# ID: svediakorp-gov2320
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 124,679
# sentences: 3,088
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


B1181N (i
TIM,
ä&rau®'i ims^fåuiDias
PROTOKOLL
VID
fjftgtanifö fltiksdaf^eai i Stockholm
Åren 1856, fl85$ nela 1858.
SJUNDE SAMLINGEN.
flsJ£ Afdelningen:
Lag-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
Lag-lits ko Ite/s Memorial N:o i.
1
&:© 1.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Nov. 1*56, kl. 1 e. m.
Vördsamt Memorial.
Lag-Utskottet, som i öfverensstämmelse med Riksdags-Ordningens 24 § till sitt
biträde antagit en Sekreterare och en Kanslist, har, enär Utskottet funnit detta biträde
otillräckligt, denna dag ytterligare antagit en Kanslist; och då, i likhet med hvad tillförene
egt rum, Utskottet förordnat en af kanslislerne att i egenskap af notarie föra
Utskottets protokoll, samt det dessutom för behandlingen af de ärenden, som under
riksdagens lopp komma att handläggas af Utskottets och andra Utskotts deputerade
gemensamt, efter all anledning erlordras biträde af en notarie, föranlåtes Utskottet
vördsamt anhålla,
dels alt, utom del arfvode, som tillkommer en kanslist i. Lagutskottet,
ett notarie-arfuode mätte Utskottet beviljas att Jrån
och med denna dag utgå, dels ock att, derest vid behandlingen
nf de ärenden, sorn af Lag-Utskottets gemensamt med annat Utskotts
deputerade komma att handläggas, särskildt biträde skulle
erfordras, en Notarie måtte få antagas med arfvode, beräknudl
Jrån antagningsdagen.
Stockholm den 6 November 185(5.
Å Höglofl. Riddersk. och Adelns vägnar:
Eric Sparre.
Å Vällofl. Borgare-Ståndets vägnar:
Joli- E. Uppling.
Å Högv. Preste-Ståndets vägnar:
Th. Annerstedt.
Å Hederv. Bonde-Ståndets vägnar:
P. E. Andersson.
A. v. Feilitzen.
Bih. till B, St. Prol. 1856 & 1857, 7 Saini 1 Afd. 1 Uäfl.
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
Hl!©
Ank. till Exp.-Utsk. den ts Nov. 1856, kl. t e. m.
Ullätande, i anledning af vuckt motion, angående utarbetandet aj ett
sammandrag utaf gällande lagar och författningar.
Uti eli till Hederv. Bonde-Slåndet ingifvet memorial har Riksdagsfullmäktige!! J.
Andersson från Östergöthland fästat uppmärksamheten pä sä väl den osäkerhet i lagskipningen,
som de olägenheter för enskilde, hvilka hafva sin grund i svårigheten att
bland den massa spridda och på olika tider utfärdade lagar och författningar, sorn innefatta
ej allenast den civila och kriminiella, utan ock den ekonomiska lagstiftningen,
taga reda på hvad som är gällande, samt af sådan anledning föreslagit:
»att Rikets nu församlade Ständer malte ingå till Kongl. Maj:
med underdånig anhållan:
l:o. Att en kommitté af lagkunnige män måtte tillsättas för
att utarbeta, ordna och uppsätta ett sammandrag ej mindre af alla
de nu gällande Förordningar, Författningar, Förklaringar och Cirkulärer
m. m., hvarigenom allmänna lagen blifvit ändrad, än ock
af våra alldeles oordnade ekonomiska författningar.
2:o. Att en lika beskaffad revision af lagar och författningar
matte härefter livart 20:de är företagas.
3:o. Att sedan en sådan sammandragen lagsamling blifvit
utarbetad, densamma genast måtte till trycket befordras, och ett
exemplar deraf utdelas till hvarje socken i riket, för att förvaras
och för sockneboerne vara tillgänglig hos den persön inom socknen,
sorn dertill såsom mest lämplig vid allmän sockenstämma utses,
samt upplagan af denna samling bestämmas så stor, alt den
äfven i bokhandeln kunde hållas allmänheten tillgänglig och ett
bihang dertill, upptagande skedda lagförändringar, strax efter
hvarje riksdag ulgifvas.»
Delta memorial, hvilket blifvit till Lag-Utskottets behandling reinilteradf, har den
12 innevarande månad till Utskottet ankommit: men då detsamma ej innefattar någon
framställning angående stiftande eller förändring af civil-, kriminal- eller kyrkolag, och
således ej eller alser sådant ämne, sorn ligger inom sferen för Utskottets genom Regerings-formens
53 § och Riksdags-ordningens 33 $ bestämda verksamhet, får Utskottet,
som följaktligen ej kan med ifrågavarande ärende taga befattning, till Hederv. BondeSlåndet
återlemna omförmälda memorial, hvilket, till följd af föreskriften i 44 g Riksdags-ordningen,
för samtlige Riks-Stånden vördsamt lillkännagilves.
Slockholm den 18 November 1856.
Lag-lltskottets Utlåtande N:o 3.
3
Kitt 3.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den i Dec. 1SS6, kl. »2 m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om konventioner angående
presträttigheter.
Ilos Höglollige Ridderskapet och Adeln har Herr Grefve Posse, A., uti ett lill
Lag-Utskottet remitteradt memorial, föreslagit antagandet af en lag, hvarigenom stadgas:
“Att alla af Kongl. Maj:t fastställda nu gällande konventioner om presträttigheter
utgörande bibehållas vid gällande kraft lill den 1 Maj 1958, med rättighet för
Rikets Ständer alt, efter nuvarande innehafvares afgång, framdeles förordna om förvandling
af all i dessa konventioner bestämd afgäld till motsvarande spanmäl; samt alt
i alla öfriga pastorater i riket skall, genom Kongl. Maj:ts försorg, inom 1858 års utgång,
på de hufvudgrunder Kongl. Förordningen den 3 April 1816 innehåller, upprättas
ordentligt förslag, omfattande pastoratets alla lagligen bestämda presträttigheter al
hvad namn som helst, laxerade till visst belopp i spanmål, för att, vid allmän sockenstämma,
i närvaro af Krono- och Konsistorii-ombud, leda till vänlig förening lärare och
åhörare emellan, då, i händelse af sådan Öfverenskommelse, densamma bör till Nådig
fastställelse för liden till den 1 Maj 1958 i underdånighet anmälas; men skulle ändamålet
motverkande stridigheter uppstå, öfverlemnas förslaget oell deremot framställda
anmärkningar, jemte Landshöfdingens och Dom-kapitlets utlåtanden i ämnet till Kongl.
Maj:ts Nådiga granskning för att på det sätt, i hvarje förekommande fall finnes rättvist,
blifva regleradt, och lör tiden till den 1 Maj 1958 sladfästadt, hvarvid skall iakttagas
dels att samtlige ostridige presträtligbeterna. förvandlade efter deras värde, skola bestämmas
att utgå i motsvarande spanmål eller, om båda parterue det önska, i penningar,
dels ock att inkomsten af hvarje pastorat icke beräknas högre än till det belopp,
hvarmed densamma nästförutgångna år, enligt antaget bruk eller enskild öfverenskommelse,
utgått. “
Omförmälda memorial har den 28 nästlidne November till Utskottet ankommit;
men då ordnandet af den angelägenhet, som afses i framställda förslaget, ej utgör föremål
för den lagstiftning, med hvilken Utskottet, likmätigt Regerings-Formens 53 § och
Riksdags-Ordningens 33 §, har att taga befattning, får Utskottet till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ifrågavarande memorial återlemna; hvilket enligt 44 § i Riksdagsordningen,
hos samtliga Riks-Stånden vördsamt aninäles.
Stockholm den 2 December 1856.
Lag-Utskottets (Jllålande l\r:o i.
H:o 4-
Arik. (ill Exp.-Utsk. den G Dcc. 1836, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående utfärdande af en
föifattning i afseende pä tjenstförrättande pastors i prebendepastorat
boningsort.
Herr Kyrkoherden Schönbeck har uti elt till Högv. Preste-Ståndet ingifvet Memorial
anmärkt, att erfarenheten skall visat, hurusom i ett och annat prebe,nde-pastorat
hvarken pastor elier vice pastor, under en lång följd af år, haft sin bostad, samt,
till förekommande af de menliga verkningar ett sådant förhållande skulle utöfva på
själavården, föreslagit, det måtte,
“genom en Kongl. Förordning stadgas: att tjenstgörande pastor
“Bör vistas och vara boende inom hvarje prebende-pastorat, som
“icke omedelbart gränsar till stiftsstaden och har sin prestgård upp“förd
inom densamma.“
Ofver denna motion har Lag-Utskottets utlåtande blifvit infordradt; dock, enär
den föreskrift, som motionären nu föreslagit, endast är att hänföras till sådant ordningsstadgande,
som i administrativ väg kan meddelas, samt det ämne, motionen afser, följaktligen
icke utgör föremål för den lagstiftning, hvarmed Utskottet, enligt 53 § Regerings-Formen
och 33 § Riksdags-Ordningen, må taga befattning; får Utskottet, som den
29 uäsllidne November erhållit del af omförmälde motion, densamma till Högv. PresteStåndet
återlemna; hvilket för samtliga Riks-Stånden vördsamt tillkännagilVes.
Stockholm den 5 December 1856.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1856.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.
1
H:o &l
Arik. till Exp.-Utsk. den 9 Dec. 1856, kl. 5 e. rn.
Utlåtande, i anledning af verkställd granskning af Rikets Sländers
Juslilie-Ombitdsmuns em belsforva lin ing frän scdnasle lill
innevarande Riksmötes början.
För (lut ändamål Riksdags-Ordningens 33 § omförmäler, hafva samtlige RiksStånden
till Lag-Utskottet hänvisat Pikets Ständers Justilie-Ombudsmans embetsberättelse
för är 1854 samt hans vid innevarande Riksmöte afgifna allmänna redogörelse för
förvaltningen af det honom förtrodda embete under den tidsperiod, hvarom nu är fråga;
hvarjemte hans embets-diarier och registratur lör samma period blifvit till Utskottet
inlemnade.
Vid den granskning, som Utskottet i följd häraf verkställt af den redovisning
för Justitie-Ombudsmannens embelslÖrvaltning, som innefattas uti nämnda handlingar,
har Utskottet städse haft blicken fästad på betydelsen af sjelfva det embete, hvarlör
redovises. I allmänna drag är den angifven i 96 oeh 100 §§ i Regeringsformen. Ge
nom
alt åt ett af folket valdt och inför folket redovisande ombud anförtro tillsynen
öfver lagarnes efterlefnad af domare och embetsman, sökte man ett värn emot dö ingrepp,
som ä deras sida tilläfventyrs kunde ega rum i den konstitutionela friheten,
hvars yttersta stöd är lagen och mål allmän rättvisa. Rland de institutioner, hvarmed
man hoppats betrygga vårt samhällsskick, synes derföre ingen vara till sin idée djupare,
ingen till sin syltning betydelsefullare än den ifrågavarande. Då den, å ena sidan,
borde, å folkets vägnar, med ständig vaksamhet följa lagarnes tillämpning, motverka
deras undergräfvande och förhjelpa lidande till sin rätt, hade den, å den andra, att
sätta folket i tillfälle att erfara, ej allenast huru lag skipas eller, med andra ord, beskaffenheten
af lagskipningens tillstånd, än äfven hvilka förbättringar i lagarne, som till
befordran af rättvisa kunde finnas nödiga; och då offentligheten är ett den laghundna
frihetens hufvudvilkor, hörer jemväl den offentliga redovisning, folket fordrar af sitt
Ombud, lill institutionens fulländning.
Rättvisans upprätthållande är således förnämsta målet för Justitie-Ombudsmannens
omsorg; och huru han derför verkat, inhemtas af de utaf Utskottet granskade
handlingar. Så visa hans genom trycket offentliggjorda embetsberättelser i hvad mån
han begagnat den åklagaremakt, som honom för ändamålet är öfverlåten; men hela
omfånget af de åtgärder han vidtagit, — den närmare uppmärksamhet, hvarmed han
följt lagars och författningars tillämpning samt domares och embetsmäns förfaran
Bih.
lill /{. St. Pral. 1856 & 1857. 7 Sand. 1 Afd. 2 Haft.
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.
de, äfvensom till hvad grad enskilde påkallat hans mellankomst, kan man endast af
hans embets-diarier och registratur inhemta.
Emellertid hafva de af Justitie-Ombudsmannen anställda åtal ej alltid rönt åsyftad
framgång eller domarens gillande. Öfverlygelserna och åsiglerna om hvad, enligt
lag, är rätt äro dock ofta stridiga; och om än det lefvande nitet understundom
motverkar en mångsidigare betraktelse af ämnet, är likväl den kamp, som nitet framkallar,
betydelsefull, då den utgår från en innerlig öfvertygelse om det rätta deri, och
således innebär en strid för rättvisan. Den som i denna öfvertygelse handlar, inger
ock förtroende; och antalet af de klagomål, som enskilde framburit till Justilie-Ombudsmannen,
under åkallan af hans skydd emot förmenta lidanden genom domares och
embetsmäns åtgärder, bekräftar den allmänna föreställningen derom att folket i Justitie-Ombudsmannen
egt en tillitsvärd försvarare af frihet och rättvisa.
Om man emellertid af antalet utaf de åtal Justitie-Ombudsmannen anställt och
deras utgång, jemiörda med mängden af de mål, som blifvit handlagda vid domstolarne
under ifrågaställde tid, saint af den omständighet, att större delen af enskildes klagomål,
efter Justitie-Ombudsmannens åsigt, befunnits sakna giltig grund, skulle sluta
till beskaffenheten af lagskipningens tillstånd i Riket, kunde omdömet ej utfälla annat
än gynnsamt. Det synes ej eller vara förhållanden af den art, som föranleda åtal eller
som genom åtal kunna undanrödjas, som i denna del ådragit sig Justitie-Ombudsmannens
uppmärksamhet. Visserligen innefattar icke den nu afgifna allmänna redogörelsen
något af honom uttaladt allmänligt yttrande öfver lagskipningens tillstånd ; men för utredning
af detta tillstånd, har han fortgått på samma bana, som han ifrån början af
embetsförvaltningen beträdt, eller fortfarande till granskning upptagit åtskilliga af Högsta
Domstolen gillia beslut. »Domare-embetets utöfning i högsta instans» — säger Justitie-Ombudsmannen—
»är hela domaremaktens utöfning. Det är dit, som ljuset skall
»spridas, om det något skall uträtta. Vill nationen veta huru rättvisan handhafves,
»så vill hon veta huru det dömes i Konungens Högsta Domstol.»
Det ligger äfven i sakens natur, alt Högsta Domstolens uppfattning och tillämpning
af lagarne skall utöfva ett märkligt inflytande hos de underordnade domstolarne.
Men frågan om utredningen af lagskipningens tillstånd har emellertid, under diskussionen
om sättet derför, gifvit anledning till den: otn den offentliga granskningens verkningar
på lagskipningen i allmänhet — en granskning, hvarpå Justitie-Ombudsmannen,
enligt hvad han i 1854 års berättelse sökt utveckla, lägger särdeles vigt.
Betraktas äinnet till sin idée, sä är ock att besinna, hurusom, på sätt Utskot
tet
redan antydt, offentligheten ingår bland de grundsatser, på hvilka den lagbundna
friheten hvilar; och rättvisan trifs ej i mörker. Detta skingras genom den offentliga
granskningen, hvilken ock ingjuter ett friskare lif i förmer, som eljest lätt skulle stelna,
— verkar ett lifligare och mångsidigare tankeutbyte, bidrager såmedelst till rättsfrågors
djupare begrundande, samt kommer allmänheten att med större uppmärksamhet och
deltagande följa lagarnes tillämpning eller domaremaktens utöfning och således att med
ett högre intresse omfatta en af samhällets vigtigaste angelägenheter.
Det är ock under sådana förhållanden, som den erkända satsen, att det är lagskipningen,
som utbildar lagstiftningen, kan blifva en verklig sanning. Aktgifvandet på
den förra har jemväl nu gifvit Justitie-Ombudsmannen anledning att framställa särskilda
förslag, åsyftande förbättring af våra Civila och Criminela lagar. Men inom denna
del af lagstiftningen har Justitie-Ombudsmannen likväl ej inskränkt sina iakttagelser.
Instruktionens 14 § ålägger honom ock att verka till afhjelpande af bristerna
i de lagar, som angå den allmänna hushållningen; och äfven i denna riktning har han
varit verksam, dervid han företrädesvis sökt bidraga till lösningen af vissa frågor af
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.
3
elt allmännare intresse, eller de som angå stängselskyldigbeten och skogshushållningen,
denna dock endast såvidt den beror af lörfattningarne rörande skiftesverket.
öfver dessa förslag oell framställningar anser likväl Utskottet sig i sammanhang
härmed icke böra meddela utlåtande. De som angå den allmänna hushållningen måste
nemligen behandlas af Utskottet gemensamt med annat Utskott; och de öfriga synas
icke böra besvaras förrän Utskottet erhållit del af alla de förslag, som i samma syftning
tilläfventyrs komma att väckas.
Ett annat ämne har Justitie-Ombudsmannen slutligen i sin allmänna redogörelse
gjort till föremål för Rikets Ständers uppmärksamhet, nemligen det om ökad aflöning
ät såväl Justitie-Ombudsmannen, som hans kansli. Att derom yttra sig tillkommer dock
ej Utskottet, som i följd deral får
till den behandling, som vederbör, hos Riksstånden vördsamt anmäla
den väckta frågan.
Hvad i öfrigt under verkställda granskningen förekommit, påkallar icke något
särskildt yttrande; men, vid betraktande af den granskade förvaltningen i sin helhet,
anser Utskottet sig böra förklara:
alt Justitie-Ombudsmannen genom nit, rättrådighet och sjelfständighet
visat sig förtjent af Rikets Ständers förtroende.
Stockholm den 24 November 1856.
Reservationer af
Herrar Adlercreutz., /Vetterberg och Hasselrot, som ansett Utskottet hafva
bordt yttra sig öfver Justitie-Ombudsmannens uppfattning af åliggandet att utreda lagskipningens
tillstånd, hvilken uppfattning de ogillat, under åberopande af hvad i sådant
afseende blifvit inom Lag-Utskottet vid föregående riksdagar yttradt.
Herr Uppling, med hvilken Herr Kistner sig förenat.
»Med pluraliteten af Utskottets ledamöter instämmer jag af full öfvertygelse i
förklarandet att Justitie-Ombudsmannen, genom nit, rättrådighet och sjelfständighet, visat
sig förtjent af Rikets Ständers förtroende, men är det oaktadt långt ifrån att dela
hans åsigter i flera af de vigtiga frågor, dem han i sina till granskning nu framlagda
embetsberättelse!' behandlat. Då några af dessa frågor framdeles, hvar i sin ordning,
till handläggning inom Utskottet förekomma, blifver jag i tillfälle att, hvad dem angår,
gifva mina åsigter närmare tillkänna, och anser mig nu böra i korthet vidröra endast
den, inom Utskottet ej vidare återkommande, om Justitie-Ombudsmannens befogenhet
att, för utredande af fagskipningens tillstånd i riket, anställa offentliga granskningar
öfver det sätt, hvarpå domarekallet blifvit af domstolar och isynnerhet Konungens
Högsta Domstol utölvadt. De ogillande omdömen, Justitie-Ombudsmannens förfarande
i detta afseende förut framkallat, hafva föranledt honom att i sin embetsberättelse
för 1854 utförligt söka ådagalägga nyttan och befogenheten af detsamma, och sådant
i öfvertygelse att lian dervid stridde för ljusets rätt, och mot krafter, som uppträdt till
frihetens bekämpande. Dessa om öfverspänd inbillning vittnande uttryck, hvarmed
framställningen i ämnet inledes, och den värma, som genomgår fortsättningen af densamma
båda ingen framgång för skäl, ämnade att verka en motsatt öfvertygelse. Jag
hoppas ock så mycket mindre att kunna, äfven genom en utförligare behandling af
ämnet, hos Justitie-Ombudsmannen åstadkomma en sådan, som jag sett andras ganska
förtjenslfulla försök dertill aflöpa fruktlöst, och vill således endast i korthet angifva
min enskilda åsigt om otjenligheten och vådan af det anmärkta förfarandet.
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.
Justitie-Ombudsmannen har, enligt 96 § Regeringsformen och 63 § Riksdagsordningen
till åliggande: “att hafva tillsyn öfver lagarnes efterlefnad af domare och
embetsman samt att vid vederbörliga domstolar i laga ordning tilltala dem, som i sina
embetens utöfning af väld, mannamån eller annan orsak någon olaglighet begå, eller
underlåta att sina embetspligter behörigen fullgöra.“ Detta är hulvudsakliga (öremålet
för hans embetsverksamhel, och den utredning öfver lagskipningens tillstånd han har
att lill Ständerna vid hvarje riksdag afgifva, bör således icke grunda sig på andra
forskningar elier iakttagelser, än sådana som pä här ofvan uppräknade fall hafva afseende.
Finner Justitie-Ombudsmannen derutöfver nödigt att gifva Ständerna någon
ledning för omdömet om den större eller mindre urskiljningsförmåga, hvarmed lag och
författningar vid domstolarne i allmänhet tillämpas, är grunden för ett sådant omdöme
att hemta från statistiska uppgifter om antalet och beskaffenheten af de mål, hvaruti
ändring i Ofver-och Underrätters domar eller beslut blifvit sökt och vunnen; men ingalunda
kan det, efter mitt förmenande, tillkomma Justitie-Ombudsmannen alt offentligen
framlägga en på sin individuela uppfattning af lag och rättsbegrepp grundad kritik
öfver det sätt, hvarpå dessa blifvit i vissa konkreta fall tillämpade. Ändamålet alt
bibringa Rikets Ständer en öfversigt af lagskipningens tillstånd vinnes icke på sådant
sätt, med mindre Ständerna anse sig kunna tillmäta Justitie-Ombudsmannen ett större
mått af kunskaper, skarpsinnighet och god vilja, än hvarje domare i landet och, bland
dem, de män, åt hvilka Konungens domsrätt är uppdragen. I motsatt fall uppstår af
detta ofta upprepade klander, mot hvilket, huru grundlöst det än i sjelfva verket må
vara, den angripne ej har öppet att sig försvara, ej annat resultat, än att domarens
anseende nedsättes i det allmänna omdömet, och nationen intages af misstroende och
ovilja icke minst mot de domare, som hafva ali i sista hand skipa rättvisa här i landet.
Vänder Justitie-Ombudsmannen häråt sina betraktelser, så skall han utan tvifvel
inse de betänkliga följder för samhället, dess sedlighetstillstånd och materiela välbefinnande,
som af ett i denna riktning fortsatt tjenstenit kunna af honom framkallas.»
STOCKHOLM, tryckt hos isaac ma nees, 1856.
I.tJj-iJisk. Ullulande N:o 6.
1
ÄT:o ti.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 December 1856, kl. 2 9. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett tillägg till Militieboställsordningen.
Till Lag-Utskottets behandling har Hedervärda Bondeståndet remitterat ett
af Riksdagsfullmäktigen G. Johansson från Kronobergs Län ingifvet memorial,
deruti han föreslagit, att till Kongl. Maj:ts Militie-boställsordning den 23 Januari
1836 måtte läggas ett stadgande af innehåll: att den, som afträder ett militieboställe,
bör af boställets tillträdare efter mätismanna ordom, njuta ersättning för
der uppförda hägnader och anlagda vägar; — men då bestämmandet af de rättigheter
och skyldigheter, som äro förenade med innehafvandet af Militie-boställen,
tillhör den ekonomiska lagstiftningen, i följd hvaraf frågor i sådan syftning
tillförene äfven blifvit till handläggning af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
hänvisade; får Lag-Utskottet, som således ej anser sig, med anledning af
remissen, böra taga befattning med ifrågavarande, den 10 dennes till Utskottet
ankomna motion, densamma till Hedervärda Bondeståndet återlemna; hvilket, enligt
Riksdags-Ordningens 44 §, för samtlige Riksstånden vördsamt tillkännagifves.
Stockholm den 16 December 1856.
Bih. till R. St. Prol. 1836 8j 1837. 7 Sami. 1 Afd. 3 Haft.
1
2
Lug-Utsl\. Illa tande N:o 7.
\:o 7.
Ant. till Exp.-Utsk. den 19 Dec. 1856, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om utfärdande af en förordning
angående vården och skötseln af civila embetsoch
tjenstemäns boställen.
Herr Palmcrantz, J. M., har uti en till Höglofliga Ridderskapet och Adeln
inlemnad motion föreslagit: att det redan 1844 utarbetade förslag till förordning
angående skötseln och vården af de Statens egendomar, hvilka blifvit såsom boställen
åt Civil-statens Embets- och Tjenstemän upplåtna, måtte af det Utskott,
till hvilket omförmälda motion komme att remitteras, från vederbörande infordras,
samt noga granskas och pröfvas i sammanhang med 3 Kap. af det utaf SkogsKommittéen
innevarande år till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifna förslag till
förordning om skogarne i Riket, äfvensom att dessa förslag må varda antagna
»till framtida efterlefnad i afseende på vården och skötseln af ifrågavarande boställen
med allt hvad dertill hörer».
Denna motion, hvilken blifvit till Lag-Utskottet remitterad, har den 15
dennes till Utskottet ankommit; men enär meddelandet af föreskrifter om skötseln
och vården af statens egendomar ej utgör föremål för de grenar af lagstiftningen,
med hvilka det, enligt Regeringsformens 53 §, tillkommer Utskottet att
taga befattning, får Utskottet till Höglofliga Ridderskapet och Adeln återlemna
ifrågaställda motion; hvilket för samtliga Riksstånden vördsamt tillkännagifves.
Stockholm den 16 December 1856.
Lag-Ulili. Betänkande A:o S.
3
Ånk. till Exp.-Utsk. den 24 Januari 1857, kl. 1 e. ra.
Betänkande, i anledning af vackt motion angående förändrad lydelse
af 4 % i t Kap. Gifter måls-B alben.
Herr Komminister Bechman liar uti ett till Högvördiga Presteståndet ingifvet
memorial sökt visa att gällande lagstiftning i fråga om giftomannarättens
utöfning kräfver förbättring. — Han har nemligen anmärkt, att enär den ej förutsätter
ett annat förhållande, än att den mö, som vill ingå äktenskap, är född af
äkta säng, samt att hennes fränder, hvilka i viss ordning äro hennes giftoman,
alltid äro kände till namn och vistelseort, densamma således icke lemnar ledning
för de fall att mö är oäkta, och att rätt giftoman väl finnes, men är bosatt på
okänd ort i fjerran land; hvartill kom, att föräldrarne till en mängd oäkta barn
äro helt och hållet obekanta. — Det hade dock blifvit ifrågasatt, om icke domaren
i omförmälta fall egde förordna giftoman, på grund af 4 •§ 1 Kap. Giftermåls-Balken;
men, utom det att denna § vore, på sätt nämndt är, byggd på
förutsättningen af äkta börd, voro meningarne om dess betydelse mycket delade.
Och som fullständighet och bestämdhet härutinnan vore af vigt, isynnerhet för
Presterskapet, som ej må utfärda lysning till äktenskap utan giftomans samtycke,
har Herr Komministern föreslagit, att åberopade lagrum måtte varda förändradt
till följande lydelse: »Nu varder tvist om giftomannarätt. eller är ej rätte gifto—
»man bosatt på känd ort, eller synes han för öfrigt ej vara thertill fallen, eller
»välviljande, och icke eller den intill honom närmaste skyldeman, och så vindare
enligt 3 §, så förordne therom Domaren, som han, efter bästa förstånd
»och samvete, skäligt pröfvar. Lag samma vare, tå ej känd giftoman finnes,
nicke eller välviljande fosterföräldrar eller husbondefolk, åt hvilka giftonmannarätt
betros kann • med hemställan likväl, om icke det af Lagberedningen
i denna del framställda förslag heldre må antagas.
i
Lag-Ulsk. Betänkande N:o S.
Lag-Utskottet, hvars yttrande öfver denna motion blifvit infordradt, har, efter
pröfning af ämnet, äfven funnit gällande lagstiftning uti ifrågavarande hänseend®
sakna nödig fullständighet och tydlighet. Sedan lagen i 2 och 3 §§ af Giftermåls-Balkens
1 Kap. angifvit, hvem som giftoman vara skall, förklaras i påföljande
4:de §, att om tvist om giftomannarätt uppstår eller om rätt giftoman ej
är dertill fallen eller välviljande, skall domaren förordna som han, efter bästa
förstånd och samvete, skäligt pröfvar. Nu har man i denna § sökt ledning för
de fall, motionären utmärkt; man har nemligen trott sig kunna tolka ordet »fallen»,
så att derunder ock kunde hänföras den händelse, då rätt giftoman, genom
uppehåll å okänd ort, satt sig ur stånd att giftomannarätten utöfva; och då,
jemlikt 2 §, förmyndare är giftoman då fränder ej finnas, samt domaren, vid
anmälan af behof, åligger att tillsätta förmyndare, har man ansett domaren alltid
böra till giftomannarättens utöfning förordna förmyndare då rätt giftoman ej är i
tillfälle att begagna sin rätt eller då qvinna, som ämnar ingå äktenskap, ej har
kända fränder. Men, om än Utskottet ej kan dela den åsigt, som skulle åberopade
lagrum ej kunna tillämpas i fråga om oäkta qvinna, synes likväl ordet
»fallen», i den ordning det förekommer, uppenbarligen hafva en annan, mera
inskränkt betydelse än den förenämnda; och förmyndare kan ej eller utöfva giftomannarätt
och följaktligen ej af domaren förordnas för sådant ändamål så länge
fränder finnas.
Att lagstiftarens mellankomst här är behöflig, är alltså påtagligt. Vid jemförelse
mellan motionärens förslag och det af Lagberedningen framställda synes
emedlertid det sednare böra gifvas företrädet. Det upptager och särskiljer nemligen
med mera bestämdhet de olika förhållanden, för hvilkas lösning man hittills
måst söka ledning i ofvannämnda §; och det är derföre, som Utskottet vördsamt
tillstyrker, att Rikets Ständer måtte besluta,
det skall 4 § i •/ Iiap. Giftermå/s-Ralken erhålla följande förändrade
lydelse:
Ar det tvifvelaktigt af hvem. giftomannarätt utöfvas må;
pr öfve det Rätten, då anmälan derom sker. Vill man jäfva
giftoman, förty att han ej skicklig är, eller af annat skäl; varde
ock det jäf hos Rätten anmäldt: gillas det, vare giftoman den,
sorn närmast den jäfvade är, efter ty i 2 och 3 §§ skils: samma
lag vare, der rätt giftoman ej är i tillstånd att giftomannarätten
utöfva. Finnes ej veterlig giftoman; då skall Rätten
giftoman nämna.
Stockholm den 24 Januari 1857.
Lag-Vlsk. Betänkande N:o 9.
5
N:o f>.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Jan. 1857, kl. 1 e. m.
Belaukande, i anledning af vackt motion om förändring af 13 Kap.
4 § Giftermåls- B al ken.
Bland de orsaker, som enligt gällande lag föranleda till skillnad i äktenskap,
är äfven den, att den ena makan af ondsko och motvilja öfvergifver och
förlöper den andra, samt far utrikes i det uppsåt, att ej mera bygga och bo
med den öfvergifna. Detta förhållande afses i det lagrum, hvars förändring nu
blifvit ifrågaställd, eller 4 § i Giftermåls-Balkens 13 Kap. Den lyder nemligen
sålunda: »Öfvergifver och förlöper mannen af ondsko och motvilja sin hustru,
»och får utrikes i det uppsåt, att ej mera blifva och bo med henne; håfve in»gen
rätt sin lott i boet, eller fasta gods sitt, att råda. Vill hustrun ifrån ho»nom
skiljas; tage då stemning hos domaren. Vet man ej hvar mannen sig
»uppehåller; läte domaren å predikstolarne lysa efter honom öfver hela häradet
»eller i staden, om han der boende varit, så ock i de närmaste socknar der in»till,
och förelägge honom natt och år. Kommer han ej inom föresattan tid;
»döme då domaren till skillnad, och håfve mannen förverkat hela sin lott i boet.
»Samma lag vare, der hustru förlöper mannen.»
Nu har Hr Komminister Beckman, i en till Högv. Preste-Ståndet ingifven
och till Lag-Utskottet hänvisad motion, anmärkt, att ehuru, vid betraktande af
de särskilda momenterna af berörda lagrum i ett sammanhang, uppenbart vore
att, då skillnad af omförmälda anledning sökes, lysning å predikstolen, med åläggande
för den, som förlupit, att inom natt och år sig till äktenskapets fortsättande
infinna, städse måste ske, har likväl den åsigt börjat göra sig vid domsto
-
6
Lag-Vlsk. Betänkande iV.-o 0.
larne gällande, att till skillnad må dömas, så snart den afvikna makan, efter
erhållen stämning, låter från någon uppgifven utländsk ort inför domstolen förklara,
att han eller hon ej ämnar återvända till den öfvergifna. Visserligen syntes
denna lagskipning påkalla åklagaremaktens mellankomst; men som ett och
annat åtal ej vore tillfyllestgörande till häfvande af förenämnda åsigt eller förekommande
af lagens misstydning, har motionären, för ändamålets vinnande, föreslagit,
att ofvanberörde § måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»Nu vill hustru äktenskapsskillnad söka, förty att mannen henne öfvergif»vit;
då må hon det hos Rätten anmäla. Styrker hon med bevis af Kyrkoherden
i församlingen, att mannen bortrest utan veterligt ärende och att han inom
»år och dag ej låtit af sig höra, och är det ej förut kunnigt, eller varder vid
»Rätten upptäckt, då offentlig efterfrågan derom göres, att han å viss ort inom
»Riket sig uppehåller, late Rätten efter honom lysas å predikstolarne i kyrkorna
»inom Länet; kungöre ock lysningen tre gånger i de allmänna tidningar, som
»böra upptaga Kongl. Maj:ts och Embetsverks kungörelser; har år och dag först!
utit efter lysning och kungörande, som sednast skett, och har ej heller under
»den tid kunnigt blifvit, att mannen å viss ort inom Riket vistas, eller finnes
»han utomlands, men visar ej giltigt skäl, hvarför han sig der uppehåller; döme
»då Rätten till skillnad. Samma lag vare, der hustrun öfvergifver mannen.»
Hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet tagit i öfvervägande; och om
än Utskottet ej kan i allo instämma med motionären beträffande tydningen af
Giftermåls-Balkens åberopade §, har dock motionären, genom sin framställning,
fästat Utskottets uppmärksamhet på ett förhållande, hvilket ej torde af lagstiftaren
böra lemnäs å sido.
Berörde § omfattar två fall, det etta: att den förlupna makans vistelseort
i fremmande land är bekant; och det andra: att man väl vet, att den ena makan
öfvergifvit den andra och farit utrikes, men ej hvar den förra sig uppehåller.
Önskar nu den öfvergifna äktenskapsskillnad, då skall anmälan göras hos
domaren, som i förra fallet meddelar stämning å den utrikes vistande, samt i
det sednare låter lysa efter denne i häradets eller stadens kyrkor samt i de närmaste
socknar derintill, med föreläggande att sig infinna inom natt och år.
Således afser stadgandet om lysning, och dermed förenade föreläggande, ej
den händelse, då den afviknes vistelseort är känd. Då är äfven uttagande af
stämning och dess delgifvande nog för ändamålet. Detta är nemligen allenast
att gifva den, som öfvergifvit, del af den Öfvergifnas påstående och att kalla till
detsammas besvarande å viss tid. Men sådant måste dock ske på ett särskilt
sätt då den, som kallas till svaromål, uppehåller sig på okänd ort; och lagen
har här föreskrifvit ett offentligt delgifvande genom lysning.
Den åsigt, som motionären antydt, att nemligen tidsbestämmelsen af natt
och år, då lysning sker, skulle innefatta ett allmänt förbud att i något af de
Lag-Utsk. Betänkande N:o 9.
7
fall, hvarom fråga är, döma till skillnad förr än nämnde tid förflutit, har emedlertid
äfven yttrats från andra håll. Man har dervid utgått från den uppfattning,
att ordet »föresattan tid», som förekommer i följande mom. af oftanäinnda
lagrum, syftar uteslutande på nyssberörde tidsbestämmelse, hvilken således, enär
detta morn. angår båda fallen, skulle vara gemensam. Men en sådan uppfattning
strider ej allenast mot lagrummets ordalydelse i öfrigt, utan ock emot hvad
lagen annorstädes stadgar. Enligt 11 Kap. 4 § Rättegångs-Balken skall nemligen
den, som stämmes utom Riket, hafva sex månaders tid från af stämningen
erhållen del för inställelsen; och då uttryckligt undantag i förevarande fall ej är
gjordt från denna allmänna regel, måste den ock här gälla. Man torde jemväl
böra taga i betraktande, att den period, uti hvilken de anmärkta orden förekomma,
har till föremål ej att bestämma någon prsescriptionstid uti omförmälta
hänseende, utan endast att angifva påföljden deraf, att den stämde eller efterlyste
ej kommer inom i stämningen eller lysningen »föresattan dag»; och synes det
häraf vara klart, att de domstolar ej handlat emot lag, hvilka, i det fall att den
förlupnes vistelseort varit känd och stämning blifvit delgifven, dömt till skillnad
utan lysning eller afvaktan af ett års förlopp.
Men ostridigt är dock, att hvad lagen nu stadgar i förevarande hänseende
kan medföra betänkliga följder, särdeles då kändt är, hvarest den make, som öfvergifvit
den andra och begifvit sig utrikes, der sig uppehåller. Om då den öfvergifna,
genast efter öfvergifvandet, uttager stämning, så kan, i anseende till
vår tids snabba kommunikationer, stämningen på kort tid delgifvas; och inom
den korta tiden af något öfver sex månader kan äktenskapet vara upplöst. Erfarenheten
lärer emedlertid, att allför mycken lätthet att upplösa äktenskap leder
till ett lättsinnigt ingående deraf. Dessutom tillhör det lagstiftaren, om än han
bör bereda en utväg för makar, hvilkas sammanlefnad blott är en källa till ömsesidig
bitterhet och som omöjligen kunna förenas, att blifva hvarandra qvitt, att
härvid gå till väga med den varsamhet, att icke nycken, den tillfälliga missämjan
eller lättsinnets förvillelser gifvas för stort utrymme. Ilan måste derföre
låta tiden utöfva sitt inflytande på de tilläfventyrs blott tillfälligtvis uppbrusande
passionerna och alltså städse kräfva en längre besinning, innan han
går att bryta ett band af den vigt och betydelse, som det, hvilket förenar makar.
I denna del innefattar emedlertid gällande lag, hvad ifrågaställda fall angår,
ej nog återhållande kraft. Den medgifver nemligen den maka, som blifvit
öfvergifven, att, genast efter öfvergifvandet, begära domarens stämning eller lysning
å den andra; och den underlättar såmedelst tillställningar af makar, som
blifvit oense. Oenigheten kan dock möjligen hafva mindre djupa rötter; och någon
tids besinning skulle tilläfventyrs mången gång vara nog för makarnes återförening,
något som svårligen står att vänta, sedan deras förhållande, genom
8
Lag-Vtsk. betänkande N:o 9.
stämning eller lysning blifvit allmängjordt samt elen ena offentligen uppträdt såsom
den andras anklagare och dymedelst vidgat det svalg, som åtskiljer dem.
Så vidt motionärens förslag går ut på inläggande i vår lag af den återhållande
kraft, som den i omförmälta hänseende nu saknar, förtjenar detsamma således
uppmärksamhet. Att utbyta 13 Kap. 4 § Giftermåls-Balken emot
den föreslagna §:n låter dock svårligen sig göra. Denna sednare, som är hemtad
ur Lagberedningens förslag till Civillag, utgör en del af ett system, som af
viker
i väsendtlig mån från det gällande. Men saken påkallar ej heller denna
vidlyftiga lagförändring. Utskottet tror det för ändamålet göra tillfyllest, om det
stadgas, att hvarken stämning eller lysning må utfärdas förr, än sex månader efter
öfvergifvandet; och det är i öfverensstämmelse med denna åsigt, som Utskottet
tillstyrker, det måtte Rikets Ständer besluta en författning af innehåll:
Då skillnad i äktenskap hos domaren sökes af den anledning,
sorn i 13 Kap. 4 § Giftermåls-Balken sägs, må domaren ej ut
färda
stämning å eller lysning efter dea förlupna makan förr
än utredt blifvit, att sex månader förflutit från det samma maka
begaf sig till utrikes ort.
Stockholm den 23 Januari 1857.
Reservationer
af Hr Grefve Sparre, Hr Friherre IVrede samt Hrr Hasselroth, Kistner och
JVetterberg, med anmälan af den förstnämnde, att han ej deltagit i behandlingen
af den fråga, som utgör föremål för detta Betänkande.
N:o 10,
I
Lag-Utsk. Betänkande N:o 10.
9
\:o fl O.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Jan. 1S57, kl. 1 e. m.
Betänkande i anledning af väckt förslag om tillägg till 1 Kap. 12
§ Rättegångs-Bolken och 9 Kap. 5 § U tsöknings-Balken.
Ifrågaställda förslag förekommer i Rikets Ständers Justitie-Ombudsmans till
nu församlade Ständer afgifna allmänna redogörelse. Deruti har nemligen Justitie-Ombudsmannen
anmärkt, att ehuru i 12 § af Rättegångs-Balkens 1 Kap.
endast stadgas ansvar för domare, som fäller orätt dom, och 5 § af UtsökningsBalkens
9 Kap. blott angår det fall, att Konungens Befallningshafvande upsåtligen
af hat och afund eller för egen vinning eller androm till viljes gör orätt i
lagsökningsärenden, i hvilket fall han skall dömas, enligt förstnämnde lagrum,
har likväl, enär i lagen saknades föreskrifter för de fall, då domare eller Konungens
Befallningshafvande gjort sig skyldig till försummelse i tjensten eller
eljest till fel af annan beskaffenhet, än berörda lagrum afser, domare eller Konungens
Befallningshafvande, då åtal för tjensteförsummelse eller för fel af nämnda
art egt rum, ej annorlunda kunnat fällas till ansvar än under åberopande af oinförmälta
lagrum. Sådant hade dock ej kunnat ske, utan i brist af lag, som på
förhållandet är verkligen lämplig. Men då angeläget vore, att denna brist afhjelpes,
samt det Kapitel i Lag-Beredningens förslag till Stralf-Balk, som handlar
om brott af embctsmän i allmänhet, endast i sin helhet kunde antagas, har JuBih.
till R. St. Vrot. 1SS6 8j 1SS7. 7 Sami. 1 Afd. 3 Haft. 2
10
Lag-Ulsh. Betänkande N:o 10.
stitie-Ombudsmannen ansett sig, till undanrödjande af anmärkta bristen, böra föreslå
följande tillägg till förenämnda lagrum, nemligen till 1 Kap, 12 § Rättegångs-Balken:
»Gör
domare sig skyldig till annat fel eller försummelse, vårdslöshet
»eller obehörigt dröjsmål i det, som till hans embete hörer, stånde
»äfven derföre till ansvar, efter hvad nu sagdt är, och gälde skadan.»
samt till 9 Kap. 5 .§ Utsöknings-Balken:
»Försummar Konungens Befallningshafvande sitt embete eller gör
»sig deruti skyldig till vårdslöshet, obehörigt dröjsmål eller annat
»fel; vare äfven derföre stäld till ansvar, såsom om domare Sagdt
»är, och gälde skadan.»
I anledning af detta förslag, deröfver det tillhör Lag-Utskottet att meddela
yttrande, får Utskottet till en början erinra, att enär 9 Kap. 5 § UtsökningsBalken
innehåller, att Konungens Befallningshafvande, som gör orätt på det sätt
samma lagrum förmäler, skall för sit brott dömas »som i Rättegångs-Balken
om domare sägs», och således efter 12 § i 1 Kap. af sistnämnda Balk, denna
§ således för det närvarande utgör en gemensam ansvarighetslag för domare och
Konungens Befallningshafvande. Nu är visserligen sannt, att detta lagrum blott
talar om domare, som fäller orätt dom; men någon tvekan om dess tillämplighet
på fel, som domare begår i embetet vid andra tillfällen, än då han uppträder
såsom dömande, har, såvidt Utskottet kunnat inhemta, aldrig egt rum. En hundraårig
lagskipning har gifvit lagbudet denna utsträckta betydelse; och derföre
har ej heller, på sätt Justitie-Ombudsmannen äfven medgifvit, någon domare eller
Konungens Befallningshafvande, i saknad af lag, undgått ansvar för i embetets
utöfning begånget fel. Dessutom får man ej förgäta, att lagstiftaren, under tidernas
lopp, fullständigat ansvarighetslagen genom åtskilliga författningar, som
bestämma ansvar för vissa försummelser af domare. Så t. ex. är bland annat
särskild påföljd stadgad för underdomares underlåtenhet att i rätt tid insända till
vederbörande Hof-Rätt ransakning och utslag i Hof-Rättens pröfning understäldt
brottmål samt renoveradt exemplar af vissa protokoller, till Justitie-Stats-Ministern
förteckningar öfver civila och criminela ärenden, och till Justi ti e-KanslersEmbetet
dagböcker öfver handlagda skiftesmål. Dessa författningar hafva emedlertid
blott haft sin grund i nödvändigheten att påskynda insändandet, men de
höra likväl till den lag, som nu är i fråga; och de fylla en förut befintlig brist
i lagstiftningen. Om man nu gjorde de tillägg till ifrågaställda lagrum, som
Justitie-Ombudsmannen föreslagit, kunde emedlertid tvifvel lätt uppstå, huruvida
omförmälda särskilda författningar qvarstå. För ny lag måste dock gammal alltid
Lag-Vtsk. Betänkande N:o 10.
11
vika, men då skulle de föreslagna tilläggen medföra verkliga olägenheter; och
som de, på sätt Utskottet redan anmärkt, ingalunda för ändamålet äro behöfliga,
anser sig Utskottet eg a tillfyllestgörande anledning för sitt vördsamma tillstyrkande,
att Rikets Ständer måtte förklara, att ifrågavarande förslag ej
kunna bifallas.
Stockholm den 23 Januari 1857.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 41.
1
W:0 11
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Febr. 1857, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion, angående förklaring af i6
Kapitlet i § Arjda Balken.
1 fråga huruvida qvinna må antagas såsom giltigt vittne, angående testamente,
hafva olika meningar sökt göra sig gällande. Således har man, å ena sidan, med anledning
af det i 1 § 16 Kap. Ärfda Balken, som bestämmer de formela vilkoren för
ett testamentes laglighet, innefattade stadgande: att vid testamentes upprättande "två
gode män" böra vittna, att samma testamente är gjordt med sundt och fullt förstånd
och af fri vilja, förmenat att blott män kunna begagnas såsom vittnen, angående testamentens
behöriga tillkomst och att följaktligen hvad qvinna i egenskap af vittne derom
bekräftar ej må gälla; hvaremot, å den andra, blifvit invändt: att en sådan tolkning,
som den nyssnämnda, ej kan förenas med lagens i 10 § af Rältegångs-Balkens 17
Kap. gjorda förklarande, att qvinna må ej mindre än man vittne bära, samt att lagstiftaren,
som i berörde Kap. angifvit de allmänna grunderna för bevisning, destomindre
kunnat hafva för afsigt att genom det först åberopade stadgandet göra någon inskränkning,
som han tillagt qvinnas vittnesmål lika bevisnings-kraft som mans, och
hans fordran i omförmälda hänseende blott är fullständig bevisning om verkligheten af
ett för hvarje vittnesgild person uppfaltligt förhållande.
Denna sednare mening synes äfven vara den rätta. Vid ali lagtolkning bör nemligen
uppmärksamheten företrädesvis fästas vid de allmänna grundsatser, som i lagen
uttalas. De särskilda buden måste derföre så tydas, att de icke komma i strid emot
berörde grundsatser, så framt icke sådan uttrycklig afvikelse derifrån blifvit gjord, att
den allmänna regeln dermed ej kan stå tillsammans. Detta är dock i förevarande fall
ej händelsen ; och derföre har, efter hvad kändt är, Konungens Högste Domstol, åtminstone
på sednare tider, ansett qvinna kunna begagnas såsom giltigt vittne om testamente.
Då emedlertid de åberopade orden hafva föranledt olika meningar och beslut
inom lagskipningen, torde till förekommande deraf, samt för undanrödjande af den bokstafs-tolkning,
som understundom gjort sig gällande, lagstiftarens mellankomst vara behöflig.
Den har äfven blifvit påkallad uti en af Riksdags-fullmäktigen Erik Chi'istensson
från Götheborgs och Bohus län till Hedervärda Bonde-ståndet ingifven och till
Lag-Utskottet remitterad motion; i följd hvaraf Utskottet alltså vördsamt tillstyrker:
Bih. till II. St. Pro t. 1856 & 1857. 7 Sami. I Afd. 4 Käft. 1
2 Lag-Utskottets Betänkande N:o 12.
det måtte Rikets Ständer besluta en författning, hvarigenom förklaras,
att del i 16 h’ap. 1 § Arfda Balken, sådant detta lag
rum
lyder i Kongl. Förordningen den 27 April 1810, förekommande
stadgande, alt testamente blir bevittnas af ”två gode män”,
icke innefattar någon, med afseende å bevisning om testamente,
gjord inskränkning i lagens allmänna bud att qvinna må ej mindre
un man vittne bära.
Stockholm den 3 Februari 1857.
Herr Grefve Sparre har anmält alt han ej deltagit i behandlingen af föreslående
ärende.
lfc.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 6 Febr. 1857, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning aj väckta förslag till dels upphäfvande eller
inskränkning af börds-rätten, dels annan förändring af lagarne
angående börd, dels ock upphörande af nabos och
frälserälts-egares lösningsrä/t.
De ämnen, som, efter hvad här ofvan är anlydt, utgöra föremål för Lag-Utskottets
förevarande Betänkande, hafva sins emellan det inre sammanhang, att de icke lämpligen
kunna särskildt behandlas. De väckta och till Utskottet remitterade förslagen
sluta sig ock till hvarandra såsom delar af ett helt; och del är derföre, som Utskottet
nu går att i ett sammanhang yttra sig öfver samma förslag, hvilka blifvit framställda
dels uti en af Kongl. Majit den 28 sisllidne Oktober aflåten Nådig Proposition, dels
ock uti särskilda till Högloft. Ridderskapet och Ådeln samt Hedervärda Bonde-ståndet
ingifna motioner af Herrar Dalman, IV. F. A. och Roos, Axel, samt Riksdags-lullmäklige
A. M. Andersson från Calmar län, Lars Magnus Knutsson, C. G. Cederskog och
Jonas Andersson från Östergöthland, Samuel Ödman, Johan Pe?'sson och P. F. Mengel
från Upsala län, Herman Öbom från Norrbottens län, Anders Jansson irån Wermland,
Anders Eriksson från Södermanland och Johannes Andersson (rån Elfsborgs län.
En närmare redogörelse för omförmälda förslag är emellertid af nöden. Således
anmärkes, hurusom det blifvit föreslaget:
af Kongl. Majit i förenämnda Nådiga Proposition: att Rikets Ständer måtte
antaga en författning af följande innehåll:
"allt hvad lag eller särskilda författningar innehålla, angående rättighet
att i börd lösa såld, bortskiftad, pantsatt eller genom le"stamente
gifven fastighet i stad, varder härigenom tili all kraft
"och verkan upphäfdt; kommande dock lösningsrätt till försåld la
-
Lag-Utskottets Betänkande N.-o 12.
3
”stighet för viderboende eller nabo ej att ega ram i de fall, då
”säljare och köpare äro nied hvarandra i det skyldskapsförbållan”de,
som uti 6 Kap. 1 § Jorda-Balken förmäles;och blifva de i
”7 Kap. 1 § och 9 Kap. 3 § nyssnämnda Balk meddelade bestämmelser
i afseende å tiden, inom hvilken viderboende och
”nabo ega att såld eller pantsatt fastighet i stad lösa, sålunda
”ändrade, att viderboende eller nabo, i de fall, då han till lösen
”är berättigad, åligger att sin talan derom i laga ordning insläm'ma,
då iösnings-anspråket angår hus eller tomt, derom köp egt
"rum, sist inom fjorton dagar från den, då tredje uppbudet å köpet
”meddelades, och, då fråga är om inlösande af pantsatt hus eller
”tomt, sist inom lika tid ifrån det egarens rätt alt det pantsatta
”återlösa tilländagått.”
af Herr Dalman samt Riksdags-fullmäktige A. M. Andersson, Lars Magnus
Knutsson, C. G. Ceder skot) och Jonas Andersson:
att bördsrätten ej allenast i stad utan äfven å landet måtte helt
och hållet upphöra samt således allt hvad lag och författningar
rörande samma ämne innehålla, varda kraftlöst förklaradt;
och bar Herr Dalman i förening dermed yrkat, att så beskaffade förändringar mätte
ske i 6 Kap. ] § Jorda-Balken, 4 Kap. 5 § samina Balk samt Kongl. Förordningen
den 21 Mars 1835, som, då bördsrätten borttages, kunna blifva behöfliga i afseende på
utöfningen af viderboendes och nabos samt egares af frälse-ränta och frälse-skattejord,
genom berörda lagrum och författning medgifna, lösningsrätter, hvilka, efter motionärens
åsigt, böra bibehållas;
af Herr Boos:
att nabos rätt att lösa såld fastighet i stad deremot måtte upphöra;
af Riksdags-fullmäktige Samuel Odman, Joha?i Persson och P. F. Mengel:
att den lösningsrätt af frälse-skattejord, som är medgifven den,
som räntan eger, i det fall att jorden säljes utom börd, jemväl
måtte upphäfvas;
af Herman Öbom:
att skyldemans rätt till börd af jord å landet måtte inskränkas
till sådan jord, som omedelbart fallit i säljarens hand, och hvad
3 § 5 Kap. Jorda-Balken innehåller om bördköpt jord följaktligen
upphöra att gälla; äfvensom att 11 § i samma Kap. måtte
så ändras, att den, som bördar, må blifva skyldig gälda säljaren
ej allenast den nödiga, utan äfven den nyttiga kostnad, han å
jorden och för dess skull gjort;
af Anders Jonsson:
att rätt till börd af såld jord å landel ej mätte få ega rum efter
det fem år förflutit från den dag, köpet afslutades och köpebrefvet
utfärdades;
af Anders Eriksson:
att det, med ändring af 5 Kap, 6 § Jorda-Balken, måtte stadgas,
alt bondeman skall med ed vita, alt han ”utan list eller vinningslystnad,
samt med fullt uppsåt att egendomen behålla, densamma
bördar”;
och slutligen af Johannes Andersson:
att till stadgandet i 5 Kap. 1 § Jorda-Balken, att börde-skilling
4
Lag- Utskottets Betänkande N.o 12.
skall i Rätten nedsättas i det mynt, som i köpebrefvet står, malte
göras ett tillägg af denna lydelse: ”eller sådant mynt, som i all
män
uppbörd och handel är gällande.”
Derjemte har Utskottet utaf det utdrag af Ridderskapet och Adelns protokoll,
som åtföljt Herr Dalmans motion, inhemtat, hurusom Herr Cederschiöld, R. T., för
den händelse att bördsrälten å landet komme alt bibehållas, hemställt, om det ej åt
minstone
stadgas bör:
att rätt till börd endast tillkommer den, som är i rätt ned- eller
uppstigande ied skyld med säljaren: att börd dock ej må ega rum
af jord, som blifvit såld å offentlig auktion: att bördetalan bör
anställas minst en månad efter det bördeman om försäljningen
fått kunskap; samt att den, som bördar, ej må sälja den bördade
jorden, förr än viss tid förflutit efter det han derå erhållit fasta.
Af de frågor, som genom förenämnda förslag blifvit framställda, har den, som
angår bördsrättens upphäfvande eller inskränkning, i första rummet påkallat Utskottets
uppmärksamhet. De öfriga äro densamma underordnade. Men denna fråga sönderfaller
emellertid i två delar, med hänseende till de väsentliga olikheter, som förefinnas
emellan bördsrälten å landet och bördsrätten i stad. Då man nemligen å landet
endast kan börda såld och pantsatt arfvejord, som från bördemans slägt kommit, eger
man deremot i stad att i börd lösa såväl ärfd som allad fastighet, ej allenast då den
blifvit såld och pantsatt, ulan äfven dä den blifvit borttestamenterad. Också har man
städse ansett stads- och larids-börden kunna oberoende af hvarandra behandlas. Derom
vittnar äfven Kongl. Maj-.ts ofvanberörda Nådiga Proposition, hvilken i bufvudsaken öfverensstämmer
med sist församlade Ständers beslut; och om olämpligheten af bördsrälten
i stad torde delade meningar numera ej förefinnas.
Den synes hafva blifvit införd under en tid då man begagnade alla medel för
att gifva styrka åt städerna. Derföre sökte man, å ena sidan, att der fästa oberoende
och ansedda slägter och, å den andra, att utestänga dem, hvilka man fruktade kunna
blifva till något mehn; och dervid blef bördsrätten ett medel. Men om än denna rätt
fordom kunnat medföra nytta för städerne är likväl ostridigt, att den under nuvarande
förhållanden har en motsatt verkan. Utskottet tvekar således icke att understödja de
förslag, som angå upphäfvande af stadsbörden.
Frågan om rättigheten att börda jord å landet äfven bur upphöra eller endast
inskränkas och mödifieras har åter förekommit Utskottet såsom mera tvifvelaktig.
Då inom representationen bördsrälten i stad ej haft någon försvarare, visar deremot
den vidlyftiga diskussionen, som framkallats inom Bonde-ståndet i anledning af
der nu väckta förslag om upphäfvande af jemväl bördsrällen å landet, en väsentlig
skiljaktighet i meningar, angående nyttan och rädligheten af ett sådant steg. Betydelsen
af institutionen är ock annan å landet än i stad.
Den går på förra stället tillbaka lill vårt äldsta samhällsskick. Den uppkom
nemligen på sätt f. d. Lag-kommittéen yttrar, i en tid, då ”stalén utgjorde ej en förening
af särskilda medborgare, utan en sammansättning af särskilda slägter. Eganderätten
lill jorden var följaktligen då fästad mera vid slägten, än vid personen; och
från egenskapen af fri jordegare hemlade slägtens öfverhufvud sin betydelse- i stamförbundet
eller staten. Då slägten således ej kunde beröfvas sin jord, utan att på samma
Lag-Utskottets Betänkande N:o 12.
5
gång förlora sitt inflytande i samhället, låg det i sakens natur, att den ena medlemmen
af en slägt ej kunde minska den gemensamma odaljorden. Blef någon föranlåten att
sälja sin jord, så måste han bjuda den åt (ränderna, tj regeln var, att odaljord aldrig
såldes utom slägten och häri hade bördsrätten å landet siri grund.
Den var en nödvändig beståndsdel i den allmänna odalrätt, som under en förgången
lid var från sjelfva samhällsförbundet oskiljaktig. Med denna odalrätt föll dock
icke bördsrätten. Den biel' qvarstående i lagarne; men då den upptogs af 1734 års
lagstiftare, hemtade den sitt enda stöd från en presumerad kärlek till fäders jord. Deraf
förklaras ock den inskränkning i bördemännens antal, som emellertid bade egt rum.
Rättigheten till böld var nu icke mera slägtens, utan endast de medlemmars, hvilka i
skyldskap stodo närmare säljaren. Men denna inskränkning blef dock ej genom lag
fastställd, förr än man insett nödvändigheten att jemväl uppställa vissa vilkor för bördsrättens
begagnande till förekommande af dess missbrukande; och alla författningar, som
i detta ämne utfärdats under sednare sekel, vittna om ett tilltagande behof i berörda
hänseende. Också väcktes inom Lag-kommitléen, då den lör mer än fyratio år sedan
var sysselsatt med våra lagars förbättring, fråga om institutionens uppnäfvande. Man
tvekade likväl. Men trettio års ytterligare erfarenhet var tillfyllest för undanrödjande
af all tvekan bos de män, som hade fått sig uppdraget att revidera Kommittéens förslag.
Röster hade jemväl under tiden esomoftast höjt sig inom representationen emot
bibehållande af en institution, som allt mer och mer visade sig för samhället menlig.
Man anmärkte nemligen, att den sällan begagnas af annat än egennyttiga beräkningar:
att den väcker split och oenighet emellan medborgare, att den såmedelst verkar demoraliserande
och alt den medför en osäkerhet i egendoms besittning, som åter på jordbruksnäringen
skall utöfva ett högst skadligt inflytande. Men hittills hafva dock alla
försök att ens i någon mån rubba ifrågaställa rätt varit förgäfves. Och deri ser man
ett bevis, huru djupt rotfäste institutionen haft i allmänna tänkesättet, hvilket städse uttalats
kraftigast inom just det Stånd, som i National-representationen företrädesvis
måste betraktas såsom representerande berörda näring.
Tänkesätten undergå dock småningom förändring likasom seder och vanor; och
derom är förenämnda, inom Bonde-ståndet förefallna diskussion, i hvilken de flesta af
Ståndets ledamöter deltagit, ett ojäfaktig! vittnesbörd.
På sätt redan är nämndt, hafva emellertid meningarne om institutionens utplånande
ur lagstiftningen varit delade; men i ett har man dock blifvit ense, nemligen i
nödvändigheten att sä inskränka rättigheten, så binda densamma i utöfningen, att olägenheterna
och missbruken deraf, så vidt möjligt är, förekommas.
Längre torde ej heller lagstiftaren för det närvarande kunna gå. Ått den ursprungliga
grunden för bördsrätten till jord å landet långt för detta upphört är väl,
på sätt nämndt blifvit, ostridigt; men lika visst är att den egt och ännu eger ett stöd
i det förhållande, som föranledt dess bibehållande i lagstiftningen. Kärleken till fäders
jord är en naturlig känsla hos den jordbrukande klassen och denna känsla, som blifvit
skyddad af bördsrätten, torde jemväl af lagstiftaren fortfarande böra aktas.
Då han likväl hvarken kan eller får blunda för de missbruk, som af bördsrätten
egt rum; måste hans uppgift blifva att tillse, huruvida anledningen till missbruket
ligger i sjelfva bördsrätten eller i det sätt, hvarpå den blifvit i lagarne uppfattad. Detta
missbruk är, säger man, att icke kärleken till fäders jord, utan begäret efter vinst är
motivet till de flesta bördes-anspråk ; och derom lemnar erfarenheten äfven bekräftelse;
men härmed erkänner man dock, att bördsrätten, om den endast nyttjas för tillfredsställande
af nämnda känsla, kan försvaras. Således framställer sig sjelfmant den frågan,
under hvilka förhållanden eller hos hvilka är berörde känsla att med största sä
-
6
Lag-Utskottets Betänkande N:o 12.
kerhet förutsätta? Och otvunget svaras: hos dem, hvilka i skyldskap stå säljaren närmast
och i följd deraf vanligen lefvat i innerligaste gemenskap med den, som innehaft
jorden samt hvilkas käraste minnen vid sådant förhållande ofta äro förenade med samma
jord, som på så sätt för dem erhåller ett särskildt värde.
Om man råd frågar erfarenheten, så skall man äfven finna, att klagomålen öfver
bördsrättens missbruk hafva sin egentliga anledning i anspråk af de mest aflägsna bland
de skyldeman, som enligt gällande lag hafva bördsrätt, eller säljarens syskonbarn. En
sons, en broders, en faders uppträdande är ej allenast mera sällsynt, utan ock mindre
motbjudande; och den naturliga orsaken dertill är det närmare skyldskapsbandet.
Ju mera slägtens gemensamhet upphör, desto trängre måste området för börden
blifva; och förhållandena härutinnan hafva, efter det 1734 års lagstiftare bestämde
bördemännens antal, betydligen förändrats. Det ingår icke i den nyare lidens riktning
alt framhålla slägten, utan personligheten; och begreppet familj hade derföre fordom
en större omfattning, än det nu eger. I jembredd med de förändringar, sorn i begreppen
föregå, måste emedlertid lagarne förändras; och derföre ligger äfven häri en
anvisning till den inskränkning af bördemän, som ofvan är antydd, eller til! dem, hvilka
äro i närmaste skyldskap med säljaren, eller barn och bröstar/vingar, föräldrar
och syskon.
Endast hos deni torde man kunna förutsätta det motiv, deri börden numera har
sin grund och sitt försvar. Att den dock någon gång, äfven med en sådan inskränkning,
kan missbrukas, vill icke Utskottet bestrida; men den omständighet, att en rättighet
kan missbrukas, är ej tillräckligt skäl för rättighetens borttagande.
Ehuru Utskottet således ej kan förorda upphäfvande af bördsrätten å landet, hyser
likväl Utskottet icke någon betänklighet att tillstyrka omförmälda inskränkning i
antalet af dem, hvilka äro till börd berättigade. En inskränkning i denna del har jemväl
blifvit påyrkad af Herr Cederschiöld-, och de talare, som inom Bonde-ståndet yttrat
sig för bördens bibehållande, synas dervid hufvudsakligen afsell bevarande af densamma
till förmån för barn och syskon. Men med denna inskränkning bör, efter Utskottets
åsigt, en annan förenas, och för denna får nu Utskottet redogöra.
Enligt gällande lagstiftning, sådan den blifvit förklarad i Kongl. Resolutionen den
15 September 1756, eger börd rum äfven då jord säljes inom börden. Säljarens närmare
skyldeman kan nemligen börda från den fjermare, och de, hvilka äro i lika
skyldskap till säljaren som köparen, ega att i börd från denna vinna hvad på deras
lotter sig belöpt om jorden fallit i arf till dem samtliga. Om än lagstiftarens ursprungliga
mening varit denna och om än samma mening haft något stöd i den utsträckning
inom slägten af börds-berättigade, som nu förefinnes; så synes dock ett annat förhållande
inträda, derest bördemännens antal inskränkes så sorn nyss förmäles. 1 detta
fall bör lagstiftaren söka undanrödja hvarje anledning til! tvist bördemännen emellan.
Han kan det ock utan att råka i någon motsägelse, ty så länge jorden bibehålies af
någon bördeman, är den fortfarande inom börden; och dermed bevaras äfven öfriga
bördemäns, med sjelfva institutionens idé öfverensstämmande anspråk. Och derföre
anser Utskottet inskränkningen i bördemännens antal böra förenas med ett stadgande
derom att, om jord säljes till en bördeman, må annan bördeman ej derå tala.
Deremot anser Utskottet Skäl saknas att, på sätt Herr Cederschiöld jemväl föreslagit,
utesluta å offentlig auktion Sald jord från börd och förbjuda den, som bordat
jord, att sälja densamma förr än två år efter det fasta derå fallit; alt, i enlighet med
Herman Öboms yrkande, betaga bördeman rätt att lösa bördköpt jord; eller ali, lill
följd af Anders Danielssons framställning, ålägga bördeman att med ed betyga, att
han ”bördar utan vinningslystnad och med fullt uppsåt att jorden behålla.”
Lag-Utskottets Betänkande N:o 42.
7
Alla dessa förslag gå ock ut på antingen bördsrättens inskränkning, eller ock
att hindra dess begagnande ur annan grund än kärleken till jord; men sättet, hvarpå
en fastighet försäljes, kan här icke vinna det afseende Herr Cederschiöld förmenat.
Och då bördköpt eller i börd köpt eller löst jord är af den natur, att dess
uteslutande från börd skulle strida emot sjelfva rättighetens idé; dä den, som bördar
jord, vinner eganderätt till densamma, hvilken rätt förutsätter frihet att disponera öfver
hvad man eger; samt då hördeman, enligt stadgandet i 5 Kap. 6 § Jorda-Balken,
är pligtig att svärja det han utan list, för sig och ingen annan, bördar, och således
att med ed bekräfta de förhållanden, som, med hänseende till uppsåtet, inför lag
kunna inverka på bördsrätten, torde vidare ej erfordras till stöd för Utskottets vttrade
åsigt i dessa delar.
Öfriga angående förändring af lagen om bördsrätten väckta förslag synas ej
heller förtjena större uppmärksamhet. Att nemligen bestämma tiden för börds-anspråks
anställande till en månad efter det bördemannen fått kunskap om försäljningen, skulle
antingen göra liden otillräcklig eller ock allt för långt utsträcka densamma; — att förbjuda
börd efter det fem år förflutit, sedan jord blifvit såld, skulle ock kunna leda till
en tidens skadliga utsträckning eller sätta bördemans rätt i beroende af köpares och
säljares tystnad, och således af ett förhållande, hvilket han ej kan förekomma; — att
ålägga bördeman att godtgöra äfven den nyttiga kostnad, som en köpare nedlägger å
köpt jord, vore att i många läll helt och hållet hindra all börd, hvilket ej kunde stå
tillsammans med bördsrättens erkännande i lag; — och en tillåtelse att i börd begagna
sådant mynt, som ernottages i handel, skulle förringa den trygghet, som lagstiftaren
velat bereda köpare medelst föreskriften i 5 Kap. 1 § Jorda-Balken, att hördeman skall
i Rätten nedsätta fulla köpeskillingen i det mynt, som i köpebrefvet står, eller framlägga
på insatta penningar sådana bevis, som allmänt i riket gälla.
Men häraf följer, att Utskottet, i anledning af de förslag, som afse bördsrätten
till jord å landet, ej finner sig kunna tillstyrka annan förändring i hvad lagen härom
innehåller, än ofvan antydda inskränkningar; och i enlighet dermed är nedanstående förslag,
såvidt det angår om förmälda rätt, uppstäldt. Det är emellertid Utskottets öfvertygelse,
att dessa inskränkningar skola i väsentlig mån undanrödja de missbruk och
olägenheter, hvilka bördsrätten nu medför och som föranledt klagomålen öfver denna rätt.
Det återstår således för Utskottet att yttra sig angående dels den förändring af
lagstiftningen, angående viderboendes och nabos lösningsrätt, som Kongl. Maj:t föreslagit,
dels ock de särskilda förslag, derigenom upphälvande af nabos och frälserättsegares
lösningsrätt blifvit yrkad.
Hvad d ervid först vidkommer förslaget om frälserätts-egares lösningsrätt, eller
den rätt att lösa frälse-skattejord, då den säljes utom hörd, som, enligt 5 § i JordaBalkens
4 Kap., tillkommer den, hvilken eger räntan, så synes en antydning om ändamålet
med denna rätt vara nog för densammas bibehållande. Lagstiftaren har nemligen
dermed halt för afsigt att återförena en spridd eganderätt, och på det att detta
mål än mera måtte befordras, har, genom Kongl. Förordningen den 21 Mars 1835,
hlifvet medgifvet, att skattejordens egare äfven eger lösa räntan, om den säljes utom
börd. Således hafva rättigheterna i denna del blifvit lika och ömsesidig rättvisa dermed
införd. Men vid sådant förhållande kan rättigheten pä ena sidan ej borttagas
utan orättvisa; och då ändamålet med lagstiftningen derigenom äfven skulle aflägsnas,
finner Utskottet sig ej kunna understödja omförmälda förslag.
8
Lag- UIsko/tels Betänkande N:o 12.
Den nabo beviljade rätt att lösa i stad utom börd såld fastighet har ett vidsträcktare
syftemål än förenämnda lösningsrätt. Jemlikt 3, 4 och 5 §§ i 7 kap. JordaBalken
kan samma rätt utöfvas ej allenast till förening af en styckad fastighet, utan
ock för att sätta en granne i stånd att afhjelpa de olägenheter, som han af beskaffenheten
af en närbelägen fastighet kan vidkännas; och detta syftemål är af den vigt, att
medlen för dess uppnående ej böra förkastas.
Då, efter Utskottets åsigt, nabos lösningsrätt följaktligen bör lika med viderboendes
qvarstå, har Utskottet följaktligen härefter endast att besvara frågan om det inflytande,
upphäfvandet af bördsrätten i stad må hafva på lagstiftningen om berörde lösningsrätt.
> Denna rätt har Kongl. Maj:t ansett ej böra inträda, derest fastighet försäljes lill
någon af dem, som till säljaren är i den skyldskap, att han för närvarande eger börda
fastigheten. En sådan inskränkning gjordes dock ej af sednaste Ständer, då de beslöto
upphäfvandet af bördsrätten i stad; och denna omständighet åberopades äfven af Kongl.
Maji såsom det hufvudsakligaste skälet för Hans vägran af sanktion å Ständernas omförmälda
beslut. Det måste ock medgifvas, att, utan en inskränkning i berörda syftning,
vunne viderboende och nabo en större rätt, än de nu ega, äfvensom att obilligt
vore, om denna rätt finge begagnas till rubbande af emellan närskylde träffade aftal,
vid hvilka skyldskapsförhällandet och den välvilja, som deri har sin grund, kan hafva
inverkat. Men den inskränkning Utskottet föreslagit i antalet af de bördemän, som omtalas
i 6 kap. 1 § Jorda-Balken, lill hvilket lagrum hänvisas i det Nådiga Förslaget, föranleder
dock en inskränkning äfven i denna del af samma förslag.
Vid granskning deraf i öfrigt förekommer ock, som skulle viderboendes och nabos
rätt att lösa pantsatt fastighet ej i någon mån vara beroende af det skyldskaps
förhållande
till pantgifvaren, i hvilket den står, för hvilken panten uppbjudes. I för
slaget
säges nemligen, att lösningsrätt till försåld fastighet för viderboende och naho
ej må ega rum, då säljare och köpare äro i uppgifna skyldskaps-förhållande. Annan
rätt torde likväl ej böra komma i fråga i ena, än i andra fallet; och tilläfventyrs har
meningen i förslaget äfven varit sådan. Åtkomsten till fastighet genom dess uppbjudande
pantevis är i visst hänseende lika med en försäljning deraf utmätningsvis. Emellertid
har lagstiftaren i 1 kap. 1 § Jorda-Balken såsom särskilda laga fång upptagit köp
och pant, och derföre torde förslaget härutinnan böra så förändras, att det eger tillämplighet
i begge fallen.
Emot den återstående delen af det Nådiga Förslaget har Utskottet åter ej haft
något alt anmärka.
I det lagförslag, som Utskottet nu framlägger till pröfning, har Utskottet sammanfattat
de ämnen, som utgöra föremål för de lagstiftnings-åtgärder, hvilka Utskottet,
i enlighet med ofvanstående redogörelse, anser sig böra förorda. Det leder nemligen
till reda att, så vidt ske kan, i samma lag upptaga likartade ämnen, isynnerhet då de
stå i det sammanhang, som ifrågaställda.
I följd häraf får Utskottet vördsamt tillstyrka, att Rikets Ständer täcktes förklara:
l:o att förslagen, angående upphörande af bördsrätten å landet ej kunna bifallas ;
2:o att yrkandet om upphafvande af frälserätts-egares rätt att lösa skatlejorden,
då den sä/fes utom. börd, ej förtjena)' afseende;
3:o
Lcuj-Utskottels Betänkande N:o 12.
9
8:0 att framställningen alt den nabo med g ifn a rätt alt i vissa fall lösa sald
eller pantsatt fastighet i stad mätte upphöra ej eller kan bifallas:
4:o att förslagen angående inskränkning af den jord, sorn är underkastad börd
och förändring af tid och sätt lill burdsrättens utöfning ej eller leda till lagstiftnin
gens
förändring i sådan syftning; och
5:o att Kongl. Maj:ts o/vanberörde Nådiga Proposition icke kan oförändrad
antagas;
men deremot
G:o med anledning af samma Nådiga Proposition oell de angående bördsrätten
å landet väckta motioner, för sin del besluta en författning i enlighet med följande:
Förslag
lill Förordning angående ändring af 6 kap. Jorda-Baiken och upphörande af bördsrätten
i stad.
§ i.
Med ändring af hvad 6 kap. Jorda-Balken innehåller i af
seende
på deni, sorn rätt till börd ega, stadgas, ali bördemän endast
äro säljarens barn och bröstarfvingar sä ock föräldrar och
syskon; dock att börd ej eger rum, då öfverlåtelse skett till någon,
sorn inom börden är.
§ 2.
yl lil hvad lag eller särskilda författningar innehålla angående
rättighet alt i börd lösa såhl, bortskiftad, pantsatt eller
genom testamente gifven faslighet i stad, varder härigenom till
ali kraft och verkan upphäfdt; kommande dock lösningsrätt till
försåld eller panlevis uppbuden faslighet för viderboende eller
nabo ej att ega rum i de falt, då försäljning eller pantsättning
skett till någon som inom börden är efter Ihy här ofvan sägs;
och blif va de i 7 kap. i § och 9 kap. 3 § Jorda-Balken meddelade
bestämmelser i afseende å tiden, inom hvilken viderboende
och nabo ega att sähl eller pantsatt faslighet lösa, sålunda ändrade,
alt viderboende eller nabo i de fall, då han till lösen är
berättigad, åligger att sin talan derom i laga ordning instämma,
då lösningsanspråket angår hus eller tomt, derom köp egt rum,
sist inom fjorton dagar ifrån den, då tredje uppbudet å köpet
meddelades, och, då fråga är om inlösande af pantsatt hus eller
tomt, sist inom lika lid ifrån det egarens rätt att det pantsatta
återlösa tilländagick.
Skulle dock Rikets Ständer ej bifalla den inskränkning, som Utskottet i afseende
på börd åfjord å landet nu föreslagit, men deremot lika med Kongl. Maj:t anse rättigheten
all i börd lösa fastighet i stad höra upphöra, hemställer Utskottet om icke Rikets
Ständer ville antaga Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, med sådan förändring likväl, att
viderboendes och nabos lösningsrätt ej eller må utöfvas i den händelse då faslighet blif
Bih.
till B. St. Pro t. 1850 & 1851. 7 Sami. 1 Afd. 4 Käft. 2
10
Lag-Vtslcoitets Betänkande Nio 12.
vit till skyldeman inom bördsled pantsatt, samt följaktligen besluta en författning af
detta innehåll:
Allt livad lag eller särskilda författningar innehålla angående
rättighet alt i börd lösa såld, bortskiftad, pantsatt eller genom
testamente gifven fastighet istad, varder härigenom till afl kraft
och verkan upp häfdl; kommande dock lösningsrätt till försåld
eller pantevis uppbuden faslighet för viderboende eller nabo ej
att ega rum i de fall då säljare och köpare eller pantgifvare,
och pantinnehajvare uro med hvarannan i det skytdskapsjerhållande,
som i 6 kap. 1 § Jorda-Balken sägs; och blifva de i 7
kap. 1 § och 9 kap. 3 § nämnde balk meddelade bestämmelser
i afseende å tiden, inom hvilken viderboende och nabo ega att
såld eller pantsatt faslighet lösa, sålunda ändrade, att viderboende
eller nabo i de fall, då han till lösen är berättigad, åligger
att sin talan derom i laga ordning instämma, då lösningsanspråkel
angår hus eller tomt, derom köp egt rum, sist inom
fjorton dagar ifrån dan, då tredje uppbudet ä köpet meddelades,
och, då fråga är om inlösande af pantsatt hus eller tomt, sist inom
lika tid ifrån det egarens rätt atl det pantsatta återlösa iilländagick.
Slockholm den 6 Februari 1857.
Ilesurvalioucr:
af Herr Adlercreuts: “Vid betraktande af den stora förändring i åsigter, som,
att döma efter hvad vid detta riksmöte redan blifvit inom Bonde-Ståndet och vidare
inom Utskottet ytlradt, i fråga om bördsrätlen å landet inträdt bland den landlbrukande
allmogen under tiden sedan sista riksmötet, har jag trott mig dertill finna det hufvudsakligasle,
om ej enda skälet uti den under denna tid till oerhörd höjd uppdrifna spekulationen
i fastighetsköp. Alt under en sådan allmänt rådande, feberaktig ifver alt
åtkomma fast egendom eller alt, genom en lyckträff i handel dermed, hastigt och utan
allt ansträngande arbete åtkomma en förmögenhet, äfven börden skulle användas såsom medel
till ändamålets vinnande, synes naturligt; och då börden dervid visat sin fula sida,
har den emot sig framkallat den nu befintliga ogynnsamma stämningen. För min del
anser jag särdeles betänkligt att under intrycket af sådana abnorma förhållanden vidtaga
några djupare ingripande förändringar i den sekelgamla och ännu för få år tillbaka
i sitt närvarande skick ömt omhuldade rätten till börd af arfvejord å landet. Lika
med Utskottets pluralitet önskar jag emellertid att, till förebyggande af missbruk, rättigheten
till börd må inskränkas der sådant låter sig göra utan rubbning i sjelfva grunden
för institutionen. Såsom grund för bördsrätlen å landet framställes och erkännes
i allmänhet kärleken till förfäders jord, och till de fall, der sådan kärlek kan förutsättas
eller åtminstone finnas önskvärd, anser äfven jag bördsrälten böra begränsas; men
härvid har jag trott, alt en annan väg borde beträdas, än den på hvilken Utskottet nu
inlåtit sig och hvarest jemväl ett ej obetydligt steg blifvit uttaget. Utskottet har nemligen från
bördsrätt uteslutit åtskilliga skyldemän, hos hvilka, efter min tanke, all anledning är att
finna det särskilda intresset för jorden, men deremot, såsom börd underkastad, bibehållit
jord, hvilken icke kommit i arf från någon skyldeman i uppstigande led och i afseende
å hvilken jord således svårligen kan presumeras “kärlek till förfäders jord.“
Lag-Utskottets Betänkande N:o 42.
ii
Jag kan icke föreställa mig, att hos oss i allmänhet slägtbandet så lossnat, alt
sjskonebarn, de som i andra led härstamma från samma stamfader eller stammoder
icke skulle känna sig närmare förenade såsom tillhörande en och samma familj. Jag
kan icke eller finna ett sådant förhållande i ringaste måtto eftersträfvansvärdt; och i följd
häraf har det icke synts mig godt alt, vid bestämmande af gränsen mellan den närmare
och fjärmare slägten, uppdraga den på mindre afstånd, än der den i vår hittills
gällande- lag finnes ställd. För att åskådliggöra huru djupt det af Utskottets pluralitet
godkända förslag ingriper i förut rådande begrepp om skyldskap inom hördén, vill jag,
under förutsättning af förslagets antagande till lag, framställa såsom exempel ett säkerligen,
med ringare afvikelse!- i detaljer, ofta återkommande fall. En arfvejords-egare
dör samt efletdemnar en son och en sonson, hvilken sednares fäder är död. Arfvejorden
kan ej väl delas och går alltså till lottning. Kort efter lotlningen säljes jorden af
den nye egaren till oskyld man och den, som i lottdragningen förlorade, har ingen bördsrätt,
oaktadt det vä! icke borde belviflas, alt hos honom skulle finnas kärlek till den
ifrågavarande jorden och det så mycket ostridigare i händelse det varit den aflidnes
son, som sålunda gått i mistning af fadrens arfvejord.
Går man åter i den andra af mig ofvan antydda riktning att från bördsanspråk
afskilja sådan jord, hvilken icke fallit i ari efter någon af hördemannens förfäder, sker
ingen inkräktning på sjelfva grunden för bördsrätten, utan den vederfares rättvisa under
det utväxter derifrån afskäras. I sådan syftning framlägges följande förslag lill författning
angående börd af jord å landet:
“Ej vare annan arfvejord å landet börd underkastad, än den man ärft efter
skyldeman i rätt uppstigande led eller efter skyldeman å sidan inom börden, der samma
jord i arf kommit från skyldeman i rätt uppstigande led, af hvilken man sjelf härstammar.
Är jord i börd löst eller har någon genom köp eller annorledes af skyldeman
åtkommit jord, hvartill han eljest bördsrätt hade, vare del lika ansedt, som hade jorden
i arf gått till honom, som den så löste eller åtkom. Har sådan jord, som ofvan
säges, blifvit bortbytt mot annan jord å landet, då vare den lillbytla jorden börd underkastad.
Skyldeman å sidan må ej hörda annan jord än den, som i börden kommit från
skyldeman, af hvilken man sjelf härstammar.“
Beträffande bördsrätt i stad och öfriga ämnen, som i betänkandet förekomma,
är jag med pluraliteten ense.“
Af Herr Biskop Annerstedt, Herr Domprosten Björling och Herr Domprosten
Bring, hvilka instämde uti den af Herr Adlercreutz afgifna reservation.
Herr Prosten Ljungdahl, har tillkännagifvit att han icke deltagit i Utskottets
öfverläggningar i ämnet.
STOCKHOLM, tryckt iios Isaac Marcus, 1357.
Lag-Utskottets Betänkande N:o i3.
t
1
N:o 15.
Ank. till Iixp.-Dtsk, d. 13 Febr. 186-7, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändring
af lagstiftningen angående dels lestamenls-rätteiu dels ock
gäfva af fast egendom.
Lag-Utskottets yttrande har blifvit infordradt:
a) Af Högloll. Ridderskapet och Adeln, i anledning af en der väckt mohvaruti
Herr Dalman, W. F. A., föreslagit:
”Att, med upphäfvande af 12 § i Ridderskapet och
Adelns privilegier den 10 Oktober 1725, Kongl. Förordningen
den 19 Augusti 1762, angående utvidgad testaments-rätt efter
stadsrätt, .— 17 kap. Ärfda-Balken och 8 kap. Jorda-Balke*
må erhålla följande förändrade lydelse:
Ärfda-Balken.
17 Kap.
§ 1. Ej må någon genom testamente bortgifva äler
än hälften af sin qvarlåtenskap, der bröst-arfvinge lefver efter.
Andra hälften falle bröst-arfvinge till. Den hälft kallas bröstarfvinges
laglott.
§ 2. Finnes ej bröst-arfvinge, då må man ali sin
egendom genom testamente bortgifva.
§ 3. Är efter testamentsgifvare omyndigt barn och
kan det ej af sitt arf eller annan tillgång njuta underhåll och
uppfostran; då skall af egendom, sorn i testamente gifven är,
Bih. till R. St. Prof. 1856 & 1857. 7 Samt. 1 Afd. 5 Haft. 1
Lag-Utskottels Betänkande N:o i3.
så mycket aftagas, som Rätten pröfva!1 barnet, efter stånd och
vilkor, nödigt hafva, till dess det kan sig sjelft nära, dock ej
för längre lid, än till dess barnet fyllt tjuguett år. Är barn
efter testaments-gifvare ofärdigt, med svår sjukdom behäftadt
eller litet vetande, och kan det ej af sitt arf eller annan tillgång
njuta tillräckligt underhåll; då skall ock af egendom, som
i testamente gifven är, tagas hvad för barnets underhåll nödigt
pröfvas, så länge hehofvet fortfar.
§ 4. Testamente må ej tagas af bo oskifto, utan af
dens del, som gifvit häfver.
§ 5. Gifver någon mer än lag säger, varde då testamentet
rättadt efter lagen och gälle i allt öfrigt.
Jorda-Balken.
11 Kap.
§ 1. All egendom, ehvad den är ärfd eller förvärfd,
må af egaren bortgifvas.
§ 2. Kommer gifvaren i nöd, så att han sig ej försörja
kan, vare då gåfvotagaren skyldig att, efter ty sorn han
förmår, till gifvarens nödtorftiga underhåll årligen bidraga. Åsämjas
de ej, pröfve Rätten, huru mycket gåfvotagaren bestå
skall; ej må dock det bidrag sättas högre, än till hälften af
den gifna egendomens behållna afkomst, ehvad gifvaren bar
gåfvan i behåll eller densamma sig afhändt.
§ 5. Dör gifvaren och lemnar efter sig barn, som är
berättigad! till understöd af egendom, som i testamente gifven
är, och finnes ej sådan egendom, hvaraf det understöd tagas
kan, då vare ock gåfvotagaren eller, der lian död är, hans
arfvingar skyldiga att dertill bidraga, såsom om försörjning för
gifvaren i § 2 stadgadt är.
§ 4. Har gåfvotagaren gjort gifvaren märklig orätt
eller skada, stånde gifvaren fritt gåfvan att återkalla, och håfve
tid, att talan derom till Rätten instämma, år och dag sedan
han veta fick, att den orätt eller skada honom af gåfvotagaren
gjord var. Dör gifvaren och har ej den tid försutit eller sin
rätt till talan eftergifvit; då må hans arfvingar sådan talan föra
inom år och dag sedan han dog.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 13.
3
§ 5. Är gåfva för arbete eller gjord tjenst gifven!
gånge då ej åter. Ej heller inå i ty fall gåfvotagaren bindas
till den skyldighet, som i 2 och 5 §§ sägs.”
Hemställande derjemte motionären, om icke, för den händelse hans särskildt
väckta förslag, angående börds-rättens upphäfvande ej skulle af Rikets Ständer bifallas,
denna rätt äfven må utöfvas, derest arfvejord genom testamente bortgifves,
och om icke 17 kap. Ärlda-Balken således må ökas med en § af detta innehåll:
”Gifver någon genom testamente bort egendom, som
är börd underkastad, ege deri, som inom börden är, att innan
laga stånd åkommer, den egendom lösa, efter af Rätten derå
satt värde: och gånge dermed i öfrigt som i 5 kap. Jordabalken
skiljs.”
b') Af Välloll. Borgare-Ståndet:
l:o Ofver en af Herr Henschen gjord framställning, så lydande:
”På grunder) som omförmälts i Lag-Utskottets Betänkande
N:ris 29 och 66 vid sista Riksdagen, samt motiverna
lill 9, 10, 11 och 12 kapitlen Ärlda-Balken af Kongl. Lagkommiltéens
förslag till Allmän Civil-lag, äfvensom 9 och 10
kapitlen samma Balk af Lag-beredningens förslag till sådan lag,
får jag alternativt föreslå, att antingen sistberörda 2 kapitel,
med de modifikationer, som kunna linnas lämpliga, varda så
som
en särskild ”stadga, angående testamenten” antagna, eller
ock att testaments-rätten, både å land och i stad utvidgas,
på sätt Borgare-Ståndet, för sin del den 2 December 1854
beslöt, i anledning af Lag-Utskottets sistberörda utlåtande, eller
åtminstone att den, som icke hafvor arfvinge inom bördemannaled,
må genom testamente eller gåfva bortgifva sin arfvejord;”
— och
2:o I anledning af Herr Björcks till Ståndet ingdina memorial, deruti han,
under förklarande, att han helst önskar, att testaments-rätten varder ordnad i enlighet
med Herr Dalmans ofvanstående förslag, för det fall|likväl, att denna önskan ej uppfylles,
föreslagit, att åtminstone testaments-rätten i stad måtte utvidgas samt följaktligen
att, med upphäfvande af Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1762, angående
utvidgad testaments-rätt efter stads-rätt, 4 och 5 §§ i 17 kap. Ärfda-Balken samt
1 mom. 3 § 8 kap. Jorda-Balken måtte erhålla följande förändrade ordalydelse:
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o i3.
^ Ärfda-Balken.
17 Kap.
4 §. 1 moni. Aflinge-jord å landet och fast egendom
i stad, den man sig förvärfvat, må man i testamente gifva till
hvem man vill, skyld eller oskyld. Samma lag vare om lösören,
ehvad de äro ärfda eller förvärfda.
2 moni. Af ärfd fast egendom i stad må man ej genom
testamente bortgifva mer än hälften, der bröst-arlvinge
lefver elter. Finnes ej bröst-arfvinge, må man all egendom i
testamente gifva.
5 §. Är efter testaments-gifvare omyndigt barn, och
kan det ej af sitt arf eller annan tillgång njuta underhåll oell
uppfostran, då skall af egendom, sorn i testamente gifven är,
så mycket aftagas, som Rätten pröfvar barnet efter stånd och
vilkor nödigt hafva till dess det kan sig sjelft nära, dock ej
för längre tid, än till dess barnet fyllt tjuguett år. Är barnet
efter testaments-gifvare ofärdigt, med svår sjukdom behäftadt
eller litet vetande och kan det ej af sitt arf eller annan tillgång
njuta tillräckligt underhåll; då skall ock af egendom, sorn
i testamente gifven är, tagas hvad för barnets underhåll nödigt
pröfvas, så långe behofvet fortfar.
Jorda-Balken.
8 Kap.
5 § 1 mom. Af ärfd fastighet i stad må man ej
bortgifva mer än hälften, der bröst-arfvinge lefver efter. Sker
det, håfve bröst-arfvinge makt det att återkalla, då han död är,
som det gaf. Eger man jord, hus eller tomt i stad, den man
förvärfvat, håfve våld bortgifva den till hvem man vili.”
c) Af Hedervärda Bonde-Ståndet öfver ett af Riksdags-fullmäktigen Per
Benjaminsson från Elfsborgs län framställdt yrkande:
”att dispositions-rätten öfver arfvejord måtte varda lika fri som
öfver aflinge—jord, samt 8 kap. 1 § Jorda-Ralken alltså komma
att lyda sålunda: ”Arfve-, såväl som aflinge-jord, må man
bortgifva till hvem man vill.”
Lag-Utskoltets Betänkande N:o i3.
5
Vid behandlingen af omförmälda motioner liar Utskottet i första rummet
fästat sin uppmärksamhet vid Herr Henschens framställning om antagandet af 9 och
iO kapp. i Lag-beredningens förslag till Ärfda-Balk, såsom till syftningen mest omfattande.
Dessa kapitel upplaga nemligen ej allenast stadganden om hvad och huru
mycket må i testamente gifvas, utan äfven föreskrifter angående hvad iakttagas hör
vid testamentes upprättande, bevakning, klander och verkställighet, och innesluta
följaktligen allt hvad som utgör föremål för 16, 17 och 18 kapp. Ärfda-Balken i
gällande lag, med dertill hörande författningar.
Något trängande behof torde dock ej förefinnas till en så total omgestaltning
af lagstiftningen i denna del, som den ifrågaställa. Detta har ej eller Herr
Henschen påstått; och ingen af öfriga motionärer har ens antydt tillvaron af annat
behof, än af förändring i testaments-lagstiftningen i afseende på dispositions-rätten.
Dessutom möter emot ett bifall till omförmälda framställning väsendtliga
hinder. Lagberedningens oftanänmda förslag stå nemligen icke isolerade, utan ingå
såsom delar i det af beredningen uppställda allmänna lagstiltnings-system. Derföre
hänvisas deruti till hvad Beredningen på andra ställen föreslagit. Men detta öfverensstämmer
emedlertid ej med gällande lagstiftning. De ställen, hvartill hänvisas,
kunna ej eller partielt antagas, emedan de jemväl utgöra delar af det hela;
men deraf följer, att ett bifall till framställningen ej kunde ega rum, utan en mera
vidtomfattande lagstiftnings—åtgärd, än den som varit motionärens mening.
1 följd häraf får Utskottet vördsamt hemställa,
om icke Bikels Ständer läcktes lemna Herr Henschens förenämnda
yrkande utan afseende.
Andra alternativet af Herr Henschens framställning återstår således. Det går,
likasom Herrar Dalmans och Björcks förslag, ut på förenkling och utvidgning af
gällande testaments-rätt; och det är äfven det invecklade i denna rätt och dess
inskränkning i vissa fall, som vid hvarje Riksmöte under de sistförflutna tretio åren
tagit uppmärksamheten i anspråk.
Denna inveckling och denna inskränkning hafva sin grund i fordna förhållanden
och deras inverkan på testaments-rätten. Den kom ej i bruk eller rättare infördes
ej i Norden, förr än efter Christendomens antagande, men den måste då
böja sig lör grundsatser, som genomträngde tänkesätten. Elium den fordna odal
-
6
Lag-VIskottets Betänkande N:o 13.
författningen redan då var bruten, fortlefde likväl ännu begreppet om slägtjord i sin
stränga betydelse. Att afhända slägten denna jord stod i uppenbar strid mot det
allmänna tänkesättet; och deraf bärledes förbudet att bort-testamentera slägt- eller
arfve-jord. I städerna deremot fanns ej någon sådan jord och derföre kunde testaments-rätten
der ordnas efter andra grundsatser. Stad och land hade ock då särskilda
lagar, hvilka ej allenast i afseende på testaments-rätten, utan äfven i andra
delar voro bygdå på olika principer, hvilka bibehöllos, då 1754 års lagstiftare i
en gemensam codex sammanförde de olika lagarne. Småningom hafva dock olikheterna
försvunnit, så att hvad vår lagstiftning för närvarande i afseende på testaments-rätten
innehåller, utgör ett bland de sista uttrycken af de olika grundsatser,
som upptagits af nyssnämnde lagstiftare under benämningarne lands-rätt och
stads-rätt.
Då således gällande lag, i 17 kap. 1 och 4 §§ Ärfda-Balken, efter landsrätt,
förbjuder testamente af arfvejord å landet, men tillåter hvar och en att borttestamentera
aflinge-jord jemte ärfda och förvärfda lösören, utan annat vilkor än
det, sorn i sistnämnda § blifvit gjordt till förmån för testaments-gifvares barn, hvilka
vid hans frånfälle ej kunna sig sjelfva föda eller hunnit att uppfostras, ordnar
den deremot, genom 5 § i åberopade kap., jemförd med Kongl. Förordningen den
19 Augusti 1762, testaments-rätten efter stads-rätt sålunda, att den, som har barn
och bröstarfvingar, ej eger af ärfdt eller förvärfdt, rörligt eller orörligt gods gifva i
testamente mer än hvar sjette penning; att den, som ej bar barn, men annan
inländsk arfvinge, må i testamente gifva hälften af sin ärfda stads-lästighet,
men all den aliade, jemte ärfda och förvärfda lösören; samt att den, som hvarken
har bröst- eller inländska arfvingar, kan bortgifva alltsammans. Men ifrån
dessa allmänna föreskrifter ega likväl två undantag rum. Jemlikt Ridderskapet och
Adelns privilegier kan nemligen frälseman efter lands-rätt disponera öfver aflinge
tomt, hus och jord i stad, hvaremot de, som till Preste-Ståndet höra, likmätigt
sist anförda §, måste iakttaga hvad, efter stads-rätt, gäller, derest de vilja göra
testamente om den egendom, hvari de njuta gifto—rätt; och häraf följer, att ärfd
fastighet å landet aldrig kan blifva föremål för testamente, men väl dylik fastighet
i stad; — att då en oinskränkt dispositions-rätt är lemnad öfver aflinge-jord å
landet, såvida icke jorden är förvärfvad i äktenskap af personer, hvilka höra till
Preste-Ståndet, den, som förvärfvar fastighet i stad, blott till en ringa del kan
genom testamente afhända sina barn och bröst-arfvingar samma fastighet, derest
han ej är frälseman; — att då de lyda under lands-rätt, som å landet bo, samt
under stads-rätt de, som i stad bosatte äro, de förre, med undanlag af dem, som
höra till Preste-Ståndet, ega fullkomlig frihet öfver sin lösa egendom, ehvar den
linnes, men de sistnämnde en betydligen inskränkt, så framt de ej äro frälsemän,
hvilka i förevarande hänseende lyda under lands-rätt; — samt följaktligen att testa
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 13.
