade ovilkorliga åliggandet för föräldrar och målsmän att
befordra harn till undergående af vaccination skulle upphöra, så att ansvar för uraktlåtenhet
i detta hänseende icke skulle esa rum i det fall, att deri befunnes föranledd af brist på
förtroende tdl vaccinationen, och i andra läll ej tillämpas förr, än två gifna förelägganden
att inställa barn till vaccination visat sig vara utan verkan, äfvensom att det i 2 § förekommande
stadgande om hinder för ej vaccinerad person, att intagas i allmän skola, läroeller
uppfostringsanstalt, skulle upphäfvas.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande och får i anledning deraf lästa Rikets
Ständers uppmärksamhet derpå att, om motionärens förslag klefve antaget, hvar och en
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsi;. Betänkande M 15.
11
skulle kunna underlåta vaccinationens begagnande, under förebärande af misstroende tili
densamma; men att, då erfarenheten under den längre tid, vaccinationen varit här i Riket
allmännare begagnad, fullkomligen bekräftat nyttan af detta försigtighetsmått mot koppsmittan,
det torde vara i hög grad betänkligt att sålunda borttaga omförmälda skyddsmedel,
hvilket jemväl blifvit af Regeringen, efter sakkunnig myndighets hörande, för kort tid sedan
ånyo påbudet; i följd hvaraf och då Utskottet anser lagstiftningen böra, i sådana fall, med
åsidosättande af enskildes åsigter och tycken, afse det allmännas säkerhet och fördel, Utskottet
får hemställa,
det herr Berglunds ifrågavarande motion icke måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Januari 1857.
Häremot reserverade sig Herr C. II. Berglund, under anförande: »Emot Utskottets
beslut rörande den af mig yrkade förändring i författningen af den 29 September 1853 rörande
Skydds-koppympningen får jag afgifva följande reservation:
Vaccinationen, om hvars nytta ej alla läkare äro ense, angriper, då den framstår som
tvångslag, medborgarens frihet och hemmets helgedom på ett betänkligt sätt, derigenom att
den i fall af vägran lemnar kronobetjeningen den hjertlösa rättighet att rycka barnen ur
mödrarnes armar samt derjemte förbjuder de ovaccinerade att bevista allmänna läroverk och
dymedelst ställer dem utom samhället; ehuru sednare tiders erfarenhet tydligt nog vitsordat
att sjukdomar af svårare beskaffenhet uppstått genom förskämd vaccin, och att den så
högt prisade vaccinationsmetoden ej kunnat hämma koppornas härjande farsot.»
Uti denna reservation förenade sig Herr Friherre Rudenschöld, Torsten.
N:o 15.
Ank. till Exp.-.Utsk. den 16 Jan. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om tillstånd att fortsätta aukT
lion å landel sednare på aftonen än genom Kongl. Förordningen
den 22 September 1848 är medgifvel.
1 denna syftning hafva inom Hedervärda Bondeståndet motioner blifvet väckta af Olof
Olsson från Westmanland, J. Smedberg från Elfsborgs län och Erik Olsson från Södermanland,
hvilka motioner äro vordne till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet remitterade.
Motionärerne hafva anfört, att ehuru enligt Kongl, resolulionerne på allmogens besvär
den 17 December 1734 och den 9 December 1766, allmogen vore tillförsäkrad rättigheten
att, utan intrång, å offentliga auktioner å landet försälja sin egen och sina myndlingars
12
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 15.
egendom, så hade dock genom Kongl. Kungörelsen den 5 Mars 1831 samt Kongl. Förordningen
dety 22 September 1848 denna rättighet blifvit sålunda begränsad, att auktionerne
ej fingo fortgå sednare å aftnarne, än till klockan !) under tiden från den 1 Mars till den
15 Oktober »arnt till klockan 7 under den öfriga tiden af året; men så nödigt det än vore
för statens trefnad och bestånd, att ordning och stadga funnes, så illa vore det äfven då
straffbestämmelser funnos i oträngda mål ålagda. Till dessa sednare kunde de nu ifrägakomne
inskränkande bestämmelserna hänföras, genom hvilka auktionerna ofta måste afbryta»
just när det mesta folket vore samladt och då kanhända blott en ringa del af det till försäljning
afsedda godset ännu funnes osåldt, till hvars förvttrande auktionen således måste
till annan dag uppskjutas. Sedan numera, genom Kongl. Förordningen den 18 Januari 1855,
bränvinsförsäljning å auktioner vore förbjuden, vore några större oordningar eller bullersamma
uppträden, såsom följd af auktionernes utsträckande sednare å aftnarna, ej att befara.
Sådana oordningar befrämjades dessutom genom påbudet om ett tidigt afslutande af
auktionerna, enär den församlade allmogen, som, så länge försäljningen fortginge, egnade
sin uppmärksamhet åt densamma, deremot, efter auktionens slut å en tidig limma, ej vöre
hugad att genast återvända hem, utan förblefve samlad. För den fattiga, hvilkens auktioner
mest besöktes af tjenstefolk, som ej egde ledighet förr än på aftnarna, föranledde ifrågavarande
stadgar betydliga förluster. På dessa skäl hafva motionärerne föreslagit, Olof Olsson
att auktionerna måtte få fortgå till klockan 11 om sommaren och till klockan 9 den öfriga
tiden af året; J. Smedberg att antingen den öfverklagade bestämmelsen måtte helt och hållet
upphäfvas eller ock tiden för auktionernes afslutande utsträckas till klockan 10 på aftonen
alla tider af året, samt Erik Olsson att auktionerne finge från den 1 Mars till den 15 Oktober
hållas tili klockan 10, och under den öfriga tiden af året, till klockan 8 på aftonen.
Vid 1847 och 1848 årens riksdag voro motioner väckta angående utsträckning af den
genom Kongl, kungörelsen den 5 Mars 1831 bestämda maximitid för auktioner å landet;
men i betraktande deraf, att de utbjudna varorna vid utropen borde kunna behörigen skådas
och till sitt värde uppskattas, samt af nödig omtanka för ordning och skick vid de af auktionerna
föranledda folksamlingar, ansågs något vidare afseende å motionerna ej kunna fästas,
än att hos Kongl. Majit i underdånighet hemställdes, att rättigheten att intill klockan
9 på aftonen fortsätta auktioner å landet, skulle inträda den 1 Mars i stället för den 15 i
samma månad, som förut genom Kongl, kungörelsen den 5 Mars 1831 var bestämdt; Och
blef, i enlighet med denna Rikets Ständers yttrade åsigt, kungörelsen af den 22 September
1848 af Kongl. Majit i nåder utfärdad.
Då ensidigt är, att kronobetjeningen, så vidt sig göra later, måtte vid auktionsförrättningar
närvara, till förekommande af oordningar och oloflig bränvinsförsäljning; men både
kontrollen härvid, sedan mörkret inbrutit, för kronobetjeningen betydligen försvåras, och ej
heller af desse tjenstemän, i betraktande af de mångfalldiga göromål, som dem åligga, kan förväntas,
att de under en längre på aftonen utsträckt tid skola å auktionsstället qvardröja, får Utskottet,
som anser de föreslagna förändringarne hvarken nödige elier nyttige, vördsamt hemställa,
att de väckta motionerna ej måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Januari 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 1857.
Allmänna Besvärs- oeh Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o IG. 1
No 1«.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Jan. 18S7, kl. 1 e. m.
Betänkande i anledning af väckt förslag om förändrade föreskrifter
rörande Folkskole-medlens redovisning och aflemnande.
Uti en inom Högv. Preste-Ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterad motion har Herr Lektor Sondén föreslagit att, till förekommande
af öfverflödigt besvär och onödig omgång vid redovisningen och aflemnandet af de till
folkundervisningens befrämjande inom hvarje kommun från densamma utgående medel,
ej mindre det i Kongl. Kungörelsen den 13 Mars 1846 förekommande stadgande, att
afskrifter af redogörelserne för samma medel skola, utan verifikationer, men försedde
med påskrift af kommunernes Revisorer, årligen insändas till Domkapitlen, för att sedermera
aflemnas till förvar hos vederbörande Lands-Kontor, måtte varda upphäfvet,
än äfven alt ifrågavarande medel, hvilka nu, efter skedd uppbörd, skola af Kronofogden
eller Stadsuppbördsmannen allemnas till vederbörande Landt-Ränterier, för att sedermera
derifrån anordnas och af Folkskole-stjrelserna antingen å Ränterierne eller hos
Kronofogdarne eller Stadsuppbördsmannen lyftas, i stället finge, innan uppbörden till
Ränteriet I evereras, af Folkskole-styrelserne uppbäras hos Kronofogdarne eller Stadsuppbördsmännen
mot qvittenser, som borde, jemte Kronans medel och möjligen icke
uttagna Folkskolemedel i vanlig ordning till Ränteriet inlemnas; samt att åter de Folkskolemedel,
hvilka icke före levereringen till Ränteriet blifvit uttagna, utan dit kontant
ingått, skulle få efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes anordning derifrån utbekommas;
och har motionären slutligen förmält, att levereringen till Ränteriet, hvilken stundom
föranledde långt dröjsmål med medlens utbekommande, väl fordom kunnat hafva
skäl för sig så länge flera församlingar funnos, hvilka icke egde lagenliga skolor och
i följd deraf icke heller hade rätt att medlen utbekomma, men nu mera vore för sådant
ändamål obehöfliga, sedan alla Rikets socknar förmodligen blifvit med sådana
skolor försedde.
Emot denna motion, uti hvilken flere Ledamöter af Ståndet instämt, hafva åter
andre anmärkt, dels att redogörelsernes insändande till Domkapitlet vore behöfligt, med
afseende å den tillsyn å folkskolorne och å de tilt dessa skolor anslagna medels behöriga
användande, hvilken af Domkapitlen borde utöfvas, dels ock att medlens aflemnande
på föreslaget sätt från Uppbördsmannen till Skolstyrelsen, syntes möta svårighet
deri att afkortningslängderne löre levereringsdagen ej hunnit utskrifvas, så att medlen
Bih. lill R. St. Prot. 4856 & 4851. 8 Sami. 3 Haft.
2 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskolteis Betänkande N.-o 16.
då icke kunde vara lill beloppen fullkomligen bestämde; varande af motionären deremot
erinradt, i förra hänseendet att Domkapitlens tillsyn å Folkskolorna genom visitationer
ulöfvades, och att någon granskning af de ifrågavarande redovisningarne ej
blifvit Domkapitlen ålagd, samt i sednare fallet, att medlen, för alt kunna till Ränteriet
levereras, måste vara till beloppen kände.
I öfrigt har under diskussionen rörande ofvannämnde motion Herr Riksarkiva
rien
Nordström yttrat, att som man syntes vilja vinna större reda och kontroll vid uppbörden
och redovisningen af skyddsafgiftsmedlen och deras användande till Folkskole
undervisningens
befrämjande, äfvensom aflägsnande af det missnöje, som hos allmogen
yttrat sig i afseende å nu varande förhållande med uppbörden af nämnda medel, berörde
olägenheter torde enklast kunna afhjelpas sålunda, att medlen omedelbart insändes
till Riksgälds-Kontoret, och derifrån i stadgad ordning tillhandahöllos Folkskolestyrelserne
genom Landshöfdinge-Embetena och Ränterierna.
Utskottet får, i anledning af Lektor Sondéns förevarande motion anföra: att,
enär, hvad först angår ifrågasatt upphäfvande af stadgandet om förenämnde redovisningars
insändande till Domkapitlen och aflemnande derifrån till vederbörande LandsKontor,
härvid förekommer att Riskop och Domkapitel hafva till åliggande alt föra en
sorgfällig uppsigt öfver anstalterna för folkundervisningen, samt dertill hörer att tillse
det de till Foikskolorne anvisade medel varda för sådant ändamål behörigen använde,
för hvilket ändamål åter tillgång till redovisningarne för samma mede! är behöflig.
Utskottet, med afseende derjemte derå att några egentliga olägenheter af detta stadgande
icke blifvit uppgifna, finner sig ej kunna understödja den af motionären i detta
afseende yrkade förändring; att hvad vidare beträffar det af bemälde motionär föreslagna
sätt för Folskolemedlens aflemnande til! Skolstyrelserne, Utskottet, i likhet med
hvad sednaste Riksdagens Ekonomi-Utskott yttrat, tror att ett väsendtligt hinder för
verkställighet af detta förslag möter deri alt, uti Kongl. Kungörelsen den 13 Mars
1846, såsom vilkor för församlings rätt att åtnjuta detta bidrag till Folkskolekostnaden
bestämmes att de i Kongl. Maj:ls Nådiga Stadga, angående folkundervisningen af den
18 Juni 1842 i afseende på skolans skick meddelade föreskrifter skola vara behörigen
uppfyllde, hvarom Landshöfding och Riskop hafva att ingå i pröfning, innan medlen
utbetalas; hvadan ock då den omgång med Folkskolemedlens utbekommande, motionären
förmenat ega rum, kan undvikas, derest Skolstyrelserne begagna den utväg, att,
efter anordning från Ränteriet, medlen hos Uppbördsmannen lyfta, hvilken i Kongl.
Stats-Kontorels Cirkulär den 10 Maj 1854 anvisas, Utskottet ej eller i detta
läll finner någon förändring i gällande föreskrifter rådlig; hemställande Utskottet
således,
att Lektor Sondéns ifrågavarande motion ej må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Vidkommande slutligen den af Riks-Arkivarien Nordström föreslagna förändring,
så synes alltför stor omgång dermed vara förenad, hvadan Utskottet, som ej erfarit
att, såsom denne Ledamot förutsatt, något missnöje med nuvarande uppbördssätt
hos allmogen eger rum, tillstyrker
att jemväl detta förslag må lemnäs utan åtgärd.
Stockholm den 16 Januari 1857.
Reservation anmäldes af Lektor Sondén.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Allm. Jiesv. och Eken.-Ulsk. Helänhande N:o 17.
1
\:o It.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Jan. 1S57, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om skyldighet för
hlifvande civile tjenstemän såväl i Sverige som i Norrige,
att examineras uti Unions-rikets statsförfattning samt
straff- och privat-rätt.
Uti en till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets behandling remitterad
motion har Herr af Sillen, Gustaf Probus, erinrat att, enligt föreskrift i den
nya stadgan för Rikets Elementar-läroverk, undervisning visserligen korame att
här i Riket meddelas uti Norriges språk och litteratur; men att man icke i något
af Brödrarikena hittills lärer vid Universiteten meddelat undervisning i det
andra Rikets statsförfattning samt straff- och privat-rätt, hvilken kunskap, enligt
motionärens förmenande, skulle mera bidraga till folkens närmande än kännedomen
af hvarandras språk och litteratur. Förhållandet vore nu att till och med
embetsmännen i det ena Riket, med högst få undantag, icke egde någon kännedom
af det andra Rikets författning och inre organisation, samt allmänna inrätt
ningar,
i anseende hvartill det blefve nära nog omöjligt för det ena folket att
tillegna sig det goda, som funnes i det andras organisationer; och har motionären,
på det nämnde missförhållande skulle utan dröjsmål undanrödjas, föreslagit
Rikets Ständer att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla: dels att Kongl.
Maj:t täcktes anbefalla, att vid Rikets universiteter eller tilläfventyrs blifvande
andra undervisningsanstalter för de civile tjenstemännen, skall läsas öfver och
examineras i Norriges statsförfattning samt straff- och privat-rätt, så omfattande,
som för afsedt ändamål kan finnas nödigt, dock i straff- och privat-rätten endast
Bih. lill R. St. Prol. 1836 $ 1837. 8 Sami. 4 Haft. 1
2
Allm. II c sv. och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 17.
vid juridisk examen; dels ock att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd, att uti
undervisningen till civila embets-examina i Norrige likaledes komme att ingå kunskap
om Sveriges statsförfattning samt straff- och privat-rätt.
Utskottet liar i afseende härå inhemtat, att, åtminstone vid Upsala univer
sitet,
mer eller mindre omfattande insigter uti Norrsk statsrätt skola vid vissa embets-examina
fordras, men att deremot Norrsk straff- och privat-rätt ej uti någon
examen lärer ingå. Hvad nu beträffar förslaget att dels för alla civila embetsexamina
påbjuda studium af Norrska statsförfattningen, samt dels för juridisk examen
studium af Norrska civil- och kriminal-lagstiftningen, så skulle sådant, enligt
hvad Utskottet befarar, medföra ett tillägg i de för sådana examina förut förelagda
ämnen, hvilket skulle menligt inverka på den grundlighet i kunskap, som
är önskvärd och hvilken, särdeles hvad beträffar landets egen lagstiftning och de
rättstlieorier, hvarå denna livilar, torde vara nödig för den, som skall å Rikets
civila tjenstemannabana ingå; och hvad åter rörer frågan om inhemtande af kun
skap
i svenska lagarne för civil-embets-examens undergående i Norrige, lärer
denna fråga icke lämpligen kunna utgöra föremål för Rikets Ständers öfvervägande.
På grund häraf och då det vackra syftemål, motionen innehaller, Unionsfolkens
närmande genom noggrannare kännedom om hvarandras lagstiftning, torde,
utan några särskilda föreskrifter, efter hand vinnas genom det intresse för de
Nordiska Rikenas ömsesidiga förhållanden, som otvifvelaktig! följer af den närmare
kommunikation emellan Rikenas universiteter, hvilken numera eger rum,
får Utskottet vördsamligen hemställa,
att någon åtgärd i anledning af förevarande motion icke må af Rikets
Ständer vidtagas.
Stockholm den 19 Januari 1857.
Allm. Hest. och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 18.
3
M:o
Ånk. till Exp.-Utsk. den 21 Jan. 1857, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om förtydligande af
sladgandena om boupptecknings upprättande.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterad motion, har Anders Jansson från Wermlands län
andragit, att genom Kongl. Förordningen den 21 Oktober 1698 först blifvit bestämdt,
hvad sedermera i nu gällande lag influtit, att af summa inventarii vid
bouppteckningar skulle till de fattige gifvas fyra öre af hvarje ett hundrade daler.
eller en åttondedels procent. Så vidt motionären kunnat erfara, hade berörde
åttondedels procent i allmänhet kommit den kommuns fattigförsörjning till
godo, inom hvilken förtecknad egendom befunnits, då egaren i lifstiden varit der
bosatt, och såsom en kontroll härå vore genom Kongl. Resolutionen den 23 September
1741 stadgadt, att då bouppteckning till Domstolen ingåfves, bevis öfver
erlagd fattig-procent skulle företes. Härmed hade dock icke allestädes noga förfarits,
och rätter kommun hade under de sednare åren ej heller alltid erhållit
hvad densamma tillkomme, i följd hvaraf frågan derom måst dragas under domstols
pröfning. Det hade nemligen händt att personer, bosatte i en stad, haft
egendom i en aflägsen landsort, och vid en sådan persons dödsfall hade bouppteckningen
upprättats i staden och uti instrumentet deröfver intagits äfven den
på landet belägna fastigheten; eller, om man ock låtit verkställa särskild bouppteckning
öfver den sednare, så hade man, med anledning af föreskriften i 3
mom. 4 § Kongl. Förordningen angående stämplade pappersafgiften, för karteringens
fullgörande insändt boupptecknings-instrumentet till sterbhuset i staden,
hvarefter derstädes hela bouppteckningen blifvit afslutad samt fattig-procenten uträknad
och emottagen. Uti ett annat fall, eller då fastighet å landet af ett å
4
Allm. Besv. och Ekon.-Vtsk. Betänkande N:o 4S.
annor ort bosatt handelsbolag innehades, blefve vid bolagsmans död ej någo*
bouppteckning å landet upprättad, på grund deraf att bolaget ansåges lefva oell
att egendomen genast vid dödsfallet öfverginge till öfrige bolagsmännen eller till
den dödes arfvingar, som då inträda i bolaget, samt att derföre någon död mans
egendom att förteckna och någon fattig-procent att erlägga icke funnes. Ändring
i dessa olagligheter skulle visserligen genom rättegång vinnas, men kändt vore,
huru svårt och kostsamt det för en kommun å landet folie sig att drifva sådan
mot part å aflägsen ort, hvarföre fattigkassan ofta måste afstå från en rätt vacker
inkomst, som endast genom lång rättegång kunnat vinnas. På dessa skäl föreslog
motionären, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära
ett sådant förtydligande af stadgandena i ofvanomförmälda hänseende, som
bestämde »att, ehvad egendom tillhör enskild man eller bolag, skall efter egares
eller delegares dödsfall förteckning upprättas å den inom hvarje socken befintliga,
den aflidne i lifstiden tillhörige egendom och åttondedels-procenten derefter
ovilkorligen tillfalla den församlings fattigvård, inom hvilken egendomen varit
belägen».
Det vill synas Utskottet, som om jemväl motionären ansåge de af honom
öfverklagade förhållanden snarare härflyta från uraktlåten efterlefnad af redan gällande
lagar, än från verklig otydlighet eller ofullständighet i dessa sednare. Men
någon rättelse i en sådan uraktlåtenhet lärer ej vinnas genom förändring af lagen;
och då den af motionären åberopade Kongl. Resolution den 23 September
1741 i 3 §:n innehåller, att, när bouppteckningar ingifvas till Domstolarne, böra
vederbörande Kyrkoherdars qvittenser öfver erlagd fattig-procent äfven uppvisas
för domaren; saint den Domstol, hvilken mottager bouppteckningen, således har
skyldighet sig ålagd att kontrollera, det afgiften blifvit till rätt församling inbetald,
och den lidande församlingen derförutan alltid har sig öppet att beifra en
förnärmelse af sin rätt; anser sig Utskottet böra vördsamt hemställa,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 Januari 1857.
Allm. Besv. och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 49.
5
\:0 Bf>.
Ank. till Eip.-Utsk. den 21 Jan. 1857, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om förändrade grunder
för beräknande af ersättning vid utmätnings-förrätiningar.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har blifvit remitterad en,
inom Hedervärda Bonde-Ståndet, af Gustaf Jonsson från Calmar län väckt motion,
deruti lian andragit: att den ersättning, som tillkomme Under-Exekutorer
för utmätningars verkställande åt enskilde personer, vore uti gällande författningar
bestämd att utgå med visst dagtraktamente, jemte godtgörelse för skjutsoch
vagns-lega. Sålunda vore, enligt Kongl. Förordningen den 30 November
1855, dagtraktamentet bestämdt, för Kronofogde eller Länsman, till En R:dr,
samt, för den vid förrättningen biträdande Nämnde- eller Fjerdingsmannen, till
24 sk., allt Banko, hvarförutan hvardera egde att beräkna skjuts-ersättning för
en häst. Vid utmätning i stad, eller på dess område, vore dagtraktamentet för
Magistratsperson eller Stadsfogde En R:dr, ofvannämnde sedelslag, samt derjemte
skjutsersättning för den förre efter två hästar och för den sednare efter en häst;
och vore, i fråga så om land som stad, i allmänhet stadgadt att, när flere utmätnings-
eller qvarstads-förrättningar verkställdes under en och samma resa
eller på samma dag, fördelning af resekostnaden borde ske emellan samtlige
förrättningarne, i förhållande till förrättningsställenas afstånd från förrättningsmannens
och biträdets hemvist, och af dagtraktamentet lika emellan de förättningar,
som på samma dag försiggått. De omständigheter, som, enligt denna författning,
inverkade till ökning eller minskning af utinätnings-kostnaderna, vore så
-
6
Allm. Besv. och Eicon-litsle Betänkande N:o 49.
ledes endast det tillfälliga afståndet mellan förrättningsinännens oell gäldenärens
bostad, äfvensom liera eller färre utmätningars företagande på samma dag, men
deremot underginge utmätnings-kostnaden icke någon förändring i följd af den
summas storlek, som skulle utmätas. Skyldigheten att vidkännas kostnaden för
en domfäst fordrans uttagande medelst utmätning, vore en billig och nödvändig
påföljd af gäldenärens uraktlåtenhet att i godo betala sin skuld, men under närvarande
förhållanden syntes denna påföljd allt för tungt drabba den. hvilken
vore skyldig endast några få Riksdaler, under det att påföljden blefvc föga kännbar
för den, hvilkens skuld uppginge till tusentals Riksdaler. Den förres skuld
blefve genom utmätnings-kostnaden ofta fördubblad, ja flerdubblad, då den sednares
deremot, genom berörde kostnad, ökades med endast en obetydlig procent;
Och derföre att en gäldenär råkade vara boende aflägse från Kronobetjeningens
bostad, måste han nu vidkännas en vida högre utmätnings-kostnad, än den som
skulle drabba en tillfälligtvis närboende gäldenär. Mera än en gång hade den
uppmärksamme betraktaren af förhållandena på landet måst med bekymmer och
medlidande förnimma, huruledes en fattig backstugusittare eller inhysesman, boende
på några mils afstånd från närmaste Kronobetjent, måst undergå det svåra
öde att se sin stuga, det fattiga hushållets enda tillflykt, tagas i mät och till
underpris försäljas till betäckande af en skuld, som ursprungligen uppgått till två
eller tre Riksdaler, men, i följd af dryga utmätningar och auktionskostnader, stigit
till tre- eller fyrdubbla beloppet, under det, i motsats härtill, en gäldenär,
stadd i större affärsförhållanden, kunnat tilltvinga sig flere veckors anstånd med
betalandet af en domfäst skuld på kanske flera tusende Riksdalers belopp, utan
annan påföljd, än att vidkännas ett par Riksdalers utmätningskostnad. Det skulle
visserligen kunna tyckas, att förrättningsmannen hade för en mindre utmätning
samma besvär och kostnad som för en större, men, utom det att flere persedlars
utmätande, upptecknande och ställande under försegling eller vårdande, alltid
måste medföra större besvär, än när fråga vore om färre persedlar, syntes det
icke böra lemnäs utan uppmärksamhet, att uppbördsmanna-ansvaret och äfventyret
vore i begge fallen olika. Stadgandet om resekostnadens fördelning, när flere
utmätningar verkställdes under samma resa, syntes väl innebära en lindring för
den gäldbundne; men vid närmare undersökning af förhållandet, befunnes denna
lindring vara mera skenbar än verklig. Det vore nemligen i de flesta fall ganska
svårt och understundom alldeles omöjligt för den gäldbundne att kontrollera
detta stadgandes noggranna efterlefnad. Erfarenheten hade visat att den kontroll
i detta hänseende, som åsyftats genom föreskriften om utmätningskostnadens och
fördelningens antecknande i utmätnings-diarierne, endast ofullkomligt uppfyllde
sitt ändamål. Om gäldenären misstänkte, att utmätnings-arfvodet icke blifvit rätt
fördeladt, så kunde han derom icke förskaffa sig visshet annorlunda än genom
ofta vidlyftiga efterforskningar, från hvilka han vanligen afstode, dels för det
Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Betänkande N-o 19.
7
besvär de förorsakade, dels måhända af rädsla för kronobetjeningen, en känsla
helt naturlig hos den, sorn visste sig vara för utmätningar blottställd. Det vore
ej heller för utmätnings-förrättaren sjelf möjligt, att alltid iakttaga föreskriften om
utmätnings-kostnadens fördelning. Yid verkställandet af en utmätning och uppgörandet
af den räkning öfver traktamente och skjutskostnad, som Exekutor vore
skyldig att före afresan från stället aflemna, huru skulle han på förhand kunna
beräkna eller bestämma huru många och hvilka flere utmätningar han kunde
blifva i tillfälle att under sin vidare färd förrätta. En eller annan af dessa tillämnade
utmätningar kunde ju blifva för den gången ogjord, i anseende dertill,
att gäldenären befunnes borta eller att underrättelse mötte om godvillig liqvid,
eller att utmätnings-förrättaren oförmodadt kallades af andra angelägna pligter att
den påbörjade utmätningen afbryta, eller att han af sjukdom eller andra omständigheter
hindrades att densamma efter första beräkningen fortsätta. Om man toge
i betraktande å ena sidan de svårigheter, som mötte vid tillämpningen af nu
gällande föreskrifter om utmätnings-kostnadernas beräknande och fördelande, och
å den andra sidan den uppenbara orättvisa, som visade sig deruti, att den fattige
gäldenären, hvilken ej förmådde betala en obetydlig skuld, måste i utmätningskostnader
vidkännas en lika stor utgift, som den, hvilken, efter det han
inlåtit sig i större affärer, försummar att erlägga betalning för en till betydligt
belopp uppgående skuld, samt man tillika betänkte, huru föga rättvist det i
sjelfva verket vore, att påföljden för uraktlåten betalning af en skuld skulle mätas
efter det tillfälliga afstånd, som åtskiljde Exekutorns och gäldenärens bostäder,
dervid ofta kunde inträffa, att verklig oförmåga att betala föranledde utmätningen
hos den fjerran boende gäldenären, under det en nära till Exekutor bosatt
gäldenär tredskades att betala, väl vetande, att utmätnings-expenserna för
honom icke kunde blifva särdeles dryga; — så komme man helt naturligt till
den önskan, att lagstiftningen i dessa hänseenden måtte undergå någon väl behöflig,
på rättvisa och billighet grundad förändring. Något lämpligare sätt till
vinnande af en sådan förändring syntes ej motionären förefinnas, än om, med
upphäfvande af föreskriften om utmätnings-kostnadernas fördelning å alla de personer,
som under en och samma resa med utmätning hemsöktes, bestämma,
att utmätnings-förrättarens traktaments- och skjuts-ersättning borde utgå efter en
taxa, beräknad efter den ifrågavarande skuldens kapitalbelopp, med skyldighet
för Exekutorn att, utan särskild utgift för gäldenären, bekosta den vid utmätningen
biträdande personens resa och traktamente.
Vid uppgörandet af denna taxa borde, enligt motionärens åsigt, afseende fästas
å följande omständigheter: att, i fråga om smärre skulder, till exempel understigande
20 R:dr R:mt, det i allmänhet vore gäldenärens fattigdom eller verkliga
oförmögenhet att anskaffa penningar, som föranledde behof af utmätning,
hvarföre ock billigheten syntes kräfva, att här icke allt för mycket lägga sten
8
Allm. Ites v. och Kkon.-Ulsk. Betänkande N:o 19.
på börda; — att nämnde skäl till undseende försvagades i den mån skuldbeloppet
vore större, hvaraf följde, att utmätnings-arfvodet, när summan öfverstege
ett visst minimum, borde gradvis ökas; — samt att, då fråga icke kunde vara,
att genom utmätnings-bestyret bereda för kronobetjeningen en verklig inkomstkälla,
arfvodets ökning likväl borde stadna vid ett visst lämpligt belopp, hvilket
skulle utgöra den högsta ersättningen för en utmätning, huru stor skuldsumman
än vore; och föreslog motionären, på dessa grunder, exempelvis en taxa, enligt
hvilken skulle erläggas för skuldbelopp under 20 R:dr Runt 4 R:dr; för ett belopp
från 20 till 50 R:dr 4 R:dr 50 öre; för ett belopp från 50 R:dr till 100 R:dr
5 R:dr; samt för hvarje öfverstigande 50 R:dr en afgift af 50 öre, dock så, att
arfvodet ej i något fall öfverstege 25 R:dr R:mt.
För auktion å utmätta lösören ansågs arfvodet böra beräknas efter enahanda
grunder, i alla de fall, då det, som såldes, ej öfverstege 20 R:dr Runt; men
om försäljningssumman öfverstege detta belopp, borde auktions-arfvodet i ett för
allt beräknas till tre procent af summan.
Om tillgång å en fullständig statistik i detta ämne förefunnes, trodde motionären
densamma otvifvelaktigt skola utvisa den erfarenhet, att af utmätningar,
som på landet verkställdes, mer än halfva antalet afsåge skuldbelopp, understigande
50 R:dr R:mt, äfvensom att utmätnings-expenserna, i trots af stadgandet
om deras fördelning, uppginge, i medeltal, för hvarje utmätning till feni om icke
sex Rulr nämnde mynt; hvarföre motionären ansåg antagandet af sitt förslag skola
uppenbarligen föranleda till minskning i utgifter för den stora hopen af fattiga
gäldenärer; och om det äfven understundom blefve något mera betungande än
nuvarande förhållandet, så komme detta att inträffa endast i afseende på större
skuldposter, hvilkas uraktlåtna betalning i allmänhet icke torde kunna tillskrif
vas
verklig fattigdom eller brist på betalningsmedel. En annan fråga vore, hu
ruvida
utmätnings-förrättarne kunde vara med så ringa ersättning skäligen belåtne
; dervid dock borde bemärkas, att minskningen i arfvodet för deras flesta utmätnings-forrättningar
sannolikt komme att fullt uppvägas dels genom en ökad
godtgörelse för de större utmätningarne och dels hufvudsakligen genom den om
ständighet,
att utmätnings-förrättaren derefter icke behöfde på flere gäldenärer fördela
den knappa traktaments- och skjutsnings-ersättningen, utan kunde, med bibehållande
af full ersättningsrätt för hvarje särskild förrättning, under en och
samma resa verkställa så många utmätningar, som tid och tillfälle medgåfve.
Kronofogden och länsmannen behöfde icke då, såsom nu mångenstädes skulle
vara fallet, afpassa sina resor, med beräkning att icke genom för många förrättningar
i hvarje tur göra sina expenser allt för små. Han kunde i stället, med
stor besparing af både tid och möda, endast ett par gånger i månaden göra en
resa
Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 19.
9
resa omkring hela distriktet och derunder verkställa alla på hans åtgärd beroende
utmätningar; och vore det just med afseende på denna tydligt framstående
besparing i reseutgifter, besvär och tid för under-exekutorn, som det visade sig
möjligt att, till minskning i fattiga gäldenärers lidande, nedsätta utmätningsarfvodet
i de flesta fall, utan att derigenom ådraga de verkställande, tjenstemännen
någon verklig förlust. Detta vore äfven enda utvägen att bereda den lindring,
som varit åsyftad, men ej kunde vinnas genom föreskriften om utmätningskostnadernes
fördelning; ty förutom svårigheten att kontrollera föreskriftens efterlefnad,
så kunde samma föreskrift ej blifva tillräckligt verksam, så länge på exekutors
eget godtfinnande vore beroende att under en företagen utmätningsresa
verkställa en eller flere förrättningar. Men enda olägenheten med denna föreskrift
vore ej blott att densamma icke uppfyllde sitt ändamål till lindring för
gäldenären; den åstadkomme äfven ett ondt derigenom, att den ofta gåfve anledning
till mera eller mindre orättvisa misstankar mot kronobetjeningen, och
dymedelst minskade det allmänna förtroende och det anseende, som angeläget
vore att åt denna tjenstcmannaklass bevara.
På dessa skäl har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte till Kongl.
Maj:t i underdånighet framställa den önskan, att föreskrifterne om ersättning för
utmätninssmäns traktamente och resekostnad måtte varda i den af motionären
angifna riktning förändrade.
Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande; men anser den grund,
efter hvilken för närvarande ersättning utgår för utmätning, likasom för den förutgångna
lagsökningen eller rättegången, nemligen en fullständig godtgörelse af
den kostnad gäldenären genom sin försumlighet orsakat, vara rättvis och med
lagens anda i allmänhet öfverensstämmande. En för hela Riket gemensam taxa
på utmätnings-ersättning, beräknad efter summans storlek, komme äfven att medföra
svårigheter derutinnan att, i somliga delar af Riket, till exempel de norra
länen, hvarest kronobetjeningens distrikter äro stora, dessa tjenstemän ändock mäste
åtnöja sig med samma godtgörelse för sina vidlyftiga resor, som kronobetjeningen
i södra delarne af Riket för utmätningar i närheten af sin bostad; och
då de stadganden, uti hvilka motionären afsett ändring, äro fotade på samma grunder,
som de före Kongl. Förordningen den 30 November 1855 i ämnet gällande
författningar; samt dertill kommer, att den af motionären afsedda lindring för
den fattiga gäldenären ej alltid skulle inträffa, utan att stundom en motsatt verkan
af förändringen skulle uppkomma, hvarförutan den ersättning, som enligt den
föreslagna taxan skulle bestämmas, för underlåtenhet att betala en större skuld,
erhölle likhet ined det redan förut i lagen förbjudna vite för en sådan försummelse;
anser Utskottet, som tror kontrollen å utmätnings-kostnadens fördelning
vara i någon mån underlättad genom Kongl. Cirkuläret den 24 April 1852 och
Bih. till R. St. Prot. 1886 1887. 8 Sami. 4 Haft. 2
10 Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o SO.
deruti meddelade föreskrifter om anteckningar i utmätnings-diarierne; sig böra vördsamt
tillstyrka,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 Januari 1857.
20.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Januari 1857, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, angående upphörande
af håfgång samt offer- och kollekt-medels insamlande i
kyrkorna, m. m.
Dessa till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets behandling remitterade
motioner hafva blifvit väckte inom Hedervärda Bonde-Ståndet:
l:o af Nils Svensson från Blekinge län, sorn anmärkt det plägseden att i
kyrkorna, för åtskilliga ändamål, uppbära kollekt, vore för den allmänna andakten
under gudstjensten i hög grad störande, äfvensom opassande, hvadan motionären
föreslagit att ett lagstadgande måtte utfärdas, hvarigenom bestämdes, att all
slags insamling i kyrkorna under gudstjensten må förbjudas, och att, om insamling
ansåges vara behöflig, sådan skulle efter gudstjenstens slut vid kyrkodörren
ega rum.
2:o af David Andersson från Hallands län, som likaledes ansett tiden
vara inne att afskaffa ej allenast den så kallade offringen å altaret till kyrkans
tjenare samt på vissa orter äfven till andra föremål, än äfven s. k. kollekter,
hvilka ofta egde rum och nästlidne år i motionärens hemort förekommit ej mindre
än 28 gånger, till ej ringa obehag för såväl åhörare, som tjenstförrättande prestman.
Det vore med temmelig visshet kändt, att stamboksmedlen genom insamling
vanligen för hela riket uppgått till blott 2,000 R:dr; och syntes det
mera ändamålsenligt att, då Kongl. Majit funne sådana medels uppbärande för
någon kyrkobyggnad behöfligt, dessa medel då utan omgång utbetaltes af Staten
Allm. Bcsv. och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 20.
11
till belopp, motsvarande nämnde summa, äfvensom att de tjenstemän och inrättningar,
som hade sig kollekt-rtiedel anslagne, likaledes af Staten erhöllo oföränderliga
belopp, motsvarande de kollekt-medel, som hittills under året ungefärligen
kommit dem till godo. Motionären har således yrkat att hädanefter all
offring, äfvensom all kollekt-insamling i kyrkorna måtte upphöra samt att, derest
presterskapet icke sjelfmant afstode från den inkomst, det deraf kunde erhålla,
samt rättigheten till denna vore på Lag grundad, något lämpligt vederlag, i en
eller annan ordning, måtte varda till bestämdt belopp anvisadt; och har motionären
i sammanhang härmed anmärkt, att så kallade vaxljus-penningar utginge från
kyrkorna i Halland till Universitetet i Lund, hvilka, enligt hvad kyrkoräkenskaperne
för år 1683 utvisade, ursprungligen varit anordnade till 2:ne vaxljus för
hvarje kyrka, men sedermera, af okänd anledning, erhållit en förändrad bestämmelse,
samt att dessa medels användande således vore främmande för ursprungliga
ändamålet samt gagnlöst för de kyrkor, hvarifrån medlen utginge; hemställande
motionären således att denna utskyld måtte varda indragen.
Utskottet, som tagit förevarande motioner i öfvervägande, kommer att öfver
frågan om afskaffande af s. k. offer till presterskapet framdeles meddela
yttrande i sammanhang med det utlåtande, Utskottet har att afgifva öfver andra
frågor, som röra presterskapets aflöning.
Hvad åter angår motionärernes yrkanden i afseende å de s. k. kollekterne,
så synes det Utskottet att de insamlingar af frivilliga gåfvor för åtskilliga ändamål,
hvilka under denna benämning förekomma, icke medföra några olägenheter
i annat hänseende, än beträffande det anmärkta sättet för insamlingen, nemligen
genom håfgång under gudstjensten, äfvensom att detta, för andakten störande
och af sådan anledning olämpliga insamlingssätt kan, såsom på flera ställen redan
skett, genom församlingarnes egen försorg mot annat lämpligare uppbördssätt utbytas;
hvadan Utskottet finnér sig ej ega skäl att tillstyrka något förbud mot
dessa kollekters uppbärande eller någon allmän föreskrift, angående ordningen
dervid.
Beträffande derefter den af David Åndersson, jemte hufvudämnet i motionen,
väckta särskilda fråga om de s. k. vaxljus-penningarnes upphörande, så befinnes
denna fråga, hvilken, såsom åsyftande en utskylds borttagande, dessutom
ej synes tillhöra Ekonomi-Utskottets behandling, uti så outredt skick, att Rikets
Ständer ej torde kunna derå fästa afseende.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motioner, så vidt de angå håfgång och kollekter samt
de s. k. vaxljus-penningarne, icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 19 Januari 1857.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
I
Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulsk. Betiinkandt JYi 21.
1
N:o 21.
Auk. till Exp.-Utsk. den 24 Jan. 1857, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i rese-reglemenlet
den 51 October 1851.
Till Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-utskottet har remitterats en inom hedervärda Bondeståndet
af Riksdagsfullmäktige!! Nils Andersson från Christianstads län väckt motion, deruti
föreslås, att som nu gällande rese-reglemente tillstädjer Embets- och Tjenstemän att, vid
resor i Statens ärenden och extra förrättningar, begagna ett större antal hästar, än som af
behofvet påkallas, men det läge synnerlig vigt deruppå, att Statsverket blefve befriadt från
de betydliga och länge såsom missbruk ansedda ersättningar, som vid nämnde resor vanligen
beräknades utöfver det antal hästar, som hellöff användas, Rikets Ständer ville hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, att berörde ersättning hädanefter måtte komma att utgå
endast tor det antal hästar, som vid sådane resor verkligen erfordrats.
Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande; och som det antal hästar, de i resereglemente!
den 31 October 1851 omförmälda Embets- och Tjenstemän ega vid resor i
Statens ärenden eller vid extra förrättningar begagna, blifvit genom samma reglemente så
nedsatt, att någon vidare inskränkning i hästantalet icke lämpligen synes kunna ega rum,
får Utskottet vördsamt tillstyrka
att motionen må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 23 Januari 1857.
Reservationer af:
Herr Thomée samt Riksdagsmännen
Efraim Larsson från Elfsborgs län,
Anders Medin från Kronobergs län,
Nils Svensson från Christianstads län,
Jöns Persson från Blekinge län,
Anders Nilsson från Hallands län,
Magnus Mänsson från Ostergötlands län.
Bilt lill R. St. Pral. 1850 & J857. 8 Sami 5 Haft.
1
2
Allm. Besvärs- och Ekon.-Vt sk. Betänkande JW 22.
N:o 22.
Auk. till Exp.-Utsk. d 24 Jan. 1857, kl. 1 e. ra.
Betänkande, i anledning af vacht motion om åtgärders vidtagande till förbättrande
af vindbryggan och segelleden vid Almare Stäk.
Riksdagsfullmäktige!) P. F. Mengel från Upsala län, med hvilken Riksdagsmännen Johan
Persson från samma län och Per Erik Andersson från Westmanlands län sig förenat,
har uti hedervärda Bondeståndet väckt en till Utskottet remitterad motion, hvaruti blifvit
anfördt, hurusom den vid Almare Stäk, på gränsen emellan Stockholms och Upsala län
öfver ett sund af Mälaren befintliga vindbrygga, hvilken vore uppförd under en tid, då bro
byggnadskonsten
stod på en låg ståndpunkt, samt så konstruerad, att alla tyngre varulass
med stor svårighet kunde transporteras deröfver, vore i högsta grad otjenlig lör den allmänna
trafiken; en olägenhet, desto kännbarare, som de många foror, hvilka årligen afsändas
landvägen från och till hufvudstaden, från en stor del af Nerike, största delen af Dalarne,
Westmanland och sydöstra delen af Upland, måste fortskalfas öfver ifrågavarande
brygga. Denna hade sitt ena grundfäste på en klippa uti sundet, hvarigenom segelleden
blifvit allt för trång, samt stundom, vid högt vattenstånd i Mälaren, vådlig att befara, och
fastän behofvet af en utvidgning af berörde segelled vore bögst nödvändig och blefve det
ännu mera i samma mån sjöfarten emellan Upsala och hufvudstaden kornine att ökas,
kunde dock sådant, i anseende till nämnde omständighet, för det närvarande icke verkställas.
Så länge det egaren af Stäke gård genom Kongl. Resolutionen den 6 April 1804 tillerkände
privilegium att af alla, som beloro oftanämnde brygga, uppbära stadgad afgift,
fortfor, vore någon förändring i bryggans konstruktion, hvartill fordrades en ny och
kostsam ombyggnad, icke att emotse, i följd hvaraf segelleden jemväl kom att blifva oförändrad.
På grund häraf har motionären föreslagit, att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att nådiga föreskrifter blefve meddelade:
l:o till Styrelsen för väg- och vattenbyggnader, om upprättande af plan och förslag
till en ändamålsenlig brobyggnad öfver sundet vid Stäke, med serskildt lästadt alseende å
en förbättrad segelleds befordrande derstädes;
2:o till Länsstyrelsen i Stockholm, om öfverenskommelses träffande med nuvarande
egare af Stäke gård om ifrågavarande bryggas afträdande, samt broafgiftens afskaflände;
hvarefter ombyggnad af samma brygga, så fort ske kunde, måtte varda vidtagen.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 23. 3
Då Utskottet icke kan ingå i bedömmande om behötligheten af hvad motionären föreslagit,
samt förevarande fråga är af sådan beskaffenhet, att densamma kan och bör i administrativ
väg upptagas och afgöras, finner Utskottet sig böra hemställa
att någon åtgärd i anledning af motionen ej måtte vidtagas.
Stockholm den 23 Januari 1857.
N:o 2.3.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Jan. 1857, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, om tillägg till 9 § i Kongl.
Maj-.ts nådiga förordning den i6 November 1849, angående
iakttagelser i afseende å passagerare-ångfartygs byggnad och
utrustning in. m.
Uti en inom hedervärda Bondeståndet väckt, till Utskottet remitterad motion, har
Riksdagsfullmäktigen Joli. Gust. Wassmuth från Stockholms län fästat uppmärksamhet vid
de olyckor, sorn förmenades kunna uppkomma deraf, att stadganderne i 9 § af Kongl.
Maj:ts Nådiga förordning den 16 November 1849, angående hvad till allmänhetens betryggande
emot olyckshändelser borde i afseende å passagerare-ångfartygs byggnad, utrustning
och begagnande iakttagas, icke det ringaste vidrörde skyldigheterne för eller emot sådane
ångfartyg som hade andra fartyg till bogsering. Då ett lättgående ångfartyg mötte ångfartyg,
som hade två eller tre fartyg att bogsera, toge dessa fartygs höga master och tacklage
vid motvind så stort vindfång, att ångfartyget med all ansträngning af machinen, knappast
kunde hålla de bogserade fartygen vid sådan fart, att de icke urståndsattes att vika i samma
riktning som ångfartyget, hvilket äfven, i följd af det långa släp, som åtföljde, icke kunde
vika för ett mötande fartyg. Svårigheten och ofta omöjligheten^ att efterkomma stadgandet
i nämnde § att om ångfartyg sammanträffade vid sund, der farvattnet vore så trångt elier
grundt, att de icke utan fara för ombordläggning kunde gå förbi hvarandra, skulle det fartyg,
som ej ännu gått in i sundet, genast stadna sin ångmachin till dess det andra passerat,
ådagalades deraf, att när ett ångfartyg, som har till exempel två eller tre större fartyg att
bogsera, skall passera genom ett sund af ofvannämnda beskaffenhet, kan det icke stadna
machinen, utan att de efterföljande fartygen, hvilka bibehålla sin fart, skulle genom sammanstötning
kunna åstadkomma skada, äfvensom då fartygens fart afstannade, desamma
lätteligen kunna komma på grund.
4
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 24.
Till förekommande af livad sålunda blifvit anmärkt, bar motionären föreslagit att 9 §
1 ofvan åberopade Kongl, förordning måtte få följande tillägg:
l:o att om två ångfartyg möta hvarandra, och det ena bogserar fartyg, vare det,
som icke liar fartyg att bogsera, skyldigt att vika åt styrbord, men det andra vare derifrån
frikalladt såvida land eller grund icke sådant hindra;
2:o att om två ångfartyg mötas vid sund, der farvattnet på ett eller flera ställen är
så trångt eller grundt, att de icke utan fara för ombordläggning kunna gå förbi hvarandra,
skall det fartyg, som har annat fartyg till bogsering, minst på ett hundra famnars afstånd
från sundets inlopp, genom afiossandet af ett kanonskott, gifva tillkänna att det inlöper i
sundet, på det att, om något ångfartyg vore vid den andra ändan af sundet, detsamma då
må kunna stadna ångmachinen tills det andra hunnit igenom;
3:o att såväl seglande som roende fartyg alltid skola vara skyldiga att vika undan
för sådane fartyg, som efter sig haf\a fartyg till bogsering, så vidt det sig göra låter.
Utskottet, som tagit motionen i öfvervägande, finnér de deri till stöd för förslaget angifne
skäl vara väl grundade, och får med anledning deraf vördsamt tillstyrka
att Rikets Ständer ville uti skrifvelse till Kongl. Majit i underdånighet anhålla
att Kongl. Majit behagade utfärda ett tillägg till 9 § i Kongl. Förordningen den
16 November 1849, innefattande föreskrifter om hvad till betryggande mot
olyckshändelser iakttagas bör, då ångfartyg mötas under de af motionären an
märkte
omständigheter.
Stockholm den 23 Januari 1857.
N:o 24.
Aulv. till Exp.-Utsk. d. 2A Januari 1857 kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om post-expeditionens i Wittsjö
socken förflyttning lill Markaryds socken i Kronobergs Län.
Ifrån hedervärda Bondeståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet remitterats
en af Bengt Nilsson från Kronobergs län väckt motion, deruti föreslagits, att som
vid Markaryds socken i samma län, hvilken vore belägen omkring tolf mil från Wexiö och
sex mil från städerna Halmstad och Christianstad, sammanträffade ej mindre fyra särskilda
postvägar från Stockholm, Christianstad och Halmstad, än äfven åtta härads- och socknevägar,
samt nämnde socken dessutom vore en icke obetydlig fabriksort, hvarifrån gårdfari
-
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 25.
5
handlande årligen i stor mängd utgingo, men deremot den i Wittsjö socken inrättade postexpedition
ingalunda motsvarade det dermed alsedda ändamål, att underlätta postkommunikationen,
berörde expedition måtte varda till Markaryds socken förflyttad.
lia förevarande fråga är af så enskild beskaffenhet, att Rikets Ständer ej lämpligen
kunna dermed taga befattning samt synes bäst böra kunna bedömas af vederbörande embetsmyndighet,
får Utskottet vördsamt tillstyrka
att motionen må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 23 Januari 1857.
N:o 25.
Auk. till Exp.-Utsk. d. 24 Jan. 1857, kl. 1 c. ni
lielänkande, t anledning af väckt motion örn användande af manskap ur
Arméen vid Statens jernvägsarbeten.
Från liögloflige Ridderskapet och Adeln bar till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottets
handläggning blifvit remittcradt ett af Friherre Raab, Carl Adam, afgifvet memorial,
hvari Rikets Ständers uppmärksamhet fästes derpå, att, vid sidan af den lycka, som
1855 års penningetillgångar genom ökad rörelse spridt inom landet, ett för detsamma hittills
fremmande ondt uppkommit af ganska kännbar beskaffenhet för industrien och jordbruket,
nemligen en allmän arbetarebrist, förorsakad af de i hast öppnade stora utvägar till
arbetsförtjenst, som Staten genom sina jernvägsanläggningar och andra allmänna arbeten på
ett mindre väl betänkt sätt framkallat. Om man beräknade endast 10,000 man vid Statens
allmänna arbeten, 20,000 man beväring under öfning, Arméen till 30,000 man och
Flottans båts-och jungmän tili 6,000 i tjenstgöring under sistlidne sommar, eller tillsammans
66,000 man, använde under den tid, jordbruket bäst behöfde dem, och dertill lade vår kofferdi-flottas
besättning och ur landet gånget, i fremmande tjenst varande sjöfolk, till ett antal
af omkring 40,000, eller tillsammans 106,000 man; så vore icke mycket lemnadt öfrigt
af unge män för industriens behof, sjötjänsten oberäknad. — Om man med denna summa
jemförde landets hela unga befolkning från 21 till 26 år, omkring 100,000 män, så befunnes
det att, relativt till landets folkmängd och arbetspersonal, det allmänna tagit många armar
i anspråk af dem som eljest lefde för den enskilda industriens produktiva ändamål.
Fiiljderna hade icke heller låtit vänta på sig. Dagspenningen jagades upp från 1 R:dr ända
till 2 å 3, och på ackordsarbeten vöre vinsterna vida större. Arbetsfolk, skattskrifne på
enskilde personers egor med kontraherade arbetsskyldigheter, lemnadc sina hemvist och öf
-
6
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 25.
verläto omsorgen om hustru oell barn St husbonde eller vederbörande fattigförsörjning, som
under sådana omständigheter svårligen kunde förbindas till någon vårdnad om dem. Ogifta
drängar lemnade sina tjenster, och industrien kunde icke för något pris skatta sig arbetare,
knappt till de oundgängligaste kuranta göromålen. Under sådana förhållanden hvilade alldeles
de nyodlings- och byggnadsföretag, hvarmed svenska utmarker inkräktades för odling
och mensklighet. Derest den konkurrens, som bestämmes af industriens rätta natur, legat
till grund för arbetspriset, så vore ingenting att säga om dagspenningens höjd, hade den
ock varit många gånger större; men Staten hade härvid uppträdt såsom den rike mannen,
hvilken, utan afseende på arbetets värde, öste ut penningar, obekymrad om beloppet, endast
menniskor erhöllos och arbetet fullgjordes. — Detta sätt att utföra allmänna arbeten,
att i arbetslönen öfverbjuda industrien till hvilket belopp som helst, utan annan regel än
behofvet för Staten af ett visst antal arbetare, kunde icke anses vara klokt eller statsekonomiskt
väl beräknadt, emedan Staten derigenom ruinerade den enskilda industrien. Staten
borde derföre härvid i främsta rummet använda den arbetskraft, öfver hvilken den kunde
disponera och som, då kronoarbets-korpsen vore sysselsatt vid befästningsarbeten, utgjordes
af Arméen, för hvilken sådan sysselsättning i flere uppgifna hänseenden vore gagnelig. Om
10,000 man till ifrågavarande arbete af Arméen erhöllos, förmodade motionären att föga
mera arbetsfolk dertill behöfdes. Motionären ansåg sig icke genom sin framställning halva
gjort något intrång i arbetarnes rätt, utan endast sökt åstadkomma en bättre anordning af
arbetet med samma arbetskraft; och kunde för öfrigt Staten, för att i viss mån belordra
arbetskonkurrensen, till kanal- och hamn-arbeten m. m. antaga folk på lega i den ordning
författningarne stadgade. Motionären har slutligen förklarat sig sammanfatta det af honom
sålunda anförda uti en så lydande »motion: att Rikets Ständer ville ingå med underdånig
»skrifvelse till Kongl. Maj:t, att Han täckes taga detta vigtiga ämne under Nådig pröfning
»och, efter sig företeende omständigheter, med hänseende till de allmänna jernvägsarbetena,
»besluta att Arméen dertill lår användas.»
Utskottet har i afseende härå inhemfat, att Kongl. Maj:t uti Dess den 28 November
nästlidet år till Rikets Ständer aflåtna Nådiga Proposition om utförandet af de större jernvägsanläggningar
inom riket, hvilka böra af allmänna medel bekostas, beträdande förevarande
ämne yttrat, att som arbetare från de trakter, der dylika arbeten komma att företagas,
icke torde blifva tillräckliga, och det i allt fall »vore mindre lämpligt att från jordbruket
i någon trakt borttaga alltför stor arbetskraft», Kongl. Maj:t funnit det blifva nödvändigt
att kommenderingar ur Arméen jemväl begagnades till ifrågavarande byggnader;
Och som motionens syftemål, att frågan om Arméens användande vid allmänna arbeten, lör
att åt den enskilda industrien bibehålla nödig arbetskraft, skulle varda Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning underställd, således redan är vunnet, samt Rikets Ständer vid behandling af nämnde
Nådiga Proposition få tillfälle att med anledning deraf taga den i Friherre Raabs motion
väckta fråga i öfvervägande, får Utskottet tillstyrka,
att någon åtgärd i anledning af denna särskilda motion ej må af Rikets Ständer
vidtagas.
Stockholm den 23 Januari 1857.
Allm. Besvärs- och Ekon.-lits!;. Betänkande As 2C>.
7
N:o 26.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Jan. 1857, kl. I ». in.
Betänkande, i anledning af väckt motion om indragning af kronologdetjensten
i Herjeådalens fögderi.
Riksdagsmannen Anders Olsson från Jemtlands län liar uti ett från hedervärda Bondeståndet
lill Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottets handläggning öfverlemnadt memorial
anfort att, ehuru man ständigt och måhända med rätta framställde behofvet af förhöjning
i tjenstemännens löner, det likväl vore sällsynt, att en, hand i hand dermed gående, organisation
och reglering af tjensterne egde rum. Enligt motionärens öfvertygelse skulle dock
en mängd tjenster, såsom obehöflige, kunna helt och hållet indragas, eller ock förenas med
andra, samt aflöningen för dylika befattningar till löneförbättringar användas. Då nu en
genomgripande löne- och tjenstereglering vore för handen, syntes rätta tidpunkten vara inne
att fästa uppmärksamheten på de tjenster, som kunde indragas; i hvilket afseende motionären
föreslagit »att kronofogde-tjeristen i Herjeådalens fögderi, omfattande endast två mindre
pastorat, måtte indragas och förenas med kronofogdetjensten i södra Jemtland, emot en
desto större ersättning i resepenningar»; och vore motionären så mycket mer öfvertygad
att en fogdo ensamt för Härjeådalen vore obehöflig, som den nuvarande under hela siri
tjenstetid bott inom norra Jemtlands fögderi på ett afstånd af ungefärligen 13 mil från
Herjeådalens gräns.
Då förevarande motion innefattar en så speciel och outredd fråga, att lämpligheten af
det gjorda förslaget icke torde kunna af Rikets Ständer bedömas, hemställer Utskottet
att någon åtgärd i anledning af denna motion ej må af Rikets Ständer vidtagas.
Stockholm den 23 Januari 1857.
s
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande J\l 27.
N:o 27.
Ank. till Exp.-Utsk. d. .24 Jan. 1857, kl. 1 e. in.
lielänkande, i anledning af vädel motion om upprättande af ng Jordeboksliggare
för Malmöhus län.
Uti en frän hedervärda Bondeståndet till Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-utskottet
remitterad motion har Riksdagsmannen Mäns Persson från Malmöhus län anmärkt att,
ehuru en del af de besvär, som hemman åligga, skola efter oförmedlade hemmantalet utgöras,
uppgift likväl i nämnde läns jordebok saknades om hemmanens oförmedlade mantal,
hvaraf flerfalldiga tvister hade blifvit föranledde. Med afseende härå och under åberopande
deraf att, sedan bestämdt blifvit det skogs- och utmarks-delningen i länet skulle verkställas
på grund af oförmedlade mantalet, och att dermed skulle förstås det uti 1671 års jordebok
upptagna, ett hemmans oförmedlade mantal, hvad nämnde län angick, således vöre det,
som vid omförmälde delnings-förrättningar blifvit såsom sådant erkändt eller, der dylik delning
ej egt rum, det i 1671 års jordebok upptagna, har motionären, med uppgift derjemte
att fullständig afskrift af samma jordebok i länets arkiv ej funnes att tillgå, föreslagit att
Rikets Ständer skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det en sådan afskrift måtto
på allmän bekostnad meddelas Landskontoret, med en tom kolumn, hvari oförmedlade mantalet
skulle, genom Provins-Landtmäteri-kontorets försorg, på grund af skedda utmarksdelningar
införas, och att, sedan en sådan liggare blifvit anskaffad, afskriften likaledes på allmän
bekostnad, skulle för hvarje härad besörjas och hållas tillgänglige hos häradsskrifvar
ne,
hvilka det skulle åligga att i hvarje afskrift, som till socknarne utlemnas, i olörmedlings-kolumnen
upptaga utmarks-delningsgrunden eller, der skifte ej skett, 1671 års hemmantal.
Sedan numera genom Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegii kungörelse den 27
Oktober nästlidne år, Kongl. Maj:ts Nådiga beslut om nya jordeböckers upprättande för
samtlige Rikets län blifvit till efterrättelse meddeladt; samt medelst samma Nådiga beslut
blifvit föreskrifvet att oförmedlade hemmantalet skall i de nya jordeböckerna upptagas, är
således det med motionen åsyftade ändamål redan vunnet; hvadan Utskottet hemställer
att samma motion må lemnäs Utan åtgärd.
Stockholm den 23 Januari 1857.
N:o 28.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande JM 28.
9
N:o 28.
Auk. till Exp.-Utsk. d. 24 Januari 1857, kl. 1 c. m.
Betänkande, i anledning af ifrågasatt förändring i föreskrifterna om upprättande
och aflemnande till presterskapet af förteckningar å
personer, som för brott blifvit sak fällde eller under framtiden
ställde.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har blifvit remitterad en inom Höglofliga
Ridderskapet och Adeln utaf Herr af Sillén, G. Pr., väckt motion, deruti han andragit att,
i följd af de nya föreskrifter, som till kyrkotuktens upprätthållande blifvit, enligt Rikets
Ständers beslut vid sistförflutne Riksdag, af Kongl. Majit, genom Nådig Förordning den k
Maj 1855 meddelade, vore det angelägnare än förut att presterskapet icke blefve i okunnighet
derom, när någon af församlingen blifvit sakfälld för sådane gröfre brott, som utesluta
från åtnjutande af den Heliga Nattvarden till dess enskild skrift och aflösning egt rum.
1 sådant afseende hade ock föreskrifter blifvit genom Nådig Kungörelse af samma dag meddelade
angående vederbörandes skyldighet att upprätta och till presterskapet aflemna förteckningar
öfver personer, som blefve saklallde eller under framtiden ställde för vissa förbrytelser;
men vid tillämpningen af dessa föreskrifter hade desamma befunnits i åtskilliga
delar tarfva rättelse för att säkert uppfylla ändamålet. Så hette det, i l:a morn., att de
föreskrifna förteckningarne skulle upptaga, bland annat, »det åtalade brottet;» hvilken ordställning
syntes vara mindre riktig och kunde gifva anledning till misstag. Presterskapet
behöfde icke veta för hvilka brott en person blifvit åtalad, utan blott för hvilka han blifvit
sakfälld, hvilket icke alltid vore detsamma som det åtalade. Att i förteckningarne äfven
upptogos personer, som blifvit under framtiden ställde för brott af uppgifven beskaffenhet,
äfvensom att bland dessa brott upptogos åtskilliga, på hvilka icke borde följa enskild skrift
innan den Heliga Nattvarden finge åtnjutas, kunde vara nödigt, på det presterskapet måtte
kunna meddela upplysning derom i utfärdande prestbevis; Och ansåg motionären det derföre
böra heta, att förteckningarne skulle upptaga »för hvarje sakfälld eller under framtiden
ställd person, den församling, hvartill han hörer, det eller de brott, hvarför han
blifvit sakfälld eller under framtiden ställd samt dagen, då utslag meddelats.»
Enligt 4:de morn. skulle Häradshöfdingarne direkte hos Konungens Befallningshafvande
anmäla när mål af ifrågavarande beskaffenhet icke förekommit. Men då Häradshöfding
skulle till Kronofogden i orten sända förteckning på sakfällde och under framtiden ställde,
så vore det ock olämpligt att Häradshöfdings anmälan att ingen blifvit sakfälld eller under
. Bih. till II. St. Brot. 1856 & 1857. 8 Sami. 5 Häft, 2
10
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 28.
framtiden ställd ginge annan väg än genom Kronofogden, hvilken eljest vore ur stånd att
tillse när han hade att från Häradshöfding vänta förteckning eller icke. Oreda och svårighet
för Konungens Befallningshafvande att utöfva den föreskrifna tillsynen i berörde hänseende
orsakades ock deraf att skrifvelse i ämnet den ena gången komme eller borde förväntas
direkte från Häradshöfdingen, den andra gången anlände från Kronofogden, hvadan
Konungens Befallningshafvande ej kunde veta, till hvilkendera man hade att vända sig i
händelse hvarken förteckning eller anmälan inom föreskrifven tid inkomme; Och föreslogs
derföre en sålunda förändrad föreskrift, att älven anmälan derom att ingen blifvit sakfälld
eller under framtiden ställd skulle af Häradshöfding göras till Kronofogden, som sådan anmälan
till Konungens Befallningshafvande insände.
llti Otte morn., som innehölle föreskrift om uppgift eller anmälan i berörde hänseende
från Krigs-rätter och Regementenas Chefs-embeten, vore lemnadt oafgjordt, till hvilken
Läns-styrelse sådan uppgift eller anmälan borde ingå från Regemente eller Korps, som tillhörde
liera län och således äfven kunde hafva Krigsrätt än i det ena och än i det andra
länet; och på det Konungens Befallningshafvande skulle kunna utöfva föreskrifven kontroll,
vore nödigt bestämma att ifrågavarande uppgift eller anmälan skulle afgifvas till den Konungens
Befallningshafvande, inom hvilkens styrelse-område Chefs-expeditionen funnes.
Att, enligt 7 momentet, gifva presterskapet del af Kongl. Maj:ts eller Öfverdomstol*
utslag i brottmål af ifrågavarande beskaffenhet läte sig svårligen för Konungens Befallningshafvande
göra. När sådant utslag ankomme till Konungens Befallningshafvande, måste det
delgifvas alla parterne i målet, hvilka vanligen funnes å annat ställe, än den prest, som
skulle hafva underrättelsen, och om alla parterne vore nöjde, måste utslaget genast sätta*
i verkställighet, hvarmed, om den tilltalade vore häktad, icke finge dröjas en enda dag;
och kunde således, i de flesta fall, utslaget svårligen undvaras till delgifning åt presterskapet.
Skulle återigen Konungens Befallningshafvande låta taga en särskild afskrift af alla
utslag, för att delgifvas presterskapet, vore sådant till en betydlig förökad tunga för Landskanslierne,
der göromålen redan vore alltför ölverhopande. Ej heller vore det för ändamålet
nödigt, att presterskapet finge del af utslaget, utan vöre det tillräckligt om detsamma
erhölle uppgift, om och för hvad brott dm tilltalade vore sakfälld eller icke, eller under
framtiden ställd. Då nu i vissa fall sådan uppgift skulle meddelas från Öfver-rätt eller
Justitie-revisionen, vore det lämpligt att så äfven skedde i alla andra fall. Eljest vore att
befara, det, i anseende till olika förfarande, uppgiftens meddelande till presterskapet ofta
skulle af Konungens Befallningshafvande blifva förbisedt, hvilket vore lätt förklarligt då
Kongl. Maj:ts och Öfver-domstolarnes utslag nästan dagligen för verkställighet ankomme till
Konungens Befallningshafvande, och, när de anginge häktade, måste nästan i samma stund
expedieras till kommunikation med den häktade och de andra parterne. Deremot vore det
lätt för Expeditionshalvande vid Öfver-rätt och Justitie-revisionen att efter gilne utslag upprätta
sådan förteckning, som från llnder-rätt afgålves till Konungens Befallningshafvande,
och lämpligast månadsvis, liksom från Stads-domstolarne, till vederbörande Läns-styrelser
afsända utdrag af densamma för att delgifvas presterskapet; och borde uppgiften från Justitie-revisionen
och Öfver-rätt innehålla, förutom hvad för Under-domstolarne vore föreskrifvet,
jemväl den Under-rätt som i målet dömt, samt äfven upptaga de mål, deri af
lägre Rätt till ansvar dömd person blifvit från ansvaret fri; hvadan motionären föreslagit,
att 7:de momentet måtte erhålla följande lydelse: »Från Justitie-revisionen och atla Ofverdomstolar
skall likaledes för hvarje månad, inom 15:de dagen derefter, till Kongl. Maj:ts
vederbörande Befallningshafvande af sändas uppgift, som upptager ej mindre dem, hvilka
genom under förutgångne månad expedierade utslag blifvit dömde eller ställde under
framtiden för brott af den beskaffenhet, som ofvan uti 1 morn. omförmäles, än äfven
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 28.
11
dem, hvilka blifvit från af lägre Rätt ädömdt ansvar för sådant brott befriade, samt
vidare, för hvarje person, den församling, hvartill han hörer, det brott, hvarföre han
blifvit sakfälld eller under framtiden ställd eller hvarifrån han blifvit för af lägre Rätt
ädömdt ansvar befriad, den Under-rätt, som i målet dömt och dagen då det skett, samt
dagen då Öfver-rättens eller Kongl. Maj:ts utslag meddelats»; och förmälde sig motionären
hafva af egen erlärenhét funnit att, utan dessa ändringar, presterskapet svårligen er
höile
uppgifter i alla fall då det ske borde, och följaktligen föreskriften om kyrkotuktens
upprätthållande icke kunde noggrannt efterkommas.
Hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget har Utskottet tagit i öfvervägande; och
hvad beträffar anmärkningen mot 1 momentet af ifrågavarande Kongl. Kungörelse; så anser
Utskottet att, då berörde moment läses i sin helhet och ej blott de sista orden derifrån
lösryckas, den anmärkta otydligheten deruti ej förefinnes. — 7:de momentet åter anser Utskottet,
synnerligast med hänsigt till det med den Kongl. Kungörelsen afsedda och redan i
inledningen till densamma tillkännagifna ändamål, ej behöfva så tolkas som borde ovilkorligen
det ifrågakomna utslaget i original, eller fullständig afskrift deraf till presterskapet öf
versändas;
och vill det synas Utskottet att de öfriga af motionären föreslagna förändringar
äro mindre betydande och utan påfallande behöflighet, så att, innan ännu erfarenheten
visat det några olägenheter af gällande stadgar uppkommit, en så nyligen som den 4 Maj
1855 utfärdad kungörelse icke torde böra omarbetas. Utskottet tillstyrker således vördsana
ligen,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 Januari 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 18
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial Ko 29.
1
I%[;o $9.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 2 Febr. 1837, kl. 11 f. tn.
Memorial i anledning af äler rem iss af UIs kullets Betänkande N:o 4.
\ailofl.
anledning af vackt förslag om nya föreskrifters meddelande, rörande tiden för utlysande
och anställande af entreprenad-auktioner för statens räkning; men som Betänkandet
är nl de öinge Riks-slånden bifallet och beslut sålunda deröfver fattadt,
föranleder återremissen icke till någon Utskottets vidare åtgärd.
Stockholm den 29 Januari 1857.
M o tm.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 2 Fehr. 1857, kl. 11 t. m.
Betänkande i anledning af vuckla motioner i afseende å de vid större
allmänna arbeten anställde personers religions- och sedlighels-vård.
°
Ofvannämnde motioner, hvilka blilvit till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterade, äro väckta dels inom Högvördiga Preste-slåndet af Herr Biskop
Bih. lill B. St. Vrot. 1856 & -1851. 8 Sami. 6 Haft. I
2 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande J\:o 50.
Fahlcrantz och dels inom Hedervärda Bonde-ståndet af Riksdagsmannen Efraim Larsson
från Elfsborgs län, hvilka anfört:
1:o Biskop Fahlcrantz: att de fördelar af arbetsförtjenst, som i närvarande lid
beredas behöfvande vid de ständigt sig ökande och alltmera omfattande allmänna arbetena
i riket visserligen voro obestridliga, men att dessa fördelar åtföljdes af betänkliga
olägenheter i sedligt afseende samt verkliga vådor för allmän och särdeles kyrklig
ordning. 1 och för sig vore redan nog all beklaga, det antalet af s. k. lösa personer
alltjemnt ökades, isynnerhet derigenom att unga, raska män al den tjenande klassen
till allt större antal upphörde att tjena, i beräkning på goda tillfällen att vid kanaler,
jernvägar och mera dylikt vinna tillräckligt uppehälle såsom daglönare och betingsarbetare,
inginge äktenskap, ökade backstugornas och inhysesnästenas befolkning, eller
till stor del blefvo kringirrande varelser utan stadigt hem ; men, jemte dessa förhållanden,
företedde sig äfven den sorgliga åsynen af det stora antalet kyrkans barn, som
blifvit fremlingar för kyrkan, under många år icke egt den ringaste förbindelse med
henne, och förvildats genom sin liknöjda hängifvenhet åt det omgifvande förderfvet och
det deraf följande hemska tillståndet af misströstan om sig sjelf, hvilket, med sällsynta
undantag, vore karakteristiskt för dem, som, efter att hafva uppvuxit uti en genom
blotta vanan inplantad vördnadsfull omsorg alt iakttaga kyrkans heliga ordningar och
seder, derefter, under en långvarig frånvaro från hemmet, dels genom det nedslående
och harmliga intrycket af fremmande församlingars och deras föreståndares ovänliga,
frånstötande och misstroende bemötande mot fattiga fremlingar, och dels, isynnerhet,
genom det inflytelserika exemplet af den omgifvande hopen al lättsinniga, ogudaktig»
likar, blifvit hänförda till ett ständigt uppskjutande af vården om sina andliga behof
och nådemedlens bruk, samt derföre slutligen ansåge sig såsom för alltid lösryckte och
utstötte ur kyrkans moderliga famn, samt, med förspilld delaktighet af dess välsignelser,
alltmera vänjande sig vid eli slags försoflad trefnad i denna dystra belägenhet.
Det i den vilda hopen blandade antalet af uppväxande barn utål de arbetarne alföljande
hustrur och frillor lemnades alt arta sig huru som helst och undervisades, med
få undantag, i ingen annan skola än gudsförgätenhetens och styggelsens, under det
att i många fall ej genom tillgängliga betyg ens kunde upplysas, hvar eller när de
under föräldrarnes kringvandring blifvit födda eller om och när de blifvit al kristligt
dop delaktige, och ej heller om de inom eller utom äktenskapet blifvit aliade. Med
de stora allmänna arbetsföretagens ständiga mångfaldigande och utsträckning, tillväxte
sålunda mängden af lösdrifvare och lättfärdig», som bildade en helt egen, efter hand
alltmera konsoliderad kast, hvilken verkade på befolkningen såsom ett densamma genomådrande
gift, hvilket i sina följder kunde blifva mer än något annat bolande lör stat
och kyrka i vårt fädernesland.
För alt i någon mån afhjelpa dessa olyckliga förhållanden har motionären ansett
följande åtgärder gagneliga, nemligen:
l:o att från hemorten utgående arbetssökande skola förses med tillräckligt upplysande
betyg af presterskapet beträffande hemvist, lefnadsslällning, ålder, kristendomskunskap,
frejd, behörighet till nådemedlens bruk, äktenskap, skattskrifning, äfvensom,
der så erfordras, om medföljande hustrur och barn ;
2:o att sådana betyg för arbetare, som under en längre tid uppehålla sig på
fremmande ort, vid framställd begäran beredvilligt förnyas och dem tillsändas af pre
sterskapet
i deras hemorter;
3:o att hvarje arbetare, som sådant åstundar, erhåller delaktighet af kyrkans
förmåner å den ort, der han i arbete sig uppehåller;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 30.
3
4:o att arbetarnes barn, som hunnit skolåldern, af ortens presterskap ej allenast
erbjudas, utan älven tillhållas att begagna närmaste folkskola i orten, och
5:o att, i den mån ske kan, aftal, syftande till kyrklig ordning, af pastor å arbetsorten
uppgöres med arbetsbelälet;
samt slutligen, och framför allt, att, vid nästa Riksdag, till det ifrågavarande
ondas afbjelpande lillvägabringes en särskild författning, innehållande föreskrifter derom:
a) att vid kronans eller af Konungen oktrojerade bolags arbeten, ingen arbetare
må antagas, hvilken ej kan förete sådant betyg från presterskapel i sin hemort, som
ofvan i l:a punkten säges;
b) att arbetare, som ej längre tid än 3:ne år varit vid arbete af förenämnde beskaffenhet
utom sin hemort använd, fortfarande eger rätt till skattskrifning och församlings
gemenskap i hemorten;
c) alt arbelsbefäl eller direktion åligger alt hos vederbörande Konsistorium anhålla
om förordnande af predikant för arhetsmanskapet:
d) att, derest, efter sålunda framställd begäran, predikant icke af Konsistorium
förordnas kan, det skall åligga arbets-chefen att härom hos pastor i socken göra anmälan
samt med honom träffa aftal om ofvanberörde predikants-göromåls bestridande; och
e) att, i läll så erfordras, arbets-chefen äger bos Konsistorium förnya sin begäran
om förordnande af predikant för arbetare-personalen.
Uti detta anförande hafva åtskilliga ledamöter af Högvördiga Preste-ståndet in
stämt.
2:o. Riksdagsmannen Efraim Larsson: att, i betraktande af den, för dem af
Ståndets ledamöter, som bodde i grannskapet af den utstakade jernvägs-linien, säkerligen
icke obekanta beskaffenheten af de vid jernvägs-arbetet anställde arbetarnes
moraliska lif, samt huruledes detta alltmera utvecklade sig till olycka för samhället och
menskligheten, det ingalunda vore opåkalladt att länka på medel lill förekommande al
det ondas öfverhandtagande. De lill berörde arbeten använde personer kunde, åtminstone
i motionärens hemort, till största delen hänföras till den lägsta moraliska ståndpunkt
och voro samlade från nästan alla provinser i riket, och, ehuru uppsigt visserligen
hölles öfver arbetets fortgång och drift, vore likväl, efter slutadt arbete för dagen,
arbetaren sig sjelf lemnad, då bans vanliga tillflykt biefve bränvinsflaskan och kortleken,
som beröfvade honom icke allenast dagens ulan ofta veckans, kanske lill och
med månadens arbetsförtjenst. Men icke blott arbetsdagarnas lediga stunder, utan äfven,
och kanhända synnerligast, söndagen användes tili dessa olyckliga tidsfördrif,
hvarigenom arbetaren dels sjelf förderfvades, dels ock i sin hemort samt å den ort,
der han hade sitt arbete, spridde en moralisk pestsmitta genom sina förderfliga exempel.
Delta förhållande bade i motionärens hembygd väckt allvarliga bekymmer bos
håde föräldrar och husbönder, hvadan ock å allmän sockenstämma beslut fattats att
bos chefen för jernvägs-byggnaderna göra hemställan om tillsättande af särskilde poliseller
ordningsmän för jernvägs-arbetarne, äfvensom förslag i enahanda syftning blifvit
väckt vid sistlidet års landtbruksmöte i Alingsås, ehuru detsamma der icke vunnit det
afseende sakens vigt förtjente; i anledning hvaraf och då, enligt motionärens förmenande,
det vore inom riksförsamlingen som ärendet borde komma under öfvervägande
och behandling, motionären på dessa, jemte flera anförda skäl, föreslagit det Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet framställa den anhållan, att nödigt antal
ecklesiastike tjenstemän mätte, pä lämpliga stationer, för den talrika arbets-personalen
vid jernvägs-arbelena, antingen dessa vore statens eller enskilde bolags, men i sednare
fallet på bolagets bekostnad, anställas, sedan vederbörande Konsistorier blifvit
hörde, med skyldighet alt emottaga arbetarnes prestbetyg, hvarförutan ingen arbetare
-4
i Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 50.
borde antagas, och att dem med påskrift öfver arbetarnes under liden förda vandel vid
entledigandet ur arbetet förse, äfvensom att åtminstone ett par gånger i månaden samla
de inom stationen befintlige arbetare till offentlig gudstjenst.
Utskottet har tagit förevarande motioner i noggrann! öfvervägande och dervid
blifvit öfvertjgadt om behöfligheten deraf, alt verksamma åtgärder, hufvudsakligen i den
riktning motionärerne uppgifvit, varda ofördröjligen vidtagne, på det icke utaf ifrågavarande
arbets-personal må bildas en lös befolkning tili stor våda för ordningen inom
samhället. Till förekommande häraf är det, enligt Utskottets mening, i hög grad angeläget
ej mindre alt tillfälle till ständig religionsvård för detta arbetsmanskap beredes,
äfvensom att tillsyn hålles derå, ali prestbetyg af vederbörlig fullständighet vid dylikt
manskaps antagande aflemnas eller ock sedermera ofördröjligen anskaffas, utan ock
måhända i främsta rummet, att arbetsbefälet, äfven emellan arbetstiderne, egnar omsorgsfull
tillsyn åt manskapet och vakar öfver iakttagande af ordning och sedlighet samt
jemväl i öfrigt, i afseende å samma manskap, iakttager de åligganden, som i fråga om
militärtrupp tillkommer befälet, då truppen befinnes samlad, och hvartill bland annat
hörer den för det religiösa sinnets väckande och underhållande hos manskapet gagne
liga
plägseden att detta dagligen, vid tjänstgöringens början och slut, samlas tili för
rättande
af morgon- och afton-andakt. För alt mera speciell kunna uppgifva alia de
åtgärder, som uti ofvan om förmälda hänseenden må vara erforderlige och lämplige,
saknar Utskottet emellertid nödig kännedom om förhållandena: och torde dessa åtgärder
för öfrigt böra blifva olika för olika orter, för att lämpas efter de skärskilda förhållandena
på hvarje ställe. Utskottet anser sig således ej heller böra förorda de spe
ciella
föreskrifter, som af den ene motionären, Herr Biskopen Fahlcrantz, blifvit i frågaställde,
helst desamma i vissa delar torde mötas af åtskilliga betänkligheter.
Under åberopande af de allmänna åsigter i frågan, hvilka sålunda blifvit af Utskottet
uttalade, tillstyrker Utskottet vördsamligen.
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t ingå med underdånig
anhållan, att lämpliga föreskrifter må meddelas för beredande af
religions- och sedlighets-vård åt den personal, som användes vid
de arbeten af större omfång, hvilka utföras antingen af staten
eller af enskilda bolag med bidrag af statsmedel.
Stockholm den 29 Januari 1857.
Reservation anmäld af
Prosten P. J. Emanuelsson, hvilken yttrade: »1 det Betänkande, hvarigenom
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet tillstyrker en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj: t af innehåll, alt ät sådant manskap, som till större arbetsföretag sammandrages
från skiljda orter, må beredas tillsyn och själavård, instämmer jag fullkomligt, men
reserverar mig emot de sista orden i Betänkandet, så lydande: ”med bidrag af statsmedel.
”
Det är nemligen klart, att, om dessa ord bibehållas sådana bolag, som icke
hafva statsbidrag till sitt arbetes bedrifvande, skulle helt och hållet fritagas från allt
åliggande att sörja för arbetarnes tillsyn och religionsvård, hvilken omsorg deremot
skulle åläggas dem, som hafva bidrag af staten. Men om det nu icke kan bevisas, ali
de förres arbetare äro mindre i behof af tillsyn och religionsvård, än de sednares —
en
Allmänna Besvärs- ock Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 30.
5
en bevisning, som ej ens har blifvit försökt — så skulle jag tro, att enahanda åliggande
bör ega rum för alla bolag utan undantag, som sammandraga ett större antal
arbetare från fremmande orter, ehvad de hafva understöd af staten eller icke, såvida
ändamålet med de i denna fråga väckta och af Utskottet behandlade motioner skall
någorlunda fullständigt vinnas. Emot denna min åsigt hafva icke mer än tvänne skäl
blifvit uppställda. Man har nemligen antagit, alt, utan statens medverkan, inga bolag
för större arbetsförelag skulle inom vårt fädernesland kunna uppkomma. Men myrodlingarne
på Gottland jemte flere vid Utskottets öfverläggning uppgifne, redan existerande
större bolag för arbetes bedrifvande, ådagalägga tillräckligt haltlösheten af det
anförda skälet, och i betraktande af den ifver för industriela företag, som nu lifvar en
stor del af Sveriges innebyggare, kan man icke annat än antaga, att många enskilda
bolag för gemensamma arbeten af större omfång, äfven utan statens mellankomst, snart
skola uppstå. Man har vidare sagt, att, då staten icke bidrager till ett arbete, har
den icke heller ratt att ålägga bolag, som sådant arbete bedrifver, någon skyldighet att
draga försorg om de fremmande arbetarnes tillsyn och religionsvård. Den enskilde skulle
således hafva magt att sammandraga en folkmassa, som icke egde någon utväg att fä
sina andeliga behof tillfredsställda, icke behöfde visa, hvadan den kommit eller hvart
den far eller vid återkomsten till sin hemort redogöra för sitt uppförande och öfrige
förhållanden under frånvaron, utan all staten egde säga ett ord derom, såvida den icke
köpt sig en sådan rätt genom penningebidrag! Och om, såsom de begge motionärerna
ovedersägligen ådagalagt, religionsförakt och sedeslöshet samt deraf uppkommande andelig!
och lekamligt elände i hög grad befordras genom en lös befolknings sammandragning
på arbetsstationer, så skulle slaten stillatigande bålla till godo med en sådan
kränkning af sina heligaste rättigheter, derföre att det bolags förmenta rätt, som sammandragit
folkmassan, måste respekteras och en liten pekuniär uppoffring å bolagets
sida möjligen besparas. 1 sanning —om man vill utsträcka den enskildes rätt sä långt
och så ensidigt afse de materiella intressena på bekostnad af statens högsta ändamål,
dess medborgares religiösa och sedliga utveckling, så inser jag icke, huru ett samhälle
i längden skall blifva möjligt, än mindre med hvad rätt det kallar sig kristligt. På nu
anförda skäl yrkar jag, att de orden i Betänkandet: ”med bidrag af statsmedel,” må
utgå, och åläggande af samma skyldighet för alla bolag, som till större arbetens bedrifvande
begagna folk från skiljaktiga orter, genom Rikets Ständers skrifvelse varda i
underdånighet hos Kongl. Maj:t begärdt.”
Häruti förenade sig Lektor Sondén.
Bih. till It. St. Brot. 1856 & 1857. S Sami. 6 Haft.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Allm. Ilesv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande JV.‘0 31.
1
A:o III.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Febr. 1857, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om Kronofogdetjens ternus
indragning.
Uti memorial, som irån Vällofliga Borgare-Ståndet blifvit till Utskottet rem ittcradt,
har Herr C. H. Berglund föreslagit att Kronofogde-tjensterna måtte indragas
och att, då dessa tjenster blott utgjorde en mellanlänk emellan Landshöfdingarne
och Länsmännen, Kronofogdarnes göromål måtte varda på Länsmännen öfverflyttade,
mot åliggande för dessa att till säkerhet för uppbörden ställa enahanda borgen
af 1,500 Ridr B:co, som nu är för Kronofogdarne föreskrifven. Motionären har
härvid erinrat att indrifning af uppbördsrester, likasom utmätningar och uppskattning
af fast egendom, nästan allestädes redan åt Länsmännen uppdragits; att
likaledes Aklagarebefattningen vid domstolarne och polisväsendet af dem besörjdes
samt att med den kunskapsgrad, som nu borde af Länsmännen innehafvas,
något hinder för öfverflyttande på dem af Kronofogdarnes öfriga göromål ej
kunde anses uppsta; hvaremot åtskilliga fördelar i motionärens tanke skulle af
den föreslagna förändringen följa. Sålunda skulle ärendenas skyndsammare gång
derigenom i hög grad befrämjas. Staten skulle vinna större säkerhet för uppbörden,
enär borgen derför, hvilken nu för 112 Kronofogdar utgör tillhopa 252,000
R:dr, skulle för befintliga 498 Länsmän motsvara en summa af 895,500 R.-dr
Riksmynt. Äfvenledes skulle genom förändringen tillfälle beredas att öka Länsmännens
svaga lönevilkor medelst användande af den efter Kronofogdarna ledigblifvande
aflöning, hvilken, oberäknadt den af Kongl. Majit vid innevarande Riksmöte
föreslagna förhöjning, uppginge till sammanräknade 218,238 R:dr 46 sk. 3
rist Riksmynt; och skulle dessutom den föreslagna förändringen medföra den förBih.
till II. St. Brot. 1836 S; 1837. 8 Sami. 7 Haft. I
2
Allm. lieav.- och Ekon-Vtsk. Betänkande N:o 31.
del, att det för den Svenska jorden tryckande brefbärings-besväret till betydlig
del komme att upphöra; varande slutligen af motionären företedd och åberopad
en af Länsmännen inom ett fögderi uti Upsala Län vid sednaste, Kronofogdeledighet
till Kongl. Majit ingifven underdånig ansökning att Kronofogdebefattningen
i samma fögderi icke måtte varda åter tillsatt, utan att de dit hörande göromål
måtte uppdragas Länsmännen antingen för alltid eller på försök mot rättighet
för dessa att under tiden såsom arfvode åtnjuta den för Kronofogdetjensten
anslagna kronotionde-spanmål och persedelränta, jemte provisioner, procenter m. m.
Utskottet får i afseende härå upplysa, att samma förslag, sorn nu af Herr
Berglund blifvit väckt, förevarit vid 1847 och 1848 årens Riksdag samt då
blifvit afstyrkt genom Ekonomi-Utskottets betänkande Nio 87, hvilket af samtlige
Riks-Stånden bifallits.
Efter öfvervägande af hvad såväl nämnde Riksdags förhandlingar i detta
ämne innehålla, som nu i afseende derå blifvit anfördt, har Utskottet stadnat i
den öfvertygelse, att samma förslag ej heller nu är antagligt; och grundar Utskottet
denna åsigt på följande skäl, hvilka till större delen äro i förenämnde betänkande
åberopade.
Då Länsmännen i och för sina tjenstebefattningar befinna sig i ständig och
nära beröring med allmänheten, är det ock ej mindre för Staten än för Länets
invånare af mycken vigt att Länsmännens tjensteutöfning är underkastad den noggrannaste
tillsyn. Läns-Styrelserne äro emedlertid både i anseende till Länens
vidsträckthet och af andra lätt insedda skäl urståndsätta att på närmare håll och
med mera oafbruten uppmärksamhet följa Länsmännens förhållande och äro derföre
härvid i behof af nödigt biträde; hvaraf således följer att den mellanlänk
emellan den högre Embetsmyndigheten och den lägsta tjenstegraden, som uti
Länsförvaltningen af Kronofogdarne bildas, lika litet derstädes, som inom andra
Embetsförvaltningar, kan, utan äfventyr för ordning och reda, undvaras. Vidare
får Utskottet erinra att af den föreslagna förändringen skulle följa icke allenast
att alia de flerfaldiga regleringar, som äro grundade på den hittills följda fögderiindelningen
skulle komma att upphäfvas, utan ock att det för närvarande i enlighet
dermed ordnade uppbördsväsendet inom hvarje Län splittrades i lika många
fördelningar och särskilda redogörelser, som Länsmans-distrikten inom Länet utgöra.
