# ID: svediakorp-gov2316
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 53,745
# sentences: 1,382
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bevilln. m. fl. Ulsk. Bet. M 2.
7
för kontrollens handhafvande nödiga inskränkningar i afseende pä redskapens beskaffenhet,
hvilka föreskrifter torde till en del böra bibehållas, har Utskottet ansett
sig böra i § 3 antyda detta förhållande; hvarföre Utskottet också tillstyrker
den förändrade lydelse af sistnämnda § förslaget upptager.
§ 4.
Uti ett till Bonde-ståndets protokoll för den 15 November sistlidna år afgifvet
anförande har Riksdags-fullmäktigen Anders Gudmundsson från Hallands län,
under förmälan, hurusom, till hämmande af nu rådande öfverflöd på bränvin och
till besparing af lifsförnödenheter åt landets fattigare befolkning, en minskning i de
större bränneriernes tillverkning vore önsklig, framstält det förslag, att största tillverkningen
på dygn i större bränneri måtte nedsättas till 600 kannor.
Då Rikets Ständer vid sista Riksdag stadgade ett liilverknings-maximum för
den större bränvinstillverkningen, skedde detta mindre af stats-ekonomiska skäl eller
öfvertygelse om bestämningens nödvändighet, än för att icke alltför mycket oroa
dem, hvilka icke genast förmådde fatta, genom hvilka medel den ditintills öfverflödiga
tillgången på bränvin rätteligen kunde hämmas, utan förskräcktes för den öfversvämning,
som de trodde skulle komma alt finnas, blott någon egde drifva brän
vinstillverkning
till hvad myckenhet han ville. — Derföre och då, under de två år
förordningen varit tillämpad, något behof af nedsättning i berörde maximum icke
försports, samt den ifrågasatta åtgärden dessutom endast skulle bidraga till ökande
af bränneriernas antal, hemställer Utskottet
alt omförmälda förslag icke må vinna afseende.
Under förmälan, hurusom det vore en känd sak, att värdet af sprit eller
bränvin måste i handeln rätta sig noggrant efter mängden af alkohol, varan innehölle,
men att man hos oss i allmänhet icke begagnade det i andra länder längesedan
införda och af Kongl. Yetenskaps-Akademien i dess afhandling om bränvins
profvaren
år 1827 förordade rationella sätt för bestämning af alkoholshalten, utan
i dess ställe använde mer eller mindre oriktiga methoder, hvilka än åt köparen,
än ät säljaren lemnade fördel och derföre kunde föranleda till trakasserier, har Herr
Lektor Sondén hos Preste-ståndet väckt motion derom, att den normalslyrka hos
bränvinet, efter hvilken skatten skall beräknas och som i gällande bränvinstillverknings-förordnirig
är bestämd till 6 grader enligt den gamla bränvinsprofvaren, måtte
fastställas till 50 procent enligt den nya, eller lill det proccntbelopp, som vid
frågans bedömande af sakkunnige personer kunde befinnas tjenligast, i ändamål ali
möjliggöra ett allmänt införande af den nya profvareskalan.
Vid öfverläggning härom inom Utskottet, har blifvit upplyst, att procent-beräkning
för bränvinets styrka, i sammanhang med införandet af dccimal-systemet vid
myntberäkningar, skulle, särdeles om lämpligare reduktions-laboller blefve upprättade,
för kontrollen öfver bränvins-tillverkningen vid de större brännerierna, äfvensom för
8
Bevilln. m, fl. Ulsk. Bet. M 2.
affärslifvet medföra liera ganska väsendtliga fördelar, såsom säkerhet och skyndsamhet
vid de efter afprofningarne förekommande reduktioner till den normala styrkan;
besparing af lid och möda vid granskningen af kontrollörernes mätnings- och graderings-protokoller;
möjlighet att, utan omgång, med full säkerhet bestämma det
rätta värdet af ett bränvin, hvars skenbara' styrka och temperatur med profningsinstrumenternas
tillhjelp blifvit uttagna o. s. v.; och har Utskottet derföre ansett
sig böra tillstyrka bifall till det väckta förslaget, så vidt detsamma rörer fastställandet
af branvinets normal-styrka i procent, i stället för i grader, helst Utskottets uppmärksamhet
blifvit fästad derpå, att det af Kongl. Vetenskaps-Akademien i dess
ofvanberörde afhandling uppgifna sätt för styrkans bestämning redan i nu gällande
Ordnings-stadga för större brännerier är till begagnande föreskrifvet, under antagande
af 49 procent, eller sorn är detsamma 6 grader såsom normala styrkan, samt att
erfarenheten, under de två år författningen varit tillämpad, visat att bränvins-grn -  deringen med tillhjelp af Kongl. Vetenskaps-Akaderniens tabeller samt en enkel och
för alla förekommande fall gällande reduktions—regel, hvars användning tagit i anspråk
kunskap endast i de 4 enkla räknesätten med decimalbråk, ulan ringaste olägenhet
låtit använda sig.
1 fråga åter om det procent-belopp, efter hvilket bränvinstillverknings—afgiften
hör utgå, eller bränvinets normal-styrka, har Utskottet icke tvekat att härtill föreslå
SO procent, enär denna styrka högst obetydligt skiljer sig från den hitintills gällande
eller 6 grader, samt talet SO vid alla räkningar och reduktioner är särdeles
beqvämt att använda och SO procents alkoholshalt för Öfrigt är såsom normal-styrka
antagen i rnånga andra länder, såsom Norrige, Preussen, Frankrike, Belgien m. fl.
På nu anförda skäl hemställer derföre Utskottet,
alt bränvinets styrka, som uti nu gällande förordning linnes beräknad
till 6 grader, måtte varda bestämd till 50 procents alkoholshalt
vid 4S graders värme efter Celsii thermometer.
§■ s.
Förändringar af sista momentet i denna § hafva blifvit föreslagna, hos Ridderskapel
och Adeln af Herr von Knorring, Axel, och hos Preste-ståndet af Herr Lektor
Sondén, hvilka båda motionärer förmält, att vid en del mindre brännerier, der redskapen
icke varit med mäskvärmare försedd, bränvins-tillverkarne tagit sig före att
på hvarjehanda sätt uppvärma mäsken innan den insläpptes i pannan, en åtgärd, som
betydligt forlskyndade afverkningen, utan alt tillverkaren drabbades af deremot svarande
tillverknings—afgift; hvarföre motionärerne yrkat, att såsom mäskvärmare måtte
anses hvarje kärl, deri en sådan förberedande uppvärmning af mäsk egde rum.
Hos Bonde-ståndet har Riksdags-fullmäktigen Jöns Persson från Blekinge län, af
nyssberörda sköl och då, enligt motionärens åsigt, med författningens andemening
icke
Hertlin, m. fl. Ulsh. tiel. M 2.
9
icke öfverensslämde, att vid bränvins-till verkning i mindre bränneri mäsken på förhand
(inge uppvärmas annorledes an uti den i §:n omnämnda mäskvärmare, föreslagit
att vid slutet af <§:ns sista moment skulle tilläggas orden: »och vare all annan
konstgjord uppvärmning af mäsk, än den som uppkommer genom mäskens jäsning
i mäsk-karet, förbjuden.»
Ehuru Utskottet, för sin del, anser ifrågavarande lagrum vara tydligt derutinnan,
att till bränvins—tillverkning i mindre bränneri endast må begagnas den redskap,
sorn i §:n uttryckligen omförmäles; torde likväl, då, enligt hvad ofvan är nämndt,
missförstånd egt rum, all anledning dertill höra undanrödjas; hvarföre Utskottet, som
anser <§:n icke höra gifvas den vidsträcktare omfattning Herrar von Knorrings och
Sondéns förslag innebära, deremot i nära öfverensstämmelse med Riksdags-fullmäktigen
Jöns Perssons förslag, tillstyrker,
alt sista momentet i § 5 måtte erhålla följande tillägg: »allt annat
sätt att uppvärma mäsken före dess insläppande i pannan, vare
förbjudet.»
§ 11
Utskottets uppmärksamhet har blifvit fästad ej mindre derpå, att det i denna
§ förekommande uttrycket »innan den får företagas» vore så sväfvande, att man
icke rätt vetat, om detsamma hänförde sig till brännings-tiden i sin helhet, eller
blott till den månad, anmälan afsåge, eller lil) och med endast till den dag under
den tillåtna tiden, då tillverkaren funné för godt att handteringen börja, hvilket haft
till följd att §:n blifvit olika tolkad, än äfven derpå, att hvarken uti denna eller
någon annan § funnes uttryckt huruvida anmälan till bränvins-tillverkning i större
bränneri under båda de tillåtna månaderne finge ske på en gång, ehuru delta påtagligen
varit lagstiftarens mening. Till förekommande af all ovisshet härutinnan,
har Utskottet
åt § 11 gifvit den förändrade lydelse förslaget innehåller.
§ 13
Af det vid § 11 först omförmälda skäl, och då derjemte ordet »månad» i
förevarande § 13 ansetts innebära någon tvetydighet, har Utskottet uppställt en
något förändrad redaktion af första momentet i § 13; hemställande Utskottet,
alt denna ändring måtte vinna Rikets Ständers bifall.
Den, enligt tredje momentet, Häradsskrifvare tillkommande ersättning med 16
skillingar banko för bevis öfver gjord anmälan till bränvins—tillverkning, uträkning å
tillverknings—afgiften, samt påskrift å stämplingsbeviset, har synts Utskottet vara
allt för ringa; hvarföre Utskottet tillstyrker,
alt berörda ersättning måtte höjas till En Riksdaler Riksmynt.
Bih. Ull H. Sl. Prot. t«S6 & 1«57. S Sami. 2 Åfd. 2 Haft. 2
10
B erilin, m. fl. Visit. Bet. M 2.
§ lä.
Som bränneri-kontrollör, vid ankomsten till det bränneri, der han blifvit, att-*
ställd, fär del af slämplings-bevis jemte alla andra bränneriet rörande handlingar
och i följd häraf de uti denna § omförmälde förteckningar blifva för honom öfverflödige,
men desse sednare torde vara af något gagn för Öfver-kontrollörerne, har
Utskottet ansett,
ordet «bränneri-kontrollörer<( höra utbytas mot ordet Ofver-kontrollörer.
§ 16.
Hos Ridderskapet och Adeln har Friherre Haab, A. C., uti väckt motion, anfört
hurusom, till följd af den i nyssberörde § förekommande bestämmelsen, alt
bränvinstillverkning i sammanhang med pressjäst-beredning vore underkastad samma
inskränkningar, som annan hränvins-tillverkning, pressjäst-fabrikanterna under 10 månader
af året afhölles från alt draga någon nytta af det vid jästberedningen blifvande
residuurn, hvilken olägenhet borde afhjelpa»; men derjemte nödigt vore, att,
vid lossandet på detta hand, söka förhindra att å pressjäst-fabrikerna bränvinslillverkningen
gjordes till hufvudsak; med anledning hvaraf motionären föreslagit, det
mätte bränvin liela året om få tillverkas af den mäsk, som afskummades till press
jäst,
lik viii emot 16 sk. högre skatt, än under tillåten tid, för hvarje kanna 6-gradigt
bränvin, som erhölles, samt under de kontroller och öfrige vilkor, hvilka för
tillverkning af bränvin i större brännerier kunde varda föreskrifne; förklarande motionären
derjemte sig hysa den åsigt att, om tullen å utländska spritdrycker komma
alt blifva högre, än den af motionären nu föreslagna tillverknings-afgift, denna sednare
borrie derefter rättas.
Då Utskottet har sig bekant, alt den tillförene åtskilliga personer beviljade
rättighet alt idka bränvins-bränning, för beredande af pressjäst, ledt till ganska betydliga
missbruk, samt det ingalunda synes vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
alt genom lagstiftningen gynna, en eller annan liränvins—tillverkare med
särskilda undantagsförmåner, som för flertalet af näringsidkare kunde medföra ganska
betänkliga olägenheter, anser Utskottet sig böra hemställa,
att Friherre Raabs omförmälda motion måtte lemnäs utan afseende,
§ 18-
Af nuvarande ordalydelsen skulle kunna dragas den slutsats, att sådan bränvins-distillering,
som i §:n omförmäles, icke finge utöfvas vid slutet af första månaden,
då någon på en gång anmält, sig till bränvins-tillverkning under båda de
tillåtna månaderna, och icke heller företagas tidigare, än fyra dygn före den anmälda
bränningslidens utgång, ändock att bränvins-lillverkningen dessförinnan hunnit
afslutas; men då skäl till dylika inskränkningar i rättigheten att genom distillering
förädla varan icke synes vara för banden, bar Utskottet uti en förändrad redaktion
af ifrågavarande § inrymt en större frihet i omförmälda hänseende; hemställande
Utskottet,
att denna ändring matte vinna Rikets Ständers bifall,
Bevilln. in. fl. litsle. Bet. JVs 2.
11
§§ 20, 21 och 61 samt ny § 40.
Beträffande rättigheten att, såsom särskild näring, distillera bränvin, och den redskap,
som dertill må begagnas, hafva motioner blifvit väckta: hos Ridder skåpet och Adeln af
Friherre Raab, A. 6’, som föreslagit, alt enär med vanlig enkel bränvins-redskap kunde
åstadkommas endast mindre god sprit, eller af ringare styrka, än sora för åtskilliga tekniska
behof erfordrades, samt ingenting vore att befara deraf att pannor med rektifikations—
apparater användas, det- mätte sådana apparater vid dislilleringsverken få begagnas;
samt inom Borgare-Ståndet af Herr J. P. Bager, hvilken, under förmälan, hurusom,
enligt motionärens åsigt, ingen rimlig grund funnes för stadgandet i § 20, att
distillering af bränvin, såsom särskild näring, finge i stad ulöfvas endast under lid, då
bränvios-tillverkning icke vöre tillåten, föreslagit, att sådan distillering måtte få bedrUvas
bela året om, dock under de vilkor i afseende på afgilien derför och redskapens
beskaffenhet, §:n innehöile;
och af Herr A. W. Björck, sorn anfört: att en fullkomligt finkelfri sprit af den styrka,
som erfordrades för lösningen af vissa oljor, deraf fernissor beredas, icke kunde åstad
kommas
med de enkla dislillerings-pannorna, utan endast genom sammansatta apparater ;
att, till följd af förbudet mot dessa sednares användande, Kongl. Maj:ls och Rikets
Kommers-Kollegium måst tillåta införsel, för bestämda behof, af flera tusen kannor
sprit, under det de inhemske distillatorerne, som egt och förut begagnat dylika apparater,
nödgats lemna sina kostbara anläggningar oanvända, och såmedelst gjort
oundvikliga förluster, på samma gång som deras tillverkning med de mindre pannorna
blifvit betydligt sämre och dyrare samt således ställt priset för det distillerade
bränvinet vida högre i förhållande till finkelptiset, än eljest varit nödvändigt; alt
dislilleringen i allmänhet medtoge mycken tid och svårligen kunde bedrifvas på sommaren;
att när hösten instundade, yppades vanligen brist på sprit under det bebofvet
af denna vara vöre störst; att distillatoren således knappast kunde åstadkomma
hvad som dagligen erfordrades, än mindre löre bränningstiden medhinna att bereda
lager för åtgången under två månader, och om detta sednare äfven vore för honom
möjligt, så vågade han det likväl icke, emedan han i sådant fall måste köpa
råämnet å en tid då delta vore dyrast, men deremot sälja fabrikatet, under det
bränvinet stöde i lägsta priset och afnämare endast i yttersta nödfall försåge sig
med den fördyrade varan; att om dislillatorn deremot vore i tillfälle att använda
det nya råämnet, kunde han fylla behofvet af sprit, under lika vilkor, alla tider af
året, eller till ett pris, bestämdt i förhållande till råämnets värde i handeln; att
kontrollen öfver distillerings-verken icke vore svårare under bränningstiden, än eljest;
samt slutligen att sådan bränvins-distillering borde få bedrifvas äfven på landet, enär
olämpligt vore, att någon skillnad emellan stadsmanna- och landtmanna-näringar af
lagstiftningen uppställdes eller gynnades, och om kontrollen öfver rörelsen på landet
blefve svårare, näringsidkaren skäligen kunde åläggas att vidkännas den, drygare
kostnaden derför, helst det berodde på honom sjelf att af rättigheten iill distillering
12
Bevilln. m, fl. Ulsk. Bel. M 2.
sig begagna eller icke. Med anledning hvaraf och då den omständighet, att mindre
brännerier hvarken för närvarande finge eller framdeles borde få i städerna anläggas,
härledde sig från en åsigt, sorn icke bade något gemensamt med grunden
för förbudet att a landet idka distillering, och derföre icke borde komma under betraktande
vid pröfningen af sistnämnda förbuds lämplighet, motionären föreslagit, att
bränvins—distillering, såsom särskild näring, måtte få bedrifvas i stad och på landet
under hela äret och med hvilken redskap sorn helst.
Dessa motioner hor Utskottet haft til! pröfning i ett sammanhang; och hvad
först beträffar Herr Björcks förslag, för så vidt deri blifvit yrkadt, att den uti §
20 städernas invånare medgifna rättighet att idka bränvins—distillering, såsom särskild
näring, äfven borde till landet utsträckas, så befarar Utskottet att en dylik
tillåtelse desto lättare skulle kunna missbrukas, som kontrollen öfver disliIIerings—
verken på landet blefve ytterst svår att handhafva, oberäknadt att den måhända oftast
blefve förenad med vida högre kostnader, än någon distillator sannolikt skulle
vilja underkasta sig, Genom stadgandena uti §§ 18 och 19 äro bränvins-till—
verkarne å landet dessutom redan satte i tillfälle att medelst distillering förädla åtminstone
en icke obetydlig del af sitt bränvin; och Utskottet finner sig således böra
tillstyrka,
att Herr Björcks motion, i fråga om utvidgad distillerings-frihet på
landet, måtte lemnäs utan afseende.
Då några verkliga olägenheter deremot icke torde vara att befara af en sådan
frihet i stad, hvarest ständig polisbeljening finnes och tillvaron af drank lätt blefve
röjd, anser Utskottet, på grund af hvad motionärerne i öfrigt anfört, distilleringen
i stad böra frigifvas i afseende så väl på tiden för densammas utöfvande, som på
redskapen, hvarmed den får bedrifvas. Utskottet får alltså tillstyrka,
att brätävins—distillering må i stad, såsom särskild näring, utöfvas
under alla tider af året och med redskap af hvad beskaffenhet och
storlek som helst.
Med afseende på de fördelar, hvilka härigenom beredas distillerings—verk ens
egare, och då Statsverkets inkomst af bevillning å d ist illa l ionen icke torde vara betydlig,
tillstyrker Utskottet,
att distillatorerne måtte vara skyldige godtgöra Kongl. Maj:t och
Kronan för de kostnader, tillsynen öfver distillerings-verken medförer.
I öfverensstämmelse härmed, har Utskottet förändrat redaktionen af §§ 20,
21 och 61 i nu gällande förordning, samt uti en ny § under nummer 49 i förslaget
inrymt föreskrifter, rörande sättet för nyssberörda afgifts erläggande,
hvilka förslag torde vinna Rikets Ständers bifall.
§ 23.
Kongl, Majit bär, uppå Kongl. Wetenskaps-Akademiens förslag, genom Nådigt
Bevilln. «. fl. Ulsk. Bel. M 2.
13
Bref af den 23 Januari sistlidna är, tillåtit att Kongl. Mynt- och Kontrollverken,
Wetenskaps-Akademien, Akademierne i Upsala och Lund, Artilleri-Läroverket å Marieberg,
Carolinska, Farmaceutiska- och Teknologiska-Instituten, Bergsskolorna
Fahlun och Philipstad, Veterinär-inrättningarne i Stockholm och Skara samt allmänna
tekniska elementar-skolor i Riket må för egna behof enkel distilleringsredskap,
utan afgift, begagna. En sådan från äldre tid för vetenskapliga behof medgifven
frihet anser Utskottet böra i författningen inflyta. Då den Apothekare beviljade
distilleringsrält lärer blifvit i tillämpningen utsträckt derhän, att rektifikationsapparat
begagnats, men så beskaffad distillerings—inrättning kan föranleda till missbruk
och icke är af behofvet påkallad, hemställer Utskottet,
att föreskrifter angående förutnämnda allmänna verks och inrättningars
rättigheter att begagna enkel distilierings-redskap, samt förbud
för Apothekare att använda panna med rektifikalions-apparat,
mätte, såsom förslaget upptager, under § 23 inrymmas.
§§ 25, 26, 27 och 28.
Då, enligt § 3, tillåtet är att vid bränvins-tillverkniug i större bränneri, begagna
redskap af hvilken storlek och beskaffenhet som helst, samt Utskottet tillstyrkt
enahanda eftergift i afseende på distillering, som i § 20 omförmäles, så synes
den ifrån äldre författningar bibehållna föreskriften orri sådan redskaps mätning
af justerare böra försvinna; hvaremot det icke torde vara utan vigt att den, som
förfärdigar redskap för bränvins-tillverkning eller distillering, då han till stämpling
af justerare anmäler redskapen, tillika uppgifver personen, åt hvilken redskapen blifvit
förfärdigad, enär vederbörande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvilke månatligen
erhålla del af de stämplingsbetyg, som justerarne under månaden utfärdat,
härigenom jemväl undfå kännedom, hvarest redskapen finnes. Utskottet, som i enlighet
med nu uttalade åsigter uppställt förändrad lydelse af §§ 25, 26, 27 och
28, hemställer,
att Rikets Ständer måtte bifalla hvad Utskottet härutinnan föreslagit.
§ 29.
1 sammanhang med beslutet om upphörande af skyldigheten att låta verkställa
mätning af sådan redskap, sorn i större bränneri begagnas, har Utskottet också varit
betänkt på att föreslå det arfvode, hvilket för stämpling af berörde redskap bör
justerare tillkomma, enär detta icke, såsom hitintills, kan utgå efter redskapens pannerymd;
och hemställer Utskottet,
att omförmälda arfvode måtte bestämmas till 50 öre för hvarje redskapsdel,
som med stämpel förses.
Dessutom och då det dagtraktamente af 1 R:dr 16 sk. Banko, som gällande
14
Bevilln. m. fl. Ulsk. Bcl. M 2.
förordning tillerkänner justerare för den händelse att han i mätnings- eller stämplings-förrättning
kallas från sitt hemvist till enskild man, efter nu förändrade tidsförhållanden,
torde vara allt för ringa, tillstyrker Utskottet,
att berörda dagtraktamente måtte höjas till 3 R:dr Riksmynt.
§ 32.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet vid § 23 hemställt, har
åt 32 gifvits den lydelse, förslaget innehåller.
§ 33.
Denna § innefattar endast ett för en numera förfluten tid gällande lagstadgande,
hvarföre §:n blifvit ur förslaget till ny förordning utesluten och de
följande §:nes nummer-ordning derefter lämpad.
§ 34 (ny 53.)
Till undvikande af misstydningar, hvilka denna §:s nuvarande lydelse föranledt,
och i öfverensstämmelse med Utskottets förslag vid § 23 om inskränkning i stadgandet
rörande bränvinsredskaps mätning, har Utskottet gifvit en något förändrad
lydelse åt § 34 (33),
hvilken ändring torde af Rikets Ständer godkännas.
§ 35 (34).
Herr von Knorring, Axel, har föreslagit, att Öfver-kontrollörerne borde få del
af de i denna § omförmälde uppgifter; men då dessa uppgifter hvarken för Ofver
kontrollörer eller bränneri-kontrollörer äro behöflige, tillstyrker Utskottet,
icke allenast att motionen lemnäs utan afseende, utan jemväl att
orden v.samt Bränneri-kontrollörer« måtte ur §:n uteslutas.
§ 36 (35).
Sedan Utskottet vid § 20 föreslagit att sådan distillering, som derf omförmäles,
må qtöfvas under alla tider af året, har en något förandrad redaktion af § 36 (35)
i enlighet dermed blifvit uppställd; och
torde denna audring af Rikets Ständer bifallas.
§ 37 (36).
Denna §, hvilken är lånad från äldre bränvinsbrännings-förordningar, lärer
städse blifvit så tolkad, att det uti första moment af §:n förekommande ordet x<vård«
ansetts innefatta äfven det fall, då redskaps-tillverkaren vid sjelfva bränneriet uppsätter,
ändrar eller reparerar redskapen; hvilken tolkning också tyckes vara rigtig.
Bevilln, in. fl. Ulsk. Bet. JVs 2.
Meningen torde dock, tili undvikade af framtida missförstånd, böra genom en bestämdare
ordalydelse uttryckas. Äfvenså har Utskottet funnit behöfligt att uti §:n
inrymma en närmare bestämmelse, angående tiden då, och personen hos hvilken
redskapen skall till försegling anmälas, när egaren sjelf tager vård om redskapen;
Och hemställer derföre Utskottet,
att den förändrade lydelse Utskottet gifvit åt <§ 37 (36) måtte
af Rikets Ständer godkännas.
§ 58 (37)
Under förutsättning att Utskottets förslag, att endast enkel redskap hädanefter
bör uppmätas af justerare, vinner Rikets Ständers bifall, och att till följd deraf den
hitintills gällande grunden för beräkning af arfvodet för mera sammansatt redskaps
försegling kommer att förfalla, har Utskottet ansett sig .böra föreslå,
att arfvode för försegling af sådan redskap, hvilken icke är mätning
underkastad,N bestämmes till 3 R:dr Riksmynt för hvarje redskap,
som förseglas.
§ 40 (39)
I fråga om den afgift, som bör för bränvins-tiliverkning erläggas, hafva följande
förslag blifvit framställde, nemligen: inom Ridderskapel och Adeln: dels af
Herr Montgommery, G., att berörda afgift måtte från dess nuvarande belopp 16
sk. banko höjas till En R:dr eller minst 73 öre Riksmynt för hvarje tillverkad
kanna bränvin, och dels af Herr Hjärne, H., som föreslagit sistnämnda belopp;
hvilket förslag jemväl blifvit omfattadt uti särskilda motioner hos Preste-ståndet af
Herr Doktor Sandberg och hos Bonde-ståndet af Gustaf Johansson från Kronobergs
län och Gustaf Jonsson från Kalmar län, den sistnämnde för den händelse att
hans förut omförmälda motion om förbud mot inhemsk bränvins-tiliverkning icke
bifölles; äfvensom Herr Prosten Melander samt Rikdags-fullrriäktige Sven Ersson och
Lars Olsson från Stora Kopparbergs län uti denna mening instämt; och slutligen
af Nils Svensson från Blekinge län, som yrkat, alt derest beskattningen å de mindre
brännerierna ökades, ett lika förfaringssätt måtte iakttagas beträffande de större
brännerierna.
Dessutom hafva, med anledning af Kongl. Maj:ts förutnämnda Nådiga skrifvelse
och Herr Doktor Sandbergs motion, vidlyftiga diskussioner egt rum inom Presteståndet,
der flera ledamöter förklarat sig vara af den åsigt, att någon tillökning
Uti tillvcrknings-afgiften icke borde ske, men all det af Kongl. Maj:t antydda missförhållande
emellan nuvarande beskattningen å större och mindre brännerier måtte
afbjelpas medelst förhöjd beräkning af de sednares afverknings-förtnåga, äfvensom
hos Bonde-ståndet, hvarest Johan Lekberg från Örebro län och (lere med honom
ie
Bevilln. m. fl. Visit. Bet. AS 2.
föreslagit, att endast afgiften å de större bränneriernas tillverkning skulle höjas till
24 sk. banko för hvarje kanna.
Till stöd för dessa så väsentligt skiljaktiga förslag hafva naturligtvis blifvit
åberopade högst olika skäl. De motionärer, som tillstyrkt förhöjd afgift för ali
bränvins-tillverkning, hafva utgått från den af Rikets Ständer vid sista Riksdag
uttalade åsigt, att rättvisan fordrade det bränvins-tillverkning, vare sig i större eller
mindre bränneri, bure lika skatt, och att man borde, genom en småningom ökad
beskattning, fördyra varan samt såmedelst söka göra den mindre efterfrågad och i
samma mån tvinga fabrikanten till inskränkning i sin för det allmänna skadliga
handtering, k andra sidan åter eller tili försvar för bibehållandet af nu stadgade
afgift, har man deremot förespeglat, hurusom ett ytterligare uppdrifvet pris på varan
skulle blifva en mäktig sporre till lurendrejeri och lönbränning, enär påtagligt vore,
att ju större vinst lagbrytaren kunde vänta sig af sina olofliga företag, desto ifri—
gare skulle han blifva att på sådan väg framskaffa varan. Af dem åter, hvilka
föreslagit en ökad beskattning endast å de större brännerierne, har blifvit anfördt,
att detta sednare slags brännerier dels åt sine egare inbragte en oskäligt stor vinst
och derföre väl kunde tåla vid en högre beskattning, hvilket deremot icke vore
förhållandet med de mindre brännerierna, dels ock åstadkomme vida mera ondt än
desse, enär de större brännerierna omkring sig, så att säga, bortsopade de allra
nödvändigaste lifsmedlen och i stället frambragte en öfverflödig mängd bränvin,
allt till mehn för landels fattigare befolkning.
Om dessa sist anförda, från nog ensidig uppfattning af lagstiftningen hemtade
skäl kunna lemnäs utan afseende, så förtjenar deremot frågan om allmän förhöjning
af bränvinstillverknings-skalten desto större uppmärksamhet. Man har väl påstått,
att denna skatt redan nu vore så hög, att en ytterligare förhöjning deri med skäl
kunde befaras medföra åtskilliga vådor. Samma farhågor yttrades emot den vid
sistlidne Riksdag beslutade afgiften. Att farhågorna varit öfverdrifna, anser Utskottet,
på grund af vunna upplysningar, vara ådagalagdt. De förutspådda smugglings- och
lönbrännings-företagen hafva visserligen icke uteblifvit, men icke heller, så vidt
Utskottet erfarit, varit af någon betänkligare art. Och Utskottet anser sig kunna
antaga, att de jemväl hädanefter skola blifva af mindre betydenhet, så vida den
inhemska lofgifna tillverkningen icke genom skatt eller andra medel öfver böfvan
fördyras eller inskränkes. Derför och enär gällande bränvins—lagstiftning visat sig
till sina följder synnerligen välgörande, vore det, enligt Utskottets tanke, lika litet
välbetänkt alt afvika från den beträdda banan, som att genom alltför brådstörtade
steg blottställa sig för följderna af all öfverdrift. Grundsatsen att, genom en för
all bränvins-tillverkning lika, men tid efter annan småningom ökad beskattning, höja
priset på sjelfva varan, samt derigenom minska både förbrukning och tillverkning,
bör, efter Utskottets mening, strängt vidhållas. Att nu, efter endast två års erfarenhet,
Bevilln. m. fl. Utsk. Del. JYs 2.
47
renhet, på en gång höja den vid sistlidna Riksdag så betydligt stegrade afgiften med
ytterligare SO eller 100 procent till 75 öre eller 1 R:dr R:mt för kanna vågar
Utskottet viii icke för sin del tillstyrka; men någon förhöjning synes dock nn kunna
och böra ega rum; hvadan Utskottet ansett sig böra föreslå,
att afgiften för bränvinstillverkning, vare sig i större eller mindre
bränneri, måtte bestämmas till 60 öre för hvarje kanna bränvin af
den styrka, som vid §. 4. linnes omförmäld.
§ 42. (41).
Såsom Utskottet här förut omförmält, har Kongl. Majit uti Sin Nådiga skrifvelse
till Rikets Ständer, angående resultaten af den nya lagstiftningen i afseende
på bränvinslillverkningen, erinrat hurusom beskattningen för de mindre brännerierna
icke uppginge ens till hälften af det utaf Rikets Ständer afsedda belopp och att
detta förhållande haft till följd, att, oaktadt de i åtskilliga orter genom felslagen
skörd uppkomna ogynsamma omständigheter för utöfvande af bränvinstillverkning
sistlidna år, en betydlig tillökning i antalet mindre brännerier egt rum; hvarföre
Kongl. Majit också härå påkallat Rikets Ständers synnerliga uppmärksamhet, i förväntan,
att Rikets Ständer, vid utöfningen af sin beskattningsrätt, vidtoge sådan
åtgärd, att berörda missförhållande blefve nättadt, på det ej, genom så väsentlig
skilnad i beskattningen för de tvenne särskilda slagen af brännerier, lagstiftningens
ändamål mätte förfelas.
Dessutom hafva motioner i samma syfte blifvit väckte hos Ridderskapet och
Adeln af Herr Hjärne, H., och Herr von Knorring, Axel, hos Preste-ståndet af
Herr Lektor Sondén, hos Borgare-ståndet af Herr A. W. Björk och hos Bondeståndet
af Riksdags-fullmäktigen Erik Mattsson från Jemtlands län. Alla dessa
motionärer hafva påyrkat en förhöjd beräkning af de mindre bränneriernas afverknings-förmåga,
emedan erfarenheten ådagalagt, alt i detta slags brännerier tillverkades
vida större qvantitet bränvin, än den för hvilken, enligt § 42 i nu gällande förordning,
afgift erlades. De fleste motionärer hafva äfven varit ense derom, att
uti ett mindre bränneri med redskap utan mäskvärmare, der handteringen drifves
med skicklighet, kunde på dygn tillverkas bränvin, till kannetalet motsvarande
2 å 3 gånger pannans rymd, och att, då mäskvärmare begagnades, tillverkningen
vore ännu större. Men i afseende på beloppet, hvartill lagstiftaren borde anse
dagliga tillverkningen uppgå, hafva meningarne varit delade, i så måtto, att somlige
motionärer förmenat afverknings-förmågan på dygn kunna bestämmas till minst 1%
gång pannerymden för redskap utan mäskvärmare, och 2'/3 gånger pannerymden,
då mäskvärmare begagnades; hvaremot andre motionärer föreslagit i förra fallet 1 '/2
gång, och i det sednare 2 gånger pannerymden.
Vid en vidlyftig diskussion, som i anledning af Kongl. Majits Nådiga skrifvelse
Bih. lill R. St. Prot. 1856 & 1857. 5 Sami. 2 Afd. 2 Håft. 3
ti evil In. m. fl. Ulsk. Bet. Jft SL
egt rum inom Bonde-ståndet, hafva många af detta Stånds ledamöter uppgifvit, att
på (lera orter bränvinstillverkningen med den enkla redskapen icke ens hunne till
det belopp, för hvilket, enligt nu gällande förordning, afgift utginge, hvarföre anta
gandet
af en högre afverkningsförmåga ansågs hvarken lämplig eller rättvis.
Det må väl icke förnekas, alt alla dessa så betydligt skiljaktiga åsigter om
deu enkla bränvinsredskapens afverknings-förmåga kunna för sig åberopa erfarenhetens
vitsord. Men derom torde dock nu mera icke förefinnas något tvifvel, att
ju tillverkningen, derest den med uppmärksamhet och skicklighet handhafves, kan
med enkel bränvinsredskap uppdrilvas långt utöfver hvad i gällande författning är
beräknadt, och att i följd häraf bränvinstillverkningen med sådan redskap hittills
drabbats af vida billigare skatt, än den med författningen afsedda. Då sådant
hvarken kan vara rättvist eller med bränvinslagsliftningens ändamål förenligt, har
Utskottet, med anledning af hvad Kongl. Maj:ts skrifvelse innehåller och liera mo
tionärer
framställt samt på grund af hvad Utskottet i öfrigt angående afverkningsförmågan
hos enkel redskap inhemtat, funnit sig, för tillvägabringande af möjligen
närmaste likhet i beskattningen å större och mindre brännerier, böra tillstyrka,
att vid bränvinstillverkning i mindre bränneri beräknas redskapens
afverknings-förmåga under dygn till två gånger pannerymden, då redskap
utan mäskvärmare användes, och till ett med en tredjedel derutöfver
lörhöjdt belopp, eller två och två tredjedels gånger pannervmden,
då redskap med mäskvärmare begagnas.
§ 43. (42).
Under antagande att i denna § förekommande uttrycket »en half månad i
sender» kunde tydas på olika sätt, har Herr Lektor Sondén uti sin förut omnämnda
motion hemställt, att berörda uttryck borde utbytas mot något lämpligare,
hvarjemte Utskottets uppmärksamhet blifvit fästad derpå, hurusom hos dem, hvilka
tillverka bränvin i större brännerier, det åstadkommit missnöje att de icke fingo i
landtränteriet nedsätta penningar till betäckande af afgiften för en möjlig öfvertillverkning,
utan nödgades dröja med inbetalningen deraf till dess bränningen för
löpande månad blifvit afslutad och öfvertillverkningen vore till siffran känd, hvarigenom
de förhindrades alt genast disponera öfver bränvinet, hvilket, enligt föreskriften
i § 45 (44), till säkerhet för Kongl. Maj:ts och Kronans rätt, måste qvarblifva
under kontrollörens lås tills afgiften hunnit vederbörligen uträknas och gäldas.
Med anledning häraf, och då medgifvandet af en sådan depositionsrätt icke
synes kunna medföra någon olägenhet för Kongl. Majit och Kronan, men den enskilde
tillverkaren derigenom sattes i tillfälle att genast kunna disponera öfver hela
sin tillverkning, i hvad densamma icke öfverstiger det högsta tillåtna belopp, tillstyrker
Utskottet,
det måtte ett stadgande i förutnämnda syftning i § 43 (42) införas
och §:n jemväl för öfrigt erhålla den lydelse förslaget innefattar,
Bevilln. m. fl. Utsk. Bet. JYs 2.
Uti en hos Bonde-ståndet väckt motion, bär Riksdags-fullmäktigen Per Benjaminsson
från Elfsborgs län anfört, hurusom det lätteligen hände, att den, som
tillverkade bränvin och förskottsvis, jemlikt denna nedsatte afgift för eo del af
lillverkningstiden, förglömde när tiden för ny insättning inträffade, hvilket dock för
honom kunde medföra allvarsam ansvarspåföljd; med anledning hvaraf Per Benjaminsson
föreslagit införandet vid denna § af ett stadgande derom, att i händelse
för bränvinslillverkning i större bränneri afgift endast för en del af lillverkningstiden
blifvit förskottsvis erlagd. skulle, då tiden för ny insättning inträffade, den
vid bränneriet anställde kontrollör genast derom erinra tillverkaren och tillsäga honom
att icke fortfara med handteringen förr än ny insättning af afgift åter skett.
Då emellertid ett sådant stadgande bland annat skulle föranleda dertill, att
kontrollören blefve i första hand underkastad ansvar för en försummelse, hvartill
bränvinstillverkaren gjort sig skyldig, och åtminstone ådroge sig en hevisningsskyldighet,
som kunde föranleda hvarjehanda förvecklingar, torde den föreslagna förändringen
lika litet linnas lämplig, som af något antagligt behof påkallad; hvarföre
Utskottet hemställer,
alt Per Benjaminssons berörde motion må lemnäs utan afseende.
S 7‘3- (47‘)-
Då tredje momentet i denna skulle hafva gifvit anledning till det missförstånd,
som skulle den här föreskrifna förhöjning i tillverkningsafgift endast utgå
för det kannetal bränvin, hvarmed öfverskotlst.illverkning öfverstege '/jo af det tillverkningsbelopp,
för hvilket anmälan skett, har Herr von Knorring, Axel, uti sin
förutnämnde motion begärt förtydligande af delta lagrum.
Utskottet har väl funnit att det af motionären afsedda stadgande kunnat vid
tillämpningen föranleda villrådighet; men då någon synnerlig öfvertillverkning icke
kan ske utan bränvinstillverkarens vetskap, och det således beror på honom att
handteringen inställa, så snart han uppnått det belopp, för hvilket han sig anmält,
bar Utskottet ansett lämpligt att all lofgifven öfvertillverkning, ehvad den är större
eller mindre, belägges med lika afgift; hvarföre Utskottet, i stället för omförmälda
3:dje moment af § 43 i nu gällande författning, tillstyrker,
att mom. 1 af samma § måtte gifvas den förändrade lydelse bi
lagde
förslags § 44 innehåller.
På det kontrollör icke må behöfva vid bränneri qvarstanna längre än oundgängligen
nödigt är, har Kongl. Maj:t i Nådigt Cirkulär-bref till samtlige Kongl.
Maj.-ts Befallningshafvande den 30 November 1833 föreskrifvit, att nyckeln till det
rum, der öfverskottsbränvin förvaras, skall, sedan tillgången till rummet blifvit stängd,
förseglad med kontrollörens, vittnets och bränvinstillverkarens sigiller, aflemna» till
redskapsförseglaren, som sedermera, i närvaro af vittnet och bränviastiUyetkarecu
20
Bevilln. m. fl. Utsk. Bet■ Jt? 2.
eger bryta förseglingen och utlemna bränvinet, så snart behörigt qvitto å tillverk—
ningsafgiften företes; Och föreslår Utskottet,
alt ett stadgande i samma syftning måtte, såsom förslaget innehåller,
uti fjerde momentet af denna <§ intagas.
% 46. (45).
Till undvikande af misstydningar utaf denna §, hvilka, till följd af dess nuvarande
uppställning, skulle kunna ega rum, och då 50 dagar synas vara en fullt
tillräcklig lid för bränvinstillverkare att medhinna anmälan om lyftning af den afgift,
som han anser sig berättigad att återfå, bar Utskottet i sednare momentet af §:n
utbytt orden »nästpåföljande månads» emot 30 dagar efter tillverkningsmänadens
— —
§ 47. (46).
Enär denna §:s nu varande ordalydelse föranleder (ill en sådan tolkning, som
skulle den, hvilken anmält sig till bränvinstillverkning, men derifrån afstått och först
efter den uti §§ J2 och 44 stadgade lid till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inkommer med anmälan härom, vara skyldig alt på en gång erlägga hela den afgift,
som emot uppgifna tillverkningen s\arar, då han deremot, i händelse han alls
icke gör sådan anmälan, som i nyssnämnde §§ omförmäles, blifver bibehållen vid
honom uti § 43 (42) tillerkänd rätt att afgiften för blott en half månad i sender
erlägga, har Utskottet genom en förändrad uppställning af § 47 (46) sökt undanrödja
en sådan oegentlighet; Och torde
denna förändring af Rikets Ständer godkännas.
§ 50.
Riksdags-fullmäktigen Peter Carl Andersson från Östergöthlands län har uti
en inom Bonde-ståndet väckt motion föreslagit, att det i § 50 stadgade arfvode
till kontrollör måtte, såsom allt för högt i jemförelse med ej mindre hvad gode
män vid landtmäteriförrättningar och ledamöter vid egodelningsrätter, än äfven hvad
kronolänsman åtnjuta i och för deras både ansvarsfullare och mödosammare uppdrag
och tjensteåligganden, nedsättas till ett belopp af 5 R:dr riksmynt, hvilket
borde af bränvinstillverkaren för hvarje dag utbetalas.
Då det emellertid är af obestridlig vigt, att till bränneri-kontrollörer erhållas
redbare och pålitlige personer, och della svårligen skall kunna ernås med mindre,
än att arfvodet för dylika tillfälliga uppdrag bestämmes till ett belopp, som erbjuder
en mot förtroendet svarande fördel, samt det dessutom är af synnerlig vigt att
desse kontrollörer så litet som möjligt göras beroende af dem, hvilkas åtgärder de
böra öfvervaka, anser Utskottet
Peter Carl Anderssons ifrågavarande motion icke förtjena afseende.
Bevilln. m. fl. Btsk. Bet. ,M 2.
21
§ 34.
Sedan erfarenheten visat, att den i morn. 1 af § 84 medgifna rättigheten att
i större bränneri hafva två sprithållare, varit för såväl bränvinstillverkningens ändamålsenliga
gång som kontrollens ulöfvande obehöflig och, i följd deraf, utaf högst
få bränvinstillverkare begagnad, har Utskottet ansett detta medgifvande böra från
författningen uteslutas; hvarjemte, då i och för kontrollens handhafvande synes vara
af vigt, att ej mindre spriten eller bränvinet, än äfven lanken från imkylaren omedelbarligen
inledes i sprithållaren, Utskottet funnit föreskrift härom böra i författningen
inflyta; och
torde Rikets Ständer godkänna den förändrade lydelsen af mom. 4
§ 54 utaf bilagde förslag.