7
ments-rätten är beroende dels af egendoms belägenhet, dels af egarens åtkomst och
dels af det stånd denne tillhör.
Denna redogörelse för gällande lagstiftning uti ilrågaställda hänseende uppenbarar
nogsamt dess invecklade beskaffenhet, och huru svårfattlig den är. Svårfattligheten
har ock ökats genom den förändring, sorn år '1844 skedde uti giftorätts—
och arfs-lagarne. Dermed bortföll den ledning, som lagen lemnade för bestämmande
af dem, hvilka lyda under lands- eller stads-rätt, och dermed gick äfven det
motiv, som till en del låg till grund för olikheten i testaments-rätten, förloradt.
Man spårar följaktligen för närvarande i lagen förgäfves efter någon giltig anledning
till denna olikhet, hvilken synbarligen häntyder på en lagstiftning, hvars grundsatser
ej äro förenliga med en nyare tids rätts-åsigter.
Att en förändring härutinnan är af nöden, har ej eller blifvit förnekadt vid
de tillfällen, då frågan derom inom representationen kommit under öfverläggning.
Angående förändringens art hafva åter meningarne varit delade. På olika sätt har
man således sökt lösa uppgiften; och de förslag, som nu äro under pröfning, angifva
hufvudsakligen de olika sätten.
Då man vill lösa denna uppgift, måste man emellertid göra för sig klart,
om och i hvad mån inskränkning i testaments-friheten efter nutidens åsigter i all
mänhet
kan och bör ega rum.
Denna frihet ligger i egande-rättens natur. Det hörer nemligen till begreppet
af denna rätt, att man fritt må disponera öfver hvad man eger. Men all
frihet bör dock i det borgerliga samhället så modifieras, att den kan stå tillsam
mans
med samhällets ändamål. Derför måste den enskildes vilja böja sig; och på
sådan grund kan lagstiftaren äfven utstaka en gräns för friheten att råda öfver
egendom. Då nu den, som varit upphof till en annan varelse, ej godtyckligt bör
kunna beröfva denna de fördelar i samhälls-lifvet, som egendom medför, måste det
äfven tillhöra lagstiftaren att i detta fall förekomma ett frihetens missbrukande.
De flesta bildade folks lagar förbehålla jemväl åt barn och bröst-arfvingar
en viss lott af fäders egendom; och den åsigt, som således gjort sig gällande, har
hos oss vunnit tillämpning i stads-rätten, ehuru i utsträckt grad.
Att den ej blifvit i lands-rätten tillämpad har sin förklarings-grund deri,
att arfvingarne egt en ovilkorlig rätt till arfvejord. Men häraf har åter blifvit den
följd, att den, som ej eger arfvejord, kan beröfva sina barn all sin egendom, då
den, som blott innehar sådan jord, ej kan disponera öfver det ringaste, utan måste
tilläfventyrs lemna den åt en aflägsen, för honom ofta främmande slägting.
Då 1734 års lag stiftades var dock säkerligen den mesta jorden arfve-jord;
men härutinnan har en stor förändring egt rum. Den fasta egendomens rörlighet
har allt mer och mer tilltagit; och i samma mån har området för lagens återhål
lande
makt i omförmälda hänseende blifvit inskränkt. Den tiden var ej eller lös
-
8
Lag-Utskottets Betänkande N:o 13.
egendomen af särdeles betydenhet å landet; men äfven i denna del är förhållandet
lörändradt. Industrien och kapitalet hafva till icke obetydlig grad slagit sig ned på
landet och således ökat den egendom, hvaröfver egaren kan oinskränkt disponera.
Att dessa förändrade förhållanden ej äro förenliga med de grundsatser, som i afseende
å testaments-rätten hyllades af 1734 års lagstiftare, torde emellertid vara
ostridigt.
Deremot mäste medgifvas, att dispositions-rätten öfver egendom, efter stadsrätt,
är alltför inskränkt. Följderna derahafva ock framkallat ofta upprepade försök
att få denna testaments-rätt utvidgad. Men att göra den lika med landets vore
dock betänkligt. I städerna är den ärfda fastigheten vanligen af minsta betydenhet;
och om den, blott undantoges, lossades nog mycket på de hand, som lagstiftaren ej
kan underlåta att lägga på friheten i denna del, utan att handla i strid mot den
erkända grundsats, hvilken hemtar sin styrka från det förhållande, till hvars befästande
lagstiftaren företrädesvis måste verka, eller förhållandet emellan föräldrar
och barn.
Dessutom kunde likheten ej genomföras, utan att arlvejords-begreppet i sin
fulla konseqvens inympades i städerna; men sådant låter dock sig ej göra. Också
ogillades det försök, som af 1848 års Lag-Utskott i sådan syftning gjordes, af samtliga
Riks-stånden.
Då Herr Björck, hvars förslag går ut på testaments-rättens efter stads-rätt
utbildning till likhet med landets, på detta sätt velat bidraga till lösning af uppgiften
att förenkla lagarne om testamente och utvidga städernas testaments-rätt, har
han ock låtit förstå, alt han helst önskade testaments-rättens förändring i enlighet
med Herr Dalmans förslag, ehuru han befarat, att begreppet om arfve-jord ännu är
så fast i allmänna tänkesättet, att man ej kunde hoppas en dylik förändring. Detta
sednare förslag är jemväl bygdt på den princip, som, efter hvad Utskottet yttrat,
är ej allenast allmännast i lagstiftningarne antagen, utan äfven den, som i denna
del synes närmast leda till rättvisa, eller frihetens inskränkning endast för det fall,
då ett högre mål sådant kräfver.
Lag-kommittéen och Lag-beredningen hafva äfven antagit samma princip,
enligt hvilken friheten att bort-testamentera egendom skulle vara oinskränkt, utom
i den händelse att testator efterlemna!' barn och bröst-arfvingar. Då egde han nemligen
blott att förordna om hälften deraf.
Emot en fullständig tillämpning af principen möter emellertid det hinder,
som Herr Björck befarat. Det skulle, efter Utskottets uppfattning, ej öfverensstämma
med det allmänna tänkesättet att i denna del af lagstiftningen utplåna hvarje spål'
af det hittills rådande arfvejords-begreppet. Ännu är icke idéen om slägtjord ur
folkets föreställning försvunnen; och denna föreställning kan lagstiftaren ej förbise.
Men
Lag-Utskottets Betänkande N:o 13.
9
Meri det gifves dock, efter Utskottets öfvertygelse, ett sätt att, utan tänkesättens
kränkning, närma sig målet. Detta sätt är af Herr Henschen anvisadt genom framställningen
om antagande af sista Riksdagens Lag-Utskotts i ämnet afgifna iörslag;
och det förslag, som nu framlägges till Rikets Ständers skärskådande, öfverensstämmer
med den idé, som legat till grund för det förra.
Grundsatsen att testaments-frilieten ej lior inskränkas lill förmån för andra,
än barn och bröst-arlVingar, är i detta förslag erkänd för såväl land som stad;
men förordnande om arfve-jord skulle likväl ej få sträckas till andra än bördemän
eller fjermare skyldeman, så länge någon sådan linnes.
Vinsten af en dylik förändring är uppenbar.
För det första blefve lagstiftningen härutinnan enkel och lättfattlig;
För det andra upphörde den väsendtliga skillnad, som gäller för stad och
land, samt ersattes af enhet och likhet;
För det tredje blefve testaments-rätten i stad betydligen utvidgad; och Utskottet
har så mycket större anledning att anse utvidgningen tillfyllestgörande, som
den vore i enlighet med Rorgare-ståndets vid sista Riksmöte fattade beslut;
För det fjerde förekommes det rätts-känslan sårande förhållande, att den,
som bor på landet och ej har annat än aflinge-jord och lösören, kan beröfva sina
barn allt; och
För det femte vore den väg beträdd, som, efter Utskottets åsigt, ensamt kan
leda till en rätts-enlig utbildning af testaments-rätten.
Utskottet har emellertid förutsett en anmärkning om inkonseqvens, enär
bördemän och andra skyldemän ej hafva något medel att förekomma arfvejords
bortgifvande med deras förbigående, emedan rättigheten att klandra testamente blott
är förbehållen arfvinge; men rätt till dylikt klander kan ej tillkomma annan än den,
som har en ostridig rättighet till det som är bortgifvet, derest testamentet ogillas;
och någon sådan rättighet hafva hvarken de bördemän eller andre skyldemän, som
ej äro testaments-gifvares arfvingar, erhållit i förslaget. Det inskränker endast arf
vinges
klander-rätt. För närvarande kan han nemligen klandra hvarje förordnande
om arfve-jord det må vara ställdt till hvem sorn helst. Enligt förslaget
måste han deremot låta sin rätt vika för bördemän eller fjermare skyldemän, eller
rättare låta sig nöja, derest den, hvars arfvinge han är, till aflägsnare skyldeman
borttestamenterat sin arfvejord. Då den på så sätt fortfarande blir inom slägten
och bibehåller arfvejords natur, förfaller den egentliga grunden till klander, som ligger
i arfvejords-systemet, hvars qvarstående i vår lagstiftning hindrat Utskottet att
tillåta arfvejords bortgifvande utom slägten.
Emellertid anser sig Utskottet här böra påpeka det sammanhang, som förefinnes
emellan ifrågavai'ande förslag och det, som till inskränkning i börds-rätten
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 7 Sami 1 Afd. 5 Hatt. 2
10
Lag-Utskottets Betänkande N:o 13.
blifvit i nästföregående betänkande framsläldt, samt dermed närmare redogöra för
anledningen dertill, att rättigheten alt borttestamentera arfvejord ej må sträcka sig
till annan än den, som inom börden är, så länge så skyld är till.
Om man berättigades att genom testamente bortlåta arfvejord, så borde
deråt vara en ovilkorlig följd, att bördeman tillerkännes enahanda lösningsrätt, som
han eger vid försäljning. Men till en sådan utsträckning af börds-rätten är destomindre
skäl, som meningarne i allmänhet äro för dess inskränkning.
I denna syftning är äfven Utskottets oinförmälda särskilda förslag uppgjordt.
Utskottet har nemligen deruti tillstyrkt, alt, med inskränkning i bördemäns antal,
stadgas måtte, att börd ej må ega rum, då jord säljes inom börden; oell härvid
har Utskottet jemväl haft hänsigt till den förändring i testaments-rätten, som nu
föreslås. Kan arfvejord ej bort-testamenteras till annan än bördeman, så länge så
skyld linnes, och kan en bördeman ej börda från den andre, så kommer bördsoch
den föreslagna testaments-rätten ej i någon motsägelse sinsemellan; och dermed
är den anmärkning angående en sådan motsägelse, sorn mot Lag-Utskottets förslag
vid förlidet Riksmöte framställdes, undanröjd.
Ehuru Utskottet således ansett sig ej kunna medgifva, att arfvejord må borttestamenteras
utom slägten, har likväl Utskottet funnit en modifikation af grunsatsen
kunna och böra i ett fall ega rum. Denna modifikation, som linnes i nyssberörde
af Herr Henschen förordade förslag, är till förmån för äkta makar. Det händer
nemligen icke sällan, att de ej hafva annat att lefva af än den enas arfvejord.
Dör då denne och går jorden till arfvingarne, så beröfvas den efterlefvande
på samma gång föremålet för sin kärlek och utvägen till bergning; och då det i
8 kapitlet Jorda-Balken är medgifvet den, sorn eger arfvejord, att deraf förläna en
del åt den, som trogen tjenst honom gjort, bär Utskottet ej tvekat utsträcka denna
rätt till makar inbördes.
Hvad i öfrigt beträffande testaments-rätten innefattas i förslaget tarfvar icke
någon särskild motivering. Det är dels hufvudsakligen öfverensstämmande med gällande
lagstiftning, åt hvilken Utskottet i vissa läll sökt gifva en större fullständighet,
på sätt motionärerne jemväl påyrkat, dels ock en följd af den princip, som Utskottet
i afseende å testamente af arfvejord hyllat.
Det torde dock böra anmärkas, att af den utvidgning i testaments-rätten,
som Utskottet anser böra ega rum, följer att den vederlags-rätt, sorn omförmäles i
17 kap. 2 § Ärfda-Balken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den G Februari
1849, jemförd med 5 punkten i Kongl. Förklaringen den 25 Mars 1807,
kommer att upphöra. Enligt berörde lagrum och förklaring eger nemligen arfvinge
att ur afliden persons bo, innan testamente uttages, erhålla vederlag för den arfvejord,
för hvilken lian vid arfskifte tagit lösören eller för den som han eljest på något
sätt sig afhändt, uti aflingejord, lösören eller stads-fastighet, beräknadt efter det
Lag-Utskottets Betänkande N:o i3.
il
värde, hvartill arfvejorden var skattad, då den till annan raan öfverläts emot lösen
eller genom köp, skifte eller förpantning.
Grunden för denna vederlags-rätt försvinner, då rättigheten att genom testamente
förordna om arfvejord medgifves och bröst-arfvinge tillerkännes en bestämd
del, en laglott, i testators qvarlåtenskap, utan afseende å dennes åtkomst. På sätt
förut är vordet anmärkt, hade 1734 års lagstiftare, då de ordnade testamenlsrätten
efter lands-rätt, medelst det ovilkorliga förbudet emot arfvejords bortlåtande,
ansett sig hafva åt arfvinge bevarat den rätt, som de i stads-rätten sökte betrygga
genom testaments-frihetens inskränkning till en viss qvot, utan afseende å egendomens
natur; och detta synes otvetydigt, då man uppmärksamt granskar förenämnde
lagrum eller 2 § i Ärfda-Balkens 17 kap. Deri förklaras nemligen uttryckligen,
att vederlag för afhänd arfvejord, som erhålles i penningar, lösören eller fastighet i
stad sedermera skall gå i arf, som om lösören eller fastighet i stad sagdt är;
hvaraf följer, att vederlags-tagaren deröfver erhåller lika 'dispositions-rätt, som han
öfver förvärfd egendom i allmänhet eger.
Vederlags-rätten, sådan den förekommer i berörde lagrum, har, vid sådant
förhållande, ej till syftemål att åt slägten bevara jord, utan allenast att bevara arfvinges
rätt; och ett bibehållande af vederlags-rätten vore således ej förenligt med
den nu ifrågaställda testaments-rätten. Enligt den skulle bröst-arfvinge få rätt till
en bestämd del af testators egendom i stället för till en viss jord; men han finge
en ovilkorlig rätt, då han hittills varit beroende deraf om testator egt arfvejord
eller ej.
Det oansedt låter förändringen i testaments-rätten väl förena sig med
bibehållande af begreppet arfvejord, sådant detsamma är förklaradt genom Kongl.
Förordningen den 13 Juni 1800, då den säger, att med arfvejord förstås endast
den jord, sorn omedelbart under denna egenskap fallit i egarens hand eller af honom
blifvit, emot bortbytt arfvejord, satt i den förras ställe. Den i byte erhållna jorden
iklädes nemligen ögonblickligen arfvejords natur; och derföre är den jemväl, enligt
5 kap. 1 § Jorda-Balken underkastad börd, 0111 den säljes af den. hvilken den sig
tillhytt. Men då 2 kap. Jorda-Balken talar om den aflingejord. som innan testamente
utgår, bör sältas i stället för arfvejord, den man sig på hvarjehanda sätt
afhändt, och tillämpning häraf skulle förfalla för den händelse, som afses i 1 7 kap. 2 §
Ärfda-Balken, torde ett förklarande härom, till undvikande af tvetydighet, böra ega
111111.
Att städse bibehålla konseqvens vid partiela förändringar af en äldre lagstiftning
är emellertid ofta nära nog ogörligt, isynnerhet då denna lagstiftning sjelf lider
af inkonseqvenser. Detta är förhållandet med de stadganden i gällande lagstiftning.
sorn hafva sin grund i arfvejords-systemet. Så linnes emellan bestämmelserna 0111
börds- och testaments-rätt ingalunda den harmoni, som i likartade ämnen bör efter
-
12 Lag-Utskottets Betänkande N:o 13.
sträfvas; och orsaken ligger deri, att dessa stadganden hafva utgått ej ur allmänna
rättsprinciper, utan ur tillfälliga förhållanden.
I följd häraf befarar ej Utskottet att ett bibehållande af hvad nu gäller i 8
kap. 1 § Jorda-Balken, angående gåfva af jord å landet, skall betraktas såsom alltför
störande, oansedt testaments-rättens ifrågaställda förändring. Att utsträcka rättigheten
till gåfva af arfvejord på samma sätt sorn nu föreslås för testamente, skulle
kunna framkalla en mängd invecklade förhållanden, för hvilkas lösning åtskilliga stadganden
åter erfordrades; och att, på sätt Per Benjaminsson föreslagit, göra gåfvorätten
oinskränkt, är ej förenligt med bibehållande af slägtjords-begreppet. Men då Utskottet
fäster hufvudsakligt afseende å behofvet, har Utskottet ej tvekat att lemna lagen
härutinnan ovidrörd. Då testaments-rätten ständigt begagnas, hörer det till sällsyntheten
att någon gör bruk af gåfvorätten. Och testaments-rättens förändring hörer
till fulländningen af det lagstiftnings-arbete, som år 1844 började med aids- och
giftorättens ordnande. Det i 3 § af åberopade kapitel förekommande stadgande i
afseende på gåfva af stads-fastighet kan deremot, utan laoderande af så beskaffade
grundsatser, som de, hvilka inverka i fråga om arfvejord å landet, sättas i full
harmoni med förändringen i testaments-rätten, hvad angår sådan fastighet.
Utskottet har härmed redogjort för de hufvudsakliga skäl och grunder, på
hvilka nedanstående förslag är bygdt; och får således Utskottet vördsamligen tillstyrka:
att Per Benjaminssons motion måtte lemnäs utan afseende,
men att Rikets Ständer, för den händelse all Ridderskapet och
Adeln medgifver att den särskilda teslamenls-rält, som öfver
afling e-fas tig het i stad tillkommer frälseman, enligt 12 S i Ridderskapet
och Adelns Privilegier den 16 Oktober 1723, må
upphöra, samt öfrige Riks-Stånd sådant bifalla, måtte besluta:
att, med vpphäfvande af 12 § i Ridderskapet och Adelns Privilegier
den 16 Oktober 1723, så vidt den angår dispositionsrätten
öfver Ridderskapet och Adelns hus och jord i städerna,
17 kap. i och 2 §§, den sistnämnde sådan den lyder i Kongl.
Förordningen den 6 Februari 1849, samt 3, 4 och 5 §§ ÄrfdaBalken,
5 punkten i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807,
angående beloppet af vederlag för afhänd arfvejord, och Kongl.
Förordningen den 19 Augusti 1762, beträffande en utvidgad testaments-rätt
efter stads-räll, samt med förklarande att hvad sista
moni. i 1 § 2 kap. Jorda-Balken innehåller i fråga om hvad
för arfvejord anses bör, kommer att till verkan förfalla, sävidt
det har sammanhang med 2 § af Ärfda-Ralkens nyssberörde
kapitel, skall samma kapitel erhålla följande förändrade lydelse:
Lag-Utsktttets Betänkande N:o 13.
13
Ärfda-Balken.
17 Kap.
S 1. Ej må någon genom testamente bortgifva eller
annorledes förordna om mer än hälften af sin qvarlåtenskap,
der brösl-arfvinge lefver efter. Andra hälften falle bröst-arf
vinge
till; den hälft kallas bröst-arfvinges laglott. Finnes ej
bröst-arfvinge, dä må man om all sin egendom förordna.
§ 2. Om arfve-jord å landet må ej i någotdera af
de i 1 § nämnda fall förordnas lill förmån för annan än den,
som egt bords-rätt till jorden, om den af gifvaren såld blifvit,
eller, om sä skyld ej finnes, till annan af gifvarens skyldemän,
sä länge sådan till är; och behdlle den jord, som åt skyldeman
gifven är, arfve-jords egenskap i hans hand. Man och
hustru vare dock obetaget att hvar åt annan till besittning på lifstid
förläna arfve-jord, der bröst-arfvinges laglott derigenom ej
förnärmas.
§ 3. Gifver någon bort sin bördköpta jord genom
testamente till annan än bördeman, håfve arfvinge, om han till
den jord eger börds-rätt, makt alt lösa den åter innan laga
stånd åkommer, efter det värde, som den är köpt före. Gälde
ock åter all derå gjord nödig förbättring.
§ 4. Är efter lestaments-gifvare omyndigt barn, och
kan det ej af sitt arf eller annan tillgång njuta underhäll och
uppfostran; da skall af egendom, som i testamente gifven är, så
myckel aflagas, som Rätlen pröfvar barnet, efter stånd och
vilkor, nödigt hafva, till dess det kan sig sjelfl nära, dock ej
för längre tid, än till dess barnet fyllt tjuguett är. Är barn
efter testaments-gifvare ofärdigt, med svår sjukdom behäftadt
eller litet vetande, och kan det ej af sitt arf eller annan tillgäng
njuta tillräckligt underhåll; då skall ock af egendom, som
i testamente gifven är, tagas hvad för barnets underhäll nödigt
pröfvas, sä länge behofvet fortfar.
Nu har man genom testamente anslagit viss ärlig in
komst
till omyndigt barns underhäll och uppfostran, eller till
underhäll för ofärdigt, med svär sjukdom behäftadtj eller litet
vetande barn: kan ej sådant barn af eget arf eller annan tillgång
njuta underhäll eller uppfostran, må det testamente gälla
14
Lag-Utskottets Betänkande N:o 13.
för lid, sorn här ofvan sägs, ändå att aman bröst-arfvinges
laglott dermed belastas skulle.
§ 5. Testamente må ej tagas af bo oskifto utan af
dens del, som gifvit häfver.
§ 6. Gifver någon mer än lag säger; varde då testamentet
rättadt efter lagen och galle i allt öfrigt. Ej må ock
någon föra i testamentet in, att hvar, som del klandrar, skall
vid dess arfs-rätt skiljd vara.
Jorda-Balken.
8 Kap.
§5,1 mom. Eger man jord, hus eller tomt i staden:
håfve våld bortgifva hälften deraf, ehvad del är ärfdt eller
afladl.
Stockholm den 10 Februari 1857.
Reservationer:
Af Herr Friherre Wrede med anmälan att han ej deltagit i förestående betänkande.
Af Herr Adlercreutz: ”Det af Utskottet framlagda förslag till förändrad
lydelse af 17 Kap. Ärfda-Balken har jag icke kunnat med min röst biträda,
enär derigenom arfvejords-begreppet, ehuru till skenet bibehållet, likväl blifvit i
sjelfva verket upphäfdt. Erkännes icke vidare, att arfsrätten innebär ovilkorlig rättighet
att efter död man bekomma af honom efterlemnad arfvejord, som denne med
stöd af enahanda rätt åtkommit, så försvinner ej mindre den grund, hvarpå hela den
urgamla lagstiftningen i detta ämne hvilar, än ock i sammanhang dermed all kraft
att vidare motstå den ständigt återkommande påtryckningen att bereda individen
vidsträcktare rätt att disponera öfver den ärfda jorden utan afseende derå att han
endast såsom familje-medlem och på grund deraf arfsberättigad, kommit i besittning
af jorden. Medelst borttagande af nu gällande lags stadgande om surrogat för afhänd
arfvejord, är äfven utväg öppnad att med lätthet kringgå de ännu i förslaget qvarstående
inskränkningarné i testamentsrätten om arfvejord. Den enda frihet jag för
närvarande skulle vilja i detta hänseende medgifva vore i fråga om testamente till
efterlefvande maka. Det förhållande, som eger rum emellan äkta makar, synes mig
vara af beskaffenhet, att derigenom arfvingens rätt till jorden borde kunna få ingalunda
omintetgöras, men i någon mån suspenderas. Genom nuvarande ovilkorliga
förbud att genom testamente förordna om arfvejord måste ofta det förhållande kunna
inträffa, att genom ena makans död den andra försättes från ekonomiskt välstånd
till fullkomlig meddellöshet och detta oaktadt ej kan förnekas, att genom äktenskapet
den ena makan på visst sätt inträder i den andras familj. En testamentsfrihet i
Lag-Utskottets Betänkande N:o 13.
45
denna riktning synes mig äfven billig och klok ur den synpunkt, att äkta makar
icke måga från nedläggande af nyttig kostnad på den enas arfvejord varda förhindrade
af farhåga att genom dennas död den andra skulle äfven för sin person
komma i mistning af det, som från gemensam egendom skulle öfvergå till att vara
enskilt. Då emedlertid önskligt är, att, derest annan egendom än arfvejord finnes,
den äfven i första rummet vid sådant testamente användes, samt efterlefvande maka
ej eller kan hafva anspråk att för sig ensam få behålla allt hvad som förut hörde
till bådas bo, har jag trott, att ett stadgande härom borde innehålla, det man eller
hustru vore obetaget att till den andra af dem på lifstid förläna hälften af sin
arfvejord.
Vidkommande testamentsrätten i stad har väl genom Kongl. Förordningen
och Förklaringen den 19 Augusti 1762 i lagstiftningen införts någon skilnad mellan
O Ö ~ # Ö
ärfd och förvärfd stadsfastighet; men enär denna skilnad på det hela saknar betydelse
och ej vidare finnes utförd i afseende på giftorätt och surrogat, anser jag ej
vidare böra på denna grund byggas, i följd hvaraf och då jag i allmänhet ej varseblifvit
någon böjelse för missbruk af testamentsrätten till förfång för efterlemnade
barn, alla nu befintliga inskränkningar i testamentsrätten i stad synas mig kunna
utan våda borttagas, helst om det i 17 Kap. 4 § Ärfda-Balken innehållna stadgande
om medels afsättande för omyndiga barns föda och uppfostran efter stånd
oell värde vinner tillämplighet äfven för städerna.
Lika med Utskottet finner jag de särskilda stadganden om testamentsrätt,
hvilka gälla för dem, som till Preste-Ståndet höra, ej vidare böra ega rum.”
Af Herr Sparre, S., med tillkännagifvande att han ej biträdt i förslaget derom
att makar till hvarannan må förläna arfvejord för längre tid än förläningstagaren
förblir enkling eller enka.
Af Herr Domprosten Björling: ”Lag-Utskottets pluralitet har uti det lagförslag,
som ofvananförda betänkande innehåller, först och främst upphäft den hittills
i vår lag gällande grundsats att arfvejord å landet skall vara orubbad och oberoende
af testamentsrätten, och dermed helt och hållet tillintetgjort den hos oss urgamla
arfvejords-principen. Denna princip innebär, att förfädrens jord ovilkorligen skall
gå i arf till egarens barn, och endast i det fall att sådana ej finnas, till andra inom
slägten. Utskottet har, i motsats häremot, vid frågan om bröstarfvingarnas ovilkorliga
rätt, i 1 § af sitt lagförslag ej fästat ringaste afseende på arfvejorden, utan blott
talat om halfva qvarlåtenskapen; och då dervid med ett enda ord ej ens blifvit
omnämndt huruvida i den hälft af qvarlåtenskapen som utgör bröstarfvinges laglott,
arfvejord, i fall sådan finnes, skall ingå, så synes klart att Utskottet i afseende på
bröstarfvingarna ansett det helt och hållet likgiltigt om de erhålla arfvejord eller
icke. Härmed har Utskottet på en gång och med ett penndrag ur Svensk lag utplånat
den från äldsta tider derstädes gällande grundåsigten att förfädrens jord är
innerligen förenad med samt högst kär för bröstarfvingarna och derföre bör dem
ovilkorligen tillfalla. En lagstiftning, som på detta sätt tillintetgör en hos Svenska
folket djupt, rotfästad och från fädren ärfd grundsats torde dock ej kunna påräkna
något allmännare bifall. Vidare har Utskottet genom sammanförandet af den ärfda
jorden och den förvärfvade egendomen och tillintetgörandet af all skillnad dem
emellan i afseende på bröstarfvingarnas rätt, sett sig nödsakadt att inskränka den
gamla och hos Svenska folket högt värderade rättigheten att fritt få disponera öfver
all den egendom, som egaren genom sina krafters fria bruk sig förvärfvat; och derigenom
har Utskottet rubbat eller förstört ännu en grundsats, som, om jag ej miss
-
16
Lag-Utskottets Betänkande N:o 13.
tager mig, icke är mindre införlifvad med Svenska folkets tänkesätt än den först
omnämnda. Tvenne i Svensk lagstiftning urgamla principer, nemligen arfvejordsprincipen
och den fria dispositionsrätten af förvärfvad egendom hafva af Utskottet
således blifvit till sitt väsende förstörda, och på deras ruiner har man uppfört en ny
lagstiftning, som innebär ett försök att låta de nyssnämnda principerna återuppstå
till halft lif uti en onaturlig förening. Från den förstnämnda principen har man
upptagit bros tarf vingar nas ovilkorliga rätt och från den sistnämnda den fria dispositionsrätten,
och för att kunna förena dessa stridiga grunder har man till hälften inskränkt
dem båda. Resultatet häraf har ej kunnat blifva något annat än ett principlöst
förslag, som saknar all grund så väl i Svenska folkets häfder, sorn i sig sjelft,
och som endast har godtycket att tacka för sin uppkomst. Man må till stöd folden
af mig tadlade lagstiftningen ej beropa sig på bruket hos fremmande nationer,
så vida man ej tillika kan hos oss införa alla de förhållanden, som hos dessa nationer
utgöra ett vilkor för denna lagstiftning; och om man äfven utan större olägenheter
i andra hänseenden skulle kunna åstadkomma ett sådant införande, så måste
man dock finna ett mäktigt hinder deruti att man då nödgas förstöra tvenne urgamla
uti Svenska folkets lif ingångna principer.
En märklig egenhet företer Utskottets förslag deruti att det borttagit bröstarfvingarnas
ovilkorliga rätt till arfvejorden, men sökt bibehålla denna rätt för slägten,
då det uti förslagets 2:dra paragraf stadgat att om arfvejord å landet må ej förordnas
till förmån för annan än den, som egt börderått till jorden, om den af gifvaren
såld blifvit, eller, om så skyld, ej finnes, till annan af gifvarens skyldemän, så länge
sådan till är. Det förefaller besynnerligt, att Utskottet sålunda ej tvekat att i afseende
på arfvejorden rubba den ordning inom slägten, som ligger till grund för
arfsrätten, att det ej tvekat att tillintetgöra bröstarfvingarnas ovilkorliga rätt, hos
hvilka det blodsband, som för slägten är arfsrättens grund, i första hand och mäktigast
gör sig gällande, men likväl tvekat att rubba skyldemännens ovilkorliga rätt
till sagda jord. Utskottet synes dervid hafva förbisett, att det i sjelfva verket upphäft
slägtens rätt då det upphäft bröstarfvingarnas, enär den förra helt och hållet
grundar sig på och utgår ifrån den sednare, samt att ett lagförslag, som bevarar
den förstnämnda rätten på samma gång som det upphäfver den sistnämnda, derföre
är behäftadt med en mycket stor inkonseqvens.
De skäl, som förmått Utskottet till den af mig tadlade lagstiftningen äro förnämligast
trenne. Först och främst har Utskottet åsyftat att bereda enhet och enkelhet
uti testamentsrätten; ooh nekas kan icke att de nuvarande lagarne äro i detta
afseende högst invecklade och osammanhängande. Men den sökta enheten bör kunna
vinnas utan att uppoffra arfvejordsprincipen och den för testamentsrätten af förvärfvad
egendom, och kan den ej utan en sådan uppoffring vinnas, så bör man ej
för detta pris köpa densamma. Vidare har Utskottet velat bereda bröstarfvingarna
en hittills saknad fördel. Om nemligen qvarlåtenskap en består för det mesta eller
helt och hållet af förvärfvad egendom, gifver det ifrågavarande förslaget åt bröstarfvingarna
ovilkorlig rätt till hälften af sådan egendom, då det för det närvarande
beror på egarens godtycke om han deraf vill lemna dem något eller intet. Men
äfven denna fördel, så stor den än må synas, är ej så mycket värd att den bör köpas
med uppoffring af bröstarfvingarnes ovilkorliga rätt till fadrens jord eller af de
tvenne förstnämnde Qch hos oss dyrbara och häfdvunna principerna. Dessutom strider
Utskottets förslag helt och hållet emot våra nu gällande arfslagar. Dessa äro
nemligen
Lag-Utskottets Betänkande N:o 13.
47
nemligen byggda på den grundsats, att, då blodsbandets rätt till förmån för bröstarfvingarna
verkligen inträder och blifver gällande, denna rätt ej då får inskränkas
af något annat, så att den blott skulle gälla till hälften eller till någon del. Sålunda
skola, efter våra lagar, barn, då arfsrätt för dem kommer i fråga, ärfva hela
qvarlåtenskapen efter sina föräldrar och ej blott någon del deraf. I motsats häremot
har Utskottet låtit blodsbandets rätt verkligen inträda till förmån för bröstarfvihgarna,
men förklarat att denna rätt ej får gälla för mera än halfva qvarlåtenskapen.
Detta intrång på blodsbandets rätt skall, om det inkommer i våra lagar,
utan tvifvel äfven göra sig gällande i andra fall, än det nu nämnda, och dermed
har man ingalunda gagnat utan tvärtom på det högsta skadat bröstarfvingarna. Slutligen
har Utskottet genom sitt förslag äfven åsyftat fördelen att bevara arfvej orden
från sönderstyckning och lättare förena den uti en af bröstarfvingarnes hand, hvarvid
Utskottet förutsatt att egaren till sådan jord i de flesta fall skulle åt en af bröstarfvingarna
testamentera all den arfvejord, som han, enligt förslaget, egde rätt att
bortgifva. Men ett sådant utöfvande af testamentsrätten skulle införa en olikhet
emellan barnen i afseende på fädernejorden och sålunda i sjelfva verket rubba deras
hittills varande lika arfsrätt till sagda jord samt grundlägga ett slags majoratsrätt,
som för oss alltid varit fremmande och alltför mycket strider emot de friare, i blodsbandet
grundade åsigter, som i afseende på fädernejorden hos oss herrskat. Den enda
skillnad, som i detta hänseende från äldsta tider gjorts emellan barnen, har varit att
sonen fått ärfva dubbelt emot dottren; men att denna skillnad endast haft sin grund
uti qvinnans underordnade ställning och ej afsett att införa något slags majorat,
vare sig i ändamål att freda arfvejorden från sönderstyckning eller att bevara den
åt slägten, är klart deraf att intet tillfälle i de äldre lagarne lemnats egare af arfvejord
att testamentera någon större del deraf åt en af sönerne, och att, om sådan
egare endast haft qvinliga arfvingar, han icke varit berättigad att låta arfvejorden
öfvergå till någon annan än sina döttrar. Om Utskottets förslag vinner framgång
skall den åt egaren af arfvejord lemnade rättigheten att, på bekostnad af barnens
nuvarande lika rätt, utvälja en af dem till den förnämsta innehafvaren af denna jord,
utan tvifvel väcka missnöje och söndring inom familjerna samt derföre störande inverka
på den husliga endrägten och friden. Den fördel Utskottet härmed åsyftat
torde ock i de flesta fall kunna tillvägabringas derigenom att arfvejordsegaren genom
sin fria dispositionsrätt af den förvärfvade egendomen sätter ett af barnen i tillstånd
att kunna utlösa de öfriga från arfvejorden; och om undantagsfall stundom
skulle inträffa, som försvåra ett sådant utlösande, så bör man ej för att bereda lättnad
härutinnan förstöra hela vårt arfvejordssystem.
Utskottet synes hafva förkastat arfvej ordsprincipen af det skäl, att de förhållanden,
som i fordna dagar framkallat den, ej nu mera skulle finnas. Men härutinnan
torde Utskottet hafva misstagit sig. Denna princip bör bibehållas ej allenast af det
skäl, att det är med rättvisa och billighet öfverensstämmande att egare till arfvejord
skall öfverlemna densamma till barnen på samma vilkor som han den emottagit, utan
förnämligast af den orsak, att de, som hafva samma del i blodsbandet och deraf
samma anspråk på föräldrakärlek, äfven skola hafva lika rätt till hela den jord, som,
till följd af vårt samhälles ursprung från odalmannalifvet och af de minnen som
med den sammanväxt, fäster sina Svenska fosterbarn med ett band, som är beslägtadt
och förenadt med blodsbandet. Yåra arfvej ordsförhållanden hafva sin rot uti
iBill. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 7 Samt. 1 Afd. 5 Baft. 3
18
Lag-Utskottets Betänkande N:o 13.
den kärlek till fadrens jord, sorn tillika med sjelfva jorden satt i arf frän fadren på
barnen och som ingalunda hos oss upphört. Denna kärlek åter finner sin förklaringsgrund
ej allenast deruti att den jord, på hvilken menniskan är född, fäster
henne vid sig med ett slags moderligt band, som genom dyrbara minnen från en
flydd barndom förstärkes, utan synnerligen deruti att detta fädernejordens moderliga
band tilltager i styrka och innerlighet ju längre det förenat sig med och genomträngt
blodsbandet, d. v. s. ju längre det gatt i ari från fädren på barnen och ju mera
kära minnen af förfäders kärlek och dygder fått helga detsamma. Det blodsband,
som förenar barnen med förfädren, är derföre hos oss så innerligt förenadt med det
band, som fäster oss vid fädernejorden, att dessa båda band ej kunna söndras från
hvarandra utan en våldsam och sårande slitning, och jag måste derföre anse det
vara högst orätt att uti Svensk lag slita isär detta dubbla blodsband genom att
fråntaga barnen deras ovilkorliga rättighet till hela fädernejorden eller rubba deras
lika arfsrätt i den jord, der deras hjortan hafva lika djupt rotfästat sig och der för
dem alla lika heliga och dyrbara minnen bo.
På dessa skäl får jag reservera mig emot Lag-Utskottets ofvanstående betänkande.
”
Af Herr Domprosten Bring emot förslaget att makar må ega på lifstiden till
hvarannan förläna arfvejord.
Af Herr Prosten Ljungdahl, som anmält att han ej deltagit i behandlingen
uti ifrågaställde ärende.
Äf Herr Uppling. ”Då den af Utskottet föreslagna inskränkning i friheten att
till hvem man vill borttestamentera arfvejord å landet hindrar mig att i Utskottets
nu afgifna betänkande i allo instämma, anser jag mig böra i korthet utveckla skälen
för denna min skiljaktiga åsigt.
Rättigheten att genom testamente förordna om den egendom, hvaraf man lagligen
kommit i besittning anser jag vara grundad i sjelfva begreppet om eganderätt
och icke böra, utan att ytterst vigtiga skäl dertill föranleda, af lagstiftaren i något
afseende inskränkas.
Den lag, som hos oss stadgar hvad och huru mycket man må i testamente gifva,
sönderfaller i tvenne till såväl grund, som innehåll vidt åtskilda delar. Den ena
af dessa, som bestämmer förhållandet efter landsrätt, hemtar sin hufvudsakliga grund
från den urgamla traditionen om vigten af bibehållandet inom slägten af dess odaljord
oförminskad från den ena generationen till den andra, hvaremot den i de fleste
andra civiliserade nationers lagstiftning inlagda omsorg om barnens rätt till arf efter
föräldrarne synes hafva varit fremmande för stiftarne af vår nu gällande landsrätt,
hvilken, under det den förbjuder allt bortgifvande af arfvejord, tillåter fader eller moder,
sorn ega endast aflingejord eller lösegendom, att borttestamentera alltsammans
från barnen, allenast desse, om de omyndiga äro, erhålla under viss tid den afkomst
deraf, som till föda och uppfostran anses skälig. Att en lag, som sålunda åt den ena
medgifver en obegränsad frihet, men för en annan, som tilläfventyrs ej eger annat
än arfvejord, stadgar ett absolut tvång, ej kan vara utgången ur allmänna rättsprinciper,
utan måste härleda sig från förhållanden, som varit egna för den tid, hvarunder
densamma tillkommit, torde vara lätt att inse. Förklaringsgrunden är ej eller
svår att finna. Angelägenheten att konsolidera familjens eller slägtens makt och betydenhet
fick nemligen icke af lagstiftaren förbises på en tid, då Statssamhället, ännu
i sin första utveckling, betydde för den enskilda intet, men slägten deremot, som ut
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 13.
49
gjorde en för sig sjelf bestående del af Staten och ensam skyddade hans person och
egendom, allt. Stadgandet att jord, som hörde någon af slägten till, ej fick utan
öfriga slägtmedlemmars bifall försäljas, än mindre bortgifvas, torde vid sådant förhållande
finnas så mycket naturligare, som jorden på den tiden utgjorde slägternas
nästan enda tillhörighet och innehafvandet deraf vilkoret för medlemmarnes fria
existens.
I mån af Statens fortgående utbildning hafva dessa förhållanden likväl väsendtligen
förändrat sig, och arfvejordsprincipen eger numera hvarken i allmänna tänkesättet
eller lagstiftningen samma giltighet som t fordna tider. Den är ock till sin
natur fullkomligt oförenlig med den grundsats, hvarå testamentsrätten sig stöder och
kan icke i en rationel lagstiftning med denna stå tillsammans.
Det är på dessa skäl jag reserverar mig mot Utskottets förslag i hvad det
afser arfvejordsprincipens fortfarande tillämpning på landet i så måtto att arfvejord
ej skulle få till annan än skyldeman genom testamente bortgifvas; och är det endast
för den händelse att berörde förslag vinner framgång, som undantags-stadgandet om
makars rätt att hvar åt annan på lifstid förläna arfvejord blifver erforderligt.
Om, med uteslutande af nu anmärkta bestämmelser, Utskottets förslag i öfrige
delar vinner det godkännande, jag för min del anser detsamma böra erhålla, blifver
testamentsrätten för stad och land lika samt ordnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af Lag-kommittéen och Lagberedningen dertill framlagda förslag.
Af Herr Wetterberg, med hvilken Herr Kistner sig förenat: ”Utskottets förslag
i § 1 och 1 mom. af § 2 har jag icke kunnat biträda.
Då förslaget häri lemnar rättighet att, der bröstarfvinge ej finnes, bortgifva
hälften af sin qvarlåtenskap, d. v. s., hvad fastighet angår, både arfve- och aflingejord,
kunde man, vid första påseendet, inbilla sig att syftningen till en friare testamentsrätt
blifvit afsedd och befordrad; men besinnas åter att, efter nu varande lag,
man kan borttestamentera all sin aflinge-jord, äfven om man har bröstarvinge, under
det att deremot arfvejordén är helt och hållet undantagen ifrån sådant förordnande,
inses lätt, att förslaget leder mera till inskränkning än utvidgning af testaments-friheten
efter landsrätt, så framt det torde vara uppenbart att för närvarande
och kommande tider mängden af aflinge-fastigheter skall öfverväga mängden af
ärfda.
Den uråldriga grundsatsen att kunna förfoga huru man vill öfver den jord,
man sjelf förvärfvat, men lemna till arfvingar den jord, man, såsom arfvinge, från förfäder
emottagit, kan lätt försvaras på de grunder, som ligga i den naturliga skillnaden
i de olika fången. Det är visserligen sannt, att rättigheten till den gällande arfsordningens
förändring genom testamente ordnas lyckligast och bäst efter hvad som
är klokast och nyttigast och att en så bestämd grundsats icke är i denna lagstiftnings-fråga
gifven, att icke grundsatsen, när den en gång finnes strida mot det erkändt
nyttiga, bör vika; men det är just det nyjttiga i förslaget som, under ännu
varande tidsförhållanden, skäligen må betviflas. Åtminstone har jag gjort mig följande
föreställning: får arfvejord å landet genom testamente bortgifvas, så är det
ingenting sorn hindrar att, ifrån generation till generation, ett af slägtens barn, hvart
efter annat, blir ensamt egare till hälften af arfvej orden, der icke ur annan egendom
(förvärfvad fastighet eller lösören) medsyskons laglott kan utgå, och till hela arfvejorden,
om laglotten kan utgå; och torde, i följd häraf, hvad genom Kongl. Kun
-
20
Lag-Utskottets Betänkande N:o 13.
görelsen angående jemkningar i Riksståndens privilegier den 6 April 1810 och
Kongl. Förordningen den 27 i samma månad och år blifvit, till förekommande af
Fideikommissers framgena bildande, afsedt, lätt neutraliseras, äfven om man icke tager
i beräkning de så för ögat ringa framstående omständigheterna att den bortgifna
arfvejorden skall i testamentstagarens hand behålla arfvejords egenskap och
att bördköpt jord skall, enligt förslagets 3:dje §, vara börd eller lösning underkastad.
Likaså synes det, i följd af denna nya lag om testamentsrätt öfver arfvejord, kunna
inträffa, att hvad som åsyftats genom lagen af den 19 Maj 1845 om den s. k. lika
arfsrätten, kan i viss mån förfelas för närmaste framtiden eller intill dess ”folkets
föreställningssätt” om sistnämnda lags billighet och rättvisa hunnit full mognad.
Låt ock denna föreställning vara ett blott ur luften framstående spöke, så är
likväl lagförändringen af intet behof, åtminstone icke något allmännare, påkallad.
Behofvet skulle kunna sökas endast uti ifrandet. att få testaments- och gåfvolagarne
för land och stad alldeles lika, till förekommande af så väl enskildas som domares
bryderi vid tillämpningen af dem; men icke har man genom Utskottets förslag kommit
en hårsmån närmare detta mål. Så t. ex. finnas i förslaget de skiljaktigheter
emellan stads- och lands-rätt, dels att man efter den förra må genom gåfva afhända
sig hälften af jord, hus eller tomt, ehvad det är årfelt eller afiadt, men att man, efter
den senare, ej må bortgifva något alls af arfvejord, och dels att, enligt 2 8, ingen
må om arfvejord å landet förordna till förmån för annan än den, som är inom börden,
då deremot slikt vilkor ej stadgats för bortgifvande af ärfd fastighet i stad. —
Det är detta försök att göra frågan om utvidgad testamentsrätt för stad beroende af
framgången åt det, som man i testamentslagen för landet vill göra gällande, som
under flera Riksdagar, eller ifrån tvenne år från sanktionerandet af lagen om den lika
arfsrätten, gjort det omöjligt för städerna att öfver förvärfd egendom bekomma lika
testamentsrätt med landet, ehuru ingen gerna kan bestrida billigheten och rättmätigheten
af denna städernas fordran. Så länge det är ett helt olika förhållande med
arfvejord i stad och dylik jord på landet, och detta förhållande af fordno torde än
länge räcka, skall en olikhet äfven i lagstiftningen om dessa jordegendomar vara
förnuftig; och om det påstodes att en vis Styrelse ej kunde sanktionera en förändring
af testamentsfriheten efter stadsrätt med mindre än att derom stiftades alldeles
enahanda lag för stad och land, ville jag, till vederläggning af en sådan, efter min
tanke, oriktig uppfattning, endast hänvisa till den ifrån Kongl. Maj:t under innevarande
Riksmöte aflemnade Nådiga Propositionen om bördsrättens upphörande i stad,
men icke på landet.
Som jag således ansett att det felaktiga i lagen om testamentsrätt för stad
bör och ganska väl kan afhjelpas, utan att dermed förknippa en alldeles onödig och,
såsom jag föreställer mig, skadlig ändring i lagen för landet, har jag i Utskottet
biträdt Herr Björcks motion, hvilken innehåller att, ”med upphäfvande af Kongl.
Förordningen den 19 Augusti 1762, angående utvidgad testamentsrätt efter stadsrätt,
4 och 5 88 i 17 Kap. Ärfda-Balken, samt 1 mom. 3 8 8 Kap. Jorda-Balken måtte
erhålla följande förändrade ordalydelse:
Ärfda-Balken.
17 Kap. 4 §.
1 mom. Aflingejord å landet och fast egendom i stad, den man sig förvärfvat,
må man i testamente gifva till hvem man vill, skyld eller oskyld. Samma
lag vare om lösören, ehvad de äro ärfda eller förvärfda.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 13.
21
2 mom. Af ärfd fast egendom i stad må man ej genom testamente bortgifva
mer än hälften, der bröstarfvinge lefver efter. Finnes ej bröstarfvinge, må man all
egendom i testamente gifva.
8 5. (Lika med Lag-Utskottets förslag i SS 4. mom. 1).
Jor da-Balken.
8 Gap. 1 mom. 8 3.
”Af ärfd fastighet i stad ma man ej bortgifva mer än hälften, der bröstarfvinge
finnes. Sker det, håfve bröstarfvinge makt det att återkalla, då han död
är, som det gaf. E ger man jord, hus eller tomt i stad, den man förvärfvat, håfve
våld bortgifva den till hvem man vill”.
Genom antagande af denna förändring skulle ock, såsom Herr Björk i sin
motion erinrat, den olikhet, som nu eger rum i afseende å Ridderskapets och Adelns
dispositionsrätt -öfver förvärfvad fastighet i stad och ärfd eller förvärfd lösegendom
derstädes, i jemförelse med öfrige medborgares dispositionsrätt deröfver, försvinna.
Utskottets förslag i 2 mom. af 2 §, om makas rätt att åt den öfverlefvande,
till besittning på lifstid, förläna arfvejord, der bröstarfvinges laglott derigenom ej
förnärmas, hvilket senare uttryck, ifall förslaget om arfvejord å landet ej antages,
i stället skulle betyda halfva arfvejorden, är på högsta billighet grundadt; och heldre
än att, på sätt inom Utskottet blifvit ifrågasatt, den efterlefvande makans inträde i
nytt gifte skulle medföra besittningsrättens förlust, måste man väl ur sedlighetens
synpunkt vilja att, besittningsrätten får, såsom förslaget innebär, äfven i nämnda fall
behållas; och torde i detta afseende ett moment till 17 Kap. 1 § Ärfda-Balken böra
antagas af följande lydelse: ”Man och hustru vare dock obetaget att hvar åt annan
till besittning på lifstid förläna hälften af sin arfvejord.’
Af det nu sagda följer tillika att jag anser 3, 4, -5 och 6 §§ i Utskottets förslag
icke erforderliga.”
Af Herr Hasselrot: ”Då den fria testamentsrätt öfver afiingejord samt ärfda och
förvärfda lösören, sorn efter landsrätt nu eger rum, icke varit missbrukad eller öfverklagad,
utan man tvärtom med densamma funnit sig väl belåten och lagstiftaren följaktligen
hvarken handlar klokt eller rätt om han inskränker denna frihet, har, efter mm
uppfattning, Utskottet valt en orätt väg, då det, för att åstadkomma likhet i testamentsrätten
å landet och i staden, inskränkt den frihet som nu finnes i den förra, i stället
för att till likhet med landsrätten utvidga testamentsrätten i stad, der en fri dispositionsrätt
öfver sjelfförvärfvad egendom är långt mera af behofvet påkallad än på landet,
enär en bunden testamentsrätt i staden menligt och förlamande inverkar på alla
stadsmannanäringar. Af dessa skäl och på de grunder Herr Wetterberg i öfrigt uti
sin reservation utvecklat, instämmer jag uti det af honom här ofvan framlagda förslag.
Skulle åter Rikets Ständer ogilla denna mening och godkänna den grundsats,
hvarpå Utskottets förslag blifvit byggdt, eller att ingen må genom testamente bortgifva
mer än hälften af sin qvarlåtenskap, der bröstarfvinge lefver efter, men eljest allt; så
är likväl Utskottets förslag, efter min åsigt, behäftadt med så stora brister, att det,
i sitt nuvarande skick, icke lärer finnas antagligt.
Då Utskottet nemligen på samma gång brutit arfvejords-systemet och sökt bibehålla
arfvejorden inom vissa slägtled, har det råkat i svårigheter och motsägelser,
som det icke mäktat lösa. Så har Utskottet, då det medgifvit att arfvejorden får
22
Lag-Utskottets Betänkande N:a 13.
rätter arfvinge fränhändas, men förbjudit dess bortgifvande utom börden, om bördeman
finnes, och utom slägten, om skyldeman finnes, icke förmått i lagen upprätthålla
denna grundsats, utan meddelat stadganden och utstakat gränser, som opåtaldt kunna
öfverträdas, och utfärdat rättigheter för vissa skyldeman, utan att sätta dessa i tillfälle
att dem bevaka. Hvartill tjenar förbudet att bortgifva arfvejord till annan än herdeman,
då denne ej kunnat beredas tillfälle att bevaka sin rätt och bringa lagstadgandet
till efterlefnad. Hvartill gagnar stadgandet att jorden ej får bortgifvas utom slägten,
då skyldemännen ej egit att bevaka denna dem tillerkända rätt? Att utfärda lagbud,
utan att meddela stadganden, hvarigenom afvikelser från lagbudet kunna tillrättaföras,
innefattar åtminstone icke någon lagförbättring. Man hade väl velat bringa
lagbudet till efterlefnad; Men man hade då måst meddela stadganden om testamentes
delgifvande till alla bördemän och skyldeman och om desses företrädesrätt sinsemellan
till klander och om olika tider för närmare och fjermare skyldemäns klandertalan,
hvilket allt funnits omöjligt; hvadan man föredragit att lemna bördemans och
skyldemäns rätt till spillo, ehuru den blifvit i lag utstakad. Vidare har Utskottet,
ehuru det inom vissa gränser sökt bibehålla arfvejords-systemet,. bortkastat 2 §
17 kap. Ärfda-Balken om surrogat för arfvejord och derigenom gått miste om sjelfva
regulatorn för systemet; men i den svåraste motsägelsen har Utskottet råkat, då det
ej kunnat till öfverensstämmelse med testamentsrätten ordna lagens stadgande i 8
kap. 1 § Jorda-Balken om gäfva. Denna § har Utskottet lemnat oförändrad, hvarigenom
den orimlighet inträffar, att man inom vissa gränser eger förordna om arfvejord
genom testamente, deremot man ej eger att inom samma gränser förfoga öfver
den genom gåfva, då ett motsatt förhållande vore antagligare.
Häraf följer uppenbart, att någon medelväg icke finnes, utan att man antingen,
såsom Herrar 'Wetterberg och Kistner samt undertecknad föreslagit, mäste lemna
arfvejordssystemet tillsvidare orubbadt, eller ock att man, såsom. Lag-beredningen,
skiljer sig vid hela systemet såsom en institution, hvilken tjenat ut och sorn nu utan
all våda kan upphäfvas; och då Herr Uppling såsom sitt upptagit Lag-beredninr
gens förslag till testamentsrätt, får jag, för den händelse att Herr Wetterbergs af
mig i första rummet understödda förslag icke skulle godkännas, vördsamt hemställa,
hag-beredningens af Herr Uppling framlagda förslag; måtte af Mikets Ständer godkännas.
"
STOCKHOLM, tryckt hot, f. Marcus, 1857.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 14-.
W:ö 14.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Febr. 1857, kl. 7 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, angående inteckning af
aftal om nyttjanderätt till fastighet i stad.
Till Lag-Utskottets behandling har öfverlemnals särskilda inom Höglofliga Ridderskapet
och Adelil af Herr Didman, JF. F. A., sami inom Vällofliga Borgare-ståndet
af Herrar Uppling och Kistner väckta motioner, hvarigenom blifvit föreslaget:
l:o af Herr Didman-, att, med ändring af 15 § i Jorda-Balkens 16 kap., måtte
stadgas som följer:
l:o. Ilyresaftal om lägenhet i stad må ske på viss tid af
högst tjugu är eller ock på hyresmans lifstid;
2:o Handling, hvarigenom nyttjanderätt lill stadsfastighet
eller del deraf blifvit på viss tid eller på lifstid genom hyresaftal
upplåten, skall hos Rådhus-Rätten intecknas och inteckningen behörigen
förnyas, för ali hafva bestånd emot egande- eller inteckningsrätt,
hvilken tillkommer annan än den, som upplåtit eller
lika med honom är förbunden:
3:o Upplåter någon åt tvänne nyttjanderätt till stadsfastig
het,
njute den, som inteckning först söker, sin rätt till godo;
Sökes inteckning af hegge på samma rättegångsdag, varde
den, till hvilken upplåtelsen först skett, vid nyttjanderätten bibehållen
;
4:o För öfrigt gälle jemväl angående nyttjanderätt af stadsfastighet
hvad Kongl. Förordningarne den 9 November 1844 och
den 19 Maj 1845 särskildt stadga och förmå, beträffande inteckning
af nyttjanderätt lill fäst egendom å landet;
5:o Med lega af stadsjord, som ej till tomt i stad hörer,
förhålles som om lega åf jord å landet stadgadt är;
2:o af Herr Upp tini]-, att, med ändring af 16 kap. 15 § Jorda-Balken, en för
fattning
måtte utfärdas af följande innehåll:
Bih. till R. St. Prof. 1856 & 4857. 7 Samt. 4 A fä. 6 Haft.
2
Lag-Utskottets Betänkande N:o 44.
Har egare af fast egendom i stad, genom skriftlig afhandling,
åt annan person upplåtit att egendomen, eller viss del deråt
nyttja eller bebo, skal! den, åt hvilken upplåtelsen skedd är, ega
alt, på sätt och i den ordning Kongl. Förordningen angående
inteckning i fast egendom af den 13 Juli 1818 föreskrifver, densamma
inteckna låta; och njute han derefter i Tio år från aftalets
ingående, eller der det för kortare tid afsluladt är, för hela
den ölverenskomna liden, utan hinder af egendomens under denna
tid skeende försäljning, nyttjanderälten lili godo.
§ 2.
Sökes inteckning till säkerhet för nyttjanderätts-aftal, som
tio eller flera år förut ingånget blifvit, må den icke beviljas, eller
förnyelse af inteckning för sådant aftal meddelas, med mindre
egaren af fastigheten dertill samtycker.
§ 3.
Hafva tio år af upplåtelsetiden förflutit och den till säkerhet för
aftalets bestånd erhållna inteckning ej vunnit förnyelse, vare den,
som efter upplåtelse-handlingens utfärdande blifvit genom köp egare
till fastigheten, oförhindrad att upplätelsesinnehafvaren uppsäga
och fastigheten, eller de upplåtna delarne deraf, vid fardag två
månader derefter återtaga.
§ 4.
Har borgenär sökt inteckning för fordran, förr än inteckning
till säkerhet för nyttjanderätt sökt blifvit, gälle den äldre inteckningen
framför den yngre; stånde dock nyttjanderätten fast, om
fordringen kan, ulan rubbning deraf, ur fastigheten fullt gäldas.
§ 5.
Upplåter någon nyttjanderätt till samma egendom eller lägenhet
åt flere, gälle den upplåtelse, hvarför inteckning först sökt
varder: sökes för flere upplåtelser inteckning å samma rättegångsdag,
vare den upplåtelse gällande, som först gjord är.
och 3:o af Herr Histner: ”alt den i Kongl. Förordningarne den 13 Juni 1800
och den 9 November 1844 beviljade rättighet till inteckning af arrende-aftal och undantagsförmåner
å landet äfven måtte utsträckas till dylika afbandlingar angående jord till
städerna.”
Genom hvad sålunda blifvit föreslaget hafva motionärerna hufvudsakligen till
ändamål att bereda dem, som träffa aftal om nyttjanderätt till hus och jord i stad för
någon längre tid, en säkerhet för aftalets bestånd, som de för närvarande ej ega. Enligt
15 § i Jorda-Balkens 16 kap. bryter nemligen köp legostämma i stad. Således
Lag-Utskottets Betänkande N:o 1å.
3
kan den, som hyrt hus eller arrenderat stadsjord på flera år, redan under första året
nödgas flytta från huset eller afträda jorden, derest egendomen säljes och nya egaren
begagnar sin uppsägningsrätt.
Samma osäkerhet i besittning af arrenderad jord å landet har äfven tillförene
egt rum, enär nyssnämnda lagrum ursprungligen omfattat både stad och land. Men om
sider
blef uppmärksamheten fästad på det skadliga inflytande denna osäkerhet ulöfvade
på jordbruket; och deraf föranleddes Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800, angående
städsel och lega af jord på landet. Genom densamma sökte man ordna förhållan
dena
ur så väl allmän som enskild synpunkt. I sådant afseende bestämdes, att längsta
tid för arrende-konlrakters bestånd ej må sträckas utöfver femtio år; att dylikt kontrakt
skall vid Härads-Rätt intecknas; samt att detsamma derefter icke kan genom ombyte
i eganderälten brytas eller af sednare tillkommen inteckning rubbas; i samman
hang
hvarmed stadganden meddelades, angående förhållandet till de inteckningar, som
före kontraktets intecknande eller samtidigt dermed blifvit för fordringar vunna eller
sökta.
Härmed anvisades således ett medel, genom hvilket en förut saknad säkerhet
för arrenden åfjord ä landet kunde erhållas; och detta medel eller arrende-kontraktets
intecknande hemlades äfven ur sakens egen natur. Genom kontraktet hade arrendatorn
redan förvärfvat en rätt i den upplåtna jorden ; och det fordrades blott att denna
rätt offentliggjordes, för att gälla jemväl emot tredje man.
Denna grundsats har ock sedermera, genom Kongl. Förordningen den 9 November
1844, blifvit utsträckt till lifstids-slädja och undantags-aftal samt all annan afhand
ling
om nyttjanderätt till fastighet å landet; och medelst Kongl. Förordningen den 19
Maj 1845 har slutligen närmare och fullständigare föreskrifter meddelats lör de händelser,
då öfverlåtelse af eganderätt och upplåtelse af nyttjanderätt eller särskilda upplåtelser
af nyttjanderätt till samma jord å landet kunde komma i kollision. Så har
blifvit stadgadt, bland annat: alt om särskilda upplåtelser skett, den njuter företräde,
för hviken först sökes inteckning; att om inteckning för särskilda upplåtelser vid samma
ting sökes, den äldsta upplåtelsen skall gölla; att om, innan lagfart sökes af den
som eganderätt till jord förvärfvat, inteckning blifvit sökt i jorden af den, till hvilken
förre egaren upplåtit nyttjanderätten, öfverlåtelsen af eganderälten icke lägger hinder i
vägen för inteckningen, utan må nya egaren, för hvad han förlorar, hålla sig till sin
fångesman ; samt att om vid samma ting lagfart och inteckning sökes, inteckningssökanden
skall vika för den, sorn eganderätt förvärfvat.
Då innehafvare af nyttjanderätt till jord å landet således blifvit beredde en möjlighet
att förskaffa sig säkerhet för nyttjanderättens bestånd, har deremot, på sätt
ofvan är anmärkt, den som förvärfva!- nyttjanderätt till stadsfastighet, ej någon utväg
i sådant hänseende. Behofvet deraf blir emellertid med hvarje dag allt större och
större — ju mer industri och näringar vexa och förkofras, desto mer vexel- detta behof.
Näringsidkaren kan nu ej våga i en hyrd stadslägenhet nedlägga den kostnad,
som för hans rörelses ändamålsenliga bedrifvande är af nöden ; och den som lyckats
få hyra en för sin rörelse passande lokal, kan ej vara förvissad att få behålla densamma
under beräknad tid eller emot beräknade vilkor. En försäljning kan korsa alla
hans beräkningar; och en hotelse derom bar ock understundom begagnats för hyrans
stegring, hvarpå hyresgästen hellre ingått, än att nödgas flytta sin rörelse från en lägenhet,
hvarest den bedrifvils med fördel.
Men om än rättvisa och billighet mana lagstiftaren att bereda hyresgästen ett
skydd i omförmälda hänseende, synes likväl detta skydd ej kunna utsträckas till lika
tid som i fråga om arrende af jord å landet. Jordbruket är neipligen alltid att be
-
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o 14.
trakta såsom brukarens näringsfång, hvartill begagnandet af ett byrdt bus i stad ej kan
hänföras; och dessutom skulle alltför långa hyresaftal om hus och gård i stad kunna
motverka de förbättringar och byggnadsföretag, som omsländigheterne tili äfventyrs
påkalla. Denna väsendtliga skillnad i förhållanden är ock af motionärerne iakttagen.
Emellertid har en af dem, genom sitt förslag, uppkastat den fråga, om icke hyresaftal
må ställas på hvad tid som helst, ehuru hyresgästen endast berättigas att för kortare
tid få aftalet genom inteckning betryggadt. Men då lagen ej bör tillåta andra aftal, än
dem, hvilka han kan och bör skydda, torde tiden för aftalet och skyddet äfven böra
sins emellan öfverensstämma. Eljest kommer lagstiftningen härutinnan att lida af en
uppenbar inkonseqvens; och från denna grundsats, som äfven gjort sig gällande inom
såväl Lag-kommittéen, som Lag-beredningen, har Utskottet ej ansett sig kunna afvika.
Derföre har Utskottet i sitt nedanstående förslag förklarat, att afhandling om
nyttjanderätt till hus och gård i stad ej må gälla utöfver tio år, ändock den för längre
tid ställd är. Med afseende å de förhållanden, som härvid måste tagas i öfvervägande,
synes längre tid ej kunna medgifvas. Det liar väl blifvit invändt, att lagen för närvarande
uti 10 § af Jorda-Balkens 16 kap. berättigar kontrahenterna att bestämma den
tid för lega, hvarom de åsämjas, men det bör dock erinras, att detta berättigande är
förenadt med föreskriften, att köp bryter legostämma; alt således någon säkerhet för
legoaftalets bestånd ej förefinnes; samt att denna osäkerhet gjort behofvet af en tidsbestämmelse
i förevarande hänseende öfverflödigt.
Hvad Utskottet nu yttrat, angående tiden för nyltjanderätts-aftal, har likväl ej
afseende på sådan stadsjord, som ej hörer till tomt, utan utgör en särskild possession.
Densamma är i denna del hänförlig till jord å landet; och på sätt Herrar Dalman
och Kistner föreslagit anser Utskottet enahanda lagstiftning härutinnan böra gälla för
nyttjanderätt af omförmälde jord och af landtegendom. Det är nemligen jordbruket,
som här i båda fallen är hufvudsak; förhållandet är således på båda ställen af samma
art; och deraf förklaras förslagets 3 §.
Då inteckning för nyttjanderätt af stads-fastighet skulle komma att medföra
samma verkan, som i dylikt afseende för landet är vordet stadgadt genom ofvan åberopade
Kongl. Förordningar, har Utskottet ansett en hänvisning till dessa göra tillfyllest.
' båda fallen gälla samma grundsatser; och genom hänvisningen bibehålles säkrast
enheten i så väl lagstiftning som lagskipning.
Slutligen har Utskottet funnit ett stadgande af nöden, angående dels den tid, då
ifrågastälide lag bör träda i verksamhet, dels ock dess inverkan på derförinnan ingångna
nyttjanderätts-aftal. I afseende på dessa sednare synes lagen ej ovilkorligen böra
hafva inflytande. De hafva blifvit afslutade under en period, då rättigheten att genom
inteckning betrygga desamma ej varit medgifven, och då en innehafvare till nyttjanderätt
till stads-fastighet följaktligen ej, genom något emot tredje man gällande aftal,
kunnat i någon mån inskränka egares fria dispositionsrätt till fastigheten; och den allmänna
regeln är: att ny lag ej må gifvas tillbakaverkande kraft.
Man torde visserligen häremot kunna åberopa, att Kongl. Förordningen den 9
November 5844, som föreskrifver att lifstids-städja och vissa nyttjanderätts-aftal om
fastighet å landet skola, på sätt om arrende-aftal sagdt är, intecknas, för att ega bestånd
emot egande- och intecknings-rätt, som tillkommer annan än den, som upplåtit eller lika
med honom förbunden är, derjemte förklarat att denna föreskrift äfven bör tillämpas
på äldre aftal; men man får ej förgäta att så väl lifstids-städja, som nyssberörde
nyttjanderätts-aftal ej, enligt förut gällande lag, voro ställde i beroende af eganderältens
ombyte eller af sednare intecknings-rätt, utan att 1844 års lagstiftare blott bestämde
ett vilkor för betryggande af den rätt innehafvare af lifstids-städja eller nytt
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o få.
5
janderätt förut egde; och delta vilkor var intecknande. Annat är åter förhållandet i
förevarande fall. Hyresman i stad är nu helt och hållet beroende af den hyrda egendomens
försäljning, och kan således ej, efter hvad ofvan förmäles* inskränka egares
dispositions-rätt. Detta förhållande kan ej emot egares vilja förändras; och derför är
i förslagets 4 § ett stadgande i denna syftning införd t.
På nu anförde grunder tillstyrker Utskottet, alt Rikets Ständer läcktes besluta en
författning af följande innehåll:
Med ändring af dels stadgandet i -10 § 16 kap. ,1 or da-B athen,
angående lid för legostämma i.'stad; dels samma kapitels i 15%
gifna föreskrift att i stad bryter köp legostämma, dets ock den
i påföljande f 6 § förekommande bestämmelse, att om någon leger
hus och gård i stad till tv änne, den, sorn furst legde, skall det
bus och gård behålla, carder förordnadt som följer:
§ 1.
Afhandling, angående nyttjanderätt till hus och gård i stad,
tnä hos den Kätt, derunder del hus och gärd lyder, intecknas,
på sätt och med den verkan, som angående inteckning af sådan
afhandling om jord å landet finnes stadgadt. Afhandling om
nyttjanderätt till hus och gård i stad må dock ej gälla utöfver
tio år, ändock alt den på längre tid ställd är.
§ 2.
Lag samma vare om nyttjanderätt lill del i hus eller gård
i stad, så ock till jord, som till hus och tomt hörer.
§ 3.
Om intecknande af aftal angående nyttjanderätt till stadsjord,
som tilt tomt ej hörer, så ock om inteckningens verkan
vare ock lag, som ofvan sägs; dock g tille i afseende på tiden
för af talets bestånd hvad i sådant afseende för arrende-kontrakter
angående jord å landet stadgadt är.
§ 4,
Hvad sålunda förordnadt blifvit skall träda i verksamhet
med början af nästkommande år '1858. Ny Ilia n dcräit Is - afhandling,
sorn dessförinnan upprättad är, må dock ej, utan
medgif vande af egaren, intecknas.
Slockholm den 20 Februari 1857.
6
Lag-Utskottets Betänkande N:o 'Id.
Reservationer:
Af Herr Biskop Th. Annerstedt: ”Emot Utskottets förslag till förändring af
16 Kap. 10 och 15 §§ Jorda-Balken, måste jag reservera mig på följande grunder:
Den föreslagna förändringen innefattar en inskränkning i det fria aflalet man
och man emellan, som hvarken synes påkallad af sakens natur eller af förhanden varande
förhållanden, ej heller nödig för den större säkerhet i afseende på hyresaftals
gällande kraft, hvilken man velat åstadkomma. Intet giltigt skäl kan upptänkas, hvarför
fullmyndiga personer skulle beröfvas deras nu egande rättighet att lagligen öfverenskomma
om nyttjanderätten till euderas lasta egendom för huru läng lid de sjelfve
linna för sig nyttigt.
En sådan öfverenskommelse, bindande för kontrahenterna ömsesidigt,, bör dock
så litet som möjligt göra intrång på tredje mans rätt. Denna grundsats, som infört i
vår lag stadgandet: "att köp bryter legostämma”, är ock af den vigt, alt undantag der
ifrån
endast på goda grunder bör medgifvas. Sådana kunna hemtas dels ifrån det allmännas
fördel, dels från billigt afseende på den legandes säkerhet. Ur båda dessa synpunkter
motiveras den förändring af berörde allmänna lagens föreskrift, som Kongl.
Förordningen af den 13 Juni 1800 innehåller. Men med hus och tomt i städerna eger
ett annat förhållande rum än med jord å landet. De förra hemta nästan uteslutande
sitt värde ifrån åbyggnadens beskaffenhet och det måste ligga i det allmännas fördel
att för åbyggnadens förbättring så få hinder som möjligt läggas. Nu kan endast egare
af tomt å densamma verkställa större byggnadsföretag; en hyresgäst eger dertill ingen
rätt och skall svårligen dervid linna sin fördel. En industri-idkare, som för sin närings
bedrifvande behöfver större byggnader med dyrbarare inredning, torde alltid linna för
sig förmånligare att förskaffa sig egen tomt, än att nedlägga stora kostnader på en annans,
äfven om han, enligt Utskottets förslag, kunde försäkra sig om alt i 10 år vid
lägenheten förblifva. För vanlig hyresgäst torde det vara tillräckligt, om han kan
blifva förvissad, att i 5 år få qvarbo på samma ställe, och blott för sä lång lid skulle
jag hafva velat medgifva rättighet att inteckna hyres-aftal till försäkring af deras giltighet
äfven i händelse af försäljning. Det är nemligen uppenbart att, så länge aftalet
består, den nye egaren hindras ifrån att verkställa större nybyggnad eller förändring,
hvarigenom ock ett hinder uppstår lör städernas förkofran, hvilket ej hör vara alltför
långvarigt, äfven om medgifvas måste att det osäkerhets-tillstånd, i hvilket hyresgäster
för närvarande befinna sig, klöfver möjligheten af ett skydd äfven för dem.
Vid tidens bestämmande fäster jag likväl mindre vigt än vid den ytterst betänkliga
omständigheten, att Utskottets förslag medgifver rättighet för hyresgäst
att låta inteckna sitt hyreskontrakt utan egarens hörande. Sådant strider, enligt
min åsigt, emot rättvisans fordran. Inteckning, den må vara af hvilken art som helst,
trycker alltid i mer eller mindre mån på en fastighets värde, och synes aldrig böra beviljas
utan egarens vetskap och, i fråga om hyres-aftal, icke emot hans begifvande.
Om ock genom häfdvunnen tolkning af 1800 års Författning ett motsatt förhållande
i afseende på arrende-kontrakter å landet eger rum, synes detta icke böra utsträckas
äfven till tomt och hus i stad. Hvarje egare af sådan bör vara af lagen skyd
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 14.
7
dad för öfverrumpling i dylikt fall, ett skydd som ingalunda är oförenligt med hyresgästs
billiga anspråk att kunna erhålla laglig stadfästelse å varaktigheten af hyreskontrakt.
”
Af Herr Domprosten Björling emot Utskottets förslag, så vidt rättigheten, att,
vid försäljning af hus och gård i stad, träffa aftal om undantag med gällande kraft för
säljarens lifstid, blifvit inskränkt.
Af Herr Domprosten Bring och Herr Prosten Ljungdahl, hvilka instämt med
Herr Biskop Annerstedt.
Af Herr Hasselrot, sorn ej godkänt den föreslagna inskränkningen i myndiga
personers rätt alt ingå aftal om nyttjanderätt till egendom i stad på huru lång tid som
helst, och som ansett lagförslaget således i detta hänseende endast böra innehålla bestämmelse
om den längsta tid, under hvilken dylikt aftal kunde genom inteckning betryggas
emot tredje man.
Rättelse af tryckfel:
uti Herr Domprosten Björlings reservation emot Lag-Utskottets Betänkande N:o 13.
pag. IG raden 12 nedifrån står: för testamentsrätten af
läs: fria testamentsrätten öfver
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 15.
1
N:o -15.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Febr. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändring
af 2 § i Giftermåls- Balkens 10 Kapitel.
Enligt berörde §, sorn bestämmer makars giftorätt i bo, eger den ena
makan giftorätt uti allt hvad till boet hörer, utom den fasta egendom å landet, som
den andra makan före eller under äktenskapet ärft eller förut förvärf!.
Denna inskränkning i makars rättigheter vore emellertid, efter hvad Riks
dags-fullmäktigcn
Nils Svensson från Jönköpings län, uti ett till Hedervärda Bondeståndet
ingifvet memorial förmenat, både orättvis och obillig. Det skulle nemligen
strida emot rättvisa att äkta makar å landet hafva inskränktare rättigheter, än i
staden; och någon billighetsgrund för denna olikhet syntes destomindre förefinnas,
som äktenskapet allestädes är lika heligt, samt innefattar ett så innerligt förenings
band
emellan makarna, att en gemensamhet i allt hvad de ega eller kunna komma
alt ega, bör, utan afseende å åtkomstens beskaffenhet, med äktenskapet inträda. I
följd häraf bar ock Nils Svensson föreslagit, det måtte omförmälda lagrum så förändras,
att makar äfven må njuta giftorätt uti hvarandras före eller under äktenskapet
ärfda eller förut förvärfda fastighet å landet.
Detta förslag, hvilket till Lag-Utskottets behandling öfverlemnats, har, enligt
hvad ankommet protokolls-utdrag visar, blifvit understödt af åtskilliga ledamöter af
Hedervärda Bonde-ståndet; och det kan ej heller förnekas, att detsamma förtjenar
en särdeles uppmärksamhet.
Vill man forska efter orsaken till den af motionären anmärkta olikhet att
giftorätt eger rum i all stads-fastighet, vare sig ärfd eller förvärfd, men ,endast i
den fasta egendom å landet, som makar under äktenskapet förvärfva, måste man gå
tillbaka till fordna förhållanden, som grundade olika lagar för land och stad. I den
Bih. till R. St. Prot. 1856 $ 1857. 7 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande N:o 15.
mån dessa förhållanden upphört eller undergått förändring, har man emellertid sökt
att undanrödja de särskilda lagarnes skarpt utpräglade olikheter, hvilka till en del
bibehöllos, då samma lagar af 1754 års lagstiftare sammangötos i en enda codex.
Det vigtigaste steg i denna rigtning är ostridigt det, som skedde genom Kongl.
Förordningen den 19 Maj 1845, i afseende på makars och barns rättigheter. —
Derigenom erhöll nemligen den i stads-rätten förut antagna grundsatsen om jemlikhel
i rättigheter emellan makar till gemensam egendom och emellan broder och
syster till arf tillämpning jemväl efter lands-rätt; och derigenom lick äfven landsrättens
stadgande rörande morgongåfva vika för hvad derom efter stads-rätt gällde.
Så utplånades ur lagen de bud, som ej öfverensstämde med en nyare tids
rätts-åsigter; och den utvidgning, som skedde af den grundsats, hvilken i denna
del hyllades af den yngre samt i flera hänseenden om en högre kultur vittnande
stads-rätten verkade på samma gång till rättvisa och enhet i lagstiftningen. Men
om än rättvisa och billighet skulle bjuda alt, på sätt motionären ifrågasatt, vidare
fortgå på samma bana, så låter dock sådant sig svårligen verkställas hvad ärfd jord
å landet angår. Arfvejords-begreppet, ehuru ej i sin fordna stränga betydelse, qvarstår
nemligen ännu i lagen, der slägtens företrädesrätt till sådan jord ännu är bevarad;
och så länge detta eger rum, kan giftorätt i dylik jord ej komma i fråga.
Annorlunda är deremot förhållandet med förvärfd jord. På den har släglen ej några
ovilkorliga anspråk; och för giftorättens utsträckning till samma jord synes rättvisa
och billighet tala.
Det är likväl Utskottet ej obekant, att såväl Uag-kommitléen som Lagberedningen
utgått från en motsatt princip. De hafva betraktat äktenskapet, hvad
egendoms-förhållanden beträffar, såsom ett vanligt bolag, i hvilket icke de ömsesidiga
insatserna må sammansmälta, utan allena lörkofringen bör blifva gemensam,
samt i följd deraf icke medgifvit giftorätt i annan fast egendom, vare sig å land
eller i stad, än den makar under äktenskap förvärfva. Men härmed har man inskränkt
den rätt, som lagen nu fastställer, och dermed har man äfven, med frångående
af den större gemensamhet våra lagar städse bibehållit, sökt med Sveriges
lagstiftning införlifva ett i vissa andra länders lagar gällande system, enligt hvilket
äktenskapet, så vidt egendoms-lörhållanden angår, endast uppfattas såsom ett bolag.
Dessa lagar hafva dock uppvuxit ur annan rot, än våra; och den större gemensamheten
hos oss står i full öfverensstämmelse med vår uppfattning af äktenskapets
betydelse och af innerligheten utaf den förening, som äktenskapet grundlägger; och
denna uppfattning är ej af ringa vigt. Ju mera makarnes intressen och fördelar
sammansmälta, desto fastare blir deras förening, blir familjen; och på familjens
styrka hvilar till stor del samhällets. Då stads-rätten upptog grundsatsen om en
fullkomlig gemensamhet, fastställdes derföre en för samhället betydelsefull åsigt, som
ej torde böra af lagstiftaren öfvergilvas.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 15.
3
Men utom det stöd, som Utskottet för sin yttrade mening således hemtar
från sjelfva äktenskapets idé, tala äfven derför åtskilliga förhållanden i dagliga lifvet,
förhållanden, som i hög grad kränka känslan af rätt. Det händer nemligen icke
sällan att den ena makan blott har en ärfd eller före äktenskapet förvärfd egendom
å landet, och den andra en stads-fastighet. Då njuter den förra giftorätt i stadsfastigheten,
men den sednare ej i egendomen å landet; hvaraf åter följer att, om
makarne ej få harn och den som eger landt-egendom dör först, hans eller hennes
arfvingar tillegna sig hälften af den stads-fastighet, som tillhör den andra, hvilken
deremot ej får det ringaste af hvad den aflidna efterlemnat; och om en mari, som
före äktenskapet köpt fast egendom å landet, men för köpeskillingen häftar i skuld,
betalar densamma med hustruns i boet införda penningar, erhåller hon vid bodelning
ej ringaste ersättning derför, så framt hon ej förmår visa det penningarne
blifvit på omförmälda sätt använda. Men huru sällan kan en sådan bevisning åstadkommas?
Oftast misslyckas försöket; och dfen före äktenskapet välbehållna hustrun
får gå fattig från ett bo, der hon inträdt bergad.
Man invänder väl att dessa orättvisor kunna förekommas medelst begagnande
af de medel lagen anvisat eller äktenskaps-förord och testamente; men äktenskapsförord
komma hos oss ej ofta i fråga. Man har i allmänhet en ovilja för att börja
en förening af den andliga natur som äktenskapet, med ett ordnande af ekonomiska
angelägenheter, hvars ifrågasättande anses innefatta ett misstroende hos endera af
kontrahenterna mot den andre; och användandet af testaments-rätteri är mången
gång beroende af tillfälligheter. I allt fall synes lagen sjelf böra innehålla de föreskrifter,
som allmännast anses rätta och praktiskt nyttiga; och det är på sådan
grund, som Utskottet till pröfning framlägger nedanstående förslag till förändring af
10 kapitlet 1 § och 11 kapitlet 3 § Giftermåls-Balken. Den utsträckning af giftorätten,
som Utskottet föreslår, har nemligen föranledt ej allenast förändring af först
nämnde
lagrum, som bestämmer giftorättens belopp, utan äfven dertill att ur det
sednare, som till en del angifver de grunder, efter hvilka makars skulder böra med
deras egendom gäldas, måste uteslutas de i andra momentet förekommande orden
”och odalfasta”, såsom häntydande på makars före äktenskapet förvärfda jord, den
der hädanefter skulle inbegripas i stadgandet uti första momentet.
Utskottet tillstyrker således vördsamt,
det mätte Rikets Ständer besluta att 10 kapitlet 1 § GiftermålsBalken,
sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 19 Maj
184-5, samt 11 kapitlet 3 $ samma Balk skola erhålla följande
förändrade lydelse •
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o i5.
Gifter måls-Balken.
10 Kap.
2 §.
Man och hustru hafva giftorätt till hälften hvardera i
all den egendom, lös eller fast, sorn de ega eller ega få, med
undanlag af den fasta egendom ä landel, som endera af dem
före eller under äktenskapet ärft; i den egendom njuter ej den
andra giftorätt; dock vare all årlig ränta och afrad deraf under
lösören räknad. Varder under äktenskapet egendom genom
gäfva eller testamente till ena makan gifven med vilkor, att den
honom eller henne enskildt tillhöra skall; må ej heller i den
egendom andra makan giftorätt åtnjuta.
11 Kap.
3 S.
Nu kunna de både, eller endera, hafva gjort gäld i
äktenskapet, eller till fästning och bröllops-koslnad; den skall af
bo oskiflo i lösören och aflinge gäldas, sä ock af begges deras
hus och egendom i staden. Bäcker det ej till fulla gälden; dä
fylles det, som brister, af begges arfvejord ä landet, efter den
andel, hvardera i gälden och bolaget eger. Häfver ej utan endera
arfvejord; är del mannen, betale då det. som återstår och
gäldas skaij med sin arfvejord, så långt den räcker. Är
det hustrun, belale ej mer, än dess andel i gälden; ulan sä är,
att man och hustru, begge för en, och en för begge, sig till
gäldens betalning förskrifvit hafva.
Stockholm den 26 Februari i 85 7.
Reservationer:
Af Herr Friherre Wrede: ”Då begreppet om arfvejord ännu i vår lag är
häfdadt och dertill oslridigt hör att dylik jord bör för arfvingar bibehållas, lär ensam!
af sådant skäl motionärens förslag, att giftorätt i arfvejord skulle ega rum,
Lag-Utskottets Betänkande N:o i5.
5
icke kunna liifallas, hvilket älven öfverensstämmer nied (ten mening, Utskottets Betänkande
i denna del innehåller; men Utskottet har deremot instämt med motionären
derutinnan, att giftorätt bör, utöfver hvad lag nu stadgar, lemnäs i den fasta egendom
å landet, som make före äktenskapet förvärfvat och är det denna åsigt, som
jag anser mig icke kunna dela.
Ehuru jag icke i någon mån vill förneka att innerlighet i kärlek och förtroende
hör Annas makar emellan och utgör äktenskapets rälta inre väsende, kan
jag dock ej uppfatta äktenskapet till sin yttre juridiska form, i afseende å makarnes
egendoms-förhållanden, annorlunda än såsom ett bolag, deri makarne höra förena
sina ej mindre ekonomiska än öfriga krafter för uppnående af äktenskapets ändamål,
familjens gemensamma väl och för hofring, men derföre ej deras ömsesidiga egendom
som de i bolaget insatt, vidare sammangjutas, än att den kan vid äktenskapets
upplösning hvar åt sitt håll restitueras. Släpper man bolags-begreppet, kommer
man in på godtycklighetens fält samt styr och ställer inom farnilje-området på
sätt, som, efter mitt förmenande, ensamt hör bero på makarnes godtfinnande 'efter
omständigheterne. I fråga om makars ho på landet har vår lag, så vidt jag vet,
utvecklat sig på egen grund och då den skilj t emellan makarnes enskilda och ge
mensamma
egendom synes det alt äfven den, likasom flere andra länders lagar, stödt
sina stadganden härutinnan på begreppet om bolag; och det förhållande, att lagen
anser före äktenskapet förvärfd lös egendom såsom gemensam, behöfver ingalunda
vara en inkonseqvens utan en följd deraf* att beloppet af sådan egendom svårligen
kari urskiljas. Då jag ansett mig böra omfatta bolags-begreppet såsom stöd för
mitt omdöme i förhandenvarande ämne, kan jag klarligen ej taga till mönster de
stadganden, som lagen i afseende å giftorätt i fast egendom i stad innehåller, utan
i stället finna att samma lag, såsom Lag-kommiltéen och Lag-beredningen föreslagit,
borde bringas till öfverensstämmelse med hvad nu enligt landsrätt gäller. Stadslagen
hade, som bekant är, det ännu gällande stadgande, att giftorätt eger rum i
både ärld och före äktenskapet förvärfd fastighet i stad och orsaken dertill har förklarats
vara den, att lagstiftaren ansett det hus och tomt i städerne ej utgjorde
borgarnes redbaraste förmögenhet eller värd mera att förvaras åt slägten än lös
egendom; men hvad än anledning må vara till den befintliga olikheten emellan
stads- och landsrätt, så lärer väl erfarenheten ej hafva visat att de äktenskap, deri
makarnes egendom slått under stadsrätt, mera fortvarat i innerlighet och nått sin
idé än de, för hvilkas egendoms-förhållanden landsrätt varit gällande, hvarmed jag
blott vill erinra att något skäl af sådan anledning icke finnes, hvarför ej stads-rätten
kan sättas i likhet med lands-rätten, i stället för tvertom. De exempel, som i Utskottets
Betänkande finnas anförde, för att visa huru under vår nu gällande lag
orättvisa för den ena eller andra af makarna kan uppkomma, äro hemtade. det ena
endast från olikheten emellan stads- och landsrätt, i följd hvaraf del i exemplet
6
Lag-Utskottets Betqnkande N:o 15.
framställda missförhållande hjelpes äfven om man, i motsats af hvad Utskottet föreslagit,
rättar stads-rätten efter lands-rätten, samt det andra från det fall, der. i anseende
till mannens oredliga förfarande elier makarnes mindre förutseende, lagens
föreskrift ej kan hustrun tillgodogöras, men sådant rörer väl ej eller giftorätts—
grunden, utan visar blott ett af de många lall der målsmanskap kan missbrukas.
Deremot om man delar Utskottets åsigt och lemnar giftorätt i före äktenskapet förvärfd
fast egendom, så inträffar alltid, då harn ej linnas till, en följd, som ej gerna
af någon, om än den ömmaste make, kan med likgiltighet emotses, nemligen att
hälften af den fasta egendom han fört med sig i boet, skall öfvergå till en annan
slägt. Till exempel: en man, sorn förvärfvat sig en hemmansdel, gifter sig och
efter vigseln dör hans hustru utan barn eller innan sådant hunnit framfödas och då
skola hennes arfvingar taga hälften af berörde hemmansdel. Var mannen enkling
då hap gifte sig och hade i det föregående äktenskapet barn, blir fallet ännu härdare.
För dylika händelser är visserligen för närvarande icke fast egendom i stad
fredad, men detta gifver ju än mer stöd för den satsen, att det är lagen om giftorätt
i stad, som bör ändras. Äktenskapet måste väl alltid tänkas såsom grund till
en ny familj samt den till sitt ändamål och ingalunda såsom ett sätt för den ena
makan att, utan hänsigt till nämnde ändamål, förvärfva eller dela den andras egendom.
Derpå tror jag ingalunda äktenskaps-idéen kan vinna. Genom den lika arfsrätteu
måste i allmänhet qvinnan anses lika förmögen som mannen och der våda
skulle vara för någon af makarnes utkomst sedan äktenskapet upphört,- tror jag afhjelpandet
deraf, såsom jag förut tagit mig friheten nämna, bäst sker genom frivilliga
aftal i förord eller testamente, hvilka aftal, der sann anledning tili dem förefinnes,
nog af omtänksamheten åstadkommas.
I följd af hrad jag nu haft äran anföra, får jag, för min del, vördsamt tillstyrka,
att förevarande motion ej måtte i någon mån bifallas.”
Af Herr Hasselrot. ”Utan att vara intagen af någon särdeles förkärlek lör
vår gamla lag oell dess i mänga hänseenden föråldrade stadganden, hyser jag dock
den åsigt, att den ej bör ändras, derest icke förändringen, påkallad af allmänna
meningen, leder till en högre grad af rättvisa och billighet än det lagbud, man vill
förändra; och sorn hvad fJtskottet nu föreslagit, efter min uppfattning, icke allenast
icke innehåller någon lagförbättring, utan tvertoni synes mig innebära en kränkning
af rättskänslan och eganderätten, har jag icke kunnat godkänna beslutet, emot hvilket
jag härmed vördsamt anmäler min reservation.
Sitt hufvudsakligaste stöd för den föreslagna förändringen synes Utskottet
hafva hemtat från den olikhet, sorn nu eger rum i giftorätten på landet och i staden
i så måtto, att makar få giftorätt i före äktenskapet förvärld fastighet i staden
men ej i sådan egendom å landet; och synes Utskottet vilja bevisa, att ett antagande
Läg-Ulskolléts Betänkande N:o 15.
7
af den nu föreslagna förändringen, hvarigenom giftorätten skulle bli lika på landet
och i staden, vore ett följdrigtigt godkännande af samma grundsats, hvarpå deh år
18-44 antagna lika arfs- och giftorätten hvilar, enär älven denria rätt förut var
gällande i stads-lagen; men efter min uppfattning stå grunderna för dessa skiljaktiga
lagar, — handlande den ena om makars lika rätt till gemensam egendom oCh
den andra om bestämmandet af hvad som är gemensam eller enskild egendom, —
till hvarannan icke i något sammanhang, då godkännandet af den åsigt, ätt makar
böra ega lika rätt till hvad de gemensamt förvärfva, icke betingår antagandet af den
mening, alt den ena makan skall få rätt till hvad den ändra före äktenskapet
förvärfvat.
Förevarande fråga bör således icke förvillande sämmanställäS med den om
lika arfs- och giftorätt.
Utan alla stora ord frågar jag mig hvad sorn i dertna sak är rätt och får
derpå det enkla svar: att makar skola hafva giftorätt i hvad de under äktenskapet
gemensamt förvärfva och att, enär äktenskapet ej bör anses utgöra ett förvärfningsmedel,
hvad de förut egt är deras enskilda egendom, sorn de i boét införa och
hvilken således vid dess upplösning borde dem enskildt tilldelas, såvidt dé ej derom
annorlunda förordnat.
På denna enkla grundsats hvila i förevarande fall ej mindre, med ringa afvikelse,
våra gamla lagar och 4734 års från dem codifieradé lag, utan äfvert Lågkommittéens
och Lag-beredningens förslag i ämnet; méti enär i de flesta fäll det
skulle blifva omöjligt att urskilja huru mycket penningar och lösören makar hvar
för sig i bo införa, har lagstiftaren, såsom ett undantag från nämnda allmänna
regel, stadgat att lösören och penningar skola anses såsom samfälld egendom, i
öfverensstämmelse hvarmed fastighet i stad, som i vår gamla lag, i fråga om ärf
och giftorätt, ansetts lika med lösegendom, blifvit hänförd till nämnda undantag.
Denna sista oegentlighet, i fråga om fastighet i stad, har likväl Lag-kömmittéen och
Lag-beredningen undanröjt och föreslagit : att makarne skola ega del eller giftorätt
till hälften hvardera i boets samfällighet samt att denna består Uti:
4:o lösegendom;
2:o fast egendom, som under äktenskapet förvårfvas; och
3:o all ärlig inkomst af enskild egendom.
Deremot undantages från samfälligheten såsom enskild:
4:o läst egendom, som endera vid giftermålets ingående eger eller sedan
arfvén och
2:o lös eller fast egendom, som endera genom gåfva eller testamente tinder
äktenskapet får med vilkor af enskild eganderätt.
Till närmare utveckling af sin mening yttrar Lag-kommittéen: ”När bola
get
emellan makarne uppkommer, är det icke egentligen sjelfva de ömsesidiga insat
-
8
Lag-Utskottets Betänkande N:o i5.
serna, som böra sammanblandas, utan det är förkolringen eller hvad under äktenskapet
förvärfvas, som skall utgöra det samfällda boet. Man skulle kunna lämpa
detta förhållande äfven till penningar eller annan lös egendom, som hvardera sidan
vid äktenskapets början medförde, om det gåfves en möjlighet att med säkerhet
urskilja beloppet deraf; men hvad angår fast egendom, vare sig å landet eller i
stad, så kan för detta urskiljande ingen svårighet möta.”
Det är på sådant sätt Lag-komniittéen, med bibehållande af den på rättvisa
och billighet hvilande grundsats, alt en hvar af makarne -skall få orubhadt bibehålla
hvad han sjelf förvärfvat, beredi likhet i lagstiftningen på landet och i staden.
Utskottet deremot har gått i motsatt riktning, upphäft nämnda grundsats och förvandlat
äktenskapet till etl medel att förvärfva annans egendom.
Det torde tillåtas mig få visa, till hvilka följder detta förslag leder.
En man, som före äktenskapet förvärfvat last egendom, gifter sig med en
obemedlad qvinna. Efter några års äktenskap upplöses boet genom hustruns död.
Dennas slägt — om de ej ega barn —• inställer sig då och täger hälften af den
egendom mannen före äktenskapet sjelf och ensam förvärfvat. Orättvisan i lagen
springer här så skarpt i ögonen, att den synes våldföra eganderälten. Ega makarne
barn tillsammans, blir orättvisan mindre i ögonen fallande; men deu qvarstår dock,
enär mannen då måste, medan han ännu lefver, till sina barn afträda hälften af en
egendom, sorn han utan deras moders biträde sjelf förvärfvat. Upplöses åter äktenskapet
genom mannens död, tillfaller ej hans sjelfförvärfda fasta egendom hans barn,
utan hustrun tager då hälften deraf och denna hälft beröfvas oftast barnen genom ett
nytt giftermål, hvarigenom egendomen öfvergår till en annan slägt. Häraf synes
till hvilka orättvisa följder man kommer, då man öfvergifver en sann och riktig
grundsats.
Å andra sidan har man sökt framhålla, huru hårdt det vore för en hustru,
att jemte mannen äfven förlora den lästa egendom, på hvilken de lefval och der
de båda nedlagt sina bästa krafter. Men ehuruväl jag inser det hårda i detta
förhållande, kan jag dock icke medgifva, att hustruns rätt blifvit för nära trädd,
enär hon i egendomens förvärfvande ej tagit del och enligt lag har rätt tili förkofringen
och egendomens afkastning. Här inträder emellertid mannens rätt och pligt
att betrygga sin makas framtid genom testamente, och det synes mig, som om
”äktenskapets betydelse och föreningens innerlighet” ej skulle lida något deraf, alt
den ena makan såsom gåfva emottager hvad den andra af kärlek gifver, likasom
det för den efterlefvande makan och barnen kan leda till större trygghet för deras
framtid, om mannen och fadern om sin egendom får förordna efter omständigheterna.
Det
Lag-Utskottets Betänkande N:o 15.
9
Det giltigaste skälet för förslaget har man likväl hemtat från det förhållande,
att en obemedlad man före äktenskapet inköper en fastighet, den han under äktenskapet
betalar antingen med hustruns i boet. införda penningar, eller genom flit och
omtanka med hustruns biträde, men utom det att ett sådant undantags-förhållande
ej hör kunna föranleda till rubbning i en giltig rättsgrundsats, får jag anmärka, att
lagen i 11 kap. 2 § Giftermåls-Balken lemnat tillfälle till rättelse i det förra hänseendet
genom stadgandet, att om man eller hustru gjort gäld före äktenskapet,
hvar skall gälda sin af det han eller hon förut egde.
Häremot invänder man väl, att i de liesta fall det skall vara omöjligt att
utreda beloppet å mannens skuld före äktenskapet; men om äfven så vore, hvilket
jag icke obetingadt medgifver. hör väl ett sådant svekfullt, samvetslöst beteende ej
föranleda till en mera allmän orättvisa. 1 sednare hänseendet åter eller då makarne med
gemensamt arbete och omtanka betalt en före äktenskapet inköpt fastighet, inträder
mannens rätt och pligt, att genom testamente göra sin maka den rättvisa hon
förtjenat.
