# ID: svediakorp-gov2314
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 126,132
# sentences: 3,238
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


KIIIA N G
TILL
B&QIQ&IKBB IftMB^BU&BlDBBB
PROTOKOLL
VID
ILa&Jimsi i NtorkliolBN
trrn IMMI, 1859 »eli g«»S8.
—>§®£ t t"'
FEMTE SAMEIMGEM.
l;st® Afdelningen:
It erilin ing s- lits ko (tets Memorial, Utlåtanden och BetUnkanden.
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 4.
1
H:u 1.
Arik. till Exp.-Utsk. den 15 Dec. 1856, kl. 2 e. m.
Memorial, örn antagande aj tre Kanslister utöfver den i Riksdagsordning
ens 24 § bestämda kansli-personal.
Jemlikt Riksdags-Ordningens nämnde stadgande har Bevillnings-Utskoltet antagit
tre Kanslister, hvilka, i egenskap af Notarier, äro på Utskottets Tre Afdelningar till tjenstgöring
anställde; men enär för göromålens behöriga och skjndsamma gång Utskottet,
som innevarande riksdag kommer alt behandla äfven frågan om bränvius-bevillningen,
funnit ytterligare biträde af tre Kanslister vara af behofvet påkalladt, får Utskottet, med
anmälan härom, hos Rikets Höglofl. Ständer vördsamt anhålla,
att det må tillåtas Utskottet, att, utöfver den, jemlikt Riksdagsordningen,
tillsatta kansli-betjening, antaga tre Kanslister, med åtnjutande
af arfvode från och med denna dag, då deras tjenstgöring
börjar.
Stockholm den 11 December 1856.
På Höglofl. Ridderskapet och Adelns
Ledamöters vägnar:
A. G. Gyldenstolpe.
På Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar:
J. G. Schwan.
På Högv. Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar:
A. E. Knös.
På Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar:
Anders Jansson.
A. Gison Bennich.
Bih. lill R. St. Prol. 1856 & 4857. 5 Sami. 4 Afd. 4 Hiift.
2
B ev ilin in g s-lits k otte Is Memorial N:o 2.
Hffso 2.
Ank . till Exp.-Utsk. dan 15 Dec. 1856, kl. 2 e. m.
Memorial, om åter lemnande aj vice Talmannen Anders Anderssons
inom Bonde-Ståndet väckta motion, rörande bränvinsskaltens
anslående lill jernvägars anläggning.
Från Bonde-Ståndet har Bevillnings-Ulskottet den 10 innevarande månad erhållit
remiss å en af vice Talmannen Anders Andersson inom bemälda Riks-Ständ väckt motion,
att bränvinsskallen så väl af tillverkningen som af försäljningen, måtte helt och
hållet anslås lill bestridande af kostnader för jernvägars anläggning; men då Utskottet
anser denna fråga icke tillhöra de ärender, hvilka, enligt 70 § Regerings-Formen och
31 § Riksdags-Ordningen, utgöra föremål för Bevillnings-U tskottets handläggning, får Utskottet,
med stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-Ordningen, förenämnde motion återlemna för
den åtgärd, som i siståberopade § föreskrifves.
Stockholm den 11 December 1856.
Reservationer:
af Komminister Beckman,
af Herr Schenström, på den grund, att, enär Bevillnings-Utskottet tillförene upptagit
och behandlat frågor om användande af personliga skyddsafgiflen, Utskottet också
borde anses oförhindradt att behandla ifrågavarande motion.
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 3
3
\ 0 3.
Ank. tili Exp.-Ulsk. den 15 Dec. 1856, kl. 2 e. m.
Memorial, om åter lemnande aj Guslaf Larssons frän Stockholms Ilin
inom Bonde-Ståndet väckta motion, angående användande af
en del utaf bränvinsskatten till de lägre undervisninsgverkens
och folkskolornas behof.
Bevillnings-Utskottet har från Bonde-Ståndet den 10 innevarande månad erhållit remiss
å en af Guslaf Larsson från Stockholms län inom bemälde Biks-Stånd väckt motion,
att till och med en fjerdedel af den till Stats-verket ingående bränvinsbrännings-skatten
må få användas för de lägre undervisningsverkens och folkskolornas behof samt rikets
städer och socknar emellan, i förhållande efter folkmängden, fördelas; men då Utskottet
anser detta ärende icke kunna hänföras till de ämnen, som, enligt 70 § RegeringsFormeri
och 31 § Riksdags-Ordningen, utgöra föremål tor Bevillnings-Utskottets handläggning,
får Utskottet, med stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-Ordningen, förenämnde motion
återställa för den åtgärd, som siståberopade § föreskrifter.
Stockholm den 11 December 1856.
Reservationer:
af Komminister Beckman,
af Herr Schenström, på den grund, att, enär Beviilnings-Utskottet tillförene upptagit
och behandlat frågor om användande af personliga skyddsafgiften, Utskottet också
borde anses oförhiudradt att behandla ifrågavarande motion.
4
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 4.
HT:o 4-
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Dec. 185 6, kl. 6 e. m.
Memorial, om återlemnande aj en utaf Friherre von Saltza, Philip,
hos Ridderskapet och Adeln väckt motion.
Från Ridderskapet och Adeln har Bevillnings-Utskottet denna dag erhållit remiss
å en af Friherre von Saltza väckt motion, att de, som under innevarande bränningstermin
begagnat sin rätt att bränna bränvin endast för en månad, måtte få tillgodonjuta
den andra från den 14 Februari till den 14 Mars nästkommande år; men då denna
fråga afser endast ett tillfälligt undantag från nu gällande stadganden och icke annorlunda
än i önskningsväg lärer kunna af Rikets Ständer behandlas, får Utskottet, med
stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-Ordningen, återlemna förenämnde motion för den åtgärd,
som i nämnda § föreskrifves.
Stockholm den 15 December 1856.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1856.
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.
1
.\:o 5.
Alik. lill Exp.-Utsk. den 5 Mars 1857, kl. 13 m.
Betänkande, angående ifrägaställda förändringar i föreskrifterna om
allmänna bevil/ningens utgörande.
Jemlikt 70 § Regerings-formen och 31 § Riksdags-ordningen, får Bevillningsutskottet
härmed afgifva utlåtande i anledning af de inom Riks-stånden väckta och till
Ulskotlet remitterade motioner, hvilka afse förändring i föreskrifterna om allmänna
bevillningens utgörande, äfvensom i sammanhang dermed föreslå de ändringar i nu gällande
Bevillnings-förordning, hvilka Utskottet vid densammas granskning .funnit vara af
behof påkallade. Utskottet torde dock härvid böra erinra, alt de föreslagna sifferbéloppen
och procent-bestämmelserna endast äro uppställda vilkorligt och för att uttrycka
det förhållande, uti hvilket beviilningen bör fördelas emellan särskilda yrken och medborgareklasser:
kommande Utskottet, sedan den summa, som genom beviilningen skall
fyllas, blifvit till beloppet känd, att angående bevillnings-afgifternas definitiva fastställande
särskildt yttrande afgifva.
Bland ofvannämnde motioner förekomma vissa, som äro af mera omfattande beskaffenhet,
derigenom att de åsyfta upphäfvande eller rubbning af nu antagna allmänna
bevillnings-grunder, hvadan Utskottet anser sig böra först upptaga dessa motioner till
besvarande. Uti de frågor, som mera afse särskilda stadganden, vill Utskottet, så vidt
det låter sig göra, utan att rubba förbindelsen emellan sammanhängande ämnen, yttra
sig i den ordning, hvartill uppställningen af nu gällande Bevillnings-förordning föranleder;
varande de §§, uti hvilka ändring funnits böra ega rum, upptagne uti bilagdt, för
dessa fall upprältadt förslag till författning, deii jemväl förekomma dels mindre förändringar
i ordställningen, utmärkta med lutande stil, dels äfven sådane smärre afvikelser
från nu stadgade afgifts-belopp, som vid förvandlingen till det nya myntslaget
ansetts böra iakttagas för vinnande af lämpliga öretal, och torde i dessa sednare hänseenden
vidare redogörelse för förändringarne icke erfordras.
Vid innevarande, liksom vid nästföregående Riksmöte, hafva förslag blifvit framställda
om upphäfvande af hela beviilningen ej mindre efter Usta än 2:dra Artikeln.
Inom Vällofl. Borgare-ståndet har nemligen Herr L. V. Henschen förnyat sin vid sista
Bih. till B. St. Brot. 1856 & i857. 5 Sand. i Afd. 2 Huft. 1
2
Bevilbiings-Utskottets Betänkande N:o G.
Riksdagen i denna syftning väckta motion, samt, för den händelse att bevillningen icke
komme alt upphäfvas, föreslagit, alt den enligt l:sta Art. utgående s. k. personliga
skyddsafgiften måtte anslås till folkskolorna såsom förut skett med en del deraf, äfvensom
att bevillningen efter 2:dra Art. eller ett densamma motsvarande belopp likaledes
måtte öfverlämnäs lill kommunerne för att användas till undervisnings-verk och fattiga
barns uppfostran. Dessutom hafva i afseende å den personliga skyddsafgiften
frän öfriga Riks-stånden inkommit motioner, åsyftande denna afgifts upphörande såsom
statsinkomst samt användande till lölkskole-väsendets befrämjande. Dessa motioner
äro följande:
Hos Ridderskapet och Adeln af Herr Friherre Hjerta, F. P., hvilken, med några
förändringar i afseende på sättet för användande af denna afgift, såsom sitt eget hufvudsakligen
upptagit det inom Preste-ståndet af Herr Doktor Sandberg uti ifrågavarande
ämne väckta, här nedan ornförmäida förslag;
Inom Preste-ståndet af Herr Doktor Smidberg, sorn hemställt, alt den personliga
skyddsafgiften, hvilken för statsverkets hehof icke kunde anses vidare erforderlig,
enär, enligt Kongl. Majlis Nådiga Proposition, angående statsverkets tillstånd och behof,
ett öfverskott å Statens tillgångar visade sig af omkring 3,000,000 R.dr, utan att
likväl banko-vinsten för åren 1854—1856, uppgående till omkring 3,800,000 R:dr, deruti
vore inberäknad, icke vidare mätte upptagas såsom statsinkomst, samt l:sta Art.
i Bevillnings-förordningen alltså komma alt utgå; men att af alla i mantal skrifne personer,
som hittills utgjort bevillning efter lista Art., skulle erläggas en afgift af 24
sk. banko för man och 12 sk. banko för qvinna, alt användas till folkskole-väsendets
utvidgande och befrämjande samt fattiga barns underhåll och undervisning äfven uti
handtverk och näringar, der tillgångarne sådant medgåfve; uti hvilket förslag Prostarne
Carlander och Gahne samt Doktor Nordlander med flere af Preste-ståndels ledamöter
instämt; samt
uti Bonde-ståndet af Pehr Mattsson från Wester-Norrlands län, Johan Pehrsson
från Upsala län, Malls Pehrsson från Stockholms län, Tobias Lind från Götheborgs
och Bohus län och Johan Johansson från Östergöthlands län, hvilka samtlige väckt
fråga om personliga skvdds-afgiftens anslående till kommunerne för att användas till
folkundervisningens befrämjande genom såväl folkskole-lärares fullständiga aflönande,
som fattiga harns underhåll och vård under deras skoltid, äfvensom till inrättande af
slöjdskolor och sådane anstalter, hvarigenom ungdomen bibringas undervisning i handaslöjder
och näringar; och har en stor del af Bonde-ståndets ledamöter uti berörde
förslag instämt.
Vidare har inom Vällofl. Borgare-ståndet Herr C. F. Spångberg sökt ådagalägga
olämpligheten och obehöfligheten af den efter 2:dra Art. utgående bevillning och på
sådan grund föreslagit, alt denna bevillning måtte helt och hållet borttagas. Deremot
har, äfvenledes inom Borgare-ståndet, Herr C. J. Stolpe, uti särskild motion, granskat
de till stöd för Herr Spångbergs förslag andragna skäl och under vitsordande af flere
utaf de förhållanden, pä hvilka Herr Spångberg grundat sitt yrkande, likväl kommit till
en motsatt slutledning, eller att den ifrågavarande bevillningen borde qvarstå, dock med
verksammare kontroller vid tillämpningen af derför uppställda grunder. De åsigter,
hvilka af sistnämnde tvenne motionärer blifvit yttrade, äro i korthet följande:
Herr Spångberg har anfört: att taxerings-väsendets former vore tunga, sjelfva
arbetet tidsödande, besvärligt och förhatligt samt resultaten deraf oftast innefattande de
mest skriande misstag och orättvisor, så alt den fattige hårdt efterhölles, men den rike
undsluppe för godt köp; att taxerings-förrätlningarne, på det sätt, de nu verkställas,
vore demoraliserande för såväl de skattskyldige, hvilka, i följd af kontrollernas vanmagt,
Bevil fnings-Ulskottets Belänkande N.-o 5.
3
lockades till falska uppgifter, som för taxerings-männen, hvilkas rättskänsla utsattes för
hårdare pröfning än de Heste mäglade bestå, samt alt den på delta säll inhragta direkta
bevillning utgjorde i siffran en obetydlighet i jemförelse med Statens öfrige intrader;
att denna beskattning dessutom ulfölle mycket olika inom olika orter, isynnerhet
vid fråga om egendoms-värdens uppskattning, enär i vissa län praxis vore att
sätta dessa temligen nära de verkliga och i andra åter till en föga betydlig del deraf;
alt, då således en jemn och rättvis beskattning äfven med anlitande af alla tänkbara
kontroller icke stöde att vinna, intet skäl funnes att längre bibehålla ett system, som
icke vore oundgängligen nödvändigt, enär den i landet tilltagande industri och rörelse
erbjöde tillfälle att genom indirekt beskattning uttaga hvad till stats-bestyrens gäng erfordrades;
att beskattningen efter 2:dra Art. dessutom hade en annan sida, sorn gjorde
densamma tyngre, än den i verkligheten vore, nemligen den, att skatten mäste på en
gång och vid samma tid i hela riket inbetalas, enär derigenom en stor del kontanta
medel för en tid droges ur rörelsen till skada för densamma; att då Rikets Ständer
vid sednaste Riksdag kunde af denna artikels bevillning efterskänka mer än hälften,
det nu, under ännu mera blomstrande utsigter, icke vore svårare att afstå från återstoden;
samt att, beträffande invändningen, att, om skatt efter 2:dra Artikeln borlfölle,
grunden för beräkning af en mängd kommunala algifter, äfvensom kommunal rösträtt
saknades, då de förra blifvit bestämda till vissa procent af bevillningen och den sednare
berodde af dess belopp, denna invändning icke förtjenade afseende, enär den ifrågavarande
grunden redan genom sista Riksdagens eftergift blifvit skakad och missförhållandet
icke kunde blifva värre genom denna grunds fullkomliga borttagande, helst
man i alla fall vore nödsakad påfinna någon ny norm för de kommunala afgifterne
och för rösträtten; och har motionären slutligen, i händelse betänkligheter ansåges
hindra antagandet af det utaf honom på förberörde grunder gjorda förslag om borttagande
af hela bevillningen efter 2:dra Art., alternativt hemställt, att denna bevillning
måtte åtminstone nedsättas till en procent af inkomst samt en half per mille af egen
domsvärde, äfvensom att bevillningen af lön måtte belt och hållet upphöra.
Herr Stolpe åter bar yttrat: att om landets finansiela ställning vore nog lycklig
att medgifva nedsättning i den direkta beskattningen, denna nedsättning företrädesvis
borde ske i de grundskatter, som hvila på jorden, alldenstund till någon del dea
allmänna tyngden, men ännu mer den ojemna fördelningen af dessa grundskatter varit
och vore en bland de ymnigaste källorna till missbelåtenhet och ekonomisk vanmagt;
alt för tillvägabringande af en sådan nedsättning eller afskaffatide af de ojemnaste och
mest tryckande af grundskatterne, det vore nödvändigt att uppehålla fastighets-bevillningen,
helst denna skatt i regeln rättade sig efter jordens kapitalvärde, som vore den
säkraste mätaren på värdet af dess afkastning; att den emot taxerings-uppskattningen
gjorda anmärkning att densamma icke innefattade någon tillförlitlig måttstock på en egendoms
verkliga värde, då erfarenheten stundligen företedde exempel derpå alt egendomar
försåldes till mer än deras dubbla taxerings-värde, visserligen vore sann, men att
orsaken till missförhållandet läge mindre i taxerings-grundens felaktighet än i den slapphet,
hvarmed denna grund tillämpades; att missbruket dock icke vore af så obotlig beskaffenhet,
att det icke skulle genom några mera tydliga och imperativa sladganden i
författningen kunna förekommas, såsom till exempel alt, då en egendom gått i köp och
salu, köpeskillings-beloppet anloges såsom taxerings-värde till dess egaren visade grundade
skäl för dess nedsättning eller Taxerings-kommiltéen på andra grunder ansåge det böra
höjas, samt alt för bestämmande af värden å de egendomar, hvilka icke gått i salu,
medelvärdet å de inom en viss trakt och en viss tid försålda skulle tjena till måttstock
; att taxerings-värdena å hus och tomter i släderne i allmänhet uppginge till fa
-
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.
stigbeternas saluvärden, ofta derutöfver; att endast stadsjorden hölles derunder; tnen
att della missbruk kunde höfvas genom samma medel, som för landsfastigbet blifvit
föreslaget; att försöken att åtkomma den rörliga förmögenheten och industrien, isynnerhet
handelsrörelsen, alltid måste utfalla vanskligare, enär denna taxering stödde sig
på mera subjektiva än objektiva grunder, men alt möjligheter funnes alt äfven i detta
läll komma sanningen så nära, att de vigtigaste anledningarne till missnöje med beskatlningssättet
och dess handhafvande kunde aflägsnas.
Beträffande det föreslagna borttagandet af bevillningen efter 2:dra Artikeln, har
samme motionär vidare anfört, alt följden af en sådan åtgärd skulle blifva den, att
Städerne undsluppe all direkt beskattning till statsverket, med undantag af några obetydliga
grundt autor på vissa städers donationsjord; men då dessa räntor med skäl vore
att betrakta såsom myckel låga arrenden lör Statens egendom, så blefve städerna i
sjelfva verket fullkomligt skattefria. En sådan skattefrihet kunde dock icke betraktas
annorlunda än såsom en mot landsbygden begången stor orättvisa; och städerna egde
nog af privilegier och immunileter, hvilka icke borde på landtallmogens bekostnad ökas.
Sannt vore visserligen, att bevillningen icke borde bibehållas derföre att den i allmänhet
blifvit en lagligen antagen mätare af vissa kommunala skyldigheter och rättigheter;
ty då en beskattnings ändamål vore att fylla något visst allmänt behof, borde den ej,
när behofvet icke längre funnes, fortfara endast derföre, att dess siffror råkat lagas lill
hjelpreda vid utförandet af vissa medborgerliga funktioner. Man bade också derföre
uti mångå städer, af missnöje med bevillningstaxeringarnes uppenbart felaktiga resultat,
uppställt sjelfständiga grunder för uttaxering af kommunal-skalter, hvilkas belopp tillika
blifvit mätare af vissa kommunala rättigheter, men i andra städer och i alla till sockenstämman
hemfallna frågor fortfore bevillningen att utgöra den lagliga måttstocken.
I’å landet vore också en del kommunala skyldigheter och rättigheter genom gällande
författningar, såsom Sockenstämmo- och Faltigvärds-förordningarne, fotade på bevillliingsgrund.
Ehuru nämnde omständigheter icke utgjorde fullgiltig! skäl att för ett så
sekundärt ändamål bibehålla bevillningsskalten, skulle likväl, vid det förhållande, att
vigtiga medborgerliga rättigheter och skyldigheter vore derpå beroende, ett plötsligt undanryckande
af denna grund, utan att någon annan sattes i stället, åstadkomma oreda
och förvirring uti förhållanden, hvilka utgjorde högst vigliga beståndsdelar af den medborgerliga
friheten.
För öfrigt har sistnämnde motionär, under utvecklande af sina åsigler om de
orsaker, som, enligt hans förmenande, förnämligast bidroge till de öfverklagade felaktiga
resultaten vid bevillningsgrundernas tillämpning, framställt åtskilliga förslag till rättelser
och iakttagelser vid bevillningstaxeringarne, för hvilka förslag Utskottet här nedan
skall närmare redogöra.
Dessa äro de åsigter, hvilka såväl å ena som andra sidan blifvit framställda och hvilka
icke torde sakna inflytande på bedömandet af den vigliga, ehuru Utskottets pröfning icke tillhörande
frågan, huruvida, i fall omständigheterna sådant medgåfve, en nedsättning i de grundskatter,
som hvila på jorden, vore att föredraga framför en lindring i den allmänna bevillningen.
Men hvad angår de väckta förslagen om uppbäfvande af all bevillning dels enligt
både Usta och 2:dra Artikeln, dels endast enligt den sednare, så torde härvid böra
erinras, att frågan huruvida någon allmän bevillning fortfarande skall utgå helt och
hållet beror på de beslut, Rikets Ständer komma alt lätta angående Statsutgifterna.
Blifva dessa utgifter större, än alt de kunna betäckas af Statens öfriga päräkneliga tillgångar,
så skall bristen, enligt grundlagens bud, genom allmän bevillning fyllas. Och
det är under förutsättning af ett sådant behof, som beviliningsgrunderna måste bestäm
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.
5
mas. Dervid lära några lämpligare grunder svårligen kunna utfinnas, än de som äro
henitade från vilkoret! för förmågan att utgöra statsbidragen: personlig arbetskraft,
egendom och rörelse. Men dessa utgöra just föremålen för den beskattning, som i
l:sta ocb 2:dra Artiklarne af gällande bevillningsstadga är påbuden. Det är också mindre
sjelfva grundsatserna, än sättet för deras tillämpning och isynnerhet föreställningen
att Staten kunde undvara inkomsten, som framkallat förslagen om upphäfvande af
dessa bevillningstitlar. Men då, såsom ofvan är anmärkt, ännu icke kan bedömas,
om och i hvad mån statsverket må fortfarande blifva i behof af allmän bevillning, samt
frågan huruvida någon större eller mindre del af ett dylikt skattebidrag må anvisas
för vissa ändamål, såsom folkskoleväsendets befrämjande m. m., icke eger oskiljaktigt
sammanhang med uppgörandet af bevillningsgrunderna, utan, på sätt tillförene egt rum,
af Utskottet ansetts böra blifva föremål för särskildt utlåtande, får Utskottet, i anledning
af omförmälda motioner, så vidt de afse upphäfvande af all bevillning enligt Usta
och 2:dra Artiklarne, nu endast hemställa
att de härom väckta^ förslagen för närvarande må lemnäs utan
afseende.
Hvad särskilt angår den enligt Usta Artikeln utgående bevillning eller den s. k.
personliga skyddsafgiften, hvilken, elter de nedsältningar sorn tid efter annan deruti egt
rum, numera icke kan anses känbar för någon arbetsför person äfven af de minst
bemedlade samhällsklasser, har Utskottet nu skolat föreslå,
att denna afgift må, med ett till 40 öre för man och 20 öre
för qvinna jemkadl belopp, tills vidare såsom bevillningsgrund
qvarstå; Rikets Ständer dock förbehållet att i afseende å dels
denna a/gifts användande, dels ock de densamma rörande stadganden,
vidtaga de förändringar, som kunna påkallas af Rikets Ständers
blifvande beslut i anledning af det särskilda utlåtande, som
i denna fråga kommer att afgifvas.
Förutom det af Herr Spångberg, på sätt ofvanbemäldt är, alternativt gjorda förslag
att bevillning å lön måtte helt och hållet upphöra, har jemväl, uti motion hos
Ridderskapet och Adeln, H. E. Herr Grefve Löwenhjelm, Carl Axel, framställt enahanda
yrkande, under återupprepande af de skäl, sorn tillförene blifvit emot denna beskattning
anförda, såsom alt einbets- ocb tjenstemännens aflöning vore alt anse såsom
grundad på ett kontrakt emellan Staten och tjenstemannen, hvadan åläggandet af bevillning
derför vore ett brott emot detta kontrakt: hvaremot herr Stolpe uti sin förberörda
motion yttrat, att, då det vore hvarje statsborgares pligt att i mån af sina tillgångar
bidraga till samhällets upprätthållande, tjenstemännen icke borde, derföre att
deras inkomster härledde sig direkte ifrån Staten, beröfvas skyldigheten och på samma
gång tillfredsställelsen ali också komma fäderneslandet lill hjelp. Den ifrågaställa bevillningsfriheten
skulle dessutom vid tillämpningen föranleda tvister och inkonseqvenser,
då en stor del tjenstemän från städernas kassor uppbure sina löneinkomster, samt många
verk och inrättningar läge hell nära den icke alltför tydliga gränsen emellan stat
och privat association. Bortloges tjenstemännens skattskyldighet till Staten, skulle han
derefter blifva icke en delegare i, utan en daglönare åt slatsbolagel, hvarförutom vid
bestämmandet af tjenstemännens lönebelopp afseende alltid skulle fästas pä skattefriheten,
och någon penningeersätlniog komme icke alt påtrugas tjenstemannen för den
rättslöshet, som blefve ett korollarium af den ifrågaställa förmånen.
Då Utskottet hufvudsakligen instämmer uti de skäl, som sålunda blifvit anförda
mot de väckta förslagen om embets- och tjenstemäns befriande från bevillning, har
Utskottet ansett sig
icke böra å dessa förslag tillstyrka bifall.
6
Bem/lntngs-Utskottets Betänkande N:o 5.
Motioner hafva inom Vällofliga Borgare-ståndet blifvit väckta, hvilka åsyfta
dels nedsättning i bevillningen af sä väl handel och näringar i allmänhet, som fast egendom,
dels ock bestämmande af en lika afgifts-procent för de efter 2:dra Artikeln skattskyldige
närings-idkare samt embels- och tjenstemän, nemligen:
af Herr Spångberg, som, pä sätt förut blifvit omförmäldt, yrkat alt denna bevillning
måtte bestämmas till en procent af inkomst samt en half per mille af egendomsvärde
;
af Herr Henschen, som för den händelse bevillningen efter 2:dra Artikeln både
för embetsmål), borgare och andre närings-idkare komtne att fortfara, ansett den böra
för dem alla utgå efter samma grund och den i lista mom. af 2:dra Art. BevillningsFörordningen
intagna tarif blifva gällande för borgare och andre närings-idkare, hvilkas
bevillning således icke skulle öfverstiga 1 procent af deras behållna års-inkomst: varande
för det framställda förslaget hufvudsakligen följande skäl anförda: attingen beskattningslag
borde vara sådan, alt, om den riktigt och samvelsgrannt åtlyddes, den jusi då och
derigenom blefve orättvis och i högsta målto förkastlig; att det måste antagas alt bland
närings-idkare, lika så väl som bland embetsmän, funnes många samvetsgranna, som
noggrannt och fullständigt uppgåfve sina inkomster och hvilka ej borde lida derför att
den mindre laglydige underläte sin skyldighet i detta afseende; samt att det dessutom
alltid berodde på taxeringsmännen att, efter kända förhållanden, antaga en högre inkomst
än den, som uppgifvits;
af Herr F. L. Nygren, som, under anförande att den olika grunden för löntagares
och näringsidkares bevillning föranledde svårigheter för Taxerings- och Pröfningskommiltéerne
att med oväld uppskatta den verkliga behållningen af handel och näringar,
föreslagit att bevillningen af närings-idkare mätte nedsättas till lika belopp, som för
tjenstemän är stadgadt eller 1 procent af behållna inkomsten, synnerligast som den af
sednaste Ständer afsedda lindring genom bevillningens nedsättande från 5 till 2£ procent
icke i allmänhet skulle hafva kommit närings-idkaren till godo. För bestyrkande af
sistnämnde förhållande har motionären åberopat ett utdrag af krono-räkenskaperne för
staden Carlstad, hvilket utvisade, att allmänna bevillningen för handel och näringar år
1854, efter 5 procent taxerad, derstädes uppgått till B:ko R:dr 1,277: 8 sk., samt år
1855, efter nedsällningen till 2| procent, till 1,406 R:dr 4 sk., oaktadt, såsom kändt
vore, rörelsen derstädes icke uti någon märklig mån tilltagit;
af Herr Stolpe, som yrkal alt af så väl löntagare som närings-idkare af alla slag, hvilka
äro skyldige alt erlägga bevillning efter 2:dra Artikeln, denna bevillning måtte utgå med enahanda
procent af inkomsten, för närings-idkare beräknad efter den årliga inkomst han under
en viss tidslängd i medeltal haft, och med iakttagande af stadgade minimi-belopp; samt
alt denna procent måtte bestämmas så, att Statsverket försäkrades om bibehållande af den
inkomst, det nu åtnjuter under ifrågavarande litel; varande såsom skäl för detta förslag
hufvudsakligen anfördt: att en ibland de mest bidragande orsakerne till bevillningstaxeringarnes
felaktiga resultat vore att finna i den olika procent-beräkningen af löntagares
och närings-idkares antagna inkomster; ty då ingen naturlig rättsgrund funnes
derför, att den ene statsborgare!) skulle drygare beskattas än den andre, men näringsidkares
osäkra inkomst snarare borde få åtnjuta en lindrigare behandling än löntagares
säkra, hade man derföre i tillämpningen sökt godtgöra orättvisan i lagens bokstaf, hvilket
också skett med den framgång att orättvisan flyttats öfver på den motsatta sidan;
att närings-idkares taxering efter föregående årets inkomst dessutom vore till sin grund
felaktig, enär vid den tid taxerings förrättningarne försiggå, närings-idkarens böcker ännu
icke hunnit afslutas och behållningen följaktligen icke kunde på siffran uppgifvas; att
det låge i sakens natur att en närings-idkare, som gjort vinstgifvande affärer, icke gerna
Bevillnings-Utskoltels Betänkande N:o 5.
7
inför allmänheten skriftade sig angående beloppet, och att äfven i de fall, då han drabbats
af förluster, en sanningsenlig uppgift skulle skada hans näringsfång; samt att det
derlöre vöre tillräckligt om affärsmannen beskattades efter den inkomst, han under en
viss tidslängd i medeltal halt, eller med hänsigt till förmögenhet;
samt af Herr Sv. Renström, som, under förutsättning af Rikets Ständers bifall
till ett af honom framställd t förslag om införande af direkt beskattning ä kapitaler,
hvilket förslag kommer att framdeles närmare omförmälas, ansett det med säkerhet kunna
påräknas, alt, med en bevillning af 2 procent på inkomst, ett lika stort belopp skulle
inflyta, som för närvarande efter 2^ procent, samt på sådan grund, och dä hans afsigt
vore alt bereda icke ökad inkomst utan endast rättvisare fördelning af bevillningen,
yrkat att bevillningen af handel och rörelse måtte till 2 procent nedsättas.
Ilvad nu lors t angår den väckta frågan om bestämmande af lika algifts-procent
för närings-idkare och löntagare, så har Utskottet skolat dervid erinra att, ehuru det å
ena sidan icke kan förnekas, alt ett dylikt beskatlningssätt vid första påseendet tyckes
vara med rättvisan mest öfverensstämmande, del likväl å andra sidan icke får lemnäs
ur sigle, alt detsamma förutsätter serdeles verksamma kontroller vid tillämpningen, enär
vissa medborgare-klasser kunna, i anseende till sjelfva naturen af deras inkomster, lättare
än andra, hålla taxeringsmännen i okunnighet om dessa inkomsters verkliga belopp.
Utskottet har icke heller tilltrott sig kunna framställa förslag till sådana förbättringar
af nu gällande laxerings-föreskrifter, hvarigenom desamma, hvilkas verksamhet alltid
ytterst beror på personligt nit, omdöme och rättskänsla, skulle kunna, der dessa egenskaper
icke göra sig gällande, mera än hittills betrygga Statsverkets rätt eller befrämja
en rättvisare fördelning af skattebidragen, än som genom vidblifvandet af den olika bevillnings-procenten
nu eger rum. Alt en jemnare beskattning skulle beredas derigenom
alt näringsidkarens inkomster bestämdes efter flera års medelbelopp, kan Utskottet icke
erkänna, enär detta belopp synes vara, om möjligt, ännu svårare att kontrollera, än
föregående årets inkomster.