Detta skulle åter ej blott betydligen öka göromålen för Häradsskrifvarne,
synnerligast genom upprättande af de sålunda mångfaldigade, besvärliga räkenskaperne,
utan ock mycket försvåra den Länds-Kontoret åliggande kontroll öfver
Länets uppbörd; och skulle för öfrigt den direkta skriftvexlingén med Länsmännen,
särdeles inom de större Länen, der 20 å 30 Länsmans-distrikt förekomma,
säkerligen till d n grad mångdubbla arbetet vid Läns-Styrelsernas båda afdelningar,
att göromålen derstädes svårligen och åtminstone ej utan anställande af
ökadt antal Tjenstemän skulle kunna medhinnas. Utskottet befarar dessutom att,
Allm. licsv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o Si.
5
efter en sådan förändring, som motionen afser, största svårighet skulle möta
för erhållande af tjenliga personer till Länsmanstjensternas bestridande. En sådan
svårighet lärer redan å flera orter yppats och skulle otvifvelaktigt i nämnde
fall ökas i hög grad, ej allenast med afseende å den kameralkunskap, som,
jemte öfriga egenskaper, är behöflig för uppbörds- och andre Kronofogdarne tillkommande
göromåls behöriga skötande, äfvensom å den juridiska insigt, sorn erfordras
vid flera af de värf, hvilka af Kronofogdarne nu utföras, såsom syner
och besigtningar å Kronans egendomar samt utförande af Kronans talan i civila
mål, utan ock i anseende dertill, att sådan uppbördsborgen, som nu är för Kronofogdarne
föreskrifven, uti ifrågavarande fall skulle af Länsmännen aflemnas.
Slutligen får Utskottet fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, att, derest
motionärens förslag skulle bifallas, sådant sannolikt icke skulle komma att medföra
besparing, utan snarare föranleder en ej obetydligt ökad statsutgift. Om
Länsmännen tillika komma att öfvertaga såväl uppbördens besörjande, som de
flera andra vigtiga göromål, hvilka för närvarande tillhöra Kronofogdarne, samt
ali den ansvarighet, som nu åligger desse sednare, så blefve det ock nödvändigt
att tilldela dem löneförmåner, svarande mot befattningarnes vigt och möda,
och det är således lätt funnet, att en dylik förändring i Länsmännens ställning
skulle påkalla en ej obetydlig lönetillökning. Då aflöningen för Kronofogdarne,
äfven med beräkning af den tillökning, som Kongl. Maj:t uti Dess till Rikets
Ständer aflåtna Nådiga Proposition föreslagit, uppgår till 283,000 R:dr, komme
denna summa, fördelad på det antal af 505 Länsmän, som uti nämnde proposition
beräknas, icke att lemna tillgång till större tillökning för hvardera, än cirka
560 R:dr, och med den aflöning, som genom detta belopps läggande till nu föreslagna
Länsmanslönen af 600 R:dr uppkomme, torde svårligen Länsmännen
kunna blifva belåtne efter den förändrade ställning, hvari de skulle försättas genom
öfvertagande jemväl af de åligganden, som nu tillhöra Kronofogdarne, af
hvilka tjenstemän hvardera föreslagits till en aflöning af 2,500 R:dr, och bör
dessutom härvid tagas i beräkning, att ökad aflöning såväl för Häradsskrifvare,
som för nya Tjenstemän vid Länsstyrelserna blefve i följd af den föreslagne förändringen
både af behof och billighet påkallad.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet
att någon åtgärd i anledning af motionen ej må af Rikets Ständer
vidtagas.
Stockholm den 2 Februari 1857.
4
Allm. Bcsv.- och Ekon.-Ulslc. Betänkande N:o 31.
Reservationer anmälde af:
Herr Bodell, som anförde: »Motionärens uppgifter hafva inom Utskottet vunnit
bekräftelse så väl af de för Kronofogdar och Länsmän den 10 Nov. 1855 utfärdade
Nådiga Instruktioner, hvilka berättiga de förre, att, med föga nämnvärda
undantag, på de sednare kasta hela bördan af åligganden, för hvilka Kronofogdarne
bära namnet, rangen och den stora lönen, som ock af flere Utskotts-ledamöters
försäkran, att så verkligen i orterna tillgår. Oaktadt Höglofl. Utskottet
ordat om tillökning i statsutgifter i följd af förslagets framgång, såsom hade Utskottet
derför hyst någon farhåga, så förstår jag saken så, att Utskottets majoritet
icke har något emot att lönerna fortfarande förökas åt så väl Fogdar sorn
Länsmän, blott ingen tjensteindragning sker. Enda vilkoret, hvarunder Utskottet
tänkt sig lämpligheten af Fogdetjensternas indragning, är, såsom af framställningen
synes, det att öfverflytta Kronofogdars stora lön, rang, och — jag vågar
nämna — uniform på Länsmännen och således få deras 500 platser förvandlade
till samma slags makliga hviloställen, som de 112 Kronofogdarne nu innehafva;
men så var aldrig motionens syfte, utan tvärtom att kunna vinna tillgång, utan
nya pålagor, till en i alla händelser nödig förbättring uti Länsmännens lönevilkor
och förklara dem värdige, icke allenast att, som nu sker, förrätta Fogdarnes
tjenst, utan ock att derföre hafva hedern.
Flere af Utskottets ledamöter hafva erkänt att förslaget skulle leda till förenkling
och större skyndsamhet i polisstyrelsen, exekutions- och uppbördsverket
ä landet, som af omvägar till Kronofogde-kontoren förhindras. Likväl har Högloflige
Utskottet uti betänkandet förtegat hvad sålunda af minoriteten anfördt
blifvit och i stället beflitat sig att afmåla Kronofogdetjensterna så alldeles oumbärliga,
att alla framtidstankar på deras indragning derigenom måtte vika.
Fördenskull vågar jag anmäla min vördsamma reservation så väl emot beslutet
i hufvudfrågan, som särskildt och synnerligen emot motiveringen, emedan
jag befarar att den sednare kunde gifva näring åt den föreställningen ibland allmänheten,
att byråkratien fått makten om händer, så att hvarje indragning af tjensteplatser
blefve lika otänkbar som något motstånd i fråga om dc nya, som
ständigt föreslås och inrättas.»
Riksdagsmannen Nils Svensson från Christianstads Län: »Oväntadt var det
icke att oöfvervinnerliga hinder skulle inom Utskottet uppställas emot afskaffande
af Kronofogdetjensterne inom Länen, hvarföre jag vid sådant förhållande anser
mig skyldig anmäla reservation emot de motiver Utskottet begagnat till stöd för
betänkandet och hvarigenom Utskottet söker visa Kronofogdarnes behöflighet och
deras bibehållande äfven för framtiden. Jag hyser deremot den öfvertygelse,
hvilken jag äfven inom Utskottet uttalat, att Kronofogdarne, så väl nu som för
framtiden, äro obehöfliga, enär deras tjensteåligganden äro desamma som Läns
-
Allm. Ilcsv.- och Ekon.-Vtsk. Betänkande Aho 33.
5
männens, och hvilka sednare, hvar och en inom sitt distrikt, således kunde öfvertaga
de tjenstebesfyr, Kronofogdarne nu utöfva, till stor lättnad för allmogen
i många afseenden, utan att Stat,en derigenom komme att tillskyndas ökade utgifter,
men väl en behållning af minst 200,000 R:dr B:ko årligen.
Häruti instämde Anders Medin från Kronobergs, Efraim Larsson och Johan
Peter Andersson från Elfsborgs, Magnus Månsson från Östergöthlands,
Jöns Persson från Blekinge samt Jacob Lindby från Gottlands Län.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Februari 1857, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af väckt motion till beredande af ersättning
ät Boställshavare för kostnad, nedlagd ä Boställens
grunddikande.
Uti en inom llögvördlge Preste-Ståndet väckt, af Herr Kontrakts-Prosten
Tegnér understödd motion, som till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
blifvit remitterad, har Herr Kontrakts-Prosten Berlin erinrat om vigten deraf
att, uti vårt land, der klimatet är mindre blidt och till följd deraf tiden för
vextligheten kort, omsorgsfullt iakttaga denna korta period och tillse att jorden
så tidigt som möjligt må vara tjenlig för utsädets emottagande. Motionären ansåg
ock derföre angeläget vara, att, för kylans tidiga afledande ur jorden, begagna
den, såsom ett verksamt medel härtill, under våra dagar i bruk komna
grunddikningen. Ehuru detta medels nytta ej längre vore betviflad, kunde man
dock ej vänta att flertalet af boställsinnehafvare skulle, under närvarande förhållande
och utan någon utsigt till ersättning af det allmänna eller af efterträdaren,
gifva sig in uti så beskaffade odlingsföretag. På grund häraf och under åberopande
af en bilagd handling, hvarigenom upplystes så väl det verksamma åt
-
6
Allm. liesv.- och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 32-
gärder för grunddikningens befrämjande i Stor-Britannien och i Frankrike blifvit
på allmän bekostnad vidtagne, sorn ock att Malmöhus Läns Hushållnings-sällskap,
hvilket ansett önskligt att boställs-innehafvare kunde varda i lagstiftningsväg försäkrade
om ersättning för den kostnad, som för grunddikning å boställen blefve
af dem nedlagd och sålunda till dylika odlingsförctag uppmuntrade, af sadan
anledning låtit, under sistlidne år, genom utsedde Kommitterade utarbeta förslag
till lag i berörde hänseende, har motionären hemställt ”att Rikets Ständer matte
i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t i Nåder utfärda en förordning,
enligt hvilken innehafvare af civile, militäre och ecklesiastike boställen och löningsjordar
tillerkännas ersättning för de kostnader, som nedläggas på grunddikning
af sådane löningsjordar, hvilken ersättning, fördelad på tio år, skall vid
jordens frånträdande betalas af efterträdaren, — dock under förbehåll af tillsyn
och kontroll att företaget är planmessigt uppgjordt och ändamålsenligt verkstäldt.
»
Utskottet har detta i öfvervägande tagit," hvarjemte i Utskottet blifvit upplyst
att Konungens Befallningshafvande i Westmanlands Län, under sistlidne års
lopp, till Kongl. Maj:t ingått med underdånig framställning i enahanda syfte,
som det med motionen afsedda, men med utsträckning jemväl till åtgärders vidtagande
för befrämjande af grunddikning å Kungsgårdar; och då Konungens Befallningshafvande
ansett allmänna lagens stadganden i 6 Kap. 2 och 3 §§ Byggninga-Balken
göra för Boställshafvare och Arrendatorer af Kungsgårdar hinder vid öppna dikens
utbytande mot täckta, hade Konungens Befallningshafvande anhållit' om Nådige
åtgärders vidtagande, på det dessa hinder måtte varda undanröjde; varande
berörde framställning i Nåder remitterad till Kongl. Landtbruks-Akademien, hvilken
med sitt underdåniga utlåtande i ämnet ej veterligen ännu inkommit.
Den stora nytta, som grunddikningens allmänna införande skulle tillskynda
Svenska landtbruket, har inom Utskottet blifvit kraftigt vitsordad och lärer derförutan
numera få antagas vara någorlunda allmänt insedd. Denna uppfinnings
tillämpning på dertill tjenlig mark å de öfver hela Riket kringspridda mångfaldiga
boställen skulle, jemte det dessa boställens värde derigenom förhöjdes och
innehafvarnes bättre utkomst främjades, sannolikt tillika medföra den stora
fördel att den vigtiga förbättringen blefve hastigare och allmännare öfver hela
Riket känd och tillämpad, än under andra förhållanden, då allmänheten sålunda
egde tillfälle att, genom jemförelser mellan den grunddikade boställsjorden och
sådan jord, som häfdades med öppna diken, utröna det nya dikningssättets företräde
framför det gamla. Utskottet anser således det med motionen åsyftade ändamål,
grunddikningens skyndsamma och allmänna införande å boställsjorden,
vara särdeles önskligt; men tillika har det ej kunnat undfalla Utskottet, dels att
betänkligheter möta vid det af motionären föreslagna sätt för godtgörelsens utgående
derest en boställs-afträdare grunddikat en betydligare jordrymd, dels att,
Allm. Hesv.- och Ekon.-Vtsk. Betänkande N:o 33. 7
på sätt Konungens Befallningshafvande i Westmanlands län redan anmärkt, allmänna
lagen för närvarande torde hindra öppna dikens å ett boställe utbytande
inot täckta; dels slutligen att jemväl andra åtgärder, än de af motionären föreslagna,
skulle, derest Kongl. Maj:t det funne för godt, kunna vidtagas till befrämjande
och påskyndande af grunddikning å boställsjorden inom Riket. Af
dessa skäl anser sig Utskottet böra vördsamt hemställa
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om vidtagande i Nåder af sådane åtgärder, hvarigenom de hinder,
som, i följd af här förut åberopade lagstadganden, möta för täckta
dikens anläggande å boställsjord i stället för öppna, må varda undanröjde,
samt det af motionären åsyftade ändamål på lämpligaste
sätt befordras.
Stockholm den 3 Februari 1857.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 4 Febr. 1857, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om inskränkning i antalet
af edgångar, sorn ej af Domstol åläggas.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har blifvit remitterad en
inom Ilögvördige Preste-Ståndet af Herr Biskop Björk väckt samt af Herrar
Doktorerne Sandberg och Nordlander samt Lektor Sondén understödd motion,
hvaruti anmärkts, hurusom ofta med heliga band på menniskors samveten lades
sådant som de näppeligen kunde hålla. Dertill hörde, enligt motionärens öfvertygelse,
ett användande af edgång i tid och otid, hvarifrån lagstiftningen i vårt
8
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande A1:o 33.
land ej kunde fritagas, och hvarigenom, såsom genom Guds namns upprepande
i dagligt tal, vördnaden för Den Helige motverkades och förspilldes. Motionären
ansåg derföre önskvärdt att edgångarne blefve inskränkta till hvad nödvändigheten
kräfde, så att t. ex. för Embetsman och Borgare det måtte anses tillräckligt
att vid första inträdet på Embetsmanna-banan eller vid erhållande af
burskap så väl hyllningsed till Konungen som edlig förpligtelse till samvetsgrannt
iakttagande för hela lifstiden af en trogen Embetsmans eller redlig Borgersmans
skyldigheter affordrades; och hemställdes, i enlighet härmed, att de författningar,
genom hvilka edgång åläggas, måtte underkastas revision, och förslag till inskränkning
af edgång genom Utskottet framläggas, hvarefter Rikets Ständer borde hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om de förändringar i detta hänseende, hvilka
kunde synas lämpliga.
Vid 1853 och 1854 årens Riksmöte vore motioner i berörde syftning väckta,
som föranledde det Rikets Ständers beslut att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla att Kongl. Maj:t täcktes i Nåder förordna om en revision af gällande
föreskrifter i afseende å eder och deras användande; och enligt den från Kongl.
Civil-Departementet till Rikets Ständers Justitie-Ombudsman afgifna berättelsen
om åtgärder, som, i anledning af Rikets Ständers vid berörde Riksdag beslutade
skrifvelser, blifvit vidtagne, har den underdåniga skrifvelsen rörande nu ifrågavarande
ämne blifvit öfverlemnad till Justitie-Kanslers-Embetet med Nådigt uppdrag,
att, efter inhemtande af nödige upplysningar, inkomma med underdånigt
yttrande och förslag i ämnet, men hvilket ännu ej skett.
Då den genom motionen väckta fråga således redan är på vederbörlig Em
betsmyndighets
åtgärd beroende, för att sedermera underställas Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning, hemställer Utskottet vördsamligen
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Februari 1857.
N:o 34.
Allm. Best.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 3i.
mo 34.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Eebr. 1857, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om en lagsamlings utarbetande
på allmän bekostnad.
I berörde syftemål äro motioner väckte, inom Högloll. Ridderskapet och
Adelil af Herr von Prinzencreutz, B. IV.. inom Vällofl. Borgareståndet af Herr
IVietter ber g, S. G. och inom Hedervärda Bondeståndet af J. sindersson från
Östergöthlands län, hvilka motioner blifvit till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterade.
Herr von Prinzencreutz har erinrat att ej blott den, hvilken såsom tjensteman
haft till åliggande att handlägga allmänna ärenden, utan kanske ännu
mera den, hvilken såsom representant funnit sig uppmanad att taga verksammare
del i sådana ärendens behandling, nogsamt erfarit behofvet af en fullständig samling
administrativa och ekonomiska författningar. Det af Kammar-Rådet J. G.
Branting för vid pass 30 år tillbaka, efter lång och mödosam förberedelse utgifna
sammandrag af sådane författningar, om detsamma än vid tidpunkten för
dess upprättande må anses hafva varit till alla delar ändamålsenligt, vore nu,
sedan efter berörde tid många och genomgripande förändringar inträffat i snart
sagdt alla Statsförvaltningens grenar, ej längre för ändamålet tillfyllestgörande,
hvadan motionären föreslagit att Rikéts Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhalla, det Kongl. Maj:t ville genom någon eller några dertill utsedde
nitiske och skicklige personer låta utarbeta och till allmän kännedom sprida ett
i möjligaste måtto fullständigt sammandrag af administrativa och ekonomiska författningar,
vare sig såsom fortsättning af det utaf Kammar-Rådet Branting för
Bih. till R. St. Brot. 1856 $ 1857. 8 Sami. 7 Haft. 2
10
Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 3i.
tidrymden intill år 1825 utgifna eller enligt den förändrade plan, sorn må finnas
vara för ändamålet mera tjenlig.
Herr JVotterberg har ock, med anledning deraf att någon efter tid, sak
och system ordnad samling intill våra dagar i den kamerala och ekonomiska
lagstiftningen icke finnes, föreslagit att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse
anhålla, det täcktes Kongl. Majit låta genom kunnige och erfarne män utarbeta
en sådan lagsamling och densamma, efter vederbörlig granskning, från
trycket utgifva; samt att Ständerna måtte i och för detta nödiga och nyttiga
arbete ställa erforderliga medel till Kongl. Majits disposition; och har motionären,
för frågans utredande, vid motionen fogat motiver och plan för ett sådant arbete,
författade af annan person.
J. Andersson åter har förmenat att många rättegångar skulle uteblifva derest,
genom tillgång på lagsamlingar, allmänheten sattes i stånd att, utan Domstols
åtgärd, få veta hvad lagen i ett omtvistadt fall bestämde; och har han
föreslagit att Rikets Ständer måtte ingå till Kongl. Majit med underdånig anhållan,
dels att en kommitté af lagkunnige män måtte tillsättas för att utarbeta,
ordna och upprätta ett sammandrag ej mindre af alla de nu gällande förordningar,
författningar, förklaringar och cirkulärer m. m. hvarigenom allmänna lagen blifvit
ändrad, än ock af våra alldeles oordnade ekonomiska författningar; dels att en
lika beskaffad revision af lagar och författningar måtte hädanefter hvart 20:de
år företagas; dels slutligen att, sedan en sådan sammandragen lagsamling blifvit
utarbetad, densamma genast måtte till trycket befordras och ett exemplar deraf
utdelas till hvarje socken i riket, för att förvaras och för sockenboerne vara
tillgänglig hos den person inom socknen, som dertill såsom mest lämplig vid
allmän sockenstämma utsåges, samt upplagan af denna samling bestämmas så stor
att den äfven i bokhandeln kunde hållas allmänheten tillhanda; hvarjemte ett bihang
dertill, upptagande skedde lagförändringar, borde straxt efter hvarje riksdag
utgifvas.
Hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget har Utskottet tagit i öfvervägande;
och anser Utskottet en ändamålsenligt utarbetad samling af de intill denna
tid utkomna, ännu gällande administrativa, kamerala och ekonomiska författningar
och stadgar vara högeligen af behofvet påkallad. Då Utskottet likväl icke anser
lämpligt att gifva anvisning på den plan, som vid utarbetande af en sådan samling
må följas, vid hvilket förhållande något särskildt yttrande öfver det af Pierr
Wetterberg i sådant afseende framlagde förslag icke heller erfordras, tillstyrker
Utskottet vördsamligen
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
ville genom någon eller någre dertill utsedde skicklige personer låta
utarbeta och till allmän kännedom sprida ett i möjligaste måtto
Allm- Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 34.
11
fullständigt sammandrag af administrativa, kamerala och ekonomiska
författningar.
Då deremot en mot beliofvet svarande samling af författningar rörande allmänna
lagen redan är genom enskild persons verksamhet åstadkommen; samt på
förhand ej torde böra bestämmas, vare sig huru ofta tillägg till den föreslagna
författningssamlingen må behöfva utgifvas, eller huru densamma må lämpligast
allmänheten tillhandahållas; hemställer Utskottet
att J. Anderssons framställning i berörde hänseenden ej må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Februari 1857.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
. ■ '■
-
' .
,
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande Al 35.
1
N:o 35.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Februari 1857, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af väckte moliorer om af skaff ande af den s. kj
Folkmarknaden i Westerås.
Uti en inom Hedervärda Bonde-ståndet af Olof Olsson från Westmanlands län väckt,
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad_ motion, deruti Anders Jansson,
Erik Mallmin, P. E. Andersson och Lars Johansson från ofvannämnde län instämt, är vordet
anfördt, att, under den förhatliga benämningen »Westerås folkmarknad», fortlefde, med
nästan föryngrad liflighet, från gamla tider den plägsed att, under tre på hvarandra följande
söndagar om sommaren, folkmöten i nämnde stad egde rum, hvilket åldriga bruk, som
ursprungligen afsett beredandet af tillfälle att förskaffa sig tjenare eller tjenst, småningom
urartat till en slags folkfest, i hvilken alla måste deltaga, och till hvilken en mängd men
niskor
från en stor del af länet och angränsande orter äfvensom från hufvudstaden sam
manströmmade
för att deltaga i denna häfdvunna tillställning och dess utsväfningar. Sab
batsbrott,
fylleri och osedlighet begingos då opåtaldt, hvarjemte folkmarknaden alstrade en
ombytlig lättsinnighet och likgiltighet för hemmet och för ett godt rykte, enär tjenaren när
som helst kunde finna ett nytt hem och komma dit der han ej förut vore af någon känd.
Af denna anledning föreslog motionären, att formligt och allmänt förbud måtte utfärdas emot
alla s. k. folkmarknaders hållande samt verksamma böter och straffgrader bestämmas särskildt
för den, som, under sön- eller helgedag, å offentlig plats med tjenstehjon aftalar om
tjenst, vare sig för egen eller andras räkning, och särskildt för den som, å offentlig plats,
sådan dag, sig såsom tjenstehjon utbjuder eller aftal om tjenst antager.
1 sammanhang härmed får Utskottet tillkännagifva, att Herr Biskopen Björck och Herr
Domprosten Björling, uti motioner, hvilka afse åtgärder för ett värdigare firande af sabbaten,
och uti hvilket ämne Utskottet aflåter särskildt betänkande, jemväl begge påyrkat
det folkmarknaden i Westerås må varda afskaflad.
Utskottet anser visserligen önskligt, att den af ofvanbemälde motionärer öfverklagade
plägsed, som blifvit benämnd »Folkmarknaden i Westerås», må komma att upphöra; men
då de af Olof Olsson föreslagne förbud och ansvars-bestämmelser äro af beskaffenhet, både
Bih. till R. St. Brot. 1856 & 1857. 8 Sami. 8 Höft. 1
2 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utslt. Memorial M 36.
att göra intrång i den personliga friheten oell att icke kunna behörigen handhafvas, och då
dessutom en folksed af den art, som den nu anmärkta, svårligen genom lagbestämmelser
lärer kunna förhindras, anser Utskottet sig böra vördsamt tillstyrka,
att motionerne uti ifrågavarande afseende ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 3 Februari 1857.
Häremot reserverade sig Herr Biskop Björck.
N:o 36.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Febr. 1857, kl. 12 m.
Memorial, i anledning af återremiss utaf Betänkandet JVs 44.
Det af Utskottet under ofvanstående nummer afgifna Betänkande, i anledning af väckt
motion om rättighet för fordringsegare att, för vinnande af verkställighet å utslag, ingifva
desamma till Länsmännen, bär af Hedervärda Bonde-ståndet blifvit återremitteradt; men
som de öfriga Riks-stånden detsamma bifallit,
kan återremissen icke föranleda till någon Utskottets vidare åtgärd.
Stockholm den 3 Februari 1857.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande JYi 37.
3
N:o 37.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i Febr. 1857, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om afvittring af åtskillige på
Ockelbo allmänning varande lägenheter.
Uti en till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad, inom Hedervärda Bonde-ståndet
väckt motion, har Erik Hansson från Gefleborgs län. fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
på den särskilda osäkra ställning, hvari den å Ockelbo allmänning bosatta befolkning
sig befunne i följd af de anspråk på allmänningen, hvilka af egarne till angränsande
bruk blifvit framställde. Genom Kongl. Brefvet den 20 Februari 1603, hvilket vore den
äldsta kända handling, som rörde allmänningen, hade Finnar och nybyggare på samma allmänning
blifvit tagne i Konungens hägn och försvar, men i början af 1700-talet bade södra
delen af allmänningen upplåtits genom rekognition åt Åbro masugn och Brattfors hammare,
hvarefter Kongl. Bergs-kollegium, genom resolution den 6 Maj 1710 närmare bestämt
de rättigheter, som tillkomme de å allmänningen skattlagde lägenheter. Vid de rättegångar,
som af egaren till Ockelbo-verken blifvit på sednare tider anställde mot innehafvarne
af de gamla odlingarne å allmänningen, hade visserligen, genom Kongl. Maj:ts Domar,
dels bruksegarne förklarats icke ega någon rätt till nämnde odlingar, dels all till
svedjande och odling å allmänningen redan år 1710 inkräktad mark blifvit, med bruksegärnos
uteslutande, till framgent begagnande åt åboerne upplåten och förbehållen; men sedermera
hade bruksegarne dels af Häradsrätten dels af Hofrätten blifvit tillerkände bättre rätt
än innehafvarne till icke mindre än femtioåtta lägenheter, hvilka icke kunnat styrkas varit
odlade före år 1710, hvarföre desse åboer blifvit drifne från hus och hem, hvilket föranledt
våldsamma uppträden mot Ivronobetjeningen, derför åtskillige af åboerne undergått bestraffning.
Till förekommande af oupphörliga tvister och rättegångar, samt för beredande
af ömsesidig trygghet och säkerhet, hemställde derföre motionären, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t hemställa om afvittring af allmänningen, så att den så kallade Svalmarken
måtte skiljas från den öfriga delen af allmänningen samt de rå och rör, som å
allmänningen funnes betecknande de gamla lägenhets-innehafvarnes egovälden, måtte eftersökas
och undersökas och derigenom lagligen bestämmas hvad som tillhör de å allmänningen
bebyggde och odlade lägenheter, hvarefter endast återstoden kunde komma i fråga till skattelösen
af bruksegarne.
4
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande Afl 38.
Hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet tagit i öfvervägande; men då motionen afser
enskilde personers rättsförhållanden, hvilka jemväl blifvit af Domstol pröfvade, anser sig
Utskottet, med stöd af 90 § Regerings-formen, böra vördsamt tillstyrka,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Februari 1857.
N:o 38.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Febr. 1857, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om rättighet för frälseränte-gifvare,
att, i likhet med kronotionde-gifvare, lösa frälseräntorna efter
medel-markegångspris.
Uti en från Hedervärda Ronde-ståndet till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad
motion har Riksdagsmannen S. Ödmann från Upsala län anfört, att, inom ett lagbundet
samhälle, samma beskattningsgrunder öfverallt borde göra sig gällande, men att det
ej med fog kunde bestridas, att frälseränte-gifvare, hvad deras nuvarande beskattningssätt
vidkomme, befunne sig uti en exceptionel ställning, som föga stöde tillsammans med allmän
billighet och rättvisa. Frälseräntorna bade, enligt motionärens förmenande, ursprungligen
varit Kronans; och borde derföre icke andra grunder för deras utgörande gälla, än
som blifvit bestämde för Kronans öfrige räntor, hvilka omedelbart ingå till Kronan eller
hennes rätts innehafvare. Dessa räntor finge alltid lösas efter de sednaste tio årens medel-markegångspris;
men frälseräntorna finge ieke blott uppsägas in natura, utan kunde äfven
utfordras i öke-, mans- och hjelphjons-dagsverken; hvarförutan ej sällan bände, att frälse-räntetagaren
bestämde ett enskildt s. k. »brukspris», efter hvilket räntegifvaren nödgades
lösa spanmålen, då leverering in natura antingen icke kunnat ske eller försummats.
Enär nu vidare rättmätigheten af frälseräntornas tillkomst i enstaka fall (enligt hvad jordeböckerna
upplyste) icke vöre så ringa tvifvel underkastad, har motionären trott sig med
fog kunna påstå, att den ifrågavarande rättigheten åtminstone icke borde utöfvas på ett sätt,
som stöde i uppenbar strid med grunderna för den allmänna beskattningen; med anledning
hvaraf och hvad vidare blifvit anfördt motionären föreslagit:
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 38.
»1:o att den rättighet, som enligt sistlidne riksdagsbeslut blifvit kronotionde-gifvare
tillerkänd, att få lösa ränte-spanmålen efter de tio sista årens medel-markegångspris, äfven
hädanefter måtte tillkomma frälseränte-gifvare; och att, till följd deraf, räntetagarens uppsägniugsrätt
till leverering in natura måtte för alltid upphöra.
2:o. Att, då den dagsverks-skyldighet, som nu tillkommer räntegifvaren att på budning
utgöra, icke kan anses annorlunda, än såsom obillig, tryckande och en fri medborgare ovärdig,
denna dagsverks-skyldighet in natura, vare sig att den rörer öke-, mans- eller hjelphjons-dagsverken,
hädanefter måtte upphöra, och att, i sammanhang dermed,
3:o. Det må stånda räntegifvaren fritt, att antingen friköpa sig en gång för alla från
den, dagsverks-skyldigheten motsvarande, penningeränta på sådant sätt, att värdet af de dagsverken,
han nu årligen eger att utgöra, förvandlas till ett kapital, beräknadt efter fem procent
ränta och de sista tjugu årens medel-markegångspris för dagsverken inom länet; eller
4:o. Ärligen lösa alla sina räntedagsverken, af hvad natur de vara må, med en fix,
en gång för alla bestämd penningeränta, hvarför de sista tjugu årens medel-markegång blifvit
lagd till grund».
Häruti hafva åtskillige ledamöter af Hedervärda Bonde-Ståndet instämt.
Utskottet har tagit förevarande motion i öfvervägande; och då frälseräntorna, af hvilka
åtskilliga äro bestämda genom särskilda aftal, innehafvas under enskild eganderätt, anser
Utskottet Staten icke ega att till förmån, vare sig för räntegifvare eller räntetagare, förordna
om förändring uti dessas lagligen gällande ömsesidiga rättigheter och skyldigheter i
afseende å nämnde räntors utgörande. På grund häraf hafva ock Rikets Ständer redan uti
besluten i den så kallade skatteregleringsfrågan förklarat då meddelte föreskrifter, angående
sättet för hemmansräntornas och kronotiondens beräknande och liqviderande icke kunna å
frälseräntorna tillämpas, hvilket förbehåll ock sedermera influtit uti 14 § af Kongl. Maj:ts
om räntepersedlarnes omsättning och förenkling den 11 Maj 1855 utfärdade nådiga Kungörelse.
Utskottet finner sig derföre böra tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte förklara de uti motionen gjorda framställningar icke
kunna till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Februari 1857.
6
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 39.
N:o 39.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Februari 1857, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om fastställelse af Kronotiondesällning
för Upsala län.
Uti en till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad, inom Hedervärda BondeStåndet
af Biksdagsmannen Samuel Ödmann från Upsala län väckt motion, deruti Biksdagsmännen
från samma län' P. F. Mengel och Joh. Persson sig förenat, har blifvit an.
fördt, hurusom femtiotre år redan förflutit, sedan Kongl. Kammar- och Krigs-kollegierna
samt Stats-kontoret. uti gemensamt Cirkulärbref af den 4 November 1803, först uppdrogo
åt Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande att befordra till nödig reglering och anvisning
mellan skattdragande och löntagare sådana vissa ständiga anslag af den till Stater
och Indelningar upplåtna Kronotionde, som i 3 § af Kongl. Förordningen, angående Afradsoch
Kronotionde-spanmålens utgörande den 22 Juli 1803, i nåder blifvit anbefallda att upprättas,
utan att likväl en sådan tionde-reglering ännu blifvit för Upsala län af Kongl. Majit
fastställd. Likväl hade, uppå bemälda Kollegiers år 1819 till samtlige Länsstyrelserne aflåtne
förnyade uppmaning i ämnet, Kongl. Majtts Befallningshafvande i Upsala län den 30
November 1821 till Kollegierne afgifvit ett tionde-förslag för hela länet, sedan både tionde-tagare
och tionde-gifvare skriftligen förklarat sig dermed nöjde samt Landshöfdingeembetet
tillstyrkt detsammas stadfästande. I följd deraf att, såsom nämndt blifvit, berörde
tionde-förslag icke vunnit fastställelse, vore en hvar tionde-gifvare i länet underkastad möjligheten
att Kongl. Kammar-kollegii Kungörelse af den 18 Augusti 1823, angående sättet
för Kronotiondes bestämmande för hemman och lägenheter i de orter af Riket, der ständiga
tiondesättningar ännu icke blifvit fastställde, skulle kunna på honom tillämpas, hvaraf
åter kunde följa Kronotiondens uppdrifvande till mer än dubbelt af dess nuvarande belopp,
likasom det under nuvarande obestämda förhållande blefve svårt, om icke omöjligt, att tillämpa
den enligt sistlidne Biksdagsbeslut utfärdade Författning, som berättigar tiondegifvare
att få lösa sin Kronotionde-spanmål efter de sednaste tio årens medel-markegångspris, enär
sjelfva tiondebeloppet ännu icke blifvit faststäldt; Och har motionären, på grund häraf,
föreslagit, det Bikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att det
Allm. Besvärs- och Ekon.-XJtsk. Betänkande M 40.
7
tionde-förslag för Upsala län, som med parternes ömsesidiga bifall ingått till ofvanbemälde
Kollegier under den 30 November 1821, måtte för framtiden i Nåder fastställas.
Enligt hvad för Utskottet blifvit uppgifvet och inledningen uti motionen jemväl antyder,
lärer det derstädes åberopade, af Konungens Befallningshafvande i Upsala län afgifna förslag
rörande Kronotionden inom länet, endast afse anslag eller fördelning af densamma;
hvadan det anmärkta dröjsmålet med ärendets afgörande icke, såsom motionären förutsatt,
kan hafva någon inverkan på beloppet af den tionde, som bör från hvarje hemman utgå.
Med afseende härå och då för öfrigt den, som anser obehörigt uppskof med ifrågavarande
särskilda ärendes handläggning hafva egt rum, har sig öppet att derom hos vederbörlig
Embetsmyndighet göra anmälan; hemställer Utskottet,
att någon åtgärd i anledning af motionen ej må af Rikets Ständer vidtagas.
Stockholm den 3 Februari 1857.
N:o 40.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 4 Februari 1857, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af väckt förslag om nedsättande af en kommitté för
beredande af en jemnare fördelning af skallerne inom Wesslands
socken af Upsala lån.
Uti en inom Hedervärda Bonde-ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterad, motion har Riksdagsmannen Samuel Ödmann från Upsala län, fästat
Rikets Ständers uppmärksamhet på de uti en, motionen bifogad skrift af hemmansegare i
Snatra, Nötte och Stafs byar uti Wesslands socken af nämnde län öfverklagade förhållanden
beträffande dessa byars höga beskattning i jemförelse med öfriga byar inom samma
socken; Och har motionären, med anledning häraf, föreslagit, att Rikets Ständer måtte
ingå till Kongl. Majit med underdånig anhållan, det en kommitté må varda nedsatt till reglerande
och jemkande af skatterna inom meranämnde socken, så att hela tyngden af skattebördorna
måtte hvila med jemnvigt på hela den skattskyldiga jorden inom församlingen,
såväl byarne emellan, som emellan hemmanen i hvarje by, efter öretal och egornas god
-
8
Ålim. Besvärs- och Ekon.-Utslc. Betänkande M 41.
het, ej mindre hvad ordinarie- och hemmans-räntan beträffar, utan äfven i afseende pä
andra onera och utskylder.
Af ett vid motionen fogadt utdrag af de uti Upsala läns Landtmäteri-kontor förvarade
kartehandlingar för Wesslands socken, synes visserligen, att åtskilliga hemman i denna
socken, ehuru lika till mantal, hafva betydligt olika ego-område; men då, enligt hvad kändt
är, sådana skiljaktigheter förelinnas i de liesta delar af Riket, skulle en af dylika skäl föranledd
jemkning eller förändrad fördelning af särskilda hemmans grundskatter, för beredande
af dessa skatters jemlika förhållande till hvarje hemmans egovälde, föranleda ny skattläggning
å större delen af Rikets jord. En dylik åtgärd, hvarigenom, i mån af nedsättning uti
vissa egendomars grundskatter, dessa skatter för andra skulle komma att ökas, strider
dessutom mot Kongl. Maj:ts den 23 Februari 1789 gifna försäkran, att någon förhöjning uti
lagligen fastställda och gällande skattläggningar icke skall ega rum. Under hvilka förhållanden
och på hvad sätt sådane hemman, som tilläfventyrs icke kunna draga dem åsatte
mantal och ränta, deremot kunna genom förmedling vinna nödig lindring, är genom särskilda
författningar bestämdt.
Med afseende å allt detta tillstyrker Utskottet,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Februari 1857.
N:o 41.
Ank. till Exp.-Utsk. <1. 5 Februari 1857, kl. 1 c. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om ändringar i Kongl. Stadgan
den 43 April 4808, angående jagt och djurfång, samt Kongl.
Kungörelsen den 24- Oktober 4854.
Uti två hos Höglolliga Ridderskapet och Adeln väckte, till Utskottet remitterade motioner,
har Herr Grefve Lewenhaupt, Claes Magnus, anfört, att i samma mån landet blefve
uppodladt och skogarne minskades vore det lättare för s. k. krypskyttar, hvilkas antal årligen
ökades, att, jemte rofdjuren, förstöra det villebråd, som vårt Iand eljest i så rikt mått
kunde
Allm. Besvärs- och Ékon.-Ulsk. Betänkande M 41.
9
kunde erbjuda; att emedan haren, hvilken, enligt 1 artikeln 3 § i ofvanberörde stadga,
räknas bland de till lilla jagte» hörande djur, icke någon tid af året vore fredlyst, hade
detta såsom födoämne nyttiga djur alla årstider blifvit förföljdt och dödadt, utan att ens
den med ungar drägtiga honan skonats; att lösgående hundar, som begagnades vid jagt på
hare, orri våren förorsakade stor skada å villebrådet i skogarne, samt att flera exempel
visat, att i de orter, der föreskrifterna i afseende på jagt å tjäder blifvit öfverträdde och
gamla tuppar undanskjutits, tjäderfågelns mängd tilltagit, hvaremot å de ställen, der jagtstadgans
bud efterföljts och tjädertuppen skonats, ett motsatt förhållande egt rum, hvartill
orsaken ansåges vara, att de gamla tjädertupparne, hvilka, under den för desamma tillåtna
jagttid, vore nära nog oåtkomlige i de delar af landet, der ej giller och s. k. stocklallor
få begagnas, af den laglydige jägaren ej kunnat undanskjutas.
Till förekommande af hvad nu, såsom menligt för jagten blifvit anmärkt, har motionären
föreslagit, dels att de i 5 Art. II § Jagt-stadgan samt Kongl. Kungörelsen den 24
Oktober 1851 stadgade böter må komma att utgå särskildt för hvarje öfverträdelse och för
hvarje dödadt, fångadt eller köpt villebråd, samt vara åklagarens ensak; dels att jagt å hare
ej må tillåtas från den 15 Mars till den 1 Juli; dels att 4 Art. 5 § i Jagt-stadgan måtte
sålunda förändras, att vid jagt uti den för vildt i allmänhet förbudna tid, rapphönshund må
få begagnas i stället för harhund; dels ock att det måtte tillåtas skjuta tjädertupp på spel
efter den 1 Maj, vid hvilken tid man de flesta år kan taga för afgjordt att hönorna äro
befruktade och redan ligga.
Omförmälde motioner har Utskottet tagit i öfvervägande; och hvad först angår motionärens
hemställan om tillåtelse, att vårtiden från den 1 Maj skjuta tjädertupp på spel, så
ehuru Utskottet, lika med motionären, anser det vara af erfarenheten ådagalagdt, att nämnde
jagt, sedan lägelns parning försiggått, icke blott är för det vildas fortplantning oskadlig,
utan äfven, under vissa förhållanden, kan i nämnde afseende medföra gagn; likväl och då
uppsigten öfver tjäderlekarnes fredande under den föregående tiden af våren skulle i betydlig
mån försvåras, om ej helt och hållet göras omöjlig, derest nämnde villebråd finge
efter den 1 Maj saklöst fällas och, i följd deraf, äfven till salu utbjudas, finnér Utskottet ej
skäl, att till motionärens förslag i denna del tillstyrka bifall.
Vidkommande motionärens hemstallanden i öfrigt, så anser Utskottet det vara af erfarenheten
vitsordadt, att tillgången på nyttigt villebråd med hvarje år förminskas, i följd af
det lättsinniga och oförsvarliga sätt, hvarmed jagten derpå öfvas, äfven under det vildas
parnings- och fortplantningstid, då djuren äro lättast åtkomlige, men dödandet af ett enda
djur på samma gång förstör uppkomsten af en talrik afvel, hvilken efter kort tid skulle antingen
erbjudit föremål för nyttig jagt eller i sin ordning bidragit till villebrådets förökande.
Hufvudsakligen instämmande i de af motionären uttalade åsigter, finner Utskottet sålunda
de til) villebrådets fredande utgifna lagstadganden vara i vissa delar bristfälliga och icke
Bih till B. St. Prot. 1856 & 1857. 8 Sami. 8 Häft. 2
10
Allm. Besvärs- ovh Ekon.-Utsk. Betänkande M dl.
uppfylla sitt ändamål, samt fördenskull tarfva förändring, såsom att de på åtskilliga ställen
i 1808 års Jagt-stadga förekommande bestämmelser om böter för villebråds fallande gifvit
domare anledning till tvekan huruvida berörda böter böra utgå särskildt för hvarje dödadt
djur eller endast för hvarje gång åtal sker, hvilken sistnämnda tolkning, som torde vara
allmännast vedertagen, Utskottet anser allt för lindrig att afskräcka ifrån lagens öfverträdande;
att de uti Kongl. Kungörelsen den 24 Oktober 1851 för köpare af fredlyst vildt stadgade
böter, uppgående till endast hälften af hvad som för villebrådets fällande är föreskrifvet,
visat sig otillräckliga, hvadan dessa böter torde böra till sistnämnda belopp höjas; att
böterna efter Jagt-stadgan, hvilka nu utgå till lika fördelning emellan åklagaren och jagtkassan,
icke tillräckligen uppmuntrat vederbörandes nit att vaka öfver författningens efterlefnad,
hvadan nämnde böter torde böra odelade tillfalla åklagaren; att haren, såsom obestridligen
varande ett nyttigt villebråd, äfven bör, i likhet med de till lilla jagten hänförda andra
djurslag, fredas under parnings- och fortplantningstiden, och således jagt å hare förbjudas
från den 15 Mars till den 1 Juli; att den i 4:de art. 5 § Jagt-stadgan förekommande tillåtelse
att till rofdjurs förföljande under förbuden jagttid begagna harhund eller s. k. stöfvare,
föranleder till förstöring af fogelbon och späda ungar, utom annat missbruk, hvadan nämnde
tillåtelse synes Utskottet böra utur författningen utgå; hvaremot och då jagt under förbuden
tid är att hänföra till öfverträdelse af polisförfattning, samt oloflig jagt å annans mark,
ehuru visserligen innefattande ingrepp i annans eganderätt, dock icke kan hänföras till så
beskalTodt tillgrepp, som med vanfrejd är förenadt, Utskottet anser den i Jagt-stadgan föreskrifna
grund för ådömda böters förvandling, eller till fängelse vid vatten och bröd, mindre
lämplig, i betraktande deraf att denna bestraffning är af det allmänna tänkesättet i viss
mån stämplad såsom vanhederlig, hvadan Utskottet, som befarar att bibehållande af nämnde
straffart för förvandling af böter för öfverträdelse af jagtlagarne torde mer motverka än
befrämja dessa lagars efterlefnad, för sin del anser lämpligt, att de på grund af Jagt-stadgan
ådömda böter må, vid bristande tillgång, till fängelse förvandlas.
Med afseende på hvad ofvan är anfördt, får Utskottet således vördsamt föreslå,
det Rikets Ständer behagade till Kongl. Majit aflåta underdånig skrifvelse, med
anhållan det Kongl. Majit täcktes vidtaga erforderliga åtgärder, att 1808 års
Jagt-stadga samt Kongl. Kungörelsen den 24 Oktober 1851 må uti de af Utskottet
antydda omständigheter varda öfversedda och ändrade.
Stockholm den 3 Februari 1857.
Reservation af Grefve Lewenhaupt, Claes Magnus, emot Utskottets beslut, så vidt föreslagen
tillåtelse att under vårtiden från den 1 Maj skjuta tjädertupp på spel derigenom
blifvit afstyrkt.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 1857.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 42 och 43.
1
N:o 43.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Febr. 1857, kl. l e. m.
Memorial, i anledning aj å/erremiss utaf Utskottets Betänkande N:o 20.
Det af Utskottet under ofvanstående nummer afgifna Betänkande i fråga om upphörande
af håfgång, samt offer- och kollekt-medels insamlande i kyrkorna m. m., har
väl af Hedervärda Bonde-ståndet blifvit återremitteradt i afseende å Utskottets hemställanden
rörande håfgång, kollekter och de s. k. vaxljus-penningarne; men som de öfriga
Riks-Stånden Betänkandet i sin helhet bifallit,
kan återremissen icke föranleda till någon vidare åtgärd.
Stockholm den 16 Februari 1857.
I¥:o 43.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Febr. 1857, kl. l e. m.
Memorial, i anledning af ålerremiss utaf Betänkandet N:o 26.
Hedervärda Bonde-ståndet har återremitterat Utskottets Betänkande N:o 26, om
indragning af kronofogde-tjensten i Herjeådalens fögderi; men som de öfriga Riks-Stånden
Betänkandet bifallit,
kan återremjssen icke föranleda till någon vidare åtgärd.
Stockholm den 16 Februari 1857.
Bill. till R. St. Prot. 4856 & 4857. 8 Sami. 9 Höft.
1
2 Allm. Besvärs- o. Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 44 och Betänkande N:o 45.
]%:« 44.
Ank. till Exp^-Ulsk. den is Febr. 1387, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af ålerremisser utaf Betänkandet N:o 21, om
ändring aj Rese-reglemeniel den 51 Oktober -1851.
Delta Betänkande har blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet bifallet
och af Borgare- och Bonde-stånden återremitteradt; men då Utskottets afslyrkande
å den väckta motionen är af de öfriga två Riks-stånden gilladt, och frågan alltså
förfallit, lära
återremisserna icke kunna leda lill någon vidare åtgärd.
Stockholm den 16 Februari 1857.
M:® 45.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Febr. 1887, kl. l e. ni.
Betänkande, i anledning af väckt motion om permission för hälften
af armeen emellan mötestiderna och då annan aktiv tjenstgöring
icke ijrågakommer, m. m.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har blifvit remitterad en af Friherre
Creuts, Stephan, väckt motion, med hemställan att Rikets Ständer måtte uti underdånig
skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att, med bibehållande af hälften eller minst
en tredjedel af arméens manskap på rotarne, intet hinder må läggas för arméens be
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 45.
3
fäi och manskap, att, emellan mötestiderna och då annan aktiv tjenstgöring icke ifrågakommer,
erhålla permission för att kunna bereda sig förtjenst såsom biträdande vid
Statens eller enskildas arbetsföretag; att arméens befäl mätte genom löne-fördelningar
på de tjenstgörande kunna permitteras och ställas på half sold; att, hvad Indelta Arméen
beträffade, endast de af befälet, hvilka, enligt 1833 års löne-reglering, äro bibehållna
vid och innehafva boställen, Staber,ne oberäknade, må kunna förbindas att emellan
mölen och kommenderingar hålla sig inom regementenas och kompaniernas ståndorter;
samt slutligen alt expedilions-föringen på roten måtte förenklas, så att densamma
utan svårighet må kunna skötas af Kompani-chefen och Fanjunkaren.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande; och hvad först angår förslaget om
halfva indelta arméens ovilkorliga permittering emellan mötes- eller exercis-tiderna, får
Utskottet anföra, att då det för fäderneslandets försvar mäste vara af största vigt att
dess armée, så vidt densammas organisation iriedgifver, må kunna, så snart som möjligt,
vara samlad och färdig att marschera dit omständigheterna kunna fordra, synes
det vara mindre välbetänkt att förorda en så ovilkorlig och utsträckt permittering, som
den af motionären åsyftade, hvilken skulle lägga ett stort hinder emot att i hast eller
inom viss beräknad tid kunna sammandraga ett regemente och ännu mera mot sammandragning
af arméens bela styrka. Utskottet får dessutom meddela, att, enligt de för
arméen gällande permilterings-föreskrifter i allmänhet, intet hinder möter för befäl
eller manskap att erhålla tjenstledighet, då behof deraf uppstår, dock under vilkor att,
hvad befälet angår, tjenstens gång inom regementet sådant medgifver, och, beträffande
manskapet, alt begifvande dertill lemnäs af rust- eller rotehållare, hvilka torde skäligen
böra, då soldaten ej är kommenderad, i främsta rummet kunna påräkna dennes arbetsbiträde;
i öfrigt lärer, enligt hvad inom Utskottet blifvit upplyst, tjenstledighet för uppgifvet.
ändamål ganska sällan af indelta arméens manskap begäras, emedan, under vanliga
förhållanden, det icke möter någon svårighet för soldalen att erhålla arbetsförtjenst
i hemorten, der han, vanligtvis husfader, dessutom föredrager att vistas, äfven om han
å annan ort möjligen skulle kunna förtjena något mera. Hvad vidare beträffar det af
motionären framställda förslag att endast det med boställen försedda befälet skulle vara
skyldigt att emellan mötena tjenstgöra och att det öfriga kompani-befälet skulle under
tiden åtnjuta permission, så synes motionären härvid hafva förbisett, ej allenast all
kompani-cheferne äro berättigade till s. k. semester eller möjligen kunna vara bortkommenderade,
i hvilka fall någon af de med boställen icke försedda oflicerarne måste
öfvertaga befälet inom kompaniet, utan ock angelägenheten deraf att suballern-officerarne
erhålla vana vid tjenstgöringen på roten och sålunda danas lill dugliga kompanichefer.
På grund af allt detta och med synnerligt afseende å olämpligheten af de föreslagna
åtgärderne under närvarande tidpunkt, då Rikets Ständers uppmärksamhet genom
såväl regeringens som enskilda riksdagsmäns framställningar blifvit fästad pä angelägenheten
att egna särskild omsorg om allt hvad till förstärkande af landets försvar kan bidraga,
får Utskottet hemställa,
att motionen icke måtte föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 16 Februari 1857.
4 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 46.
mo 4<*.
Ani», lill Exp.-Utsk. den 16 Febr. 18S7, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning aj väckt förslag om tillägg i Militie-BoställsOrdningen.
Uti en inom Hedervärda Bonde-ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterad motion, har G. Johansson från Kronobergs län andragit, att,
enligt nu gällande Militie-boställs-ordning af den 23 Januari 183(5, egde afträdaren ej
att af efterträdaren fordra någon ersättning för å bostället verkställda (örbättringar,
hvilket syntes hårdt och för en indelningshafvare medförde föga uppmuntran till verkställande
af några betydliga förbättringar eller större odlingar, helst han ej kunde veta
huru länge han förblefve innehafvare af ett sådant boställe; och yrkade motionären
derföre det tillägg uti bemälda Kongl. Förordning, att en afträdare af Militie-boslälle
borde af tillträdaren tillgodonjuta ersättning efter mätismanna ordom lör uppförde stenhägnader
och anlagde vägar å boställets egor.
Motionärens uppgift att någon ersättning ej tillkomme innehafvare af Militieboställe
för de å bostället verkställda förbättringar, synes Utskottet härröra af misstag,
enär, förutom andra i berörde afseende utfärdade bestämmelser, jemväl 43 § i den af
motionären åberopade boställs-ordning tillförsäkrar boställshafvaren fördelar när betydligare
odlingar blifvit verkställde. Hvad åter vidkommer motionärens förslag att boställshafvare
särskildt måtte tillförsäkras ersättning för uppförde slengärdesgårdar och anlagde
vägar å boställets egor, så finner Utskottet berörde arbeten, der de till verkligt
gagn för bostället lända, dock icke kunna i allmänhet anses vara af den betydenhet, att
någon sådan särskild ersättning derföre synes böra ega rum; hvadan Utskottet vördsamt
hemställer,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Februari 1857.
N:o 47.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 47.
o
]V:o 47.
Ank. tilt Exp.-Utsk. den IG Febr. 1837, kl. l e. m.
Betänkande, i anledning aj vackt motion i fråga om moderförsamlings
röst-rätt vid tillsättande af Komminister i annex-församling.
Uti en inom Hedervärda Bonde-ståndet af J. Holm från Jönköpings län väckt,
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad motion, har klagan blifvit förd
deröfver att, ehuru i de pastorat, der två annex-församlingar och två Komministrar
funnos, lönen till hvardera Komministern utginge blott af halfva moder-församlingen
samt Komministern ej vid moder-församlingen hade annan tjenstgöring än blott att
derstädes hvar G:te söndag förrätta Gudstjensten, så skulle likväl hela moder-församlingen
vara berättigad att vid komminister-val rösta; hvarföre motionären föreslagit att,
vid sådant förhållande, som det nu omförmälda, den annex-församling, för hvilken Komminister
skall tillsättas, bör först rösta, och af moder-församlingen endast den del, som i hans
atlönande deltager, bör ega röst-rätt, hvarigenom således allenast den, som Komministern
aflönade, finge honom välja.
Då den af motionären föreslagna röst-beräkning, såsom fullt öfverensstämmande
med 8 och 16 §§ i Kongl. Förordningen angående prest-val den 1 April 1843, lärer,
enligt hvad inom Utskottet blifvit upplyst, vara den allmänt tillämpade, samt något ytterligare
stadgande härom således ej torde vara behöfligt; får Utskottet vördsamt hemställa,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Februari 1857.
Bih. lill R. Sl. Pro t. 1856 & 1851 8, Sami. 9 Haft.
STOCKHOLM, Iryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N.-ris 48 och 49. 1
Mfeo 48.
Alili, till Exp.-Utsk. d. 20 Febr. 1857, bl. 12 m.
Memorial i anledning af aler remiss utaf Utskottets Betänkande N:o 57.
Omförinälde Betänkande, afgifvet i anledning af väckt motion om afvittring af
åtskilliga på Ockelbo Allmänning varande lägenheter, har af Hedervärda Bonde-ståndet
blifvit återremilteradt; men sorn de öfriga Biks-Stånden samma Betänkande bifallit och
beslut sålunda redan är faltadt,
kan återremissen icke föranleda till någon vidare åtgärd.
Stockholm den 19 Februari 1857.
415.
Ant. lill Exp.-Utsk. d. 20 Febr. 1857, kl. 12 m.
Memorial i anledning af ålerremiss utaf Utskottets Betänkande N:o 58.
Hedervärda Bonde-ståndet har till Utskottet återremitterat Betänkandet N:o 38,
i anledning af väckt motion om rättighet för frälse-räntegifvare att, i likhet med kronotionde-gifvare,
lösa frälse-räntorne efter medel-markegångs-pris; men som Betänkandet
är af de öfriga Biks-Stånden bifallet och beslut sålunda deröfver faltadt,
föranleder återremissen icke till någon åtgärd.
Stockholm den 19 Februari 1857.
Bilt. till B. St. Brot. 4856 & 1857. 8 Samt. 40 lliift.
1
2 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-UIskottets Memorial N:i'is 50 och 5i.
\:o SO.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 20 Febr. 1857, kl. 12 ra.
Memorial i anledning aJ återremiss utaf Utskottets Betänkande N:o 39.
Della Betänkande, afgifvet i anledning af väckt motion om faslslällelse af kronolionde-sältning
lör Upsala län, har af Hedervärda Bonde-sländet blifvit återremitteradt;
men sorn Betänkandet blifvit af de öfriga Riks-Slånden bilället och beslut sålunda
redan är faltadt,
föranleder ålerremissen icke till någon vidare ålgärd.
Stockholm den 19 Februari 1857.
XiO SI. -
Arik. till Exp.-Ulsk, den 20 Febr. 1857, kl, 12 ra.
Memorial i anledning af återremiss ntaj Utskottets Betänkande N:o 41.
Högloflige Ridderskapet och Adeln bar lill Utskottet återremitterat Betänkandet
N:o 41 i anledning af väckta motioner om ändringar i Kongl. Stadgan den 13 April
1808, angående jagt och djurfång, samt Kongl. Kungörelsen deri 24 Oktober 1851;
men som Betänkandet är af de öfriga Riks-Slånden biiallet och beslut sålunda deröfver
faltadt,
föranleder ålerremissen icke till någon vidare ålgård.
Stockholm den 19 Februari 1857.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 52.
3
Xio 59.
Arik. (ill Exp.-Ulsk. den 20 Febr. 1857, kl. 3 e. m.
Betänkande i anledning; nj väckta förslag dels om indragning af eli
del Bis köps-embeten, dets om undersökning angående Biskoparnas
löne-inkomster och dels om Biskops-prebendenus
f örseende med särskilda Kyrkoherdar.
Ofvannämnda förslag äro afgifna:
l:o inom Hedeivärda Bonde-ståndet af Riksdagsmannen Nits Hansson frän
Christianstads län, som anfört, ali, dä Kongl. Majit, som i Nåder föreslagit en, såsom
rättvis och behöflig allmänt erkänd förbättring i embels- och tjenste-männens löner,
dervid, såsom billigt vöre, jemväl föreslagit indragning af en och annan obehöflig ansedd
befallning, bade, såsom det syntes motionären, man härvid förbigått de embeten,
som aldra helst kunde undvaras och hvilka, indragna, skulle lemna de största tillgångar
lill löneförbätlringarne, nemligen Biskops-embetena. Del vore i färskt minne, alt
landels största Biskops-slifl, nemligen Lunds, med skäl kunde sägas halva varit ulan
Biskop åtminstone i tio år, enär en innehafvare af embete! i anseende till hög åldrr
saknat förmåga att något i embetet uträtta och detta efter hans afgång en längre tid
stått ledigt; och då siifls-styrelsen detta oaktadt under tiden "ej gäll sämre, än vanligt”,
bevisade sådant att det vore tid göra slut på en institution, hvilken egentligen
vore af katolskt ursprung och inom vårt land numera endast utgjorde en dyrt lönad
sinecur, hvilken jemväl i politiskt hänseende med fördel kunde umbäras. Motionären
har derföre, åberopande hvad vid föregående riksdagar blifvit i ämnet anförd!, föreslagit,
alt, med undantag af Erkebiskops-slolen och Biskops-stolarne i Lund och Hernösand,
hvilka, med afseende dels å de i grundlagarne förekommande föreskrifter och
dels å behofvet af tillsyn öfver preslbildningen vid Universiteten, dels ock å Hernösands
stifts stora utsträckning och saknad af Domprost, torde tillsvidare böra bibehållas,
Rikets öfrige nio Biskops-embelen i Westerås, Strengnäs, Carlstad, Götheborg,
Skara, Linköping, Wexiö, Kalmar och Wisby mätte vid nuvarande innehafvares
afgång indragas och de med embelena förenade löner till stats-verket ingå, med undantag
af hvad som erfordrades att, såsom eli lämpligt arfvode, tilldelas nuvarande eller
blifvande Domprostar i dessa stift, hvilka embetsman skulle komma att öfvertaga de
”obetydliga” göromälen med stifts-förvaltningen samt Elementar-läroverken, som Biskoparne
4 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 52.
hittills haft sig anförtrodde; varande i öfrigt af motionären yrkadt att de till Erkebiskopen
och Biskoparne i Lund och Hernösand nu utgående löner skulle efter nuvarande
innebafvares afgång ingå lill stats-verket och ersättas med ett kontant årligt anslag
till det belopp, Rikets Ständer kunde linna skäligt bestämma; och har motionären
slutligen hemställt att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Nådig Proposition i ämnet, jemte förslag till de af indragningen föranledda lagförändringar,
måtte varda til! Ständerna vid nästa riksdag aflåten.
1 denna motion hafva flere ledamöter af Bonde-ståndet instämt.
2:o inom Högvördiga Preste-ståndet af Kyrkoherden Henrik Schönbeck, som
andragit: att, enligt nyssbeuiälde Stånds protokoll den 29 April 1848, Ståndets samtlige
ledamöter instämt i det beslut att hos Kongl. Majit i underdånighet begära det en
fullständig undersökning måtte anställas till utrönande af alla Biskoparnes olika löneförmåner
och inkomster; att, om denna begäran, som hittills icke synts hafva ådragit
sig någon uppmärksamhet, nu blefve ånyo framställd, motionären hoppades det densamma
skulle leda till önskad påföljd; varande af motionären föreslaget, att Rikets
Ständer skulle hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla: l:o att en fullständig under
sökning
måtte varda vidtagen till noggrann! utrönande ej mindre af Erkebiskopens
och alla Biskoparnes olika slags löneförmåner och inkomster, med beräknande efter ett
medium af de sista fem åren till deras särskilda natur, beskaffenhet och titlar, såsom
utgående dels af Kronan, af enskilda fundalioner och inrättningar, dels af de prebendepastorater
som af dem innehafvas; 2:o alt, i den händelse Biskops ledighet uppstår
innan dessa undersökningar egt rum och blifvit af Kongl. Majit och Rikets Ständer
pröfvade och bedömde, Kongl. Majit vid den Nådiga utnämningen till Biskops-embetet
ville fästa det vilkor, att den utnämnde må åtnöja sig med den förändring i lönevilkoren,
som kan komma att uppstå efter det Rikets Ständer uppgjort ett förslag till lönereglering,
som af Kongl. Majit blifvit godkändt, och 3:o att, i den händelse det genom
de föreslagna undersökningarne skulle styrkas att löne-tillgångarne vid en och annan
Biskops-stol äro så ringa, att de icke kunna anses räcka lill för bestridande af en anständig
lefnadskostnad och tillika motsvara de anspråk på gästfrihet och kristlig välgörenhet,
som alltid ställts till Sveriges Biskopar och ofta af dem utöfvals, Kongl. Majit
då till Rikets nästa gång sammanträdande Ständer ville aflåta en Nådig Proposition om
behöfliga förhöjningar af de såsom alltför ringa ansedda Biskops-lönerna.
För öfrigt har motionären meddelat följande uppgift å nuvarande inkomsterna
vid Lunds Biskops-stol:
a) af krono-säteriet Helgonagård:
råg  698 l:r 17£ kipr,
korn  698 „ '17,J „
hafre 104 „ 22 „
U) kronotionde:
iäg 200 „ — „
korn . . . . . 200 „ — „
hafre  290 „ 29 „
c) af prebende-pastoraten
Fjelie och Flädje samt
Lomma:
råg ...... 195 „ 18 „
korn 195 „ 18 „
Allmänna Besvärs- och E k ono m i- Uts k o ti e is Betänkande N:o 52. 5
eller sammanräknadt råg  1,093 t:r 35] k:pr,
korn  1,093 „ 35,1 „
hafre  104 „ 22 „
hvilka poster, om länets medel-markegångs-pris för de fem sednaste åren toges till
grund, ansetts i penningar utgöra:
råg 1,093 t:r 35,] k:pr i 11 R:dr 19 sk  12,466; 41. —
korn 1,093 „ 35] „ a 7 „ 29
8,318; 40. —
hafre 104 „ 22 „ å 4 „ 44 „  514: 16. —
</) Jura Stola? och andra rättigheter  383: 8. —
e) Studiiskatten af stiftets kyrkor  315: — —
B:ko R:dr 21,998: 9. —
hvartill böra läggas ofvanberörde 290 t:r 29 k:pr hafre å 4 R:dr 44 sk. 1,430: 13. 10].
B;ko R:dr 23,428: 22. 10*,
Härvid har dock anmärkts, att en helt annan slutsumma skulle uppkomma, om
beräkningen uppgjorts med afseende dels å de arrenden, som erläggas för jordar, jemförliga
till belägenhet och godhet med dem, som lyda under Helgonagården vid Lund
samt prest-, annex- och mensalgårdarne i prebende-pastoralerna; och dels å de presträttigheter,
som i pastoraterna kunde upptagas, om ackord der träffades, jemförliga med
dem, som äro ingångna i angränsande socknar; — och har motionären på dessa grunder
framställt en omständlig kalkyl, enligt hvilken ifrågavarande inkomster skulle komma
att uppgå till sammanräknade 57,415 R:dr 47 sk. B:ko.
3:o inom Hedervärda Bonde-ståndet af Riksdagsmannen Anders Persson från
Östergöthlands län, som yrkat, att, derest Biskops-embetena skulle komma alt bibehållas,
en sådan reglering af Biskoparnes löner måtte åvägabringas, att de lill nämnde
embeten anslagne prebenden måtte blifva försedde med särskilde Pastorer samt Biskops-lönerne
komma att utgöras endast af den för ändamålet anslagne tionden och de
inkomster i öfrigt, hvilka hittills varit,Biskoparne förunnade. Denna förändring, som
motionären ej ansåg kunna verkställas förr, än vid de nu utnämnde Biskoparnes afgång,
skulle enligt hans tanke medföra de fördelar, alt en icke obetydlig löne-förbätlring
bereddes öfrige Presterskapet på samma gång Biskops-lönerne inskränktes inom
billighetens gränser samt att prebende-pastoraten erhölle sina själasörjare inom församlingarne
och ej blefve underkastade ständiga ombyten, såsom nu vore förhållandet, då
de svagt lönade Adjunklerne måste draga hela omsorgen om pastoratens vård; hvarjemte
denna motionär i sammanhang härmed föreslagit: att alla de pastorat, som i an
ledning
af denna förändring blefve lediga, måtte blifva konsistoriel, på det församlingarne
mätte komma i tillfälle att utöfva den rösträtt, som alltid borde åtfölja skyldigheten
att aflöna en embets- och tjensteman.
Uti Anders Perssons motion har Riksdagsmannen Carl Gustaf Cederskog från
Östergöthlands län instämt.
Utskottet, som tagit förberörde motioner i noggrannt öfvervägande, får till en
början upplysa, att framställningar af enahanda syftning vid flera förflutna riksdagar
varit gjorda, men dels af de fleste Riks-Slånden blifvit ogillade och dels förfallit i anse
ende
till Ståndens olika beslut.
Med anledning af det uti Nils Hanssons motion förekommande yttrande att
Biskops-embetena skulle vara af katolskt ursprung, anser Utskottet sig böra förnya en
uti Ekonomi-Utskottets betänkande i frågan vid sednaste riksmöte gjord erinran, att
nämnde påstående icke är med verkliga förhållandet enligt, enär dylika befattningar
redan förefunnits i Kristna kyrkans äldsta tider och dä innehafts af Apostlarnes orne
-
6 , Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 52.
delbara lärjungar. Desse eller motsvarande befattningar äro jemväl ännu bibehållna
nästan öfver allt, hvarest protestantiska läran är gällande, med undantag af hvad angår
den prestbyterianska kyrkan, inom hvilken suveräna general-församlingar med underlydande
synoder besörja de kyrkliga angelägenheterna.
Hvad sedermera angar sjelfva saken och dervid först Nils Hanssons förslag all
Biskops-embetena i nio stift skulle indragas och dertill hörande åligganden på “nuvarande“
eller “blifvande41 Domprostar öfverflytlas. så är Utskottet af den mening, som
synes allmännast hafva gjort sig gällande vid föregående riksdagar, nemligen alt för
de kyrkliga angelägenheterna, likasom uti andra grenar af embetslörvaltningen, särskilda
Chefer i orterna äro oumbärliga och att den befattning, som af Biskoparne ulöfvas,
ingalunda kan såsom ett bibestyr förenas med de göromål, som för den speciela pastoralvården
inom stiftsstädernas församlingar tillkomma Domprostarne. Motionären har
visserligen till stöd för sitt förslag i detta fall uppgifvit att Biskoparnes embelsåligganden
skulle vara af särdeles obetydlig beskaffenhet, men han synes härvid hafva utgått
från den oriktiga föreställningen alt dessa åligganden skulle hufvudsakligen bestå uti
Ordförandeskapet i Domkapitlet jemte tillsynen öfver Elementarläroverken. Motionären
har sålunda förbisett just den vigtigaste och mest omfattande delen af Biskopens embete,
nemligen bans åliggande att vaka öfver bildandet af ett upplyst och nitiskt Presterskap
och öfver själavårdens behöriga handhafvande i församlingarne. Den verksamhet,
Biskopen sålunda har sig anvisad, är, enligt Utskottets öfvertygelse, för kyrkans
bestånd af största vigt och nödvändighet. Synnerligast under närvarande tid, då
brytningar inom Svenska kyrkan ega rum och då sådana än vidare torde kunna befaras
under genomförandet af den reform för tillvägabringande af utvidgad religionsfrihet.
som sannolikt inom kort lärer vara att motse, synes det Utskottet vara högst behöfligt,
att för detta kall finnas alt tillgå särskilda embetsmän, hvilka, utrustade med
en högre grad af insigt och erfarenhet, kunna vid uppkommande missförstånd träda
emellan de olika meningarne, genom råd och anvisningar tillbakahålla det falska nitet,
uppmuntra det sanna samt bemedla försonlighet emelian sinnena. Att för behörigt
uppfyllande af ett sådant kall en helt annan verksamhet är erforderlig, än som låter
förena sig med Domprostens befallning, torde vara lätt insedt.
Då nu jemväl i öfrigt flerahanda åligganden af betydenhet tillhöra Biskoparne,
och bland dessa åligganden förekommer den vigtiga tillsynen öfver folkskoleväsendet,
samt enär det Biskopen åliggande inseende jemväl öfver Elementarläroverk, som äro
belägna utom Slifts-staden, ej kan af Domprosten behörigen ulöfvas, anser Utskottet
sådana betänkligheter möta mot ifrågavarande embetes afskaffande, att Utskottet hemställer
det
någon åtgärd i anledning af Nils Hanssons yrkande om nio
Biskops-embetens indragning icke må af Rikets Ständer vidtagas.
Utskottet, som vidare går att yttra sig öfver Kyrkoherden Schönbecks yrkande
att en utredning af förhållandet med Biskoparnes löneinkomster måtte verkställas, har
i afseende härå tagit kännedom af den detaljerade uppgift å samma inkomster, hvilken
finnes inlagen uti en mot Stats- och Ekonomi-Utskottets betänkande N:o 83 vid 1844
och 1845 årens riksdag afgifven reservation, hvarest dessa inkomster uppgifvas hafva
för år 1842 uppgått tili följande belopp, nemligen:
för Erkebiskopen
,, Biskopen i Linköping
,, d:o i Skara
,, d:o i Strengnäs
d:o i Westerås
B:ko R:dr
12,550:
31.
9.
99
9 9
8,523:
15.
11.
9 9
99
6,409:
4.
7.
9 9
99
7,864:
25.
1.
99
99
9,349:
39.
9.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottels Betänkande N-o 52. 7
för Biskopen i Wexiö B:ko R:dr 5,247: 16. 3.
,, d:o i Götheborg ,, 8,139: 30. 4.
,, d:o i Lund ,, ,, 10,727: — 7.
,, d:o i Kalmar ,, ,, 10,108: 31. 6.
,, d:o i Carlstad ,, ,, 6,819: 31. 10.
,, d:o i Hernösand .... ,, ,, 6,320: 25. 2.
>, d:o i Wisby ,, ,, 5.848: 16. 4.
Uti denna uppgilt äro dock Biskoparnes inkomster mångenstädes synbarligen
alltför lågt upptagne, emedan den betydliga del deraf, som utgår af boställen och andra
löningsfasligbeter, blifvit derstädes beräknad icke till hvad den i verkligheten utgjort,
utan elter 4 procent af nämnde fastigheters taxeringsvärde, hvilket, såsom bekant är,
betydligen understiger det verkliga värdet, hvarförutom kändt är att de bland dessa
fastigheter, hvilka äro utarrenderade, i allmänhet lemna en, i förhållande lill värdet,
alltför ringa afkastning. Att förhållandet är i enlighet med hvad Utskottet sålunda antagit,
bekräftas ock vid jemförelse emellan nämnde beräkning, så vidt den afser inkomsterna
vid Biskopsstolen i Lund, och den uppgift å samma inkomster, som af Kyrkoherden
Schönbeck blifvit meddelad. Enligt denna sednare uppgift, som i afseende å
sjelfva inkomsttitlarne öfverensstämmer med den förstnämnde, men deremot upplager
inkomsten af de åt Biskopen anslagna fastigheter på grund af arrende-kontrakt
och länets medelmarkegångspris, befinnes del alt hela lönebeloppet, på förra stället beräknadt
till blott 10,727 R:dr 7 r:st, uppgår till ej mindre än 23,428 R:dr 22 sk. 10]
rst. Banko.
Då Utskottet med afseende å de ansenligen förhöjda belopp, som vid en sålunda
anställd riktigare beräkning af Biskoparnes inkomster otvifvelaktig! skola uppkomma,
anser Biskoparne i allmänhet vara, äfven om nuvarande höga spanmålspris ej tagas i
beräkning, så högt aflönade, att, om deras samtliga lönetillgångar sammanläggas och
deraf sedermera tilldelas hvarje Biskop ett belopp, svarande mot den aflöning andre
embetsmän af jemförlig värdighet åtnjuta, ett betydligt öfverskott derefter skall uppkomma,
att användas för andra angelägna ändamål; hvadan, och då derjemte den i
ofvannämda reservation intagne uppgift å Biskoparnes inkomster gifver anledning der
till
att dessa äro högst ojemnt fördelade, Utskottet får vördsamligen tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl Maj:t i underdånighet anhålla
att, sedan en fullständig undersökning egt rum, till utrönande af
Erkebiskopens och Biskoparnes samtliga löneförmåner, Kongl.
Maj:t läcktes låta upprätta och (ill Rikets Ständer vid nästin
stundande
riksdag afgifva förslag, hvilket, jemte det deri upptages
en tillräcklig och jemnare fördelad aflöning, äfven utvisar den
tillgång, som, genom en sådan reglering, möjligen kan uppkomma;
hvarjemte Utskottet, såsom en följd af nyssberörde tillstyrkande, får i sammanhang dermed,
på grund af Kyrkoherden Schönbecks hemställan, föreslå
det Rikets Ständer jemväl mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att, i den händelse Biskops-ledighel uppstår, innan
den ifrågaställde regleringen hinner verkställas, Kongl. Maj:t vid
utnämning till Biskops-embele ville i Nåder fästa det vilkor, att
den utnämnde må vara underkastad den förändring i lönevilkor,
som af berörda reglering kan blifva en följd.
Vidkommande sedermera Riksdagsmannen Anders Perssons framställning om
Biskops-prebendenas förseende med egna Pastorer, så hafva Rikets Ständer visserligen
uti en vid sednasle riksmöte väckt fråga om samtliga Prebende-pastoratens upphöran
-
8
Allmänna Besvärs- ock Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 5%.
de yttrat den åsigt att sådana pastorat borde för Biskoparne bibehållas “på det
“desse må ega tillfälle att såsom prester -verka och icke vara skiljda från det kyrkliga
“lif, som tillhör deras befattningar"; men då, såsom Utskottet tror sig i frågan om
Biskops-embetenas afskaffande hafva ådagalagt, Biskoparne, utan att behöfva sysselsätta
sig med pastoralvården inom någon viss församling, hafva tillfälle lill en vidt omfattande
presterlig verksamhet, med hvilken, om den skall vederbörligen bestridas, Biskopen
svårligen kan förena ett närmare deltagande i prebende-pastoratens skötande, som ock
följaktligen i allmänhet lärer hvila på de såsom biträden åt Biskoparne anställda preslmän;
alltså, och under förutsättning att, vid den ifrågaställa regleringen af Biskoparnes
inkomster, tillgång skall yppas alt bereda aflöning åt särskilda kyrkoherdar vid
nämnde pastorat, samt dessutom öfverskott derutöfver möjligen blifva att tillgå, föreslår
Utskottet
att uti den ifrågaställa underdåniga skrifvelsen Rikets Ständer
måtte, under lillkännagifvande af deras önskan att Biskoparnes
prebende-pastorat i sådan egenskap må komma att upphöra, hos
Kongl. Maj:t i underdånighet begära att uti det förslag till Biskopslönernas
reglering, som vid nästa riksdag tili Rikets Ständer i
Nåder afgifves, aflöning för särskilda kyrkoherdar i nämnde pastorat
må upptagas, äfvensom att derefter tilläfventyrs återstående
öfverskoltsmedel af de åt Biskoparne nu anslagne inkomster i
samma förslag afses lill förbättring af det svagast aflönade lägre
presterskapets inkomster.
Beträffande slutligen Anders Perssons yrkande att meranämnde prebendepastorat,
när de i följd af regleringen blefve lediga, skulle såsom konsistoriela anses,
så enär 30 §. Regerings-Formen stadgar att Konungen eger tillsätta kyrkoherde-beställningar
uti regala pastorat, till hvilket slag de ifrågavarande nu äro att hänföra, anser
Utskottet detta yrkande ej kunna, i den ordning det blifvit väckt, till pröfning uppta
gas,
utan tillstyrker Utskottet
att samma yrkande må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 19 Februari 1857.
Reservationer:
Af Kontraktsprosten Rundgren, med hvilken Doktor Nordlander och Prosten
Ståhl i hufvudsaken instämt:
"Då ändamålet med de underdåniga skrifvelser, hvilka från Rikets Ständer till
Kongl. Maj:t aflåtas, synes böra vara alt lemna Kongl. Majit en ledning vid bedömandet
af samhällsfrågorna, och detta ändamål förfelas i samma mån Rikets Ständer
vid en efterföljande riksdag yttra åsigter, rakt stridande emot dem, sorn vid en föregående
gjort sig gällande, serdeles i ett mål, som ännu är på Kongl. Majits Nådiga
pröfning beroende, torde redan häruti ligga ett tillräckligt talande skäl för den reservation
emot Utskottets förevarande beslut, jag nu vördsamt afgifver.
Vid sistlidne riksdag yttrade nemligen Rikets Ständer i underdånig skrifvelse
den 18 Oktober 1854 i fråga om då föreslagen indragning af prebenden, att åtskilliga
svå
-
Allmänna Besvärs- och Eko norni-Utskottets Betänkande JS:o 52.
9
svårigheter mola verkställigheten af berörda förslag, enär, jemlikt 4 § af presterskapets
privilegier, prebendenas innehafvare skola oförändradt, efter samma häfd, behålla sina
socknar och hemman, hvarjemte förändringen skulle medföra ganska betydliga kostnader,
men alt dock i anseende till de olägenheter, som af prebenden föranledas, Rikets
Ständer hos Kongl. Majit anhålla del täcktes Kongl. Maj:t låta utreda ej mindre om och hvilka
prebende-pastoraler lämpligen kunna, utan mehn för kyrkan och det kyrkliga undervisningsväsendet,
från deras egenskap af prebende fritagas, utan äfven det ersättningsbelopp,
som, för åvägabringande deraf, kunde erfordras; hvarvid likväl Rikets Ständer
funnit att, under närvarande Jörhållanden och med nn gällande institutioner, vissa
undanlag härvid böra vga ram, såsom alt Biskopar, teologie Professorer och teologie
Lektorer tillika böra vara Pastorer, på det de må ega tillfälle att såsom prester
verka och Jör att icke vara ski/jda från det kyrkliga lif, som tillhör deras befallningar.
I fullkomlig motsats häremot antager Utskottet att Riskoparne, som utan att behöfva
sysselsätta sig med pastoralvård hafva tillfälle till presterlig verksamhet, ej böra
närmare sysselsätta sig med den pastoralvård, som genom ett prebende-pastorat kan uppkomma,
och grundar sitt förslag på detta antagande, hvilket, om det af Rikets nu församlade
Ständer varder godkändt, mäste afse alt förhindra Kongl. Maj:t framställa den
proposition i fråga om prebende-pastoraten, Rikets Ständer vid sislförflutna riksdag
begärt.
Att det obetingade borttagandet af prebende-pastoraten från Biskoparne skall förhindra
den reglering af Riskopslönerna, som Utskottet begärt, har helt och hållet blifvit
förbisedt; ty om ock Utskottets antagande, att den tablå öfver dessa löner, som i Betänkandet
finnes upptagen, utvisar ett alltför lågt belopp, kan ega giltighet i fråga om
en eller annan Biskopsstol, ehuru Utskottet städt detta antagande icke på någon undersökning,
utan allenast på en supposition, så gäller det likväl såsom ett konstateradt
faktum, att uti alla lönebeloppen ingå inkomsterna af prebende-pastoraten. När dessa
prebenden till ett antal af 25, hvilka enligt 1842 års landsbok lemnat en inkomst af
omkring 47,000 R:dr B:ko, skola förses med tillbörligt antal pastorer, så återstå för
Erkebiskops- och Biskopslönerne, efter afdrag af denna summa, omkring 50,000 R:dr
B:ko, hvaraf således Synes att genom prebendenas borttagande omkring hälften af
Riskopslönerna försvinna. Enligt Utskottets åsigt skall nu af detta återstående sammanlagda
belopp tilldelas hvarje Biskop sin andel och dermed regleringen vara verkställd.
Utan att nu tala om den rubbning uti från ålder bestående förhållanden, som
skulle uppkomma genom grundsatsen, att från det ena stiftet förrycka hvad som till
dess kyrkliga institution varit anslaget, för att dermed förse ett annat, torde man böra
göra sig den frågan, huruvida genom en sådan anordning kyrkans bästa vore lilIgodosedt,
dä, under det att en löneförhöjning anses vara af behofvet påkallad för tjenstemän
af alla grader inom riket, man pä sådant sätt reducerade de löner, hvilka utgå
till de män, som bekläda kyrkans högsta värdigheter.
Men Utskottet har icke stannat härvid; i sin föreställning om Biskopslönernas
höga belopp, har Utskottet derjemte föreslagit, att det förslag lill reglering af dessa
löner, som Rikets Ständer skulle hos Kongl. Maj:t underdånigst begära, äfven måtte
upptaga den tillgång, som genom en sådan reglering möjligen kan uppkomma, och denna
tillgång skulle till förbättring af det lägre presterskapets löner föreslås. Om sådant
skall kallas en välvilja mot det lägre preslerskapet, vet jag icke; men mig har det
synts allenast vara ett sken af välvilja alt förespegla denna del af preslerskapet möjligheten
af en löneförhöjning genom Biskopslönernas reglering, sedan först lein och
Bill. till B. St. Prof. 1856 & 1857. 8 Sami. 10 Haft. 2
10
Allmänna Besvärs- och Elconomi-Utsfeotlets Betänkande No 52.
tjugu prebende-pastorater blifvit af lönernas tillgångar med särskilda pastorer försedde.
För min del har jag derföre trott, att de trenne motioner, öfver hvilka Utskottet
gifvit sitt utlåtande, icke boil gifva anledning lill de förslag till genomgripande
förändringar, hvartill Utskottet kommit. Jag kan derföre icke i detta utlåtande instämma
i vidsträcktare män än hvad angår bibehållandet af Biskops-embetena. I fråga om
prebendena hade enligt mitt förmenande Utskottet bort hänvisa till den skrifvelse, som
af Rikets Ständer vid sistförflulna riksdag afläts, och i afseende på undersökningen
och regleringen af Biskoparnes löner bade Utskottet bort inskränka sig dertill, att föreslå
aflåtandet af en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit med anhållan, att, så vida
motionerna vid denna riksdag om allmän lönereglering för det svenska presterskapet
komma att till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, Kongl. Majit täcktes förständiga
vederbörande Konsistorier att, sedan undersökning egt rum, uppgifva jemväl de
löneförmåner, hvilka Biskopsembelet i stiftet tillkomma och afgifva förslag om och
till hvad belopp, efter nuvarande innehafvares afgång, af Biskopslönen tillgång kan beredas,
att vid den allmänna löneregleringen tagas i beräkning.”
Af Lektor Sondén: “Jag kan ej gilla de sednare delarne af detta betänkande
emedan de icke vittna om det lugn och den klarhet, hvilka aldrig borde saknas i en
Ril rets Ständers skrifvelse. Utskottet har i sitt nit att afkorta Biskopslönerna gått
längre än någon motionär; gått så långt, alt dess egen mening blir dunkel.
Äfven jag anser, för församlingarnes skull, önskvärdt, att Biskoparnes liksom
öfriga prebende-pastorat frånskiljas och förses med egna kyrkoherdar.
För delta ändamåls vinnande önskar jag äfven en uppgjord tablå öfver Biskoparnes
verkliga inkomster, naturligtvis särskildt öfver pastoraten och särskildt öfver de
som återstå, sedan dessa blifvit afskiljda.
Huruvida de sednare, äfven elter vederbörlig jemkning af de olika lönerna, blifva
tillräckliga att förse dessas innehafvare med anständig bergning samt tillfälle till den välgörenhet,
som från dessa platser är oskiljaktig, kan åtminstone vara tvifvel underkastad!,
så länge ännu ingen undersökning skett.
Men ulan att besväras af ett sådant tvifvel, föreslår Utskottet: 1:o undersökning,
2:o pastoratens indragning, hvarigenom på flera ställen äfven de väsendtligaste löne-emolumenterna
försvinna, 3:o användande af öfverskottsmedel till de svaga lönernas förbättring.
Ju mera behjertansväidt sistnämnda ändamål, — löneförbättring för de sämst lottade
bland presterskapet — är, desto mera oförtäckt framskymtar den afsigten att genom
ett så bevekande skäl förmå Hans Majit alt till det minsta rimliga belopp nedsätta
Biskopslönerna. Hade Utskottet icke hyst en sådan afsigt, så hade det åtminstone
sjelft bort föreslå något lönebelopp, hvilket dä blifvit undcrkastadt så vä! Rikets Sänders
som Kongl. Maj:ts granskning.
Då detta icke skett anser jag den underdåniga skrifvelsen bort inskränka sig
till en anhållan :
att förberedelser må träffas, på det att Biskoparnes lika som öfriga
prebenden må indragas och förses med egna kyrkoherdar;
att för delta ändamål undersökning af Biskoparnes verkliga
löne-emolumenler må ske,
och alt Kongl. Majit derefter behagade] till Rikets Ständer
aflåta nådig proposition i ämnet.”
Häruti förenade sig Prosten Gahne.
Af Prosten Colléen mot tillstyrkt indragning af Biskoparnes prebende-pastorat.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Viskollets Betänkande N:o 52. 11
Af Prosten Millén: "Mot Utskottets beslut i anledning af de motioner, som ut
gjort
föremål för detta Betänkande, måste jag reservera mig i afseende på 2:dra, 3:dje
och 4:de punkterna rörande innehållet af den underdåniga skrifvelse, som af Utskottet
här tillstyrkes. Hela detta förslag hvilar på en falsk förutsättning och ådagalägger en
fullkomlig obekantskap med beskaffenheten af Biskoparnes löneförmåner — en obekantskap,
så mycket mera oväntad hos detta Utskott, som i dess eget Betänkande en
uppgift på ifrågavarande löne-inkomster åberopas, intagen i Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottens Utlåtande N:o 83 vid riksdagen 1844—1845, der dessa
inkomster finnas specificerade och upptagne under sina särskilda titlar. Af denna uppgift
är man lätt i tillfälle alt utröna, huru stor del af Biskoparnes aflöning utgöres af
krono-tionde och huru mycket utgår från prebende-pastoraten. Och då förhållandet
härvid visar sig vara sådant, att Biskoparnes löneförmåner lill stor del, i de flesta stiften
lill den största delen, utgöres af inkomsterna från prebende-pastoraten och dertill
hörande boställshemman, så borde Utskottet hafva förstått, att genom prebendens frånskiljande
från Biskops-stolarne snarare en blist än något öfverskott skulle uppkomma.
Men detta har Utskottet icke förstått eller velat förstå, utan i dess ställe helt enkelt
förutsatt, alt återstoden måste blifva tillräcklig till samtlige Biskoparnes aflönande samt
derjemte också lemna ett öfverskott till förbättring af det svagast aflönade presterskapets
inkomst, liksom skulle Biskoparnes nuvarande iöne-förmäner utgöra en så outtömlig
skatt, alt, om det mesta derifrån borttoges, återstoden ändock skulle kunna användas
till löne-förbältring ål hela rikets vanlottade presterskap!
Orimligheten af en sådan förutsättning — i och för sig ögonskenlig — borde
ingalunda halva undfallit Utskottet, som af omförmälda uppgift kunnat se, alt om prebende-inkomsterne
afdragas, återstoden blir för Biskopen i Hernösand omkring 1,200
R:dr, i Wisby 2,000, i Karlstad 2,400, i Kalmar 3,000, i Götheborg 2,700 o. s. v.,
men ingenstädes så stor, alt något öfverskott kan uppkomma. Het kunde synas vara
oförklarligt, huru Utskottet kommit till en sådan föreställning om Biskops-lönerne; men
betraktar man närmare motiveringen för tillstyrkandet af den underdåniga skrifvelsen,
så tycker man sig der finna ett slags förklaring häraf. Utskottet antager nemligen, att
Biskoparnes inkomster äro i ofvannämnde uppgift allt för lågt upptagna och finner detta
antagande bekräftadt genom jemförelse emellan nämnde beräkning, så vidt den afser
inkomsterne vid Biskops-slolen i Lund och den uppgift å samma inkomster, sorn af
Kyrko herden Schönbeck blifvit meddelad, hvarvid Utskottet alldeles lemnat åsido den
vigliga omständigheten, ali orsaken lill denna olikhet icke är att söka deruti, att inkomsterne
voro i 1842 års uppgift för lågt upptagna och först genom Kyrkoherden
Schönbecks försorg till sitt rätta belopp blifvit uppskattade och i ljuset framdragna,
ulan hell enkelt ligger i den förändring, som inkomsterna vid Lunds Biskops-stol undergått
genom det nva kontrakt om ularrendering på 30 år af dithörande jordegendomar,
som af Kongl. Majit den 31 Maj 1856 godkändes och som denna motionär lagt till
grund för sin uppgift, och genom hvilket kontrakt dessa inkomster blifvit icke obetydligt
stegrade.