Man påkallar högt en utvidgad testamentsrätt i stad. Af hvilken anledning?
Jo, till stor del derföre, att den der gällande giftorätten medför den orättvisa, att en
före äktenskapet förvärfvad egendom till stor del beröfvas en efterlefvande maka,
hvilket missförhållande man vill genom testamente afhjelpa; och nu söker Utskottet
införa samma orättvisa i giftorätten pa landet, i stället för alt, såsom Lag-kommittéen
gjort, upphäfva den i fråga om nu gällande giftorätt i stadsfastighet. Om man dertill,
såsom Utskottet i ett annat Betänkande kommer alt föreslå, inskränker testamentsrätten
på landet, så kan man icke ens genom sådant förordnande fullständigt
upphäfva missförhållandet.
På dessa grunder och enär den föreslagna förändringen icke eller är påkallad
af allmänna meningen, får jag vördsamt föreslå, att motionen lemnäs utan afseende.
”
Herrar Domprostarne Björäng och Bring instämde hufvudsakligen i hvad
Herr Hasselrot anfört.
Herr Grefve Sparre, Erik, Herr Sparre, Sigge, Herr Prosten Ljungdahl, samt
Riksdags-fullmäktige Pehr Erik Andersson från Westmanlands län och J. Lekberg
från Nerikes län hafva icke deltagit i ärendets afgörande.
Bih. till R St. Prof. 18ÖS & 1857. 7 Sami. 1 Afd. 7 Haft.
2
Hl
Lag-VtskolteIs Betänkande N:o 16.
N:o dö.
Ank. till Exp.-Utek. d. 26 Febv. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående förändring
af den genom lag fastställda arfs-ordning.
Sedan i d § af 5 kap. Årfda-Balken blifvit stadgadt, att om någon dör utan
att efterlemna bröstarfvinge, skola den dödes föräldrar, der de lefva, ensamme ärfva,
samt i påföljande § vidare förordnats, att, om en af föräldrarne afliden, böra den
aflidnes syskon ärfva med den af föräldrarne, som lefver och i ari' erhålla den del,
som bordt tillfalla den döda lädren eller modren, om lian eller hon lefvat med förklarande,
att, i händelse något af syskonen är dödt, ega dess afkomlingar i dess
rätt och ställe träda, föreskrifves slutligen i sistnämnde lagrum, att om syskon eller
afkomlingar af dem ej finnas, rnd den af föräldrarne, som lefver, taga hela arfvet.
Nu har Riksdags-fullmäktigen ./. Holm från Jönköpings län i en till Hedervärda
Bonde-Ståndet ingifven motion förmenat, att detta sednare stadgande vid vissa
tillfällen leder till orättvisa. Bland allmogen i motionärens hemort vore nemligen
brukligt att föräldrar, då något deras barn ingår äktenskap, till detta barn upplåta
sin jord, mot förbehåll om lifstids-försörjning. Denna plägsed hade sin grund i
föräldrars önskan, att bereda barnet tillfälle att kunna bibehålla sina fäders jord;
meri om barnet dör och jorden går i arf lill dess barn, samt detta äfven aflider,
tillfaller jorden den af sednare barnets föräldrar, som efterlefver. och öfvergår såmedelst
till en helt annan stam, än den, hvarifrån den kommit. Ett dylikt förhållande
syntes dock destomera obilligt, som det måste antagas att upplåtelsen skett
under förutsättning att de, hvilka upplåtit, skulle öfverlelvas af sitt barn och af detta
njuta sitt hfs-uppehälle, hvarpå de af sådan orsak icke sällan förgäta att förskaffa sig
laglig bekräftelse vid jordens upplåtande; och har motionären, på grund häraf, föreslagit,
att sista momentet af 2 § i 3 kap. Ärfda-Balken måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
Lag-Ulskotlets Betänkande N:o i (i.
”Äro ej syskon eller afkomlingar af dem; lefva dä förfäder i andra led, som
äro faderfader och fadermoder, moderfader och modermoder, tage de till hälften arfvet
med den af föräldrarne, som lefver; linnes ej någon al dem till. då tage den
af föräldrarne, som lefver, hela arfvet.”
Uti detta förslag, hvaröfver Lag-Utskottets yttrande blifvit inlordradt, har
Hiksdags-fullmäktigen Daniel Danielsson lian Jönköpings län instämt; men efter pröfning
deraf, anser sig Utskottet ej ega anledning att detsamma understödja. Deremot
förekommer nemligen, alt den föreslagna förändringen ej kunde ega rum, utan att
ilen i lag stadgade arfs-ordning till en del i sin grund rubbas. Vid utstakning deraf
har lagstiftaren beräknat menniskors naturliga böjelser och tillgifvenhet för hvarandra,
och således i den dödes ställe om hans qvarlåtenskap förordnat så som det är att
förutsätta det han sjelf skulle hafva förordnat, 0111 han i lifstiden velat sig förklara;
- och i följd deraf har härutinnan antagits såsom grundsats: ju närmare i skyldskap,
desto närmare att taga arf. Derföre har i rätt uppstigande led föräldrar blifvit
tillerkände företräde till arf framför aflägsnare förfäder; och till afvikelse från
denna ordning föranleder sannerligen icke det af motionären ifrån sin hemort liem
tade
skäl. Samma ordning, som, så vidt Utskottet har sig bekant, är antagen hos
alla civiliserade folk, är ock anvisad af naturen, samt måste följaktligen anses öfverensstämma
med det rätta eller hvila på rättvisa, hvilket7 åter icke vore förhållandet
örn, på sätt motionären önskar, arfsrätten gjordes beroende af egendoms tillfälliga
beskaffenhet eller åtkomst. I allt fall är den inkonseqvens i lagstiftningen, som skulle
blifva en följd af den föreslagna förändringen, tillfyllestgörande anledning till Utskottets
vördsamma tillstyrkande,
att Rikets Ständer mätte förklara att ifrdgasiällda motion ej
förljenar afseende.
Stockholm den 26 Februari 1857.
42
Lag-Utskottets Betänkande N:o 17.
W:o 17.
Ank. till Exp.-TJtek. d. 26 Febr. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om förändring
af 7 g i Ärfda-Balkens 12 Kap.
Uti ett tili Hedervärda Bonde-ståndet ingifvet memorial har R i k sda gs—lull mäktigen
Johannes Andersson från Elfsborgs län påstått, att det i ofvanberörda lagrum,
sådant det lyder i Kongl. Förordningen den 19 Maj 1845, förekommande stadgande,
att, då jord faller i arf till lieie, utan att kunna ”väl delas eller kl vivas”, broder
eller den, som ärfver broders lott, har rätt att systers lott, efter laga värdering,
lösa, ej är billigt oell rättvist. Då broder och syster hafva lika arfsrätt, barde de
jemväl hafva lika rätt till lösen; och för beredande deraf syntes det vara lämpligast,
att den berättigas att lösa, som vill erlägga den högsta löseskilling. I sådant afseende
har motionären yrkat, att förenämnda lagrum, så vidt det har afseende på
omförmälda förhållande, måtte erhålla denna förändrade lydelse: ”Äro delarne lika,
håfve den arfvinge rättighet att lösa den andra ut, som vill betala högsta löseskillingen”.
1 följd af remiss tillhör det Lag-Utskottet att yttra sig öfver denna framställning;
och då deremot förekommer, bland annat: att ifrågaställa löse-åtgärd står
i sammanhang med eller utgör en del af arfskifte, hvilket har till ändamål att bestämma,
huru mycket hvarje arfvinge skall i död mans bo erhålla; att ingendera
således bör kunna dervid ensidigt inverka, hvilket dock kunde inträlfa, derest föreslagna
utvägen medgåfves, helst en arfvinge dymedelst kunde uppdrifva löseskillingen
till vida högre belopp, än som motsvarar hvad han i sjelfva verket eger ärfva;
och att dessutom, om föreslagna lagförändringen skedde, all bestämmelse kommer
att saknas för det fall, att bror och syster ville betala lika mycket; — får Utskottet,
med tillkännagivande att Lag-beredningen äfven bibehållit gällande lags föreskrift
om bestämmande af lösen i förevarande fall genom laga värdering, vördsamt
afstyrka bifall till ifrågavarande motion.
Stockholm den 26 Februari 4857.
Rättelse i Lag-Utskottets Betänkande N:o IL:
Sidan 5, 3:dje raden nedifrån, slår: ”af egaren” läs: ”af fastighets-egaren”.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 4857.
Lag-Utskottets Betänkande M 18.
N:o 18.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 2 Mars 1857, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anie hung af väckta motioner om arfsrätt för oäkta barn.
Hedervärda Bonde-ståndet liar till Lag-Utskottets behandling öfverlemnat särskilda, af
Biksdags-fullmäktige Anders Persson från Nerike oell Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus
län till Ståndet ingifna memorial, derigenom blifvit föreslaget, af den sistnämnde: att oäkta
barn måtte berättigas att efter moder, som ej efterlemnar äkta bröstarfvingar, i arf erhålla
all bennes qvarlåtenskap, utom arfvejord; samt af Anders Persson, med hvilken llere af
ståndets ledamöter sig törenat: att 8 Kap. 7 § Artda-Balken måtte erhålla följande förändrade
lydelse: »Allar man barn i lönskaläge utan äktenskapslofven, det barn må ej annat
»arf taga än efter moder, der hon offentligen erkänt barnet, samt efter egna barn och
»bröstarfvingar. Men är barnet afladt i bordom eller i förbjudna leder, ege det ej arfsrätt
»efter modern. Hock njute oäkta, ehvad det är afladt i hordom eller förbjudna leder, eller
»ej, af fader och moder nödtorftig uppfostran till dess det sig sjelf nära kan. Dör fader, svaren
»arfvingar till det understöd, som han lemna bordt, efter hvad nyss sagdt är. Samma lag
»vare, der qvinna dör och lemnar efter sig barn, som ej arf tager.»
Genom dessa förslag har en fråga, som flera gånger tillförene utgjort föremål för Rikets
Ständers öfverläggningar, blifvit åter upptagen. Att den hittills förblifvit olöst, synes
emellertid ej hafva haft sin grund i något allmännare misskännande af oäkta barns rättigheter,
utan i fruktan, att ett erkännande deraf i lag skulle störande inverka på förhållanden,
hvilka lagstiftaren företrädesvis ansett sig förpligtad skydda.
Man torde ock svårligen kunna ur rättvisans idé härleda det absoluta förbud för oäkta
barn att taga vidare af hvad föräldrar efter sig lemna än till uppfostran, som gällande lag
i 7 § af 8 Kap. Ärfda-Balken innefattar; och betraktadt från mensklighetens Synpunkt, lärer
detta förbud än mindre stå att försvara.
Bih. till R. St. Prat. 1856 & 1857. 7 Sami. 1 Afd. 8 Raft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande M 18.
Rättvisan vill nemligen icke, att barn straffas för föräldrars felsteg; och mensklighetskänslan
kräfver lika ömhet af föräldrar för sina barn, de må vara frukten af en tillåten
eller otillåten förbindelse.
Härmed förnekas dock icke betydelsen af den grundsats, hvarpå ifrågaställda lagbud
hvilar: att laglig arfsrätt har sin grund i lagligt äktenskap. Men hvarje grundsats måste
städse i sin tillämpning så modifieras, att den icke kommer i strid med den allmänna rättsuppfattningen.
Derföre kunde ej eller 1734 års lagstiftare med stränghet vidhålla grundsatsen,
utan förklarades, att barn, som är afladt i lönskaläge och således är oäkta, får
arfsrätt, om blott fadern tillsäger modern äktenskap. Man kan härvid väl invända, att tillsägelsen
om äktenskap är att anse såsom en legitimation; men ostridigt är dock, att barnet
icke är en frukt af lagligt äktenskap.
I de flesta andra civiliserade länders lagar har man jemväl erkänt oäkta barns anspråk;
och genom den af Noriges stortliing år 1854 beslutade samt af Kongl. Majit sanktionerade
och den 31 Juli samma år promulgerade arfslag, förklaras uttryckligen, att oäkta
barn tager arf efter moder och mödernesfränder likasom äkta barn, samt efter fader och
fädernesfränder, till hälften emot äkta barn, om sådant finnes, och likasom äkta barn,
om sådant ej är till, så framt fadern muntligen eller skriftligen hos rätten erkänt barnet
såsom sitt.
Hvad sålunda stadgades hos brödrafolket var likväl icke der något nytt. Det var en
efterklang af deras äldsta lagstiftning, af rättsåsigter, som fordomtima i allmänhet gällde i
norden. Hos oss veko dock dessa åsigter belt och hållet undan för kristendomen. I
samma mån som denna lära med dess högre uppfattning af äktenskapets sedliga väsende
inträngde i tänkesätten, i samma mån inskränktes de rättigheter oäkta barn elter
våra äldre lagar egde, så att slutligen blott återstod deras anspråk på uppfostran och underhåll
tills de sjelfva kunna sig nära. Noriges åberopade lagstiftning, likasom lagarne hos
andra kristna folk, visa likväl att denna lära ej ovilkorligen kräfver en sådan inskränkning
— ett sådant sönderslitande af de band, som, enligt naturens lagar, förena barn och föräldrar;
och man lärer derföre förgäfves deri söka ett stöd för underkännandet af oäkta barns
ifrågaställda rättigheter.
I -olika lagar finnér man emellertid olika uttryck åt samma rättigheter. De flesta
hafva dock tillagt oäkta barn, icke, såsom i Norige, arfsrätt, utan eljest en rättighet till
större eller mindre lott i föräldrars qvarlåtenskap; och denna princip låg till grund för det
beslut, som i detta ämne vid sista Riksmöte fattades.
T sjelfva verket är dock här mera skillnad till namn än till sak. Den som har rätt
att i följd af blodsbandet få en del af eller all den egendom, som fader eller moder efterlemnar
vid sin död, han tager arf efter vårt begrepp; och den rätt, som omförmälda lagar
medgifva, är således ej annat än arfsrätt.
Det är äfven en sådan förmån, som rättvisa och mensklighet, dessa lagstiftarens osvik
-
Lag-Utskottets Betänkande M 18.
3
liga ledstjernor, påkalla, och som följaktligen måste medgifvas, såvidt sådant låter sig förenas
med i öfrigt bestående samhälls-förhållanden, hvilka ej utan våda kunna rubbas. Då
man emellertid gör sig den fråga, om denna arfsrätt må oinskränkt medgifvas eller i hvad
mån den bör inskränkas, finner man, hurusom motionärerne ej påyrkat någon dylik rätt
efter fader, och ej eller efter moder, i händelse hon efterlemnar äkta bröstarfvingar eller i
läll att det oäkta barnet är afladt i hordom eller skyldskaps- eller svågerskaps-Ied, hvari
äktenskap ej må ega rum; Och utom det att Utskottet således häraf är begränsadt, anser
Utskottet betänkligt att gå längre, än hvad sålunda är vordet föreslaget. Sådant vore stridande
helt och hållet emot sist församlade Ständers beslut och jemväl till en del emot hvad
Lag-beredningen tillstyrkt. Beredningen har nemligen ej tillerkänt oäkta barn rätt till arf
efter fader och från arfsrätt efter moder uteslutit barn, aliade i hordom eller förbudet led.
Det har blifvit sagdt, att det skäl, som föranledt inskränkning af arfsrätt till endast
efter moder, eller svårigheten att åstadkomma bevisning om faderskap, lätteligen kunde
undanrödjas, om man, likasom i Norige, gjorde faderns offentliga erkännande till vilkor
för rättigheten till arf efter honom; men i detta offentliga erkännande ligger ej den visshet,
som bär är nödig. Ar modern död, blir ofta nära nog omöjligt att kontrollera sanningen
af den förmenta faderns uppgift, och en lag i omförmälda syftning skulle följaktligen kunna
leda till bedrägliga försök emot rättmätiga arfvingar. Dessutom innebär arfsrätt efter fader
mången gång rätt till öfvertagande af vissa politiska rättigheter; och i denna omständighet
synes Utskottet ett ytterligare motiv för?finnas till inskränkningen i denna del.
Hvad angår uteslutningen af barn, aliade i hordom eller förbudet led, kan väl anmärkas,
att dessa barn lika litet äro skulden till sin tillvaro, som andra barn; men denna anmärkning
kan med lika fog framställas emot skillnaden emellan oäkta och äkta barns rät
tigheter
i allmänhet. Öfverallt finnes dock en sådan skillnad gjord; och de förstnämnde
skulle ej eller kunna tillerkännas arfsrätt, utan sårande af den allmänna sedlighetskänslan.
De leda sitt upphof från ett förhållande, hvars djupt osedliga natur hindrar föräldrarne att
emot barnen godtgöra sin förbrytelse eller att genom den äktenskapliga föreningen gifva
dem fullt lika anspråk och rättigheter som äkta barn. Ingenstädes eller under någon tid
har man derföre vågat tillerkänna dessa vanlottade barn arfsrätt.
Då sista Riksdags Lag-Utskott ansåg oäkta barn böra tillerkännas rätt till viss del af
moders qvarlåtenskap endast i det fall, att modern ej efterlemnar äkta bröstarfvingar, tog
Utskottet hufvudsakligen i betraktande det störande inflytande ett motsatt medgifvande kunde
utöfva inom familjen; och klokheten bjuder äfven lagstiftaren att iakttaga den största
försigtighet vid förändring af de lagar, som röra så ömtåliga förhållanden, som ifrågavarande.
Han måste derföre söka undvika, att förändringen ej blir ett frö till split och
oenighet eller kränkande den rätt, som allmänna tänkesättet i första rummet erkänner.
Det var ock fruktan, att den af sednaste Ständer beslutade lagen om oäkta barns rättigheter
skulle verka till svårlösta tvister, angående verkligheten af barnets härkomst, som
utgjorde den hufvudsakliga anledningen dertill, att Kongl. Maj:t fann sig föranlåten att icke
4
Lag-Utskottets Betänkande JY§ 18.
sanktionera denna lag; Och det är äfven denna omständighet, som föranledt Anders Persson
att göra moderns erkännande af barnet till vilkor för åtnjutande af den föreslagna arfsrätten.
Ett sådant erkännande skall ock undanrödja hvarje anledning till tvist om barnets
identitet; och af sådan orsak anser Utskottet sig jemväl böra understödja förslaget i
denna del..
Deremot saknar Utskottet giltig anledning att undantaga moderns ärfda jord från den
egendom, som bör tillfalla oäkta barn. Hvad modern vid sin död eger bör tillfalla hennes
arfvinge; Och tillägges hennes oäkta barn en dylik egenskap, kan icke moderns åtkomst,
såvida den är laglig, minska barnets rätt.
Den blir i allt fall kanske alltför mycket begränsad; men ett erkännande deraf i lagen,
äfven med den inskränkning, som innefattas i Utskottets nedanstående förslag, för hvars
motiver här ofvan är redogjordt, innebär emellertid en lagstiftarens hyllning åt den allmänna
rättsuppfattningen, deraf sist församlade Ständers ofta åberopade beslut måste antagas
vara ett uttryck.
I öfrigt innefattar gällande lag i 8 Kap. 7 § Arfda-Balken tillfyllestgörande bestämmelser,
angående oäkta barns rättighet att erhålla understöd och uppfostran af sina föräldrar,
eller, derest de allida, af deras qvarlåtenskap; hvadan Utskottet, som följaktligen finner
Anders Perssons förslag, så vidt det omfattar berörde ämne, ej föranleda någon lagstiftningsåtgärd,
med anledning af hvad i öfrigt blifvit föreslaget, vördsamligen tillstyrker
det måtte Rikets Ständer besluta en författning, hvarigenom., med ändring af
8 Kap. 7 § Arfda-Balken, varder stadgadt: oäkta barn, utom det, som är
afladt i hordom, eller i skyldskaps- eller svågerskaps-led, hvari äktenskap ej
får ega rum, må taga arf efter sin moder, derest barnet blifvit af henne
offentligen inför rätten eller i vittnens närvaro inför vederbörande prest erkändt
och hon ej efterlemnar äkta barn eller bröstarfvingar.
Stockholm den 26 Februari 1857.
Lag-Utskottets Betänkande Afl 18.
5
Reservationer:
af Herr Grefve Sparre, med hvilken Herr Friherre Wrede, Herr Adlercreutz, Herr Biskop
Annerstedt, Herrar Domprostarne Björling och Bring samt Herr Prosten Ljungdahl sig förenat:
»Om, vid lagstiftning, man finge rådfråga endast känslan, så skulle sannolikt icke någon
röst höja sig emot förslaget om oäkta barns rätt till en andel i föräldrarnes qvarlåtenskap.
Men redan den omständighet, att det icke ens blifvit ifrågasatt att tillerkänna dem
en sådan rätt till faderns, utan endast till moderns egendom, och icke eller detta, då barnet
är Ridt i hordom eller i förbjudna leder, ådagalägger att belt andra grunder än medlidande,
eller en viss naturlig billighetskänsla dervid måste tagas i öfvervägande.
Den grund, hvarpå ej mindre arfsrätten, än slägträtten i allmänhet hvilar, är äktenskapet,
och det derpå bygdå familjelifvet, grundvalen tillika för det sedliga samhällslifvet,
vilkoret för fostrandet af sann gudsfruktan och renhet i tänkesätt. Hvarje åtgärd, som
kunde i någon mån menligt träffa dessa samhällets rötter, synes mig betänklig.
Om lagliga rättigheter tillerkännas frukterne af den osedliga förbindelsen likasom af äktenskapet,
skall den allmänna meningen möjligen deraf komma till den slutsats, att den förstnämnda
af lagstiftaren tolereras; och den får härtill en ny grund, om dessa rättigheter tilläggas
barn födda i lönskaläge, men icke i hordom eller förbjudna leder. Hvilken giltig anledning
kan härtill anföras, om ej att den sistnämnda förbindelsen är brottslig; den förra deremot
obrottslig. Man må icke glömma att lättsinnet, sjelfviskheten, de menskliga passionerna
skola understödja en sådan slutledning.
Sedernas helgd kan aldrig nog omsorgsfullt af lagstiftaren hägnas; den minsta remna å
denna hägnad vidgar sig snart till ett rymligt inträde för lättsinnet eller sedeslösheten.
Jag behjertar mer än någon de olyckliga frukterna af menskliga lättsinnet eller passionerna.
Frågan är blott om rätta sättet att komma till deras hjelp. Föräldravård, uppfostran
i familjen är deras första och vigtigaste behof; föräldrarnes heligaste förbindelse. Vår nu
gällande lag, då den åt qvinna, häfdad i fästom, eller under äktenskapslöfte, eller kyrktagen
såsom fästeqvinna, eller sedermera trolofvad, eller tillsagd äktenskap, utan att vigsel
åkommit, gifvit laggift hustrus, och åt barnet äkta barns rätt, har sökt åt den förra bereda
upprättelse, åt det sednare slägt, uppfostran. Den har sålunda tillika anvisat mannen,
af hvilken ensam det i de flesta fall beror att bättra hvad som brutits, den enda och rätta
vägen till försoning; och det bör betraktas såsom en lycka, att opinionen i allmänhet gillar
de ingalunda sällsynta fall, då sådana försoningar ske, eller då qvinnan genom lagens medverkan
vinner upprättelse och barnet fadersnamn. Jag befarar att den af mig såsom möjlig
förutsedda omstämning i opinionen, som kunde blifva en följd deraf att konkubinatet ansåges
såsom af lagen tolereradt, kunde minska den känsla af ansvarighet, som ännu hos
mannen förefinnes; och att han på ett för hans egenkärlek mindre sårande, men för samhället
mindre välgörande sätt sökte afbörda sig sin skuld.
6
Lag-Utskottets Betänkande M 18.
Blott möjligheten häraf vore för samhället en skada, hvilken icke uppvägdes af den
högst ringa förmån, i de allra flesta fall ingen, som bereddes oäkta barn genom arfsrätt
efter modern, vanligen i saknad af tillgångar.
Man har åberopat främmande länders exempel. Principen om oäkta barns arfsrätt har
i dessa länder inkommit med den Romerska Rätten, som der blifvit gällande. Men den Romerska
Rätten är äldre än kristendomen; och Roms sedeslöshet, som också undergräfde
samhället, är alltför väl känd för att behöfva omordas. Den blef lagstiftningen öfvermäktig
och de försök, som gjordes att genom lagar tvinga till äktenskap, blefvo vanmäktiga.
Också har icke ens Frankrike, som i öfrigt adopterat den Romerska Rättens grundsatser,
vågat att, såsom Utskottet, tillägga oäkta barn arfsrätt, utan följt andra grunder vid
bestämmandet af deras anspråk. I England, hvilket land ofta åberopas såsom föresyn, har
åter någon rätt till qvarlåtenskapen, mig veterligen, icke blifvit dem tillerkänd.
På dessa skäl och då genom vår nu gällande lag rättighet till så stor del af föräldrarnes
qvarlåtenskap, som till uppfostran erfordras, blifvit oäkta barn tillerkänd, samt efter all
sannolikhet rättigheten att genom testamente förordna till deras förmån vid denna riksdag blir
utvidgad, har jag, för min del, ansett förslagen böra afstyrkas.»
Af Herr Sparre, S. »Fullt erkännande den sanningen, att äktenskapet utgör familjens
enda grund och att ifrån denna grund arfsrätten utgår, anser jag dock denna grundsats icke
vara oförenlig med åsigten om en mildare lagstiftning i afseende på oäkta barns rätt, än
den nu gällande lag innehåller. Denna är, enligt min tanke, både ofullständig och obillig
och en förändring deruti, öfverensstämmande med naturens och mensklighetens fordringar,
tror jag kunna, utan kränkning af äktenskapets helgd, åstadkommas. — Den väg Lagutskottet
vid sisthållna riksdag, i afseende å denna frågas lösning, beträdde, synes mig icke
heller nu hafva bordt öfvergilvas. Uti detta förslag, hvilket tillvann sig tre Riksstånds bifall
och således utgjorde Rikets Ständers beslut, tillstyrktes ett stadgande, hvarigenom oäkta
barn, utom det som är afladt i hordom eller i svågerskaps- eller skyldskaps-led, hvari äktenskap
ej må ega rum, tillerkändes rättighet att efter moder, som icke efter sig lemnat
äkta barn och bröstarfvingar samt icke genom testamente om sin qvarlåtenskap annorledes
förordnat, deraf njuta den del, som hon på sådant sätt bortgifva kunnat, hvilken del borde
anses såsom vore den genom laga kraft egande testamente barnet gifven.
För den rättighet tili andel i moders qvarlåtenskap, som genom nämnda förslag bereddes
oäkta barn, är, eldigt min tanka, någon annan eller vidlyftigare deduktion än den,
som kan hemtas från det nu gällande stadgandet om skyldighet att lemna sådant barn föda
och uppfostran, icke erforderlig, helst jag föreställer mig att en moder, som i lifstiden sökt
uppfylla detta med naturens första bud öfverensstämmande åliggande, svårligen kan hysa
någon annan önskan än den, att, efter dess död, synnerligen om denna inträlTar i barnets
tidigare år, en del af qvarlåtenskapen må komma barnet tillgodo. Väl lärer man häremot
invända, att lagstiftningen redan anvisar modern ett sätt för denna önskans uppfyllande, det
nemligen att till barnets förmån upprätta testamente; men man torde dervid icke böra för
-
Lag-Utskottets Betänkande M 10.
7
gata, att modern ofta nog torde vara i okunnighet om denna rättighets tillvaro, eller att
omständigheterna mången gång förhindra henne att göra bruk deraf; äfvensom att barnets
rätt såmedelst göres beroende på iakttagande af vissa former, dervid försök af afvogt sinnade
slägtingar att omintetgöra barnets anspråk icke alltid torde uteblifva.
Visserligen saknas uti Lag-Utskottets omförmälda förslag nödiga bestämmelser i afseende
å oäkta barns bevisning om sin börd samt ordnandet af de rätts-förhållanden, som af nämnde
lag-förändring föranleddes, hvilka förslagets brister ock utgjorde hinder för Kongl. Maj:ts
Nådiga bifall till förslaget; men dessa brister torde väl icke hafva varit alldeles oöfvervinnerliga.
Moderns erkännande inför presten i församlingen och hans derpå grundade intyg
om barnets börd samt arfvingarnes uti lagen uttryckta skyldighet att svara det oäkta barnet
med en viss andel uti qvarlåtenskapen eller andra lämpligare stadganden för att söka afhjelpa
de anmärkta formela bristerne uti det förra förslaget, hade, enligt min tanke, säkrare bidragit
till ändamålet, — en mildare lagstiftning i ämnet, — än det af Lag-Utskottet nu framlagda
förslag, hvilket icke torde hafva att påräkna en lika framgång.»
N:o 19.
Ant. till Exp.-Ulsk. d. 3 Mars 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, angående förändring i gällande
föreskrifter i afseende på lagfart af fast egendom.
Uti särskilda inom Hedervärda Bonde-ståndet väckta motioner har Riksdags-fullmäktigen
Bengt Nilsson från Kronobergs län föreslagit:
l:o att Rikets Ständer måtte besluta en författning af följande innehåll: »Derest köpare
af fast egendom, vare sig på landet eller i stad, antingen icke kan förete några förre egarens
åtkomst-handlingar eller ock företer för lagfarten ofullständiga handlingar, eger vederbörande
domstol, på sökandens bekostnad, genom anslag å Rättens dörr och införande af
kungörelse tre gånger i allmänna tidningar, kalla och förelägga den eller dem, som förmena
8 Lag-Utslwttets Betänkande JYs 19.
sig vara närmare berättigade till den försålda fastigheten, att inom natt och år derefter anställa
klander å den skedda öfverlåtelsen medelst laga instämning, men att, om sådant försummas,
något hinder icke möter för sökanden att erhålla lagfart:»
och 2:o att Kongl. Brefvet den 7 Oktober 1742, angående domares skyldighet att. vid
fråga om lagfart al jord å landet, inhemta upplysning huruvida jorden är af skatte- eller
krono-natur, måtte upphäfvas.
Häröfver har Lag-Utskottets utlåtande blifvit infordradt; och får nu Utskottet, efter föregången
öfverläggning, detsamma afgifva.
Hvad dervid angår förstnämnda förslag, till stöd hvarför motionären åberopat den svårighet,
som köpare af fastighet har att bestyrka säljarens åtkomst till densamma, derest
handlingarne derom gått förlorade genom vådeld eller annan dylik händelse, eller säljaren
innehaft fastigheten från den tid, då lagfart ansågs mindre nödig och således ofta underläts;
så ehuru Utskottet ej kan i allo förneka omförmälda svårighet, synes likväl det medel, som
motionären, för undanrödjande deraf, anvisat, ej vara lämpligt eller förenligt med det ändamål
man sökt med föreskriften, att lagfart ej må beviljas innan förre egarens lagliga åtkomst
är vorden ådagalagd, och den verkan, meddeladt uppbud blifvit tillagdt.
Nämnde föreskrift blef först med bestämdhet uttalad genom Kongl. Förklaringen angående
lagens rätta förstånd och tillämpning i mål, som röra klander å fast egendom, samt
hvad ytterligare vid lagfarts beviljande bör iakttagas, af den 14 Maj 1805. Redan förut
funnos visserligen föreskrifter i enahanda syftning; men man synes hafva derå fästat mindre
uppmärksamhet, med afseende å uppfattningen att lagfartens egentliga betydelse var bördemäns
uppmanande att inom viss tid göra sina anspråk gällande. För en sådan uppfattning
kan äfven åberopas att lagfarten eller egendoms ollentliga uppbjudande infördes då skyldigheten
för den, som ville sälja sin arfvejord, att hembjuda den åt fränder, upphörde; men,
utom det att flere stadganden i gällande lagstiftning utmärka, som skulle 1734 års lagstiftare
velat inlägga i lagfarten en mera omfattande betydelse, hafva, på sätt antydt blifvit, sednare
lagstiftare dermed iörenat ändamål och verkningar, hvilka gjort ett iakttagande af ifrågaställda
föreskrift för rätts-säkerheten nödigt.
Rättigheten att genom klander återvinna fastighet, som olagligen blifvit rätter egare afhänd,
ansågs, på grund al 10 kap. 1 § Jorda-Balken, vara till tiden obegränsad. En egendom
kunde således under flera generationer gå från man till man, hvilka alla dertill egde
laga lang; men visades att den en gång blifvit olagligen afhänd rätter egare, egde dennes
arfvingar återtaga egendomen. Den osäkerhet i fastighets besittning, som häraf var en
följd, gal anledning till 1805 ars ofvanberörde författning. Den utstakade nemligen en gräns
för rättighetens utöfning; men på samma gång ansåg man nödigt att, så vidt ske kunde,
för framtiden undanrödja anledningarne till klander och såmedelst befordra den säkerhet i
besittning af fastighet, som utgjorde författningens syftemål. I sådant afseende innehåller
densamma en »allvarlig påminnelse till domhafvande, att vid lagfarts beviljande noga tillse,
att,
Lag-Utskottets Betänkande, M 10.
9
att, uppå olaga åtkomst, uppbud ej varder meddeldt», i sammanhang hvarmed föreskrilves
att, då lagfart derefter sökes, böra de handlingar, sorn styrka förre egarens åtkomst,
ovilkorligen uppvisas samt till innehållet i Lagfarts-protokollet antecknas.
Genom iakttagande häraf skulle ock, åtminstone för framtiden, de händelser, hvilka föranledde
klander, till största delen förekomrnas.
Det var jemväl på sådan grund, som 1818 års lagstiftare kunde förklara att inteckning
må beviljas i fastighet, som förvärfvats genom sådant fång, sorn lagfaras bör, då uppbud
derå vunnits. Med iakttagande af det vilkor, som för uppbuds erhållande fanns stadgadt,
ansåg man egande-rätten i allmänhet försäkrad; och säkerhet i denna del utgjorde åter vilkoret
för den säkerhet, som inteckning skulle medföra.
Häraf finnes således, hurusom en af de vigtigaste lagar för den allmänna krediten blifvit
ställd i beroende af lagstiftningen i afseende på lagfart; och det var äfven hufvudsakligen
på denna grund, sorn Rikets år 1834 församlade Ständer fästade Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
på vådan af den sed, sorti hade blifvit öllig vid åtskillige underdomstolar, att
nemligen då någon säljares åtkomst ej kunde nied handlingar styrkas, genom kungörelse i
allmänna tidningarne förständiga dem, hvilka hade fog till klander af skedda köpet, att detsamma
inom viss tid vid Rätten anmäla, vid påföljd att lagfart eljest beviljades, och som
Kongl. Majit i nådigt bref af den 9 November 1838 förbjöd berörde kungörande, med uttrycklig
erinran om ett noggrant iakttagande af oftanäuinde i 1805 års förklaring gifne föreskrift
om styrkande af förre egarens åtkomst innan uppbud beviljas.
Emellertid bade inom representationen fråga blifvit väckt angående modifikation af berörde
föreskrilt för den händelse att förre egarens åtkomst ej kunde med handlingar styrkas.
Frågan fick dock ökad vigt sedan, genom Kongl. Förordningen den 19 Maj 1845,
blifvit förklaradt att, om någon säljer läst egendom till två, det fång, hvarå lagfart först
sökes, skall gälla, samt att, om förre egarens borgenärer söka inteckning i försåld fastighet.
innan lagfart derå blifvit sökt, ombytet i eganderätten ej lägger hinder i vägen för inteckningen;
och sedermera har jemväl frågan vid hvarje riksmöte upptagits, med framställning
af nära nog lika beskaffade förslag, som nu ifrågaställda. Såsom enda medlet att afhjelpa
den anmärkta svårigheten har man nemligen alltid tillgripit fångets kungörande; men
Rikets Ständer hafva likväl städse, med afseende å de förhållanden, som här ofvan äro angifne,
ansett en sådan utväg ej kunna medgifvas.
Den skulle ej eller motsvara ändamålet, så framt underlåtenhet att, inom den genom
kungörelsen förelagde tid, klandra, ej medförde trygghet emot framtida klander. Endast
derigenom kunde kungörelsen leda till säkerhet uti ifrågaställda hänseende, eller undanrödja
behofvet af annan bevisning; och derlörutan vore åtgärden af ingen betydelse. En ytterligare
inskränkning i den genom 1805 års förklaring redan begränsade klanderrätten torde
dock ej kunna komma i fråga; och minst kan en sådan göras beroende af tillfälliga förhållanden,
isynnerhet då de, lika med dem, hvilka motionären åberopat, hafva sin egentliga
orsak i enskildes försummelse att ställa sig af lagen påbjudna föreskrifter till efterrättelse,
Bih. till R. St. Brot. 1856 4 1857. 7 Sami. 1 A/d. 8 Haft. %
10
Lag-Utskottets Betänkande M 19.
Då, enligt 10 § i 4 kap. Jorda-Balken, härads eller stadens doinbok eger vitsord om
jordabref förderfvas eller förloras, kan förlusten af innehafvande handlingar till bestyrkande
af fång, som, efter gifven föreskrift, blifvit lagföljdt, ersättas; och om en fastighet gått i
arf till säljaren, men handlingarne derom förkommit, kan upplysning om förhållandet erhallas
hos vederbörande domstol, såvida ett exemplar af bouppteckningen efter den, hvilken
lemnat egendomen i arf, blifvit, enligt lagens bud, till förvarande dit ingifvet.
I allmänhet är det alltså, på sätt nyss nämndt är, åsidosättande af lagens bud, sorn
föranledt den öfverklagade olägenheten. Att undanrödjandet deraf en och annan gång kan
möta svårigheter, har Utskottet erkänt; men derföre hafva ock 1845 års lagstiftare iriedgifvit
att ansökning om lagfart må upptagas, ändå att förre egarens åtkomst ej styrkes,
och medföra enahanda verkan, i förhållande till annan egare eller intecknings-sökande, sorn
om åtkomsten blifvit behörigen ådagalagd, såvida lagfarts-sökanden inom viss tid fullgör
lagens kraf i berörde hänseende eller anställer rättegång, för åstadkommande af den bevisning,
som för lagfartens beviljande erfordras. Denna sednare utväg är ock, efter Utskottets
omdöme, den, som med rätts-säkerhetens bevarande bäst leder till målet, och som följaktligen
gör vidare lagstiftning i ämnet obehöflig. Häri har således Utskottet en ytterligare
anledning till sitt vördsamma tillstyrkande,
det mätte Rikets Ständer förklara att Bengt Nilssons ifrägaställde förslag ej
föranleder någon lag stiftning s-åt gärd.
Beträffande derefter frågan om upphäfvande af Kongl. Brefvet den 7 Oktober 1742;
så torde till en början böra anmärkas, hurusom motionären, efter uppgift, blifvit föranledd
till framställningen i denna del af det förhållande, att åtminstone en bland Rikets landtdomare
städse, då lagfart å något hemman sökes, infordrar vederbörande Häradsskrifvares
bevis angående hemmanets natur, äfven om densamma vid nyss förut för sig gången lagfart
blifvit ådagalagd. Detta hade nemligen skett med anledning af omförmälde Kongl. Bref.
Enligt motionärens åsigt hade dock sådant sin grund i en oriktig uppfattning deraf; men då
lagfarts-sökande derigenom tillskyndades onödiga kostnader, syntes Författningen böra upphäfvas,
serdeles som förhållandena i väsendtlig mån förändrats under den tid, som från utfärdandet
förflutit.
Någon sådan förändring har dock ej egt rum, som helt och hållet omintetgjort betydelsen
af denna författning, hvars ändamål var att förekomma lagfart af Kronohemman;
hvadan det ock derigenom blef ålagdt underdomare att »innan något uppbud beviljas, noga
Lag-Utskottets Betänkande Ni 20.
11
examinera oell efterfråga om hemmanet är skatte, till hvilken ända icke allenast de derå
utfärdade skatte- och faste-bref måste infordras och genomses, utan ock vederbörande Kronobetjent
höras huruvida samma hemman sedermera kunnat råka i skattevrak och iklädt
sig krononatur.»
I denna föreskrift kan ej eller Utskottet upptäcka giltig anledning till det förfarande,
som uppgifvits såsom närmaste anledning till motionärens ifrågavarande framställning. Samma
föreskrift kräfver väl bevis derom att det hemman, som uppgifves vara kronoskatte,
verkligen är af denna natur, men den erkänner så väl skattebref som fastebref såsom härutinnan
tillfyllestgörande. Det åberopade förfarandet och deraf bärflytande olägenheter, måste
således afhjelpas på annan väg, än lagstiftningens; och derföre föranlåtes Utskottet jemväl
vördsamligen
afstyrka
bifall till Bengt Nilssons yrkande om upphäfvande af Kongl. Brefvet den 7
Oktober 1742.
Slockholm den 3 Mars 1857.
N:o 20.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3 Mars 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om antagande af ett stadgande
derom, att vid arfskifte emellan syskon afseende bör göras å
verkställd uppfostran och uppnådd ålder.
Till Lag-Utskottet har Hedervärda Bonde-Ståndet remitterat en af Riksdags-fullmäktigen
A. P. Andersson från Östergöthland till Ståndet ingifven motion, hvars syftning ofvan är
angifven. Enligt motionärens omdöme vore det nemligen i hög grad obilligt att, i det fall
föräldrar dö och efterlemna flere barn, de af dem, hvilka redan erhållit uppfostran och hun
-
12
Lag-Utskottets Betänkande JM 20.
nit den ålder, att de kunna sig sjelfva försörja, hafva lika rätt i föräldrarnes qvarlåtenskap
med dem, hvilkas uppfostran är ofullbordad och som äro så unga, att många år måste förflyta,
innan de förmå att med eget arbete bidraga till sin bergning. Då de förre voro i tillfälle
att bibehålla och förkofra hvad de ärfva, måste deremot de sednares arf mången gång
användas till deras uppfostran. Denna obillighet borde dock förekommas; och för sådant
ändamål har motionären föreslagit det måtte i lag stadgas: »att när föräldrar äro döda och
»arf efter dem skiftas skall, de barn, hvilka hunnit till den ålder, att de sig sjelfva försörja
»kunna, samt till den tiden åtnjutit vård af föräldrarne, icke må i vidsträcktare mån erhål»la
del i samma arf, än att de minderåriga syskon, som ännu icke hunnit samma ålder,
arelatift till tillgångarne i boet, må undfå hvad skäligen pröfvas kan till deras vård och upp»fostran
till dess äfven de sig sjelfva försörja kunna, och det sålunda blifna öfverskottet se»dermera
alla barnen emellan lika fördelas.»
Utskottet kan dock ej dela den åsigt, som ligger till grund för berörda förslag. Det är
väl en föräldrars pligt att, så vidt de förmå, uppfostra sina barn, men de anspråk, som
barnen ega, äro ej af den natur, att jemnandet af de olikheter, hvilka tilläfventyrs härutinnan
dem emellan kunna uppstå, utgör föremål för lagens positiva bud. Derför hafva ock
våra lagstiftare uti 10 § af Arfda-Balkens 12 kap. förklarat, att hvad föräldrar kostat på sina
barn till föda, kläder, upptuktelse och bröllopskost, det må ej vid arfskifte räknas, men
att det likväl står föräldrarne fritt att, om de vilja, deremot lägga de andra sina barn något
till, som mindre njutit hafva; och detta stadgande hvilar på en ur föräldramaktens väsende
hemtad grundsats, hvars vigt innefattar tillfyllestgörande anledning för Utskottet att
afstyrka
bifall till ifrågavarande motion.
Stockholm den 3 Mars 1857.
Lug-Utskottets Betänkande M 21.
13
N:o 21.
Auk. till Exp.-Utsk. cl. 3 Mars 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vädel motion om förändring af expropriationslagen.
Uiksdags-fullmäktigen Efraim Larsson från Elfsborgs län har uti ett lill Hedervärda
Bonde-Ståndet ingifvet och till Lag-Utskottet hänvisadt memorial förmenat, att den grund,
hvarefter ersätlning bestämmes för jord eller lägenhet, som jemlikt Kongl. Förordningen den
20 November 1845 och den 27 November 1854, till allmänt behof afstås eller upplåtes,
vore obillig och oriktig. Jorden eller lägenheten borde nemligen, i enlighet med dessa författningar,
uppskattas med endast fästadt afseende å de pris, som gälla vid uppskattningen.
Priserna varierade dock alltjemnt; och då dessutom de olägenheter, expropriationen medför
för egaren, ej, på sätt ske bör, tagas i beräkning, oansedt dessa olägenheter mången gång
kunna vara serdeles betydliga, har Efraim Larsson, för tillvägabringande af billighet och
rättvisa härutinnan, föreslagit det stadgas måtte: »att icke allenast enskild jord, då den för
allmänna företag eller anläggningar är behöflig, må uppskattas efter sin kalkylerade afkastning,
åker efter kronotionde, äng efter hö och betes-mark i förhållande till det antal kreatur,
som derstädes anses kunna hafva årligt bete, utan ock att vid sådan uppskattning i
betraktande må tagas den större eller mindre vigt, som den exproprierade jorden häfver i
förhållande till den qvarvarande.»
Utskottet betviflar emellertid, att ett stadgande i denna syftning skulle närmare än föreskrifterne
i förenämnde författningar leda till rättvisa och billighet. Dessa författningar förordna
nemligen bland annat: att den, hvilken måste för allmänt behof afstå eller till begagnande
upplåta jord eller lägenhet, skall erhålla ersättning till fulla värdet af den jord eller
lägenhet, som afstås, eller af den skada och intrång, som begagnandet förorsakar, och hälften
derutöfver; — att denna ersättning skall, då parterna ej åsämjas, bestämmas af en i föreskrifven
ordning vald nämnd; — att denna nämnd skall i penningar uppskatta jord och lägenhet,
som afstås, efter dess rätta värde för egaren med afseende på tiden för afträdandet
och ersättningen för intrång i förhållande till den skada, som intrånget förorsakar; —
Bih. till R. St. Prof. 1856 & 1857. 7 Sami 1 Afd. 8 Iläft. 3
14 Lag-Utskottets Betänkande Jtä 21.
samt att om för ändamålet erfordras att blott en del af lägenhet afstås, men lägenheten genom
afskiljande af denna del varder för innehafvaren onyttig, hela lägenheten bör lösas, der
egaren det äskar.
Genom dessa stadganden har lagstiftaren, efter Utskottets omdöme, så vidt möjligt varit,
sökt bevara eganderättens helgd samt förekomma, att fastighetsegare må vidkännas någon
uppoffring, derest denna rätt måste vika för ett allmänt ändamål. Han har derföre bestämt,
att ersättningen för hvad som erfordras skall utgå till ett vida högre belopp, än verkliga
värdet deraf, och dermed velat bereda jemväl en ersättning för de olägenheter, som
egaren tilläfventyrs kunde komma att i följd af expropriationen vidkännas och som äro af
den beskaffenhet, att de ej kunna med noggrannhet mätas; och då slutligen det sätt, hvarpå
den nämnd utses, som skall bestämma ersättningens belopp, förvissar om en samvetsgrann
och omsorgsfull pröfning af betydelsen utaf de omständigheter och förhållanden, hvilka
på bestämmandet kunna inverka, anser sig Utskottet böra vördsamligen tillstyrka,
att ifrågavarande motion ej måtte någon lagstiftningsåtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Mars 1857.
STOCKHOLM, tryekt hos Eric Westrell, 1857.
Lag-Olskntlels Betänkande N:0 23.
I
HT:o 23.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 10 Mars 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändring i vissa
delar af hvad stadgadt finnes angående dammluckas öppnande.
Fran Hedervärda Bonde-ståndet hafva till Lag-Utskottet blifvit öfverlemnade
två motioner angående förändring, den ena af den tid, som för dammluckas öppnande
i vissa län är vorden bestämd genom Kongl. Förordningen den 23 Augusti
1851, och den andra af den del i 6 § 20 Käp. Byggninga-Balken, sorn
angår påföljden för underlåtenhet att i rätt tid öppna dammlucka; Och får nu Utskottet,
i anledning af dessa motioner, som blifvit väckta, den förre af Riksdagsfullmäktigen
J. P. IVallmark från Westerbottens län och den sednare af Riksdags-fullmäktigen
Josef Smedberg från Elfsborgslän, meddela infordradt yttrande.
Dervid förekommer till en början frågan om förändring i den genom 1851
års förenämnda förordning gifna tidsbestämmelse. Densamma afser Westerbottens,
Norrbottens och Jemtlands län. Förut gällde för hela Riket enahanda föreskrift
om tiden för dammluckas öppnande. Den var medelst 20 Kap. 6 § ByggningaBalken,
jemförd med Kongl. Förordningen den 3 September 1755, bestämd till
den tionde dagen i Maj månad; men genom förstberörde författning framflyttades
detta tidsmoment för omförmälda tre län till den 1 Juni. Denna framflyttning
skall emellertid, efter hvad Riksdags-fullmäktigen Wallmark förmenat, medföra
skada för de orter, hvilka man dermed velat gynna. Islossningen inträffade nemligen
der, under vanliga förhållanden, någon tid före sistberörda dag; och deraf
vore en följd, att, innan dammluckorne öppnades, mycken jord blef öfversvämmad
af vatten och så genomdränkt, att den icke i rätter tid kunde besås. I anledning
häraf har alltså motionären yrkat, att, »med ändring af Kongl. Förordningen
den 23 Augusti 1851, stadgas mätte, att dammlucka bör Öppnas sednast den
Bih. lill R. St. Prot. iSSG 8j 18S7. 7 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 1
2
Lag- Vt skol let.i Betänkande N:o 22.
18 Maj; med rättighet likväl för egare af dammar till egna sjöar och utgräfda
ängs-lägenheter att, med luckornas öppnande till dessa, förfara efter eget godtfinnande,
så framt flottning af timmer der icke måste verkställas.»
Emot en sådan förändring tala likväl de förhållanden, som legat till grund
för 1851 års åberopade förordning.
Uti underdånig skrifvelse anmälte nemligen 1848 års Ständer, hurusom den
då i allmänhet gällande föreskrift, att dammlucka borde hållas öppnad redan den
10 Maj årligen, skulle inom de norra orterna, såsom Norrbottens och Westerbottens
län, föranleda olägenheter och skada samt att, till förekommande deraf,
fråga blifvit väckt om framflyttning af tiden för dammluckas öppnande inom nämnda
län till den 1 Juni; med underdånig anhållan derjemte, att Kongl. Majit täcktes
låta, genom vederbörande embetsmyndighetcr, undersöka, huruvida förändring
af omförmälda tidsbestämmelse i allmänhet vore af behofvet påkallad, samt derefter
till påföljande Ständer i ämnet aflåta Nådig Proposition. Med anledning
häraf erhöll Kongl. Kammar-kollegium Nådig befallning att med underdånigt utlåtande
inkomma; Och sedan Konungens vederbörande Befallningshafvande blifvit
hörda samt förklarat, att den ifrågaställda förändringen skulle, särdeles inom
Norrbottens och Westerbottens län, blifva af mycken nytta för såväl jordbrukare,
som vattenvcrks-egare, enär, ty förutan, den sentida snösmältningen i Lappmarkerna
hindrade tillgodogörande af flodvattnet för ängsvattning och vattenverks
drift, samt Kongl. Kammar-kollegium, på grund häraf, i underdånighet tillstyrkt,
att tiden för dammluckas öppnande måtte för Norrbottens, Westerbottens och Jemtlands
län bestämmas till den 1 Juni, der vatten kan åker eller äng skada, behagade
Kongl. Majit till Rikets år 1851 församlade Ständer, i öfverensstämmelse
härmed, aflåta Nådig Proposition. Den blef ock af samma Ständer bifallen; Och
dermed var den lagförändring beslutad, som till efterrättelse kungjordes genom
Kongl. Förordningen den 23 Augusti berörde år.
Då häraf synes, att denna författning tillkommit efter upplysningar och yttranden
af embetsmyndigheter, hvilkas ställning gjort för dem möjligt att med
största säkerhet bedöma de förhållanden, som genom författningen blifvit ordnade;
då den omständighet, som motionären åberopat tili stöd för sitt förslag, således
måste anses såsom tillfällig och följaktligen ej eller innefatta tillfyllestgörande
anledning till förändring af lagstiftningen, som bör grundas på de allmännaste
förhållanden; Och då i allt fall en större erfarenhet cm författningens verkningar,
än den, som kunnat hittills vinnas, mäste inhcmtas, innan fråga lämpligen kan
blifva angående förändring deraf, får Utskottet vördsamligen
afstyrka
bifall till R iksilags-fullm tik t ig en IVallmarks ifrågavarande
inut ion.
La g-Utskottets Betänkande N:o 22.
3
I ordningen följer Riksdags-fullmäktigen Smed hargs motion, hvarigenom han
föreslagit, att 2:dra och 3:dje punkterna i 6 § 20 Kap. Byggninga-Balken måtte
erhålla följande förändrade lydelse:
»Första dag i Maj månad skall dammlucka öppnas, der vatten kan åker eller
»äng skada; gör qvarnegare det ej, bote tjugu daler, ersätte skadan och drage
»sjelf upp dammlucka vid dubbel bot. Tillstänges flodlucka andra gången, bafve
»Härads-Rätten magt att vite förelägga, som kan förhöjas för hvarje gång öfver»trädelse
sker. Jordegare håfve äfven våld att dammlucka öppna, då vatten pä
»dess egor står. Dämning vid vattenverk, som skadar egor, må icke ske före
»den 1 November, såvida privilegier ej lemna tillåtelse, vid bot, som sagdt är.»
Meningen med detta förslag är uppenbar vid jemförelse af de stadganden,
hvilkas förändring yrkas. Sedan i 1 mom. af ifrågaställa § blifvit stadgadt,
att om qvarnar finnas vid samma ström, då må den öfre ej hålla vatten från
den nedre, och den nedre ej stämma upp för den öfre, utan bör hvardera qvarnens
innehafvare sjelf draga upp stigbord sitt eller böta tre daler första gången
sådant underlåtes, samt sex daler hvarje gång derefter, allt med skyldighet att
gälda den skada, underlåtenheten annan förorsakar; så föreskrifves i den del,
hvars förändring motionären satt i fråga, att dammlucka skall öppnas den 1 Maj,
der vatten kan åker eller äng skada, vid bot, som i 1 mom. sägs. Och häraf
följer, att motionären önskar l:o att ansvaret för den vattenverks-egare, som underlåter
att i rätt tid öppna dammlucka, må varda förhöjdt och kunna än vidare,
efter domarens bepröfvande, förhöjas; 2:o att den jordegare, sorn lider af vattenuppdämning,
vållad genom vattenverks-egares berörda underlåtenhet, må tillerkännas
den hittills saknade rättigheten att, utan annat bemyndigande, sjelf öppna
dammlucka; och 3:o att i omförmälda lagrum måtte inflyta en deri nu ej meddelad
föreskrift om tiden, då dammlucka bör tillslutas.
Det skulle dock ej vara förenligt med rätts-säkerheten eller med grundsatserne
i vår lagstiftning att tillåta den, hvilken anser sig lida men af vattenuppdämning,
att sjelf, utan offentlig myndighets anlitande, undanrödja hvad han
förmenar utgöra orsak till uppdämningen; Och då Kongl. Kungörelsen den 6
Augusti 1815 redan förbjuder uppdämning höstetid före den 1 November, är vidare
lagstiftning derom ej behöflig.
Deremot finnér Utskottet, lika med motionären, det ansvar för underlåtenhet
att i rätt tid öppna dammlucka, som bestämmes i 6 § af Byggninga-Balkens 20
Kap., vara alltför ringa till underlåtenhetens förekommande. Visserligen är den,
som derigenom orsakar skada, skyldig att densamma godtgöra, men den kan
mången gång ej till fullo ådagaläggas; och den frestelse till öfverträdelse af lagens
föreskrift härutinnan, som ligger i den fördel, hvilken dymedelst kan vinnas,
motverkas ej genom den obetydliga bötes-påföljd, som derför är bestämd. För att
i någon mån gifva kraft åt lagen i denna del, har Utskottet derföre ansett an
-
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o 23.
svaret böra, på sätt motionären yrkat, höjas till 20 daler första och 40 daler
öfriga gånger, någon underlåter att å föreskrifven tid öppna dammlucka. Men
som Utskottet anser det vara betänkligt, att öfverlemna åt domaren att öka ansvaret,
derest han i något fall skulle finna det otillräckligt, är Utskottet af Riksdags-fullmäktigen
Smedbergs framställning blott föranlåtet till det vördsamma
tillstyrkande:
att Rikets Ständer mätte besluta en författning, hvarigenom, med
ändring af 20 Kap. 0 § Byggninga-Ralben, stadgas, alt den,
som underläter honom åligga/ide skyldighet i afseende pä dammluckas
öppnande å lid, som genom lag och författningar bestämmes,
skall böta första gängen tjugu daler och sedan hvarje gäng
dubbelt.
Stockholm den 10 Mars 1857.
\:o 23.
Ånk. lill Exp.-Utsk. den 16 Mars 1S57, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om införande af en så kallad
summa appellabilis.
Med summa appellabilis förstås det belopp, hvartill en af domstol bedömd
sak måste uppgå, derest talan emot domen må i högre Rätt fullföljas. För närvarande
är emellertid hos oss parters rätt i omförmälda hänseende ej på något
sätt bunden. De föreskrifter, som i sådant afseende funnits, försvunno i sammanhang
med instantiernas minskning från fyra till tre, eller då Rådhus-Rätten
nedflyttades från andra till första domstol i stad och andra instantien å landet
eller Lagmans-Rätten upphörde, samt den instantie, som låg emellan första domstolen,
såväl i stad som å land, och Hof-Rätt följaktligen bortföll. Det var nemligen
endast såsom vilkor för rättigheten att under Hof-Rätt vädja stadgadt, att
Lag-Utskottets Betänkande N:o 23.
5
hufvudsaken mod ränta och afgäld, som fordras, skulle uppgå till ett visst belopp
eller 50 daler, enligt ursprungliga lydelsen af 7 och 16 §§ i RättegångsBalkens
25 kapitel. Från Under-Rätten eller första domstolen egde man deremot,
utan afseende å värdet eller beloppet af det, som omtvistades, gå till högre
Rätt; och rättigheten att få en sak af två domstolar bedömd var alltså ej
beroende deraf.
Detta förhållande kunde icke undfalla 1849 års lagstiftare, då de inskränkte
instantiernas antal. Och derföre blef det öppet att under Hof-Rätt, såsom numera
andra domstolen, draga hvarje sak, den må angå huru litet som helst.
Man hoppades emellertid, att det band å trätlystnaden, som den borttagna summa
appellabilis hade utgjort, skulle ersättas af. den medgifna rättigheten att,
utan afseende å fullföljd talan emot Under-Rätts beslut, derå söka verkställighet.
Redan vid sistförflutna Riksmöte anmärktes dock inom representationen, att denna
rättighet visat sig för ändamålet otillräcklig; men derpå grundade förslag att göra
sakens belopp till vilkor för rätt att under Hof-Rätt vädja emot Härads- och
Rådhus-Rätts dom, på sätt tillförene varit förhållandet, vann likväl icke Rikets
Ständers bifall. Det oansedt har detta förslag nu blifvit åter upptaget inom
Höglofl. Ridderskapet och Adeln af Herr Grefve Taube, II. E., som yrkat, det
stadgas måtte: "att vad emot Härads- eller Rådstufvu-Rätts dom eller utslag
endast skall vara tillåtet, der hufvudsaken med ränta och afgäld, som fordras,
stiger öfver femtio daler, utom rättegångskostnaden.»
Lag-Utskottet, som öfver detta förslag har att sig yttra, kan emellertid,
med afseende å ofvananinärkta förhållanden, ej förorda detsamma. Parters rättighet
att alltid kunna få en sak, den må angå litet eller mycket, af två domstolar
bedömd, är hos oss lika gammal med den stadgade rättegångs-ordningen.
Den har på så sätt blifvit införlifvad med tänkesätten; Och den lärer derföre
svårligen kunna inskränkas. Tilläfventyrs hade dervid fästats mindre vigt vid
den år 1849 verkställda minskningen af instantiernas antal; men att den då ej
egde rum, vittnar om lagstiftarens aktning för bestående rättigheter och allmänna
tänkesätt.
Korrektivet emot Hof-Rättens öfverhopande med mål torde följaktligen böra
sökas på annan väg, än den motionären nu anvisat. Dessutom skulle ett stadgande
i föreslagna syftningen ej särdeles verka för ändamålet. Det måste nemligen
tagas i betraktande, att summa appellabilis ej kan komma i fråga i andra
mål, än de, som genom vad fullföljas; att dess-a utgöra knappast hälften af dem,
hvilka dragas under Hof-Rätt; att större delen af desamma angå icke vissa belopp,
utan rättigheter af den art, att de ej till visst värde i penningar sättas
kunna; och att af de förra flertalet röra belopp, sorn vida öfverstiga det nu ifrågaställa.
Vinsten vöre följaktligen alltför obetydlig för att ernås genom uppoffring
af en grundsats, som isynnerhet är af betydelse hos ett folk, som städse funnit
6
Lag-UIskollels Betänkande N:o 33.
ett värn för frihet och rätt uti deras lagar och rättigheten att påkalla deras tillämpning.
Häraf förklaras ock frågans utgång vid sista Riksmöte; Och Utskottet
tvekar således icke att tillstyrka,
det malte Rikets Ständer förklara, att ifrågavarande förslag ej
kan bifallas.
Stockholm den 10 Mars 1857.
Reservation
af Herr Grefve Sparre, E.: »Då rättegångs-kostnaden i Hof-Rätt högst sällan,
om någonsin, understiger Sexton Riksdaler 32 skillingar Banko, samt till följd af
stadgandet i 21 Kap. 4 § Rättegångs-Balken, kostnads-ersättning i Hof-Rätt nästan
aldrig tillerkännes den vinnande, der han tappat vid Under-Rätten, så kan
för den derstädes tappande det icke vara någon fördel att fullfölja en sak, som
icke öfverstiger detta belopp, och följaktligen, om den också vinnes, icke motsvarar
rättegångs-kostnaden. Att bereda tillfälle för trätlystna parter att, instantierna
igenom, fullfölja en tvist, utan annat ändamål än att tillfredsställa deras
trätgirighet, kan icke vara afsigten med domstols-inrättningen. Genom den nuvarande
lagstiftningen förledes någon gång den, som icke känner stadgandet i
ofvannämnde lagrum om qvittning af rättegångs-kostnaden, att fullfölja en sak i
den förmodan att, om den vinnes, kostnaderne skola honom godtgöras. Också
är i nästan alla samhällen en summa appellabilis bestämd för måls fullföljd från
lägsta instanserne. Hvad angår Representationens åsigter, så blef Utskottets afstyrkande
utlåtande i detta ämne vid sednaste Riksdag endast af två Stånd bifallet,
af ett återremitteradt och af det fjerde lagdt till handlingarne, sedan upplyst
blifvit att frågan genom de två Ståndens beslut förfallit. I denna omständighet
finnér jag således icke något särdeles stöd för Utskottets åsigt; och då
under diskussionen i Utskottet blifvit upplyst, att till Högsta Domstolen fullföljas
mål, som angå tre skillingars värde, så anser jag nödigt att för process-lystnaden
sätta en gräns; och får således, för min del, vördsamt tillstyrka
bifall till motionen.
Lag-Vtsliollels Betänkande N:o 24.
7
M:o 24.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Mars 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, angående upphäfvande
eller ändring af hvad finnes stadgadt i afseende på revisionsskilling.
I följd af erhållna remisser å särskilda motioner, som blifvit väckta, inom
Jlöglofliga Ridderskapet och Adeln, af Herr Grefve Taube, 11. E., och Herr
Palmcrantz, J. M., samt, inom Hedervärda Bonde-Ståndet, af Riksdags-fullmäkt
ige Anders $ Persson från Östergöthland och Johan Lekberg från örebro län,
har Lag-Utskottet att yttra sig öfver nedannämnde frågor, hvilka, med afseende
å beskaffenheten, lämpligast besvaras i följande ordning:
a) Angående revisions-skillings upphörande.
Derom är framställning gjord af Riksdags-fullmäktigen Johan Lekberg. Han
anser nemligen föreskriften i 30 Kap. 1 § Rättegångs-Balken, att den, som vill
fullfölja underdånig talan emot Hof-Rätts dom och utslag, bör inom viss tid i
Hof-Rätten insätta 200 daler eller 100 Riksdaler Riksgälds-sedlar, vara oförenlig
med rättvisa, helst det bör stå hvar och en, som råkar i rättegång, fritt att få
rättegången pröfvad i alla instantier, utan en så betydlig penninge-uppoffring, som
den ifrågaställda, samt det måste förutsättas, att ett tillfyllestgörande korrektiv
emot Högsta Domstolens obehöriga anlitande finnes i berörda Kapitels 16 §, enligt
hvilken den, som pröfvas hafva emot bättre vett och klara skäl dragit en
sak under Konungen, skall böta 500 daler.
Vöre denna förutsättning grundad, så är ock ostridigt, att anledning saknades
för bibehållande af revisions-skilling. Men emellan det brottsliga missbruket
8
Lag-Ulskotlels Betänkande N:o 2 1.
af rättegång och det oförståndiga eller obetänksamma bruket deraf är en väsendtlig
skillnad; Och det är blott det förra, som nyssberörda lagrum bestraffar och
dymedelst söker förekomma. En garanti emot den högsta domaremaktens anlitande
i andra fall, än då man dertill manas af sakens vigt och en fullkomlig öfvertygelse
om densammas rättvisa, har dock städse ansetts nödig; och den föreskrift
om nedsättning af revisions-skilling, som ännu gäller, meddelades äfven för sådant
ändamål redan året efter Hof-Rättens tillkomst.
Denna föreskrift afskär ej eller rättigheten för någon, som anser sig förnärmad,
att påkalla Högsta Domstolens pröfning. Friheten dertill står alla öppen;
men i detta, likasom i andra fall, är nödigt att för frihetens utöfning uppställas
sådana vilkor, att den icke må begagnas tiil skada för samhälls-ordningen. Detta
inträffade dock säkerligen, om det återhållande band, som förefinnes i omförmälda
föreskrift, borttages.
Högsta Domstolen, som för närvarande ej, utan svårighet och den största
ansträngning, medhinner pröfningen af der fullföljda mål, skulle nemligen då blifva
så öfverhopad, att den omöjligen vore i stånd att fullgöra sina funktioner. Derom
vittna mängden och beskaffenheten af de saker, hvilka, med afseende å de sökandes
fattigdom, utan revisions-skilling dragas under Domstolens pröfning. Hade
dessa sökande varit i de vilkor, att de måst nedsätta revisions-skilling, .skulle
troligen de fleste bland dem afhållit sig från att besvära högsta domaremakten;
ty fruktan för en onödig uppoffring väcker vanligtvis besinning; och det ovissa
hoppet om vinst skulle derföre i många fall gifvit vika för en befarad förlust af
revisions-skillingen.
Denna förlust eger nemligen endast rum i den händelse, att Högsta Domstolen
gillar Hof-Rättens dom; då faller revisions-skillingen Kronan till; i annan
händelse får den återtagas af sökanden, hvilken således icke förlorar något, om
han har rätt, utan blott ställer en borgen derför att han, åtminstone efter egen uppfattning,
icke klagar i oträngdt mål; och då revisions-skilling ej kommer i fråga
i andra saker än de, hvilka helt och hållet angå parters enskilda rättigheter
eller sådana förhållanden, som i allmänhet säkrast bedömas af den egna rättskänslan,
och då, efter hvad ofvan är antydt, någon så beskaffad borgen, som
den omförmälda, icke fordras af den fattige, lärer ifrågaställda föreskrift ingalunda
kunna anses vara med rättvisan oförenlig.
Betydelsen deraf hindrade äfven Kongl. Majit att sanktionera 1851 års
Ständers beslut om minskning i revisions-skillingens belopp; och derföre tvekar
ej eller Utskottet att vördsamt
afstyrka
bifall till Rihsdags-fullmiiktigen Lekbergs ifrågavarande
motion.
b) angå
-
Lag-Utskoltels Betänkande N:o ii.
9
b) ingående förändring i riikonen för skyldigheten att nedsätta
revisionsskilling.
År någon så fattig, att han ej eger i löst och fast gods, sorn för gäld ej
häftar, 500 daler, då inå han, enligt 6 § i Rättegångs-Balkens 30 Kap., hos
Konungen, utan penningar, fullfölja den sak, hvars underdåniga fullföljd eljest ej
är tillåten utan nedsättning af revisions-skilling. Efter hvad Riksdags-fullmäktigen
Anders Pehrsson nu förmenat, skulle likväl en sådan myntförsämring hafva egt
rum under den tid, som förflutit sedan berörde stadgande gafs, att omförmälda
belopp och 5,000 R:dr Riksmynt kunna anses svara emot hvarannan; men då
deraf följde, att den, hvars behållna förmögenhet ej uppgår till sistnämnda summa,
borde vara befriad från nedsättning af revisions-skilling, har Anders Pehrsson
yrkat, att egandet af en sådan förmögenhet måtte göras till vilkor för skyldigheten
att nedsätta revisions-skilling, och lagen alltså förändras i denna syftning.
Dertill synes dock den åberopade myntförsämringen ej innefatta tillfyllestgörande
anledning. Har derigenom inträffat, att en mindre förmögenhet, än
lagstiftaren ursprungligen afsett, tvingar part att nedsätta revisions-skilling, så har
revisions-skillingens värde dermed ock minskats i motsvarigt förhållande. Men
deraf följer, att om ett återställande af lagens förra betydelse härutinnan skulle
vara nödigt, måste revisions-skillingens belopp höjas i samma proportion. En
sådan förhöjning kan dock icke komma i fråga; och då ett oförändradt bibehållande
af .revisions-skillingens belopp, men förhöjning af förmögenhets-beloppet i
den grad, som motionären föreslagit, skulle nära nog omintetgöra all verkan af
lagstiftningen i denna del, får Utskottet vördsamligen tillstyrka,
att Rikets Ständer mätte afslå nu omförmälda förslag.
c) Angående förändradt sätt för erläggande af revisionsskilling.
Härutinnan har Herr Grefve Taube, med anledning deraf att revisionsskilling
nu mera tillfaller Kronan, om Högsta Domstolen gillar IIof-Rätts dom, hemställt,
om icke stadgas bör, att revisions-skilling hädanefter skall utgå i charta
sigillata å 100 Riksdaler Riksmynt; att dylik charta således bör äf revisionssökande
ingifvas till Hof-Rätten, som fogar densamma till de handlingar, hvilka
Hof-Rätten, i följd af revisions-ansökningen, till Kongl. Maj:t i underdånighet insänder;
samt att i Högsta Domstolens dom eller utslag må inflyta yttrande derom,
huruvida sökanden är berättigad att återfå chartan.
Bih. lill R. St. Prot. 1856 & 1857. 7 Sami. 1 Afd. 9 Häfl. 2
10
Lag-Utskottets Betänkande N:o 24.
Utskottet kan dock ej eller understödja denna hemställning. Visserligen
skulle någon minskning i Hof-Rätternas göromål genom en föreskrift uti nu i
fråga ställda syftning kunna åstadkommas och Hof-Rätterna dermed befrias från
redovisnings-bestyr, hvilka i sjelfva verket ej tillhöra domaren; men då i betraktande
tages, bland annat, att revisions-sökande i stället tillskyndades olägenheter,
hvilka för närvarande ej ega rum, samt att en vid handlingarne bilagd charta
lätteligen kunde förkomma, hvilket åter vållade oreda, derest sökanden blefve
berättigad att den återfå, anser Utskottet sig hafva tillräckliga skäl för sitt vördsamma
tillstyrkande,
alt Herr Grefve Taubes ifrågavarande motion måtte lemnäs utan
afseende.
d) Angående tiden för revisions-skillings nedsättande.
Enligt 30 Kap. 1 § Rättegångs-Balken åligger det den, som söka vill, att
Konungen må pröfva Hof-Rätts dom och utslag, som i hufvudsaken fallit, att
gifva det skriftligen tillkänna i Hof-Rätten innan klockan tolf å sjunde dagen,
den oräknad, då utslaget föll, samt att tillika insätta 200 daler eller så mycket
i guld eller silfver, sorn deremot svarar. Att denna tid för missnöjes anmälande
och revisions-skillings nedsättande är alltför kort, lärer ej kunna bestridas. De
fleste af rättssökande äro nemligen bosatte på orter, så aflägsna från Hof-Rätten,
att de svårligen medhinna att inom behörig tid anskaffa penningar och gifva
sina i Hof-Rätten begagnade ombud nödiga föreskrifter; och tiden är helt och
hållet otillräcklig för den part, som önskar ätt rådfråga sig med sakkunniga personer
innan han beslutar att i underdånighet klaga. Af sådan anledning har
äfven Lag-beredningen föreslagit, att tiden måtte utsträckas till tjugu dagar, och
som denna tidsbestämmelse, efter Utskottets åsigt, är lämplig, får Utskottet, med
anledning af de förslag, hvilka Herr Palmcrantz och Riksdags-fullmäktigeh Anders
Pehrsson i denna del framställt, vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte besluta, det skall t § / mom. af 50
Iiap. Rättegångs-Balken erhålla följande förändrade lydelse:
Hvar sorn söka vill, att Konungen må pröfva Hof-Rätts dom och
utslag, som i hufvudsaken fallit, gifve det skriftliga tillkänna i
Hof-Rätten innan klockan tolf å tjugonde dagen, den oräknad,
då utslaget föll, och sätte der tillika in tuhundrade daler eller så
mycket i guld eller silfver, som deremot svarar.
Stockholm den 10 Mars 1857.
Lag-Utskottets Betänkande N:0 25.
11
Reservation:
af Riksdags-fullmäktigen Lekberg mot den del af förestående betänkande, som
innefattar afstyrkande utaf hans förslag, angående revisions-skillingens upphörande.
N:o 25.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1C Mars 1857, kl. 2 e. m.
\
Betänkande, i anledning af vuckt motion, angående förmånsrätt för
sockenmagasiner.
Herr Doktor Björkman har uti ett till Högvördiga Preste-Ståndet ingifvet
memorial föreslagit, att, medelst ett tillägg till 6 § 17 Ka,p. Handels-Balken,
»alla, med så väl i förra, som i sednare tider behörigen fastställda reglementen
försedda sockenmagasiner måtte erhålla enahanda förmånsrätt, som Kronans eller
jordegares räntor, eller ock näst efter dem».
Efter hvad motionären i omförrnälda, till Lag-Utskottet remitterade memorial
derjemte andragit, skulle nämnde magasiner, såsom besparings- och nödhjelps-anstalter
för fattiga jordbrukare under missvextår, vara att hänföra till
milda stiftelser. Kongl. Maj:t hade ock fastställt åtskilliga magasiners reglementen,
enligt hvilka samma magasiner borde för lemnade lån åtnjuta förmånsrätt
hos låntagaren. Men inom lagskipningen hade man likväl förnekat giltigheten
af dessa reglementen, hvad förmånsrätten angick. Så skall t. ex. en ÖfverRätt
nyligen hafva ogillat det anspråk på företrädesrätt, som ett sockenmagasin
framställt i en låntagares konkursmål, ehuru magasinets reglemente, som stadgade,
att magasinet borde för lån hos låntagare, lika med Kronan, åtnjuta företräde
framför annan borgenär, blifvit den 19 April 1751 i allo till vederbörandes
efterrättelse af Kongl. Maj:t gilladt och faststäldt. Det vore dock af vigt att få
utredt, huruvida de af fordna konungar fastställda reglementen härutinnan må
gälla såsom lag. Men i sådan händelse syntes åter ett stadgande derom böra
12
Lag-Utskottets Betänkande N:0 !S.
inflyta i allmänna lagen; och det är till följd häraf, som förenämnda förslag
blifvit framstäldt.
Denna motionärens redogörelse utmärker emellertid, som skulle han med
sitt förslag egentligen hafva för ändamål att få lagstiftande maktens bekräftelse
på de uti åtskilliga sockenmagasiners, af framfarae konungar fastställda reglementen
förekommande stadganden, enligt hvilka dessa magasiner skulle åtnjuta
förmånsrätt till betalning hos låntagare för lemnade lån, i den händelse att
samma stadganden redan medföra giltighet, eller, med andra ord, att i lagstiftningsväg
få förklarad!, i hvad mån berörda stadganden må tillerkännas laga verkan.
Pröfningen deraf kan likväl ej i den af motionären nu anvisade ordning
ega rum; men då framlagda förslaget häntyder på en önskan att tillvägabringa
en vidsträcktare lagstiftnings-åtgärd, eller att bereda förmånsrätt för sockenmagasiners
fordringar i allmänhet, utan afseende å hvad förut i speciela fall derom
kan vara stadgadt, tillkommer det Utskottet att ur sådan synpunkt betrakta ifrågaställa
förslag
Deremot möta likväl då flera betänkligheter. Först och främst lärer icke,
om än sockenmagasiner vore att hänföra till fromma stiftelser, från denna egenskap
kunna härledas giltigt skäl för den yrkade förmånsrätten. Val tillerkänner
lag och författningar kyrkor och fattigkassor m. fl. anstalter, som äro hänförliga
till nämnde stiftelser, förmånsrätt för oredovisade medel hos deras föreståndare;
men emot låntagare hafva de ej annan rätt, än fordringsegare i allmänhet; hvadan
det stöd, motionären för förslaget hemtat från sockenmagasiners föregifna egenskap
följaktligen förfaller, helst dessa inrättningar ej kunna hafva större anspråk
på lagstiftningens skydd än andra likartade; och då dertill kommer, att ett bifall
till förslaget skulle öka antalet af tysta förmånsrätter, hvilkas menliga inflytande
på dqn allmänna krediten redan länge varit erkänd och öfverklagad, får
Utskottet vördsamt tillstyrka,
att ifrågavarande motion ej måtte någon lagstiftnings-åtgärd
föranleda.
Stockholm den 16 Mars 1857.
Reservation:
af Riksdags-fullmäktigen J. Lekberg från Örebro län, hvilken ansåg att sockenmagasin,
i följd af dess egenskap af from stiftelse, borde tillerkännas den förmånsrätt,
motionären åsyftat.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
Lag-Utskottets Memorial N:o 26.
1
i\:o 26
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Mars 1857, kl. 3 e. m.
Memorial, i anledning af äterremiss af Utskottets Betänkande N:o
H, öfver väckta motioner, angående inteckning af aftal
om nyttjanderätt till fastighet i stad.
Berörde Betänkande har, på grund af framställda anmärkningar, blifvit af
Högv. Preste-Ståndet till Lag-Utskottet återremitteradt; men som detsamma blifvit
bifallet af Högloft. Ridderskapet och Adeln den 10:de, af Vällofl. Borgare-Ståndet
den 14:de och af Hederv. Bonde-Ståndet den 4:de innevarande månad, samt tre
Stånds mening i frågor af förevarande beskaffenhet, jemlikt 87 § Regerings-Formen
och 3 punkten 49 § Riksdags-Ordningen, utgör Rikets Ständers beslut, anser
Utskottet något utlåtande i anledning af de framställda anmärkningarne ej erfordras
; hvilket Utskottet härmedelst far hos Högv. Preste-Ståndet vördsamt anmäla.
Stockholm den 20 Mars 1857.
Bill. lill ii. St. Prol. iSS6 8j i867. 7 Sami. 1 Afd. 10 Haft.
1
2
Lag-Utskottets Betänkande N:o ST.
mT:0 27.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Mars 1857, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om förändring af 1 och 5 *
§§ i 5 kapitlet liandels-Balken.
Uti ett till Vällofl. Borgare-Ståndet ingifvet och till Lag-Utskottet remitteradt
memorial har Herr Stolpe väckt berörde fråga. Af hvad memorialet innehåller
synes, att han dertill blifvit föranledd af det förslag till sådan förändring
i våra grundlagar, att Magistrats-personer och fastighets-egare i stad skulle i
afseende på representations-rätten för staden införlifvas med borgerskapet och således
erhålla säte och stämma i Borgare-Ståndet, som från sista Riksmöte varit hvilande.
Den samhällsklass detta förslag angår finge nemligen, efter motionärens åsigt,
derigenom sina billiga anspråk på politiskt och socialt berättigande ej mer än till hälften
uppfyllda. Den skulle väl å kommunens vägnar få deltaga i statens angelägenheter;
men den egde deremot ej någon talan i fråga om kommunens flesta och
vigtigaste ärenden, enär borgarerätt utgjorde vilkor derför. Förnuft och rättvisa
fordrade emellertid, att den jemväl i sednare fallet försattes i lika ställning med
borgerskapet, derest omförmälda förslag upphöjes till lag. Och om än förslaget
skulle falla, så försvunne dermed ej behofvet af en sådan reform i städernas styrelse
och förvaltnings-väsende, att ifrågaställde samhällsklass må få ett behörigt
inflytande derpå. Då nu detta ändamål syntes lämpligast kunna vinnas på det
sätt, att de stadsinnevånare, hvilka skulle erhålla representations-rätt, förklarades
behörige att förvärfva borgarerätt, medelst tillägg till ofvanberörde lagrum, som
utstaka sätt för burskaps vinnande och uppsägande, har motionären föreslagit, att
1 och 5 §§ i Handels-Balkens 3 kapitel måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Lag-UlskoUcls Betänkande N:o 27. 3
» 1 §. Vill någon burskap vinna, ehvad han är inländsk eller utländsk man;
söke det hos Borgmästare och Råd och nämne derhos den handel, handtverk
eller annat borgerligt yrke, deraf han sin näring häfver. Varder det honom då,
efter stadens äldstes hörande, af Borgmästare och Råd beviljadt, gore så vanlig
borgare-ed, derå burbref gifvas må; och varde hans namn och yrke, med år och
dag, dä han född är och borgare-ed aflagt, i stadens bok inskrifna. Egare af
hustomt, så ock egare eller innehafvare med ständig besittningsrätt af jord under
stadens domvärjo, äfvensom Magistrats-person derstädes, håfve ock rätt att,
i den ordning nu sagdt är, burskap vinna. Afträder han från fastighet eller syssla,
på grund hvaraf burskap vunnits, vare desslikes anteckning derom gjord i
stadens bok; och vike burskaps-rätten till dess han annan sådan egendom eller
syssla förvärfvat.
§ 5. Vill man säga upp burskap, gore det inför Borgmästare och Råd, och
gifve derhos ut belöpande utskylder till kronan och staden eller ställe der borgen
före. Sedan gifve honom Borgmästare och Råd bref uppå, att han burskapet
sig rätteligen frånsagt och sin borgarepligt fullgjort, och vare han utur stadens bok
afförd. Flyttar han utrikes, gifve ut sjette penningen af all sin egendom, Konungen
och staden till tveskiftes, der ej annorlunda emellan begge riken slutet är.
Förer han egendomen ut eller bjuder han till att skaffa den bort, förr än afgiften
betald är; håfve då förverkat hälften deraf. Flyttar han till annan ort inrikes,
vare för afgift fri, der ej annorlunda särskildt stadgadt är. Flyttar han förr, än
han burskap uppsagt och bevis undfått, att han sin borgarepligt fullgjort, bote
femtio daler och njute dessförinnan ej burskap i annan stad.»
Vid behandlingen af det ämne, som härigenom blifvit gjordt till föremål för
Utskottets bedömande, har Utskottet ej kunnat undgå att erkänna detsammas vigt
och betydelse; men då Utskottet kommit i tillfälle inhemta, att, sedan Kongl.
Maj:t den 19 Oktober 1855 i nåder tillsatt en kommitté för uppgörande af förslag
angående ordnings-stadgar för städerna samt till de jemkningar i de rörande städernas
ekonomi- och polismål meddelade stadganden, som, i anseende till förändrade
förhållanden, kunde finnas af behofvet påkallade, denna kommitté, för fullgörande
af berörde, på en tidsenlig reform af städernas administration och styrelse
syftande, uppdrag, upptagit den dermed sammanhängande fråga, angående de rättigheter,
som i sådant afseende må tillkomma de städernas innevånare, hvilka ej
tillhöra nu varande borgerskapet, och de vilkor, under hvilka dessa rättigheter
böra beviljas, eller enahanda fråga, sorn motionären genom sitt förslag till besvarande
framställt; då man således kan emotse frågans lösning efter en noggrann
utredning af derpå inverkande förhållanden, hvilken utredning synes vara af den
vidlyftiga beskaffenhet, att den svårligen skulle kunna medhinnas af ett Rikets
Ständers Utskott, hvars tid och krafter måste egnas åt mångfaldiga andra ärenden;
och då dessutom Kongl. Majit ännu ej yttrat sig i anledning af ofvannämnde
4
Lag-VIskottets Betänkande N:o 27.
utaf Rikets Ständer numera bifallna förslag i afseende på städernas representationsrätt,
och det förhållande eller representations-rättens förändring i föreslagna
syftningen, som hufvudsakligen åberopats till stöd för motionärens framställning,
följaktligen ännu icke eger rum; får Utskottet vördsamt
tillstyrka,
det måtte\ Rikets Ständer förklara, att ifrågavarande matim
ej föranleder någon lagstiftnings-åtgärd.
Stockholm den 26 Mars 1857.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
Lag-Utskottets Betänkande M 28.
1
N:o 28.
Alik. till Exp.-Utsk. d. 30 Mars 1837, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändring af 10 § 10 Kapitlet
Handelsbalken.
Sedan i 8 och 9 §§ af Handelsbalkens 40 Kapitel blifvit föreskrifvet, att den,
som går i löfte för annans gäld, skall betala hvad gäldenären sjelf ej gälda gitter,
samt att, om löftesman åtagit sig gälden som sin egen eller sig lika med gäldenären
förbundit, borgenären eger söka hvilkendera han helst vill; så förekommer i 40 §
ett stadgande af följande innehåll: »Dör gäldenär; svare tå thes arfvingar, så långt
gods hans räcker, och gälde löftesman thet som brister. Dör löftesman, medan han
under borgen står; vare tå borgenär skyldig att straxt fordra ny borgen af gäldenären:
gitter han then skaffa; vare then förre löftesmannens arfvingar frie: gitter
han ej; söke borgenär betalningen genast ut af gäldenären, och bristen af löftesmannens
gods.»
Nu ehuru detta sednare lagrum ej är inskränkt till någon af de i föregående
§§ omförmälde två arter af borgen, utan blifvit uppställdt såsom allmänt eller hänlorligt
till begge arterne, synes det likväl ej kunna förenas med den i 9 § borgenären
lemnade rättighet att, med förbigående af gäldenären, omedelbarligen söka den
löftesman, som åtagit sig annans gäld som sin egen, eller, såsom det vanligen heter,
gått i borgen som för egen skuld. »Om gäldenären dör», heter det nemligen uti 4 0
§., skall löftesmannen endast svara för den brist som uppstår efter det gäldenärens
gods så långt det räcker blifvit an vändt till gäldens betalning; och dör löftesman, är
borgenären ålagdt, så vida gäldenären ej ställer ny borgen, att genast söka betalningen
ut af gäldenären, med blott rättighet att af löftesmannens gods uttaga bristen.
Skulle nu här afses äfven den löftesman, som gått i borgen såsom för egen skuld,
löljde deraf att gäldenärs eller löftesmäns död upphäfde den rätt, som borgenären
Bih. till R. St. Prot. 1856 di 1857. 7 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 1
2
Lag-Utslwttets Betänkande Jtf 28.
genom en dylik förbindelse eljest eger. Men härförutan har man anmärkt ej allenast
det obestämda i orden slraxt och genast, utan äfven saknaden af påföljd för
underlåtenhet af de åtgärder, hvarpå dessa ord syfta. Efter den ordning, hvari ordet
straxt förekommer, bör dock en borgenär omedelbarligen efter löftesmäns död
fordra ny borgen af gäldenären. Dödsfallet kan emellertid först långt efteråt blifva
honom bekant och då är det ej honom möjligt att iakttaga hvad lagen bjuder, för
underlåtenhet hvaraf den i allt fall ej stadgar någon uttrycklig påföljd.
De omständigheter, som nu blifvit anmärkta, hafva ej eller varit utan inflytande
på lagskipningen. Olika meningar hafva nemligen städse sökt göra sig gällande då
ledning i omförmälda lagrum måst sökas för lösning af yppade rättsfrågor. Så har
i det oftast förekommande fall att löftesman, hvilken borgat som för egen skuld,
dött och fråga uppstått angående den tidsbestämmelse, som innefattas i orden slraxt
och genast och om vidsträcktheten af arfvingarnes betalningsskyldighet, den mening
hyllats af några domare, att gälden förfaller genom löftesmannens död samt att lagsökning
emot arfvingarne bör, jemlikt Kongl. Förordningen den 28 Juni -1798, anställas
inom 12 månader derefter, vid äfventyr att de eljest äro frie, enligt hvilken
mening arfvingarnes betalningsskyldighet således ej beror på föregående utsökning
hos gäldenären. Andre åter hafva ansett beskaffenheten af borgensförbindelsen ej inverka
på arfvingarnes rätt att endast betala hvad som hos gäldenären brister, hvaremot
de i orden straxt och genast ej funnit någon sådan inskränkning i tiden för
fordringars utsökande, att en försummelse att härutinnan ställa sig lagen till efterrättelse
medför förlust af fordringsrätt; — och slutligen har äfven den åsigt gjort sig
gällande att ifrågaställde lagrum qj i någon mån har tillämplighet i afseende på borgen
som för egen skuld.
Då emellertid denna stridighet i lagskipningen, som ej allenast åstadkommer
osäkerhet, utan äfven väcker misstroende till domaremakten, eger sin förklaringsgrund
i det obestämda och motsägande som, på sätt anmärkt blifvit, förefinnes i
denna del af lagstiftningen, har en förändring deraf blifvit påyrkad inom Höglofliga
Uidderskapet och Adeln af Herr Dalman, VF. F. A., hvilken, under åberopande
af hvad Lagberedningen tillstyrkt härutinnan, föreslagit att 1 mom. af 10 § 10
Kapitlet Handelsbaden måtte utgå, enär det beneficium, som deri medgifves löftesman,
derest gäldenär dör, innefattade en motsägelse och ej eller vore erforderligt,
men att i öfrigt måtte stadgas att, då löftesman dör, skulden anses förfallen så
■snart borgenär om löftesmäns död erhållit bevislig kunskap; samt att honom derefter
åligger att, inom ett år, antingen utkräfva betalningen af löftesmäns arfvingar,
om borgen är ingången såsom för egen skuld, samt eljest, inom samma tid lagsöka
gäldenären, vid påföljd att arfvingarne i annat fall äro fria.
Lag-Utskottet, hvars yttrande häröfver blifvit infordradt, finner äfven, efter
pröfning deraf, att den förändring i lagstiftningen, hvarom fråga är, och som behofvet
påkallar, lämpligast tillvägabringas, derest den sker i den af Lagberedningen
Lag-Utskottets Betänkande JYi 28.
3
anvisade syftning; och det är således i enlighet dermed, som nedanstående förslag
till förändrad lydelse af 10 § 10 Kapitlet Handelsbaden blifvit uppgjordt.
Då gäldenärens död ej bör kunna förändra eller minska löftesmannens förbindelse
mot borgenären, har Utskottet, lika med Lagberedningen, uteslutit det
stadgande, som innefattas i 1 momentet af berörde §; och således skulle detta
lagrum blott komma att afse det förhållande, att löftesman dör. Huruvida nuvarande
stadgande afser äfven den löftesman, som borgat som för egen skuld, kan
visserligen ifrågasättas; men onekligt är, att samma motiver, som tala för nödvändigheten
att begränsa löftesmäns arfvingars ansvarighet, finnas antingen han borgat
för egen skuld eller ej. Det leder nemligen till osäkerhet och oreda om arfvingar
flera år sedan de skiftat en aflidens egendom blifva kräfde för en borgen,
hvarom de förut saknat all kännedom; och denna omständighet har ostridigt utgjort
anledningen till nuvarande stadgande i denna del, deraf åter den slutsats kan
dragas, att detsamma har afseende på alla slag af borgen. Men då löftesmannens
död, lika litet som gäldenärens, kan upphäfva egenskapen af hans förbindelse; måste
följaktligen en skillnad i detta lagrum göras emellan borgen för egen skuld och annan
borgen.
Grundsatsen att fordran förfaller genom löftesmannens död om gäldenär ej, vid
anfordran, ställer ny borgen, är emellertid redan erkänd i gällande lag; och denna
grundsats är i sin fulla utsträckning tillämpad i Utskottets förslag, deri borgenär
således ålägges, der gäldenär ej ställer ny borgen, inom viss kort, dock tillräcklig
tid efter erhållen underrättelse om dödsfallet, att göra sin fordringsrätt gällande, vid
påföljd af förlust af all rätt emot arfvingarne. Härutinnan har Utskottet, hvad angår
borgen som för egen skuld, emellertid blott bibehållit principen i Kongl. Förordningen
den 28 Juni 1798, enligt hvilken den, som ingått borgen af berörde
beskaffenhet är derför fri om han ej sökes inom tolf månader efter förfallodagen;
och genom horgenärs skyldighet att inom lika tid lagsöka gäldenären, der borgen
ej så ingången är, beredes löftesmäns arfvingar, bland annat, den fördel, att gäl
denärs
tillgångar varda så fort ske kan använde till gäldens betalning och minskning
i arfvingarnes ansvarighet.
Visserligen kan dock längre tid förflyta efter löftesmannens död innan borgenär
derom blir underrättad; men denna händelse kommer troligen att höra till de
sällsynta. I allt fall förmodar Utskottet de olägenheter, som haft sin grund i oftanämnda
lagrum, hufvudsakligen komma att afhjelpas, derest nedanstående förslag
upphöjes till lag.
Utskottet föreslår således vördsamligen,
att Rikets Ständer måtte besluta, alt 10 § 10 Kap. Handelsbalken skall
erhålla följande förändrade lydelse:
4
Lag-Utskottets Betänkande M 28.
Dör löftesman medan han under borgen står; vare borgenär skyldig
att fordra ny borgen af gäldenär. Ställer ej denne ny borgen, som skäligen
antagas må; då skall borgenären inom eli år, sedan löflesmannens
arfvingar kungjort honom dödsfallet eller han det eljest bevisligen vela fått,
kräfva betalning af arfvingar ne, om loftesmannen borgat sorn för egen gäld,
eller lagsöka gäldenär en, om borgen ej så ingången är; eller håfve sedan
ej någon rätt emot arfvingarne. Har, innan den tid för lagsökning, som
nu sagd är, tilländagålt, gäldenär en råkat i konkurstillstånd, vare borgenärs
rätt emot arfvingarne ock bevarad, om han sin fordran i konkursen
bevakar.
Stockholm den 30 Mars 4857.
Reservation:
Af Herr Sparre, S.: »Då vid hvarje aftal, till säkerhet för hvars uppfyllande
borgen eger rum, egaren af det utlånade ensamt tillkommer att pröfva och godkänna
den säkerhet, som i sådant afseende honom erbjudes, synes ock, enligt min
tanke, en lika obegränsad rättighet böra åtnjutas af borgenär, då, till följd af löftesmäns
död medan han under borgen står, ny löftesman, i den afgångnes ställe, varder
af gäldenär föreslagen. Denna sednare åsigt, hvilken, efter mitt förmenande, står
i oskiljaktigt sammanhang med den förra, har dock icke vunnit erkännande uti det
lagförslag, som af Utskottet nu blifvit framlagdt. Det stadgas nemligen deruti ,yatt
derest, i anledning af borgenärs äskande hos gäldenären af ny löftesman i stället
för en med döden afgången, gäldenär ej ställer ny borgen, »som skäligen antagas
må,» borgenär har att inom viss tid emot den aflidne löftesmannens arfvingar eller
gäldenären vidtaga de föreskrifna utsökningsåtgärderna.
Till hvilket ingrepp uti borgenärs rätt nämnde stadgande kan leda samt hvilken
villrådighet hos domaren vid dess tillämpning måste uppstå, torde lättast genom ett
exempel åskådliggöras. En löftesman, hvars vederhäftighet måhända ensamt bestämt
borgenären att ingå aftalet, dör, och då denne sednare fordrar ny borgen, föreslår
gäldenären en annan i hans ställe. Borgenären förklarar sig af en eller annan
orsak icke åtnöjas med denne sednare såsom löftesman och frågan blifver föremål
för pröfning af domstol, hvarest gäldenären, enär den föreslagne löftesmannen möjligen
är aflägse boende och i följd deraf för domstolen okänd, rörande hans vederhäftighet
företer intyg, utgifna af embetsmyndighet uti den ort, der löftesmannen är
Lag-Utslcottets Betänkande M 28.
5
bosatt. Skall, vid sådant förhållande, domstolen, i strid emot de officiella intygen,
förklara löftesmannen icke vara antaglig, eller borgenären, emot sitt bestridande påtvingas
den nya löftesmannen?
Ettdera af de två måste inträffa då man, såsom nu skett, frånkänt borgenären
den pröfningsrätt, som honom allena tillkommer. Uti vår nu gällande lag äfvensom
uti Lagkommitténs förslag till stadgande uti detta ämne heter det väl härom: »gitter
gäldenär ej borgen skaffa;» men detta stadgande lärer dock svårligen kunnat tolkas
eller vara att förstå annorlunda än såsom något vilkorligt, det vill säga beroende
af borgenärs godkännande.
Då jag i öfrigt är med Utskottet ense, föreslår jag, till följd af nu gjorda anmärkning,
endast den ändring i förslaget till ny redaktion af 10 Kap. 10 § Handelsbalken,
att, i stället för orden: »som skäligen antagas må», införas orden: »som af
borgenär antages.»
Bih. till R. St. Prof. 1856 & 1857. 7 Sami, 1 Afd. 11 Haft.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1857.
Lag-Utskottets Betänkande M 29.
1
N:o *29.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 6 April 1857, kl. 2 c. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändring i vissa delar
af konkurs-lagen.
Till Lag-Utskottets behandling har öfverlemnats särskilda, inom Högloft. Ridderskapet
och Adelnaf Herr Friherre af Schmidt, C. J. G. och Herr Dalman, W. F. A.,
inom Yällofliga Borgare-ståndet af Herr Gråå, och inom Hedervärda Bonde-ståndet af
Riksdags-fullmäktigen Johan Johansson från Östergöthland väckta motioner, angående
förändring i vissa delar af konkurs-lagen den 12 Mars 1830; och får nu Utskottet
öfver samma motioner sig yttra i följande, af ämnenas beskaffenhet och sammanhang
anvisade ordning.