Beträffande derefter den ifrågaställa nedsällningen af bevillningen för handel
och rörelse samt för fastighet, så synes det Utskottet, att, då Rikets Ständer vid sednaste
Riksdag nedsatt denna bevillning till hälften emot hvad den förut utgjorde, bland
annat under förutsättning alt derigenom skulle beredas samvetsgrannare uppgifter och
pröfning vid laxeringarne, men detta mål i allmänhet icke kan anses hafva blifvit upp
nådt,
anledning icke är för handen att i omlormälda hänseende nu medgifva någon
ytterligare eftergift, helst densamma tvifvelsutan skulle komma att hafva till följd en
betydlig minskning i stals-inkomsterna; och då det torde kunna antagas att stats-behofven
vid innevarande Riksmöte komma att taga i anspråk alla förut påräkneliga tillgångar,
har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att någon nedsättning af bevillningen för rörelse och näring samt
fast egendom icke måtte af Rikets Ständer beviljas.
Uti sin förut omnämnda motion har Herr Henschen föreslagit att vid beräkning
af den skallskyldiges årsinkomster först derifrån måtte afdragas 100 R:dr B:ko för
hvarje person, han vore skyldig underhålla, nemligen för honom sjelf, hans hustru, barn
samt gamla orkeslösa och utfattiga slägtingar, äfvensom späda, medellösa fosterbarn, så
vidt han dem fullt försörjde, samt att, då dessa grunder ej kunde fullt tillämpas på
faslighets-bevillningen, utan lätt föranleda försnillning genom fastigheternes klyfning och
fördelande på flere namn, denna måtte i stället nedsättas till 32 sk. b:ko för hvarje
tusende af fastighetens taxeringsvärde; hvarjemte Herr Nygren yrkat att fartygsrederier.
som i räkenskap icke upptagit assurans utan sjelfva slå risk, måtte derför samt för
slitage få afdraga 15 procent af inkomsten innan den såsom behållen taxeras.
8
Beirilhiings-Utskotlets Betänkande N;o 5.
Den i Bevillnings-Förordningen uttryckta grundsats att afdrag endast må ega
rum för aflöning åt verklige arbetare och arbetskostnad samt bevisliga förluster i och
lör rörelse, torde tvifvelsutan vara fullkomligt riktig. Finge afdraget vidare utsträckas
på sätt Herr Henschen föreslagit, så skulle man snart öfvergå till den åsiglen, att endast
behållningen utöfver lefnadskostnaderne vore underkastad bevillning; och i sådant
fall blefve visserligen flertalet nu skaltskjldige från bevillning fritagne. Än mindre antagligt
förekommer Herr Nygrens förslag, att Skeppsredare, som genom underlåten försäkring
bereder sig en större behållning, för densamma skulle undgå beskattning. Beloppet
af den förlust åter, som Skeppsredare må anses lida i sin rörelse genom fartygs
slitning och försämring, torde icke kunna bestämmas genom något allmänt stadgande,
utan böra bero på taxeringsmännens pröfning. Utskottet anser således
ifrågavarande framställningar icke böra till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Uti Bevillnings-Förordningens särskilda stadganden hafva följande frågor till behandling
förekommit, nemligen vid:
8 2.
Enligt gällande stadganden har iöne-inkomst, understigande 200 R:dr B:ko, ansetts
böra från bevillning fritagas. Grunden härtill är lätt funnen. En så ringa inkomst
under de omständigheter i öfrigt, som vid förrättandet af någon det allmännas
tjenst förekomma, har icke kunnat fylla de oundgängligaste lefnadsbehofven. Tjenstemannen
har måst förutsättas arbeta åtminstone till någon del utan godtgörelse och af
egna medel fylla bristen för sitt uppehälle, under det Staten tagit i anspråk hans arbetskraft,
odelad. Med den på sednare tiden stegrade lefnadskostnaden kan missförhållandet
icke annat än ytterligare vidgas. Om också löne-förbältringar blifvit och än vidare
blifva beviljade, komma dock alltid samma förhållanden som tillförene föranledi stadgandet
dels af ett visst afgiflsfritt minimum, dels också af mindre afgifler för vissa
lägre löne-belopp, att rättvisligen fordra eu efter förändrade lefnadskostnader lämpad
förhöjning så val af del afgiftsfria iöne-beloppet som af den stigande skala, efter hvilken
förhöjda afgifler böra utgå. Med afseende härå har Utskottet alltså i § 2 mom.
1 ansett sig böra tillstyrka
de förändringar, som förslaget i denna del innehåller.
§ 7.
Då vid sisllidne Riksdag bevillning af annan inkomst, än lön, i allmänhet nodsattes
från 5 til! 2>j procent, blef, såsom det vill synas, genom något förbiseende den
i 7 § för patroni ecclesiarum m. fl. stadgade afgift lemnad oförändrad vid förstnämnde
procent. För att tillvägabringa rättelse häri, får Utskottet hemställa,
att afgiften i omförmälda § måtte bestämmas till 21, procent, eller
till det förändrade belopp, som Rikets Ständer möjligen komma
att för inkomst af handel och rörelse vid innevarande Riksdag
stadga.
8 9.
B e v il in ing s - Uts kotte Is Betänkande N:n 5.
9
§ 9.
Såsom Utskottet i del föregående redan erinrat, åsyftades med den vid sist—
iidne Riksdag beslutade nedsättning tili hälften af bevillnings-procenten för handel
och rörelse, bland annat, alt derigenom skulle beredas samvetsgrannare uppgifter
och pröfning vid laxeringarne. Man föreställde sig att på sådant sätt bevillningen
skulle komma alt uppgå till ungefärligen lika belopp som förut af slntsmannanäringarne
utgjorts. Endast i få läll hur denna förmodan blifvit förverkligad, och
det oaktadt nöringarne under den sisla liden vunnit synnerlig utveckling samt i allmänhet
bedri(vits med stor fördel för sina idkare. Att af denna anledning återgå
till den förut stadgade högre algifts-procenten torde nu mera icke kunna ifrågakomma.
Men då erfarenheten gifvet- vid handen, att flertalet närings-idkare pälöras om
icke den för. hvarje klass stadgade minsta afgift, åtminstone löga derutöfver, har Utskottet,
med aklgilvande pä ett sådant missförstånd af författningens mening, ansett
minimi-afgifterna i förevarande §, den der alser de hufvudsakliga slatsmanna-näringarne,
böra återföras lill de belopp, sorn under en längre lid intill sistlidne Riksdag
voro bestämda. Endast i ytterst iä fall torde dessa algifter öfverstiga den procent,
som i regeln bör hvarje skattskyldig påföras. Der någon näring undantagsvis bedrifves
i så ringa omfång eller med sä liten framgång, alt den lernnar mindre inkomst,
der hafva taxerings-männen både rättighet och pligt att nedsätta algiften; och pröfningen
af de omständigheter, som till en sådan undantagsålgärd må föranleda, är visserligen
mindre förknippad nied svårigheter eller blottställd för misstag, än i de mera
allmänna händelserna, då en högre afgift rättvisligen bör ifrågakomma. Såsom allmän
regel må väl kunna anlagas, alt inkomsten af de flesta rörelsegrenar är beroende af
den orts folklikhet och betydelse, der rörelsen bedrifves, och att således olika minimialgifter
för borgerliga näringarne i allmänhet böra, såsom hittills egt rum, efter städernas
klassindelning bestämmas. Men härifrån synes dock böra undantagas skeppsrederi-rörelsen,
hvilken, fullkomligt oberoende af redarens boningsort, kan och mäste
bedrifvas i täflan med den för iand och stad fria fraktfarten. Endast’ de vanligen
mindre och för kustfart inrikes orter emellan afsedda däckade eller odäckade fartyg,
som tillhöra köpingar, lastageplatsen m. fl., kunna med visshet antagas lemna ringare
behållning. Och Utskottet har derföre trott sig, då minimi-afgifterna för öfriga borgerliga
yrken återföras till sina fordna, efter städernas klassindelning lämpade olika belopp,
böra särskildt upptaga skeppsredare i samtlige släder till en gemensam minirni-afgift af
12 öre för hvarje läst och derifrån endast undantaga de till den så kallade landtnranna-seglatiouen
hörande fartyg med en för dessa utförd miuimi-afgift af 6 öre.
I öfverensstämmelse härmed hemställer'Utskottet,
ali bilagde förslag till förändrad lydelse af § 9 måtte af Rikets
Ständer godkännas.
§ 10.
Utskottets uppmärksamhet har blifvit fästad derpå, att agenter för utländska
försäkrings-bola,g, hvilka, i denna egenskap, åtnjuta icke obetydliga inkomster, icke
finnas omnämnde bland de i § 10 uppräknade personer, för hvilka bevillningen, sä vida
den icke, beräknad lill 2£ procent af inkomsten, uppgår till högre belopp, skall med
viss bestämd afgift utgå; och sorn Utskottet ansell dylika agenter böra jemföras med
Bih. lill B. St. Brot. 1850 & IS57. 5 Sami. I Afd. 2 Haft. 2
10
Bc vllin i ags- Lits ko t te ts Betänkande IS: o 5.
oell lämpligast besl<ntlas såsom kommissionärer, liar eli sladgande derom blifvit i förfaltningsiörslaget
införd!, hvilket stadgande
torde al Rikets Ständer godkännas.
Under rubriken Handelsexpeditör finnas uppräknade Kassörer, Bokhållare och
Betjente samt Inspektörer och Faktorer m. fl. \id Bruk, Manuläktuiier och Boktryckerier;
men då personer anställda i dylik egenskap vid bandel, ehuru hänlörlige lill
nämnde rubrik, icke finnas derunder upptagne, har Utskottet infört ett sådant tillägg
samt åt rubriken i öfrigt gifvit den förändrade uppställning, bilögade förslag utvisar;
hemställande Utskottet
alt Rikets Ständer måtte härtill lemna bifall.
Det uti rubriken Krögare, Krog erskor förekommande ordet bräneins-minulcring,
har, såsom oegentlig!, blifvit utbytt mot del i gällande förordning angående vilkoren för
bränvins-försäljning begagnade uttrycket bräavins-utHdinkning; hvarjemte 2 morn., hvilket
innehåller föreskrift om borgens ställande för afgiflens behöriga utgörande, ansetts
böra, såsom egande tillämplighet äfven å hvad i 3 mom. stadgas, nedflyttas efter detta
sednare inom.; och torde
dessa förändringar godkännas.
Då Lotsar och Lotsdräng»)' i allmänhet hafva serdeles obetydliga inkomster i
förhållande till deras mödosamma och lilslärliga sysselsättning, har det synts Utskottet
billigt, alt sådane personer helt och hållet befrias frän bevillning efter 2:dra Art., hvadan
Utskottet, ur så väl 10 som 27 §§ uteslutit derstädes förekommande rubiiken Lotsar
och Loisdrängar samt uti nuvarande 142 § infört ett stadgande om deras befrielse
från denna bevillning; och får Utskottet hemställa
alt Rikets Ständer måtte härtill lemna bifall.
Af sådane personer, som äro anställde såsom tillsyningsman vid Bränvinsbrännerier
och Tege/slagerier, och hvilka i allmänhet äro serdeles väl aflönade, har
Utskottet ansett bevillning böra utgöras i likhet med hvad för Mästare vid Sockerbruk,
Manu/ahuriev och Fabriker är stadgadt, äfvensom åf s. k. Husmamseller enahanda
afgift som af Hushållerskor utgöras, hvadan Utskottet uti 10 och 27 §§ derom ä behöriga
ställen infört tillägg; hemställande Utskottet
att Rikets Ständer måtte sådant godkänna.
Befrielse från bevillning för Gesäller har inom Välloflig» Borgare-ståndet blifvit af
Herr P. fl. Hesselgren uti ingi Iven motion yrkad; men dä denna bevillning, som vid
sistlidne Riksdag nedsalles från 2 R:dr lill 1 R:dr, numera och i betraktande af de på
sednare åren i allmänhet alltmera stegrade arbetslönerna icke kan anses betungande,
finuer Utskottet
skäl icke vara för handen alt å delta yrkande tillstyrka bifall.
Den för Utländniagar, som resa omkring i landet och för egen räkning eller såsom
utskickade för andra utbjuda eller sluta bandel om utländska varor, nu bestämda
afgift af 37 R:dr 24 sk. banko för de 3:nc första månaderne de i riket vistas, har ansetts,
för vinnande af lämpligare och med deciinal-syslemet mera öfverensstämmande
belopp, skäligen böra nedjemkas till 50 R:dr, likasom det för hvarje månad utöfver de
3:ne stadgade belopp af 12 R:dr 24 sk. banko af samma anledning blifvit höjd t lill 20
R:dr riksmynt; och får Utskottet hemställa,
alt hvad i berörde hänseende sålunda blifvit åtgjord t målto af
Rikets Ständer godkänuas.
BeviUnlngs-Ulskollcls Betänkande N:o 5.
11
§ 19.
Inom Hedervärda Bonde-ståndet har Jöns Pehrsson från Blekinge lili väckt molien
yrkal, all, enär det inträffat ali bevillning blifvit ålagd s. k. jordtorp, hvilka enligt
särskildt kontrakt inneha Ivas mot årlig afgäld eller dagsverkens afgörande, men sådant
icke bordt, emot stadgandet i 19 § 2 och 3 mom. ega ruin, nämnde stadgande
mätte varda till redaktionen förtvdligadl.
Sorn emellertid ifrågavarande stadgande, i Utskottets tanke, fullkomligt tydligt
uttrycker ilen dermed åsyftade mening, har det synts Utskottet icke vara nödigt alt,
pä grund al den omständighet att, såsom motionären uppgifvit, oriktig tillämpning deraf
egt ruin, vidtaga en redaklions-förändring, helst å annat ställe i författningen föreskri fves
huru rättelser i förmenta orikligheler vid taxeringar skola vinnas, hvadan Utskottet
hemställer
att å Jöns Pehrssons ifrågavarande motion afseende icke må
lastas.
' § 21.
Den af hruthrnk, enligt 21 §, nu utgående afgift af G sk. för hvarje tillverkad
centner krut, hemställer Utskottet
mätte upptagas lill 20 öre.
§ 25.
Uti lill Utskottet remitterad motion har inom Välloflig!) Borgare-ståndet Herr
F. F. Folhem yrkat, alt den i 25 § för fjerdepart-delegare i Fahlu grufvor stadgade
bevillning måtte upphäfvas, hvilket yrkande motionären synts vilja grunda derpå, att
bergslaget, som, emot den vid sednaste Riksdag beviljade nedsättning i koppar-räntan,
ölhandl, sig alla af detsamma förut åtnjutna privilegier och förmåner, mäste, utom den
å räkoppar-lillverkningen ännu qvarstående grundskatt, tillika erlägga bevillning för
Avesta Kopparverk, hvilket för förädlingen af Fahlu koppar bestämda verk vore taxeradi
i likhet med andra bruk; varande vid uppkommen diskussion inom Borgare-ståndet
i anledning af Herr Falhems förevarande motion anmärkt af Herr Boman. att
bergslaget genom den betydliga nedsättning i Koppar-räntan från hvart 10;de till hvart
30:de skeppund, erhållit lulli vederlag för de detsamma frångångna natura prestationer,
hvilka en stor del af Dal-allmogen lill grufvan, såsom ett Kronans verk, förut skolat
utgöra, sä att bergslaget i afseende å beskattningen för sina tillverkningar för närvarande
vore i alldeles enahanda ställning som förut; samt att, då bevillning vore ålagd
lackjerns-lillverkningen, intet skäl lunnes hvarför räkoppar-lillverkningen skulle vara
derifrån befriad.
Vid sednaste Riksdag framställdes äfven af Herr Falhem enahanda yrkande på
ungefär samma grunder sorn nu, hvarvid af då ingiliia handlingar inhemlades, all den
uti 25 § Bevillnings-lörordningen omnämnde Ijerdeparls-egarnes behållning, eller den
s. k. fjerdeparl-revenyen, härledde sig från skilnaden emellan malmens vid de s. k.
malmloltningarue åsätta värde och brylnings-kostnaden, eller det sätt för fördelningen
al malmen emellan fjerdeparls-egarne, hvilket sedan äldre lider bibehållits. Bevillningsutskottet
yttrade då i afseende å den fordrade befrielsen från bevillningen, att, så vidt
Utskottet kunnat finna, vinsten af grufve-brytningen ingalunda vore beskattad genom
deu al Avesta kopparverk utgåeudo bevillning, enär vid tillverkningens värdering i och
12
B ev ilin inys- Utskottets Betänkande N.-o 5.
för denna bevillnings bestämmande, biand annat de använda råämnenas och således
äfven råkopparens värde borde afräknas, samt att, då det vidare icke kunde törnekas,
att skilnaden emelian brytnings-koslnaderne och malmens värde utgjorde en verklig
behållen inkomst för fjerdeparls-egare, skäl icke syntes vara för handen att när Bevillnings-förordningen
dessutom från särskild bevillning uttryckligen Iriioge de verk, hvaraf
denna inkomst hemtades, borttaga den fjerdeparls-egarne i Fahlu grufvor uti denna §
ålagda bevillning; och får Utskottet, som tagit kännedom af de vid sistlidna Riksdag
ingifne handlingar och icke kan annat än instämma uti hvad af Bevilluings-Utskotlet
då blifvit y Hrad t, hemställa
att Herr Falhems nu förnyade yrkande må lemnäs utan afseende.
lili beloppen af de afgifter, som för de särskilda klasserna af Skeppsbyggeriinrätlningar
nu äro stadgade, har vid förvandlingen till riksmynt en jemkning, på sätt
förslaget utvisar, funnits böra ega rum, hvarjemte del minimum al inkomst, hvarför
bevillning skall utgå, blifvit, i öfverensstämmelse med den i lägsta klassen föreslagna
algiften, bestämdt lill 400 R:dr rint. Utskottet hemställer, alt
de sålunda förändrade beloppen må godkännas.
§ 26.
Utskottet, som ansett det i 26 § för rättighet lill skogsfång på Kronans, emot
rekognition, till bruk, hyllor eller grufvor upplåtna allmänningar stadgade belopp al 6
sk. för hvarje stafrum böra, såsom alltför lågt, lämpligen höjas till 25 öre, hemställer,
att Rikets Ständer må en sådan förhöjning godkänna.
§§ 27 och 28.
Under anförande, hurusom det icke kunde vara lagstiftningens mening, alt sådane
personer å landet, sorn endast tillfälligtvis och utan att hafva gjort det till sitt
lefnadsyrke, befattade sig med rättegångars utförande, skulle påföras den i 27 § för
advokater och sakförare bestämda bevillning, har inom Hedervärda Bonde-ståndet blifvit
af Malls Pehrsson lian Stockholms län yrkadt, att sådant måtte varda i författningen
bestämdt uttryckt; men då det synes böra få ankomma på vederbörande taxeringskommiltée
att, med ledning af den kännedom den i särskilda fall kan ega, bestämma,
huruvida en person må hänföras lill sakförare eiler icke, torde något undänlags-sladgande
i den syftning, •motionären önskat, icke vara erforderligt samt motionen således
icke böra till någon åtgärd föranleda.
Då den för Gårdfarihandlande, sorn resa utom landel, stadgade afgift af 15 R:dr
banko, hvilken afgift synes hafva tillkommit såsom en motvigt mot desse personers
t be fä rade benägenhet alt bidraga till oloflig införsel af fremmande varor, icke längre
orde böra dem åläggas, enär genom den friare tull-lagstiftning, som vid sednare
Riksdagar införts, freslelserne lill lureudrejeri-försök äro i betydlig mån undanröjda,
hemställer Utskottet,
att berörde stadgande må ur författningen utgå;
äfvensom att de jemkade afgifts-belopp, Utskottet i förslaget upptagit för så väl Gårdfarihandlande,
Gästgifveriet', Inspektörer, frälse- och gårds- etc.. Kamererare och
Sekreterare, Frälse-, samt Lumpsamlare, hvilka förekomma i § 27, som de i § 28
förekommande Grttfvefogdar, Masmästare, Byggmästare och Uannnarstncds-tniistare,
Brukspredikanter samt Uppsyningsman vid Grufvor,
må af Rikets Ständer godkännas.
Bevilln/ngs-Utskottets Betänkande iV.-o 5.
13
Uti en inom Högvördiga Presle-slåndet väckt motion liar Herr Kontrakls-prosten
Tegnér anfört, bland annat, alt dä lili 27 § stadgas att ri/V/we-bevilhiing skall påföras,
då egendomen beslår al två lill fyra mantal, äfven när en sådan person icke blifvit
af egendoms-egaren uppgifven, deraf borde följa att nämnde stadgande jemväl skulle
tillämpas då en egendomsegare inom samma socken och under eget bruk innehade
enahanda laslighels-belopp, ehuru spridt på flera håll; men soin tveksamhet uppstålt
alt tillämpa stadgandet i sådnne fall, hade motionären ansett ett tillägg i ofvan antydda
syltning vara af nöden.
Beloppet al den för Bättare stadgade bevillning är emellertid så ringa, att någon
förlust lör statsverket icke kan uppkomma om i det af motionären uppgifna fäll
en sådan person uteslutes ifrån bevillning, och då § i öfrigt innehåller andre kategorier
med lika och högre afgift, hvartill en sådan person skulle kunna hänföras, synes
det af motionären iirågaställda tillägg icke vara af omständigheterna
påkalladt.
Maits Pehrsson Irån Stockholms län liar, uti sin förut omnämnda motion, fästat
uppmärksamhet derpå, att fartygsegare å landet blifvit genom missförstådd tolkning
al stadgandet i 27 §, angående Skeppsredare och Farh/gsogare, ålagde bevillning
för så väl inkomsten sorn röstetalet af deras fartyg, och således högre än skeppsredare
i städerna ; och då Utskottet funnit nuvarande ordställning uti ifrågavarande stadgande
kunna gifva anledning till tvetydighet vid tillämpningen, har Utskottet, till undanrödjande
deraf, ansett samma stadgande endast böra. innehålla hänvisning till 1) §, som
rörer bevillning af dylika personer i städerna, och hemställer,
att en sådan redaklions-lörändring må af Rikets Ständer) godkännas.
§ 33.
Jemte förmälan hurusom den beskattning, hvilken vore afeedd att drabba det
rörliga kapitalel, genom stadgandet af 5 procents afdrag pä ränta, öfverstigande 5 för
hundra pä är, icke i något fall motsvarade sitt ändamål och dessutom saknade all rationel
grund, emedan Slaten i allmänhet girige miste om den inkomst, beskattningen afsåge alt
bereda, har inom Vällofliga Borgare-ståndet Herr Sv. Benström, pä sätt här ofvan redan
blifvit antydt, väckt förslag om införande af direkt beskattning å utlånade kapitaler och
såsom skäl för en dylik åtgärd hufvudsakligen anfört: ali kapitalet vore nästan helt
och hållet befriad t från bevillning, under det närings-idkaren, som med lånta penningar
bedrilver sin rörelse, mäste skatta lill Staten för den ränta, han på dessa penningar
betalar, genom det obilliga och orättvisa stadgandet att erlägga bevillning för hela
sin inkomst, ulan afdrag för sådana utbetalda räntor; alt utaf stadgandet om bevillninps-afdråget
för ränta, sorn öfverstiger 5 procent, borde följa, att bevillning icke skulle
ifrågakomma för lägre ränta; men della öfverensslämde icke med nyssnämnde stadgande
om bevillning för inkomst; samt alt ingen rättsgrund förefunnes, hvarför kapitalet
skulle tillgodonjuta en dylik skalte-frihet; och har motionären på dessa skäl yrkat,
dels att näringsidkare i allmänhet icke måtte vara förbundne att uppgifva annan
inkomst pa deras rörelse, än de verkligen haft,-sedan, utom de i Bevillnings-förordningen
omnämnda omkostnader i och för rörelsen, utbe talla räntor för lånta penningar
till rörelsens bedrifvande algått, dels ock att bevillnings-afdrag å ränta öfver 5 procent
för år mätte upphöra samt kapitalet beskattas på enahanda sätt, som inkomst af handel
ocb rörelse, eller på grund af uppgifter och genom taxering, dock att ifrån en
14
Bevillnittgs- (lis k o Hels Betänkande N:o 5.
dylik beskattning borde undantagas publika kassor och barmhertighets-sliflelser, äfvensom
sädane personer, hvilkas ränteinkomst icke öfverslege 500 R:dr r:ml — ett undantag
som ansåges nödvändigt för alt icke motarbeta sparsamhetsandan och kapitalbildningen.
Derjemte och under uppgift alt stadgandet i 33 § om bevillnings-afdrag för
ränta, som är till mer än 5 procent bestämd, icke iaktloges i hvad man kallar den
större rörelsen, har Herr Konlrakls-prosten Tegnér uti sin förberörda motina ifrågasatl,
huruvida nämnde stadgande vore behöfligt eller ens borde i Bevillnings-lörordningen
qvarstå.
Då frågan om direkt beskattning å utlånade kapitaler vid flere föregående Riksdagar
utgjort föremål för Rikets Ständers pröfning, har, oaktadt billigheten och rättvisan
uti en dylik beskattning, densamma synts i verkställigheten möta så stora svårigheter
alt en önskvärd framgång ansetts icke kunna åstadkommas. Det har blifvit
anlördt: alt det i allmänhet syntes nära nog omöjligt alt bestämma, när beskattning
för räntevinst af penninge-förmögenhet borde ega rum, emedan all sådan ledning lör
bedömande af iåne-rörelsen saknades, som i afseende å den borgerliga rörelsen vore
all hemta af denna rörelses beskaffenhet och resultat; alt, med undantag af vissa större
släder, der Iåne-rörelsen i vidsträcktare omfattning bedrefves, inom landet funnes lå
kapitalister, som icke nedlade sina kapital antingen uti fastigheter, elier industriela företag;
alt uti den ständiga penninge-omflyttningen äfven läge mycken svårighet all kunna
utröna i hvilkas händer ränlegifvande kapital verkligen funnes; att utiånta penningar
understundom tillhörde personer, som antingen egde fastigheter, graverade med vida
större skuldbelopp än ullånings-summan, eller ock vore på annat sätt skuldsatte; samt
alt i händelse kapital på föreslaget sätt skulle komma att beskattas, annan utväg
borde beredas låntagare lill godlgörelse eller befrielse för bevillningen å skuldbelopp,
som gravera fast egendom, emedan eljest egare af intecknade fastigheter finge vidkännas
en högst orättvis beskattning; hvartill komme, att för införandet af ifrågavarande,
på en mera godtycklig pröfning beroende beskattning erfordrades kontroller, vid hvilkas
tillämpning det svårligen kunde lind\ikas alt göra enskilda transaktioner till föremål
för offentligheten, hvilket äler menligt inverkade på den allmänna krediten.
Af dessa skäl har Utskottet ock funnit sig föranlåtet tilt
afstyrka bifall (ill ifrågavarande motioner.
§• 34.
Beträffande det i 34 § förekommande stadgande, alt Sparbanker, folkskole- och
fattigkassor äro undanlagne från skyldigheten att lemna bevillningsafdrag, har af Herr
Kontraktsprosten Tegnér blifvit yrkadl, att detta undaritngsstadgnndc måtto borttagas,
såsom icke ländande dem till fromma, enär, vid större penningetillgäng i landet, de från
dessa kassor mot 6 procent ulgifna lån vanligen uppsägas samt kassornas styrelser lill
följd deraf nödgas dels utlåna sina medel mot lägre ränta dels ock medgifva låntagare
tillgodonjulande af bevillningsafdrag.
Som emellertid ifrågavarande stadgande icke innefattar skyldighet, utan endast rättighet
för de omnämnda kassornas styrelser att, der räntan är till iner än 5 procent
förskrifven, förvägra låntagare bevillningsafdrags tillgodonjulande.
synes motionärens yrkande icke förtjena afseende.
B ev i Un ings~ Utskottets Betänkande N:o 5.
15
§. 35.
Under anförande alt de Enskilda Bankerné visserligen med tacksamhet borde
erkanna Rikets Ständers välvilja alt äfven till dem utsträcka lindringen i bevillningen,
hvilken vid förra Riksdagen ä den årliga behållning, som icke öl verst iger 6 för hundradel,
nedsattes frän 5 till 3 procent och å det belopp hvartill behållningen derutöfver
uppgår, från 15 till 0 piocent, har Herr Kontraktsprosten Tegnér hemställt, huruvida
icke, i händelse de Enskilda Bankerne skulle röna denna välvilja i samma förhållande,
som öfriga aktiebolag och assosialioner, bevillningen då för konseqvensens skull och i
analogi ined de nyssnämnde borde nedsättas för de Enskilda Bankerne till procent i löna
och7.J procent i sednare hänseendet; hvarförutan i afseende å bevillningen af Enskilda Banker
Herr JSggren uti sin förut omlörmälda motion yttrat, allom, såsom det vore att förmoda,
den högre bevillningsprocenlen för handel oell näringar tillkommit af förutsedda svårigheter
all noggrann! bedöma taxeringsuppgifternas riktighet, sådant icke kunde vara händelsen
i afseende å Enskilda Bankerne, hvarföre motionären yrkat att dessa måtte erkännas
för hvad de äro, nemligen nyttiga inrättningar och således icke taxeras lika med
Slatslotlerier eller sådana inrättningar, som genom beskattning borde om möjligt undertryckas.
Endast sådana Enskilda Banker, som blifvit tillagde undanlagsförmånen att
utgifva egna kredilsedtar, äro underkastade den ifrågavarande högre bevillningen; Och
i betraktande dels af den förmånligare penningerörelse, dessa Banker bedrifva, dels
ock af den betydliga nedsättning i bevillningen, som vid sednasle Riksdag dem tiligodokom,
har Utskottet nu icke funnit något giltigt skäl till ytterligare nedsättning af
denna bevillning, hvadan Utskottet hemställer,
alt Rikets Ständer måtte ulan afseende å förevarande motioner
låta den för Enskilda Banker, sorn ega sedelulgifningsrält, stadgade
bevillning till beloppet förblifva oförändrad.
Nu gällande Bevillningsförordning föreskrifver i 35 § 4 morn., att den bevillning,
som utgöres af de i l:a, 2:a och 3:e mom. upptagne Enskilda Banker, Aktiebolag, Associationer
m. m., skall påföras och uppbäras i den ort, der afkaslningen och vinsten utdelas,
samt derefter i vanlig ordning redovisas; men alt, hvad beträffar Stockholm, denna
bevillning skall insättas direkte i Riksgäldskontoret, hvarest beräkningens riktighet granskas.
Med föranledande af detta stadgande har inom 1’reste-ständet Herr Komminister
Beckman uti väckt motion anfört, all, ehuru hvarje beskattning borde träffa alla lika,
utan hänseende till den ort, hvarest rörelsen bedrifves och alkastningen uppbäres, likasom
all påföring; så vidt ske kan, undergå någorlunda lika granskning, den fördel likväl
vore genom stadgandet i slutet af ofvanberörde inom. pålagligen beredd alla de
ifrågavarande inrätiningarne i Stockholms stad, alt desse på sådant sätt icke allenast
undginge alla af bevillningen beroende utgifter till kommunen och således njöte en lindring,
som icke komme ii frige i Riket befintliga associationer lill godo, ulan jemväl,
enär Riksgäldskontoret räkenskaper icke tillhörde Kongl. Kammar-rättens granskning,
vunne belrielse ifrån sådan granskning, hvilken det åligger detta Embetsverks revision
alt verkställa af all Rikets öfriga allmänna bevillning; och har på grund af detta förhållande
och dä dertill komme alt försök blifvit gjordt att, med föranledande af ifrågavarande
stadgande, bereda äfven andra i Stockholm varande bolag samma förmån,
motionären föreslagit, alt meiberörde särskilda stadgande om bevillningsmediens levererande
direkte i Riksgäldskontoret måtte utgå.