Men oafsedt det falska i den förutsättning, sorn ligger till grund för tillstyrkandet
af den föreslagna underdåniga skrifvelsen, kan jag icke finna det lämpligt, att hos
Kongl. Majit begära en undersökning och på samma gång i förväg bestämma lill hvilket
resultat denna undersökning skall leda samt derjemte på grund af detta förmodade
resultat begära vidtagande af vissa åtgärder. Annorlunda gingo Rikets sednast församlade
Ständer tillväga, då de beslöto en underdånig skrifvelse rörande vissa prebendens
förvandling till särskilta pastorater; de anhöllo att Kongl. Majit ville låta utreda ej
mindre hvilka prebenden kunde från deras egenskap af prebende-pastorat fritagas, utan
12 Allmanna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N.o 52.
ock det ersättnings-belopp, som för åvägabringandet deraf vore erforderligt, hvarföre
också Sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskotten då behandlade denna fråga. Dessa Utskott,
som icke heller lemnade 4 § af presterskapets privilegier d. 16 Oktober 1723 alldeles
å sido, voro af annan åsigt i afseende på sjelfva frågan, huruvida Biskopar borde
hafva prebenden eller cj, i det de förklarade sig anse Biskoparne tillika böra vara pastorer,
»på det de må ega tillfälle alt såsom prester verka och för att icke vara skiljde
från det kyrkliga lif, som tillhör deras befattningar”, hvilken åsigt också vann Rikets
Ständers bifall. Några förändrade förhållanden hafva sedermera ingalunda inträdt, som
kunna påkalla något förändradt beslut, och jag anser fördenskull Utskottet hafva bort
afstyrka all åtgärd å Rikets Ständers sida så väl i anledning al Nils Hanssons som
Anders Pehrssons motion.
Beträffande åter den af Kyrkoherden Schönbeck föreslagna undersökning om
samtliga Biskopslönerna, sä finnér jag visserligen en sådan undersökning i sjelfva verket
obehöflig, alldenstund fullständiga uppgifter derpå redan förefinnas, sorn, då Biskoparnes
inkomster icke utgöras af några hemliga intrader och sportler, lätt kunna kontrolleras;
men då så besynnerliga föreställningar — enligt hvad detta Utskotts-Betänkande
bäst utvisar — förefinnas om dessa löneförmåner och man synes lägga så mycken
vigt på en sådan undersökning och deraf väntar sig så stora resultater, samt härtill
kommer, att oftanämnda uppgift från 1844 års riksdag, som alli sedan synes hafva
legat till grund för bedömandet af Biskoparnes lönebelopp, numera efter utfärdandet af
Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 angående sättet för grund-räntors och kronotiondes
utgörande, icke kan läggas till grund för eli sådant bedömande, vågar jag
vördsamt yrka att, med afslående af Kyrkoherden Schönbecks motion för öfrigt,
Rikets Ständer bos Kongl. Maj:t genom underdånig skrifvelse anhålla,
att en fullständig undersökning måtte varda vidtagen till
noggrannt utrönande af samtlige Biskoparnes olika slags löneförmåner
och inkomster, till deras särskilda natur, beskaffenhet
och titlar, såsom utgående dels från Kronan och prebende-pastorat,
dels af enskilda fundationer och inrättningar, allt beräknadt
efter medium af 10 år och med iakttagande af hvad genom Kongl.
Kungörelsen den 11 Maj 1855 angående sättet för grund-räntors
och krono-tiondes utgörande är stadgadt, sedan frän dessa inkomster
likväl afräknals hvad till prebende-pastoralvårdens uppehål
lande
genom vikarier, äfvensom till koinminislers-löner m. m.
måste användas, samt alt Kongl. Maj:t derefter läcktes för Rikets
Ständer framlägga det förslag i ämnet, som till följd af en
sådan utredning kan synas lämpligt.”
Af Prosten Ljunggren: ”Enär detta Betänkande ovägerligen vidrörer 4 § af
Presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723, sä anser jag, för min del, alt Utskottet
icke borde underlåtit begagna den i privilegie-frågan bäldvunna formeln, att ”Presterskapet
måtte medgifva och hvart och ett af de öfriga Stånden för sin de! bifalla” hvad
Utskottet föreslagit.”
Af Herr Bodell: "Genom den föreslagna indragningen af 9 Biskopsstolar,
skulle för statsverket eller till förbättring af det lägre presterskapets löner uppkomma
en tillgång af omkring 120,000 R:dr; men för min del har jag icke sett åt
delta båll allena, utan förnämligast derpå, att en början kunde ske till att skilja den
andeliga och verldsliga makten, kyrkan och staten, ifrån hvarandra, på sätt 28 Art. i
Augsburgiska bekännelsen föreskrifver, på det deras fortsatta sammanblandning icke
mätte bringa stora olyckor öfver vålt land.
Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottets Betänkande JS:o 52.
i:;
Biskoparnes embeten, med deras verdsligt politiska makt och stora förläningar,
deras förrättningar att med verdsliga lagar regera öfver församlingarne, att inviga kyrkor,
altarta flor, begrafningsplatser, m. m. ega allenast ett judisk t-päfviskt, icke biblisktkrislligt
ursprung; kunna fördenskull icke vara annat än iill förargelse för de kristnas
samveten och till hinder för Kristi rikes framgång, emedan detta rike hvarken är af
denna verlden eller hennes styrelse likt, tvertom motsatsen, såsom Herren sade till Sina
Biskopar: ”verldsliga konungar regera och de som makten hafva kallas nådiga Herrar,
men J icke så.”
Jag vågar fördenskull ödmjukt vidhålla motionärens förslag i denna del, ehuru
på flere och andra skäl, än han upptagit. Såsom Högvördiga Preste-ståndets ledamöter
i Utskottet veta, vittnar jag efter min öfvertygelse om sanningen, utan att åsyfta
person eller underkänna den upplysning, fosterlandskärlek och rättrådighet i borgerliga
frågor sorn det Högvördiga Ståndet ofta ådagalagt. Jag inser alt mången innehafvare
af Biskops-embetet sjelf med oro märker, att icke allt är som det borde vara,
efter Guds ord, samt att de kristna kunna se sig förhindrade att egna ett sådant embete
bifall och förtroende.”
Af Riksdagsmannen Petter Jönsson från Jönköpings Uin mot sista punkten i Betänkandet.
Bill. till B. St. Pral. 1856 & 1851. 8 Sami. K) Haft.
3
STOCKHOLM, (ryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Allm. Besvärs- och Ekonom i-Vistas Memorial N:o 53 och Bel:de N:o 54. 1
53.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Fehr. 1837, kl. i e. m.
Memorial, i anledning af uterremiss utaf Utskollets Betänkande
N:0 31.
Enligt emottagna Protokolls-utdrag har ifrågavarande Betänkande, afgifvet i
anledning af väckt fråga om Kronofogde-tjensternas indragning, blifvit af Hedervärda
Bonde-ståndet återremitteradt; men som de öfriga Riks-Stånden detsamma bifallit,
samt beslut i frågan sålunda redan är fattadt, kan
ålerremissen icke föranleda till någon vidare åtgärd.
Stockholm den 20 Februari 1857.
\:o 54.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 27 Febr. 1837, kl. l e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion, i fråga om särskilda belöningar
för skogsplantering å de s. k. St altoma i Elfsborgs
lun.
Uti en inom Vällofliga Borgare-ståndet väckt och till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterad motion, har Herr C. Hasselrot anfört, att, ehuru Läns-styrelBih.
till R. St. Brot. 1856 & 1857. 8 Samt. 11 Höft. 1‘
2 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N.-o 54.
sen i sednare tider försökt många utvägar för väckandet af allmogens uppmärksamhet
på nödvändigheten alt infordra och beså vissa delar af de s. k. Svältorna med skogsfrön,
samt hvarje hemman i de socknar, hvilka uti Svältorna ega del, fått för sig afsatt
ett slycke utmark lill planteringshage och dessutom, genom Kongl. Cirkuläret den 30
Oktober 1850, premier af 10 U:dr B:ko för tunnlandet blifvit utsatte för trädplantering,
alla försök i denna riktning dock strandat emot allmogens likgiltighet för frågans vigt,
äfvensom emot dess oförmåga att besörja uppförandet af kostsamma stenmurar omkring
de till plantering afsatle utmarks-tegarne, sedan dessa blifvit besådde.
Under sådana förhållanden och i anseende till den större kostnad och svårighet,
som sålunda här molte för planteringar, samt det stora gagn uppdragande af skog här
skulle medföra, har motionären, med afseende jemväl å behofvet för hemmans-egarne
att erhålla någon del af belöningen i förskott, föreslagit det Rikets Ständer skulle hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att ett premium af 30 R:dr R:mt för tunnlandet
måtte bestämmas för plantering och uppfredande af skog på de inom Gäseneds och
Kullings härader af Elfsborgs län belägne skoglösa utmarker och att af dessa premier,
som af skogsplanterings-kassan skulle utgå, någon viss andel måtte, emot säkerhet
och bestämda vilkor, lemnäs i förskott till dem, som ville åtaga sig att plantering
derstädes verkställa samt den inhägnade och med skogsfrön besådda marken under vissa
år freda.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande; och som de deri förekommande
uppgifter gifva anledning dertill, att sådane särskilda omständigheter vid ifrågavarande
skogsodlings-företag äro för handen, som dervid kunna föranleda större kostnader, än
vanligt, men Utskottet icke finner sig i tillfälle att bedöma, hvilka åtgärder, utöfver de
i Kongl. Cirkuläret den 30 Oktober 1850 stadgade premier, må, utan att någon obehöflig
uppoffring å statens sida eger rum, för nödig uppmuntran af nämnde företag,
böra vidtagas; så får Utskottet vördsamt tillstyrka,
det Rikets Ständer mätte fästa Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet
på förhållandet, med underdånig hemställan, det Kongl.
Maj:t behagade, efter ärendets utredning, taga i Nådigt öfvervägande,
om och hvilka åtgärder må, för befrämjande af skogens
återvext å ifrågavarande utmarks-delar, vara erforderliga och lämpliga.
Stockholm den 26 Februari 1857.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 55. 3
M:o 55.
Ank. till Exp.-Utsk. deri 27 Febr. 1887, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förvärfvande för Sta
tens
räkning af förra allmänningen Trenningshult och
Kronos katte-hemmanet Trenningen.
Uti förenämnda, inora Vällofliga Borgare-ståndet af Herr C. Hasselrot väckta motion,
har blifvit anfördt, att de olyckliga följderna af det stats-ekonomiska misstag,
sora blifvit begånget vid krono-allmänningarnes delning, numera läge för öppen dag,
sedan skogen å dessa allmänningar blifvit helt och hållet sköflad. Det vore ock naturligt,
att följden skulle blifva sådan, emedan friheten, så helsosam och lifgifvande
den ock vore för jordbruk och näringar, visat sig lika förstörande inom skogs-hushåll
ningen
i anseende dertill, att en större ögonblicklig vinst uppkomme af skogens förvandlande
lill ett räntebärande kapital, än af skogens begagnande uti en i förhållande
till återvexten svarande mån. Dertill bade kommit alt, i anseende till de delade parkernas
belägenhet på flera mils afstånd från de hemman, åt hvilka de upplåtits, det
icke lönat sig för hemmans-egarne att bekosta tillsyn å de riDga skogstegarne, utan
bade de funnit fördelaktigare att sjelfve afrödja dem, än att lemna dem till sköfling af
skogstjufvar. Ingenstädes inom riket visade sig likväl skogsförödelsens följder mera
framstående, än på de fordom med rik ekskog bevuxna Svältorna i Westergöthland.
Inom dessa Svältors område hade för 20 år sedan funnits en vacker kronopark vid
namn Trenningshult, af 1,200 tunnlands vidd; men enär denna park var den enda
inom Gäseneds härad, hvarifrån häradets innevånare kunde förses med timmer till sitt
byggnadsbehof, beslöt Kongl. Majit den 10 Mars 1832, det densamma finge under allmän
vård och förvaltning förblifva, med vilkor, att skogens uppmätning, indelning till
trakt-huggning och framtida bevakning skulle af häradet bestridas. Sedan likväl vid de
i anledning häraf hållna sammanträden, sex socknar afsagt sig delaktighet uti allmänningen,
för att slippa deltaga i de föreslagna kostnaderna, hvilkas bestridande åter ensamt
af de öfriga socknarne ansetts alltför betungande, blef, uppå en af sådan anledning
gjord underdånig ansökning, allmänningens fördelning på hemmanen medgilven. Följden
häraf hade varit, att den herrliga skogen inom få år blifvit sköflad, och att marken
nu läge kal och naken. Enär ifrågavarande allmänning vore flera mil aflägse
4 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-VIskollets Betänkande N:o 55.
från de hemman, på hvilka den sålunda delades, och af dessas egare alltså icke kunde
till bete begagnas, hyste motionären den öfvertygelse, att densamma skulle kunna för
en ringa penning, om ej för intet, till kronan återvinnas, då jemväl borde inköpas ett
på allmänningen beläget {■ mantal kronoskatte Tvenningen, för att användas till skogvaktare-boställe.
Penningar kunde, i motionärens tanke, icke bättre och säkrare användas,
än lill återvinnande för Statens räkning af dessa 1,200 tunnland, lill skogsbörd
tjenlig mark, hvarå skogen i en ingalunda aflägsen framtid skulle återgälda bade
kapital och ränta, under det att dessutom landet deromkring tryggades för skogsbrist
och Svältornas egare finge en helsosam lärospån i skogsodling.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit samt under antagande det tunnlandet
skulle kunna inlösas för 10 R:dr R:mt, har motionären föreslagit, det Rikets Ständer
måtte hos Kongl Maji i underdånighet anhålla, att vederbörande delegare i allmänningen
måtte varda i ämnet hörde, samt att, sedan derefter lösnings-frågan blifvit afgjord
och lösesumman bestämd, Kongl. Maji måtte till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta Nådig Proposition i ämnet, tillika innefattande förslag om inköp af ofvannämnde
hemmansdel.
Vid motionen har funnits fogad en af Ofver-jägaren inom länet afgifven promemoria,
innehållande hufvudsakligen dels att, ehuru ifrågavarande allmännings-skog,
som fordom varit ”ymnigt bevuxen med det yppersta byggnadstimmer i länet”, skulle,
derest svedje-bränningen inom de kalbuggna afverkningarne komme att vidare, utsträckas,
deraf ovilkorligen följa, att all återvext tillintetgjordes och att den med sina gränser
omslutande kronoparken Weden omsider jemväl blefve offer för eldens härjningar;
dels att Trenningshult, i anseende till dess frånskiljda läge, obehöflighet för mulbete,
kända förmåga att framalstra byggnadsämnen samt lätthet att bevakas, vore företrädesvis
lämplig att på föreslaget sätt användas; dels ock att de sannolika kostnaderna för
Trenningshults försättande i skogbördigt skick ansåges, oberäknadt inlösnings-summan,
komma att uppgå till omkring 2,500 R:dr R:ko.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande; men då Utskottet är af den öfvertygelse,
alt det för den enskilda hushållningens befrämjande i allmänhet är angeläget
att densamma får fritt utveckla sig, utan direkt inblandning deri från Statens sida,
så får Utskottet, med afseende tillika derå att särskilda åtgärder för att bereda framtida
tillgång på skogseffekler för den ifrågavarande orten blifvit uti Utskottets Retänkande
N:o 54 tillstyrkte, vördsamligen hemställa,
det någon åtgärd i anledning af förevarande motion icke må af
Rikets Ständer vidtagas.
Stockholm den 26 Februari 1857.
Reservationer:
Af Herr Friherre Alströmer, C. J. O., som anförde: ”Om, såsom mig vill synas,
staten, för att icke förr eller sednare nödgas genom särskilda eganderätlen kränkande
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 5b.
5
kande lagstiftnings-åtgärder störande ingripa i den enskildes skogshushållning, bör begagna
hvarje tillfälle som erbjudes att i skoglösa orter tillegna sig sådan lill skogsplantering
tjenlig mark, som kan till billigt pris erhållas, för att der såväl till föresyn
sorn för beredande af framtida tillgång på skogsprodukter, uppdraga och vårda skog,
då sådant kan ske utan större uppoffring än att ersättning derför framdeles kan med
säkerhet påräknas, så följer häraf att Herr Hasselrots af Utskottets majoritet på synnerligen
svaga och haltande skäl afstyrkta motion, förtjent en större uppmärksamhet.
Enligt min förmening hade Utskottet, med hänsigt till hvad motionären och Öfverjägaren
i orten anfört, bordt föreslå Rikets Ständer, att hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla att, sedan utredt blifvit dels om och på hvad vilkor den ifrågavarande
marken kunde af staten återbekommas, dels huruvida densamma kunde med fördel till
skogsplantering användas, Kongl. Maj:t, efter sig företeende omständigheter, måtte taga
i Nådigt: öfvervägande, om inlösen deraf för skogsplanterings-kassans räkning borde
ske, ellei’, derest kassans tillgångar sådant ej medgäfve, om framställning i ämnet borde
till Rikets näst sammanträdande Ständer aflålas.”
Härmed förenade sig Herrar Lektor Soliden, P o*-a”ntfJEmanuelsson, Ljungqren
och Gahne samt Herrar Thomée och Gahn.
Bih. till B. St. Prot. 1856 & 1851. 8 Sami. 11 Hafi.
■2
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande IS:o US.
1
\n> 50.
Arik. till Exp.-Utsk. den 2 Mars 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om tillägg till tolfte punkten
af Instruktionen för Postmästare den 16 Februari 11 Oi.
Uti en inom Hedervärda Bonde-ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterad motion, har Riksdags-fullmäktigen G. Bjerkander
frän Skaraborgs län, med hvilken liera af Ståndets ledamöter sig förenat, anmärkt,
dels att, i följd deraf att den i tolfte punkten af ofvannämnde Instruktion
omförmälda ersättning, som Postmästare egde betinga sig för det han ombesörjde
att de bref, som inkommo eller ingåfvos och pä landet skulle beställas, blefvo
med gifna lägenheter till sina orter utskickade och befordrade, icke vore bestämd,
hade ä landet boende korrespondenter ofta fått vidkännas godtyckliga och stundom
ölverdrifna algifter i nämnde hänseende; dels ock att emedan stadgandet i
Cirkuläret till samtlige Postförvaltare i Piket den 11 Maj 1832 endast afsåge
de fall, då Postförvaltare och korrespondenter derom icke kunde öfverenskomma och
da det skulle bero på Öfver-Post-Direktörs-Embetet att bestämma beloppet af
Postförvaltares arfvode för lösväskors emottagande och afsändande samt postportoräkningars
hållande, enligt stadgade grunder, icke föreskref, att Postförvaltare,
som blifvit derom underrättad, skulle vara skyldig att låta en korrespondents
bref befordras med en annans lösväska, kunde en Postförvadare vägra sådant,
derest han icke erhölle särskild rekognition eller vederkänt a, hvilket ock ofta
inträffat.
Med anledning af hvad nu blifvit andraget, har motionären föreslagit, att
bref, som till postkontor ankomma eller der inlemnas, adresserade till på landet
Bih. till H. St. Brot. t SÖ 6 Sj U57. 8 Sami. 1% Haft. 1
2
Alim. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o SO.
boende personer, skall af Postmästare med strykande post, der sådant sig göra
låter, eller med enskilda postbud utskickas, såvida brefegaren Postmästaren derom
anmodat och företett tillstånd af någon person, som vid postkontoret håller egen
lösväska, att uti densamma få inlagde de till honom adresserade bref; äfvensom
att Postmästare, såsom vederkänsla härför, skall ega, der annat ackord icke kan
uppgöras, uppbära två öre riksmynt för hvarje sålunda utskiekadt bref.
Utskottet har inhemtat att det åberopade Cirkuläret af den 11 Maj 1832
uti ifrågavarande hänseende stadgar, att för lösväska skall af »en korrespondent»
till Postförvaltare erläggas i årligt arfvode från fyra riksdaler till och med tolf
riksdaler banko, allt efter brefvexlingens mer eller mindre betydlighet samt med
afseende å väskans emottagande och afsändande en eller flere gånger i veckan;
med tillämpning hvaraf Postförvaltare således eger vägra korrespondenter att få
sina bref befordrade med annans lösväska, ehuru väskans egare sådant medgifver;
hvaraf åter följer att personer å landet icke kunna, utan mot erläggande af den
med lösväskas hållande förenade, för en mindre brefvexling högst kännbara afgift,
få bref sig tillsända. Att denna olägenhet, som står i stor strid med de
lättnader, som i öfrigt genom postväsendets bättre ordnande och framför allt genom
elektriska telegraf-inrättningen blifvit korrespondenter beredde, må på tjenligaste
sätt afhjelpas, är, enligt Utskottets tanke, af mycken vigt; men Utskottet
anser sig icke böra i detta afseende tillstyrka införandet af en sådan ny afgift
till Postförvaltaren, som af motionären blifvit ifrågaställd, utan tror Utskottet att
för närvarande, och intilldess brefbefordringen å landet kan blifva ordnad på ett
med tidens fordringar mera öfverensstämmande sätt, det vore lämpligast om, med
bibehållande af rättigheten för Postförvaltare att tillgodoräkna sig arfvode för lösväska
i förhållande till det deraf föranledda besvär, dock inom stadgadt maximum,
ofvanberörde Cirkulär så förändrades, att en lösväska finge af flera korrespondenter
eller en menighet mot gemensam afgift begagnas; hvadan Utskottet vördsamt
föreslår,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om sådan förändring af föreskriften i Cirkuläret till samtlige postförvaltare
i Riket den 11 Maj 1832, att det må varda medgifvct
flera korrespondenter eller en hel socken att sig om en lösväska
förena, mot i samma Cirkulär stadgade afgifter.
Stockholm den 2 Mars 1857.
Allm. beti;.- och Ekon.-Uhk. Betänkande N:o 37.
i\’:o 57.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Mars 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i det arfvode
Postförvaltare ega beräkna sig för tidningars af sändande.
I omförmalda syftning har inom Hedervärda Bonde-ständet motion blifvit väckt
af Riksdags-fullmäktigen David Andersson från Hallands län, hvilken anfört, att
det vore obilligt att i arfvode till Postförvaltare, för afsändande af en tidning,
som utgafs en gång i veckan, skulle erläggas En Riksdaler banko eller lika
mycket, som för de tidningar, hvilka utkommo två gånger i veckan, likasom att
för en tidning, som utgafs endast tre eller fyra gånger i veckan, skulle betalas
lika mycket, som för de tidningar, hvilka utkommo dagligen eller 2 R:dr nämnde
mynt. Anmärkte omständigheter utgjorde ett stort hinder för spridning af tidningar
och många olägenheter kunde derigenom uppstå för allmänheten, för hvilken
det vore högst vigtigt att få kännedom om de i tidningarne förekommande
underrättelser, annonser och kungörelser; hvadan motionären föreslagit, att Rikets
Ständer måtte till Kongl. Majit i underdånighet hemställa, det arfvodet blefve
bestämdt för tidning, som utgafs en gång i veckan, till 32 sk., två gånger i
veckan till 1 R:dr, tre gånger i veckan till 1 R:dr 16 sk., fyra gånger i veckan
till 1 R:dr 32 sk. samt för dem, som oftare utkomma, fortfarande till 2 R:dr,
allt banko.
Utskottet, som tagit denna motion i öfvervägande, får upplysa, att motionären
i så måtto misstagit sig, som Cirkuläret till samtlige Postförvaltare i Riket
den 23 December 1851 bestämmer ifrågavarande arfvode till två Riksdaler
banko för tidningar, som utkomma 4 gånger i veckan eller oftare, och till 1 R:dr
berörde mynt för dem, som utkomma blott tre gånger i veckan eller mindre
4
Allm. Besv- och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 58.
fe
ofta. Då dels det åt Postförvaltare beviljade arfvode för tidningars afsändande
icke synes öfverstiga en skälig ersättning för det dermed förenade besvär, dels
ock detta besvär icke alltid ökas i samma mån, sorn en tidning oftare utkommer,
samt behandlingen af frågan dessutom lämpligast bör tillkomma vederbörande
embets-myndighet, får Utskottet vördsamt hemställa,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 Mars 1857.
\:o 58.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Mars 1857, kl. 2 o. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om lika mått öfver hela
Riket ä den i hemmans-r antan ingående spanmäl.
Uti ofvannämnda inom Hedervärda Bonde-ståndet väckta motion har Bengt
Nilsson från Kronobergs län anfört, att, enligt den numera upphäfda Förordningen
den 29 Maj 1739 om mått, mål och vigt, tunnan, såsom af gammalt, upptogs till 32
strukna kappar, men derjemte föreskrefs att, i stället för den förut brukliga skakning
och råga, 4 kappar borde tillmätas å hvarje tunna säd, hvarigenom tunnan sedermera
kommit att innehålla 36 kappar, hvilken beräkning sedermera legat till grund
för bestämmandet af tunnans rymd vid köp, försäljning och tionde-Ieverering, så att
tunnans ursprungliga innehåll af blott 32 kappar numera vore för allmänheten
okänd. Denna sednare beräkning af den i de nya hemmans-räntorna ingående
tunnan vore förvillande för folket, som ej kände förhållandet, och den försvårade,
jemväl kontrollen å uträkningarne, emedan det icke vore lätt för en bonde
hvarken att förstå huru en tunna säd, som levererades i hemmansränta, endast utgjorde
32 kappar, när densamma vid köp eller försäljning upptoges till 36 kappar
och markegångspriset i förhållande dertill bestämdes, ej eller att uträkna hvad
t. ex 11 kappar, som förekomma i den nya hemmansräntan å 32 kappar å tun
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 58.
5
nan, utgör å 36 kappar å tunnan. I Kongl. Förordningen den 31 Januari 1855
om mått och vigt omnämnes blott i 2 § att gamla måttet å tunnan utgjort 56
kannor, men ej att detta motsvarade 32 kappar; ej heller funnes i berörde Författning
eller den i de små almanachorna införda jemförelse-tabellen skillnaden
upptagen emellan det deri omförmälda strukna och rågade mål, då samma kappe-tal
förekommer i begge måtten och icke i det sistnämnda 18, 9, 44-, 2|, 14;
åtminstone vore både Författningen och tabellen otydliga. Då nu häradsskrifvaren
inom motionärens hemort uppgjort de nya förenklade hemmansräntorna med
beräkning af 32 kappar spanmål å tunnan, på sätt i ortens undervisning och
tiondelängd upptagits, hvilket jemväl möjligen egde rum annorstädes, samt å vissa
orter det gamla måttet eller så kallade skeppe-målet om 42 kappar å tunnan
användes och detta sednare mått å många ställen förblandades med det rågade
mättet, som i jemförelse-tabellen förekommer, har motionären föreslagit, att Rikets
Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdandet af den
föreskrift till vederbörande, att den i den nya hemmansräntan i Jordeboken ingående
spanmål måtte beräknas efter 36 strukna kappar å tunnan, — malt,
om det någorstädes skulle ingå i berörde ränta, efter 38 kappar å tunnan, —
äfvensom att samma beräkning af kronotionden finge ega rum och vid hädanefter
skeende skattläggningar iakttagas.
Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande; men som 1 § i Kongl.
Maj:ts Nådiga Förordning den 31 Januari 1855 stadgar, att enahanda slag af
mått och vigt skall i Riket vara allmänt gällande, samt 5 § i Kongl. Förordningen
af samma dag, om hvad vid verkställigheten af den nya stadgan om mått
och vigt iakttagas bör, innehåller att efter berörde stadga inrättade målkärl och
vigter med tillbehör till kronans förråder skola anskaffas före 1858 års utgång,
och skattesäden ifrån början af år 1859, och sedermera framgent med de nya
målkärlen inmätas, får Utskottet, med afseende å den korta tid som återstår,
innan den nya författningen om mått och vigt kommer att tillämpas och de af
motionären anmärkta olägenheter sålunda upphöra, vördsamligen hemställa,
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 Mars 1857.
g
Allm. Bctv.- och Eicon.-little. Betänkande N:o hl.
\:o 59.
Ank. till Exp.^Utsk. den 2 Mars 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om upphiifvande af 84 § i
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning den G September 1842,
om truppers och persedlars fortskaffande.
Riksdags-fullmäktigen 0. Olsson från Slängserud i Wermland har uti en
inom Hedervärda Bonde-ståndet väckt motion anmärkt, att bland de många föreskrifter,
som i ofvanberörde Kongl. Förordning funnos upptagne, hufvudsakligen
till betryggande af de skjutsskyldiges rätt, syntes 84 § om skjuts-förteckningars
upprättande och verificerande vid allmän sockenstämma vara fullkomligt öfverflödig,
så vida man kunde antaga att föreskrifterna i 14, 19, 78 och 79 §§ i nämnde
författning noggrannt efterlefdes. Då en kronofogdes ersättnings-reqvisition skulle
bestyrkas med de skjutsandes bevittnade qvittenser, behöfdes de föreskrifna förteckningarne
så mycket mindre, som kontrollen å kronobetjeningen i allt fall vore
tillräcklig och väglängden bestyrktes af de afgifna marche-routerne. Med afseende
å detta förhållande och då kronobetjeningens besvär vid durchmarcher och
krono-transporter vore så stort, att man borde söka lätta detsamma, då en förenkling
kunde ske, utan upphäfvande af nödiga kontroller, har motionären föreslagit,
att 84 § i Kongl. Förordningen, om truppers och persedlars förskaffande, den
6 September 1842 måtte upphäfvas.
Då den ifrågavarande kontrollen icke synes medföra någon olägenhet, men
deremot kunna föranleda dertill, att kronobetjeningen noggrannt iakttager sin skyl
-
Allni. Ilesv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 60. 7
dighet, att så fort sorn möjligt tillhandahålla vederbörande ersättningen för fullgjord
kronoskjuts, så anser Utskottet sig böra vördsamt hemställa,
att någon åtgärd i anledning af motionen ej må af Rikets Ständer
vidtagas.
Stockholm den 2 Mars 1857.
A:o 6*0.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Mars 1857, kl. 2 e. m.
Be länkande, i anledning af väckt motion om tillägg till 28 § uti
Kongl. Maj:ts Nådiga Instruktion för justerare af mätt
och vigter den 31 Januari 1855.
Uti en inom Vällofliga Borgare-Ståndet väckt motion har Herr A. 0.
IVallenberg andragit, att ehuru stadgandet uti 2 § af Kongl. Maj:ts Nådiga
Instruktion för justerare af mått och vigter den 31 Januari 1855, derigenom
krönare är vordet förbjudet att sjelfve eller genom andra tillverka de förvaringseller
transport-kärl, som skulle justeras, eller utöfva yrke, dervid dessa kärl erfordrades,
i allmänhet hade skäl för sig, vore detsamma dock mindre lämpligt i fråga
om tillverkning samt justering och kröning af de kärl, hvari fisk skulle förvaras.
Berörde stadgande hade icke eller tillförene tillämpats på fiskerierna sannolikt
af orsak, att det varit svårt att vid fiskelägen finna andra personer, än fiskare,
som kunnat åtaga sig att justera de för fiskens förvarande afsedda kärl.
På grund häraf och då fiskare ofta varit anförtrodda långt vigtigare uppdrag
än det omförmälda, såsom t. ex. att vara bisittare i hamnrätt, har motionären
föreslagit att justering af kärl för förvaring af fisk må, derest annan lämplig
person ej är att tillgå, anförtros åt någon äldre redbar borgersman bland fiskelagen,
äfvensom att denne sjelf eller genom andra måtte få tillverka dylika kärl.
8
Allm. liesv.- och Ekon.-Vlsk. Betänkande N:o 61.
Utskottet, som finnér motionärens förslag vara helt och hållet stridande mot
den allmänt antagna grundsats, att den, som tillverkar en vara, ej må utöfva
kontrollen öfver densamma, får vördsamt tillstyrka,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 Mars 1857.
\:o 61.
Ank, till Exp.-Utsk. den 2 Mars 1857, kl. 2 c. ffl.
Betänkande, t anledning af väckt motion om föreskrifters meddelande
vid vägning af spanmäl.
Uti en från Högvördiga Preste-Ståndet, till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterad motion, har Herr Professoren M. Agardh, af Prostarne
Gahne och Söderberg biträdd, anfört, att sedan Sverige börjat uppträda såsom
spanmåls-producent på verldsmarknaden och under vanliga år försända icke obetydligt
spanrnål såväl till England som Holland, hade den större spanmåls-handeln
inom landet lämpat sig efter det pä denna marknad antagna bruk att priset
på spanrnål bestämdes efter vigten och icke, såsom hittills varit vanligt, efter
spanmålens rymd. Då likväl spanrnål, till följd af sin natur, alltid lättare mättes
än vägdes, hade rymden i alla länder blifvit den måttstock, hvarmed myckenheten
bestämdes och det vore endast varans beskaffenhet, som utröntes genom vigten.
Vid alla större köpslut bestämdes numera, åtminstone i Skåne, priset på
rymdemåttet eller tunnan efter dess större eller mindre vigt och inga kontrakter om
leveranser af spanrnål upprättades utan att äfven vigten deri inginge såsom bestämmande
grund. För hvarje skålpund tunnan vägde mera än den öfverenskomna
vigten, erhölles några procent utöfver det betingade priset och för hvarje
skålpund den vägde mindre lika många procent under. För att med lätthet kunna
utröna tunnans vigt begagnades vanligtvis en liten messingstunna af gifna dimen
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 61.
[)
mensioner, deri säden ifylldes, hvarefter den sålunda ifyllda tunnan vägdes med
derefter afpassade vigter, då resultatet af vägningen lemnade bestämningsgrund
för vigten af en verklig tunna. De vigter, som begagnades vid denna vägning
och hvarmed hvarje spanmålshandlare och spanmåls-producent i Skåne numera
vore försedd, vore dock hvarken förfärdigade eller justerade i Sverige eller ens
Svenska, utan för allmänheten alldeles okända. Endast undantagsvis funne man
på dessa i Holland eller Köpenhamn förfärdigade vigtlödjor den Svenska vigten
jemte den Holländska utsatt. Genom den i följd häraf vid spanmåls vägning
rådande osäkerheten och obestämdheten blefve isynnerhet den mindre spanmålsproducenten
lidande, ty den större vore vanligen försedd med egen vigt-apparat,
hvilken han vid leveranserne i stapelstäderna förde med sig och, i fall stridighet
uppkom emellan honom och köparen om vigten, kunde sådant lätteligen afgöras
genom begagnande af stadsvågen. Med anledning häraf och då noggranna föreskrifter
vore, likasom i afseende å spanmålsmätning, äfven angående vägning af
spanmål erforderliga, särdeles som den olika hastighet, hvarmed säden hälles i
messings-tunnan, samt fysiska och atmosferiska förhållanden icke obetydligt inverka
på vigten, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes genom allmän författning stadga,
huru vid spanmåls vägning bör tillgå, samt föreskrifva, att inga andra än Svenska
och i Sverige justerade vigter må vid denna vägning få begagnas.
Utskottet, som finnér de af motionären till stöd för förslaget uppgifna skäl
vara välgrundade, får, med åberopande deraf, vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet hemställa, det Kongl. Majit
behagade i Nåder utfärda en författning i den af motionären föreslagna
syftning.
Stockholm den 2 Mars 1857.
Bih. lill R. St. Prol. 1836 $ 1837. 8 Sami. 12. Haft.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri. 1857.
Allm. Bene- och Ekon,-Ulsk:s Memorial N:o G2.
1
iV:o 62.
Ank. lil] Exp.-Dtsk. d. 10 Mars 1857, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Riksståndens beslut, rörande
Betänkandet N:o 30, angående de vid större allmänna
arbeten anställde personers religions- och
sedlighets-vård.
Sedan Utskottet uli nämnde Betänkande tillstyrkt Rikets Ständer, att till Kongl.
Majit ingå med underdånig anhållan, att lämpliga föreskrifter må meddelas för beredande
af religions- och sedlighets-vård åt den personal, som användes vid de arbeten af större
omfång, hvilka utföras antingen af staten eller af enskilda bolag, med bidrag af statsmedel;
så hafva Höglofl. Ridderskapel och Adeln samt Hedervärda Bonde-ståndet berörde
hemställan bifallit, äfvensom Högvördiga Preste-ståndet jemväl, för sin del, beslutat
en underdånig skrifvelse i den hufvudsakliga syftning, Utskottet föreslagit, likväl med
den utsträckning, att slutorden “enskilda bolag med bidrag af statsmedel", skulle
utbytas mot orden: “bolag, menigheter eller enskilda personer'1; hvaremot Yällofl.
Borgare-ståndet ifrågavarande Betänkande afslagit; och får Utskottet, vid berörde förhållande,
vördsamiigen inbjuda Högvördiga Preste-ståndet, alt uti det af Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-ståndet fattade beslut sig förena.
Stockholm den 6 Mars 1857.
Bih. lill H. SI. Brot. 185G $ 1857. 8 Sami. 13 Hafi.
1
o
Allm. Bes v.- och Ekon.-Utsk :s Betänkande N:o 63.
N:o 63.
Ank. till Exp. Utsk. den 10 Mars 1857, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt förslag om utfärdande
af ny författning till skyddande af landets fornlemningar.
Uti en inora Högvördiga Presle-slåndet väckt, till Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskottet
remitterad motion har Herr Professoren Carlson erinrat att, ehuru ett
bildadt land borde älska sina minnen och Sverige i berörde hänseende egde en skatt,
som andra länder afundades, hade likväl ej sällan en verkligen barbarisk förstörelse
öfvergått de dyrbara fornlemningar, som pryda vårt land. Än funnos runstenar af största
värde splittrade och söndergrusade eller med utplånad inskrift trampade såsom förstuguhällar,
än vore bergssprängningens kraft använd mot våra urgamla domkretsar, hvilka
vittna om folkets äldsta deltagande i skipandet af lag och rätt. Det vore derföre lagstiftarens
pligt att lemna landets minnen ett skydd, hvilket endast ofullkomligt skänktes
af Kongl. Förordningen den 17 April 182S, hvars bestämmelser dels icke alla voro
rätt verkställbara, dels saknade erforderlig kraft, enär eli förbud, ulan tillika bestämdt
ansvar, sällan visat sig verksamt. Af dessa anledningar har molionären föreslagit, au
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om utfärdandet af en ny
författning lill skyddande af landets fornlemningar, med stadgande tillika af tjenliga
ansvars- och vites-bestämmelser mot förstöring af dessa dyrbara minnen; och hafva
herrar Kontrakts-proslen Landgren samt Proslarne Lagergren och Eurén häruti instämt.
Utskottet, som nogsamt har sig bekant alf, på sätt motionären uppgifvit, Rikets
fornlemningar ej alltid erhålla den vård, som desamma förtjena, tror att en allmännare
spridd kännedom om dessa fornlemningar och deras värde samt om de till deras skyddande
redan utfärdade författningar skulle, mera än de af motionären sålunda föreslagna
åtgärder, befrämja det afsedda ändamålet, helst Kongl. Förordningen den 17 April 1828
Allm. Bese.- och Ekon.-lJtsk:s Betänkande N:o 63.
3
redan innehåller sådana bestämmelser och anvisningar, som, der de allmänneligen vore
kände och tillämpade, blefve för ändamålet (illfylleslgöraude; hvadan Utskottet vördsamt
tillstyrker,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det täcktes
Kongl. Majit låta genom Almanachorna eller på det sätt Kongl.
Majit eljest kan finna för ändamålet lämpligast, sprida bland
allmänheten kännedomen om de författningar, sorn angå rikets forn
lemningar
och vården om desamma.
Stockholm den 6 Mars 1857.,
Reservationer
anmältes af Herr af' Edholm, hvilken anförde: “Då de i almanachorna tid efter annan
införde underrättelser om hvad iakttagas bör till skyddande och vård af landets fornlämningar,
icke visat sig för ändamålet tillräcklige, enär, dem oaktadt, mycken åverkan å
dylika fornlemuingar inom fäderneslandet i sednare tider blifvit öfverklagad, anser jag det
Utskottet bordt hafva föreslagit verksammare åtgärder (ill bevarande af våra gamla och
dyrbara minnen från förgångna tider, än hvad nu skett. Jag tror äfven att den förstörelse,
som dem öfvergår, är mera att söka i denna allmänhetens okunnighet om hvad
som är af värde för fornforskningen, än i otillräckligheten af straffbestämmelserna i den
åberopade Kongl, författningen af år 18 28. Önskligt hade derföre varit, att Utskottet,
med den rätt 34 § Riksdags-ordningen detsamma medgifver, utsträckt sitt hemställande i
den beslutade underdåniga skrifvelsen lill Kongl. Majit derhän att begära,
det, lill spridande af en närmare kännedom om våra fornlemningar,
Kongl. Majit ville anbefalla att i hvarje socken af riket, der så
dane
af historisk eller annan framstående betydenhet förefinnas,
en förteckning å dem af sakkunnig person upprättades, för att
sedermera i kyrkan uppläsas och uppsättas, med utsatt vite för
åverkan å hvarje fornlemning särskildt, i enlighet med de i Kongl.
Förordningen af den 17 April 1828 stadgade grunder.
Genom denna inom den redan befintliga författningens gränser och utau särdeles
kostnad ulförbara åtgärd vore, enligt mitt förmenande, mera åstadkommet till bevarande
från förstörelse af åtminstone de förnämsta af våra gamla minnesmärken, än
genom Utskottets förslag, mot hvilket jag derföre, i ofvanstående syftning, vördsammast
får reservera mig.“
af Herr Biskop Björck.
af Herr Kontrakts-proslen Landgren.
“Till följe af 34 § Riksdags-ordningen är Ekonomi-Utskottet skyldigt att i anledning
af i Stånden väckta frågor anmärka brister i de allmänna hushållnings-anstalterna
och förändringar deruti föreslå, samt upplaga alla hos Riksens Ständer uppkomna frågor
4
Allm. Bese.- och Ekon.-Ulsk:s Betänkande N:o 03.
om etc. Häraf följer tydligen, -alt då ovedersägligen upplyst blifvit, att den af motionären
öfverklagade förstöringen af rikets forntida monumenter fortgår öfver hela riket,
och att de åtgärder, deni Utskottet föreslagit, redan äro utan verkan försökta, det varit
Utskottets ovilkorliga skyldighet att, med ledning af de upplysningar, som under diskus
sionen
förekommit, föreslå sådana åtgärder, hvarigenom det mål, sorn af motionären
åsyftats, kan uppnås. En sådan lämplig åtgärd för befordrande af lagens tillämpning
är en allmän uppteckning af alla minnesmärken öfver hela riket, och öfverlemnande
åt hvarje församling af en sådan förteckning att från predikstolen uppläsas och i
socknestugan anslås; fy förr än någonting sådant företages, kan allmogen omöjligen
förutsättas veta hvad som är ett fridlyst fornlids-monument eller icke. Af den ädla
enlhusiasm, hvarmed frågan inom Utskottet blifvit omfattad af män från rikets särskilda
provinser, torde med fog kunna slutas, att Antiqvitets-akademien ganska lätt, genom
att sätta sig i beröring med patriotiska män inom alla rikets landskap, skulle kunna
åvägabringa frivilliga föreningar, som utan betydlig uppoffring å Statens sida upprätta
ifrågavarande förteckningar och i öfrigt öfvervaka minnesmärkenas fredande. Till följd
häraf vågar jag vördsamt föreslå, att Rikets Ständer måtte till Kongl. Majit ingå med
en skrifvelse att
Kongl. Majits läcktes i Såder vidtaga sådana åtgärder, att Författningen
rörande forntidsminnenas vårdande måtte ändras, med
ledning af den efter dess lifgifvande vunna erfarenhet, samt att
Antiqvitets-akademien måtte sättas i tillfälle alt på ett verksamt
sätt åvägabringa dess efterlefnad."
Härmed förenade sig Herrar Prosten Doktor Nordlander, Lektor Sondén och
Kontrakts-prosten Emanuelsson.
af Herr Prosten Collén.
af Herr Prosten Ståhl.
af Herr Prosten Millén:
“Då Utskottet börjar detta sitt utlåtande med det erkännandet, att det “nogsamt har
sig bekant att, på sätt motionären uppgifvit, rikets fornlemningar ej alltid erhålla den vård,
som desamma förtjena", skulle man väntat, att det kommit till ett annat resultat, än
det här gjorda förslaget, att genom Almanackorna sprida bland allmänheten kännedomen
om hithörande författningar, helst det icke bordt undfalla Utskottet, att orsaken
till den ödeläggelse, som årligen öfvergår dessa dyrbara fornlemningar, icke så mycket
är att söka i okunnigheten om gällande författningar, som fastmera i dessa författningars
bristfällighet, för alt icke tala om hvad som kan komma på egennyttans och
okynnets räkning. Kongl. Förordningen af den 17 April 18 28 bar onekligen verkat
mycket godt derigenom, att den upplifva! och gjort allmännare kändt det gamla stadgandet,
att anträffade jordfynd böra Kongl. Majit och Kronan hembjudas, med rättighet
för hittaren att i lösen erhålla fulla värdet, jemte Vs derutöfver. De hembjudna jordfyndens
antal har också efter denna Nådiga Författnings utfärdande på ett anmärknings
-
Allm. Bet>v.- och Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 63.
5
värdt sätt år efter år ökats. Deremot har nämnde författning föga uträttat lill bevarande
af fornlemningarne på marken, ruiner och andra byggnads-iemningar. Väl föreskrifves,
alt dylika minnesmärken icke må utan vederbörligt tillstånd rubbas eller förstöras;
men något ansvar, som kan utkräfvas, finnes icke bestämdt, så framt icke en
speciel fridlysning med vitesförbud skulle af Konungens Befallningshafvande på Riksantiqvariens
anmälan vara för något särskildt monument utfärdad. En hvar kan lätt
finna, att denna föreskrift icke är tillräcklig och erfarenheten har på ett beklagligt sätt
vittnat derom, då det ena dyrbara minnesmärket efter det andra rubbas eller alldeles förstöres.
Jag måste alltså reservera mig mot Utskottets beslut och vågar vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet hos Kongl. Majit anhålla
om utfärdande af en ny författning till skyddande af landets fornlemningar,
med stadgande tillika af tjenliga ansvars- och vitesbestämmelser
för förstöring af desamma, äfvensom om vidtagande
af de åtgärder, som för öfrigt kunna finnas för nämnda ändamål
nödiga.®
af Herr Prosten Gahne.
Af Herr Lallerstedt, som anförde: ®Det är endast i lider af förfall, som
ett folk upphör att älska sina historiska minnen. Under Sveriges lysande tidehvarf var
sinnet för Nordens forntid städse lefvande. Det är derföre sorgligt, det är för fosterlandskänslan
upprörande, att våra fornlemuingar, för hvilka under Gustaf II Adolfs och
Carlarnes tidehvarf så mycket gjordes, nu äro föremål för en ödeläggelse, som, derest
icke kraftiga åtgärder mellankomma, måhända skall medföra deras fullkomliga tillintet
görelse.
Tusenåriga ättehögar jernnäs med jorden för att användas tili väg-grusning;
väldiga bautastenar kullstörtas för att insättas i grundmurar och hägnader; ruiner efter
fästen, kyrkor eller kloster nedbrytas stundom af egennytta, men ofta endast af okynne.
Så bör det, så får det icke längre fortfara. Man måste uppbjuda allt, för att
åstadkomma förändring i detta för nationen förnedrande tillstånd. Den pligt, som manar
att skydda minnesmärkena från vår forntid, bör kännas liflig i hvarje för fosterlandet
klappande bröst. Då främlingen på sin jord satt vaktare vid den sten, som utmärker
platsen, der en af våra stora konungar föll, är det icke tillständig!, att inom vårt
eget land lemna minnesmärkena efter andra hugsfora förfäder utan vård.
Det är hög tid att söka rädda landet från den vanära, som skulle drabba det,
om de dyrbara fornlemuingar, vårt land ännu eger, fortfarande skulle gifvas lill spillo
åt förstörelsen, hvarigenom fornforskningen i vårt laud ohjelpligen skulle gå under.
Andra vetenskaper kunna tidtals ligga nere och sedermera med framgång åter odlas.
Så l. ex. kan astronomiens eller botanikens studium försummas, utan att derföre sljernorna
försvinna ur rymden eller blommorna från jorden; sljernorna förlora ingenting i
glans, blommorna ingenting i fägring. Icke så med fornforskningen. Ligger hon en
tid nere och slocknar hos folket kärleken till dess minnen, försvinna fornlemningarne
och forskningens föremål gå för alltid förlorade eller utplånas deras kännetecken.
(5
Allm. lies».- och Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 63.
Om det ännu icke kos oss gått så långt, har man derför hufvudsakligen att
tacka forskningsnitet hos ett par enskilde personer. Af dem har en, hvilkens namn
jag icke behöfver nämna, offrat hela sitt lifs verksamhet åt arbeten på detta fäll och
derigenom i Svenska bröst återväckt den slumrande kärleken till Nordens forntid. Det
vore Staten ovärdigt att icke kraftigt understödja en så ädel, en för fosterlandet så
hedrande verksamhet, ,
Utskottet erkänner att rikets fornlemningar icke alltid erhålla den vård de förtjena.
Utskottet hade med tuera sanning kunnat säga: högst sällan. Det förslag Utskottet,
i anledning af Professor Carlsons motion, nu för Rikets Ständer framlägger, skulle
icke komma att medföra åsyftad verkan. Ett utdrag ur 18 28 års Kongl. Förordning
har redan tre särskilda gånger varit i almanackan införd!, ulan all någon påföljd deraf
kunnat förspörjas. Kraftigare åtgärder måste derföre vidtagas, och jag tillåter mig att
såsom sådana uppgifva: att genom folkskrifter ulbredes större kännedom om fornlemningarnes
betydelse och vigten af deras bevarande; alt en särskild anvisning (ill en sådan
kännedom författas och påbjudes till bruk i folkskolorna; att äfven i andra skolor, men
företrädesvis i folkskolelärare-seminarier, landtbruksinstitut och rättareskolor meddelas undervisning
i ämnet; att sedan ännu qvarvarande fornlemningar blifvit ånyo undersökte
och förteckningar upprättade å dem, som icke böra få förstöras, dessa förteckningar
för de socknar, der sådana fornlemningar finnas, anslås i vapenhuset eiler sockenstugan
samt en gång om året i kyrkan uppläsas, med erinran om den ansvarspåföljd, som
åverkan å dem medför; att vid märkligare ruiner efter borgar, kyrkor eller kloster
sättas särskilda vaktare, hvilket kan ske med ganska ringa kostnad, då dertill kan
användas någon i grannskapet boende soldat eller annan pålitlig person; att andra fornlemningar,
såsom runstenar, ättehögar, domareringar, af mera framstående beskaffenhet,
på Statens^ bekostnad omgifvas med inhägnad och ställas under fridlysning; samt att,
då Riksautiqvariens tid är af andra vigtiga embetsgöromål upplagen, för den närmare
befattningen med fornlemningarne tillsättes en konservator, som under resor i landsorterna
tillser att ät dem egnas behörig vård. I öfrigt skulle det vara önskvärd!,
om det föreskrefves att, när vid landtmäteri-skiften förekomma fornlemningar af den
vigt, alt de böra bibehållas, den plats, der de slå, skall från skifte undantagas och
såsom samfäld tillhörighet anses, hvartill tillräckligt skäl finnes i den i Svenska lag
stiftningen
frän äldre tider uttryckta grundsats, att den enskilde icke eger förfoga
öfver fornlemningar, utan att de tillhöra det allmänna; och angeläget är, att vid de
nu förestående jernvägs-arbetena förbjudes, del fornlemningar endast i högsta nödfall
få rubbas.
På grund af hvad jag sålunda anfört, och då från 34 § R. 0. kan hemtas
full behörighet för Utskottet att åt ifrågavarande motion gifva den utsträckning, som för
vinnande af det dermed åsyftade ändamål erfordras, får jag vördsamt föreslå, att Ri
kets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville till skyddande af
landets fornlemningar vidtaga de af mig nu uppgifna eller hvilka andra åtgärder,
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 64.
7
Kongl. Maj:t kan finna lämpliga, genom utfärdande af ny allmän författning i ämnet,
eller särskilda föreskrifters meddelande, samt att i de delar, Kongl. Maj:t kan anse
Rikets Ständers ytterligare medverkan nödig, till dem aflåta Nådig Proposition.*
Häruti instämde Herrar Grefve Rudenschiöld, Grefve Lewenhaupt, Uggla,
ödelborg, Gahn, Thomée, Björkman, Rydin, samt Riksdags-fullmäktigen Nils
Svensson från Skåne.
\:o 64.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 10 Mars 1857, k). 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion att ett sammandrag
af lagrum och författningar, rörande
Presterskapets och Klockares aflöning, malte
hvarje församling tillhandahållas.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har blifvit remitterad en inom
Hedervärda Bonde-ståndet af Johannes Andersson från Elfsborgs län väckt motion
att, till undvikande af många olägenheter vid Presterskapets och Klockares aflöning
inom de församlingar å iandel, hvarest konvention derom ej kunnat upprättas, Rikets
Ständer måtte besluta, att ett sammandrag af äldre och nyare lagrum och författningar
om Kyrkoherdars, Komministrars och Klockares rättigheter måtte till hvarje församlings
kyrka utfärdas, och alt, uti detta sammandrag, de gamla aflönings-persedlarne måtte
varda utförde med hänsyn till det påbjudna decimal-systemet; men då en samling af
berörde lagrum och författningar redan förut är af Theologi® Doktorn Sven Wilskman
ntgifven samt lärer vid de flesta kyrkor finnas tillgänglig, och dertill kommer att fråga
om en mera genomgripande förändring i dessa stadgar är vid innevarande riksmöte
väckt, hemställer Utskottet vördsamt,
all motionen ej ma till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 Mars 1S57.
8
Allm. Best'.- och F,kon.-TJtsk:s Betänkande N:o 65.
MO 65.
Ank. till Exp.-Utsk, d. 10 Mars 1857, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om åtgärder för
tillsynen öfver fångars behandling i häkte.
Uti en inom Hedervärda Bonde-ståndet af Anders Gudmundsson från Hallands
län väckt och af David Andersson samt Anders Nilsson från nämnde län understödd,
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad motion är vordet anfördt, att,
om man ock bör vänta det de myndigheter, embets- och tjenstemän, hvilka uppsigten
och handhafvandel af ordningen vid fängelserna åligga, dervid iakttaga en omsorg, som
den närvarande organisationen af fängelserna och cellsyslemels införande syntes erfordra,
så kunde dock sjelfva beskafTenheteu af dessa cellfängelser lätt förauleda, icke allenast
till ofrivilliga förbiseenden och försumligheter, hvilka kunde ådraga fångarne svåra
lidanden, utan äfven till missbruk vid fångarues behandling och förplägning, hvilka
missbruk lätt förhemligades; och om en fånge såge sig öfverlemnad till andras godtycke,
kanske ofta förföljelser och våldsamheter, skulle den förbättring i sinnelag, som
med cellfängelset afsåges, uteblifva. Således, och fastän motionären trodde att de, som
haft sig fängelsevården ålagd, i ganska få fall missbrukat sin myndighet, föreslog han
att åt aktade och välvillige medborgare i de städer eller orter, der cellfängelser vore
inrättade, uppdroges att turvis tillse fångarne, sålunda att hvarje cellfängelse af dem
minst en gång i veckan besöktes, men äfven oftare, om de så nödigt ausågo; och hvilka
män, deraf minst två borde gemensamt efterse förhållandet i fängelset, efterfråga och
anteckna hvarje fånges förklaring huruvida han utfått sin rätt eller blifvit olagligt behandlad,
samt undersöka förhållandet med malhållningen, värme-anstalterna och snyggheten,
egde pligt och rättighet, sedan de förgäfves sökt rättelser och ansvar hos föreståndaren,
att genast väcka åtal inför domstol, hvarvid anmälan dock tillika borde ske
hos Fångvårdsstyrelsen; hemställande motionären jemväl huruvida ej särskildt borde
stadgas att, hvad qvinnliga fångar anginge, ofvanberörda uppdrag borde anförtros åt
aktade och välvilliga personer af detta sednare kön.
Utskottet
Allm. Bese.- och Ekon.-Vtsk:s Betänkande N-.o 65. 9
Utskottet har tagit denna fråga i öfvervägande och får upplysa att redan den
24 November 1846 Kongl. Maj:(, i nådigt bref (ill Kongl, styrelsen öfver fängelser och
arbets-inrättningar i riket, i sammanhang med fastställande af reglemente för de då nyuppförde
cellfängelserna i Stockholm, Christianstad och Linköping, (illkännagifvit sig hafva
beslutat att, medelst afgående nådiga skrifvelser, anbefalla sina Befallningshafvande i
nämnde län att, med fästad uppmärksamhet derå, huruledes cellfängelset afser att förhindra
fångars umgänge med hvarandra och med personer, hvilkas rättskaffenhet och pålitlighet
ej äro tillförlitligen kände, men ej alt afhålla fångarne från samtal med gudfruktiga,
redliga och förståndiga personer, hvilkas förmaningar och uppmuntringar kunde
lända fångarne lill förbättring och tröst, vara omtäukle att utse eller af menigheterna
låta utse några män och för qvinnofångarne äfven fruntimmer, som af kristlig kärlek
åtoge sig alt å fångarne hafva tillsyn; — och har omförmälde styrelse, sedan cellfängelser
nu mera inom åtskilliga andra län blifvit uppförde, genom cirkulär meddelat
Konungens Befallningshafvande i dessa län innehållet af Kongl. Majus berörde nådiga
befallning.
Häraf torde Rikets Ständer inhemta att den tillsyn af enskilda medborgare, som
i motionen afses, redan i viss män eger rum eller är medgifven; hvartill kommer, att,
enligt 15 § i ofvanomförmält^ reglemente af den 24 November 1846, hvarje cellfånge bör
ofta och i allmänhet dagligen erhålla besök ej blott af Direktören utan äfven af fängelsets
prest, äfvensom alla sjuka fångar böra dagligen och andra fångar minst en
gång i veckan af läkare besökas. Konungens Befallningshafvande i det län, hvaruti
fängelset är beläget, eger jemväl deröfver tillsyn, hvarjemte större delen af rikets cellfängelser
årligen besökas vid de embetsresor, sorn företagas af Justilie-kansleren, Rikets
Ständers Juslitie-ombudsman och ordföranden eller någon ledamot uti den öfver fängelserna
förordnade styrelse, hos hvilka embetsman fången blifver i tillfälle alt klaga öfver
hvarje inom fängelset liden oförrätt. Någon förnärmelse mot fången synes således ej
kunna undgå upptäckt eller beifran, så framt ej fången sjelf låter sig dermed åtnöja;
hvadan, och då en af enskilda personer öfver fängelserna och deras tjenstepersonal ut
öfvad
tillsyn af sådan beskaffenhet, sorn motionären föreslagit, ej heller synes passande
och med god ordning förenlig, Utskottet vördsamt hemställer
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 Mars 18 57.
Bilt. till fl, St. Prot. 1856 # 1857. 8 Samt. 13 Haft.
2
10
Allm. Bese.- och Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 66.
i\:o 66.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 10 Mars 1857, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion att civil eller
militär tjensteman, som vid Kongl. Maj:ts hofstat
vinner anställning, må frånträda sin lön på
Rikets stat.
Riksdagsfullmäktige!! Per Nilsson från Kspö i Malmohus län, har uti en till
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning remitterad motion erinrat att
i afseende å tillsättande af och skiljande från “de embeten och (jenster inom riket,
högre och lägre, hvilka äro af den egenskap, att Konungen fullmakter derå utfärdar®,
vore i Regeringsformens 28, 33, 35, 36 §§ stadgade särskilda vilkor, skiljaktiga från
det förhållande, hvari 48 § försatt hofpersonalen. Hvad rikets embeten och tjenster
angå, erhölle deras innehafvare löner eller arfvode» af staten på det sätt att Rikets
Ständer, enligt 64 §, efter pröfning af hvad rikets tjenst erfordrade, i riksslaten ansloge
nödiga medel, hvilka åter, enligt 65 §, icke linge annorlunda användas än faslstäidt
blifvit. Om dessa stadganden jemfördes, insåges olämpligheten deraf att förena tjenstgöring
vid Konungens hof med de befattningar, hvilka för statens tjenst påräknas. Denna
sednare komme derigenom att lida äfven om annan person tjenstgjorde i den till hoftjenst
kallades ställe; och antingen erfordrades särskild ersättning lill den, som förrättade
tjensten, eller finge denne se sin tjenstgöring obehörigen ökad lill mehn för tjenstens
gång. Det vore, enligt motionärens förmenande, i strid mot grundiagarnes anda att till
tjenstgöring vid Konungens hof kallades, ofta för lång lid, sådane rikets embets- och
tjenstemän, hvilka äro försedde med löner af staten för förrättningar, som de rätteligen
icke borde och ej ens kunde sköta då de förflyttades till tjenstgöring vid hofvet. 1
betraktande häraf och då detta af motionären ausåges hafva till följd att icke blott
Allm. Bean.- och Ekon.-Utsk:a Betänkande N:o 6(*. 11
hofpersonalen med lätthet kunde öfverdrifvet ukas, utan äfven, till stor del, underhållas
på bekostnad af de anslag, som Rikets Ständer beviljat för helt andra tjenstebefatmingar,
har motionären, under erinran om huru man i fremmande länder, t. ex. Danmark
och Norrige, erkänt det otjenliga i personers bortkallande från sina rätta sysslor (ill
andra befattningar, utan att de tillika lemna de för sysslorna anslagna löner, föreslagit
Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa: att en författning måtte
utfärdas, hvari stadgas, att den rikets embets- och tjensteman, civil eller militär, som
åtnjuter lön på rikets stat, skall, då han emottager tjenst vid Konungens bof, lemna
nämnde lön, likväl med rätt icke blott att i embetsverket eller korpsen qvarstå, såsom
öfvertalig, i den tjenstegrad han innehafver, ulan äfven att, i fall han utträder ur hoftjensten
och önskar i statens tjenst äter ingå, varda vid första ledighet i förut innehafvande
grad (ill åtnjutande af lön ånyo uppförd.
Uti förenämnde motion hafva åtskillige af Ståndets ledamöter instämt.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande; men då Ijenstgöringen vid Kongl.
Maj:Is hof i allmänhet är af blott tillfällig beskaffenhet samt det förhållande, att dylik
tjenstgöring uppdrages en i statens tjenst anställd person, således icke kati anses jem1
ärligt dermed, alt (lere tjeuster på rikets stat af en person inuehafvas; då vidare en
sådan föreskrift, som af motionären blifvit föreslagen, vore olämplig, emedan densamma
komme alt utgöra hinder för Kongl. Majrt att, utan afseende å personernes ställning
eller förmögeuhetsviikor, till sin omgifning utse dem, för hvilka han hyser det största
förtroendet; och då del torde kunna tagas för afgjordt att, när någon i statens tjenst
anställd person kallas till tjenstgöring vid hofvet, särskild åtgärd, i händelse af behof,
vidtages på det statens tjenst ej må varda försummad, så linner Utskottet sig bura
hemställa,
att förevarande motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 10 Mars 1857.
12
Allm. Bese.- och Ekon.-Vtsk:s Betänkande N:o 67.
N:o- 67.
Ank. till Exp.-Utsk. it. 10 Mars 1857, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om Krigs-Hofrättens
indragning.
lill Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har från Höglofliga Ridderskapet
och Adelil blifvit remitterad en af Friherre Creutz, Stefan, väckt motion: “att Rikets
Ständer måtte till Kongl. Maj:t ingå med underdånig anhållan och för sin del besluta
att Kongl. Krigs-hofrätfen måtte alldeles upphöra och i stället en ny afdelning i Hof
rätterne
inrättas, för att utgöra andra instansen i militär-mål; och alt ledamöterne i
denna afdelning för militär-mål skola, jemte de prestanda, som af öfrige Hofrällens
ledamöter äskas, särskildt hafva egnat sina akademiska studier åt militär-lagsliftningen,
på det äfven arméen måtte komma alt dömas af sakkunnige och opartiske domare samt
vidare två eller tre militärpersouer af arméen, för kortare tider valde, måtte inom Hofrätternes
afdelningar för militär-mål inrymmas.®
Rikets Ständer hafva tillförene yttrat den åsigt, att särskilda domstolar för särskilda
medborgare-klasser, inrättningar eller yrken desto hellre borde afskaffas, som de
voro ej allenast öfverflödiga och i följd deraf för slaten onyttigt betungande, utan äfven
menliga för lagskipningens jemna och säkra gång; och hafva, i öfverensstämmelse med
denna grundsats, de flesta dylika domstolar numera blifvit indrague. Det synes Utskottet
derföre vara följdriktigt att jemväl ifrågavarande särskilda Öfverdomstol för pröfning
och afgöraude af frågor, rörande krigsmäns fel och förbrytelser m. m., må komma att
upphöra; och hafva förslag härom vid flera förflutna riksmöten varit hos Rikets Ständer
väckta samt underdånig framställning i sådan syftning blifvit år 1840 frän Ständerna
(ill Kougl. Maj t aflåten. Utskottet delar de då yttrade åsigler om Krigs-hofrättens obehöflighet.
Om det ock må vara nödigt att flere män af yrket deltaga i handlägguingeu
Allm. Besv.- och Ekon.-U/ek:s Betänkande N:o 67. 13
af ifrågavarande mål uti första domstolen, der undersökningen i målet eger rum och
hvarest, i anseende härtill, en mera speciel sakkännedom hos domstolens fleste ledamöter
må erfordras, så synes deremot dylika måls handläggning i andra instansen, som hufvudsakligen
har till föremål att tillse, huruvida gällande lagbud blifvit riktigt tillämpade,
kunna utan någon olägenhet försiggå i Hofrätterne, likasom tredje instansen för upptagande
af dessa mål utgöres af Högsta Domstolen; hvaremot det synes vara mindre
lämpligt att en sådan pröfning af Underrätts beslut verkställes af en domstol, hvilken,
såsom Krigs-hofrätten, bland sine ledamöter blott har en lagfaren person.
Då Utskottet således (ror att ifrågavarande mål lämpligen kunna och böra tili
Hofrätterne öfverflyttas, men det ringa antal mål, som härigenom komme att tillfalla
hvardera Hofrätten, ej lärer medföra någon så betydlig tillökning i göromål, att det må
anses erforderligt att, i enlighet med motionärens förslag, bilda särskilda afdelningar
för handläggningen af dessa mål, hvilket skulle föranleda mycken kostnad, samt det
torde blifva behörigen sörjdt derför, att tillräcklig sakkännedom ej må vid meranämnde
måls pröfning i Hofrätterne komma att saknas, om dervid förfares på enahanda sätt,
som i 20 § af Regerings-formen är för sådane måls behandling i Högsta Domstolen
föreskrifvet, nemligen att två militärpersoner skola målen öfvervara; så får Utskottet
vördsamligen tillstyrka Rikets Ständer,
att till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse med anhållan,
det Kongl. Maj:t behagade, efter ärendets utredning, taga i nådigt
öfvervägande, huruvida ej Krigs-hofrätten må kunna indragas och
de mål, som nu tillhöra denna domstol, kunna på de öfriga Hofrätterna
öfverflyttas, med iakttagande af hvad, på sätt ofvan är
nämndt, för dylika måls behandling i Kongl. Maj is Högsta Domstol
är föreskrifvet.
Stockholm den 10 Mars 1857.
14
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.s Betänkande N:o 68,
N:ö 08.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 10 Mars 1857, kl. 1 e. ni.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om åtgärder,
på det den tjenande och så kallade arbetande
klassen må hafva penningar afsatte för ålder
domen.
1 berörda syftning hafva motioner blifvit väckte inom Höglofliga Ridderskapet
och Adeln af Herr af Sille'n, Gustaf Probus, samt inom Hedervärda Bonde-ståndet
af J. Andersson från Östergöthland, hvilka motioner äro vordne till Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet remitterade.
Herr af Sillén har, med afseende å den tjenande klassens bedröfliga belägenhet
vid en mera framskriden ålder, enär blott få tjenare hafva för sin ålderdom annan
utsigt än fattighuset samt de bland dem, hvilka under sin styrkas dagar icke sakna
tillfälle att aflägga något för ålderdomen, dock sällan hysa en sådan omtanka för framtiden,
erinrat om nödvändigheten att söka häruti bereda ändring, minska fattighjonens
antal och den ständigt vexande fattigvårds-koslnaden samt tilF ett föremål för frivillig
kristlig barmhertighet och kärlek återföra fattigvården, hvilken numera öfvergått till en
legal pligt. Bästa medlet härtill syntes kunna hemtas från de i åtskilliga delar af riket
redan (illvägabragta ränteförsäkrings-anstalter, hvilka beredde den, för hvilken insättningen
skedde, en från viss ålder utfallande lifränta, tillökad genom deras insatser,
som aflidit förr än de af räntan kommit i åtnjutande. Då de, hvilka hade tjenstehjon,
voro desamma, som hufvudsakligen uppehölle fattigvården, samt den utgift, hvilken
kunde göras för beredande af lifränlor ål Ijenstebjouen således jemväl i framtiden skulle
komma husbönderne (ill godo genom minskning i fattigvårds-koslnaden, ansåg motionären
Allm. Best).- och Ekon.-Utsk:s Betänkande iV.-o 68.
15
en hvar, som hade tjenstehjon, bura förpligtas ali, för hvarje af dessa, från och med
17 års ålder, i ränteförsäkrings-anslalt årligen insalta ett visst minimi-belopp, det motionären
exempelvis uppgifvit till 4 eller 5 R:dr Riksmynt, till beredande af lifränta
vid viss ålder, såsom vid 50 eller 55 år, dock utan rätt för husbonde att derför afräkna
å ijenares lön, derest ej sådant vid lego-aftalet betingades. Enahanda insättning
borde ock göras för gemenskapen af Arméen och Flottan, för indeldta soldaten och
båtsmannen af roten mot afräkning å hemkallet, men för den, som vore värfvad, af
staten. För Kronoarbets-korpsens manskap borde tilläfventyrs ock insättning ega rum
af hvarje karls besparings-medel i den mån de dertill lemnade tillgång. För kofferdisjöman
borde insättningen verkställas af redaren. De husbönder, hvilka verkställde sådana
insättningar, syntes deremot böra befrias från den i 10 § 2 mom. af Fattigvårdsförordningen
stadgade särskilda afgift, äfvensom de personer, för hvilka insättning i
vissa år skett, borde fritagas från den i 1 mom. af samma § bestämda personela
afgift till fattigvården. Huru afgifterne skulle uppbäras och i anstalten insättas hörde
till de reglementariska föreskrifter, som voro lätta att ulfiuna, blott grundsatsen godkändes;
men motionären trodde att å landet Sockne-nämnderne, hvilka borde antagas
hafva intresse deraf att insättningarne skedde, kunde anförtros afgifterne emottaga oell
indrifva samt om insättningen besörja, hvaremot sådant kunde i städerne ske genom
vederböraude ordningsmän eller uppbördsman. Oell har slutligen motionären hemställt,
huruvida, i händelse den af honom sålunda väckta fråga ej skulle kunna genom utredning
hos Utskottet föras närmare målet, Rikets Ständer icke ville hos Kongl. Maj:t
framställa ämnet och anhålla det Kongl. Jiaj:t täcktes låta genom sakkunnige män utreda
detsamma och uppgöra erforderliga förslag, samt derefter, vid nästa riksdag, gifva
Rikets Ständer deraf del.
J. Andersson åter har anmärkt alt, ehuru jordbruk och näringar i allmänhet på
sednare åren gått med raska steg framåt samt riklig och jemn arbetsförtjenst funnits
alt tillgå, deras antal som behöft underhåll af fattigvården dock gemenligen tilltagit
och fortfarande ökas genom arbetare, hvilka, under den tid de haft friska krafter och
god förtjenst, ej tänkt på att afsätta något för framtiden och derföre, vid första inträffande
sjukdom, nödgas anlita fattigvården. Ansvaret härför folie ej blott på de obetänksamme,
hvilka ej bättre förstode än att lefva för dagen, utan fastmera på husbönder
och arbetsgivare samt på lagstiftarne sjelfve, hvilka borde uppmuntra och förmå
arbetarne att göra besparingar för sin blifvande ålderdom. Af denna anledning har
motionären föreslagit följande bestämmelser, nemligen:
Att ogift arbetare, som vill, enligt författniugarne, såsom sjelfförsörjare skattskrifvas,
bör vid skattskrifningar, genom företedd motbok med sparbank eller lifränte-anstalt eller
annan motsvarande lika säker inrättning, styrka sig hafva under löpande året förökat
sin behållning, mansperson med minst 4 R:dr Riksmynt och qvinna med minst 2 R:dr
samma mynt;
16
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.s Betänkande N:o 68.
att lagstadt ogift tjenstehjon under 40 års ålder tillförbindes af sin årliga lön, så
vida densamma uppgår till 20 Riksdaler Riksmynt eller derutöfver, för framlida behof,
vare sig blifvande bosättning, öppnande af yrke, sjukdom eller ålderdom, afsätta hvar
20:de penning, hvilka besparingar borde insättas i sparbank, lifränte-austalt eller annan
dylik lika säker inrättning, med vilkor att ej uttagas förr än något af ofvannämnde behof
inträffade; och skulle det åligga husbonde att tillse del besparingarne verkställdes
och att i annat fall ansvara för hvad sorn bords besparas, deröfver Socknenämnden egde
att utöfva tillsyn och fordra redovisning; samt
att obemedlad torpare, daglönare och andra med dem jemförliga gifta personer
samt enkling eller enka, som under året för sina barns räkning i lifränte-austalt insatt
eller i sparbank ökat behållningen med En Riksdaler Riksmynt, borde för samma år
vara befriad från dea i 10 § 1 mom. af Kongl. Förordningen angående fattigvården
den 13 Juli 1853 stadgade personella afgift; och borde nyssnämnde Kongl. Förordning
äfvensom tjenstehjonsstadga!! och Förordningen angående försvarslösa undergå de
förändringar, hvilka kunde befinnas nödige för verkställande af motionärens förslag.
Äfven vid de två seduaste riksdagarne hafva förslag varit väckta i syftemål att
genom lagstadgaudeu nödga tjenstehjon all för sin framtid göra besparingar; och har
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet vid 1853 och 1854 års riksmöte, i anledning
af sådan motion, yttrat den förhoppning alt, i en framtid, om sparbanker och
isynnerhet ränteförsäkrings-anstalter blefve allmännare inom rikets provinser inrättade och
försedde med garantier för deruti insatte medel och för fortgången af deras verksamhet,
några stadgar möjligtvis kunde föreskrifva.?, egnadc att åt det framställda förslaget bereda
verkställighet; hvaremot Utskottet, under dåvarande förhållanden, funnit så stora
svårigheter möta vid tillämpningen af förslaget att desamma syntes Utskottet oöfvervinnerliga,
hvarföre Utskottet, då dessutom allmänna meningen om sådana åtgärders
nödvändighet och fulla öfverensstämmelse med vigtiga rättsgrundsatser ej vore tillräckligen
utbildad, afstyrkt all åtgärd i anledning af då väckta motioner.
Det ändamål, hvilket sålunda vid så väl förutgångna riksmöten som vid denna
riksdag framkallat motioner, nemligen omsorgen om den tjenande klassens framtid och förebyggandet
af hchofvet utaf fattigförsörjning, är onekligen ett af de vigligaste bland dem
som kunna göras till föremål för Rikets Ständers uppmärksamhet; och derest, genom
de af motionärerne föreslagna bestämmelser, nämnde vigtiga samhällsklass kunde allmänneligen
väckas till omtanka för sin framtid, eller densamma genom husböndernes
försorg tryggades, vore visserligen en af samhällets mest bekymmersamma frågor derigenom
löst. Utskottet betviflar likväl att, äfven om dessa bestämmelser ej uti sig
innebure eli obilligt och betungande förmynderskap öfver en hel samhällsklass, som
visserligen inom sig hyser mången lättsinnig och blott för dagen lefvande, men jemväl
mången hvilken uti sparsamhet och ordentlighet kunde med exempel föregå medlemmar
inom andra samhällsklasser, ändamålet ändock skulle genom dessa bestämmelser vinnas.
En i
Allm. Hest'.- och Kkon.-Utsk:s Betänkande \:o 68
tr
En i sparbank insait penning kan fä dagar derefter äter uttagas och innebar således
inte! betryggande mot slöseri. Om, på sali den ene motionären yrkat, den, hvilken
begagnar arbetarens biträde, skulle förpligtas verkställa oell bekosta insättningen i ränleförsäkrings-anstalten,
ko onne, i sådana orter der berörde försäkrings-ansialler äro inrättade,
Ijenstehjonsiönerna otvifvelaktig! snart att deraf erfara en menlig inverkan, kännbar
för mången, som derigenom kunde beröfvas möjligheten att tillfredsställa dagens verkliga
behof. Ibland husböndernes antal lärer ock mången ej vara i tillfälle att fullgöra
föreskriften, hvarigenom tvångsåtgärder samt en besvärlig och vidtomfattande kontroll
skulle göras erforderliga; och biefve de yrkade bestämmelserna sannolikt snart förhatliga
så väl för tjenstehjonsklassen som för husbönderne. Af dessa anledningar anser
Utskottet, så öuskligl det än vore alt sparbanker och ränleförsäkrings-anstaiter allmänneligen
begagnades af eller till förmån för den tjenande och så kallade arbetsklassen,
några lagstadganden härom dock icke lämplige; hvadan Utskottet vördsamt hemställer
alt motiouerne ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Slockholm den 10 Mars 1857.
Reserva tion
af Herr Lektor Sonden, som anförde:
‘Utskottet erkänner att det af molionärerne åsyftade ändamålet “är ett af de
vigtigasle bland dem som kunna göras (ill föremål för Rikets Ständers uppmärksamhet*
och att genom dess befrämjande *en af samhällets mest bekymmersamma frågor* vore
löst. Vid sådant förhållande skulle man förmoda, att blott de mest giltiga skäl skulle
kunnat hindra Utskottet att motionerna bifalla. Granskar man åter de skäl Utskottet för
sitt afstyrkande anfört, så utgöras de af
l.o tvifvel om ändamålet skulle genom de af molionärerne föreslagna bestämmelser
vinnas. Dessa tvifvel härröra deraf, att en sparbanks-insats åter snart kan uttagas.
Den motionär, som föreslagit insättningar i sparbank, har dock talat om årligt
förökande af en persons i sparbank insalta medel. Vidare menar man, att insatser i
iifräule-anstalter skulle nedtrycka tjenarnes löner. För ingen kan det dock vara obekant
alt dessa bero af arbetstillfället och mängden af arbetssökande. Ar det förra ringa,
den sednare stor, så blifva arbetarnes löner ringa och tvärtom;
2:o att förslagen skulle utgöra ett obilligt och betungande förmynderskap för en
samhällsklass.
Huruvida det må anses obilligt att förhindra en person alt förspilla hela sin arbetsförtjenst,
öfveriemnas (ill besvarande af de myndigheter, hvilka ålagt statens tjenare
att bespara något af sitt lön till framtiden. Tyngden blir icke för stor, ont blott bespa
Bih.
tilt R. St. Prof. 1856 $ 1857. 8 Samt. 13 Haft. 3
18 Alim. Bear.- och Ekon.-Utsk-.* Betänkande \:o 68.
ringarne icke anbefallas större, än att personen dertill använder en umbärlig del af sin
årliga förtjenst eller lön.
Emedan jag icke linner dessa skäl bindande och de svårigheter, hvilka för verkställigheten
kunna möta, icke böra anses oöfvervinnerliga så länge man deråt ej eguat
sorgfälligare pröfning än den, som inom ett Utskott, öfverhopadt med riksdagsgöromål,
är möjlig, anser jag för min del, alt Rikets Ständer med bifall till senare alternativet i
Herr af Silléns motion, böra
hos Kongl. iMaj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta genom sakkunnige
män utreda ämnet och uppgöra erforderliga förslag samt
att Rikets Ständer vid nästa riksdag måtte deraf erhålla del.
STOCKHOLM, tryckt hos J. W. Lundberg, 1857.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N.-o 69■ 1
Ä:0 <?9.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Mars 1857, kl. 2 c. m.
Betänkande, i anledning aj väckte motioner om Styrelse- och Förvaltnings-verketts
reorganisation.
Till Utskottets behandling hafva blifvit öfverlemnade motioner rörande detta ämne,
väckte:
A) Inom Höglolliga Ridderskapet och Adeln :
af Herr Raab, Adam Christian, som hemställt, derest Rikets Ständer icke vid innevarande
Riksdag hunne inhemta nödiga upplysningar, för att fatta heslut om ny organisation af
Einbetsverken, att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla dels alt
en kommitté mätte utses, för att undersöka om ett eller flere af våra nuvarande Embetsverk
kunna och böra reorganiseras, i syftning att förminska Embetsmännens antal och
befrämja ärendenas skyndsamma behandling och, i händelse sådan förändring pröfvades
ändamålsenlig, dertill afgifva underdånigt förslag, dels ock att detta förslag måtte jemte
Nådig Proposition i ämnet varda Rikets nästsammanträdandé Ständer delgifvet.
B) Inom Vallofliga Borgare-ståndet:
af Herr G. F. Ekholm, som erinrat hurusom fråga om förenklad administration och en
såsom vilkor derför förenklad organisation af styrelseverken, alltsedan inträdet af vårt
nya statsskick utgjort ett ofta återkommande föremål för både Regeringens och Rikets
Ständers åtgöranden; och har motionären för alt visa frågans historiska utveckling anfört,
att Kongl. Majit redan vid 1809 års Riksdag fästade Rikets Ständers uppmärksamhet
på detta ämne, hvilket hade till följd, att en kommitté på Rikets Sliinders begäran
nedsattes för frågans utredning, och aflät denna kommitté vid 1812 års Riksdag eli betänkande,
som likväl icke föranledde något resultat. Vid 1815 års Riksdag begärde
Ständerna alt en ytterligare kommitté skulle nedsättas, hvilket å Regeringens sida endast gaf anledning
till åtskilliga förberedande undersökningar, hvarföre Rikets Ständer år 1818 förordade
ett serskildt Utskott, som ock nedsattes, för frågans behandling. Detta Utskott
föreslog upphäfvande af den kollegiala styrelseformen och införande af en Ministerstyrelse;
hvilket förslag dock icke omedelbart pröfvades af Rikets Ständer, utan öfver
Bih.
till R. St. Prat. 1856 & 1857. 8 Sami. t A Häft. 1
2 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-L Iskol/e/s Betänkande N:o 69.
lemnades till Regeringen med anhållan om en ytterligare kommitté för en ny reglering
af Rikets embeten oell tjenster samt ett lörbättradt arbetssätt inom Rikets styrelseverk.
En sådan kommitté nedsattes år 1819 och anbefalldes att sammanträda med Lag-fcommitlén
och de lill öfverseende af de ekonomiska författningarne utsedde kommilterade. Ar
1822 afgafs ett gemensamt Betänkande, hvilket föranledde Kongl: Majrts Proposition till
1823 års Ständer om behofvet af ett serskildt Utskott för ali ännu fullständigare undersöka
ärendet. Delta Utskott utarbetade ett Betänkande, deraf följande resultater vunnits,
nemligen:
l:o Rättsfrågors afskiljande från de administrativa embetsverken, enligt Kongl.
Förordningen den 17 April 1828.
2:o Upphäfvande af allmänna ärendenas beredning; och
3:o Departemental-Styrclsens införande, hvilken likväl icke kom lill stånd förr än
vid 1840 års Riksdag.
I afseende åter på regleringen af de Regerings-deparlementen underordnade styrelseverken,
lemnades frågan oafgjord, ehuru den allmänna meningen vid sistnämnde
Riksdag, likasom förut, uppenbarligen var den, att en sådan reglering ansågs för
Departemental-stvrelsens fulländning nödvändig, hvadan också en mängd tjenster inom
Kollegierna endast tillsattes på förordnande. Vid 1844 års Riksdag omförmältes i Kongl.
Maj:ts throntal behofvet af en förenklad reglering af styrelseverken och blefvo äfven, i
detta hänseende, förberedande åtgärder vidtagne; men dessa föranledde endast partiella
regleringar af tjenstepersonalen inom vissa embetsverk, i viss mån förhöjda löner, samt
stadgandet af den, onekligen på riktiga grunder hvilande, men af Regeringen i dess vid
denna Riksdag aflålne Proposition på visst sätt öfvergifna grundsatsen att tvenne eller
flera tjenster i olika verk icke må i en hand förenas. Motionären, som vidare anfört,
att Rikets Stander, vid innevarande Riksilag af Chefen för Finans-departementet erhållit
det förklarande, ”alt, Siats-Rådet efter noggrannt öfvervägande af Irågan om en ny embetsverkens
organisation icke funnit skäligt att inlåta sig i undersökning om lämpligheten
af eller sältet för en förändring deri. emedan de lid efter annan tillkomne förvaltningar,
embeten och befattningar i vår Statsmekanism utgöra förgreningar af Statens gemensamma
lif och såsom sådane äro nödvändige lör samhällets friskhet och lörkofran, ’
har, då han funnit detta sätt alt undanskjuta en angelägen och för det allmänna vigtig
organisationsfråga icke kunna på något vis tillfredsställa det allmännas rättmätiga
anspråk, med anledning häraf och under förmenande att enda medlet för att lyckas ingjuta
en ny friskhet i Statens gemensamma lif är att den administrativa behandlingen
af ärendena, ej mindre inom Regerings-departementerne, än ock de underlydande styrelseverken
väsendtligen förenklas, ansett sig böra föreslå: att Rikets Ständer, innan de
definitivt bevilja de ifrågaställdc löneförhöjningarne, måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, alt Kongl. Maj:t täcktes genom fullt sakkunnige personer låta granska
Instruktionerna för så väl Kongl. Maj:ls Kansli, som de serskilda styrelseverken, samt
derefter tillse, huruvida de icke, dels genom styrelseverkens ställande uti ett mera omedelbart
sammanhang med Regerings-departemenlen, dels genom en förändrad method för
de rent administrativa ärendenas behandling, Statsförvaltningen skulle kunna ordnas på
ett sätt, som icke blott befordrade skyndsamhet, ordning och drift, utan tillika gjorde det
möjligt att sköta ärendena med ett mindre antal bättre lönade tjenstemän ; samt att Rikets
Ständer måtte vid nästa Riksdag få emottaga Nådig Proposition i detta angelägna
ämne.
C) Inom Hedervärda Bonde-ståndet:
af Carl Dahlgren, från Elfsborgs Län, som anfört, alt ehuru han måste medgifva a
ganska förtjenstfulla förslag vid innevarande Riksdag blifvit framställda till begränsande
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:n 69.
3
af alla förhöjda statsanslag af ordinarie natur inom tiden till nasta Iliksdag, äfvensom
välbetänkta yrkanden blifvit gjorda, att de hittills oerhörda anspråken på löneförhöjningar
måtte serdeles omsorgsfullt profves och endast företrädesvis tillstyrkas för de lägre oell
hos oss så ändamålsvidrigl alltför ringa lönta tjenslemanna-klasserna, samt att dessa förhöjningar
skulle få namn af tillfälliga lönebidrag och blott gifvas för Ijenster, som endast
hade under 1,200 R:dr R:mt oell högst med 50 procent af lönen, hyser han dock
den fruktan att, i det outredda skick Regeringen lemnat den för Embetsmanna-klassen
eljest så vigtiga Statsreglerings-propositioncn, Siats-Utskottet icke, med bästa vilja,
kan på ett rättvist och nog sorgfälligt sätt pröfva behofven och föreslå beloppen, helst
Regeringen icke ens nu, da den beslutat sig att framstå för anspråken, sökt uppfylla
de länge af nationen uttalade önskningarne om en tidsenlig och val ordnad reglering af
styrelse- och förvaltnings-verken. Motionären har på dessa grunder och under önskan
att Rikets Ständer ville, å deras sida, visa sig fullt beslutna att med allvar upptaga frågan
om så väl den nyssnämnda regleringen som om en derefter lämpad fullständig lönestat,
föreslagit, att Rikets Ständer mätte underdänigsl anhålla det Kongl. Majit täcktes
Nådigst uppdraga åt en kommitté sakkunnige män, under ordförande af några ibland
Kongl. Majits rådgifvare, samt med biträde af en tjensteman från hvarje Embetsverk,
som kommitterade ega att vid öfverläggningen om verkets organisation och arbetsordning
tillkalla, att. underdånigt utlåtande öfver samtlige styrelse- och förvaltnings-verkens
reglering så skyndsamt afgifva, alt detsamma innan nästa Riksdag må kunna Kongl.
Majlis Nådiga pröfning underställas, samt Rikets näst sammanträdande Ständer fä emottaga
en. Nådig Proposition i denna vigtiga fråga.”
Och har motionären derjemte föreslagit Rikets Ständer, alt ställa till Kongl. Majlis
disposition ett anslag af 10,000 Ridr Rimt till arfvoden åt biträdande personer, aflöning
åt Kansli-personalen, skrifmaterialier m. m.
På sätt uti en af motionerna blifvit närmare utredt, har behofvet af en ändamålsenligare
och enklare organisation af Statsförvaltningen och styrelseverken, allt ifrån början
af vårt nyaste statsskick, utgjort föremål för uppmärksamhet å så väl representationens
som Regeringens sida. Det var ock de i anledning dera! utarbetade förslag som
grundade don år 1840 slutligen antagna förändring af Stals-rådets sammansättning, hvarigenom
den så kallade Departemental-stvrelsen infördes. Ett af de hufvudsakligaste syftemålen
dermed var, att ställa Departcmenls-chelerne i spetsen livar och en för sin förvaltningsgren,
för att kunna med närmare uppmärksamhet följa alla dithörande angelägenheter
samt öfvervaka verkställigheten af meddeldta föreskrifter. Det synes ock då,
till närmare utveckling af det antagna systemet, fordras, ali de Regeringen underordnade
förvaltnings-myndigbelerna, utgörande dess organer, erhålla en derefter lämpad organisation.
Likaså vore en sådan förändring uti arbetsordningen inom dessa verk erforderlig,
hvarigenom den långsamhet uti alla ärendens handläggning, som med skäl öfverklagas,
kunde blifva undanröjd och nödig raskhet uti administrations-bestyrens behandling
befordrad. Att under tiden efter införandet af ofvannämnde nya organisation af Statsrådet,
behofvet af en dylik förändring ej heller undfallit Hans Majit Konungens uppmärksamhet,
synes af dess meddelanden till Rikets Ständer vid 1844 års Riksdag. De regleringar
inom Embetsverken, som sedermera blifvit verkställda eller ifrågakommit, hafva
dock egentligen varit inskränkta till blott jemkningar uti personal- och lönestaten. Hufvud
frågan, eller beredandet af förändring uti sjelfva organisations-syslemet och ändamålsenligaste
sättet för dess tillvägabringande, har sålunda ännu icke vunnit lösning. Reliofvel
af en sådan lösning, redan tillräckligen påkailadt af ämnets stora vigt, framstår
dock ännu mera påträngande, då numera, i följd af sednare tiders stegring af alla lefnadskostnader,
en betydligare förbättring af Statens tjenstemäns aflöning synes blifva
4
Allmänna Besvärs- ock Ekonomi- Utskottets Betänkande N:o 69.
oundviklig, samt det således är af ytterligare angelägenhet att noga tillse, huruvida icke,
genom förenkling uti administrationen, embets- och tjenstemanna-personalen må kunna
inskränkas så att, utan alltför mycket ökad tunga för Staten, hvar och en kan tilldelas
tillräcklig vedergällning för dess möda.