I konkurs-lagens 8 § stadgas, att konkurs skall anses börjad när gäldenärs ansökning
upptagen är. Efter hvad Herr Dedman nu förmenat, skulle detta stadgande
kunna leda till orättvisa och missbruk. »Följden af denna föreskrift», säger nemligen
motionären, »har ej sällan visat sig vara den att, om än gäldenären varit nog ärlig att så snart
han förnummit sig icke kunna göra alla full rätt, åtminstone söka genom cession bereda alla
lika rätt saint fördenskull till Rätten ingifvit ansökning om afträdande af sin egendom, utmätning
mellankommer innan ansökningen hunnit att inför Rätten föredragas, derefter, i anseende
till anmärkningar vid de nödiga bilagornas komplettering, samt slutligen »upptagas»,
hvarigenom också det ej sällan händt, att de närmast boende borgenärer,
som lätt kunnat förnimma affärernas lutning åt sitt fall, tillskansat sig fördelar och
för sina fordringar vunnit betäckning eller säkerhet på bekostnad af andre borgenärer,
sorn om ställningen icke haft aning.»
Bih. titt R. St. Brot. ma & 1857. 7 Samt. 1 Afd. 12 Haft. 1
2 Lag-Utskottets Betänkande JYl 20.
Då nu ett sådant förhållande i väsentlig mån skulle förekommas om ordet
»upptagen» i omförmälde § blefve utbytt mot orden »till Rätten ingifven», har motionären
föreslagit ett sådant utbyte och att konkurs-lagens 8 § alltså måtte komma att
lyda sålunda:
»Konkursen skall anses börjad när gäldenärens afträdes-ansökning ingifven
är, samt, om borgenärerne sjelfve sökt, att hans egendom afträdas må,
då Rätten dertill bifall gifvit.»
Efter granskning af konkurs-lagens innehåll visar sig emellertid att den enstaka
förändring motionären föreslagit, såsom för åsyftade ändamålet tillfyllestgörande, ej
låter sig förenas med andra stadganden i denna lag eller inpassas i det system, som
lagen uppställer. Sedan det nemligen blifvit i \, 2 och 3 §§ af samma lag föreskrifvet,
att den, hvilken vill afträda sin egendom, bör ingifva ansökning derom till
vederbörlig domstol eller till dombafvanden å landet, med uppteckning af allt hvad
han eger, af all gäld så ock af alla böcker, handlingar och skrifter, som boet röra,
hvilken uppteckning bör vara med edsförpligtelse underskrifven, samt vidare i i §
stadgadt, att, der gäldenär vid sin ansökning ej fogat bouppteckning, så underskrifven,
som nyss är sagdt. må ansökningen ej upptagas, utan skall Rätten eller domhafvanden
skrifva afslag derå; så innehåller slutligen 8 §, att konkursen skall anses
börjad, då gäldenärens afträdes-ansökning upptagen är; och denna tidsbestämmelse är
en naturlig följd af föregående stadgande, att afträdes-ansökning ej må upptagas,
derest gäldenären dervid ej fogat en med edlig förpligtelse underskrifven bouppteckning,
hvilket stadgande åter skulle komma att stå i uppenbar strid emot den af motionären
föreslagna tidsbestämmelse.
Den förekommer visserligen i Lag-beredningens förslag till konkurs-lagstiftning;
men beredningen har ej eller föreskrifvit så beskaffade vilkor för upptagandet af
gäldenärs afträdes-ansökning, som gällande konkurs-lag. Då, efter hvad nämndt är,
denna lag fordrar att gäldenären vid ansökningen fogar en med edsförpligtelse underskrifven
bouppteckning, vid påföljd att den eljest ej upptages, skulle underlåtenheten
härutinnan, enligt beredningens förslag, ej hindra ansökningens upptagande,
utan endast föranleda uppteckning utaf gäldenärs egendom af offentliga personer,
efter Rättens eller domarens förordnande, hvaremellertid egendomen skulle stå undersåker
vård.
En dylik omedelbar åtgärd å offentliga maktens sida hafva gällande konkurs-lags
stiftare dock påtagligen funnit oförenlig med den af dem hyllade åsigt, att det, utom
i det fall att borgenärer tvinga till konkurs, på gäldenären må bero att afträda sin
egendom. Rättigheten dertill synes hafva blifvit betraktad såsom, ej en skyldighet
vid iråkad insolvens, utan en förmån; och för vinnande deråt har man ansett gäldenären
sjelf böra iakttaga hvad för ändamålet erfordras.
Denna uppfattning af saken har emellertid vant en bland orsakerna till de
Jange hörda ropen pä en förbättrad konkurs-lagstiftning. Man har nemligen emot
Lag-Utskottets Betänkande J\S 2!).
3
fiu gällande lag anmärkt, bland annat, att den icke, i likhet med flera andra länders
D fj '
lagar, ålägger den gäldenär, som befinner sig insolvent, att afträda sm egendom till
borgenärers förnöjande, samt att den. genom den frihet, som är lemnad gäldenär,
ger anledning till egendoms förskingring och den ene borgenärens gynnande på den
andres bekostnad. Men ehuru sanningen häraf svårligen står att förneka, lärer likväl
det af motionären nu anvisade medel, äfven om det skulle kunna begagnas, ej
vara för ändamålet nog.
Det skulle ej verksammare, än gällande lagstiftning, tvinga gäldenärer till iakttagande
af ordning i och uppmärksamhet på sina affärer, samt ej eller hindra dem
att förhala tiden till borgenärers skada; och då derjemte i betraktande tages, att
bouppteckning kan efter ingifvandet fullständigas, med förbehållen rättighet hvartill
dylika handlingar ock ofta underskrifvas, men likväl i sitt mindre fullständiga skick
vara nog för ansökningens upptagande; samt att det fall lärer vara sällsynt, då någon,
som har reda på sina affärer, samt »är nog ärlig» att göra konkurs, då han förnimmer
sig vara på obestånd, så ögonblickligt gör denna iakttagelse, att han ej, med
bevarande af borgenärernes rätt, hinner fullgöra hvad nu för ändamålet oundgängligen
erfordras; skulle fördelen af föreslagna lagföriindringen ej vara af den vigt, att
dess ernående innefattar giltigt skäl till samma förändring.
På grund af hvad sålunda blifvit yttradt och då dertill lägges, att oftanämnda
derest den erhölle den af motionären föreslagna lydelse, äfven skulle komma att
lida af den inre motsägelse, att frivillig konkurs blefve ansedd börjad, då ansökningen
är ingifven och gäldenären dymedelst tillkännagifvit sitt obestånd, men tvungen konkurs
först då Rätten gifvit sitt bifall till derom gjord ansökning, oansedt detta bifall
måste antagas såsom bevis derom, att gäldenärens obestånd jemväl i detta fall egt
ruin då ansökningen gjordes, hemställer Utskottet vördsamligen,
eril icke ifrågavarande förslag må lemnäs ulan afseende.
Vidare har Herr Dalman föreslagit ändring af konkurs-lagens 47, 48, 49 och
i)2 §§, hvilka, för den händelse att någon råkar i konkurs-tillstånd, föreskrifva, att
han skall hålla sig inom sitt hus intill dess första dom i saken utgifven är, utan rättighet
att derutom vistas vid andra tillfällen, än då han å Helgedag bevistar Gudstjenst,
eller af Rätten eller ock af gode män eller syssloman, till upplysningars meddelande,
kallad varder; att han likväl, sedan skriftvexlingen vid första domstol slutad
är. må vid andra tillfällen, än nu sagdt är, vistas utom sitt hus, der borgenärerne
medgifva och domaren pröfvar att det ske må; att om någon af borgenärerne påstår
större säkerhet å gäldenärs person, Rätten må förordna, att han i sitt hus bevakas
skall, på dens kostnad, som det påstått; samt att om gäldenär finnes utom sitt hus
4
Lag-Utskottets Betänkande M 2!).
vid andra an nyssnämnda tillfällen, han må bysättas, derest någon af borgenärerne så
äskar.
Nu enär den olyckliga belägenhet, hvari den gäldenär försättes, som nödgas
göra konkurs, ej borde onödigt försvåras samt gäldenärens personliga frihet således
ej vidare inskränkas, än oundgängligt vore, eller göras beroende af en borgenärs
godtycke eller hämndlystnad, har Herr Dalman yrkat, att ifrågaställde §§ måtte er
hålla
följande förändrade lydelse:
§ 47-
När gäldenär gjort ansökan om egendoms afträde, må han ej begifva
sig från sitt hemvist vid andra tillfällen, än dä han besöker offentlig Guds
tjenst
eller skall, efter kallelse, inställa sig vid Rätten till förhör, eller annorstädes
till upplysnings afgifvande rörande konkurs-massan.
Sedan gäldenären besvurit bouppteckningen och öfverlemnat boet till
af borgenärerne utsedde gode män, upphöre den inskränkning i hans personliga
frihet, hvarom i 47 § stadgas; dock må han ej vistas längre bort,
än att han kan, vid Rätten till förhör, eller annorstädes inom Rättens domsaga
till upplysnings afgifvande rörande konkurs-massan, personligen inställa
sig åtta dagar efter kallelse; vare ock skyldig att för Rätten uppgifva stället
der han vistas och, om det ligger utom domsagan, viss inom domsagan
bosatt person, till hvilken kallelse å honom lemnäs må.
§ 49-
Begifver gäldenär sig från sitt hemvist, utan att hafva iakttagit hvad
honom åligger efter 48 §, vare bysättning underkastad till dess han sådant
åliggande fullgjort. Uteblifver han å tid, då han, efter kallelse, sig
inställa bordt, och är kallelse åtta dagar förut meddelad honom sjelf elier
den person han till emottagande deraf uppgifvit; varde han genast hemtad.
Afviker han från det ställe, dit kan kallad eller hemtad blifvit, medan hans
närvaro der fordras; varde i bysättningshäkte förvarad, till dess första dom
i konkurs-saken faller, om någon af borgenärerne det påstår.
§ 52.
Afträdes gäldenärs egendom genom laga tvång; ställe han sig till efterrättelse
hvad i 47 § föreskrifves, så snart Rättens beslut om egendomens
afträdande honom kunnigt blifver.
Utskottef kan dock ej eller understödja detta förslag. Lagstiftaren har med
omförmälda inskränkning i gäldenärs frihet afsett ej allenast det ändamål att gäldenä
-
Lag-Utskottets Betänkande M 20.
ren alltid må vara lill hands, då af honom fordras upplysningar i frågor, som höra
till konkurs-målets och massans utredning, utan äfven tagit i betraktande att den, som
gör konkurs, i sjelfva verket anses råka i ett slags anklagelse-tillstånd, intilldess hans
redlighet blifvit uppenbar. Detta tidsmoment anses ej inträffa innan borgenärerne sig
inställt och bevakat sina fordringar samt gäldenärens förfarande blifvit pröfvadt.
A inställelsedagen och under derpå följande skriftvexling böra derföre de påståenden
emot gäldenären framställas, hvartill hans förhållande ger anledning, så att det i sammanhang
med konkurs-målets civila del må bedömas. Men häraf torde finnas, att
nu öfverklagade stadganden, angående gäldenärens personliga frihet stå i full harmoni
med öfriga för konkurs-måls behandling gifna föreskrifter eller, med andra ord, hvila
på samma princip, som dessa; hvaraf åter följer att upphäfvandet af samma stadganden
eller deras förändring på föreslaget sätt, skulle störa sammanhanget i gällande
konkurs-lagstiftning.
Härmed har Utskottet dock ej velat erkänna ofelbarheten af principen och den
utsträckta tillämpning den erhållit, utan endast sökt antyda de förhållanden, somlägga
hinder i vägen emot upphörandet af inskränkningen i gäldenärens personliga frihet, så
snart han besvurit bouppteckningen och öfverlemnat sitt bo till gode män, efter hvad
motionären yrkat.
Om man emellertid betraktar saken ur verklighetens synpunkt, så skall man
finna, att oftanämnde stadganden nära nog aldrig i sin stränghet tillämpas. Det är
dock nödigt för borgenärer eller deras ombud, att, under massans utredning, alltid
hafva gäldenären till hands. De kunna af honom behöfva upplysningar, utan hvilka
de tilläfventyrs blifva urståndsätta att med utredningen fortfara; och då skulle flere
dagars uppskof kunna medföra betydlig skada.
Visserligen må man ömma för gäldenärs belägenhet; men man måste dock, vid
bedömande af förevarande sak, taga borgenärernes rätt och billiga anspråk i betraktande
och ej förgäta att gäldenären, hvars frihet, enligt 54 §, ej i någon mån inskränkes,
derest han genast gitter visa att hans obestånd tillkommit endast af olycka,
eljest måste anses hafva vållat borgenärernes lidande, hvadan det ej heller kan vara
stridande emot rättvisan, om gäldenären får vidkännas ifrågaställa för bevakande af
borgenärers rätt nödiga inskränkning, mot hvars användande i oträngdt mål gäldenärs
rättighet till underhåll för sig och familj under den tid inskränkningen varar, utgör
ett verksamt korrektiv.
Utskottet tillstyrker alltså med vördnad,
att ej eller ifrågavarande förslag må vinna Rikets Ständers bifall.
Efter hvad här ofvan är antydt sammanhänger frågan om inskränkningen i gäl■
denärs personliga frihet med den om hans rättighet till underhåll för sig och familj.
(i
Lag-Utskottets Betänkande M '20.
I sednare hänseendet stadgar konkurs-lagens 55 §, att gäldenär skall för sig, hustru
och oförsörjda barn njuta underhåll af afträdda boet, intilldess första dom i konkurs
saken
fallit, hvilket underhåll bör bestämmas i förhållande till gäldenärs behof och
med afseende å hans redlighet samt den större eller mindre förlust borgenärerne
drabba kan, med förklarande derjemte, att underhållet upphör i händelse gäldenären,
enligt 47 §, efter skriftvexlingens slut får vistas på fri fot.
I förstnämnde § har nu Herr Dalman äfven yrkat förändring, i enlighet med
ett förslag så lydande:
»Gäldenär, som ej lön, fordran eller annan tillgång eger, hvilken ej går
i betalning för gäld, njute af konkurs-massan nödigt underhåll för sig, hustru
och oförsörjda barn, under en tid af tre månader från konkursens början;
så ock hvad som erfordras för resa och uppehälle, då han efter kallelse
har att inställa sig vid Rätten till förhör eller annorstädes, till upplysnings
afgifvande rörande konkurs-massan, dock ej mer, om han vistas utom domsagan.
än som tarfvades om han derinom, å ort der han sist vistades,
sig uppehölle. För öfrigt eger han undantaga nödiga gång- och sängkläder
för sig, hustru och oförsörjda barn.
Kommer tvist upp i anledning af hvad nu stadgadt är; pröfve Rät
ten,
hvad gäldenären skäligen bestås eller tilldelas må. Varder gäldenär
efter 49 § i bysättningshäkte insatt; gånge kostnaden derför ur konkursmassan
ut.»
Hvad sålunda blifvit föreslaget har Utskottet tagit i öfvervägande; men då Utskottet
ej kunnat tillstyrka den förändring af lagen i afseende på gäldenärs personliga
frihet, som motionären påyrkat, samt förevarande förslag uppenbarligen blifvit
framställdt under förutsättning om bifall till det förra, får Utskottet vördsamt hemställa
,
om icke nu omförmälda förslag jemväl må lemnäs utan afseende.
Uti konkurs-lagens 68 § stadgas, att, sedan offentlig stämning utfärdad blifvit,
underrättelse derom skall meddelas kronans ombudsman i orten, alla kände inländske
borgenärer samt de, hvilka hafva inteckning i gäldenärs fasta egendom, med
föreskrift derjemte, att, om Rikets Ständers Rank eger inteckning i den afstådda
egendomen, kallelsen till samma verk bör innehålla uppgift om inteckningens primitiva
belopp, om den intecknade fastighetens namn samt om länet, häradet och socknen,
der den är belägen.
Emot detta lagrum har likaledes åtskilliga anmärkningar nu blifvit framställda.
Så har nemligen blifvit erinradt:
Lag-Utskottels Betänkande M 29.
7
af Herr Friherre af Schmidt: att då med Kronans Ombudsman i orten endast
förstås Kronofogden i den ort, der gäldenär bor, men Kronofogde ej är berättigad
att bevaka den fordran, som ett regemente tilläfventyrs eger hos gäldenär vid inträffad
konkurs, emedan sådant tillhör Regements-skrifvaren, såsom regementets ombudsman;
så enär denne dock ej erhåller kallelse eller kan af den kungörelse, som i
tidnmgarne inflyter, angående offentliga stämningen, inhemta, huruvida han har behof
af att bevaka, helst han ej alltid känner namnen på de personer, hvilka skola till regementet
erlägga räntor eller tionde, syntes det äfven vara en brist i lagen att den
ej föreskrifver, det särskild kallelse skall till Regements-skrifvare utfärdas;
af Johan Johansson: att då den, hvilken gör konkurs, kan hafva egendom på
annan ort än den, der han bor, vore det ock orätt, att endast Kronans Ombuds
man
i gäldenär ens boningsort skall kallas; — och
af Herr Gråå: att enär skälet dertill, att i kallelse till Rikets Ständers Bank,
i händelse den eger inteckning i afträdd fastighet, bör lemnäs uppgift om inteckningens
primitiva belopp samt om intecknade fastighetens namn, jemte länet, häradet
och socknen, der densamma är belägen, lage i svårigheten för Banken att, då
eganderätten till intecknad fastighet öfvergått till annan person, än den ursprunglige
låntagaren, utan att omsättning af lånet före nya egarens konkurs egt rum, hafva
sig bekant, att Banken är fordringsegare hos den i kallelsen uppgifna gäldenär, men
det vore lika angeläget för andra inteckningshafvare att erhålla de upplysningar, som
sålunda skola i kallelsebref meddelas Banken, borde en föreskrift derom ej eller
saknas; — Varande i följd häraf föreslaget:
af Friherre af Schmidt, att 1 mom. af omförmälda § måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
»Kronans ombudsman i orten och, om gäldenären innehar jord å landet,
hvars ränta eller tionde ej är Kronan behållen, den auktoritet eller person.
till hvilken samma ränta eller tionde är anslagen, äfvensom alla öfriga
kända inländska borgenärer, skola om stämningen särskildt underrättas;»
af Johan Johansson, att till berörda mom. lägges ett stadgande af innehåll:
»Att Kronans ombudsmän i den eller de orter, der gäldenären eger eller
innehafver egendom eller annat yrke, hvaraf krono-utskylder utgå, skola
om konkurs-stämning genom särskild kallelse underrättas;» samt
af Herr Gråå, det stadgas måtte:
»Att hvad i hänseende till Rikets Ständers Bank finnes i ofvanåberopade
68 § af konkurs-lagen förordnadt, skall tillämpas i afseende på alla de
kallelser, som af konkurs-domaren till vederbörande inteckningshafvare utfärdas.
»
s
La g-tfjl skottets Betänkande Jti 21)
Efter öfvervägande af hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget, jemte de anmärkningar,
som hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln blifvit, före remissen af
Herr Friherre af Schmidts motion, i anledning deraf framställda, får Utskottet afgifva
följande yttrande:
Dcå det i konkurs-lagen redan är ålagdt domaren att utfärda särskild kallelse ä
hvarje uppgifven fordringsegare i gäldbundet bo, men det deremot ej tillhör honom
att handla efter den enskilda kännedom han tilläfventyrs kan ega om gäldenärs a(-  färer, och således att kalla andra fordringsegare än de uppgifna; då följaktligen en
föreskrift för domaren att särskildt låta kalla den, som har att bevaka den fordran,
som något regemente eller Kronan kan i konkurs ega, vore öfverflödig, om fordringen
är uppgifven, och olämplig, derest domaren angående fordringens tillvaro ej
i gjord uppgift vinner kännedom; och då föreskriften, att Rikets Ständers Bank skall
i kallelse, till bevakande af intecknad fordran, erhålla de upplysningar, som ofvan
förmälas, har sin grund i för Banken särskilda förhållanden, såsom den vidlyftiga
rörelse, som Banken bedrifver, de vilkor, hvaremot den emot inteckning i fastighet
lemnar lån, hvarigenom en längre tid alltid åtgår, innan desamma blifva inbetalda,
och den af dessa omständigheter orsakade svårighet, om ej omöjlighet för denna inrättnings
styrelse att, så framt särskild anmälan ej göres, vinna kunskap om de under
tiden inträffade ombyten i eganderätten till intecknade fastigheten, utan hvilken
kunskap styrelsen ej kan veta på hvad grund Banken kallas såsom uppgifven borgenär,
derest nye egaren gör konkurs, får Utskottet vördsamt
afstyrka bifall lill ifrågavarande motioner, angående förändring i konkurslagens
68 §.
Slutligen har Herr Dalman yrkat, att 87 § konkurs-lagen, som bjuder att allt
hvad af gäldenärer och borgenärer i konkurssak skriftligen anlöres, med dertill hörande
bevis, skall tväfalt ingifvas, med föreskrift att Rätten bör låta sammanhäfta afskrifter
och hålla dem parterne tillhanda alt vid. Rätten läsas, måtte förändras till
följande lydelse:
»Allt hvad af gäldenär eller borgenärer i konkurssak skriftligen anföres,
med dertill hörande bevis, skall tväfalt ingifvas, och late Rätten sammanhäfta
afskrifterna och utlemna dem, der sä äskas, till massans syssloman,
all hållas parterne tillhandan
Efter motionärens åsigt vore det nemligen lämpligare, att afskrifterne eller den
så kallade duplett-akten utlemnas till dem, hvilka erhållit förtroendet alt vara sysslo
män,
Lag-Utskottets Betänkande M 29.
män, enär desse, med hvilka borgenärerne hade närmare beröring, behöfde jemn
tillgång till handlingarne i konkursen; men denna åsigt delar dock ej Utskottet.
Skälet till konkurs-lagens omförmälda föreskrift är det, att borgenärer behöfva
taga kännedom af handlingarne i konkurssak för, bland annat, granskning af väckta
anspråk samt framställning och besvarande af ömsesidiga anmärkningar. Borgenärerne
äro ock här städse att anse som hvarandras vederparter, men vid sådant förhållande
kan det ej vara lämpligt, att sysslomannen, hvilka vanligen utses bland borgenärerne,
berättigas att taga vård om handlingar, hvarpå deras vederparters rätt kan bero.
Denna omständighet hafva stiftarne af gällande konkurs-lag ej kunnat förbise; och
derföre hafva de visligen föreskrifvit, att konkurs-handlingar skola städse finnas tillgänglige
för borgenärer på ett sådant ställe och under sådan vård, att den enes
granskningsrätt ej i någon mån blifver beroende af den andres; och vidare torde
ej behöfva anföras till stöd för Utskottets vördsamma hemställan.
om icke ifrågaställda § må förblifva oförändrad.
Stockholm den 31 Mars 18S7.
Bih. till B. St. Brot. 1856' å 1857. 7 Sami. i A/d. 12 Haft.
1
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1857.
Lag-Utskottets Utlåtande M 30.
t
N:o 30.
Ank. til! Exp. Utsk. den 12 Maj 1857, kl. 1 e. m.
Vtlåtande. i anledning af gjorda anmärkningar emot Utskottets Betänkande
N:o 9, öfver väckt motion om förändring af 15 Kap. 4 §
Giftermålsbalken.
Berörde anmärkningar äro framställda inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
som. på grund deraf, till Utskottet återvisat den fråga, öfver hvilken Utskottet afgifvit
omförmälda Betänkande, hvilket Högvördiga Preste-ståndet och Hedervärda
Bonde-ståndet godkänt, men Vällofliga Borgare-ståndet afslagit; och som frågan, genom
sistnämnde tre Riks-stånds beslut, icke blifvit afgjord, tillhör det Utskottet att
upptaga densamma till den af framställda anmärkningarne påkallade förnyade pröfning.
Af dessa anmärkningar äro visserligen en del riktade mot hvarje lagstiftnings
åtgärd
i anledning af väckta motionen; men då frågan, det oansedt, blifvit till Utskottet
återremitterad, synes deraf kunna antagas, att en motsatt åsigt varit den, som
allmännast gjort sig gällande. Den, som rätt uppfattat frågans vigt och betydelse,
lärer ej eller kunna instämma med dem, som förmenat, att den ifrågaställa lagförändringen
blott skulle medföra olägenheter, utan att i någon mån gagna, och dessutom
endast kunna hänföras till sådana specialiteter, som, enligt regel, borde i lagstiftningen
undvikas. Han förbiser nemligen icke att ju lösare man gör, ju mindre
afseende lagstiftaren fäster vid varaktigheten af de band, som i yttre måtto förena
makar, destomer undergräfves helgden af denna förening; och han stämplar icke såsom
en gagnlös specialitet lagstiftarens bemödande att vårda sig om och söka bevara
de för samhällets bestånd vigtigaste elementer. Han inser väl att fall gifvas, då lagstiftaren
måste tillåta upplösning af äktenskap, men han vet äfven att endast nödvändigheten
rättfärdigar brytningen af denna för hela lifvet ingångna förening. Erfarenheten
inom andra Christna samhällen varnar ock emot alltför mycken lätthet i
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 7 Sami. 1 Afd. 13 Uäft. t
t
Lag-Utskottets Utlåtande M 30.
förevarande hänseende; och ingen, som fördomsfritt öfverväger saken, lärer gilla en
lag, under skydd hvaraf sådana missbruk, som de af motionären öfverklagade och
af särskilda talare inom Ridderskapet och Adeln bekräftade, kunna ega rum.
Ostridigt är ock att stiftarne af 1734 års lag, med deras stränga uppfattning
af äktenskapet, i så väl andligt, som borgerligt hänseende, ej förutsågo möjligheten
af dylika missbruk. Då de erkände öfvergifvande af hem och fosterjord såsom en
anledning till äktenskaps-skillnad, förutsattes såsom uppenbart att sådant egt rum af
ondska och motvilja samt i uppsåt att ej mera blifva och bo med den öfvergifna.
Det var ett, utan den sistnämndes begifvande, af den andra vidtaget brottsligt förfarande,
som erkändes såsom skäl tili skillnad, der den brottslige icke inom förelagd
tid återvände, och ej en, efter ömsesidig öfverenskommelse, företagen utflygt till ett
annat land; och då lagen, utan åsidosättande af äktenskapets betydelse, ej kan i
sednare förhållandet erkänna ett giltigt motiv till upplösning af äktenskap, om än
svårigheter skulle möta emot dess förekommande, torde det vara nödigt att gifva
lagen sådan lydelse, att dess ursprungliga och med sakens väsende öfverensstämmande
mening varder, så vidt sig göra låter, uppenbar. Detta har äfven varit afsigten med
Utskottets förslag.
Att denna afsigt icke helt och hållet förfelats, derom vittnar det godkännande
förslaget vunnit af två Riks-stånd; Och det är fortfarande Utskottets öfvertygelse,
att om för rättigheten att erhålla stämnipg å den maka, som begifvit sig till annat
land, med den följd, som ifrågaställa lagbud utsätter, ej stadgas några vilkor, öfverklagade
missbruken komma att qvarstå, om än äktenskapet ej må upplösas för än
sex månader förflutit efter stämningens delgifvande.
Vilja nemligen makar nu skiljas, så reser den ena utom riksgränsen och samtidigt
uttager den hemmavarande stämning, deri han yrkar skillnad i äktenskapet,
enär den andra skall af onsko och motvilja henne öfvergifvit och förlupit samt farit
utrikes. Den bortreste får snart del af stämningen, men kommer ej inom föresattan
tid, utan insänder ett förklarande, att han ej ämnar återkomma; och äktenskapet upplöses.
Allt har emellertid varit en tillställning i uppenbar strid emot lagens mening,
sådan den af stiftaren är vorden tänkt och här ofvan blifvit antydd Derföre föreskrefs
ock genom Kongl. Brefvet den 4 Februari 1818, för den händelse att öfvergifven
maka ej vet hvar den, som öfvergifvit, sig upphäller, att lysning ej må å
denna af domaren utfärdas, på sätt i 4 § 13 Kap. Giftermåls-Balken föreskrifves,
förr än han genom presterskapets och andra vederbörandes hörande, som kunna
nödiga upplysningar meddela, erhållit säkerhet att den tilltalade verkligen förlupit sin
maka, samt, såvidt möjligt är, undersökt om någon känner dess vistelseort, orsaken
till hans frånvaro och begge makarnas förra sammanlefnad.
Lag-Utskottets Utlåtande M 30.
3
Detta nådiga bref föranleddes nemligen af nära nog enahanda orsaker, som dem,
hvilka nu öfverklagas. Så snart makar icke funno sig vid, att längre fortsätta sitt
äktenskap, begaf den ene sig bort, efter öfverenskommelse. Den hemmavarande
begärde då lysning efter den andra, föregifvande att hän farit utrikes och att hans
vistelseort ej vore bekant. Domaren ansåg sig ej kunna neka lysning: den blef
alltså utfärdad; och efter ett år upplöstes äktenskapet.
Den bortreste hade emellertid kanske vistats i angränsande län; och ringaste
undersökning skulle derom lemnat bekräftelse; men lagen fordrade ej ovilkorligen
sådan; och på detta sätt hade man öppet rum för tillställningar.
De förekommos dock hufvudsakligen i det fall, som nyssberörde nådiga bref
afser; men då tillgreps den nu öfverklagade utvägen, som, sedan kommunikationerna
utbildats, befunnits särdeles beqväm.
Nödvändigheten synes således i båda fallen fordra någon visshet om verkligheten
af de förhållanden, hvilka enligt förevarande lagrum, medföra skillnad. Lag-beredningen,
som äfven bland skälen till äktenskaps-skillnad upptagit egenvilligt öfvergifvande,
har ock ansett en undersökning böra föregå den offentliga kallelse å eller lysning
efter den förlupna, som Beredningen i alla händelser föreskrifvit; och på det att Rätten,
såvidt möjligt är, må, innan någon till äktenskapets upplösning ledande åtgärd vidtages,
vara förvissad att öfvergifvandet har en djupare grund, än ett tillfälligt missnöje
eller nyck, får, enligt Beredningens förslag, kallelse eller lysning ej utfärdas förr, än
skillnadssökanden på anvisadt sätt styrkt, att den förlupna makan varit borta natt
och år, utan att hafva låtit höra af sig.
Det har väl blifvit anmärkt, att det skulle vara oförenligt med gällande rättegångs-ordning
att göra stämningens meddelande beroende af ett sådant vilkor, som
det Utskottet föreslagit, enär domaren ej skulle kunna vägra stämning, det må finnas
skäl eller ej tiil de i stämnings-ansökningen framställda påståenden; men man
torde emellertid böra skilja emellan rättegång i allmänhet, för hvars behandling föreskrifter
meddelas i den allmänna rättegångs-ordningen, och den speciela frågan om
skillnad i äktenskap, på grund af egenvilligt öfvergifvande. Då lagen i 43 Kap. I
§ Giftermåls-Balken upptager denna omständighet såsom skäl till skillnad, angifver
den äfven i sammanhang dermed hufvudmomenten i sättet, hvarpå frågan skall behandlas;
och Utskottet kan ej inse, hvarföre det i detta fall skulle vara olämpligare
att stadga vilkor för stämnings meddelande, än för lysnings utfärdande.
Det torde ej eller' kunna betviflas, det ju icke 4734 års lagstiftare med ordet
domaren uti oftanämnde lagrum förstått Rätten. Efter att deri blifvit stadgadt, att
om hustru vill skiljas från mannen för egenvilligt öfvergifvande, bör domaren utfärda
stämning, der mannens vistelseort utrikes är känd, och låta lysa efter honom,
derest vistelseorten är okänd, förklaras, att om mannen ej kommer inom i stämningea
eller lysningen föresatt dag, skall domaren döma till skillnad. Att i sednare
4
Lag-Utskottets Utlåt andt M 30.
fället med domare förstås Rätten, lärer icke kunna bestridas; men deri ligger ock
en förklaring af ordets betydelse i öfrigt.
Förenämnda nådiga bref bjuder äfven, att domaren ej får utfärda lysning innan
föreskrifna upplysningar vunnits och undersökning föregått; och med domaren
menas här uppenbarligen Rätten eller sjelfva den domstol, som bör behandla skillnadsfrågan.
Lysningen är ej eller annat än en offentligen kungjord stämning eller
kallelse å den förlupna makan; och sättet för stämningens kungörande kan ej förändra
sjelfva saken.
Vid sådant förhållande vidhåller Utskottet sin åsigt, att Utskottets förslag ingalunda
strider emot eller är oförenligt med de grundsatser, som redan i förevarande
fall äro i lagstiftningen gällande; och då i öfrigt emot Utskottets uppfattning af ämnet
icke förekommit någon, efter dess omdöme, befogad anmärkning, får Utskottet
vördsamt till Höglofl. Ridderskapet och Adelns pröfning oförändradt återlemna sitt
afgifna och af två Riks-stånd godkända lagförslag, så lydande:
Dä skillnad i äktenskap hos domaren sökes af den anledning, som
i 15 Kap. 4 § Giftermåls-balken sägs, må domaren ej utfärda
stämning å eller lysning efter den förlupna makan, förr än utredt
blifvit att sex månader förflutit från del samma maka begaf sig
till utrikes ort.
Stockholm den 12 Maj 1857.
Reservation:
af Herr Friherre Wrede, C.: »Utskottets Betänkande är nu i sitt slut i samma
skick som förut, då det af Ridderskapet och Adeln återremitterades och måste jag
således emot nämnde Betänkande fortfarande mig reservera.
Vår lag, som väl anser att äktenskapet till sin idé är oupplösligt, medgifver
likväl att fall kunna inträffa, då ett äktenskap till sitt inre ethiska väsende är förstördt
och då dess yttre juridiska form äfven måste upphöra, emedan dess
vidare fortfarande vore förnuftsvidrigt. Ibland dessa fäll är i 13 Kap 4 §
Giftermåls-balken upptaget det, då den ena makan Öfvergifver och förlöper den andra
af ondsko och motvilja samt far utrikes i uppsåt att ej mera fortsätta äktenskapet.
När nu af motionären ej blifvit ifrågasatt, att icke sådant öfvergifvande skall fortfarande
-
Lag-Utskottets Utlåtande M 30.
rande få vara ett skäl till äktenskapets upplösning, så återstår endast att tillse, om
förenämnda lagstadgande i formelt hänseende är riktigt, så att det ej lemnar allt för
mycken lätthet i att vinna skiljsmessa och sålunda bidrager till lättsinnigt ingående
af giftermål och ej bereder den afvikna makan erforderlig tid ått sig betänka till
ett återvändande, då öfverilning orsakat afvikandet. Granskas med någon uppmärksamhet
ifrågavarande §, finner man huru den ganska tydligt innehåller, att, när öf
vergifvandet
skett och skillnad i följd deraf sökes, den bortreste makan skall af
Domstolen kallas att återvända, genom stämning, om man vet hvar samma maka
sig uppehåller, och om mari ej vet hvar den finnes, genom allmän efterlysning, hvari
natt'och år förelägges, och att först sedan sig visat att den bortresta makan ej kommer
inom den i stämningen eller efterlysningen förutsatta tid, Domstolen får döma
till skillnad. Såsom enda skälet till den föreslagna lagförändringen har motionären
anfört det förhållande, att vid Domstolar skall den åsigt gjort sig gällande, att till
skillnad kan dömas så snart den afvikna makan, efter erhållen del af stämning, låter
från någon uppgifven utländsk ort inför Domstolen förklara, att han eller hon ej
ämnar återvända. Att vid sådan behandling ett äktenskap kan inom ganska få dagar
eller veckor blifva upplöst är klart, men att lagens ordalydelse, anda och mening
derigenom blifvit misstydda, synes äfven uppenbart, ty redan innan stämning får utfärdas,
skall, enligt lagens ord, den afvikna makans uppsåt att ej mera blifva och bo
med den hemmavarande vara för Domstolen åskådligt, Fn skriftlig förklaring, sådan
motionären omnämnt, från den afvikna att den vill skiljas eller ej återkomma, innebär
således för Domstolen icke någon nyhet och förändrar ingalunda sakens skick. Lagstiftaren,
som förutsatt att ett sådant uppsåt förefinnes, har naturligtvis endast för
att pröfva detsammas bestånd lemnat föreskriften att viss tid skall den afvikna makan
föresättas. Att döma till skillnad innan denna pröfvotid, som lagstiftaren med
hänsigt till menniskosinnets beskaffenhet eller föränderlighet förordnat, är naturligen en
illudering eller missförstånd af lagen. Då denna pröfvotid, som bör en afviken maka
genom stämning föresättas, icke i något fall bör blifva kortare, än att föreskriften i
1 \ Kap. i § Rättegångs-balken om sex månaders stämningstid iakttages och således
till skillnad, på grund af stämning, ej kan lagligen dömas förr än öfver halft år förflutit
från det stämningen utfärdades, har jag förut yttrat min mening vara, att vid
vår gällande lag borde förblifva samt att de Domare, som misstydde densamma, på
sätt motionären omförmält, kunde genom åklagaremaktens mellankomst tillrättavisas
Jag har likväl ej velat motsätta mig en förklaring af lagen och äfven derom i Utskottet
framställt förslag, som vid anställd votering var nära att vinna pluralitet. Jag
vågar fördenskull ånyo i samma syfte framställa detta förslag, nemligen, att genom en
författning måtte förklaras:
att i det fall. då Domaren, med föranledande af stadgandet i 43 Kap. 4 §
Giflermåls-balken, genom stämning kallar afviken maka till inställelse, tiden
Bih. till R. St. Prof. 1856 A 1857. 7 Samt. 1 Afd. 13 Haft. 2
6
Lag-Utskottets Memorial JH 31.
derföre ej må utsäitas kortare, än som med föreskriften i il Kap. 4 §
Rältegångs-balken om instämning af utom riket varande part år förenligt,
samt att till skillnad i äktenskapet ej må dömas förr än den i stämningen
sålunda föresätta tid tilländalupit.y>
af Herr Hasselrot med tillkännagivande att han ej deltagit i beslut om detta
utlåtande.
N:o 31.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Maj 1837,. kl. fi e. m.
Memorial, i anledning af ålerremiss utaf vissa punkter i Lag-Utskottets Betänkande
29, om förändring af gällande konkurslag.
Vällofliga Borgare-ståndet, som godkänt Utskottets i förevarande Betänkande
förekomna yttrande, beträffande väckta motioner om förändring af konkurslagens 68
§, har deremot, på grund af framställda anmärkningar, till Utskottet återremitterat öfriga
frågor, hvilka i samma Betänkande upptagas; dock som till Lag-Utskottet ankomna
protokolls-utdrag visa, hurusom Betänkandet i sin helhet blifvit bifallet af
Höglofliga Ridderskapet och Adeln samt Högvördiga Preste-ståndet den 22 samt af
Hedervärda Bonde-ståndet den 15 sistlidne April, och tre Riks-stånds mening i frågor
af förevarande beskaffenhet, jemlikt 87 § Regeringsformen och 3 punkten af
Riksdags-ordningens 49 §, utgör Rikets Ständers beslut, anser Utskottet något utlåtande
i anledning af framställda anmärkningarne ej erfordras; hvilket härmed hos Vällofliga
Borgare-ståndet vördsamt tillkännagifves.
Stockholm den \2 Maj 18 5 7.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 4857.
Lag-VlshoCtels Utlåtande AJ:o 32.
1
\:o 32.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Maj 1857, kl. G e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar emot Utskottets Helänkanden
JV:is 12 och 13, det förra, öfver väckta förslag
till dels upphäfvande eller inskränkning af börds-rätten,
dels annan förändring af lagarne angående börd, dels
ock upphörande af nabos och frälserälls-egares lösningsrätt,
och det sednare öfver väckta motioner om förändring
af lagstiftningen angående testamen/s-rätten samt
gåfva af fast egendom.
Då Lag-Utskottet gjorde frågorna om testaments-rätten och gåfva af fast
egendom samt om börds-rätten med vissa denna rätt underordnade ämnen till föremål
för särskilda Betänkanden, antyddes redan, att emellan dessa frågor förefanns
ett inre sammanhang. Utskottet följde emellertid ett vid föregående riksmöten
ölligt bruk. De stadganden, som gällande lagstiftning innefattar i afseende
å testaments- och gåfvo-rätten af arfvejord samt rättigheten att börda sådan
jord, hafva dock en gemensam grund samt utgöra de egentliga uttrycken af det
från vår äldre lagstiftning bibehållna så kallade arfvejords-systemet. Detta sammanhang
har ej eller blifvit förbisedt vid frågornas behandling inom de Riksstånd,
öfver hvilkas anmärkningar det åligger Utskottet att sig yttra; och om än
dessa frågor kunna och böra hvar för sig bedömas, synes likväl en sammanhängande
behandling deraf leda till en större klarhet i uppfattningen och mera
Bih. lill R. St. Prof. 1856 $ 1857. 7 Sami. 1 A[d. 14 Haft. 1
2
Lag-VUkotlelt Ullålande N:o 32.
säkerhet vid desammas pröfning. Det är af sådan anledning, som detta Utlåtande
upptager de ämnen, som, behandlade i ofvanberörda Betänkanden, blifvit
af Riks-Stånden till Utskottets förnyade pröfning hänskjutna.
Med afseende å sakens väsende och de förhållanden, om hvilka fråga nu
är, anser sig emellertid Utskottet ej böra afvika från den ordning, hvari ämnena
blifvit af Utskottet skärskådade i förenämnda Betänkanden; i följd hvaraf Utskottet
till en början till pröfning upptager de anmärkningar, som blifvit rigtade
emot Utskottets lifver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående upphörande
af börds-rätten istad samt åtskilliga inom Riks-Stånden väckta motioner,
afgifna Betänkande N:o 12, deri Utskottet tillstyrkt, det måtte Rikets
Ständer förklara:
l:o att förslagen, angående upphörande af börds-rätten å landet, ej kunna
bifallas;
2:o att yrkandet om upphäfvande af frälserätts-egares rätt att lösa skattejorden,
då den säljes utom börd, ej förtjenar afseende;
3:o att framställningen, att den nabo medgifna rätt att i vissa fall lösa såld
eller pantsatt fastighet i stad måtte upphöra, ej eller kan bifallas;
4:o att förslagen, angående inskränkning af den jord, som är underkastad
börd och förändring af tid och sätt till börds-rättens utöfning, ej eller leda till
lagstiftningens förändring i sådan syftning; och
5:o att Kongl. Maj:ts ofvannämnda Nådiga Proposition icke kan oförändrad
antagas;
men deremot,
6:o med anledning af samma Nådiga Proposition och de angående bördsrätten
å landet väckta motioner, för sin del besluta en författning i enlighet med
ett af Utskottet framlagdt förslag, åsyftande hufvudsakligen dels upphäfvande af
börds-rätten i stad och förändring i tiden för utöfning af viderboendes och nabos
lösnings-rätt, dels ock, hvad börds-rätten å landet angår, inskränkning i ej mindre
hördemäns antal, än äfven de fall, då börds-rätten begagnas må.
Nu visa de till Utskottet från Riks-Stånden, efter föregången pröfning af
omförmälda Betänkande, afiåtna protokolls-utdrag, hurusom Högvördiga Presteståndet
och Vällofliga Borgare-ståndet till Utskottets ytterligare behandling återförvisat
alla de frågor, som Betänkandet omfattar; men att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln deremot bifallit de tre första af förenämnda punkter och återremitterat de
öfriga, samt att Hedervärda Bonde-ståndet godkänt allt hvad Utskottet tillstyrkt,
utom hvad beträffar frågan om frälserätts-egares rättighet att lösa skattejorden.
Lag-Ulskoltcts Utlåtande N:o 32.
3
då den säljes utom börd, hvilken fråga, som besvarats i 2:dra punkten, blifvit
af detta Stånd till Utskottet visad åter.
Af denna redogörelse för Riks-Ståndens beslut följer emellertid, att två
Riks-Stånd, lika med Utskottet, ansett de väckta förslagen angående upphörande
af dels börds-r attén (Ilandetdels ock ilen nabo i vissa fall medgift a lösningsriilt
of sold eller pantsatt fastighet i stad, ej kunna bifallas, och således att
den förändring i gällande lagstiftning, som med berörde förslag åsyftats, ej bör
ega rum; och som frågan om sådan förändring följaktligen, enligt RegeringsFormens
87 §, förfallit, påkalla ej eller de härutinnan inom öfriga två RiksStånd
framställda anmärkningar något vidare yttrande å Utskottets sida.
Återstående ämnen utgöra deremot föremål för Utskottets ytterligare pröfning.
Dessa sönderfalla i tre hufvudsakliga frågor, nemligen:
a) bör Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition antagas oför undrad eller förundrad
i den af Utskottet föreslagna syftning?
b) om och i hvad man bör börds-r ätten ä landet inskränkas? och
c) bör frälserätts-egares lösnings-rätt till skattejorden, dä den säljes
utom börd, bibehållas eller ej?
Vid sammanfattningen af dessa frågor har Utskottet antagit såsom ostridigt,
att Rikets Ständer hysa den mening, att börds-rätten i stad skall, på sätt Kongl.
Maj:t i nåder föreslagit, upphöra. Dertill har nemligen Bonde-ståndet, redan lemnat
sitt uttryckliga bifall, och inom öfriga Riks-Stånd har ej eller någon röst
höjt sig deremot, så vidt man ej bör spåra en obenägenhet för i frii gas täll d a lagreform
i det af en talare i Borgare-ståndet afgifna yttrande: att man vill afskaffa
börds-rätten i stad, emedan »man vill ha derifrån bort det gamla elementet, likasom
detta redan blifvit utdrifvet från Borgare-ståndet», samt att, enär den rike
lätt kan öfverrumpla den fattige, dennes fränder må hafva rätt lösa åter hans
egendom, om de kunna få hjelp dertill; hvilket yttrande talaren önskat, att Utskottet,
som, enligt talarens åsigt, »begagnat alla möjliga medel att försvaga det
borgerliga elementet», måtte taga i öfvervägande, derest ämnet komrnc under
Utskottets ytterligare behandling.
Utskottet har äfven efterkommit denna önskan; men i berörda yttrande har
dock Utskottet ej kunnat upptäcka något giltigt skäl för bibehållande af omförmälda
börds-rätt. Rättigheten att ega och förvärfva fastighet i stad tillkommer
numera icke ,?7«r/3-borgaren uteslutande, utan state-borgaren i allmänhet; och derföre
är svårt att inse, det börds-rättens upphörande skulle försvaga det »borgerliga
elementet» i städerna. De grundsatser, hvarpå yttrandet syftar, hafva långt
för detta vikit undan för förnuftsenligare åsigter; och då man i dessa grundsatser
funnit den enda förklaringsgrunden för börds-rätten i stad, torde man ej eller
vidare kunna försvara densamma, helst sedan erfarenheten visat, att den i sin
utöfning blott verkat menligt, ett förhållande, sorn, länge öfverklagadt, Rikets
4
Lag-Utskoltels Utlåtande N:0 32-
sist församlade Ständer genom sitt, af allmänna meningen gillade, beslut om upphörande
af denna rätt. sökt, och Kongl. Maj:t, genom sin ifrågavarande Nådiga
Proposition, söker afhjelpa.
Oftanämnda yttrande har följaktligen icke rubbat Utskottets redan uttalade
öfvertygelse i denna del eller om antagligheten af den Nådiga Propositionen i
hvad den angår upphörande af börds-rätten i stad.
Hvad åter angår börds-rätten å landet, hvarom Utskottet anser nödigt sig
yttra, innan Utskottet upptager till bedömande hvad som blifvit anmärkt rörande
det ämne, som i öfrigt utgör föremål för den Nådiga Propositionen; så kan,
efter hvad ofvan förmäles, för närvarande icke vidare ifrågakomma att jemväl
helt och hållet upphäfva denna rätt. Två Riks-Stånds beslut i motsatt syftning
lägga deremot hinder; och då dessa Stånd, eller Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-ståndet, representera jordbrukande klassen, måste den mening, som genom
deras beslut blifvit uttalad, företrädesvis förtjena afseende. Det är ock på sådan
grund, som flere talare inom Borgare-ståndet påyrkat frågans återförvisning, pä
det Utskottet, efter inhemtande af hvad i öfriga Riks-Stånd förekommit, måtte
blifva i tillfälle att, med afseende derå, sig ånyo utlåta.
Då nu Bonde-ståndet bifallit Utskottets förslag till sådan ändring i JordaBalkens
6 Kap., som inskränker börds-rätten å landet; dä inom Ridderskapet
och Adeln ej eller någon talat emot inskränkning af denna rätt; och då inom
Borgare-ståndet den åsigt allmänt gjort sig gällande, att börds-rättens upphäfvande
i främsta rummet vore önskvärd, hvilken åsigt ock delats af åtskillige talare
inom Preste-ståndet, der llertalet af de ledamöter, hvilka i öfrigt sig yttrat, ej
eller motsatt sig en till inskränkning ledande lagförändring; — torde kunna för
ostridigt antagas, att Rikets Ständer, lika med Utskottet, anse en sådan inskränkning
af börds-rätten å landet böra ega rum, att de mest öfverklagade missbruken
och olägenheterna af denna rätt, så vidt ske kan, undanrödjas, om än meningarne
i afseende på sättet för inskränkningens tillvägabringande äro delade.
I sednare hänseendet förekomma två hufvudsakliga menings-brytningar, den
ena att, på sätt Herr Adlercreutz, i sin emot Utskottets förslag afgifna reservation,
yrkat, bibehålla bördemännens antal oförändradt, men inskränka den jord,
som bördas må; och den andra att, i enlighet med hvad Utskottet föreslagit,
inskränka bördemännens antal.
Den förra meningen, som ej fått något understöd inom Borgare-ståndet, har
ej eller blifvit förordad af mer än en talare hos Ridderskapet och Adeln samt
af några Preste-ståndets ledamöter. Och för denna mening hafva andra skäl icke
förekommit än de, sorn blifvit åberopade af reservanten, hvars förslag är hemtadt
från Lag-kommittéens förslag till Civii-lag.
Med bibehållande af bördemännens antal oförändradt öfverensstämmer dock
ej att göra den föreslagna inskränkningen i den jord, som bördas må. Enligt
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.
5
den åberopade reservationen skulle nemligen hufvudsakligen den jord vara underkastad
börd, som man ärft efter skyldeman i rätt uppstigande led eller efter skyldeman
å sidan inom börden, der samma jord i arf kommit från skyldeman i
rätt uppstigande led, af hvilken man sjelf härstammar. Men i detta fall kunde
börd af säljares föräldrar eller förfäder aldrig komma i fråga, ty omöjligen kan
en arfvinge i nedstigande led hafva ärft jord efter t. ex. farfader, så länge fader
lefver. I en händelse skulle tilläfventyrs föräldrar eller förfäder kunna komma
att börda, eller om en af dem sålt sin arfvejord till någon i rätt nedstigande
led och denne sedan säljer jorden. Men detta förhållande vore ej det allmänna,
ej regeln, utan ett undantag från den princip för börds-rätten, som Lag-kommittéen,
genom omförmälda bestämmelser, sökt med stränghet genomföra, eller efterkommandes
presumerade kärlek till från fäderna arffallen jord. Af sådan anledning
upptog ej eller Kommittéen bland bördemän säljares föräldrar och förfäder.
Denna omständighet hindrade jemväl Utskottet att söka målet på nu omförmälda
sätt. Det skulle i allt fall hafva ledt till en alltför omfattande förändring
i denna del af lagstiftningen eller rätteligen till adopterande af ett helt och hållet
nytt system i afseende å omfånget och utöfningen af en rätt, hvars försvarare
dagligen minskas och hvars bestånd oj eller torde blifva särdeles långvarigt.
Vid sådant förhållande tvekade ej Utskottet att fortgå på den bana, som fordna
lagstiftare beträdt, då de funnit nödigt att förekomma börds-rättens missbrukande,
eller att inskränka bördemännens antal.
Visserligen finnes af Riks-ståndens förhandlingar i ämnet, hurusom enstaka
talare för målets vinnande anvisat särskilda andra medel, såsom att förkorta lagfartstiden;
— att stadga, det den bördeman, till hvilken säljaren hembjuder sin
jord, bör inom viss tid, t. ex. en månad, anmäla, huruvida han vill köpa jorden,
vid äfventyr att eljest vara utesluten från börds-rätt till samma jord; — äfvensom
att förklara, det »inom nu bestämda börde-led endast säljarens närmaste arfvinge
eger rätt till börd»; —- Men dessa förslag hafva endast varit uttryck af enskildes
åsigter, hvilka oj, åtminstone uttryckligen, vunnit något understöd.
Det oaktadt har Utskottet tagit detsamma i öfvervägande; men om det
lämpliga deri är likväl Utskottet tveksamt.
Vidkommande lagfar(stidens förkortning, så är dock ostridigt, att man på denna
väg äfven tillförene sökt förekomma olägenheterna af börds-rätten. Enligt ursprungliga
lydelsen af 5 Kap. 1 § Jorda-balken skulle nemligen den bördeman, som
ville börda såld arfvejord, inom natt och år från tredje uppbudet genom penningars
insättning i Rätten bevara sin börds-rätt. De olägenheter, denna långa
lagfartstid medförde, »helst en köpare, förr än han på sitt fång erhållit den i lag
stadgade säkerhet, gemenligen icke kunde våga några betydliga uppodlingar och
förbättringar», fästade slutligen lagstiftarens uppmärksamhet; och då biet genom
Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800 stadgadt, bland annat, att lag-farten
6
Lag-UUkotlets Ullålande N;o 33.
skulle å den ort, der tre ting årligen hållas, anses slutad å det ting, som infdll
näst efter det, då tredje uppbudet meddelas, å hvilket ting tordeman, så vida
han ville sin talan förvara, följaktligen borde den lagligen utföra medelst stämning
och bördeskillings nedsättning; hvilket stadgande jemväl lämpades efter förhållandena
i de orter, der endast två eller ett ting årligen hållas. På detta
sätt förkortades ock lagfartstiden med nära hälften. Men emellertid återstår ännu
omkring ett år, innan köpare kan erhålla visshet, huruvida börd kommer i fråga.
Förkortning af denna tid skulle likväl ej kunna ske utan i förening med en förändring
i sätt och vilkor för lagföljd af jord; och yrkande derom har ej blifvit,
framstäldt i någon af de motioner, som i förevarande ämne öfverlemnats till Utskottets
behandling; ej heller har den talare, som anvisat ifrågaställa medel,
uppgifvit något förslag eller ens antydt på hvad sätt den af honom framkastade
idé skulle i lagstiftningen realiseras. Man måste ock härvid taga i betraktande,
att lagfarten ej uteslutande afser börd. Derom vittnar nemligen föreskriften i
2 § 1 Kap. Jorda-baiken att gåfva af fast egendom skall, likasom köp, lagfaras,
enär börd endast i sednare fallet nu kan komma i fråga. Och af 8 § i nämnde
Balks 5 Kap. synes äfven, att annat klander, än börds-klander, begränsas af lagfarten;
och denna omständighet ökar frågans omfattning. Dessutom skulle någon
betydlig förkortning ej kunna ega rum eller derigenom det förhållande förekommas,
som egentligen öfverklagas, eller det missbruk af börds-rätten, som, efter
hvad erfarenheten visat, egentligen utöfvas af de mest aflägsna skyldemän.
Förslaget om hembuds-rätten innefattar ett försök att till en del åter upplifva
vår äldre lagstiftning. Enligt 2 Kap. Jorda-balken Lands-lagcn skulle
nemligen den. som ville sälja sin arfvejord, å tre häradsting hembjuda den åt
fränder, hvarefter bördeman hade rätt att köpa jorden inom natt och år derefter;
men köpte han ej, fick jorden säljas till hvem som helst, utan att bördeman
derå egde någon talan. Redan i sjuttonde seklet upphörde dock hembuds-skyl
digheten
och uppbudet infördes; och detta sätt att offentliggöra köp af jord, till
framkallande af och värjande emot bördeinäns anspråk och sådant klander, som
icke grundades derpå, att jorden blifvit någon olagligen afhänd, bibehölls af 1734
års lagstiftare såsom det ändamålsenligaste. Omförmälda sätt skulle ej eller
kunna afskaffas; men vid sådant förhållande blefve i samma sak två principer i
lagstiftningen gällande, af hvilka den enas tillämpning skulle helt och hållet bero
på säljarens godtfinnande. Kan man emellertid ej återupplifva hembuds-skyldigheten
i sin fordna betydelse och således förbjuda all försäljning innan hembud
skett, torde dock saken ej böra komma i fråga. Emot ett sådant upplifvande
förekommer likväl, att hembuds-skyldigheten stod i innerligt sammanhang med
ett strängare begrepp om slägtjord, än det nu rådande, med åsigter, dem man
under tidernas lopp allt mer och mer frånträdt, och hvilka ej äro förenliga med
den nyare tidens. Om nyttan och ändamålsenligheten af börds-rätten tvistade man
Lay-Utskoltels Utlåtande iV.-o JJ.
7
t‘j d:l; (le antogos såsom ostridiga. Men annorlunda förhåller det sig nu, om
än meningarne hittills icke kunnat förenas^ angående institutionens fullkomliga
utplånande ur lagstiftningen; och då i allt fall, på sätt sagdt är, köpare af arfvejord
fortfarande behöfde dermed lagfara, anser Utskottet ej nödigt att äfven fästa
uppmärksamhet på de praktiska förvecklingar, den föreslagna hembuds-rätten
skulle medföra, för ådagaläggande af detta medels olämplighet.
En förklaring, att »utom nu bestämda börde-led endast säljarens närmaste
arfvinge eger rätt alt börda», vore, med andra ord, att stadga, att bördsrätt
tillkommer blott den, som är säljarens arfvinge, så framt han är i den
skyldskap, som 6 Kap. 1 § Jorda-balken omförmäler. Men erkänner man arfsrätten,
såsom uteslutande grund för börds-rätten, är svårt att inse, hvarföre sistnämnde
rätt skall vara beroende på arfvingens närmare eller fjermare skyldskapsförhållande
till säljaren. Genom ett stadgande i omförmälda syftning försvunne
ock i sjelfva verket börds-rättens egentliga motiv, hvilket deremot ej upphäfves
med den inskränkning af de börds-berättigade slägtmedlemmarne, som Utskottet
föreslagit.
Att på annan väg söka inskränka börds-rätten, dertill saknar alltså Utskottet
anledning; och att en större inskränkning, än den föreslagna, för närvarande
ej vore välbetänkt, kan slutas af Bonde-ståndets bifall till Utskottets förslag och
diskussionen inom Ridderskapef och Adeln; ty vid de åsigter, som inom dessa
Räks-Stånd i detta ämne allmännast äro gällande, måste afseende företrädesvis
fästas, på sätt hos Borgare-ståndet blifvit antydt och Utskottet här ofvan förklarat.
Dertill mana institutionens beskaffenhet och verkningar. Dess kraft
ligger hufvudsakligen i dess ålder och deraf alstrade rättsuppfattning; och dess
verkningar äro de, hvilka egnat sig åt jordbruks-näringen, bäst i tillfälle att erfara.
Den eger följaktligen sitt hufvudsakliga försvar i en på traditionen grundad
och af lagarna befästad mening hos jordbrukets idkare; och vädjar man nu
till denna mening, så måste antagas, att Utskottet träffat den mest tillfredsställande
lösningen af frågan, då den tillstyrkt inskränkning af bördemännens antal
till bröstarfvingar, föräldrar och syskon.
Det har väl blifvit anmärkt, att det vore inkonseqvent att i rätt uppstigande
led inskränka de börds-berättigade till föräldrar, då man ej gör någon inskränkning
i rätt nedstigande led eller i afseende på bröstarfvingar, äfvensom att
utesluta syskons afkomlingar, då de ega lika arfsrätt som syskon. Men denna
anmärkning torde förfalla, om man tager i betraktande: att inkonseqvenser af
samma art förefinnas i gällande lag, enär den utesluter syskons barnbarn från
börds-rätt, men tillägger farbroder en sådan rätt, oansedt de förra äro närmare
berättigade till arf; — att bröstarfvingar hafva företräde till arf framför alla
andra skyldeman, hvaremot förfäder i andra led eller faderfaders och fadermoders
arfsrätt ej inträder så länge syskon eller någon dess afkomling lefver; — samt att
8
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.
dessutom börds-rätten i uppstigande led ej kan försvaras ur sjelfva sakens natur
eller ur det skäl, hvarifrån denna rätt nu hemtar stöd eller den presumerade
kärleken till från förfäder ärfd jord. Visserligen kan det inträffa, att någon säljer
sin ärfda jord till sin sonson, i hvilket fall jorden är fortfarande underkastad
börd enligt gällande lag; men detta fall torde ej vara af den vigt, att börds
rättens
inskränkning deraf bör bero.
Här är, efter hvad redan är antydt, ej eller fråga om utbildningen af rationela
rättsbegrepp, utan endast om mildrande af en i lag godkänd sedvänja, så
att den bringas i närmaste öfverensstämmelse rned det allmänna föreställningssättet
och i sina verkningar varder, så vidt sig göra låter, oskadlig. Detta
hoppas Utskottet ock, att följden skulle blifva af en lag i enlighet med Utskottets
förslag i denna del, hvilket Utskottet således hufvudsakligen vidhåller,
ehuru Utskottet i afseende på formen funnit en förändring lämplig, derför Utskottet
kommer att här nedan närmare redogöra.
Hvad som nu blifvit yttradt angår endast inskränkningen i bördemännens
antal, ej det i sammanhang dermed föreslagna stadgande, att jord, som siiljes
inom börden, ej må bördas. Emot detta stadgande har emellertid blifvit anmärkt,
att detsamma skulle vara mindre följdriktigt. Det skulle nemligen ej
öfverensstämma med den idé, hvarpå börds-rätten hvilar, enär grunden till denna
rätt är familjebandet, som betingar företrädesrätt åt den närmaste i slägten, samt
dessutom innefatta ett afsteg från principen för arfs-rätten, att närmaste skyldeman
skall ärfva.
Utskottet har redan visat, att denna princip ingalunda blifvit iakttagen i
denna del af vår lagstiftning, enär den t. ex., efter hvad förmäldt är, utesluter
syskons barnabarn från, men tillägger faderbroder börds-rätt; och inom det fastställda
börde-ledet är det blott under vissa förhållanden, som företräde till arf
ger företräde till börd, helst rättigheten att börda jemväl beror efter hvem säljaren
ärft jorden. Omförmälda princip, så vidt den gjort sig gällande, har Utskottet
dock vidhållit i det fall, att börd, enligt Utskottets åsigt, bör komma i
fråga; men Utskottet kan, med hänsyn till institutionens idé, ej finna, att detta
fall inträffar, då jord säljes till bördeman eller till någon, som inom börden är.
I våra äldre lagar gällde den grundsats, att ingen eger sälja sin jord utom
slägten, utan att förut hafva till fränder hembjudit densamma. Då var slägtens
betydelse i samhället beroende på dess jordegendom; och derföre var man äfven
angelägen att bibehålla jorden inom slägten. Småningom utbildades lagstiftningen
och i sammanhang dermed reglorna för lösnings-rättens begagnande vid hembud.
— Och, efter Lands-lagen, var den närmare att börda, som var närmare
skyld, men om denne ej begagnade sin börds-rätt, då hembud gjordes, inträdde
hans närmaste man, o. s. v. Ville ingen af slägten lösa, då fick jorden säljas
till
Lag '■Utskottets Utlåtande N:0 32.
y
till oskyld man. Men ändamålet med börds-rätten, äfven sedan dess ursprungliga
grund, genom samhällsförfattningens omdaning, upphört, var emellertid fortfarande
att bibehålla jorden inom slägten. Om en till säljaren närmare eller
ijermare befryndad köpte jorden, qvarblef den, det oansedt, inom hans slägt,
hvars anspråk dermed måste anses hafva blifvit uppfyldt.
I samma mån slägterna mera spriddes och den närmare gemenskapen emellan
mcdlemmarne inskränktes till de mera närskylde, i samma mån inskränktes
emellertid bördeledet. Endast hos dessa sednare ansåg man kunna förutsättas
ett annat motiv till börds-rättens begagnande, än egennyttan, eller antaga, att
begagnandet var en följd af önskan att inom sig bevara den jord, som någon af
dem ärft efter en afliden slägtmedlem. I sak förändrades alltså icke förhållandet;
och tvifvelaktigt är derföre, huruvida 1734 års lagstiftare tänkte sig bördsrättens
utöfning i annan händelse, än att jord såldes utom börd och följaktligen
huruvida föreskrifterna i 3 § af Jorda-balkens 6 Kap. afsett annat än ordningen
för utöfvandet af denna rätt, derest flere bördemän sig anmälde. I sådan
händelse kunde det i detta lagrum förutsatta förhållande inträffa, eller att
»män dela om börd», d. v. s. tvista derom, hvilkendera framför den andra
är till börd berättigad, hvilket ej kan anses ega rum, då en fjermare bördemän
söker värja köpt jord emot en närmares bördes-anspråk. Denna sednare mening
var ock den öfvervägande inom lagskipningen, intill dess en motsatt mening,
genom Kongl. Resolutionen eller rättare Förklaringen den 15 September 1756,
uttalades.
Innan denna Resolution tillkom, hade de missbruk af börden, som under
sednare tider i så fruktansvärd grad tilltagit, redan visat sig. Man var icke
vidare belåten att derigenom bevara jorden inom bördeled; man fann äfven i
institutionen ett medel att tillfredsställa vinningslystnaden; och under sådana
förhållanden framkallades den klagan, som hade lagförklaringen till följd. Att
en sådan utsträckning af börds-rätten fordras för upprätthållande af institutionens
idé, derom har Utskottet ej blifvit öfvertygadt; och då de olägenheter
och skadliga verkningar, som börds-rätten i sin utöfning kan medföra,
böra, så mycket möjligt är, förekommas genom sådana inskränkningar, hvilka af
allmänna meningen gillas; —• då Bonde-ståndet, hvars opinion i detta ämne,
efter Utskottets förut uttalade åsigt, företrädesvis förtjenar uppmärksamhet, äfven
i denna del godkänt Utskottets förslag; — då inkonseqvenser redan vidhäfta
börds-lagarne och aldrig kunna undvikas i lagar, hvilka ej hafva sitt stöd i allmänna
rättsbegrepp; — och då omförmälda inskränkning derjemte har till ändamål
att förekomma split och oenighet emellan de mest närskylde; kan Utskottet
ej frånträda sin öfvertygelse, att ifrågaställa inskränkning är både ändamålsenlig
och välbetänkt.
Uih. lill R. Sl. Prol. 1856 $ 1S57. 7 Sand. I Afd. i i Haft. 2
10
Lag-VIskoltels Ullål ande N:o 3Z.
Sedan Utskottet sålunda sig utlåtit i anledning af de anmärkningar, sorn
angått Utskottets behandling af förslagen om sjelfva börds-rätten, förekommer den
börds-rätten underordnade, till Utskottet jemväl återremitterade frågan om upphör
ande af den lösnings-rätt af frälse-skattejord, som ur medgifven den,
som räntan eger, då jorden säljes utom börd.
Ehuru Preste-ståndet återremitterat denna fråga, kan likväl icke af de Utskottet
tillhandakomna handlingar upptäckas, att Utskottets yttrande härutinnan
ådragit sig någon anmärkning inom detta Stånd. Deremot har det blifvit erinradt,
inom Borgare-ståndet: att, enär ostridigt vore, det frälserätts-egare aldrig
egt skattejorden eller haft någon laglig rätt dertill, laglig grund äfven saknades
till försvar af hans lösnings-rätt, om sådan rätt i lagen afsåges; — att deremot
ett annat förhållande egde rum i afseende på frälse-skattejord, till hvilken
en ömsesidig lösnings-rätt kunde vara skälig; — och att man följaktligen borde
väntat sig ett understöd af motionen, hvad skalte-frälsejord angår; — samt
inom Bonde-ståndet: att lösningsrätten vore orättvis, alldenstund jordegaren hade
en större rätt än ränte-egaren; att grundsatsen om konsolidering af en spridd
egande-rätt ej förtjenar afseende, enär, ju mer egendomen delas, desto fördelaktigare
vore det för landet; och att de lösnings-rätter af ifrågavarande art, sorn
tillkomma vissa fromma stiftelser, likaledes bordt upphöra.
I sistnämnda hänseende har dock någon motion ej blifvit väckt; och derföre
har Utskottet ej eller haft anledning att derom sig yttra, vidare än om någon
from stiftelse skulle vara innehafvare af frälseränta; men i sådant fall erfordrades
icke något särskildt yttrande. För underlåtenhet i detta afseende har man
alltså ej skäl att förebrå Utskottet; och då det endast blifvit yrkadt, att ränteegares
rätt till frälse-skattejord måtte upphöra, synes den inom Borgare-ståndet
gjorda anmärkning emot Utskottets förfarande att ej föreslå lösnings-rättens upphörande,
hvad skatte-frälsejord angår, lika litet ega grund.
Den skillnad, som med berörda anmärkning är antydd, torde emellertid ej
vara af någon på saken verkande betydelse. Det är icke för Utskottet obekant,
hurusom man uppställt den sats, att med frälse-skattejord förstås den frälsejord,
som frälse-egaren sig afhändt, under förbehåll om ränte-egande-rätten, samt
med skatte-frälse den krono-skattejord, hvars ränta kronan öfverlåtit till frälseman
; men Utskottet eger äfven kännedom derom, att någon skillnad i juridiskt
hänseende eller i sjelfva verket ej eger rum emellan ränte-egarnes rättigheter;
och Utskottet är ölvertygadt derom, att motionären ej eller tänkt sig en sådan
skillnad, utan under nyttjade benämningen frälseskatte innefattat all jord, derifrån
frälseränta utgår. Utan afseende derå, att räntan är vorden af jordegaren
sjelf skiljd från jorden eller af kronan upplåten, har den ock blifvit af våra
lagstiftare lika betraktad. Genom Kongl. Förordningen den 10 April 1810 förklarades
nemligen, att frälseränta, såsom innebärande en beständig real-rätt, har
Lag-Utskottets Utlåtande AT.o 32.
11
egenskap af fast egendom; oell på sådan grund skall den ock vid köp lagföljas
såsom annat fast gods. Ursprungligen ansågs ock ränte-egares rätt betydelsefullare
än jordegarens; och derföre hade den förre lösnings-rätt, men den sednare
ej. Nyare tiders lagstiftare hafva emellertid, på sätt redan är anmärkt, gjort
rättigheterna ömsesidiga; och ifrån den grundsats, som härigenom hyllats, finnér
Utskottet ej skäl att afvika.
Då således ränte-egares ifrågaställa rättigheter äro äldre, än jordegarens,
då båda hafva samma mål eller en spridd egande-rätts konsolidering, hvars nytta
för det allmänna ej lärer kunna af någon med framgång bestridas, torde hvad i
detta ämne blifvit anmärkt ej förtjena vidare afseende.
Det återstår således för Utskottet att bemöta de anmärkningar, som äro
riktade emot sednare delen af Utskottets, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, afgifna förslag, eller den del, som innefattar ville/ boendes och vabos
lösnings-rätt.
Emot bibehållande af denna lösnings-rätt har emellertid endast en talare
uppträdt, hvilken förmenat, att denna rätt af konseqvens borde upphöra på samma
gång som börds-rätten till stadsfastighet; men olikheten af dessa rättigheter, skadan
af den ena och nyttan af den andra, torde blott behöfva påpekas för vederläggning
af denna anmärkning.
I öfrigt har man härutinnan hufvudsakligen fästat sig vid det tillägg, Utskottet
föreslagit, till förekommande deraf, att lösnings-rätten må göras gällande.
, om pantsatt jord
beslägtad med pant-gifvaren. Inom Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet
har man nemligen funnit detta tillägg öfverflödig*, dels på den grund,
att förvärfvande af fastighet genom dess uppbjudande pantevis vore lika med åtkomst
genom köp å utmätnings-auktion, dels ock af den anledning att det förra
förvärfningssättet numera högst sällan, om någonsin, kom i fråga. Men Utskottet
förmodar emellertid, att de skäl, Utskottet anfört för tillägget, skola finnas tillräckligt
öfvertygande, om man deråt egnar erforderlig uppmärksamhet. Då åtkomst
af fastighet genom köp och genom pantsättning, enligt uttryckliga ordalydelsen
i 1 Kap. i § Jorda-balken, äro tvä särskilda laga fäng, lärer man
under köp ej kunna hänföra ett uppbjudande pantevis. Man har väl, enligt hvad
ofvan är nämndt, låtit förstå, som skulle pantsatt fastighet här afsigtligen ej omtalats,
emedan omförmälda sätt att förvärfva fastighet numera ej skulle komma i
fråga; men när föreskrifter i fortsättningen af den Nådiga Propositionen meddelas
i afseende på tiden, då viderboende eller nabo, i händelse stadsfastighet pantevis
uppbjudes, bör göra sin rätt gällande, följer deraf, att Kongl. Maj:t måste
anse detta förvärfningssätt kunna ifrågakomma; och så länge det af lagen tillätes,
bör ock lagen angifva de reglor, som vid dess begagnande skola följas.
Annat vore, om man ansåg den omständighet, att pant-gifvare och pant-innchaf
-
12
La g-lt skottets Utlåtande Nio 32.
vare äro i den skyldskap till hvarandra, som i 6 Kap. 1 § förenämnde Balk
sägs, ej böra hindra viderboendes och nabos lösnings-rätt; men något sådant har
ej blifvit påstådt af vidare än en talare inom Borgare-ståndet, som dock ansett
förhållandet böra vara enahanda, antingen fråga är om försäljning eller uppbud
pantevis. Då likväl viderboende och nabo ej böra erhålla större rätt än de förut
egt, samt Kongl. Maj:t vägrade sin sanktion till sist församlade Ständers beslut
om upphörande af börds-rätten i stad. förnämligast på den grund, att en sådan
större rätt medgafs i Ständernas förslag, torde det vara försigtigast att göra nu
föreslagna inskränkningar, om man vill vinna det hufvudsakliga målet eller bördsrätfens
upphörande.
Slutligen har man förmenat, att då köp af stadsfastighet skulle blifva lagståndet
fjorton dagar efter tredje uppbudet, derest Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
antages, men 4 Kap. 2 § Jorda-balken förklarar, att sådant ej inträffar
förr än tolf veckor efter samma uppbud, kunde missförstånd lätt inträffa, om berörda
lagrum ej ändras; men om än viderboende eller nabo ej skulle hafva någon
talan, så vida den ej anställes inom fjorton dagar från tredje uppbudet, återstår
likväl, enligt 8 § i åberopade Balks 5 Kap., annat klander, hvars anställande
begränsas af nu bestämda laga stånds tid ; och då det är uttryckligen sagdt, att den
inträffar 12 veckor efter tredje uppbudet, derest klander ej mellankommer, och
ej att sådant eger rum, då den tid, hvarinom viderboende eller nabo bör göra
sin lösnings-rätt gällande, förlöper, befarar ej Utskottet det antydda missförståndet.
Af det ofvanstående följer, att Utskottet ej ansett de framställda anmärkningarne
föranleda till ändring af Utskottets förslag i sak. Hvad åter formen
för tillvägabringande af ifrågaställa lagförändringar angår; så har Utskottet, vid
ämnets närmare öfvervägande, funnit inskränkningen i börds-rätten å landet och
de ämnen, som omfattas i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, kunna göras till
föremål för särskilda lagförslag, hvilka kunna oberoende af hvarandra pröfvas.
Att, i enlighet med framställd anmärkning, behandla den Nådiga Propositionen
ensam för sig, är ej lämpligt, enär enskilde motionärer äfven väckt förslag i nyssberörda
ämnen. Men genom det ämnenas åtskiljande, som Utskottet nu föreslår,
göres utgången af det ena ej i någon mån beroende deraf, huru pröfningen af
det andra utfaller. Utskottet finnér nemligen, att inskränkningen af börds-rätten
å landet kan ske medelst förändring af 1 och 3 §§ i 6 Kap. Jorda-balken, då
deremot stadgandena om upphörande af börds-rätten i stad samt föreskrifterna
rörande viderboendes och nabos lösnings-rätt lämpligen utgöra föremål för en
särskild författning. I enlighet härmed äro de särskilda förslag, som under Litt.
A och B här nedan framläggas till pröfning, uppställde, dervid Utskottet sökt
att iakttaga de anmärkningar emot redaktionen, som under diskussionen inom
Stånden förekommit. Den af en talare gjorda anmärkning, att redaktionen af 2
§ i Utskottets förra förslag skulle vara misslyckad, mörk och svårfattlig, enär
Lag-Ulikolltls Utlåtande N:o 33.
13
för mycket deri är vordet sammanfördt, har dock ej gifvit anledning till någon
förändring. Denna § är nära nog ordagrannt lika med Kongl. Maj:ts Nådiga
förslag; och om än en i anmärkarens tycke vackrare redaktion skulle kunna
åstadkommas, är likväl Utskottets öfvertygelse, att i omförmälda förslag klart uttryckes
hvad uttryckas bör. Det omfattar visserligen två ämnen, eller bördsrätten
i stad samt viderboendes och nabos lösnings-rätt; men dessa ämnen äro
noga afskiljda samt följa på hvarandra i den ordning, sakförhållandet påkallar.
Derföre har Utskottet ej ens försökt att åstadkomma något bättre, hvartill anmärkaren
ej eller lemnat någon ledning.
Af de frågor, öfver hvilka Utskottet sig utlåtit i Betänkandet N:o 13, kan
den af Herr Henschen väckta, om antagande af 9 och 10 liap. Arfda-halken
i Lag-beredningens förslag till Civil-tag, icke vidare komma under pröfning.
Denna fråga har väl blifvit återförvisad af Borgare- och Bonde-stånden; men
som Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet bifallit hvad Utskottet i denna
del tillstyrkt, måste frågan anses förfallen. Deremot har frågan, angående förändring
af lagstiftningen om testaments-rätt och om gåfva af fast egendom
blifvit af samtliga Riks-Stånden återremitterad.
Då man granskar de anmärkningar, som inom Riks-Stånden blifvit gjorda
i anledning af Utskottets i berörda ämnen framlagda förslag, framstår emellertid
såsom ostridigt, hurusom den öfvervägande meningen är för en förändring i lagarne
om testaments-rätten och om rättigheten att i lifstiden bortgifva fast egendom;
men äfven här äro åsigterna angående sättet för förändringens tillvägabringande
väsentligen delade. Inom Preste-ståndet hafva dock hufvudsakligen betänkligheter
yttrats emot friheten att disponera öfver arfvejord å landet; och det
är med hänsyn till denna åsigt, som man äfven ansett återförvisning af frågan
nödig, så att den måtte komma att behandlas i sammanhang med frågan om
börds-rätten, enär den förra syntes beroende på den sednares utgång. Meningarnc
hafva deremot bestämdare uttalats inom öfriga Riks-Stånd. Ehuru en
och annan röst jemväl inom dessa Stånd blifvit höjd till förmån för förbudet
emot arfvejords bortgifvande, har likväl flertalet af dem, hvilka tillkännagifvit
sina tankar i ämnet, varit af en motsatt åsigt. Således finnér man, huruledes
en stor del talat för ifrågavarande lagars förändring i den af Herr Dalman föreslagna
syftning och följaktligen för bifall till 1 § af Utskottets förslag, hvaremot
man klandrat de inskränkningar, som i 2 § blifvit gjorda, såsom invecklade, i
sina följder ledande till tillställningar och i liera fall svåra att tillämpa, enär
do skulle bero på gränsen för skyldskaps-förhållanden, hvilka mången gång cj
14
Lag-V tskollels Utlåtande N:o 32.
med säkerhet kunna utredas. Andra åter hafva förmenat, att den frihet i dispositions-rätten
öfver aflinge och lösören, som nu tillkommer dem, hvilka ega testaments-rätt
efter lands-rätt, ej bör inskränkas, utan att, med bibehållande deraf,
rättighet att förfoga öfver åtminstone halfva arfvejorden derjemte bör medgifvas,
helst, på sätt flere talare sig uttryckt, erfarenheten ej visat, att någon till sina
barns förfång missbrukat sin frihet att förordna om atlinge-jord, hvilken frihet
blifvit dyrbarare än förr, enär denna jord numera skulle vida öfverstiga arfve
jord
i myckenhet; och synes som hade denna sednare åsigt, hvilken isynnerhet
blifvit uttalad inom Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet, varit den, som
allmännast omfattats inom dessa Stånd.
En tredje mening har ock sökt göra sig gällande, nemligen den, som är
uttryckt i Herr Björcks af tre reservanter förordade förslag, enligt hvilket testaments-
och gåfvo-rätten efter lands-rätt skulle förblifva oförändrad, men efter
stads-rätt göras fri, utom hvad angår ärfd fastighet i stad, deröfver dispositionsrätten
skulle inskränkas till hälften, om barn och bröstarfvingar lefde efter; varande,
till stöd för denna, af några ledamöter inom Borgare-ståndet egentligen
omfattade mening, anfördt, att dispositions-rätten efter stads-rätt ej borde ställas
i beroende af hvad som gäller efter lands-rätt eller af Ridderskapet och Adelns
privilegier.
Härmed har Utskottet sökt att i korthet angifva de hufvudsakliga åsigter,
som under diskussionerne i ämnet inom Riks-Stånden blifvit uttalade. Och resultatet
af Utskottets ytterligare öfverläggningar uppenbaras i det förändrade lagförslag,
som här nedan frainställes.
Deraf synes, att Utskottet ej kunnat instämma med-dem, hvilka ansett testaments-lagarnes
utbildning böra ske i den af Herr Björck anvisade riktning eller
ined bibehållande af skillnad i afseende på land och stad. Det är icke första gången
frågan derom utgör föremål för Ständernas pröfning. Uppkastad vid mångfaldiga af
deras sammankomster, liar den två gånger äfven blifvit af Ständerne löst. Vid
1841 och 1848 årens riksmöten beslutades nemligen lagförändringar i omförmälda
riktning, men de vunno icke Kongl. Maj:ts Nådiga godkännande, hufvudsakligen
på den grund, att den gamla skillnaden emellan stad och land komme att stå
qvar; och den opinion, som sålunda blifvit af andra statsmakten uttalad och
under olika förhållanden vidhållen, har Utskottet ej kunnat förbise och lärer ej
eller kunna förbises af dem, hvilka önska en förbättrad lagstiftning i denna del.
De, hvilka ifrat för frågans lösning i förenämnda riktning, synas emellertid
hufvudsakligen fästat sig vid städernas behof; och det måste äfven medgifvas,
att inskränkningarne i städernas testaments-rätt hvarken äro billiga eller öfverensstämma
med det allmänt nyttiga. Men, utom det att yrkanden om förändring
i testameuts-rätten efter lands-rätt och om utvidgning af städernas testaments-rätt
Lag-UlskolleU Utlåtande N:o 32.
15
nära nog lika ofta inom representationen varit väckta, äro de förhållanden, som
nu mera inträdt, af den art, att omdaning af den förra svårligen kan undvikas.
Dessa förhållanden äro af Utskottet redan i förra Betänkandet antydda. Utskottet
har nemligen ansett testaments-rätten efter lands-rätt vara både för inskränkt
och för utsträckt samt derigenom orättvis eller ledande till orättvisa.
Ehuru, vid pröfningen af återremitterade betänkandet, en talare ifrågaställt
rigtigheten af Utskottets åsigt, att en fri dispositions-rätt öfver hvad man eger
ligger i egande-rättens natur, är likväl Utskottets öfvertygelse i denna del oförändrad,
helst Utskottet ej kan upptäcka annan nöjaktig grund för de rättigheter,
hvarom fråga nu är. De äro icke skänkta, utan ordnade af den positiva lagstiftningen,
i enlighet med dess bestämmelse att så modifiera de naturliga rättigheterna,
att de i sin utöfning ej råka i strid med hvad för samhället är nyttigt
eiler med den rättsuppfattning, som är den allmänt rådande. Men om således
en fri dispositions-rätt öfver hvad man eger ligger i sakens natur; om man
eger äfven hvad man ärft; så måste inedgifvas, att det oinskränkta förbudet att,
tinder alla förhållanden, bortgifva eller annorledes disponera öfver arfvejord å
landet blott kan försvaras ur sådana förhållanden, som berättiga lagstiftaren att
modifiera naturliga rättigheter och inskränka friheten.
Endast fånget eller åtkomsten utgör nemligen icke här tillräckligt skäl, ty
man kan äfven ärfva lösegendom af betydligt värde, och deröfver får man råda
lika fritt, som öfver sin förvärfda egendom. Men denna omständighet visar, att
omförmälda förbud hvilar icke på någon allmän rätts-grundsats, utan på en särskild
grund. Den är ock allmänt känd. Det var den fordna betydelsen af slägtjord,
som hade förbudet till följd; men då 1734 års lagstiftare, i likhet med
förut gällande lag, gaf en hyllning åt tidens åsigter medelst samma förbud, lemnade
de slägtens anspråk i förgätenhet för arfvingens. Klandrar icke denne ett
testamente eller i lifstiden gjord gåfva, hvarigenom arfve- eller slägt-jord, som
han borde ärfva, blifvit borfgifven, har slägtcn ingen talan. Den kan ej, såsom
vid försäljning, genom börds-rättens begagnande, bevara jorden inom slägten; och
deraf finnes, att då börds-rätten varit en konseqvent utbildning af slägtjords-begreppet,
inskränkningen i dispositions-rätten öfver arfvejord ej tjenar till upprätthållande
af detta begrepp; hvaraf åter följer, att börds-rätten kan bibehållas,
utan att berörda inskränkning eger rum.
Emellertid var det, på sätt tillförene är anmärkt, berörde begrepp, som uteslutande
inverkade på ordnandet af testaments- och gåfvo-rätten efter lands-rätt.
Arfve-jorden förbehölls arfvingen ovilkorligen; och dermed var hans anspråk uppfyldt,
då man efter stads-rätt, enär arfve-jord der ej kunde komma i fråga, bestämde
arfvinges rätt till en viss qvot af egendomen.
Att de förhållanden, under hvilka denna lagstiftning tillkom, nu mera äro
helt och hållet förändrade, har Utskottet redan antydt och det har jemväl blif
-
lf>
Lag-Ulekollets Utlåtande N:o Si.
vit af åtskilliga talare medgifvef. En följd af den fasta egendomens rörlighet,
en verkan åter af kapitalets ständigt tillvexande makt, har nemligen blifvit, att
troligen större delen af Sveriges nuvarande jord är aflinge i innehafvarnes liander,
då den deremot, när gällande lag stiftades, ostridigt innehade arfve-jords egenskap;
och resultatet deraf har blifvit först och främst, att kanske de fleste, som
ega testaments-rätt efter lands-rätt, i uppenbar strid emot lagstiftarens mening,
kunna beröfva sina barn allt; och för det andra, att den fordna föreställningen
om arfve-jord förlorat sitt stöd i verkligheten samt af sådan anledning så försvagats,
att man, i enlighet med hvad ofvan är antecknadt, nu mera inom de
Stånd, der arfve-jordens betydelse längst försvarats, ej vidare synes tveka att
frånträda fordna äsigter.
På sådan grund har Utskottet ej heller tvekat att, i afseende på dispositions-rätten
öfver egendom, ej göra någon skillnad, ehvad deri ingår ärfd jord
eller ej, samt följaktligen att frånträda den inskränkning, som innefattas i 2 § af
förra förslaget, och som motiverades af de betänkligheter, hvilka alltid måste
uppstå, då fråga är om öfvergång ifrån ett äldre till ett nytt lagsystem.
Deremot har Utskottet ej kunnat öfvergifva inskränkningen i testamentsfriheten
till förmån för barn och bröstarfvingar. Man har väl anmärkt, att härigenom
inskränkes en frihet, som efter lands-rätt nu finnes; men, om än denna
frihet kan utöfvas under skydd af gällande lag, är likväl, enligt hvad nyss förmäles,
ostridigt, att den icke af lagens stiftare varit menad.
Det har ock blifvit sagdt, att denna inskränkning skulle vara öfverflödig,
emedan erfarenheten visat, att ej någon gjort testamente till bröstarfvingars
förfång; men just häri tror Utskottet sig ega ett stöd för inskränkningen. Det är
den naturliga rättskänslan, som afhållit fäder från ett annat bruk af friheten; och
denna känsla, rättvisans sannaste uttryck, är lagstiftarens säkraste ledstjerna.
Också hafva alla civiliserade länders lagstiftare, utom Englands, gjort inskränkningar
i enahanda syftning; och den friare dispositions-rätten i England modifieras
af för samma land egendomliga förhållanden, seder och opinioner. Derifrån
kan derföre ej hemtas ledning; men deremot torde det ej vara utan betydelse,
att den princip, som Utskottet antagit, blifvit tillämpad hos brödrafolket
i dess år 1854 utfärdade arfslag, hvilken dock inskränker egares frihet i denna
del till en fjerdedel af hans förmögenhet, om han efterlemnar bröstarfvinge, samt
adopterad af såväl Lag-kommittéen, hvars förslag i denna del blifvit af Konungens
Högsta Domstol förordadt, som Lag-beredningen.
Då emellertid medgifvits, att den naturliga rättskänslan sätter sig emot barns
förfördelande genom testamente, kan Utskottet sannerligen ej inse, hvarför man
funnit inskränkningen anmärkningsvärd. Blotta medvetandet af att ega en frihet,
hvars begagnande samvetet förbjuder, lärer ej vara någon förmån. Men lagstiftaren
-
Lag-VIskollels Utlåtande A:o 32.
17
tarén måste inlägga ett uttryck af den allmänna rättsuppfattningen och såmedelst
söka förekomma deremot stridande handlingar.
Ser man rätt på saken, så kan ock ifrågasättas, huruvida inskränkning i
sjelfva verket skulle ega rum. Att testaments-rätten efter stads-rätt i betydlig
mån utvidgas, är ostridigt; och den fria dispositions-rätten öfver arfvejord torde
kunna motsvara en inskränkning af ifrågavarande beskaffenhet.
Vill man ordna testaments-rätten principenligt, står derföre annan utväg, än
den Utskottet anvisat, ej till buds; och att borttaga det principvidriga samt det,
i följd deraf, osammanhängande och invecklade i vår testaments-lagstiftning, måste
utgöra en af lagstiftningens vigtigaste omsorger.
Någon sådan inskränkning till förmån för bröstarfvinge, som Utskottet tillstyrkt
i händelse af testamente, anser deremot Utskottet ej kunna komma i fråga,
derest någon i sin lifstid vill bortgifva sin fasta egendom, eller vid sådan gåfva,
som omförmäles i Jorda-balkens 8 Kap., utan har Utskottet blott föreslagit att,
om någon genom gåfva afhänder sig sin fasta egendom, vare sig i stad eller å
land, skall gåfvotagaren understödja gifvaren samt hans efterlemnade ouppfostrade
eller oförsörjda barn, derest de komma i nöd, med gifvaren och hans arfvingar
lemnad rätt att gåfvan återkalla, derest gåfvotagaren gjort gifvaren märklig
orätt och skada, utom i det fall att gåfvan är gifven för möda, arbete och
gjord tjenst. Härvid har Utskottet äfven, lika med motionären, hemtat ledning
af Lag-kommittéens och Lag-beredningens förslag. Utländska lagar hafva dessutom
här tjenat till förebild. Det skulle jemväl leda till de mest svårlösta frågor,
att i denna del göra någon inskränkning i gåfvo-rättens utöfning till bröstarfvinges
förmån. Man måste nemligen taga i betraktande, att barn icke har
någon rätt till föräldrars egendom förr än dessa aflidit; att något klander följaktligen
icke kan komma i fråga förr än sig visat att barnet öfverlefver föräldrarne;
att derest de då skulle ovilkorligen ega återkalla gåfva, detta blefve beroende
derpå, huruvida det kunde ådagaläggas, att gåfvan utgjort mer än hälften
af den förmögenhet föräldrarne vid bortgifvandet egt, en bevisning, som svårligen
kan åstadkommas; att dä klander eller återvinning endast kunde ega rum i det
fall att bortgifven fastighet fortfarande är i gåfvotagarens eller hans arfvinges
hand, klokheten alltid skulle finna medel att hindra alla försök uti ifrågaställde
hänseende; och att om den, som bortgifver fastighet, då är barnlös, men derefter
välsignas med barn, fråga kunde uppstå om de sednares rätt.
Flere till förveckling ledande förhållanden kunde visserligen uppgifvas; men
Utskottet förmodar det anförda vara tillfyllestgörande såsom bevis att med principen
om fri dispositions-rätt öfver fastighet, modifierad till förmån för bröstarfvingar,
ej kan, då fråga är om gåfva, förenas några modifikationer af annan
beskaffenhet, än de, hvilka Utskottet nu tillstyrker.
Hill. lill 11. Sl. Prot. isae # 1SS7. 7 Sami. 1 Afd. 14 llä[t. 3
18
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3%.
Till en del liar Utskottet härutinnan fasthållit grundsatserne i gällande lag.
1 2 § af Jorda-balkens 8 Kap., hvilket tillåter gåfva af aflinge-jord och till en
del af stads-fastighet, stadgas nemligen redan att gåfva kan återkallas, om gåfvotagaren
gjort gifvaren märklig orätt och skada, så framt gåfvotagaren ännu innehar
gåfvan eller den ej är gifven för möda och arbete; och den underhållsskyldighet
Utskottet anser gåfvotagaren böra åläggas, i händelse gifvaren kommer i
nöd eller efterlemnar barn, som fordrar uppfostran eller sig ej nära kan, är af
billigheten påkallad.
Någon våda befarar icke Utskottet af friheten i förevarande hänseende.
Man bortskänker icke gerna i lifstiden hvad man eger, minst då man har bröstarfvingar;
och endast deras anspråk äro i denna del af någon vigt. Då emellertid
Utskottet funnit att arfvejord bör, lika med annan egendom, få afhändas
genom testamente eller gåfva till hvem som helst, har Utskottet, enär bördsrätten
å landet kommer att qvarstå, ansett bördeman böra i berörde fall ega
samma rätt, som om afhändandet skett genom försäljning. För sådant ändamål
har Utskottet sökt att föreslå erforderliga stadganden. Men i sammanhang härmed
har Utskottet äfven funnit nödigt föreskrifva att med fastighet, som man
erhåller genom testamente, skall lagfaras. Inom lagsklpningen har nemligen olika
åsigter derom gjort sig gällande; och då bördeman, så framt han ej är arfvinge, ej erhåller
del af testamente, är lagfarten nödig för bevarande af hans rätt. Den är ock i
öfrigt af vigt; hvadan Lag-beredningen jemväl föreskrifvit, att med hvarje fång af fastighet
skall lagfaras; — och härmed slutar Utskottet redogörelsen för grunderna
till sina under Litt. C framställda förslag.
Man har väl insinnerat, som skulle en testaments-frihet i föreslagna syftningen
kunna blifva ett medel till majoraters bildande och den lika arfs-rättens
undergräfvande; men denna insinuation synes ej hafva sin grund i verkliga förhållanden.
Kongl. Förordningen af år 1810 är ett oöfverstigligt hinder i förra
hänseendet; och då den, som har barn och bröst-arfvingar, aldrig skulle kunna
bortgifva mer än hälften af sin qvarlåtenskap, torde den lika arfs-rätten ej eller
sväfva i någon fara. Skall man, såvidt ske kan, genom lag, afhålla föräldrar
från att genom testamente gifva det ena barnet mera än det andra, måste man
förbjuda allt testamenterande. Men ett sådant förbud skulle svårligen vinna bifall
hos dem, som derom ega besluta. Då man framkastat ifrågaställda tanke,
lärer man dock hafva förgätit att efter lands-rätt kan egare redan, troligen i de Kesta
fall, om all sin egendom, genom testamente, förordna; och att det är denna
omständighet, som, efter Utskottets omdöme, utgör ett tvingande skäl till föreslagna
förändringen. Dessutom hafva äfven de, som i nu omförmälda hänseende
uppträdt, ej funnit några betänkligheter vid att ordna testaments-rätten för stad
efter uppställda grundsatsen; men är ej samma fara i stad som pålandet? Förändrar
boningsorten i den grad menskliga lynnet, att man, med afseende derå,
Lag-Ulskoltets Utlåtande N:o 32-
19
måste stifta olika lagar? Då dessa frågor ej lära kunna besvaras annorlunda än
nekande, är ock Utskottet tryggt, att ej hafva föreslagit något, som leder till
upplösning af familjen eller som är kränkande för rätts-känslan; tvertom är det
Utskottets öfvertygelse, att testaments-lagarne bordt ordnas på nu föreslaget sätt
pä samma gång, som den lika arfs-rätten infördes. Så afsågs äfven af Lag-*kommittéen,
som först uppgjorde det förslag till lag om en lika arfs- och gifto-rätt,
som sedermera i sina hufvudsakligaste delar blifvit upphöjdt till lag för Sverige.
I öfverensstämmelse med hvad nu blifvit anfördt får Utskottet
1 ;o anmäla att frågorna dels om upphörande af ej mindre bördsrätten
å landet, än den nabo medgifna lösnings-rätt till såld fastighet
i stad, dels ock om antagande af 9 och 10 Kapitlen Arfdabalken
af Lag-beredningens förslag till civil-lag förfallit, samt att
de från två Stånd skedda återremisser af dessa frågor således ej
föranleda någon åtgärd; och
°l:o till förnyad pröfning af Preste-, Borgare- och Bonde-stånden återlemna
Utskottets afgifna och af Ridderskapet och Adeln bifallna
utlåtande, derigenom Utskottet af styrkt bifall till väckt förslag om
upphäfvande af frälse- ränte-egares rätt att lösa skatte-jord, då
den säljes utom börd;
hvarjemte Utskottet
5:o med vidhållande af hvad Utskottet, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition och de angående börds-rätten gjorda framställningar
i scik tillstyrkt, men med frånträdande af Utskottets rörande
testamenls- och gåfvo-rattén framlagda förslag, samt, under
hemställan, om icke Bonde-ståndet täcktes gilla den formela afvikelse,
Utskottet i förstnämnde hänseende nu föreslår, vördsamt
tillstyrker, att Rikets Ständer måtte för sin del besluta:
A) att, med ändring af i % och 1 mom. 5 § af 6 Kapitlet Jorda-balken
och upphäfvande af Kongl. Resolutionen den -15 September 1756,
berörda lagrum skola erhålla följande förändrade lydelse:
§ 1.
Bördemän liro säljarens barn och brös tarf vingar, så länge de till
äro: sedan föräldrar, så ock syskon. Den, som med säljaren å
Lag-Utskollels Ullålande N:o 32■
fäderne skyld är, må dock ej börda hans möderne-jord, ej eller den,
sorn å möderne skyld är, haus fäderne-jord; och vare börd ej eller
tillåten, der jord siiljes till bördeman.
§ 3 mom. 1.