Vidare har Utskottets uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att ovisshet uppstått,
huruvida den anteckningsbok, som, enligt mom. 2 i § 54, vid större bränneri skall
hållas öfver beloppet af de till bränvinstillverkningen använde råämnen äfvensom det
deraf erhållna bränvin, borde töras af bränvinstillverkaren eller af den vid bränneriet
anställde kontrollör; Och som detta åliggande otvifvelaktig! måste tillhöra den
förstnämnde, emedan kontrollören icke alltid kan vara i tillfälle att taga kännedom
om de använde råämnenas mängd och beskaffenhet, föreslår Utskottet,
alt mom. 2 i § 54 måtte förtydligas, på sätt bilagde författnings—
förslag innehåller.
§ 55.
Uti sin ofvan omförmälda motion har Herr von Knorring, Axel, föreslagit
dels att uti § 55 skulle intagas bestämd föreskrift derom, att å bränvinsredskap,
som i nämnde § omtalas, det rör, hvarigenom den utkokade lanken eller klar—
dranken afledes från rektifikations-apparateu, skall med derå befintlig kran eller
ventil ega tillräcklig diameter och vara sluttande nedåt, samt kranen dessutom försedd
med nitad kik, dels ock att det måtte bränvinstillverkare tillåtas att, genom
ett särskildt rör från lyktan, afleda lanken till ett derför i spritrummet inrättadt
kärl; till stöd för hvilket sednare förslag motionären anfört, hurusom det vore en
känd sak, alt det bränvin, som först och sist, efter hvarje mäskömsning, runne
från pannan, innebölle en betydlig del finkelolja och således vore för hälsan högst
skadligt, men att denna olägenhet afhjelptes derigenom, att det sämre bränvinet
eller lanken upphemtades i ett särskildt kärl, hvaraf åter icke vore något lör kontrollen
menligt att helara, om tillika föreskrift meddelades att kärlets innehåll skulle,
vid hvarje uppmätning, under kontrollörens tillsyn, sammanblandas med den i bränneriet
befintliga mäsk, för att gemensamt dermed åter genomgå apparaten.
Då emellertid förslagets förra del innefattar föreskrifter, som lämpligast kunna
och böra inrymmas i ordningsstadgan för de större brännerierne, samt förslaget i
Bevitln. m. fl. Utsi;, fiel. JV$ 2.
Öfrigt lärer vara tillräckligt besvaradt genom de förändrade föreskrifter uti § 54,
hvilka Utskottet här förut omförmäldt, hemställer Utskottet,
att Herr von Knorrings ofvannämnda förslag icke må till någon ändring
uti ifrågavarande författning föranleda.
Deremot har Utskottet icke dragit i betänkande, att, enär sådant synts behöfligt
och icke kan föranleda till underslef, medgifva bränvinstillverkarne rättighet att
å sine bränvinsredskap anbringa två rör lör luftens afledning; hvarjemte Utskottet, i
ändamål dels att gifva fullkomlig tydlighet åt de i ,§ 55 förekommande stadganden
och dels att lemna vederbörande tillfälle att bringa de speciellare föreskrifterne angående
redskapens beskaffenhet, hvilka väl egentligen tillhöra ordnings-stadgan, i öfverensstämmelse
. med hvad för kontrollen kan vara nödigt, ansett åtskilliga andra förändringar
uti ordalydelsen af § 55 vara erforderliga; och hemställer Utskottet,
att dessa förändringar, sådana de linnas i författnings-förslaget upptagne,
måtte af Rikets Ständer godkännas.
S 56.
Ehuru bränvinstiliverkares skyldighet att. vid den uti § 56 föreskrifna mätning
och profning af bränvin, lemna behöflig handräckning samt tillhandahålla nödige,
vederbörligen justerade och krönta målkärl jemte annan för uppmätningen erforderlig
redskap, icke bordt vara tvifvel underkastad, lara dock lall hafva inträffat,
då bränvinstillverkare sökt undandraga sig en sådan skyldighet; och föreslår Utskottet
derföre att, till förebyggande af tvekan i detta hänseende,
ett stadgande härom måtte uti § 56 införas.
§ S7.
Uti Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda Nådiga skrifvelse förekommer, bland annat,
att ändamålet med det i § 57 intagna stadgande, att i större bränneri särskildt
vittne skall närvara vid bränvinets uppmätning och profning, till väsendtlig del förfelats
derigenom, att till dylika vittnen merändels hlifvit utsedde personer ibland
allmogen, hvilka saknat nödig färdighet i räkning.
Enligt Utskottets tanke, torde dock med föreskriften om dylika vittnens närvaro mindre
hafva varit afsedt att derigenom vinna någon verksam kontroll öfver de beräkningar,
sorn det åligger kontrollören att verkställa, än att igenom den af kom
munen
valda personen vinna bekräftelse derå, att vid mätningen och profningen intet
underslef eger rum och att de vid dessa förrättningar befunna förhållanden riktigt
i protokollet införas. För sådant ändamål synes det emellertid vara angeläget
att vittne är skrifkunnigt, hvarföre Utskottet hemställer,
att en föreskrift i detta hänseende uti förenämnde § intages.
Och som den grundsats öfverallt i förordningen finnes uttalad, att personer,
hvilka hafva skyldighet att i ett eller annat afseende öfvervaka förordningens efter
-
jfevilln. m. fl. Utsi:. Bet. M 2.
lefnad, icke sjelfve böra med bräaviostillverkning sig befatta, samt denna grundsats
jemväl synes böra tillämpas pä vittnen vid de större brännerierne, föreslår Utskottet,
att såsom vilkor för persons valbarhet till ifrågavarande befattning
må stadgas, att han ej utöfvar bränvinstillverkning.
Uti första momentet af § 57 förekommer, bland annat, att vittne skall vara
«edsvuret« hvarmed antagligen afses att vittne, innan det tillträder sin befattning,
bör aflägga något slags tjenstemanna-ed. Detta stadgande har åstadkommit flera
olägenheter dels derigenom, att valfriheten ansetts inskränkt till sådana personer,
som redan i annan offentlig egenskap aflagt ed, dels oek nödgat till vittnen utsedde
personer att för edens alläggande företaga långa och kostsamma resor, utan
att derför erhålla någon ersättning; hvarförutan villrådighet uppstått om ordalydelsen
af den ed, som borde afläggas, och om den myndighet, inför hvilken edgången
skulle fullgöras. Men oberäknadt dessa olägenheter, hvilka väl till en del blif
vit
och vidare skulle kunna genom särskilda stadganden undanrödjas, förekomma, efter
Utskottets tanke, giltiga skäl att ifrågasätta den stadgade edsvurenhetens behöflighet
och till och med lämplighet. Endast i fall, der underslef eller missbruk i
sådan förrättning, som eger sammanhang med bränneri-vittnets uppdrag, ifrågakommer,
torde sådan persons vitsord komma under särskild pröfning; men dervid blir
han ock hörd på den i lag stadgade vittneseden. Och det kan vara att befara,
att den förut aflagda förrättningsmanna-eden och de förpligtelser densamma må
hafva medfört, möjligen hos det sedermera hörda vittnet framkalla betänkligheter
att yppa förhållanden, sorn tillförene egnats mindre uppmärksamhet, än förrättnings
mannens
förbindelser bordt föranleda. Enligt Utskottets åsigt vore det ändamålsen
ligt
och fullt betryggande, om i stället för edsvurenheten stadgades, att brännerivittne
skall under edlig förpligtelse med sin underskrift bestyrka riktigheten af kontrollörens
protokoll, hvarföre Utskottet tillstyrker,
att föreskriften derom, att vittne skall vara edsvuret, måtte ur §
57 utgå, och i stället der införas det stadgande, att vittne skall,
under edlig förpligtelse, bestyrka riktigheten af kontrollörens protokoll,
i hvad det angår uppmätta kannebeloppet samt bränvinets värmegrad
och styrka.
Hos Ridderskapet och Adeln har Herr von Knorring, O. E., under förmälan,
hurusom erfarenheten ådagalagt, att, i anseende till det ringa arfvode af 1 R:dr
Ranko, som uti nu gällande förordning vore tillerkändt vittnen för deras tjenstgöring
vid brännerierne, svårighet uppstått att erhålla till sådane befattningar tjenlige
personer, uti väckt motion föreslagit, att berörde arfvode måtte höjas till 3
R:dr riksmynt för dag, eller något annat belopp, som af Rikets Ständer kunde finnas
lämpligt; och som, enligt de upplysningar Utskottet vunnit, omförmälde vittnen
dagligen måste tillbringa 2 ä 3 timmar i bränneriet, och derjemte icke sällan in-»
u
lievilln. m. fl. Disk. Bd. M 2.
träffar att vittnen äro boende en half mil eller längre från bränneriet, utan att dö
likväl kunna tillerkännas ersättning för sine resor dit och åter, samt vid nu omförmälde
förhållanden skäligen kan befaras, att, under en tid, då arbetslönerna i allmänhet
betydligt ökats, någon person med de egenskaper, förordningen fordrar, svårligen
skall vilja emot nu stadgadt arfvode åtaga sig en befattning af ifrågavarande
art, men å andra sidan den föreslagna tillökningen i arfvodet torde vara nog hög,
hemställer Utskottet,
att samma arfvode matte af Rikets Ständer bestämmas till 2 R:dr
Riksmynt för hvarje dag, som vittnet måste sig vid bränneriet in
finna.
§ 60.
Andra momentet i denna § stadgar, att så ofta redskap i större bränneri ombytes
eller förändras, skall ny beskrifning öfver bränneriet i tre exemplar upprättas.
Då i emellertid detta stadgande föranleder till göromål, som till en del äro
helt och hållet öfverflödige, enär ganska ofta smärre förändringar af redskapen vid
tagas
och det i sådan händelse är fullt tillräckligt att den skedda förändringen beskrifves,
föreslår Utskottet,
att andra momentet i § 60 måtte erhålla den med afseende härå
förändrade lydelse, förslaget innefattar.
§ 62.
Då sista punkten uti l:sta mom. af denna § skulle kunna tydas derhän, att
dislillerings—idkare, som i § 20 omförmäles, om han missbrukat sin distilleringsrättighet
till oloflig bränvinstillverkning, icke vöre underkastad annan påföljd, än
att hafva lorbrutit distillerings-rältigheten, har Utskottet ansett nödigt att
åt ifrågavarande lagrum gifva den förändrade lydelse, förslaget innehåller.
Enligt 2:dra mom. i § 62, skall tillverknings-afgift och böter för lönbränning
med enkel redskap beräknas efter redskapens pannerymd och afverknings-förmåga,
hvilket väl låter sig göra, då redskapen tages i beslag, men icke i händelse densamma,
såsom ganska ofta inträffar, blifvit af lönbrännaren på förhand undanskaffad.
Derföre och emedan ingenstädes i förordningen finnes omförmäldl huru då
skall i afseende å afgiftens och böterries beräkning förläras; hemställer Utskottet,
det måtte Rikets Ständer besluta, att om lönbränning skett med
enkel redskap, men redskapens storlek icke kan utrönas, afgiften
bestämmes, lika med den som för högsta tillåtna pannerymd är
stadgad.
%
Bcvilln. m. fl. Disk. Bet. M 2.
§ 67.
Enär hränvins-tillverkare otvifvelaktigt kan på många andra sätt, än de i denna
§ uppräknade, undansnilla afgift, som för bränvins-tillverkriing bör ulgå, och uti §
61, der ansvar stadgas för kontrollör, som är i sådan förbrytelse delaktig, förekommer
uttrycket «främjar tillverkares försnillning af den afgift lian erlägga hör,»
hvilket uttryck omfattar alla möjliga fall af försnillning, samt det ingalunda kan
hafva varit lagstiftarens mening ali låta hufvudmannen i dylik förbrytelse undgå
ansvar, bar Utskottet ansett sig böra afhjelpa nu omförmälda ofullständighet i 67
och derföre efter ordet »uttagas» i 4:de raden infört denna mening: »eller på något
annat sätt försnillar den afgift, som för tillverkningen erläggas bör»; hemställande
Utskottet,
att detta tillägg i § 67 måtte af Rikets Ständer godkännas.
§ 69.
Ehuru <§ 43 (44) bestämmer att med »öfverskott» förstås det belopp, hvarmed
tillverkning öfverstiger anmälnings-beloppet, förekommer dock uti § 69 ordet
»öfverskott» i en annan mening, nemligen såsom öfverskott utöfver det i § 43 omnämnda.
Derföre och enär meningen icke kan hafva varit att öfvertillverkning skall
vara förbruten till större del, än hvarmed densamma öfverskjuter '/s:del af anmiilnings-beloppet,
har Utkottet ansett
§ 69 böra erhålla den förändrade lydelse, förslaget innefattar.
§§ 70, 71, 72 och 73.
På lämpliga ställen uti dessa §<§ hafva af Utskottet blifvit inrymde ansvarsbestämmelser
för distillerings—idkare, som företager distillering utan att hafva erlagt
i § 49 stadgad afgift; för Apothekare, som använder dislillerings-panna med rektifikations-apparat;
samt för hränvins-tillverkare, hvilken verkställer mäskning för sådan
tillverkning förr, än enligt § 2 medgifvet är, eller underlåter att vid uppmätning
af bränvin i större bränneri tillhandahålla behöflig handräckning, nödige
målkärl eller annan erforderlig redskap; och torde hvad Utskottet sålunda föreslagit
af Rikets Ständer godkännas.
§ 81.
Till följd deraf, att hvarken uti denna g eller på annat ställe i Förordningen
finnes stadgadt ansvar för tillsyningsman vid distillerings-verk, som beträdes med någon
af de i denna § omförmälda förbrytelser eller visar försumlighet i sina åligganden,
men sådan tillsyningsman onekligen bör härutinnan ställas i jemnbredd med
kontrollör vid större bränneri, har Utskottet i sådant hänseende vidtagit en förändrad
redaktion af paragrafen,
hvilken förändring torde af Rikets Ständer godkännas.
Bih. lill R. St. Prol. 1836 & 1837. 3 Sami. 2 Afd. 2 Haft. 4
Henlin, in. /I. Ut sk. Bet. M ö.
§ 86.
1 denna § föreskrifves väl, att af ådömde böter m. m. två tredjedelar tillfalla
åklagaren, och således kan denne sistnämnde ulan tvifvel någon gång blifva ganska
rikligt belönad för sin möda att efterspana förbrytelser emot författningen. Men
som det icke sällan inträffar att, då beslag göres vid olollig bränvios-tillverkniug,
redskapen antingen är undanskaffad eller ulan värde och den verkliga lönbrännaren
merendels står bakom en medellös person, samt tillgång till böter i sådana fall
saknas, har Utskottet ansett någon ytterligare åtgärd, för alt uppmuntra till efterspaning
af lönbränning, böra vidtagas; och hemställer Utskottet derföre,
alt § 86 måtte erhålla det tillägg, som bilagde förslag utvisar.
§ 90.
Uti sin ofvan omförmälda motion bar Herr von Knorring, Axel, fästat uppmärksamheten
derpå, att, ehuru det, enligt § 82 i bränvins-lillverknings-lagen och
§ 30 i Ordnings-sladgan lör de större brännerierna, tillkomme Ofver-kontrollörerue
att bålla allman tillsyn Öfver författningens efterlefnad, samt uti §§ 88 och 90 i förstnämnda
författning rätt till åtal och beslag äfven vore tillerkänd de personer, hvilka särskildt
lörordnas att vaka öfver författningens efterlefnad, och Ofver-kontrollör på grund
af dessa stadgande!), enligt motionärens åsigt, vore berättigad att anställa åtal och
beslag, der författningen sådant föranledde; så hade likväl denna Ofver-kontrollörsrättighet
blifvit satt i tvifvel, enär inom ett och annat län Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förordnat personer, son) icke vore såsom kontrollörer anställde, att distrikt
vis
tillse författningens efterlefnad, hvarföre motionären begärt ett förtydligande af
§ 90. Men Utskottet, som anser författningen med erforderlig tydlighet stadga,
att rättigheten lill verkställande af beslag endast tillkommer de i första momentet
af § 88 uppräknade personer, lill hvilka hvarken Ofver-konlroIIörer eller Kontrollörer
äro alt hänföra, bar funnit skäl icke vara för handen att tillerkänna desse
tjenstemän annan rätt att förbrytelser emot författningen beifra, än den, som i 2:a
momentet af sistnämnde § är hvar och en annan person medgifveu, hvarföre Utskottet
anser sig böra
afstyrka bifall lill Herr von Knorrings omförmälda framställning.
§ 96.
Under förmälan, hurusom, en del i större brännerier begagnad redskap vore
så inrättad, att lank med mer eller mindre hög procent kunde lönligen uttagas,
utan att man likväl, till följd af nuvarande ordalydelsen i 3:dje och 4:de momenten
af § 96, äfven om bränvins-tillverkaren brutit försegling, vågade verkställa beslag
eliel' inställa bräuvins-tillverkniugen, har Herr von Knorring, Axel, uti sin oftanämnda
motion föreslagit att nyssberörde lagrum mätte förtydligas. Men som Utskottet
Bevilln, m. fl. Ulsk. Bet, ,V 2.
27
ansett någon tvetydighet af den art, motionären antydt, icke förefinnas, och motionären
dessutom underlåtit framställa något förslag till förändrad redaktion af
paragrafen,
torde motionen härutinnan lemnäs utan afseende.
Enär, jemlikt § 62, bränvins-tillverkning, som utöfvas utan att stadgad afgift
derföre blifvit erlagd, fastän anmälan om tillverkningen vederbörligen skett, bestraffas
såsom lönbränning, föreslår Utskottet,
att vid sådan förbrytelse tillverknings-redskapen må genast fråntagas
tillverkaren; hvarom stadgande lämpligast torde i denna § inrymmas.
§ 101.
Under den diskussion, som, i anledning af Kongl. Maj:ts här ofvan omförmälda
Nådiga skrifvelse, egt rum inom Bonde-ståndet, har Riksdags-fullmäktigen Anders
Medin från Kronobergs län föreslagit att, derest beskattningen å de mindre brännerierna
komme att höjas, egarne af sådana brännerier måtte beredas tillfälle att
få sina bränvins-redskaper, såsom dåmera oanvändbara tilfafsedt ändamål, inlöste för
allmänna medel, på sätt uti denna § stadgades; men alldenstund den förhöjning i
beräkningen af de mindre bränneriernas afverknings-förmåga, som Utskottet vid §.
41 föreslagit, endast är en tillämpning af den uti förordningen antagna grundsats,
att all bränvins-tillverkning hör vara lika beskattad, samt någon inskränkning i rättigheten
att begagna enkel redskap icke blifvit af Utskottet föreslagen, anser Utskottet sig böra
afstyrka bifall till Anders Medins berörda förslag.
Och som 101, 102 och 103 endast innefatta tillfällighuts—starlganden,
sorn numera sakna tillämplighet, hafva dessa §§ blifvit ur förslaget till ny förordning
uteslutne.
Slutligen har Herr Lektor Sondén uti sin ofvan omförmälda motion, till förekommande
af den tidsutdrägt med deraf följande olägenheter, så för kronan som den
skattskyldige, hvilken uppkomma derigenom, att Kontrollörernas protokoll öfver uppmätnings-,
profnings- och graderings-förrättningar först i Kammar-Rätten granskades,
föreslagit, att dessa protokoll måtte granskas i Landskontoren af der lör sådant
ändamål anställd kunnig tjensteman, hvars arfvode borde i förhållande till göromålen
bestämmas. En likartad framställning, som den af motionären nu gjorda, har .tillförene
varit föremål för Kongl. Maj:ts pröfning, men enligt Dess Nådiga bref den
1 Juli nästlidna år funnits icke förtjena afseende; Och efter Utskottets tanke förefinnes
icke heller något giltigt skäl att för granskningen af ifrågavarande handlingar
meddela andra föreskrifter, än som i allmänhet äro för revisioner af Kronans räkenskaper
gällande. Utskottet hemställer alltså,
att Herr Lektor Sondéns omförmälda förslag icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 April 1857.
28
Bevilln. in. fl. Ulsk. Bel. J\l 2.
Reservationer:
Af Hörr C. G. Rydin:
»Enligt Kongl. Maj:ts skrifvelse af den 50 Oktober sistlidet år tillverkades år
1835 uti:
391 st. Större Brännerier 7,178,602 kannor,
091 st. Mindre Dito, enligt beräkning,  2,538,218 »
sexgradigt bränvin. Men härvid är sorn grund för de smärre pannornas afverkningsförmåga
antagen den alldeles felaktiga förutsättningen, att dessa på dygnet kunna
afverka endast :,/4:delar af sin rymd bränvin. Den felaktiga beräkningen är nu
allmänt insedd, och har derföre det sammansatta Utskottet antagit, såsom vida rigtigare
och sannolikare, afverkningsförmågan till pannornas dubbla rymd. Skulle denna
sednare beräkning af Bikels Ständer nu godkännas, och bränvins-tillverkningen anses
för stundande statsreglerings-period blifva lika stor som år 1855, då intet skäl till
någon särdeles minskning finnes för handen, kommer denna tillverkning att uppgå
till ungefärligen följande belopp:
Vid Större Brännerier
7,178,602 kannor
» Mindre dito, efter 1855 års beräkning . . . . 2,558,218 »
Nu beräknad förökad alverkning  4,263,696 »
Sålunda hela beloppet blifva  14,000,516 kannor.
Men erfarenheten har visat att detta visserligen ganska betydliga qvantum
bränvin ej varit tillräckligt för landets behof, och att derföre betydliga partier förlidet
år inkommit under namn af Genever.
Enligt mig benäget meddelad uppgift i Kongl. Civil-Departementet har år 1856
blifvit tillverkadt uti
391 st. Större Brännerier  7,810,849 kannor
5,273 st. Mindre dito, efter beräkning  2,805,585 »
sexgradigt bränvin. Men som för år 1856 beräkningsgrunden för afverknings-förmågan
vid de smärre brännerierna blifvit antagen endast Adelar af pannornas rymd
för dygnet, är denna beräkning vida under hvad tillverkningen i verkligheten varit.
Skulle man antaga samma grund här för beräkningen, som nu blifvit föreslagen,
eller afverknings-lörmågan på dygnet till dubbelt mot pannornas rymd, uppgår vid de
smärre brännerierna för år 1856 det tillverkade bränvinet till . . 6,733,404
lägges härtill tillverkningen vid de större  7,810,849
har bela skattlagda beloppet utgjort  14,544,253
kannor sexgradigt bränvin. Huruvida äfven innevarande år utländskt bränvin koni'®
prier såsom Genever att införas, torde längre fram visa sig.
Bevilln. m. fl. Ut sk. Bet. JVf 2.
29
Vid dessa uppgifter är ej beräknadt det bränvin, som i landet erhålles genom
tullförsnillad införsel och genom lönbränning. Hvad den tullförsnillade införseln
angar, lärer den egentligast ega rum från Danmark, hvilken, enligt derifrån Utskottet
meddelad, som det tyckes, tillförlitlig uppgift, beräknar det till Sverige utförda och
bär i landet insmugglade bränvinet uppgå lill omkring 500,000 svenska kannor.
En strängare bevakning kommer, efter hvad äfven blifvit Utskottet delgifvet, alt med
detta år ega rum vid Sveriges södra och vestra kust; och sålunda bör ej ökad
insmuggling rimligen vara att befara. Huru stor lönbränningen är inom landet,
torde vara omöjligt att beräkna; men icke finnes det någon anledning att frukta
dess ökning, då man tvertom bör förmoda en småningom pågående minskning.
Kunna de här anförda beräkningarne och skälen godkännas och skulle Rikets
Ständer antaga den af Utskottet föreslagna bevillningen, 60 öre för hvarje tillverkad
kanna bränvin af 50 procent styrka, uppstår sålunda för 14 millioner kannor en
brutto-inkomst 8,400,000 R:dr R:mt. Härifrån mäste likväl afdragas till aflöning
ät Byrån för bränvins-kontrolleringen. kontrollörer, tillsyningsman och öfrige för en
strängare tillsyn erforderliga utgifter omkring 400,000 ä 500,000 R:dr.
Jag betvifiar att i förbrukningen af bränvin någon särdeles ytterligare minskning
för framtiden kommer att ega rum. Användandet af spirituosa torde hos oss
numera icke vara särdeles mycket större än i Europas öfriga länder. 1 dess södra
delar förtäres alkoholen till största delen under form af vin och andra jästa drycker;
då den deremot i de nordligare allmännare begagnas i brända och distillerade. 1
klump betraktad synes visserligen förbrukningen af bränvin i vårt land ännu vara ofantlig;
men fäster man afseende vid vårt lands kallare klimat, och fördelas förbrukningen
af bränvin på Sveriges hela befolkning, synes nogsamt att beloppet för hvarje person
ej är så fasansväckande, som mången föreställer sig. Om befolkningen beräknas
till blott, 3% millioner, och de fjorton millionerna nu fördelas lika på hvarje person,
utgör detta 4 kannor för hela året eller omkring % jumfru för hvarje dag. Äfven
om man, hvad som ej öfverensstämmer med sanna förhållandet, från förbrukning af
bränvin alräknar hela qvinnokönet och alla minderåriga af mankönet, blifver det
likafullt knappast en jumfru bränvin på dygnet för hvarje fullvuxen mansperson.
Hvad som erhålles af utländska förtullade eller insmugglade jästa eller distillerade
drycker, äfvensom hvad inom landet genom lönbränning tillverkas, förslår sannolikt
på långt när ej till de mångfaldiga tekniska behof, hvartill bränvin eller sprit måste
användas; utan hvartill säkert en icke obetydlig del åtgår af de beräknade 14
millioner kannorna.
Då jag bär sökt i största korthet visa att någon minskning af det af mig
beräknade qvantum bränvin ej är alt förvänta, nödgas jag reservera mig mot 2
deri det föreskrifves, att all bränvins-bränning skall ega rum från den 15 Oktober
till den 15 December årligen. Jag finner icke något giltigt skäl, hvarföre tillverkpingeu
skall ega rum just dessa månader, och hvarföre ej denna tillverkning får
50
Hemlin, m. fl. Ulsk. lief. Af 2.
förelagas hvilka och huru manga månader som helst af året, då den sker under
behörig kontroll och skatten behörigen erlägges, och hvartill ej det minsta antagliga
hinder finnes mera under den öfriga delen af året, än under de båda föreskrifna
månaderna. Tvertom äro allmänt bekanta de många förmåner, som skulle uppstå
både för landsbygden och för tillverkarne genom en dylik frihet och utsträckning.
Men deremot måste det otvifvelaktig! medföra (lera menliga följder, att på nästan
en gång nedlägga i ränterierne öfver 8 millioner Riksdaler Riksmynt för tillverkningen
af 14 millioner kannor bränvin, och derigenom tidtals föranleda till en be
tydlig
kapitalbrist och andra olägenheter. Dessa skulle betydligt minskas, utan att
staten derigenom något förlorade, om tillverkningen af bränvin fick ega rum med
minst en månad i sender när sorn helst under årets lopp, vid såväl större som
mindre brännerier. Jag får derföre föreslå att. § SJ förändras i det syfte, jag här
påpekat».
Al Riksdags— fullrnäktigo Anders Persson från Östergöthland, Nils Andersson
från Wermland, Nils Svensson från Skåne och Jöns Persson från Rlekinge.
»Utskottets förslag i § 2, att bibehålla tiden för bränvins-tillverkningens utöf
vande
Irån den 15 Oktober till den 15 December, anse vi olämpligt af det skäl,
att huru förhatligt man än vill anse delta näringsyrke, så är och förblifver det
oklokt att i en lag bestämma tiden, så att del verkar menligt på landets modet
näring,
jordbruket. Höslberedningen af jorden pågår som bast under Oktober månad
i de liesta delar af Riket, dä man måste begynna med bränneri-arbete. Att lill
emellan 4 ä 5,000 nu befintliga brännerier taga så tidigt från jordbruket, hvad
man med visshet kan påräkna, omkring 12 å 15,000 arbetare, torde icke under
något förhållande vara nyttigt, och aldraminst nu, då, såsom det vill synas, landets
arbetare mer än någonsin komma att tagas i anspråk till jernviigs-arbeten rn. m.
Om den, som ville, finge utöfva bränvins-lillverkningen längre fram på vintern, eller
om en mera utsträckt valfrihet lör tillverkaren lemnades, torde en ganska välkommen
arbetsförtjenst derigenom komma att beredas arbetaren under den tid af året, då
insen annan arbetsförtjenst står lör honom att linna. Och orimligt är det att tvinga
t a ion lill denna närings utöfvande å annan tid, ari han linner för sig lämplig. Vi
kunna dessutom icke (inna det fosterländskt, derföre, att först närmare nyåret är
det sorn grödan i alla provinser, genom Konungens Befallningshafvandes årsberätlelser,
är känd, och just denna tid förbjuder man den bränvins-tillverkare, som vill
och kan den invänta, och med detsamma tvingar honom att förvandla sin gröda i
bränvin, innan han ännu kan veta orri den bättre behöfts till bröd i en annan
provins, der grödan slagit mindre väl ut. Om en sådan valfrihet varit leornad sist—
lidne höst, skulle säkert större delen af det mjöl, sorn i oerhörd mängd från utlandet
infördes, och hvilket i närvarande stund verkar högst tryckande på spanmålsoch
penningemarknaden inom fäderneslandet, uteblifvit.
iievilln. m. fl. LIlsk. Bet. JV? 2.
Med anledning häraf föreslå vi vördsamt, det mätte Rikets Ständer
besluta, att bränvins-tillverkare vid anmälningen sjelf får bestämma
om han vill begagna en eller begge de af Utskottet föreslagna månader,
eller i dess ställe anmäla sig till begagnande af en eller 2:ne
månader under vintern på nyåret, antingen från den 15 Januari
eller den 15 Februari.
Utskottets förslag i § 20, som fattades med 3 rösters pluralitet, att uteslutande
bibehålla distillerings—rätten, som privilegium lör städerna, kunna vi icke eller
dela. Det upplystes inom Utskottet, att nuvarande bränvins-tillverknings-redskap
icke ar ändamålsenlig till eller för distillerings ulöfvande. Derföre har Utskottet
tillåtit distillerings—redskap att vara hur som helst beskaffad. 1 följd al detta förslag
skall landtmannen, som på många ställen har 10 å 20 mil till närmaste stad,
och har rättighet alt tillverka bränvin, det oaktadt tvingas forsla detsamma till
staden, för att få del ändamålsenligt distilleradt. Utskottet synes hafva glömt detta.
Vi yrka lika rätt till distillering för land som stad; helst all
undantags-lagstiftning är förhatlig.
Vidare har Utskottet föreslagit i § 39 alt höja skatten från 16 sk. B:ko till
60 öre för hvarje afverkad kanna bränvin. En åsigt, som vi icke kunnat biträda.
Majoriteten har i synnerhet fästat sig dervid, att sedan sisla Riksdag hafva brän
vins-tillverkarne
synts kunna draga denna beskattning, i anseende till det höga pris,
hvaruti bränvinet under tiden uppehållit sig; men delta är ej något skäl som af oss
kan gillas och ej heller ens kommer att ega bestånd, emedan endast en gynnande
konjunktur, som allt sedan sistlidna Riksdag uppehållit priserna ej allenast på de
produkter jordbruket i allmänhet framalslrat. utan äfven på bränvinet, dertill föranledt,
och har således detta varit och är en tillfällighet, som, efter vanlig beräkning, har
en snar öfvergång och äfven i detta nu lill en del redan förverkligat sig. Äfven
från en annan synpunkt mäste den förhöjda beskattningen verka menligt, då i vårt
grannrike Danmark tillverknings-skatten ej är högre än 10 å 1.2 sk. Rgs per tillverkad
kanna, och äfven denna skatt återfås af producenten eller afnämaren, som
drawback, derest han kan visa sig hafva till utrikes ort utfört det tillverkade bränvinet.
Dessutom har Byrå-Chefen Nycander meddelat Utskottet en, utaf vederbörande
Tull-Direktör, lemnad uppgift, hvari antagits att minst 500,000 kannor
bränvin årligen från Danmark till Sverige insmuglas, en beräkning, som säkert tål
vid alt förhöjas med några hundra procent; och då dertill kommer alt man icke
under nuvarande lägre beskattning lyckats qväfva smygbränningen inom vårt land,
så är det högst betänkligt att höja skatten utöfver hvad den för närvarande är; ty
dermed bereder man både smuglaren och smygbrännaren ett förhöj ft premium, som
för dem blilver en ny sporre lill ytterligare ansträngningar på brottets bana. I
anledning häraf torde det icke vara ekonomiskt klokt att höja nuvarande beskattning
förr än dess verkningar genom en längre lids försök blifvit kända, och man deri
-
62
Bevilln. in. fl, Utsk. Bet. .M 2.
genom kommit till en stadgad öfvertygelse, som lemnar visshet om det mål lagstiftaren
bör söka uppnå. Vidtager man en motsatt åtgärd, frukta vi att man
endast undergräfver vårt egot lands ekonomi, uppmuntrar till brott och således
kommer ur askan och i elden.
På grund af allt detta föreslå vi vördsamt, att Rikets Stander
måtte besluta, att nuvarande beskattning å bränvins-tillverkning oförändrad
bibehälles.
Ett lika öfverdrifvet förhållande bar gjort sig gällande inom Utskottet vid bestämmandet
af den i mindre bränneri tillåtna pannans afverknings-förmåga. Kongl.
Majit bar anbefallt Byrå-Chefen Nycander, att tillhandagå Utskottet med vetenskapliga
upplysningar i ämnet; och denne har föreslagit att beräkna dylik pannas afverknings-förmåga
till en och en half gång pannans volym pä dag för redskap utan
mäskvärmare, och två gånger pannans volym för redskap med mäskvärmare. Det
oaktadt har Utskottets majoritet bestämt afverknings-förmågan för enkla pannan till
2 gånger pannans volym, och Vindel derutöfver för redskap med mäskvärmare. Då
man nu specielt känner, att do mindre redskaperna, åtminstone i de flesta orter, furneras
med rå-ämnen af potatis och kornmalt, såsom varande de enda produkter,
som utan skada för det allmänna rätteligen böra, framför annat, till bränvin användas,
så måste hvar och en, som i yrket eger minsta erfarenhet, finna att de
enkla redskapernas afverknings-förmåga blifvit allt för högt tilltagen. Detta skulle
ändå icke vara så sårande, om ej härigenom visade sig ett begär att på den mindre
jordbrukarens bekostnad gynna den större, emedan denne sednare, så väl i ekonomiskt
som financielt afseende, är i tillfälle att anlägga ångbränneri, då deremot den
mindre jordbrukaren, i brist på dessa resurser, måste begagna den enkla och nu, i
anseende till beskattningssättet, omöjliggjorda redskapen. Med den af Byrå-Chefen
Nycander föreslagna afverknings-förmåga till grund för beskattningen hade ändå i
någon mån äfven de mindre redskaperne vederfarits rättvisa, och då äfven den
mindre jordbrukaren, som hitintills nödgats som binäring idka denna rörelse, i brist
på andra binäringar, fortfarande kunnat utöfva densamma.
Till följd af dessa förhållanden samt med stöd af de upplysningar ofvannämnda
Byrå-Chef härutinnan lemnat, få vi vördsamt föreslå Bikels Ständer,
alt bestämma afverknings-förmågan för mindre redskaper, i öfverensstämmelse
med den vetenskapligt uttalade åsigten, till högst en
och en half gång pannans volym per dag för redskap utan mäskvärmare,
och 2 gånger pannans volym, der mäskvärmare begagnas.
Förutom hvad nu anfördt är, kan icke underlåtas att anmärka den högst oriktiga
princip, hvarifrån Utskottet utgått, då det föreslagit lika skatt för en kanna
bränvin, tillverkad med enkel redskap, som den med ångredskap. Uti den Nådiga
Kongl. Proposition, som till Ständerna vid förra Biksdagen afgafs, hade Kongl.
Majit icke
Bertlin. m, fl. Vlsk. Bet. JM 2.
35
Maj:t icke föreslagit lika beskattning för större och mindre brännerier, hvilket förhållande
äfven åberopas såsom stöd för våra åsigter.
Efter den af oss nu föreslagna afverknings-förmåga våga vi påstå att staten
har, i proportion till tillverknings-beloppet, mera behållen inkomst af de enkla redskaperna
än af konst-redskaperna. Om man tager i betraktande hvad af Kongl.
Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets Ständer af den 30 Oktober nästlidet år synes,
att endast statens utgift till expeditions-chef, öfver- och underkontrollanter, tillsyningsman
m. in. uppgått till den nätta summan af 156,818 R:dr 11 sk. 9 nst. banko,
så blifver Utskottets beslut, alt genom en alltför hög afverknings-förmåga helt och
hållet undertrycka den enkla redskapen, så mycket mer i ögonen fallande, helst som
nämnde redskap icke alls betungar staten med någon utgift af nyssnämnde beskaffenhet.»
Uti andra punkten af denna reservation har Riksdags-fullmäktigen Johan Lekberg
från Orebro län instämt; hvarföiutan Lekberg jemväl reserverat sig emot Utskottets
beslut, att bibehålla den uti § 50 af nu gällande förordning föreskrifna
kontroll öfver större brännerier, hvilken Lekberg ansett öfverflödig, emedan de större
brännerierna kunde, likasom de mindre, beskattas efter bränvins-redskapens afyerkuings-förmåga
på dygn.
lith. till 11. St. Prot. 1856 & 1857. 5 Sami. 2 Afä. 2 Haft.
STOCKHOLM, TRTCKT HOS JOH. HECKMAN, 1857.
Bil. till Bevit/n. w. fl. Utsk. Bet. N:o 2.
\
Förslag:
tili
Förordning,
angående vilkoren för bränvins tillverkning.
Art. I.
Om rättighet till Bränvins-tillverkniiig och tiden tor dess utöfning.
§ 1
Bränvin må, på landet och i stad, tillverkas af en hvar, som antingen är, enligt
författningarne, berättigad att idka fabriksrörelse, eller ock eger eller innehar i mantal
»att eller särskildt skattlagd jord.
Ofver-Stålhållare, Under-Ståthållare, Landshöfding, Lands-sekreterare, Lands-kamererare,
Kronofogde, Länsman. Lands- eller Stads-fiskal, Polis-tjensteman, Domare på
landet, Borgmästare eller annan Magistrals-person i stad, ecklesiastik embets- eller tjensteman,
kyrkobetjent, folkskolelärare, i tjenst varande eller praktiserande läkare, justerare
af Sränvins-tillverknings-redskap, bränneri-kontrollör eller tillsyningsman, så ock i
allmänhet embets- eller tjensteman, som, till följd af sin befattning, kan komma att
deltaga i beslut om bränvins-tillverkning eller kontroll derå, må dock icke befatta sig
med dylik tillverkning.
Å ecklesiastika, civila och militära boställen, så ock å annan Kronans jord, som
ej med stadgad åborätt besittes, vare bränvins-tillverkning förbjuden; dock varde den,
som åden tiel Kongl. Förordningen den 18 Januari i 855, angående vilkoren för bränvins
tillverkning, kungjordes, på grund af kontrakt med Kronan, vederbörande myndighet,
korporation eller boställs-innebafvare, såsom brukare elier arrendator sådan jord
innehade, för sin person bibehållen vid tillåtelsen att tillverka bränvin, på sätt om jordinnehafvare
stadgadt är, likväl icke i något fall längre än samma kontrakt gäller.
§ 2.
Bränvins-tillverkning skall, så framt ej högst vigtiga omständigheter föranleda dess
inställande, vara tillåten under två månader af året, nemligen från den 15 Oktober,
Bih. till B. St. Prot. 1856 & 1857. 5 Sand. 2 Afd. 3 Haft. 1
2 Bil. till Bevi/ln. m. fl. Uts k. Bet. N:o 2.
klockan 12 på dagen intill den -15 November vid samma limma, sami från den 15
November klockan 12 på dagen intill den 15 December via samma timma. Bränvinstillverkare
må under endera eller begge af dessa månader handteringen utöfva; och
vare en månad den kortaste tid, för hvilken någon må sig till bränvins-tillverkning anmäla.
Mas k nin g för bränvins-tillverkning får företagas högst fern dagar före den dag,
då dg ti k tillverkning, enligt gjord anmälan, skall taga sin början.
Mäskning, deri jemväl mäskens af kg lande anses inbegripen, ä/vensoni mäskens
a/verkning vare likväl ej rnedgifven från klockan tio om aftonen näst före sön- eller
helgedag till klockan tio om aftonen å sådan dag.
§ 3.
Bränvin må tillverkas antingen i tff ihvarest får begagnas red
skap
af hvilken storlek och beskaffenhet som helst, med de inskränkningar allenast, som,
för kontrollens hand hafvande, finnas i denna författning stadgade, eller i tnivitSä’?
byäitilCiri, der endast enkel, redskap af en till pannerymden begränsad storlek är tillåten.
Biäuvins-tillverkning i tHtHtM-VC b »'Unn er i lär utöfvas endast af den,-sorn
eger eller innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd jord.
§ 4.
Den minsta tillverkning på dygn i alorre byisiiåseå‘i^ för hvilken anmälan
får ske, vare 300 kannor och den största 1,000 kannor bränvin af 50 procent sigris
a vid 15 graders värme efter Celsii (/termometer, allt i medeltal under månad räknadt.
§ 5.
I miHfiye by&HSteyi får bränvin tillverkas blott med enkel, omedelbarligen
med eld drifven redskap, med eller utan mäskvärmare.
Med enkel redskap förstås den, som beslår af en panna för mäskens kokning
och en lill pannan hörande så kallad halt, samt, för bran vinsångans afkylande, pipor,
slang eller kylare.
Mäskvärmare är en inrättning, i hvilken mäsken genom den från pannan utgående
ånga uppvärmes innan mäsken insläppes i pannan. Allt annat sätt att uppvärma
mäsken före dess insläppande i pannan, vare förbjudet.
§ 6.
För den i nästföregående § om förmälda redskap gäller:
att pannan får ega hvad form som helst;
alt den icke får drifvas annorledes, än genom eldens verkan omedelbart på
dess botten oell sidor;
att hatten, inberäknade löst eller fastsittande rör, som sammanbinder pannan
med afkylnings-redskapen eller mäskvärmaren, icke får innehålla mer än tre Ijerdedelar
af pannans rymd;
att lös hals för pannans förening tued hatten ej får användas;
att mäskvärmaren icke får innehålla mer än en femtedel utöfver pannans rymd;
att ångan från pannan ej får insläppas uti den i mäskvärmaren inneslutna
mäsk, ulan blott ledas derigenom medelst rör;
Bil. till Bevilln. in. fl. Uls/c. Bet. N:o 2.
3
att lankrum hvarken i mäskväimaren ej heller i andra delar af redskapen får
finnas; /
att bränvinsångan, sedan den utgått från hattröret, icke får ledas i uppåt gående
riktning: samt
att med redskapen icke får vara förenad något slags rektifikalions-apparat, ej
heller någon af redskapens delar vara så inrättad, att bränvin kan åstadkommas utan
omkokning eller så kallad klarning.
§ 7.
I mindre bränneri får pannans rymd ej understiga tolf, och ej öfverstiga
tjugu kannor; och varp, der mäskvärmarc begagnas, största pannervmd femton kannor,
allt med inberäkning af två kannors kokrum.
§ 8.
På samma egendom å landel, eller gård eller lägenhet å stads område, får bränvin
icke samtidigt tillverkas i dera än ett bränneri, ej heller i samma bränneri flera än
en redskap finnas.
Med egendom å landet förslås här hemman, hemmansdel eller lägenhet, försedd
med egen ladugård, der utfodring sker.
§ 9.
Bränvins-tillverkning, hvartill jord berättigar, må ej annorstädes än å samma
jord utöfvas.
§ io.
Den, som vill tillverka bränvin, utan alt genom jords innehafvande vara dertill
behörig, gore derom ansökning, om han å landet bor, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet och, om han i stad ar boende, hos Magistraten. Vid a isökningen
foges bevis, som hans behörighet styrker. Derest sökanden finnes vara till handteringens
utöfning behörig, varde tillståndsbref för honom utfärdadt.
