# ID: svediakorp-gov2318
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 106,482
# sentences: 2,462
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Banko-Utskottets Utlåtande N:o 38.
15
bokföras endast till antal och summa, dock hvarje valör särskildt;
och iakttages att sedlar, som tid efter annan i Bankens kassor
inkomma och icke befinnas förslitna, skola till utvexling åter begagnas
och således icke annulleras samt i räkenskaperna afföras
förr, än de, i följd af nötning, äro till vidare gångbarhet bland
allmänheten otjenliga.
Moni. 3. Sedlarne underskrifvas af tvänne Bankens tjenstemän
och hållas på förhand färdiga, för att kunna genast och utan
omgång till allmänheten utvexlas.
O O
Morn. 4. Af Bankens nuvarande sedlar, nemligen:
å 32 sk. banko, alt inlösas med { R.dr silfvert l R:dr R:mt.
ä 2 R:dr „ „ ,, f „ „ = 3 „
å 6 R:dr 32 sk. ,, ,, 2j ,, „ = 10 ,. „
å 10 R:dr „ „ 3? „ „ = 15 „ „
å 16 R:dr 32 sk. „ ,, 6? ,, „ = 25 „ „
å 33 R:dr 16 sk. ,, „ 12| ,, „ = 50 „
å 100 R:dr „ „ 37. „ , „ = 150 „ „
å 500 R:dr „ „ 187- „ „ =750 „ „
må från Banken fortfarande utgifvas den eller de valörer, som i
och för rörelsen erfordras, intill dess nämnda valörer kunna med
de i l:sta momentet onvförmälda nya sedelslag ersättas.
Och kommer hvad angående de nuvarande sedlarnes bokföring
är stadgadt att äfven hädanefter tjena lill efterrättelse, så att
Sedlarne från och med 16 R.dr 32 sk. till och med 500 R:dr
efter stycketal med nummer och dalum, men de öfriga sedlarne
endast till antal och summa, dock hvarje valör särskildt, i Bankens
räkenskaper upptagas;
§ 129 skulle från Banko-regleinentet uteslutas.
De i §§ 125 och 126 intagna föreskrifter, angående grunderna för inlösen i
Banken af förslitna och bristfälliga sedlar, har Utskottet ansett påkalla dels någon ändring
i redaktionen, dels det tillägg, att åt Fullmäktige öfverlemnas att bestämma de
grunder, som vid inlösen af de blifvande sedlarne å riksdaler riksmynt skola tjena till
efterrättelse, på sätt af följande förslag iubemtas:
'17:0.
Moni. 4. I afseende på granskningen af förslitna och bristfälliga
sedlar från och med 8 skilfingar lill och med 3 R:dr pä
ojdrgadt papper, komma följande allmänna grunder alt fortfarande
tjena lill efterrättelse, nemligen:
a) att en sedel antingen till fulla värdet antages eller ock
helt och hållet kasseras;
b) att den fjerdedel nedantill åt höger, hvarå namnteckningarne
befinnas, och hvilken, genom olikheten i fina trycket, ensam
för sig utvisar sedelns rätta valör, inlöses, då denna fjerdedel
är fullständig och sammanhängande, utan afseende å de stycken
af andra sedlar,' sorn må vara vidfogade;
hvaremot
IG
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 38.
c) att om på denna fjerdedel antingen båda namnen eller
fina trycket saknas, eller om delar af någotdera eller af dem alla
blifvit från det qvarvarande skiljda ocb icke kunna loreles, sedeln
likväl ar intösningsbar, såvida dä det öfriga af sedeln eller åtminstone
det återstående af dess nedra hälft ar belt ocb ballet sammanhängande
;
d) att deremot sådana hopfogade ofullständiga bitar, af hvilka
ingendera för sig är intösningsbar, ej kunna genom blotta sammanklistringen
vinna ett eljest saknadt värde, ulan ovilkorligen
mäste kasseras.
Mow. 2. Vid inlösen af sedlar å järt/ad t papper, stiillda i
Banka, förfares enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 5
Mars 1836.
Mom. 3. Grunderna för inlösen af sedlar å Riksdaler Riksmynt
bestämmas af Fullmäktige.
Morn. 4. Frågor om inlösen af sådana sedlar, hvilka genom
olyckshändelser blifvit så stympade och skadade, alt denna inlösen
beror icke af sedlarnes granskning, utan på undersökning ocb
pröfning af särskilda skäl ocb omständigheter, hänskjutas lill afgörande
af Banko-Utskottet.
Jemte det Utskottet, vid granskning af nästföljande §§ 127 och 128, rörande
försl i Ina sedlars utbyte genom särskildt antagne vexlings-förrättare i landsorterna och
vid Låne-konloren, funnit sådana förändringar ocb tillägg i föreskrifterna härom vara af
nöden, som äro en följd af beslutet om prägling af sillvermynt å 10, 25 och 50 öre
samt utgifvande från Banken af sedlar å 1 och 5 R:dr R:mt, har Utskottet ansett att,
sedan förnämligast genom de s. k. skillings-sedlarnes indragning och mindre silfvermynts spridande
i rörelsen, i förening med lättade kommunikalions-austalter, behofvet att i landsorten
utbyta försliIna sedlar numera blifvit minskadt, beloppet af de förskott, Banken
till vexlings-förrättare utlemnar, kan skäligen nedsättas från 5,000 R:dr B:ko lill 5,000
R:mt för hvarje län; att vexlings-provisionen, som af Banken godlgöres med en half
procent utom för Götheborgs och Bohus län, der den sedan längre lid tillbaka utgått
med procent, bör, enär giltigt skäl alt bibehålla en högre vexlings-provision för ett
enda iän, enligt Utskottets tanke, icke förefinnes, bestämmas lika för samtliga länen till
en half procent å de summor, som ulvexlas, samt att sista punkten i § 127, innehållande,
ali "den, till befrämjande afförslitna småsedlars utbyte i landsorterna, genom Kongl.
"Maj:ts Nådiga Bref lili Dess ocb Rikets Stals-kontor den 22 Maj 1819, vidtagna annstalt
kommer än vidare att fortfara”, bör uteslutas från Banko-reglementet, dit denna
punkt icke synes böra.
Med iakttagande häraf skulle de föreskrifter, som komma att svara mot §§ 127
och 128, erhålla denna lydelse:
18:o.
Moni. i. För invexling i lan dsorlen af sedlar från och med
8 sk. till och med 3 R:dr på ofärgadt papper samt förslitna sedlar
dels å 32 sk. ocb 2 R:dr B:ko på färgadt papper och dels å
1 ocb 5 R:dr R:mt i utbyte mot silfverinynt å 10, 25 och 50 öre
samt sedlar å 1 och 5 R:dr R:mt, godtgör Banken procent å
Ranko-(Jtskottets Utlåtande N-.o ok.
17
de summor, hvilka genom Läns-styrelserna, mot ställd behörig
säkerhet, såsom förskott reqvireras och sedermera behörigen redovisas;
kommande förskottet, som för hvarje särskildt län i ett för
allt ej får öfverstiga 5,000 R:dr R:mt, att lampas efter ortens och
rörelsens behof, med rättighet för vederbörande ali, sedan minst
hälften af erhållet förskott blifvit redovisadt, från Banken utbekomma
ytterligare förskott inom det medgilna beloppet, äfvensom
att, enligt Kongl. Maj.ts, uppå Rikets Ständers anhållan, i Nåder
meddelade tillåtelse, för vexlings-inedlens fram- och återsändande
njuta porlofrihet under den kontroll emot missbruk, som Kongl.
General-Post-styrelsen eger föreskrifva. Vexlings-medlen skola
omedelbart från och till Banken insändas; och ega Fullmäktige
att lill den person, som af dem utses för att besörja vexlings
medlens
afsändning och öfriga med denna rörelse förenade göromål,
anvisa något lämpligt arfvode, hvars belopp Fullmäktige, med
fästadt afseende å göromälens mängd, hafva att ärligen bestämma.
Morn. Q. Vid Läne-kontoren i Götheborg, Malmö och Wisby
besörjes ofvanberörde invexling och utbyte i enlighet nied de föreskrifter,
som af Fullmäktige meddelas.
Slutligen får Utskottet meddela, alt de i § 131 mom. 1, § 132, § 134 mom. 1
och § 135 i Banko upptagne summor blifvit i efterföljande förslag utförda i Riksmynt
till motsvarande belopp, utom hvad angar dels minimum för insättningar och ut
tag
å 5:te klassens räkningar i Deposilions-aidelningen, hvilket är vordet från 100 R:dr
B: k o till 100 R:dr Bunt lörminskadl, dels det för försummelse att inom vederbörlig tid
kollationera depositions-räkning i Banken stadgade bötes-ansvar, 25 R:drB:ko, som blifvit
lill 30 R:dr Runt nedsatt, och dels de i taxan öfver afgiflerna för depositions-hvalfvets
begagnande utförda belopp, 6 och 4 sk. banko, af hvilka det förra upptagits till
20 och det sednare lill 12 öre; och torde, i händelse dessa förändringar af Rikets
Ständer gillas, förenämnde §§ och moni. få lyda som följer:
10:o.
(§ 131) Mom. 4. A räkning, tillhörande 5:te klassen, får icke insättas
eller uttagas mindre belopp hvarje gång, än 100 R:dr R;mt.
20: o.
Såsom folii-afgift erlägges Sex R:dr R:mt för hvarje folium
i debet om 40 rader af den löpande räkningen; dock blifver den
minsta äfgiften, som för hvarje år beräknas, 30 R:dr Runt, motsvarande
5 folier.
21:0.
Mom. 1. Den assignant, som försummar alt sednast vid
Januari månads utgång hafva sin räkning för det tilländalupna
året med Bankens bok behörigen kollationerad, vare förfallen till
30 R:dr R:mt böter, hvilka fördelas på lika sätt, som i afseende
på fördelningen af böter för öfver-assignering är stadgadt.
Bill. till R. St. Prof. 1856 å 1851. 6 Sami. 1 Jfd. 18 Höft. 3
18
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 38.
22:o.
Banken må, så vidt lägligt är och utrymme dertill inom
Banken gifves, under försegling af inlernuaren, till förvar emottaga
paketer eller annan flyttbar egendom, utan att om innehållet
undfå uppgift och utan ansvarighet å Bankens sida för oförvållad
skada eller tillfällig olycka; skolande till Banken erläggas följande,
i förhållande lill det nedsalta godsets rymd och den tid del i
Bankens förvar mileslätt, bestämda afgift, nemligen efter månad
räknadt:
för depositum af lj kubikfot eller derunder . Bunt — 50 öre.
för depositum derutöfver till och med 4 å
kubikfot:
l:a kubikfoten
— 50 „
hvardera af de öfriga ,, — 25 „
för depositum derutöfver till och med 8 å 8£
kubikfot:
första 4 kubikfot „ t: 25 „
hvardera al de öfriga „ — 20 „
för depositum derutöfver lill hvad storlek som
helst:
första 8 kubikfot
2: — „
hvardera af de öfriga „ — 12 „
(§ 135 i öfrigt oförändrad.)
Slockholm den 16 Juni 1857.
Reservation:
af Herr Mannerskantz, C. A.: "Emot Utskottets nu afgifna Betänkande, mäste jag i
tvänne afseenden anmäla min reservation.
För det första anser jag att den redaktion, som Utskottet gifvit åt mom. b och
c af § 114, icke står i full öfverensstämmelse med dea fria dispositionsrätt öfver Handels
och
Närings-diskont-fondernas medel vid de särskilda Diskont-verken, som enligt Betänkandet
N:o 37 blifvit föreslagen att lemnäs åt dessa verks direktioner, och att derföre
rättare hade varit att gifva åt nämnda mom. följande lydelse:
b) indraga någon del af nyssnämnda fond.
c) indraga hela denna fond, jemte större eller mindre del af Allmänna Diskontfonden;
egande Fullmäktige etc.
För det andra anser jag, att Utskottet icke hade bordt föreslå, att den del af
Bankens reserv-fond, som ej blifvit lill låne- och kreditiv-förlag anvisad, skulle ifrån
Bankens sedelstock afräknas. Denna del af reserv-fonden ligger inne under Bankens
Bariko-CItskotlets Memorial N:0 39.
19
eget förvar i dess kassa, och kan icke nian föregående beslut af Banko-fullmäktige
äler i rörelsen utsläppas, och i stället alt först inräknas i Bankens utelöpande sedelstock
och sedan derifrån åter afräknas, borde den derföre aldrig inräknas i denna sedelstock,
och behöfde då icke heller derifrån afräknas. För den föreslagna onödiga
omgången ger man Bankens invecklade bokförings-methoder skulden — men jag är förvissad
om endast Rikets Ständer behaga föreskrifva, att den enklare och riktigare utvägen
skall begagnas, kan delta också lätt ske utan någon rubbning af grunderne för
Bankens gamla beräknings- ocb konlrollrrings-methoder i öfrigt. Och blott derigenom,
alt densamma i en enda summa på ett ställe blir upptagen, kan en klar öfversigt
vinnas öfver hela behållningen inom den verkliga reserv-fonden, som, efter min upplatlning,
just hör illgöras af del belopp, hvarmed Bankens antingen redan utelöpande,
eller ännu innestående, men för rörelsen i hvad stund som helst tillhandahållna och
disponibla sedelstock understiger det maximum af 20 millioner, som för denna sedelstock
blifvit bestämdt; ocb hvilken kontanta reserverade fond Banko-fullmäklige, efter
egen pröfning af befintliga förhållanden, med afseende till så väl Bankens egen säkerhet
och fördel, som lill penninge-ställningen i allmänhet inom landet, skulle ega att än
öka och än minska, genom begagnande af de medel ocb utvägar, som för sådant ändamål,
enligt Betänkandet N:o 37, af Fullmäktige få användas.”
Alik. lill Exp.-Ulsk. den 26 Juni 1857, kl. 5 e. in.
Memorial, i fråga om åtgärder till undvikande af penn in ge-rem issel •
med posterne emellan Stockholm och. de orter, der Banken
har Lane-kontor, m. m.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, med bifall till Banko-Utskottets i Utlåtandet
N:o 32 gjorda hemställan, beslutat, att, till undvikande af penninge-försändningar
med posterna emellan Stockholm och de orter, hvarest Rikets Ständers Bank
har Låne-kontor, sådana åtgärder borde vidtagas, hvarigenom det skulle stå en hvar
öppet, att i Banken samt Låne-kontoren i Götheborg, Malmö och Wisby insätta pen
-
20
Banko-Utskottets Memorial N:o 39.
ningar alt lyftas ä uppgifven orl, samt derjemte åt Banko-fullmäktige uppdragit att
söka med Privat- och Filial-banker träffa öfverenskommelse derom, att penningeremisser
emellan de orter, der sådane Banker äro eller varda inrättade samt hufvudstaden
och de orter, hvarest Rikets Ständers Bank har Låne-konlor, måtte kunna i
möjligaste måtto undvikas och genom anvisningar de särskilda Bankerna och Lönekontoren
emellan ersättas, så, och efter det Fullmäktige, under den 19 Juli 1855 fastställt
de för verkställighet af beslutet i hvad detsamma afsåg anvisningars utfärdande
emellan Banken och Låne-kontoren, nödiga ansedda föreskrifter och förordnat, alt den
nya rörelsen skulle med den 1 derpäföljde Oktober vidtaga, hafva Fullmäktige, uti
till Utskottet algifvet memorial, dels redogjort för sältet huru denna anstalt blifvit begagnad
och till hvilket resultat densamma ledt, och dels meddelat yttrande rörande
lämpligheten af anvisnings-rörelsens ifrågaställa utsträckning till Privat- och Filialbanker.
1 förstnämnda hänseende är hufvudsakligen vordet anfördi: alt, då tillfället alt
undfå anvisning å Banken och dess Låne-kontor mycket begagnats vid Låne-kontoren,
särdeles vid det i Götheborg, hade deremot ganska få och till jemförelsevis ringa belopp
härstädes uttagit anvisningar å Låne-konleren, hvaraf inträffat all, vid de sednare,
stora behållningar tillhörande Banken uppkommit, hvilka behållningar måst genom
särskilda lägenheter derifrån afhemlas: att, om än denna rörelse visat den jemnhet, att
behållningen å ena eller andra stället varit ringa, i hvilket läll det vore obestridligt, att
någon vinst af densamma för det allmänna uppstått, det icke hurde lemnäs utan uppmärksamhet,
att, sä länge Låne-kontoren invexla gamla sedlar mot nya sedlar och
silfvermynt, penninge-remisser emellan Banken och Låne-kontoren icke kunna undvikas,
samt att någon utveckling af rörelse-kapitalets verksamhet icke genom ifrågavarande
rörelse uppstode, enär nu gällande föreskrifter innefatta bestämdt förbud mot användande
i låne- eller kreditiv-rörelse af de penningar, som mot erhållande af anvisning i
Banken eller Låne-kontoren insättas, samt det med Riks-bankens skyldighet att upprätthålla
myntvärdet ingalunda vore förenligt att gifva åt sedelstocken den utsträckning,
hvartill begagnandet i omförmälda rörelse af dylika medel skulle föranleda; af hvilka
omständigheter, i förening med den genom postremiss-rörelsen Banken hittills orsakade
dryga förvallnings-kostnad, Fullmäktige hemlat stöd för det förklarande, att, enligt
deras öfvertygelse, den på grund af 1 momentet i Banko-reglementets 29 § inrättade
anstalt till undvikande af penninge-försändningar med posterna emellan Slockholm
och de orter, hvarest Banken har Låne-kontor, icke uppfyller det dermed alsedda
ändamål.
Vid öfvervägande häraf har Utskottet visserligen icke lemna! utan uppmärksamhet
vigten af de betänkligheter, Fullmäktige emot ifrågavarande anstalts bibehållande
anfört. Men, med afseende å de många fördelar, densamma obestridligen bör bereda
det allmänna, såsom affärs-rörelsens underlättande och i främsta rummet förminskning
af den skada och förlust, som tillskyndas håde det allmänna och den enskilde genom
Eoströfverier, så, och ehuru den i Banken inrättade portremiss-anstalt hittills ej synes
afva ledt till åsyftadt resultat, torde det likväl, å andra sidan, äfven böra lagas i betraktande,
all sedan dess införande ännu ej Ivänue år förflutit och att en under sä kort tid
vunnen erfarenhet icke innefattar tillräcklig anledning att, endast af den orsak att anstalten
för Banken medfört jemförelsevis stora utgifter, alldeles förkasta hvad så nyligen
åstadkommits för beredande af allmänt gagn och nytta. Fasthéllre håller Utskottet
före, alt den kostnad, Banken genom postremiss-rörelsen fått vidkännas, bör för framtiden
kunna nedsättas genom rörelsens ordnande på ett mera lämpligt och ändamålsenligt
sätt. Sålunda och då hufvudsakliga skälen till de gjorda anmärkningarne hem
-
Banko-Utskottels Memorial N:o 39.
21
lats från Bankens ringa inkomst af meranämnda anstalt samt från äfvenlyrel af och
utgifterna lör indragningen af de vid Låne-kontoren uppkomna behållningar, torde först
och främst den i 29 § mom. 1 litt. b af Banko-reglementet stadgade afgift af 4 sk.
för hvarje l,000:de R:dr Banko, hvarigenom, enligt hvad Fullmäktige upplyst, icke
ens kostnaden för porto och telegraf-depecher blifvit ersatt, böra förhöjas, åtminstone till
10 öre för hvarje l,0()0:de R:dr Biksini/nt, hvilket belopp ingalunda kan vara för högt
beräknadt, särdeles om dermed jemföres den assurans-afgilt, som, jemlikt Kongl. Förordningen
den IG Februari 1849, erlägges till Post-kassan för bref, som älgå under
öppen rekommendation, utgörande 1 sk. för hvarje l()0:de R.dr. Och hvad vidare
angår det anmärkta missförhållandet, att medel hopats pä ett ställe, medan på del
andra insättningar till ringa belopp egt rum, så har Utskottet trott detsamma lämpligast
kunna undanrödja, om postremiss-rörelsen jemväl anlitades af allmänna verk, inrättningar
och myndigheter, såsom Kongl. Stats-konloret, Krigs-kollegium m. 11., hvadan
dessa verk torde böra vid penninge-remisser betjena sig af sådana anvisningar, hvarom
här är fråga och hvilka borde dem meddelas utan erläggande af någon afgift. Denna
förmån utgör, enligt Utskottets tanke, ett nödigt vilkor för anvisningarnes begagnande
af de verk, sorn kostnadsfritt med posterna försända penningar, och den obetydliga
uppoffring, Banken i följd deraf finge vidkännas, blefve sannolikt åter godtgjord genom
den större jemnhet rörelsen, medelst en sådan utsträckning, otvifvelaktig! komme
att vinna.
Med anledning häraf hemställer Utskottet vördsamt, att i Banko-reglementet följande
föreskrifter måtte intagas, nemligen:
Till undvikande af penninge-försändningar med posterna emellan
Stockholm och de orter, hvarest Banken har Låne-kontor, ege en
hvar alt i Rikets Ständers Bank samt Låne-kontoren i Götheborg,
Malmö och Wisby, insätta penningar att lyftas å uppgifven ort;
börande härvid hufvudsakligen iakttagas:
a) Ofver insättning, som får verkställas å alla summor från
och med 100 R.dr Riksmynt, utfärdas anvisning, innehållande att
N. N. Bank (Låne-kontor) af N. N. emotlagil 00 R:dr 00 öre,
att hos N. N. Bank (Låne-kontor) emot qvitto å anvisningen,
vid anfordran, utbetalas lill N, N. eller den ban dertill i sitt
ställe befullmäktigar.
b) För hvarje anvisning å summor, understigande 2.000 R:dr
Riksmynt, betalar insättaren 10 öre och för summor, uppgående
till 2,000 R:dr och derutöfver, likaledes 10 öre för hvarje fullt
l,000:de-tal R:dr. Från afgifts erläggande befrias allmänna verk,
inrättningar och myndigheter, som ega fribrefsrätt.
c) Anvisning skall med först afgående post adviseras det
verk, hvarå den är ställd, med skyldighet derjemte för Lånekontoren
att, öfver dem emellan utfärdade anvisningar, samtidigt
insända advis till Rikets Ständers Bank.
(l) Ofver denna rörelse i sin helhet föres i Rikets Ständers
Bank sammanfattad och fortgående räkenskap.
e) De penningar, som för ifrågavarande ändamål insättas i
Rikets Ständers Bank och derunder lydande Låne-kontor, få icke,
under något vilkor, i läne- eller kreditiv-rörelse användas.
f) Om, vid någoldera Låne-kontoret, det insalta beloppet
uppgår till större summa, än som erfordras för infriande af de
22
Banko-Utskottets Memorial N:o 59.
å Kontoret utställda invisningar, åligge det Fullmäktige all sådana
medel derifrån till Bikels Ständers Bank infordra; med Fullmäktige
leornad rätt att kunna, der så nödigt anses, tillåta vederbörande
Låne-kontors-Direklion, att, vid afsändning af Rikets
Ständers Banks sedlar, desamma makulera genom derå med trycksvärta
anbragla ord: ”Inlöst vid Låne-kontoret i N. N.’"
t/) Derest å någotdera af Låne-kontoren anvisningar varda
utställda lill belopp, ölverstigande det, hvartill de bos Läne-kontor
gjorda insättningar uppgå, sä ega Låne-kontoren att, för liqvidens
verkställande, utgifva assignationer å Rikets Ständers Bank; gällande
härvid till efterrättelse hvad som i afseende på Länekontorens
assignering i öfrigt är ellar varder stadgadt.
h) I händelse de i Rikets Ständers Bank insalta medel skulle,
vid något tillfälle, vara otillräckliga för infriandet af antingen de
å Banken utställda anvisningar eller de af Låne-kontoren utfärdade
assignationer, må Fullmäktige, genom anordning å Låneafdelningen,
begagna förskott, hvilket genast, då tillgången sådant
medgifver, lill Låne-afdelningen återbetalas.
I sammanhang härmed tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj: t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i nåder anbefalla de i
Stockholm och städerne, hvarest Rikets Ständers Bank har Lånekontor,
befintliga allmänna verk och inrättningar samt myndigheter,
som ega fribrefsrätt, att, derest sådant utan olägenhet kan
ske, vid penninge-försändningar dessa orter emellan, begagna af
Banken eller dess Låne-kontor utfärdade anvisningar, hvilka
komma att, utan särskild afgift, hållas ofvanbemälda verk, inrättningar
och myndigheter tillhanda.
Uti 2 mom. af 29 § i nu gällande Banko-reglemente stadgas:
’’Åt Fullmäktige uppdrages derjemte, alt söka med Privat- och Fihal-banker
träffa sådan öfverenskommelse, att penninge-remisser emellan de orter, der sådane
Banker äro eller varda inrättade samt hufvudstaden och de orter, hvarest Rikets Ständers
Bank har Låne-kontor, må kunna i möjligaste måtto undvikas, och genom anvisningar
de särskilda Bankerna och Låne-kontoren emellan ersättas.
Börande i afseende härå hufvudsakligen iakttagas:
a') Att räkningarne emellan Rikets Ständers Bank samt derunder lydande Lånekontor,
å ena sidan, samt vederbörande Privat- och Filial-banker, å den andra, minst
en gång i månaden, medelst liqvid, uppgöras.
b) Alt de öfverskolts-model, som vid sådan uppgörelse finnas hos Privat- eller
Filial-bank, antingen de tillhöra någon af dessa Banker eller Rikets Ständers Bank eller
derunder lydande Låne-kontor, skola, såvida liqviden icke kan pä annat sätt afslutas,
till Rikets Ständers Bank insändas, för att derstädes på vederbörandes räkning insättas;
och må Fullmäktige, derest de finna sådant lämpligt, berättiga vederbörande
Banko-Utskottets Memorial N:o 39.
23
Privat- och Filial-banker alt, före afsändning till Rikets Ständers Bank af dess egna
sedlar, desamma på ändamålsenligt sätt makulera; samt
c) Att, till undvikande i allmänhet al remisser från Låne-kontoren till Rikets
Ständers Bank af öfverskottsmedel, tillhörande Privat- eller Filial-Bank, sådan Bank
må, orri han det önskar och Fullmäktige dertill lemna tillstånd, berörde medel på depositions-räkning,
utan ränta, hos Låne-kontor insätta; dock vare det Låne-kontor uttryckligen
förbjudet, alt för Privat- eller Filial-bank å Deposilions-räkning emottaga
större summa, än Privat- eller Filial-bank, i följd af förevarande rörelse, har lill godo
hos Låne-kontor.”
Till fullgörande häraf hafva Fullmäktige, förmedelst Cirkulär den 27 December
1855, anmodat Direktionerna öfver samtlige Privat- och Filial-banker att meddela upplysning,
huruvida och på hvad villkor den af Rikets Ständer i omförmälda afseende
åsyftade öfverenskommelse må med Direktionerna kunna åvägabringas; hvarefter och
sedan yttranden frän bemälde Direktioner inkommit och Under-styrelsen blifvit hörd,
Fullmäktige sig utlåtit och, uppå anförda skäl, ansett Postremiss-rörelsens utsträckning
till Privat- och Filial-banker icke allenast obehöflig för det allmänna, ulan äfven olämplig
för Rikets Ständers Bank.
I sådant afseende är vordet anfördt, ali då de bestyr, hvarom nu är fråga,
häst lämpa sig för enskilda banker, hvilka derigenom kunna i rörelsen qvarhålla ett
kapital, hvilket eljest densamma undandrages, under den tid postgången medtager; då
enskilda banker eller afdelnings-kontor deraf äro inrättade såväl i hufvudstaden, sorn i
Götheborg och Malmö, och sådan bank jemväl torde komma att i Wisby förläggas,
och då de enskilda bankerna icke lära underlåta alt befrämja en rörelse, som lör dem
kan medföra Hera fördelar; så egde allmänheten, genom köp af anvisningar eller vexlar
hos nämnde banker, af hvilka den i Stockholm redan, enligt gjordt tillkännagifvande,
tillhandahölle vexlar på ett stort antal städer i riket, tillfälle att undvika penningeförsändningar
med posterna, ett tillfälle, som allmänheten i de flesta fall hellre torde
begagna, än att för sådant ändamål vända sig till Riks-banken och dess Låne-kontor,
enär det icke syntes vara lämpligt att sistberörde bank och låne-kontor emottoge enskilda
bankers kredit-sedlar, hvilka, åtminstone i orterne, understundom endast med
svårighet kunde förbytas i banko-sedlar.
Oberäknadt att Filial-bankerne, enligt hvad Utskottet inhemtat, förbehållit sig
assignations-rätt på Riks-banken vid tillfällen, då deras kassa icke medgifver inlösen af
de å dem antingen af Riks-banken och dess Låne-kontor eller af Privat- eller Filialbanker
utställda anvisningar, hvilken fria assignations-rätt lätt skulle kunna till Riksbankens
skada missbrukas, — helst den kontroll på denna rörelse, Rikets Ständer afsatt
genom stadgandet, alt liqvid en gång i hvarje månad skall uppbäras, icke är betryggande,
emedan liqvidations-räkning och nya anvisningar kunna från en ort samtidigt
hit afgå, samt anvisningarnas innehåll användas för liqvids uppgörande, — förete
sig emot de enskilda bankernes obegränsade anvisningsrält på Riks-banken och dess
Låne-kontor så betänkliga omständigheter, att Utskottet blott af denna orsak anser utsträckning
af rörelsen lör Riks-banken böra undvikas; och då derjemte förekommer,
att genom Riks-bankens inblandning med enskilda banker, öfver hvilkas verksamhet
den förra icke kan utöfva någon granskningsrätt, beräkningarne af sedel-stocken skulle
blifva missledande; att remitterandet månadsvis af öfverskotts-medel skulle antingen
medföra samma kostnad och äfventyr, som vanliga penninge-försändningar med posterna,
eller ock föranleda förlust för Riks-banken af tillverknings-kostnaden för de brukbara
sedlar, som makulerades; samt slutligen alt Riks-banken, genom Postremiss-rörelsens
utsträckning till Privat- och Filial-banker, sannolikt komme att tillskyndas sär
-
24
Banko-Utskottets Utlåtande N.-o 40.
skilda kosfnader för ökadt Ijenslemanna-biträde inom Banko-verket, m. m.; så bar Utskottet,
i öfverensstämmelse med den utaf Banko-fullmäktige i förevarande hänseende
i o • n • • .
uttalade åsigt, funnit utsträckning af postremiss-rörelsen i den syftning, 2 morn. af
åberopade reglements-§ innefattar, icke böra ega ruin, utan lieinstälier,
att ofvanstående 2 mom. af Banko-reglementets 29 § måtte från
blifvande reglemente uteslutas.
Slockholm den 16 Juni 1857.
III: O M.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Juni 1857, kl. 3 e. ni.
Utlåtande, i anledning aj vacht motion om inköp af joni och skog
för Tumba Bruks behof.
Uti en hos Yällolliga Borgare-ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion,
har Herr C. C. Hörnstein anfört, att arealen af den jord, som tillhör Rikets Ständers
Banks Pappersbruk Tumba är så inskränkt, alt Bruks-personalen, utgörande omkring
200 personer, deraf bar föga eller intet gagn; att bruket behöfver årligen ungefär 600
famnar ved, men eger endast cirka 70 tunnland skogsmark ; att veden, som förr kunnat
köpas för 5 å 6 R:dr famnen, nu måste betalas med 10 R:dr R:ml och torde framdeles
icke kunna ens för högre pris, på orten erhållas ; att som aflöiiingen vid bruket,
allt sedan längre tid tillbaka, till en del är ställd i persedlar, bruket ofta efter prisen
i den mil derifrån belägna hufvudsladen, måste köpa flera tusende lispund hö och
hahn, samt att en mängd småpersedlar, som äro oundgängliga för personalens helsa
och uppehälle, rnerändels icke kunna bekommas i trakten för något pris, utan mäste
hemtas från Stockholm. På grund af dessa förhållanden har motionären ansett det
vara nödvändigt och försigtigt att bruket, i ofvannämnda hänseenden, söker bereda sig
någon sjelfständighet för framtiden och derföre föreslagit, att för Tumba bruks räkning
mätte, när tillfälle dertill kan uppstå, få inköpas erforderlig jord och skog, äfvensom
alt bruket, genom jord-byte och laga skifte, der sådant kan linnas lämpligt och förmånligt,
berättigas utvidga sitt nuvarande alltför knappa område, hvartill koslnaderne
torde af Rikets Ständers Bank få förskjutas.
Till
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 40.
25
Till ärendets närmare utredning hafva motionären och Förvaltaren vid bruket,
uti lill Utskottet ingifna skrifter, upplyst, bland annat, att, då, som förut är nämndt,
aflöningen vid bruket till en del är ställd i persedlar, behöfver bruket årligen omkring
280 tunnor råg, 150 tunnor malt, 110 tunnor bafra, 3,500 l:pd hö, 2,200 1:pd balin
och 700 famnar ved; att benofvet af byggnads-virke, som dock omvexlar under olika
år, i medeltal torde kunna antagas till 50 st. bjelkar, 50 st. timmer, 100 st. sparrar,
200 tolfter bräder och 100 tolfter plank ; samt att af Tumba hemman, utgörande 1
mantal krono-skatte, med en egovidd af 201 tunnland, beslå omkring 26 tunnland af
åker och äng; anseende motionären någon egendom böra köpas och, mot erläggande
till bruket af natura-prestationer, såsom upphuggning och framforsling af vissa famnar
ved samt verkställande af körslor äfvensom leverering af hö. halm och säd m. m.
utarrenderas, hvarigenom bruks-förvaltningen icke koinme att hafva annat bestyr med
egendomens skötsel, än att granska de levererade varornas mängd och beskaffenhet
samt utöfva en kontrollerande myndighet i afseende på häfden och skogs-hushållningen
vid egendomen.
Utskottet medgifver visserligen, att det för Tumba bruk skulle vara fördelaktigt,
om bruket innehade sä tillräcklig jord och skog, att köp af jord- och skogs-effekter för
dess ärliga behof kunde undvikas, men då förhållandet nu ej är sådant och Banken,
i synnerhet vid närvarande högt uppdrifna egendomspris, i hvilka något större återfall
måhända ej är att emotse, sannolikt icke skulle kunna erhålla någon passande egendom,
utan att derför nödgas erlägga en mycket hög köpeskilling, och det dessutom är
af erfarenheten nogsamt bekräftadt, att egendom, antingen förvaltad eller utarrenderad
för Statens eller allmänt Verks eller Inrättnings räkning, aldrig lemnar den vinst och
afkastning, som i enskild persons hand, sä synes det vara stäldt utom tvifvel, att bruket,
genom inköp af ytterligare jord och skog, skulle, då räntan å köpesumman loges
i beräkning, komma att förorsakas vida större ärlig kostnad, än bruket nu och framdeles
kan få vidkännas genom upphandling af ifrågavarande erforderliga effekter, och anser
sig Utskottet derför böra vördsamt
afstyrka bifall å Herr Hörnsteins ofvannämnde motion.
Deremot, och då det, enligt Utskottets tanke, skulle väsentligen bidraga till
bruks-arbetarnes och deras familjers helsa och trefnad, derest dem tilldelades lämpligjord
till planterings-land, som de under lediga stunder kunde sköta och deraf erhålla
en del af de för deras lifsuppehälle nödvändigaste jordfrukter, hvilkas anskaffande från
Stockholm är förenadt med stora kostnader och svårigheter; så och enär bruket, enligt
hvad ofvan är upplyst, eger omkring 26 tunnland öppen jord, som för närvarande lemnar
ganska ringa behållning samt någon del af denna jord kan, utan egentlig uppoffring
från brukets sida, för ofvannämnda ändamål afstås, har Utskottet skolat hemställa,
det Banko-Fullmäktige måtte bemyndigas att af den jord Tumba
bruk redan eger eller som genom hyle med närmaste grannar
kan för brukets räkning anskaffas, hvarom Fullmäktige skola ega
att, när tillfälle dertill sig erbjuder, gå i författning, kostnadsfritt
upplåta planterings-land åt brukets arbetare och de af dess tjenstemän,
som deraf äro i saknad.
Stockholm den 16 Juni 1857.
Bi/i. till R. St. Brot. 'ISOG 1857. 6 Sami. 1 Afd. 18 Haft.
4
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Banko-Utskottets Utlåtande N:» il.
1
iV.o 40.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 11 Aug. 1857, kl. X e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om beviljande,
för Mynt-verkets behof, af ett räntefritt lån
från Banken ä 50,000 B:dr R:mt.
Hos Kongl. Maj-.t har Öfver-Direktören vid Mynt- och Kontroll-verken, i
sammanhang med afgifven embets-berättelse, angående de under sednare hälften
af nästlidne år vid nämnde Verk utförda arbeten m. m., gjort underdånig framställning
om vidtagande af nedanomförmälda åtgärder, hvilka funnits dels oundgängligen
nödiga, dels ock i allmänhet af behofvet påkallade, för att bringa Myntverket
i fullkomligare och mot tidens fordringar bättre svarande skick, än för
närvarande, nemligen: Ombyggnad af silfversmältnings-verkstaden, kopparsmältugnen
och tillvärmnings-ugnen för silfvertenarnes utvalsning, reparation af gamla
verkstadshuset, uppbyggande af 2:ne vedskjul, anbringande af gaslysning, anskaffande
och uppsättning af en 45 hästars ångmachin samt ombyggnad af utvexlings-verk
och axelsträckning, äfvensom anskaffande och uppsättning af en ny
stor prägel-inachin samt 2:ne krans-machiner jemte en gröfre sax. Och som för
dessa åtgärders verkställande, enligt uppgjorda beräkningar, erfordrades en summa
af 38,346 R.dr, men Mynt-verkets tillgångar, hvilka den 1 Januari 1850 utgjorde
65,086 R:dr, under de sednare åren oupphörligen minskats, så att de den
1 Januari innevarande år uppgingo till endast 38,445 R:dr, allt B:ko, och någon
ytterligare nedsättning af samma tillgångar icke kunde ega ruin utan verklig
fara för omöjlighet att fullgöra de myntnings-skyldigheter, Verket ålåge, samt
Bih. till II. St. Prot. IS36 $ IS37. 6 Sami. I AfJ. 19 Haft. 1
2
Banko-öttkoflcls Utlåtande N.-o 4i.
det under för banden varande omständigheter ej läte sig göra att med ringaste
sannolikhet beräkna Verkets penninge-ställning ens för slutet af ett löpande är,
alldenstund stor förlust uppkomma genom tillverkning af silfvermynt och vinst af
koppar-myntningen, men förhållandet emellan dessa olika myntslag icke kunde
bestämmas af Mynt-verket, utan berodde af reqvisitionerne, har Ofver-Direktörcn
i underdånighet anhållit, att, enär, under sådana förhållanden, utförandet af ofvanberörde
för Mynt-verket högst bchöfliga åtgärder till största delen skulle blifva
beroende af en oviss framtid, i fall kosfnaderne borde bestridas af Verkets egna
inkomst-källor, utan något slags förskott, men hvarje uppskof vore en bestämd misshushållning
och medförde fortfarandet af större myntnings-kostnader, än vederborde,
utom andra uppgifna olägenheter, Kongl. Maj:t måtte täckas hos Rikets nu församlade
Ständer göra Nådig Proposition om beviljande af ett anslag af 33,333
R:dr 10 sk. B:ko, eller 50,000 R:dr R:mt, eller ock, i fall detta skulle anses mindre
lämpligt, af ett räntefritt lån å samma summa från Rikets Ständers Bank, hvilken
ensam skördade vinsten af Mynt-verkets förluster på silfver-myntningen, att,
i mån af behof, utgå under innevarande och nästkommande år, samt att afbetalas
i den mån Mynt-verkets disponibla tillgångar komme att utgöra mera än
60,000 R:dr R:mt; yttrande Ofver-Direktören den förhoppning, att, sedan Myntverket
blifvit försatt i godt skick, den uppgifna summan skulle kunna genom
vinsten på koppar-utmyntningen återbetalas inom icke särdeles många år.
Med tillkännagifvande så väl häraf, som att Kongl. Stats-kontoret ansett
det af Öfver-Direktören föreslagna sednare alternativet, eller den önskade summans
beviljande såsom räntefritt lån från Banken, vara den lämpligaste utvägen
för ändamålets vinnande, helst utgifvandet af nämnde summa vore för Banken af
ringa eller ingen betydenhet, har, uti till Rikets Ständer aflåten Nådig Proposition
af den 23 nästlidne Maj, hvilken af samtlige Riks-Stånden blifvit till Utskottets
behandling hänvisad, Kongl. Maj:t, enär behofvet af förbättrade anstalter
vid Mynt-verket voro oundgängligt, så vida detta Verk skall kunna behörigen uppfylla
de betydligt ökade anspråk på utmyntning af så väl silfver som koppar,
hvilka af Rikets Ständers Bank blifvit framställda, föreslagit, att, för beredande
af tillgång att bestrida ofvanomförmälda, för Mynt-verkets försättande i förbättradt
skick erforderliga utgifter, måtte af de under Bankens förvaltning stående
medel, beviljas nämnde Verk ett räntefritt lån af 50,000 R:dr R:mt, att, i mån
af behof, utgå under innevarande och nästkommande år, samt med återbetalningsskyldighet
i den mån Mynt-verkets disponibla tillgångar komme att öfverstiga
00,000 R:dr samma mynt.
Vid öfvervägande af denr.a fråga har Utskottet i minnet återkallat, hurusom
vid 1828—1S30 årens Riksdag, i följd af den då beslutade realisationen,
Rikets Ständer, till underlättande af utvägarne för Mynt-verket att anskaffa erforderlig
tillgång på rudimaterier till myntningens jemna och oafbrutna fortsätt
-
Ilanko-Ulskoltels Utlåtande JV;o i t.
3
ning, äfvensom till bestridande af-de härigenom föranledda betydliga kostnader,
lunno skäligt berättiga Banko-Fullmäktige att af Bankens medel till Mynt-verket
utgifva ett förskott af 40,000 R:dr Banko, hvilket ock af Mynt-verket uppbars,
men sedermera är vordet till Banken återbetaldt; och då af Kongl. Maj:ts ofvanberörda
Nådiga Proposition sig visar, att Mynt-verket nu är i behof af särskildt
anslag eller låne-understöd för verkställande af den ökade silfver- och koppar-myntning,
som af Rikets Ständers vid sednaste Riksdag vidtagna beslut ont
det nya räknesättet blifver en följd, jemte andra anstalter, som äro af nöden för
att sätta Mynt-verket i förbättradt skick, så synes Banken vid detta likasom vid
föregående tillfälle böra tillhandagå Mynt-verket med det biträde, som för ändamålet
påkallas. Utskottet anser fördenskull, att ett räntefritt lån till ofvan
uppgifna belopp, 50,000 R:dr R:mt, må Mynt-verket från Banken beviljas, att
utgå på sätt i Nåder äskadt blifvit, men har, hvad beträffar återbetalnings-skyldigheten,
hvilken, enligt förslaget, skulle ske i den mån Mynt-verkets disponibla
tillgångar komme att öfverstiga 60,000 R:dr nämnde mynt, funnit detta vilkor
vara nog obestämdt och böra lämpligen på det sätt förändras, att återbetalningen
skall verkställas under 10 på hvarandra följande år med T'o del årligen, att
räkna från och med 1860 års början, så att hela lånet sednast år 1869 varder
till Banken återguldet.
Med anledning häraf tillstyrker Utskottet vördsamt, det Rikets Ständer
måtte besluta,
att Mynt-verket må af Bankens medel undfå ett räntefritt lån å
50,000 R:dr lhmt, att, i mån af behof, utgå under innevarande och
nästkommande år, med vilkor, att lånet till Banken återbetalas under
10 på hvarandra följande år med TV del årligen, räknadt från och med
1860 års början.
Stockholm den 4 Augusti 1857.
4
Banko-Utskottets Memorial N:o 43.
]¥:<> 42.
Ank. till Exp.-Utsk. den lt Aug. 1857, kl. 3 c. m.
Memorial, med hemställan om tillfällig löneförhöjning åt Bankens,
Diskont-verkens och Tumba Bruks tjenstepersonal och betjening.
Af Banko-fullmäktiges vid Riksdagens början till Utskottet afgifna berättelse
inhemtas, att Bankens, Banko-diskont-verkets i Stockholm samt Låne-kontorets i
Götheborg tjenstemän och betjente, äfvensom Banko-Ombudet vid Låne-kontoret i
Malmö, uti särskilda till Utskottet ställda och inom behörig tid till Fullmäktige inlemnade
skrifter anhållit om en af de stegrade lefnadskostnaderne påkallad tillökning uti
innehafvande löne-inkomster, att beräknas från början af sistlidet år; varande i detta
afseende hemstäldt af tjenstemännen vid Låne-kontoret i Götheborg: att den
tillökning, som kunde varda dem beviljad, måtte bestämmas till 50 procent å nu
utgående löner och arfvoden, hvarom ock särskild framställning blifvit gjord uti
en af Riksdags-fullmäktigen Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län
inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion, och
af Banko-Ombudet vid Låne-kontoret i Malmö: att dennes arfvode måtte fastställas
till enahanda belopp, sorn Banko-Ombudet vid Låne-kontoret i Götheborg
för närvarande innehar.
Vid öfverlemnande till Utskottet af ofvanberörde ansökningar, jemte vederbörandes
deröfver infordrade yttranden, hafva Fullmäktige, beträffande till en
början Bankens embets- och tjenstemän samt betjente, fästat uppmärksamhet
derå, att vid fastställandet sistlidne Riksdag af den för nämnde personal nu gällande,
i 35 § af Banko-reglementet intagna stat, enligt hvilken tjenstemännens
antal förminskades från 93 till 67 och vaktbetjeningens från 28 till 22, någon
lianko-UlsUolUls Memorial S:u it.
5
förhöjning i förut bestämda löneinkomster visserligen blifvit beredd, men att tillökning
i Verkets förvaltnings-kostnad på det hela då icke egt rum, samt att förhållandet
varit enahanda vid den lönereglering, som skedde under 1840—1841
årens riksdag; hvadan den förhöjda inkomst, som vid de två sednaste regleringarne
tillkommit personalen, icke föranledt motsvarande förhöjning i förvaltnings-kostnad,
hvilken tvärtom i förevarande afseende blifvit något minskad; och anföra Fullmäktige
vidare, att, om de lönevilkor, som vid förra riksdagen bestämdes, voro
afpassade efter tjenstemännens billiga anspråk på en inkomst, tillräcklig för tarflig
bergning, hvilket Fullmäktige egde skäl att antaga, så fordrade ock billigheten,
att, i följd af sedermera inträffade förhållanden, nämnde lönevilkor förbättrades.
Den prisstegring, som under de sednast förflutna åren egt rum å lifsförnödenheter,
hyror, ved, m. in., kunde i medeltal icke uppskattas lägre än till
33^ procent, och denna omständighet bevisade, enligt Fullmäktiges tanke, ensamt
för sig, rättmätigheten af den allmänt uttalade klagan, att nuvarande aflöningsförmåner
voro otillräckliga. De flerfaldiga skäl, hvilka vid såväl denna, som föregående
riksdagar blifvit utvecklade till stöd för den åsigt, att tjenstemän i allmänhet
borde tilldelas en, nödig bergning betryggande, inkomst, ansågo Fullmäktige
öfverflödigt att upprepa, hvaremot de ej kunde underlåta att erinra om
vissa särskilda förhållanden, som påkallade förbättring i löne-vilkoren för Bankens
embets- och tjenstemän.
I sådant afseende hafva Fullmäktige yttrat, att, oansedt de inom Bankoverket
föreskrifna och i de flesta fall ganska stränga kontroller å såväl göromål,
som penninge-förvaltning, vore Verkets säkerhet ytterst beroende af hvarje
särskild tjenstemans redbarhet; att det således måste för Verket vara af synnerlig
vigt, att de der anställde tjenstemän försattes i sådan ekonomisk ställning, att
jemväl i de fall, der kontrollerna föga förmå, Verket ej må något äfventyra; att
under det i många enskilda penninge-förvaltande verk och inrättningar, der kontrollerna
bordt kunna ega samma skärpa, som i Banken, förluster inträffat genom
tjenstemännens förskingring af dem anförtrodda medel, någon så beskaffad skada
deremot icke drabbat Banken, sedan löneinkomsterna för tjenstemännen, genom
tid efter annan verkställda regleringar, lämpats efter fordringarne; att det ock
vore obestridligt, att den missbelåtenhet, som skulle uppstå hos tjenstemännen,
derest han inom det Verk, hvilket toge hans tid och krafter i anspråk, saknade
en för hans tarlliga bergning nödig inkomst, måste ofördelaktigt inverka på göromålen,
minska tjenstemännens nit och uppmärksamhet, samt måhända föranleda
förluster, som, med jemförelsevis obetydlig uppoffring från det allmännas sida,
kunnat förekommas, hvaraf följde, att det långtifrån att vara oförenligt med Bankens
eget intresse att dess tjenstemän väl lönades, fasthellre beredde Banken
fördelar, hvilka ej kunde på förhand till siffran uppskattas; att tjenstemännen i
Banken jemväl egde skäliga anspråk, att, beträffande löneförmåner, varda ställde
6
lianko-Ulskottels Memorial N o it.
i lika, om ej bättre förhållande än tjenstemännen i Statens Verk, hvilket nogsamt
ådagalades deraf, att Rikets Ständer sjelfve vanligen hyllat denna grundsats;
att flertalet af tjenste-befattningar inom Banken väl icke ovilkorligen påkallade
den intellektuela bildning, som erfordrades hos tjenstemän inom åtskilliga
af Statens Verk, men att härvid ej heller borde förbises, dels att Bankens crnbets- och
tjenstemän måste under sin trägna och ansvarsfulla tjenstgöring iakttaga en punktlighet
och ordning, hvarförutan Bankens tjenst skulle lida, dels att högsta målet
för Bankons tjenstemän vore, nästan utan undantag, högre lön i lista tjenstegraden,
då den tjensteman deremot, som sökt sin fortkomst inom Statens Verk,
hade för sig öppet att kunna erhålla både mera inkomstgifvande och i det allmänna
mera ansedda befattningar, än Banko-Kommissariernes: och dels att den
tjensterne i allmänhet, men särdeles Kommissarie-befattningarne, åliggande ansvarighet
saknade motstycke inom andra Verk, helst hvar och en, med kännedom om
penninge-förvaltning, torde inse den oro och aldrig hvilande uppmärksamhet, som
ansvaret för stora penningesummor måste medföra; hvarförutan och då, för att
kunna antagas till extra ordinarie tjensteman vid Banko-verket, fordrades, att
den sökande undergått någon sådan akademisk examen, som berättigade till inträde
i Konungens Kansli eller Rikets Rättegångs- och Räkenskaps-verk, det
kunde befaras, att, i händelse löneförmånerne för Bankens embets- och tjenstemän
blefve lägre än för deras vederlikar i Statens Verk, det färre antal tjenstemän,
som numera söker sin fortkomst inom einbetsverken i hufvudstaden, skulle
undvika Bankens tjenst, hvarigenom Banken slutligen kunde komma att sakna
duglige och redbare tjenstemän.
Rörande Bankens vaktbetjening, som sökt visa, att dess löneinkomst, vida
understigande hvad som för närvarande betalas för karldagsverken i hufvudstaden,
vore alldeles otillräcklig för tarflig bergning, åberopade Fullmäktige Understyrelsens
infordrade yttrande, hvaruti anföres, bland annat, hurusom det för närvarande
ålåge hvar och en af Bankens kammardrängar, att på särskilda tider,
men sammanlagdt nära en tredjedel af året, förrätta ständig vakthållning inom
Banko-husen, hvarest de således under nämnde tid måste vistas både dag och
natt, och att under den återstående delen af året deras tjenstgöring påkallas
hvarje söcknedag från tidigt på morgonen; att tillfällen till extra förtjenst för
åtminstone de fleste ibland dem, vid sådant förhållande, vore sällsynta och svårligen
kunde åt vaktbetjeningen bereda någon ständigt påräknelig inkomst; att den
aflöning, Banken nu bestode kammardrängarne, vore allt för ringa, sedan prisen
å de nödvändigaste lifsmedel efter den tid, då nuvarande lönestaten fastställdes,
stigit öfver femtio procent, samt att göromålen för denna klass af Bankens betjening,
till sin beskaffenhet ojemförligt mödosammare, än deras vederlikar i andra
Verk, blifvit genom sednaste organisationen till omfånget förökade.
Öfver fjenstemännens och vaktbetjeningens vid Banko-diskont-verkct i Stock
-
Uanlo-lJiskoltels Memorial N:o 42.
7
holm och Låne-kontoret i Götheborg ansökningar äro yttranden af dessa Verks
Direktioner afgifna, innefattande, Banko-D iskon t-Direktionens: att, då en jemförelse
mellan de vid Banko diskonten anställde personer samt tjenstemännens och
betjeningens i Banken åligganden, enligt Direktionens åsigt, föranledde till antagande
deraf, att de förre egde, hvad anginge såväl göromålens mångfald och vigt,
som det dermed förenade ansvar, fullkomligt lika maktpåliggande skyldigheter,
som de sednare, Direktionen ansåge sig böra tillstyrka, att enahanda löneförbättring,
som kunde Bankens tjenstemän och vaktbetjening tillgodokomma, måtte för
Banko-diskont-verkets tjenstemanna-personal och betjente varda beviljad; och
Direktionens ofver Låne-kontoret i Götheborg: att den vid sednaste riksdag
verkställda reglering af Kontorets personal och dess lönevilkor väl varit för tjenstemännen
i allmänhet i så måtto fördelaktig, som dervid blifvit på stat uppförde
bestämda löner och arfvoden, med inberäkning af de årliga gratifikationer, som
derförinnan för ökade göromål utgingo, men att endast 2:ne ibland tjenstemännen,
oberäknadt Banko-Ombudet, erhållit någon lörhöjd aflöning, hvaremot de öfrige,
jemte. Kontorets vaktmästare, antingen bibehållits vid sina förutvarande inkomster
elier fått deni förminskade; att en hastigt tilltagande rörelse, i förening
med ett allmänt välstånd, förorsakat sådan stegring i prisen å hyror och lefnads
förnödenheter,
att de på kort tid nära fördubblats och voro högre, än på någon
annan ort inom riket, hvarföre ock Götheborgs stads tjenstemän från och med år
1855 erhållit sina, redan förut jemförelsevis större löner ökade med öfver hufvud
33', procent; och att genom Kontorets i sednare tider utsträckta verksamhet,
hvilken torde komma att än ytterligare tilltaga, såväl Direktionens och BankoOmbudets,
som de fleste ibland tjenstemännens äfvensom vaktbetjeningens göromål
blifvit i hög grad betungande; i betraktande hvaraf Direktionen hemställde,
att tillökning i de vid Låne-kontoret nu bestämda löner och arfvoden, till likhet
med hvad för Götheborgs stads tjenstemän är vordet medgifvet, måtte beviljas,
att utgå frän och med nästlidne års början.
Under åberopande af hvad de särskilda Diskont-direktionerne sålunda anfört,
och på de skäl Fullmäktige här ofvan framlagt till stöd för deras åsigt om bchofvet
af förbättring i ernbets- och tjenstemännens samt betjeningens vid Bankoverket
inkomster, hafva Fullmäktige tillstyrkt, att personalen i Banken, Bankodiskont-verket
i Stockholm samt Låne-kontoren i Götheborg och Malmö, måtte
tilldelas J:dels förhöjning af innehafvande lön, samt att de till Bankens ombud
vid Låne-kontoren i Götheborg och Malmö utgående arfvoden, till den förre
2,400 R:dr B:ko, eller 3,600 R:dr Riksmynt, och till den sednare 2,000 R:dr
B:ko, eller 3,000 It:dr Riksmynt, måtte förhöjas för Banko-Ombudet i Götheborg
till 4,600 R:dr Riksmynt, eller det belopp, som skulle tillkomma hvar och en
af Bankens yngre Kommissarier, med hvilka nämnde Banko-Ombud i afseende
på löne-inkomster vanligen varit jemförd, och för Banko-Ombudet i Malmö till
s
Banko-Utskottets Memorial N:o 42.
4,000 R:dr Riksmynt, hvarigenom enahanda skillnad i arfvodes-beloppet för dessa
begge ombud, som vid sednaste löne-reglering af Rikets Ständer bestämdes, komma
att fortfarande ega rnm.
Emellertid, och då de orsaker, hvilka föranledt ansökningarne om löne-förhöjning,
eller uppstegrade pris å lifsförnödenheter, torde vara öfvergående, hafva
Fullmäktige ansett den tillökning i löner, arfvoden eller anslag, som må kunna
beviljas, icke böra utgå för längre tid än till nästa Riksdag, då Rikets Ständer,
med afseende å förhanden varande förhållanden, kunde taga under ompröfning,
huruvida den medgifna tillökningen finge fortfara eller icke; hvarjemte Fullmäktige,
i fråga om tiden, från och med hvilken denna förhöjning borde utgå, fästat
uppmärksamhet derå, att som prisstegringen å lifsförnödenheter, under förlidna
året börjad, detta år betydligen tilltagit, hvaraf naturligtvis följt, att lönerna redan
varit otillräckliga, och att de tjenstemän, som uteslutande pä en otillräcklig inkomst
grundat sin bergning, måst skuldsätta sig, i förhoppning att genom erhållande
lön-tillökning kunna skulden med ränta återgälda, så syntes nödig omtanka
om tjenstemännens ekonomiska bestånd fordra, att den erforderliga lön-förbättringen,
så fort ske kan, komme dem till godo.
De, i omförmälda måtto gjorda ansökningar, med hvad i anledning deraf yttrad
t och hemstäldt blifvit, har Utskottet tagit i öfvervägande; och hvad först
angår frågan om och till hvad belopp tillökning i nuvarande löne-förmåner för
tjenstemännen och vaktbetjeningen i Banken-, Banko-diskont-verket samt Låne-kontoren
i Götheborg och Malmö må, med afseende å de stegrade lefnads-kostnaderne,
beviljas; så anser Utskottet, lika med Banko-fullmäktige, billigheten tala
derför, att en sådan tillökning medgifves och, i enlighet med Fullmäktiges förslag,
bestämmes till 33^ procent af de från löne-staten utgående löner. Då likväl
aflöningen till 6 Kassa-skrifvare i Banken samt till Banko-ombuden vid Lånekontoren
i Götheborg och Malmö utgår endast i form af arfvode, torde för dessa
den ifrågasatta förhöjningen böra få på det sätt beräknas, att hvarje Kassa-skrifvare,
som nu åtnjuter en inkomst, motsvarande lön och tjenstgörings-penningar
för tjensteman i 4:de eller Kontorsskrifvare-tjenstegraden, tilldelas enahanda belopp,
som för Kontors-skrifvare varder beviljadt; samt att Banko-Ombuden undfå
en tredjedels förhöjning å deras innehafvande arfvoden, hvilka alltså skulle komma
att utgöra för Banko-Ombudet i Malmö 4,000 R:dr Riksmynt eller samma belopp,
som af Fullmäktige blifvit föreslaget, och för Banko-Ombudet i Götheborg 4,800
R:dr Riksmynt, hvilken sistnämnde summa väl med 200 R:dr öfverstiger den af
Fullmäktige tillstyrkta, eller enahanda löne-inkomst, som en Bankens yngre Kommissarie
skulle erhålla, men hvilken högre aflöning torde befinnas vara både
billig och rättvis vid betraktande deraf, att ifrågavarande Banko-Ombuds befattning
otvifvelaktigt är en af de mest ansvarsfulla tjenster inom hela Banko-verket,
samt
Banko-Ulskotlets memorial N:o 4 2.
9
saint mera besvärlig och aktpåliggande, än motsvarande befattning vid Malmö
Låne-kontor.
Instämmande i Fullmäktiges yttrade åsigt, att förevarande löne-tillökning må,
i likhet med hvad Rikets Ständer vid innevarande Riksdag redan beslutat i afseende
å Statens etnbets- och tjenstemän, blifva af endast tillfällig egenskap, får
Utskottet här framlägga en utredning, upptagande beloppet af den inkomst, som,
enligt §§ 35, 89 och 90 i Banko-reglementet, för närvarande är för hvarje tjenst
bestämd, och som, efter berörde tillökning, skulle densamma åtfölja, med inbe
räkning
dervid till oförändrade belopp af de tjensterna i Banken på Supplementar-stat
åtföljande tjenstgörings-penningar, och de med tjensterna vid Bankodiskont-verket
i Stockholm samt Låne-kontoren i Götheborg och Malmö förenade
arfvode», med undantag likväl af Banko-ombudenas, endast såsom arfvode,
]! utgående löne-inkomst, hvilken, såsom förut är nämndt, skulle med ^:del
förhöjas.
I enlighet härmed komme de särskilda aflönings-staterna att utvisa följande
belopp:
A) för Hanken:
Banko.
i 'l:sta tjen stegraden:
för de 7 äldsta Kommissarierne och
Banko-Sekreteraren, lön . . å
tjenstgörings-penningar å
S:gr
tillfällig förhöjning å 33 \ % å lönen
för de 7 yngre Kommissarierne och
Advokat-Fiskalen, lön .
tjenstgörings-penningar
a
v
a
S:gr
tillfällig förhöjning å 33J % å lönen
i 2: dr a tj tiis tegraden:
för 7 Kamererare, 6 Kassörer och
Sekreteraren hos Under-Styrelsen,
lön å
tjenstgörings-penningar ... a.
S:gr
tillfällig förhöjning å 33y % å lönen
Bih.lill II. St. Prut. 1856 & 1857.
II: dr.
2,200
400
2,600
733
2,000
400
sk.
ic
2,40u
666
32
1,500
300
1,800
500
Riksmynt.
Ii:dr. sk.
3,333
3,066
2,300
16
32
R:dr.
3,300
600
3,900
1,100
3,000
600
3,600
1,000
2,250
450
2,700
750
6 Sami. 1 Afd. 19 Iläft.
K:dr.
5,000
4,600
3,450
10
Flanko- Ut shott el s Memorial N:e 42.
Banko.
Riksmynt.
R:dr.
sk.
K: dr.
sk.
R:dr.
ort*..
R:dr.
öre.
i 5:dje tjenste g raden:
för 14 Bokhållare, 2 Revisorer, Re-  gistratorn, tillika Aktuarie, och
3 Notarier, lön å
tjenstgörings-penningar å
1,000
200
—
1,500
300
S:gr
tillfällig förhöjning å 33j % å lönen
1,200!—
333! 16
1,533
16
1,800
500
—
2,300
i 4:de tjenstegraden:
för 12 Kontors-skrifvare och 5
Kanslister, lön å
tjenstgörings-penningar å
500
100
—
750
150
—
S:gr
tillfällig förhöjning å 33j % å lönen
600
166
32
766
32
900
250
1,150
för 6 Kassa-skrifvare, arfvode . å
tillfällig förhöjning derå, till lik-  het med tjenst i 4:de tjenstegraden
600
166
32
766
32
900
250
—
1,150
för Tryckeri-föreståndaren, lön .
tillfällig förhöjning derå, å 33j- %
å lönen
1,200
400
—
1,600
1,800
600
—
2,400
för förste Sedcltryckaren, lön
tillfällig förhöjning derå, å 33j %
å lönen
400
133
16
533
16
600
200
800
för 2 Sedeltryckare, lön. . . å
tillfällig förhöjning derå å 33£ %
å lönen
150
50
—
206
225
75
—
300
för öfver-vaktmästaren, lön .
tjenstgörings-penningar ....
400
50
600
75
—
S:gr
tillfällig förhöjning å 33.' % å lönen
450
133
16
583
16
675
200
875]
llanko-lilskollels Memorial JVo 'li
-
ll
Banko.
Riksmynt.
R:dr.
sk.
K:dr.
sk.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
för 12 äldre Kammardrängar, lön å
350
—
525
—
tjenstgörings-penningar å
50
75
—
S:gr
400
—
600
—
tillfällig förhöjning å 33j % å lönen
110
32
516
32
175
—
775
för 10 yngre Kammardrängar, lön å
300
—
450
_
tjenstgörings-penningar ... a.
33
10
50
-
S:gr
333
1(3
500
—
tillfällig förhöjning å 334/^ å lönen
100
—
433
16
150
—
650
—
I de fran Supplementar-stat,, oberäknadt tjenstgörings-penningarne, utgående
särskilda arfvoden och anslag, har Utskottet funnit annan ändring icke påkallas,
än att, i öfverensstämmelse med hvad Fullmäktige hemställt, det till Bankens
Brand-chef anvisade årliga anslag af 200 R:dr B:ko, såsom ersättning för
de ökade hyreskostnader, han måste vidkännas genom nödvändigheten att bo i
Bankens grannskap, må förhöjas till 400 E:dr R:int.
El) för jHankö-diskonfrucrket.
Banko.
Riksmynt.
R:dr.
sk.
R:dr.
sk.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
hans lie t:
för Ombudsmannen, lön .
arfvode . . .
1,500
300
—
2.250
450
S:gr
tillfällig förhöjning å 33f % å lönen
1,800
500
2,300
2,700
750
3,450
för 3 Kanslister, lön å
arfvode . . å
500
100
—
750
150
—
S:gr
tillfällig förhöjning å 33a % å lönen
600
166
32
766
32
900
250
—
1,150
12
Hanlio-Ulskottets Memorial IV.0 42.
Banko.
Riksmynt.
R:dr.
sk.
R:dr.
sk.
R:dr.
Öre.
K:dr.
öre.
Kontoret:
för Kamereraren, lön
arfvode
1 500
300
2,250
450
—
S:gr
tillfällig förhöjning å 33 J % å lönen
1,800
500
—
2.300
2,700
750
3,450
för Kassa-krcditiv-kassören och 5
Bokhållare, lön å
arfvode å
1,000
200
—
1,500
300
—
S:gr
tillfällig förhöjning å 331 % å lönen
1,200
333
16
1,533
16
1,800
500
2,300
för Regis trätorn, lön
särskilda arfvoden
1,000
500
-
1,500
750
S:gr
tillfällig förhöjning å 33} % å lönen
1,500
333
16
1,833
16
2,250
500
2,750
för 2 Kontors-skrifvare, lön . å
arfvode å
500
100
—
750
150
_
-
S:gr
tillfällig förhöjning å 33} % å lönen
600 —
166 32
766
32
900
250
—
1,150
för 2 Vaktmästare, lön å
arfvode . . å
350
50
525
7 5
—
S:gr
tillfällig förhöjning å 33} % å lönen
400l—
11613 2
516
3°
600
175
775
för 3 Vaktmästare, lön å
arfvode . . å
300
33
16
450
50
_
tillfällig förhöjning å 33} % å lönen
333
100
16
433
16
500
150
—
650
Som Rikets sednast församlade Ständer, i sammanhang med beslutet att
Banko-diskont-verkets kansli borde, såsom ofvan synes, bestå af en Ombudsman
och 3 Kanslister, med en aflöning af tillsammans 3.600 R:dr b:ko, tillika förordnat,
att denna reglering icke skulle vidtaga förr, än genom 2:dra Ombuds
-
llanko-Utskollets Memorial N:o 42.
12
mannens afgång, hans tjenst kunde till Kanslist-befattning förändras, och att under
tiden löne-inkomsterna för nämnde Kansli skulle utgå sålunda:
För
l:ste Ombudsmannen, lön . .
B.ko
R:dr
1,200: —
arfvode
3)
v
300: — R500: —
V
2:dre Ombudsmannen, lön . .
n
V
800: —
arfvode
D
n
100: — 900: —
y)
1 Kanslist, lön
n
v
500: —
arfvode
n
v
200: — 700: —
” 1 Kanslist, lön  500: —
B:ko R:dr 3,600: —
så och enär om förmälda förändrade reglering ännu icke kunnat bringas till verkställighet,
anser Utskottet att, intilldess sådant skett, en tillökning å 33| procent bör
beviljas å de till Ombudsmännen och Kanslisterne för närvarande utgående lönebelopp,
utgörande likasom i här ofvan intagna aflöningsstat, sammanräknadt 3,000
R:dr Banko eller 4,500 R:dr Riksmynt.
€’) för JLfme-Kontoret i Götheborg:
Banko.
Riksmynt.
R:dr.
sk.
R:dr.
sk.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
för Banko-ombudet, arfvode .
tillfällig förhöjning derå, å 33
2,400
800
—
3,200
1,200
4,800
för Kamereraren, lön
arfvode
1,000
400
1,000
600
S:gr
tillfällig förhöjning, ä 33 \ % å lönen
1,400
333
16
1,733
16
2,luO
500
2,600
för Kassören, lön
arfvode
800
200
—
1,2001—
30o{—
S:gr
tillfällig förhöjning, å 33 J % å lönen
1,000
266
32
1,266
32
1,500
400
1.900
för Uste Bokhållaren, lön
arfvode .
800
200
-
1,200
300
S;gr
tillfällig förhöjning, ä 33 3 % å lönen
1,000
266
32
1,266
32
O'
O c
o o
1,900
_
14
Banko-Vlskollels Memorial N.o 42.
Banko.
Riksmynt.
K:dr.
sk..
II: dr.
sk.
K.dr.
ört'.
K:dr.
öre.
för 2:dre Bokhållaren, lön .
arfvode .
— 00
0 0
0 0
—
1,200
150
S:gr
tillfällig förhöjning, å 33 \ % å lönen
boo
266
32
1,166
1,066
32
1,350
400
1,750
för 3:dje Bokhållaren, lön .
tillfällig förhöjning derå, å 33 \%
8OO1—
266 32
32
1,200
400
1,600
för Registratorn, lön
arfvode ....
800
400
—
1,200
600
S:gr
tillfällig förhöjning, >, 33 j % å lönen
] ,200
266
32
1,466
32
1,800
400
2,200
för Kontors-skrifvaren, lön .
tillfällig förhöjning derå, å 33 3^
400
133
16
533
16
600
200
800
för Ombudsmannen, lön . . . .
arfvode .
800
200
—
1,200
300
S:gr
tillfällig förhöjning, å 33 3 % å lönen
1,000
266
32
1,266
32
1,500
400
1,900
för Kanslisten, lön
tillfällig förhöjning derå, ä 33 j %
400i -  133! 16
533
16
600
200
800
för Vaktmästaren, lön . . . .
arfvode
300
50
—
450
75
S:gr
tillfällig förhöjning, å 33 3 % å lönen
350
100
450
525
150
-
—
675
för Husdrängen, lön
tillfällig förhöjning derå, å 33^^
200
66
32
266
32
300
100
400
Vid fastställande sistlidne riksdag af den för Låne-kontoret i Götheborg
gällande allöningsstat, förordnade Rikets Ständer, att då varande 2:dra Registratorn,
hvars befattning vid innehafvarens afgång skulle förändras till Kontorsskrifvaretjenst
med 400 R:dr i lön, borde, intilldess han vunne befordran eller
pa annat sätt afginge, uppbära sina innehafvande löneinkomster, 782 R:dr 10 sk.
8 r:st årligen, under förbehåll, att han besörjde alla till nämnde Registratorssyssla
hörande göromål, samt att, under tiden, 3:dje Bokhållaren, hvilkens lön
, bestämdes till 800 R:dr, borde åtnjuta allenast 666 R:dr 32 sk., allt b:ko, om
året, och den i stat upptagna Kontorsskrifvare-tjenst förblifva obesatt. Med anled
-
ISanke-Ulsknltets Memorial JV:o <52.
15
ning häraf, ©eli då innehafvaren af 2:dra Registrators-sysslan ännu i tjenst qvarstår,
anser Utskottet att, intilldess ifrågavarande förändring kan sättas i verket,
den förhöjning, sorn här ofvan blifvit beräknad å 3:dje Bokhållarens lön, 800
R:dr oell å Kontorsskrifvare-lönen 400 R:dr, eller sainmanräknadt 1,200 R:dr B:ko,
bör tillgodokomma
3:dje Bokhållaren å af honom nu innehafvande B:ko 66(1: 32. eller R:int 1,000:
och 2:dra Registratorn å skillnaden » 533: 16. » » 800:
tillsammans B:ko 1,200: — eller Runt 1,800.
för Léåne-kontoret i Malmö,
Banko.
Riksmynt.
Ii:dr-
sk.
r:st
K:dr.
sk.
r:si
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
för
Banko-ombudet, arfvode
tillfällig förhöjning dera 33 l %
2,000
666
32
—
2,666
32
3.000
1.000
—
4,000
Kamereraren, lön
arfvode
1,000
200
1,500
'300
S:gr
tillfällig förhöjning, 11 33 J % å
lönen
1,200
333
10
1,533
16
1,800
500
2,300
Uste Bokhållaren, lön .
arfvode
800
200
1,200
300
—
S:gr
tillfällig förhöjning, « 33 ä
lönen
1,000
266
32
1,266
32
1,500
400
1,900
2:dra Bokhållaren, lön .
tillfällig förhöjning dera, å 33 j %
800
266
32
1.066
32
1,200
400
1,600
n
Registratorn, lön
arfvode
800
200
—
1,200|—
3001 —
S:gr
tillfällig förhöjning, 5 33 % å
lönen
1,000
266
32
1,266
800
32
1,500
400
1,900
1,200
v
Ombudsmannen, lön .
tillfällig förhöjning derå, 5 33 \%
600
200
—
-
9uu
300
—
•o
Vaktmästaren, lön .
tillfällig förhöjning derå, 5 33'!^
300
100
—
400
450
150
~
600
n
Husdrängen, lön
tillfällig förhöjning derå, 5 33 I %
166
55
32
26
8
' 222
10
8
250
83
33
333
33
16
Banko-Vtskollets Memorial A:o 45.
Af förestående utredning torde nogsamt befinnas, att då tillbörligt afseende
fästes å vigten och ansvarigheten af hvarje särskild befattning, det för hvar och
en tjenst utförda belopp ej kan anses utgöra mera än som, under närvarande
förhållanden, ovilkorligen erfordras för nödig bergning; och då ifrågasatta löntillökning
synes desto hellre böra, på sätt Fullmäktige föreslagit, få beräknas
från och med detta års ingång, som de stegrade lefnadskostnaderne, hvilka fram
kallat
tjenstemännens och vaktbetjeningens före Riksdagens början till Fullmäktige
ingifna ansökningar, redan långt derförinnan inträdt, så och med åberopande
för öfrigt af hvad här ofvan blifvit anfördt, hemställer Utskottet vördsamt,
att, från och med början af innevarande år 1857, till och
med slutet af år 1859 måtte beviljas
a) en tredjedels förhöjning å den en hvar af Bankens embets- och
tjenstemän, konstidkare, öfver-vaktmästare och vaktbetjening, en
ligt
35 § i Banko-reglementet, tillkommande lön å löne-stat;
b) en förhöjning af 250 R:dr R:mt i det å samma löne-stat för hvardera
af Bankens sex Kassa-skrifvare upptagna årliga arfvode,
stort 900 R:dr R:mt, hvarigenom Kassa-skrifvarne skulle, hädanefter
såsom hittills, erhålla enahanda löne-inkomsf, som tjensteman
i Ivontorsskrifvare-graden;
cj en tillökning från 300 R:dr till 400 R:dr R:mt i det, såsom er
sättning
för ökade hyreskostnader, åt Bankens Brandchef på
supplemen tarsta t anvisade årliga anslag; hvaremot de å supplementar-stat
nu utgående tjenstgörings-penningar, arfvoden och
öfriga anslag vid oförändrade belopp bibehållas; och
d) en tredjedels förhöjning ej mindre å den för hvar och en tjen
teman,
vaktbetjent och husdräng vid Banko-diskont-verket i Stockholm
samt Låne-kontoren i Götheborg och Malmö uti §§ 89 och
90 af Banko-reglementet upptagna lön, än äfven å de enligt sistnämnde
§ för Banko-ombuden vid berörde 2:ne Låne-kontor bestämda
arfvoden, dock under iakttagande, att omförmälda löntillökning
dels
hvad angår Banko-diskont-verkets kansli, må, intilldess nämnde
kansli kan regleras till öfverensstämmelse med Rikets Ständers
vid sistlidne riksdag fattade beslut, tillkomma
Uste Ombudsmannen å en lön af R:mt 1,800: —
2:dre Ombudsmannen å a a a 1,200: —
2:ne Kanslister å en lön af 750 R:dr för hvardera
a 1,500: —
Runt 4,500: —
dels,
Banko-Utskoltels memorial A'.-o 4'1.
17
dels, beträffande Låne-kontoret i Götheborg, må beräknas
leir 3:dje Bokhållaren å R:mt 1,000:
d nuvarande 2:dra Registratorn å . » 800: —
R:mt 1,800: —
intilldess sistnämnde tjensteman afgår och en kontors-skrifvare i
hans ställe, jemlikt Rikets sednast församlade Ständers beslut,
varder vid Låne-kontoret tillsatt.
Uppgående samtlige nu tillstyrkta förhöjningar
å Bankens aflönings-stat till R:mt 47,900: —
n Banko-diskont-verkets aflönings-stat till. . » 7,050:
y> Låne-kontorets i Götheborg a . a 4,750: —
a Låne-kontorets i Malmö » . . a 3,233: 33 öre
efter år räknadt, hvarvid likväl Utskottet, med åberopande af sitt i Betänkandet
N:o 37 afgifna yttrande, angående såväl ifrågasatt tillökning i Banko-diskontverkets
förvaltnings-kostnad, i följd af förslaget om jernlåne-rörelsens öfverflytt
ning
till nämnde verk, som möjligheten att kunna bereda motsvarande besparing
genom indragning af en eller flere tjenster i Banken, förbehåller sig att, i sammanhang
med granskningen af Banko-reglementets föreskrifter, i hvad de omfatta
nu gällande afiönings-stater, få hos Rikets Ständer föreslå de förändringar
af tjenster m. m., hvartill omständigheterne i ett eller annat afseende kunna föranleda;
och skall Utskottet då ej heller underlåta att, angående förvaltnings-kostnaderne
för Låne-kontoret i Wisby, sig utlåta.
Under förutsättning att här ofvan föreslagna löne-tillökning varder af Rikets
Ständer beviljad, har Utskottet, enär densamma skulle blifva af endast tillfällig
egenskap, att fortfara till 1859 års slut, hvarefter den åter kan komma att upphöra,
ansett sig böra hemställa, det Rikets Ständer måtte besluta,
att, vid ifrågakommande pensionering, berörde tillfälliga lö.ie-tillökning
icke må tjena till grund för pensionens bestämmande.
Jemte ofvan omförmälde ansökningar hafva Banko-fullmäktige till Utskottet
öfverlemnat särskilda hos dem gjorda framställningar dels af tjenstemännen
vid Tumba Bruk samt Brukets Vaktmästare i Stockholm om erhållande af en,
nuvarande förhöjda lefnadskostnader motsvarande, förbättring uti innehafvande löneförmåner,
och dels af Bruks-läkaren, Medicine Doktorn L. JV. Mossberg, som
anhållit att hans arfvode i berörde egenskap måtte ökas från 400 R:dr till 600
R:dr Banko.
Bih. till n. Sl. Prot. 18SG & 18S7. C Sami. 1 Afd. 19 Hafi. 3
18
Banko-(Jlskoltels Mtmorial N:o 42.
Enligt en handlingarne vidfogad uppgift åtnjuta n
yssbemälde sökande,
utom åt de fleste ibland dem upplåten jord,
följande förmåner, nemligen:
Förvaltaren: lön . . . B:ko R:dr 1,200: —
—
arfvode
500: —
—
naturapersedlar. i pen-  ningar förvandlade
651: 37.
4. 2,351: 37. 4.
1 iste Bokhållaren: lön ....
800: —
arfvode
100: —
naturapersedlar .
297: 26.
8- 1,197: 26. 8.
2 ulra dito lön ....
400: —
—
arfvode
100: —
—
naturapersedlar .
135: 18.
— 635: 18. —
Verkmästaren: lön  1,066: 32.
—
naturapersedlar .
388: 15.
8. 1,454: 47. 8.
Pappersmästaren: lön
450: —
—
arfvode ....
100: —
—
naturapersedlar
306: 13.
4. 856: 13. 4.
Skolläraren: lön
200: —
—
arfvode
100: —
—
naturapersedlar .
107: 41.
8. 407: 41. 8.
Den vid Bruket anställde Läkaren åtnjuter i årligt
arf-
vode
.
. . 400: — —
och Brukets Vaktmästare: lön
400: —
—
3 famn. ved å 3: 24. 4.
10: 25.
•—-
2 lisp.Talgljus å 7: 40.
15: 32.
— 426: 9. —
Banko-fullmäktige, hvilka, såsom förut är nämndt, föreslagit en tillfällig förhöjning
i löne-inkomst för Bankens, Banko-diskont-verkets samt Låne-kontorens
i Götheborg och Malmö tjenstepersonal och betjening, hafva, uti afgifvet utlåtande,
förmält, det de funnit sig destohellre uppmanade att förorda äfven Brukstjenstemännens
ifrågavarande ansökning, som, utom det att vid Tumba dyrheten
på lifsförnödenheter vore lika stor som i hufvudstaden, någon reglering af Brukets
tjenstemanna-personal och dess lönevilkor icke, såsom förhållandet varit med
Bankens och Diskont-verkens, vid sednaste riksdag egt rum; hvadan Fullmäktige,
som ansett den lönetillökning, hvilken kunde varda beviljad, böra utgå för endast
tre år, eller 1857, 1858 och 1859, hemställt, att tjenstemännen vid Tumba
Bruk måtte från och med innevarande år till och med det år, då nästa riksdag
Banko-Utskotlels Memorial N:o 42.
19
börjar, tillerkännas en tillfällig förhöjning å kontanta lönen af 33^ procent; men
hvad angick den i och för besörjandet af Brukets angelägenheter i Stockholm
anställde Vaktmästare, så enär dennes lön redan vid sednaste riksdag blifvit
ökad från 280 R:dr till 400 R:dr Banko, med bibehållande af de honom anslagne
2 lisp. talgljus och 3 famnar ved årligen, samt nämnde Vaktmästare vore
närmast jemförlig med Bankens Vaktmästare med högre lön, tillstyrkte Fullmäktige
att, under ofvan uppgifna tid, honom måtte tilläggas en förhöjning i lön,
motsvarande allenast ’:del af lönen för Bankens äldre Kammardrängar 350 R:dr,
(dier 11G R:dr 32 sk. Banko, hvarigenom han skulle erhålla 516 R:dr 32 sk.
Banko eller 775 R:dr Ruut om året, utom förmåner in natura.
I afseende åter på de för Bruks-tjenstemännen bestämda natura-förmåner
har någon jemnkning eller förändring synts Fullmäktige vara af omständigheterna
påkallad. Sålunda, och då ved-anslaget nu utgör för Verkmästaren 16 och för
Pappersmästaren 12 famnar, under det att Förvaltaren och 1 :ste Bokhållaren erhålla,
den förre blott 10 och den sednare 9 famnar, allt blandad tall- och granved,
men Förvaltaren, med större antal boställslägenheter, än någon af öfrige
tjenstemännen, behöfde högre qvantum ved och l:ste Bokhållarens ved-anslag
jemväl vore allt för lågt, hafva Fullmäktige, till afhjelpande af detta missförhållande,
föreslagit, att ved-anslaget må, från och med nästa år och tills vidare,
bestämmas för Förvaltaren till 20 famnar och för l:ste Bokhållaren till 12 famnar.
Vidare och som Förvaltaren för närvarande innehar ett åkerstycke om 2
tuni. 1| kappl. och ett annat om 1 tuni. 12\ kappl. eller tillhopa 3 tnnl. 14’kappl.
samt l:ste Bokhållaren ett åkerstycke om 28 kappl., hvilka åkerstycken inspekterande
Fullmäktigen ansett böra till Bruket indragas, af anledning dels att, enär
Tumba har eget jordbruk och för dess drift dragare och särskilda arbetare, förvecklingar,
beträffande gödsling, brukning och skörd, lätt kunde uppstå, derest
tjeristemännen, inom Brukets område, för egen del idkade jordbruk, och dels att,
då det torde kunna inträffa, att berörde åkerstycken till större, eller mindre del
kunde komma att tagas i anspråk för jernvägsanläggning, ersättning i allt fall
måste gifvas för hvad som derigenom kunde af åkern varda innehafvarne fråntaget,
hafva Fullmäktige, hufvudsakligen instämmande i inspekterande Fullmäktigens
omförmälda förslag, hemställt, att ofvan berörde åkerstycken må, vid innevarande
års slut, till Bruket afträdas, mot ersättning från och med nästa år till
Förvaltaren af 365 lisp. hö och 200 lisp. halm och till Uste Bokhållaren af
100 lisp. hö och 50 lisp. halm årligen.
Under förmälan, hurusom vid de reparationer och förändrade inredningar
af verkhusen vid Tumba, hvilka under sednare åren egt rum, sig visat, att det
för Bruket leder till betydlig vinst att hafva tillgång till någon person på stället,
som, i egenskap af byggmästare, utöfvar daglig och stundlig tillsyn öfver
såväl arbetets utförande, som arbetarne, samt då, efter hvad kändt vöre, större
20
llanko-Utskottels Memorial N:o 42.
eller mindre reparationer både på byggnader och gängande verket årligen ifrågakomma
oell kunde, utan omväg och tidsutdrägt, på de för Brukets fortsatta
och oafbrutna drift lämpligaste tider verkställas, derest någon äf Brukets tjenstemän
hade till tjensteåliggande att såsom Byggmästare uppgöra ritningar och kostnadsförslag
till samt utföra alla erforderliga reparationer, förbättringar och anläggningar
af byggnader och machiner, hafva Fullmäktige, enär Bruket, för närvarande,
i sin Verkmästare egde en tjensteman, hvilken genom det biträde han
under de sednare åren, mot särskild ersättning, der lemnat, visat sig vara byggnadskunnig,
ansett sig, för vinnande af besparing i den utgift, som uppstode genom
användande af Byggmästare utom Bruket eller meddelande af särskilda ersättningar
för biträde i denna väg, böra föreslå, att Verkmästaren h\ F. Bladin
inå, ifrån och med detta års början och så länge han leinnar allt erforderligt
byggnadsbiträde vid Tumba Bruk, tilläggas ett personelt årligt arfvode af 244 R:dr
21 sk. 4 rst. Banko, hvilket belopp blifvit utfördt, för att derigenom jemna hans
kontanta löne-inkomst på det hela, med deri föreslagna ^:dels tillökning, till 1,666
R:dr 32 sk. Banko, eller 2,000 R:dr R:mt årligen — en inkomst, som icke
kunde anses vara för hög i betraktande af Bladins duglighet och redbarhet samt
det gagn han städse beredt Bruket, med hvars fördel det måste öfverensstämma
att derstädes fästa dylika personer.
För tillgodonjutande af ifrågavarande för tjenstemännen föreslagna lönetillökning
äro följande vilkor af Fullmäktige tillstyrkta, nemligen:
l:o att tjensteman är skyldig att underkasta sig den förändrade tjenstgöring,
som af Banko-fullmäktige kan varda honom ålagd och är med innehalvande befattning
förenlig;
2:o att tjensteman icke är berättigad till fardagsår för boställslägenhet, hvilken
alltså bör frånträdas, då han från tjensten afgår; dock må sterbhus efter afliden
tjensteman bibehålla halfva boställslägenheten under en tid af två månader
efter dödsfallet, med Fullmäktige förbehållen rätt att, derest förekommande
omständigheter skulle dertill föranleda, nämnde tid utsträcka;
3:o att fardagsår ej heller eger rum i afseende på trädgårdar, jord eller
kåltäppor; börande likväl, då afträdet sker vid vexande gröda, denna ersättas,
sådan densamma vid afträdandet befinnes, af efterträdaren, enligt ömsesidigt åsämjande
eller mätismannavärde, hvaremot vid dödsfall sagde gröda tillfaller sterbhuset:
4:o
att för planteringar å tjenstejord ersättning vid afträdandet icke lemnäs;
dock vare innehafvaren skyldig att sådana planteringar, der de finnas, vårda
och underhålla, utan rätt att desamma försälja eller från stället afflytta.
I sammanhang hvarmed, och på det att vederbörande må uppmuntras att
verkställa plantering af icke allenast ädlare frukträd och bärbuskar i trädgårdarna,
utan äfven häckar för instängning och fredande af trädgårdar, jord och
fianko-Vlskoltels Memorial N:t> 41.
21
kåltäppor, Fullmäktige hemställt, att, då sådana planteringar medföra kontanta
utgifter för jordinnehafvaren, han derför må understödjas af Bruks-kassan, under
förbehåll, att sammanräknade beloppet af de understöd eller premier, inspekterande
Fullmäktigen öfver Bruket för sådant ändamål hade att utgifva, ej finge
öfverstiga 50 R:dr R:mt om året.
Med anledning af Bruks-läkaren, Doktor Mossbergs ansökning har Bruksförvaltaren
anfört, att den inom Botkyrka och Salems församlingar stationerade Läkaren,
hvilken bestrider Läkare-vården vid Tumba, innehar i ordinarie lön endast
100 R:dr B:ko årligen, förutom boställsrum i Botkyrka församlings fattighus; att
års-ackorderna från egendomarne i trakten äfven vore ganska obetydliga, så att
lieja beloppet af dem, fattigläkare-lönen och arfvodet från Tumba deri inbegripne,
enligt sednaste teckning, utgjorde endast 1,376 R:dr 32 sk. B:ko; att någon inkomst
genom extra praktik icke vore att påräkna, och att beställningen ej varit
ansedd såsom förmånlig, hvilket ådagalades af de täta tjensteombyten, som
hittills egt rum. Under sådana förhållanden, och till förekommande deraf, att den
nu antagne Läkaren må, i anseende till bristande utkomst, tvingas att lemna befattningen,
hvarigenom Tumba bruk skulle komma i stor förlägenhet och nödgas
att från aflägsnare ort anskaffa den läkarevård, som för Bruks-personalen erfordrades,
och som i sådant fall blefve svårare att erhålla, mindre ändamålsenlig
och jemväl måhända kostsammare, än för närvarande, har Förvaltaren ansett den
begärda tillökningen böra provisoriskt beviljas, hvilken åsigt Fullmäktige äfven
biträdt i det de tillstyrkt, att Bruks-läkarens nuvarande arfvode 400 R:dr B:ko
eller 600 R:dr R:mt måtte, från oell med detta års början och tills vidare, få
utgå med 900 R:dr Runt, dock under vilkor, att Bruks-läkaren förer sjuk-journal
och vårdar Brukets niedikaments-förråd.