Ar jord till annan än bördeman sald och tvista män om företräde
till börd deraf; vare den närmare att lösa i börd, sorn närmare
är att taga arf allt efter sorn i 2 och 3 Kapitlen Arfdabalken
sagdt är.
B) en författning af följande innehåll:
Allt hvad lag eller särskilda författningar innehålla, angående
rättighet att i börd lösa såld, bortskiftad, pantsatt eller genom
testamente gifven fastighet i stad, varder härigenom till ali kraft
och verkan upphäfdt; kommande dock lösnings-rätt till försåld eller
pantevis uppbuden fastighet för viderboende eller nabo ej att ega
ram i de fall, dä säljare och köpare eller pantgifvare och pantinnehafvare
äro med hvarannan i det skyldskaps-förhållande, som
i 6 Kap. I § J orda-balken sägs; och blifva de i 7 Kapitlet 1 §
och 9 Kap. 5 § nämnde Balk meddelade bestämmelser i afseende
å liden, inom hvilken viderboende och nabo ega att såld eller pantsatt
fastighet i stad lösa, sålunda ändrade, att viderboende eller
nabo, i de fall, då han Lill lösen är berättigad, åligger att sin
talan derom i laga ordning instämma, dä lösning s-an språket angar
hus eller tomt, derom köp egt rum, sist inom fjorton dagar ifrån
den, dä tredje uppbudet ä köpet meddelades, och, dä fråga är örn
inlösande af pantsatt hus eller tomt, sist inom lika tid ifrån det
egarens rätt att del pantsatta återlösa tilländagält;
samt
C) dels följande
Författning
angående hvad i testamente gifvas må; så ock om gåfva
af fast egendom.
Med upphäfvande af 17 Kap. 1 och 2 §§ Arfda-balken, sistnämnda
lagrum sådant det lyder i Kongl. Förordningen den O Februari
1849, 3, 4 och 5 §§ i samma Kapitel, Kongl. Förordningen
den 19 Augusti 1762, angående en utvidgad teslaments-rätt efter
stads-')'ät t, 5 punkten i Kongl Förklaringen den 23 Mars 1807
samt 8 Kap. Jorda-balken, varder angående hvad i testamentegif
-
Lag-Ulskollels UllåtaiMc N:o 32-
21
vas må samt i afseende pä gäfva af fast egendom, stadgadt som
foijer:
Om livad genom testamente gifvas ina.
§ i.
Ej må någon genom testamente bortgifva eller annorledes förordna
om mer än hälften af sin qvarlåtenskap, der bröstarfvinge
lefver efter. Andra hälften falle bröstarfvinge till: den hälft kallas
bröstarfvinges lag-lott.
Finnes ej bröstarfvinge, dä må man om all sin egendom förordna.
§ 2.
Ar efter testamentsgifvare omyndigt barn, och kan det ej af
sitt arf eller annan tillgång njuta underhåll och uppfostran-, dä
skall af egendom, som i testamente gifven är, sä mycket af lagas,
som Rätten pröfvar barnet, efter ständ och vilkor, nödigt hafva,
till dess det kan sig sjelf t nära, dock ej för längre tid, än till
dess barnet fyllt tjuguett år. Ar barn efter teslaments-gifvare
ofärdigt, med svår sjukdom behäftadt eller litet vetande, och kan
det ej af sitt arf eller aman tillgång njuta tillräckligt underhåll;
dä skall ock af egendom, som i testamente gifven är, tagas hvad
för barnets underhåll nödigt pröfvas, så länge behofvet fortfar.
Nu hur man genom testamente anslagit viss årlig inkomst till
omyndigt barns underhåll och uppfostran eller till underhåll filof
är digt, med svår sjukdom behäftadt eller litet vetande barn: kan
ej sådant barn af eget arf eller annan tillgång njuta underhåll
eller uppfostran, må det testamente gälla för tid, som här ofvan
sägs, ändå att annan bröstarfvinges lag-lott dermed belastas skulle.
Om gafva af fast egendom.
§ 3.
Ilar någon genom gäfva fast egendom sig afhändt och kommer
han i nöd, sä alt han sig ej försörja kan; vare dä gäfvotagaren
skyldig att, efter ty som han förmår, till gifvarens nödtorftiga underhäll
årligen bidraga. Åsämjas de ej; pröfve Rätten, huru mycket
gäfvotagaren bestå skall. Ej må dock det bidrag sättas högre,
än lill hälften af den gifna egendomens behållna afkomst.
LagUtskollels Utlåtande N:o 32.
§ 4.
Dör gifvaren och lemnar efter sig barn, som enligt 2 § är berättigad
t till understöd af egendom, som i testamente gifven är,
och finnes ej sudan egendom, hvaraf det understöd tagas lian; dä
vare ock gäfvotagaren skyldig att dertill bidraga, såsom om försörjning
för gifvare i o % stadgadt är.
§
Har gäfvotagaren gjort gifvaren märklig orätt eller skada; stånde
gifvaren fritt gåfvan att återkalla och håfve tid att talan derom
till Rätten instämma inom natt och är sedan han veta fick, att
den orätt eller skada honom af gäfvotagaren gjord var. Dör
gifvaren och har ej den tid försulit, eller sin rätt till talan eftergifvit;
då må hans arfvingar sådan talan föra inom natt och år
sedan han dog.
% 6-
Ar gäfva för arbete eller gjord tjenst gifven; gånge då ej åter.
Ej eller må, i ty fall, gäfvotagaren bindas till den skyldighet, som
i 5 och 4 §§ sägs.
§ 7-
Prof vas gåfva förverkad vara och har gäfvotagaren densamma
sig af händ t; då må den ej tagas åter; men gäfvotagaren g ädde
dess värde till gifvaren eller hans arfvingar.
Gfcmcitsamma bestämmelser.
§ 8.
Jord å landet, som der den såld blifvit, varit börd underkastad,
må ock, om den genom gåfva eller testamente bortgifven är, i börd
lösas.
Lag-Ulskoltets Utlåtande N:0 32.
23
§ 9-
Har någon i fall, nu sagdt är, bördes-ansprålt vächl och kunna,
ej par terne å den till anspråkets fullföljd förelagda dag om viss
biirde-skilling sämjas, läte Rätten jorden i laga ordning värdera.
§ 10.
Ar genom parternes åsämjande eller genom laga värdering bestämdt
hvad för bördeskilling anses skall, sätte då bördemannen
den bördeskilling hos Rätten in å första rättegångsdagen af det
ting, som näst efter en månad infaller. Sker ej det, håfve sin
talan förlorat.
§ 11.
/ allt öfrigt kommer, i afseende pä börd af jord, som genom
testamente eller gåfva öfverlåten är, att lända till efterrättelse
hvad som angående börd af såld jord redan stadgadt finnes.
§ 12.
Hvad genom denna författning blifvit stadgadt, har ej tillämpning
i fråga om testamente eller gåfva af den, hvilken a/lidit,
innan författningen till efterrättelse gällande blef.
dels ock en Förordning af detta innehåll:
Hvar, som fast egendom, genom testamente fått häfver, skall med
det fång lagfara, pä sätt om köp, skifte och gåfva sagdt är; dock
må uppbud ej meddelas, innan testamentet vunnit laga kraft eller
ståndande blifvit.
Någon förändring har Utskottet genom förrberörda, angående testamcnts- och
gåfvo-rätten afgifna förslag, icke tillstyrkt uti den särskilda dispositionsrätt
öfver allinge-fastighet i stad, som tillkommer frälseman enligt 12 § i Ridderskapet
och Adelns privilegier den 16 Oktober 1723. Likasom denna rättighet varit
24
Lag-Utskollels Ullålande JV.-o 32
gällande bredvid den sednare tillkomna eller 1734 års Lag. som ordnade testaments-
och gåfvo-rätten i allmänhet, utan att något stadga angående fortfarande
giltigheten af berörda privilegium, så kan och måste detsamma respekteras, oansedt
lagens allmänna föreskrifter i berörda hänseende förändras. Men Utskottet
har, på sätt anmärkt blifvit, funnit lämpligast att från den hufvudsakliga, till
Civil-lagen hörande frågan, afskilja ett ämne, som är beroende af en helt annan
behandling än nämnda fråga. Rättighetens fortfarande bestånd beror nemligen i
främsta rummet af Ridderskapet och Adeln; och om än det i viss mån skulle
stå i strid med de grundsatser, hvilka Utskottet i sitt förslag tillämpat, inträder
derigenom ej annat förhållande än det, som redan eger rum. Men för den hän--»
delse, att Ridderskapet och Adeln skulle medgifva, att omförmälda privilegium må
upphöra och detta Stånd således i allt skulle vilja, uti nu ifrågaställa hänseende,
underkasta sig den lag, som Utskottet föreslagit för medborgare i allmänhet,
utan afseende å stånd, samt öfriga Riks-Stånd dertill lenina bifallj får Utskottet,
under förutsättning att Utskottets oftanämnda lagförslag vinner Rikets Ständers
godkännande, vördsamligen föreslå, att samtlige Riks-Stånden måtte antaga och
till Kongl. Maj:ts sanktion öfverlemna följande förslag till författning:
Sedan Ridderskapet och Adeln af sagt sig sin särskilda i 12 %
af dess Privilegier den 10 Oktober 1725 bekräftade dispositionsrätt
öfver af inge-fastighet i stad, samt öfriga Riks-Stånd bifallit,
ali denna rätt upphöra må, varder densamma härmed upphäfd;
kommande förthy hvad allmän lag i berörda hänseende innehåller
alt jemväl för Ridderskapet och Adeln lända till efterrättelse.
Stockholm den 18 Maj 1857.
Reservationer:
Af Herr Domprosten iBjörling: ;:Emot Utskottets beslut angående testa*»
ments-rätten får jag reservera mig af följande skäl:
l:o) Emedan Utskottet inskränkt den fria dispositions-rätten öfver förvärfvad
egendom och lösegendom, ehuru en större pluralitet inom Stånden vid återremissen
yrkat bibehållande af denna frihet.
2:o) Emedan Utskottet, genom tillåtande att borttestamentera arfvejord äfven
utom börde-ledet, borttagit den återstod af arfvejords-principen, som fanns qvar
i det förra Betänkandet, ehuru endast en högst ringa minoritet inom Stånden vid
återremissen yrkat något sådant.
3:o) Emedan jag ej kan gilla den inkonseqvens, som röjer sig deruti, att
Utskottet helt och hållet borttagit arfvejords-principen, men bibehållit börds-rätten
och
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32,
25
och derföre nödgats utsträcka densamma äfven till arfvejord, som genom testamente
eller gåfva blifvit bortgifven; hvarigenom Utskottet med ena handen återtagit
hvad det med den andra gifvit.
På grund af dessa anmärkningar anser jag Utskottet bordt hafva föreslagit
Rikets Ständer, att de, för sin del, måtte antaga en Författning, som icke gör
någon annan förändring uti nu gällande lagar om arfvejord på landet, än att
den ena maken må ega rätt att åt den andra för dess lifstid testamentera arfve
jord,
men som för öfrigt, med upphäfvande af alla nuvarande inskränkningar i
Ustaments-rätten, lemnar denna rätt fri, vare sig å land eller i stad.»
Af Herr Prosten Ljungdahl.
Af Herr Iiislner, med hvilken Herr Wennerström sig förenat:
»Vid behandlingen inom Lag-Utskottet af det från samtlige Riks-Stånd till
sagde Utskott återremitterade Betänkande, angående testaments-rätten, har jag med
Utskottets pluralitet varit af skiljaktig mening.
Från de hos Riks-Stånden förde protokoll öfver diskussionen angående
denna fråga, inheintas, att tvänne åsigter, såsom framstående, ostridigt blifvit
framhållne, den ena: att någon inskränkning i nu gällande testaments-rätt i afseende
å aflingejord och lösegendom å landet icke borde ega rum, och den
andra: att deremot utsträckning af nuvarande testaments-rätt öfver arfvejord borde
ske, dock icke så att öfver den lemnades full testaments-frihet.
Utan afseende härå, och oaktadt, efter lands-rätt, en hvar, äfven om han
eger barn eller bröstarfvingar, nu kan fritt disponera öfver sin aflingejord och
lösören, har likväl Utskottet i förestående Betänkande gjort framställning derom,
att ej någon må genom testamente bortgifva eller annorledes förordna om mer
än hälften af sin qvarlåtenskap, der bröstarfvinge lefver efter, i följe hvaraf en
inskränkning i nu gällande lag om testaments-rätten, angående aflingejord och
lösören, blifvit af Utskottet föreslagen. För min del har jag ansett det vara
Utskottets skyldighet, att vid behandlingen af det återremitterade ärendet, ställa
sig till efterrättelse de inom Riks-Stånden uttalade, ofvan antydda åsigter, och
att derföre till Ständernas pröfning framlägga ett förslag, angående testamentsrätten,
dervid de framställda åsigterne gjort sig gällande, hvarföre också, med
hemtadt stöd deraf, jag inom Utskottet, i afseende å testaments-rätten, gjort hemställan
om antagande af följande utaf flere Utskotts-ledamöter understödda förslag
till förändrad lydelse af Usta § i Utskottets förslag, nemligen:
§ I
Aflingejord
å landet och fast egendom i stad, den man sig förvärfvat, må
man i testamente gifva till hvem man vill, skyld eller oskyld. Samma lag vare
om lösören, ehvad de äro ärfda eller förvärfda.
Bih. till R. St. Prat. 1856 § 1857. 7 Sand. 1 Afd. 14- Haft. 4
26
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32-
Af ärfd fast egendom å landet eller i stad, ina man ej genom testamente
bortgifva mer än hälften, der bröstarfvinge lefver efter. Finnes ej bröstarfvinge,
må man all egendom i testamente gifva.
Genom antagande af detta förslag, hade Utskottet äfven undgått nödvändigheten
att ifrågasätta upphäfvande af 12 § af Ridderskapet och Adelns privilegier
den 16 Oktober 1723, angående dispositions-rätt öfver aflinge-fastighet i
stad; hvaremot, om, på sätt äfven ifrågasatt blifvit, ett slikt upphäfvande icke skulle
ega rum, utan privilegierna qvarstå, det åsyftade ändamålet, att erhålla en för
alla lika testamentslag, icke vinnes, enär, i sådant fall, Ridderskapet och Adeln
skulle komma att ega en vidsträcktare testaments-rätt än landets öfriga innevånare.
I fråga om börds-rätten instämmer jag i Herr Wetterbergs reservation.»
Af Herr Wetterberg: »Emedan de inom Riks-Stånden, i anledning af LagUtskottets
Betänkande N:o 13, rörande testaments-rätten, förda diskussioner ej
gifva hopp att de åsigter, som förekomma i min vid samma Betänkande fogade
reservation, vinna afseende hos majoriteten, har jag, efter återremissen, inom Utskottet
biträdt det af Herr Kistner här ofvan framlagda förslag och instämmer
således i hans reservation; och då Lag-Utskottet bibehållit börd inom vissa
slägtleder, finnér jag ej något giltigt skäl för Utskottets förslag derom, att börd
ej skall vara tillåten, der jord säljes lill bördeman. Under önskan att denna
inskränkning, sorn svårligen lärer kunna försvaras, ej måtte vinna Rikets Ständers
bifall, föreslår jag, i sådant afseende, följande redaktions-förändringar i Utskottets
förslag, nemligen:
vid mom. A), att detta mom. må innehålla endast denna mening: »att, med
»ändring af 1 § Jorda-balken, berörda lagrum skall erhålla följande för»ändrade
lydelse:»
vid § 1, att orden i slutet: — »och vare börd ej eller tillåten, der jord
»säljes till bördeman», måtte utgå.
och vid § 3 mom. 1, att det häri förekommande förslag till ändring måtte
likaledes försvinna.»
Af Herr Uppling, som instämt i Herr Wetterbergs rörande börds-rätten
afgifna reservation.
Derjemte varder, på begäran af Herr Adlercreutz och Herr Hasselrot,
anmärkt, att de icke deltagit i Utskottets förestående Utlåtande.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
Lag-Utskottets Betänkande N:0 33.
1
A o 33.
Alik. lill Exp.-Ulsk. den 19 Maj 18S7, kl. 2 e. m.
Betänkande, i (inledning af vackt motion, angående dels ett tillägg till
17 Kaj). 3 § Handels-Balken, dels ock qvillningsrätt i
konkurs.
Högloft. Ridderskapet och Adeln har lill Lag-Utskottets behandling öfverlemnat
ett lill Ståndet ingifvet memorial af Herr Grefve Taube, H. E., som deri påkallat lagstiftningens
mellankomst med anledning af de skiljaktiga meningar om lagens rälta
förstånd i afseende på pant- och qvitlnings-rält i konkurs-mål, som skola inom lagskipningen
gjort sig gällande. Dä nemligen, å ena sidan, den, som till förvar eller förvaltning
emottagit annans egendom, blifvit tillerkänd pant- eller qvittniugsrält deri, då
egaren råkat i konkurs-tillstånd, oansedt panträtt ej varit niedgifven, har man, å den
andra, ansett borgenär, som innehar gäldenärs egendom, vare sig såsom depositum
eller till förvaltning eller såsom pant lör annan fordran än den, för hvilken förmånsrätt
äskas, ej ega någon panträtt uti samma egendom eller qvitlnings-rätl deremot.
Det syntes ej eller vara förenligt med gällande lag alt medgifva panträtt för fordran
i annan egendom, än den, som lör samma fordran blifvit leornad som pant, eller qvittning
för annan skuld än den, som borgenären bar till gäldenären, då dennes konkurs
inträffar; och i följd deraf har Herr Grefven föreslagit, alt Rikets Ständer måtte, för
undanrödjande af anmärkta menings-skiljaktigheten, besluta: dels att lill 1 mom. 3 §
i 17 Kap. Handels-Balken, hvilket lyder sålunda: ”häfver någon lös pant i händer;
njute han derutur betalning framför alla andra”, mätte göras följande tillägg: ”för den
fordran, derför pantén är leornad"; — dels ock att qvittning pipot fordran, bevakad i
konkurs, icke eger rum, utan för gäld, deri gäldenären häftade lill borgenären den
stund, konkursen inträffade, och således icke på den grund, att borgenären då till
fälligtvis
omhänderhade någon gäldenärens egendom, men underlåter att den återställa
eller den i behörig ordning redovisa och såmedelst försätter sig i skuldförhållande (ill
gäldenärens massa.
Efter granskning af hvad lagen i omförmälda hänseenden innefattar, finner
emellertid Utskottet detsamma vara sä klart och tydligt, att misstag om rälta meningen
Bih. Ml R. St. Prat. 1856 & 1857. 7 Samt. 1 Afd. 15 Höft.
o
Lag- UIsko tinta Betänkande N:o 33.
deraf ej gerna bör uppstå. Om man med 1 mom. 3 § 17 Kap. Handels-Balken, hvars
innehåll är ofvan anmärkt, jern för hvad 10 Kap. samma Balk stadgar, angående pantsättning
och återlösen af pant, är uppenbart, att den företrädesrätt till betalning ur
lös pant, som föreoätnnda lagrum medgifver, ej tillkommer pant-innebafvaren eller
borgenären för annan fordran än den, till säkerhet för hvilken panten blifvit lemnad ;
och den i 7 § af Utsöknings-Baikens 4 Kap. gilna föreskrift, att gäld må emot gäld
qvittas, så långt den räcker, innehåller en ur sakförhållandet hemlad allmän regel i
afseende på qviltnings-rätt. som ej medgifver begagnandet af denna rätt i annat fall,
än ömsesidiga fordringar förefinnas, dä fråga om liqvid af endera uppstår.
Den stridighet i lagskipningen, som motionären anmärkt, synes-ej eller, så vidt
man af framställningen kan sluta, hafva haft sin grund i någon lagens otydlighet, utan
i uppfattningen af betydelsen utaf de förhållanden, för hvilkas lösning man sökt ledning
i hvad lagen härutinnan förmår; och dylika stridigheter lära svårligen af lagstiftaren
kunna förekommas. Han uttalar de allmänna rällsbuden; på domaren ankommer
att dem tillämpa eller att bedöma, huruvida förekommande förhållanden äro derunder
hänlörliga.
Att inom lagskipningen begreppen om pant- och qviltnings-räll blifvit så sammanblandade,
som motionären antvdl med sin uppgift, att borgenär skall i konkurs-mål
blifvit tillerkänd pant- eller qvittnings-rält i egendom, som han einottagit af gäldenären
till förvar eller förvaltning, oansedt pant-rätt deri ej varit medgifven, betvifla;' emellertid
Utskottet, som i allt fall ingalunda kan förorda en lagstiftning i den syftning,
motionären föreslagit.
Tillägget till 3 § i 17 Kap. Handels-Balken är, efter hvad Utskottet redan yttrat,
öfverflödigt; och föreslagna stadgandet, angående qvittnings-rält skulle leda lill orättvisa
och nära nog upphäfva den grund, hvarpå qvitlnings-rätten är bygd. Denna grund är
nemligen den, att då två personer hafva ömsesidiga fordringar, desamma utqvitln hvarandra,
sä all den, hvilken liar den minsta fordringen, i egentlig mening ej är den
andres gäldenär för vidare än skillnaden. Huru fordringen uppkommit är enahanda,
blott att det skett lagligt eller på ett sådant sätt, alt fordringsrätt derigenom grundr
lägges. Så eger t. ex. rum, om någon med redovisningsskyldighet emollager annans
penningar, lien, som lemont penningarne, får dermed en fordran; och emot denna
kan den redovisnings-skyldige icke betagas qvittnings-rält, då de förhållanden inträffat,
under hvilka denna rätt må begagnas. Så skulle likväl, efter motionärens förslag, blifva
förhållandet, om den, hvilken lemnat penningarne, enkar i konkurs; men då denna
händelse icke bör förändra eller upphäfva de lagliga förhållanden, som förut existera
emellan gäldenären och andra, iigger i den verkan, sorn konkursen således skulle
komma all medföra, ett ytterligare skäl emot antagligbeten af förslaget.
Utskottet tillstyrker alltså vördsamt,
alt ifrågavarande motion måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 19 Maj 1857.
Latj-Utskottets Betänkande N:o 34.
3
Ani;, lill Exp.-Ulsk. den 19 Maj 1857, kl'. 2 e. m.
Betänkande, i anledning aj Kongl. Maj ds Nådiga Proposition om
anlagande af an författning, angående sammanläggning af
sträf.
Donna Nådiga Proposition," öfver hvilken samtliga Riks-slånden inlordrat LagUtskoltets
utlåtande, är af luliande lydelse:
"Dä fri lie t s-s ira II" redan nu linnas i lag för flera förbrytelser stadgade och
tillämpningen af denna straff-art kan anlagas komma alt än vidare utsträckas, i den
män reformen af brotlmåls-lagsliflningen fortgår, bar Kongl. Majit funnit löreskrilter
erfordras, huru förfaras bör, då någon antingen på en gäng dömes lör flera med så
dana
straff belagda brott, eller ock någon, innan lian undergått honom redan ådömdt
frihets-straff, ånyo beträdes med förbrytelse af beskaffenhet, att dylikt straff jemväl
derå bör löija. Skulle nemligen i dessa fall den för hvartdera brottet stadgade bestraffning
lulli ädömas, kunde lätt inträffa, all sammanlagda strafftiden kom all öfverskrida
hvad med rättvisa och billighet vore förenligt. Att förekomma en sådan emot lagens
syftning och ändamål stridande tillämpning deraf är af stor vigt och en gräns synes
derföre böra bestämmas, utöfver hvilken, då sammanläggning af frihets-straff i frågakommer,
strafftiden ej må utsträckas. På grund häraf och då, med anledning af de
förändringar, sorn i straff-lagen pä sednare tider egt rum, en revision jemväl af föreskrifterna
angående sammanläggning af andra straff ansetts af behofvet påkallad, samt
alla i delta ämne gällande stadga tiden lämpligen böra, till lättnad vid lag-tillämpningen.
i en författning sammanföras, vill Kongl. Majit nu, elter Högsta Domstolens
och Slats-rådels hörande, föreslå Rikets Ständer, det antagas må en sä lydande författning,
angående sammanläggning af straff:
Med upphäfvande af l 1 punkten i Kongl. Förklaringen den ‘23 Mars 1807,
stadgas som följer:
§ 1.
Har någon föröfva t flera brottsliga handlingar, och stå de ej till hvarandra i
det sammanhang, att de innefatta fortsättning af en och samma förbrytelse, utan äro,
i
Lag-Utskottets Betänkande N:o 54.
livar för sig, (ill särskilda brott att hänföra ; då skall han för hvarje brod, ändå att
de af samina slag äro, till särskildt ansvar dömas, der ej för vissa läll annorlunda i
lag stadgadt är.
§ 2.
Dä någon antingen, på sätt i 1 § sägs. för Hera brottsliga handlingar eller ork
genom en och samma gerning gjort sig. enligt lag, till flera särskilda straff skyldig,
skall, i afseende å straffens sammanläggning, iakttagas:
1:«. att, om någon är till dödsstraff förlälien, i nämnda bestraffning jemväl
anses inbegripna böter eller frihels-straff, hvartill hatt kan hafva gjort sig skyldig;
2:0. alt med straffarbete på lifstid ej eller må förenas annat frihets-slraff
eller böter;
3:o. alt i de fall. då någon är för flera brott på viss tid skyldig till straff
arbete
eller fängelse med eller ulan arbete, eller till olika sådana straff, må, vid förening
af straffen, tiden för det af deni. som längst är, ej öfverskridas med mera än
två år. Varder till följd häraf strafftiden kortare, än om de särskilda straffen skolat
hvar för sig verkställas, bör, i händelse straff-arterna äro olika, afkortningén ske å den
lindrigaste af dem:
4:o. att vid förening af fängelse vid vatten och bröd nied annat frihets-slraff
på viss tid. hvarldera straffet skall utan minskning ådöinns. Förekomma till sammanläggning
särskilda fängelse-slrall' vid valten och bröd, dä skola de högsta penningebelopp,
som mot hvarldera langelse-slraffet svara, sammanräknas och straffet derefter
bestämmas;
5:o. att, om någon på en gång är förfallen dels till fängelse vid vatten och
bröd och dels till sådana böter, som vid bristande tillgång skola till dylikt fängelse
förvandlas, böles-straffel bör, ändå alt tillgång tdl böterna Annes, till fängelse vid vatten
och bröd förändras; och skall vid straffens sammanläggning fängelsetiden bestämmas
efter summan af böterna tillhopa med det penniuge-belopp, som emot straffet för det
urbota brottet högst svarar; dock alt, i fall för bölenius förvandling annan grund än
dessas belopp är särskildt stadgad, samina grund äfven må vid sammanläggningen följas;
6:o. alt, då någon, som lill högsta fängelse-straff vid vallen och bröd, eller
till annat frihets-slraff på minst två år skyldig är, tillika gjort sig förfallen till vilen
eller sådana böter, som, der de ej gäldas, böra med enkelt fängelse enligt UtsökningsBalken
altjenas, all fråga om utgifvnude eller förvandling af nämnda vilen och böter
kommer att förfalla.
§ 3.
Hvad i 2 § stadgas om sammanläggning af straff, sorn omedelbart ådömas, skall
ock gälla lill efterrättelse vid förening af olika slags straff, hvartill ådötnda böter
blifvit, i brist af tillgång, förvandlade, äfvensom då förvandlings-straff skall sammanläggas
med straff för urbota brott.
Skola böter, som enligt särskilda författningar blifvit ädömda, efter olika grunder
förvandlas till fängelse med arbete; dä må liden för sammanlagda straffet ej öfverskrida
den lid, som skolat ådömas om förvandlingen skett endast efter den af förlättningarne,
sorn till svåraste förvandlings-straffet föranleder.
§ 4.
De här öfvan meddelade föreskrifter komma alt tjena till efterrättelse ej blott
då någon på en gång för flera brott lagföres, utan äfven då någon, som till straff
häg-Ulskoftcts Betänk undp, N:o 34.
5
dömcs, förul blifvit ålagd annan icke verkställd bestraffning; Börande domaren alltid
utsätta de särskilda straff, sorn å hvarje brott bordt löija, samt derefter, i händelse någon
förändring af straffen, lill löijd af hvad 2 och 3 §§ innehålla, skall ega ruin,
derom meddela erforderliga bestämmelser.
Förekomma lill verkställighet på en gång flera Utslag, hvarigenom samma person
blifvit till straff dömd, och äro straffen af beskaffenhet, att de ej, emot gällande
föreskrifter, kunna jemte hvarandra fullt verkställas; åligger Konungens Befallningshafvande
alt om förhållandet göra anmälan hos vederbörande Hof-rätt, sorn lörordnar,
huru straffen sammanläggas böra.
§ 5-
Nu kail så hända, alt någon, sedan han blifvit till straff för ett brott dömd,
varder ölvertygad ali förut hafva föröfval annat brott; då skall han sä dömas, som
hade han på en gång varit för håda brotten lagförd; och varde, vid straffets tillämpning,
afräknndt hvad han af det honom förut ådömda straff redan kan halva utstått.
§ 6.
Har någon, sedan han blifvit till straff dömd, men innan han det till fullo undergått,
föröfval nytt brott; då bör straffet för detta brott, med iakttagande af ofvan
stadgade grunder, förenas med hvad af det förra straffet återstod, då det liva brottet
begicks; och kommer pä sammanlagda straffet att afräknas hvad af sagda återstod kati
vara verkställdt efter det nya brottets Rf röfva nde".
1 sammanhang med denna Nådiga Proposition har Utskottet erhållit del af Statsrådets
och Högsta Domstolens i ämnet hållna protokoll; och får nu Utskottet afgifva
det af Rikets Ständer infordrade utlåtande.
Att den utsträckta tillämpning, som frihets-straffel i vår hrottmåls-lagstiftning
redan erhållit, gör andra bestämmelser i nu ilVågaslällda syftning, än de, sorn föreflnnas,
behöfliga, lärer icke kunna förnekas.
Dessa sednare innefattas hufvudsakligen i 11 punkten af Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807. Den stadgar nemligen: att om någon begär särskilda brott, för
hvilka han på en pang ställes tinder ransakning och dom, domaren bör väl utsätta de
olika straff af //Uter med penningar, fängelse vid vatten och brad eiler ock spit och
ris, som efter lag följa å hvar gerning lör sig, angående hvilka den anklagade är
förvunnen, men sedan uträkna de olika bestraffningarna till del siag af straff, sorn svårast
är, efter de i Straff-Balkens 5 Kap. meddelade allmänna grunder, så att lagens
föreskrift om högsta kroppsplikt ej öfverskrides; — samt all under berörda stadgande
éj begripas sådana ensaks- och vites-böter, för hvilka, i brist af tillgång, fängelse eger
rum, utan skota dessa böter särskildt utgå eller förvandlas, oansedt den, hvilken dertill
gjort sig förfallen, tillika är för begånget brott till annat Straff dömd, med undantag
af de händelser, då delta straff består i högsta kroppsplikt eller häkte å kronans
fästning, i hvilka händelser ensaks- och vites-böterna skola begripas under det svårare
straffet och all fråga derom följaktligen förfalla; — och har Kongl. Majit derefter,
genom Nådigt Bref den 26 Maj 1827, förklarat: att dä en person genom sär
skilda
utslag blifvit dömd till böter, hvilka skola till kroppsplikt förvandlas, samt då
flera utslag, hvarigenom ådömda böter redan blifvit förvandlade, på en gång förekomma
tili verkställighet, bestraffningen bör blifva sådan, sorn densamma, ådömd genom ett
enda utslag, skolat af domaren utsättas, samt att således albi de böter, som pä en
6
Lag-Utskottets Betänkande N:o 54.
gång förekomma till uttagande lios förbrytaren, böra, i brist af tillgång,..förvandlas till
kropps-strall eller fängelse efter deras sammanräknade belopp, med iakttagande likväl
al de i lag och lörlaltningar för vissa särskilda fall stadgade förvandlingsgrunder.
Förenämnda stadganden hafva emellertid ej afseende ä det frihets-straff, hvartill
omedelbart dömas kan, och hvilket förekommer i gällande lagstiftning under särskilda
benämningar, såsom arbete å lastning, vid Konungens Slolt eller häkte samt
fängelse å lastning, m. tn. Om någon således gjort sig skyldig till flera brott, hvilka
hvartdera medföra frihets-straff under vissa år, mäste han således undergå samma
straff helt och hållet. Då omförmälda stadganden meddelades, var ej heller frihetsstraffet,
utan spö och ris samt det till kropps-straff hänförda fängelset vid vatten och
bröd, jemte böter, de allmännaste straffen. De kunde ock öfvergå i hvarandra elfer
det ringare lill det högre; och om än 1807 års lagstiftares mening varit alt tillvägabringa
enhet i bestraffning, finner man likväl, om man efterforska;- yttersta grunden för
gällande stadganden, hurusom den gräns, matt i denna del uppställt, blott är motiverad
al fruktan att gifva kropps-slraffel en sådan utsträckning, att det kunde blifva vådligt
för den straffades helsa och lif. Derföre stadgades i 2 och 4 §§ af Slraff-Belkens 5
Kap. , alt ingen må straffas med mer än fyratio par spö, trettio par ris eller ljuguålta
dagars fängelse vid vatten och bröd.
Det åligger dock lagstiftaren att i sina föreskrifter för tillämpningen af straff
städse akta lill rättvisans fordran. Han får derföre icke förgäta, all ehuru den. sorn
begär flera mindre-förbrytelser, är brottsligare än den, som endast gör sig skyldig till
en al dem, den sorn löröfvar eli brott, hvilket uppenbarar en ännu större ondska och
förhärdelse, likväl är i vida högre grad brottslig och följaktligen äfven måste i förhållande
dertill bestraffas. Förbrytelsers antal är nemligen icke den egentligen rälla stämpeln
på den större eller mindre brottsligheten, ulan deras beskaffenhet.
Med denna grundsats later dock icke förena sig att medgifva frihels-straffets
obegränsade tillämpning i alla läll. Då skulle t. ex. den, hvilken gör sig skyldig till tre
brott, hvartdera belagdt med tre års frihets-straff, blifva straffad hårdare, än den, hvilken
begår ett brott, hvarå bör följa dylikt straff under ätta är. Ingendera af den
förres handlingar är emellertid af den brottsliga natur, som utmärker dea sednares
förfarande, och han har följaktligen dermed ej uppenbarat lika hög grad af brottslighet,
som den andre. Men derföre bör lian ej eller lika hårdt bestraffas.
Orsaken dertill, all ett sådant, med rättvisan oförenligt förhållande, kan i gällande
lagstiftning ega rum, har Utskottet redan antydt. Den inskränkta tillämpning,
som IVihels-straffol erhöll vid stiftandet af vår straff-lag, gjorde bestämmelser lili förekommande
af berörda förhållande mindre nödiga. Behofvet deraf har äler inträdt
genom den utsträckta tillämpning, detta straff numera erhållit. Derföre har ett med
nutidens civilisation ej öfverensstämmande straff bortfallit; och dermed sökte lagstiftaren
ock att, i den mån det låter sig göra, kunna lämpa straffet efter brottet och således
alt lösa sin uppgift att i sina bud gifva ett uttryck ät rättvisan. Det är alltså för befordran
af delta ändamål, sorn Kongl. Majit i Nåder föreslagit det stadgande, alt då
någon för flera brott är skyldig till frihets-straff pä viss lill, må, vid förening af straffen,
tiden för del af dem. som längst är, ej öfverskridas med mera än två år.
Öfriga i del Nådiga förslaget gillia föreskrifter för sammanläggning af straff,
då antingen någon pä en gång tilltalas för flera brott, eller flere utslag, hvarigenom
någon blifvit ädömd straff, på en gång förekomma tiil verkställighet, äro dels satta i
öfverensstämmelse med nyssberörda stadgande, dels ock hufvudsakligen öfverensstämmande
med hvad redan gäller och de grundsatser, som uttalas uti den af sednasle
Ständer beslutade och sedermera af Kongl. Majit gillade samt till efterrättelse utfar
-
Lag-Utskottets Bellin hände N:o 54.
7
dadé lag om stöld och rån, hvilken lag, deruti frihets straffet erhållit en utsträckt
tillämpning, torde kunna betraktas såsom den egentliga öfvergången frän vårt äldre lill
ett nyare system i brotlmåls-Iagstiflningen eller början af den reform, som liden härutinnan
påkallar.
Då man emellertid talar om alt någon på en gång varder anklagad för flera
brottsliga handlingar, framkallas ovilkorligen den fråga: när böra särskilda handlingar
betraktas såsom särskilda förbrytelser? Gällande lagstiftning angifver i detta hänseende
icke någon allmän regel. 1 vissa fall finnas väl stadganden i denna del, såsom
då någon begår stöld på olika ställen och tider; men saknaden af föreskrift i öfrigt
har verkat lill osäkerhet i lagskipningen. 1 allmänhet har dock här, likasom i mänga
andra fall, bristen i lagstiftningen fått ersättas af juris-prudensen; och hvad den antagit
synes vara klart uttryckt i 1 § af det Nådiga förslaget.
Uti vår brotlmåls-lagstiftning framstår otvetydigt den grundsats, alt den, som
begår (lera brott, skall straffas för hvartdera; men hvarje brottslig handling innefattar
dock icke ett brott för sig, eller kan såsom sådant inför lag anses. Fall kunna nemligen
gifvas, då flera brottsliga handlingar, om än till tid och rum alskiljda, mäste betraktas
såsom ett enda brott. Så inträffar, om de utgöra yttringar af samma brottsliga
beslut och stå i ett omedelbart sammanhang lill hvarandra. Den falska myntaren begår
visserligen en brottslig handling, hvarje gäng han slår ett falskt mynt, men hans
brott eller falska myntningen inbegriper allt hvad han tillverkat. Han fortsätter blott
sin förbrytelse och kan alltså blott dömas såsom för en. I alla utländska nyare strafflagar
är ock denna grundsats uttalad. Låg-beredningen har äfven hyllat densamma ;
och då man vill gifva regier för sammanläggning af de flera straff, hvartill någon på
en gång kan göra sig skyldig, är det jemväl nödigt att bestämma, när någon kan för
sina handlingar dömas sä sorn han löröfvat flera brott.
Härmed har Utskottet anlydt de väsentligaste punkter, hvarigenom Kongl.
Maj:ts Nådiga förslag företrädesvis lorljenar uppmärksamhet; och som Utskottet lika
ledes
funnit hvad förslaget i öfrigt innehåller ändamålsenligt, ledande till reda och
säkerhet i lagens tillämpning och innefattande bestämmelser, hvilka för närvarande ej
finnas med full tydlighet och fullständighet uttryckta, får Utskottet vördsamt tillstyrka,
det molte Rikets Stunder bifalla Rong!. Majlis ifrågastullda
Nådiga Proposition.
Slockholm den 19 Maj 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Lag-Ulskottets Betänkande. J)'s 55.
1
M 35.
Anis. till Exp.-Utsk. d. 22 Maj 18S7, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Majds nådiga proposition
om antagande af en författning angående straffarbetes och
fängelsestraffs verkställande i enrum.
Samtliga Riks-stånden hafva till Lag-Utskottets behandling öfverlemnat Kongl.
Maj:ts i berörde ämne i Nåder aflåtna proposition, hvilken lyder sålunda:
«I samma mån brottmåls—lagstiftningens förbättrande fortgår uti den såsom ändamålsenlig
numera allmänt erkända rigtning, att de tillförene brukliga kropps- och
skam-straffen utbytas mot frihetsstraff, hvilka icke allenast böra vara tillräckligt allvarliga
för att afskräcka från brott, utan derjemte skola afse den brottsliges förbättring
eller åtminstone hans räddning undan den ytterligare förhärdelse och försämring
i moraliskt hänseende, som erfarenheten visat vara en oundviklig följd af
fångars gemenskap med hvarandra under strafftiden, i samma mån framstår ock behofvet
att genom lag ordna sättet för frihetsstraffens verkställighet. Ehuru en fullständig
lagstiftning i detta ämne, omfattande alla frihetsstraff, icke torde böra ifrågakomma,
innan reformen af sjelfva brottmålslagen hunnit så långt genomföras, alt
derigenom blifvit bestämdt, om eller hvilka bland de flere olika slags fängelsestraff,
som i nu gällande lag finnas upptagne, skola för framtiden såsom särskilda straff—
arter bibehållas, samt straff-inrättningarne kunnat derefter lämpas, har Kongl. Maj:t
likväl, sedan de nya efter cellsystemet byggda länsfängelserna kommit så nära sin
fullbordan öfver hela riket, att de, tillika med åtskilliga andra efter samma system
Uppförda nya kronohäkten, lemna utrymme för en mera allmän tillämpning af det
så kallade ensamhetsfängelset, funnit angeläget att genom särskild lag bestämma, ej
mindre i huru vidsträckt mån så beskaflädt fängelse må vid ådömd bestraffnings
verkställighet användas och i hvad förhållande det bör anses stå till de frihetsstraff,
som i gemensamhets-fängelser undergås, än äfven om sättet för ensamhetsfängelsels
Bill. lill R. St. Prot. 1856 & 1857. 7 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 1
2
Lag-Utslcottels Betänkande M 3S.
verkställande i öfrigt och den behandling fångarne derunder skola vara underkastade.
Härvid synes väl, med afseende å den fördelaktiga verkan, till ernående af
straffets dubbla ändamål, som ensamhets-fängelset redan visat sig medföra, någon
tvekan icke böra uppstå om dess begagnande i så vidsträckt omfattning, som lämpligen
kan ske; men möjligheten af dess tillämpning på alla straffångar betingas å
ena sidan af utrymmet i straff-anstalterna och å den andra af fångarnes förmåga
att utan äfventyr för både själs- och kroppskrafter på längre tid uthärda straffet,
hvilket åter måste vara i väsendtlig mån beroende af den strängare eller lindrigare
behandling, de i öfrigt äro underkastade.
Då brottmåls-lagen i sina straffbestämmelser skiljer emellan svårare och
lindrigare arter af frihetsstraff, är ock nödigt att vid straffens verkställande brotts—
lingarnes behandling derefter lämpas.
Ett ådömdt straff af den beskaffenhet, att frihetens förlust för en viss tid är
det enda eller hufvudsakligaste, som med straffet åsyftas, berättigar fången att under
strafftiden blifva behandlad vida mildare, än de fångar, som gjort sig skyldige till
någon af de svårare straff-arter, deri såsom en väsendtlig del af bestraffningen ingår
arbetstvång i lörening med alla de försakelser och umbäranden för öfrigt, som den
brottslige måste vidkännas, för att straffet, såsom i lagen svårare ansedt, jemväl i
verklighelen må blifva strängare och mera afskräckande.
I det förslag, som nu för Rikets Ständer framlägges, har derföre skilnad blifvit
gjord emellan svårare och lindrigare ensamhetsfängelse. Det förra, som är afsedt
att endast begagnas å sådana gröfre brottslingar, som Blifvit dömda till straffarbete
eller till det deremot svarande, i våra äldre lagar upptagna, straffet af arbete å
fästning eller tukthus, gör fången underkastad hela den stränghet i behandling, som
cellsystemet erfordrar, men påkallar äfven, till följd af denna stränghet, å lagstiftnin
gens
sida den försigtighet att icke i tillämpningen utsträckas utöfver hvad mensklighet
bjuder och med säkerhet kan antagas stå tillsammans med fångens förmåga
alt uthärda straffet. Af sådan anledning har ock blifvit föreslaget, att ensamhetsfängelse
af den nu nämnda svårare arlen icke må, åtminstone för närvarande, tilllämpas
då den ådömda strafftiden öfverskjuter två år, och såsom grund för denna
tidsbestämmelse har tagits i betraktande så väl det påräkneliga utrymmet i straffanstalterna
under den närmaste framtiden, som äfven hvad den hittills vunna erfarenheten
gifvit vid handen, angående den tid, hvarunder fångar i allmänhet kunna
anses, utan alt skadas till sin helsa, undergå ett svårare ensamhetsfängelse eller
cellstraffet i dess egentliga mening. Isynnerhet torde någon fara i sednare hänseendet
icke vara af den sålunda bestämda tiden att befara, då den afkortning på
straffet, som förslaget derjemte innehåller, tages i beräkning, Cellstraffet, med den
här afsedda strängheten utfördt, måste nemligen, när fråga icke är om en blott
kortare strafftid, för de fleste fångar betraktas såsom innebärande en skärpning i
bestraffningen, hvilken skulle leda lill orättvisa och rubba sjelfva straffsystemets sam
-
Lag-UtshoUels Betänkande JV? 53.
manhang, om olikheten i straffsättet icke utjemnades genom en motsvarande afkortning
på det ådömda straffet. En sådan afkortning har derföre ansetts behöflig,
äfvensom det, efter jemförelse af hvad Lagberedningen tillförene föreslagit och i åtskilliga
andra länder blifvit antaget, befunnits lämpligast att bestämma afdraget till
en fjerdedel af den strafftid, som öfverstiger tre månader; hvaraf ock bl ifver en
följd, att intet svårare ensamhetsfängelse skulle komma att räcka längre än högst
något öfver aderton månader, der ej Kongl. Majit funnit skäligt att af nåd förvandla
ett annat ådömdt straff till fängelse i cell.
Hvad nu blifvit sagdt om det svårare ensamhetsfängelset och nödvändigheten
att endast med vissa inskränkningar tillämpa detsamma, synes deremot icke vara
lika gällande i fråga om den lindrigare arten deraf, som enligt förslaget blifvit af
sedd
att användas å sådana förbrytare, som gjort sig skyldiga till ett mindre strängt
fängelsestraff, ehvad det för öfrigt blifvit dem ådömdt såsom urbota bestraffning
eller såsom förvandlingsstraff. Om än, med afseende å fängelsernas inrättning och
utrymmet derstädes, föreskriften om hvarje sådan fånges förvarande i särskildt rum
merändels ej kan verkställas annorlunda, än att dertill begagnas de för det svårare
ensamhetsfängelset egentligen ämnade cellerna, så innebiir dock, med den större
frihet inom fängelset, som är dessa fångar medgifven, i anseende til! sysselsättning,
beqvämlighet och rättigheteu att emottaga besök, ett så beskaftadt ensamhets-fängelse
i sjelfva verket ingenting annat än fångens afskilja tid e, på sätt förslaget äfven
uttrycker, från gemenskapen med andra brottslingar; och då ett sådant afskiljande
åtminstone för de flesta fångar af ifrågavarande slag måste anses snarare som en
förmån än en skärpning i straffet, kan någon afkortning deraf lika litet vara af
nöden, som man under sådana förhållanden af farhåga för en menlig verkan af
straffsättet på fångens helsa beböfver inskränka dess tillämpning inom någon
viss tid.
I öfverensstämmelse med dessa af Kongl. Majit godkända grunder, vill Kongl.
Majit alltså, efter att i ämnet hafva hört Högsta Domstolen och med bifogande af
de såväl i Stats-Rådet, som i Högsta Domstolen förda protokoll, föreslå Rikets
Ständer antagande af följande författning, angående straffarbetes och fängelsestraffs
verkställande i enrum:
§ *•
Den, som till straffarbete på två år eller kortare tid dömd är, skall, der så
ske kan, under strafftiden hållas i enrum eller så kallad cell.
§ 2.
Straffarbete, sorn endast omfattar en tid af högst tre månader, skall oafkortadt
verkställas utan afseende derpå, att den dömda under tiden hålles i enrum.
Lag-Utskotlels Betänkande Jtä 3S.
Är sådant arbete för längre tid ådömdt, varde, då detsamma, jemlikt I §,
verkställes i enrum, från den del af ådömda strafftiden, som öfverskjuter tre månader,
en fjerdedel afdragen. Uppkommer i sådant afdrag brutet månadstal; varde
fjerdedels månad tili sju dagar räknad. Skall afdrag i dagatal ske och uppkommer
i afdraget brutet tal, varde för det tal hel dag å strafftiden afräknad. «
Under strafftiden skall fången sysselsättas med det arbete, hvarpå tillgång kan
finnas. Ej må han förskaffa sig eller emottaga underhåll, beklädnad eller annat
utöfver livad honom vid straff-inrättningen bestås. Utan vederbörandes tillstånd må
han ej heller emottaga eller afsända bref eller bud från eller till annan person inom
eller utom fängelset eller emottaga besök af annan än fångvaktare, vid fängelset
anställd läkare eller prest samt de personer, som öfver fängelset hafva uppsigt eller
der, till följd af innehafvande tjenstebefattning, ega tillträde.
§ 3.
Är någon, enligt I §, till fullgörande af ådömdt straffarbete i enrum insatt,
och varder han, innan det straff fullbordadt är, för annat brott, begånget före eller
efter bestraffningens början, dömd lill ytterligare straffarbete under tid, som, sammanlagd
med den förut ådömda, ej öfversliger två år; varde jemväl sednare straffet
i enrum verkställdt, under iakttagande af enahanda afdrag å strafftiden, som skulle
hafva egt rum om båda straffen varit samtidigt ådömda. Öfverskjuter den sammanlagda
strafftiden två år, då skall fången, innan han i annat fängelse insattes, i
enrum utsitta den tid, som mot det först ådömda straffet svarar.
§ -*•
Hvad här ofvan angående straffarbete sagdi är, vare ock tillämpligt, då tiågbn
är till arbete å fästning eller tukthus dömd. Förordnar Konungen, alt någon, i
stället för annat ådömdt straff, må under viss tid undergå fängelse i cell; galle ock
i afseende å sådan fånge hvad i 2 <§ 2 mom. föreskrifvet är, der ej Konungen
annorlunda bestämmer.
§ 5.
Fängelse å fästning eller tukthus utan arbete, äfvensom enkelt fängelse med
eller utan arbete skall ock, ehvad straffet blifvit omedelbart för brott eller såsom
förvandlingsstraff, i stället för ådömda böter, ålagdt, på sådant sätt verkställas, att
fången, så vidt ske kan, förvaras i särskildt rum, skiljd från andra fångar.
§ 6.
I fall, sorn i 5 § sägs, njute fången ej afdrag i den ådömda fängelsetiden.
Vill o.ch kan han förskaffa sig bättre underhall eller större beqvämlighet än i fän
-
Lag-Utskottets Betänkande JW 55.
5
golset allmänneligen bestås; vare det tillåtet, så vidt ordningen eller säkerheten inom
fängelset derigenom ej störes.
Fångens maka, föräldrar, barn eller syskon må honom i fängelset besöka; likväl
skall anmälan derom förut ske hos fängelsets styresman, som eger att för besöken
bestämma lämplig lid samt, der han så nödigt aktar, förordna att under besöken
någon af fångbetjeningen bör vara tillstädes.
Af andra än nu nämnde personer och dem som i 2 § 2 mom. omförmälas,
eger fången ej utan tillstånd emottaga besök. Ej heller må han utan lof af fän
gelsets
styresman emottaga eller afsända bref; dock att, der brefvet rörer enskilda
angelägenheter, sådant lof ej vägras må, så framt brefvet ej finnes innehålla något,
hvaraf ordningen eller säkerheten inom fängelset kan äfventyras.
Fånge, som ej till arbete dömd är, vare berättigad att med Ijenligt arbete sig
sysselsätta, om han sjelf sådant sig förskaffar; egande dock fängelsets styresman tillse,
att denna räll ej till brottsliga företag missbrukas.
§ 7.
1 fråga om hvad ytterligare i afseende å ensamhetsfångars vård, arbete och
behandling skall iakttagas, samt hvad i öfrigt lill ordning vid ensamhetsfängelse och
tillsyn derå hörer, galle hvad derom redan är eller framdeles kan blifva löreskrilvet.’
Derjemte har Utskottet undfått del af Statsrådets och Högsta Domstolens i
ämnet hållna protokoll; och då den grundsats, hvarpå del Nådiga förslaget är bygd t:
att cellfängelset företrädesvis bör vid verkställighet af frihetsstraffet, under den tid,
hvarom nu är fråga, användas, redan blifvit godkänd af Rikets Ständer, som för
ändamålet ock anvisat nödiga tillgångar för cellfängelsers uppförande till den utsträckning,
att, efter de upplysningar Utskottet inhemtat, något hinder numera icke
lärer, under vanliga förhållanden, inöla för grundsatsens tillämpning i allmänhet; —
då den erfarenhet man här vunnit angående omlörmäldc bestraffningssätt, tillfyllest
bekräftat dess ändamålsenlighet eller företräde framför våra äldre frihetsstraff; då
tidpunkten desto hellre måste anses vara inne att i lagstiftningen förverkliga grundsatsen,
sorn frihetsstraffet allt mer och mer vunnit och kommer att vinna en utsträckt
tillämpning; da de allmänna drag, som karakterisera straffen, böra af lagen
uppfattas; och då Kongl. Majlis nådiga förslag synes angifva hvad sorn hulvudsak1
igen bör utmärka cellfängelsets serskilda nyanseringar, och följaktligen tillhör lagstiftningen,
får Utskottet vördsamt
tillstyrka alt Kongl. Majlis ifrågavarande Nådiga Proposition mätte af
Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 22 Maj 1857.
6
Lag-Utskottets Betänkande JYi 55.
Reservationer
af Herr Grefve Sparre, Erik: »Under erkännande af det i (lera afseenden förtjenstfull
hos ifrågavarande förslag bar jag inom Utskottet ansett detsamma i två punkter
böra förändras.
Bland ensamhets-fängelsets företräden framför gemensamhets-fängelsels för tjenar
det icke minst uppmärksamhet att, till följd af den skärpning i straffet en
samheten
medför, strafftiden kan i icke ringa mån förkortas.
Oberäknadt den besparing för Stats-verket, som blir en följd af en kortare
strafftid, nedsätter denna i mindre mån hans fysiska krafter och gör honom såle
des
mindre ömtålig vid utträdande ur häkte.
Men, hvad sorn isynnerhet bör tagas i betraktande, lian kan , genom det större
lidande han underkastas, inom kortare tid anses hafva försonat sitt brott och såle
des
förr återgifvas åt friheten. En familjfader eller moder, genom hvars insättande i
häkte de värnlösa barnen blifva utan stöd, husets små tillgångar snart uttömmas och familjebanden
upplösas, kan såmedelst snarare återgifvas åt dem för hvilka hans eller
hennes närvaro är så nödvändig. Det är således med största skäl man i alla län-r
der till tiden betydligt nedsatt alla de frihets-stråff, som verkställas i cell. I den
sednaste fängelselagen för Belgien bestämmes också lör de lägre frihets-straffen, då
de verkställas i cell, icke allenast afkortning i tiden, utan ep vida större afkortning,
än för de svårare.
Genom det ifrågavarande förslaget deremot stadgas väl i 2 § nedsättning för
det svårare straff, som betecknas med straff-arbete; men icke för det ringare straff,
som i 5 <§ omförmäles och benämnes »fängelse»; hvarjemte dessa sednare straff till
obegränsad tid skola verkställas i cell. 1 detta afseende har jag således tillstyrkt
ändring af förslaget.
Min andra anmärkning afser fångarnes sysselsättning. Just i den omständighet,
att straffet verkställes i cell och att, på sätt i motiverna till Kongl. Maj:ts
proposition omförmäles, »dertill måste begagnas de för det svårare ensamhets-fängelset
egentligen ämnade cellerna», ligger förklaringsgrunden till det allmänt öfverklagade
förhållande, att man i ensamhets-fängelset svårligen kan införa gradationer
i fråga om straffets intensitet, utan måste åtnöja sig med den gradation, som straf
fets
långvarighet medför.
Det var också detta, som föranledde Lag-beredningen alt blott föreslå en art
af frihets-straff, som benämndes fängelse.
Utan att nu vilja tillstyrka detta, kan jag likväl icke undgå alt uttala den
öfvertygelse, att »den större frihet, i anseende till sysselsättning, beqvämlighet och
rättighet att emottaga besök,» som enligt motiverna till förslaget skall medgifvas de
förbrytare, hvilka äro dömde till det mildare straffet »fängelse», skall i de flesta fall
blifva utan vigt. För en och annan förbrytare af bättre vilkor, hvilken, just på
Lag-Utskottets Betänkande Jtä 55,
1
grund af den större upplysning bos honom bör förutsättas, är mindre förtjent af
undseende, kan det visserligen blifva kärkommet att få åtnjuta dessa förmåner; men
den fattige, från hem och anförvandter skiljde fången, hvad beqvämlighet skall han
bereda sig? hvilka besök emottaga? hvad arbete eller sysselsättning förskaffa sig?
Lagen innehåller icke ens en anvisning för styrelsen att söka bereda honom arbete,
då deremot styrelserne vid fängelset i 2 § torde finna ett åliggande att åt den
svårare förbrytaren, straff-arbetsfången, bereda arbete.
Nu har likväl erfarenheten tillräckligt ådagalagt hvad som också af sig sjelf
är uppenbart, att det enda sätt att öka eller minska intensiteten af ensamhets-fängelset
är att åt fången gifva eller beröfva honom arbete. Följaktligen borde den
gröfre förbrytaren, straff-arbetsfången, underkastas denna aggravation, men icke fängelse-fången,
hvilket åter blir fallet, då, enligt 6 §, fängelsets styresman icke ens
uppmanas alt försöka bereda tillgång på arbete.
Jag har icke förbisett hvarken svårigheten för styresmännen alt skaffa arbete,
eller den omständighet att i deras instruktion dem är ålagdt att söka bereda arbete åt
fångarne. Men om, hvilket synes mig ovisst, de kunna anskaffa arbete åt straffarbets—fångarne,
som otvifvelaktig! blifva till antalet flere, så kunna de säkerligen
bereda arbete äfven åt de färre.
Skall åter en lag utfärdas angående fängelsestraffets verkställighet, så bör en
för ensamhets-fängelse så vigtig fråga, som den om arbetet, icke utelemnas och
blifva föremål för instruktionen för styresmännen. Tilläfventyrs skola desse genom
lagstadgandet anse sig befriade från förbindelsen att söka skaffa arbete åt fängelsefångarne.
af Herr Friherre Wrede, Casimir,
Herr Uppling
och Riksdags-fullmäktigen Johan Johansson frän Orebro län, med förklarande att
de instämma uti Herr Grefve Sparres reservation.
af Riksdags-fullmäktige Eric Ersson från Gefleborgs Län och Johan Lekberg
från Nerike.
Härjemte skulle, på begäran, anmärkas, att Herr Adlercreutz icke deltagit i
ärendets afgörande.
8
Lag-Ulskollets Betänkande få 36.
m 36.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Maj 18S7, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om npphäfvande
af Kongl. Brefvet den 17 Oktober 1778 angående barnamord.
Berörda, till I.ag-Utskottet remitterade motioner hafva blifvit väckta inom Höglofliga
Ridderskapet och Adeln af Herr Tham, C. W., och inom Högvördiga Preste-ståndet
af Herr Prosten Melander, med hvilken flere af Ståndets Ledamöter sig
förenat. Då emellertid den förstnämnde yrkat, att omförrnäldta Nådiga Bref helt
och hållet måtte till all verkan upphäfvas, har Herr Prosten Melander åter ansett
denna åtgärd ej böra sträckas lill stadganderna i författningens 3 och ,4 morn.,
under hemställan likväl, om icke dessa stadganden, hvilka förbjuda att vid dop
göra skillnad emellan äkta och oäkta barn samt att uti lysning till äktenskap eller
andra offentliga handlingar utmärka häfdad qvinna såsom mindre ärlig, böra införas
på lämpliga ställen i kyrkolagen.
I sjelfva saken öfverensstämma dock motionärerne, hvilka till stöd för sina yrkanden
anfört: att ifrågaställa författning ingalunda uppfyllt dermed afsedda ändamål,
att från vanära förskona den qvinna, som framfödt oäkta barn, och dymedelst
förekomma barnamord, enär erfarenheten hade visat, att barnamorden stigit i
antal efter författningens tillkomst; att vanäran dessutom icke läge i det straff, som
ett brott medför, eller brottets uppenbarande, utan i sjelfva brottet, hvilket sällan
kunde döljas för verlden, och aldrig för samvetet; alt författningen gynnat sedeslöshetcn,
hvilket ock haft dess tilltagande till följd; att den vore onaturlig och
grym, då den liksom uppmanade moder att förneka sitt barn samt närde i stället
att förekomma falsk blygsel; att den i flera hänseenden stöde i uppenbar strid med
gällande lagar; och slutligen att den öppnade ett fritt fält för de onaturligaste förbindelser,
såsom för blodskam samt äktenskap och lägersmål i andra förbudoa leder.
Hvad sålunda blifvit anfördt åberopades ock hufvudsakligen vid sislförflutna
Riksmöte
tag-Olskollcls Betänkande J\° 56.
9
Riksmöte lill stöd för då jemväl väckt förslag om oftanämnde författnings upphäfvande.
Dåvarande Lag-Utskott yttrade likväl i anledning deraf:
»Om ifrågaställa författning verkligen haft de följder och medfört de olägenheter,
som motionären sålunda uppgifvit, medger äfven Utskottet, all skäl saknas
för dess bibehållande; men derom äro likväl ej några tillfyllestgörande bevis förebragta.
Att författningen varit dikterad af mensklighet, ligger klätt för hvar och
en, som deråt egnar en närmare uppmärksamhet. Erfarenheten hade nemligen utvisat,
hurusom lägrad qvinna esomoftast af blygsel, af fruktan för den skymf hennes
tillstånd medförde och af bekymmer för sitt framfödda barns öde, ej låtit sig
afskräckas från barnets afdagatagande genom det i lagen utsatta dödsstraff, hvilket
hon deremot betraktade som »en önskad utväg alt på en gang varda håde skam
och bekymmer qvitt»; och derför ansåg Kongl. Maj:t nödigt att söka undanrödja de
anledningar till ökande af en vilseförd men olycklig qvinnas blygsel och vanära,
som förelunnos uti lagstiftningen och uti från fordna tider ännu bibehållna fördomar.
För detta ändamål utkom 1778 års Kongl. Bref, hvilket alltså stadgade: att
den hemliga kyrkoplikt, som å lägersmål borde följa, må af hvilken prest, som derom
anmodas, verkställas uti vittnens närvaro, med förbud för dessa alt sådant
upptäcka; att ej någon för omförmälda förseelse må utestängas från församlingens
gemenskap eller hindras från salighetsmedlens nyttjande, oansedt åtal är vid domstol
anhängigt; att ej skillnad må göras vid dop emellan äkta och oäkta barn; att
häfdad qvinna uti lysningar till giftermål, eller andra handlingar, ej må utmärkas
såsom mindre ärlig, eller med annat menligt, eller sorn lägersmålet betecknar; alt
den qvinna, som för lägersmål tilltalas, må ega alt skriftligen svara, med åliggande
för domaren, derest hennes inställelse ovilkorligen fordras, att ej genom otjenliga
och onödiga frågor blottställa henne för skymf och begabberi; att när häfdad qvinna
upptäcker sitt tillstånd för fader eller moder, husbonde eller matmoder, den, för
hvilken hon sig yppat, bör ej allenast dölja hennes tillstånd, utan ock hafva vård
om henne samt befordra barnet till dop och christendom; att ej någon, vid ansvar,
må förebrå lägrad qvinna hennes förbrytelse, hvarken före eller efter förlossningen;
samt slutligen att qvinna, som vill å okänd ort förlossas, må i sådant uppsåt lemnäs
ostörd, utan någons åtal eller efterfrågan om hennes person eller tillstånd; hvarförutan
författningen innefattar föreskrift till lättande af den förlägenhet, hvaruti en
fattig qvinna, som framfödt barn, sig befinner.
Sådant är innehållet af omförmäldta Kongl. Bref. Att det bidragit till ökning
af barnamord lärer svårligen kunna antagas. Alla dess föreskrifter gå tvärtom uppenbarligen
ut på undanrödjande af de motiver, som vanligen drifva till berörda
brott, på förmildring af de lidelser och känslor, som ofta så öfverväldiga den vilseförda
qvinnan vid den tidpunkt, då följderna af hennes felsteg bekräftats af ett lef
Bih.
till R. St. Fröt. 11136 & 1637. 7 Sami. 1 Afd. 16 Hafi. <2
10
Lag-Ulskollets Betänkande JK 36.
vande vilfne, att man i vissa lagstiftningar funnit henne ej kunna fullt tillräkna»
de gerningar, hon i detta tillstånd begår. Om derföre flere barnamord det oansedt
nu föröfvas, än före författningens tillkomst, så mäste orsaken sökas i andra, utom
densamma liggande förhållanden, bland hvilka en ökad folkmängd i första rummet
torde böra tagas i betraktande.
Visserligen kan, det medgifves dock, ett och annat häfdande, under skydd af
denna lag, döljas, men, på sätt deri förklaras, är denna «olägenhet mindre, än att,
genom sträng efterfrågan i dylikt tillfälle, betaga ett blödigt sinne all utväg alt
kunna dölja sin förbrytelse.» Bemödandet alt, i sådant fall som detta, få vara obemärkt,
uppenbarar dessutom en blygsamhet, hvilken åter vittnar om en sedlighetskänsla,
den der ingalunda underhålles genom den stränghet i behandling, sorn författningen
velat förekomma; och dea offentliga sedligheten vinner ej på sedeslöshetens
allmängörande.«
1 enlighet med detta yttrande afstyrktes äfven förslaget och afslag derå blef
äfven följden af Rikets Ständers öfverläggningar i ämnet. Ständerna vidhöllo dermed
en åsigt, som vid särskilda tillfällen förut blifvit af dem uttalad, då fråga uppstått
om upphäfvande af ifrågaställa författning; och då Utskottet ej kan anse de
af sista Riksdagens Lag-Utskott anförda skäl jäfvade af nu gjorda framställningar,
föranlåtes Utskottet vördsamt hemställa, om icke Rikets Ständer läcktes förklara,
alt ifrågavarande motioner ej kunna bifallas. ■ '
Slockholm den 22 Maj 1857.
Reservation er:
af Herr Adlercreutz: »Under sken af att söka förekomma barnamord, lemnar den
ifrågavarande författningen åt häfdad qvinna, som önskar dölja sitt hafvande tillstånd
och göra sig qvitt det för hennes framtid besvärliga barnet, uttrycklig frihet alt
kasta det ut i veilden utan vård af sin moder eller ens kännedom om henne, ja
än mera, den bereder den lättsinniga och samvetslösa modren det yppersta tillfälle
att, okänd och ostörd af andra, genom våldsam eller vårdslös behandling sluta det
arma barnets lif; och att författningen blifvit för sådant ändamål begagnad, derom
finnes månget ojäfaktigt vittnesbörd. Om nu det medgifves, att lagarne böra vara
så inrättade, alt de ej stå i strid mot sedlighets-buden, så tyckes det mig ock vara
hög tid alt återtaga ur lagstiftningen dessa medgifvanden, under hvilkas skygd till
och med de grofsta brott föröfvas, utan att blifva åtkomliga för lagens straffande
hand. Utom dessa och ännu flera i författningens anda liggande skäl att ej låta
den oförändrad qvarstå, synes mig densamma ej heller stå väl tillsammans med sedermera
uti Förordningen den 4 Maj 1855 meddelade stadganden i afseende på
kyrkotuktens upprätthållande, hvarföre, och då det Kongl. Brefvet finnes i vissa andra
delar föråldradt, jag för min del skulle finna särdeles önskligt, alt det blefve till
Lag-Ulslcollets Betänkande Jtf 56.
11
liela sitt innehåll upphäfdt, med undantag endast af 5 morn., deri stadgas, att lägrad
qvinna eger alt skriftligen erkänna sin förbrytelse.»
af Herr Biskop Annerstedt;
af Herrar Dornprostarne Björling och Bring samt Herr Prosten Ljungdahl, hvilka
förklarade att de instämde uti den af Herr Adlercreutz afgifna reservation.
Härjemte skulle antecknas, alt Herr Sparre, Sigge, icke deltagit uti ärendets
afgörande.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOll. RECKMAN, 1857.
Lag-Utskoltets Betänkande N:o .77.
I
I:o ST.
Ant. till
Betänkande, i anledning af väckta motioner, angående stiftande
af en lag emot misshandling af djur.
Dessa motioner äro väckta, inom Höglofliga Ridderskapet och Adeln af
Herr Hagströmer, J. J., inom Högvördiga Preste-Ståndet af Herr Prosten Carlander
samt inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmäktige Sven Ersson från Stera
Kopparbergs län, Gustaf Johansson från Kronobergs län, Paul Fritz Mengel från
Upsala län och Pehr Östman från Wester-Norrland, af hvilka de fyra förstnämnde
blott yrkal, alt en lag måtte utfärdas emot misshandling af husdjur, under hemstäl
lan
af Gustaf Johansson om icke straffet för dylikt förfarande må bestämmas till
böter från fem till och med tjugufem Riksdaler Riksmynt, med rätt för hvarje välfrejdad
person, att till åtal angifva förfarandet, hvaremot det af Paul Fritz Mengel
och Pehr Östman, af hvilka den sistnämnde ansett misshandling af djur i allmänhet
böra bestraffas, blifvit föreslaget, nemligen:
Af Paul Fritz Mengel, ”att, med upphäfvande af straffbestämmelsen i 22
Kap. Byggniuga-Balken, stadgas måtte:
Hvar som misshandlar eget eller annan tillhörigt husdjur,
vare sig genom att vid arbete uppenbarligen öfveranstränga dess
krafter, så alt det deraf lider mehn, eller genom uppenbar
missvård, eller otillräcklig föda, då rätter nöd ej dertill skuld
är, eller genom ändamålslös eller öfver behofvet sträckt hård
behandling och medfart — straffes med böter, efter som om
ständigheterna
äro, ifrån fem till tjugufem Riksdaler Riksmynt.
Bik. lill B. St. Prot. 1856 $ 1857. 7 Sami. 1 Afd. 17 Höft.
2
Lag-Utskottets Betänkande N:o 37.
Den sorn andra resan, eller oftare, beträdes med sådan
brottslighet, plikte efter omständigheterna tio till och med femtio
Riksdaler.
Tillhör kreatur annan person, vare dess rätt till skadestånd
efter lag alltid förbehållen.
Förbrytelser af denna art eger en hvar, och åligger det
allmän åklagare, att åtala, och varde böterne fördelade till
tveskiftes emellan den som förbrytelsen åtalar och socknens
fattige.
Vid bristande tillgång hos den sakfällde, skola böterna
förvandlas till enkelt fängelse, efter hvad i 10 kapitlet i §
Utsöknings-Bajken och 8 punkten i Kongl. Förklaringen den
25 Marti i 1807 sägs.”
Och af Östman: att en förordning måtte utfärdas af följande innehåll:
”Ilen som på ett rått sätt misshandlar djur och
derigenom väcker förargelse, skall vara förfallen till böter från
och med en till och med femtio daler.”
Omlörmälda motioner hafva öfverleninats till behandling af Lag-Utskottet,
som af bilagde protokolls-utdrag inhemtat, hurusom åtskillige ledamöter inom Rid—
derskapet och Adeln samt Preste-Ståndet förordat de af Herr Hagströmer och Herr
Prosten Carlander gjorda framställningar; och, efter ämnets öfvervägande, har Utskottet
äfven funnit sig böra instämma med dem eller med de motionärer, som anse djurs
misshandling böra beläggas med straff.
Icke som skulle vi för det närvarande helt och hållet sakna stral!* derå, ty
i Byggninga-Balkens 22 kapitel stadgas redan ansvar å den som ”sargar annans fä
men delta stadgande har uppenbarligen endast till mål att förekomma skada å hvad
annart tillhörer. Sker nemligen ej skada, kan något ansvar icke komma i fråga.
Grymhet i behandling af kreatur vittnar dock om ett rått och omenskligt sinne,
hvaraf, om det lemnäs otygladt, de vådligaste utbrott äro att befara. Den sårar
den bättre hos menniskan inneboende känslan och är oförenlig med mildare seder.
Derföre hafva ock andra länders lagstiftare betraktat sådan grymhet såsom en
brottslig yttring af menniskans frihet och följaktligen upptagit den bland straffbara
handlingar. I Norrige har man redan länge derå haft straff; och innevarande år
är en lag i samma syftning jemväl antagen i Danmark.
Att här i landet äfven är behof af en sådan lag, derom lemnar, tyvärr,
dagliga erfarenheten bevis. Redan vid 1844 års riksmöte väcktes ock fråga om en
dylik lag. Frågan föll emellertid på den grund, bland annat, att man fruktade, att
icke med nog tydlighet kunna uppdraga den gräns, då den måttliga, ofta nödiga
agan kunde anses öfvergå til! straffbar misshandling. Men i delta likasom i flere
Lag-Utskottets Betänkande N:o 37.
3
andra likartade fall kan lagstiftaren blott uttala den allmänna regeln, hvars tillämpning
på konkreta fall måste öfverlemnas åt domaren. Honom tillhör att urskilja huruvida
djuret blifvit handteradt på ett förnuftigt sätt eller om icke ändamålet kunnat
vinnas genom andra, känslan ej upprörande medel. Af sådan anledning tvekade ej
eller 1848 års Lag-Utskott, att tillstyrka införandet i strafflagen af ett stadgande,
som innefattade straff för kreaturs misshandling; och nu väckta särskilda förslag,
samt det understöd de inom Riks-Stånden rönt synas innebära ett ojäfvigt vittnes
börd
derom, att en lag af ifrågaställa art är af allmänna tänkesättet påkallad. Det
är således i öfverensstämmelse härmed, sorn Utskottet nu till pröfning öfverlemnar
nedanstående förslag.
Detsamma afser så vål egna som andras kreatur, d. v. s. alla de djur, som
man i hemmet vårdar. De kunna benämnas hus- eller hemdjur; och på så sätt
har Utskottet sökt medla emellan de väckta förslagen i denna del. Meri då det lika
litet i detta fall, sorn i allmänhet kan öfverlemnas åt den enskilde att uppträda
såsom åklagare, der han ej är målsegare; då någon särskild föreskrift här ej erfordras
om rättigheten att till åtal angifva misshandling af djur; då lagens stadgande i
22 Kap. Bvggninga-Balken, om skyldighet för den som skadar annars kreatur, att
ersätta skadan, kommer att qvarstå oförändradt; då Utskottet ej anser lämpligt att
bestämma någon särskild grund för förvandling af de böter, som kunde komma att
ådömas efter föreslagna författningen; och då den latitud i bötes-straffet, som Utskottet
funnit nödig, omintetgör behofvet af särskild bestämmelse för iteration af ifrågaställda
förbrytelse, har Utskottet ej eller i förslaget upptagit något i dessa delar •.
utan får Utskottet, med anledning af väckta motioner, tillstyrka det måtte Rikets
Ständer besluta en författning så lydande:
Med ändring af straffbestämmelsen i 22 Kap. 2 § Byggninga-Balken,
stadgas som följer:
Visar någon i behandling af egna etter andras kreatur
uppenbar grymhet; straffes med böter frän Fem titt och med
Etthundra Riksdaler Riksmynt.
Stockholm den 28 Maj 1857.
Riksdags-fullmäktigen Johan Lekberg från Nerike anmälde att han ej deltagit
i handläggningen af ifrågavarande ärende.
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o 38.
N:o 58.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 Maj 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående utfärdande
af en lag, som förekommer olägenheterna af det i handeln
rådande utborgnings-system.
Denna motion, sorn hos Vällofliga Borgare-Ståndet blifvit väckt af Herr Almgren,
är af följande lydelse: ”Det nu existerande olyckliga kredit-svstemet måste så mycket
som möjligt frånträdas eller förändras; och denna förändring måste gå till roten af det
onda eller till det för handen varande förhållandet emellan konsumenterna och minuthandlanderne,
och emellan dessa sednare och parti-handlanderne. Gemom minuthandlandernes
många och långa utborgningar till tusentals personer och till belopp från
några få skillingar till hundradetals riksdaler och derutöfver, inträffar nemligen nu,
att största delen af desse handlandes årliga omsättnings-belopp ligga overksamma,
fastlåsta i bokföringen; och enahanda förhållande inträder i sin tour med partihandiandernes
rörelse-kapital, till följd af deras utborgningar till minuthandlanderne. Dessa
oerhörda summor af flera millioner, som på sådant sätt nu ligga döda i såväl partisom
minut-handlandernes höcker, mäste pä ett eller annat sätt bringas lill lif
och rörlighet. Utan lösningen af detta problem, skall hvarje försök af Svenska
handlande och närings-idkare alt täfla med utlänningar i samma fack blifva vanmäktigt,
ja omöjligt, enär dessa hafva icke allenast fördelen af rikligare grundkapitaler,
utan äfven tillfälle att genom en liflig omsättning mångfaldiga produktionskraften
af samma kapitaler. Och för att komma till lösningen af nämnda problem,
får jag föreslå såsom i min tanke den verksammaste, om ej enda utvägen, ”att
alla så väl minuthandlares och parti-handlares bokföringar, som ock alla de öfriga
närings-idkares, hvilka till förande af handelsböcker äro berättigade eller skyldige,
Lag-Utskottets Betänkande N:o 38.
måtte, inom den kortaste tid efter utborgningarne sorn möjligt, förvandlas till sådana
förskrifningar eller accepter af debitorerne, som kunna af kreditorerne begagnas i
låneväg och således göra de sednares kapital- och varu-omsättnipgar under årets
lopp flerfaldigare än under närvarande förhållanden; och får jag, i följd häraf, yrka, att
Rikets Ständers Lag-Utskott måtte vid denna riksdag, i hvad fall suni helst, utarbeta
och förelägga Ständerna en lag, som bestämmer sättet huru, och tiden inom
hvilken fordringar på grund af handelsbok skola i förskrifningar eller accepter af
förutnämnda beskaffenhet förvandlas.”
Lag-Utskottet, till hvilket berörda motion, jemte deremot framställda anmärkningar,
blifvit öfverlemnad, har, efter öfvervägande deraf, kommit till den öfvertygelse,
att motionen ej kan föranleda någon lagstiftaings-åtgärd.
Det är .icke första gången, som klagan öfver det i handeln rådande utborgnings-system
framburits till Rikets Ständer; men det öfverklagade onda lärer icke
kunna afhjelpas genom lagarne. Visserligen synes sorn borttagand.e af allt vitsord
åt handlandes böcker beträffande gjorda utborgpipgar i viss mån skulle leda tili
ändamålet; men en så genomgripande åtgärd har motionären ej ifrågasatt. Hvad
den större handeln angår, skulle vår lagstiftning derigenom ock råka i uppenbar
strid mot andra länders; och i afseende på den mindre handeln eller på förhållandet
emellan de handlande och konsumenterne torde åtgärden här svårligen kunna
genomföras. Ej heller har mer än en och annan röst derföre låtit sig förnimmas
vid de tillfällen, då detta ämne varit föremål för Ständernas öfveriäggningar; hvaremot
den allmänna meningen visat sig obenägen för vidare inskränkning af vitsordet,
än den, som under sednare tider egt rum.
Det första steget till sådan inskränkning togs genom Kongl. Förordningen
den 6 Oktober 1848 och det sista genom Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855.
Dessa förlattningar öfverensstämma emellertid deri, att handelsbok medför blott halft
bevis angående utborgning, gjord till annan än affärsman: att delta vitsord förloras,
derest räkning ej inom viss tid tillställes gäldenären; samt att om denne underlåter
att inom foreskrifven tid klandra räkningen, densamma skall anses lika gild som
förfallet skuldebref; men tiden för räknings utfärdande och för klander var utsträcktare
i den äldre än den yngre författningen, som stadgär, alt räkning skall utfärdas
inom tre månader efter utborgnings-året och klandras inom lika tid efter emottagandet.
Genom den inskränkning, som sålunda i så väl ena som andra fallet blifvit
gjord, har man bland annat sökt att, så vidt sig göra låter, minska olägenheterna af
utborgningar eller att förekomma långvariga bokfordringar och således göra deni så
snart möjligt är för fordringsegaren användbara; ty alt helt enkelt förklara, att
hvarje i handelsbok antecknad fordran efter någon kort tid ”förvandlas i sådan
Bih. till B. SL Prgt. i856 $ 1857. 7 Sami. 1 Afd, 17 Höft.
(5
Lag-Utskotlels Betänkande N:o 38.
accept eller förskrifning, som kan af kreditorn begagnas i låneväg” ligger ej inom
lagstiftningens befogenhet. En dylik förvandling kan nemligen ej ske ensidigt.
Genom underlåtenhet att klandra räkning, varder den väl, efter hvad redan är antydt,
lika utmätningsgild som accepterad räkning eller utfärdad förskrifning; men
gäldenären liar haft tillfälle att bevaka sin rätt; och detta är alltså det enda sätt,
hvarpå, efter Utskottets omdöme, det af motionären sökta mål lämpligen kan nås.
Detsamma synes vara att framkalla kurserande kredit-papper; men erhållandet deraf
måste bero på frivilligt aftal. Det står fördenskull den handlande öppet att utborga
sina varor antingen på hok eller mot för honom i låneväg användbart papper; och
det ankommer följaktligen ytterst på honom sjelf att afhjelpa de öfverklagade olägenheterna.
Lagen kan ej, utan att ingripa i det fria sedliga aftalet, deremot lägga
något hinder; och det är på grund häraf, som Utskottet ej anser sig, med anledning
af ifrågavarande framställning, hafva anledning att tillstyrka någon förändring i
gällande lagstiftning; hvadan Utskottet vördsamt hemställer,
om icke samma framställning må lemnäs ulan afseende.
Stockholm den 29 Maj 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1857.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.
1
!*:o 39.
Ank. till Exp.-Dtsk. d. 15 Juni 1857, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af framställda anmärkningar emot
Utskottets Betänkande N:o 8 öfver väckt motion,
angående förändrad lydelse af 4 § 1 Kap. Giftermåls-Balken.
Berörda Betänkande, hvilket Höglofliga Ridderskapet och Adeln afslagit, men
Vällofliga Borgare-ståndet och Hedervärda Bonde-ståndet bifallit, har deremot inom Högvördiga
Preste-ståndet gifvit anledning till anmärkningar, sorn föranledt den i betänkandet
behandlade frågans återförvisning lill Lag-Utskottet.
Dessa anmärkningar kunna sammanfattas till följande:
l:o Att motionärens förslag om giftomanna-rätteus utöfning af “välviljaude fosterföräldrar
och husbondefolk“, då känd giftoman ej finnes, desto mindre bordt, på sätt skett,
af Utskottet lemnäs utan uppmärksamhet, som detta förslag ej allenast i fråga om
fosterföräldrar öfverensstämde med hvad Lag-kommiltéen och Lag-beredningen föreslagit
samt en i glömska fallen författning stadgade, ulan äfven hade till syftemål
att förekomma den långsamma och med kostnader förenade nödvändigheten att anlita
domstol i det fall, att någon saknar giftoman, hvilket fall städse inträffade i
afseende på mö af oäkta börd, enär, på sätt förut vore anmärkt, gällande lagstiftning,
beträffande giftomanna-rätten, endast afsåge mö af äkta säng; — samt
2:o att andra punkten i Utskottets förslag, som innefattade två raomenter, saknade
Bih. till R. St. Prol. 1856 ^ 1857. 7 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 1
2
Lay-Utskoltets Utlåtande \:0 39.
erforderlig tydlighet, dels emedan ordet “tillstånd* i sednare momentet, likasom ordet
“skicklig” i det första häntydde på en psykisk brist, ehuru förstnämnda ord synbarligen
hade afseende å yttre omständigheter eller orsaker, hvilka dock kunde inbegripas under
första momentet, hvadan det andra skulle vara öfverflödigt, dels ock på den grund, att,
enär icke detta sednare moment, utan blott det föregående, afsåge det förhållande, att
rätt giftoman jäfvas, det begagnade uttrycket “lag samma vare* vore oriktigt, helst ingen
kan vara närmast den jäfvade, då icke någon är jäfvad, för undvikande af hvilken
otydlighet det blifvit föreslaget, antingen att ifrågavarande momenter måtte göras (ill
två särskilda punkter, eller ock att begge må sammandragas och erhålla denna lydelse:
“Ar rätt giftoman ej i tillfälle att giftomanna-rälten utöfva eller vill man jäfva giftoman
förthy att han ej skicklig är eller af annat skäl; varde ock detta hos rätten anmäldt,
och gillas det, vare giftoman den, som närmast i ordningen är att giftomannarätt
utöfva, efter thy i 2 och 3 §§ skils.”
[ anledning af hvad sålunda blifvit anmärkt, får Utskottet till en början förklara,
att Utskottet ingalunda lemnat motionärens framställning, att “välviljande fosterföräldrar
och husbondefolk” måtte berättigas utöfva giftomanna-rätt, utan uppmärksamhet vid pröfningen
af väckta motionen, ehuru Utskottet ansett sig ej kunna understödja framställningen;
Och motivet dertill har Utskottet äfven anlydt. Till stöd för sin framställning
hade nemligen motionären hufvudsakligen åberopat, att de i I Kap. Giftermåls-Balken
innefattade stadganden ej skulle hafva afseende å annan qvinna än den, som är af äkta
börd; men att Utskottet ej kunde dela denna åsigt, har i afgifua betänkandet uttryckligen
tillkäunagifvits. Emellertid har motionären nu ytterligare sökt att göra sin mening
gällande, och han synes egentligen stödja densamma på den grund, att oäkta barn
ej hafva arfsrätt efter föräldrar; men giftomanna-rätten beror icke på arfsrätten, utan på
skyldskaps-förhållandet eller blodsbandet; och detta uppkommer genom så väl äktenskap
som lägersmål, på sätt i 9 § af Giftermåls-Balkens 2 Kap. sägs.
I allt fall skulle Utskottet ej kunnat förorda giftomanna-räiiens omförmälda utsträckning
eller öfverlåtande till fosterföräldrar och husbondefolk. Det är visserligen
sannt, att Lag-komraittéen tillstyrkt, att denna rätt må utöfvas af fosterföräldrar; men
då motionären derifrån hemtat stöd, har han förgätit att hvad kommiltéen härutinnan
tillstyrkt har oskiljaktigt samband med särskilda föreslagna stadganden, angående fosterföräldrar
och fosterbarn. Dylika stadganden saknas deremot i gällande lagstiftning;
och så länge den ej bestämmer hvad med fosterföräldrar förstås, samt hvilka skyldigheter
deni åligga, lärer lagen ej kunna tillägga dera några rättigheter. Dessa sednare
kunna endast blifva följder af de förra; och derföre förklarar Lag-kommittéen uttryckligen,
att den giftomanna-rätt, som kommittéen tillagt fosterföräldrar, “står i sammanhang
med hvad särskildt föreslås om fosterbarns upptagande.”
Att något i denna del skulle finnas stadgadt i gällande lagstiftning, men vara
fallet i glömska, har Utskottet ej förmått upptäcka. Väl innehöll 1805 års lego-stadga,
att till uppfostran upptaget barn ej må hindras att träda i äktenskap, så vida laga skäl
La g-Utskottets Utlåtande N:o 39.
3
emot giftermålet af fosterföräldrarne ej visas; men denna stadga är till alla sina delar
upphäfd genom Kongl. Lego-stadgan den 23 November 1833, deri en sådan bestämmelse
som den nyssnämnde, ej blifvit intagen.
Tilläfventyrs har man härvid tagit i betraktande olämpligheten att gifva denna
bestämmelse, innan fosterföräldrars förbindelser blifvit genom lag bestämda; men vådligare
vore dock, att åt husbondefolk anförtro giftomanna-rättens utöfning. Förhållandet emellan
husbonde och tjenare är till grund och väsende af helt annan art, än det, som
bör grundlägga omförmälda rätt. Det är i sjelfva verket numera ej annat, än ett legoaftal
eller, med andra ord, ett koutrakts-förhållande, till tiden begränsadt med noga afmatta
juridiska ömsesidiga förbindelser. Tjenstehjonet hörer icke enligt lag till familjen;
det är deraf oberoende, då det uppfyller sina åtagna förbindelser; Och familjen kan
derföre ej hafva större rätt, än att fordra förbindelsernas uppfyllande. Att en och annan
tjenare längre tid kan stadna i samma tjenst och genom sitt förhållande förvärfva
sig sitt husbondefolks synnerliga välvilja, visar väl erfarenheten; men då man stiftar
lag, måste man betrakta föremålen såsom de allmännast framstå i verkligheten; och då
har man ej anledning att tillägga husbonde giftomanna-rätt.
Men med motionärens framställning, sådan den af honom blifvit förklarad, synes
iian jemväl hafva för afsigt att förekomma, det Domaren i frågor af ifrågaställa be
skaffenhet
må anlitas i annat fall, än då ingen af de i lag uppräknade giftomän finnes.
På hvem skulle likväl då bero att bedöma, huruvida rätt giftoman är skicklig att giftomanna-rätten
utöfva, huruvida det jäf, som eljest emot honom kan framställas, eger giltig
grund, eller huruvida han må anses vara i det tillstånd, att haus yttrande bör inbemtas?
Af framställningen följer, att detta bedömande skulle tillkomma vederböraude
pastor; men ålades icke presterskapet härigenom en skyldighet af alltför svår beskaffenhet?
Dessutom hörer giftomauna-rätten till civila rättigheter; och då tvist derom uppstår,
måste den slitas af domaren. Liksom han pröfvar, om den, som är närmast att
vara förmyndare, är dertill lämplig eller ej, eller hvem som har att förmyndarekallet
öfvertaga, bör han ock i förenämnda hänseende förordna. Att medgifva ett motsatt förhållande
innebure en afvikelse ifrån i lagstiftningen antagna grundsatser, hvilkas vidhållande
allmän säkerhet och ordning kräfva; och derföre kan ej Utskottet förorda antagandet
af det utaf motionären framlagda lagförslag, äfven om detsamma vore uppställd!
med den logiska reda och klarhet, som utgör ett vilkor i ali lag.
Då man i sammanhang läser 2 och 3 momenterna uti Utskottets förslag, bör
man, efter Utskottets omdöme, icke gerna misstaga sig om deras särskilda betydelse.
Att ordet “tillstånd" i 3 mom. afser ett annat förhållande än det, som i 2 momentet
omförmäles, är uppenbart; och af diskussionen inom Högv. Preste-ståndet synes, att det
äfven blifvit (ill sin rätta betydelse i allmänhet uppfatladt. Nämnde förhållande inträffar,
t. ex., då någon är borta antingen på okänd ort eller under sådana omständigheter, att
han ej kan eller bör anlitas om giftomanna-rättens utöfning. Man har väl föreslagit,
att berörde ord må utbytas emot ordet “tillfälle;" men, enligt Utskottets åsigt, är det
Lag-Utakolleta Utlåtande N:o 39.
förra ordet uttrycksfullare äu det sednare. Detta bäntyder mera på en tillfällighet, något
snart öfvergående; då det andra jemväl utmärker något mera stadigvarande. Och
i förra fallet bör rätt giftoman ej förbigås. Endast då obehörigt dröjsmål skulle förorsakas
genom inhemtande af hans yttrande, eller han längre lid varit borta, utan att
låta höra af sig, må sådant ega rum. Att närmare bestämma de fall, då giftomanuarätten,
i anseende till rätt giftomans bortovaro, må på annan öfvergå, låter sig dock
ej göra. Det synes vara nog, att lagen tillåter denna öfvergång, då ett dylikt fall inträffar;
och större garanti emot missbruk af denna tillåtelse kan svårligen gifvas, än
då Domaren ålägges att pröfva, huruvida skäl till öfvergången äro för handen.
Att 2:dra momentet deremot blott har afseende å den händelse, då rätt giftoman,
i följd af personliga egenskaper, ej kan anförtros giftomanna-rättens utöfning, har ej
blifvit ifrågasatt; men vid detta förhållande lärer man ej kunna påstå att samma moment
äfven omfattar det tredje.
Emellertid har man från denna momenternas olika betydelse keratat anledning
att klandra begagnandet af orden “lag samma vare“ hvarmed 3 momentet börjas och
som skulle bestämma förfaringssättet, derest det i detta moment förutsatta fall inträffade.
Man anser nemligen derigenom ej vara angifven någon bestämd regel, angående hvilken
skall utöfva giftomanna-rätlen, då rätt giftoman dertill ej är i tillstånd, enär, i föregående
moment talas om den, som närmast den jäfvade är och således förutsättes, att rätt
giftoman blifvit jäfvad eller annat förhållande än 3 momentet afser. Slen då i 2 momentet
stadgas, att om någon vill jäfva giftoman, bör jäfvet anmälas hos Katten och att,
derest jäfvet gillas, den, som i ordningen är närmast, skall vara giftoman, följer af
stadgandet i 3 momentet, att “lag samma vare, der rätt giftoman ej är i tillstånd att
giftomanna-rätlen utöfva8, att, om detta sednare förhållande inträffar, bör detsamma äfveu
anmälas hos och pröfvas af Rätten, äfvensom alt, derest Rätten anser förhållandet grundad!,
den, som är närmaste giftoman, skall giftomanna-rätten utöfva. Kortare och tydligare
förmår Utskottet ej att uttrycka hvad som menas. Att det icke lyckats i det förslag
till förändrad redaktion, som en talare framställt och här ofvan linnes anmärkt,
derom öfvertygas man vid granskning af detta försök. Sedan det nemligen blifvit sagdt,
att om rätt giftoman ej är i tillfälle giftomanna-rätten utöfva eller någon vill jäfva
giftoman, bör sådant anmälas hos Rätteu, fortsattes vidare sålunda: “gillas det etc.“
Dessa två ord “gillas det“ skulle nu hafva afseende å begge förhållandena,
eller att giftoman ej är i tillstånd att giftomanna-rätt utöfva och att någon vill jäfva
giftoman; men de syfta synbarligen eller kunna endast lämpas på jäfvet, emedan det
kan gillas, hvilket ej inträffar med det andra förhållandet. Ett amagande af detta förslag
skulle alltså ej leda (ill tydlighet, som desto mindre kau anses saknas uti Utskottets
förslag, som detsamma, hvilket öfverensstämmer med hvad l.ag-kommittéen och Högsta
Domstolen tillstyrkt, blifvit af två Riks-stånd bifallet.
Då
Lag-Vtskottets Utlåtande N:o 39. 5
lia Utskottet följaktligen af livad anmärkt blifvit icke föranlåtes förändra sitt
afgifna förslag, och behofvet af en lagförändring i föreslagna syftningen blifvit allmänneligen
inom llögvördiga Preste-ståudet erkändt, får Utskottet (ill förnyad pröfning af
samma Riks-stånd vördsamt återlemna sitt afgifna förslag, så lydande:
“Ar det tvifvelaktigt, af hvem giftomanna-rätt utöfvas
må; pr öfve del Rätten, då anmälan derom sker. Vill man
jäfva giftoman, förty alt han ej skicklig är, eller af annat
skäl; varde ock det jäf hos Rätten anmäldt: gillas
del, vare giftoman den, som närmast den jäfvade är, efter
t hy i 2 och o j\§‘ skils: samma lag vare, der rätt giftoman
ej är i tillstånd att giftomanna-rätten utöfva. Finnes
ej veterlig giftoman; då skall Rätten giftoman nämna.“
Stockholm den 16 Juni 1857.
R eservation:
af Herr Grefve Sparre, med anmälan att lian ej deltagit i ärendets afgörande.
Hilt lill H Sl. Vrot. 1856 & 1857. ' Sami. t Afd. 18 Haft.
2
STOCKHOLM, tryckt hos J. W. Lundberg, 1857.
Lag-Ulskotlels Betänkande Jtf 40.
I
M 40.
Ank till Exp.-Utsk, dea 10 Aug. 1857, kl. il f. m.
Betänkande i anledning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
med förslag till Författning angående ansvar för
förfalskning och bedrägeri, dels enskilde motioner i enahanda
syftning.
Samtliga Riks-Stånden hafva lill Lag-Utskottets behandling öfverlemna!; förberörda
Nådiga Proposition, hvilken är af följande lydelse:
»Att vår nu gällande brottmålslag icke motsvarar närvarande tids fordringar,
har länge varit insedt, och dess förbättrande har städse utgjort föremål för Kongl.
Maj:ts omsorger. En fullständig ny strafflag, i öfverensstämmelse med Lag-beredningens
derom uppgjorda förslag, har ock särskilda gånger af Kongl. Maj:t blifvit
till Rikets Ständers antagande framställd; men till följd af yppad tvekan å Rikets
Ständers sida att i sin helhet antaga berörda förslag, hafva dessa framställningar
icke ledt till dermed åsyftadt ändamål, och erfarenheten har visat, alt de former,
som för dylika frågors behandling finnas stadgade, icke ulan svårighet göra det för
Rikets Ständer möjligt alt i alla dess särskilda delar granska och besluta om lagförslag
af så vidsträckt omfång. Emellertid hafva Rikets Ständer, lika med Kongl.
Maj:t, erkänt brottmäls-lagstiftningens behof af en genomgripande förändring, och
ett vigtigt steg i denna riglning har redan blifvit laget genom de af Rikets Ständer
vid sista Riksdagen beslutade och derefter af Kongl. Maj:t sanctionerade lagarne,
rörande dels ansvar för stöld, snatteri och rån, och dels upphörande af spö- och
fisstraffen jemte den offentliga kyrkoplikten. Då den sålunda beträdda banan af
partiel» förbättringar, hvilka sedermera från särskilda författningar lätteligen kunna
sammanföras till en gemensam och fullständig strafflag, icke allenast synes med
mindre svårighet, om än något långsammare, leda lill det mål man söker, utan
Bih. lill R. St. Prot. 1.856 & 1857. 7 Sami. I Afd. 19 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande JM 40.
äfven lemnar utrymme för en under tiden samlad större erfarenhet om det förändrade
straff-systemets verkningar, och bereder tillfälle att före den ifrågavarande
lagreformens fullständiga genomförande iakttaga de rättelser eller jemkningar i dess
särskilda delar, som möjligen kunna finnas af behofvet påkallade, har Kongl. Majit,
fortgående på denna bana, nu låtit utarbeta ett särskildt lagförslag om förfalskningsbrott
och bedrägeri. De sednare, eller bedrägeri-brotten, hvilka i sina vanligaste
yttringar, likasom tjufnadsbrotten, innefatta angrepp mot egendomsrätten, hafva destohellre
ansetts böra näst efter dessa sistnämnda blifva föremål för en förändrad lagstiftning,
som de på spridda ställen af lagen nu förekommande bestämmelser härom,
äro bland de mest ofullständiga och endast i ringa mån motsvara sitt ändamål.
Do grunder, hvarpå detta förslag hvilar, öfverensstämma hufvudsakligen med
Lag-beredningens, ehuru, så väl i afseende på straff-bestämmelserna, som i vissa
andra delar, åtskilliga afvikelser derifrån ansetts böra äga rum; och skälen härtill
finnas redovisade i bifogade Stals-Råds-Protokoll.