Hvarken föranleda ofvannämnda motioner eller anser Utskottet sig vara i tillfälle
att ingå uti närmare utredning om beskaffenheten af de organisations-förändringar, sorn
kunna vara erforderliga och lämpliga, samt ännu mindre att derför uppgöra fullständiga
förslag. Men Utskottet har likväl funnit sig pligligt att, för ärendets behandling, taga i
betraktande huruvida anledning må förefinuas dertill, alt dylika förändringar, uti ofvannämnde
syftning, skulle kunna åstadkommas. Det har då icke undfallit Utskottet att, för så
vidt fråga kunde blifva att vidtaga förändring i syftning att införa en uti andra länder bruklig
så kallad Minister-styrelse, hvarigenom förvaltnings-ärendena blelve afgjorda af Departements-cheferne
och Departemenlena således organiserade med byråer endast för
ärendenas beredande, en dylik förändring hvarken vore öfverensstämmande med våra
grundlagar eller i öfrigt förenlig med den säkerhet för ärendenas behöriga handläggning,
som är afsedd derigenom att denna handläggning är öfverlemuad åt embets- och tjenstemän,
som, sjelfständigt verkande, äro för sina åtgärder i laga ordning ansvarige. En
dylik förändring skulle ock möta ett väsendtligt hinder uti ärendenas mängd samt olämplighelen
af all åt Deparlements-cheferne öfverlemna en med deraf följande redovisningsoch
ansvarsskyldighet förenad medels-förvaltning. Deremot torde det. ofvan antydda ändamålet
kunna vinnas derigenom, alt de behöfliga förvallnings-verkena, måhända med ett
eller annat undantag, såsom särskilda afdelningar, förenades med Departemenlena under
Departements-chefernes högsta chefskap och inseende. Behandlingen af dithörande ärenden
och besluten derom borde likväl då, under behörig ansvarsskyldighet, besörjas af der
anställde embets- och tjenstemän, antingen kollektivt, der ärendenas vigt och beskaffenhet
funues böra dertill föranleda, eller då fråga endast vore om verkslällighets-åtgärder
eller mindre vigliga ärenden, af vederbörande Afdeluings-chefer, allt efter hvad vid uppgörandet
af förslag lill den nya regleringen kunde finnas lämpligast. Enahanda trygghet
vid ärendenas handläggning som med de nuvarande formerna är afsedd och hvarvid det
allmänna tänkesättet med skäl faster mycken vigt, skulle således ändock vinnas. För
vidtagandet af en dylik förändring synes dock tillika erfordras, att åtskilliga sådana frågor,
angående tillämpningen af gällande författningar i beskattnings-ärenden eller utgörandet
af allmänna onera, som ännu handläggas och genom utslag afgöras af vissa Kollegier,
blefve skiljda ifrån de departemental förvallnings-afdelningarne. Till deri del desamma
icke ansåges böra blifva föremål för behandling vid allmänna domslolarne, på
lika sätt som åtskillige år 1828 dit öfverflyttade ärenden, hvarvid likväl i många och
tilläfventyrs de flesta fall betänklighet torde möta, skulle de då måhända kunna öfverlämnäs
till afgörande af den redan befintlige kamerala Öfver-domstolen, Kongl. Kammarrätten,
sorn sålunda komme alt behandla alla frågor om tillämpning af beskaltnings-författuingarne
och utgörande af allmänna onera.
Hvad Utskottet sålunda anfört afser emellertid, på sätt redan här ofvan blifvit vttradt,
hvarken att, i sakens nuvarande outredda skick uttala någon bestämd åsigt om
sättet för de ifrågasatta förändringarne, eller alt derom framställa förslag, all läggas lill
grund för Rikets Ständers pröfning. Men Utskottet har trott sig böra dermed antyda
hvad inom detsamma förekommit till stöd för den föreställningen, att anledning icke saknas
att vid ärendets blifvande utredning af sakkunniga personer, det åsyftade ändamålet
skulle kunna vinnas. Dertill kommer dock ytterligare alt, då frågan om behofvet af en
ändamålsenligare organisation af styrelseverken och formerna för deras verksamhet en
längre tid varit föremål för uppmärksamhet både inom och utom representationen, det
f äfven
Allmänna Besvärs och EUonomi-U'Iskottets Betänkande N:o 69,. 5
äfven under förutsättning af möjligheten att, vid densammas fullständiga utredning och
pröfning, kunde komma att visa sig, att någon väsendtlig förändring uti det nuvarande
systemet icke kan åstadkommas, i alla händelser, synes vara af vigt, att denna maktpåliggande
fråga bringas lill slutligt afgörande. Endast derigenom blifver det ock möjligt
alt undanrödja de betänkligheter, hvilka annars, hädanefter som hittills, torde återkomma
vid behandlingen af förslag till nya löneanvisningar för de till Statsförvaltningens
olika grenar hörande embets- och tjenstemän.
Med afseende å allt detta finnér Utskottet sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
täcktes förordna en kommitté af sakkunniga personer, för att afgifva
yttrande, ock förslag, huruvida och på hvad sätt en sådan
förändring uti styrelseverkens och administrations-myndighelernas
organisation skulle kunna åstadkommas, som, i öfverensstämmelse
med de grunder hvarpå den så kallade Deparlemental-stvrelsen
hvilar, beredde en dylik organisations närmare samband med" Slatsdcpartemeutena
äfvensom möjligaste enkelhet i ärendenas behandling,
i förening med nödig säkerhet; samt att Kongl. Majit derefter
ville, vid nästa Riksdag, med delgifvande af nämnde förslag, framställa
den Nådiga Proposition i ämnet, som kan finnas af behofvet
påkallad.
Hvad angår Riksdagsmannen C. D. Dahlgrens tillika väckta förslag, att Rikets
Ständer måtte, till bestridande af kostnaderna för den ifrågaställa kommittén, till Kongl.
Majlis disposition ställa ett belopp af 10,000 Ridr Runt; så torde det icke blifva behöflig!
att på förhand anvisa särskildt anslag för detta ändamål, utan med bestämmande
huru de uppkommande kostnaderna skola godtgöras, kunna förfaras på sätt i andra dylika
fall iakttagits, anse.r Utskottet sig icke tillkomma alt yttrande om något sådant anslag
afgifva, hvadan Utskottet
finnér sig, för sin del, icke böra någon åtgärd i anledning af berörde
framställning föreslå.
Stockholm den 10 Mars 1857.
Bes ervation
af Herr Lallerstedt, som anförde: "Ehuru jag instämmer i Utskottets beslut, som
tillstyrker Rikets Ständer att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om nedsättande
af en kommitté för styrelseverkens organisation, får jag dock reservera mig mot den
i Betänkandet uttryckta åsigt att handläggningen af åtskilliga frågor om tillämpningen af
gällande författningar angående beskattnings-väsendet eller utgörande al allmänna onera,
som nu genom utslag afgöras af vissa Kollegier, skulle kunna till allmänna domstolarne
öfveriemnas. Efter mitt omdöme behandla de förvaltande verken för närvarande inga
andra ärenden, som icke tillhöra förvaltningen, än ulsöknings-ärenden; hvaremot bland de
mål, som domstolarne handlägga, finnas sådana som egentligen borde tillhöra de förval
Bih.
till B. St. Prot. 1856 & 1857. 8 Sami. 14 Haft. 2
6
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N.-o 69.
tande verken. Lagskipnings- och förvaltnings-ärenden äro af så olika natur, att de böra
betraktas ur olika synpunkter samt följaktligen behandlas och afgöras af olika myndigheter.
Långt ifrån att föranleda till deras sammanblandning, finner jag derföre angeläget
att, i sammanhang med styrelseverkens organisation, en skarp, på vetenskapliga
grunder hvilande skilnad emellan det ena oell andra slaget af ärenden uppdrages, hvarförinnan
jag anser något förslag till organisation af styrelseverken icke lämpligen kunna
af den ifrågasatta kommittén uppgöras.»
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1856.
Allni. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 70.
1
N:o 70.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Mare 1857, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om ändring
och revision af Kongl, Instruktionen för Landshöfding arne
och de vid Läns-slyrelserna anställde tjenstemän af den iO November
1855.
Omförmälde motioner äro afgifne dels hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln
'af Herr Dalman, W. F., dels inom Vällofliga Borgare-ståndet af Herr Ekholm, dels
ock inom Hedervärda Bonde-ståndet af Riksdagsmännen Matts Pehrsson från Stockholms
län, Daniel Danielsson från Jönköpings län och Per Östman från WesterNorrlands
län.
Af motionärerne hafva ändringar blifvit yrkade uti följande §§, nemligen:
66 §.
så lydande:
”Om, utom det i nästföregående § omförmälda fall, Lands-sekrelerare eller
Lands-kamererare i tjensten heträdes med uppenbar orätt, egennytta, vårdslöshet
eller försummelse, eller från tjensten sig olofligen afhåller, eller ernet Landshöfding
visar vanvördnad eller ohörsamhet, skall den felaktige ställas under tilltal inför vederbörlig
domstol, hvarvid Landshöfdingen jemväl eger alt, i händelse omständigheterna
det påkalla, emellertid skilja honom från cmhetets- utöfning.”
”För Landt-räntmästare, Läns-notarie, Läns-bokhållare, Kronofogde och Häradsskrifvare
vare lag samma; dock med rättighet för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, då förseelsens beskaffenhet dertill föranleder, förelägga vitén och dera
Bih. till Ii. St. Prof. .1856 $ 1857. 8 Sami. 15 Haft. 1
2
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 70.
dertill fälla eller ådöma böter till högst en månads lön, eller suspension från tjenst
och lön på högst tre månaders tid.”
1 afseende å denna § är af Herr Dalman anmärkt, att den Landshöfdingarne
deri tillagde suspensions-rätt vore sträckt vida utöfver hvad föregående Instruktion
medgifvit och i allmänna Lagen vore i sådant hänseende stadgadt. 1734 års
Landshöfdinge-instruktion tillerkände visserligen Landshöfding rättighet att ”der
Lands-kamererare, Fogdar och Häradsskrifvare icke efterlefde de för dem utfärdade
Instruktioner, den felaktige efter sakens omständighet vederbörligen tilltala, näpsa
eller inmana låta och, derest han sig då icke rättade, honom i Kammar-revisionen
strax angifva, äfvensom att, intill dess svar kunde följa, emellertid en sådan brottslig
från tjensten suspendera, ifall dess brott det förtjenade”, men detta, som afsåge
de fall, då anmälan skulle göras hos Kammar-revisionen (motsvarande Kammar-rätten
eller Stats-kontoret) vore i följd häraf, enligt motionärens tanke, inskränkt
till de frågor, der det gällde upphördens redovisande och der det kunde
vara af nöden att genom skyndsam och kraftig åtgärd undanrycka det allmännas
medel en osäker uppbördsmans vård; och Lands-sekreterare samt öfrige Landtstatens
tjenstemän vöre, enligt sistnämnde Instruktion, icke underkastade suspension.
Allmänna Lagen innehöll åter i 1 kap. 7 § Utsöknings-Balken, att om de, som al
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i bud och ärender brukas, af sjelftagen myndighet
öfverskrida eller eftersätta det, som dem i hvarje mål hefaldt är. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eger makt att dem med ord och varning näpsa, eller i böter al
dem taga två eller tre månaders lön, eller ock, der hrottet svårare är, det hos
Bätten angifva; då deremot den nya Instruktionen gåfve Landshöfding räll att blott
på grund af hvad som utaf honom kunde såsom ”vanvördnad” eller ”ohörsamhet’
rubriceras, utan all slags undersökning skilja Landtstats-tjenstemän från utöfning al
deras befattningar, endast med vilkor alt han samtidigt ställde dem under tilltal.
Motionären ansåg dessutom ifrågavarande stadgande vara i strid mot 36 § i Ilegerings-Formen,
som innehöll, att de, som bekläda domare-embelen äfvensom alla
embets- och tjenstemän, som ej voro i föregående 35 § såsom förtroende-embetsmän
upptagne, ”icke kunde utan medelst ransakning och dom från sina innehafvande
sysslor af Konungen afsältas”; af hvilket stadgande motionären ansåg löija,
att icke-amovibla tjenstemän ej heller kunde genom befallning från Konungen, utan
förutgånget domstols-beslut, omedelbart skiljas från kjellstens utöfning. Följderna al
det ifrågavarande stadgandet kunde, enligt motionärens förmenande, blifva ganska
fruktansvärda, enär dels Landshöfdingen, om han äfven vore skyldig att. i sammanhang
med suspensions-åtgärden ställa tjenstemannen under tilltal, icke behöfde förebringa
annat skäl för tjenstemannens fällande till böter eller suspension, än alt han
mot Landshöfdingen visat ”vanvördnad” eller ”ohörsamhet”, dels ock erfarenheten
nogsamt vitsordade hvad resultat åtal emot högre embetsmän och chefer för vin
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 70.
3
namie af upprättelse i allmänhet hade medfört. Meranämnde stadgande, hvilket, i
motionärens tanke, ej heller kunde på grund af förhandenvarande förhållanden anses
hafva varit behöflig! skulle, såsom han trodde, verka derhän, att det blefve allt svårare
att till tjenstemän vid Landtstaten erhålla skicklige personer, som tillika vore
ömtålige om sin sjelfständighet; och det finge ej förbises, att all godtycklig styrelse
i moraliskt hänseende verkade skadligt på dem, som deraf berodde. En person
med skicklighet och heder hade otvifvelaktig! mera nit och intresse för ett värf,
der man mera hade förtroende till hans goda egenskaper, än der det hotande
Damocles-svärdet af chefens nyck eller dåliga lynne sväfvade öfver hans hufvud.
Han kunde visserligen i sednare fallet blifva mera försigtig och möj
ligen
undvika påtagliga anledningar till förebråelse, men den kärlek och lust för
embetets utöfning, sorn droge halfva lasset, komme troligen att mångenstädes saknas.
Om härtill lades att den sednaste löneregleringen för Landtstats-tjenstemännen,
enligt hvad desse sjelfve påstode, i allmänhet försämrat deras vilkor, så funnes
lätt att nästan all uppmuntran för dugliga och karaktersfasta män att egna sig åt
dessa mödosamma befattningar, sorn erfordrade verklig duglighet och för det egentliga
folket vore vigtigare, än de flesta andra tjenster, hädanefter komme att saknas;
— på sålunda anförda grunder har Herr Dalman föreslagit, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att den Landshöfdingarne genom 66 §
förlänade rätt att från tjenste-utöfning skilja der uppräknade Landtstats-tjenstemän
må inskränkas till det fall, när de brista i redovisning af allmänna medel eller beträdas
med oredlighet, då likväl i sammanhang dermed åtal inför vederbörlig domstol
eller myndighet genast borde mot den felaktige anställas samt suspensions-åtgärden
omedelbarligen underställas samma myndighets pröfning.
Herr Ekholm har framställt anmärkningar emot den genom 66 § Landshöfdingen
”i strid mot Grundlagens andemening” tillagda makt att skilja Lands-sekreterare
och Lands-kamererare från utöfningen af deras befattningar, om vid åtals anställande
omständigheterna det påkalla. Jemte åberopande af hvad Rikets Ständers
Justitie-Ombudsman uti dess till innevarande riksdag afgifna embets-berättelse i detta
afseende anfört, har Herr Ekholm vidare andragit: att, när §:ns ordalydelse medgifver
Landshöfding atl. suspendera för förseelser och fel, som kanske af domstol ansåges
icke förtjena strängare ansvar, än några riksdalers böter, någon gräns för
denna suspensions-makt åtminstone hade bordt bestämmas, helst det nu vore att
befara, det Landshöfdingarne, som mera sällan vore lagkunnige, skulle mycket misstaga
sig om rätt tillfälle, då behof af suspensions-maktens utöfning kunde vara för
handen; att detta stadgande skulle försvåra möjligheten att till de ifrågavarande befattningarne
få skicklige tjenstemän samt verka förlamande på den sjelfständighet att
yttra sin mening, som hos Land s-sekreteraren och Lands-kamereraren borde bevaras,
om de skulle kunna med rätt gagn utöfva sina tjenster, dervid de ej sällan nöd
-
I
4 Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 70.
gades motsätta sig , omogna och lagstridiga förslag af Landshöfdingarne; att det icke
kunde vara annat än olämpligt att Landshöfding egde obegränsad suspensions-makt /
emot Lands-sekreterare och Lands-kamererare, då desse voro ansvarige föredragande
och rådgifvare samt med Landshöfdingen delade ansvaret för allt hvad af Länsstyrelsen
gjordes eller uraktlätes, i följd hvaraf de ingalunda kunde jemföras med de
hos kollegierne anställde tjenstemän, hvilka af dessa embetsverk kunna suspenderas;
att, om en Landshöfding vore ett ”brushufvud” eller okunnig 0111 vidden af sina
pligter samt hysande förvända begrepp om sin maktfullkomlighet, så kunde han ofta
tillgripa ifrågavarande utväg att åstadkomma skandalösa uppträden, hvilka komme att
nedsätta embetets anseende; att de enda fall, der Landshöfding borde få, i samman
hang
med förordnande af åtal, skilja Lands-sekreterare och Lands-kamererare från
tjenste-utöfning, torde vara 0111 de beträdas med balans eller bristande redogörelse
eller med brott, som å ära går; att då, enligt instruktionen för Kammar-rätten,
denna vore i fråga om balans eller bristande redogörelse rätt domstol öfver Landssekreterare
och Lands-kamererare samt allmänna lagen i 9 kap. 5 § UtsokningsBalken
och 8 kap. 2 § Rättegångs-Balken stadgade det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
för andra embets-hrott skulle svara inför Hof-rätt, orden ”inför vederbörlig
domstol,” hvilken i denna § förekomma, borde förändras så att i samma § bestämdt
uttrycktes det Lands-sekreterare och Lands-kamererare skola ställas under tilltal
inför Hof-rätt eller Kammar-rätten, allt efter målets beskaffenhet; varande af Herr
Ekholm hemställdt, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
örn ändring af 66 § i enlighet med de af motionären yttrade åsigter.
Vidare har Riksdagsmannen Malts Pehrsson yrkat ändring uti ifrågavarande
66 §, jemväl i afseende på den Landshöfdingar tillerkände rätt att suspendera
Lands-sekreterare och Lands-kamererare. Denna makt kunde, efter motionärens förmenande,
på det högsta skada allmän säkerhet och enskild rätt. Den lemnade en
maktlysten, högdragen och i sådant läll vanligen okunnig Landshöfding tillfälle alt,
då han fruktade motsägelse eller reservation eller ansåge sig ej nog ”fjäsad” af sina
närmaste män, från tjenstgöring aflägsna desse; hvadan motionären ansåg § böra
erhålla följande förändrade lydelse:
”Om — — — — domstol, som eger att vid börjad ransakning bestämma
huruvida den tilltalade genast hör afhålla sig från embetets utöfning intill dess vidare
beslut i målet kan blifva faltadt. Detsamma gäller äfven för Landt-räntmästare,
Läns-notarie, Läns-bokhållare, Kronofogde och Härads-skrifvare; dock med rättighet
— — tre månaders tid.”
Slutligen har Riksdagsmannen Per Östman, beträffande 66 §, framställt anmärkningar
emot det der förekommande stadgande 0111 påföljd för Lands-sekreterares
och Lands-kamererares fel i tjensten. Bland nämnde fel funnes uppräknade ”vanvördnad”
och ”ohörsamhet” mot Landshöfding, men som åsidosättande af Landshöf
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 70.
5
dings tillsägelser, så vidt de vore grundade pä lag och lagligen inför protokoll meddelade,
hemföllc under det i § jemväl omförmälda felet ”försummelse”, så innebure
ofvanberörde uttryck ett försök ait nedsätta ifrågavarande Departements-chefers embets-stäilning
i förhållande till Landshöfdingarne och att bereda en utöfver lag sträckt
subordination under dessa, hvarigenom tjenstemän, hvilka sjelfve i första handen hurö
ansvaret för Läns-styrelsens åtgärder, förvandlades från kontrollanter på Landshöfdingarne
i det allmännas interesse till lydiga redskap för dessas önskningar. Saluma
verkan ansåg motionären äfven följa af den Landshöfdingarne tillagda suspensionsrätt,
hvilken vore obehöflig, då det lagliga subordinations-förhållandet vore tillräckligen
värnadt genom medgifvandet af åtal vid domstol. På grund häraf och då en
dylik suspensions-rätt, enligt motionärens förmenande, icke ens tillkomme Kongl.
Majit i afseende på de med fullmakt försedde tjenstemän, har motionären tillstyrkt,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anmäla deras önskan att
meranämnde 66 § (1 mom.) måtte erhålla följande lydelse:
”Om, utom — — — — afhållen, skall den felaklige ställas under tilltal
inför vederbörlig domstol och ansvare för fel eller försummelse i tjensten efter hvad
lag stadgar.''''
35 och 67 §§.
I afseende å 35 § 2 morn. är af Riksdagsmannen Matts Pehrsson den ändring
föreslagen, att deli Landshöfdingarne der tillagda rätt att tillsätta Läns-notarier och
Läns-bokhållare skulle upphöra och dessa tjenstemän utnämnas af Kongl. Majit, på
underdåniga förslag, hvad den förre angår, af Chefen för Civil-departementet och,
beträffande den sednare, af Chefen för Finans-departementet. 1 sammanhang med
hvad samme motionär, på sätt ofvan är anfördt, vid 66 § erinrat om det Landshöfdingen,
efter förmenande, beredda tillfälle att för undvikande af befarad motsägelse
eller reservation från Lands-sekreterare eller Lands-kamererare, genom åtals anställande
afstänga desse från tjenste-utöfning, har motionären till stöd för nu ifrågavarande
förändring åberopat, att Landshöfdingen vid sådana fall skulle ega tillfälle att
låta vissa mål, dem Landshöfdingen ville hafva efter sin önskan afgjorda, föredragas
af Läns-notarien och Läns-bokhållaren, hvilka, såsom af Landshöfdingen tillsatte, vore
af honom beroende.
Riksdagsmannen Daniel Danielsson har jemväl föreslagit ändring uti nyssnämnde
2 mom. af 35 §, nemligen så vidt detsamma medgifver att ledig Länsmanstjenst
ej behöfver före tillsättandet kungöras och att sådan tillsättning får ske
medelst konstitutorial; hvarjemte denne motionär framställt anmärkning mot stadgandet
i 67 §, att Länsman må, då begången förseelse är af den beskaffenhet, att
Kongl. Majits Befallningshafvande finner sig icke vidare kunna för Länsmannen hafva
6
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 70.
förtroende, af Kongl. Majrts Befallningshafvande från tjensten alldeles skiljas. Som
Länsmännen mera än andre tjenstemän stöde i nära och ständig beröring med folket
samt deras göromål nu mera än förr fordrade urskiljning, skicklighet och rättrådighet,
vore det, enligt motionärens tanke, i samma mån vigtig! att på dessa platser
hafva duglige och rättskaffens män, sorn kunde handla sjelfständigt och, på samma
gång de bevakade det allmännas rätt, icke lemnade den enskildes bästa ur sigte; men
sådane män kunde svårligen erhållas till tjenster, hvilka, såsom Länsmans-tjensterne,
icke innehades med större säkerhet, än att det blott berodde af en förmans nyck
att skilja innehafvarne från tjensten. — På grund af dessa och vidare anförde skäl
har motionären hemställt, alt ifrågavarande §§ måtte sålunda rättas, ”att Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande ålägges, att vid tillsättning af Länsmanstjenster utfärda
ordentliga fullmakter och att den Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillerkända makt
att, utan föregången ransakning och dom, skilja Länsmännen från deras tjenster, må
blifva upphäld, äfvensom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande iörpligtas att ledighet
i Länsmans-tjenst behörigen kungöra.”
10 §.
Uti denna § har ändring blifvit yrkad af Herr Dalman för så vidt deri
stadgas, att Kongl. Majis Befallningshafvande eger för ordningens handhafvande, uti
sådana fall, der ansvar icke är i lag bestämdt, stadga erforderliga vitén; varande af
motionären hemslälldt, att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maji i underdånighet
anhålla om en sådan nådig förklaring af nämnde stadgande, att tillämpningen deraf
bestämdt inskränktes till de fall, der ansvar för öfverträdelse af ekonomisk författning
funnes påbjudet, men kunde för tillfället behöfva förhöjas, så att Landshöfdingen
icke vore bemyndigad att ingripa i lagstiftningen öfver de ämnen, som till allmänna
lagen höra, ehvad ansvar funnes derom stadgadt eller ej; och har motionären
till stöd för denna sin framställning åberopat de åsigter i frågan, hvilka Rikets
Ständers Justitie-Ombudsman uti dess till innevarande Riksdag afgifna berättelse
framställt och som hufvudsakligen innefattas i följande yttrande: ”Att förelägga vite
för hvad af lag ej är med ansvar belagdt eller förbudet, vore nemligen ej blott att
under namn af vite stadga ett nytt straff, utan det vore ock att till brott qvalificera
hvad af lagen ej är för brott ansedt. Uppdrag härtill i mål, som röra rikets
allmänna hushållning, vore lenmadt åt Konungen och innebure en makt att utvidga
strafflagames område till nya föremål. Lika stor som denna makt hos Konungen
finnes, skulle den öf-ergå till underordnade myndigheter, i fall dessa tillätes stadga
vitén för hvad i lag eller gällande författning icke ‘är förbudet och bestraffadt. Dessa
myndigheter komme då att utöfva ej blott den redan äfventyrliga makten att förhöja
lagligen bestämda straff', utan ock den ännu vådligare, den företrädesvis vig
-
Allm. Besv- och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 70.
7
tiga delen af kriminal-lagstiftningen, att afgöra hvad som skall för straffbart anses,
förbjuda hvad sorn icke är förbjudet.”
”Så tror jag ej det rimligen kunna förhålla sig. Den i allmänna hushållnings-ärenden
stiftade särskilda lagstiftnings-makl vore genom Regerings-formen
öfverlemnad åt Konungen, men endast för att af Konungen sjelf utöfvas.”
12 §.
I afseende härå har Herr Dalman anfört, att, ehuru 1 kap. 2 § UtsökningsBalken
stadgade: ”Ej må Konungens Befallningshafvande befatta sig med det, som
domare-embetet tillhörer; håfve dock makt att tillse det lag och rätt vid Under-rätterna
skipad varder; finnér han det annorlunda skedt vara, gifve Hof-rätten det tillkänna,
” samt detta stadgande, enligt motionärens förmenande, oförtydbart innebure,
att Landshöfding icke egde vidsträcktare myndighet i detta hänseende, än att hos
Hof-rätten till beifran anmäla uraktlåtet fullgörande af de enligt lag och författningar
domhafvande alagde skyldigheter, vore Landshöfding likväl genom ifrågavarande
§ uti Instruktionen bemyndigad att genom förelagda vitén till obegränsadt belopp
tillförbinda domare att i vissa fall fullgöra sina åligganden i afseende på öfverlemnande
af saköreslängder, redovisningar och andra handlingar eller sådane uppgifter,
hvilka enligt uppbörds-författningarne skola af domare afgifvas; hvilket, då domare
icke subordinera!1 under Landshöfding, utgjorde en abnormitet, som borde afhjelpas,
helst det ej vore förenadt med mera besvär, att hos Hof-rätten anmäla försummelsen;
och ansåg motionären alltså nämnde § höra förändras derhän, att Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande icke egde rätt att förelägga domare vitén, utan endast att hos
Hof-rätt anmäla de försummelser eller den uraktlåtenhet, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansåge sig ega skäl att anmärka uti fullgörandet af domares i nämnde §
omförmälda åligganden.
Förutom de sålunda föreslagna ändringar af vissa stadgander. uti Instruktionen,
har emot denna Författning blifvit anmärkt dels af Herr Dalman, att åtskilliga
föreskrifter deruti vore alltför obestämda och ofullständigt alfattade, såsom exempel
hvarpå åberopats 3, 4, 5, 8, 9, 19, 27, 31, 43 och 65 §§, och dels af Herr
Ekholm, alt Bristfälligheter och oriktigheter förekomme uti 13 §, 14 § 2 morn., 18
och 19 §§, 26 § 5 mom. och 27 § samt att gränsen för Kongl. Maj:ts Befall
-
8
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 70.
ningshafvandes embetsbestyr blifvit utsträckt längre, än ske bordt och med andra
gällande författningar vore öfverensstämmande, genom, bland annat, stadgandet i 8 §
angående Kongl. Majits Befallningshafvandes befattning med hänseende till religionens
helgd och allmänna gudsljenstens upprätthållande; varande, på grund af sålunda
gjorda anmärkningar, af Herr Dalman yrkadt, alt Utskottet måtte, jemte det de af
motionären bestämdt föreslagne förändringar särskildt pröfvades, till granskning företaga
Instruktionen i dess helhet samt antingen löreslå de ytterligare förändringar uti
Instruktionens innehåll, uppställning och redaktion, Utskottet må finna nödiga, eller
ock tillstyrka Rikets Ständer att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om utfärdande
af ny Instruktion för Landshöfdingarne, med iakttagande af de erinringar. Rikets
Ständer i underdånighet framställde; och har åter Herr Ekholm tillstyrkt, att
Rikets Ständer måtte, med anmälan af' det utaf honom afgifna förslag till ändring i
66 §, tillika hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, alt Instruktionen måtte omarbetas
till öfverensstämmelse med andra gällande författningar.
Den anmärkning, som i främsta rummet och såsom vigtigast blifvit framställd,
rörer stadgandet uti 66 § att, då der omförmälde tjenstemän beträdas med
fel eller förbrytelser af uppgifven beskaffenhet, samt derför ställas under åtal inför
vederbörlig domstol, Konungens Befallningshafvande eger att, ”i händelse omständigheterna
det påkalla”, emellertid skilja den tilltalade ifrån tjenstens utöfning. Uti
1734 års Landshöfdinge-instruktion 24 § stadgas i fråga om der omnämnde tjenstemän,
Lands-kamererare, Kronofogdar och Häradsskrifvare, alt ”Landshöfdingen
skall hålla en allvarsam och sträng hand deröfver att de stricte och hörsamt efterlefva
och fullgöra för dem utfärdade Instruktioner, samt när någon deremot skulle
brottslig finnas, densamma tilltala, näpsa eller inmana låta och der han sig då ej
rättar, utan sätter Kongl. Maj:ts tjenst tillbaka och uti dess intresse med sin vårdslöshet
någon afsaknad förorsakar, densamma uti Kammar-revisionen strax angifva”.
Och berättigades Landshöfdingen ”emellertid att, till dess svar kunde följa, en sådan
från tjensten suspendera, i läll dess brott det förtjenar”. Motionärerne hafva väl
förmenat, att dessa föreskrifter blott afsåge de fall, då balans kunde förekomma.
Men ordalydelsen, som i allmänhet omförmäler underlåtenhet att fullgöra Instruktionens
föreskrifter och att tjenstemannen satte Konungens tjenst tillbaka, utan att
låta sig rätta, synes Utskottet tydligen utmärka, huruledes dermed alsetts underlåtenhet
-
Allm. Bes».- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 70.
9
lenhet i allmänhet, att uppfylla de genom instruktionen bestämda åligganden. Med
den der stadgade rätt för Landshöfdingen att suspendera den under åtal ställde tjen—
stemannen, ”i fall dess brott det förtjenar”, instämmer äfven det åberopade här ofvan
intagne stadgandet i sednaste instruktionen. Detta sistnämnde utmärker till och
med ännu tydligare, att åtgärden att skilja den tilltalade ifrån tjensteutöfning, endast
bör vidtagas då med afseende å den åtalade förseelsens beskaffenhet densamma linnes
af behofvet ”påkallad”.
Enahanda bestämmelser, som innefattas uti ofvannämnde 66 §, förekomma
för öfrigt i allmänhet uti embetsmyndigheters instruktioner. Sålunda innehåller instruktionen
för Kongl. Kommers-kollegium af den 23 April 1831 uti 15 §: ”Or
dinarie
tjensteman, som i tjensten antingen beträdes med förseelse eller mot förman
visar vanvördnad eller brister i lydnad, eger Kollegium, efter omständigheterna, varna
eller fälla till böter, svarande mot en månads lön, eller på högst trenne månader
från tjenst och lön suspendera; så ock när sådant skett, utan att den ielaktige deraf
låtit sig rätta, eller, då felet linnes vara af svårare beskaffenhet, förordna laga åtal”,
”egande Kollegium emellertid, att ”från tjenstens utöfning skilja en sådan under tilltal
ställd Tjensteman, intilldess öfver honom genom laga kraftvunnet beslut dömdt blifvit.”
Lika beskaffade stadganden förekomma uti instruktionerne för Bergs-kollegium af den
28 December 1832, 14 §, för Kongl. Kammar-kollegium af den 16 Februari 1838
uti 29 §, för Förvaltningen af Sjö-ärendena af den 18 Januari 1841, samt för
Kongl. Kammar-rätten af den 15 Oktober 1831, med den utsträckning för sistnämnde
embetsverk, att det eger att i hvarje fall döma öfver der anställde Tjenstemäns
fel i tjensteutöfningen.
Uti de under den 3 och 10 Juli 1840 för Stats-departementenas Kansliexpeditioner
utfärdade instruktioner stadgas: alt om tjensteman begär ”fel eller försummelser
af svårare beskaffenhet eller visar vanvördnad emot förman eller brister
i lydnad mot förman i tjensten” eger Deparlements-chefen att låta tilltala den fel—
aktige inför Kansli-rätt, och ankommer det på Departements-chcfen ”att, intilldess
Kansli-rätten hufvudsakligen i målet sig utlåtit, den tilltalade ifrån tjenstens utöfning
skilja och låta innehålla hälften af dertill hörande löne-inkomst utan att särskild klagan
deröfver föras må.”
1 afseende å den under Konungens Befallningshafvandes lydnad och inseende
ställde Skogs- och Jägeri-staten bestämmes uti instruktionen af den 16 Mars 1838,
att om Öfver-jägmästare, Jägmästare eller Öfverjägare beträdes med tjenstefel, som
anses höra till åtal föranleda, den tilltalade, under det åtalet varar, skall skiljas ifrån
tjensteutöfning och löneförmåner.
Af allt detta inhemtas således, huruledes rättighet för Konungens Befallningshafvande
att, då tjensteman ställts under åtal för felaktigt förhållande, förordna om
Bilt. lill H. St. Prot. 1856 f 1857. 8 Sami. 15 Haft. 2
40
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 70.
den tilltalades skiljande ifrån tjensteutölning, om den åtalade felaktigheten det förtjenade,
varit medgifven redan genom 1734 års instruktion, samt jemväl är bestämd
i afseende å en annan under Konungens Befallningshafvande lydande korps, eller
Jägeri-staten; äfvensom att enahanda rätt i allmänhet är tillagd vederbörande embetsmyndigheter,
både de kollektivt sammansatta, eller Kollegierne och sådane, der beslutande
rätten utöfvas ensamt af chefen, såsom uti Stats-departementerne. Det visar
sig ock, att bestämmelserne uti de citerade instruktionerne, i berörde hänseende,
äro för tjenstemännen strängare, än det ofvannämnde, uti nya Landshöfdinge-instruktionen
intagne stadgandet, enär de förra samtlige upptaga, att skiljandet ifrån tjensteutöfningen
fortfar till dess åtalet slutligen blifvit afdömdt, med det tillägg för
Kansli-departementena, att olver Departements-chefens beslut, derom särskild klagan
ej föras må, och att tjenstemannens halfva lön skall innehållas, samt för Jägeri-staten
bestämmes, att den tilltalade, under det åtalet varar, äfven förlorar löneförmånerne;
då deremot Landshöfdinge-instruktionen icke innefattar någon föreskrift, alt
den, sorn, i följd af åtal, genom Konungens Befallningshafvandes beslut, skiljes ifrån
tjenstgöring, derigenom går miste om lönen eller är förhindrad att särskildt öfverklaga
nämnde beslut.
Utskottet uppskattar fullkomligt den stora vigten deraf, att Statens tjenstemän
icke ställas uti godtyckligt beroende af vederbörande embetsmyndigheter; men
det får ej heller förbises angelägenheten för nämnde myndigheter alt ega nödig makt
för upprätthållande af ärendenas ordentliga fortgång, så att Statens tjenst icke åsi—
dosättes. Det är ock uppenbarligen för sådant ändamål, som myndigbeterne blifvit
tillagde rättigheten att, då tjensteman ställes under åtal, jemväl kunna emellertid
skilja honom ifrån tjenstens utöfning, enär det är lätt funnet, att felaktigheten kan
vara af sådan beskaffenhet, alt det ingalunda vore lämpligt, att den dermed beträdde
blefve vid tjenstgöring bibehållen, hvilket framför allt är påtagligt, derest åtalet föranledes
af försummelse att fullgöra tjensteåligganderne, enär i sådant fall tjenstens
uppfyllande kunde, till både allmän och enskild skada, blifva åsidosatt. Några anmärkningar
mot den rätt, som sålunda, i tid efter annan utfärdade instruktioner,
blifvit embetsmyndigheter tillagd, hafva derföre Utskottet veterligen icke heller blifvit
framställde, likasom olägenheter deraf ej visat sig hafva inträffat. Den rättighet,
som i berörde hänseende blifvit andra embetsmyndigheter tillerkänd, lärer, så länge
den linnes böra bibehållas, svårligen kunna anses mindre behöflig eller lämplig för
Konungens Befallningshafvande, hvars embetsåligganden äro af den beskaffenhet, att
de fordra den mest skyndsamma handläggning och således det noggrannaste och
punktligaste fullgörande af vederbörande tjenstemäns skyldigheter. Landtstatens tjenstemän
synas ej heller, mera än de som äro anställde vid andra embetsverk, der
enahanda föreskrifter äro gällande, kunna finna sig förnärmade eller nedsatte af
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o TO.
14
ifrågavarande stadgande, af hvilket endast den felaktige och försumlige kan hafva
något att befara.
Det har af motionärerne förmenats, att Landshöldingarne, i följd af berörde
stadgande, skulle vara i tillfälle att fullkomligen godtyckligt begagna ofvannämnde
rättighet samt af de obetydligaste anledningar, såsom t. ex. hvad de kunde finna
skäligt att rubricera såsom vanvördnad, skilja en tjensteman ilrån tjenstens utöfning.
Om närmare uppmärksamhet fästes ä stadgandets lydelse, synes likväl detsamma
icke gifva skälig anledning till dylik farhåga. Att ibland de fel, som kunna föranleda
åtal, äfven nämnes vanvördnad emot Landshöfding, innefattar icke annat än hvad
som är iakttaget i öfrige embetsmyndigheters instruktioner, der, enligt hvad i det
föregående är visadt, i enahanda afseende omförmäles vanvördnad emot förmän och
således i mera vidsträckt bemärkelse, än blott i fråga om högsta chefen. Den ifrågavarande,
liksom andra instruktioner, föranleder likväl ingalunda dertill, att afskiljande
ifrån tjensten kan eller hör följa på hvarje åtal, oafsedt felets beskaffenhet,
utan innehåller fastmer uttryckligen, att derom endast må förordnas ”då omständigheterna
det påkalla”. Att särskildt bestämma beskaffenheten af hvarje fall, som
borde berättiga till dylik åtgärd, låter sig svårligen göra, och således har i detta,
likasom många andra fall, åt vederbörande myndighets omdöme måst öfverlemnas
alt, enligt det antydda syftemålet, tillämpa den allmänna föreskriften. Ordalydelsen
synes ock, efter Utskottets tanke, tydligt utmärka, att en dylik åtgärd ej må vidtagas
i annat fall, än då felaktigheten är af sådan beskaffenhet, att den åtalade icke
anses kunna eller böra anförtros att under tiden med tjenstgöring fortfara och att
således behofvet påkallar hans skiljande derifrån. En deremot stridande uppfattning
hör derföre svårligen kunna förväntas, minst uti sådana fall, som motionärerne framställt,
samt komme, om den ändock skulle inträffa, otvifvelaktigt att föranleda rättelse
och äfven, så framt den kunde hänföras till vrångt och godtyckligt beslut, ansvar
efter instruktionens 65 §. Det hör ock för öfrigt ihågkommas, att beslut i omförmälde
hänseende icke kan af Konungens Befallningshafvande fattas annorlunda, än
efter behörig, inför protokoll och i närvaro af vederbörlig, ojäfvig föredragande, hållen
undersökning, dervid den tilltalade eger att anföra allt hvad han till sitt försvar
aktar nödigt.
Särskildt har blifvit anmärkt, att den ifrågavarande suspensions-rätten åtminstone
icke borde få utöfvas i afseende å Landssekreterare och Lands-kamererare,
såsom deltagande uti ärendenas behandling vid Länsstyrelsen. Härvid synes dock
böra tagas i betraktande, att desse tjenstemän, ehuru, hvar och en forsin afdelning,
beredande ärendena och föredragande desamma inför Landshöfdingen, som ensam
eger att fatta besluten, för öfrigt äro de, som skola expediera och kontrasignera
nämnde beslut. De äro således, otvifvelaktigt, under Landshöfdingens chefskap stående
tjenstemän vid Länsstyrelsen. Om de, utom vid sådane tillfällen, då de, i
12
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Belänkande N:o 70.
Landshöfdingens frånvaro, på eget ansvar, handla såsom Landshöfdinge-embete, och
hvarom är särskildt stadgadt, skulle beträdas med fel i tjensteutöfningen af sådan
beskaffenhet, som för andra tjenstemän kunde påkalla afskiljande ifrån tjensteutöfning,
svnes det då så mycket mindre höra ifrågakomma, att de skulle vara ifrån dylik
påföljd undantagne, som, på grund af beskaffenheten af deras tjensteåligganden, det
då möjligen kunde inträffa, att, genom tredska eller försummelse, ärendenas behöriga
handläggningFoch expedierande hindrades samt tjensterne komme att ligga neder;
för att icke upptaga sådana fall af förseelser, då andra äfventyr för tjenstens
behöriga utöfvande, till skada både för det allmänna och enskilde, skulle kunna
uppkomma. Det bör ock erinras att, hvad beträffar den ene af ifrågavarande tjenstemän,
eller Lands-kamereraren, rättighet att, vid åtal för underlåtenhet att uppfylla
instruktionens föreskrifter, skilja honom ifrån tjensteutöfningen, redan genom
•1734 års Landshöfdinge-instruktion varit medgifven; och något undantag från en
sådan påföljd särskildt för Lands-sekreteraren, som i öfrigt befinner sig i likartad
ställning med'•Lands-kamereraren, synes ej böra ega rum.
Alla dessa omständigheter synas således Utskottet vara af den beskaffenhet,
att skälig anledning icke förefinnes att hos Kongl. Majit begära upphäfvande af den
rätt till åtalad tjenstemans skiljande ifrån tjenstgöring, som Konungens Befallningshafvande
genom den sednaste instruktionen, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
så väl den äldre, som andre embetsmyndigheters instruktioner, erhållit.
Hvad beträffar framställningen derom, att, med ändring af 35 § 2 morn.,
Läns-notarier och Län s-bokhållare borde, med afseende å desse tjenstemans åliggande
att, der ej annorlunda förordnas, vid Lands-sekreterares eller Lands-kamererares
förhinder, förrätta (lesses tjenster, hvar och en inom sin afdelning; så förekommer
härvid, att motsvarande tjenster inom embetsverken tillsättas af vederbörande
embetsmvndigheter, samt att, inom den civila administrationen, endast kansli- eller
kontors-chefer och högre tjenste- eller embetsman förses med Kongl, fullmakter.
Detta oaktadt äro de förre vanligen förbundne att, vid förefallande behof, förestå sådana
tjenster, som af Kongl. Majit tillsättas, samt kunna till och med af vederbörande embetsmyndigheter
kallas till tjenstgöring såsom ledamöter. Stadgandet att förstnämnde
tjenstemän skola tillsättas af Konungens Befallningshafvande, hvilket hvad Länsnotarierne
angår, varit föreskrifvet redan före den nya Landshöfdinge-instruktionens
utfärdande, synes således Utskottet vara fullt öfverensstämmande med hvad för jemförlige
tjenster är inom administrationen iakttaget och således icke kunna påkalla
någon förändring.
Vidkommande Riksdagsmannen Daniel Danielssons yrkande, att Konungens
Befallningshafvande måtte åläggas, att vid tillsättning af Länsmans-tjenster utfärda ordentliga
fullmakter och att ”den Kongl. Majits Befallningshafvande tillerkända rätt
alt, utan föregången ransakning och dom, skilja Länsmännen från deras tjenster”
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 70.
13
må blifva upphäfd; så synes, elter Utskottets tanke, föreskriften uti instruktionen
innefatta nödig bestämmelse i förstberörde hänseende, så att, äfven om ett annat
förfarande någorstädes förut skulle varit iakttaget, detsamma derigenom bör vara
undanröjd t.
Till motionärens föreställning, att Konungens Befallningshafvande genom instruktionen
erhållit rätt att, ”utan ransakning och dom,” skilja Länsmännen från
sina tjenster, synes instruktionens innehåll icke gifva skälig anledning. Utom hvad
instruktionen i öfrigt bestämmer om formen och sättet för ärendenas behandling hos
Konungens Befallningshafvande, innehåller 67 §, som i motionen afses, att då emot
Länsman förekommer sådan felaktighet, som i föregående § omförmäles, och fråga
icke är om sådan gröfre brottslighet, att åtal vid domstol finnes böra ega rum,
Konungens Befallningshafvande kan ådöma bestraffning, på sätt der bestämmes, eller,
då förseelserna äro af den beskaffenhet, att Konungens Befallningshafvande finner sig
icke vidare kunna för den tilltalade hafva förtroende, honom ifrån tjensten alldeles
skilja. En tydlig följd häraf är att, enligt hvad redan i afseende å tillämpningen af
66 § blifvit i det föregående anfördt, tillvaron och beskaffenheten af den ifrågakonme
förseelsen måste blifva föremål för behörig undersökning i den för ärendenas
behandling och afgörande hos Konungens Befallningshafvande stadgade ordning,
hvarvid den tilltalade blifver både berättigad och pligtig att sig förklara. Det är
först derefter, och på grund af sålunda vunnen utredning, som Konungens Befallningshafvande
kan meddela sitt beslut, hvilket, enligt 51 §, skall utfärdas genom utslag
eller resolution i vanlig form, och som således skall upptaga de skäl, hvarpå
beslutet grundats; och eger den tilltalade, om han dermed icke nöjes, att, jemlikt 69 §,
deröfver i laga ordning sig besvära, hvadan han, då ett dylikt mål rörer ansvar för
tjenstefel, får fullfölja sin talan hos vederbörande Hof-rätt. Tillämpning af det ifrågavarande
stadgandet kan således icke ega rum, utan att den tilltalade både före
och efter målets afgörande får tillgodonjuta laga rättegångsförmåner.
Motionärens yrkande att hos Kongl. Majit måtte begäras föreskrift derom, att
lediga Länsmanstjenster böra före återbesättandet kungöras, bar Utskottet, med afseende
å dessa tjensters beskaffenhet och då Konungens Befallningshafvande, äfven derförutan,
icke lärer sakna kännedom om de personer, som dervid kunna komma i
åtanke, samt det i allt fall måste bero af Konungens Befallningshafvandes bedömande,
hvilken som kan vara mest lämplig och förtjent att till en ledig dylik tjenst ut
nämnas,
icke skäligen böra till någon åtgärd föranleda.
f afseende å den Konungens Befallningshafvande, genom 10 §, tillagda rätt
att. för handhafvandet af högsta polismyndigheten uti länet, uti sådana läll. der ansvar
icke är i lag bestämdt, stadga erforderliga vitén, har, på sätt i det föregående
är omförmäldt, blifvit yrkadt, att en sådan rätt borde inskränkas till de läll då an
svar
för öfverträdelse af ekonomisk författning funnes påbjudet, men för tillfället
14
Allm. Best.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 70.
behöfde förhöjas. Berörde stadgande öfverensstämmer med Kongl. Maj:ts den 10
Maj 1815 meddelte beslut, att Konungens Befallningshafvandes rätt att stadga vitén
i politimål vore inskränkt till de fall, då något ansvar uti lag och författningar icke
vore bestämdt. Motionärens förslag innefattar således antagandet af en motsatt åsigt.
Utskottet anser likväl, att det icke vore lämpligt, att åt Konungens Befallningshafvande
medgifva rättighet, att förhöja ansvar, som redan blifvit genom gällande lag
eller författning faststäldt, enär sådant kommer att innebära en ändring af gällande
stadganden, som endast bör kunna meddelas i samma ordning, som dessa tillkommit.
Deremot tror Utskottet att, då det måste vara öfverlemnadt åt Konungens Befallningshafvande,
att meddela sådana ordnings-föreskrifter, som af tillfälliga eller
lokala förhållanden kunna påkallas, det ej heller kan undvikas att medgifva Konungens
Befallningshafvande att, för öfverträdelse deraf, stadga nödigt ansvar, helst påtagligt
är, att berörde föreskrifters behöriga iakttagande derförutan icke skulle kunna
upprätthållas. En dylik rättighet har, såsom kändt är, till och med utöfvats och
anses äfven i vissa läll tillkomma myndigheter, som äro Konungens Befallningshafvande
underordnade, såsom städernas magistrater.
Den rättighet, som genom 12 § blifvit Kongl. Maj:ts Befallningshaf
vande
tillerkänd, att, i händelse af försummelse med aflemnandet af sakörslängder,
redovisningar och andra handlingar, hvilka enligt uppbörds-förfatlningarne
skola af domare afgifvas, genom förelagda vitén förbinda vederbörande till fullgörande
af sina åligganden härutinnan, har föranledt den anmärkning, att sådant skulle
innefatta en mot 1 Kap. 2 § Utsöknings-Balken stridande inblandning uti hvad till
domare-embetet hörer. I afseende härå anser Utskottet sig böra upplysa, att, i
anledning af derom yppad fråga, genom Kongl. Bref af den I Mars 1782 förklarades
att, då Landshöfding åligger alt, såsom Kongl. Maj ts Befallningshafvande i
orten, till verkställighet befordra Kongl. Maj:ts hud och befallningar, de måge komma
ifrån Kongl. Majit omedelbarligen eller genom Kollegierne, samt Hof-rätterne genom
universaler antydt under-domare å landet att i rättan tid ingifva förteckningar på
sakörs-medlen; så vore det utan all fråga att, när under-domare åsidosätta deras
skyldighet häruti, Landshöfding eger makt att, genom höters föreläggande, hålla
dem härtill. Det ifrågavarande stadgandet uti instruktionen är således grundadt på
berörde, långt förut meddelta förklarande. Utskottet kan för öfrigt icke anse, att
den Kongl. Majits Befallningshafvande sålunda tillerkända rätt, att tillhålla vederbörande
att i stadgad ordning aflemna sådana handlingar, som, för uppbördens besörjande
eller medels redovisande, höra Läns-styrelsen eller underlydande tjenstemän
meddelas, kan hänföras till inblandning uti hvad lill domare-embetet hörer, utan att
detta fastmera är för behörigt handhafvande af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes befattning
med uppbörds-förvaltningen både lämpligt och af behofvet påkalladt, helst
om rättelse uti försummelser i berörda hänseende icke skulle kunna beredas annor
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsh. betänkande N:o 70. 15
lunda, än genom anlitande af vederbörande Hof-rätters åtgärd, en för ärendenas behandling
menlig tidsutdrägt kunde uppkomma.
Uti det föregående har Utskottet, med afseende å vigten af den instruktion,
hvarom nu är fråga, samt den större uppmärksamhet, som vid densamma blifvit fästad,
trott sig böra till fullständig granskning upptaga de hufvudsakligaste af de framställda
anmärkningarne. Att deremot, på sätt en motionär yrkat, ingå uti en genomförd
granskning af instruktionens samtliga stadganden, för att derpå grunda förslag
till de förändringar, som tilläfventyrs kunde förmenas vara erforderliga, har Utskottet
icke ansett lämpligt eller ens med Utskottets öfriga göromål och åligganden förenligt.
Hvad beträffar öfriga här icke särskildt upptagna, uti reciten af motionerne
omförmälde anmärkningar, dels om bristande fullständighet uti instruktionens uppräknande
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åligganden, eller att instruktionen
skulle gifva anledning för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, i vissa fall, utsträcka
sin verksamhet utöfver hvad med gällande författningar öfverensstämmer, dels ock
att redaktionen i ett och annat hänseende skulle vara mindre lämplig och tydlig; såhör
man icke förbise svårigheten att, i fråga om instruktion för en embets-myndighet
med den utsträckta verksamhet, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med fullkomlig
fullständighet uti instruktionen antyda hvarje föremål för denna verksamhet, hvarom
emellertid de särskilda stadgandena lemna närmare upplysning, hvarföre ock en
dylik instruktion svårligen kan uppställas annorlunda, än att den, i en mängd fall,
blott innefattar allmänna bestämmelser. Men äfven om någon ofullständighet skulle
förekomma, eller möjligen lydelsen af någon i nyssberörda hänseende meddelad föreskrift
kunna gifva anledning till missförstånd, då den ensamt för sig betraktas, förmodar
Utskottet alt tvekan om dess rätta tillämpning ändock, med ledning af de
speciela föreskrifterna, icke kommer att uppstå, samt att, om någon sådan skulle
sig yppa, Kongl. Maj:t icke lärer underlåta alt meddela den förklaring eller
rättelse, som deraf kan påkallas. Någon skälig anledning synes således icke förekomma,
att, mera i anledning af nu sednast omförmälde anmärkningar, än de uti
det föregående behandlade, begära upphäfvandet af den nu ifrågavarande instruktionen,
i afseende å hvilken, såsom nyligen utfärdad, någon erfarenhet, på grund af
dess tillämpning, ännu föga kunnat vinnas.
«
16 Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 70.
Med afseende å alli hvad sålunda blifvit yltradt, finnér Utskottet sig böra
hemställa,
att de här ifrågavarande motionerna icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 Mars 1857.
Reservationer :
Af Herr Kontraktsprosten Landgren, som anförde: ”Utsöknings-Balkens 1
kap. 7 § stadgar tydligen att då de som af Konungens Befallningshafvande i bud
och ärender brukas, begå svårare förseelser, så skall det hos Rätten angifvas.
Icke destomindre ingick redan år 1758 en Landshöfding till Kongl. Majit
med förfrågan om tydningen af detta lagrum. Härå resolverade Kongl. Majit genom
skrifvelse af den 50 Augusti 1758 sålunda:
”Friedrich etc. Genom skrifvelse andragen 1 underdånigst, huruledes någon
skiljaktighet i Lagen och de utfärdade Resolutionerne eder förekommit, antingen Wår
Befallningshafvande eller Domare tillhörer, att afdöma sådana Kronobetjenters brott,
hvarmedelst de synas hafva sitt embete förverkat och hemställen fördenskull så väl
i anledning af vederbörande Domares hos eder gjorda förfrågningar, som till eder
egen säkerhet, Wårt Nådiga ompröfvande, huru vid sådana förefallande mål lörfaras
bör. Hvaruppå eder till Nådigt svar länder, det Wi finna Lagen härutinnan vara
tydelig och klar, att då någor Kronobetjent gjort sådana förbrytelser i embetet att
hans brott är svårare, än det med förlust af några månaders lön anses och försonas
kan, eller att han embetet alldeles förverkat, då hör brottet skjutas under
Domaren, helst som 25 § uti Wår Resolution på allmogens besvär af år 1720
genom den sedermera utkomna lagen är ändrad och har tillförene icke sträckt sig
till alla Kronobetjenternes förseelser i gemen, utan mest haft afseende på balans för
kronouppbörden o. s. v.”
Alt här tydligen är fråga äfven om Länsmännen visar den citerade Resolutionen
å allmogens besvär 1720, hvaraf synes att frågan här gäller ”Häradsfogdar
och
Allm. Besv.- och Ekon.-Vtsh. Betänkande N:o 70.
17
och ringare Kronobetjente”. Då nu ilen af motionärerna öfverklagade 67 § af
Kongl. Landshöfdinge-instruktionen år 1855 v tillerkänner Konungens Höga Befallningshafvande
rätt, att i händelse af större förseelser från embelet afsätta Länsmännen,
så står detta stadgande i uppenbar strid med gällande Civillag, som endast
genom begge statsmakternas beslut kan upphäfvas. Vi hafya således tvänne snörrätt
mot hvarandra stridande stadganden i en och samma sak, hvilka vederbörande
äro skyldiga att ställa sig till efteiTättelse. Att en sådan dubbelhet kan och måste
föranleda oreda, synes uppenbart. Äfven om man medgifver att den tungrodda rättegången
genom alla domstols-instanserna är olämplig i afseende på ifrågavarande
embetsmän, särdeles som allmänheten deraf blefve den mest lidande, så hade likväl
denna olägenhet bordt i laga ordning afhjelpas. Då emellertid Landshöfdingen eger
ensam beslutande-rätt i alla ärender, så kan ej Länsmannen i någon mån sägas
åtnjuta de beneficia juris, som Civil-lagen honom tillerkänner, emedan, enligt Instruktionen,
Landshöfdingen är oförhindrad att emot honom uppträda sorn ensam
åklagare, ransakare och domare; en rättighet, som äfven i 1720 års Resolution är
afskuren. Här hade således varit af nöden att vidtaga sådana stadganden, hvarigenom
den ringare embetsmannens af ålder lagstadgade rätt, om också under andra
lonner, blifvit bevarad. Mig synes sällsamt att samma Utskott, som nyligen tillstyrkt
mifitär-disciplinära måls öfverlemnande åt Hofrätlerna och derigenom, tvärt emot uråldrig
både inhemsk och utländsk rätts-grundsats, möjligen bidragit att afskära krigsdisciplinens
nerf, nu förordar en special-domstol af så betänklig art, tvärt emot samma
urgamla svenska rätt. Då Länsmannens befattning är en af de mest obehagliga; då
hämnden, hatet och illviljan väpna sig mot honom i samma mån som lian emot en
rå och våldsam allmoge fullgör sin tjenst; då erfarenheten visat att denna illvilja
icke sällan utbrutit i grof misshandling, mordbrand och dödsslag, hvarpå flerfaldiga
exempel kunna anföras blott ifrån det län jag tillhör; då man klagar öfver omöjligheten
att tillbörligen kunna öka hans lönevilkor; så kan jag icke se huru dugliga
personer under nuvarande förhållanden skola vilja åtaga sig detta embete, derest man
äfven undandrager dem det skydd, hvarmed de af lagen hittills varit onihägnade.
På dessa grunder vågar jag vördsamt föreslå,
att Rikets Höglofliga Ständer ingå till Kongl. Maj:t med en
underdånig skrifvelse, hvari anhålles, att Hans Kongl. Maj:t täcktes
vidtaga sådana åtgärder, att d kap. 7 § i Utsöknings-Balken
och Kongl. Instruktionen för Landshöfdingarne i riket bringas
i full öfverensstämmelse med hvarandra.
Af Herr Thomée, hvilken yttrade: ”För bedömande af frågan, om befogenheten
till stadgandet i 66 § af Instruktionen för Landshöfdingarne den 10 Npyem
Bih.
till R. St. Prof. 1856 $ 1857. 8 Sami. 15 Höft. 5
-18 Allm. Besv.- och1 Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 70.
ber 1855, att Landshöfding må ega rätt alt suspendera Lands-sekreterare och
Lands-kamererare, bör först i betraktande tagas, att Landshöfding, enligt 24 § uti
Instruktionen för Landshöfdingarne den 4 November 1734 varit berättigad, ”icke
allenast alt hålla en sträng och allvarsam hand deröfver alt Lands-kamererare, Fogdar
och Häradsskrifvare stride och hörsamt måge efterlefva och fullgöra Instruktioner,
utan ock när någon skulle brottslig finnas eller sig ej förhålla, sorn tillbörligt
är, i följe af sin Instruktion, densamma efter sakens omständighet vederbörligen tilltala,
näpsa eller inmana låta, och der han sig då icke rättar, utan sätter Kongl.
Majis tjenst tillbaka och uti dess intresse med sin vårdslöshet någon afsaknad förorsakar,
densamma uti Kammar-revision strax angifva, der att stå Fiskalen för sitt
brott till svars”; äfvensom att Landshöfdingen egt, ”emellertid att svar kan följa en
sådan ifrån tjensten att suspendera, i fall dess brott det förtjenar.” Men denna
Landshöfdingens rätt att suspendera har således, efter vanlig tolkning, varit inskränkt
till de fall, då uppbördsbrist förekommit; ty hade lagstiftarens mening varit den, att
Landshöfdingens makt i nämnde hänseende skulle utsträckas till alla de fall, då annan
förseelse i tjenst kunde inträffa, hade någon anmälan i Kammar-revisionen, — h. e.
Kammar-rätten, som endast befattar sig med uppbörd och redogörelse af statens
medel — icke kunnat ifrågakomma, alldenstund åtalet i så fall icke bordt anhängiggöras
i Kammar-revisionen, utan hos Hofrätt, så vidt frågan angått Lands-kamererare.
Hvad åter beträffar Lands-sekreterare, så har Landshöfding emot denna tjensteman,
som enligt 1734 års Instruktion hade till åliggande, att vara ”Landshöfdingen
till bistånd i alla hans embetssaker” och att gifva honom ”tillkänna hvad som
påminnas kan vid sträf]' till görandes”, icke egt suspendera honom, ej ens att anbefalla
om åtal.
Genom 66 § i nu gällande Instruktion har Landshöfding blifvit bemyndigad
icke allenast att besluta om åtal emot Lands-sekreterare eller Lands-kamererare, då
de i tjensten beträdas:
a) med uppenbar orätt, egennytta, vårdslöshet eller försummelse;
b) eller från tjensten sig olofligen afhåller;
c) eller emot Landshöfding visar vanvördnad eller ohörsamhet; -— utan
jemväl i sammanhang dermed, i händelse omständigheterna det påkalla, emellertid
skilja dem frän embelels utöfning.
Det synes häraf väl vara uppenbart, att Landshöfdings makt genom 1855
års Instruktion på ett ganska betänkligt sätt blifvit utvidgad med hänseende till förhållandet
i tjensten emellan honom och hans närmaste underordnade, Lands-sekreteraren
och Lands-kamereraren. — Utan att Rikets Ständer derom blifvit hörde har
en alldeles ny princip med hänseende till organisationen af ett högst vigtigt embete
gjorts gällande, hvarom mera här nedan.
Allm. Best.- och Ekon.-Vtsk. Betänkande N:o 10. 19
Utskottet har hemställt, att de ifrågavarande motionerne borde lemnäs utan
afseende, hufvudsakligen på grund af följande skäl:
a) att den anmärkta suspensions-rätten, i fråga om Lands-kamereraren, redan
i 1754 års Instruktion varit Landshöfdingen medgifven.
Jag tror mig här ofvan hafva ådagalagt, att denna rätt icke tillkom honom
i andra mål, än der balans uppstått.
b) att samma bestämmelser, som innefattas i ofvannämnde 66 §, förekomma
i öfrigt uti flera embets-myndigheters Instruktioner, såsom uti Kammar-,
Bergs- och Kommers-kollegiernas m. fl., enär dessa myndigheter få suspendera sina
tjenstemän.
I detta afseende får jag fästa uppmärksamheten uppå den ganska väsendtliga
skiljaktighet, som förefinnes emellan nämnde Kollegiers tjenstemän och Landssekreterare
eller Lands-kamererare. Kollegiernes tjenstemän hafva icke rättighet att
deltaga i Kollegiernes beslut och således icke eller någon ansvarighet för desamma,
utan äro de blott att betrakta såsom verktyg för expeditionen; då deremot Landssekreteraren
och Lands-kamereraren icke allenast så till vida deltaga i besluten hos
Konungens Befallningshafvande, att de hafva både rättighet och skyldighet att till protokollet
genom reservation yttra sin mening, oin den i något mål skiljer sig från
Landshöfdingens, utan ock ega gemensamt med Landshöfdingen juridisk ansvarighet
för det fattade heslutet, derest reservation icke egt rum.
Konungens Befallningshafvande är ett embete, sorn i afseende å organisationen
icke är fullt likt något annat verk i riket; men om jag icke befarade, att derigenom
gifva Lands-sekreteraren eller Lands-kamereraren en alltför hög plats i samhället,
skulle jag med hänseende till deras ställning i förhållande till Chefen vilja
närmast jemföra dem med Ledamöterna i Fång- och Tull-styrelsen. I båda dessa
äfvensom hos Konungens Befallningshafvande har Chefen ensam beslutande-rätt och
ledamöterne äro endast ansvarige rådgifvare, i likhet med Lands-sekreteraren och
Lands-kamereraren. Vid laga förfall för Cheferne skötes styrelsen i nämnde Verk
af ledamöterne, och hos Konungens Befallningshafvande af Lands-sekreterare och
Lands-kamererare. Skillnaden är hufvudsakligen den, att dessa sednare tillika äro
expeditions-halvande, hvar och en för sitt departement, dock med biträde af underordnade
tjenstemän.
Att nu vilja jemföra Lands-sekreterare och Lands-kamererare med Kollegiernes
tjenstemän och derpå vilja bygga en rätt till maktfullkomlighet för Landshöfdingarne,
synes mig vara ett fullkomligt misstag, sorn i sinom tid ovilkorligen
skall leda till upplösning af institutionen, sådan den från början varit afsedd.
c) att det vore af behofvet påkalladt, att Landshöfding tillerkändes rättigheten
att suspendera.
10 Allm. Besv.- ock Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 70.
I hvad denna rätt rörer Lands-sekreterare och Lands-kamererare må det
med skäl kallas anmärkningsvärdt, att, sedan Staten under mera än 120 år åtnöjt sig
med en instruktion, som icke, tillerkänt Landshöfding någon annan suspensions-rätt
i afseende å nämnde föredragande, än hvad beträffar Lands-kamereraren i fråga om
uppbördsbrist, utan att något märkbart antal fall under tiden inträffat, der laga åtgärd
emot Lands-sekreterare eller Lands-kamererare för fel i tjensten måst vidtagas,
så i en tid, då allmänna rösten måste erkänna, att desse tjenstemän bättre
än förr fullgöra sina tjenste-åligganden, säger jag, griper man till åtgärden att låta
på en chef blifva beroende, huruvida en vid hans sida ställd rådgifvande för sitt
beslut lika med Landshöfdingen gemensamt juridiskt ansvarig person skall suspenderas
eller icke. Mig synes att något behof icke varit för hand, för tillerkännande
af så vidsträckt suspensions-makt åt Landshöfding, som skett, helst en duglig Landshöfding,
sorn är sin plats vuxen — och andra lära icke tillsättas — nog vet råtta
sättet att göra sina befallningar gällande utan suspensions-rätt.
d) Att, om Landshöfding vrångvist begagnade sig af sin makt att suspendera,
rättelse i åtgärden derutinnan och äfven ansvar för honom otvifvelaktigt skulle följa.
Jag önskar tro att så blefve händelsen i de flesta fall; men då Landshöfding
kan suspendera äfven för vanvördnad och således, då, hvad som är vanvördnad
kan olika bedömas, har ett ganska fritt fält för sin suspensions-rätt, befarar jag, att,
äfven om åtgärden att suspendera af högre myndighet kan komma att anses såsom
obefogad, någon upprättelse likväl icke alltid vinnes.
e) Att det äfven bör ihågkommas, att beslut i omförmälda hänseende
icke kän af Konungens Befallningshafvande lättas annorlunda än efter behörig inför
protokoll och i närvaro af vederbörlig ojäfvig föredragande hållen undersökning.
Det bör likväl bemärkas, att uti instruktionen förekommer alltid benämningen
Konungens Befallningshafvande, med undantag just i 66 § 1 morn., hvarest är
stadgadt, att ”Landshöfding” eger suspendera Lands-sekreterare eller Lands-kamererare.
Uti 2 mom. af samma §, hvarest förekommer om Landt-räntmästare, Länsnotarie
m. fl., likasom i 6 7 §, der frågan om Länsman, Lands-kanslist m. fl. behandlas,
är makten att suspendera öfverlemnad åt Konungens Befallningshafvande.
Det synes häraf, som skulle Landshöfding ega suspendera Lands-sekretéräre
eller Lands-kamererare utan behof af biträde dervid af någon föredragande.
Antages likväl att § icke bör så förstås, utan att vid fråga om suspension
för Lands-sekreterare så bör förhållas, som Utskottet förklarat, så möter den omständigheten,
dels att uti instruktionen saknas nödig bestämmelse derom, dels att, om
Läns-notarien skulle fungera såsom föredragande, Lands-sekreteraren kommer att
ställas till förhör inför ett embete, i hvilket en hans närmaste underordnade fungerar
såsom ledamot. Rättast vore väl, att Lands-kamereraren i så fall skulle vara
Allm. Bern).- och Ekon.-Vtsk. Betänkande N:o 10. H
föredragande; men för den händelse lagen så bör förstås, bör instruktionen rättas
i öfverensstämmelse dermed.
fj Att, om Landshöfding icke egde makt att suspendera, kunde, genom
tredska eller försummelse bos föredragande, med ärendenas handläggning och expedierande
fördröjas, till skada både för det allmänna och den enskilde.
Att tredska och försummelse någon gång kan ifrågakomma bör icke bestridas;
men med en duglig Landshöfding bör ett slikt förhållande högst sällan
inträffa. Likasom jag är fullkomligen öfvertygad derom, att ärendena hos
Konungens Befallningshafvande under den tid 1734 års instruktion varit gällande,
icke blifvit mindre skyndsamt handlagde, än som hädanefter blir fallet. Dessutom
återstode ju alltid tillfället för Landshöfdingen, att få åtal för verkliga tjenstefel hos
vederbörlig Hof-rätt anhängiggjorde.
Jag vill med det anförda icke hafva yttrat den åsigt, att någon revision af
1754 års instruktion alldeles icke erfordrats. En revision har varit af behofvet
påkallad; men jag tror, att lagstiftaren genom 1855 års instruktion icke på något
nöjaktigt sätt löst frågan om förhållandet emellan Landshöfdingen och föredraganderne
hos Konungens Befallningshafvande.
Enligt 1734 års instruktion hade Landshöfdingen fått vid sidan om sig särskilde
föredragande eller biträden, som hade både skyldighet och rättighet att yttra
sin mening, om den i någon fråga varit med Landshöfdingen skiljaktig, och dessutom
juridisk ansvarighet för denna sin yttrade mening, utan någon rätt för Landshöfdingen
att suspendera, i annat fall än vid uppbördsbrist. Häri låg deras styrka. De
kände sig lika oberoende, som ledamöterne i Fång- eller Tull-styrelsen. Man kunde
derföre antaga, att de icke eller skulle afhålla sig från att yttra och till protokollet
föra deras särskilda mening, om de i någon sak skulle ega annan åsigt, än den,
som hyses af Landshöfding. — Det synes ock, som skulle 1734 årslagstiftare lagt
mycken vigt derpå, att denna mening icke skulle undertryckas. — Att denna sjelfständighet
icke hädanefter skall mera än undantagsvis göra sig gällande, anser jag
högst sannolikt. Lika troligt som det bör kunna antagas, att ingen Landshöfding
kan finnas, som icke är i behof att få höra sin föredragandes mot hans åsigt
stridande mening, lika sannolikt förekommer det mig, att en mera ofta återkommande
meningsstrid emellan två personer i det förhållande till hvarandra, som emellan
Landshöfding och Lands-sekreterare, skall hafva ett ganska menligt inflytande
på ärendenas gång, om den föredragande är ställd under Landshöfdingens suspensionsmakt;
ty tillvaron af denna makt kan å ena sidan qväfva all håg hos den föredragande
att yttra sin från Landshöfdings beslut skiljaktiga mening, och å den andra
sidan framkalla en benägenhet hos chefen att, om denna skiljaktighet blir honom
för besvärlig, låta den föredragande få erfara verkan af denna makt. Den som har
22 Allm. Besvoch Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 70.
sig bekant, huru öfverhopad Konungens Befallningshafvande är af göromål, skall
äfven inse, att, ehuru duglige föredraganderne än må vara, tillfälle likväl icke skall
saknas för Landshöfdingen att, derest han vill målet — föredragandens suspension —
få någon så beskaffad anledning ti'l skäl för beslutet om suspensions-åtgärden att,
om än det åtal för tjenste-förseelse eller vanvördnad, som lagts till grund för sus
pensionen,
skulle af högre myndighet ogillas, det likväl skulle förklaras, att Landshöfdingen
icke saknat all befogenhet för suspensionen och någon upprättelse, till följe
deraf, den föredragande icke eller beredas. Det lider icke eller tvifvel att i en
snar framtid all sjelfständighet hos Konungens Befallningshafvandes föredragande skall
undergrälvas, och de slutligen blifva slafvar under godtycket. Om detta alltid blir
till båtnad för det allmänna, vill jag öfverlemna åt andra att bedöma.
Rättigheten att suspendera föredraganderne hos Konungens Befallningshafvande
kan äfven leda till verkliga oformligheter, såvida instruktionen icke rättas. I fall
nemligen Landshöfding förordnar om åtal emot någon föredragande lör vanvördnad
och dervid äfven om suspension, skall åtalet utföras hos Hof-rälten; men Advokatfiskalen
derstädes, åt hvilken åtalet måste öfverlemnas för utförande, finner den anmärkta
vanvördnaden icke vara af beskaffenhet, att något åtal derpå skäligen kan
grundas och lemnar derföre påståendet om åtals anhängiggörande utan afseende.
Hyses nu af Justitie-kansleren och Justitie-Ombudsmannen samma åsigt, lärer
Landshöfdingen icke eller kunna tvinga Advokat-fiskalen att åtalet utföra. Det måste
alltså läggas neder. Emellertid har den suspenderade icke brytt sig om att besvära
sig. Han är dock suspenderad. Hvem skall nu återinsätta honom i tjenstgöring?
Jag tror derföre, att om suspensions-rätten skall bibehållas, bör åtminstone
någon revision af författningen ske, så att denna oformlighet icke må komma
att inträffa.
Jag anser mig här slutligen böra intaga ett yttrande i frågan af förre Justitieombudsmannen
Theorell. Han yttrar:
”1 66 § är den nya makt Landshöfdingen uppdragen, att vid åtals förordnande
mot Lands-sekreterare eller Lands-kamererare äfven skilja dem från embetets
utöfning, der omständigheterna sådant påkalla. Något behof af en sådan medfart
har säkerligen ännu icke visat sig; och om det någonsin förekomme, torde dock
medgifvandet af denna utväg fordra det noggrannaste betänkande. I uppkommande
tvister, sorn öfvergå till misshällighet emellan Landshöfding och dess embets-biträden,
lärer väl lika lätt hända, att Landshöfdingen, som att Biträdet har orätt. Om nu
på Landshöfdihgens anmälan ett åtal skall anställas, och han emellertid skiljer den
angifne Lands-sekreteraren eller Lands-kamereraren från tjenstens utöfning, men det
vid åtalets utförande eller förberedelserna dertill befinnes, att den angifne ej begått
något straffbart fel; så följer häraf dock ej alltid lull upprättelse för den skada och
oförrätt, som den angifne genom suspensionen lidit; och för Landshöfdingen blir det
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 70. 23
svårare, men icke lättare, att återtaga honom i tjenst, än det hade varit att emellertid
fördraga honom i ostörd utöfning deraf. Utan tvifvel är det också olämpligt,
att en oafsättlig tjensteman skall af någon annan än domaren, under hvilken han
lyder för sin tjensle-utöfning, kunna derifrån skiljas, under det frågan om ansvar för
fel i denna utöfning beror af laglig pröfning.”
”Hvad som i stället för en sådan obegränsad suspensions-makt kan synas verkligen
hehölligt, torde vara hvad som redan finnes uti 1734 års instruktion, nemligen
den Landshöfdingarne uppdragna myndighet till Lands-kamererares, Fogdars och
Häradsskrifvares skiljande från tjenste-utölningen i de fall, der anmälan skulle göras
hos Kannnar-revisionen, d. v. s. der det gällde uppbördens redovisande, och således
behof kunde förekomma att genom skyndsam och kraftig åtgärd undanrycka det allmännas
medel en osäker uppbördsmans vård, för att hindra deras förskingrande.
Men det ögonblickliga skiljande från tjensten, som härtill kunde erfordras, behöfde
icke sträcka sig till Lands-kamereraren i alla de fall, der fråga icke var om uppbörd,
och var derföre ej heller användbart i andra fall mera mot honom än mot
Lands-sekreteraren, hvilken nu först blifvit en sådan behandling underkastad.”
I öfrigt anser jag mig icke böra i denna reservation vidare granska 1855
års Instruktion, än att anmärka, att den Konungens Befallningshafvande i 14 § 2
morn. tillerkända rättighet att, hvad landet angår, då särskilda omständigheter dertill
föranleda, öfverlåta verkställigheten af domar och utslag i civila mål åt Krono-länsman
är olämplig, enär derigenom 2:ne under-exekutorer komma att finnas inom
samma distrikt. Likasom jag, för min del, håller före, att stadgandet i 6 7 §, om
rättighet för Konungens Befallningshafvande, att Länsman från tjensten alldeles skilja,
står i strid med 1 kap. 7 § Utsöknings-Balken.
Jag, för min del, anser dock i sin ordning vara, att, derest Lands-sekreterare
eller Lands-kamererare råka i uppbördsbrist, eller begå brott, derför han kan
häktas, eller skulle vägra kontrasignation, Landshöfdingen, med biträde af behörig
föredragande, borde ega makt att, derest omständigheterna det påkalla, jemte förordnande
om åtal, äfven tills vidare skilja honom från embetets utöfning. Med anledning
af hvad jag sålunda anmärkt, hemställes vördsamt,
att Rikets Ständer ingå till Kongl. Majit med underdånig skrifvelse,
deri anhålles om revision af i855 års Instruktion.”
Härmed förenade sig Herr Berglund.
Af Herr Bodell, hvilken anförde: ”För att finna en rigtig utgångspunkt för
omdömet öfver Landshöfdinge-instruktionen af den 10 November 1855, har jag
ansett nödigt att till besvarande fasthålla följande hufvudfrågor:
l:o Hvad bör förstås med Kongl. Majits Befallningshafvande eller Läns
styrelse?
-
24 Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 70.
Af ordalydelsen i 1 kap. 7 § Utsöknings-Balken, som skiljer emellan denna
auktoritet sjelf och de tjenstemän, som i dess bud och ärender brukas, hvilka Konungens
Befallningshafvande eger makt att med ord och varning näpsa, till böter af tre
månaders lön döma, men der brottet svårare är, det hos Rätten angifva, finnér jag
det först olämpligt att samma lagrum skulle vändas emot Läns-styrelsens egna medlemmar.
hvartill Lands-sekreterare och Lands-kamererare, på sätt visas skall, böra
räknas. Denna åsigt genomgår 1734 års Landshöfdinge-Instruktion. Endast i 24 §
förekommer ett undantag, ithy att Lands-kamereraren jemte Fogdar och Häradsskrifvare
inbegripas under den särskilda makt, som Kongl. Maj-.t tillstädjat Landshöfdingen
att utöfva, hvilken likväl, hvad suspensions-rätten angår, icke sträckte sig
längre än tilldess svar kunde följa ifrån Kammar-revisionen, der anmälan genast göras
borde, och att denna § endast har afseende på uppbär ds-äreha^. ~± befaradt un
derslef
med Kronans räntemedel, hvaruti Lands-kamereraren, såsom Departementschef
och Kontrollör, kunde vara invecklad, är så mycket vissare, som Kongl. Brefvet
den 30 Augusti 1738 (se ny Lagsamling 3:dje häftet pag. 267) förklarar: ”att då
någon Kronobetjent förbrutit sig i den mån, att hans brott ej kan försonas med
några månaders lön, utan ankommer på tjenstens förlust, hör brottet skjutas under
domaren; men uti mål som röra krono-uppbörden, eger Landshöfdingen makt att
suspendera den felaktige Krono-betjenten, och om denne genom sin vårdslöshet vållat
Kongl. Majit och Kronan någon afsaknad i sin rätt, skall sådant i Kammar-rätten
angifvas och dömas”. Enär Kongl. Maj:ts Befallningshafvande är en kontinuerande
myndighet, som dels af Landshöfding tillsammans med Sekreterare eller Kamererare,
dels i Landshöfdings frånvaro af de 2:ne sistnämnde tillsammans, utöfvas och vidmakthålles,
så vore det origtigt att inbegripa dem under namnet Krono-betjenter, då
de verkligen äro Befallningshafvande, och ändå orimligare att försätta dem uti en
vida sämre ställning än ”Krono-betjenter” förunnad är.
Den nya Instruktionen har ej hunnit utplåna och skilja sig fullkomligt ifrån
förenämnde urgamla och lagstadgade begrepp om Länsstyrelse eller Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, såsom sammansatt af Landshöfding, Lands-sekreterare och Landskamererare,
utan vidgår, att denna auktoritet icke utöfvas af Landshöfding ensam
(§§ 2, 3 och 5) ej heller af Sekreterare och Kamererare ensam (§ 4). Att de
tvänne sistnämnde böra anses såsom Läns-styrelsens medlemmar, erkänner Instruktionen
vidare,' i thy att de icke nämnas ‘ibland de i § 6 uppräknade, vid Länsstyrelsen
anställde, eller enligt § 7 henrie underlydande tjenstemän, hvilka deremot
allesammans, enligt §§ 58 och 59, stå under de förras speciela, omedelbara, öfverinseende.
2:o Andra frågan: hvarföre Län s-styrelsen bör vara sd sammansatt, som
förut nämndt är?
Svaret
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk, Betänkande N:o 70.
25
Svaret på denna fråga ligger uti det af Instruktionen och andra lagar och
författningar bestyrkta förhållandet, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande (Läns-styrelsen)
är en icke blott administrativ och exekutiv myndighet, (som blott verkställer
ostridiga föreskrifter och laga kraftvunna beslut), utan fast mer och förnämligast en
lagskipande, uti en mängd, kommuner och individer rörande rättsfrågor, beslutande
och dömande myndighet, såsom § 3i mom. 2, 3, 6, 7, 8, 9, II, 12, 13, 16,
17, 18, 19 och 20 med Hera ställen nogsamt utvisa. Att så väl theoretisk-aka
demisk
embetsmanna-bildning i lagfarenhet och kameral-kunskap, som längre praktisk
öfning vid så mångfaldiga ärendens handläggning, oundgängligen utkräfves, bör vara
klart för hrr1-
Då De,:rar Landshöldingar icke behöfva vara och i allmänhet icke äro sä
qvaliiicerade sam1 deras allmänna åligganden hindra dem att egna sin tid åt speciel
handläggning af så mångfaldiga ärenden, så har man af ålder ansett både allmän
och enskild trygghet kräfva, att vid Landshöfdings sida konstituera en i lagfarenhet
och en i kameral-kunskap behörigen examinerad och praktiskt öfvad embetsman, af
Konungen utnämnd och befullmäktigad, att hvar för sitt Departement, under eget
ansvar, fungera såsom medlem af Läns-styrelsen. Berörde myndighets så beskaffade
sammansättning har man lenmat orubbad under flera skiftande, stundom enväldiga
grundlagsformer i vårt statsskick, och man borde så mycket hellre lemna den oförkränkt,
som ärendenas både mångfald och vigt ständigt öka sig i Läns-styrelsernas
händer.
Efter den utredning jag sålunda sökt åstadkomma för att befria frågan ifrån
de hägringar, hvaruti hon med skicklig hand i Utskottets Betänkande blifvit insvept,
öfvergår jag
3:o att visa huru den nya Instruktionen omskapar och tillintetgör de lagstadgade
förhållanden, som jag förut halt äran påvisa.
Förkränkningen af det gamla lagstadgade begreppet om Läns-styrelse, såsom
sammansatt af Landshöfding, Lands-sekreterare och Lands-kamererare, börjar med
Instruktionens rubrik, som icke vill veta af flere än Landshöfdingar och vid Länsstyrelserna
anställde tjenstemän. I fall någon, af gammal laglig vana. vill placera
Sekreterare och Kamererare inom Läns-styrelsen, såsom hennes medlemmar (faktorer)
eller Landshöfdingens kolleger, samt tro att förteckningen i 6 och 7 §§ öfver
de vid styrelsen anställde och henne underlydande tjenstemän vore fullständig, så
möter honom § 1, så lydande: ''''styrelsen inom hvarje af ltikets län är anförtrodd
åt en Landshöfding (märk!) såsom Kongl. Maj.-ts Befallningshafvande, hvilken utöfvar
densamma med biträde af Lands-sekreterare och Lands-kamererare”. Här nämnas
de sistnämnde med samma titel, som de i § 6 uppräknade, om hvilka säges, att
de äro till biträde vid förefallande göromål anställda, och uttalas i klara och tydliga
Bih. till B. St. Prot. 1856 $ 1857. 8 Sami. 15 Häft, 4
26 Allm. Best- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 70.
ord det nya envåldsbegreppet, att den administrativa, lagskipande, beslutande och
dömande myndighet, som af ålder varit känd under namn af Länsstyrelse eller
Konungens Befallningshafvande, nu är koncentrerad uti Landshöfding ens person allena.
Sannt är att Landshöfding, då han närvarande är, af ålder haft ensam beslutande-rätt,
att hans beslut icke kunnat af Sekreteraren och Kamereraren förhindras;
men just i följd af denna tillräckligt obegränsade makt i personers händer,
hvilka icke kunna eller behöfva vara uti alla frågor fullt och grundligt hemmastadda,
har det varit så mycket mera nödvändigt, att vid deras sida behålla af domare —
oberoende omhägnade embetsman, hvilka antingen dela ansvarigheten eller i protokollet
nedlägga sin reservation, hvarigenom allmän och enskild trygghet emot mindre
välgrundade åtgärder och beslut må anses lämpligen bevarad. Fördenskull har ock
den gamla Instruktionen påbjudit att Lands-sekreteraren skulle vara Landshöfding
på embetsresor följaktig. Men om ifrågavarande kolleger, Departements-chefer eller
Föredragande!’ (hvilketdera namnet är mig likgiltigt, blott icke ”Krono-betjenter”
eller ”biträden vid förefallande göromål”) skola kunna frimodigt fullgöra sin pligt,
så må de icke ställas under krigs-artiklarne, utan, såsom af ålder, hafva sitl skydd
af 36 § Regerings-Formen, I kap. 7 § Utsöknings-Balken (i fall de verkligen vöre
”betjenter”) Landshöfdinge-instruktionen af 1734 och Kongl. Brefvet den 30 Augusti
1738, hvilket jag ofvan citerat.
Emellertid har den ryktbara 66 § omstörtat allt förut lagbestående skydd
för nämnde embetsmän och försatt dem uti vanskligare belägenhet än 2 mom.
tillerkänner de dem underlydande tjenstemän. De sednare kan Landshöfding icke
suspendera på mer än högst tre månader, men de förra kan han anmäla till åtal
och emellertid ifrån embetets utöfning skilja, d. v. s. så länge deras tvist med Landshöfdingen
kan af denne utdragas. Icke nog dermed, att verkliga fel och försummelser
i embetet kunna af Landshöfding så raskt och extra judicielt bestraffas, då
han finnér omständigheterna sådant påkalla, utan till dessa ”omständigheter” läggas
nya brottmåls-stadgar emot vanvördnad och ohörsamhet samt att utan lof afhålla
sig ifrån tjenste-utöfning. Vill man härmed tillförsäkra Herrar Landshöfdingar ”vördnad”
eller aktning af äldre och erfarne, såsom domare qyalificerade, af Konungen
tillsatte embetsmän? För min del beklagar jag ett dylikt försök, och kan icke
annat inse, än att man på dessa vigtiga platser önskar sig krypande lycksökare,
men ingen sjelfständig man, sorn utan hänsyn till gunst eller ogunst, redligt och
samvetsgrant vill stå eller falla för sin öfvertygelse. Under diskussionen har man
väl ordat om platsens kontroll emot maktmissbruket, men då en höfding kan vaka
äfven öfver pressens organer, så bar det varit för mig obehagligt höra, att från
samma håll som man, icke utan goda skäl, missaktar den s. k. opinion, sorn tidningar
vanligen föreställa, tager man sin tillflykt till deras nyckfulla inflytande, för
att öfvertala oss att tro det uppenbart våldsamma lagar icke äro farliga.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 70. 27
För 66 § söker Utskottet stöd i en jemförelse af Läns-styreisen, d. ä. af
Landshöfdings makt, med Kollegiers och andra förvaltande verks instruktioner; men
dessa jemförelser ställa sig tvärtemot nämnde §, ty hvarken Presidenterne i Rikets
Kollegier, General-direktörerne för Fång-styrelsen, Tull-styrelsen, Post-styrelsen eller
Landtmäteriet hafva dylik makt emot embetsmän i jemförlig ställning med Landssekreterare
och Lands-kamererare, ehvad man försöker att kalla desse: Kolleger,
Departements-chefer eller Föredragander, då icke ens Sekreteraren i Landtmäterikontoret
kan, utan laga dom, suspenderas.
Igenom § 67 äro Länsmännen, ehuru enligt instruktion med mångfaldiga
och vigtiga åligganden öfverhopade, försatta i samma ställning som (märk!) Vaktbetjening,
Fång-gevaldiger och Skarprättare (mom. 2) och Kontorister och Kanslister
inbegripas jemväl under samma klass. Ingen vågar väl neka, att Länsmän lagligen
benämnas ”Kronobetjente”, hvilka uti Konungens Befallningshafvandes ”bud och ärender
brukas,” och jag frågar således: hvar är nu det skydd, som 1 kap. 7 § Utsöknings-Balken
dem tillförsäkrat, då de för fel, som Landshöfding behagar anse
vara af beskaffenhet att han icke vidare för dem har förtroende, kunna, utan laga ransakning
och Rättens utslag, ifrån tjensten skiljas.
Landshöfdings rättighet, utom vid uppbörds-balans, att suspendera Landtstatens
embets- och tjenstemän, ifrån Lands-sekreteraren och Lands-kamereraren
till Räntmästare, Kronofogdar, Härads-skrifvare, Läns-bokhållare, Läns-notarier, Kanslister,
Kontorister och Länsmän samt att de sistnämnde ifrån tjensten skilja, strider
uppenbarligen emot mer åberopade I kap. 7 § Utsöknings-Balken, d. ä. af Konung
och Ständer stiftad lag, jemte särskilda äldre författningar.
På alla dessa skäl yrkar jag återremiss af Utskottets Betänkande inom de
respektive Riks-stånden, för att bereda framgång åt motionärernes välbefogade förslager.
”
Af Riksdagsmannen Anders Medin från Kronobergs län.
STOCKHOLM,~tryckThos N. Marcus, 1857.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:0 71.
1
\:0 VI.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 23 Mars 1837, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner örn ('/gärder till bejrämjan
de aj Sabbalhens helgd.
Dessa tili Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade motioner äro
inom Högvördiga Presle-ståndet väckte af Herr Domprosten Björling och Herr Biskop
Björck. Begge molionärerne hafva allvarligt beklagat den glömska af hvilodagens helighällande,
som, utvisande brist på Christligt lif, allt iner blifvit synbar i trots af de lagstadganden
hvarigenom Staten sökt befrämja Sabbalhens behöriga firande; och hvilken
glömska synnerligen gåfve sig tillkänna derigenom, att offentliga nöjen och lustbarheler
tillställdes ä hvilodagen, stundom till och med å den för allmänna Gudstjensten bestämda
tid.