Slutligen hafva Fullmäktige, efter öfvervägande af inspekterande Fullmäktigens
framställningar om någon ersättning till Bruks-förvaltaren, Magister ./.
L:son Samzelius, för de af honom vidtagne åtgärder med reparation af verkhusen
vid Bruket under åren 1854—1856, hemställt att som Bruks-förvaltaren Samzelii
nitfulla bemödanden för ordnandet och fortskyndandet af nedre och öfre verkhusens
försättande i ändamålsenligt skick beredt Tumba Bruk fördelar, hvarför
han destohellre måste anses hafva gjort sig förtjent af någon ersättning, som det
icke tillhör honom såsom tjenstepligt att utföra arbeten af ifrågavarande beskaffenhet,
Samzelius måtte för de särskilda bestyr, han i ofvanberörde afseende utöfvat,
i ett för allt tilläggas ett arfvode af 500 R:dr R:mt.
Vid pröfning häraf har Utskottet, uppå skäl, som redan i det föregående
äro utvecklade, ansett sig böra understödja Fullmäktiges framställning om beviljande
af en tredjedels förhöjning å Tjenstemännens, vid Tumba Bruk, innehafvande
löner, att beräknas från och med detta års början till slutet af år 1859;
och då, enligt Utskottets förslag, en dylik förhöjning skulle tillkomma så väl
22
Banlio-Ulskottets Memorial N:o 42.
Bankens sorn Banko-Diskont-Verkets vaktbetjening, synes enahanda grund böra
följas äfven vid bestämmande af lönetillökningen för Tumba Bruks i Stockholm
anställde Vaktmästare, helst dennes befattning, efter hvad Bruks-förvaltaren upplyst,
tager mycken tid i anspråk och fordrar, för att behörigen skötas, en person
med drift och ordentlighet, omdöme om varors beskaffenhet och pris samt
framförallt pålitlighet vid penningars handhafvande, enär ej obetydliga summor
ofta måste honom anförtros.
Hvad dernäst angår den af Fullmäktige föreslagna indragning af de åt Förvaltaren
och l:ste Bokhållaren nu upplåtna åkerstycken emot innehafvarne i stället
tillerkänd tillökning i utfodrings-staten; så och enär en dylik åtgärd, enligt
Utskottets tanke, icke skulle vara förenlig med Rikets Ständers genom bifall till
Utskottets Utlåtande N:o 40 vid denna riksdag fattade beslut, hvarigenom Fullmäktige
blifvit bemyndigade att af den jord, Tumba Bruk redan eger, eller som,
genom byte med närmaste grannar, kan för Brukets räkning anskaffas, kostnadsfritt
upplåta planteringsland åt Brukets arbetare och de af dess tjenstemän, som
deraf äro i saknad, finner Utskottet sig icke kunna Fullmäktiges förslag i denna
del biträda.
Vid Fullmäktiges tillstyrkande af ett personelt årligt arfvode till Verkmästaren
Bladin, mot skyldighet för denne att lemna erforderligt Byggmästare-biträde
vid Tumba, har Utskottet väl icke haft något att erinra; men på det att icke
nämnde arfvode under något vilkor måtte sammanblandas med den ordinarie aflöningen
för Verkmästaren och den derå nu föreslagna tillökning, hvaraf möjligen
skulle kunna inträffa, att en blifvande innehafvare af Verkmästare-befattningen,
som ej egde de egenskaper, hvarför Bladin arfvodet erhållit, kunde derå
göra anspråk, och då samma arfvode skulle fortfarande utgå äfven om den ifrågasatta
löneförhöjningen komme att upphöra, anser Utskottet berörde arfvode böra
till någon jemn summa bestämmas och får i sådant afseende föreslå ett belopp
af 250 R:dr B:ko, eller 375 R:dr R:mt.
Utskottet, som i öfrigt instämmer i de af Fullmäktige gjorda framställningar,
får, på grund häraf, vördsamt tillstyrka,
a) att Tumba Bruks tjenstemän, jemte den i och för besörjande af
Brukets angelägenheter i Stockholm anställde Vaktmästare, må, från
och med början af innevarande år 1857 till och med slutet af
år 1859, tilldelas en tredjedels förhöjning å deras nu innehafvande
kontanta lön; uppgående denna förhöjning till ett sammanlagdt
belopp af 2,258 R:dr 33 öre Runt årligen;
b) att, för tiligodonjutande af ifrågavarande lönetillökning, tjensteinännen
skola underkasta sig de af Fullmäktige föreslagna, här
ofvan upptagne, vilkor;
Uanko-lJtskoUels Memorial A:o 4 2.
23
c) att ved-anslaget för Förvaltaren och l:ste Bokhållaren må, från
och med nästa år och tillsvidare, bestämmas för den förre till 20
och för den sednare till 12 famnar, blandad tall- och gran-ved;
d) att Verkmästaren K. F. Bladin må, från och med detta års början
och så länge han till Bruks-styrelsens och Banko-fullmäktiges
belåtenhet lemnar allt erforderligt byggmästare-biträde vid
Bruket, undfå ett personelt årligt arfvode af 375 R:dr R:mt;
tt) att till understöd eller premier åt dem, som verkställa plantering
af icke allenast ädlare fruktträd och bärbuskar i trädgårdarne, utan
äfven häckar för instängning och fredande af trädgårdar, jord och
kåltäppor, inspekterande Fullmäktigen må, då sådana planteringar
medföra kontanta utgifter för jord-innehafvaren, ega att använda
ett belopp af högst 50 R:dr Ruut om året;
f) att Läkare-arfvodet vid Bruket ina, frän och med detta år och
tillsvidare samt under de af Fullmäktige här ofvan uppgifna vilkor,
få utgå med 900 R:dr R:mt; och
g) att Bruks-förvaltaren, Magister J. L:son Samzelius, för de särskilda
bestyr han vid reparation och ordningsställandc af verkhusen vid
Bruket under åren 1854—1856 utöfvat, måtte tilläggas en gratifikation
i ett för allt af 500 R:dr R:mt;
kommande, i händelse de af Utskottet nu gjorda framställningar af Rikets Ständer
bifallas, Aflönings-staten för Tumba Bruks tjenstemän rn. 11. att blifva följande
nemligeu:
Banko.
Riksmynt.
R:dr.
sk.
rst.
li:dr.
sk.
rs t.
R:dr.
öre.
Förvaltaren.
Lön .......
Tillfällig förhöjning deri .
Arfvode
4 • * »
1,200
400
—
2,100
3,150
Natura-förmån er:
9 Tunnor Råg.
6 » Malt.
20 famnar Ved.
6 Ul. Ljus.
Transport
—
2,100]—
|
3,150]—
u
Banko-Vlikotlels Memorial N:o 42.
Banko.
Riksmynt.
R:dr.
Siw
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
öre.
Transport
—
2,100
—
—
3,150
—
Till utfodring af hust och kor:
4 Tunnor Hafra.
533 W. Hö.
300 » Halm.
1 Trädgård, innell. 10 kappl.
1 d:o » 22 ii
0
1 Åkerstycke, » 2 tunni. 1-J kappl.
1 d:o ii 1 ii 12-J ii
1 d:o ii 2 ii
l:e Bokhållaren.
Lön
Tillfällig förhöjning deri
Arfvode
800
266
100
32
—
1,166
32
1,750
Natura-förmåner :
6 Tunnor Råg.
4 ii Malt.
12 Famnar Ved.
3 LH Ljus.
Utfodring för kor:
1821 La. Hö.
100 55 Halm.
Trädgård, inneh. 9 kappl.
1 Åkerstycke, » 28 »
2:e Bokhållaren.
Lön
Tillfällig förhöjning deri
Arfvode
400
133
100
16
—
633
16
950
Transportj
-
1-
3,900
-1
5,850
Banko-Vtskotlels Memorial N:o 42.
25
Transport
Na tur a-förm aner:
5 Tunnor Råg.
3 » Malt.
6 famnar Ved.
2 La. Ljus.
1 Potatisland, inneh. 6 kappl.
Verkmästaren.
Lön
.
Tillfällig förhöjning deri ....
Personelt för nuvarande innehafvaren af
Verkmästare-befattningen, K. F. Bladin,
i egenskap af Brukets Byggmästare
Natur a-för måner:
6 Tunnor Råg.
4 n Malt.
16 famnar Ved.
o Lii. Ljus.
Utfodring för ko, nemi.
182J La Hö.
100 » Halm.
Trädgård, innell. 15 kappl.
Potatisland, » 9 n
Pappersmästaren
Lön
Tillfällig förhöjning deri .
Arfvode
Transport
Banko.
R:dr sk. rst. R:dr. sk,
1,066
355
250
450
150
100
3,900
1,672
700
10
rst
Riksmynt.
R:dr.
5,850
2,508
33
1,050 —
Bih. lill R. St. Prot. 1836 § 1837. 6 Sami. 1 Afd. 19 lläft.
|— |—| 6,272|10|
8| 9,408)3 3
4
26
Banko-Utskoltels Memorial N:o 42.
Banko.
Riksmynt.
R:dr.
sk.
rst.
K:dr.
sk.
r: st
R:dr.
öre.
Transport
Utfodring för ko, nemi.
1824- Lft. Hö.
100 » Halm.
6,272
10
8
9,408
33
1 Trädgård, inneh. 4{ kappl.
1 d:o » 2f »
1 Täppa, ” 5 »
1 d:o >■ 6 »
Skolläraren.
Lön
Tillfällig förhöjning deri ....'.
Arfvode för undervisning i Söndags-  skolan
200
66
100
32
—
366
32
550
Na tur a-förmän er:
4 Tunnor Råg.
2 » Malt.
5 Famnar Ved.
2 Ljus.
Bruks-läkareu.
Arfvode
600
—
900
Waktmästaren.
Lön
Tillfällig förhöjning deri
400
133
16
533
16
800
Na tur a-för män er:
3 Famnar Yed.
2 L€(. Ljus.
Anm. Veden skall bestå af blandad
Tall och Gran och Ljusen af Talg.
Summa i kontant
—
—| 7,772j 1 Oj 8| 11,658(33
Stockholm den 10 Augusti 1857.
Banko-Ulskollcts Memorial N:o 43.
27
Reservationer:
af Herrar af Geijerstam, C., von Hofsten, C. A., Hagströmer, J. J’., von Printzencreutz,
B.'IV., och af Funck, C- 0., Herr Doktor Björkman, Herr Kyrkoherden
Nordlund. Herr Riks-arkivarien Nordström, Herr Kontrakts-Prosten
Runsten, Herr Cramer och Herr Danielsson, hvilka ansett tiden för den tillstyrkta
förhöjningens åtnjutande böra bestämmas från och med innevarande års
början intilldess Rikets näs/sammanträdande Ständer komma i tillfälle att
annorlunda besluta; hvarförutan, i fråga om beloppet af nämnde löne-förhöjning,
Herr af Funck, Herr Riks-arkivarien Nordström och Herr Ekman ansett densamma
böra för tjenstemännen i de tvenne lägsta tjenstegraderna fastställas till
50 Procent af innehafvande lön.
HT:o 43.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Aug. 1857, kl. 3 e. m.
Memorial, med hemställan om personell, årligt anslag till Bankens
Garde des medailles, Biks-antiqvarien B. E. Hildebrand.
Hos Utskottet hafva Banko-fullmäktige anmält, hurusom vid pröfning af de
utaf Bankens embets- och tjenstemän m. fl. gjorda ansökningar om löne-förhöjning
och vid den i följd häraf företagna granskning af Bankens aflönings-stat i
dess serskilda delar, Fullmäktige trott sig finna att det å Bankens supplementarstat
uppförda anslag, 200 R:dr B:ko, för Garde des medailles väl kunde, under
vanliga förhållanden, anses utgöra lämplig ersättning för vården af Bankens myntoch
medalj-samling, sedan densamma, behörigen ordnad, vunnit den fullständighet,
att inköp af nya eller äldre, förut ej derstädes befintliga mynt eller medaljer,
sällan ifrågakomme, och att Fullmäktige fördenskull ej tillstyrkt någon förhöjning
i omförmäldta, på stat upptagna arfvode, ehuru under den tid, som för
-
28
Banko-Utskollcts Memorial N:o 43.
flutit efter det samma arfvode till sitt nuvarande belopp fastställdes, fordringarne
jemväl i denna väg stigit. Men som nuvarande innehafvaren af nämnde befattning,
Eiks-antiqvarien m. m. B. E. Hildebrand, allt ifrån det han densamma
emottog, oafbrutet uppoffrat serdeles mycken tid dels för uppläggning af myntoch
medaljer i serskildt derföre afsedt rum, dels för utrönande af dessa mynt
och medaljers metalliska värde till rättelse vid bok-föringen i Bankens räkenskaper,
dels för samlingarnes fullständigande och dels för ordnandet och tillsynen
öfver Bankens medalj-stampar; så och enär Riks-antiqvarien Hildebrand för
närvarande vore sysselsatt med uppgörandet af systematisk förteckning öfver de
i Bankens Mynt-kabinett varande Svenska äldre mynt, hvilket arbete ganska länge
komme att taga hans tid i anspråk, hafva Fullmäktige, i den förutsättning, att
Riks-antiqvarien fortfarande med oafbrutet nit vårdar Bankens dyrbara myntoch
medalj-samling och fulländar det af honom påbörjade arbete, tillstyrkt, att
Utskottet måtte, såsom ett uttryck af Rikets Ständers erkänsla för Riks-antiqvarien
Hildebrands nitfulla bemödanden i omförmäldta afseende, hos Rikets Ständer föreslå,
att han, från och med detta års ingång samt tills vidare, kunde från Bankens
indragnings-stat få tilldelas ett personelt, årligt arfvode af 200 R:dr
Riksmynt.
Med afseende icke allenast å det serdeles förtjenstfulla sätt, hvarpå Riksantiqvarien
Hildebrand allt ifrån år 1837, då han till Bankens Garde des medailles
antogs, besörjt de göromål honom i nämnda egenskap ålegat, utan äfven derå
att, efter hvad Fullmäktige upplyst, Riks-antiqvarien för närvarande är för Bankens
Mynt-kabinett sysselsatt med ett serskildt arbete af ganska mödosam beskaffenhet,
har Utskottet ansett sig böra Fullmäktiges ofvanberörde förslag understödja
och får alltså hos Rikets Ständer vördsamt hemställa,
att Riks-antiqvarien B. E. Hildebrand för dess befattning såsom
Bankens Garde des medailles må, från och med början af innevarande
år 1857 och tills vidare, undfå ett personelt, årligt arfvode af 200
R:dr R:mt, att från Bankens indragnings-stat utgå.
Stockholm den 10 Augusti 1857.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
Tillhör banko-Ttskottels Memorial iV.-o 42.
Rättelse:
i
Banko-Utskottets Memorial l\:o 4°2.
I Aflönings-staten för Tumba bruk tillägges, sidd. 25—26
För Pappersmästareii.
Natura-förmäner:
6 Tunnor Råg,
4 » Malt,
12 famnar Ved.
5 INI. Ljus.
bilt. lill K. St. brot. t SÖV $ t söT. V Sami. / Ajli. 20 Haft.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri. 1857
i
Banko-Ulskotieta Memorial N:o 44.
1
\:ö 44.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 2 Sept. 1857. kl. 5 e. m.
Memorial, angående afskrifning af ett t- Bankens räkenskaper
balanceradt belopp af 100 B:dr.
Sedan Hikels Ständer, vid innevarande Riksdag, beslutat, alt hela beloppet af
Bankens vid 1856 års slut såsom utelöpande bokförda transport-sedlar på 5 R:dr och
derutöfver af åren 1777 —1836 samt sedlar på 3 och 2 R:dr med dubbla blad af
åren 1777—18 12 och med enkla blad af åren 1813—1836, utgörande tillsammans
235,330 R:dr 24 sk. 8 r:st. banko skulle från beräkningen af Bankens sedelstock uteslutas
och såsom en Bankens vinst upptagas samt en lika summa såsom Bankens skuld
inom linien föras, men i förenämnda summa funnes inberäknadt beloppet, 100 R:dr banko;
af en under ordnings-nummern 14,075, den 22 April IS29 utgifven och den 22
April 18 30 i Banken åter insatt transport-sedel, hvilken under expeditionen i f. d. YexelBanken
förkommit, utan att densamma, oaktadt de i sådant afseende genast vidtagna
åtgärder, kunnat tillrättafås, hvadan ock Fullmäktige, den .3 Mars 1831, förordnat, att
de för sedelns inlösen förskjutne medel borde af f. d. Låne-Banken utbetalas från räkningen:
“Ersättning till förra Yexel-Bankens Observations-konto för en derstädes förkommen
transpor(-sedel“, å hvilken räkning ännu, såsom fordran, balauceras 100 R:dr banko;
så och enär berörde sedel, efter den längre tid, som sedermera förflutit, kunde antagas
vara inom Banken förstörd och följaktligen icke blifva till inlösen der företedd, hafva
Bill. till R. St. Prot. 1856 åf 1857. 6 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 1
2 Banko-Utskottelx Utlåtande N:o 45.
Fullmäktige, på det- att icke i räkenskaperue måtte qvarstå en fordringspost, fur hvilken
någon ersättning ej vidare kunde paräknas, hos Utskottet hemställt, att de pä nyssnämnda
räkning såsom Bankens fordran balancerade Etthundra K:dr banko må få afskrifvas
och således afgå från Bankens inom linien afförda skuld för utelöpande Irans
portsedlar.
[)å Utskottet, lika med Fullmäktige, anser det vara olämpligt, att Banken uti
sina räkenskaper balancerar en fordran, lör hvilken någon ersättning icke rimligtvis
kan ifrågakomma, får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att ifrågavarande i OO R:dr banko måtte utur Bankens räkenskaper
få alskrifvas och afgå från Bankens inom linien förda skuld
för utelöpande transport-sedlar.
Stockholm den 27 Augusti 1S57.
lM:o 45.
Ånk. till Exn.-Utsk. d. 2 Sept. 1857, kl. 5 e. m.
t
Utlåtande öfeer ett af Konduktören H. T. Lundh gjordt
ackords-anbud.
Uti en till Utskottet ingifven ansökning har Konduktören Henrik Theodor
Lundh anhållit, att upplupne öfverräntorne å 2:ne af Hof-iutendenten m. m. Fredrik
Westin år 1838, emot borgen af sökanden, hos Banko-diskonten upptagna lån, det ena
ä 900 B:dr och det andra å 1,500 K:dr, allt banko, af hvilka det förstnämnda blifvit
till kapitalet liqvideradt, måtte eftergifvas, under vilkor att kapital-återstoden å det sed
nare
lånet inbetaides genast efter erhållen underrättelse om den sökta eftergiftens beviljande;
för fullgörande af hvilken inbetalning Smedsmästaren H. Widgren och Skomakaremästaren
H. P. Wahlberg förbundit sig att ansvara.
Banko-Utskottets Utlåtande \:o 45.
3
I häröfver infordrad! utlåtande har Direktionen öfver Banko-diskont-verket upplyst,
att så väl Hofintendenten Westin sorn Konduktören Lundh, hvilken sednare ensam
borgat för ifrågavarande lån, redan innan lånen till betalning förf ollo, a f t rädt sina tillgångar
(ill borgenärers förnöjande: att verkets fordran i gäldenärernes konkurser blifvit
bevakad och till betalning fastställd, hvarefter i utdelning erhållits från Westins konkursmassa
143 R:dr 1 sk. 1 r:st. och från Lundbs 548 R:dr 45 sk. 11 r:st., genom
hvilka utdelningar lånet å 1,500 Hrdr blifvit förminskad! till dess nuvarande kapital-återstod
1,067 R:dr 24 sk. 8 r:st. och det andra lånet till 640 R:dr 24 sk. 4 rist.; att
Lundh, efter utredningen af hans konkursmassa, sökt för skuldens återstod och i saknad
af annan tillgång, än ett för honom oundgängligen behöflig! lösörebo, i värde uppskattadt
till endast 250 R:dr, till undvikande af delsammas försäljning, månadtligen verkställt
afbefalningar och på sådant sätt innevarande år till fullo liqviderat sistnämnda
kapital-återstod; att slutlig redovisning ännu icke erhållits för låntagarens konkursmassa,
hvars enda tillgång utgjorts af den andel utaf hans lön såsom Professor vid Akademien
för de fria konsterna, sorn borgenärerne tillfallit, och hvilken iöne-andel varit så ringa i
förhållande till massans total-skuld, att densamma måst för flera år besparas, innan utdelning
deraf kunnat ske; men att, sedan Westin numera blifvit förflyttad på pensionsstat
och berörde tillgång således för konkursmassan upphört, slutredogörelse snart komme
alt afgifva?, hvarvid endast en högst obetydlig utdelning för verkets fordran vore
att påräkna; och har Diskont-direktionen, då låntagaren, som redan uppnått hög ålder,
icke någonsin kunde antagas komma i tillfälle att godtgöra ifrågavarande skuld och deusammas
liqviderande af löftesmaunen vore beroende på dennes lifstid och den föga
sannolika möjligheten för honom att i en framtid rätt för sig göra, ansett bifall till
ansökningen öfverensstämma med Diskont-verkets fördel.
Utskottet, sorn instämmer uti hvad Diskont-direktionen sålunda yttrat, får, pä
grund deraf, tillstyrka.
att, derest ofvanberörda kapital-återstod, 1,067 R:dr 24 sk. 8 r:st.
banko, till Diskont-verket inbetalas genast efter det sökanden undfått
del af Rikets Ständers härom fattade beslut, Öfverräntorne å
ofvanomformälda 2.ne lån måtte få eftergifva.? och utur räken
skaperna
afskrifvas.
Stockholm den 27 Augusti 1857.
4
BankörU/skot tets Ut/ätande N-.o 46.
N:o 46»
Ånk. lill Exp. Utsk. den 2 Sept. 1857, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af ett utaf förre Handlanderne
Johan och Jonas Steinmetz gjordt ackords
anbud.
Hos Utskottet hafva förre Handlanderne i Hudiksvall Johan och Jonas Steinmetz,
under åberopande af deras medellöshet, anhållit om befrielse från erläggande af
öfverränta å ett af den förre, mot borgen af den sednare och Handlanden C. F. Sö
derström,
hos Banko-diskout-verket upptaget lån, stort 600 Riksdaler Banko; varande
vid ansökningen fogadt ett af ordföranden i Handels-föreningeu uti Hudiksvall utfärdadt
bevis, att Jonas Steinmetz från nämnda förenings pensions-kassa åtnjutit fattig-understöd.
Banko-diskont-direktionen, hvars utlåtande öfver denna ansökniug blifvit infordrad!,
har upplyst, alt, efter anställd lagsökning för indrifvande af ifrågavarande, den
10 Februari 1844 till betalning förfallna lån, samtlige gäldenärerue genom Konungens
Befallniugshafvandes i Gefleborgs län utslag den 13 Juni samma år, ålades betalningsskyldighet,
mea att utslaget icke kunde verkställas mot låntagaren och Jonas Steinmetz,
emedan desse under tiden gjorde cession; att Diskont-verkets fordran bevakades och till
betalning fastställdes i deras köpkurser, ifrån hvilka begge, som år 1850 slutredovisades,
i utdelning erhölls tillsammans 123 R:dr 27 sk. 6 r:st.; att vid Sedermera hos
Johan Steinmetz anställde utmätningar influtit år 1852 31 R:dr 29 sk. och år 1856
5 R:dr 16 sk.; att, sedan Jonas Steinmetz, som, mantalsskrifven i Hudiksvall, haft sitt
hemvist
Banko-btskotlets Utlåtande N:o 46.
5
hemvist i Wäsby by tili Tuna socken, funnits på förstnämnda ställe icke ega någon tillgång,
s^mt undersökning i hans hemvist, med anledning deraf, skett, hvarvid det, enligt
utmätnings-inslrumenf, skall hafva utrönts, att derstädes befintliga lösöre-persedlar tillhörde
dels andra personer och dels enskildt hans hustru, hvadan ock förrättnings-männen
ansett utmätningsbar tillgång saknas, hade öfver denna utmätnings-förrättning besvär
blifvit anförde hos Konungens Befallningshafvande, som genom utslag den 12 sist -  lidne Maj förklarat anspråket på utmätning för Diskont-verkets fordran af en del i Jonas
Steinmetz’ och hans hustrus bo varande lösegendom tvistig!; samt att, vid anställd utmätning
hos andra löftesmannen, Handlanden C. F. Söderström, ali hans egendom redan varit
för annan skuld utmätt och försåld, hvarför bysättning å Söderström yrkades, hvilket
föranledde en af hans stjufson, Handlanden Hofverberg, gjord framställning, att Söderström
måtte varda från bysättning fredad, så länge Hofverberg årligen å Söderströms
skuld till Diskont-verket inbetalade 100 R:dr Banko, hvilket ock medgafs, hvarefter
dessa inbetalningar blifvit fullgjorde till och med år 1848 med tillsammans 400
R:dr, men att, då inbetalningen för år 1849 uleblef och yrkandet om Söderströms bysättande
derföre förnyades, han afträdde sitt bo, då verkets återstående fordran bevakades
och till betalning fastställdes i hans konkurs, som, slut redovisad år 1855, lemnade
i utdelning endast 6 R:dr 44 sk. 9 r:st.
Och som, efter hvad sålunda upplyst blifvit, förre Handlanderne Johan Steinmetz
och C. F. Söderström icke egde ringaste tillgång till godtgörande af Diskont-verkets återstående
fordran, och den obetydliga lösegendom, som hos Handlanden Jonas Steinmetz
blifvit med interims-qvarslad belagd, icke torde kunna utan långvarig rättegång, hvars
utgång vore tvifvelaktig, honom frånvinnas, har Diskont-direktionen ansett med verkets
fördel öfverensstämmande, alt det framställda ackords-anbudet antages.
Då ringa utsigt finnes, att Diskont-verket kan erhålla godtgörelse för den å berörde
låu upplupna öfverränta, som, beräknad till den 30 näst lidne Juni, utgör 170R:dr
28 sk. 1 r:st. Banko, samt härtill kommer, alt den nu erbjudna ackords-summan, efter
hvad sökandertie förmält, endast genom hjelpsamma anförvandters bistånd kan åstadkommas,
får Utskottet hemställa,
att, såvida sökanderne till Banko-diskont-verket inbetala återstoden
å deras kapital-skuld, 32 R:dr 26 sk. 9 r:st. Banko, inom en
månad från den dag Rikets Ständers härom fattade beslut blifvit
dem delgifvet, den å lånet upplupna ränta må efterskänkas och
utur räkenskaperna afskrifvas.
Stockholm den 27 Augusti 1857.
Bih. titt R. St. Prot. 1856 & 1857. 6 Sami. 1 Afd. 21 Hafi.
2
STOCKHOLM, tryckt hos J. W. Lundberg, 1857.
Banko-Utskottets Ullålande N.-o 47.
L
Äfrö 47.
Ani;, tili Exp.-Utsk. d. 4 Sept. 1857, L!. I e, m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om anskaffande af ny ända
målsenlig
byggnad för Rikets Ständers Bank■
Uti motioner väckta inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln af Herr Friherre
Tersmeden, F. IV och inom Vällofl. Borgare-Ståndet af Vice Talmannen Herr
J. G. Schwan, samt till Utskottets behandling remitterade, har förslag blifvit
framstäldt om anskaffande af ny ändamålsenlig byggnad för Rikets Ständers Bank
på en passande byggnadsplats; och har Friherre Tersmeden ansett Utskottet i
sådant afseende böra söka inhemta underrättelse, om icke Helgeandsholmen kunde
blifva härtill lämplig; om ett tillräckligt rymligt Banko-hus på detta ställe kunde
uppföras, utan att behöfva blifva särdeles högt och utan att åt öster framskjuta
längre, än i rak linia med den åt samma väderstreck vettande sida af Hans
Kongl. Höghet Prins Oscars palats; om och på hvad vilkor denna byggnadsplats
kunde åt Banken upplåtas, samt Stockholms stad vilja till packhus inköpa de nuvarande
Banko-husen, och om staden vore benägen att lemna något bidrag för
rättigheten att använda den öster om det föreslagna nya Banko-huset belägna
del af Helgeandsholmen till stadens förskönande, medelst anläggning derstädes af
en, utaf icke alltför höga träd beskuggad promenad;
samt Herr Schwan anfört, att till allmänhetens beqvämlighet, Bank-förvaltningens
förenkling samt kontrollers skyndsammare och säkrare utöfning väsentligen
skulle bidraga, derest Rikets Ständers Banks rörelse finge bedrifvas uti en
gemensam ljus och rymlig lokal; att en sådan lokal syntes med hvad föränBih.
till B. St. Prol. i SIS6 $ 1857. 6 Sami. / Afd. 22 Haft. 1
2
Jianko-Ulshotlels Utlåtande N:o d7.
dringar som helst icke kunna beredas i de nuvarande Bank-husen, hvilkas beskaffenhet
bland andra olägenheter, medförde nödvändigheten, att uti flera rum,
belägna i särskilda våningar, bedrifva göromål, som med hvarandra hafva samband,
hvilket verkade långsamhet vid expeditionen; och att dessa hinder ytterligare
ökades derigenom, att flera af embetsrummen voro både trånga och mörka;
hvarföre motionären föreslagit:
l:o) att Rikets Ständer måtte vid denna Riksdag fatta beslut om anskaffande
af en ny, ändamålsenlig byggnad för Rikets Ständers Bank;
2:o) att såsom bidrag till kostnaden härvid, måtte på särskild räkning i
Banken afsättas den opåräknade vinst, som för Banken komme att uppstå vid
de äldre sedelsorternas slutliga aflysning, hvarom särskild motion blifvit väckt; och
3:o) att åt Banko-fullmäktige må uppdragas, att, så fort sig göra låter, gå
i författning om anskaffande af tjenlig lokal för en ny Bank-byggnad, eller att
åtminstone öfverlägga om och förslagsvis utse dertill passande tomt; och har motionären,
som beräknat vinsten på förkomna äldre banko-sedlar till 500,000
R:dr och värdet af de nuvarande Bank-husen, hvaraf det ena kunde användas till
packhus för Stockholms stad, och det andra till någon annan publik inrättning,
till åtminstone 300,000 R:dr, ansett denna tillgång af minst 800,000 R:dr, böra
blifva så tillräcklig, att föga tillskott af Bankens medel derutöfver för ändamålet
erfordrades; tilläggande motionären, att, enligt hans åsigt, någon mera passande
plats till Banko-hus icke funnes, än den tomt vid Slottsbacken, hvarå Finska
kyrkan och det så kallade Indebetouska huset äro uppförda, enär grunden der
vore god och läget fritt samt nära intill Börsen och den större rörelsen midt
uti staden.
Innan Utskottet tagit i öfvervägande, huruvida någon ny byggnad för Rikets
Ständers Bank må anskaffas, och i sådan händelse, hvilken af de föreslagna platserne
vore mest lämplig, såsom den, på hvilken en byggnad hlefve minst utsatt
för eldfara och för den större affärsrörelsen fördelaktigast belägen, har Utskottet
ansett sig böra tillse och undersöka, om de gamla, nuvarande Banko-husen äro
olämpliga eller icke, samt om, oaktadt de sedan förra Riksdagen i deras inredning
vidtagna förändringar, sådana olägenheter möjligen ännu qvarstå, som göra
att allmänhetens billiga anspråk på skyndsamhet och enkelhet i expeditionssättet
icke motsvaras, samt derföre infordrat Banko-fullmäktiges utlåtande, hvaruti dessa
samt möjligen andea olägenheter kunde bestå, på det att Utskottet måtte komma
i tillfälle att bedöma, om samma olägenheter vore af den beskaffenhet, att de borde
föranleda till den stora kostnad, hvarmed anskaffandet af ett nytt Banko-hus
varder förenad.
Med anledning häraf har Under-Styrelsen blifvit hörd och sig yttrat, bland
annat, att Under-Styrelsen hyste den åsigt, att i en Bank-byggnad åtminstone de
Afdelningar, med hvilka allmänheten har den tätaste beröring, böra vara belägna
i
Banko-VInkallets Utlåtande N:o 47.
3
på //edva botten, samt att de förvaringsrum för sedlar och ädla metaller, som af
tjenstemänncn dagligen och stundligen behöfva anlitas vid allmänhetens betjenande,
böra finnas förlagda så nära derintill, att expeditionen må kunna, utan
onödig omgång och tidspillan, verkställas; att dessa för en Bank-inrättnings skötande
på ett fullt tillfredsställande sätt oeftergifliga vilkor icke stå att vinna med
den nuvarande lokalen, hvarest, med undantag af vexlings-kassorna, aila de Bankens
Afdelningar, hvilka af allmänheten dagligen besökas, måst förläggas 2:ne
trappor upp, dels i nya Banko-huset, såsom Kassa- och Depositions-Afdelningarne
jemte Banko-diskonten, dels ock i gamla Banko-huset, såsom Låne-Åfdelningen,
m. 13.; att af förvaringsrummen, en af general-kassorne och sedel-magasinet, numera
visserligen äro belägne närmare expeditions-lokalen, nemligen 1 trappa upp
i nya Banko-huset, men att de öfriga general-kassorna för ädla metaller och
kopparmynt samt till Banken inlemnade förseglade deposita, finnas inrymda dels
i gamla, dels i nya Banko-husets bottenvåningar i spridda, kalla och fuktiga
hvalf, deraf 3:ne åt Jerntorget samt 4 åt Skeppsbron och Banko-gränderne,
hvarförutan de till Bankens arkiv hörande handlingar måste förvaras på flera
särskilda ställen inom begge Banko-husen; att det läge i sakens natur, att dessa
i sjelfva lokalen grundade förhållanden, hvilka intet expeditionssätt förmådde afhjelpa,
skulle i hög grad förorsaka omgång och tidsutdrägt vid allmänhetens
betjenande, hvartill komrne dels det betänkliga äfventyr, som, under en längre
transport af redbarheter genom gångar, trappor och korridorer, kunde såväl för
Bankens, som tjenstemännens säkerhet uppstå, och dels, att nuvarande Bankbyggnader,
såsom belägna nära intill en mängd andra hus, lätteligen vore blottställda
för eldfara.
Med afseende härå har Under-Styrelsen, för sin del, funnit de nuvarande
Banko-husen, om också måhända tillräckliga för cn förfluten tids enklare Bankrörelse,
ingalunda vara lämpliga för skötandet på ett fullt ändamålsenligt sätt
af Bankens olikartade rörelsegrenar med den utsträckning, dessa på sednare tider
erhållit.
Uti denna, af Under-Styrelsen yttrade åsigt, hafva Banko-fullmäktige instämt
med förklarande, att de olägenheter, som vidlåda nuvarande Bank-byggnader, äro
af den beskaffenhet, att de, förr eller sednare, måste föranleda anskaffandet af
ett nytt Banko-hus; hvarjemte Fullmäktige yttrat, att då, utan allt tvifvel, den
större affärs-verksamhet. som med Riks-Banken har mesta beröring, utvecklas i
staden inom broarne, syntes det ock vara i sin ordning, att nämnde Bank förlädes
på ett ställe, icke allenast närbeläget till, utan äfven genom sitt läge lätt
tillgängligt för den del af allmänheten, som dagligen måste besöka densamma;
att Banko-huset dessutom borde hafva ett fritt läge, nära vatten, dels för att
derigenom vara mindre blottstäldt för eldfara, och dels på det att sådan, om den
inom Banko-huset eller i dess närmaste grannskap uppstode, måtte kunna, utan
4
Iianko-Ulikoltels Utlåtande l\':o 47.
större skada, afvärjas; att platsen, hvarå huset skulle uppföras, derjemte borde
lemna så stort utrymme, att nedra botten deraf kunde upptaga icke allenast alla
de Banko-Verkets Afdelningar. med hvilka allmänheten hade tätaste beröring,
utan äfven de förvaringsrum, som i och för allmänhetens betjenande behöfde
att oftare anlitas; och att, sedan för Bankens räkning numera blifvit å Carlsborgs
fästning uppförd en särskild byggnad, hvarest större eller mindre del af Bankens
redbarheter kunde, i händelse af behof, förvaras, syntes det, vid bestämmande af
lokalen för en ny Bank-byggnad, vara af synnerlig vigt, att denna lokal utsåges
så nära den segelbara delen af sjön Mälaren, att, om och när flyttning af Bankens
redbarheter och angelägna handlingar, för hvilkas inpackning ett större antal
jernbeslagna trädlådor finnas i beredskap, ifrågakomme, denna flyttning måtte
kunna verkställas med all den skyndsamhet, som vid ett så beskaffad! utomordentligt
tillfälle naturligtvis skall blifva af nöden; samt slutligen att vid valet
af lokal ej heller borde helt och hållet förbises den större eller mindre kostnad,
som densammas anskaffande komme att medföra, ehuru naturligtvis frågan om
kostnaden vore underordnad den om erhållandet af en i alla afseenden fullt
lämplig och ändamålsenlig lokal.
Afven vid sednaste Riksdag utgjorde denna fråga föremål för Rikets Ständers
pröfning, och dåvarande Banko-Utskott hemställde i Utlåtandet N:o 42, att
åt Banko-fullmäktige måtte uppdragas, att, derest de, efter föregången undersökning,
skulle anse nuvarande Banko-husen vara behäftade med sådana olägenheter, att allmänhetens
billiga anspråk på skyndsamhet och enkelhet uti expeditionssättet icke
kunde med de uti dessa hus befintliga lokaler, eller ombyggnad och förändring af desamma,
under bibehållande af nödig säkerhet för Banken motsvaras, för sådan
händelse förslagsvis utse någon till Bank-byggnad lämplig tomt, samt derjemte
låta upprätta och till Banko-Utskottet vid början af denna Riksdag aflemna ritningar
och fullständigt kostnads-förslag till uppförande af en ny och ändamålsenlig
Bank-byggnad; hvilken hemställan dock, i följd af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut, förföll.
Under den sedermera förflutna tiden äro, på sätt Banko-fullmäktige uti
deras vid Riksdagens början till Utskottet afgifna berättelse, jemväl anmält, till
åstadkommande af ökad beqvämlighet för allmänheten, åtskilliga förändringar i
Banko-husens inredning beslutade. Genom dessa numera verkställda förändringar,
hafva för de af Bankens Afdelningar, med hvilka allmänheten har den tätaste
beröring, nemligen Kassa- och Depositions-Afdelningarne samt Bankodiskontverket,
hvilket sednare, enligt Rikets Ständers vid denna Riksdag meddelade
förordnande, hädanefter kommer alt besörja äfven den utlåning mot pant
af vågförda effekter, sorn hitintills ålegat Låne-Afdelningep, blifvit beredda ljusa
och rymliga lokaler, hvilka, enligt Utskottets tanke, äro särdeles ändamålsenliga
och endast sakna fördelen af att vara belägna på nedra botten — en omständighet, som
Banko-Utskollels Utlåtande N:o 47.
5
likväl icke synes vara af så stor vigt. att anskaffande af nytt Banko-hus bör
deraf föranledas, — särdeles som de af Under-Styrelsen, beträffande de större
förvaringsrummens aflägsna läge, m. m., framhållna olägenheter, som anses ännu
vidlåda nuvarande byggnader, torde genom lämpliga åtgärder än vidare kunna
i väsentlig mån afhjelpas.
Vid sådant förhållande, och då ofvanberörda nyttiga förändringar, i Bankohusens
inredning redan för Banken medfört icke obetydliga kostnader, uppgående
till omkring 28,000 R:dr B:ko, hvilka kunde anses vara till stor del förspillda,
derest Banken skulle på annat ställe förläggas, samt den af ene motionären,
för uppförande af nytt Banko-hus afsedda tillgång genom aflysning af åtskilliga
Bankens äldre sedlar, icke är att påräkna, sedan Rikets Ständer vid innevarande
Riksdag afslagit den derom väckta motion, har Utskottet, utan att ingå i pröfning
af frågan om de för den nya Bank-byggnaden föreslagna lokalers större
eller mindre tjenlighet för ändamålet, ansett sig
icke ega skäl tillstyrka Rikets Ständer, att, i anledning af
Herr Friherre Tersmedens och Herr Schwans ofvanberörde
motioner någon åtgärd vidtaga.
Stockholm den 27 Augusti 1857.
Reservation:
af Herr af Geijerstam, C., hvilken ansett uppdrag åtminstone böra Fullmäktige
lemnäs, att till Banko-Utskottet vid nästkommande Riksdag afgifva förslag
till lämplig lokal för ny Bank-byggnad, åtföljdt af ritningar och kostnadsförslag
till en sådan byggnad.
G
Banko-UlshoUeU Utlåtande N:o 48.
H:o 48.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Sept. 1857, kl. 1 c. m.
Utlåtande, i anledning af Riks-Sländens beslut elfver Betänkandet
JS:o 57, med förslag till reglering af Bankens lane- och
tu 'editiv-rörelse.
Efter att, genom Protokolls-utdrag alden 11, 13 och 15 nästlidne Juli. hafva erhållit
del af såväl de beslut Riks-Stånden i anledning af Utskottets nyssnämnda
Betänkande N:o 37 fattat, som Riks-Ståndens öfverläggningar i de delar af samma
Betänkande, hvilka blifvit till Utskottet återförvisade, har Utskottet detta
ärende till förnyad behandling förehaft och får nu med redogörelse för de särskilda
besluten vördsamt meddela det yttrande, hvartill Utskottet funnit desamma
föranleda.
Utskottets förslag i punkterna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 mom. 2 litt.
a) och f) samt mom. 3—7, punkterna 13, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 23,
24 mom. 1, punkten 25 mom. 1-—3 och 5, punkterna 26, 27, 28, 29, 31,
33, 34, 35, 36, 37, 38 mom. 1—6 och 8 — 9, punkten 39 mom. a), b) och
d), punkterna 41, 43, 44, 45, 46 mom. litt. c) och <?), samt punkterna 49, 50
och 51 äro af samtlige Riks-Stånden bifallna.
I nedanupptagna punkter åter är ändring eller återremiss af ett Eiks-Stånd
beslutad, nemligen:
i punkten 10, mom. 1 och mom. 2 litt. b), c), e) af Bonde-Ståndet, som,
med ogillande af den utaf Utskottet tillstyrkta indragning å fastighets-lånefonden,
ansett att densamma bör vid sitt nuvarande belopp, 9,750,000 R:dr R:mt, bibehållas
; att lån från denna fond mot pant af fastighet på landet må meddelas
Banko-ViskoUelt llllåtande N:o 48.
7
till # af 1850 års taxeringsvärde, och att maximum för lån från fonden skall
hädanefter såsom hittills utgöra 6,000 R:dr Banko samt årliga inbetalningsskyldigheten
förblifva 6 procent af lånets primitiva summa, hvaraf 4 procent beräknas
såsom ränta och återstoden afgår på kapitalet;
i punkten 10, morn. 2 litt. d) af Ridder skåpet och Adeln, som beslutat,
att å fastighetslånen skall beräknas 5 procent ränta;
i punkterna 11 och 12 af Bonde-Ståndet, hvilket, med afslag å Utskottets
här gjorda framställningar om indragning af skiftes- och odlings-lånefonden, an
sett
samma fond böra oförändrad bibehållas såsom hittills;
i punkten 22, mom. 1 af Bonde-Ståndet, som bestämt den andel af Handels-
och Närings-diskont-fonden, hvilken bör Låne-kontoret i Wisby tillhandahållas,
till 300,000 R:dr Runt eller till 75,000 R:dr Runt mera än Utskottet
tillstyrkt;
i punkten 22 mom. 2, angående sättet för förvaltningen och utlåningen af
de till Handels- och Närings-diskont-fonden anvisade medel, hvilket moment af
Borgare-Ståndet återremitterats;
i punkten 24 mom. 2 af Bonde-Ståndet, som afslagit Utskottets hemställan
om innehållning å Allmänna Diskont-fonden under hvartdera året 1858, 1859
och 18G0 af 300,000 R:dr Runt, samt följaktligen ansett nyssnämnda fond böra
bibehållas vid sitt närvarande belopp, 11,100,000 R:dr R:mt;
i punkten 25 mom, 4 af Ridder skåpet och Adeln, som förordnat, att för
de summor, hvilka lyftas eller insättas å kassa-kreditiv till sparbanker bör beräknas
5, i stället för af Utskottet föreslagna 4 procent ränta;
i punkten 30 mom. 2 och 3, rörande diskontering af domicilierad vexel
m. m., af Ridder skåpet och Adeln återremitterade;
i punkten 38 mom. 7, hvilket moment, som angår sättet för utassigneringar
å kassa-kreditiv åt enskilde personer och sparbanker, af Borgare-Ståmlet
ansetts böra lyda sålunda: "För utassigneringar få allenast begagnas på viss man
eller order ställda invisiiingar, å hvilka summa, datum och alla personers namn
äro hand skrifna;
1 punkten 39 mom. litt. c), rörande sättet för uttagning af på upp- och
afskrifnings-räkning innestående medel, åt hvilket moment Preste-Ståndet beslutat
gifva denna lydelse: »För uttag begagnas antingen å viss man eller order
ställd vexel, hvilken icke får in blanco transporteras eller ock på viss person
ställd invisning, å hvilken summa, datum och personernes namn äro handskrifna;
börande behörigen folierade och nummererade blanketter räkningshafvare vid de
särskilda Diskont-verken, emot qvitto, tillhandahållas, utan afgift» ;
i punkten 40 af Borgare-Ståndet, som vid här medgifna tillåtelse för
sparbanker att hos Diskont-verken mot 3 procent ränta insätta kapital, att åter
-
8
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4$.
betalas efter 6 veckors uppsägning, fogat det tillägg, att räntan för sålunda insatta
medel må utgöra högst 4 procent',
i punkten 42 af Prés te-S tande t, hvilket ansett den af Utskottet till il, 800,000
R:dr R:mt föreslagna summa, hvarmed det i 116 §. af nu gällande Banko-reglemente
föreskrifna maximum för sedelstock må kunna ökas såsom följd af Privat-banks
indragning eller upphörande, böra bestämmas till hvad i detta afseende
för närvarande är stadgadt eller till 3,750,000 R:dr Runt; samt
i punkten 46 mom. litt. cl) och f), af hvilka moment det förra, som innefattar,
att af Filial-bank beviljad försträckning skola § utgå i förm af län och
såsom kreditiv, blifvit af Borgare- och det sednare, angående sättet för assignering
å Filial-banks kreditiv, af Preste-Ståndet återremitteradt.
Men enär Utskottets i dessa punkter och moment gjorda framställningar
blifvit af öfriga Riks-Stånden gillade, och i frågor af förevarande beskaffenhet
tre Stånds sammanstämmande mening utgör Rikets Ständers beslut, så kan den
ändring eller återremiss, som, efter hvad ofvan förmäles, är vorden i särskilda
delar af ett Riks-Stånd beslutad,
icke föranleda till någon åtgärd.
Utskottets hemställan i punkten 14, att det till manufakturernes och fabrikernes
understöd anvisade kreditiv 2,700,000 R:dr Riksmynt må, under hvartdera
året 1858, 1859 och 1860, förminskas med 150,000 R:dr nämnde mynt, är bifallen
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, men deremot afslagen af Borgare-
och Bonde-Stånden, hvilka förordnat, att ifrågavarande kreditiv skall vid
sitt nuvarande belopp bibehållas oförminskadt.
Yid sådant förhållande anser Utskottet sig böra inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden
att instämma i Utskottets, af de två andra Riks-Stånden gillade mening,
samt får, i händelse denna inbjudning icke, vare sig af Borgare- eller
Bonde-Ståndet antages, föreslå att frågan må genom omröstning i Förstärkt
Banko-Utskott afgöras, enligt följande voterings-proposition :
Den som, i öfverensstämmelse med Utskottets, af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet gillade förslag, anser det till manufakturernes och fabrikernes
understöd anvisade kreditiv, 2,700,000 R:dr R:mt, böra under hvartdera
året 1858, 1859 och 1860 förminskas med 150,000 R:dr R:mt, röstar
Ja;
Den det icke vill,
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Borgare- och Bonde-Ståndens beslut,
någon minskning af berörde kreditiv icke att ega rum, utan kreditivet vid
sitt nuvarande belopp, 2,700,000 R:dr Riksmynt, att bibehållas oförändradt.
Uti punkten 30 mom. 1 hade Utskottet tillstyrkt, att »diskontering tillätes
allenast af vexel, som är ställd i svenskt mynt på högst 6 månader, dragen af
inom
Banlio-TJlskolleti Utlåtande A:o 48.
9
inom Riket bosatt svensk undersåte på annan inländsk man samt inrättad i enlighet
med den i Vexel-lagen den 23 Augusti 1851 för inrikes vexlar stadgade
form och behörigen accepterad.»
Detta moment är af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet ät er romil/.
erad t uppå åtskillige Ledamöters framställning, att vexel, dragen af utländsk
man, äfven måtte, såvida acceptanten och sista endossenten vore svenske undersåter,
få hos Diskont-verken till diskontering antagas, hvarigenom väsentlig fördel
för allmänna rörelsen ansetts komma att beredas.
Utskottet får, i följd af denna framställning, erinra, att, då Rikets Ständer
vid 1844—45 årens Riksdag medgåfvo vexlars diskontering hos Diskont-verken,
skedde sådant för att befrämja den inrikes vexel-rörelsen, och att diskonteringsrättens
utsträckning, på sätt nu blifvit ifrågasatt, sannolikt skulle föranleda dertill,
att den till diskontering afsedda och redan under närvarande förhållanden
för sitt ändamål otillräckliga fond komme, till förfång för inländske män, att till
betydlig del upptagas af utländningen. Med afseende härå, och då såväl Prestesom
Bonde-Ståndet gotlkänl Utskottets förslag i ofvanberörde moment, hvilket i
hufvudsaken öfverensstämmer med hvad i fråga om vexlars diskontering iakttagits
allt sedan denna rörelse vid Diskont-verken infördes, har Utskottet icke funnit
skäl att frånträda sitt ofvan gjorda tillstyrkande, utan hemställer,
att punkten 30 mom. 1 måtte af Rikets Ständer bifallas.
Vidare var af Utskottet i punkten 32 föreslaget, att »högsta tillåtna skuldsättningsbeloppef,
för hvilket någon såsom låntagare eller acceptant får blifva
häftande, deruti ej inbegripet hvad han kan vara skyldig i egenskap af trassent,
endossent, hypotheks-utgifvare eller löftesman, eller i och för kassa-kreditiv eller
mot pant af vägförde effekter, må icke öfverstiga 200,000 R:dr Runt.»
Borgare- och Bonde-Stånden hafva gillat detta förslag, hvilket deremot
återremitterats af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet på grund af anmärkningar,
de der innefatta, dels att ofvan föreslagna maximum vore allt för
högt och borde nedsättas, eller att åtminstone uti det för låntagare eller acceptant
tillåtna högsta skuldsättningsbelopp borde inberäknas summan af de förbindelser,
hvarför han såsom hypotheks-utgifvare eller löftesman kunde häfta,
och dels att någon föreskrift om maximum i skuldsättningsväg icke måtte meddelas,
utan åt vederbörande Diskont-direktioner öfverlemnas att, efter bepröfvande,
i detta afseende förfara.
I anledning häraf bör Utskottet fästa uppmärksamhet derå, att, jemlikt föreskrifterna
i nu gällande Banko-reglemente, eriJ låntagare kan på en gäng häfta
Bill. till II. St. Prol. 18ö6 8j I8S7. 6 Sami. 1 Åfd. 22 Haft. 2
10
llanko-Ulskottels Utlåtande N:o 48.
i fonden till diskontering oell utlåning för handel
och näringar för B:ko 80,000: — —•
i fonden till utlåning mot hypothek af aktier och
publika papper » # 50,000: — —
i fonden till utlåning med omsättningsrätt » » 6,000: — —
tillsammans B:ko R:dr 166,000: — —
eller 204,000 R:dr Riksmynt; att, enligt Utskottets, af samtlige Riks-Stånden
redan gillade förslag, förstnämnda 2:ne fonder skola tillika med fonden för belåning
af vågförde effekter, der något maximum för lån hvarken hittills varit
eller hädanefter skulle blifva stadgadt, sammanföras till en fond, samt att, enär,
vid beräkning af det utaf Utskottet tillstyrkta högsta skuldsättnings-belopp, något
undantag eller afdrag icke, såsom hittills, skulle ske för lån från fonden till utlåning
med omsättningsrätt, utan beloppet af sådana lån jemväl uti maximisumman
inberäknas, ifrågavarande maximum, 200,000 R:dr Runt, följaktligen något
understiger det belopp, som, under närvarande förhållanden, kan på en hand
från ofvan uppgifna 3:ne särskilda fonder i låneväg erhållas. Den utsträckning
af gällande föreskrifter, Utskottet tillstyrkt medelst förslaget att låntagares och
acceptants särskilda förbindelser såsom trassent, hypotheks-utgifvare eller löftesman
ej skola, i likhet med hvad för närvarande är föreskrifvet, uti maxim isumman
inberäknas, synes åter fullkomligt öfverensstämma med Utskottets, af RiksStånden
enhälligt gillade, åsigt, att största möjliga frihet må vederbörande Diskont-direktioner
lemnäs vid förvaltningen och utlåningen i allmänhet af de till
Handels- och Närings-diskontfonden anslagna medel; och Utskottet, som, med afseende
härå, icke kan biträda den mening, att under omförmäldta maximum skulle inbegripas
de förbindelser, hvarför låntagare och acceptant må såsom hypotheksutgifvare
eller löftesman häfta, men å andra sidan anser betänkligt att alldeles
borttaga stadgandet om ett maximum, förnyar således
sin, af två Riks-Stånd bifallna, framställning i punkten 32.
Det af Utskottet i punkten 39 mom. litt. e) ibland vilkoren för medels
emottagande på upp- och afskrifnings-räkning föreslagna stadgande, att »å insatta
medel beräknas från och med första helgfria dag efter insättningen högst
tre procent ränta, med rättighet för Fullmäktige att, efter sig företeende omständigheter,
icke allenast vid samtliga eller något eller några af de särskilda
Diskont-verken räntan nedsätta, dock icke under en procent, utan äfven bestämma
å huru stort, på en gång innestående, belopp, ränta må räkningshafvare godtgöras;
och skall allmänheten genom kungörelse i tidningarne om räntefotens förändring
underrättas», är vordet gilladt af Preste- och Bonde-Stånden äfvensom
af Borgare-Ståndet, likväl med den förändring, att i stället för högst tre procen.
Banko-Utskottets Utlåtande N;o 48.
11
ränta borde, enligt sistnämnde Riks-Stånds mening, införas högst fyra procent
ränta, men af Ridderskapet och Adeln åter r emit ler adt i den syftning, att rättighet
mätte Fullmäktige lemnäs att mot högre ränta, än den af Utskottet här
föreslagna, kunna genom Diskont-verken emottaga medel, att återbetalas antingen
på bestämd tid eller efter viss föregången uppsägning.
Som Banken för en stor del af sina i låneväg utgifna medel icke åtnjuter
mera än 3 procent ränte-afkomst, synes skäl icke vara för handen att medgifva
högre ränta för penningar, som hos Diskont-verken på upp- och afskrifningsräkning
insättas; vid hvilket förhållande, och då det inom Ridderskapet och Adeln
väckta förslag om medels emottagande på s. k. deposit-räkning skulle, i händelse
det bifölles, sannolikt föranleda, att en betydlig del af de i Bankens Depositions-afdelning
utan ränta innestående medel komme att å deposit-räkning hos
Diskont-verken mot ränta öfverilyttas, hvarigenom, i den mån tillfälle för Banken
saknades att dessa medel fruktbargöra, förlust skulle för Banken uppstå,
Utskottet, jemte hemställan,
att Ridderskapet och Adelns ofvanberörde återremiss ej må
till någon åtgärd föranleda,
O O 1
anser sig böra vidblifva sitt
i punkten 39 mom. litt. c) gjorda, af två Riks-Stånd gillade,
förslag.
Enligt punkten 47 hade Utskottet tillstyrkt följande föreskrift: »Filial-bank
erlägger till Riks-banken å länet 3 procent. För de summor, som ä kreditivet
lyftas, vare räntan likaledes 3 procent; dock så att minsta ränte-afkomst, som
Riks-banken för kreditiv påför, tili en procent af kreditivets hela belopp, efter
är räknadt, bestämmes.»
Detta Utskottets förslag är gilladt i sin helhet af Preste- och Bonde-Stånden
samt af Borgare-Ståndet med den förändring, »att räntan för de summor,
som å kreditiv lyftas, bestämmes till 5 procent, i stället för de af Utskottet föreslagna
3;» hvaremot Ridderskapet och Adeln, med uteslutande af sista meningen
uti ifrågavarande punkt, beslutat, att densamma skall erhålla följande lydelse:
»Filial-bank erlägger till Riks-banken å lånet fyra procent. För de summor,
som å kreditivet lyftas, vare räntan fem procent.»
Enär således Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden sammanstämmande gillat
Utskottets förslag, i hvad det angår icke allenast den ränta, som af Filial-bank
skall till Riks-banken å lånet erläggas, utan äfven den minsta ränte-afkomst,
Riks-banken för kreditiv påför, lärer
Ridderskapet och Adelns i dessa delar skiljaktiga beslut icke
föranleda till någon åtgärd.
12
Banko-Utskottets Utlåtande N.-u 4s.
Beträffande åter räntan för de summor, som å kreditivet lyftas, hvilken
ränta blifvit af Preste- och Bonde-Stånden, i enlighet med Utskottets mening,
bestämd till 3, men af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet deremot
till o procent, så får Utskottet härmed inbjuda sistbemälda två Riks-Stånd att
biträda det af de två andra Riks-Stånden fattade beslut, samt, för den händelse
att inbjudningen hvarken af Ridderskapet och Adeln eller af Borgare-Ståndet
skulle antagas, föreslå följande voterings-proposition för frågans afgörande i förstärkt
Banko-Utskott:
Den som, enligt Utskottets, af Preste- och Bonde-Stånden gillade förslag,
anser Filial-bank böra till Riks-banken erlägga 3 procent ränta för de summor,
som å kreditivet lyftas, röstar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, besluta Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Ridderskapet och
Adelns samt Borgare-Ståndets mening, att, för de summor, som å kreditivet lyftas,
Filial-bank skall till Riks-banken erlägga 5 procent ränta.
Alldenstund Ridderskapet och Adeln, Preste- och Borgare-Stånden beslutat,
att sista delen af Utskottets i punkten 48 framställda förslag, innehållande: "Filial-bank
ege icke att beräkna högre ränta, än fem procent, eller högre kreditiv-afgift,
än en half procent å det beviljade kreditivets belopp,» skall uteslutas, men i
öfrigt gillat berörda punkt, hvilken af Bonde-Ståndet är vorden i sin helhet godkänd;
så kommer samma punkt, i följd af tre Riks-stånds beslut, att lyda sålunda:
Filial-banks rörelse bedrifves medelst utlåning, vexeldiskontering,
öppnande af upp- och afskrifnings-räkning samt
beviljande af kreditiv, på sätt närmare bestämmes genom af
Kongl. Maj:t i Nåder fastställdt reglemente.
Punkterne 52 och 53 innefattade förslag till följande föreskrifter:
52:o
»Utöfver de till lån åt Filial-banker redan disponerade 2,319,000 R:dr,
ega Fullmäktige att dertill använda 4,081,000 R:dr, hvilka från Bankens reservfond
anordnas på sätt punkten 53 innehåller.
Såsom fond till län åt Filial-banker må sålunda anvisas högst 7,000,000
Riksdaler.
För de kreditiv åter, som äro eller varda Filial-banker beviljade, afsättes
ingen bestämd fond, utan förfares med utgifvande af dylika kreditiv såsom i
punkten 53 föreskrifves,» och
Banko-UlskoUets Utlåtande N:o 48.
13
53:o
y>Sedan, enligt Rikets Ständers beslut vid innevarande Riksdag, följande
summor dels redan blifvit i Banken reserverade, dels komma att från Bankens
låne- och kreditiv-rörelse indragas, nemligen:
a) af Bankens intill 1850 års slut upplupna behållna vinst 2.836,992: 80.
b) det belopp af Bankens vid 1856 års slut såsom utelöpande
bokförda transportsedlar på 5 R:dr och derutöfver samt
sedlar på 3 och 2 R:dr med dubbla och enkla blad, som skall
från beräkningen af Bankens sedelstock uteslutas och såsom en
Bankens vinst upptagas
c) den till skiftes- och odlings-lån afsedda fond ....
d) det till Fahlu Bergslag och Sparbänkerne i Riket anvisade
kreditiv , .
e) genom innehållning å fonden till belåning af fast egendom
å landet
f) dito å fonden till belåning af fast egendom i städerne .
g) dito å Kongl. Kommers-kollegii kreditiv
h) dito å fonden till utlåning med omsättningsrätt
i) af de 1,300,000 R:dr Banko eller 1,950,000 R:dr Riksmynt,
hvilka, vid 1853 —1854 årens Riksdag afsatta till försträckning
åt Filial-banker, som kunde bildas i ändamål att ersätta
upphörd Privat-Bank, blifvit vid innevarande Riksmöte såsom
tillfällig förstärkning till fonden för diskontering och utlåning i
och för handel och näringar samt. till kassa-kreditiv åt enskilda
personer öfverlemnade, böra från Handels- och Närings-diskontfonden,
efter hand och i den mån allmänna rörelsen det medgifver,
återtagas  1,875,000: —
R:dr Runt 7,959,988: 57;
så komma de af dessa summor, som redan äro tillgängliga, och de öfriga i den
mån, de till Banken ingå, att sammanföras till en gemensam fond, benämnd
Bankens reserv-fond.
Till denna fond skola derjemte öfverföras de belopp af tillsammans 1,131,000
R:dr, som för närvarande äro såsom kreditiv åt Filial-Banker anvisade, äfvensom
ali från och med 1857 års början influten och vidare inflytande vinst å
Bankens rörelse; hvarförutan Fullmäktige berättigas att, då någon del af fästighetslåne-fonden,
Handels- och Närings-diskont-fonden samt Allmänna Diskont-fonden
befinnes obegagnad, öfverflytta de icke använda medlen till ifrågavarande
reserv-fond, med förbindelse för Fullmäktige att dessa medel återställa, då de varda
för det ursprungliga ändamålet erforderliga.
352,995: 77.
120,000: —
300,000: —
975,000: —
150,000: —
450,000: —
900,000: —
14
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4 8.
Reserv-fonden må, i den mån medel blifva tillgängliga och Fullmäktige,
med afseende å Bankens säkerhet finna reserv-fondens ställning det medgifva,
af Fullmäktige användas
dets till lån åt Filial-banker till det belopp, punkten 52 bestämmer; kommande
sålunda meddelad lån-försträckning att icke vidare utgöra del af Reservfonden;
dels
till kreditiv åt Filial-banker, som redan äro eller kunna varda inrättade,
hvarvid må antagas att, under vanliga förhållanden, högst hälften af totalsumman
af de åt samtlige Filial-banker beviljade kreditiv kan blifva på en gång
lyftad;
dels till infriande af de assignationer, Diskont-verkets Direktioner, enligt
punkten 23, kunna komma att å Reserv-fonden utfärda, och
dels slutligen — i den mån allmänna rörelsen sådant påkallar —
till förstärkande af Handels- och Närings-diskont-fonden samt
till inköp af sådana ränte-bärande papper, som i § 184 af Banko-reglementet
omförmälas; allt under iakttagande deraf, att det i Reglementets 110 §
stadgade maximum för Bankens sedelstock ej må öfverskridas.»
öfver dessa Utskottets förslag äro följande beslut af Riks-Stånden fattade,
nemligen:
Ridderskapet och Adeln har förordnat, att de i punkten 52 upptagna summor
4,681,000 R:dr och 7,000,000 R:dr skola nedsättas med 1,000,000 R:dr
hvardera, eller den förra till 3,681,000 R:dr och den sednare till 6,000,000
R:dr Riksmynt, men gillat så väl punkten 52 i öfrigt, som Utskottets förslag i
punkten 53.
Preste-Ståndet, hvilket i afseende å 52:dra punkten fattat enahanda beslut,
som Ridderskapet och Adeln, har derjemte godkänt 53:dje punkten, utom i hvad
angår dels Reserv-fondens benämning, hvilken af detta Riks-Stånd ansetts böra
blifva: »Bankens Res er v-fond för lime- och kr editiv-rör elsen”, och dels den å
början af sid. 72 i Betänkandet N:o 37 intagna föreskrift att vid beräkning af
Filial-bankernes kreditiv »må antagas att, under vanliga förhållanden, högst
hälften af totalsumman af de åt samtlige Filial-banker beviljade kreditiv kan
blifva på en gång lyftad», hvilken föreskrift af Preste-Ståndet återremitterats
med afseende derå, att en tillökning i sedelstocken utöfver det fastställda maximum
ansetts härigenom kunna föranledas, enär Filial-bankerne vore oförhindrade
att när som helst utassignera hela de beviljade kreditiven, hvilka Riks-banken
då måste utgifva, oaktadt Riks-banken, för infriande af de å kreditiven utställda
assignationer, enligt föreskriften, ej behöfde hafva mera än högst halfva beloppet
afsatt;
Borgare-Ståndet, som förbehållit sig att framdeles besluta angående
Reserv-fondens benämning, har återremitterat såväl 52 som 53 punkten i
Banko-VUkottels Vllåtande N:o 48.
15
följd af framställda anmärkningar derom, att den af Utskottet till lån åt blifvande
Filial-banker föreslagna summa, 4,681,000 R:dr, borde nedsättas med 2
millioner eller åtminstone 1 million R:dr och således sammanräknade beloppet
af Ian till Filial-banker fastställas till 5,000,000 R:dr eller aldra högst 6,000,000
R:dr; att någon viss summa jemväl borde till kreditiv åt Filial-banker anslås
och beloppet deraf icke, på sätt Utskottet hemställt, lemnäs obestämdt med den
af Utskottet, efter hvad ville synes, godtyckligt antagna grund för beräkningen
af dylika kreditiv, samt att Utskottets förslag i öfrigt vore ofullständigt i så
måtto, som föreskrift saknades huruledes, i det fall att ansökningar hos Fullmäktige
samtidigt gjordes om erhållande af försträckning åt Filial-banker till högre
belopp, än tillgångarne medgåfve, Fullmäktige borde tillvägagå och efter hvilka
grunder medlen i sådan händelse borde af dem till vederbörande utdelas.
I afseende slutligen å Bonde-Ståndet torde det böra erinras, att detta Riksstånd
ensamt afslagit Utskottets i Betänkandet N:o 37 gjorda och af öfriga
Riks-Stånden bifallira framställningar om indragning af den till skiftes- och odlingslån
afsedda fond, 120,000 R:dr, samt om innehållning af 975,000 R:dr å
landtfastighets- och 150,000 R:dr å stads-fastighets-fonden, äfvensom af 900,000
R:dr, allt Riksmynt, å fonden till utlåning med omsättningsrätt; att samtlige
dessa medel, hvilka af Bonde-Ståndet fortfarande afsetts till de föremål, hvartill
desamma för närvarande äro anvisade, deremot, i följd af de tre andra Riksståndens
sammanstämmande beslut, skola ingå till Reserv-fonden; att, vid sådant
förhållande, Bonde-Ståndet ännu icke sig yttrat i fråga huru stort belopp
må till lån åt Filial-banker användas af de medel, hvilka komma att till Reserv-fonden
inflyta; samt att merbemäldta Riks-Stånd i 53 punkten, likasom i
åtskilliga föregående delar af Betänkandet, såsom sitt beslut upptagit Herr Doktor
Sandbergs reservation, hvaruti anmärkes, bland annat, hurusom Utskottets
antagande, att högst hälften af samtlige Filial-bankernes kreditiv kan, under
vanliga förhållanden, blifva på en gång lyftad, skulle, med afseende å Bankens
realisations-förmåga, vara af betänklig egenskap.
Då Utskottet i Betänkandet N:o 37 framställde nyssomförmälta antagande
och tillika föreslog, att någon viss fond till kreditiv åt Filial-banker icke måtte
anvisas, utan alla dylika kreditiv beviljas från Reserv-fonden, dit de 1,131,000
R:dr, hvilka för närvarande äro såsom kreditiv åt Filial-banker anslagne, i följd
deraf borde öfverfiyttas, anförde Utskottet såsom skäl för vidtagande af denna
förändring, dels den jemförelsevis obetydliga ränte-afkomst, Riks-banken hittills
åtnjutit å de till Filial-bankerne beviljade kreditiv, dels och hufvudsakligast
olämpligheten deraf, att Riks-banken af sina medel till så beskaffade kreditiv
afsättcr större summa, än som för ändamålet i verkligheten erfordras, hvilket öfverskott,
nu undandraget allmänna rörelsen, eljest kunde på annan väg komma
densamma till godo.
IG
Banko-Vtskollels Utlåtande N:o iS.
Ehuru Utskottet fortfarande anser dessa förhållanden vara af stor vigt med
afseende å Riks-bankens förvaltning och penningerörelsens underlättande, har Utskottet
likväl, i betraktande af de anmärkningar, som, efter hvad ofvan förmäles,
inom tre Riks-Stånd förekommit vid Utskottets, rörande beräkningen af Filialbankernes
kreditiv, gjorda antagande, hvarigenom det stadgade, maximum för Bankens
sedelstock ansetts kunna komma att öfverskridas, trott sig böra frånträda
förslaget om den föreskrift, som på samma antagande grundats; och då kreditiven
till Filial-banker alltså skulle hädanefter, såsom hittills, till hela beloppet i sedelstocken
inberäknas, följer deraf, att, på sätt jemväl inom Borgare-Ståndet blifvit yrkadt,
någon viss summa bör afses för dessa kreditiv, sammanräknadt med den
del af försträckningen, som utgår i form af lån.
Beträffande nu frågan om den summa, hvilken till försträckning åt Filialbanker
både i den ena och andra formen må anslås; så och då i afseende ä
lane beloppet, hvilket af Utskottet föreslagits till 7,000,'000 R:dr, deruti inberäknadt
hvad som redan för närvarande vore till lån disponeradt eller 2,319,000
R:dr, Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet sammanstämmande beslutat
nedsätta förstnämnde belopp till 0,000,000 R:dr, och inom Borgare-Ståndet yrkats,
att för ändamålet måtte anvisas 5 eller åtminstone icke mera än 0 millioner
R:dr, har Utskottet, som häraf hemtat stöd för lånesummans antagande till
belopp af G,000,000 R:dr, ansett sig, på sådan grund och enär af Filial-bank
beviljad försträckning j skola utgå i form af lån och 1 såsom kreditiv, hvilket
sednare således får utgöra halfva beloppet af lånet, ega skäl tillstyrka, att till
försträckning åt Filial-banker på det hela må användas 9,000,000 R:dr Runt.;
hvadan, och som åt redan varande Filial-banker är anvisadt
nu skulle till försträckning åt Filial-banker ytterligare anslås . 5,550.000: —
finnande Utskottet någon föreskrift om företräde till försträcknings erhållande från
Riks-banken för det fall att ansökningar om dylik försträckning till högre belopp,
än tillgångarne för tillfället medgifva, skulle af flere Filial-banker samtidigt
göras, icke lämpligen kunna meddelas, utan torde ät Fullmäktige böra öfverlemnas
att, i så beskaffadt fall, på sätt hittills egt rum, få efter pröfning af omständigheterna
förfara, likasom det på dem ankommer att, sedan delegare i Filial-bank-bolag
fullgjort hvad såsom vilkor för undfående af försträckning från
Riks-banken är stadgadt, sådan försträckning bevilja; och anser sig Utskottet
härigenom äfven hafva besvarat den af Herr C. G. Rydin väckta och i Betänkandet
N:o 37 omförmälda motion om anvisande såsom försträckning från Riks
-
såsom lån .
såsom kreditiv
2,319,000: —
tillsammans R:dr Runt 9,000,000; —
banken
Banko Utskottets Utlåtande N:o 48.
banken af 750.000 R:dr R:mt åt en tillämnad Filial-bank i Borås, med en
teckningssumma af 1,000,000 R:dr samma mynt.
För öfrigt får Utskottet, som icke funnit skäl att i den föreslagna och af
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet gillade benämningen: •‘•Bankens
Reserv-fond» tillstyrka någon förändring, tillkännagifva, att, enär uti Reservfonden
finnas inberäknade de 450,000 R:dr R:mt, som, enligt Utskottets hemställan,
skulle från det till manufakturernes och fabrikernes understöd anvisade
kreditiv indragas, men berörde hemställan, efter hvad ofvan inhemtas, ännu icke
blifvit af Rikets Ständer slutligen afgjord, Utskottet först sedan sådant skett
kommer i tillfälle att, angående Reserv-fondens belopp, till Rikets Ständer afgifva
yttrande; och tillstyrker Utskottet, på grund af hvad anfördt blifvit, det
Rikets Ständer nu måtte dels besluta detta stadgande:
Utöfver de till försträckning åt Filial-banker redan ut
gifna
3,450,000 R:dr R:mt, ega Fullmäktige att dertill an
vända
5,550,000 R:dr samma mynt, hvilka sednare från
Bankens Reserv-fond anordnas på sätt (nästföljande) punkt innehåller;
dels
ock beträffande Bankens Reserv-fond, om beloppet hvaraf Utskottet, såsom
nyss är nämndt, vill framdeles vidare sig yttra, föreskrifva följande:
Till denna fond skall derjemte öfverföras all från och
med 1857 års början influten och vidare inflytande vinst å
Bankens rörelse; hvarförutan Fullmäktige berättigas att, då
någon del af Fastighets-låne-fonden, Handels- och Näringsdiskont-fonden
samt Allmänna Diskont-fonden befinnes obegagnad,
öfverflytta de icke använda medlen till ifrågavarande
Reserv-fond, med förbindelse för Fullmäktige att dessa medel
återställa, då de varda för det ursprungliga ändamålet erforderliga.
Reserv-fonden må, i den mån medel blifva tillgängliga
och Fullmäktige, med afseende å Bankens säkerhet, finna
Reserv-fondens ställning det medgifva, af Fullmäktige användas
dels
till försträckning åt Filial-banker till det belopp
(föregående) punkt bestämmer; kommande sålunda meddelad
försträckning att icke vidare utgöra del af Reserv-fonden;
dels till infriande af de assignationer, Diskont-verkens
M. lill II St. Brot. 4836 $ 1837. 6 Sami. 1 Afd. 22 Haft. 3
18
Hanko-UUkottels Utlåtande N:o iS.
Direktioner, enligt punkten (23), kunna komma att å Reservfonden
utfärda; och
dels slutligen — i den mån allmänna rörelsen sådant
påkallar —
till förstärkande af Handels- och Närings-diskont-fonden,
samt
till inköp af sådana räntebärande papper, som i § (184)
af Banko-Reglementet omförmälas; allt under iakttagande
deraf, att det i Reglementets (116) § stadgade maximum för
Bankens sedelstock ej må öfverskridas.
Stockholm den 1 September 1857.
Re serva tio n e r:
Emot Utskottets af styrkande, att vexel, dragen af utländsk man, äfven
må till diskontering antagas:
af Herr af Geijerstam, C., Herr Montgommerie, G-, Herr af Funck, C. O.,
Herr Riks-arkivarien Nordström samt Herrar Ekman och Cramér.
Emot Utskottets af styrkande i fråga om öppnande af deposit-r ökning
mot ränta:
af Herr af Geijerstam, C., Herr Montgommerie, G. och Herr v. Axelson, G. J.
af Herr Riks-arkivarien Nordström följande:
»Den af Ridderskapet och Adeln beslutade äterremiss af punkten 39 mom.
e åsyftade införandet af en s. k. deposit-räkning bland Riks-bankens rörelsearter,
och formlig motion derom väcktes i sammanhang dermed äfven af en bland
Borgare-Ståndets ledamöter i Banko-Utskottet. Då emellertid Utskottets pluralitet
ansett sig böra afstyrka detta förslag på skäl, som anföras i Betänkandet,
torde äfven minoritetens mening i denna för Riks-bankens soliditet och förmåga
att inom omfånget af sin rörelse underlätta cirkulationen ganska vigtiga fråga
böra framställas till Rikets Höglofliga Ständers kännedom.
Emellan den redan införda upp- och afskrifnings-räkningen och räkning för
penning-depositioner mot ränta finnes, såsom kändt är, ej någon annan väsentlig
skillnad, än i fråga om tiden för uttaget. Dä insättaren på den förra räkningen
är berättigad att genast vid anfordran utbekomma så stort belopp af sitt
saldo, han önskar, eger insättaren på deposit-räkning ej rätt att af sitt saldo utbekomma
något förr, än efter det en viss på förhand genom aftal, eller annor
-
Banko-Vtskottcls Utlåtande N:o 48.
19
ledes, bestämd tid från anfordringen förlupit. Insättningar på deposit-räkning
kunna derföre med desto större fördel af Banken placeras uti dess rörelse, som
här någon ögonblicklig återbetalning icke kan ifrågakomma; och någon högre
ränta kan derföre ock för sådana insättningar beviljas, än för medel på uppoch
afskrifningsräkning, hvilka när som helst kunna återfordras. Bestämmes räntan
å deposit-medel något så när i naturligt förhållande till den, Banken pä de
i dess rörelse placerade medel erhåller, skola, utan tvifvel, icke obetydliga kapitaler
pä denna räkning inflyta, och Banken, som på denna väg, likasom äfven
i upp- och afskrifningsväg, får tillbaka sina inom sedelstockens maximi-belopp
förut utgifna sedlar, försättes derigenom i tillfälle: att ånyo, utan att öka sin
sedel-emission, utskicka dem i den allmänna rörelsen, från hvilken de eljest,
måhända, till större eller mindre del blefve undanhållna, och att sålunda, utan
något anlitande af sin metalliska valuta, konsolidera sin sedelstock på samma
gäng dennas fruktbärande kraft förökes och förstärkes.
Det vill synas, som skulle dessa fördelar af en deposit-räknings öppnande
inom Banken förtjena större afseende, än de nu vunnit. Hvad man anmärkt om
vådan deraf, att nu i Banken räntelöst hvilande deposita skulle, om en depositräkning
mot ränta komme att öppnas, blifva pä denna räkning insatta, kan äfven
anmärkas mot upp- och afskrifningsräkning, ehuru, hvad denna angår, den
redan vunna erfarenheten talar deremot. Men om ock så skulle ske, borde väl
sådant icke anses vara något ondt, så länge cirkulationen fortfar att behöfva ökadt
rörelse-kapital och sedelstockens maximum, hvaruti äfven de nu räntelöst hvilande
deposita inberäknas, i alla fall ej får öfverskridas.
Hela den nu omtvistade frågan skulle, såsom det vill synas, enklast kunna
regleras sålunda, att en viss tid bestämdes, under hvilken de på deposit-räkning
insatta medlen minst borde innestå för att få beräkna högre ränta, än medel på
upp- och afskrifningsräkning, att denna högre ränta bestämdes till minst en procent
lägre, än den Banken sjelf tillgodonjuter, och att Fullmäktige blefve bcmyndigade
att, efter pröfning af tid och omständigheter, bestämma, om depositräkningen
borde få fortlöpa eller inställas för längre eller kortare tid.»
al Herrar Hesselgren, Cramér och Hager, hvilken sednare åberopat ett af honom
i förevarande ämne inom Utskottet väckt förslag till föreskrifter, att i BankoReglementet
intagas näst efter föreskrifterne om upp- och afskrifnings-rörelsen,
så lydande:
Likaledes bemyndigas Fullmäktige att låta vid Diskontverken
emottaga penningar af enskilda personer, att återbe
talas
antingen å bestämd dag efter insättningen, eller efter
viss på förhand bestämd ömsesidig uppsägning, under följande
vilkor:
a) insättning får ske endast å hela 100-tal R.dr;
20
Banko-Utskottets Ullålande N:o 48.
//) öfver insättning meddelas bevis, hvilket skall återställas
då penningarne lyftas;
c) räntan bestämmes till högst fern procent;
och ega Fullmäktige att till efterrättelse meddela de
i och för verkställigheten erforderliga föreskrifter.
Emot Utskottets tillstyrkande af en. samma pä det hela af 9,000.000
li.dr till försträckning åt Filial-banker:
af Herr Montgommerie, G., Herr Riks-arkivarien Nordström samt Herrar Hesselgren
och Ekman, hvilka ansett högre summa, än 7,500,000 R:dr R:mt, icke
böra till försträckning åt Filial-banker användas; samt
af Herr Bager, sorn jemväl ansett totalsumman af försträckningar till Filialbanker
böra blifva högst 7,500,000 R:dr, samt tillika velat fästa uppmärksamhet
derå, att den af Utskottet anförda grund för summans bestämmande till
9,000,000 R:dr — att nemligen Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
redan beslutat, hvad jemväl inom Borgare-Ståndet af en eller annan ledamot
yrkats, att såsom lån till Filialbanker skulle anvisas 6,000,000 R:dr, hvilken
summa Utskottet nu ansett böra för kreditwen ökas med hälften, eller 3,000.000
R:dr — icke syntes förtjena afseende, emedan Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet fattat berörda beslut om /«/?e-beloppet endast under den förutsättning,
att summan af Filial-bankernes kreditiv skulle, på sätt Utskottet i Betänkandet
N:o 37 tillstyrkt, lemnäs helt och hållet obestämd; men att, då, enligt
Utskottets nu afgifna förslag, äfven kreditiven kornme att till siffran bestämmas,
eller, med andra ord, en viss summa anslås både till lån och kreditiv,
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet numera icke lära af deras förra
beslut, såsom afseende blott lånen, finna sig bundne vid bestämmandet af den
totalsumma, hvilken må till försträckning åt Filial-banker anvisas.
Emot Utskottets beslut att tillstyrka borttagandet af det utaf Utskottet
i Betänkandet N:o 57 föreslagna sätt för beräkningen af Filial-bankernes
kreditiv:
af Herr af Geijerstam, C., som ansett den härom i punkten 53 af nyssberörde
Betänkande meddelade, af Ridderskapet och Adeln redan gillade, föreskrift
böra bifallas;
af Herr Riks-arkivarien Nordström och Herr Cramér.
Emot Utskottets tillstyrkande att lill Bankens Reserv-fond mätte öfverflyttas
ilen frän och med 1857 års början influtna och vidare inflytande
Bankovinst:
af Herr Hesselgren.
Herr Danielsson har begärt att få antecknadt, det lian icke i ärendets behandling
hos Utskottet deltagit.
Uanko-VtskoUels Memorial IS':o 49.
21
Hf:o 4®.
Anli. till Exp.-Utsk. d. 4 Sepl. 1857, kl. 1 e. m.
Memorial,, i anledning af Riks-Ståndens beslut öfver Utlåtandet
JS:o 38, med förslag till vissa förändrade föreskrifter,
angående Bankens k exlings-kassa och Depositions-rörelse.
Uti ingressen till berörde Utlåtande N:o 38 hade Utskottet anmält, bland
annat, att Utskottet, som genomgått och granskat samtlige i 5:te Artikeln af nu
gällande Banko-Reglemente, under §§:na 94—135 meddelade stadganden, hvilka
angå Yexlings-kassa- och Depositions-rörelsen, dervid ansett de af nämnda
§§, som icke blifvit i Utlåtandet särskildt vidrörde, böra i utfärdande Bankoreglemente
bibehållas oförändrade.
I denna del har Utlåtandet blifvit af Ridderskapet och Adeln samt PresteS
tände t återremitteradt, enligt hvad de Utskottet tillhandakomna diskussionsprotokoll
utvisa, på grund af framställda anmärkningar derom, att det i 133 §:n
af Reglementet stadgade ansvar för räkningshafvare, som uti Banken företer in
visning
å någon räkning, der motsvarande behållning ej öfver en natt innestått,
numera vore olämpligt och derföre borde ur blifvande Reglemente uteslutas.
Med anledning häraf har Utskottet ånyo tagit under öfvervägande de bestämmelser,
som innefattas uti ifrågavarande §, hvilken är af denna lydelse:
a Företes uti Ranken invisning å någon räkning, der motsvarande behållning
ej öfver en natt innestått, skall sådan invisning till inlemnaren återställas med
påteckning, att den, i anseende till saknad behållning, då icke kunnat till inlösen
antagas.
•jRäkningshafvaren vare i slik händelse genast förfallen att böta tre för
hundrade af hvad utöfver behållningen från föregående dag anvisadt blifvit.
22
Banho-Utskollets Memorial N:o 49.
»Af dessa böter tillfalla två tredjedelar den tjensteman, som felet anmärkt,
och en tredjedel Banken, att ingå på räkningen: »Bötes-medel till disposition åt
de fattige.»
»Inträffar med någons invisningar detta förhållande tre särskilda gånger,
sålanda, att emellan hvarje gång räkningen kunnat genom penninge-insättning
förstärkas, samt följaktligen ä 3 särskilda dagar, vare, enligt Kongl. Maj:ts
Nådiga Kungörelse den 19 Augusti 1789, invisningshafvaren, utom bötes-ansvaret,
underkastad den påföljd, att hans invisningar icke vidare hos Banken gälla;
egande han dock, i dylikt fall, att på en gång anvisa och utbekomma hvad å
hans räkning vid tillfället, efter afdrag af bötesbeloppet, kan finnas i behåll.
»Och har han tillika för ali framtid förverkat rättigheten till räknings öppnande
under annan titel, ensam eller samfäldt med andra.
»Åliggande det Banken att, till underrättelse och varning för allmänheten,
ett sådant förhållande i officiela tidningarne tillkännagifva.»
Utskottet har vid denna förnyade granskning icke kunnat undgå finna, hurusom
ofvan intagna, sedan längre tid tillbaka meddelade, föreskrifter tillkommit i
ändamål att förhindra missbruk af den, enskilda personer tillförene medgifna,
rättighet att på Banken utfärda å mindre summor ställda, tryckta eller graverade,
invisningar, hvilka, genom att cirkulera man och man emellan och sålunda bibehålla
sig i rörelsen, antogo den med detta slags kreditpapper icke någonsin afsedda
egenskap af myntrepresentativ. Omförmälda assigneringsrätt blef väl vid
1850—1851 årens Riksdag inskränkt och begränsad förmedelst, förbudet för
räkningshafvare, tillhörande 5:te klassen, att på Banken utställa andra än handskrivna
invisningar, eller å lägre belopp än 200 R:dr B:ko, hvilket belopp af
sednast församlade Ständer nedsattes till 100 R:dr samma mynt. Men ehuru
härigenom möjligheten af ifrågavarande invisningars cirkulerande såsom mynt i
allmänna rörelsen tillintetgjordes och de förut så rättvist
af enskilde assigneringsrätten å Banken undanröjdes, skedde likväl hvarken då
eller sedermera någon ändring i det. för öfvervassignering stadgade ansvar. Att
emellertid, sedan sjelfva anledningen till de i detta afseende meddelade straffbestämmelser
bortfallit, än vidare desamma bibehålla för assigneringen å Banken,
synes icke vara lämpligt eller behölligt, desto mindre som, beträffande assignering
å enskilda personers kassakreditiv samt upp- och afskrifningsräkning vid
Diskont-Verken, några inskränkningar eller ansvarsbestämmelser, likartade med
dem, sorn i ofvan intagna § af Banko-Reglementet förekomma, aldrig funnits,
meri, det oaktadt, missbruk eller olägenhet för det allmänna icke af denna assignering
försports. Den rubbning i förtroendet till enskild persons kredit, som kan
uppstå deraf, att hans invisningar å Banken för bristande behållning icke godkännas
till inlösen, innebär, enligt Utskottets förmenande, i sig en tillräckligt
sträng påföljd för assignering å Banken utöfver derstädes egande behållning; och
llanko-Ulskoltels Memorial N:o 49,
23
torde ej heller böra förbises, att nuvarande stränga ansvarsbestämmelser egentligen
drabba publika Verk oell Inrättningar, emedan dessa äro förpligtade att
hafva sina medel i Banken innestående, hvaremot enskilda personer kunna undvika
allt ansvar genom att på upp- och afskrifnings-räkning vid Diskont-Verken
insätta sina behållningar, i hvilket fall Banken likväl förorsakas en ränte-utgift,
som eljest skulle uteblifvit.
i betraktande häraf har Utskottet, i öfverensstämmelse med den inom Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet yttrade mening, ansett meranämnde
föreskrifter, under nuvarande förändrade förhållanden, icke vidare böra tillämpas;
och får fördenskull vördsamt hemställa,
att Banko-Reglementets 133 § må ur blifvande Reglemente
uteslutas;
samt att, i händelse af bifall härtill,
Rikets Ständer måtte, med anmälan om deras sålunda fattade
beslut, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes i Nåder till all kraft och verkan upp
häfva
de i gällande författningar stadgade ansvarsbestämmelser
för den, som å sin räkning i Banken utställer invisning
till högre belopp, än han öfver en natt haft å räkningen i
behåll.