Efter att i ämnet hafva hört Högsta Domstolen, hvars protokoll likaledes biIägges,
vill Kongl. Majit alltså, enligt 87 § Regerings-Formen, till Rikets Ständers
antagande framställa följande:
Förslag till Författning angående ansvar för förfalskning och bedrägeri.
Med upphäfvande af 13 Kap. 3 och 4 §§ Jorda-Ealken; 1 Kap. 9 och 11
§§, 8 Kap., 9 Kap. 11 §, 10 Kap. 5 och ' 7 §§, 11 Kap. 2 §, 12 Kap. 9,
10 och 12 §§ samt 13 Kap. 3 § Handels-Balkcn; 2 Kap. 2 <§, 7 och 8 Kap.,
48 Kap. 5 §, 49 Kap. 3 och 51 Kap. Missgernings-Balken, jemte de särskilda
stadganden, som ändra eller förklara Lagens berörda rum eller dervid något tillägga;
äfvensom med ändring af de för öfrigt i Lag elier särskilda författningar för brott,
som i denna Förordning omförmälas, utsatta straff-bestämmelser, der ej för vissa
fall annorlunda här nedan säges, varder stadgadt som följer:
Om Förfalskning.
§ *
Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, genom tillägg,
utplåning eller annorledes förfalskar eller ock förstör någon Domstols eller annan
offentlig myndighets dombok eller hufvud-protokoll, Kronans räkenskaps-böcker eller
andra sådana handlingar eller skrifter, som till allmän nytta och efterrättelse äro;
dömes till straff-arbete från och med fyra till och med åtta år.
Förfalskar eller förstör embets- eller tjensteman, i afsigt, som ofvan är sagd,
slika handlingar eller skrifter, sorn han under sin vård har; varde dömd till straff
arbete
från och med sex tili och med tio år.
Lag-Utskottets Betänkande M 40.
3
§ 2.
Har någon antingen förfalskat allmän handling, som är utgifven i Konungens
namn, eller i Rikets Ständers eller deras afdelningars, eller i domstols, Konungens
Bcfallningsbafvandes eller annan offentlig myndighets eller i särskild embets- elier
tjenstemans uti ärende, som till hans embete eller tjenst hörer, ell^r ock å falsk
skrift tillsatt eller annorledes förskaffat sig underskrift eller besegling, hvarmed sken
af allmän handling deråt beredes: och har han af den falska handlingen, sig eller
annan lill nytta eller att dermed skada göra, bruk gjort; dömes till straff-arhete
från och med ett till och med fyra år.
§ 3.
Var handlingen af mindre vigt, såsom resepass, eller betyg om frejd, fattigdom,
sjukdom, eller annat dylikt; och har man deraf sig begagnat för att sig eller annan
forthjelpa eller underhåll, sjukvård eller annan slik förmån åt sig eller annan förskaffa;
då skall till straff-arbete från och med sex månader till och med två
är dömas.
§ 4.
Den som falskeligen i annan persons namn skrifver köpebref, testamente, kontrakt,
skuldebref, vexel, invisning, kredit- eller qvittobref, handelsbok eller annan
enskild handling, som till bevis om rättighet'eller befrielse från förbindelse tjenar,
eller rigtig sadan handling genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar, eller
å falsk skrift tillsätter eller förskaffar sig underskrift, hvarmed sken af gällande
handling deråt beredes; varde, der han den handling, sig eller annan till nytta eller
att dermed skada göra, begagnar, dömd lill straff-arbete från och med sex månader
till och med tre Ar.
§ 5.
Har man, på sätt i 4 § sägs, skrifvit eller förfalskat samt begagnat annan
enskild handling än de der nämnda, såsom orlofssedel, betyg om frejd, fattigdom,
sjukdom eller annat dylikt; dömes till straff-arbete från och med två månader till
och med ett år.
§ 6.
Brukar någon, i afsigt, som förut sagd är, allmän eller enskild handling, den
han vet falsk vara; straffes så som bade han förfalskningen sjelf gjort.
4
Lag-Utskottets Betänkande M 40,
§ 7.
Den som, sig eller annan lill nytta eller att dermed skada göra, å papper,
vara, mått, vigt eller annat, sorn med statens eller andra allmänna stämplar eller
marken tecknas, faskeligen dylika stämplar eller märken anbringar; eller förfalskar
eller misbrukar stämpling eller märkning, som rätteligen gjord är; eller förfalskar
det, som i behörig ordning blifvit stämpladt eller märkt; dömes till straff-arbete från
och med ett till och med fem år. Stämplar eller märker den uppsåtligen falskt,
som stämpling eller märkning betrodd är; vare straffet sådant arbete från och med
fyra till och med tio år.
Är ej bruk gjordt gf del förfalskade; må tiden för straff-arbetet kunna ned
sättas
lill hälften af den eljest för brottet stadgade minsta straff-tid. Har man,
i fall sist sagdt är, af egen drift förstört det förfalskade eller genom vidtagna åtgärder
förebyggt all skadlig verkan deraf; vare från ansvar fri.
§ 8-
Har någon med vettskap om sådan förfalskning, som i 7 g sägs i bedräglig
afsigt det förfalskade begagnat; straffes så som hade han förfalskningen sjelf gjort.
§• 9-
Straff-bestämmelserna i 2, 3, 6, 7 och 8 {§§ skola ock tillämpas, om Norrska
allmänna handlingar, stämplar eller märken varda eftergjorda, förfalskade eller missbrukade
såsom der sägs. Förfalskning af annan utländsk offentlig myndighets handling
eller bruk af sådan veterligen falsk handling straffes efter 4 eller ä §.
§ 10.
Rifver, flyttar eller vrider man, i bedrägligt uppsåt, rå och rör eller annat
gränsemärke, eller märke, som till betecknande af bestämd vattenhöjd satt är; dömes
till straff-arbete från och med sex månader till och med tre år. Samma lag
vare om den, som sådant märke falskeligen sätter.
Yarder embets- eller tjenste-man, som betrodd är att rå och rör eller andra
sådana märken, som ofvan sagda äro, sätta eller rätta, dervid beträdd med brott
emot denna §; varde dömd till straff-arbete från och med fyra till och med
åtta år.
§ Il
Eftergör
någon svenskt eller norrskt. guld- eller silfver-mynt, och har han
dermed annan bedragit eller sökt bedraga; dömes till straff-arbete från och med fyra
till och med åtta år. Sker det med utländskt sådant mynt, varde straff-arbetet bestämdt
från och med tre till och med sex år.
Lag-Utskottets Betänkande M 40.
S
Har han ej mynlel utgifvit eller begagnat, dömes ändå till straff-arbete från
och med två till och med lyra år.
Yarder kopparmynt eftergjord!; då skall till straff-arbete från och med ett till
och med två år dömas.
S 12-
Den som, i bedräglig afsigt, filar eller klipper guld- elier silfvermynt; eller
det eljest på något sätt minskar; eller gifver åt ringare mynt sken af det som högre
är; dömes till straff-arbete från och med sex månader till och med tre år.
Är ej bruk gjordt af det förfalskade; vare straffet sådant arbete från och med
två månader till och med ett år.
% 13-
Eftergör eller förfalskar den mynt, som myntning betrodd är; vare dömd till
straff-arbete från och med sex lill och med tio år eller på lifstid.
§ 14.
Eftergör man sedel, som af Rikets Bank eller annat Rikets allmänna penninge
verk
utgifven är; eller förändrar man dylik sedel så, att derigenom åt densamma
gifves sken af högre värde; eller utplånar man å makulerad sådan sedel tecken,
hvarigenom utmärkes att den upphört att gälla; dömes till straff-arbete från och med
fem till och med tio år.
Har han den falska sedeln ej utgifvit eller begagnat; vare straffet sådant arbete
från och med tre lill och med sex år.
Varder vid Banken eller penningeverket anställd embets- eller tjenste-man eller
den, som betrodd är att Bankens eller penningeverkets sedlar förfärdiga, om sådant
brott, som i denna § sagdt är, förvunnen; varde dömd till straff-arbete från och
med sex till och med tio år eller på lifstid.
§ 13.
Om någon eftergör eller, på sätt ofvan är nämndt, förändrar Norrska Biks
Bankens
sedlar; vare lag som i föregående § sägs. Sker det med annan utländsk
Stats Banks penningesedel eller med sedel, som inom Riket med behörigt tillstånd
af enskild bank eller annat enskildt penningeverk utgifven är; då skall, der han
sedeln utprånglat eller sökt utprångla, till straff-arbete från och med ett till och
med fyra år, och i annat fall till sådant arbete från och med sex månader till och
med två år dömas.
s
Lag-Utskottets Betänkande JVi iO.
§ 16-
Har man eftergjort mynt eller penningesedel eller sådan sedel, på sätt i 14
§. sägs, förändrat; och kan af omständigheterna pröfvas att det ej i bedräglig afsigt
skett; straffes ändå, der han ej af egen drift förstört det förfalskade eller förebyggt
all skadlig verkan deraf, med böter från och med fem till och med etthundrade
Riksdaler.
§ 17.
Utprångiar någon veterligen falskt mynt eller falsk penningesedel; straffes så
som hade han förfalskningen sjelf gjort.
Har man sökt veterligen falskt mynt eller falsk sedel utprångla, men bedrägeriet
yppats innan skada skett; dömes till straff-arbete fran och med fyra månader
lill och med den för fullbordade brottet stadgade minsta straff-tid.
§ 18.
Har någon blifvit med falskt mynt eller falsk penningesedel bedragen och, ändå
att han sådant markt, sedan det mynt elier den sedel till annan utgifvit eller sökt
utgifva; dömes till straff-arbete från och med två månader till och med två år.
§ 19-
Har någon antingen i uppsåt att begå sådant brott, som i 7 § sägs eller att
eftergöra eller lörfalska mynt eller penningesedel, eller med vetskap om annans unpsåt
till sådant brott, förfärdigat eller anskaffat stamp, märkjero, form eller annat
verktyg, hvarmed förfalskningen verkställas skulle; och kommer ej brottet lill fullbordan;
varde ändå dömd till böter från och med tjugo till och med etthundra
Riksdaler, eller till straff-arbete från och med två månader till och med två år.
Har någon utan behörigt uppdrag förfärdigat sådana stampar, märkjern, formar
eller verktyg, som i föregående moment omtalas; varde, ändå att han om upsåt
eller vetskap, som der sägas, ej ölvertygad varder, dömd att böta från och med fem
lill och med etthundra Riksdaler.
Har man, i fal! som i denria § sägas, af egen drift det förfärdigade eller anskaffade
förstört eller obrukbart gjort; vare från straff fri.
§ 20.
Nu komma stampar, märkjern, formar eller verktyg, som i 19 § omförtnälas
och äkta äro, någon lofligen tillhanda: Hörer honom ej till att dem vårda, bor han
dem till Konungens Refallningshafvande eller i annan allmän vård allemna; Gör han
Lag-Utskottets Betänkande M 40.
r
det ej och varda de af annan, utan hans vetskap och vilja, missbrukade; bote från
och med fem till" och med femtio Riksdaler.
»
Samma lag vare om den, som efter behörigt uppdrag förfärdigat slike verktyg,
underlåter att dem aflemna till vederbörande, som dem beställt, eller dess kända
bud, eller ock annorledes dem missvårdar och missbruk deraf sker.
Missvårdar enrbets- eller tjenste-man dylika verktyg, som under hans tillsyn
äro, straffes derför som för annat tjenstefel.
§ 2i.
Med falska stampar, mlirkjern, formar eller andra lill förfalskning ämnade verktyg;
så ock med hvad genom förfalskning tillkommit, skall så förfaras, alt missbruk
deraf ej ske kan.
§ 22.
Den som till straff efter 1, 2, 4, 7, 10, 11, 12, 13, 14, 15 och 17 §§
dömes, skall ock förklaras äran förlustig.
Om bedrägeri.
§ 23.
Hvar sorn, genom antagande af falskt namn, stånd eiler yrke eller genom annat
svikligt förfarande bedrager sig till penningar eller annan egendom, eller förlust af
egendom annan tillskyndar, straffes med böter från och med fem till och med
femhundra Riksdaler. Är bedrägeriet med särdeles försvårande omständigheter
förenadt, då må til! straff-arbete från och med sex månader till och med två
år dömas.
§ 24.
Såsom bedrägeri skall anses och efter 23 § straffas:
l:o. Om man fordrar eller tager emot betalning för gäld, den man vet gulden
vara;
2:o. Om man falskeligen nekar sitt namn under skriftlig förbindelse;
3:o. Om man uppsåtligen, lill förfång för annans rätt, förstör eller gör obrukbara
de handlingar, hvarå den sig grundar;
4:o. Om man, under falskt sken af köp, gåfva eller anuat aftal, egendom sig
afhänder, för att utbekomma utmätning eller eljest hindra annan att göra sin rätt
till egendomen gällande;
8
Lag-Utikotlets Betänkande M 40.
5:o. Om man säljer eller annorledes föryttrar det man förut til! annan sålt
eller föryttrat eller eljest vet höra annan till eller det, som veterligen är förgånget;
6:0. Om man, mot bättre vetande, nekar till pantsatt, lant, legdt eller inlagd!
gods, eller hvad eljest det är, som hörer annan till och man i besittning häfver;
7:o. Om man sätter ut pant, som veterligen falsk är, eller olotligen pantsätter
det man vet höra annan till ;
8:0. Om man städjer eller leger ut det man förut till annan föryttrat, stadt
eller legt oller det, hvaröfver man eljest vet sig ej ega att på sådant sätt förfoga ;
eller om man tager städja såsom legohjon af två husbönder för samma tid;
9:o. Om man, på veterligen falsk uppgift, förskaffar sig försäkring för brandeller
sjö-skada eller annat;
10:o. Om man, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, begagnar
eller beropar sig å veterligen falska sådana handlingar, som i 4 och 5 §§
omförmälas och i diktade personers namn skrifne äro;
liro. Om köpare och säljare af fast egendom eller bördeman beträdas med
sådant svek, som i S Kap. B och 6 §§ Jorda-Balken omförmäles;
12:o. Om fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen går hufvudmannens
vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande eller med råd eller
skäl, eller eljest, till hufvudmannens skada, främjar sin eller andras nytta; eller om
syssloman, vid annat uppdrags utförande, begår trolöshet mot hufvudmannen;
13:o. Om man, för att något dermed sig tillegna, lägger märke å det, som
hörer annan till, eller utplånar annans märke;
14:o. Om man tager svikligen åter det gods man i pant till annan lemnat,
eller denne eljest under panträtt innehar; eller om man återfordrar pantsatt, landt,
legdt eller inlagdt gods, det man redan veterligen återbekommit; och
15:o. Om man förfalskar, svikligen förbyter eller försnillar gods, som hörer
annan lill och det man i besittning häfver.
§ 2ä.
Förskingrar eller försätter man, utan sviklig afsigt, annans gods, det man i
besittning häfver; straffas med böter från och med fem till och med tvåhundra
Riksdaler.
§ 26.
Försnillar någon gods, som annan i bans vård under lås, försegling eller
annat dylikt stängsel insatt, eller som blifvit honom förlrodt att vårda, då det ur
eld, sjö eller från fiende frälsadt är; varde dömd såsom för stöld eller snatteri,
efter som godsets värde är till.
Försnillar
Lag-Utskottets Betänkande M 40.
9
Försnillar tjenstehjon, köpmansbetjent, gesäll, lärling eller annan enskild tjenare
hvad i hans vård af husbonden leirmadt är; eller skeppare, forman eller deras
folk hvad dem förtrodt är att föra eller förvara; eller gästgifvare, värdshusvärd
eller annan, som herbergerar resande eller för sin näring eller vinning emottager
gäster i sitt hus, hvad i hans vård af gästen lemnadt är; eller förleder man i
sviklig afsigt barn, som ej fyllt tolf år, eller den, som afvita är, alt från sig lemna
hvad sådan person hos sig häfver; stånde ock tjufsrätt efter tby derom särskildt är
stadgadt.
I afseende å den, som genom falska eldar eller annat svikiigt förfarande söker
förleda sjöfarande och gifva tillfälle till skeppsbrott; å den, som svikligen tager
högre tull eller skatt ut än påbjudet är, eller drager under sig Kronans ingäld;
å embets- eller tjensteman, som tillgriper eller förskingrar medel, detri han i och
för embete eller tjenst emottagit; samt å gäldenär, som mot sina borgenärer brukar
svek eller list; gälle hvad derom särskildt i lag stadgas.
I fråga om försnillning af tull- och andra allmänna afgifter lände likaledes
till efterrättelse hvad särskilda författningar derom innehålla.
§ 27.
Brukar man eller låter bruka, utan lof, hvad annan tillhörer och man i besittning
halver, bote från och med fem till och med femtio Riksdaler. Tager någon
eljest till olofligt bruk eller nyttjande hvad annan tillhörer, vare bot från och med
tio till och med etthundra Riksdaler.
§ 28.
Gör man uppsåtligt orätt i mätande, räknande eller vägande vid handel eller
eljest då varor emottagas eller atlemnas, plikte från och med tjugo till och med
femhundra Riksdaler, eller dömes, der brottet är roed synnerligen försvårande om
ständigheter
förenadt, till straffarbete från och med sex månader till och med
två år.
Beträdes Kronans uppbördsman eller edsvuren mätare med brott enligt denna
§; må ansvaret ej bestämmas lägre än till femtio Riksdalers böter och miste han
derjemte embelet.
Brukar man, i fall nu sagde äro, veterligen förfalskadt mått eller vigt, vare
lag som i 8 § skils.
§ 29.
Brukar någon vid bandel eller eljest, då varor efter mått eller vigt skola
emottagas eller aflemnas, sådant mått eller vigt, som ej behörigen stämpladt eller
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 7 Sami. 1 Afd. 19 Haft. 2
10
Lag-Utskottets Betänkande, M 40.
markt är, bote från och med fem till och med etthundra Riksdaler. Underlåter
man att iakttaga de om måtts och vigts omjustering gifna föreskrifter, och betinnes
måttet eller vigten oriktigt; vare lag samina.
Kan, i fall nu sagde äro, visas alt den, som måttet eller vigten brukat, vetat
att det origtigt varit; vare lag som i 28 § sägs.
§ 30.
Säljer man eller annorledes mot vedergällning föryttrar vara eller annat, hvari
man vet fel vara, eller ondt för godt, mängdt för omängdt; straffes med böter
från och med fem till och med femhundra Riksdaler; eller om brottet är med
särdeles försvårande omständigheter förenadt, med straffarbete från och med sex
månader till och med två år.
§ 31
Säljer man eller utlemnar eljest till annans begagnande veterligen förfalskade
lifsmedel; och är vid den förfalskning ämne nyltjadt, som för menniskors lif eller
helsa farligt är; dömes till straffarbete från och med två till och med fem år.
Får någon af de lifsmedel svår sjukdom eller kroppsskada; då skall till straffarbete
från och med fyra till och med tio år dömas. Ljuter någon deraf döden; varde
den brottslige dömd till straffarbete på lifstid.
Bjuder man till annan ut sådana veterligen förfalskade lifsmedel, som ofvan
sagda äro; varde, der de ej emottagas, ändå dömd till straffarbete från och med
sex månader till och med två år.
Beträdes handlande eller annan, hvilkens yrke är att sälja eller bereda lifsmedel,
med brott, som i denna § sägs, miste han ock den näringsrätt.
Begår någon sådant brott, hvarom denna § handlar, i uppsåt att annan till
lif eller helsa skada; dömes för förgiftning efter thv derom är stadgadt.
§ 32.
Säljer man eller utlemnar eljest till annans begagnande, eller bjuder man lill
annan ut veterligen förfalskade läkemedel, de der för menniskors lif eller helsa
farliga äro; vare lag som för hvarje fali i 31 § sägs.
§ 33.
Förleder man i sviklig afsigt annan till oskälig rättegång; bote från och med
tjugo till och med tvåhundra Riksdaler.
% 34.
Far man med spådom, signeri eller annan vidskepelse, att dermed bedrägeri
Lag-Utskottets Betänkande M 40.
11
öfva eller vinning sig förskaffa; bote från och med fem till och med etthundra
Riksdaler. Varder någon andra gången eller oftare dermed beträdd; må till straff
arbete
från och med två månader till och med ett år dömas.
§ 33.
Satler någon olofligen å tillverkning, som till salu hålles, annans märke, än
räfle tillverkarens; straffes med böter från och med fem till och med etthundra
Riksdaler. Vid synnerligen försvårande omständigheter må till straffarbete från och
med två månader till och med ett år dömas.
Är för brott, hvarom denna § handlar, tillverkningens förlust för visst fall
särskildt stadgad; galle ock det till efterrättelse.
§ 36.
Låter man ej så lysa fynd eller hittegods, som i lag stadgadt är; bote till
högst dubbla värdet af det hittade, dock ej under fem Riksdaler. Förtiger man
fynd eller hittegods, då egaren eller annan dertill berättigad sig anmäler eller eljest
tillkännagifver; straffes som i 23 § skils.
% 37.
Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, olofligen
bryter eller öppnar annans förseglade bref eller handling, eller annat, som honom
enskildt angår och med försegling eller på annat sätt tillslutet är; dömes lill
straff-arbete från och med två månader till och med två år. Sker det eljest med
vilja, utan ondt uppsåt; vare straffet böter från och med fem till och med ett
hundra Riksdaler.
Tager någon olofligen från posten ut annans bref och det uppsåtligen förstör
eller undanhåller; vare lag samma.
Om olofligt tillgrepp utur bref eller andra förvarings-persedlar är särskildt
stadgadt.
§ 38.
Draga äkta makar något lönligen undan hvarandra; barn undan föräldrar
eller fosterföräldrar; sterbhus-delegare eller andra, som i samfäldt bo eller bolag
äro, undan hvarannan; vardén straffade med böter till högst dubbla värdet af det
undandragna, dock ej under fem Riksdaler. Är brottet med synnerligen försvårande
omständigheter förenadt; må till straff-arbete från och med två månader till
och med ett år dömas.
§ 39.
Tillväller sig någon obehörigen utöfning af embete eller tjenst; dömes till
12
Lag-Utslcottets Betänkande JM 10.
straff-arbete från och med sex månader till och med tre år. Sker det af lättsinne
och har ej skada timat; vare straffet böter från och med femtio till och
med femhundra Riksdaler.
§ 40.
Understicker eller förbyter man barn; dömes till straff-arbete från och med
två till och med fyra år. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; må tiden
för straff-arbetet kunna till tio år lörhöjas.
§ 41.
Har någon, genom antagande af falskt namn eller stånd beredt sig arf eller
andra farnilje-rättigheter; dömes till straff-arbete från och med sex månader till
och med tre år. Är brottet med synnerligen försvårande omständigheter förenadt;
må till och med fem års straff-arbete ådömas.
S 42.
Gifver man sig ut till namn eller stånd för annan än den han är, och bedrager
derigenom qvinna till äktenskaps-aftal; bote från och med femtio till och
med tvåhundra Riksdaler.
Kommer vigsel eller häfd dertill; straffes som i 41 § sagdt är.
Samma lag vare der någon bedrager annan till giftermål genom förtigande af
smittosam och obotlig sjukdom eller annat förhållande, som återgång af giftermålet
föranleder.
§ 43.
Uppgifver någon i orlofs-sedel eller annan sådan enskild handling, sorn i 3
§ nämnes, hvad han vet osannt vara och deraf annan missledas eller skadas kan ;
bote från och med fem till och med ett hundra Riksdaler.
§ 44.
Begagnar sig någon svikligen af orlofs-sedel, pass eller annat dylikt bevis,
som för annan utgilvet är; straffes med böter från och med tjugo till och med
tvåhundra Riksdaler.
§ 43.
Brott, som i 24, 23, 27, 33, 36 och 38 §§ samt 42 § 1 mom. omför
målas,
må ej åtalas af annan än målsegare. Ej heller må brott, som i 37 §
sägs, åtalas af annan än den, som brefvet afsändt eller till hvilken det skrifvet är,
eller af den, som eger, i vård häfver eller emottaga skulle det, som eljest brutet
eller öppnadt blifvit.
Lag-Utskottets Betänkande JVf 40.
13
Brott, som i 42 §, 2 och 3 mom. omlormälas, må ej heller af allmän åklagare
åtalas, der ej förthy återgång af fästning eller giftermål blifvit sökt, eller,
i fall fästning eller giftermål ej skett, målsegaren brottet tili åtal angifvit.
Gemensamma bestämmelser.
§ 46.
1 afseende å delaktighet i brott, som i denna Förordning omförmälas, komma,
der annat ej finnes särskildt stadgadt, de angående delaktighet i missgerningar i
allmänhet gällande föreskrifter att tjena till efterrättelse.
§ 47.
I alla de fall, der någon till ansvar enligt denna Författning dömes, bör honom
ock åläggas ersätta den skada, som genom brottet förorsakats.
§ 48.
Böter, som i denna Förordning stadgade finnas, beräknas i Riksmynt. Saknar
den bötfällde tillgång till böterna, skola desamma förvandlas till fängelse vid vatten
och bröd, motsvarande en tredjedel af ådömda bötesbeloppet.
§ 49.
Den, sorn till straff-arbete enligt denna Förordning dömd är, skall insättas
i läns- eller krono-häkle eller å fästning eller annan straff-inrättning; och varde
bullen lill det arbete, hvarpå tillgång i häktet eller vid inrättningen finnes. Går
tiden för ådömdt straff-arbete ej öfver sex månader, bör detsamma i läns- eller
kronohäkte verkställas.
Skulle någon, som till dylikt arbete förfallen är, derjemte för annat brott
hållas till arbete å fästning, bör hela arbets-straffet å fästning verkställas.
§ 60.
Genom denna Förordning sker ej någon ändring af hvad i Grundlag stadgas
eller af de i Krigslag förekommande bestämmelser i afseende på dem, sorn till
krigsmakten höra.
Brott, som löröfvas, innan denna Förordning kungöres, men för hvilket straff
då ej är bestämdt genom utslag, som vunnit laga kralt eller ej ölverklagadt varder,
skall ock efter denna Förordning straffas, om det straff, som enligt den bör
å brottet följa, är lindrigare än det, som derför i äldre lag eller författning stadgadt
varit».
Lag-Utskottets Betänkande M 40.
Derjemte har Utskottet erhållit del af Stats-Rådets och Högsta Domstolens
i ämnet förda protokoll, tillika med ett af Herr Biskopen Thomander inom Högv.
Preste-ståndet afgifvet yttrande i anledning af förenämnda Nådiga proposition, i
sammanhang hvarmed Utskottet till pröfning förehaft särskilda från Hedervärda
Bonde-ståndet inkomna memorial af Riksdags-fullmäktige Nils Svensson från Blekinge
och Per Erih Andersson från Westmanland, hvilka yrkat, den förre att, enär endast
ett och annat bedrägeri vore i lag med ansvar belagdt, straff för bedrägeri
i allmänhet måtte stadgas, och den sednare, med hvilken flere af Bonde-ståndets
ledamöter sig förenat, att den person, som uppnått myndig ålder, men blifvit
omyndig förklarad, måtte straffas för bedrägeri, derest han, under fördöljande af
sitt omyndighetslillstånd, tillnarrar sig penningar eller varor eller inlåter sig i affärer
och ingår aftal, hvilka på grund af omyndigheten äro ogiltiga; och kommer
alltså nedanstående utlåtande att omfatta så väl Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
som omförmälda särskilda framställningar.
Då Rikets sist församlade Ständer öfverenskommo att genom partiella förbättringar
genomföra en nödig och länge påyrkad reform af vår brottmåls-lagstiftning,
fastades företrädesvis uppmärksamheten vid den klass af brott, som hufvudsakligen
kränka egande-rätten och hafva sin grund i vinningslystnaden. Derföre
ansågs äfven reformen böra börja med de till denna klass hänförliga brott,
nemligen stöld och rån samt förfalskning och bedrägeri; och 18S5 års lag angående
förstnämnda två brott var frukten af Ständernas arbeten för idéens genomförande.
Dessa brott hafva ock sin egendomliga karakter och äro uteslutande att
hänföra till de så kallade egendoms-brotten.
De öfriga åter hafva en vidsträcktare omfattning, om än de i synnerhet utöfvas
för att åtkomma nästans gods. De kunna emedlertid betraktas såsom grenar af
samma stam, ty de hafva ett gemensamt mål eller att genom bedrägliga och svikliga
medel kränka annans rätt, och äro följaktligen att anse såsom bedrägeri i detta
ords vidsträcktaste betydelse; men med afseende på medlen sönderfalla de i särskilda
grupper, hvilka i Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådiga förslag blifvit sammanfattade
under de särskilda benämningarne förfalskning och bedrägeri.
Härvid har man vidhållit en i vår lagstiftning redan hyllad grundsats. Uti
Missgernings-Balken, som med dertill hörande författningar utgör vår egentliga
straff-codex, omnämnas dock endast förfalskningsbrott. Öfriga arter af bedrägeri
förekomma deremot i sammanhang med föreskrifterna i afseende på de civila rättigheter,
hvilkas bedrägliga kränkning ansetts böra bestraffas. Det kan ej eller förnekas,
att uti det naturliga sammanhang, hvari dessa förbrytelser såmedelst framstå,
ligger en säkerhet emot så väl en orätt uppfattning af lag, som en alltför utsträckt
Lag-Utskottets Betänkande M 40.
48
tillämpning af straff-lagen, hvilken i förevarande hänseende eljest tilläfventyrs kan
befaras.
Här är nemligen att taga i betraktande att i intet fall synes det vara svårare
att bestämma, då Statens straff-makt må inträda eller rättare, att angifva den gräns,
som af denna makt ej må öfverskridas, än i fråga om handlingar af den mångfald
och beskaffenhet som ifrågaslällde. Otaliga förhandlingar man och man emellan
förekomma i det dagliga lifvet, hvilka vålla, å ena sidan, skada, i anseende till
mindre öppenhet, mindre samvetsgranhet å den andra, utan att det oansedt kunna
åtkommas af straff-lagen. —- Är nemligen handlingen blott en kränkning af moralens
pligter, (aller den ej inom straff-rättens område, ty dessa pligter gälla icke
i samhället såsom tvångspligtei. — Men deremot mäste medgifvas, att lagstiftningen
angående bedrägeri, i följd af nyssanmärkta förhållande, kommit att sakna ej allenast
nödig fullständighet, utan ock det sammanhang, som lagstiftaren oaflåtligen måste
eftersträfva, hvartill kommer att straffen nu ej ega den elasticitet, som gör det
möjligt för domaren att lämpa desamma efter gerningarne och såmedelst gifva ett'
uttryck åt rättvisans fordran.
I samma mån, som affärslifvet tilltager, industrien ökas och förhållandena i
samhället derigenom invecklas och mångfaldigas, i samma mån påkallas ock ett
vidsträcktare skydd å lagstiftningens sida emot bedrägerier; Och af sådan orsak (inner
man äfven öfver allt, hurusom nyare tiders lagstiftare mer och mer sökt fylla de luckor,
som i förevarande hänseende förefurmos i de äldre lagarne. Sådant hörer emedlertid
till en af lagstiftarens ömtåligaste och svåraste uppgifter. Den kan dock ej utan
våda för allmän och enskild säkerhet lemnäs olöst; Och tili en lösning deraf synes
det förslag, som Kongl. Maj:t i Nåder framlagt, i väsendtlig mån kunna bidraga.
Yid bedömande af detta förslag måste man emedlertid ihågkomma, att den nu
ifrågaställa lagen är ämnad att inpassas i vår lagstiftning; att det val är fråga om
denna lagstiftnings fullsländigando och bringande till öfverensstämmelse med de
grundsatser, hvilka vid brottmåls-lagstiftningens förbättring redan gjort sig gällande,
men alt hvad som göres måste sluta sig till det bestående, hvarur det föreslagna i
flere hänseenden, efter hvad redan är antydt, hemtar sin förklaringsgrund; och att
det följaktligen ej är nog att, på sätt i åtskilliga utländska lagar skett, blott
angifva brottens allmänna karakterer, med öfverlemnande åt domaren att deri söka
ledning vid pröfning af förekommande enstaka fall, utan att föremålet för lagstiftarens
bemödande måste vara att sammanföra de angående ifrågavarande brott i vår lagstiftning
förekommande spridda bestämmelser, och deråt gifva fullständighet; att vid
denna sammauförning söka åt förbrytelserna gifva deras rätta prägel och, i enlighet
dermed, uppställa lagen, så att den må erhålla det med ämnenas väsende öfverensstämmande
sammanhang, som ej allenast medför säkerhet vid lagens tillämpning,
utan äfven förekommer den förvexling i rättsbegrepp, som en brist i nyssberörda
hänseende vanligen har till följd och som så väsendtligen motverkar ändamålet med
IG
Lag-Utskottets Betänkande JU 40.
lag; samt slutligen att lämpa straffen efter rättvisans och närvarande lids fordringar
och åsigter.
Om en sådan uppfattning vittnar ock det Nådiga förslaget; men, efter pröfning
deraf har Utskottet ansett sig ej kunna tillstyrka detsammas oförändrade antagande;
Och skälen härtill motivera det förändrade förslag, som till Rikets Ständers bedömande
här nedan framställes.
Lika med Kongl. Maj:t bar Utskottet i sitt förslag till en början upptagit den
art af bedrägeri, som är att hänföra till förfalskning; Och i denna del har Utskottet
äfven i allmänhet delat de åsigter, hvarpå det Nådiga förslaget hvilar.
På sätt redan är antydt, är det blott genom medlet, hvilket till brottets verkställande
begagnas, som förfalskning skiljes från annat bedrägeri. Till detta brott
i dess egentliga och allmänna betydelse hörer, att den handling, hvarigenom brottet
föröfvas, är sådan, att den har en, så att säga, tvingande inflytelse på dens uppfattning,
emot hvilken handlingen är rigtad, eller att dertill begagnas medel, hvilka
vanligtvis bestämma menniskans öfvertygelse, och hvilka förleda någon att till sin
egen skada handla efter bedragarens syften.
Då emedlertid hvad man förnimmer med sina sinnen utöfvar ett mäktigare
inflytande på öfvertygelsen, än blotta ord, bar det bedrägeri, som benämnes förfalskning,
städse i alla lagstiftningar blifvit betraktadt såsom brottsligast. Här begagnas
nemligen till medel en sak, som är antingen helt och hållet eller till en del falsk,
men likväl innefattar alla tecken att vara äkta. Brottets väsende ligger alltså i
åstadkommande af något objectivt eller åskådligt, men falskt uppfattningstecken, som
verkar till det mål man vill.
Af sådan orsak bestraffade äfven 1734 års lagstiftare, hvilka uti 7 och 8
Kap. Missgernings-Balken bestämde straff för förfalskning af mynt och skriftliga
handlingar, bedräglig förändring, dels af rå och rör eller andra skiljemärken till förvillande
af annans rågång, dels ock af krönt mått eller vigt, lika med förfalskning,
på sätt synes vid jemförelse af sistnämnda kapitels 3 § samt 3 § 13 Kap. JordaBalken
och 3 § 8 Kap. Handels-Balken. Ärans förlust var nemligen del hufvudsakligen
utmärkande i straffet å förfalskningsbroltet, och denna påföljd stadgades
afven för nyssberörde särskilda arter deraf. Här inträffade ock hvad som betecknar
samma brott eller sanningens vanställande genom yttre åskådliga medel till annans
förledande och skada. Men nyss uppgifna brott äro emedlertid nu icke uttryckligen
hänförde till klassen af de brott, till hvilken de rätteligen höra, hvilket i afseende å
andra förbrytelser af denna art jemväl eger rum. Detta förhållande har dock blifvit
rättadt genom det Nådiga förslaget, hvilket således under förfalskning sammanfattar
de brott
Lag-Ulskoltels Uetdnkande jj 40.
17
de brott, hvilka, enligt gällande lag ocb med afseende fi naturen, äro såsom förfalskningsbrott
alt anse.
Härigenom erhåller lagstiftningen i denna del en nu saknad fullständighet och
konsequens. Hvad man hufvudsakligen emot gällande lag härutinnan haft att anmärka
är, å ena sidan, öfverdrifven stränghet i bestraffningen ocb, å den andra,
alltför mycken mildhet. Straffen för förfalskningsbrotten variera nemligen ifrån lifvets
förlust till böter, men ändock uiedgifver lagen högst sällan att modifiera straffet
efter gerningens beskaffenhet: Och detta är ej tillåtet i just det läll, som oftast
förekommer, eller att någon gör sig skyldig lill ansvar efter B Kap. 3 § Missgernings-Balken.
Härunder hänföres nemligen ali förfalskning af skriiler, hvilka ej
kunna anses såsom vigtigare handlingar, och således, bland annat, köpebref, testamenten,
skuldebref och orlofssedlar m. m.; Och för förfalskning af sådan handling,
den må hafva skett i hvad uppsåt som helsi, stadgas enahanda straff, eller fyratio
dalers böter och ärans förlust.
Moliverna till brottet kunna dock här vara oändligt skiftande. Vid bestämmande
af straff i förevarande hänseende måste man nemligen bland annat akta
derpå, huruvida man drifves af skadebegär eller vinningslystnad, eller om man endast
söker bereda sig annans välvilja ocb hjelp i nödens ögonblick. — Det är derföre
en väsendtlig åtskillnad i brottslighet emellan den, som på ett falskt skuldebref
bedrager sig till penningar, ocfi den, som förfalskar en orlofssedel, för att derigenom
vinna barmhertighet och hjelp emot sjukdom eller armod. — Vå denna omständighet
bar äfven i det Nådiga förslaget blifvit fästadt det afseende, alt man funnit den,
som förfalskar och brukar mindre vigtiga handlingar för att förskaffa sig sjukvård,
underhåll eller annan dylik förmån, böra dömas endast lill ett kortare frihetsstraff
i mån af gerningens ari, utan alt behöfva vidkännas den nu stadgade påföljd af
ärans förlust, en påföljd, som eljest blifvit för förfalskningsbrott bibehållen. I öfriga
fall åter ådagalägger förfalskat en, genom sitt brott, den svekfullhet och opålitlighet
i karakteren alt honom icke vidaie bör betros de förmåner i samhället, för hvilka
medborgerligt förtroende utgör ett vilkor. Men ehuru i dessa fall nyssberörda påföljd
således ovilkorligen synes böra drabba brottslingen, innebär förslaget likväl en
möjlighet för domaren, genom frihetsstraffets användande, alt lämpa det straff, sorn
eljest bör ådörnas, efter de olika förfalsknings-brottens beskaffenhet
1 förenlighet med hvad vid föregående partiella förändringar i crirninal-lagstiftningen
skett, har, efter hvad således blifvit antydt, frihetsstraffets användande, såsom
allmänt, för förfalskningsbrott, nu blifvit föreslaget; Och om lämpligheten deraf torde
ej eller delade meningar nu mera äga rum. Genom sin tidslängd kan det göras
tillräckligt svårt för att motsvara de vådligaste brott af ifrågavarande art, och
således uppfylla hvad som fordras af lätlvisa och är nödigt för samhällets säkerhet.
Bih. lill R. St. Prof. 1836 & 1837. 7 Sami. 1 Afd. 19 Uäft. 3
18
Lag-Utskottets Betänkande JW .40.
Denna säkerhet eller den större eller mindre våda för det allmänna, sona ett
brott kan i sina följder medföra, måste nemligen i betydlig mån inverka vid bestämmandet
af straff; Och så har äfven i allmänhet skett i det Nådiga förslaget.
Men med afseende å berörda grundsats, har Utskottet ej kunnat undgå att fästa
sin uppmärksamhet vid den skillnad, som samma förslag gör i 11 emellan för
falskning
af inländskt och utländskt guld- eller silfvermynt samt i 14 och 15 §§.
emellan förfalskning af Svenska eller Norska Riksbankens sedlar, å ena sidan, samt
sedlar, som utgifvas af utländsk Stats-Bank eller af enskild Bank, som här i Riket
med behörigt tillstånd inrättad är, å den andra.
Omförmälda skillnad är dock icke främmande för vår lagstiftning.
I afseende å sedelförfalskning innehåller emedlertid 1734 års lag icke något
uttryckligt stadgande. Den talar blott i 7 Kap. Missgernings-Balken om förfalskning
af mynt såsom den svåraste art af förfalskning'; men då Riks-Bankens sedlar
representerade Rikets mynt, låg det i sakens natur att förfalskningen i ena fallet
var lika vådlig och brottslig, som i det andra. I samma mån sedelstocken ökades
och faran af sedelförfalskning dermed växte, fann man dock nödigt ätt medelst
särskilda lagar söka trygghet emot detta brott; Och deraf föranleddes Kongl. Förordningarne
den 10 December 1741 och 2 Maj 1747 samt Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807, genom hvilka ännu gällande författningar stadgades straff för
förfalskning af Rikets Ständers Banks sedlar och för utprångling af de förfalskade.
Emot förfalskning af annat lands mynt och penningsedlar finnes åter ej vidare
särskild föreskrift än den, som innefattas i Kongl. Förordningen den 1 Juni
1819, derigenom förklaras, att den, som i Sverige efterapar eller förfalskar Norskt
mynt eller sådana papperspenningar, som i stället för mynt i Norige äro gångbara,
eller den, som utprångla!- sådant falskt mynt elier falska sedlar, skall straffas såsom
Sveriges lag och författningar i hvarje särskildt fall angående Svenskt mynt och
Svenska sedlar stadgar; hvaremot förfalskning af annat lands sedlar i öfrigt i lagskipningen
betraktas lika med förfalskning af enskilda handlingar.
På enahanda sätt betraktades äfven till en början förfalskning af Privatbankssedlar;
men det dröjde likväl icke länge innan man insåg nödvändigheten att för
detta brott öka ansvaret. Det skedde genom Kongl. Förordningen deri 19 Maj
1845 i enlighet med 1844 års Ständers beslut. Redan då circulerade Privatbankers
sedlar i allmänna rörelsen lika som Riksbankens; och derföre gjordes äfven
framställning om likhet i straffet för förfalskning af begge. Ansvaret för för
falskning
af de förra blef dock mindre.
Man fi tinér således häraf att den skillnad det Nådiga förslaget i omförmälte
hänseende iakttager, öfverensstämmer med grundsalserne i gällande lagstiftning; men
vid betraktande af de förhållanden, som numera ega rum och brottens beskaffenhet,
synes det Utskottet, som skulle berörde grundsatser ej vidare hafva tillämplighet.
Lag-Utskollels Betänkande JYi 40.
10
Man torde väl invända, att Lagberedningen, beträffande sedlar, gjort samma skillnad,
som det Nådiga förslaget; men inom Beredningen hade dock den motsatta åsigten
försvarare. Man åberopade till stöd för denna åsigt, att lagens syftemål här icke
är att iakttaga någon rangskillnad emellan egen och främmande stat, utan att, så
vidt ske kan, bereda allmän säkerhet i handel och vandel inom den Stat, hvari
man lefver; att denna allmänna säkerhet fordrar lika mycket skydd emot bedrägeri,
ehvad det föröfvas med utländskt eller inländskt mynt eller utländska eller inländska
kredilpapper, så vida de kommit i allmänna rörelsen, för att såsom penningar
gå och gälla; Och att denna grundsats måste hafva tillämpning på enskilda Bankers
och Penningeverks sedlar, enär förfalskning af en sedel ej är mindre vådlig eller
mindre brottslig, om det varit en Privatbank, än om det varit ett allmänt Penuingeverk,
som utgifvit sedeln, derest densamma går och gäller såsom penningar, hvilket
kan ske så väl i ena, som i det andra fallet.
Ju litligare communicatiQnen blir med utlandet, desto oftare kommer man, efter
hvad erfarenheten i andra länder vitsordar, alt i allmänna rörelsen se utländskt
mynt och utländska kreditpapper; och i den dagliga rörelsen göres ingen skillnad
mellan enskild Banks sedlar och Riksbankens. !)e förra äro ock för det närvarande
på många orter det vanligaste rörelsemedlet; och den allmänna säkerheten är
derför genom förfalskning af sådan sedel icke mindre i fara, än om det sker med
en af Riksbanken utgifven.
Alt 1844 års Ständer uppdrogo ornförmälda skillnad torde emedlertid tili en
väsendtlig del kunna härledas från strängheten i det straff, hvarmed förfalskning af
Riksbankens sedlar är belagdt. Detta straff är nemligen dödsstraff, Orri olämpligheten
alt använda samma straff för förfalskning torde dock någon tvekan ej vidare
kunna uppstå; men då delta Straff borttages och man i stället stadgar ett, (ned afseende
å brottets verkliga beskaffenhet, lämpligt straff, saknar man äfven skäl till
oflanämnde skillnad i bestraffning.
Då således den allmänna säkerheten i alla hänseenden är i lika våda; och då
genom brottet uppenbaras samma onda vilja, har Utskottet ansett de i förevarande
hänseende föreslagna olikheter böra försvinna.
Pä dessa grunder hvila 11 och 14 §§ i Utskottets förslag.
Den sednare omfattar följaktligen äfven utländsk och enskild Banks sedlar, hvarom
handlas i IS § af Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, hvilken således blifvit sammanslagen
med den föregående.
Hvad Utskottet härutinnan tillstyrkt innefattar dessutom en ytterligare afvikelse
från det Nådiga förslaget.
Att, enligt gällande lagstiftning, til! förfalskningsbrolts fullbordan i allmänhet
erfordras bruk af del förfalskade, har i lagskipningen städse varit antaget och dertill
föranleder äfven lydelsen af 1 § af Missgernings-Balkens 8 Kap., der det heter:
»Brukar någon lalskligen» etc.; Och lika med Kongl. Maj:t finner Utskottet vid
-
30
Lag-Ctsholtrts lielänltande Jlf 40.
hållande al' denna grundsats för rättssäkerheten af vigt. Fall gifvas emedlertid då
sjelfva förfalskningen måste betraktas såsom tillfyllestgörande; och detta fall inträffar
i fråga om för falsk ning af mynt och penningesedlar. Här innefattar nemligen den
uppsålliga föifalskningsåtgärden ett så farligt angrepp på allmän säkerhet och på
allmänt förtroende, denna osynliga men på samhällets välbefinnande mäktigt inverkande
kraft, att den ej kan lemnäs ostraffad. Hvarje sådant angrepp är redan en
skada, tv del väcker misstroende, der förtroende och tillit äro af högsta vigt, och
det är förgäfves att bestämma verkningarne deraf. Det är ock omsorgen att bevara
denna allmänna säkerhet, detta offentliga förtroende, som föranledt våra lagstiftare
att anse förfalskning af så väl mynt som Rikets Banks eller enskilda Bankers
sedlar såsom ett fullbordudt brott, utan föregången ulprångling.
Denna grundsats har ej eller blifvit frSnträdd i det Nådiga förslaget; men vid
sådant förhållande förekommer det Utskottet, som skulle de i 11, 12 och il §§
af samma förslag innefattade bestämmelser i afseende på straffet, för den händelse
alt förfalskaren icke begagnat förfalskadt mynt eller förfalskad sedel, icke stå i full
öfverensstämmelse med eller innefatta en följdriktig utveckling af grundsatsen.
Rå sätt af nyssberörde inhemtas skall den, som eftergör Svenskt och Norskt
guld- eller sifvermynt och dermed bedrager eller söker bedraga annan, dömas till
straffarbete från och med fyra lill och med åtta år, men, om han ej myntet ut -  gifvit och begagnat, hållas till dylikt arbete från och med två till och med fyra år;
— den, som filar och klipper guld- och silfvermynt eller eljest det minskar eller
åt ringare mynt gifver sken af det som högre är, dömas till straffarbete från och med
sex månader till och med tre år, men, om han ej gjort bruk af det förfalskade,
lill enahanda arbete, från och med två månader, till och med ett år; — den, som
förfalskar Svenska eller Norska Riksbankens sedlar, dömas till straffarbete från och
med fern till och med tio år, men, om lian sedeln ej utgifvit och begagnat, till sådant
arbete från och med tre till och med sex år; — samt slutligen den, som förfalskar
utländsk Statsbanks eller enskild Ranks sedel, dömas till straffarbete, om han
sedeln utprånglat eller sökt utprångla, från och med ett till och med fyra år, men,
i annat läll, från och med sex månader till och med två år.
I dessa fall är således förfalskningsbroltet ansedt fullbordadt utan bruk af det
förfalskade; men ehuru i dessa fall billigheten kräfver att straffet rnå kunna nedsättas,
om bruk ej tillkommit, är det likväl något helt annat alt medgifva sådan
straffneilsältning, än att göra förfalskningen, derest begagnande ej egt rum, (ill ett
särskildt ringare brott, på sätt genom det Nådiga förslaget i verkligheten skett. Då
man betraktar brottet såsom fullbordadt, oansedt bruk af det förfalskade ej tillkommit,
kan det uteblifna bruket blott föranleda dertill, att straffet må, på sätt
nyss är nämndt, nedsättas, hvilken grundsats äfven blifvit iakttagen i Förslagets 7
§, som afser uppsåtligen gjord förfalskning af mått, vigt eller annat, som med Statens
eller andra allmänna stämplar eller märken tecknas. Genom sjelfva förfalsknin
-
Lag-Utskottels Betänkande M 40.
91
gen anses sist berörde brott fullbordadt; och derföre har ett uteblifvet bruk af det
förfalskade här blott gifvit anledning till det medgifvande, att tiden för straffarbetet
må kunna nedsättas till hälften af den eljest för hrottet stadgade minsta strafftid.
■Någon anledning alt i förstnämnda fall afvika från omförmälda grundsats förekommer
icke; och en afvikelse derifrån vore således äfven oförenlig med den fordran på conseqvens
i lagstiftningen, som man städse hör söka.
I öfverensstämmelse med oftanämnda grundsats har Utskottet jemväl uppställt
andra momentet af 17 § eller den 16 § i Utskottets förslag. Denna § handlar
om det förhållande, att någon annan än förfalskaren ut prånglar eller söker utprångla
falskt mynt eiler falsk penningesedel. Ilar synes, sorn skulle ulprånglingen och
försöket dertill i allmänhet böra betraktas såsom enahanda brott; Och den omständighet
att skada ej sker, bör således blott kunna verka till straffets nedsättning.
Om utprånglingeri lyckas el'er ej, är oftast beroende på en tillfällighet. Samma
onda vilja uppenbaras i båda fallen; Och i brott gf förevarande art är det vid det
onda uppsåtet, som afseende företrädesvis måste fästas.
1 några andra fall hafva straffbestämmelserna jemväl blifvit något ändrade Så
har minimum af straffarbetet i 3 § blifvit nedsatt från sex tili fyra månader med
afseende å den skonsamhet, hvarmed det i denna § omförmälda brott en och annan
gång torde böra bedömas; Och då Utskottet förhöjt ansvaret i 10 § för den,
som vrider eller rubbar rör eller annat gransemärke, i så måtto, att detta brott,
hvilket enligt det Nådiga förslaget bör straffas med straffarbete från och med sex
månader till och med fre år, skulle, efter Utskottets förslag, komma alt beläggas
med dylikt arbete från och med ett till och med fyra år, har Utskottet dervid haft
afseende ej allenast å brottets beskaffenhet, utan äfven å den omständighet, att detta
förfalskningsbrott närmast är hänförligt lill det brott, tom omförmäles i 2 §, hvilken
handlar om offentlig handling; hvarförutan Utskottet anser höler ej böra komma
i fråga för det brott, sorn omtalas i 19 § af Kongl. Maj:ts Nådiga Förslag,
som motsvaras af den 18 § i Utskottets förslag. Här har nemligen det brottsliga
uppsåtet uppträdt i handling af serdeles vådlig natur. Men då det i vissa läll
kunde leda till alltför mycken stränghet att omedelbart döma till straffarbete, har
Utskottet tillstyrkt användandet af fängelse, der förbrytelsen är af mildare art.
För öfrigt bar Utskottet i förevarande afdelning endast funnit anledning till
några redactionsförändringar, hvilka dels påkallats af de afvikelser i sak, som Utskottet
tillstyrkt, dels ock äro af den beskaffenhet, att någon särskild motivering
derför synes öfver (lödig. Om den, som skett i 9 §, vill dock Utskottet nämna
några ord. Denna § talar i första momentet om förfalskning af Norska allmänna
handlingar, och den bestämmer i det andra, huru den skall straffas, som förfalskar
»annan utländsk offentlig myndighets handling.» Begagnandet af orden »annan
utländsk» synes emedlertid ej här fullt lämpligt, alldenstund de hänföras till
första momerrtet och tvifvel torde kunna vara, huruvida Norge af Svenskar bör be
-
22 Lag-Utskottets Betänkande Jtä 40.
traktas såsom en utländsk Stat i verklig betydelse; Och derföre bar Utskottet föreslagit
en sådan förändring af andra momentet, att den anmärkning, sorn i berörda
hänseende nu kan göras, förfaller, utan att meningen lider i tydlighet.
Af det ofvanstående följer emellertid att Utskottet hufvudsakligen eller tili
största delen oförändradt bibehållit hvad Kongl. Maj:t angående förfalskning i Nå
der
föreslagit. De förändringar, Utskottet härutinnan tillstyrkt, skola dock, efter
Utskottets omdöme, befordra den praktiska nyttan af den löreslagna lagen i denna
del, hvilken i öfrigt synes vara till uppställning fullt ändamålsenlig samt med
klarhet i sina detaljer genomförd.
En mera vidtomfattande förändring eller omarbetning af det Nådiga förslagets
andra afdelning, som har till öfverskrift: orri bedrägeri, har Utskottet deremot
funnit af nöden.
Hvad Utskottet hufvudsakligast eller i första rummet ansett vara att deremot
anmärka, iir nemligen att, om än de särskildta brott och förbrytelser, som i denna
del al förslaget blifvit upptagna, böra i allmänhet utgöra föremål för ifrågavarande
lagstiftning eller i ett sammanhang behandlas, de likväl icke alla kunna, på sätt
i förslaget skett, hänföras under bedrägeri, utan sönderfalla i särskilda grupper
af brott med olika karakterer, samt att det Nådiga förslaget, i anseende till denna
uppställning, skulle kunna, derest det upphöjdes till log, leda till förvirring i
rättsbegrepp och osäkerhet i lagskipningen.
Efter hvad nämndt blifvit, innefattar icke vår lag några allmänna sladganden
i afseende på nu ifrågaställda art af bedrägeri. De brott, som deri uttryckligen
gifvas denna benämning, äro jemväl högst få; och endast från uppfattningen om
hvad till egenskapen af ett dylikt brott hörer, kan i öfrigt slutas, hvilka af de
förbrytelser, som förekomma på spridda ställen i lagen och i det Nådiga förslaget
blifvit upptagna, böra hänföras under omförmälda klass af brott. Så benämner
1734 års lag för bedrägeri endast vissa förbrytelser, såsom om någon falskeligen
tager arf (14 Cap. 2 § Ärfda-Balken); — om någon genom antagande af falskt
stånd eller namn, bedrager qvinna till fästning eller äktenskap (4 Cap. 6 § Gil—
termåls-Balken); — om man eller qvinna, som är till naturen vanför och till äk
tenskap
alldeles obeqväm eller drages med obotlig och smittosam sjukdom, förtiger
sådant och såmedelst svikligen förleder annan till giftermål (13 Cap. 8 §
Giftermåls-Balken); — och om man med vilja sätter ut falsk pant (10 Cap. 3
§ Ha ndels-Balken.
I dessa fall äro handlingarne ock utmärkta af just den egenskap, som stämplar
en handling till bedrägeri. Denna egenskap är ofvan omtalad. Att genom
svikliga medel eller sanningens vanställande förleda annan till något, som innebär
Lag-Utskottets Betänkande M 40.
as
en kränkning af hans rätt, är nemligen brottets egentliga karakter. Den finnes
äfven klart uttryckt i den §, hvarmed ifrågavarande afdelning börjar, eller den
23:dje; hvaremot denna egenskap ej inträffar på en stor del, ja den största delen
af de brott, hvilka förslaget uti förevarande afdelning i öfrigt upplager och
hvilka jemväl hufvudsakligen återfinnas i gällande lagstiftning, ehuru åt flere gifvits
en allmänlighet, som de nu ej ega, men hvilken likväl vore oförenlig med
det sammanhang, hvari de nu stå med vissa i civil-lagen gifna föreskrifter, och
som haft en mera inskränkt uppfattning till följd.
Det är nemligen, för att exempelvis tala, något belt annat att svikligen förleda
någon och såmedelst bedraga sig till hans egendom eller eljest kränka hans
rätt, än att förskingra eller försätta hvad man emottagit såsom pant, lån eller tili
lego, med mera dylikt, ehuru dessa brott i det Nådiga förslaget blifvit hänförda
under bedrägeri. I förra fallet förleder man någon med list och bedrägliga medel
till en för honom skadlig handling man bedrager i ordets rätta bemärkelse;
i det sednare deremot missbrukar man ett förtroende, hvilket frivilligt blifvit lemnadt;
man lurar således icke från annan hans egendom, utan använder, så att
säga, hvad man lagligen fått i handom, eftergifvande måhända för det tillfälliga
behofvets frestelser. Denna handling är visserligen straffvärd, men den är dock af
helt annan ort än den förstberörda.
Ser man på gällande lagstiftning, skönjer man äfven hvilken olikhet den uppställer
uti ifrågaställa hänseende. Den bestraffar val i åtskilliga fall det missbrukade
förtroendet, likasom hvarjehanda andra oredliga handlingar af dem, som nu
äro i fråga; men den brännmärker icke hvarje af dessa handlingar såsom bedrägeri.
Lagens uppfattning i denna del försvåras dock genom utevaron af ett genomfördt
system, uppenbarande vissa bestämda grundsatser. Men vid jemförelse
af de straff, som äro stadgade å de särskilda arterna af ifrågaställda förbrytelser,
kan man likväl spåra lagstiftarens föreställningssätt. Man har väl, efter hvad
namndt är, inskränkt sig till vissa rättsförhållanden, hvilkas skyddande företrädesvis
afsetls, — en inskränkning, som förklaras af fruktan för straffmaktens utsträckning
på områden, som derför måste vara fridlysta ; —men ifrån enskildtheterna slu —
tas till det allmänliga," från de positiva rättsbuden till de grundsatser lagstiftaren
hyllat.
Härmed vill dock Utskottet ej hafva sagt, som skulle i allmänhet de brottsliga
handlingar, hvarom nu är fråga, ej tillhöra den föreslagna lagstiftningen.
Ostridigt eger ett visst slägtskaps-förhåIlande dem emellan rum. Oredlighet i aftal
är deras utmärkande kännetecken och i flera läll är gränsen dem emellan svår
att uppdraga; och då man önskar att afhjelpa de brister, som i denna del vidlåda
gällande lagstiftning, samt att således ej allenast gifva lagen fullständighet, än
äfven stadga sådane straff, som motsvara tidens kraf och gerningarnes beskaffen
-
84
Lag-Utikolteli Betänkande M 40.
het, kan lagens harmoniska enhet icke bibehållas utan en sammanhängande behandling
af ämnet.
Men sammanhang i lag är något helt annat än sammanställning af rättsbud.
Sammanhanget förutsätter nemligen rättsbudens ordnande efter de grundsatser,
som genom dem tillämpas; och derföre är det framför ålit af vigt för stiftaren
af en straff-lag att uppsöka brottens innersta väsende samt i enlighet dermed ordna
lagen.
Icke allenast på straffen har sådant inflytande, utan det förekommer äfven
de misstag, hvarför domaren vid lagens tillämpning eljest lätt blottställes; och derigenom
blir äfven lagen rättvisans säkraste tolk, en rättvis hämnare af brottet
och oskuldens värn.
Ur denna synpunkt bar ofvanberörda anmärkning blifvit framställd. Dessutom
synes man, då man under den gemensamma benämningen bedrägeri hopfört och
sammanblandat jemväl brott af annan art, hafva förbisett en annan omständighet,
som manat till närmare aktgifvande på vår gällande lagstiftning. Enligt 17 Cap.
32 § Rätlegångs-Balken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 20 Januari
1779, äro nemligen bedrägeri-brotten icke praescriptibla, d. v. s. de kunna åtalas efter
huru lång tid som helst; Och enär alia de brott, sorn förekomma i andra afdelningen
af del Nådiga förslaget, blifvit hänförda under bedrägeri, följer deraf, att den
som begått något, äfven det obetydligaste af dessa brott, skulle, derest berörda förslag
upböjdes till lag, i hela sin lifstid, huru lång den än blefve, vara blottställd
för åtal. De fleste af dessa brott kunna emedlertid för närvarande genom tiden
försonas. Så t. ex. kan den, som fordrar gäld, den han vet gulden vara, eller
nekar hand och förskrifning; som säljer eller leger ut hvad han förut sålt eller utlegt;
som olofligen brukar ländt, legdt och pantsatt gods; som förskingrar eller försätter
sådant gods; eller sorn i orlofssedel gör origtig uppgift, ej för sådan brottslig
handling åtalas efter två år; och motivet ligger öppet för en hvar, som uppmärksamt
blickar in i bandlingarnes väsende. Dessa handlingar äro icke och anses ej
eller för bedrägerier, utan-såsom ringare förbrytelser, af den art, att en obegränsad
lid för deras åtalande ej fordras för upprätthållande af samhällsordningen och kan
ej eller stå tillsammans med billighet och den rättvisa, som genom samhället skall
förverkligas.
Hvad nu blifvit anfördt förmodar Utskottet nogsamt ådagalägga, ej mindre att
den ifrågaställa lagen ingalunda sluter sig till den gällande, samt att det således
är så väl sakens egen natur, som gällande lagstiftnings dermed öfverensstämmande
beskaffenhet, som påkallar förändring af det Nådiga förslaget i ofvanantydda rigtning.
I andra lagar har man ock sökt särskilja de olika nyanserna af ifrågaställa
förbrytelser. Så t. ex. gör Franska lagen skillnad emellan bedrägeri i oflanämnda
mening och missbruk af förtroende; och i Norska lagen, som nära öfverensstämmer
Lag-VlskoUets Betänkande M 40.
fried Lag-Beredningens förslag (ill Slraff-Balk, hvarur det Nådiga förslaget hufvudsakligen
är hemladt, har man funnit nödigt att åt det kapitel, sorn motsvarar ifrågaställa
afdelning, gifva till rubrik: »om bedrägeri, falsk och anden svig,» för att
såmedelst närmare antyda kapitlets innehåll eller förekomma, att de brott, som i
kapitlet omtalas, icke måtte hänföras under en enda, men ej på alla brotten tillämplig
kategorie; hvarförutan man i ett särskildt kapitel afhundlat olofligt bruk af annans
egendom.
Att utvidga rubriken till förevarande afdelning, så att dermed äfven antydes,
hvilka arter af brott derunder upptagas, undanrödjer dock endast till obetydlig del
ofvanberörde anmärkning. För att nå målet fordras, att de särskilda brotten ordnas
i vissa särskilda grupper, så att den sammanblandning af bedrägeri och
andra brott, sorn i förslaget eger rum, och den förvexling af begrepp, hvartill samma
förslag i följd deraf torde kunna gifva anledning, så vidt möjligt är försvinna; och
derföre har Utskottet, som i sitt förslag gifvit omförmälda afdelning följande rubrik:
»om bedrägeri, så ock om missbruk af förtroende och annan oredlighet,» sökt alt
i dylika grupper ordna de brott, hvilka, elter Utskottets åsigt, böra i denna afdelning
omnämnas eller upptagas. Således äro till en början eller i första gruppen i
en följd sammanförda de brott, som synas vara hänförliga till bedrägeri i egentlig
mening, hvilka brott åter blifvit ordnade efter de föremål, de afse, eller egendoms-,
familje- och personliga rättigheter. Andra gruppen omfattar alla öfriga brotten,
såsom dels förskingring eller försnillning af annans egendom, deraf man lagligen
kommit i besittning, med flere handlingar, sorn innefatta missbruk af förtroende,
dels ock de brott, som icke egentligen äro att hänföra till de föregående, utan
lämpligen falla under kategorien »annan oredlighet.»
Det synes väl, som skulle ett och annat af de sednare i viss mån närma sig
till bedrägeri; men den stora skillnad, som nu göres emellan dessa brott och bedrägeri,
rättfärdigar tillfyllest, efter Utskottets omdöme, den uppfattning, som Utskottet
deraf gjort.
Genom den uppställning, som Utskottet således härutinnan tillstyrkt, kan äfven
ifrågaställde lagstiftning lätteligen bringas i öfverensstämmelse med hvad gällande
lag i afseende på praescription af brott innehåller. För sådant ändamål är den särskilda
författning, som här nedan föreslås, uppgjord. Den förklarar åberopade lagrum
eller 32 § 17 kap. Rättegångs Balken med afseende å den ifrågasatta förändringen
i lagstiftningen angående svek och bedrägeri, och innefattar dermed en
förklaring af de grundsatser, hvilka Utskottet här ofvan tillämpat.
Då Utskottet sökt i denna del uppställa ett system, har Utskottet ej kunnat
undgå att besvara den fråga: huruvida alla de brott, som i det Nådiga förslaget
omförmälas, böra inrymmas i systemet eller m. a. o. höra till den lag, hvarom
fråga är; och dervid har uppmärksamheten i första rummet fästats vid de stad
Bih.
till R. St, Proh 1856 & 1857. 7 Sami. i Afd. 19 Haft. 4
26
Lag-Utskottets Betänkande M 50.
ganden, som förslagets 29 g 1 mom. innefattar. Samma stadganden, hvilka hufvudsakligen
återfinnas i 1 § af Handels-Balkens 8 kap. jemte KongJ. Maj:ts Nådiga
Stadga den 31 Januari 1855 om mått och vigt, äro nemligen blott gifna lill
förekommande af oorduing och osäkerhet i handel och äro således närmast hänförliga
till de rörande polis- eller allmänna hushållningen meddelade föreskrifter;
men det tillhör icke ifrågavarande lag att befatta sig med försummelse att iakttaga
dylika föreskrifter eller ens med underlåtenheter i allmänhet, der icke uppsåtlig
kränkning af annans rätt är för banden; och i följd häraf har Utskottet i sitt förslag
ej eller upptagit något stadgande i omförmälda syftning; och då den, som
bedrager annan genom begagnande af veterligen oriktigt mått, icke blir, enligt
förslagets föregående bestämmelser, strafflös, är 2 momentet helt och hållet obehöfligt.
Det måste nemligen här tagas i öfvervägande, att ett uppräknande af de särskilda
brott, som ligga inom gränsorna för ifrågavarande lag, ej är, äfven om det
vore möjligt, af nöden, derest de kunna hänföras under någon allmän bestämmelse,
så vida sådant icke påkallas för tydligheten och undvikande af tvifvel och missförstånd
om hvad fortfarande skulle komma att gälia af hvad lagen redan bjuder.
Det är ock, på sätt till en början blifvit antydt, detta sednare förhållande, som
föranleder en omständlighet vid förevarande lagstiftning, som eljest i betydlig grad
skulle kunnat undvikas. Men nödigt är att städse hafva för ögonen, att den lag,
som stiftas, skall passa in uti ett befintligt lagsystem.
Af omförmälda orsak återfinnes ej eller i Utskottets förslag något stadgande
motsvarande det Nådiga förslagets 34 §. Öfvar någon bedrägeri medelst spådom,
signeri och vidskepelse, bör han straffas såsom bedragare, såsom den, hvilken, genom
svikliga medel, bedragit annan; ty medlet förmildrar ej i detta fall brottsligheten.
Då i 2 § 2 Kap. Missgerningsbaiken stadgades straff å den som far med
spådom, signeri eller annor vidskepelse, var ock ändamålet något helt annat, än
att förekomma bedrägeri i dess egentliga och nu ifrågaställda betydelse. För att
derom vinna insigt, behöfver man blott kasta blicken tillbaka på företeelserna under
det århundrade, som förflöt före antagandet af 1734 års lag och. dermed jemföra
ej allenast hela innehållet af Missgernings-Balkens berörde Kapitel, än äfven
den plats samma Kapitel har i nämde lag. Då bade ännu icke hos menige man
tron på trolldom och vidskepelse försvunnit; och det menliga inflytande sådant utöfvade
på det religiösa lifvet, gaf anledning att i lagen belägga med straff så väl
trolldom, som spådom, signeri och annan vidskepelse. Bestämmelserna derom intogos
äfven i sammanhang med de' stadganden, som lagstiftaren aktade nödigt intaga
i lagen för religionens och kyrkans upprätthållande; och i sådan betydelse
qvarstår ännu 2 § i Missgernings-Balkens oftanämnde Kap. Huruvida detta lagrum
är fortfarande behöfligt kan visserligen sättas i fråga; men med nu ifråga—
ställde lagstiftning bör det ej sammanblandas. Spådom och signeri i omförmälda
Lag-Utskottets Betänkande M 40.
sr
betydelse är icke sådant bedrägeri, hvars bestraffande nu afses; det kan dock begagnas
såsom medel dertill; men alla sätt att bedraga kan, efter hvad sagdt är, ej
af lagstiftaren uppräknas.
Ur det föregående förklaras jemväl hvarför Utskottets förslag ej lika med
Kongl. Maj:ts upptager bland annat det förhållande, att man säljer hvad man vet
förgånget vara. Lyckas man i detta fall bedraga någon, så faller gemingen under
den 23 § i Nådiga Förslaget eller den 22 i Utskottets. Denna § omfattar nemligen
alla de bedrägerier, hvilka hittills lemnats ostraffade, men böra bestraffas;
och det är således genom densamma, som lagstiftningen i denna del i sjelfva verket
skulle vinna nu saknad fullständighet.
Vidare har utskottet ej upptagit något stadgande, som motsvarar 11 mom.
24 § i Kongl. Maj:ts Förslag, eller det som angår det fall att köpare och säljare
af fast egendom eller bördeman beträdes med sådant svek, som i S Kap. 5 och
6 §§ Jordabalken sägs. Dessa lagrum stadga att köpare och säljare, hvilka, bördeman
till förfång, upphäfva eller i annan handel förbyta det köp de gjort hafva
eller under falskt sken skifte göra, skola hvardera böta SO Daler; äfvensom att
om köpare, säljare eller bördeman, hvilka äro pligtige att med ed betyga de förre,
att dem emellan är på god tro tingadt och betaldt, som köpebrefvet innehåller, och
den sednare, att han utan list för sig och ingen annan bördar, varder öfvertygad
att härvid hafva svikliga handlat, skall han böta jemväl femtio daler. Nu kan väl
icke bestridas att berörde handlingar äro oredlige; men till bedrägeri i egentlig
mening synas de ej kunna hänföras. Man söker här att bevara lagligen förvärfvade
rättigheter, fastän med brottsliga medel. Dessa brott äro derföre af en helt
och hållet egendomlig natur och kunna således behandlas oberoende af hvad lagen
angående bedrägeri och annan oredlighet i allmänhet stadgar. Behofvet af straff
härutinnan betingas ock af tillvaron af sjelfva den institution, till hvars skydd de
blifvit stadgade. Med densamma upphör behofvet; och iustilutionens motståndare
växa, efter hvad erfarenheten visar, dagligen i antal.
Till brott, hvarå straff i denna lag bör bestämmas, hörer, efter Utskottets
åsigt, ej eller det, som omförmäles i 27 § 2 mom. eller att någon olofligen tager
och brukar hvad annan tillhörer.
Detta brott förekommer nu i 19 § af 1853 års lag om stöld och rån, ehuru
mindro omfattande, enär denna § blott talar om den, som olofligen tager och brukar
annans häst och fartyg. Genom den föreslagna utsträckningen upphäfves dock
ej brottets beskaffenhet; och, enligt vår lagstiftning, har detsamma alltjemt varit ansett
såsom en art af tjufnad, i doctrinen kallad »brukstjufveri». Af sådan anledning
blef det ock upplaget i nyssnämde lag; och den grundsats, som härutinnan
således blifvit af sednaste Ständer bibehållen, anser Utskottet ej skäl att nu öfvergifva.
Skulle det anses behötligt att stadga straff emot olofligt bruk af annat,
än häst och fartyg, måste följaktligen nu befintliga stadgandet utvidgas, utan för
-
88
Lag-Utskottet» Betänkande JW 40.
ändring af brottets art. Ifrågavarande moment återfinnes alltså icke i Utskottets
förslag.
Äfven i ett ytterligare fall bar Utskottet afvikit ifrån det Nådiga förslaget i
sistberörde hänseende. Detta fall är det som gällande lag upplager i 3 g 49
Kap. Missgernings-Balken. Derigenom stadgas att den, som lägger märke å annans
märke, för att dermed något sig tillegna, skall stå tjufsrätt; hvaremot det
Nådiga förslaget i 24 § förklarar, att detta brott skall såsom bedrägeri anses och
straffas. Men om än list och svekfullhet bär utmärka handlingen, är likväl att
besinna att deri ej ingår det svekfulla förledande, som utgör ett hulvuddrag i karakteren
af bedrägeri. Den är i allt fall lika bänförlig till stöld, som barns svikliga
förledande att från sig lemna hvad det hos sig häfver, hvilket brott, jemte
flere andra, blifvit af Kongl. Majrt ansedt fortfarande böra såsom stöld straffas,
oansedt det i så måtto närmar sig bedrägeri, alt man funnit nödigt omnämna desamma
till undvikande af missförstånd, på sätt synes af Förslagets 26 §.
Det skulle således ej leda lill enhet att göra ifrågavarande brott lill bedrägeri
eller rubba det hittills härutinnan antagna, och af Kongl. Majrt ej eller förkastade
system. Bedrägeri och stöld stå ock i många fall hvarandra helt nära.
I särskilda andra länders nyare strafflagar har man derföre under stöld hänfört
vissa arter af bedrägeri; och Lag-kommittéen sökte äfven bibehålla enheten derigenom
att den, då fråga var om egendom, uppställde en skillnad i straffet med
afseende å värdet af den egendom, man genom bedrägeri kunde åtkomma, eller
enahanda skillnad som mellan stöld och snatteri. Det var ett godkännande af
1734 års lagstiftares härutinnan hyllade åsigter, hvilka inträngt i det allmänna
föreställningssättet och rättsmedvetandet, samt alltså, efter Utskottets omdöme, ej,
utan vigtiga orsaker, böra frånträdas, särdeles vid partiella förändringar af lagen.
Men med hänsigt till beskaffenheten af merbesagde brott, har Utskottet upptagit
detsamma bland de brott, som närma sig bedrägeri eller derunder skulle kunna
hänföras, men likväl på enahanda sätt som hittills böra medföra straff såsom för
tjufnad.
Det omtalas följaktligen i 27 § af Utskottets Förslag, som utgör eri del af
den 26 § i det Nådiga Förslaget, hvilken med afseende å Utskottets uppställning
af de till förevarande afdelning hörande brott, sönderfallit i två dervid
Utskottet likväl ej omnämnt det läll då någon genom falska eldar eller annat
svikligt förfarande söker förleda sjöfarande till skeppsbrott. Detta brott förekommer
nu i 21 Kapitlet Missgernings-Balken, som handlar om allmän landsfrid
och vägafrid. Det hörer till de grofsta fridsbrotten i vår lagstiftning, och
denna karakter förblir oförändrad ändå alt svikliga eller bedrägliga medel lill
brottets utförande begagnas, hvadan delsammas omnämnande i förevarande Förslag
ej är nödigt lill förekommande af begreppsförvexling.
I öfrigt återfinnes de i Nådiga Förslaget angifna brottsliga handlingar upp
-
Lag-Utskoltet> betänkande M 40.
89
tagna i Utskottets Förslag. Någon begränsning deraf bar likväl Utskottet funnit
nödig i ett och annat fall eller der den allrnänlighet man gifvit åt gällande slad
ganden
kunde komma alt föranleda en alltför utsträckt efter hittills vunnen er
farenhet,
ej behöflig tillämpning af straff-lagen, eller der denna allrnänlighet kunde
under förevarande lagstiftning draga brott, hvilka derunder ingalunda äro hänförliga.
Detta sednare förhållande skulle ostridigt inträffa, derest det Nådiga Förslagets
59 <§ bibebölles oförändrad. Densamma innefattar straff å den. som obehörigen
tillvällar sig utöfning af embete eller tjenst, vare sig af vinning, för att
skada, af lättsinne eller annan orsak. Det kan ej eller förnekas att intetdera fallet
bör lemnäs utan påföljd; men den lag, som nu skulle stiftas, bar icke, jemlikt hvad
redan ofta är förmäldt, till föremål att bestämma straff för andra handlingar, än
dem lagen afser eller man dermed söker förekomma, och dessa äro de, hvilka uppuppsåtligen
vidtagas med uteslutande syftning att kränka annans rätt. Ett obehörigt
tillvällande af embete eller tjenst utgör således här icke sjelfva brottet, utan
ett medel till utölvande af ett annat brott eller bedrägeri, hvilket dock försvåras
genom det begagnade medlets beskaffenhet. Lagberedningen gjorde äfven afseende
å detta förhållande; och det är i öfverensstämmelse med hvad Beredningen före
slagit,
som Utskottet uppställt sin emot det Nådiga Förslagets omförmälta stadgande
svarande § eller den 28 §. Utan alt städse hafva till ögonmärke ändamålet med
den lag, som skall stiftas, kan något system ej eller gifvas lagen; ty i lagstiftningen,
om någonsin, är det framför allt af vigt att ej träda utom gränsen för det
föreliggande ämnet; och denna regel har Utskottet oaflåtligen sökt iakttaga.
Efter denna redogörelse för Utskottets åsigter i afseende på uppställningen
och omfattningen af ifrågaställde lagstiftning, följer Utskottets förbindelse att framlägga
skälen lill de förändrade straff-bestämmelser, som Utskottet föreslår.
Då man ger akt på de grunder, som föranledt Utskottet att ordna de till
förevarande afdelning hänförliga brott i särskilda, ehuru sammanhängande grupper,
finner man redan deri en antydning angående Utskottets uppfattning i hänseende
till straffbar hets—förhS Ilandet dem emellan i allmänhet. Att bedrägerier och öfriga
här omförmälda förbrytelser i deras obetydligaste yttringar i straffbarhet kunna
komma hvarandra helt nära, kan ej motsägas, men deremot inträder en märkbar
olikhet, då yttringarne blifva af svårare art. Under sådana förhållanden vittnar
det egentliga bedrägeriet om en djupare inrotad ondska, om mera svekfullhet och
list, om större förhärdelse, med ett ord, om en högre brottslighet; och deremot
påkallas följaktligen ett verksammare straff. Härmed är alltså förklaradt, hvariöre,
efter Utskottets förslag i denna del, särdeles försvårande omständigheter skulle
föranleda tillämpning, i en del fall, af straffarbete, i andra, af endast fängelse.
Dessa arter af frihetsstraffet, sådant det redan verkställes och än vidare måste,
i enlighet med antagna principer, utbildas, innefatta sådana modifikationer, hvilka
göra det möjligt för lagstiftaren att lämpa straffen efter brottens beskaffenhet samt
30
Lag-Utskottets Betänkande M 40.
den ondska, som derigenom uppenbaras, och för hvars tillbakavisande straffmakten
bör uppträda.
Men om än Utskottet således lika med Kongl. Maj:t ansett straffet å bedrägeri
i allmänhet, eller roed undantag af vissa svåra fall böra bestämmas till minst
böter och högst straffarbete, har likväl Utskottet funnit nödigt att äfven lemna
domaren öppet att för oinförmälda brott kunna döma till fängelse. Det blir en
mellanlänk emellan det minsta och högsta straffet, hvarigenom domaren sättes i
tillfälle att än mera lämpa straffet efter brottet i dess oändligt skiftande mång
fald.
Denna öfvergång är äfven nödig för bibehållande af enhet och sammanhang,
då Utskottet å de bedrägeriet underordnade förbrytelserna använder endast
böter och fängelse, utom i de fall att någon af dessa förbrytelser kan antaga den
brottsliga och vådliga natur, att den jemväl bör kunna ådraga förbrytaren straffarbete.
Dessa äro de hufvudsak liga grundsatser, på hvilka straffbestämmelserna i Utskottets
härutinnan omarbetade förslag hvila. I afseende på straffbarhets-förhållandet
emellan de särskilda brotten i öfrigt står deremot Utskottets förslag i nära
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts. Men i några läll har dock Utskottet varit
# af skiljaktig åsigt, och af dessa torde det, som omtalas i 42 § af det Nådiga
förslaget, isynnerhet ådraga sig uppmärksamhet.
Sedan i l:a mom. af berörda g blifvit föreslaget, att den, som gifver sig ut
för annan, än den han är, och såmedelst bedrager qvinna till äktenskaps-aftal,
skall böta från och med femtio till och med tvåhundra Riksdaler, innehåller denna §
vidare, att om vigsel eller häfd tillkommer, skall han dömas lill straffarbete på
minst sex månader och högst fem år eller till enahanda straff, hvartill, enligt det
Nådiga förslagets 41 §, den skulle göra sig skyldig, som genom antagande af
falskt namn eller stånd beredt sig arf eller andra familj-rättigheter.
Till stöd för den skillnad, som sålunda blifvit gjord i straffet, om blott äktenskaps-aftal
skett och om vigsel eller häfd tillkommit, kan man väl åberopa gällande
lag, enär den i 6 § af Giftermåls-Balkens 4 Cap. stadgar i förra fallet
blott 80 dalers böter och, om vigsel tillkommer, böter till dubbla beloppet jemte
ärans förlust; men det förekommer likväl Utskottet, som om bötespåföljd ej i alla
händelser vore tillräcklig för försoning af bedrägeri, utaf omformälda art, hvilka
stanna vid äktenskaps-aftal.
Aftal om äktenskap eller, såsom det i lagen kallas, trolofning, innefattar grunden
till det förbund, som beseglas genom vigseln. Detta aftal förutsätter i sin
fullhet samma inre sinnesstämning hos de aftalande, som sjelfva äktenskapet. Det
är alltså ej ett tillfällighets-förbund, som genom trolofnirigen knytes, utan det gäller,
likasom äktenskapet, för hela lifvet; och då qvinnan sluter detsamma, då hon
derpå ingår, öfverlemnar hon sig tillitsfullt åt den man, som sökt och vunnit hennes
tillgifvenhet och som vid sig fästat hennes hjerta. Men vid sådant förhål
-
Lag-UhkoUets Betänkande M 40. ii
lande kan det bedrägeri, som mannen i detta fall använder för att vinna sitt mål,
ej anses vara af den obetydlighet, som det Nådiga förslaget utmärker. Den tillkomna
vigseln, missbrukandet af den förtroendefulla qvinnans hängifvenhet och
svaghet kunna visserligen öka brottsligheten, men den förblir i allt fall, då man
tager qvinnans ställning, hennes frid och lifs lycka i betraktande, i sjelfva verket
enahanda. Och det vore något för rättskänslan motbjudande, om lagen betraktade
ett bedrägeri af omlörmälda art lika med den handling, hvarigenom man
tillnarrar sig en lumpen penning och som under alla förhållanden kan försonas
med några Riksdalers böter.
Derföre har Utskottet föreslagit att, då någon, på uppgifna sätt, bedragit
qvinna till äksenskaps-aftal, han må kunna dömas till fängelse, der bötes-påföljd
ej är nog. Att detta dock kan vara förhållandet, vill icke Utskottet motsäga;
men att denna påföljd i flera fall är otillräcklig, förmodar Utskottet sig genom
det ofvanstående hafva ådagalagt; och häraf finnes motivet till förändringen af 1
mom. 42 § i det Nådiga förslaget, som motsvaras af den 30:de i Utskottets förslag.
Ehuru Utskottet finner det Nådiga förslaget i afseende på straffet för barns
understickande och förbytande i allmänhet rättvist, synes det likväl, som skulle
förhållanden kunna inträffa, då en nedsättning må vara tillåten, hvilket föranledt
bestämmelsen i sista mom. 31 och då det tilläfventyrs skulle leda till tvifvel,
huruvida den fullmäktig, sorn gör sig skyldig till de i 38 § af Utskottets förslag
omförmälda brott, fortfarande må få föra andras talan, har Utskottet derom intagit
ett stadgande i samma §. Att ett sådant stadgande saknas i det Nådiga
förslaget, kan tilläfventyrs försvaras dermed, att det hörer till allmänna rättegångsordningen
att bestämma, hvilka omständigheter må utestänga fullmäktig från rättigheten
att för annan inför Rätta tala; och det är äfven sannt, att 14 § 13
Cap. Rättegångs-Balken innehåller det stadgande, som Utskottet nu intagit; men
härvid erinras: att berörde § har till föremål alt utsätta straff för fullmäktig, som
handlar på sätt i omförmälde § af Utskottets förslag sägs; att förlust af rättigheten
att föra annans talan ingår i det straff eller den påföljd, som förstnämnde
lagrum bestämmer; och att det så mycket mer är att befara, att ett uteslutande
af stadgandet skulle väcka tvifvel i ofvanberörde hänseende, som det Nådiga förslaget
på andra ställen upptagit den civila påföljd, som begångna brott medföra.
Vidare motivering torde ej vara nödig, hvad angår straffbestämmelserna i denna
afdelning af Utskottets förslag, hvilket, utom den förändring, sora af brottens
olika ordnande och lagens uppställning varit en följd, i redactionen af vissa i sak
bibehållna stadganden jemväl något afviker från det Nådiga Förslaget. Så t. ex. bar
Utskottet, sorn i 24 § afhandlar det bedrägeri, hvilket utöfvas genom försäljning
af förfalskade varor, bibehållit gällande lags beskrifning å detta brott uti 9 § 1
Kap. Handels-Balken, såsom, efter Utskottets omdöme uttrycksfullare och mera karakteriserande
brottet, än den beskrifning, sorn i Nådiga Förslagets 30 § upptages;
Lag-Utskottets Betänkande M 40.
Och den förändrade lydelse Utskottet gifvit åt 3 mom. af 37 § i berörda förslag*
som motsvaras af den 3*2 § i Utskottets förslag, liar synts Utskottet behöflig ej
allenast för tydligheten, utan äfven för sammanhanget med gällande lagstiftning.
1 sednare hanseendet hafva orden »olofligt tillgrepp» blifvit utbytta till ordet
»stjäl». Alt med de förra menas stöld, har ej undfallit Utskottet; men Utskottet
har ej förbisett, dels att det lagrum, hvartill förevarande mom. hänvisar, talar om
den, som sljal ur bref, och ej om olofligt tillgrepp ur bref, dels ock att orden olofligt
tillgrepp ingenstädes i lagen förekomma såsom liktydiga med stöld, i hvilket afseende
de deremot blifvit begagnade och kunnat begagnas af Lag-Beredningen, med
hänsyn till dess å stöld upptagna definition; Och då det till förekommande af missförstånd,
är lika nödigt all i detta morn. omnämna inbrott i afsigt att stjäla, som
den genom inbrottet vunna afsigten, torde redactionsförändringen hafva gillig anledning.
Antages hvad Utskottet nu föreslår i afseeode på bedrägeri, m. m. synes den
önskan, Nils Svensson i sin motion uttryckt, vara uppfylld; men deremot har Utskottet
ej ansett sig kunna intaga det af Per Erik Andersson påyrkade stadgande
till förekommande deraf, att icke någon må blifva bedragen af omyndig förklarad
person genom okunnighet om bans o myndighets—tillstånd. Ett sådant ovilkorligt
stadgande skulle nemligen uppenbarligen strida emot den civila lagstiftningen, hvad
angår omyndigs förbindelse och den skyldighet, som tillhör hvar och en alt skaffa
sig kännedom derom, huruvida den person, med hvilken ban inlåter sig i affärer,
är sin egen målsman eller ej.
Ur den tredje afdelningen, som innefattar gemensamma bestämmelser har Utskottet
uteslutit 47 och 49 §§ belt och hållet samt den 50 § till en del.
Den 47 § bar Utskottet nemligen ansett öfverflödig. Att den, som begår
brott, skall ersätta den skada, han genom brottet förorsakat, ligger i sakens natur.
Derom bar aldrig någon tvekan inom -lagskipningen uppstått, oansedt någon bestämd
föreskrift derom ej finnes. Men tvekan kunde åter i många fall inträffa, derest
man nu gaf en bestämmelse i föreslagna syftningen. Uti 20 § af 1855 års Kongl.
Förordning om stöld och rån talas väl om återgäldande af hvad som är stulet;
men meningen är icke bär att bestämma någon ersättningsskyldighet, utan endast
att tillägga ersättningen för det stulna bättre rätt, än de böter, som för stölden
blifvit ådömda. Detta stadgande vore eljest öfverflödigt. Till strafflagens fulländning
hörer emedlertid en allmän bestämmelse om skyldigheten alt godtgöra den
skada, oiau genom brott förorsakar; men endast såsom allmän är den lämplig,
Såsom
Lag-Utskottets Betänkande JY§ 40.
35
Såsom speciel är den förvillande, och något behof deraf är ej eller för det närvarande.
Hvad 49 § beträffar, så svarar densamma emot 27 § i 1853 års förenämnda
författning. Denna § gafs af den anledning, alt man då saknade all laga föreskrift
angående verkställighet af straffarbete, särskildt med hänsyn till ensamhetsfängelset.
Hade en lag om frihetsstraffets verkställighet i dess särskilda nyanser
förefunnits, hade således berörda § ej behöfts. Nu är en sådan lag att förvänta,
sedan Kongl. Majit i Nåder behagat föreslå en dylik; och derigenom erhålla bestämmelserna
sin rätta plats. De höra till straffsystemet eller stadganderne om hvilka
straff må tillämpas och deras beskaffenhet.
Genom den ur 50 § uteslutna delen förklaras, att någon ändring ej sker,
medelst ifrågaställa författning, af hvad i grundlag stadgas. Och med grundlag
menas här uppenbarligen tryckfrihetslagen, emedan den är den enda af grundlagarne,
som har omedelbart sammanhang med de lagbud, om hvilkas ändring fråga nu är.
Det stadgas nemligen i 9 mom. 1 § af berörda lag, att den, som å skrift bedrägligt
titelblad eller orätt författare- eller utgifvare-namn utsätter, skall straffas efter
8 Kap. Missgernings-Balken, samt i nästpåföljde moment att den, som å tryckt
skrift utsätter falskt boktryckarenamn eller orätt tryckningsort, skall böta enligt
tryckfrihetslagen och »derutöfver anses» efter 8 Kap. 3 § berörda Balk. Och skulle
således, enligt det Nådiga förslaget, Missgernings-Balkens 8 Kap , sådant det nu
lyder fortfarande komma att i förenämnda fall gälla, ehuru till sitt innehåll helt
och hållet förändradt; men om lämpligheten af detta undantag hyser dock Utskottet
betänkligheter.
Då grundlag icke kan förändras genom en lag af ifrågavarande beskaffenhet,
följer deraf, att undantagsbestämmelsen är öfverflödig, derest åberopade Kap., på
grund af den hänvisning, som Tryckfrihetslagen i omförmälda fall till detsamma gör,
hvad samma fall angår blifvit iklädd egenskapen af grundlag. Att så ej egt rum,
torde dock vara klart; men dermed uppenbaras ock bestämmelsens eller undantagets
olämplighet. Den i Tryckfrihetslagen i meranämnde fall skedda hänvisning till allmän
lag innefattar nemligen endast en förklaring, att vissa brott emot samma lag
eller Tryckfrihetslagen skola bestraffas lika med särskilda brott, å hvilka den allmänna
lagen utsätter straff. Och straffet har dermed blifvit beroende af de förändringar,
den allmänna lagen kunde komma alt undergå. Sådan har äfven åsigten
hittills varit inom såväl lagstiftning som lagskipning. 1 Tryckfrihetslagen stadgades
t. ex., att Majestätsbrott skola straffas efter 5 Kap. 1 § Missgernings-Balken; men
sedan det i detta lagrum utsatta straff blifvit genom Kongl. Förordningen den 30
Maj 1835 förmildradt, bar det mildare straffet tillämpats å brott, som Tryckfrihetslagen
i detta fall afser.
Det torde väl härvid invändas att berörde Kongl. Författning icke upphäft
Bih. lill R. St. Prot. 1856 & 1857. 7 Sami. 1 Afd. 19 Haft. 5
34
Lag-Utskottets Betänkande M 40.
Missgernings-Balkens sistnämnde §, utan endast gifvit densamma en förändrad lydelse;
men blir icke förhällandet enahanda, ehvad förändringen sker på ett eller annat
sätt? Skall det förändrade ansvaret i ena fallet tillämpas, måste så jemväl ega
rum i det andra, ty frågan beror ej på formen, utan på sjelfva saken. Om man
upphäfver 8 Kap. Missgernings-Balken och för deri upptagna brott stadgar förändrade
straff, men säger att brott mot Tryckfrihetslagen skulle det oaktadt fortfarande
beläggas med straff efter berörde Kap., så kan icke förnekas, att man på så sätt
ginge utom civillagstiftningens gebiet. Det skulle innebära antingen den förklaring
att, i följd af tryckfrihetslagens hänvisning till 8 Kap. Missgernings-Balken, någon
förändring, hvad angår tryckfrihetsbrott, deri ej må ske, eller ock en speciel lagstiftning
i afseende på straffet för dessa brott; och i båda fallen gjordes ingrepp
på grundlagstiftningens område. Berörde förklaring innefattade ostridigt en förklaring af
grundlag; och en speciel lag af nyssnämnde beskaffenhet skulle utgöra en del af
Tryckfrihetslagen och således ej kunna stiftas i annan ordning än denna. Men häraf
visar sig rigtighoten af Utskottets ofvan yttrade åsigt angående betydelsen af
Tryckfrihetslagens oftanämnde hänvisning. 1 enlighet dermed kommer straffet alltid
att rättas efter de straff, som allmänna lagen utsätter å de brott, hvartill hänvisas
i 8 Kap. Missgernings-Balken; och återfinnandet af dessa brott i föreslagna författningen
har sannerligen ingen svårighet, Man har visserligen yttrat fruktan för missförstånd,
enär samma författning innehåller så beskaffade ansvarspåföljder, som göra
det möjligt för domaren alt lämpa straffet efter brottsligheten, att ej nödsakas att
för det ringare, mindre vådliga brottet döma till samma ansvar, som för det större;
men om denna latitud lemnäs domaren genom lagrummets omskrifning eller
genom en särskild författning synes vara detsamma. Det är nog om denna författning
noga upptager de brott, som vid straffets bestämmande, jemlikt Tryckfrihetslagens
hänvisning, här tjena till ledning.
På grund af hvad Utskottet här ofvan anfört, får Utskottet vördsamligen tillstyrka,
det måtte Bikets Ständer, med förklaring att Kongl. Maj:ts ifrågavarande
proposition icke kan bifallas, för sin del besluta
l:o en författning angående ansvar för förfalskning och bedrägeri
jemte missbruk af förtroende samt annan oredlighet, sd
lydande :
Med upphäfvande af 13 Kap. 3 och 4 §§ Jorda-Balken, 1
Kap. 9 och 11 §§, 8 Kap. 2, 3 och 4 §§, 9 Kap. 11 §, 10
Kap. 5 och 7 §§, 11 Kap. 2 §, 12 Kap. 9, 10 och 12 §§ samt
13 Kap. 3 § Handels- Balken, 7 och 8 Kap., 48 Kap. 5 § och
51 Kap. MissgerningsBalken, jemte de särskilda stadganden, som
ändra eller förklara Lagens berörda rum eller dervid något tillägga;
Lag-Vlskoltets Betänkande M 40. 35
äfvensom med ändring af de för öfrigt i Lag eller särskilda Författningar,
för brott, som i denna Förordning omförmälas, utsatta straffbestämmelser,
der ej för vissa fall annorlunda här nedan säges,
varder stadgadt som följer:
Om förfalskning.
§ *
Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada
göra, genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar eller ock
förstör någon domstols eller annan offentlig myndighets dombok eller
hufvud-protokoll, Kronans räkenskaps-böcker eller andra sådana
handlingar eller skrifter, som till allmän nytta och efterrättelse äro;
dömes till straff-arbete från och med fyra till och med ätta är.
Förfalskar eller förstör embets- eller tjenste-man, i afsigt som
ofvan är sagd, slika handlingar eller skrifter, som han under sin
vård har; varde dömd till straff-arbete från och med sex till och
med tio år.
§ 2.
Har någon antingen förfalskat allmän handling, som är utgifven
i Konungens namn, eller i Rikets Ständers eller deras afdelningars,
eller i domstols, Konungens befallningshafvandes eller
annan offentlig myndighets, eller i särskild embets- eller tjenste-mans
uti ärende, som till hans embete eller tjenst hörer, eller ock å falsk
skrift tillsatt eller annorledes förskaffat sig underskrift eller besegling,
hvarmed sken af allmän handling deråt ber edes; och har han
af den falska handlingen, sig eller annan till nytta eller att dermed
skada göra, bruk gjort; dömes till straff-arbete från och med
ett till och med fyra år.
§ 3.
Var handlingen af mindre vigt, såsom resepass eller betyg om
Lag-Utskottets Betänkande M 40.
fräjd, fattigdom, sjukdom eller annat dylikt; och har man deraf sig
begagnat för att sig eller annan forthjelpa eller underhåll, sjukvård
eller annan slik förmån åt sig eller annan förskaffa; då skall till
straff- arbete från och med fyra månader till och med två år dömas.
§ 4.
Den som falskeligen i annan persons namn skrifver köpebref,
testamente, contract, skuldebref, vexel, invisning, credit- eller qvittobref,
handels-bok eller annan enskild handling, som till bevis om rättighet
eller befrielse från förbindelse tjenar, eller rigtig sådan handling
genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar, eller å falsk
skrift tillsätter eller förskaffar sig underskrift, hvarmed sken af gällande
handling deråt ber edes', varde, der han den handling, sig eller
annan till nytta eller att dermed skada göra, begagnar, dömd till
straff-arbete från och med sex månader till och med tre år.
§ 5.
Har man, på sätt i 4 § säges, skrifvit eller förfalskat samt
begagnat annan enskild handling än de der nämnda, såsom orlofssedel,
betyg om fräjd, fattigdom, sjukdom eller annat dylikt; dömes
till straff-arbete från och med två månader till och med ett år.
§ 6.
Brukar någon, i afsigt, som förut sagd är, allmän eller enskild
handling, den han vet falsk vara; straffes så, som hade han
förfalskningen sjelf gjort.
§ 7-
Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada
göra, å papper, vara, mått, vigt eller annat, som med Statens eller
andra allmänna stämplar eller märken tecknas, falskeligen dylika
stämplar eller märken anbringar; eller förfalskar eller missbrukar
stämpling eller märkning, som rätteligen gjord är; eller förfalskar
det, som i behörig ordning blifvit stämpladt eller märkt; dömes till
Lag-Otskottels Betänkande M 40.