Herr Domprosten Björling har anfört att, om än medgifvas borde att Presterskapet
ej saknade all skuld i det anmäikta förhållandet, enär eget exempel och ett rent,
nitiskt och varmt förkunnande af Guds Ord samt ett behörigt tillämpande af Kyrkotukten
ej alltid blifvit af Presterne iakttaget, ulan tidens rationalistiska riktning jemväl å
dem haft inflytande och förmått flere bland dem att förkunna en föga Christlig lära;
så borde man dock besinna att Presterne, äfven med hästa vilja och allvarligaste bemödande,
ej kunna förhindra det öfverhandtagande Sabbathsbrytandet, så länge detsamma
från Statens sida tillätes, eller så länge Staten öfverser med alt offentliga och
enskilda arbeten, samt offentliga lustbarheter och nöjen, de förra utan ringaste sken af
nödfall och de sednare utan försyn, å helgdagarne bedrifvas. Om deremot folket tydligen
såge att den myndighet, som har Statens högsta andeliga och verldsliga makt hos
sig förenad, allvarligen ville gifva kraft åt lagarne mot Sabbalhens vanhelgande, så
skulle det nog mera, än hittills skett, lyssna lill Presternes förmaningar härutinnan.
Vid 1850 års Riksmöte hade motion om åtgärder för Sabbalhens helighällande blifvit
väckt och remitterad till Preste-ståndets enskilda Utskotts Pastoral-Aldelning, som i anledning
deraf föreslagit: “att Högvördiga Ståndet ville genom underdånig skrifvelse an
Bih.
lill R. St. Brot. 1856 & 1851. 8 Sami. 16 Haft.
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskollets Betänkande N:o 71.
hålla att Kongl. Maj;t täcktes medelst allmänna uppmaningar och med upplifvande af
befintliga författningar, förnämligast af Kongl. Förordningen om Eder och Sabbalhsbrott den
17 Oktober 1687, der ej denna kunde, i anseende till tidernas förändrade skick, aktas
mindre lämplig, efterhand i Nåder vidtaga nödiga åtgärder för återbringande af Sabbathen
till den helgd, den enligt sin höga bestämmelse bör hafva, hvarvid, såsom för ändamålet
serdeles tjenligt, Kongl. Majit likaledes behagade i Nåder vaka deröfver, dels
att inga offentliga nöjen och lustbarheter må ega rum under Gudstjensten eiler å den
tid, som lill beredelse för Sabbathens begående egnad är, dels att de högre och bildade
klasserne inom samhället påminnas om sin pligt att genom ett stilla och Christligt
begående af hvilodagen lemna de lägre och mindre bildade ett värdigt föredöme—-  men ehuru Preste-slåndet, i öfverensstämmelse med detta förslag, ingått med en underdånig
skrifvelse i ämnet, så hade följden deraf dock endast blifvit en uti Böndagsplakatet
till folket ställd allmän uppmaning lill Sabbathens värdiga firande. Sedan ofvanomförmäide
Riksmöte hade religiösa rörelser och oroligheter tilldragit sig, som allvarligen
påkallade frågans upptagande och behjertande; hvarföre motionären föreslår att Rikets
Ständer mätte uti underdånighet anhålla att Kongl. Majit täcktes uti Nådig skrifvelse
uppmana sina Befallningshafvande och öfriga underlydande organer, alt tillse det inga
allmänna eller enskilda arbeten måtte emot gällande författningar företagas pä Sön-och
Helg-dagar, samt alt större samlingar för rent verldsliga ändamål, såsom till exempel
vid de så kallade folkmarknaderne i Westerås, ej på nämnde dagar och aldraminst under
pågående Gudstjenst mätte ega rum, samt slutligen att ej några offentliga nöjen och
lustbarheter måtte få finnas under gudsljenstliderna eller å den tid, som till beredelse
för Sabbathens begående egnad är. Eli denna motion hafva Herrar Biskoparne Fahlcrantz
och Bergman instämt.
Herr Biskop Björck har såsom beklagliga anledningar, hvilka bidraga att hos
unge och gamla utplåna erinran om Söndagens helgd samt att afvänja det uppväxande
slägtet från föreställningen att Söndagen är Gud helgad och bör hållas fri frän verldsliga
bestyr och förströelser, anmärkt att ångfartygs-bolagen till sådana dagar ständigt
utlysa luslresor, hvilka icke sällan utsättas vid sjelfva höginessans början, hvarigenom
i första rummet fartygens besättningar mer och mer glömma sin egenskap af Christna;
att den ungdom, som skall undergå beväringsmönstring stundom beordras all inställa
sig dertill på den dag, hvilken infaller näst efter helgdag, hvaraf följer alt denna ungdom
på helgdagen samlas i den stad hvarest mönstringen dagen derpå skall verkställas,
samt genom oljud på galor och torg såväl slör helgdagsstillheten för stadens innevånare,
som ock sjelf befästes i ett sinne, hvilket afkastar sig banden af det heliga och
uttalar sig i åthäfvor af vild frihelslystnad, hvarföre motionären föreslår det från Rikets
Ständer en underdånig anhållan mätte till Kongl. Majit ingifvas om Nådigt förständigande
till Dess Befallningshafvande att icke till dagen näst efter helgdag utsätta be
väringsmönstringar;
att under Söndagen arbete eger rum på verkstäder i städerna samt
på jernbruk och vid andra inrättningar på landsbygden; samt att, pä åtskilliga ställen,
Postverkets tjenstemän nödgas, för posternas emottagande och ullemnande, af Söndagen
tillsätta icke blott en betydlig del, utan särskildt den del af förmiddagen, under hvilken
Gudstjenst hålles; och yrkade motionären att, till afstyrande af dessa och dylika missbruk,
bland hvilka den s. k. folkmarknaden i West.eräs särskildt omförmäldes, genom
underdånig framställning till Kongl Majit måtte utverkas en Nådig författning, hvarigenom
så väl vigten af Söndagens helgd i allmänhet inskärptes, som ock de här särskildt
nämnda missbruken undanröjdes. I denna motion hafva Herrar Biskop Bergman, Dok
tor
Sandberg och Prosten Melander instämt.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 7-1. 3
I sammanhang härmed torde Utskottet böra anmäla hurusom, efter hvad Högvördiga
Presle-slåtldets protokoll för den 15 November sistlidne år gifver vid handen,
i anledning af en utaf Herr Biskop Fahlcrants väckt motion om åtgärder för beredande
af själavård ät det vid allmänna arbeten sysselsatta manskap, hvilken jemväl till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade motion blifvit särskildt behandlad,
Herr Biskop Thomander andragit den önskan att förbudet emot arbete å Söndag måtte
upplifvas, enär, såsom mången borde hafva sig bekant, särskilda anledningar lill utfärdande
af ett sådant förbud ingalunda saknats; uti hvilket yttrande Herrar Biskop Björck
och Doktor Sandberg instämt,
Utskottet har tagit detta i öfvervägande samt tillika inhemtat att till främjande af
Sabbalhens helgd finnas följande lagbestämmelser: Uti 3 Kapitlet Missgernings-Balken,
hvarest 1 § stadgar fyratio dalers böter eller fängelse vid vatten och bröd för den som
utbrister i Eder och Svordom vid Gudsljensten; 3 § innehåller att den som gör förakt
af Allmänna Gudsljensten så att han sällan kommer till kyrka på Söndagar och Högtidsdagar,
skall, der han jemlikt ltyrko-ordningcn blifvit derföre varnad, böta tio daler;
och vare lag samma om någon såsom sagdt är håller sitt husfolk från kyrkan; 4 §
bestämmer 25 daler böter för den som kommer drucken i kyrka eller der Gudstjenst
hålles eller eljest gör oljud och förargelse; och enligt Kongl. Brefvet den 17 Augusti
1738 skall detta bötesbelopp utgå för fylleriet i kyrkan särskildt och för oljud och förargelse
särskildt, med tillsammans 50 daler, äfvensom jemlikt Kongl. Förklaringen den
29 November 1823 samt Kongl. Förordningen den 16 November 1841 de allmänna
Sabbathsbrotts- och fylleri-bölerne dervid tillika böra tillämpas; 6 § stadgar böter af
tio daler för den som begär något brott på Söndagar eller Högtidsdagar mellan klockan
4 på morgonen och 9 pä aftonen; 7 § förmår att den som idkar arbete eller handtverk
på dessa dagar böter tio daler för Sabbatsbrott, utan det sker till egen eller annors
nödtorft, som ej uppskof tåla kan; 8 § stadgar att kramlådor eller andra bodar skola
på Söndagar och Högtidsdagar ej öppnas till salu; men mat och dricka må säljas till
nödtorft sedan Gudsljensten är förbi. Ingen bafve makt på dessa dagar att köpslaga i
skepp eller andra farkoster. Bryter någor i dessa fall, bote för Sabbatsbrott som sagdt
är. Samma bot vare der snan företager sig någon resa till lands eller sjös i staden
eller å landet förr än Gudsljensten är ändad. Hvar som häst dertill utleger, böle fem
daler. Är någon på resa stadd, ställe sig in till Gudstjenst i den kyrka som vid vägen
ligger. — Kongl. Förordningen den 4 November 1772 stadgar, alt, på del så väl Söndagarne,
som de flere genom samma Förordning bibehållna Helgedagar, måge användas
i det vid deras instiftelse åsyftade ändamål, den Högstes lof och dyrkan, såsom ock ett
Christligt undervisningsverk hållas tillbörligen vid makt, ville Kongl. Majit till allmän
och obrottslig efterrättelse hafva upplifvat, förnyat och stadfästal förr utgångna Förordningar
om Sön- och andra Högtids- eller Helge-dagars rätta firande. — Kongl.
Resolutionen på Preste-slåndets besvär den 20 November 1786 stadgar alt i allmänhet
uti riket inga offentliga skådespel på Sön- och Heige-dagar skulle vara tiliåtne, och
hvaröfver Konungens Embetsmän, som detta anginge, högre och lägre, sk lille vara skyldige
hålla allvarsam hand; dock undantogos härifrån städerne Stockholm, Götheborg och
Norrköping, hvarest äfven på Sön- och Helge-dagar efter klockan 6 på aftonen skådespel
skulle vara tiliåtne; och Kongl. Brefvet det) 14 -Juni 1820 innehåller att, då Kongl.
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 77.
Maj:t är öfvertygad alt den allmänna Gudstjenslen och dess värdiga begående iir ett af
de vigligaste medlen alt väcka och underhålla sådana dygder, på hvilka samhäilels bestånd
hvilar, har Kongl. Majit funnit ali alla hinder böra ur vägen rödjas, som kunna
motverka delta stora ändamål och alllså velat i Nådei stadga och förordna, att då i
afseende på Långfredagen, Påskaftonen och Påskdagen skådespel på dessa dagar ej
linge uppföras, detsamma jemväl komine att gälla lör Juldagen och Julaftonen, Pingstdagen
och Pingstaftonen samt alla Bönedagar och dagarne löre desamma; och åiåge
Konungens Befallningshafvande och Konsistorierna alt tillse det denna föreskrift vederbörligen
blefve till efterrättelse befordrad. — l Kap 7 § i Kongl. Krigs-artiklarne förmår
att, sedan tecken till Gudstjenst gifvet är, skall, intilldess den slutad blifvit, all
varuförsäljning och traktering inom läger eller skeppsbord upphöra. Den häremot bryter
bote 3 Ridr 16 sk., hälften till angifvaren och hälften till krigsmanshuset. Är han
af krigs-slaten straffas exlrajudicialiter. — 104 § 5 morn. af Kongl. TjenstgöringsReglementet
den 1 Mars 1819 stadgar, alt på Helgedagarne skall en tågände trupp
vara stilla den tiden på förmiddagen, som Gudstjenst förrättas i den församling der
tåget sker, samt, om tillfälle gifves, då äfven hålla Gudstjenst. — Enligt Kongl. Förordningen
den 14 September 173L må inga bröllop och stora graföl hållas aftonen före
någon Söndag eller stor Helgedag eller nästa dagen derefter, på det att Gudstjenst icke
derigenom må försummas. — Enligt Kongl. Skrifvelsen den 23 Februari 1825 må ej
marknad, ehvad den påstår en eller flera dagar, utsättas att börja på Måndag eller
näst efter Helgedag, äfvensom den marknad, som påstår endast en dag, ej må bållås
på Lördag eller näst före Helgedag. — Och komma slutligen lill dessa sladganden de
flerfaldiga allvarsamma ansvars-bestämmelser, hvilka, uti de af Rikets Ständer vid sednaste
Riksmöte beslutade samt af Kongl. Maj:t den 18 Januari 1855 utfärdade Förordningar
angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, finnas gifne
för mäskberedning, bränvinstillverkning och distillering från klockan 10 om aftonen
näst före Sön- eller Helgedag till klockan 10 om aftonen sådan dag; för annat till
bränneri hörande arbete mellan klockan 8 på morgonen och klockan 5 eftermiddagen ä
Sön- eller Helgedagar; samt för bränvinsförsäljning å otillåten tid under Söndagar och
Ilelgedagar eller oloflig bränvinsförsäljning sådane dagar.
Af föregående förteckning öfver ännu gällande lagbestämmelser mot Sabbathens
vanhelgande synes således, att dessa lagar hvarken sakna fullständighet eller skärpa
och att de af motionärerne angifna missbruk, de der förtjena beifran och rättelse, utan
svårighet kunna af lagtillämparen under gällande lagar hänföras. När allmänna lagen
stadgar böter för den som på Sön- eller Helgedag företager resa till lands eller sjös
förr än gudstjenst är ändad, torde, i fråga om ängfartygs-egares rättighet all utlysa
lustresa på Söndag, den inskränkning redan i lagen förefinnas, som af den ene motionären
åsyftats; då samma lag likaledes med böter belägger idkande af arbete och
handtverk pä förenämnde dagar, så finnes redan del förbud mot allmänna och enskilla
arbetens förrättande å sabbathstiderne, som af den andre motionären påyrkas, och när
vidare, enligt ofvanåberopade stadganden, offentliga skådespels uppförande på Sön- och
Helgedagar är, med vissa undantag, förbjudet likasom äfven bröllops och stora grafols
hållande aftonen före eller dagen efter Söndag eller stor Helgedag, pä det att Gudstjensten
ej må derigenom försummas, så synes, att oskicket med offentliga lustbarheters
anställande under gudsljensttiden, eller ä tid för beredelse till sabbath, redan är uti
gällande sabbathslagar förbjudet och bör med deras tillhjelp kunna hållas inom tillbörliga
skrankor, för så vidt detta syftemål kan med förbudslagars tillhjelp uppnås.
Hvad åter beträffar de af motionärerne omförmälda andia större samlingar för rent
verldsliga ändamål, eller de så kallade lölkmarknaderue i Westerås, så har Utskottet,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Ulshol/ets Betänkande, N:o 11 . 5
ined anledning af en inom Hedervärda Bonde-ståndet väckt och till Utskottet remitterad
motion, derom afgifvit särskildt utlåtande; äfvensom Utskottet till särskilt behandling
tagit en inom Högvördige Preste-slåndet väckt och till Utskottet remitterad motion om
åtgärders vidtagande för beredande af själavård åt det vid större allmänna arbetsföretag
anställda manskap, hvilka begge ärenden redan blifvit af Rikets Ständer afgjorda.
I afseende på den ene motionärens klagan så väl deröfver, att bevärings-mönstringar
utsättas å dagar näst efter Sön- och Helgedagar och dymedelst föranleda till
ungdomens samlande å dessa dagar, hvaraf sabbathsfriden störande uppträden blifva
en följd, som äfven att posternas gång är sä ordnad, att på många ställen bestyren
med deras expedierande upptaga sjelfva gudstjensttiderne, får Utskottet fästa uppmärksamhet
derpå, att gällande krigslagar, enligt hvad ofvan upptaget är, innehålla
stadganden angående sabbathshelgdens upprätthållande inom samlad militärtrupp, hvilka
torde befinnas både lämpliga och så vidt möjligt är tillfyllestgörande, och att undanrödjandet
af de utaf motionären öfverklagade tillfällen till oordningar vid bevärings-ynglingars
sammandragning, äfvensom utfärdande af förbud mot postens expedierande
ä angifne tider, skulle kunna förorsaka rubbningar i gången af dessa bestyr,
hvaraf stora och betänkliga olägenheter kunde uppkomma.
Förbudslagar fattas sålunda icke; och deras ökande med nya, elier äldre ansvarsbestämmelsers
skärpande, torde föga bidraga till det åsyftade ändamålets uppnående.
Röster hafva äfvenledes ei saknats, som yrkat pä de gällande, sabbathslagarnes öfverseende
i syftning att få dessa lagar mildrade och vissa bestämmelser utmönstrade,
som förmenats strida mot de uti det religiösa och borgerliga lifvet rådande allmänna
begrepp. Att föra ämnets behandling in på denna väg, dertill har Utskottet funnit sig
sakna anledning i motionernas innehåll och syfte. Icke heller ligger uti dagens erfarenhet
någon uppmaning dertill, då denna erfarenhet snarare vittnar om slapphet uti,
än om otidigt och öfverdrifvet nit för de ifrågavarande lagarnes upprätthållande; Den
närvarande tiden, sä upprörd af religiösa stridigheter, på samma gång som det verldsligt
sinnet högt ropar på det timliga förvärfvets och sinnesnjutningens obundna frihet,
synes ock Utskottet föga lämplig till företagande af nämnde lagars omarbetning, då det
är att förutse, det lagstiftaren skall röna de största svårigheter, att mellan de olika
anspråken uppdraga en gräns, som tillfredsställer det allmänna rättsmedvetandet. Hvad
som uti de äldre sabbaths-lagarne kan synas för strängt, har redan blifvit mildradt af
seden, och Utskottet hyser jemväl den förhoppning, att de bestämmelser, som uti dessa
lagar möjligen saknas, också skola af en vaknande bättre och frommare tidsanda ersättas
och göras öfverfiödiga. Den verldsliga tidsriktning, som isynnerhet från medlet
af det sistförllutna århundradet sträfvat till försvagande af christlig tukt och ordning
inom församlingen, har onekligen länge varit på återgång och lemnat rum för en allvarligare
håg att tillfredsställa de andliga behofven, hvarpå den förväntan synes med
allt skäl kunna grundas, att en christligare anda skall med allt större styrka fritt utveckla
sig inom samhället samt, genom sitt inflytande på det allmänna tänkesättet,
göra användandet af tvångsmedel till sabbathsfridens upprätthållande i viss mån öfverflödigt.
Utskottet är också förvissadt, att en sådan bättre anda skall i främsta rummet
utöfva sitt inflytande på de offentliga myndigheter, som ega alt vaka öfver allmän
ordning, och att dessa myndigheter sålunda skola, utan att derom behöfva af öfverheten
särskildt erinras, sjelfmant vidtaga sådana inom gränsen för deras befogenhet liggande
anordningar, hvarigenom de företeelser under hvilodagen i möjligaste målto undanrödjas,
som kunna väcka förargelse eller störa dem, hvilka af christ ligt sinne manas
till ett värdigt begående af denna dag; och så vida ej Utskottet orätt uppfattat lids
-
6 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande. N:o 77.
händelserna, har en sådan riktning i ofvannäinnde myndigheters verksamhet redan länge
spårats, ehuru icke få anledningar (ill missbruk ännu torde återslå alt aflägsna.
Alt uti en författning sammanföra de särskilda förbuden mot sabbatsbrott, i
ändamål alt della sammandrag må kunna bringas till allmänhetens kännedom oftare
eller på annat sätt, än som för andra författningars kungörande är i allmänhet föreskrifvel,
har synts Utskottet ej räll lämpligt, då sjelfva ansvarsbestämmelsernas utbrytning
från de författningar, tili hvilka bevekelsegrunderna för dessa bestämmelser äro
alt söka, ostridig! mäste bidraga lill alt försvåra uppfattningen af lagens behöflighet och
minska dess anseende och vigt; och Utskottet har icke heller funnit förenämnda åtgärd
vara af något synnerligt behof påkallad, då tillräcklig kunskap om hvad som till Sab
bathens
vanhelgande bör hänföras samt den timliga påföljden deraf i allmänhet icke
saknas och i allt fal! ulan svårighet kan bibringas "i sammanhang med undervisningen
tili de till detta ämne hörande christendomsstycken.
Ehuru Utskoltel till fullo uppskattar det varma andliga nit, som gifvit upphof
åt ifrågavarande hos Rikets Ständer gjorda framställningar; ehuru Utskottet erkänner,
alt klagomålen öfver Sabbathens vanhelgande genom en mängd för det christiiga sinnet
störande och förargelseväckande sysselsättningar äro i de flesta lall befogade, och ehuru
Utskottet ingalunda förnekar samhällets förbindelse att motarbeta dessa missbruk, äfvensom
att denna förbindelse är i samma män angelägen, som dess försummande hotar
mensklighetens heligaste och vigtigasle intressen, är dock Utskottet, på ofvan anförda
grunder, af den lanke, att de af motionärerne angifna syftemål böra sökas på en annan
väg än lagstiftningens, och anser sig för närvarande sakna skäl,
att i anledning af de väckta motionerne tillstyrka någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den 24 Mars 1857.
Reserv atio ner:
Af Herr Kontrakts-prosten Emanuelsson, som yttrade: “Ehuru Biskop Björck
och Domprosten Björling i afgifne och till Ekonomi-Utskottet remitterade motioner till
fullo ådagalagt nödvändigheten af åtgärders vidtagande för att upprätthålla Sabbathens
helgd, sä har dock Utskottet slädnät i det visserligen beqväma, men föga tillfredsställande
beslutet, att göra ingenting. För min del kan jag icke vara nöjd med ett sådant
resultat, utan tror, att någonting både bordt och kunnat göras. Visserligen åberopar
man den redan befintliga lagstiftningen i förevarande ämne såsom tillräcklig och ändamålsenlig;
men ser man nogare på denna lagstiftning, så skall hon å ena sidan befinnas
hafva öfverskrida gränsen lör sin befogenhet, i det hon genom böter vill drifva
menniskor till gudaktighet, och å andra sidan icke uppfylla sitt ändamål, det nemligen
alt freda så väl Sabbathsdagen från ohelgande, som samvetsömma christna från det
olycksaliga valet mellan alt bryta antingen mot Guds bud eller sina verldsliga herrars
befallningar. En revision af våra sabbathslagar anser jag derför nödvändig, och borde,
enligt mitt förmenande, Rikets Ständer ingå lill Kongl. Maj:t med en underdånig anhållan
derom.“
Häri instämde Herr Lektor Sondén.
Allmänna Besvärs- och Ekonömi-Utskoltets Betänkande N:o 71.
Af Herr Prosten Millén, som begärde få antecknadt, att han ej deltagit i beslutet.
Af Herr Lallerstedt, hvilken anförde: “1 den mån allmänna tänkesättet allt
mera återgår från den likgiltighet för det religiösa lifvet, hvilken under mer än ett
halft århundrade egt rum icke blott inom vårt fädernesland, utan ock inom största delen
af det öfriga Europa, kommer utan tvifvel en sannare uppfattning af Sabbathens
helgd alt inom alla samhällsklasser göra sig gällande. Att endast genom den borgerliga
lagens stadgauden söka vinna ändamålet, är fåfängt.
Det är icke lagar som fattas; sådana finnas tverlom i öfverflöd och för måhända
hvarje af de fall, som öfverklagas; men dessa lagar hafva til! stor del fallit i glömska,
och den grund, hvarpå de hvila, bör icke vidare vinna tillämpning. Det är icke
genom stränga lagar, icke genom polismaktens omedelbara ingripande, som Gudsfruktan
åstadkommes. Lagar, som sakna stöd i allmänna tänkesättet, äro alltid vanmäktiga;
men då de angå religiösa ämnen kunna de derjemte leda till eftertänkJiga följder, om
deras tillämpning ifrågasättes, hvilket alltid måste befaras, så länge de qvarstå i gällande
kraft.
Utskottet erkänner, att de äldre sabbaths-lagarne äro olämpliga, och att seden
redan mildrat hvad somj i dem är lör strängt; men Utskottet tröstar sig dermed, alt
"erfarenheten snarare vittnar om slapphet uti, än om otidigt och öfverdrifvet nit för de
ifrågavarande lagarnes upprätthållande.” Det vådliga i denna sats ligger i öppen dag;
ord, sådana som dessa, böra aldrig böras från en lagstiftande församling. Lagar, som
till den grad strida emot seden, att de icke kunna tillämpas, måste, i detta, liksom i
hvarje annat fall, upphäfvas. Det anstår icke den, som stiftar lagar, att fägna sig öfver
slappheten i deras handhafvande.
Det religiösa lifvet befordras bäst derigenom, att Presterskapet rätt uppfattar sitt
höga kall och utvecklar en lifligare, af de bildade klasserna understödd verksamhet.
Presterskapet bör på öfverlygelsens väg verka för christendomens läror och på ett kärleksfullt
sätt utbreda den christiina andan, hvarpå allt beror. Den verldsliga maktens
biträde må i detta hänseende, och särskildt hvad angår Sabbathens helgande, icke
sträcka sig längre, än att undanrödja allt hvad som kan hindra eller störa dem, hvilka
af inre drift manas till Sabbathens värdiga begående.
Med denna uppfattning af ämnet och då jag, lika med motionärerne, anser angeläget,
att hos folket underhålla föreställningen om Sabbathens helgd och höga betydelse,
skulle det, i min tanke, blifva gagnande, om redan befintliga, frän äldre lider
qvarstående lagsladganden i detta ämne underkastades en revision i den riktning jag
här ofvan angifvit. Långt ifrån att närvarande, af religiösa stridigheter upprörda tid,
på sätt Utskottet yttrat, är föga lämplig för en sådan revision, skulle densamma, efter
mitt omdöme, i sin mån komma att ega ett fördelaktigt inflytande på dessa stridigheter.
Jag får derföre hemställa, att Pikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det de stadganden, hvilka röra Sabbathens begående, varda granskade
och sammanförda till en lag, hvilaride på den grundsats, att i ofvanberörde hänseende
ingenting stadgas, som icke afser att lör dem, hvilka vilja egna Sabbathen åt andakt,
aflägsna all hindrande eller störande inverkan, samt att, sedan förslag till en sådan
lag blifvit upprältadt och undergått behörig granskning, detsamma till Rikets Ständer
öfverlemnas.”
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Allm. Bese.- och Ekon,-Utsk:s Betänkande N:o 72.
1
V» 72.
Ank. lill Exp.-Utsk cl. 27 Mars 1857, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt, motion om beviljande af
stapelrätt för staden Wadstena.
Herr G Lallerstedt liar uti en inom Vallöf!. Borgare-ståndet väckt, lill Allmänna
Besvärs- och Ekouoini-Ulskotfef remitterad, molion anfört, att ehuru staden Wadstena
vore belägen i eu af de bördigaste Irakierna i Riket, hade dock rörelsen derstädes
ännu för några år sedan varit ganska ringa. Endast några tusen tunnor säd blefvo
årligen derifrån afsända till andra inrikes orler, ly ortens sädesproduktion, sorn icke
var behöflig lill bröd, förvandlades i öfrigt till bränvin, hviket lill större delen förtärdes
i orten. Efter utfärdande af Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning, angående vilkoren
för bränvins tillverkning, af den IS Januari 1855, hade ett helt annat förhållande iuträdt.
Orien producerade nu mera ett ganska betydligt qvantum säd af bästa slag och
så vä! af denna anledning, sorn i följd deraf ait den vid Wadstena anlagda hamn, tili
hvars byggande åigält eu summa af nära 124,000 R:dr Riksmynt, vore af särdeles
utmärkt beskaffenhet, hade rörelsen så uppblomstrat, att staden, ehuru i smått, förtedde
en vacker bild af det allmänna framåtskridandet i landet under de sednaste åren.
Ar 1S54 afsätides från Wadstena 21,014 och 1855 icke mindre än 46,109
tunnor säd och förstnämnda år skickades öfver Wadstena lill andra orter 1,5 26 lolfter
plankor och 432 skeppund jern, samt 1855, 2,215 lolfter plankor och 170 skeppund
jeru. Större delen af säden äfvensom plankorna och jernet hade utskeppats till
utrikes ori, dels direkte efter klarering i Götheborg, dels ock efter omedelbar omlastning
på andra fartyg derstädes eller vid Meni, hvarmed ganska dryga kostnader varit
förenade. Förlidel år hade rörelsen jemväl varit i stigande och komme utan tvifvel
att så fortgå.
Bilt. till H. SI. Prot. 1856 §' 1857. 8 Sami. 17 Haft. 1
2
Allm. Besv- och Ekon.-Utsk:s Betänkande X:o 72.
I planen för anläggningen af Gullia kanal skall ingått uppförandet af en stad
vid Motala med stapelfrihet, men rörelsen hade, särdeles sedan hamnen vid Wadstena
blifvit fullbordad, dragit sig (ill sistnämnda stad, hvilken, belägen i en af de folkrikaste
orter midt i landet, särdeles egnade sig alt ej blott för den närmaste trakten, hvilken
inom några få mils afstånd räknade 50,000 innevånare, utan ock för en del af det
öfriga Östergöthland samt de kring Wettern belägna trakter af Westergöthland och Nerike
blifva en medelpunkt såväl för afsätlningen af produkter, lämpliga för export, som för
anskaffandet af de förnödenheter, som infördes till landet, man att man i ena eller
andra afseende! skulle komma att lida af de dryga kostnader, mellanhandeln öfver
andra städer medförde.
På grund häraf, och då i öfrigt den i äldre tider af dåvarande förhållanden
föranledda skillnad emellan Rikets släder i sådane, som egde och icke egde rätt att
idka utrikes handel, numera, sedan handelsfriheten börjat mer och mer göra sig gällande,
vore af högst ringa betydelse, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer ville hos
Kongl. Maja i underdånighet anhålla, att staden Wadstena måtte tillerkännas stapelstadsrättigheter,
emot det att borgerskapet derstädes åtoge sig att uppfylla de vilkor, som för
erhållandet af sådana rättigheter kunde föreskrifvas.
Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande; och som de af motionären
meddelade uppgifter ådagalägga, att staden Wadstena med dess utmärkta hamn är en
för orten och angränsande trakter särdeles vigtig handelsplats så väl för export af
den betydliga och ständigt tillvexande spanmåls-produktionen inom Östergöthland och
andra varuarliklar, som ock för import af förnödenhelsvaror från utrikes ort, samt de
förbindelser stadens borgerskap för ifrågavarande förmåns erhållande sig iklädt tillkännagifva
en allmän önskan att af samma förmån komma i åtnjutande, får Utskottet,
hyllande den under förutgående riksmöten utaf dåvarande Allmänna Besvärs- och Ekonnmi-Utskolt
uti sådana frågor som förevarande uttalade åsigt, alt alla hinder, som
anses kunna inverka hämmande på handel och öfriga näringar böra, såvidt möjligt är,
undanrödjas, vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla att
stapelstadsrätt måtte beviljas Wadstena, mot vilkor, att staden ej
blott på egen bekostnad uppför och häller Kongl. Majit och Kronan
tillhanda tullhus, vågbod och andra för en tullkammare erforderliga
byggnader, utan ock åtager sig att vidkännas de bidrag
till nödige tjenstemäus aflönande, som i allmänhet åligga
stapelsläderne, eller i likartade fall blifvit vissa städer ålagde.
Stockholm den 27 Mars 1S57.
Ålim. Bese.- och Ekon.-Utsk:s Betänkande N:o 73.
3
N:o 73.
Ank. lill Exp. Etisk. elen 27 Mais 1857, kl. 1 e. iu.
Betänkande, i anledning af väckt motion om beviljande af
stapelrätt för staden Falkenberg.
Uii en inom Vällofl. Borgare-slånrlet väckt, tili Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskoilel
remitterad motion, har Herr A. M. Lundberg fästat uppmärksamhet vid
de stora olägenheter saknaden af stapelratt fur staden Falkenberg medförde och i sådant
afseende omförmält dels att, sedan ett fartyg med last från utrikes ort ankommit
ä redden vid Falkenberg, men, uppå förständigande ali någon lossning af lasten ej
finge derstädes verkställas, innan klarering skett i stapelstad, afgått lill Warberg samt der
betalt tull och öfriga umgälder, hade inträffat att fartyget, vid återsegling till Falkenberg, helt
och hållet förolyckats, dels ock att ett år, när missvext egt rum och flera personer, ej
blott från Halland, utan äfven från angränsande landskap, med nästan alldeles uttömda
förråder och under det priserna å säd voro ytterligt högt uppdrifna, afbidat ankomsten
från Danmark af ett med spanmål lastadt fartyg, hade endast den tillfällighet, att fartyget
genom ansträngd segling blifvit något läck och fara för detsamma således kunde
anses vara för handen, berättigat skepparen att direkte anlöpa Falkenberg och der lossa
lasten. Blott lill följd af berörde tillfällighet blef det för den handlande i Falkenberg,
som egde fartyg och last, möjligt alt afhjelpa den för mången till verklig nöd
gränsande spanmåls-bristen, ty om skepparen icke haft beslutsamhet nog att omedelbart
insegla tili Falkenberg, utan i stället först afgått till Warberg, hade troligen handt antingen
att spanmåls-lasten ankommit alldeles för seat för de behöfvande, eller ock helt
och hållet uteblifvit.
Vidare har motionären andragil, att det vore med billighet föga öfverensstämmande,
att fartyg, som med last till utrikes ort afgiuge från Falkenberg, voro nödsakade
4
Allm. Bese.- och Ekon.-Ulsk:s Betänkande S-o 73.
alt återvända ulan sådan, derest desamma icke skulle underkastats de olägenheter och
kostnader, som voro förenade med insegling till annan plats, för erläggande af den
tull, som borde kunna emottagas å Falkenbergs tullkammare lika så vä! som annorstädes.
Ett sådant förhållande verkade äfven att frakterna vid varors utförsel blefvo
högre samt utgjorde ett hinder för utskeppning af ortens produkter; och har motionären
härjemte, för att ytterligare ådagalägga behofvet af stapelrätt för Falkenberg, åberopat
de uti en af honom inom Välloil. Borgare-ståndet väckt motion om anslag af
statsmedel till förbättring af hamnen vid Falkenberg eller anläggning af en ny sådan,
uppgifne förhållanden, att Falkenbergs läge vid norra stranden af ett utaf Hallands
större vattendrag, Etra elfven, pä blott 1,500 alnars afstånd från dess utlopp i hafvet,
syntes vara i flera hänseenden gynnande för en sjö- och stapelstad. Till Falkenberg
hade 24 af Hallands läns socknar eller omkring */* af länets befolkning, jemte angränsande
delar af Westergöthland och Småland sin närmaste stadsvåg och skulle således
kunna derstädes med största fördel och besparande af den tid och de arbetskrafter,
som färdandet på en längre väg toge i anspråk, med största möjliga behållning
och nytta för landet afyttra sina produkter och afhemta förnödenheter af sill och sait
m. m., -så vida en säker hamn gjorde det för stadens handlande möjligt att derå hålla
lika priser, sorn köpmännen i andra, mera aflägsna städer.
Hvar och en, sora under de sednaste åren med uppmärksamhet följt odlingarnas
framsteg i Halland finge erkänna att dessa varit lika stora eller jemförelsevis större
än i någon annan af Sveriges södra provinser och den tid vore ej långt aflägse, då
från Halland kunde exporteras ej obetydligt spanmål, och redan nu under för sjöfarten
från Falkenberg mindre gynnande omständigheter, försåge dock Halland, jemte det utförsel
af råg derifrån börjat ske, Skåne med flera tusen tunnor potäter, hvaraf jemväl utförsel
skedde både till Götheborg och Stockholm. Att en betydligare handel med förädlade
skogsprodukter, såsom bjelkar, plankor, bräder och stäfver eller bundt-tunnor snart
skulle uppstå i Falkenberg, om hamnen blefve försatt i sådant skick, att den betryggade
för de ofta inträffande sjöskadorna derstädes, ådagalades deraf, att större och bättre skogar
i vestra Småland och Kinds härad af Elfsborgs län, äfvensom i Halland, lågo närmare
eller ej längre aflägse från Falkenberg, än från Halmstad, i hvilken sednare stad
en ansenlig handel med trädvaror utgjorde föremål för sjöfarten. Härförutan har motionären
uti en särskild skrift, bland annat, jemte uppgift att uti Falkenberg funnes Tullkammare-föreståndare,
Tullvaktmästare, Kustsergeant och en Kustvakt samt två andra
tullbeljenter under benämningen kustroddare, äfvensom att på omkring ‘/s-dels och Vedels
mils afstånd från staden voro förlagda flera kustvakter, hvilka under patrulleringar
sammanträffade vid hamnen, förklarat att hvad anginge underhållande af våghus och
packhus samt fullgörande af öfriga skyldigheter, som för erhållande af stapelstadsrätt
voro förenliga, staden Falkenberg åtoge sig att fullgöra hvad i sådant afseende kunde
föreskrifvas.
På
Allm. Beso.- och Ekon.-Ulsk:s Betänkande N:o 73.
På grund häraf och då statsmyndigheternas bemödande borde afse afl, under
iakttagande af allmän och enskild rätt, alla de binder, som försvårade utvägarne att
vinna bergning och välstånd, blefvo undanröjda, har motionären föreslagit, alt stapelstadsrätt
måtte beviljas Falkenberg, helst derigenom det rättvisa förhållande skulle uppstå, alt
innevånarne uti merauämnde stad och densamma omgifvande orter, eller hufvudsakligen
Faurås och Årstads härader i Hallands län, jemte angränsande delar af Westergöthland
och Småland kommo i tillfälle alt med största möjliga fördel afyttra sina produkter
och, jemförelsevis, lika billigt, som under enahanda förhållanden annorstädes i Sverige,
erhålla sådana förnödenheter, som måste till Riket införas.
Hvad sålunda blifvit andraget har Utskottet tagit i öfvervägande; och enär sta*
den Falkenberg ej mindre på grund af hvad motionären uppgifvit, än äfven, derest
den vid staden belägna, i Kattegat utfallande Eira ån skulle blifva upprensad, hvarom
fråga redan lärer vara väckt, synes i en framtid blifva af stor betydenhet och mycket
gagn för afsättningen af ortens och angränsande trakters produkter, samt beviljandet
af den sökta stapelrätten dessutom skulle medföra den stora förmån, alt befolkningen
kunde så väl afyttra sina produkter, som erhålla åtskilliga lifsförnödenheter lill betydligt
billigare pris än hittills, får Utskottet, i öfverensstämmelse med dess uti en likartad
fråga i Betänkandet Nio 72 omförmälda åsigt, eller att alla sådana hinder, som anses
kunna inverka hämmande på handel och öfrige näringar, böra, så vidt möjligt är, un*
danrödjas, vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
stapelstadsrätt måtte beviljas Falkenberg, emot vilkor att ej allenast
tullhus, våghus och andra för en tullkammare erforderliga
byggnader, varda, i den mån sådane ej redan förefinnas, på stadens
bekostnad uppförde och Kongl. Majit och Kronan lillhaudahållne,
utan ock att staden ålager sig de bidrag till nödige tjen
stemäns
aflönande, hvilka i allmänhet åligga stapelstäderue, eller
i likartade fall blifvit vissa städer ålagde.
Stockholm den 27 Mars 1857.
Bih. till R. St. Prof. 1856 & 1857. 8 Samt. 17 Haft.
S
6
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.-s Betänkande N:o 74.
\:<* 74.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Mars 1857, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om beviljande af
stapelrätt för staden Kungsbacka.
Lii en inom Väliofl. Borgare-ståndet väckt motion har Herr Göran Hammur
föreslagit alt stapelrätt måtte beviljas staden Kungsbacka.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande; och som Utskottet inhemta!, att
staden Kungsbacka redan genom Kongl. Majits Nådiga resolution den 3 September 1766
lärer hafva erhållit ifrågavarande förmån samt det är staden obetaget, att, derest denna
förmån af en eller annan orsak skulle vara försuten, hos Kongl. Majit i underdånighet
göra ansökning om förnyelse af densamma, anser Utskottet motionen
icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 Mars 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos J. W. Lundberg, 1857.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskoltets Betänkande N:o 73.
1
\:o 75.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 April 1857, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om upphäfvande af skyldigheten
alt vara försedd med pass vid resor uti samt
till och från Sverige.
Uti en inom Vällofl. Borgare-Ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterad motion har Herr J. J. Ekman fästat uppmärksamhet
vid de stora olägenheter skyldigheten att vara försedd med pass förorsakade både
in- och utländske resande. Författningarne i detta hänseende hade tillkommit
och qvarstodo i ändamål att hindra brottslingar att undkomma, ehuru motsatsen
ofta inträffat, ty brottslingar förskaffa sig vanligtvis pass på ett eller- annat sätt
och färdas i skydd deraf fritt och obehindradt, hvaremot den i lofliga ärenden
stadde, som ej varit försigtig nog att dermed förse sig, mången gång är blottställd
för åtskilliga obehag, särdeles som tillämpningen af lagarne rörande passväsendet
ligger i händerna på personer, af hvilka raan ej kan påräkna särdeles
omdöme eller upplysning, hvadan ock ofta inträffat, att en resande måste underkasta
sig en kitslig gästgifvares eller okynnig hållkarls domslut. Att dessa obehag
ej oftare ega rum, härledde sig utan tvifvel deraf, att vederbörande med
mera efterlåtenhet, än man egde rätt att fordra, åsidosatte ifrågavarande författningar,
inseende desammas olämplighet. Embetsmäns högre samhälls-ställning och i
allmänhet vigtiga befattningar borde, så vidt ske kunde, befria dem från så ringa
göromål, som att utfärda och granska resepass. De härmed förenade sportler
äro icke ett skäl för passväsendets bibehållande, emedan de embetsman, som
Bih. lill R. St. Prot. 18 36 $ 1837. 8 Sami 18 Haft. I
2
Allm. Besvärs- och Elionomi-UtskoUels Betänkande N:0 7S.
voro i åtnjutande af desamma, kunde och borde erhålla ersättning för den minskning
i inkomster de genom berörde sportlers borttagande kunde tillskyndas.
Denna minskning kunde i allt fall ej blifva särdeles stor, då pass naturligtvis
alltid måste uttagas för resor till sådana länder, der det ovilkorligen fordrades
att dermed vara försedd.
I samma mån som kommunikationerne inom landet genom anläggandet af
jernvägar befrämjades, komme antalet af resande från utrikes ort att ökas och
det vore hvarken klokt eller ens rätt att möta dessa, så. snart de kommit på '
svensk botten eller stundom dessförinnan med förfrågningar efter pass, och derigenom
försvåra deras framfart. Ehuru i de flesta andra länder finnas stränga
föreskrifter derom, att resande- skola vara försedde med pass och påskrifter derå
af ministrar, konsuler eller polistjenstemän, borde dock icke vårt land efterfölja
dessa länders exempel, särdeles som det kränkande och tidsödande uti nämnde
formaliteter ofta nog förnummits af dem, som färdats utom landet. På grund
häraf och då motionären ansåg, att Sverige icke borde afbida andra länders
föredömen för vidtagande af en genomgripande reform i passväsendet, hvilket
vore så mycket mera öfverflödigt, som man uti elektriska telegrafen hade ett
vida kraftigare medel att åtkomma brottslingar, än det, de uti ifrågavarande hänseende
utfärdade författningar innebära, har motionären föreslagit, att alla föreskrifter
om skyldighet att vara försedd med pass i och för resor uti samt till
och från Sverige måtte upphäfvas.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande och anser visserligen, att nu
gällande pass-författningar i flera hänseenden erfordra förändringar; men som
Utskottet inhemtat, att Kongl. Majit uppdragit åt Lagmannen Carlsson att upprätta
ett sammandrag af pass-författningarne och i sammanhang dermed afgifva
förslag till de förändrade föreskrifter i ämnet, som kunde anses vara nödiga och
nyttiga samt att ett dylikt betänkande och förslag år 1852 blifvit i underdånighet
afgifvet; så och enär Kongl. Majit sålunda visat sig vara betänkt på att i
nåder vidtaga de ändringar i pass-författningarne, hvilka kunna finnas vara af
förändrade omständigheter påkallade, anser Utskottet sig böra hemställa,
att någon åtgärd, med anledning af motionen, ej för närvarande må
af Rikets Ständer vidtagas.
Stockholm den 27 Mars 1857.
Reservationer:
af Herrar Friherre Alströmer, von Ehrenheim, Odencrantz, af Edholm, Prostarne
Frimansson och Gahne samt Herrar Ödmansson, Nygren och Gahn,
hvilka ansågo Utskottet hafva bordt hemställa, det Rikets Ständer måtte i skrif
-
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 73.
3
velse till Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att vid afgörandet af den på
Kongl. Majits Nådiga pröfning beroende frågan om utfärdande af förändrade
pass-författningar, måtte tagas i nådigt öfvervägande, dels huruvida icke skyldigheten
för inländske resande, äfvensom för Norrmän vid resor inom Sverige, att
vara försedda med pass må kunna inskränkas, dels ock hvilka lättnader i detta
hänseende böra utländske resande beredas.
af Herr TJiomée, hvilken yttrade: »Af Utskottets betänkande inhemtar jag,
att ett sammandrag af pass-författningarne redan år 1852 på befallning till Kongl.
Majit inkommit; men som Kongl. Majit allt derefter icke låtit utfärda någon ny
författning angående pass-väsendet, anser jag Utskottet icke bordt lemna motionen
utan afseende. Af denna anledning föranledes jag att emot betänkandet afgifva
reservation. Jag anser mig dervid först böra i största korthet redogöra
för hufvudsakliga innehållet af den lagstiftning, som nu gäller i afseende å pass.
Tiden före 1811 iakttogs icke någon särdeles noggrann tillsyn öfver resande;
men politiska förhållanden och »inträffade händelser», såsom det i påbudet den
14 Augusti 1812 heter, lärer »bevisat nödvändigheten af en mera vidsträckt
oeh allvarsam tillsyn öfver resande, än dittills i allmänhet varit iakttagen.» Af
denna anledning stadgades då, bland annat, för inländsk resande:
a) att en hvar resande, med undantag af allmogen och den, som är allmänt
känd i den ort, der resan sker, skulle vara skyldig både att vara försedd
med pass och att detsamma vid anfordran uppvisa.
b) att om någon, som bör innehafva pass, icke kan något uppvisa, eller
finnes vara stadd ä väg till annan ort, än passet innehåller, eller är den i
passet bestämda tiden till ända lupen och kunna icke trovärdiga personer i
orten intyga, att han är" välkänd, skall han på egen bekostnad förås till närmaste
kronobetjent och vidare till Konungens Befallningshafvande i länet, om
så erfordras.
c) att om resande, som icke innehar pass eller inom orten är allmänt känd,
får skjuts af gästgifvare eller, med dennes minne, af annan i grannskapet, är
gästgifvaren förfallen till 25 Ridr böter; likasom den är saker till enahanda ansvar,
som någon person, hvilken bordt innehafva pass, men dermed icke är försedd,
hos sig hyser, utan att hos vederbörande derom genast göra anmälan, eller
ock forslar från annat ställe än gästgifvaregård.
I fråga om utländske resande blef genom Kongl. Förordningen den 19 Februari
1811 stadgadt, att ingen sådan egde i Riket inkomma, utan Iiongl.
Maj:ts tillstånd. De formaliteter, som skulle iakttagas emot-den resande, som
icke egde slikt tillstånd, voro högst märkliga. Han skulle nemligen, om han
anlände till annan ort, än den stad der Konungens Befallningshafvande hade
säte, dit afföras, — der skulle ordentligt förhör med honom anställas, om föremålet
för hans resa — och protokollet derom skulle öfversändas till Statsmini
-
<
4 Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 73.
stern för utrikes ärendena; hvaremellertid den resande, vid äfventyr af 3 månaders
arrest och böter, skulle på stället afbida Kongl. Maj:ts svar, om han finge
fortsätta resan eller icke.
Genom en Kongl. Förordning af den 28 November 1844 är visserligen den
ändring gjord i nämnda stadgande, att, derest utländning är med behörigt
pass försedd och derå för resa till Sverige fått påskrift af svenskt diplomatiskt
ombud eller svensk konsul, han utan behof af Kongl. Maj:ts särskilda tillstånd eger
härstädes vistas och resan fortsätta, sedan han vid gränsorten uppvisat sitt pass;
men ännu är stadgandet i sin fullhet gällande för den resande, som icke fått
sådan påskrift af diplomatiskt ombud eller konsul,
Det synes väl af allt detta, att gällande pass-författningar äro olämplige.
De äro ock numera alldeles öfverflödige och icke af behofvet påkallade. De
åtlydas icke heller i allmänhet och tillämpas sällan. Flertalet af resande färdas
redan nu utan pass. Att olägenhet deraf högst sällan inträffar skall sannolikt
föranleda, att det inom några års förlopp blir en sällsynthet, om resande förse
sig med pass. Men just detta förmenade förhållande kan dock föranleda ganska
ledsamma förvecklingar, derest pass-författningarne icke ändras; ty det är icke
osannolikt och derpå saknas icke exempel, att gästgifvare, vid tillfällig brist
på nödigt antal hästar, skulle vilja begagna föreskriften om pass såsom ett medel
att åtminstone för dagen blifva befriad från skyldigheten att skjutsa, och derföre
lägga hinder i vägen för den resande, som med pass icke vore försedd, att fortsätta
resan. Ja! han skulle kunna och eger —märk! — lagligen skyldighet,
att emot samma resande använda alla de medel, som lagen i sådant fall bestämmer,
d. v. s. beröfva den resande friheten och afföra honom till närmaste
kronobetjent.
Man kan väl säga att för denna förveckling har den resande sig sjelf att
skylla, alldenstund han bordt förse sig med pass. Men man kan äfven anmärka
— och detta göres sannolikt af en hvar med klok omdömes-förmåga, — att
Stats-styrelsen varit närmaste anledning till förvecklingen; ty den har genom
slappheten att icke låta tillämpa en gifven lag just föranledt underlåtenheten hos
den resande att anskaffa pass; och en så befogad anmärkning emot Stats-styrelsen
bör förekommas.
Det har blifvit anmärkt, att passväsendet borde bibehållas hufvudsakligen
för att förekomma det betänkliga kringstrykande, som skall visat sig vara i tilltagande.
Att kringstrykandet under sednare åren tilltagit får jag bestrida. Det
har snarare aftagit. Dock måste medgifvas, att kringstrykande ännu eger rum
i en ganska betänklig grad. Men jag tror deremot, att nuvarande passväsende
alldeles icke i någon mån inskränker detta öfverklagade onda, utan befarar
tvertom, att kringstrykande deraf just befordras. Den som lemnat någon uppmärksamhet
åt förhållandet måste finna, att den kringstrykande betraktar passet
såsom
Ålim. liesvårs- och Elionomi-Ulskollets Betänkande N:o 75. 5
såsom ett medel att få anropa medlidsamheten om någon hjelp »pä hans långa
vandring.» Med passet i hand blir han sällan i saknad af denna hjelp, ty alltid
kan lian förege något ömmande skäl. Derigenom befordras kringstrykandet
och den sorn visat medlidsamhet kan dock icke vara förvissad, att den hulpne
icke varit en förrymd brottsling; ty en sådan blir aldrig i saknad af pass, så
vida han haft någon tids frihet. Helt annorlunda blefve förhållandet, om den
vandrande icke innehade något pass. Han skulle då följas med någon större
uppmärksamhet och jag tror äfven att vederbörande då skulle behandla den vandrande
betlaren såsom försvarslös, i full öfverensstämmelse med 20 § i Kongl.
Förordningen den 13 Juli 1853, angående fattigvården. På detta sätt blefve
det någon möjlighet att förekomma kringstrykande ; men icke låter det si£ göra
med att fortfarande hafva qvar passväsendet; ty den som vill vandra, får alltid
pass. Fås ej på annat sätt, så köpes af någon vandrande vän; och den som
sålt, föreger, att han blifvit beröfvad detsamma, och erhåller ett nytt.
Det är med föranledande häraf, och då föreskrifterna om pass äro lagbud:
a) som numera i allmänhet icke tillämpas;
b) som, derest de af någon tillfällig anledning komma att tillämpas, kunna
föranleda det någon oskyldig varder sin frihet beröfvad;
c) som icke hindra det öfverklagade kringstrykandet, utan snarare befordra
detsamma;
då för öfrigt det borde vara medborgarens ovilkorliga rätt, att få färdas omkring
uti riket hvart och när han behagar, utan någon inskränkning uti denna sinrätt
i annat fall, än att gifven lag dertill föranleder;
och du passväsendet i statsekonomiskt hänseende vållar statens tjenare stort besvär
och befolkningen en icke obetydlig kostnad, — som jag anser mig
böra vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer ville till Kongl. Majit aflåta en underdånig skrifvelse,
deri, med erkännande af den grundsats, att för resor inom riket
icke bör erfordras pass och att utländning, som vid gränsen uppvist
pass, bör vara berättigad att, utan något särskildt tillstånd och utan
några förnärmande formaliteter, få resa och uppehålla sig inom riket
hvar han behagar, Rikets Ständer anhålla om revision af passförfattningarne
i öfverensstämmelse dermed.»
Häruti instämde Herrar Lallerstedt och Berglund.
lith. lill R. St. Vrot. 1856 Sj 1857. S Sami. 18 lläft.
9
Rättelse:
uti Allin. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 70.
Sid. 12 rad. 24 star: livar och en inom sin afdelning; så förekommer härvid,
läs: hvar och en inom sin afdelning, utnämnas af Kongl. Maj:t;
så förekommer härvid,
55 26 rad. 5 nedifr. står: platsens läs: pressens
STOCKHOLM, typografiska föremkgens boktryckeri, 1857.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 76.
i
N:o 76.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 April 1857, kl. 2 e. m.
Memorial i anledning af älerremiss utaf Betänkandet
N:o 70.
Omförmälde Betänkande, hvarigenom Utskottet afstyrkt väckte motioner om
ändring och revision af Kongl. Instruktionen för Landshöfdingarne och de vid Länsstyrelserna
anställde tjenstemän af den 10 November 1855, har af Vällofliga Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit återremitteradt; men som de
öfriga Biks-Stånden bifallit samma Betänkande,
kunna ålerremisserna icke föranleda vidare handläggning ' af
denna fråga.
Stockholm den 16 April 1857.
Bih. till R. St. Brot. i856 $ 1857. 8 Sami. 19 Uäft.
t
1
2
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 77.
N:o 77.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 April 1857, kl. 2 e. m.
Memorial i anledning af äterremiss utaf Betänkandet
N:o 69.
Nämnde Betänkande i anledning af väckta motioner om Styrelse- och Förvallnings-verkens
reorganisation har af Vällofliga Borgare-Ståndet blifvit återremitteradt;
men som samma Betänkande är vordet af de öfrige Biks-Stånden bifallet,
och beslut i ämnet sålunda redan är lattadt,
föranleder återremissen icke till någon vidare åtgärd.
Stockholm den 16 April 1857.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 78.
3
N:o 78.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 April 1857, kl. 2 e. m.
Memorial i anledning af dterremiss utaf Betänkandet
N:o 66.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Utskottet återremitterat ifrågavarande Betänkande
i anledning af väckt motion, alt civil eller militär tjensteman, som vid
Kongl. Maj:ts hofstat vinner anställning, må frånträda sin lön på Ilikets stat; men
sorn detta Betänkande blifvit af de öfriga Riks-Stånden bilallet, och beslut deröfver
sålunda redan är fattadt, kan
återremissen icke föranleda till någon vidare åtgärd.
Stockholm den 16 April 1857.
4
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Ulskotlets Betänkande N:o 79.
N:o 79.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 April 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande i anledning af väckta motioner om dels
Smålands Hussar-regementes, dels ock 4 sqvadroners af Skånska
indelta Kavalleri-regementena afsittande.
Beträffande förstnämnda fråga, eller Smålands Hussar-regementes afsittande,
hafva till Utskottet blifvit remitterade två inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Daniel
Danielsson från Jönköpings och Anders Andersson från Kalmar län väckta motionen
deruti motionärerne till stöd för sitt förslag hufvudsakligen anfort, att rustningsskyldigheten
vore lör orten särdeles betungande, dels derigenom att antagliga nummerhästar
icke kunde derstädes uppfödas, utan måste från angränsande provinser
anskaffas, så att, då den årliga kassationen kunde antagas uppgå till omkring 40
hästar och hvarje häst måste betalas med 500 Ridr Banko och derutöfver, betydliga
summor endast härför drogos ur provinsen, dels ock i följd af rusthålls-hemmannens
i allmänhet högst klena beskaffenhet, då afkastningen af ett sådant hemman
vanligen uppginge till högst 140 tunnor spanmål, hvaribland hälften utgjordes af
bafra. Förutom nämnde utgift skulle likväl af denna afkastning bestridas icke allenast
kostnaden för de dyra munderings- och utrednings-persedlarne, hvilka måste
på beställning anskaffas, jemte föda för nummerhästen och lön för hussaren, utan
jemväl alla öfriga utskvlder, så att några andra hemman i Riket säkerligen ej vore
så tungt onererade som rusthålls-hemmanen i Småland; och hafva motionärerne, på
dessa jemte i öfrigt anförda skäl, hemställt, det Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, att Smålands Hussar-regemente i likhet med den
redan afsuttna delen deraf, eller Grenadier-bataljonen, linge afsitta och förvandlas till
infanteri, mot erläggande från hvarje rusthålls-nummer af sju tunnor spanmål, half—
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 79. 5
ten råg och hälften korn, årligen, hvarigenom en årlig inkomst af 24,000 R:dr
Banko skulle tillfalla Staten och rusthållarne befrias från mycket bryderi och bekymmer;
hemställande derjemte Riksdagsfullmäktigen Daniel Danielsson, att, derest denna
förändring ej kunde genast träda i verkställighet, Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t begära, det rusthållarne måtte frikännas från skyldigheten att hålla gevär och
de hästmunderingen -tillhörande utrednings-persedlar, samt från alla kostnader och
skador, som under kommenderingar uppkomma.
I den sednare frågan har åter motion blifvit väckt af Riksdags-fullmäktigen
Nils Svensson från Christianstads län. som dervid anfört, att af de flesta i olika
provinser af riket förlagda Kavalleri-regementen hade tid efter annan större eller
mindre delar fått afsitta. Så hade t. ex. af Smålands f. d. Dragon-regemente 463
man, af Westgöta regemente 923 man, al Östgöta Lifgrenadier-regemente 928 man,
af Bohusläns regemente 425 samt af Lifgrenadier-regementet 465 man fått till
lättnad för rusthållarne afsitta och i stället underhållas såsom infanteri; men en
lika beskaffad lindring för Skåne hade, ehuru fråga derom varit väckt vid nästan
hvarje Riksdag under de sednaste 50 åren, förgäfves blifvit begärd, hvartill såsom
skäl vid sednaste Riksdag uppgifvas, att man icke vetat, huruvida ej riket skulle
komma att taga del i det då pågående kriget. Denna fruktan vore likväl numera
undanröjd, och motionären ville derföre fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på
billigheten af den föreslagna åtgärden. Norra delen af Skåne vore väl bekant för
sin, i förhållande lill det öfriga landet, magra, stenbundna och kuperade jordmån,
meri der vore likväl, till större delen i Östra och Westra Göinge härader, förlagda
4 sijvadroner, med tillsammans omkring 400 man, af Skånska Dragon- och Hussarregementena.
Få voro de rusthållare, hvilka förmådde sjelfve uppföda eller underhålla
en nummerhäst, helst de bättre lottade hemmanen vore i sin egenskap af
säteri- och frälsejord från rusttjensten befriade. Rusthållarne måste derföre årligen
mot en kostnad af omkring 90 å 100 R:dr betinga sig underhåll och vård för
sina nummerhästar på herregårdarne i medlersta Skåne. Då nu härtill komme, att
inom orten vore förlagd en icke obetydlig styrka af både kavalleri och artilleri, och
den föreslagna indragningen af 400 kavalleri-hästar, hvarigenom dessutom vunnes
tillgång till mera befäl och större stam för Beväringsmanskapet i provinsen, alltså
icke vore i militäriskt hänseende vådlig, men måste vara fördelaktig både för Staten
och orten, har motionären hemställt, det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, att de i norra delen af Skåne indelta 4 Kavalleri-sqvadroner,
nemligen två af Skånska Dragon- och två af Skånska Hussar-regementet, måtte få
afsitta och förvandlas till Infanteri, samt rusthållarne således befrias från underhåll
och anskaffande af häst- och sadelmunderings- samt kavalleribevärings-persedlar,
men deremot tillförbindas att vid inträffande krig anskaffa duglig häst, att, enligt
6
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 79.
vederbörandes bestämmande, begagnas antingen till Artilleri- eller Trosshäst, hvarjemte
rusthållarne då äfven borde anskaffa nödiga utrustnings-persedlar.
Hvad först angår motionärernes förslag 0111 ifrågavarande kavalleri-truppers
afsittande, så får Utskottet tillkännagifva dels att Rikets Ständer år 1840 hos Kongl.
Majit anhållit att en sådan åtgärd måtte i afseende å Smålands Hussar-regemente
vidtagas; men att Kongl. Majit, i anledning häraf, förklarat att, med afseende å
kavalleriets ringa styrka, i förhållande till de öfriga vapnen, berörde anhållan icke
kunde bifallas, dels ock att, då förslag sedermera blifvit hos Rikets Ständer gjorde
om större eller mindre delars af indelta kavalleriet förvandlande till infanteri, dessa
förslag lemnats utan afseende, sedan de blifvit afstyrkta på grund af Kongl. Maj:ts
nyssnämnde Nådiga Beslut äfvensom derföre att de om hästvakans-spanmåls erläggande
vid afsutna rusthålls-regementen afslutade kontrakt vore för en längre tid gällande;
i afseende hvarå Utskottet inhemlat, alt dylika kontrakt fortfara för den afsutna
delen af Lif-regementet och Smålands Grenadier-bataljon till och med 1871,
och för 2:dra Lifgrenadier-regementet samt Westgöta regemente till och med 1870.
äfvensom att södra bataljonen af Bohus läns regemente blifvit för tiden intill 1862
års slut till infanteri förändrad.
Då, med afseende å det skäl, Kongl. Majit i ofvanberörde Nådiga Beslut
åberopat, det torde vara särdeles betänkligt att ytterligare minska Kavalleriets styrka
samt, om ock de ifrågavarande orterna må vara af ruslnings-besvären känbart
betungade, det likväl icke förr, än tiden för de afslutade hästvakans-kontraklen vid
redan afsutna rusthålls-regementen tilländalöper, synes kunna lämpligen lagas i öfvervägande,
om någon och hvilken af de berustade orterna må företrädesvis vara i
behof alt genom befrielse från rustnings-besvärets utgörande in natura komma i åtnjutande
af lindring; så finner Utskottet sig böra hemställa,
att ifrågavarande förslag för närvarande ej må föranleda till
någon åtgärd.
Beträffande derefter Riksdagsmannen Daniel Danielssons yrkande, att rusthällarne
måtte varda befriade från de för Kavalleristens förseende med beväringsoch
utrednings-persedlar erforderliga kostnader m. m., så och enär sådant skulle
föranleda en betydlig stats-utgift, får Utskottet tillstyrka, att berörde framställning,
till stöd hvarför något skäl icke blifvit anfördt,
måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 16 April 1857.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 80.
7
Reservationer:
Af Riksdagsfullmäktige!! Nils Svensson från Christianstads län:
”Mot det beslut, hvartill Utskottet kommil, måste jag mig reservera, emedan
en skrifvelse till Kongl. Majit i det syfte, min motion innehåller, hade hort af Utskottet
tagits i nogare öfvervägande och Utskottet bort tillstyrka en underdånig
skrifvelse, emedan man haft allt hopp örn att Högstdensamme skulle, i anseende till
nuvarande goda förhållanden med utrikes makter och då en varaktig fred synes
vara att påräkna, i Nåder meddelat en lika rättvis som af behofvet påkallad lindring
uti det för norra delen af provinsen Skåne hårdt tryckande rustnings-besväret;”
Af Riksdagsmännen Anders Medin från Kronobergs och Peter Jönsson från
Jönköpings län,
som ansågo, alt Utskottet hade bort tillstyrka Rikets Ständer, att i underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit täektes, när hästvakans-kontrakterna vid
de redan afsutne Rusthålls-regementena tilländalöpa, i Nåder taga i öfvervägande örn
någon och hvilken af de berustade orterna må företrädesvis vara i behof att, genom
befrielse från ruslnings-besvärets utgörande in natura, komma i åtnjutande
af lindring.
Nio 80.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 April 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande i anledning af väckt förslag om förändrad
reglering af Klockarnes aflötiing.
Uti "en till Utskottets behandling från Hedervärda Bonde-ståndet ölverlemnad
motion har Riksdagmannen Guslaf Jonsson från Kalmar län anfört, att den Klockarne
8 Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 80.
på landet anslagna aflöning, sorn efter 1681 års Förordning utgår med tre kappar
spanmål af hvarje matlag inom socknen, vore alltför ringa i förhållande till de kunskaper,
som för kompetens till klockare-tjenst nu erfordrades, samt alt desse betjente
dessutom ej kunde påräkna att varda bibehållne vid den aflöning, som vid
befattningarnes tillträde utginge, emedan matlagens antal kunde minskas dels genom
förändringar i lagstiftningen om hemmans klyfning och besutenhet och dels derigenom
att flere brukningsdelar vid hemmansköp sammanföllo uti en hand; hvadan och
då för öfrigt grunden för aflöningens utgående vore orättvis, emedan innehafvare af
mindre hemmanslotter erlade lika belopp, som possessionaterne inom socknen, och
billigheten fordrade att hemmantalet så väl i detta som i andra fall lades till grund,
samt det jemväl vore rättvist och billigt, att de bland församlingens medlemmar,
hvilka icke vore jordbrukare, men hade enahanda nytta som desse af kyrkans tjenstemän,
borde, så vidt de dertill egde förmåga, i aflöningen deltaga, motionären
föreslagit: att det lönebelopp i spanmål, som innehafvare af klockaretjenst vid tillträdet
deraf, med hänseende till då befintliga matlag i socknen, hade alt påräkna,
skulle fördelas på förmedlade hemmantalet i socknen och derefter allt framgent utgå,
äfvensom att dels personer, hvilka erlägga bevillning efter 2alra artikeln, skulle del
taga
i kyrkobetjeningens aflöning efter samma beräkningsgrund som för rösträtt i
sockenstämma stadgad är, dels ock jordtorpare, skeppare och handtverkare m. fl.,
som befunnos i bergliga vilkor, skulle i samma aflöning deltaga med ett efter deras
vilkor lämpadt belopp; och har motionären ansett billigt att den afgäld till Klockarens
aflöning, som hittills utgått ensamt af den jordbrukande delen af församlingen,
ej minskades i mån af andre personers deltagande i Klockarnes aflönande, utan att
nämnde pei’soners bidrag betraktades som löneförbättring.
Utskottet, som tagit motionen i öfvervägande, har inhemtat, att utskylderna
till Klockarne inom flere församlingar skola vara reglerade genom frivilliga öfverenskommelser
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad nu af motionären blifvit
föreslaget; och som nämnde sätt att afgöra denna angelägenhet synes Utskottet vara
lämpligast, så finner Utskottet sig böra hemställa
att denna motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 16 April 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1857.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande JVi 81.
I
N:o 81.
Arik. till Exp. Utsk. deri 21 April 1857, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om befrielse för Svenska ångfartyg,
som göra. reguliera resor, från skyldigheten alt taga, lots
då, de komma frän sjön.
Uti en hos Vällofl. Borgare-ståndet vackt, till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterad motion har Herr A. O. Wallenberg fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
på det, enligt hans förmenande, besynnerliga förhållande, att om farvattnet
intill någon af våra städer ligger mera öppet för sjön, så skall ångfartyg,
ehuru kommande från sina reguliera resor emellan orterna, behandlas efter samma
ceremoniel, som om det anlände från Indien; i anseende hvartill lotsar, just der de
minst behöfdes, voro berättigade att blifva emottagne och att, om dem så behagade,
reservera sig i händelse väderleken syntes missgynnande samt slutligen, när allt gått
bra och kapitenen, med tillhjelp af fartygets egen lots, uppnått hamnen, utqvittera
lotspenningarne för en tjenstgöring, hvarken påkallad eller behöflig. I anledning häraf
hade visserligen de fleste ångfartygs-redare, hvar för sig, tid efter annan begärt
och genom Kongl, resolutioner erhållit nådigt tillstånd att befrias från skyldigheten
ali begagna kronolots å sina fartyg; men då på sednare tiden enstaka afslag blifvit
meddelade, utan annan uppgifven anledning, än att lotsarne behöfde lotspenningar;
och då det visat sig, ali lotsarne voro vida mindre nitiske att i tid möta fartyget
när de visste sig i alla händelser vara säkre om lotspenningarne, så har motionären,
som ansett att det så väl för ångbåtsfarten, som för lotsväsendet, skulle vara
särdeles gagneligt, om full frihet att taga lots eller icke medgåfves. föreslagit: det
Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla, att Svenska
ångfartyg, som. enligt på förhand upprättade reseturer, göra reguliera resor, måtte
belrias från skyldigheten att, kommande från sjön, taga lots.
Bih. tilt R. St. Brot. 1856 & 1857. 8 Samt. 20 Höft.
o
Alim. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M B2.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande; men enär det ingalunda varit sällsynt
att olyckshändelser inträffat till följd deraf, att ångfartygs-befälhafvare, i förlitande
på egna eller besättnings-personalens erfarenhet, icke tagit kronolots ombord,
så synes det Utskottet högst betänkligt att genom allmänt stadgande eftergifva ifrågavarande,
synnerligen för personal-trafikens säkerhet vigtiga försigtighetsmått; i följd
hvaraf och då en dylik eftergift dessutom skulle, i anseende till ångbåtsflottans ständigt
tilltagande talrikhet, föranleda en betydlig minskning i de afgifler för lotsväsendets
upprätthållande, som från sjötrafiken utgå och till hvilka ångfartygen, likasom
andra fartyg, billigtvis böra i sin mån bidraga, så finner Utskottet sig böra hemställa,
att ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende
Stockholm den 21 April 1857
4-
N:o 82.
Alik. till Exp.-Ulsk. d. 21 Apr. 1857. kl. 8 c, nr.
Betänkande, i anledning af väckt motion om inrättande af en centralmyndighet
för kyrkliga och undervisningsärender.
Uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottet remitterad
motion har herr Ribbing, Arvid, erinrat derom, att ett förslag till instruktion för ett
s. k. Consistorium Generale eller Ecklesiastik-Kollegium, redan år 1623 blifvit uppsatt
af Axel Oxenstjerna på Konung Gustaf II Adolfs befallning, men att detta förslag
då förfallit i följd af det motstånd detsamma skall hafva rönt från Biskoparnes
sida; att 200 år derefter, eller år 1823, en ledamot utaf den då tillsatta Kommittéen
för organisation af Rikets Styrelseverk framlagt en berättelse, som skall hafva utvisat
att de missbruk, hvilka man genom nämnda embetsverk velat förekomma, verkligen
egt rum, samt att Konsistorierne sjelfve icke skulle ega kännedom om hvad
som i stiftens angelägenheter förefallit, likasom det vore en tillfällighet om Regeringen
haft sig sådant bekant. Klagan öfver likgiltighet för kyrkans angelägenheter
och undervisningsväsendet, äfven hvad beträffade de i sednare tider inrättade folkskolorna,
hade sedermera vid hvarje riksdag försports, och äfven motionären hade
Allm. Benvara- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 82
3
af sådan anledning vid 18/iO års riksdag föreslagit inrättandet af ett EcldesiastikKoHegium,
sådant det från början varit tillämnadt, men detta förslag hade då icke
ivckats vinna bifall, hvarken inom vederbörligt Utskott eller hos Riks-stånden. Samma
förslag hade dork, ånyo väckt, vid påföljande riksmöte rönt ett gynnsammare
mottagande, då Rikets Ständer beslutat en underdånig anhållan, det Kongl. Maj:t
ville till innevarande riksdag för dem framlägga ett förslag rörande detta embetsverk.
De i anledning häraf infordrade underdåniga utlåtanden från Biskopar och
Konsistorier hade visat, att de nu, såsom fordom, afstyrkte inrättandet af ett Consistoiium
Generale, dock med undantag af ett enda Stift, och detta just det, hvarest
söndrmgarne inom kyrkan varit störst; Och, ehuru Kongl. Majit för Rikets nu
församlade Ständer framlagt förslag om inrättande af Kollegier eller byråer för materiel
förkofran, sä hade icke något för de ecklesiastika ärendenas bästa blifvit föreslaget.
Visserligen vore under tiden gällande stadgandet uti 1686 års kyrkolag:
»att, om någon Biskop försummar sitt embete och förmaning af Consistoriales och
Erkebiskop icke hjelper,” — eller, som det heter, ”utslår,” — ”så skall Biskopen, efter
anmälan, från sitt embete satt varda;» men denna hotelse hvilade uppenbarligen
på en slipprig grund: kontrollen inom eget Konsistorium, och ej heller Konungamagten
egde såsom kyrkans öfverhufvud någon fast grundval. Biskopen och det
högre presterskapet hade uti Konstitutions- och Stats-Utskotten magt att granska
Regeringens åtgärder, väcka åtal mot densamma, föreslå löner och underhåll för dess
ledamöter, m. m., och med fog kunde alltså frågas, om, då Konung och Regering
befunne sig i denna beroende ställning till den högre prelaturen, det icke tarfvades
åtminstone ett sjelfständigt kollegium till stöd för Regeringen och hennes åtgöranden
i kyrkliga ärenden? Ingen torde heller numera betvifla, att ju tillståndet inom vår
kyrka skulle hafva varit bättre, derest väktarne på hennes murar haft den tillsyn,
sam år 16J3 dein lillämnades. Det syntes motionären icke omöjligt, att, i stället
för ett Svenskt och protestantiskt Ecklesiastik-Kollegium, sådant som Gustaf II Adolf
ville hafva det, eller kanske rättare vid sidan af våra nuvarande Konsistorier, vi ju
litir, likasom förhållandet, enligt tidningarnes berättelser, skulle vara i Norrige, kunde
snart fä se uppstå ett Jesuiter-Kollegium, hvilket Kyrkorådet väl föga bättre, än nu
sades ske, skulle kunna förhindra att upptaga fattiga lutherska barn för att uppfostra
dem i den kalholska läran. Sådant vore i och för sig behjertansvärdt, men
blefve det ännu mera i afseende på förevarande ämne, enär de hierarkiska grundsatserna
härigenom erhölle ett ytterligare stöd i den katholska lärans trosartikel, det
ingen annan än hennes s. k helige fäder må förlåta synderna, således äfven deras
egna, eller just dem, som den store Konungen ville framhafva för verldslig rätt.
På grund af hvad sålunda blifvit anfordt funne motionären sig ega ökade anledningar
att, för tros- och tankefrihetens helgd, hvarpå den borgerliga friheten
ytterst hvilade, nu för tredje gången föreslå: inrättandet af en central-myndighet för
4
Allm Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 82.
kyrkliga oell undervisningsärendens handhafvande, med hälften verld.-hga och hälften
andliga ledamöter.
Utskottet, som tagit detta vigtiga ärende i noggrannt öfvervägande, får till en början
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, dels att vid innevarande riksmöte blifvit
väckte flera förslag, åsyftande att, genom tillvägabringande af en kyrklig representation,
bereda församlingarne mera deltagande, än som hittills egt rum, i handhafvandet
af de kyrkliga angelägenheterna, dels ock att en så beskaffad byråkratisk
form för dessa ärenders behandling, som uti nu förevarande motion blifvit ifrågaställd,
ingalunda är med förenämnde organisation förenlig: hvadan för närvarande
och intilldess sig visat om och hvilka åtgärder för tillvägabringande af en sådan organisation
kunna blifva vidtagne, någon framställning i den af motionären föreslagna
syftning, åtminstone så vidt de rent kyrkliga ärendena angår, synes icke lämpligen
böra afgifvas. I öfrigt förekommer härvid att, efter det förevarande fråga, på sätt
motionären upplyst, nyligen utgjort föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, Kongl.
Majit uti Dess nådiga proposition om Statsverkets tillstånd och behof föreslagit aflöning
åt en särskild Expeditions-sekreterare, hvilken skulle hafva till åliggande: — att
med sorgfällig uppmärksamhet följa alla frågor, som röra allmänna uppfostran och
undervisningen eller dermed ega sammanhang, samt för Departements-chefen föreslå
de åtgärder, som i dessa afseenden anses behöfhga och gagneliga; — att utarbeta
de förslag och utlåtanden i dithörande ämnen, hvarom han af Departements-chefen
erhåller uppdrag; — samt att, efter derom af Departements-chefen erhållen befallning,
verkställa inspektionsresor till läroverken, för att om deras tillstånd, de der
följda undervisnings-methoder m. m. afgifva redogörelse; och torde det af motionären
anmärkta behofvet af ett särskildt embetsverk, för så vidt han med sitt förslag åsyftat
att bereda en noggrann tillsyn å undervisningsväsendet och en på fullständig
sakkännedom grundad utredning af dit hörande ärender kunna genom bifall'tili Kongl.
Maj:ts omförmälda nådiga förslag blifva i någon mån afhjelpt. På grund häraf och
då dessutom Rikets Ständer beslutat att genom underdånig skrifvelse fästa Kongl,
Maj:ts nådiga uppmärksamhet på behofvet af en allmän reorganisation af förvaltningsoch
styrelseverken; samt vid detta maktpåliggande ärendes behandling frågan om
behöflighelen af ett dylikt Embetsverk för handläggning af flere eller färreVutaf de
ärenden, som uti motionen afses, sannolikt kommer under förnyad pröfning, så anser
Utskottet sig böra hemställa,
att någon åtgärd i anledning af motionen för närvarande ej må af Rikets
Ständer vidtagas.
Stockholm den 21 April 4 857.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M S3.
Reservation:
af Riksdagsmannen Petter Jönsson från Jönköpings län, hvilken ansåg Utskottet
hafva bordt tillstyrka en underdånig skrifvelse, i likhet med den, som vid sista riksdagen
afläts, emedan derpå ej följt något nöjaktigt resultat
N:o 83.
Arik. till Exp.-Utsk. d. 21 April 1857, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om nedsättande af en Kommitté
för undersökning af Kongl, och Hvitfeldtska gymnasii-godsets tillstånd
och förvaltning.
Uti en hos Hedervärda Bonde-ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterad motion hafva Riksdagsmännen från Götheborgs och Bohus
län Olaus Eriksson, Lars Rasmusson, Erik Christensson och Tobias Lind, å sine
kommittenters begäran, fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på den vid riksdagen
år 1844 väckta och derefter förnyade gånger under Rikets Ständers pröfning dragna
frågan, rörande förhållandet med Kongl, och Hvitfeldtska Gymnasii- eller Stipendiihemmanen
i Bohus län. — I afseende å denna stiftelses historia hafva motionärerne
upplyst: att Enkefru Margaretha Hvitfeldt år 1664 donerat säterierne Sundsby och
Aby om 6 mantal med tilliggande skatte- och frälsehemman 14-0 mantal till en stipendii-fond,
hvaraf 30 vid Götheborgs gymnasium studerande ynglingar från Bohus län
skulle åtnjuta »libera mensa» eller fritt underhåll; hvarjemte föreskrifvits »att de fat»tige
bönder, som godset besitta, efter min död icke blifva turberade eller besvärade
»med ovanliga pålagor eller arbete mer, än nödvändigt är, till gårdarne eller gårdar»nes
afvel att hållas vid lika; mycket mindre, att göras lån af dem till någon annan
»med arbete, skjutsfärder eller annat otillbörligt af dem, som godset efter min död
B Allm. Bes värn- och Ekon.-Dt »k Betänkande M $3.
»kunna förvalta;» att detta testamente, hvarigenom åboerne å de 140 mantalen vore
att anse såsom ett slags fidei-kommissarier till hemmanen och befriade från all annan
tunga, än utgörandet af den obetydliga grundräntan och nödiga dagsverken till
de sex mantalen Sundsbys och Abys skötsel, den 20 Augusti 1664 vunnit Kongl.
Maj.ts nådiga stadfästelse; men att Konung Carl XI vid reduktionen indragit nära en
tredjedel af godset, hvilken dock blifvit återskänkt till gymnasium, med vilkor att en
tredjedel af afgälden skulle tillfalla studerande från Halland. Sedermera hade säterierna
Sundsby och Aby, såsom arrendegods, fallit i några adeliga slägters händer,
hvarigenom åboerne å de underlydande hemmanen inträdt uti ett slags lifegenskap
och blifvit odrägligt betungade. Klagomål deröfver hade hö; t till ordningen för dagen,
men varit utan verkan till dess Rikets Ständer vid riksdagen år '1809 antagit
sig de förtrycktes rätt, hvaraf följt ett Kongl. Bref år 1815, som för 30 år förvandlat
den orimligt högt uppdrifna dagsverks-skyldigheten m. m. uti en viss årlig
spanmåls-skatt till gymnasii-kassan i Götheborg; och hade detta på frivilligt kontrakt
emellan allmogen och stiftelsens kuratel grundade förhållande år 1845 blifvit, utan
allmogens hörande och begifvande, af Regeringen för ytterligare 30 år förlängdt.
Klagomål öfver gymnasii-hemmans-åboernes belägenhet hade från 1600-talet
till närvarande tid blifvit framställda, men hittills icke ledt till åsyftad påföljd. Orsakerne
till dessa klagomål vore icke att söka uti de utskylder, som af åboerne utgjordes,
utan mera å osäkerheten af dessas besittningsrätt och godtyckligheten af
deras behandling; på grund hvaraf och under antagande att något väsentligt fel befunnes
i sjelfva institutionen och måhända jemväl i förvaltningen, motionärerne föreslagit,
att Rikets Ständer skulle hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att en Kommitté
måtte nedsättas för undersökning af tiilståndet vid Kongl, och Hvitfeldtska
Gymnasii-godset och orsaken dertill samt för utarbetande af förslag till afhjelpande
af de brister, som kunna förefinnas, men att i nämnde Kommitté, hvilken ansåges
lämpligast böra sammansättas af män, boende i länet, någon af de embets- och
tjenstemän, som med stiftelsen hafva befattning, icke måtte insättas, äfvensom att
kostnaden för Kommittéen måtte antingen af stiftelsens besparade betydliga fonder bestridas,
eller ock utgå af de medel, Kongl. Majit funne lämpligare anvisa.
Utskottet har rörande detta ämne af förra Riksdagars förhandlingar inhemtat:
dels att år 1844 motion blifvit väckt om tillstånd för åboerne å Kongl, och Hvitfeldtska
Gymnasii-hemmanen att »till hemmanen förvärfva egande-rätt mot förbin»delse
att såsom stående årlig grundränta erlägga de dittills utgångne afgälder eller
»ock det belopp, som, efter åboernes hörande, kunde bestämmas, äfvensom att er^lägga
löseskilling af omkring '1,000 Ridr Rigs för helt hemman;» men att vederbörligt
Utskott afstyrkt åtgärds vidtagande i anledning af berörde förslag, under yttrande
att det icke syntes osannolikt att en tryggad besittningsrätt till hemmanen skulle
för innehafvarne utgöra en verksam anledning att åt jordens skötsel och odling egna
större omsorg, än af en vanlig åbo kunde påräknas, men att handlingarne icke inne
-
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 83.
7
fattade sådan utredning af ämnet, att Utskottet derpå kunde grunda ett tillförlitligt
omdöme, huruvida skatteköps-rättighetens beviljande under de uppgifna vilkoren vore
med stipendii-fondens fördel öfverensstämmande, samt att det för öfrigt vore styrelsen
öfver samma inrättning obetaget, att, i händelse af befogenhet, hos Kongl. Majit
göra underdånig hemställan derom; — dels att Hedervärda Bonde-ståndet vid riksdagen
år 1848 hos Kongl. Maj:t framställt den underdåniga önskan, att åboerne å
stipendii-inrättningens hemman måtte, emot skyldighet att allt framgent till stipendiifonden
årligen utgöra så väl den gamla grundskatten, som ock en sednare tillkommen,
så kallad kornskatt, samt att erlägga lämplig löseskilling, undfå egande-rätt till
samma hemman; och har berörde förslag blifvit afstyrkt dels i allo af Konsistorium
i Götheborgs stift och dels, med undantag för de reducerade hemmanen, utaf stipendii-inrättningens
kuratorer samt Landshöfdinge-embetet i Götheborgs och Bohus
län; hvaremot Kammar-Kollegium, som på uppgifna skäl ansett skatteförsäljningen
både kunna, utan hinder af testamentet, ega rum och blifva förmånlig så väl för
stipendii-inrättningen, som för hemmans-åboerne, i allo tillstyrkt en sådan åtgärd,
under hemställan att, i händelse af nådigt bifall dertill, underdåniga yttranden och
förslag om sättet och vilkoren för verkställigheten af en sådan upplåtelse samt de
vidare omständigheter och föreskrifter, som dervid kunde vara att iakttaga, måtte i
första rummet af Kuratorerne, Konsistorium och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
afgifvas; — dels att motion om ifrågavarande hemmans upplåtande under eganderätt
till åboerne ånyo blifvit afgifven vid riksmötet år 1850, då den likväl blifvit
lemnad utan åtgärd, emedan Stats-Utskottet (uti Betänkandet M 278, hvilket omständligen
redogör för Kammar-Kollegii ofvanåberopade utlåtande) upplyst, att frågan
vore beroende på Kongl. Majits nådiga pröfning; — dels att Rikets Ständer vid
1847 och 1848 års riksdag, med anledning af förekomne anmärkningar emot förvaltningen
af ifrågavarande stipendiifond, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit,
del instruktion för stipendii-inrättningens styrelse och reglemente för utlåningen af
inrättningens medel måtte utfärdas; och lära Kuratorerne för Kongl, och Hvitfeldtska
stipendii-inrättningen, hvilka redan år 1836 blifvit anbefallde att afgifva förslag till
dylik instruktion, i Januari 1849 dermed till Kongl. Majit i underdånighet inkommit;
hvarefter Kammar-Kollegium den 5 November 1850 och Justitie-kanslern den
8 Augusti 1851 deröfver sig yttrat, äfvensom nyssbemälda Kollegium den 11 April
1853 förnvadt utlåtande i ämnet afgifvit; — dels ock att Rikets Ständer vid sistnämnde
riksdag uti särskild underdånig skrifvelse 154), på grund af anförda
förhållanden, hos Kongl. Majit i underdånighet begärt, att undersökning måtte anställas
till utredande af Kongl, och Hvitfeldtska stipendii-inrättningen samt åboernes ömsesidiga
förhållanden; hvilken skrifvelse den 18 Augusti 1848 lärer blifvit remitterad
till Justitie-kanslern, som den 8 Augusti 1851 afgifvit underdånigt utlåtande i
ämnet; och har dessutom blifvit upplyst, att Kammar-kollegium den 11 April 1853
erhållit Kongl. Majits nådiga befallning, att uppgöra »förslag till en sådan förändring
S Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk, Betänkande M 83.
»i de för stipendii-hemmanens förvaltning och upplåtande gällande föreskrifter, alt
»derigenom, utan mehn för stipendii-kassan, hemmans-åboernes bästa, så vidt rätt»vist
och billigt är, må kunna befrämjas;» — att stipendii-kuratorerne, anmodade,
under den 19 Maj 1853, att i ämnet meddela yttrande, den 13 Februari 185(3
sådant afgifvit, hvarefter detsamma, åtföljdt af Konsistorii i Götheborgs stift och
Landshöfdinge-embetets i Götheborgs och Bohus län sedermera meddelade utlåtanden
i frågan, den 14 nästlidne Mars från sistnämnde embetsmyndighet till Kammarkollegium
inkommit, så att ärendet nu ånyo är på bemälde Kollegii handläggning
beroende.
Af hvad sålunda blifvit upplyst synes att behofvet af åtgärder till förbättrande
af de ifrågavarande Gymnasn-hemmans-åboernas ställning blifvit af båda statsmakterna
insedt och erkändt; Och är det vid berörde förhållande önskligt att sådane åtgärder,
så skyndsamt och kraftigt ske kan, varda vidtagne; — Med anledning här
af
och enär Utskottet förmodar, att de befintliga olägenheterna skulle i väsentlig mån
blifva afbjelpte, på samma gång som stipendii-inrättningens fördel befrämjades, om
ifrågavarande hemman på lämpliga vilkor under egande-rätt åt åboerne upplätes; så
får Utskottet, som i ovisshet derom, huruvida, efter hvad vid ärendet redan blifvit
åtgjordt, behof må vara för handen att en kommitté för detsammas utredande nerisättes,
tror att frågan derom lämpligast bör helt och hållet lemnäs beroende af Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning, härmedelst vördsamligen tillstyrka Rikets Ständer,
att uti förnyad skrifvelse hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att,,
för så vidt sådant ej redan skett, fullständig undersökning måtte anställas,
till utredande af Kongl, och Hvitfeldtska stipendii-inrättningens samt åboernas
ömsesidiga förhållanden och att, i händelse deraf belinnes, att
åboerne icke få tillgodonjuta de rättigheter, hvilka genom Hvitfeldtska te
stamentet
och gällande stadgar blifvit dem tillförsäkrade, Kongl. Majit täcktes
i nåder vidtaga sådana åtgärder, att åboerna skyndsamligen må blifva
försatta i den belägenhet, som med rättvisa och billighet öfverensstämmer,
samt att Kongl. Majit jemväl täcktes i nåder tillse, huruvida och i
hvad utsträckning försäljning till skat e af Hvitfeldtska stipendn-hemmanen
lämpligen skulle kunna åstadkommas.
Stockholm den 21 April 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell,. 1857
Allm. Besvärs.-' och Ekon.-Utsk. Betänkande M 84.
1
N:o 84.
Auk. till Exp. Utsk. deu 25 April 1857, kl. I t. m.
Betänkande, i fråga om tillstånd Ull båtsmanstorps flyttning från en rotedel
till en annan.