Beträffande åter de af Utskottet i ofvanomformäldta Utlåtande under 21 särskilda
punkter framställda förslag, så äro dessa af samtliga Riks-Stånden bifallna,
utom i följande delar:
Ridderskapet och Adeln har återremitterat Usta punkten, innefattande förslag
till förändrad lydelse af Banko-Reglementets 94 §; men som denna punkt
är af öfriga Riks-Stånden bifallen, samt i frågor af förevarande beskaffenhet 3:ne
Riks-Stånds sammanstämmande mening utgör Rikets Ständers beslut,
lärer Ridderskapets och Adelns omförmälda återremiss icke
föranleda till någon åtgärd.
o o
Vidare har Ridderskapet och Adeln återremitterat 3:dje punkten i följd af
anmärkning, att den der i skillingar banko upptagna kursbestämning borde i
B:dr riksmynt utföras, i enlighet hvarmed beslut ock blifvit af Preste-Ståndet
fattad t; och får Utskottet, som vid denna jemkning i redaktionen icke funnit
något att erinra, således hemställa, att 3:clje punkten, med oförändradt innehåll
i öfrigt, måtte erhålla följande lydelse:
Åt Fullmäktige öfverlemnas att, uppå derom gjord anhållan
och när de, efter särskild pröfning för hvarje fall, finna sådant,
med afseende å förekommande omständigheter, lämpligt
24
Hanko-Uiskottets Memorial N--o 49.
och för Banken fördelaktigt, kunna, i stället för Svenskt
Silfvermynt, från Banken utgifva icke allenast ofvanberörda
utländska silfverinynt-sorter emot det vid hvarje tillfälle af
Fullmäktige fastställande utvexlingspris. utan äfven silfveroch
guldplantsar. de förra emot 37 R:dr R:mt. motsvarande,
efter en kurs af 4 R:dr R:mt, 27 Mark 12 sk. Hamburger
Banko för hvarje Mark finsilfver Kölnisk vigt, som det
omyntade silfret, enligt Hamburgerprof, innehåller, eller emot
lägre pris, dock icke understigande det i myntbestämningslagen
för hvarje R:dr i silfver stadgade af 128 sk. B:ko
eller 4 R:dr R:mt, med tillägg af slagskatten f:dels procent,
samt de sednare, eller guldplantsar, efter det vid utvexlingen
gällande pris å dukater, likaledes med tillägg af slagskatten
Vedels procent.
Å 9:de punkten, rörande köp och försäljning af vexlar för Bankens räkning,
är återremiss jemväl af Ridderskapet och Adeln beslutad i den syftning, att alla
här meddelade föreskrifter om vexelköp och försäljning å Götheborgs Börs måtte
utur förslaget uteslutas.
Deremot har ifrågavarande 9:de punkt blifvit gillad i sin helhet af Presteoch
Bonde-Stånden, samt af Borgare-Ståndet endast med den förändring, att de
i 6:te momentet rörande vexelköp och försäljning i Götheborg förekommande
ordalag, att dermed förenade »göromål och bestyr må Fullmäktige kunna uppdraga
åt två eller tre der bosatte sakkunnige och redbare män, som vilja ett
sådant uppdrag sig åtaga och af hvilka åtminstone en bör vara ledamot af
Direktionen öfver dervarande Låne-Kontor», af sistbemälde Riks-Stånd ansetts
böra lyda sålunda: »Enahanda göromål och bestyr i Götheborg uppdrage Fullmäktige
åt två eller tre der bosatte, sakkunnige och redbare män, som» etc.
Då Utskottets hemställan i fråga om vexelhandel för Bankens räkning å
Götheborgs Börs blifvit i hufvudsaken och jemväl i sina särskilda delar, utom
hvad angår 6:te momentet, af 3:ne Riks-Stånd godkänd, anser Utskottet
Ridderskapet och Adelns återremiss icke påkalla någon
åtgärd;
och hvad särskildt angår nyssberörda 6:te moment, så har Utskottet, hvars förslag
i denna del, på sätt ofvan förmäles, blifvit af Preste- och Bonde-Stånden
gilladt, icke kunnat biträda den af Borgare-Ståndet deruti beslutade redaktionsförändring,
åsyftande ett ovilkorlig! åliggande för Fullmäktige att utse ombud i
Götheborg för vexelhandelns besörjande derstädes; och får således förnya
sin i 6:te momentet af 9:de punkten gjorda, af 2:ne RiksStånd
bifallna, ofvanberörda framställning.
Slutligen
Hariku-Ulsknltels Memorial N;o 49.
25
Slutligen har Ridderskapet, och Adeln återremitterat 13:de punkten 5:te
momentet, innehållande den föreskrift, att från sedelstocken må afräknas »den
del af Bankens Reserv-fond, som ej blifvit till låne- eller kreditiv-förlag anvisad»,
hvilken föreskrift ansetts icke vara nog bestämd, utan behöfva förtydligas.
På sätt Utlåtandet N:o 38 gifver vid handen, hade Utskottet, under förutsättning
af Rikets Ständers bifall till dess i 5‘2:dra och 53:dje punkterna af
Betänkandet N:o 37 gjorda framställningar, tillstyrkt ifrågavarande föreskrift till
förekommande deraf, att uppgifterne öfver sedelstocken må i ett eller annat
afseende blifva vilseledande. Då likväl, i följd af de anmärkningar, som inom
3 Riks-Stånd förekommit vid Utskottets förslag, att någon viss fond till kreditiv
åt Filial-banker ej måtte afsättas och att, vid beräkning af dylika kreditiv,
må antagas att, under vanliga förhållanden, högst hälften af totalsumman af de
åt samtelige Filial-banker beviljade kreditiv kan blifva på en gång lyftad, Utskottet,
såsom dess denna dag under N:o 48 afgifna Utlåtande visar, numera
funnit sig böra frånträda omförmälta antagande samt tillstyrka, att en viss fond
måtte till kreditiv åt Filial-banker anslås, sammanräknadt med hvad som till lån
åt Filial-banker utgår; så och enär, ifall denna förändring af Rikets Ständer
gillas, ifrågavarande afdrag från sedelstocken ej vidare erfordras, för att uppgifterne
öfver sedelstocken må komma att utvisa verkliga förhållandet, anser Utskottet
föreskriften derom böra uteslutas, och hemställer således att 13:de punkten
måtte få lyda sålunda:
Såsom sedelstock anses och beräknas:
a) alla utelöpande banko-sedlar samt invisningar och insättningsbevis;
b)
alla på räkningar i Depositions-Afdelningen innestående
medel;
c) alla obegagnade andelar af låne-och kreditiv-förlagen,
beräknade i enlighet med Bankens räkenskaper.
Härifrån afräknas:
l:o) Kreditivet till Riksgälds-kontoret;
2:o) Utlemnade förskott till invexling af förslitna sedlar;
3:o) Otydliga sedlar, som blifvit af Låne-Afdelningen infriade,
och
4:o) Förskott till postremiss-medels-räkningen.
Stockholm deri 1 September 1857.
Hill. lill 1< St. Prat. 48S6 Sf 4 8S7. 0 Sami. I Afd. 22 Haft.
4
STOCKHOLM, TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI, 1857.
Banko-Utskottets Memorial N:o 50.
1
ft:o 50.
Ank. till Exp.-Utsk. den io Okl. 1B57, kl. 2 e. m.
Memorial, angående föreskri]lema i Usla och Utdra Artiklarne af
Batt ko-Reglementet.
Efter verkställd granskning af föreskrifterne i lista och 2:dra Artiklarne af
Banko-Reglementet, omfattande den förra under §§ 1—29 Bankens Öfverstyrelse och
några särskilda åt densamma gifna uppdrog, och den sednare under §§ 30—33,
Banko-verkets indelning, dess Under-styrelse samt embets- och tj ens temannens ansvarighet,
har Utskottet, som dervid tillika behandlat de framställningar, hvilka i afseende
å vissa af berörda föreskrifter blifvit hos Utskottet gjorda, skolat härmed vördsamt
anföra följande:
Reglementets 7 § är af denna lydelse:
”Fullmäktige kunna ej, i och för deras befattning vid Banko-verket, emottaga
befallningar af någon annan, än Rikets Ständer och deras Banko-Utskott, i de läll
detsamma eger att föreskrifter, å Rikets Ständers vägnar, meddela. Varande Fullmäktige
för deras befattning Rikets Ständer, Banko-Utskottet och de mellan riksdagarne
sammanträdande Revisorer allena redo skyldige, och kunna icke derför, utan efter
deras beslut, eller ock, mellan riksdagarne och revisionerne, af Rikets Ständers Justitieombudsman,
i laga ordning, till ansvar ställas”.
Som, i följd af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers vid innevarande riksdag fattade
beslut om årliga revisioner af Stats-, Banko- och Riksgälds-verken, dylika revisioner
kunna äfven under riksdagarne förekomma; så och till vinnande jemväl af öfverensstämmelse
med hvad Reglementet för Riksgälds-kontoret, i denna del, innehåller, har
Utskottet ansett ofvanberörde § böra erhålla följande förändrade uppställning:
1:0.
Fullmäktige kunna ej, i och för deras befattning vid Bankoverket,
emottaga befallningar af någon annan, än Rikets Ständer
och deras Banko-Utskott, i de fall detsamma eger att föreskrifter,
Bilt. till B. St. Brot. 1856 & 1857. 6 Sami. 1 AJd. 23 Häf'1. 1
2
Banko-Utskottets Memorial N:o 50.
å Rikets Ständers vägnar, meddela; varande Fullmäktige, för sina
åtgärder i denna egenskap, Rikets Ständer eller deras BankoUtskott
och Revisorer allena redo skyldige, samt kunna icke för
sitt förhållande till ansvar ställas, ulan i laga ordning och till
följd af Rikets Ständers eller deras Revisorers beslut, eller, mellan
riksdagar och revisioner, genom Rikets Ständers Justilie-Ombudsman.
Som Banko-Reglementet icke, i likhet med Reglementet för Riksgälds-kontoret,
innefattar bestämmelse om det honorarium, Fullmäktige ega uppbära; så, och till afhjelpande
af denna ofullständighet, får Utskottet, vid det förhållande, att förslag under
denna riksdag blifvit väckt om förhöjning af nuvarande honorarium, men att Sammansatta
Stats- och Banko-Utskottets deröfver afgifna Utlåtande ännu icke är vordet af
Rikets Ständer pröfvadt och afgjordt, förbehålla sig
2:0
att i det Reglemente för Bankens förvaltning, som det åligger
Utskottet att vid riksdagens slut sammanfatta och utfärda, fä på
lämpligt ställe införa beloppet af det honorarium, som, jemlikt
Rikets Ständers beslut vid innevarande riksdag, varder för Fullmäktige
i Banken bestämdt.
Med gillande af Fullmäktiges vidtagna åtgärd att låta, för Batikens räkning, anskaffa
ytterligare 500 jernbeslagna trädlådor med dertill hörande lås, för att användas
vid ifrågakommande transport af Bankens redbarheter, hafva Rikets Ständers år 1855
församlade Revisorer, i 7 § af deras Berättelse, anfört, alt, sedan till förvarande af
större eller mindre del af omförmälda redbarheter, en särskild byggnad blifvit å Carlsborgs
fästning uppförd, syntes densamma ock böra för detta ändamål begagnas, och
att Revisorerne, i öfverensstämmelse med hvad Banko-Utskottet vid 1847—1848 årens
riksdag yttrat, ansågo, att åtminstone det belopp af 2,500,000 R:dr Specie, hvarunder
Bankens metalliska kassa, jemlikt 107 § i Banko-Reglementet, icke får nedgå, alltid
borde i omyntadt silfver på nämnde ställe förvaras, för alt såmedelst vara bragt i
största möjliga säkerhet.
1 afseende å denna af Revisorerne väckta fråga innefattar Banko-Reglementet
redan i 28 § följande:
”Fullmäktige skola alltid vara beredda på sådana anstalter, hvarigenom Bankens
redbarheter samt angelägna handlingar och dokumenter mätte, om sä påfordras, kunna,
utan tidsutdrägt, till säker ort inom riket förflyttas ; och böra Fullmäktige, vid slikt
förhållande, af Kongl. Maj:t utbedja sig råd och upplysningar”.
”Varande å Carlsborgs fästning för Bankens räkning tillgänglig en särskild byggnad,
hvarest större eller mindre del af Bankens redbarheler kan, i händelse af behof,
förvaras”.
På sätt ofvanberörde Revisions-berättelse äfven gifver vid handen, hade under
år 1854 fråga hos Fullmäktige förevarit om förflyttning till Carlsborgs fästning af någon
Banko-LJtskottels Memorial N:o 50.
3
del utaf Bankens metalliska kassa, men i betraktande deraf, att något sådant förhållande
då icke var för handen, som eldigt åberopade 28 § i Reglementet borde lill en
dylik flyttning föranleda, förklarade Fullmäktige sig icke finna skäl alt någon åtgärd
i anledning häraf vidtaga.
För sin del kan Utskottet ej heller inse angelägenheten deraf, att under vanliga
förhållanden, såsom för närvarande, Bankens redbarheter till större eller mindre del
varda till annan ort förflyttade. Beslutet om uppförande å Carlsborgs fästning af en
byggnad för Bankens räkning tillkom påtagligen i ändamål att för nämnde redbarheter
bereda ett säkert förvarjngsställe, att begagnas i farans stund, icke för beständigt.
Väl uttalade Banko-Utskottet vid 1847—1848 årens riksdag den af Revisorerne nu jemväl
anförda åsigt, att det för metalliska kassan stadgade minsta belopp alltid borde finnas
å nyssnämnde ort förva råd t och sålunda vara bragt i största möjliga säkerhet. Men
någon föreskrift härom blef hvarken då eller sedermera af Rikets Ständer lemnad, och
det torde icke utan skäl kunna sättas i fråga, huruvida, under fullkomligt fredslugn,
Carlsborgs fästning till förvarande af Bankens redbarheter erbjuder större säkerhet än
som förefinnes, då dessa redbarheter äro under Bankens egen Styrelses vård och ansvarighet.
Då nemligen för det fall att någon del af metalliska kassan komme att
ständigt förvaras å Carlsborg, meningen icke lärer kunna vara att, endast för besörjande
af vården derom, en eller flere af Bankens embets- och tjenstemän borde, utan
sysselsättning för öfrigt i tjensten, oallåtligt uppehålla sig på stället, skulle häraf blifva
en naturlig följd, att denna vård mäste anförtros åt andra, der vistande personer. En
dylik åtgärd, hvarigenom del Bankens Styrelse samt dess embets- och tjenstemän nu
åliggande ansvar för vårdandet af en betydlig del af den metalliska fonden komme att
öfverflyttas på personer, ej tillhörande Banko-lörvaltningen, lärer, då sådant icke af
tvingande omständigheter påkallades, svårligen kunna anses bidraga till ökad trygghet
lör Banken; och bör ej heller lemnäs utan uppmärksamhet, att redbarheternes förflyttning
lill Carlsborg och eftersyn derstädes skulle lör Banken medföra särskilda kostnader,
som, i händelse de få förblifva der de äro, icke ifrågakomma. Vid dessa förhållanden
och då Banko-Keglementels 28 §, enligt Utskottets tanke, innefattar tillfyllestgörande
föreskrift och anvisning om hvad Fullmäktige, i händelse af behof, hafva
att iakttaga för att, utan tidsutdrägt, till säker ort inom riket låta förflytta Bankens
redbariieter jemte angelägna handlingar och dokumenter, samt frågan när ett sådant behof
är för handen synes lämpligast böra öfverlemnas åt Fullmäktiges omtanke och bedömande,
hemställer Utskottet,
3:o
att Revisorernes ofvanberörda framställning ej må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Rikets Ständers vid sednaste riksdag fattade beslut, hvarigenom åt Fullmäktige
öfverlemnades att vidtaga åtgärder till förekommande af penninge-försändningar med
posterne emellan Stockholm och de orter, hvarest Banken har lånekontor m. m., blef
i då utfärdade Banko-Reglemente infördt under § 29 i lista Artikeln ibland de särskilda
åt Bankens Öfver-styrelse gifna uppdrag, som i samma Artikel finnas uppräknade,
Sedan likväl postremiss-rörelsen emellan Stockholm och nyssberörde orter numera
4
Banko-Utskottets Memorial N:o 50.
kommit till stånd, och det Fullmäktige i detta afseende lemnade uppdrag sålunda blifvit
af dem fullgjordt, samt Rikets nu församlade Sländer, genom bifall lill Utskottets framställningar
i Memorialet N:o 39, uti hittills gällande föreskrifter beslutat vissa förändringar,
synas dessa föreskrifter icke lämpligen kunna eller böra hänföras till l:sla
Artikeln af Reglementet; hvarföre Utskottet, jemte hemställan
4:o
att 29 § mätte utur Banko-Reglementet uteslutas,
förbehåller sig alt i blifvande Banko-Reglemente få på tjenligt ställe införa det beslut,
som i förevarande fråga redan blifvit vid denna riksdag af Rikets Ständer fattadt.
Enligt 30 § mom. litt. e) har Bankens Lane-kansli lill åliggande ”för hvad som
angår lån mot pant af fastighet samt skiftes- och odlings-lån, hufvudsakligen: att
granska inkomna lånehandlingar och då de befinnas fullständiga och lagligen giltiga,
derpå bevilja lån; alt besluta i frågor rörande låns omsättning och fördelning eller
pants frigifvande från Bankens inleckningsrätt; samt att i afseende å utestående lån
bevaka att för dem afgifna förbindelsers innehåll i allo uppfylles och att dessa förbindelser
ständigt hållas vid lagligen gällande kraft’’.
Sedan, uppå Utskottets hemställan i 11 punkten af Betänkandet N:o 37, Rikets
Ständer beslutat, att lån till skiften och odlingar icke beviljas (rån Banken elter slutet
af år 1857, och att i afseende på återbetalningen af utgifna dylika lån skall gälla
till efterrättelse hvad nu är stadgadt; så, och under antagande deral, att det nya
Banko-Reglementet ej kommer att tillämpas förr än med nästa år, elter hvars ingång
beviljandet af lån till skiften och odlingar ej vidare får ega rum, torde omförmälda
mom. litt, e) i 30 § böra förändras sålunda:
5:o
e) ett Låne-kansli, hvilket hufvudsakligen åligger: att granska
inkomna handlingar om lån mot pant al fastighet och, då de befinnas
fullständiga och lagligen giltiga, lån derpå bevilja; att besluta
i frågor rörande dylika låns omsättning och fördelning eller
panis frigifvande från Bankens inleckningsrätt, samt att i afseende
på utestående fastighets- äfvensom skiftes- och odlings-lån bevaka
att för dem afgifna förbindelsers innehåll i allo uppfylles och att
dessa förbindelser ständigt hållas vid lagligen gällande krall.
Enär Bankens utlåning mot pant af guld och silfver, i följd af Rikets Ständers
beslut vid sislförflutna riksdag, upphört, och de af dessa panter, hvilka icke blifvit
inom stadgad tid utlöste, nu mera äro på auktion försålde, tillstyrker Utskottet, i enlighet
med hvad Fullmäktige i 11 § af deras Berättelse hemställt,
Banko-Utskottets Memorial N:o 50.
5
6:0
att föreskriften i Banko-Reglementets. 32 § mom. 2 litt. e), angående
vården och inventeringen af guld- och silfver-pant-hvalfvet
måtte från blifvande Banko-Reglemente få uteslutas.
Uti Litt. f) af nyssnämnde § och moment stadgas, att ”Chefen och biträdande
Kommissarien i Låne-afdelningen, under gemensamt ansvar, vårda ej allenast skuldförbindelse
i- n e för lån till Stora Kopparbergs Bergslag på så kallade kopparsedlar samt
lör lån på jern och vågförda effekter med de lånen tillhörande vågattester, än äfven
för Bankens räkning uppköpta icke förfallna och remitterade vexlar’’.
Den Fahlu Bergslag medgifna kreditiv- eller låne-rättighet i Banken å så kallade
kopparsedlar kommer väl, enligt Rikets Ständers beslut vid denna riksdag, att upphöra
frän och med början af nästa år 1858; men som de kreditiv-eller låne-understöd,
delegarne. i Bergslaget innehafva, äro beviljade på 10 månader, lärer ofvanintagna
föreskrift om vården af skuldförbindelserna derför höra i utfärdande Banko-Reglemente
bibehållas; hvaremot och enär Rikets Ständer förordnat, alt belåningen af vågförda
effekter skall från Låne-afdelningen till Banko-diskont-verket öfverflyttas och der
besörjas, ifrågavarande moment påkallar en förändrad redaktion i öfrigt, hvartill Utskottet
härmed framställer följande förslag:
7:o
f) Chefen och biträdande Kommissarien i Låne-afdelningen vårda,
under gemensamt ansvar, do lör Bankens räkning uppköpta, icke
förfallna och remitterade vexlar, skuldförbindelserne för lån till
Stora Kopparbergs Bergslag på så kallade kopparsedlar, äfvensom
förbindelserne för lån mot pant af vågförda effekter med de lånen
tillhörande vågaltester, intilldess sistnämnda utlåning varder
till Banko-diskont-verket öfverlemnad.
Slutligen får Utskottet vördsamt anmäla, att Utskottet, vid den anställda granskningen,
icke funnit någon ändring vara af nöden i öfriga, nu ej särskildt vidrörda §§
i lista och 2:dra Artiklarne af gällande Banko-Reglemente.
Stockholm den 8 Oktober 1857.
6
Banko-Ulskotlets Memorial N:o 51.
Hf:0 51.
Alik. till Exp.-Utsk. den io Okt. 1857, kl. 2 e. m.
Memorial, med forslag lill åtskilliga förändrade föreskrifter i 4:de
Artikeln aj Banko-reglementet.
Utskottet, som genomgått och granskat föreskrifterne i ofvannämnda Artikel af
gällande Banko-reglemente, har i desamma funnit åtskilliga förändringar erlorderlige,
för hvilka Utskottet nu går alt redogöra.
Första afdelningen af berörde Artikel omfattar under §§ 74—88 Diskont-verkens
organisation, jemte åtskilliga föreskrifter i afseende på förvaltningen af dessa verk.
Vid innevarande riksdag hafva Rikets Ständer, med bifall till Utskottets i Betänkandet
N:o 37 gjorda hemställan, beslutat, att de lill dels belåning af jern, koppar m.
fl. vågförda effekter samt tackjern, dels diskontering och utlåning i och för handel och
näringar samt kassa-kreditiv åt enskilde personer och dels utlåning mot hypothek af
aktier och publika papper anvisade fonder skola till en gemensam fond sammanföras
och ställas under vederbörande Diskont-direktioners förvaltning.
Som detta beslut kommer att införas uti 6:te Artikeln af blifvande Banko-reglemente,
lärer sista punkten af 74 §, innehållande att ”Låne-konloret i Götheborg besörjer
äfven utlåning på jern och andra i Banken belånbara, exportabla effekter" icke vidare
erfordras; likasom föreskriften i i2 mom. af 76 §, att "den åt Låne-konloret i Götheborg
uppdragna belåning af jern och andra vågförda effekter eger icke någon gemenskap
med Låne-kontorets öfriga funktioner och räkenskaper samt må följaktligen icke dermed
förblandas, utan länder i afseende på denna belåning till efterrättelse hvad derom
särskildt stadgadt är,” kommer, i följd af fondernas beslutade sammanföring, att sakna
tillämplighet; vid hvilka förhållanden Utskottet hemställer
1:0
att 2:dra punkten i 74 § och 12 mom. af 76 § måtte ur Bankoreglementet
få uteslutas.
På sätt Utskotfet i Betänkandet N:o 37 redan anmält, hafva Fullmäktige uti det
från dem infordrade utlåtande i fråga huruvida hinder kunde möta för öfverflyIlning
Banko-Utskottets Memorial N:o 51.
7
till Banko-diskont-verket af de med jernbelåningen i Stockholm förenade göromål, uttalat
den öfvertygelse, att, derest nuvarande rörelsegrenar vid nämnda verk skulle, i
följd af Rikets Ständers vid denna riksdag fattande beslut, erhålla betydligare utsträckning,
nödvändigheten kräfde, att de i Diskont-direktionen deltagande Kommissariernes
antal ökades från två till tre, men att någon förhöjd kostnad ej borde deraf härflyta,
emedan i någondera af Bankens afdelningar en Kommissarie sannolikt kunde framdeles
undvaras och att, till förekommande af ökning i det antal ledamöter, hvaraf, enligt
75 § i Banko-reglementet, Diskont-direktionen skall bestå, den af desse ledamöter, som
bör ega lagkunskap, kunde indragas och arfvode! lill honom besparas, med förbehåll,
att Fullmäktige alltid tillsåge, att endera af de i Diskont-direktionen deltagande
3:ne Kommissarier hade sådana insigter, som hos den nyssnämnde ledamoten nu påkallas.
Med afseende å det af Fullmäktige sålunda uppgifna behof af en tredje tjenstgörande
Kommissarie i Banko-diskonten, hvilket behof, i följd af de, genom Rikets Ständers
beslut vid innevarande riksdag, detta verk ålagda ökade göromål, torde
förr eller sednare komma att inträda, har Utskottet på det sätt förändrat redaktionen
af mom. 1 i § 75, alt Fullmäktige berättigas (ill ledamöter i Banko-diskont-direktionen
förordna tre Kommissarier, under fortsatt iakttagande af nu stadgade förbehåll, att
någon ledamot med lagkunskap och någon med kännedom om näringarne och den
större rörelsen alltid finnes inom Direktionen.
Mom. 2 och 3 af nyssnämnde §, som innefatta bestämmelser huru ledamöterne
af Bank o-diskont-direktionen skola väljas och ombytas, har Utskottet ansett böra till
ett mom. sammanföras.
Mom. 5 af berörda § stadgar huruledes tjenslemännen vid Banko-diskont-verket
antagas och kunna entledigas; men innehåller ej någon föreskrift om sättet för Vaktbetjeningens
vid nämnda verk tillsättning och förafskedande; hvarföre och då rättigheten
att lill- och afsätta Vaktbetjeningen hädanefter, som hittills, bör tillkomma Direktionen,
föreskrift derom torde fä i slutet af detta mom. införas.
1 § 15 af deras vid riksdagens början till Utskottet afgifna berättelse, hafva
Fullmäktige, rörande den genom § 76, mom. 11 Läne-kontoren medgifna rättighet att
utlärda assignationer på Banken föreslagit, att, med afseende ä det nya räknesätt, som
från och med 1858 års början skall tillämpas, assignetionernas valörer, hvilka nu äro
100 R:dr, 150 R:dr, 500 R:dr och 1,000 R:dr Banko, måtte förändras till Ett hundra
R-.dr, Fem hundra R:dr och Ett tusen R:dr Riksmynt; hvarjemte, lill undvikande af de
olägenheter lör Låne-kontorens Direktioner och de kostnader för Banken, som skulle
uppslå i händelse, med sträng tolkning af' ifrågavarande föreskrift i Reglementet, vid
öfverflytlningar från en till annan Låne-kontorets räkning i Bankens Depositions-afdelDing
eller från Låne-kontors till någon Bankens räkning i nämnde afdelning, assignationer
endast å de stadgade valörerne finge af Låne-kontors-direktion begagnas, Fullmäktige
hemställt, huruvida icke vid detta mom. borde fogas något tillägg i den syftning,
att Låne-kontoren vid dylika tillfällen må få använda handskrifven assignation.
Instämmande uti hvad Fullmäktige härutinnan yttrat och hemställt har Utskottet
åt della morn. gifvit en derefter förändrad uppställning.
Mom. 2 af 77 § innefattar förbud för Ledamöterne af Banko-diskont-direktionen
älvensom för verkets tjenstemän och betjente att skuldsätta sig hos Diskont-verket,
utom för hvad angår lån på sådane aktier och publika papper, hvilka der få belånas.
Som, jemlikt Rikets Ständers här ofvan om förmälda beslut, belåningen af vågförda
effekter hädanefter kommer att af Banko-diskont-verket besörjas, samt för dylika
8
Banko-Utskottets Memorial iV.-o 51.
lån, likasom för lån mot hypolhek af aktier och publika papper, ställes real säkerhet,
torde lån mot pant af våglorda effekter äfven få under det i nyssberörde mom. omnämnda
undantag upplagas; hvarjemte Låne-kontorens tjenstemän och betjening, hvilka,
enligt sisla punkten i 77 § 3 moni., nu ega att hos Banko-diskont-verket erhålla lån
endast mot pant af aktier och publika papper, synas böra tillåtas att der få belåna äfven
vågförda effekter.
§ 78 af Reglementet föreskrilver huru ofta Diskont-direktionerne skola sammanträda,
huru ärenderne vid dessa sammanträden skola behandlas och huru många
ledamöter, för besluts fattande, höra dervid vara närvarande.
Före sistlidne Riksdag gällde i förstnämnda afseende till efterrättelse, att vederbörande
Direktioner för pröfning af ansökningar om lån från samtliga diskont-fonderne
skulle endast en gång i veckan sammanträda. Vid berörde riksdag stadgades, beträffande
pröfningen af lånehandlingar, som. afse diskontering eller lån fråu fonden för
handel och näringar, att sådan pröfning icke må fördröjas vid Banko-diskont-verket i
Stockholm utöfver två dagar, vid Låne-kontoren i Götheborg och Malmö utöfver tro dagar
och vid Låne-kontoret i Wisby utöfver sju dagar; samt alt pröfningen af ansökningar
om lån frän fonderna lill utlåning dels mot hypothek af aktier och publika
papper, dels med omsättningsrätt, vid samtliga Diskont-verken ej finge fördröjas utöfver
sju dagar, sön- och helgedagar oräknade.
Enligt hvad § 5 i Utskottets Berättelse, N:o 8, gifver vid handen, har Utskottet,
i anledning af Revisorernes till granskning af Läne-kontorets i Malmö räkenskaper och
förvaltning för är 1855 gjorda anmälan, att diskontering och utlåning från fonden för
handel och näringar under revisionsåret vid kontoret förekommit blott en gång i veckan, förklarat
att Utskottet, som af berörda anmälan ej kunnat erfara, huruvida orsaken hvarföre
Direktionen, för pröfning al’ dylika frågor, ej oftare sammanlrädt, härledt sig derifrån
alt inkomna ansökningar om diskontering och lån icke påkallat tätare sammanträden,
ville vid granskning af Reglementets ifrågavarande föreskrift tillse, om icke någon förändring
deri må vara erforderlig. Utskottet, som nu tagit denna fråga i öfvervägande,
har dervid funnit det vara lämpligast, alt i stället för stadgandet, att pröfning ai' låneansöluiingar
frän de olika fonderna vid de särskilda Diskont-verken icke får mer än
vissa dagar fördröjas, i Reglementet bestämdt föreskrifves huru många gånger i hvarje
vecka sådan pröfning skall ega rum.
I detta afseende och enär, hvad först angår lån från fonden för utlåning med omsättningsrätl,
berörde utlåning erhållit sådan utsträckning, alt densammas besörjande
med större skyndsamhet än redan sker svårligen låter sig förena med erforderlig ordning
i räkenskaperne, samt sjelfva naturen af denna lönegren icke påkallar samma
skyndsamma behandling, sorn frågor om Iöd från de öfriga fonderna, anser Utskottet
pröfning af ansökningar om lån från omförmälda fond eller allmänna Diskont-fonden
vid samtliga Diskont-verken böra hädanefter, som hittills, verkställas endast en gång i
veckan.
Beträffande åter pröfningen af lånehandlingar, som afse diskontering eller lån
frän fonden för handel och näringar, hvarmed nu varande särskilda fonder dels till utlåning
mot hypolhek af aktier och publika papper och dels till belåning af vågförda effekter,
på sätt förut är nämndi, komma, under benämning af Handels-och Näriugs-diskontfonden,
att sammanföras, så har Utskottet, åberopande sin ofvan yttrade åsigt, att Reglementet
bör innehålla huru många gånger i veckan en så beskaffad pröfning skall ske,
funnit sig böra i detta afseende föreslå för Låne-kontoren i Götheborg och Malmö 2
gånger och för Låne-kontoret i Wisby 1 gång i veckan, hvilket öfverensstämmer med
hvad
Banko-Utskottets Memorial N:o 54.
9
hvad Banko-reglementet i denna del för närvarande stadgar, men för Banko-diskontverket
i Stockholm deremot alta söcknedagar. Skälen för denna utsträckning af Bankodiskontens
verksamhet äro: alt som jernbelåningen i Stockholm skall från Låne-afdelningen
lill Banko-diskonten öfverflyttas, och allmänheten hitintills alltid egt att, emot
pant af våglorde effekter, frän nyssnämnde afdelning dageligen undfå lån, så bör denna
ordning, hvaruti någon inskränkning icke genom öfverflyttningen varit åsyftad, äfven
hädanefter bibehållas; att dessutom tillfällena lill diskontering och utlåning från ifrågavarande
fond böra i möjligaste måtto underlättas och befrämjas, samt att, genom de af
Rikets Ständer vid denna Riksdag beslutade förändrade föreskrifter för medels emottagande
pä upp- och afskrifnings-räkning, betydliga penninge-summor torde komma att
pä nämnde räkning vid Banko-diskonl-verket ingå, hvilka, till undvikande af ränteförlust
för verket, bora, så fort som möjligt, göras fruktbärande.
För besluts fattande erfordras, enligt nu gällande sladganden, att i Banko-diskont-direktionen,
bestående af 8 Ledamöter, minst 5, och i Låne-kontors-direktionerne,
som hvardera utgöres af 5 ledamöter, minst 3 äro tillstädes.
Sedan Utskottet nu ansett diskontering och utlåning från Handels- och Näringsdiskont-fonden
i Stockholm böra ske atta söcknedagar, i stället för, såsom hittills, 3
gånger i veckan, så oell då, vid betraktande af det ringa arfvode, som är anslaget åt
Bauko-diskont-direktionens Ledamöter, del icke lärer skäligen kunna fordras att desse,
med undantag af Kommissarierne, skola samtlige eller lill största delen dageligen infinna
sig i Diskont-verket för de der förekommande frågors behandling, och någon
jemkning i föreskriften om det antal Ledamöter, som för besluts fattande bör vara tillstädes,
således synes vara nödig, har Utskottet trott sig böra föreslå alt Ledamöternes i
Banko-diskonl-direktionen antal, i och lör lane- och diskonterings-ärendens pröfning,
må ned-ällas från minst fem, såsom nu är stadgadt, till minst fyra, ibland hvilka fyra
åtminstone en bör vara Banko-fullmäktig; hvaremot anledning ej förekommit att i det
för låne-frågors afgörande hos Låne-kontors-direktionerne nu föreskrifna antal eller
minst tre Ledamöter tillstyrka någon förändring.
Dessutom har det synts Utskottet lämpligt att, för behandling af alla öfriga Diskont-verken
tillhöriga ärenden, Direklionerne en gång i månaden, eller oftare, om göromåleu
så påkalla, skola sammanträd i in pleno, dervid för besluts fattande torde böra
tillstädesvara i Bauko-di-konl-direktiunen minst sex och i Låne-kontors-direktionerne
minsi fyra Ledamöter.
Enär, vid pröfning af löne- och diskonterings-frågor, Ledamöternes olika meningar
antecknas i löredragnings-listorne, har Utskottet ansett protokoll endast behöfva föras
vid Direktionernes pleni-sammanlräden.
Då i nuvarande Reglemente icke finnes stadgadt huru ofta ansökningar om erhållande
af kassa-krediliv skola profves, hvilket numera sker en gäng i månaden, torde
föreskrift i öfverensstämmelse dermed böra i blifvande Reglemente inflyta.
Jemlikt § 79 skola Diskonl-direklionerne meddela hvarandra advis om de hos
hvartdera verket godkände låntagare, hufvudsakligen frän Handels- och Närings-diskontfonden.
Dä denna advisering eger rum lill förekommande deraf alt någon må komma
att häfta för mera än det högsta tillåtna skuldsätlnings-beloppet, men län mot pant af
vågförda effekter icke deruti inbegripes, lärer någon advisering af sådana län icke behöfva
ifrågakomma.
Under iakttagande af här ofvan uppgifna föränd ringar, sam t med några smärre
jemkningnr i redaktionen af vissa ibland öfriga nu granskade föreskrifter, får Utskottet
bih till B. St. Brot. 1856 & 1857. 6 Samt. 4 Afl. £3 Höft. 2
10
Banko-Utskollels Memorial N:o 54.
till Rikets Ständers godkännande vördsamt öfverlemna följande förs la c Hl «<•
angående
Di skon t-V arken.
A f d e I n i n g 1.
Diskont-verkans organisation jemte åtskilliga föreskrifter i
afseende på förvaltningen af dessa verk.
2:0
(motsvarar § 74.)
De fonder, sorn äro anslagna för Bankens Diskont-rörelse,
stå under förvaltning af Direktionen öfver Diskont-verket i Slockholm,
hvilken benämnes Banko-diskont-direklionen, samt Direktionerne
öfver Diskont-verken eller de så kallade Lsue-konloren i
Götheborg, Malmö och Wisbv.
3:0.
(innis.an i i ni )
Morn i. Banko-diskont-direMionen bestar al ålla La la inder,
deribland fyra Fullmäktige, en af hvartdera Riks-stömlei — lid
öfrige fyra Ledamöter utse Fullmäktige m list tvä ibland Bankens
Kommissarier samt den eller de återstående inom eller utom
Banko-verket och dess OfVer-styreise Vid dessa val skall huf
vudsakligt
afseende, fästas derå, ali inom Direktionen alllid bör
finnas någon Ledamot, som eger lagkunskap och någon, som har
kännedom om näringarne och den störte rörelsen.
Mom. 2. Af de Fullmäktige, hvilka i deritia egenskap äro
Ledamöter i Banko-diskont-direklionen, utgår en vid hvart års
slut i stadgad ordning. Det lediga rummel tillsättes af Fudmäk
O
“ ~
lige genom omröstning per capda. och kan den algångne dervid
ånvo inväljas. Kommissarierne ombytas ahl eftersom Fullmäktige
pröfva för verket och det allmänna gagnelig!. Annan D reklions
ledamot väljes *’ör eli år i sender, men kan äfven deremellan ombytas,
när Fuhmäilige finna sådant lämpligt.
Morn. 3. Ledamoten af Ridderskapel och Adeln ar Ordförande
i Diiektionen. I haus frånvaro löres ordet af den honom
efter slånds-ordningen närmaste Ledamoten
Mom. 4. Tjenstemännen vid Banko-diskont-verket antagas
och konstitueias af Fullmäktige, efter af Direktionen algilvet förslag;
och ega Fullmäktige, när sä fordras, ifrån tjen.-ten och densamma
åtföljande förmåner entlediga den, med hvilken D lektionen
finner verket icke vara belåtet. Vaklbeljeniugeii till- och af*
sättes af Direktionen.
Banko-Utskottets Memorial N-.o 57.
11
Morn. 5. Ombudsman, Kamererare och Kassör skola för
den uppbörd, som lian blifva dem anförtrodd, ställa af Direktionen
godkänd borgen eller annan säkerhet, Ombudsman lill belopp
af 7,500 R:dr Riksmynt, samt Kamererare och Kassör hvardera
till belopp af 0,000 R:dr nämnde mynt.
Morn. 6. Alla låne-dokumenter, hvpolheker och kontanta
penningar förvaras under 3 lås, hvartill 2 af Direktionens Ledamöter
och Kamereraren hafva hvar sin nyckel.
4:o.
(motsvarar § 76.)
Mom. 7. Direktionen öfver hvarldera Låne-kontoret består af
fem Ledamöter, nemligen en inom kontorets distrikt boende, af
hvarje Riks-slånd, samt ett Banko-ombud.
Mom. 2- Biks-ståndens Ledamöter, äfvensom Suppleanter
för desse Ledamöter, utses af Rikets Ständer, på sätt sorn vid
valen af Fullmäktige i Banken och Riksgälds-kontoret iakttages.
Banko-ombudet i hvardera Direktionen förordnas af Fullmäktige.
Morn. 3. Ledamoten af Ridderskapel och Adeln är Ordförande
i Direktionen. I hans frånvaro föres ordet af den honom
efter stånds-ordningen närmaste Ledamoten.
Morn. 4. I händelse antingen någon af de genom Ridderskapet
och Adeln, Preste- och Borgare-stånden hvar för sig, utsedde
Direktörer och Suppleanter vid Låne-kontoreu eller Direktören
jemte en Suppleant a( Bonde-ståndet, eller ock begge
Suppleanterne af sistnämnde Riks-slånd skulle, före nästa Riksdags
böljan, med döden afgå eller sältas ur tillfälle att detta uppdrag
bestrida, förhålles på sätt vid Riksdagen år 1829 blifvit förordnad!,
så att den Låne-kontors-direktion, der sådan ledighet
uppslåli, derom gör anmälan hos Fullmäktige, derest den afgångne
tillhört Ridderskapel och Adeln, Preste- eller Borgare-stånden,
samt hos Ståndets Kansli-direktion, om ledigheten yppats bland
Bonde-ståndets utsedde Ledamöter, hvarefter med val till ny
Suppleant förhålles pä ätt § (26) stadgar.
Morn. 5. BliDer någon Ledamot af Riks-stånden för längre
tid än tre veckor hindrad att i Direktionens sammankomster deltaga.
inkallas i Direktionen den för honom utsedde Suppleanten.
Derest Banko-ombudet, af sjukdom eller annat laga förfall,
h nd as att sin tjenst bestrida, må på Fullmäktiges pröfning ankomma,
antingen Banko-ombudets göromål skola uppdragas någon
af Direktionens öfrige Ledamöter, som kan och vill ett slikt
uppdrag sig åtaga, emot åtnjutande under tiden af skilnaden
emellan hans eget arfvode och de för Banko-ombudet anslagna
löne-inkomster. eller ock annan person må, för tjenslens bestridande,
under liden förordnas.
Mom. 6. Tjenslemännen och vaklbétjeningen vid hvartdera
Låne-kontoret antagas och konstitueras af Låne-konlorets Direk
-
Banko-Utskottets Memoria/ N:o 51.
tion, som oger alt, när sä fordras, från (jonsten och densamma
åtföljande förmåner entlediga den, med hvilken Direktionen finner
verket icke vara belåtet.
Mom. 7. Ombudsmannen vid hvartdera Låne-kontoret skall,
för den uppbörd, sorn kan blifva honom anförtrodd, ställa af Direktionen
godkänd borgen eiler annan säkerhet: Ombudsmannen
vid Låne-kontoret i Götheborg tili belopp af 7,500 R:dr Riksmynt;
vid Lane kontoret i Malmö till belopp af 3,()U0 R:dr Riksmynt,
samt vid Låne-kontoret i Wisby till belopp af 1,500 R:dr
nämnde mynt.
Kamereraren vid hvartdera Låne-kontoret skall ställa sådan
säkerhet till belopp, Direktionen finner godt bestämma.
Kassören vid Låne-kontoret i Götheborg ställe, enahanda uppbördssäkerhet,
till belopp af 7,500 R:dr Riksmynt.
Morn. 8 Alla låne-dokumenter, hvpmheker och kontanta
penningar förvaras under 3 läs, lill hvilka en Direktör, Bankoombudet
och Kamereraren hafva hvar sin nyckel.
Mom. 9. Banko-ombudet föredrager i Direktionen ärendena
och besoijer brefvexlingen emellan Direktionen och Fullmäktige, i
öfverensstämmelse med Direktionens beslut; och tillhör del Lånekontorets
Kamererare att biträda Banko-ombudet med ärendenas
beredande till utlåningsdagens expedition. Skulle Banko-ombudet
någon gång vara frånvarande, kunna målen dä af annan Ledamot
föredragas; dock må Banko ombudet icke ulan laga förfall, eller
af Direktionen erhållet tillstånd, llän Direktionens sammanträden
uteblifva.
Mom. 10 Direktionen emollage icke, vid inbetalningar till
Låne-kontoret, andra medel än det i Riket fastställda gångbara
mynt samt Läne-kontorens och Filial-bankernas assignalioner.
Mom. 11. Direktionen eger rättighet att på Banken utfärda
assignalioner. dock under vilkor, all a-signationerna, hvartill blanketter.
med deri utsatt valör, efter reqvisition, från Fullmäktige
ulltunnas, icke må utg ivas ä andia summor, än Ett hundra R:dr,
Fem hendia R dr och Ett tusen R:dr Riksrimil. Börande härvid
lör öfrigt iakttagas: att a-signatioiieriia uuderskiifvas afminstTvä
Direktörer och Banko-ombudet samt koiitrasigneras af Kamereraren;
att några assignalioner ej pä förband förfärdigas till upplagande
bland kassabehällningen, ulan undeiskrifvas endast i den
män, sorn de i och för Låne-konlorels rörelse ei fordras; att med
först afgående post, efter assignat jonernas utgift ande, förteckning
på desamma, innefattande nummer, datum och Mimma, lill Banken
insändes, samt att, då inbetalningar i kontorets egna assigrialioner
ske, desamma genast öfverkorsas och såsom kontant leverering
till Banken insändas.
Ofverfiyttning af medel från eli tdl annat Läne-kontors räkning
i Bankens Deposilions-afdelning eller från Låne-konlnrs till
någon Bankens räkning i nämnde afdelning må af vederbörande
Direktion kunna verkställas medelst . utfärdande al handskrifven
assignation å beloppet.
B onka-Utskottets Memorial N.-o 54.
13
Mom. 42. Så väl Fullmäktige i Banken, som Rikets Ständers
Rerisorer ega att, om anledning dertill förefinnes, anmäla en
eller flere af Läne-kontorens Direktörer, att ställas under laga
tilltal af Rikets Ständers Justitie-ornbudsman; och afhålle sig
den eller de sålunda under tilltal ställde Direktörer från all befattning
vid Låne-konloret, intilldess målet blifvit, genom laga luaftvunnet
utslag, afgjordt; börande i thv fall Suppleanter i de
algångne Direktörernes ställe uti Direktionen inträda. Bankens
Ombud i Direktionen ega Fullmäktige, när så lämpligt pröfvas, alt
från dess befattning återkalla.
5:o
(motsvarar g 77.)
Mom. 4. Ledairiöterne i samtliga Diskonl-direklionerne vare
det uttryckligen förbjudet, alt, såsom kommissionärer, taga någon
befattning med låne-ansökningar hos det Diskont-verk, i hvars
styrelse de deltaga, ehvad dessa ansökningar afse nva eller omsättning
af redan erhållna lån. Åliggande det sä väl Ordföranden,
sorn en hvar Ledamot i Direktionen, att allvarligen tillse,
det denna föreskrift noggrant efterföljes och förhållandet i annat
fall hos Direktionen anmäla.
Fullmäktig, som icke är Ledamot af Diskont-direktionen, vare
det likaledes förbjudet ali, såsom kommissionär, laga någon befattning
med ansökningar rörande beviljandet af nya eller omsättning
af förut erhållna län.
Finnes förbudet vara öfverträda göte vederbörande Direktion
derom anmälan hos Fullmäktige, hvilka ombesörja, att, i händelse
den felaktige är Ledamot i någon af förutnämnda Diskont-direktioner,
annan Ledamot i hans ställe skyndsamligen förordnas och
insättes, saint alt, om förbudet blifvit öfverlrädl af någon Fullmäktig,
med honom kommer att förfaras, enligt gällande ansvarighets-lag.
Morn. 2 Hvarken Ledamot af Banko-diskont-direktionen,
ej helier någon af verkets tjenstemän eller betjente, må sätta sig
i skuld hos Di-ko.ot-verkel; härifrån dock undantaget hvad angår
lån på sådana aktier och publika papper eller väglorda effekter,
hiilka, enligt Rikets Ständers beslut, fä belånas
Morn. 5. Varder lill Ledamot af Läne-konlors-direktion någon
vald, sorn sjelf häftar för skuld eller annan förbindelse lill
Låne-konloret, godtgöra han, efter sitt inträde i kontorets förvaltning,
denna skuld till lulla beloppet genast då den är förfallen,
så vidt han vill vid nämnde förvaltning qvarblifva; Direklörerne
dock obetaget all innehafva eller upptaga lån hos Banko-diskonlverket
i Stockholm; och inä hvarken Direktionens Ledamöter eller
kontorens tjenstemän och betjening skuldsätta sig hos något af
Låne-kontoren genom egna lån eller andra förbindelser lill betaInings-ansvar;
egande likväl tjenstemännen och betjeningen frihet
Bunko-Utskottets Memorial N:o 51.
att, mot pant af aktier oell publika papper, äfvensom vågförda
effekter, erhålla lån hos Banko-diskont-verket.
6:0.
(motsvarar § 78.)
Mom ■/. Pröfningen af ansökningar om lån från Allmänna
Diskont-/onden sker en gång i veckan; vederbörande Direktioner
likväl förbehållet, all, derest för räkenskapernas alslutandeså
nödigt pröfvas, vid hvarje års utgång, för högst två veckor, nämnde
utlåning inställa.
Ansökningar om Kassa-krediliv pröfvas en gång i månaden.
Pröfningen af ansökningar om diskontering och lån frän
Handels- och JSärings-diskont-fonden verkställes:
vid Banko-diskont-verket alla söcknedagar; vid Låne-kontoren 1
Götheborg och Malmö två gånger och vid Låne-konlorel i Wisby
en gång i hvarje vecka.
Vid pröfning af alla ofvanberörde ansökningar skola i Bankodiskont-direktionen
minst fyra Ledamöter, hvaribland åtminstone
en Fullmäktig, och i Låne-kontors -direktionerne minst tre Ledamöter
vara närvarande. För bifall till ansökning fordras afgjord
rösl-pluralitet.
Morn. 2. För behandling af öfriga Diskont-verken tillhöriga
ärenden sammanträda Direktionerne in pieno en gång i månaden
eller oftare, om göromålen sådant påkalla.
Vid dessa sammanträden skall protokoll föras.
För besluts fattande vid pleni-sammanträde erfordras i Bankodiskont-direktionen
att minst sex Ledamöter och i Låne-konlorsdirektionerne
att minst fyra Ledamöter äro närvarande. Yppas
härvid skiljaktiga meningar, gälle de flesta rösterna och, dä dessa
äro lika, ege Ordföranden afgörande röst
Mom. 3. Hvar och en af Fullmäktige är öppet lemnadl att,
när som helst, öfvervara Direktionernes sammankomster, men utpn
rättighet att i beslut och omröstningar deltaga.
7:o.
(motsvarar § 79.)
Diskont-direktionerna skola, hvardera efter sista sammanträdet
i veckan, lemna hvarandra underrättelse ej mindre om hvilka
personer, som under veckan blifvit för förbindelser tili Handelsort!
Närings-diskont-fonden af Direktionen antagne, dock med undantag
för lån mot pant af våglörda effekter, hvarom någon advis
ej meddelas, än älven om de personer från annat Låne-distrikt,
hvilka, såsom löftesmän eller hypolheks-utgifvare antagits för förbindelser
till Allmänna Diskont-lönden, med uppgift tillika om beloppet
af de förbindelser, hvarför hvardera personen blifvit godkänd;
dock kommer detta åliggande, hvad beträffar Låne-kontoret
Banko-Utskottets Memorial N:o 51.
15
i Wisby, att inskränkas dertill, att nämnde kontor insänder så beskaffad
underrättelse allenast till Diskont-verket i Stockholm.
På samma sätt förhållos, der kassa-kreditiv af någondera Diskont-direktionen
beviljas.
(De följande §§ i l:sta afdelningen från och med § 80 lill
och med g 88 bibehållas oförändrade.)
Andra afdelningen af 4:de Artikeln upptager, under §§ 89—93, Diskont-verkens
aflönings-staler och de tjenstemännen vid dessa verk i öfrigt tillkommande förmåner.
Genom bifall (ill Utskottets i Utlåtandet N:o 42 gjorda hemställan hafva Rikets
Ständer, i anledning af vederbörande tjenslemäns och vaktbetjentes ansökningar om
löneförbättring, från och med början af innevarande år 1857. till och med slutet af år
1859, beviljat en tredjedels förhöjning ej mindre å den för hvar och en tjensteman,
vaktbetjent och husdräng vid Banko- diskont-verket i Stockholm samt Låne-kontoren i Götheborg
och Malmö uti §§ 89 och 90 al Banko-reglementet upptagna län, än äfven å de
för Banko-ombuden vid berörde 2:ne Låne-kontor bestämda nr/boden.
I nyssnämnde Utlåtande bade Utskottet förbehållit sig att. i sammanhang med
granskningen al Banko reglementets föreskrifter, i hvad de omfatta nu gallande aflöniugs-slatr
i. lä lös Rikets Stander föreslå de törandriugar al tjenster m. m., hvartill
omstäiide,' i ine i eif eller annai arrende kunde föranleda.
Me i åberopande haral lår Utskottet nu anmäla, hurusom Kamererare» vid Banko-diskotit-verkel.
till följd af den förändring i expedilionssättet, sorn från 1855 års början
blifvit vid nämnda verk införd, att alla utbetalningar för diskonterade vexlar och
beviljade lån samt fiqviderne lör iörlällne vexlar verkställas med kontanta penningar,
hos Bauko-diskont-direktionen gjort framställning om anslag af ärliga missräkningspenningar
för de med kamererare-tjenslen förenade kassörs-göromål. samt till stöd för
denna sin anhållan anfört, att frän 1855 års början till den 20 September 1856 sammanlagda
beloppet al diskonterade vexlar och utgrina lån utgjort "icke mindre än
13,576,453 Rafi 31 sk. Banko, sorn i större och mindre poster samt till mesta delen i
brutna summor blifvit mbelalde; all de kontanta inbetalningarna väl icke kunde lill
siffran bestämmas, men torde uppgå till mera än hälften al de under ofvnnuämnde tid
Iörlällne vexlar, utgörande tillsammans 5,825.263 R:dr 31 sk., och ali dessa betydliga
liqvider, ombesörjde i sammanhang med öfriga trägna göromål, ej kunnat aflöpa ulan
missräkningar, hvilka, enligt sökandens uppgift, under ifrågavarande tid uppgått till
något öfver 300 R:dr Banko.
l ii häröfver meddeladl utlåtande hai Banko-diskont direktionen hemställt, alt
en summa al 300 R:dr B:ko ä hgen mätte lä anvisas såsom missräkningspennmgar till
den person, som nu besörjer eller framdeles kati fä sig anlörlrodt att besörja olvanberörde
i qvidet-; öfverlemnande Direktionen lill Utskottets pröfning, huruvida icke de
löreslägue missräkningspenningnrne kunde lå beräknas från och med är 1856.
Med afseende ä den betydliga utgifning och emottagning af kontånia medel,
som lör närvarande åtföljer kamererare-belältningen vid Banko-diskont-verket, och dä
missräkningar härvid svårligen kunna undvikas, samt alla de al Bankens tjenstemän,
hvilka hafva kontant uppbörd sig anförtrodd, åtnjuta missiäkningspenningar, får Utskottet
hemställa,
16
Banko-Ulskottets Memorial N:o 5L
8: o
att en summa af Tre hundra Riksdaler Banko, eller Fyra hundra
femtio Riksdaler Riksmynt, mätte, såsom missräkningspenningar,
få ans isas till den tjensteman, som nu besörjer eller framdeles
kan komma att besörja utbetalningar för diskonterade vexlar och
beviljade lån samt uppbära Iiqvider för förfallne vexlar, alt beräknas
från och med är 1857.
Då Rikets Ständer sisllidne riksdag beslöto alt bestyret med kassa-kreditivrörelsen
vid Banko-diskont-verket skulle öfverlemnas lill en särskild tjensteman, benämnd
Kassa-kretiitiv-kassiir, med åliggande, bland annat, att emottaga ansökningar om
kassa-krediliv; att föra kassa-kreditiv-boken; alt approbera å kreditiven utställde invisningar
och till deras innehafvare, emot qvitto å invisniilgen, utlemna penningar; alt
emottaga inbetalningar uti attester från Bunkens kassor och derå meddela qvitlenser;
att för hvarje dag pä middagen redovisa för åt honom utanordnadt förskott af 30,000
R:dr B:ko samt alt ställa af Direktionen godkänd borgen eller annan säkerhet tiil belopp
af 4,000 R:dr samma mynt, lades rörelsen för år 1853 till grund lör bedömandet
af hans göromål och den honom anslagna aflöning, hvilken bestämdes lika med Bokhäliarnes
vid Diskont-verket eller till 1,200 R:dr B:ko. Efter denna tid bar nämnde
rörelse betydligen tilltagit, så att då ultagningarne å kreditiven år 1853 utgjorde 4,987,750
R:dr, nppgingo de är 1856 till 10,241,140 R:dr eller till mera än dubbelt.
Göromälen vid den under sistiörflutna riksdag införda upp- och alskrifningsrörelse
vid Banko-diskont-verket blelvo jemväl kassa-krediliv-kassören ålagda. Denna
rörelse \ar visserligen i början af ringa omfattning, men har, till följd al de utaf Rikets
nu iörsamlade .'■länder beslutade förändrade föreskrifter, redan tilltagit i den mån
ali ilrän den I Mars innevarande är, eller den dag då de nya föreskrilterne trädde i
verket, till och med den sisla nästliden Augusti, å upp- och afskrilningsräkning bliivit
insatte 3.580,800 R:dr och iitlagne 3,091,300 R:dr, hvadan ock för kontant infriande
al utställde invigningar ä samma läkning ett ytterligare förskott al 30,000 R:dr B:ko
mäst kassa-krediliv-kassören meddelas.
Då kassörens tjensteåfigganden sålunda 1 väsentlig män förökats samt utgöra
en förening af kamererare- och kassörs-göromäl, enär honom tillhör så väl ali approbera
utställda irivisningar, som att utlemna penningar derför, har Utskottet ansett med
billighet och rättvisa öfverensstämmande att hans aflöning äfven lampas härefter och
får, på sådan grund, vördsamt hemställa,
9:o
att Kassören för kassa-kreditiv samt upp- och afskrifnings-rörelsen
vid Banko-diskont-verket mätte, i likhet med Kamererare!!
vid nämnde verk, undfå 1,500 R:dr lön och 300 R.dr arfvode
jemte den af Rikets Ständer beviljade tillfälliga förhöjning ä
33!f % å lönen, och således tillsammans 2,300 R:dr B:ivo, eller
3.450 R:r Riksmynt, alt beräknas från 1858 års början, samt
tillsvidare den tillfälliga löneförhöjningen, dock icke längre än
till 1859 års slut.
Under
C -Q
Ban/co-Utskoltets Memorial N:o 5-1.
17
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall' till hvad Utskottet här ofvan hemställt
och med iakttagande af den utaf Rikets Ständer beviljade tillfälliga löneförhöjing
skulle den § i det nja Reglementet, som komrae att motsvara 89 § i nu gällande,
lifva af följande lydelse:
10:o.
Morn. 1. Banko-diskont-flirektionens ledamöter, utom Kommissarierne,
uppbära hvardera i årligt arfvode 750 R:dr Riksmynt.
De af Bankens Kommissarier, som äro i Banko-diskonten
tjenstgörande, åtnjuta på Diskontens stat deras löne-inkomst, efter
dea ålder, de inom Kommissarie-graden innehafva.
Mom. 2. De vid Banko-diskonl-verket anställde tjenstemän
äro:
I Rans lie t.
Ombudsman, lön
2,250
tillfällig förhöjning derå å 33} %
, .
750
—
arfvode
•
450
—
3,450: —
3 Kanslister, lön å 750
2,250
—-
tillfällig förhöjning derå å 33} % lör
hvardera 250
750
arfvode å 150 R:dr . „ .
450
—
3,450: —
I Kontoret.
Kamererare, lön
2,250
tillfällig förhöjning derå å 33} %
750
—
arfvode
450
—
missräknings-penningar
450
—
3,900: —
Kassör för kassa-kreditiv samt upp-  afskrifnings-rörelsen, lön . . .
och
2,250
tillfällig förhöjning derå å 33} %
750
.—
arfvode
450
—
3,450: —
5 Bokhållare, lön å 1,500 ....
7,500
tillfällig förhöjning derå å 33} %
hvardera 500
för
2,500
arfvode å 300
1,500
—11,500: —
Registrator, lön
1,500
—
tillfällig förhöjning derå å 33} %
500
—
arfvode
300
—
D:o för trägen tjenstgöring .
450
—
2,750: —
Bih. till R. St. Prol. 1856 & 1857.
Transport 28,500
6 Sami. 1 Afd. 23 Raft. 3
18
Banko-Utskoitels Memorial N:o 51.
Transport 28,500: —
2 Kontors-skrifvare, lön å 750 .... 1,500: —
tillfällig förhöjning derå å 33y % för
hvardera 250
500: —
arfvode å 150
300: — 2,300: —
Vaktbeljetling.
2 Vaktmästare, lön å 525
1,050; —
tillfällig förhöjning derå å 33|- % för
hvardera 175
350: —
arfvode å 75
150: — 1,550: —
3 d:o, lön å 450
1,350: —
tillfällig förhöjning derå å 33^- % för
hvardera 150
450: —•
arfvode k 50 R:dr  150: — 1,950: —
Summa Riksmynt R:dr 34,300: —
Kommande ofvanupplagna tillfälliga löneförhöjning att beräknas
och utgå intill 1859 års slut.
De under lönerna utförda arfvoden och missräknings-penningar
skola åtfölja utöfvandet af sjelfva tjenslebelättningen.
Mom. 3. För alt kunna antagas till tjensteman vid Bankodiskont-verket,
fordras att hafva undergått någon sådan akademisk
examen, som berättigar lill inträde uti Konungens Kansli
eller Rikets Rättegångs- eller Räkenskaps-verk.
Morn. 4. Den Bankens tjensteman, som till tjenstebefattning
vid Banko-diskont-verket redan blifvit eller hädanefter varder
förordnad, och derigenom kommer ali frånträda tjenst i Banken,
må, i händelse han skulle önska att, vid inträffande ledighet,
i Bankens tjenst återgå, derstädes tillgodonjuta den tour och
befordringsrätt, han i samma verk innehade, då han det lemnade.
Direktionen öfver Låne-kontoret i Götheborg har uti dess till Utskottet afgifna
berättelse, under förmälan, hurusom det länge visat sig att en Vaktmästare icke kunde
vid kontoret medhinna alla de honom åliggande göromål och att en ytterligare Vaktmästare
vare af behof påkallad, hemställt att, i stället för nuvarande Husdrängen, en 2:dre
Vaktmästare mätte varda pä stat uppförd, och att en del af de tlusdrängen tillhörande
sysslor kunde få på beling eller annat lämpligt sätt mot särskild ersättning utföras;
hvilken hemställan Fullmäktige dock icke understödt af skäl, att Husdrängens lön blifvit
till sitt nuvarande belopp 200 R.dr B:ko förhöjd, på det alt han mätte biträda vid
uppassning å Låne-kontoret, hvarifrån han af sina öfriga göromål icke skulle vara för
hindrad.
I betraktande af den utvidgade verksamhet, Låne-kontoret i Götheborg på sednare
tider erhållit, och då Direktionens förslag kan verkställas utan någon särdeles
stor tillökning i kontorets förvaltnings kostnad, tillstyrker Utskottet,
Banko-Utskottets Memorial N:o 54.
19
liro
atl en 2:dre Vaktmästare måtte vid Låne-konloret i Götheborg,
i nuvarande Husdrängens ställe, få anställas med en årlig lön af
375 R:dr och arfvode 75 Rrdr jemte 33j- % tillfällig förhöjning
ä lönen intill 1859 års slut med 125 R.dr eller tillsammans 575
Rrdr Riksmynt; med rättighet för Låne-kontorels Direktion att
låta mot särskild ersättning besörja de af Husdrängens göromål,
som tilläfventyrs icke kunna af 2:dre Vaktmästaren medhinnas.
Om Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet i afseende på tillsättandet af en 2:dre
Vaktmästare vid Götheborgs Låne-kontor nu föreslagit, skulle, med tillämpning af beslutet
om den tillfälliga löneförhöjningen, Banko-reglementets 90 § komma att lyda
som föijer:
12:o.
Mom. 4. Aflönings-staten för Låne-kontoren i Götheborg och
Malmo är fastställd pä sätt, som följer, nemligen:
A. För Låne-konioret i Götheborg.
Direktörerne, utom Banko-ombudet, hvar
-
dera arfvode, i ett för allt, å 1,000 .... 4,000: —
Banko-ombudet.
arfvode  3,600: —
tillfällig förhöjning derå å 33J- % . . 1,200: — 4,800: —
Kamereraren, lön  1,500: —
tillfällig förhöjning derå å 33^ % . . 500: —
arfvode  600: — 2,600: —
Kassören, lön  1,200: —
tillfällig förhöjning derå å 33i % . . 400: —
arfvode . . .
300: -
missräknings-penningar  500: — 2,400: —
Uste Bokhållaren, lön  1,200: —
tillfällig förhöjning derå å 33^ % . . 400: —
arfvode  300: — 1,900: —
2:dre Bokhållaren, lön  1,200: —
tillfällig förhöjning derå å 33£ % . . 400: —
arfvode  150: — 1,750: _
3:dje D:o, lön  1,200: —
tillfällig förhöjning derå å 33j % . . 400: — 1,600: —
Registratorn, lön  1,200: —
tillfällig förhöjning derå å 33^- % . . 400: —
arfvode
600: — 2,200: —
Transport 21,250: —
Banko-Utskottets Memorial N:o 51.
Kontors-skrifvaren, lön
tillfällig förhöjning derå å 33} %
Ombudsmannen, lön
tillfällig förhöjning derå å 33} %
arfvode
Kanslisten, lön
tillfällig förhöjning derå å 33} %
1 Vaktmästare, lön
tillfällig förhöjning derå å 33} %
arfvode
1 D:o, lön
tillfällig förhöjning derå å 33} %
arfvode
Transport 21,250:
600: —
200: — 800:
1,200
400
300
600
200
450
150
75
375
125
75
Summa Riksmynt R
1,900: -  800: —
675: —
575: —
dr 26,000:
Dessutom må till Låne-kontorets personal, såsom arfvode
för beläning af vågförda effekter utgå 600 R:dr Riksmynt.
B. För Låne-konloret i Malmö.
Direktörerne, utom Banko-ombudet, hvar
dera arfvode, i ett för allt, å 1,000
Banko-ombudet, arfvode ....
tillfällig förhöjning derå ä 33} %
Kamereraren, lön
tillfällig förhöjning derå å 33} %
arfvode
missräknings-penniugar . . .
l:ste Bokhållaren, lön
tillfällig förhöjning derå å 33} %
arfvode
2:dre Bokhållaren, lön
tillfällig förhöjningjderå å 33} %
Regislratorn, lön
tillfällig förhöjning derå å 33^ %
arfvode
Ombudsmannen, lön
tillfällig förhöjning derå å 33} %
Vaktmästaren, lön
tillfällig förhöjning derå å 33} %
Husdrängen, lön
tillfällig förhöjning derå å 33j %
3.000
1.000
1,500
500
300
300
1,200
400
300
1,200
400
1,200
400
300
900
300
450
150
250
83
Summa Riksmynt R
4,000:
4,000:
— 2,600:
— 1,900: —
— 1,600: —
— 1,900:
— 1,200:
— 600:
33. 333: 33.
dr 18,133: 33.
Banko-Utskottets Memorial N:o 51.
21
Varande ofvanberörde tillfälliga förhöjning å löner och
Banko-ombudens arfvoden beviljade alt utgå intill 1859 års slut.
(Följande mom. af denna § bibehållas oförändrade.)
Utskottet, som i Memorialet N:o 42 förbehållit sig att afgifva yttrande, angående
förvaltnings-kostnaderne för Låne-kontoret i Wisby, får, med anledning deraf nu
gifva tillkänna, att, enär det till berörde kostnader allt hittills anvisade årliga belopp,
3,000 Kalr Banko, varit för ändamålet tillräckligt, så all besparing på anslaget för
hvarje år uppkommit, Utskottet ansell nämnda belopp böra äfven för kommande tiden
bibehållas, och Reglementets 91 §, endast med summornas förvandling till Riksmynt,
förblifva vid sitt nuvarande innehåll:
13:o
Förvaltnings-kostnaderne för Låne-kontoret i Wisby få, i ett
för allt, icke öfverstiga 4,500 R.-dr Riksmynt.
Af denna summa anslås till hvardera af de fyra, utom
Banko-ombudet, i Direktionen deltagande ledamöter, arfvode, i
ett för allt 375 R:dr = 1,500 R:dr R:mt, och ege Fullmäktige
alt, efter Direktionens hörande, bestämma löne-vilkoren och öfriga
förmåner för så väl Banko-ombudet, som tjenslemännen och vaklbetjenten
vid Låne-kontoret, under vilkor och förbehåll, alt det
anvisade anslaget för Låoe-kontorets förvaltning, 4,500 R:dr
Riksmynt, icke må öfverskridas med mera, än som erfordras till
bestridande af kostnaderne för de årliga revisionerna af Lånekontorels
räkenskaper och förvaltning.
Genom 92 § i Reglementet äro Fullmäktige så väl som vederbörande Diskontdirektioner
förbjudne att meddela någon tillökning uti de för tjenslemännen och vaktbeljeningen
vid Banko-diskont-verket och Låne-kontoren i §§ 89 och 90 upptagna
lönebelopp.
Då § 167 mom. 4 af gällande Reglemente bemyndigar Fullmäktige, att anvisa oundvikligen
nödiga arfvoden för det ökade tjenstemanna-bilräde, som i och för verkställigheten
af’ beslutet om medels emottagande på upp- och afskrifnings-räkning kunde erfordras;
men detta moment, vid uppgörandet af förslag till föreskriflerne i 6 Artikeln
af Reglementet blifvit derifrån uteslutet, för att i 4:de Artikeln införas; och då Direktionen
öfver Banko-diskont-verket, i fråga om den af Rikets Ständer numera beslutade
öfverflyttning af jern-låne-rörelsen från Låne-afdelningen till nämnda verk, förklarat,
att som ökade göromål icke kunde Diskont-verkets nuvarande Ijenstemanna-personal
åläggas, blefve, i följd af berörde öfverflyttning, ytterligare anslag af nöden, hvilket
Direktionen förmodade kunna åtminstone till en början inskränkas till ett belopp, motsvarande
inkomsterne för en tjensteman i Bokhållare- eller möjligen Kontors-skrdvaregraden,
så lärer vid § 92 böra göras ett tillägg, hvarigenom Fullmäktige bemyndigas
att, i och för ifrågavarande rörelsers bedrifvande, anvisa nödiga arfvoden; och får Utskottet
derföre hemställa, att sistnämnde § i Banko-Reglementet mätte erhålla denna
lydelse:
14:o
Uti de för Tjenstemännen och Vaktbeljeningen vid Bankodiskont-verket
och Låne-kontoren i §§ (89 och 90) upptagne
22
Banko-Utskotlels Memorial N:o 51.
löne-belopp, ega hvarken Fullmäktige eller vederbörande Direktioner
alt någon tillökning meddela. Skulle fråga derom uppstå,
underslälles densamma Rikets Ständers pröfning och afgörande;
dock ege Fullmäktige, att anvisa oundvikligen nödiga arfvoden
för det ökade tjenstemanna-bitiäde, som genom Jern-låne-rörelsens
öfverllyltande till Banko-diskont-verket samt medels emottagande
på Upp- och Åfskrifnings-räkning vid Diskont-verken kunna
erfordras.
Som i Banko-Reglementet saknas föreskrift huru förfaras skall, då tjensteman
vid Diskont-verken, af sjukdom eller annat laga förfall, hindras att tjensten bestrida,
och Rikets Ständer, med bifall till Utskottets framställning i § 3 af Utskottets Berättelse
N:o 8, godkänt Fullmäktiges åtgärd, hvarigenom Banko-diskont-direktionen bemyndigats
att, vid dylika fall till den, som förrättar ordinarie tjenst vid Banko-diskontverket,
anvisa ersättning af 500 R:dr Banko, efter år räknadt, eller lika mycket, som,
enligt § 61 af Reglementet, för närvarande utgår till Extra Ordinarie tjensteman, hvilken
till ordinarie tjenstgöring i Banken användes, tillstyrker Utskottet, att följande
föreskrift må i blifvande Reglemente införas:
15:o
Då tjensteman vid någotdera Diskont-verket af sjukdom eller
annat laga förfall hindras att tjensten besörja, ankommer det på
Fullmäktige att, efter förslag af vederbörande Diskont-direktion
och efter de grunder, som i detta afseende äro inom Banken gällande,
bestämma arfvodes-beloppet för den, som varder till tjenstens
bestridande förordnad.
(§ 93 bibehålies oförändrad.)
Stockholm den 8 Oktober 1857.
Reservation
vid Utskottets hemställan i 13:de punkten af
Herr Prosten Gahne: ”Då Låne-konloret i Wisby vid 1850—1851 årens riksdag
inrättades, bestämdes dess rörelse-kapital lill 200,000 R:dr B:ko (deraf 100,000 för utlåning
med omsättningsrätt, 50,000 till diskontering och utlåning för handel och näringar
samt 50,000 till kassa-krediliv åt enskilde personer) och beräknades förvaltningskostnaden
komma att, i ett för allt, uppgå till 1| % eller 3,000 R:dr B:ko, hvaraf anslogs
åt hvardera af Direktörerne arfvode 200 R:dr s. m.
O
Banko-Utskottets Memorial N:o 57.
23
Vid sistlidne riksdag, då fonden för kassa-lueditiv (den besvärligaste) förhöjdes
med 50,000 R:dr, så att Låne-kontorets hela rörelse-kapital blef 250,000 R:dr B:ko,
yttrade Banko-Utskottet i dess Memorial N:o 67, att, till följd af Rikets Ständers vid
samma riksdag lättade beslut, angående förhöjning i fonden för kassa-kreditiv-rörelse,
öppnande af upp- och afskrifnings-räkning samt åtgärders vidtagande till förekommande
af penninge-remisser med posterna emellan Stockholm och de orter, der Banken
har Låne-kontor, göromålen vid Wisby Låne-kontor måste komma att i betydlig grad
ökas; hvadan ock billigheten talade derför, att någon lämplig förhöjning bereddes icke
allenast Direktörer, utan äfven Banko-ombud samt tjenstemän och vaklbetjente. Direktörernes
arfvoden förhöjdes ock till 250 R:dr B:ko för hvardera, men anslaget för förvaltningen
på del hela, som, efter ofvannämnde beräkning, hade bordt blifva 1| % å
250,000 R:dr eller 3,750 R:dr B:ko, ökades icke med mera än som erfordrades till bestridande
af kostnaderne för de årliga revisionerna al Låne-kontorets räkenskaper och
förvaltning. Tjenstemännen erhöllo ej heller någon tillökning. Räkenskaps-afdelningen
af Banko-Utskottet ansåg derföre, att då Rikets Ständer vid innevarande riksdag
beviljat Bankens, Banko-diskont-verkets samt Låne-kontorens i Götheborg och
Malmö tjenstemän och vaklbetjening en löneförhöjning af 33^ %, borde enahanda förhöjning
tillkomma Banko-ombudet samt tjenstemännen och vaktbetjenten vid Lånekontoret
i Wisby, i synnerhet som afdelningen ämnade stadga, att Låne-kontoret borde
hållas öppet 4 dagar i veckan, i stället för att det nu är endast 2 dagar för allmänheten
tillgängligt. Ehuru å de till förvaltnings-kostnader anslagne 3,000 R:dr nästan
alla år uppkommit så stor besparing, som den för tjenstemännen och vaktbetjenten
föieslagna tillökning utgjorde, ansåg afdelningen likväl att anslaget borde ökas med
500 R:dr Runt, helst Låne-kontoret för närvarande ej betalar någon byra för sin lokal
och det vore högst obilligt, att om sådan skulle behöfva erläggas, de åt tjenstemännen
anslagna löner af sådan anledning skulle behöfva minskas. Afdelningen fann äfven
de åt Direklörerne bestämda arfvoden alldeles icke motsvara det ansvar och den möda,
som med befattningarne äro förenade och föreslog derföre att de skulle böjas till 500
B:dr R;mt för hvardera, eller lill hälften af Direktöiernes arfvoden vid Låhe-kontoren
i Götheborg och Malmö, samt att anslaget derföre skulle ökas med ytterligare 500 R:dr
Bunt och sålunda, i ett för allt, blifva 5,500 R:dr R:mt elier 3,666 R:dr 32 sk. B:ko.
Till följe häraf får jag mig mot Utskottets beslut reservera, samt vördsamt anhålla,
att Rikets Högloft. Ständer må gilla och antaga Räkenskaps-afdelningens, pä
billighet och rättvisa grundade, förslag.”
24
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 52.
'•O
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 10 Okt. 1857, kl. 2 e.
Utlåtande, i anledning af Regislratorn vid Låne-konloret i Götheborg
A. Lindqvists ansökning om petis ion s-för höjning.
Hos Direktionen öfver Låne-kontoret i Götheborg har Regislratorn vid nämnde
Låne-kontor A. Lindqvist anhållit, att, då hans arbetsförmåga numera blifvit så förminskad,
alt han ej tilltrodde sig längre kunna bestrida ifrågavarande Registratorstjenst,
hvilken han under mera än 30 års tid innehaft, Direktionen måtte bevilja honom
afsked med pension till belopp, motsvarande den tjensten åtföljande lön jemte arfvode.
Uti häröfver algifvet utlåtande har Direktionen, som beviljat Lindqvist det sökta
afskedet, att beräknas från den 1 i denna månad, och tillika ansett honom berättigad
alt på Rankens slat undfå pension lill samma belopp, som hans lön vid Läne-kontoret
utgjorde elier 800 R:dr årligen, anfört, att då Lindqvists tjenst varit så trägen, att
föga eller ingen tid lernnals honom öfrig till erhållande af extra förtjenst och han
sålunda varit inskränkt till de för tjensten bestämda löneinkomster, hvaraf å en så
djr ort, som Götheborg, några besparingar för hans ålderdom icke kunnat göras, samt
den pension honom, enligt Banko-Reglementet, lillkomme, vid hans höga ålder och den
större omvårdnad, som han, i följd deraf, behöfde, icke under närvarande förhållanden
kunde anses tillräcklig för hans anständiga bergning; så och enär billigheten fordrade,
att en så åldrig tjensteman, hvilken under sin långa och oafbrutna tjenstetid med utmärkt
nit, skicklighet och ordentlighet fullgjort sina åligganden, tillädes ett understöd
för hans sannolikt få återstående dagar, som någorlunda svarade emot hvad för hans
tarfliga utkomst påkallades, hemställde Direktionen, att Registrator Lindqvist måtte under
sin öfriga lifstid undfå en pension, motsvarande ej mindre den lön 800 R:dr, han
innehaft, än äfven det tjensten åtföljande arfvode, 400 R:dr, eller ett pensions-helopp
af tillsammans 1.200 R:dr: och hafva Fullmäktige, hvilka, då Lindqvist är född den
27 September 1781 och således uppnått en ålder af 76 år, på grund af 93 § i BankoReglementet,
jemförd med 52 och 53 §§ i samma Reglemente, lika med Direktionen,
ansett honom vara berättigad att från och med den 1 innevarande månad och under
Banko-Utskottats Utlåt andr. N:o 52.
■25
sin återstående lifstid på Bankens Allmänna Pensions-stat uppbära en årlig pension, till
beloppet motsvarande den af honom pä Låne-kontorets stat innehafda lön, derjemte i
anledning af hans ofvannämnde anhållan, och under åberopande af de utaf Direktionen
lill stöd derför anförda skäl, hos Utskottet tillstyrkt, att pensionen måtte bestämmas
lill Tolf hundra Riksdaler Banko årligen.
Med fästadi afseende ä hvad sålunda anfördi och hemstäldt blifvit, samt då det
nes vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att en tjensteman, vid förflyttning
på pensions-stat, efter att under mångårig tjenstgöring ända till sitt 76 år,
hafva sina åligganden med nit och skicklighet fullgjort, dervid försättes i den ställning,
att han må vara tryggad mot ekonomiska bekymmer, får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att Regislratorn vid Låne-kontoret i Götheborg A. Lindqvist, må
under sin öfriga lifstid undfå en årlig pension af t,200 R:dr
Banko eiler Ett tusen älta hundra R:dr Riksmynt.
Stockholm den 8 Oktober 1857.
H/h. tilt II. St. Prat. 'IS 50 & 4857. 0 Sami. I Afd. 25 fl ii fl. 4
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Bunko-btskottets Memorial M 53.
1
M 53.
Ank. till Exp-Ulsk. den 22 Okt. 18S7, kl. 2 e. m.
Memorial, i fråga om ofverlåtande till Tumba pappersbruk
af det till komministers-boställe i Botkyrka och
Salems församlingar nu anslagna hemman Nedra
Tumba eller Tumba Jtä 2.
Inom Utskottet har förslag blifvit väckt, att Utskottet måtte tillstyrka Rikets
Ständer hos Kongi. Majit i underdånighet anhålla, att Lagmans-bostället Näsby må
upplåtas till boställe åt Komministern i Botkyrka ocb Salems församlingar, samt
nuvarande komministers-boställe derstädes, Nedra Tumba eller Tumba JVs 2, till Kronan
indragas, för att derefter, under vissa bestämda vilkor, öfverlämnäs till nyttjande
åt Bankens pappersbruk Tumba.
Till stöd för detta förslag är vordet anfördt hufvudsakligen, att Utskottet i
dess vid innevarande riksdag afgifna och af Rikets Ständer gillade Utlåtande J\s 40,
väl afstyrkt väckt fråga om inköp af jord och skog lör Tumba bruks behof med
afseende, bland annat, å den höga köpeskilling Banken sannolikt skulle nödsakas alt
för en passande egendom erlägga, men att, då Utskottet tillika yttrat den åsigt, att
det för Tumba bruk skulle vara fördelaktigt om bruket innehade så tillräcklig jord
och skog, att upphandling af jord- och skogsefifekler för brukets årliga behof kunde
undvikas, deraf syntes följa, att bruket ej borde underlåta att, på annat sätt än
genom köp, förskaffa sig någon lämplig egendom, om tillfälle dertill sigerbjöde; att
den egendom, hvars förvärfvande i sådant fall framför andra borde eftersträfvas,
vore Nedra Tumba eller Tumba Jks 2, utgörande ? mantal krono, deraf tredjedelen
oller ? mantal vore anslagen till boställe åt Komministern i Botkyrka och Salems
församlingar, och återstoden f mantal till samma boställs-innehafvare upplåten
mot erläggande af ränta till Kronan; att till detta hemman, hvilket nästgränsade
till och läge i samma skiftes- och byalag sorn Bankens hemman, Tumba Ns i,
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 6 Sami. 1 Afd. 24 Baft.
Banko-Utskottets Memorial JY? 55.
med hvars egor det förras voro blandade, hörde ej blott åker, omkriog 20 tunnland,
äng, omkring 16 tunnland, samt skog och betesmark, omkring 140 tunnland,
utan äfven ett, vattenfall, det s. k. nedra vattenfallet vid Tumba, hvaröfver Banken
egde dispositions-rätt, men kunde erhålla full egande-rätt, i händelse Banken tillvunne
sig Tumba JVS 2; att tillfälle dertill nu vore för handen, i det att, genom
tagmannen och Riddaren C. Sundins inträffade död, Lagmans-bostället Näsby, 1|
mantal säteri, beläget inom nämnda församlingar och väl passande till komministersboställe,
hemfallit till Kronan, samt att, i följd af Komministern L. P. Norelii nyligen
timade frånfälle, ofvanberörde komministers-boställe Tumba JVé 2 jemväl vöre
från innehafvare ledigt; hvadan, utan förnärmande af någons rätt, Lagmans-bostället
Näsby kunde upplåtas lill boställe åt Komministern i Botkyrka och Salems församlingar
och nuvarande komministers-boställe Tumba JVs 2 till Kronan indragas
samt derefter åt Banken eller Tumba bruk till nyttjande öfverlemnas, allt under
vilkor, sorn vid skeende uppskattningar komtne att närmare bestämmas.
Öfver ifrågavarande förslag har Utskottet infordrat utlåtande af Banko-fullmäktige,
hvilka, i följd deraf, yttrat, alt då, såsom redan blifvit nämndt, de egor,
som tillhöra nuvarande komministers-bostället, äro med Tumba bruks egor sammanblandade,
så skulle, om förslaget bifölles, skötseln af den tillökade jorden icke påkalla
motsvarande tillökning hvarken i tid eller arbetskraft, utan den afkomst, hvilken
af denna jord kunde påräknas, komma att lill större delen för bruket utgöra
en vinst al desto större värde, som bruket nu måste, ofta till höga pris, uppköpa
nästan alla de landlbruks-produkter, hvilka såsom natura-förmåner äro åt bruks
betjeningen
anslagna. Jemte de fördelar, som vore att hemta af någon ladugårdsskötsel
för bruks-personalens behof och af ökadt utrymme för bostäder åt egna och
legda arbetare, skulle, under förutsättning att, efter försiggånget boställs-byte, Banken
finge lill skatte lösa Tumba hemman JM 2, väsentlig nytta beredas bruket af den berörde
hemman tillhörande skog. Tillförene hade bruket med lätthet och till jemförelsevis
lågt pris kunnat förskaffa sig icke allenast ved, utan äfven virke och öfriga skogsalster, då
deremot numera svårighet mötte att, äfven för högt uppstegrade pris, erhålla ved, hvilken
vara bruket snart nog torde nödsakas att på aflägsna ställen uppköpa. Vid sådant
förhållande vore det af synnerlig vigt för bruket att ega skog, som i nödfall för
något år kunde lemna den erforderliga ved-qvantiteten. Den skog, bruket för närvarande
innehade, vore allt för ringa att fylla ett enda års behof, hvaremot densamma,
i förening med skogen, som tillhör Tumba JYs 2, skulle, utan att för
mycket medtagas, under alla förhållanden blifva tillräcklig för att gifva bruket nödigt
ställnings- och stängsel-virke m. m.
Den mest framstående fördel för bruket af det ifrågasatta bytet skulle likväl,
enligt Fullmäktiges tanke, utgöras af egande-rätten till det s. k. nedra vattenfallet
vid Tumba, hvaröfver bruket väl hade dispositions-rätt, men under sådana vilkor,
Banko-UlskoUets Memorial JH 55.
5
att deras noggranna uppfyllande kunde leda till oberäknelig skada för detsamma.
Det ålåge nemligen bruket att »drifva ett qvarnverk, och den fråga kunde ännu
vara tvist underkastad, huruvida bruket må anses berättigadt att, då vattentillgången
är så knapp, att densamma erfordras uteslutande för pappers-bruket, nedlägga
qvamdriften. Då nu pappers-tillverkningen ständigt vore i stigande, torde det lätteligen
inses af hvilken fördel det för bruket måste vara att, vid ringa vattentillgång,
kunna afvisa mäldsökande och för pappers-brukets drift afse hela vattenfallet.
Denna omständighet allena ansågo Fullmäktige tala för det gjorda förslaget, hvilket
alltså af dem tillstyrktes, med anhållan att, om detsamma jemväl af Utskottet gillades,
sådana åtgärder måtte af Utskottet skyndsammast vidtagas, hvarigenom icke
allenast tillsättning af den lediga komministers-sysslan, utan äfven utarrendering af
Lagmans-bostället Näsby måtte uppskjutas intill dess bytesfrågan blifvit slutligen afgjord
; tilläggande Fullmäktige att, i händelse Rikets Ständer skulle finna skäl att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att nyssnämnda Lagmans-boställe finge
upplåtas till komministers-boställe och hemmanet Tumba JV2 2 till Kronan indragas,
samt Kongl. Maj:t härtill lemnade Nådigt bifall, så komme naturligtvis uppskattning
af dessa begge boställen, till jemförelse af hvarandras godhet, att i laga ordning
verkställas; hvarefter hela den ränta, hvartill Tumba hemman JXi 2 är skattlagdt,
skulle af Banken till Kronan utgöras, hvaremot den öfverskotts-ränta, som
måste uppkomma å Lagmans-bostället Näsby, efter afdrag af det belopp, som motsvarade
räntan å de till komministers-boställe nu upplåtna ? af Tumba JVI 2, borde
komma att af blifvande boställs-innehalvare erläggas, så att Banken, i följd af bytet,
icke skulle drabbas af andra afgifter, än som tillkomme Kronan för merberörda
Tumba hemman JV1 2, eller, för den händelse, att Banken tillätes till skatte
lösa samma hemman, den löseskilling, som derför kunde komma att utbetalas.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, har Utskottet, lika med Bankolullmäktige,
funnit det framställda förslagets antagande böra bereda Tumba bruk väsentlig
fördel derigenom, att bruket, i stället för dispositions-rätt, komme att erhålla
full egande-rätt till nedra vattenfallet vid Tumba. Dä Banken, vid ett år
1801 verkstäldt ego-utbyte, tillädes ständig besittoings-rätt till Tumba qvarn och
fri disposition af nyssnämnda, till samma qvarn hörande vattenfall, biel' det vilkor
tillika stadgadt, att qvarnverket, såsom för orten alldeles oumbärligt, skulle, i och
för dess behof, beständigt bibehållas med så många par stenar, för hvilket det var
skattlagdt. Enär, i grund af detta vilkor, det lärer åligga bruket, att under alla
tider af året hålla qvarnen i gång, så är det klart, att, på sätt Banko-fullmäktige
jemväl erinrat, vid tillfällen, då vatten-tillgången ej är större, än för pappers-verket
erfordras, qvarnens oafbrutna drifvande kan orsaka hinder för den vid bruket sig
alltjemt ökande pappers-tillverkningen. Till beredande af större vatten-tillgång för
qvarnen och i ändamål jemväl att undanrödja de många olägenheter, som af qvarndriftens
upphörande skulle blifva en följd, hafva Fullmäktige ock vid innevarande
A
Banko-Utskottet.* Memorial Jkt 55.
riksdag bos Utskottet framställt förslag om upptagande af en vattengraf från nedra
verkbusel til! Tullinge-sjön. hvilket förslag, beräknadt att medföra en kostnad af
icke mindre än omkring 20,000 R:dr B:ko, Utskottet dock ansett för närvarande
ej böra föranleda till någon åtgärd. Genom erhållande af full egande-rätt till nedra
vattenfallet skulle bruket kunna för framtiden undvika dylika kostsamma anläggningar.
utan att pappers-tillverkningen genom qvarndriften komme att förhindras eller
eftersättas. Denna fördel synes Utskottet vara så stor, att den vida öfverväger de betänkligheter,
hvilka med större eller mindre befogenhet kunna anföras mot åtgärden
att öka brukets jordegendom; betänkligheter, sorn dock förlora sin egentliga vigt,
derest, såsom Utskottet för sin del anser lämpligast, den egendom, hvars förening
med bruket här är i fråga, eller Tumba hemman JVs 2, ej komme att för brukets
egen räkning skötas, utan mot arrende upplåtas, hvarigenom bruket undginge de
omsorger och kostnader, som med denna jord-egendoms förvaltning blefve förenade.