37
straff-arbete frän och med ett till och med fem år. Stämplar eller
märker den uppsåtligen falskt, som stämpling eller märkning betrodd
är; vare straffet sådant arbete från och med fyra till och med tio år.
År ej bruk gjordt af det förfalskade; må liden för straff-arbetet
kunna nedsättas till hälften af den eljest för brottet stadgade
minsta straff-tid. Har man, i fall sist sagdt är, af egen drift förstört
det förfalskade eller genom vidtagna åtgärder förebyggt all
skadlig verkan deraf; vare från ansvar fri.
§ 8.
Har någon, med vetskap om sådan förfalskning, som t 7 §
sägs, i bedräglig afsigt det förfalskade begagnat; straffes så, som
hade han förfalskningen sjelf gjort.
§ 9.
Straffbestämmelserna i 2, 3, 6, 7 och 8 §§ skola ock tillämpas,
om Norrska allmänna handlingar, stämplar eller märken
varda eftergjorda, förfalskade eller missbrukade såsom der sägs. Förfalskning
af handling, utfärdad af offentlig myndighet i annan Stat,
eller bruk af sådan veterligen falsk handling, straffes efter 4 eller 5 §.
§ 10.
Rifver, flyttar eller vrider man, i bedrägligt uppsåt, rå och
rör eller annat gränse-märke, eller märke, som till betecknande af
bestämd vattenhöjd satt är; dömes till straff-arbete från och med
ett till och med fyra år.
Samma lag vare om den, som sådant märke falskeligen sätter.
Varder embels- eller tjenste-man, som betrodd är att rå och
rör eller andra sådana märken, som ofvan sagda äro, sätta eller
rätta, dervid beträdd med brott emot denna §, varde dömd till
straff-arbete från och med fyra till och med åtta år.
§ Il
Eftergör
någon guld- eller silfver-mynt, som inom eller utom
Riket gångbart är, dömes till straff-arbete från och med fyra till
och med åtta år.
Lag-Utskottets Betänkande M 40.
Varder kopparmynt ef ter gjordt; då skall till straff-arbete från
och med ett till och med tvä år dömas.
Har man ej myntet utgifvit eller begagnat, må tiden för straffarbetet
kunna nedsättas till hälften af den eljest för brottet stadgade
minsta strafftid.
§ 12-
Den som i bedräglig afsigt filar eller klipper guld- och silfvermynt,
eller det eljest pä något sätt minskar, eller gifver åt ringare
mynt sken af det, som högre är; dömes till straff-arbete från och
med sex månader till och med tre är.
Är ej bruk gjordt af det förfalskade; må tiden för straffarbetet
kunna nedsättas till hälften af den eljest för brottet stadgade
minsta strafftid.
§ n.
Eftergör eller förfalskar den Rikets mynt, som myntning deraf
betrodd är; varde dömd till straff-arbete från och med sex till ock
med tio är eller på lifstid.
§ 14.
Eftergör eller förfalskar man sedel, som af Rikets Ständers
bank eller annat Rikets allmänna penningeverk, af annan Stats
bank, eller med tillstånd af in- eller ut-ländsk regering, af enskildt
penningeverk ut gifven är, för att såsom penningar allmänneligen gå
och gälla; dömes till straff-arbete från och med fyra lill och med
tio år.
Har han den falska sedeln ej utgifvit eller begagnat; må tiden
för straff-arbetet kunna nedsättas till hälften af den eljest för brottet
stadgade minsta strafftid.
Varder vid Rikets Ständers bank eller annat Rikets allmänna
penningeverk anställd embets- eller tjenste-man eller den, som betrodd
är att bankens eller pennin geverkets sedlar förfärdiga, om förfalskning
af sådan sedel förvunnen; varde dömd till straff-arbete från och
med sex till och med tio år eller på lifstid.
Lag-Utskottets Betänkande M 40.
§ is.
Har man eftergjort eller förfalskat mynt eller penningesedel
och kan af omständigheterna pröfvas, att det ej i bedräglig afsigt
skett; straffes ändå, der han ej af egen drift förstört det förfalskade
eller förebyggt all skadlig verkan deraf, med böter från och med
fem till och med Etthundra Riksdaler.
§
Utprånglar någon veterligen falskt mynt eller falsk penningesedel;
straffes så, som hade han förfalskningen sjelf gjort.
Varder bedrägeriet yppadt innan skada skett; må tiden för
straff-arbetet kunna nedsättas till hälften af den eljest för brottet
stadgade minsta strafftid.
§ 17.
Har någon, blifvit med falskt mynt eller falsk penningesedel
bedragen och, ändå att han sådant märkt, sedan det mynt eller den
sedel till annan utgifvit eller sökt utgifva; dömes till straff-arbete
från och med tvä månader till och med två år.
§ 18.
Har någon, antingen i uppsåt att begå sådant brott, som i 7
§ sägs, eller att eftergöra eller förfalska mynt eller penningesedel,
eller med vetskap om annans uppsåt till sådant brott, förfärdigat
eller anskaffat stamp, märkjern, form eller annat verktyg, hvarmed
förfalskningen verkställas skulle; och kommer ej brottet till fullbordan;
varde ändå dömd till fängelse från och med två till och
med sex månader, eller straff-arbete från och med sex månader till
och med två år.
Har någon utan behörigt uppdrag förfärdigat sådana stampar,
märkjern, formar eller verktyg, som i föregående moment omtalas;
varde, ändå att han om uppsåt eller vetskap, som der sägs, ej öfver
-
Lag-Utskottets Betänkande M 40.
tygad varder, dömd att böta från och med fem till och med etthundra
Riksdaler.
Har man, i fall som i denna § sägas, af egen drift det förfärdigade
eller anskaffade förstört eller obrukbart gjort, vare från
straff fri.
§ 19.
Nu komma stampar, märkjern, formar eller verktyg, som i 18
§ omförmälas och äkta äro, någon lofligen tillhanda: hörer honom
ej till att dem vårda, bör han dem till Konungens befallningshafvande
eller i annan allmän vård aflemna; gör han det ej och
varda de af annan, utan hans vetskap och vilja, missbrukade; bote
frän och med fem till och med femtio Riksdaler.
Samma lag vare, om den, som efter behörigt uppdrag förfärdigat
slika verktyg, underlåter att dem aflemna till vederbörande,
som dem beställt, eller dess kända bud, eller ock annorledes dem
missvårdar och missbruk deraf sker.
Missvårdar embets- eller tjensteman dylika verktyg, som under
hans tillsyn äro, straffes derför som för annat tjenstefel.
§ 20.
Med falska stampar, märkjern, formar, eller andra till förfalskning
ämnade verktyg, så ock med hvad genom förfalskning
tillkommit, skall så förfaras, att missbruk deraf ej ske kan.
§ 21.
Den som till straff efter 1, 2, 4, 7, 10, 11, 12, 13, 14
och 16 §§ dömes, skall ock förklaras äran förlustig.
Lag-Ulskollets Betänkande .V 40.
41
Om bedrägeri, så ock om missbruk al förtroende
samt annan oredlighet.
§ 22.
Hvar, som genom antagande af falskt namn, stånd eller yrke
eller genom annat svikligt förfarande bedrager sig till gods eller
■penningar, eller förlust deraf annan tillskyndar, dömes, der ej annorledes
här nedan stadgas, till böter från och med fem till och
med femhundra Riksdaler eller fängelse från och med två till och
med sex månader. Ar bedrägeriet med särdeles försvårande omständigheter
förenadt, då må till straff-arbete från och med sex månader
till och med två är dömas.
§ 23.
Såsom bedrägeri skall anses och efter 22 § straffas:
l:o Om man, sig eller annan till nytta eller att dermed skada
göra, begagnar eller beropar sig å veterligen falska sådana handlingar,
som i 4 och 5 §§ omförmälas och i diktade personers namn
skrifna äro;
2:o Om man på veterligen falsk uppgift förskaffar sig försäkring
för brand- eller sjö-skada eller annat;
3:o Om man sätter ut pant, sorn veterligen falsk är;
4:o Om man, under falskt sken af köp, gåfva eller annat
aftal, egendom sig afhänder, för att förekomma utmätning eller eljest
hindra annan att göra sin rätt till egendomen gällande;
5:o Om man uppsåtligen, till förfång för annans räll, förstör
eller gör obrukbara de handlingar, hvarå den sig grundar; och
6:o Om man på annat sätt, än i § 8 sägs, gör uppsåtligen
orätt i mätande, räknande eller vägande vid handel eller eljest, då
varor emottagas eller aflemnas.
Bih. till R. St. Prot. 1.836 & 1837. 7 Samt. 1 Afd. 19 Haft. 6
Lag-Utskottets Betänkande M 40.
Beträdes Kronans uppbördsman eller edsvuren mätare med
sistnämnda brott, må straffet ej sättas under fängelse, och miste
han derjemte embetet.
§ 24.
Hvar som säljer eller annorledes emot vedergällning föryttrar
hvad han vet förfalskadt vara eller deri flärd är, såsom ondt för
godt, mängdt för omängdt, straffes ock för bedrägeri, efter thy här
ofvan skiljs.
§ 25.
Säljer man eller utlemnar eljest till annans begagnande veterligen
förfalskade lifsmedel; och är vid den förfalskning ämne nyttjadt,
som för menniskors lif eller helsa farligt är; dömes till straffarbete
från och med två till och med fem är. Får någon af de
lifsmedel svår sjukdom eller kroppsskada; då skall till straff-arbete
från och med fyra till och med tio år dömas. Ljuter någon deraf
döden; varde den brottslige dömd till straff-arbete på lifstid.
Bjuder man till annan ut sådane veterligen förfalskade lifsmedel,
som ofvan sagda äro; varde, der de ej emottagas, ändå
dömd till straff-arbete från och med sex månader till och med
två är.
Beträdes handlande eller annan, hvilkens yrke är att sälja
eller bereda lifsmedel, med brott, som i denna § sägs, miste han
ock den näringsrätt.
t
Begår någon sådant brott, hvarom denna § handlar, i uppsåt
att annan till lif eller helsa skada; dömes för förgiftning, efter
thy derom är stadgadt.
§ 26.
Säljer man eller utlemnar eljest till annans begagnande, eller
bjuder man till annan ut veterligen förfalskade läkemedel, de der för
Lag-Utskottets Betänkande Jt? 40. 43
menniskors lif eller helsa farliga är o; vare lag somför hvarje fall i
25 §. sägs.
§ 27.
Huru den straffas skall, som svikligen tager något från barn
under tolf år, eller från afvita; som, i uppsåt att något dermed stg
tillegna, lägger märke å det, som hörer annan till, eller utplånar
annans märke; som svikligen tager högre tull eller skatt, än påbudet
är; som drager under sig kronans ingäld; som försnillar tull
eller andra allmänna afgift er; eller som emot sina borgenärer brukar
svek eller list; — derom är särskildt stadgadt.
§ 28.
Tillvällar sig någon svikligen, i uppsåt alt skada göra eller
fördel sig eller annan bereda, utöfning af embete eller tjenst; dömes
till straff-arbete från och med sex månader till och med tre år.
§ 29.
Har någon genom antagande af falskt namn eller stånd beredt
sig arf eller andra familje-rättigheter; dömes till straff-arbete från
och med sex månader till och med fem år.
§ 30.
Gifver man sig ut till namn eller stånd för annan än den
han är och bedrager derigenom qvinna till äktenskaps-aftal; dömes
till böter från och med femtio till och med tvåhundra Riksdaler eller
fängelse från och med två månader till och med två år.
Kommer vigsel eller häfd dertill; straffes, som i 29 § sägs.
Samma lag vare, der någon bedrager annan till giftermål genom
förtigande af smittosam och obotlig sjukdom eller annat förhållande,
som återgång af giftermålet föranleder.
Lag-UtskoUrts Betänkande M 40.
§ 31.
Understicker eller förbyter man barn, dömes till straff-arbete
frän och med två till och med ätta är. Äro omständigheterna
synnerligen mildrande, må straffet kunna nedsättas till fängelse från
och med sex månader till och med två år.
§ 32.
Den sorn, sig elter annan till nytta eller alt dermed skada
göra, olofligen bryter eller öppnar annans förseglade bref eller handling
eller annat, som honom enskildt angår och med försegling eller
på annat sätt tillslutet ur; dömes till straff-arbete från och med
två månader till och med två år. Sker det eljest med vilja, utan
ondt uppsåt, vare straffet böter från och med fem till och med etthundra
Riksdaler.
Tager någon olofligen från posten ut annans bref och det
uppsåtligen förstör eller undanhåller, vare lag samma.
Huru den straffas skall, som stjäl ur bref eller annan förvarings-persedel,
hvilken med försegling eller på annat sätt tillsluten
är, eller som, i afsigt att stjäla, öppnar dylik förvarings-persedel,
derom är särskildt stadgadt.
§ 33.
Evar sorn förfalskar, svikligen förbyter eller försnillar annans
gods, det man i besittning häfver, straffes med böter från
och med fem till och med tvåhundra Riksdaler, eller med fängelse
frän och med två månader till och med två år.
§ 34.
Förskingrar eller försätter man, utan sviklig afsigt, annans
gods, det man i besittning hofver; straffes med böter från och med
fem till och med tvåhundra Riksdaler.
Lag-Utskottets Betänkande Jtä 40.
45
§ 35.
Nöter man sådant gods eller sig till nytta det brukar utan
egarens lof, bote frän ock med fem till och med femtio Riksdaler.
§ 36.
Försnillar någon gods, som annan i hans vård under lås, försegling
eller annat dylikt stängsel insatt, eller som blifvit honom
förtrodt att vårda, då det ur eld, sjö eller från fiende frälsadt är;
varde dömd såsom för stöld eller snatteri, efter som godsets värde
är till.
Försnillar tjenstehjon, köpmansbeljent, gesäll, lärling eller annan
enskild tjenare hvad i hans vård af husbonden lemnadt är: eller
skeppare, forman eller deras folk hvad dem förtrodt är att föra eller
förvara; eller gästgifvare, värdshusvärd, eller annan, som herbergera)'
resande eller för sin näring eller vinning emottager gäster
i sitt hus, hvad i hans vård af gästen lemnadt är; stånde ock
tjufsrätt, efter thy derom särskilt är stadgadt.
I afseende ä embets- eller tjenste-man, som tillgriper och förskingrar
medel, dem han i och för embete eller tjenst emottagit,
gälle äfven hvad särskildt i lag stadgas.
§ 37.
Fordrar man betalning för gäld, den man vet gulden vara;
eller nekar man emot bättre vetande sin hand och förskrifning eller
till pantsatt, ländt, legdt eller inlagdt gods eller hvad eljest det är,
som hörer annan till och man i besittning häfver; eller återfordrar
man sådant gods, ändå att man det veterligen återbekommit; eller
lager man svikligen äter pantsatt gods; straffes med böter från och
med fem till och med tvåhundra Riksdaler. Aro omständigheterna
särdeles försvärande, då må till fängelse från och med tvä månader
till och med tvä är dömas.
Lag samma vare, der man säljer något, deri han vet fel vara,
utan att det fel uppenbara, eller säljer, städjer eller leger tvem ett,
eller täger städja såsom tjenstehjon hos två husbönder för
samma tid.
La g-Utskottets Betänkande Jtä 40.
§ 38.
Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens
vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande eller
med råd eller skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin
eller andras nytta, eller begär syssloman vid annat uppdrags utförande
trolöshet emot hufvudman, vare lag som i 37 § sägs.
Finnes fullmäktig hafva retat eller förledt någon till oskälig
rättegång eller emot bättre vett drif vit orättfärdig sak, bote från och
med tjugo till och med tvåhundra Riksdaler.
lieträdes fullmäktig med brott, som i denna § sagdt är, vare
honom ej mera tillåtet att föra andras talan inför rätta.
§ 39.
%
Sätter man otofligen å tillverkning, som till salu hålles, annans
märke, än rätte tillverkarens, straffes med böter eller fängelse efter
thy i 37 § stadgas.
Är för brott, hvarom denna § handlar, tillverkningens förlust
för visst fall särskildt stadgad; gälle ock det till efterrättelse.
§ 40.
Uppgifver någon i orlofssedel eller annan sådan enskild handling,
som i 5 § nämnes, hvad han vet osannt vara, och deraf annan
vilseledas eller skadas kan, bote frän och med fem till och med etthundra
Riksdaler.
§ 41.
Begagnar sig någon svikligen af orlofssedel, pass eller annat
dylikt bevis, som för annan utgifvet är, straffes med böter från och
med tjugo till och med tvåhundra Riksdaler.
§ 42.
Låter man ej så lysa fynd eller hittegods, som i lag stadgadt
är; bote till högst dubbla värdet af det hittade, dock ej under två
Lag-Utskottets Betänkande Jfå 40. 47
Riksdaler. Förtiger man fynd eller hittegods, då egaren eller annan
dertill berättigad sig anmäler eller eljest tillkännagifver, straffes
som för bedrägeri i 22 § skiljs.
§ 43.
Draga äkta makar något lönligen undan hvarandra; barn undan
föräldrar eller fosterföräldrar; sterbhusdelegare eller andra, sorni
samfäldt bo eller bolag äro, undan hvarannan; vardén straffade med
böter till högst dubbla värdet af det undandragna, dock ej under
fem Riksdaler. Är brottet med synnerligen försvårande omständigheter
förenadt, må till fängelse från och med tvä månader till och
med ett är dömas.
§ 44.
Brott, som i 23 § 5 mom, 30 § 1 morn., 33, 34, 35, 37, 38,
42 och 43 §§ omförmälas, må ej åtalas af annan än målsegare.
Ej eller må brott, som i 32 § sägs, åtalas af annan än den, som
brefvet afsändt eller till hvilken det skrifvet är, eller af den, som
eger, i vård häfver eller emottaga skulle det, som eljest brutet eller
Öppnadt blifvit.
Brott, som i 30 § 2 och 3 morn. omförmälas, må ej eller
af allmän åklagare åtalas, der ej förthy återgång af fästning eller
giftermål blifvit sökt eller, i fall fästning eller giftermål ej skett,
målsegaren brottet till åtal angifvit.
(.emens ani ina bestämmelser.
§ 45.
1 afseende å delaktighet i brott, som i denna Förordning omförmälas,
komma, der annat ej finnes särskildt stadgadt, de angå
-
Lag-Ulskottets Betänkande JU 40.
ende delaktighet i missgerningar i allmänhet gällande föreskrifter
att tjena till efterrättelse.
§ 46.
Böter, som i denna Förordning stadgade finnas, beräknas i
Riksmynt. Saknar den bötfällde tillgång till böterne, skola desamma
förvandlas till fängelse vid vatten och bröd, motsvarande en
tredjedel af ådömda bötesbeloppet.
§ 47.
Genom denna Förordning sker ej någon ändring af de i krigslag
förekommande bestämmelser i afseende på dem, som till krigs
makten
höra.
Brott, som föröfvas innan denna Förordning kungöres, men
för hvilket straff då ej är bestämdt genom utslag, som vunnit laga
kraft eller ej öfverklagadt varder, skall ock efter denna Förordning
straffas, om det straff, som enligt den bör å brottet följa, är lindrigare
än det, som derföre i äldre lag eller författning stadgadt
varit.
Och
2:o, en författning, som träder i verksamhet samma dag,
som den ofvanstående, — hvarigenom förklaras, att det i 32 §
17 Kap. Rättegångs-Balken, sådant detta lagrum lyder i Kongl.
Förordningen den 20 Januari 1779, förekommande stadgande, enligt
hvilket åtal för svek och bedrägeri emot Kronan, Banken och
andra må anställas, ändå att två år förflutit sedan brottet föröfvades,
icke, då fråga är om brott utaf ifrågavarande art, för
hvilka ansvar genom särskild författning denna dag blifvit stadgadt,
eger tillämplighet i annat fall, än att straffarbete å brottet
följa kan.
Stockholm den 7 Augusti 1857.
Lag-Utskottets Betänkande JYg 40.
49
Reservationer:
af Herr Sparre, S.
af Herr Prosten Ljungdahl emot Utskottets beslut att ur SO § af Kongl.
Maj:ts Nådiga Förslag, som motsvaras af den 47 § af Utskottets Förslag, uteslutes
stadgandet derom, att någon ändring af hvad grundlag stadgar ej sker genom ifrågaställa
Författning.
af Herr Hasselrot, som biträdt Herr Prosten Ljungdahls reservation.
På Herr Domprosten Brings begäran varder derjemte antecknadt, att han ej
deltagit i den hufvudsakliga behandlingen af ifrågavarande ämne.
Bih. lill R. St. Prof. 1836 & 1837, 7 Sami. 1 Afd. 19 Haft.
7
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 18S7.
Lag-Utskottets Betänkande M 41.
I
M 41.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 31 Aug. 18S7, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om upphörande af
frälsemans särskilda forum.
Till Lag-Utskottets behandling har Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterat
ett af Herr Dalman, W. F. A., ingifvet memorial, deruti han föreslagit, »att Ridderskapet
och Adelns, uti 6 § af dess privilegier den 16 Oktober 1723 grundade
samt genom 8 och 9 mom. i 2 § af Rättegångs-Balkens 8 Kap. fastställda, rätt
att få vissa ståndet rörande mål och ärenden omedelbart i Hof-rätt upptagne eller
afdömde måtte upphöra.»
Det är icke första gången, som framställning i denna syftning blifvit hos Rikets
Ständer gjord. Sådant skedde, bland annat, vid 1847—1848 årens riksmöte;
och dåvarande Lag-Utskott yttrade, i anledning deraf, följande:
»Då den första Hof-rätt år 1614 inrättades, att, såsom Konungens Högsta
Nämnd, »döma Konungsdom», stadgades i den samtidigt dermed utfärdade rättegångsordning,
att, »på det hvart och ett stånd vid sin välfångna frihet och rättighet
må handhafd varda», vissa mål rörande Ridderskapet och Adeln skulle omedelbarligen
af Hof-rätt skärskådas och pröfvas; hvaremot de öfriga borde likasom förut
af Under-rätterna upptagas och bedömas. Denna rättighet stadfästades slutligen i
Ridderskapet och Adelns år 1723 utfärdade privilegier; och i öfverensstämmelse
dermed förordnade 1734 års lagstiftare uti 8 Kap. 2 § Rättegångs-Balken, att
Hof-rätt skall, såsom första domstol, döma öfver »tvister om arf efter frälsemän:
tberaS förordning vid dödstimma!) om theras egendom: förmynderskap för theras
barn och arfvingar, som frälse äro: så ock ther frälseman eller thes arfvinge vil
genom offenteligit anslag afstå thes egendom till borgenärer och om hvartheras
företräde ther til; eller then ene maken söker att skilja sin lott i bo från then
andras enskilda gäld»; samt vidare »öfver the brott, ther frälseman förverkat lif,
ära, adelig frihet, gods eller arfvelig rättighet; så ock enviges och andra slagsmål
eller förgripelser med skymfeliga ord och gjerningar emellan frälsemän eller theras
vederlikar, när domaren i orten, ther gjerningen gjord är, först therom ransakadt.»
Bih. lill R. St. Prol. 1836 & 1857. 7 Sami. t Afd. 20 Haft. 1
2
Lag-Ulskoltels Betänkande JM 41.
Att denna undantagslag leder sitt upphof från förhållanden, olika dera, hvilka
höra till närvarande samhällsskick, torde ej behöfva sägas. Om den emellertid under
fordna tider kan anses hafva varit en förmån, så lärer man ej kunna betrakta densamma
såsom sådan, efter det rättegångs-ordningen vunnit en under berörda tider
saknad utbildning och stadga samt anspråken och fordringarne på upplysning och
rättrådighet hos domare ej äro mindre derföre, att de döma i Under-rätt. Så vidt
man pröfvar frågan ur nyttans synpunkt, torde alltså skälen emot vara öfvervägande
dem, som kunna åberopas för omförmälda undantagslag.
Det lärer nemligen i första rummet vara obestridligt, alt det medför större
trygghet och säkerhet, då en sak bedömes af tre än af två domstolar. Berörda
undantagslag beröfvar emellertid hvarje frälseman en dylik fördel i flera fall; och
denna afvikelse från den allmänna rättegångs-ordningen är desto betänkligare, som
den jemväl i åtskilliga händelser inverkar på andra medborgares rätt. Då t. ex. en
frälseman nödsakas till borgenärers förnöjande afträda sin egendom, inskränker sig
de sistnämndes antal vanligen icke till allenast frälsemän. Äfven en mängd ofrälse
personer hafva anspråk, hvilka mången gång föranleda betydliga och vigliga rättstvister,
och vid fullföljden deraf måste de underkasta sig den till fördel för ett
särskildt stånd gifna undantagslagen.
Flere exempel af enahanda art kunde visserligen anföras, men det nu åberopade
torde i denna del vara nog talande. Detsamma framkallar emellertid en
annan anmärkning af icke ringare betydelse.
Då konkurs inträffar har gäldenären i allmänhet största delen af sina borgenärer
i den ort, hvarest han är boende. Är denna ort aflägsen från Hof-rätten,
så att borgenärerne icke sjelfve derstädes kunna sig infinna och bevaka sin rätt,
måste sådant ske genom ombud, sedan de först vid ortens eller annan närbelägen
domstol beedigat sina fordringar. Delta medför så väl besvär som kostnader, hvilka
hufvudsakligen drabba de mest behöfvande borgenärer, såsom tjenstehjon, arbetsfolk
och ortens allmoge, hvilkas fordringar mången gång knappast öfverstiga de kostnader,
bevakningen förorsakar, ehuru desamma ej utan kännbar uppoffring kunna lemnäs
å sido.
Till en väl ordnad domstols-inrättning hörer likväl, alt domstolarne skola
vara lätt tillgängliga för hvarje rättsökande; och delta är destomera af nöden i
afseende på första domstolen i ett land, der lagen gjort det möjligt samt till nära
nog en vana för hvar och en att sjelf bevaka sin rätt. Ifrågaställda undantag från
den allmänna regeln synes på enahanda grund ej eller kunna af Ridderskapet och
Ådelns medlemmar betraktas såsom särdeles fördelaktigt. De sättas derigenom ofta
ur stånd att sjelfve bevaka angelägenheter, dem de ulan svårighet kunnat besörja,
och blifva dymedelst bragta på kostnader och besvär, som ej uppvägas af några
motsvarande större förmåner.
Lag-Ulskotlels Betänkande Jt* 41.
5
Dessutom mäste lagas i öfvervägande, alt frälsemän i alla de mål, sorn icke
särskildt äro i lagen uppräknade, lyda under de allmänna underdomstolarne. Att
dessa mål ej sällan äro af den största vigt, att ofta väl och ve deraf äro beroende,
är dock oförnekligt; men hvarföre skola då dessa mål vara undantagna? Om i upphofvet
till ifrågaställa särskilda lag en förklaringsgrund till en dylik åtskillnad kunde
uppsökas, så torde man likväl förgäfves forska efter ett tillfredsställande svar på
berörda fråga. Denna åtskillnad leder emellertid lill ytterligare rubbning uti den
enhet i rättegångs-ordningen, som framför allt måste eftersträfvas och sorn Sveriges
sednare lagstiftare jemväl oaflåtligen haft till ögonmärke.»
De åsigter, som i delta yttrande uttalas, hafva, vid den pröfning af frågan,
som nuvarande Utskott företagit, jemväl segrat. Omförrnälda privilegierade forum
synes nemligen nu mera ej kunna försvaras ur någon af de grunder, som i frågor
af förevarande art företrädesvis böra lemnäs uppmärksamhet; och något försök i
sådan syftning förekom ej eller under den diskussion, som förberörda yttrande framkallade
inom Högloft. Ridderskapet och Adeln, ehuru detta Riks-stånd då ej ansåg
sig böra ingå på privilegiets upphörande.
Deremot åberopades hufvudsakligen endast två omständigheter, den ena, alt
Ridderskapet och Adeln skulle med privilegiet förlora den rätt, de nu ega, att äfven
i städerne sjelfva utse personer till förrättande af bouppteckningar och arfskifte
n i deras sterbhus, och den andra, att de i förmyndare-angelägenheter skulle
komma att lyda under Förmyndare-kammaren och Justitie-kollegium i hufvudstaden.
Hvad förstnämnda omständighet angår, så förekommer likväl, att rättigheten för
arfvingar i adliga sterbhus att utse boupptecknings- och arfskiftes-män, om än den
bar sin upprinnelse i bestämmelsen derom, att Ridderskapet och Adeln i arfssaker
lyda under Hof-rält, dock icke är fastställd i deras privilegier eller i de rum i
allmänna logen, hvilkas uppbäfvande blifvit yrkadt. Den är nemligen stadfästad
genom Kongl. Resolutionen den 5 Oktober 1673 § 33, jemförd med Kongl. Förordningen
den 1 Mars 1749, genom hvilka författningar blifvit förklarad!, att bouppteckningar
och arfskiflen i adliga sterbhus i städerna icke lyda under borgmästare
och råd, hvilka i 1 § af Ärfda-Balkens 9 Kap. blifvit ålagdt alt i städerna ombesörja
bouppteckningar i alla de fall, der ej annorlunda stadgadt är. Vid sådant
förhållande kunde privilegiets upphörande ej hafva något inflytande på ifrågaställda
rall, ehuru deraf skulle följa, att bouppteckning i adligt sterbhus i stad bör till
Rådhus-rätt inlemnas; men till undvikande af missförstånd härutinnan synes en antydan
angående omförrnälda rätt vara nödig, om en lag i föreslagna syftningen
blefve utfärdad.
Alt Ridderskapet och Adeln i förmyndare-angelägenheter komme att lyda under
Förmyndare-kammaren och Justitie-kollegium i Stockholm, skulle åter blifva en
följd af ett bifall till förslaget; men orsaken, hvarför man häri funnit ett hinder,
har dock icke blifvit uppgifven; och Utskottet kan således desto mindre derpå fästa
4
Lag-Ulskotlels Betänkande M 41.
afseende, som det ej lärer kunna förnekas, att myndlingars medel blifva med mera
trygghet emot förluster förvaltade af nyssnämnda institution, hvadan ock inrättningen
af dylika institutioner öfverallt i landet, till omyndiges betryggande, nära nog
vid hvarje af sistförflutna riksmöten blifvit påyrkad.
Skulle emellertid ifrågaställa, svenska adelsmän förunnade rättighet upphöra,
synas jemväl Kongl. Brefven den 26 Oktober 1748 och den 7 April 1805, genom
hvilka utländska adelsmän, som hit till Riket inkommit, och Svenska Akademiens
ledamöter förklarats berättigade att åtnjuta samma förmåner i rättegångsmål
med svenska adelsmän, och att således, lika med dessa, i vissa mål omedelbart af
Hof-rätt dömas, böra till all verkan förfalla.
Frågan är dock, hvad Ridderskapet och Adeln angår, af privilegii natur. Den
beror således på samtliga Riks-ståndens öfverenskommelse och Kongl. Maj:ts bifall.
Men under förutsättning af sådan öfverenskommelse och sådant bifall, har Utskottet
uppgjort följande, till Rikets Ständers pröfning härmed framlagda förslag till Författning:
Sedan
Rikets Ständer öfver enskommit, att den i 6 § af Ridderskapet
och Adelns den 16 Oktober 1723 utfärdade privilegier grundade och i
8 och 9 tnom. af 2 § i 8 Kap. Rättegångs-Balken stadgade rättighet,
enligt hvilken frälsemän cga att få vissa dem rörande mål och angelägenheter
omedelbart af Hof-rätt bedömda och handlagda, skall upphöra,
samt Kongl. Maj:t denna öfverenskommelse bifallit; sä varda förberörda
rum i allmänna lagen jemte dermed öfverensstämmande särskilda författningar
upphäfna, så vidt någon inskränkning derigenom icke sker i den
rätt, som, jemlikt Kongl. Resolutionen den 3 Oktober 1675 § 35, jemförd
med Kongl. Förordningen den 1 Mars 1749, tillkommer arfvingar
i adeliga sterbhus att till förrättande af bouppteckningar och arfskiften
i samma sterbhus kalla dem, de helst dertill bruka vilja; i följd hvaraf
Kongl. Brefven den 26 Oktober 1748 och 7 April 1805, hvarigenom
utländska adelsmän, som hit till riket inkommit, samt Svenska Akademiens
ledamöter blifvit förunnade enahanda förmäner i rättegångsmål,
som Ridderskapet och Adeln, komma att tili all verkan upphöra; skolande
de mål och är ender, som, jemlikt förenämnda lagrum och författningar,
tillhört Hof-rätt såsom första domstol, tillhöra vederbörande underdomstolar
och efter allmänna rättegångs- ordningen behandlas.
Denna författning kommer att gälla till efterrättelse från och med
den 1 Juni 1858, men de mål och är ender, som dä på Ilof-rätts pröfning
bero, skola af Hof-rätten med slut afhjelpas.
Och då nödigt är, att Riddarhus-Direktionen äfven hädanefter, likasom hittills,
uied anledning af Kongl. Brefven den 30 Mars 1787, § 7, och den 6 Augusti
1818,
Laq-Ulskollels Betänkande JYi Al. S
1818, varder underrällad om sådana omständigheter, som hindra adelsmän att begagna
sin representationsrätt, såsom om han råkar i konkurs-tillstånd, om han, sedan
han uppnått myndig ålder, sättes under förmyndare, om han dömes adelsknpet
förlustig eller ställes under framtiden för brott, som medför sådan förlust; men
berörda Kongl. Bref afse nuvarande förhållanden, hvadan annan ordning för underrättelsernas
meddelande, än den samma Kongl. Bref bestämma, är behöflig, derest
Utskottets framställda förslag vinner bifall; får Utskottet tillika hemställa,
om icke Rikets Ständer, för den händelse de godkänna förslaget,
ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att om förslaget
äfven i nåder hifalles, Kongl. Maj:t mätte, i sammanhang med utfärdandet
af föreslagna författningen, meddela särskild föreskrift
för vederbörande domstolar att, om, någon af förenämnda omständigheter
inträffar, derom genast underrätta Advokat-fiskalen i vederbörande
II of-rätt, som hade att fjorton dagar före början af
hvarje riksmöte lemna Riddarhus Direktionen del af de inkomna un
derrättelserna,
med åläggande derjemte för Advokat-fskalerne att
hålla hand deröfver, att domstolar ne ordentligen fullgöra förenämnda
föreskrift.
Stockholm den 31 Augusti !8S7.
Bih. till fl. St. Prol. inse & I8S7. 7 Sami. I Af A. 20 Häft.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN 1857.
Lag-Utskottets Betänkande M 42.
1
N:o 42.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Sept. 1857, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, angående
ogift qvinnas rätt alt vid viss ålder vara myndig.
Denna nådiga proposition är af följande innehåll:
»Frågan huruvida ogift qvinna må af lagen tillerkännas rätt att efter uppnådd
viss ålder vara myndig har redan ofta varit å bane såsom föremål för Rikets Stän
ders
öfverläggningar och härigenom visat sig utgöra en af dessa samhällsfrågor, som,
en gång väckta, icke kunna tillbakavisas, utan måste lösas i öfverensstämmelse med
tidens fordringar. Med anledning häraf har Kongl. Maj:t funnit sig desto mer
uppmanad att åt denna frågas lösning egna Sin uppmärksamhet, som Kongl. Maj:t
vid sista riksdagen fann Sig icke kunna bifalla hvad Rikets Ständer då i ämnet
föreslagit.
Om än Kongl. Maj:t, med fästadt afseende å hvad i de flesta andra civiliserade
länder finnes antaget och stadgadt rörande qvinnans myndighet, icke kan misskänna
de anspråk, hon eger, att i allmänhet blifva erkänd som mannens jemnlike i för
mågo
af den omtanke och mognad i förstånd, som erfordras för att sjelf råda öfver
sig och sitt gods, har Kongl. Majit likväl icke kunnat underlåta att äfven taga i
betraktande de betänkligheter, som alltid möta vid alltför stora och brådstörtade förändringar
af uråldriga förhållanden, särdeles då dessa sednare höra till de i samhället
mera ingripande. Under den långa tidsföljd, som lagen hos oss hittills — ehuru
måhända mera som en förmån, än som ett tvång — förklarat en ogift qvinna af
hvad ålder som helst böra stå under annans förmynderskap, har den beroende
ställning, hvartill hon i följd häraf för hela sin lefnad varit bunden, icke kunnat
undgå att utöfva ett mäktigt inflytande så väl på rigtningen af hennes uppfostran
Bih. till R. St. Prot. 1856 dt 1857. 7 Sami. 1 Afd. 21 Haft.
2
Lag-Utskottets Betänkande M 42.
och första bildning i ungdomen, som på hennes vanor och sednare utveckling i en
mera framskriden ålder; och verkningarne häraf kunna ej med lagens förändring genast
försvinna. För att under sådana förhållanden den större sjelfständighet, som
aktningen för qvinnans rätt kräfver, att lagstiftningen åt henne bereder, och hvilken
äfven påkallas af det friare deltagande i borgerliga yrken, som våra näringslagar numera
för henne öppnat, icke må för de ogifta qvinnorna sjelfva blifva vådlig, fordras,
att stegen på den nya banan med varsamhet uttagas; och Kongl Majit har
derföre, jemte det tiden för ogift qvinnas rätt att vara myndig ansetts ej böra inträda
förr än vid fyllda 25 år, på sätt ock tillförene af Lag-kommittéen varit föreslaget,
funnit angeläget att, oberoende af denna myndighet, lagens stadganden om
giftomannarätt förblifva oförändrade.
På dessa grunder, och då lagen torde böra åt de ogifta qvinnor, som sjelfva
vilja afsäga sig myndighetens utöfning, lemna uttrycklig anvisning om deras rättighet
härtill, samt det i sammanhang härmed synes lämpligt, att den nya författningen ej
blifver gällande förr än viss tid efter dess kungörande, vill Kongl Majit, efter att
hafva i ämnet hört Högsta Domstolen, till Rikets Ständers antagande framställa en
så lydande
Författning,
angående ogift qvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig
Med ändring af 19 Kap. 2 § Ärfda-Balken och hvad för
öfrigt i lag eller särskilda författningar varit stadgadt i afseende
på ogift qvinnas rätt att råda öfver sin egendom, förordnas
som följer:
»Ogift qvinna, som fyllt tjugufem år, vare myndig att sig
och sin egendom sjelf råda och förestå; dock att härigenom
någon ändring icke sker uti hvad allmänna lagen om giftomannarätt
innehåller,
Vill ogift qvinna, som ofvannämnda ålder uppnått, afsäga
sig myndighetens utöfning, gore derom anmälan hos den domstol,
hvarunder hon i förmyndaremål lyder, och varde af domstolen
under förmyndare ställd.
Dessa stadganden träda i verksamhet från och med
månads början nästkommande år (ett år efter det författningen
på samma dag blifvit i hela riket kungjord).»
Öfver denna nådiga proposition hafva samtliga Riks-Stånden infordrat utlåtande
från Lag-Utskottet, som jemväl erhållit del af Stats-rådets och Högsta Domstolens i
ämnet hållna protokoll; och får nu Utskottet fullgöra sitt åliggande, efter att hafva
Lag-Utskottets Betänkande M 42.
3
åt förevarande ämne egnat den omsorgsfulla pröfning, som påkallas af detsammas
vigt' och betydelse.
Vigten af en lagstiftnings-åtgärd ökas nemligen i samma mån, som åtgärden kan
i sina följder blifva ingripande; och ju högre uppfattning om menniskovärde och
menskliga rättigheter, som deri uppenbaras, desto betydelsefullare framstår åtgärden
såsom ett vittnesbörd om den ständigt fortgående civilisationens oemotståndliga makt.
Denna makt är det ock, som nu höjer sin röst för lossande af de band, hvarmed
den ogifta qvinnan hittills hos oss varit bunden, för borttagande af inskränkningar,
hvilka, oförenliga med nuvarande föreställningssätt, räkna sina anor från en tid. som
i så väsentlig mån var olik den närvarande.
Qvinnans frihet uti ifrågaställa hänseende är emellertid redan gammal i de flesta
andra civiliserade länder. Hos de skandinaviska folken är förhållandet åter annorlunda;
men redan för flere år sedan lossades till en del på banden hos brödrafolket;
och i Danmark är äfven fråga väckt att tillerkänna qvinnan samma myndighet,
som tillkommer mannen.
Sveriges lagstiftare torde derföre svårligen längre kunna fasthålla omförmälda
band. Det må dock icke tydas såsom en brist af aktning och förtroende för qvinnan
att vära lagstiftare intill dessa dagar afhållits från lossande deraf; men de synas
hafva fruktat att derigenom rycka qvinnan ur den husliga, stilla och fridsamma verksamhet,
som anses närmast öfverensstämma med hennes lynne, in på affärslifvets,
för ett finkänsligt sinne vanligen motbjudande tummelplats. Inskränkningen är likväl
härmed icke försvarad
Väl har blifvit invändt att ifrågaställa lagförändring skulle vara obehöflig, alldenstund
Kongl. Majit har magt att förklara ogift qvinna myndig, samt erfarenheten
skall visat, att Han aldrig vägrar den till mogen ålder komna och stadgade qvinnan,
då hon derom i underdånighet anhåller, denna förmån; men häremot bör framför
allt anmärkas, att det icke är frihet, som beror på nåd — den måste hafva sitt
uttryck i och vara erkänd af lagen.
Betraktar man vår lagstiftning under sednare åren, så spårar man emellertid
deri en begynnelse till lösning af förevarande fråga. Den ogifta qvinnans rätt att,
der hon i nåder blifvit förklarad myndig, kunna oberoende verka inom näringslifvet
och utöfva borgerliga rken, innefattar redan i viss mån ett lagstiftarens erkännande
af hennes förmåga att sjelf ombesörja och handhafva sina angelägenheter; och mängden
af dem, hvilka anlitat denna verksamhet, och den erfarenhet, man deraf vunnit,
har nogsamt bekräftat så väl behofvet af en allmännare frihet härutinnan, som
att den utan fara kan lemnäs. I qvinnans natur ligger ock en till räddhåga grän
sande
försigtighet i ekonomiska angelägenheter, som gör att hon mera sällan än
mannen utsätter sig för förluster i företag eller för vådliga spekulationer, äfvensom
4 Lag-Utskottets Betänkande M 42.
en större idoghet och sparsamhet, hvarigenom det en gång förvärfvade så mycket
snarare bevaras och förökas.
Detta utmärkande drag synes böra häfva alla farhågor för meddelande af den
i nåder föreslagna myndigheten; och då Kongl. Maj:t, genom att bibehålla lagstiftningen
om giftomanna-rätten oförändrad, åt familjen bevarat rättigheten att utöfva
inflytande i den angelägenhet, som närmast rörer densamma, får Utskottet vördsam
ligen
tillstyrka, att Rikets Ständer mätte bifalla Kongl, Maj.ts ifrågavarande
nådiga proposition.
Stockholm den 31 Augusti 1857.
Reservationer:
af Herr Grefve Sparre, E.
af Herr Adlercreutz, A, med hvilken Herr SparreS. samt Riksdags-fullmäktigen
Johan Lekberg från Orebro län sig förenat: »Ehuru jag, för min del, hvarken anser
erkännandet af qvinnans menniskovärde innebära, att hon i allt hvad som angår
det yttre lifvet varder likställd med mannen eller tror det i allmänhet vara önskligt
och nyttigt för den ogifta qvinnan att på eget ansvar öfvertaga förvaltningen af
sina angelägenheter, har dock äfven jag funnit en förändring böra vidtagas i den
hittills i förevarande ämne gällande lagstiftning. Det ständigt tillvexande antalet af
ogifta qvinnors underdåniga myndighets-ansökningar vitsordar ett alltmera ökadt behof
af utrymme för deras verksamhet och om det kan antagas, att i allmänhet
föräldrahemmet är brutet, när det deri fostrade barnet uppnått en ålder af 25 år,
torde det icke vara olämpligt att vid denna ålder, då den ogifta qvinnan, ännu i
sin fullaste verkningskraft, ser sig om efter en annan verkningskrets än den hus
moderliga,
så vidt möjligt undanrödja de band, som dervid äro henne till hinders
och af henne kännas tryckande. Frågan har nu ock redan i verkligheten kommit
på den punkt, att såsom regel kan anses, att den 25-åriga qvinnan, genom en i
form af underdånig ansökning, gjord anmälan af sin önskan att varda myndig förklarad,
lika säkert varder myndig som mannen genom att fylla 21 år. Men hvar
-
Lag-Utskottets Betänkande M 42.
5
för skall, under sådana förhållanden, Konungen besväras med dessa anmälanden —
hvarför skall den enskilda vidkännas de förökade kostnader, som äro en ovilkorlig
följd redan deraf att förhandlingarne ega rum aflägse från hennes hem — och äro
icke sjelfva de materiella arbetena, bokföring och expedition, för staten dyrbarare
i en högre, än i en lägre instans? En särskild oformlighet i det nuvarande systemet,
ehuru hittills mindre i ögonen fallande, likväl, i den mån myndighets-förklaringarne
tillvexa, alltmera framträdande, ligger jemväl deri, att, då fråga uppstår om en af
Kongl. Majit såsom myndig förklarad qvinnas försättande i omyndighets-tillstånd,
sådant, enligt Kongl. Brefvet den 9 December 1806, ankommer på underdomarens
pröfning, hvaraf följer, att de vitsord, hvilka, hos Konungen förebragte till gendrifvande
af qvinnans myndighets-ansökning, der ej ansetts utgöra hinder mot bifall till
ansökningen, kunna omedelbart derefter för underdomstolen finnas utgöra lagligt skäl
att sätta den myndiga åter under förmyndarevård.
Efter att sålunda hafva antydt de skäl, hvilka, från majoritetens afvikande, hos
mig talat för en förändring af nuvarande lagstiftning, öfvergår jag att redogöra för
anledningen dertill, att jag icke inom Utskottet med min röst biträdt det Kongl,
förslaget. Jag har trott detsamma komma att medföra åtskilliga olägenheter, hvilka
skulle, med bevarande af de åsyftade fördelarne, kunna undvikas, om ställningen så
förändrades, att qvinnan förmedelst anmälan hos domaren inträdde i myndighetens
utöfning, men före sådan anmälans verkställande ansåges såsom omyndig.
Enligt Kongl, förslaget beror det på den till myndig ålder komna qvinnans
godtycke, att åter varda omyndig; hon »afsäger sig myndighetens utöfning.) och
varder ställd under förmyndare. Huru en på sådant sätt omyndig blifven qvinna
skall betraktas, i händelse hon ånyo vill varda myndig, derom innehåller förslaget
ej något stadgande, men då det onekligen oftast vore bevis på omtanke, om en
qvinna, seende framför sig en brydsam ställning genom uppkomna konkurser, invecklade
arfsförhållanden o. d., begär att erhålla ett med förmyndare-ansvar beklädt
ombud, så vill jag ur förslagets anda taga för gifvet, att den till följd af egen afsägelse
omyndigblifna qvinnan åter skulle ingå i full utöfning af alla med myndigheten
förenade rättigheter, så snart hon om sin förändrade önskan gjorde anmälan
hos domaren. Att förmyndarens ställning härigenom blefve försvårad, synes mig
tydligt, äfvensom det gjorda medgifvandet otvifvelaktigt skulle till stort förfång för
domstolarne missbrukas af sådana i affärslifvet vilselupna qvinnor, derpå exempel
hittills icke saknats Är deremot regeln, att qvinnan förblifver omyndig intilldess
hon för domaren tillkännagifvit sig vilja vara myndig, då undvikes den eljest så
nödvändiga och i sina följder skadliga inkonseqvensen, att en i myndighetens fulla
utöfning varande och med dertill erforderliga egenskaper utrustad person ändock
skall hafva rättighet att godtyckligt öfverkasta förvaltnings-bestyret på en annan.
En olägenhet af det Kongl förslaget förefinnes afven i den derur härflytande
osäkerheten, hvilken qvinna vore myndig eller ej. Då en myndig qvinna sattes
6
Lag-Utskottets Betänkande M 42.
under förmyndare, skulle visserligen, jemlikt Kongl. Förordningen den 11 Maj 1774,
sådant genast i den officiela tidningen kungöras, men bland den mängd fruntimrnersnamn,
som, synnerligast om rättigheten att afsäga sig och åter tillträda myndighetens
utöfning flitigt begagnades, der skulle förekomma, vore ej sannolikt, att ögonen
föllo just på det eller de särskilda, om hvilka det vore af vigt att ega någon kännedom.
Berodde åter rätten att råda öfver sig och sin egendom på en anmälan
hos domaren, kunde den myndiga qvinnan alltid förete bevis om en sådan anmälan
och man hade sedan i afseende på hennes fortfarande myndighets-tillstånd samma
säkerhet, som man eger i fråga om den man, hvilken fyllt 21 år.
Om ock det Kongl, förslaget af Ständerna godkändes och sålunda öfverginge
till lag, föreställer jag mig att uppfostran i månget hem ändock blefve sådan, att
qvinnan vid 25 års ålder saknade kännedom, att bestyret med hennes egendoms
förvaltning tillkom henne allena Huru mycket mer skulle icke så blifva förhållandet
med mången qvinna, som uppvexte under intrycket af den gamla lagen, och
öfver hvilken nu helt plötsligen, utan någon yttre handling eller märkbar förändring
af de henne omgifvande förhållanden, hela ansvaret för förvaltningen likasom smöge
sig. Huru mången fordran skulle icke preskriberas, huru mången konkurs-bevakning
försummas m. m.?
Man invänder, att om det skall bero på qvinnan att genom en anmälan bereda
sig myndighetsrätt, så kominer hon i månget fall, der hon fruktar misshag af fader
eller förmyndare, att underlåta anmälan och sålunda mot sin vilja qvarstadna i omyndighetstvånget.
Härtill svaras, att om myndighets-tillståndet skulle användas, icke för
att förblifva i samma beroende ställning som förut, utan för att af fadren eller förmyndaren
utkräfva redovisning eller penningar, bereda sig förändradt hemvist eller
annat dylikt, så fordras till en sådan åtgärd större kraft och beslutsamhet än till en
enkel anmälan hos Domaren; och saknas det mod till den sednare, så torde det så
mycket mer saknas till den förra, och den af lagen skänkta myndigheten hade i så
fall icke någon fördel att bjuda, men väl tvärtom. Dessutom hvilket vore väl naturligare,
att den qvinna, som hade för afsigt att deltaga i det yttre afifärslifvet, framträdde
i det offentliga och tillkännagaf denna sin afsigt eller att den, som önskade
få lefva ett stilla obemärkt lif, nödgades fram, för att hos allmänheten yttra en sådan
önskan.
Slutligen och då Sveriges qvinnor, hvilka detta lagförslaget närmast rörer, icke
kunnat uttrycka sm gemensamma önskan, men att döma ur de erfarenheter flera
med mig samlat, det förefaller något tvifvelaktigt, huruvida det återkommande anspråket
på myndighet för landets qvinnor verkligen har sitt ursprung från dem sjelfva
eller ej, synes det mig vara mycket skäl att tillfälle till ådagaläggande af deras önskan
blefve beredt genom antagande af ett förslag i enahanda riktning med det,
som jag härigenom tager mig friheten framlägga till
La (/-Utskottets Betänkande M 42.
7
Författning,
angående ogift qvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig.
Med ändring af 19 Kap. 2 § Ärfda-Balken och hvad för öfrigt i lag eller särskilda
författningar varit stadgadt i afseende på ogift qvinnas rätt att råda öfver sin
egendom, förordnas som följer:
»Ogift qvinna, som fyllt 25 år, vare berättigad att sig och sin egendom sjelf
råda och förestå; gore dock hos den domstol, hvarunder hon i förmyndaremål lyder,
anmälan, att hon myndigheten sjelf utöfva vill, och varde intill dess sådan anmälan
skett, såsom omyndig ansedd.
Genom hvad här blifvit stadgadt göres icke någon ändring uti hvad allmänna
lagen om giftomannarätt innehåller.»
Af Herr Biskop Annerstedt, Herrar Domprostarne Björling och Bring samt
Herr Prosten Ljungdahl. »Förslaget om ogift qvinnas myndighet vid fyllda 25 år,
framstäldt af Lag-kommittéen i dess förslag till Allmän Civil-lag, afstyrktes af alla
de domstolar, som deröfver afgåfvo utlåtande, och frånträddes af Lag-beredningen,
som tillstyrkte, att hon vid denna ålder endast egde »råda öfver sin årliga inkomst,
dock så att hvad för hennes framtida bergning tarfvas derigenom ej försatt varder.»
De vid åtskilliga riksmöten väckta motioner om qvinnans myndighet vid nämnde ålder
hafva icke heller blifvit godkände, och först vid sednaste riksdag beslöto Rikets
Ständer: att ogift qvinna, som fyllt 30 år, skulle kunna på derom gjord ansökning,
af den Rätt, derunder hon i förmyndaremål lyder, förklaras myndig. Icke eller i
brödrariket Norige, der förslag om qvinnans myndighet blifvit väckte, hafva desamma
i vidsträcktare mån vunnit bifall, än att ogift qvinna tillerkänts samma rätt, som
minderåriga män, d. v. s. att vara myndiga under kurator.
Vid sådana förhållanden och då qvinnan, hvars bestämmelse för det husliga
iifvet påkallar en derefter inrättad uppfostran, icke bör genom lagstiftningen sättas i
behof af en annan åt yttre omsorger riktad bildning, som ofta skulle afleda hennes
håg och verksamhet från dess rätta och vigtigaste föremål; då, i följd häraf, de fall
der qvinnan eger håg och fallenhet för det yttre affärslifvet, måste anses för undantag,
och såsom sådana jemväl behandlas af lagstiftningen, af hvilken således icke bör
kunna fordras mera än att sättet för myndighets-förklarandet i möjligaste måtto underlättas;
då, enligt vår gällande lagstiftning om makars inbördes rättigheter, i flera afseenden
olika andra länders, qvinnan lemnar beroendet under föräldrarne för att inträda
under mannens målsmanskap, men denna mannens rättighet icke väl står tillsammans
med qvinnans rätt att vid viss ålder vara myndig, och tvifvelsutan komrae
att för qvinnan kännas tryckande; då, just i den fråga, som för qvinnan otvifvelaktigt
är den allra vigtigaste, den om valet af make, man icke ansett sig kunna
medgifva henne rätt att råda öfver sig sjelf; då, så vidt jag kunnat erfara, någon
allmännare önskan hos qvinnokönet att varda myndigt icke förefinnes, samt ett plöts
-
8 Lag-Utskottets Betänkande M 42.
ligt undandragande af det ansvar och den omvårdnad, lagen hittills mera såsom en
förmån, än såsom ett tvång lagt i förmyndarens hand, otvifvelaktig! komme att för
ganska många qvinnor medföra förluster, och då slutligen, på sätt i Herr Adlercreutz
reservation finnes antydt, i detaljerne af Kongl. Maj:ts nådiga proposition åtskilliga
brister förefinnas, har jag, för min del, icke ansett mig kunna till densamma
tillstyrka bifall.»
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 4857.
Lag-Utskottets Betänkande N;o 43.
1
Ji:« 43.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Sept. 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, z" anledning af vackt motion om förändring af 2 § i
12 Kap. Rättegångs-Balkcn.
Nämnda lagrum, sådant det lyder i Kongl, Förordningen den 18 April 1849,
bestämmer till en början, dels hvad den part, som är borta, då han af Rätten
ropas att kära eller svara, skall böta, dels ock det ansvar, som bör ådömas,
om hvarken käranden eller svaranden tillstädeskommer, å landet inom häradstingets
slut och i stad innan rättegångstimman ute är, samt innefattar derefter
ett stadgande, så lydande: »Kommer svaranden å första ting, innan det ändas,
och blifver käranden ute; bote som sagdt är, och gälde han svaranden dess kostnad,
der han ej vid nästa ting å landet, eller inom en månad i staden, gitter
visa, det han laga förfall haft, och att han ej kunnat Rätten det. kungöra. Stämmer
ej käranden saken in, och den fullföljer å den tid, som nu är sagdt; vare
svaranden för hans käromål fri.»
Af ordalagen i detta stadgande följer, att om den, hvilken låtit instämma
någon, försummar att å det ting å landet eller den rättegångsdag i stad, då
stämningen bör fullföljas, sådant iakttaga, han går förlustig af den rätt, han genom
stämningen sökt göra gällande, såvida han ej å nästa ting å landet eller
inom en månad i staden saken å nyo instämmer och den i laga ordning fullföljer;
och på så sätt har äfven stadgandet blifvit inom lagskipningen allmännast
tolkadt.
Men om det ock må vara rätt, att den stämning, som icke fullföljes å den
tid, då sådant bör ske, förfaller, synes deremot den omständighet, att käranden
Bih. lill 11. St. Brot. 18Ö6 8; 1837. 7 Sami. 1 Afd. 22 Haft. 1
2
Lag-Utsliollcls Betänkande N-'o 43.
later stämningen förfalla, icke innefatta giltig anledning till den inskränkning af
kärandens rätt och anspråk, som ligger i omförmälda föreskrift, angående sakens
instämmande ånyo inom viss tid och den för underlåtenhet af samma föreskrift
stadgade påföljd.
Stämning är nemligen endast att betrakta såsom ett medel för utkräfvande
af rättigheter; och följaktligen bör ej heller den omständighet, att någon af en
eller annan orsak finnér sig föranlåten att afstå från medlets begagnande, förringa
den rättighet som är i fråga, så vida densamma eljest blifvit lagligen bevarad.
Af sådan anledning upphäfdes ock, genom 1848 års förordning, det af 1734
års lagstiftare, i full öfverensstämmelse med ifrågavarande stadgande, uti 5 § 2
Kap. Utsöknings-Balken gjorda föreläggande för den, som hos Konungens Befallningshafvande
hade utsökt fordran, att, derest anspråket såsom tvistigt blef skjutet
under domaren, taga stämning å vederparten inom natt och år derefter, så
vida han ville hafva sin talan bevarad.
Yäl kan ifrågasättas, huruvida icke den, som en gång blifvit stämd, må vara
berättigad att fordra, det den såmedelst anhängiggjorda saken må på ågångna
stämningen varda pröfvad; men en sådan rättighet, hvilken Lag-beredningen
medgifvit, står i oskiljaktigt sammanhang med den provokatoriska rättegång,'hvars
införande Beredningen tillstyrkt, och kan följaktligen ej under gällande processordning
komma i fråga. Denna omständighet hindrar emellertid ej att bringa
ifrågaställda lagrum i öfverensstämmelse med hvad rättvisan synes fordra och den
grundsats, som sednare lagstiftare i 1848 års nyssberörda förordning tillämpat;
och sorn yrkande derom blifvit framstäldt uti en af Herr Uppling till Vällofl.
Borgare-Ståndet ingifven och till Lag-Utskottet remitterad motion, får Utskottet
vördsamt tillstyrka,
det måtte Rikets Ständer besluta, att. med ändring af 2 § 12
Kap. Rättegångs-Balken, samma § skall erhålla följande
förändrade lydelse:
År någon förfallolös borta, då han ropas af Rätten fram
att kära eller svara; bote två daler. Kommer hvarken kärande
eller svarande, å landet inom häradstingets slut, eller
i stad innan rättegångstimman ute är, bote hvardera dubbelt.
Kommer svaranden å första ting, innan del ändas, eller
inna// rättegångstimman i stad ute är, och blifver käranden
borta; böle sorn sagdt är, och vare saken på den
stämning cj mera upptagen samt käranden skyldig att
gälda svarandens kostnad, der han ej vid nästa ting å
landet eller inom en månad i staden visar, det han laga
förfall haft, och att han cj kunnat Rätten det kungöra.
Sker ej så, vare dock ej käratiden förment att saken
Lag-Utskottets Betänkande N:o 43. 3
ånyo instämma och sin talan utföra, om han laga till dertill
ej försutit. ♦
Stockholm den 31 Augusti 1857.
Reservation:
af Herr Adlercreutz:
»Uti 12 Kap. Rättegångs-balkcn meddelas stadganden, huru förhållas skall,
när endera eller båda parterna blifva från Domstol ute i den sak, som dit instämd
är. Blifva båda parterna ute, anses de hafva ömsesidigt afstått från stämningens
verkan och pliktfällas endast för den brist i aktning för Domstolen, som
ådagalägges genom försummelse att om förhållandet göra anmälan. Blifver svaranden
ute, men ej käranden, dömes efter ty sanning i saken utletas kan.
Tappar svaranden, har han rätt att stämma om återvinning å landet till nästa
ting och i staden inom en månad, men försummas sådant, är han sin talan
qvitt. Blifver åter käranden ute, men ej svaranden, så skall käranden visserligen,
om han ej anmält laga förfall, böta och ersätta rättegångs-kostnaden; dock
har han, enligt ordalydelsen i Kapitlets 2 §, rätt, äfven om han förfallolöst uteblifvit
vid första rättegångstiilfället, att inom samina tid, som är den uteblifne
svaranden lemnad att stämma om återvinning, ånyo instämma sitt anspråk tijl
Domstolen; och först när han försummat detta ytterligare rådrum att instämma
saken, äfvensom att då fullfölja den, blifver svaranden från (det i allo obestyrkta)
käromålet, d. ä. från vederpartens anspråk, fri. Att lagen beredt en likhet i
rättigheter parterna emellan synes af föregående framställning och framgår ännu
tydligare af 6 §, deri stadgas, att »blifver någor å förelagd tid ute, i then sak,
som genom offenteligit anslag å Rättens dör instemd är;» (se härom vidare 11
Kap. 4 § Rättegångs-balken och Kongl. Resolutionen den 29 Maj 1752) »håfve
sedan ingen talan theri, ehvad thet är kärande eller svarande.» Ligger fördelen
å någondera sidan, sä är det otvifvelaktigt, genom sakens natur, å kärandens,
sorn har att, utan afseende å svarandens önskningar, sjelf välja den för
sig lägligaste tiden fär rättegångens anställande.
Under sådana förhållanden är det emot svaranden särdeles obilligt och derjemte
emot andan i den qvarstående C § fullkomligt stridande, att, på sätt Utskottet
föreslagit, med ändring af 2 § i förevarande Kapitel, fråntaga svaranden
den honom deri tillerkända rätt att i sammanhang med ågången stämning få det
derigenom framställda anspråket slutligen afgjordt. Det tyckes icke vara för
mycket fordradt, att då käranden en gång sjelf beslutar sig för rättegång, han
4
Lag-VtslioUels Betänkande N:o 43.
skall hafva allvar dermed, så att, sedan svaranden användt stämningstiden till
det dermed afsedda ändamål att ordna sitt försvar, han äfven får begagna sig
1 o o o
deraf till gendrifvande af vederpartens anspråk, derest icke detsamma af käran
den
godvilligt öfvergifves.
I Lag-beredningens förslag är svaranden bibehållen vid nämnde förmån och
såsom anledning dertill uppgifver Utskottet, att den står i oskiljaktigt sammanhang
med den provokatoriska rättegång, hvars införande i vår lagstiftning Beredningen
förordat. Det torde likväl icke vara svårt att inse, af hvilken ojemförligt
större vigt omförmälda förmån är, der provokatorisk rättegång ej finnes,
d. v. s. der svaranden saknar rättighet att sjelf anställa rättegång för att blifva
fri från vederpartens förmenta anspråk.
Det af Utskottet åberopade upphäfvandet af stadgandet i 2 Kap. 5 § Utsöknings-Balken,
angående viss preskriptionstid i fråga om instämmande till Domstol
af sådane saker, hvilka hos Konungens Befallningshafvande blifvit tvistiga
förklarade, har ej med denna fråga att skaffa, så vidt ej en ansökan hos exekutor
om handräckning skall anses såsom en början till den sedermera vid Domstolen
utförda rättegången. En sådan åsigt, ehuru numera ej godkänd, var dock
ej främmande för 1734 års lagstiftare, och föranledde ©tvifvelaktigt desse, hvilka
hade för ögonen, att en påbörjad rättegång ej kunde slutas med att lenina rättsfrågan
in suspenso, att bestämma en viss tid, inom hvilken den hos Konungens
Befallningshafvande väckta talan borde hos Domstolen fullföljas. Nu går Utskottet
i sitt förslag så långt, att äfven rättegång vid Domstol kan anställas
utan att, trots ena partens yrkande, resultat i hufvudsak deraf följer; och med
detsamma Utskottet ur 12 Kap. 2 § Rättegångs-Balken utstryker det sista morn.,
utplånar Utskottet äfven de facto ur lagen hvarje hinder för en kärande part,
att när helst han så för godt finner, afbryta äfven en långt framskriden rättegång,
med utsigt för svaranden att ännu en eller annan gång få börja leken
ånyo, så framt han ej med uppoffringar vill köpa sig derifrån fri.
Jag tillstyrker vördsammast afslag å motionen.»
Lag-Utskottets Betänkande N:o 44.
Ank. till Exp.-Utsk d. 14 Sept. 1857, kl. 2 e. ml
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående kärandeparis skyldighet
att kungöra svaranden Under-Rätts uppskofs-bcslut.
Uti ett till Ilederv. Bonde-Ståndet ingifvet memorial har Riksdags-fullmäktigen
Olof Olsson i Olsäterstorp af Wermlands län förmält, hurusom vid Underdomstolarne
i så måtto förfares olika, då tvistemål, deri svaranden uteblifvit,
uppskjutes, att en del ålägger den, som kärar, att kungöra vederparten uppskofsbeslutet,
deremot en annan del ej meddelar ett sådant åläggande. Detta sednare
förfarande syntes dock vara mest öfverensstämmande med lagens mening,
sådan den är uttryckt i 12 Kap. 1 § Rättegångs-Balken, jemförd med 41 punkten
i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807; och som det förra vore ledande
tili besvär, kostnader och olägenheter för kärande-parten, har Olof Olsson yrkat,
det stadgas måtte: ratt, med ogillande af det hittills gängse bruket att ålägga
kärande-part kommunicera uppskofs-beslut med vederparten, hvad i ofvannämnda
författning är stadgadt ovilkorligen skall tillämpas på uteblifven svarande i tvistemål.
’:
Öfver detta yrkande, deri Riksdags-fullmäktige Olof Olsson i Olebyn af Wermlands
län och Nils sindersson från samma län instämt, har Lag-Utskottets
Utlåtande blifvit infordradt; men, efter pröfning af gjorda framställningen, anser
Utskottet densamma icke föranleda någon lagstiftnings-åtgärd.
Lagstiftaren bör nemligen, efter Utskottets åsigt, ej uppträda till häfvande
af domstolars olika förfaringssätt i annat fall, än det har sin grund i brist af
Ilih. till 11. Sl. Vrot. 1s:;c $ ISS7. 7 Sami -1 Afd. 22 Höft. 2
6
Lag-Utsliollcts Betänkande N:o 44.
lag eller i någon lagens otydlighet; och intetdera förhållandet inträffar i det nu
ifrågaställda hänseendet.
Motionären har sjelf angifvit de lagbud, som här utgöra rättesnöret. Uti
1 § af Rättegångs-Balkens 12 Kap. stadgas nemligen uttryckligen, att då domaren
uppskjuter någon sak, äro parterne skyldige att, utan ny stämning, till Rätten
komma å den dag, till hvilken saken blifvit uppskjuten; och 41 punkten
af 1807 års åberopade Förklaring uttalar klart den grundsats, att den, som en
gäng fått njuta sig till godo laga stämning eller eljest blifvit lagligen hörd,
bör uti allt hvad sedan förelöper i saken, iakttaga hvad lag i allmänhet stadgar
samt han eljest kan till bevakande af sin rätt finna för sig vara nödigt. Således
har käranden, då han, genom stämningen, uppfordrat svaranden till försvar
af sin rätt, icke vidare att iakttaga till bevarande af denna rätt. Sådant blir
svarandens egen sak; och påföljden af dennes uteblifvande kan följaktligen icke
för käranden medföra någon förpligtelse att ytterligare mana svaranden att sin
rätt bevaka. Denna grundsats är, på sätt anmärkt blifvit, klarligen i lag ut
tryckt;
och ett ogillande af det förfarande, som en del Under-Rätter i strid
deremot tillåtit sig, måste alltså ske i annan ordning, än den motionären ifrågasatt.
Utskottet tillstyrker alltså vördsamt,
att Olof Olssons motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 31 Augusti 1857.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
Lag-Utskottets Betänkande A:o is.
1
45.
Anlt. till Exp.-Utsk. d. 26 Sept. 1857, kl. 10 f. m.
Retänka/ide. i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående
antagande af en Förordning om verkställighet af
domar och utslag, meddelade af Norrsk Rätt och om det
biträde, sorn i andra afseenden bör lemnäs rättsskipningen
i Norrige.
Denna Nådiga Proposition, sorn af samtlige Riks-Stånden blifvit till LagUtskottet
remitterad, är af följande innehåll:
»Genom de af Kongl Maj:t under den 11 September 1818 för Norrige och
den l Juni 1819 för Sverige utfärdade förordningar, hafva föreskrifter blifvit
meddelade huru förfaras skall med sådane personers anhållande och tilltalande,
hvilka begå förbrytelser i ett af de förenade rikena, men derefter till det andra
afvika. I fråga om verkställighet i Sverige och Norrige af beslut, meddelade
utaf embetsmyndighet i det andra landet, och hvarigenom antingen någon kallas
att inställa sig inför embetsmyndigheten eller ock betalning af skuld eller böter
blifvit ålagd, saknas deremot stadganden helt och hållet. Med erinran om dc
ömsesidiga olägenheter, som häraf för de båda rikenas innebyggare förorsakas,
hafva derföre uti underdånig skrifvelse den 13 Augusti 1851 Rikets då församlade
Ständer hemställt, det åtgärder måtte vidtagas till beredande deraf, att frågorna
ej mindre om skyldigheten för hvartdera rikets innebyggare, äfvensom för
person, hvilken uppehåller sig i ettdera af dessa riken, att hörsamma kallelse,
utfärdad af embetsmyndighet i det andra, än ock om den exekutiva klåften af
Bih. Ull R. St. Prof. 1856 $ 1S57. 7 Sami. 1 Afd. 23 Haft. 1
q
Lag Utskottets Betänkande N:o 45.
ömsesidiga doniar och utslag tillhörande den enskilda eller allmänna rättens område,
blefve behörigen ordnade. Till följd häraf och då Kongl. Majit, lika med
Rikets Ständer, anser det vara af vigt att ändamålsenliga föreskrifter i omförmälda
afseenden varda, till undanrödjande af de nu genom saknaden deraf framkallade
olägenheter, intagna i båda de förenade rikenas lagar, har Kongl. Majit
åt en Kommittée, sammansatt af Svenske och Norrske män, uppdragit att uppgöra
förslag till stadganden i de af Rikets Ständer omnämnde ämnen samt
i sammanhang dermed upptaga och utreda frågan om de ändringar och tillägg,
som kunde anses erforderliga i de föreskrifter, som genom förordningarne den
11 September 1818 och den 1 Juni 1819 redan äro meddelade; och sedan bemälde
kommitterade, till fullgörande häraf, utarbetat och till Kongl Majit öfverlemnat
förslag till särskilda författningar för hvartdera riket om verkställighet af
beslut, utfärdade af embetsmyndighet i det andra riket, och om det biträde, som
i öfrigt inom hvartdera af brödrarikena bör det andras rättskipning lemnäs, samt
dessa förslag, efter undergången granskning, blifvit af Kongl. Majit godkända;
vill Kongl Maj;t, som till Norriges Storthing beslutat aflåta Nådig Proposition
om antagande af kommitterades för nämnda rike föreslagna författning, nu, under
förutsättning att denna Proposition vinner Storthingets bifall och med öfverlemnande
af kommitterades underdåniga Betänkande, föreslå Rikets Ständer att i
öfverensstämmelse dermed må såsom för Sverige gällande lag antagas följande
F«a*« raUnlug
om
verkställighet af domar och utslag, meddelade af Norrsk Rätt, och om det
biträde, som i andra afseenden bör lemnäs rättskipningen i Norrige.
Domar och utslag (Kjendelser), meddelade af Norrsk Rätt, må, såvidt de
stadga annat än straff, i Sverige bringas till verkställighet genom utmätning.
Till de från verkställighet undantagna straff räknas icke böter, der tillgång till
deras gäldande finnes.
Lika med Norrsk Rättsdom anses förlikning, afslutad inför Norrsk Förliknings-kommission
eller domstol, åtagande af böter i följd af Norrsk ernbets
-
1.
myndighets föreläggande och Norrska Regeringens Finans-Departements utslag i
tull-mål.
Om utmätning af böter förordne vederbörande Konungens Befallningshafvande
på begäran af Norrsk Amtman. Uti öfriga fall må utmätning sökas omedelbart
hos vederbörande Kronofogde eller magistrat.
Lag-Ulskollcts Betänkande N:0 43.
3
§ 3.
Den handling, på grund af hvilken utmätning sökes, skall vara försedd ined
Norrsk Amtmans intyg derom, att densamma är utfärdad i den form, som för
exekutionen erfordras, och derjemte:
i fråga om utmätning af böter, att domen, utslaget eller åtagandet eger
laga kraft (upaaankelig Retskraft);
i fråga om utmätning på grund af förlikning, att förlikningen enligt Norrsk
lag medförer exekution och
i hvarje annat fall, antingen att domen eller utslaget eger laga kraft (upaankelig
Retskraft), eller att handlingen eljest enligt Norrsk lag medförer exekution.
§ -i
A
dom eller utslag, som enligt Amtmannens bevis eger laga kraft, må utmätning
genast beviijas och fullbordas. Innehåller beviset icke intyg om laga
kraft, men att domen eller utslaget likväl, enligt Norrsk lag, medförer exekution,
må utmätning ej ske förr, än tre månader förflutit från den dag, domen eller
utslaget gäldenären kungjordes (forkyndtes). Kan denne ej visa, att han uttagit
stämning till högre Rätt om ändring af samma dom eller utslag, gånge utmätningen
då för sig. Visar han sedermera, att han inom eller efter nämnde tid
sådan stämning uttagit, förblifve utmätningen, så vidt den då verkställd är, ståndande
till dess saken i den högre Rätten afdömd varder. Tappar den, som ut
mätningen
sökte, gånge det utmätta åter. Vinner han, och är domen icke meddelad
af Höieste Ret, förblifve det utmätta ytterligare i qvarstad till dess tre
månader förflutit från den dag, Ofver-rättens dom gäldenären kungjordes (forkyndtes).
Förmår denne då ej visa, att han saken till Höieste Ret instämt, gånge
utmätningen utan uppehåll till fullbordan, der sökanden företett Öfver-rättens
dom så styrkt, som i 3 § sägs.
Om utmätning af böter på grund af åtagande vare lag, som om utmätning
å laga kraft egande domar och utslag är sagdt.
§ 5.
A förlikning, som angår penningars utgörande må der gäldenären ej visar,
att han uttagit stämning till Norrsk Öfver-rätt om förlikningens upphäfvande,
utmätning genast ske, men till godsets försäljning ej skridas förr, än sex må
nader
från förlikningens afslutande tilländagått. Ar utmätning företagen, men
gäldenären sedan visar, att lian inom sagde tid sådan stämning uttagit, förblifve
4
Lag-Ulskotlets Belänkande N:o 43.
utmätningen ståndande, och galle i thy fall hvad i 4 § om utmätning å domar,
som öfverklagas, sagdt är.
Der förlikning angår annat, än penningars utgörande, må utmätning ej ske
förr, än sex månader från förlikningens afslutande förflutit. Visas då eller sedermera,
att stämning till Ofver-rätt om förlikningens upphäfvande är inom nämnde
tid uttagen, förfalle all verkställighet.
Stämning om upphäfvande af förlikning vare utan verkan, der den sednare
än sex månader från afslutandet uttagen är.
§ 6.
Kungörande (Forkyndelse) i Norrige af dom eller utslag, hvarå verkställighet
i Sverige sökes, skall vara bestyrkt af ortens stäinningsmän (stsevnevidner).
Sker kungörandet i Sverige, bör domslutet genom stads- eller krono-betjent med
vittne, eller genom två nämndemän, tillställas den, hvilken domen lyder å.
Hafva ett år och sex veckor förflutit från den dag, å hvilken dom eller
utslag är afsagdt, deruti penningars eller böters utgifvande föreskrifves, må utmätning
på grund deraf ej ske, med mindre domen eller utslaget blifvit genom
nytt beslut åter försatt i exekutiv kraft.
Lag samma vare om Norrska Finans-Departementets utslag i tullmål, åtagande
af böter samt förlikning: och räknas tiden från den dag, utslaget gafs eller åtagandet
skedde, men i fråga om förlikning från den dag, som till dess fullgörande
finnes utsatt. Aro i samma förliknings-handling särskilda dagar för särskilda
fullgöranden bestämda, räknas tiden från en hvar af dem.
§ 8.
Ar gäldenärs bo taget under offentlig skiftes-behandling i Norrige, förfaller
den genom denna förordning nredgifna rätt till utmätning.
§ 9.
Ar någon i Norrige fälld till böter, som, till följd af bristande tillgång till
deras gäldande, med motsvarande fängelse skola aftjenas, och finnes han i Sverige,
då bör han, på vederbörandes begäran, utlevereras i öfverensstämmelse med
de uti Kongl. Förordningen den 1 Juni 1819 gitna föreskrifter.
Lag samma vare, der någon, som för förbrytelse varit till Norrsk domstol
instämd, sig ej inställt, och Rätten förordnat, att han herntas skall.
Lag Utskottets Betänkande N;o 43.
5
§ 10.
Der någon i Norrige till Svensk domstol skall instämmas, vare laga stämningstid
i allmänhet tre månader; men två månader, der stämning skall honom
delgifvas i ett Arnt, som med sina gränser möter det län, hvarest domstolen
finnes, och sex månader, då stämning skall någon delgifvas i Nordlanden eller
Finmarken, eller domstolen finnes på Gottland, eller i Norrbotten eller Westerbotten,
utan afseende på närmare eller fjermare afstånd emellan orterna.
Stämningen skall vara kungjord antingen genom de för stället antagna stämningsmän
(stsevnevidner), hvilkas egenskap såsom sådane då bör genom intyg
af Notarius Publicus vara bestyrkt, eller genom Notarius Publicus.
De härifrån afvikande stadganden i Kongl. Förordningen den 1 Juni 1819
varda härigenom upphäfda.
§ 11-
Ej må vid Svensk Domstol sak mot Norrsk man upptagas i andra fall, än
der Domstolen vore behörig om svaranden varit svensk: dock kan Norrman, som
någon tid i Sverige sig uppehåller, under denna sin vistelse derstädes, för gäld
eller annan förbindelse sökas vid Domstolen i orten.
Såsom vittne må ej någon instämmas från Norrige till Svensk Domstol.
§ 12.
I brottmål af ringare beskaffenhet, der den instämde sig ej inställt och i
Norrige sig uppehåller, pröfve Domaren, huruvida genom förhör med den tilltalade
vid domstol i Norrige, eller annorledes, tillräcklig upplysning i målet vinnas
kan. Finnes det; då må hemtning ej beslutas.
§ 13.
Vid Svensk domstol må i brottmål, som af Norrsk Rätt skola afdömas, förhör
med parter anställas; åliggande det Konungens Befallningshafvande att ej
mindre derom, än om förhör med vittnen i sådana mål, på begäran af Norrsk
Amtman, föranstalta.
§ 14.
Å handling, på grund hvaraf någon vill utmätning i Norrige söka, skall
Konungens Befallningshafvande i det län, der handlingen är utfärdad, på begäran,
efter förefunna omständigheter meddela intyg, att densamma är utfärdad i
G
Lag-Utskoileti Betänkande N:o 45.
den form, som för exekution erfordras, samt att och från hvilken dag det deruti
upptagna beslut vunnit egenskapen att medföra ovilkorlig exekution i öfverensstämmelse
med hvad i Svensk lag är stadgadt om beslut, sorn eger laga kraft.
Om expeditions-lösen och afgift för stämpladt papper vare lag samma.
A bötes-dom, som af Konungens Befallningshafvande till utmätning i Norrige
öfversändes, skall enahanda intyg om form och laga kraft af honom meddelas.
§ 15.
Vid utmätning af böter efter Norrsk Amtmans begäran ege annan ersättning
till förrättningsmännen ej rum, än för skjuts- och dagtraktamente såsom för extra
förrättningar i Statens ärenden.
Lag samma vare, då, på Norrsk Amtmans begäran, stämning delgifves eller
förhör med parter eller vittnen i brottmål anställes vid urtima ting, som för sådant
ändamål särskildt blifvit utsatt.
Om godtgörelse till vittnen i brottmål gälle hvad lag i Sverige stadgar.
Till de här nämnda ersättningar åt förrättningsmän och vittnen förskjutas af
vederbörande Landtränteri nödiga medel, hvilka godtgöras Svenska statsverket i
den ordning, som i Kongl. Förordningen den 1 Juni 1819 är stadgad.
§ 16.
Förestående stadganden träda i kraft från den dag, Kongl. Maj:t bestämmer,
sedan en motsvarande lag i Norrige blifvit antagen.
Derjemte har Utskottet erhållit del af ej allena Stats-Rådets och Högsta
Domstolens i ämnet hållna protokoll, än äfven komitterades i underdånighet afgifna
Betänkande, innefattande en utveckling af de grunder, på hvilka ifrågaställa
förslag hvilar; och får Utskottet, efter pröfning af frågan, deröfver afgifva
sitt utlåtande.
Behofvet af stadganden i den syftning, omförmälte förslag angifver, inses lätteligen.
Det samband, som emellan de förenade Rikena eger rum till följd af
icke mindre den politiska unionen, utan ock deras läge såsom grannstater, med en långsträckt
gräns, måste, i samma mån de gemensamma intressena utvecklas, framkalla
allt flere och mångfaldigare förbindelser och jemväl stridiga rättsanspråk,
för hvilkas afgörande domstolarnes anlitande är af nöden. Men på det att dessas
utslag skola ega någon betydelse, måste exekutiv kraft vara dem tillerkänd
inom hvartdera Rikets område. Rättsskipningen får eljest sken af betydelselös
-
Lag-Utskottets Betänkande JV.o 45.
het oell vanmagt, och i stället att befordra, bidrager den att undergräfva grannsämja
och vänskap emellan brödrafolken.
Inom de intill Norrige gränsande provinserne Wester-norrlands, Jemtlands,
Stora Kopparbergs, Wermlands, Elfsborgs, samt Götheborgs och Bohus Län
hafva också länge försports klagomål deröfver, att de af Sveriges domstolar meddelade
utslag och beslut saknade exekutiv kraft hos brödrafolket. Denna saknad
har ock gifvit anledning dertill att de verkställande Embetsmyndigheterna
inom nämnde län vid flere tillfällen till Kongl. Maj:t ingått med förfrågningar
om hvilka åtgärder borde vidtagas för att bringa laga kraftegande beslut rörande
Norrmän till verkställighet; och länets domstolar hafva ofta stadnat i förlägenhet
i följd af den ohörsamhet, som ostraffadt visats de af dem gjorde förelägganden.
Derföre understöddes äfven den motion, som föranledde Rikets Ständers i Nåder
åberopade skrifvelse af Riksdagsfullmäktige från de fleste af samma län.
I fråga om Domstolars och andra Embetsmyndigheters beslut vid inträffande
fall af icke kriminel natur saknas ock, på sätt i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
uppgifves, stadganden helt och hållet; och de, som afse frågor af berörde
natur, äro ej heller tillfyllestgörande.
Genom Kongl. Förordningarne den 11 September 1818 för Norrige och den
1 Juni 1819 för Sverige är väl medgifvet att förbrytare, som afvikit från det
ena till det andra Riket, »skola efter förbrytelsens beskaffenhet gripas och utlevereras,
eller instämmas, för att ställas till rätta inför behörig domstol.» Men,
om den tilltalade, ehuru behörigen stämd, uteblir från Rätten, så anvisar omförmälde
författningar, sådane de hittills varit förstådda, icke någon utväg, hvarigenom
han kan tvingas att hörsamma kallelsen, hvartill kommer att samma lagar,
hvilka icke tala om böters uttagande, efter den tolkning, som åt dem hittills
varit gifven, icke tillåta den sakfäldes utlevererande, för verkställande af det frihets-straff,
hvartill han i saknad af böter blifvit dömd. Häraf följer, att om den,
som i Sverige gjort sig skyldig till en förbrytelse, för hvilken han ej kan häktas,
begifver sig till Norrige, han antingen undgår att blifva fälld, enär, enligt
Svensk rättegångsordning, i brottmål icke må dömas tredskovis, eller, derest han
redan är fälld till böter, men saknar tillgångar i Sverige, blir faktiskt, ehuru ej
juridiskt, straff-fri.
En ändring af dessa förhållanden anser således Utskottet högst nödig; och
då flere af Europas samhällen redan sinsemellan träffat öfverenskommelser om ömsesidig
verkställighet af domar och andra beslut af embetsmyndigheter; då,
beträffande beskaffenheten af det i Nåder framlagda förslaget, Utskottet, vid granskning
deraf, funnit att detsamma är byggdt på grundsatser, som dels inom den
internationela rätten äro erkände, dels för de förenade Rikena redan vunnit tilllämpning
genom ofvan omförmälde Kongl. Förordningar den 11 September 1818
och den 1 Juni 1819; samt att de svårigheter, som mött till följd af olik
-
8
Lag-Utskottets Uetänkande N:o 43.
heterne i de begge Rikenas rättegångsordningar, blifvit i förslaget på ett tillfredsställande
sätt löste, hvilket, efter Utskottets omdöme, tillfyllest blifvit ådagalagdt i
det underdåniga, och bland Riks-Ståndens ledamöter utdelade Betänkande, som
äfven i öfrigt innefattar fullständig motivering för bestämmelserne i samma förslag,
får Utskottet, under den af Kongl. Maj:t i Nåder gjorda förutsättning att en med nu
ifrågaställde öfverens-stämmande lag varder i Norrige antagen, vördsamt tillstyrka:
a/t Rikets Ständer måtte bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande
Nådiga Proposition.
Stockholm den 4 September 1857.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1S57.
Lag-Utskottets Betänkande Jt/i 46.
1
M 46.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 2 Okt. 4857, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition angående utvidgad religionsfrihet och vissa dermed
gemenskap egande ämnen, än afven särskilda dermed
sammanhängande inom Riks-stånden väckta motioner.
Berörde af samtliga Riks-stånden till Lag-Utskottets behandling öfverlemnade,
samt af Stats-Rådets och Högsta Domstolens i ämnet hållna protokoll åtföljde, Nå
diga
Proposition har följande lydelse:
»Under de omsorger Kongl. Majit egnat åt brottmålslagens förbättring har
det icke kunnat undfalla Dess uppmärksamhet, att de stadganden, som i allmänna
lagen och särskilda från äldre tider tillbaka gällande författningar innefattas, rörande
de så kallade religionsbrotien, företrädesvis påkalla en förändring, för att bringas
till öfverensstämmelse med nuvarande tids tänkesätt och upplysning. Tillkomna
under tider, då begreppen om nödvändigheten af det borgerliga samhällets enhet
äfven i kyrkligt hänseende såväl hos oss, som i flera andra länder, alstrade och underhöllo
en ofördragsamhet i trossaker, hvilken måste betraktas såsom stridande mot
den protestantiska lärans väsende, kunna dessa lagstadganden ej vidare försvaras, se
dan
den åsigt, hvarpå de hvila, nästan öfverallt annorstädes och jemväl i de katolska
länderna måst gifva vika för en sednare tids begrepp om hvarje samhällsmedlems
rätt till samvetsfrihet och dermed förenad religiös bekännelsefrihet. Uti
16 § Regeringsformen har ock den grundsals blifvit uttalad, att hvarje svensk medborgare
skall vara berättigad att fritt utöfva den religion, till hvilken han sig bekänner,
så vidt han derigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse
åstadkommer; men denna grundsats har icke, efter hvad erfarenheten visat, uti lag—
skipningen ansetts kunna vinna den tillämpning, som man har anledning att antaga dermed
varit åsyltad, så länge det i allmänna lagen bestämda staftet för öfvergång från
lutherska läran till annan trosbekännelse fått oförändradt qvarstå. Den påföljd af
Bih. till R. St. Brot. 18S6 & 48S7. 7 Sami. 1 Afd. 24 Haft. 1
2
Lag-Utsknltels Betänkande M 4<>.
landsförvisning och förlust af all arfsrätt här i riket, som för sådan öfvergång stadgas
i 1 Kapitlet 2 § Kyrko-lagen och I Kapitlet 3 § Missgernings-balken, anser
Kongl. Maj:t, till följd häraf, böra försvinna, äfvensom och då ej heller med syftningen
af nämnda § i Grundlagen står tillsammans, att hinder lägges för svenska
kyrkans medlemmar att utom den offentliga gudstjensten sammankomma för gemensamma
andaktsöfningar, sa vidt ej vid dessa sammankomster något företages, som
strider mot ordning eller sedlighet, Kongl. Maj:t likaledes anser Plakatet af den 12
Januari 1726, angående förbud mot särskilda religionssammankomster, jemte de
flera föreskrifter, som i samma ämne blifvit meddelade, böra till ali kraft och verkan
upphäfvas.
Men ehuru Kongl. Majit finner de band, som våra lagar hittills lagt på religionsfriheten,
böra lossas och lemna rum för en efter nuvarande tids rättsbegrepp
lämpad fördragsamhet, hvilken vid minnet af fordna för allmän trosfrihet utkämpade
ärofulla strider höfves svenska nationen framför andra, har Kongl. Majit likväl icke
förbisett angelägenheten deraf, att å ena sidan den medgifna friheten icke må urarta
till sjelfsvåld hos lättsinnet, eller blifva en uppmuntran för ogudaktigheten att
förhärda sig i en otro, som söker undandraga sig ali inflytelse af det uppenbarade
ordet, och att å andra sidan fritt utrymme ej må lemnäs åt det af verIdsliga afsigter
ej sällan ledda omvändelsenitets försök att för sina villfarande lärosatser tillocka
sig anhängare.
Med afseende härå hafva i det lagförslag, som nu till Rikets Ständer öfverlennäs,
de inskränkningar i en obegränsad bekännelse- och lärofrihet, som för nämnde
ändamål synts lämpliga, blifvit intagna; och Kongl. Majit förmodar, att Rikets
Ständer i dessa stadganden skola finna ett bevis på den varsamhet, hvarmed Kongl.
Majit anser lagstiftningen böra gå tillväga i ett så ömtåligt ämne, likasom Kongl.
Majit hyser den öfvertygelsen, att med dessa stadganden svenska kyrkans bestånd
och nationens tillit till sanningen af denna kyrkas läror skola, under ett nitiskt presterskaps
ledning, lika litet hädanefter som hittills vara äfventyr underkastade.
I fråga om sättet huru de svenska medborgare, som vilja skilja sig från statskyrkan,
må ega alt ansluta sig till annat i riket befintligt tros-samfund eller bilda
särskilda församlingar, äfvensom i fråga om sådana församlingars förhållande till
statskyrkan och det borgerliga samhället, har Kongl. Majit för närvarande, och intill
dess sig visat i hvad mån mera omfattande stadganden kunna erfordras, ansett de
föreskrifter, som redan finnas gifna för fremmande religions-förvandter, kunna och
böra tjena (ill efterrättelse; dock har Kongl. Majit härvid funnit några få tillägg
nödiga, deribland det väsentligaste afser de barn, hvilkas föräldrar först efter barnens
födelse till annan trosbekännelse öfvergå. Ehuru i detta grannlaga ämne åsigterna
kunna vara delade, har Kongl. Majit likväl ansett öfvervägande skäl tala för
hvad förslaget i detta hänseende såsom regel innehåller, helst med den åt Konungen
lemnade rättigheten att tillåta öfvergång från svenska kyrkan äfven vid tidigare
Lag-Utskottets Betänkande M 46.
3
ålder, än den af lagen i allmänhet bestämda, tillfälle i allt fall gifves att vid sådan
tillåtelses meddelande fästa tillbörligt afseende å mera ömtåliga familjförhållanden.
Efter att hafva i ämnet hört Högsta Domstolen, vill Kongl. Maj:t alltså, med
bifogande af de i Högsta Domstolen och Stats-Rådet hållna protokoll, enligt 87 §
Regeringsformen, till antagande fram ; djande
FöBtati ning1,
angående utvidgad religionsfrihet och vissa dermed gemenskap egande ämnen.
Med upphäfvande af 1 Kapitlet 3 och 4 §§ Missgernings-balken, 4 Kapitlet
7 § Ärfdä-balken, 1 Kapitlet 2 § Kyrko-lagen och Kongl. Plakatet mot särskilda
religions-sammankomster den 12 Januari 1726, samt hvad för öfrigt såväl i sistnämnde
ämne, som angående ansvar för villfarande lärosatsers utspridande stadgadt
varit, förordnas som följer:
§ 4
Vill någon, som till svenska kyrkan hörer, derifrån öfvergå till annat kristet
religions-samfund, som i riket redan finnes eller framdeles med Konungens tillstånd
bildas, och låter han sig icke genom sin själasörjares förmaningar och undervisning
derifrån afrådas, må det honom ej vägras; gore dock om sitt utträdande ur svenska
kyrkans gemenskap anmälan hos pastor i den församling, han tillhör, för anteckning
i kyrkoboken, och vare, intill dess sådan anmälan skett, pligtig att i kyrkligt
hänseende ställa sig till efterrättelse de för svenska kyrkans medlemmar gifna
föreskrifter. Ej må öfvergång från svenska kyrkan till annan trosbekännelse tillåtas
den, som yngre är än aderton år, der ej Konungen, i särskilta fall, det vid tidigare
ålder medgifver.
§ 2.
Lärosatser, som mot den rena evangeliska lärans grundsanningar stridande äro,
må icke offentligen förkunnas eller på annat sätt, genom tal eller skrift, till de enfaldigas
förledande utspridas. Gör det någon, straffes med böter från och med
femtio till och. med trehundra riksdaler, eller med fängelse från och med två må
nader
till och med ett år; dock sker härigenom ej någon inskränkning i rättigheten
till fri religions-öfning, inom de särskilda religions-samfund, som i riket tillåtna
äro.
Reträdes någon, som till prest i svenska kyrkan antagen är, med villfarande
lärosatsers predikande eller utspridande, ansvare såsom för embetsfel.
Emot annan, än den, som till prest i svenska kyrkan antagen är, må åtal lör
villfarande lärosatsers utspridande ej ega rum, med mindre Konungens Justitie
-
4
Lag-Utskottets Betänkande JU 46.
kansler, efter erhällen underrättelse om saken och dess sammanhang, förordnat om
åtalets anställande,
§ 3-
Den, som genom bedrägliga medel, hotelser eller löften om timliga fördelar
söker förmå någon (ill affall från den rena evangeliska läran, vare, der gerningen
ej är efter annan lag belagd med högre straff, förfallen, första gången till böter
från och med etthundra till och med trehundra riksdaler, och hvarje gång det oftare
sker till fängelse från och med två månader till och med ett år.
Lag samma vare, om någon, hvilken af föräldrar eller målsman fått sig anförtrodt
att uppfostra eller undervisa barn, som tillhör svenska kyrkan, beträdes att
under utöfningen af sådant uppdrag bibringa barnet annan religionstro, än som med
den rena evangeliska läran öfverensstämmer.
§ 4.
Barn af svenska kyrkans medlemmar skall anses tillhöra samma kyrka, ändå
att föräldrarne, efter barnets födelse, till annan trosbekännelse öfvergå. Har blott
endera af makarne till annan troslära öfvergått, vare äfven om barn, som sedermera
i det äktenskap födes, lag, som nu sagdt är, der ej båda föräldrarne äro ense om
barnets uppfostran till annan religionstro, och derom inför vederbörande presterskap,
före barnets dop, afgifva uttrycklig förklaring, till anteckning i kyrkoboken.
§ 3.
Hvad i afseende på fremmande religions-förvandter hittills varit stadgadt och
icke genom denna författning blifvit ändradt, skall intill dess annorlunda förordnas
fortfarande tjena till efterrättelse, och jemväl ega tillämpning på dem, som från
svenska kyrkan till annan trosbekännelse öfvergå.
Ej skall någon på grund af sin trosbekännelse anses frikallad från efterlefnad
af rikets borgerliga lagar. Tillstädjer honom ej bans troslära att aflägga i lag föreskrifven
ed, då sådant erfordras, och är derom ej särskildt stadgadt, förordne
Konungen, sedan Högsta Domstolen blifvit hörd, huru förfaras bör.
S 6-
Rättigheten för svenska kyrkans medlemmar, att äfven utom den allmänna
gudstjensten sammankomma till gemensamma andaktsöfningar, skall vara fri och obehindrad,
såvidt oj vid sådan sammankomst företages något, som mot lag eller sedlighet
stridande är, eller eljest allmän ordning störer. Ej må dock vid religionsöfning,
som sker under annan, än vederbörande presterskaps omedelbara ledning, och
icke är att hänföra till enskild husandakt, tillträde vägras presterskapet i församlingen,
eller den offentliga myndigheten i orten, hvilken sistnämnde myndighet, i häp
-
Lag-Utskottets Betänkande J\s 46.
delse af inträffad olaglighet eller oordning, eger att, der så nödigt anses, sammankomsten
upplösa. Icke heller må så beskaffad sammankomst, hvarom nu sagdt är,
utan särskildt tillstånd hållas å tid, då allmän gudstjenst i församlingen förrättas,
vid påföljd af böter från och med Femtio till och med Ett hundra Riksdaler för
den eller dem, som föranstaltat sammankomsten eller dertill upplåtit hus, och till
högst Tio Riksdaler för annan deltagare.
§ 7.
Röter, som i denna författning finnas stadgade, beräknas i Riksmynt, och
skola fördelas till hälften emellan åklagaren och församlingens fattiga. Saknar don
bölfällde tillgång till böterna, skola de förvandlas till fängelse efter samma grunder,
som gälla för förvandling af böter enligt Utsöknings-balken.
§ 8.
Mål angående öfverträdelse af denna författning skola, med undantag af åtal
mot prest för embetsfel, upptagas och afdömas af allmän Under-rätt, samt dess
utslag, i händelse den för brott mot 2 eller 3 § tilltalade varder åt saken fälld,
Hof-rätts pröfning underställas.
§ 9.
Hvad i denna författning stadgas, gälle ej till rubbning af bestämmelse, som
i grundlag gifven är.»