Ehuru den omständighet all de ifrågavarande aktiebolagen m. 11. genom föreskriften
om bevillningens insättande direkte i Riksgäldskontoret komma alt, på sätt
16
Bcvillnings-Ulskotlets Betänkande N.o 5.
motionären uppgifvit, undgå stadgade afgifler till kommunen, icke innefattar anledning
för Utskottet att uti berörde föreskrift föreslå någon ändring, har Utskottet likväl, enär
det måste antagas, alt en noggrannare kontroll öfver bevillningens behöriga belopp skulle
vinnas, i händelse granskningen deraf verkställdes uti ett Verk, som vid en dylik
granskning hade större både intresse och erfarenhet, på sådan grund ansett sig böra
hemställa,
att, i öfverensstämmelse med hvad Herr Komminister Beckman
föreslagit, sednare delen al 4:de mom. i 35 § ina ur författningen
uteslutas.
I sammanhang med pröfningen af 35 § har Utskottet tagit uti öfvervägande en
af Riksdagsfullmäktige!! P. P. Mengel från Upsala län inom Hedervärda Bondeståndet
väckt motion om bestämmande af skatt pä utländska brandförsäkringsbolag, som här i
landet genom agenter eller på annat sätt meddela brandförsäkring, hvilken beskattning
motionären ansett böra för hvarje utlardadt brandbref beräknas till ett årligt belopp af
50 öre af hvarje l,000:de R:dr af försäkringsvärdet, då premien underslege 1- procent,
till 1 R;dr, då premien vore -J procent eller mera intill 1 procent samt till 2 R:dr, då
premien vore 1 procent eller derutöfver, och borde denna afgift uppbäras antingen genom
charta sigillata eller genom direkt beskattning; hvarjemte, utom böter lill 10-dubbla
beloppet af den skall, som icke behörigen erlades, föreslagits åtskilliga reglemenlariska
föreskrifter och kontroller, såsom all bolagen skulle hafva regeringens tillstånd att bedrifva
sin rörelse, vara skyldige alij föra vissa böcker, till hvilka allmänna åklagare
eller krono-ombud skulle ega obehindrad tillgång, m. m.
Jemte detta förslag har Utskottet att tili behandling upptaga inom annat Riksstånd
väckt fråga om beskattning medelst stämpladt papper å utländska såväl brandsom
lifförsäkringsbolag. Och då den beskattning, som må anses böra dylika bolag
åläggas, lämpligast torde kunna på nyssnämnde sätt utgå, anser Utskottet sig nu endast
böra anmäla,
all Utskottet i sammanhang med frågan om stämplade pappersnlgiften
kommer att öfver Riksdagsfullmäktige!! Mengels ofvannämnda
motion afgifva hufvudsakligl yttrande.
§ 36.
I fråga om bevillning af testamenten, gåfvor m. m. har Herr Kontraktsprosten
Tegnér föreslagit, alt sådan bevillning, hvilken nu för belopp af 300 R:dr B:ko och
derutöfver utgår med sex för hundra, icke skulle utgöras för mindre än 1,000 R:dr
B:ko och derefter i förhållande lill beloppet af den testamenterade summan utgå enligt
följande larif:
för 1.000 R:dr B:ko till 5,000 med 1 procent
„ 5.000 „ „ „ lO.OöO „ 2
„ 10,000 „ „ „ 15,000 „ 3
„ 15,000 „ „ „ 20,000 „ 4 „
„ 20,000 „ „ „ 25,000 „ 5 „
och sedan med 6 procent, hvarutöfver någon bevillning icke borde utgöras, lill huru
stort belopp testamentet eller gåfvan än uppginge.
Något skäl har icke blifvit anfeldt och förefinnes icke heller, enligt Utskottets
tanke, hvarföre bevillningsprocenlen å teatamenlsmedel, som tillfalla aflägsna slägtingar
eller oskylda personer, skulle nedsättas under hvad nu är stadgadt, hvarföre Utskottet
i denna del afslyrker bifall å motionen.
Men
Bevillning-s-Utskollets Betänkande N:o 5.
17
Men då deremot synes billigt, att smärre testamenten och gålvor, hvilka i allmänhet
tillfalla fattiga och sjukliga personer eller gamla, mindre arbetsföre tjenare,
må från bevillning befrias, hemställer Utskottet alltså
alt det till 300 R:dr B:ko bestämda minimi-belopp, vid hvilket
bevillningen nu vidtager, må för testamenten och gålvor, äfvensom
i öfverensstämmelse dermed för arf lill aflägsna skyldeman,
höjas till 1,000 R:dr Runt.
§ 37.
4
Borttagandet af den i 37 § stadgade afgift för karakters-fullmnkter har blifvit
yrkadi af så v al Hans Excellens Herr Grefve Löwenhjelm som Herr Konlrakts-prosten
Tegnér, på den grund, alt denna beskattning ansåges innebära ett indirekt hinder för
utöfvandet af ett utaf konungamaktens prerogaliver, hvarförutan blifvit anmärkt
att sammanlagda beloppet af bevillningen för dylika fullmakter uppginge till endast
1,200 R:dr.
Under hänvisande till de skäl, som vid flere föregående Riksdagar och alltsedan
år 1835, dä denna beskattning infördes, blifvit för densammas bibehållande anförda,
får Utskottet hemställa,
att de i förrberörde hänseende nu gjorda yrkanden må lemnäs
utan afseende.
Sedan Utskottet nu genomgått de förslag till förändringar i gällande bevillningsgrunder,
som hos Utskottet förekommit, torde till behandling böra upptagas ett inom
Högvördig;» Presle-ståndet väckt förslag om införande af en ny bevillnings-grund. Efter
uppdragande af en skildring af de många obehag och olägenheter, som del öfverhandtagande
antalet hundkreatur allestädes förorsakade, har Herr Doktor Säve yrkat att,
på sätt i andra länder skall ega rum, egandet af dylika djur måtto åläggas bevillning
samt denna bevillning, hvilken samhällets intresse och pligt påbjöde dels i stats-ekonomiskt
hänseende, såsom ersättning för den förminskning i lifsmedel, hundkrealur åstadkomma
lili förfång för fattiga, dels ock i sanitärt afseende lill förekommande af de
beklagligen ofta nog inträffande fallen af hydrophobi, bestämmas till 2 R:dr R:mt för
vallhundar och •<} R:dr samina mynt för sådana hundar, som äro för nöje och jagt,
alt af Taxerings-kommitléen påföras efter uppgift af socken-nämnden och sedermera,
efter af Kronofogden verkställd uppbörd, utdelas till socknarnes fattigvård; och har
Herr Professoren Agardh instämt uti denna motion i hvad den angår beskattningen, med
undantag likväl för sådane hundar, som må anses nödvändiga.
Då bevillning för hundar i allmänhet icke kan betraktas annorlunda än såsom
afgift för lyx och öfverflöd, men en dylik beskatlnings-lheori redan för längesedan
blifvit utdömd såsom i tillämpningen dels icke serdeles inbringande, dels ock medlörande
betänkliga olägenheter och svårigheter vid handhafvande af de kontroller mot
missbruk och underslef i de uppgifter, hvarpå den måste grundas, samt giltigt skäl icke
•förefinnes att för nyttiga hundkreatur mer än för andra husdjur införa beskattning,
har Utskottet, som är af den tanken att de af motionären öfverklagade olägenheter,
Bih. till 11. St. Trot. 1856 & 1851. 5 Samt. 1 Afd. 2 Hiift. 3
18 B evil klings-Utskottets Betänkande N.-o 5.
hvilka hundkrealuren åstadkomma, icke i beskaltningsväg utan lämpligast genom vederbörande
polismyndigheters försorg böra och kunna förebyggas, ansett sig, med erkännande
af motionens goda syfte,
böra densamma afstyrka.
§§ 42, 43 och 44.
Förstnämnde § bjuder närvaro, personlig eller genom, ombud, al alla husbönder
för aflemnande af uppgifter till mantals- och skattskrifning mundtligen eller skriftligen,
och uti 43 § stadgas böter för underlåtenhet i någotdera a( nämnde hänseenden. Då
emellertid dessa föreskrifter hvad landet angår äro så öfver behofvet utsträckta, att
efterkommandet deraf hvarken begäres eller ens vore att' önska och hvarföre någon påföljd
icke yrkas för annan händelse, än då ståndsperson uteblir med uppgift och någon
gång äfven för underlåten inställelse af fjerdingsman och sexmän, sä har vid sadant
förhållande och med anledning af Herr Kontrakts-prosten Tegnérs derom framställda
yrkande., Utskottet ansett skäl vara för handen att bringa dessa sladganden till närmare
öfverensstämmelse både med sältet, hvarpå förrättningen vanligen tillgår, och med
behofvet, hvadan och då husförhörslängden är och måste vara justerad till följd af
flyttningen innan mantalsskrifningen sker och husförhörslängden utgör grunden för
mantalslängden, Utskottet, som ansett den personliga närvaron vid mantalsskrifningen
af församlingens ledamöter utöfver den af fjerdingsmän och sexmän icke behöfva påbjudas,
ur 42 § borttagit nämnde stadgande samt åt 43 och 44 §§ gil vit en med förstnämndo
§ öfverensstämmande redaktion; hemställande Utskottet,
det Rikets Ständer måtte godkänna den uppställning af nämnde
3:ne §§, bilagde förslag utvisar.
I sammanhang med granskningen af 43 §, deruti stadgas böter för oriktiga uppgifter
till mantals- och skattskrifning, har lill pröfning förekommit en af Bengt. Nilsson
från Kronobergs län väckt motion, att, som det inträffade, ali hemmans-åboer plägade
skattskrifva drengar, utan att hafva dem i sin tjenst, sådan olaga skattskrifning
måtte beläggas med förhöjda böter af 16 R:dr 32 sk. banko; men dä den lör sådan
lagöfverträdelse redan stadgade påföljd synts tillfyllestgörande, har Utskottet icke lunnit
skäl att uti ifrågavarande § något särskildt ansvar uti berörde hänseende föreslå,
hvadan
Bengt Nilssons motion torde lemnäs utan afseende.
I afseende å föreskriften i 44 §, att mantals- och skattskrifnings-uppgifterne
skola med husförhörs-boken noga jemföras, bar Herr Kontrakts-prosten Tegnér uti sin
oftaberörda motion yrkat, att ett mera bestämdt uttryck måtte gifvas åt denna föreskrift;
men då ordalagen befunnits tydligen återgifva den dermed åsyftade mening samt
Herr Kontrakts-prosten inom Utskottet frånträdt sitt yrkande, torde
något vidare yttrande öfver denna del af motionen icke erfordras.
§ 45.
Som någon bestämd föreskrift icke finnes angående mantalsskrifnings-orten för
•tuderande vid universiteten, har Utskottet ansett lämpligt,
Bevi/lninps-Utskoltels Betänkande N:o 5
19
att i ett nytt moment under § 45 intaga det bestämda stadgande,
att studenter skola mantalsskrifvas vid det universitet, der de idka
studier.
§§ 55, 84, 86, 107, 110, 116 m. fl.
Inom Hedervärda Bonde-ståndet har Malts Pehrsson från Stockholms län föreslagit,
dels alt den åt Ofverslåthållaren och Kongl. Maj:ls Befallningshafvande lemnade
rättighet alt vara Ordförande i så väl Taxerings- som Pröfnings-kommittéerne måtte
upphöra sami desse kommittéer sjellve inom sig välja sine Ordförande, dels ock att
Taxerings-kommilléernes rättighet att på förslag uppföra vissa af sina ledamöter till ledamöter
af Pröfnings-kommillén måtte förvandlas till bestämd valrätt, hvilken valrätt
motionären ansett höra sålunda utöfvas, att Taxerings-kommitté å landel, innan den åtskiljdes,
skulle, utan afseende på ständ eller klass, välja en af sine medlemmar att
sammanträda med de Irän öfrige Taxerings-kommitéer inom fögderiet utsedde ledamöter
för utväljande af tvenne bland sig till ledamöter i Pröfnings-kommillén, samt att Taxeringskommitté
i städerne skulle utvälja tvenne borgare samt en af de Irenne öfriga klasserna
till ledamöter i Pröfnings-kommillén; och har motionären, i öfverensstämmelse med hvad
sålunda blifvit föreslaget, uppställt förändrad lydelse af de §§ i Bevillnings-förordningen,
som med dessa stadganden ega sammanhang.
Som emellertid de ål bemälde embelsmän lemnade uppdrag och rättigheter synts
Utskottet i högsta måtto nytlige och nödvändige i och för den tillsyn och kontroll öfver
en jemnare och rättvisare beskattnings iakttagande, som derigenom utöfvas, samt
det icke torde vara lämpligt att Pröfnings-kommittéerna komma, i olikhet med Taxeringskommittéerna,
att sammansättas ulan afseende å stånd eller klass och till olika antal
ledamöter i mån äf det större eller mindre antalet fögderier inom de särskilda länen,
har Utskottet ansett någon förändring i de stadganden, som i förevarande hänseenden
för närvarande äro gällande, icke böra vidtagas, och hemställer alltså,
att Matts Pehrssons motion icke må till någon åtgärd föranleda.
§ 61.
Herr Stolpe har uti sin förut omförmälda motion föreslagit att stadgandet om
skattskyldigs åliggande att till Taxerings kommittén aflemna inkomst-uppgift jemte det
för underlåtenhet deraf bestämda hötes-ansvar må utur Bevillnings-stadgan utgå; dock
med rättighet för skattskyldig att till kommittén ingifva, äfvensom för Taxerings-kommitté
att af skattskyldig infordra för taxeringen behöfliga upplysningar.
Då det bör förutsättas att flertalet skattskyldige aflemnar sanningsenliga taxeringsuppgifter,
af hvilka kommittén hemtar nödig ledning i sitt arbete, samt en betänklig
tidsutdrägt deremot skulle uppslå, om nämnde uppgifter för hvarje särskildt läll skulle
infordras, hemtar Utskottet häraf anledning
alt berörde förslag afstyrka.
Såsom kontroll derå, att fastighetsvärde må rätt eller åtminstone icke allt för
lågt uppgifvas har Herr Henschen väckt fråga om stadgande af en lösningsrätt, ungefär
motsvarande den, som gäller i afseende å gods, hvilket uppgifves till förtullning,
dock med egaren lemnad rätt att behålla fastigheten mot erläggande af ett belopp många
gånger större, än det han sökt undansnilla, af hvilken plikt Kronan skulle erhålla det
egaren velat försnilla och angifvaren riklig ersättning för det han befordrat laglydnad
och berett Slaten ökad inkomst.
20
B ev.iUnin g s - U/s t; o l Ivis Betänkande N:o 5.
Bade billighet och rättvisa bjuda att strängheten af en straffbestämmelse står i
rimligt förhållande till den förseelse, som skall bestraffas, hvarförutan införandet i lagstiftningen
af ett sådant stadgande, som det af motionären förordade, i allt fall svårligen
kunde förenas med bibehållandet af eganderättens helgd, och förmodar Utskottet
alltså
alt Rikets Ständer icke lära fästa något afseende å Herr Henschens
ifrågavarande förslag.
Under anförande hurusom det ofta inträffade det laxerings-uppgifter, isynnerhet
sådana som aflemnades från bruk, vore affaltade efter så olika grunder och på sådant
sätt att de stundom gåfve kommittén tillfälle till studium utan att ändock verkliga
förhållandet kunde utrönas, har Herr Kontraktsprosten Tegnér hemställt, att då
formulär till laxerings-uppgifter funnes bevillnings-sladgan bifogadt, desamma ock måtte
till efterföljd vid författandet af uppgifterne påbjudas, och uraktlåtenhet i detta hänseende
drabbas af böter till hälften af det belopp, som för bristande uppgift til! taxering
är stadgadt; men som det synes att afseende bör fästas mera på innehållet än på formen
af ifrågavarande uppgifter samt fall kunaa inträffa, då en afvikelse från den sednare
torde vara nödvändig, har Utskottet, som dessutom befarar att den ifrågasatta bötesbestämmelsen
kunde på nog godtyckliga grunder af vissa Taxerings-kommittéer tillämpas,
icke funnit anledning
att ifrågavarande förslag understödja.
Deremot har Utskottet, till förtydligande af skattskyldigs åliggande alt uppgifva
sina inkomster, ansett sig böra föreslå
den något förändrade lydelse af § 61, som bilagde författningsförslag
innehåller.
§ 63.
I öfverensstämmelse med den förändring Utskottet här ofvan föreslagit i afseende
å sältet för aflemnande af uppgifter till mantals- och skattskrifning, har Utskottet
ansett den i 63 § förekommande föreskrift att laxerings-uppgifter skola personligen elier
genom Ombud afiemnas böra utgå och
sistnämnde § erhålla den förändrade lydelse bilagde förslag utvisar.
§§ 67, 71 och 109.
Vidkommande grunden och sältet för bestämmande af taxeringsvärdet å fast
egendom på landet, hafva följande förslag blifvit framställda:
af Herr Stolpe: att taxeringsvärdet på dylik fastighet malte bestämmas till minst
samma belopp, som köpeskillingen för densamma utgjort, i fall egendomen under loppet
af nästföregående feni åren gatt i salu, men i annat fall till den summa, som Taxeringskommittén
finner skäligt utsätta, med ledning af de lästighetsförsäljningar, som inom
den sednaste tiden inom fögderiel egt rum och hvaröfver Kronofogden eller den som
vid taxeringen hans ställe företräder, borde vara försedd med förteckning; samt
af Herr Sandströmer, A. P., som uti en hos Ridderskapet och Adelil väckt motion,
under anförande, hurusom de årliga uppskattningarne af fastigheter å landet i allmänhet
icke medförde någon verklig fördel, enär fastighetsvärdet under den korta liden
af eli år icke underginge någon märkbar förändring, åtminstone af sådan beskaffenhet
alt ändring uti taxeringsvärdet derpå skäligen borde grundas, hemställt, alt dä den ärliga
taxeringen dessutom medförde högst betydligt arbete för Häradsskrifvarne genom
Bevillnings-Uts/cottels Betänkande N:o 5.
21
upprättandet i (lera exemplar af de vidlyftiga taxeringslängderne, äfvensom försvårade
arbetet med räkenskapernas granskning, i anseende till behofvet att genomgå dessa
längder, en dylik uppskattning icke borde ske oftare än hvart 5:te år, eller ock att,
med afseende derå att Riksdagarne återkomma hvart 3:dje år, då ny bevillningsförordning
utlärdas, det målto stadgas, att ifrågavarande uppskattning skall ske det år, då
denna förordning första gången tillämpas och de då fastställda värden biifva gällande
för lika lång lid sorn förordningen.
Vidare och med fästadl afseende å den ojemnhet i beskattning, som vore en
följd af den betydliga skiljaktighet emellan det verkliga och taxeringsvärdet icke blott
för egendomar inom samma län utan ock de serskilda länen sins emellan, har sistnämnde
motionär, som ansett det vara af serdeles vigt att uppskattningen, hvarpå, bland
annat, belåningsålgärder måste grundas, kunde lemna en någorlunda tillförlitlig ledning
vid bedömande af egendomars • värden, hvilket dessutom vore i statistiskt hänseende af
intresse, föreslagit, alt i BeviilningSförordningen borde bestämdt föreskr'ifvås, att hvarje
egendom skall uppskattas till det värde, densamma efter dess beskaffenhet och med hänsigt
till förhålla uden i orten skäligen kan anses ega; och då, med antagande af ett sådant
förändradt uppskattningssätt samt med bibehållande af nu bestämda per-mille-afgilt,
en förhöjd beskattning deraf skulle blifva en följd, bar motionären, som icke åsvllade
någon dylik förhöjning, utan endast en jemnare fördelning, ansett det böra stadgas, att
sammanlagda eganderätts-bevillningen inom hvarje län under första året af den blilvande
nya Bevillnings-förordningens tillämpning skulle bibehållas vid det belopp, hvartill
den under nästförflulna året uppgått, samt Pröfnings-kommittén, efter nämnda bevilluiugssummas
fördelande på fastställda uppskattningsvärdet, bestämma det belopp, sorn
i följd deraf borde påföras hvarje 1,000 B:drs taxeringsvärde, hvarefter Bikets Ständer
vid påföljande Riksdag bielke i tillfälle alt, med kännedom om de vunna resultaten,
bestämma lika beräkning för hela riket.
Dessutom och beträffande den vid Bevillnings-förordningen fogade s. k. mininntsrif
öfver värdet af hemman, som innehafves under eganderält, så har, på grund af
gjorda anmärkningar att denna tarif dels stöde i ett orimligt lågt förhållande till hemmanens
rätta värde, dels ock vid tillämpningen allmänneligen betraktades såsom en maximitarif,
en revision af densamma blifvit yrkad af så väl Herr Kontraktsprosten Tegnér
som Herr Stolpe, hvilken sednare dessutom föreslagit, att ny ininimi-tarif måtte hvart
femte är upprättas på grund af de priser, som vid försäljning af egendom inom lögde
riet
under de näst förflutna fern åren betingats.
Utskottet får härvid anmärka, dels att då en minimi-tarif är uppställd för så väl
handel och rörelse, sorn för olika samhällsmedlemmar, torde en dylik äfven böra finnas
för jordegendomen, dels ock att nämnde tarif aldrig blifvit tillämpad såsom m axi mita
rif, hvilket tydligt inhemtas af Kongl. Majits BefallningSbafvandes femårsberättelser.
Genom dessa visar sig att uppskattningsvärdet af fast egendom å landet nu ölversliger
minimi-tarifen med omkring 45 procent. Utskottet medgifver likväl att nämnde uppskattning
icke i allmänhet angifvet’ jordens verkliga värde. Detta torde dock, enligt
Utskottets åsigt, icke kunna utrönas derigenom, att till grund eller ledning derför anta
gas
endast egendomarnes försäljningspris, alldenstund desamma, såsom ofta beroende
på tillfälliga förhållanden och en genom särskilda omständigheter stegrad spekulation,
ingalunda kunna betraktas såsom en tillförlitlig och rättvis måttstock ens för uppskattning
af den faslighet, som gått i handel, än mindre för de öfriga. Icke heller torde
det åsyftade ändamålet vinnas på den väg Herr Sandströmer föreslagit, enär det tvifvelsutan
måste inträffa, att inom särskilda taxeringsdislrikt olika och ofta ensidiga uppskaltningsgrunder
skulle göra sig gällande, och de medelberäkningar, som komma alt
22
Bevillnings* Utskottets Betänkande N:o 5.
utgöra resultatet af en sålunda verkställd uppskattning, således icke kunde leda till en
jemnare och rättvisare fördelning af denna bevillning än den sorn för närvarande eger
rum. Dessutom vill det synas Utskottet, som en åtgärd, hvarigenom, enligt sistnämnde
motionärs förslag, fastigheterna inom olika län skulle, om ock endast öfvergående, träffas
af olika afgiftsprocent, vore föga egnad att tillfredsställa anspråket pä rättvis och jemn
fördelning af skattebördorna. Kunde deremot en på sorgfällig utredning grundad anvisning
erhållas sä väl om det ungefärliga medelvärdet af läsligheterna, sorn om desses
och städernas ömsesidiga skattebidrag, jorde visserligen alla hufvudsakliga anledningar
till klagomål öfver taxeringarne dermed kunna undanrödjas. Till en dylik utredning
saknar Utskottet dock erforderliga upplysningar. Men då frågan onekligen är af högsta
vigt, anser Utskottet sig böra, med afslyrkande af Herrar Sandslrömers, Stolpes
och Tegnérs motioner, föreslå
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj.t mätte läckas, antingen genom en för sådant ändamål
nedsatt kommitté eller på sätt eljest kan finnas lämpligt, låta
efter gemensamma grunder verkställa en fullständig undersökning
och utredning om så väl den fasta egendomens verkliga värde,
som örn städernas och landets ömsesidiga skattebidrag, förmäner
och onera samt sedan i Nåder låta förelägga Rikets Ständer resul
taten
af denna undersökning, med ledning hvaraf Rikets Ständer
blifva i tillfälle att bestämma den bevillning, som skäligen kan
anses böra för framtiden utgå.
§§ 72 och 73.
Under uppgift att dessa §§ uti så väl Taxerings- som Pröfnings-kommittén på
olika sätt lästes och förstodesaf så väl de i kommittéerna deltagande bruksegare, som af
öfrige ledamöter, äfvensom af Kronans ombud, samt för det mesta föranledde mer
eller mindre diskussion och tidsutdrägt, har Herr Kontraktsprosten Tegnér hemställt,
huruvida icke §§:ne kunde erhålla någon förkortning utan att tydligheten derpå förlorade;
men dä motionären ulf förevarande hänseende icke uppgifvit något förslag och Utskottet
icke heller för sin del funnit behof af något förtydligande,
torde å ifrågavarande hemställan något afseende icke böra fästas.
Men som Kongl. Maj:t uti sin Nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och
behof, föreslagit, bland annat, att haminarskatlen skulle upphöra, och stångjernsverken,
i stället lör denna grundskatt, endast underkastas bevillning, dervid något minimum af
smidels värde icke borde för uppskattningen bestämmas, så får Utskottet, då frågan om
förstnämnde beskattnings upphörande utgör föremål för annat Utskotts behandling, nu
endast fästa uppmärksamheten derpå,
att Rikets Ständer torde vid Bevillnings-stadgans pröfning böra förbehålla
sig öppet, att i föreskrifterna angående bruks och bergverks
värdering vidtaga de förändringar, till hvilka Ständernas
blifvande beslut i afseende på hammarskaften må kunna föranleda.
§ 80.
Med åberopande af exempel) från fremmande länder med mera ulbildadt statslif,
der det plägar gälla såsom regel att voteringar om sakförhållandeu ske öppet men om
personer hemligt, har Herr Stolpe, som ausell den öppna omröstningen utgöra en af de
Bevil/nings- Utskottets Betänkande N:o 5.
23
verksammaste orsakerna till den anstötliga flathet, hvarmed den större förmögenheten
allmänneligen behandlades i taxerings-kommiltéerua, föreslagit att, då vid uppkommande
meningsskiljaktighet angående bevillnings-belopp, som må skattskyldig åläggas, eller i
annan fråga, som rörer person, omröstning måste anställas, densamma alltid bör ske
med slutna sedlar; men då omröstning förutsätter öfverläggning, under hvilken de voterande
måste högt utsäga sin mening, synes den slutna voteringen ieke innefatta den
af motionären åsyftade säkerhet, enär bakom densamma biafsigler och personliga konsiderationer
kunna söka dölja sig, hvadan Utskottet, på denna grund,
icke finner skäl att å Herr Stolpes förslag tillstyrka bifall.
§§ 87, 88 och 116.
Under anförande hurusom det numera visat sig att den af Rikets Ständer vid
sednasle Riksdag beviljade nedsättning i allmänna bevillnirigen efter 2:dra art, icke åtminstone
så vidt handel och näring angår, ledi lill det af Rikets ■Ständer med denna nedsättning
i viss mån afsedda ändamål, nemligen att i allmänhet åstadkomma sannings
enligare
taxeringsuppgifter, har, med häraf hemtad anledning, Herr Flach, J., hos Ridderskapet
och Adeln förnyat sin vid sednaste Riksdag gjorda framställning om sådan förändrad
organisation af städernas Taxerings-kommiltéer, alt desamma hädanefter mätte
komma alt utgöra ett lika antal ledamöter från hvarje deruti hittills represenleradt Riksstånd,
äfvensom af embets- och tjenstemän eller ståndspersoner; hvarjemte motionären
af enahanda skäl jemväl föreslagit en dylik organisation af Stockholms stads Prölningskommilté.
Enligt gällande stadganden utgöras städernas Taxeringskommittéer likasom Stockholms
stads Pröfnings-kommitté redan nu af ett öfvervägande antal personer, sorn icke
äro borgare eller idka borgerlig rörelse, och molvigten emot det öfverklagade inflytande,
som dessa sednare ansetts utöfva på laxerings-åfgärderna, finnes således redan i författningen
nedlagd. Om, det oaktadt, dessa kommittéer icke motsvarat den förväntan, man
genom inrymmandet af ett öfvervägande, icke borgerligt element afsell, så befarar Utskottet,
att en vidare utsträckt skiljaktighet i de olika samhällsklassernas deltagande uti
taxeringsförrättningarne skulle förblifva lika fruktlöst. Det må icke heller förbises, att
i landels Taxerings-kommiltéer det. der förnämligast ifrågakommande egendomsintresset
nästan ensamt innehar beslutande rätten. Men det är icke blott aktgifvandet på den otvifvelaktig!
riktiga grundsatsen, ali den samhällsklass, som på ena eller andra stället drager
bulVudsakliga skattebördorna, också vid taxeringarne inrymmes el! i mån deraf afpassadt
inflytande på besluten, utan ock svårigheten att, åtminstone i de flesta af våra släder,
serdeles de mindre, finna tillräckligt antal ledamöter inom andra än de borgerliga yrkena,
åt fi vit ka utöfningen af folkets sjelfbeskaltningsrätl, må kunna anförtros, som för Utskottet
utgör anledning att betvifla lämpligheten af det förslag Herr Flach framställt. Och Utskottet
anser sig fördenskull böra hemställa,
att omförmälde förslag mätte lemnäs utan afseende.
Den i §§ 87 och 116 intagna föreskrift att ibland de ståndspersoner, som böra
vara ledamöter i Stockholms Taxerings- och Pröfnings-kommittéer, två skola utgöras af
embets- och tjenstemän, tillhörande de förvaltande verken, har, efter hvad Utskottet iuhemlat,
föranledt icke obetydliga svårigheter, i det dessa embetsmäns egentliga befattningar
titgjorl hinder för verkställande af de tidsödande taxerings-beslvrcn, i löljd hvaraf,
jemte det valfriheten härigenom varit nog inskränkt, antingen taxeringsförrättningen eller
embelsmanna-åliggandena inåst åsidosättas. Då den större författningskännedom, som med
förenämuda stadgande varit åsyftad, derlöruta» icke kan antagas vara fremmande, minst
24
Bevillninys-Ulskoilets Betänkande N;o 5.
förden mångtaligare sammansättningen af hufvudstadens beskattnings-kommilléer, synes
det endast för dessa tillämpliga stadgandet icke vara af något egentligt behof päkalladt.
Utskottet hemställer följaktligen,
att omförmälda föreskrift måtte ur författningen utgå.
Och som del i förenämnde jemte flera andra §§ begagnade uttrycket “Presteståndet“,
såsom utmärkande en klass af la-xeringsmännen, ansetts utgöra binder för inväljande
i beskattnings-kommittéerna af andra prester än dem, sorn vid Riksdag ega representationsrätt,
men erforderligt antal sådane prestman, utöfver de af presterskapets
egentliga kail upptagna personer, pä åtskilliga orter icke utan svårighet kunnat väljas,
har Utskottet funnit sig Döra föreslå
att uttrycket Preste-ståndel der det i författningen förekommer
såsom utmärkande en af de samhällsklasser, som i taxeringslorrättningarne
deltaga, må utbytas mot det mera omfattande ordet
Presterskapets hvarunder Utskottet anser alla personer, som ega
presterlig befordringsrätt, inbegripna.
Uti sin förut omnämnda motion har Herr Falhem jemväl yrkat, att det stadgande
uti 4:de punkten af 88 § i Bevillnings-förordningen, som alser bergsmännens deltagande
i Fahlu stads laxcrings-koinmillé, mätte ur författningen borttagas; men som det blifvit
upplyst att bergslaget i judicielt hänseende hörer under Fahlu stads domvärjo, samt
ifrågavarande såväl skyldighet som rättighet från äldre tider tillhört bergsmännen, har
Utskottet
icke funnit skäl alt till Herr Falhems yrkande tillstyrka bifall.