Med anledning häraf, och då det tillfälle för Tumba bruk att. på ofvan uppgifna
sätt, förvärfva Tumba hemman JVs 2, som nu sig erbjuder, icke så snart, om någonsin,
torde återkomma, har Utskottet, under den af Fullmäktige antagna förutsättning,
att Banken efter verksteldt boställs—by te tillätes att till skatte lösa ifrågavarande
hemman, funnit sig böra uttala den åsigt,
att den föreslagna åtgärden är för Tumba bruk nödig och nyttig,
samt alltså bör till verkställighet befordras;
Och torde, i händelse denna åsigt af Rikets Ständer gillas,
ärendet få öfverlemnas till Höglofliga Stals-Utskottet för den vidare
åtgärd, som på bemälda Ulskott ankommer.
Emellertid ' bör Utskottet för Rikets Ständer gifva vördsamt tillkänna, att Utskottet,
till undanrödjande af de hinder, som för verkställigheten må kunna möta.
under denna dag anmodat Banko-fullmäktige att, med anmälan om Utskottets beslut
alt hänskjuta ärendet till Rikets Ständers pröfning, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, dels om alla åtgärders inställande för utarrendering af Lagmansbostället
Näsby, intill dess frågan om det föreslagna boställs-bytet blifvit slutligen
afgjord, dels ock att, vid återbesättande af den nu lediga komministers-sysslan i
Botkyrka och Salems församlingar, hvartill, enligt hvad Utskottet inhemtat, ansökningstiden
tilländagår redan den 9 instundande November, måtte fästas det förbehåll,
att blifvande innehafvare är skyldig att underkasta sig den förändrade reglering
i afseende å boställe, som kan varda bestämd.
Stockholm den 15 Oktober 1837.
Ranllo-Ulskottets Memoria! M S5.
S
Reservation:
Af Herr Doktor Sandberg: »Då den här föreslagna tillökningen af en större
jord-egendom till Tumba bruk synes mig komma att blifva mera betungande för
Riks-banken, än som motsvaras af den vinst och fördel deraf kan hemtas, får jag
reservera mig emot föregående betänkande, på följande skäl:
Då man fäster sig vid Tumba bruks egentliga ändamål, är det ju icke något
annat, än att förse Riks-banken med dess behof af sedel-papper. De öfriga arbeten,
som der för närvarande utföras för andras räkning, äro tillfälliga och kunna
när som helst upphöra. Om man för 100 år sedan icke hade någon annan
utvägalt få sedel-papper tillverkadt för Bankens räkning, än att inköpa ett obetydligt
vattenfall på öfver 2 mils afstånd' från Stockholm, är sådant lätt förklarligt.
Men rned den industriens utveckling och ångkraftens utvidgade användande, som i
våra dagar eger rum, förekommer det mig mera än sannolikt, att ändamålet skulle
kunna vinnas på annat sätt vida lättare och med mindre kostnad, antingen genom
att åt någon enskild uppdraga tillverkningen af sedel-papper under noggrann kontroll
af Bankens tjenstemän, eller ock genom en enklare anläggning på närmare håll,
som icke fordrade underhållandet af en hel koloni af omkring två hundra menniskor,
med alla de hus och lägenheter jemte flere tjenstemän, som dertill erfordras,
att icke nämna alla bestyr, resor och forslingar. som aflägsenheten gör nödvändiga.
Det belopp af stenkol, som fordrades för att drifva en ångmachin af erforderlig
styrka på något ställe i Stockholm, torde icke kosta mera än den omiilliga ved-åtgången
på Tumba.
Men om också denna åsigt för närvarande icke delas af många, så torde dock
ej kunna förnekas, att Tumba är ett pappers-bruk för tillverkning af sedel-papper
och blott för detta ändamål och för skötseln af Tumba-hemmanet JVi 1, på hvars
egor bruket ligger, fordras en stor personal och en betydlig förvaltnings-kostnad.
Om nu dertill skulle läggas Tumba M 2, utgörande ? mantal, så skulle dess brukning
fordra en vidlyftigare tillsyn och flere arbetare, så vida man kan antaga, att
de, sorn der nu finnas, äro fullt sysselsatte och deras antal icke är större, än sorn
för närvarande hehöfves. Bruks-förvaltarens jemte 2:ne bokhållares tid och krafter
äro nu fullt upptagne i och för pappers-lillverkningen med hvad dertill hörer, hvadan
tillsättning af en särskild gårds-inspektor torde komma att anses behöflig. Att
sköta en landtegendom för det allmännas räkning plägar dessutom vanligen icke
gifva någon behållning. Skulle åter den nya egendomen bortarrenderas, sedan qvar
-
0
Banko-Dlskoltets Memorial Jtä 33.
nen och skogen voro undantagne, torde arrende-summan ej blifva synnerligen betydlig,
åtminstone har den förr väckta frågan om utarrenderandet af nuvarande
Tumba icke framkallat några lysande anbud. Och för den händelse jord-egendomen
kunde utarrenderas, så skulle de förespeglade fördelarne för bruks-folket att
erhålla tillräcklig tillgång till mjölk och grädda och andra jord- och ladugårds-produkter
ingalunda vara att påräkna.
Huruvida skogen på det ifrågavarande krono-hemmanet Tumba M 2 skulle
vara tillräcklig för brukets behof af ved och byggnads-virke, synes vara ganska
tvifvelaktigt. Åtminstone är sådant icke ådagalagdt eller någon uppskattning af
skogs-tillgången mig veterligen verkställd. Måhända förslår den icke att fylla några
få, kanske icke ett enda års behof; och hvad vöre då derigenom vunnet?
Dessutom torde uppstegrade och höga arbetslöner förorsaka så betydlig kostnad för
vedens upphuggning och forsling, att vinsten af skogens egande icke skulle blifva
synnerligen stor, särdeles då man vet huru blottställd en allmänning är för oloflig
åverkan.
Ett förut väckt förslag att till Tumba inköpa en större jord-egendom har redan
af Rikets Ständer blifvit förkastadt, och, såsom jag förmodar, icke egentligen
för den höga köpeskillingens skull, som under närvarande priser kunde erfordras,
utan hufvudsakligen af den orsak, att ett utvidgadt landtbruk icke skulle vara för
Banken och dess pappersbruk af någon väsentlig nytta.
Men det hufvudsakliga skälet, hvarpå man lågt vigt, är att derigenom skulle
en större frihet vinnas för begagnandet af den knappa vatten-tillgången samt den
föreslagna och till 30,000 R.dr uppskattade kanal-gräfningen kunna undvikas. Genom
ego-utbvte år 1801 fick Tumba bruk beständig besittnings-rält å en mjölqvarn,
som ligger på Tumba JVs 2 och fri disposition af dithörande vattenfall, med
vilkor, att qvarnverket, såsom för orien alldeles oumbärligt, borde till dess behof
beständigt bibehållas med sä mänga pär stenar, för hvilka det är skattlagdt. Tvist
har uppstått 1844 om brukets skyldighet att drifva qvarnen äfven då, när den
knappa vatten-tillgången vid nedra verket erfordras för pappers-tillverkningen, och
denna tvist är oafgjord. Nu tror man, att alla svårigheter i detta fall skulle un
danrödjas,
om Tumba bruk äfven blir egare af detta hemman; hvilket synes mig
likväl vara underkastadt något tvifvelsmål.
Om mjölqvarnen är alldeles oumbärlig för orten och skall till dess behof bibehållas
med sä många par stenar, för hvilka den är skattlagd, så lärer den val
icke blifva mindre oumbärlig för orten eller det här omförmälda förhållandet upphöra
derföre att Tumba bruk blifver egare af det hemman, hvarpå qvarnen är belägen.
Tvisten om qvarnverkets drifvande äfven under knappare vatten-tillgång synes
icke heller derigenom vara afgjord. Och om så är, förlorar det enda hufvudsakliga
skälet för den tillstyrkta åtgärden sin vigt. Frågan om den kostsamma ka
-
Banko-Utskottets Memorial JM S3.
7
nal-grafven för qvarnens skull kan äfven sedermera återkomma och man har ingenting
hufvudsakligt vunnit för det åsyftade ändamålet.
Men en annan betänklighet synes ock vara förenad med det föreslagna utbytet
af ifrågavarande krono-hemman, hvilket väl kommer att erfordra långvariga undersökningar
och manga omvägar, äfvensom icke obetydliga kostnader å Bankens
sida, om det någonsin skall kunna genomföras. Lagmans-bostället Näsby, 1| mantal,
är nu ledigt att utarrendera på 30 år för Kronans räkning. Tumba JVs 2 är
komministers-boställe och utgör ? mantal, deraf räntan af ? är Komministern anslagen
och af £ mantal Kronan behållen. Om Tumba bruk blifver egare deraf, skulle
väi hela räntan för hemmanet naturligtvis utgå till Kronan, åtminstone till dess
bruket kunde få detsamma skatteköpt. Af Lagmans-bostället Näsby skulle en del,
motsvarande Tumba JY2 2, blifva komministers-boställe och för den öfriga delen af
Näsby skulle väl räntan tillfalla Kronan. Men nu är klart att det blir en ganska
stor skillnad uti inkomst för Kronan, om Näsby ostvckadt bortarrenderas på .30 års tid,
eller om en del deraf skall blifva komministers-boställe och den öfriga delen antingen
utarrenderas eller endast ränta till Kronan derför erlägges. Skulle nu bruket
godtgöra Kronan den minskning uti inkomst, som genom en sådan transaktion föranleddes,
kunde det blifva så betungande för Banken, att en årlig förlust deraf
blefve den oundvikliga följdeu.
Ehuru pluraliteten af nuvarande Herrar Banko-fullmäktige förordat åtgärden,
så hafva likväl 3:ne af de äldre afstyrkt densamma och bland annat yttrat, »att
Tumba, såsom en fabrik, borde äfven såsom sådan administreras. Då förvaltaren
redan vore fullt upptagen med skötseln af denna fabrik, kunde det befaras, att genom
vård eller tillsyn af ett ökadt landtbruk vid sidan deraf skulle antingen detta,
eller, hvad värre vore, sjelfva pappers-fabrikationen komma alt eftersättas, hvilket
också i viss mån skulle blifva förhållandet med det öfriga bi uks-folket.»
TJnder sådana omständigheter kan jag icke frånträda min öfvertygelse, att förvärfvande!
och egandet af den större jord-egendom, som nu är i fråga, ingalunda
torde vara så nödigt och nyttigt för att fylla Riks-bankens behof af sedelpapperstillverkning,
som det här blifvit framstäldt, och får för den skull anmäla min vördsamma
reservation emot de förslag, som i detta memorial tillstyrkas.»
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1857.
Banko-Utskottets Memorial N\o 54.
1
i\:o 54.
Ank. lill Exp.-Utsk. elen 4 No v. 1857, kl. 2 e. m.
Memoria!, angående föreskrifterne i 3:dje Artikeln af
Banko-H eglementet
Denna
Artikel innefattar under §§ 34—73 föreskrifter, angående Banko-Statens
indelning och löneförmåner; grunder för befordringar inom Banko-verket
oell några dermed gemenskap egande siadganden: grunder för pensions-beräkning
samt allmänna ordnings-stadganden och straffbestämmelser.
Utskottet, som genomgått oell granskat berörde Artikel af Reglementet och dervid
tillika behandlat de från Resp. Riks-slånden till Utskottet remitterade motioner och
i öfrigt gjorda framställningar, sorn å hithörande föreskrifter hafva afseende, får nu
vördsamt afgifva sitt utlåtande deröfver, under anmälan, att de af ifrågavarande Reglements-föreskrifter,
uti hvilka någon förändring icke blifvit här nedan föreslagen, af
Utskottet ansetts böra vid deras nu varande lydelse bibehållas.
I Utskottets Memorial N:o 51, angående föreskrifterne i 4:de Artikeln af BankoReglementet
är, såsom följd af Rikets Ständers vid innevarande Riksdag vidtagna beslut
om jern-lånerörelsens öfverflyttning från Bankens Låne-Afdelning tilt Diskont-verket,
redan tillstyrkt, alt de i Banko-diskont-direktionen deltagande Kommissariers antal må,
enligt Banko-fullmäktiges förslag, kunna ökas från 2, som det nu är, till 3 ; Och enär
Ulskotlets framställning i denna del blifvit af Rikets Ständer godkänd, sami Fullmäktige
förklarat, att någon förhöjd kostnad genom ifrågasatta förändring icke hör för
Bih. till R. St. Prof. 1856 ^ 1857. 6 Sami. 1 Afd. 25 Haft. l
2
Banko-Utskottets Memorial \':o 54.
Banko-verket uppstå, emedan i någondera af Bankens Afdelningar en Kommissarie sannolikt
framdeles kunde undvaras oell i stället ali Diskont-verket placeras, torde det böra
åt Fullmäktige öfverlemnas, att till tjenstgöring i Banko-diskonl-direklionen förflytta en
3:dje Kommissarie, om oell när behof deraf må förefinnas.
Då Rikets Ständers omförinälda beslut, angående jern-lånerörelsens besörjande af Banko-diskont-verket,
måste föranleda minskning af göromålen inom Banken, har Utskottet från
Fullmäktige infordrat upplysning, huruvida icke åtminstone någon eller några af de i
Låne-afdelningen varande 4 Bokhållare och 3 Kontors-skrifvare-tjenster må, efter det
göromålen med jern-belåningen blifvit från Låne-afdelningen afskiljda och af Diskontverket
öfvertagna, kunna umbäras och sålunda vid uppkommande ledighet ej behöfva
återbesättas.
I anledning häraf hafva Fullmäktige uttalat den förmodan, alt så väl jern-lånerörelsens
öfverflytt ning lill Diskont-verket, sorn andra af Rikets Ständer under innevarande
Riksdag, angående bankens låne- och krediliv-rörelse. vidtagna förfoganden visserligen
borde föranleda någon minskning i Bankens tjenslemanna-personal; men att
sorn Fullmäktige ännu icke undfått del af Rikets Ständers i dessa frågor fattade beslut
och följaktligen icke kunnat vinna någon erfarenhet i hvad mån desamma kunde verka
till göromålens förminskning inom Banken, Fullmäktige saknade tillfälle att nu, på förhand,
upplysa antingen någon eller några af de i Låne-afdelningen varande Bokhållare
och Kontors skrifvare, eller möjligen någon eller några andra tjenstemän i denna eller
någon annan af Bankens Afdelningar må kunna vid uppkommande ledighet indragas;
dock skulle Fullmäktige ej underlåta att. sedan Bankens rörelse blifvit ordnad enligt de
beslut, som vid denna Riksdag redan äro eller framdeles varda fattade, och dervid sig
visat, hvilka förändringar i tjenster och göromål kunde, utan förringande af den i ett
penninge-verk nödiga kontroll eller af allmänhetens billiga anspråk på ett skyndsamt
betjenande, under då för handen varande förhållanden vidtagas, söka alt bereda förminskning
i Bankens förvaltnings-kostnad, derest Rikets Ständer skulle finna för godt åt
Fullmäktige inrymma rättigheten att göra de indragningar af tjenster och de förflyttningar
af tjenstemän från en till annan Afdelning af Banken samt alt föreskrifva de
ändringar i göromål och redovisning, Fullmäktige ansåge lämpliga och med Verkets fördel
öfverensstämmande.
Sorn Utskottet, för sin del, funnit någon betänklighet icke möta derför, att en så
beskaffad rättighet, som af Fullmäktige blifvit ifrågasatt, ål dem öfverlemnas, helst än
damålet
att bereda nedsättning i Bankens förvaltnings-kostnad synes på detta sätt bäst
kunna vinnas, får, med åberopande af hvad anfördt blifvit, Utskottet hemställa, att
34 § i Banko-reglementet, hvilken upplager de särskilda tjenslegraderna inom Banken,
äfvensom antalet tjenstemän inom hvarje grad, deruti någon förminskning icke för närvarande
kan tillvägabringas, måtte erhålla denna lydelse:
Han k»-U ts kotte Is Memorial N:o 54.
J:o
3
Morn. L Tjeuslegraderna inom Banko-verket arn fyra, nemligen:
Första graden: Kommissarier, Banko-Sekreteraren ock Advokat-Fiskalen.
Andra graden: Kamererare, Kassörer ock Sekreteraren kos Under-styrelsen.
Tredje graden: Bokhållare, Revisorer, Registrator tillika Aktuarie, samt
Notarier.
Fjerde graden: Konlors-skrifvare ock Kanslister'.
Mom. 2. Tjenslemännens antal inom ofvanberörde tjenstegrader är följande:
Inom Första graden:
Kommissarier i Kassa-Afdelningen 1.
„ i Deposilions-Afdelningen 2.
„ i Sedel-Kontoret 2.
„ i Låne-Afdelningen 2.
„ i Uåne-Kansliet 4.
„ i Revisions- ock Ekonomi-Afdelningen 1.
,, i Banko-Diskonten 2.
Banko-Sekreterare 1.
Advokat-Fiskal
1. g
16.
Inom Andra graden:
Kamererare i Kassa-Afdelningen I.
„ i Deposilions-Afdelningen 3.
„ i Sedel-Kontoret 1.
„ i Låne-Afdelningen
2.
Kassörer  tv
Sekreterare hos Under-styrelsen .... . ... 1.
IT.
Inom Tredje graden.
Bokhållare i Kassa-Afdelningen 2.
„ i Deposilions-Afdelningen 2.
„ i Sedel-Kontoret 2.
„ i Låne-Afdelningen 4.
„ i Revisions- ock Ekonomi-Afdelningen 4.
Revisorer i Revisions- ock Ekonomi-Afdelningen  2.
Registrator tillika Aktuarie  1.
Transport 17.
47.
Banko-Utskottets Memorial V:o 54
Transport 1?. 47.
Notarie vid Fullmäktiges Expedition 1.
„ „ 1'nder-slyrelsens Expedition 1.
„ i Låne-Kansliel 1. 3
20. 50^
Inom Fjerde graden:
Kontors-skrifvare i Depositions-Afdeiningen o.
„ „ i Sedel-Kontoret a.
„ „ i Låne-Afdeluingen 3.
„ „ i Revisions- och Ekonorai-Afdelningen . . 1. jg
Ranslisier vid Uuder-slyrelsens Expedilion i.
8 i Låne-kansliel 2.
i Fiskals-Konloret 2. -
8 —, 17.
Säger 67.
Extra ordinarie tjenstemän:
Kassaskrifvare
6.
Konstidkare:
Tryckeri-Föreslåudare 1.
Förvaltare vid Tumba Bruk .
I.
Förste Sedeltryckare 1.
Andre d:o  ä.
Öfver-vaktmästare, tillika Brandmästare  I. j 9
Vaktbetjening:
Äldre Vaktmästare  12.
Yngre d:o
22
Su mina 10 J.
Mom. 3. Fullmäktige ega alt, om och när göromålen inom Banko-di
skonten
det fordra, från någon af Bankens afdelningar förflytta och lill
tjenstgöring i Banko-diskonten anställa en 3:dje Kommissarie.
Morn. 4. Med afseende å den förändring af göromål inom Banken, sorn af
Rikets Ständers vid innevarande Riksdag, angående lane- och krediliv-rörelsen,
fattade beslut varder en följd, bemyndigas Fullmäktige likaledes alt
göra den indragning af ledigbiifvande tjenster och de förflyttningar af tjenstemän
från en (ill annan Afdelning inom Banken, samt att föreskrifva de
ändringar i arbets- och redovisnings-sätt, sorn Fullmäktige finna fjenliga och
med Bankens fördel öfverensstämmande.
Banko-Ulxkot/e/s Memorial X:o 54.
5
Genom Wall lill Utskottets framställningar i Memorialet N:<> 4 2, hafva Mikels
Ständer, frän och med början af innevarande är 1857 till och med slutet af är 1859,
beviljal, bland annai, dels en tredjedels förhöjning ä den en Inar af Bankens embetsed)
tjenstemän, Konstidkaré, Öfver-vaktmäslare och vaktbetjening, enligt. 35 § i Bankoreglementet,
tillkommande lön ä löne-stat; dels en förhöjning af 250 B:dr Kiksmynt i
det ä samma löne-stat för hvardera af Bankens sex Kassaskrifvare upptagna årliga
arfvode, 900 B:dr Runt, hvarigenom Kassa-skrifvarne skulle, hädanefter såsom hittills,
erhålla enahanda löne-inkomst, som tjensteman i Konlors-skrifväre-graden: och dels en
tillökning från 300 K:dr till 400 K:dr Kunt i det såsom ersättning för ökade hyreskostnader
åt Bankens Brand-chef på Supplementar-stat anvisade årliga auslag; hvaremot
de å Supplementar-stat nu utgående tjenstgörings-penniilgar, arfvoden och öfriga anslag
af Rikets Ständer ansetts böra vid oförändrade belopp bibehållas.
Med iakttagande af hvad Rikets Ständer sålunda beslutat, skulle 35 § i Reglementet,
som iunefattar uppgift å de Banko-staten anslagna löneförmåner, blifva af detta
inuehäll:
2:o
Löueförmäuerna äro:
Å Löne-stat:
Första tjenstegraden :
För de 7 äldste Kommissarierne och Bauko-sekreleraren.
lön å 3,300 R:dr  26,400:
Tillfällig förhöjning derå ä 33 V3 procent. . . . 8,800:
För de 7 yngre Kommissarierne och Ådvokat-iiskalen,
lön ä 3,000 R:dr  24,000:
Tillfällig förhöjning derå ä 33 Vs procent . . . 8,000:
(Åtnjutande dock de Kommissarier, sorn tjenstgöra i
Banko-diskonten, deras löner på detta verks stal.)
Andra tj ens tegraden:
För 7 Kamererare, 6 Kassörer och Sekreteraren hos
Under-styrelsen, lön ä 2,250 R:dr  31,500:
Tillfällig förhöjning derå ä 33 73 procent . . . 10,500:
Tredje tjenstegraden :
För 14 Bokhållare, 2 Revisorer, Registrator!) tillika
Aktuarie samt 3 .Notarier lön, ä 1,500 R:dr . 30,000:
Tillfällig förhöjning derå, ä 33 V3 procent . . . 10,000:
Transport
67,200:
42,000:
40,000;
149,200:
6
Banko-Utskottets Memorial \:o 54.
Transport 149,200:
Fjerde tjenstegraden :
För 12 Kontors-skrifvare och 5 Kanslister, löna 750
K:dr  12,750:
Tillfällig förhöjning derå å 33 f/s procent . . . 4,250:
Extra ordinarie tjenstemän:
För 6 Kassa-skrifvare, arfvode ä 900 R:dr ....
Tillfällig förhöjning derå ä 250 H:dr
5,400:
1,500:
6.900:
Ii onst idkare :
Tryckeri-föreslåudare-lön
Tillfällig förhöjning derå å 33 */s
1,800
600
2,400:
Förvaltare vid Tumba bruk (uppbär sin lön på bru-  kets stal).
Förste sedeltryckare, lön
Tillfällig förhöjning derå ä 33 Vs procent ....
600
200
800:
2 sedeltryckare, lön ä 225 R:dr
Tillfällig förhöjning derå ä 33 '/s procent ....
450
150
600:
Öfver-vaktmästaren, tillika brandmästare, lön . . .
Tillfällig förhöjning derå ä 33 */a procent ....
600
200
800:
(jemte fria husrum och nödig vedbrand).
Vakt betjening :
För 12 Vaktmästare, lön a 525 R:dr
Tillfällig förhöjning derå ä 33 V3 procent ....
För 10 Vaktmästare, lön ä 450 R:dr
Tillfällig förhöjning derå ä Vs procent
6,300
2,100
4.500
1.500
14,400:
192,100:
och å Supplementar-stat:
Tjenslgöriugs-peuuingar till:
Första tj enstegraden:
16 arfvoden å 600 R:dr  9,600:
(hvaraf likväl de i Banko-diskonten tjenstgörande
Kommissariers arfvoden utgå på nämnde
verks stat).
Transport 9,600: 192,100:
Banko-Ufskottetg Memorial N:o 54.
7
Transport 9,600: 19 2,100:
A mira tjenstegraden:
14 arfvoden a 450 R:dr  6.300.
Tredje tj enst egr aden:
20 arfvoden a 300 R:dr  6.000;
Fjerde tjenstegraden :
17 arfvoden ä 150 R:dr  2,550:
Öfver-vakOnästare, arfvode  75:
Fakt betjening :
12 Vaktmästare med 525 R:dr lön, arfvoden ä 75 R:dr 900:
10 Vaktmästare med 450 R:dr lön, arfvoden ä 50
25,SJÖ:
Särskilda arfvoden och anslag:
Till Cheferna för Kassa- och Depositions-afdeiningarne,
Sedel-kontoret, Låne-afdelningen, Lånekausliet
samt Revisions- och Ekonoml-afdelnin
gen,
arfvoden ä 600 R:dr  3.600:
Till Chefen för Kassa-afdelningen samt Kamererare!) i
nämnde afdelning, missräknings-penningar i egenskap
af vårdare utaf dagvexliugs-kassan ä 300
R:dr  600.
Till Bankens brand-chef såsom ersättning för de ökade
hyreskostnader, han måste vidkännas genom nödvändigheten
att bo i bankens granskap . 300:
Tillfällig förhöjning derå 100: 400:
Till 6 Kassörer, missräknings-penningar a 450 R:dr 2,700:
Till fjärde des medailles
300:
Till extrakt-arbeten samt lönlösa extra ordinarie tjenstemän.
? uppmuntran  3,750:
Till Öfver-vaktmästaren i hans egenskap af Brand
1
1,725:
mästare,  375:
Summa R:mt R:dr 229,750:
Varande ofvanberörde tillfälliga förhöjning å så väl löner, som de Bankens Brandchef
och Kassa-skrifvare anslagna arfvoden beviljad att utgå lill och med slutet af är
1859.
8
Banko-Utskottets Memoriat Sto 54.
I del flir kompetens lill Ijenstenia vid Fullmäktiges och Cuder-styreisens Expeditioner,
genom § 40 mom. 1 i Banko-reglementet, meddelade stadgande, att sökande
skall hafva aflagt examen för inträdes vinnande i Konungens Kansli eller Rikets Rältegångs-verk,
har Riksdags-fullinäktigen Pehr Östman från Wester-Norrlands län, uti en
inom Hedervärda Bonde-ståndet väckt motion, föreslagit den ändring, att, då för en
Kanslist-befattnings bestridande inom någondera af ifrågavarande Expeditioner icke erfordrades
juridiska eller vidsträcktare kunskaper, än för undergående af kameralexamen,
ulan vid dessa platsers besättande mesta afseende syntes böra fästas å en vacker handstil,
aldenslund göromålen bestode i renskrifning, hvilket arbete mången gång kunde
verkställas sämre af juristen och den, som aflagt kansli-examen, än den, som blott tagit
examen för att vinna inträde i Rikets Kammar- och Räkenskaps-verk, det måtte
stadgas, alt sistnämnde examen berättigade till befordran till Kanslist-tjensterna vid
Fullmäktiges och Under-styrelsens Expeditioner.
Jemte det Utskottet, i anledning häraf, bordt upplysa, att Kansiist-tjensteu vid
Fullmäktiges Expedition, på grund af Rikets sednast församlade Ständers beslut, är vorden
indragen, får Utskottet, hvad beträffar Under-styrelsens Expedition, hvars tjenstemanna-personal
utgöres af en Sekreterare, en Notarie och en Kanslist, erinra, hurusom
det stadgande, hvarom här är fråga, vid sednaste riksdag vidlogs i ändamål att kunna
vid verket fästa personer med den större skicklighet, sota mäste förutsättas hos den,
sorn aflagt högre examen, än den för inträdes vinnande i Banken mest vanliga eller
kameral-examen; Och då Utskottet ansett sig desto mindre ega skäl att i detta sä
nyligen meddelade stadgande tillstyrka någon ändring för hvad angår Kanslist-befattningen
vid Under-styrelsens Expedition, som innehafvare!! deraf, enligt gällande instruktion,
är pligtig alt, vid förfall för Notarien, dennes tjenst öfvertaga och bestrida, föranlåtes
Utskottet hemställa,
3:o
att Riksdags-fullinäktigen Pehr Ostmans omförmäida motion ej
må lill någon åtgärd föranleda.
Enligt särskildt gifven föreskrift åligger det Chefen för Kassa-afdelningen att
ställa borgen eller annan säkerhet för 4,000 R:dr Bauko af den uppbörd, sorn i och
för nämnde befattning honom anförtros.
Oå likväl Banko-reglementet icke innefattar något stadgande om dylik borgens
eller säkerhets ställande, men det synes vara angeläget att skyldighet i detta afseende
varder
Banko-Utskottets Memorial \:o 54. 9
varder ålagd en hvar, sora (ill Kommissarie i Hanken befordras, emedan iannal fall.
och 0111 samtelige redan varande Kommissarier eller sökande lill sådan ledig befallning
undandraga sig ali den erforderliga borgen eller säkerheten aflemna, ett bestämdt hinder
derigenom kummer alt mola för Kassa-chefs-befaltningens återbesättande, har Ulskoilet.
i öfverensstämmelse med Fullmäktiges hos 1'tskoitet gjorda framställning, ansell sig böra
tillstyrka, atl i 40 § af Banko-reglementet måtte, tinder särskildt moment, få införas
denna föreskrift:
4:o.
Sökande tili i Banken ledig Kommissarie-befallning skall afgifva
skriftlig förbindelse att sialia Banken vederhäftig borgen eller
annan säkerhet för 6,000 R:dr Riksmynt af den uppbörds-ansvarighel,
honom åligger, i händelse han skulle blifva till Chef för
Kassa-afdelningen förordnad.
Jemlikt 3:dje punkten i Banko-reglementets 51 § kunna besvär öfver Fullmäktiges
beslut i befordringsmål anföras hos nästblifvande Banko-Utskott eller Revision
af Banko-verket; men enär dylika revisioner numera kunna inträffa äfven under riksdagarne
och det i sådant fall synes böra tillkomma Utskottet allena att pröfva och afgöra
besvär af omförmälda beskaffenhet, torde-nyssberörde 3:dje punkt i denna del
böra sålunda förändras:
0:0.
Den, som ej åtnöjes med Fullmäktiges beslut i befordringsmål, vare
berättigad att deröfver sig besvära hos nästblifvande Bankoutskott
eller, emellan riksdagarne, hos Revisionen af Bankoverket.
(Punkten i öfrigt oförändrad.)
I afseende å grunderna för pensions-beräkuing stadgar Reglementets 52 § att
“vid pensionering af Bankens embets- och tjenstemän, vaktbetjening och konstidkare
tjenar såsom grund den, för deras vid afgången innehafvande tjenst eller befallning, i
Bill. till R St. Prof. 185C & 1857. 6 Sami. 1 Afd. 25 Haft. 2
10
Banko-UtskoUets Memorial JV.-o 54.
Löne-staten uppförda lön; dock äro de personer, som på Indragnings-stalen ätnjuta
personela anslag, berättigade alt undfå pension efter det sammanlagda beloppet
af deras lön på dessa begge stater, äfvensom pensionerna för de å sistnämnde
slat upptagne öfvertalige tjenstemän bestämmas efter den lön, de å Indraguings-staten
uppbära.^
Som Rikets nu församlade Ständer, vid beviljande af förr omuämuda tillfälliga
förhöjning å Banko-statens löner, föreskrifva, att denna förhöjning vid ifrågakommande
pensionering icke må tjena till grund för pensionens bestämmaude; så och då, efter
hvad Fullmäktige uti 14 § af deras lill Utskottet afgifna Berättelse upplyst, de tjenstemän,
hvilka, på grund af den vid 1840—1841 årens riksdag fastställda aflönings-stat,
från Indragnings-staten uppburo personela anslag, som vid pensionering jemväl lades till
grund för pensions-beloppet, numera genom befordran eller på annat sätt algått, hemställer
Utskottet, att 52 § måtte erhålla följande förändrade uppställning;
6:0.
Vid pensionering af Bankeus embets- och tjenstemän, konstidkare
och vaktbeljening tjenar såsom grund den för deras vid afgången
innehafvande tjenst eller befattning å Löne- eller Indragningsstat
uppförda lön, dock utan beräkning af derå vid innevarande
Riksdag beviljad tillfällig förhöjning.
Benoni 56 § 2 mom. i det vid sednaste Riksdag utfärdade Banko-reglemeule
berättigades Fullmäktige, med afseende å verkställigheten af Bankens då beslutade förändrade
organisation, att intill innevarande Riksdag kunna, utan hinder af de allmänna föreskrifterne
om vissa lefnads- och Ijensteår, på pensions-stat med åtnjutande af hela lönen
såsom pension förflytta den eller dem af Verkets då varande tjenstemän, som befunnos
sakna förmåga att nya eller tillökade göromål inom Verket öfvertaga och bestrida.
Sedan den vid sist förflutna Riksdag beslutade reorganisation af Banken numera
försiggått, lärer
7:o.
2 mom. af 56 §, såsom icke egande någon vidare tillämplighet,
utur blifvande Banko-reglemente få uteslutas.
Banko-Utskottets Memorial N:o 54.
11
Enär extra ordinarie (jensteman, för besörjande af ordinarie ijensigöring i Banken,
bitlills egt alt uppbära ett arfvode lill lika belopp med /ö'«einkoinsten i lägsta tjen
stegraden,
utgörande, enligt 61 § i nu gällande Banko-reglemente, 500 R:dr Banko ef
ter
år räknadt, och det synes vara med billighet öfverensstämmande att, sedan Rikets
Ständer vid innevarande Riksdag beviljat en tredjedels förhöjning å lönerue, extra ordinarie
tjensteman, som förordnas att bestrida ordinarie tjenst, äfven må komma i åtnjutande
af berörde tillfälliga förhöjning, hvarigenom hans aflöning under tiden skulle
blifva 1,000 R:dr Runt om året, likasom att den, som förordnas att bestrida Vaktmästare-ljensl,
må undfå den lön med derå beviljad förhöjning, hvilken för Vaktmästare i
lägre grad är anslagen, så har Utskottet, som ansett 61 § i öfrigt endast påkalla nå
gra
mindre redaklions-förändringar, skolat hemställa, att denna § måtte få lyda sorn
följer:
8:o.
Morn. I. Olifver någon tjensteman af sjukdom hindrad att sin
syssla förrätta, och göromålens behöriga gång fordrar att föranstalta
om vikariat, ege Understyrelsen att till sysslaus bestridande
förordna den person, som Understyrelsen pröfvar dertill skicklig
och hvilken frivilligt sig åtager att, emot det arfvode, som för
tjenstgöriugeu bestås, den förrätta. Skulle ej någon linnas benägen
till ett så beskalfadt frivilligt åtagande, vare, utan beräkning
af (ransportsökande, den äldste oanvände och för sysslan
skicklige bland kompetente sökande till densamma, i händelse den
ledig vore, förbunden att, emot sin förut innehafvande aflöning,
vikariatet emottaga; egande Understyrelsen att ål extra ordinarie,
sorn användes till ordinarie tjenstgöring, för den lid han
sådan bestrider, anvisa ett arfvode, motsvarande den inkomst på
Löne-star, tjensteman i lägsta tjenstegraden åtnjuter.
Måste vikariat, i auseende (ill sjukdomsförfall, föranstaltas
för innehafvare af sådan tjenstebefattning, som tillsättes utan
förslag eller utom tur, ege Fullmäktige att, efter omständigheterna,
förordna om aflöningen för den, som vikariatet sig åtager.
Mom. 2. Sökes tjenstledighet för svag helsås förbättrande utan
egentligt sjukdomsförfall, eller för enskilda angelägenheter, ankomme
det på Fullmäktige att bestämma om tjenstgöringen skall
på Bankens eller sökandens bekostnad bestridas.
Mom. 3. I de fall, då någon tjensteman söker ledighet i och
för tjenstgöring hos Rikets Ständer, deras Utskott eiler Revisorer,
skola tjensterne förrättas af vikarier, likasom vid sjukdomsförfall,
dock att ersättningen för den extra ordinarie, sorn, till följd häraf,
12
Banko-Utskottets Memorial N:o 5-4.
kan komma ait bestrida tjenst i ordinarie grad, godlgöres icke af
Banken, utan af den, sorn tjenstledighet erhållit.
Mom. 4 (oföräudradl).
Mom. 5■ Om någon af Bankens vaklbeljeniug blifver af sjukdom
hindrad att sin tjenst bestrida, ege Chefen för Revisionsoch
Kkouomi-Afdelniugen förordna en extra ordinarie vaktbetjent
att tjenst en förrätta, emot åtnjutande för den tid, vikariatet fortfar,
af ett arfvode, motsvarande den inkomst på Löne-staf, som
för Bankens yngre Vaktmästare är bestämd.
I sammanhang med nyssbeförde 3 mom. af ti 1 § har Utskottet till pröfning
förehaft en af herr Ehrenhoff’ G. 11., hos llöglotlige Ridderskapet och Adeln väckt
motion, hvaruti, jemte erinran att Banko-reglementet icke innefattade någon bestämd
föreskrift i afseende pä ersättnings-skyldighet för sådana tjenstemän, som, i stöd af 79
§ Riksdags-Ordningen, är o berättigade tili säle och stämma såsom Riksdagsmän, anföres,
all, enligt Kongl. Alaj.ts Nådiga Bref lill Krigs-kollegium af den 2 Mars 1840,
ersättningen i nämnda fall blifvit bestämd till half lön i lägsta graden; och som billigheten
syntes fordra, att Rikets Ständers egna tjenstemän, i och för utöfningen af
Riksdagsmanna-kallet, icke borde vidkännas större förluster än kronans tjenstemän, och
ännu mera, att den tjensteman, som vore moraliskt förbunden att, utan ersättning från
det allmänna, begagna en rätt, som (irundlagarne honom pålagt, icke malle vidkännas
samma afdrag af sin lön, som den, hvilken på egen begäran mot arfvode blefve tjensteman
under Riksdagarne, hemställde motionären, ali Banko-reglementet i denna del
må sältas i öfverensstämmelse med omförmälda Nådiga Bref, tilläggande ali, då 7 9 §.
Riksdags-orduingen stadgade att ingen, som lill säte och stämma berättigad är. må af
hvad anledning som helst kunna förmenas att Riksdagen bevista, sä vilie det synas,
som skulle Grundlagens bud härutinnan genom något afdrag af lött icke fullt eflerlefvas.
Det af motionären åberopade Nådiga Bref, hvaraf Utskottet tagit kännedom, innehåller,
att de af Krigs-kollegii embets- och tjenstemän, som ega säte och stämma
på Riddarhuset och af sådan anledning vilja njuta tjenstledighet, skola, ehvad de äro
Ledamöter af Utskott eller icke, vara pligtige att, i och för bestridande af deras tjeuste-göromål,
af egande löne-inkomster afstå så mycket, som motsvarar half lön i sista
tjenstegraden, så framt icke, med Kollegii samtycke, annan öfverenskommelse kan
träffas; men då, i händelse en lika beskaffad föreskrift komme att tillämpas i afseende
å Banken, der, efter hvad redan i det föregående är vordet upplyst, extra ordinarie
tjensteman vid förrättande af ordinarie tjenst eger undfå ett arfvode, motsvarande
full lön i lägsta tjenstegraden, hinder kunde möta att få sådan tjenstgöring bestridd
emot endast halfva lönen, och Banken i slikt fall torde blifva nödsakad att för göro
målens
-
Banko-V (skottets Memorial N:o 54.
13
målens behöriga skötande af sina medel anvisa fyllnaden i det erforderliga arfvodesbeloppet
och sålunda komma att tillskyndas särskilda kostnader, så anser sig Utskottet
böra hemställa,
9:o.
att Herr Ehrenhoffs berörde motion ej må föranleda tili någon
åtgärd.
Under åberopande af den rätt, som, enligt 36 § i Regerings-Formen, är vorden
hvarje med fullmakt försedd tjensteman i Riket tillförsäkrad, att icke kunna från innehafvande
tjenst skiljas utan efter föregången ransakning och dom, har Herr Ehrenhoff'
vidare, uti afgifveu motion, förmält, alt, då Statens tjenstemän egde att dömas af lagliga
domstolar, vore sådant icke förhållandet med Bankens tjenstemän, enär desse dömdes
af sina egna förmän, och att som Banko-reglementet föreskrefve att den, som
tredje gången kändes skyldig till fel i tjensten, skulle från densamma entledigas, finge
en Bankens tjensteman icke åtnjuta de laga former, som vore andre Statens tjenare
förunnade; med anledning hvaraf motionären föreslagit, att uti alla de fall, som röra
Bankens (jenstemäns förhållande i tjensten, Banko-reglementet måtte sättas i öfverensstämmelse
med de lagar, hvilka gälla för Statens öfrige tjenstemän, samt att slutliga
domsrälfen öfver tjenstefel måtte öfverlemnas åt laglig domstol.
Uti 33 § af Banko-reglementet är redan stadgadt alt, derest Fullmäktige eller
Understyrelsen, efter föregången undersökning, anse betalnings- eller ersättnings-skyldighet
böra någon Bankens embets- eller tjensteman åläggas, men denne bestrider att
samma betalnings- eller ersätinings-skyldighet fullgöra, skall målet till vederbörlig domstol
öfverlemnas. Frågan åter om ansvar för försummelse eller fel i tjensten, eller
ock för “ett ovärdigt uppförande i allmänna lefvernet,® åtalas af Bankens Fiskals-embete
samt pröfvas, allt efter den felaktiges i Verket innehafvande grad eller tjenstebefattning,
antingen af Understyrelsen eller Fullmäktige, hvarvid, enligt 64 §, den skyldige
kan åläggas, första gången varningsgrad, andra gången suspension efter omständigheterna
på längre eller kortare tid, med förlust af större eller mindre del af lönen,
och tredje gången tjenstens förlust; varande dock i 73 § tillika föreskrifvet, att besvär
öfver Understyrelsens beslut i dylika mål få anföras hos Fullmäktige; att Understyreisens
beslut, hvarigenom någon ansetts skyldig att varningsgrad undergå eiler som är at
beskaffenhet att, i händelse af dess fullgörande, besvären onyttiga blefve, ej må sättas
i verket förr än det vunnit laga kraft eller är vordet af Fullmäktige giiladt; att Understyrelsens
beslut, hvarigenom någon förklarats tjensten förlustig, skall Fullmäkiiges
pröfning underställas, samt att besvär öfver Fullmäktiges beslut, i följd hvaraf någon
liih. till II. St. Prof. 1856 Sf 1857. 6 Sami. 1 Afd. 25 Haft. 3
14
Banko-Ut sköttel* Memorial IV: o 54
blifvit från tjensteu dömd, få fuHföljas hos näslblifvande Banko-Utskoft eller Revisorer
af Banko-verket. Och då skäl ej synes vara för handen att uti dessa, sedan längre
tid tillbaka gällande, föreskrifter, genom hvilkas tillämpning någon tjenstemans rätt icke
bör blifva förnärmad, göra ändring, kan Utskottet
10:o
ej tillstyrka Rikets Ständer att, i anledning af omförmälda motion,
någon åtgärd vidtaga;
hemställande Utskottet endast, på grund af hvad vid 5:te punkten här ofvan är vordet
anfördt angående pröfning af besvär, som kunna anföras då, under riksdag, Rikets
Ständers Revisorer äro församlade,
ll:o
att de i 73 § af Reglementet förekommande orden: “hvarefter
han vare berättigad att hos nästblifvande Banko-Utskolt eller Revisorer
öfver Banko-verket sin klagan fullfölja", måtte utbytas mot
följande: “hvarefter han vare berättigad ali hos näslblifvande
Banko-Uiskolt eller, emellan riksdagarne. hos Revisorer öfver
Banko-verket sin klagan fullfölja."
Stockholm den 2 November 1S57.
Reservation:
Vid 9:de punkten af Herr von Hofsten, C. A., som, lika med motionären, ansett
dem af Bankens embets- och tjenstemän, som, på grund af 79 § Riksdags-ordningen,
åtnjuta tjenstledighet, ej böra af egande löne-inkoinster afstå större belopp, än som
genom Kongl. Brefvet den 2 Mars 1840 blifvit för Kongl. Krigs-kollegii embets- och
tjenstemän bestämdt
STOCKHOLM, tryckt hos J. W. Londberg, 18ST,
lianko-Utskottets Memorial N:o 55.
i
IV: O 55.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Nov. 1857, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslag till vissa förändrade föreskrifter i 7:de Artikeln
af gällande Banko-Reglemente.
Sedan Banko-fullmäktige, till åtlydnad af föreskriften i 22 § 1 mom. af
Banko-Reglementet, meddelat Utskottet uppgift å de från Banken utgående, i
7:de Artikeln af Reglementet under §§ 187—190 omförmälda anslag, samt dervid
tillika sig yttrat, om och hvilka så beskalfade anslag Fullmäktige ansåge
böra under tiden till Rikets Ständers nästa sammanträde fortfara, har Utskottet
granskat ifrågavarande Artikel af Banko-Reglementet, och får härmed afgifva
förslag till de ändringar och tillägg deri, som Utskottet funnit erforderliga.
De i 187 § upptagna gratifikationer till personer utom Banko-verket, för
meddelandet af vissa upplysningar och biträden m. m., har Utskottet ansett fortfarande
böra utbetalas, endast med den ändring, att beloppet af de till klockaren
vid Storkyrko-församlingen i Stockholm utgående s. k. påskpenningar, 2 R:dr
10 sk. 8 r:st. B:ko, för summans jemnande, bestämmes till 4 R:dr R:mt; hvadan
denna § i nästutfärdande Banko-Reglemente torde erhålla följande lydelse:
l:o.
Till personer utom Banko-verket för meddelandet af erforderliga
upplysningar och biträden m. m., må tills vidare följande årliga gra
tifikationer
i vanlig ordning utbetalas, nemligen:
liih. lill 11. St. Prol. 4856 4857. 6 Sami. 4 Afd. S6 Haft. 1
2
Banlio-Utskotlets Memorial N:o SS.
a) Till Advokat-iiskalerne i Götha IIof-Rätt och IIof-Ratten öfver
Skåne och Blekinge, för biträden uti Bankens rättegångs- och
utsöknings-ärenden, den förre 150 R:dr och den sednare 50 R:dr,
eller tillsammans Runt R:dr_200:^
b) Till Aktuarierne i Svea IIof-Rätt och Stockholms Rad
stufvu-Rätt,
för uppgifter å derstädes anhängiga konkurs-
och års-proklamamål, hvardera 25 R:dr, eller
tillsammans
50:
e) Till Yaktbetjeningen i Svea IIof-Rätt, för kallelser i Bankens
rättegångs-ärenden 10;
d) Till tjenstemännen vid Stockholms General-Post-Kontor,
för afläggandet af Bankens bref och förandet af dess
posträkning ?0: ‘
e) Till presterskapet och klockaren vid Storkyrko-församlin
gen
i Stockholm s. k. påskpenningar, enligt följande
fördelning:
Pastorn 30: —
3 Komministrar, hvardera 10: ... 30: —
Klockaren  4: —
eller tillsammans 64: —
Rikets Ständers år 1855 församlade Revisorer hafva, i 70 g af deras Berättelse,
fästat uppmärksamhet vid följande af de välgörenhets-bidrag, som i 188
§ omnämnas, nemligen:
Till Frimurare-Barnhuset i Götheborg.... B:ko R:dr 300: — —-
Barnhuset i Gefle
100: — —
» D:o i Carlshamn
100: — —
under yttrande att, då utbetalningen af berörde anslag grundade sig på Ständernes
Herrar Deputerades Resolution den 8 September 1772, hvarigenom förordnades,
bland annat, watt de i provinserna efterhand tillgörande Barnhus-inrättningar,
isynnerhet de i Norrköping och Carlshamn, må tills vidare få en årlig
gåfva af 1,800 daler kopparmynt, när behörigen bevist blifvit, att sådana inrättningar
verkligen äro började och i gång satta» ; men någon Barnhus-inrättning
numera icke skulle finnas, hvarken i Gefle eller Carlshamn, utan de dertill från
Banko-Utskollels Memorial lY:o Sä.
3
Banken lemnade anslag användas såsom understöd till åtskilliga, dessa samhällen
tillhörande, fattiga barns uppehälle och vård, hvilket äfven tycktes vara förhållandet
med anslaget till Frimurare-Barnhuset i Götheborg, Revisorerne, enär det
för ifrågavarande välgörenhets-bidrags tillgodonjutande stadgade vilkor följaktligen
syntes icke vara uppfyldt, velat detta förhållande hos Rikets Ständer anmäla,
för den händelse Rikets Ständer skulle anse omförmälda bidrag böra för framtiden
upphöra.
Af de, med anledning häraf, från Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande
infordrade yttranden har Utskottet inhemtat: att Barnhus, såvidt dermed
förstås byggnader, hvaruti värnlösa barn underhållas och uppfostras, väl
längesedan i Götheborg, Gefle och Carlshamn upphört, men att uti dessa städer
Barnhus-inrättningar, ställda under särskilda styrelser, fortfarande finnas; att de
till samma inrättningar anslagna medel blifvit till det afsedda ändamålet, värnlösa
barns uppfostran, använda, och att orsaken dertill, att hushållningen för
barnhusbarnen i gemensamma Barnhus upphört, och att i stället barnen öfverlemnats
till fosterföräldrar emot fosterlön, varit, att det sednare uppfostringssättet
visat sig vara mera ändamålsenligt och vida mindre kostsamt, än det förra. Och
då anslagen till nämnde Barnhus-inrättningar, på grund af de vid hvarje Riksdag
utkomna Reglementen, årligen utgått, ehuru Gefle Barnhus-inrättning redan
från år 1787, samt Götheborgs från och med år 1831, oafbrutet haft barnen till fosterföräldrar
utackorderade, har Utskottet, med afseende tillika å det obestridliga
gagn dessa till beloppet föga betydliga välgörenhets-bidrag beredt de samhällen,
som sedan längre tid tillbaka desamma åtnjutit, ansett sig, i enlighet med den
af såväl Bankens Under-styrelse, som Fullmäktige yttrade åsigt, böra tillstyrka,
att ifrågavarande anslag jemväl för denna gång må utgå; i följd hvaraf Utskot
tet
hemställer att, med bibehållande äfven i öfrigt af hvad 188 § innefattar,
densamma måtte i blifvande Banko-Reglemente få lyda sålunda:
2:o.
Följande årliga välgörenhets-bidrag, nemligen:
a) Till Allmänna Barnhuset i Stockholm . . R:mt R:dr 4,500: —
b) Till Frimurare-Barnhuset i Stockholm . . 1,500: —
derå år 1815 beviljad tillökning . . . 750: — 2,250:
c) Till allmänna fattigvården i Stockholm  1,500: —
d) Till Frimurare-Barnhuset i Götheborg . . 250: —
derå år 1815 beviljad tillökning . . • 200: — ^q.
Transport R:mt R:dr 8,700: —
4 Banko-Uiskotlcls Memorial N:o SIS.
Transport R:mt R:dr 8,700: —
c) Till Gustavianska Barnhuset i Norrköping 150: —
f) Till Barnhuset i Gefle 150: —
g) Till Barnhuset i Carlshamn 150: —
//) Till Banko-Statens Enke- och Pupill-kassa .... 200: —
i) Till smärre julgåfvor åt fattige, såväl i hufvudstaden,
som i orterna
3,000: —
eller tillsammans R:mt R:dr 12,350: —
komma att intill nästa Riksdag, under stadgade vilkor, utbetalas.
Uti 189 § stadgas, att ett belopp af 2.500 R:dr B:ko skall, vid hvarje
års slut, från Bankens förvaltnings-kostnads-räkning öfverföras till Fullmäktiges
s. k. dispositions-räkning för att användas, dels till årliga understöd åt åtskilliga
enkor och barn efter tjenstemän och betjente, vid Banko-diskont-verket samt
Låne-kontoren, och dels till andra i samma § uppgifna ändamål.
Beträffande 1 mom. af denna §, hvari uppräknas de personer, som från
dispositions-räkningen åtnjuta anslag, hafva Fullmäktige anmält, att af bemälde
pensionärer endast en afgått, nemligen aflidne Bokhållaren vid Banko-diskontverket
H. A. Öllers dotter, Hendrika Fredrika, som årligen uppburit 6G R:dr
32 sk. B:ko, hvaremot Fullmäktige från och med 1855 års början samt tills
vidare tillagt förre e. o. kammardrängen och vedsågaren i Banken O. Lagerström,
i anseende till hans sjuklighet och fattigdom, ett belopp af 120 R:dr nämnde
mynt, årligen, vid hvilket belopp Fullmäktige hemställt, att Lagerström, som
fortfarande vore i stort behof af understöd, måtte hädanefter lå bibehållas —
en hemställan, som Utskottet, på grund af de utaf Fullmäktige meddelade upplysningar,
ansett sig böra understödja.
Enligt 2:dra punkten af l:sta momentet i förevarande § ega Fullmäktige
jemväl att, vid hvarje års slut, utbetala ett belopp af högst 600 R:dr B:ko till
understöd åt pensions-anstalten för enkor och barn efter tjenstemän och betjente
vid Banko-Diskonten, Låne-Kontoren och Tumba bruk.
Utskottet, som, rörande denna pensions-kassas ställning för det närvarande,
väl inhemtat, att inkomsterna för år 1856 öfverstego utgifterna med 1,629 R:dr
1 sk. 4 r:st., i följd af hvilken tillökning kassans behållning vid samma års
slut utgjorde 29,287 R:dr 39 sk. 7 rist., har emellertid, enär ifrågavarande
Banko-Ultkottels Memorial N:o lis.
a
pensions-anstalt ännu icke kan anses hafva vunnit full stadga och säkerhet, trott
sig cga skäl hos Rikets Ständer förorda bibehållandet tills vidare af den förmän,
som, jemlikt denna punkt, blifvit anstalten förunnad.
Likaledes ega Fullmäktige, pä grund af 2:dra punkten i l:sta morn., att
af de på anslaget till dispositions-räkningen uppkommande besparingar, utgifva
ersättning för utarbetande af det register öfver Bankens handlingar, som till och
med ar 1822 blifvit upprättadt; och då, på sätt Fullmäktige anfört, fortsättning
deraf ännu ej följt, hvadan någon utbetalning för berörde ändamål ej heller sedan
nästföregående Riksdag egt ruin, torde föreskriften i sednare afdelningen af
2:dra punkten få i blifvande Reglemente ånyo intagas.
Enär de i denna § omförmälda anslag icke obetydligt ökats genom de årliga
belopp. Rikets nu församlade Ständer, med bifall till Utskottets i dess Utlåtanden
N:ris 12 och 35 gjorda framställningar, funnit skäligt att, till utgående
från dispositions-räkningen, anvisa åt Kamereraren Drakes enka Sofia Löfvenius
och åt enkan Louise Wigström, född von Schwerin, nemligen 175 R:dr R:mt
till den förra och 300 R:dr samma mynt till den sednare, har Utskottet, för
beredande af tillgång till sådana tillfälliga understöd, som Banko-fullmäktige ega
att från denna räkning tilldela åt i behof stadda personer, skolat, i öfverensstämmelse
med hvad Fullmäktige hemställt, tillstyrka, att den för bestridande af utgifter
från den s. k. dispositions-räkningen afsedda summa, 2,500 R:dr B:ko, må
förhöjas till 4,000 R:dr R:mt.
Och torde, i följd häraf, 189 § af gällande Banko-Reglemente, hvars 2 mom.
komme att bibehållas oförändradt, i det utfärdande undfå följande lydelse:
3:o.
Mom. 1. Af Fullmäktiges s. k. dispositions-räkning, till hvilken
en summa af 4,000 R:dr vid hvarje års slut, på sätt hittills skett,
från Bankens förvaltnings-kostnads-räkning öfverföres, skola tills vidare
utgå:
l:o följande af Rikets Ständer fastställda årliga anslag, under de vid
hvartdera fästade vilkor, nemligen:
a) Till Bokhållaren vid Banko-diskont-verket G. A. Oudars enka,
Annette Rundqvist  300: —
b) Till Vaktmästaren vid Banko-diskont-verket Forss
boms
enka, Sara Gustafva Hagberg . . . . 112: 50.
Transport R:mt R:dr 412: 50.
Banko-UtslcoUets Memorial JY.-o SS.
Transport R:dr R:mt 412: 50.
c) Till Kanslisten vid Banko-diskont-verket, Assesso
ren
Th. Claessons enka, Vendela Margaretha
Malmberg  225: —
d) Till Kamereraren vid Låne-kontoret i Malmö S.
G. de Mares enka, II. C. Redevegh .... 500: —
e) Till Bokhållaren vid Låne-kontoret i Götheborg,
J. P. Anderssons enka, Charlotta Tronell . . 300: —
f) Till Registratorn vid Låne-kontoret i Malmö, II.
Gullanders enka, Jacobina Christina Nobelius . 300: —
g) Till Vaktmästaren vid Banko-diskont-verket, Erik
Sjöbergs enka, Catharina Christina Sundgren . 75: —•
h) Till Banko-ombudet vid Låne-kontoret i Malmö,
Carl Adolf Nordströms enka, Clara Sofia Nordström
475: —
i) Till Stereotyperings- och Tryckeri-föreståndaren C.
A. Brolings enka, S. M. Willberg  200: —
k) Till förre e. o. Kammardrängen och vedsågaren i
Banken, O. Lagerström 180: —
/) Till Kamereraren i Rikets Ständers Bank, A. A.
Drakes enka, S. Löfwenius 175: —
m) Till enkan Louise Wigström, född von Schwerin 300: —
tillsammans R:dr R:mt 3,142: 50.
till understöd åt pensions-anstalten för enkor och barn efter tjenstemän
och betjente vid Banko-Diskonten, Låne-Kontoren och
Tumba bruk ett belopp af högst 900 R:dr R:mt, som vid hvarje
års slut utbetalas, intilldess ifrågavarande pensions-anstalt vunnit
full stadga och säkerhet.
Och ega Fullmäktige derjemte att, af de på anslaget till
ofvanberörde dispositions-räkning uppkommande besparingar, utgifva
ersättning för utarbetande af fortsättning intill närvarande tid af
det register öfver Bankens handlingar, som lill och med år 1822
blifvit upprättadt.
Vanko-Vlskoltels Memorial N:o SS.
7
Moni. 2. Af de å försålda guld- och silfver-panter uppkomna
öfverskott, hvilka, sedan de hållits pant-egaren tillhanda under 10
år, efter hvilken tid pant-egaren förlorat all rätt till desamma,
skola till Fullmäktiges dispositions-räkning öfverföras, ega Fullmäktige
att fortfarande utgifva understöd åt sådana i torftiga omständigheter
stadda enkor och barn efter tjenstemän och betjente
vid Banken och Diskont-verken, som icke äro berättigade till
erhållande af pension från dessa inrättningars pensions-kassor.
Af de i 190 §:n bestämda arfvoden för öfverkorsning af förslifna sedlar
samt nya sedlars underskrifning, har, beträffande förstnämnde, i mom. litt. a)
omförmälda arfvode, som utgår med 42 sk. 8 r:s(. Banko för hvarje l,000:de sedlar,
Under-styrelsen, i dess till Utskottet afgifna berättelse, gjort framställning om
någon tillökning deri. Berörde framställning har dock ej blifvit af Fullmäktige
understödd, och Utskottet anser jemväl, för sin del, någon förhöjning i denna
ersättning icke böra ega rum, utan tillstyrker, att densamma, i Riksmynt beräknad,
må, för nämnde antal sedlar utgå med ett till 1 R:dr 35 öre jemnadt belopp.
Hvad dernäst angår de i mom. litt. b) och c) upptagna arfvoden för nainnunderskrifningen
å Bankens sedlar, utgörande
för hvarje l,000:de nya sedlar af de högre valörerne å 500, 100, 33^ och
16} R:dr:
Kommissarie-underskriften 1: 26. 8.
Kontrasignation — 34. 8.
och
för hvarje l,000:de nya sedlar af valörerne under 16} R:dr:
Kommissarie-underskriften 1: 16. —
Kontrasignation — 32. —
allt Banko, hafva Bankens einbets- och tjenstemän, i en till Utskottet ställd
skrift, hufvudsakligen anfört: att sedelskrifnings-arfvodet, som år 1756 bestämdes,
exempelvis för Kommissarierne, till ett belopp, motsvarande 3 R:dr 12 sk.
5 r:st Banko för hvarje l,000:de sedlar, och alltsedan år 1836 utgått för de
nya lägre valörerne med 1 R:dr 16 sk. nämnde mynt, blifvit under denna tidrymd
till siffran så nedsatt, att det nu icke uppginge till ens hälften af hvad
det från början utgjorde; att sistnämnda, för tjugo år sedan till siffran sålunda
förminskade arfvodes-belopp, för närvarande icke en gång motsvarade samma värde,
som det egde då det år 1836 fastställdes, helst under dessa år priset å lefnaclsförnödenheter,
under fortsatt stigande, ökats ända till 100 procent, måhända der
-
s
Banko-Utskottets Memorial N:o 35.
utöfver; saint att, såsom en gifven följd deraf, omförmälda, redan förut till siffran
lågt nedsatta, arfvode vid innevarande tidpunkt sjunkit mera än hälften under det
värde, som desamma egde, då det bestämdes att för tjenstemännen utgöra en
lämplig ersättning, hvilken, med afseende å den tid, som åtginge för verkställandet
af ifrågavarande arbete, numera icke ens af personer tillhörande arbetsklassen
skulle anses såsom nöjaktig vedergällning för lika långvarigt, tillfälligt
arbets-biträde, på grund hvaraf sökanderne anhållit, att Utskottet måtte hos
Rikets Ständer utverka en sådan förhöjning i berörde arfvode, att detsamma,
från och med innevarande års början, bestämdes för Kommissarie-underskriften
till enahanda belopp, som, enligt hvad sökanderne ådagalagt, de vid Götheborgs
Privat-bank anställde tjenstemän undfinge för underskrifningen af denna Privatbanks
sedlar eller 3 R:dr 16 sk. Banko för l,()00:det, hvilket äfven ungefärligen
motsvarade hvad Bankens Kommissarier för ifrågavarande arbete från början i
ersättning åtnjutit, samt att godtgörelsen för kontrasignationen, nu utgående med
endast hälften af det för Kommissarie-underskriften stadgade belopp, blefve i en
mera lämplig proportion dertill förhöjdt.
Med anledning häraf hafva Fullmäktige, vitsordande behofvet af tillökning
i den för sedlars underskrifning och kontrasignation bestämda ersättning, förnyat
deras vid 2:ne föregående Riksdagar gjorda, men då icke bifallna förslag,
att för hvarje l,000:de sedlar af de högre valörerne, Kommissarie-underskriften
måtte ersättas med 2 R:dr 32 sk. och kontrasignation med 1 R:dr 24 sk. och
för hvarje l,000:de af de lägre valörerne, Kommissarie-underskriften med 2 R:dr
och kontrasignationen med 1 R:dr, allt Banko.
Då underskrifningen af Bankens sedlar hittills icke af Bankens embets- och
tjenstemän verkställts annorlunda, än emot särskild godtgörelse för dermed förenadt
besvär och ansvar, har Utskottet, vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit,
funnit billigheten tala för någon förhöjning af den ersättning, som för
berörde arbete nu iir beviljad; men i betraktande deraf, att vid innevarande
Riksdag bemälde embets- och tjenstemän redan undfått förhöjning uti innehafvande
löner, ansett sig icke böra i vidsträcktare mån hos Rikets Ständer understödja
den gjorda ansökningen, än att ifrågavarande arfvode måtte bestämmas, för
hvarje l,000:de sedlar af de högre valörerne:
till 3 R:dr Runt för Ivoinmissarie-underskriften, och
•j 2 » » » kontrasignation;
samt för hvarje l,000:de sedlar af de lägre valörerne:
till 2: 50 Ruut för Kommissarie-underskriften, och
» 1: 50 » » kontrasignation,
att utgå från och med början af nästkommande år.
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad Utskottet sålunda
yttrat, skulle 190 §:n blifva af följande innehåll:
4:o.
lianko-Ulskollels Memorial N:o 33.
y
4:o.
Följande tillfälliga, föränderliga anslag, hvilkas årliga belopp icke
kan på förhand bestämmas, må än vidare utgå, nemligen:
a) För hvarje l,000:de annullerade och förslitna sedlar å valörerne
från och med 10 R:dr till och med 8 sk. Banko samt å 10, 5
och 1 R:dr R:mt, som blifvit af Kommissarierne granskade, öfverkorsade,
uppräknade och förseglade, 1 R:dr 35 öre.
b) För hvarje l,000:de sedlar af valörerne å 500, 100, 33;r, 16|R:dr
B:ko samt å 1,000, 500, 100 och 50 R:dr Runt:
Kommissarie-underskriften . . R:mt R:dr 3: —
Kontrasignation  » b 2: —
c) För hvarje l,000:de sedlar af valörerne under lGf R:dr B:ko samt
under 50 R:dr R:mt utöfver det antal, hvars expedierande kan
medhinnas af vederbörande i Sedel-kontoret:
Kommissarie-underskriften . . R:mt R:dr 2: 50.
Kontrasignation >> » 1: 50.
Stockholm den 2 November 1857.
llih. lill 11. St. Prol. 18$6 8f 1837. 6 Sami. 1 Afd. 2(1 Haft.
2
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
Banko-Utskottets Memorial N:o 56.
1'
\:o 56.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Nov. 1857, kl. 3 e. m.
Memorial, med anmälan om Riks-Slundens beslut i anledning af Utlåtandet
N:o 47.
I berörde Utlåtande hade Utskottet förklarat sig icke ega skäl tillstyrka
Rikets Ständer att vidtaga någon åtgärd, i anledning af väckta motioner om anskaffande
af ny byggnad för Rikets Ständers Bank.
Jemlikt Utskottet tillhandakomna Protokolls-utdrag, är detta Utlåtande afslaget
af Ridderskapet och Adeln, som beslutat uppdraga åt Banko-fullmäktige
att till Banko-Utskottet vid nästkommande Riksdag afgifva förslag till lämplig
lokal för ny bankbyggnad, åtföljdt af ritningar och kostnads-förslag till en sådan
byggnad; hvaremot Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden gillat omförmälda Utlåtande;
vid hvilket förhållande, och då i frågor af förevarande beskaffenhet 3
Riks-Stånds sammanstämmande mening utgör Rikets Ständers beslut,
Ridderskapet och Adelns ofvanberörde skiljaktiga mening
icke föranleder till- någon åtgärd;
hvilket Utskottet skolat för Rikets Ständer vördsamt anmäla.
Stockholm den 13 November 1857.
Bih. till R. St. Prot. 1856 $ 1857. 6 Sami. 1 Afd. 27Haft.
1
Hanko-Utskottels Memorial N:o $7.
\:o 59.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Nov. 1857, kl. 3 e. m.
s
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens beslut öfver Utlåtandet
JS:o 48, med afseende ä regleringen af Bankens låneoch
kreditiv-rörelse m. m.
För de beslut, respektive Riks-Stånden, enligt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag
af den 23, 26 och 28 September samt den 3, 10, 14 och 24
Oktober, fattat i anledning af Utlåtandet N:o 48, innehållande förslag till saminanjemkning
af Riks-Ståndens olika beslut öfver Utskottets Betänkande N:o 37,
angående reglering af Bankens låne- och kreditiv-rörelse, får Utskottet härmed
redogöra och i sådant afseende vördsamt anföra följande:
Utskottets till Borgare- och Bonde-Stånden gjorda inbjudning att sig förena
i Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet gillade mening, att
det till manufakturernas och fabrikernas understöd anvisade kreditiv, 2,700,000
R:dr R:mt, må, under hvartdera året 1858, 1859 och 1860, förminskas med
150,000 R:dr nämnde mynt, är afslagen af Borgare-Ståndet, men deremot af
Bonde-Ståndet antagen; vid hvilket förhållande, och då Utskottets förslag i
denna del således blifvit af 3:ne Riks-Stånd gilladt,
Borgare-Ståndets skiljaktiga beslut ej påkallar någon åtgärd.
Det af Utskottet tillstyrkta stadgande, hvarigenom högsta tillåtna skuldsättningsbeloppet
i Handels- och Näringsdiskont-fonden för låntagare eller accep
-
I
Banko-Ulskollels Memorial N:o S7.
3
tant bestämmes til 200,000 R:dr R:mt, är gilladt af samtliga Riks-Stånden, af
Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden likväl med den förändring,
att orden: låntagare eller acceptant skola utbytas mot orden: låntagare
och acceptant: i följd hvaraf nyssnämnda stadgande kommer att erhålla denna
lydelse:
»Högsta tillåtna skuldsättnings-beloppet, för hvilket någon
såSom låntagare och acceptant får blifva häftande, deruti
ej inbegripet hvad han kan vara skyldig i egenskap af
trassent, endossent, hypotheksutgifvare eller löftesman, eller i
och för kassa-kreditiv, eller mot utpant af vågförda effekter,
må icke öfverstiga 200,000 R:dr R:mt.»
Af samtliga Riks-Stånden är jemväl godkändt Utskottets ibland vilkoren
för medels emottagande på upp- och afskrifnings-räkning framställda förslag, att
»å insatta medel beräknas från och med första helgfria dag efter insättningen
högst tre procent ränta, med rättighet för Fullmäktige att, efter sig företeende
omständigheter, icke allenast vid samtliga eller något eller några af de särskilda
Diskont-verken räntan nedsätta, dock icke under en procent, utan äfven bestämma
å huru stort på en gång innestående belopp ränta må räkningshafvare
godtgöras; och skall allmänheten, genom kungörelse i tidningarne, om räntefotens
förändring underrättas». Men derjemte hafva Ridderskapet och Adeln samt
Preste- och Borgare-Stånden, i öfverensstämmelse med Herr Bagers vid Utlåtandet
N:o 48 fogade reservation ansett Banko-fullmäktige böra berättigas att
vid Diskont-verken emottaga medel på deposit-räkning mot ränta; i hvilket afseende
bemälda 3:ne Riks-Stånd, efter skedda inbjudningar, som deremot af
Bonde-Ståndet afslagits, sammanstämmande beslutat följande stadgande, hvilket
torde i Banko-reglementet få intagas näst efter föreskrifterne om upp- och afskrifnings-rörelsen,
nemligen:
»Likaledes bemyndigas Fullmäktige att låta vid Diskontverken
emottaga penningar af enskilde personer, att återbetalas
antingen å bestämd dag efter insättningen, eller efter
viss på förhand bestämd ömsesidig uppsägning, under följande
vilkor:
a) insättning får ske endast å hela 100-tal R:dr R:mt:
b) öfver insättning mécldelas bevis, hvilket skall återställas
då penningarne lyftas;
c) räntan bestämmes till högst fem procent;
Och ega Fullmäktige att till efterrättelse meddela de i och
för verkställigheten erforderliga föreskrifter.
4
Banko-Vtskotlets Memorial N:o S7.
Detta Rikets Ständers beslut, tillkommet efter det föreskrifterna angående
diskont-rörelsen blifvit vid innevarande Riksdag af Utskottet uppgjorda och af
Rikets Ständer gillade, påkallar till en början en förändrad lydelse af rubriken
å den del af nämnde rörelse, dit deposit-räkningen skall hänföras, eller den som,
enligt Rikets Ständers redan meddelade föreskrift, skulle benämnas: v Medels
emottagande på upp- och afskrifning s-räkning samt genom insättning af Sparbanker^
; och har Utskottet, vid betraktande deraf, att den Spar-bankerna redan
tillerkända rättighet att hos Diskont-verken mot ränta insätta penningar, att
återbetalas efter viss föregången uppsägning, är af enahanda beskaffenhet, som
den enskilda personer nu lemnade tillåtelse att öppna deposit-räkning, ansett
ifrågavarande rubrik böra blifva: »Medels emottagande
pä upp- och af skrifning s- samt deposit-räkning mot
ränta.»
Vidare föranlåtes Utskottet fästa uppmärksamhet derå, att, vid beslutet om
deposit-räknings öppnande, intet förordnande lemnats om sättet, huru medel, som
på sådan räkning inflyta, skola af vederbörande Diskont-direktioner användas.
Då nödigt är att föreskrift härom varder meddelad och dylika medel synas böra
fruktbargöras på enahanda sätt, som de medel, hvilka ingå på upp- och afskrifningsräkning
eller i Handels- och Närings-diskontens rörelse, så torde den i sistnämnda
afseende redan gifna föreskrift, intagen under punkten 23 i Utskottets
Betänkande N:o 37, böra erhålla följande i denna del förändrade uppställning:
I den rörelse, som med Handels- och Närings-diskontfonden
bedrifves, ega Diskont-direktionerna jemväl att, på
sätt och med de vilkor punkten 22 mom. 2 omförmäler, använda
de medel, som på upp- och afskrifnings- samt deposil-räkning
mot ränta vid hvartdera Diskont-verket inflyta;
börande härvid iakttagas, att af de influtna medlen i
kassa eller på räkning bibehålles det belopp, som för skeende
uttagningar må anses erforderligt, och att, om vid något tillfälle
uttagningarne skulle öfverstiga nyssberörde belopp, vederbörande
Diskont-direktion må för det bristande beloppet afgifva
anvisning på Bankens reserv-fond; hvilken brist, så
fort sig göra låter, fylles genom innehållning af de i diskonterings-,
låne- och kreditiv-rörelsen inflytande medel.
Då samtlige Riks-Stånden godkänt den af Utskottet framställda voteringsproposition
i fråga om den ränta, Filial-bank bör till Riks-banken erlägga för
Banko-Utskottets Memorial N:o S7.
5
de å Filial-banks kreditiv lyftade summor; så kommer omröstning härom i förstärkt
Banko-Utskott att anställas och underrättelse om utgången deraf att Rikets
Ständer särskildt meddelas.
Beträffande Utskottets i Utlåtandet N:o 48 framställda förslag
dels derom att utöfver de till försträckning åt Filial-banker redan utgifna
3,450,000 R:dr R:mt, Fullmäktige ega att dertill använda 5,550,000 R:dr samma
mynt, hvilka sednare från Bankens reserv-fond anordnas, och dels till föreskrifter,
angående denna reserv-fond, utom i hvad rörde densammas belopp,
hvarom Utskottet, enligt gjordt förbehåll, skulle framdeles sig yttra; så äro dessa
förslag af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden gillade; hvadan Ridderskapet och
Adelns förklarande, att Ståndet vidblefve hvad detsamma, genom bifall till punkterne
52 och 53 i Utskottets Betänkande N:o 37, i omförmälda delar redan
beslutat,
icke föranleder till någon åtgärd.
Under åberopande af det utaf Utskottet gjorda nyssnämnda förbehåll, får
Utskottet, sedan genom 3 Riks-Stånds sammanstämmande mening nu mera blifvit
afgjordt, att af det till manufakturernas och fabrikernas understöd anvisade
kreditiv ett belopp af 150,000 R:dr Riksmynt skall, under hvartdera året 1858,
1859 och 1860, till Banken indragas, samt då så väl härigenom, som genom
de af Rikets Ständer förut under Riksdagens lopp beslutade indragningar å Bankens
låne- och kreditiv-rörelse, jemte i öfrigt meddelade särskilda föreskrifter,
de summor, hvilka i 53 punkten af Betänkandet N:o 37 blifvit afsedda att till
Bankens reserv-fond ingå, varda att dertill disponera, nu hemställa att, i fråga
om beloppet af nämnda fond, måtte stadgas som följer:
Sedan, enligt Rikets Ständers beslut vid innevarande Riksdag,
följande summor dels redan blifvit i Banken reserverade, dels komma
att från Bankens låne- och kreditiv-rörelse indragas, nemligen:
a) af Bankens intill 1856 års slut upplupna behållna
vinst. .
R:mt 2,836,992: 80.
b) beloppet af Bankens vid 1856 års slut, såsom utelöpande
bokförda transport-sedlar på 5 R:dr och derutöfver
af åren 1777—1836 samt sedlar på 3 och
Transport 2,836,992: 80.
Banko-UtskoUcls Memorial N.-o S7-
Transport 2,836,992: 80.
2 R:dr med dubbla blad af åren 1777—1812 och
med enkla blad af åren 1813—1836, hvilket belopp
skall från beräkningen af Bankens sedelstock
uteslutas och såsom en Bankens vinst upptagas . 352,995: 77.
hvaremot en lika summa bör såsom Bankens skuld
inom linien föras, under iakttagande, att de sedlar
af berörda slag, hvilka från och med 1857 års ingång
blifvit eiler framdeles blifva till inlösen företedda,
skola af Bankens vinst infrias och att beloppet
af de sålunda inlösta sedlarne i hvarje års
bokslut afföres från den inom linien förda skulden.
c) den till skiftes- och odlings-lån afsedda fond . . 120,000: —
d) det till Fahlu Bergslag och Sparbankerne i Riket
anvisade kreditiv  300,000: —
e) genom innehållning å fonden till belåning af fast
egendom å landet
• 975,000: —
f) dito å fonden till belåning af fast egendom i städerna
150,000: —
sr) dito å kreditivet till manufakturernas och fabriker
nas
understöd  450,000: —■
h) dito å fonden till utlåning med omsättningsrätt, eller
Allmänna Diskont-fonden  900,000: —
i) af de 1,300,000 R:dr Banko eller 1,950,000 R:dr
Riksmynt, hvilka vid 1853—1854 årens Riksdag afsattes
till försträckning åt Filial-banker, som kunde
bildas i ändamål att ersätta upphörd Privat-bank,
men vid innevarande Riksmöte blifvit såsom tillfällig
förstärkning till fonden för diskontering och utlåning
i och för handel och näringar samt till kassa-kreditiv
åt enskilda personer öfverlemnade, böra från
Handels- och Närings-diskont-fonden, efter hand och
i den mån allmänna rörelsen det medgifver, återtagas
. . 1,875,000: —
tillsammans R:mt R:dr 7,959,988: 57.
Så komma de af dessa summor, som redan äro tillgängliga, och
de öfriga i den mån de till Banken ingå, att sammanföras till en gemensam
fond, benämnd Bankens Reserv-fond.
Banko-Ulskollets Memorial N:o 38. 7
Öfriga i Utlåtandet N:o 48 gjorda framställningar äro af samteliga Riksstånden
dels gillade, dels lagda till handlingarne.
Stockholm den 13 November 1857.
IiT:o 58.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Nov. 1857, ,k 1. 3 e. m.
Memorial, med förslag till föreskrifter, angående Bankens grundfond
samt användandet af den å Bankens rörelse influtna
vinst.
Sedan Utskottet i Betänkandet N:o 37, Utlåtandet N:o 48 och Memorialet
N:o 57 yttrat sig öfver de delar af G:te Artikeln i Banko-reglementet, hvilka
under Afdelningarne 1—6 omfatta Bankens lane- och kreditiv-rörelse, har Utskottet:
jemväl granskat de återstående 2:ne Afdelningarne af samma artikel i
Reglementet, innehållande' i §§ 183—186 föreskrifter, angående dels Bankens
grundfond eller kapital-öfverskott, dels användandet af redan influten och vidare
inflytande vinst å Bankens rörelse, samt får sitt utlåtande i. anledning deraf nu
afgifva.
Hvad härvid först angår § 183, rörande grundfondens belopp, så torde
denna § endast med summans utförande i Riksmynt, få bibehållas, så lydande:
Bankens kapital-öfverskott eller grundfond skall, utan
beräkning af Bankens fasta egendom och inventarier, myntoch
medalj-kabinettet deruti inbegripet, utgöra en summa af
Femton millioner Riksdaler Riksmynt, hvadan möjligen inträffande
kapital-förminskning under året af vinsten ersättes.
8
Banko-Utskottets Memorial N:o 58.
I sammanhang med granskningen af § 184, som handlar om beloppet och
beskaffenheten af de obligationer, hvilka af Banken må inlösas, har Utskottet
till pröfning förehaft Rikets Ständers år 1855 församlade Revisorers i 68 § af
deras berättelse gjorda framställning, att, méd afseende å metalliska kassans då
varande höga ståndpunkt af omkring 12,600,000 R:dr silfver och enär det, enligt
Revisorernes tanke, skulle leda till fördel både för landet och Banken om
denna småningom kunde, genom uppköp å utrikes ort af Svenska Hypotheksföreningars
i utländskt mynt ställda, der kurserande obligationer, i den mån
tillgångarne sådant medgåfve, indraga den utländska skulden, emedan Banken
såmedelst komme att bereda icke blott landet en besparing i utgift för ränta
och amortering å nämnde skuld, utan äfven sig sjelf en direkt årlig ränte-vinst,
som icke ifrågakomme vid indragning af metallisk valuta, hvilken åtgärd tvärtom
vore med kostnad för Banken förenad, Rikets Ständer måtte taga i öfvervägande,
huruvida icke, vid framdeles skeende disposition af Bankens behållna årliga vinst,
någon del deraf må till ifrågavarande angelägna ändamål få afses samt den föreskrift
tillika meddelas, att Banken för de medel, som kunna finnas att disponera
till inköp af räntebärande papper, må inlösa företrädesvis sådana Hypotheksförenings-obligationer,
som äro ställde i utländskt mynt.
Som efter den tid, då denna Revisorernes framställning afgafs, en högst
betydlig minskning af Bankens metalliska kassa egt rum, och det förhållande,
som synes egentligen hafva föranledt framställningen, eller nämnde kassas ovanligt
höga belopp, således i väsendtlig mån förändrats, har Utskottet, vid betraktande
tillika deraf, att Fullmäktige, på grund af nu gällande föreskrifter, äro
oförhindrade att, när Bankens ställning det medgifver, använda disponibla medel
till inköp af Svenska Hypotheks-föreningars i utländskt mynt ställda obligationer,
hvilket ock under förflutna tiden skett, ansett sig, jemte hemställan,
att Revisorernes berörda framställning ej må till någon
åtgärd föranleda,
böra tillstyrka, att § 184 måtte, med förvandling af den deri upptagna summa
från Banko till Riksmynt, få förblifva vid detta innehåll:
Banken skall, så vidt sig göra låter, alltid vara innehafvare
af lätt realisabla förbindelser till belopp af 6,367,500
R:dr R:mt, hvilka löpa med minst 4 procent ränta och äro
utgifna af Riksgälds-kontoret eller andra verk och inrättningar,
hvilkas obligationer Fullmäktige anse lemna full säkerhet;
börande Fullmäktige, när omständigheterna sådant medgifva,
medelst anskaffande af dylika räntebärande papper, ersätta
den minskning, som genom infriande eller försäljning
af obligationer uppkommer.
I stället
Banko-Utskottets Memorial N:o 58.
9
I stället för 185 §, hvilken innehåller föreskrift om det belopp af Bankovinsten,
som till och med 1856 års utgång skulle till Riksgälds-kontoret aflemnas,
lärer Rikets Ständers vid innevarande riksdag, enligt Utskottets Memorial
N:o 24, fattade beslut böra i Banko-reglementet intagas, af följande lydelse:
Af Bankens vid 1856 års utgång upplupna disponibla
vinst skall ett belopp af 500,000 R:dr Riksmynt vid slutet
af hvartdera året 1857, 1858 och 1859, från Banken, i
och för Statens allmänna behof, till Riksgälds-kontoret aflemnas.
'
Uti § 186 stadgas slutligen, att det belopp af Banko-vinsten, som till nästa
(innevarande) Riksdag inflyter, skall, om sådant anses för Bankens säkerhet
nödigt, i Banken reserveras, men i annat fall, och i mån som densamma ingår,
af Fullmäktige användas till uppköp af sådana räntebärande papper, § 184 upptager.
Rörande dispositionen af den från och med 1857 års början influtna och
vidare inflytande vinst å Bankens rörelse hafva Rikets Ständer redan förordnat
genom deras med bifall till Utskottets Utlåtande N:o 48 fattade beslut, att berörde
vinstmedel skola öfverföras till Bankens reserv-fond, hvilken åter är afsedd
att, då reserv-fondens ställning, med afseende å Bankens säkerhet, det medgifver
och allmänna rörelsen sådant påkallar, användas, ibland annat, till förstärkande
af Handels- och Närings-diskont-fonden och till inköp af räntebärande papper.
Något särskildt stadgande, motsvarande § 186, angående disposition af inflytande
Banko-vinst, erfordras således ej vidare i Reglementet, och Utskottet hemställer
fördenskull,
att § 186 måtte från Banko-reglementet få uteslutas.
Stockholm den 13 November 1857.
Bih. lill R. St. Prot. 1856 1857. 6 Sami 1 Afd. S7 Haft.
2
10
Banko-V t skott cls Memorial N:o Sg.
Hf:o 59.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Nov. 1857, kl. 3 e. m.
Memorial, med anmälan om Riks-Standens beslut, t anledning af Utlåtandet
N:o 49, angående Bankens vexlings-kassa och dep
ositions-rörelse.
De i ofvannämnda Utlåtande gjorda, af Riks-Ståndens beslut öfver Utlåtandet
N:o 38 föranledda framställningar äro, enligt Utskottet meddelade protokollsutdrag,
bifallna af samtliga Riks-Stånden, med undantag deraf, att dels Ridderskapet
och Adeln i afseende å den föreslagna föreskriften om hvad såsonl sedelstock
anses och beräknas, förklarat sig, med vidblifvande af det beslut, bemälde
Riks-Stånd förut, i enlighet med 13 punkten i Utlåtandet N:o 38, derom
fattat, nu äfven gilla Utskottets i samma Utlåtande framställda förslag, att från
sedelstocken må afräknas »den del af Bankens reserv-fond, som ej blifvit till
lane- eller kreditiv-förlag anvisad,» och dels Borgare-Ståndet likaledes beslutat
vidblifva den i G:te momentet af 9:de punkten i Utlåtandet N:o 38 af nämnda
Riks-Stånd redan vidtagna redaktion s-förändring, enligt hvilken det skulle åligga
Fullmäktige att utse ombud för besörjande af de med vexelköp och försäljning i
Götheborg förenade göromål och bestyr. Men då Utskottets förslag i de delar,
deri Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet fattat omförmälda olika beslut,
blifvit af 3 Riks-Stånd gillade, kunna
ifrågavarande skiljaktiga beslut icke föranleda till någon
åtgärd;
hvarom Utskottet ansett sig böra hos Rikets Ständer göra vördsam anmälan.
Stockholm den 13 November 1857.
Banko-TJ tskotlets Utlåtande N:o 60.
11
i\:o 60.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Nov. 1857, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om förändring i gällande
föreskrifter, angående beskaffenheten af de s.våg-attester,
som vid Götheborgs Låne-kontor antagas för belåning af
jern, m. m.
I det under N:o 37 till Rikets Ständer afgifna Betänkande, med förslag till
reglering af Bankens lane- och kreditiv-rörelse, har Utskottet, i anledning af en
utaf Herr S. Renström inom Vällofliga Borgare-Ståndet väckt och till Utsskottet
behandling remitterad motion, att Låne-kontoret i Götheborg måtte, vid belåning
af jern och metaller, stående på vågen i nämnde stad, antaga lika beskaffade
attester, som andra publika låne-inrättningar och kassor derstädes godkänna, eller
med underskrift af allenast två vågmästare, i stället för nu brukliga attester,
hvilka underskrifvas jemväl af 2:ne vid vågen anställde tulltjensteman, förklarat
att, enär detta förslag stöde i sammanhang med en af Herr J. J. Ekman afgifven
och till Sammansatta Banko- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
öfverlemnad, men af nämnde Utskott då ännu icke behandlad motion, att
anställande af tulltjensteman vid jernvågarne i rikets stapelstäder, för utöfvande
af särskilda kontroller, måtte upphöra, Banko-Utskottet komme, i fråga om beskaffenheten
al de våg-attester, som vid diskont-verken må antagas, att framdeles
afgifva vidare yttrande.
Sedan Sammansatta Banko- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
numera i Betänkandet N:o 3 öfver Herr Ekmans ofvanberörda förslag sig yttrat
och hemställt, att detsamma ej måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda,
12
Banko-Utskotlets Ullålande N:o 60.
hvilken hemställan ock blifvit af samtliga Riks-Stånden bifallen, har Banko-Utskottet
tagit Herr Renströms motion i öfvervägande; dervid Utskottet, i afseende
å beskaffenheten af de våg-attester, sorn hos Banken och Låne-kontoret i Götheborg
få belånas, inhemtat: att för pant af stångjern m. fl. vågförda effekter
dylika attester skola utfärdas och underskrifvas vid Stockholms våg af 3:ne personer,
nemligen 2:ne å Kronans och en å Stadens vägnar, samt vid. Götheborgs våg,
jemlikt Kongl. Kungörelsen den 13 Februari 1830, af fyra personer, nemligen
2:ne å Kronans och 2:ne å Stadens sida, med gemensamt ansvar, en för alla
och alla för en, för de effekter, som till belåning hos Banken eller Låne-kontoret
ingifvas; hvaremot, beträffande panter å vågar i rikets öfriga städer, är genom
Kongl. Förordningarne den 18 Februari 1735 och den 15 Februari 1779
särskildt föreskrifvet, att, sedan panterne blifvit med snöre omlindade och förseglade
med magistratens sigill, våg-attesterne skola af magistraten, medelst dess
underskrift, till riktigheten bestyrkas. I fråga åter om våg-attester å tackjern
stadgar Kongl. Kungörelsen den 13 Mars 1830, att attest öfver sådant jern, liggande
å Stockholms våg, skall vara underskrifven af Inspektoren vid vågen, tilllika
med 2:ne af de Magistrats-personer, hvilka äro ledamöter uti Stadens Drätsel-kommission,
hvarigenom dessa 3:ne personer, en för, alla och alla för en,
ikläda sig ansvarigheten, att den i attesten uppgifna tackjerns-post oförryckt
qvarhålles för Bankens räkning; men att attest öfver tackjern, liggande å vågen
i Götheborg eller å någon af de öfriga vågarna i riket, undertecknas på enahanda
sätt, som för stångjerns och andra våg-effekters belåning är föreskrifvet
och iakttaget.