Besvär öfver Magistrats eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut i sådan
fråga anföras på sätt i § 45 af Fabriks- och Handtverks-Ordningen föreskrifves.
§ 11.
Bränvins-tillverkning i större bränneri skall, minst sex veckor, före den af de
tvä tillåtna månaderne, under hvilken tillverkaren vill handteringen företaga, hos Kongl.
Maj-.ls Befallningshafvande skriftligen anmälas, hvarvid uppgifves tid och ställe för tillverkningen,
jemte beloppet deraf. Vid anmälningsskriften foges antingen tillståndsbref,
som i § 10 omförmäles, eller ock bevis, att tillverkaren eger eller innehar särskildt
skattlagd jord. FiII någon för begge månaderne sig j)å en gång anmäla; håfve dertill
rätt. Finner Kongl. Maj.ts Befallningshafvande hinder för bandteringens utöfning icke
möta; utlärde derom för tillverkaren bevis, innefattande tillika Lands-kontorels uträkning
ä den afgift, som för den ifrågavarande tillverkningen utgå bör.
4
Bil. till Bevilln. m. fl. Utsk. Bet. N:o 2.
§ 12.
Vill den, som lill bränvins-tillverkning i 8f förre bi'iti)tl(Jri för endast den första
af de två tillåtna månaderna sig angifvit, sedermera tillverkningen onder den andra månaden
fortsätta, eller vill någon, efter alt hafva för tillverkning af ett visst belopp sig
angifvit, densamma under endera eller begge månaderna utvidga; gore derom, minst 14
dagar före den tid fortsättningen eller utvidgningen afser, skriftlig anmälan bos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, som öfver sådan anmälan utförde bevis, innefattande tillika
Lands-kontorets uträkning å den fyllnad i tiliverknings-afgift, som erläggas bör. Vill
han åter från tillverkningen afstå eller uppgifven tillverkningstid från två månader till
en inskränka, eller uppgifvet tillverkningsbelopp för endera eller begge månaderna minska;
anmäle det hos Kongl. Maj.ts Befallningshafvande minst 14 dagar före den tid,
afsägelsen eller inskränkningen alser, så vida han vill åtnjuta befrielse från motsvarande
tiliverknings-afgift.
§ 13.
Bränvins-tillverkning i mindre briimteri skall, minst trettio dagar pire den
af de två tillåtna månaderna, under hvilken tillverkaren vill handteringen företaga, bos
Häradsskrifvaren i orten skriftligen anmälas, hvarvid uppgifvas tid och ställe för tillverkningen
samt företes stämplingsbevis å den redskap, som skall begagnas.
Vill någon lör begge de tillåtna månaderna sig på en gång anmäla; håfve dertill
rätt.
Ofver sådan anmälan meddele Häradsskrifvaren skriftligt bevis, innefattande tillika
uträkning å den afgift, som för tillverkningen sig belöper, och återlemne derjemte
stämplings-beviset, försedt med påskrift om uppvisandet- I lösen för bevis och påskrift
åtnjule han tillhopa en Riksdaler Riksmynt.
Häradsskrifvare åligge att, sednast 8 dagar från slutet af den tid, inom hvilken
anmälningsskriftema skola till honom ingifvas, desamma, jemte derå socknevis upprättade
förteckningar, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända.
§ u.
För den, som till bränvins-tillverkning i ssiintlre bränneri sig anmält, men sedermera
vill, mot befrielse från afgift, tillverkningen frånträda, gälle om lid och ställe för
anmälan derom hvad i § 12 sägs. Vill han tillverkningen i afseende ä redskaps rymd
eller beskaffenhet utvidga, eller, mot befrielse från motsvarande tiliverknings-afgift, inskränka;
gore derom skriftlig anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sednast
8 dagar före den tid förändringen afser. Vid sin anmälan foge han bestyrkt afskrift
af slämplings-bevis å den redskap, hvarmed han tillverkningen utöfva vill. Öfver
anmälan, som nu sagd är, utförde Kongl. Maj:(s Befallningshafvande bevis, innefattande
tillika Lands-kontorets uträkning å den fyllnad i lillverknings-afgilt, som erläggas
bör, eller å det belopp, tillverkaren är berättigad återbekomma, och varde derjemte
stämplings-bevisel, försedt med påskrift om uppvisandet, till honom återlemnadt.
§ 15.
Öfver anmälningar och uppgifter, som, enligt §§ 11, 12, 13 och 14, till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande inkomma, läte han erforderliga förteckningar, för kontroll
Bil. till Bevil/n. m. fl. Utsk. Bet. N:o 2. 5
och eftersyn, tillställas vederbörande Kronobefjente, Ö/ber-kontrollörer och tillsyningsman.
Kronobetjent skall af förteckning, som bonom tillställes, låta, inom 8 dagar från
emottagande!, i sitt distrikt anslå afskrift i sockenstuga eller, der sådan ej Gune*, å
annat lämpligt ställe i socknen.
g 16.
I sammanhang med pressjäst-beredning får bränvins-tillverkning icke utöfvas af
annan än den, sorn lill den sednare berättigad är, eller under annan tid eller med andra
vilkor, än som för bränvins-tillverkning i allmänhet stadgade äro.
§ 17-
Vid ättike-beredning eller annan fabrikation får bränvins-tillverknings-redskap icke
begagnas af den, som ej till bränvins-tillverkning berättigad är, eller under andra vilkor,
än som för bränvins-tillverkning gällande äro.
Art. IS.
Oin brau vins distillering och rening,
% 18.
Vill någon under den tid af en eller två månader, då han till brännvins-tillverkning
i Större bränneri är berättigad, med den för nämnda tillverkning
uppgifna redskap distillera bränvin, må det, sedan brännvinstillverkningen försmå nåd
blifvit afslutad, ske, utan särskild afgift, dock under tillsyn af kontrollör och endast
under fyra dygn af månaden.
Begagnandet af denna distilleringsrätt berättigar icke till återfående af eller nedsättning
i den för bränvins-tillverkningen förskottsvis erlagda eller bestämda afgift
§ 19.
1 mindre bränneri må under lid, hvarför anmälan till bränvins-tillverkning
skett och tillverknings-afgift blifvit erlagd, bränvins-tillverkare, utan särskild afgift, verkställa
distillering med den för bränvins-tillverkningen uppgifna redskap.
§ 20.
Bränvins distillering må dessutom i stad, såsom särskild näring, utöfvas med
redskap af hvilken storlek och beskaffenhet som helst.
Ansökan om sådan distilleringsrätt göres hos Magistraten, som, då tillstånd dertill
meddelas, skall hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derom genast göra anmälan.
6
Bil. till Berttin, rn. fl. Utsh, Bet. N:o 2.
§ 21.
Den, sorn sålunda vunnit rättighet till distillering, skall, minst 14 dagar före
hvarje gång han distillering förelager, sådant hos Kongl. Majlis Befallningshafvande
skriftligen anmäla och uppgifva den tid, hvarunder, och det ställe, hvarest hail vill distilleringen
utöfva, äfvensom distillerings-redskapens beskaffenhet; bifoge ock i hufvudskrift
eller bevittnad afskrift justerares s lump tin g s ben is om redskapen. Öfver sådan
anmälan meddelc Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bevis, innehållande underrättelse
om beloppet af den särskilda afgift, som, enligt § ,49, skall af dislilleringsidkare
förskottsvis erläggas.
Distillerings-idkare, som sin redskap ändrar, skall pä enahanda sätt derom göra
anmälan, innan den ändrade redskapen får begagnas.
Mi nsta tid, hvarför någon må enligt denna § lill bränvins distillering sig anmäla,
vare en half månad.
§ 22.
Distillering af bränvin vare ej medgifven från klockan 10 om aftonen näst före
sön- eller helgedag, lill klockan 10 om aftonen å sådan dag.
§ 23.
Kongl. Mynt- och Kontroll-verken, Welenskaps-Akademien, Akademierne i Upsala
och Lund, Artilleri-läroverket å Marieberg, Carolinska-, Farmacevtiska- och Teknologiska
Instituten, Bergsskolorna i Fahlun och Philipstad, F elwi när-inrättning arne i
Stockholm och Skara, så ock samtlige allmänna tekniska elementarskolor i riket, må
för egna behof dislillerings-redskap utön afgift begagna.
Likaså ege Apothekare ali för farmaceutis lea. behof utan afgift nyttja två distillerings-pannor,
en of högst tjugu och en af högst tolf kannors rymd, bokrummet inberäknadt.
Skulle på något stalie apotheks-rörelsen göra (lera pannors begagnande nödigt,
må ansökning derom hos Kongl. Majit ske.
De i denna § omnämnda dislillerings-redskap få ej med rektifikalions-apparot
vara försedde.
§ 24.
Bränvins rening vare en hvar afgiflsfrilt tilläten, då den sker utan eld eller ånga.
Art. III.
Om redskaps matning och stämpling.
§ 25.
All redskap för bränvins-tillverkning eller distillering skatt af justerare granskas
och stämplas, den erikla redskapen efter förutgången mätning; och förordne Kongl.
Maj:ls Befallningshafvande, för detta ändamål, ett behöflig i antal justerare, samt titt
-
Bil. till Bevil/n. 7n. fl. Etsk. Bet. IV: o 2.
7
lieie henr och en eli visst distrikt, lämpadt efter hans hemvist. För sådan förrättning
vare justerare lika ansvarig, sorn för m ålkar Is justering.
§ 26.
En hvar, sorn för/urdigat redskap för brunvins tillverkning eller distillering, vare
skyldig, innan han redskapen från sig Ieinnar, ej allenast ult med stämpel aj sitt namn
och hemvist saint årtalet förse jianna, hatt. och afkylnings-redskap, äfvensom löst bröst,
■mäskvärmare och reklifikations-apparal, ulan ock alt ombesörja redskapens stämpling
af justerare. För honom skall redshaps-lillverkaren uppgifva namnet på den person, åt
hvilken redskapen blifvit förfärdigad, äfvensom redskapens beskaffenhet tilt alta dess
delar samt om den skall dri/vos omedelbart med eld eller med. ånga.
Då redskap ändras eller ny del tillsattes, skall den ändrade eller tillsätta delen,
om den är stämpling underkastad, af justerare granskas och stämplas. Skei• sådan ändring
möd enkel redskap, skall hela redskapen af justerare// ånyo granskas samt jemväl
uppmätas, såvidt ändringen dertill föranleder. Ofver verkställd ändring göres anteckning
i stämp/ings-bevisel; och vare den, sorn ändringen verkställt, skyldig att, på
sätt i fa morn. stadgas, om granskningen och stämpling en föranstalta.
§ 27.
Fid den enkla redskapens mätning iaktta ges:
att bränvins- eller distillerings-panna är försedd med löst bröst, då sådant finnes,
äfvensom med hatt eller slängselskifva, rör, afkylnings-redskap och mäskvärmare;
att pannans hela kubik-innehåll mates med valten till öfversta kant eller läckande
brädd-,
att om hatten är försedd med en eller flera luckor eller någon annan öppning
än ångröret, den vid mätningen påsättes och redskapen uppmätes till öfversta luckans
eller öppningens nedra kant, till så stor höjd, sorn, mäsk kan deri inrymmas;
uti hatten med ångrör äfven till hela sitt kubik-innehåll uppmätes;
att den fäls, sorn är ämnad att nedskjutas i pannan, ingår i mätningen för
den del, hvarmed, den möjligen kan öfverstiga en turn;
alt mäskvärmare, der sådan finnes, uppmätes till hela sin rymd, med afdrag
för derigenom gående rör; samt
all då panna är försedd med aflappningsrur, tappen eller vridhanen insättet
och intet afdrag för rörets innehåll eger rum.
§ 28.
På panna och dertill hörande hatt eller slängselskifva, löst hattrör, afkylningsredskap,
löst pannebröst, mäskvärmare och rektiGkations-apparat skall jusleraren med
stämplar utmärka sitt namns initial-bokstäfver, årtalet dä stiimplingen skett, nummerordningen
för året å den redskap, som stämplingen undergår, samt, å både panna och
hatt, då de till enkel redskap höra, redskapens pannerymd, utan afdrag af kokrummet.
På pannan anbringas stämpeln å halsen eller pannans öfversta del och på öfriga uppräknade
delar å ställen, der den blilver väl synlig, utan att skada redskapen.
§ 29.
Justerare åtnjute i arfvode för stämpling af redskap, som ej är /nötning underkastad,
50 öre för hvarje redskapsdel, som förses med stämpel, samt för mätning och
8
Bil. till Bevil/n. rn. fl. Uts/c. Bet. N:o 2.
stämpling af enkel redskap 2 öre för hvarje kanna af redskapens uppmätta rymd. Varder
justerare i sådan tjenstförrättning kallad (rån sitt hemvist lill enskild man, t i 11 k o rame
honom derjemte i traktamente 3 R:dr R:mt om dagen, tillika med skjuts efter en
häst till och från förrättningsstället. Der flere redskap på ett ställe, eller i en by eller
socken, kunna af justerare!) vid samma tillfälle mätas och stämplas, beräknas resekostnads-ersättning
och dagtraktamente endast såsom för en resa. Justerare erhälle af
redskapsegare erforderligt handtlangare-bilräde vid förrättningen, men bör sjelf vara
försedd med justerade och krönta målkärl.
Utan särskild betalning skall justerare meddela skriftligt betyg, enligt denna författning
bifogadt formulär, öfver såväl mätning som stämpling. 1 betyget intages noggrann
beskrifning på redskapens beståndsdelar och deras dimensioner. Derjemte utsattes,
huruvida redskapen är inrättad att drifvas omedelbarligen med eld eller med ånga.
Vid hvarje månads slut skall justerare lemna Kongl. Maj:ts Befallningshafvande del af
de betyg, som under månaden utfärdats.
§ 30.
I Stihl sire bränneri må ej inmuras annan del af redskap, än panna, ej heller
panna och hatt med hvarandra sammanfogas genom nägling eller lödning. Vid pannas
inmurning iakttages, att stämplingen alltid skall vara lätt åtkomlig.
§ 31.
När redskap i SSSSII fin*? bränneri befinnes vara af större rymd, än stämplingen
och justerarens betyg utvisa, men öfverskoltet ej stiger öfver en femtondedel af den
rymd, hvartill pannan är upptagen, och della med skäl kan anses hafva tillkommit genom
pannans nyttjande eller eldens verkan, vare jusleraren fri från ansvar för felaktig
stämpling och oriktigt betyg. I denna händelse skall egaren debiteras för den löpande
tillverkningstiden med den högre afgift, hvartill pannans större rymd föranleder, och
redskapen genom hans försorg ånyo mätas och stämplas, innan ny lillverkningslid inträder.
§ 32.
Distillerings-redskap, som uti § 23 omförmäles, bör mätas och stämplas, i likhet
med hvad om enkel bränvins-redskap stadgadt är.
Alt. IV.
Om anmälan af redskap för kränvins tillverkning eller distillering.
§ 33.
Vid mantals- och skattskrifningen bör all bränvins-tillverknings- och distillcrings-redskop,
som då icke är till begagnande anmäld, ärligen uppgifvas tilt beskaffenhet
äfvensom pannerymd, om sådan åsatt är, tillika med stället, der redskapen finnes.
Ofver
Bil. till B milin. m. fl. litsle, Bet. N:o 2.
9
Öfverg år redskap tilt (innan innehafvare eller varder den eljest från stället flyttad,
björ i färm falle: den, som redskapen öfver låtit, och uti. det sednare den, som lilli t
fljllningen verkställa', inom 8 dagar derefter sådant skriftligen anmäla, i stad lins Magistralen,
och å landel hos närmaste Kronobetjent, hvilken skall amnälningsskriften till
Häradsskrifv aren öfverlemna inom 8 dagar sedan den inkommit. Då redskapen öfvergålt
lill annan innehafvare, bör denne jemväl uppgifvas.
Anmälan, som nu sagd är, vare dock ej nödig, då redskap förfiytlns till dens
verkstad, som sådan förfärdigar.
Olker uppgifter, som göras enligt 1 morn. i denna §, skall mantals- och skönskrifvare
inom 14 dagar frän mantals- och skntiskrifningarnes slut (ill Kongl. Majlis
Beinllningshiilinnde insända socknevis upprättade förteckningar. De skriftliga anmälningar,
som enligt 2 moni. till Magistrat och Häradsskrifvare inkomma, skola inom 8
dagar derefter till Kongl. Majlis Befallningshafvande insändas.
§ 34.
Af de uppgifter, som enligt föreskrifterna i denna artikel till Kongl. Majlis Befallningshafvande
inkomma, lennie han vederbörande Kronobeljente och tillsyningsman
erforderlig del. 8
Alt V.
Otti försegling af redskap för branvins tillverkning eller distillering.
§ 35.
Under de månader, då, enligt denna författning, bränvins-tillverkning icke får utöfva.
?, så ock under den öfriga tid af året, för hvilken Kongl. Majit kan finna nödigt
bränvins-tillverkning förbjuda, skall bränvinstillverknings-redsknp städse vara förseglad.
Försegling verkställes af den, på hvilken sådan ankommer, utan alt redskaps-egaren
är pligtig att anmälan derom göra.
Alven linder lid, då bränvins-tillverkning lofgifven är. må den, som sig dertill ej
anmält, icke halva sin redskap olörseglad, ulan galle härvid hvad i förestående moment
i afseende å redskaps försegling stadgadt är.
Lag samma vare arn. sådan dis tiHerings-r edskap, sam i § 20 omföritiäles, då
densamma icke dr lill begagnande, angifven.
§ 3G.
Redskap, sorn finnes å dens verkstad, hvilken sådan förfärdigar, i hans. vård,
etter under hans arbete viii bränneri eller (I is I iller ing s-slatte, behäfrer ej vara förseglad.
Innan egaren lager vård arn redskapen, skall han, derest densamma icke redan blifvit
förseglad, eller inom 8 dagar derefter får begagnas, redskapen till försegling anmäla
hos d<-n person i redskaps-egurens hemort, hvilken har sig uppdraget att försegling
verkställa.
Detsamma iaktlage den, sorn sig lill bränvins-tillverkning eller distillering anmält,
men innehar liera brukbar» redskap eller delar deraf, än han lill begagnande uppgifvit.
Bih. till 11. St. Prut. ISOG & 1851. 5 Sami. 2 AJd. 5 Hälft. 2
10
Bil. till Sevillu. m. fl. Utsk. Bet. N:o 2.
§ 37.
Genom förseglingen skola panna, halt och afkylnings-redskap, af hvad beskaffenhet
denna vara må, sällas ur stånd att för bränvins-tillverkning eller distillering nyttjas.
Är panna inrättad med löst bröst, förseglas endast bröstet, så att pannan må kunna
till husbehof begagnas. Förseglingen skall ske pä det sätt, alt messingstråd trädes uti
borrade eller stampade fina bål, och sedan, sträckt öfver midten af pannans, hattens,
det lösa bröstets, rörens eller pipornas öppning, hopfästes genom en linnelapp, som förseglas
på båda ändarne med förrättningsinannens sigill.
Kronobetjente och andra af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordnade personer
skola, med ledning af de förteckningar, som från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande erhållas,
ofördröjligen, efter det rättigheten till bränvins tillverkning eller distillering för
någon eller några redskaps-innehafvare inom ett distrikt upphört, utan föregången anmälan,
redskapens försegling på landet verkställa.
Å tid och lämpliga ställen inom distriktet, hvilka af förseglaren i kungörelse utsättas,
ege en hvar, som icke föredrager att få redskapen i sitt hemvist förseglad, densamma
förete.
1 stad late Magistraten ombesörja förseglingen.
Den för materialier till försegling åtgående kostnad skall af Kronans medel från
Landtränterierne förskjutas och ersättning derför i vanlig ordning af Kongl. Majäs och
Rikets Stats-konlor meddelas, emot behörig redo och räkning i Landsholmen. Arfvode
för förseglings-bestyret bekostas deremot af redskaps-innehafvaren, och utgår, vid enkel
redskaps försegling för hvarje kanna af punnerymden med 3 öre, dä redskapen förseglas
i innehafvar ens hemvist, och 2 öre, då den å mötesställe förseglas. För försegling
af annan redskap erlägges arfvode med 3 R:dr Rint.
Vid dessa tillfällen få rese- och traklaments-penningar icke af förseglare beräknas.
§ 38.
De, som enligt g 90 ega att i afseende på bränvins-tillverkning göra undersökningar
och beslag, vare berättigade att, när de för Kronans rätt och till kontroll mot
underslef anse sådant nödigt, låta uppmäta redskap i iBiitntve fastän
den förut är uppmätt och stämplad. Finnes dervid annat innehåll, än stämpel och betyg
utmärka, vare egaren saklös, der ej underslef skett, och han deri del tagit.
Art. VI.
Om afgift för kränriustillvcrkuing ock distillering.
§ 39.
Afgiften för bränvins-tillverkning utgår med 60 öre för hvarje tillverkad kanna,
bran vinet beräknad t lill den styrka, som uti § 4 omförmä/es.
Bil. till BevUln. tu. Jl. Utsk. Bet. N:o 2. 11
§ 40.
Vid tillverkning i ssSiirre hriitsneri beräknas argiften elter det tillverkade
beloppet, och uppmätes detta under kontrollörs tillsyn.
§ 41.
Vid tillverkning i mintlre bränneri beräknas algiften efter redskapens
afverknings-förmåga och anlages tillverkningen under djgn uppgå till Iva gänget' pannerymden,
då redskap utan mäskvärmare användes, samt till eli med en tredjedel derutöfver
förhöjdt belopp, eller två och två tredjedels gånger p ann ert/rg den, då redskap med mäskvärmare
begagnas, på sätt efterföljande tarif utvisar:
Tarif ti afgifteu, beräknad för dygn:
Pannerymd, som återstår, sedan 2 kannors kokrum afdragits.
Redskap
utan
mäskviirinare.
Redskap
med
mäskvärmare.
Riksmynt.
Riksmynt.
Kannor.
R:dr.
Öre.
R:dr.
Öre.
10
. . .
12
T ■
16
101
' • •
12
60
16
80
11
13
20
17
60
lii
13
80
18
40
12 . . . .
14
40
19
20
15
20
•
13
15
60
20
80
134
16
20
—
—
14 .
16
80
—
—
14J
17
40
—
—
15 . * . .
18
—
—
—
151
18
60
_
—
16
19
20
—
—
I64
19
80
—
—
17
20
40
—
—
H4
21
—
—
—
18
21
60
—
—
Brutet tal af kanna i pannerymd, uppgående till en half kanna eller deröfver,
räknas för en half; under en half kanna beräknas ej.
§ 42.
Afgift för bränvins-tillverkning erlägges förskottsvis, för halfva tillverkningsmånaden
i sender, med hälften af den för hela månaden belöpande afgift. Vill tillner
-
12
Bil. lill Bevil/n. m. fl. U/s/e. Bcl. N:o 2.
hare pä en pang- erlägga afgift fur hela månaden eller förskottsvis nedså ta penningar,
lill gäldande af afgift för <n i Sittim* fysrnitHfi-Pi möjligen blifvande öfver
sk o lis-tillverkning, vare derli/l berättigad.
§ 43.
Afgift för den bränvins-tillverkning, hvarför anmälan sker lins Kongl. Maj:ls Befallningshafvande,
erlägges i Landlränteriet, och för den tillverkning, sorn hos Häradsskrifvare!!
anmäles, till Kronofogden.
Dervid företes uträkning, som i gg 11, 12, 13 eller 14 omförmäles. v
§ 44.
Skulle i sS(il’S’C tillverkning under en månad öfverskjuta det
belopp, hvarför anmälan skett, algdr afgift -n för detta öfverskott med en fjärdedels
förhöjning utöfver hvad i § 59 finnes bestämdt.
Ofvershotts-tillverkning, sorn med. mer iin en femtedel ifvvrsliger det anmälda
beloppet, vare förbjuden.
Tillverkare vare pligtig att för sådant öfverskott, derför afgift icke blifvit, såsom
i § 42 sägs, förskottsvis nedsatt, inom ätta dagar efter månadens utgång lill
Landlränteriet inbetala den derå belöpande afgift, efter uträkning, sam Lands-kontorel
meddelar, då med brä .neri-koutroflörens skriftliga in/gg styrkes, till hvad belopp
nämnda öfverskott uppgått.
Della skall, intill dess afgillen derför blifvit gulden, uti särskildt säkert rum å
ställe, der tillverkningen skett, under kontrollörens läs förvaras. Då kontrollören, efter
det bränv/as-tillverknrngen etter dislilleringeu blifvit q/sliilad och redskapen förseglad,
från bränneriet ajreser, skall nyckeln till i frågar wande läs. förseglad med kontrollörens,
vittnets och bränvins-lillverkarens sigiller, oflemnas lill redskaps-förseglnren,
sorn sedermera, i varvara af vittnet och brunnius tillverkaren, eger förseglingen layla
och brunvinet utlemna, så snart behörigt qvitto å til/verknings-afgiften företes.
§ 45.
I falf åter under en månad tillverkning ej skulle uppgå lill det belopp, hvarför
afgift blifvit erlagd, ege bränvins-lillverkare all, nå eli sådant föihällande med brännerikontrollörens
intyg hos Kongl. Maj:ls Befallningshafvande sl vrkcs, aleri , fia sä stor del
al den erlagda algilten, som mot minskningen i hans tillverkning svarar; dock rnä hvad
han salunda älerlvlla lär ej öfverstiga en femtedel al den erlagda algilten, och återstoden
icke i något lall understiga den algill, som svarar mot den minsta tillverkning,
hvarför anmälan enligt g 4 får ske.
B.änvins-lillvcrkaron skall inom trettio dagar efter //liverknings-mänodens utgång
sig hos Kongl. Maj.Is Befallningshafvande till äterljftningen anninia, vid lörlu>l al rättigheten
dertill.
§ 40.
Försnmuiar någon ali i den ordning § 42 föreskri/ver afgift för anmäld brunvins-tillverkning
erlägga, varde, om hail ej h/indleriiigen utöfvar, den ogaldna a/giften
hos honom ofördröjligen utmätt, och miste han all ratt ull under löpande äret bränvin
Bil. till B milin. m. fl. Utsi'. Bet. N:o 2. 13
tillverka. Uti/rar han, oaktadt en sådan försummelse, hand terin <j en, vare förfallen till
den påföljd, sorn i § 62 sågs.
§ 47.
Varder bränneri genom vådeld eller annan olyckshändelse förslördt, må i förhållande
lill tiden, hvarunder hränvins-lillverkning måst til! följd deraf insläl as, alkorlning
eller återbäring af bränv ins-liilverknings-afgiften beviljas. Om sådan afkortning eller
Stei baring inå ansökning, åtföljd af undersöknings-handlingar om olyckshändelsens tillkomst
och förloppet dervid, ingi Ivas till Kongl. Majds Befallningshafvande, hvilken ansökningen
pröfva!' och sitt beslut Kongl. Majlis och Rikets Kammar-Rätt underställer.
§ 48.
När bränvins-tillverkningen af Kongl. Majit inställes under lid, då den enligt
denria författning eljest tillåten är, ege tillverkare att återfå den tillverknings-algift, han
för sådan tid förskottsvis erlagt.
§ 49.
Dea, sam distillering såsom särskild näring enögt § 20 utöfvar, skall, utom
den för fabrils-rörtdse bestämda bevillning, erlägga en afgift, motsvarande det ur frode,
som efter § 61 till tillsyningsman' utgår.
Sistnämnda afgift bör för dea anmälda tiden, innan distillering företages, nedsättas
i Landträntei iel.
Ali. VIL
Otti tillsy!! vit! brtiiivins-tsllverlitsitig i större bränneri oeh vid distillering.
§ 50.
Vid hvarje sliiffe hvittis €V i skall, då bränvin der lillvei kas, eller enligt § 18
dis(iIlorås, vara anställd en edsvuren Konlroi ör, der ej flera sådana bränneriet’ kunna
under uppsigt af en gemensam Kontrollör ställas. Denne Kontrollör, sorn anlages särskildt
för hvarje termin, hvarunder brån v Ins-lill v ei kning är tilläten, erhåller under tiden
af Slaten arfvode med minst 5 R:dr och högst 10 R:dr R:mt om dagen, och af
bränvins-lillverkaren, utan ersättning, kost och ett eget, möbleradt, eldadl och städadt
boningsrum å del stalie, der bränvius-tillverkniugen eller distllleringen utöfvas.
Kontrollör lörordnas af Kongl. Majds Befallningshafvande, sorn äfven bestämmer
hans resekostnads-ersällning och arfvode, hvarvid, med iakttagande af hvad i nästföreslående
mom. är stadgadt, bör lagas i betraktande bränneriels större eller mindre
betydenhet, samt den olika omfattningen eller besvärligheten af Kontrollörens tillsyn.
14
Bil. till Bevi/ln. m. fl. Utsk. Bet. N:o 2.
§ 51.
Finnér Kontrollör vid det under hans uppsigt ställda bränneri någon afvikelse
från denna författning vara begången; gifve ofördröjligen sådant tillkänna hos allmän
åklagare, hvilken skall afvikelsen åtala,
§ 52.
De sålunda anställde Kontrollörer lyda under Ofver-Kontrollörer, hvilka skola
bålla allmän tillsyn öfver författningens efterlefnad. Ofver-Kontrollör 1 jde under den
embetsmyndighet, åt hvilken Kongl. Majit sådan öfver-stvrelse uppdrager.
Ofver-Kontrollörer, till erforderligt antal, förordnas af Kongl. Majit, som då jemväl
deras arfvode och resekostnads-ersättning bestämme.
§ 53.
Ofver-Kontrollörer och Kontrollörer ställe sig till noggrann efterrättelse den särskilda
ordnings-stadga, som varder utfärdad.
§ 54.
I hvarje släi'å’C bviitlUCVi skall finnas en sprithållnre, uti hvilken, vid
bränvins-litlver klling, spriten, hr Unvin c t eller lanken genom ett rör från i m kylaren,
omedelbar Hg e n ] in te d c s. Sprithål/aren skall vara stående i särskildt, säkert rum. Den
hör vara fullkomligt tät. enkel oeh fristående, så ali, genom besigtning å dess botten
och sidor, med lätthet kan utrönas, alt hemlig afledning ej finnes, och skall vara af
den storlek, alt deri rymmes minst ett dygns tillverkning, samt inrättad med lätt slutande
och med lås forsedt lock.
Vid bränneriet skall bränvins-tillverkaren hålla en efter fastsläldt formulär upprättad
anteckningsbok, utvisande beloppet af såväl de sädesslag, jordfrukter och andra
ämnen, hvilka till bränvins-lillverkningen användas, som det bränvin, deraf erhålles.
Bränvins-tillverkare ställe sig derjemte lill efterrättelse hvad ofvannämnda ordnings-stadga
om hans åligganden innehåller, samt de föreskrifter, Kontrollören i enlighet
ined densamma meddelar.
§ 55.
Någon annan afledning för sprit, bränvin eller lank från imkylaren, än genom
det i § 54 omnämnda, lill sprithallar en gående, afloppsrör, får ej finnas; och skall
delta rör, hvarå dels eli elter två afledninsgrör för luften och dels en så kallad lykta
må rara tillåtna, så inrättas, att hemliga öppningar icke kunna derå anbringas. För
öfrigt må hvarken de från pannan till imkylaren ledande rörgångar eller lankrum
och bäcken, der sådane finnas, vara försedde med någon öppning, hvarigenom sprit,
bränvin eller lank kan uttnppas, såvida öppningen ej sättes i omedelbar förbindelse
med panna eller förstberörda afloppsrör. De närmare föreskrifter, som liro nödige,
med hänseende ti 11 i denna % omförmälda delar af redskapen, fastställer ordning s-stadgan.
Bil. till Sevillu, m. fl. Uts/c. Bet. N:o 2.
15
§ 56.
Allt bränvin, sorn i St Örre brönneri tillverkas, skall mätas och profvas,
på salt ord/i in g s ■ std dg a n bestämmer. Den dervid bebo filip a handräckning lemnäs af
bränvins-tillverkaren, sorn ock är skyldig tillhandahålla nödige, vederbörligen justerade
och krönta målkärl samt annan för uppmätningen erforderlig redskap.
§ 57.
Då bränvin uppmätes och profvas af den i bränneriet anställde Kontrollör, skall,
såsom vittne, närvara en i orten boende trovärdig och skrif kunnig person, som brånvins-tillverkning
icke utöfvar. Sådant vittne utses särskildt för hvarje termin, i stad af
borgerskapets äldste och på landet af socknenämnd.
Der bränvins-tillverkare å landet skulle ega eller innehafva mer än halfva antalet
af hemmanen i socknen, utses vittnet af den socknenämnd inom närbelägen socken,
åt hvilken Kongl. Maj:ts Befallningshafvande detta uppdrag lemnar.
I läll antingen vittne icke väljes eller valdt vittne utehfifver, ege Kontrollören
att annan lämplig person till vittne kalla.
Vittne bestyrke, under edelig förpligtelse, riktigheten af kontrollörens protokoll,
i hvad det angår uppmätta knnnebe/oppet samt brunvinets värmegrad och styrka.
I afseende pä tiden för vittnets närvaro och biträde vid bränneriet ställe sig
vittnet lill efterrättelse hvad ordnings-stadgan derom innehåller, och de föreskrifter,
Kontrollören i enlighet med densamma meddelar.
Vittne tillkomma vid mätnings- och profnings-förrältniog i dagtraktamente Två
Riksdaler Riksmynt.
Vid bränvins uppmätning och profning ege, efter derom erhållen underrättelse,
bränvins-tillverkare, sjelf eller genom ombud, vara tillstädes; men förrättningen må, för
hans utehlifvande, icke inställas.
§ 58.
Om, för lättad kontroll vid bränvins-tillverkning, Kongl. Maj:t skulle finna för
godt förordna, att särskilda instrument för bränvinets mätning och profning skola i de
Större briinnerierun å redskapen anbringas, vare bränvins-tillverkare skyldige
att, på egen bekostnad, sådana instrument anskaffa och underhålla.
§ 59.
Uppslår emellan bränvins-tillverkare och Kontrollör tvist om uppmätt bränvins
styrka, insändes deraf, under bådas försegling, prof lill Kongl. Maj:Is Befallningshafvande,
som, efter det sakkunnig person undersökt profvet, och skriftligt yttrande derom
afgifvit, algor tvisten genom beslut, sorn ej öfverkiagas må. Den, som tvisten tappar,
skall gälda så väl den af undersökningen uppkommande kostnad, som vederpartens utgifter
och besvär.
§ 60.
Bränvins tillverkning eller distillering i Större bränneri må ej- förelagas innan
bränneriet blifvit af vederbörande Kontrollör besigtigadt och befunnet icke vara annorlunda
10
Bil. till Bevilln. m. fl. U/sk. Bei. N.-o £.
inrälladt, än denna författning och ordnings-stadgan medgifva. Sådan besigtning bör
anställas, innan liden för bVänvins-tillverkningen i 11 laIler. Varder besiglningen af Kontrollör
fördröjd, förbålles. sorn i ordnings-stadgan föreskriIves. Vid besiglningen skall
Kontrollören öfver bränneriet "upprätta beskrifning i lie exemplar. Dessa skola af honom
och bränvins-tillvorkaren 'undertecknas. Ett exemplar insändes till Kongl. Majlis
Befallningshafvande; och skola Kontrollören och bränvins-tillverkaren ett hvardera till
sig laga.
ö D
Dä redskap i Sf i'ii fl (‘i’’ i, ombytes eller förändras, skall kontrol
lören
likaledes, innan bränvins tillverkning eller distillering iler förefagas ma, öfoer
de verkställda förändringarna upprätta en beskrifning i tre va emp/ar, hvarmed Jurfares
på enahanda sätt, sorn o/van stadgadt är.
§ 61.
Kongl. Majlis Befallningshafvande förordna behöfligl antal personer, alt hafva
tillsyn vid distillering, som enligt § 20 utöfvas, och bestämma, hvilka dislilleringsverk
under hvarderas tillsyn ställas mä, äfvensom huru mycket, tillsyningsman bär i arfvode
erhålla för Kvart dislilleringsverk, sorn är under hans uppsigt, hvilket arfvode genom
Kongl. Majds Befa/lningshajvandes försorg i behörig ordning utbetalas af de Jör sådant,
ändamål utaf dislillerinijsvcrkels innehafvare uti. Lamllränteriet insatte medel.
Art, VHL
Om ti iis var för ofverträdelscr af författningens föreskriter.
§ 62.
Den, som tillverkar bränvin, ulan alt anmälan dertill skett och afgift blifvit erlagd,
eller under tid, då bränvins-tillverkning ej är tilläten, gähle tillverknings-algift och
bote, för lönbränning, (ölsta gången eli med afgifteu lika belopp oell andra gängen
dubbelt. Den, sorn andra gången med sådan förbrytelse beträdes, håfve derjemte förverkat
rättighet att bränvin tillverka. Skulle han ytterligare blifva dermed beträdd;
erlägge afgift såsom för loflig tillverkning och böle fyra gånger afgiftens belopp. Missbrukas
till oloflig briinvins-liilverkning sådan disliller ings-rättighet, sorn enligt § 20 utöfvas
får, ansvare såsom Jör lönbränning, och vare rättigheten förlustig.
Har lönbränning skett med enkel redskap, med eller ilian mask värmare, varde,
efter den grund,, som i § 4/ stadgad är, algiften beräknad i förhållande till redskapens
pannervmd och afverknings-lörmåga. han redskapens storlek icke. utrönas, bestämmes
a/giften lika med, den, sam för högsta tillåtna pannerymil är stadgad. Är tillverkningen
ulöfvad med mera sammansatt eller medelst ånga drifven redskap, beräknas utgiften för
det belopp, som, efter hvad utredas karr, lillverkadl blifvit, dock för minst 300 kannor
på dygnet., 1 begge dessa fall skall algiften utgå lör' minst en månad; men har tillverkningen
blifvit ulöfvad in på andra månaden, utgöres afgift för tvä månader; in på
tredje månaden, för tre månader; o. s. v.
Bil. lill Beotlin, m. fl. U/sk. Bet. N:o 2.
17
§ 63.
Skulle någon under lid, hvarför lian lill bränvins-lill verk ninp i Bl) i Siffi'? fp B'fil J2l€l'i
sig anmält och afgift erlagl, lillver lia hränviii med sinne eller annorlunda beskaffad
och högre alverknings-förmåga egande, redskap, än lian uppgifvit oell lill begagnande
hvaraf han är berättigad; dä skall afgillen beräknas såsom i nästföregående § stadgadt
är, men derifrån afdraga* hvad lian förskottsvis erlagl. och höle tillverkaren förslå resan
eli med den öfverskjulande afgillen lika belopp, andra resan dubbelt; samt tredje
och följande resumé lyia gånger den öfverskjulande afgillen. Har han begagnat enkel
redskap med pannerymd öiver 20 kannor: gähle afgift såsom nu sagdt är, men hille
såsom för lönbi anning, och varde alltså böterna beräknade i förhållande till del belopp,
hvartill algiflen, utan afdrag af förskottet, uppgår.
Tillverkare vare frän ansvar lör redskaps beskaffenhet fri, derest den uppgift,
han, vid anmälan till bränvins-lillverkning. 0111 redskapen lemnnl, öfveiensslämmer med
slämpliiigen oell justerarens helig, samt redskapen enligt samma stämpling och belvg
icke ar af annan rymd eler beskaffenhet, än all bran vins-tillverkaren är lill dess begagnande
berättigad, och han icke har sig redskapens afvikelse från slämpliiigen och hellge
tN bekant; erlägga dock fy linndén i den afgift, sorn i förhållande lill sådan redskaps
afverknings-förmäga ulga bör.
g 64.
Tillverkar någon samtidigt bränvin å samma egendom tili flera bränneriet-, eller
i samma bränneri med flera särskilda redskap, eller å annat stalie än han uppgifvit;
böle fiu.11 och med 75 till och med 1,500 Hule.
§ 65.
Den, som tillverkar eller distillera!* bränvin nied osläniplad redskap, böle 30 B:dr.
§ 66.
Uti de i §§ C2, G3, 64 och 65 omförtnälda fall af oloflig bränvins-lillverkning
vare de vid förbrytelsen nyttjade redskap, det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum
vid beslags-lillfaliel befintliga bränvin och de kärl, Iivari del lörvaras, förbrinna.
Kan del styrkas, tilt någon del af bränvinel är lofligen li.lveikadt; vare dock sådan
del icke förbruten.
§ 67.
Den, som vid bränvins-lillverkning i slfil'1'e hviHltlf‘B'1 från målning lill beskattning
undansnillar lingni af del bränv in, sorn tillverkas, eller för sådant ändamål begagnar
tilli erknings-redskap eiler sprilhällare med dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin
kan lönligen utlagas, cllrr på mh/ol a/t/mt still/ör.sniltnr den uftjifl, norn Joe tillverk
nili"e/i er/iit/tjas b"r, eller bry ler försegling eller öppnar eller borttager läs, som
Kontrollör åsatt lill förekommande af det tillverkade brån v inets lönliga uttagande, slraf
Bih.
lill R. St. Prut. 1856 & 1857. 5 Sami. 2 AJd. 5 Hofi. 3
Bil. till Bevil/n. m. fl. Ulsh^ Bet. N:o 2.
fes med böter från och med 450 till och med 4.500 R:dr eller fängelse vid vatten och
bröd efter brottets beskaffenhet, gälde den tillverknings-afgift, sorn för det undansnillade
branvinet sig belöper, oell bafve förbrutil redskapen, det i bränneriet samt dertill
börande förvaringsrum vid buslags—till fället belinlliga bränvin oell de kärl, hvari det
lön aras.
§
Till redskap, som enligt § 66 eller 67 är förbruten, räknas hvarje i bränneri
för kokning, mäskning, jäsning och bränning inrättad redskap, äfvensom sprithällare,
der sådan (innes.
§ 69.
Om den, som tillverkar bränvin i SlOWC dervid under en månad öf
verskrider
den största tillverkning § 44 medgi/ver; hafva lian förbrutil det äfverskjutande
beloppet, erlägga, derför afgift enligt §§ 59 och 40, förhöjd med en fjerdedel,
och bote första gången ett med den förhöjda åfgiften lika belopp, andra gången algiftens
dubbla belopp, samt derefter vid hvarje ny sådan öfverträdelse fyra gånger algiften.
§ 70.
Distillerar den bränvin, som till distillering icke är berättigad, eller utöfvas dislilleringsrält,
som på § 18 eller 19 grundad är, under tid, hvarför anmälan till bränvins-tillverkning
ej skett eller tillverknings-afgift ej blifvit erlagd, eller varder sådan distillering,
hvilken enligt § 20 idkas såsom särskild näring, utölvad under tid, hvarför
anmälan till distilieringen ej skett, eller innan afgift, motsvarande bestämdt arfvode ål
tills// ning smannen blifvit i Landlränleriel erlagd; bote den, som distillering sålunda
ololligen utöfvar eller olagligen förfar, lian och med 450 till och med 4.500 R:dr.
Den, sorn lill distillering, hvilken pä grund af § 19 eller 20 utöfvas, använder
redskap af annan rymd eller beskaffenhet, än han uppgifvit och till begagnande hvaraf
han är berättigad, böle från och med 20 till och med 200 B:dr.
§ 71.
Apothekare, som för farmaceutiska behof nyttjar distilleringspanna af större
rymd, än medgifven är, eller disliileringspannor utöfver tillåtet antal, bote från och
med 20 till och med 200 R.dr.
Använder Apothekare panna med rcklifikalions-apparat, bote såsom i % 70
mom. 4 sägs.
§ 72.
Företager någon mäskning för briinvins-tillverkning pire fem dagar innan dylik
tillverkning, enligt gjord anmälan, skall taga sin början, böle för hvar dag sådant
sker, ett belopp, motsvarande tillverknings-afgift för en dag.