§ 90.
Som Gymnasierne, enligt Kongl. Majlis den 16 Augusti 1856 utfärdade Stadga
för Rikets Allmänna Elementar-läroverk upphört, har uti 90 §, som föreskrifver att,
i de städer der Gymnasium finnes,en Lektor skall ibland Presterskapet väljas lill taxeringsman,
den förändring vidtagits, att
ordet Gymnasier blifvit utbytt mot Höyre Elemenlar-luroverk,
hvilken förändring torde godkännas.
§ 109.
Inom Hedervärda Bonde-ståndet har Guslaf Hultman från Orebro län väckt
fråga om införande i Bevillnings-förordningen af det stadgande, att blott halfva antalet
af fedamölerne i Pröfnings-kommittén ärligen skulle afgå, hvarigenom, efter motionärens
förmenande, den fördel skulle vinnas, att inom kommittén alltid funnes personer med
vana vid göromålens handläggning; men då uppdraget alt vara ledamot i Prölningskommitlén
derigenom »kulle blifva nog mycket betungande samt genom den nu föreskrifna
cirkulerande ordningen emellan de af Taxerings-kommittéerna föreslagna ledamöter en
större kännedom om förhållanden inom särskilda delar af eli län är att påräkna, kan
Utskottet
icke tillstyrka bifall till Gustaf Hullmans ifrågavarande förslag.
§ m.
Rese- och dag-traktamentet för ledamöterne i|Pröfnings-kommittén, för närvarande
bestämdt till 1 R:dr B:ko, torde i anseende till de pä seduaro åren stegrade lefnads
kosl
-
Bevillnings-Utskoltels Betänkande N:o 5.
25
koslnaderne, vara alltför lågt. Motioner hafva ock blifvit väckta, åsyftande förhöjning af
detsamma, nemligen af Herr A. F. Boman, som föreslagit traktamentet till 5 R:dr R:mtj
samt E. Christensson från Bohus län och G. Hullman från Örebro län, af hvilka den
förre ansett det böra utgå med samma belopp, som för Rikets Ständers Revisorer öfver
Banko-verket är stadgadt eller 4 R:dr banko, samt den sednare med 3 R:dr banko.
För sin del anser Utskottet 3 R:dr Bunt vara ett lämpligt belopp och hemställer,
att detsamma må af Bikets Ständer fastställas.
§ 118.
Då Rikets Ständer vid sednasle Biksdag nedsatte bevillningen efter 2:dra art.,
blef den procent, som, jemlikt 118 §, för kostnaders bestridande vid taxeringarne samt
för rese- och traklaments-ersättningar, arfvoden lill uppbörds- m. fl. tjenstemän
skall af bevillnings-summan utgå, till beloppet oförändrad. Motioner hafva nu lill Utskottet
inkommit af Herr Flach och Herr Prosten fVåhlander, med hemställan om förhöjning
af denna procent; och då billigheten synes kräfva, alt vederbörande tjenstemän, hvilkas
arbete icke blifvit i någon mån minskadt, erhålla en mot de dem sålunda frångångna
inkomster svarande ersättning, har Utskottet skolat tillstyrka,
att Bikels Ständer måtte för ifrågavarande ändamål af bevillningssumman
för hvarje län anslå 3 procent samt för Stockholms stad
2.1 procent, att på förut stadgadt sätt fördelas; hvarjemte Utskottet
hemställer, alt de, utom olvannämnde procent, till kostnaders
bestridande inom vissa län särskildt anslagne summor måtte i
riksmynt bestämmas till jemna belopp för Norrbottens län af 800
R:dr samt för Wester-Norrlands af 200 R:dr.
§ 119.
Om upphäfvande af den edgång, sorn af ledamöter i Taxerings- och Pröfningskommitlé.
enligt9110 §, skall afläggas eller om förändrad lydelse deraf har inom Högvördiga
Prés,fe-ståndet motion blifvit väckt af Herr Biskop Björck, som yttrat, att vid
de stora svårigheter, som taxeringarne efter Bevillnings-lörordningens bokstaf vore underkastade
sä väl vid uppskattandet af den förtjenst borgerlig rörelse inbringat, som i
fråga om egendomsvärde pä landet, det vore särdeles orimligt att fordra en ed, hvarigenom
hvarje ärlig man skulle komma i allra största samvetslrängsel och fara alt
blifva menedare; alt, efter motionärens tanke, eden vid dessa tillfällen gerna kunde för
svinna,
utan all derigenom behöfde befaras någon minskning i allmänna bevillningen; men att,
om eden skulle användas, den borde ställas ungefär så, att man deri förbunde sig att
pålägga hvarje skattskyldig hvad han efter billighet och vid jemförande emellan de skaltskyldige
inbördes, med afseende på de grunder, Bevillnings-förordningen angåfve, ansåges
böra vidkännas.
Då uti 65 § redan finnes föreskrifvet, att Taxeringsmännen skola handla på ära
och samvete, har Utskottet, som delar den af motionären uttalade åsigt om edens
olämplighet vid ifrågavarande tillfällen, der folkombuden under riksdagsmanna-rätt och
skydd utöfva sjelfbeskaltnings-rätten, skolat hemställa,
att den uti 119 § stadgade edgång må upphöra;
Bill. lill R. St. Pral. 4856 & 4857. 5 Sami. 4 Afd. 2 Haft. 4
26
Bevillnings-LJIskottets B c.: link unde N:o o.
Hvaremot det synts Utskottet böra leda lill det med edgången hittills åsyftade
ändamål, om, vid taxerings-förrällningaines början, erinran framslälles angående förrättningens
vigt och de hufvudsakliga sladganden, som dervid skola tjena till efterrättelse;
i enlighet hvarmed Utskottet tillstyrker,
all § 119 måtte gifvas den förändrade lydelse, bilagde förslag
innehåller.
§ 123.
Enär det inträffat, att Taxerings-och Pröfnings-kornmillé, hvilkas uti en beskaltningsfråga
fattade beslut blifvit hos Kongl. Majit öfverklagadt och ändradt, icke destomindre
underlåtit att ställa sig samma höga beslut till efterrättelse vid en påföljande
taxering, har hos Ridderskapet och Adeln Herr Grefve Snoilskij, .V. föreslagit, alt uti
blifvande Bevillnings-förfaltning måtte införas ett stadgande i den syftning, all Kongl.
Maj :ls i fullföljda laxeringsfrågor meddelade beslut må, derest icke bestämdt olika förhållanden
inträffa, ovilkorligen tjena vederbörande taxerings-myndigheter lill efterrättelse;
men då ett dylikt stadgande skulle innefatta en inskränkning af berörde taxerings
myndigheters
pröfningsrält, har Utskottet ansett sig
böra Herr Grefve Snoilskys motion afstyrka.
§ 127.
Ehuru uti del Bevillnings-lörordningen bifogade formulär till debetsedel särskild
* kolumn förekommer för hemmans uppskattade värde, lärer dock, i följd af saknad fö
reskrift
i 127 § derom, att nämnde värde skall i debetsedeln intagas, ett sådant förfaringssätt
i vissa delar af riket underlåtas; hvarföre Utskottet ansett sig böra föreslå,
alt bestämd föreskrift härutinnan må i omförmälde § intagas.
§ 128.
Då häradsskrifvarnes inkomst af debetsedels-lösen, till följd af den vid sednaste
Riksdag beslutade nedsättning af beviilningen, blifvit betydligt minska*, bar Herr Prosten
Wåhlander föreslagit, att denna lösen måtte utgå till förhöjdt belopp: af Jeni öre
för hvarje debetsedel under 10 Bidr Bunt, deröfver till och med 50 R:dr med 25 öre,
samt för debetsedel af ännu högre summa med 50 öre; Och ehuru Utskottet af det
skäl, motionären anfört, anser en billig förhöjning af nu stadgad debetsedels-lösen böra
medgifvas, är Utskottet likväl af den tanke, alt denna förhöjning icke bör drabba de
mindre bemedlade, hvilkas hela bidrag till Statsverket icke uppgår till mera än 7
Bidr Bunt, och endast i ringa män dem, som i skattebidrag erlägga lill och med 75
Ridr; men att de derutöfver beskattade ulan kännbar olägenhet kunna och, med afseende
å det merendels större antal hos dem skattskrifne personer och de flera bevilIningslillar,
som i de större debelsedlarne ingå, böra med det af motionären föreslagna
högsta belopp lösa sina debetsedlar. Och hemställer Utskottet alltså,
att lösen måtte bestämmas till 3 öre för debetsedel, som ej öfverstiger
7 Ridr Runt; för debetsedel deröfver till och med 75
Ridr, 12 öre, samt för debetsedel af ännu högre summa, 50 öre.
På det alt skattskyldig må i en enda debetsedel blilva påförd all den afgift,
honom åligger, och ej betungas med lösen af flera debetsedlar, är loreskrifvet, alt icke
mera än en debetsedel må, vid ansvar såsom för tjenstefel, utfärdas, äfvensom att
Bertlin ings- U t sko Hels Betänkande N:o 5.
27
särskilda debetsedlar ej må utfärdas för sådane tjenstehjon, som å husbondes förteckning
blifvit upptagne; men ehuru dessa föreskrifter tvifvelsutan öro tillkomne (ill den
skattskyldiges förmån, inträffa dock icke sällan fäll, der denne har behof af särskild
uppgift å de skattebidrag, som lör en eller annan hos honom skattskrifven person belöpa;
och på det han icke i sådane fall må betungas af den högre lösen, som enligt
expedilions-taxan kunde ifrågakomma, har Utskottet ansett det tillägg böra uti § 128
inlöras,
all skattskyldig, om lian det äskar, må vara berättigad att emot
den i nämnde § stadgade lösen, undfå särskild debetsedel lör
hvarje å hans förteckning upptaget tjenstehjon.
§ 134.
Herr Hesselgren har uti sin förut omförmälda motion om upphäfvande af all
bevillning för gesäller, i den händelse detta yrkande ej kunde bifallas, alternativt före
slagit,
att, med upphäfvande af 134 § uti nu gällande Bevillnings-förordning, i hvad
densamma rörer mästares skyldighet att ansvara för de hos dem vid skallskrifningen
sysselsatte gesällers eller andre arbetares, jemte deras hustrurs och barns, ulskylder,
äter mätte upplilvas hvad i detta ämne s.tadgats uti 137 § af 1845 års Bevillningsförordning,
hvilken inskränkte skyldigheten att ansvara endast för dem, som verkligen
äro ”hos honom mantalsskrifnetill hvilken förändring motionären andragit såsom skäl,
att då, i följd af nu gällande författningar, bemälde personer äro oförhindrade att sig
sjelfva skattskrifva, det syntes ligga en stor obillighet uti föreskriften att borgerskapet
skall ansvara för deras utskylder, oaktadt det under skalteärel icke dragit någon fördel
af deras arbetskrafter.
Då det vid 1850—1851 årens Riksdag för införande af ifrågavarande, utaf motionären
ölverklagade bestämmelse anförda skäl, eller att det är med Bevillnings-lörordningens
föreskrifter i allmänhet öfverensstämmande, all husbönder och andre, som
hafva personer i arbete hos sig anställde, skola vara Staten ansvarige för arbelarnes
ulskylder, synes Utskottet väl grundad!, samt desse husbönder m. 11. hafva en ovilkorlig
rättighet sig tillerkänd, alt genom afdrag af arbetslortjensten derför göra sig betalde,
linner Utskottet ej skäl alt föreslå någon förändring uti ifrågakomne afseende, ulan
hemställer,
att Herr Hesselgrens förslag ej må till någon åtgärd föranleda.
§ 141.
Befrielse från bevillning efter Usta och 2:dra Art. för vaktknektar och vaktqvinnor
vid långvå rds-inrältningarne har blifvit yrkad sä väl hos Ridderskapet och
Adeln af Herr Stråle, IV-, som hos Borgare-ståndet af Herr Boman; hvarförutan Herr
Stråle hemställt, att samma förmån måtte lillgodokomma fäng-gevaldigerne; och har
såsom skäl härför blifvit anfördt, att desse personer, hvilkas löneinkomster obetydligt
ölverslege 200 R:dr B:ko, genom sin trägna och mödosamma tjenstgöring icke voro i
tillfälle lill någon bi förtjenst, äfvensom att, i följd af tjenstgöringens särskilda egenskap,
innehafvarne af ifrågavarande befattningar svårligen kunde vara tryggade vid desammas
fdVlfarande bibehållande.
Dä Rikets Ständer på ofvan anförda skäl medgifvit polisbevakningen i städerna
befrielse från bevillning efter så väl Usta som 2:dra Art., torde samma befrielse jern
-
28
BeviUnings-Utshottets Betänkande N:o 5.
väl böra tillgodokomma bevaknings-personalen vid de allmänna häktena, hvaremot det
icke synes skäligt att, på sätt Herr Stråle jemväl föreslagit, utsträcka den ifrågaställa
förmånen äfven till fång-gevaldigerne, enar desse personers göromål icke äro af den
trägna befattning, som de öfriges, utan lemuar dem tillfälle till annan sysselsättning,
hvarföre ock fång-gevaldigerne, efter hvad hos Utskottet blifvit upplyst, icke i allmänhet
befinna sig i sådana knappare omständigheter, som till någon utomordentlig eftergift
böra föranleda. Utskottet hemställer alltså,
att vaktknektar och vaktqvinnor vid fångvårds-inrättningarne måtte
från bevillning efter lista och 2:dra Art. varda befriade; men
Herr Stråles motion, hvad fång-gevaldiger angår, lemnäs utan
afseende.
Vid 4 inom. i denna § har Herr Henschen, i afsigt alt bereda lindring ål de
fattige, äskat, alt ordet ”nödtorftigt” måtte utbytas mot ordet tillräckligt, i sammanhang
hvarmed Herr Henschen ock föreslagit, alt som lägre exekutions-betjente, hvilka
uttaga skatterne, efter hvad motionären erfarit, ofta ej kände innehållet af berörde
moment saint Kongl. Kungörelsen den 5 December 1792, hvarigenom stadgas, alt hos
dem sorn ”råkat i uppenbar vanmagt och kändt armod, måga, vid utmätningar af inneslående
krono-utskylder, de persedlar af deras lösa egendom, hvilka till nödigt lifsuppehälle,
kläder och annan, efter hvarje persons stånd och vilkor noga inskränkta beqvämlighet
oundgängligen fordras, från slik utmätning undantagas och till deras bergning
qvarlemnas” — i Bevillnings-förordningen måtte intagas föreskrift, att å debetsedlarne
skulle aftryckas omförmälda 4:de inom. saint nyss citerade ord ur 1792 års Kungörelse,
äfvensom en förklaring att den ej får anses ändrad genom Kongl. Brefvet den
20 Februari 1794, ulan att delta alser egentligen kontrollerna vid dylik afkortning för
fattigdom.
Som likväl den af motionären föreslagna förändring af 4:de mom. uti förevarande
§ skulle, genom den från olika anspråk och lefnadsvanor härflytande obestämdheten
af hvad som kan anses tillräckligt för lifvets uppehälle, lemna ett alldeles obegränsadt
utrymme för befrielse från bevillning i anseende till fattigdom och bristande
arbetsförmåga, samt den af motionären förutsatta okunnigheten hos lägre exekutionsbetjente
om hvad som rörer deras tjenst, i läll den förefinnes, lärer böra på annat
sätt afhjelpas än genom allmänna författningars aftryckande på debetsedlarne, — en
åtgärd, hvilken i förevarande läll dessutom lätteligen kunde af den skatlskyidige tolkas
såsom en uppmaning till honom all, äfven utan synnerliga skäl eller utsigt till fram
gång,
öfverklaga en honom öfvergången utmätning, om än utmätningsmannen dervid
endast fullgjort sin skyldighet, får Utskottet hemställa,
att hvad Herr Henschen, enligt hvad här ofvan blifvit omförmäldt,
föreslagit, icke målte vinna Rikets Ständers bifall.
§ 142.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet här förut vid § 2 föreslagit derom, att
500 Ridr Rimt skulle utgöra den minsta löneinkomst, för hvilken bevillning enligt samma
§ bör erläggas, torde
ock de i § 142 lista och 6:te mom. omförmälda löne- och pensions-belopp,
som från bevillning enligt 2:dra Artikeln äro belriade,
böra till 500 Ridr Runt förhöjas.
§ 145
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.o 5.
29
§ 145.
Då Östersunds siad numera kan anses vara i afseende på sin rörelse fullt jemförlig
med öfriga Femte klassens släder, loide den lindring i bevillningen, som intill
danna riksdag blifvit derstädes bosatte borgare medgifven
icke vidare böra fortfara.
§ 148.
Enligt nu gällande sladgande skola de sammandrag öfver allmänna bevillningen,
som till Riksgälds-kontoret böra insändas, tillika med de förklaringar, som i anledning
af derstädes verkställd granskning infordras, derifrån öfverlemnas till Kammar-Rätten,
för pröfning af anmärkta fel och det ansvar, sorn derå följa bör; samt först derefter
återställas till Rikgälds-kontoret för upprättandet af det general-sammandrag öfver allmänna
bevillningen, som genom trycket bör kungöras. Härigenom uppkommer en tidsutdrägt
med general-sammandragets kungörande, som, ibland annat, vid Rikets Ständers
förhandlingar medför väsendtliga olägenheter. Den förändring i bevillnings-sammandragen,
som lill följd af Kammar-Rättens pröfning kan uppkomma, måste blifva af jemförelsevis
underordnad vigt i afseende å de upplysningar, som ur general-sammandraget
kunna hemtas. Och Utskottet tror sig derföre böra tillstyrka,
att general-sammandraget öfver bevillningen må upprättas och af
trycket utgifvas, ulan afvaktan af Kammar-Rättens beslut, samt
stadgandet i § 148 i sådant hänseende erhålla den förändrade
lydelse bilagde förslag innehåller.
Formuläret till Debetsedel.
Uti det beviilnings-förordningen bilagda formulär lill debetsedel förekommer dels
en anmärkning derom att ordinarie räntan, som i särskilda län uti olika persedlar
utgår, bör ovilkorligen pä baksidan af debetsedeln specificeras, dels ock den allmänna
föreskrift, att alla särskilda algifter, som kunna hemman påföras, böra i debetsedeln
utsättas, så alt endast en sådan för året åt hvarje betalande meddelas.
Riksdags-ftiilmäktigen Bengt Nilsson från Kronobergs län har inom Hedervärda
Bonde-ståndet väckt motion om ett sådant förtydligande af omförmälda föreskrifter, alt
den så kallade Häslvakans-afgiften, der sådan eger rum, icke mätte inbegripas i de afgift
er, som debetsedeln bör upptaga. Debiteringen af Häslvakans-afgiften i sammanhang
med öfriga krono-utlagor löranledde dertill, att förstnämnde afgift uppbures samtidigt
med krono-ulskylderna, och således förr än rusthållen tillkommande augmentsränta utfölle,
samt alt dessutom icke allenast äfventyret af stämmoböter, utan också skyldigheten
all erlägga' högre debetsedels-lösen tillämpades äfven på ifrågavarande afgift.
Enligt Utskottets lanke förefinnes icke något giltigt skäl för särskiljandet af Hästvakans-afgiftens
debitering och uppbörd från hvad härom rörande öfrige till Statsverket
ingående a (gifter är stadgadt. Den omständigheten a!t en del rusthåll åtnjuta uugmentsränla
ifrån andra hemman och att denna ränta möjligen först efter stämman för kronouppbörden
utgöres, synes icke böra föranleda lill en afvikelse, hvarigenom, å ena
sidan, Hästvakans-afgiflens erläggande kunde ansvarsfriit fördröjas, men å den andra,
den skattskvldige beröfvades fördelen alt på en gång och på ett ställe erhålla kunskap
om beloppet af de skattebidrag honom åligger. Genom sistnämnde förfaringssätt beraBih.
tilt 11. St. Prat. 1856 & 1857. 5 Samt. -I A/d. 2 Haft. 5
30
BeviUninys -lils ko t teln Be länkande N;o 5.
des dessutom en i (lera hänseenden önskvärd reda och enkelhet vid uppbörden och
kontrollen.
Utskottet anser sig på dessa skäl böra hemställa,
all Bengt Nilssons omförmälda motion icke måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Först efter det Rikets Ständer fastställt grunderna för den allmänna bevillningens
utgörande samt lattat beslut, angående andra frågor som inverka på lydelsen af
de formulär, hvilka höra Bevillnings-sladgan bifogas, torde Utskottet i ett sammanhang
få
afgifva yttrande, angående de ändringar i nämnde formulär, till
hvilka Rikets Ständers blifvande beslut må föranleda.
Stockholm den 27 Februari 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
i
Reservationer:
Af Herr Grefve af Ugglas, Ludvig: ”Emot Utskottets tillstyrkan, det en
högre och dertill progressiv bevillning fortfarande må påföras enskilda sedelutgifvande
Banker, nedlägger jag min reservation. Såsom skäl för afstyrkande af väckt motion
om förändring härutinnan har Utskottet åberopat: dels ”den betydliga nedsättning tili
bevillning, som vid sednaste Riksdag dessa Bankpr lillgodokom,'1'1 dels ”den förmånliga
penningerörelse, Bankerna bedrifva.” Det första af dessa skäl skall, fruktar jag,
förefalla den opartiske granskaren nog nära liknande ett hån. Då nemligen vid sednaste
Riksdag Statens minskade behof af bevillning föranledde att bevillnings-procenten
för inkomst allmänt nedsattes ifrån 5 lill 2 4/2, der större nedsättning icke egde rum,
nedsattes för enskilda sedelutgifvande banker denna procent endast ifrån 5 till 3,
och för utdelning utöfver 6 procent ifrån 15 till 9. Härutaf synes, att, enligt då
stadgad Bévillnings-förordning, dessa Banker, om hvilka betänkandet förmäler, att de
erhöllo en så betydande nedsättning uti bevillning, kommo att för fyllande af statsbehofven
bidraga uti en, uti förhållande till hvad annan rörelse erlade, med 20 procent
förhöjd proportion utöfver den, som förut var fastställd. — Det andra, ett
ifrån gammalt åberopadt skäl, är lika svagt uti bevisningskraft. Ty vore detta skäl
gällande, låge rättvisa uti detsamma, skulle äfven hvarje annan rörelse, som åt den,
hvilken idkar densamma, skänker högre behållning än 6 procent, — och mångartad
är denna, — äfven underkastas förhöjd bevillning. Att dessa skäl också icke voro de
afgörande, vågar jag påstå. Ett annat anfördes för att gendrifva beskyllning för godtycklig
beskattning, det nemligen, att då vissa Banker endast på grund af privilegier, på
grund af en undantags-lagstiftning bedrifva sin rörelse, en undantags-lag för bevillnings
utgörande af dem icke kunde anses förnärma rättvisan. Vore detta skäl bindande, skulle
äfven hvarje annan på privilegium grundad rörelse, således äfven hypotheks-föreningarne,
vara underkastad högre bevillning. Så är dock ej förhållandet. Det är således
uppenbarligen ej egenskapen af privilegium, utan privilegiets art, det är den, efter
åtskilligas uppfattning skadliga inverkan, detta privilegium utöfvar, det är den af några
med afundsamma blickar betraktade större vinst, dessa Banker skänka delegarne,
— en vinst, hvilken, såsom jag förut anmärkt, dock säkerligen öfverträflas af den,
som mången annan fridlyst rörelse skänker, — det är detta som legat lill grund
för undantags-lagstiftningen, detta som upprätthåller densamma. Jag . vill ej här
söka vederlägga dem, hvilka framhålla de enskilda Bankernas skadliga inflytande, ty
frågan om den högre bevillningens rättvisa står utom, står öfver nämnde uppfattning.
Anmärka vill jag blott, att det icke är genom Bévillnings-förordning en denna tvist
Bih. till R. St. Brot. i856 $ t857. 5 Sami. 1 Afd. 3 Haft. \
2
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
bör slitas. Är Bankernes verksamhet skadlig, borde privilegium för dem aldrig hafva
utfärdats, borde de inedgifna rättigheterna vid oktroj-tidens slut indragits; och uti
förbigående sagdt, månne Bankernes vedersakare sjelfve, månne de som på denna
grund försvara undantags-bevjllningen ville på eget ansvar, uti detta nu, taga en
sådan åtgärd? Men sedan dessa privilegier af statsmakterna blifvit medgifna, då
Bankerne fortfarande få bedrifva sin rörelse, då eger ej staten rätt alt våldföra den
oktroj den åt Bank-bolagen gifvit. Och ett sådant våldförande är hvarje direkt eller
indirekt förändring uti de vilkor, uppå hvilka vid uppgörelsen beräkningarne voro
grundade, hvarje genom undantagslag förorsakad minskning uti vid kontraktets ingående
laglig vinst. Man besinne väl, alt det icke är qvantum af orättvisa, utan
orättvisan sjelf för hvilken staten bör skygga tillbaka, och att, der rättsgrunden afses,
mindre betyder om uti förevarande fall procenten sättes till 5 eller 6, öfverskollsprocenten
till 9 eller 100, än att staten öfver rätt låter godtycke råda. Man glömme
aldrig, alt på helgden af denna rätt, på likhet inför lag, allas välfärd beror, och att
der sanningen härutaf icke uti samhällets bjerta finnes inristad så djupt, att ingenting
förmår derutur utplåna densamma, det ena interesset uti dag, men äfven kanhända
det andra uti morgon, är underkastadt menings-skiftningarnes ostracism.
På grund af hvad jag har haft äran anföra yrkar jag vördsamt, att bevillning
af enskilda sedelutgifvande Banker må utgå till samma procent, som för bevillning
af annan rörelse och inkomst stadgas. Denna bevillning kommer uti alla fall
att hårdare drabba dessa Banker än det stora flertalet af annan näring och rörelse,
enär för de förra den inkomst, som ligger till grund för taxeringen, på siffran kan
kontrolleras.”
”Emot uti 57 § stadgad bevillning för karakters-fullmakter reserverar jag mig
äfven på grunder, jag vid föregående Riksdagar anfört.”
Uti denna reservation halva instämt: Herr Friherre Manderström, C. A.,
Herr Friherre af Schmidt, Georg, och Herr von Strokirch, J. P. F.
Af Herr Friherre Sköldebrand: ”1 stället för den edgång, som Taxerings
och
Pröfnings-kommittéernas ledamöter, enligt 119 § af nu gällande Bevillnings
stadga
skola aflägga, har Utskottet uti nämnde § föreslagit ett stadgande, hvarigenom
Ordföranden förpligligas, alt vid förrättningarnes början gifva kommitté-ledamöterna
erinran om deras skyldighet att handla efter bästa förstånd samt på heder ocb
samvete.
Bil. till Bev.-Ulsk. Bet. N:o 5.
5
Lika mycket som jag delar Utskottets mening om edgångens afskaffande, lika
mycket, och än mera, anser jag förslaget, att ordföranden skulle icke blott berättigas
utan förpligtas att inleda förbandlingarne med en framställning af omförmälda beskaffenhet,
förkastligt. För det medborgerliga sinnet vore, enligt min tanke, skyldigheten
att gifva och att emottaga en sådan föreställning, med afseende å utöfningen af
taxeringsmanna-kallet, lika sårande. Det ändamål, man vill uppnå, synes mig lämpligen
kunna vinnas derigenom, att 119 § gifves följande, af mig hos Utskottet föreslagna
lydelse, hvilken jag härmed underställer Rikets Ständers pröfning:
”Till erinran 0111 den hvarje ledamot i Taxerings- och Pröfnings-kommitté
åliggande skyldighet, att efter bästa förstånd och med tillämpning af föreskrifterna i
Bevillnings-stadgan, på heder och samvete, påföra hvarje skattskyldig den beskattning,
han bör vidkännas, så att hvarken kronan eller de skattskyldige förnärmas i sin tillständiga
rätt, skola vid början af Kommittéernas verksamhet, §§ 64, 65, 66, 67,
71, 102, 104, 105, 106 och 109 i denna stadga uppläsas.”
Herr Professoren Agardh samt Herrar J. Malmborg och C. E. Embring hafva
instämt uti denna reservation.
Af Herr Bildt. Knut: ”En lag, som ej mera respekteras, bör efter tidens
kraf jemkas och rättas; ty genom orimliga lagar undergräfves aktning för all lag.
Denna sats kan skäligen tillämpas på den hevillnings-förordning, som, hufvudsakligen
oförändrad, hvarje Riksdag framkommer till Rikets Ständers pröfning.
Vid denna Riksdag har Bevillnings-Utskottet ej saknat anledning, att närmare
granska de gamla bevillnings-grunderna, hvars olämplighet blifvit på ett utmärkt
sätt framhållhe i en af Herr Stolpe inom Borgare-ståndet väckt motion (intagen i
Svenska Tidningen för den 30 och 31 December 1856). Utskottet medgifver väl
att olägenheter lörefinnas, men anser sig sakna erforderliga upplysningar för att desamma
afhjelpa, och föreslår Rikets Ständer att underdånigst anhålla om bildandet af
kommitté för att erhålla ett förslag till ordnandet af städernes och landets beskattnings-förhållande,
onera m. m. — Man kan gerna erkänna att denna utväg kan
blifva ganska gagnelig, ehuru det är skälig anledning till den förmodan, att en längre
tid fordras för att nöjaktigt lösa så vidtomfattande frågor. För min del så anser
jag det vara lämpligare, att, under afvaktan af resultaten från den föreslagna kommittéen,
vidtaga några praktiska åtgärder, föranledde af redan vunnen erfarenhet och
de många upplysningar, som från flere håll kunna inhemtas.
Hufvudsakligen skola bevillnings-grunder framställas för följande fall, nemligen
l:o Löntagare, 2:o Närings-idkare, 3:o Jordbruket.
För löntagare är ingen förändring begärd, hvarföre den stadgade afgiften af
1 procent är bibehållen.
4
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
För näring s-idkar c har Utskottet ej velat nedsätta bevillnings-procenten från
2 1/2 till 1 procent, af det skäl, att bevillningen derigenom skulle förminskas. För
denna mening saknas ej skäl, då den vid sistlidne Riksdag beslutade nedsättning
från 5 till 2 1/2 procent icke framkallat, som man under ölverläggningarne i Riksstånden
förmodade, sådane uppgifter, alt ingen förminskning i närings-idkares bevillning
skulle komma att ega rum. Härvid må anmärkas, att i 1855 års bevillningsförordning
saknas allt yttrande derom, att man hade annan mening med förändringen
än nedsättning af skatt; hvilket ock bekräftades deraf, att minimi-afgiften för
alla närings-idkare nedsattes till halfva beloppet. Detta förhållande har föranledt en
särdeles olika tillämpning af författningen inom särskilda laxerings-kommittéer; likväl
torde med skäl kunna antagas, att om den rättvisare grundsatsen antogs, att för all
inkomst erlägges i bevillning i procent och i bevillnings-förordningen intogs den
föreskrift, alt krono-ombuden i så väl taxerings- som pröfnings-kommittéen, enligt
noggranna föreskrifter från Konungens Befallningshafvande, ålades alt tillhandahålla
de upplysningar, som i §§ 58 och 102, af Bevillnings-Förordningen omförmälas, så
synes det mig troligt, att desse skärpta kontroller skulle framkalla en större uppmärksamhet
hos de skattskyldige, som nu, beklagligen, icke allmänt tyckas visa någon
allvarlig böjelse att fullgöra sina skyldigheter mot samhället i detta hänseende,
hvaraf äfven enskilde medborgare blifva lidande i de orter, der kommunala afgifter
utgöras efter samma grunder som allmänna bevillningen. En ytterligare kontroll,
som jag förmodar skulle blifva ganska inverkande på tänkesätten, vore det, om i
allmän tidning infördes en namnlista å närings-idkare, med uppgift å den bevillning,
de för året erlagt. Med anledning häraf får jag vördsamt föreslå:
att § 8 i Bevillnings-Förordningen under nämnde åsigter till
Utskottet återremitteras.