Hvad nu angår förevarande af Herr Renström väckta motion, får Utskottet,
med hänvisning till ofvannämnda Betänkande N:o 3, deraf inhemtas, att såväl Götheborgs
Låne-kontors Direktion, som Banko-fullmäktige, uti afgifna utlåtanden,
afstyrkt bifall å samma motion, anföra, att, sedan, på sätt redan blifvit omförmäldt,
Rikets Ständer vid innevarande riksdag afslagit gjord framställning om
upphörande af tulltjenstemäns anställande vid jernvågarne i rikets stapelstäder,
samt det måste anses medföra ökad säkerhet för Banken att de vågattester, sorn
hos Banken och Låne-kontoret i Götheborg belånas, jemväl af dessa tjenstemän
underskrifvas, Utskottet, som icke funnit skäl att tillstyrka någon förändring uti
hvad ofvan åberopade författningar i afseende våg-attesters undertecknande stadga,
anser sig böra vördsamt hemställa,
att Herr Renströms motion ej må föranleda till någon
åtgärd.
Stockholm den 13 November 1857.
Banko-UiskoUels Memorial JV.-o 61.
13
HT:© 61.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Nov. 1857, kl. 3 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Standens beslut (ifver Utlåtandet N:o
51, med förslag lill åtskilliga förändrade föreskrifter i
4:de artikeln af Banko-reglementet.
Enligt till Utskottet ankomna protokolls-utdrag har om förmälda Utlåtande
N:o 51 blifvit bifallet af samtliga Riks-Stånden, utan hvad angår 6:te punkten,
innefattande föreskrift, huru ofta Diskont-direktionerna skola sammanträda, huru
många ledamöter för besluts fattande dervid höra vara närvarande m. m., hvilken
punkt af Preste-Ståndet, på grund af gjorda anmärkningar, återremitterats,
samt 13:de punkten, hvaruti Borgare-Ståndet beslutat den förändring, att förvaltnings-kostnaderna
för Låne-kontoret i Wisby få, i ett för allt, icke öfverstiga 5.000
R:dr R:mt, i stället för af Utskottet föreslagna 4.500 R:dr samma mynt.
Då likväl 3 Riks-Ständ gillat 6:te och 13:de punkterna, kan hvarken Preste-Ståndets
återremiss af den förra eller Borgare-Ståndets skiljaktiga beslut i
afseende å den sednare punkten,
föranleda till någon åtgärd;
hvilket härmed för Rikets Ständer vördsamt amnäles.
Stockholm den 13 November 1857;
Mh. till R. St. Prot. 1836 & 1837. 6 Sami. 1 Aid. 27 Haft.
3
14
Banko-Ulskotlfls Memorial N:o 62.
lH:o 4i‘£.
Ånk. lill Exp.-Utsk. den 14 Nov. 1857, kl. 3 e. m.
Memorial, med anmälan om verkställd omröstning i förstärkt Bankoutskott.
Sedan respektive Riks-Stånden, enligt Protokolls-utdrag af den 23, 26 och
28 nästlidne September, gillat det af Banko-Utskottet i Utlåtandet N:o 48 afgifna
förslag till voterings-proposition i fråga om den ränta, Filial-bank bör till
Riks-banken erlägga för de summor, sorn å Filial-banks kreditiv i Riks-banken
lyftas; så har förstärkta Banko-Utskottet denna dag anställt omröstning öfver
nämnda voterings-proposition, så lydande:
»Den som enligt Utskottets, af Preste- och Bonde-Standen gillade förslag,
anser Filial-bank böra till Riks-banken erlägga 3 procent ränta för de summor,
som å kreditivet lyftas, röstar
Ja;
den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, besluta Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Ridderskapet och
Adelns samt Borgare-Ståndets mening, att för de summor, som å kreditivet lyftas,
Filial-bank skall till Riks-banken erlägga 5 procent ränta.»
Och som omröstningen utfallit med 60 Ja och 59 Nej samt Ja således vunnit,
hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen;
hvilket iörstärkta Utskottet skolat för Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 14 November 1857.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
Banko-Utskottets Berättelse JVs 63.
1
JW 63.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Nov. 18S7, kl. 2 e. m.
Berättelse, angående förrättad revision af Banko-diskont-verkets
räkenskaper och förvaltning för år 1856.
Sedan Utskottet, genom dertill inom sig utsedde ledamöter, granskat Bankodiskont-verkets
räkenskaper och förvaltning för nästlidet år, får Utskottet härmedelst,
till fortsättning af den uti Rikets Ständers år 1833 församlade Revisorers berättelse
intagna redovisning för hufvudresultaten, hvad angår nämnda verk af 1834 års och
hvad beträffar Låne-kontoren af 1833 och 1834 årens diskont-rörelse, dels öfverlemna
en tabellarisk sammanfattning af Diskont-verkens räkenskaper för år 1833
(Bil. N:ris l och 2); och dels meddela följande öfversigt af Banko-diskont-verkets
rörelse för år 1836.
A. Diskontering och utlåning för handel och näringar.
Till diskontering af inrikes vexlar samt utlåning mot hypothek af enskildes
löpaude förskrifningar voro vid 1855 års slut anvisade R:dr 2,525,000: — —
Under sistlidet år liar detta förlags belopp blifvit ökadt
genom öfver■flyttning af medel från andra fonder, nemligen:
från fonden till belåning af fast egendom 150,000: — —
» fonden till utlåning mot hypothek af
aktier och publika papper vid Låne
kontoret
i Götheborg ..... 100,000: — —
» fonden för belåning af jern, koppar
och andra vågförda effekter . . . 150,000: — —
T:pt 400,000: — — 2,525,000: — -T
Bth. lill R. St. Brot. 1856 & 1837. 6 Sami. 1 Afd. 28 Häfl. 1
2
Banlco-Ultkoltels Berättelse *M 65.
T:pt 400,000: — — 2,525,000: — —
från fonden till utlåning med omsättnings
rätt
150,000: — —
» fonden till utlåning mot hypothek af
aktier oell publika papper vid Banko
diskont-verket
40,000: — —
» upp- och afskrifnings-räkningen . . 78,600: — —
samt
genom återflyttning från Låne-kontoret i
Wisby af
10,000: — —
och
genom anvisning å de 1,300,000 R:dr B:ko,
som, enligt Rikets Ständers vid början
af innevarande Riksdag fattade beslut,
blifvit lemnade såsom tillfällig förstärkning
af ifrågavande fond vid så väl
Banko-diskont-verket som Låne-kontoren 940,000: — — 1,618,600: — —
S:gr 4,143,600: — —
hvaremot, under samma tid, berörda förlagsbelopp blifvit minskadt
genom följande återflyttningar, nemligen:
till fonden för utlåning mot hypothek af aktier och publika
papper vid Låne-kontoret i Götheborg 100,000: — —
» fonden till diskontering och utlåning
för handel och näringar samt till kassakreditiv
åt enskilde personer vid Låne
kontoret
i Malmö  20,000: — —
» samma fond vid Låne-kontoret i Wisby 10,000: — —
» fonden för belåning af jern, koppar
och andra vågförda effekter . . . 150,000: — —
» fonden för utlåning med omsättnings
rätt
750,000: — —
» upp- och afskrifnings-räkningen . . 74,900: — —
» fonden för utlåning mot hypothek af
aktier och publika papper vid Banko
diskont-verket
90,000: — —
» kassa-kreditiv åt enskilde personer . 85,000: — — ^279,900:
och utgjorde alltså denna fond vid 1856 års slut B:ko R:dr 2,863,700: — —
Banko-Utskottets Berättelse M 65.
5
Af hvilken summa balancerades, på sätt här nedan närmare
finnes utredl:
Diskonterade vexlar  1,468,387: 44. 11.
Utestående lån, emot reverser med hy
pothek
1,333,373: 43. 7.
samt inneslående odisponerade . . . 39,938: 3. 6. 2 863 700-
Inkomsterne under förlidet år hafva utgjort:
af Vexel-diskonteringen:
Förskotls-räntor  32,029: 34. 3.
Öfver-ränla  686: 52,176: 31 5
af Lånerörelsen:
Förskotts-räntor
63,136:
20.
—
Ofver-räntor
1,148:
28.
9.
Inbetalningar å inom linien förda lån
588:
7.
11.
R:dr
64,873:
8.
8.
hvarifrån afgår beloppet af 2:ne vid 1856
års revision inom linien förda lån .
2,778:
14.
7.
så att inkomsten af låne-rörelsen för året utgjort . . 62,094: 42. 1.
och till Banken levererade vinsten för begge rörelse-grenarne
uppgått till B:ko R:dr 114,811: 25. 6.
Enligt bokslutet för år 1855 utgjorde beloppet af diskonterade, dels då ännu
icke till inkassering förfallna vexlar . . 1,395,405: 4. 8.
och dels en, på utsökning beroende, år
1852 till betalning förfallen vexel . 2,790: 19. 2. 1398195- 23 10
Under nästlidet år hafva blifvit diskonterade 1,506 st.
vexlar å ett sammanlagdt belopp af  3,678,563: 42. 7.
S:gr 5,076,759: 18. ~5.
Härå har under året influtit, hvaribland äfven beloppet af
ofvannämnde, på utsökning beroende vexel  3,608,371: 21. 6.
och balancerades vid årets slut B:ko R:dr 1,468,387: 44. 11.
af hvilket belopp icke någon vexel var tili inkassering förfallen; och bör ej lemnäs
Banko-Utskollels Berättelse JYs 63.
oanmäldt, att protest mot acceptant, eller annan person, hos hvilken vexel eljest
varit betalbar, icke under revisions-året behöft verkställas.
Summan af utestående lån från fonden till diskontering och utlåning för
handel och näringar vid 1835 års slut uppgick, enligt bokslutet för samma år,
till  1,004,791: 10. 1.
Under nästlidet år hafva 751 st. län blifvit utgifne med
tillsammans
2,872,610: — —
S:gr 3,877,401: 1Ö~ T.
l)å härifrån afräknas, dels de under samma tid verkställda
inbetalningar  2,519,248: 45. 11.
och dels återstående beloppet af 2 st.
vid 1856 års revision inom linien
förda lån  2,778: 14. 7. 2,522,027: 12. 6.
visar sig, alt beloppet af utestående säkra ansedda lån vid
1856 års slut utgjorde B:ko B:dr 1,355,373: 45. 7.
Af hosföljande tabell (Bil. J\s 3) inhemlas i hvad mån de från fonden till
diskontering och utlåning för handel och näringar utgifna lån tillgodokommit särskilda
näringar och yrken, äfvensom huru lånen varit fördelade emellan Stockholms
stad och de till Låne—distriktet hörande län.
Vid 1856 års slut uppgick beloppet af utestående, pä lagsökning beroende,
säkra ansedda lån till
B:dr 42,583: 45. 7.
hvaraf i
Stockholms stad 18 st. lån å . . . . 20,059: 47. 4.
Landsorterne 11 » » .... 22,523: 46. 3.
29 lån å B:dr 42,583: 45. 7\
Af Diskont-verkets kapital-fordringar för de såsom osäkra, inom, linien förda
lån från denna fond, utestodo vid 1856 års slut;
i Stockholms stad  17,298: 42. 10.
i Landsorten
2,028: 13. 4.
R:dr 19,327: 8. 2.
Banko-Ulskollels Berättelse M 63, ä
Vid granskning af de lill handläggning af Ombudsmannen från fonden till
diskontering och utlåning för handel och näringar remitterade lån, har Utskottet
funnit:
l:o att 6 stycken, under loppet af åren 1843—1850 förfallna lån, hvarå
annu återstå obetalde 5,285 R:dr 32 sk. 11 r:st, uro af den högst osäkra beskaffenhet,
alt desamma icke kunna anses innefatta någon egentlig tillgång, och följaktligen
ej eiler böra i verkets för utlåning bestämda kapital-fond inberäknas;
2:o att någon ytterligare godlgörelse icke rimligen är att förvänta för 4 st.
under åren 1838, 1839 och 1842 förfallna lån å tillsamman 5,400 R:dr, deraf
återstå obetalde 2,482 R:dr 56 sk. 11 r:sl., ehuru en eller (lere personer, som
för desamma äro ansvarige, ännu lefva och att dessa låns fortsatta bevakande skulle
förorsaka kostnader, utan alt efter all sannolikhet tillskynda verket någon fördel;
samt
3:o att å ett lån, hvars kapital-belopp blifvit indrifvet, öfver-ränta finnes balancerad
med 103 R:dr 30 sk. 8 r:st., lill godtgörande hvaraf all vidare tillgång
saknas.
Med anledning häraf, och sedan Utskottet, uppå framställning af vederbörande,
medgifvit, att de i lista punkten upptagna 6 st. lån må från kapital-räkningen
afföras och å balans-extraktet för inom linien förda lån upptagas, anser Utskottet
sig böra, enligt Banko-diskonl-direktionens derom gjorda hemställan, tillstyrka,
alt afskrifning må af Rikets Ständer beviljas ej mindre för återstående
beloppen af de uti 2:dra punkten upptagna 4 stycken lån, med
tillsammans 2,482 R:dr 36 sk. 11 rist., än äfven för den uti 3:dje
punkten omnämnda öfver-ränta, 103 R:dr 30 sk. 8 rist., allt banko.
B. Kassa-kreditiv-rörelsen.
Enligt 170 § af Banko-reglementet hafva till kassa-krediliv åt enskilde personer
blifvit använde:
Ordinarie fond  1,000,000: — —
20 procent derutöfver  200,000: — — j 200 000-
samt under åren 1855 och 1856 öfverflyttade medel, nemligen:
Irån fonden till diskontering och utlåning för handel och näringar
165,000: — —
samt
» upp- och afskrifnings-räkningen . . 43,600: — — <>Qg qqq.
S:gr 1,406,600:
af hvilken summa likväl blifvit under nästlidet år återflyttade
:
6
Banko-Utskottets Berättelse Jtä 63.
till fonden för diskontering och utlåning för handel och näringar
43,000: — —
samt
» upp- och afskrifnings-räkningen . . . 43,600: — — gg ggg.
hvadan det till kassa-kreditiv begagnade förlag, ofvannämnde 20
procent utöfver ordinarie anslaget inberäknade, vid 1856 års
slut utgjorde R:dr 1,320,000: — —
Under revisions-året hafva kassa-kreditiv blifvit beviljade, att begagnas högst
12 månader, från och med nedannämnde tider, nemligen:
Januari
månad
lill
159
personer
för
R:dr 570,000
Februari
»
»
25
»
» 101,000
Mars
»
»
24
»
» 95,000
April
»
»
50
»
» 197,000
Maj
»
23
»
»
» 109,500
Juni
»
8
»
»
» 44,000
Juli
»
28
»
»
» 96,700
Augusti
»
5
»
»
» 15,000
September
»
»
6
»
»
» 19,000
Oktober
»
»
24
»
»
» 114,000
December
»
»
5
»
»
» 24,000
Tillsammans
357
personer
för
R:dr 1,385,200
Inkomsterne å kassa-kreditiv-rörelsen under året hafva utgjort:
Inträdes-afgifter
6,926: — —
Kantor  29,480: 43. 9.
Öfver-ränta  21. 11.
eller tillsammans B:ko R:dr 36,407: 17. 8.
Vid 1855 års slut utgjorde summan af utestående kassa
kreditiv
400,555: 39. —
Under nästlidet år hafva å krediti ven blifvit uttagne . . 10,241,140: — —
S:gr 10,641,140: — —
Insättningarne under samma tid uppgingo lill .... 10,035,360: — —
i följd hvaraf summan af utestående kassa-kreditiv, vid 1856
års utgång var  606,335: 39. —
Banko-Utskottets Berättelse M 63.
7
deruti »räknadt, dels ett vid sistnämnde tid till betalning förfallet kreditiv å 1,000
R:dr, som under Januari månad innevarande år blifvit liqvideradt, och dels resterande
beloppet, 7,533 R:dr 39 sk. af ett år 1850 förfallet, till C. W. Hammarsköld
utgifvet kreditiv å 10,000 R:dr.
C. Utlåning mot hypotkek af aktier och publika papper.
Den härtill anvisade fond, som vid 1855 års slut utgjorde 150,000: — —
har under näsllidet år blifvit förstärkt genom öfverflyttningar:
från Malmö låne-kontors fond till utlåning mot hypothek af
aktier och publika papper .... 45,000: — —
och
» fonden till diskontering och utlåning för
handel och näringar samt till kassa-kredi
tiv
åt enskilda personer  90,000: — —
135,000:
S:gr 285,000:
hvaremot, under nämnde år, från denna fond blifvit anordnade:
till Malmö låne-kontors fond till utlåning mot hypothek af aktier
och publika papper  50,000: — —
» fonden till diskontering och utlåning för
handel och näringar samt till kassa
kreditiv
åt enskilde personer . . . 40,000: — —
90,000:
så att fonden för ifrågavarande rörelse till innevarande år ut
balancerades
med R:dr 195,000: — —
Verkets inkomst af nämnde utlåning under år 1856 har utgjort:
Förskotts-räntor  5,958: 22. —•
Ofver-räntor  131: 19. 4.
Afbetalning å inom linien fördt lån  46: 19. 4.
och således tillhopa .... R:ko R:dr 6,136: 12. 8.
Vid 1855 års slut uppgick summan af utestående, såsom säkra ansedda lån
af denna fond till  80,630: — —
Då härtill lägges år 1856 för 78 st. beviljade lån utgifne . 289,190: — —
S:gr 369,820
8
Banko-Utskottets Berättelse Jfå 63.
Trpt 369,820: — —
men från sistnämnda summa afräknas beloppet afundersamma
tid verkställde inbetalningar  179,780: — —
visar sig att verkets vid 1856 års slut utestående fordran för
lån från ifrågavarande fond utgjorde R:dr 190,040: — —
De för ofvannäumde 78 st. lån hypothiserade säkerbets-handlingor hafva utgjorts
af:
A."ta* Låne-summa.
3,370
st.
Götha-kanal aktier
34
83,320
16
»
Södertelje dito
2
800
15
»
Götha- kanal Bolags obligationer 1
750
24
»
Arméens Ackords-amorteringsfond d:o 8
7,500
117
»
Skånska Hypotheks-föreningens d:o
12
96,800
18
»
Östgötha dito d:o
5
1 5,230
92
»
Smålands och Hallands dito d:o
8
62,620
11
»
'Vermlands Hypotbeks-förenings d:o
2
1,550
4
»
Götheborgs dito d:o
1
9,000
2
»
Mälare-provinsernas dito d:o
1
1,420
1
»
Bruksegares Hypolheks-kassas d:o
1
600
13
»
Riksgälds-konlorets obligationer
3
9,600
Summa
78
289,190
Balansen af inom linien såsom osäkra afförda kapital-fordringar, uppgående
vid 1853 års slut tili 3,717: 3. 11.
har, genom under året indrifne
46: 19. 4.
blifvit förminskad till R;dr 3,670: 32. 7.
I afseende på sistnämnde inom linien såsom osäkra afförde kapital-fordringar,
har Utskottet funnit, att för 2 stycken år 1843 lill betalning förfallna lån, hvilka
primitivt utgått med 9,800 R:dr, någon vidare godtgörelse icke kan erhållas, sedan
såväl låntagare som löftesmän i utblottade omständigheter aflidit, hvarföre Utskottet,
i öfverensstämmelse med Banko-diskonl-direktionens hemställan, skolat tillstyrka,
alt kapital-återstoden å ifrågavarande 2:ne lån, utgörande tillsammans
3,132 R:dr 17 sk. 1 r:st Banko, mätte få i räkenskaperna
afskrifvas.
D. Utlåning
Banko-Utskottets Berättelse M 6.1.
9
D. Utlåning med omsättningsrätt.
Vid 1855 års slut utgjorde fonden för denna utlåning 3,700,000: —
Under året 1856 äro derifrån öfverflyttade:
till Malmö låne-kontors fond till diskontering och utlåning för
handel och näringar samt till kassa—kreditiv åt enskilde
personer  70,000: — —
» samma fond vid Götheborgs låne-konlor 50,000: — •—
» berörde fond vid Banko-diskontverket 150,000: — —
» fonden för utlåning med omsättningsrätt
vid Götheborgs låne-konlor . . . 25,000: — —
samt
lefvererado till Rikets Ständers Bank, på grund
af stadgandet i Banko-reglementets 170 §
4 mom  . 375,000: — — 670 000'
men under samma tid har fonden blifvit ökad genom följande
återföringar, nemligen:
enligt Banko-fullmäktiges Resolutioner
af den 22 Maj, med . . . 50,000: — —
» » 20 November » 500,000: — —
» » 12 December » . 100,000: — —
» » 18 December » 100,000: — — 750 000:
I följd hvaraf förlaget till denna låne-rörelse vid 1856
års slut uppgick till R:dr 3,780,000: — —
R:dr 3,030,000: —
In/comsterne under året
Förskottsräntor
Öfverräntor
144,193: 18. —
30,311: 29. 6.
Inbetalningar å inom linien förda lån:
Kapital
Öfverräntor
4,426: 3. 9.
146: 41. 10.
4,572: 45. 7.
R:dr 179,077: 45. 1.
Transport 179,077: 45. 1.
Bih. lill R. St. Prot. 185G & 1857. 6 Sami. 1 Afd. 28 Hafi.
2
10 Banko-Ulskotlels Berättelse JY§ 63.
Transport 179,077: 45. 1.
hafva, sedan derifrån afgått
Aflöning 25,100: — —
Omkostnader  6,655: 33 4.
Lagsöknings- och Bevaknings-utgifter . . 2,745: 42. 6.
Sgr B:dr 34,501: 27. 10.
jemte beloppet af 12 stycken vid 1856 års
revision inom linien förda lån . . . 3,971: 23. 6. g8 473- 3. 4.
blifvit lill Banken qvartaliter levererade med . Banko R:dr 140,604: 41. 9.
Vid 1855 års slut uppgick summan af utestående såsom säkra ansedda
lån till  3,446,032: 27. 7.
Under året 1856 hafva utgifvits 2,334 stycken nya lån
å tillhopa  2,545,070: — —
utvisande Bilagan N:o 4 ej mindre huru sistnämnde belopp
varit fördeladt emellan hufvudstaden och de Banko-diskontens
lane-distrikt tillhörande län, än äfven till hvilka näringar
och yrken de personer hört, som åtnjutit låne-biträde
Sgr 5,991,102: 27. 7.
När härifrån afräknas de under revisions-året verkställda kapital-inbetalningar
2,247,483: 35. 9.
äfvensom beloppet af förenämnde 12 st.
såsom osäkra inom linien förda lån . . 3,971: 23. ® 2 251 455' 11. 3.
befinnes låne-balansen vid 1856 års slut hafva utgjort R:dr 3,739,647: 16. 4.
Häraf voro på lagsökning, konkurser och andra rättegångar beroende 126 st.
lån å tillsammans R:dr 66,257: 16. 4.
Af sistnämnda belopp ulestodo:
i Stockholms stad 17 st. lån å tillsammans  13,050: 1. 8.
i Stockholms län 2 » dito dito  2,232: 28. —
i Upsala dito 19 » dito dito  8,184: 23. 8.
i Vestmanlands dito 10 » dito dito  6,885: 35. 2.
i Vermlands dito 7 » dito dito  5,662: 8. 9.
i Örebro dito 5 » dito dito  1,030: — —
i Östergöthlands dito 13 » dito dito  5,683: 33. 4.
i Kronobergs dito 12 » dito dito  3,636: 15. 2.
Transport 85 st. lån 46,365: 1. 9.
Banl<o-Ulskollels Berättelse JYi 63.
II
Transport 85 st. lån
46,365: 1.
9,
i Jönköpings Län 3 » dito å tillsammans
...
1,160: —
i Calmar dito 13 » dito dito
6.407: 3 ä.
i St. Kopparbergsdito 19 » dito dito
10,257: 19.
7.
i Gefleborgs dito 2 » dito dito
1,293: 9
i Blekinge dito 1 » dito dito
60: —
i Malmöhus dito 1 » dito dito .
• .
...
234: —
i Skaraborgs dito 2 » dito dito
480: —
—
Summa 126 lån
Banko R:d
r 66,257: 16.
4.
Balansen af inom linien, såsom osäkra afförda,
kapital-fordringar, uppgående
vid 1855 års slut lill
.
. . •
116,767: 21.
8.
har under revisions-året ökats med ofvanomförn
alda 12 st. lån å
3,971: 23.
6.
Sgr
120,738: 45.
2.
men deremot förminskats genom influtne af-
och
slutbelal-
ningar
4,426:
3. 9.
samt genom afskrifning utur räkenskaperne af
återstoden utaf 2:ne lån
971:
23. 2.
5,597: 26.
11.
så att densamma vid 1856 års slut utgjorde
• ■
. R:dr
115,341: 18.
3.
Under granskningen af Diskont-verkets lagsöknings-ärenden, tillhörande fonden
till utlåning med omsättningsrätt, har Utskottet funnit:
i:o alt 20 st. af de till ombudsmännen, för indrifning och bevakning öfverlemnade,
under loppet af åren 1847—1855 förfallna lån, hvarå annu återstå obetalde
9,292 R:dr 23 sk. 6 rst. Banko, äro af den högst osäkra beskaffenhet, att
desamma icke kunna anses innefatta någon egentlig tillgång, och följaktligen ej böra
i verkets kapital-summa inberäknas:
2:o att af de till lagsökning utlemnade, under åren 1820—1845 till betalning
förfallna, lån, 15 st., hvilkas sammanlagda kapital-belopp uppgått lill 15,990
R:dr, deraf ännu återstå obetalde 10,983 R:dr 4 sk. 5 r:st, äro af den beskaffenhet,
att så väl låntagare sorn löftesmän i mer eller mindre torftiga omständigheter
med döden afgålt, och att alla lagliga åtgärder för indrifvande af de qvarstående,
inom linien förda, beloppen blifvit vidtagna, så att för dessa lån hvarken någon vidare
handläggning kan ifrågakomma, eller någon ytterligare afbetalning, utöfver
hvad som redan tillgodokommit verket, är att förvänta;
12
Banko-Utskottets Berättelse J\s 65.
3:o alt någon utsigt ej helier förefinnes att erhålla vidare godtgörelse för 51
stycken andra, från och med 1824 till och med 1849 till betalning förfallna lån,
å hvilkas sammanräknade kapital-belopp, 16,940 R:dr, ännu återstå oguldna 13,741
Ridr 34 sk. 5 r:st, ehuru för hvartdera länet en eller annan af gäldenärerne ännu
lefver, men, sedan längre tid tillbaka, i utblottadt tillstånd; varande i afseende å dessa
lån af Banko-diskont-direktionen anfördt, att deras fortsatta bevakande skulle för
orsaka
kostnader, utan att, efter all sannolikhet, tillskynda verket någon fördel;
4:o alt å 8 st. lån, som utgått emot sedermera falska befunna dokumenter,
af hvilka 6 st., efter hvarje måls utredning, vid anfordran, till kapital-beloppen liqviderats
af de ansvarige inlemnarne, som, enligt högsta domaremaktens i dylika frågor
förut gifna beslut, icke kunna tillförbindas att erlägga högre ränta, än 3 proc.
från den dag, då de, efter inträdandet af deras betalningsskyldighet, för sina förbindelser
blifvit sökte, och 2 st., som varit försedde med diktade namn, blifvit,
jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga utslag, till kapital-beloppen jemte den ränta, som derå
är inbetald, godtgjorde af vederhäftighets-betygens utgifvare, —upplupne öfverräntor
finnas balanserade till ett sammanräknadt belopp af 2,233 R:dr 53 sk. 10 r:st,
hvarför någon ersättning icke kan erhållas; samt
3:o att å 4 st. lån, hvilkas kapital-belopp blifvit indrifna hos gäldenärerne,
öfverräntor befinnas balanserade med tillsammans 1,039 R:dr 22 sk, 10 r:st, till
godtgörande hvaraf all vidare tillgång saknas.
Med anledning häraf, och sedan Utskottet, uppå framställning af vederbörande,
medgifvit, att de i Irsta punkten omförmälde 20 stycken lån må från kapital-räkningen
afföras och å baluns-extraktet för inom linien förda Ian upptagas, anser Utskottet
sig böra, enligt Banko-diskont-direktionens derom gjorda hemställan, tillstyrka,
att afskrifning må af Rikets Ständer beviljas ej mindre för återstående
beloppen af de uti 2:dra och 3:dje punkterne upptagna 46
st. lån med tillsammans 24,724 Rrdr 38 sk. 8 rrst, än äfven för
de uti 4:de och 3:te punkterne omnämnde öfverräntor, utgörande
tillhopa 3,273 Rrdr 8 sk. 8 rist, allt banko.
På grund af Rikets Ständers vid 1830—1831 årens riksdag fattade beslut,
hvarigenom Banko-diskont-direktionen bemyndigats alt, efter pröfning af omständigheterne
i hvarje särskildt fall, för åtskillige från denna fond utgifna lån, som
blifvit före 1848 års utgång såsom osäkra inom linien förda, antaga ackord, om
och när tillfälle dertill kunde beredas, har direktionen antagit ackords-anbud för 5
st. lån, i följd hvaraf å dessa lån under år 1836 influtit 2,398 R:dr 26 sk. 2
rist Banko och skall under innevarande år ytterligare inbetalas 636 Ridr 33 sk. 3
rist samma mynt.
Banko-Ulshottels Berättelse M 63.
13
E. Upp- och Af skrifnings-r'åkningen.
Enligt bokslutet för år 1835 uppgick balansen af innestående medel på upp
ocb
afskrifnings-räkning vid samma års slut till  90,000: — —
Denna summa bar genom insättningar under år 1856 5
24 särskilde räkningar ökats med
. . . 217,500:
Sgr 307,500:
Deremot har under samma tid blifvit ultagne
. . . 263,800:
så att balansen blifvit förminskad till ett, räkningshafvares for
-
dringar vid 1856 års slut motsvarande belopp af . . R:dr 43,700: — —
och voro dessa medel använde lill diskontering och utlåning för handel och näringar.
Af ofvannämnde 90,000 R:dr bade direktionen år 1855 inköpt dels Smålands
och Hallands hypotheks-förenings med 4'A procent ränta löpande och efter uppsägning
betalbara obligationer å tillsammans 5,000 R:dr och dels Vermlands hypotheks-förenings
med 4 procent ränta löpande och efter utlottning betalbara obligationer
ä 91 procent af nominal-värdet, 40,000 R:dr; och hafva dessa obligationer,
uti räkenskaperne upptagne till ett bokföringsvärde af 41,400 R:dr, blifvit,
i mån af behof för infriande af å upp- och afskrifnings-räkningar utställde invisningar,
afyttrade för 41,880 R:dr Ranko.
lnkomsterne å upp- och afskrifnings-rörelsen hafva utgjorts af:
Ränta å ofvanberörda obligationer från 1856 års början till de dagar, då de
blifvit afyttrade  1,025: 34. —
Influten kapital-vinst 9 procent utöfver bokföringsvärdet,
4,853 R:dr 16 sk., för 2 st. Vermlands hypotheks-förenings
efter utlottning inlösta obligationer å tillsammans 5,333 R:dr
16 sk., med
480: — —
och utgifterne, bestående i beloppet af de å räkningshafvares
conti för år 1856 upplupne räntor  1,278: 43. 3.
I följd hvaraf den å ifrågavarande rörelse uppkomna vinst,
oberäknadt influten ränta å till utlåning använda medel, uppgått
till Banko R:dr 226: 38. 9.
j£ Banko-Utskottets Berättelse M 65.
Utskottet, som funnit Diskont-verkets räkenskaper vara med redighet och
ordentlighet förde, får, i afseende å styrelsen och förvaltningen af nämnda Verk, hos
Rikets Ständer tillkännagifva, att Banko-diskont-direktionen ställt sig till efterrättelse
gällande föreskrifter, samt att nödig säkerhet och god ordning iakttagits
vid vården af Verkets låne-handlingar; hvarföre Utskottet låtit meddela Direktionen
decharge för förvaltningen under den tidrymd, som utgjort föremål for Utskottets
granskning.
Stockholm den 13 November 1857.
Banko-Ulskoltels Berättelse JW 63. 15
Bil. »:o 1.
2
Öfversigt af Bankens Diskont-ror else år 1855.
A. Diskontering och utlåning för Handel och Näringar.
l:o. Vid Banko-Diskont-vcrkct i Stockholm.
Inkomster :
Af Yexel-diskontering:
Förskotts-räntor
46,889
9
3
Af utlåning mot hypothek:
Förskotts-räntor  44,515: 36. —
Ofver-räntor  2,768: 30. —
Inbetalningar å inom linien förda lån:
Kapital  1,159: 38. 6.
48,444
8
6
Behållen vinst B:ko R:dr
95,353
17
9
Skuld vid årets slut:
Rikets Ständers Banks förlag
2,510,000
,
Från Upp- och Afskrifnings-räkningen öfverflyttade medel
15,000
Innestående vinst
29,240
17
6
R:dr
2,554,240
17
6
Tillgång vid årets slut:
Behållning på räkning i Bankens De-
posilions-afdelning  151,253: 31. 7.
Diskonterade vexlar  1,398,195: 23. 10.
Utestående lån mot hypothek . . . 1,004,791: 10. 1.
2,554,240
17
6
Balans inom kolumn:
Osäkra låne-fordringar
17,137
På lagsökning beroende, men bland säkra fordringar upptagna:
Utestående lån mot hypothek .... 61,461: 10. 1.
» diskonterad vexel .... 2,790: 19. 2.
64,251
29
16
Banko-Utslcoltels Berättelse M 63.
2:o. Vid Låne-koutorct i Götheborg.
Inkomster:
Af vexel-diskontering:
Förskotts-räntor
[19,342
29
2
Af utlåning mot bypothek:
Förskotts-räntor 25,458:
Öfver-räntor  194:
Godtgjord lagsöknings-kostnad ... 13:
36.
43.
32.
7.
23,667
15
7
Summa
45,009
44
9
Utgifter :
Omkostnader  119:
D:o för Upp- och Afskrifnings-
räkningen  104:
Ränta å insatta medel:
på Upp- och Afskrifnings-räkning . 9:
af Götheborgs Sparbank .... 178:
7.
24.
1.
16.
8.
411
8
Behållen vinst .  B:ko
R:dr
44,598
44
1
Skuld vid årets slut:
Rikets Ständers Banks förlag
Utelöpande Assignationer på Banken
Balancerad vinst
1,200,000
161,075
16,596
8
11
För insatta medel på Upp- och Afskrifnings-räkning
Kapital  3,400:
Upplupen ränta
9:
1.
8.
3,409
1
8
R:dr
1,381,080
10
7
Tillgång vid årets slut:
Kassa-behållning  61,497: 17.
Hos Depositions-afdelningen innestående . 161,073: —
Utestående diskonterade vexlar .... 381,986: 17.
d:o lån mot hypothek .... 376,321: 24.
3.
4.
1,381,080
10
7
Balans
Banko-Ulskollets Berättelse JM 65.
17
Balans inom kolumn:
Osäkra låne-fordringar
481
56
På lagsökning beroende, men bland säkra lån upptagne for-  dringar
15,121
24
4
3:o. Vid Lånc-koiitoret i Maland.
Inkomster:
Af
Förskotts-räntor
510
46
8
Af utlåning mot hjpothek:
Förskotts-räntor 17,735: 18. —
Öfver-räntor  52: 36. —
17,768
6
Summa
18,279
4
8
Utgifter:
Omkostnader
34
52
Behållen vinst B:ko R:dr
18,244
20
8
Skuld vid årets slut:
Rikets Sländers Banks förlag
406,200
För insatta medel i Upp- och Alskrifnings-räkning ....
45,800
—
—
R:dr
452,000
—
—
Tillgång vid årets slut:
Kassa-behållning 56,312: 11. 4.
Utestående diskonterade vexlar .... 19,987: 56. 8.
D:o lån mot hjpothek .... 375,700: — —
452,000
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 6 Sami. 1 Afd. 28 Häfl.
3
18
Banko-Ulsholtels Berättelse J\° 63.
4:o. Vid Låne-kontorct i Wisby.
Inkomster:
Af Vexel-diskontering:
Förskotts-räntor ....... 825: 24.
1.
Ofver-ränta  i. —
—
826
24
1
Af utlåning mot hypothek:
Förskotts-räntor  942: 24.
Ofver-räntor  9: 26.
—
952
2
—
Behållen vinst  B:ko
R:dr
1,778
26
1
Skuld vid årets slut:
Rikets Ständers Banks förlag
R:dr
50,000
—
—
Tillgång vid årets slut:
Kassa-behållning
8,071: 42.
Utestående diskonterade vexlar .... 24,628: 5.
8.
4.
D;o lån mot bypothek .... 17,300: —
—
50,000
.
.
Banko-Ulskotlels Berättelse JM 63.
B. Kassa-kreditiv-rörelsen.
19
l:o. V id Banko-Diskont-verk et.
Beviljade Kassa-krcditiv.
Från den 1 Januari 1853 på 12 månader
184
stycken å
653,000
—
» 1 Februari »
20
» »
98,000
—
» 1 Mars »
13
» )>
54,000
—
—
» 1 April »
53
» »
169,200
—
—
» 1 Maj »
7
» »
19,400
—
—
» 1 Juni »
2
» »
8,000
—
—
» 1 Juli »
28
» »
85,600
—
—
» 1 Augusti »
2
» »
10,000
—
» 1 September »
2
» »
5,000
—
—
» 1 Oktober »
19
» »
121,000
—
—
» 1 November »
2
» )>
9,000
—
—
» 1 December »
5
» »
29,000
—
—
Summa
337
st. R:dr
1,261,200
Inkomster.
Inträdes—afgifter
6,306
—
Influtna räntor
24.892
24
9
Bebållenvinst
31,198
24
9
Skuld vid årets slut.
Rikets Sänders Banks förlag ....
1,000,000
Från fonden till diskontering och utlåning
för handel och näringar öfverflyttade
» Upp- och Afskrifnings-räkningen d:o
•
10,000
25,000
1,035,000
Balanserad vinst
18.202
4
8
R:<Jr
1,053,202
4
8
Tillgång vid årets slut.
Hos Depositions-afdelningen innestående .
Utestående Kassa-kreditiv
652,646: 13. 8
400,555:;t39. —
7 '*st
1.053,202
4
8
På lagsökning beroende kassa-kreditiv
•
. . . .
7,335 j
59
20
Banko UtsUUds Berättelse Jl? 03.
2so. Vid Lånc-Kontorct i Götheborg.
Beviljade Kassa-kreditiv.
Frän den 1 Januari på ett år .... 91 stycken å
237,000
» 1 Februari » 11» »
37,000
—
—
» 1 Mars » 6 » »
14.500
—
—
» 1 April » 21 » »
54,000
—
—
» 1 Juli » 30 » »
112,500
—
—
» i Oktober » 41 » »
149,000
—
—
Summa 200 stycken, R:dr
604,000
Inkomster.
Inträdes—a fgi fter
3,020
Influtna räntor
15,260
47
Summa
18,280
47
—
Utgifter.
Omkostnader
492
39
4
Behållen vinst B:ko R:dr
17,788
7
8
Skuld vid årets slut.
Rikets Ständers Banks förlag .... 300,000: — —
Utelöpande assignalioner på Banken . . 33,000: ■— —
Balancerad vinst  7,132: 3. 10.
542,152
5
10
Tillgång vid årets slut.
Kassa-behållning  206,687: 3. 10.
Till Banken remitterade medel . . . 65,375: — —
Hos Deposilions-afdelningen innestående 33,000: — —
Utestående Kassa-kreditiv 234,890: — —
542,152
5
10
Bdnko-Utskollels Berättelse JY° 63.
21
3:o. Viii Låiic-Koiitorct i Malmö.
Beviljade Kassa-kreditiv.
Frän den 1 Januari
» i April
» 1 Juli
» 1 Oktober
114,500
123.000
114.000
132.000
—
—
S:a R:dr
485,500
—
—
Inkomster.
1 n t rädes—a fgifter ....
Influtna räntor
2,775
12,620
50
9
Summa
15,395
50
9
Utgifter.
Omkostnader
250
4
—
Behållen vinst  . Rko R-dr
15,145
26
9
Skuld vid årets slut.
Rikets Ständers Banks förlag R'dr
400,000
—
—
Tillgång vid årets slut.
Kassa-behållning  90,200
Hos Depositions-afdelningcn innestående .... 62,800
Utestående Kassa-krcditiv  247,000
400,000
1
j
22
Banko-Utskottets Berättelse JM 63.
4:o. Vid Låne-Kontoret i Wisby.
Beviljade liassa-kreditiv.
Från den 4 Januari 24 stycken ....
» 1 Mars 10 » ....
» 1 Maj 7 » ....
» 1 Juni 2 » ....
» 1 Juli 4 » ....
» 1 Oktober 5 » ....
» 1 December 2 » ....
70,000
19.500
13.500
8,600
8,000
6,400
4,000
—
— i
Summa 52 stycken.
R:dr
150,000
Inkomster.
610
1,838
45
5
Behållen vinst
B:ko R:dr
2,448
45
5
Skuld vid årets slut.
Rikets Ständers Banks förlag
R:dr
100,000
—
——
Tillgång vid årets slut.
Kassa-behållning
Hos Depositions-afdelningen irinestående .
Utestående Kassa-kreditiv
. 62,340
3,600
. 34,060
100,000
Banko-Utskottets Berättelse M 65.
C. Hildning mot hypothek af Aktier och Publika Papper.
23
Iso. Vid Banko-Diskonten i Stockhol»!.
Inkomster:
Förskotts-räntor
4,983
46
Ofver-räntor
149
2
1
Inbetalningar å inom linien förda lån
62
17
2
Behållen vinst B:ko R:dr
5,195
17
3
Skuld vid årets slut:
Rikets Ständers Banks förlag .... 130,000: — —
Balancerad vinst  1,214: 13. 10.
151,214
13
10
Tillgäng vid årets slut:
Behållning på räkning i Depositions-Afdel-
ningen  70,384: 15. 10.
Utestående lån  80,630: — —
151,214
15
10
Balans inom kolumn:
Osäkra låne-fordringar B:ko R:dr
3,717
3
11
2:«. Vid Liiiic-kontoret i Götheborg.
Inkomster:
Förskotts-räntor
7,230
12
Ofver-ränlor
115
5
s\
Summa
7,345
17
3\
Utgifter:
Omkostnader  59: 38. —
Afdrag för inom linien fördt lån . . . 1,048: 40. 5.
1,088
30
5
Behållen vinst
B:ko R:dr |
6,2561
34 j
10
24
Banho-Ulslcollels Berättelse J)i 63.
Skuld vid årets slut:
Till Låne-afdelningen för begagnadt kreditiv
Utelöpande assignalioner på Banken
Balancerad vinst
230,000:
15,000:
1,711:
15. 4.
266,711
15
4
Tillgång vid årets slut:
Kassa-behållning
Hos Hepositions-afdelningen innestående .
Utestående lån
17,441:
65,150:
184,120:
15. 4.
266,711
15
4
Balans inom kolumn:
Osäkra låne-fordringar
. R:dr
4,888
31
7
3so. Vid Låste-kontoret i Malmö.
Inkomster:
Förskotts-räntor, utgörande behållen vinst
B:ko B:dr
125
Skuld vid årets slut:
Till Låne-afdelningen för begagnadt kreditiv .
23,800
—
—
Tillgång vid årets slut:
Kassa-bekållning
Hos Depositions-afdelningen innestående
Utestående lån
66
18,733
5,000
32. —
16. —
23,800
Danko-Ulskotlels Berättelse Jtä 6,3.
D. Utlåning med, omsättnings-rält.
Iso. ^ iil Baisko-Diskont-verket.
Inkomster:
Eörskotts-räntor
Ofver- räntor .
Inbelalningar ä inom
Kapital
Ofver-räntor .
linien förda lån:
3,818: 13.
728: 14.
6.
7.
Summa B:ko R:dr
Utgifter:
Ordinarie aflöning
Diverse arfvoden och tillfälliga aflöningar .
Lagsöknings- och bevaknings-ulgifter .
Ersättning till Ombudsmännen för fortsatta
bevakningen och indrifningen af Verkets
till och med 1848 års slut inom linien
förda län
Omkostnader för skrifmaterialier, böcker och
konsumlions-arliklar
Porto, bref-lösen och annons-kostnad .
Diverse
Afdrag för inom linien förda lån
D:o för utassignerad förskotts-ränta å
ett vid utgifvandet falskt befunnet lånedokument
25,166:
32.
4,144;
39.
1,843:
41.
691:
38.
1,977:
16.
1,687:
50.
296:
27.
3,177:
10.
32:
24.
10.
3.
4.
149,112
36,193
4,346
39,018 20
26
19
30
189,834 28
Behållen vinst H:ko R:dr I 150,8361 7j 8
Skuld vid årets slut:
Rikets Ständers Banks förlag . . . 3,700,000: — —
Balancerad vinst  33,764: 12. 4
Bih. lill B. St. Brot. 1856 & 1857. 6 Sami. 1 Afd. 28 Haft.
3,753,764
12
26
Banko-Ulslcoltels Berättelse M 63.
Tillgång vid årets slut:
Behållning på
afdelningen
Utestående lån
räkning i Depositions-
287,731: 32. 9.
.... 3,446,032: 27. 7.
3,733,764
12
4
Balans inom kolumn:
Osäkra lane-fordringar B:ko R:dr
Pä lagsökning beroende, men bland säkra
lån upptagna fordringar R:dr
2sö. Vid Låiic-kontorct i Götheborg.
Inkomster:
Förskotts-räntor
Öfver-räntor
Influtne osäkra kapital-fordringar • ■ •
Summa
Utgifter :
Ordinarie aflöning
Diverse arfvoden och tillfälliga allöningar
Ljuspenningar
Omkostnader för skrifmaterialier, böcker
konsumtions-artiklar, m. m. .
Postporto
Lagsöknings-koslnad
Revisions-kostnad
Rese- och traktaments-kostnad .
Diverse
Omkostnader och reparationer af kontoret
hus utöfver influten inkomst .
Ökade inventarier
Afdrag af inom linien förda lån
14,298:
42.
8.
725:
26.
8.
153:
32.
—
2,611:
13.
8.
856:
25.
—
1,118:
22.
9.
1,127:
46.
8.
488:
36.
—
676:
27.
4.
1,486:
44.
10.
200:
—
—
2,837:
27
10.
116,767
99,075
21
89,852
27
79,235
46
19,568
39
272
39
10
28
26,582
9
10
Behållen vinst
B:ko R:dr I 72,4931 19 5
Banko-Utskottets Berättelse M 63.
27
Skuld vid årets slut:
Till Depositions-afdeiningen för begag
nadt
kreditiv
Utelöpande assignationer på Banken
Inneslående vinstmedel ....
Värdet af Låne-kontorels hus
Inventarier
1,944,718: 37. 5.
11,000: — —
20,899: 11. 10.
58,000: — —
1,354: 24. —
Tillgäng vid årets slut:
Kassa-behållning  31,635: 13. 11.
Utestående lån  1,943,580: 20. 11.
Förskjutne lagsöknings-kostnader
D:o omkostnader vid Postremiss
rörelsen
Låne-kontorets hus
Inventarier
.
1,196: 30. 5.
205: 32. —
58,000: — —
1,354: 24. —
Balans inom kolumn:
Osäkra låne-fordringar
På lagsökning beroende, men bland säkra
lån upptagna fordringar
3:o. Vid Lånc-kontorct i Malmö.
Inkomster:
2,035,972
2,035,972
B:ko R:dr 36,206 4
. R:dr
Förskotts-räntor
Öfver-räntor .
20,991
41,302
9,619
25
25
42
19
11
8
Summa I 50,9221 131 8
23
Banko-Utskottets Berättelse Jtä 63.
Utgifter :
Aflöning
Omkostnader
Lagsöknings-kostnad
Fastighets-onera och underhall .
9,366: 52.
3,144: 47.
5: 45.
119: 55.
4.
3.
12,835
15
7
Behållen vinst
B:ko
R:dr
38,086
| 46
1 1
Skuld vid årets slut:
Till Låne-afdelningen för begagnadt kre-  ditiv
1,000,000: —
Värdet af Låne-kontorels hus . • . 10,320: —
Inventarier  2.886: 34.
5.
1,015,206
54
5
Tillgång vid årets slut :
Kassa-behållning
Hos Dopositions-afdelningen innesläende
Utestående lån
Fordran för förskjutna sedelvexlings-
omkostnader
Låne-kontorels hus
Inventarier
16,141: 21.
2,200: —
981,238: 27.
420: —
10,320: —
2,886: 34.
5.
1,013,206
34
5
Balans inom kolumn:
Osäkra låne-fordringar
R:dr
20,670
1
4
På lagsökning beroende, men bland säkra
lån upptagna fordringar
I
1
7,598 j
271
Banko-Utskottets Berättelse M 63.
29
4s©. Vid Låiie-koKtoret i Wisby.
Inkomster:
Förskot ts-räntor
4,246
24
Ofver-räntor
812
32
3
Summa
5,059
8
3
Utgifter:
Löner och arfvoden ....... 2,350:
Omkostnader  129- 2. 10.
Revisions-koslnad  271: 11.
2,750
13
10
Behållen vinst B:ko R-dr
2,308
42
5
Skuld, vid årets slut:
Till Låne-afdelningen för begagnadt kreditiv .... R:dr
100,000
Tillgång vid årets slut:
Kassa-behållning  2,490: — —
Utestående lån 97,510:
100,000
Balans inom kolumn:
Osäkra låne-fordringar B:ko R:dr
3,349
40
11
30
Banko-Utskottets Berättelse M 65.
Bil. \:<> 2.
Fördelning på distrikter, näringar och yrken af de dr 1855 utgifna nya
lån af fonden till utlåning mot omsättning s-råt l.
Banko-diskon (-ver-
Lane
-K o
n t o r e
n.
ket i
Stockholm.
i Götheborg.
i Malmö.
i Wisby.
Distrikter :
Antal.
R:dr.
Antal.
B:dr.
Ant.
R:dr.
Ant.
R:dr.
Stockholms stad
Stockholms län ....
613
129
508,870
107,600
-
_
Södermanlands d:o . . . .
54
75,100
Upsala d:o
323
123
169,000
105,970
Westmanlands d:o ....
Orebro d:o
155
178,280
Wermlands d:o
114
100,760
St. Kopparbergs d:o . . .
297
119,260
Gefleborgs d:o
24
23,770
Wester-Norrlands d:o . .
11
7,450
Westerbottens d:o . . . .
15
20.650
22
188
35,950
232,800
Östergöthlands d:o ....
Jönköpings d:o
85
80,950
Kronobergs d:o
Kalmar d:o
113
177
58,110
185,150
_____
Jemtlands d:o
17
15,200
Götheborgs stad .....
271
305,270
Götheborgs och Bohus län
962
295,110
— —
Skaraborgs d:o . . , . .
330
217,230
Elfsborgs d:o
410
190,650
Hallands d:o
541
183,730
Malmö stad . .
170
418
) 169,580
325,920
Malmöhus län
1
2,000
-
- __
-
Christianstads d:o . . . .
1
57
50,580
—.—
Blekinge d:o
Gottlands d:o
161
88,470
1
1,000
1115
62,080
1
Summa
| 2,462
1 2,027,870
| 2,514
| 1,191,990j806
| 654,350jll5
| 62,080
Banko-Utskottets Berättelse Jt/s 63.
51
Banko-diskont-ver-
Lane
-Kontore
n.
ket i
Stockholm.
i Götheborg.
i
Malmö.
i
Wisby.
Näringar och Yrken:
Ant.
R:dr.
Ant.
R:dr.
Ant.
R:dr.
Ant. j
R:dr.
Jordbrukande utom Bonde-
ståndet
216
387,290
150
188,520
55
100,330
5
2,400
D:o inom Bonde - ståndet
854
393,970
1,659
579,140
395
250,890
17
6,300
Bergsbruks-idkande . . .
105
166,580
8
15,200
Fabriks- idkare
64
95,490
50
64,120
14
18,300
—
Handlande
190
337,980
190
324,110
50
108,350
25
22,550
Handtverkare
137
125,320
122
61,180
105
55,960
34
11,430
Embets- och tjenstemän,
ecklesiaslike, civile och
militäre
857
498,340
276
138,010
104
77,780
36
19,400
Diverse
39
24,900
59
21,710
85
42,740
—
Summa
2,462
2,027,870
2,514
1,191,990
806
634,350
115
62,080
Eller
Landtmanna-näringar . .
1,175
947,840
1,817
582,860
450
331,220
20
8,700
Stadsmanna-näringar . . .
391
556,790
362
449,410
169
182,610
59
33,980
Tjenstemän och diverse
personer
896
523,240
335
159,720
187
120,520
36
19,400
Summa
2,4621 2,027,870
2,514
1,191,990|806
| 654,350|115
| 62,080
1
STOCKHOLM, TRYCKT HOS J O H. BECKMAN, 1857.
ICil. U:o 4.
Vid Banko-Diskont- Verket utgifna Nya Lån af Fonden till utlåning med omsåtlnings-rått under loppet af är 1836.
Jordbrukare
Bergsbruks-idkare
Fabriksidkare.
Handlande.
Handtverkare
och andra Borgare.
Embets- och Tjenstemän.
Diverse.
Summa.
utom
Bonde-ståndet.
inom
Bonde-ståndet.
utom
Bonde-ståndet.
inom
Bonde-ståndet.
Ecklesiaslike.
Militäre.
Civile.
Stockholms stad . . .
_
_
27
45,220
—
88
197,230
88
120,370
16
11,400
95
79,660
291
181,090
—
19
14,150
—
—
624
649,120
—
—
d:o län ... .
47
63,360
—
—
34
14,390
—
•—
1
4,000
—
—
—
—
—
—
3
7,000
—
—
4
5,000
—
—
6
3,150
—
—
8
4,850
—
—
9
4,450
—
—
5
2,150
—
—
—
—
—
—
117
108,350
—
—
Södermanlands d:o . .
20
40,100
—
—
—
—
—
4
14,800
—
—
—
—
—
—
1
4,000
—
—
3
6,000
—
—
—
—
—
4
2,400
—
—
10
5,650
—
—
7
4,450
—
—
1
800
—
—
50
78,200
—
—
Upsala d:o
19
38,150
—
—
61
25,270
—
—
—
—
—
—
—
—
—
5
5,100
—
—
12
19,500
—
—
14
11,600
—
—
14
6,450
—
—
9
6,150
—
—
118
59,070
—
—
2
1,000
—
—
254
172,290
—
—
Westmanlands d:o . .
16
29,800
—
—
30
22,060
—
—
6
17,200
—
—
2
1,500
-
—
o
5,200
—
—
3
8,000
—
—
6
4,900
—
—
3
2,000
—
—
6
3,750
—
—
17
11,710
—
—
1
300
—
—
92
106,420
—
—
Orebro d:o
15
37,800
—
—
26
45,300
—
—
15
58.600
—
—
62
38,100
—
—
8
20,200
—
—
24
56,500
—
—
10
8,450
—
—
3
3,000
—
—
5
3,900
—
—
21
16,450
—
—
—
—
—
-
189
288,300
—
—
Wermlands d:o. . . .
20
34,250
—
—
55
36,630
—
—
17
67,000
—
—
1
500
—
3
4,400
—
—
9
20,450
—
-
7
8,100
—
—
5
3,600
—
—
3
3,300
—
—
8
13,000
—
—
—
—
—
—
128
191,230
—
—
St. Kopparbergs d:o .
6
11,000
—
—
204
48,920
—
—
4
8,000
—
—
1
5,000
—
—
1
500
—
—
4
10,500
—
—
—
—
—
2
1,500
—
—
2
3,250
—
—
5
4,600
—
—
—
—
—
-
229
93,270
—
—
Gefleborgs d:o . . . .
—
—
—
1
2,000
—
—
1
6,000
—
—
—
—
—
—
2
6,000
—
—
7
19,000
—
—
1
600
—
—
2
1,400
—
—
4
1,500
—
—
8
6,720
—
—
—
—
—
—
26
43,220
—
—
Wester-Norrlands d:o
2
2,200
—
—
3
1,300
—
—
5
17,000
—
—
—
—
—
—
7
18,000
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
850
—
—
12
8,700
—
—
—
—
—
—
31
48,050
—
—
Westerbottens d:o . .
2
3,400
—
—
—
—
—
4
15,500
—
—
—
—
—
—
—
—
—
10
18,200
—
—
—
—
—
1
1,000
—
—
4
1,500
—
—
7
7,600
—
—
—
—
—
—
28
47,200
—
—
Norrbottens d:o....
3
3,700
—
—-
.—
—
—
—
——
—
—
—
—
—
—
1
300
—
—
—
—
—
—
14
38,500
—
—
1
1,000
—
—
2
3,000
—
—
4
1,750
—
—
—
—
—
—
25
48,250
—
—
Östergöthlands d:o . .
24
63,350
—
—
63
84,200
—
—
3
11,000
—
—
—
—
—
—
4
14,700
—
—
5
18,000
—
—
12
9,800
—
—
4
3,900
—
—
7
3,500
—
—
20
13,070
—
—
—
—
—
—
142
221,520
—
—
Jönköpings d:o . . . .
20
49,900
—
—
16
15,000
—
—
4
12,400
—
—
—
—
—
—
11
16,700
—
—
7
15,000
—
—
6
6,300
—
—
1
500
—
—
6
4,200
—
—
13
14,630
—
—
—
—
—
—
84
134,630
—
—
Kronobergs d:o . . . .
7
7,400
—
—
56
40,800
—
—
—
—
—
—
—
—
—
4
3,000
—
—
6
10,500
—
-
1
300
—
—
—
—
—
—
5
3,100
—
—
7
5,800
—
—
—
—
—
—
86
70,900
—
rt-
Calmar d:o
18
40,100
—
—
108
83,000
—
—
1
2,000
—
—•
—
—
—
—
10
11,460
—
—
33
54,200
—
—
4
2,650
—
—
5
2,900
—
—
5
3,500
—
—
23
14,500
—
—
-
—
—
—
207
214,310
—
—
Jemtlands d:o
—
—
—
4
960
—
1
4,000
0
3
3,800
—
—
7
5,950
—
—
—
—
—
—
17
22,710
—
—
Gottlands d:o
—
1
1,200
1
300
—
1
1,000
—
—
—
—
—
—
3
2,500
—
—
Malmöhus d:o ....
—
1
4,000
1
4,000
—
Christianstads d:o . .
1
600
1
600
—
O—
Summa
219
424,510
—
-1
6621420,4.30
—
-!
66
237,500
—
—
66
45,100
—
-
82
143,780
—
“1
225
485,280
-1
1691214,720
—
—
71
50,200
—
177
135,060
—
574
372,240
—
23
16,250
—
-
2,334
2,545,070
Tillhör Banko-Utskottels Berättelse Jl? 63.
T
I
Bil. 1:0 5.
Vid Banko-Diskonl-Verket utgifnct Län af Fonden till utlåning för Handel och Näringar under loppet af År 1856.
1
Jordbrukare
Bergsbruksidkare.
Handlande.
Bonde-ståndet.
utom
Bonde-ståndet.
inom
Bonde-ståndet.
Fabriks-idkare.
Handtverkare.
Husegare.
Summa.
Stockholms stad .
86
224,270
401
1
1
1,566,190
2,000
2,000
5.000
32.500
49,000
16.500
8.000
28
57,000
8
36,000
1,883,460
70,400
138.500
17.000
65,300
112,000
101.500
16,800
36.500
30.000
22.000
9,000
7,400
266,250
46.500
42.500
7,500
Stockholms
län
26
68,400
123,500
27
40
6
15
26
17
5
rz
Nyköpings
dito
34
1
4,000
4
A
9.000
9.000
9,300
Upsala
dito
1
5.000
9.000
4
Westerås
dito ......
2
2
12,500
57.000
76.000
1
2,000
2
8
11
rL
Orebro
dito
5
6,000
12
Wermlands
dito
11
2
9,000
Stora Kopparbergs
dito
5
8,800
4,500
4
Q
Gefleborgs
dito
1
2
32,000
Wester-Norrlands
dito
/i
30.000
16.000
9,000
o
Westerbottens
dito
1
6,000
rz
Norrbottens
dito
O
iz
4
Jemtlands
dito
s
7,400
o
3
Östergöthlands
dito
25
1
178,220
4.000
5.000
7,500
8
n
39,000
22,500
14
rz
49,030
7,000
34,500
3
Jönköpings
dito
o
13,000
3,000
47
Calmar
dito
2
i
4
o
10
13
13
2
Malmöhus
dito
2
Summa 1
100
417,920
—
35
210,900
—
1
2,000
113
322,070
—
466
1,826,720
—
28
57,000
—
8
36,000
751
2,872,610
lianlio-Utskollcls Memorial Al (ii,
1
JfS 64.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Nov. 1837, kl. 3 e. m.
Memorialmed hemställan om en gratifikation till Vaktmastarne
vid Banko-diskont-verket.
Banko-diskont-verkets 5 vaktmästare hafva, under förmälan att, vid de årliga
revisionerna af nämnda verk, de i och för uppassning hos Revisorerne åtnjutit ett
arfvode af 40 å SO R:dr hvardera, och hvilket arfvode af dem blifvit påräknadt
såsom en väsentlig biförtjenst, hos Utskottet anhållit, att, efter den af Utskottet
nu afslulade Diskont-revision, hugnas med någon gratifikation.
Då Banko-diskont-verkets vaktmästare, under den nu verkställda revisionen,
ehuru någon egentlig uppassning hos Utskottet dem ej ålegat, likväl i så målto fått
vidkännas ett ökadt besvär, som deras biträde påkallats vid uppbäring och afbemtning
af böcker och verifikationer, hvilka dagligen varit behöfliga uti Banko-diskonten,
samt bemälde vaktmästare, vid nästförutgångna Riksdagar, i och för lika beskaffadt
besvär, blifvit tillagda 6 R:dr 32 sk. Banko hvardera, får Utskottet hos
Rikets Ständer vördsamt tillstyrka,
att ett belopp af 50 R:dr Riksmynt må, såsom gratifikation, från
Banko-diskont-verkets omkostnads-räkning få utgifvas, till lika fördelning
mellan verkets 5 vaktmästare.
Stockholm den 13 November 1857.
Bill. till It St. Prot. 1856 cfc 4857. 6 Sami. 1 Afd. 20 Haji.
Banko-Ulsliollels Memorial M 63.
JM 65.
Arik. till Exp.-Utsk. d. 4 Dec. 1857, kl. 2 e. m.
Memorial, angående afskrifning af en i vedförrådet d Tumba
Bride uppkommen brist och beviljande af viss afskrifmngsprocent
å ved, som från nämnda förråd hädanefter utlernnas.
Vid den af Banko-fullmäktige, genom utsedde deputerade, å Tumba Bruk
sednast anställda inventering och besigtning, har Bruks-förvalfaren, Magister J. Lson
Samzelius anmäl!, att vid hans tillträde till förvaltare-befattningen, den 1 September
1853, ved-förrådet vid Tumba skulle, enligt brukets räkenskaper, utgöra omkring
930 famnar, deruti inbegripet ett öfverskott af 137 famnar, som skall hafva
funnils vid inventeringen om våren samma år, då Professoren J. Bagge frånträdde
förvaltare-befattningen, och att sedermera, under hvarje vinter, ungefärliga årsbehofvel
af ved blifvit inköpt, utan att likväl någon särskild inventering af vedförrådet,
i anseende lill mellankomna binder, kunnat ske förr än vid början af nästlidne
Januari månad, då en brist af 117 lämnar sig yppat; med anledning hvaraf,
och enär vedens ullemnande och bokföring skett så noggrannt att, under förutsättning
att 1853 års inventering varit riktig, annan orsak lill den ifrågavarande
bristen icke kunde antagas, än den oundvikliga förlust, som genom intorkning,
barkfällning m. m. mäste uppkomma, Förvaltaren anhållit att berörde brist, 117
famnar, såsom förefunnen vid 1856 års slut, mätte, uti innevarande års räkenskaper,
få afskrifvas till det pris, hvartill den från 1856 lill 1857 utbalancerade ved
är bokförd, eller efter 3 R:dr 39 sk. 5 r:st. Banko per famn, med 447 R:dr o
sk. 9 r:st. samma mynt; och hafva Fullmäktige, under förmälan, att ved-förrådet
vid Tumba, hvarken vid Professoren Bagges frånträde af Förvaltare-befattningen
eller vid Magister Samzelii tillträde af samma befattning blifvit inventeradt medelst
vedens uppfamning, enär både tid och utrymme derför saknats, ulan endast genom
mätning af trafvarnes böjd och längd utrönt, hvadan det torde kunna antagas, att
den brist, sorn numera sig yppat, till en del uppstått under föregående år, tillstyrkt
att afskrifning deraf måtte beviljas.
Ba.nko-Ulskollels Memorial M 60.
3
Som, under tiden ifrån nuvarande Förvaltarens tillträde till befattningen till dess
inventeringen i Januari månad innevarande år egde rum, omkring 2,300 famnar
ved blifvit från förrådet utlemnade, i allmänhet i poster af 1 ä 2 famnar, och den
till afskrifning nu anmälda bristen sålunda uppgått till ungefärligen 3 procent å
nämnde belopp, har Förvaltaren, uti en till Utskottet ingifven skrift, särskildt anhållit
att för framtiden en årlig afskrifning af 5 procent å det hvarje år från förrådet
utlemnade ved-belopp mätte medgifvas, samt till stöd derför åberopat åtskilliga
personers, på grund af vunnen erfarenhet, meddelta intyg, att den af Förvaltaren
begärda afskrifnings-procent icke vore för högt beräknad.
Då det alltid lärer vara med förlust förenadt att emottaga ved i större och
utlemna samma ved i mindre partier, huru noggrannt sådant än må verkställas,
och det jemväl är obestridligt att upphuggen ved, som någon längre tid förvaras,
undergår icke obetydlig förminskning, dels genom intorkning, beroende af vedens
större eller mindre mognad, och dels genom bark—afFaII, hvilket, isynnerhet på
äldre träd med tjock bark samt å ved, som flera gånger omtrafvas, är ganska stort,
har Utskottet funnit billigheten tala derför att afskrifning af den nu uppkomna
bristen medgifves, äfvensom att för framtiden en viss afskrifnings-procent å utlemnad
ved bestämmes. Utskottet, som likväl, under förutsättning att tillbörlig noggrannhet
iaktlages vid vedens emottagning och utlemnande, anser en något lägre
procent än den af Förvaltaren nu begärda böra blifva tillräcklig att betrygga den
redovisande mot förlust, får, i följd häraf, hos Rikets Ständer vördsamt hemställa,
det måtte dels ofvannämnde i Tumba Bruks ved-förråd uppkomna
brist af 117 famnar få i Brukets räkenskaper afskrifvas efter 3
B:dr 39 sk. 3 r:st. Banko per famn, med 447 R:dr 3 sk. 9 r:st.
samma mynt, och dels en afskrifning af 3 procent beviljas å all
den ved, som hädanefter från förrådet utlemnas.
Stockholm den 27 November 1837.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 18S7.
Banko-Utskottets Uttalande N:o 66.
1
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 21 Dcc. 1I1S7, kl. 412 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:Is Nådiga Proposition om åtgärders
vidtagande för att underlätta penn inge-ställningen
och rörelsen inom landet.
Kongl. Majit har i nyssberörda den 14 innevarande månad till Rikets Ständer i
Nåder aflåtna Proposition anfört, hurusom den förlägenhet och oro, som redan någon
lid uppenbarat sig i aflägsnare länders Gnanciela förhållanden, med fruktansvärd styrka
u,tbredt sig älven till vårt fädernesland och indröge med hvarje dag i sin hvirfvel allt
flere af dem, som genom handels- och kredit-förhållanden stöde i beröring med den
utländska marknaden. De förbindelser, hvarpå gemenskapen emellan de olika folken
likasom hvarje särskildt lands inre rörelse i väsentlig mån hvilade, måste, till följd af
närvarande tids fordringar, bero på förtroende, och om delta, såsom nu vöre fallet, i
någon högre grad rubbades, blefve verkningen deraf olycksbringande, ej blott för alla
de affärsmän, hvilka grundat sin rörelse på en öfver höfvan utsträckt kredit, utan äf
ven
för dem, som i sådant afseende iakttagit en lofvärd försigtighet och i sjelfva verket
egde en stor och obestridlig förmögenhet. Under ett sådant tillstånd af allmän
oro och misstro samt deraf föranledd fara för våldsamma omstörtningar eller afbrott i
nästan alla grenar af näringslifvet, blefve den iråkade förlägenheten ej längre endasten
hämnande vedergällning för vinningslystnadens öfverdrifter, utan den hotade alt öfvergå
till en allmän olycka, som drabbade den oskyldige med den skyldige, och som snart
skulle sträcka sina verkningar tili alla delar af samhället; och då framträdde äfven anspråket
alt Statsmakterna måtte mellankomma för att afvärja den skada, hvaraf allmänna
välfärden hotades, och till den störda jemn vigtens återställande vidtaga sådana
mått och steg, som öfvers tege den enskilda verksamhetens krafter.
Detta anspråk hade också blifvit uttaladt ej blott genom väckta förslag i dylik
riktning inom representationen, utan äfven i en nyligen utaf åtskilliga handlande och
större näringsidkare inom Hufvudstaden lill Kongl. Majit ingifven underdånig hemställan
om vidtagande af de åtgärder, som, med afseende å nuvarande betryckta penningéställning,
kunde finnas lämpliga och verkställbara; och då Kongl. Majit, i betraktande
Bih. lill B. St. Prof. 1856 & 1851. 6 Samt. 1 A/d. 50 Haft.
2
Banko-Utskottets Utlåtande N.-o 66.
af den utsträckning, som förlägenheten inom landet redan vunnit och ytterligare hotade att
erhålla, trott alt snar och kraftig hjelp från Statens sida måste mellankomma, för att vid ett
så utomordentligt undantagsfall som detta, söka, så vidt som möjligt, afböja de menliga
följderne häraf för de flesta af landels vigtigaste näringsgrenar, har Kongl. Maj:t tillika
ansett, att sättet för en sådan Statens medverkan till näringarnes bistånd borde vara
enkelt till sin grund och i utförandet stödja sig på de medel och inrättningar, hvilka
redan förefunnes, men som för tillfället behöfde förstärkas, för alt kunna utveckla en
ökad verksamhet och för att i en tid, då enskildes krafter vore otillräcklige, så vidt
ske kunde, ersätta den brist pä förlag, som eljest till många näringars och hela folkklassers
oberäkneliga skada måste uppstå. En dylik bepröfvad och stark inrättning
egde också landet redan i Rikets Ständers Bank, hvars dubbla bestämmelse vore att
upprätthålla myntvärdet och att befordra handelns och alla nyttig a näringars uppkomst
och förkofran. Kongl. Maj:t trodde derföre, att den lämpligaste utvägen för
ändamålets vinnande bestode deruti, att Riks-bankens kraft till näringarnes understödjande
vid detta tillfälle, såsom ett undantagsfall, för viss tid förhöjdes, hvarigenom icke
någon ny, blott en ökad verksamhet för densamma uppkomme. Härvid måste den
första och angelägnaste omsorgen blifva att tillförsäkra Banken en ökad tillgång på
silfver. Rättigheten att genom lån eller kreditiv anskaffa silfver till ett belopp af högst
3 millioner R:dr Specie, vore redan, eldigt gällande föreskrifter, Banko-fullmäktige medgifven
vid de fall, då Bankens säkerhet sådant krälde; och ansåg Kongl. Maj:t att. i
öfverensstämmelse med hvad sålunda för eli annat ändamål vore föreskrifvet, en dylik
åtgärd nu borde vidtagas, icke för att, såsom afses i nyssnämnde stadgande, hvilket
med oförminskad giltighet qvarslode, bereda en större fasthet åt Banken, hvars ställning
för närvarande ej syntes fordra förstärkning, utan för att till näringarnes underhjelpande
bereda tillgång till en ökad utlåning.
På grund häraf har Kongl. Majit föreslagit:
l:o att Rikets Ständer, för alt bereda en af behofvel påkallad tillfällig; förökning
i förlags—kapital för handel och näringar, måtte bemyndiga sina Fullmäktige i Banken
att, med Kongl. Maj.ts Nådiga garanti och under den form, sorn för ändamålet
kan finnas mest lämplig, å utrikes ort skyndsamt upptaga lån eller bereda kreditiv till
belopp, motsvarande 3 millioner R:dr silfver, hvilket lån eller kreditiv skall till fullo
vara slutligen liqvideradt sednast inom slutet af år 1860; och ville Kongl. Maj:t, i händelse
denna åtgärd blefve af Rikets Ständer beslutad, härvid lemna all den bemedling
och medverkan, som på Kongl. Majit kunde ankomma.
På det att denna tillökning i landets rörelse-medel och förlags-kapital, som sålunda
skulle beredas, måtte så skyndsamt sorn möjligt komma näringarne och den allmänna
rörelsen till godo, hemställde Kongl. Majit vidare:
2:o att, så snart pä fullt säker hand och med Kongl. Maj:ts garanti, aftal om
lånet eller kreditivet blifvit träffadt, Riks-banken må, efter behof och eldigt Fullmäktiges
bepröfvande, genast utgifva ett deremot svarande belopp i sedlar; hvarefter, likaledes
i mån af behof, genom försäljning af vexlar eller indragning af silfver, den metalliska
kassan skall beredas en mot den ökade sedelutgifningen svarande förstärkning.
Och har Kongl. Majit, på anförda skäl, härförulan föreslagit:
3:o att af den sålunda beredda tillgång bildas en särskild diskonterings- och
utlånings-fond och att, jemte ränta för de i denna fond beviljade lån, erlägges en provision
till det belopp, som Banko-fullmäktige, efter sig företeende omständigheter och
behof, finna skäligt alt bestämma och som vid lånens meddelande förskottsvis afdrages;
4:o att den föreslagna nya fondens tillgångar måtte till utlåning fördelas mellan
Bankens olika låne-distrikter, på det sätt som Fullmäktige, tinder ett samvetsgrann!
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 66.
3
afvägande af de olika orternas och näringarnes billiga anspråk och behof, kunna finna
för ändamålet tjenligasl; och
5:o att utlåningen af omförmälda medel, hvilka, i den ordning, som af Fullmäktige
närmare bestämmes, ovilkorligen skola dragas ur rörelsen inom den tid, då Banken
skall återgälda sin för detta ändamål åtagna skuld, må, under Fullmäktiges tillsyn
och kontroll samt enligt af dem meddelade föreskrifter, utan hinder af de bestämmelser,
som äro gällande för andra delar af Bankens lånerörelse, besörjas af vederbörande Diskont-direktioner,
hvilka, i den män Fullmäktige finna sådant erforderligt, böra förstärkas
med personer, kända för redbarhet och kunskap om ortens rörelse- och affärsförhållanden
;
Öfverlemnande Kongl. Maj:t slutligen åt Bikets Ständer, såsom Bankens högsta
Styrelse, att, i kraft af 72 § Begerings-Formen, meddela de närmare bestämmelser, som
för öfrigt må kunna för förslagets genomförande, vare sig i afseende å upp- eller utlåning,
finnas nödiga.
Denna Nådiga Proposition är af samtlige Biks-Stånden till Banko-Utskottet remitterad,
af Borgare-Ståndet med anmodan till Utskottet alt afgifva 2:ne Utlåtanden,
det ena om nödvändigheten af ifrågavarande låns eller kreditivs upptagande och det
andra om sättet för de upplånade medlens användande.
Dä Utskottet funnit detta sätt för ärendets behandling vara desto mera lämpligt,
som frågan huruvida del föreslagna lånet eller kreditivet bör beredas eller ej, företrädesvis
påkallar största skyndsamhet och synes kunna pröfvas och afgöras oberoende
af de närmare bestämmelser, som, med afseende å sättet och vilkoren för utlåningen,
kunna blifva af nöden, har Utskottet ansett sig nu till en början böra afgifva
Utlåtande endast öfver den del af Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, som i de 2:ne första
punkterna af förslaget innefattas.
Körande den närvarande förlägenheten lemnar den Nådiga Propositionen en skildring,
som torde höra här återgifvas. Det heter deri alt, då de stora utländska pcnningemarknaderne
och i synnerhet den Hainburgska, enligt dagligen ingående underrättelser,
befinna sig i eli tillstånd af nära nog redjöshet, den Svenska industrien, som
från samma marknader hemtat största delen af sitt förlags-kapital, icke derifrån har att
för närvarande påräkna något sådant; att det redan gifna, med anlitande af alla lagliga
medel, älerkräfves och detta nästan på en gång, emedan förfallotiden är beroende
deraf att förlagen hufvudsakligen utgått under form af vexlar på högst 90 dagar; alt
de, som hafva all betala sådan utländsk skuld, under nuvarande osäkerhets-tillstånd
ytterligare hotas eller redan träffats af nödvändigheten att betala samma skuld två eller
ilera gånger; att den så kallade stora handeln, hvilken sålunda i främsta rummet lider
af ett plötsligt afbrott i den utländska krediten, sjelf nödgas i nästa rummet indraga
de förlag i penningar och varor, som hon lemnat det större bergs- och jordbruket,
läbriksnäringarne samt minuthandeln, hvilken sednare åter indrager sina fordringar; att
Biks-bankens utelöpande eller bos Privat- och Filial-bankerne deponerade sedlar uppsamlas
till betäckande af den utländska skulden; att i samma mån rörelse-kapitalet inom
landet sålunda minskas, äfven låne-utvägarne och medlen att upprätthålla de inhemska
stads- och landtmanna-näringarne utsina; att deras produkter härigenom skola falla i
vanvärde, särdeles jordbrukets alster, hvilka, i saknad af förlag för spanmåls-handeln, finna
afsättning endast i mån af förbrukning för dagen, samt slutligen att den skuldbelastade
fasta egendomen, i följd häraf, måste komma att lemna en otillräcklig afkastning, för
att betäcka löpande räntor och fastigheterna vid blifvande försäljningar sålunda torde
bortgå för ytterligt nedtvingade pris.
4
Banko-Utskollets Utlåtande N:o 66.
Delina skildring af förhållandena, allt för väl kända att behöfva närmare utvecklas,
innefattar, enligt Utskottets tanke, talande skäl för nödvändigheten att vidtaga
verksamma åtgärder, för att söka afböja de olyckor, hvaraf samhället hotas. Vidden
af den fara, som sålunda måste hämmas i sin uppkomst, om den ej i sin utveckling
skall åstadkomma ytterst menliga och störande verkningar på landets hela näringslif,
torde inses genom en hänlydriing å storleken af den förlust på förlagsmedel för den in
dustriela
rörelsens bedrifvande, som landet måste lida i följd deraf, att hittills bestående
affärs-förhållanden blifvit på ett så plötsligt och våldsamt sätt rubbade. Den nästan
fullkomliga upplösning af alla på förtroende grundade affärs-förbindelser, som inträffat å
den stora utländska handelsplats, der Sverige företrädesvis verkställer sina för varubytet mellan
eget land och utlandet nödiga liqvider, har förorsakat att högst betydliga belopp af de
vexlar, hvilka, om ej förtroendet blifvit dem undandraget, skolat såsom allmänt gångbart
bytesmedel tjena att, under minst ett fjerdedels är, bemedla de för både importoch
export-handeln erforderliga liqvider, på en gång förlorat allt sitt värde och nu
måste ersättas med det metalliska myntet, eller den dermed lika gällande Banko-sedeln;
och då på samma gång den svenska industrien gått förlustig det förlag, hon af ålder
varit van att söka och erhålla på den utländska penninge-marknaden och detta just under
en tidpunkt, då förlaget som bäst behöfdes för att befrämja produktionen för det
stundande årets skeppning, sä föranledes härigenom naturligtvis en så stark efterfrågan
pä penningar, att den icke inom landet kan fyllas. Då sålunda en allmän förlägenhet
här inträdt och denna redan förorsakat våldsamma rubbningar i näringslifvet, måste
verkningarne deraf, om ej skyndsam och kraftig hjelp mellankommer, icke ensamt träffa
vissa individer eller folk-klasser, utan efter hand, i större eller mindre mån, sträcka sigfid
samhällets alla delar samt genom näringarnes aftynande och förfall, genom en förlamad
industri, hämmad produktion, arbetslöshet och deraf härflytande menliga följder,
sprida och rotfästa ett ondt, hvars botande skall försvåras i samma mån, som bjelpen
fördröjes. Att förebygga och undanrödja detta onda, att icke blott i möjligaste måtto
afvärja ögonblickets stora öfverhängande fara och söka återställa det rubbade förtroendet,
utan äfven genom nödiga förlag bereda näringarue i deras särskilda grenar det
bistånd, hvaraf de, i brist på erforderliga rörelsemedel, äro i så oundgängligt behof, för
att kunna återvinna det lif, den verksamhet och ändamålsenliga utveckling, sohl utgör
ett oeftergifligt vilkor för det allmännas väl, lärer, vid den utsträckning penningeförlägenheten
nu uppnått, icke utan Statens medverkan blifva möjligt; och Utskottet delar
således Kongl. Majits i detta afseende uttalade åsigt.
Men ehuru Utskottet således anser det allmännas mellankomst vid detta utomordentliga
tillfälle vara af tvingande nödvändighet påkallad t, synes det Utskottet likväl
vara lämpligare, att det nu ifrågasätta lånet eller kreclitivet upptages af.Kongl. Maj:t
för Statens räkning, än af Banken. Då förslaget uttryckligen innebär, att större sedelutgifning
från Banken ej skulle få ega rum, än som motsvarade det erhållna lånets eller
kredilivéts belopp, och att metalliska kassan alltid skulle förstärkas med så mycket,
som i sedlar utlemnades, är det visserligen klart, att åtgärden, sådan den af Kongl.
Majit blifvit tillstyrkt, icke borde kunna leda till något äfventyr för Banken, emedan
denna för de utgifna sedlarne egde lill sin fria disposition en fullt motsvarande tillgäng
i metallisk valuta. Men det må ej förbises, att ett af Rikets Ständer under närvarande
tidsomständigheler vidtaget beslut att skuldsätta Banken på utrikes ort möjligen kunde
hös en eller annan väcka den föreställning, att någon lära för Bankens realisationsförmåga
vore ä färde och sålunda skapa ett misstroende, som, oförtjent till sin grund
men eftertänklig! till sina följder, ej ens i afiägsnasle mån bör få vinna insteg eller
finnas till. Utvägen att, tili metalliska kassans förstärkande, utom landet upptaga lån
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 66.
5
eller kreditiv till belopp af högst 3 millioner R:dr silfver, bar, enligt Rikets Ständers
vid föregående Riksdagar meddelade förordnande, sorn älven vid innevarande Riksmöte
bibehållits oförändradt, blifvit inedgifven endast för de fall, alt Bankens säkerhet det
kräfver. Ett sådant fall är lyckligtvis nu icke för handen, då metalliska kassan uppgår
till omkring 5,800,000 R:dr Silfver, som med circa 3*300,000 Ridr Silfver öfversliger
det för densamma stadgade minimum; och enär det till penninge-ställningens och allmänna
rörelsens underlättande nu behöfliga lån eller kreditiv kan på annan väg än genom
Banken beredas, bör, enligt Utskottets tanke, Banken undvika att vidtaga en åtgärd,
som blifvit afsedd all anlitas endast till betryggande af realisationens bestånd. Det synes
ock vara otvifveiaktigl, att ifrågavarande läne-operation, verkställd af Kongl. Maj:t,
skall med större skyndsamhet, sorn här är af så bjudande vigt, kunna bringas till
önskadt mål, än om den inledes och utföres af Banko-fullmäktige; och i förra fället
skulle äfven förebyggas att Fullmäktige i Rikets Ständers båda penninge-verk komme
att uppträda i täflan med hvarandra om anskaffande å utrikes ort af medel till ökadt
förlag åt näringarne och rörelsen i landet — en tällan, som tilläfventyrs kunde motverka
ändamålet och jemväl försvåra tillfället för Riksgälds-konloret att erhålla det till
Statens jernvägs-byggnader för närvarande erforderliga låne-understöd.
Deremot bör från Bankens sida hinder ej möta att, sedan aftal om lånet eller
k red ili vet blifvit af Kongl- Maj:t träffadt, Banko-styrelsen indrager detsamma och besörjer
liqviden derför, äfvensom ali, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag, de
erhållna medlen genom utlåning från Banken användas till handelns och näringarnes
understödjande, i afseende hvarå Utskottet, enligt dess redan gjorda förbehåll, kommer
att uti särskildt Utlåtande hos Rikets Ständer föreslå de närmare bestämmelser, som
må linnas vara af nöden. Då emellertid merberörde lån eller kreditiv icke erfordras
för Bankens hufvud-ändamål eller realisationens upprätthållande, utan skulle upptagas
för Statens räkning och derefter ställas lill Banko-fullmäktiges disposition, har det
synts Utskottet vara i sin ordning och äfven ledande till att stärka förtroendet till
Banken, om denna af Staten hålles skadeslös för de förluster, som i förevarande afseende
tilläfventyrs kunna uppstå; och får Utskottet, med stöd af hvad nu anfördt
blifvit, vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj ts derom framställda
förslag, må för sin del besluta, att ett län eller kreditiv till belopp,
motsvarande 3 millioner R:dr silfver, skall å utrikes ort
skyndsamt upptagas, i ändamål att genom utlåning från Rikets
Ständers Bank bereda en af behofvet påkallad tillfällig förökning
i förlags-kapitalet för handel och näringar; börande detta lån
eller kreditiv vara till fullo slutligen liqvideradl sednast inom slutet
afår 18B0;
alt Rikets Ständer, i sådant afseende, må hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit läcktes under den form,
som för ändamålet kan linnas mest lämplig och på de vilkor,
som kunna betingas, förSvenska Statens räkning upptaga ifrågavarande
lån eller kreditiv, samt ställa detsamma till Fullmakt ;,,es i Rikets
Ständers Bank disposition, att af dem användas och inom ofvanuppgifna
lid liqvideras i enlighet med de föreskrifter som af Rikets
Ständer vid innevarande Riksdag varda meddela . ;; samt
att så snart på fullt säker hand aftal om lånet eller kreditivet
blifvit träffadt, Rikets Ständers Bank må, eliev behof och
enligt Fullmäktiges beprölvande, genast utgifva ett deremot sva
-
6
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 66.
rande belopp i sedlar; hvarefter genom indragning af silfver, på
sätt Fullmäktige finna lämpligast, den metalliska kassan skall beredas
en mol den ökade sedelutgifningen svarande förstärkning,
allt under vilkor, att Banken för härvid tilläfventyrs uppkommande
förluster varder af Staten till fullo godtgjord.
Stockholm den 18 December 1857.
Res erval joner.
Af Herr Doktor Sandberg: ’’Då Kongl. Maj.t aflåtit en Nådig Proposition att
Rikets Ständers Bank skulle ä utrikes ort upptaga ett lån i silfver på 3 millioner R:dr
Specie eller 12 millioner R:dr R:mt och derför genast till rörelsens underlättande utgifva
eli motsvarande belopp i sedlar, förekom mig detta skola inverka på Bankens
reela fond och således äfven kunna hafva inflytande på dess förmåga, alt, under när
varande
betänkliga penninge-stälining, med trygghet upprätthålla myntvärdet. Al sådan
orsak yrkade jag, att Banko-fullmäktiges utlåtande härutinnan skulle, före frågans
afgörande, skyndsamt inhemtas.
Sedan-nu Banko-Utskottet tillstyrkt den förändring uti den Kongl. Propositionen,
alt icke Banken skulle upptaga detta lår,, utan att det skulle genom Regeringens försorg
konlraheras såsom ett statslån och Statsverket vidkännas alla omkostnader och
möjliga förluster, så rörer det väl icke sä omedelbarligen Riks-banken; men det kan
dock icke nekas, att all utländsk skuld, både fonderad och sväfvande, antingen dea
blifvit åsamkad af Staten, af Hypotheks-föreningar och Privat-bauker eller af enskilda
personer, är af den beskaffenhet, at*#. när den ej kan betäckas med exportvaror och
fraktförtjenst, måste Bankens silfverblad få en påkänning för utgående räntor och kapilal-afbetalningar.
Detta är utan tvifvel orsaken till hvad som nu händt, att ifrån
näsllidet års början har Bankens metalliska valuta lidit en förminskning af ej mindre
än 8 millioner R:dr Specie eller 32 millioner R:dr Runt, som blifvit attague och utförde
ur riket. Och då nu Utskottet tillstyrkt, i enlighet med den Kongl. Propositionen,
att, så snart lånet blifvit konlraheradt, ett motsvarande belopp sedlar genast skall
i rörelsen utsläppas, så kan man verkligen hysa den farhågan, att, så nedsänkt som
landet är uti skuld till utländningen, dessa nya sedlar skola strax begagnas för alt uttaga
en stor del af den silfverfond, som ännu finnes qvar i Banken och som enligt
veckorapporten den 4 dennes icke uppgick till större belopp än 5,600,000 R:dr Specie
eller omkring 22$ millioner R:dr R:mt. Bankens sedelstock utgör 54$ millioner R:dr
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 66.