Riksdagsmannen Johan Gustaf Wassmuth från Stockholms län har uti afgifven
motion föreslagit: »att då ett soldat- eller båtsmanstorp genom ålder är så förfallet,
att det utdömes till nybyggnad och det är flere delegare i roten, de må sins emellan
öfverenskomma, hvar det nya torpet skall uppföras, men att den hemmansdel,
hvarå det sednast varit anlagdt, skall vara frikalladt att ånyo taga det på sina egor,
så vida denna hemmansdel icke genom penningar och jord af hela den öfriga ro
ten,
eller ock af någon viss hemmansdel njutit- godtgörelse, i hvilket sednare fall, i
den händelse icke någon öfverenskommelse om platsen för torpets anläggning blifvit
gjord, lottning då må verkställas, och hvari äfven då den hemmansdel bör deltaga,
som förut innehaft torpet, men skulle jorden till torpet med dertill hörande förmåner
vara af delegarne i roten inköpt, då skall det förblifva på den hemmansdel,
som erhållit en sådan godtgörelse;» och har motionären ansett detta förslag vara
både med rättvisa och billighet öfverensstämmande, emedan det ej sällan inträffade,
synnerligast i skärgårdar, att torpet, ehuru roten bestode af 3| till 4^ mantal, kunde
vara förlagdt på en hemmansdel, som icke utgjorde { eller ens ^ af roten, hvadan
denna lilla hemmansdel under en tid af 50 till 70 år vant betungad med icke
blott förlusten af den till torpet hörande jorden, utan äfven måst lemna åt soldaten
eller båtsmannen bete för kor och får, hvarigenom hemmansegaren sjelf ofta nog urståndsattes
att hålla det antal kreatur, som erfordrades för gårdens behof; hvartill
komme att, enligt rotebokens föreskrift, soldat eller båtsman skulle för året af roten
hafva fyra parlass ved, hvilket, för 2:ne eldstäder otillräckliga, redförråd dock sällan
tillställdes soldaten eller båtsmannen af de på 1 å 3 mils afstånd från torpet spridda
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 8 Sami. 21 Haft. 1
2 Fl Allm. Besvärs-' och Ekon.-Utsk. Betänkande Jl? SJ.
rote-delegarne, utan finge den lilla hemmansdel, hvarå torpet vore förlagdt, tillsläppa
all den ved, som erfordrades.
Utskottet, som tagit motionen i öfvervägande, har i anledning deraf funnit sig
böra meddela, att Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten vid 1850
och 185-I årens riksdag (uti Betänkandet JV* 25) till svar å samma motionärs, uti
enahanda ämne, väckta motion, afgifvit följande yttrande: »Utskotten, som äro öfver»tygade
derom, att, derest samtlige rote-intressenterne äro ense samt båtsmännens
»rätt ej förnärmas, något hinder emot en sådan förläggning af torpet» (sorn motionären
föreslagit) »vid hvarje särskildt tillfälle icke lärer möta, finna det likväl vara
»betänkligt, att derom föreslå något allmänt stadgande. På många ställen har redan
»vid Indelningsverkets uppsättande blifvit taget i beräkning, att en viss rotedel skall
»bära den större tungan af torpet, hvarföre den ock blifvit lindrigare roterad; på
»andra har vid laga skiften särskildt afseende blifvit fästadt på plats för båtsmans»torpet;
och i allmänhet kan antagas, att, om torpet utgjort en särskild tunga för
»den rotedel, hvarå det varit beläget, måste en förflyttning af detsamma till en an»nan
rotedel förorsaka en förminskning uti denna samma egendoms värde, och så»ledes
menligt inverka på eganderätten till densamma, utan att medföra annan allmän
»fördel, än en opåräknad vinst för den rotedel, hvarpå torpet förut stått, alltid beboende
derpå, om detta är uti så förfallet skick, att det måste ombyggas.»
Då de sålunda anförda skälen för afstyrkande af en dylik föreskrift, som nu
af motionären blifvit ifrågaställd, synas Utskottet väl grundade, får Utskottet vörd•samligen
hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 April 1857.
Allni- Brsvirrs- och Ekon.-Utsk. Betänkande JW 8ä.
3
N:o 85.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 April 1857, kl. 1 e. m.
Betänkande, t anledning af vackt fråga om upphäfvande af Kongl. Bref
vet
den 31 Juli 1685, angående utgörande af s. k. rotehjelp inom
Jönköpings och Kronobergs län.
Genom Kong!. Förordningen »emellan allmogen och soldaterne i Jönköpings och
Kronobergslän» af den 13 Maj 1685 har, bland annat, blifvit stadgadt, att, när någon
soldat med döden afgår, roten skall, så snart görligt är, men sednast inom tre månader
förskaffa en annan i stället; och har Kongl. Majit sedermera genom nådigt
bref den 31 Juli samma år förklarat, att som den förening, »allmogen i Jönköpings
»och Kronobergs län först häfver gjort sinsemellan om manskapets ersättande sock»netals
lärer förorsaka en och annan oreda och svårighet” samt ”en stor del af all
»mogen
redan tillbudit sig hellre att stå hvar och en sitt äfventyr och leja för sig
»när knekten dör,» hvilket Kongl. Majit funnit hvarken »så säkert» för det allmänna
eller »så lätt» för rotehållarne, Kongl. Majit, enligt Guvernören| Friherre^Mörners förslag,
bifallit att rotehållarne, »måga korporalskapsvis förena sig inbördes om hjelp
»och bistånd vid hvarjehanda afgångs ersättande och att hvaf och en rote ger till
»knektens lega 1 daler 16 öre silfvermynt, hvilket af 22 rotar ger 33 daler, och
»den tre och tjugonde roten, som knekten mist häfver, han uppfyller det, som se
»dan
brister till legan» — » — » — ».
Med förmälan härom och att nyssnämnde hjelp till knektens lega inom Kronobergs
län - utgår med 12 skillingar af hvarje nummer, har Riksdagsmannen Gustaf
Johansson från samma län uti väckt motion yrkat, att då denna hjelp vore så ringa
och så litet svarande mot ändamålet att, när lösen för Kongl. Majits Befallmngshafvandes
resolution, jemte uppbörds-arfvode afgått, nästan intet återstode, öm
förmälda
nådiga Bref af den 31 Juli 1685 måtte till alli kraft och verkan upp
häfvas.
4 Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande JW 80.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande; men som hvar och en af vederbörande
rotehållare inom Jönköpings och Kronobergs län, hvilkas rätt frågan ensamt
rörer och utan hvilkas medgifvande ändring deri icke synes kunna ega rum, har
sig öppet att, i händelse han önskar den omförmälda rotehjelpens afskaffande. på
vederbörligt sätt derom väcka fråga, så synes det Utskottet icke vara behöfligt, eller
lämpligt, att Rikets Ständer med ärendet taga befattning, utan hemställer Utskottet,
att
motionen må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 24 April 1857.
N:o 86.
Anie. till Exp.-Utsk. d. 25 April 1857, kl. 1 e. m:
Betänkande, t anledning af vackla motioner om straff- och arbets-fångars
användande uti arbelskorpsen.
Uti motioner, som till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet blifvit remitterade,
hafva inom Höglofliga Ridderskapet och Adeln, Friherre Baab, Carl Adam,
och, inom Hedervärda Bondeståndet, Anders Persson från Östergöthlands län, yrkat
att, med anledning af det allmänna värde och den större efterfrågan, som arbetskraften
på sednare tider vunnit, de straff-fångar, hvilka för närvarande förvarades i
allmänna fängelserna måtte, så väl till vinst för industrien, som till besparings vinnande
i fångvårds-kostnaden, indelas i arbets-kompanier efter mönstret af nuvarande
krono-arbetskorpser; och har Friherre Raab med sin motion afsett att _de sålunda
bildade arbets-kompanierna skulle användas till fästningsbyggnader, och arbetskommenderingar
från arméen således ej blifva dertill behöfliga; hvaremot Anders Persson
yrkat arbets-kompaniernas användande i första rummet till allmänna arbeten inom länet
och, om sådane ej funnos, å andra orter; men i brist af allmänna arbeten,
borde dessa kompanier få af enskilda bolag begagnas.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 8t>. 5
Utskottet har förskaffat sig underrättelse angående arbetsfängarnes antal den 3 I
sistlidne December och huru de sysselsättas. Det har blifvit upplyst:
1:o att lifstids-fångarnes antal då var 1,294. Deraf voro 129 förlagde i Christianstad
och sysselsatte med vall-raseringsarbeten samt arbeten för artilleriets räkning;
160 i Carlskrona och sysselsatte med arbeten för flottans räkning; 132 å fästet
Kronan vid Götheborg och sysselsatte med arbete för Ingeniör-korpsens räkning;
125, hvaribland till icke ringa del ålderstigne och mindre arbetsföre, å Ny
Elfsborg och sysselsatte med dels arbete för Ingeniör-korpsens räkning, dels diverse
arbeten; 302 i Landskrona och sysselsatte med ylleväfnads-fabrikation för enskild
entreprenörs räkning m. m. samt om sommaren dessutom med hamnbyggnads-arbete;
och 446 förlagde i Warberg och sysselsatte dels med fångbeklädnads-arbeten, dels
med stenhuggnings-arbete för enskild entreprenörs räkning.
2:o att straff-fångarnes på viss tid antal var 1,526. Deraf voro 780 förlagde
i Malmö och sysselsatte med hamnarbete om sommaren samt i öfrigt med fångbeklädnads-
och diverse arbeten; 532 å Långholmen och sysselsatte med stenhuggning,
fångbeklädnads-arbete m. m.; 15 förvarade i länsfängelserna på grund af särskildt
stadgande i utslagen; samt 199 likaledes der förvarade på grund af 27 § i
Kongl. Förordningen om ansvar för stöld m. m. den 4 Maj 1855.
3:0 att de försvarslöses antal var 1,036. Deraf voro 354 förlagde på Carlsborg
och sysselsatte med fästningsbyggnads-arbete; 133 i Carlskrona och sysselsatte
med arbete för flottans räkning; 12 förlagde å Kungsholms fästning, 123 vid Slite
och 247 vid Rindö, på alla tre sistnämnde ställen sysselsatte med fortifikationsarbeten.
De öfriga, dels mindre arbetsföre, dels sådane, som, på grund af 32 § i
reglementet för krono-arbetskorpsen, blifvit för opålitligt förhållande förflyttade till
korrektions-inrättning, voro förlagde, 99 på Långholmen och 68 i Malmö, samt sysselsatte
med diverse arbeten.
4:0 att krono-arbelskorpsens soldatklass (bestående af manskap utstruket från de
värfvade regementena) utgjordes af 117 man, förlagde vid Strömsholms kanal och
sysselsatte med arbeten för nämnde kanalverks räkning.
Häraf synes:
a) att, af lifstids-!ängarne. 546 äro dels ständigt sysselsatte med arbeten för kronans
räkning, dels mindre arbetsföre.
b) att af straff-fång arne på viss lid, 214-, de nemligen, som dels till följd af
särskildt stadgande i utslagen, dels på grund af 27 § i Kongl. Förordningen om
ansvar för stöld m. m. den 4 Maj 1855, förvaras i länsfängelserna, icke kunna, i
strid mot utslagens och förordningens lydelse, användas till arbeten utom den stad
eller det län fängelset är beläget.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulsk Betänkande M 86-
c) att, af de försvarslöse, alla arbetsföre, som icke på grund af 32 § i reglementet
för krono-arbetskorpsen blifvit förflyttade till korrektions-inrättning, äro använde
för kronans räkning; och
d] att hela krono-arbetskorpsens soldatklass är använd till arbete, som äf allmänna
medel åtnjuta understöd.
Då återstå blott
af lifstidsfångarne  748.
af straff-fångar på viss tid  1,312'.
af försvarslöse (inberäknadt mindre arbetsföre) . . . 167.
Summa 2,227.
som kunde ytterligare till allmänna arbeten användas.
Af dessa 2,227 användas likväl redan, bland lifstidsfångarne, de 302 i Landskrona
förlagde och, bland straffångarne på viss tid, de 780, som aro förlagde i
Malmö, tillsammans 1,082 personer, om sommaren till hamnarbeten, hvilka åtnjuta
understöd af allmänna medel. De 167 försvarslöse kunna, dels i anseende till
bristande arbetsförmåga, dels i anseende dertill att de just såsom bestraffning blifvit
från friare arbete skiljde, icke gerna komma i fråga att till arbete utom inrättningens
bevaknings-område användas. Då återstå blott 978 personer, alla straff-fångar,
förlagde i Warberg och på Långholmen, som icke redan användas på sätt motionärerne
föreslå, och dessa begagnas nu, efter ytterligare afdrag af dem som äro från
allmänt arbete hindrade genom sjukdom, orkeslöshet, tjenstgöring inom fängelset
för tvätt, renhållning, handräckning, matlagning, m. m., och hvilka, t ex under
Juli månad sistlidet år, utgjorde per medium i Warberg omkring 85 och å Långholmen,
utom de försvarslöse, omkring 60 personer, dels till arbeten för fångvårdens
egna behof såsom till fängelsebeklädnads-arbeten, dels af enskilde entreprenörer
inom fängelserna eller i dess grannskap till ylleväfnads-fabrikation och stenhuggningsarbete
emot viss afgift för hvarje dagsverke, dels ock, till en mindre del, för
fångvårdens räkning till stenhuggning samt diverse arbeten. Då häraf synes, att
alla redan äro sysselsatte, skulle någon särdeles vinst i arbets-qvantitet icke uppkomma
genom bifall till motionerna, helst i allmänhet kan antagas att fångars arbete ej
kan tåla jemförelse med fria arbetares, emedan de förre äro ovillige och ovane samt
ofta sakna arbetsförmåga, hvaremot många svårigheter möta för deras användande.
Den vigtigaste af dessa svårigheter är arbetets ordnande på ett sådant sätt, att
straffets ändamål i möjligaste måtto icke förbises. Vid straff-fångars behandling
måste nemligen afses icke allenast att de i möjlig mån förbättras, utan ock ett annat
straffets ändamål, att söka afskräcka fången från att vidare beträda brottets bana,
och andra från att följa hans efterdöme. I följd häraf måste straff-fångarne underkastas
en strängare behandling, än i afseende på de försvarslöse är af nöden. Man
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande J\s 8(i 7
liar sålunda sökt noggrannt afhålla straff-fångarne från beröring med personer utom
fängelset, äfvensom de på viss tid dömde afhållas från samtal sins emellan, så vidt
sådant ej för arbetets gång befinnes nödigt. Detta, äfvensom angelägenheten att
hindra rymning, föranleder att man icke kan använda sådana fångar till andra arbeten
än dem, som verkställas inom fängelsernas områden eller åtminstone så nära
dem, att ('ängarne kunna återföras till fängelset vid dagens slut och gör särskildt
för ändamålet inrättade byggnader behöflige på hvarje ställe der de begagnas. Om
denna strängare disciplin eftergåfves och fångarne finge användas vid arbeten å fria
fältet, så skulle straffet säkerligen ej blott i allmänna opinionen utan ock i verkligheten
förfalla till en obetydlighet eller till intet, och gemensamhets-straffet, om ock
utsträckt till en vida längre tid, blifva betydligt lindrigare, än ensamhets-fängelset,
hvilket redan användes och, enligt från Kongl. Maj:t nyligen aflåten nådig Proposition,
är i fråga att ännu mera tillämpas såsom straff för ringare förbrytelser. Att bevaka
straff-fångar på samma sätt, som till exempel vid den å fria fältet arbetande kronoarbetskorpsens
soldatklass eger rum, blott genom fångarnes organiserande i kompanier
samt ställande under krigslagarne och under särskildt befäl, är dessutom icke
görligt, utan att detta befäl blefve så talrikt, att kostnaderne icke motsvarade ändamålet;
och rymningar skulle i alla fall icke kunna förekommas, utan särskilda fängelser
för deras förvarande om nätterna samt vida större bevakning på fältet, än
den som nu erfordras.
Sedan krono-arbetskarlarnes antal allt mer och mer förminskats lärer väl hafva
varit satt i fråga, att från Carlsborg förflytta krono-arbetskarlarne och i stället dit
förlägga straff-fångar, dömde på viss tid; men flerfaldiga omständigheter, och deribland
bristen på tjenliga fängelsebyggnader, hafva förhindrat verkställigheten, ty för sådane
arbetsfångar fordras byggnader af helt annan beskaffenhet än för krono-arbetsmanskapet,
och vinsten af straff-fångarnes användande på detta ställe, företrädesvis för
de orter der de nu begagnas, är icke så stor, att den skulle på långt när ersätta
de kostnader, som genom uppförandet af ändamålsenliga fängelser skulle förorsakas,
och de öfriga olägenheterna, som deraf skulle uppkomma.
Af dessa skäl, och då af hvad nu upplyst blifvit finnes vara utredt, att man
i allmänhet, der det lämpligen kunnat ske, sökt att till det allmännas båtnad använda
fångars arbetskrafter, tillstyrker Utskottet,
att motionerne icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 April 4857.
s
Allm, Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 87.
N:o 87.
Ank. till Exp. Utsk. d. 25 April 1857, kl. 1 e. m.
Betänkande, * anledning af vackt motion om upphörande al Universiteternas
rätt att i de städer, der de öro förlagda, med stadsstyrelsen
deltaga i handläggning af ekonomi- och politi-mål.
Uti en inom Vällofliga Borgare-ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterad motion, har Herr Billström, anfört, att, jemte den särskilda
domsrätt, som tillförene varit åt embetsmvndigheterna inom rikets universiteter
uppdragen, hafva dessa myndigheter från äldre tider äfven blifvit tillförsäkrade
att sjelfve eller genom vissa deputerade, som af medlemmarne inom de akademiska
institutionerna kunde utses, deltaga i behandlingen af ekonomi- och politi-mål, hvilka
röra universitets-städernas innevånare i allmänhet; och ehuru omförmälda domsrätt
numera upphört och de särskilda mantals- och skattskrifningarne samt bevillningstaxeringarne
för akademiske personer äfven blifvit afskaffade, fortfore dock universiteternas
medlemmar genom sina närmaste styresmän eller valde deputerade att, gemensamt
med städernas magistrater, handlägga mål och ärenden af förutnämnda beskaffenhet.
Då de tvistigheter, hvilka uppstå rörande ekonomi- och politi-frågor numera,
efter den akademiska jurisdiktionens afskaffande, tillhöra' stadsmyndigheternas
pröfning, vore det ej längre lämpligt, att universiteterna deltoge i städernas administration,
hvarföre, och till undanrödjande af den oreda och de förvecklingar, sorn
i omförmälda afseende nu egde rum, samt på det enhet och sammanhang vid behandlingen
af administrativa mål och ärenden inom universitets-städerna måtte åstadkommas,
motionären yrkade att Rikets Ständer måtte i underdånighet begära, att alla
de författningar och påbud, hvarigenom embetsmyndigheter vid universiteterna blifvit
tillerkände rättighet att med stadsmyndigheterna deltaga i handläggningen af ekonomi-
och politi-mål, som röra städernas innevånare, kunde upphäfvas,' samt de
stadgar
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 87.
9
stadgar och föreskrifter, som för behandlingen af dylika mål i allmänhet äro gällande,
jemväl inom universitets-städerne vinna tillämpning.
Då vid 1850 och 1851 års riksdag motion af enskild person gjordes om afskaffande
af den akademiska jurisdiktionen och att, i sammanhang dermed, akademiernas
befattning med ekonomi- och politimål i städerna jemväl måtte upphöra, så
att med styrelse i stad, der akademi är, kunde komma att förfaras på samma sätt,
som rörande styrelse i andra städer är förordnadt, förklarade nämnde riksdags LagUtskott
sig dela motionärens åsigt om olämpligheten af den akademiska jurisdiktionen,
hvilken tillkommit under förhållanden, som numera vore helt och hållet förändrade,
samt derföre ej eller verkade välgörande; hvarföre Utskottet tillstyrkte,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att den akademiska
jurisdiktionen, med undantag af disciplinär-myndigheten, måtte, så snart sig
göra läte, upphäfvas och förhållandet med universiteterne i omförmälda hänseende i
öfrigt bringas till öfverensstämmelse med allmän lag; och blef detta Utskottets förslag
af Rikets Ständer gilladt, hvadan underdånig skrifvelse i öfverensstämmelse härmed
under den 28 Augusti 1851 expedierades.
Vidare har Herr Billström, för frågans utredande, till Utskottet ingifvit åtskilliga
handlingar och dervid upplyst, att, ehuru Kongl. Majit genom nådigt beslut
den 31 Mars 1852 täckts förordna om akademiska jurisdiktionens indragning, blef
dock frågan om upphörande af universiteternas befattning med ekonomi- och politimål
tills vidare uppskjuten. Anledningen till uppskofvet skall varit, att nyssberörde
fråga då icke blifvit erforderligen beredd samt att Kansleren anmält sig erna, efter
inhändigande af derom från universiteterna infordrade närmare upplysningar, inkomma
med särskild underdånig framställning i detta ämne; men under de fem år, som
sedermera förflutit, hade ej något härvid veterligen blifvit åtgjordt. — Universiteternas
rättighet att deltaga i behandlingen af ekonomi- och politi-målen vore grundad
på de i äldre tider för universiteterna utfärdade privilegier jemte särskilda Kongl,
bref och resolutioner; och hade berörde rättighet i Lund blifvit utöfvad genom deputerade
från akademien, bestående af rektor samt två eller tre af consistorii academici
ledamöter, med hvilka Rorgmästaren jemte två eller tre dertill utsedde magistratspersoner
eller borgare till gemensam öfverläggning sammanträdt. Den sålunda
organiserade myndigheten, benämnd akademiska och stads-jwrisdiklionernes deputerade,
hade hittills upptagit och handlagt mål och ärenden af ofvan anförda beskaffenhet,
nemligen rörande stadens allmänna vägar och broar, gatuläggning, gatubelysning,
brandväsende, sundhetspolis, m. m. — En särskild olägenhet hade dervid uppstått
derigenom att akademiens rektor, som är ordförande hos deputerade, årligen ombytes
och således knappast hinner orientera sig i deputerades göromål, innan han är
färdig att öfverlemna dem i andra händer.
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 8 Sami. 21 Haft. 2
10
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utslc. Betänkande M 87.
Uti det underdåniga memorial, H. K. H. Kronprinsen, i egenskap af univer
siteternas
Kansler, den 4 April 1851 afgifvit, har, rörande denna fråga, blifvit yt
tradt,
att, såsom en följd af den akademiska jurisdiktionens upphörande »skulle
»ock den rätt att deltaga i universitets-stadens ekonomi- och politi-förvaltning, hvilken,
»såvidt densamma angår universitets-staten och borgerskapet gemensamt, hvartdera
»universitetet i sin ort eger, likaså numera kunna upphöra till de delar, som uti
»junsdiktions-förhållandet hafva sin grund; men att, som frågan härom ej står i så»dant
sammanhang med den om den egentliga jurisdiktionen, att den ena ej utan
»den andra skulle kunna afgöras, densamma torde, sedan de derom från universite»terna
infordrade närmare upplysningar inkommit, få blifva föremål för särskild un»derdånig
framställning»; och har Kongl. Maj:t, i anledning häraf, år 1852, i sammanhang
med afgörandet af frågan om den akademiska jurisdiktionens upphörande,
således efter det Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 28 Augusti 1851
till Kongl. Maji inkommit, behagat, vid föredragningen af H. K. H. Kanslerens ofvannämnda
underdåniga memorial, i nåder besluta, att denna frågas slutliga pröfning
skulle tills vidare uppskjutas, enär frågan ännu icke blifvit erforderligen beredd samt
H. K H. Kansleren förmält sig erna att, efter inhändigande af närmare upplys
ningar,
inkomma med särskild underdånig framställning i ämnet.
Under dessa förhållanden anser Utskottet sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit täcktes låta vidtaga nödiga åtgärder för beredande af denna frågas
slutliga afgörande.
Stockholm den 24 April 1857.
Reservation:
af Herr Lallerstedt, som yttrade: »Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den
28 Augusti 1851 uttrycker icke nog tydligt, att Rikets Ständer ansett universiteternas
befattning med ekonomi- och politi-målen i de städer, der de äro förlagda,
böra, likaväl som den akademiska jurisdiktionen, helt och hållet upphöra; och uti
H. K. H. Kanslerens af Utskottet åberopade memorial af den 4 April samma år
förekommer derom endast en intetsägande fras eller att universiteternas rättighet att
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Betänkande M 87.
ii
jemte borgerskapet deltaga i universitets-städernas ekonomi- och politi-förvaltning
kunde försvinna lill de delar, som uti jurisdiktions-förhållandet hafva sin grund. Då
likväl denna rättighet icke kan betraktas annorlunda än såsom ett privilegium, hvars
skadliga följder äro tillräckligt ådagalagda, samt orsaken hvarföre Rikets Ständers
framställning vid 1850—1851 årens riksdag blifvit i förevarande hänseende lemnad
utan vidare åtgärd torde kunna sökas i de obestämda ordalag, i hvilka den blifvit
affattad, så får jag, för min del, vördsamt tillstyrka Rikets Ständer, att uti förnyad
skrifvelse hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det universiteternas befattning
med ekonomi- och politi-målen i universitets-städerna må, så fort ske kan, upphöra.»
Häri instämde Herrar Thomée Odmansson och Boman.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1857.
- V,a .V ■ ,VA t-, to T(. A . . V.
:- \ , hv.;V;.
LU .
jsHiV/i ,o Jio mc' eogubonne Hfi-tjlritot' rita} o;bi ■ Vifigiijih unn ■:/.!;■
gi9!itiöJr; cl-jJifl (jiuljsvil A.rio U:u\c .cbsfiieyfibfi '-vi'..!■>(■ ■; a <>■/: v-it|M
bcwiioi -.».T Sätil! ' [G'%.'0 ii i . il Sfi; "'Al •' ilO .i h f — 0<-'; ! : ... i■ fefliV!
jivlilt! .r.iiiVii i ’!(> :: ';;MfråJo -:h 1 ‘i!! i ,: f i ‘f\.y : ' Sfilii
bfivfrw iiu , !.-!■' ' '-•- ■■ • . :.m . i'-;
gnfiiiiis ’ e i i > ■ uu ,s;i;r,ii.; — ■ i ‘ii :i Ar i,.,‘ ii e(:, sU
«.,"«'(!( :u ,osJ 9jt& het ».» .Affi c; : noa'i..-i; ' rt ■ •, '■■<■■■
x ■ ‘' i ‘i'-. :k 0 . ■ ,V.\ O ’T Vi ii ö! 1 i ■■ !•■ ‘ i
• TÖ8I' -ii.)l -,-7f it iSJ.I li.T( Ti .i''.i S:..
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Vlskollels Betänkande N:o SS.
1
\:o
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Maj 1857, kl. 12 midd.
betänkande, i anledning af väckta frågor om ändring i de angående
fattigvården i Riket gällande föreskrifter.
Angående detta ämne hafva till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
blifvit remitterade motioner, väckta
Hos Högloft. Ridderskapet och Adeln:
af Grefve af Ugglas, Carl Fredrik Ludvig, och Friherre Raab) Carl Adam.
Hos Välloll. Borgare-Ståndet:
af Herr Rönblad, G. P.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet:
af bengt Nilsson från Kronobergs län, Lars Johansson från Westmanlands
län, med hvilken Olof Olsson och Anders Jansson från samma län sig
förenat, Anders Nilsson från Hallands län, med hvilken D. Andersson och
Anders Gudmundsson sig förenat, och Carl Dahlgren från Elfsborgs län.
Då det skulle medföra alltför stor vidlyftighet att införa förslagen hvart för
sig, anser Utskottet, till vinnande af ordning och redighet, lämpligast att särskildt
för hvarje § i Förordningen af den 13 Juli 1853 upptaga alla deremot
förekommande anmärkningar eller dervid föreslagna tillägg, beledsagade omedelbart
derefter af Utskottets deröfver afgifna yttrande; och är sålunda anmärkt
och yrkadt i fråga om:
Bih. till R. St. Prot. 4856 8/ 1857. 8 Sami. 33 lläft. 1
2
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 88.
2 §.
Af Bengt Nilsson: att det i l:sta mom. af berörde § gjorda medgifvande,
att om samhällets samtlige vid sockenstämma i beslutet deltagande medlemmar
vilja' i afseende på fattigvården fördela samhället i kretsar eller rotar, med å 1 ig~
gande för en hvar af dessa att försörja dithörande fattighjon, sådant då må
vara tillåtet, vore ungefärligen detsamma som om berörde medgifvande aldrig
i författningen influtit, enär det nästan alltid måste inträffa att någon hemmansegare
af enskildt intresse, ensidiga afsigter eller bristande begrepp om anstaltens
nytta, motsatte sig densamma och förhindrade denna fördelning, hvilken på
många ställen af riket, der den längre eller kortare tid egt rum, visat sig lända
till verklig nytta och allmän belåtenhet; hvarföre motionären ansett att inskränkningen
i sockenstämmans beslutande-rätt i berörde hänseende borde begränsat
sig dertill, att en viss öfvervigt af rösterne för bifall borde gjorts till vilkor, så
att dessa kunnat bestämts till §:delar eller f:delar af röstetalet.
Åf Lars Johansson: att, till undvikande af ofvan anmärkta olägenhet, det
i 1 mom. befintliga stadgande om rote-indelningen borde erhålla följande lydelse:
»Skulle fattigvårds-samhälle besluta^ att i afseende å fattigvården fördela samhället
i kretsar eller rotar, med åliggande för en hvar af dessa att försörja dithörande
fattighjon, vare sådant ock tillåtet och galle» etc.
Af Anders Nilsson: att, derest makten för en enda att motsätta sig alla
andras beslut i afseende å rotefördelningen vore fotad på någon verklig rättsgrund,
samma rättsgrund då skulle kunna till alla andra samhällsfrågor utsträckas
och cn hvar ega rättighet att jemväl vägra sitt deltagande i fattigvårdskostnaderna;
hvarföre motionären, med åberopande af sammansatta Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets i berörde fråga gifna yttrande vid sistförflutna
riksmöte, föreslagit det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det ifrågavarande lagstadgande måtte erhålla följande förändrade
ordalydelse: »Uppstår fråga att i afseende på fattigvården fördela samhället
i kretsar eller rotar, med åliggande för en hvar af dessa att dithörande
fattighjon försörja, vare sådant ock tillåtet; och galle» etc.
Nyssbemälte sammansatta Utskott vid sistförflutne riksdag, hvilket förordat
en sådan förändrad ordalydelse, som Anders Nilsson nu föreslagit, har till grund
för sitt yttrande åberopat, att rote-fördelningen, der den blifvit verkställd, visat
sig till sina följder särdeles ändamålsenlig och borde, inom vidsträckta församlingar,
medföra lättnad vid fattigbestyrens handhafvande, enär i allmänhet vore
att antaga, det, inom en mindre krets, fattigdomen säkrare vore känd, bättre
kunde motarbetas och de behöfvande lämpligare, villigare samt med mindre kostnad
än eljest kunde försörjas och med arbete förses; men sammansatta Utskot
-
Allm. besvärs- och Ekonom i- Utskottets Betänkande N:o 88. 3
tets berörde förslag blef då endast af Hedervärda Bonde-Ståndet gilladt, hvaremot
detsamma af de öfriga Stånden afslogs.
Då den sedan förra riksmötet ytterligare vunna erfarenhet alltmer vitsordat
nyttan af försörjningsskyldiglietens fördelande på rotar, hvilken fördelning, i de
fattigvårds-samhällen der den varit införd, visat sig leda så väl till en ömmare
vård om den fattige och till ansträngningar att förekomma personers förfallande
till uselhet, som jemväl småningom till minskad underhållsbörda för samhället,
liar Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ej tvekat att instämma i den en
sådan fördelning gynnande åsigt, som vid nyssberörde riksmöte gjort sig gällande
inom det sammansatta Utskott, hvilket då handlade frågan. Men Utskottet
har tillika betänkt, att nyttan af denna fördelning är i hög grad beroende
derpå, att genom densamma någon särskild rote ej må tillskyndas annat fattigvårdsbesvär
utöfver hvad de andra rotarne drabbar, än som, efter det rote-fördelningen
redan försiggått, kan blifva en följd af tillfälliga missgynnande omständigheter
eller ock af rotens egen vårdslöshet och bristande förutseende. I sådant
ändamål har Utskottet ansett stadgandet, att samtliga vid sockenstämman i beslutet
deltagande medlemmar måste vara ense om fördelning i rotar, för att en
sådan fördelning skulle ega rum, böra, såsom väsendtligen förhindrande en sådan
förbättring i fattigvården, utur ifrågavarande lagrum utgå, hvarvid dock, på det
samma förändring må ega rum allenast der öfvertygelsen om dess nytta och
billighet gjort sig mera allmänt gällande, samt den rote, hvilken vid den beslutade
delningen anser sig hafva blifvit i sin rätt förnärmad må hafva tillfälle att
genom besvär hos Konungens Befallningshafvande söka ändring i samma beslut,
Utskottet trott att algörandet ej bör bero på enkel röstpluralitet och att vid
rote-fördelningcns genomförande bör fästas det vilkor, att ingen krets eller rote
må derigenom blifva obilligen betungad. Utskottet föreslår alltså
det måtte Rikets Ständer i underdånighet anhålla, ali 2 § f mom.
mä erhålla följande förundrade lydelse:
«På hvart och ett fattigvårds-samhälle ankommer att, under iakttagande
af föreskrifterne i denna författning, ordna fattigvården på sätt
efter ortens beskaffenhet och särskilda förhållanden lämpligast finnes;
dock så att bettlande icke må tillåtas. Vill fattigvårds-samhälle i afseende
på fattigvården fördela sig i kretsar eller rotar, med åliggande
för en hvar af dessa, att försörja dit hörande fattighjon, vare sådant
ock tillåtet, derest två tredjedelar af de afgifna rösterna sig derom
förena samt tillika sådan öfverenskommelse träffas att ingen rote eller
krets derigenom obilligen betungas; och gälle detta beslut hvarje gång
för fem år, efter hvilkas förlopp frågan ånyo skall till öfverläggning
förekomma, huruvida fördelningen må ytterligare för feni år fortfara.
Ilar sådan fördelning af underhållsskyldigheten, som nu sagd är, egt
4
Allm.' Besvärs- och Ekonomi-Utskollels Betänkande N:o 88.
rum, vare fattigvårds-samhället icke desto mindre gemensamt ansvarigt
för samma skyldighets behöriga fullgörande, med rättighet att söka
godtgörelse af den krets eller rote, som sin skyldighet åsidosatt.»
3 §•
Af Bengt Nilsson: att det i 2 mom. förekommande stadgande, det kyrkoherden,
om han icke är vald till Ordförande eller Ledamot i Sockennämnden,
skall, på grund af sin embetspligt, såsom Ledamot deltaga i fattigvården, då
han finnér behofvet det påkalla, vore en otillräcklig bestämmelse, hvarföre ock
Rikets Ständer år 1848 föreslagit, att kyrkoherden skulle vara sjelfskrifven
ständig Ledamot i Fattigvårds-styrelsen, hvilket icke borde hindra honom att, vid
tillfälle af förhinder eller då mindre vigtiga frågor förekomma, uteblifva från
Styrelsens sammanträden; men på hans behag borde ej lemnäs beroende att med
fattigvårdsärendena, som så nära rörde hans embete, sig befatta.
Enahanda fråga var vid förra riksdagen väckt och blef dä af sammansatta
Lag- och Ekonomi-Utskottet afstyrkt, under uttalande af den öfvertygelse, att
kyrkoherdar i allmänhet, inseende vigten och betydelsen af det embete de om
händer hafva, sorgfälligt och samvetsgrannt komme att iakttaga den förbindelse
dem, enligt så väl omförmälde moment, som 28 Kap. 4 § Kyrkolagen, åligger
att verksamt vårda sig om församlingens fattige.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet anser sig icke ega anledning
frångå den åsigt, som sålunda vid förra riksmötet gjort sig gällande, helst kyrkoherden,
i händelse han är lämplig att deltaga i fattigvårdsbestyret och nitälskande
för dess framgång, lärer sjelfmant dermed taga befattning. Utskottet
tillstyrker således
att motionen i denna del ej må till någon åtgärd föranleda.
Af samme motionär, beträffande 3 morn., att icke blott i de fall, då fat—
tigvårds-samhälle fördelas i kretsar eller rotar, på sätt nämnde lagrum omtalar,
borde, inom hvarje sådan, en af Fattigvårds-styrelsens ledamöter vara ordningsman,
med åliggande att å fattigvården derstädes hafva närmare uppsigt och verkställighets-åtgärderna
besörja; utan sådan pligt borde allestädes Styrelsens medlemmar
åligga; men då, uti Författningens 2 §, hvarje fattigvårds-samhälle fått
sig öppet lemnadt att ordna fattigvården på sätt efter ortens beskaffenhet och
särskilda förhållanden lämpligast finnes och äfven att fördela samhället i kretsar,
samt det i alla händelser, enligt 4 g, tillkommer Fattigvårds-styrelsen att handhafva
förvaltningen af alla fatligvårds-angelägenheter, anser Utskottet, i likhet
med hvad sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskottet vid förra riksdagen yttrat
i anledning af enahanda då framställda förslag,
något ytterligare stadgande i berörde afseende icke erforderligt.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:0 SS.
5
6 §•
Af Grefve af Ugglas: att ehuru genom denna §:s 2 mom. vore påbudet att
barn, som tillhöra fattigvården, skulle förses med uppehälle och christligen uppfostras
och undervisas samt icke försörjas genom så kallad kringgång, utan stadig
bostad borde dem anvisas der uppsigten öfver deras uppfostran kunde behörigen
handhafvas; och, enligt 4 morn., när föräldrar, hvilka icke åtnjuta fattigunderstöd,
åsidosatte vården om sina barn, fattigvårdsstyrelsen skulle göra sig noga
underrättad, huruvida detta härledde sig från oförmåga att uppfostra dem, och i
sådant fall vidtaga de anstalter som af omständigheterna kunde påkallas; så
blefve dock dessa stadgar icke behörigen efterlefde, hvarom ett sorgligt vittnesbörd
gåfves af de barn man i åtskilliga landsorter ofta såge tiggande kringvandra,
och hvilka barn, derest de ej dukade under genom köld, vanvård och deraf
sig härledande sjukdomar, dock förblefve utan all uppfostran, utan begrepp om
rätt eller orätt, dygd eller last, och vid mognare år inginge på brottens bana
och kräfde rum i fängelserne. På det dessa barn i stället måtte utbildas till
idoge och redlige arbetare, föreslog derföre motionären, dels att, inom hvarje församling,
Pastor måtte förpligtas af Sexmännen infordra och för Sockenstämman
vid i Sockenstämmo-förordningen påbjudna första årliga ordinarie sammankomst
framlägga en förteckning på de barn, åt hvilka församlingen, på grund af omförmälde
2 och 4 inom., vore skyldig egna omvårdnad, samt att så väl afskrift af
denna förteckning, som utdrag af Sockenstämmo-protokollet, i hvad detta rörde
Sockenstämmans af berörde framställning föranledde åtgärder, borde till Konungens
Befallningshafvande insändas, på det Konungens Befallningshafvande måtte
kunna pröfva huru församlingen sin skyldighet uppfyllt och hand deröfver hålla;
— dels att, för ytterligare kontroll, Ordförande uti fattigvårds-styrelse borde förpligtas
att, om utsocknes barn tiggande uti församlingen inkomme, ej blott återsända
barnen till den fattigvårds-styrelse derunder de hörde, utan äfven förhållandet
ofördröjligen till Konungens Befallningshafvande inberätta.
Då Konungens Befallningshafvandes öfriga mångfaldiga göromål säkerligen
sällan skulle medgifva berörde myndighet tid att, med ledning af de förteckningar
motionären föreslagit böra af Pastor insändas, sjelf uppspåra de försummelser
hvartill Församlingarne vid fattigvårdens handhafvande kunde göra sig skyldige,
samt, redan förut, en hvar, som genom kringstrykande tiggare blifver besvärad,
eger ej blott föranstalta det dessa varda till hemorten återsände, utan äfven öfver
missbruket föra klagan hos Konungens Befallningshafvande, hvilket förfarande
skulle, enligt motionärens förslag, blifva en pligt allenast när den anhållne tiggaren
vore minderårig, så anser Utskottet de föreslagna stadganderne ej behöflige
eller lämplige, hvadan desamma af Utskottet
afstyrkas.
6 Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o S/t.
1 §•
Af Friherre Haab: att till denna § måtte läggas ett nytt moment, så lydande:
"Ogift qvinna eller enka, som genom fortsatt liderligt lefnadssätt och
framfödandet af oäkta barn, oaktadt Kyrkorådets förnyade maningar, åstadkommer
allmän förargelse och betungar fattigvården, må behandlas som försvarslös
person och efter olika sig företeende omständigheter af Konungens Befallningshafvande
dömas till tukthus på kortare eller längre tid. För första gängen må
detta tukthusstraff ej utsträckas öfver ett år.»
Då ifrågavarande förslag skulle föranleda dertill att den qvinna, som med
fostren af sin liderlighet belastar fattigvården, komme att derföre svårare anses
än den lika felaktige manspersonen, hvilket blefve stridande mot den i allmänna
lagen numera följda grundsats, enligt hvilken mannen för lönskaläge straffas strängare
än qvinnan; samt enär det föreslagna stadgandet jemväl i det hänseende
vore afvikande från gällande rättsbegrepp, att, enligt detsamma, den fattiga qvinnan
skulle strängt straffas för samma fel, sorn för den bättre lottade ej medförde
något straff, finnér Utskottet sig böra det utaf motionären framställda förslag
afstyrka.
10 §.
Af Carl Dahlgren: att då de folkklasser, hvilka isynnerhet betunga fattigvården,
väl borde någorlunda bidraga till dennas underhåll, den i l:sta momentet
omförmälda årliga afgift, som nu ej får öfverstiga åtta skillingar för man och
fyra skillingar för qvinsperson, må från och med år 1858 kunna bestämmas till
högst 50 öre för mans- och 25 öre för qvinsperson, under i öfrigt samma vilkor,
som förut finnas stadgade.
I anseende till den under sednare åren inträffade minskning i penningens
värde samtidigt med stegring i arbets- och tjenstehjons-lönerne, skulle, enligt Utskottets
öfvertygelse, den mindre bemedlade ej genom den föreslagna förhöjningen
i sjelfva verket blifva svårare betungad, än hvad för få år tillbaka var förhållandet
och vid sednaste författnings utfärdande i ämnet afsågs; hvadan Utskottet
anser sig ega skäl att tillstyrka
det må Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära att
ifrågavarande moment måtte varda sålunda förändradf, att omförmälde
personella afgift må kunna bestämmas till högst 50 öre Riksmynt för
man och 25 öre för qvinsperson.
Af Lars Johansson: att den i 2:dra momentet omförmälda afgift till samhällets
fattigvård, hvilken åligger idkare af fabriks-, bruks- eller grufverörelse med
större antal arbetare som utgöra egna matlag, eller innehafvare af jord å lan
-
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 88.
7
det som i sin tjenst antagit statfolk eller å sina egor upplåtit bostad eller plats
dertill, åt backstugusittare eller inhyseshjon, må dels utsträckas till andra industri-anläggningar,
sorn bedrifvas af bolag eller af Staten, såsom exempel hvarå anfördes
jern vägs-arbeten, der under en längre tid en mängd arbetare fästas och
äfven bosättas vid stationen, dels kunna höjas utöfver det belopp, 5 R:dr 16 sk.
Banko årligen lör hvarje matlag af nämnde beskaffenhet, derutöfver samma afgift
ej nu får bestämmas, helst motionären förmenade samma afgift vara oskäligt lå°\
sf / o O ö"
enär fattigvården vore nödsakad med bostäder förse äfven de sålunda tillkomna
fattighjonen; hvaremot det synts motionären mindre betungande för innehafvarne
af nyssnämnde egendomar eller anläggningar att sjelfve anskaffa husrum åt sina
äldre orkeslösa och fattiga arbetare; Och föreslogs derföre att ifrågavarande moment
måtte erhålla följande förändrade lydelse : »Förekommer inom fattigvårdssamhälle
på landet fabriks-, bruks- eller grufverörelse, eller annan anläggning
för Statens eller bolags räkning, och af den utsträckning, att dervid begagnas
ett större antal arbetare, som utgöra egna matlag, eller har innehafvare af jord
å landet i sin tjenst antagit statfolk, eller å sina egor upplåtit bostad åt såkallade
backstugusittare eller inhyseshjon, vare — — — — — — — bidraga.
Härom må öfverenskommelse mellan fattigvårdsstyrelse och egendoms- eller
anläggnings-inneliafvaren träffas; men sker det ej, ege Wår Befallningshafvande,
på Fattigvårds-styrelsens yrkande, att, sedan vederbörande blifvit hörde, pröfva
huruvida innehafvaren bör åläggas att förskaffa fattighjonet nödigt husrum
inom fatligvårds-samhället samt derjemte erlägga en särskild årlig afgift, hvilken
till högst 5 R:dr 16 sk. Banko af hvarje matlag af ofvannämnde beskaffenhet
bör bestämmas. Önskar innehafvaren» —
Det vill synas Utskottet som om motionären missförstått ordalydelsen uti det
ifrågavarande momentet, sålunda att motionären trott att omförmälde afgift borde utgöras
allenast för de matlag, hvilka redan fallit fattigvården till last, då deremot
nämnde afgift utgår för hvarje matlag af den i momentet omförmälda beskaffenhet,
ehvad samma matlag är eller synes kunna blifva i behof af fattigunderstöd eller
icke; Och synes vid detta förhållande afgiften ej skäligen kunna bestämmas högre,
än hvad redan författningen medgifvit, äfvensom någon annan utsträckning af berörde
afgift eller någon förklaring öfver §:ns tillämpning ej torde vara behöflig
eller böra ifrågakomma, hvadan Utskottet hemställer att Rikets Ständer å motionen
i denna del
ej må fästa afseende.
14 §.
Af Bengt Nilsson: att den i slutet af 1 mom. befintliga föreskrift att»efter
fyllda 55 år bibehålies en hvar för sin öfriga lifstid vid den försörjningsort han
8
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 88.
då tillhör», vore olämplig och borde uteslutas, enär en person, sorn vid berörde
ålder bortflyttat från ett samhälle och tilläfventyrs sedermera i '20 års tid vistats
och mantalsskrifvits på annat håll, ej rimligen borde betunga det förra samhället;
— Men, i likhet med hvad sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskottet vid
förra riksdagen i enahanda fråga yttrat, är Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
af den åsigt, att ett stadgande af det anmärkta innehållet är af behofvet
påkalladt, på det icke socknar, hvarest, till följd af frikostiga bidrag och
en hushållsaktig förvaltning, en väl ordnad fattigvård finnes, må blifva otillbörligen
betungade med försörjning af sådana fremmande personer, hvilkas arbetsförmåga,
i anseende till långt framskriden ålder, är försvagad och hvilka således
kunna blifva i behof af större understöd, än de, som i en kraftfullare ålder äro
i tillfälle att åtminstone i någon mån sjelfve bidraga till sitt uppehälle; hemställande
Utskottet derföre att
motionärens ifrågavarande framställning ej må till någon åtgärd
föranleda;
20 ■§.
Af Bengt Nilsson: dels att, med uteslutande af föreskriften i 2:dra momentet
att den som, efter att hafva fyllt 15 år, beträdes med bettlande, är förfallen att
behandlas lika med försvarslös person, der ej visas kan, att fattigvårds-styrelsen
underlåtit om honom taga den vård, som enligt förordningen samma styrelse ålegat,
stadgas måtte, att den, som beträdes med bettlande, skall erhålla varning
inför Kyrko-rådet eller fattigvårds-styrelse eller ock vidkännas minskning af fattigunderstöd,
eller, derest den bettlande är barn, agas, om felet förnyas, samt
dels att 3:dje momentet, som stadgar, att, om föräldrar, stjufföräldrar eller fosterföräldrar
befalla eller tillåta sina under 15 år gamla barn att bettla, blifva sådane
föräldrar behandlade på sätt 2:dra momentet om bettlare föreskrifver, måtte, såsom
olämpligt, utgå.
Vid sistförflutna riksmöte har sammansatta Lag- samt Besvärs- och Ekonomiutskottet,
i anledning af enahanda då gjorda framställning, densamma afstyrkt
och dervid erinrat att ett af en ordnad fattigvårds väsendtligaste ändamål måste
vara att utesluta nödvändigheten för den fattige att genom tiggeri anlita sina
bättre lottade medmenniskors frikostighet; och för vinnande af detta ändamål
hade äfven fattigvårds-samhällena blifvit ålagda ansvarighet för de fattiges försörjning,
hvadan något behof af särskilda allmosor ej borde förefinnas. Då således
den, hvilken genom bettlande sökte sin utkomst och dymedelst undandroge sig
det försvar fattigvårds-styrelsen vore i tillfälle att lemna, måste vara att betrakta
såsom den der bevisligen hvarken af egna tillgångar eller genom andras vårdnad
egde
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 88.
9
egde sin bergning, eller, enligt 1 § af Kongl. Stadgan den 29 Maj 1846, såsom
saknande laga försvar, förefunnes icke något giltigt skäl dertill, att ej sådan person
skulle vara underkastad enahanda uppsigt, inskränkning uti friheten att välja
vistelseort och vilkorliga arbetstvång, som annan försvarslös person. Förmaningar
skulle säkerligen sällan göra tillfyllest att förmå den bettlande afsäga sig begagnandet
af det med så ringa möda förenade medel till utkomst, som genom
bettlandet erbjödes; Och genom minskning af det fattigunderstöd den bettlande
kunde åtnjuta, lemnades honom ytterligare anledning till tiggeriets fortsättande.
Hvad beträffade bettlande barn, så och då i allmänhet vore att iakttaga det barn
saknade kännedom om det felaktiga i tiggeriet, helst de ofta af föräldrarne dertill
uppmuntrades, samt dessa merändels begagnade de minderåriga barnen för
att med mindre möda och mera framgång till sitt uppehälle undfå de medel, som
under ett lättjefullt och sorglöst lefnadssätt ej annorledes kunde anskaffas, ville
det synas att fattigvårds-förordningen rätteligen betraktat sådana föräldrar såsom
de verkligen bettlande, men ansett barn, som tigga, icke böra vara underkastade
annan tillrättavisning, än den, som rättänkande föräldrar och målsmän
kunde finna sig befogade att gifva.
Då Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet fullkomligen instämmer i de
sålunda anförda skäl och åsigter, hemställer Utskottet, på dessa grunder, att
motionärens ifrågavarande förslag
ej må bifallas.
Af Friherre Raab: att till denna § måtte ytterligare läggas följande momenter:
»4 morn. Make eller maka, som utan vederbörande Socken-nämnds skriftliga
begifvande olofligen öfver åtta dagar viker från sitt hushåll och derigenom
vållar vederbörande Fattig vårds-styrelse besvär och kostnad för hushållets uppehåll,
skall den förre till kronoarbets-korps, den sednare till tukthus försändas,
för första gången på halft år och vid förnyade gånger på ett år.»
•c5 mom. Sockennämnd eger rättighet neka pass-sedel för arbetsfolk, som
vilja sig utom socknen begifva och icke nöjaktigt med husrum för ifrågavarande
tid sörjt för sitt hushåll.»
Då, på sätt Utskottet, i anledning af ett utaf samme motionär väckt förslag
om tillägg till lörordningens 7 §, här förut redan antydt, den omständighet att
fattigdomen skulle komma att straffas såsom ett brott är stridande mot antagna
rättsbegrepp; samt, vid det förhållande att Sockennämnd aldrig blifvit berättigad
att utfärda pass, något stadgande om rättighet för Sockennämnd att sådant pass
förvägra ej lärer böra meddelas, hemställer Utskottet att motionen i berörde hänseenden
ej
må till något vidare afseende föranleda.
Bih. lill R. St. Prot. 1856 % 1857. 8 Sami. 22 Huft. 2
10
Allm. Besvärs- otili Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 88.
22 §
Af Bengt Nilsson att, enär Kammar-Rätten vore en Domstol och icke något
administrativt verk, samt Fattigvårdsärendena ej egde något egentligt sammanhang
med dem Kammar-Rätten eljest handlägger, dessa mål så mycket heldre
borde nu, såsom i fordna dagar, då besvär öfver Konungens Befallningshafvandes
utslag blifvit anförde, handläggas af Kammar-Kollegium, som sistnämnde Kollegium
kunnat, på egen begäran, minska sina ledamöter från sex till fem och således
kunde medhinna äfven Fattigvårds-ärendena, om ej på annat sätt, genom
tillökningen af den 6:te ledamoten, hvilket motionären trott kunna utan kostnad
för Staten ega rum.
Då Utskottet, i likhet med hvad sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet vid sistförflutna riksmöte i anledning af enahanda då
väckta fråga erinrat, anser Kaminar-Rättens befattning med fattigvårdsmålen vara
befogad, dels af det skäl, att berörde mål och ärenden vanligast angå skyldigheten
att till fattigvården bidraga, hvilken skyldighet till en del är såsom en
beskattningsfråga att anse, dels ock emedan omförmälda skyldighet är beroende
af rätta mantalsskrifningsorten, rörande hvilken fråga, i händelse af tvist, besvär
öfver Konungens Befallningshafvandes Utslag likaledes böra hos Kammar-Rätten
fullföljas; får Utskottet till den föreslagna förändringen
afstyrka bifall.
Af Herr Rönblad: att, enär enligt 6 mom. af denna §, jemfördt, med 18 §,
ej sällan inträffade att Konungens Befallningshafvande förpligta fattigvårds-samliällen
att till försörjning emottaga fremmande kringvandrande personer, hvilka i
följd af sjuklighet eller annan orsak finnas i behof af vård och derför ersättning
skall erhållas af den eller dem som slutligen förklaras skyldiga att fattigvården vidkännas,
eller, i händelse sådan skyldighet ej lagligen kunnat något samhälle
eller enskild person åläggas, af Kongl. Majit och kronan, men, enligt motionärens
åsigt, af det fattigvårds-samhälle. som finge sig ålagdt en sådan tillfällig
försörjning, ej borde fordras annat för ersättningens utfående, än att skyndsamt
till Konungens Befallningshafvande insända alla tillgängliga upplysningar om den
behöfvandes rätta försörjningsort jemte uppgift å underhållskostnaden efter samma
grunder som vore antagne för underhållet af samhällets egne fattige, hvarefter
de vidare åtgärderne borde af offentlig myndighet vidtagas, stadgas måtte att om,
inom tre månader, sedan Fattigvårds-styrelse, som nödgats till försörjning mottaga
person, tillhörande annat fattigvårds-samhälle, till Konungens Befallningshafvande
i länet ingifvit alla tillgängliga underrättelser om den behöfvandes rätta
försörjningsort, vederbörande fattigvård ej varder förpligtad ersätta det förskjutna
underhållet och om personen taga vård, underhållskostnaden för den förflutna
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Vtskotlets Betänkande N:o 88.
11
tiden och vidare så länge försörjningen måste af sökande fattigvården bestridas,
skall af allmänna medel qvartalsvis förskjutas, men slutligen drabba fattigvården
i underhållstagarens rätta försörjningsort, samt att, i händelse tvist uppstår om
hvilket fattigvårds-samhälle den behöfvande skall anses tillhöra, sådan tvist skall
utföras af allmänt ombud, som Konungens Befallningshafvande förordnar. Om
deremot icke ansåges lämpligt att Konungens Befallningshafvande erhåller vidsträcktare
befattning med ifrågavarande utsökningar, än nu eger rum, föreslog
motionären att lösen för Utslag jemte öfriga oundgängliga rättegångskostnader i
fattigvårdsmål af den beskaffenhet, hvarom ofvan förmäles, måtte gäldas af allmänna
medel till den del, som ej ådömes vederbörande fattigvård.
Då det är af synnerlig vigt att samhället vid ordnandet af fattigvården ej
frångår den grundsats, att den kristliga pligten fordrar det den, som upptäcker
eländet, söker detsamma afhjelpa, äfven med äfventyr att derigenom lida förlust,
hvilket äfventyr derförutan, i nu ifrågasatta fall, synes vara af föga betydenhet,
enär slutlig ersättning för de gjorda förskotten alltid bör utfalla antingen från
någon församling eller från Staten, samt enär den församling, inom hvilken fattighjonet
under rättegången sig uppehåller, lättare än en allmän sakförare kan
af den fattige förskaffa sig de upplysningar, hvilka derunder påkallas; alltså och
emedan den omständigheten att, i händelse ersättning för förskotten måste utgå
från kronan, den sökande Fattigvårds-styrelsen kan få sjelf vidkännas lösen för
beslutet derom, ej är af den vigt att något särskildt lagstadgande i anledning
deraf synes böra ifrågakomma, anser Utskottet sig, i anledning af de framställda
förslagen
ej kunna någon åtgärd förorda.
Af Bengt Nilsson har slutligen blifvit hemstäldt att Rikets Ständer, med
anförande jemväl af de utaf honom gjorde, här ofvan omförmälde anmärkningar,
måtte vid innevarande riksdag begära en fullständig revision och omarbetning af
Fattigvårdsstadgan genom dertill utsedde, i ämnet kunnige och erfarne män;
men då Utskottet ej ansett sig kunna fästa afseende å större delen af de utaf
ej mindre Bengt Nilsson än jemväl andra motionärer framställde förslag till förändringar,
får Utskottet vördsamt tillstyrka
att motionärens berörde framställning ej må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 30 April 1857.
12
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 88.
Reservationer:
a) emot första punkten:
l:o af Herr Kontraktsprosten Emanuelsson, som anförde: »Emot den punkt
uti Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 88, hvari tillstyrkes
att hvarje rote inom ett fattigvårds-samhälle skall försörja sina fattiga,
om två tredjedelar af de röstegande i sockenstämma förena sig om ett sådant
beslut, reserverar jag mig på följande grunder:
1) Då fattigvård icke annorlunda bör betraktas, än som en frukt af kristelig
kärlek, så är väl det kristliga samfundet, församlingen, men icke roten,
det rätta fattigvårds-samhället.
2) Det är mer än sannolikt, att många tvister om försörjningsskyldighet
skola uppkomma icke blott rotarne emellan, utan äfven mellan rotarne och församlingen.
Härigenom skall enighets- och kärleksbandet inom församlingarne
slitas och einbetsverken öfverhopas med onödiga rättegångar.
3) I många socknar bebo de fattige talrikast vissa trakter, alltid de ofruktbaraste.
Häraf måste den olägenheten uppkomma, att just de jordegare, som
hafva sämsta jorden, åläggas att försörja det största antalet fattige. Så vida de
nu icke sjelfve vilja blifva fattighjon, måste de drifva ut inhysingarne från sina
egor, och så erhåller man en hop husvilla menniskor, som göra all fattigvårdsstyrelse
hardt nära omöjlig. Och om äfven de fattige få qvarstanna på egorna,
så måste deras försörjning blifva sämre i samma mån, som den skall bestridas
af färre och oförmögnare försörjare.
4) Ett korrektiv mot dessa olägenheter har man sökt dels i det större
röstantal, som erfordras för att besluta att fattigförsörjningen skall ske rotevis,
dels i det stadgandet att ingen rote må blifva allt för mycket betungad. Men
intetdera korrektivet anser jag vara tillfyllestgörande. Ty lätteligen kan det inträffa,
att två tredjedelar af de röstegande hafva enskild fördel deraf, att fattigförsörjningen
sker rotevis, och desse kunna då kasta den största delen af socknens
fattiga på den återstående tredjedelen. Stundom kunna till och med en
eller två personer ega två tredjedelar af rösterna i sockenstämma. Hvad åter
angår stadgandet, att ingen rote må alltför mycket betungas, anser jag det så
obestämdt och sväfvande, att det svårligen af någon embetsmyndighet kan rätt
tillämpas.
Af dessa skäl önskar jag att den nu gällande författningen må uti denna
punkt förblifva oförändrad.»
Häruti instämde Herr C. G. Uggla, Herr Otto Adelborg, Prostarne Landgren,
Collén, Ljunggren, Millen och Otterström.
Ålim. Besvärs- och Ekonomi-Vlskotlcls Betänkande N:0 88.
13
2:o af Herr Stolpe, som yttrade: »Instämmande uti motiverne till Herr
Prosten Emanuelssons reservation, tror jag dock att möjligheten för fattigförsörjningens
ordnande rotevis bör något mer underlättas, än stadgandet härom uti
nu gällande författning medgifver. Detta stadgande tillägger hvarje röstegande i
sockenstämma ett veto mot en sådan reglering, hvilket innebär ett nästan absolut
hinder deremot. Mig synes det vara nog, om detta veto får tillkomma pluraliteten
inom hvarje af de fattigvårds-rotar, i hvilka församlingen kan blifva föreslagen
att indelas. Ett sådant stadgande bör med skäl anses innehålla tillräck
o
O
lig garanti mot en rotes oskäliga betungande, hvilket efter min tanke icke inträffar
med förslaget om besluts fattande genom minst två tredjedelar af de afgifna
rösterna, emedan det lika fullt lätteligen låter tänka sig att en till särskild
rote indelad trakt af socknen, der de fattiga företrädesvis valt sitt tillhåll, blifver
af de öfrige socknemännen öfverröstad.
Det är nyttigt att sjelfva vården om och uppsigten öfver de fattiga inskränkes
till så trånga kretsar som möjligt, emedan denna vård då kommer att
närmare sammanhänga med familjlifvet, hvaremot den jemna fördelningen af fattigvårds-tungan
har en alldeles motsatt fordran. Men då sjelfva uppsigten blifver
verksam endast i den mån de som skola utöfva densamma hafva deraf omedelbar
nytta och heder, eller ock motsatsen, är klart att uppsigtens och underliålls-skyldighetens
sammanföring inom samma kretsar kraftigast befordrar fattigvårdens
ändamål. Härvid får man dock icke förbise, att den normala fattigvårdskretsen,
enligt så väl Svenska fattigvårds-lagar i äldre och nyare tider, som
andra länders lagstiftningar i detta ämne, är församlingen och att de inskränkningar
deri, som kunna tillvägabringas för underlättande af försörjningsåliggandets
ändamålsenligaste utförande äro undantag från regeln, hvilka undantag böra blifva
en frukt af frivillig öfverenskommelse och icke kunna någon afdelning af församlingen
påtvingas. I öfverensstämmelse med dessa grundsatser anser jag Utskottets
förslag till ändring i 2 § 1 mom. i Fattigvårds-Förordningen hafva bordt
erhålla följande lydelse:
»Vilja samhällets medlemmar i afseende på fattigvården fördela samhället
i kretsar eller rotar, med åliggande för en hvar af dessa att försörja dithörande
fattighjon, vare sådant ock tillåtet, så vida de liesta rösterna inom hvarje af de
föreslagna rotarne en sådan fördelning bifalla; och gälle beslut härom hvarje
gång för fem år, efter hvilkas förlopp frågan ånyo skall till öfverläggning förekomma
och de flesta rösterna bestämma om fördelningen må ytterligare för fem
år fortfara.»
b) emot Utskottets första yttrande i fråga om ändring af 10 § i Fattigvår
ds-För ordningen:
l:o af Herr von Ehrenheim, Per Jakob, som anförde: »Emot Utskottets
förslag att den uti 10 § 1. mom. omförmälde afgift skulle kunna af försaralin
-
14 Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 89.
garne bestämmas till högst 50 öre för mans- och 25 öre för qvins-person, som
är mantalsskrifven och fyllt 18 år, i stället för 8 sk. b:ko för mans- och 4 sk.
b:ko för qvinsperson, som nu är stadgadt, får jag mig vördsamt reservera. Då
denna afgift utgår utan annat afseende på inkomst och förmögenhet, än att
de som befinna sig i särdeles knappa omständigheter kunna derifrån af Fattigvårds-styrelsen
befrias, anser jag det stridande emot riktiga beskattningsgrunder
att höja densamma, och jag tror äfven att det är skäl att gå tillväga med största
varsamhet der det, såsom här, öppnas utväg för en församlings röstegande medlemmar
att på de icke röstegande öfverflytta en del af församlingens bördor.
Grundsatsen är här särdeles vigtig, och sedan man en gång börjat att höja personella
afgifter, skola de flesta af de skäl, som nu åberopas för första steget,
äfven kunna åberopas för att på denna bana fortskrida vidare. I materielt afseende
må visserligen nu ifrågasatta tillökning anses ringa äfven för daglönaren,
men man bör dervid komma ihåg att han, förutom denna afgift, äfven har att
utgifva andra,personella afgifter, nemligen mantals-penningar, folkskole-afgift och
bevillning efter första artikeln.
Häri instämde Herr Rehnberg, Carl Gustaf.
2:o af Riksdagsmannen Jöns Persson från Blekinge län, hvilken ansåg
Ekonomi-Utskottet vara obehörigt att föreslå någon bevillning eller afgift af hvad
namn den vara må.
mo 89.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 2 Maj 1857, kl. 12 midd.
Betänkande i fråga om förändrad fördelning emellan stamrotar och
hjelprotar af prestationerne till Knektehållet.
Riksdagsmannen Carl Dahlgren från Elfsborgs län, har uti afgifven, till
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad motion anfört: att, ehuru
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskotlcls Betänkande JV.o 89.
15
fråga ofta varit väckt om närmare bestämmande af förhållandet emellan stamrotarne,
eller de hemman, som hafva Soldat-torpen på sina egor, samt sådana
hemman, hvilka, under namn af ut- eller hjelprotar,' endast bidraga till utgörandet
af de särskilda prestationer, hvilka till knektehållet utgå, nästan intet likväl
blifvit gjordt för denna angelägenhets reglerande. En soldat-rote bestode vanligen
i motionärens ort af l£ mantal, hvaraf det hela hemmanet ensamt såsom
stamrote hade soldat-torpet på sina ägor och lemnade bete till soldatens kreatur.
Dessutom deltoge hemmanet i alla andra prestationer i och för knektehållet till
alldeles lika belopp med de f mantal, som utgöra utroten. Då nu, jemförelsevis
med jords upplåtande till Soldat-torpet, alla öfriga prestationer endast kunde
anses såsom en obetydlighet, så blefve följden att utroten endast droge omkring
1 så stor tunga af roteringen som stamroten finge vidkännas. De 10J kappar
spanmål, som under namn af planpenningar stundom från utrotarne utginge till
stamrotarne, men som oftast aldrig ifrågakomma, ersatte endast en ringa del af
denna skilnad. Då vid indelnings-verkets ursprungliga inrättande, soldat-torpen
endast bestodo af ett spannland åker och högst så stor äng, att derå två stackar
hö årligen kunde skördas, så vore det väl troligt att de onera, hvilka af utrotarne
borde utgöras, när deribland äfven inberäknats hälften uti den nu borttagna
passevolans-afgiften, i någon mån motsvarat stamrotarnes upoffringar; men
numera, då det fordrades att soldat-torpen skulle innehålla åtminstone så mycken
åker, att derå kunde utsås 3 tunnor hafre, i tunna råg och l£ tunna potates,
samt äng för erforderligt hö till två kor, vore förhållandet annorlunda. Femtio
å Sextio R:dr b:ko erhölles i årligt arrende för ett sådant torp, men detta oaktadt
måste stamroten, utom torp-jordens tillsläppande, utgöra hälften i nybyggnader,
reparationer, jordens brukning och beklädnads-bidraget m. m., så att utrotens
hela bidrag till knekte-hållet för sitt £ mantal blott bestode af deltagande
till andra hälften i nämnde särskilda prestationer; på grund hvaraf allt motionären
föreslagit, antingen att hvarje utrote betalade till stamroten en årlig afgift
af 24 R:dr b:ko, utgörande ungefärligen £ af hvad för ett soldat-torp kunde erhållas
i arrende, samt dessutom till £ deltoge i alla andra prestationer för knektehållet,
under förutsättning att rotarne i allmänhet bestode af l£ mantal, eller ock
att utrotarne skulle ensamt bestrida de särskilda prestationerna för roteringen, så
att stamrotarne, med undantag af upplåtande af jord till soldat-torpen, icke med
annat besvärades; varande yttranden öfver ifrågavarande motion afgifne af åtskilliga
Hedervärda Bonde-Ståndets ledamöter, bland hvilka Riksdagsmannen Anders
Medin från Kronobergs län ansett det icke vara rätt att visst lika belopp i förenämnde
hänseende bestämdes, utan önskat att detta belopp måtte blifva efter
mätismanna ordom bestämdt, samt Riksdagsmannen Petter Jönsson från Jönköpings
län trott lämpligaste utvägen för ändamålets vinnande vara att försätta
16
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 89.
torpen i det skick och den storlek, de enligt indelningsverkets grunder rätteligen
borde hafva.
Utskottet har tagit förevarande förslag i öfvervägande; och enär härvid förekommer,
att, såsom i Riksdagsmännen Medins och Petter Jönssons yttranden
antydes, soldat-torpen flerestädes blifvit betydligen utvidgade, så att de innehålla
vida större jordrymd, än i knektekontrakten bestämmes, samt de gjorda framställningarne
synas afse så väl att bereda stamroten nöjaktig godtgörelse af hjelproten
för den jord, den förre, på grund af knektekontraktet, till soldat-torpet tillsläppt,
som ock att hjelproten skulle lemna ersättning för den jordrymd vid torpet,
hvilken utöfver de i nämnde kontrakt gällande förbindelser blifvit af stamroten
åt soldaten upplåten, finner Utskottet sig böra meddela särskildt yttrande i
fråga om hvartdera af dessa olika ersättningsanspråk.
Hvad nu först angår frågan om ersättning för den jord m. m., som på
grund af knektekontrakt blifvit för soldatens räkning upplåten, så får Utskottet
upplysa, dels att inom åtskilliga provinser det förhållande eger rum, antingen att
torpen blifvit anlagde på allmännings eller på rotens samfälda mark eller ock
att vid roteringens bestämmande mindre andel deraf påförts stamrotarne för det
torpen uttagits å deras egor, i hvilka fall någon ersättning för den jord, som
på grund af knektokontrakten utaf soldaterne innehafves, således icke kan ifrågakomma,
dels ock att i öfrigt, der sådan ersättning bör utgå, denna i allmänhet
utgöres med lOj kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, till följd af derom
uti knektekontrakten intagne bestämmelser; vid hvilket förhållande och ehuru omförmälda
ersättning ingalunda motsvarar den prestation, som dermed skulle godtgöras,
Utskottet, som anser det ej tillkomma lagstiftande makten att i sålunda
öfverenskomna vilkor göra ändring, linner den förhöjning i godtgörelsen, som billigtvis
bör ega rum, endast kunna vinnas på det sätt, Kongl. Maj:ts Nådiga Bref
den 15 Mars 1826 föreskrifver, eller genom frivillig öfverenskommelse emellan
parterne.
På grund af hvad sålunda blifvit upplyst, hemställer Utskottet att, för så
vidt i Riksdagsmannen Dahlgrens motion icke afses andre, soldaten vid torpet
medgifne förmåner, än som på knektekontrakten grundas,
samma motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Hvad åter beträffar de af Riksdagsmännen Medin och Petter Jönsson åsyftade,
ej sällan förekommande fall, att torpegorna äro utlagda till betydligt större
vidd, än i knektekontraktet bestämmes, så enär en sådan förbättring i soldatens
vilkor i möjligaste måtto befordrar antagande af en pålitlig karl och betryggar
rote-intressenterne mot täta ombyten, jemte dervid förekommande legas erläggande,
samt jemväl ej allenast verkar till minskning i nämnde lega och i soldatens öfriga
lönevilkor, utan ock stundom lärer föranleda att legan af soldaten helt och
hållet
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 89.
hållet eftergifves, hvaraf allt hjelproten har fördel i samma mån han är skyldig
att deltaga i dessa särskilda utskylder; så finner Utskottet det vara billigt och
rättvist, att stamrote, som tillsläppt jord till sådan utvidgning af torpet, men
icke begagnar sin rätt att, vid inträffande ledighet i soldatnumret, få till hemmanet
åter utlagd den jord, som mer än vederbör till torpet häfdas, må vara
berättigad att, för den soldaten sålunda beviljade förmån, bekomma någon billig
godtgörelse af hjelproten. '
Af dessa skäl och enär det jemväl för det allmännas fördel är af vigt, att
soldaten må vara väl ailönad, samt det ur sådan synpunkt är önskligt att nyssnämnde
rättighet må så sällan som möjligt af stamroten begagnas, får Utskottet
vördsamligen tillstyrka
det Rikets Ständer må uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit
anhålla, att förordnas måtte, att när af stamrotes mark jord blifvit till
soldatens begagnande upplåten till större vidd, än torpet enligt gällande
knektekontrakt bör innehafva, stamrote må vara berättigad att, enligt
värdering af Gode Män, hvilka af parterne ömsesidigt väljas, för sådan
utvidgning årligen uppbära någon billig ersättning af hjelproten i mån
af dennes hemmantal, jemförd! med stamrotens; samt att, sedan dylik
ersättning blifvit fastställd, stamroten icke vidare må ega att få den
jord, för hvilken ersättning blifvit bestämd, till hemmanets egor åter
utlagd.
Stockholm den 30 April 1857..
Emot förestående Betänkande anmäldes reservation af Hr von Ehrenheim,
Per Jacob, som yttrade:
»Emot Utskottets Betänkande, så vidt detsamma innefattar tillstyrkan af en
underdånig skrifvelse, får jag mig vördsamt reservera. Utskottet har i första
delen af Betänkandet visat, att der ersättning för den jord, som, på grund af
knektekontrakten, utaf soldaterne innehafves, bör utgå, bestämmelser om denna
ersättning jemväl blifvit i kontraktet intagne, samt uttalat den åsigt, att det ej
kan tillkomma lagstiftande makten att i sålunda öfverenskomna vilkor göra ändring.
Denna, efter min tanke, fullkomligt riktiga åsigt, hade äfven bort hindra
Utskottet att, på sätt som skett, tillstyrka Rikets Ständer att hos Kongl. Majit
anhålla det förordnas måtte, att stamrote, som till soldatens begagnande upplåtit
jord till större vidd än torpet enligt gällande knektekontrakt borde innehafva,
skulle vara berättigad att, enligt värdering af Gode Män, för sådan utvidgning
årligen uppbära ersättning af hjelproten. Knektekontraktets bestämmelse om upplåtande
åt soldaten af vissa förmåner i jord lärer väl äfven vara ett emellan
samtlige parter öfverenskommet vilkor, och äro således dessa, så vidt deras
rätt deraf är beroende, berättigade att äfven härutinnan hålla sig vid konBih.
till R. St. Brot. 1886 Sj 1857. 8 Sami. 32 Haft. 3
IS
Allm. Besvärs- och, Ekonnmi-Utskottets Betänkande E:o Si.
traktet. Att stadga det stamrote skulle vara berättigad att af hjelprote tilltvinga
sig ersättning för hvad utöfver kontraktet blifvit till soldaten upplåtet, innebär
således obestridligt att till stamrote — den ena parten—öfverlemna den rättighet
att i öfverenskomna vilkor göra ändring, som Utskottet ej ens ansett tillkomma
lagstiftande makten. Af dessa skäl och då genom Kongl. Brefvet den 15 Mars
1826 blifvit föreskrifvet, att Konungens Befallningshafvande, der stridigheter om
planpenningarne ännu kunde uppstå, skulle söka befordra frivilliga överenskommelser
emellan stam- och utrotarne, samt denna utväg, dervid stamrote till framkallande
af en billig öfverenskommelse kan begagna sin rätt att fordra torpets
utläggning, tvifvelaktigt är den enda, som med iakttagande af allas rätt later
sig förena, får jag för min del vördsamt hemställa, att inotionerne jemväl uti nu
ifrågavarande del ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.»
Uti denna reservation förenade sig Friherre Åkerhjelm, Johan Carl, Herr
Silfverstolpe, Fredrik Otto, Herr Rehnberg, Carl Gustaf, Friherre Alströmer,
Carl Jonas Oscar, Herr Uggla, Carl Guslaf, Herr von Ekenstéen, Carl Herman,
Herr af Dalström, Gustaf Jakob, Herr Kontrakts-Prosten Emanuelsson,
Herr Prosten Collén, Herr Prosten Millén, Herr Ödmansson, Herr Björkman.
Herr Lektor Sondén anmälde jemväl reservation mot beslutet.
Herr af Edholm, Herr Kontrakts-Prosten Rundgren och Herr Thomée begärde
få antecknadt att de ej deltagit i beslutet.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
AUm. Besv- och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 90.
i
N:o 90.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Maj 1857, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af
åtskilliga stadganden i Kongl. Förordningen om Sockenstämmor i
Stockholms stad den i6 Mars 184-7.
Dessa lill Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade motioner
äro inom Vällofl. Borgare-Ståndet väckta af Herrar F. A. Rinman, A. F. Boman och
P. H. Hesselgren, samt afse, på anförda skäl, Herrar Rinmans och Bomans, en med
anledning af bevillningens nedsättning, förändrad bestämmelse i afseende på det för
rösträttens tillgodonjutande erforderliga bevillnings-belopp enligt 2:dra Artikeln; samt
Herr llesselgrens förändrade föreskrifter i fråga om Ordförande-befattningen vid
sockenstämmor.
Utskottet har vid handläggningen häraf inhemtat. att sedan ej mindre vederbörande
embetsmyndigheter, än ock hufvudstadens församlingar blifvit i ämnet hörde,
samt desse sistnämnde genom utsedde deputerade, i samråd med af Kongl. Majit i
Nåder förordnade kommittérade, uppgjort underdånigt förslag till Förordning om
Sockenstämmor i Stockholms stad, Kongl. Maj:l behagat i nåder utfärda högstberörde
Förordning af den 16 Mars 1847; och som Utskottet,1 med afseende på ifrågavarande
författnings tillkomst och då densamma endast är för Stockholms stad gällande,
anser framställning om förändring deruti lämpligast kunna af vederbörande lokalmyndigheter
och utan Rikets Ständers medverkan till Kongl. Majit frambäras, hemställer
Utskottet vördsamt,
ali motionerne om ändring uti ofvanberörda stadganden ej må till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 Maj 1857.
Bih. lill R. St. Brot. 1856 {f 1857. 8 Sami. 23 Haft.
1
2
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 91.
N:o 91.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Maj 1857, kl. 11 f. m.
Betänkande, i fråga dels om förändradt stadgande rörande
den ålder, rustningshäst vid antagandet bör innehafva, och dels
om föreskrifter angående hästläkares åligganden vid remonteringsförrättningar.
Uti en inom Hederv. Bonde-Ståndet vackt, tii! Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterad motion, har Riksdagsmannen Anders Andersson från Calmar län
förmält, alt betydliga svårigheter skalle ega runi för rusthållare att få såsom remonter
godkända de hästar, som af rusthållarne sjelfve till antagande förevisades, emedan
hästläkaren understundom sjel£ anmälde hästar till remonter och ”ofta ulan skäl”
meddelade ogynsaint yttrande om hästens duglighet såsom kavallerihäst; hvadan och
under åberopande deraf, att hästafveln här i landet numera betydligen förbättrats,
motionären föreslagit: l:o att Generalmönstrings-instruktionen för indelta kavalleriet
af den I ti November 1819 måtte ändras, så att hussar-häst finge antagas, då den
är i 4:de året, i stället för att den nu skall vara fylld 4 år, dock med vilkor att
hästen skulle i öfrigt innehafva de för antagande erforderliga egenskaper; 2:o att
hästläkaren ej linge hafva några remonter vid remonteringen; att han ej linge ”emottaga
någon ersättning för sitt enligt samvete afgifna tillstyrkande yttrande om remonters
antagande,” och att, om åtal derå egde rum, han borde med ed sig fria;
samt att. derest häst egde fel eller sjukdom, som ej vid antagandet af hästläkaren
uppgåfves, eller om hästläkaren hos en remont anmärkte fel, som denne ej hade,
men hvarföre hästen blefve kasserad, derom öfverbevist, hästläkare skulle varda från
tjeirsten skiljd och derutöfver böta 50 R:dr Riksmynt, deraf 1/5 borde tillfalla Kongl.
Majit och Kronan samt 2/5 åklagaren; och skulle en hvar ega derå kära.
Hvad först angår motionärens förslag, att häst skulle få till remont antagas
efter fyllda tre år, så synes det Utskottet tvifvelaktigt, huruvida den sålunda före
-
Allm. Besv- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 91.
slagna förändringen af gällande stadgande må kunna vara med rusthållarnes välförstådda
intresse eller med kavalleriets fulla tjenstbarhet förenlig. Utskottet finner sig
emellertid icke ega och Rikets Ständer torde jemväl i allmänhet sakna den speciela
sakkännedom, som för bildande af ett tillförlitligt omdöme i denna fråga erfordras; och
då densamma således, enligt Utskottets tanke, hör helt och hållet lemnäs beroende
af Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, hemstället1 Utskottet,
att någon åtgärd i anledning af nämnde förslag icke må af
Rikets Ständer vidtagas.
Beträffande åter motionärens framställning i afseende på djurläkares åligganden
vid remonterings-förrättningar, så anser Utskottet de af motionären i detta fall föreslagna
stadganden vara till en del ändamålslösa och i vissa afseenden mindre lämpliga;
hvadan och då de svek och förseelser, som i nämnde hänseende af djurläkare
möjligen hegås, kunna på grund af hvad om tjenstemän i allmänhet uti lag och
författningar stadgadt är beifras samt vederbörande ega att öfver meddelade beslut i
fråga om rustningshästs antagande eller kasserande hos Kongl. Majit i underdånighet
föra klagan och sålunda vinna rättelse, när sådant beslut tilläfventyrs kan på felaktigt
utlåtande af hästläkaren vara grundadt, så får Utskottet jemväl
afstyrka bifall till ifrågavarande framställning.
Stockholm den 4 Maj 11! 5 7.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1857.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 92.
4
N:o 92.
Ank. till Exp.-TJtsk. d. 8 Maj 1857, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af älerremiss utaf Utskottets Betänkande
N:o 75.
Vällofliga Borgare-ståndet har tili Utskottet återremitterat Betänkandet N:o
75, hvarigenom Utskottet afstyrkt väckt motion om upphäfvande af skyldigheten att
vara försedd med pass vid resor uti samt till och från Sverige; men som samma
Betänkande, i anledning hvaraf Höglofliga Ridderskapet och Adeln beslutat underdånig
skrifvelse i ämnet, blifvit af Preste- och Bonde-stånden bifallet, samt den väckta frågan
således, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, förfallit, kan återremissen
icke föranleda lill någon vidare åtgärd. ,
Stockholm den 8 Maj 1857.
Bih. lill R. St. Fröt. 1856 $ 1857,. 8 Sami. 24 Haft.
1
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93.
N:o 93.
Ani. till Exp.-Utsk. den H Maj 1857, kl. 18 m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om förändradl
sätt för utgörandet af Presterskapets aflöning, m. m.
De till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade motioner, sorn
afse detta ämne, äro väckte
Inom Höglofliga Ridderskapet och Adeln af:
Herr Grefve Posse, Arvid,
Herr von Koch, Nils Samuel,
Herr Gethe, Slen Erik, i
Herr Grefve Anckarsvärd, Carl Henrik, och
Herr Friherre Alströmer, Jonas;
Inom Vällofliga Borgare-ståndet af:
Herr J. Ödmansson, samt
Inom Hedervärda Bonde-ståndet af:
Nils Andersson från Christianstads län,
Per Nilsson i Espö från Malmöhus län,
Nils Hansson från Christianstads län, i två särskilda motioner,
J. Andersson från Östergöthlands län,
Ola Mänsson från Christianstads län,
David Åndersson från Hallands län,
Jöns Persson från Blekinge län, uti två särskilda motioner,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93. 5
Daniel Danielsson från Jönköpings län, och
J. M. Lundahl från Skaraborgs län.
A) Herr Grefve Posse har yrkat en lag. som bestämmer att:
i:o Alla af Kongl. Majit fastställda, nu gällande konventioner om presträt
tigheters
utgörande bibehållas vid gällande kraft till den 1 Maj 1958, med rättighet
för Rikets Ständer att, efter nuvarande innehafvares afgång, framdeles förordna
om förvandling af all i dessa konventioner bestämd afgäld till motsvarande spanmål;
2:o I alla öfriga pastorater i Riket skall, genom Kongl. Maj:ts försorg, inom
1858 års utgång, på de hufvudgrunder Kongl. Förordningen den 5 April 1816
innehåller, upprättas ordentligt förslag, omfattande pastoratets alla lagligen bestämda
prest-rättigheter af hvad namn som helst, taxerade till visst belopp i spanmål, för
att, vid allmän sockenstämma, i närvaro af krono- och konsistorii-ombud, leda till
vänlig förening lärare och åhörare emellan, då, i händelse af sådan öfverenskommelse,
densamma bör till Nådig fastställelse för tiden till den 1 Maj 1958 i underdånighet
anmälas; men skulle ändamålet motverkande stridigheter uppstå, öfverlemnas
förslaget och deremot framställda anmärkningar, jemte Landshöfdingens och
Domkapitlets utlåtanden i ämnet, till Kongl. Maj:ts Nådiga granskning, för att på det
sätt, i hvarje förekommande fall linnes rättvist, blifva regleradt och för tiden till den
1 Maj 1958 stadfästadt, hvarvid skall iakttagas dels att samtliga ostridiga presträt
tigheterna,
förvandlade efter deras värde, skola bestämmas att utgå i motsvarande
spanmål eller, om båda parterne det önska, i penningar, dels ock att inkomsten af
hvarje pastorat icke beräknas högre än till det belopp, hvarmed densamma nästförutgångne
år, enligt antaget bruk eller enskild öfverenskommelse, utgått.
B) Herr Ödmansson har påyrkat enahanda föreskrifter, som de af Herr
Grefve Posse föreslagna, blott med det tillägg, att nu gällande konventioner skulle
bibehållas vid sin kraft till den 1 Maj 1958 ”eller ock intill dess andra grunder
för presterskapets aflöning af Rikets Ständer antagas”.
C) Ola Månsson har föreslagit en lag med följande bestämmelser:
l:o Alla af Kongl. Majit fastställda nu gällande konventioner om presträttighcters
utgörande bibehållas vid gällande kraft till den 1 Maj 1958, och
med rättighet för Rikets Ständer att efter nuvarande innehafvares afgång, på derom
väckt fråga, förordna om förvandling af samtliga dessa rättigheter till motsvarande
spanmål;
2:o I alla öfriga pastorater inom Riket skall, genom Kongl! Maj:ts Nådiga
försorg, upprättas förslag, som, med undantag af de godtyckliga pålagor och frivilliga
gåfvor, hvilka endast genom häfd kunna försvaras, böra omfatta pastoratets alla
lagligen bestämda presträttigheter af hvad namn som helst, prestgårds-byggnad inberäkna^
taxerade till visst belopp i spanmål, för att inom året 1858, och sedan
4 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskoltets Betänkande N:o 93.
pastor och församlingen minst en månad förut livar för sig derutaf bekommit del,
vid allmän sockenstämma, i närvaro af krono- och konsistorii-ombud, leda till vänlig
förening lärare och åhörare emellan, då, i händelse af sådan öfverenskommelse, densamma
hör till Nådig fastställelse för tiden till den 1 Maj 1950 i underdånighet
anmälas. Men skulle ändamålet motverkande stridigheter uppstå, öfverlemnas genom
krono-ombudet förslaget och deremot framställde anmärkningar till Landshöfdingeembete!,
som har att, jemte eget och Domkapitlets utlåtande i ämnet, öfversända
handlingarne till Kongl. Maj:ts Nådiga granskning, för att slutligen och på det sätt,
j hvarje förekommande fall linnes rättvist, blifva regleradt och för tiden till den 1
Maj 1958 stadfästadt; hvarvid skall iakttagas, att samtliga presträltigheterna höra
vid följande Riksdag, på derom gjord framställning, af Rikets Ständer bestämmas alt
utgå endast i spanmål;
3:o Vid upprättande af konventioner enligt förestående 2ulra punkt, skola
samtliga prest-rättigheterna för hvarje pastorat icke beräknas högre än till ett me
delpris
af det värde, hvarefter de under de 10 sista åren, enligt anlaget bruk, särskild
öfverenskommelse eller markegångs-pris, utgått;
4:o Vid den taxering och förvandling af prest-rättigheter till spanmål, som,
enligt föregående l:sta och 2 ulra punkterne, af Kongl. Maj:t genom vederbörande
eller af Rikets Ständer verkställes, får den värde-mätare, som vid förvandlingen
tillämpas, icke öfverskrida medelpriset af de 10 sistförflutna årens markegång, eller
värdet hvarefter sådane rättigheter utgått, hvilka icke lill markegångspris kunna
hänföras;
5:o Efter det ifrågaställde förvandling af prest-rättigheter till spanmål blifvit
afgjord och vunnit behörig fastställelse, äro tiondegifvare berättigade tili lösen deraf
efter 10 års medel-markegång, som utan förhöjning af forsel-lön till pastor erlägges;
6:o Föreskrifne konventioner och derå meddelad fastställelse hindra icke
en allmän reglering af Preste-ståndets löneinkomster, om en sådan af Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer under tiden gemensamt beslutas.
Uti denna motion har Nils Larsson från Jemtlands län instämt.
Ofvanberörde tre förslag hafva, efter hvad i motionerne finnes tillkännagifvet,
varit föranledda deraf, att, då utgången af alla frågor om presterskapets aflönings-sätt
vid förutgångne Riksdagar icke skulle hafva uppmuntrat till framläggande af förslag
lill grundlig förändring och ny tidsenlig organisation af detta löningssätt, motionäreme
ansett en väl beräknande klokhet bjuda, att nu icke fordra större reform än
den, som utan konflikt med presterliga privilegierna kan erhållas.
D) Her von Koch har, med särskildt föranledande af Herr Grefve Posses
ofvan omförmälda förslag, äfven \äckt motion i ämnet och sålunda andragit:
att motionären ansåge det vara af högsta vigt, att all tionde, såsom en produktionen
hindrande och förhatlig pålaga, aflöses, och utbytes emot en gång för alla
Allmänna Besvärs- och Ekonomi- UIskollels Betänkande N:o 93. 5
bestämda afgifter, samt att för öfrigt presterskapet, likasom alla tjenstemän, erhålla
sina inkomster på annat sätt än direkt från den enskilde medborgarens händer;
att motionären icke trodde, att presterskapets inkomster på det hela böra
minskas, men att de böra annorlunda fördelas emellan det högre och det lägre
presterskapet, så att hvarje tjenstgörande prestman får anständig bergning och det
nuvarande opassande aflöningssättet ej vidare må hindra landets bäst uppfostrade,
äfvensom i afseende på lefnadsvett mest bildade män, att ingå på en bana, sora
borde vara den första, men nu de fleste ynglingar, äfven presters egna barn, snart
sagdt anse under sin värdighet att beträda; samt
att motionären derföre ansåge Rikets Ständer böra, till vinnande af nämnde
ändamål, hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om nedsättande af en kommitté
af t. ex. två prester och fyra lekmän under Ecklesiastik-ministerns ordförande, för
att, efter inhemtande af noggranna underrättelser angående presternes nuvarande inkomster,
uppgöra förslag till allmän reglering för Svenska presterskapet af löner, att
utgå antingen från en gemensam fond eller från särskilda, efter stift, län eller andra
distrikter, fördelade allönings-kassor.
1 anledning af denna motion har Herr Grefve Liljencrantz, G. F., framställt
yrkande, att den kommitté, hvilken sålunda blefve nedsatt, måtte taga i öfvervägande
huruvida ej presterskapets boställen borde utarrenderas, sedan nödig jord till trädgård
och föda för behöfliga husdjur blifvit undantagen, genom hvilken åtgärd Herr
Grefven ansett sådan förökad inkomst af dessa boställen kunna vinnas, att tillgång
derigenom erhölles jemväl till förbättrande af det lägre presterskapets löner; och
har Friherre Raab, A. C., häruti instämt, med yrkande, att arrendetiden måtte bestämmas
till 30 år.