För att närmare förklara delta yrkande vill jag söka att framhålla åtskilliga
förhållanden rörande närings-idkares erlagde bevillning för år 1855. Härom kan
inhemtas tillförlitliga underrättelser i Riksgäids-kontorets General-sammandrag öfver
bevillningen för år 1855 samt Kommers-kollegii underdåniga berättelser om Utrikes
och Inrikes Handel och Sjöfart, Fabriker och Manufakturer. Deraf synes att samtlige
5,951 handlande i städer och köpingar erlagt i bevillning
för år 1855  R:dr 106,285: 20. 11.
Skepps- och ångfartvgs-egare af 2,874 fartyg om 126,256
läster, och 151 ångfartyg med 5,92 7 hästkrafter . . „ 20,220: 17. 8.
Egare af skepps-varf och fabriker med ett tillverknings-värde
af 55 1/2 millioner (utom skepps-varfvens tillverkning) .. 22,556: 42. —
Handtverkare och borgare i allmänhet „ 54,186: 47. 6.
Således den i § 8 af Bevillnings-Förordningen nämnde personal
tillsammans endast en bevillning af omkring . „ 205,000: — —
Bil. lill Bev.-Ulsk. Bet. N:o 5.
5
De 30 stapel-städer, sorn äro föreslagne att som tolag erhålla 8 15,730 R:dr
Riksmynt af tull-medlen, hafva för år 1855 erlagl i bevillning tillsammans 151,700
R:dr Riksmynt eller omkring 1/6 af tolagen.
Det Liefve för vidlyftigt att här närmare upptaga alla de anmärkningar, som
med skäl kunna göras i följd al de framlagde förhållandena. Hvad som redan är
yttradt torde öfvertyga hvar och en. att härutinnan är mycket, som fordrar en
skyndsammare rättelse, än man kan hoppas af Utskottets föreslagna kommitté.
Beträffande beskattningen å landl-fastigheter så har Utskottet vidblifvit det
gamla och uppskjuter all förändring deruti, under afvaktan af den omförmälda kommittéens
resultater. Örn man närmare granskar förhållandena, så finnér man lätt
att 1825 års minimi-larif, som upptager hela hemmans-värdet till något öfver 233
millioner, nu mera är alldeles oanvändbar. Af Justitie-statsministerns underdåniga
berättelse för år 1854, rörande å landet lagfaren egendom för köp, linner man att
försäljningen af jord under loppet af 10 år uppgått till 508 1/2 millioner oell att
således endast 10 års försäljnings-värde öfverstiger minimi-tarifen med 30 procent.
Om nämnde 308 1/2 millioner uttryckte liela landtfastighets-värdet eller att all jord
inom 10 år blifvit lagfaren för köp, hvilket på långt när icke kan vara fallet, så
skulle ett hemman i medeltal ej ega högre värde än omkring 5,000 R:dr; men att
delta är allt för lågt, derom kan ej tvifvel uppstå. — Då det är kändt (af Rathsmans
beskattnings-tabeller) att redan år 1812 jordens värde bestämdes till 448
millioner, så borde väl med skäl detta värde kunna anses hafva stigit till tre gånger
denna summa eller hvarje af landets 61,147 hemman till omkring 20,000 R:dr.
Öfrige 4,127 hemman, som innehafvas under boställs—rätt, ingå ej i denna beräkning,
såsom gifvande bevillning efter andra grunder.
Det nu för bevillningen antagna jordvärdet har dessutom det stora felet, att
vara särdeles ojemt fördeladt inom de olika taxerings-distrikten och redan åstadkommit
så orättvisa beskattningar, att Bevillnings-Utskottet derom erhållit framställning, så
väl genom en skrifvelse från Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs län, åtföljd
af ett vid Pröfnings-kommittéen derstädes hållet protokoll i frågan, som genom en
motion i samma syftning från Herr Sandströmer. Inom vissa län är jordvärdet för
bevilli ingen mycket olika bestämdt; t. ex. i Malmöhus län, der hemmans-värdet med
50 procent öfverstiger detsamma i 1823 års minimi-tarif, då i andra åter, såsom
Kronobergs, Westmanlands och Wester-Norrlands län o. s. v., man mycket närmat
sig bemälda tarif och lomnat §§ 66 och 67 i Bevillnings-Förordningen utan särdeles
afseende.
För att i någon mån söka afhjelpa dessa missförhållanden tror jag det såsom
en öfvergång vara nyttigast att antingen borttaga minimi-tarifen eller böja den
till 3 å 4 gånger, så att man hade tillfälle att sätta jorden i sitt rätta värde och
6
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
nedsätta afgiften, så att någon förhöjning i skatten, så vidt kunde ske, koni mc att
undvikas.
Härigenom skulle det blifva möjligt att sammanjemka de jemförliga värdena
inom hvarje distrikt och äfven att enligt försäljningar och andra förhållanden, såsom
Hypotheks-förenings-värden m. m., bestämma jordens rätta värde.
Med anledning häraf får jag vördsamt föreslå, att §§ 19
och 49 i nämnde syftning till Utskottet återremitteras.
Värdet å stads-fastigheter hör, eldigt min tanke, lemnäs orubbadt såsom
temligen rätt derigenom att braudförsäkrings-summan är antagen såsom minimum.
Mot Utskottets förslag att borttaga edgången får jag reservera mig, då jag
anser det skadligt att lossa detta band på godtycket och egennyttan. — I moraliskt
hänseende är det en sorglig företeelse, att National-representationen anser sig böra
lyssna till den önskan, att borttaga en edgång, som egentligen icke är annat än en
förbindelse, som ålägges hvarje jury-man, då lian, efter öfvertygelse, fullgör ett
medborgerligt förtroende. Ömheten för ”samvets-trängsel och menederi”, som det
heter i en biskops motion, torde antingen hafva gått något långt eller också kunde
man göra den slutsats, att folkets aktning för religionen sjunkit till en förfärligt låg
ståndpunkt. Jag tror att förhållandet lyckligtvis icke är sådant. Frågan om edgång
i allmänhet är dessutom redan under särskild behandling, som synes af Ekonomi-Utskottets
Betänkande N:o 55, bifallet i alla Riks-Stånden.
Af nu anförde skäl får jag vördsamt föreslå, alt § 119
återremitteras till Utskottet, för att oförändrad få qvarstå.
Slutligen får jag yrka, att Bevillnings-Förordningen till redaktion närmare
granskas och att onödiga bestämmelser borttagas. Om alla beskattades lika för inkomst
till 1 procent, så kunde hela den blandade personal, som är uppräknad
i §§ 10, 27 och 28, till det mesta uteslutas. — Bland der befintliga orimligheter
må anföras, alt fruntimmer, som idka mindre handel, såsom klädmäklerskor
eller månglerskor, kunna i Salje och 4 al c klasserne beskattas till samma belopp, sorn
är stadgadt såsom minimi-afgift för grosshandlare och andre handlande i Stockholm
och Götheborg.
Af nämnde anledning får jag vördsamt föreslå, att §§
10, 27 och 28 till Utskottet återremitteras, för att i nämnde
syltning omarbetas”.
Af Herr Flach, J.: ”Emot Utskottets beslut, i hvad det innefattar ogillande
af min motion om förändrad organisation af Taxerings-kommittcerna i städerna,
äfvensom af Stockholms Stads Pröfnings-kommitté, får jag vördsamligen anmäla min
reservation. Om man, lika med Utskottet, antager att flertalet af befolkningen i städerna
utgöres af det näringsidkande borgerskapet, äfvensom att detta ”hufvudsak
-
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
7
ligen drager skattebördorne,” kunde visserligen deraf ett skenbart skäl hemtas för
den af Utskottet derifrån härledda slutsats i afseende å ifrågavarande kommittéers
organisation; men enär, åtminstone med ganska få undantag, det uppgifna förhållandet
såväl beträffande personerne, som i afseende å beviilnings-beloppen, är, enligt
min öfvertygelse, uppenbart stridande emot det verkliga, synes mig hufvudgrunden
för Utskottets beslut i denna del förfallen. Då jag dessutom måste betrakta nämnde
kommittéers organisation enligt Stånds-grundsatsen härfluten från Itikels Ständers
åsigt om nödvändigheten alt derigenom åstadkomma en förmedling emellan motsatta
enskilda interessen, kan jag ej annat finna, än att en följdriktig tillämpning af denna
åsigt måste förutsätta fullkomlig likhet i stånds-representationen inom dessa kommittéer;
och då jag icke föreslagit någon tillökning i Ledamöternas antal, utan tvertom
en förminskning, der jag, af ofvananförda skäl, ansett den billig och nödvändig, synes
mig Utskottets yttrande örn svårigheten alt linna tillräckligt antal ledamöter i
Taxerings-kommittéerna ej eller innefatta någon vederläggning af min framställning
i ämnet.
Likaledes reserverar jag mig mot Utskottets beslut, hvarigenom föreslås, att
den i 119 § af Bevillnings-lörordningen stadgade edgång må upphöra. Då samtlige
Riks-Stånden bifallit Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o
35, deruti, med anledning af Herr Biskop Björcks motion om inskränkning i antalet
af edgångar, som ej af Domstol åläggas, Utskottet, uppå anförda skäl, hemställt, att
nämnde motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, synes mig Bevill—
nings-Utskottet destomindre bordt linna lämpligt, att i anledning af Herr Biskop
Björcks likaledes (och tvifvelsutan under förutsättning af Rikets Ständers bifall till
hans ofvannämnda, af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet behandlade motion)
gjorda framställning om taxeringsmanna-edens upphörande, derå nu tillstyrka bifall,
som Bevillnings-Utskoltet haft den jemväl vid förra Riksmöten begagnade utväg
att föreslå lämpliga förändringar i edsformuläret.”
Af Herr Komminister Beckman: ”Den fullständigaste, men tillika kortaste
reservation emot Utskottets småförnuftiga, för att icke säga: småsluga, arbete vid
bestämmande af grunderna för den blifvande Allmänna Bevillningen, kunde vara en
särdeles välkänd predikants ämne för en profpredikan inom hulvudstaden: huru det
gär till när ett folk skall förgås. Predikanten har, efter reservantens förmenande, icke
haft plats uti Bevillnings-, men vanligtvis uti ett mera förnämligt Utskott, ehuru
han synes hafva hemtat flera färger för sin mörka teckning ur förhandlingarne inom
det förstnämnda och ur en del af de förslag till lagstadganden, som derifrån utgå.
När lagar skrifvas, som icke genomströmmas af en allmän fosterländsk,
utan en skråaktig och ensidig anda, lagar, som tydligen innebära anvisning lör den
bättre lottade samhälls-medlemmen att undandraga sig vederbörligt deltagande uti de
8
Bil. lill Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
allmänna bördorna, och utan skonsmål kasta dem på den mindre väl lottade, då
har välståndet missbrukat sin makt till den vanlottades förtryckande, och man
må vara glad deröfver, att den sednare icke kommer till klar insigt af sin belägenhet
och en helt naturlig känsla deraf; när lagar skrifvas, hvilkas tillämpning på
de mest vigtiga förhållanden lagstiftaren sjelf öppet eller förstucket visar sig icke
vilja hafva noga handhafd, då undergräfves aktningen och vördnaden för all lagstiftning,
och den djupaste grundvalen för ett samhälles bestånd rubbas, och det erfordras
endast en ringa yttre påtryckning för omstörtandet. Sträng och ovilkorlig förbindelse
för den ringare samhälls-medlemmen, men godtycklighet och obevakadt sjelfsvåld
för den mera högt stående, det är inom vårt samhälle lösen i det allmänna
lifvet, grundtonen i mången författning, och det slingrande garn, hvaraf Bevillningsförordningen
är sammanväfd. Men denna lösen, denna grundton, detta slingrande
garn äro kräftsår på samhällskroppen, som ofelbart sönderfräta densamma, derest
de icke i tid hotas.
Rika anledningar till sådana nedslående åsigter af det Svenska beskatta ingsväsendet
genom allmän bevillning, och af det sätt, hvarpå föreskrifterna derom vanligast
tillämpas har reservanten antecknat uti sina utförligare reservationer vid de
tvänne sednast förflutna riksmötena, hvilka han också i de delar nu åberopar, hvaruti
öfverklagade missförhållanden icke på ett eller annat sätt hafva blifvit alhulpna,
nemligen uti hans reservationer vid Bevillnings-Utskoltets Betänkande j\t:o 4 så väl
af den 1 April 1851, sorn af den 10 April 1854.
Särskildt vill reservanten anmärka, att, ehuru allmänna bevillningen de sednare
åren har jemförelsevis till andra skatter varit af så ringa belopp, att dess
utgörande icke synes hafva förtjenat det mer eller mindre prisvärda arbete, som inom
och utom riksdagar och kommittéer deråt egnats, dagar kunna komma och synas
snart stunda, då densamma icke vidare blifver en småsak, utan för en betydlig
statsbrist skall stiga till en mångdubblad summa, och de missförhållanden, som nu
lätt borde kunna afhjelpas, emedan följderna af rättelsen skulle kännas mindre, skola
blifva desto svårare att undanrödja, i den mån en påkallad rättvisa kräfver större
uppoffringar af dem, som billigtvis höra och kunna göra sådana.
Det är isynnerhet jordbruket, som just under de sednare åren, då jordegendomen
och dess alster varit uti jemnt stigande, genom mindre samvetsgrann tillämpning
af Bevillnings-stadgans sväfvande föreskrifter, förmått undandraga sig en
tillbörlig andel af de allmänna bördorna, och på andra medborgares bekostnad göra
sig tillgodo en lindring, hvars verkliga storhet ingen annan kan fatta än den, som
gör sig möda att anställa närmare jemförelse. Till en del kan visserligen detsamma
sägas om den större handeln och den mera förmånliga borgerliga näringen, men
beträffande eganderätts-bevillningen af fastighet på landet deremot, utgör den till
exempel
Bil. lill Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
9
exempel för liela riket (äfven inberäknade aila öfriga städer) icke tio gånger det
belopp, sorn erlägges lör fastighet endast inom Stockholms stad. Man behåller
ännu envist qvar en minimi-tarif för jordegendomens uppskattning af år 1825, och
vill icke utbyta den emot del värde Taxerings-kommitléerna sjelfve något af de
sednare åren satt på den Svenska jorden, icke år 1854 eller 1855, utan t. ex.
1847 eller 1848, ehuru man ertappar län, som under sednare tider, år för år,
nedsatt fastighetsvärdet, så att det endast med ett eller annat 100,000 riksdaler
nu öfverstiger minimi-värdet af det förstnämnda året. Således erlägges för fastigheten
inom hufvudstaden sju gånger högre bevillning än för 2,500 mantal inom ett
af Rikets större län: och endast den gåfva lii! nu varande rotehållare, utan verklig
fördel för deras efterkommande, som nyligen öfverlemnades genom efterskänkande af
bidraget lill soldatbeklädnaden öfverstiger i vissn län icke obetydligt den ifrån samma
rotehållare utgående allmänna beviliningen, hvarifrån de ock kunna anses nu vara
alldeles befriade, samt hafva derutöfver tillvunnit sig en liten årlig pension. Den
af Utskottet föreslagna undersökningen och v/redningen om den fasta egendomens
verkliga värde, hvilken reservanten redan vid Riksdagen år 185 1 förordat, kan visserligen
i sinom tid anvisa vägen för rättvisa och ordning; men emellertid synes
Utskottet icke hafva bordt lemna bevillnings-väsendet uti dess nu varande eländiga
och landsförderfliga skick.
Af dessa och andra, såsom här ofvan .‘■äges, förut framställda grunder, har
reservanten icke gillat Utskottets bevillnings-förslag i följande afseenden, andra mindre
inflytelserika omständigheter att förtiga:
l:o Alt icke en ny minimi-tarif för jordegendom på landet har blifvit
uppgjord;
2:o Att icke. enligt Bevillnings-lörordningar före år 1840. det blifvit föreslaget,
att inköpspriset bör vid taxering af fastighet i allmänhet tagas i något öfvervägande
;
3:o Att icke, såsom fordom, vid lika röster inom kommittéerna, den me
ning
skall gälla, som länder till Kronans förman; och
4:o Att man nu har föreslagit afskaffande af taxeringsmanna-eden, en handling,
som icke borde innebära betänklighet för den rättsinnige, men blifva en allvarlig
väckelse för den andliga försolfningen och det råa sinnet.
För öfrigt ogillar reservanten, ibland annat, nu, likasom förut, bibehållande af
§§ 37 och 58 uti förslaget rörande kar akters-fullmakter, och att icke ett arfvode,
svarande emot dagaböterna, blifvit i § 99 medgifvet ledamot i Taxerings- och Pröfnings-kommitté
för hvarje arbetsdag utöfver de 3:ne första.”
Af Herr Prosten Wåhlander: ”Vid förslaget till Bevillningsförordning, 1857.
Sä inom som utom Representationen hafva klagomål försports öfver den ojemna
Bih. till R. St. Brot. 1856 $ 1857. 5 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 2
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
och orättvisa beskattning, som vid Bevillnings-förordningens tillämpning gjort sig
gällande. Så har det, t. ex. väckt förtrytelse, att, då embets- och tjenstemannen
måst erlägga bevillning för hela sin till siffran kända löneinkomst, idkaren af handel
och näringar ofta icke erlagt denna afgift för mer än fjerdedelen eller åttondedelen
af sin verkliga inkomst. Likaså har det gifvit anledning till missbelåtenhet, att,
då bevillningen af stads-fastighet och landtegendom utgår efter samma grund, den
förra blifvit upptaxerad till sitt fulla värde, men den sednare deremot till knappast
tredjedelen deraf. För att till en del jemna detta missförhållande, har man stadgat,
att bevillningen för handel och rörelse, äfvensom för jordbruk skall utgöras nied 2
1/2 procent af behållningen, men bevillningen af löner med blott en procent. Man
har sålunda, för att åstadkomma rättvisa i beskattningen, vidtagit en orättvis åtgärd,
att olika beskatta de olika samhälls- klasserna. Huruvida delta är rätta sättet för
målets ernående, lemnar jag derhän. För mig vill det synas, som skulle mycket af
det nu öfverklagade missförhållandet hafva uteblifvit, om Bevillnings-förordningeu från
början fastställt lika bevillnings-procent för handel, rörelse och jordbruk, som för
embete och tjenst. Beskattningen hade då hvilat på rättsgrund, och en i möjligaste
måtto rättvis bevillnings-afgift hade sannolikt deraf blifvit en följd.
För att vinna rättelse i den omförmälda orättvisa beskattningen, hafva många
röster inom det Höglofl. Bevillnings—Utskottet höjt sig. Och ehuru Utskottet funnit en
sådan åtgärd önskvärd, har dess pluralitet likväl ansett den förenad med så oöfvervinnerliga
hinder, att man beslutat hufvudsakligen bibehålla samma bevillningsgrunder
som förut. Emot detta beslut nödgas jag reservera mig. Om jag ock medgifver,
att många svårigheter uppstå för åvägabringandet af en fullt rättvis bevillning
efter 2:dra Artikeln, så kan jag dock icke medgifva, att dessa svårigheter äro oöfvervinnerliga.
Efter mitt förmenande skulle mycket i detta afseende ernås, om taxerings-kommittéerna
hade sig bestämdare föreskrifter för sitt tillgörande ålagda; om
alla minimi-tarifer, såsom mera vilseledande, än ledande borttogos och i det stället
det stadgande infördes, att hvar och en, som icke hade en viss årlig inkomst, vore
från all afgift befriad; om bevillnings-procenten elter 2alra Artikeln fastställdes lika
för alla samhällsklasser.
På grund af detta mitt förmenande får jag hos Rikets Ständer vördsamt
föreslå följande förändringar i det nu framlagda förslaget till Bevillnings-förordning:
8 67.
För att rätt kunna uppskatta fastighetsvärdet ä landet, äligge det Taxeringskommittéen
att förska/fa sig upplysningar om köpeskillingen pä de egendomar och lägenheter,
hvilka under sednast förflutna tvenne är blifvit inom taxerings-omrädet försålda.
Denna köpeskilling, likväl med rättighet till den jemkning häri, hvilken omstän
-
Bil. till Bev.-Ulsk. Bet. N:o 5.
11
digheterna kunna, föranleda, fastställes såsom taxeringsvärde på omförmälda egendomar
och utgöre en ledning för bestämmandet af värdet pä de öfriga. Har egendom genom
eldsvåda, valtvflöde eller andra olyckshändelser blifvit försämrad, bör, vid taxeringsvärdets
bestämmande, billigt afseende derå fästas.
% 104.
/ enlighet med de föreskrifter, som i 102 $ gifvas, åligge del Taxeringskommitté,
att på heder och samvete, efter bästa förstånd och öfvertygelse, bestämma
den inkomst, som handel, rörelse, näring eller handtering under näst föregående är
ansetts lemna, samt derefter påföra hvarje skattskyldig hvad, efter i denna stadga
antagna grunder, af honom erläggas bör; hvarvid den allmänna föreskrift gäller, att
afdrag för skuld eller ränta derå icke må ega rum. Hvad Taxerings-kommitté sålunda
fastställt, galle till ofelbar efterrättelse, till dess skattskyldig genom framlagda
böcker och räkenskaper ett annat förhållande styrkt.
Om dessa hufvudbestämmelser för Taxerings-kommittéernas verksamhet gillas,
torde det vara nödigt, att följande förändringar i Bevillnings-förordningen göras,
nemligen:
aj att bevillning af handel och rörelse (§ 8) lastställes till en för hundrade;
bj att bevillning af fast egendom (§ 19) erlägges med 40 öre för hvarje
tusende af det uppskattade värdet och i samma förhållande för värde derunder,
hvilket är detsamma, som en procent af egendomens afkastning, hvilken, i likhet
med hvad för boställen i 8 0 föreskrifvet är, beräknas till 4 procent af egendomens
taxerings-värde;
c) att alla i Bevillnings-förordningen upptagna minimi-tarifer borttagas, och
endast den allmänna föreskriften gifves, att hvar och en, som icke har en årlig
inkomst af trehundrade riksdaler riksmynt, är frän all afgift efter 2:dra Artikeln
befriad; samt slutligen
d) att bevillningen för andra verk, inrättningar, bolag, m. m., bestämmes till
enahanda procent, som förut angifvet är.”
Af Herr Professoren Agardh: ”Emot Utskottets beslut att bibehålla det så
kallade Bevillnings-afdraget oiorändradt vid 5 procent, sedan bevillningen för inkomst
af handel, näring och rörelse blifvit nedsatt till 2 1/2 procent, får jag mig reservera.
Bevillnings-afdraget, som år 1812 infördes i Bevillnings-förordningen, sattes
i stället för den direkta beskattningen af kapitalet, och sattes till procenten lika
med den procent, hvarefter inkomst af handel, näring och rörelse beskattades. Handlanden,
närings- och rörelse-idkaren erhöll, mot vilkor att han från sin till bevill—
nings utgörande uppgifna inkomst ej lick frånräkna räntan på de i rörelsen instuckne
42
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
kapitalerne, rättighet, att från den till kapitalisten förskrifna räntan afdraga samma
procent, sorn han från inkomsten af sin rörelse erlade i bevillning. Detta framgår
så tydligen af Bevillnings-förordningens ända sedan år 1842 ännu nära olörändradl
bibehållna ordalag i denna del, att man kan förvåna sig öfver alt Utskottet, sedan
hevillnings-procenten för inkomst af handel och rörelse förra riksdagen blifvit nedsatt
till hälften, icke låtit kapitaiisterne, som mången gång utgöras af behöfvande
enkor och omyndiga barn, tillgodonjuta samma nedsättning, utan tillåtit näringsidkaren
beskatta dem 100 procent utöfver hvad han sjelf för inkomsten af det lanta
kapitalet till staten erlägger eller rättare skulle erlägga. Förordningens ordalag äro,
som man vet, följande:
”Sorn likväl låntagaren endast förskottsvis erlägger den bevillning, hvilken
för utlånta medel belöper; vare det hans ovilkorliga rätt, att detta förskott af lån—
gifvaren återfå med fern procent af räntan för alla utlånta kapital etc.”
Låntagaren betraktas ju tydligen såsom den der endast förskottsvis erlägger
långifvarens bevillning, hvilken han sedan vid ränte-liqviden med långifvaren får
afdraga. När nu låntagaren endast erlägger 2 4/2 procent i bevillning hör han väl
ej kunna återfordra af låntagaren o procent, eller återfordra dubbelt mot hvad han
sjelf utlagt. Att numera bibehålla bevillnings-afdraget oförändrad!, är att lagligen
tiiiåta den ena medborgaren drifva ett ända till hundra procent stegradt ocker med
den andre.
Orsaken, att detta missförhållande ej redan förra Riksdagen blef uppmärksam
roadt och rättadt, ligger i det sätt, hvarpå nedsättiiingen i hevillnings-procenten
då tillkom. Som bekant är, afslog Utskottet, i sitt ursprungliga förslag till Bevill—
nings-förordning, de af särskilda motionärer framställda yrkanden om nedsättning i
hevillnings-procenten och frånträdde denna sin åsigt först sedan Utskottets förslag i
dessa delar blifvit af 5 Stånd återremitteradt. Genom förbiseende blef i Utskottets
förnyade framställning till Rikets Ständer, uppgjord i öfverensstämmelse med de från
Stånden erhåline återremisser, procent-nedsättningen icke tillämpad på aila de ställen
rom vcderhordt, såsom exempel' hvarå kunna anföras denna 33:dje paragraf samt
paragrafen 7.
På grund af hvad jag ofvan anfört mäste jäg således för min del påyrka,
att det så kallade bevillnings-afdraget åtminstone må nedsättas från 5 till 2 4/2 procent.
En annan fråga kan vara huruvida denna, för vårt land alldeles egendomliga,
den ene medborgaren öfverlåtna rättighet att beskatta den andre, alls hör längre
bibehållas. Jag kallar bevillnings-afdraget en den ene medborgaren af lagen öfversten
rätt att beskatta den andre, ty vid närmare eftertanke finner man snart, att.
enligt de grunder, hvarefter vår allmänna bevillning utgöres, det så kallade bevill—
niugs-afdråget i de flesta fall icke kan komma staten lill godo, äfven om hvarje
enskild medborgare uppgaf sig till bevillning så samvetsgrann!, sorn förordningen
Bil. till. Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
13
föreskrifvei\ Bevillnings-procenten är nemligen för kapitalisten densamma, ehvad
han utlånar sitt kapital till fastighets-egaren eller rörelse-idkaren, men den af dessa
håda samhällsklasser till staten utgående bevillning beräknas efter en olika procent;
af den lörsta med en för tusende och af den andra med 2 1/2 procent af inkomsten.
För ett kapital af t. ex. 1,000 R:dr, som utlånas till en lastighels-egare, och
hvarmed jag antager denne förökar värdet af sin fastighet, erlägger han i ökad bevillning
till staten endast, en Kalr, under det han med 3 Kalr beskattar kapitalisten, om räntan
är beräknad efter 6 för hundra. Utlånas kapitalet till en tjensteman och således
användes tili ren konsumtion erlägges derföre till staten ingen bevillning alls.
Bevillnings-förordningen af år 1025 gjorde derföre äfven skillnad i bevillnings-afdrag,
allt efter som det lånta kapitalet instacks i en fastighet eller i en rörelse. Denna
förordning innehåller nemligen i detta afseende följande föreskrift:
”Sorn likväl låntagaren endast förskottsvis erlägger den bevillning, hvilken
för utlånta medel belöper, vare det hans ovilkorliga rätt att detta förskott af långifvarcn
återfå, pä det sätt, att 2 B:dr af hvarje Tusende R:dr kapital afdrages pä
räntan, då skulden i jord eller annan fast egendom år intecknad, med 5 procent af
räntan för de kapitaler, hvilka icke mot en sådan säkerhet blifvit utlånte, under
vilkor i begge dessa läll. att ränta till 6 procent är beräknad.”
Orättvisan, om saken betraktas från kapitalistens ståndpunkt, att lägre be
skatta
ett kapital, som var intecknadt i fast egendom och för hvilket således större
säkerhet var pantsatt, än ett, som ej mot så god säkerhet var utlånt, vållade sannolikt,
att denna olikhet i kapitalets beskattning redan vid näslpåföljande riksdag
afskaliädes. Då staten sålunda, med strängaste och rättvisaste tillämpning af Bevill—
nings-förordningens föreskrifter, icke ens kan få tillgodonjuta hela den af kapitalisten
ti 1 embetsmannen eller fastighets-egaren erlagda bevillning, och ännu mindre,
på sätt Förordningen i verkligheten tillämpas, erhåller kanske någon den ringaste
del deraf, hvarken af fastighets-egaren eller närings-idkaren, vågar jag alternativt
hemsta la, huruvida icke Rikets Ständer ville bifalla den af Kontrakts-prosten Tegnér
väckta motion och alldeles afskaffa det så kallade bevillnings-afdraget, som, utan att
öka det allmännas inkomster, endast förorsakar besvär och förvecklingar vid medborgar)
es ömsesidiga liqvider. Kapitalet beskattas, enligt vår Bevillnings-förordning,
öfverallt der del framträder och förenar sig med arbetet, och kapitalisten kan anses
beskatt a! genom det af lagen för honom utfärdade förbudet, att taga högre ränta
än 6 procent.
I händelse af bifall till hvad jag sålunda vördsamt vågar föreslå, borde hela
33:dje § utgå ur Förordningen och ur rubriken G) uteslutas ordet ”kapitaler”.
Af Herr Prosten Malmstedt: ”Det är visserligen uti flera punkter, som jag
Leke är af samma tanke, som majoriteten inom Utskottet, men då flera troligen
14
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
genom sina reservationer väcka Högloflige Ståndens uppmärksamhet på desamma, så
anser jag mig kunna förbigå dem och framställa mina anmärkningar i afseende på
Bevillnings-förordningen uti dess helhet. Den år, efter mitt förmenande, icke be
friad
från många brister, hvilka höra och till en del lätteligen kunna undanrödjas.
Dessa brister äro: l:o brist på plan i uppställningen, då taxering, mantals- och
skattskrifning, kommittéers bildande och verksamhet, utan all ordning förekomma
om hvarandra. 2:o brist på konseqvens i bestämmelserna, då lika inkomst olika
beskattas, icke endast i stad mot på landet, utan äfven på hvardera stället genom
en klass-indelning, som endast tjenar att förvilla. 3:o brist på billighet, då bruttoinkomsterna
ej beräknas lika och procenten uti likartade fall är olika, samt en
mindre samvetsgrann uppgift tyckes förutsättas hos vissa närings-idkare. 4:o brist
på tydlighet, då skillnaden emellan mantals- och skattskrifning ingenstädes angifves
och värderings-sättet ej är så bestämdt, att det lika lätt öfver allt kan iakttagas.
0:0 fortfarandet med ett misslyckadt försök, att använda beskattningen såsom ett
uppfostrings-medel: framkallande flärdfrihet, ehuru ett likadant försök, att på det
sättet befordra nykterhet och tarflighet, för lång tid sedan blifvit öfvergifven
Att dessa brister ännu finnas uti Förordningen kan ingalunda läggas nuvarande
Bevillnings-Utskott till last, då Rikets Högloflige Ständer under föregående
Riksdagar låtit sig nöja med det lappverk, som måste uppstå, då Författningen en
dast
paragrafvis granskas och ändras, utan allt afseende på det helas beskaffenhet.
Då Kongl. Maj-.t icke eger någon rätt att granska en af Rikets Ständer lör
lättad
Förordning, kan ändring icke i följd af Nådig Proposition vinnas. Föremål
för en motion i något Riks-stånd kan ändringen icke heller blifva, hvarföre endast
på detta sättet, genom en reservation, behofvet deraf kan för Riks-stånden framställas.