7
R:mt. Deraf kunna nu blott 22J millioner R:dr inlösas med klingande mynt. Således
äro utsläppte 32 millioner R:dr R:mt i sedlar, för hvilkas inlösen icke finnes en enda
silfvernagel i Bankens hvalf. Uti den metalliska valutan äro dock inberäknade, hvad
sorn bör märkas, (enligt Banko-Reglemenlets 106 § mom. h) alla uppköpta och oliqviderade
vexlar, hvilkas lulla silfvervärde i denna stund af mången torde dragas i tvifvelsmål;
och det hade sannerligen varit behöfligl alt känna dessa vexlars hela belopp
samt deras större eller mindre säkerhet, för alt riktigt kunna bedöma Bankens närvarande
verkliga ställning. — Härtill kommer åliggandet för Fullmäktige att genom Bankens
tjenstemän ombesörja utlåning oell förvaltning af de medel, om Ilvars upplåning
nu är fråga. — Af alla dessa skäl syntes mig, ehuru brådskande än saken ansågs vara,
att en loflig omtanka för realisationens betryggande emot alla möjliga händelser var
tillräcklig anledning, alt, då afgörande! på en dag blef uppskjutet, böra Banko-fullmäktige
uti omlörmälda hänseende. — Uti underlåtenheten häraf kunde jag för min del
icke instämma.
Vidare får jag reservera mig emot den åtgärden, att åtskilja frågan om lånets
upptagande ifrån frågan om de upplånta medlens fördelning och användande. Dessa
frågor hade, efter mitt förmenande, bordt behandlas uti eli oskiljaktigt sammanhang.
Ty sättet huru medlen skola fördelas och användas kommer i betydlig måll alt öka eller
minska betänkligheterna emot förslaget att belasta vårt gäldbundna Rike med en ytterligare
utländsk skuld. Utan att förringa den utomordentliga förlägenhet, som förefinnes,
och utan att förneka behofvet af hjelp, (hvaraf utan tvifvel hvarje representant känner
en nog stark påtryckning), kan man likväl hysa den fruktan, att, om ingenting derom
på förhand bestämmes, dessa lånta medel kunna så fördelas och användas, att de företrädesvis
eller lill större delen komma dem till godo, som genom svindlande spekulationer
och en yppig lefnad icke kunna fritagas från delaktighet uti orsakerna till den
förhandenvarande penningenöden; men att deremot de samhällsklasser eller enskilda
personer, som få lida endast genom följderna af de förras obetänksamma och öfverdådiga
förfarande, möjligen deraf kunna erhålla ingen eller allt för obetydlig hjelp.
Förrän man hade någon slags visshet derom, att medlen skulle användas till direkt
och omedelbar lättnad för jordbruket, jernhandteringen och fabriks-industrien, samt
såsom tillfällig hjelp endast åt sådana exportörer, som, med i öfrigt bevisligen solida
affärer, icke kunnat erhålla liqvid för sina egna verkliga fordringar i utlandet, men ingalunda
att betala Svenska handlandes och importörers utländska skulder, (hvartill i
alla fall det ifrågavarande beloppet icke långt förslår), syntes det mig vara betänkligt,
alt obetingadt biträda Utskottets i öfrigt enhälliga beslut, att ulan några sådana i förväg
öfverenskomna fördelningsgrunder, endast med anledning af den närvarande penningeförlägenheten
helt enkelt tillstyrka upptagande af ett lån å utrikes ort på 12 millioner
R:dr Riksmynt, och derigenom ännu ytterligare föröka den omätliga skuldmassa till utlandet,
hvaruti Sveriges rike och dess innebyggare, N. B. nian någon trängande nöd,
allt mer och mer fördjupat sig under de sednare åren.
Slutligen kan jag icke frånträda min öfvertygelse alt man borde närmare göra
sig reda för det ondas omfång och beskaffenhet äfvensom för orsakerna dertill, för att
kunna föreslå ändamålsenliga utvägar till dess afhjelpande. Man kari väl, såsom också
skett, förlöjliga en läkares förfarande, som först efterforskar, de verkliga orsakerna till
den sjukdom, han skall bota. Men om sjukdomen icke är ett plötsligt olycksfall, utan
småningom grundlagd och förorsakad af en felaktig diet och ett länge fortsatt lefnadssätt,
som undergräfl lifskraften, så torde väl kännedomen härom tillförlitligast indicera
kurmethoden och säkrast anvisa patienten hvad han har att iakttaga för att återvinna
helsan och undvika recidiv. Den smärtsamma samhälls-sjukdom, hvaröfver man nu
8
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 66.
bittert klagar och emot hvilken man ropar om ögonblicklig hjelp, synes mig härmed
hafva någon likhet. Men alt ådagalägga detta och utveckla grunderna för en sådan
åsigt medgifver icke närvarande tillfälle, ej helier utrymmet i en reservation. Den.brådskande
fart, hvarmed man oeftergifligen äskar ett hastigt afgörande af denna maktpåliggande
fråga, tillåter icke heller alt ett enda ögonblick laga i betraktande lämpligheten
af Statens inblandning uti Enskildas affärer, emot hvilken man i den goda dagen häftigt
protesterat, men den man nu i nödens stund med nästan högljudd trotsighet ovilkorligen
fordrar.
Sist får jag särskildt reservera mig emot förslaget att såsom alternativ kunna kontrahera
om ett kreditiv på 3 millioner Specie, ty detta kan begagnas på ett sådant
sätt, alt derigenom utöfvas en betänkligare tryckning på banko-valutan, än genom en
verklig indragning af ett silfverlån.’’
Uti denna reservation hafva Riksdags-fullmäktige Nils Andersson, Anders Andersson
och Herman Obom instämt.
Af Herr Riks-Arkivarien Nordström och Herr Hesselgren, hvilka ansett frågorna
om lånets upptagande och om sättet för de upplånade medlens användande ega det
sammanhang med hvarandra, att de båda bordt af Utskottet gemensamt behandlas, helst
den förra frågans bedömande måste i väsentlig mån bero af ändamålet eller huru lånet
kommer att användas.
Häri hafva instämt Riksdags fullmäktige Carl Dahlgren, Olof Olsson, Jonas
Andersson och Peller Cart Andersson, de tvänne sistnämnde under åberopande af d
skäl, Herr Doktor Sandberg i sin reservation anfört mot sättet för ärendets behandling
af Utskottet.
Af Herr Bodell, sorn, med anmälan att han ej i beslutet, men i justeringen deraf
deltagit, anförde följande: Om Banken skall kunna öka sin sedel-emission med 12
millioner R.dr till näringarnes understöd, så måste ett lån i silfver vara upptaget och
denna melalifond i samma stund finnas att tillgå här eiler å utländsk ort. 1 annat
fall skulle de utsläppta sedlarne möjligen underlätta uttagning af deri lilla silfverfond,
som Banken nu eger.
Alt alternativt tillåta operationens förvandling ifrån eli bestämdt silfverlån lill
ett aftal om kreditiv på utländsk ort, synes mig högst betänkligt. Den sednare utvägen
innebär ingenting annat än att skaffa Banken en bjanko-kredit, åtminstone lill en
lid. Med en sådan kredit kan Banken tjena den större handeln och enskilda Banker,
hvilka, ansträngda för deshonorerade egna blanko-vexlar, väl torde behöfva begagna
de 12 millionerna och finna sig bäst betjenade med Bankens vexlar å ett utländskt kreditiv.
Härigenom förfelas helt och hållet eller i betänklig grad det uppgifna ändamålet
att skaffa näringarne den nödhjelp, hvaraf de äro i behof, Dessa erfordra en större
sedel-emission, en förstärkning i landets rörelse-kapital. Men denna väg ornöjliggöres
i den mån skulden iklädes oss igenom vexlar, utställda på ett utländskt kreditiv. Då
handeln slår främst i Betänkandet ibland de hjelpbehöfvande, så befarar jag, att den
behöfver hela summan och efter dess användning slår nära nog lika oförmögen, som
förut, att gifva näringarne något förlag, hvadan Rikets skuldsättning skulle lemna de
sednare utan hjelp.
Af dessa skäl vågar jag hemställa, att orden: kreditiv och aftal derom, så ock
utvägen att igenom vexlar indraga länet, måtte ur beslutet försvinna och Riket således
icke skuldsättas för annat än ett lån i silfver, hvarföre sedlar kunde i alla^delar af
Riket oväldigt fördelas emot fullgod säkerhet.”
STOCKHOLM, tryckt hos isaac Marcus, 1857.
Banko-Utskottets Utlåtande JW 67.
1
N:o 67.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Dec. 1857, kl. 2 e. m.
Utlåtande, t anledning af eli ulaf vice Häradshöfdingen Carl Hessling
gjordt ackords-anhud.
Uti en till Utskottet ställd ansökning, hvaröfver Banko-diskont-direktionen utlåtande
afgifvit, har förre Handlanden i Westervik, numera Rådmannen i Warberg,
vice Häradshöfdingen Carl Hessling, under förmälan, att han med hustru och 4 barn
vöre oförmögen att af sina årliga löne-inkomster, icke öfverstigande 1,000 å 1,200
R:dr, betala återstoden af den skuld, hvarför han hos Diskont-verket häftar, samt ej
heller egde förhoppning att vinna befordran till tjenst med bättre löne-förmåner, anhållit
att, emot erläggande, inom viss föreskrifven tid, på en gång af 1,000 R:dr
R:mt få sin berörde skuld till Diskont-verket afskrifven och att varda från vidare
kraf derför befriad.
Af ofvannämnde utlåtande har Utskottet inhemtat följande:
Rådmannen C. Hesslings skuld till Banko-diskont-verket utgöres af återstoden
å tvenne af honom såsom Handlande i Westervik, under firma C. Hessling & C:o,
år 1839 i Banko-diskonten upptagna och efter 1842 års .revision såsom osäkra
inom linien förda lån, det ena, under M 5,937, mot borgen af Handlanden Vidor
Hessling och Sadelmakaren J. Holmqvist å 1,200 R:dr, hvilket numera är till
kapitalet betaldt, men hvarå upplupna oguldna öfverräntan utgör 372 R:dr 30 sk.
1 r:st, och det andra, under M 7,834, mot borgen af bemälde Holmqvist och
gårdsegaren Sven Tillberg, stort 2,400 R:dr, hvaraf ännu återstår i kapital 2,250
R:dr 16 sk.
Innan lagsökning egde rum af betaltes å förstberörda lån 650 R.dr, hvarefter
samtlige gäldenärerne blefvo i konkurstillstånd försatte, samt lånen bevakade och
till betalning fastställde i deras konkurser. I utdelning å Diskont-verkets fordran
Bih. till It. St. Prot. 1856 & 1857. 6 Sami. 1 Afd. 31 Haft. 1
2
Banko-Utskottets Utlåtande M 67.
erhölls från C. Hesslings & C:o konkursmassa 19 R:dr 32 sk. och från Victor
Hesslings 180 R:dr. Holmqvist och Tillberg, hvilkas konkarsmassor icke lemnade
någon utdelning, afledo begge i utfattiga omständigheter. Victor Hessling,
hvilken, innan domen i hans konkurs föll, från orten afvek och ådömdes ansvar
såsom bedräglig gäldenär, har sedermera flera särskilda gånger varit sökt, utan att
någon upplysning om hans vistelseort kunnat erhållas.
Sedan slutredovisning för C. Hesslings konkursmassa blifvit lemnad, erhölls
underrättelse, att han, efter började och fortsatta studier, år 1847 vid Universitetet
i Upsala aflagt juridisk examen samt året derefter blifvit förordnad att förestå en
Domsaga i Hallands län. — Hessling blef nu ånyo lagsökt, men på hans ansökning
fann Banko-diskont-direktionen, den 21 September 1851, skäligt medgifva honom
frihet från exsecutiva åtgärder, mot vilkor att han genast inbetalade 100 R:dr samt
sedermera, från och med 1852 och så länge han innehade Domare-förordnandet,
för hvartdera af de sex lagtima ting, sorn. årligen höllos inom Domsagan, 50 R:dr
eller tillsammans 300 R:dr Banko för år. — Detta vilkor uppfylldes också, så
länge Hesslings förordnande fortfor, hvarigenom under år 1853 tillhopa 500 R:dr
Banko blefvo inbetalte och Hesslings skuld minskad till sitt här ofvan upptagna återstående
belopp; men efter det domare-förordnandet för Hessling samma år upphörde,
har han varit urståndsatt att några vidare afbetalningar verkställa.
Då föga sannolikt är, att Hessling, innehafvande Rådmanstjenst i en af Rikets
mindre städer med inkomster, sorn icke lemna något utöfver de nödvändigaste
lefnads-behofven för honom och familj, kan i framtiden vinna befordran lill så indrägtig
befattning, att han derigenom blifver i tillfälle att till fullo betala sina såsom
handlande åsamkade skulder, samt då fortsättande af de mot honom vidtagna
exsecutiva åtgärder kunde föranleda ett fullkomligt afbrott i hans närvarande verksamhet
utan att för Diskont-verket inbringa så mycket, sorn det af honom nu
erbjudna belopp, till anskaffande hvaraf han förmält sig icke ega annan utväg än att
söka lån mot säkerhet af en innehafvande lifassurans, har Utskottet, med fästad t
afseende jemväl å det mindre vanliga förhållande, att sökanden, efter iråkadt obestånd
i egenskap af handlande, såsom medelålders man genom påbörjade och ihärdigt
fortsatta studier beredt sig utväg att inträda på tjenstemanua-banan för att derå
vinna sin utkomst och rätt för sig göra, ansett sig, i enlighet med hvad Bankodiskont-direktionen
tillstyrkt, böra hos Rikets Ständer vördsamt hemställa,
att, såvida Hessling till Diskont-verket inbetalar 606 R:dr 32 sk.
B:ko, eller 1,000 R:dr R.mt, inom 4 månader efter erhållen
del af Rikets Ständers härom fattade beslut, återstoden af
Diskont-verkets hos honom egande fordran i kapital och ränta
måtte få efterskänkas och utur räkenskaperne afskrifvas.
Stockholm den 15 December 1857.
Banko-Utskottets Memorial M 68.
S
N:o 68.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Dec. 1857, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslag lill ändring af åtskilliga föreskrifter i 8:de Artikeln
af Banko-reglementet.
Till fullgörande af det uti 204 § af Banko-reglementet Fullmäktige gifna åliggande
»att för Banko-Utskottet vid innevarande riksdag anmäla, huruvida genom den
vid Tumba bruk tillsvidare antagna bokföring och redovisning må hafva vunnits
det dermed afsedda ändamål af fullständig kontroll å bruks-förvaltningen på stället,
samt att dervid framlägga förslag till instruktion och arbetsordning för såväl Bruksförvaltaren,
som bruks-betjeningen i öfrigt», hafva Fullmäktige till Utskottet inkommit
med förslag, dels till räkenskapsföring och dels till instruktion och arbetsordning för
Förvaltaren och den öfriga bruks-betjeningen, under tillkännagifvande att, om bokföringen
och redovisningen vid bruket ordnades i öfverensstämmelse med dessa förslag,
det åsyftade ändamålet af fullständig kontroll borde anses vara uppfylldt.
Utskottet har, i sammanhang med pröfningen af förberörda förslag, genomgått
och granskat de i 8:de Artikeln af Banko-reglementet angående Tumba bruk meddelade
föreskrifter; och som Utskottet ibland dessa föreskrifter funnit följande vara af'
beskaffenhet att böra uti instruktionen inflyta, nemligen:
dels i § '192:
att Förvaltaren »åligger ansvara för den ekonomiska förvaltningen och redovisa
för alla inkomster och utgifter af Tumba bruks- och landt-egendom med tillhörighet;
att leda pappers-tillverkningen under ansvar ätt densamma, och särdeles den af sedelpapper,
blifver fullgjord i noggran öfverensstämmelse med gifna föreskrifter och fastställda
prof, samt att lemna allt erforderligt biträde, såväl i afseende å färgberedningen
och öfriga kemiska åtgärder, som tillsynen öfver brukets machineri, dess underhåll
och ändamålsenliga användande;»
k
Banko-Utskottets Memorial M 68.
dels i § 193:
att Förvaltaren »pröfvar Verkmästarens reqvisitioner å de tor papperstillverkningen
nödiga materialier och redskap, samt ombesörjer deras anskaffande; åliggande
det jemväl Förvaltaren att föranstalta om upphandling af öfriga för bruket behöfliga
varor och effekter, att föra kassaräkningen och, med biträde af de tvänne Bokhållarne,
brukets öfriga räkenskaper, samt att ansvara och redovisa för brukets alla
tillhörigheter af inventarier, materialier och effekter;»
dels i § 1 95:
att bruket, »före slutet af September månad hvarje år, skall erhålla reqvisition
å sedel- och annat papper, som för följande år till Bankens behof anses erforderligt;»
dels i § 197:
att, om »någon arbetare beträdes med vårdslöshet och försummelse, Verkmästaren
eller Pappersmästaren skall, inom 8 dagar, derom göra anmälan hos Förvaltaren,
som eger att för den tid, hvarunder försummelsen skett, afdraga högst
hälften af den arbetaren eljest tillkommande aflöning.»
dels i § 199:
att »Förvaltaren för hvarje vecka skall aflemna rapport till Fullmäktige öfver
pappers-tillverkningens fortgång;»
och dels i § 200:
att »datum af den resolution, hvarpå någon upphandling eller utgift sig grundar,
skall antecknas å hvar och en bland kassa-verifikationerne befintlig räkning;»
så, och jemte tillkännagifvande, att Utskottet nu fastställt och Fullmäktige till
efterrättelse meddelat stadgar, angående räkenskapsföringen och redovisningen vid Tumba
bruk samt instruktion och arbetsordning för tjenstemännen derstädes, uti hvilka stadgar
och instruktion samtlige nyssberörde föreskrifter blifvit intagne, får Utskottet,
enär dessa föreskrifter äfvensom 204 §, såsom innefattande ett redan fullgjordt särskildt
uppdrag, således icke behöfva i reglementet vidare bibehållas, vördsamt hemställa,
1:0.
att ofvanomförmälde uti §§ 192, 193, 195, 197, 200 och
204 upptagna föreskrifter måtte ur Banko-reglementet få ute
slutas
I
sammanhang härmed och enär 196 §, enligt hvilken Fullmäktige skola hvarje
år fastställa stat till aflöning och förmåner för Tumba bruks arbetare, tillika innefattar
följande: »Och får icke uti den stat, sorn då fastställes, någon ändring ske utan
Fullmäktiges bifall,» föranlåtes Utskottet erinra, att då det icke bör komma i fråga
Banko-Utskottets Memorial JVs 68.
5
att någon ändring vidtages uti en till efterrättelse meddelad aflönings-stat med mindre
tillåtelse dertill lemnats af den auktoritet, som staten gillat och fastställt, synes
ofvan citerade föreskrift i 196 § vara hvarken lämplig eller behöflig, hvadan
2:o.
densamma torde från reglementet få utgå.
Vid öfverlemnandet af förutnämnda förslag till instruktion och arbetsordning
hafva Fullmäktige förmält, bland annat, att som i gällande Banko-reglemente ej funnes
någon föreskrift huru Förvaltaren och de honom underlydande tjenstemän och
bruks-betjente skola tillsättas, utan i detta afseende allenast stadgades i § 192, att
Förvaltaren af Fullmäktige tillsättes och att Verkmästaren och Pappersmästaren antagas och
entledigas af Fullmäktige, hvaraf ock inträffat att nuvarande Förvaltaren undfått konstitutorial
å befattningen, att 1:ste Bokhållaren blifvit af Fullmäktige endast tills vidare
förordnad, att 2:dre Bokhållaren antagits af Förvaltaren, samt att Verkmästaren och
Pappersmästaren blifvit anställde af Fullmäktige, genom med dem af Förvaltaren upprättade
kontrakter; så och då det icke torde vara lämpligt att vid Tumba bruk
närmare fästa hvarken Förvaltaren, 1 rste Bokhållaren, Verkmästaren eller Pappersmästaren,
än att Fullmäktige må kunna, om och när de anse sådant med brukets
fördel öfverensstämma, från innehafvande befattning dem entlediga, alldenstund en
vid Tumba antagen tjensteman eller bruksbetjent snart nog efter antagningen kunde
befinnas mindre lämplig och passande för brukets tjenst, en omständighet, som,
beträffande flere af dem, med afseende å befattningarnes särskilda natur, svårligen
kunde på förhand bedömas, ville Fullmäktige till Utskottets bepröfvande öfverlemna,
huruvida icke Förvaltaren, Uste Bokhållaren, Verkmästaren och Pappersmästaren
hädanefter må, på förordnande tills vidare, antagas, med Förvaltaren förbehållen rättighet
att 2:dre Bokhållaren antaga och förafskeda, äfvensom att föreskrift om sättet
för tjenstemännens antagning måtte i blifvande Banko-reglemente införas.
Hvad Fullmäktige i omförmälda måtto tillstyrkt, har Utskottet ansett sig böra
biträda; hvarjemte och då Banko-reglementet icke innefattar åliggande för Förvaltaren
att ställa borgen eller annan säkerhet för den uppbörd, som kan blifva honom
anförtrodd, ehuru sådan borgen eller säkerhet alltid af vederbörande Förvaltaren
aflemnats, Utskottet funnit lämpligt att ett stadgande om Förvaltarens skyldighet i
berörde afseende varder i blifvande Banko-reglemente infördt.
För öfrigt har Utskottet ansett det vara angeläget att den af Fullmäktige, som
har det speciela inseendet öfver bruket sig updraget, så ofta som möjligt och åtmin
-
6
Banko-Utskottets Memorial M 68.
stone enJ gång i månaden inspekterar bruket; och torde för de i följd häraf uppkommande
ökade resekostnader det bemälde Fullmäktig nu tillagda arfvode af 300
R:dr B:ko böra från och med år 1858 få utgå med 500 R.dr Riksmynt.
Under iakttagande af här ofvan uppgifna förändringar samt med de jemkningar
redaktionen af öfriga nu granskade föreskrifter, som nämnde förändringar påkallat,
får Utskottet till Rikets Ständers godkännande vördsamt öfverlemna följande förslag till
Stadyandenrörande Bankens Pappersbruk
Tumba.
3:o
(Motsvarar § 191 oförändrad.)
Vid förvaltningen af Tumba bruk, hvilket, enligt § 5, står
under Fullmäktiges öfverinseende, skall, jemte beredande af möjlig
besparing i kostnaderne af brukets drift, tillverkningen af ett
sedelpapper, som i högsta möjliga grad eger alla de för detsamma
erforderliga egenskaper, vara förnämsta syftemålet; dock må
äfven andra papperssorter, som med förmån kunna föryttras,
der förfärdigas.
4:o
(Motsvarar § 194.)
Den af Fullmäktige, som, enligt § 5, har det speciela inseendet
öfver bruket, åligger att en gång i månaden eller oftare
om så erfordras inspektera bruket.
Såsom ersättning härför samt godtgörelse för resekostnader,
eger inspekterande Fullmäktigen att, från och med 1858 års början,
uppbära 500 R:dr Riksmynt årligen, hvilka från bruks-kassan
utbetalas.
Kostnaden för den inspekterande Fullmäktigens vistande å
Tumba skall likaledes af Bruks-kassan godtgöras.
Banko-Utskottets Memorial M 68.
7
5:0.
(Motsvarar §§ 192 och 193.)
Brukets egentliga förvaltning besörjes på stället af en
Bruksförvaltare, som på förordnande tills vidare af Fullmäktige
tillsättes. ,
Förvaltaren skall för den uppbörd, som kan blifva honom
anförtrodd, ställa godkänd borgen eller annan säkerhet, till det
belopp Fullmäktige bestämma.
Till Förvaltarens biträde äro anställde, för pappers-tillverkningen,
en Verkmästare och en Pappersmästare, samt vid räkenskaps-göromålen
och den öfriga förvaltningen, en 4iste Bokhållare
och en 2:dre eller Material-bokhållare, af hvilka de tre
förre tillsättas på förordnande tills vidare af Fullmäktige, uppå
Förvaltarens förslag, men den sistnämnde, eller Material-bokhållaren,
antages och afskedas af Förvaltaren, efter dennes eget
godtfinnande.
För Förvaltaren och den öfriga bruks-betjeningen gälle till
efterrättelse den för dem af Banko-Utskottet, vid denna riksdag,
fastställda instruktion.
6:o.
(Motsvarar §§ 193 och 196.)
Den vid bruket anställde arbets-personal antages och afskedas
af Förvaltaren, på sätt instruktionen föreskrifver. —
För nämnde arbets-personal fastställe Fullmäktige årligen stat
till aflöning och öfriga förmåner.
7:o.
(Motsvarar § 197.)
Den arbetare, som vid bruket tjenat utöfver femton år
och derunder sig väl förhållit samt med skicklighet och drift i
tjensten fortfar, eger undfå belöning till det belopp, som Fullmäktige
för hvarje särskildt fall bestämma. Ersättning för öfverarbete
och exira godt arbete bestås äfven efter af Fullmäktige
godkänd beräkning och fördelning.
Banko-Utskottets Memorial M 68.
8:0.
(Motsvarar § 198.)
Af Fullmäktige bor såsom allmän grundsats iakttagas, att,
såväl vid upprättandet af den årliga aflönings-staten, som vid
bestämmandet af öfriga bruksfolket tillkommande förmåner, några
förhöjningar icke beviljas i andra fall, än då desamma antingen
icke kunna utan arbetets afbrott undvikas, eller bruket derigenom
beredes en, den ökade utgiften öfverstigande förmån; skolande
i alla dylika frågor ej mindre inspekterande Fullmäktigen,
än Förvaltaren höras, samt deras utlåtanden, jemte skälen för
beslutet, i Fullmäktiges protokoll fullständigt intagas.
9:o.
(Motsvarar § 200.)
Alla större upphandlingar för brukets behof skola antingen
i allmänna tidningarne kungöras samt anbud derå inbegäras,
med uppgift å prisen, såväl vid leverering i Stockholm, som i
händelse af dess verkställande å bruket, eller ock, om sådant
är med brukets fördel mera förenligt, ske under hand, genom
Bruks-styrelsens försorg; börande, då denna sednare åtgärd begagnas,
skälen derför i Fullmäktiges protokoll upptagas.
Anskaffandet af effekter eller varor af mindre qvantiteter
eller obetydligt värde, öfverlemne Fullmäktige åt Bruks-styrelsen,
För öfrigt iakttages noga, att upphandlingarne rättas efter
behofvet, så att bruket ej med öfverflödiga förråd belastas.
10:o.
(Motsvarar § 201.)
Förråden vid Tumba böra af Fullmäktige inventeras vid
hvarje Förvaltares afgång och deremellan hvart tredje år,
eller det, då lagtima riksdag infaller.
Jemte) den kontroll, som innefattas uti Förvaltarens vård
öfver brukets i Stockholm befintliga förråd, tillhör brukets
vaktmästare derstädes en redovisande ansvarighet för detsamma.
11.0.
Banko-Utskottets Memorial J/i 68.
9
11:o.
(Motsvarar § 202.)
Sedan bokslutet för det föregående året blifvit uppgjordl,
sammanträda Fullmäktige, samfäldt eller genom Deputerade, på
Tumba, såväl för att taga närmare kännedom af förra årets
förvaltning, som ock att tillse byggnaders och machineriers tillstånd
m. m; börande dervid berättelser af inspekterande Fullmäktigen
och Förvaltaren afgifvas om bruksdriften under nästförflutna
året.
• 42:o.
(Motsvarar § 203 oförändrad.)
Brukets alla byggnader böra försvarligt och utan onödig
kostnad vidmakthållas samt, i afseende på vården och dispositionen
af brukets rudimaterier och effekter, den största noggranhet
iakttagas; men någon nybyggnad eller större reparation
må ej under tiden intill nästa riksdag, utan de mest oundgängliga
behof, af Fullmäktige företagas, innan de deröfver
inhemtat yttrande af Rikets Ständers till Stats-, Banko- och
Riksgälds-verkens granskning förordnade Revisorer och deras
tillstyrkande till arbetets företagande erhållit.
Stockholm den 17 December 4857.
Bxh. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 6 Sami. I Afd. 31 Haft.
so
Banko-Utskottets Memorial M 69.
N:o 69.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Dec. 1857, kl. 9 e. m.
Memorial, med anmälan om Riksståndens beslut, i anledning af Utlåtan
det
JM 66.
Enligt ankomna protokolls-utdrag af denna dag är berörde Utlåtande af Hederv.
Bonde-ståndet till Utskottet återremitteradt, på grund af deremot gjorda anmärkningar,
men af Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Högv. Preste- och Vallöf!. Borgare-stånden
bifallet, endast med den förändring, att de i 3:dje punkten af Utskottets
hemställan förekommande orden: »genom indragning af silfver» skulle, jemlikt
Ridderskapet och Adelns beslut, utbytas mot orden: »genom indragning af lånet
eller krediti vet», och, enligt Preste- och Borgare-ståndens beslut, mot orden: »genom
lånets eller kreditivets indragning.»
Då Utlåtandet sålunda blifvit, med ofvanberörde ändring i redaktion, af Ridderskapet
och Adeln samt Preste- och Borgare-stånden gilladt, samt, i frågor af före
varande
beskaffenhet, 3:ne Riks-stånds sammanstämmande mening utgör Rikets
Ständers beslut, kan Bonde-ståndets återremiss icke föranleda till någon åtgärd från
Utskottets sida; och torde, med anledning af den beslutade redaktions-förändringen,
ifrågavarande punkt af Utlåtandet komma att undfå följande lydelse:
att, så snart på fullt säker hand aftal om lånet eller kreditivet
blifvit träffadt, Rikets Ständers Bank må, efter behof och en
ligt
Fullmäktiges bepröfvande, genast utgifva ett deremot svarande
belopp i sedlar; hvarefter genom lånets eller kreditivets indragning,
på sätt Fullmäktige finna lämpligast, den metalliska kas
-
Banko-Utskottets Memorial X 69.
11
san skall beredas en mot den ökade sedel-utgifningen svarande
förstärkning, allt under vilkor, att Banken för härvid tilläfventyrs
uppkommande förluster varder af Staten till fullo
godtgjord.
Stockholm deri 23 December 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell. 1857.
Banho-Ulskoltels Utlåtande M 70.
i
JK 70.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Jan. 1858, kl. 3 e. nu
Utlåtande, t fråga om saltet får användande af de medel, som,
enligt Kongl. Maj:ts och Rikets Stånders beslut, skola, till
allmänna rörelsens underlättande, å utrikes ort upplånas.
I anledning af Kongl. Maj:ts den 14 December nästlidet år till Rikets Ständer
aflåtna Nådiga Proposition om åtjjärders vidtagande för att underlätta penningeställningen
och rörelsen inom landet, hafva, uppå Utskottets i Utlåtandet J\l 66
och Memorialet M 69 gjorda framställningar, Rikets Ständer, med bifall till Kongl.
Maj:ts derom afgifna förslag, för sin del beslutat, att ett lån eller kreditiv till belopp,
motsvarande 3 millioner R:dr Silfver, skall å utrikes ort skyndsamt upptagas,
i ändamål att, genom utlåning från Rikets Ständers Bank, bereda en af behofvet
påkallad'tillfällig förökning i förlags-kapitalet för handel och näringar, samt att berörde
lån eller kreditiv skall vara till fullo slutligen liqvideradt sednast inom slutet
af år 1860; och hafva Rikets Ständer i sådant afseende hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit, att Kongl. Majit täcktes under den form, som för ändamålet
kan finnas mest lämplig, och på de vilkor, som kunna betingas, för Svenska statens
räkning upptaga ifrågavarande lån eller kreditiv samt ställa detsamma till
Fullmäktiges i Rikets Ständers Bank disposition, att af dem användas och inom
ofvanuppgifna tid liqvideras i enlighet med de föreskrifter, som af Rikets Ständer
vid innevarande Riksdag varda meddelade; hvarförutan Rikets Ständer förordnat, att,
så snart på fullt säker hand aftal om lånet eller kreditivet blifvit träffadt, Rikets
Ständers Bank må, efter behof och enligt Fullmäktiges bepröfvande, genast utgifva
ett deremot svarande belopp i sedlar, hvarefter genom lånets eller kreditivets indragning,
på sätt Fullmäktige finna lämpligast, den metalliska kassan skall beredas
en mot den ökade sedel-utgifningen svarande förstärkning, allt under vilkor, att
Banken för härvid tilläfventyrs uppkommande förluster varder af Staten till fullo
godtgjord.
Bih. till R. St. Prof. 1856—1858. 6 Sami. I Afd. 32 Håft. 4
!)anko-Utskollel* Utlåtande M 70.
Utskottet, som nu mera till pröfning förehaft äfven den del af Kongl. Majits
ofvanbprörda Nådiga Proposition, som angår sättet för de upplånade medlens användande,
får i afseende derå, efter Banko-fullmäktiges hörande, vördsamt anföra
följande:
Då de medel, som äro i fråga att utomlands anskaffas, möjligen måste betingas
på drygare vilkor, än som motsvaras af här gällande laglig ränta, har Kongl.
Maj:t trott det både kunna och böra stadgas att, vid utlåning af samma medel,
en lämplig provision afdrages, hvarigenom Banken hålles skadeslös för dess omkostnader,
samt på grund deraf föreslagit, att af den beredda tillgången måtte bildas
en särskild diskonterings- och utlånings-fond, och att, jemte ränta för de å denna
fond beviljade lån, må erläggas en provision till det belopp, som Banko-fullmäktige,
efter sig företeende omständigheter och behof, finna skäligt att bestämma, och som
vid lånens meddelande förskottsvis afdrages.
Lika med Kongl. Maj:t anser Utskottet, att af den genom det utländska lånet
eller kreditivet beredda tillgång bör bildas en särskild diskonterings- och utlåningsfond.
Denna fond torde lämpligast kunna benämnas Statslåne-fondcn och till förekommande
af sammanblandning med Bankens egna fonder, böra i dess räkenskaper
särskildt upptagas och redovisas, enligt de vidare föreskrifter, som Fullmäktige, efter
inhemtaode af vederbörandes yttrande, kunna finna skäligt att till efterrättelse meddela.
Hvad angår vilkoren för försträckningars erhållande från nyssnämnda fond, så
ehuru Utskottet delar den åsigt, att för dylika försträckningar bör, jemte ränta, erläggas
särskild provision, och att dennas belopp må af Fullmäktige, efter sig företeende
omständigheter och behof, bestämmas, synes det likväl vara angeläget, att
någon begränsning sker, hvarutöfver provisionen ej får uppgå, emedan eljeåt vilkoren
möjligen kunde blifva sä betungande, att det med lånets eller kreditivets upptagande
åsyftade ändamål, att bereda näringarne behöfligt understöd, skulle komma
att till väsentlig del motverkas. Att på förhand med någon säkerhet till siffran
beräkna de omkostnader, som med provisionen borde betäckas, låter sig naturligtvis
ej göra, aldra minst för närvarande, då vilkoren för det utländska lånets eller kreditivets
erhållande äro okända. Ibland sådana omkostnader må nämnas utgifter i
och för lånets eller kreditivets kontraherande på utrikes ort och detsammas indragning,
den ränta jemte provision, som för lånet eller kreditivet skall erläggas, samt
de förvaltnings-kostnader, som medlens utlånande genom Banken kommer att medföra.
För sin del anser Utskottet att, om det stadgades att räntan och provisionen
för försträckningar från statslåne-foriden ej finge sammanräknadt uppgå till mera
än högst 2 procent, efter år räknadt, utöfver hvad som för det utländska lånet
eller kreditivet kommer att erläggas i så väl årlig ränta som provision, denna sednare,
fördelad på alla åren intill dess skulden, enligt Rikets Ständers beslut, skall
vara återbetald; så borde, å ena sidan, den enskildes fördel i förevarande fall, så
vidt densamma låter sig förena med Statens skyddande mot förlust, vara skäligen
Banko-Ulskotlels Utlåtande JYi 70.
3
tillgodosedd, samt, enär berörde 2 procent synas blifva tillräckliga att betäcka ifråga
kommande upplånings-, indragnings- och förvaltnings-kostnader, äfven å andra sidan
det allmännas rätt att för dessa omkostnader undfå ersättning blifva fullt betryggad.
Då likväl nyssnämnde 2 procent skulle utgöra ett maximum, och utlånings-vilkoren
böra betingas af den tillfälliga penninge-slälluingen samt deraf beroende
ökaJt eller minskadt anlitande af fondens tillgångar, torde Fullmäktige böra
få sig uppdraget att jemväl med afseende å dessa omständigheter jemka räntans
och provisionens belopp inom det stadgade maximum. Deremot synas de förluster,
som på sjelfva utlåningen tilläfventyrs kunna uppstå, icke böra tagas i beräkning
vid bestämmande af deu ränta jemte provision, som skall till Banken erläggas; för
hvilken mening Utskottet hemtar stöd icke allenast af Rikets Ständers redan fattade
beslut, att Staten skall hålla Banken skadeslös för hvad denna på låne-operationen
kan komma att förlora, utan äfven deraf, att det icke vore med rättvisa och
billighet öfverensstämmande, att räntan och provisionen fastställdes så högt, att derigenom
den fullt säkre och vederhaftige låntagaren skulle komma att godtgöra hvad
den osäkre ej mäktade att betala.
Kongl. Maj:t har vidare, i afseende å fördelningen af de summor, som från
den nya fonden efter behof och billighet böra såsom ökad låne—tillgång meddelas
de olika rörelse-grenarne och låne-distrikten, ansett att, då fördelningen i detta afseende
af den nuvarande Handels- och Närings-diskont-fonden i sista hand tillkommer
Banko-fullmäktige, äfven den nu ifrågavarande fondens fördelning lämpligast
kunde uppdragas åt Fullmäktige; hvadan Kongl. Maj:t hemställt, att den föreslagna
nya fondens tillgångar måtte till utlåning fördelas mellan Bankens olika låne-distrikter
på det sätt, som Fullmäktige, under ett samvetsgrannt afvägande af de olika
orternas och näringarnes billiga anspråk och behof, kunna finna för ändamålet
tjenligast.
Den frihet, hvarmed Fullmäktige, enligt detta Kongl. Maj:ts förslag, skulle ega
att vid fördelningen af statslåne-londens tillgångar gå tillväga, synes Utskottet vara
både nyttig och nödvändig. Utskottet betviflar möjligheten deraf, att en fördelning
af fondens tillgångar, hvarigenom vissa summor anvisades uteslutande för vissa näringar,
kan på fullt rättvisa och billiga grunder uppgöras, och äfven om en sådan
fördelning nu kunde åstadkommas, afpassad efter stundens fordringar och behof,
skulle densamma tvifvelsutan visa sig icke vara förenlig med de förändrade förhållanden,
hvilka inom en icke aflägsen tidpunkt tilläfventyrs inträffa, men nu icke
kunna förutses; hvadan det alltid borde vara Fullmäktige förbehållet att annorlunda
disponera de särskildt alsalia summorne, hvilket i sjelfva verket ådagalägger huru
nödvändigt det är, att Fullmäktige, i afseende å medlens fördelande, må, efter bästa
samvete och förstånd, få handla utan hinder af några bindande föreskrifter.
Då ändamålet med det utländska lånets eller kreditivets upptagande är att, på samma
gång det bör kraftigt bidraga till återställande af det rubbade förtroendet, äfven
4
Banko-Utskottets Utlåtande M 70.
underlätta penninge-ställningen och rörelsen i landet, bereda nödigt förlag åt dess
hufvudnäringar, såsom jordbruket, bergshandteringen och fabriks-industrieu, samt i
allmänhet befordra sådana produktiva företag, hvarigenom exporten uppmuntras och
vinner tillvext, så bör ock det hulvudsakligaste syftet, vid fördelningen af fondens
tillgångar, blifva att befrämja hvad sorn med låne-operationen sålunda alses. Ett
ibland de förnämsta vilkoren härför är naturligtvis att medlen må blifva spridda till
alla delar af landet; och då detta bör kunna befordras derigenom att de på olika
punkter inom Riket befintliga större penninge-associationer, som erbjuda fullkomlig
säkerhet, beredas tillfälle att, sä vidt möjligt är, uppehålla penninge-rörelsen och i
sådant afseende må kunna, vid inträffande behof, omedelbart undfå försträckning från
Statslåne-fonden, för att sedermera i sin ordning inom orterne sprida de erhållna
medlen, så har Utskottet ansett Fullmäktige desto hellre böra berättigas att, då
de pröfva sådant "vara för ändamålet nyttigt eller nödigt, meddela dylika försträckningar
åt penninge-förvaltande verk och inrättningar samt större bolag och föreningar
af förenämnda beskaffenhet, som derigenom bör kunna på ett verksamt sätt förebyggas
de rubbningar och omstörtningar i landets penninge- och kredit-förhållanden,
hvilka eljest af den närvarande stora förlägenheten lätteligen kuuna framkallas.
till oberäknelig skada för rörelsen i alla dess delar.
Denna af Utskottet yttrade mening sammanhänger med det förslag, beträffande
formen lör utlåningen, som i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition förekommer, eller
att utlåningen af ifrågavarande medel, hvilka i den ordning, som af Fullmäktige
närmare bestämmes, ovilkorligen skola dragas ur rörelsen inom den tid, då den
utländska skulden skall återgäldas, mä, under Fullmäktiges tillsyn och kontroll samt
enligt af dem meddelade föreskrifter, utan hinder af de bestämmelser, som äro
gällande för andra delar af Bankens låne-rörelse, besörjas af vederbörande Diskontdirektioner,
hvilka, i den mån Fullmäktige finna sådant erforderligt, böra förstärkas
med personer, kända för redbarhet och kunskap om ortens rörelse och affärsförhållanden.
I förevarande förslag om utlåningens besörjande genom vederbörande Diskontdirektioner
torde tili en början någon jemkning blifva af nöden med afseende derå,
att, enligt Utskottets ofvan yttrade åsigt, försträckningar till vissa penninge-associationer
skulle kunna af Fullmäktige från Statslåne-fonden omedelbart meddelas.
Beträffande dernäst sättet för utlåningen, så anser Utskottet, i öfverensstämmelse
med Kongl. !VIaj:ts förslag, att Diskont-direktionerne vid förvaltningen och
utlåningen af Statslåne-fondens tillgångar böra lemnäs full frihet att, efter eget
bepröfvande och med rättvist afseende å de olika lånebehofven, förfara, utan att
dervid vara bundna af andra än de allmänna föreskrifter, som Fullmäktige, i förut
angifna syftning rörande medlens fördelande, må firma skäligt att besluta. Likväl
och då det, enligt Utskottets öfvertygelse, är af största vigt, att försträckningar
från Statslåne-fonden icke meddelas utan mot fullkomlig säkerhet, har Utskottet
Banko-Utskottets Utlåtande M 70.
trott det vara nödigt att några särskilda bestämmelser af Rikets Ständer lemnäs
i Iräga om beskaffenheten af de säkerheter, hvarå lån från ifrågavarande fond må
företrädesvis utgå; och då Utskottet häribland upptagit sådana i säkert förvar
nedsatta varor, som antingen äro inom landet producerade, hvarifrån Utskottet
ansett undantag blott böra göras för spirituösa drycker, eller ock utgöra råämnen
för den inhemska varuförädlingen, äfvensom saltupplag, torde Utskottet såsom skäl
för detta sitt förslag endast behöfva anföra, att med det utländska lånets eller
krediti veis upptagande just åsyftas att bereda da inhemska näriugarne allt det
understöd, hvaraf de lör sitt bestånd oell ändamålsenliga utveckling under närvarande
omständigheter äro i så stort behol, samt att artikeln salt, såsom utgörande en
ibland de förnämsta nödvändighetsvaror och derjemte egande ett mera stadgadt pris,
synts Utskottet icke skäligen böra från företrädesrätt vid beläning uteslutas.
Då Utskottet inser angelägenheten deraf, att Diskout-direktionerne i och för
utlåningen af Statslåne-fondeus till Diskont-verken ölverlemnade tillgångar må, efter
Fullmäktiges bcprölvande, kunna förstärkas med personer, som, jemte redbarhet och
insigt i olika yrken, ega noggrann kännedom om orternes affärs-förhållanden, har
Utskottet ansett Fullmäktige böra ega att åt dessa personer anvisa lämpliga arfvoden,
hvilken rättighet äfven synes böra Fullmäktige tillkomma med afseende å
Diskont-direktionernes ordinarie Ledamöter, helst utlåningen al de medel, hvarom
nu är fråga, kommer att ytterligare öka dessa Ledamöters göromål och ansvar,
samt det härvid jemväl torde få komma i betraktande att, ehuru Rikets Ständer
vid innevarande Riksdag beslutat, bland annat, att vid Banko-diskont-verket i Stockholm
pröfningen af ansökningar om lån och diskontering från Handels- och Näringsdiskont-fondeii
skall verkställas alla söcknedagar, hvilket förutsätter dagliga sammanträden
för Direktionen, det redan förut låga arfvode! för Direktionens Ledamöter
blifvit vid olörändradl belopp bibehållet.
Derjemte, och då de bestyr, som Statslåne-fondens förvaltning kommer att för
Fullmäktige medföra, blifva al synnerlig vigt och omfattning, samt det, enligt Utskottets
tanke, icke bör kunna annat an leda till sakens bästa om dessa bestyr
till större eller mindre del förberedas och besörjas al dertill inom Fullmäktige utsedde
Deputerade, dock under Fullmäktiges gemensamma ansvarighet, har Ut
skottet
ansett, det Fullmäktige må bemyndigas att i berörde ändamål utse särskilde
Deputerade, emot åtnjutande af det arfvode, som Fullmäktige finna skäligt
bestämma.
Med åberopande af hvad nu anfördt blifvit och Kongl. Maj:ts Proposition i
öfrigt innehåller, tillstyrker Utskottet, att Rikets Stander måtte besluta:
l:o att af den genom det utländska lånet eller kreditivet beredda
tillgång bildas en särskild diskonterings- och utlånings-fond,
hvilken i Bankens räkenskaper särskildt upptages och redovisas
under benämning af »Statslåne-fonden»;
«
Banko-Utskottets Utlåtande Jt? 70.
2:o att för de fran denna fond beviljade försträckningar erlägges
ränta och provision, som med tillsammans högst 2 procent för
året må öfverstiga hvad som i ränta och provision för det utländska
lånet eller kreditivet skall, efter år räknadt, betalas;
börande räntan och provisionen, som vid lörsträckningarnes meddelande
förskottsvis aldragas, af Fullmäktige lämpas och bestämmas
med hänsigt till penniuge-elterfrågan, Statens skyddande
mot förlust i och för upplånings-, indragnings- och förvaltningsomkostnader
samt i öfrigt sig företeende omständigheter;
3:o att åt Fullmäktige öfverlemnas att, under ett samvetsgrant afvägande
af de olika orternes och näringarnes billiga anspråk och
behof, mellan Bankens olika låne-distrikter fördela fondens tillgångar
;
4:o att Fullmäktige härvid böra hufvudsakligen afse icke allenast att
medlen må, så vidt ske kan, varda spridda till alla delar af
landet, för att underlätta och befordra den inre rörelsen och
komma landets samtliga hufvudnäringar till godo, utan ufven
att genom den allmänna kreditens upprätthållande, för hela Riket
eller vissa landsorter vådliga rubbningar i penninge-cirkulationens
jemna gång må förekommas; egande Fullmäktige, då de
finna sådant vara för det angifna hufvudsyftemåiets vinnande
nyttigt eller behöfligt, att anvisa någon del af fondens tillgångar
såsom omedelbar försträckning till sädane inom Riket befintliga
penninge-förvaltande Verk och Inrättningar samt större bolag och
föreningar, som af Fullmäktige anses erbjuda fullkomlig säkerhet;
5:o
att utlåningen af samtliga de medel, hvilka icke, i stöd af
nästföregående punkt, kunna varda på annat sätt af Fullmäktige
omedelbart disponerade, må, under Fullmäktiges tillsyn och kontroll
samt enligt af dem meddelade föreskrifter, besörjas af vederbörande
Diskont-direktiouer;
6:o att vid denna utlåning må, utan hinder af de bestämmelser,
som äro gällande för andra delar af Bankens låne-rörelse, ofvanberörde
i 4:de punkten upptagna allmänna grunder med afseende
å medlens fördelning tjena till efterrättelse, under iakttagande,
att lån företrädesvis lemnäs mot säkerheter, som antingen
grunda sig på inteckning i fast egendom, eller utgöras af
förskrifningar, utfärdade af föreningar med solidarisk eller på annat
tillförlitligt sätt garanterad gemensam ansvarighet, eller ock
bestå af sådana i säkert förvar nedsatta varor, som antingen äro
Banko-Utskottets Utlåtande J\t 70.
7
inom landet producerade, dock med undantag af spirituösa drycker,
eller utgöra råämnen för den inhemska varuförädlingen, äfvensom
salt-upplag;
7:o att Diskont-direktionerne i och för denna utlånings besörjande
må, i den mån Fullmäktige finna sådant erforderligt, förstärkas
med personer, kända för redbarhet och kunskap om ortens rörelse
och affärs-förhållanden;
8:0 att Fullmäktige må berättigas att anvisa lämpliga arfvoden till
dels de personer, med hvilka Diskont-direktionerne sålunda kunna
varda förstärkte, dels de i dessa Direktioner deltagande ordinarie
Ledamöter, för de ökade göromål, sorn genom utlåningen
uppkomma, och dels äfven de Deputerade, hvilka Fullmäktige
må kunna inom sig utse för att, under Fullmäktiges gemensamma
ansvarighet, besörja de, i afseende å Statslåne-fondens
förvaltning, åt dem uppdragne göromål och bestyr i de delar och
på det sätt, som Fullmäktige finna lämpligt föreskrifva; egande
Fullmäktige att jemväl anvisa de förvaltnings-utgifter i öfrigt,
som i följd af ifrågavarande utlånings-rörelse blifva af nöden;
och
9:o att alla ifrån Statslåne-fonden utlånade medel i den ordning,
sorn af Fullmäktige närmare bestämmes, ovilkorligen skola dragas
ur rörelsen inom den för det utländska lånets eller krediti
vets
återbetalande stadgade tid, eller 1860 års slut.
I sammanhang härmed, och då Rikets Ständers i ämnet redan fattade beslut
innehåller, bland annat, att, så snart på fullt säker hand aftal om lånet eller kreditivet
blifvit träffadt, Rikets Ständers Bank må, efter behof och enligt Fullmäktiges
bepröfvande, genast utgifva ett deremot svarande belopp i sedlar, hvilket förutsätter
att, innan Fullmäktige ännu kommit i tillfälle att indraga någon del af omförmälda
lån eller kreditiv, sedlar kunna vara utgifna, som, saknande motsvarighet i metallisk
kassa, beräknad på sätt 106 § i nu gällande Banko-reglemente bestämmer, således
föranleda öfverskridandet af det för Bankens sedelstock stadgade maximum, derest
ej åtgärd till förekommande deraf vidtages, har Utskottet i sådant afseende och
med anledning af Banko-fullmäktiges gjorda framställning, funnit sig böra hemställa,
det Rikets Ständer måtte meddela följande föreskrift:
att af det lån eller kreditiv, hvarom aftal på säker hand blifvit träffadt,
må såsom metallisk kassa genast få beräknas så stor del, som
motsvarar de, före lånets eller kreditivets indragning, från Stats—
lånefonden efter hand utgifna försträckningar.
Stockholm den 13 Januari 1858.
8
Banko-Utskottets Utlåtande M 70.
Reservationer:
af Herr Mannerskantz, C. A.: »Vid det förslag Höglofliga Banko-Utskottet
nu afgifvit, anser jag ett högst väsentligt tillägg vara nödvändigt.
Då nemligen detta förslag afser att reglera användandet af en låne-fond, som,
ehuru ämnad att ställas under Rikets Ständers Banks vård och förvaltning, dock
icke kommer att bildas utaf denna Banks egna medel, utan genom en upplåning i
utlandet, hvilken, enligt Rikets Ständers beslut, bör verkställas för statens räkning
och på Stats-verkets risk; då det är Regerings-makten, som till Rikets Ständer
gjort framställning om denna upplåning, och som derföre i främsta rummet måste
uppbära ansvaret för densammas löljder; då Regerings-makten, som föreslagit det
utländska lånets upptagande derföre, att den funnit landets handel och näringar
behöfva med nödiga förlagsmedel understödjas, också måste antagas vara lika behörig,
som Rikets Ständers delegerade, att inse och bedöma, hvarest och på hvad
sätt ett dylikt understöd bäst och nyttigast bör kunna leranäs; då det måste vara
tryggande för alla intressen, emot en möjligen fruktad ensidighet vid medlens fördelning
och utlåning, om Regerings-makten är i tillfälle att dervid utöfva någon
inverkan eller kontroll; och då slutligen den för landet vigtiga men svåra låneoperation,
som nu är i fråga, för sitt lyckliga utförande ovilkorligen påkallar begge
stats-makternes samverkan, måste jag, med stöd af alla dessa skäl, för min del
anse, att både omtankan för iakttagandet af en skyldig grannlagenhet af den ena
stats-makten emot den andra, och en riktig uppfattning af det allmännas rätt och
fördel, hade bordt föranleda Höglofliga Banko-Utskottet, att för Rikets Ständer föreslå,
att, under en form eller en annan, åt Regerings-makten måtte inrymmas någon
rättighet eller beredas en möjlighet att kunna vaka deröfver, att den af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer gemensamt beslutade upp- och utlånings-åtgärden må
blifva, enligt afsigten dermed, för hela landet och dess inre rörelse- och näringslif
till nytta utförd. Visserligen skola många, af ömtålig skuggrädsla för hvarje
Regerings-maktens inblandning, i afseende på förvaltningen af Rikets Ständers egna
penningeverk, motsätta sig ett förslag af dylik syftning. Men dels är nu icke
fråga om Bankens, utan om Statens medel, och dels måste väl, genom den sednaste
erfarenhetens bittra lärdomar, det hafva blifvit allt mera klart för en hvar, som
med fördomsfri blick betraktar alla de förhållanden, som röra penninge-väsendet här
i landet, att det icke länge kan gå an, utan att ånyo framkalla stora olyckor, att
fortfarande öfverlemna den svåra ledningen af landets financiela angelägenheter åt
trenne fullkomligt fristående financiela styrelser, utan att något samband dem emellan
tillvägabringas. Jag föranlåtes derföre att vördsamligen underställa Rikets Ständers
pröfning följande förslag till tillägg i de föreskrifter, som af Höglofliga Utskottet
blifvit föreslagna:
»Att
Banko-Utskottels [Illåtande M 70.
0
»Att Kongl. Majit må berättigas, att för hvarje Diskont-Direktion tillsätta ett
ombud, som skall ega deltaga i Direktionens bestyr med utlåningen af Stats—lånefondens
medel; börande det för Banko-Diskont-verket i Stockholm af Kongl. Majit
sålunda tillsatta ombud jemväl erhålla rätt att yttra sig i fråga om Statslåne-fondens
fördelning, samt beredas tillfälle att inhemta kännedom om de beslut och åtgärder,
som vidtagas, med afseende å sättet för medlens användande till näringarnes
understödjande, inom alla delar af landet.»
Med Herr Mannerskantz hafva instämt: Herr Friherre Tersmeden, F. W., Herr
af Gerjerstam, C., Herr Hagströmer, J. J., Herr von Printzencreutz, B. W., Herr
af Funck, C. O., Herr Borgmästaren Malmborg.
af Herr Montgomery, G.: »Då jag föreslog att af den nya Stalslåne-fonden
'/aidel skulle bestämmas till låneunderstöd för jordbruk och dermed gemenskap
egande näringar, '/aidel för bergsbruk och manufaktur-intresset, samt den återstående
tredjedelen för handeln, gjorde jag det i öfvertygelse, att denna fördelning
vore i fullkomlig öfverensstämmelse med Kongl. Majlis Nådiga proposition, som i
dess lia punkt afser natt bereda en af behofvet •påkallad tillfällig förökning i Förslag
s-kapi tal för handel och näringar.» Att till dessa sednare höra bergsbruk,
manufakturer och jordbruk, med dermed gemenskap egande näringar, såsom skogshushållning,
tillverkning af saltpeter och pottaska m. m., lärer väl ingen kunna
neka. Jordbruket påkallar så mycket mer understöd, som de förra odlingslånen
hafva upphört, och likväl är jordbruket och dess afkastning Rikets hufvudnäring;
dernäst bergsbruks- och manufaktur-UW\erV.mx\^arm, på hvilkas gemensamma upprätthållande
och förkofran folkets allmänna och enskilda bergning samt landets välbefinnande
och lugn bero. Men skulle desamma komma att sakna det hufvudsakliga
understöd, som närvarande penningekris synes påkalla och Kongl. Majits Nådiga
proposition i afseende på den nya lånefonden tyckes rättvisligen afse, så kunna
derigenom uppstå de faror, som äro oundvikliga följder af näringslöshet, arbetsbrist
och deraf härrörande nöd och elände, vida betänkligare och i allmänhet svårare
och bekymmersammare än en tillfällig stagnation inom handeln. Dock med det
vilkor att hvad som icke af lånet upplages af det ena intresset, må komma ett
annat af de mera lane- och hjelpbehöfvande till godo. Jag anser mig således böra
reservera mig mot det beslut, hvarigenom mitt fördelnings-förslag, som af flere
inom Höglofl. Utskottet delades, med några rösters pluralitet blef underkändt, öfvertygad
derom, att Rikets Ständer med all samvetsgranhet, motsvarande sakens
vigt, komma att närmare pröfva och afgöra detsamma;»
af Herr von Hofsten, C. A.: Vid 2:dra punkten, angående Statens skyddande
mot förlust i afseende på upplånings-, indragnings- och förvaltnings-omkostnader.
Bih. till R. St. Prof. 1886 —1858. 6 Sami. 1 Afd. 32 Häft. 2
10
Banko-Utskottets Utlåtande M 70.
Reservanten ansåg att härtill borde äfven tilläggas betalnings-omkostnader, enar
desamma kunde blifva ganska betydliga;
vid 4:de punkten hvad beträffar de af Utskottet beslutade försträckningar till
sådana inom Riket befintliga penninge-förvaltande verk och inrättningar, hvilka ega
rätt att utgifva egna kreditsedlar eller andra såsom mynt löpande förbindelser, troende,
att derigenom spekulations-raseriet åter skulle upplifvas, enär dessa penningeförvaltande
verk komme att förse landet med ett ymnigt öfverflöd af kredit-sedlar,
hvilka, redan så snart som under loppet af år 1860, då Statslånet skall återbetalas,
komma att dragas ur den allmänna rörelsen, hvarigenom, enligt reservantens mening,
åstadkommes en vida betänkligare penningkris än den, hvaraf landet för närvarande
lider;
vid 6:te punkten; då det, enligt Reservantens åsigt, bör vara garanti- elier
kredit-föreningar förbehållet att, mot pant af varor, till lånebehöfvande försträcka
penningar, ansåg Reservanten för Banken hvarken nyttigt eller nödvändigt att bedrifva
lånerörelse annorlunda än som hitintills skett och på det sätt Kongl. Maj:t i
Sin Nådiga proposition föreslagit.
För öfrigt instämde Reservanten i Herr Manner skantz’s reservation och trodde
att en af regeringen utsedd person borde, åtminstone hos Ranko-fullmäktige, deltaga
i besluten angående fördelningen af lånet. Detta skulle icke allenast vara
nyttigt, utan äfven nödvändigt, alldenstund en sådan person skulle kunna meddela
högst behöfliga upplysningar i afseende å den omnämnda fördelningen af lånet, på
det att, enligt Rikets Ständers troligen blifvande beslut, medlen må spridas, så vidt
ske kan, till alla landels delar;
af Herr Professoren Agardh, mot 6:te punkten: »Då, enligt mitt förmenande,
vid utlåningen af statslåne-fondens tillgångar största svårigheten kommer att bestå
uti, att kunna utlåna dem mot full säkerhet, men detta sednare framför allt är af
vigt, så synes mig ingen slags pant, som lemnar denna säkerhet, böra från belåningsrätt
uteslutas. Jag har på denna grund icke kunnat biträda Utskottets beslut,
att från en sådan rätt utesluta bränvin eller spirituösa drycker. Då Utskottet,
sannolikt i medvetande af denna svårighet, förutsatt möjligheten, att de upplånade
medlen ej alltid skola kunna utlånas till en sådan ränta, att Statens utgifter i och
för lånet dermed kunna betäckas, så synes det mig som det i ett sådant möjligen
inträffande fall med Statens egen fördel skulle kunna blifva förenligt, att äfven låta
brönvins-producenten få, såsom hvarje annan idkare utaf en af Staten tolererad näring,
belåna sin produkt i statslåne-fonden. Att hellre ikläda sig en förlust, än
låta en fördel tillkomma denna tillåtna näring, är att förfölja den på samma gång
man tolererar den.
Då all slags real-pant, den må för öfrigt utgöras af en utländsk eller inhemsk
vara, när den ej belånas utöfver sitt minimi-pris, har företräde, hvad säkerheten
Banko-Utskottets Utlåtande M 70.
il
beträffar, framför en pant, som endast uppbäres af krediten, så har jag ej heller
kunnat biträda Utskottets beslut att lemna »förskrifningar, utfärdade af föreningar
med solidarisk eller på annat tillförlitligt sätt garanterad gemensam ansvarighet» belåningsrätt
framför lånesökande, som kunna ställa som hvpothek så kuranta artiklar
som t. ex. kaffe och kolonial-varor i allmänhet. Utskottet synes befara, att penningarne
ej skola komma landets näringar till godo, om de ej i första hand till
sjelfva närings-idkarne utlemnas. Jag hyser för min del den fasta öfvertygelsen,
att lemnäs blott de 3 millionerna ut mot full säkerhet och icke åt svindlare, så
leta de af sig sjelfva lika säkert sin väg till landets näringar, som bäcken genom
sanden finner sin till hafvet.
Från dessa synpunkter har jag ansett sednare delen af 6:te punkten i Utskottets
förslag så lydande: »eller ock bestå af sådana i säkert förvar nedsatte varor,
som antingen äro inom landet producerade, dock med undantag af spirituösa dryc
ker,
eller utgöra rå-ämnen för den inhemska varu-förädlingen äfvensom salt-upplag»
böra utbytas mot det af Herrar Banko-fullmäktige afgifna, så lydande förslag: »eller
ock mot hypothek af i säkert förvar nedsatta varor, vare sig in- eller utländska,
som hafva ett mera stadgadt värde, och ej äro hastig förskämning underkastade.»
Uti hvad Herr Professor Agardh sålunda anfört, hafva Herr Hagströmer, J. J.
och Borgmästaren Malmborg, till alla delar, och Herr Doktor Björkman hufvudsakligen
sig förenat;
af Herr Doktor Sandberg. Vid mom. 2: »Ingen viss maximi-procent för
ränta och provision bör bestämmas. Alla omkostnader för länets upptagning, indragning
och liqvidering skola af låntagare godtgöras. Här blir nu tillfälle att under
form af provision höja räntan, hvilket många anse så önskvärdt, Statsverket
bör genom låne-operationen icke ådragas någon förlust, ty denna skulle då godtgöras
af landets allmänna skattebidrag. Om det nu äfven beslutar att en större
del af lånet skall, utan full omkostnads-ersättning, öfverlemnas till privatbanker och
hypotheks-föreningar, så får nationen åtaga sig en beskattning för att rikta dessa
enskilda penninge-bolag, hvilket jag för min del icke kan gilla.»
Vid mom. 4.
»Det stora lånet på 12 millioner R:dr skall upptagas på utrikes ort för att
understödja de inhemska näringarne under deras nu iråkade betryck, men ingalunda
att betala utländska skulder hvarken för handlande eller för privatbanker och
hypotheks-föreningar. Efter dessas egen önskan har Staten uttryckligen en gång
för alla frånsagt sig all inblandning uti deras affärer: och att i en sådan riktning,
som här åsyftas, använda de upplånta medlen, var väl icke heller Ständernas mening
när länet beslutades.
12
Banko-Olskoltets Utlåtande JY§ 70,
Man kan väl medgifva att medlens omedelbara öfverlemnande till inom Riket
befintliga penninge-förvallande verk och inrättningar skulle för Banko-fullmäktige
lätta omsorgen om penningarnes spridning och förvaltning. Det är äfven möjligt
för privatbankerne att meddela lån för lägre procent, än den de erlägga till Riksbanken,
och likväl derpå hafva ganska betydlig vinst genom det utomordentligt stora
belopp af egna sedlar, som de, på grund af ett sådant lån, komma att ytterligare
utgifva.
Men om man närmare betraktar orsakerna till den nuvarande betryckta ställningen,
så förefinnas flera vigtiga skäl emot begagnandet af denna utväg till medlens
spridande. Ingen lärer väl kunna neka, att ett oerhördt missbruk af krediten
egt rum till öfverdrifna spekulationer i alla riktningar, lili en omåttlig införsel och
förbrukning af utländska öfverflödsvaror samt till ett yppigt och luxuriöst lefnadssätt.
. Detta har blifvit framkalladt och uppmuritradt af deri lätthet att få låna penningar,
som den utländska peuninge-marknaden erbjudit ät större handlande och affärsmän
och som privatbanker och hypotheks-föreningar uti sä rikt mått erbjudit
åt både stora och små inom landet, som hade lust att låna, för att spekulera eller
lefva — få kredit.
Hypotheks-förenirigarne hafva åstadkommit helt andra verkningar, än som voro
afsedda vid deras stiftande. Genom deras låne-operationer är svenska jorden belastad
med en omätlig skuld till utlänningen, sora förut var alldeles okänd. Sedan
de blefvo inrättade, hafva både större och mindre jordegendomar oupphörligen ombytt
egare och gått i handel såsom lösören långt mera än förr, och Justitie-Statsministerns
embets-berättelse utvisar en utomordentlig tillväxt uti intecknad skuld
under de sednare åren.
En annan verkan af dessa många enskilda kredit-anstalter och deras otaliga
myckenhet af lätt tillgängligt pappersmynt har också varit att hemmans-värden, varupriser
och arbetskostnader blifvit uppjagade till en onaturlig böjd, hvarifrån de måste
falla så mycket djupare, ju orimligare de varit uppdrifna. Att nu ytterligare
genom konstlade medel vilja inom landet uppehålla dem på samma svindlande höjd
kan omöjligen bära sig i längden; men Staten bör, så vidt den kan, med omedelbar
och direkt hjelp, nu understödja de inhemska näringarne, så att prisfallet icke på
en gång må blifva onaturligt lågt, ej heller allt för hastigt och brådstörtande, och
framför allt på det de talrika folk-klasserna, som dervid haft sin bergning, icke
måtte sakna arbete och bröd.
Af sådana anledningar synes det mig icke vara nyttigt för landet att dessa
penninge-förvaltande och sedel-utgifvande enskilda inrättningar sattas i tillfälle att
likasom tillförene utvidga sin låne-rörelse. Det är icke heller välbetänkt att nedsänka
hela Riket uti en tryckande utländsk skuld för det ändamål att enskilda ak
tie-egare,
som i flera år skördat stor vinst på sin penninge-rörelse, med lätthet skola
jeunna uppfylla sina förbindelser å utrikes ort. Utskottet yrkar på kreditens åter
Banko-Utskollets Utlåtande Jii 70.
13
ställande i sitt förra skick och penninge-cirku/ationens bibehållande uti sin jemna
gäng. Den föreslagna åtgärden skulle således gifva medel, att, utan försakelse och
inskränkning, fortsätta den visserligen njutningsrika, men dock besinniugslösa väg man
hittills vandrat. Lättnaden för ögonblicket skulle köpas med en fortsatt och förökad
skuldsättning, som oundvikligen måste framkalla en ny penningekris och förr eller
sednare störta land och rike uti ännu svårare trångmål och djupare nöd.
Jag kan således ingalunda deltaga uti tillstyrkandet att någon del af det utländska
lånet skall meddelas såsom försträckning åt sedel-utgilvande privat-banker och
hypotheks-föreningar. Allraminst synes det mig lämpligt att, såsom här skett uti
4:de, 5:te och 6:te momenterna, så uppställa förslaget att det synes såsom om de
i riket befintliga pcnninge-förvallande verk och inrättningar skulle i första rummet
och företrädesvis få sina anspråk tillfredsställda; och sedermera hvad som derefter
kunde blifva öfrigt få användas till direkt utlåning för de inhemska näringarnes
omedelbara understöd.
Dessutom synes mig att Jern-kontoret och Manufaktur-diskonten snarare bordt
anvisas såsom kanaler, genom hvilka en del af de ifrågavarande medlen kunde komma
den inhemska industrien til! godo. Det torde äfven kunna ilrågasiittas huruvida
icke Landthushållnings-sällskaperna skulle kunna anlitas om upplysningar och annat
biträde vid utlåningen till jordbrukets understöd uti landsorterna.
Äfvenledes torde det hafva varit lämpligt att föreslå det samtlige Fullmäktige
höra vara tillstädes och deltaga uti besluten angående fördelningen af medlen,
på det denna måtte kunna ske så billigt och rättvist som möjligt emellan de olika
orter och särskilda näringar, hvilka derpå kunna göra anspråk. Åtminstone synes
detta vara lika behöfligt som ett särskildt bemyndigande för Banko-fullmäktige att
för den närmare tillsynen och förvaltningen inom sig utse särskilda deputerade, hvarifrån
de i alla läll torde vara oförhindrade, så vidt sådant anses vara af nöden.
Emot föreskriften uti 9:de momentet alt detta utländska lån skall inom 1860
års slut vara til! fullo iiqvideradt, är ingenting annat att anmärka än den betänklighet
att alla dessa 12 millioner R:dr R:mt då kunna redan vara utgångna för an
nan
utländsk skuld och således liqviden åstadkomma en långt svårare strypning än
den som nu öfverklagas.
Slutligen kan jag icke begripa att någon de! af det utländska lånet erhåller
en solidare natur och förvandlas till metallisk valuta derigenom att ett motsvarande
belopp af sedlar utgifvas. Ständerna hafva bibehållit 106 § i Banko-reglementet
oförändrad och således redan afgjort hvad sorn skall utgöra Bankens metalliska kassa.
Att deruti ytterligare inberäkna så mycket af det nya lånet, som motsvaras af utgifna
nva sedlar, förr än något silfver finnes till Bankens disposition för dessa sedlars
inlösen, synes mig vara förvillande och gifva ett falskt begrepp om Bankens ställning.
Det utländska lånet skall ju enligt, mom. 1 utgöra en särskild utlånings
-
14
Banko-Utskottets Utlåtande M 70.
fond och bör således äfven i detta afseende erhålla en särskild redovisning, ungefärligen
sålunda:
Af Statslåne-f'onden: utgifna Sedlar OO R:dr,
indraget Silfver OO »
hvarvid uti det indragna silfret inberäknas både hvad som af det utländska lånet
finnes uti Bankens hvalf och uti Bankens hus i Hamburg. Ett sådant redovisnings
sätt
är både redigt och sanningsenligt. Det förra intetdera.»
Uti Herr Doktor Sandbergs reservation hafva Doktor Björkman hufvudsakligen,
och Herr Fabrikör Bergvall, i hvad den rörer öfverlemnandet af någon del af
lånet eller kreditivet till enskilda Bank-bolag och Hvpotheks-föreningar, samt Riks—
dags-fullmäktige Carl Dahlgren från Elfsborgs län och Carl Petter Andersson från
Östergöthland i allo instämt;
af Riksdags-fullmäktigen Nils Hansson från Skåne: »Då jag anser att de, som
kunna undfå lån af den fond, Rikets Ständer nu beslutat skola för Statens räkning
i utlandet upplånas, också böra vidkännas alla de med anskaffandet af berörde
lånefond förenade kostnader, kan jag icke biträda pluralitetens inom Utskottet beslut
öfver 3:dje punkten i Kongl. Maj:ts Proposition, att den särskilda provision,
som, vid den utländska fondens utlåning, kommer att å lånen aldragas, icke får
med mer än 2 procent öfverstiga den ränta, som för samma fond i utlandet be
talas,
utan tror jag att Regeringen, som erhållit uppdrag att anskaffa den utländska
lånefonden, också bör anmodas att, vid öfverlemnandet deraf till Herrar Fullmäktige
i Rikets Ständers Bank, uppgifva, jemte räntan derå, äfven beloppet af alla öfrige af
fondens anskaffande föranledda kostnader, hvarefter det må ankomma på Herrar
Fullmäktige att, med ledning af en sådan uppgift, bestämma provisionen så, alt
alla Statens utgifter i och för lånefonden blifva till fullo betäckta.
I afseende å 4:de punkten af den Kongl- Propositionen delar jag fullkomligt
pluralitetens inom Utskottet mening, att man »vid fördelningen af den nya lånefonden
hufvudsakligen bör afse, att medlen må blifva spridda till aila delar af
landet, för att befordra den inre rörelsen och komma landets samtliga hufvudnäringar
till godo»; men deremot protesterar jag på det bestämdaste emot pluralitetens
åsigt, att man vid fondens fördelning äfven bör afse hvad pluraliteten behagar
kalla »allmänna kreditens upprätthållande» och förekommande af »för hela
riket eller vissa landsorter vådliga rubbningar eller hämmande stoppningar i nenninge-cirkulationens
jemna gång»; — en fras, som helt enkelt torde betyda: att
den från utlandet anskaffade fond bör utlånas åt Privatbankerue. Och i följd häraf
anser jag mig ej heller kunna biträda pluralitetens mening: att Herrar Fullmäktige,
dä de anse sådant för det uppgifna hufvudsyf'temålets vinnande vara nyttigt eller
behöfligt, må kunna disponera någon del af elen nya fondens tillgångar såsom orne
-
Banko-Utskottets Utlåtande Jt? 70.
IS
delbara försträckningar af lån till sådana inom riket befintliga penningförvaltande
verk och inrättningar samt större bolag eller föreningar, som Fullmäktige finna
erbjuda fullkomlig såkerhe t.
Jag förbiser härvid ingalunda, att Utskottets majoritet öfverlemnat till Herrar
Fullmäktiges pröfning när det må anses nyttigt eller behöfligt att understödja privat-bankerne;
men då majoriteten förut uppställt såsom ett bland de hufvudändamdl,
hvilka böra afses vid den i utlandet upplånta lånefondens fördelning, att förekomma
»för hela riket eller vissa landsorter vådliga rubbningar eller hämmande stoppningar
i penninge-cirkulatiouens jemna gång», så blir det ju i allt fall tydligt, derest
majoritetens beslut vinner Rikets Ständers godkännande, att, så snart en privat-bank
vore i fara att behöfva upphöra med sin invexling, Hrr Fullmäktige skulle, för att
förekomma den »hämmande stoppningen», vara nödsakade skynda den hotade privatbanken
till undsättning. Men just detta är hvad jag anser lika orättvist som oklokt
samt derföre måste motsätta mig.
Vill man opartiskt undersöka anledningen till den inom landet härjande penningebristen
— om börserna och deras vexelrytterier, hvarmed jag anser det allmänna
inte hafva det ringaste att skaffa, talar jag icke heller — så skall man
snart öfvertyga sig, att privat-bankerne deri hafva en ganska stor del. Det är
nemligen allt för väl bekant, huru, medan handels-konjunkturen var god och tillgången
på riks-bankens sedlar i följd deraf äfven tillräcklig, privat-bankerne forcerade
sin utlåning och såmedelst skapade en öfverdrifven penningetillgäng, hvilken
icke egde någon grund hvarken i stigande välmåga, vidgade handelsföretag eller
ökad produktion inom landet, utan rätt och slätt utgjorde en spekulation att få
ockra på nationens bedröfliga, men kända slöseri och njutningsbegär. Lika kändt är
äfven, att genom den lätthet att få låna, som af den öfverdrifna penningetillgången
uppstod, värdena icke blott af fastigheter, utan ock af snart sagdt alla förnödenhetsartiklar
på ett onaturligt sätt stegrades, och att samtidigt härmed uppstod en, af
tulljournaler blott allt för väl bekräftad, ökad förbrukning af en mängd utländska
lyx- och öfverflöds-artiklar, hvarföre riks-bankens metalliska valuta sedermera måste
vandra till Hamburg. Slutligen är det äfven en för många landsorter alltför bitter
sanning, att sedan lättsinnet omsider fått sitt straff, samt låne- och kredit-systemet
gått öfverända, först i utlandet, samt genom sin naturliga återverkan äfven här i
landet, samma privat-banker sett sig nödsakade att, till eget betryggande, ej blott
skrinlägga en betydlig del af riks-bankens sedlar, som sålunda försvunnit ur rörelsen,
utan äfven att minska eller alldeles stoppa sin utlåning, samt derigenom framkallat
ett strypsystem, som aldrig ens kunnat blifva möjligt, om inga sedelutgifvande privatbanker
funnits och således ej heller annat än riks-bankens mynt cirkulerat i rörelsen.
Och då privat-bankerne, efter att i 20 å 30 år ha inbringat sina delegare
en årlig vinst-utdelning af 16 å 20 procent, som lika gerna och vida billigare både
kunnat och bordt tillfalla riks-bauken, det vill säga det allmänna, nu, oaktadt detta
16
Banko-Utskottets Utlåtande M 70.
af lagstiftningen sanktionerade ocker, icke bättre vårdat sin ställning, än att flere
bland dem, för att kunna fortfara med invexling af sina utelöpande skuldsedlar,
hvarå ockret bedrifvits, nu uppgifvas vara i trängande behof af låneunderstöd; icke
kan det väl vara^hvarken rätt eller klok!, att det allmänna meliankommer, för att
uppehålla dessa institutioner? Jag lior det så mycket mindre, som åtminstone en
eller annan bland dem lärer häfta i skuld för utländsk blanko—kredit, och att, om
lån af riks-banken skulle meddelas någon af dessa, följden naturligtvis blefve, att
silfver derför i riks-banken uttoges eller dess vexlar köptes på den upplånade ut
ländska
silfverfonden, men hvarigenom det med denna fond afsedda ändamål, att
afhjelpa bristen på bytesmedel inom landet, förfelades. Dessutom, icke lär väl någon
tro, att, genom lån till privat-bankerne, penningar i allmänna rörelsen skulle utkomma.
Dessa banker skulle aldrig låna mer än hvad de nödvändigt behöfde till
betaluing af sina utländska skulder och till invexlingens fortsättande: ty om de i
riks-banken fä betala 8 å 10 procent, nog veta de bättre än att utgifva egna lån
root högst 6 procent; och det är således alldeles klart att, genom den utländska
lånefondensj utlemnande till privat-bankerne, landets rörelsekapital icke skall ökas
med en enda skilling.
Men, skall man invända, om privat-bankerne nu ej få hjelp, måste de stoppa
sin invexling, och »den vådliga rubbning i penninge-cirkulationens jemna gång»,
hvarmed Utskottets pluralitet hotat, skall inträffa. Ett sådant förhållande har äfven
jag emotsett, men tror för ingen del att någon olycka för landet derigenom
skulle vållas. Efter afslutandet af förhandlingen öfver denna fråga, är jag nemligen
betänkt framlägga en motion om instruktion för Herrar Fullmäktige i banken, att,
derest en eller annan privat-bank möjligen skulle stoppa med sin sedelinvexling,
Herrar Fullmäktige dä genast måtte gå i författning om dessa sedlars inlösen mot
riks-bankens, samt alt, för en sådan möjlighet, Hrr Fullmäktige måtte bemyndigas
att i utlandet upptaga erforderliga silfverlån, till högst samma belopp som det lån,
Rikets Stäuder nyss beslutat böra för Statens räkning anskaffas, samt att den privatbank,
som sålunda sett sig tvingad att inställa sin invexling, skall hafva förlorat sin
oktroj, men lemnäs lämpligt anstånd alt hos riks-banken infria sina af denna inlösta
sedlar, mot erläggande under tiden af en ränta jemte provision, som till fullo godtgör
räntan med öfrige omkostnader å motsvarande belopp af det silfverlån, riksbanken
upptoge; hvarjemte det eller de privatbanks-bolag, hvilka måst upphöra
med sin invexling, borde berättigas att, mot fullgörande af föreskrifne prestanda,
framför andra sökande, få öppna privatbanks-rörelse i de orter, der de hittills haft
lånekontor. Genom bifall till denna motion inskränktes således den stora faran af
privat-bankernes möjliga läll dertill, att riks-bankens silfvervaluta ökades med högst
tre millioner specier eller 12 millioner R:dr R:mt, hvilken summa är den aldra
högsta, hvartill privat-bankernes utelöpande sedlar t denna stund uppgår, samt att
alla
Banko Utskottets Utlåtande JYs 70.
17
alla de trakasserier, hvarför, särdeles inom vissa landsorter, allmänheten ännu är
utsatt, för att erhålla riks-bankens mynt i stället för privat-bankernes skuldsedlar,
för alltid upphörde.
Att ej "heller det af Utskottets majoritet angifna önskvärda ändamålet, »alt
medlen må blifva spridda till alla delar af landet», skall vinnas genom att gifva lån
åt privat-bankerne, följer helt naturligt af hvad jag redan yttrat om orimligheten
af den förutsättning, att privat-bankerne skulle i riks-banken låna penningar mot 8
å 10 procent, för att sjelfve utlåna dessa till ä å 6 procent. Men för att försäkra
sig om medlens spridning »lill alla delar al landet» och att dessa må »Itömma
landets samtliga hufvudnäringar lill godo», tror jag ej heller rätta medlet vara,
att öfverlemna låne-fonden till herrar Fullmäktiges disposition, emedan i så fall lätteligen
en stor del af fonden kunde komma att utlånas till sådane ledamöter af
våra börser, som häfla i stora utländska skulder, och då förhållandet blefve enahanda,
som om större eller mindre del af fonden lemnades till privat-banker med
utländsk skuld, eller att lånen genast åter inginge till banken, samt penninge-bristen
i landet således finge fortfara.
Det enda säkra medel att ernå det önskvärda mål, Utskottets pluralitet förutsatt:
»att medlen må blifva spridda till alla delar af landet, för att befordra den
inre rörelsen och komma landets samtliga hufvudnäringar till godo», anser jag vara,
att, på sätt jag redan under diskussionen i Utskottet haft äran framställa, Rikets
Ständer besluta fondens fördelning i frenne lika stora lotter, eller 4 millioner i
hvarje, att utlånas, den eria delen åt handeln, den andra åt näringarne i mera inskränkt
mening, det vill säga bergsbruk, fabriker, sågverk, skeppsbvggerier etc., och
den tredje åt idkare af jordbruket; dock så, att hvad som icke inom tvenne månader
upplånas inom någon af dessa låne-kategorier, bör få fördelas mellan de
båda öfrige.
Men en sådan utlåning kan allt för väl bestridas af riks-bankens diskonter och
låne-kontor, der säkert mången, äfven från de orter, der privat-banker finnas, förut
har län. Den inskränkning tror jag dock böra göras, att af den låne-dividend, jag
ansett böra tillfalla handeln och näringarne i inskränktare mening, ej mer än en
viss, äfven af Rikets Ständer bestämd, andel, högst hälften, får utlånas åt personer,
boende i eller inom 2 mil från städerne Stockholm, Götheborg och Malmö, der
lånen Isomme att utgifvas, emedan eljest kunde inträffa, att andra orter af riket
blefve mer eller mindre lotllösa.
Slutligen anser jag Rikets Ständer böra besluta att af den utländska lånefonden
intet lån får på en hand eller åt ett bolag utgifvas till högre belopp än
Tjugu Tusen Riksdaler Riksmynt»;
Häruti hafva instämt Riksdags-fullmäktige Nils Andersson från Christianstad
och lierman Öbom från Norrland.
Bih. lill R. St. Prot. 1«56—1858. 6 Sami. 1 Afd.fM Haft. 3
18
Banku-Vlskollels Utlåtande M 70.
af Riksdags-fullmäktigen Jonas Andersson från Östergöthlands Län, som instämde
med Herr Doktor Sandberg i hans mot 2:a och hufvudsakligen äfven 4:de
och 6:te punkterne afgilna reservation, med förmälan derjemte, att då da medel,
sorn skola upplånas, äro afsedde att, under de 3:ne nästföljande åren, underlätta
landets hufvudnäringar, för att sålunda bereda möjlighet för desse att på samma
gång kunna oafbrutet framalstra nÖdvändighets-artiklar till förbrukning inom landet
samt exportvaror, äfvensom att åt den arbetande klassen bereda sysselsättning och
förtjenst, så berodde på sättet för lånemedlens användande huruvida det sökta ändamålet
kunde vinnas eller ej. Så som affärs-förhålla odet nu gestaltat sig inom
ocfi utom landet, vore det af vigt att ordna användningen af medlen så, att dessa
icke direkte genom de större köpmännens händer genast ginge ur landet till utländska
liqvider för importerade varor och dermed sammanhängande vexelskulder,
hvarigenom hufvud-ändamålet med låneoperationen skulle förfelas. Genom tillägget
till 4:de punkten i Betänkandet är likväl, efter mitt förmenande, en sådan händelse
att befara. Detta tillägg anvisar Fullmäktige ett sätt att kunna ansvarsfritt gifva
lån äfven åt sådana föreningar, »hvilka äro specielt sammansatta för att realisera
utländska skulder», endast de förete godkänd säkerhet. Någon särskild anvisning
till län åt de inom landet bildade penninge-associationer, anser jag icke heller här
vara på sin plats. Utom det att Staten bör undvika all inblandning i desses affärer,
såsom ett farligt prejudikat, stå både privat-banker och hvpotheks-föreningar i sådana
förbindelser till utländska penningehus, som måhända rekommendera de lånta
medlen samma väg som den, försträckningar åt de nybildade garanti-föreningarne
befaras taga.
Banko-Utskottets Utlåtande M 71.
19
M 71.
Ank. till Exp.-Utsk. d. IS. Jan. 48S8, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om återinförande i Banken
af den Fahlu Bergslag förut medgifna belåningsrdlt å
råkoppar.
Under förmälan, hurusom Fahlu Bergslag vid innevarande Riksdag förlorat sin
nära hundraåriga rätt, att i Rikets Ständers Bank belåna 3,000 Skeppund råkoppar,
samt att denna förlust under närvarande svåra penningeställning komme att
icke allenast menligt inverka på Bergsbrukets drift, utan äfven att ganska känbart
drabba ortens allmoge genom väsendt.ig minskning i påräknade inkomster, synnerligast
för försäljning af kol, hvaraf i och för koppartillverkningen årligen levererades
60 å 70,000 stigar, hvilka, under närvarande omständigheter, svårligen kunde med
penningar lösas, har uti en, med stöd af Riksdags-Ordningens 56 §, inom Vällofl.
Borgare-Ståndet den 15 December näst), år väckt och till Utskottet remitterad motion
Herr E. Falhem hemställt, det Rikets Ständer, med behjertande af omförmälda
bekymmersamma förhållanden, måtte medgifva, att koppartillverkaren kunde, åtminstone
till hälften, återvinna ifrågavarande urgamla förmån och sålunda undfå rättighet
att belåna 1,500 Skeppund koppar, under iakttagande af den förut brukliga
ordningen, att denna belåningsrätt utöfvades genom Bergslagets Direktion.
Genom samtlige Riks-Ståndens bifall till 16:de punkten i Utskottets vid innevarande
Riksdag under N:o 37 afgifna Betänkande, med förslag till reglering af
Bankens låne- och krediliv-rörelse, hafva Rikets Ständer beslutat, att den Fahlu
Bergslag medgifna kreditiv- eller låne-rättighet i Banken å så kallade kopparsedlar,
till belopp af högst 3,000 Skeppund råkoppar, skall, från och med början af detta
år, upphöra, hvilket Rikets Ständers beslut blifvit af Utskottet till Banko-fullmäktiges
kännedom och efterrättelse meddeladt.
Då det nu väckta förslaget afser ett fortsatt begagnande, ehuru till nedsatt
belopp, af omförmälda lanrätlighel enligt den derför tillförene iakttagna ordning,
samt alltså innefattar en fråga, som af Rikets nu församlade Ständer redan blifvit
pröfvad och afgjord, anser Utskottet
motionen icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 Januari 1858.
STOCKHOLM, TBTCKT HOS JOH. BECKMAN 1858.
Banko-Utskottets Utlåtande M 72.
1
N:o 72.-
Ank. till Eip.-Utsk. d. 28 Jan. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om belåning af guld och silfver
i Rikets Ständers Dank och dess Låne-kontor.
I ändamål att, under närvarande omständigheter, från Bankens sida bereda en
utväg, som, utan att hafva menlig inverkan på dess metalliska fond, kunde underlätta
den betryckta penninge-ställningen, har Herr Doktor Sandberg, uti en inom
Utskottet väckt motion, framställt det förslag:
att Rikets Ständers Bank och dess Låne-kontor måtte meddela penningelån
på högst 2:ne år emot pant af kontrolleradt silfver eller guld, äfven i arbetad
form, hvilket skulle inberäknas uti Bankens metalliska valuta, så att sedelutgifningen
erhölle en deremot svarande tillökning; under följande vilkor nemligen:
1:o. Minsta beloppet, som emottages till belåning, bestämmes till hvad 101
§ i reglementet föreskrifver för inköp, eller 100 lod silfver och 20 dukater guld;
dock med rättighet för Fullmäktige att efter sig företeende omständigheter detta
minimi-belopp nedsätta.
2:o. Hvad guld angår iakttages den proportion till silfver, sorn stadgas uti
111 § uti nu gällande Banko-reglemente.
3:o. Vid bestämmandet af det penninge-belopp, hvartill arbetadt guld och
silfver må belånas, iakttages, att värdet af panterna, i händelse de skulle förvandlas
till mynt, betäcker både det erhållna lånet och fem procent ränta derå för
2:ne år samt slagskatt och alla öfriga med operationen förenade kostnader.
i:o. Banken förbehåller sig rättigheten att, i fall metajliska valutan skulle
nedsjunka under 3,000,000 R:dr Specie och således närma sig sitt fastställda mi
Bih.
till B. St. Prot. 1856—1858. 6 Sami. 1 Afd. 33 Haft. 1
2
Banko-Utskottets Utlåtande M 72.
nimmi), afven förrän 2:ne år äro förlidne uppsäga dessa lån, i hvilken händelse
och om utlösnmg icke sker inom en viss tid (t. ex. en eller två månader) efter
uppsägning i allmänna tidningarne, panten är hemfallen till Banken, för att, efter
uppsmältning och erforderlig legering, till mynt utpräglas; och när sådant blir
nödvändigt godtgör Banken till pantens egare fem procent ränta för den tid, som
han fattas i 2:ne år, räknade ifrån lånets utlemnande intill den dag Fullmäktige besluta
pantens utmyntning.