Ofverträder bränvins-tillverkare det förbud, som i sisla mom. af § 2 gifvet är
mot mäsk-beredning samt bränvins-tillverkning från klockan tio örn aftonen näst före
Bil. till B c vi lin. rn. fl. Utsle. Bet. Neo 2.
19
sön- eller helgedag till klockan tio om aftonen å sådan dag; gälde, för hvarje gång
sådant sker, den tillverknings-afgifl, sorn mot en dag svarar, och böle afgiflens dubbla
belopp.
Verkställes annat lill bränneri hörande arbete emellan klockan 8 på morgonen
och klockan_5 om aftonen ä Sön- eller helgedag, eller Ölverträdes förbud, som i § 22
gifvet är; bote bränvins-lillverkare eller disliilerings-idkare från och med 5 lill ockmed
50 B:dr.
Vid de förbrytelser/ nu sagde äro, vare så väl bränvins-tillverkaren eller distillerings-idkaren,
som de arbetare, hvilka honom bilrädt, underkastade ansvar för sabbatsbrott,
enligt allmän lag.
Har justerare oriktigt slämplat redskap eller i stämplingsbelyg sådan oriktigt beskrilvit,
och är det läll icke för handen, som i § 31 omlÖrmäles; bote Irån och med
20 till och nied 200 B:dr och miste tillika befattningen’ eller varde frän utöfningen
deraf under viss lid skiljd.
§ 74.
Den tillverkare af redskap, som missleder justerare med falsk uppgift om redskapens
beskaffenhet, böle från och med 50 till och med 500 Redr.
§ 75.
För öfverträdelse af hvad i §§ 25 och 32 angående' tillverkare af redskap för
bränvins bränning eller (Jistiliering, i §§ 30 och 33 angående innehafvare af sådan redskap,
samt i g 54 moni. 2 och 3 samt § 56 angående bränvins-lillverkare, stadgas, vare ansvaret
böter frän och med 20 till och med 200 Redr; för underlåtenhet att iakttaga
föreskriften i § 99 botes från och med 5 lill och med 50 Redr.
§ 76.
Den, som underlåter att lill försegling anmäla innehafvande redskap, då sådant
ske bör, efter hvad i § 36 sägs, böle från och med 25 till och med 250 Redr.
§ 77.
Har bränvins-tillverknings- eller dislillerings-redskap blifvit förseglad, och finnes
sedan, under tid, då redskapen ej får begagnas, förseglingen vara brulen, skall innehalvaren
eller, i hans frånvaro, den, som i hans ställe satt är, inom tvä dagar efter
erhållen kunskap att brytning skett, sådant anmäla hos den, som öfver förseglingen tillsyn
eger, och betala kostnaden för redskapens försegling ånyo. Uraktlåtes sådan anmälan,
eller varder innehafvaren öfvertygad att hafva utan våda brytningen verkställt
eller verkställa låtit; böle han från och med 30 till och med 300 R dr, och vare derjemte
redskapen förverkad.
Varder annan öfvertygad att, utan innehafvarens vetskap och samtycke, hafva
utan våda förseglingen brutit; bote som sagdt är och gälde redskapens värde, så ock
kostnaden för dess förnyade försegling.
20
Bil. lill Bevill//, vi. Jl. Utsi'. Bet. N:o 2.
§ 78.
Vägrar man den, sorn i afseende å förbrytelser mot denna förfall ning eger undersökning
anställa, tilli rädt; lill rum eller byggnad, der, enligt § 92, undersökning ske
må; böle frän och med 75 till och med i,500 Hulr.
§ 79.
När förbrytelse mot denna författning åtalas, ansvare bränvins-lillverkare eller
distillerings-idkare för hustrus, barns, tjänstefolks och vid bränneriet anställde arbetares
gerningar, i läll bötesansvar eller förlust af redskap eller tillverkad vara eller kärl,
hvari den förvaras, ifrågakommer, derest.icke omständigheterna visa, att förbrytelsen
skett ulan hans vetskap och vilja.
Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola, faslän bränvinslillverkare
icke är egare deraf, förbriilna dömas, när'förbrytelse, som sådan påföljd
medlörer, är begången af bränneriels arrendator eller föreståndare, eller ock eiler arrendatorns
(dier föreståndarens föreskrift.
Dä förbrytelse, som enligt denna förordning medförer förlust af redskap, tillverkad
vara, eller kärl, hvari den förvaras, bl i f v il begången af annan än dessas egare, och
denne sednare finnes vara berättigad att dem behålla, skall den brottslige utgifva redskapens,
varans eller kärlens värde.
§ 80.
Bränvins-lillverkare eller distillerings-idkare, sorn åt den vid hans bränneri anställde
kontrollör eller tillsyningsman såsom gåfva något gifven eller erbjuder, böle frän
och med 20 lill och med 200 B.dr. Kontrollör idler tillsyningsman, som gälvan mottager,
vare lika ansvar underkastad och miste derjemte befallningen.
§ 81.
Skulle bränneri-kontrollör, eller den, hvilken tillsyn vid bränneri riter disli/leringsverk
såsom Ijenslepligt åligger, (dier den, som är pligtig ali loibi vielser mot denna
författning åtala, sjelf beträdas med oloflig brånvi ost ill v erkning eller distillering, eller
ali halva främjat sådan förbrytelse (dier tillverkares försnillning af den afgift, lian erlägga
bör: varde dömd till fängelse med aibete från oell med sex månader lill och
med lie år.
Visar någon, hvilken det åligger alt lidsyn vid bränneri eller dislilleringsverk
bålla eller förbrytelser mot denna författning åtala eber redskap under försegling ställa,
försummelse eller vårdslöshet i dessa ä igganden; varde antingen för alltid idler under
viss lid frän tjenslen eller befattningen skiljd, eller ock (alid till böter elter domarens
beprölvande.
§ 82.
Varder, lill utrönande af förbrytelse mot denna författning, undersökning hos
någon anställd emellan klockan 9 om aftonen och klockan 5 örn morgonen, men sådan
förbrytelse oj upptäckt; böle lörrällningsmnnnen från och med 5 lill och ined 50 B:dr,
der han ej finnes hafva till undersökningen giltig anledning ball.
Bil. till Bevilln. m. fl. Etsk. Bet. N:o 2.
21
Vägrar den, soin undersökning i bränneri anställt, alt betyg, sorn i § 94 sägs,
åt bränvins-tiilverkare genast utfärda; böle 15 R.dr.
§ 83.
Varder vid undersökning elier i anledning deraf förrättningsman våldlörd, eller
föröfvar lian sjelf våld i oträngdt inål”; gånge dermed efter allmän lag.
§ 84.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, då tillgång brister, till fängelse
med arbete sålunda förvandlas:
böter t
ill och med
15
R-.dr motsvara
fängel
se med nr
beli
e i ....
. 2
veckor,
böter 1
'råu 15
R.dr
t.
o. m. 50
R.dr
■nols
ivara fänge
Ise
m. arb. i . .
. 1
månad,
55
50
11
„ 100
11
»
11
11 •
. 2
månader
55
100
11
„ 150
11
11
11
11
. 3
11
11
150
11
„ 300
11
11
11
11
. 4
11
11
500
11
„ 000
11
11
11
11
. 5
11
11
000
11
„ 900
11
11
11
11
. 6
n
11
900
11
„ 1,350
11
11
11
11
. 7
ii
11
1,350
11
„ 1,800
11
11
11
11
. 8
ii
11
1,800
11
„ 2,250
11
11
11
11
. 9
ii
11
2.250
11
„ 2,850
11
11
11
11
. 10
ii
11
2 MO
11
„ 3.450
11
11
n
11
. 11
55
n
3,450
11
„ 4.050
11
11
ii
11
. 1
år.
För liv
arje
bötesbelopp
bärui
löfver
till och med
750 R.dr ökas
fängelsestraffet
med 1
månad,
och
så
vidare intill 2
är, lil
tolver hvil!
i en
lid, vid bölesförvandling, icke
någon
må för
brott
mot denna
förord
ning
i fängelse
hållas.
§ 85.
Böter skola gäldas af den plikt fälldes egendom i löst och fast, så långt den räcker.
Hafva böter till en del utgått, förvandlas återstoden efter de i Kongl. Brefven
den 5 Februari 17(58 och den 27 Oktober 1820 stadgade grunder.
§ 86.
Af böter, som enligt denna författning ådömas, samt värdet af bränneri-redskap
och annan egendom, sorn förbruten anses, tillfälle två tredjedelar åklagaren och en
tredjedel den stads eller sockens fattigkassa, hvari den åtalade förbrytelsen är begången.
Finnes särskild angifvare, lage han hälften af åklagarens andel.
Efter anmälan af Hang/. Maj: Is Befallningshafvande, må på Kongl. Maj:ts
Nådiga pröfning hero, huruvida i något fall åklagare eller tillsyningsman för ådagalagd/
nit rid efterspanande neli heij rande af förbrytelser mot denna författning
afart sig fört jent af någon särskild uppmuntran utöfver honom möjligen tillkommande
andel i ådomde buler sumt redskap eller annat /örbrutet gods.
22
Bil. till Bevilln. m. fl. Utsk. Bet. N:o 2.
Art. IX.
Föreskrifter i afseende ä Författningens verkställighet.
§ 87.
Kongl. Majlis Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande af hvad
i denna författning stadgadt är.
§ 88.
Lands- och Stadsfiskaler, Krono-, Stads-'och Polisbetjente, samt de personer,
hvilka särskildt förordnas alt vaka öfver denna författnings efterlefnad, åligge att förbrytelser
mot densamma åtala, äfven utan särskild angifvelse.
I öfrigt eger en hvar rättighet att för sädane förbrytelser anställa åtal, dock ej
barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de i tjernsten äro, mot husbondefolk.
Då åtal anslälles af annan person än den, som i 1 mom. af denna § nämnd
är, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må kunna målets
utförande öfvervara.
§ 89.
Rättighet att förbrytelse mot denna författning till åtal af allmän åklagare angifva,
tillkomme en hvar, utom barn mot föräldrar.
Sockne-nämnd å landet och borgerskapets äldste i stad böra egna synnerlig uppmärksamhet
deråt, att sådane förbrytelser varda till åtal angifna.
Tillträde till bränneri må derföre ej förvägras dem, eller den ledamot, de bland
sig utse alt öfver bränneriet tillsyn hafva.
§ 90.
De i § 88 mom. 1 oinförmnlde allmänna åklagare och tillsyningsman ega anställa
undersökning af förbrytelser mot denna författning, äfvensom att verkställa beslag.
§ 91.
Den, som förrättar undersökning, bör, för alt tillgodonjuta det skydd, honom
dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig synbart bära påbjudet tjenstelecken,
eller, innan förrättningen företages, fullmakt eller förordnande uppvisa.
I orten boende eller känd Krono- eller Stads-beljenl vare likväl frikallad från
skyldigheten att sin behörighet sålunda styrka.
Bil till Bevil/n. rn. fl. U/sh\ Bet. N-o 2.
23
§ 92.
Undersökning må alla lider på dygnet anslällas i bränneri, kök, brygg- och bagarstuga,
så ock i annat runi eller byggnad, som kan begagnas för bränvins tillverkning
eller distillering.
Då vid undersökning någon förbrytelse ej upptäckes, vare för undersökningens
anställande förrättningsmannen icke underkastad ansvar, såvida ej undersökningen blifvit
företagen emellan kl. 9 om altonen oell kl. 5 om morgonen. 1 sådant fall gånge som
i § 82 sagdt är.
§ 93.
När å tid, då bränvin får tillverkas, undersökning om pannans rymd skall anslällas,
vare förrättningsmannen, om redskapen begagnas när han sig till förrättningen
inställer, pligtig alt afbida tiden då pannan afrunnit; och må för sådan undersökning
brän vins-till verk niy gen ej längre uppehållas, än nödigt är.
§ 94.
Har vid undersökning någon felaktighet ej funnits, vare undersöknings-förrätlare
pligtig alt genast tillställa tillverkaren ett af tilistädesvarande vittnen bestyrkt intyg om
tidens längd, under hvilken tillverkaren varit af undersökningen hindrad att bränvin
tillverka. Detta betyg berättigar tillverkaren alt hos Kongl. Majlis Befallningshafvande
ålerlyfta 1 \ gäng den afgift, som mot samma tid svarar.
§ 95.
Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i beslag tages,
eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller någon af hans husfolk, skall om
beslaget förut tillsägas.
§ 96.
Då beslag sker hos den, som är berättigad att tillverka bränvin och sig dertill
behörigen anmält, må hvarken panna utbrytas, ej heller någon del af tillverknings-redskap
honom fråntagas, eller han från tillverkningens fortsättande hindras, innan förste
domstol i målet dömt redskapen lörbrutfcn. Härifrån undantagas de läll,
l:o då tillverkare i mindre bränneri begagnar redskap af större pannerymd, än
vid sådan tillverkning tillåten är, och det förhållande icke är för handen, hvilket i sisla
mom. af § 63 omlörniäles;
2:o då vid tillverkning i större bränneri något af det bränvin, som tillverkas,
från mätning till beskattning undansnillas;
3:o då för sådant ändamål begagnas tillverknings-redskap eller sprithållare med
dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen utlagas;
4:o dä tillverkare bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som Kontrollör
åsatt, lill förekommande af del tillverkade bränvinets lönliga uttagande: samt
5:o då tillverkare försummat att föreskri/ven afgift erlägga.
24
Bil. till Bcvilln. m. fl. Utsk. Bet. N:o
§ 97.
Redskap, som i beslag tages, skall, till förekommande af dess utbyte mot annan,
af beslagaren med särskild stämpel utmärkas, der ej redskapen vid beslaget egaren IVäntages,
i hvilket fall den skall i allmänt förvar sällas.
§ 98
Vid beslag skall, till säkerhet för de böter, som ådömas kunna, del i bränneriet
och dertill hörande förvaringsrum befintliga, lolligen tillverkade bränvin i förvar
tagas.
§ 99.
1 bränneri skall under lid, då bränvins tillverkning eller distillering der verkslälles,
städse vara i bevittnad afskrift anslaget vederböraudes bevis, alt lilKerknings-afgiften
för samma tid blifvit erlagd. Beviset bör derjemte i bufvtidskrift vara att tillgå,
när dess uppvisande päfordras af bränneri-kontrollör eller den, hvilken tillsyn vid bränneri
såsom tjenstpligt eljest åligger, eller som är skyldig alt förbrytelser mot denna
författning åtala.
§ 100.
De afgifter och böter, som i denna författning äro stadgade, utan att myntslaget
finnes särskildt utsatt, beräknas i riksmynt
Bil. lill Bevilln. >n. fl. Utsk. Bet. S:o 2.
Formulär
till Slämplings-bevis å bränvins-tillverknings- (distillerings-)redskapen N:o
| I mell lasll
! panna '[med löst-bröst
| jutan |
En kol
Dubbel
(jonisk | hatt med 00 tums
Cylindrisk I ångrör . . . .
j rektifikations-apparat,
Enkel i lästad vid hatten,
> att sättas emellan
Dubbel j pannan och afky
J nings-redskapen .
Mäskvärmare med (utan) ångapparat
— K
koppar
00 00 00 00
% =
n
cl
7T
— u.
< C
0 sl. »val al']
0 t. diam.
0 st.rund af
0 I. diam.
År. År
Redskapens rymd är stämplad ä pannans
hals
öfversta del
00
På panna, hatt, mäskvärmare och rektifikations-apparat åsatt min namnstämpel,
årtal och ordnings-nummer.
S. S. t8
N. N den
18
(Juslerarens namn.)
Bilt. lill B. St. Brot. 18o G & I Sif 7. 5 Sami. 2 Afd. 3 Hiift. 4
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Sammans. Bevill a.-. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 5. 1
I:o 3.
Ank. till Exp.-Uisk. d. 20 Maj 18S7, kl. t r. m.
Rikets Högloft. Ständers Sammansatta BevillningsLag- sarntAli
ni
ann a Besvärs- och Ekonomi-Utskotts betänkande i anledning
af väckt motion om förändringar uti Kongl, Majlis
Nådiga Orda i nu s - Stadga för större brännerier dea t Juni
1855.
Uti den hos Ridder skåpet ocii Adeln af Herr von Knorring, Axet, vackla motion,
för hvilken, i hvad densamma angick vilkoret] för bränvins tillverkning, Utskottet
i sitt betänkande N:o 2 redogjort, har Herr von Knorring jemväl föreslagit, att uti omförmälda
Nådiga ordnings-stadga mätte vidtagas följande förändringar, nemligen:
i § 1: ali luflröret skall i dess öfra ända vara försedt med helt och väl fastlödt
lock, samt lufthål, anbringade på rörets sidor, högst två tum från locket och ses turn
i diameter;
i g 2: att den så kallade lycktan skall vara förfärdigad, undra delen eller
skålen med tillhörande rör för profvaren af tät och god koppar, på insidan väl lorient
och utvändigt hammarpolerad, så att obehöriga hål eller öppningar lätt kunde upptäckas,
samt öfra delen, helst af hvilt glas, en half tum tjockt och i kupform, sä hög att
profvaren derunder hade fri rörelse, utan att gå igenom glaset, hvarå hål eller öppningar
icke finge finnas, eller ock af metall, i hvilken händelse fyra tillräckligt stora
rutor af hvitt glas skulle derå vara anbringade, sä att skålen vore fullkomligt ljus ät
alla håll;
i §§ 18 och 23: att kontrollör icke finge lemna’bränneriet pä längre tid än 5
å 6 timmar hvarje gång; samt
uti § 27 : att kontrollörens arfvode för de sista fjorton dagarne, sorn han varit
vid bränneriet anställd, icke skulle utbetalas förr, än han bevisligen aflemna! de i denna
§ omförmälde handlingar och eflekler, de förra upprättade utan fel.
Vid sisllidne Riksdag, då bränvins-lagstiftningen i sin helhet behandlades af eli
särskildt Utskott, afgaf samma Utskott jemväl förslag till ordnings-stadga för större
brännerier, men Rikets Ständer upptogo icke förslaget till pröfning, ulan beslöto att i
Bih. tilt B. St. Erot. 1856 & 1857. 5 Samt. 2 Afd. 4 Huft. 1
2 Santmans. Beotlin.-, Lag- samt Allm. Besvärs.- och Ekon.-Ulsk. Bet. N:o 4.
underdånighet hos Kongl. Maj:t, såsom den der bäst kunde bedöma hvilka föreskrifter
borde i en sådan författning inrymmas, anhålla att Kongl. Majit behagade låta utarbeta
den ordnings-stadga för större bränneriet*, som Kongl. Majit fann vara af behofvet
påkallad.
Till följd af den åsigt Rikets Ständer sålunda uttalat, och då Kongl. Majit
nogsamt lärer i Nåder vidtaga de rättelser i ordnings-sladgan, till hvilka redan vunnen
erfarenhet och möjligen blifvande förändringar uti författningen, angående vilkoren för
bränvins tillverkning, må gifva anledning, anser Utskottet, sig böra hemställa,
att Herr von Knorrings ifrågavarande förslag icke måtte til! någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 Maj 1857.
Anti. till Hxp.-Utsk. den 28 Maj 4837, kl. 2 e. m.
Bikels Högloft. Ständers Sammansatta BevillriingsLag- sami Allmänna
Besvärs- och Ekonom i- U/s kolls Bellin kumle, i anledning
aj väck/a motioner om förändring i vissa delar aj
Kongl. Förordningen den t B Januari 18 55„ angående
vilkoren Jör försäljning af bränvin och andra brända eller
dislillerade spirituösa drycker.
Inom Riks-slånden hafva uti omfönnälda ämne motioner blifvit väckta:
hos Ridderskapet och Adeln: af Herr Grefve Taube. II. E.. Herr von knorring,
Axel, Herr Nordenfelt, E. IV., Herr Ehrenborg, Bichard, och Herr Dal
man,
F. IV;
hos Preste-ståndet: af Herr Doktor Sandberg, Herr Lektor Sondén, Herr Kontraktsprosten
Emanuelsson, Herr Prosten Melén och Herr Prosten Metander ;
hos Borgare-ståndet: af Herrar F. A. Finnman. E. G. Danielsson och C. F.
Spångberg; samt
hos Bonde-ståndet: af Riksdagsfullmäktige Gustaf Jonsson från Kalmar län,
Gustuf Larsson från Stockholms län, J. Andersson från Östergöthlands län, ,/ Smedberg
och Per Benjaminson frän Elfsborgs län, Lars Olsson frun Stora Kopparbergs
län. Gustuf Johansson från Kronobergs län, 0. Lagergren från Gottlands län, Per
Erik Andersson från Westmanlands län och Olof Larsson från Gefleborgs län.
Sammons. Hevilla-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Eleon.-Lisli. Bet. \:o 4. 3
Dessa motioner, sorn blifvit remitterade dels till
till Lag-Utskottet, men, enligt § 43 Riksdags-Ordningen, varit föremål för Sammansatta
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets öfverläggning, afse
endast särskilda delar af nu gällande författning, angående vilkoren för försäljning af
bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker; hvarföre Utskottet, i stället
att på en gäng redogöra för hvarje motion i dess helhet, ansell sig höra särskildt vid
hvarje § i författningen upptaga alla deremot framställde anmärkningar, beledsagade af
Utskottets deröfver algifna yttranden. Innan Utskottet öfvergår härtill,'torde likväl
böra erinras, all, till följd af det nya myntsystemets tillämpning från och med nästa
statsreglerings-period, de uti förordningen förekommande myntbestämmelser blifvit förvandlade
lill närmaste motsvarighet i riksmynt. Så väl dessa, sorn öfriga vidtagne förändringar
äro uti hilagda transsumerade förslag till författning utmärkta med
kursiv stil.
§ 2.
I afseende på denna § liar Herr Doktor Sandberg anmärkt, alt den vid sista
Riksdag vidtagna fördelning af den mindre bränvinshandeln uti minuthandel och utskänkning
icke skulle hafva medfört några goda verkningar, hvilket syntes deraf att
uti en stad, der förut ett enskildt holäg utan någon egen vinning öfvertagit utskänkningen
och genom noggranna kontroller ganska mycket inskränkt bränvinssupningen, hade,
efter nu gällande författnings tillkomst, uppstått liera bränvinsminuthandlare, sorn pä
grund al godkända auktionsanbud, emot en ringa afgift, stopvis utmånglade 10,000 å
20,000 kannor bränvin utan den minsta kontroll. Dervid ginge så lill, att sedan af
stadens lösa befolkning män, qvinnor och harn sammanskjutit det penningebelopp, sorn
erfordrades för inköp af \ kanna bränvin, en af dem uti minuthandelsboden uppköpte
varan, hvilken derefter emellan honom och de utanför väntande kommiltenterna
fördelades. Och för allmogen, som forslade varor till staden, vore det högst förledande,
att, efter erhållen betalning, hos minulhandlaren köpa det i lag tillåtna qvantum
bränvin och dermed under hemresan berusa sig. Närmaste följden häraf åter blefve
att penningar bortslösades och hvarjehanda oordningar samt lill och med brott föröfvades,
Enligt motionärens åsigt kunde delta mycket öfverklagade onda lämpligast minskas
derigenom att ingen annan minuthandel med bränvin blefve tilläten i stad eller
pä landet, än en högt beskattad och strängt kontrollerad utskänkning. Men för den
händelse att den nuvarande indelningen af bränvinshandeln skulle fortfarande bibehållas.
yrkade motionären, alt den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med sådan
vara, ej linge sälja mindre än en kanna. Detta yrkande har motionären likväl, under
den diskussion, sorn, i anledning af motionen, egt rum inom Preste-ständet, utsträckt
derhän, att två kannor borde bestämmas såsom minimum vid minuthandel med bvänvin.
Herr A. /’. Rinnman har deremot föreslagit, att som Rikets Ständer vid sist litine
Riksdag, på väl grundade skäl, för sin del beslutat, att den, som erhölle rättighet
till minuthandel med bränvin, linge sälja \ kanna, samt dä sådan vara vanligen alyltrades
i buteljer, hvarje rymmande något öfver \ kanna, och det väl icke kunde anses
befordra nykterhet, att den. som ville tillhandla sig en butelj af någon spritdryck,
tvingades att köpa två buteljer, det måtte minimum för minuthandel med spritdrycker
bestämmas till j kanna.
Med bränvinshandelns fördelning tili minuthandel och utskänkning afsågs påtagligen,
att genom införandet af minuthandelSställen bereda hvar och en, sorn ansåge sig
behöfva, till förbrukning i hemmet, köpa ett mindre belopp bränvin, tillfälle att för
-
4 Sammans. Betilia.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulsk. Bet. N:o 4.
skaffa sig detsamma, utan ali nödgas besöka utskänkningsställena elier de egentliga
krogarne och blottställas lör frestelsen att på stället förtära hvad som var aamadt
till sparsamt och derigenom mera oskadligt bruk. Erfarenheten hade nemligen visat,
huru lätt dylika tillfällen och exempel förledde till ovanor och voro farliga isynnerhet
för barn och oerfarna yngre personer, som skickades att köpa hvad buslädren ansåg
sig behöfva. Alt, under den korta tid 1855 års bränvinsförsäljningslag blifvit
tillämpad, det med berörde lagstiftning åsyftade målet, minskad krogiefnad och dermed
förknippadt fylleri, i ganska väsentlig mån uppnåtts, torde af få förnekas. Utskottet
vill likväl icke bestrida att ju förhållandet uti några orter möjligen varit annorlunda,
men orsaken härtill bör ingalunda sökas i fel hos lagstiftningen, utan deri att gamla
inritade ovanor omöjligen kunna genom ett enda penndrag alskaffas. Genom en återgång
lili fordna tiders lagstiftning rörande bränvinshandcln, eller-förhöjning af minimibeloppet
tor minuthandeln med bränvin, skulle, enligt Utskottets tanke, de af Herr
Doktor Sandberg öfverklagade olägenheter, långt ifrån att afhjelpas, läst heldre ökas.
Man bör nemligen besinna, att bränvin ännu af en stor del ibiand rikets befolkning
betraktas såsom en nödvändighetsvara och ali arbetaren sällan är i tillfälle att på en
gång förse sig med förnödenheter för längre tid, än mindre att för hvarje särskildt
behof använda sä stort penningebelopp, som erfordrades för uppköp af en kanna
bränvin eller derutöfver. Dessa omständigheter göra det också troiigt, att arbetaren,
för att erhålla ett mindre qvantum bränvin, skulle, om annan utväg dertill vore för
honom slängd, besöka sjelfva plantskolorna för fvlieriet, — något som lagstiftaren bör
vara serdeles mån om att söka förekomma.
Att åter, såsom Herr Rinnman i sin motion föreslagit, nu, sedan minuthandeln
med bränvin en gäng blifvit reglerad, nedsätta minimibeloppet för sådan handel till {■
kanna, torde icke heller, i betraktande af de skäl Herr Doktor Sandbergs motion innehåller,
vara välbetänkt; och finner Utskottet sig alltså böra tillstyrka,
att Herr Doktor Sandbergs och Herr F. A. Rinnmans omförmäl
de
motioner mätte lemnäs ulan afseende.
§ 4-
Vid ifrågavarande § har af Gustof J'onsson från Kalmar län blifvit anfördt, att
här väl stadgades, att den, sorn erhållit rättighet lill utskänkning af bränvin, egde sälja
huru ringa belopp som helst, men att utskänkningsrättighelen linge utsträckas lill minuthandel
med bränvin, vidrörde icke författningen. Inom ett samhälle i motionärens
hemort, hvarest funnes en gästgifvare, som innehade rättighet till utskänkning och vore
beskattad för ett årligt lorsäljningsbelopp af 3,000 kannor, samt ett minuteringsställe,
derifrån afgift årligen erlades för 10.000 kannor, hade dock inträffat, att, sedan nämnde
uppskattning för utskänkningen vid gästgifveriet blifvit fastställd, gästgifvaren öppnat ett
särskildt bränvinsmagasin och der i minut försålde lika mycket bränvin, som pä del
förutnämnda minuleringsställef afyttrades, oaktadt han icke skattade för annan bräuvinshandel
än utskänkning. Berörda olog hade ej heller af åklagaremakten kunnat
hämmas, enär i försäljningslagen saknades förbud för gästgifvare alt sälja bränvin
kannetals. Det syntes motionären likväl sorn om lagstiftarens mening icke varit den,
att båda rättigheterna skulle kunna förenas eller af en och samma person utöfvas pä
samma ställe, med mindre än att afgift erlades särskildt för hvardera rörelsen, och
billigheten lördrade, att då minuthandlaren vore betagen rättigheten alt sälja mindre än
en half kanna, sä borde innehalvaren af utskänkningsrält icke få idka minuthandel
med bränvin. Anseende motionären rättelse härutinnan vara desto nödvändigare, som
Samman.*. Berntin.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Uisk. Bet. l\':o 4. 5
under nu varande förhållande någon rättsenlig uppskattning för utskänkning icke vore
möjlig, alldenstund hvarken socknenämd eller taxerings-kommitté kunde beräkna hvad
utskänknings-idkaren sålde i minut.
Vid jemförelse af de olika föreskrifter, angående sättet för den mindre bränvinshandelns
ulöfvande, hvilka innefattas uti nu gällande §§ 21, 28, 36, 37 och 38,
finnes lätteligen, att det icke, enligt författningen, är gästgifvare eller annan utskänkare
al bränvin medgifvet alt, såsom motionären omförmäll hafva inträffat, på olika ställen
utöfva utskänknings- och minuteringsratt. Men icke heller sv nes det hafva varit författningens
mening att förbjuda den till utskänkning berättigade att jemväl i minut
försälja bränvin för förbrukning annorstädes än ä ulskänkningsställel. Ett sådant förbud
skulle, enligt Utskottets tanke, innebära orättvisa emot både köpare och säljare.
Den förre skulle derigenom ofta hindras från att på nära håll bekomma del qvantum
bränvin, han ville förbruka i hemmet, och utskänkaren, sorn för sin rörelse erlägger
vida högre afgift än minuthandlaren, må väl ega billigt anspråk att lä sälja hvad myckenhet
som helst. Något hinder för socknenämd och taxerings-kommillé alt beskatta
honom 'för allt det bränvin, han anses genom utskänkning och minutering afyttra, torde
icke helier förefinnas. Utskottet hemställer derföre,
att Riksdagsfullmäktige!! Guslaf Jonssons förutnämnde motion icke
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ 5.
Ehuru vitsordande det välgörande inflytande på folkets sedliga och moraliska
ställning, som gällande lagstiftning angående bränvins tillverkning, distillering och försäljning
utöfva!, har Riksdagsfullmäktige!) Gastaf Larsson frän Stockholms län, likväl
i ändamål alt undanrödja brister, som, enligt vunnen erfarenhet, ännu skulle vidlåda
nämnda lagstiftning, uti sin motion föreslagit, ibland annat, att hvarken minuthandel
med eller utskänkning af bränvin måtto vidare få vara med annan handel förenad,
samt att distillerings-idkare mätte förbjudas att vid sidari af sin distilleringsrörelse, vare
sig i eget namn eller genom andra, bedrifva utskänkning eller krogrörelse.
Uti första momentet af § 5 i nu gällande författning är stadgadt: att utskänk
ning
af bränvin icke må ulöfvas af den, som idkar annan handel, till hvars bedrifvande
särskildt tillstånd erfordras’’, och samma §:s andia moment innehåller: ”ä landet vare
lag samma för minuthandel med bränvin” Förbud alt i förening med annan handel
idka utskänkning af bränvin, äfvensom för landthandlare att handla i minut med sådan
vara, (innes således redan. Något skäl för utsträckning af dessa förbud bar Utskottet
desto mindre kunnat finna, sorn olägenhet veterligen icke uppstått derigenom, att i stad
minuthandel med bränvin och annan varuhandel varit förenade i samma persons hand.
Del vill ock synas löga rimligt all förmena dislillermgs-idkare att, under de i författningen
bestämda vilkor, genom minutering eller utskänkning afyttra sitt eget fabrikat.
Utskottet anser derföre Gustaf Larssons ifrågavarande motion
böra lemnäs ulan afseende.
§ 6.
Herr von Knorring, Axet, har yrkat: att rättighet till minuthandel med eller
utskänkning af bränvin icke må Apothekare tilldelas; till stöd för hvilket förslag motionären
anfört, hurusom, genom' den i § 23 af Kongl. Förordningen den 18 Januari
1855, angående vilkoret! för bränvins tillverkning, Apothekare medgifna rättighet att
6 Sai/nnans. Bevilln.-, Lag- stan t Allm. Besvärs- och Ekon-. U/sk. Bet. N:o 4.
för farmaceutiska behof ulan afgift nyttja två distilleringspannor, Apothekare, sorn rättighet
lill bränvinsförsäljning inropat, sattes i tillfälle afyttra distillerad vara till lägre
pris, än förhållandet vöre med dera. hvilka, enligt § 20 i samma Kongl. Förordning,
idkade distilleringsrörelse, enär desse sistnämnde för sin näring drabhades af åtskilliga
utgifter, som Apothekare undginge.
Exempel lära icke saknas, att en och annan Apothekare missbrukat sin omförmälda
obeskattade distilleringsrätf, pä sätt af motionären blifvit antydt, och anledningar
dertill böra tvifvelsutan, sä vidt möjligt är, undanrödjas. Med apolheksinrättningens
ändamål och den uppmärksamhet, som åt apolheksröréises bedrifvande bör egnas,
torde icke heller vara förenligt att Apothekare sysselsätta sig med utminutering eller
utskänkning af bränvin. Utskottet tillstyrker således
det mätte ett stadgande i förutnämnda syftning införas uti andra
momentet af § 6, såsom bilagda förslag till författning innehåller.
§§ 8 och 12 somt ny § 13.
Beträffande den uti första momentet af § 12 gästgifverierna å landet tillerkända
rättighet att utskänka bränvin och andra spritdrycker, har blifvit föreslaget, af Herr
Konlrakts-proslen Emanuelsson samt af Riksdagsfullmäktige •/. Andersson från Östergöthlands
län och J. Smedberg från Elfsborgs län, med hvilken förstnämnde motionär
åtskillige ledamöter af Preste-ståndet förenat sig: det mätte berörde rättighet upphöra
och gästgifvare underkastas samma vilkor i afseende på bränvinsförsäljningi sorn funnes
i § 13 föreskrifna; samt af Riksdagsfullmäktigen Liss Lars Olsson frän Stora Kopparbergs
län, att vid slutet af om förmälda moment i § 12 mätte tdläggas orden: ”dock
må kommunerna å vederbörligen utlyst sockenstämma deröfver höras och ega beslutanderätt.
” Deruti Riksdagsfullmäktigen Sven Eriksson från Stora Kopparbergs län
med flere inom Bonde ståndet hafva instämt.
Såsom skäl för dessa förslag har blifvit anfördt, att omförmälde, gästgifverierna
medgifna, rättighet pä ett betänkligt sätt motverkade nu gällande författnings syftemål:
dryckenskapslastens hämmande. Erfarenheten hade visat, att nämnda last och dennas
följeslagare icke mindre nu än förr blomstrade ä dessa krogar; och så länge gästgifverierna
bibehöllos vid en obetingad rättighet att utminutera och utskänka spirituösa
drycker, skulle sannolikt delta mycket öfverklagade onda komma att fortfara. Särdeles
olämpliga för krogrörelse voro också dessa ställen, emedan stundom, såsom vid
skjutsningar, uppbördsstämmor, ting och många andra förrättningar, hvilka mestadels
hölles på gästgifvaregårdarne eller i granskapet deraf, en mängd personer af nästan
alla åldrar der sammanträffade och då, till följd af varans åtkomlighet, sattes i frestelse
att omättligt njuta densamma. Omförmälde olägenheter kunde endast afhjelpa.* derigenom,
all, hvarje kommun sattes i tillfälle alt bestämma huruvida någon krog skulle
fä finnas inom kommunen, och i betraktande häraf måste man låta gästgifveriernas
förmenta privilegier alt sälja bränvin vika för det allmännas kraf.
Utskottet, som tagit dessa skäl i öfvervägande, hyser emellertid den öfvertygelse,
att så länge krogar å landet icke kunna helt och hållet förbjudas eller umbäras, skulle de af
motionärerne föreslagna åtgärder mera skada an gagna. Om sådan vara icke finge de
vägfarande tillhandahållas på gästgifvaregårdarne, komme otvifvelaktigt, med eller utan
auktorileternas och kommunernas samtycke, krogar att uppstå på andra ställen, der
kroglifvet och oordningar bielke äf vida betänkligare ari, än förhållandet nu är vid
gästgifvaregårdarne. Sådana tillåtna eller otillåtna krogar kunde nemligen aldrig blifva
underkastade den strängare tillsyn, som gästgifverierna, dä dessa månadlligen inspek
-
Santmans. Bevil In.-, Lag- sami Allm. Besv- och Ekon-Utsh. Bet. N:o 4. 7
leras af Kronofogde eller Länsman, och dessutom ofia af bemälde tjenstemän och
andra personer, som hafva i uppdrag att öfvervalla ordningens vidmakthållande, hesökas.
Vid sådant förhållande torde man också böra fästa afseende på gästgifveriernas
hilliga anspråk på att fä tillgodonjuta sin urgamla rätt alt, framför andra, ulskänka
alla sorters förtäring, och deribland spritdrycker. Onekligt är, att de flesta hemman,
som varit lill gäslgifverier anslagna, vunnit ett högre värde genom den hittills ovilkorlig!
medföljande utskänknings-rältigheten; och om densamma skulle med ett penndrag
upphäfvas, sfi kunde mången, som genom laga fång_ öfverlagd ett dylikt hemman efter
ett högre värde, tillskyndas en oförskyilad och känbar förlust.
På grund häraf anser Utskottet, som framdeles vill redogöra för det sätt, hvarpå
Utskottet tänkt sig att en del af de olägenheter, motionärerna öfverklaga!, kunna
albjelpas, sig böra hemställa,
att omlörmälde, al' Herr Kontrakts-proslen Emanuelsson samt
Riksdags-fullmäktige J. Andersson, J. Smedberg och Liss Lars
Olsson väckta förslag icke må vinna Rikets Ständers bifall.
Vidare har Herr Lektor Sondén uti sin motion anfört: att §§ S och 12 i författningen
väl medgåfve att besvär öfver taxerings-kommittés beslut, angående den
afgift, som för minuthandel med eller utskänkning af bränvin skulle erläggas, finge
anföras inom den tid, och i den ordning, som för öfverklagande af taxerings-kommittés
beslut i allmänhet voro bestämda, men nämnde ingenting om behörigheten alt sädane
besvär anföra. Härigenom vore visserligen näringsidkaren skyddad emot en alltför hög
afgift, enär ingen tvekan kunde uppstå, att ju han vöre behörig att sig besvära öfver
det beslut, som direkt beskattade hans rörelse; hvaremot, såsom författningen blifvit
tillämpad, nästan intet korrektiv lunnes emot det icke otänkbara, kanske icke en gång
sällsynta fall, alt minuthandel eller utskänkning af taxerings-kommilté uppskattades
till ett allt för ringa belopp. 1 enskildt fall hade, såsom af ett, motionen bilögadt
Kongl. Maj:ls och Rikets Kammar-rätts Utslag den 12 Februari 1856 inhemtades,
Landskamererare blifvit förklarad obehörig att å tjenstens vägnar deröfver föra talan,
förmodligen emedan de omlörmälde afgifterne icke tililölle Kongl. Maj.l och Kronan
ulan länet eller dess särskilda socknar. En och annan socken hade derföre under
sistlidna är anfört besvär öfver taxerings-kommittéers beslut, hvilka äfven med anledning
deraf blifvit af pröfnings-kommilté ändrade, men ännu vöre icke kändt, huru saken
i detta fall kunde af Kongl. Kammar-rätten afdömas; och huru än detta skedde,
så insåges likväl lätteligen, att en enskild socken eller dess nämnd icke kunde hafva
en så allmän kännedom om alla försäljnings-slällen inom ett heil län. att den skulle
kunna tillse alt rättvisa dem emellan vid beskattningen iakltoges. Äfven om socknarnes
rätt att i besyärsväg höja skatten för ifrågavarande försäljning både erkändes
och begagnades, hände det lätteligen, att länet och socknarne, genom mångå försäljnings-ställens
för låga beskattning, ginge miste om sin rättmätiga inkomst deraf, pä
samma gång som afsigten alt, medelst bränvinets fördyrande, minska åtgången, delvis
eller helt och hållet förfelades. Till förekommande häraf vore nödvändigt att
ändring i taxerings-kommittés åtgärd kunde åstadkommas genom någon person eller
myndighet, hvilken bättre än en socken vore i tillfälle att taga en öfversigt öfver hela
länets försäljnings-rörelse, utforska dess verkliga belopp, eller åtminstone jemföra del
ena försäljningsstället med det andra på skiljda orter. Med anledning hvaraf molionären
föreslagit, att uti författningen mätte näst efter § 12 tilläggas en ny §, i närmaste
likhet med Bevillnings-fö rörd ningens § 122 och af följande lydelse:
8 Santmans. Hevilla -, Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 4.
”Nöjes icke näringsidkare, som i 1 mom. § 7 omförmäld är, eller gästgifvare pä
landet åt taxerings-kommillés enligt § 8 eller 12 lättade beslut, vare han då berättigad
att hos pröfnings-kommitlé i länet söka ändring och rättelse, på sätt Bevillningsiorordningen
g 113 föreskri Iver. Olver pröfnings-kommillés beslut må sä väl af närings-
eller gäslgifveri-idkaren, som af krono-, hushållnings-sällskaps- eller sockne-ombud
besvär anföras inom den tid och i den ordning, som för överklagande af pröfningskommitlés
beslut i allmänhet stadgade blifvit.*
*Har näringsidkare eller gästgifvare taxerings-kommillés beslut icke öfverklaga!,
men Lands-kamererare eller annat kronans-, hushållnings-sällskaps- eller sockneombud
dervid anmärkningar gjort, och finner pröfnings-kommittéen skäligt att med anledning
deraf eller i öfrigt, utan anledning af några anmärkningar, taxerings-kommillés
åtgärder rätta, skall protokolls-utdrag, som upptager allt hvad för besvärs anförande
bör iakttagas, utfärdas och den ska Ilsk jldige delgifvas.”
Alt ett lagstadgande hufvudsakligen i samma syftning, som Herr Lektor Sondéns
förslag innefattar, är af behofvet påkallad!, torde motionären hafva tillräckligt ådaga
lagt
och beslyrkes än vidare deraf att, enligt hvad numera kändt är, Kongl. Kammarrätten
förklarat kommunen oberättigad alt söka rättelse i taxerings- och pröliiingskomrnitléers
beslut rörande de uti §§ 8 och 1*2 af gällande förordning omnämnda
närings-idkares beskattning för bränvinshandel; men alt ät Kronans embets- och tjenstemän
uppdraga, alt å embelets vägnar inblanda sig i nämnde beskaltnings-frågor har
Utskottet funnit vara hvarken lämpligt eller behöfligt. Det alsedda ändamålet skall
otvifvelaktig! vinnas om länens hushällnings-sällskap och kommuner jemte deras styrelser
eller delegationer blifva berättigade att hvar inom sitt län besluten öfverklaga
samt pröfnings-kommitlé får sig ålagdt alt, äfven utan föranledande af besvär, vidtaga
de förändringar i taxerings-kommillés åtgärder, sorn pröfnings-kommittéen kan finna
behöflige. Eli: stadgande härom torde lämpligast blifva föremål för en ny § under
nummer 13, deri jemväl nu befintliga föreskrifter lili andra momentet af § 8 och sista
punkten i andra momentet af § 12 i författningen höra inrymmas.
I öfverensstämmelse härmed, bar Utskottet, som icke kunnat tillstyrka bifall till
Herr Lektor Sondéns förslag i sin helhet, ansett sig böra hemställa,
alt, med uteslutande af de i §§ 8 och 12 nu förekommande
sladganden, angående ordningen för överklagande af taxerings
kommillés
ifrågavarande beslut, föreskrifter härom mätte sammanfattas
i en ny § 13 af den lydelse bilagda förslag innehåller.
§ 13 (ny § 14).