Skulle behofvet af en omarbetning erkännas, så lemnar säkerligen Riksdagens
längd tillräcklig tid åt Bevillnings-Utskottet att pä lämpligaste sätt företaga ett
sådant arbete, om, efter allmänna grundernas närmare bestämmande, Förordningen
till Utskottet återremitteras.”
Af Herr Doktor Säve: ”I:o Uti Höglofl. Bevillnings-Utskottets beslut (^rt.
III, Bevillnings-Förordningen) om fortfarande afgift för karakters-ful Imakter har jag
icke deltagit, öfvertvgad som jag är, att det i samhället är mycket annat både öf
verflödigt
och skadligt, som snarare borde beskattas. Utskottet har ock derigenom
vederlagt sig sjelf i hvad det vidare anfört mot möjligheten och lämpligheten att
beskatta öfverflöds-artikeln: hundar. Som jag ej heller var närvarande vid delta beslut,
får jag deremot ”mig vördsamt reservera på följande skäl:
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
15
2:o Ingen lärer vilja påstå, att det stora antal hundar, sorn möter oss
allestädes så på landsbygden som i städerna, är oumbärligt för vår nytta eller för
vårt umgänge. Redan deraf synes således följa, att en förminskning af denna sig
allt mer förökande djurklass är möjlig och med samhällets välfärd förenlig. Men
för vidtagande af en sådan lagstiftnings-åtgärd tala äfven positiva skäl. Erfarenheten
har nemligen lärt, att genom dessa husdjur isynnerhet uppkommer och öfverflyttas
till mehn iskorna en fasaväckande sjukdom (rabies catlina), till hvars afvärjande
eller botande läkare-vetenskapen hittills visat sig vanmäktig. Faran naturligtvis
tillvexer, ju mera antalet ökas af dessa besvansade följeslagare, sorn sällan
uteblifva från oss på våra vandringar, gerna omgifva oss i, våra hem och ofta smekas
på våra barns knän. Man länke sig det icke omöjliga eller ovanliga fall —
för några år sedan skedde detta i min landsort. — att en hund i galenskap biter
någon af våra närmaste anhöriga, en maka, en son eller en dotter, och att denna,
som strax blir gripen af samma ovilkorliga böjelse, antingen biter de öfriga husets
medlemmar eller i medvetandet af sitt farliga tillstånd, låter sjellvilligt binda sig och
dör under de ohyggligaste marter. För den blotta tanken på en sådan familjeolycka
måste ju den varmaste, det vare sig kammar- eller jagt-svmpathi för de kära
hundarne, vika tillbaka. Man har föreställt sig att denna hund-paroxvsm endast
kunde utbryta under hetaste sommaren, och att en verksam polis då borde kunna
afvärja det onda. Men exempel af hydrofobi har inträtfat denna vinter i ett af Sveriges
sydligaste landskaper, och någon fullkomlig trygghet mot hundgalenskapen lärer
således ej ens vid denna årstid vara att påräkna. Polis-föreskrifter kunna ock göra
nytta i städerna, men huru vaka öfver deras verkställande på landet, der tillsynen
är så ringa? — Oftast komma dessa åtgärder nog sent, sedan både menniskor och
kreatur blifvit bitna.
Men för minskning af denna djur-art har samhället ännu en annan och,
såsom mig synes, vigtig anledning. Denna är den stats-ekonomiska förlust, sorn
uppkommer af ett så öfverflödigt antal hundars födande. Det är ingalunda för
mycket beräknadt, att af de 500,000 bergade familjer, som linnas i Sverige, föder
åtminstone hvart tionde hushåll en hund. Ty många familjer föda flera, för att ej
räkna de hundar, som underhållas af enskilda, och af icke alltid bemedlade personer.
Sålunda halva vi ett sällskap af minst 50,000 hundar i landet (efter folkmängden
(3 \J2 millioner menniskor) en på hvar 70:de person) hvilkas underhåll, beräknadt
till blott 6 sk. för hvarje om dagen, för 565 dagar uppgår till en årlig statsutgift
af 2,281,250 R:dr Riksmynt, hvilket utan tvifvel är nog mycket, om man
besinnar att icke fjerdedelen af detta antal är till verkligt gagn, ulan flertalet antingen
onyttigt kammar-sällskap eller kringlöpande hundar, som lefva på allmän bekostnad.
uppäta brödet för tusendetals fattiga menniskor och i samhället stifta, om
46
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
icke alltid en uppenbar skada, likväl olägenhet för många, obehag, osnygghet och
otrefnad. Uti andra civiliserade stater har man derföre långt för detta ansett sig
böra vidtaga utvägen alt på innehafvandet af hundar lägga en måttlig skatt, hvilken
tjenat att hålla det eljest tillvexande hund-antalet inom tillbörliga gränser och ändock
inbragt en ej obetydlig inkomst till kommunen eller det allmänna. Så i
Frankrike, Danmark, England med flere länder. I en enda stad af Frankrike, Bordeaux,
inhragte skatten på hundar år 4855 till stadens kassa 42,000 francs. Och
i hela England, der antalet af isynnerhet jagthundar torde vara större, än i något
annat land, uppgick statens inkomst af hundskatten för samma år till 5,565,700
francs, enligt en uppgift i Svenska Tidningen. Detta visar således att dessa stater
ej ansett en beskattning på hundar för någonting så overkställbar! eller för staten
likgiltigt, att derom ej ens lönade att tala. Men hufvud-ändamålet måste vara icke
skatte-inkomster för staten, utan dels besparing af födo-ämnen för våra fattiga och
hungrande likar, dels äfven förebyggandet af faran för vår egen sanitet och trygghet
från hundracens obegränsade förökning i landet. För detta ändamål föreslog jag en
skatt på hundar i Sverige från 2 till 6 R:dr Riksmynt efter de två olika kathegorierna
af hundar för nyttan (gårds- och vallhundar) eller för nöjet (kammar- och
jagthundar). Men skatten, som bör tillfalla kommunernas fattigvård, torde kunna
nedsättas till 4 Ralr lör det förra och 5 R:dr för det sednare slaget, ifall Rikets
Ständer skulle anse saken förtjena en återremiss till ny behandling af Utskottet. I
hvarje läll har jag bordt vid detta Betänkande nedlägga min reservation emot Utskottets,
såsom mig synes, alltför lösliga behandling af ämnet.
3:o Vid 80, 102 och 104 §§ får jag likaledes anföra min olika mening
mot Utskottets med ringa majoritet tattade beslut att bibehålla den hittills ölliga
öppna omröstningen, då olika meningar uppstå i Taxerings-kommittéer så i städerna
som på landet; hvilket sätt att afgöra frågorna, sedan nu äfven edgången för taxerings-män
blifvit borttagen, blott skall verka derhän, att väl embetsmännen och de
som lennia bestämda och kontrollbara uppgifter, skola någorlunda rättvist taxeras,
men deremot värderandet af den förmögenhet, sora uppkommer af handel och rörelse,
skall nedsjunka lill en tom formalitet eller ett bedrägligt gyckel, hvilket bedröfliga
förhållande väl redan här och der trädt i dagen, men skall hädanefter än
oblygare framträda.”
Herr Kontrakts-prosten Tegnér har anmält, att han, med permission frånvarande,
icke deltagit i Utskottets förhandlingar in pleno, förr än med början
af 86 §.
Herr Prosten Söderberg har anmält, att han, till följd af tjenstgöring i annat
Utskott, icke öfvervarit behandlingen af 3:dje art. i Bevillnings-Förordningen.
Af Herr
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
17
Af Herr J. G. Brodin:
"8 9.
Då städernas folkrikhet och betydelse ej skäligen böra ligga till grund för
borgerskapets beskattning och de i denna § af Bevillnings-Förordningen stadgade
minimi-afgifter i allt fall visat sig vara vilseledande för taxerings-kommittéerna,
samt på många orter tillämpas såsom maximi-afgifter, har jag varit af den åsigt,
att all föreskrift om vissa minimi-afgifter i förhållande till städernas klassifikation
icke bordt i Författningen intagas, och jag har således icke eller deltagit i Utskottets
beslut att öka förut stadgade Bevillnings-belopp.
§ 36.
Samma skäl, som Utskottet anfört för afslag å Herr Kontrakts-prosten Tegnérs
motion om progressiv procent-beräkning vid bevillning å testamenten, synes
mig hafva bordt föranleda Utskottet att icke i denna § vidtaga någon förändring.
§ 45.
Enär 1 mom. af denna § uttryckligen innehåller, att hvarje skattskyldig
skall i mantal uppföras och taxeras der lian bosatt är eller största delen af året
sig uppehåller, lärer all föreskrift om studenters mantalsskrifnings-ort vara obehöflig,
synnerligast som de äro befriade från ali bevillning både efter lista och 2:dra artikeln,
kronans rätt af en sådan mantals-skrifning ej beroende och föreskriften endast
medförer besvär och omvägar för studenter, som vid mantalsskrifnings-tiden
icke uppehålla sig vid universiteten.
§ 61.
Jag delar helt och hållet Herr Stolpes åsigt, att de skattskyldige väl böra
vara berättigade, men icke pligtige, att till taxerings-kommitté ingifva uppgifter rörande
inkomst m. m., och tror dessutom att, i allt fall, redaktionen af nuvarande
stadgande derom är vida mera lyckad, än den Utskottet föreslagit, då det ofta nog
kan för en handlande, som drifver en större rörelse, blifva omöjligt, att vid den
tid, då uppgiften skall aflemnas, bestämdt uppgifva föregående årets inkomst.
Bih. till R. St. Brot. 1856 f 1857. 5 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 3
18
Bil. till Bev.-Ulsk. Bet. N:o 5.
. §§ 67, 71, 109.
Äfven i afseende på redaktionen af dessa paragrafer, tror jag, lika med Herr
Stolpe, att bestämd föreskrift bordt här införas derom, att sista köpeskillingen skall
tjena taxerings-kommitlé tili ledning vid uppskattning af fastighet å landet och att
nuvarande minimi-tarifen för fastighets-värde t, såsom nu mera icke i någon del
tillämplig, bör från Bevillnings-Förordningen helt och hållet uteslutas.
§ 80.
På grund af hvad Herr Stolpe i sin motion anfört, hyser jag äfven den öfvertygelse,
att all omröstning inom taxerings-kommitté bör ske med slutna sedlar.
§ 119.
Jag har delat Utskottets åsigt, att edgång för ledamöter i taxerings- och
pröfnings-kommitté bordt afskaffas, men nyttan och ändamålsenligheten deraf, att i
stället införa nu föreslagna stadgande, kan jag ej inse. Den laxerings-man, som ej
har större insigt om sin skyldighet i detta hänseende, än att den är beroende af
en erinran derom af ordföranden, torde i allmänhet illa uppfylla sitt uppdrag, och
bestämmandet af vissa bevillnings-föreskrifter för uppläsande i kommittéen blifver
stora svårigheter underkastadt.
§ 134.
Uti Utskottets utlåtande i anledning af Herr Ilesselgrens motion, hvaruti jag
instämmer, har jag ej deltagit."
Uti denna reservation, i hvad den rörer 9, 61, 67, 71 och 109 §§, har
Herr J. Malmborg, samt, hvad beträffar 45 och 80 §§, Herr C. E. Embring instämt.
Af Herr Sv. Renström: "Emot de beslut, Bevillnings-Utskottet fattat rörande
allmänna bevillningen, får jag afgifva följande reservation:
l:o Utskottet har beslutat, att, i likhet med hvad som finnes stadgadt uti
§ 10 af nu gällande Bevillnings-förordning, ålägga utländningar, som resa omkring
i landet och för egen räkning, eller såsom utskickade för andra, utbjuda eller sluta
handel om utländska varor, en afgift af 50 R:dr Riksmynt för tiden till och med
5 månader, samt för hvarje månad derutöfver ytterligare 20 R:dr Riksmynt, och
dessutom stadgat, alt den utländning, som, utan att hafva erlagt denna afgift, beträ
-
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
19
des med att utbjuda eller sluta handel om utländska varor, skall, jemte afgiftens
erläggande, böta 450 R:dr Riksmynt. Då det är en känd sak, att denna beskattning
rätt ofta föranledt till obehöriga trakasserier för utländske resande och derföre
blifvit i allmänhet på det högsta ogillad, samt många exempel skulle kunna anföras
derpå, att utländske resande genom okunnighet om deras åliggande att erlägga den
stadgade afgiften, blifvit af allmänna åklagare dragna inför rätta, emedan de gjort
sig förfallne till de stadgade böterna, och dertill jemväl kommer, att den inkomst
Staten, genom denna beskattning, erhåller, utgör en sådan obetydlighet, att den
icke bör kunna tagas i betraktande, anser jag samma beskattning böra helt och hållet
upphöra. Den är en lemning af ett system, som numera lyckligtvis icke erkännes
såsom grund för våra internationela förhållanden, och de Svenskar, som resa
utrikes för alt sälja våra export-varor, äro ingenstädes underkastade en dylik afgift.
2:o Genom Utskottets beslut har uti § 10 äfven blifvit stadgadt, att kommissionärer
och agenter för utländska assurans-bolag, ehvad de äro borgare eller
icke, böra erlägga bestämda algifter, särskildt såsom kommissionärer och särskildt såsom
agenter, från och med 2 R:dr 25 öre till och med 37 R:dr 50 öre i städerna
Stockholm och Götheborg och från och med 1 R:dr 50 öre till och med 11 R:dr
25 öre, allt Riksmynt, i de öfriga städerna. Då handlande och borgare i allmänhet
äro skyldige att uppgifva den inkomst de hafva på alla sina affärer, och deraf följer,
att då sådane personer äro kommissionärer eller agenter, de äfven äro pligtige att
uppgifva den inkomst, de hafva af dessa sysslanden, synes det mig vara oriktigt,
alt ålägga dem en särskild beskattning för denna del af deras sysselsättning inom
yrket, och som derigenom ofta kan inträffa, att personer, som äro skattskrifna såsom
grosshandlare eller något annat yrke, men dock uteslutande egna sin tid åt uppdrag
såsom kommissionärer eller agenter, måste erlägga bevillning både för dessa befattningar
och för det yrke, hvaraf de utgöra en del, anser jag det nämnda stadgandet
böra sålunda förändras, alt inga andra kommissionärer eller agenter än de,
som icke äro borgare, äro skyldige erlägga de bestämda afgifterna.
3:o Jag har uti ingifven motion, som finnes införd under N:o 40 uti bilagorna
till Borgare-Ståndets protokoll, gjort 2:ne med hvarandra sammanhängande
förslag, det ena alt näringsidkare ej må vara förbundne att uppgifva annan inkomst
på sin rörelse, än den de verkligen haft, sedan ränta för lånta penningar till rörelsens
bedrifvande, äfvensom de i § 8 af nu gällande Bevillnings-förordning omnämnde
omkostnader i och för rörelsen eller handteringen afgått, och det andra att bevill—
nings-afdraget på ränta må upphöra och inkomsten al kapitalet deremot beskattas
efter enahanda grunder, som inkomst af handel och rörelse. Då intetdera af dessa
förslag blifvit af Utskottet gilladt, anser jag mig böra hänskjuta desamma till RiksStåndens
närmare pröfning, och får, med åberopande- af hvad motionen innehåller, i
afseende på det förstnämnda förslaget, fästa uppmärksamheten på det orimliga uti
20
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
närvarande stadgande, alt närings-idkaren, som lånar penningar till bedrifvande af
sin rörelse, skall erlägga bevillning till Staten för den ränta han utbetalar. Det
säges i§ 53 mom. 2 af nu gällande Bevillnings-förordning, alt som låntagaren endast
förskottsvis erlägger den bevillning, hvilken för utlänta penningar belöper, vare
det hans ovilkorliga rätt, att detta förskott af långifvaren återfå med 5 procent af
räntan, så framt denna är bestämd till iner än 5 procent. Af detta stadgande
följer ju tydligen, att låntagaren ej är berättigad till någon ersättning af långifvaren för
den bevillning han är skyldig erlägga till Staten för den ränta lian utbetalar efter 5
procent och derunder, och jag hemställer, om det kan ega någon rättsgrund, att låntagaren
likväl är skyldig erlägga bevillning till Staten för sådan ränta, eller om det ens
kan vara rimligt, att den, som vidkännes en utgift, skall skatta till Staten för denna
utgift. Uti samma § mom. 1 stadgas, att dä af fastigheter, efter deras värde, samt
af handel, näring och rörelse, efter inkomsten, bevillning utgår, utan allt afdrag för
gäld, så komma icke de intecknade och i rörelsen instuckna kapitalen, såsom, enligt
ofvanberörde grund, redan till bevillning beskattade, att i sådant afseende särskildt
upptagas. Detta stadgande kan jag ej förstå. Det säges, att kapitalen redan, på
förut omnämnde grund, voro till bevillning beskattade. Jag kan ej finna, att kapitalen,
på grund af hvad föregående §§ innehålla, blifvit på något sätt beskattade,
och jag skall framdeles vidare ådagalägga detta. Att kapitalgäld ej får afräknas på
inkomst, faller af sig sjelf, ty fastän en person har skuld, så följer deraf icke, att
han ej haft någon förtjenst på sin rörelse under året, utan kan en sådan person
tvertom hafva förtjent ganska mycket. Helt annat är förhållandet med den ränta en
näringsidkare utbetalt. Denna är en utgift, som måste afgå på den förtjenst han
haft på sin rörelse under året, och om nu så inträffar, att räntan uppgår till samma
belopp som förtjensten utgör eller mera, så bar han ju ingenting förtjent, utan
möjligen förlorat? Jag frågar då, om det kan vara rättvist eller billigt, att en sådan
person är skyldig att uppgifva såsom inkomst den ränta, han utbetalt? Detta
föreskrifver likväl den nu gällande Bevillnings-förordningen, och jag skulle kunna
med Kongl. Maj:ts Resolution å anförda besvär öfver skedd taxering styrka, att föreskriften
i berörde afseende blifvit så tillämpad. Genom denna resolution har den klagande,
sorn i sina besvär styrkt, att han under året haft en förlust, utöfver förtjensterna
af liera 1,000 R:dr, blifvit ålagd betala bevillning för 10 eller 15,000 R:dr
banko, jag minnes ej riktigt summan, men tror mig kunna bestämdt säga, att den
icke var mindre än 10,000 R:dr banko, på den grund, att ibland förlusterna befunnos
vara upptagna utbetalte räntor till detta belopp. Detta låter säkerligen för många
otroligt, men det 'är dock ett faktum, och jag öfverlemnar till en hvar att bedöma, om
det kan vara Rikets Ständer värdigt, att bibehålla en författning, som föreskrifver en
sådan orättvisa. Uti § 8 af nu gällande Bevillnings-förordning stadgas, att endast
aflöning för verkliga arbetare och arbetskostnad samt bevisliga förluster i och. för
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
24
rörelsen elter handteringen, men icke näring s-idkar es lefnadskostnad eller andra dylika
utgifter få afräknas pä inkomsten. Jag föreslår nu, på grund af hvad jag anfört,
att i denna § måtte tilläggas, att utbetald ränta för lanta penningar till rörelsens
bedrifvande äfven får afgå på inkomsten, hvarigenom den rättelse vore skedd, som
motionen i detta afseende åsyftar.
Hvad dernäst vidkommer beskattningen af det rörliga kapitalet, sorn motionen
alser, så torde det vara alldeles klart, att, såsom förhållandet nu är, kapitalisten
icke erlägger någon bevillning till Staten för inkomst af ränta, ty om jag än
antager, att bevillnings-afdrag sker på högre ränta än 5 procent, så följer deraf
endast, att långifvare!] i sådant fall utlånar sina penningar lill något lägre ränta än
fulla 6 procent, men alldeles icke, att han för ränte-inkomsten erlägger bevillning till
Staten. Den, som utlånar penningar till 5 procent och derunder, och dertill äro
väl, utan allt tvifvel, de största kapitalerna utlånta mot inteckning i fastigheter, är
ju icke skyldig lemna något bevillnings-afdrag på räntan, och detta bevisar ju
än ytterligare, att kapitalisten icke erlägger någon bevillning för ränte-inkomsten.
Det är för mig oförklarligt, huru inkomst af ränta på så sätt kunnat hittills undgå
all beskattning. Jag har hört många säga, att man ej kan åtkomma kapitalisten,
af det skäl, att man ej kan kontrollera huru mycket penningar han utlånar, eller
om de penningar, personer utlåna, tillhöra dem sjelfva eller andra. Jag kan
ej inse, att detta kan gälla såsom skäl, att lemna kapitalisten obeskattad. Min
öfvertygelse är, att man i allmänhet kan mycket säkrare bedöma den ränte-inkomst,
personer hafva, än den inkomst de förvärfva af handel och rörelse, ty, om förhållandet
på andra orter ej är alldeles olika med hvad det är i Götheborg, så känner
man i det närmaste hvad en kapitalist, sorn lefver af sin ränta, eger, då deremot
närings-idkare, och isynnerhet handlande, kunna hafva både förluster och förtjenster,
som allmänheten icke kan få någon reda på; och hvad angår den omständigheten,
att personer kunna utlåna penningar för andra, så bör någon svårighet derigenom
icke kunna uppstå, om det särskildt stadgas, att det åligger den, som utlånar penningar
för omyndiga barn eller personer, som sjelfve icke kunna uppgifva sin ränteinkomst,
att uppgifva räntan till beskattning, emot det att lian berättigas, att genom
afdrag på den ränta, han inkasserar, göra sig betald för bevillningen derå. Jag
har ä Ven hört anmärkas, att om kapitalisten har en del af siri förmögenhet nedlagd
i akt er i ångfartyg, fabriker och andra inrättningar, hvarföre bevillning särskildt
eriades, man ej kunde veta huru stor hans öfriga ränteinkomst kunde vara. Detta
synes mig ej heller utgöra något hinder för beskattningen af det rörliga kapitalet,
ty kapitalisten bör vara lika berättigad som pligtig, alt upplysa Taxerings-kommittéen
om ett sådant förhållande, och man bör väl kunna vänta sig, att af de uppgifter,
kapitalisten skulle aflemna, få en ledning för sitt omdöme, likasåväl som af
de uppgifter, närings-idkare aflemna. Jag har vidare hört anmärkas, att det skulle
22
Bil. lill Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
vara obilligt, att beskatta enkor oell omyndiga barn för den ränte-inkomst, de hafva
af utlånta penningar. Jag kan ingalunda medgifva, att häruti ligger någon obillighet.
Då enkor och omyndiga barn hafva deras förmögenhet b fastigheter, antingen i jordegendom
på landet, eller hus i städerna, så beskattas ju deras egendom på lika sätt
som andras, och hvarföre skola dessa personer vara mera frikallade från skatt för
deras inkomst af ränta än af fastigheter? Denna anmärkning synes mig således
böra helt och hållet förfalla, och då säkerligen icke något annat land, som åtagit
sig inkomstskatt, linnes, hvarest icke inkomsten af kapitalet blifvit i första rummet
beskattad, är det bra märkvärdigt, att hos oss ingen skatt blifvit ålagd kapitalet. Jag
har i min motion sagt, att man möjligen kan påstå, att om bevillning skall erläggas
för hela värdet af intecknad fastighet, Staten njuter dubbel inkomst af samma
värde, då den, som eger den intecknade fordringen, jemväl skall erlägga skatt derför.
Jag har dock sökt vederlägga denna invändning dermed, att i verkligheten
2:ne värden finnas såsom föremål för beskattningen. Jag tillägger nu, att bevill—
ningen för fast egendom bestämdt är en afgift, som åtföljer egendomen, utan afseende
på egarens ekonomiska ställning och oberoende af gravationer, men skulle
denna min åsigt icke godkännas, så kan jag i alla fall, dels på den grund, att ganska
få, om ens några intecknade lån finnas i fast egendom, hvarföre högre ränta
är förskrifven än 5 procent, hvarpå låntagaren icke nu åtnjuter något bevill—
nings-afdrag, och dels på den grund, att de fleste intecknade lån tillhöra publika
kassor och barmhertighets-stiftelser, hvilka, enligt mitt förslag, böra vara frikallade
från beskattning, dock icke finna, att egare af fastigheter hafva ringaste skäl till att
fordra något afdrag på bevillningen för deras egendom, derföre att egendomen kan
vara besvärad med inteckning.
4:o Uti § 49, mom. 2 af nu gällande Bevillnings-förordning stadgas, att
den minimi-tarif för hemmans-värdet på landet, Rikets Ständer år 11125 fast
ställde,
skall lända till efterrättelse, och i § 105, att det brandlörsäkrade värdet å
hus och åbyggnader i städerna skall utgöra minimum af värdet å dessa fastigheter.
Då nu med säkerhet kan antagas, att värdet å jordegendom år 1825 i allmänhet
icke utgjorde öfver 1/5 af det nuvarande värdet, men det brandförsäkrade värdet å
hus och åbyggnader i städerna deremot i de flesta fall utgör fulla värdet, och i
många fall äfven mera, torde hvar och en finna, huru betydligt lägre jordegendom
hittills varit beskattad, än hus och åbyggnader i städerna. Af taxerings-uppgifterna
de sednare åren har man visserligen sett, att hemmans-värdet på landet i en del
län blifvit förhöjdt, men denna förhöjning har dock varit allt för obetydlig, emedan
den, på det hela räknadt, icke utgjort öfver 50 å 40 procent, då den rätteligen i
min tanke bordt utgöra minst 400 procent, för att komma i likhet med värdet å
fastigheter i Städerna. Då Utskottet icke häruti föreslagit någon rättelse, kan jag
ej gilla detta. Jag.yrkar ej, att minimum af värdet å hus och åbyggnader i stä
-
Bil. lill Bev.-Utsk. Bet. N:o 5,
23
derna skall blifva annorlunda än det nu är, så vida hemmans-värdet på landet kommer
att blifva i förhållande derefter, men skulle hemmans-värdet på landet förblifva
lika lågt, som det-hittills varit, så måste jag yrka, att värdet å hus och åbyggnader
i städerna nedsättes i likhet dermed. Utskottet föreslår, alt Rikets Ständer hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit måtte täckas, antingen genom
en för sådant ändamål nedsatt kommitté, eller på sätt eljest kan linnas lämpligt,
låta efter gemensamma grunder verkställa en fullständig undersökning och utredning
om så väl den fasta egendomens verkliga värde, som om städernas och landets
ömsesidiga skattebidrag, förmåner och onera, samt sedan i nåder låta förelägga
Rikets Ständer resultaten af denna undersökning, med anledning hvaraf Rikets Ständer
blifva i tillfälle att bestämma den bevillning, som skäligen kan anses böra för
framtiden utgå. Då jag ej tror, att det blifver möjligt, att på annat sätt kunna
erhålla en tillförlitlig uppgift å fastighetsvärdena i Riket, anser jag äfven vara nödigt,
att Rikets Ständer till Kongl. Maj.t aflåta en underdånig skrifvelse i detta ämne,
men som den undersökning och utredning, som, till följe deraf, kan komma att ske,
fordrar mycken tid, kunna resultaten af en sådan undersökning dock icke föreläggas
Rikets Ständer förr än de nästa gång sammanträda. Jag tager mig likväl friheten
hemställa, om det kan vara billigt eller rättvist, att den nu gällande miriimitarifen
för hemmans-värdet på landet emellertid tages till grund för beräkningen af
bevillningen. Af hvad jag redan anfört, torde vara tillräckligt ådagalagdt, att rättvisan
kräfver, att någon rättelse sker i detta afseende vid innevarande riksdag. Jag
är, för min del, fulit öfvertygad, att om minimi-tarifen för hemmansvärdet på landet
förhöjes med två gånger del belopp, den nu utvisar, den likväl icke, på långt när,
kommer alt upptaga det verkliga värdet på jordegendom i riket. Enligt denna
tarif utgör värdet å ett hemman, per medium räknadt i hela riket, icke fullt 3,800
Riksdaler Ranko, och om detta värde förhöjes med två gånger nämnde belopp kommer
värdet å ett hemman att utgöra per medium omkring 11,400 R:dr Banko. —
Jag vill ej bestrida, att icke möjligen så svaga hemman kunna linnas, alt de säljas
under delta sistnämnda medelvärde, men som antalet af sådana hemman icke kan
vara särdeles stort och jag bestämdt känner, att värdet å ett hemman i allmänhet i
de flesta län är vida högre än detta medelvärde, kan dock icke vara något tvifvel,
att om hemmans-värdet förhöjes såsom jag nu nämnt, medelvärdet å ett hemman
ändock blifver mycket lågt. Måhända torde undantag böra ske för Stockholms och Upsala
län, i hvilka län hemmans-värdet för närvarande lärer vara i minimi-tarifen i
proportion högre upptaget än i de öfriga länen. Jag kan derföre ej finna, att jag
yrkar någon orimlighet, då jag nu tager mig friheten föreslå, att minimi-tarifen för
hemmans-värdet på landet måtte förhöjas i alla län, utom Stockholms och Upsala
län, med två gånger det belopp, larifen nu utvisar, samt i de båda nämnde
länen till dubbelt af hvad tarilen bestämmer, och att, vid beräkningen af den
24
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
summa, som genom bevillning skall utgöras, det värde, som då kommer att uppstå
för fastigheter på landet, tages till grund för beräkningen. Härigenom skulle, såsom
mig synes, en billig rättelse kunna ske i det missförhållande, som nu eger rum i
beskattningen emellan fastigheter på landet och fastigheter i städerna saint inkomst af
bandel och rörelse, och jag gör mig förvissad, att de respektive Stånden, så mycket
hellre skola finna denna jemkning vara af rättvisan påkallad, som fastigheter på
landet i alla fall, efter hvad nyss nämndt är, icke komma att beskattas till fulla
värdet, såsom fastigheter i städerna nu äro beskattade. Då emellertid min afsigt
icke är, att genom förhöjande af minimi-tarifen för hemmans-värdet på landet,
öka Statens inkomster, utan endast att få så stäldt, att fastigheter på landet komma
att beskattas någorlunda lika med fastigheter i städerna samt med inkomst af handel
och rörelse, äfvensom med ränta, ifall mitt förslag, att beskatta denna sednare,
antages, blifver det en gifven följd, att om mitt förslag att förhöja minimi-tarifen
för hemmans-värdet på landet antages, och Statens behof ej fordrar, att den summa,
som genom bevillning skall utgöras, måste ökas, en motsvarande nedsättning komme
att ske, så väl i per mille-afgifteu för fastigheter, som i procenten för inkomst;
och då den tillökning i bevillningen för fastigheter på landet, sorn härigenom skulle
komma att uppstå, blefve så obetydlig, att den knappast blefve märkbar, hoppas jag,
att Rikets Ständer, äfven af detta skäl, skola medgifva den af mig föreslagna jemkningen.
De minimi-afgifter och bestämda afgifter, som blifvit af Utskottet fixerade,
anser jag, i hvilket fall som helst, böra qvarstå.”
Af Herr J. Malmborg: ”Under det man nödgas erkänna, att af alla beskattningsformer,
från och med de urgamla natura-preslationerna, småningom öfverllyttade
till grundskatter på farligheterna, till och med de nyare, under vexlande
former al accis-, tull-, stämpel-, tillverknings- m. 11. mer och mindre indirekta beskattnings—titlar,
ingen enda är till principen så rigtig eller i verkställigheten borde
kunna blifva så rättvis, som den inkomst-skatt, hvilken med individuel kännedom
om hvarje särskild persons ställning, honom af bans närmaste samhälls-medlemmar
pålores, torde dock svårligen gifvas någon beskattning, öfver hvars ojemna fördelning
klagomålen äro så allmänna och —- man må icke förneka det — så befogade,
sorn just denna inkomst-bevillning. Det är öfverflödigt att ingå i någon bevisning
för detta påstående. En hvar har förnummit samma klagan och är i tillfälle att
vitsorda dess rättmätighet. Men från missbelåtenheten öfver tillämpningen är steget
till ogillande af sjelfva saken, vore den ock aldrig så rättvis, helt nära. Man må
icke neka, att Herr Spångbergs vid innevarande Riksdag väckta förslag om afskaffande
af all bevillning har många anhängare, hvilka, lika med motionären, för missbrukens
-
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
25
brukens skull vilja uppoffra den grundsats, genom hvars följdriktiga genomförande
det likväl endast är möjligt att rättvist fördela skattebördorna och att i tider —
såsom jag hoppas — aflägsna, då det allmännas välfärd kan taga i anspråk utomordentlig
ansträngning af samhällets alla medlemmar, hafva en tillförlitlig grund både
för bedömandet af landets verkliga krafter och för tillgodogörandet af desamma.