Härvid är dock af motionären erinradt, att om den uti nästföregående 3 oeh
4 momenter föreslagna ränta nedsaltes till tre procent, så skulle derigenom det
låne-belopp, som på panten kunde erhållas, blifva något större, utan att medföra
någon förlust för Banken.
5:o. Skulle det deremot icke blifva af nöden att till mynt förvandla de
emottagne guld- och silfverpanterna, utan desamma igenlösas inom 2:ne år, så skall
låntagaren vid deras utlösning till Banken erlägga fem eller måhända sex procent
ränta om året för det penningelån han innehaft, ifrån den tid det honom meddelades
intill dess betalning sker.
Öfver detta förslag har Utskottet inhemtat utlåtande af Banko-fullmäktige, hvilka,
efter Under-styrelsens hörande, afstyrkt återinförande i Banken af ifrågavarande
lånerörelse, hufvudsakligen af följande skäl, nemligen, att då Bikets Ständer redan
till vissa bestämda föremål anvisat icke allenast alla i och för lane- oeh kreditivrörelsen
afsedda medel, utan äfven största delen af den behållna vinst å Bankens
rörelse, som intill nästa riksdag kunde vara att påräkna, syntes annan utväg för
beredande af erforderligt förlags-kapital till den föreslagaa lånerörelsen icke förefinnas,
än att från Banken utgifva nya sedlar, hvilka dock, till undvikande af rubbning
i det af Rikets Ständer fastställda maximum för sedelstock, skulle anses ega
motsvarighet i metallisk valuta, emedan den för lånet aflemnade pant, såsom varande
af guld eller silfver, kunde i metalliska kassan inberäknas. Detta sätt att bereda
förlag till låne-rörelses bedrifvande, tillförene begagnadt, hade visat sig icke vara
förenligt med Bankens skyldighet att upprätthålla realisationen, enär den utsträckning,
lånerörelsen på guld och silfver samt jern och koppar m. fl. vågförda effekter erhöll
under år 4 843, hufvudsakligen föranledde metalliska kassans nedsjunkande till dess
dåvarande låga belopp. Om således det kunde antagas att den ifrågasatta lånerörelsen
skulle föranleda en större utsläppning af sedlar, i hvilket fall allena densamma, i
sin mån, bidroge till underlättande af den penninge-förlägenhet, som nu är rådande,
så kunde den metalliska valutan erhålla en påtryckning, hvars följder ingalunda minskades
af vissheten derom att Banken framdeles, genom uppsägning af de utgifna
lånen, kunde indraga sina sedlar eller till mynt förvandla den till Banken hemfallna
panten, särdeles som det ej borde lemnäs utan uppmärksamhet, att allt hvad nu såsom
metallisk kassa anses och beräknas, kan, efter högst några få dagar, till för
-
Banko-Utskottets Utlåtande Jfi 72.
3
minskning af sedelstocken användas, då deremot den tid, som komme att förflyta
emellan utgifningen och liqviden af ifrågavarande lån, om ej i förevarande fall ona->
turligt kort, kunde vara tillräcklig att skada Banken i dess egenskap af realisations-bank.
Ehuru Utskottet medgifver att de betänkligheter Fullmäktige sålunda anfört icke
sakna vigt, och Utskottet ej eller förbisett, att den föreslagna belåningens införande
torde komma att förorsaka Banken ökade förvaltnings-kostnader, derom vederbörande
förbehållit sig att, ifall förslaget gillas, få göra särskild framställning, har Utskottet
dock icke kunnat undgå att instämma i den af motionären uttalade allmänna åsigt,
att, under nu rådande svåra penninge-ställning sådana utvägar ej böra lemnäs obegagnade,
som utan våda för Banken kunna vidtagas att i mer eller mindre mån lindra
den allmänna förlägenheten, samt att ibland dylika utvägar främst erbjuder sig den
nu ifrågaställa, hvarigenom tillfälle för enskilde skulle beredas att, åtminstone för
någon tid, kunna få hos Banken ehålla penningar mot pant af arbetadt silfver eller
guld. Rättigheten dertill blef väl, såsom bekant är, vid sistlidne riksmöte, uppå skäl,
som finnas upptagne uti Banko-Utskottets då afgifna Betänkande JV° 34, afskaffad,
och Utskottet anser äfven fortfarande guld- och silfver-belåning i Banke nolämplig såsom
permanent låne-anstalt. Men, betraktad såsom ett tillfälligt medel, att för en
kortare tid i rörelsen framkalla tillgångar, som eljest skulle förblifva ofruktbara,
synes denna lånegren icke böra blifva utan gagn för det allmänna; och l tskottet
tror sig fördenskull ej sakna skäl att under här nedan upptagna vilkor, hos Rikets
Ständer förorda förslaget, i synnerhet som detsamma, enligt Utkottets åsigt, icke
borde komma att tillämpas för längre tid, än att alla mot pant af guld och silfver
meddelade försträckningar skulle vara till Banken återbetalda inom 1859 års slut.
Hvad de föreslagna vilkoren beträffar, så torde till en början det till utlåning ifrågasatta
minimum 100 lod silfver och 20 dukater guld, i hvad silfret angår, böra,
bringadt till öfverensstämmelse med det nya vigt-systemet, enligt Kongl. Maj:ts nådiga
Stadga den 31 Januari 1855, förändras till närmast motsvarande 3 ® eller 300
ort. I enlighet med ett af Under-styrelsen uppgjordt förslag har Utskottet vidare ansett
belånings-värdet böra utgöra Femtio R:dr Riksmynt för ett skålpund eller Femtio öre
för hvarje ort kontrolleradt silfver, samt Sju R:dr 78 öre Riksmynt för en dukat i
guld; och torde räntan för omförmälda lån kunna lämpligen bestämmas till 5 procent.
Dä i betraktande deraf, att för ett af Banken utgifvet lån af ifrågavarande slag sedlar ej
kunna indragas förr än lånet till betalning förfaller, den af motionären föreslagna
lånetid af högst 2 år synes vara alltför lång, samt den ifrågaställda uppsägningen och
ränte-liqviden, enligt Utskottets tanke, skulle ej allenast motverka enkelhet i räkenskaperna,
utan äfven medföra osäkerhet och olägenhet för låntagarne, hvilka en i
allmänna tidningarne införd uppsägning lätteligen kunde undfalla, har Utskottet trott
det vara lämpligast, att utlånings-tiden bestämmes till endast 3 månader, hvarigenom
icke allenast de för lånen utgifna sedlarne komma fortare att till Banken återgå, utan
4
Banko-Utskottets Utlåtande JH 72.
äfven uppsägningen, jemte deraf följande särskilda ränte-liqvider med låntagarne, kunde
undvikas; varande härvid dock af Utskottet förutsatt, att omsättning af lån må, efter
vederbörandps bepröfvande, kunna ega rum.
Slutligen och för att, så vidt möjligt är, söka förekomma sådana förluster, som,
under det guld- och silfver-belåning i Banken egde rum, någon gång föranleddes derigenom
att blotta innehafvandet af en guld- eller silfverpjes berättigade till låns erhållande,
utan att låntagaren behöfde vara ens till namnet känd, har den förändring
ansetts erforderlig, att de å lånen utfärdade bevis eller s. k. pantsedlar böra utställas
på viss man oeh för utlösen af panten eller omsättning af lånet gälla allenast i dennes
eller hans rätts innehafvares hand.
På grund häraf får Utskottet till Rikets Ständers godkännande vördsamt afgifva
följande förslag till föreskrifter, beträffande
Belåning af Guld oell Silfver.
Lo.
Lån utgifvas i Rikets Ständers Bank och vid dess Lånekontor
mot pant af guld och silfver, arbetadt eller oarbetadt,
som är försedt med Svensk kontroll-stämpel, Svenska och Holländska
dukater samt guld- och silfver-medaljer, dock ej å panter,
som understiga Tre skålpund eller 300 ort silfver och,
hvad guld angår, Tjugu dukater.
2:0.
För lån mot ofvanberörde pant utställer gäldenären ej någon
skuldförbindelse, utan meddelas honom ett bevis eller s. k.
pantsedel, gällande, för utlösen af panten eller omsättning af
lånet, endast uti låntagarens eller dess rätts innehafvares hand.
3:o.
Utlånings-värdet är bestämdt till 50 R:dr Riksmynt för ett
skålpund, eller Femtio öre för hvarje ort kontrolleradt silfver
och till Sju R:dr 78 öre Riksmynt för en dukat i guld. Andra
halter, t. ex. medalj-silfver och kontrolleradt arbetsguld,
belånas i lika förhållande, enligt evalvation efter halten. Lånen
utgå oafkortade till belopp, motsvarande pantens hela utlåningsvärde.
Banko-Utskottets Utlåtande JW 72.
5
4:0.
Räntan beräknas från den dag, lånet utgått, efter Fem
procent årligen.
5:o.
Lånetiden är bestämd till högst Tre månader; ankommande
på vederbörandes pröfning, huruvida omsättning af lån må
få ega rum.
Försummas utlösen af pant inom sagde tid, eller omsättning,
då sådan medgifvits, hemfaller panten till Banken.
6:0.
Reela värdet af hos Banken belånadt guld och silfver inberäknas
i Bankens metalliska kassa vid kalkylerna deröfver;
och böra alla mot pant af guld och silfver beviljade försträckningar
vara återgäldade inom 1859 års slut
Stockholm den 21 Januari 1858.
Reservationer:
af Herr Friherre Tersmeden, W. F., som fann förslaget om återinförande i
Banken af den efter sednaste riksdag upphörda guld- och silfver-belåning hvarken
lämpligt eller ledande till det dermed åsyftade ändamål, att i någon större mån kunna
underlätta närvarande penninge-ställning — ett ändamål, som syntes bättre, än genom
tillåtelse att belåna silfver, komma att befrämjas i fall Bankens inköpspris å
arbetadt silfver höjdes så, att för detsamma betalades lika mycket, som det från utlandet
hitförskaffade silfver kostade Banken.
6
Banko-Utskottets Utlåtande M 72.
Af Herr af Wirsén, C. T., som ansåg minimi-beloppet för belåning af silfver
böra nedsättas ända till 1 lod och räntan bestämmas till endast 4 procent
Af Herr Doktor Sandberg: »Det är en stor fördel för Banken att erhålla silf
ver
för billigt pris, ty derigenom starkes dess förmåga att upprätthålla myntvärdet.
Utländskt silfver, som indrages, kostar stundom 132 sk. Banko per R:dr Svensk
Specie, och det måste åter utvexlas för 128 sk. B:ko. Häraf uppkommer en fortfarande
förlust af 4 sk. Banko på hvarje Specie-riksdaler.
Det är således klart, att om Banken får silfver inom landet för bättre pris, ja
ända till 130 h 131 sk. B:ko per R:dr Specie, vore det en verklig vinst. Nu är
inköpspriset på Svenskt kontrolleradt silfver bestämdt till 1 R:dr 70 öre Riksmynt
för lodet eller 54$ öre för 1 ort. Då detta inköpspris är allt för lågt, borde belåningspriset
bestämmas till 54 öre per ort eller 54 R:dr R:mt på ett skålpund.
Om då det pantsatta silfret hemfaller till Banken så gör egaren ingen synnerlig förlust
på dess metallvärde, och Banken har likväl derpå den betydliga fördelen att
få sin valuta förökad på vida billigare vilkor, än att köpa den från utlandet.
Deremot, om det pantsatta silfret eller guldet igenlöses, så belalar låntagaren
5 procent ränta om året för de penningar, han haft till låns, hvaremot icke kan
vara något att erinra, ty Banken får derigenom både förvaltnings-kostnaden ersatt
och vinst på rörelsen.
Hvad guld angår så köpes eller invexlas det i Banken för 5 R:dr 24 sk. Banko
eller 8 R:dr 25 öre Riksmynt per Dukat. Då synes belåningsvärdet, 7 R:dr 78
öre, vara nog lågt och kunde gerna höjas till 8 R:dr, och ändå skulle hemfallna
guldpanter tillskynda Banken en vinst. Men då vår myntfot icke är guld, utan silf
ver,
vill jag icke yrka på denna förhöjning. Likväl för jemnhet i räkningen kunde
belåningsvärdet blifva 7 R:dr 80 öre R:mt per Dukat.
På dessa skäl torde jag få vördsamt föreslå följande lydelse af momentet:
3:0. Utlånings-värdet är bestämdt till 54 R:dr R:mt för ett skålpund
eller 54 öre för hvarje ort kontrolleradt silfver, och 7 R:dr
80 öre R:mt för en Dukat.
(Det öfriga lika.)
Då nya sedlar, som motsvara det pantsatta silfret, genast utgifvas, är nödigt
att Banken, i fall behofvet så fordrar, antingen återfår sina sedlar eller får förvandla
silfret till mynt. Derföre får utlånings-tiden icke vara lång; men bör dock ej vara
kortare än nödigt är, ty sådant besvärar låntagaren och hindrar denna utvägens
begagnande. Derföre synes det hafva varit lämpligast om utlåningstiden blifvit bestämd
till ett år, såsom Under-stvrelsen i sitt utlåtande föreslagit; men att under
tiden Banko-fullmäktige egde rättighet att, om banko-valutans tillstånd sådant for
-
Banko-Utskottets Utlåtande M 72.
7
drade, uppsäga lånet till inbetalning inom 3 månader. Detta hade varit beqvämast
för låntagaren och skulle medfört full trygghet för Banken.
Kansli- och Finans-afdelningen hade föreslagit utlånings-tiden till högst 6 månader.
I Utskottet blef den af pluraliteten förkortad till högst 3 månader, hvilket
är vida strängare än som behöfves. Mig synes det man åtminstone kunde öfverlemna,
åt Banko-fullmäktige att, efter metalliska fondens tillstånd, bestämma tiden till
3 eller 6 månader, och derföre torde första hälften af femte momentet böra lyda
sålunda:
5:0. Lånetiden bestämmes till 3 och högst 6 månader; ankommande
det i öfrigt på Banko-fullmäktiges pröfning af metalliska fondens
tillstånd, huru lång utlåningstid, som kan medgifvas, samt huruvida
omsättning af lån må få ega rum.
(Det öfriga lika.)
Många hysa stora farhågor för återinförandet i Banken af den fordna belåningen
af guld- och silfver-panter. Men ehuru besvärlig den var med sina ytterst låga lånebelopp,
så inbragte den dock' för sista året 1854 en ränte-vinst af 13,209 R:dr
31 sk. 7 r:st Banko, då hela förvaltnings-kostnaden icke uppgick högre än till 4,270
R:dr s. m.
Här är likväl icke fråga om denna belånings återinförande. Då betaltes blott
4 procent ränta; nu skall erläggas 5. Då fick man små lån, i många år ända ned
till 2 R:dr B:ko, som sedermera höjdes till 10 R:dr B:ko, med ett års belåningstid,
och derutöfver 3 respit-månader m. m., hvilket allt måste i betydlig mån öka besvären
och förvaltnings-kostnaderna. Arn deremot är minsta lånebeloppet 100 R:dr Banko
och derutöfver, och på vida kortare tid, samt afser tillfällig hjelp under närvarande
penninge-förlägenhet. Mången välbehållen handtverkare kunde härigenom få medel
att fortsätta sitt yrke, hvilken eljest, i brist på penningar och i saknad af afsättning,
måste afskeda sina arbetare under den närvarande svåra tiden. Och för Banken skall
det ingalunda kunna medföra någon förlust, utan tvärtom en icke obetydlig fördel,
nemligen: dels en räntevinsl på det silfver, som igenlöses, dels en förstärkning af
dess metalliska valuta uti det silfver, som icke utlöses, utan hemfaller till Banken.
Det heter vidare uti Utskottets Betänkande, att utgifvandet af sedlar för det
inlemnade silfret skulle kunna blifva vådligt för realisationen, och man vill låta förstå
att minskningen af metalliska valutan i slutet af år 1843 härledde sig ifrån en
likartad åtgärd. Härvid anmärkes, att jern och koppar m. m. icke kan förvandlas
till metalliskt mynt till inlösen af sedlar. Vidare hade sedel-stocken då icke något
bestämdt maximum. Förhållandet emellan valutan och sedlarne skulle bibehållas som
2 till 5, och derigenom blef sedel-utgifnings-rätten mera sväfvande. Dessutom förminskades
då metalliska fonden på 3:ne år, ifrån den 31 December 1840 till den 31
8
Banko-Utskottets Utlåtande M 72.
December 1843, med 16 millioner R:dr Riksmynt. Men nu bär den minskats med
32 millioner R:dr R:mt eller dubbla beloppet på blott 2:ne år,( ifrån den 31 December
1855 till den 31 December 1857; och härtill kan någon sedelutgifning på pantsatt
silfver icke vara skulden, emedan denna så ringa aktade rörelse under den tiden icke
egde rum. — Nej annorstädes och något djupare får man väl söka orsaken till den
oemotståndliga ulvandrings-lusten hos Svenska Bankens silfver-valuta *).
Det har också blifvit sagdt, att hvad Banken i öfrigt inberäknar såsom metallisk
valuta skall inom några få dagar kunna förvandlas till mynt eller till silfver, för att
motsvara de utgifna sedlarne. Detta är ett yttrande, som synes mig tåla vid något
berigtigande. Inköpta och oliqviderade vexlar räknas såsom metallisk fond. Om
dessa hafva 90 dagars förfallotid, så kan först betalningen på utrikes ort erhållas
efter denna tids förlopp; — och silfret är då icke genast i Banken, utan någon tid
fordras ytterligare för att indraga detsamma.
Härvid kan man väl anmärka, att de inköpta och oliqviderade vexlarne kunna
i nödfall åter säljas till sedelstockens förminskning, men om, under svåra financiela
brytningar, sådan som den närvarande, en del af dessa inköpta vexlar, som blifvit
remitterade, återkomma, utan att på förfallodagen varda betalda, emedan både
acceptanten och möjligtvis äfven trassenten under tiden blifvit försatta i konkurstillstånd,
så torde åtgå ytterligare både 3 och 6 månader, kanske helt år, ifrån den
dag, sedelstocken ökades med de sedlar, för hvilka dessa vexlar köptes, innan de
kunna förvandlas till silfver, och detta dessutom kanske ock med betydliga afbränningar.
— Månne det icke för sådana händelser varit långt tryggare för realisationen,
om Banken haft i sitt förvar silfver och guld, som motsvarat denna tillökning
uti sedelstock, och som efter 3 eller högst 6 månader med visshet antingen kunnat
förvandlas till mynt, eller blifva återlemnadt till dess egare, emot det att de utgifna
nya sedlarne åter ingått till Banken, icke blott till hela sitt belopp, utan med en
tillökning af 5 procent eller niera än som blifvit utgifvet, om lånet fått utestå
ett år?
Hvilketdera
*) Om, såsom förut är anmärkt, hvarje från utlandet införd Specie-riksdaler i silfver kostar
4 sk. Banko mera, än som erhålles tillbaka vid dess utvexling, så har Banken på de 8 millioner
Specie, som under de sista 2:ne åren utvandrat, gjort en förlust af ej mindre än en million
E:dr R:mt. Huru mycket större skall då icke förlusten blifva på de mellan 30 och 40
millioner R:dr R:mt, som nu på drygare vilkor och större uppoffringar å utrikes ort upptagas
och i landet indragas? Lägg härtill den omätliga utländska skuldsättning, hvarmed inhemska
bolag och enskilda personer äro belastade. Månne icke af allt detta vådor skola uppstå
för realisationen, kanske under den närmaste framtiden, af så betänklig beskaffenhet och
så omätlig vidd, att de icke böra undanskymmas eller bortblandas med sådana anmärkningar
emot den ifrågavarande silfver-belåningen, hvilka tyckas vara obetydligå, och, efter min öfvertygelse,
icke heller hafva någon grund.
Banko-Utskottets Utlåtande M 72.
9
Hvilketdera, som vore mest betryggande för Banken och realisationen, synes
mig vara uppenbart.
Icke heller bör man förkasta den större och tillfälliga silfver-beiåning, som nu
är i fråga, af det skäl, att, under den förra egentliga välgörenhets-inrättningen, som
fanns inom Banken, ibland en otalig mängd små panter, som då inlemnades, några
befunnos vid ett tillfälle vara falska, hvilka dock utgjorde ett ganska ringa belopp.
Nu skola minsta lånen blifva tio-dubbelt större. Och hvad som härvid bör anmärkas:
förr var låntagaren okänd, och i låneboken blott beiecknad med ett marke.
Nu skall låntagaren vara namngifven, och ingen lärer väl gerna äfventyra att söka
lån på en pant. som han vet vara falsk och för hvars beskaffenhet han måste ansvara.
Desutom är det en känd sak, att vid utlåning utur Bankens samtlige fonder,
hafva mer än en gång förekommit falska namn, falska vederhäftighets-betyg m. m.,
utan att man derföre förkastat hela lånerörelsen. Det måtte åtminstone icke vara
svårare för en sakkunnig person att urskilja om en guld- eller silfverpant är af äkta
metall, än om ett låne-dokument är falskt, eller om den realsäkerhet, som ligger i
en sådan pant, icke har företräde framför en revers eller vexel eller hypothek,
hvars utgifvare ej sällan står på svaga fotter.
Man har äfven in vändt, att denna åtgärd är högst obetydlig och skall föga anlitas,
under det man derjemte befarat att inga tillräckliga förvaringsrum för det inströmmande
silfret skulle finnas hvarken i Stockholm eller vid låne-kontoren. Om
åtgärden vidtages, beror det på allmänheten i hvad mån den kommer att anlitas. Jag
har emellertid hört flere personer af olika samhälls-klasser, som frågat huru det
går med belåningen af guld och silfver och som deraf vilja begagna sig. Men det
är äfven obestridligt, att, i den händelse man är afvogt sinnad emot sjelfva saken,
så kan man dervid föreskrifva så hårda vilkor, och äfven tillämpa dem på ett sådant
sätt, att ingen kan hafva något gagn af den nu tillstyrkta låne-utvägen eller våga
anlita densamma.
Slutligen vill jag blott i förbigående anmärka, att det Högloflige Banko-Utskottet
uti sitt utlåtande fullständigt intagit motiveringen af de sex bland Herrar Bankofullmäktige,
som a/styrkt åtgärden Men de öfrige fem tillstädesvarande tillstyrkte
densamma, utan att sådant omnämnes eller de skäl anföras, hvarpå sistnämnde Fullmäktige
grundat sitt tillstyrkande Sådant synes icke vara fullkomligen opartiskt,
och ännu mindre röja något bemödande att gifva stöd åt det förslag, som Utskottet
likväl nu framlagt för Ständerna.»
Af Herr Professor Agardh: »Mot Utskottets beslut, att i Banken åter införa
den under förra riksdagen — på grund af, som jag tror, alla fyra Riks-ståndens
sammanstämmande beslut — afskaffade belåningen af guld och silfver, får jag mig
Jiih. till R. St. Prot. 1856—1858. 6 Sami. 1 Afd. 33 Höft. 2
10
Banko-Utskottets Utlåtande M 72.
reservera, och som stöd för denna min reservation hufvudsakligen åberopa de skäl
Herrar Fullmäktige såväl nu som vid förlidne riksdag anförde för denna lånerörelsegrens
skiljande från Banken.
»Sedan (yttrar förlidne riksdags Utskott i Betänkandet JVs 34), med anledning
»af de förluster, som tillskyndats Banken deraf, att pjeser af oädel metall-komposition,
»åt hvilka, genom deruti inlödda, kontrollstämplade silfverbitar sämb försilfring, gifvits
»utseende af kontrolleradt verksilfver, blifvit derstädes belånade, Fullmäktige för»ständigat
Bankens Under-styrelse att föreslå nödiga åtgärder till förekommande af
»falska panters belåning i Banken, samt bemälde Styrelse, på grund häraf, bland an»nat,
anfört att, enär bedrägeriernas mångfaldighet och den allt mer och mer steg»rade
färdigheten att dem utöfva, i följd af städse skeende nya uppfinningar, icke
»kunna ens anas, långt mindre förutses, och vid en lånerörelse, sådan sorn den
»ifrågavarande, såvida den skall kunna skötas på ett sätt, som någorlunda motsvarar
»ändamålet, tid och utrymme icke medgifva, att hvarenda inlemnad persedel under»kastas
en så fullständig behandling, som erfordras för att densammas äkthet och
»halt skulle kunna ofelbart bestämmas, hvilken behandling dessutom icke torde stå
»tillsammans med vederbörande lånesökandes anspråk att antingen skyndsamt erhålla
»lån på de såsom pant erbjudne persedlarne i det skick de blifvit inlemnade, eiler
»ock, derest lån icke kan erhållas, återbekomma persedlarne i samma skick, Under»styrelsen
ansåge sig icke kunna föreslå något sådant ändamålsenligt sätt, hvarigenom
»absolut skulle kunna förekommas, att, vid belåning i Banken af guld och silfver,
»falska eller oriktiga panter tilläfventyrs må blifva antagna eller hvarigenom Banken
»ovilkorligen för framtiden blefve betryggad mot förluster i detta afseende; så hafva Fullynmäktige
hos Utskottet hemställt, alt belåningen i Banken af arbetadt guld och silfver
y>måtle fä upphöra.))
»Fullmäktige hafva, i sådant ändamål, fästat Utskottets uppmärksamhet derå,
»dels att nämnde belåning ingalunda är förenlig med en Riksbanks verksamhet, utan
»rätteligen utgör föremål för s. k. assistans-inrättningar, samt dels att i och för den»na
låne-rörelse, som gifver sysselsättning åt flere tjenstemän, Banken tillskyndas så
»betydliga utgifter, att det deruti använda kapitalet lemnar ringa afkomst.»
På grund af de sålunda anförda skälen tillstyrkte Utskottet vid förlidne riksdag
att denna låne-rörelse måtte från Banken afskiljas.
Såsom stöd för den åsigt, att denna låne-rörelse icke i det hela kan anses
medföra någon fördel för låntagaren, anför Utskottet vidare, att panterna, sedan de
flere gånger blifvit omsatta, på Bankens auktion ofta blifvit försålda till ett pris,
mången gång understigande det, hvarmed låntagaren, utan att hafva blifvit belastad
med någon ränte-utgift, kunnat genast, i behofvets stund, panten afyttra. De många
å auktion i Banken fyra gånger årligen försålda guld- och silfver-panterna, som ofta
inropades till jemförelsevis ganska lågt pris af personer, som icke voro innehafvare
Banko-Utskottets Utlåtande JM 72.
11
af pantsedlarne å de försålda panterna, torde bestyrka riktigheten af den åsigt, att
lånen i många fall medförde förlust och skada för låntagaren.
När olägenheterna för Banken af denna utlåning voro så stora, då utlåningen
var inskränkt endast till Stockholm, torde de blifva ändå större, då den, såsom nu
är föreslaget, skall utsträckas jemväl till samtlige låne-kontoren.
Att å andra sidan inräkna i Bankens metalliska kassa hvad sorn ännu icke är
Bankens egendom och på grund af dessa hos Banken deponerade guld- och silfverpanter
öka sedelstocken utöfver dess nu föreskrifna maximum och att derjemte öfverflytta
denna sedel-utgifningsrätt icke blott på Bankens Diskont-kontor i Stockholm,
utan äfven till Diskont-kontoren i landsorterna, synes mig vara en åtgärd af till sin
princip så betänklig art, att den endast af en tvingande nödvändighet kan försvaras.
En sådan tvingande nödvändighet förefinnes, efter mitt förmenande, icke, sedan Rikets
Ständer beslutat upptagandet af ett statslån till den betryckta penningeställningens
underlättande och man har grundad anledning för det antagande, att ett sådant
lån på icke så ofördelaktiga vilkor kan afslutas»
I denna reservation har Herr Wallenberg instämt.
Af Herr Lundberg: »Jemte det jag gillat Herr Doktor Sandbergs förslag att
»lånetiden finge af Banko-fullmäktige bestämmas från 3 till högst 6 månader,»
får jag instämma uti Herr Professor Agardhs reservation, i så måtto, som
meningen med Utskottets betänkande, då annat ej blifvit deri nämndt, lärer vara,
att belånta värdet af det hos Riks-banken pantsatta guld och silfver skulle kunna
komma att inberäknas uti det i 107 § af sista Banko-reglementet utsatta minimibelopp
för metalliska kassan eller anses utgöra en del af denna kassa, på det sätt.
att icke samma guld och silfver, liksom hvad omförmäles under litt. g och h i
106 § af reglementet, skulle blifva »oberäknadt» vid fråga om den till 2,500,000
Riksdaler i silfver bestämda summa, dertill metalliska kassan borde hindras att nedsjunka
eller hvarunder den ej finge bibehållas.»
12
Banko-Utskottets Memorial M 73.
N:o 73.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Jan. 1858, kl. 2 e. m.
Memorial med hemställan om tillfällig löne-förhöjning för Kanslisten W.
Maechel.
Sedan Rikets nu församlade Högloflige Ständer, uppå Utskottets hemställan, beviljat
Bankens embets- och tjenstemän en tillökning af 33j procent å deras från lönestaten
utgående löner för åren 1857, 1858 och 1859, har hos Utskottet framställning
blifvit gjord, huruvida icke de vid sednaste reorganisation af Bankoverket, utan eget
förvållande, på indragnings-stat förflyttade tjenstemän, nemligen Kamereraren C. G.
Hjertberg, Referendarien J. Scharp, Banko-fiskalen, Häradshöfdingen E. V. Montan
samt Kanslisten vid Banko-fullmäktiges expedition IV. Maechel, hvilka icke blefvo delaktiga
af den Bankens tjenstemanna-personal då beviljade tillökning uti innehafvande
löne-förmåner, borde, såsom ålagda fortsatt tjenstgörings-skyldighet, beredas åtminstone
enahanda tillfälliga löne-förhöjning, som vid innevarande riksdag är vorden Bankens
öfrige tjenstemän förunnad.
Vid pröfning af denna framställning har Utskottet väl, i betraktande deraf, att
den tjenstgöring, som af förscbemälde tre tjenstemän nu bestrides, både bör och kan
på de å ordinarie stat upptagna tjenstemän när som helst öfverflyttas, funnit någon
förhöjd löne-inkomst icke skäligen kunna Hjertberg, Scharp och Montan tilläggas, hvaremot
Utskottet, i afseende å Maechel, inhemtat, att, sedan , i öfverensstämmelse med
Fullmäktiges förslag, Banko-Utskottet vid sednaste riksdag hos Rikets Ständer tillstyrkt,
att personalen vid Banko-fullmäktiges expedition måtte utgöras af: Banko-sekreteraren,
en Notarie och en Kanslist, samt denna tillstyrkan gillats af Preste- och Borgare-stånden,
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet stannat i det beslut, hvilket
ock genom omröstning i Förstärkt Banko-Utskott blef Rikets Ständers, eller att
nämnda personal skulle utgöras af »Banko-sekreteraren och en Notarie, som tillika
Banko-Utskottets Memorial M 73.
13
bestrider kanslistbefattning»; så, och enär Rikets Ständer vid samina riksdag förordnade,
att Notarien vid Banko-fullmäktiges expedition, som derförinnan tillhört andra
tjenstegraden, skulle hänföras till tredje tjenstegraden, hvadan innehafvaren af notariebefattningen
icke erhöll någon lön-förhöjning och således ej heller kunde åläggas att
tillika bestrida kanslist-tjensten, har denna tjenst måst af Kanslisten Maechel fortfarande
besörjas, ehuru han blifvit, med bibehållande af allenast lön enligt ganda staten, på
Indragnings-stat upförd; hvarigenom, då det i sådan egenskap ålegat och åligger
Maechel att förrätta icke allenast de göromål, som tillförene tjensten åtföljt, utan äfven
dit hänvisade nya bestyr, inträffat att han, utan ringaste tillökning i inkomst, hvarken
vid denne eller sistförflutne riksdag, erhållit strängare tjenstgöring.
Med afseende härå, och enär det icke berott af ifrågavarande tjensteman att få
på ordinarie stat qvarstå, samt tillökning i löne-vilkoren blifvit för Bankens samtlige
ordinarie embets- och tjenstemän af Rikets Ständer beviljad, har Utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad Fullmäktige anfört, funnit rättvisa och billighet tala derför,
att Maechel tillägges enahanda löne-inkomster, som hans vederlikar inom Banko verket
åtnjuta, samt får på grund deraf vördsamt hemställa,
att Kanslisten Maechel må, från och med nästlidet års ingång
och så länge nuvarande innehafvaren af notarie-befattningen vid
Banko-fullmäktiges expedition vid nämnde, befattning qvarstår, dock
icke för längre tid än till och med 1859 års slut, tilläggas enahanda
löne-inkomster, som hans vederlikar inom Banko-verket
åtnjuta, eller utöfver 750 R:drs löne-inkomst på Indragnings
stat,
tillfällig förhöjning derå å 33| procent, med 250 R:dr, samt
tjenstgörings-penningar 150 R:dr, allt Riksmynt och efter år
räknadt.
Stockholm den 22 Januari 1858.
14
Banko-Utskottets Utlåtande M 74.
N:o 74.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Jan. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående dels betalning s-anstånd
i vissa fall för Riks-bankens gäldenär er, dels försträckningars
meddelande till Privat- och Filial-banker.
Uti ett den 8 December nästlidne år inom Valloflige Borgare-ståndet afgifvet
anförande, har Herr A. W. Björck förmält, att den rubbning, allmänna förtroendet
under sednaste tiden lidit, tvifvelsutan påkallade särskilda åtgärder med afseende å
Riks-bankens lånerörelse såvida Banken skulle kunna i erforderlig mån uppehålla
och understödja landets näringar; att, då i vårt land utvägarne till erhållande
af lån, för att bedrifva nya anläggningar och påbörjade odlings-företag, mer eller
mindre berott af den utländska krediten, enär de inhemska kapitalen och de här
befintliga penninge- och bank-inrättningarne ej egt förmåga att ensamme fylla behofvet,
' måste, sedan den utländska krediten icke vidare kunde begagnas, det tomrum,
som måste fyllas, blifva så stort, att Riks-banken endast i viss mån förmådde
att göra det; att ställningen skulle Jblifva ännu svårare om de enskilde
Bankerne, hvilka obestridligen i betydlig grad lemnat näringarne förlag, nödgades
dermed upphöra, hvaremot, om Riks-banken kunde sträcka sitt understöd till dessa
Banker, verkan deraf, till förmån för näringarne och deras fortsatta bedrifvande,
blefve vida större än om Riks-banken sökte att omedelbart uppehålla den verksamhet,
som hittills af Privat- och Filial-bankerne hemtat sin förnämsta näring; att
det derföre vore nödigt icke blott att på ett med stundens fordringar öfverensstämmande
sätt ordna Riks-bankens förhållande till dess gäldenärer, så att desse erhölle
lämpligt rådrum för sina inbetalningar, utan äfven att söka sätta Riks-banken i tillfälle
att gifva Privat- och Filial-banker sådant understöd, hvarigenom dessa kunde
fortsätta sin omfattande rörelse, utan att allt för mycket minska förlagen, samt att
Banko-VIskottets Utlåtande Jd 74.
15
endast på detta sätt näringsidkare af alla slag skulle kunna finna utväg att bestå
under den närvarande förlägenheten och för fortsättande af sin gagnande verksamhet
afvakta stundande bättre tider.
Under åberopande hufvudsakligen häraf, har Herr Björck, med stöd af 56 §
Riksdagsordningen, framställt följande förslag, nemligen:
1:o. att de, som till Rikets Ständers Bank häfta i skuld, som till betalning
förfallit efter den 30 sisthdne November eller som förfaller till och med slutet af
instundande Mars månad, må med betalning af dessa skulder erhålla anstånd
i 3 månader, räknade från förfallodagen, dock att sådant anstånd icke får ega rum.
der det kan verka till förringande af Bankens fordringsrätt vare sig hos gäldenärerne
eller dem, som jemte desse äro ansvarige.
2:o att Fullmäktige i Rikets Ständers Bank bemyndigas att åt Privat- och
Filial-banker lemna försträckning, helst af sådana medel, som afsetts för inrättande af
nya Filial-banker, samt emot säkerhet, som af Fullmäktige pröfvas antaglig, och under
vilkor, att lånetiden icke utsträckes utöfver slutet af år 1859; och
3:o att Rikets Ständer må föreskrifva, att deras beslut om understöd genom
lån och kreditiv till nya Filial-banker, icke må under tiden intill nästa riksdag tillämpas
för annat fall, än att Fullmäktige skulle finna förhållandena så förändrade, att
den i föregående 2:dra moment omförmälda åtgärd icke vidare kan ifrågakomma.
Utskottet, till hvars behandling denna motion blifvit remitterad, har deröfver
inbemtat Banko-fullmäktiges utlåtande, samt får, i öfverensstämmelse med hvad af
dem är vordet anfördt, fästa uppmärksamhet derå, att, som de medel, hvilka ingå
på upp- och afskrifnings-räkning, få i låne-rörelse användas till det belopp, hvilket
anses icke böra för mötande af skeende uttag i kassa bibehållas, så förlägges numera
lane- och kreditiv-rörelsen i Banken af icke allenast egna, ulan äfven på omförmälta
sätt upplånade kapital; att, enär de egna kapitalen redan äro till hela beloppet
använda, kunna för ny utlåning andra medel ej finnas att tillgå, än dels sådana,
som å upp- och afskrifnings-räkning insättas, utöfver hvad som är utlånadt, och dels
sådana, hvilka inflyta genom inbetalning af redan utgifna lån, samt att i fall, såsom
föreslaget blifvit, alla som hafva förfallna skulder erhölle hetalnings-anstånd, skulle
hela utlåningen afstanna och, hvad värre är, Banken tvingas att utgifva sedlar utöfver
stadgad gräns för att kunna återgälda penningar insatta på upp- och afskrifningsräkning
när uttag deraf, hvilket snart nog kan vara att emotse, ifrågakommer utöfver
den i kassa bibehållna summa. Förslaget, som således komme att i verkställigheten
möta betydande hinder och svårigheter, synes Utskottet derjemte blifva till
sina följder af den mest betänkliga beskaffenhet, i det att detsamma ofelbart komme
att på allmänna förtroendet inverka mera störande samt medföra vida större vådor,
än som af den närvarande förlägenheten, huru bekymmersam denna än är, kunna
16
Banko-Utskottets Utlåtande JYi 74.
befaras. Det torde nemligen vara klart, att ett af Rikets Ständer medgifvet betalnings-anstånd
för Bankens gäldenärer skulle framkalla anspråk hos andra gäldenärer
på enahanda eftergift och vara tillräckligt att hos kapitalisten verka en rädsla, som
mera än nu är fallet kommc att från rörelsen undandraga kapital-tillgångar och
derigenom förvärra det onda, man med förslaget afser att lindra och förminska. Att
åter från erhållande af låne-försträckningar i Banken afstänga dem, som ej redan
der häfta för förbindelser, hvilket blefve den gifna följden af ett betalnings-anstånd,
synes ej heller leda till det med motionen åsyftade ändamål, utan skulle fastbellre
underlätta tillfället för mången mindre vederhäftig gäldenär att ytterligare någon
tid uppehålla sig på den redbare näringsidkarens bekostnad. Och på samma gång
förslaget således innebär uppenbar orättvisa mot den lånsökande delen af allmänheten,
skulle detsamma i utförandet äfven komma att på ett eftertänkligt sätt förnärma
deras rätt, som i egenskap af löftesmän tecknat ansvars-förbindelse för de gäldenärer,
hvilka af den ifrågasatta förmånen skulle blifva delaktiga, helst personers
vederhäftighet, särdeles under sådana tider, som den närvarande, undergår den hastiga
förändring, att hvarje löftesman måste ega skäliga anspråk derpå, att förfallet
lån, hvarför han är ansvarig, genast varder indrifvet
På dessa skäl föranlåtes Utskottet att, i enlighet med Banko-fullmäktiges framställning,
vördsamt
afstyrka bifall å motionen, så vidt den afser beviljandet i vissa
fall af betalnings-anstånd för Bankens gäldenärer.
I afseende å hvad motionen i öfrigt innefattar, hafva Fullmäktige anfört, att den
del af de till försträckningen åt nya Filial-banker af Rikets Ständer vid innevarande
riksdag anvisade medel, som hittills influtit, blifvit af Fullmäktige, med stöd af gällande
föreskrifter, öfverlemnad till de särskilda diskont-verken, för att derstädes användas
till förstärkning af Handels- och Närings-diskont-fonden; att dessa medels
återtagande skulle, under för handen varande förhållanden, leda till oberäknelig skada
för landets hufvudnäringar, som förnämligast kommit i åtnjutande af nämnda förstärkning;
samt att, då således för närvarande penningar ej kunde af Bankens särskilda
låne-anstalter utgifvas efter andra grunder, än som nu äro stadgade, Fullmäktige
ej kunde understödja motionen i 2:dra punkten; hvaremot Fullmäktige ansågo sig
böra på det sätt förorda förslaget i 3:dje punkten, att försträckning till nya Filialbanker
icke må, under tiden intill nästa riksdag, meddelas såvida Fullmäktige skulle
finna de dertill afsedda medel ovilkorligen behöfva att till andra föremål användas.
Sedan Kongl. Majit och Rikets Ständer numera beslutat att, till underlättande
af penninge-stullningen och rörelsen inom landet, ett lån eller kreditiv till belopp, motsvarande
3 millioner Riksdaler Silfver, skall å utrikes ort skyndsamt upptagas, samt
Rikets Ständer derjemte, med bifall till Utskottets, i Utlåtandet M 70 afgifna, förslag,
berättigat
Banko-Utskottets Utlåtande J\i 74.
17
berättigat Fullmäktige att af den genom det utländska lånet eller kreditivet beredda
tillgång eller, såsom den skall benämnas, Statslåne-fonden kunna använda någon del
såsom omedelbar försträckning till sådane inom riket befintliga penninge-förvaltande
verk och inrättningar samt större bolag och föreningar, som af Fullmäktige anses
erbjuda fullkomlig säkerhet; så blifva Fullmäktige följaktligen oförhindrade att, då
de finna sådant nyttigt eller nödigt, af Statslåne-fondens tillgångar åt Enskilda Ban
ker,
med eller utan egen sedel-utgifningsrätt, meddela tillfällig förstärkning, utan att
dertill behöfva använda de medel, som, utöfver de lill försträckning åt nuvarande
Filial-banker redan utgifna 3,450,000 R:dr Rmt, blifvit vid denna riksdag till belopp
af 5,550,000 R:dr Runt, i den mån dessa medel varda att tillgå, ytterligare anvisade,
att i form af lån och kreditiv till Filial-banker disponeras.
Hvad sistnämnde medel angår, hafva väl Fullmäktige, på sätt ofvan förmäles,
i anledning af motionärens förslag, ansett desamma icke böra få användas såsom försträckning
till nya Filial-banker i händelse Fullmäktige kunde finna dem vara till
andra föremål behöfliga; men då ett Fullmäktige i berörde syftning lemnadt berättigande
skulle innefatta, om ej förändring, åtminstone väsentlig inskränkning i Rikets
Ständers beslut angående ifrågavarande medels anvisande till nya Filial-banker, derest
sådana varda under tiden till nästa riksdag oktrojerade, hvilket på Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning beror; samt den af Fullmäktige, till stöd för deras åsigt-, hufvudsakligen
åberopade omständighet, att de för berörda ändamål afsedda och hittills influtna medel
redan blifvit af Fullmäktige öfverlemnade till vederbörande Diskont-verk, hvarifrån
desamma, under närvarande förhållanden, icke utan största olägenhet för rörelsen
skulle kunna återtagas, destomindre synes böra verka till hinder för tilläfventyrs
uppkommande nya Filial-banker att från Riks-banken undfå försträckning, som
landets näringar och industri komma att lika väl understödjas om medlen användas i
Filial-banks rörelse, som i Handels- och Närings-diskontens utlåning, har Utskottet
funnit skäl icke vara för handen att understödja motionärens i denna del af Fullmäktige
vilkorligt biträdda framställning, såsom åsyftande rubbning i ett af Rikets
Ständer vid denna riksdag redan fattadt beslut, samt får alltså vördsamt hemställa,
att hvad i motionen blifvit föreslaget, rörande försträckningars
meddelande till Privat- och Filial-banker, icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 Januari J858.
Bih. till R. St. Prot. 1856—1858. 6 Sami. 1 Å/d. 33 Häft.
3
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 1858.
Banko-Utskottets Memorial M 73.
1
M 75.
Ank. till Eip.-Utsk. den 1 Febr. 1838, kl. 3 e. m.
Memorial, med anmälan om Rihs-Ståndens beslut, i anledning
af Utlåtandet M 70.
Detta till Rikets Stander afgifna Utlåtande i fråga om sättet för användande
af de medel, som, enligt Kongl. Majlis och Rikets Ständers beslut, skola, lill allmänna
rörelsens underlättande, upplånas å utrikes ort, är, enligt Utskottet tillhanda—
komna Protokolls-utdrag, under den 20 nästlid ne Januari bifallet af Högloflige
Ridderskapet och Adeln, Högvördige Preste-Ståndet och Välloflige Rorgare-Ståndet,
äfvensom af Hedervärda Ronde-Ståndet, utom i hvad angar Utskottets framställningar
i punkterna 4, 5 och 6, hvilka punkter, på grund af deremot gjorda an
märkningar,
blifvit af sistnämnda Riks-Stånd återremitterade; men då, i frågor af
förevarande beskaffenhet, <3:ne Riks-Sländs sammanstämmande mening utgör Rikets
Ständers beslut, kan
Bonde-Ståndets omförmäida återremiss icke föranleda till någon
åtgärd.
Och har Utskottet härjemte skolat anmäla, att, sedan Ridderskapet och Adeln,
för sin del, beslutat det tillägg till Utskottets hemställan, som Herr Mannerskantz,
C. A., i sin, Utlåtandet bifogade, reservation föreslagit, eller »att Kongl. Majit må
berättigas, att för hvarje Diskont-direktion tillsätta ett ombud, som skall ega deltaga
i Direktionens bestyr med utlåningen af Stats-låne-fondens medel; börande
det för Banko-diskont-verket i Stockholm af Kongl. Majit sålunda tillsatta Ombud
jemväl erhålla rätt att yttra sig i fråga om Stats-låne-fondens fördelning samt beredas
tillfälle att inhemta kännedom om de beslut och åtgärder, som vidtagas med
afseende å sättet för medlens användande till näringarnes understödjande inom alla
delar af landel»; samt Ridderskapet och Adeln inbjudit öfriga Riks-Stånden att i
dess berörde beslut sig förena, så har, enligt ankomna Protokolls-utdrag af den
Bih. till R. St. Brot. 1856 — 1838. 6 Sami. 1 Afd. 5i Hå[t. 1
s
Ranko-Ulskoltels Utlåtande M 76.
23 och 27 nästlid ne Januari, denna inbjudning blifvit af Preste-, Borgare- och
Bonde-Stånden afslagen; vid hvilket förhållande Ridderskapet och Adelns ifrågavarande
beslut förfallit.
Stockholm den 1 Februari 1858.
M 76.
Ånk. till Esp.-Utsk. den 1 Febr. 1888, kl. S e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, alt någon viss del af
Banko-vinsten må, enligt uppgifna grunder, till Bankens
konsoliderande användas.
Med anledning af Rikets Sländers vid denna Riksdag fattade beslut om upptagande
å utrikes ort, för Svenska Statens räkning, af ett lån eller kreditiv till
belopp, motsvarande 3 millioner R:dr Silfver, i ändamål att genom utlåning från
Banken bereda en af behofvet påkallad tillfällig förökning i förlags-kapitalét för
handel ocb näringar, hvilket lån eller kreditiv skall ställas till Fullmäktiges i Banken
disposition, att af dem, enligt meddelade föreskrifter, användas och inom 1860
års slut liqvideras, har, under åberopande af 36 § Riksdags-Ordningen, Herr
Lefrén, Johan Pehr, uti en den 28 December nästlidet år inom Höglollige Ridderskapet
och Adeln väckt samt till Banko-Utskottet remitterad motion, fästat uppmärksamhet
derå, att, då den närvarande penoingeförlägenheten, som föranledt Rikets
Ständers berörde beslut, syntes vara af allvarsammare art, än vanligt, ine»
dock icke annorlunda, än som äfven framdeles kunde förväntas, det vore angeläget
att sådana förfoganden i lid vidtoges, hvarigenom Rikets Ständers DepositionsBank
kunde på naturlig väg beredas en fortgående tillväxt, så att fonden slutligen
fullt motsvarade värdet af Bankens hela sedelstock, samt Depositions-Banken så
medelst
vunne den styrka, att densamma i all framtid icke allenast bl ofve fullt
oberoende af silfverutvexliogens större eller mindre belopp, utan äfven, sedan detta
mål upphunnits, sattes i stånd att lemna Låne-Banken en årlig förstärkning till
Diskont-rörelsens besörjande. En sådan lycklig ställning kunde Rikets Ständer oek
Banlto-Vlskollels Utlåtande M 76.
3
bereda sin Bank genom den enkla och rättrådiga utväg att, en gång för alla, såsom
orubblig grundsats bestämma att såväl Bankens hela årliga vinst på dess
lånerörelse, som deu årliga afbetalning, Slats-verket gör på sin skuld till Banken,
skall oförryckt användas till fortgående förstärkning af Depositions-Baokens reela
fond. Denna Bankens årliga inkomst hade emellertid, allt ifrån realisationen, användts,
icke till Banko-verkets styrka och bestånd, utan dels till Diskont-rörelsens
förökande, dels till understöd åt Stats-verket, med kallt åsidosättande af 'Låne
Bankens
främsta oafvisliga pligt att småningom afbörda sig sin skuld till Deposilions
Banken
och sålunda förskaffa denne metallisk valuta, fullt motsvarande hela sedelstocken.
Enligt motionärens lanke skulle omförmälda vigtiga ändamål vinnas der
igenom,
alt Låne-Banken öfverlemnade sin årliga behållna vinst till DepositionsBanken;
att denne för berörde vinst (i banko-sedlar) inköpte säkra vexlar på
utrikes ort under de tider, då god tillgång å sådana funnes, men i motsatt fall
reserverade sedlarne till lägligare tid; alt vidare Depositions-Banken med dessa
vexlar uppköpte säkra utländska räntebärande Stats-papper, t. ex. Holländska, Franska,
Engelska, och slutligen att den ränta, omförmälda Stats-papper årligen inbringade,
användes till fortsatt inköp af nya sådana Stats-papper. På detta sätt skulle
Depositions-Banken skapa sig ett räntebärande kapital å utrikes ort, hvilket när
sorn helst kunde till större eller mindre del förvandlas till silfver och indragas i
Biket till förstärkande af den räntelöst i Bankens hvalf liggande silfvervalutan, hvilken
alltid måste, lika som nu, vara till hands för utvexling af Bankens utelöpande
sedlar.
För alt åskådliggöra denna plan har motionären framlagt åtskilliga beräkningar,
under antagande deraf, att en summa af 300,000 B:dr Banko årligen för
ändamålet anvisades; att de utländska Stats-papper, som uppköptes, gåfve 3 procent
ränta, och att inköpspriset blefve 80 procent af nominal-värdet, så att Banken för
300,000 R:dr eiholle 623,000 R:dr i dylika papper. Jemlikt dessa beräkningar
skulle Banken komma att egn, vid slutet af 23:dje året, 20,293,678 K:dr och
vid 32:dra årets utgång 32,828,689 R:dr i utländska med nyssnämnda rönta löpande
Stats—obligationer, hvilka, realiserade till %:delar af deras nominal-värde, motsvarade
den förra summan 16,234,942 R:dr och den sednare 26,162,931 R:dr;
hvadan, och om det vidare antoges, att, vid begynnelsen af planens utförande, Bankens
sedelstock med 15,000,000 R:dr öfverstege den metalliska kassan, denna
skillnad skulle under tiden blifva till fullo betäckt med värdet i silfver af otjiför
mälde
utländska Stats-papper och ett öfverskott i sådana dessutom uppkomma vid
23:dje årets slut af 1,234,942 B.dr och vid 32:dra årets utgång af 11,162,931
Rulr, hvilka öfverskott kunde användas till Diskont-fondens förstärkande, utan rubbning
af Depositions-Bankens ställning att alltid ega full reel valuta för alla sina
ulgifna sedlar. Ännu fördelaktigare skulle naturligtvis förhållandet blifva i läll
större del af Banko-vinsten, än 300,000 R:dr årligen, för ändamålet afsaltes; så att,
4
Banko-Ulskollcls Ullålande Jl? 76.
om dertill kunde påräknas t. ex. 1,000,000 R:dr örn året, Bankens tillgång i utländska
3 procents Stals-papper, realiserade efter förut uppgifna grund, blefve i
sådant fall redan vid 15:de årets utgång 15,643,580 R:dr och vid 32:dra årets
utgång 52,525.906 R:dr, hvilken sistnämnda summa öfverstege den ofvan antagna
skillnaden af 15,000,000 R:dr mellan Bankens sedelstock och metalliska kassa
med icke mindre än 37,525,906 R:dr, som alltså kunde under loppet af 19 år,
från och med det 14:de till och med det 52:dra, genom nya sedlars utgifvande användas
till förstärkning af Bankens Diskont-lönd med ett årligt medelbelopp af
nära 2,000,000 R:dr Banko till stort och varaktigt gagn för landets näringar.
Under åberopande häraf och jemte särskild erinran, att det med hela planen
åsyftade ändamål, eller Bankens konsoliderande, påkallade såsom grundvilkor, att
Banko-viuslen komme att användas till inköp af utländska, men icke af inländska
räntebärande förbindelser, emedan dessa sednare ej kunde, likasom de förra, i behofvets
stund, förvandlas till silfver, har motionären föreslagit, det Rikets Ständer
måtte anbefalla Banko-styrelsen att, enligt grunderna i ofvan uppgifna plan, använda
såväl den del af Banko-vinsten, hvilken, jemlikt redan vidtagna beslut, är Banken
förbehållen, som årliga afbetalningarna af Stats-verkets skuld till Banken, samt att
hvad af dessa tillgångar icke under ett år kan, enligt planen, användas, måtte till
följande år reserveras och hållas tillgängligt för det afsedda ändamålet.
Detta förslag, åsyftande att, medelst inköp af utländska lätt realisabla Statspapper,
stärka Bankens förmåga att upprätthålla värdet å sina sedlar och derjemte,
utan äfventyr för uppfyllande af denna Bankens förnämsta och oeftergifliga pligt,
kunna genom en utsträckt lånerörelse i ökad mån understödja och befordra landets
näringar, har Utskottet tagit i betraktande och funnit vara förtjent af all den
uppmärksamhet, som sakens vigt oafvisligen kräfver. Men med fullt erkännande af
frågans stora betydelse samt den fördelaktiga verkan på Bankens ställning, som förslagets
lyckliga utförande borde komma alt föranleda, anser Utskottet likväl att de
af Rikets Ständer vid denna Riksdag, rörande Banko-vinstens användande, vidtagna
anordningar innefatta bestämt hinder derför, att större eller mindre del af nämnda
vinst för närvarande kan, på sätt motionären tillstyrkt, disponeras. Ty den vinst
å Bankens rörelse, om hvars användning Rikets nu församlade Ständer egt att förordna,
har genom särskilda beslut redan blifvit till vissa gifria föremål anslagen.
Af denna vinst skall nemligen en del, i och för Statens allmänna behof, öfverlemnas
till .Riksgälds-kontoret, och beträffande den öfriga från och med 1857 års början
influtna och vidare intill nästa Riksdag inflytande vinst, så är af Rikets Ständer
föreskrifvet, att densamma bör ingå till Bankens reserv-fond, hvilken fond åter skall
af Fullmäktige till bestämdt uppgifna ändamål användas. Utan uppbäfvande eller
ändring af Rikets Ständers sålunda meddelade förordnanden, lärer någon disposition
af Banko-vinsten i den af motionären angifna syftning icke vid innevarande Riksdag
-
Banko-UtshoUels Memorial JYs 77.
o
dag kunna ega rum. Utskottet hyser likväl den säkra föreställning, att Rikets
näst sammanträdande Ständer icke skola underlåta alt åt den nu väckta frågan
egna en välförtjent omsorgsfull pröfning; och då, enligt den Instruktion, som för
hvarje Riksdags Banko-Utskott utfärdas, det åligger Utskottet att lill Rikets Ständer
meddela yttrande om och huruvida någon del af den upplupna Banko-vinsten
erfordras för Bankens konsoliderande, torde nuvarande Utskott, vid uppgörande af
förslag till omförmälda Instruktion för Banko-Utskottet vid nästa Riksdag, äfven
blifva i tillfälle alt deruti inlägga någon särskild bestämmelse med afseende å fullgörandet
af berörde åliggande.
Emellertid har Utskottet skolat vördsamt tillkännagifva, att Utskottet af de
beslut, som vid denna Riksdag redan blifvit i fråga om Bankovinstens användande
meddelade,
finner sig föihindradt att, i anledning af motionen, nu föreslå någon
åtgärd.
Stockholm den 1 Februari 1858.
JW 77.
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. 1 Febr. 1858, kl. 5 e. ni.
Memorial, angående Instruktionen Jör Rikets Ständers Revisorer
öfver Ranko-diskont-verket i Slockholm och Låne-lcontoren
i orterna.
Vid granskning af den för ofvannärnnde Revisorer nu gällande Instruktion har
Utskottet, enär det alllid varit vanligt, att Revisorerne pröfvat och åtgjort hvilka lån
äro af den osäkra beskaffenhet, alt desamma icke kunna anses innefatta någon egentlig
tillgång, och följaktligen ej heller böra i Verkets kapital-summa inberäknaS, utan der
ifrån
afföras och å balance-extrakten för inom linien förda lån upptagas, ansett
lämpligt att föreskrift härom uti Instruklionen meddelas; hvarjemte, och då, i och för
pröfning af de utaf Direktionerna öfver Låne-kontoren föreslagna afskrilningar af
lån och räntor, Låne-konlorens Revisorer, bättre än Banko-Utskottet, äro i tillfälle
att, genom granskning på stället af handlingarne, bedöma huruvida alla lagliga åtgärder
blifvit vidtagna för indrifvande af sådane fordringar, det stadgande torde böra
liih. lill R. St. Prol. J8Ö6-1858. 6 Sami. 1 Afd. 54 Hafi. 2
6
llanko-Ulskoltels Memorial J\l 77.
i den nya Instruktionen intagas, att Revisorerne öfver Låne-kontoren skola öfver
dylika frågor afgifva yttrande.
1 följd häraf får Utskottet hemställa, att vid 2:dra punkten af förberörde Instruktion,
hvilken innefattar närmare föreskrifter angående granskningen af Yerkens
räkenskaper och förvaltning, måtte få göras ett så lydande tillägg:
Revisorerne tillkommer äfven, att bestämma hvilka lån skola, såsom
osäkra, inom linien föras samt, hvad Låne-kontoren angår, afgifva
yttrande, angående de fordringar, som af Kontorens Direktioner hos
Banko-Utskottet föreslås lill afskrifning.
För öfrigt har Utskottet funnit annan förändring uti gällande Instruktion icke
erfordras, än att det uti 7:de punkten omnämnde traktamente lör Revisorerne af
4 Riksdaler Banko om dagen, i den nya Instruktionen utföres i Riksmynt med 6
Riksdaler.
Stockholm den 4 Februari 1858.
Reservation
af Herr Hagströmer, J. J., som ansåg, att den uti 4:sta punkten af nu gällande
Instruktion bestämda tid, inom hvilken revisions-arbetet uti Banko-diskonten bör vara
verkstäldt och afsluladt, eller 4 1 månad, borde utsträckas till 2 månader, och åberopade
hvad Räkenskaps-Afdelningen uti dess förslag till Memorial i detta hänseende
anfört, nemligen:
»Då, enligt § 2 af berörde Instruktion, det tillkommer Revisorerne, bland
annat, att sorgfälligt tillse: »alt lånen blifvit inom faststälda lider antingen till fullo
betalda, eller, med erläggande af föreskrifna Kapilal-afbetalningar, omsatta; samt att
förskotts- och öfver-räntor, riktigt beräknade, kommit Verket till godo», och det sålunda
åligger dem att verkställa en speciel och särdeles besvärlig granskning, så,
och i anseende till den utvidgade verksamhet, Banko-diskont-verket på sednare tider
erhållit, bar Utskottet, som genom dertill inom sig utsedde Ledamöter granskat
nämnde verks räkenskaper och förvaltning för år 1856, samt dervid kommit i tillfälle
att bedöma huru lång tid för verkställandet af berörda revisions-arbete erfordras,
ansett tiden lör detsammas fullbordande böra utsträckas till 2 månader.»
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1858.
Banko-Uttkollets Memorial Jtä 78.
1
M 78.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Febr. 1888, kl. 2 e. m.
Memorialmed anmälan om verkställd omröstning i förstärkt
Banko-Utskott.
Sedan, med anledning af Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets i Memorialet
J\° 35 gjorda framställning rörande votering i förstärkt Sammansatt Statsocb
Banko-Ulskott öfver beloppet af det Fullmäktige i Banken och Riksgälds-kontoret
tillkommande honorarium, Rikets Ständer beslutat, att särskildt borde röstas
öfver honorarium till Fullmäktige i Banken uti förstärkt Banko-Utskott och öfver
honorarium till Fullmäktige i Biksgälds-konloret uti förstärkt Stats-Utskott, har,
efter det Sammansatta Utskottets i Memorialet JVe 41 afgifna förnyade förslag till
voterings-propositioner, enligt Utskottet tillhandakomna Protokolls-utdrag, blifvit af
Bikets Ständer godkändi, förstärkta Banko-Utskottet denna dag anställt omröstning
olver följande proposition:
»Den, som bifaller Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets, af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet gillade hemställan, alt det Fullmäktige i Rikets Ständers
Bank tillkommande honorarium må, från och med år 1858, få utgå med
2,000 R:dr Biksmynt årligen till hvardera, röstar
J a ;
den det ej vill, röstar
Nej.
Yinner Nej, kommer, enligt Bonde-Ståndets beslut, Fullmäktiges i Banken honorarium
att, från och med år 1858, utgå med 1,500 R:dr Riksmynt årligen till
hvardera».
Voteringen har utfallit med 7 Ja och 99 Nej; och enär Nej således vunnit,
hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med iVe/-propositionen.
Hvilket förstärkta Utskottet skolat för Rikets Ständer tillkännagifva.
Stockholm den 4 Februari 1858.
Bih. lill R. St. Prol. 1856—1858. 6 Sami. 1 A[d. 55 Häft.
o
Banko-Utskottets Utlåtande M 79.
JW 79.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Febr. 18S8, kl. 2 e. m.
Utlåtande ofver ett af f. d. Krono-fogden, Assessoren A. G.
Morén gjordt ackords-anbud.
Uti en till Utskottet ingifven skrift har f. d. Kronofogden, Assessoren A. G.
Morén anhållit om befrielse (rån vidare betalnings-skyldighet för 3:ne af hans söner
mot hans borgen hos Banko-diskont-verket upptagna lån, emot det alt han i
ett för allt å skulden inbetalar 170 R:dr B:ko, samt till slöd för denna anhållan
anfört, att han, som omkring 40 år varit anställd i Statens tjenst, nu vid nära 72
års ålder till sitt uppehälle icke egde annan tillgång, än hälften af en innehafvande
pension, hvarmed han äfven måste understödja en afliden sons i fattigdom efterlemnade
enka med 3 oförsörjda baro.
Banko-diskont-direklionen, hvars utlåtande öfver denna ansökning blifvit infordrad!,
har upplyst, alt sökanden häftar i betalnings-skyldigbet lill Banko-diskontverket
dels lör ett af Bokhållaren C, Morén, under JVs 14,867 mot borgen af
sökanden och Löjtnanten G. E Morén upptaget och den 15 Mars 1851 tiil betalning
förfallet lån å 400 R:dr och dels för ett af bemälde Löjtnant, under JVs 15,621
upptaget och dea 19 i nämnde månad och år förfallet lån, stort 420 R.dr, för
hvilket sökanden och Bokhållaren Morén ingått borgen; att, sedan, kort efter för—
fallotiden, 100 R:dr blifvit å det förstnämnda lånet inbetaide, Bokhållaren Morén
gjort konkurs, hvartill äfven Löjtnanten Morén och sökanden, efter mot dem framställda
lagsöknings- och bysätlnings-påståenden, blifvit nödsakade; att Löjtnant Moréns
konkursmassa, hvari slutredovisning erhållits, lemna! såsom utdelning å det
förra lånet 6 R:dr 52 sk. 6 r:st och å det sednare 20 R:dr 18 sk., derefter han
allidit och urarfva-förmån hans sterbhus-delegare beviljats, hvarvid de eflerlemnade
tiilgångarne icke ens varit tillräckliga att betacka begrafnings-kostnaderne; att enär
Bokhållaren Moréns konkursmassa icke gifvit någon utdelning åt oprioriterade borgenärer,
lian, på grund af konkurs-domen, blifvit sökt, men att säker upplysning om
hans nuvarande vistelseort ej kunnat erhållas; alt sökanden af sin pension, 800 R:dr
Banko, afstå 11 hälften till sina borgenärer, hvilken tillgång, jemte öfrige från hans
Banko-Ulslcollels Ullålande M SO.
3
konkursmassa influtna medel, lemnat Diskont-verket 12 procent af dess fordran
eller å det ena lånet 40 R:dr 18 sk. och å det andra 56 R:dr 36 sk.; samt att,
i följd af ofvanberörde afbelainingar, förstnämnda lån är vordet förminskadt till
252 R:dr 45 sk. 6 rist. och det sednare till 342 R:dr 42 sk. eller tillsammans
595 R:dr 59 sk. 6 rist. R:ko.
Och som, efter hvad sålunda upplyst blifvit, någon annan tillgång till skuldens
liqviderande icke finnes, än hälften af sökandens pension, och denna tillgång, i anseende
till hans uppnådda höga ålder, icke kunde under någon längre tid påräknas,
har Diskont-direktionen å den gjorda ansökningen tillstyrkt bifall.
Då ringa utsigt förefinnes att Diskoul-verket kan erhålla godtgörelse för hela
återstoden af förenämnde 2:ne lån, har Utskottet ansett det vara med Verkets
fördel, äfvensom i betraktande, bland annat, deraf, att sökandens ifrågavarande skuld
uppkommit genom ingångna borgens-förbindelser för hans söner, med billighet öfverensstämmande
att det gjorda ackords-anbudet antages, och får derföre hos Rikets
Ständer vördsamt hemställa,
att, såvida sökanden till Banko-diskont-verket inbetalar 170 R:dr
inom en månad efter erhållen del af Rikets Ständers härom fattade
beslut, återstoden af bans skuld för förberörde Sine lån, 425
R:dr 39 sk. 6 r:st., allt Banko, jemte upplupen ränta, må utur
räkenskaperna få afskrifvas.
Stockholm den 4 Febiuari 1858.
M 80.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 6 Febr. 1858, kl. 2 e. rn.
Utlåtande, i anledning af ett utaf Bokbindaren Carl Widman
gjordt ackords-anbud.
Hos Utskottet har Bokbindaren Carl Widman, under åberopande af sin medellöshet
och svårigheten för honom, att vid nära 70 års ålder kunna förskaffa sig,
hustru, barn och värnlösa barnbarn en nödtorftig bergning, anhållit alt återstoden
i
Banko-Utskollets Ullålande JY$ 80.
af hans skuld lill Banko-diskont-verket, utgörande öfver-ränta å 2:ne lån, måtte afskrifvas,
under vilkor att han i början af innevarande år till Verket inbetalar 73
R:dr 16 sk. Banko; för fullgörande af hvilken inbetalning sökanden aflemnal
förbindelse, försedd med borgen af Bokbindarne F. M. Mårtensson och C. H.
Widman.
I häröfver infordradt utlåtande har Banko-diskont-direktionen upplyst, att
sökanden ännu häftar för återstående öfver-ränta å 2:ne hos Banko-diskont-verket
upptagna och år 1839 till betalning förfallna lån, nemligen: för lånet JVs 7,835,
upptaget af Brons-fabrikören B. F. Lindroth, å 360 R:dr, mot borgen af sökanden
och Möbelhandlanden O- Nordenberg, 156 R:dr 4 sk. 4 r:st., samt för lånet
JVs 8,924, upptaget af sökanden, å 800 R:dr, mot borgen af Tapetseraren A G.
Berggren och bemälde Nordenberg, 205 R:dr 20 sk. 11 rist.; alt låntagare och
löftesmän, med undantag af Lindroth, redan före lånens förfallotid, till borgenärers
förnöjande afträd t sin egendom; att, genom utdelning i Widmans konkurs, begge
lånen blifvit till kapitalet fullt betalda och i afräkning å öfver-räntan på det sednare
lånet influtit 226 B:dr 32 sk. ; att Lindroth, Nordenberg och Berggren, i laga
ordning ålagde att skulden betala, vid tid efter annan anställde utinätnings-försök,
jemlikt exekutions-betjeningens intyg, dertill saknat all tillgång; att, enligt erhållen
upplysning, Lindroth numera är blind och oförmögen att genom arbete sig försörja;
alt Nordenberg, som de sednare åren varit anställd såsom bodbetjent, år 1854 aflidit;
att Berggren äfven i fattigdom med döden afgått år 1843, samt att ifrågavarande
lån vid 1845 års revision blifvit, såsom osäkra, inom linien förda.
Enär utsigt icke vore för handen, att högre belopp, än det nu erbjudna, kunde
af sökanden, vid hans nu långt framskridna ålder och bristande arbetsförmåga erhållas,
samt någon betalning af den ende utaf hans medgäldenärer, som ännu lefver,
hädanefter icke rimligen vore att förvänta, har Direktionen ansett bifall lil! ansökningen
öfverensstämma med Diskont-verkets fördel.
Utskottet, som instämmer uti Diskont-direktionens berörda åsigt, får, på grund
deraf, hos Rikets Ständer vördsamt tillstyrka,
alt, derest Bokbindaren Carl Widman lill Banko-diskont-verket inbetalar
73 B:dr 16 sk., inom en månad från den dag Rikets Ständers
härom fattade beslut blifvit honom delgifvet, återstående beloppet
af Diskont-verkets hos honom egande ränte-fordran, 26 Rrdr
9 sk. 3 r:st., allt Banko, måtte få efterskänkas och utur räkenskaperna
afskrifvas.
Stockholm den 5 Februari 1858.
STOCKHOLS!, TRYCKT IIOS JOII BECKMAN, 1858.
\
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 81.
1
N:o 81.
\
t '
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Febr. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, öfver väckta motioner om beviljande af kreditivrält
i Banken för Hypotheks-föreningarne i riket.
Höglofl. Ridderskapet och Adelil och Välloö. Borgare-Slåudet hafva, den 29 uästlidne
Januari, lill Utskottet remitterat af Friherre von Schwerin, C. J. och Herr J.
Odmansson inom bemälde Riks-stånd väckta motioner att, då, under närvarande penninge-ställning,
det kunde befaras, att läntagare hos Hypotheks-föreningarne icke skulle
å utsatt tid verkställa sina ränte-liqvider, och stora svårigheter derigenom kunde uppstå
för Hypotheks-föreningarne att fullgöra åtagna förbindelser till in- och utländska fordringsegare,
Rikets Ständer, till undanrödjande af dessa svårigheter samt till befordrande af
nämnde föreningars allmännyttiga verksamhet, måtte ät dem hvardera bevilja ett kreditiv
å Banken till belopp af 100,000 R:dr Riksmynt, emot ränta.
I anledning häraf får Utskottet fästa uppmärksamhet derå, att vid den reglering
af Hankens lane- och kreditiv-rörelse, som af Rikets nu församlade Ständer blifvit beslutad,
alla härför tillgängliga medel redan tagits i anspråk och blifvit till bestämda
ändamål anvisade; hvadan någon ytterligare disposition af medel i förevarande afseende
icke kan ega rum, utan att det för Bankens sedelstock fastställda maximum komme att
Rik. till R. St. Prof. 1856—1858. 6 Sami. 1 Afd. 36 Haft. 1
I
2
Banko-VIskottets Memorial A:0 82.
öfverskrida?. Vid sådant förhållande, och då genom det, i följd af Kongl. Maj:ts och
Rikets Ständers beslut, till rörelsens underlättande inom landet nu mera upptagna utrikes
lån, samt de af Rikets Ständer meddelade föreskrifter, angående sättet för detta Iåns
användande, utväg för Hypotheks-föreningarne är vorden beredd att af stats-lånefondens
tillgångar erhålla tilläfventyrs nödiga försträckningar, hemställer Utskottet vördsamt,
alt ofvanberörde motioner ej må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Februari 1858.
t\:o 82.
Ank. lill Exp.-Ulsk. Oen 20 Febr. 1858, kl. 2 e. m.
Memorial, med hemställan om vissa tillägg till Reglementsforeskrifterna,
angående Bankens metalliska kassa.
Genom Preste-, Borgare- och Bonde-ståndens bifall Ull Utskottets Utlåtande N:o
72 hafva Rikets Ständer beslutat, att guld och silfver, arbetad! eller oarbetad!, som är
försedt med Svensk kontroll-stämpel, Svenska och Holländska dukater samt guld- och
silfver-medaljer, få i Rikets Ständers Bank och dess Låne-konior, under stadgade vilkor,
belånas, samt att reela värdet af sålunda belåuadt guld och silfver skall inberäknas
i Bankens metalliska kassa vid kalkylerna deröfver.
Sistnämnde föreskrift påkallar, enligt Utskottets tanke, tillägg i 106 och 107
§§ af nu gällande Banko-reglemente, hvilka §§ eljest, jemlikt Rikets Ständers redan
fattade beslut, skulle komma att i utfärdande Reglemente bibehållas oförändrade.
Banko-Utskottets Memorial y.o 82.
3
Beträffande 106 §, hvilken under momenterua lill. e)—h) upplager hvad såsom
metallisk kassa anses och beräknas, så enär dit skall hänföras äfven belånadt guld
och silfver, hemställer Utskottet vördsamt, att i berörde § måtte under nytt moment
få intagas:
i.) (luid- och silfver-panter, till det värde, hvartill de blifvit i Banken
och Låne-kontoren belånade.
Uti 107 § åter stadgas, att Bankens metalliska kassa ej må bibehållas vid
ett belopp, som understiger 2,500,000 Riksdaler i silfver, oberäknad! den del af
nämnde kassa, som i § 106 mom. litt. g och h omförmäles. nemligen enligt litt. g)
det silfver eller Hamburger banko, som genom vexelköp blifvit hos något eller några
kända och säkra handelshus i Hamburg eller Altona, för Bankens räkning, nedsatt, samt
del silfver, hvilket är under transport från utrikes ort lill Banken, och enligt litt. h)
beloppet af de uppköpta vexlar. hvilka icke till liqvid förfallit eller blifvit för inkassering
till Bankens i näst förestående moment omförmälda handelshus afsända. Då nyssnämnda
poster ansetts icke böra få inberäkna.? i det för metalliska kassan stadgade
minimi-belopp af skäl, att denna del af berörde kassa icke kan till utvexling från Banken
eller till myntning genast användas, samt förhållandet blifver enahanda med i Battken
och Låne-kontoren belånadt guld och silfver, emedan dessa panter först då desamma
icke vid förfallotiden utlösas, hemfalla till Banken och derefter kunna uppmyntas,
så torde, under förutsättning att Utskottets i föregående punkt gjorda hemställan af
Rikets Ständer gillas,
mom. lill. i) af 106 § få i 107 g upptagas ibland afdrags-posterna
vid beräkning af minimum för Bankens metalliska kassa.
Stockholm den 16 Februari 1858.
Banko-Utskottets Memorial JS:o 83.
N:o 83.
Ank. till Ejtp.-Ulsk. den 20 Febr. 1858, kl. 2 e. m.
Memorial, om kungörande af åtskilliga föreskrifter• i Bankoreglementet.
'
Dä angeläget är, att de nya eller förändrade föreskrifter, sorn, i följd af Rikets
Ständers under innevarande Riksdag fattade beslut, komma att i blifvande Bankoreglemente
intagas, varda allmänheten i vederbörlig ordning kungjorda; så hemställer
Utskottet, ali, i likhet med hvad förut iakttagits,
Rikets Stäuder. med öfverlemnande af det reglemente för Rikets
Ständers Banks styrelse och förvaltning, som Utskottet, enligt gäl
lande
instruktion, kommer att vid innevarande Riksdag utfärda,
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit
må täckas låta till allmänhetens kännedom och efterrättelse i Nåder
kungöra de i berörde Reglemente befintliga nya eller förändrade
föreskrifter, för hvilkas tillämpning sådant kan anses erforderligt.
Stockholm den 19 Februari 1858.
M 84.
/
Banko-Utskottets Memorial N:o 84.
5
N:e 84.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 20 Febr. 1858, kl. 2 e. m.
Memoria/, angående Instruktion för Rikets Ständers Bankoutskott
vid nästa Riksdag.
Jemlikt den för Utskottet utfärdade Instruktion, åligger det Utskottet att, före
Riksdagens sini, med fästadt afseende å de angående Banko-verket vidtagna förändringar,
hos Rikets Ständer föreslå Instruktionen för Banko-Utskoiiet vid nästföljande Riksdag,
hvilken Instruktion, sedan den blifvit af Rikets Ständer pröfvad och fastställd,
kommer att tjena till efterrättelse intilldess Rikets Ständer, efter Utskottets hörande, någon
förändring derutinnan besluta.
Utskottet, som, i anledning häraf, geuomgått och granskat nu gällande Instruktion,
har dervid fästat uppmärksamhet å den i sista punkten af 2 § intagna föreskrift,
att “Utskottet bör, så fort sig göra låter, lill Rikets Ständer ingå med uppgift om och
huruvida någon del af den, sedan 1854 års början, upplupna Banko-vinst erfordras för
Bankens konsoliderande.®
Utom den ändring, som i denna del af Instruktionen påkallas såsom följd deraf
alt den till 1856 års slut upplupna Banko-vinst blifvit vid innevarande Riksdag till
särskilda ändamål disponerad och att Rikets nästsammanträdande Ständer således ega
all förordna endast om den vinst, som från 1857 års början influtit eller kommer att
tillflyta Banken, vill det synas som skulle det-sedan längre tid tillbaka uti Instruktionen
stadgade åliggande för hvarje Riksdags Banko-Utskott alt, så fort sig göra låter,
till Rikets Ständer afgifna yttrande, huruvida någon del af den upplupna Bankovinsten
är för Bankens konsoliderande af nöden, vara mindre lämpligt, emedan detta
Bih. till R. St. Prot. 1856—1858. 6 Sami. 1 Afd. 36 Haft. 2
6
Banko-Utskottets Memorial N;o 84.
stadgande föranledt och så Hinge detsamma oförändradt qvarstår måste förauleda, all
Banko-Utskottet redan vid Riksdagens början, innan Utskottet ännu kunnat komma i tillfälle
att fullständigt inhemta och bedöma i hvad mån Banko-vinsten för Bankens eget
behof erfordras, till Rikets Ständer iugår med förslag i fråga om vinstens användande.
Enligt Utskottets tanke kan ett förslag i detta afseende svårligen med full sakkännedom
uppgöras utan i sammanhang med regleringen af Bankens låne- och kreditiv-rörelse,
sedan, efter noggrann pröfning af alla dithörande förhållanden, sig visat, hvilka summor
må behöfva härtill anvisas, hvarom Utskottet, vid hittills iakttagna ordning för dessa
ärendens behandling, merendels icke hunnit bilda sig ett säkert omdöme förr än långt
efter del Banko-vinsten, stundom lili hela beloppet, blifvit af Rikets Ständer lill annat
ändamål disponerad. Åberopande sitt i anledning af Herr Lefréns motion under N:o
76 till Rikets Ständer afgifna Utlåtande, har Utskottet för öfrigt trott det vara lämpligast,
att ifrågavarande föreskrift erhåller en sådan uppställning, hvarigenom BankoUtskottet
vid nästa Riksdag beredes fullkomlig frihet att till Rikets Ständer framställa
det förslag om Banko-vinstens användande, som af omständigheterna kunna föranledas;
och Utskottet hemställer på grund häraf vördsamt, ail sisla punkten uti Instruktionens
2 § måtte undfå denna förändrade lydelse:
Och bör Utskottet, i sammanhang med det förslag till reglering
af Baukens låne- och kreditiv-rörelse, som Utskottet har att till
Rikets Ständer afgifva, meddela yttrande och förslag om använ
dande
af den sedan 1S5? års början upplupna Banko-vinst.
I händelse af Rikets Ständers bifall härtill torde sista punkten i 5 §, som föreskrifter,
att “Utskottet bör, så vidt ske kan, i ett sammanhang behandla alla frågor,
som angå Bankens lånerörelse,*
ifrån Instruktionen få uteslutas;
hvaremot Utskottet, sorn, vid nu verkställda granskning af Instruktionen, funnit några andra
ändringar deri icke vara af nöden, hemställer,
att Instruktionen i öfriga delar mätte få bibehållas vid sin nuvarande
lydelse.
Stockholm den 19 Februari 1858.
STOCKHOLM, tryekt hos J, W. Lundberg, 1858.
Banko-Utskottets Memorial N:o 85.
\ 0 §5.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 26 Febr. 1838, kl. t s. m.
Memoria/, i fråga om tiden, hvarunder ränta och provision å för
striickningar
från Stats lane-fonden må förskottsvis aj
dragas.
Uti ett till Utskottet ingifvet memorial, hafva Banko-fullmäktige anfört, att, vid
emottagande af Kongl. Maj:ls Kådiga Bref den 9 innevarande månad, med dervid fogade
kontrakt, angående det af Kongl. Maj:t för Svenska Statens räkning upptagna
och lill Fullmäktiges disposition ställda lån å 9,000,000 mark Hamburger Banko, Fullmäktige,
med afseende ä medeltiden för lånets begagnande och de vilkor långifvarne
fästat vid lånets indragning och liqviderande, uppgjort noggrann beräkning öfver ränteoch
provisions-beloppet och dervid funnit, att nämnda belopp föga understiger 7fprocent,
efter år räknadt, deruti icke inbegripna hvarken de utbetalningar, hvarå,
enligt nyssberörde Nådiga Bref, Fullmäktige hade att emotse reqvisition från Statskontoret,
nemligen till bekostande af lelegraf-depecher i och lör låne-förhandlingarne,
till betäckande af Ombudens rese- och Iraktaments-kostnader samt (ill föreslående utgifter
för obligationers tryckning, med flera möjligen behöfliga åtgärder i afseende på
lånet, och ej eller de utgifter, som vid indragning al silfver samt vid ränte- och
kapital-liqvider kunde ifrågakomma; i anseende hvartill och då till omförmälda kostnader
och utgifter mäste läggas icke allenast förvallnings-kostnader i och för utlåningen,
utan äfven ränte-förlusler å medel, hvilka under längre eller kortare lid kunde komma
att ligga outlånade, Fullmäktige, som det, enligt Rikets Ständers beslut, ålåge att lämpa
och bestämma räntan och provisionen med hänsigt, bland annat, till Statens skyddande
mot förlust i och för upplånings-, indragnings- och förvaltnings-omkostnader, ansett sig
ej kunna bestämma denna ränta och provision lill lägre belopp, än nio procent efter
år räknadt, hvilket belopp, ehuru högt, dock med f procent understege det af Rikets
Ständer för ränta och provision bestämda maximum eller två procent om året utöfver
hvad som i ränta och provision för det utländska lånet skall, efter år räknadt, betalas.
Bih. till R. St. Prat. 1856—1858. 6 Samt. 1 Afd. 37 Haft.
2
Banko- Utskottets Memorial N:o 85.
Då emellertid de af Rikets Stander beslutade föreskrifter, angående utlåningen
från Statslåne-fonden, icke innefattade annan begränsning i tiden, hvarå lån finge utgifvas,
än alt dessa lån skola återbetalas inom den för liqvid af det utländska lånet
bestämda termin, hade Fullmäktige, som af de förfrågningar om vilkoren för försträcknings
erhållande, hvilka redan blifvit gjorda, trott sig finna, att län å lång återbetalningstid
blefve begärliga, inedgifvil att försträckningar finge meddelas ända till den 1 November 1860.
Men, enär ränta och provision skola vid försträckningarnes meddelande förskottsvis afdragas,
blefve deraf en följd, att den låntagare, som önskade att under någon längre tid begagna
länet, hvilket, då ränte-lörlust derigenom kunde förekommas, mäste för Staten utgöra
en fördel, drabbades al ett allt för drygt ränte- och provisions-afdrag, belöpande sig
för en lånetid af t. ex. 2 år till icke mindre än 18 procent, hvarå räntan, i och för sig,
skulle uppgå till mera än 1 procent af utfallande lån, oberäknadt den kännbara minskning
i resurser, som genom ett så betydligt afdrag blefve låntagaren tillskyndad. Detta
af Rikets Ständer vid bestämmelsen om ränte- och provisions-afdrag i förväg troligen
icke i sådan utsträckning förutsedda missförhållande kunde dock undanrödjas på det
sätt, afl för län, utgifna å längre rid än t. ex. sex månader, ränta och provision aldrig
afdroges i förskott för mera än 6 månader hvarje gång; och Fullmäktige hemställde
derföre om den förklaring af 2:dra punkten i Rikets Ständers beslut rörande Statslåne-londens
användande, alt ä sådana försträckningar, som utgilvas å tolf månader
och derutöfver, ränta och provision må förskottsvis afdragas för högst sex månader
i sender.
Utskottet har tagit denna framställning i öfvervägande; och då föreskriften, att
ränta och provision för försträckningar från Statslåne-fonden skola förskottsvis afdragas,
efter hvad Fullmäktige visat, kornme att verka särdeles betungande för dem, som
af dylika försträckningar på lång lid vilja sig begagna, synes billigheten tala derför, att
den föreslagna lättnaden i de ändock hårda betainings-vilkoren medgifves; hvadan Utskottet,
som, enär Kongl. Maj:t, genom ofvanberörde Nådiga Bref, till alla delar gillat
Rikets Ständers i fråga om Slatslåne-fondens användande vidtagna beslut, icke tillkommer
att öfver samma beslut förklaring meddela, föranlåles hos Rikets Ständer vördsamt
hemställa,
att Rikets Ständer mätte, för sin del, besluta och hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla om den jemkning i föreskriften,
angående afdrag i förskott af ränta och provision för försträckning
från Statslåne-fonden, att sådant afdrag å försträckning; som
meddelas på 12 månader eller derutöfver, må ega rum för endast
6 månader, med skyldighet för låntagaren att sedermera hvar 6:te
månad räntan och provisionen förskottsvis erlägga.
Stockholm den 26 Februari 1858.
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 86.
3
M:« m.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Febr. tass, kl. l e. m,
Utlåtande, i anledning af väckt, förslag örn eftergift af öfoerränla
å ett af Faktoren F. Hofgren upplaget diskontlån.
Sedan Herr 0. Schenström, i en inom Utskottet väckt motion, föreslagit, att
upplupna öfverräntan å ett af Faktoren Fr. Hofgren, mot borgen af Komministern A.
tVestré oell Bruks-patronen P. Lindbohm, den 19 Juni 1851 bos Banko-diskontverkel,
under N:o 7,905 upptaget Ian, stort 600 B:dr, måtte få efterskänkas; så har
Banko-diskonl-direktionen, uti infordradt utlåtande, upplyst, att vid nämnde låns förfallotid
alla gäldenärerne voro försatte i konkurs-tillstånd: att, genom utdelningar ur deras
konkursmassor, i hvilka, enligt Sysslomanna-bevis, någon vidare lillgång icke finnes, till
Diskont-verket influtit från låntagarens 233 R:dr, Irån Westrås 251 R:dr 25 sk. 6 rist
och från Lindbohms 35 R:dr 7 sk. eller tillsammans 519 R:dr 32 sk. 6 r:sl, samt att
låntagarens broder, Handlanden P. A Hofgren, den 28 Maj 1856 till Diskont-verket
inbetalt återstoden af kapitalet, med 80 R:dr 15 sk. 6 rist, allt banko; tilläggande Direktionen
att, enär några bevis, angående gäldenärernes medellöshet och oförmåga att
godtgöra Verket återstående räntefordran, uppgående lill 124 R:dr 38 sk. 1 r:st, icke
blifvit företedde, Direktionen icke kunde yttra sig rörande den äskade afskrifningen, utan
öfverlemnade frågan derom till Utskottets egen pröfning och bedömande.
Då, enligt de upplysningar Utskottet varit i tillfälle erhålla, låntagaren, som befinner
sig i medellös ställning och lider af en svår hjertåkomma, icke sjelf varit vållande
till sitt obestånd, utan blifvit deri försatt genom ingångna förbindelser för Lindbohm,
hvilken nu mera lemnat orten, samt Westré med hustru och mångå barn ej eger
annan lillgång till sin och de sinäs bergning, än den obetydliga inkomsten af en komministers-beställning,
har Utskottet, med fäsladt afseende jemväl derå, att Handlanden Hofgren,
vid inbetalning af kapital-åtorstoden, fästat det. förbehåll, all brodern måtte erhålla
eftergift af öfverräntan, — en förmån, som genom erbjudande af enahanda vilkor
eller inbetalning af kapital-skulden blifvit honom hos trenne andra offentliga kassor
beredd, ansett sig ega full anledning att hos Rikets Ständer vördsamt hemställa,
det ofvanberörde räntefordran, utgörande 124 R:dr 38 sk. 1 r:st
banko, måtte få efterskänkas och utur räkenskaperna afskrifvas.
Stockholm den 26 Februari 1858
STOCKHOLM, trjckt ho» Isaac Marcus, 1858.
Banko- Utskottets Ullri (andt .Y.-o 87.
1
N:o 87.