De med denna Nådiga Proposition, efter hvad ofvan är antydt, sammanhängande
särskilde motioner, hafva blifvit väckta, inom Höglofliga Ridderskapet och
Adeln af Herr Friherre Lejonhufvud, R. A., Herr Carlheim Gyllensköld, H. A. O.,
och Herr Ribbing, A.; inom Högvördiga Preste-ståndet af Herr Biskop Thomander,
Herr Doktor Sandberg, Herr Prosten Ljunggren och Herr Prosten Almqvist; samt
inom Yällolliga Borgare-ståndet af Herr Rodell. Desse motionärer hafva nemligen
vidrört enahanda ämnen, som Kongl. Maj:t i Sin Nådiga Proposition, till hvilken
de följaktligen sig sluta. En gemensam pröfning är således af sakförhållandet påkallad.
Men derförinnan är en redogörelse för innehållet af omförmälda motioner
af nöden. Det anmärkes förthy hurusom det blifvit föreslaget:
a) af Herr Prosten Ljunggren: det måtte, för den händelse att religionsfrihet
och rättighet att ur statskyrkan utträda tillätes, varda stadgadt:
l:o »att anmälan hos Pastor om utträdande ur församlingen bör åtföljas
af anmälan om inträde i annat kyrkosamfund, hvilken Pastor
sedermera Konungens Befallningshafvande meddelar;
2:o att ingen öfvergång från statskyrkan må tillåtas, utan att den, som
önskar ur församlingen utträda, inför behörig myndighet visar sig
ega försvarlig kännedom af lutherska bekännelsen och dess stri
-
Lag- Utskottets Betänkande Jt/i 46.
digheter med det kyrkosamfunds bekännelse, till hvilken öfvergången
skall ske;
3:o att denna myndighet skall vara en jury, i hvilken församlingen väljer
3:ne ledamöter och den, som anmält sig vilja ur församlingen
utträda, äfvenledes 3:ne. Inför denna jury skall Pastor, dock utan
rätt att om kunskapen gifva vitsord, förhöra den till utträde anmälde,
och fordras två tredjedelar af rösterna för kunskapens underkännande;
4:o
att om kunskapen underkännes, må utträdet tillsvidare vägras; och
5:o att den prest eller föreståndare för dissenterande församling, som
lill församlingsmedlem emoltager luthersk »bekännare», utan att
sålunda skett, som här ofvan säges, och bevis derom företes, skall
vara förfallen till högre böter.»
af Herr Prosten Almqvist: att Lag-Utskottet måtte, vid utarbetande af
lag angående religionsfrihet, taga under ompröfning: »dels huruvida
och i hvad mån denna frihet bör sträcka sig till andra än dem,
som bekänna Christi lära, utan att vara medlemmar af statskyrkan;
dels huruvida icke, i förening härmed, en författning bör utfärdas,
som upplager och bestämmer de nya församlingarnes rättigheter och
pligter, efter föresyn af Norrska Dissenterlagcn af den 16 Juli
1845; dels ock hvilka ansvarsbestämmelser å proselytmakeri böra
stadgas, helst erfarenheten gifvit vid handen, att den Norrska lagens
17 §, som med böter och fängelse belägger en hvar, som
genom löften af timliga förmåner, bedrägliga medel och lockelser
söker förleda någon från en trosbekännelse till en annan, icke förmått
skydda Norrige från Romersk-katolsk missionsverksamhet.»
af Herr Biskop Thomander: att om än det i Missgernings-Balkens 1 Kap.
bestämda landsförvisningsstraff skulle upphäfvas, det i allt fall måtte
stadgas att derest den, hvilken utom riket född är, beträdes med
utspridande af fremmande och villfarande lärosats, han skall, utom
det ansvar, hvarmed proselytmakeri komme att beläggas, mista för
månen
att i riket vistas, ändå att han svensk medborsarerätt åt
7
O
njuter.
af Herr Bodell: att 16 § Regeringsformen, sådan den vid jemförelse af
Augsburgiska bekännelsen uppfattas bör, måtte återställas till sin
helgd och praktiska verksamhet, och religionsfrihet, under vilkor,
nämnde grundlagsbud bestämmer, alltså medgifvas, samt att en fullständig
revision af hela Kyrkolagen med alla kyrkliga och borgerliga
författningar och föreskrifter, så vidt de ej med religionsfrihetens
Lag-Utskottets Betänkande JU 46.
i
grundsats låta sig förena, måtte i följd deraf verkställas, eller, om
en sådan revision ej skulle af Utskottet medhinnas, Konventikelplakatet
och Sacramental-lagen åtminstone upphäfvas, under förklaring:
att dop eller confirmation i statskyrkan icke erfordras för
lysning till äktenskap elfer för att blifva befordrad till sådane yrken
eller tjenstebefaltningar, hvarom i grundlagen ej stadgadt är,
dock att de sökande kunna redogöra för sin Cbristendomskunskap
efter Lutheri lilla Cateches, såvida de icke tillhöra annan tillåten
religionsbekännelse och i dess samfund upptagne äro.
e) af Herr Bibbing: att 2 § i Missgernings-Balkens 1 Kap. malte återstäl
las
till sin ursprungliga lydelse och Kongl. Förordningen den 7
Mars 18SS, som till sitt innehåll förändrar samma lagrum, och
som innefattar den så kallade sacramental-lagen, alltså upphäfvas,
enär denna lag vore ej allenast till sin grund oriktig, utah äfven
otydlig.
f) af Herr Friherre Lejonhufvud: att en författning måtte utfärdas af följande
innehåll:
»Rättigheten för Svenska kyrkans medlemmar att, äfven
utom den offentliga Gudstjensten, sammankomma till gemensamma
andaktsöfningar, skall vara fri och obehindrad, så vidt vid sådan
sammankomst ej något företages, som mot lag eller sedlighet stridande
är eller eljest allmän ordning störer; Och varder i följd
häraf Kongl. Plakatet den 12 Januari 1726 mot särskilda reli—
gions-sammankomster lill all kraft och verkan upphäfdt tillika med
öfriga i samma ämne meddelade föreskrifter.
Ej må dock vid sammankomst för religionsöfning, som sker
under annan än vederbörande presterskaps omedelbara ledning och
ej är att hänföra till enskild husandakt, tillträde vägras Presterskapet
i Församlingen eller den offentliga myndigheten i orten eller
staden, hvilken sistnämnde myndighet vid inträffad olaglighet eller
oordning eger att, der så nödigt anses, sammankomsten upplösa.
Ej heller må så beskaffad sammankomst, som nu sagd är, utan
särskildt tillstånd hållas å den tid, offentlig Gudstjenst i församlingen
förrättas, vid påföljd af böter från och med femtio till och
med Ett hundra R:dr R:mt för den eller dem, som sammankom
sten
föranstaltat eller dertill upplåtit hus, och till högst 10 R:dr
samma mynt för annan deltagare.»
g) af Herr Biskop Thomander: att det, med uppbiifvande af Konventikel
plakatet,
måtte stadgas som följer:
Lag-Vtskollels Betänkande Jtf 46.
s *•
»Den Christliga andaktens rätta öfning skall presterskapet genom
undervisning och förmaning söka upprätthålla och befrämja.
§ 2.
Presterskap och Kyrkoråd åligger att tillse att okunnige eller
eljest obehörige personer ej måge såsom lärare eller andelige ledare
i församlingen uppträda eller der sig innästla: sker det ändå, anir.
äle saken hos Domkapitlet.
S 3
Finnes lekman hafva utom den socken, dit han hörer, inför
större eller mindre folksamling och ej blott vid enskildt samqväm,
föredrag hållit, som till den Heliga skrifts förklaring syftade, utan
iakttagande af 5 § 19 Kap. Kyrkolagen; , då skall kyrkoherden i
den församling, der föredraget hölls, honom förekalla och till sin
rätta själasörjare hänvisa, så ock den själasörjare om förloppet underrätta.
Förfare då kyrkorådet i hans socken efter hvad i Kongl.
Förordningen den 29 Augusti 1841 sägs.
Vederbörlig myndighets intyg om godkända theologiska insigter,
ådagalagda högst ett år innan föredraget hölls, gälle i detta
mål för godt och trovärdigt vittnesbörd.
Huru förhållas bör med den, som utsprider villfarande lara, är
särskildt stadgadt.»
Herr Doktor Sandberg: »att alla sådana föreskrifter måtte upphäfvas,
som kunna tydas och tillämpas såsom förbud för lutherska kristna
att komma tillhopa uti enskilda hus och uppbygga hvarandra med
bön och sång och betraktandet af Guds ord i den Heliga skrift
och andra lutherska kyrkans renläriga böcker»; äfvensom att det
måtte dels stadgas:
o »att statskyrkans prester må vara både berättigade och förpligtade
att, der sådant enträget önskas och begäres, vid dop, skriftemål
och nattvardsgång, äfven då de förrättas offentligen i kyrkan, begagna
gamla handboken af 1693 och tillika tillåta bruket af gamla
Psalmboken och Cathechesen, jemte de nya»; dels ock tillåtas hvilken
prest som helst att, på anmodan, döpa barn och meddela nattvarden
åt personer, hvilka tillhöra annan församling, än den, i hvilken
han tjenstgör; — hvarförutan Herr Doktorn, enär den verlds
liga
-
Lag-Utskottets Betänkande JYS 46.
9
liga maktens biträde emot de andligt oroliga och förvillade, efter
bans åsigt, ej borde i annat fall påkallas, an der verklig lagöfverträdelse
blifvit begången, helst det tillhörde presterskapet att söka
återföra de förvillade, hemställt, om icke, för den händelse att nå
gon
församlings prester icke förmå leda der uppkomna andliga rörelser,
»Stifts—styrelsen må dit sända sådane ordinerade lärare, hvilka
äro utrustade med utmärkta gåfvor både af nåden och naturen,
samt såmedelst kunna vinna det upprörda folkets förtroende.» Och
af Herr Carlheim Gyllensköld, »att Rikets Ständer må, för deras del, besluta
en författning, hvarigenom stadgas, att, när sådant i följd af samvetsskäl
begäres, Prest må ega, efter samråd med sin Biskop, att
vid embetsförrältning undantagsvis begagna den så kallade gamla
Kyrkohandboken, Psalmboken och Cathechesen, intill dess andra sådana
kunna, efter behörigt godkännande, varda af Svenska församlingen
allmänneligen antagna.»
Vid granskning af de sålunda till Utskottet remitterade förslag och framställningar,
finnes emellertid hurusom till Utskottets besvarande blifvit framställda två
väsendtligen skiljaktiga frågor, den ena angående utvidgad religionsfrihet, och den
andra om en större frihet inom den bestående Svenska kyrkan, eller den s. k.
stats-kyrkan, än som nu är medgifven; Och då dessa frågor kunna och böra särskildt
besvaras, upptager Utskottet till en början den
Om utvidgad religionsfrihet.
Det är äfven denna fråga, som företrädesvis ådragit sig den allmänna uppmärksamheten.
Folkets religiösa lif utgör ock den yttersta grund, hvarpå samhället
hvilar. Störes detta lif obetänkt, svigtar lätt grunden och samhället rubbas i sina
fogningar. Då Kongl. Maj:t vid början af innevarande riksmöte hälsade Ständerna
med tillkännagifvande af den. afsigt, som genom ifrågavarande Nådiga proposition
blifvit förverkligad, gafs derföre i och dermed ett lystringsord till ett helt folk;
Och frågans betydelse har ej eller kunnat undfalla Utskottet,
Att åsigterna i denna del ej äro inom representationen eniga, derom vittna
de flera yttranden, sorn den Nådiga propositionen inom Riks-stånden framkallat.
Emellertid har större delen af dem, hvilka understödt det Nådiga förslaget härutinnan,
på sätt i Kongl. Maj:ts Nådiga proposition äfven blifvit antydt, förmenat,
att fråga nu ej skulle vara om införande hos oss af en ny grundsats, utan endast
Bih. till R. Sit. Pro t. 1836 & 1857. 7 Sami. 1 Afd. 24 Baft. 2
lo
Lag-Utskottets Betänkande JV? 46.
att göra en redan i statsförfattningen erkänd grundsats lefvande; Och till stöd derför
har man sökt visa, att religionsfriheten blifvit genom Regeringsformens 16 §
tillförsäkrad Svenska folket; att de stadganden i 1 Kap. Missgernings-Balken, hvilka
bestämma straff för affall från den evangeliska läran och för utspridande af deremot
stridande lärosatser, i följd af nämnde grundlagsbud rätteligen till all verkan
förfallit, samt att ett upphäfvande deraf således blott skulle innefatta en bekräftelse
på folkets i grundlagen tillförsäkrade frihet; — Men huruvida en sådan frihet
verkligen blifvit medgifven genom grundlagens omförmälde § har dock blifvit ifrågasatt.
Yäl innehåller densamma bland annat att »Konungen bör ingens samvete
tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion,
så vidt han derigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse
åstadkommer»; men då man, å ena sidan, velat se en fullkomlig frihet uti ifråga—
ställde hänseende härigenom proklamerad, har man deremot, å den andra, ansett
åberopade, ord, betraktade i det sammanhang, hvari de förekomma, ej kunna tydas
annorlunda än såsom ett uttryck af den tolerans, som förut var fastställd genom
lag och således ej såsom en utvidgning eller lossande af de band, som lagen i öfrigt
pålade.
Redan 1686 års Kyrkolag, som förklarade att den Evangeliska Lutherska läran
borde af Svenska folket bekännas, stadgade i 5 § 1 Kap., att de af annan
religion, hvilka förut funnos i Riket eller efteråt kunde dit inkomma för krigstjenst
eller för att drifva handel, köpenskap, handtverk eller annat näringsmedel, ägde så
länge de stilla och utan förargelse lefde, uti sin religion blifva; Och den frihet,
som således medgafs främmande religionsbekännare utvidgades sluteligen, i enlighet
med 1779 års Ständers beslut, genom Kongl. Maj:ts Nådiga kungörelse den 24
Januari 1781, som förunnade en fri religionsöfning åt våra kristna trosförvandter
här i riket och deras efterkommande. Politiska rättigheter blefvo emellertid dem
jemväl beviljade. Men på samma gång de hade blifvit Svenska undersåter ägde de
ock rätt till det skydd äfven i religiöst hänseende, som hvarje annan Svensk man;
Och' det är ett sådant skydd, sorn man ansett dem vara förbehållet i grundlagens
ofta nämnde §, som, påminnande om den äldre Konungaförsäkran, ej eller syntes
hafva för ändamål att fastställa några nya rättigheter åt folket, utan blott att försäkra
detsamma derom att deras i lag grundade rättigheter skulle af Konungen
upprätthållas och skyddas, och ej af Honom kränkas. Den religiösa frihet lagarne
medgåfvo, om än inskränkt, var en biand dessa rättigheter; Och derför ålades
Konungen att »skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion, så vidt lian
derigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer.»
Att meningen varit annan framstår ej eller såsom ovillkorligt ur sjelfva ordalydelsen.
Visserligen blef religionsfriheten, enligt den nyare tidens åsigter, såsom
en af menniskans dyrbaraste rättigheter i särskilde länder fastställd i sjelfva statsförfattningen,
eller med andra ord antagen såsom en statsgrundsats; men om än
Lag-Vtskollclt Betänkande Jt? 46.
11
de idéer, som härvid gjorde sig gällande, hade framträngt till Norden; om än de
inverkade på den statshvälfning, derigenom Svenska folket återeröfrade en af envåldsmakten
våldförd frihet, vittna likväl företeelserne under det halfva sekel, som
sedermera förflutit, som skulle detta folk ej velat vinna samma frihet med uppoffring
af det skydd de städse i lagarne egt för sin religiösa lära, för den religion,
för hvilken det kämpat och blödt och för den tro det från fädren ärft.
Dessa företeelser låta svårligen på annat sätt sig förklaras. Det är nemligen
bekant, hurusom Rikets domaremakt, utan hinder af Regeringsformens 16 §, tillämpat
den för affall från vår rena evangeliska lära och utspridande af villfarande
lärosals i 3 och 4 §§ af 1 Kap. Missgernings-Balken stadgade påföljd; Och de
enstaka röster, som inom representationen blifvit höjde, för att få dessa sednare
lagrum upphäfne, såsom stridande mot gällande grundlag, hafva jemväl varit fruktlösa.
Det är följaktligen en traditionell uppfaftning af lagarnes tolkare och tillämpare,
godkänd af den statsmakt, från hvilken omförmälde lag utgått, som lägger
hinder i vägen för antagande af den vidsträcktare betydelse, man sökt inlägga i
samma lag; men deraf följer att Utskottet har att yttra sig om religionsfrihetens
grundsats bör, på sätt det blifvit föreslaget, hos oss vinna inrymme och således
huruvida man nu bör öfvergå frän tolerans för andra bekännare till en fullständig
religionsfrihet.
Om man vid ordnandet af menskliga angelägenheter ensamt hade att fästa
sig vid grundsatser; om man dervid kunde lemna erfarenhetens läror å sido, så
synes någon tvekan i förevarande hänseende ej böra uppstå. Religions- eller samvets-frihet
d. v. s. menniskans frihet att i sin tro och i sitt förhållande till Gud, följa hvad
samvetet och den egna öfvertygelsen bjuder, innefattar nemligen en af de stora sanningar,
som ej kunna jäfvas. Men liksom allt menskligt är begränsadt, så förekommer
äfven den gudomliga sanningen, tillämpad på bestående menskliga förhållanden,
blott sann i sin begränsning. Genom dessa förhållanden brytas de strålar,
hvilka sändas af sanningens ljus, hvilket eljest lätt varder förtärande, på samma
sätt som ljuset förbländar ögat, om det ej är beredt på dess emottagande.
Det är alltså en oföränderlig lag, som manar lagstiftaren, att med varsamhet
gå till väga vid sambällsinrättningarnes utbildning. Han måste väl oaflåtligt sträfva
att dervid göra sanningen gällande; men ban får icke förgäta att blott det i
verkligheten bär sanningens prägel, sorn i sina följder är välgörande, samt att han
följaktligen ej för en grundsats får uppoffra det närvarande; Och minst är det honom
tillåtet att åsidosätta denna varsamhet, då fråga är om ett folks andeliga lif.
Att hos oss vårda detta lif har blifvit den Svenska kyrkans uppgift. Hon har
att bevara de former, hvari lifvet uppenbaras. Och det skydd denna kyrka i lagen
erhållit är således ett skydd för den troslära, som i sekler lyckliggjort Sveriges
folk. Hon skulle eller borde kunna betraktas såsom delta folks andliga föreningspunkt
-t- såsom ett inbegrepp af den upplysande och försonande kraft, som utgör
12
Lag-Utskottets Betänkande M 46.
all verklig förenings vilkor. Huruvida hon motsvarar denna sin bestämmelse är
åter en annan fråga; men om sjelfva den grundtanke, hvarpå kyrkan hvilar, synes
meningarne ej böra vara delade.
I statskyrkan har man emellertid trott sig finna en emot protestantismens
innersta väsende stridande institution, såsom innefattande ett tvång på den taukeoch
tros-frihet, hvarför Luther uppträdde och sorn utgjorde vilkoret för det andliga
lifvet. Men den ställning kyrkan intagit förklaras ur sakens egen natur. — I
den första uppsvallningen, eller då själen helt och hållet är genomträngd af tron,
omfattas begärligt hvarje form, som ger uttryck åt den andakt, sorn bor i bjertat.
Hos kommande slägter åter begynner traditionens makt. Aktningen för hvad, som
varit, blir då en del af tron sjelf; — behofvet af en auktoritet, som fastställer
lära och kultus uppstår; Och dermed erhåller kyrkan lätteligen ett välde öfver de
troende. Men detta sker alltså icke på tvångets väg, utan genom den lefvande
traditionens makt; och från denna makt kan ej något menskligt samhälle sig frigöra.
Den gifver fasthet och helgd åt del bestående; och hvarje våldsamt afbrott
har, enligt historiens vittnesbörd, skakat samhället i sina grundvalar.
Det är ock under en våldsam samhällsskakning, som idéen om en allmän
tanke- och tros-fribet först sökte blifva en verklighet. Men blickar man tillbaka
på denna verldshistoriska, denna den nyare tidens mest betydelsefulla tilldragelse, finnér
man likväl en strid under andra förhållanden än våra. Man skådar ett folk, kämpande
emot verldsligt och andligt förtryck, gå segrande ur striden och söka att på
allt sätt befästa segrens frukter. Det var en kamp icke blott om social frihet,
utan äfven emot en kyrka, som alltid hade varit ett villigt redskap i maktens hand,
alltid visat sig fiendtlig emot folkfriheten. Men med politisk frihet sammanföll i
följd deraf begreppet andlig frihet; Och dermed utgick stridsropet till folken.
Det dröjde likväl innan man lyssnade till detta rop i Norden; men det skedde
dock omsider; Och följden var i Norige 1845 års dissenter-lag samt i Danmark
den år 1848 beviljade religionsfrihet. Huruvida behofvet tvingade härtill hos brödrafolket
må vara oafgjordt; men i Danmark ingick religionsfriheten i den politiska
frihet, som folket förvärfvade. Ännu har man emellertid ej kunnat spåra verkningarne
af dessa tilldragelser; men den, som gifvit akt på företeelserne inom andra
protestantiska länder, bos hvilka religionsfrihetens grundsats blifvit erkänd, han har
nogsamt insett hurusom ett sådant spelrum aldrig lemnäs obegagnadt af en emot
protestantismen städse fiendtlig makt, som oaflåtligen sträfvar att blifva den allena
herrskande, liksom den kallar sig den allena saliggörande, men städse uppträder
såsom en kämpe för samvetsfrihet och tolerans eller för idéer, hvilka den, efter
uppnått mål, genom den mest tryckande intolerans aldrig drager i betänkande att
förneka, och hvilken makt har sin styrka i den tålsamma ihärdighet, hvarmed den
söker sitt mål; — och han är således icke obekant med de faror, som hota den
Lutherska kyrkan, samt dermed sjelfva samhället, der denna makt lyckas vinna insteg.
Lag-Utskottets Betänkande M 46.
45
Pä sätt redan är antydt, utgör nemligen folkets andliga lif samhällets grund.
I den mån detta lif störes, i den mån folkets andliga krafter splittras, i samma mån
försvagas onekligen samhället. Derföre är kyrklig enhet så önskansvärd. Ty likasom
religionens makt utöfvar det största inflytande på menniskorna, så är likstämmighet
i tro och lära det starkaste, mest förenande och upprätthållande band; och det
har varit en full insigt härom, som gjort den svenska kyrkan till ett mål för Statens
skyddande makt och lagarnes hägn.
Är det emellertid skäl att nu blottställa denna enhet, denna kyrka för de vådor,
hvilka äro att befara, derest omförmälde grundsats varder i lagstiftningen adopterad
och Staten dermed undanrycker kyrkan det skydd, hvarmed hon i sekler varit
omgärdad?
Här om någonsin är det af vigt att taga våra egna förhållanden i betraktande;
att framförallt gifva akt på föreställningssättet hos det folk, hvars andliga lif
kyrkan har att vårda; och att således ej låta sig dåras af grundsatsens allmänliga
sanning eller svagt gifva efter för yttre påtryckningar eller omdömen från håll, der
det egendomliga hos Sveriges folk, och i dess inre förhållanden ej kan och ej eller
synes vara fördomsfritt uppfattadt.
Blickar man nu omkring sig, så kan icke motsägas att man erfar en andlig
rörelse och en oro inom kyrkan, som hon ej synes mäktig att bekämpa. Men
hvarthän syftar denna rörelse? hvadan kommer denna oro? Tränger man ned i djupet,
så upptäcker man snart alt striden i sjelfva verket icke rörer det väsendtliga
eller sjelfva den lära kyrkan bekänner, utan de former hvari läran oss kungöres.
Man linner hurusom folket allt mer och mer vaknar till en innerligare tro, till
en sannare gudsfruktan, med ett ord, hurusom ett djupare religiöst lif synes uppspira;
och det är detta lif sorn nu påtränger samt ropar på tillfredsställelse, på
lossande af former, hvilka hindra den andliga rörelsen och på en frihet, hvilken
kyrkans nuvarande författning ej medgifver. Deraf oron i sinnena. Men det är
således icke sjelfva kyrkan i sin grund, som är angripen, utan de former, genom
hvilka hon har att verka.
I all andlig rörelse ligger dock en böjelse till öfverdrift. Den ölvergår snart,
serdeles då den anser sig röna motstånd, till svärmeri, till fanatism. Man förbiser
då lätt det hufvudsakliga för det uuderordnade; och derföre kommer denna rörelse
omedvetet i kampen emot det onda att omstörta det goda. Deraf torde man till
hufvudsaklig del kunna förklara orsaken tili de rop på religionsfrihet, som bos oss
låtit sig förmärka; och deri finnér man ock en förklaringsgrund dertill, att flera
separerat sig från kyrkan. Någon allmännare benägenhet till skiljaktighet i fråga
om lärans grundbegrepp saknas emellertid; och minst är den af det omfång och
den beskaffenhet, att man derföre nödsakas blottställa sjelfva kyrkan, och dermed
uppgifva en med vårt samhälle, vår historia och våra minnen innerligt införlifvad
grundsats.
14
Lag-Utskotlels Betänkande J\ts 46.
Man har emellertid hört påstås att enda medlet att återgifva lifskraft åt kyrkan,
vore religionsfrihet, såsom innefattande det enda verksamma väckelsemedel; men
då man vill bota en sjukdom, synes man i första rummet böra uppsöka hvari sjukdomen
består eller hans orsak; och orsaken till svenska kyrkans anmärkta maktlöshet
är ofvan angifven. De hinder, som förefinnas emot ett friare lif derinom, och
hvilka till en väsendtlig del hafva sin rot i kyrkans, på en förfluten tids åsigter,
grundade organisation, böra undanrödjas; — och lifvet. återkommer. Medlet blir
då icke upplösande, utan ger kraft och stvrka, och gör kyrkan mäktig af ett motstånd
emot yttre fiender, hvilka hon i närvarande ögonblick ej torde kunna bekämpa
och hvilkas utmanande till kamp således fruktansvärd! nog kunde medföra vådor
för både kyrka och folk, hvars föreställningssätt i denna fråga desto mindre torde
kunna betviflas, som det klart uttalades af folkets sist samlade Ombud genom deras
ogillande af ett då gjordt försök att här i landet få religionsfrihetens grundsats
tillämpad.
Att denna folkets opinion under den korta tidrymd, som sedermera förflutit,
förändrats, kan svårligen antagas. Detta folk, som alltid varit färdigt att draga i
härnad för sin troslära, har ock städse betraktat densamma såsom det dyrbaraste
arf fädren lemnat; och nyssnämnde opinion kan ej tydas annorlunda än såsom ett
bevis derom att folket fortfarande med lika ömhet vårdar sig om detta arf.
Dessa tänkesätt anser Utskottet ej kunna lemnäs utan uppmärksamhet vid frågans
bedömande. Att en och annan hyser en olika åsigt, minskar icke styrkan af
hvad det stora flertalet tänker. Tilläfventyrs stundar dock den tid, då lagstiftaren
äfven hos oss tvingas, att gifva tillämpning ät en grundsats, hvars allmänna sanning
icke betager densamma dess egenskap att under vissa förhållanden vara upplösande;
— men detta tvång kan, med afseende å ofvanomförmäldte förhållanden, icke antagas
nu vara så förhanden att den svenska kyrkan, i dess befintliga tillstånd, måste
blottställas för faror, som skulle hota att undergräfva samma kyrka och dermed
tillintetgöra den religiösa enhet, som utgjort och ännu, det måste medgifvas, utgör
en af fosterlandets mäktigt uppehållande krafter.
Intill denna tid synes alltså saken böra anstå, såsom hvarken påkallad af nödvändighetens
oemotståndliga makt eller förberedd i folkets sinnen eller kyrkans författning,
hvilken, hvilande på åsigter, som ej öfverensstämma med nutidens, åt folket
ej inrymmer ett tillfälle att gifva den kraft åt deras önskningar i frågor rörande
dess andliga lif, som försäkrar kyrkan om del understöd i allmänna opinionen,
som åt henne förlänar nog styrka, att kunna trotsa de stormar, som ett lössläppt
sekt- och parti-väsende skulle väcka. Det är emellertid ett sådant tillfälle, som
Utskottet har för afsigt att bereda, genom det förslag till allmänt Kyrkomöte, hvilket
i nästföljande betänkande framställes.
Men ehuru Utskottet således, med hänsigt till våra förhållanden och tänkesättet
hos det folk, hvars väl i första rummet måste af Utskottet tagas i betraktande, ej
Lag-Utskottets Betänkande M 46.
anser sig böra understödja de förslag om en utvidgad religionsfrihet, som nu blifvit
framställda, har likväl Utskottet funnit någon mildring af den lag, som har till
ändamål att skydda vår kyrka, kunna och böra ega rum. Denna lag återfinnes i
4 § 7 Kapitlet Ärfda-balken, 1 Kapitlet 2 § Kyrko-lagen och 4 Kapitlet 3 § Missgernings-balken,
som bjuda, att den, som faller af från vår räta evangeliska lära
och träder till en villfarande, skall forvisas riket, med förlust af rättighet att här i
riket njuta arf.
Man har visserligen satt i fråga, huruvida någon verldslig påföljd kan anses
lämplig för den händelse berörde lagrum afse, men enligt hvad antydt blifvit, är
det just genom den påföljd, som lagen härutinnan bestämmer, som samhället söker
skydda sin kyrka mot religionsfrihetens vådor. Uppträder ej lagen, så upphör skyddet;
och friheten vore dermed i sjelfva verket medgifven.
Genom andliga medel kan behofvet af lagens uppträdande väl aflägsnas, rörel
serna
inom kyrkan stillas, men de undanrödja dock icke nödvändigheten af lagens
skydd. Ingen lärer emellertid vilja motsäga att häri ligger ett tvång på den naturliga
friheten; ty hvarje inskränkning inuebär ett sådant tvång; men inskränkningar
äro oskiljaktiga från det menskliga samhället, och i hvart och ett måste de lämpas
efter de grundsatser, hvilka blifvit erkände såsom villkor för samhällets välbefinnande.
Ur denna synpunkt synes våra lagstiftare hafva utgått då de fastställt nu ifrågavarande
påföljd. Vår trosläras upprätthållande var grundsatsen. I denna lära såg
man samhällets förnämsta bålverk, och derföre ville man aflägsna den, hvilken man
ansåg sjelf hafva skiljt sig från samhället genom ett offentligt förnekande af de vig—
tigaste sanningar, på hvilka samhället grundat sin tillvaro och såmedelst sönderslitit
det heligaste band, som dermed förenade honom.
Huru man emellertid må bedöma påföljden af förvisning ur landet, så lärer
någon tvekan ej kunna uppstå derom, att om en påföljd i förevarande fall skall
ega rum, någon med sakens eget väsende mera öfverensstämmande svårligen kan
upptänkas; och, på sätt Utskottet redan yttrat, kan all påföljd här ej borttagas, utan
att uppgifva sjelfva grundsatsen, hvilket dock, efter Utskottets ofvan yttrade åsigter,
ej för närvarande bör ifrågakomma.
Den mildring, som, enligt Utskottets omdöme, i omförmäldte hänseende bör
ega rum, rörer följaktligen förlusten af rättigheten att här i riket taga arf.
Denna påföljd är hvarken behöflig eller förenlig med tänkesätten. Rättigheten
att här taga arf tillkommer ock andra än svenska medborgare; och derföre synes
hvad lagen härom innehåller jemväl böra utgå. Af sådan anledning är det förslag,
som, under litt. A här nedan öfverlemnas till Rikets Ständers bedömande, upprättadt,
och hvilket förslag således innefattar den enda modifikation, hvartill de angående
en utvidgad religionsfrihet gjorda framställningar, efter Utskottets åsigt, för
närvarande böra leda
-
16 Lag-Utskottets Betänkande jU 46.
Sedan Utskottet sålunda uttalat sin öfvertygelse i den första af de frågor, soto
blifvit framställda till Utskottets besvarande, återstår den andra eller den
Om friheten inom den svenska kyrkan.
Uti det föregående har Utskottet antydt behofvet af ett friare utrymme för det
andliga lifvet, än denna kyrkas författning nu medgifver. De som med uppmärksamhet
följt de religiösa rörelser, som särdeles under sednare decennier bos oss
uppenbarats och alltjemt vuxit i omfång, hafva ej heller kunnat med likgiltighet
betrakta dessa rörelser, ej vara blinda för de faror för kyrka och samhälle,
som deraf kunde blifva en följd, och således ej heller sluta till örat för de från
nära nog alla landsändar framställda fordringar på en frihet inom kyrkan, som tillfredsställer
de andliga behofven och lugnar de upprörda sinnena. Pä de väsendtligaste
af dessa fordringar synes emellertid uppmärksamheten hafva blifvit fästad
genom de förslag till. ändring i kyrkans inre författning, öfver hvilka Utskottet nu
har att sig yttra.
1) Deraf intager ostridigt det om konventikel-plakatets upphäfvande första
rummet. Fråga derom har, efter hvad redan är anmärkt,, blifvit väckt ej allenast
genom Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, hvars 6 § afser ifrågavarande ämne, utan äfven
af Herr Friherre Leijonhufvud, Herr Biskop Thomander, Herr Prosten Sandberg
och Herr Bodell.
Denna fråga är dock ingen nyhet för representationen. Sistförllutna riksmötens
förhandlingar äro derom det ojäfaktigaste vittnesbörd. Men ju längre frågans
lösning blifvit fördrpjd, desto mera har nödvändigheten af en lösning tilltagit.
Emellertid torde meningarne nu mera förenat sig om olämpligheten af ifrågavarande
författning eller Kongl. Maj:ts plakat och förbud den 12 Januari 1726 »angående
de olofliga sammankomster, hvilka uti enskilda hus till en särskild och enkannerlig
gudstjensts förrättande anställas samt deras straff, som dermed beträdas.»
Sedan Kongl. Maj:t till en början i denna författning förklarat Sitt uppsåt dermed
icke vara att hindra någon andaktsöfning, utan fastmer att förmana hvar och
en att sig derom vinnlägga, till hvilken ända föräldrar och husbönder borde »efter
den kristliga pligten, sina barn, anhöriga och tjenstfolk uti sina hus lära och undervisa
låta i Katechesen och Kristendomen, efterfråga och förhöra hvad de om
helgedagarne lärt af predikan, dagligen ined dem hålla bön, läsa ur Bibeln eller
andra gudliga, här i Riket vedertagna böcker, dock att de afhålla sig från djupsinniga
frågor, som dem enfaldigom äro för höga och kunna gifva dem anledning till
någon villfarelse»; — så tillägges: »Men att uti privaie och enskildte hus manoch
qvinnokön, gamla och unga, kände och okände, få eller flere, skola hafva frihet
sig att samla och tillhopa komma, allt under förevändning att bruka sin andakt
och enkannerliga gudstjenst, den der med de vanliga Sön- och Helgedagars
texters
Lat)-Utskottets Betänkande Jk§ 46.
17
texters predikande och utläggande, böners och nya bönesätts förklarande, Finnes på
åtskilliga ställen vara förrättad; det anse Yi hvarken för nyttigt eller oundgängligt,
utan mera såsom en skadlig nyhet, som en god ordning i våra Kristliga församlingar
förstörer; hvilket i längden till sjelfsvåld, missbruk och många farliga oredor
skulle tillfälle och anledning gifva, utom det till befruktandes är, att många af oförstånd
och okunnighet i sin Kristendom, lätteligen kunde blifva till sådane irrige
meningar och lärosatser anförd, som med den rena evangeliska läran ej vore öfverenskommande»;
— I följd hvaraf och då sådane sammankomster ej kunde pröfvas
till den sanna Kristendomens utöfning nödiga, samt frihet vore lemnad hvar och en
att i sina hus bruka sin andakt, Kongl. Majit fann rådsamt att afskaffa och alldeles
förbjuda slika oiofliga sammankomster, med förklarande, att den, som sådane
sammankomster håller eller tillåter, skulle böta första gången Tvåhundra daler silf—
vermynt och andra gången dubbelt, eller i brist af böter plikta första gången med
fjorton dagars och andra med tre veckors fängelse vid vatten och bröd, och om
han tredje gången återkommer, på två år förvisas Riket; äfvensom att de, som till
sådane sammankomster sig inställa, skola hvar för sig böta första gången fyratio
mark silfvermynt, andra gången dubbelt och tredje fyradubbelt.»
Denna författning utgjorde emellertid i sjelfva verket icke någon ny lagstiftning.
utan innefattade ett förnyande och vidare förklarande af förut angående oiofliga
religiösa sammankomster utgångne förordningar, bland hvilka de af den 1 December
1713 och 8 December 1721 isynnerhet förtjena att anmärkas. Den förra
torde ock kunna anses såsom det första hos oss utgångna uttryckliga förbud emot
enskilda religions-sammankomster. Lika som i 1726 års Konventikel-plakat, har
Kongl. Majit derigenom uppmanat sina undersåter att hemma med sina barn och
tjenstehjon öfva gudaktighet, på samma gång Han förbjudit hvar och en att i sitt
hus hålla eller tillåta någon sammankomst med få eller många personer, som från
andra hus kommo, samt med dem förrätta någon andakt och utlägga och förklara
Bibeln.
Det var ock Bibelns utläggande och förklarande, icke gudaktighets-öfningar,
man fruktade; och i Konventikel-plakatet fördöljas ej heller de vådor man deraf
befarade. Något ovilkorligt förbud emot religionssammankomster i allmänhet innefattar
ej heller samma plakat, utan endast emot sådane sammankomster, som hållas under
förevändning om andaktens bruk, men vid hvilka Bibelns utläggande och böners
förklarande förekomma. Slika oloflige sammankomster fann nemligen Kongl. Majit'
rådsamt att afskaffa och förbjuda; och denna åsigt om plakatets mening har äfven
varit den, som åtminstone i sednare tider, allmännast gjort sig gällande i lagskipningen.
Omförmäldte förbud innefattar ändock en inskränkning af den andliga friheten,
hvilken desto mindre synes kunna försvaras, som en full frihet lill sammankomsters
Bih. lill R. St. Prot. 1886 & 1887. 7 Sami. 1 Afd. 24 Hafi. 3
Lag-Vlskoltcs Betänkande M 46.
hållande för öfverläggning om verldsliga angelägenheter blifvit genom lag fastställd.
Denna inskränkning var emellertid en följd af fruktan för de pietistiska rörelser,
som i sjuttonde seklet hos oss förekomtno. Man såg i pietismens anhängare
blott »en hop svärmeandar» hvilka med »fördömliga biläror och satser» sökte försvaga
och undergräfva grundvalen för den evangeliska läran; och man ville dämpa
och således förekomma allt, som i andlig måtto skulle kunna oroa.
Det var således till kyrkans båtnad man trodde sig handla; men man lade
dock ett band på det lif, som af kyrkan bör uppehållas såsom ett nödvändigt vilkor
för dess eget bestånd. Folkets behof af ett religiöst samlif utom den offentliga
gudstjensten. bekräftas äfven af dagliga erfarenheten; och lagens hot är ej nog
mäktigt att hindra ett sådant lif. Förnuftet fattar icke brottsligheten deraf; och
för den religiösa känslan blir det städse sårande att de föreningar, genom hvilka
denna känsla söker sin tillfredsställelse, af lagen betraktas såsom vådliga, under det
den tillåter allehanda samqväm för tidsfördrif och förströelser, hvilka ej alltid torde
gillas af samvetet.
Fråga kan derföre ej vidare blifva om förbudets bibehållande, utan endast
om sättet för dess uppbäfvande. Derom synes ock åsigterna blott vara stridiga;
och dennn stridighet har äfven gjort sig gällande i de framställningar, som i ämnet
nu blifvit gjorda.
Yid granskning deraf mötes man af två hufvudsakliga meningsbrytningar. Då,
å ena sidan, allenast yrkas att förbudet eller Konventikel-plakatet mätte upphäfvas,
har man, å den andra, ansett nödigt att förhållanderna varda i stället ordnade genom
en ny lag, om hvars innehåll de framlagde förslagen äfven vittna om olikhet
i åsigter. Så skulle enligt 6 § i Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, till hvilket Herr
Friherre Lejonhufvuds sig sluter, den nya lagen fastställa konventikel-friheten och
bestämma gränsorna derför, under erkännande af dels presterskapets och offentliga
myndighetens frihet att öfvervara de sammankomster för religions-öfning, som ej
kunde till husandakt hänföras, dels ock sistnämnde myndighets rätt att upplösa dylik
sammankomst, derest oordningar skulle påkalla en sådan åtgärd; hvaremot Herr
Biskop Thomander hufvudsakligen synes haft till föremål att förekomma lekmannaverksamhetens
vådliga utsträckning.
Angående lämpligheten af hvad i berörde hänseende blifvit föreslaget hyser
emellertid Utskottet tvifvelsmål. Om det förbud, som för närvarande hindrar enskilda
att sammankomma för religions-öfning borttages, följer af sig sjelft att denna
frihet inträder, utan vidare medgifvande, samt underordnas de lagar, som för bruket
af medborgares frihet att sammankomma, i allmänhet äro gifna. Att ställa hvarje
religiös sammankomst, dervid andra än husfolket är tillstädes, och således ej är hänförlig
till den enskilda husaudakten, under en speciel uppsigt af den offentliga polismakten,
vore derföre ej allenast stridande mot de allmänna grundsatser, hvarpå
Lag-Utskottets Betänkande M 46.
19
vår samhälls-författning är bvgd, utan ock en erinran om Konventikel-plakatets för
känslan sårande uppfattning om det vådliga i slika sammankomster. Det skulle ock
kunna föranleda polismaktens obehöriga inträngande på det enskilda lifvets fridlysta
krets, som framför allt måste hållas helig. Gränsen är nemligen här svår att uppdraga;
och för ordningens bevarande fordras icke att polismakten inrymmes andra
rättigheter, än den redan eger i gifven lag.
Presterskapets rätt att, bevista enskilda religionsöfningar, torde bär ej heller
böra nämnas. En sådan rätt synes ligga i prest-embetets natur och följa af presterskapets
i lag föreskrifna pligt att besöka åhörare, för att lära och förmana/ Sådan
som den föreslagna bestämmelsen nu förekommer, inlägger den deremot i prestens
uppträdande ett inqvisitoriskt moment och således något, som ej ingår i bans förhållande
till församlingen, hvilket bör vara ett uttryck af kärlek och försonlighet.
Det har väl blifvit sagdt att presten, derest en uttrycklig rätt i omförmälte
hänseende honom ej tillerkännes, skulle kunna utestängas från enskilda religionsöfningar;
men om sammankomsten är offentlig kan sådant ej inträffa; och det är
icke att förmoda att den prest, som uppriktigt nitälskar för sin församlings andliga
väl, som, genom sitt förhållande till församlingen, förstått att tillvinna sig aktning
och förtroende, skall vid andra tillfällen vägras inträde. Men äfven han måste visa
vördnad för det husliga lifvets helgd; och minst bör honom tilläggas en rättighet,
som kunde tydas såsom en kränkning af denna helgd, på samma gång den skulle
bidraga till störandet af det fridsamma förhållande, som bör råda mellan själasörjaren
och hans församling.
I allmänhet visar sig ock att ett reglementerande i frågor af förevarande art
snarare skadar än gagnar. Ju ömtåligare ett ämne till sin natur är, destomindre
tål det att vidröras. Derföre föreslog ock Kyrkolags-kommittéen, sedan dess underdåniga
yttrande i ämnet blifvit infordradt, Konventikel-plakatets upphäfvande ulan att några
nya bestämmelser sattes i stället; och dessa åsigter hafva, efter en långvarig strid,
jemväl segrat i Norge.
Detta land har äfven egt sitt Konventikel-plakat, af enahanda syftning, som
det nu ifrågaställde. Det var af år 1741 och tillkom af enahanda orsaker sorn vårt,
samt undanröjdes af samma anledningar, som tala för borttagande af det här gällande.
Vid tre Stor-Thing tvistade man emellertid huruvida plakatet borde helt
enkelt undanrödjas eller de religiösa sammankomst,erne ordnas genom en ny författning
; men på sätt antydt blifvit, stadnade man vid ett blott upphäfvande af
författningen. Detta skedde flera år innan religionsfriheten derstädes infördes; och
som förhållanderna följaktligen i det närmaste voro lika våra, torde denna omständighet
ej kunna förbises vid pröfningen af förevarande fråga.
Härmed har Utskottet redovisat för grunderna till Utskottets bär nedan under
Litt. B förekommande förslag, derigenom ett enkelt upphäfvande af ifrågaställde
författning blifvit tillstyrkt.
so
lag-Utskoltels Betänkande Jt/i 46.
2) För lugnande af rörelserna inom kyrkan, har Herr Doktor Sandberg, på
sätt ofvan jemväl är förmäldt, vidare yrkat det måtte prest berättigas att döpa barn
och meddela Nattvarden åt personer, sorn tillhöra annan församling än den i hvilken
han tjenstgör.
Det är nemligen stadgadt, genom 1686 års Kyrkolag, i afseende pä dop, uti
3 Kap. 4 §, att döpelsen skall »förrättas af de ordinarie presterna i församlingen
der barnen födde äro, helst af Kyrkoherden sjelf om han är vid handen och oförhindrad»,
församlingens ledamöter likväl obetaget »att bruka Kapellanen härutinnan,
om de' vilja», samt beträffande Nattvarden, uti 11 Kap. 11 § att »ingen skall vara
tillåteligt att gå från den församling, uti hvilken han bor och till hvilken han hörer
och låta skrifta sig samt anamma Herrans Nattvard uti en annan och af hvad prest
han helst vill, utan det skall ske af församlingens ordinarie Kyrkoherde eller Kapellan»,
dock skulle det i nödfall stå hvar och en fritt att söka den prest han vill
och honom är närmast. Och båda dessa stadgaöden innefatta således inskränkningar
så väl i afseende på presterskapets befogenhet uti ifrågastiillde hänseenden,
som enskildes frihet. I det ena fallet är dock inskränkningen mindre uttrycklig
än i det andra. Då det nemligen blott säges, att barn skola döpas af ordinarie
presterna i den församling, der det är födt, är det deremot uttryckligen förbudet
någon att, utan i nödfall, anamma Nattvarden i annan församling, än den, till
hvilken han hörer eller af annan prest, än denna församlings; och denna skiljaktighet
har äfven haft ett väsendtligt inflytande på seden. Enligt denna bar man
ej ansett någon vara förhindrad att till förrättande af dop vända sig till den prest,
hvars biträde han helst önskar; och denna sed är redan så häfdvunnen att den betraktas
såsom lag.
Någon inskränkning i denna del är ej eller nödig; och derföre synes lagen äfven
böra ställas i harmoni med seden eller erkänna den frihet, sorn af sakförhållandet
är påkallad och sedvänjan bekräftat.
Så vidt Utskottet kunnat erfara har ej eller någon inskränkning i denna del
föranledt missnöje eller bidragit till den oro inom församlingen, hvars lugnande
motionären afser, . Annat är åter förhållandet med Nattvarden. Emot dess anammande
i annan församling, än den man tillhör, och af andra, än denna församlings
prester, förefinnes, efter hvad nyss är förmäldt, ett uttryckligt förbud, hvilket jemväl
i allmänhet blifvit iakttaget; och detta förbud har hos mången gifvit anledning till
bekymmer och oro. För den finkänslige är det ock störande att emottaga nådemedlen
af den, hvilken ej ingifvit honom fullt förtroende om eli fromt och christligt
sinnelag, eller i religiöst hänseende ej öfverensstämmer med hans åsigter. Han
afhåller sig derföre heldre än att vid detta tillfälle sakna den inre frid, som tillfället
kräfver. Men de andliga behofven lida ej tvång; och man har alltså i omförmälte
förhållande trott sig finna en bland orsakerna dertill att nådemedlen under
Lag-Utskottets Betänkande M 46.
21
sednare tider blifvit utdelade af andre än presterskapet och således till ett vådligt
afsteg från de grundsatser, hvilka vår kyrka bekänner.
Är emellertid ifrågaställde förhud nödigt för upprätthållande af dessa grundsatser?
I
Svenska kyrkans lundamental-författning eller Augsburgiska bekännelsen torde
man dock svårligen kunna upptäcka något stadgande, som gör förbudet till en ovilkorlig
nödvändighet. Den bjuder väl i 14 § att Sakramenternas administrerande
tillhör det behörigen ordinerade presterskapet; men den inskränker hvarken rättigheter
eller skyldigheter härutinnan inom vissa kretsar.
Man har emellertid invändt att förbudet i denna del står i så innerligt samband
med själavården, att den i sjelfva verket skulle försvinna, derest detsamma upphäfdes;
men det synes dock som skulle sådant komma att innefatta en väckelse till
församlingens presterskap att, genom lära och lefverne, tillvinna sig deras förtroende,
hvilkas andliga lif det har att vårda, och dymedelst minska anledningarne till den
oro inom kyrkan, som i närvararande tid hotar hennes bestånd.
1 kyrkans lagstiftning bar ock oftanämnde förbud endast blifvit betraktadt så
som
en ordningsregel. Herntadt från den Canoniska rätten har det sluteligen öfvergått
till oss. Men den stränga formalism, som utmärkte en förgången tid, låter sig ej
förena med den närvarande. Den fordrar frihet, såvidt den kan stå tillsammans
med de grundsatser, genom hvilka Kyrka och Stat hafva sitt lif; och denna fordran
kan ej lemnäs otillfredsställd.
Kyrkolags-kommittéen har ej eller lagt något hinder för friheten att begå
Herrans Nattvard i annan församling, än den man tillhör; och Utskottet tvekar ej
att tillstyrka en sådan frihet.
Då emellertid rättigheten att blifva delaktig af nådemedlen är beroende af
vissa personliga förhållanden, som ej kunna vara kända för presterskapet i andra
församlingar, än den, till hvilken man hörer, måste den, som vill i annan församling
åtnjuta Nattvarden, visa 6ig vara oförhindrad till denna förmån, på sätt motionären
äfven yrkat; och på nu anförde grunder, hvilar Utskottets under Litt. C anmärkta
förslag.
3:o. Den som tagit reda på de andliga rörelser, hvilka här i landet gifvit
sig tillkänna, vet äfven, att de på flera ställen till väsendtlig del härrört af missnöje
med vissa i sednare tider antagna böcker. Åtskilliga hafva nemligen gifvit
företrädet åt 1693 års Kyrko-bandbok, likasom åt den äldre Psalmboken och den
gamla Catechesen, emedan man ansett dessa böcker vara renlärigare än de förra; —
och af denna anledning hafva Herr Carlheim Gyllensköld, och Herr Doktor Sandberg
väckt förenämnde förslag om rättighet för Presterskapet att vid embels-förrättningar
begagna jemväl de så kallade gamla böckerna
Likformighet
i ritual och de former, i hvilka yttringarne af den Christna Kyr
-
28
Lag-UlskoUcls Betänkande Jtf 46.
kans religiösa lif uppenbaras, har ej eller under någon tid af dess tillvaro ansetts
såsom något väsendtligt. Derföre förklarar äfven gällande Kyrkolag uttryckligen i
1 Kap. 7 § ätt de christliga kyrkobruken i sig sjelfva äro »vilkorliga och intet görande
till saligbetenw; och det väsendtliga inom den Evangeliska kyrkan är blott att
liturgiens föreskrifter stå i öfverensstämmelse med den Heliga Skrift och bekännelsen
— en öfverensstämmelse som ej saknas i de böcker, hvarom fråga är.
Men då man bedömer förevarande ämne, måste man emellertid skilja emellan den
liturgiska ordningen vid den gemensamma gudstjensten, deri en hel församling
tager del och de förrättningar, som äro af mera enskild natur.
Att det i förra hänseendet ej låter sig göra att bruka olika religionsböcker
ligger i sjelfva sakförhållandet. Likformigheten är här en oeftergiflig ordningsregel.
Och då det ej är förment någon att vid den enskilda undervisningen begagna den
äldre catechesen, hvilket deremot ej vore lämpligt vid den allmänna, synes hvad som
blifvit i dessa delar föreslaget ej eller böra föranleda någon föreskrift.
Hvad den äldre handbokens begagnande vid dop, skriftemål och nattvardsgång
åter angår, så lärer deremot ej möta hinder. Det är ock ett bruk af samma bok
vid dessa tillfällen, hvarpå man hufvudsakligen lagt vigt, och som af mången betraktats
såsom en sådan samvetssak, att man heldre än att derifrån afstå, varit färdig
att skilja sig från kyrkan. I andliga (ing är äfven sinnet ömtåligt och lätt—
retligt; och varsamheten bjuder derföre att önskningarne härutinnan uppfyllas. Derigenom
lugnas de af samvetsskrupler upprörda sinnena, utan mehn för kyrkan.
Det tillhör emellertid icke Kyrkolagen att i omförmälte hänseende förordna.
Såsom ingående i kyrkans liturgiska ordning, har Konungen ensam att derom bestämma;
och deraf förklaras anledningen till hvad Utskottet under Litt. D tillstyrkt.
Under åberopande af hvad Utskottet här ofvan anfört, får Utskottet vördsamligen
tillstyrka det måtte Rikets Ständer, med förklarande:
dels att Kongl. Majus ifrågavarande Nådiga Proposition likasom
Herr B o de lis framställning, så vidt den af ser en utvidgad religionsfrihet,
ej kunna bifallas, dels ock, ali de af Herr Biskop Tho
mander,
Herr Prosten Ljunggren och Herr Prosten Almqvist,
under förutsättning af en sådan utvidgning, väckta förslag, förfalla ;
för sin del besluta
A) att med upphäfvande af dels 4 § 7 Kap. Ärfda-Balken, dels ock
stadgandet i 1 Kap. 2 § Kyrkolagen, att den, som faller af från
vår rätta religion, skall förlora arfsrätt, samt med ändring af 3
§ 1 Kap. Missgernings- Balken, sistnämnde § skall erhålla följande
lydelse: Faller någon af ifrån vår rätta evangeliska lära och träder
till en villfarande, och låter han sig icke rätta; då skall han förvisas
Riket.
B) En författning hvarigenom Kongl. Plakatet den J2 Januari 1726
Lag-Utskottets Betänkande Jtf 46.
emot särskilda religions-sammankomster, jemte öfriga i samma ämne
meddelade föreskrifter, carda till ali kraft och verkan upphäfna:
C) en författning, hvarigenom dels förklaras alt det i 3 Kap. 4 §
Kyrkolagen förekommande stadgande, att barns döpelse skall förrättas
af prest i den församling, der barnet fädt är, icke utgör
hinder för prest i annan församling att döpelsen verkställa, dä han
derom anlitas, dels ock, med ändring af 11 Kap. 11 § samma Lag,
stadgas, att om någon åstundar, att, äfven vid annat tillfälle, än
då nödfall inträffat, låta sig skriftas och anamma Herrans Nattvard
i annan församling, än den, till hvilken han hörer, eller att,
för ändamålet söka annan prest, än den som i denna församling
är anställd, sådant må vara honom tillåtet, der han med sin själasörjares
bevis styrker, att han till Sacrametets begående är, efter
gällande lag, oförhindrad; och
D) en underdånig skrifvelse, derigenom Rikets Ständer anhålla alt Kongl.
Maj:t täcktes förordna det må 1693 års kyrkohandbok begagnas
vid barndop, om barnets målsman sådant begär, samt derest flera
så önska, skriftemäl med dem förrättas och Herrans Nattvard dem
tilldelas, jemväl i enlighet med samma handbok.
Sluteligen har Utskottet att meddela yttrande öfver Herr Ribbings och Herr
Bodells yrkande om upphäfvande af den sä kallade Sacramental-lagen, hvilken åtgärd
man äfven ansett tillhöra reformen af kyrkans inre författning och således sammanbundit
med framställningen af en dylik reform.
Det klander, för hvilket denna lag varit blottställd, röjer emellertid ett missförstånd
om densammas anledning och ändamål. Då Rikets sist församlade Ständer
derom öfverenskommo, var icke meningen att införa någon nyhet eller att bestraffa
något förut strafflöst, utan, å ena sidan, att införa enhet i lagskipningen, och, å den
andra, att söka förekomma den mängd åtal, hvartill gällande lag föranledde.
Sedan personer, på åtskilliga orter, under förebärande af missnöje med den
anbefallda nya handboken, företagit sig att, i enlighet med den äldre, såsom, efter
deras åsigt, renlärigare, utdela Nattvarden och förrätta dop, ansåg sig åklagaremakten
böra uppträda. Den betraktade nemligen hyarje företag af omförmälde art,
såsom ett straffvärdt gäckeri med Sacramenterna; och derå stadgades jemväl straff
i 2 § af Missgernnigs-Balkens 1 Kapitel. Som detta lagrum likväl blott talade om
gäckeri af lättsinnighet, ansågo vissa domstolar tillämpningen deraf ej kunna komma
i fråga, enär omförmälda handlingar hade sin grund i en verklig, om än förvillad,
Öfvertygelse, i följd hvaraf haudlingarne lemnades utan påföljd; hvaremot andra hän
-
Lag-Utskottets Betänkande M 46.
förde samma handlingar under åberopade lagbudet; Och till dessa sednare domstolar
hörde den högsta i riket. Den mening denna domstol uttalat var dock ej
tillfyllestgörande för undanrödjande af skiljaktigheterna hos de underordnade domstolarne;
Och delta menliga lör häl lande, som kunde minska aktningen och förtroendet
för domaremakten, blef än mera framstående, sedan ifrågavarande åtal vuxit
i en betydlig grad.
Det var uuder sådane omständigheter, som man fästade Rikets Ständers uppmärksamhet
på förhållandet.
De funnos emellertid, hvilka påyrkade en förklaring, att åberopade lagrum ej
hade tillämplighet på oftanämnde handlingar, enär de ej skulle falla under den
verldsiiga lagen; men deras åsigt bvilade likväl på en uppfattning af ämnet, som
var oförenlig med den Svenska kyrkan eller de grundsatser, hvarpå den är bygd.
Sakramenternas förvaltning tillkommer endast denna kyrkas presterskap enligt
samma grundsatser; Och staten skyddade derföre icke kyrkan, om den uppgaf
grundsatserna, om den förblef tyst, då kyrkans medlemmar uppträdde på omförmälte
sätt, och derigenom gaf det heligaste, som kyrkan har att vårda, till spillo.
Uppträdandet betraktades alltså såsom ett trots af lag; och hemföll i följd
deraf under de lagar, med hvilka lagstiftaren uppenbarligen haft till syftemål alt
bevara kyrka och lära.
Följaktligen var det icke genom Sakramental-lagen, som handlingarne blefvo
brottsliga inför verldslig lag; men den hade till ändamål att införa enhet i lag—
skipningen, på samma gång den sökte ej allenast modifiera straffet efter brottsligheten,
utan äfven att förekomma behofvet af lagens tillämpning, såvidt de straff
värda
handlingarne på annan väg läto sig rättas, — och derföre förklarades att
åtal uti omförmälte fall ej fick ega rum innan varning föregått.
Om man nemligen ej kunde lemna handlingarne strafflösa, kunde man likväl
ej förbise, att de voro af den beskaffenhet att mildare medel deremot först borde
användas, likasom i fråga om öfverträdelser af kyrkans ordning i allmänhet är påbjudet.
Strafflagen skulle således ej få inträda förr än dessa medel visat sig vara
overksamma. Men att varningen i förevarande fall varit välgörande, bekräftas tillfyllest
deraf, att åtal af ifrågaställde art, så vidt Utskottet kunnat inhemta, ej be
höft
anställas sedan den klandrade lagen blifvit gällande.
Hvad nu kr anfördt torde vara nog för klandrets tillbakavisande; Och då,
jemlikt hvad Utsäottet nyss föreslagit, hvar och en skulle ega frihet ej allenast att,
för begående af Herrans Nattvard, vända sig till den prest, för hvilken han hyser
förtroende* utan ock att få sakramenterna förvaltade i öfverensstämmelse med den
äldre handboken, hvars bortläggande i församlingen, efter hvad ofvan är anmärkt,
företrädesvis åberopats såsom anledning dertill att lekmän företagit sig att sjelfva
döpa barn och utdela nattvarden; då, derest hvad sålunda blifvit föreslaget vinner
bifall,
Lag-Utskottets Betänkande Jtä 46. 23
bifall, anledningarue till öfverträdelse af omförmälde lag, ej vidare skulle ega rum;
och då, vid sådant förhållande, dylika öfverträdelser ej kunna stämplas annorlunda
än såsom ett obehörigt trots af en lag, som ej lägger band på friheten, utan endast
på dess för den Svenska kyrkan skadliga missbruk, får Utskottet vördsamt
hemställa:
om icke Herr Ribbings och Herr Bodells yrkande må lemnäs utan
afseende.
Det är emellertid Utskottets förhoppning att den frihet inom kyrkan, som Utskottet,
genom ofvanstående förslag, sökt bereda, skall åtminstone i någon mån
verka till stillande af den oro, hvaraf hon för närvarande lider, och ingjutande af
den lifaktighet, som gör henne stark att emotstå de yttre påtryckningar, för hvilka
hon kan varda blottställd, samt följaktligen till bevarande af den sammanhållande
kraft, som hvar och en, hvilken gjort sig bekant med fosterlandets öden, vet att
uppskatta.
Stockholm den 2 Oktober 1857.
Reservationer:
af Herr Adlercreutz: Oaktadt jag, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t
i sin Nådiga Proposition yttrat, anser det vara mot protestantismens väsende stridande
att söka genom yttre tvångslagar lägga band på den enskildes samvetsfrihet,
har jag dock icke kunnat undgå att finna hvilka stora svårigheter i förevarande fall
måste uppstå, såsom vid all lagstiftning, när det gäller att hastigt öfvergå från den
ena till den andra grundsatsen. Då uti förevarande sak fråga är att afskaffa gamla
stränga lagar, och i stället införa fria grundsatser, hvilka för de flesta i landet äro
okända och förnummits med fruktan, men å andra sidan den stundliga erfarenheten
synes otvetydigt gifva vid handen, att man omöjligt kan, såsom majoriteten i
Utskottet föreslagit, låta de nu gällande lagarne förblifva oförändrade, helst de visat
sig otillämpliga, så bär det förekommit mig att denna magtpåliggande fråga vid
närvarande riksmöte lämpligast skulle kunna lösas på det sätt, att man, med frångående
af försöket att stifta en lag, som skulle omfatta alla möjliga fall, endast
bemödade sig att genom lagliga bestämningar söka ordna de förhållanden, som redan
uppkommit och hvilka icke kunde fortfara i sin nuvarande regellöshet. Enär
sålunda, efter hvad allmänt bekant ar, inom vårt land anhängare egentligen vunnits
Bih. lill R. St. Brot. 1836 & 1837. 7 Sami. 1 Aid. 24 Haft. -4
26
Lag-Ulskoitets Betänkande Jt? 46,
endast för den baptistiska läran, framställde jag inom Utskottet förslag i den syftning,
att åt Konungen skulle uppdragas, att, efter sig företeende omständigheter,
pröfva, huruvida och under hvilka vilkor af baptisterna i landet skulle få hildas ett
religions-samlund, dervid bemyndigande tillika skulle lemnäs, att, för den händelse
sådant samfund komme till stånd, utfärda en författning, hvarigenom förklarades, att
ansvar af landsflykt ej hade tillämpning å den, som till baptistiska läran öfverginge.
Bland Utskottets medlemmar vann denna mening föga genklang, enär å ena
sidan fruktan för kyrkans upplösning afböll från hvarje medgifvande af frihet och
å den andra ifvern att utföra frihetsprincipen conseqvenf, ej tillät aktgifvande å
hvad för ögonblicket egentligen behöfdes. Sålunda ställd i valet emellan de båda
motsatta åsigterna bar jag ej tvekat att med min röst understödja det Kongl. Förslaget,
dervid hysande den förhoppning, att de ofullständigheter, hvilka i detsamma
må förefinnas, vid ett kommande riksmöte kunna, efter under tiden vunnen erfarenhet,
blifva undanröjde.
Äfven i afseende å den s. k. Sakramental-lagen är jag från Utskottets majorité
skiljaktig. Jag kan lika litet i fråga om Sakramenterna, som i fråga om Ordet,
erkänna någon statens rätt att med sina strafflagar gripa in på det kyrkliga
området. Ju heligare föremål dervid beröras, desto vådligare blifver ingreppet. För
min del erkänner jag visserligen såsom god den inom kyrkan antagna ordning, att
sakramentet i alla vanliga fall bör af prest utdelas och förvaltas; och för upprätthållande
af denna ordning må kyrkan använda de medel, hon äger. Men emot
statens rätt att härvid med sina straff mellankomma, måste jag särskildt erinra, att
sakramentet icke upphör att vara sakrament derför att det af annan än prest förvaltas
och att följaktligen den välsignelse Herren i Sakramentet åt den troende
meddelar, icke af nämnde orsak ovilkorligen måste gå förlorad.
Särdeles i ögonen fallande är jemväl det sätt, hvarpå straffbestämmelsen meddelats.
Den ifrågavarande handlingen sattes dervid i närmaste förening med gäckeri
af Sakramenten, ja, enligt Författningens ordalydelse, skulle den verkligen vara
gäckeri, hvaraf således åter vore en följd, att det funnes ett sätt alt göra gäckeri
med Sakramenten, derigenom den gäckande kunde till sin nytta blifva af Sakramentet
delaktig.
Är nu denna lag till sitt föremål obefogad och till sina bestämmelser orättvis,
och jag har knappt funnit någon, som velat i allo försvara den, så bör den
till all verkan undanrödjas och det utan hinder deraf att densamma nyligen blifvit
utfärdad, helst ett begånget misstag lättare må ursäktas, än en fullföljd orättvisa.
Blefve meranämnde Kongl. Författning upphäfd och 2 § i 1 Kap. Missgernings-Balken
återställd till sin ursprungliga ordalydelse samt orsakerna härtill uti
den Kongl. Skrifvelsen uppgåfves, så synes det mig vara gifvet alt omförrnälda §
icke vidare skulle kunna såsom förut af domstolarna tillämpas, utan blifva använd
endast i de fall, der ett verkligt gäckeri af sakramenten ägt rum,
Lag-Utskottets Betänkande M 46.
27
af Herr Domprosten Björling:
1) Emot den del af Utskottets förslag, som är betecknad med Litt. B:
Lag-Utskottet har uti ifrågavarande betänkande dels afslagit Konungens Nådiga
Proposition om rättighet för hvem som helst att hålla offenteliga sammankomster
för andaktsöfningar, dels tillika genom upphäfvaude af Kongl. Förordningen af den
12 Jan. 1726 om förbud mot konventiklars hållande uttalat den grundsatsen att
det borgerliga samhället icke bör genom verldsliga medel på något sätt understödja
kyrkan uti hennes bemödande att, i enlighet med vår Evangeliska läras uttryckliga
föreskrift, afhålla obehöriga, okunniga och oskickliga personer att uppträda såsom
lärare i församlingen.
Ofvannämnda afslag af den Nådiga Propositionen kan jag ej annat än högeligen
gilla, emedan ett bifall till densamma skulle hafva, i strid med våra symboliska
böcker, gifvit hvem som helst rättighet att uppträda såsom offentlig lärare i
församlingen, och dermed tillintetgjort den ordentliga lärareverksamheten. Men deremot
kan jag ej till alla delar godkänna den åtgärd som Utskottet vidtagit, att
upphäfva Konventikelplakatet af d. 12 Jan. 1726, utan att i dess ställe sätta något
annat. Mig synes nemligen att det borgerliga samhället, då det ej vill genom positiva
straffbestämmelser afhålla obehöriga, oskickliga och okunniga personer från att
utöfva lärareverksamhet i församlingen, åtminstone icke bör undandraga sig att förskaffa
de kyrkliga auktoriteterna tillfälle att kunna, när så beböfves, med kyrkliga
medel, såsom varningar m. m. förhindra en sådan obehörig och skadlig lärareverksamhet.
Med anledning häraf får jag föreslå
att Rikets Ständer måtte besluta utgifvandet af en författning, hvilken, med
upphäfvaude af Kongl. Brefvet af d. 12 Jan. 1726, stadgar att Pastor och Kyrkorådet
i hvarje Församling skola hafva noga tillsyn deröfver att inga obehöriga
och oskickliga personer må såsom lärare eller andeliga ledare uppträda, och att,
om sådant uppträdande sker af personer, som ej höra till församlingen, och som ej
efter varning af Pastor derifrån afstå, dessa personer då må, på anmodan af Pastor
och Kyrkorådet, genom Kronobetjeningens försorg transporteras till den ort der de
äro eller böra vara mantalsskrifna.
2) Emot den med Litt■ C betecknade.
Emot Utskottets förslag i denna punkt får jag reservera mig af följande skäl:
l:o Anser jag den uti betänkandet föreslagna åtgärden alldeles obehöflig, emedan
ali den frihet, som står tillsammans med kyrklig ordning, redan i denna sak
förefinnes, i det att ingen, då nödgande omständigheter dertill föranleda, nekas att
begå den Heliga Nattvarden hvar helst han önskar, endast ban företer sin själasörjares
betyg att han dertill är oförhindrad.
2:o Då den föreslagne åtgärden gör till regel att man, efter eget godtfinnande,
får gå till Herrans Nattvard hvar helst man vill, endast man ej begått sådant
brott, som utestänger från Nattvardens begående, så skall den, om den blifver stad
-
28
Lag-Utskottets Betänkande M 46.
fästad, i ganska många fall beröfva Kyrkoherdarna de tillfällen till själavård och
kyrkotukt, hvilka sammanhänga med Nattvardens förvaltning och derigenom på ett
högst väsendtligt sätt skada den kyrkliga institutionen.
3:o Det föreslagna stadgandet skall, om det blifver lag, hos ganska många
uppväcka och underhålla den falska föreställningen att Sakramentets kraft beror på
sinnesbeskaffenheten hos den person, som utdelar Sakramentet.
4:o Den i betänkandet gifna friheten skall ock, i fall den kommer till laglig
rätt, föranleda ett stort tillopp af Nattvardsgäster från närgränsande församlingar till
den prest, som förstår att göra sig mera allmänt omtyckt, och härigenom skola
somliga församlingar Iida ett betydligt intrång genom eli mångdubbladt antal Nattvardsgäster,
då åter uti andra församlingar Nattvardsborden skola blifva alltför
fåtaligt besökta.
3) Emot den under Litt. D:
Utskottets förslag att församlingarnes medlemmar, få eller flera, skola ega
rättighet alt, efter godtfinnande, fordra begagnandet af ganda handbokens formulärer
vid Dopet och Nattvarden, äfven när desse handlingar ske ofFenteligen i kyrkan, kan
jag ej biträda, utan får deremot reservera mig af följande skäl:
l:o För det närvarande förefinnes intet behof af en sådan åtgärd, emedan
man väl kan antaga att ganska få separatister numera finnas, som önska de gamla
böckernas införande, utan hafva de fleste, som hyst en sådan önskan, antingen
återgått till Svenska kyrkan eller öfvergått till Baptisterna.
2:o Införandet af den äskade friheten vid den offentliga Gudstjensten torde
vid verkställandet möta hinder och vara förenad med större praktiska svårigheter.
3:o Likheten uti formulärer för de förnämsta liturgiska handlingarna är eif
uttryck af lärans enhet, och den som vill bibehålla den sednare måste derföre äfven
bevara den förra. Det nära sammanhang, som råder emellan de liturgiska formulärerna
och läran, har bekräftat sig i afseende på de ifrågavarande separatisterne,
i det att under fordran af de gamla böckernas införande en från Lutherska läran
uti flerfaldigt hänseende afvikande mening varit fördold, hvarföre ock den af Utskottet
föreslagna eftergiften skulle, om den beviljades, i denna afvikande mening
endast stadfästa dem, som ännu fordra en sådan eftergift, men ingalunda återförena
dem med kyrkan. Det nämnda sammanhanget skall ock utan' tvifvel ytterligare
bekräfta sig derigenom, att införandet af olika liturgiska formulärer skal), i fall det
medgifves, åstadkomma oreda oell förvillelser i sjelfva läran.
4:o Flera af de tjenstgörande preslerna torde hysa stor betänklighet vid att
använda den gamla handbokens formulärer i synnerhet vid Absolutionen, och det
vore hvarken klokt eller rätt att tvinga dem dertill.
Af Herr Prosten Ljungdahl, med hvilken Herr Biskop Annerstedt och Herr Domprosten
Bring sig förenat: Dä Kongl. Maj:t i sitt Tal till Rikets Ständer vid Riks
-
Lag-Utskottets Betänkande M 46.
29
dagens öppnande förklarade sin Nådiga afsigt vara att, jemte öfriga vigtiga årender,
som komme alt bero på Rikets Ständers pröfning, till dem öfverlemna ett förslag
till utvidgad Religionsfrihet, så mottogs denna Nådiga framställning af några
med belåtenhet, meri säkerligen af de Hesta med djup oro eller åtminstone med mycken
tvekan om det lofvade förslagets behöflighet. Delta blef efter några månader
kungjordt i de allmänna bladen; det alläts genom Justitie-Departementet till Högsta
Domstolen, för att underkastas dess granskning. Denna granskning utföll så,
att förslaget ogillades och afstyrktes. Derigenom bade hela saken kommit i en ny
ställning. Man råkade nu i större ovisshet, än förut, om hvad man hade att hoppas
eller frukta. Det dröjde länge, innan denna ovisshet skingrades. Den Kongl.
Propositionen blef omsider den 30 sistlidne Maji lill Rikets Ständer aflåten. Den
innehöll ett helt annat lagförslag, än det, som blifvit af Högsta Domstolen granskadt.
Likväl var denna embetsmyndighet icke hörd deröfver. Det kan således
med skäl ifrågasättas, om Lag-Utskottet varit grundlagsenligen befogadl alt till behandling
upptaga ett så beskaffadt förslag. För min del vågar jag tvifla derpå och
skulle mycket beklaga, om, genom undfallenhet å Utskottets sida, nu eller framdeles
en Lag skulle blifva af Konung och Ständer anlagen, hvilken icke blifvit så
behandlad, som 87 § Regerings-Formen föreskrifver. Då emellertid Utskottets pluralitet
ansett sig oförhindrad att upptaga förslaget i det skick, hvari det till Utskottet inkommit,
så har äfven jag funnit mig nödsakad att deltaga i Utskottets både öfverlägguingar
och beslut, och får nu korteligen redogöra för mina, från pluraliteten skiljaktiga,
åsigter i flera af de ämnen, hvilka detta betänkande omfattar.
Ibland dessa ämnen intager ostridigt frågan om en utvidgad Religionsfrihet
det främsta rummet, och har med rätta blifvit kallad Riksdagens vigtigaste fråga.
Jag har i denna fråga tillhört pluraliteten inom Utskottet, utan att likväl kunna
godkänna alla de motiver, på hvilka Utskottet grundat sitt afstyrkande af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition. I dessa motiver framställas nemligen åtskilliga satser,
som icke blott, enligt mitt förmenande, äro lill sitt innehåll oriktiga, utan som äfven,
i läll de kunde bevisas vara sanna, svårligen skulle kunna rättfärdiga det resultat,
till hvilket Utskottet, på grund af dem, trott sig komma. Jemte det att
jag således reserverar mig emot dessa satser, utan att anse mig behöfva dem närmare
uppgifva, får jag förklara, att jag för min öfvertygelse om den Kongl. Propositionens
oantaglighet hemtar fullt tillräckligt stöd dels från den Lutherska kyrkolärans
öfverensstämmelse med Guds heliga Ord, dels från vår Svenska kyrkas historia
samt från de förhållanden, i hvilka densamma sig för närvarande befinner. Huruvida
åter anledning kunde förefinnas att för något visst inom samhället redan uppkommet,
men utom kyrkan stående, bekännelse-samfund vidtaga utomordentliga åtgärder
till ordnande af vilkoren för dess bestånd och verksamhet, synes mig icke
hafva kunnat af Utskottet tagas i betraktande, då den Kongl. Propositionen endast
halt religionsfrihetens utvidgande i allmänhet till föremål.
30
Lag-Utskottets Betänkande Jfå 46.
I den så kallade Conventikel-frågan har jag äfvenledes tillhört pluraliteten,
dock här under yrkande af ungefärligen samma tillägg lill Utskottets förslag, som
det, hvilket i Domprosten Björlings reservation omförmäles, och anser jag en åtgärd
i denna rigtning vara desto nödvändigare, som de söndringar, hvilka flerestädes
inom kyrkan uppkommit, hufvudsakligen torde kunna härledas ifrån, likasom de
lin vidare närås-och utvidgas af sådane sjelfkallade ledare, som tid efter annan besöka
landsbygden, för att der uppväcka oro och sprida villfarelser. De, som nitälska
för beredandet af den största möjliga välsignelse åt Presterskapets verksamhet,
borde icke tveka att vilja bidraga till undamödjande af det förnämsta hindret för
denna verksambets framgång. Men måhända torde en utväg ännu återstå att bringa
denna vigtiga sak under ompröfvande, när Sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskottet,
till hvars behandling motioner i detta syfte blifvit hänvisade, hunnit deröfver
afgifva sitt utlåtande.
De åtgärder, hvilka Utskottet, till beredande af lugn inom kyrkan, i punkterna
C och D föreslår, äro af beskaffenhet att, innan de godkännas, påkalla det sorgfal—
ligaste öfvervägande. Dessa åtgärder hafva blifvit föreslagna i anledning af tvänne
enskilda motionärers framställningar, af hvilka den ene sjelf uttryckligen förklarat
sitt eget förslag, i hvad det åsyftade den åtgärden, hvilken Utskottet i första rummet
upptagit, vara det »vanskligaste» bland alla. Jag skulle vilja säga, att alla
dessa föreslagna åtgärder äro lika vanskliga, och att deras vidtagande sannolikt
skulle komma att medföra de mest beklagansvärda följder. Eller huru kan man
väl föreställa sig, att en partiel återgång till de böcker, hvilkas bruk för snart ett
halft sekel sedan blifvit afskaffadt, skulle kunna ske, utan att derigenom villervalla
och oreda skulle uppkomma? Huru kan man föreställa sig, att missnöjet hos dera,
som ropa på de »gamla» böckerna, — i fal! ännu några finnas, som höja detta
rop, — skulle upphöra derigenom, att de för sin del finge begagna — hvilket in-'
gen lärer förmena dem — eller vid Gudstjensterna höra sig föreläsas utur dessa
böcker? Genom så beskaffade eftergifter befästas de söndringar, hvilka man ville
öfvervinna.
En särskild uppmärksamhet förtjenar medgifvandet, alt både dop och skriftermål
skulle, när sådant begärdes, efter den gamla Kyrko-handboken förrättas äfven
offentligen i kyrkan, således i sammanhang med och under den allmänna Gudstjensten.
1 församlingar, der den gamla, goda seden att i kyrkan förrätta dopet, ännu
bibehålles, skulle följaktligen kunna inträffa, att bland flera barn, som döptes, det
enas dop skedde efter den gamla, det andras efter den nya Handboken, det enas
med, del andras utan exorcism o. s. v. Vid det allmänna skriftermålet, hvliket
mångenstädes bevistas af ett lika stort antal åhörare, som sjelfva Gudstjensten, skulle
aflösningen den ena gången meddelas efter ett ovilkorligt, den andra gången efter
ett vilkorligt formulär, förutsatt, att de, som fordrade gamla Handbokens begagnande,
alltid åtnöjde sig med att särskildt för sig communicera. AsMrndade de nå
-
Lag-Utskottets Betänkande M 46. 31
gon gång alt fira det heliga saciameniel; gemensamt med andra medlemmar af församlingen,
så biefve svårigheten ännu större, och förargelse omöjlig att undvika.
Jag bekänner uppriktigt, att jag icke förstår, luiru så opraktiska förslag någonsin
kunnat väckas, än mindre, huru de kunnat af Utskottet tillstyrkas; men väl förstår
jag, huru den christeliga kärleken, som aldrig förtröttas, kan, genom sina oaflåtliga
bemödanden att gå svaga bröder till mötes, på enskild väg uträtta, hvad genom
intet lagstiftande eller reglemcnterande står alt vinna.
Den andra, af Utskottet för samma ändamål tillstyrkta, åtgärden har för mig,
om möjligt, ännu större betänkligheter. Denna åtgärd skulle bestå deruti, att icke
allenast till förrättande af dop, — i hvilket afseende förslaget synes mig alldeles
obehöfligt, då praxis redan utbildat sig till all önskvärd frihet — utan äfven i
fråga om den heliga Nattvardens begående en hvar skulle ega att vända sig äfven
till annan prest, än den församlings, till hvilken han sjelf hörer. Denna förändring
skulle, om den verkställdes, enligt min öfvertygelse, medföra oberäkneliga vådor icke
allenast för den yttre församlings-ordningen, utan äfven — hvad vida vigtigare är
— just för det, som hörer till sjelfva den Lutherska kyrkans väsende. 1 början
skulle man söka den prest, för hvilken man hyste mesta förtroende; sedan skulle
man finna det störande för sin inre frid att mottaga sacramentet af någon annan,
och slutligen skulle man tilläfventyrs komma ända derhän, att man i sin föreställning
gjorde sacramentets kraft beroende af den administrerande prestens personlighet.
Dermed vore man inne på en af de vådligaste villfarelser. Att all verklig
själavård skulle på sådant sätt göras omöjlig, att den offentliga Gudstjensten derigenom
skulle inom vissa församlingar kunna beröfvas en af sina väsendtligaste beståndsdelar,
Nattvards-bringen, samt alt läroembetels förmåga att något uträtta för
Guds rikes tillväxt på jorden skulle, om icke tillintetgöras, dock lida en högst betydlig
inskränkning, är så uppenbart, att derom icke hehöfver vidare ordas. Önsk
ligt
vore, att man vid fråga om så väl denna, som åtskilliga andra förändringar,
icke ville hafva hufvudstadens, i mycket oregelbundna och föga efterföljansvärda, förhållanden
för ögonen, ulan heldre se på sakernas egen beskaffenhet och på hvad
som för Svenska folket i dess helhet må anses vara godt och nyttigt samt verk
ställbart.
Af Herr Uppling med förklaring att han på de i Kongl. Majlis Nådiga Proposition
upptagne och af Hans Exc. Herr Justitie Stats-Minislern till Stats-Uådets
Protocoll anförde skäl tillstyrker att berörde Nådiga Proposition måtte bifallas, utom
hvad angår konventikel-friheten, i hvilken del han instämmer i de åsigter, sorn
Utskottet uttalat.
Af Herr Hasselrot: «Ehuru äfven jag värderar enheten inom kyrkan och så högt
som någon älskar våra fäders tro, kan jag dock icke förbise andras önskningar att få
lefva ostörd i sin bekännelse och anser det således vara min pligt att, utan afseende
32
Lag-Utskottets Betänkande M 46.
på eget tycke och förut fattade meningar, pröfva hvad sorn göras bör för tillfredsställande
af andra medborgares rättmätiga anspråk p§ frihet i deras religionsutöfning.
Vid denna pröfning möter först frågan om den tydning 16 § RegeringsFormen
bör lemnäs.
Efter min uppfattning bade Utskottet, såsom det ock under målets handläggning
beslöts, handlat klokare om det ej inlåtit sig i den onödiga tolkningen af
nämnde §. Detta försök att förtyda en klar och uppenbar mening bar ock,
efter min uppfattning, misslyckats, såsom följden måste blifva af alla dylika
bemödanden. Utrymmet i en reservation tillåter mig icke att här upptaga
denna tvist, utan får jag vördsamt hänvisa en hvar, som tvekar om §:s
rätta mening, till en derom nyss utkommen afhandling af Prolessoren Chr.
Nauman.
Då lagskipningen, utan afseende på denna Grundlags-paragraf, tillämpat det
i 1 kap. 3 § Missgernings-Balken stadgade straff för affall från den rena evangeliska
läran, och det således är ett factum att samvets- och trosfrihet icke finnas
för svenska medborgare, har man häraf anledning nog att pröfva huruvida en
sådan frihet nu bör införas. Vid denna pröfning torde böra tillses:
l:o om det framställda förslaget påkallas af sakens egen natur eller, med
andra ord, om religionsfriheten är till sin princip rigtig;
2:o om dess antagande påkallas af nu förhanden varande förhållanden; och
3:o oin dess antagande må kunna medföra menliga följder för svenska
kyrkan.
I sjelfva den definition Utskottet lemont på religions- eller samvetsfrihet,
d. v. s. »menniskans frihet alt i sin tro och i sitt förhållande till Gud följa hvad
samvetet och den egna öfverlygelsen bjuder,» ligger det enkla och öppna svaret på
första frågan.
Denna frihet eller rättighet är väl den heligaste och oförytterligaste af alla.
Den står ock öfver, eller borde åtminstone stå öfver alla lagbud, då det högsta
budordet är: att man skall mer lyda Gud än menniskor; hvaraf tydligen följer,
att den som finnér menniskobud och stadgar stridande mot sin uppfattning af
Guds ord och bud, aktar de förra intet.
Det har ock visat sig i alla länder och i alla tider, ja i »forntid» och i
»nutid» och skall äfven visa sig i all framtid, att alla menniskobud, genom hvilka
man söker insnöra menniskans religiösa lif och hennes tro, i stelnade former,
tjena till intet. Menniskoanden, kännande sitt ursprung och uppfattande sitt
mål, låter ej binda sig af hvarken ord eller svärd, gissel eller förvisningar. Dess
säkraste ledstjerna är Guds egna ord och den deri inneboende sanningen. Det
klara ljus som härifrån utströmmar, behöfver ej, såsom Utskottet synes föreställa
sig.
Lag-Ulskotlels Betänkande M 46.
33
sig, brytas emot menniskofunder för att kunna, uppfattas i en rigtig dager. Minst
af allt uträtta tvångsåtgärder, och om anspråk på frihet någonsin skall vara rättmätigt,
må det väl vara här, der det gäller menniskans andliga lif, hennes förhållande
till och tro på Gud och hennes eviga väl.
Och hvad tror man sig dessutom med tvång kunna uträtta? Om det
än vore möjligt att med straffhot och tvångslagar kunna åstadkomma bekännelse-enhet,
må man ej föreställa sig att man derigenom vunnit trosenhet,
då nemligen ingen kan tvingas till en annan tro än den han äger; och då nu
Protestantismen och Lutherska kyrkan i synuerhet icke anser någon vara i saliggörande
gemenskap med Herren utan lefvande tro; så lärer intet godt kunna vinnas
genom ett yttre anslutande till under inre fiendtlighet mot kyrkan. Tvärtom
alstras härigenom något ondt, nemligen fiender lili kyrkan, indifferentister och
skrymtare; och vill det således synas mig som om kyrkan sjelf i främsta rummet
borde önska upphörandet af alla tvångsåtgärder, helst de medel hon af Herren
emottagit för sitt bestånd och till sitt utbredande, äro Guds ord och den deri inneboende
gudomliga sanningen men icke köttsliga vapen.
Sä säger Herren sjelf: »Jag är en konung, som är dertill kommen i
verlden att jag skall vittna med sanningen. Hvar och en som är af sanningen
han hörer min röst.» Med sanningen allena vill han vinna seger och i sitt rike
endast halva frivilliga undeersåtare. Det heter ock: »Ty om du bekänner med din
mun Jesum att han är Herren och tror i ditt hjerta så varder du salig.» Häraf
följer uppenbart bekännelsefrihet; och den tro synes mig ej serdeles lefvande eller
verksam, som man ej vågar öppet bekänna.
Luther yttrar: »Den verldsliga styrelsen har lagar, som ej sträcka sig längre,
än öfver kropp och gods, och hvad som är utvärtes på jorden. Ty öfver själen
kan och vill Gud ej låta någon annan regera, än sig sjelf allena. Derföre, derest
verldslig makt understår sig att gifva själarna lag, der griper hon in i Guds sty
relse,
och förför och förderfvar blott själarna. Det vilja vi göra så klart, att man
skall kunna taga derpå, på det våra junkrar, furstar och biskopar måga se, hvilka
dårar de äro, när de med sina lagar och bud vilja tvinga menniskorna att tro så
eller annorlunda.»
»Derföre är det öfvermåttan dåraktigt, när de bjuda, att man skall tro
kyrkan, fäderna, kyrkomötena, fastän intet Guds ord fins derpå.»
»Alven får hvar och en stå sitt eget kast derför, huru han tror, och måste
för sig sjelf se till att han rätteligen tror. Ty så litet sorn en annan för mig kan
fara i himmelen eller helvetet, så litet kan han ock för mig tro eller icke tro;
och så litet han för mig kan öppna eller tillsluta himmel eller helvete, så litet
kan han drifva mig till tro eller otro. Emedan det då ligger hvar och en på
hans samvete, huru han tror eller icke tror, och dermed den verdsliga makten
Bih. lill R. Sl. Prot. 1856 & 1857. 7 Sami. 1 Afd. 24 Haft. ä
54
Lag-Utskottets Betänkande Jlt 46.
icke lider något intrång, skall hon ock vara tillfreds och sköta sitt, och låta ert
tro så eller annorlunda, som ruan kan och vill, och ej truga någon med våld.
Ty tron är ett fritt verk, hvartill man ej kan tvinga någon. Ja, den är ett
Gudomligt verk i andan, långt ifrån, att yttre väld skulle kunna uttvinga och
dana den. Deraf har ordspråket kommit, hvilket äfven Augustinus har: Tilltron
kan och skall man ingen tvinga»
»Utomdess se de ej, hvilken alldeles fåfäng och omöjlig sak de företaga.
Tu huru strängt de befalla och huru starkt de väsnas, kunna de ju icke drifva
folket längre, än att det med munnen och med handen följer dem; hjertat kunna
de ju icke tvinga, om de ville bära sig åt aldrig så. Ty sannt är ordspråket:
Tankar hafva fritt lopp; hvad vill det då säga, att de vilja tvinga folket att tro
i hjertat, och se, att det är omöjligt? De drifva dermed de svaga samveten med
våld till att ljuga, till att förneka och säga anorlunda, än de i hjertat hålla före,
samt belasta således sig sjelfva med vederstyggliga främmande synder. Ty alla de
lögner och den falska bekännelse, som sådana svaga samveten göra, falla öfver den,
som uttvingar dem. Det vore ju mycket båttre, om ock deras undersåter foro
vilse, att låta dem fara vilse rätt och slätt, än att tvinga dem till lögn och till
att säga annat, än svad de hafva i hjertat; det är ock icke rätt att vilja afstyra
det onda med det som är värre.»
Huru svenska kyrkans mest upplyste män sågo denna sak då den vid 1809
års Riksdag var föremål för pröfning och då Rikets Ständer ansägo sig genom
16 § Regerings-Formcn införa religionsfrihet i Sverige, är ett godt bevis ej mindre
för en sådan tydning af nämnde § som jag anser vara den rätta, än äfven
på riktigheten af min åsigt af hufvudfrågan.
Då omförmälde § afhandlades i Preste-Ståndet, yttrade sig i anledoing af
Biskopen Nordins reservation emot den föreslagna religionsfriheten, Biskopen (sedermera
Erkebiskopen) Rosenstein och Doctorn (sedermera Biskopen) Wijkman på
följande sätt:
Rosenstein: »Heligt vågar jag försäkra, att ingen kan varmare och lifligare än
jag känna vigten, sanningen och välgörenheten af vår rena evangeliska lära. Så
mycket heldre vågar jag derföre yttra, att jag anser alla band på samvetet tjena
snarare att dana skrymtare, än rätta kristna. Jag tror att en renare religions—
utöfning vinnes igenom lagbunden frihet, än genom tvång, samt att läraren, då
fri religionsutöfning tillätes, skall blifva mera angelägen och nitisk, att genom förelysande
efterdöme och ett värdigt sätt att framställa religionens heliga- sanningar,
utsprida en sann kristendom, än nu, dä han, om han icke sjelf dess lifligare eldas
af ett ädelt nit, kan hvila på lagarnas föreskrifter. Jag tror att religionsfriheten
blir nyttig för samhället, såsom ledande til! sannare gudsfruktan, och nyttig för Läroståndet,
efter den nödvändigt måste blifva en väckelse till kunskaper, vaksamhet,
dygd och omtanka hos hvarje lärare i församlingen. För öfrigt och då hvar 'och
Lag-Utskottets Betänkande JVJ 46.
3S
en, oaktadt dess rättighet till fri religionsutöfning, är förbunden att icke dymedelst
störa samhällets lugn och åstadkomma allmän förargelse, anser jag följderna af en
fri religionsutöfning icke kunna blifva vådliga. Friheten ger styrka åt sanningen.»
Wijkman: »Efter min öfvertygelse är det icke tvånget, sorn bör verka i re
ligionsmål.
Jag tvingas ej till öfvertygelse. Den skall vinnas af sanningens egenskap
och religionens egen gudomliga kraft lill hjertats förbättring, och fåfängt söker
man vinna detta religionens ändamål genom politiska lagar.
"Vår kyrkas nuvarande främste man har ock uttalat sin åsigt i denna Iråga
i en recension öfver en af P. Wieselgren utgilven skrift, angående Sveriges
statsreligion, och det är mig en stor tillfredsställelse att här återgifva hans ord.
Sedan recensenten redogjort för sin uppfattning af 16 <§ R.-F. och derom uttalat
den åsigt, att med undantag af preslerskapet, Konungen och civila embetsman,
»alla andra, under en fri och otvungen religionsöfning, hade en fullkomlig samvetsfrihet»,
yttrar han: »Men oaktadt således rec. icke är ense med författaren i huf
vudsaken,
måste han likväl erkänna sig vara författaren mycket förbunden för den
värma med hvilken han utför religionsfrihetens sak och yrkar aflägsnandet af symbolikens
fjettrar. Men månne icke delta skulle kunna ske ännu fullständigare, ännu
konseqventare? Månne det i vår tid och i vårt land skulle vara af så mycket
vådliga följder, att låta Biblen vara den enda symboliska boken och lemna de öfriga
i det värde, sorn de för den vetenskaplige forskaren kunna egal — — Månne icke
genom hvar och en utifrån gifven och påtvingad bestämning af fides, qu(E creditur,
en farlig anstöt gifves åt den hufvudsakligast vigtiga fides, qua creditur?»
En af våra utmärktare Theologer vtlrar uti ett i dessa dagar offentliggjordt
bref om religionsfriheten, bland annat, att, enligt hans åsigt den grundsats stöde
orubblig i sig sjelf, att tvång till bekännelse bör för Kristi skull, lör kyrkans
skull, för själarnes skull undvikas, emedan det öfverlastar Guds församling med
sådana som icke äro af församlingen, tvingar eller åtminstone svårligen frestar till
den styggeligaste af all synd, sorn är skrymteriets, under det att å andra sidan
martyrkronans heliga gloria inför dårars ögon sättes på dårar, och genom allt
detta Guds namn ohelgas.
Del svnes mig dessutom uppenbart att religionstvång ej står tillsammans med
protestantismens idé och väsende.
Luthers egna här ofvaD anförda ord visa detta bäst De utgöra den starkaste
protest emot påfvédömet och ali auktoritets tro. Han satte sig sjelf öfver
alla menniskobud. som han ansåg stå i strid med Guds ord och förklarade allmänneligen
att detta ord endast och allenast skall utgöra ledstjernan och rättesnöret
för h varje menniskas tro och att hvar och en får svara för sig sjelf. Härmed öfverensstämmer
ock vår kvrkas trosurkund, Augsburgiska bekännelsen och Upsala
mötes beslut, deruti första punkten lyder sålunda:
56
Lag-Utskottets Betänkande JV° 46.
»Alt vi alla vid Guds rena och saliggörande ord, hvilket i de helga
profeters, evangelisters och apostlars skrifter förklaradt är, samhälleiigen blifva
vele och att i våra församlingar skall lärdt, trodt och bekändt varda att den
heliga skrift af den heliga ande sitt ursprung häfver och innehåller fullkomligen
allt det som den kristliga lärdom om Gud den allsvåldigste och vår salighet
samt goda gerningar och dygder tillkommer och är en grundval och stöd till en
rätt kristen tro och ett rättesnöre till att döma, åtskilja och förekomma all tvist
uti religionen och ingen förklaring af andra behöfves antingen af ,de heliga fäder
eller andre, som af eget godtycke något dertill satt hafva det icke är
med den heliga skrift, eho de ock helst vara kunde alldenstund ingen menniska
efterlåtit är alt tyda Guds ord efter eget sinne och derutinnan skall ingen
persons anseende, höghet eller auktoritet aktad eller gillad varda, utan den heliga
skrift allena som förbemäldt är.»
Af allt detta synes mig följa att religionsfriheten är till sin princip rigtig
och att religions- och samvetstvång står tillsammans hvarken med Guds ord eller
vår egen läras trosurkund.
Den andra frågan synes mig lättare att besvaia. Jag är der inne på det
praktiska området, der jag känner mig mera hemmastadd.
Hvarifrån har det kommit detta rop om religionsfrihet, som trängt ända till
thronen och t ill t vingat sig gehör? Det har väl ej varit ett enstaka rop? Nej —
det har kommit från stora bopar af Svenska medborgare, som från flera landsändar
fordra att få bekänna och dyrka Gud efter sin egen öfvertygelse. Detta är ett
faktum äfvensom att t. ex. en af dessa hopar, som börjat bilda sig till sekter, redan
räknar öfver 1,500 personer, nemligen Baptisterna. De hafva redan bildat sig
i församlingar och man må ej föreställa sig att rörelsen lägger sig, minst om man
tillgriper tvångsåtgärder, hvilka, enligt all erfarenhet, mera upplifva och upphetsa
andliga rörelser, än dämpa dem. Men, om man nu ej tilltror sig att med andliga
vapen, med Guds ord och sanningens öfvertygande kraft, kunna uppehålla den kyrk
liga
enheten, hvilka tvångsåtgärder, vill man då tillgripa? Man må om bebofvet af
dylika åtgärder hysa hvilken åsigt som helst, så måste man likväl vara ense derom
att något egentlig! straff för affall icke är lämpligt; och man bar således tillgripit
landsflykt såsom det enda botemedlet; men är då detta medel lämpligt eller ens
begagneligt? Jag svarar härtill nej. Man må, för undvikande af det stötande i
ordet bestraffning, gifva landsflykt benämning af »påföljd», för att slippa tala om
straff för affall; så står det dock fast att denna påföljd är den hårdaste af alla
bestraffningar. Den är dessutom olämplig i så måtto alt den mer, än andra straff,
drabbar den brottslige olika strängt efter hans olika ställning i samhället eller inom
familjen och att Slaten, i afseende på straffets verkställighet, göres beroende af andra
staters benägenhet att den till landsflykt dömde hos sig emottaga; hvadan äfven så
väl Lag-Kommittöen och Lag-Beredningen, som Kongl. Maj:t ansett denna påföljd