Riksdags-fnllmäktigen O. Lagergren från Gottlands län har uti sin motion yrkat,
ibland annat: "att Rikets Ständer måtte besluta att å landet inga krogar finge finnas",
samt till stöd för detta sitt förslag anfört: att om ä ena sidan rättvisligen måste
medgifvas, att af alla åtgärder som blifvit vidtagne för att hämma den olycksbringande
bränvins-förbrukningen, hade den nya försäljnings-lagen visat sig mest verksam,
så finge man dock icke tro alt det åsyftade ändamålet i lika grad uppnåtts inom alla
orter af riket. Orsaken till dessa olika resultater vore icke heller svår,att utleta. Den
lå^e nemligen, enligt motionärens förmenande, hos kommunerne sjelfva, som icke med
no” kraft och allvar begagnade sig af den dem inedgifna rättigheten att inskränka eller
rent af utrota det redan befintliga antalet krogar, utan tvertom i detta afseende gjort
sig skyldige till en oförlåtlig svaghet. Så vore åtminstone förhållandet i motionärens
hem
-
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ékon.-tJtsk. Bet. N:o 4. 9
hembygd. hvarest krogai ne ännu mångenstädes florerade. Derföre ansåg motionären det
också nu vara hög tid att kiaftiga åtgärder från lagstiftningens sida vidtoges till förebyggande
af det onda.
Då, såsom Utskottet här förut anfört, ulskänkningsslällen hvarken å landet eller
i stad kunna hell och hållet umbäras, hvilket häst synes deral alt, enligt hvad motionären
vitsordat, kommunerne och länsslyrelserne icke funnit lämpligt indraga redan beviljade
krogar, ehuru de redan hafva en sådan makt sig tillerkänd, så anser Utskottet
sig höra hemställa,
all O. Lagergrens omförmälda förslag icke måtte bifallas.
§§ 10 och 14 (ny § 15).
Vid dessa §§ har Utskottet förehaft till pröfning ett af Herr Doktor Sandberg
väckt förslag alt aukliousanbud, som i §§ omförmälas, alltid skulle underställas Taxerings-kommitlé,
som egde alt, om skäl dertill förelunnas, höja beloppet i förhållande
till den förmodade afsältningen. I hvilken sednare händelse del likväl borde vara den
bjudande obetagel, alt antingen i vanlig ordning anmäla besvär hos prölnings-kommitlé
eller ock inom en månad efter taxeringslörrättningens slut, på landet hos socknenämd
och i stad hos magistrat, afsäga sig den inropade rättigheten.
Som Taxerings-kommittcerna vanligen hafva slutat sina förrättningar för året
innan medlet af Juni månad, men de i §§ 10 och 14 (15) omförmälda auktioner hållas
sednare på året, nemligen i städerna under Juli och å landet under September månader,
sä kunde den af Herr Doktor Sandberg föreslagna pröfning af auklionsanbuden
först verkställas af näst påföljande årets Taxerings-kominillc. Under sådant förhållande
skulle sannolikt ingen väga all lörsäljningsrällighet inropa, enär han, icke förr än efter
en lång tids utölvande af densamma, linge visshet om huru stor afgift derföre kunde
blifva honom påförd; hvaraf följden åter blelve icke blott den, all kommunerna ginge
förlustige påräknade och kanske ganska behöfliga inkomster, ulan ock alt den lofliga
och kontrollerade komme alt lemna runi för den olofliga. Utskottet tillstyrker
derföre,
att motionen må lemnäs ulan afseende.
Men deremot torde det vara af vigt, att uttryckligen medgifva Magistrat i stad
och Socknenämd å landet rättighet att aukliousanbud förkasta, om detsamma, ehuru
öfverstigande det uti § 16 af författningen stadgade minuthandels- eller utskänknings
minimum, icke innefattar det (Örsäljningsbelnpp, som näringsidkaren anses kunna under
år afyttra. Derjemte har Herr Lektor Sondén uti sin ofvan omförmälda motion yrkat en
förändrad lydelse af andra momentet i § 14 (15), emedan, enligt ordaslällningen i samma
moment, del förutsattes att utskänkningsrältighet vid Gästgifveri blifvit uppsagd, då
den uti närmast föregående § af författningen föreskri lita socknestämma under loppet
af Maj månad hålles. Denna förutsättning vore likväl oriktig. På flere orter skedde
taxeringen i slutet af Maj eller början af Juni månader, och lätnlieliden för Gästgifvare
att afsäga sig utskänkningsrättigheten lilländaginge en månad sednare. 1 sådan händelse
vore del omöjligt att vid den anbefallda sockenstämman i Maj månad taga ärendet
under pröfning. Föreskriften i 14 § borde derlöre ändras så att den blelve verkställbar
och socknarne bibehöllos vid den dem tillerkända rätt.
Med anledning häraf har Utskottet sökt alt, genom en något förändrad redaktion
af §§ 10 och 14 (15), dels uti dessa §§ inrymma rättighet för Magistrat i stad
Bih. till B. St. Prof. IS56 & 1857. 5 Sami 2 Afd. A Haft. 2
10 Sammans. Bertihl.-, Lat]- samt Allin. Besvärs.- och Ekon.-Utsk. Bet. I\r:o 4.
och Socknenämd å landet att förkasta auktionsanbud, om della icke innefattade det
kannelal bränvin, somansåges kunna å det ifrågavarande minuthandels-eller utskänkningsslället
afytlras, och dels afhjelpa den af Herr Lektor Sondén antydda oegentlighet;
hemställande Utskottet,
att dessa förändringar, sådana de finnas i förfaltningsförslaget upptagne,
mätte af Rikets Ständer godkännas.
§ 16 (ny § 17).
Motioner rörande denna § hafva blifvit väckta:
af Herr Dalman, fV. hvilken, under förmälan, hurusom det inträffat, att en
Taxerings-kommitlé i stad funnit för godt stadga det vilkor, att derest någon, som idka
de
utskänkning, inläte sig i täflan med ett i staden bildadt utskänknings- och minuterings-bolag,
en sådan dristig utskänkare skulle taxeras tili en försäljning af 20,000
kannor spritdrycker, hvaremot, om han afsade sig denna täflan, lian endast borde skalla
för försäljning af 800 kannor, föreslagit, att då försäljningslagen stadgade ett minimum
för dylika källarmästare, schveitsare, gästgifvare och näringsidkerskor åliggande skatteafgifler,
i samma lag jemväl, till förekommande åfelt alltför vidsträckt, af egennyttan
föreslafvadt godtycke hos Taxerings-kommitle'erua, mätte bestämmas ett maximum utöfver
hvilket ifrågavarande afgift icke finge påläggas;
samt af Herr Doktor Sandberg, sorn föreslagit, alt alldenstund det vore af
vigt att försäljningsställen, der bränvin utminuterades eller utskänktes, icke anlades
nära intill hvarandra, emedan, om afslåndet dem emellan blefve långt ecb försäljningsskatten
vore hög, så försvårades åtkomsten lill den (orderfliga varan, del mätte minimum
af kantal, sorn enligt författningen läge till grund för hvarje rättighet att utminutera
eller utskänka bränvin, höjas för rättighet i stad från 800 till 1,600 kannor och
för rättighet å landet från 100 lill 800 kannor.
Gagnlösheten af att, såsom Herr Dalman föreslagit, bestämma ett maximum för
deras beskattning, som idka minuthandel med eller utskänkning af bränvin, inses lätt
om man besinnar alt sådant för hela riket gällande beskaltningsmaximum mäste, för
att icke vålla olägenheter af ganska betänklig art, sättas så högt, att man skäligen
kunde antaga, del ingen näringsidkare på året afyttrade ett större kannelal bränvin. Den
föreslagna åtgärden torde också vara öfverflödig, enär otvifvelaktig! är, att en vilkorlig
taxering af den beskaffenhet, som i Herr Dalmans motion omförmäles, icke korinne
alt ega bestånd, derest den ötverklagades. Och beträffande Herr Doktor Sandbergs
förslag, sä är det visserligen sanni alt genom en förhöjd beskattning å de lolgifne minuthandels-
och utskänknings-slällena, dessa sednares antal inskränktes, och Utskottet
vill icke bestrida alt ju della vore för nykterhetens befrämjande önskvärd!t men så
länge man har skäl att befara eller till och med kan taga för gifvet, alt på de flesta
orter, i stället för de af sådan anledning nedlagda försäljningsställena, lönnkrogar skola
uppstå, torde något förhöjdt minimum för beskattning å ifrågavarande näringsgren
icke böra för närvarande af lagstiftningen bestämmas. Kommunerne och Länsslyrelserne
hafva dessutom rättighet att indraga vissa försäljningsställen, då sådant finnes
lämpligt, äfvensom alt vägra tillstånd att anlägga nya sådana, hvilket synes vara tillräckligt
för uppnående af det mål, Herr Doktor Sandberg åsyftat.
Pä nu anförda skäl hemställer Utskottet,
att Herr Dalmans och Herr Doktor Sandbergs omförmälda förslag
måtte lemnäs ulan afseende.
Santmans. Bevil/n.-, Lag- samt Alim. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Bel. N:o 4. 1!
§• 17 (18).
Utgående från den åsigt att bränvinet bör, genom en lörhöjd beskattning saint
inskränkning i minuterings-ställenas och krog,irnes antal, göras för allmänhefen sä svåråtkomligt
som möjligt, har Riksdagsfullmäktige)! Gusta/ Jokansson från Kronobergs
län, med hvilken Riksdagsfullmäktigen Gustaf Jonsson från Kalmar län samt Sven
Ersson och Lars Olsson från Stora Kopparbergs län sig förenat, föreslagit, att de uti
gällande förordning stadgade afgifter för bränvinsiorsäljning mätte höjas, vid minuthandel
frän 8 till 10 sk. och vid utskänkning från 12 till 24 sk, banko för
hvarje kanna.
Af skäl, som blifvit anförda vid besvarandet af Herr Dokter Sandbergs bär ofvan
under § 1(5 (17) anmärkta motion, anser Utskottet någon väsendtlig förhöjning af
omförmälde afgifter icke böra ske; hvadan Utskottet tillstyrler,
alt Gustaf Johanssons ifrågavarande förslag icke må föranleda
annan åtgärd, än att afgiflen för utskänkning af bränvin till åstadkommande
af lättnad i densammas beräkning sedan nya mynt
systemets
tillämpning vidtagit, Ilöjes från densammas nuvarande
belopp 12 sk. banko eller 37| öre riksmynt till jemna 40 öre
för hvarje kanna af beräknade utskänknings-beloppet.
S 19 (20).
Under förmälan, hurusom det lätteligen kunde bända alt gästgifvare, som en gång
uppsagt sin uti § 12 af författningen grundade rättighet att utskäuka bränvin, nästpåföljde
år vore hugad ali åter komma i åtnjutande af samma rättighet, men att, enligt
§ 19 (20) i Förordningen sådant vore honom betaget, hvilket åter icke öfverensslämde
med rättvisa och billighet, har Riksdagsfullmäktigen Per Benjaminsson från
Elfsborgs län uti sin motion föreslagit, att andra momentet i sistnämnde $ måtte erhålla
denna lydelse:
"Ilar för gästgifveri ä landet rättighet till bränvinsutskänkning en gäng blifvit af
egaren uppsagd, gälle en sådan uppsägning endast under det året dä uppsägningen skett,
men gästgifvare vare icke deraf hindrad att sedermera när han åslundar komma i åtnjutande
af en sådan rättighet, på säll 12 § 2 mom. löreskrilver.”
Del ligger dock, enligt Utskottets tanke, i sakens natur att då, såsom här förut
blifvit nämndt, gästgifverierna vid förra Riksdagen bibehöllos vid sitt privilegium att få
utskäuka bränvin, endast för att icke förnärmas uti en häfdvunnen rättighet, sä har
samma privilegium upphört i och med detsamma gästgifveriets egare frånsagt sig bruk
deraf och bör icke kunna återvinnas. Utskottet hemställer derföre,
att Per Benjaminssons motion icke mätte vinna Rikets Ständers
bifall.
§ 21 (22).
Vid denna § har Utskottet IÖ reha fl till pröfning ett af Riksdagsfullmäktigen Gustaf
Larsson frän Stockholms län uti hans förutnämnde motion framstäldt förslag, att
innehafvare af utskänkningsrätl mätte få sig ålagdt att vid mantalsskrifningen uppgifva
den distillator, af hvilken han inköper sitt bränvin, på det alt härigenom en billig fördelning
at krono-utskyider och andra pålagor mätte kunna åstadkommas och Taxeringskommitté
icke sakna behörig ledning vid bedömandet häraf. Men utom det a'tt en för
-
12 {•'ammans. Be.villn.-, Lag- samt Allin. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 4.
pligtelse af flen beskaffenhet, motionären afsell, innebure ett onaturligt band på rättigheten
att inköpa varan, der den, efter vexlande konjunkturer, erhölles med bästa fördel,
skulle de äskade uppgifterna, till följd af svårigheten att kontrollera desammas riktighet,
blifva ytterst opålitliga och således äfven föga gagnande. Utskottet har derföre
ansett förslaget
icke böra af Rikets Ständer bifallas.
§ 23 (2/1).
I afseende på den uti § 23 af gällande förordning stadgade fördelning af de utgifter,
som inflyta för minuthandel med och utskänkning af bränvin, samt sättet lör
samma a (gifters användande, har blifvit anmärkt och yrkadt, nemligen:
l:o vid första momentet, af Herr E. G. Danielsson: alt enär den Hushållningssällskaperne
tillkommande 1 utaf omförmälde afgifter ulan tvifvel varit afsedd till be
främjande af jordbruket och näringarnes förkofran, men detta ändamål högvt olika vunnits
inom de särskilda länen, emedan Hushällnings-sällskapernes berörde inkomster varit
större i det ena länet än i det andra, ultin alt derföre hafva slätt i proportionerlig!
föihållande till folkmängden eller åkerbrukets utsträckning inom länen; det måtte
Rikets Ständer besluta: alt ifrågavarande i af minuthandels-och ulskänknings-afgiflcrna
skall emellan länens samtlige Hushållnings-sällskaper fördelas i förhållande till länens
folkmängd vid slutet af sednasle qvinqvennium.
Utskottet har emellertid funnit lämpligast att, tili undvikande af vidlyftiga omgångar
och räkenskaper, som skulle blifva en följd af motionärens förslag, utan att motsvarande
nytta dermed vunnes, bibehålla nuvarande lörsta moment i § 23 (24) oförändradi,
och tillstyrker derföre,
att Herr Danielssons motion må lemnäs utan afseende.
2:0 vid andra momentet, af Herr Nordenfelt. E. IL., sorn anfört: att det uti
andra momentet af § 23 i författningen befintliga stadgande, att af minuthandels- och
utskänknings-afgifter, som i stad inflvta, tillfalla f staden, uppenbarligen tillkommit genom
Kongl. Majlis och Rikets Ständers behjertande af åtskilliga förhållanden, såsom
alt bland städernas sammanhopade befolkning alltid nppkomme ett . stort behof af medel
till bestridande af fattigvård, helsovård, skolors uppehållande med flera kommunala
ändamål, hvilket behof tillinge i samma mån förtäringen af spirituösa drycker pä stället
ökades, emedan deraf följde fattigdom och sjuklighet samt andra. olägenheter af
mångartade slag; men alt samma förhållande, läst i högre grad, egde unn med de
stora köpingärne, der befolkningen och de kommunala utgifterna stundom vore större,
än i flera af städerna, men förmögenheten äler vida mindre. Med anledning häraf
har motionären föreslagit, att köping med 500 invånare eller derutöfver mätte, lika
med hvad beträffande städerna vore stadgadt, få tillgodonjuta £ utaf afgifterna som inflyta
lör minuthandel med och utskänkning af bränvin inom köpingen ;
af Herr Ehrenborg, Bichard, hvilken, under förmälan, hurusom lian förgäfves
sökt utröna anledningen till och syftemålet med den olika bestämmelse, som uti detta
moment förekomme beträffande fördelningen af minuthandels- och utskänknings-afgifterna
från städerna och från landel, men desto bättre varit i tillfälle att se frukterna
deraf, eller att släderne, direkt intresserade för stegrandet utaf' afgifterna till
högsta möjliga belopp, begagnat alla upptänkbara utvägar för att till fyllande af sin
fattigkassa, aflönande al sina tjenstemän m. m. uppmuntra superiet och öka krogarnes
antal till stor skada och förderf för de landlförsamlingar, som vore i den ledsamma
ställning, att de hafva en småstad i sin närhet, samt att bränvinskonsumtionen obe
-
Santmans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Best;- och Elton-Utsk. Bet. J\;o 4. 13
stridligen vore den rot, hvarpå fattigvården vexte, yrkat: att de 4 af minuthandels-och
ulskänknings-algiflerne, som återstodo sedan länets hushållnings-sällskap hekommil sin
andel uti berörde afgifter, måtte äfven från städerne aflemna® i landtränieriet för att tillsammans
med dem från landtsocknarne fördelas på länets samtlige såväl stads- som
landsförsamlingar, i förhållande till hvardera® folkmängd, och till fattigvården användas;
af Herr Prosten Melén, med hvilken Kontrakts-prostarne Lindgren och Emannelsson
samt Doklorerne Nordlander och Sandberg instämt, alt af de afgilter, sorn
inflyta i stad för minuthandel med bränvin och ä landel för bränvinsförsäljning i allmänhet,
skola aflemnas i landtränieriet, samt sedermera genom Konungens Befallningshafvande
fördelas på länets samtlige socknar i stad och på landel i förhållande till
hvardera socknens folkmängd; tili stöd för hvilket förslag hufvudsakligen anlörts: alt
erfarenheten gåfve vid handen hurusom städerna, dit bräminshandeln allt mer och mer
droge sig, vore allt för mycket gynnade af den nu gällande lagstiftningen, samt alt
det mestadels vore landsbygdens innevånare, som gjorde uppköp af bränvin bos minuthandlarne
i städerne, och att landet således hade billiga anspråk på alt med städerna
fä dela inkomsterna af minuterings-ställena ;
af Riksdagsfullmäktige!! Per Erik Andersson från Westmanlands Ian, hvilken
på grund af hufvudsakligen enahanda skäl, som blifvit anförda af Herr Prosten Melén,
yrkat samma förändring i föreskrillerne beträffande oltanämnde algillers fördelning, som
Herr Ehrenborgs motion innefattar; samt
al Riksdagsfullmäktige!! Enslof .Ionsson från Kalmar län, som yrkat, dels att
köping med 5(10 innevånare eller derutöfver mätte lika med stad lå uppbära och använda
de afgilter, som för minuthandel med och utskänkning af bränvin i köpingen
inflyta, men derjemte få sig ålagdl att sjelfve bekosta fattigvården, folkundervisningen
och polis inom köpingen, samt dels alt socknarne å landet måtte tillerkännas livar lör
sig uteslutande räll till afgifterne för sådan bränvinsbandel inom socknen, likväl med
afdrag af den jr, som borde tillfalla länets hushållnings-sällskap. Och har al Gustaf
Jonsson, till stöd för desse förslag, blifvit anfördi: att köpingarnes befolkning i flera alseendcn
tyngde båldt pä de socknar, der köpingar vöre belägne, och serdeles i afseende
på fattigvården, emedan de ladiges antal inom köpingen oftast vore oproportionerligt
större än i öfriga delar af socknen; samt att då bränvinsförsäljnings-lagens stadgande,
alt 4 af den afgift, sorn inllöle för minutering och utskänkning al bränvin på landet,
skulle fördelas på alla socknarne inom länet, i förhållande lill folkmängden, förutsatte
att bränvins-minulering och utskänkning idkades inom hvarje socken, men denna förutsättning
vore oriktig, enär i många socknar något sådant försäljningsställe icke funnes,
och ingenting vöre billigare än att hvarje socken, som sjelf' finge vidkännas följderna
af superiet ibland dess befolkning, egde uppbära inkomsten af försäljningsställena inom
socknen, sä borde lagstiftningen härefter lämpas.
Hvad först beli ädur Herr Ehrenborgs, Herr Prosten Meleus och Riksdagslullmäktigen
Per Erik Anderssons motioner, så inhemlas af del för bränvins-lagstiltningens
behandling vid sisla Riksdag tillsatte Serskilda Utskotts utlåtande i förevarande
ämne, att den nu befintliga skiljaktigheten i föreskrifterna beträffande de afgilter, som
inflyta för bränvinsminulering och utskänkning i stad, och deni, som frän socknarne ä
landet ingå, är grundad på den olika ställning, hvaruti städernas styrelse och förvaltning
befinner sig emot landtkommunernas samt den vana och häfdvunna rätt, som städerna
hafva, att hvar för sig omedelbart draga inkomsterna al starka dryckers försäljning.
Att den af hemälde motionärer förordade fördelning af dessa afgifter skulle stödja
sig pä en mera rättvis grund, har, enligt Utskottets åsigt, icke blifvit ådagalagdt. Ty
lika litet, som tillvitelsen emot städerna, att inom sig, till kringliggande landsbygds
14 Snmmans. Beotlin.-, Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Etsk. Bet. N:o 4.
förderf, hafva sökt uppmuntra superiet och öka krogarnes antal, lörtjenar afseende,
lika litet lärer den omständighet, att landsbygdens innevånare mestadels Ivila sina behof
al spritdrycker från städerna, utgöra en hillig anledning att tillerkänna socknarne å
landet rättighet att med städerna dela inkomsterna af minuthandels- och ulskänkningsslällena
i städerna. I motsatt läll skulle landt-kommunerna, af samma skäl, hafva anspråk
pä andel i åtskilliga andre algi Iler, som för borgerlig näring och rörelse i stad
erläggas till staden. Dessutom insattes J, af minulerings- och ulskänknings-afgifterna,
så från stad, som från landet, i landlränleriet för Hushällnings-sällskapets räkning, och
denna t kommer väl egentligen landet till godo Det torde ej heller böra löreskrifvas,
att ofta omförmälde afgifter skola uteslutande användas (ill fattigvården. Kommunerna
äro hvar för sig otvifvelaktig! bäst i tillfälle att pröfva till hvad ändamål medlen bellö
Ivas.
På nu anförde skäl tillstyrker lilskotlet,
att Herr Ehrenborgs, Herr Prosten Meleus och Per Erik Anderssons
ifrågavarande motioner måtte lemnäs utan afseende.
Vidkommande äter Herr !\ ord en fetts och Riksdagsfullmäktige!! Guslaf Jonssons
förslag, att köping med minst 500 innevånare måtte tillerkännas rättighet alt odelade
fä tillgodonjuta $ af de afgifter, som inflyta för minuthandel med och utskänkning af
bränvin inom köpingen, är Utskottet, som ansett det icke tillkomma sig alt till pröfning
upptaga Gustaf Jonssons i sammanhang dermed framställda yrkande, att sådan
köping skulle sjelf bekosta fattigvård, folkundervisning och polis inom köpingen, af den
mening, alt nu gällande försäljningslags stadgande i förberörde afseende bör bibehållas.
Om motionärernes förslag bi (olles, kunde det hända, alt socknen finge lika med köpingen,
och kanske ännu mer, vidkännas olägenheterna af bränvinsförsäljningsslällena, men
icke dela afgiflerna frän dessa sednare. Och hemställer Utskottet derföre,
att sist omförmälde förslag icke heller mätte af Rikets Ständer
bilällas.
Då slutligen ett stadgande i den syftning. Riksdagsfullmäktige!! Gustaf Jonssons
andra förslag innefattar, eller att hvarje församling skulle komma i åtnjutande af afgiflerna
för derstädes idkad bränvinslÖrsäljning, sannolikt skulle på betänkligt sätt motarbeta
eli af ändamålen med nu gällande lagstiftning, nemligen alt göra bränvinsförsäljningsslällena
på landet sä fåtaliga, som möjligt, finner Utskottet sig böra afstyrka
bifall till nämnde förslag.
3:o. Vid tredje momentet, af Herr Grefve Taube, fl. E., som föreslagit: ali
enär med gällande lagstiftnings andemening öfverensstämmande vore, att afgilterna för
minuthandel med och utskänkning af bränvin i Slockholm skulle användas till bestridande
af kommunala utgifter, eller med andra ord sådana utgifter, som drabbade alla
stadens innevånare, men della icke blifvit iakttaget, utan medlen uteslutande tagits i anspråk
af stadens Drätsel kommission, det mätte föreskrift meddelas att berörde afgifter
skola tillfalla Stadsnämdens kassa till förminskande af de afgifter, hvilka böra ä stadens
samtlige innevånare för kommunala ändamål uttaxeras, med skyldighet likväl för
samma kassa ali qvartaliter till Drätsel-kommissionen inbetala del belopp, som motsvarade
hvad Drätsel-kommissionen eller annan Borgerskapets enskddta förvaltning, i medeltal,
under de före den 1 Oktober 1S55 sednast förflutna fern åren, uppburit af krokarne
och d istil lerings-bolage!.
Utskottet har icke varit i tillfälle att ingå i någon undersökning om det med författningens
mening mer eller mindre öfverensstämmande säll, In ar på ifrågavarande, Stockholms
stad medgiliia, inkomst må hafva blifvit för Stadens behof användt; och Utskottet
belviflar jemväl, att frågan derom lämpligen må göras till föremål för Rikets Stän
-
Santmans. Bevilln.-, Lag- samt Alim. Besvärs- och Ekon.-Utsi'. Bet. N:o 4. 15
ders pröfning. Utan alt ingripa i de särskilda orternas kommunalförvaltning, hvilken
i samma män den är ändamålsenligt ordnad, otvifvelaktig! bäst är i tillfälle att bedomina
huru kommunens inkomster böra fördelas, torde Rikets Ständer icke kunna ingå
i några närmare helämmelser om och med hvilket belopp en kommunen medgifven inkomst
må användas för det ena eller andra behofvel, eller förvaltas af den ena eller
andra delegationen af kommunal-slyrelsen, Eli sådant detaljerad! bestämmande från
Statsmakternas sida, måste alltid förlamande inverka på kommunalandans utveckling,
hvilken man eljest på visserligen goda grunder anser af synnerlig vigt alt lifva. Utskottet
hemställer således,
att Herr Grefve Taubes omförmälda motion icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ 24. (25).
Förändringar i denna § hafva blifvit löreslagne af Herr Lektor Sondén, sorn
yrkat, att bränviusförsäljning icke mätte få ske vid någotdera af de uli §:n omförmälde
tillfällen; samt af Riksdagsfullmäktige!! J. Smedberg från Elfsborgs län, hvilken, lör
den händelse all bans förut omförmälda motion om upphörande af den gästgifvare på
landet medgifna utskänkningsrält icke bi iolles, föreslagit, alt det uti § 24 af gällande
författning befintliga förbud emot minuthandel med eller utskänkning af bränvin vid de
i §:n uppräknade förrättningar mål le förklaras ega tillämpning för bela den eller de dagar,
på ii vil ka förrätlningarne höllos, ehvad desse slutades tidigt eller sent på dagen.
Uli Lektor Sondéns motion hafva Doklorerne Nordlundar och Sundberg samt
Prosten Melander iöstämt, den sistnämnde med tillägg derjemte, alt det förbud, motionen
åsyftade, måtte utsträckas äfven lill bränvinsförsäljning vid torgdagar å landet.
Dessutom har Utskottet vid denna § till pröfning torehäll tvä inom Bonde-ståndet
väckta motioner af Riksdagsfullmäktige Gustaf Johansson frän Kronobergs län
och O Lagergren från Gottlands län, deri föreslagits, af den förstnämnde att minuteririgs-
eller ulskänkningsställe icke mätte fä linnas på { mils afstånd från kyrka och
tingsställe, samt af Lagergren, att, derest hans förslag om indragning af alla krogar å
landet, öfver hvilken motion Utskottet redan yttrat sig, icke kunde vinna bifall, åtminstone
mätte stadgas alt afslåndet emellan tingsställe och ulskänkningsställe skulle vara minst
£ mil.
Såsom skäl för dessa förslag har hufvudsakligen blifvit anfördt: alt den mindre
bränvinshandeln vid folk-sammankomster oftast vållade olägenheter af mångfaldig och
betänkt g art. De i § 24 af författningen befintliga förhud hade också verkat mycket
godt, men icke sällan blifvit af den mindre samvetsgranne näringsidkaren kringgångne,
till följd af lagbudets ofullständighet.
Då kändt är, att de liesta och anslötligaste företeelser af dryckenskapslasten
visa sig vid större folksamlingar, der icke blott exemplet allt för mycket förleder, utan
äfven följderna isynnerhet väcka förargelse och föranleda lill kif och brott, samt tillgäng
på bränvin för allmänheten lärer lika litet vara af behofvet påkallad vid det ena,
som vid det andra af de i 8 24 omförmälda tillfällen, har Utskottet trott, att lagstiftningen
bör vara serdeles omtänksam alt förhindra försäljning af spritdrycker vid dylika
eller likartade sammankomster, eller i deras närhet.
På nu anlörda skäl hemställer Utskottet
att § 24 (25) mätte erhålla den förändrade lydelse, bilagde förslag
utvisar.
16 Summans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 4.
§ 23 (26).
Under förmälan hurusom det uti denna § befintliga förbud all på apothek i minut
försälja, ulskänka eller annorledes till förtäring på stället utdela bränvin, otvifvelaktig!
afsåge att förekomma apolhekens förvandlande til! minuterings- eller utskänkningsställen,
der bränvin, utan försälj nmgs-afgi It, föryttrades och för den suplyslne vore lätt
åtkomligt, men erfarenheten gålve vid handen, att en ganska vidsträckt minuleringsrörelse
på apothek ansvarsfull både kunde utöfvas och verkligen blifvit bedrifven under
skydd af apotheks-privilegierna och medicinal-förfättningarne, deri apothekare förpligtades
att åt allmänheten tillhandahålla sprit, hvilken åter lätteligen genom utspädning
med valten af köparen förvandlades tili bränvin, samt att detta förhållande verkade
desto skadligare, som apotheket! alltid vore tillgänglige, har Herr Lektor Sotntén
i sin förutnämnda motion yrkat, alt på apothek bränvin eller sprit icke rnå få i minut
annorledes försäljas, än antingen efter läkares recept, eller för tekniska behof åt den,
som med bevis frän handlverks-förening, om han hat sitt hemvist i stad, och från socken-nämd,
om han är å landet boende, styrker sig idka sådant yrke, hvarvid sprit
måste användas.
Med anledning häraf, och dä Utskottet har sig bekant, att sådana missbruk, sorn
Herr Lektor Sondén omförmäll, verkligen egt ruin, utan att domare ansett sig kunna
ådöma ansvar för desamma, tillstyrker Utskottet,
det mätte eli stadgande i förutnämnde syftning i § 25 (26) införas
och §:n jemväl för öfrigt erhålla den lydelse, förslaget innefattar.
§ 26 (27).
Förändringar i denna § hafva blifvit föreslagne dels af Herr Ehrenborg, Bickard,
som yrkal, att all utskänkning af bränvin under sön- och helgedag, sä i stad
sorn på landel, måtte förbjudas, samt dels af Herr Lektor Sondén, hvilken ansett den
gästgifvare å landet medgifna rättighet att under sådana dagar vid måltider åt resande
ulskänka bränvin böra upphöra; hvilken sednare åsigt Prosten Metander samt Doklorerne
Nordlander och Smidberg bit rädt.
Till stöd för förslagen hafva vis erligen blifvit anförde ganska olika skäl, men
molionärerne synas båda hafva utgått från den synpunkt, att lagstiftningen borde undanrödja
tillfällen till dryckenskapslastens ulöfvande på sön- och helgedagar och derigenom
jemväl befrämja sabbathens hällande i helgd; och som bränvinslörsäljningssläilenas
tillstängande under sön- och helgedagar, då, just till följd af den ledighet från
vanliga arbeten och sysselsättningar, som eger rum, spritdrycker vanligen till öfverflöd
förtäras, skulle synnerligen befordra nykterhet och ett sedligare lefnadssätt på dessa dagar,
än nu i allmänhet iaktlages, hai" Utskottet trott sig böra tillstyrka bifall till Herr
Ehrenborgs och Herr Lektor Sondéns omlöimälde motioner, hvarjemte redaktionen af
§ 26 (27) blifvit i öfverensstämmelse med denna åsigt förändrad; hemställande Utskottet,
att denna ändring mätte vinna Rikets Ständers bifall.
§ 33 (34).
Herr C. F. Spångberg har uti sin motion föreslagit, det måtte orden ”renadt
från finkelolja” i denna § utbytas mot orden ”renadt så, alt finkelolja deri till någon
större
Summans. Bevil hl.-, Bag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsfe. Bal. N:o 4. 17
större grad ej förefinnes", samt derjemte stadgas, att, om tvist uppkomme angående
öfverträdelse af §:n, det klandrade bränvinet skulle undersökas af dertill behörig embetsmyndighet
och icke, såsom hitintills skett, af enskild person. Varande af Herr
Spangberg, till stöd för motionen, hufvudsakligen anfördt: att, enligt motionärens åsigt,
med ifrågavarande lagsladgandes andemening icke vöre öfverensstämmande att bränvin,
som vid minuthandel eller utskänkning afyllrades, skulle vara fullkomligt befriadt från
finkelolja, utan hade afsiglen med samma stadgande endast varit att förhindra utminutering
och utskänkning af bränvin, sådant del vanligen kotnme från tillverknings-stället.
Motionären föranleddes desto hellre till detta antagande, sorn finkeloljan hvarken vore
för helsan menlig, om den icke i större mängd förekomma i bränvinet, eller kunde, på
nu allmänt brukligt sätt alt rena bränvin, helt och hållet borttagas. Och att, vid åtal
för förbrytelse emot §:n, öfverlemna IVägan om bräuvincts beskaffenhet till enskild persons
algörande, öfverensstämde lika litet mell god ordning, som det vore för den tilltalade
tillräckligt betryggande.
Utskottet, som icke kan godkänna motionärens tolkning af ifrågavarande lagparagraf,
utan anser paragrafen vara tydlig derutinnan, att på minuthandels- och ulskänknings-slälle
endast sådant bränvin, som är fullkomligt renadt från finkelolja, må till
salu hållas, finner det betänkligt antaga den af motionären föreslagna redaktionsförändring
eller något annat stadgande i samma syftning, enär ett sådant sannolikt skulle
föranleda till en mängd förvecklingar, allt efter de personers olika omdömen, som hade
lill pligt att tillämpa lagbudet; och som icke heller någon skälig anledning förefinnes
till antagande att de domstolar eller polis-myndigheter, hvilka kunna komma alt pröfva
åtal för brott emot §:n, skola öfverlemna undersökningen af i beslag taget bränvin åt
annan än tillräckligt sakkunnig och tillförlitlig person, tillstyrker Utskottet,
alt Herr Spångbergs motion malte lemnäs ulan afseende.
Deremot har Utskottet, under förutsättning alt hvad Utskottet i sitt betänkande
N:o 2 föreslagit rörande beräkning af bränvins styrka, vinner Rikets Ständers bifall,
och då samma beräkningssält lärer böra införas i försäljningen, utbytt de i § 33 (34)
förekommande orden "fe,m gradar” emot orden rft/ratiosax procent”;
hvilken åtgärd torde al Rikets Ständer godkännas.
8 30 (40).
Under förmenande att, enligt hvad erfarenheten gåfve vid handen, de uti denna
g stadgade straffbestämmelser visat sig vara otillräckliga att förekomma lönkrogars inrättande,
har Riksdags-fullmäktigen Olof Larsson från Gefleborgs län föreslagit, att nu
befintliga straffbestämmelse af böter för tredje resan lönkrögeri måtte utbytas emot
enkelt fängelse från och med 6 veckor till och med 3 månader, samt ansvaret lör
fjerde resan skärpas till sådant fängelse frän och med 6 månader lill och med 2 år.
Men som de uti gällande försäljningslag utsatta straffen äro väl afmätta efter de deri
omtalade brottens art och beskaffenhet, samt, enligt de upplysningar,’ Utskottet vunnit,
samma lag, i mån som den blifvit mer och mer tillämpad och känd, visat sig på ett
tillfredsställande sätt motverka lönkrögeri, finner Utskottet sig böra
afstyrka bifall till Olof Larssons motion.
§ 00 (61).
l)å momenterna a, b, c och d i denna § innefatta tillfällighels-sladganden, som
nu mera sakna tillämplighet, hafva dessa inom. blifvit ur förslaget till ny förordning
uteslutne; och hemställer Utskottet,
Bilt. till B. St. Brot. 1856 & 1857. 5 Sami. 2 Afd. 4 Haft. 3
18 Santmans. Bevilln.-, Lag- sami Allm. Besvärs- ock Ekon.-Ilisie. Bet. N:o 4.
att §:n måne erhålla elen förändrade lydelse i öfrigt, sorn förslaget
innefattar.
/
Reservationer:
l:o af Grefve af Ugglas. Ludvig: "Öfverensstämmande med Utskottet uli den åsigt,
som legat till grund för dess beslut att tillstyrka Rikets Ständer att förbud stadga emot
all försäljning af bränvin ä sön- eller helgedag, fruktar jag dork, att handhafvandet af
ett dylikt stadgande mångenstädes skulle möta stora. — om ej oöfvervinnerliga, — af
särskilda förhållanden och af inrotad vana uppkommande svårigheter, och att derföre,
derest denna min farhåga skulle anses grundad, Rikets Ständer, varsamma att icke genom
en förhastad eller oklok lagstiftning locka lill lag-öfverträdelser,och—del betänkli
gaste
af allt uli ett samhälle — till ringaktande af lag, skola förkasta det förslag, Utskottet
uti denna del framställt. Då likväl under öfverläggningarne inom Utskottet visat
sig, att man uti åtskilliga städer lifligt önskar att kunna pä sön- och helgedagar förhindra
ett utsväfvande krogh!', och dä onekligt är, att ett sådant mål, der del kati vinnas,
är ett önskvärd!, anhåller jag att till Rikets Ständers ompröfvande fä framställa
ett förmedlings-förslag, hvilket skulle medgifva de släder, som tilltro sig att så kunna
lagstifta, rättighet att, oberoende af hinderliga förhållanden uti andra, införa en, sedlighet
och skick bättre befrämjande ordning. Enligt detta förmedlings-förslag, skulle
ifrågavarande .26 § erhålla följande lydelse:
l:a momentet, oförändrad!.
2:dra mom. Under dessa dagar vare ock, så på land sorn
uti stad, all utskänkning förbjuden, derest ej Konungens Befallningshafvande
eller vederbörande Magistrat, på grund af särskilda
omständigheter, undantag meddela.
3:dje mom. Pröfvar Magistraten utskänkning under sön-och
helgedag böra ega rum, bestämme dä hvilka timmar om dagen
sådan må vara tilläten ; dock att under gudstjenst ulskänkningsslälle
alltid skall vara tillstängd).”
2:o) af Friherre Wrede: "Nu gällande Kongl. Förordning, angående vilko
ren
för försäljning af bränvin och andra spirituosa, medgifver, på sätt 24 § utvisar, all
vid stämmor, ting eller andra till folksamling föranledande förrättningar å landet bränvin
får ulskänkas ät spisande gäster, under deras måltid och må, enligt 26 §, andersön-
och helgedagar utskänkning i stad ega rum å de timmar, sorn af vederbörande
myndighet bestämmas.
Utskottet har nu deremot, pä sätt 25 och 27 §§ i Betänkandet innehålla, föreslagit,
alt utskänkning af spirituosa så väl ä sön- och helgedagar som de dagar, ofvannämnda
förätlningar förekomma, skulle vara alldeles förbjuden och utskänkning ej eller
tillåten ä ställe, beläget inom j mil från det, der sådan förrättning hålles.
När detta beslut i Utskottet fattades var jag icke närvarande, och får, för den
oförmodade händelse att Rikets Ständer skulle vilja godkänna samina beslut, reservera
mig emot 61 §, som bestämmer, att den af Utskottet föreslagna författning skulle träda
i verksamhet från den dag, den blifvit kungjord.
Genom ett sä beskaflädt stadgande kan man ju i ganska betydlig mån förnärma
i sin räll dem, som på auktion redan inropat utskänknings-rällighet, äfvensom de bolag,
hvilka eljest om sådan rättighet förut slutat aftal; ty det lärer väl ej kunna bestridas, att beloppet
å den afgift, som lör sålunda vunnen utskänknings-rällighet blifvit utläst och
Summans. Bevil/n.-, Lag-, samt Allm. Besvärs- och Ekon .- [Ilsk. Bet. N:o 4. 19
kontraherad, bestämts med hänsigt lil! de förmåner, som ål utskänkare i nu gällande
Förordning äro beviljade, men enligt Utskottets framlagda förslag skulle försvinna.
Som man vet är, isynnerhet i de större städerna, utskänkning af spirituosa ä
sön- och helgedagar eller de så kallade hvilodag»rne, då nöjen och tidsfördrif sökas
utom hemmen, ganska betydlig och jag går så långt, att mangel Schweizeri, krog eller
dylik inrättning finnes, som endast under nämnde dagar har någon egentlig afsättning
alt påräkna. Om an lämpligt skulle vara, att genom ny författning betaga en innehafvare
af ett sådant utskänkningsställe rätt att utlemna spirituösa .drycker på sön- eiler
annan helgedag redan innan altalade tiden för hans utskänknings-rätlighet tilländagålt,
sä lär del väl ej, efter mitt förmenande, vara med en sund lagsliflnings-ålgärd förenligt,
att likväl låta honom vara skyldig att fullt ut gälda den för utskänkningsrätten
under 'andra förhållanden utfästa afgift. Jag tog mig derföre friheten att i Utskottet
framställa, det Utskottet borde i §:n föreslå, att den förnyade förordningen skulle
lända lill efterrättelse från begynnelsen af ett visst lörsäljnings-är och således i stad
frän den Usta Oktober 1858 och å landet från den 1 :sta November samma år samt
att innehafvare al sådan utskänknings-rätlighet, som blifvit efter auktion eller eljest genom
aftal upplåten för viss tid, den der ännu ej gått lillända, dä den förnyade förordningen
skall lända till efterrättelse, borde få åtnjuta befrielse från betingad afgift för
sådan överskjutande ej tilländagången tid, derest rättigheten till utskänkning under sistnämnda
lid uppsäges hos vederbörande Socknenämnd eller Magistrat inom en månad,
sedan förnyade förordningen blifvit kungjord.”
3:o) af Herr Adlercreutz, Axel: “Sedan, genom den efter sednasle riksmöte
utfärdade försäljningslag, gästgifvare å landet befriats från skyldigheten att hålla bränvin
till utskänkning, och följaktligen allmänheten numera icke i sådant afseende eger
något anspråk mot gästgifverierne, så synes mig äfven frågan om rättigheten vid hvarje
enskildt gästgifveri att ulskänka bränvin böra såsom en sockue-angelägenhet behandlas,
i enlighet med de uti 13 § af hittills gällande författning meddelade bestämmelser. Det
linnes ingen anledning alt antaga, det sockne-myndighelerna enstämmigt skulle fråntaga
gästgifvare utskänkningsrätten, om den på tillbörligt och beskedligt sätt af honom utölvas,
men i händelse, såsom ofta nog lärer vara fallet, gästgifvare utöfvar sin utskänkningsrätt
på ett sätt, sorn åstadkommer enskild och allmän förargelse, ser jag icke
någon grund, hvarför han må kunna trotsa den allmänt uttryckta sedlighetskänslan,
lill skada för den ort, hvarest han hor, samt till obehag och svårighet för dem, hvilka
äro nödgade alt. under resa anlita gästgifveriet.
I fråga om stadgandet, att stad skall åtnjuta 4 af der inflytande försäljningsafgilt,
är jag äfven från Utskottets majoritet skiljaktig, lag vägar ej hoppas, alt städerna
skola ens önska att från sina gränser aflägsna superiet, sä länge deraf en betydlig
inkomst inflyter i stadskassan. Otvifvelaktig! skulle genom mistningen af denna
inkomst för mången stad till en början uppstå stor svårighet att fylla bristen, men utan
uppoffring vinnes intet stort inål, och då städerna icke, sä vidt af deras representanter
blifvit upplyst, vidtagit några åtgärder att förbereda öfvergång frän del gamla inkomstsystemet.
synes mig ej annat återslå, än att nu, genom bestämmande att 4 fcf försäljningsalgiften
så från stad som land skola fördelas på samtlige socknarne och staderne
inom länet efter folkmängden, skilja städerna från det omedelbara intresset af en liflig
bränvins-försäljning inom deras särskilda områden.