A.nk. tili Esj>.-Utsk« den i Mars 1858. kl. I e. m.
i
Utlåtande öfver väckt motion, alt Banken, utan hinder af
det för dess behållningar å utrikes oi't' nu stadgade
maximum, må inköpa det silfver Rikgäldskontoret
kan i Hamburg och Altona hafva att
aflåta.
Med anledning af det kända förhållande, att Svenska Staten nyligen å utrikes
ort afslutat kontrakt om 2:ne lån, har, i stöd af 56 § Riksdags-Ordningen, Herr
Akerman, Fredrik, uti en den 20 innevarande månad inorii Högiofl. Ridderskapet
och Adeln väckt och till Utskottet remitterad motion, förmält, hurusom, jemlikt BankoUtskottets
i Utlåtandet N:o 38 gjorda, af Rikets Ständer gillade, framställningar, Bankofullmäktige
blifvit bemyndigade, bland annat, dels att, genom inköp af silfver från
fremmande länder, förstärka Bankens metalliska kassa, då sådant icke medför större
utgift eller erfordrar förskott på längre tid, än som för silfvers anskaffande till Banken
genom vexelköp är medgifvei, dels oek att hos Batikens hus i Hamburg eller Allona
hafva, för Bankens räkning, stående en behållning, som under vintermånaderne får uppgå
till Tre millioner Riksdaler Hamburger Banko, med vilkor att, när årstiden sådant
Bih. till R. St. Prof. 1856—1858. 6 Sami. 1 Afrt. 38 Haft. 1
2
Banko-Utskottets Utlåtande -V.o 8".
medgifver, Fullmäktige sjöledes till Banken indraga den del af behållningen, som öfverstiger
Två millioner Riksdaler Hamburger Banko: att då detta sistnämnda stadgande naturligtvis
afsåge att bereda minskning i transport-kostnaden för det silfver, hvaraf Banken
på utrikes ort kunde under vintermånaderne blifva egare, torde vid närvarande
förhållanden ett tillägg till dessa föreskrifter böra af Rikets Ständer meddelas: att det
lån å 20 millioner Riksdaler, Fullmäktige i Riksgäids-kontoret upptagit, enligt ingångna
underrättelser frän utlandet, rönt deri efterfrågan på penninge-marknadeu, att, utöfver
de 4 millioner Riksdaler Riksmynt, som redan äro indragna eller under indragning, betydliga
lefvereringar derå under den aldra närmaste tiden förestode, hvilket sednare äfven
kunde antagas blifva förhållandet med det af Regeringen i Hamburg upptagna lån,
men att då, genom åtgärderne alt öfverflytta dessa valutor hit, det hittills existerande
vexel-behofvet sannolikt snart skulle fyllas, blefve, så snart Bankens rätt att hafva
silfvervaluta i Hamburg och Altona till fullo begagnats, för Riksgäids-kontoret ej annan
utväg, än att antingen låta de lånemedel, som i silfver lefvererades i Hamburg, der
qvarstanna utan ränta tills öppet vatten inträffade, eiler ock alt, för silfrets öfverförande
landvägen hit, ådraga sig icke obetydliga kostnader. 1 anseende härtill har
motionären föreslagit, att Banko-fullmäktige må bemyndigas att, utan afseende å det vid
innevarande Riksdag fastställda maximum för den behållning, som Banken under vanliga
förhållanden får ega i Hamburg eller Altona qvarstående, af Riksgäids-kontoret,
lill ett pris af 128 sk. banko per Riksdaler Hamburger Banko, inköpa det silfver,
hvilket Riksgäids-kontoret kan å nämnde orter hafva att aflåta, samt att detta silfver,
som må inräknas i den metalliska kassa, hvarå Banken eger utgifva sedlar, må, så
länge Banko-fullmäktige anse sådant lämpligt, hos Bankens hus i Hamburg oell Altona
qvarstå, med skyldighet för Riksgäids-kontoret att vid försäljningen godtgöra Banken
den kostnad, som Banken, för silfrets öfverförande från nämnde ställen till Stockholm
sommartiden, per medium får betala.
Öfver denna motion har Utskottet ansett sig böra inhemta tillåtande af Bankofullmäktige,
hvilka, i följd deraf, anfört, att då, enligt förslaget, Riksgäids-kontoret skulle,
när som helst, ega att, till en på förhand fastställd fix kurs, till Banken försälja det
silfver, Riksgäids-kontoret kunde i Hamburg och Altona hafva att aflåta, eller, med audra
ord, att från sina till Bankens hus i nämnde städer öfverföra den andef af derstädes
efter liand uppstående behållningar, sorn Riksgäids-kontoret icke kunde med fördel
tillgodogöra sig genom att derå till högre kurs, än den för silfverförsäljningen till
Banken bestämda, draga vexiar; men nästa sommar sannolikt komrne ait förflyta innan
Fullmäktige ännu hunnit verkställa nödig indragning af den, genom det för Svenska
Statens räkning i Hamburg upptagna och till Fullmäktiges disposition ställda lån, uppkomna
eller uppkommande tillgång på silfver, så skulle införskaffande af det silfver,
Banken under detta år af Riksgäids-kontoret inköpte, ej kunna ske förr än mot hösten,
då såväl assurance-premier som fraktkostnader vanligen uppstegrades. Enär nu motionen
förutsatte, att Riksgäids-kontoret borde godtgöra Banken endast den kostnad, som
Banko-UtsMtets Utlåtande S:o 87.
S
Banken för silfrets öfverförande från Hamburg eller Altona till Stockholm sommartiden
per medium fiuge betala, så vore häraf en följd, att Banken, oberäknadi det äfventyr,
som alltid måste vara förenadt med deposition af silfver på utrikes ort och silfrets
hitförskaffande, Romme alt få vidkännas uppoffringen af den högre transportkostnad,
som indragningen af Riksgälds-kontorets behållningar under eu sednare årstid medförde.
Nämnde uppoffring blefve visserligen ersatt om Banken hade att påräkna någon ränta å
de hos dess hus i Hamburg och Altona egande behållningar, men då anledning vore
för handen, att, åtminstone under den närmaste tiden, ränta icke kunde af bemälda
hus å dessa behållningar betiugas, så syntes deraf, att redan i transport-kostnaden en
förlust skulle tillskyndas Banken. Benna förlust vore dock obetydlig i jemförelse med
de kostnader i öfrigt, som, genom bifall till motionen, Romme att drabba Banken derigenom
att, då en Riksdaler Hamburger Banko med omkring B öre Riksmynt i värde
understiger en R:dr Silfver Specie, Banken medelst inköp af silfver efter den föreslagna
kursen af 128 sk. Banko per Riksdaler Hamburger Banko skulle för silfret betala
mera än det i verkligheten vore värdi; alt vidare Banken, som icke genast kunde indraga
den af Riksgälds-kontoret köpta valuta, blefve nödsakad alt erlägga y, procent
provision till det eller de af Bankens hus i Hamburg och Altona, hos hvilket eller
hvilka samma valuta miste nedsättas intilldess hilsändniugen kunde ske, och slutligen
alt Banken jemväl finge vidkännas myntskatten, »Jt procent. På grund af dessa och
i öfrigt uppgifna omständigheter afstyrkte Fullmäktige bifall till motionen, under förklarande
att, om, oaktadt hvad ofvan är vordet yttradl, motionen skulle anses böra lill
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, sådan åtgärd torde kunna inskränkas tili förhöjning
af den behållning, Fullmäktige ega att i Hamburg och Altona hafva för Bankens
räkning qvarstående.
Hvad sålunda blifvit aufördt, har Utskottet tagit i öfvervägande, och då, beträffande
frågan om maximum för Bankens behållningar pä utrikes ort, Rikets Ständer,
uppå Utskottets förslag, vid innevarande Riksdag redan beslutat, att de förut bestämda
maximi-summorue af 2 millioner R:dr Hamburger Banko för vinlermånaderne och I mil
lion
R:dr samma mynt för öfriga tider af året' skulle förhöjas, den förra till 3 och den
sednare (ill 2 millioner R:dr Hamburger Banko, så lärer någon ytterligare tillökning i
nyssnämnde belopp, äfven om sådant ansåges vara med Bankens trygghet förenligt, hvarom
Utskottet anser sig ej behöfva uttala något omdöme, icke af Rikets nu församlade Ständer
kunna beslutas. Jemväl i fråga om det pris, hvartill vexlar eller silfver må för
Bankens räkning uppköpas, hafva vid denna Riksdag föreskrifter blifvit meddelade. Enligt
dessa föreskrifter, som bestämma kursen för ifrågavarande köp till i Riksdaler
Riksmynt eller derunder för hvarje R:dr Hamburger Banko, äro Banko-fullmäktige följaktligen
oförhindrade att, till metalliska kassans bibehållande och förstärkning, köpa
äfven det silfver, som Riksgälds-kontoret kan I utrikes ort hafva att aflåta: och om än
vid nämnde köp, der Statens fördel är i fråga, någon högre betalning, än vid Baukens
vexelköp i allmänhet, synes kunna och böra ifrågakomma, torde det likväl hvarken vara
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 87.
lämpligt eller beböfligt ali, pä säll i motionen är vordet föreslaget, i förväg bestämma
en fix kurs, hvarefter Bankens silfverköp af Riksgälds-kontoret skulle verkställas, helst
det icke bör belviflas alt vid de transaktioner, som i förevarande afseende mellan Banken
och Riksgälds-konloret kunna ega rum, sådan betalning för köpen skall, under iakttagande
af redan meddelade föreskrifter, komma att erläggas, hvarigenom såväl det
ena, som det andra Verkets fördel på bästa sätt befrämjas. I betraktande häraf, och
på de af Banko-fullmäktige i öfrigt anförda grunder, föranlåtes Utskottet vördsamt
hemställa,
att ofvanberörde motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 26 Februari 1858.
Reservaltonen:
af Herr af Geijerstam, C. A., Herr von Prinzencreutz, B. tV., och Herr Riksarkivarien
Nordströmsom ansett motioneu böra bifallas, endast med förbehåll att
Riksgälds-konloret skulle vidkännas alla omkostnader för silfrets hitförande:
af Herr Professoren Agardh: “Att Rikets Ständers Bank på allt sätt bör söka underlätta
indragningen af det lån, Riksgälds-konloret för Statens räkning upptagit, och att
Rikets Ständer, när fråga om sättet för detta underlättande blifvit inom dem väckt, äfven
böra bestämma de hufvudgrunder, hvilka emellan Banken och Riksgälds-kontoret härvid
böra följas, synes mig naturligt och riktigt. Banken bör således, efter mitt förmenande,
köpa Riksgälds-kontorets i Hamburg eller Altona levererade silfver efter dettas värde i
svenskt mynt, för såvidt detta kati ske utan att det af Rikets Ständer föreskrifna maximum
för Bankens behållningar i Hamburg eller Altona öfverskrides. Då 1 R:dr Hamburger
Banko är lika med 126% skillingar Svenskt bauko, bör priset pä l R:dr Hamburger
Banko ej fastställas högre än till 127 skillingar banko och ej, såsom motionären
föreslagit, till 128 skillingar. Hvad åter kostnaderna för silfrets transport till Sverige
beträffar, så synes det mig som dessa jemte öfriga smärre omkostnader skäligen kunna
drabba Banken, helst tvist emellan de båda Verken lätteligen kan uppstå, huruvida det
silfver, som indrages från Hamburg, tillhör Banken sjelf eller Riksgälds-kontoret, och det
dessutom redan är föreskrifva, att de kostnader, hvilka för indragning af silfver in natura
ifrågakomma, böra drabba Bankens vinst- och förlust-räkning.
Att åter, på sätt motionären jemväl föreslagit, öka det af Rikets Ständer redan
fastställda maximum för Bankens behållningar i Hamburg och Altona, anser jag, lika med
Utskottet, ej vara välbetänkt. Detta maximum är under innevarande Riksdag redan förhöjdt
med 100 procent för sommarmånaderna och med 50 procent för vintermånaderna,
och
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 87.
5
och att nu ytterligare förhöja detsamma kunde hafva till påföljd, att Banken finge större
delen af sin metalliska valuta liggande på utrikes ort, hvilket i mera än ett hänseende
kan vara äfventyrlig*. Dessutom bör härvid ej förbises, att, om Banken erhölle obegränsad
skyldighet att inköpa allt Riksgälds-kontorets silfver, skulle en plötslig och häftig
sedelemission, som för landet ingalunda kan vara nyttig, häraf blifva en följd. Vida ändamålsenligare
synes det mig dä, att Riksgälds-kontoret använder den del af det silfver,
sora det ej i och för jernvägs-arbeleuas utförande genast behöfver, till uppköp af i utländskt
mynt ställda räntebärande stats-obligationer. Skall Riksgälds-kontoret först förvandla
det för tillfället icke nödvändiga silfret uti Riks-bankens sedlar, så kan ej Kontoret
göra dem räntebringande på annat sätt än genom att uppköpa eller belåna Hypotheks-föreningarnes
obligationer, och man har under pågående Riksdag varit i tillfälle
erfara med hvilka svårigheter det varit förenadt, att i behofvels stund realisera dessa
obligationer. Banken har, som mau vet, måst öfvertaga en del af dessa obligationer,
och den lärer ännu i denna stund icke hafva kunnat få liqvid derför.
På ofvananförde grunder har jag ansett Utskottet berdt, med anledning af den
väckta motionen, tillstyrka Rikets Ständer alt besluta, det Fullmäktige i Rikets Ständers
Bank böra, under iakttagande att det af' Rikets Ständer för Bankens
behållningar i Hamburg och Altona föreskrifna maximum ej öfverskrides, af
Riksgälds-kontoret, efter en kurs af 127 skilling ar banko eller 5 R:dr 97
öre riksmynt pr R:dr Hamburger Banko, inköpa det silfver, Kontoret i Hamburg
eller Altona kan hafva att aflåta; kommande det på Banko-fullmäktige
att bero, huruvida detta inköp bör ske genom a/lemnande af depositions-attester
eller genom af Kontoret utfärdade a vista vexlare
Uti denna reservation hafva Herr Doktor Björkman, Herr Doktor Norström
och Herr Doktor Sandberg instämt.
Herr Friherre Tersmeden, IV. F. och Herr Borgmästaren Malmborg hafva
anmält att de, såsom frånvarande, icke deltagit i Utskottets förestående beslut.
Blh. till R. St. Prot. i 856—1858. 6 Sami. 1 Afd. 3S Väft.
2
I
I
I
STOCHHOLM, tryokt boa J. JP. Lundberg> !£££«
i
j
Banko-Utskottets Utlåtande M 88.
I
N:o 88.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 6 Mars 1858, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta förslag om vissa föreskrifter med afseende
å statslåne-fonden.
Under nästlidne dag har Höglofliga Ridderskapet och Adeln till Utskottet remitterat
en al Herr Ehrenhoff, G. H., hos bemalde Riks-stånd väckt motion, att, enär
det redan ville synas, som skulle det för Svenska Statens rakning upptagna'lån å
3,000,000 R:dr silfver vara för näringarne obehöfligt, och då, genom det så kallade
jern vägs-lånets indragning, en ymnig penmnge-tillgång inom landet vore att förvänta, Rikets
Ständer, såvida det visade sig, att desse 3 millioner R:dr silfver icke mot nu gällande
vilkor kunde utlånas, måtte bemyndiga Fullmäktige i Ranken, att, på sätt dem
lämpligast syntes och på de för Stats-verket minst betungande vilkor, gå i författning
om detta låns »dödande»
Då berörde motion åsyftar upphäfvande af ett af Rikets Ständer vid innevarande
riksdag fattadt beslut, och åtgärden derjemte skulle bära vittne om ett vankelmod
och ovarsamhet, i företag, som kunde kasta oförtjent skugga på Svenska Staten., anser
Utskottet
motionen icke böra till något afseende föranleda.
Men i sammanhang härmed har Utskottet, i anledning af de inom Höglofliga
Ridderskapet och Adeln afgifna, remissen bifogade yttranden, om lämpligheten deraf,
att Banko-fullmäktige måtte uppdragas att af, statslåne-fondens medel, derest de
skulle befinnas vara för utlåning obehöfliga, inköpa för statslånet utgifne obligationer,
på de penninge-marknader, der sådana kunde blifva att tillgå, funnit sig, enär rättighet i
berörde afseende icke genom hittills meddelade föreskrifter kan anses vara Fullmäktige
lemnad, böra hos Rikets Ständer vördsamt hemställa,
Bih. till R. St. Prat 1856—1858. 6 Sami. I Afd. 39 Uäft.
2
Banko-Utskottets Utlåtande M 88.
att, om det, under någon längre tid, visar sig, att större eller
mindre del af statslåne-fondens tillgångar icke erfordras för
det med Statslånet ursprungligen afsedda ändamål, eller utlåning
från Banken, Banko-fullmäktige må kunna, när sådant med
fördel kan ske, använda af berörde medel till inköp af de för
stats-lånet utgifne obligationer.
Stockholm den 6 Mars 1858.
Reservationer:
af Herr Ekman.
af Herr Wallenberg: »Emot Utskottets tillstyrkan af en framställning till Rikets
Ständer, som jag anser hvarken nödig eller nyttig får jag mig vördsamt reservera.
Det vill synas, som om man alltför mycket log intryck af den för dagen rådande
opinionen, som nu anser det extra stats-lånet såsom en riks-olycka, måhända
hufvudsakligen derföre, att man är missnöjd med vilkoren på hvilka det blifvit upptaget.
Men om någon förlust drabbar Staten i och för denna låne-transaktion, så
är föga anledning att denna förlust blir minskad genom att Rikets Ständer nu uppmana
Herrar Banko-fullmäktige att spekulera uti berörde statslåne-obligationer. Man
har då på den korta tiden af två månader glömt hvarföre länet upptogs. Det var
visserligen icke för att derpå göra en direkt vinst uti den ränte-skillnad, som kunde
uppkomma mellan upplånings- och utlånings-räntan, det var icke heller för att förekomma
penmngekrisens härjningar inom handelsverlden, ty dertill var åtgärden för
långsam, utan det var i ändamål att landets näringar ej skulle för bristande förlagskapital
falla i lägervall Det är detta som var hufvudsakliga syftemålet med Statens
mellankomst och Staten skall erhålla sin skade ersättning genom ökad bevillning.
Huru vinnes nu detta ändamål, om man genast börjar att återköpa berörde obligationer
eller, som är det samma, återgälda större eller mindre del af lånet innan det
ens blifvit begagnadt. Vid lånets upptagande klagade man öfver den korta återbetalningstiden
och nu jir man beredd att vidtaga åtgärder till dessa betalningsterminers
ytterligare inskränkning. Hvar står konsekvensen i dessa åtgärder att
uppleta och hvad har egentligen händt sorn rimligen berättigar till ett så planlöst
förfaringssätt. Jo! lånetagare hafva ej ögonblickligen infunnit sig mot en här i landet
ovanlig räntefot af nio procent, vare sig att åtskilliga företag vid sådant förhål
Banko-Utskottets Utlåtande M 88.
3
lande måste inställas eller att det erfordras någon tid att få fullständiga dokumenter
i ordning. Funnes här en verklig marknad för obligationer sålunda, att man kunde
köpa och sälja efter behag, då vöre åtgärden lämplig för att undvika räntelös kassa.
Men att tänka sig dessa transaktioner bedrifna i Hamburg, hvarigenom kostnader
för möjliga kursförluster och kommissions-arfvoden tillkomma, förutsätter alltid
att någon återförsäljning ej borde ifrågakomma. Men skulle det nu befinnas,
att instundande höst, om ej förr, penningebristen blefve ånyo känbar och Banko
fullmäktige,
på grund af en Rikets Ständers speciella antydan, återbetalt en större
del af det upptagna lånet, i hvad ändamål har det då blifvit upptaget och huru vill
man då att Statens primativa förlust skall blifva ersatt? Alla dessa farhågor, jemte
den störande inverkan allt vacklande uti financiella operationer måste utöfva på statens
kredit i utlandet föranleder mig vördsamt hemställa:
att Utskottets framställning måtte lemnäs utan afseende.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 1858.
öfver Banko-Utskottets afgifna Belånkanden, Utlåtanden och Memorial
under Riksdagen i Stockholm åren 1856 —1858.
å.
Ackords-anbud. Se: Eftergift.
Afskrifning af öfverränta å 2:ne hos Låne-kontoret i Götheborg upptagna
Handels-diskontlån 6.
af åtskilige från Låne-kontoret i Götheborg utgifna diskontlån,
äfvensom af derstädes balancerade öfverräntor å dylika lån 7.
af 3 st. från Låne-kontoret i Malmö utgifna diskontlån . 14.
af 3:ne från Banken utgifna odlingslån 27.
af ett i Bankens räkenskaper balanceradt belopp af 100 R:dr 44.
af en i vedförrådet å Tumba bruk uppkommen brist . . 65.
Se vidare: Berättelsen angående verkställd revision af Banko-Diskontverkets
räkenskaper.
Anslag, årligt, till Enkan Louise Wigström, född von Schwerin . . . 35.
„ „ till Bankens Garde des Medailles, Riks-Antiqvarien B. E.
Hildebrand 43.
B.
Banko-Styrelsen, om anställande af laga undersökning i vissa af Banko
Styrelsen
behandlade mål 5.
Bankovinst, dess aflemnande från Banken i och för Statens allmänna behof 16, 24.
om användande af någon viss del deraf till Bankens konso
-
liderande  76.
Berättelse, Banko-fullmäktiges till Utskottet 3.
Utskottets till Rikets Ständer 8. 13
Bih. till R. St. Prot. 18SG-1858. 6 Sami. 1 Afd. 40 Haft. 1
2
Berättelse, angående förrättad revision af Banko-Diskont-verkets räken
-
kenskaper och förvaltning för år 1856
63.
Besvär, af Kontorsskrifvarne H. T. Benckert, L. J. Hedberg, rn. II. . . 29, 34.
Betalnings-anstånd i vissa fall för Bankens gäldenärer, ang 74.
Bjurman, A., in. fl. Se: Eftergift,
Byggnad, otn anskaffande af ny ändamålsenlig sådan för Bikets Ständers Bank 47, 56.
».
Dalman, O. F. Se: Eftergift.
Deposit-räkning mot ränta, om öppnande deraf i Banken 48. (sid. 11, 18—20.) 57.
Drake, S. Se: Pension.
13.
Eftergift af Bankens, Banko-Diskont-verkets samt Låne-kontorens fordringar m. m.,
Sökt af följande personer, nemligen :
Bjurman, A., m. fl
30.
Dalman, 0. F
31.
Hahr, A
Hessling, C
67.
Hofgren, F
86.
Kinnman, E
Lindberg, J
Lundberg, H. T
Morén, A. G
Steinmets, J
46.
Widman, C
Expeditions-lösen i Bikets Ständers Bank och Låne-kontor, taxa derå . 36.
F.
Fonden till diskontering och utlåning för handel och näringar m. ni., om
tillfällig förstärkning deraf 2.
G.
Gratifikation till Yaktmästarne vid Banko-Diskonl-verket 64.
II.
Hahr, A. Se: Eftergift.
Hessling, C. Se: d:o.
Hildebrand, B. E. Se: Anslag.
Hofgren, F. Se: Eftergift.
Honorarium, Banko-fullmäktiges . , , . .
78.
3
I.
Instruktion för Rikets Ständers Revisorer öfver Banko-Diskont-verket i
Stockholm och Låne-kontoren i orterne 77.
för Banko-Utskottet 84.
K.
Kansli-betjening, Utskottets, angående Notarie-arfvode åt två Kanslister
samt om ökadt Kansli-biträde 1.
Kart a—SigiIlata, om förändring dermed 9.
Kinnman, E. Se: Eftergift.
Kreditiv, Riksgälds-konlorets, om förlängd tid för detsammas begagnande 33.
Krediliv-rätt i Banken för Hypolheks-föreningarne, ang 37, 81.
L.
Lindberg, J. Se: Eftergift.
Lindqvist, A. Se: Pension.
Lundberg, II. T. Se: Eftergift.
Lån, om upptagande af ett dylikt å utrikes ort ... 66, 69, 75, 85, 88.
„ räntefritt, till Mynt-verket 41.
,, mot pant af guld och silfver, om återinförande deraf  72, 82.
Lånerörelse, Bankens, reglering deraf 37, 48, 57, 62.
om åtskilliga ullänings-fonders sammanförande
(ill en gemensam fond, benämnd
Bankens reserv-fond 37, (sid. 8, 68) 48, 57.
om jernbelåningens i Stockholm öfverflyIlning till Banko
Diskont-verket
37, s, 8.
om tillfällig förstärkning af fonden till diskontering och utlåning
för handel och näringar m. m 2.
om förhöjning af räntan vid vexel-diskontering 4.
om förändrade föreskrifter rör. upp- och afskrifnings-räkningen 10.
om ifrågasatt indragning af Bankens hela lånerörelse . . . 17.
om förminskning af fonden till utlåning mot inteck
-
ning i fast egendom 37, s. 12—13.
om förhöjning af räntan å fastighetslån . . . . „ s. 14.
om upphörande af skiftes- och odlings-lån . „ s. 22.
om förminskning i det till manufakturernas och fabrikernas
understöd anvisade kreditiv s. 25.
om upphörande af den Fahlu Bergslag medgifna
kreditiv- eller låne-rätlighet i Banken . . . „ (s. 27) 71.
om Sparbanks-kreditivens öfverflyttning från Låne
afdeln.
till Banko-diskonten „ s. 27, 50,52.
4
Lånerörelse, om begagnande i lane- och kreditiv—väg af medel,
innestående på räkningar i Depositions-afdeln. „ s. 29.
om förminskning i fonden för utlåning med omsätt
ningsrätt
s, 33.
om rättighet för Banko-fullmäktige att, vid utlåning
från Handels- och Närings-diskontfonden, höja
räntan
s. 35.
om förlängning af lånetiden för lån med omsätt
-
ningsrätt
s. 53.
om ersättande af upphörd Privat-Bank . „ s. 55.
om försträckning till Filial-Banker (s. 59.) 48, 57, 62.
Löneförhöjning åt Bankens, Diskont-verkets och Tumba bruks tjenstepersonal
och betjening 42.
„ för Kanslisten W. Maechel 73.
ffl.
Maechel, W. Se: Löneförhöjning.
Morén, A. G. Se: Eftergift.
Myntverket, om beviljande, för dess behof, af ett räntefrilt lån 41.
Möller, C. Se: Pension.
P.
Penninge-remisser med posterne, föreskrifter till undvikande af
dylika remisser emellan Stockholm och de orter, der
Rikets Ständers Bank har Låne-kontor 8, (sid. 3), 39.
Fcnninge-förlägenhet, om åtgärder lill dess afhjelpande 66, 69, 70, 74, 75, 85, 88.
Penninge-väsendet, Rikets, om reform deraf 17.
Pension, tillökning deri, åt enkan efter aflidne Kamereraren
A. A. Drake 12.
åt f. d. Bokhållaren N. Magnusson 19.
åt f. d. Bruksförvaltaren vid Tumba C. Möller . 22.
åt Registratorn A. Lindqvist 82.
Preskriptionstid för åtskilliga utelöpande sedlars emottagande i
Kronans uppbörd 18.
R.
Reglemente, Banko-, förändrade föreskrifter i Art. 1
i, ,« >* » ^
» 3 — S4'
.. 4 - 81, 61.
„ 5 - 38, 49, 59, 82.
Reglemente,
5
Reglemente, Banko-, förändrade föreskrifter i Art. 6 Afd. 1 — 6 — 37, 48, 57, 62.
„ „ „ 7, 8-58.
„ „ ., ,, 7 — 55.
„ „ „ „ 8 — 68.
Om kungörande af åtskilliga föreskrifter deri 83.
Reservfond, Bankens. Se: Lånerörelse.
Revisorer för Banko-Diskont-verket och Låne-kontoren,
om va 1 deraf 11.
s.
Sedlar, om vissa utelöpande sedlars förande inom linien . . .18.
förslag att minsta sedel-valören må blifva 5 R:dr Runt . 15, 23.
förslag till förändrad text derå 15.
Silfver, om nedsättning i Bankens försäljningspris derå .... 28.
Se vidare: Vexlings-, Kassa- och Deposit-rörelsen.
„ om inköp af hvad Riksgälds-kontoret kan i Hamburg
och Altona hafva att aflåta 87.
Silfver-utmyntningen m. m., förslag lill vissa förändrade föreskrifter
15, 23.
Skotte, E. Ang. utbetalande från Banken lill Skottes sterbhusdelegare
af ett crsättnings-belopp 21.
Stalslånefonden, ang  66, 69, 70, 75, 85, 88.
Steinmetz, J. Se: Eftergift.
T.
Taxa å expeditionslösen i Rikets Ständers Bank och Låne-kontor 36.
Tjenstemän, e. o., ansökan om ersättning för mistade inkomster 29.
Tumba Bruk, om försäljning deraf 25.
om inköp af joid och skog för dess behof . . . 40.
om ny aflöningsstat 42.
om öfverlåtande till bruket af det till Kommini
sters-boställe
nu anslagna hemmanet Nedra Tumba
eller Tumba N:o 2 53.
om afskrifning af en i vedförrådet uppkommen
brist 65.
U.
Undersökning, om anställande deraf i vissa af Banko-Styrelsen
behandlade mål 5,
Bih. lill fl. St. Prol. 1856—1858. 6 Sami. 1 Afd. 40 Haft. 2
6
Upp- och Afskrifnings—räkning, förslag till förändrade föreskrifter . 10.
Se vidare: Låne-rörelse.
w.
Wexel-diskontering, om ändring i gällande stadgande ang. räntan 4.
Wexlings-, Kassa- och Depositions-rörelsen, Bankens, förändrade
föreskrifter derom  38, 49, 89, 82.
Widman, C. Se: Eftergift.
Wigström, L., född von Schwerin. Se: Anslag.
Wåg-attester för belåning af jern m. m. vid Götheborgs Lånekontor,
om förändring deraf 60.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1858.
B § H AIV B
TILL
3 å sru it u ®i3 mmä“SUåaa>.iaä
PROTOKOLL
vio
Lagtima Btik§dagesi i itockiiolm
Åren 1850, 185lf' och 1858.
SJETTE SAMIJNGE^
Afdelningen:
Banko- sami Lag-Utskottets gemensamma Memorial, Utlåtanden
och Betänkanden.
'
Banko- och Lag-tflskollens Betänkande åW 1.
i
J\o 1.
Ank. till Eip.-Ulsk. d. 16 Jan. 18S7, kl. * e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, angående förändring
af lagens stadgande om ränta.
Dessa motioner äro väckta inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln af Herr
Friherre Raab, C. A-, inom Vällofl. Borgare-ståndet af Herrar Renström, Wallen
berg
och Henschen, samt inom Hederv. Bonde-ståndet af Riksdagsfullmäktige Anders
Olsson från Jemtland och Gustaf Jonsson från Calmar län. De förslag, som motionärerne
framställt, gå emellertid ut på gällande lagstiftnings förändring i två motsatta
riktningar. Då nemligen, å ena sidan, yrkas lossande af de band, som 6 §
i Handcls-Balkens 9 Kap. lägger å friheten att å försträckningar betinga sig högre
ränta, än sex för hundrade om året, önskar man deremot, å den andra, att denna
rättighet måtte inskränkas. Således har i förra syftningen blifvit föreslaget:
af Herr Friherre Raab och Herr Renström: att, med uppbäfvande af berörda
lagrum, full frihet att om räntans belopp öfverenskomma måtte af lagen fastställas;
af Herr Wallenberg: att, med ändring af 9 Kap. 6 § Handels-Balken, matte
stadgas:
»i:o. Borgenär ege rätt alt betinga sig ränta af försträckning. Är ränta
»utfäst, men dess belopp ej bestämdt, eller skall ränta gäldas, ändå att den ej ut»fäst
är; då varde räntan räknad till sex för hundrade om året. Aftal om högre
»eller lägre ränta, än sex för hundrade om året, vare ock gällande, der det med
»gäldenärens skriftliga förbindelse styrkes.»
»2:o. Har gäldenär utfäst sig att gifva mer än sex för hundrade, efter år
»räknadt, stånde honom fritt att skulden uppsäga och tre månader derefter be»lala,
ändock att längre förfallotid satt blifvit. Sökes inteckning för sådan fordran,
»hvarför högre ränta, än sex för hundrade om året, utfäst är, håfve gäldenär våld
»att betala när han vill, ändock att förfallotid ej inne är. Betalar han ej inom
»tre månader sedan intocknings-ansökningen honom kungjordes, vare, der aftal gjordt
»är om förfallodag, som efter längre tid inträffar, det aftal gällande. Men i alla
Bih. lill R. St. Prot. 1856 & 1857. 6 Sami. 2 Afd. 1 Haft. 1
Battko- oeh Lag-Utskottens Betänkande M 4.
»de fall, der inteckning i fast egendom sökes, må räntan derefter ej utgå till högre
»belopp, än sex för hundrade om året, om ock högre ränta förskrifven varit.»
Och af Herr Henschen: att den förändring måtte i omförmälda hänseende ske,
att årlig ränta må utlästas till högst tio procent i lörskrifningar, som å viss tid,
ej öfver ett år, utgifvas af handlande eller annan industri-idkare; dock att en så
dan
lagförändring ej må afse fordringar, till säkerhet för hvilka erhålles inteckning
i fast egendom;
hvaremot Anders Olsson och Gustaf Jonsson hafva yrkat, att i lag måtte
föreskrifvas, att ingen må taga högre ränta än fena för hundrade om året.
Ortilor'mälda motioner, jemte de yttranden, som blifvit afgifua hos Ridderskapet
och Adeln, i anledning af Friherre Haals framställning, och inom BorgareStåndet,
i anledning af Herrar Wallenberg» och Henschens förslag, hafva blifvit remitterade
lill Lag-Utskottet, som likväl, enär det ämne, hvarom motionerna handla,
ej torde kunna bedömas ur blott ten juridisk synpunkt, utan afseende å Rikets
ponningerörelse i allmänhet, med stöd af 45 § Riksdags-ordningen, för behandling
af desamma sammanlrädt med Banko-Utskottet; och få nu Utskotten inför
Rikets Ständer redovisa för resultatet af sina öfverläggningar.
Dervid förekommer i första rummet frågan: Huruvida frihet må medgifvas vid
täitteaftal eller i hvad män nuvarande band pä denna frihet höra lossas? De
Skäl, Sorn åberopats till stöd för en större frihet i denna del, finnas sammanfattade
i Herr Wallenbergs motion, deri lian dock hufvudsakligen hänfört sig lill de grun
der,
hvarpå f. d. Lag-Kommiltéen byggt sitt förslag om en obegränsad frihet i
omförmälda hänseende. »Ehuru man», yttrar nemligen Kommittéen, »lill förekom»fflande
af ocker eller en alltför stor ränta eller vinst af utlånade kapitaler, nästan
i» älla civiliserade länder stiftat lagar, deri maximum för ränta och ansvar för den,
»Som fordrat eller tagit något derutöfver, varit stadgade, hade likväl erfarenheten
»öfverallt visat, att dessa lagar icke medfört den åsyftade verkan, utan snarare förViVäfrat
det onda, som skulle förekommas.
»Man har låtit förskrifva sig en större summa, än man försträckt, låtit betala
»Sig så kallade diskretioner, betingat sig betalning i bättre myntslag, än det man
»utgifvit, lemnat varor till ett öfverdrifvet pris i stället för en del af penuinge»beloppel,
ålagt gäldenären dryga uppoffringar för vinnande af anstånd eller för—
»månen alt få omsätta länet; att förtiga de mångfaldiga andra utvägar, som vinningslystnaden
påfunnit för att eludera lagarne; och då dessa prejerier vanligen
»varit i hemlighet bedrifna, utan att något spår lill deras upptäckt funnits hvarken
»i skrift eller i vittnens minne, så hafva de meräudels förblifvit ostraffade.
»Om ej sjelfva denna strafflöshet må anses såsom en uppmuntran till öfver
»ttädelser
af lagen, torde det åtminstone kunna för säkert anlagas, att mången,
»sorn ej anser sig belåten med den vinst, lagen fastställt, skall, enär han ej utan
»lagens öfverträdelse kan bereda sig äfven den ringaste förhöjning derå, blifva fre
-
Banko- och Lag-Utskottens Bdiinkandc Jtä l.
3
»stad att sträcka sin fordran utom den gräns, som hans billighetskänsla eljest
»skulle hafva föreskrifvit. Om han betingar sig mer eller mindre utöfver den stad—
»gade räntefoten, adrager han sig i alla fall den förhatliga benämningen af ockrare.
»Af den ovilja och det förakt, hvarför, i följd af lagarne mot ocker, deri,
»som tagit några få procent ränta utöfver den tillåtna, varit blottställd, lika med
»dem, som utpressat räntor till en förstriickningstagaren högst tryckande öfverdrift,
»har ock inträffat den följd, att kapitalister, som sjelfve draga i betänkande att
»omedelbart af den, som behöfver försträckning, fordra en måttlig förhöjning af
»räntan, lemna sina medel tili förräntande i händerna på personer, hos hvilka be»gäret
efter vinst iifverväger farhågan att nedsättas i andras omdöme och som för
»deras mäklare-åtgärder låta af försträcknings-tagaren betala sig vida mera, än
»kapitalisten sjelf fordrat och åtnjuter i ränta.
»Enär en ränta ej är annat, än ersättning för nyttan af försträckta medel,
»och denna måste, under de ständigt och i oändlighet vexlande förhållanden i alla
»industri-grenar, der kapitaler användas, blifva varierande, synes lagstiftaren ej böra
»mera här, än i andra kontrakter, inskränka de kontraherandes frihet, att om vilko
»ren
sig emellan öfverenskomma. Följden af denna inskränkning är icke den, att
»utvägen lättas för den idoge och behöfvande att på lindriga vilkor vinna under»stöd,
utan snarare den, att han kommer att det alldeles sakna, eller att han månste
derför betala en vida högre riinta, än den, som egt rum, om det stått honom
»och försträcknings-gifvaren fritt att derom aftala.
»Att lagarne mot ocker, så vidt de haft för afsigt att lägga hinder i vägen
»för den lättsinnige och vårdslöse att förstöra sin och andras välfärd, varit kraft—
»lösa, är ock af erfarenheten tillräckligen besannadt.
»Slöseri och vårdslöshet hos gäldenärer äro icke följder af ocker och kunna
»således ej genom lagar deremot förekommas. De leda sitt upphof ur gäldenärens
»sinnesart, och det är hufvudsakligen genom uppfostran, som omtanka för eget väl,
»sinne för ordning, arbetshåg och känsla af pligter mot andra kunna väckas. Lag»stiftaren
tillhör det att genom fastställande af straff för vårdslösa bankruttörer söka
»afskräcka från en slösaktig lefnad, som underhålles på borgenärers bekostnad, men
»icke att genom tvångslagar, som sprida sin skadliga verkan till allmänheten, in
»skränka
allas frihet i afhandlingar om penninge- och varu-förstrackningar.»
Härförutan har motionären andragit, att, likasom någon betydlig prisstegring
ej nu mera kan, i följd af de relationer, som förena handelsverldens spridda trakter,
längre tid på ett ställe ega rum, utan att tillförsel inträffar, så kan ej heller
räntan på en punkt i någon högre grad stiga, utan att penningar tillströmma, så
att jemnvigten återställes; — att vilkoret härför likväl är frihet att örn räntans
belopp öfverenskomma; — att saknad frihet härutinnan ostridigt bidragit till den
under en del af sistlidna års höst hos oss inträffade minskning i penningetillgången,
enär ett betydligare belopp silfvermynt blifvit af enskilde ur Riksbanken uttaget och
I
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande Jtä 1,
fördt lill Hamburg, hvarest det kunnat utlånas emot högre ränta, än våra lagar
tillåta; — och att, då penningen är den oumbärligaste af alla varor, det synes vara
lika orimligt att bestämma priset derpå, som att förbjuda den brödbehöfvande att
betala mer, än ett visst belopp för en tunna spanmål.
Emellertid har Herr Wallenberg ansett friheten endast böra medgifvas under
de restriktioner, bans förslag innefattar; och härutinnan har ban till någon del tagit
ledning af Lag-Beredningen, som dock faslhållit principen om frihet i aftal om
ränta.
Utskotten vilja ej heller förneka, att de skäl, som för denna frihet blifvit åberopade,
ega en särdeles betydelse, då ämnet betraktas i sin allmänlighet. Om man
likväl blickar tillbaka i folkens lagar och följer dem under deras utveckling, så fin
ner
man, hurusom lagstiftaren hos nära nog alla folk med högre kultur städse sökt
sätta en gräns för långifvares anspråk emot dem, som lånat deras penningar; och den
föraktliga benämningen ockrare är Ilka gammal, som historien. Man har väl sagt,
att tänkesätten härutinnan blifvit skapade af lagarne; men dessa hafva likväl alltid
från begynnelsen varit de allmänna tänkesättens uttryck, alltid ett återgifvande af
folkens rättsuppfattning; och derföre synas äfven lagarne här antyda på en djupare
grund, än lagstiftarens tillfälliga befogenhet. Visserligen hafva under tidernas lopp
åsigterna småningom förändrats; men penningen är dock fortfarande en allmän
värdemätare, i behofvet hvaraf orsaken till penningens uppkomst är att söka. Af
detta behof och dess tillvaro hos alla folk förklaras ock till hufvudsaklig del folkens
tänkesätt samt den försigtighet, hvarmed lagstiftarne i sina föreskrifter angående
räntan tillvägagått.
Härvid synas emellertid ländernas olika inre förhållanden hafva utöfvat ett
väsendtligt inflytande; och derföre finner man äfven, hurusom räntelagarne hos Europas
mäktigaste, i kultur och industriel utveckling mest framstående stater äro till
sjelfva principen olika, eller hurusom vissa af dem vågat gifva en större frihet, än
andra.
Till de förra hörer företrädesvis England. Först under en sednare tid bardock
friheteu der vunnit ett större insteg. Intill år 18.53 var räntan i allmänhet
begränsad till fem procent; men då medgafs rättighet för långifvare och låntagare
att aftala om räntans belopp för vexlar och skuldsedlar till viss man eller ordres,
med tre månaders betalningstid; och, efter det en ytterligare utvidgning i friheten
skett, blef slutligen, för något mer än ett decennium sedan, räntan, genom ännu
gällande lag, frigifven för alla lån öfver 10 £ ined ett års betalningstid, utom de,
hvilka lemnäs emot inteckning i fast egendom, för hvilka högre ränta än fern procent
ej må tagas. Men ornförmälda utsträckning af friheten återfinnes emellertid
endast i vissa handlande samhällen. De öfriga Europeiska länderna, såsom Frankrike,
Österrike, Preussen, Belgien, Baden, Schweitz och Holland, hafva deremot i
sina lagar utstakat den gräns, hvaröfver ränta ej må betingas. Deras lagar öfver
-
Banko- och Lag-Ctskollens Betänkande Jfö 1.
S
ensstämma ock i allmänhet sinsemellan; och Frankrikes lag synes hafva varit förebilden
för de andras. Den medgifver två slags ränta, den civila och den kommerciela,
samt bestämmer den förra till fem och den sednare till sex procent. Genom
1807 års lagstiftning ordnades delta förhållande och dermed sattes en gräns för
den frihet, hvartill lagstiftningen efter revolutionen hade syftat, men hvars verkningar
afskräckte från fortgång i samma syftning. Den financiela oreda, den osäkerhet
i förhållanden, som revolutionen framkallade, torde emellertid egentligen orsakat
dessa verkningar; men anmärkningsvärdt är dock att, oansedt säkerhet inträdt
i stöllet för osäkerheten, reda i stället för oredan, blefvo de särskilda försök, sou»
åren 1836 och 1830 i Frankrike gjordes för utvidgning af friheten uti ifråga—
ställda hänseende, fruktlösa.
Betraktar man de nu anmärkta förhållanden, visar sig, som skulle friheten i
ränteaftal egentligen vara medgifven i de stater och samhällen, som gjort handeln
till bufvudföremål; och att inskränkningarne fortfara bos de folk, hvilka hafva jordbruket
till en hufvudnäring. Såsom en förmån för denna näring torde ock förbudet
i England att på intecknade lån taga högre än fem procent kunna anses; och
den inskränkning i samma syftning, som förekommer i Herr Wallenbergs förslag,
vittnar om ett erkännande af den verkan, som den fulla friheten kunde komma att
utöfva på en näring, som ar Sveriges modernäring. Att nu här medgifva ens en
så modifierad frihet, som den omförmälda, synes alltså hafva sina stora betänkligheter,
isynnerhet som de omständigheter, hvilka betinga samma frihet, ingalunda
hos oss äro gynnsammare, än der, hvarest man fruktat lossa banden.
Yi hafva jemväl ett varnande exempel oss helt nära, hvilket desto mindre bör
lemnäs å sido, som det är att hemta från brödrafolket. Sedan det af ålder i
Norrige varit förbudet att taga högre ränta, än fyra procent, men detta förbud år
1839 så modifierats, att 5 procent kunde betingas å vexel-obligationer och andra
gäldförskrifuingar. uti hvilka betalningstiden ej var utsatt längre än till tre månader
från utgifningsdagen, blef omsider, genom 1842 års lag, förk la rädt, att räntan
var fri å alla omförmälda »gäldsbref», så vida de ej voro ställda på längre, än 6
månaders betalningstid, eller inteckning i fast egendom lill säkerhet derför ej var
lemnad. Följderna af denna räntefrihet voro visserligen till en början mindre
märkbara; men med år 1848 inträffade en penningekris och derefter stegrades
räntan till en otrolig böjd; och följden deraf blef åter den, att 1842 års lag uppbäfdes
genom en år 1852 utfärdad lag, som ånyo fixerade räntan, men likväl
medgaf att 6 procent finge betingas å nyssberörde gäldförskrifningar, dock med
vilkor att de ovilkorligen skulle utsökas en månad efter förfallodagen. Detta skedde
jemlikt national-representationens nära nog enhälliga beslut. Man fann nemligen
påståendet, »att en fri räntefot skulle till principen vara riktig, ej öfverensstämma
med den allmänna meningen»; och då dessutom »räntans frigifvande ej hade medfört
den väntade nyttan eller kapitalers framkallande», tvekade man ej att upphäfva
6
Banko- och Lng-Utskollens Betänkande JVs 1.
en lag, som ogillades af opinionen, uttalad i flere det allmänna lugnet störande
protester samt tolkad il mångfaldiga från nära nog alla trakter af riket till stortbinget
ingifna petitioner. Den stegrade räntefoten och domstolars beslut, som
ålade gäldenärer att betala ända till trettio procent ränta, hade sårat allmänhetens
billighetskänsla och rättsmedvetande; och de kunde blott tillfredsställas genom afskaffandet
af den lag, som i sin tillämpning visade sig obillig och hård.
Den stadgade allmänna opinionen kan lagstiftaren ej eller utan fara trotsa.
Den höjer då sin mäktiga stämma; och för den måste den lag, som ogillas, vika
undan. Derom är ofvanberörda, från Norrige hemtade, för hållande ett vittnesbörd;
och i opinionens makt torde förnämsta skälet äfven ligga till de band å räntan,
som de flesta af Europas folk ännu bibehålla.
Att lagen lätt kan kringgås och alt så äfven ofia sker, utgör ej eller tillfyllestgörande
motiv för dess afskaflande; tv annat är att i hemlighet handla emot
det allmänna tänkesättet, än att lagen tillåter handlingar, hvilka detta tänkesätt
ogillar.
Man har emedlertid trott grunden för samma tänkesätt, så vidt det råder hos
oss, finnas i fruktan, att räntans frigifvancio skulle i sina verkningar blifva alltför
störande; och man har sökt häfva denna fruktan med förespeglingen, att frigifvandet
skulle i rörelsen framlocka kapitaler och föranleda en sådan konkurrens, att de
lånbehöfvande kornmo att vinna i stället att förlora. Men samma följd väntade
man, efter hvad nyss är nämndt, äfven i Norrige, fastän förgäfves; och den erfarenhet,
man der vunnit, kan här ej lemnäs utan uppmärksamhet. 1 berörde förespegling
ligger således^ej den säkerhet emot de rubbningar, som räntefrihet tilläfventyrs
kunde medföra, att lagstiftaren skulle våga uppträda, utan visshet att opinionen
är stämd för en sådan frihet. Att denna opinion finnes hos oss, kunna
Utskotten dock ej antaga. Det öde, som alla förslag i förevarande syftning under
föregående riksmöten rönt, vittnar deremot. Visserligen skulle denna opinion mindre
såras, om banden på räntan kunde, på sätt Herr Henschen åsyftar, lossas till
förmån för endast handeln och industrien, utan att sådant komme att öfva inflytande
inom affärslifvet i öfrigt; men i våra lagar och förhållanden möta svårigheter
emot ett dylikt särskiljande. Gränsen emellan de olika affärerna är ej noga
uppdragen; samma slag af förskrifningar äro i allmänhet gängse öfverallt, och den
farhåga, som från de mindre jordbrukarnes sida blifvit yttrad emot jemväl en utsträckt
frihet i denna riktning, att nemligen kapitalerna derigenom kuade komma
alt dragas från jorden till handeln, kan ej af lagstiftaren förbises.
Och härmed hafva Utskotten sökt att i korthet angifva skälen, hvarför Utskotten
ej anse sig kunna understödja någotdera af ifrågaställa, till en utvidgad
frihet i ränteaftal syftande förslag. Ju allmännare verkningar en lag kan medföra,
ju ömtåligare de förhållanden äro. som af den kunna beröras, desto försigtigare
måste lagstiftaren handla. Han handlade dock icke försigtigt, om han förändrade
Bäti ko- och Lag-Utskottens Betänkande M 1.
1
en lag, som i sekler gällt och som grundlagt tusentals förhållanden, innan en så*
dau förändring af allmänna tänkesättet godkännes. Och derföre få Utskotten vördsamt
hemställa,
om icke Rikets Ständer täcktes förklara, att Herr Friherre
Raabs samt Herrar Wallenbergs, Renströms och Henschens
ifrågavarande motioner icke kunna någon lagstiftningsåtgärd
föranleda.
Men än mindre anledning hafva Utskotten att förorda den nedsättning af den lagliga
räntefoten, sorn blifvit yrkad af Riksdagsfullmäktige Gustaf Jonsson och Anders
Olsson.
De för delta yrkande anförda skäl: att penningetiligången på sednare åren så
ökats, att den, som har något att utlåna, ofta måste låta sig nöja med 4 å 4'/a
procent ränta, hvilket åter skall medföra svårigheter och förluster för förvaltare af
kassor, hvilkas medel endast få utlånas mot den högsta lagliga ranta; att jorden
knappast alkastar fern procent af köpeskillingen; att, efter decimal-systemels införande,
det blir lättare att beräkna 5 än 6 för hundrade; och alt man genom nedsättning
undviker de mångå »trakasserier», som äro en följd af föreskriften derom
att bevillnings-afdrag skall göras ä den tili 6 procent beräknade räntan, synas nemligen
icke vara af den vigt, att de böra verka till inskränkning i den rättighet,
som lagen nu medgifver. Således tillstyrker Utskottet vördsamt,
att Gustaf Jonssons och Anders Olssons motioner mätte af
Rikets Ständer afsläs.
Stockholm den 15 Januari 1857.
Å Ba n k o - U ts kol t els vägnar:
k Högloft. Ridd. och Adelns vägnar: k Högv. Preste-Ståndets vägnar:
E. W. Nordenfelt. lsr. Bergman.
k Vällofl. Borgare-Ståndets vägnar: Å Hederv. Bonde-Ståndets vägnar:
C. W. Palander. O. Ericsson.
k Lag-Utskottets vägnar:
k Höglofl. Ridd. och Adelns vägnar: Å Högv. Preste-Ståndets vägnar:
Erik Sparre. Th. Annerstedt.
k Yällofl. Borgare-Ståndets vägnar: Å Hederv. Bonde-Ståndets vägnar:
Joli. E. Uppling. P. E. Andersson.
A. v. Feilitzen.
8
Sanko- och Lag-Utskottens Betänkande M
Reservationer:
af Herr Nordenfelt, li. W.:
»Emot sammansatta Banko- och Lag-Utskottens beslut om afslyrkande af frihet
i bestämmande af ränta för penninge-försträckningar, får jag härmed reservera
mig. Mina skäl härtill äro:
Att jag anser det vara orättvist och obilligt att i något fall förneka enskilda
personer, alt sig emellan träffa hvad aftal som helst, så vida det icke rörer tredje
mans rätt.
Att räntans frigifvande, efter mitt förmenande, skulle medföra den stora nyttan
ali dess stigande, vid de tillfällen då penningetillgången började bli knapp,
Skulle tjena till varning för industri- och närings-idkare samt för åkerbrukare, att
ej vidare utsträcka sina, pä kredit grundade företag, utan snarare draga in på dem;
hvaremot räntans fall gåfve tillkänna en vexande peil ni nge—tillgång, som medgåfve,
att utan fara företaga hvad som eljest måhända vore vådligt.
Alt de kriser i penningerörclsen, som väl aldrig kunna fullkomligt förekom
mas,
efter all sannolikhet bl ofve mindre svåra om räntan vore lagligen fri, än nu,
då hon vid minskad tillgång på penningar ändå stiger, genom kringgående i smyg
af lagens föreskrift, och då folket i landsorterna sällan blir varse en annalkande
kris förr, än det är för sent att undvika dess följder.
Att den fruktan, som flertalet af Ulskotts-Iedamöterne hyst, att räntans frigifvande
skulle verka till dess höjande i allmänhet, så vidt jag kan fatta, är alldeles
öfverflödig, efter det visat sig, att räntan under någon längre tid, ja flera af de
sednare åren, icke kunnat hållas uppe så högt, som lagen tillåter, utan ofta Stått
lägre, då fullgod säkerhet blifvit lemnad.
Att det ocker, som, tyvärr! nu bedrifves, sannolikt skulle minskas om räntan
blefve fri, emedan nödställda lånsökande då troligen skulle erhålla låne-underslöd
mot vida billigare vilkor än nu, af mången, hvars heder och samvete nu förbjuda
honom att emot lagens förbud, mot högre ränta än 6 procent, lemna lån till personer,
hvilkas förmodade eller kända oförmåga att betala ordentligt gör det nästan
nödvändigt för långifvaren att utöfver den egentliga räntan betinga sig några procent,
såsom premium för vådan af kapitalförlust; och slutligen:
Att hvad som inträffat uti Brödrariket och som betydligt inverkat på beslutet,
synes mig icke skäligen kunna tillämpas på vårt land, efter det i Norrige icke finues
mer än en bank med några få afdelnings-kontor, men deremot i Sverige redan
linnas låne-inrättningar i ganska många städer och flera äro påtänkta eller under
anordnande, ett förhållande, som naturligtvis verkar till större täflan på penninge
marknaden
-
Banko- och Lag-UtshoUens Betänkande JVi 1.
9
marknaden här, än i Norrige, och skulle göra det omöjligt att i Sverige stegra
räntan till en sädan höjd, som det lätit sig göra på andra sidan Kölen, der kommunikationerne
dessutom äro mycket svärare än hos oss.
Dessa skäl hafva förmått mig att önska, det Utskottens betänkande måtte
hafva tillstyrkt: antingen bifall till Herr Wallenbergs motion i sin helhet,
eller åtminstone att ränta må atfästas, lill hvad belopp som helst, å förskrifningar
på minst Ett Tusen (1000) R:dr R:mt, att betalas om sex månader eller kortare
tid.
Af Herr Geijerstam, C., som instämt uti Herr Nordenfelts reservation.
Af Herr Hagströmer:
»Emot de förenade Utskottens beslut får jag mig reservera, emedan jag anser
att priset på penningen bör vara lika fritt som på andra nödvändighets-artiklar
eller varor, och anser jag att inga andra laghud må föreskrifvas i detta hän
seende,
än att skuldebref ej få ställas på längre betalnings- eller uppsägningstid
än 3 månader, hvarigenom så väl låntagare som långifvare skyddas för annat än
tillfälliga förluster, uppkomna genom för hög eller för låg i skuldebrefvet öfverenskommen
ränta.»
Af Herr Sparre, Sigge:
»Den fråga, som utgör föremål för förevarande betänkande, har vid flere
föregående riksdagar varit bragt å bane, utan att likväl tillvinna sig det afseende,
densamma, enligt min åsigt, förtjenar. Den har äfven denna gång rönt ett lika
oblidt öde; och ehuru, att döma af den öfverläggning, som föregått det fattade,
uti betänkandet uttryckta beslutet, någon särdeles förhoppning icke är för handen
om en gynnsammare utgång deraf vid denna riksdag, än vid de föregående, må
det dock tillåtas mig, som från samma beslut varit skiljaktig, att redogöra för
orsaken dertill, destohellre som ett tillfälle sålunda erbjuder sig till undersökning
af vigten och beskaffenheten af de skäl, hvarpå Utskotten grundat sitt afstyrkande
af de i ämnet väckta motioner, för så vidt desamma afse penninge-räntans frigörande
från det band, stadgandet i 9 Kap. 6 § Handels-Balken innebär.
Till en början tillåter jag mig härvid, att, hvad angår frågans formela behandling,
förnya min redan inom Lag-Utskottet gjorda anmärkning derom, att,
enligt min tanke, förevarande motioner, hvilka samtliga åsyfta en ändring uti ett
stadgande, som är af civiI-lags natur, bordt, i likhet med hvad förut egt rum,
äfven denna gång ensamt af Lag-Utskottet behandlas.
Beträffande sjelfva frågan, eller den nu gällande lagbestämmelsen, samt den
ändring deruti, som blifvit yrkad, så synes vid denna, likasom vid hvarje lagstiftnings—åtgärd,
en belysning af frågans historiska del icke vara öfverflödig, helst
derigenom visar sig, vid hvilken tid och af hvilken anledning det ifrågavarande
lagbudet tillkommit samt de förhållanden, som grundlagt detsamma. Jag beder
Bih. till R. St. Brot. 18S6 & i857. 6 Sami. 2 Afd. 1 Häll. 2
10
Banko- och Lag-Vtskottens Betänkande M 1.
således att få kasta en blick på den föregående lagstiftningen i detta ämne inom
vårt fädernesland.
Antagligt synes det vara, att i äldre tider rättigheten att sjelf bestämma räntan,
tillkommit försträckningsgifvaren. Den första bestämmelse eller inskränkning
härutinnan, som synes hafva blifvit af lagstiftaren vidtagen, infördes genom »Stadgan
om Rättegångar; gifven den 25 Februari 1598,» hvarest, bland annat, förekommer:
»— — — efter vid vadsättning mycket olijkligen tillgår, såsom ock
»en ochristlig vinst med ocker drifs, till mångens märckelige skada och yttersta
»förderf; så, på det att hvarken den, som penningarne Iåhnar, eller den, som till
»låhns upptager, någon skada bekommer, utan en tillbörlig vinst hafva må, så
»håfve Wij för godt ansedt och lagligast achtat, att hvilken, som penningar utiåhnar, han
»skall intet mehra till Interesse och vinst taga, än 6 Daler af hvarje hundrade; varder
»någon beslagen, som mehra tager, håfve förbrutit hufvudstolen; hvarföre om någon
»pantsätter något Jordegods eller Gård, som mehra räntar, än 6 Dalers värde,
»hvad som deröfver är, det skall uti hufvudstohlen och utlånte penningesumman
»åhrligen afräknas.» En förnyad lagstiftningsåtgärd i detta ämne vidtogs genom
»Kongl. Maj:ts Placat, angående Interesserne, den 14 November 1666,» hvarest
följande beslut förekommer: »— — — Alltså håfve Wij, så i anseende af allt
»ofvanbemälte, såsom ock bevekte utaf Ständernes uppå sistholdne Rijkzdag gjorde
»underdåniga ansökiande, uthi nådige åtanckar haft huruledes slikt åkrande uthi
»Wårt Rijke, förmedelst tijdig och helsosam Correction och Root måtte förekom»mas,
och fördenskuld, efter moget öfverläggiande, med Wårt och Wårt Rijkes
»Älskelige Rådeen nödvändighst erachtat, att vist Quantum och Mått uppå In»teresserne
att sättia, som någorlunda kunde vara likmätigt med en billig vinning
»uthi Handel och Vandel, och allt theröfver skrijdande missbruk therhos rätta,
»och thet intillthess Wij, med Rijksens och tijdernes bättre vilkor, dem till någon
»ytterligare Moderation kunne indraga låta. Hvarföre Wij ock så, igenom thetta
»Wårt offentlige Mandat härmed hafva velat stadga och förordna, att ingen, eho
»then ock är och under hvad praetext thet ock vara kunde, skall efter thenne
»dag, och undantagandes de Förskrifningar och Contracter, som för thetta Wårt
»Placat kunde vara slutne och gjorde, sig fördrista att taga högre Interesse
»än Åtta pro Cento.» — — —• Ytterligare heter det i »Kongl. Maj:ts
Placat, angående Interesserne och the missbrukens afskaffande, som härtils kunne
ther vid förelupne vara; gifvet den 16 December 1687,» bland annat: »Alltså
»håfve Wij, i betracktande till allt sådant jemväl bevekte uthaf Ständernes uppå
»sistholdne Rijkzdag gjorde underdånige ansökiande, för godt och skjäligt funnit,
»genom detta Wårt offenteliga påbud, att stadga och förordna en allmän lindring
»öfver alt på Interesserne, så att ingen, begynnandes till att räkna ifrån then 1
»Januarii nästkommande åhr 1688, skall vara skyldig att gifva, eller berättigad att
»taga öfver 6 pro Centum Interesse, men väl ringare om the så kunna osämjas,
Banko- och Lag-Vtskotlens Betänkande M 1.
11
»oaktadt hvad förskrifning, anten redan må vara gjord, eller härefter kan göras;
»— — — men när som icke något Interesse är nämt, eller förskrifvet, och
»therom inför Wäre Domstolar kommer att tvistas, så skall ingen med högre In»teresse,
än S pro Centum, beläggjas,• doch blifva obetalte Vexlar samt Bodme»rier
intet härunder begrepne, utan förhålles thermed, efter the särskildt thar öfver
»fattade författningar.» — — — — Med detta sednare stadgande, hvilket, enligt
hvad nvssberördt är, redan från år 1688 till efterlefnad anbefalldes och som
sedermera intogs uti 1734 års Lag, har lagstiftningen uti detta ämne nått
sin gräns.
Hvilken slutsats erbjuder denna öfverblick för fullföljden af vårt ämne?
Enligt min tanke, ingen annan, än den, att lagstiftnings-åtgärderne tillkommit
för att under en tid, då förmögenheten i reda penningar var särdeles inskränkt
och de kapilal-egande i följd deraf voro i stånd att föreskrifva de penningbelyöfvande,
snart sagdt, hvilka vilkor som helst, sätta en gräns för dessa missbruk;
att, redan under denna tid, en höjning och en sänkning af den lagliga räntefoten,
till följd af inträffade omständigheter gjort sig gällande; samt att i allmänhet
lagbestämmelserna, ehuru tid efter annan förnyade, likväl icke varit tillräckliga
att förekomma de öfverklagade missbruken. Emellertid bibehölls dock
detta lagstadgande, tvifvelsutan derför, att det allmänna tänkesättet under dåvarande
förhållanden, hvilka, enligt hvad nyssberördt är, försatte lånsökanden vid
hvarje penningebehof uti en af kapital-egaren högst beroende ställning, med allt
skäl stämplade den sednares snikenhet för egen vinning på nästans bekostnad, såsom
något skamligt och vanhederligt. Detta allmänna tänkesätt fann således ett
uttryck i lagbudet; och medgifvas måste, att detta lagbud för den tiden var passande.
Men, huru vidt åtskiljda äro icke de förhållanden, som föranledde detta
lagbud, emot de nuvarande?
Om det icke lärer kunna förnekas, att en mångdubbelt större kapital-tillgång,
en lilligare omsättning deraf, ett utbildadt industriel lif i alla riktningar,
ett närmare samband mellan Rikets särskilda delar, penninge-inrättningar af allmän
och enskild natur, en allmännare beröring med utlandet, med flere härpå inverkande
orsaker, numera göra detta, låntagaren af lagen förut lemnade, så kallade
skydd, öfverflödigt, ja till och med skadligt, emedan det betager den idoge och
företagsamme, men behöfvande iånesökanden utvägen att på lindriga vilkor erhålla
del förlag och understöd, som för hans fortkomst erfordras; — om erfarenheten
visat, att den lättsinnige och vårdslöse af detta skydd icke hindrats alt förstöra
sin egen och andras välfärd, enär flerfaldiga sätt uppfunnits för att kringgå lagen;
— samt om, många andra skäl att förtiga, ur synpunkten af det förnuftet
erkänner såsom rätt, — ett mål, som, ehvad deremot må invändas, af den positiva
lagstiftningen icke får förbises, helst då, såsom nyss är visadt, de tillfälliga
orsaker, som kommit dess röst att tystna, bortfallit, — ingen annan lagstiftning i detta
12
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande M 1.
ämne håller stånd, än den, som gör ränte-aftalet, i likhet med hvarje annat sedligt
aftal, beroende endast på kontrahenternes fria öfverenskommelse; — om, säger
jag, allt detta är en sanning, hvarföre är man då, sådant allt oaktadt, så angelägen
att bibehålla det ifrågavarande lagstadgaudet?
Lika obetänksamt, som jag anser det vara, å ena sidan, om nya lagar införas
eller ändringar uti redan varande vidtagas, innan behofvet deraf gifvit sig
tillkänna samt nationen hunnit förberedas och mogna för deras emottagande, lika
envist och ensidigt förfar, enligt min tanke, lagstiftaren, genom att å andra sidan
söka bibehålla vid gällande kraft lagbud, som öfverlefvat sig sjelfva. Allmänt
torde man vara ense derom, att en och samma lag hvarken kan vara lämplig för
olika tidehvarf, eller ens för en och samma tid hos olika nationer. Ett stillastående
häruti är, för att begagna en stor tänkares ord, detsamma, som att individen
skulle kunna fortfara att lefva, utan att åldras eller förändras.
Fullkomligt instämmer jag i Utskottens åsigt, alt det allmänna tänkesättet
skapat lagarne, men måste dock tillägga, att hvarje lagbud, för att fortfarande
vara verksamt och fruktbärande, bör vara afpassadt efter tidens skick och de förhållanden,
under hvilka det är gällande. Men, — invända Utskotten, och detta
är det hufvudskål, hvarpå dess betänkligheter ytterst grunda sig, en, för en sådan
frihet stämd, opinions tillvaro kunna Utskotten icke antaga. Det var just detta,
som man skulle söka att ådagalägga, om eljest en bevisning så väl för som emot
en sådan sats låter sig verkställa. Utskotten hade dock, enligt min tanke, bordt,
annorlunda än som skett, söka utveckla de skäl, på hvilka ett dylikt antagande
grundas. Att eljest, såsom nu är förhållandet, medelst framkastande af denna
allmänna sats undanskjuta frågan, är icke, efter min tanke, värdigt lagstiftaren,
som icke borde begagna sig af ett dylikt bevisnings-medel, visserligen lätt funnet,
men, å andra sidan, icke lätt att vederlägga.
I motsats emot hvad Utskotten härutinnan förklarat, vågar jag hålla före att
en för räntans frigörande stämd opinion redan både finnes och efter mitt omdöme
tillräckligt uttalat sig för att lagstiftaren bordt lyssna till dess röst. Huru många
gånger har icke denna fråga varit väckt vid våra riksdagar och från hvilka håll
hafva de röster kommit, som yrkat en ändring uti det gällande lagbudet? Utan
fara för misstag tror jag mig kunna säga, att dessa röster blifvit höjda i de stånd,
som bäst äro i tillfälle att erfara olägenheterna af den nu gällande lagstiftningen i
ämnet. Båda dessa Riksstånd hafva med sitt ogillande följt den utgång frågan lill
följd af de öfriga Ständens motsatta beslut fått röna. Och hafva dessa, lill en
lagförändring manande röster haft sin grund i de långifvandes interesse? Nej, denna
fråga har tvärtom haft och har sina målsmän bland de lån- och förlagsbehöfvande,
dem som sträfva för handelns och näringarnes förkofran, med ett ord det
industriela lifvets utbildning, hvarpå det nu ifrågavarande bandet verkar förlamande.
Man har visserligen sökt att uti förevarande betänkande åstadkomma en teck
-
Banko- och Lag-Ulskotlens Betänkande JU 1.
15
ning i syftemål att visa, det ändamålsenligheten af en friare lagstiftning rörande
räntan skulle vara beroende af förhållandena inom det ena eller det andra landet
i så måtto, att hvarje lands eller stats hufvudnäring utöfvat en viss verkan på denna
fråga, hvarigenom ock intressena hos en företrädesvis handlande eller en jordbruksidkande
nation skulle visat sig härutinnan vara olika; men för min del är jag så
långt ifrån att kunna erkänna giltigheten af denna sats såsom en sanning i verk
ligheten,
att jag fastheldre tror, att hvad i lagstiftningen är en fördel för handeln
och öfriga stadsmanna-näringar äfven blifver det för jordbruket; likasom jag ock
håller före, att, derest de nu ifrågavarande banden rörande ränte-aftalet lossades
till förmån för de förra, men bibehöllos i ändamål att skydda den sednare, en dylik
åtgärd skulle kunna komma att för jordbruksnäringen medföra betänkliga olägenheter.
Genom denna framställning tror jag mig hafva gjort antagligt, att de allmänna
skäl Utskotten anfört emot förslagen om räntans frigörande icke äro tillfyllestgörande.
Det återstår nu att vidröra några af de konkreta orsaker, som blifvit uppgifna såsom
hinder för den såsom riktig erkända principens genomförande i vårt fädernesland.
Jag måste i detta afseende inskränka mig till den möjligaste korthet, helst
denna reservation redan vuxit till ett alltför stort omfång.
Utskotten hafva härvid anfört exempel af främmande länders lagstiftningar rörande
detta ämne äfvensom af förhållandet i Norrige. Lämpligheten af dessa jemförelser,
betraktade ur synpunkten af att ega en afgörande röst vid frågans lösning
hos oss, torde dock kunna ifrågasättas.
För att med fördel tillgodogöra sig lagstiftnings-lheorier, som vid tillämpningen
i främmande länder visat sig fruktbärande, lärer det väl böra utgöra ett allmänt
och första vilkor, att de förhållanden, som i öfrigt förekomma och på den
lagstiftnings-åtgärd, hvarom fråga är, inverka, äro i möjligaste måtto lika. Lagstiftaren
torde eljest, om denna omständighet lemnäs ur sigte, lätteligen löpa fara
att misstaga sig; och jag tror, alt endast en erinran om den erkända olikheten i
de anförda främmande ländernas kredit-lagstiftning och dermed sammanhang egande
förhållanden gifver stöd åt min anmärkning i denna del. Särskildt hafva Utskotten
fästat uppmärksamhet på frågans föregående och nuvarande ställning i Norrige och
derifrån hemtat varnande exempel för oss. Äfven detta förhållande bevisar, enligt
min tanke, ingalunda att räntans frigörande här skulle medföra enahanda utgång.
Konkurrensen, eller penningetillgången, en omständighet, hvarpå denna frågas tillfredsställande
lösning i praktiskt hänseende till så väsendtlig grad beror, torde nemligen,
efter mitt omdöme, vara ojemförligt inskränktare i Norrige, än som numera
fallet är hos oss. Att denna, allt förmedlande och till sitt rätta värde återförande
kraft i varu- och penninge-förhållanden inom vårt fädernesland under de sista decennierna
högst betydligt utvecklat sig till fördel för den lagstiftnings-åtgärd, hvarom
nu är fråga, har jag redan här ofvan sökt göra antagligt. Fullt erkännande vigten
14
Banko- och Lag-Utskollens Betänkande JY$ 1.
af det skäl, som i denna del anförts, hemställer jag dock till den högre insigten
att afgöra, om detsamma numera kan anses tillfyllestgörande för alt tilbakavisa den
yrkade lagförändringen.
Då jag således af alla dessa orsaker med min röst sökt bidraga till en förändring
i lagstiftningen rörande penningeräntan, tillåter jag mig slutligen att tilllägga,
att, i valet emellan de särskilda förslag, som i ämnet blifvit väckta, det af
Lag-kommittéen uppgjorda, enligt min öfvertygelse, eger ett afgjordt företräde framför
de öfriga; och är detta förslag af följande lydelse:
»Borgenär ege rätt att betinga sig ränta af försträckning. Är ränta utfäst,
men dess belopp ej bestämdt, eller skall ränta gäldas, ändå alt den ej utfäst är;
då varde räntan räknad till sex för hundrade om året. Det kallas laga ränta.»
Nämnde förslag, som, enligt min tanke, bäst motsvarar anspråken på rättvisa
och ändamålsenlighet, torde dock icke ännu kunna påräkna någon framgång; och det måste
således för närvarande öfvergifvas. För alt emellertid bereda öfvergången dertill
framdeles, hafva flere förmedlingsförslag blifvit inom Utskotten väckta och kommit
under öfverläggning. Af dessa hafva dock flere varit af den art, alt de, antagne
till lagbud, efter min öfvertygelse, snarare skulle hafva skadat än gagnat det
interesse, som man derigenom velat bereda skydd. Efter min åsigt erbjuder sig
den lämpligaste öfvergångs—lagstiftning rörande detta ämne uti det förslag, som till
norm för ränteaftalets frihet antager försträckningstiden; och, under förutsättning,
att en, i förhållande till frågans vigt och de rättsförhållanden, hvilka den berör, afpassad
tid komme att bestämmas innan ett dylikt lagstadgande blefve till efterlefnad
gällande, förenar jag mig uti följande, uppå nyss omförmälde princip hvilande,
af pluraliteten inom Borgareståndet vid sist hällne riksdag, med tillägg af inskränkande
bestämmelser rörande fordran emot intecknings-säkerbet, antagne förslag, så
lydande:
»Försträcker man annan penningar och tager derå skuldebref, stäldt till innehafvaren
eller viss man, med tillåtelse att detsamma på annan öfverlåta, då ma,
der bestämd förfallotid, sednast nio månader från den dag skuldebrefvet utgifves,
varder deruti utsatt, föreskrifvas den ränta, hvarom borgenär och gäldenär öfverenskomma».
Af Herr Wallenberg:
»Emot det beslut, hvaruti sammansatta Banko- och Lag-Utskotten stadnat, får
jag, med hufvudsakligt åberopande af de redan uti min i ämnet afgifna motion anförde
skäl, mig reservera.
Under diskussionen har mot förslaget om räntans digifvande endast en enda
betänklighet, värd uppmärksamhet, blifvit framställd. Denna afser frågan huruvida
tillräcklig konkurrens förefinnes i den inhemska penningemarknaden, så att, i händelse
man nu vilkorligen frigaf räntan, det ej snarligen skulle befinnas nödigt att,
såsom i Norrige, ånyo i lag bestämma räntan till ett visst maximum. Frågan här
-
Banko- och Lag-Vlskollens Betänkande J\1 1.
15
om torde dock få anses tillfredsställande besvarad, om man betraktar den utveckling,
bank-väsendet hos oss tagit. 'Vi1 ega i Sverige hedan 37 bank-kontor, förutom
Hypotheks-bankerne, hvilka, jemte sin egentliga rörelse, äfven drifva icke obetydlig
lånerörelse på namn och reverser, och sannolikt kan man antaga att de enskilda
bankernas antal kommer att ökas med åtminstone 5 om året under det närmaste
decennium. Hvarken för det närvarande eller det kommande torde de svenska
förhållandena i detta hänseende kunna anses jemförliga med dem i Norrige,
der en Stats-bank med trenne afdelningskontor är allt hvad landet eger i bankväg.
Kändt är ock, att i Norrige kringgås lagen, som icke kan åtlydas, genom altskuldebrefven
utställas å högre kapital-belopp än den erhållna lånesumman.
Man har hos oss nyligen mildrat lull-lagarne, äfven af det skäl, att man velat
borttaga en svår frestelse tili lagöfverträdelse. Under nuvarande förhållanden
är det mer än en frestelse — det är ofta ett uppenbart nödtvång — att kränka
lagen om fix ränta. Jag kan nemligen icke anse all rättfärdighet uppfylld genom
att kalla det, som betalas utöfver S7/m procent, för kommission, provision eller
courtage. Är en borgerlig lag ej af den beskaffenhet att både dess bokstaf och
dess anda respekteras, så bör den modifieras; ty genom orimliga lagar undergräfves
aktningen för all lag.
Men ur ren praktisk synpunkt anser jag den lika onaturliga som föga regelmcssiga
riktning, all affärsverksamhet inom vårt land på sednare åren tagit, vara
vådlig för samhällets lugna utveckling och verkliga förkofran, derest icke räntan
frigifves. Man köper fast egendom, mindre i afsigt att bruka den och öka lan
dets
produktion, än i hopp att finna en ny ifrig köpare. Man importerar utan
all hänsyn till konsumtionen i landet, man spekulerar och florerar — åtminstone
skenbart. Men under allt detta har man icke allenast, som sig bör, ökat verkan
af sitt egande kapital genom att anlita krediten, utan rent af gjort allt på kredit,
d. v. s. satt krediten i stället för kapitalet, hvilket sällan bär sig i längden.
Om nu, såsom vanligen är fallet, all öfverdrift leder till förlamande, torde en
kris i våra nuvarande affärsförhållanden förr eller sednare svårligen kunna undvikas.
Antagom att några ogynnsamma år lemna jordbrukaren i mistning af den höga inkomst
fastigheterna under den sednast förflutna goda tiden afkastat, och hvilken inkomst,
i förening med den under samma tid befintliga ymniga penningetillgången
och många andra omständigheter, uppdrifvit fastighetsvärdet till en inom vårt land
förut okänd höjd; antagom vidare att denna ymnigare penningetillgång småningom
blir allt knappare och slutligen visar sig otillräcklig för verkställande af de enorma
liqvider, som den stegrade affärsverksamheten i alla riktningar framkallat; — hvad
är naturligare, än att ett prisfall icke blott på fastigheter, utan ock på handels- och
konjunkturvaror af alla slag måste inträffa. Nu blir penningenöden allmän. Alla
vilja sälja, men ingen eller åtminstone ganska få kunna, i brist på penningar, köpa.
Vore nu räntan fri, så blefve krisen hvarken långvarig elier svår. Ty det är klart,
16
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande M 1.
att den vinst, hvilken erbjöd sig, så väl för den inhemske som för den utländske kapitalisten
att här erhålla en tillfälligtvis högre ränta, skulle framlocka kapilaler från
alla håll. Är åter räntan fix, så finnes ingen sådan lockelse hos den utländske
kapitalisten att här söka en marknad för sina penningar och den inhemske väntar
då hellre på tillfälle att till underpris köpa egendom än han, emot »laga ränta», i
en osäker tid utlånar sina penningar. \Ti hafva redan under innevarande sekel genomgått
mer än en svår kris, framkallad och länge underhållen af lagen om fix
ränta. Den nuvarande generationen har i allmänhet förgätit den svåraste af dessa
kriser, nemligen den, som framkallades af Filial-diskonternas fall 1817, ehuru följderna
af denna riksolycka verkade förlamande på all affärsverksamhet ända in på
1830-talet. Mången torde dock ännu erinra sig huru de före krisen högt uppdrifna
fastighetsvärdena, med Diskonternes fallissement, föllo till 'A, ja mången gång
derunder, och huru flerestädes icke en enda spekulant anmälde sig vid de talrika
utmätnings-auktionerna. Men icke nog härmed; varor och andra valutor af alla
slag föllo på enahanda sätt, så att t. ex. aktier och publika papper, som före krisen
voro belånta till pari, vid förfallotiden gällde några få procent af det värde, desamma
kort förut egt. Högst få af dem, som med anlitande af krediten, spekulerat,
kunde, under sådane förhållanden, berga sin egendom. Allt föll i värde.
Hade nu räntan varit fri, så hade man i sanning skattat sig lycklig att, äfven om
hon för en kortare tid stigit till 20 å 25 procent, kunna på den inköpta egendomen
eller andra realiteter skaffa sig penningar och dymedelst bevara åtminstone
större delen af hvad man egde. Nu åter gick allt förloradt och mången välmående
man med stor tillgång i fastighet och annan egendom belänn sig efter några
få månader vid tiggarstafven, blott i brist på penningar, som i hela landet hardt
nära saknades.
Man torde erinra, att om en sådan svår kris ännu en gång inträffar, så är
det tids nog att då gifva räntan fri, men man förbiser härvid att det är vida svårare
att genom lagstiftning Lota ett redan inträffadt ondt, än att under den goda
tiden stifta sådana lagar, som förekomma det onda eller åtminstone göra det mindre
kännbart, om det icke kan helt och hållet förekommas. För min del anser
jag tiden för en sådan lagstiftning destoheldre nu vara för handen, som Staten synes
vara i begrepp att utvidga sin affärsverksamhet långt utöfver de gränser, som
hittills varit för denna verksamhet utstakade. Enskilde hafva, såsom jag ofvan anmärkt,
länge användt hela måttet af sin kredit för att göra affärer. Staten har
deremot icke på lång tid anlitat sin kredit. Då vi likväl nu äro på väg att göra
Statsskuld i stort, är det klart att äfven här frågan om räntans frigifvande är af
aldra största vigt; — icke derför, som misströstade man alt Svenska staten för
närvarande behöfde gifva mer än 4'/2 eller högst 5 procent för alt erhålla penningar;
men emedan fri ränta ger den enskilde, med dess mindre kredit, en nödig
motvigt
Banko- och Lag-Utshottcns Betänkande JVs 1.
17
motvigt då han skall uppträda i konkurrens med Slaten. Ty anlagom t. ex. alt
Staten skulle erbjuda 5 procent ränta för sina lån. Månne icke den enskilde,
som ej egde rätt betala mer än 6 procent, vid tider då penningetillgången vore
knapp, Liefve i Saknad af det för honom nödiga rörelsemedlet. Vore åter räntan
fri, kunde lian, genom att bjuda en eller annan procent öfver Statens räntefot, åtminstone
vara viss alt erhålla sitt penningebehof fyldt. Den högsta lagliga ränta,
som är sex, mot säkerhet uti endast personela krediten, försmås gerna af kapitalisten,
då han af Staten eller på osviklig real säkerhet, i tider af financiel oro, kau
erhålla fern procent ränta.
Statens uppträdande som arbetsgifvare och låntagare blir således, om räntan
ej frigifves, i dubbelt afseende hotande för landets näringsidkare i alla grenar.
liarförutan torde icke eller böra förbises, att om Slaten utom landet upptager
lån, så måste, då räntan der är fri, den följd inträffa, alt, om räntan på den utländska
marknaden stiger, kursen såväl på Svenska som på andra publika papper
skall falla i den mån kapitalisten bär utsigt att på annat håll få större ränta, än
den dessa papper lemna. Innehafvare af dylika papper, som, för att erhålla högre
ränta, söka med rabatt afyttra sina Svenska Statspapper, kunna då alltid finna köpare
för desamma i Sverige, der räntan ej får öfverstiga 6 procent och der följaktligen
kapitalisten gerna mäste omfatta tillfället, ali, genom kapital-rabatten, få högre
ränta på sina utlagda penningar. Följden måste da blifva, att sådana obligationer
skola vid dylika konjunkturer strömma tillbaka i landet och borttaga det för industrien
nödiga rörelsemedlet just vid perioder, då detsamma för denna industri vore
som bäst behöfligt. Vore åter räntan äfven här fri, så holle den sig i ett visst
förhållande tili räntan på andra orter, och intet skäl förefunnes då att befara det
obligalionerne, till skada för annan industri, skulle i för stor qvantitet gå hit
tillbaka.
Då ingen lärer kunna neka sanningen deraf, att penningens värde, likasom
värder af alla andra varor, bestämmes af tillgången på och behofvet af densamma,
så lärer ock vara obestridligt att räntan, som utgör legan eller hyran för rättigheten
att begagna en annans penningar, rä 11 visligen bör kunna stiga och falla i mån
af sjelfva penninge-tillgangen. Endast på sådant sätt blir räntan den häfstång, hvilken,
jemte det den bringar affärerna til! en måtta, som för det allmänna är gagnelig,
framkallar sjelfva penningen på de ställen, der den bäst behöfves.«
Af Henar Uppling, Ekman, Wetterberg, Hasselrot och Kistner, hvilka instämt
uti Herr Wallenbergs reservation.
Af Herr Danielsson:
»Mot Utskottens beslut i afseende på de af Herrar Wallenberg och Henschen
väckta motioner får jag härmedelst vördsamt anmäla min reservation. De för bifall
till Herr Wallenbergs förslag af motionären anförda grunder synas mig så tillfvllest
Bih.
lill R. St. Prot. 11)56 & li!57. 6 Sami. 2 Afd. 1 Haft. 3
18
Banko- och Lag-Ulskollens Betänkande JK l.
görande, att jag anser Utskotten hafva bordt tillstyrka berörde förslags antagande.
Utskotten hafva hufvudsakligen grundat sitt utlåtande dels på den omständigheten,
att allmänna opinionen icke skulle vara gynnsam för räntans frögifvande, dels på den
inom Norrige vunna erfarenhet. Men opinionen hos den del af allmänheten, som
står i närmare beröring med verldsmarknaden, är olvifvelaktigt gynnsam för fri
ränta; och vid jemförelsen mellan Sverige och Norrige hade afseende bordt fästas
på den större utveckling, hvartill bankrörelsen och penningemarknaden kommit i
vårt land, än i Norrige. Om än Utskotten velat göra afseende på opinionen hos
en del af allmänheten, så synes mig likväl att Utskotten saknat skäl alt afstyrka
all slags förändring i nu gällande stadganden om räntefoten och alt Utskotten åtminstone
bordt tillstyrka fri ränta å förbindelser med kort förfallotid, t. ex. sex månader.
Härtill hemtar jag anledning äfven från den omständigheten, att i liera an
dra
länder räntan är, enligt Utskottens eget medgifvande, lemnad utan inskränkning,
i vissa fall, och att, om Utskottens förslag skulle godkännas, jag fruktar fäderneslandet
komma i en ganska olycklig belägenhet, derest räntan å utrikes orter fortfarande
kommer att hålla sig vid samma ståndpunkt, som den nu en längre lid innehaft,
eller möjligen stiger ännu högre. Det kan då säkerligen icke undvikas att
Riksens Ständers Banks metalliska valuta nedgår under hvad den utgjorde år 1845,
hvaraf verkningarne på landels rörelse äro alltför väl kända, för att behöfva här
omtalas»
Samt af Herr Palander, som förenat sig uti Herr Danielssons reservation.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1857.
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Memorial JW 2.
i
JW 2.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Febr. 18S7, kl. 11 f. m.
Memorial i anledning af återreniss af Sammansatta Bankooch
Lag-Utskottets föregående Betänkande, så vidt detsamma
innefattar yttrande i fråga angående penningeräntans
frigifvande.
Höglofliga Ridderskapet ock Adeln samt Vällofliga Borgare-ståndet hafva, på
grund af framställda anmärkningar, till Sammansatta Utskottets förnyade behandling
återremitterat ofvanberörda fråga; men som öfrige Riks-stånd, efter hvad till Utskottet
ankomna protokolls-utdrag visa, bifallit Utskottets deröfver meddelade yttrande
och således funnit förändring af gällande lagstiftning i omförmälta hänseende
ej böra ega rum, vid hvilket förhållande frågan derom, enligt Regerings-formens
87 §, förfallit, anser Utskottet de skedda återremisserna ej föranleda någon ämnets
vidare behandling; hvilket vördsamt anmäles för de Riks-stånd, som frågan återremitterat.
Stockholm den 27 Fehr. 1857.
Bih. lill R. St. Prol. 1856 & 1857. 6 Sami. 2 Afd. 2 Haft.
2 Sammansatta Banko- samt Allm, Best).- och Ekon.-Utsk. Betänkande JU 3.
M 3.
Ank, till Exp.-Utsk. d 18 Sept. 18S7, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af väckt motion derom att anställande
af tulltjensteman vid jernvåg arne i rikets stapelstäder, får
utö/vande af särskilde kontroller, måtte upphora, samt alt
af derigenom uppkommande besparing skäligt arfvode
måtte lemnäs åt vågbetjening för ökade göromål m. m.
Uli en inom Vällofliga Borgare-ståndet vackt, till sammansatta Banko- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning remitterad, motion, har
Herr J. J. Ehman anfört att sedan aldre tider vissa tjenstemän i tullverket voro
anställde vid vågarne i rikets stapelstäder, för alt kontrollera att ej mera metaller
ut- eller infördes, än hvarför tull till stats-verket erlades, samt underteckna vågattester
för det jern m. m., som i banken belåntes. En sådan kontroll i afseende
å tullen hade fordom kunnat anses behöflig, då staten hemtade en betydlig inkomst
af jern-exporten; men då numera blott några få af de metaller, som från vågarne
utfördes, voro underkastade tull och dessutom vågmästarne, som af Bergs-kollegium,
på vederbörande magistrats förslag, tillsattes, lätt och för vida mindre kostnad
kunde besörja de attester, som för debitering af tullen erfordrades, samt något underslef
i dessa uppgifter knappast vore möjligt till följd af de flere kontroller i afseende
å qvantiteterne, som skeppningarnes ' art i sig sjelfve ålade, vöre den tid
temligen ändamålslöst förspilld, som nu af nämnde tjenstemän användes för tillseende
af vigten å utgående våg-effekter jemte bestridandet af en bokföring, sorn ej gerna
kunde blifva annat än i det närmaste en afskrift af de journaler, hvilka af vågbetjeningen
måsto föras öfver utgående våg-effekter. Hvad åter anginge importen,
som hittills varit så obetydlig, att befattningen dermed föga upptagit den nämnda
personalens tid, så tycktes väl som skulle med den nu inträdda friare tull-lagstiftningen
och ökadt behof af engelskt jern af flera slag, införseln häraf kunna
komma att blifva rätt ansenlig, men icke kunde härför mera än för annat gods erfordras,
alt tullen hade särskildt kontor och stadigvarande talrik betjening på det