E) Jöns Rersson har erinrat, att presterskapets aflönande genom tionde, offer
och gåfvor vore en lemning från Katholska religionen, hvilken religion hufvudsakligen
afsåg att, under skenet af välgörenhet och utdelande af nåd och syndernas förlåtelse,
åtkomma folkets penningar; att presterskapet dock numera borde inse fördelarne
och nödvändigheten för mängden ibland nämnde embetsmannaklass att genom
löningssättets förändring få sin ställning till åhörarne mera tillfredsställande samt
sina verldsliga bestyr minskade för att lugnare och verksammare kunna egna sig åt
sitt dyrbara kall; att landtpresten, om han hade ett stort och fördelaktigt boställe,
genom vården af detta vore nödsakad att eftersätta sin andliga verksamhet och, om
bostället åter vore ringa, genom behofvet att söka föröka de olika slagen af uppbörder,
hvartill han anses berättigad, äfvensom i begge fallen, genom tionde-uppbörden,
komme i en obehaglig ställning till sina åhörare; att tionden vore orimlig äfven
utur den synpunkten, att presten skulle genom en så betydlig afgift|lönasjif jordbruket,
då hans kall likväl afsåge menniskorna, men icke jorden; att medan Statens
öfrige tjenstemän äro förbjudna att för sin tjensteutöfning mottaga gåfvor, så brukade
6 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93.
deremot presterne emottaga sådane och skulle stundom ej kunna bestå, derest de
afsade sig dessa gåfvor;
samt att tiden nu vore inne att göra frågan om ett förändradt aflöningssätt
för landets presterskap till föremål för lagstiftande maktens synnerliga omvårdnad.
Motionären föreslog derföre, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla, att åt en kommitté, bestående af sakkunnige män, så väl
prester som lekmän, måtte uppdragas att, efter inhemtande af uppgifter om presterskapets
löneinkomster under de sista 10 åren, och med ledning af taxerings-uppgifternas
medium under denna tid, uppgöra förslag till allmän allönings-stal för
presterskapet, på det att Rikets Ständer vid nästa Riksdag må komma i tillfälle att
hos Kongl. Majit vidare framställa huru de anse att löningssättet, utan rubbning i
förhållandet för de nuvarande medlemmar, som önska vid det gamla förblifva, må
kunna i framtiden bestämmas och utgöras.
F) Samme motionär har, hvad särskildt beträflade presterskapets skaft-tionde,
andragit att, genom Kongl. Brefvet den 19 Juni 1830, kungjordt genom Kongl.
Maj:ts och Rikets Kammar-kollegii Kungörelse den 20 Juli nämnde år, visserligen
den fördel vunnits för tiondegifvare, att pastorerne icke kunna fördröja sädesgrödans
räknande på åkern mer än 48 timmar, sedan kallelse på de af pastor utsedde tionderäknare
blifvit af tiondegifvare anmäld; men detta stadgande kunde dock icke egentligen
afvända de olyckor och ännu mindre de obehagligheter, som denna löntagarens
räkningsrätt ådrager löngifvaren. Ofta kunde, på mindre tid än två dygn, grödan
skadas; och då motionären förmodade att Preste-ståndet, dels i följd af pastorernes
öfverenskommelse!' i åtskilliga orter, dels i anseende till deras goda inkomster äfven
ur andra källor, torde anse presterskapet, i förhållande till andra löntagare, ganska
väl lottadt, ville motionären föreslå ett sätt att kunna undvara berörde förrättning,
hvilken, om presten sjelf företoge sig den, syntes för honom vara lika obehaglig, som
för landtmannen. Detta sätt, hvilket motionären trodde förena både tiondegifvarens,
och tiondetagårens säkerhet och fördel, bestode deruti, att tiondegifvaren uppgåfve beloppet
af sin skörd, uti hvilka uppgifter några större oriktigheter ej borde kunna
ega rum, enär skörden och tröskningens resultater blefvo synliga för många ögon,
samt en felaktig uppgift lätt kunde genom grannar och tjenstefolk upptäckas. Men
om pastor misstänkte tiondegifvarens uppgift, så kunde, utan att påfordra skördens
fördröjande eller räknares inställande, tvisten afgöras sålunda, att pastor tillkallade
två eller tre och tiondegifvaren lika många gode män, hvarefter dessa fyra eller sex
gode män gemensamt utsågo den femte eller sjunde, då begge parterne borde vara
förbundne åtnöja sig med desse gode mäns beslut, sådant det af pluraliteten fattades;
hemställande motionären, att underdånig skrifvelse, i enlighet med detta förslag, måtte
till Kongl. Maj:t allåtas.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93. 7
G) Jan Andersson har andragit, att det vore allmänt bekant alt åtskilliga
pastorater lenmade en afkastning vida öfver de löneförmåner, hvarmed en kyrkoherde
bör kunna vara belåten, under det åter andra pastorat lemna endast en medelmåttig
afkastning och de löneförmåner, som på en komminister eller adjunkt sig
belöpa, merändels äro så knappa och obetydliga, att de ej förslå till hans anständiga
bergning och underhåll, svnnerligast om han derjemte har familj att försörja.
Då derförutan de bästa och indrägtigaste pastoraterna gåfvos åt personer, som samlat
meriterne dertill på helt annan bana än den presterliga, och hvilkas verksamhet,
ehuru värd uppmuntran och erkänsla, legat helt och hållet utom det presterliga
embetet, så blefve ofta följden att nämnde embete och själavården vårdslösast
handhades och sämst utöfvades i de pastorater, som rikligast aflönade sin kyrkoherde,
hvarjemte folkmängden och den lerritoriela vidden i dessa pastorat så öfverhopade
pastor med göromål, alt, äfven der en god vilja och större förmåga vore hos pastor
förenade, dessa dock icke gjorde tillfyllest. Motionären ansåge derföre en reglering
af samtlige pastoraterne i riket vara af behofvet högeligen påkallad, ej allenast såsom
ledande till en jemnare och billigare fördelning af presterskapets löneinkomster,
utan jemväl såsom höst gagnelig och nyttig för församlingarne sjelfve, så väl i afseende
på pastoral-vården, som med hänsigt till de många olägenheter, hvilka uppstå för
församlingsboerne i de större pastoraten, deribland ej minst det långa afståndet mellan
en del af sockneboerne och pastor, hvarigenom desse, då de skola besöka honom för
alt söka någon hans embelsåtgärd, nödgas företaga långa resor samt följaktligen försätta
mycken tid. Af dessa skäl föreslog motionären, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet begära, det Kongl. Maj:t täcktes för beredande af en
jemnare fördelning af presterskapets aflöning, låta reglera alla rikets pastorat på så
sätt, alt de större deraf så till vidd som folkmängd förminskades och de mindre
proportionaliter förstorades, äfvensom samtlige annexer och sacellanier kornnie att
utgöra sjelfständiga gäll och utvidgas till det omfång och den folkmängd, att en
kyrkoherde kunde deraf ega sin anständiga utkomst, i följd hvaraf kapellans-beslällningarne
borde helt och hållet försvinna. Adjunkternes löner borde ock fixeras till
visst belopp, som ej vore alltför knappt motsvarande deras lefnadsbehof; och borde,
för beredande af denna pastorats-reglering, i nåder nedsättas en kommitté, bestående
ej endast af prester, ulan åtminstone till halfva antalet af lekmän, hvilken
kommitté skulle undersöka och föreslå grunderne för nu föreslagne pastorats-reglering.
Uti denna motion har J. P. Andersson från Östergöthland sig förenat.
H) Nils Hansson har påyrkat, att så vida de olägenheter, som med det hitills
varande aflöningssältet äro förenade, fullständigt skola afhjelpas, två väsentliga
vilkor derför borde iakttagas; del första, att presterskapets löner bestämmas en
8 Allmänna Bestars- och Ekonomi-Utskollels Belänkande N:o 93.
gång för alla, samt sålunda icke blifva beroende af tillfälliga konventioner eller dylikt;
samt det andra, att presterne icke sjelfva blifva uppbördsman för sina inkomster,
utan att dessa uttagas likasom öfriga skatter ocb derefter till presterskapet
kontant utanordnas. I sådant hänseende föreslog motionären: att inom hvarje härad
borde utses en kommitté, efter enahanda grunder, som för val af deputerade för
markegångs-sättningarne na äro gällande, och hvilka kommittéer, i närvaro af Krono
och Konsislorii ombud, borde, med ledning af möjligen redan gällande ackorder,
tionde-längder, taxerings-uppgifter samt de upplysningar, som i öfrigt må stå alt
vinna, i afseende å presterskapets hittills varande inkomster inom hvarje pastorat,
uppskatta dessa, för så vidt de utgått af jorden, till vissa tunnor spanmål, hälften
råg och hälften korn, hvilken spanmål sedan borde på de särskilda hemmanen i
mån af uppskattning, egovidd och godhet fördelas;
att i denna spanmåls-beräkning borde inbegripas ej blott den så kallade skafttionden,
utan äfven ersättning för qvicktionde, körslor, mjölk, smör, ägg och alla
andra dylika inkomster, som nu åligga jorden, af hvad namn och beskaffenhet dessa
än vara månde;
att spanmålen icke erlades in natura, utan med kontant efter årets markegångspris,
utan förhöjning;
att i stället för offer, dagsverken, de så kallade Jura stol® och alla andra
dylika utskylder, hvarje person, som uppnått 21 år, måtte, då lian ej för sjukdom
eller andra orsaker är från afgift till kronan befriad, intill sitt 60:de år erlägga,
männen En R:dr och qvinnorne 24 sk. Rgs, hvarvid dock husbonde skulle, mot
afdrag å lönen, betala för sina lagstadde tjenare;
att samtlige dessa utskylder borde å de vanliga debetsedlarne upptagas, samt
af länsmännen, hvar inom sitt distrikt, uppbäras med hälften omkring den 1 December
^och andra hälften den 1 April samt derefter genast till presterskapet
utbetalas;
att dessa stadganden borde tillämpas äfven på de pastorater, der lönekonventioner
nu äro gällande, enär det skall visat sig, att all natura uppbörd af presterskapets
inkomster lätteligen kunde leda till tvist och osämja mellan lärare och åhörare;
att presterskapet borde, vid embetets förlust, förbjudas alt, under hvilken
form det vara månde, hetunga sina församlingsboer med ytterligare utgifter eller
besvär, äfven då sådana såsom frivillig gåfva erbjödos;
alt för den händelse antingen presterskapet eller någon församlingsbo icke
skulle finna sig belåtne med den afgift i spanmål, som vid de inom häraderne nedsatte
kommittéer fastställdes, de torde böra ega rätt att deröfver föra klagan hos
kommittéen för markegångs-sättningen inom länet, och vidare på sätt besvär öfver
denna kommittées åtgärder nu fullföljas; samt <
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93. 9
att häradsskrifvare och länsmän, för besväret med debitering och upphörd
af presterskapets löner, borde få uppbära en procent af lönebeloppen, att dem emellan
lika fördelas.
J) Samme motionär har i serskild motion föreslagit:
att då för närvarande många pastorater i Riket funnos med flera socknar
eller kapellag och hvilka omöjligen kunde af en prest behörigen vårdas, men i afseende
på inkomsterna allt för väl tålde vid att delas, Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet begära det en allmän undersökning i berörde hänseende’måtte
företagas, samt Kongl. Majit derefter i Nåder pröfva och afgöra hvilka pastorater,
som vid nuvarande innehafvares afgång lämpligen kunde delas; hvarvid borde iakttagas
att då annexförsamlingar eller kapellag ansåges böra utgöra serskilda gäll, der
redan anställde komministrar skulle till kyrkoherdar befordras, med bibehållande af
innehafvande boställen samt rätt till alla pastors inkomster af annexförsamlingen, eller
kapellaget,, men mot afträdande till pastor i moderförsamlingen af de inkomster, som
derifrån till komministern nu utgå. Inom de annexförsamlingar eller kapellag, der
komminister nu ej finnes, men hvilka ändock kunde anses böra till serskilda prestgäll
afsöndras, borde möjligen i socknen befintliga annex- eller mensal-hennnan till
boställe åt blifvande pastor anslås;
alt Rikets Ständer borde för sin del besluta och i underdånighet begära,
att, sedan en sådan delning af pastoraterna försiggått, som nu blifvit föreslagen, ny
klassifikation af alla Rikets prestgäll måtte företagas på grund af folkmängden och
pastors deraf föranledda mer eller mindre trägna göromål, så att alla pastorater med
fulla 4,000 innevånare och deröfver skulle hänföras till lia klassen, alla med fulla
3,000 till 2:a klassen, alla med fulla 2,000 till 5:e klassen, samt de derunder till
4:e klassen;
att sedan utskylderna till pastor blifvit för hvarje pastorat bestämde, dessa
inkomster, i stället att till presterskapet i hvarje församling utbetalas, borde levereras
till statsverket, hvilket deremot skulle öfvertaga presterskapets aflöning;
att för detta ändamål inkomsterne måtte bestämmas för lista klassens pastoratet'
till 4,000 Ridr, för andra klassens till 3,000 Ridr, för 3:dje klassens till
2,500 Ridr och för 4:de klassens till 2,000 Ridr Riksmynt;
att, till godtgörande af detta belopp, prestebolet borde uppskattas till viss afkastning
efter enahanda grunder, som för militiat-boställen nu ega rum, samt lönefyllnaden
halfårsvis till pastor utbetalas;
att inom de prestgäll af lista och 2:dra klassen, der, äfven efter skedd delning
af pastoraterne, 2 ine kyrkor eller kapell komme att finnas, redan varande komministaturer
borde bibehållas; men med lönerne förfaras på samma sätt som i afseende
å pastorernes inkomster blifvit föreslaget, samt dessa löner bestämmas till
Bih. till R. St. Prot. i856 $ i857. 8 Sami. 24 Häft. 2
10 Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottets Betänkande N:o 93.
1,500 R:dr i pastorater af lista klassen och 1,000 R:dr, allt Riksmynt, i pastorater
af 2:dra klassen, boställslägenheternes afkastning inberäknad;
att deremot alla öfriga komministraturer borde till Statsverket indragas och
inkomsterna deraf användas till pensioner åt sådane prestmän, som vid uppnådda
60 år ej vunnit ordinarie befordran;
att till ordnande af adjunkternes lönevilkor och en billig förbättring i deras
nuvarande bekymmersamma ställning måtte stadgas att den ordinarie prestman,
som begär oell erhåller adjunkt till sig missivera!, skall till honom afstå tio procent
af sin löneinkomst, samt derjemte förse adjunkten med fri bostad och fritt
vivre;
att enka eller barn efter afliden prestman ej vidare måtte få åtnjuta mer,
än tjensteår och ett nådår vid lägenheten, samt att den under tiden tjenstgörande
prestmannen borde få uppbära en tredjedel af lönen, hvilket belopp äfven alltid skulle
tillkomma vice pastor, då sådan för ordinarie prestman förordnades;
att deremot det bruk, som, särdeles i Skåne, skulle till stort men för församlingen
inrotat sig, att nemligen det obefordrade presterskapet slår under sig nästan
alla bättre klockarelägenheter, måtte afskaffas;
att adjunkterne med samma ansvar som föreslagits för det ordinarie presterskapet
borde förbjudas att betunga lörsamlingsboerne med något slags sammanskott,
gärder eller andra utgifter; samt
att, i händelse, såsom motionären förmodade, Statens inkomster af pastoraterna
skulle komma att öfverstiga ufgifterne till presterskapets aflöning, detta öfverskott
måtte användas, i främsta rummet till pensioner åt kyrkoherdar och komministrar,
som vid uppnådda 60 år taga afsked, och hvad sorn öfversköt dessa pensioner
till understöd åt aflidne prestmans enkor och oförsörjda barn, enär ändamålet
med de af motionären föreslagna reformer icke vore att fråntaga presterskapet
någon af dess nuvarande inkomster, utan endast att ordna dessa så, att, å ena sidan,
prestens verksamhet ej må bortryckas från dess egentliga, bestämmelse, och, å
den andra, alla de tvister emellan presten och hans församlingsboer, hvilka syntes
oskiljaktiga från det nuvarande aflöningssättet, kunde undvikas, samt slutligen äfven
inkomsterne, i mån af göromålens mängd, billigtvis fördelas.
KJ Per Nilsson i Espö bar, beträffande presterskapets aflöning i Skåne,
och i ändamål att ej blott pastorerne utan äfven de hittills så illa lottade adjlink—
terne måtte blifva skäligen aflönade, för berörde provins föreslagit följande stadganden:
l:o Att samtlige provinsers pastorater må underkastas en ny klassificering
och indelning, dervid hufvudsakligen skulle tagas i betraktande socknarnes vidsträckthet
och folkmängd, så att intet pastorat måtte inrättas större till omfånget än att
det af en själasörjare kunde ordentligen förvaltas, och torde jemväl, der så tarfvades,
en delning af pastoraterne böra verkställas.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93. 41
2:o Att pastoraterne skulle hädanefter som hittills utgöra tre klasser och
pastors lön hestämmas: i första klassens pastorater till 400 tunnor spanmål; uti
andra klassens till 300 tunnor samt i tredje klassens pastorater till 200 tunnor,
hvilken spanmål borde utgå till l/5:del af hvartdera de tre sädesslagen, råg, korn
och bafra.
3:o Den sålunda stipulerade spanmåls-lönen finge ej utgå in natura, utan
skulle lösas efter medelpriset af de 10 sista årens markegångs-taxa.
4:o Under fullt ansvar och med skyldighet för kommunerna att ersätta all
möjligen uppkommande uppbörds-balans, skulle väljas och antagas i hvarje socken
eller by en uppbördsman, som hade att uppbära och på bestämd tid till pastor utbetala
den honom, såsom lön, tillkommande spanmåls-lösen.
5:o Så väl prestgårdarne som annex-hemmanen skulle fortfarande af vederbörande
pastor innehafvas, dock borde de upptaxeras till hvad de skäligen kunde
gifva i arrende, hvilket belopp borde afgå från den för pastor bestämda löne
span
målen.
6:o Till grund för hvarje jordegares bidrag till prests aflöning skulle
läggas jordrymden efter tunnland-talet, vederbörligen uppskattad i mån af jordens
större eller mindre godhet, äfvensom enahanda beräknings-grunder skulle gälla för
öfrige församlingsboernes bidrag till detta ändamål.
7:o Borde prest vara befriad från alla afgifter i och för uppbörden af hans
lön, men å andra sidan ej heller ega rätt beräkna sig någon inkomst för särskilda
embets-förrättningar.
8:o Adjunkterne, som pastor i landtförsamling till sitt biträde behöfver,
skulle likaledes lönas af församlingen sålunda: att adjunkt i första klassens pastorat
erhölle 700 R:dr B:gs lön, i andra klassens 600 R:dr R:gs samt i tredje klassens
pastorat 500 R:dr samma mynt; hvarförutan pastor skulle vara skyldig bestå adjunkten
kost och husrum. 1 de pastorat, der adjunkt vore obehöflig eller för tillfället
ej funnes, vore församlingsboerne berättigade anslå lönen till församlingens
fattigförsörjning eller till skolan.
9:o Så framt ej pastor och församlingen derom särskildt öfverenskomme,
skulle de sålunda föreslagna förändringar ej vidtagas förr, än efter nuvarande pastorers
afgång från af dem innehafde lägenheter.
Uti denna motion har Nils Olsson sig förenat.
L) Nils Andersson har föreslagit följande bestämmelser:
4:o Att pastor för sina presterliga befattningar icke må af församlingen
kunna uppbära eller emottaga serskild betalning; utan skall han lika med andra
Rikets embets- och tjenstemän erhålla lön på stat.
12 Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottets Betänkande N:o 93.
2:o Lönen, som skall i penningar bestämmas och utgå, utbetalas till pastor
qvartaliter från Ränterierna; ilen bestämmes efter ett medium af pastoratets
uppgifter till taxering under de sista 10 åren.
3:o Pastorerne bibehålla sina boställen, hvilkas afkastning taxerings-kom
mittéerna
ega att beräkna och bestämma i penningevärde, hvarefter detta afräknas
från den i allmänhet bestämda penningelönen.
4:o Pastorernes tertial-tionde, denna utgående efter enahanda beräkning, som
kronobonden, inbetalas till Statsverket, enligt åsatt markegång, men alla andra af
gifter
och tjenstskyldigheter till presterskapet, såsom jura stola;, körslor och dagsverken
m. m., upphöra.
5:o De nuvarande pastorer kunna emot sin vilja icke tvingas att ingå på
denna föreslagna reglering, utan bibehålla nu åtnjutande löneförmåner; men regleringen
skall ovilkorligen sättas i verket, då pastor dermed förklarar sig nöjd, eller
då han från innehafvande beställning afgått.
Men, om detta förslag, i sin helhet eller med nödiga förändringar, ej skulle
af Rikets Ständer antagas, yrkade motionären:
att Kongl. Förordningen om presterskapets uppbörd i Skåne af den 16 Oktober
1793 § 6, angående tertial-tiondes utgörande, äfvensom de stadganden, hvarpå
kyrkoherdes rättighet att verkställa räkning, vare sig i kärfvar eller skäppan, må
upphäfvas; samt
att, i händelse pastor har anledning misstänka oriktig uppgift af tionde-gifvaren,
förhållandet må utredas genom gode män, på sätt att pastor dertill utser
två och tionde-gifvaren två, i orten och med förhållandena bekante män, hvilka,
sedan dessa fyra tillkallat en femte, skola skriftligen afgifva sitt yttrande; kommande
hvad desse gode män genom fleste rösterna förklara, att oåterkalleligen blifva för
det årets uppbörd gällande.
Uti denna motion hafva Måns Persson och Anders Persson, begge från Malmöhus
län, sig förenat.
M) David Andersson har uti samma motion, hvars öfriga delar redan blifvit
uti Utskottets Retänkande N:o 20 behandlade, tillika fästat uppmärksamheten på det
för det andliga sinnet anstötliga uti det så kallade offret till prester och klockare
och på vissa ställen äfven till andra föremål, hvilket försiggår vid altaret under
gudstjensten, och hvilket allöningssätt vore oförenligt med den protestantiska andan
och sednare tiders uppfattning deraf, samt vore ovärdigt och förödmjukande för ett
upplyst, sjelfständigt och från girighet skildt presterskap. Ej heller saknade man
exempel på förargelseväckande uppträden i detta afseende från icke lång tid tillbaka.
Motionären hemställde derföre att all offring måtte upphöra samt, i händelse presterskapet
icke sjelfmant skulle finna sig uti att afstå ifrån en i motionärens tanke
ika obehörig som okristlig beskattning, presterskapet, så framt dess anspråk funnes
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N;o 93. 13
grundade å lag, skulle derföre erhålla lämpligt vederlag, i en eller annan ordning
utgående till bestämdt belopp.
N) J. M. Lundahl har andragit att då han inhemtat, att Herr Kyrkoherden
Otterström i Preste-ståndet väckt motion om lönereglering inom presterskapet, med
afseende på pastorernes förhållande till deras embetsbiträden komministrarne, men
denna motion ej blifvit till allmänt Utskott remitterad, hade Lundahl förskaffat sig
del af berörde motion och hufvudsakligen på densamma grundat det förslag han
ville framlägga. Motionären har vidare anfört, att komministrar och kapellpredikanter
ej haft anledning att af Staten eller församlingarne förvänta sig någon positiv
undsättning i sin betryckta belägenhet, enär församlingen med skäl kunde invända,
alt den redan allönar både pastor och komminister, men ej betjenas af mer än
endera i hvarje fall, alldenstund den sednare uträttar hvad den förre utan komminister
skulle sjelf uträtta, der han uppbure all i lag utgående pastorslön. Om således
någon positiv hjelp för komministrarne med skäl vore att vänta, borde den
utgå från deras närmaste principaler pastorerne. Desse sednares inkomster hade,
genom svenska jordens stigande odling till fyrdubbel afkastning under pastorerne
bibehållen rätt att af denna afkastning räkna till sig 3O-delen af all säd, på många
ställen mer än, fyrdubblats, hvaremot komministrarnes lön ännu vore densamma,
som för hundrade år sedan, der den ej undergått förminskning, bland annat, såsom
följd just af många pastorers förbättrade löningssätt medelst stadfästade konventioner.
Att pastorernes ekonomiska ställning ofta vore mindre fördelaktig än hvad
deras rika löner antydde, ansåg motionären jemväl härflyta derifrån att de i allmänhet
fått tillträda pastoratet först sedan de på en komministratur eller illa aflönad
skolplats blifvit mer eller mindre skuldsatta. För att afhjelpa dessa olägenheter och
missförhållanden föreslog derföre motionären:
l:o Att Rikets Ständer måtte ingå till Kongl. Maj:t med underdånig an
hållan,
att, der en församling önskar förändra komministratur till pastors indelning,
pastoraters delning derigenom må på allt sätt befordras och understödjas, hvarvid
ock stomhemmanet såsom lönings-hemman må i delningen ingå;
2:o att, der pastorats delning ej af församling äskas, pastor må åläggas
att af all sin ingående lön afstå 6 procent af 15Usta till och med 200:de tunnan
och 10 procent af 20Usta tunnan och deröfver, allt i kronotionde-värde beräknadt;
3:o att detta pastorernes tillskott må ingå till en Kommitté, sammansatt
till hälften af pastorer och till hälften af komministrar, under presidium af biskopen
eller den konsistorii-ledamot, som hans ställe företräder, hvilken Kommitté må hafva
sig anförtrodt, att efter komministraturernes och kapellpredikant-beställningarnes klassifikation,
proportionsvis efter Kommitténs bestämmande fördela tillskottet föråret;
4:o att denna skyldighet, som i -andra punkten afses, väl må med gällande
kraft inträda för pastor, som utnämnes efter promulgerandet af härför gällande för
-
14 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93.
fattning, men att Kongl. Majit medelst Nådigt Cirkulär ville anbefalla vederbörande
biskopar att vid prestmöte inom stiften söka åstadkomma frivillig öfverenskommelse
mellan redan utnämnde pastorer, hvarigenom äfven de må åtaga sig det stipulerade
tillskottets utgörande, eller mindre, efter hvars och ens fria medgifvande, att en
löneförbättring må för komministrarne komma till stånd, innan presterskapets allmänna
ställning blir ännu mera odräglig för församlingarne.
0) Herr Gethe har erinrat att de församlingar, hvilka sakna egen pastor,
äro underkastade många olägenheter och en i allmänhet stjuffaderlig behandling; att
komministrarne icke utan skäl lära anses temmeligen vanlottade; samt att det ej
vore utan vigt om statskyrkans former bringades till öfverensstämmelse med menigheternes
oftast sunda begrepp om billighet och rättvisa. Med anledning af Rikets
Ständers skrifvelse den 19 Mars 1851, angående delning af de större pastoraten,
hade Kongl. Majit anbefallt Domkapitlen att inkomma med uppgift å de pastorater,
hvilkas delning kunde ifrågakomma. Att berörde Nådiga beslut dock icke i allmänhet
vunnit tillämpning förutsatte motionären deraf, att, till följd af Domkapitlets i
Linköping föreskrift, en i detta afseende hörd församling, som enhälligt förklarat sig
önska från moderförsamlingen skiljas för att utgöra eget pastorat, hvartill den visade
sig kunna uppfylla föreskrifna vilkor, genom protokolls-utdrag blef underrättad att
dess underdåniga önskan ej kunde till Kongl. Majit anmälas. Med anledning häraf
hemställde motionären, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit, såsom deras underdåniga
önskan, anmäla, att då annex eller kapell-församling med egen kyrka
och prest, som eger anslaget boställs-hemman, eller åtager sig att boställe anskaffa,
önskar" från moderförsamlingen skiljas, den må vid inträffande ledighet af kyrkoherde-beställningen,
efter derom gjord underdånig ansökning, i Nåder tillåtas, med
komministraturens förändrande till kyrkoherde-beställning, få utgöra eget pastorat,
så vida den styrker sig kunna förse en blifvande kyrkoherde åtminstone med stadgade
minimi-beloppet af honom i sådan egenskap tillkommande löne-inkomst, samt
visar, att genom annexets eller kapellets frånskiljande moderförsamlingens egen
kyrkoherdes löne-inkomst icke skulle komma att enahanda belopp understiga; och
borde en sådan underdånig ansökning, hvilken finge under pastors lifstid göras, innehålla
uppgift om församlingarnes särskilda hemmantal och folkmängd, samt pastoratets
egenskap af regalt, konsistorielt eller patronelt, och inlenmas genom vederbörande
Domkapitel, som endast borde ega att de anförda omständigheternes riktighet
vitsorda oller bestrida.
P.) Herr Grefve Ankarsvärd har erinrat om missförhållandet emellan kyrkoherdarnes
inkomster, å ena sidan, samt komministrars, vice pastorers och adjunkters
å den andra. Hvad beträffade desse sednare, så, sedan de under fattigdom och
sträfvande sällan utan skuldsättning genomgått sina studier och aflagt prest-examen,
vore deras lön så ringa, att den gemenligen ej försloge till afbetalning å berörde
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93. 45
skuld, anständig klädsel samt så mycket inköp af böcker som erfordrades för att annat än
undantagsvis kunna fullända sina studier, utbilda sitt förstånd samt häfda det anseende
och det inflytande på menigheterne, som ensamt utginge ifrån kunskapens och
vetandets öfverlägsenhet öfver okunnigheten. Endast sällan vore för en sådan extra
ordinarie prestman tillfälle att genom biträde af någon pastors boksamling erhålla
hjelp till studier; och under sådana förhållanden blefve den unge presten småningom
äldre samt inträdde slutligen i den gamles ställe.' Uti denna det yngre presterskapets
belägenhet visade sig en ganska naturlig förklaring öfver den prestbrist, som
ej sällan hördes öfverklagas då fråga vore om adjunkter för äldre och otjenstbare
prester. Motionären hade hört sägas, att ett Kongl. Bref af den 4 Maj 169 4 skulle
tillagt adjunkt i Skara stift 4/4:del af gällets inkomst; och något skäl hvarföre en
vice pastor och adjunkt skulle vara ställd i sämre förhållande än den som förrättar
fjensten för annan embetsman kunde motionären ej inse. Af dessa skäl hemställde
motionären, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om
ett allmänt Nådigt bestämmande af den aflöning vice pastor eller adjunkt för kyrkolierde-tj
enstens bestridande borde åtnjuta, i förhållande till gällets taxeradé eller
kända afkastning, så att aflöningen ej längre komme att bero af kyrkoherdens
godtycke.
Q) Daniel Danielsson har jemväl erinrat om obilligheten i den ringa aflöning
adjunkterne nu åtnjuta, hvilken felaktighet motionären ansett medföra bland
andra olägenheter äfven den, att adjunkten, skuldsatt och med otillräcklig lön, måste
för sin utkomst och bergning, som till det mesta vore beroende på det offrande
lian kunde skaffa sig, icke blott lägga an på den mindre upplysta allmogens gifmildhet,
utan äfven, för att vinna sina åhörares uppmärksamhet och inverka på de
svagare, begagna sig af en öfverdrift i ordets förkunnande, som lätt alstrade villfarelser
och grubblerier hos de uti religionens höga sanningar mindre kunnige, deraf
uppstode svärmeri och falska åsigler. Motionären föreslog derföre att adjunktslönerne
borde bestämmas till 200 R:dr Banko, jemte fritt vivre och skjuts i embetsresor,
samt att alla extra uppbörder i eller utom kyrka förbjödos, på det ett mera ädelt
förhållande måtte mellan prest och församling uppkomma.
Uti denna motion har J. Holm från Jönköpings län instämt.
It) Herr Friherre Alströmer har framställt den fråga, huruvida vårt presterskap
uppfyller de fordringar, som man, enligt Guds Ord, måste hafva på detsamma,
samt, sedan motionären antydt att så ej vore förhållandet, ytterligare frågat, hvaruti
felet ligger och hvaruti botemedlet består. Felet har han ansett ligga deruti, att
de, som önska blifva prester, pröfvades blott med afseende på ett visst genom studier
och menniskor inhemtadt kunskapsmått, men huruvida de hafva det andliga lif,
som ingen menniska kan meddela, lemnades alldeles utan afseende; att prestens
enda sträfvan sedan han blifvit ordinerad ginge ut på att vinna en komministratur
16 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93.
och omsider pastorat; att han, ju större hans församling är, dess mer blifver öfverhopad,
dels af enskilta göromål i anseende till sitt pastorats vidlyftiga jordbruk,
dess uppbörd och dermed följande handels-spekulationer, dels af onämnbara offentliga
uppdrag, tillhörande alla möjliga andra embeten, men alldeles fremmande för
det presterliga; samt att presten skall vara en sällskapsman, deltagande i verldens
förströelser och fåfänga.
Botemedlet häremot har motionären ansett bestå deruti:
l:o Att man fäster mera afseende vid, om ett verkligt andligt lif förefinnes
hos den, som vill egna sig åt det presterliga kallet, än hittills varit fallet;
2:o Att den, som vill inträda i det presterliga embetet, dessförinnan genom
andlig verksamhet ådagalagt omisskänneliga prof på en bestämd inre kallelse dertill;
3:o Att en så qvalificerad man icke prestviges, förr än han erhållit kallelse
att öfvertaga själavården uti någon församling, vare sig som medhjelpare, vikarius
eller pastor;
4:o Att med oeftergiflig! allvar förfares, då prest i mer eller mindre mån,
genom sitt lefverne, ådagalägger att han icke har Christi anda;
5:o Att prestens arfvode bestämmes sådant, att han kan, utan ekonomiska
omsorger, i en oberoende ställning uppoffra sig åt sitt höga och vigtiga kall;
6:o Att lediga pastorater ofördröjligen åter förses med pastorer, så qvali
ficerade,
som motionären nu föreslagit;
7:o Att pastoraten således upphöra att vara lönings-anstalter åt biskopar,
professorer och lektorer, äfvensom att vara pensions-inrättningar åt vetenskapsmän,
•enkor och barn och framför allt att, genom arf eller hvad det vara må, göras
till monopolier. För sådane ändamål måste ovilkorligen annan utväg beredas.
Pastorater böra uteslutande betraktas såsom afdelningar inom den egentliga församlingen
i sin helhet, lämpade efter en nitisk och omsorgsfull själavårds fordringar,
så att själavården icke betraktas såsom en bisak, der den bör ensam fästa hela
afseendet;
8:o Att i sammanhang härmed efter hand så bör ställas, att pastor befrias
ifrån alla de statistiska, ekonomiska och komunala göromål, som på intet sätt tillhöra
hans embete, men deremot ifrån detsamma borttaga hans tid och förlama
krafterna för hans rätta verksamhet;
9:o Att, då en på samma grunder hvilande, fullt ändamålsenlig enhet och
likstämmighet i allt hör eftersträfvas, och detta framför allt är af vigt i afseende på
själavården, det är alldeles nödvändigt, att pastorsval förrättas lika öfver hela Riket.
Fem olika sätt att tillsätta pastorer och tio olika slag af pastorater vittna mer än
tillräckligt om huru liten vigt man fästat vid sjelfva kallelsen till det allvarliga
embetet
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93. 17
embetet och huru stort inflytande biafsigter haft derpå. Under sådane förhållanden
vore det en omöjlighet, att stifta en på riktiga grunder stödd konseqvent lag härom;
10:o Att, i öfverensstämmelse med hvad nu sagdt är, efter hand så ställes,
att patronats-rätt öfver och arfsrätt till pastorater försvinna. Begge hvilade nemligen
på en falsk grund, enär ingen mensklig makt vore berättigad att bortgifva åt
en tredje person, på hvad vilkor det vara månde, rättigheten att förfoga öfver en
eller flera andra vid sina sinnens bruk bevarade menniskors själs-angelägenheter.
Dessa oformiigheter eller orimligheter borde således kunna upphäfvas utan några
konsiderationer; ty det vore församlingens, så väl som den enskildes, oförvtterliga
rättighet, att sjelf hafva omsorgen om sin själs angelägenheter och bestämma åt
hvem man ville förtro sig i denna vigtiga sak. Hade genom någon den offentliga
maktens åtgärd denna oförytterliga rättighet kommit i kollision med ett obefogadt
privilegium, så måste saken ovilkorligen hjelpas, åtminstone, medelst lösen af Staten,
som dertill vore ej blott berättigad, utan rent af förbunden. Så väl de förut omförmälda
prebende-pastoraten, som de regala och konsistoriela borde jemväl ingå i
den reglering, motionären ville föreslå;
ll:o Att alla pastorater borde förses med pastorer, efter de grunder, som
förut blifvit antydda, genom val och kallelse af församlingarne sjelfve. Rösträtt borde
i delta fall tillkomma hvarje myndig, inom församlingen med eget hushåll mantalsskrifven,
person;
12:o Att alla hittills till presters aflöning bestämda penninge- eller naturaprestationer
uppbures af Staten, sorn i stället aflönade alla Rikets prester. Såsom
regel borde antagas, att alla erhölle lika lön; dock borde vid löne-regleringen billigt
afseende göras å lokala förhållanden, der sådane kunde förorsaka ökade kostnader
och besvär. Prestgårdarne borde för Statens räkning utarrenderas på viss längre
tid. Derifrån skulle dock undantagas en trädgård med dertill hörande kålgårdar etc.,
som finge brukas af pastor sjelf; och borde arrendatorn, i afräkning å arrendet och
såsom inbegripet i pastors lön, till dennes hushåll lemna vissa nödiga persedlar in
natura, såsom mjölk, smör, ost, säd etc;
13:o Att pastorater med afseende på folkmängd och lokala omständigheter
begränsades efter en flitig och omsorgsfull själavårds fordringar. Anmärkande motionären,
att man i Preussen och åtskilliga andra länder uppgjort en plan, enligt hvilken
själavården så fördelades, att ett antal af 2,000 till 3,000 personer skulle bestämma
gränsen för en pastors verksamhet; och hade man redan i Rhen-provinserne börjat
verkställa denna plan.
Slutligen har motionären yrkat, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla om tillsättande af en kommission, till utarbetande af ett full—
Bih. till R. St. Brot. 1856 $ 1857. 8 Sami. 24 Häfl. 3
18 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93.
ståndigt förslag på de af motionären nu uppgifna grunder, att vid nästkommande
riksdag Rikets Ständer föreläggas.
Den fråga, som genom dessa samtliga motioner blifvit framkallad till behandlande
vid denna riksdag, samt, efter hvad de med motionerne till Utskottet
öfverlemnade diskussions-protokoller utvisa, redan vid motionernas väckande inom
Stånden, utgjort föremål för allvarliga öfverläggningar, har under de förutgångna
riksdagarne jemväl varit af Rikets Ständer tagen under pröfning. Utskottet går att
redogöra lör hvad härom vid de sednaste riksmötena hufvudsakligen förekommit.
Uti underdånig skrifvelse den 20 Oktober 1848 hade Rikets -Ständer, med
anledning deraf, att hos Rikets Ständer blifvit gjord framställning om de olägenheter
och missförhållanden, som vore en följd af presterskapets och kyrko-betjeningens
nuvarande aflönings-sätt, äfvensom yrkats en förändrad reglering i berörda hänseende,
hos Kongl. Majit i underdånighet andragit, att ej kunde förnekas, att både
svårigheter och missförhållanden i allmänhet uppkommit af obestämda löne-inkomster
för kyrkans tjenstemän, äfvensom att det anstötliga i vissa delar af uppbördssättet
gifvit skälig orsak till denna obelåtenhet. Rehofvet af mera bestämda, efter tidernas
förändrade skick lämpade, föreskrifter i detta afseende hade ock i synnerhet
blifvit uttaladt från sådana orter och församlingar, der de bestämmelser angående
lönevilkoren, hvartill författningarne både uppmana och berättiga vederbörande,
nemligen så kallade konventioner, ännu icke blifvit införde. Grunden till den öfverklagade
missbelåtenheten vore lätt att utfinna, då man betänkte hvilka förändrade,
på denna fråga inverkande, förhållanden under tidernas lopp inlrädt, och huruledes
ett betydligen utvidgadt åkerbruk samt tilltagande odlingar väsentligen ändrat de
omständigheter, under hvilka den första ännu i allmänhet för Riket gällande Kongl.
Förordning af år 1681, angående presterskapets löner, utfärdades, och hvarpå den
särskildt syntes vara beräknad. Om nemligen tertial-tionden, efter medgifven räk
ning
på åkern, nu öfverallt skulle årligen utgöras i skaft med fullkomlig reda och
pålitlighet, blefve tvifvelsutan denna del af presterskapets lön mångenstädes i högst
betydlig mån stegrad, men årliga beloppet deraf fortfore ändock att vara lika obestämdt,
och det skulle medföra både hinder för den enskilde i dess rätt att afpassa
lämpligaste bergningstiden för sin skörd och obehag för löntagaren att anskaffa erforderliga
biträden för kontroll och tionde-räkning, hvadan ock ett sådant löneberäknings-
och uppbördssätt numera vöre ganska olämpligt. Omförmälde författnings
föreskrifter ”om lösen för de så kallade jura stola1, eller presterskapets extra ordinarie
inkomster,” hade ock, till följd af förändrade myntbestämmelser, upphört att'
tillämpas, hvartill komme att, jemte detta obestämda och obilliga förhållande i allmänhet,
en märklig olikhet inom flere provinser i Riket sig företedde, i afseende på
församlingarnes skyldighet att aflöna pfesterskapet. Då konventioners ingående ansågs
vara den enda fullt lämpliga utvägen att afhjelpa de öfverklagade bristerna
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93. 19
hemställdes i underdånighet, det Kongl. Majit täektes anbefalla samtliga de församlingar,
hvarest af Kongl. Majit behörigen stadfästade konventioner ej redan vore uppgjorde,
att, antingen och helst under då varande kyrkoherdars tjenstetid eller oek
sednast och ovilkorligen vid deras afgång, under pastors-ledigheter, på sätt och i
den ordning redan gifne föreskrifter innehölle, i allmänna ombuds närvaro, med
föranledande så väl af i hvarje församling på grund af gällande författning utgående
löne-inkomster efter de noggranna uppgifter, sorn vid tillfället borde vara tillgänglige,
som ock af allmänt kända förhållanden i orten och med fästadt afseende derjemte
å olika verks, hemmans, lägenheters och inrättningars beskaffenhet vid inbördes
anställd jemförelse dem emellan, — hvilka upplysningar, jemförelser och förslag,
som till sockenstämmans behandling sedan förekomme, församlingarne borde
genom deputerade i förväg behörigen bereda, 2— uppgöra löne-konventioner, upptagande
och noga bestämmande alla pastors ordinarie och extra ordinarie inkomster
af hvad namn de vara må, hufvudsakligen i natura-prestationer och till någon
del i penningar, så att derefter ingen afgift till pastorerne måtte åt godtycket blifva
öfverlemnad; och anhöllo Ständerne, att Kongl. Majit täcktes om verkställigheten
häraf anbefalla Sine Befallningshafvande, i förening med Konsistorium, att vederbörande
församlingar förständiga; samt att, om svårigheter å endera eller begge parternes
sida skulle å den för ärendets afgörande utsatta allmänna sockenstämma möta,
Kongl. Majit ville, sedan vederbörande embets-myndigbeter sig yttrat, begagna sin
höga rätt, att, jemlikt sista momentet i Kongl. Kungörelsen den 3 April lillö,
”efter i hvarje fall förekommande omständigheter dessa konventioner i nåder reglera
och för en tid af 25 högst 50 år fastställa,” dock att, om en sådan konvention
uppgjordes under en pastors tjenstetid, för att gälla efter hans afgång, samme pastor
måtte vara öppet och obetaget, att det nya aflönings-sättet äfven för sin tjenstetid i
församlingen antaga, derest, med församlingens begifvande, han så hellre ville, än att
qvarblifva vid det, hvarom för hans tjenstetid redan kunde vara öfverenskommet.
Beträffande komministrarnes aflönings-sätt, så ansågo Rikets Ständer jemväl
i afseende å dem höra åstadkommas löne-konventioner, till den nuvarande lönens
förvandling och sammanförande, hufvudsakligen i natura-prestationer och till någon
del i penningar, så att derefter ingen afgift åt komministrarne måtte bero på godtycket,
vid hvilken förvandling så väl mindre natura-prestationer, som ock spanmålen
borde beräknas efter~"medium af de sista 10 årens markegångspris för den
ort, som vore i fråga, äfvensom sådane "mindre natura-prestationer, som ej funnes i
markegångs-taxan upptagne, efter i orten gångbart pris; hvarefter den sålunda förvandlade
lönen borde på löngifvarne fördelas, till utgörande på sätt de kunde för sig
anse billigt och antagligt; och för den händelse att, efter den skedda förvandlingen,
lönen, deruti boställs-afkastningen|'efter .vanlig beräkningsgrund af 4 procent af boställets
taxerings-värde borde ingå, befunnes antingen årligen fulll utiöra eller ock
20 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Vtskottels Betänkande N:o 93.
öfverstiga 45 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, såsom del minimum,
hvarunder ingen komminister borde vara aflönad, och pastor och församlingen, ifall
lönen, sålunda beräknad, understege detta belopp, derom tillfrågade, åtoge sig att
fyllnaden årligen tillskjuta, hvilka tillskott då äfven borde så till beloppet sorn till
fördelningen i protokollet intagas, den sålunda träffade öfverenskommelsen för nådig
stadfästelse för en tid af 25 högst 50 år, genom vederbörande auktoritet tiil Kongl.
Majit i underdånighet öfverlemnas; men om vederbörande om grunderna för lönens
utgörande ej kunde sig förena, eller fyllnad i lönen till 45 tunnor årligen ej kunde
åstadkommas, med ärendet vidare borde förfaras på sätt Kongl. Cirkulär-brefvet den
3 Juli 1829 föreskrifver.
I fråga om presterskapets i städerna aflöning begärde Rikets Ständer, att
Kongl. Majit måtte täckas anbefalla samtliga de stadsförsamlingar, hvarest behörigen
stadfästade konventioner ej redan vore uppgjorde, att, antingen under dåvarande
kyrkoherdars och komministrars tjenstetid eller ock sednast och ovilkorligen vid inträffande
ledigheter, i den ordning gällande författningar stadgade och till det belopp,
som, med afseende å oftare förekommande tjenstgöring och dyrare lefnadskostnad i
städerna än på landet, rättvist och billigt torde böra bestämmas, samt efter de taxerings-grunder,
som för ändamålet kunde anses mest lämpliga, i allmänna ombuds
närvaro, helst samtidigt för håde kyrkoherde och komminister, uppgöra konventioner
till bestämmande af beloppet utaf de bidrag, som af församlingarne borde till
presterskapet utgöras, så att derefter inga afgifler till kyrkoherde eller komminister
måtte vara godtyckliga, samt att, om svårigheter å endera eller hegge parternas
sida skulle å den för ärendets afgörande utsatta allmänna sockenstämma möta,
Kongl. Majit täcktes, sedan vederbörande emhetsmyndigheter utlåtanden afgifvit, efter
i hvarje läll förekommande omständigheter, dessa konventioner reglera och för-en
tid af 25 till högst 50 år fastställa.
Hvad anginge frågan om vidtagande af åtgärder för en allmän reglering af
adjunkternas inom församlingarne löner, som vore med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
så vore, i Rikets Ständers tanke, en sådan flerestädes af behofvet
påkallad, hvadan Ständerne anhöllo, att Kongl. Majit täcktes anbefalla vederbörande
stifts-styrelser att, der sådant icke redan skett, så snart sig göra läte, med presterskapet
öfverenskomma och uppgöra en reglering af adjunkternes löner samt med
berättelser derom sedermera till Kongl. Majit inkomma.
Vid 1850 och 1851 årens riksdag voro motioner väckte dels om förändradt
aflöningssätt för ordinarie presterskapet i allmänhet, dels om förhöjning 'i
konnninistrarnes aflöning, dels om ändring i sättet för uppbärande af kvrkoherdarnes
inkomster och dels om rättighet för hvarje socken, som kan aflöna egen prest,
att varda med en sådan försedd.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93. 21
Nämnde riksdags Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott ansåg sig böra
instämma i de af nästförutgångna riksmöte uttryckta åsigter, och föreslog derföre
att väckta motioner, så väl om införande af kontant lön, som,ock om aflåtande af
förnyad underdånig skrifvelse i afseende å förbättrande af komministrarnes lönevilkor
icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda; och sorn Utskottet icke delade
åsigten om nyttan och behofvet deraf, att hvarje socken, som kunde aflöna
egen kyrkoherde, ovilkorligen borde dermed förses, så föreslog Utskottet allenast att
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att i de stift, der
pastoral funnos, som voro så vidsträckta och folkrika eller bestodo af så många
församlingar, att en delning af dessa pastorat för själavårdens behöriga handhafvande
vore af behofvet påkallad, Kongl. Majit täcktes i Nåder låta vidtaga nödiga åtgärder
för en sådan delning.
Vid samma riksdag hafva Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten,
i anledning af väckt förslag om förbättrade lönevilkor för adjunkterne, åberopat
hvad Rikets Ständer uti deras vid nästförutgångna riksdag aflåtna underdåniga
skrifvelse i ämnet andragit, på sätt här förut finnes omförmäld t; och då denna underdåniga
skrifvelse blifvit, efter det konsistorierne varit hörde och underdåniga yttranden
afgilvit, remitterad till Kammar-kollegium, som då ännu icke deröfver afgifvit sitt
underdåniga utlåtande, hemställde Utskotten, att hvad vid 1850 och 1851 årens
riksdag blifvit i afseende å förbättrade lönevilkor för adjunkterne föreslaget, ej måtte
till någon åtgärd föranleda.
Dessa Betänkanden blefvo jemväl af Rikets Ständer gillade.
Då vid 1855 och 185 4 årens riksdag motioner om förändradt aflöningssätl
för presterskapet, förbättrande af komministrars och extra ordinarie prestmans lönevilkor
och om befrielse för presterskapet från bestyret med uppbörden af dess inkomster,
m. m., voro å nvo väckte, har nämnde riksdags Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskott, med åberopande af hvad vid de dernäst lörutgångne riksdagarne
utgjort Rikets Ständers åsigt i ämnet, ansett åvägabringandet af konventioner vara
lämpligaste sättet för undvikande af de öfverklagade olägenheterna, samt, hufvudsakligen
på grund deraf, att frågan redan vore på Kongl. Majits pröfning beroende,
afstyrkt någon åtgärd i anledning af de då väckta motionerna. Denna hemställan
biel' jemväl af Rikets Ständer bifallen, hvaremot Ständerne, — med bifall till hvad
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskotten vid samma riksdag föreslagit,
i anledning af väckt fråga att prestmän, som innehafva prebenden, måtte, i stället
för dessa, erhålla viss tillökning i förut innehafvande löner och att jura patronatus
måtte upphöra, — uti underdånig skrifvelse den 18 Oktober 1854 anhållit, dels
att Kongl. Majit täcktes låta utreda, ej mindre om och hvilka prebenle-pastorater
lämpligen kunna, utan mer. för kyrkan och det kyrkliga undervisnings-väsendet,
från deras egenskap af prebende fritagas, utan äfven det ersättningsbelopp, som, för
22 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 9 3.
åvägabringande deraf, kunde erfordras, samt derefter för Rikets Ständer framlägga
den Nådiga Proposition i ämnet, som Kongl. Majit kunde finna för ändamålet lämplig;
dels att Kongl. Majit måtte täckas låta undersöka och derefter meddela Rikets
Ständer framställning af de grunder, på hvilka öfverenskommelser emellan innehafvare
af patronatsrätt samt|Kongl. Majit och Kronan jemte vederbörande församlingar kunde
uppgöras örn patronats-rättens upphörande; äfvensom att Kongl. Majit, då utlänningar
vunne tillåtelse att i riket förvärfva fast egendom, med hvilken patronatsrätt
vore , förenad, täcktes dervid fästa det vilkor, att samma rätt icke må till
dem öfvergå.
Utskottet har förskaffat sig del af|det underdåniga utlåtande, Kongl. Kammar-kollegium,
i anledning af Rikets Ständers ofvanberörde skrifvelse den .20 Ok
tober
1848, till Kongl. Majit afgifvit och utur hvilken handling Utskottet anser sig
böra meddela | följande:
a) I fråga om konventioner:
I sammanhang med den vid 1810 års riksdag förehafda fråga om eftergifter
i Riks-ståndens ömsesidiga privilegier, förklarade Preste-ståndet sig vilja be
främja
stadgandet om öfverenskommelser om tionde- och öfriga pastoralier, såsom
bidragande till förtroende mellan lärare och åhörare; och ingick Preste-ståndet lill
Kongl. Majit med underdånig hemställan, om icke, enär billiga tionde-sältningar frivilligt
blefve af pastorerne och församlingarne uppgjorde samt af vederbörande Landshöfdingar
och Konsistorier pröfvade och gillade, desamma finge af Konsistorierna i
underdånighet insändas till Kongl. Majits Nådiga stadfästelse för så lång tid, som af
Konsistorierna för hvarje ställe såsom lämpligt i underdånighet föresloges. 1 anledning
häraf utfärdade Kongl. Majit den 17 Maj samma år ett Nådigt cirkulär till
alla Landshöfdingar och Konsistorier, att söka befrämja billiga föreningar mellan lärare
och åhörare om tionde och andra pastoralier, hvilka öfverenskommelser Kongl.
Majit förklarade sig alltid benägen att med Nådig stadfästelse förse. Hos Kongl.
Majit blef likväl icke långt derefter i underdånighet anmäldt, huruledes man i en
och annan ort föreställt sig, att författningen om prest-rättigheter upphört att vara
gällande och tillfåhörarne öfverlemnafs att afgöra huru presterskapets aflöning borde
ställas, hvaremot man i andra orter i den skyndsamhet, som blifvit föreskrifven,
velat igenfinna ett tvång, som ledt till obenägenhet att ingå föreningar. Detta föranledde
Kongl. Kungörelsen den 21 September 1810, hvaruti förklaras: att de äldre
förfatlningarne rörande prest-rättigheter ingalunda blifvit häfna eller till församlingarnes
godtycke öfverlemnadt att efter eget behag fastställa hvad till presterskapet
borde utgöras; fatt Kongl. Majits Nådiga afsigt endast varit att befrämja billiga och
frivilliga öfverenskommelser, hvaraf följde, att lärarnes deltagande vore lika nödvändigt,
som åhörarnes, samt att inga dylika öfverenskommelser kunde uppgöras under
nådår eller vakans-tid, då den prest, hvars aflöning dessa komme att fastställa, icke
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-V t skottets Betänkande N:o 93.
23
ännu vore utsedd och kunde sin rätt bevaka; att begge kontrahenterne hade samina
rättighet till nekande och bifall; ocb sålunda intet tvång eller preskriptionstid finge
ega runi, utan att hvad icke genast kunde öfverenskornnias finge bero af närmare
eftersinnande och en framtida större beredvillighet till förening; samt slutligen att
på alla ställen, der sådana öfverenskommelser icke redan voro gjorda eller kunde
träffas, allt hvad privilegier och gällande författningar stadgade örn tionde och andra
pastoralier förblefve i sin fulla kraft och verkan.
Af uppgifven anledning att dessa föreskrifter dock icke motsvarat det åsyftade
x ändamålet; att Bonde-ståndet vid 1815 års riksdag förnyat förut framställda
yrkanden på eftergifter i presterskapets rättigheter, jemte ändring i sättet för deras
utgörande, samt att Preste-ståndet önskat, med bibehållande af sin privilegii—rätt,
ett ännu kraftigare befrämjande af frivilliga öfverenskommelser emellan presterskapet
ocb församlingarne, förordnade Kongl. Maji uti Nådig Kungörelse den 3 April 1816,
i enlighet med Preste-ståndets underdåniga anhållan: att om pastor och församlin
gen
gemensamt åstundade och begärde en öfverenskommelse om prest-rättigheternas
utgörande, eller ock, om en sådan öfverenskommelse blott å den ena sidan begärdes
och åstundades, vare sig ensamt af pastor i församlingen, eller ock af församlingens
pluralitet, borde dertill, på de grunder 1681 års Kongl. Förordning och flera
dermed gemenskap egande Kongl. Bref och Författningar innehöllo, upprättas ordentligt
förslag, lämpadt efter gällets beskaffenhet, för alt. vid allmän sockenstämma, i
närvaro af vederbörlige krono- och konsistorii-ombud, leda till vänlig förening lärare
och åhörare emellan, då, i händelse af vänlig öfverenskommelse, föreningen
borde på redan föreskrifvet sätt till Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse öfverlemnas;
att deremot, om ändamålet motverkande stridigheter uppstode, förslaget skulle underställas
vederbörande Landshöfding och Domkapitel, i afsigt att åstadkomma godvillig
förening, hvilken, om den ernåddes, likaledes skulle till Kongl. Maj:ts Nådiga
stadfästelse i underdånighet anmälas, men att, i händelse öfverenskommelse icke
genom Landshöfdingens och Domkapitlets bemedling stöde att vinna, så väl det uppgjorda
lörslaget, som den vägrande partens andragna skäl. jemte de begge förenämnda
auktoriteternes utlåtanden, komme att till Kongl. Maj:ts Nådiga granskning i
underdånighet öfverlemnas, för alt, efter i hvarje fall förekommande omständigheter,
blifva i Nåder regleradt och för en lid af 25 högst 50 år fastsläldl, utan att likväl,
intill dess sådant hunne afgöras, någon rubbning eller försök dertill, i det vanliga,
på gällande lagar ocb författningar grundade, åflöningssältet finge till någondera partens
förfång under tiden vara tillåtet. Denna författning undergick, i följd af
1818 års riksdags förhandlingar, ingen förändring, men erhöll i Kongl. Förklaringen
den 12 November 1819 det tillägg: att det icke kunde vägras kyrkoherdar,
sedan de tillträdt erhållna pastoral, att för deras tjenstetid med sina församlingsboer
uti allmänna och lagligen tillkomna socknestämmor öfverenskomma oni pasto
-
24 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93.
raliernas utgörande, utan att dervid vara biträdde af krono- och konsistorii-fullmäktige;
samt att äldre före år 1810 ingångna öfverenskommelse!1 icke utgjorde föremål
för Nådig stadfästelse, utan, om tvist eller fråga om sådana öfverenskommelse!1
uppstode, desamma borde i laglig ordning pröfvas och afgöras, hvarjemte afslogs
Bonde-ståndets hemställan, att de konventioner, sorn kunde uppgöras, måtte fastställas
att gälla för everldeliga tider.
Vidare uppkom vid riksdagen år 1830 fråga derom, att de så kallade jura
stol® eller arlvoden för presterliga förrättningar borde bestämmas genom taxor,
lämpade efter närvarande tid samt billighet och vedertaget bruk inom särskilda
landsorter, och dessa taxor i framdeles skeende konventioner intagas, äfvensom att
sådana, der de ej funnos uppgjorde, genast borde tillvägabringas vid inträffande
pastors-ledighet och sålunda det deremot i Kongl. Kungörelsen den 21 September
1810 nedlagda förbud upphäfvas, i anledning hvaraf Rikets Ständer i underdånighet
hemställde, alt det måtte varda församlingarne tillåtet, att begära dylika
konventioner under ledigbeter, hvarvid blifvande pastors rätt borde bevakas af kontrakts-prosten,
men i öfrigt ansågs Kongl. Kungörelsen den 5 April 181(3 och
Kongl. Förklaringen den 12 November 1819 innefatta allt hvad som i afseende' på
grunderna för konventioner och det reglementariska dervid tiorde iakttagas, saint
anhöllo, att vederbörande måtte ånyo uppmanas att befordra frivilliga öfverenskommelse!1
om prest-rättigheternas utgörande./ Med bifall härtill och med ändring af
nyss anmärkta stadgande i 1810 års Kungörelse anbefallde Kongl. Majit, uti nådigt
Cirkulär-bref den 28 Maj 1850, Landshöfdingarne och Konsistorierne, att på allt
sätt söka befrämja sådana öfverenskommelser, hvilka borde omfatta alla slags presträttigheter
och sålunda äfven jura stolse, taxerade efter de olika grunder, hvartill
omständigheterne kunde föranleda, jemte det församlingarne tilläts att äfven under
vakans-tid begära och afsluta dylika öfverenskommelser, hvarvid blifvande kyrkoherdars
rätt borde af kontrakts-prosten bevakas. Uti ett till Kongl. Majits Befallningshafvande
den 1 Mars 1855 utfärdadt Cirkulär-bref föreskref Kongl. Kammar-kollegium
att, när kyrkoherde-ledighet i något pastorat inträffat, Kongl. Brefvet den 28
Maj 1830 skulle inom en månad derefter från predikstolen uppläsas, med anmaning
till socknemännen, att vara betänkte på förenings afslutande under ledigheten, för
hvilket ändamål församlingens innevånare skulle kallas att å socknestämma yttra sig,
huruvida de ville vidblifva gamla aflönings-sättet eller öfverlägga om förändring
deraf, i hvilket sednare fall pluralitelens önskan skulle anmälas hos Konungens
Befallningshafvande och Konsistorium, för ärendets handläggning och publika ombuds
förordnande; men sedan Preste-ståndet vid 1835 års riksdag i underdånighet beklagat
sig öfver sistberörde Cirkulär-bref, förklarade Kongl. Majit, genom Nådigt
Bref
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93. 25
Bref den 25 November 1836, att Kammar-kollegii berörde Cirkulär komme att till
all kraft och verkan förfalla.
Emot den af Rikets Ständer vid 1847 och 1848 årens riksdag, på sätt
förut nänmdt är, gjorda framställning att, i stället för uppmaningar till löne-konventioners
ingående för presterskapet, sätta bestämda föreskrifter om deras uppgörande
hade likväl Bonde-ståndet vid nämnde riksdag protesterat och anhållit, att i denna
fråga matte få förblifva vid hvad hittills varit gällande, hvarvid Bonde-ståndet tillika
uttryckt den åsigt, att föreskrifterne i Kongl. Kungörelsen den 3 April 1816, om
konventioners reglerande af Kongl. Maj:t i brist af godvillig öfverenskommelse, icke
vore lämplige.
1 sitt Utlåtande har Kongl. Kammar-kollegium erinrat, bland annat: att,
vid betraktande af hvad uti denna fråga tillförene blifvit stadgadt och ännu vore
gällande, Miga och kraftiga uppmaningar till ingående af öfverenskommelser om
prest-rättigheter ingalunda saknas; samt att, hvad åter beträffade den af Rikets Ständer
föreslagna ovilkorliga befallningen till församlingarne att uppgöra löne-konvenlioner,
delta, på sätt fyra konsistorier ock i underdånighet erinrat, strede emot
begreppet af konvention eller öfverenskommelse, emedan ingen, med bibehållet bruk
af sin fria vilja, kunde befallas eller tvingas att komma öfverens med en annan.
Hvad på sin höjd kunde föreskrifvas vore att försök borde göras och grunder föreslås
för sådana konventioner, men samtycket till och antagandet af dessa grunder,
hvilket utgjorde sjelfva konventionen eller öfverenskominelsen, kunde ej genom någon
befallning framtvingas.
Enligt 1810 års kungörelse hade ”begge kontraherande delarne samma rättighet
lill nekande och bifall” oell ”hvad icke genast kan öfverenskommas må bero
af närmare eftersinnande och en framtida större beredvillighet till förening.” Om
konventionerne skulle bibehålla sin egenskap af å ömse sidor frivilligt samtyckta handlingar
och icke förvandlas till påtvungna uppbörds-längder under den sjelfmotsägande
benämningen af konventioner, måste ock, efter Kongl. Kammar-kollegii tanke, dessa
redan gilna föreskrifter qvarstå och således det af Rikets Ständer föreslagna anbefallandet
till församlingarne att uppgöra löne-konventioner utbytas emot en nådig
befallning till dem att sammanträda och rådslå om konventioners uppgörande.
Kammar-kollegium hade derföre intet att invända emot ett upplifvande af berörde,
på sätt förut nänmdt är, af Kollegium år 1833 meddelade, men af Kongl. Maj:t år
1836 upphäfda föreskrift, men hemställde likväl, att densamma icke måtte utsträckas
till konventions-förhandlingars åbanebringande under kyrkoherdarnes tjenstetid i
annat fall, än då antingen kyrkoherden och församlingen gemensamt eller ock endera
af dem derom anhålla.
Bih. till iti. St. Pro t. 1856 $ 1857. 8 Sami. U Häfl. 4
26
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93.
I anledning af Rikets Ständers hemställan att, om svårigheter å endera eller
hegge parternes sida skulle möta. Kongl. Majit måtte begagna Sin höga rätt att.
jemlikt sista momentet i Kongl. Kungörelsen den 5 April 1616, konventioner reglera,
har Kammar-kollegium, på anförda skäl, icke kunnat tillstyrka, att berörde moment,
hvilket numera ej tillämpades och derföre ej heller lämpligen syntes höra i författningen
qvarstå, måtte till förnyad tillämpning uppväckas, utan hemställde i underdånighet,
att berörde moment måtte i nåder förklaras böra till all kraft och verkan
förfalla.
b) i fråga om Komministe arnes aflöning.
Sedan Kongl. Kammar-kollegium meddelat en historik öfver lagstiftningen i
detta ämne, yttrade Kollegium, bland annat, att enligt äldre författningar och historiens
vittnesbörd, hade inom hvarje församling af ålder icke funnits mer ån en
ordinarie själasörjare, nemligen kyriioherden, hvilken derföre i Kvrko-balkarne kallas
sockenprest eller helt enkelt prestön. Spår till kapellaner och komministrar i nuvarande
mening förekommer ej förr än efter reformationen och egentligen först såsom
kyrkoherdarnes enskilda medhjelpare, sannolikt af den anledning, att kvrkotjensten,
som i Katholska tiden mest bestod i messor och böner på latinska språket
efter ritual, blifvit försvårad, hvarföre ock uti ett Hertig Carls, sedermera Garl IX:s
Bref omtalas, att ”uti alla Riksens biskopsstift vore några sådane gäll, der kyrkoherden
för allehanda tillfallande lägenheter utan kapellan icke vara kunde,” och vid
sådane tillfällen synes klockarnes löner och boställen hafva blifvit åt kapellanerne
förunnade, hvaremot de förmodligen bordt ansvara för klockaretjenstens bestridande.
Men egentligen hade deras tjenstgöring motsvarat de nuvarande pastors-adjunkternas,
hvarföre de ock varit af kyrkoherdarne enskildt aflönade och herbergerade samt äfven
i början blifvit af dem enskildt antagne och kallade, till dess sådant kort före Kyrkolagens
utfärdande blifvit förbudet och till Biskopen och Konsistorium öfverlemnadt.
Att församlingarne till kapellanernes aflöning bidragit, derpå finnes prof före 1681
års förordning, men tillika, att detta bidrag blifvit ansedt som frivilligt, hvarföre ock
uppå allmogens anhållan '”att den halfspann säd, som soeknemännen af god vilja
hafva beviljat på hvar gård årligen till kapellanerne, icke må en framgen och skyldig
pålaga förblifva, utan de må konsidereras som kyrkoherdens ombudsmän, undantagandes
hvad hvar och en af god vilja dem må gifva,” Kongl. Majit genom Resolution
den 25 September 1675 förklarat, ”att der inga kapellaner för detta häfver varit
eller eljest behöfves, och inga Kongl. Resolutioner finnas uppå att dersammastädes
ingen kapellan församlingen påtränges, utan goda ja och samtycke deras, med mindre
kyrkoherden kapellanen sjelf vill uppehålla;” hvilken Resolution i 1681 års Förordning
åberopas och bekräftas. Med boställens anslående åt kapellanerne tillgick så,,
att dels klockarebohl åt dem upplätos, såsom ofvan är nämndt, dels kyrkoherdarnes
annex- och stomhemman till deras begagnande öfverlemnades, dels utfärdades slut
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93. 27
ligen år 16811 ett allmänt förordnande om kapellanernes förseende med boställen
af de Kronan genom reduktion tillfallne hemman, som icke till andra, för vigtigare
ansedde ändamål, erfordrades; men der tillgång dertill saknades, förmodar Kongl.
Majit uti Förordning den 16 November 172 7, ”att pastores lära så mycket villigare
härtill lemna något af sina annexhemman, hvilket icke är nära till deras prestebohl
beläget och sjelfva prestebohlet till styrka samt således derifrån omistligt, som
allt hvad presterskapet är anslaget är uti ingen annan akt, och mening dem förundt,
än till Gudstjenstens uppehållande, och arbetet dervid till stor del på kapellanerne
ankommer.”
Denna kapellanernes ursprungliga egenskap af kyrkoherdarnes medhjelpare
”Commiriistri”, syntes desto mindre böra förbises, som den i nu gällande författning
af år 168 -1, angående deras aflöning, i främsta rummet vore tagen i betraktande,
der det hette: ”såsom de ega med lön blifva försörjde utaf pastoribus, med
hvilka de arbeta, alltså hafva Biskoparne med Consistoriis deröfver att jemka dem
emellan och göra en viss förordning, sådan som de å begge sidor någorlunda kunna
vara med behållne.” Kongl. Kammar-kollegium vidhöll derföre fortfarande den af
Kollegium förut uttryckta åsigt, att kyrkoherdarne borde till löneförbättring för
komministrarne bidraga, helst tjenstgöringen för kyrkoherdar och komministrar
ytterst vore densamma, nemligen församlingens själavård, hvilken egentligen skulle
af kyrkoherden handhafvas, men hvaruti komministern hade att honom biträda, i
följd hvaraf ock komministern, ehuru försedd med särskild lön och boställe, icke
upphört att vara kyrkoherdens medhjelpare, och komminister-sysslans tillvaro mången
gång gjorde antagandet af särskild pastors-adjunkt öfverflödigt. Sällan blefve dessutom
fråga om större bidrag af pastor, än som erfordrades, för fyllande af ett
visst minimum, sedan komministerns boställe och lön af församlingen blifvit tagne i
beräkning; och en sådan löne-reglering emellan tjenstemän, som hafva gemensam
tjenstgöring, borde ingalunda kunna anses olämplig, om den verkställdes så, att
ingen nu varande innehafvare af tjenst lede någon minskning i inkomst och att den
för efterträdaren inskränktes till den minsta möjliga. Endast i de församlingar,
der äfven pastor vore så ringa aflönad, att han icke skäligen kunde vidkännas
vidare afdrag till komministern, ehuru denne oftast just der vore i största behof af
tillökning i inkomst, mötte löne-regleringen på detta sätt hinder i verkställigheten;
men då vore ock förhållandet vanligtvis sådant, att församlingen, i samma mån den
vore allt för liten att tillräckligt aflöna två ordinarie prester, äfven borde kunna
behörigen betjenas af en enda.
28 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93.
Då, på sätt här förut inhemta», Kongl. Förordningen den 8 Februari 168 4
utgör den hufvudsakligaste grunden för presterskapets nu varande allöning, så, ehuru
bestämmelserne om denna aflöning, sammanförde, omfatta en sådan vidlyftig lagstiftning,
att här icke kan ifrågakomma, att fullständigt för samma lagar redogöra,
anser sig Utskottet likväl lämpligen höra, i sammanhang med här ofvan gjorde
framställningar, hufvudsakligen återgifva berörde Kongl. Förordnings innehåll. 1
inledningen till denna Förordning tillkännagifves, att densamma tillkommit till följd
deraf, att allmogen öfver hela Riket vid flera riksdagar anhållit om en viss förordning,
huru mycket de vore skyldige gifva sina själasörjare vid trolofningar, bröllop,
barndop, kyrkogångar, begrafningar, i likstol, tionde och till kapellanens och klockarens
underhåll. Kongl. Majit hade derföre låtit utur den af Konung Gustaf Adolf
år 1647 i Örebro gjorda förordning om presterskapets uppbörd, samt den resolution
häröfver, som år 1644 vore gjord för Wiborgs stift, utdraga allt, som borde
allmogen tjena till efterrättelse vid fullgörandet af deras skyldigheter mot sina själasörjare,
”och det till den ändan, att hvarken presterskapet här efter må hafva tillstånd
mera och härutöfver af sina åhörare att kräfva, icke heller åhörarne stå fritt att
tredskas emot det som deras själasörjare med rätta och efter denna Förordning
tillkommer, dock alle husfattige och arme menniskor uti allt undantagande.”
Enligt lia punkten skola presterne på landet bekomma af sina åhörare,
vare sig bönder eller hvad näring de hafva, som hemman bruka och besitta, tertialen
af den tionde, sorp efter årsvexten faller af allehanda säd, hvete, råg, korn,
hafra, ärter och hönor, samt tionde af humla, hampa, lin, rofvor och kål, ”dock
att sådant i persedlen gifves, utan förvandling i ren spanmål. Äfven qvicktionden af
all afvel, som är föl, kalf, lam, killing, gris, gås samt smör en mark af hvar ko;
och skall smörtionde vara levererad Olofsmessodag af så många på hemmanet, som
kor hafva, efter som, der inga kor linnas, prés len ock ingen rätt häfver deraf smör
fordra; lam och killing Larsmesso-dagen, lin, hampa, rofvor och kål fjorton dagar
före Michelsmessan. Humla följer skaft-tionden, och skall all tionden vara införd All
Helgona dag. Kan intet foster aflodas, att prestön kan tionde få, gifve då den tiondedelen
uti värdet af det som fallet är om året, nemligen af en kalf två öre, lam
eller killing ett öre, gås eller gris ett halföre silfvermynt; men de, som vid saltsjön
bo och ringa åker hafva, skola gifva i det stället hvar skärhonde, som häfver
sin egen håt, om våren fyra band fisk och om hösten en fjerding strömming, efter
som presten af andra notedrägter eger en lott bekomma.”
Uti 2:dra punkten stadgas om likstol, att de som hafva sex kor skola gifva
”uti likstol och testamente” uti ett för allt en ko efter hustru elle rbonde. De, som
hafva derunder, eller ringare än sex kor till fyra kor, gifva två daler silfvermynt.
Der mindre är än fyra kor gifves en daler silfvermynt. Sedan efter ett barn åtta
öre, efter ett ärfde-barn 16 öre och efter ett legohjon åtta öre, allt silfvermynt.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93.
29
3:dje punkten tillägger presterna uti påskpenningar ett öre silfvermynt om
året för hvart hjon, som går till aflösning och Herrans Nattvard, så väl af söner,
döttrar och mågar, sorn af hustru, legodrängar och pigor, ”och vare dermed afskaffadt
och alldeles förbjudet att lägga penningar på duken eller skriftemåls-penningår,
efter som härefter och så alle skriltehåll på landsbygden hos allmogen skole vara
afskaffåde. dock detta intet förståndet om socknebuden.” ”Gångandes embetsmän”
samt alla andra pä landet boende, som icke bruka någon åker eller svedjeland
eller hafva någon boskap, men dock bruka sin enskilda näring, skola gifva för
all sin rättighet om året två mark silfvermynt; men bruka de åker eller svedjeand
och hafva boskap, gifve de derför lika med bonden.
Enligt 4:de punkten gifves för brudfolks lysning fyra öre, för vigning åtta
löre, lör barndop fyra öre, för kyrkogång efter barn åtta öre, ailt silfvermynt. För
socknebuds omak, särdeles der kyrkoherden behölver resa långt uti socknen, der
gifver bonden som honom täckes, men icke högre eller mera än fyra kappar råg
eller korn, ”dock måste här hvars och ens fattigdom anses, så att af dem intet
fordras.” ”Med prestgårdshusens byggning blifver alldeles efter lag och Kongl.
Förordningar deröfver.”
5:te punkten lyder sålunda: ”Anbelangande kapellanernes underhåll, såsom
de ega med lön blifva försörgde utaf pastoribus med hvilka de arbeta; alltså hafva
Biskoparne med Consistoriis deröfver att jemka dem emellan, och göra en viss förordning,
sådan som de å begge sidor någorlunda kunna vara med behållne, och
vele WI för det öfriga, att härutinnan förblifver efter vår nådigste resolution gifven
år 1 f> 75, att der inga kapellaner för detta hafva varit eller eljest behölves, och der
om inga Kongl. Förordningar linnas, att dersammastädes ingen kapellan församlingen
påtränges, mindre skola någre hjelpe-prester tillåtas församlingarne till besvär,
efter som i de socknar, som kapellaner af forna tider hafva varit och allmogen af
ålder sig påtagit dem att löna, antingen de äro en eller flere, af allmogen härefter
intet mera till dem skall gifvas än till det högsta en half spann säd af hvar
hel eller half gård, men af fjerdedels. eller mindre torpare gifves allenast en åttondedels
tunna om året.”
Vid öfvervägande i ett sammanhang af här förut omförmälda motioners innehåll,
äfvensom af hvad i anledning deraf under öfverläggningarne i ämnet förekommit,
har inom Utskottet den mening gjort sig gällande, att presterskapets aflöningssätt
är i flera afseenden icke allenast olämpligt, utan äfven af beskaffenhet att
löntagare och löngifvare emellan leda till tvister, lika sårande för de förre, som
obehaglige för de sednare. Den störande inverkan häraf på det förtroende och den
30
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93.
sämja, som bör råda emellan lärare och åhörare, har ilerestädes blifvit af erfarenheten
bekräftad, och ett af de vigtigaste föremålen för lagstiftarens omsorg hör alltså
vara att i möjligaste måtto söka afhjelpa det nuvarande aflöningssättets mest framstående
olägenheter. Till dessa kan, bland annat, hänföras: att tertial-tionden på de
flesta ställen icke är till beloppet bestämd, utan utgår efter grunder, som göra
denna i sig sjelf dryga afgäld ännu mera tryckande och föranleder dess stigande i
samma mån, som ett förbättradt jordbruk ökar produktionen och således motarbetar
denna vigtiga. näringsgrens förkofran; att qvick-tionden, i följd af den uti den enskilda
hushållningen ingripande kontroll, som afgiftens ordentliga utgörande påkallar,
måste betraktas såsom en för närvarande tidsförhållanden olämplig afgäld; alt de
s. k. jura stol*, påskpenningarne, matskotten, offrén med flere dylika afgiiter i vissa
fall genom sin dryghet och i andra genom sin obestämdhet och sitt beroende af
godtycket icke sällan alstra missbelåtenhet och motvilja; att den ömsesidiga rättigheten
och skyldigheten för löntagare och löngifvare att omedelbart emottaga och aflemna
lönebidragen lätteligen föranleda och olta föranledt tvister och rättegångar;
att lönebidragen från många församlingar utgå till personer, hvilka innehafva embeten
eller tjenster af sådan beskaffenhet, att de hindra dem att sjelfva besörja religions-
och pastoral-vården inom församlingarne, hvarigenom dessa lida och utsigterna
till framtida bergning för det obefordrade presterskapet försvåras; samt att en
del löntagares inkomster äro öfver höfvan stora, under det att andras, särdeles komministrars
oell kapellpredikanters icke ens lenina tillfälle till den torftigaste bergning;
hvilka olägenheter torde, jemte andra förhållanden, i väsentlig mån bidraga
till den allt mer tilltagande bristen på personer, som egna sig åt det presterliga
kallet.
De åtgärder, som tid efter annan blifvit vidtagne för tillvägabringande af
konventioner, angående prest-rättigheter. hafva visserligen i sin mån verkat fördelaktigt,
men syftemålet att för en längre framlid på ett tillfyllestgörande och med hänsigt
till hela riket ändamålsenligt sätt ordna presterskapets aflöning anser Utskottet
ingalunda kunna på denna väg uppnås, äfven om, såsom en del motionärer föreslagit,
tiden för konventionernas bestånd skulle ytterligare utsträckas, eller om, i
enlighet med Rikets Ständers vid 1847 och 1848 arens riksdag hos Kongl. Majit
gjorda underdåniga framställning, sådane konventioner ovilkorligen och således äfven
emot löngifvarnes bestridande skulle bringas till verkställighet, hvilket för öfrigt så
väl Hedervärda Bonde-ståndet uti särskild underdånig skrifvelse, som sedermera
Kongl. Majits och Rikets Kammar-kollegium, uti infordradt underdånigt utlåtande, afstyrka
Okade anspråk och deraf följande stridigheter skulle ju alltid kunna uppkomma
vid förnyandet af så beskaffade konventioner, och det förhållande, som i främsta
rummet bör undanrödjas, eller tvånget för presten att omedelbart af församlingsboerne
uppbära sina inkomster, komme dessutom att qvarstå. Möjligheten att genom
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93.
Si
en löue-jemkning, der sådan utan olägenhet kunde ske, bereda någon förbättring i
det sämst aflönade presterskapets vilkor. Liefve jemväl afskuren.
En fullständig utredning af presterskapets inkomster och uppgörande af ett
derpå grundadt förslag till allmän löne-reglering är således, enligt Utskottets åsigt,
den enda åtgärd, som numera lämpligen kan vidtagas för alt befordra en tillfredsställande
lösning af frågan om presterskapets aflöning och åstadkommandet derutinnan
af en sådan förändring, som det allmänt insedda och jemväl från presterskapets
sida i flera hänseenden erkända behofvet oafvisiigen påkallar. Utskottet föreställer
sig oek, att presterskapets privilegier så mycket mindre kunna lägga hinder i vägen
lör ett ändamålsenligt ordnande för framtiden af denna samhällsvigtiga fråga, som
något förryckande till främmande ändamål af presterskapet lagligen eller genom
häfdvunnen vana tillhörande inkomster icke blifvit ifrågasatt och icke heller bör
ifrågasättas, utan endast ett med tidens fordringar mera öfverensstämmande aflöningssätt,
hvarigenom skulle kunna beredas åt presterskapets samtliga medlemmar
mera sjelfständighet och anständig bergning, sami åt lärare och åhörare sinsemellan
trefnad, endrägt och förtroende. Hvad vitsord än må kunna tilläggas nämnde privilegier,
så lärer i allt fall något åberopande deraf icke kunna ega rum förr än
framdeles,| då frågan, efter föregången undersökning, till slutligt afgörande förekommer,
hvadan Utskottet nu finner sig oförhindradt att tillstyrka ofvannämnda förberedande
åtgärd.
Het af några motionärer framställda förslag om utarrendering af presterskapets
boställen kan Utskottet icke understödja i vidsträcktare mån, än hvad beträffar
sådana dertill anslagna särskilda hemman och lägenheter, hvilka icke lämpligen kunna
i förening med boställena brukas. För presten, lika så väl som för hvarje annan
å landet bosatt person, är det nemligen af icke i inga vigt att sjelf vara försedd med
de jordbruks-alster, som eljest mången gång endast med största svårighet eller till
höga pris kunna till fyllandet af de dagliga lefnadsbehofven anskaffas. Fortskaflningsmedel
äro äfven för honom behöfligare än för mången annan och för erhållande
deraf bör han väl icke sättas i beroende af närboendes beredvillighet eller
stegrade löderpris. Skötandet af ett mindre landtbruk kan för öfrigt hvarken vara
oförenligt med eller särdeles hinderligt lör den andliga verksamheten.
Utskottet kan icke heller förorda hvad af en del motionärer blifvit föreslaget
om en sådan allmän ny indelning af pastoraten, att desamma bringas till ömsesidig
jemnlikhet i folkmängd, omfång eller andra hänseenden. Ehuruväl en dylik åtgärd
onekligen vore i flere hänseenden nyttig och önskvärd, möter likväl deremot så
många ooh stora hinder i de traditionela förhållandena, att denna frågas ställande i
sammanhang med den om presterskapets aflöning ofelbart skulle till en allt för aflägsen
framtid undanskjuta den sednare. Och anser Utskottet sig endast af detta
skäl ega tillräcklig anledning att icke föreslå något annat sätt för uppnåendet af det
32
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93.
åsyftade ändamålet, än det hittills följda, alt ifrågasatt förändrad reglering af pastorat
må bero af pröfning vid hvarje särskildt fall.
Sedan Utskottet sålunda uttalat sin öfvertygelse vara, att, vid en blifvande
lönereglering, de presterskapet på det hela lagligen eller genom häfdvunnen vana
tillhörande inkomster icke må förminskas eller till annat ändamål användas; att
prest-boställena, för så vidt de af innehafvarne bebos och af dem med fördel kunna
brukas, icke böra utarrenderas; samt att någon ny allmän otnbildning af pastoraten
icke hör för närvarande ifrågasättas, tillhör det Utskottet att äfven antyda den riktning,
i hvilken ordnandet af presterskapets aflöning hör, enligt Utskottets åsigt,
verkställas; och iår Utskottet i sådant hänseende uppgifva följande grunder, nemligen:
att presterskapets inkomster fördelas emellan det ordinarie presterskapet salunda,
att hvarje tjenstgörande ordinarie prestman får anständig bergning; — att
presterskapets inkomster, utan att ingå till Stats-verket, höra i annan ordning än
omedelbart ur den enskilde medborgarens händer komma presterskapet till godo; —
att all tionde, vare sig tertial-, smör- eller qvick-tionde, utbytes emot en gång för
alla bestämda afgifter; — att påskpenningar, jura stola;, matskott, olfer, dagsverken,
med flera smärre extra ordinarie afgifter, utbytas emot till beloppet bestämda ut~
skylder, att utgå icke allenast af fastighetsegare, utan äfven af församlingarnes öfriga
innevånare, och uppbäras på enahanda sätt, som om tionden bestämmes; — att de
boställen, som afses att af löntagaren bebos och brukas, beräknas til! en deras verkliga
värde motsvarande inkomst; — att i allmänhet presterskapet tillhörig jord, som
icke kan i loren in g med hostads-koställe brukas, utarrenderas enligt samma grunder,
som för tili Staten eller Boställs-direktioner indragna boställen följas och inkomster;
användes för presterskapets aflöning; — att pastoraten, antingen för hela
riket eller stiftsvis, hänföras till tre klasser, med några få lönegrader inom hvarje
klass, så väl klasserna som lönegraderne inom desamma lämpade efter pastoratens
storlek, folkmängd, besvärlighet m. m., och att detta äfven må gälla för koinministraturer;
— att prebende icke må såsom lön beräknas åt någon, som genom innehafvande
embete eller tjenst är förhindrad att sjelf hafva sin stadiga hostad inom
församlingen och sköta dess pastoralvård; — att lönerne för det ordinarie presterskapet
så beräknas, att det extra ordinarie, såsom hittills, aflönas af det ordinarie,
men att dervid tillika bestämmes minimum af det aflönings-belopp, som, förutom
bostad och fri föda, bör vice pastorer och adjunkter tillerkännas, och särskildt afseende
fästes derå, att på en del ställen och orter inga ordinarie komministrar
finnas; — att lönerne beräknas uti en eller flere af de ränte-persedlar, som enligt
grunderna för ränte-förenklingen åro för hvarje län bestämda, och utgå efter tioårig
medel-markegång, dock att aldrig mer än en mindre del må bei’äknas i penningar;
— samt alt löne-regleringen sålunda uppgöres, att den må kunna vinna tillämpning
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93. 53
tampning i mån af varande tjenste-innehafvares afgång och gällande konventioners
illändalöpande eller upphäfvande.
Med stöd af hvad anfördi blifvit och under hänsigt särskildt till vigten och
angelägenheten deraf att, i afvakta!) på ett fullständigt undanrödjande af alla de olä
genheter,
som äro förenade med presterskapets nuvarande aflöningssätt, åtgärder genast
torde böra vidtagas till förekommande så väl af de tvister och misshälligheter,
hvilka icke kunna undvikas der räkning på åkern till utrönande af tertial-tiondens
belopp eger rum, sorn äfven al den i vissa delar af landet ännu fortfarande, för
den allmänna gudstjensten i hög grad störande plägseden, att, genom s. k. offer, i
kyrkorne verkställa insamlingar till presterskapets och kyrkobetjeningens förmån, äfvensom
till afhjelpande, åtminstone i någon mån, af den vanlottade ställning, hvari
det lägre presterskapet sig befinner, till följe af missförhållandet emellan deras inkomster
och lefnadskostnader, får Utskottet vördsamt hemställa, det Rikets Ständer
mätte hos Kongl. Majit i underdånig skrifvelse anhålla, dels att
en kommitté af sakkunnige män måtte i Nåder tillsättas, för
att, med hufvudsaklig ledning af ofvanangifne grunder, så
skyndsamt som möjligt uppgöra förslag till allmänt ordnande
af presterskapets aflöning, samt att berörde förslag derefter
måtte varda Rikets Ständer i Nåder meddeladt, dels ock att
samtlige konsistorierne i riket måtte i Nåder anbefallas, att
under tiden söka, genom tillfälliga öfverenskommelsers åvägabringande,
så bereda, att all tionde-räkning pä åkern må upphöra,
att de af offren härflytande inkomster må på annat sätt
komma vederbörande till godo, samt att så väl kapellpredikanter
och komministrar, som vice pastorer och adjunkter, de båda
sednare uteslutande genom bidrag från presterskapets sida, må
blifva försatte i en, med hänsigt till deras bergning, mera tryggad
ställning.
Hvad slutligen beträffar Friherre Alströmers motion i de delar densamma
icke kan anses genom Utskottets förestående hemställan vara besvarad; så och hvad
angår yrkandet att mer afseende, än hittills varit fallet, må fästas dervid, om ett
verkligt andligt lif förefinnes hos den, som vill egna sig åt det presterliga kallet;
att denne, före sitt inträde i prest-embetet, genom andlig verksamhet bör hafva
Bih. till R. St. Brot. 1856 $ 1857. 8 Sami. 24 Uäft. 5
34 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskoltels Betänkande N:o 93.
ådagalagt omisskänneliga prol på en bestämd inre kallelse dertill; samt att en så
qvalificerad man icke prestviges förr än han erhållit kallelse att öfvertaga själavården
uti någon församling, vare sig såsom medhjelpare, vikarius eller pastor; får
Utskottet erinra att, på det endast värdiga personer må' till prest-emhetet förordnas,
19 Kap. 2 § Kyrkolagen stadgar, det den som vill betjena Guds församling
uti prest-embetet skall vara gudfruktig och af ärbart, stilla, nyktert och tuktigt lefverne
samt obefläekadt namn och rykte; Kongl. Cirkulär-brefvet till konsistorierna i
riket den 17 September 1793 befaller det ej till prest må befordras någon studerande,
som icke kan uppte vittnesbörd af akademiens rektor öfver sitt uppförande under
den tid han för studiers skull vid akademien varit vistande; och Kongl. Brefven till H. K. H.