I behandling af §§ 25, 27 och 61 i det nya förslaget har jag ej deltagit.”
20 Sammans. Bevil/n.-, Lag- sam/ Allm. Besvärs- och Ekon.-Etsk. Bet. N:o 4.
Uti denna reservation hafva Herr Kontrakls-prosten Emanuelsson och Herr Prosten
(.'urlander instämt, äfvensom Herr Domprosten Björling bilrädt den i reservationen
uttalade åsigt om gäsigifvares å landet rätt alt utskänka spirituösa drycker.
4:o) af Herr Uppling: 'Utskottet har i 27 § föreslagit förbud mot utskänkning
af spirituösa drycker i staderne under sön- och helgedagar; men då af lätt insedda
skäl man ej derjemte kunnat föreslå utskänknings-ställenas tillstängande under dessa dagar,
torde förbudet blifva svårt, om ej omöjligt, att upprätthålla, och då förslaget dessutom
innefattar ett alltför direkt och betänkligt försök ali frän det allmännas sida ingripa i
hvarje enskilds rätt att inom gränser, som böra vara för den offentliga lagstiftningen
frid lyste, sjelf ordna sitt lefnadssätt, såsom han för sig tinner tjenligast, har jag af
dessa skäl ej kunnat i Utskottets berörda förslag instämma-."
Uti denna reservation bar Herr Booth instämt.
5:o) Herrar Baman och Hydin hafva reserverat sig emot Utskottets beslut/angående
begynnelse-terminen för författningens tillämpning.
6:0) Herr (Vetterhery bar anmält reservation emot förbudet alt idka utskänkning
under sön- och helgedagar, emedan detsamma vore olämpligt, ehuru välment, och
opraktiskt, fastän enkelt.
7:o) Emot Utskottets beslut, alt afstyrka bifall till väckta motioner om förändrad
fördelning af de kommunerne tillkommande andelar i afgifter för minuthandel med och
utskänkning af bränvin, har Riksdags-fullmäktigen Per Erik Åndersson från Westmanlands
län anmält reservation.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1357.
Bil. till Simmans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Bese- och Ekon.-Utsk. Bet. M 4. 1
Förslag till Förordning,
angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända
eller distillerade spirituösa drycker.
§ 6-
Den, som, enligt 2 morn. i § 1 af Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående
vilkoren för bränvins tillverkning, icke får med sådan sig befatta, äfvensom Apothekare,
må ej tilldelas rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin.
§ 8-
För hvarje sådan näringsidkare, sorn i 1 mom. af § 7 omförmäld är, skall
årligen, så länge hans rättighet fortfar, den kommitté, som tor bevillningstaxering satt
är, före den 15 Juni beräkna det kannetal bränvin, som må anses komma att af
näringsidkaren under det nästföljande försäljnings-året i staden föryttras, i fall han
sin rätt till bränvins försäljning då fortfarande utöfvar.
Näringsidkare, som icke före den 1 Juli sin rätt till bränvins försäljning hos
Magistraten uppsagt, vare underkastad den afgift, som bör under det nästföljande
försäljnings-året utgå för det kannetal, hvilket i nu stadgad ordning blifvit bestämdt.
Bih. till R. St. Prat. 1856 & 1857. 5 Sami. 2 Af A. 5 lläft.
I
Bil. till Sammans. Hemlin.-, Lag- samt Alim. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. M 4.
§ 'io.
De i § T mom. 2 omförmälda försäljningsrättigheter varde, jemte dem, som
Magistraten, sedan Stadens Äldste hörde blifvit, finner skäligt låta, i uppsagda eller
förverkade rättigheters ställe, under nästföljande försäljningsår utöfvas, innan Juli
månads utgång af Magistraten utbjudna på offentlig auktion, för högst tre år i sender,
åt den eller dem, som åtaga sig afgift för högsta kannetal. Magistraten åge
att,Refter Stadens Äldstes hörande, bestämma, om flera rättigheter skola utbjudas
samfäldt i ett utrop eller hvarje rättighet särskildt. Auktionsanbuden profves af
Magistraten, som äge dem, med afseende ej mindre å de bjud andes behörighet och
tjenlighet, än äfven å den erbjudna afgi/tens belopp, antaga eller förhasta.
§ 12-
Gästgifveri å landet, för hvilket, vid den tid då denna författning blifvit till
efterlefnad gällande, utskänkningsrättighet utöfvas, varde vid rättigheten fortfarande
bibehållet, intilldess densamma upphör genom uppsägning eller förverkas.
Hvarje år, så länge rättigheten varar, skall, innan Bevillnings-taxerings-kommitté
för socknen sammanträder, socknenämnden beräkna det kannetal bränvin, som må
anses komma att under det nästföljande försäljnings-året å gästgifveriet försäljas, i
fall utskänknings-rättigheten der fortfarande utöfvas. Taxerings-kommittén pröfve
beräkningen och bestämme det kannetal, för hvilket afgift skall erläggas.
Gästgifvare, som icke, inom en månad från det Taxerings-kommitténs förrättning
blifvit afslutad, hos socknenämnden uppsagt den rätt till brån vins utskänkning,
som gästgifveriet åtföljer, vare underkastad den afgift, sorn bör under det nästföljande
försäljnings-året utgå för det kannetal, hvilket i nu stadgad ordning blifvit
bestämdt.
Der gästgifverihållning är mellan flere åboer fördelad, må utskänkningsrättighet
af dem icke samtidigt utöfvas. utan af hvardera endast under den tid, han gästgifverihållningen
besörjer. Den, som vill sin andel i utskänknings-rättigheten uppsäga,
vare dertill berättigad, der uppsägning sker inom den tid, som i 3 mom. är bestämd.
Har uppsägning skett, gånge afgift ut endast för den eller de åboers andel,
hvilka vilja utskänkning fortfarande idka. och deltage i afgiften hvardera i förhållande
till den tid, han utskänkningsrätten i förening med gästgifvenhållningen utöfvar.
Hit. lill Sammans. Bcvilln.-, Lag- samt Allm. liesv. och Ekon.-Utsk. Bet. M 4.
§ 13- (ny)-
Öfoer besia!, som Taxerings-lcoimnitté, jemlikt §§ 8 och 42 meddelar, i fråga
om beräkning af det hannela! bränvin, för hvilket minuthandels- eller utskänkningsafgifl
erläggas skall, eger så väl deri skattskyldige, som inom länet varande hushållningssällskap,
stad, magistrat, socken eller socknenämnd alt hos Pro/ning s-kommitté
anföra. besvär inom den tid och i den ordning, som för överklagande aj Taxeringskommittés
beslut i allmänhet åro bestämda; äfvensom Pröfnings-kommillé tillkommer
ali, ehvad dylikt beslut blifvit öfverklagadt eller ej, deri vidtaga förändringar, som
linnas skri lige; och må vidare klagan öfver Pröfnings-kommittés beslut, i den ordning,
BeviUmngs-Förordningen i allmänhet bestämmer, fullföljas af dem, hvilka öfver Taxerings-kommitlés
beslut, enligt hvad här ofvan sägs, ega besvär anföra.
Utan hinder af förd klagan skall försäljningsafgiften utgå efter det af Taxeringskommitté
bestämda kannetal, intill dess ändring deri blifvit vidtagen genom beslut,
som vunnit laga kraft.
§ (14) ny 15.
Rättigheterna för andra tillåtna utskänkningsställen än gästgifveriet äfvensom
för minuthandelsställena i socknen, varde derefter, innan September månads utgång,
af socknenämnden utbjudna på offentlig auktion, för högst tre år i sender, åt den
eller dem, som åtaga sig afgift för högsta kannetal. Socknenämnden pröfve de anbud,
som dervid göras, och åge dem, med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet
och tjenlighet, än äfven å den erbjudna af giftens belopp, antaga eller förkasta.
Der utskänkningsrättighet för gästgifveri blifvit uppsagd inom den i § 42 bestämda
lid, åge socknenämnden, om den så för godt tinner och derest ej å sockneslämma,
som två Söndagar å råd blifvit pålyst, annorledes beslutas, att vid den
auktion, som nyss sagd är, ny utskänkningsrättighet, med utsättande af stället för
dess utöfning, i den uppsagda rättighetens ställe, på enahanda sätt utbjuda och auktionsanbuden
pröfva.
§ (46) 17.
Vid beräkning, som är i § 8 för stad föreskrifven, må kannetal icke sättas
för minuthandels- eller utskänkningsställe under 800, och vid beräkning, som är
i § 1f för gästgifveri å landet föreskrifven, icke under 400. Ej heller får auktions-anbud,
som enligt § 10 eller 45 för hvartdera slaget af bandel anlages,
understiga i stad 800 eller å landet 400 kannor.
4 Bil. till Sammans. Bcvilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. M 4.
§ (17) 'ISSA
i stad som å landet utgöres afgiften vid minuthandel med 25 öre och
vid utskänkning med 40 öre för hvarje kanna af det bränvin, som enligt § 8 eller
42 beräknadt blifvit eller hvarför afgift enligt § 10 eller 45 åtagen är.
(19) 20.
Har för gästgifveri å landet rättighet till bränvins utskänkning en gång blifvit
af egaren uppsagd, må den icke kunna för gästgifveriet åter förvärfvas. Gästgifvare
må dock kunna för sin person vinna rättighet till bränvins utskänkning på sätt i §
45 medgifves.
§ (21) 22.
Innan minuthandel med eller utskänkning af bränvin företages af den, som till
sådan försäljning rättighet undlått, vare han pligtig att i stad hos Magistraten och å
landet hos Kronobetjeningen anmäla, å hvilket ställe han försäljningen idka vill. Så
ofta sådant försäljningsställe ombytes, varde anmälan derom likaledes gjord. Der
enhgt § 7 eller 44 viss trakt för försäljningsstället blifvit bestämd, varde det iakttaget.
§ (22) 23.
Algiften bestämmes af den för bevillnmgs-taxering näst derefter sammanträdande
kommitté, men får ej understiga det belopp, som för den ifrågavarande tiden svarar
mot den afgift, hvilken enligt de i §§ /7 och 48 stadgade beräkningsgrunder för år
minst utgå bör. Skulle tiden ej uppgå till fjorton dagar, må dock afgifterne ej för
kortare tid beräknas. Innan utskänkningen må företagas, skall nyssnämnda belopp
förskottsvis erläggas till vederbörande uppbördsman.
Då till utskänkning, nu sagd är, tillstånd meddelas, underrätte Kongl. Majits
Befallningshafvande derom vederbörande skattskrifvare.
Bil. till Samman». Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. JYt 4. 5
§ (23) 24.
När enligt § 25 rättighet meddelats till bränvinsutskänkning på passagerarefartyg,
skola derför belöpande utskänknings-afgifter uppbäras i den stad eller kommun,
hvarest rederiet har sitt hufvudsäte.
§ (24) 25.
A landel må under den eller de dagar, då auktion, mönstring, uppbördsstämma,
mantalsskrifning, ting eller annan lill folksamling ledande förrättning skall hållas, eller
menighet för marknad, torgdag, kronoskjutsning eller skallgång samlas, minuthandel
med eller utskänkning af bränvin ej ega rum, hvarken på det ställe, som för förrättningen
eller menighetens samling är utsatt eller inom i- mil derifrån.
Ej må någon i landsbygd fara med bränvin från by till by eller från gård till
gård, att dermed köpslaga.
§ (25) 26.
På Apothek må ej bränvin eller andra brända eller distillerade spirituösa drycker,
med eller utan droguer eller andra tillsatser, till förtäring på stället utdelas eller
ulskänkas.
Sådan vara må icke på, Apothek i minut försäljas annorlunda än antingen efter
läkares recept, eller ock till tekniska behof ål den, som företer behörigi intyg, att
han idkar sådant yrke, till hvars bedrifvande sprit erfordras. Intyg härom skall,
för alt vara gällande, för idkare af yrke i stad vara ut färdadi af handtverksförening,
och på landet af socknenämnd.
§ (26) 27.
Under sön- eller helgedag vare såväl å landel som i stad all utskänkning af
bränvin förbjuden.
Ej eller må å sådan dag bränvin, som är föryllradt genom parti- eller minuthandel,
till köpare utmätas eller utlemnas.
Under gudstjenst skall näringsställe alltid vara tillstängdt.
6 Bil. tili Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Be,sv.- och Ekon.-Utsk. Bet. JM 4.
§ (33) 34.
Bränvin, som är försatt med något för helsan skadligt ämne, eller som icke
är renadt från finkelolja, eller hvars styrka icke uppgår till minst 46 procent, får
icke vid minuthandel eller utskänkning till salu hållas.
§ (35) 36.
Med undantag af den i § 54 meddelade föreskrift om bränvinets rening och
styrka, skall hvad i denna förordning är stadgadt om minuthandel med eller utskänkning
af bränvin gälla äfven för andra brända eller distillerade, in- eller utländska,
spirituösa drycker, äfvensom för drycker, hvilka äro dermed tillagade.
§ (36) 37.
Å gästgifveri, der rörelsen) är mellan flere åboer fördelad, skall en, af kronobetjent
påtecknad, uppgift om den tid, hvardera åboen är till bränvins-utskänkning
berättigad, vara anslagen hos den, som för tillfället försäljningsrätten utöfvar, och
hos honom, under samma tid, jemväl skylt vara anbragt, på sätt i § 58 föreskrifves.
§ (39) 40.
Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin, utan att i
stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, bote lörsta gången från och med
45 till och med 50 R:dr, andra gången från 50 lill och med 60 R.dr och tredje
gången från 60 lill och med 120 R:dr. Den, som fjerde gången eller oftare med
sådan förbrytelse beträdes, dömes till fängelse med arbete från och med två månader
till och med ett år.
Förbrytaren varde derjemte dömd att utgifva minuthandels- eller utskänkningsafgift
för det kannetal, som, efter hvad utredas kan, blifvit föryttradt, dock ej under
det belopp, som svarar mot en fjerdedel af hvad, enligt de i §§ 41 och 48
stadgade grunder, för år minst utgå bör.
Dessutom vare af det i försäljningsrummet befintliga bränvin till och med 60
kannor, tillika med kärl, som för deras afhemtning tjenliga äro, underkastade beslag
och förbrutna.
Bil. till Summans. Sevillu.-, Lag■ samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. M 4. 7
Har förbrytelsen skett å sön- eller helgedag, ökas straffet med böter från och
med 75 till och med 50 R:dr, utom det ansvar, som, enligt allmän lag, bör för
sabbatsbrott ådömas.
§ (41) 42.
Öfverträdes förbud, som i § 26 gifvet är, vare lag som i § 40 sägs.
§ (42) 43
Den, som idkar minuthandel med eller utskänkning af bränvin under tid,
hvarför afgift icke blifvit i föreskrifven ordning erlagd, bote första gången från och
med 15 till och med 50, och andra gången från 30 litt och med 60 li:dr.
§ (43) 44.
Idkar någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin å annat ställe, än
dertill uppgifvet är, eller tillåter den, som icke är till utskänkning berättigad, att,
då han i parti eller genom minuthandel säljer bränvin, något af det sålda på för
säljningsstället
förtäres, eller förbryter sig den, som till minuthandel med eller
utskänkning af bränvin berättigad är, mot § 25 mom. 1, § 27 mom. 7 eller 3 ,
eller § 50; bote första gången från och med 15 till och med 50 R.dr, samt andra
gången från 50 till och med 60 R:dr, och vare dessutom andra gången sin minuthandels-
eller utskänkningsrätt förlustig.
Öfverträdes det förbud, som i § 25 morn. 2 gifvet är; vare hot första gången
från och med 75 till och med 50 R.dr, andra gången från 50 till och med
60 R.clr samt tredje och följande gånger från 60 till och med 120 R.dr. Det
medförda bränvinet vare derjemte förbrutet. Säljes dervid mindre än 15 kannor;
ansvare förbrytaren tillika enligt § 40.
§ (4-4) 45.
Handlande, som mot § 57 sig förbryter, bote första och andra gången enligt
§ 44 och håfve andra gången dessutom sin handelsrättighet förverkat.
8 Bil. till Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. Jii 4.
§ (4-5) 46.
Förbrytelse mot § 4 mom. 2, § 22. § 27 morn, 2, § 28, 29, 34. 37, 38
eller 39, straffes med böter från och med 7 R:dr cO öre till och med 30 R:dr.
Då förbrytelse skett mot ^ ö4 vare tillika det till salu hållna bränvin underkastadt
beslag och förbrutet.
§ (49) 50.
Underlåtes vid transport af bränvin föreskrift, som i § 35 gifven är, dömes
varan förbruten, derest ägaren ej gitter visa, att hon är af inhemsk tillverkning
eller blifvit vederbörligen förtullad.
§ (50) 51.
De i denna förordning utsatta afgifter och böter skola i riksmynt beräknas.
§ (51) 52.
Böter, som enligt § 40 , 42, 45, eller 44 ådömas, skola, då tillgång brister,
enligt 5 kap. Straffbalken till fängelse vid vatten och bröd förvandlas.
Böter, som eljest enligt denna författning ådömas, skola, i brist af tillgång,
förvandlas till fängelse sålunda, att mot böter
lill och med 15 R:dr svara 7 dagar,
från 45 till och med 37 R:dr 50 öre 14 »
» 37 R:dr 50 öre till och med 75 R:dr 24 »
» 75 » » » » 450 » 50 »
» 450 » » » » 225 » 45 »
» 225 » » » » 300 » 00 » eller 2
månader o. s. v. Ej må dock någon, för bristande tillgång till böter, mer än ett år i
fängelse hållas, ehvad belopp böterna må utgöra. Under fängelsetiden bör fången
till arbete hållas.
§ (52) 53.
Bil. till Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. M 4. 9
§ (52) 53.
Då minuthandels- eller utskänknings-afgift jemte böter enligt denna förordning
ådömda blifvit, må, der tillgång till afgiften eller någon del deraf saknas, böterna
ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå det straff,
som enligt § 52 mot böterna svarar.
(57) 58.
Rättighet att verkställa beslag tillkomme de i § 57 mom. \ omförmälda allmänna
åklagare. Beslag skall göras i två vittnens närvaro.
§ (60) 61.
Denna förordning skall från och med månaden näst efter den, då förordningen
blifvit kungjord, lända lill efterrättelse.
Bih. lill R. St. Brot. 1856 cV 1857. 5 Sami. 2 A/d. 5 Bä/t.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, <857.
RÄTTELSER
uti
Sammansatta Bevillning.1!-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
N-.o 4.
1 Betänkandet, sid. 9, r. 19 nedfr. står: kontrollerade komme läs: kontrollerade briinvinshandeln
komme
10. r. 19 nedfr. står: alt sådant läs: alt ett sådant
17, r. 19 nedfr. står: försäljningen läs: försäljningslagen
Bih. tilt B. St. Brot. 1856 & 1857. 5 Sami. 2 Ajd. 6 Häftet.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Remlin.-, Lay- samt Allm. Bese. oell Ekon-Utskottets Utlåtande N:o 5. 1
N:g 5.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 10 Juni 1857, kl. 6 e. m.
Sammansätta Bevillnings-, Lag- saint Allmänna Besvärs
och
Ekonomi-Utskottets Utlåtande, i anledning
af dels gjorda anmärkningar emot vissa delar,
dels ock Riks-ståndens skiljaktiga beslut i afseende
å andra delar af Betänkandet N:o 2,
angående vilkoren för bränvins tillverkning.
Enligt Uiskottet tillhandakomna protokolls-utdrag för den 2, 4, 6 och 9;de siatlid
ne Maj, ha!'\a Kiks-slånden, vid pröfningen af omförmälda belänkaude, med dervid
fogadi. förslag lill förordning, återremitterat vissa delar deraf samt i åtskilliga andra
punkter fattat sinsemellan skiljaktiga och från Utskottets förslag afvikande beslut; och
får Utskottet nu deröfver afgifva utlåtande.
§ 2.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet hafva gillat Utskottets hemställan,
alt väckta motioner om förändring af den i nu gällande Kongl, förordning bestämda
lid för bräuvins-tillverkningeus utöfvaude icke måtte bifallas, hvaremot Bor
Bill.
lill R. St. Prot. 1856 $ 1857. 5 Sami. 2 Afd. 7 Haft.
2 Hemlin.-, En;/- sami Allm. Bese.- och Ekon.-VI.ikol tels Utlåtande \:o 5.
gate- och Bonde-standcn bes!ulal: del förra, au bränvins-lillverkning skulle vara tilläten
från oell med den i November, klockan 12 på dagen, lill och med den 31 December
vid samma lid, samt Bonde-ståndet, ”ali del borde lemnäs öppet för en hvar,
all, efter föregången anmälan och med iakllagande jemväl för öfrigt af författningens
bestämmelser, verkställa bränvins-briinning, hvilken eller hvilka, dock ej flera än Iva
månader af liden emellan den 15 Oktober och 15 April, lian helst önskade.”
Då nu Ridderskapel och Adelns samt Preste- och Borgare-ståndens beslut öfverensstämma
deri, att lillverkningstiden skall, utan någon tillverkaren medgifven val
frihel,
vara inskränkt till två höstmånader af arel, samt Bonde-ståndet, oaktadt dess i
öfrigt härifrån skiljaktiga mening, likväl i så mållo instämt med de två förstnämnda
Riks-slånden, atl bränvins-tillverkningen finge börjas den 15 Oktober, tinner Ut
skottet
sig
böra, med vidblifvande af sill. förslag, inbjuda Borgare- och Bondestånden,
att, lika med öfriga Riks-stånden, bestämma bränvinsiillverkningstiden
att räknas från den 15 Oktober intill den 15
December.
Utskottets tillstyrkan, atl middagstimman å de föreslagna begynnelse- och slutdagarne
malle antagas till in- och utgångslid för tillverknings-terminerne, har blifvit
förkastad af Ridderskapet och Adeln; men då de öfriga Stånden gotik ii n t Utskottets
åsigt, samt tre Stånds mening i denna fråga, som är af reglementarisk beskaffenhet,
utgör Rikets Sländers beslut, har Utskottet
ansett sig endast böra sådant anmäla.
Ridderskapet och Adeln har jemväl ogillat Utskottets framställning om eli tillägg
i första momentet § 2 af nu gällande förordning, så lydande: Mäskning för bränvins-tillverkning
får företagas högst feni dagar före den dag, då dylik tillverkning,
enligt gjord anmälan, skall taga sin början. Men äfven delia förslag
är af ue öfriga Riks-stånden godkändl; likväl med det af Bonde-ståndet derjemte
kallade beslut, “att vid bestämmelserna om rättigheten att företaga mäskning borde
särskildt uttryckas, alt dessa icke anginge hvar och ens rättighet alt bereda mäsk lill
kreaturs utfodring eller gödning.®
Enär sålunda lie Riks-slånd godkänt Ulskoltels åsigt, atl en tidsbestämmelse
för beredning af mäsk till bränvins-tiilverkning bör i författningen inlagas, ,
torde Ridderskapet och Adelns härifrån skiljaktiga beslut böra
anses förfallet.
Och ehuru den af Utskottet föreslagna och af två Stånd obetingadt godkända lydelsen
af nämnde bestämmelse, enligt Utskottets lanke, icke kan gifva skälig anledning
lill något sådan! missförstånd, som del Bonde-ståndet genom sitt beslut afsett att förebygga,
har Utskott et likväl, med anledning af samma beslut, och då benämningen Kmäsk■
Bertlin.-, La//- sami Allm. Bese.- och Ekon.-V!skottets Utlåtande. \:o 5. 3
ning,“ hvilken förekommer endast på ett. ställe i nu gällande förordning, eller § 08,
ansens kunna missförstås, funnit sig böra tillstyrka,
att i den föreslagna lagtexten ordet mäskning måtte utbytas
emot ordet mäskberedning; men redaktionen i öfrigt bibehållas
oförändrad.
Kiulast Bonde-ståndet bär gillat den af Utskottet förordade lydelse af sista
momentet i § 2; hvaremot öfriga Riks-ståuden beslutat, att oförändrad! bibehålla momentet
sådant det i nu gällande förordning förefinnes; och
lärer således detta reglemenfariska stadgande böra fortfarande
hafva följande lydelse:
Mäskberedning eller bränvins tillverkning vare likväl ej
medgift en. från klockan tio om aftonen näst före sön- eller
helgedag till klockan tio om. aftonen å sådan tlag.
§ 13.
Den af Utskottet tillstyrkta förändrade redaktion af första momentet i § 13
har Ridder skåpet och Adeln, med bibehållande af nuvarande lydelsen, ogillat, men
Broste-, Borgare- och Bonile-Ständcn godkänt; neli sorn tre Stånds sammanstämmande
mening i denna fråga utgör Rikets Ständers beslut, lärer Ridderskapel och
Adelns skiljaktiga åsigt
böra förfalla.
Vidare hade Utskottet hemställt, att den, enligt tredje momentet i § 13 af
gällande förordning, Häradsskrifvare tillkommande ersättning med 16 skillingar banko
för bevis öfver gjord anmälan till bränvins-lillverkning, uträkning å tillverknings-afgiften
samt påskrift å stämplings-beviset måtte höjas till En Riksdaler R:ml.
Preste- och Bonde-stånden hafva godkänt denna lösen, hvilken Ridderskapel
och Adeln samt Borgare-ståndet deremot ytterligare förhöjt lill En R:dr 50
öre Runt; och som sistnämnda belopp finnes tili Kongl. Förordningen angående expeditionslösen
af den 30 November 1855 bestämdt för bevis af likartad beskaffenhet, får
Utskottet,
med frånträdande af sitt berörda förslag, hemställa, att Presteoch
Bonde-stånden måtte med öfriga Riks-stånden sig förena om
nämnde ersättnings höjande till En R:dr 50 öre Runt.
§ 20.
Med ogillande af Utskottets tillstyrkan, att en af Herr Björck väckt motion om
utvidgad distillerings-frihet på landet måtte lemnäs utan afseende, har Bonde-ståndet
4 Bertlin.-, Lag- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande K:o 5.
beslutat, alt rättigheten till bränvins-distillering '^bonle vara lika, för landet som förstad;
men då öfriga Riks-stånden gillat Utskottets yttrande, anser Utskottet
sig böra vidblifva detsamma.
Borgare- och Bonde-stånden hafva godkänt. Utskottets hemställan, alt bränvins-distillering
skulle i stad, såsom särskild näring, få utöfvas under alla tider af året
och med redskap af hvad beskaffenhet och storlek som helst; hvaremot Ridder skåpet
och Adeln samt P reste-s landet åt forsla momentet i § 20 gifvit denna lydelse:
Bränvins-distillering må dessutom, under tid, då bränvins-tillverkning icke är
tillåten, kunna i stad såsom särskild näring utöfvas med redskap af hvilken
storlek och beskaffenhet som helst.
Såsom skäl för detta ifrån Utskottets förslag afvikande beslut, har blifvit anfördi, alt
om distillerings-idkare i städerna finge utöfva sin näring äfven å den lid, då bränvinstillverkning
vore tillåten, kunde sannolikt befaras, att, till följd af den icke obetydliga
vinst, som deraf vore att hemta, i närheten af städerna skulle uppslå en mängd mindre
bränneriet', der man under bränningstiden uteslutande tillverkade så kallad lank
eller förbränna, som genast fördes till dislilleringsverken och förvandlades i bränvin;
Och då, enligt Utskottets tanke, detta skäl är af ganska väsentlig vigt, torde lämpligast
vara att bibehålla nu gällande stadgande i detta ämne, hvarföre Utskottet anser
sig böra,
med frånträdande af sitt förra yttrande, tillstyrka Borgare- och
Bonde-stånden att i öfriga Riks-slåndens omförmälda beslut in
stämma.
§§ 21, 49 och 6 i.
Samtliga dessa §§ hafva blifvit återremitterade af Preste-ståndet, på det att
Utskottet skulle tillse om och i hvad mån desamma kunde anses böra undergå någon
förändring, till följd af nämnda Stånds beslut om inskränkning i den af Utskottet vid §
20 föreslagna tid för bränvins-distillerings utöfvande. Utskottet har dock funnit ifråga
varande
§§, som blifvit af Ridder skåpet och Adeln samt Borgare- och Bondestånden
godkände, kunna och böra, oaktadt den här förut tillstyrkta inskränkning i
dislillerings-rältigheten, oförändrade bibehållas sådane de finnas i förslaget lill förordning
intagne; hvilket Utskottet
skolat härmed anmäla.
§ 35.
Med ogillande af Utskottets förslag till § 35, har Ridderskapet och Adeln
beslutat att denna § skulle erhålla samma lydelse, som § .36 i nu gällande förordning,
hvarjemte förstnämnde § blifvit af Preste-ståndet återremitterad af samma
skäl, som föranledt den här ofvan omförmälda återremiss.
Bertlin.-, Lag- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskotlets Utlåtande N:0 5. 5
Vid sådant förhållande och då den ifrån § 36 i Kongl. Förordningen den 18
Januari 1855 afvikande lydelse, som Utskottet gifvit åt § 35 i förslaget till ny förordning,
varit betingad af Utskottets tillstyrkan, att bränvins-distillering, enligt § 20, mätte
vara tillåten alla tider af året, men Utskottet nu mera frånträdt sin förut härom uttalade
åsigt, finner Utskottet sig böra hemställa,
att, på sätt Ridderskapet och Adeln beslutat, § 35 må erhålla
följande med nu gällande § 36. öfverensstämmande lydelse:
Under de månader, då, enligt denna författning, bränvinstillverkning
icke får utöfvas, så ock under den öfriga lid
af året, för hvilken Kongl. Maj:t kan finna nödigt bränvins-tillverkning
förbjuda, skall bränvins-tillverknings-redskap,
och under de månader, då bränvins-liliver kning ur
tillåten, den redskap, hvilken begagnas lill sådan distillering,
som i § 20 omförmäles, städse vara förseglad.
Förseglingen verkställes af den, på hvilken sådan ankommer,
utan alt redskaps-egaren är pligtig att anmälan
derom göra:
Afven under tid, dä bränvins-tillverkning, eller då
sådan distillering, som i § 20 omförmäles, lofgifven är,
må den, som sig dertill ej anmält, icke hafva sin redskap
oförseglad, ulan gälle härvid hvad i förestående moment
i afseende å redskaps försegling stadgadt är.
§ 39.
Utskottets vid § 39 gjorda hemställan, att afgifteu för bräuvins-tillverkning
måtte bestämmas lill 60 öre för hvarje kanna bränvin af den styrka, som i § 4 linnes
omförmäld, har af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-stånden
blifvit bifallen; hvaremot Bonde-ständet beslutat, alt sagde afgift borde utgå med allenast
16 skillingar banko eller 50 öre Riksmynt för hvarje tillverkad kanna sådant
bränvin; och får Utskottet, som saknar skäl att frånträda sitt af (re Stånd gillade
förslag,
inbjuda Bonde-ståndet att med de öfriga Riks-ståndeus derom fattade
sammanstämmande beslut sig förena.
§ 41.
Beträffande de mindre bränneriernas afverknings-förmåga, hade Utskottet föreslagit,
att denna mätte beräknas under dygn till två gånger pannerymden, då redskap
utan mäskvärmare användes, och till ett med en tredjedel derutöfver förhöjdl belopp,
eller två och två tredjedels gånger pannerymden, då redskap med mäskvärmare begag
-
6 Berttin.-, Lnf/- samt Allm. Bear.- nrh Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 5.
nas; hvilket förslag vunnit Ridderskapet och Adelns sami Preste- och Borgareståndens
bifall, men blifvit förkastad! af Bonde-ståndet, sorn antagit afverknings-för
mägan
på dygn till en och en half gång pannans rymd för redskap ulan mäskvärmare
och två gånger pannerymden för redskap med sådan inrättning; oell får Utskottet, då
dess förslag blifvit af tre Stånd gilladt,
inbjuda Bonde-ståndet alt. frånträda sitt i ofvanbetörde målto skiljaktiga
beslut oell instämma i de öfriga Riks-ståndens.
§ 68.
Oaktadt Utskottets förslag all bibehålla denna från nu gällande förordning lånade'
§ oförändrad af samtliga Riks-stånden lemnats utan anmärkning, liar Utskottet af anledning,
sorn här förut viii § 2 blifvit omförmäld, ansett sig böra hemställa,
ali ordet mäskning i § 68 matte inbytas emot ordet mäsk
beredning.
§ 70. morn. I.
Sedan Ridderskapet och Adeln beslutat, alt sådan bränvins-distillering, sorn i
§ 20 omförmiiles, icke linge utöfvas under tid, då branvins-tillverktiing vore tillåten,
har Ridderskapet och Adeln jemväl ansett ali i första momentet af § 70 i Utskottets
förslag till förordning borde, närmast efter ordet '■'■berättigad''' å lörsta raden, införas
denna mening: "eller verkställer någon distillering ander den tid, då sådan icke
är för honom tillåtenoch som delta föreslagna tillägg, hvilket förefinnes tili nu
gällande Kongl. Förordning, blifvit ur § uteslutet till följd af Utskottets tillstyrkan, att
bränvins-distillering mätte få verkställas hela året om, men Utskollet numera frånträdl
denna åsigt och inbjudit Borgare- och Bonde-stånden att instämmma i Ridderskapet och
Adelns förutnämnda, af Preste-stäudet biträdda beslut i afseende på rättigheten att
distillera bränvin, sä hemställer Utskottet
till Preste-, Borgare- och Bonde-stånden, att första momentet i §70
malte, såsom Ridderskapet och Adeln beslutat, erhålla denna lydelse:
“Distillerar den bränvin, som till distillering icke är berättigad,
eller verkställer någon distillering under lid, då
sådan icke är för honom tillåten eller utöfvas" ele. (Se
författnings-förslaget vid Betänkandet N:o 2').
§ 7 2. inom. 1.
1 öfverensstämmelse med den uttryckta åsiglen, alt tidsbestämmelse för bered
ning
af mäsk lili bränvins-tillverkning icke borde i förordningen finnas, har Ridderskapet
och Adeln uteslutit första momentet af § 72 i förslaget till ny författning:
Sevillu.-, Lag- samt Allm. Bese.- och Ekon.-UtskoUels Utlåtande Avo 5. 7
men enär Ridderskapel neli Adelns nyssberörda, från öfriga Riks-stånden skiljaktiga
mening auselts böra förfalla, och sistnämnde tre Stånd godkänt § 72 i dess helhet,
torde
annan förändring i denna § icke böra ega runi, än att, af skäl
sorn förut blifvit anfördl, ordet “»läskningx utbytes emot ordet
mäskberedning.
§ 85.
Bonde-ståndet har beslutat, alt i denna § skulle stadgas: att då för brott
emot författningen pliktfälld persons egendom i löst och fast icke räckte lill hela bötesbeloppets
gäldande, borde ej heller någon del af böterna utlagas, utan den sakfällde i
stället undergå det straff, som svarade emot hela bötes-beloppet.
Då emellertid någon framställning i den syftning, omförmälda beslut innefattar,
hvarken af enskild motionär eller Utskottet blifvit gjord, och Ridder skåpet och Adeln
samt Preste- och Borgare-stånden godkänt ifrågavarande §, så
lärer nämnda af Bonde-ståndet fattade skiljaktiga beslut böra förfalla.
§ 90,
Med ogillande af Utskottets hemställan, alt ett af Herr von Knorring, Axel,
föreslaget förtydligande af § 90 i nu gällande förordning icke mätte vinna Ilikets Stän
ders
bifall, har Borgareståndet ansett, att sagde § borde erhålla följande lydelse:
“Öfver kontrollörer, Kontrollörer samt de i § 88 morn. i omförmälde allmänna
åklagare“ etc.; men som Utskottets yttrande blifvit af de öfriga tre Hiks-stånden
godkändt,
lärer dervid böra förblifva.
Slutligen får Utskottet anmäla, att det af Utskottet afgifna förslag lill författning
blifvit af tre Stånd godkändt uti följande punkter, nemligen: § 1 mom. 3, § 3 mom. I,
§§ 1 1, 36, 42, 44 mom. 3 och § 55 af Preste-, Borgare- och Bonde-stånden,
§ 6 af Ridder skåpet och Adeln samt Borgare- och Bonde-stånden, samt § 25
af Ridder skåpet och Adeln, Preste- och Borgare-stånden; Och då intetdera af
dessa lagrum innefattar någon fråga af bevillnings-natur, utan endast reglementariska
föreskrifter, torde, utan afseende derå att ett Stånd i dessa delar varit af skiljaktig
mening,
Utskottets af tre Stånd godkända förslag anses innefatta Rikets
Ständers beslut.
Slockholm den 16 Juni 1857.
STOCKHOLM, tryckt Iws J. H7. Lundberg, ISST.
Bev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ehon.-VlskoUets Memorial N:0 6.
1
M:o 15.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Juli 1857, kl. 2 e. m.
Memorial, i ättledning af Riks-Standens olika beslut, angående
riikonen för bränvins tillverkning.
Vid förehafvande af Utskottets Utlåtande, N:o 5, i anledning af dels gjorda
anmärkningar emot vissa delar, dels ock Riks-Ståndens olika beslut i afseende
å andra delar af Utskottets Betänkande N:o 2, angående vilkoren för bränvins
tillverkning, med dervid fogadt förslag till förordning, hafva, enligt tili Utskottet
ankomna protokolls-utdrag, Riks-Stånden i nedan omförmälda hänseenden stadnat
i olika beslut; och får Utskottet nu afgifva yttranden deröfver, äfvensom förslag
till voterings-propositioner i de frågor af bevillnings natur, hvilka, jemlikt 71 §
i Regerings-Formen, böra af förstärkt Bevillnings-Utskott afgöras.
§ 2.
»
Borgare-Ståndet har antagit Utskottets inbjudning till Borgare- och BondeStånden,
att, lika med öfriga Riks-Stånden, bestämma bränvins-tillverkningstiden
att räknas från den 15 Oktober intill den 15 December, hvaremot Bonde-S lände
t, med vidblifvande af sitt, vid behandlingen af Betänkandet N:o 2, fattade
beslut, densamma afslagit; och då denna reglementariska fråga sålunda, genom
tre Stånds sammanstämmande mening, blifvit afgjord,
torde Bonde-Ståndets skiljaktiga åsigt böra förfalla.
§ 13.
Utskottets till Preste- och Bonde-Stånden gjorda hemställan, att bemälde
två Stånd måtte med Ridder skaget och Adeln samt Borgare-Ståndet sig förena
Bih. till R. St. Brot. 1836 8; 1837. 3 Sami. 2 Afd. 8 Haft. 1
2
Bev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Elion.-Utskottets Memorial N--o G.
derom, att den, enligt tredje momentet i § 13 af gällande förordning, Häradsskrifvare
tillkommande ersättning med 16 skillingar banko för bevis öfver gjord
anmälan till bränvins-tillverkning, uträkning å tillverknings-afgiften samt påskrift
å stämplings-beviset höjdes till En R:dr 50 öre riksmynt, har blifvit afslagen af
Bonde-Ståndet, som fortfarande ansett, att nämnde ersättning endast borde bestämmas
till En R:dr Riksmynt; men då Presie-Ståndet bifallit Utskottets berörda
förslag, och tre Stånds mening i denna fråga utgör Rikets Ständers beslut,
lärer Bonde-Ståndets skiljaktiga åsigt
böra förfalla.
§ 20.
Bonde-Ståndet har godkänt den af Ridderskapet och Adeln samt PresteS
tände t, vid behandlingen af Betänkandet N:o 2, beslutade samt af Utskottet i
Utlåtandet N:o 5 tillstyrkta lydelse af första momentet i § 20, hvaremot Borgare-Ståndet
fortfarande ansett att bränvins-distillering i stad, såsom särskild
näring, borde få utöfvas under alla tider af året.
Då emellertid tre Stånd nu mera äro ense om, att den i 20 § städernas
innevånare medgifna distilleringsrält skall vara inskränkt till de månader af året,
då bränvins-tillverkning icke är tillåten, äfvensom om ifrågavarande lagstadgandes
lydelse, samt tre Stånds mening i denna fråga, som är af reglementarisk
beskaffenhet, utgör Rikets Ständers beslut, har Utskottet
ansett sig endast börjj, sådant anmäla.
§ 35.
I öfverensstämmelse med den uttryckta åsigten, att sådan bränvins-distillering,
som i § 20 omförmäles, borde få utöfvas under alla tider af året, har Borgare-Ståndet
nekat att åt § 35 gifva den lydelse, som Ridderskapet och Adeln,
vid behandlingen af Betänkandet N:o 2, beslutat och Utlåtandet N:o 5 upptager:
men som Preste- och Bonde-Stånden antagit inbjudningen att biträda Ridder-.
skåpet och Adelns mening, så lärer vid hvad de tre sistnämnde Stånden i denna
fråga beslutat
böra förblifva.
§ 39.
Med vidblifvande af sitt förut fattade beslut, att afgiften för bränvinstillverkning
skulle utgå med 16 sk. banko eller 50 öre Riksmynt för hvarje tillverkad
kanna bränvin af den styrka, som i Utskottets förslag till förordning § 4
Bcv.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlets Memorial N:o 6. 3
funnes omförmäld, har Bonde-Ståndet afslagit inbjudningen till nämnde Stånd,
att med öfrige tre Riks-Stånden sig förena om samma afgifts bestämmande till
60 öre riksmynt för hvarje tillverkad kanna sådant bränvin; och som denna
fråga är af bevillnings-natur och således, vid omförmälda förhållande, måste
genom votering i förstärkt Bevillnings-Utskott afgöras, får Utskottet föreslå följande
voterings-proposition:
i :o
Den, som, lika med Ridder skap et och Adeln samt Preste- och BorgareStånden,
godkänner Sammansatta Utskottets förslag, att afgiften för bränvinstillverkning
skall utgå med 60 öre riksmynt för hvarje tillverkad kanna,
briinvinet beräknadt till den styrka, som i § å af Utskottets förslag till förordning
omförmäles, röste
Ja.
Den, det ej vill, röste
Nej.
Vinner Nej, kommer afgiften för bränvins tillverkning alt, i enlighet
med Bonde-Ståndets mening, utgå med 50 Öre riksmynt för hvarje tillverkad
kanna bränvin af förutnämnda styrka.
§ 41,
Enligt Utskottets förslag i betänkandet N:o 2, skulle de mindre bränneriernas
afverknings-förmåga under dygn beräknas till två gånger pannerymden, då
redskap utan mäskvärmare användes, och till två och två tredjedels gånger pannerymden,
då redskap med mäskvärmare begagnades, hvilket förslag vunnit Ridderskapet
och Adelns samt Preste- och Borgare-Ståndens bifall, men förkastats
Bonde-Ståndet, som antagit afverknings-förmågan på dygn till en och en
half gång pannans rymd för redskap utan mäskvärmare och två gånger pannerymden
för redskap med sådan inrättning; och enär Bonde-Ståndet icke velat
frånträda sin berörda mening, samt denna bevillningsfråga derföre bör afgöras
genom omröstning i förstärkt Bevillnings-Utskott, så föreslår "Utskottet följande
voterings-proposition :
Den, sorn bifaller Sammansatta Utskottets af tre Stånd godkända förslag,
att vid bränvins-tillverkning i mindre bränneri beräknas redskapens
afverknings-förmåga under dygn till tvä gånger pannerymden, då redskap
utan mäskvärmare användes, och till ett med en tredjedel derutöfver förhöj
dt belopp, eller två och två tredjedels gånger pannerymden, dä redskap
med mäskvärmare begagnas, röste
Ja.
4
Bev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Memorial N:o 6.
Den, det ej vill, röste
Nej.
Vinner Nej, kommer vid bränvins-tillverkning imindre bränneri redskapens
afverknings-förmåga under dygn att beräknas till en och en haij gång
pannans rymd för redskap utan mäskvärmare och två gånger pannerymden
för redskap med sådan inrättning.