Innan man hunnit lili den förtviflan om sättet, som röjer sig i omförmälda
motion, hafva många förslagsmeningar derom blifvit framkastade, försökta och åter
öfvergifna. Nya saknas icke heller nu. i allmänhet gå de ut på att framtvinga
sanningsenliga uppgifter och att i söndring emellan olika samhällsklasser samt nå
gon
förment stridighet dem emellan finna elementer, passande för utöfningen af ett
rättvisans värf. — Man har sökt uppställa en mängd anvisningar för mätandet af
de inkomster, den eller den rörelsen borde anses' lemna, samt det värde, den eller
den fastigheten borde åsältas. Man har i städernas taxerings-kommitléer, äfvensom
i pröfnings-kommitléerna inrymt ett öfvervägande inflytande åt icke-borgare, under
antagande att de borgerliga yrkena isynnerhet undgingo ett lämpligt deltagande i
bevillningen. Man har ställt särskildte ombud alt bevaka Kronans rätt. Men allt
förgäfves. Månne då rättskänslan är så förslöad, att allt vädjande lill densamma,
när fråga är om statens rätt och om medborgares förbindelser till det allmänna,
fö rbl i Iver overksamt? — Visserligen ega alla beskattnings-former det gemensamt,
alt icke kunna påräkna någon välvillig stämning hos dem, som skola heskattas.
Man såge naturligtvis helst, att skatten icke funnes. Men icke är det detta, som i
förevarande fall förlamar beskattnings-rättens och beskaltnings-pligtens utöfning.
Icke heller saknas förmåga alt med någorlunda säkerhet stadga omdömet om den
eller den egendomens värde, den eller den näringsidkarens inkomst af sin rörelse.
I bäggedera fallen råder man och man emellan en till visshet gränsande allmän
mening. Det är orättvisan af den stadgade olika bevillnings-procenten, som hos
hvarje rättrådigt sinne alstrar och måste alstra ovilja. De större eller mindre'klass
stridigheterna
och krono-ombudens offentliga pligt1 träda i bakgrunden för den gemensamma
obenägenheten att göra sig till verktyg för en lag, som förutsätter oredlighet
i taxerings-uppgifterna och slapphet i beskattnings-åtgärderna och som gifver
helgd åt dessa lyten genom en derpå grundad olika beskattning, på samma gång
den uppmanar och förpligtar taxerings-männen att handla på heder och samvete.
Så vigtigt det är för stats-kassan, alt den påräknade bevillningssumman
under vanliga förhållan en utgår, så mycket angelägnare det ock vore, att i en häfdvunnen
samvetsgrann uppskattning af egendomsvärde samt inkomst af rörelse och
näring ega tillförlitlig grund för beskattning under utomordentliga tillfällen, då landets
välfärd vore i lära, så är det likväl, enligt min tanke, af ännu betydelsefullare
vigt, att den författning, som omedelbart utgår från folk-ombuden och i hvarje den
lith. till B. St. Prof. 1856 (f 1857. 5 Sami. 1 Afd. 3 Haft. 4
26
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
minsta kommun skall göras känd och tillämpad, bär prägeln af sträng rättvisa och
ärligt allvar. Att den ene samhällsmedlemmen skulle skatta 2 1/2, den andre 2,
den tredje 1 och den fjerde 1/2 procent af sin årliga inkomst o. s. v., innefattar
ju ett uppenbart hån emot den medborgerliga likheten inför lag, emot hvarje sundt
begrepp om rättvisa. Och sådan är likväl denna Ilikets Ständers egen lagstiftning,
sådan har den varit och sådan vill man ännu bibehålla den, — emedan man förutsätter
orättrådighet vid lagens tillämpning, derest den i sig sjelf vore rättvis.
Jag protesterar emot denna lagstiftnings-teori och hemställer till Rikets
Ständer, att Bevillnings-Utskottet måtte få sig ålagdt att uppgöra förslag till sådana
förändringar i Bevillnings-stadgan, att hvarje samhällsmedlem skall, utan åtskilnad
för olika klasser, i bevillning, enligt 2:dra artikeln, erlägga en procent af sin årliga
inkomst.”
Uti denna reservation hafva Herrar S. Trägård och C. E. Embring instämt.
Herr G. P. Bönblad har velat tillkännagifva, alt han, hindrad af deltagande i annat
Utskotts förhandlingar, icke öfvervarit behandlingen af Usta, 2alra och 3:dje artiklarne
i förslaget till Bevillnings-stadga.
Af Nils Larsson från Jemtlands län: ”§ 2. l)å jag icke mer än till en
del kunnat godkänna hvad Utskottet föreslagit i fråga om den bevillning, som enligt
2:dra g utgår efter en viss tarif, så får jag härmed vördsamt gifva min skiljaktiga
mening tillkänna.
Vid fastställandet af nu gällande Bevillnings-förordning hafva löne-inkomster,
som ej öfverstigit 200 R:dr B:ko, blifvit fritagna från bevillning, på den grund, att
så ringa inkomster icke ansetts kunna fylla de oundgängligaste lefnadsbehofven.
Och det må på samma grund anses billigt, att detta maximum af bevillningsfri in
komst
nu höjes i lämpligt förhållande till den stegring i lefnadskostnaderna, som
på sednare tider inträdt. För att komma till rätta med en operation i detta af
seende,
hade ingenting varit enklare och på samma gång mera riktigt, än att från
ofvannänmde tarif helt och hållet utesluta den nuvarande lägsta graden såväl af
löne- som afgift s-belopp. Genom en sådan åtgärd blefve det nu stadgade maximum
af bevillningsfri inkomst höjdt med 50 procent, och saken vore således hjelpt utan
att tarifens öfriga bestämmelser behöfde rubbas. Men Utskottet har likväl, på sätt
dess förslag visar, genom bibehållande af det afgifts—belopp, som motsvarat de uteslutna
inkomst-beloppen och genom den deraf följande framflyttningen grad för grad
af hvarje afgifts-bestämmelse hela tarifen igenom, kommit till en väsendtlig nedsättning
i bevillningen äfven å högre löner af till och med 2,000 R:dr Runt, hvilken
nedsättning ytterligare ökats derigenom, att Utskottet, för hvarje afgifts-bestämmelse
uppställt helt andra inkomst-belopp, än de i nuvarande tarifen bestämda, hvarigenom
gränslinierna emellan de olika graderna hvar för sig blifvit framflyttade till en
Bil. lill Bev.-Utsk. Bet. N:o 5. 27
tredjedel in på närmaste högre grad. Såsom följd af dessa förändringar må exempelvis
påpekas, att löne-inkomster från 600 till och med 650 R:dr R:mt, hvilka
för närvarande innefattas under 3:dje graden i tarifen, med en hevillnings—afgift af
2 \Ji R.dr, skulle, enligt Utskottets förslag, nedflyttas till lägsta graden med en afgift
af blott 4 R:dr; att inkomster från 750 lill och med 800 R:dr, som nu stå i
4:de graden med 5 1./2 R:drs bevillning, skulle nedflyttas till 2:dra graden och endast
draga en'afgift af 4 \Ji R:dr, allt Runt, o. s. v.
Pä del hela skulle, såsom af följande beräkning synes, den sålunda föreslagna
nedsättningen komma att uppgå lill mer än 45,000 R:dr R:mt.
Tjenste-
män.
R:dr Rant.
R:dr R:mt.
R:dr Rant.
Bevillningen försvinner för 3,599 medlönfr
300 t. o. m. 450 ål: —
3,599: —
))
yy
yy
616
yy
450
5)
500 å 1: 50.
924: —
Bevillningen ned sättes för 4,233
yy
500
yy
600 å— 50.
616: 50.
>4
yy
yy
379
yy
600
yy
650 å 4: 50.
568: 50.
yr
yy
yy
759
yy
650
yy
750 å 4: —
759: —
yy
yy
yy
29 4
yy
750
yy
800 å 2: —
582: —
yy
yy
yy
585
yy
800
yy
900 å 4: —
583: —
yy
yy
yy
2 46
yy
900
yy
950 å 2: 50.
540: —
yy
yy
yy
433
yy
950
yy
4,050 å 4: 50.
649: 50.
yy
yy
yy
480
yy
1,050
yy
4,100 å 3: —
540: —
yy
yy
yy
564
yy
1,100
yy
4,200 å 1: 50.
541: 50.
yy
yy
yy
134
yy
1,200
yy
4,250 å 3: 50.
469: —
yy
yy
yy
268
yy
4,250
yy
4,350 å 2: —
536: —
yy
yy
yy
137
yy
1,350
yy
4,400 å 4: —
548: —
yy
yy
yy
2 74
yy
1,400
yy
1,500 å 2:
548: —
yy
yy
yy
79
yy
1,500
yy
1,550 å 4: 50.
355: 50.
yy
yy
yy
160
yy
1,550
yy
1,650 ä 2: 50.
400: —
yy
yy
yy
89
yy
1,650
yy
1,700 å 5: 50.
489: 50.
yy
yy
yy
179
yy
1,700
yy
1,800 å 3: —
537: —
yy
yy
yy
268 *
) „
1,800
yy
2.000 å 6: —
Summa R:dr Bunt
1.608: —
15.394: —
Al bifall till Utskottets förslag skulle dessutom det missförhållande uppstå,
att tjenstemän med 650 R:drs lön skulle erlägga 35 1/3 procent lägre bevillning
än den minimi-afgift, som i 40 § är stadgad för en mängd personer med i ali—
*) Antalet 268 är approximativt beräknadt på grand af antalet i de näst föregående
lönegraderna.
2 a
Bil. Ull Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
mänhet ingalunda afundsvärda vilkor, såsom t. ex. handtverkare, hvilka, utan mästerskaps
eller burskaps förvärfvande, erhållit tillstånd att såsom försörjningsmedel
åstadkomma handtverkeri-arbeten, gesäller, lägsta klassens kypare, samt brödförsäljerskor
m. fl., hvaraf följden, om någon rättvisa skall iakttagas, helt naturligt
måste blifva den, alt nedsättning i bevillningen äfven för dessa bör ega rum. Hvar
och en, som opartiskt betraktar saken, skall också tinna och erkänna, att den för
närvarande stadgade bevillningen ingalunda är obillig, utan tvärtom, särdeles på de
lägre iöne-beloppen, så måttlig, att den icke bör gifva grundade anledningar till
missnöje hos deni, af hvilka den utgöres. Så t. ex. utgör den stadgade afgiften af
löne-inkomst 0111 500 å 400 R:dr B:ko blott t R:dr s. m. eller 1/4 å 1/3 procent,
samt den af inkomst örn 400 å 500 R:dr B:ko ej mer än 1 R:dr 32 sk.
eller 1/2 ä 5/8 procent 0. s. v. Någon klagan öfver löne-bevillningen har ej
heller låtit höra sig, sedan densamma vid sistlidne Riksdag nedsattes till hvad den
nu utgör, och då dertill ingen motion om ytterligare nedsättning af nämnde bevillning
nu blifvit inom något Riksstånd väckt; så kan jag icke annat än anse Utskottets
förslag opåkalladt i allt hvad det går ut. på andra förändringar uti den nu
gällande afgifts-tarifen, än medgifvande af bevillningsfrihet för den deruti upptagna
lägsta graden från 200 till och med 500 R:dr B:ko samt de öfriga beloppens förvandling
till motsvarande belopp i Riksmynt; och jag vågar på den grund vördsamt
hemställa om antagande i stället af följande förslag:
och 6
ändras
Joseph
Holm från Stockholms län, Erik Christensson från Götheborgs och Bohus län, Carl
Tholson från Skaraborgs län, Anders Pehrsson från Östergöthlands län, Per Nilsson
från Malmöhus län, Erik Andersson från Kopparbergs län, Gustaf Hultman från Nerikes
län och Gustaf Glad från Westerbottens län instämt.
77 73
73 7?
7 7 77
7) 77
77 7 7
7 7 77
77 77
7 7 77
R:dv Knnt.
R:dr R:mt.
R:dr|R:mt.
i 450 t.
0.
m. 600 en
afgift af
1:50.
600
77
750
73
2: 50.
750
77
900
77
5: 50.
900
77
1,050
77
5: —
1,050
77
1,200
77
6: 50.
1,200
77
1,350
7)
8: 50.
1,350
77
1,500
77
10: 50.
1,500
7?
1,650
77
15: —
1,650
77
1,800
37
16: —
detta förs
lag
antages, de
i § 142
mom. 4
förekommande löne- och pensions-belopp böra i öfverensstämmelse härmed
till 450 R:dr Runt.”
Uti denna reservation hafva Anders Jansson från Westmanlands län,
Bil. till Bev.-Utsk. Bet. N:o 5.
29
Riksdags-fullmäktigen Daniel Danielsson från Jönköpings län liar anmält, att
lian varit med permission frånvarande vid den tid, då öfverläggningen inom Utskottet
angående § 2 egde rum.
Af Daniel Danielsson från Jönköpings län: ”Emot det beslut, hvari Höglofliga
Utskottet stannat vid behandlingen af 128 §, angående förhöjd lösen för Debetsedlarna,
får jag mig härmed reservera. Utskottet har såsom skäl för beslutet åbe
ropat
den nedsättning i bevillningen, som sistlidne Riksdag egde rum ocb den i
följd deraf förminskade lösen för Debet-sedlarne, som Iläradsskrifvaren derigenom
får vidkännas; men så är icke förhållandet, ty i följd af skatteförenklingen utdebiteras
på Debet-sedlarne just efter sisla Riksdag krono-tionde, häst-vakans och kolränta
m. m., som förut aldrig egde runi, och har jag mig med visshet bekant, att
på landet de fleste Debet-sedlar till följd deraf betydligt ökats, många med till och
med flera hundra procent sedan sista Riksdag. Höglofliga Utskottet bar redan vid
behandlingen af 118 § förändrat densamma sålunda, att den del af allmänna bevillningen,
som är afsedd till betäckande af de med taxeringen förenade kostnader,
blifvit förhöjd från 1 3/5:dels till 3 procent, en tillökning som åtminstone i någon
mån förökar Häradsskrilvarens inkomst, enär han af densamma erhåller del. Att
lläradsskrifvarens arbete är mödosamt och hans lön deremot ringa, lär väl ingen
kunna förneka; men att, på sätt Utskottet föreslagit, afhjelpa detta på de mest skattskyldiges
bekostnad, är i min tanke en åtgärd, som är högst olämplig och obillig
och som af Utskottet aldrig bordt tillstyrkas. På Afdelningen, der frågan först behandlades,
ansåg man emellertid, att Häradsskrifvaren borde kunna vara belåten med
den utaf Afdelningen föreslagna Debet-sedels-lösen såsom ersättning för papper och
tryckningskostnad; men i Höglofliga Utskottet tog frågan en annan vändning och tillökningen
blef derför alltför öfverdrifven. Det är på denna grund, jag vidhåller min
i Utskottet framställda proposition, att lösen för Debet-sedlar må bestämmas för
dem till och med 7 R:dr R:mt till 3 öre, för dem öfver 7 R:dr till 75 lt:dr Runt
till 8 öre, samt för dem öfver 75 R:dr Runt till 30 öre.”
Häruti hafva instämt: E. Christensson från Götheborgs och Bohus län, Carl
Tholson från Skaraborgs, Anders Pehrsson från Östergöthlands, Erik Andersson från
Kopparbergs, Per Nilsson från Malmöhus, G. Hultman från Nerikes, Nils Andersson
från Wermlands, Gustaf Glad från Westerbottens samt Olof Lagergren från Gottlands
län.
Af C. G. Sköldberg från Nerikes län och Nils Olsson från Malmöhus län,
emot Utskottets förslag i afseende å fördubbling af de i 9 § stadgade minimi-afgifter.
Bill. lill B. SL Prof. 1856 1857. 5 Sami. i Afd, 3 Haft.
5
I
STOCKHOLM, tryckt ho« N. Mareus, 1857.
Bevillnings-Ulskollels lie länk and c JY° ii.
till
ändringar i gällande bertilnings-stndga.
Art. I.
Personlig Skyddsafgift.
§• *
1:° Personlig Skyddsafgift erlägges af alla i mantalslängd skattskrifne personer,
inom nedannärnnde åldrar, utan afseende på stånd eller förmögenhet, nemligen:
Af hvarje mansperson, från och med fyllda 18 till och med
fyllda 60 år — 40 öre.
Af hvarje qvinna, från och med fyllda 18 till och med fyllda
60 år
20 »
2:o Denna afgift fortfar att årligen utgå, äfven efter fyllda 60 år af alla dem,
hvilka utaf tjenst eller rörelse, eller genom undantagsbeting vid afhandlingar om öfverlåtelse
af egendom, ega ISO R:dr R:mt årlig inkomst, äfvensom af dem, hvilka
efter 2:dra Art. utgöra Bevillning för fast egendom af öfver 300 R:dr R:mt värde.
Art. II.
Afgift af Lån, Egendom och Rörelse m. m.
A) Bevillning af Embets- och Tjenstemän samt Betjente m. fl.
§• 2.
l:o Alle Embets- och Tjenstemän samt Retjente af Hof-, Civil-, Minister-,
Militär- och Ecclesiastik-Staterne, äfvensom vid öfrige allmänna Verk, privilegierade
Bolag och Inrättningar, af hvad beskaffenhet de vara må, i städerne oell
Bih. lill R. St. Prot. t?!56 & 1R57. 5 Sami. I Afd. A Hafi. 1
Bevillnings-VlskoUels Betänkande M é.
på landet, skola för den sammanräknade lön, de af en eller flere ijensler åtnjuta,
antingen i penningar, utan afseende derpå, att den fond, hvaraf anslaget skett,
kunde vara med Bevillnings-afgift belagd, Kronotionde, Spanmål från Kronans ma-“
gasiner, indelde hemmansräator, anslagen åker och äng, eller andra sådane lägenheter,
erlägga:
af alla löner som öfverstiga ÖOÖ till och med 6S0 R:dr R:rnt, en afgift af R:dr R:ml 1: —*
»
»
650
y>
800
»
»
x>
»
»
»
1
50.
»
800
»
950
»
»
»
»
»
2
50.
y>
»
950
»
1,100
»
»
»
»
3
50,
»
1,100
»
»
1,250
»
»
»
»
»
yi
»
5
))
1 ,250
»
»
1,400
»
»
»
»
»
»
6
50.
»
1,400
»
1,550
»
»
»
»
»
»
»
8
50.
»
y>
1,550
»
»
1,700
»
»
»
»
»
»
10
50
»
1,700
»
»
1,850
»
»
»
»
»
13
—,
»
»
1,850
»
»
2,000
))
»
»
»
»
»
»
16
—
samt
aT alla
löner derutöfver
En
för
hundra
de;
kommande
den
lö
n, so
in
är
in-
deld
eller ut
går i spa
nmäi eli
er a
ndra persedlar,
att- fö
rvan
dias
i
penni
nga
r,
efter
den för orten, der lönen utgår, näst före taxeringen satta markegång, enligt hvilken
lönen åtnjutes.
§ 7.
Patroni Ecclesiarum i Skåne, Halland och Bobus Län, som njuta spanmål ef
Krono- eller Kyrko-tionde, betala Tvä och en half procent al spanmålens värde,
uträknadt efter den för orten, der spanmälen utgår, näst före taxeringen satta markegång.
Lika afgift erlägges ock af den kyrkorne i dessa orter tillhörande tionde,
som ej är på lön eller till andra bestämda ordinarie utgifter anslagen, och uträknas
värdet på nyssnämnda sätt; äfvensom af Domkyrkorne i Riket, för deras inkomster
i spanmål eller hemmansränlor, sedan derifrån blifvit afråknade endast så*
dane, efter särskild stat utgående, löner, för hvilka innehafvarne, efter denna ar**
tikels ofvanstående §§, lill det belopp förut stadgadt är, Bevillning erlägga.
B) Bevillning af Städerne.
§• 9-
Efter denna artikel må, utom i de fall 12 g omförmäler, Bevillning icke under
nedanstående belopp påföras följande personer, nemligen:
Bevillnings-Ulskottets Betänkande JV° 5.
/ Stockholm och Götheborg,
Grosshandlare, Mäklare, Skepps-klarerare och Apolhekare
Andre Handlande
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufakturier . ,
Handtverkare, med dem jemförlige manufakturister och
andre, här icke särskildt uppräknade borgare
I första klassens Städer.
Handlande, Mäklare, Skeppsklarerare och Apothekare .
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufakturier .
Handtverkare, med dem jemförlige manufakturister och
andre, här icke särskildt uppräknade borgare
1 Andra klassens Städer
Handlande, Mäklare, Skeppsklarerare oah Apothekare
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufakturier .
Handtverkare, med dem jemförlige manufakturister och
andre, bär icke särskildt uppräknade borgare
/ Tredje klassens Städer.
Handlande, Mäklare, Skeppsklarerare och Apothekare . .
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufakturier .
Handtverkare, med dem jemförlige manufakturister och
andre, här icke särskildt uppräknade borgare . ,
1 Fjerde klassens Städer.
Handlande, Mäklare, Skeppsklarerare och Apothekare .
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufakturier .
Handtverkare, med dem jemförlige manufakturister och
andre, här icke särskildt uppräknade borgare
1 Femte klassens Städer.
Handlande, Mäklare, Skeppsklarerare och Apolhekare .
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufakturier .
Handtverkare, med dem jemförlige manufakturister och
andre, här icke särskildt uppräknade borgare
/ samtlige Städer.
Skeppsredare, för hvarje egande läst
R.dr R:ml 45: •—
» » 30: —
» » 22; 50.
» » 15: —
R:dr R:mt 30: —
» » 22: 50.
»
» 15:
R.dr R:ml 25: —
» » 20: —
» » 12: —
R:dr R:mt 22: 50.
» » 18: —
» 10; 50.
R:dr R:mt 20:
» » 15:
6:
R:dr R:mt 15:
» » 12:
6: —
R:dr B:mt — 12.
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande J)! S.
Och för alla andra fartyg, däckade eller odäckade, af Fem
svåra lästers drägtighet och derutöfver, som tillhöra
köpingar, lastageplatser och fiskare som idka fragtfart,
för hvarje läst , . R:dr R:mt —• 6 öre.
Då Skepps-redare uppgifvit och blifvit taxerad för behållen inkomst utaf sitt
Skepps-rederi, utöfver hvad den här intagna läste-afgiften utgör, erlägge han ej den
särskildt stadgade läste-afgiften.
Ega flere del uti skepp, påföres hela Bevillnings-afgiften Hufvud- eller Korrespondent-redaren.
Intilldess uppmätning af Fartyg hunnit verkställas, böra sådane, som äro ouppmätte,
af Taxeringsmännen anses till den drägtighet, i lästetal beräknad, som, efter
egarens uppgift, jemförd med de upplysningar, hvilka derjemte kunna erhållas, kan
bestämmas.
Om uppgift öfver egande Fartyg, se §. 63.
§• 40.
l:o För följande, till Städerne hörande, personer skall afgiften, såvida den
icke, beräknad lill Två och en half procent af inkomsten, uppgår till högre belopp,
än de här nedan utsatta högsta klass-afgifter, i hvilket fall nämnde procentberäkning
skall iakttagas, bestämmas sålunda:
Advokater och Sakförare, i Sex klasser:
Första
klassen .
R:dr R:mt
75: —
Andra
d:o
» »
56: 25.
Tredje
d:o
,
» »
57: 50.
Fjerde
d:o
•
» »
22: 50.
Femte
d:o
.
» »
15: —
Sjette
d:o
» »
7: 50.
Aktörer och Aktriser, Musikanter, Sångare, Sångerskor, Dansmästare m. fl., som
tillhöra de Kongl. Spektaklernes stat, taxeras, då de njuta inkomst af information,
i Fyra klasser:
Första
klassen .
. . R.dr
Runt
18:
75.
Andra
d:o
»
»
11:
25.
Tredje
d:o
»
»
6:
—
Fjerde
d:o
»
»
5:
7.
och för löneförmåner särskildt, efter förut stadgad grund.
Aktörer och Aktriser, Musikanter, Sångare, Sångerskor, Dansmästare m. fl., andra
än de här förut omförmälda, taxeras, ehvad de tillhöra Spektakeltrupper, eller
eljest genom utöfvande af sin konst åtnjuta inkomst, i Fyra klasser:
Första klassen .... R:dr R:mt 18: 73.
Andra d:o .... » »11: 25.
Bcvillnings-tJtskollels
Betänkande JV? S.
Tredje
klassen . . . .
R:dr R:mt 6: —
Fjerde
d:o . . . .
» » 3: 7.
Agenter för utländska
försäkringsbolag, se
Handels-expediter.
Artister, i Sju klasser:
Första
klassen . . . .
R:dr R:mt 37: 50.
Andra
d:o ...
» » 26: 25.
Tredje
d:o ...
» » 18: 75.
Fjerde
d:o . . ..
» » 11: 25.
Femte
d:o ...
» » 7: 50.
Sjette
d:o ...
)' » 3: 75.
Sjunde
d:o
» » 1: 50.
och för löneförmåner särskildt, efter
förut stadgad grund.
Biljard-egare, för hvarje biljard, der så kallade parti-penningar betalas, i Tre
klasser: \
1 Stockholm och Götheborg:
Forsla klassen .... R:dr R:mt 112: 30.
Andra d:o . . . . » » 75: —
Tredje d:o . . . . » » 50: —
I öfriga Städerna:
Första klassen . . . * R:dr R:mt 75: —
Andra d:o .... » » 56: 25.
Tredje d:o . . . . » » 37: 50.
Biljarder på inrättade Sällskap och Klubbar, samt vid Helsobrunnar, se mom. 2.
Bokhållare, se Handels-expediter.
Byggmästare-, Skepps-, i Fern klasser:
Första klassen .... R;dr Runt 30: —
Andra » . . . . » » 22: 50.
Tredje » ... . » » 15: —
Fjerde » . . . . » » 11; 25.
Femte » . . . . » » 7: 50.
Öfrige Byggmästare, lika med Handtverkare, §. 9.
Cassörer, se Ilandels-expediter.
Chirurger, med praktik, samt Badare och de, som hålla Rakstugor, i Fem klasser:
Första klassen .... R:dr R:mt 22: 50.
Andra d:o . . . . » » 15: —
Tredje d:o . . . . » » 7: 50.
Fjerde d:o • . . . » » 3: 75.
Femte d:o . . . . » » 2: 25.
fi
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande M S.
Commissions-Coniors Föreståndare och 1 # Hande|s.expediter.
Commissionärer, ehvad de äro borgare eller ej j
Direktörer, Theater-, vid andra än Konungens Spektakler,
erlägga årligen minst . . . R:dr R:mt 18: 75.
Entreprenörer, Renhållnings- och Lyklländntngs-, i byra klasser:
Första klassen .... R:dr Runt 15: —•
Andra d:o .... » » 7: 50.
Tredje d:o .... » »3: 75.
Fjerde d:o .... » » 1; 50.
Faktorer, se Handels-expediter.
Fiskare, ehvad de äro borgare eller ej, i Nio klasser:
Förslå kl
assen
. . R:dr
R:mt
15:
Andra
d:o
»
»
11.
Tredje
d:o
»
»
9:
Fjerde
d:o
»
»
7:
Femte
d:o
»
»
6:
Sjette
d:o
• »
»
3:
Sjunde
d;o
»
»
2:
Åttonde
d:o
»
»
1:
Nionde
d:o . .
»
»
—
För sälj er skor, så kallade Rrödjungfrur, samt alla öfriga personer af qvinnokönet,
som föreslå försäljning i bodar eller på näringsställen för andras räkning, i
Fyra klasser:
Första
klassen
. . R:dr
R:mt
7:
50.
Andra
d:o
»
»
6:
—
Tredje
d:o
. . »
»
3:
75.
Fjerde
d:o
. . »
»
1:
50.
Gästgifvare, lika som på landel, §. 27.
Handels-expediter, Agenter, Föreståndare för Commissions-Contor, Commissionärer,
ehvad de äro Borgare eller ej, Cassörer, Bokhållare och Betjente samt Inspektörer
och Faktorer, med flere, vid Handel, Bruk, Manufaktur ier och Boktryckerier,
jemte Provisorer:
1 Stockholm och Götheborg samt Första Klassens Städer, i Atta Klasser:
Första Klassen .... R:dr R:mt 37: 50.
Andra d:o , . » » 18: 75.
Tredje d:o .... » »12: 50.
Fjerde d:o .... » » 9: —
Femte d:o .... » » 6: —
Sjette d:o , , . . » » 50,
Bevillnings-Ulskollels Betänkande J\t o.
7
Sjunde Klassen .... R:dr R:mt 8: —
Åttonde d:o » »2: 25.
I de öfriga Släder ne, i Sex Klasser:
Första
Klassen .
» *
. R:dr
R:m
t 11:
28.
Andra
d:o
, .
»
»
7:
50.
Tredje
d:o
0 »
»
»
5:
25.
Fjerde
d:o
»
»
3:
75.
Femte
d:o
* .
»
»
2:
25.
Sjette
d:o
* i
»
»
1:
50.
Och skall den, sorn antingen efter Taxerings-kommittéens kännedom sig med
Kommissionsrörelse befattar, eller ock sjelf uppgifver sig vilja blifva för sä beskaffad
rörelse beskattad, ovilkorligen taxeras såsom Kommissionär, utan att Taxeringskommittéen
må ega ingå i pröfning, om den skattskyldige är till Kommissionsrörelses
idkande berättigad.
Handtverkare, vid Hofvet och de Kongl. Spektaklerne, så ock Kronans vid Amiralitetet,
Artilleriet och Fortifikationen m. (1, Stater, betala efter deras lönevilkor,
dock ej under R:dr R:mt 1: 50.
Och skola de bland desse Handtverkare, hvilka drifva serskild rörelse,
dessutom taxeras lika med Borgare, se § 9.
Handtverkare, hvilka, ulan mästerskaps eller burskaps förvärfvande, erhållit tillstånd
att såsom försörjningsrnedel åstadkomma handtverkeri-arbelen, erlägga
minst R:dr Runt i: 50.
Inspektörer, lika med Handelsexpeditör.
Kaffeskänkar och Kajfehusidkershor, se Krögare.
Klädmäklare och K/ädmäklerskor, som hålla bodar, i Sex Klasser:
Första
Klassen .
R:dr Rtmt 57: 50.
Andra
d;o
» 30: —
Tredje
d:o
» 22: 50.
Fjerde
d:o
» 15: —
Femte
d:o
» 7: 50.
Sjette
d:o
» 3: 75.
Krögare, Krögerskor,
samt de,
som hålla Kaffehus,
Likörkammare,
Värdshus och Restauration eller Näring å Ångfartyg, äfvensom Traktörer och
Källarmästare, som icke äro Borgare, oberäknad Bevillning för bränvinsutskänkning,
då den tillätes,
i Stockholm och Götheborg minst
. R:dr R:mt 11: 25.
i öfriga Städer minst
» 7: 50.
Alla Krögare och Krögerskor, Spisqvarters- och Värdshushållare samt Traktörer
och Källarmästare, som icke äro Borgare, hvilka hafva en bättre och förmånligare
8
Bevillnings-Ulskotlets Belänkande Jks 3.
rörelse, än de minst taxerade Krögare, skola taxeras till Två och en half för hundrade
af den inkomst, de anses hafva af hela rörelsen. Denna afgift erlägges äfven al
hvar och en annan, sorn, med behörigt tillstånd, i minut försäljer bränvin; och
taxeras sådane personer särskildt, oansedt de utgöra Bevillning för borgerlig
rörelse.