Kronprinsen Akademi-kansleren den 12 Mars och den 17 September 1851 innehålla,
att de sorn i theologiska fakulteten .gkola inskrifvas, böra förete vederbörandes
vitsord om ett stadgadt uppförande; — att på det de, som ämna sig lill den presterliga
banan .må, förutom de föreskrilna lärdoms-profven, jemväl praktiskt erhålla
öfning och kunna pröfvas huruvida de äro för sitt blifvande kall lämplige, tinnes
stadgadt i sistberörda två Kongl. Bref, alt alla vid universitetet studerande prestkandidater
skola inskrifvas i Theologiska Fakulteten, för alt der genomgå en theoretisk
och praktisk lärokurs, af fakulteten bestämd till föremål men ej till tid; och
att den praktiska examen omfattar pastoral-theologiens särskilda delar, hvartill hörer
att examinandus deltagit i praktiskt homiletiska, katechetiska, lithurgiska och deklamatoriska
öfningar; i 49 Kap. 4 § Kyrkolagen, det ”de som vilja slå sig till det
andliga ståndet, skola ock förmanas, inför sina förmän, uti akademierne och gymnasierne,
att öfva sig i predikande;” samt i Kongl. Cirkulär-brefvet den 23 Juni
1813, att ”sorn det är angeläget för Biskop och Konsistorium att sjelive känna blifvande
presters predikogåfvor och deklamationssätt, så bör ej bevis från seminarium
befria från det vanliga predikoprofvet, utan detsamma anställas i närvaro af en ”eller
liera konsistorii ledamöter;” — äfvensom att, på det ej flere prester än som äro
behöflige må ordineras, i9 Kap. Kyrkolagen bestämmer, i 1 §1 att ”ingen må
träda till prediko-embetet, som icke är lagligen och ordentligen kallad och begärd,”
och i 6 §, att ”ingen skall ordineras till prest, sorn icke allaredo häfver ett visst
embete uti skolor, gymnasier eller akademier, hvarigenom han sig redeliga nära och
föda kan; eller ock då någon annan viss lägenhet är ledig, till hvilken han kan
befordras. Fördenskull varder härmed biskoparue och super-intendenterne allvarligt
lörbjudet att viga flere prester, än som nödtorfteligen behöfvas och med lägenheter
kunna förses.”
För denna del af motionärens yrkanden linnes således redan genom lagar
och föreskrifter bestämdt; och om, detta oaktadt, kan hafva inträffat, att personer
blifvit till prester befordrade, hvilka dertill varit olämplige, lärer sådant härleda sig
rån ofullkomligheten i hvarje mensklig pröfning af sinnelag och egenskaper.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93. 35
På sätt här förut blifvit omförmäldt har frågan om möjligheten att afskaffa
jus patronatus förut blifvit behandlad af Rikets Ständer, som i underdånig skrifvelse
den 111 Oktober 11554 anhållit dels om framläggande af Nådig proposition om de
grunder, på hvilka öfverenskommelse härom må kunna uppgöras emellan innehafvare
af patronats-rätt samt Kongl. Maj:t och Kronan jemte vederbörande församlingar; dels
att utländningar, som i Riket förvärfva fast egendom, ej må tillåtas att jus patronatus
utöfva. Rikets Ständer hafva således i denna fråga redan åtgjort allt hvad å
dem synes kunna bero; oell har Kongl. Majit, i anledning häraf, under den 23 November
1855 dels utfärdat Nådig kungörelse i fråga om rättighet för enskild man,
som erhåller tillstånd att i Riket besitta läst egendom, med hvilken jus patronatus
är förenadt, att patronats-rätten utöfva; — dels uti Nådigt Cirkulär förordnat, att Domkapitlen
i Riket skola genom vederbörande presterskap underrätta de inom hvarje
stift befintliga patronela församlingar, att de af dem, som önska patronats-rättens upphörande.
må, efter föregången öfverläggning med patronus, angående vilkoren, hos
Kongl. Majit derom göra underdånig anmälan samt tillika afgifva förslag till verkställande
deraf, då Kongl. Majit, efter vederbörandés hörande, vill Sitt beslut för hvarje
särskildt fall meddela, Det lärer för öfrigt icke böra betviflas, att ju Kongl. Majit,
derest Han i Nåder finner Rikets Ständers berörda framställning förtjena ytterligare
afseende, kommer att, i sammanhang med öfriga ämnet rörande frågor, jemväl föreslå
sådane bestämmelser, som till inskränkande eller afskaffande af jus patronatus
kunna föranleda.
I anledning af motionärens yrkande, att pastoraterna ej borde utgöra pensions-inrättningar
för enkor och barn, har Utskottet till öfverläggning förehaft frågan
i hvad mån nuvarande stadganden om nådår för enkor och barn efter prestmän må
kunna undergå förändring. Det önskliga deruti att ett ledigt prestembete må så fort
som möjligt blifva öfverlagd af dess blifvande ordinarie innehafvare har dervid, å
ena sidan, blifvit taget i öfvervägande; men. å andra sidan, har Utskottet nogsamt
insett de svårigheter som möta, dels derigenom att det sterbhus, som frångår pastoratet,
bör ega fardag å bostället, hvilket således ej skulle få af en tillträdande pastor
genast disponeras, dels ock uti det för sådane sterbhus gemenligen stora behof
af den hjelp, som med nådåren afses, hvilket behof således borde genom andra åtgärder,
i sammanhang med nådårens afskalfande, afhjelpas; hvartill slutligen äfven
kommer att, i händelse kyrkoherde-ledigheten inträffar mot slutet af tjensteåret, tjensten
ändock icke kan, efter nu gällande föreskrifter om predikoprof och val m. m.,
blifva återbesatt förr än långt in i det följande tjensteåret. Af dessa skäl har Utskottet
trott bestämmelserna om nådår ej för närvarande kunna helt och hållet afskaffas,
hvaremot lika stora svårigheter ej synas möta för borttagandet af de s. k.
extra nådåren. Utskottet har sig jemväl bekant, att Kongl. Majit under den 26 Mars
1846 täckts i Nåder förordna en Kommitté med åliggande att utarbeta förslag till
36 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93.
bildande af en sådan pensions-inrättning för enkor och barn efter till ecklesiastikoch
skol-staterne hörande embets- och tjenstemän, att derigenom alla extra nådår
mätte kunna upphöra; samt att berörde Kommitté jemväl den 11 Februari 1847
med underdånigt utlåtande i ämnet inkommit; och lärer således, i denna fråga, lämpligast
kunna, utan behof af något från Rikets Ständers sida framstäldt förslag, motses
Nådig proposition i ämnet, om Ständerna derom anhålla.
Då Utskottet, med föranledande af hvad sålunda blifvit anfördt, vördsamt
tillstyrker,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om Nådig framställning huru och i hvad mån de s. k.
extra nådåren må kunna borttagas och ersättning derför beredas
åt prestmäns enkor och barn;
anser Utskottet, i fråga åter om de delar af Friherre Alströmers motion, hvilka ej
ännu utgjort föremål för Utskottets utlåtande, det vara betänkligt att tillstyrka det
de ämnen, som deruti omtalas, skulle till behandling öfverlemnas åt den Kommitté,
hvars tillsättande Utskottet här ofvan föreslagit och hvars tid säkerligen blifver tillräckligt
upptagen genom det omfattande arbete, som för densamma blifvit afsedt.
Att åter tillstyrka en ytterligare Kommitté för att bereda och behandla dessa frågor
finner Utskottet så mycket hlin dre lämpligt, sorn förslagen äro af den mångfaldigaste
och mest genomgripande beskaffenhet samt till en del stridande mot våra grundlagars
ordalydelse, mot gällande stånds-privilegier, mot våra vanor och våra bruk, och
således af sådan art, att Kommittéen sannolikt endast skulle komma att meddela ett
afstyrkande utlåtande. Utskottet anser i öfrigt att, då man önskar rätta förhållanden,
som från uråldriga tider egt rum, man bör med försigtighet gå till väga och icke
samtidigt vidröra allt för mångå ämnen, sorn angå samma personer och förhållanden,
emedan man då löper fara att afskräcka mångå intressen och meningar från hvarje,
äfven den af behofvet mest påkallade, förändring. Af alla dessa samt öfriga förut
anförda skäl tillstyrker Utskottet,
att Friherre Alströmers motion, för så vidt den rörer andra
frågor, än deni, beträffande hvilka Utskottet här förut föreslagit
underdånig framställning, icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 Maj 1857.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets, Betänkande N:o 93. 37
Reservationer.
l:o Af Herr Kontrakts-prosten Landgren:
”1 de föreskrifter, som Höglofliga Utskottet föreslagit till efterrättelse för'den
blifvande Kommittéen, finnes åtskilligt, som svårligen kan annat än tillintetgöra sjelfva
saken, när fråga på allvar uppstår om verkställighet. Hit hörer den grundsatsen,
att kvrko-inkomsterna skola likasom sammanstjelpas till bildande utaf en gemensam
lönefond för hela Rikets eller möjligen hvarje särskildt stifts presterskap. — I förra
händelsen skola kyrko-inkomsterna i massa ryckas från de stift, sorn äro fördelade i
ett mindre antal öfver höfvan stora pastorater, för att kringskiftas i de stift, som
öfver höfvan äro sönderstyckade. -— Utskottet har härvid förbisett både rättvisans fordran
och sjelfva hufvudsyftemålet med reformen, som ju ej kan vara presterskapets
löneförmåner, utan församlingens sannskyldiga gagn. Man har öfver hela den evangeliska
kristenheten gjort den erfarenheten, att ingen kyrkoherde kan med framgång
utöfva själavård öfver mer än två eller tre tusen menniskor. Man har derföre
varit betänkt på upprättande af nya kyrkor och nya prestgårdar, för att kunna klyfva alla
omättligt stora församlingar. I detta syfte har den kvrko-kommission handlat, som
år 1835 förordnades att reglera Biskoparnes och presterskapets löneförmåner i engelska
kyrkan. Det vill häraf synas, som hvarje församling kommer att behöfva
sina pastoralier, af hvilka, i händelse de äro omättligt stora, öfverskottet måtte under
en viss tid användas till grundande af en kvrkobvggnads-fond. Skulle deremot lönetillgångarne
blifva bortryckta och disponerade på annat håll, så blifva de stora socknarne
urståndsatte att någonsin åvägabringa en fördelning. Då den af Utskottet åsyftade
löneregleringen genom sammanslagning svårligen lärer kunna komma till verkställighet
förrän alla nu befullmäktigade prester äro döde eller frånträdt sina lägenheter,
emedan! denna sammanslagning väl ej lärer kunna begynna med endast en
ringa del af församlingarne, så undanskjutes frågan till en så aflägsen tid, att den
svagt lönade - delen af presterskapet deraf har föga båtnad att vänta. Utskottet har
dessutom alldeles förbisett hvilka åtgärder böra vidtagas på det att församlingarnes
löne-bidrag till den gemensamma kassan måtte blifva rättvist proportionerade och
jemnlika. Man har sett pastorater, der gamla godhjertade herdar låtit pastors inkomster
sjunka till nära likhet med komministers. Är det billigt, att sådana för
samlingar
skola allt framgent, på grund af en sådan pastors tionde-bok, erlägga möjligen
blott en fjerdedel af hvad de äro skyldige i förhållande till andra församlingar,
för att sedermera rycka åt sin prest en stor qvot af det hela? Antyder ej detta
nödvändigheten af en allmän uppskattning på ort och ställe af alla Rikets pastorater,
38
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93.
ifall sammanslagningen skall försiggå? Och hade ej denna åtgärd framför allt af
Utskottet bordt accentueras?
Då således den af Utskottet föreslagna åtgärden ej kan åsyfta en snar hjelp
åt de svagt aflönade komministrarne, och då komminister-väsendet är en för Svenska
kyrkan egendomlig inrättning, på hvars ändamålsenlighet det må vara tillåtet att
tvifla^ sä synes mig Kommittéen höra verka i den riktning, att dessa komministratureF^å
mycket sorn möjligt måtte försvinna och hvarje församling förses med en
prest, som är berättigad till pastoral vårdens lulla utöfning.
Emedan så väl prestboställe^ som pastoralier ursprungligen måste anses för
hvarje församlings tillhörighet in corpore och icke för statens egendom, så synes
svårligen, mot de enskilde församlingarnes bestridande, någon sammanslagning böra
ega rum af prestlönerne, hvilka utan tvifvel i hvarje församling kunna af kyrkvärdarne,
mot uppbörds-procent, indrifvas och levereras åt presten i persedlar eller kontanter.
Till följe häraf anser jag nödigt, att Utskottet måtte ännu en gång få taga
detta vigtiga ärende under öfverläggning.
2:o Af Herr Doktor Nordlander:
”Emot förestående beslut får jag anmäla min reservation, grundad på följande
skäl:
l:o Beslutet kommer att uppskjuta presterskapets löne-reglering till en obestämd
framtid. — Det blir ett lifstids—arbete för kommitterade, till stor skada
för saken;
2:o Beslutet förorsakar en kränkning af presterskapets privilegier, som
innebära, att hvarje församlings presterskap skall bibehållas vid de förmåner, det
åtnjuter;
3:o Beslutet medför ett orättmätigt dragande af tionden från den ena församlingen
till den andra. De små socknarne skola fröjdas öfver alt få sina nu
svagt lönade prester nöjaktigt underhällne på de stora församlingarnes bekostnad.
Dessa sednare åter skola lika rättmätigt klaga öfver åtgärden;
4:o Beslutet kommer att hindra allt sammanslående af små socknar till
en : enda, hvilket ock blir öfverflödigt, sedan deras prester, genom andra församlingars
tillskott, blifva försvarligen aflönade;
5:o Beslutet kommer likaledes att lägga hinder i vägen lör större församlingars
delning, hvilken, sedan tionden derifrån är på förhand disponerad till andra
socknars presterskap, ej kan ega rum förr, än Rikets Ständer höras deröfver och
meddela nödigt löne-anslag. Hvilka omvägar och svårigheter detta medför ligger i
öppen dag!
6:o Beslutet föranleder till stora uppoffringar och kostnader, först och främst
till kommitterades aflöning under deras mångåriga arbete, och derefter till alla de
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93.
39
uppbördsman och löne-direktioner, sorn skola uppbära, redovisa och utdela alla inkomsterna
lill vederbörande presterskap.
Med ogillande alltså af det beslut, i hvilket Höglofliga Utskottet stadnat,
vågar jag föreslå,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj-.t i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, på sätt Rikets Ständer 1848
i underdånighet begärt, i nåder anbefalla en löne-reglering till
presterskapet inom alla de församlingar, der sådant ännu icke
skett, och hvarvid afseende synnerligen bör lästas på en billigare
fördelning af inkomsterne emellan pastor och komminister,
der sådant finnes af nöden.”
Herr von Francken, Georg Wolfgang, och Herr Kontrakts-prosten Rundgren
instämde i hufvudsaken med Herr Doktor Nordlander.
3:o Af Riksdagsmannen Anders Medin från Kronobergs län, hvilken, instämmande
för öfrigt i Utskottets förslag till underdånig skrifvelse, ansåg att Utskottet
bordt tillika uttrycka den önskan, att den begärda kommitléen måtte så samman
sättas,
att alla fyra Riks-stånden der vore representerade.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1857.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 94. 1
Xto 94.
Atik. lill Exp.-Utsk. ilen 2.x Maj IK57, kl. l e. rn.
Betänkande i anledning af väckta motioner om stadgar rörande
arbetsfolk, suni utgår för vinnande aj arbetsjörtjenst.
De angående detta amne till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade
motioner äro väckte
inom Högvördiga Presle-ståndet:
al’ Herr Prosten Eurén och
Herr Kyrkoherden Otterström; samt
inom Hedervärda Bonde-ståndet:
af Nils Andersson från Wermlands län och
Olaus Eriksson frun Bohus län.
Herr Prosten Eurén har andragil alt, då de, hvilka frän sina hemorter borttågade
för vinnande af arbetsförtjenst, gemenligen i hemmet qvarlemnat hustru och barn,
så vore det ej heller sällsynt alt dessa af husladren öfverlemnades åt glömskan och ej
erhöllo någon del af arbetsförljenslen, utan slutligen nödgades anlita fattigvården om
understöd. Då motionären föreställt sig, alt den ärlige och redbare arbetaren kunde
utan stor svårighet åstadkomma borgen af två välkända och vederhäftiga män alt de
hemmavarande ej skulle under hans frånvaro sakna sin nödtorftiga bergning, men den
mindre välfräjdade deremot, i brist af sådan borgen, gerna kunde, till sitt eget och
sin familjs bästa, stadna i hembygden, hvarest nu mera ej heller arbetstillfälle saknades,
sä föreslog motionären att Bikets Ständer mätte i underdånighet anhålla om en
författning, hvarigenom stadgades, att ingen,..som ifrån hemmet sig begilver i afsigt
att å aflägsen ort söka arbets-förljenst, måj_undfå behörigt prestbesked eller vandringsaliest,
förr än ban inför Pastor och Socken-nämden uppvisat skriftligt intyg af två
välkände och vederhäflige män, de der borga, alt den utvandrades familj skall, under
hans bortovaro, ega sin nödtorftiga bergning, utan att falla fattigvården till last.
Herr Kyrkoherden Ollerström åter har, under medgifvande, att åtgärder erfordrades
lör det af Prosten Eurén afsedda ändamål, trott det föreslagna stadgandet om
borgen ej i allmänhet kunna af de arbels-sökande fullgöras, hvarigenom samma stad
Bih.
lill R. St. Prof. 1856 & 1857. 8 Samt. 25 Haft. 1
2 Allmänna Besvärs- ock Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 94.
gande komme alt utgöra ett band på den personliga friheten, för många ganska menligt
celi kanske för fattigvården sjelf ofta mindre gagnelig!; hvarföre i stället föreslogs,
att arbets-cheferne borde förpligtas af arbetarens förtjenst reservera ett visst belopp,
för att fattigvården tillställas, der någon antagen arbetare af vederbörande presterskap
ej bade vitsordet, att med ömhet sörja för hemmavarande hustru och barn. I denna
motion hafva Herrar Lektor Sondén och Prostarne Emanuelsson och Melén sig förenat.
Ails Andersson har klagat öfver den allt iner tilltagande lusten all, för vinnande
al arbets-förljensl, utvandra dels inom riket dels lill Norrige, enär ungdomen,
lockad af högre aflöning än i den tarfliga hemorten, föredroge alt å främmande ort
söka arbete, icke såsom lagstadde tjenstehjon, utan såsom lycksökare från ställe till
ställe, oftast ombytande hemvist liera gånger om året, hvarigenom mången hela sin
lifstid förblefve kringvandrare, lösgjord från alla band i hemorten. Inom landet ut
bildade
sig sålunda mer och mer en nv klass af medborgare, saknande hemvist, bestämdt
lefnadsvrke och lefnadsmål, och sorn drefve omkring och utlegde sitt arbete
blott för dagen. I motionärens hemort åtnöja sig derföre numera tjenstehjonen ej med
tre gånger sä stor lön sorn för tio år tillbaka, och äfven om deras löner bestämmas
högre än deras tänkbara arbets-förtjenst borta, sä vilja de dock icke lyda under någon
husbonde, ulan heldre njuta sin frihet. Orri de i hemorten gifta sig, öfverlemna de
hustru och barn ål sitt öde och hemsända ej något af sin arbetsförtjenst till de sinas
uppehälle. Sjukna eller dö de på fjerran ort få församlingarnes fattigkassor bekosta
deras underhåll eller begrafning. Hafva de i hemorten åsamkat sig skulder eller oäkta
barn, eller af någon anledning ådragit sig lagens näpst, så fly de undan, oåtkomliga
för hvarje ansvar. Qvinnor åter komma belastade med oäkta barn ; och de bortavarande
männerhes hustrur blifva ofta, å sin sida, sakre lill äktenskapsbrott. Bruket alt
utan tjenst låta skattskrifva sig bade så tilltagit, att inom en socken i Fryksdahls härad
funnes omkring 350 tjenstlösa drängar skattskrifne. Af dessa finge hvarken Kronan
eller kommunen någon skall, tv de bade intet hem, ingen synlig tillgång och kunde ej
anträffas. Den tjenstlösa manliga befolkningen undginge äfven, genom sitt kringstrykande,
alt fullgöra sin beväringspligt, och om de äfven under hvarje af de fem beväringsåren
bölfälides för uteblifvande från mönstringen, så kunde dock sällan böterna
hos dem uttagas.
Till afhjelpande af dessa olägenheter har motionären föreslagit:
att hvarje mansperson bör stå under husbonde-välde till dess han blifvit myndig;
i följd hvaraf ingen omyndig, gesäller endast undanlagne, bör tillåtas vandra på
arbetsförtjenst utom det län han tillhör, så vida lian ej åtföljes af laga målsman eller
husbonde. Lag samma för qvinna, till dess bon antingen blifvit gift eller lylli 25 år;
dock bör lietta stadgande ej innebära något förbud för fria ombyten af lagstadd
årstjenst;
alt hvarje arbetare, man eller qvinna, som största delen af året vistas på främmande
ort, vare pligtig på den främmande orten låta sig skattskrifves och att derföre
utlaga flyltnings-attest till den ort, der han eller hon mesta delen af året vistas, sjö
folk
och privilegierade gårdfarehandlande härifrån undanlagne;
alt arbetare, efter uppnådd myndighels-ålder, må välja lagstadd tjenst eller fritt
arbete. I sednare fallet bör han eller hon skattskrifves som arbetskarl eller arbetsqvinna
och i sådan egenskap arbeta der, hvarest lägligt tillfälle finnes, inom hela riket,
dock ej längre än sex månaders tid om året, hvarefter lian eller hon bör i hemorten
sig inställa. Skattskrifning för arbetskarl eller arbetsqvinna bör ske under någon husbondes
mantal, hvilken är ansvarig för dessas utskylder både till Kronan och kommunen.
Till kommunen bör på nu föreslaget sätt skattskrifven arbetskarl eller arbets
-
.///wänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 94.
3
qvinna årligen erlägga: den förre 3 I!:dr Riksmynt och den sednare hälften deremot i
skall, hvilken emot vanlig uppbörds-provision uppbäras och redovisas af ortens kronouppbördsman.
Kan ej sådant försvar erhållas, må han eller hon ej bortvandra utom
kommunen, så vida arbetsförtjenst derinom finnes alt tillgå;
att i December månad hvarje år socken-nämden bör sammanträda och. med
ledning af kvrko-boken och den journal, sorn i nästföljande moment omtalas, uppsätta
förteckning ä alla arbetskarlar och arbetsqvinnor, som på år och dag ej vistats inom
kommunen, och, sä vidt möjligt är, då genast, innan alla spår efter den bortovarande
utplånas, utforska dess vistelseort. Förteckningen öfversändes tili Konungens Befallningshafvande,
som, genom offentlig efterlysning, till hemorten reklamerar desse bortovarande.
Anträffas de, böra de straffas nied 14 dagars allmänt arbete derföre, all de
ej lalit sig kyrko- och mantal-skrilvas i den ort der de vistas. Dock hafva de ännu
rätt att bekomma flyltnings-attest till den ort, der de vilja arbeta; men åligge dem förete
bevis, att de verkligen blifvit kyrko-skrifne i den uppgifna vistelse-orten, innan de
från allmänt arbete lösgifvas;
att preslerskapet, som i samråd med socken-nämdens ordförande egde utfärda
arbets-attester. bitr hålla journal deröfver, utvisande attestens nummer-ordning, den
atleslerades födelseår, hemvist eller pagina i husförhörs-boken och deslinations-orlen
så noga som möjligt: och vare förbjudet förnya arbets-attest för bortovarande arbetare,
som ej vilja återkomma. Vid det i December månad föreskrifna sammanträde
bör hvarje arbetare, som bortvandra!, men hemkommit, återlemna sin erhållna arbetsattest,
påskrifven af alla dem, som begagnat hans arbete, betyg när han börjat eller
slutat arbetet pä hvarje ställe och hurudan! arbetarens uppförande under tiden varit;
att, derest det påskrifna betyget utvisar vanfräjd, som med säkerhet kan vitsordas,
en sådan arbetare vore förinenadl att på två års lid åter bortvandra utom länet.
Kan socken-nämden med säkerhet utröna och bevisa, att den bortvandrande, efter
sex månaders frånvaro, hvarken hemskickat någon sparad penning till sina anhöriga
eller vid hemkomsten medför minst 50 R:dr Riksmynt i behåll af sin arbets-förljenst,
vare äfven honom för två års tid förmenadt att åter bortvandra, så vida ej sjukdom
eller andra olyckshändelser kunna styrkas ;
att den som, till sökande af arbetsförtjenst, bortvandra!' utan pass eller arbetsallest,
är förfallen (ill 14 dagars allmänt arbete, och den som begagnar falskt pass eller
attest, till det ansvar allmänna lagen innehåller:
att, derest sockennämd eller presterskap, utan skälige orsaker, vägrar någon
rättighet att bekomma arbets-attest och bortvandra, har denne att inom 14 dagar anmäla
sin klagan hos Konungens Befallningshafvande, hvilken, efter vederbörandes hörande,
gifver utslag i saken; samt
alt den, som i sitt arbete begagnar främmande person, hvilken saknar pass eller
arbets-attest, eller har sådan äldre än sex månader, vare ej blott förfallen till eli vile
af 30 R.dr Riksmynt, till lika fördelning mellan angifvaren, fattigkassan i den församling,
der arbetaren begagnas, samt fattigkassan i den församling, der han är mantalsskrifven,
utan äfven förbunden att utgifva hälften af den begagnade personens arbetsförtjenst
eller dagspenning under tiden, för att användas, om han har familj, till dennas
försörjning och, om han är tjenstehjon, lill ersättning ät husbonden lör mistningeu af
hans arbete.
Uti denna motion hafva Oiof Olsson från Olsälers torp, O. Olsson från Olebyn
och Anders Jonsson, alla från Wermlands län, instämt.
Olaus Eriksson har andragil alt, i anseende till Bohus läns nära granskap med
Norrige och till lättheten att i nämnde rike erhålla arbetsförtjenst, under de sednare
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänka/ide !S:o 94.
åren en ansenlig mängd arbetsföre personer ditströmmat, till stor olägenhet och lörlust
för ortens jordbrukare. Om de personer, sorn ordentligt uttagit sina utflyttningsbevis
och lagligen ditflyttat, vore intet att säga; men största delen hade begifvit sig dit ulan
pass eller prestbevis och ändå blifvit der emottagne samt under åratal qvarstannat, dels
såsom tjenstehjon och dels såsom arbetsfolk för dagspenning. Bland desse voro flere
grofva missdådare, som derigenom undsluppit lagens näpst, gifta männer, som föriupit
hustru och barn, hvilka måst af fattigvården försörjas, och lagstadda tjenstehjon, som
rymt från sitt husbondefolk och derigenom försatt dessa i stor förlägenhet. Genom
denna lätthet att undkomma till Norrige, utan vidare efterspaning, blefve tjufvar och
förbrytare dristigare. På sednare tider hade ock mycken ovilja och förargelse uppkommit
deraf, att från Norrige ankommit dryga räkningar lör skötsel och läkarevård ät
Svenskar, som i Norrige blifvit mottagne i arbete, men derunder insjuknat. Det vore
dock ytterst obilligt alt, sedan orten först fått vidkännas mångfaldiga besvär och olägenheter
genom arbetsföra personers oftast olofliga afvikande lill Norrige, den sedermera
betungas med betalning för sjukdom, som inträffat under tjenslen i Norrige, samt
slutligen mäste emottaga ofärdiga och utslitna arbetare till försörjning på lifstiden, elter
det de uti ett annat land offrat sina bästa kralter för delta landets nytta. Något motsvarigt
förhållande egde ej heller i detta afseende rum, enär arbetsföre personer aldrig
begifva sig från Norrige till Sverige för att der söka arbetsförtjenst. Dä Kongl. Maj:t
behagat i Nåder tillsätta flere kommittéer för ordnandet af hvarjehanda förhållanden
emellan brödrarikena, trodde motionären de nu anmärkta oordningarne kunna alhjelpas,
alienast uppmärksamheten derå fastades genom en underdånig skrifvelse; Och borde,
i afseende härå, bestämmas
att hädanefter ingen får begifva sig till Norrige, som icke är försedd med pass
eller prestbevis, äfvensom alt en sålunda vederbörligen affärdad person, om han öfver
sex månader qvarblifver i Norrige, o vilkorligt bör antecknas i kyrkoböckerna derstädes,
lör alt erhålla nödig själavård;
att gifta personer, som begifva sig till Norrige på arbetsförtjenst, böra antingen
dit medtaga hustru och barn eller ock ställa antaglig borgen att dessa under männerues
frånvaro icke falla fattigvården lill last;
att den största noggranhet iakttages i Norrige vid anställning af Svenskt arbetsfolk,
så alt ingen Svensk lages i ordentlig tjenst, som icke framvisat utflyttningsbevis,
hvarigenom intygas att han är lagligen skiljd från sin tjenst i Sverige, äfvensom ingen
Svensk hör fä tillfällig arbetsförtjenst innan han uppvisat pass eller prestbevis, hvilket
icke får vara gällande mer än sex månader;
att intet kraf mot Sverige bör ega rum för skötsel och helsovård ät Svenskt arbetsfolk,
om det är bevisligt alt det begagnats till arbete i Norrige, ulan böra dessa
omkostnader drabba dem, i hvars tjenst de insjuknat eller blifvit oförmögne till arbete;
Och torde Kongl, förordningen den 15 Februari 1855 böra förklaras till enlighet härmed;
samt
ali ett strängt ansvar ålägges den person, som i Norrige hyser eller lemnar arbetsförtjenst
åt Svenske arbetare, hvilka ditkommit utan att vara försedde med pass
eller prestbevis.
Derjemte har Utskottet fått från Hedervärda Bonde-ståndet, i sammanhang med
Nils Anderssons och Olaus Erikssons omförmälde motioner, emottaga dels det vid diskussionen
angående berörda motioner förda protokoll, utvisande, bland annat, att flere
bland Ståndets ledamöter yrkat att, i fall åtgärder vidtagas för begränsande af Svenskt
arbetsfolks utvandring till Norrige, anordningar äfven böra träffas i afseende å dem,
hvilka för arbetsförtjenst erhållande begifva sig till Danmark ; — dels ett auförande
Allmänna Besvärs- oell Ekonomi- Utskottets Betänkande i\:o 94. 5
af' Tobias Lind från Götheborgs och Bobus Ian. tillika med ett af honom lill Hedervärda
Ståndet ingi Ivel sockenslämmo-protnkoll, utvisande all Tanums och Lurs församlingar
inom nämnda län ät Tobias Lind uppdragit alt vid innevarande riksmöte söka, i
hvad ä honom berodde, verka till alhjelpande af de olägenheter, som uti ofvanomförmälda
motioner blifvit öfverklagade.
Vid sistförflutne riksdag voro genom två motionärer förslag väckte om åtgärder
till undanrödjande al den skada och förfång, sorn tillskyndades allmänheten derigenom
ali gesäller samt personer, hvilka föreburo sig söka arbete, kringströko i riket; men
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet vid nämnde riksdag förklarade i anledning
deraf, att enär, med föranledande af så väl Bikets Ständers vid då nästförutgångne
riksdag aflåtne underdåniga skrifvelse, sorn flere föregående underdåniga framställningar
angående revision af lörlältningarne rörande kringvandrande gesäller och andre icke bofasta
personer, Kongl. Majit genom Nådigt Bref den 8 April 1851 uppdragit åt f. d.
Lands-Sekreteraren Herr Lagmannen Carlsson att verkställa ett sammandrag af passförfaltningarne,
och i sammanhang dermed, efter granskning af hvad i berörde hänseende
bliIvit hemstäldt. afgifva förslag till de förändrade föreskrifter i ämnet, som kunde
anses vara nödiga och nyttiga, samt Herr Lagmannen redan år 1852 lill Kongl. Majit
inkommit med ett sådant underdånigt betänkande och förslag, hvilket således vore på
Nådig pröfning beroende, kunde, vid sådant förhållande. Utskottet ej tillstyrka Rikets
Ständer alt, i anledning af då väckte motioner, vidtaga någon åtgärd.
Erfarenheten har i allmänhet visat att äfven den mest behöfliga och gagneliga
förändring i ett samhälles förhållanden ej kan försiggå, nian tilt några olägenheter,
något lidande för en eller flere samhälls-medlemmar deraf blifva en följd ; och om sådane
förändringar och åtgärder, hvilka för samhällets flesta medlemmar utlofva fördel
och ökad trefnad, skulle ega rum allenast när icke någon persons eller någon orts enskilda
intresse eller trefnad derigenom rubbades, knmmc således hvarje förbättring i
samhällets institutioner att omöjliggöras. Statens [iligt mäste dock vara att, vid dessa
förändringar, sfi vidt möjligt är, tillse alt den enskilde eller vissa orter ej derigenom
blifva mer lidande, än som är oundvikligt och att del skydd till person eller egendom,
hvartill hvarje medlem af samhället eger rätt, genom förändringen ej förnärmas.
Genom de inom fäderneslandet pä sednare tider gjorde förändringar i lagstiftningen
om handel och handlverkerier, om lösdrifvare och om personers rätt att sig
mantalsskrifva m. m, medelst hvilka förändringar den obcmedlaae arbetaren, mer än
hvad förut varit fallet, blifvit försatt i tillfälle alt lil! sin egen nytta tillgodogöra sina
arbetskrafter; genom det lättade kommunikations-väsendet och den ökade beröringen med
gransinterna, som för arbetaren öppnat möjligheten att äfven utom fäderneslandet utbjuda
sitt arbete; och i anseende till den inom fäderneslandet ökade välmåga, hvarigenom
dels arbetarens lefnadsvilkor förbättrats, dels ökade arbets-t ili fällen, såväl vid enskildes
utvidgade jordbruk och industri-anläggningar, som vid allmänna arbets-förelag yppats, är arbetaren
numera oberoende af de jordegare eller industri-idkare, som fordom voro de
enda. hos hvilka han kunde söka arbetsförtjenst. Men å andra sidan hafva dessa för
arbetaren gynnsamma omständigheter dock stundom inverkat menligt på en eller annan
persons eller orts intressen, och de torde måhända, synnerligen innan den mindre bildade
och förtänksamma delen af befolkningen hunnit vänja sig vid ölvergången lill
r.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 94.
dessa nja förhållanden, äfven verka öfvermod och sorglöshet hos desamme, hvilka fordom
ihärdigt kämpat för vinnande af ett tarfligt uppehälle och tåligt underkastat sig
månget för bättre lottade klasser okändt tvång.
1 enlighet med dessa åsigter går Utskottet att v tira sig öfver de ifrågavarande
förslagen.
Hvad nu först angår Herr Prosten Euréns samt Nils Anderssons och Olaus
Erikssons framställningar, för såvidt desse afse inskränkning i arbelarnes rätt alt från
hemorten utvandra, sä har Utskottet i sitt betänkande N:o 68, som af Rikets Ständer
blifvit godkändt, uttalat deri grundsats att något förnärmande förmynderskap ej bör
arbetsklassen åläggas. Den af Herr Prosten Eurén föreslagna borgen af utvandrande
arbetare är, på sätt Herr Kyrkoherden Ollerström erinrat, ett obehörigt band pä arbetarens
personliga frihet; och delta band ålägges ej medlemmar af andra samhällsklasser,
ehuru äfven deras familjer kunna, genom 1'amiljefadrens frånvaro, lalla fattigvården
till last. Denna borgen skulle i öfrigt sällan blifva af något gagn för ett lattigvårds-samhölle:
tv den bergade och ordentlige arbetaren kunde visserligen i de. flesta
fall anskaffa sådan borgen, men för honom har fattigvården ej behof al någon borgen,
hvaremot den mindre pålitlige och ordentlige arbetaren ej skulle kunna anskaffa borgen
och således antingen olotligen och utan förpassning begifva sig bort, eller ock qvarstanna
i hemorten, älven om derstädes ej funnes arbetstillfällen, i begge fallen lill föga
fromma för sin hemort och för ordningen derstädes.
De i Sverige gällande passförfallningar, för hvilkas omarbetande åtgärder, på sätt
ofvan utredl är, blifvit redan för flere är tillbaka vidlagne, lemna för öfrigt icke något
stöd för det öfverklagade oskicket; och genom ett ytterligare försvårande af rättigheten
att utbekomma pass eller prestbetyg skulle annat ej vinnas, än att den arbetssökande
begålve sig bort utan att utlaga några sådana handlingar, helst han visste sig
ändock erhålla arbete i Norrige. När, genom arbetslönernas stegring i hemorten, den
lockelse lill utvandring upphör, som de å annan ort nu rådande högre arbetspriser
åstadkomma, lärer en sådan utvandring upphöra, utan behof af åtgärder till densammas
förekommande; och på husbönderne sjelfva lärer böra bero att i hvarje särskddt
läll begära handräckning för efterspanande af tjenstehjon, som olofligen alvikit.
I öfrigt får Utskottet erinra dels att de öfverklagade utvandringarne säkerligen
ej alltid medföra blott olägenheter för de orter, hvarifrån de utgå, enär stora summor
annorstädes förvärfvade arbetslöner ofta tillflutit dessa orter; dels ock att af de uppgilhe
olägenheterne ej alla svårast träffa den ort, hvarifrån utvandringen sker; tj brottslingen
samt den lättjefulle och dagdrifvande arbetaren äro lättare att undvara än att
emottaga. Kongl. Danska regeringen har derföre ock i ministeriel väg gjort den anmälan,
som föranledt en af Herr Statsrådet och Chefen för Civil-Deparleinentet den
31 Januari sistlidne är till Kongl. JM »jäs samtlige Befallningshafvande allålen Cirkulärskri(Veise,
af innehåll att Svenskar, som vilja begifva sig till Danmark för att söka arbete
eller tjenst, böra vara försedde, ej blott med pass, innehållande signalement, utan
ock med prestbetyg, innefattande fullständig upplysning om deras dop och konfirmation
jemte öfriga omständigheter som för sådant betyg utgöra föremål; samt alt Svenska
myndigheterne derföre börg noga tillse det de personer, lör hvilka omförmälde legitima
lions-dok umenlei' utfärdas, verkeligen öro kände såsom desamma, pä hvilkas namn
dokumenterne komma alt lyda.
Beträffande derefter frågan om den ansvarighet för de sålunda utvandrades fattigvård,
som må deras hemort åligga; så, hvad särskildt vidkommer förhållandet till
Norrige, bestämmer visserligen Kongl. Förordningen den 15 Februari 1855, i fråga om
ersättning för understöd som i ett af de förenade rikena Sverige och Norrige lemnäs
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 94. 7
nödlidande personer från det andra riket, all faltigvårds-samhälle, som, efter der gäl
lande
stadgar om fattigvården, loranlåtes lemna tillfälligt understöd ät någon till detta
samhälle i lättigvårds-hänseende icke hörande person från det andra riket eller bekosta
sådan persons begrafning, utan att godtgörelse derför kan åläggas enskild person eller
annat lältigvårds-samhälle inom del rike der understödet lemnats, är berälligadl att
undfå ersättning; och innehåller Förordningen i öfrigt närmare bestämmelser angående
vilkoren och sältet lör sådan ersättnings utbekommande, hvilka vilkor, derest de noggrant
iakttagas, kunna i någon mån förekomma så val obehöriga ersältnings-anspråk,
som djlika ersättningars växande till allt för stort belopp. Att det rike, som mottager
den arbetssökande, skulle åtaga sig sådane förpligtelse!-, som dem Olaus Eriksson
påyrkat böra genom förklaring af nämnde Kongl. Förordning åläggas, later sig visserligen
ej tänka, helst den föreslagna skyldigheten ölverskrider hvad inom någotdera ri
ket
förut är stadgadt för skyldigheten ali bekosta fattigvård om egna landsmän. De
Svenska Falligvårds-samhällena hafva ock genom omförmälda Författning sig tillförsäkrad
rättigheten att tillse, huruvida det Norrska samhälle, som fordrar ersättning för
vård om derstädes vistande Svenskar, verkligen är enligt de i Författningen stadgade
grunder till sådan ersättning berälligadl. Men oaktadt dessa omständigheter finner Utskottet
de af motionären omförmälde missförhållanden böra af Rikets Ständer behjertas,
särdeles som deras befintlighet sedan längre tid tillbaka blifvit bestyrkt af en dylik
klagan jemväl af Svenska kommuner utefter Norrska gränsen, hvilka i fatligvårdshänseende
blifvit betungade af ersättningar för personer, som (ill Norrige utvandrat och
derstädes längre eller kortare tid vistats. Genom Kongl. Förordningen angående fattigvården
i riket den 13 Juli 1853, som stadgar mantalsskrifningen såsom grund för
bestämmandet af försörjnings-orten, har fördelen blifvit lagd å Norriges sida, enär, enligt
detta rikes fattig-lagslilining, tre års stadig vistelse å en ort erfordras, för att hjelpbehöfvande
person skall komma att tillhöra dess fattigvård, och, såsom följd häraf, anspråk
på ersättning ytterst sällan kunna förekomma från Svenska sidan, dä deremot så
väl talrika som dryga ersättningar till Norrige utgå. Uti behofvet af arbetsfolk i Norrige
och uti de högre arbetslöner, som derstädes meddelas, ligger ock en stor lockelse
för en mängd Svenskar att der söka arbetsförtjenst och sådant hvarken kan eller bör
förhindras; men verksammare kontroller torde vara af nöden för att i någon mån förebygga
hvad, som icke lärer vara sällsynt, att nemligen arbetskraften begagnas så länge
den är obruten, men deremot ersättning sökes och erhålles vare sig från Svensk kommun
eller från Svenska staten för omkostnader vid äfven tillfälliga sjukdomsfall, som
under arbetstiden inträffa, likasom ock att personer, som under en lång följd af år
inom Norrige vistats, hänvisas lill Svensk kommuns fattigvård, då de icke längre kunna
i Norrige genom arbete vinna sitt uppehälle. Utskottet anser för båda rikena önskligt
att hvarje anledning till missnöje, särdeles i en fråga som så nära rörer kommunerna,
må undanrödjas, och förmodar att detta syfte skulle kunna vinnas dels genom en revision
af ofvanberörde författning af den 15 Februari 1855, dels genom en ny international
öfverenskommelse. Således får Utskottet vördsamt tillstyrka Rikets Ständer att
genom underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj-.t läcktes låta undersöka orsakerne till det missförhållande,
som i fråga om fattiges försörjning eger rum de förenade
rikena emellan, och derefter bereda en sådan internalionel lagstiftning
att dessa missförhållanden undanrödjas eller förminskas.
8
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 94.
Vidkommande derefter hvad, på sätt här förut är vordet omförniäldt, för öfrigt
genom Niis Anderssons, Olaus Erikssons och Herr Prosten Euréns motioner blifvit yrkadt;
så äro åtskilliga af de utaf de Iva förstnämnde molionärerne föreslagna stadgande!) redan
förut inom riket gällande otdi således icke behöflig» all å nyo påbjudas; hvaremot
andre af samma motionärer yrkade bestämmelser, lika med de af Herr Prosten
Eurén föreslagna, äro, på sätt Utskottet redan sökt visa, dels stridande mot billigheten
dels omöjliga att verkställa. Utskottet hemställer derföre
att dessa motioner ej må föranleda till någon annan Rikets Ständers
åtgärd än hvad här förut blifvit föreslaget.
Ehuru Utskottet sålunda ej kunnat, i anledning af derom gjorde motioner, tillstyrka
åtgärder, hvarigenom utvandringar till sökande af arbetsförtjenst försvåras eller
förekommas, anser Utskottet, i anledning af Herr Kyrkoherden Otlerströms motion, sig
böra, i sammanhang härmed, tillse hvad å det allmännas sida må kunna åtgöras lill
mildrande af de olägenheter, som den ort, hvarifrån utvandringen sker, derigenom får
erfara. Dessa åtgärder lära böra inskränkas till dels sådane, hvarigenom de utvandrade
arbetarne uppmuntras till sparsamhet och möjligheten för dem att göra besparingar underlättas;
dels sådana hvarigenom, så vidt ske kan, fattigvården i arbetarens hemort
sättes i tillfälle att, så framt han lemnar sin familj utan understöd, af hans arbetsförtjenst
utbekomma den ersättning för ulgifvet underhåll till hans familj, som, enligt 7 §
2 morn. Fattlgvårds-förordningen, bör från hans arbetsförtjenst utgå; och lärer osti idigt
vara att några sådane åtgärder ej kunna vidtagas i afseende å andra arbetare än, på
sätt Herr Kyrkoherden Otterström i sin motion synes förutsätta, dem, hvilka användas
vid de större arbeten, som för Kronans räkning nu pågå eller framdeles komma att
ega rum.
I förutnämnde hänseende synes del framför allt vara angeläget att tillfälle beredes
ifrågavarande arbetsmanskap att få sina besparade medel genom försorg af de vid
Statens arbeten anställda tjenstemän förvarade, med rättighet att i mån af behof desamma
åter uttaga. Detta är af vigt ej allenast med afseende på svårigheten för arbetaren
att sjelf förvara medlen, utan ock för att aflägsna den frestelse att onödigt utgifva
dem, hvilken är för handen så länge arbetaren har medlen under egen förvaltning.
Derjemte vore det önskvärdt om någon, om ock låg, ränta å de innestående
penningarne kunde arbetaren tilldelas för alt uppmuntra honom till sparsamhet och ordentlighet.
Att besvär för vederbörande tjenstemän och måhända jemväl någon uppoffring
å Statens sida för verkställigheten häraf kunna uppkomma, har Utskottet icke
förbisett, men Utskottet anser sådant vara af underordnad vigt, i förhållande lili det
gagn, som häraf synes vara att förvänta. Utan att Utskottet tilltror sig all kunna närmare
uppgifva, huru härutinnan bör förfaras, anser Utskottet saken kunna tillvägabringas
på det sätt att arbetarnes besparade penningar emottagas till förvar och redovisas
särskildt, ulan inblandning i redovisningen af Statens för arbetet anslagne medel.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet vördsamligen
att
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det tillfälle må beredas de vid Statens arbeten anställde arbetare
att få sina besparade medel ställde under allmän vård,
såvidt möjligt är, mot någon billig ränta.
Då
Allmänna Besvära- och Elfonomi-Utsliotlets Betänkande N:o 94 9
På den utvandrande arbetaren sjelf, när han ieninar hemmet, ofta icke kan bestämma
hvarest han med största fördel må vinna sysselsättning, samt fattigvårds-styrelsen
i hans hemort således än mindre kan antagas ega kunskap, hvarest den utvandrade
arbetare, som underlåter draga försorg om sin hemmavarande familj, må kunna anträffas,
anser Utskottet, som derjemte besinnat den svårighet och omgång, som, med mindre
allmänna föreskrifter i ämnet blifvit pä förband meddelade, för fatligvärds-stvrelsen
kunna möta vid ulkrälvandet af ersättning för medel, förskjutne till underhäll af arbetarens
familj, sig böra hemställa, det Rikets Ständer må i underdånighet anhålla, alt, i
afseende å allmänna arbeten, den föreskrift meddelas,
att arbets-chef må'åligga, att dels, efter arbetares antagande, derom
genom Konungens Befallningshafvande underrätta vederbörande
lä t tig vård s-samhälle, dels ock, på anmodan af fatligvårds-stvrelse,
foga anstalt att det bidrag af arbetares förtjenst, som för hemmavarande
hustrus eller barns försörjning bör, enligt gällande författningar,
komma faltigvårds-slyrelsen till godo, må för fattigvårdssamhällets
räkning innehållas.
Stockholm den 22 Maj 1857.
Reservation
emot sista punkten i Betänkandet af Herr af Edholm, E. fV., som yttrade: ”Mot Utskottets
förslag i dess sista punkt får jag vördsamt reservera mig. Ett åliggande för
arbets-chef att vid hvarje arbetares antagande derom underrätta Konungens Befallningshafvande,
hvilket på de flesta ställen, om icke. öfverallt, torde behöfva ske skriftligen,
vore att öfverhopa honom med göromål, som icke kunna anses tillhöra hans verksamhet.
Vid arbetslöretag, der måhända flere tusen personer anmäla sig, å olika tider, till
erhållande af arbete, skulle en sådan skriftvexling åtminstone betydligt förhindra arbetschefens
mångfaldiga öfriga i och för arbetets gång vigtigare göromål, särdeles i början
af arbetets ordnande, då äfven arbetsfolket samtidigt dermed antages. Äfven torde hela
denna skriftvexling lända till ringa eller ingen nytta, enär den arbetare, för hvilken
arbets-chelen uppdrages att innehålla aflöning för fatligvårds-samhäflets räkning, troligen
genast skulle begifva sig ifrån arbetsstället, för att å annat håll söka sin utkomst. En
åtgärd, sådan som den ifrågavarande, skulle således, efter min tanke, förlamande inverka
på sjelfva arbetet, hvars ordentliga lortsky ndande är för arbets-chef ett mål af hufvudsakligare
vigt, än alt fattigvärds-samhället utfår sin rätt, ehuru behjerlansvärdt detta
sednare i och för sig sjelf kan vara. Jag afstyrker således den af Utskottet förordade
skrifvelse!), såsom opraktisk i tillämpningen.”
Häri instämde Herr Hjerta, C, G., och Herr Stolpe.
Bih. till R. St. Prot. 4856 & 4851. 8 Sami. 25 Haft.
2
10 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N.-o 95.
!%T;o Slä.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 23 Maj 1837, kl. t e. in.
Betänkande, i anledning aj vackla motioner om ändring af stadgande»
i Kongl. Förordningen om Sockenstämmor i Bikel den
29 slugast i 1845.
Rörande omlormälda Kongl. Förordning liar Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
fått emottaga motioner, väckta:
inom Höglofliga Ridderskapet och Adeln:
af Herr Ehrenborg, Bichard;
inom Högvördiga Proste-slåndel:
af Herr Doktor Sandberg och
Herr Eontrakts-prosten Rundgren; samt
inom Vällofliga Borgare-ståndet:
af Herr Nordvall, A. F.
Herr Eklund, fV. M.
Herr Boman, A. F.
Herr Henschen, L. IV. och
Herr Hesselgren, P. H.
Utskottet, som, enär dessa motioner alla röra samma författning, ansett lämpligast
att upptaga dem i ett gemensamt utlåtande, har, för ali göra utlåtandet mera
kort och lättare öfverskådligt, låtit de väckta frågornas beskaffenhet utgöra grund för
den ordning, efter hvilken motionernas innehåll och Utskottets omdömen öfver förslagen
här meddelas; och får, enligt den sålunda angifna plan, Utskottet först omförmäla den
af Herr Ehrenborg förda klagan, alt sockenstämma, som till helgedag blifvit utlyst, ofta
börjar och fortgår, flerestädes inom sjelfva Guds hus, under stormande debatter och
kärlekslösa tvister om mitt och ditt, hvarå tanken måste störande inverka på sinnesstämningen
under den förutgående Gudsljonsten. Dessa olägenheter har motionären
trott kunna undvikas, derest sockenstämmo-förordningen sålunda förändrades, att dessa
sammanträden bestämdes att försiggå å söckendagar. En och annan Pastor hade visserligen
försökt att förflytta sockenstämman från helgedagen, men dessa bemödanden
måste, dock alltid stranda mot en mängd omöjligheter, så länge ej Pastor hade att
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulsknllets Betänkande N:o 95. tl
stödja sig vid något bestämdt lagbud, hvilket, respek (erad t ej mindre af de högre auktoriteter,
sorn understundom nisälla sockenstämmo-dagen, än älven af församlingens
medlemmar, ovilkorligen bjuder dess hållande ä söckendag. Motionären har ansett ordinarie
sockenstämmorna kunna lämpligen bestämmas att, inom hvarje församling, hållas
i sockenstugan samt två gånger i månaden, måhända första och tredje Lördagen i hvarje
månad; och ehuru motionären insett att den förlust af arbetsdagar, som sockenstämman
på sådant sätt skulle förorsaka, kunde vara ganska kännbar, har lian trott att
lördelarne med förändringen skulle mer än uppväga denna olägenhet och all man snart
skulle lära sig inse, att dessa lill rådplägning om kommunens gemensamma angelägenheter
uppoffrade dagar ej voro förgäfves bortkastade; hvarjemte motionären, som erinrat
att, i alla händelser, den lagstiftning, som framför allt vårdar samhällets högre intressen,
utan tvifvel äfven inom det verldsliga medförde långt mera framgång och välsignelse,
än den som underskattade de förra, i sammanhang härmed lilikännagifvit sin
afsigt att särskildt väcka motioner, dels om åtgärder för ett strängare helighållande af
sahbathen, dels om allmänna kungörelsernas uppläsande i sockenstugorna, i stället för i
kyrkorne. Dä likväl 10 och II §§ i Riksdags ordningen stadga, att Riksdags-kallelsen
skall Irån predikstolarne i alla rikets kyrkor kungöras, samt alt allmogen på sockenstämma
å derefter följande Söndag skall utse Elektorer till Riksdagsmän för Bondeståndet,
borde, i händelse den föreslagna förändringen vunne bifall i öfrigt, nu omförmälda
läll dock pä förhand undantagas; och har motionären, för vinnande af de
utål honom afsedda ändamål, ansett Rikets Ständer böra i underdånighet anhålla om
utfärdande af en författning, som på följande sätt förändrade nu gällande sockenstärnmolag:
§
1 skulle erhålla denna lydelse:
“Sockenstämma skall i hvarje socken hållas två gånger i månaden, nemligen
den första och den tredje Lördagen, sä vida ej helgedag derå inträffar, i hvilken händelse
stämman hålles nästa söcknedag derefter. Emellan dessa ordinarie sockenstämmor
må äfven, när nödvändigheten så fördrar, extra sockenstämma å söcknedag hållas;
dock skall alltid underrättelse om liden derför ä nästföregående sockenstämma af ordföranden
meddelas; och får icke å extra sockenstämma beslut om afgifter varda fattadt.
Sockenstämma å helgedag båiics endast uti det fall, då, till följd af Riksdags-ordningens
stadgande, allmogen skall å Söndagen näst efter Riksdags-kallelsens uppläsande, utse
Elei itorer lill Riksdagsmanna-vai för Bonde-sfåndet.“
§ 2 skulle utgå.
§ 3 skulle erhålla denna lydelse:
“I mom. När något ärendes handläggning å sockenstämma af Wår Befallnings
I
,, - O ö O
halvande eller Domkapitlet äskas, må sådant icke vägras.“
“2 morn. Magistrat, Krono betjent, Sockennämnd och enskilda ledamöter, som
i sockenstämma rösträtt ega, vare ock berättigade att uppgifva ärende för sockenstämmas
handläggning; dock eger Kyrkoherden11 etc.
§ 4. Af första stycket skulle qvarstå endast orden :
“Sockenstämma skall hållas i sockenstuga.11
Andra stycket skulle erhålla följande lydelse:
“Vid sockenstämma skall alltid lemnäs bestämd uppgift om öfverläggnings-ämnen
för nästa sammankomst. Är ämne af den beskaffenhet, att det fordrar gemensam öfverläggning
af flere socknar inom samma pastorat, måga socknarne till gemensam
stämma, å det ställe som finnes lämpligt, sammankallas.11
12
Allmänna Besvärs- och Ekonom-Utskottets Betänkande N:o 95.
§ 5. ;idje moni. skulle förändras sålunda:
Den rösträtt, som på nämnde grund af bevillning tillkommer socknens innevånare,
skall hvarje är vid den andra ordinarie sockenstämman i Maj månad bestämmas;
och på landet1’ etc.
§ 8. Usta moni. skulle erhålla i 5 punkten denna lydelse:
' Protokoll må, när så ske kan, genast, men skall i annat fa!l sednast ä nästa
ordinarie sockenstämma justeras.”
Före § 9 skulle inflyta följande stadgande:
”Vid sockenstämma uppläsas de författningar och kungörelser, hvilka skola socken-menigheten
meddelas."
§ 11. l:a mom. skulle erhålla i första punkten följande lydelse:
”Nu är sockenstämmo-protokoll och beslut jusleradt och underskrifvet: dä skall
beslutet med besvärs-hänvisning, sorn alltid bör åtfölja, å nästa sockenstämma uppläsas.”
§ 13 Sista momentet skulle utgå.
Vid granskningen af det utaf motionären sålunda framställda förslag får Utskottet
i första rummet anmärka, att dä något lagligt hinder för sockenstämmas hållande i
sockenstuga i stället för i kyrkan icke linnes, äfvensom något sä beskaffad! hinder för
sockenstämmans förrättande ä söckendag ej vidare förefinnes, än hvad motionären här
förut antydt, hvarje församling således är oförhindrad att, derest öfvertvgelsen om förändringens
behöflighet och lämplighet gjort sig inom församlingen gällande, derom i
allmänhet lätta beslut; Och har derföre jemväl blifvit brukligt, att ä hvardag förrätta
större sockenstämmor, hvilka påkalla längre öfverlägguingar. Hvad åter’ beträffar frågan
huruvida den yrkade förändringen borde öfver hela riket påbjudas och stadgarne i
sockenstämmo-förordningen förty erhålla den ordalydelse, motionären föreslagit; tå och
då mången församling ej är med särskild sockenstuga försedd, samt ej förväntas kan,
att, till bevistande af mindre omfattande sockenstämmor, församlingsboerne skola å
hvardag företaga särskilda resor, anser Utskottet, enär derförutan sockenstämma stundom
kan vara af den brådskande egenskap, att densamma bör förekomma inom den kortaste
lagliga tid, sig böra vördsamt hemställa,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Vidare och beträffande
5 §-
har A) Herr Nordvall hemställt, att eli af honom vid 1850 och 1851 årens riksdag
framlagdt förslag om ändringar och tillägg vid föreskrifterne i berörde § af Sockenstämmo
förordningen, hvarigenom nämnde föreskrifter, så vidt de angå landsorls-städerna,
komme i närmare öfverensstämmelse med Sockenstämmo-förordningen för Stockholms
stad af den 16 Mars 1847, nu måtte lagas i öfvervägande; hvarjemte motionären andragit,
att då beviliningen efter 2:dra artikeln blifvit lagd lill grund för rösträtt vid
sockenstämma, denna grund ock borde tillämpas pä samma konseqvenla sätt för landsortsstäderne,
som genom nyssberörde förordning är för Stockholms stad föreskrifva!; ty
alt tillerkänna lästighetsegarne i de förra 150 procent större rösträtt än andre inom
samma städer skattdragande personer, dä inom Stockholms stad rösträtten är lika för
Allmänna Besvärs- och E le ono m i-Ut skot tets Betänkande JS:o 95.
13
niia skattdragande, innefattade, efter motionärens föreställning, en afvikelse från rättvisans
och billighetens fordringar. Del i Sock en st ämmo-förord ningens 5 § 3 moment influtna
stadgande, att den rösträtt, sorn pä grond af bevillning tillkommer socknens innevånare,
skall hvarje är vid allmän sockenstämma i Maj eller Juni månader bestämmas
och å landet i motsvarande hemmantal sättas, vore overkställbar!. Hvad landsorten
beträffade, kände motionären blott, alt i mer än en församling delta påbud ej blifvit
efterkommet^ hvaremot, i fråga om släderne, erfarenheten hittills ådagalagt, att för
pastor ligger utom möjlighetens gränser att på sockenstämma upprätta dylika röstlängder,
enär ett större antal personer blott då tillslädeskomma, när nva eller ökade beskattningar
ifrågasättas. Bielke det äfven, med ledning af de (illstädeskomnes upplysningar,
möjligt upprätta ett slags röstlängd, så mäste den dock i de flesta fall blifva
otillförlitlig och således oanvändbar för andra tillfällen än det, då den upprättades;
och då författningen stadgade, att den i Maj eller Juni upprättade röstlängden skulle
gälla intill den lid påföljande är, då nv längd hunnit upprättas, samt intet vore föreskrifva
om sältet för nödiga rättelsers vinnande, sä koinme mången röstberättigad, som
varit förhindrad att vid Valborgsmesso-sockenstämman bevaka sin rätt, att för ett hell
år gå deraf i mistning. lJå dessa skäl yrkade motionären, ali röstlängdens upprättande
ej måtte lemnäs beroende å en slump, utan pastorerne tillerkännas rättighet att direkt
eller genom vederbörande myndighet infordra röstlängden från uppbördsverkens föreståndare;
hvarförutan motionären yrkat, att ett maximum för rösträtt jemväl mätte bestämmas,
i likhet med hvad som vore stadgadt vid fråga om sockenstämmor i Stockholms
stad.
Då lagen för sockenstämmor i Stockholms stad redan en följd a! år varit tillämpad
och underkastad pröfning, samt enahanda stadganden borde och kunde vara tillämpIige
pä öfriga släder inom riket, hade motionären frän berörde lag hemtat det förslag,
hvilket han nu ville framställa, med begäran att Rikets Ständer måtte i underdånighet
anhålla om dermed öfverensstämmande ändring af stadgorne för sockenstämmor i riket;
uti hvilka stadgar motionären föreslog att 5 § kunde erhålla följande nva lydelse:
/ mom. Rättighet att deltaga i sockenstämmas öfverläggningar och beslut tillkommer
en hvar egare eller innehafvare af skattlagd fastighet samt arrendator eller
brukare deraf, sä vida egaren icke bor inom församlingen, eller, i annat fall, sig denna
rättighet icke i kontraktet förbehållit, och derjemte alla andra socknens innevånare,
sorn innehafva fabrik eller annat särskildt bebygdt verk och inrättning, samt dem, som
njuta lön, drifva handtverk eller idka annan näring, och derföre erlägga bevillning efter
2:dra artikeln i Beviilnings-förordningen, till ett belopp af minst En Riksdaler 80 öre
Riksmynt.
dra moni. På landet skall rösträttighet beräknas efter hemmantal, der det
finnes åsatt. 1 annat fall bestämmes den på grund af den bevillning enligt 2:dra artikeln,
som (ill Staten erlägges. För ett bevillnings-belopp af 1 R:dr 42 sk. Riksmynt,
hvarunder ingen rösträtt utom för hemman å landet eger rum, beräknas lika röst med
hemman, för 3 R:dr 75 öre till 5 R:dr CO öre bevillning lika med -J-.dels hemman,
för 5 R:dr 60 öre till 15 R:dr lika med "^.idels hemman, lör 15 R:dr lika med j:dels
hemman och sä vidare i samina proportion för högre bevillnings-belopp, enligt 2:dra artikeln.
Den rösträtt, som på nämnde grund al bevillning tillkommer socknens innevånare,
skall hvarje år vid den sockenstämma, som i Maj eller Juni månader bör hållas,
bestämmas och i motsvarande hemmantal utsättas.
5:dje morn. I stad beräknas rösträttighet efter den bevillning, som den röst
berättigade
för faslighet inom församlingen och, dä han der bosatt är, för borgerligt
yrke, löneinkomst eller eljest, enligt Bevillnings-lörordningens 2:dra artikel, till Staten
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-UtskoHels Betänkande N:o 95.
erlägger, sålunda, att bevillnings-belopp, icke öfversligande 10 R:dr Riksmynt, gifver en
röst, bevillning öfver lill och med 20 R:dr två röster, deröfver till och med 30 R:dr
tre röster, deröfver till och med 40 R:dr fyra röster och på lika sätt vidare, sä all
hvart nytt tiotal af Riksdaler i bevillning berättigar lill en röst, i följd hvaraf den,
sorn i bevillning skallar öfver 100 R;dr lill och med 200 R:dr Riksmynt, eger tjugu
röster, dock vare detta högsla röstetal, som någon inom en församling må tillkomma,
huru mycket än bevillnings-summan öfverstiger sistnämnda belopp.
A-.de morn. Det röstetal, som på nämnde grund af bevillning tillkommer hvar
och en röslegande inom församlingen, ut föres i behörig röstlängd, den vederbörande
uppbördsverk åligger upprätta och på reqvisition af pastor eller den, hans embete förestår,
aflemna sednast inom April månads utgång hvarje år, för att vid den i Maj eiler
Juni infallande ordinarie sockenstämma justeras. Röstlängd skall upplaga alla dem,
som i sockenstämma inom församlingen ega rösträtt. De skola i röstlängden intagas i
den ordning hvarderas bostad, eller, då röstberättigad icke bor inom församlingen, lägel
af faslighet, för hvilken rösträtten utöfvas, föranleder, med uppgift i särskilda kolumner
å det bevillnings-belopp, sorn antingen för fastighet eller ock för borgerligt yrke,
löneinkomst eller eljest för. sistförtlulna äret hvarje röstegande påfördi är, och skall
den röstegandes hela röstetal inom församlingen vara på el t ställe utfördt. För anmärkningar
varder i längden nödigt rum lemnadt.
5:/e mom. Röstlängd, sorn å den i Maj eller Juni månad hållna sockenstämman
justerad är, gäller sedan till dess ny längd uppgjord och justerad blifvit. Röstberättigad,
som ej är i röstlängden antecknad, vare derföre ej sin rösträtt förlustig, så framt
han vid den sockenstämma, dä röstlängden justeras, med uppvisande af nästföregående
årets debetsedel, sin behörighet styrker. Yrkar någon att med ändrad rösträtt i sockenstämman
deltaga, då skall han sin rätt dertill styrka. Godkännes den af församlingen,
skall anteckning derom af sockenstämmans oi dförande i röstlängden göras.
Förvärfvar någon efter den tid, då röstlängden justerades, rösträtt inom församlingen
och styrker sådant å sockenstämma, varde äfven han i röstlängden införd.
6:le inom. Rolag ege för fastighet inom församlingen rösträtt, som här ofvan
säges, ändå att ej någon af bolagsmännen är i församlingen mantalsskrifven, och an
kornme
på bolaget att samfäldt rösta eller låta hvar delegare lör sin andel rösträtt utöfva.
Är röstberättigad! bo oskiftadt, röste delegare samfäldt; är del skiftadt, röste
hvar för sin andel.
7-.de
husbondevälde eller målsmanskap; dock må för omyndigas fastighet rösträtt af förmyn
daren
utöfvas. För egendom eller rörelse, som under borgenärers förvaltning är,
röstas ej.
Side mom. I de ärenden, som blott angå fastigheter och de algilter eller besvär,
hvilka af dem ulgå eller äskas, röste endast fastighetsegare eller innehafvare;
hvarvid deras rösträtt bestämmes efter fastighels-bevillningen. Rörer fråga endast ickefastighels-egande
församlings-ledamöter, röste blott desse, dock må inom deras klass
jemväl fastighetsegare eller innehafvare, om de, utom afgillen för fastighet, äfven skatta
lör inkomst eller rörelse, åtnjuta rösträtt för den del af bevillningen, som icke utgöres
för fastigheten. [ fråga om endera klassens deltagande i afgift till sådant föremål,
hvartill den andra förut ensam bidragit, gäfle ock hvad här ofvan sagdt är, så att endast
ledamöterne af den klass, hvilkens deltagande yrkas, ega derom vid sockenstämma
besluta. Men i de fall, der särskilda förfallningar eller föreskrifter om röstberäkningen
äro gifna, förhålles pä sätt samma författningar för hvarje läll stadga.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 95.
15
9:de mom. I afseende på främmande trosbekännares rättighet att i sockenstämma
deltaga, galle ock derom hvad i särskilda författningar finnes eller kan varda
stadgadt.
'10 mom. Frånvarande röstegande må genom fullmakt, som till riktigheten af
2:ne trovärdige män styrkt är, öfverlåta sin talan och rösträtt ål annan man, som i
stämman röst eger. Dock blifver härigenom ingen berättigad ali för sammanlagda egne
och genom fullmakt öfverlåtne röster, vid förekommande voteringar, utöfva vidsträcktare
rösträtt, än den, sorn i 4:de mom. af denna § är såsom maximum bestämd.
ii:te mom. Om röslerne falla lika för olika meningar, galle den mening, som
Ordföranden biträder».
1 anledning af motionärens vid 1850 och 1851 årens Riksdag framställda enahanda
förslag, har nämnde Riksdags Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott anmärkt,
alt frågan om röstlängdens upprättande jemväl vid den näslförutgångne Riksdagen
förevarit, då Rikets Ständer ock uti underdånig skrifvelse anhållit det stadgas mätte,
»att vederbörande Härads-skrifvare eller i stad den embetsman, som skattskrifning förrättat,
må vara pligtige, alt, der församlingen så önskar, på anfordran af församlingens
Kyrkoherde, eller den hans tjenst förrättar, emot lösen, som af församlingen skall ersättas,
aflemna förteckning, upptagande det röstetal, som på grund af bevillning efter
2:dra artikeln för näring, handtverk eller lön, medlemmar af församlingen tillkommer;»
men att, vid underdånig föredragning af berörde skrifvelse, Kongl. Majit den 26 Oktober
1850 i Nåder förklarat denna framställning icke föranleda åtgärd. Ofvannämnde
Utskott hade ock afslyrkt Rikets Ständer att i anledning af motionen vidtaga någon
åtgärd, och dervid erinrat, alt sedan särskilda förhållanden i afseende å sockenstämmor
tillförene varit i olika städer gällande, Rikets Ständer vid Riksdagen åren 1840 och
1841, efter det stadsförsamlingarne haft tillfälle alt sig i ämnet yttra, föreslagit en gemensam
sockenslämmo-förordning för hela riket, utom Stockholm, med hvilket förslag
nu gällande författning, så vidt de af motionären ölverklagade delarne angår, öfverensslämde;
vid hvilket förhållande det syntes så mycket mer betänkligt att, blott med anledning
af enskild motionärs framställning, tillstyrka väsentliga ändringar i de föreskrifter,
som sålunda, på grund af stadsförsamlingarnes afgifne yttranden, för städerne
ansetts lämplige och blifvit påbjudne, som i särskilda städer olika förhållanden före—
funnos, hvilka möjligen kunde försvåra eller förhindra tillämpningen af de föreslagna
nya stadgandena. Vidare hade såsom skäl för afslyrkandet blifvit åberopadt, att rättigheten
till deltagande i sockenstämma af ålder varit företrädesvis (åstadt vid fast igheterne,
och alt Rikets Ständer, vid afgilvande af förslag till nämnde förordning, yttrat,
det fasligheterne fortfarande borde utgöra hufvudsakliga grunden för delaktighet i de
kommunala angelägenheterna, och att, der delaktighet icke bestämmes efter fastighet,
den bör bero af taxeringen, i ett förhållande lill fastigheterne, hvarigenom iakttages
den öfvervigt Rikets Ständer ansett dessa böra tillerkännas; alt Kongl. Majit, på sätt
ofvan är nämndt, förklarat sig icke kunna i Nåder bifalla en af Rikets Ständer gjord
underdånig hemställan, innefattande hufvudsakligen enahanda förslag rörande nytt sätt
för röstlängds upprättande, som det af motionären afgifna; samt all, hvad det föreslagna
maximum för rösträtts ulöfvande beträffar, något sådant maximum icke heller
före tillkomsten af nuvarande förordning varit bestämdt och icke eger rum vid prestval
och andra förrättningar, dervid omröstning inom församlingarne ifrågakommer.
B) Herr Konlrakls-prosten Rundgren har erinrat, ali vid den tid, då, uti Kongl.
Förordningen om sockenstämmor i riket, i 5 § 5 mom. inflöt den bestämmelsen, att
»I stad röstas för fastighetsvärde af 2,000 Ridr, som för 10 R.dr bevillning efter 2:dra
artikeln», erlades bevillning för inkomst af embete och tjenst med tre procent och af
16 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 95.
rörelse nied fem procent, men enligt 1111 gällande bevillnings-stadga erlägger löntagaren
1 procent oell närings-idkaren 2.J procent bevillning. I fråga om rösträtt på sockenstämma
i stad hade således fastighets-egaren, under det att hans, lika som rörelseidkarens
bevillning blifvit till hälften nedsatt, dubbelt större rösträtt än rörelse-idkaren
och tre gånger större än embetsnitnnen, emot hvad honom, genom sockenstämmoförordningen,
jemförd med då gällande bevillnings-stadga, var tillförsäkrad). När dertill
komme, att uti sockenstämmo-förordningens 5 § 2 inom. stadgas, alt rösträtt, utom för
hemman å landel och faslighet i stad, icke eger ruin för ett bevillnings-belopp, understigande
2 R:dr 21 sk., hade genom sednaslc Bevillnings-Förordning alla de förlorat
sin rösträtt på sockenstämma, hvilka tillförene erlagt en bevillning af 2 R:dr 24 sk.,
men nu mera, till följd af bevillningens nedsättning, lått en bevillning som understiger
detta belopp. Utan att ingå i undersökning angående billigheten eller rättvisan af en
dylik förändring, syntes dock det förhållande att bestämmelserna i fråga om en sådan
angelägenhet, som rösträtten pä sockenstämma, kunnat undergå en väsentlig förändring,
ulan att derom blifvit särskildt förordnad!, vara synnerligen anmärkningsvärd!,
helst när man ihågkomme, att jemväl fattigskatten vore deraf beroende, enär 10 g i
Kongl. Förordningen angående fattigvården i Riket den 13 Juli 1853 stadgar, att hvad
som för fattigvårdens behof erfordras utöfver afkastningen af fattigvårdens kapitaler och
fastigheter samt öfrige diverse inkomster och don personela afgiften, lylles genom tillskott
efter de grunder, sorn för rösträtt äro stadgade uti 5 § af Förordningen om sockenstämmor
i riket. Genom bevillningens nedsättning komme nemligen fastigheten att
bära dubbelt så stor fattigskatt som tillförene; ty då, vid sockenstämmo-förordningens
promulgerande, för 2,000 R:drs fastighets-värde erlades 4 R:dr bevillning, erlägges nu
endast 2 R:dr; och då således, vid beräkningen af fattigskatten, tillförene 4 R:dr fastighets-bevillning
motsvarades af 10 R:dr annan bevillning, skall efter sednaste bevillnings-förordning,
2 R:dr faslighets-bevillning draga lika hög skatt som 10 IF.dr bevillning
af annan inkomst; i följd hvaraf hvarje bevillnings-riksdaler af fastighet nu mera
komme alt bära fem gånger så stor fattigskatt, som hvarje bevillnings-riksdaler af annan
inkomst, under det att lästighets-bevillningen tillförene medförde endast 2J gånger sä
stor skatt. Dertill komme att genom bevillningens nedsättning hade alla de, som, enligt
hvad ofvan är omförmäldt, förlorat sin rösträtt på sockenstämma, dermed ock
blifvit befriade från deltagande i fattigskatten; med bibehållande af samma inkomster
som tillförene, med förmånen af bevillningens nedsättning, hade de tillika vunnit befrielse
från deltagande i fattigskatten. Visserligen kunde vid tillämpningen tvekan uppstå
huruvida lagen om sockenstämmor kunde lemna sina bestämmelser så beroende af en
vexlande bevill ni ngs-förord ning, ali rösträtten skulle förändras derefter och huruvida ej
den förstnämnda lagen måste anses hafva blott uppgifvit en viss proportion emellan
rösträtt för fastighet och den rösträtt, som efter annan bevillning beräknas, så alt man
vid bestämmande af så val rösträtt som fatligvårds-algifter hade alt rälta sig icke efter
nu gällande bevillnings-förordning, utan efter den som år 1843 var fastställd. Men
huru härmed än sig föiholle, så vore en förklaring behöflig; och ansåg motionären
felet egentligen ligga deruti, att författningen om sockenstämmor uppställer en proportion
emellan två inadseqvata storheter: fastighetsvärdet, ä ena sidan, och bevillningen, ä
den andra, då måhända rättast varit, alt såsom grund för röstberäkningen sälla antingen
fastighets-värde i förhållande till annan inkomst eller faslighets-bevillning till annan
bevillning. — Af dessa anledningar har motionären föreslagit, ali antingen slutpunkten
i 5 § 3 morn. Förordningen om Sockenstämmor i riket måtte erhålla följande lydelse:
»/ stad'röstas för A B:drs faslighets-bevillning likasom för 10 Btdrs bevillning efter
2: dra
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:0 95.
17
2:dra Artikeln af annan inkomst»; genom hvilken förändring proportionen i rösträtt
blefve densamma, som vid författningens lifgifvande; eller ock att proportionen mätte
bestämmas icke efter bevillning, såsom en vansklig och vexlande grund, utan efter lästighels-värde
och inkomst, i hvilken sednare händelse undersökning borde ske angående
den rättvisaste proportionen af rösträtt i stad.
c) Herr Doktor Sandberg har, med anledning af den dryga beskattning, sorn,
till följd af förändrade bevillnings-grunder, nu mera, jemlikt Sockenstämmo-förordningen,
faller ä fastigheter, yrkat att 2 mom. i nämnde Förordning måtte erhålla följande
lydelse:
»Rösträttighet beräknas efter hemmantal, der det finnes åsatt, i annat fall bestämmes
den pä grund af den bevillning enligt 2:dra Artikeln, sorn till Staten erlägges.
För ett bevillnings-helopp af fullt 2 Hulr, derunder ingen rösträtt utom för hemman å
landet och faslighet i stad eger rum, till 4 R:dr beräknas lika rösträtt med T'^:dels
hemman: för fullt 4 R:dr bevillning till 6 R:dr lika med J:dels hemman: för fullt
6 R:dr lill 8 R:dr lika med Tae:dels hemman samt för fullt 8 R:dr lika med * aleis
hemman, och så vidare i samma proportion för högre bevillnings-helopp enligt 2;dra
Artikeln».
Derjemte har Herr Doktorn, i afseende å den i 3 mom. befintliga föreskrift
att »den rösträtt, sorn på nämnde grund af' bevillning tillkommer socknens invånare,
skall hvarje år vid den sockenstämma, som i Maj eller Juni månad hör hällas, bestämmas
och på landet i motsvarande hemmantal utsättas», anmärkt att vid sockenstämman
i Maj eller Juni månader omöjligen kunde bestämmas rösträtten efter 2:dra
Artikelns bevillning för det löpande året, enär, vid berörde tid Socknens Taxeringskommitté
ännu ej bestämt bevillnings-beloppel och, om Kommittéen ock haft sammanträde,
det laxerade bevillnings-beloppel vid den liden ännu icke af Pröfnings-kommiltéen
blifvit (ästställdt. — Denna olägenhet trodde Herr Doktorn kunna afhjeipas på
det sätt att rösträtten bestämdes vid den 2:dra Allmänna sockenstämman, som, enligt
1 § i Sockenstämmo-förordningen, skall hållas i Oktober eller November månad, vid
hvilken tid bevillnings-beloppel vore håde laxeradt, pröfvadt och faslslalldt, samt att
Häradsskrifvare!! på Sockne-nämdens begäran emot lösen aflemnade ett utdrag öfver
2:dra Artikelns bevillning för de personer inom socknen, hvilka icke innehade jord med
åsatt mantal. Af dessa skäl har Herr Doktorn föreslagit att ifrågakomne föreskrift i
5 § 3 mom. mätte erhålla följande lydelse:
»Den rösträtt, som på nämnde grund af bevillning tillkommer socknens invånare,
skall hvarje år vid den sockenstämma, som i Oktober eller November månad bör
hållas, bestämmas och på landet i motsvarande hemmantal utsättas».
Skulle åter den sålunda föreslagna förändring ej befinnas antaglig, sä blefve det
nödvändigt att uti berörde moment införa den föreskrift att rösträtten bestämmes vid
sockenstämman i Maj eller Juni månad, på grand af dm för nästföregående uret fastställda
bevillning efter 2:dra Artikeln, och å landet utsätles i motsvarande hemmantal.
d) Herr Boman och
e) Herr Henschen hafva, med anledning af enahanda anmärkta olägenheter, sorn
de af Herr Prosten Rundgren påpekade, yrkat att bestämmelserne angående rösträtt å
sockenstämma måtte blifva förändrade; hvilken förändring Herr Henschen ansett böra
sålunda tillgå, att för en till beskattning af Taxerings-kommitté eller särskild Nämnd
bestämd årlig behållning af 50 R:dr B:ko beräknas lika rösträtt sorn för ett sextondedels
hemman eller 50 R:dr B:-ko läslighels-värde i stad; hvaremot
Bth. till B. St. Prot. 1856 & 1857. 8 Sami. 25 Höft. 3
18 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 95.
f) Herr Ekelund har, på samma grunder, yrkat att rösträtten i sockenstämma
måtte ställas i samma förhållande, som den nuvarande eiler blifvande bevillningen,
jemförd med den som 1843 var stadgad, bestämmer, och att således, om bevillningen
fortfarande förblifver nedsatt till hälften, rösträtt (illgodonjutes för 1 R:dr 12 sk. bevillnings-belopp,
eller 1 R:dr 87 öre Riksmynt, lika med ^dels hemman eller 500 R:dr,
motsvarande 750 R:dr Riksmynt, taxerings-värde af fastighet i stad.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; och enär, hvad
beträffar beräknings-grunden för rösträtt, innehai varén af jord å landet eiler fastighet i
stad är genom sin berörde egenskap närmare och med starkare band än de flesta andra
medlemmar af en kommun fästad vid samma kommun, samt de af kommunen lättade
beslut ofta kunna inverka till framtida ökning eller minskning i fästigheternes värde,
har Utskottet ansett betänkligt att, i fråga om rösträtt vid sockenstämma, frångå den
biltills följda och af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet vid 1850 och 1851
årens Riksdag genom här förut anförde sköl motiverade grundsats af hemmantalets eller
fastighets-värdets begagnande såsom hufvudsaklig måttstock. Om fastighetsegare!! härigenom
bibehåller jemförelsevis större rösträtt än församlingens öfrige medlemmar
och följaktligen äfven i större mån än de måste bidraga lill de gemensamma utgifterna,
så lärer sådant, af nu anförda skäl, ej sakna billighet, eller vara ulan gagn för
samhället.-
Likaledes har Utskottet, i fråga om deras rösträtt, hvilka ej äro fastighetsegare,
ansett så fullgiltiga skäl tili frångående af den hittills begagnade mätare, 2:dra Artikelns
bevillning, icke förefinnas, att en genomgripande förändring i berörde hänseende
nu hör föreslås, ulan har Utskottet trott de anmärkta bristerna lämpligen kunna afhjelpa*
genom nedsättning af det bevillningsbelopp, sorn för närvarande för rösträtt, i
förhållande lill hemmantal eller faslighels-värde, erfordras; och har Utskottet, i anledning
af Herr Nordvalls yrkande att eli maximum för rösträtt å sockenstämma borde
fastställas, så myckel mindre ansett sig ega skäl frångå hvad emot berörde förslag blifvit
af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet vid 1850 och 1851 årens Riksdag
anfördt, som bestämmandet af ett sådant maximum skulle inom den församling, der en
person egde eli större antal hemman eller betydligare stads-fastigheter, till serdeles
stort förfång för de öfrige församlings-boerna inverka till rubbning i grunderna för
fattigvårds- och många andra allmänna afgifters utgörande.
Herr Doktor Sandbergs yrkande om röstlängdens upprättande å annan sockenstämma,
än den i Maj eller Juni, torde härflyta af missförstånd om rälta tillämpningen
af 3 moni., hvilket lagrum synes Utskottet böra så förslås, att röstlängden uppi ättas
med ledning af de röstberättigades debetsedlar för iiästlörutgångna året.
Då, vid den förändring, som de i 5 .§ 2 och 3 momenten af nu gällande sockenstämma-förordning,
jemförd med Kongl, kungörelsen den 22 April 1853, befintliga
stadganden torde böra i uppgifne afseende!! undergå, det är för vinnande af enkelhet
och redighet erforderligt, så väl ali beräkningen sker efter jemna summor i nu påbjudna
myntsort, som alt de olika beräkningssälten för stad och för landet finnas i
samma moment angifne, hemställer Utskottet vördsamt
att Rikets Ständer ville i underdånighet begära, att. dessa momenter
mätte utbytas mot följande Jöran dr u de stadganden:
2 mom. Rösträttighet beräknas efter hemmantal, der det
finnes åsatt, sålunda, att, då hemman är förmedladt, röst rät tig
heten
beräknas efter förmedlade hemmantalet, så vida ej annor
lunda
är särskildt stadgadt, ellen fråga förekommer om afgift,
som efter oförmedlade hemmantalet utgår, i hvilket läll rösträl
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 91)
19
ligheten skall efter sistnämnde hemmantal utöfvas. I andra fall
än för hemmantal ^bestämmes rösträttigheten på grund af den
bevillning enligt 2:dra Artikeln, som till Staten erlägges. För ett
bevillnings-belopp af 2 Kalr Riksmynt, hvarunder ingen rösträtt,
utom för hemman ä landet och fastighet i stad. eger rum, beräknas
lika röst med T'B hemman; af 4 till C Kalr lika med J
hemman; af 6 till 8 K:dr lika med -fo hemman; af 8 Kalr lika
med \ hemman, och så vidare i samma proportion af högre bevillnings-belopp
enligt 2:dra Artikeln. För fastighets-värde i stad
af 4,000 R:dr Riksmynt röstas lika som för 8 Kalr bevillning
eller 2alra Artikeln.
3 mom. Den rösträtt, sorn på nämnde grund af bevillning
tillkommer socknens innevånare, skall hvarje år vid den sockenstämma,
som i Maj eller Juni månad bör hållas, bestämmas och
på landet i motsvarande hemmantal utsättas.
Å det af Herr Nordvall framställda yrkande om uttryckligt bestämmande af
rättighet för Pastorerne alt från vederbörande uppbördsman infordra röstlängd, till
hvilken röstlängds lifgifvande mot stadgad lösen Utskottet anser desse sednare tjenstemän
vara (örnt lagligen förbundne; — äfvensom å öfrige i här förut omlörmälda motioner
framställda förslag till förändringar eller tillägg uti 5 § af Sockenstämmoförordningen,
torde, der dessa yrkanden och förslag ej redan genom Utskottets här
ofvan gjorda hemställan om ny och förändrad lydelse af 2 och 3 momenterna i berörde
§ blifvit besvarade, de af ^Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet vid 1850 och
1851 årens Riksdag anförde, här förut upprepade skäl till bibehållande af nämnde förordnings
stadgar fortfarande ega tillämpning; hvadan Utskottet vördsamt hemställer
att dessa yrkanden och förslag ej må bifallas.
7 §•
Herr Hesselgren har ånyo afgifvit en af honom vid sistförflutna Riksdag väckt
motion om förändrad föreskrift i afseende på Ordförandebefatlning vid sockenstämmor;
och har bemälde motionär uttryckt den förhoppning att motionen måtte varda bifallen
“med inskränkning att tillämpas åtminstone i hulvudstaden.“
Uti sin berörde motion hade Herr Hesselgren förmält, hurusom för en mera
fruktbärande utveckling af kommunal-väsendet i landet, efter motionärens förmenande,
förefunnes ett hinder deruti, att Ordförandebefattningen vid sockenstämmor, der så
mångå af församlingarnas vigtigaste kommunala angelägenheter afgjordes, icke genom
församlingens fria val linge uppdragas åt den person derinom, som församlingen funne
företrädesvis ega dertill erforderliga] egenskaper, och hvilken vore benägen samt hade
till Falle att åt dessa angelägenheter egna nödig omsorg, utan, till följd af föreskrifterna
i lörfatlningarne angående sockenstämmor i riket och angående sockenstämmor i Stockholms
stad, vore ovilkorligen bunden vid en tjensteman, hos hvilken, ehuru utmärkt
han än kunde vara i sitt egentliga kall såsom själasörjare, icke alltid vore att påräkna
de egenskaper eller ens dea ledighet ifrån andra, lör honom vigtigare tjenste-göromäl,
som för behandlingen af de mångå lill sockenstämmas handläggning hörande verldsliga
angelägenheter erfordrades; hvadan och då klagan ofta och icke utan skäl fördes deröfver
att Presterskapet vore ailt 4Ör mycket ölverhopadt af verldsliga bestyr, hvar
-
20
Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottets Betänkande N:o 95.
igenom det hindrades i omsorgen om dess hufvudsakliga andliga kali, motionären föreslagit,
att Rikets Ständer mätte genom underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla,
all Kongl. Majit, med upphäfvande af de i Kongl. Majlis Nådiga Förordningar om
sockenstämmor den 29 Augusti 1843 och den 10 Mars 1847, hvarigenom Ordförande
befallningen vid sockenstämmor blifvit uteslutande uppdragen ät Preslerskapel, mätte
täckas utfärda en ny författning rörande detta ämne, hvarigenom det öfverlemnades ät
församlingarne att sjelfve genom val inom sig utse ordförande i sockenstämma för
högst tre år i sender, eller, derest Kongl. Majit skulle finna en sådan ändring icke
ännu böra ego rum i afseende å sockenstämmor pä landet, att, della oaktadt, den
föreslagna förändringen mätte, i hvad den anginge sockenstämmor i Stockholm och
Rikets öfriga städer, varda vidtagen och, i sammanhang dermed, den rättighet, sorn,
enligt nu gällande författningar, vore Kyrkoherdarne medgifven i afseende ä utlysande
af sockenstämma och pröfning vid förekommande fäll, huruvida sådan hör ega rum
eller ej, öfverflyttas pä den valda ordföranden, under vilkor likväl att denne icke finge
vägra sockenstämma, da han örn sådan af Kyrkoherden anmodades ; — och har All
männa
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet vid sistlidue Riksdag, i anledning al' berörde
motion, sig utlåtit all Utskottet ät denna fråga egna t sä mycket mera uppmärksamhet,
som motioner i enahanda syfte vid de två dä sednasle Riksdagarne varit väckte; men
sorn Utskottet delade den af Lag- och Ekonomi-Utskotten vid 1847 och 1848 årens
Riksdag i frågan yttrade mening, att, i anseende lill det förhållande emellan Kyrkoherden
och hans församlingsbor, sorn just genom den förres embels-utölning utbildas,
antagas bör, att, såsom erfarenheten ock visat, Kyrkoherden åtminstone i allmänhet är
lämpligast att vid sockenstämma föra ordet; samt då motionerne om den ifrågasatta
förändringen blifvit vid de håda dä näsllÖrutgångne Riksdagarne af samtlige Riksstånden
ogillade, och Rikets Ständers åsigt orri förslagets olämplighet sålunda blifvit lika
tydligt sorn allmänt uttalad, länn sig Utskottet böra hemställa alt motionen ej mätte
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Herr Boman har äfven, under åberopande deraf att, synnerligast under sednast
förflutna lider, en lika allmän sorn billig klagan skall försports öfver Presterskapets inblandning
i en mängd för deras embete främmande, helt och hållet verldsliga saker,
hvilket förlamande inverkat på preslens egentliga kall såsom själasörjare och vårdare af
församlingens andliga lif, och alt slodganderue i Sockenslämmo-förordningen väsendtligen
skola bidragit att i preslens band centralisera en mängd bestyr, från hvilka han
med allt skäl och utan all olägenhet kunde och borde vara skiljd, af sådan anledning
fästat uppmärksamhet å behofvet af ändring, bland annat, jemväl uti föreskrillen i 7
§ att Kyrkoherden eller den hans embete förestår eller annan prestman skall vara ordförande
i sockenstämma.
Utskottet, som uti serskildt betänkande behandlar de af ålskillige motionärer
gjorde framställningar om förändringar i sladganderne angående sockenstämmor i Stockholms
siad, får, hvad beträffar det ifrågavarande stadgandet om ordförandeskapet i
sockenstämmor inom öfriga delar af riket, med anledning af Herr Bomans motion och,
lör sä vidt de efter Herr Hesselgren här ofvan aulnrda ord må anses kunna innebära
ett förnyande jemväl i sistnämnde hänseende af hans vid sistförflutna Riksdag väckta
motion, nu, såsom svar å hvad molionärerne anlörl emot Ordlörandebelättningens
•ii** •• •
OMlKorii^a förenande med Prest-embelet, åberopa de skål, hvilka vid förra liiksdagen
blifvit af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet andragne på sätt här ofvan omförmäldt
är; uppå hvilka skäl Utskottet vördsamt hemställer
att motionerne i denna fråga ej må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