§ 70 mom. 1.
Borgare-Ståndet har på skäl, som här ofvan vid § 35 blifvit omförmäldt,
ogillat det af Ridderskapet och Adeln beslutade samt af Utskottet i Utlåtandet
N:o 5 tillstyrkta tillägg i första momentet af § 70 i författnings-förslaget; men
då Preste- och Bonde-Stånden detsamma godkänt, lärer Borgare-Ståndets skiljaktiga
mening
böra förfalla.
Stockholm den 24 Juli 1857.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
Becilia-, Lag- samt Allm. Best. och Ekon.-Utskotlets Utlåtande M 7.
1
N:o 7.
Ank. till Exp.-Utek. ii 5 Aug. 1857, kl. 1 e. m.
Utlåtande, t anledning af dels gjorda anmärkningar emot vissa delar,
dels ock Riks-slåndens skiljaktiga beslut i afseende å andra
delar af Betänkandet JVJ 4, innefattande Utskottets yttranden
öfver väckta motioner om förändringar i Kongl. Förordningen
den 18 Januari 1855, angående vilkor en för försäljning af
bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker.
Af till Utskottet ankomne protokolls-utdrag för den \ 7 och \ 8 sistlidne Juni
har Utskottet inhemtat, att Riks-stånden, vid pröfningen af omförmälda Betankande,
med dervid fogadt förslag till förändrade stadganden i åtskilliga §§ uti gällande förordning,
angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m., återremitterat vissa delar
deraf samt i andra punkter fattat sins emellan skiljaktiga och från Utskottets förslag
afvikande beslut; och går Utskottet nu att deröfver afgifva yttranden.
§ *•
Borgareståndet har, med ogillande af Utskottets hemställan, att en utaf Herr
F. A. Rinman väckt motion om förändring i denna § måtte lemnäs utan afseende,
beslutat att nedsätta minimi-beloppet för minuthandel med bränvin till { kanna; men
då öfriga Riks-stånden gillat Utskottets yttrande, lärer Borgare-ståndets skiljaktiga
åsigt
böra förfalla.
Bih. till B. St. Prof. 1856 & 1857. ,5 Sami. 2 Afd. 9 Haft.
i
2 Hemlin-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 7.
§ 12-
Utskottets afgifna yttrande, i anledning af dels Herr Prosten Emanuelsson?
samt Riksdagsfullmäktige J. Anderssons och J. Smedbergs motioner derom, att den
uti § 12 al nu gällande förordning gästgifverierna å landet tillerkända rättighet att
utskänka bränvin och andra spritdrycker skulle upphöra och gästgifvare underkastas
samma vilkor i afseende på bränvmsförsäljning, som funnes i nästpåföljde 13§föreskrifne,
dels ock Riksdagsfulhnäktigen Liss Lars Olssons förslag om ett tillägg till
förstnämnde §, har blifvit återremitteradt af Preste-slåndelför att Utskottet måtte
ånyo taga omförmälde motioner i öfvervägande.
Då emellertid Utskottets berörda yttrande blifvit af de öfriga Riks-stånden gilladt,
och tre Stånds mening i förevarande fråga utgör Rikets Ständers beslut, så
lärer Preste-ståndets återremiss
icke föranleda till någon åtgärd.
§§ 13 och 15.
Utskottets förslag till § 13 och § 15, andra momentet, hafva jemväl blifvit
återremitterade af Preste-slåndel, emedan dessa paragrafers lydelse vore beroende på
utgången af frågan om gästgifveriernas rättighet att utskänka spritdrycker; men då,
såsom här ofvan är nämndt, genom Ridder skåpet och. Adelns samt Borgare- och
Bonde-ståndens beslut gästgifverierna bibehållits vid sin berörda rättighet, kunna och
böra ifrågavarande, af sistnämnde tre Riks-stånd godkände, §§ oförändrade qvarstå
sådane de finnas i författnings-förslaget intagne; hvilket Utskottet skolat
för Preste-ståndet anmäla
§ 24.
Första och andra momenten i denna §, jemte Utskottets yttranden i anledning
af Herr E. G. Danielssons förslag: att den, enligt § 23 af gällande fö ordning, hushållnings-sällskaperna
tillkommande ,i utaf afgifterna för minuthandel med och utskänkning
af bränvin borde emellan länens samtlige hushållnings-sällskaper fördelas i förhållande
till länens folkmängd vid slutet af sednaste qvinqvennium. Herr Ehrenborgs
och Riksdagsfullmäktigen Per Erik Anderssons motioner: att de i af minuthandelsoch
utskänknings-afgifterna, som återstodo sedan länets hushållnings-sällskap bekommit
sin andel uti berörde afgifter, måtte äfven från städerna aflemnas i landtränteriet,
för att tillsammans med dem från landtsocknarne fördelas på länets samtlige
så väl stads- som lands-församlingar, i förhållande till hvarderas folkmängd och till
fattigvården användas, samF Herr Prosten Meléns motion: att af afgifterna, som in
-
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 7. 3
flyta i stad af minuthandel med bränvin och å landet för bränvins-försäljning i allmänhet,
4 skulle aflemnas i landtränteriet, samt sedermera genom Konungens Befallningshafvande
fördelas på sätt Herr Ehrenborg och Per Erik Andersson föreslagit,
hafva blifvit återremitterade af Bonde-ståndet, i deri syftning, att berörde motioner
borde bifallas.
ifrågavarande § 24, hvilken i nu gällande förordning återfinnes under S 23,
har emellertid vunnit öfrige tre Riks-ståndens bifall; och lärer följaktligen Bondeståndets
återremiss
icke kunna föranleda till någon åtgärd.
§ ^5.
Endast Preste- och Bonde-stånden hafva gillat Utskottets förslag till första momentet
i § 25, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet beslutat, att
denna §, hvilken motsvarade § 24 i nu gällande förordning, skulle erhålla samma
lydelse, som sistnämnda §; och som två Stånd sålunda stannat mot två, torde,
jemlikt 87 § Regerings-formen och 75 § Riksdags-ordningen, Utskottets ändringsförslag
komma
att förfalla och § 25 böra gifvas följande med gällande § 24
öfverensstämmande lydelse:
A landet vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin förbjuden på eller
invid det ställe, der auktion, marknad eller mönstring med beväringsmanskap hålles,
eller der menighet för kronoskjutsning eller skallgång samlad är.
Vid annan mönstring, uppbördsstämma, mantalsskrifning, ting eller annan till
folksamling föranledande förrättning må ej bränvin säljas annorlunda än vid måltider
ål spisande gäster.
Ej må någon å landsbygd fara med bränvin från by till by eller från gård
till gård att dermed köpslaga.
§ 26.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndel hafva återremitterat denna paragraf,
emedan de föreskrifter, som finnas uti paragrafens andra moment, ansetts lägga
hinder i vägen för andra personer, än näringsidkare, att på Apothek erhålla sprit till
tekniska behof, hvilket skulle medföra flera olägenheter, enär en fullkomligt ren sprit
svårligen kunde åstadkommas annorstädes, än på Apotheken, och dessutom mångå
af de mindre städerna saknade distilleringsidkare.
4
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Utlåtande Ai 7.
Då emellertid förevarande § blifvit af Preste- och Bonde-stånden godkänd, och
Utskottet fortfarande hyser den öfvertygelse, att de i densamma befintlige stadganden
äro icke allenast nyttige, utan äfven af verkligt behof påkallade, till förhindrande
deraf, att, såsom på flera ställen redan inträffat, krogrörelse på Apothek bedrifves,
anser Utskottet
sig böra vidblifva sitt ifrågavarande förslag och inbjuda Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-ståndet, att i de öfrige Riksståndens
beslut instämma.
Denna §, gillad af Preste- och Bonde-stånden, har blifvit förkastad af Bulderskapet
och Adeln samt Borgare-ståndet, hvilka åt paragrafen gifvit samma lydelse,
som § 26 i nu gällande förordning; och enär två Stånd sålunda stannat emot två,
lärer, jemlikt § 87 i Regerings-Formen och § 75 i Riksdags-Ordningen, Utskottets
förslag
böra förfalla och § 27 komma att lyda sålunda:
Under sön- och helgedag må. ej bränvin, som är förytlradt genom parti- eller
minuthandel, till köpare utmätas eller utlemnas.
På landet vare då all aman utskänkning förbjuden, än på Gästgifvaregårdar
vid måltider till resande, derest Kongl. Majits Befallningshafvande ej, på grund af
särskilda omständigheter, undanlag meddelat. I stad ege vederbörande myndighet att
bestämma, hvilka limmar om dagen utskänkning må vara tillåten.
Under Gudstjenst skall ulskänknings-ställe alltid vara tillstängdt.
§§ ii och 46.
Oaktadt Utskottets förslag till §§ 44 och 46 lemnats utan anmärkning af
samtlige Riks-stånden, har Utskottet likväl ansett sig böra vidtaga de förändringar
i redaktionen af sagde §§, som betingats deraf, att förslagen till §§ 25 och 27
förfallit; hvarföre Utskottet hemställer,
att förstnämnde två §§ måtte erhålla följande lydelse:
§ 44. Idkar någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin å annat
ställe, än dertill uppgifvet är, eller tillåter den, som icke är till utskänkning berättigad,
att, då han i parti eller genom minuthandel säljer bränvin, något af det
sålda på försäljnings-stället förtäres, eller förbryter sig den, som till minuthandel
med eller utskänkning af bränvin berättigad är, mot § 25 mom. 1 eller 2, § 27
mom. 2 eller 3, eller § 30; bote första gången från och med \5 till och med 30
Beotlin.-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskoltets Utlåtande J\t 7. 5
R:dr, samt andra gången från 30 till och med 60 R:dr och vare dessutom andra
gången sin minuthandels- eller utskänknings-rätt förlustig.
öfverträdes det förbud, som i § 25 morn. 3 gifvet är; vare bot första gången
från och med 15 till och med 30 R:dr, andra gången från 30 till och med 60
R:dr samt tredje och följande gånger från 60 till och med 120 R:dr. Det medförda
bränvinet vare derjemte förbrutet. Säljes dervid mindre än 15 kannor; ansvare
förbrytaren tillika enligt § 40.
§ 46. Förbrytelse mot § 4 mom. 2, § 22, § 21 morn. 1, § 28, 29, 34,
37, 38 eller 39, straffes med böter från och med 7 R.dr 50 öre till och med
30 R:dr.
Då förbrytelse skett mot § 34, vare tillika det till salu hållna bränvin underkastadt
beslag och förbrutet.
§ 6‘I
Utskottets
förslag i § 61, att den nya förordningen skall lända till efterrättelse
från och med månaden näst efter den, då förordningen blifvit kungjord, har blifvit
återremitteradt af Borgare-ståndet, som ansett tiden derför böra bestämmas till den
1 Oktober 1858; men då samma förslag vunnit de öfriga Riks-ståndens bifall, lärer
återremissen
icke föranleda någon åtgärd.
öfrige delar af betänkandet och författnings-forslaget hafva blifvit af samtlige
Riks-stånden gillade.
Stockholm den 3 Augusti 1857.
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 5 Sami. 2 Afd. 9 Haft.
2
- •' • :i . : • i :;>! nautin.
STOCKHOLM, tryckt hos E Westrell, 1867.
Bet).-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtsk. Memorial N:o 8.
N:o 8.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Aug. 1857, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Stdndens skiljaktiga beslut
beträffande § 26 i Utskottets förslag till Förordning, angående
vitkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
distillerade spirituösa drycker.
Sedan Utskottet, uti dess Utlåtande N:o 7, i anledning al' från Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet skedd återremiss af § 26 i Utskottets förslag till
förordning, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
distillerade spirituösa drycker, inbjudit nämnde två Riks-Stånd, att, lika med Presteoch
Bonde-Stånden, godkänna sagde §, sådan den funnes i Författnings-förslaget vid
Betänkandet N:o 4 intagen, så hafva, enligt Utskottet tillhandakonme Protokollsutdrag,
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, med afslag å den gjorda inbjudningen,
beslutat att ofta omförmälde § skulle erhålla samma lydelse, som motsvarade
§ 25 i nu gällande förordning; och då i denna fråga, som icke är af bevillnings
natur, två Stånd sålunda stadnat emot två, lärer, jemlikt 87 § Regerings-formen
och 75 § Riksdags-ordningen, Utskottets förslag
böra förfalla och § 26 komma alt erhålla löljande lydelse:
Pd Apothek må ej bränvin, med eller utan droguer eller andra tillsatser, i
minut säljas, utskänkas eller annorledes till förtäring pd stället utdelas
Stockholm den 27 Augusti 1857.
Bih. till R. St. Brot. 1856 ff 1857. 5 Sami. 2 Afd. 10 Häft.
v'*'* . .o-iA i.,: .v -Å ‘itu.v, -\jv, V
! i.
, v> .\nVtowtv$
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marc os, 1857.
/
Sammans. Bev.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 9. i
N:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Nov. 1857, kl. 6 e. na.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om dels posthemmanens
och de gästgifveri-skjutsskyldiges befrielse från postforsling
och dels åtgärder till beredande af lättnad i nämnde
besvär.
Motioner i detta ämne hafva blifvit väckta, hos Ridderskapet och Adeln, af
Herr Arnell, G., hos Borgare-Ståndet al Herrar A. G. Badling och G. Hammar,
samt hos Bonde-Ståndet, af vice Talmannen Anders Andersson jemte Riksdags-full--  mäktige P. F. Mengel Irån Upsala län, Guslaf Johansson från Kronobergs län. Anders
Jansson från Westmanlands län, Anders Pehrsson från Östergöthlands län. Nils
Pehrsson från Calmar län, Anders Ersson från Stora Kopparbergs län. Anders Pehrsson
och Nils Nilsson från Nerikes län. Olof Larsson från Gefleborgs län. Erik Larsson
och Pehr Östman från Wester-Norrlands län, A. Bäckström och J. E. Rutström från
Norrbottens län, Anders Pehrsson från Malmöhus län, Nils Åndersson och Nils Svensson
från Kristianstads län. Anders Nilsson från Hallands län samt Olaus Eriksson
och Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus län.
Uti dessa motioner, hvilka blifvit remitterade dels till Bevillnings- och dels
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, men, jemlikt 45 § Riksdags-ordningen,
behandlats af Sammansatta Utskottet, har hufvudsakligen blifvit, anfördt: att de
friheter, som, enligt Kongl. Kungörelsen den 19 Augusti 1801, äro post-hemmanen
beviljade, vore ringa och af ingen synnerlig betydenhet samt icke svarande emot
postförings-besväret, hvilket under sednare tider omättligt ökats, utan att deral pärn
till R. St. Prot. 1856 f 1857. 5 Sami. 2 Afd. 11 Haft. 1
2 Sammans. Bev.- samt Ålim. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 9.
kallad lindring vunnits. I stället att vid post-inrättningens uppkomst år 1656 postförarnes
skyldigheter inskränkte sig till brefs förskaffande en gång i veckan genom
gångbud, måste ordinarie posten nu i flera orter fyra till fem gånger i veckan
skjutsas, oberäknadt den extra postföringen, som nästan lika ofta inträffade och, i
anseende till sistnämnde posters oregelbundenhet, fordrade ett ständigt tillhandahållande
af folk och hästar. Postbonden och hans enda dragkreatur voro således, till
stort mehn för jordbruket, nästan uteslutande sysselsatte med posternas förskaffande.
Härjemte hade så väl den allmänna som den enskilda bref-posten så ökat sig, att
den, äfven på ställen, der postbonden erbölle lega endast för en häst, ej kunde
forslas med mindre än två hästar, hvilket äfven föranleddes deraf, att posten nu
mera nästan alltid åtföljdes af en postiljon, som enskildt medförde bref och gods.
Skyldigheten att utan ersättning forsla och utdela enskilde personers lösbref-väskor
bidroge ock alt göra postföringen tryckande. Genom den hastighet, hvarmed posten
både i godt och dåligt väglag borde fortskaffas, skadades vid post-forslingen hästar
och åkdon mera än i annan skjuts, men detta oaktadt fmgo post-förarne åtnöja sig
med endast en bäst—lega, som understege den för gästgifveri-skjuts bestämda. Dessutom
borde, vid bedömandet af ifrågavarande onus, icke lemnäs ur sigte den under
sednaste åren inträffade betydliga prisstegring på dagsverken och hästar.
Sedan posternas antal vuxit till den grad, att post-hemmanen omöjligt kunde
bestrida all postföring, sändes nu mera en mängd så val ordinarie- som snäll- och
paket-poster på gästgifvare- eller reserv-skjuts. Huru känbar denna post-föring
vore för de, af besväret med resandes fortskaffning redan hårdt betungade reservlagen.
insåges lätt, vid besinnande af att snäll-posterna skulle färdas minst en mil
i timman, att paket-vagnarna voro särdeles tungkörda, och hvilket stort antal hästar
posterna togo i anspråk. Så t. ex. utginge för post-föringen vid hvardera af gäst—
gifvare-gårdarne emellan städerna Norrköping och Linköping 27 hästar samt från
skjuts-inrättningen i Jönköping 40 hästar i veckan, och staden Halmstad passerades
hvarje vecka under vinter-månaderna, då skjutsnings-bestvret vore känbarast, af 14
snälla-poster, sorn af stadens innevånare fortskaflades en sammanlagd våglängd af
några och tjugo mil. Till följd häraf hade man på sådana orter måst antingen
afstå från försök att få någon, som på entreprenad åtoge sig skjutsnings-besväret,
eller ock måst underkasta sig allt för känbara uppoffringar. Det vore derföre icke
underligt, om skjuts-lagen allvarligt yrkade att blifva befriade från denna nya börda;
och de hade desto större skäl dertill, som hela åtgärden, att till post-forsling begagna
den endast för resandes beqvämlighet inrättade gästgifveri-skjutsen, vore
olaglig, enär hvarken skjuts-lagen eller Dikets Ständer medgifvit Post-verket en sådan
rättighet, men skjutsnings-skyldighet vore en beskattning, som icke kunde någon
åläggas eller ökas, utan Rikets Ständers samtycke.
Sammans. Bev.- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 9. 5
Af nu anförde omständigheter, och då ingenting vore billigare, än att all
post-löring bekostades af Post-verket, som, enligt hvad Kongl. Majlis Nådiga Proposition
lill Rikets Ständer den Z sistlidne April, angående förändring af portobestämmelserna
för inrikes bref-vexlingen, utvisade, egde för ändamålet tillräckliga
inkomster, hafva motionärerne hemtat anledning att påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet
å nödvändigheten att vidtaga åtgärder till upphäfvande af ifrågavarande
besvär, eller till lindring deri; och innefattas de härom gjorda förslagen uti följande
yrkanden, nemligen:
l:o. Att post-hemmanen, emot afsägelse af dem förunnade förmåner i och
för post-föringen, äfvensom de gäslgifveri-skjutsskyldige mätte befrias från besväret
att forsla posten, och detsamma, antingen ensamt eller i förening med personskjutsningen,
ställas på entreprenad samt kostnaderna derför bestridas af Post-verket;
2:o. att lindring i post-föringen måtte för dem, som bestrida densamma,
beredas på nedan uppgifne sätt, nemligen:
aj genom inrättandet vid de större eller mera befarna vägarne af lätta postvagnar
eller diligenser, hvarpå resande och paketer kunde, jemte posten, fortskaffas;
h) genom förhöjning af legan för all post-skjuts;
c) genom rättighet för innehafvarne af post-hemman att erhålla åkdons-lega;
dj genom rättighet till skjuts-lega för två hästar, då postens och postiljo—
nens sammanlagda vigt öfverstego ett skeppund, och då svårt väglag inträlläde;
ej genom rättighet alt vid forsling af paket-post under de fyra första och
de tre sista månaderna af året bekomma lega för tre hästar;
Q genom dels förbud för postiljonerna att enskildt medföra bref och gods,
eller låta andra personer, än den skjutsande, medfölja posten, och dels bestämmande
af ansvar för postiljon, som under resan mellan stationerna onödigtvis sig uppehåller;
g) genom erhållandet af ersättning för forslingen af enskilde personers lösbref-väskor
med En Riksdaler Banko för väska, som en gång i veckan åtföljer posten,
och dubbelt belopp, då väskan två gånger i veckan fortskaffas; samt
h) genom föreskrift, att, till de skjutsandes efterrättelse, posterna skola vägas
vid hvarje post-kontor, och uppgift om vigten af post-förvaltaren tecknas å postförpassningen.
Utom dessa mera allmänna förslag har blifvit yrkadt:
Af Anders Pehrsson från Malmöhus län, att Rikets Ständer, med tillkännagifvande
af den åsigt, att i allmänhet, der jernvägs-kommunikationer, vare sig genom
statens eller enskildes försorg, blifvit öppnade, Post-verket borde begagna desamma
till brefs och paketers fortskaffning, måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att General-poststyrelsen
anbefalldes, att sända posterna emellan städerna Lund och Malmö
på den der redan befintliga jernväg;
k Sammans. B ev.- samt Allm. Best- och Ehon.-Utsh. Bet. N:o 9.
af Lars Rasmusson, alt sorn postföringen emellan Kungelf samt Marstrand
och Oroust, hvilken skedde två gånger i veckan nattetid och utan att postiljon
medföljde, vore lörenad med stor fara, så att postföraren nödgades hafva en
karl till sitt biträde, för att förhindra postens bortröfvande, det måtte hemälde
postförare erhålla en tillökning i postlegan, motsvarande minst ”två tredjedelar af
hvad för den större postföringen kunde blifva anslaget;” samt
af Pehr Östman, att som egarne af hemmanen 6 f/2 seland N:o 2 Näs
samt 20 1/2 seland N:ris 1 och 2 Näsland i Säbrå socken af södra Ångerman
lands
fögderi, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Wester-Norrlands län
utslag den 31 December 1850, som Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium
fastställt, blifvit ålagde att, emot åtnjutande af båtsmans rotevakans-afgift. biträda
posthemmanen Mörtsal och Näs i dem åliggande postförings-skyldighet, oaktadt
de förre sådant bestridt, det måtte förstnämnde hemman från denna skyldighet
befrias, emot det alt de afstode ilen anslagna vakans-afgiften.
Innan Utskottet går att yttra sig öfver de nu uppräknade olika förslagen,
torde det icke vara öfverflödigt att meddela följande upplysningar:
Genom Kongl. Post-ordningen den 20 Februari 1636 inrättades det första
ordnade postväsende i Sverige, och anvisades då vissa utmed allmänna landsvägarne
på 2, högst 3 mils afstånd ifrån hvarandra belägna hemman, emellan hvilka
posten lill en början lortskaflades af gående personer. Emellertid stadgades re
dan
i Kongl. Förordningen den 20 Augusti 1646, att ingen postbonde finge fördrista
sig att fortskicka brefsäcken med någon till fot löpande, utan skulle alltid
en god häst dertill brukas. Posterna befordrades allenast en gång i hvarje
vecka intilldess, genom Kongl. Nolifikations-plakatet den 20 December 1662, det
bestämdes, alt alla poster till utrikes platser och mellanliggande orter derefter
skulle från Stockholm alga två gånger i veckan samt alt eller hand posterna till
andra orter i riket jemväl skulle fördubblas. Nu mera afgår den af posthemmans
åboer ombesörjda Ordinarie posten allmänt två gånger i veckan fram och
åter å de större vägarne. Ehuru det redan i Kongl. Brefvet den 31 Maj 1693
medgafs, att större paketer af skrifter och andra saker finge emot modererad afgift
roed posten befordras, är det likväl först i sednare tider och synnerligast
sedan fribrefvens antal och vigt ökats samt tryckta skrifter, försedda med tidningsstämpel
och derigenom portofria, börjat i allt större omfattning spridas, som po
sternas
tyngd så tilltagit, att för deras förskaffande flera hästar erfordras. En
-
Santmans. Bev.~ samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 9. 5
ligt Öfver-postdirektörs-embetets uppgift, uti ett till Kongl. Maj-.t den *28 December
1849 afgifvet underdånigt yttrande, afsändes då i medeltal under hvarje
vecka från Stockholms postkontor ensamt i tidningar och tryckta skrifter 7 skeppund
8 lispund 8 1/2 skålpund samt i fribref 4 skeppund 13 lispund 12 3/4
skålpund, och sedermera har spridningen af både bref och tryckta skrifter varit
i fortsatt betydligt stigande. 1 afseende på den skyndsamhet, hvarmed posterna
borde befordras, var i Post-ordningen den 20 Februari 1636 stadgadt, att post
drängen
skulle hafva två timmar på hvarje mil att löpa, men, sedan hästar vid
postföringen börjat begagnas, föreskrefs först, atl post-forslingen borde ske så hastigt
som möjligt samt att den, som beträddes alt icke rida ”i galopp eller fyrsprång,
” skulle straffas med långelse; och genom Öfver-postdirektörs-embetets så
kallade åtvarning den 18 Maj 1 745 meddelades deri ännu gällande bestämmelsen,
alt i godt väglag högst 1 1/4 och i dåligt 1 1/2 timma på hvarje mil linge
användas. Att de föreskrifter, rörande den tyngd, som får lastas efter en häst,
hvilka för gästgifvarskjuts äro gällande, äfven skola ega tillämpning vid postföring,
synes först hafva blifvit förklaradt genom Kongl. Brefvet den 3 December 1842.
Posthemmanen åtnjuta, såsom Kongl. Kungörelsen den 19 Augusti 1801
utvisar, åtskilliga i ersättning för postförings-skyldigheten tid efter annan medgifna
ganska väsentliga friheter, nemligen: från materialiers och timmers framskaffande
vid allmänna hus och byggnader; från kungs-, krono-, håll-, reserv- och
gästgilveri-skjuts. den sistnämnda så framt hemmanet icke förut är indeldt
till gästgifveri med skyldighet att skjutsa; från inqvartering och gästning af Kronans
manskap; från krono-brelhäring; från nämnde-, fjerdings- och sexmäns med
flere dylil a befattningar; från knekte- och båtsmanshåll, i hvilket afseende är stadgadt,
alt, om hemmanet är roteradt eller bör för annan orsak än postföringen
vara från rotering befriadt, årlig roterings-ersältning utgår af postverkets medel
efter ett lör fem ar i sender bestämdt belopp, utgörande nu, enligt General
post-slyrelsens
kungörelse den 17 Juni förlidet år, 54 riksdaler banko för hel
rote. Postförare, försedda med ”Beslällningsbref,” äro dessutom, jemlikt Kongl. Kungörelserna
den 27 Oktober 1812 och den 13 Februari 1849, fritagne Iran bevärings-skyldighet.
Postföringen medför jemväl för hemmans-innehafvarne en kontant
inkomst i hästlega, hvilken, enligt Kongl. Resolutionen på allmogens besvär
den 17 Augusti 1762, då fastställdes för större poster, som fördes fyra gånger
i veckan, till 7 öre, för de mindre till 6 öre och för sidoposter, som fortskalfades
allenast två gånger i veckan, till 5 öre silfvermynt, men sedermera biel',
genom ofvan åberopade nådiga Kungörelse den 19 Augusti 1801, bestämd för
sidoposter, gående två gånger i veckan, till 2 och i vissa orter 2 1^4 skillingar,
för poster fyra gånger i veckan till 3 och i vissa orter 3 1/2 skillingar,
för tyska [losten 3 1/2 skillingar och för extra poster ytterligare 1 skilling, allt på
6 Sammans. Bev. samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 9.
milen. Denna lega har härefter blifvit genom särskilda nådiga beslut förhöjd och
vid den tid. år 1819, då legan lör gästgifveri-, håll- och reserv-skjuts å landet
bestämdes till 16 skillingar banko milen för hvarje häst, utgjorde den, enligt Kongl,
ffrefvet den 18 Mars 1818, för enkel postföring 6 skillingar samt för dubbel sådan
äfvensom för tyska posten 8 skillingar banko milen. Uti Kongl. Brefvet den 2 7
Mars 1850, då ytterligare förhöjning medgafs, förklarades tillika, att för det miltal,
hvarmed postföringen å helt mantal efter en häst i samma vecka öfversteg 8 mil
eller 446 mil på året och i förhållande derefter för större och mindre postgårdar,
skulle full gästgifvare-skjulslega betalas, och blef, genom Kongl. Brefvet den 5 December
4842, detta miltal nedsatt lill 6 mil i veckan eller 542 mil på året. Enligt
sistnämnda nådiga Bref samt Kongl. Brefvet den 4 7 September 485 4 åtnjuta
posthemmans-innehafvare för närvarande i hästlega:
för enkel postföring, som icke öfverstiger 5 42 mil på äret, 40 skillingar;
för dubbel dito dito, 42 skillingar;
för postföring emellan Östersund och Herjeådalen, 4 4 skillingar;
för extra-poster, ny elter år 1850 tillkommen post och all den postföring, som
öfverstiger 342 mil på året, 24 skillingar, allt banko milen, med tillägg i vissa
fall af 1 skilling banko milen i åkdons-iega.
Jemlikt Kongl. Brefvet den 4 4 Januari 4852 förstås med enkel postföring
postens forslande en gång åt ett eller två håll i samma vecka, samt med dubbel
postföring, postens förande till mer än ett håll, två gånger fram och åter i samma
vecka eller skjutsningen af sådan post, som åt ett eller flera håll fortskafiäs tre gånger
i veckan; och grundar sig ofvanberörda särskilda stadgande rörande lega för
postföring tillkommen efter år 4850, på Kongl. Majis den 27 Mars samma år meddelade
nådiga föreskrift, att vid dubbel postförings inrättande å vägar, der enkel
sådan redan funnes, den tillökla postföringen skulle, så framt den pröfvades vara
förenlig med posthemmanens bestånd och deras skyldighet enligt författningarne,
åligga dessa hemman, dock emot betalning såsom för gästgifvare-skjuts.
I sammanhang med sistberörda föreskrift meddelades äfven den, att när dubbel
postgång icke kunde åläggas redan befintliga posthemman, äfvensom då ny postgång
inrättades på vägar, der posthemman icke funnes, postföringen företrädesvis
skulle bestridas medelst beting till lika eller lägre betalning än gästgifvare-skjuts,
men, der sådana beting icke kunde tillvägabringas, med gästgifvare-skjuts och helst
med gästgifvaren egna hästar. I allmänhet hafva stora svårigheter mött för så
beskaffade betings uppgörande och för närvarande förhåller sig den postföring af alla
slag, hvilken efter beting besörjes, lill den för hvilken gästgifvare-skjuts begagnas,
ungefärligen som 4 till 7.
Jemte de ordinarie posterna hafva på sednasle tiden tillkommit så kallade
Snäll- och Pakel-poster. Den första snällposten inrättades, enligt Kongl. Brefvet den 2
Sammans. Bev. samt Albit. Besv- och Ekon.-Utsk. Bet. N:b 9. 7
Mars 1827, att två gånger i veckan befordras mellan Stockholm och Ystad med
gästgifvare-skjuts eller, der gästgifvaren icke vore skjutsskyldig, medelst beting eller
ock med håll- eller reserv-skjuts, under iakttagande, alt iner än en timma på hvarje
mil icke finge användas, hvaremot dc skjutsande egde tillgodonjuta en förhöjning af
4 skillingar banko utöfver den vanliga skjutslegan. Under enahanda vilkor anbefalldes,
den 15 Mars 1850 och den 50 Maj 1834, inrättandet af dylika poster
mellan Slockholm å ena samt Götheborg och Norrska gränsen å andra sidan, och
blefvo mellan Stockhom och Jönköping, med utgreningar till Carlskrona, Ystad, Helsingborg,
Malmö och Götheborg, snällposter, genom Kongl. Brefvet den 28 Juni 1856
reglerade att året om gå fram och åter tvä gånger i veckan. Vidare hafva, genom
särskilda nådiga Bref, föreskrifter blifvit meddelade om tillvägabringande af snällposter
emellan Halmstad och Götheborg den 16 November 1858, emellan Malmö och
Ystad den 5 September 1859, emellan Linköping och Kalmar den 10 Oktober 1840',
emellan Örebro och Uddevalla den 11 April 1844, emellan Stockholm och Gelfe
den 25 Juni 1845 och den 7 April 1847, emellan Stockholm och Grisslehamn den
2 7 Oktober 1846, emellan Malmö och Ystad den 6 April 1850, emellan Wexiö
och Carlshamn den 11 Oktober 1855 samt emellan Carlshamn och Sölvesborg den
2 Augusti 1856; varande likväl dessa poster till en del bestämda endast för vissa
tider af året. Slutligen är snällpost-förbindelsen emellan Slockholm och Helsingborg,
genom Kongl. Brefvet den 25 Januari 1856, utsträckt till alla dagar i veckan
under Januari, Februari, Mars, April och December månader, sålunda att nya snällposter
fem gånger i veckan färdas fram och åter, med anlöpande af Skenninge;
äfvensom nya snäliposter äro inrättade alt under nyssnämnde månader afgå två gånger
i veckan från Halmstad till Götheborg och tre gånger i veckan från Götheborg
till Halmstad. Med snällposterna befordras de utländska posterna och inrikes bref,
som icke öfverstiga 8 lods vigt, men tidningar endast undantagsvis och inga lösväskor
eller lösbref. Snällpost-skjutslegan per mil för en häst, hvilken, enligt Kongl. Brefvet
den 19 Maj 4 852, får äfven vid gästgilvaregårdar, der entreprenad icke är
tillvägabringad och lindrigare vilkor icke kan genom beting erhållas, utgå med 24
skillingar, utgör nu, med tillägg af ofvanherörde 4 skillingar, i allmänhet å landet
28 skillingar och i stad 52 skillingar. Uti nådigt Bref den 6 sisllidne Oktober
har Kongl. Maj:t emellertid, angående snällposterna meddelat, bland annat, följamb
förändrade bestämmelser, att tillämpas från nästkommande års början, neiphgen: afl
på de ställen, der vägarne äro af svårare beskaffenhet, äfvensom vid de tillfällen,
då väglaget är dåligt, hastigheten för snällposterna icke må af General-poststyrelsen,
beräknas större än efter 4 \JA timma på milen, samt alt snällpost-skjutslegan,
hvilken nu utgår med 28 skillingar på landet och 52 skillingar i stad, må höjas
till 52 skillingar på landet och 56 skillingar, allt banko, i stad.
8 Santmans. B ev.- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 9.
Med anledning af Rikets^ Ständers vid 1828—1830 årens Riksdag gjorda
underdåniga framställning om tillvägabringande af paket- och forvagnar att medelst
gästgifveri- eller annan betingad skjuts fortskalfas, för att sålunda befordra resande
och paketgods, inrättades, enligt Kongl. Brefvet den 6 Maj 1830, en så beskaffad
post att färdas en gång i veckan fram och åter emellan Stockholm och Ystad, men
då person-befordringen för postverket medförde alltför stor kostnad och förlust, inskränktes
denna anstalt, jemlikt Kongl. Brefvet den 28 Augusti 1834. till den nu
varande egenskapen af endast paketpost; och hafva sedermera dylika poster, hvarmed
tyngre bref och paketgods försändas, blifvit inrättade, enligt Kongl. Brefvet den
9 Januari 1859, emellan Kristianstad och Blekinge, enligt Kongl. Brefvet den 19
Januari 1849, emellan Jönköping och Helsingborg samt, enligt Kongl. Brefvet den
7 December 1850, emellan Sollebrunn och Uddevalla. Paket-vagnarne befordras
med håll- och gästgirveri-skjuts, så vida icke beting emot lika lega, som erlägges
för sådan skjuts, kunna uppgöras, och i skjutslega från gästgifvaregård, der entreprenad
icke eger runi, betalas, jemlikt ofvan åberopade nådiga Bref af den 19 Maj
1852, 24 skillingar banko milen för hvarje häst.
För bedömande af den allmänna poströrelsen, hvars utgångspunkt hufvudstaden
utgör, kan någorlunda ledning hemtas deraf, att från Stockholm afgå i hvarje
vecka följande:
Ordinarie poster.
till södra orterna, 2 gånger, med 3 hästar,
till vestra dito dito, med 2 å 3 hästar,
till norra dito dito, med 2 hästar,
till Norrtelje, Östhammar och Grisslehamn 2 gånger med 1 häst,
lill Dalarö, vintertiden en och sommartiden två gånger, med 1 häst, samt
till Wermdö, en gång, med 1 häst.
Snällposter.
a) hela året om:
till södra, vestra och östra orterna samt till utlandet, två gånger, med 2 hästar,
till Norrige och mellanliggande Svenska orter, två gånger, med 15 2 hästar,
till Gefle, en gång, med 1 häst,
till Grisslehamn, 2 gånger, med 1 häst;
b) under sednare hälften af April och derefter till November månads slut:
till Gefle, en gång, med 1 häst;
c)
Sammans. Ber.- samt Allm. Best)och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 9. 9
cj under vintermånaderna:
till Helsingborg och mellanliggande orter, 5 gånger, med t häst;
Paketposter :
till Ystad oph Helsingborg, vintertiden, en gång, med *2, 5 å 4 hästar; hvaremot
denna, post om sommaren sändes med ångfartyg till Norrköping;
till Jönköping, en gång, likaledes med omvexlande antal hästar, under November,
December och Januari månader.
Beträffande antalet mil, som posterna inom hela riket årligen tillryggalägga,
och den skjuts-kostnad, som derigenom lör postverket uppkommer, hänvisas till den
vid detta Betänkande fogade tabell, hvilken utvisar, att berörda miltal år 1856 utgjorde
460,506 och att skjuts-kostnaden uppgick för postföring, bestridd af posthemmanens
innehafvare till 108,984 R:dr 71,875 öre, och för sådan, som besörjdes af
gästgifveriskjuts-skyldige eller medelst beting, till 205,994 R:dr 52,125 öre, detta
sednare belopp dock underkastad! den jemkning, sorn är en följd deraf att den högre
skjutslegan i stad icke tagits i beräkning och att betings-skjuts på ett och annat
ställe betalas olika med gästgifvare-skjutsen. I sammanlagda skjuts-kostnaden,
312,979 R:dr 24 öre, är åkdons-lega, der sådan eger rum, inberäknad, hvilken lega,
enligt Kongl. Brefvet den 23 November 1855, erlägges med 1 skilling banko milen.
Hvad nu först beträffar frågan om posthemmanens befrielse ifrån postförings-besväret
och detsammas ställande på entreprenad, så, ehuru Utskottet icke
kan dela den af åtskillige motionärer uttalade åsigten, att de förmåner, som blifvit
sagde hemman beviljade i och för postföringen, äro ringa och af ingen synnerlig
betydenhet, anser Utskottet likväl post-skjutsen vara ett för jordbruket tryckande onus;
och som Utskottet tillika fästat sin uppmärksamhet dervid, att, till följd af en ökad
industri, en tilltagande folkmängd, lättade kommunikationer samt hvarjehanda andra förhållanden,
antalet af de bref, paketer och tryckta skrifter, som med posten fortskaffas,
med hvarje år tilltager, så alt snart nog, om icke redan transporten af sådana
bref, paketer och skrifter måste medföra ett onus vida öfverstigande det, som vid
hemmanens anslående till post-skjuts utgörande togs i beräkning, ett onus, som icke
skulle blifva ersatt, genom en med postverkets tillgångar öfverensstämmande förhöj—
Bih. tiU R. St. Prot. 1856 $ f857. 5 Sami. 2 Afd. ii Haft. 2
10 Sammans. B ev.- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 9.
ning i skjutslegan, tror Utskottet, med anledning häraf, sådane åtgärder böra vidtagas,
att post-skjutsen framdeles skiljes från jordbruket. Men att, såsom åtminstone
en och annan bland motionärerne tyckes hafva jksyftat, genast föreskrifva att
post-skjutsen skall ställas på entreprenad eller beting och af postverket bekostas,
skulle vara mindre välbetänkt, sedan, enligt hvad Utskottet redan upplyst, det visat
sig på åtskilliga orter hafva varit nära nog omöjligt att till rimligt pris åstadkomma
beting för de i sednare tider inrättade poster. Ett samtidigt ordnande af personoch
post-skjutsen torde också vara lämpligast, för åstadkommande af det gynnsammaste
resultat.
På dessa skål och då Rikets Ständer förut vid denna Riksdag hos Kongl.
Maj:t begärt förordnande af en kommitté, att utreda och föreslå, huruvida och på
hvad sätt gästgilveri-skjutnings-besväret må kunna från jordbruket skiljas, samt berörde
angelägenhet för öfrigt i framtiden på lämpligaste sätt ordnas, tillstyrker Utskottet
Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes åt nämnde kommitté jemväl uppdraga
att föreslå ett så beskaffadt sätt för postbéfordringen, att post
förings-skyldigheten
må kunna skiljas från jordbruket, emot
åliggande för posthemmanen att fullgöra de onera, hvarifrån
de nu äro befriade.
1 afseende på postverkets rättighet att till postföring begagna gästgifveriskjuts,
så anser Utskottet den af flere bland motionärerne uttalade åsigt, att postverket
icke blifvit af Rikets Ständer tillerkänd en sådan rättighet, icke kunna vederläggas,
och att posters befordrande med så beskaffad skjuts alltså måste betraktas,
icke såsom ett de gästgifveri-, håll- och reservskjuts-skyldiges åliggande, utan endast
såsom en af omständigheternas tvång framkallad nödfalls-utväg.
Rikets Ständer hafva väl uti en vid Riksdagen 1828—1830 till Kongl. Maj:t
aflåten underdånig skrifvelse, deri Ständerna begärt inrättandet af paket- och forvagns-poster
emellan städerna Stockholm och Ystad samt förstnämnde stad och
Götheborg, antydt att dessa poster kunde med gästgifveri-skjuts befordras, men detta
för en särskild inrättning, afsedd att på en gång åstadkomma lindring i postföringsoch
skjutsnings-besvären, gjorda medgifvande, kan icke tydas derhän, som skulle
postverket genom detsamma hafva erhållit obegränsad rättighet att för posters fortskaffande
begagna sådan skjuts. Det torde också vara ©tvifvelaktigt, att postforslingen,
i anseende till det stora antal hästar, sorn densamma på många ställen tager i
anspråk, betydligt medverkar att göra skjutsnings-besväret särdeles kännbart för de
skjutsnings-skyldige. Utskottet tillstyrker derföre, med anledning af de i detta ämne
väckta motioner,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t ville förständiga General-poststyrelsen att, i afvaktan på
Sammans. Bee- samt Allm. Bese.- oek Ekon.-Utsk. Bet. N:o 9. II
en fullständigare reglering af postväsendet, skyndsamt vidtaga
åtgärder till beredande af ett annat sätt för de posters fortskaffning,
hvilka nu befordras med gästgifvare-, hålk eller reserv-skjuts,
så att de skjutsnings-skyldige må, så snart som
möjligt, befrias från postföring.
Vidkommande åter framställningen om inrättandet af postvagnar eller diligenser
på de mest befarna vägarna, för posternas och resandes fortskaffning, så inser
Utskottet visserligen, att så beskaffade anstalter skulle i flera afseenden medföra väsentliga
fördelar och utgöra det verksammaste medlet emot de nu så ofta åter
kommande
poströfverierne; men då ett förändradt sätt för all postföring inom riket
snart är att emotse, derest Utskottets förslag i första punkten vinner Rikets Ständers
bifall, hemställer Utskottet,
att berörda yrkande icke nu må till någon vidare åtgärd föranleda.
I afseende på legan för postföringeu, synnerligast den som verkställes af
posthemmanens innehafvare, hafva flera olika förslag blifvit framställda, så t. ex haren
motionär ansett densamma böra bestämmas 50 procent högre än den som nu erlades,
andra hafva förmenat denna lega böra vara lika hög med legan för gästgifveriskjuts,
och andra åter hafva yrkat, att legan måtte bestämmas till 32 skillingar för
enkel postföring, till 40 skillingar för dubbel sådan samt till 1 R:dr, allt banko,
för den postföring, som helt hemman bestrede utöfver 6 mil i veckan eller 312
mil på året; hvarjemte Herr Hammar uti sin motion begärt, att, intill dess de
gästgifveri-skjutsnings-skyldige kunde blifva från postföring befriade, legan för snällpost-forsling
måtte erläggas med 8 skillingar banko per mil för hvarje häst utöfver
den lega, som vid gästgifvaregården, derifrån posten forslades, för annan skjuts
betaltes.
Utskottet, som här ofvan redogjort för de olika belopp, hvarmed postforslingen
af postverket godtgöres dem, hvilka densamma ombesörja, tvekar icke att
uttala den öfvertygelse, att, då postförings-besväret i sednare tider betydligt ökats
och blifvit för posthemmanens innehafvare ett ganska kännbart onus, förhöjd betal
ning
i mån derefter och så långt postverkets tillgångar det medgifva äfven bör postförarne
tillkomma; men att höja legan för den postföring, som på helt hemman icke
öfverstiger 512 mil om året, ens till samma belopp som gästgifveriskjuls-legan, saknar
Utskottet skäl att tillstyrka, enär posthemmanens innehafvare för denna postföring,
utom den kontanta legan, tillgodonjuta flera väsentliga, här ofvan uppräknade förmåner.
Deremot torde, med afseende derå att, af flera orsaker, postforslingen,
synnerligast snäll- och paketpost-föringen, är förenad med vida större olägenheter,
än resandes skjutsning, billigheten fordra att legan såväl för den postföring, som
verkställes med gästgifvare-skjuts, som den, hvilken för närvarande af posthemmans
-
12 Santmans. B ev.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Bet. N;o 9.
åboer emot gästgifvare-skjutslega utgöres, bestämmes till ett elter postföringens mer
eller mindre tryckande beskaffenhet lämpadt högre belopp än gästgifvare-skjutslegan,
dock så, att vid bestämmandet al' ersättningen för nyssberörde från post-hemman
utgående skjuls, gästgifveri-skjutslegan beräknas till ett under alla förhållanden lika
belopp af 1 R:dr Riksmynt.
Med anledning häraf, och då Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Betänkande N:o 1 10, som innefattar förslag till ökad lega för gästgifveri-skjuls,
blifvit af Rikets Ständer bifallet, samt Utskottet inhemtat tillförlitliga upplysningar
att postverkets inkomster medgifva den förhöjda betalning för post-forslingen, sorn
Utskottet nu går att föreslå, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer vilie hos Kongl. Majit tillstyrka, att ersättningen
per mil för postföring hädanefter måtte, utom der denna
sker medelst beting, utgå, vagns-lega inberäknad, för hvarje
häst, då postföringen ombesörjes af post-hemmans innehafvare,
med 50 öre för enkel och 55 öre för dubbel postföring inom
312 mil om året på helt hemman, med 60 öre för postföring
emellan Ostersund och Herjeådalen, och med 1 R:dr 10 öre
för postföring utöfver 512 mil på året äfvensom för forsling
af ny, sedan år 1850 tillkommen post, samt, då post fort
skaffas
genom gästgifveri—skjuts, med 1 R:dr 10 öre för ordi
narie
post och med 1 lhdr 20 öre för snäll- och paket-post,
så vida allmänna skjuts-legan vid gästgifvare-gården. hvarifrån
skjutsen utgår, icke öfverstiger 1 R:dr, men i annan händelse
för ordinarie post med 10 öre och för snäll- och paketpost
med 20 öre utöfver den vid gästgifvare-gården gällande
skjuts-lega;
kommande, under förutsättning att legan för gästgifveri-skjuts ä landet i medeltal
icke kommer att öfverstiga 1 R:dr milen, postförings-kostnaden, sorn år 1856 uppgick
lill 312,979 R:dr 24 öre, genom denna förhöjning att, enligt hvad den vid
Betänkandet fogade tabell utvisar, ökas med 151,421 R:dr 71 öre, allt Riksmynt.
Då Utskottet, vid bestämmandet af den äskade förhöjningen i legan för post
forslingen,
jemväl tagit i betraktande postförarnes anspråk på ersättning för de till
postföringen begagnade åkdons slitning, lära i delta ämne väckta förslag
icke föranleda tilt någon särskild åtgärd.
Vid jemförelse emellan de olika föreskrifter, sorn finnas uti Kongl. Gästgifvare—ordningen
den 12 December 1754, § 15, Kongl. Förklaringen den 11 December
1766, § 20, samt Kongl. Brefven den 11 Februari 1852 och den 5 December
1842, inhemlas, att vid post-forsiing icke större tyngd än 20 lispund, postiljon eris
vigt deri inberäknad, må läggas på hvarje häst; och genorn Kongl. Brefvet den 19
Sarriihans. Bév.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. N:o9. 13
Februari 1812 är vordet stadgadt, att samtlige postförarne skall tillkomma betalning
för äå många hästar, som, efter väglaget och andra omständigheter, till posternas
behöriga fortskaffande erfordras. Något vidare stadgande i denna syftning lärer således
icke vara behöfligt; hvadan Utskottet tillstyrker,
att den derom gjorda framställning må al Rikets Ständer lemnäs
utan afseende.
På enahanda grunder, anser Utskottet yrkandet, att vid paket-posts forsling
under de fyra första och de tre sista månaderna af året lega skall erläggas för tre
hästar, jemväl
höra förfalla.
Hvad härefter vidkommer det väckta förslaget, om dels förbud för postiljon
att enskildt medföra bref och gods, eller att låta andra personer, än den skjutsande
medfölja posten, och dels bestämmande af ansvar för postiljon, sorn under resan
emellan stationerna onödigtvis sig uppehåller; så får Utskottet upplysa, att, enligt
äldre stadganden, hvilka genom Kongl. Brefvet den fö December 1856 blifvit upplifvade,
General-poststvrelsen eger rättighet att förafskeda postiljoner för fel i Rensten,
och att Öfver-postdirektören genom Cirkulär den 27 Juli 1819 anbefallt
samtlige Post-förvaltarne i riket att, derest postiljoner, under det de färdas med
posterna, medföra andra effekter än postväskorna och hvad i öfrigt för postverkets
räkning medsändes, sådant genast anmäla hos bemälda embets-myndigliet, som då
icke ville underlåta att genast från tjensten skilja de postiljoner, hvilka med sådan
förseelse beträddes; äfvensom att, jemte det viss tid är bestämd för hvarje mil,
posten färdas, ett vite af 1 R:dr Banko per mil, enligt Kansli-styrelsens och Kammar-kollegii
Kungörelse den 24 April 1812, redan är af Kongl. Maj:t i Nåder
stadgadt för dröjsmål å vägen utöfver den förelagda tiden. Utskottet hemställer
för den skull,
att omförmälda förslag måtte lemnäs utan afseende.
Genom Kongl. Brefven den 29 Oktober 1823 och den 6 Oktober 1848, är
redah stadgadt, att der korrespondent och postförare icke kunna åsämjas om beloppet
af den vedergällning, hvilken bör postförare tillkomma för lösa hrefs och
väskors förskaffande, skall saken hänskjulas till pröfning och afgörande al Generalpost-slyrelsen,
som, med fästadt afseende på våglängden och öfriga omständigheter,
eger bestämma ersättnings-beloppet till från och, med 16 skillingar till och med 2
Riksdalér Banko; och som dessa föreskrifter synas Utskottet vara på billighet och
rättvisa grundade, tillstyrker Utskottet, att det väckta förslaget öm ett annat stadgande
i berörda ämne
icke måtte föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Vidare har det blifvit hegärdt, att Postlörvallarne mätte åläggas att hvar vid
sitt kontor väga derifrån afgående poster och å post-förpassningen göra anteckning
14 Sammans. Bet.- samt Allm. Besv.~ och Ekon.-Vtsk. Bet. N:o 9.
om postens vigt; men då omförmälde åtgärder skulle föranleda till öfverflödigt besvär
för Post-förvaltarne och onödigt uppehåll i posternas expediering från kontoren,
utan att derjemte för post-föraren medföra ringaste visshet i afseende på postens
tyngd, enär denna sednare äfven under forslingen emellan post-kontoren kan förändras
; fördenskull och emedan det alltid står post-förare, som förmenar sig dertill
hafva skäl, öppet att få postens tyngd vederbörligen undersökt, så torde jemväl omförmälda
förslag
af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Enligt Utskottets tanke, skulle icke allenast stor lindring i postlörings-besväret,
utan äfven besparing i utgifter för postverket möjligen beredas derigenom
att posterna emellan orter, som hafva reguliera kommunikations-förbindelser medelst
ångfartyg eller jernvägs-träner, fortskaffades med sådana anstalter. Något egentligt
hinder häremot anser Utskottet icke heller kunna möta, och denna åsigt vinner stöd
deraf att posten emellan Stockholm och Wisby under den blida årstiden fortskaffas
med ångfartyg, tillhörigt enskild person eller bolag. Utskottet tror sig derföre böra,
med anledning af Anders Pehrssons från Malmöhus län ofvan omförmälda motion,
tillstyrka
Rikets Ständer, att i underdånighet hos Kongl. Majit anhålla,
om vidtagande af erforderliga åtgärder i ändamål, dels att
emellan de orter och under de tider af året sådant utan vä
sentliga
olägenheter eller ökade kostnader för postverket låter
sig göra, post-befordring må verkställas med enskilda personers
eller bolags ångfartyg, som göra reguliera turer, dels ock
att i den mån jernvägs-förbindelser, vare sig genom statens
eller enskildes försorg, redan kommit eller framdeles komma
till stånd, detta transport-medel må för posterna begagnas, under
iakttagande att innehafvare af post-hemman, hvilka i följd
häraf icke vidare blifva med någon postföring betungade, skola
vara förbundne att afstå från de i vedergällning för post-föringen
dem förunnade friheter och förmåner.
Vidkommande åter Lars Rasmussons motion om förhöjd lega för post-föringen
emellan Kungelf samt Marstrand och Oroust, så enär icke ådagalagdt blifvit, att
denna post-föring är förenad med större äfventyr eller olägenheter, än annan postforsling,
samt Utskottet redan tillstyrkt en betydlig tillökning i legan för all postföring,
torde motionen
icke till någon särskild åtgärd föranleda.
Slutligen har Pehr Östman yrkat, att egarne af hemmanen 6 1/2 seland N:o
2 Näs samt 20 1/2 seland Niis 1 och 2 Näsland måtte befrias från dem, genom
Konungens Befallningshafvandes i Wester-Norrlands lån och Kongl. Kammar-kollegii
Bilaga lill Sammansatta Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 9.
Tabell, utvisande skjuts-kostnaden lör de under år 1856 befordrade poster, äfvensom den ökade kostnad, hvilken, under förutsättning att legau för gåstgilvare-skjuts å landet i
medeltal icke kommer att öfverstiga 1 R:dr Riksmynt milen för hvarje häst, skulle, enligt Utskottets förslag, Post-verket tillskyndas; varande den högre lega, som för gästgifvare-skjuts i stad erlägges
eller kan komma att utgå, icke tagen i beräkning.
Af Post-hemmans-dboer bestridd:
enkel postföring inom 312 mil
dubbel dito dito  j
postföring mellan Östersund och Herjeådalen
dito utöfver 312 mil
dito ny, tillkommen efter år 1830
Åf Gästgifveri-skjutsskyldige och medelst beting bestridd:
Ordinarie postföring
Snällpostföring
Paketpostföring
Summa
Antal
postförde
mil.
35,262
94.499
1,300
66,597
15,375
131,213
85,250
31,010
460,506
Nuvarande häst- och åkdons-lega.
I Banko.
10
12
14
24
25
25
29
25
I Biksmynt.
31,25
37.5
43,75
75,
78.125
78.125
j 9 0,625
78.125
Skjnts-kostnad.
Biksmynt.
14,049
35,437
568
49,947
12,011
102,510
77,257
24,226
312,979
37.500
12.500
75,
75,
71,875
14,625
81.250
56.250
24,
Föreslagen
skjnts-lega.
Biksmynt.
50
55
60
10
10
10
20
20
Skjuts-kostnad.
Biksmynt.
17,631
51,9 74
780
73,256
16,912
144,334
102,300
37,212
444,400
45
70
50
30
95
Tillökning i kostnad
för Post-verket.
Biksmynt.
6,611
16,557
211
23,308
4,900
41,824
25,042
12,985
62.500
32.500
25,
95,
78,125
15,375
18.750
43.750
131,421 71,
Santmans. Ben.- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utsk. Bet. V:o 10. 15
utslag ålagd skyldighet att, emot åtnjutande af båtsmans-rotevakans-afgift, biträda
hemmanen Mörtsal och Nås i dem åliggande postförings-besvär; men då detta ämne
år af så enskild beskaffenhet, att det icke tillkommer Rikets Ständers pröfning, utan
bör i administrativ väg behandlas, hemställer Utskottet,
att omförmälda yrkande måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 17 November 1857.
N:® 10.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Not. 1857, kl 6 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om rättighet
för innevänarne i Wermland att uti lösväskor med posten sända
paketer af till och med ett skålpunds vigt.
Under förmälan hurusom det, till följd deraf att ordentliga sjö-kommunikationer
inom provinsen Wermland saknades, vore af väsentlig vigt för en stor del
af provinsens befolkning att nu, likasom tillförene utan olägenhet skett, få med
posten till sig befordrade behöfliga medikamenter och bok-alster från läne-residensstaden
Carlstad, men att sådant vore omöjligt, sedan General-poststyrelsen under
någotdera af de sednast förflutna åren meddelat den föreskrift, att med posten finge
befordras endast sådana lösbref och paketer, som i vigt icke öfverstege 8 lod; och
enär rättelse häruti blifvit på petitions-väg sökt men icke vunnits; har Riksdagsfullmäktigen
af Bonde-Ståndet, förre vice Talmannen P. Eriksson från Wermlands
län uti väckt motion, som, ehuru remitterad till Bevillnings-Utskottet, jemlikt 43 §
Riksdags-ordningen, pröfvats af Sammansatta Utskottet, yrkat: ”det måtte Rikets
16 Sammans. B ev.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 10.
Ständer täckas ingå till Kongl. Majit med den anhållan, att Post-styrelsen finge föreskrift
derom, att för Wermland vore tillåtet att med lösväskor sända paketer af till
och med 1 skålpunds vigt, emot det att för de paketer, söm öfverstege 8 lod, betalades
dubbel afgift eller 2 skillingar Banko, eller ock 5 öre, om detta sednare
belopp ansåges mer lämpligt med afseende på den nya mynt-indelningen”. Och
förväntade motionären sig desto säkrare bifall härtill, som den föreslagna förmånen
icke skulle blifva betungande för post-förarne, så vida förhöjningen i porto-afgiften,
eller åtminstone någon del deraf, komme dem till godo.
Då Utskottet icke kan ingå i bedömande om behöfligheten af det utaf motionären
äskade undantag från gällande allmänna föreskrifter, rörande rättigheten att
med posten få befordrade lösbref och paketer, samt förevarande fråga i allt fall är
af sådan beskaffenhet, att densamma lämpligast kan i administrativ väg pröfvas och
afgöras, finner Utskottet sig böra hemställa,
att någon åtgärd i anledning af motionen ej måtte vidtagas.
Stockholm den 17 November 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1857.
Sammansatta Bevilln,- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande JN 11. 1
JM 11.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 8 Jan. 18S8, kl. 2 «. ni.
Utlåtandei följd af Riks-ståndens olika beslut öfver Betänkandet
JM 9, i anledning af väckta motioner om dels posthemmanens
och de gästgifveriskjuts-skyldiges befrielse från
postforsling och dels åtgärder till beredande af lättnad i
nämnda besvär.
Enligt till Utskottet ankomna protokolls-utdrag för den 7. 12 och 14 December
sistlidet är, hafva, vid behandlingen af omförmälda Betänkande hos Riksstånden,
skiljaktiga beslut blifvit fattade i nedan nämnda delar.
Utskottets tillstyrkan (sid. 10 oell 11): Datt Itikets Ständer mätte i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:t ville förständiga General-post-styrelsen att, i
afvaktan på en fullständigare reglering af postväsendet, skyndsamt vidtaga åtgärder
till beredande af ett annat sätt för de posters fur t skaffning, hvilka nu befordras
med gästgifvare-, håll- eller reserv-skjuts, sä att de skjutsnings-skyldige
må, så snart som möjligt, befrias frän postföring», har blifvit bilailen af Borgareoch
Bonde-stånden utan förändring, äfvensom af Preste-stSndet, som likväl ansett
att uti den underdåniga skrifvelsen, efter orden Dtill beredanden, borde tillsättas
orden nder sådant lämpligen kan ske; hvaremot Ridderskapet och Adelli densamma
afslagit.
I anledning af de sålunda fattade skiljaktiga besluten, får Utskottet fästa uppmärksamheten
derpå, att, då tre Riks-stånd varit ense om att en underdånig au
Bih.
till R. St. Prol. 1886—1838. 3 Sami. 2 Afd. 12 Haft.
2 Sammansatta Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottets Utlåtande M 11.
hållan i den syftning, Ut*kottet tillstyrkt, bör af Rikets Ständer till Kongl. Maj:t
framställas, Ridderskapet och Adelns skiljaktiga åsigt följaktligen förfallit; men enär,
hvad åter angår frågan huruvida orden »der sådant lämpligen kan ske» bör uti
ifrågavarande underdåniga framställning införas, berörda, af Preste-ståndet antagna,
tillägg icke i någon mån är stridande emot syftningen i Utskottets af två Riks
stånd
godkända förslag, utan blott innefattar en obetydlig redaktions-förändring,
har Utskottet, helst ett annat förfaringssätt kunde föranleda åtskilliga förvecklingar,
ansett sig böra inbjuda Ridderskapet och Adelil samt Rorgare- och Bonde-stånden
att, lika med Preste-ståndet, besluta,
att i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit ville förständiga General-post-styrelsen
att, i afvaktan på en fullständigare reglering af
postväsendet, skyndsamt vidtaga åtgärder till beredande, der sådant
lämpligen kan ske, af ett annat sätt för de posters fortskaffning,
hvilka nu befordras med gästgifvare-, håll- eller reserv-skjuts, så att
de skjutsnings-skvldige må, så snart som möjligt, befrias från postföring.
Med bifall i öfrigt till Utskottets (sid. 12) gjorda hemställan om förhöjd ersättning
för postföring, har Ridderskapet och Adeln ansett, att lega för postskjuts,
som af posthemmans innehafvare verkställes antingen utöfver 512 mil om året på
helt hemman eller för forsling af ny, sedan år 1830 tillkommen post, äfvensom för
ordinarie posts fortskaffande medelst gästgifveri-skjuts borde utgå med 10 öre, samt
för snäll- och paket-posts forsling erläggas med 20 öre utöfver den vid gästgifvaregården
gällande skjutslega.
Då emellertid omförmälda hemställan i sin helhet blifvit af de öfriga Riksstånden
gillad, samt, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, tre Stånds mening i förevarande
fråga utgör Rikets Ständers beslut,
lärer Ridderskapet och Adelns skiljaktiga åsigt icke kunna till någon
åtgärd föranleda.
Ur det af Utskottet (sid. 14) framställda förslag till underdånig anhållan, att
poster emellan de orter, som hafva eller framdeles få reguliera kommunikationsförbindelser
medelst ångfartyg eller jernvägs-träner, måtte med sådana anstalter fort—
skaffas, har Ridderskapet och Adeln uteslutit orden »eller ökade kostnader för postverket»;
men alldenstund förslaget blifvit utan förändring godkändt af de öfriga
tre Riks-stånden, torde Ridderskapet och Adelns skiljaktiga mening
böra förfalla.
Stockholm den 8 Januari 1858.
STOCKHOLM, TRYCKT IIOS JOH. BECKMAN, 1858.
Sammanfalla Berntin.- *ami Allm. Besv.- och Bkon.-Ulsk.s Betänkande S:o 12. i
N:o 12.
Ank. till Bxp.-Utsk. den 15 Jan. 1858, kl. 5 c. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändringar i
Kongl. Förordningen den 15 April 1808, angående
jagt- och djurfång, med flera samma
ämne rörande författningar.
Herr Grefve Lewenhaupt, Claes Magnus, har uti ett till Ridderskapet och
Adelu ingifvet memorial förmält, hurusom de tid efter annan utfärdade föreskrifter och
lagbud, angående rofdjurs utödaude, hittills visat sig hafva pä ett högst ofullkomligt
sätt bidragit (ill vinnande af det åsyftade ändamålet. Nu gällande jagt-stadga af den
13 April 1808 hade på två sätt uppmuntrat till rofdjurs utödande, nemligen medelst
föreskrifter om premiers utdelande för fällde eller fångade skadedjur, samt skallgångar
och jagiplatsers inrättande. Motionären ansåg likväl att skallgångar i allmänhet icke
medförde det gagn, som dermed åsyftades, utan oftast tjenade lill att drifva rofdjuren
från en ort, för att å en annan göra skada. Premiers utdelande för fällda rofdjur
vore deremot ett mera verksamt medel; men föreskrifterna derom borde bringas till
mera öfverensstämmelse med del, sedan jagt-stadgans utfärdande, minskade penningevärde,
enär dessa premier eller s. k. skottpenningar, som utgingo med 12 sk. banko
för hvarje skott, icke längre kunde anses såsom en lämplig belöning, motsvarande den
Bih. lill R. SI. Prof. 1856—1858. 5 Sami. 2 Afd. 13 Hafi.
2 Sammansatta Berntin.- samt Allm. Bese.- ork Eicon.-Uts/cs Betänkande N;o 12.
möda och tidspillan, sorn vore oskiljaktig från rofdjurs-jagten; hvaraf åter följden blifvit
att rofdjuren ännu fortforo att hvarje år, isynnerhet på vissa trakter, göra skada på
landtraanneus hjordar samt intrång i jagten på matnyttigt villebråd. Jagten vore likväl
ett näringsfång, som förtjenade att (agas under bättre hägn, emedan, om än våra skogar
under de sednare åren glesnat, skulle jagten ändock, der densamma väl sköttes,
kunna blifva ganska indrägtig: För att afhjelpa de genom myntförsämringen uppkomna,
ofvanomförmälda missförhållanden, hade särskilda orter träffat enskilda öfveretfskommelser
om utdelande af högre premier; så betaltes t. ex. för en fälld varg 20 Riksdaler
och för en räf 4 Riksdaler, då premierna efter jagt-stadgan endast utgjorde En Riks
daler
24 skillingar, motsvarande sex skott, för en varg, samt 12 skillingar, allt banko,
för en räf. Enligt motionärens åsigt vore det fördelaktigt, om dessa enskilde överenskommelser
kunde, genom ett för hela riket gällande allmänt påbud, göras öfverflödiga,
och skulle det derföre vara ändamålsenligast att premierna utdelades till enahanda belopp
öfver hela riket samt billigt att medlen i sammanhang med öfriga utskylder uttaxerades
efter samma grunder i alla delar af riket, hvarigenom äfven särskild omgång
med uppbörden och all orättvisa vid fördelningen undvekes.
åled anledning häraf har motionären föreslagit: det måtte jagt-stadgan så ändras,
att premierna, enligt 3 Art. 2 §, för fällda rofdjur bestämmas till 5 Riksdaler Riksmynt
för hvarje skott, efter den beräkning, som i 3 § af samma Art. finnes föreskrifven om
premier för björn, varg, lo, filfras, räf, örn, uf och dufhök (falco palumbarius), samt
den årliga afgift, hvilken, jemlikt 6 Art. 1 §, bör till jagtkassan erläggas, utgörande
för närvarande högst 2 skillingar banko på helt hemman, höjes till så stort belopp,
som erfordras för att de föreslagna premierna må kunna af jagtkassans medel
utbetalas.
Denna till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade motiou har, tillika
med en sedermera af motionären ingifven promemoria, innefattande dels förslag till
tarif öfver förhöjda skottpenningar, och dels uppgift å de premiebelopp, hvilka i, åtskilliga
län erläggas för fällda rofdjur, jemlikt 43 § Riksdags-ordningen, blifvit öfverlemnad
till behandling af Sammansatta Utskottet, som nu går att sitt Utlåtande meddela.
Utskottet, som fullkomligt uppskattar vigten deraf, att jagten efter rofdjur upp
muntras,
anser, lika med motionären, att de uti 3 Art. 3 § af Kongl. Förordningen den
13 April 1808, angående jagt och djurfång, sådan denna § lyder i Kongl. Kungörelsen
den 19 Juni 1830, utsatta skottpenningar, som beräknas, efter 12 skillingar banko
för ett skott, ifrån 12 skott för en björn, 9 skott för en varg o. s. v. till 1/8 skott
för en falk, böra, med afseende å det förminskade penningevärdet, något höjas, för att
utgöra en lämplig uppmuntran för rofdjurs utödande; men deraf kati Utskottet icke
hemta anledning att instämma i motionärens åsigt att, genom ett i sådant syfte ulfär
dadt
allmänt påbud, borde upphäfvas eller inskränkas den uti Kongl. Cirkulär-brefvet
den 19 Augusti 1823 medgifna rättighet för en orts innevånare att, utan hinder af
hvad jagt-stadgan i allmänhet föreskrifver, medelst särskilda öfverenskommelse!-, der de
Sammansatta Hemlin.- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utsk.s Betänkande A:o !2. 3
villna nådig stadfästelse, efter som för orten lämpligast tinnes, bestämma sättet och
vilkoren för rofdjurs fällande och beloppet af de skottpenningar, som derför skola utdelas.
Utskottet tror nemligen att der kommunerna sjelfva i stadgad ordning inrättat
sitt jagtväsen, ulöfvas också den bästa kontrollen öfver efterlefnaden af de för ändamålets
ernående meddelade föreskrifter; hvarförutan icke heller lärer få förbises att, i
anseende lill landets olika beskaffenhet, den ena orten mera än den andra är blottställd
för rofdjurens härjningar, så att en lika uttaxering öfver hela riket af de medel, som
för rofdjurens utödande skola användas, icke kan anses vara med rättvisa och billighet
öfverensstämmande.
Enligt Utskottets tanke, medgifva jagtkassans tillgångar icke en lämplig och
behöflig förhöjning i beloppen af skottpenningar för rofdjur, som fällas å orter, hvarest
öfverenskommelse!' af ofvan omförmälde beskaffenhet saknas, särdeles som en betydlig
minskning i jagtkassans nu varande inkomster kommer att ega rum, derest Rikets Ständers
uti deras underdåniga skrifvelse den 21 Februari sistlidne år, om ändringar i
vissa uppgifna delar af jagtstadgan och Kongl. Kungörelsen den 24 Oktober 1851, framställda
förslag, att böterna efter jagtstadgan, hvilka nu utgå till lika fördelning emellan
åklagaren och jagtkassan, må odelade tillfalla den förstnämnde, vinner Kongl. Maj:ts
nådiga bifall. Någon annan utväg tili afhjeipande af denna olägenhet och jagtkassans
betryggande att kunna bestrida öfriga nödiga utgifter, som derifrån böra utgå, än att,
såsom motionären föreslagit, något höja den afgift, som, enligt 6 Art. 3 § af jagtstadgan,
årligen med 2 skillingar banko af helt mantal och af mindre hemmansdelar i samma
förhåjlande efter deras storlek erlägges till jagtkassan, lärer för närvarande icke
finnas; och har Utskottet trott 10 öre Riksmynt på helt hemman vara det belopp, hvartill
sagde afgift skäligen kan bestämmas.
På grund af hvad Utskottet nu anfört, och då Kongl. Maj:t otvifvelaktigt är bäst
i tillfälle att, vid den revision af jagtstadgan, hvarom Rikets Ständer i ofvan omförmälde
skrifvelse anhållit, bestämma till hvad belopp skottpenningar för fällde rofdjur böra af
jagtkassan utbetalas, finner Utskottet sig icke kunna tillstyrka bifall till Herr Grefve
Lewenhaupts ifrågavarande motion i sin helhet, men böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse, jemte det Rikets
Ständer medgifva att den i 6 Art. 3 § af 1808 års jaktstadga
omförmälda afgift till jagtkassan må höjas till 10 öre på
helt mantal och i förhållande derefter på mindre hemmansdelar,
anhålla att Kongl. Maj:t täcktes, vid jagtstadgans Öfverseende, i
nåder bestämma den förhöjning i beloppet af skottpenningar för
dödade eller fångade rofdjur, som Kongl. Majit, äfven med fästadt
afseende på jagtkassans tillgångar, kan finna lämplig.
Stockholm den 15 Januari 1858.
STOCKHS LM t tryekt hos J. W. Lundberg, 18 åS.
Sammans, /lev.- samt Allm. Besv.- och Elcon.-Utskottets Betänkande M 13. 1
N:o 13.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Febr. 1858, kl. 2 e. m»
Sammansätta Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Betänkande, i anledning af Riksdags-fullmäktigen Paul Fritz
Mengels motion, angående särskilda föreskrifter rörande tullbehandlingen
af utländskt bränvin
Uti denna motion, hvilken Bonde-ståndet remitterat till Sammansatta Utskottet,
har blifvit anmärkt, hurusom de välgörande verkningarne af sistlidne och innevarande
riksdags beslut, angående tillverkningen och beskattningen af bränvin, nästan helt
och hållet tillintetgjordes genom den nu i tulltaxan medgifna frihet att emot tull införa
utländska spritdrycker af hvad namn och beskaffenhet som helst och ehvad en
sådan införsel är af behofvet påkallad eller icke. Denna införselsrätt lemnade fritt
spelrum för ett slag af spekulation, som rättast kunde benämnas vingleri och hvilken
medförde flera stora olägenheter. Man kunde väl tycka att tullsatsen, 1 R:dr 10
öre för kanna bränvin af 50 % styrka, borde förebygga en onödig och skadlig in
försel
samt lemna den inhemska tillverkningen tillräckligt skydd Men beklagligen
vore förhållandet icke sådant. Enligt från utlandet inkomne pris-uppgifter och beräkningar,
skulle bränvin af 6Jf graders styrka oförtulladt kunna härstädes levereras
för 19 sk. kannan och med tillagd tull icke stå högre än till 1 R:dr 24 sk. R:gs
Olägenheterna af en sådan prisnedsättning kunde väl i och för sig tills vidare lemnäs
utan uppmärksamhet; men betänkligare vore dess uppmuntrande inflytande på den
redan länge bedrifna bränvins-handeln med slutsedlar, i hvilken handel, beräknad enBih.
till R. St. Brot. 1856—1858. 5 Sami. 2 Afd. 14 Häft. 1
2 Sammans. Bev.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 13.
dast på vinsten af mellangifter, spekuianterne sträfvade att ömsom stegra, ömsom
nedsätta priset, allt efter deras olika intresse vid olika tider — en affärs-verksamhet,
som icke vore bygd på reela grunder. Det utländska bränvin, som här kallats Genever,
hade redan i denna handel spelat en betydande röle och, sedan det allmänna
förbudet mot bränvins-införsel nu mera blifvit upphäfdt, komme spekulations-verksamheten
att gestalta sig sålunda, att det kotteri, sorn bedrefve slutsedels-rörelsen,
först till ett högre pris i mindre poster försålde flera hundra tusen kannor bränvin,
men vid levereringstiden införtullade och på en gång utbjöde 100.000 eller 200,000
kannor utländskt bränvin, samt, då köparne icke voro i tillfälle att för ögonblicket
emottaga varan, nedtryckte priset derå, toge en påräknad mellangift samt i sjelfva
verket återköpte sin egen vara, hvilken sedermera vid de månadtligen återkommande
levererings-tiderna kunde på enahanda sätt begagnas eller ock emellan levererings-tiderna
föryttras med eller utan vinst eller till och med med förlust, hvilken
dock i rikt mått ersattes af den vinst, som mellangifterna inbringat och på hvilken
hela spekulationen vore grundad. Köpare, som inlåta sig i dylika affärer, finge väl
skylla sig sjelfve och motionären förde icke deras talan; men ur den allmänna synpunkt,
från hvilken saken borde betraktas, förekomme, att handels-spekulationer, grundade
på konstgrepp af omförmälda beskaffenhet, icke voro förtjenta af skydd eller
borde tolereras, än mindre legaliseras. Affärs-vingleriet hade redan skördat många
offer och dragit med sig i fallet äfven redbare affärsmän. Det vore af vigt
att i allt bringades ordning och reda, att handels-affärerne blefvo verkliga affärer
och icke endast hvad som kallas puff. Vidare måste det gifva anledning till
välgrundadt missnöje och väcka ond blod, om, samtidigt dermed att icke allenast
enskilda korporationer, utan äfven Regering och Ständer uppbjuda all sin
förmåga att bota och förekomma de vådliga följderna af allt det onda, som uppstått
genom landets vexel-skuldsättning till utlandet, sådan skuldsättning skulle ytterligare
uppkomma i och för en obehöflig och i visst afseende skadlig vara, hvilken
dessutom redan funnes till Öfverflöd att tillgå inom landet. Härförutan förekomme,
att det tillfälle att nedtrycka priset, som tulltaxan lemnade importören, gjorde begagnandet
af den härstädes medgifna bränvins-tillverknings-rättigheten högst äfventyrlig
och det just under en period, då Statens inkomster mera än någonsin
toges i anspråk. Det borde visserligen erkännas, att Staten bereddes en ganska betydlig
inkomst genom tullafgiften för det utländska bränvin, som infördes, men icke
motsvarade denna tullinkomst utgiften för det utländska bran vinet — en utgift, som
i intet fall medförde någon redbar valuta, men ytterligare vidgade svalget emellan
värdet af vår export och import. Om ock bränvins-brännings-rättighetens utöfning
blifvit skiljd från jordbruket, vöre dock detta beroende af denna tillverkning, förnämligast
de år, då spanmålshandeln här icke gynnades af högt pris och lätt afsättning
i utlandet; och under sådana omständigheter vore ock klart, att spanmålsafsättningen
blefve än mera tryckt, derest bränvins-bränneriernas verksamhet in
-
Sammans. Bev.- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottets Betänkande JK 13. 3
inskränktes till följd af befarad införsel af utländskt bränvin — Efter att vidare
hafva anfört åtskilliga förhållanden, som förklarade möjligheten af en långt billigare
bränvins-tillverkning i vissa andra länder, än härstädes, och deribland den till tid och
qvantitet obegränsade tillverknings-rätten i utlandet, samt den drawback, som vid
utförsel derifrån beviljades, stundom till högre belopp, än erlagd tillverknings-afgift,
har motionären, då tillåtelsen att införa bränvin vore ny och man icke kunde med
visshet bedöma i hvad mån den komme att begagnas, väl ansett sig vid sådant förhållande
icke kunna påyrka någon egentlig förändring i tulltaxan, innan den ens
blifvit tillämpad, men deremot funnit en nödig omtanka för den närmaste framtiden
bjuda, att införsels-friheten ordnas på sådant sätt, att den icke blir skadlig för landet
och icke förstörande för jordbruket samt att Regeringen sättes i tillfälle att, om skäl
dertill skulle förefinnas, inskränka eller upphäfva införsels-friheten; i hvilken syftning
och för att komplettera en, enligt motionärens förmenande, påtaglig brist i den nu
gällande tulltaxan, han föreslagit, att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse till
Kongl Majit hemställa om utfärdandet af en författning, som, i afseende på den genom
tulltaxan medgifna införsel af utländska utaf spanmål eller potatis tillverkade
spritdrycker, stadgade:
»1:0 att den. som ifrån utlandet hit till riket försänder, reqvirerar eller sig
tillhandlar spritdryck, tillverkad af säd eller potatis, till belopp af 1,000 kannor eller
deröfver efter 50 % styrka, att till riket inkomma på fat af mer än 30 kannors
rymd, skall, derest varan hitsändes till försäljning ellers k. konsignation, innan fraktslut
uppgöres, inlastning sker eller connoissement tecknas, —- men, om varan hit
reqvireras eller blifvit här bortslutad, genast efter det sådant egt rum, derom göra
anmälan hos General-tullstyrelsen, eller Sjötulls-kammaren å den ort, der lossning
kommer att ske, hvilken anmälan bör noggrant angifva reqvirentens eller afsändarens
namn, varan till benämning och qvantitet samt lastnings- och lossningsorten; och bör
sådan anmälan i afseende å hitsändningar, som innan författning i ämnet utkommer,
äro bestämda till utförande, verkställas så fort ske kan efter det författning härom
blifvit utfärdad och kungjord;
2:o att vid varans ankomst hit till riket lossning ej får ske förr, än en månad
förflutit ifrån det omförmälda anmälan blifvit gjord;
3:o att å fartyg ej må vid hvarje resa intagas eller derifrån lossas större last
af ifrågavarande beskaffenhet, än 10,000 kannor af 50 % styrka;
4:o att för last af förenämnda beskaffenhet, som ankommer från Europeisk hamn,
belöpande tull ovilkorligen bör genast efter varans mätning och profning genom tulltjensteman
eller s. k. »röjning» betalas, innan varan får ifrån bron afföras, med rättighet
dock för egaren att återfå utbetalta tullen, derest varan exporteras; och
4 Sammans. Bev.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 13.
5:0 att förenämnde anmälanden böra af tullkamrarne, för så vidt de blifvit
hos dem gjordä, insändas till General-tullstyrelsen och af nämnde Styrelse till Kongl.
Majit genom Finans-departementet, på det tillses må, huruvida införseln är till art
och omfattning sådan, att densamma, såsom för landet skadlig, anses kunna, och för
den skull böra inskränkas eller alldeles förhindras.»
Vid behandling af denna motion har det icke kunnat undgå Utskottets uppmärksamhet,
att de föreslagna stadgandena, ehuru till formen hufvudsakligen af reglementarisk beskaffenhet,
likväl i sjelfva verket skulle innefatta väsentlig inskränkning af den införselsrätt,
Rikets Ständer vid innevarande riksdag för sin del beslutat och Kongl.
Majit i den utfärdade nya tulltaxan fastställt. Det i 4:de punkten föreslagna stadgande
står derjemte i uppenbar strid emot de af Rikets Ständer beslutade grunder för nederlags-
och kreditupplags-rättigheternas ordnande, enär bland dessa grunder uttryckligen
bestämmes, »att alla med tull belagda varor, utan undantag, må å nederlag
kunna uppläggas;» hvarförutan anmärkas må, att den af motionären i samma punkt
omförmälda »röjning» icke vidare eger rum, utan act bränvin och sprit, alla slag,
hädanefter förtullas efter vigt. Men om det också med grundlagens bud vore förenligt,
att, såsom motionärens förslag skulle föranleda, på någon omväg tillintetgöra
redan fattade beslut, hyser dock Utskottet tvifvel om nyttan och lämpligheten af
att i lagstiftningen inlägga icke blott för en tillbörlig kontroll obehöfliga hinder emot
begagnandet af en gifven rättighet, utan ock en ganska direkt uppmaning till verkställande
makten att, efter vexlande konjunkturer, ingripa i den enskildes, med förtroende
till beståndet af gällande stadganden inledda och afslutade handels-företag.
Att det af motionären, bland annat, åsyftade ändamålet, hämmandet af den i
bränvins-handeln inritade slutsedels-rörelsen, ingalunda skulle på den af honom föreslagna
vägen uppnås, vill synas Utskottet desto hellre antagligt, som denna under
sednare åren synbart minskade afart af handeln med så väl spanmål som bränvin
företrädesvis florerade på en tid, då spanmåls-tullarne voro underkastade täta förändringar
och bränvin var till införsel förbudet. Ju trängre marknaden för en vara
är begränsad och ju ovissare beståndet af de lagar, som på priset inverka, ju
hastigare prisförändringar äro ock att befara eller med konstlade medel tillvägabringa
och ju starkare måste också lockelsen blifva att, i stället för en på sunda principer
grundad handel, öfverlemna sig åt lyckans vexlingar. Bland de flera i Kongl. Majits
proposition angående tullbevillningen anförda skäl för upphäfvandet af införsels-förbudet
å bränvin och sprit förekommer äfven just det, att införsels-rättigheten emot stadgad
tull skulle innebära en motvigt emot stundom öfverdrifna och onaturliga prisstegringar
med deras i flera hänseenden skadliga inflytande.
Från det tillfälliga prisfall å ifrågavarande artikel, som på en eller annan utländsk
ort för närvarande må hafva inträffat och hvilket sannolikt eger sin grund i
samma
Sammans. Bev.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 13. 5
samma allmänt bekanta förhållanden, som rubbat jemnvigten i snart sagdt alla handelsgrenar,
torde några giltiga skäl icke kunna hemtas för rubbning af den nyss
härstädes såsom riklig antagna, ännu knappt tillämpade lagstiftningen; lika litet som
någon, torde vilja ifrågasätta att af sådan anledning återinföra de nyss afskaffade tull
afgifterna
å spanmåi med flera nödvändighets-varor.
Då tullafgiften med icke mindre än 50 öre för kannan af 50 % styrka öfver
stiger
der här stadgade tillverknings-skatten, kan icke heller stats-verket blifva lidande
på den införsel, som må ega rum; och i fråga om redbarheten af den valuta, som
i utländska sprit-drycker erhålles, torde i sjelfva verket någon väsentlig skillnad icke
förefinnas emellan beskaffenheten af den valuta, som de utländska och de inhemska
sprit-dryckerna lemna. De sednare medtaga naturligtvis råämnen, som i annan form
skulle kunna exporteras och sålunda minska svalget emellan exportens oell importens
värde Om dessa och dermed gemenskap egande förhållanden utan ensidighet betraktas,
torde man slutligen finna, att den stats-ekonomiska, likasom den för folkets
moralitet vigtiga frågan icke beror af de förbrukade sprit-dryckernas tillverknings-ort
inom eller utom landet, utan af förbrukningens myckenhet. Hvad med motionens
framgång skulle vinnas vore följaktligen endast ett monopol för den inhemska bränvinstillverkmngen
eller just det, sorn genom begge statsmakternas beslut i tull-lagstiftningen
velat förekommas.
På dessa skäl och företrädesvis på grund deraf, att motionen afser hufvudsakligt
upphäfvande af redan vid innevarande riksdag fattade beslut, hemställer Utskottet,
att omförmälda af Riksdags-fullrnäktigen Mengel väckta motion
icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 Februari 1858.
Reservationer:
af Anders Pehrsson från Östergöthlands län, Anders Medin från KrCnobergs
län samt Jöns Pehrsson från Blekinge län.
Bih. till R. St. Prot. 1856—1858. 5 Sami. 2 Afd. 14 Höft.
o
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1858.
/
REGISTER
öfver Bevillnings- m. fl. Sammansatta Utskotts Helänkanden, Utlåtanden och
Memorial vid Riksdagen i Stockholm åren i850—1858.
p Nummer å
Betänkandet
m. m.
Bränvin, Betänkande i anledning af väckt motion om tillåtelse att tillverka
sådant från den 14 Febr. (ill d. 14 Mars 1857 . . 1.
„ d:o angående vilkoren för tillverkning deraf  2.
Memorial i anledning af anmärkningar och skiljaktige beslut derom 5.
„ d:o i anledning af olika beslut  6.
Betänkande i fråga om ändring i Ordnings-stadgan för större Brän
nerier
3.
„ d:o om ändringar i Kongl. Förordningen den 18 Januari '
1855, angående vilkoren för försäljning deraf . . 4.
„ Utlåtande i anledning af anmärkningar deremot och skiljaktiga bebeslut
derom  7.
Memorial i anledning af skiljaktiga beslut  8.
„ Betänkande, i anledning af väckt motion om särskilda föreskrifter
rörande tullbehandliugen af utländskt  13.
Bilt. till 11. St. Pral. 1856—1858. 5 Sami. 2 Afd. 15 Haft.
2
Register öfver Bevillnings- m. fl. Sammansatta Utskotts Betänkanden.
| Nummer ä
Betänkandet
ut. in.
Jagt- och Djurfång, Kongl. Förordningen derom af den 13 April 1808,
Betänkande angående ifrågaställde ändringar deri  12.
P.
Postforsling, Betänkande i fråga om Posthemmans och Gästgifveriskjuts-skyldiges
befrielse derifrån  9.
„ Utlåtande i anledning af skiljaktiga beslut derom  11.
„ Betänkande, i anledning af väckt motion om rättighet för innevånare
i Vermland att uti lösväskor med posten sända pakeler af till
och med 1 skålpunds vigt
10.
STOCKHOLM, tryeki hos J. W. Lundberg, 1868.