Sorn delta är en afgift, hvilken icke får afkortas, så åligger det den, sorn
meddelar tillståndsbref, att genom antagande af borgen försäkra Kronan om afgiftens
utgörande. En sådan säkerhet bör årligen förnyas, vid påföljd af tillståndets förlust.
De redan antagne Näringshållare af denna klass, vare sig borgare eller andre, åligger
enahanda skyldighet i afseende på borgens ställande och dess årliga förnyande, så
vida de vilja rättigheten bibehålla.
Kypare, i Fem Klasser:
Första Klassen R:dr R:mt 9
Andra d:o  » » 6
Tredje d:o  » » 3
Fjerde d:o  » » 2: 23.
Femte d:o  » » 1: 30.
Källarmästare, se Krögare.
Månglerskor, af alla slag, i Nio Klasser
Första Kl assen
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
Femte d:o
Sjette d:o
Sjunde d:o
Åttonde d:o
Nionde d:o
Mästare, vid Sockerbruk, Manufaktur
Fem Klasser:
Första Klassen
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
Femte d:o
R:dr Rrmt 37: 50.
» » 30: —
» » 22: 50.
» » 15: —
» » 9: —
» » 6: —
» » 4: 50.
» » 3: —
» » 1: 50.
er, Fabriker, Brännerier och Tegelslageriet i
Mästersvenner och Gesäller vid Dito, i Två K
Första Klassen ....
Andra d:o ....
R:dr Runt 18: 75.
» » 11: 25.
» » 7: 50.
» » 4: 50.
» » 3: —
asser:
R:dr R:mt
» »
50.
Parmmätare,
Bevillnings-Ulskollels Betänkande M 5.
Parmmätare, i Sex Klasser:
Förslå
Klassen
. . . R:d
r R:mt 30: —
Andra
d:o
» 22: 50.
Tredje
d:o
»
» 15: —
Fjerde
d:o
t »
» 9: —
Femte
d:o
» 4: 50.
Sjette
d:o
» 2: 25.
Provisorer, se
Handels
-expediter.
Skeppare, Skut
- och Båt-, som icke
äro Borgare, i
Fem Klasser:
Första
Klassen
. . . R:d
r Runt 15: —
Andra
d:o
» 9: —
Tredje
d:o
» 6: —
Fjerde
d:o
» 3: 75.
Femte
d:o
» 2: —
R:dr R:mt 1: 30.
Fga flera tiel i Skuta eller Bat, paföres förenämnde afgift den, som förer
Skutan eller Båten.
Coopvaer (lie-Skeppare, m. fl. Se mom. 5.
Spisqvarters-, Värdshus- och dylika Näringshållare, se K rögare.
Anm. För den Spisqvarters- eller Värdshus-rörelse, Som idkas under uppsigt
al Kommunen, mot förbindelse, att hvarken vin- eller spritdrycker dervid tillhandahållas,
eger bevillning efter denna artikel ej rum.
Språkmästare, oberäknad lön på Stat, laxeras med afseende på deras inkomst af
information, dock ej under ....
Styrmän, i Två Klasser:
Första Klassen ....
Andra d:o ....
Öfrige Sjömän. Se mom. 2.
Tobaks-planterare, lika med Trädgårdsmästare.
Traktörer, se krögare.
Trädgårdsmästare, som ej äro Borgare, i Fem Klasser:
Första Klassen R;dr R:mt 11: 23.
Andra d:o ....
Tredje d:o ....
Fjerde d:o ....
Femte d:o ....
Akare, som ej äro Borgare:
Bill. till R. St. Prot. 1856 <Jt 1857. 5 Sami. 1 Afd. 4 Haft.
R:dr R:mt
» »
ö:
1:
30.
»
»
»
»
7: 30.
3: 75.
2: 25.
1: —
Bevillnings-Ulskollels Betänkande M 5.
1 Stochholm och Götheborg, i Fem Klasser f
Första
Klassen . ,
. . R:dr
R:mt 15
__
Andra
d:o
»
11
25,
Tredje
d:o . ,
»
»
7
50.
Fjerde
d:o
. . »
»
3
75.
Femte
d:o
»
»
2
25.
1 öfrige Städerne, i Fyra Klasser:
Första Klassen R:dr Runt 7: SO.
Andra d:o ..... » » S: —
Tredje d:o ..... » » 3: —
Fjerde d:o
» » i: 50.
2:o Nedannämnde personer i Städerne erlägga afgift till följande bestämda
belopp, nemligen:
Betjenter, Hofmästare, Jägare, Kammartjenare, Kuskar, Lakejer och Taffeltäckare i
lagstadd tjenst, samt alle andre manspersoner, som till uppassning nyttjas, med
undantag af minderårige gossar:
För en eller två, hvardera .... R:dr R;mt 1: 50.
» flen tredje » » 3: —
» den fjerde » » 4: 50.
» den femte » » 6: —
» den sjette och hvar och en derutöfver » » 12: —
Ali sådan betjening i ett hushåll skall sammanräknas, så att för hustru eller
minderåriga harn någon särskild betjening ej må uppgifvas och den förhöjda afgiften
derigenom minskas.
Hofmästare och Kammartjenare betala dessutom den bär nedanföre stadgade
afgift.
Biljard-c g are:
För Biljarder på inrättade Sällskap och Klubbar:
i Stockholm och Götheborg . . . R:dr R:mt 37: 50.
i de öfrige Städerne » » 25: —r
För Biljarder vid helsobrunnar och som
endast begagnas under brunns-terminerne . . » » 18: 75.
Men då inkomsten deraf tillfaller Rrunns-Kassan eller de fattige, betalas icke
någon bevillning.
Andre Biljarder, se Mom. 1.
Boktrycheri-Konstförvandter, . . . R:dr R:mt 1: 50.
Brädvräkare, ........ » » 1: 50,
Bevillnings-Ulsliollels Betänkande JYS S.
41
Cancer t gifvare, in- eller utländske, erlägga förskottsvis för hvarje concert:
i Stockholm R:dr R:mt 2: 23.
samt i alla öfriga Städer och orter . » » 1: —
Gesäller, ,  » » 1: 50.
Gouvernanter och informations-frunlimmer i privata
hus .
» » 1: —
Fruntimmer, som hemma hos sig hälla Pensions-inrättningar eller Skolor, betala
i sådan egenskap ingen afgift efter denna artikel.
Hampvräkare, R:dr Runt 1: 30.
Hofmästare, hos private  » » 7: 30.
Hushållerskor och Husmamseller,  » » 1: —
Huspredikanter, som i vederbörlig ordning dertill
blifvit kallade  » » 23: —
Hyrlakejer,  » » 3: •—
Hårfrisörer, som icke äro borgare .... » » 1: 30.
Hästhandlare, eller sådane, hvilka, såsom yrke,
sälja och byta hästar, erlägga, utan åtskillnad
på hufvudman eller följeslagare
på resor, hvarje person, som sig med
sådan handtering befattar  » » 18: 73.
Och skall med vederbörande Uppbördsmans qvittens styrkas, att Bevillniags
afgiflen
för löpande året blifvit riktigt erlagd eller säkerhet derför ställd, innan
Konungens Befallningshafvande eller vederbörande magistrat meddelar dem pass,
hvilket pass bör ultryckeligen innehålla, att de lill en sådan handel äro berättigade.
Jernbärare, vid Stång- och Tackjerns-vågar . R:dr R:mt — 7 5.
Kammarjungfrur, lika med betjenter.
Kammartjenare,  » » 3: 75.
Kockar hos private  » » 7: 50.
Skeppskockar, se Sjömän.
Konstberidare, Lindansare, eller andre kringresande in- eller utländske personer,
som, med särskildt tillstånd, gifva representationer af mekaniska konster nr.
m., eller sådane, som kringföra och visa främmande djur o. s. v., erlägga för
hvarje representalionsdag:
i Stockholm R:dr R:mt 3: —•
samt i alla öfrige Städer och orter . » » 1: 50.
åliggande det aila förenämnde, att, innan de från staden eller orten afresa
eller pass dem meddelas, med bevis af Kronans Uppbördsman styrka, att repre
sentations-afgiften
blifvit erlagd; Och skall qvitto derå, jemte betyg, att bevillningen
för löpande året blifvit gulden eller säkerhet derför ställd, ovilkorligen företes å den
ort, dit de sig begifva, innan någon representation der får uppföras.
12
llcvillnings-UtskoUels Betänkande J\J J>.
Åfreser sådan person från orien, utan alt hafva denna bevillning för hvarje
represenlationsdag erlagt, ansvarar derför den, sorn pass till resan meddelat eller
för resans försättande detsamma ålecknal.
Linvräkare R:dr Runt 1: SO.
Mätare , » » i: SO.
Packare och Packhus/earlar » » 1: SO.
Sjömän:
Understyrman och Konstaplar samt Matroser
och Timmermän in. tl » » 1; —.
Kockar och Jungman » » —. 73.
Styrmän, se Mom. i.
Sy jungfrur, hos Nipperhandlare, Hattstofferare, Bundtmakare, Skräddare och andre
Handtverkare, erlägga hälften mot Gesäller,
eller R:dr Runt — 73.
Timmer- och Mur-Gesäller, lika med Gesäller.
Tjäruvräkare  » » f; 30.
Utländingar, (deruti ej inbegripne Norrmän för Norrska produkter) som resa omkring
i landet och, för egen räkning eller såsom utskickade för andra, utbjuda
eller sluta handel om utländska varor, skola vid ankomsten, med uppgifvande
al tiden, huru länge de vilja i Riket sig uppehålla, till vederbörande Uppbördsman
för Krono-bevillningen i gränsorten erlägga 30 R.dr R:mt för tiden
till och med tre månader, samt för hvarje månad derutöfver ytterligare 20
R:dr Runt. Förr än hvad sålunda är föresk rifvet blifvit fullgjord t, derom bevis
hör af Uppbördsmannen å medbafvande passet meddelas, må pass för resans
fortsättande inom landet eller för återresa ur Riket icke kunna utfärdas; skolande
sådan utländning, innan han eger i någon stad inom Riket utbjuda eller
slutq handel om utländska varor, jemväl åligga, att i Stockholm hos Handelskollegium
och i de öfriga städerne hos magistraterne styrka sig hafva den
stadgade afgiften betalt, och tillika uppgifva den tid, han vill i staden sig
uppehålla. Den utländning, som, utan att hafva sådant fullgjort, eller den
stadgade afgiften behörigen örlägt, belrädeS med att utbjuda eiler sluta handel
om utländska varor, skall, jemte afgiftens erläggande, böta 430 R:dr Runt,
hvaraf hälften tillfaller åklagaren och hälften fattigkassan i den stad eller socken,
der förseelsem egt runi. För öfrigt iakttages hvad allmänna Lagen i 3 och
7 Kap. Ilandets-balken och särskilda författningar, i afseende på dylik handel,
stadga.
Utländingar, som i städerne drifva handel och rörelse, se Morn 5.
Vindragare R:dr R:mt 1: 50.
Vågkarlar
» » 1: 50.
Bevillnings-Ulskollcts Betänkande M S.
15
3:o För följande personer i stöderne utgår afgiflen åter efter nedanstående
tårs kilda grunder, nemligen:
Auktionshetjente, lika med städernes betjente <§ 2.
Bokhandlare, lika med Handlande, <§ 9.
Boktryckare, lika med Manufakturister, § 9.
Doktorer, Medicina-, eller Läkare, för inkomst af praktik utom tjensten, två procent,
dock ej under R:dr R:mt 7: 50.
Fruntimmer, som idka klädsöm, med en eller flera medlijelperskor, erlägga hälften
emot Handtverkare, § 9, och deras medlijelperskor hälften emot Gesäller, enligt
nästföregående Mom.
Hyrkuskar, lika med Handtverkare, § 9.
Informatorer hos enskilde, lika med Tjenstemän, § 2.
Inköpare för de Kongl. Hofven jemföras med Handlande, § 9.
Licentiater, Medicinal, med praktik utom tjensten* se* Doktorer.
Läkare, se Doktorer.
Mjölnare, se Qvarnar, § 50.
Modekrämare och Modekr amer skor af alla slag* lika med Handlande, § 9.
Nipperhandlare och Nipperhandlerskor, lika med Handlande, § 9.
Skeppare, Coopvaerdie, äfvensom Sjökapitener med burskap, och Befälhafvare ä Ångfartyg,
med tillämpning af föreskriften uti 45 § 3 morn., lika med Handtverkare
i den stad, dit fartyget hörer, § 9.
Skut- och Båtskeppare, se Mom. 1.
Skol-lärare, som antingen hafva egna Skolor, eller biträda vid sudane inrättningar,
lika med Tjensteman, § 2.
Spanmuls-handlande, som icke äro borgare, taxeras efter deras rörelse, lika med
Städernas öfrige Handlande, § 9.
Stadstjenare eller P elisbet jente, se Städernes betjente, § 2.
Tidningsskrifvare, hvarunder förstås, sä väl förläggare, som redaktörer och deras
biträden, taxeras till Bevillning efter Iva och en half procent af den inkomst,
de njuta.
Timmer- och Brädhandlande, se Handlande, § 9,
Ut tändning ar, som i Städerne drifva handel och rörelse, anses i mån deraf till alD
deles lika afgift med Handlande i samma Städer.
Veterinär-läkare, för inkomst af praktik utom tjensten, två procent, dock ej
under Hulr Ruut 1: 50.
ii
I
Bevillnings-Ulskotlets Betänkande 3.
C) Bevillning af Jordbruket.
För Frälse-egcndomar:
§ 22.
Tietlio öre för hvarje rusttjenst-mark, efter ingifven och riktig befunnen rusttjenst—längd
och jordebok i det Län, der egendomen är belägen.
Denna afgift upphör till hälften, då rustningen uppsattes, och eger icke runi
för Sätes- och Ladugårdar samt de lill Danviks Hospital hörande Frälse-heminan.
De Frälse-hemman, som icke utgöra ränta i rusttjenst-persedlar, eller icke
äro i rusttjenst-läugden uppförde, anses vid Bevillningens beräknande lika med andra
närmast belägna Frälse-hemman, med hvilka de kunna jemföras, men för utsockne
Frälse-hemman betalas: i Skåne 3 R:dr 51 öre, i Blekinge 5 R:dr samt
i Halland och Bohus Län 4 R:dr 84 öre R:mt, allt efter helt mantal, och i lika
förhållande för mindre hemmansdelar.
För Rä- och Rörs- samt Insockne-hemman erlägges hälften emot det, som
lör Utsockne stadgadt är; börande, i händelse af rustningens uppsättande, ej mindre
för Rå- och Rörs-, än Insockne-hemman samina afdrag ega rum, som för
Frälsehemman är fastställdt; och iakttages för öfrigt, att förestående afgifter efter
förmedladt hemmantal beräknas.
För särskildt skattlagde Qvarnar och Lägenheter af Frälse-natur, utan hemmantal,
i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län, erlägges 35 öre R:ml för
hvarje tunna hardt korn af deras åsätta ränta.
D) Bevillning af Bergverken, så ock af särskilda Manufakturier, Fabriker, Verk
och Inrättningar samt yrken på Landet.
§• 24.
Krut-bruk; af dessa utgå dessutom 20 öre R:mt för hvarje tillverkad centner krut,
enligt attest från Kongl. Krigs-kollegium.
RödfärgsSvafvel- och Vitriol-bruk;
Dessutom erlägges af Dylta Bruk:
För hvart Skeppund Svafvel . . R:dr R:mt 1: 10.
d:o d:o Vitriol . . » » — 23.
För hvarje tunna Rödfärg » » — 10.
Bevillnings-Utshotlcls Betänkande M 5. 15
§. 25.
Öfriga Yerk och inrättningar, som till beskaffenhet, rörelse och inkomst äro
skiljaklige från de förra, utgöra Bevillning efter följande grunder:
Ask-Calciner-Bruk i Tre klasser:
Första klassen R:dr R:mt 15: —
Andra d:o
» » 9: —
Tredje d:o
» » 5: 75.
De, som endast förrätta raffinering, äro från bevillning fr i a;
Kimröks-Bruk, i Två klasser:
Första klassen
Andra d:o
Klinge- och Bajonetts-Smiden,
Första klassen
Andra d:o
R:dr R:mt 6:
Två klasser:
3: —
R:dr Runt 18: 75.
12.
Skeppsbyggeri-Inrätlningar, i Sex klasser:
Första klassen
Andra d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Tredje
Fjerde
Femte
Sjette
R:dr R:mt 75
50
40
30
20
10
»
»
»
»
»
Skeppsbyggerier, som icke ega 400 R:drs inkomst, äro frie från Bevillning.
Sten- samt Lerkärls-Fabriker, i Tre klasser:
Första klassen R:dr R:mt 7: 50.
Andra d:o
» » 3: 75.
Tredje d:o
» » 2: 25.
§. 26.
l:o För rättigheten till skogsfång, på Kronans, emot rekognition, till Bruk,
Hyttor eller Grufvor upplåtna, allmänningar erlägges för hvarje stafrum eller motsvarande
18 tunnor Kol R:dr R:mt 25 öre.
§• 27.
l:o För följande på landet boende personer skall afgiften, så vida den icke,
beräknad till Två och en half procent af inkomsten, uppgår till högre belopp, än
16
Bevillnings-Utskollets lielänkande JYs S.
de här nedan utsatta högsta klass-afgifter, i hvilket fall nämnde procent-beräkning
skall iakttagas, bestämmas sålunda:
Advokater och Sakförare 1 ... , , . ..., ~
, . , lika med dem i staderne, 10.
Artister | ’ ’ 3
Auktionister, se Kommissionärer.
Byggmästare,
Lo
eller Härads-, i Fem klasser:
Första
klassen
• . •
R:dr
Runt
15:
—
Andra
d:o
»
11:
25.
Tredje
d:o
»
7:
50.
Fjerde
d:o
»
6:
—
Femte
d:o
3:
75.
Socken-byggmästare, se Gerningsmän, Mom. Sä.
Commissionär er, lika med dem i städerne, ^ 10.
Färjemän, som hafva egna bålar, lika med Skut- och Båtskeppare, § 10.
Glas- och Porcellaines-Försäljare, i Tvä klasser:
Första klassen
Andra d:o
Gårdfari-handlande, äfvensom sådane
som idka gårdfari-handel, i Sex klasser:
Första klassen
d:o ......
d:o
d:o
d:o
d:o
.... R:dr Runt 7: SO.
.... » » 3: 75.
Borgare ifrån Städerne Borås och Ulricehamn,
Andra
T redje
Fjerde
Femte
Sjette
R:dr R:mt 24
18
15
12
8
4
»
»
»
»
»
Gästgifverier på landet utgöra Bevillning efter värdet, lika med
('frige hemman
och lägenheter, men taxeras för näring och rörelse efter belägenheten, utom
bränvins-M<*Åå'nånfn^s-afgift,
Första klassen
d:o
Åtta klasser:
Andra
Tredje
Fjerde
Femte
Sjette
Sjunde
Åttonde
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
R:dr Runt 24
15
12
8
4
2
1
1
»
»
»
»
»
»
»
»
»
»
»
»
»
»
50.
På de stället), der gästgifveriet emellan flere är fördeladt, delas äfven ofvanstående
afgifler emellan dem alla efter den andel, de i gästgifveriet ega. De gäst—
gifvaregårdar, som icke hafva någon förtjenst af sin gästgifveri—rörelse och hvarest
bränvin
Bevillnings-Utskollets Betänkande Jtt 8.
17
bränvin icke utskänkes, ega Taxeringsmännen, om de så finna skäligt, att befria
från all afgift för näring och rörelse.
Handels-betjenter, lika med dem i andra Städer, än Stockholm och Götheborg samt
dem af första klassen, se § 10.
Inspektörer, hrälse- och Gårds- samt Casseurer, bokhållare, Fogdar, Faktorer och
Skrifvare i privat tjenst på landet taxeras efter betydenheten af den egendom,
de förestå, eller af den befattning och lön, de hafva, i Åtta klasser:
Första klassen
Andra d:o
R
Tredje
Fjerde
Femte
Sjette
Sjunde
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Ir Runt 30
» 24
» 15
» 12
» 8
» 5
» 2
» 1
50.
50.
ar närmaste tillsynen eller
Åttonde d:o
Den, som vid annans egendom eller landtbruk
styrelsen sig anförtrodd, taxeras efter personens kända verkliga tjenstgöring, utan
hinder af annorledes skedd uppgift, såsom Rättare, då egendomen består af två
till fyra mantal, och derutöfver såsom Fogde eller Inspektor.
All annan betjening af inan- eller qvinnokön hos enskilde anses efter beskaffenheten
och deras göromål, utan hinder af den benämning, som de i uppgiften
erhållit.
Skulle likväl någon af Statens Embets- och Tjenstemän tillika hafva inkomst
för befattning med enskild mans egendom, bör denna inkomst, vid Bevillningens
beräknande, icke sammanslås med den ordinarie eller extra ordinarie lön, han af
Slaten erhåller, utan skall han då för sin privata tjenst, efter här uppgifna grund,
särskildt taxeras.
Kamererare och Sekreterare, Frälse-, i Fyra klasser:
Första klassen R:dr Runt 30: —
Andra d:o
» » 24: —
Tredje d:o  » »15: —
Fjerde d:o  » » 10: —
Krögare och Krögerskor, m. fl., se Krögare m. (1. i Städerne, § 10.
Lumpsamlare, i Tre klasser:
Första klassen .
R:dr R:mt
Andra d:o  » »
Tredje d:o  » »
Skut- och båtskeppare, lika med dem i Städerne, § 10.
Skärkarlar, Strandsittare eller Fiskare, utan jordbruk, i Fem klasser :
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 5 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 3
i8
Bevillnings-Utshollets Betänkande M 5.
Första klassen R:dr R:mt 3: 75.
Andra d:o  » » 2: 25.
Tredje d:o  » » — 75.
Fjerde d:o  » » — 40.
Femte d:o  » » —10.
Smidesförsäljare, bosatte och stadigt vistande på viss ort, i Två klasser:
Första klassen R:dr R:mt 7: 50.
Andra d:o  » » 3: 75.
Andre, af Bruksegare till handelsresor med jernsmiden antagne och vederbörligen
förpassade personer, i Två klasser:
Första klassen
R:dr R:mt 15: —
Andra d:o  » » 7: 50.
Dessa sistnämnde skola derjemte, till säkerhet för afgiftens erläggande, iakttaga
hvad rörande Hästhandlare är föreskrifvet.
Trädgårdsmästare, lika med dem i Städerne, § 10.
2:o Nedannämnde personer på landet erlägga afgift till följande bestämda belopp,
nemligen :
Betjenter, Jägare, Kuskar, Lakejer och Taffeltäckare m. fl., lika med dem i Städerne,
§ 10.
Biljard-egare lör Biljarder vid belsobrunnar, se § 10.
Gerningsmän eller Socken-handtverkare af hvad handtverk som helst, samt Hand
sågare,
Stampare och Socken-byggmästare:
med öfver tre mantalsskrifne arbetare .... R:dr Runt 3: 75.
med tre » » . ... » » 2: 25.
med två » » ....»» 1: 50.
med en eller ingen » .... » » — 75.
Hvarje Gerningsman eller Socken-handtverkare skall dessutom, i stället för
de fordna gerningsörena, i Bevillning
erlägga R:dr R:mt — 50
Gesäller I . stgjernej (K j 0.
Oouvernanter J
Gårds-handtverkare
R:dr Runt — 40.
Hofmästare
Hushållerskor
Husmamseller
Huspredikanter I , lika med dem i städerne, § 10.
Hästhandlare
Kammarjungfrur och1
Kammartjenare
Bevillnings-Vtskoltets Betänkande M S.
19
bockar j ^ j.^ mej ^en) j stader ne, § 10.
Liner akare J
Rallare ocb Ladufogdar vid Landtegendomar .... Rdr R:rol 1: —
Se anmärkningen för Inspektörer, Frälse-, Mom. 1.
Salpetersjudare:
Kronans, frie från afgift efter denna artikel,
Private » » 1: SO.
Sjömän, lika med dem i Städerne, § 10.
Spelmän, Härads- och Sockne- » » 1: SO.
Viländningar, se § 10, Mom. 2.
3:o För följande personer på landet utgår afgiften åter efter nedanstående
särskilda grundet, nemligen:
Informatorer bos enskilde, lika med tjenstemän, § 2.
Läkare, lika med dem i Städerne, § 10.
Skeppsredare och Fartygsegare, lika med dem i Städerne, § 9.
Skollärare, som antingen hafva egna Skolor eller biträda vid sådane inrättningar,
lika med tjenstemän, se § 2.
Spanmålshandlande samt j taxeras efter deras rörelse lika med Städernes hand
Timmer-
och Brädhandlande j lande.
Veterinär-Läkare, lika med dem i Städerne, § 10.
§. 28
l:o För följande, vid Bruk, Bergverk och öfriga inrättningar antagne, personer
skall afgiften, sä vida den icke, beräknad till två och en balf procent af inkomsten,
uppgår till högre belopp, än de här nedan utsatta, högsta klass-afgifter
i hvilket fall nämnde procent-beräkning skall iakttagas, bestämmas sålunda:
Byggmästare, Skepps-, lika med dem i Städerne.
Bälgmakare och Gårmakare, i Två klasser:
Första klassen R:dr Runt 7: 50.
Andra d:o  » » 3: 75.
Chirurger, i Två klasser:
Första klassen » » 4: 50.
Andra d:o  » » 2: 25.
Disponenter, Grafve-, som af Grufve-egare äro antagne och för deras räkning
drifva grufve-arbete:
med 50 arbetare och deröfver R:dr R:mt 15: —
» 30 till och med 49  » » 9: —
» 20 » » »29 » » 6: —
» 10 » » »19 » » 3: —
» mindre än 10
» » 1: 50.
20
Bevillnings-Utskotlets Betänkande M 3,
Fogdar, Grafve-, i Tre klasser:
Vid större Grufvor:
Första klassen
Andra d:o
Tredje d:o
R:dr R:mt IS
» » 11
» » 7
»
»
»
»
Vid mindre Grufvor:
Första klassen R:mt R:dr
Andra d:o  » »
Tredje d:o  » »
Glasblåsare, i Fem klasser:
Första klassen R:dr R:mt 6:
Andro d:o  »
Tredje d:o
Fjerde d:o  »
Femte d:o  »
Inspektörer, Faktorer, Kassörer, Bokhållare ocb Skrifvare, lika med dem i 27 §.
Masmästare, Byggmästare ocb Hammarsmedsmästare, med flere andra arbelsföreståndare
vid Bruk och Bergverk, i Tre Klasser:
Första Klassen R;dr R:mt
4: 30,
3: —
2: —
I: 50.
Andra d:o
Tredje d:o
.
Mjölnare, se Qvarnar.
Mästare vid Fabriker, Brännerier, Tege/slagerier, och
Klasser:
Första Klassen
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
Femte d:o
Predikanter, Bruks-, i Två Klasser:
Första Klassen
Andra d:o
(Jppsyningsmän vid Grufvor, i Tre Klasser:
Första Klassen
Andra d:o
Tredje d:o . , . , r , , , , .
50.
öfriga inrättningar,
i Fem
R:dr R:mt
»
R:dr R:mt
» »
6
4
3
2
1
3:
1:
50.
50.
50.
2: —
1: 50.
f: —
Bevillnings-Ulslcotlets Betänkande M S. 21
2:o Nedanstående erlägga afgift till bestämda belopp, nemligen:
Gesäller vid Fabriker och öfriga inrättningar, lika med Gesäller i Städerna, § 10.
Mästersvenner R:dr R:mt 1: —
G) Bevillning af Kapitaler, Aktie-Bolag, Associationer, Societeter, Kassor,
Verk, tlypotheh- och andra allmänna Inrättningar.
§. 33.
l:o Bevillning utgöres vidare af Enskilda Banker, sorn ega sedclutgifningsräll,
med Tre procent af den årliga behållning, sorn icke öfverstiger Sex för hundradel,
men med Nio procent af det belopp, hvartill behållningen för året derutöfver uppgår,
allt beräknadt efter hvad af tecknings-suniman eller grundfonden blifvit kontant
tillskjutet.
2:o Af alla öfriga Aktie-Bolag, Associationer, Societeter, Verk, Hypotheksoch
andra allmänna Inrättningar med Två och en half procent af årliga behållningen.
3:o Af insatta kapital i Trollhätte gamla Slussverks-byggnad, för hvilka Tolf
procent af Kongl. Maj:t och Kronan åi ligen betalas, en åttondedel af samma ränta.
T:o All sådan Bevillning skall påföras och uppbäras i den ort, der afkastningen
och vinsten utdelas, samt derefter i vanlig ordning redovisas.
") Bevillning af Testamenten, Gåfvor, Fidei- Komtnisser, Arf och Fynd
.
§■ 36.
l:o För Testamente, Gåfva och Fidei-Kommiss af lös och fast egendom, kapital
och fordringar, skall, då det gifna uppgår i värde till Ett Tusen R:dr R:mt och
deröfver, Bevillning erläggas med Sex för hundradet; från hvilken afgift likväl befrias
maka och skyldeman i rätt upp- och nedstigande led, syskon och derasafkomlingar
samt Allmänna Undervisnings- och Skol-Inrättningar, Kyrkor, Stipendii-fonder,
Perisions-Inrättningar, Arbetshus, Hospital och Fat!ig-försörjnings—anstalter och i allmänhet
fromma Stiftelser, äfvensom konst- och vetenskapliga samlingar.
2:o Arfvingar i fjermare led, än ofvan sagdt är, betala lika Bevillning af det
Teslaments- eller Gåfvo-värde, som öfverstiger deras egen arfsdel, så- vida det
öfverstigande beloppet uppgår till Ett Tusen B:dr Runt.
3:o För Testamente eller Gåfva af årlig ränta eller afkomst, utan eganderält
lill sjelfva egendomen, vare Bevillning Två procent af kapital-summan, utan afseende
på, lill hvilken kapitalet anslaget är, med undantag, sorn 1 Mom. af denna §. omförmäler,
samt för arfvingars laga arfslotter, äfvensom för en hvar, då afkomsten
icke svarar emot Fem procent ränta af Ett Tusen B:dr Burit kapital.
22
Bevillnings-Utskotlets Betänkande M 5.
4:o Af arfsmedel i lös eller fast egendom, kapital och fordringar, som tillfalla
andra arfvingar, än i rätt upp- och nedstigande led, samt syskon och deras afkomlingar,
Tre procent, så vida arfsbeloppet uppgår till Ett Tusen R:dr Runt; efterlefvande
makas rätt i boet likväl från afgift undantagen.
Art. IV
Föreskrifter, angående hvad vid Mantals- och Skattskrifning ar,
Taxerings- samt Pr6fnings-Kommittéer bor iakttagas, om
ändrings sökande i Debiterings- och Taxerings-mål,
samt om Besvär öfver ådomde böter.
Om Mantals- och Skattskrifning.
%
4:o Alla Husbönder, så i Städerne som på landet, skola, å den dag, som till
Mantals- och Skattskrifning utsattes, aflemna de uppgifter, som i Konungens Befallningshafvandes
derom utfärdade Kungörelse föreskrifvas.
§• 43.
l:o Underlåter någon, ulan anmäldt laga förfall, att lill Mantals- och Skattskrifning
de i 42 § föreskrifne uppgifter meddela, bote En R:dr SO Ore R:mt,
hvaraf två tredjedelar tillfalla socknens fattiga och en tredjedel åklagaren; och vare
samina bot för den, som underlåter att anmäla de på egorna inhyses boende personer,
skulle de än från afgift böra befrias; hvaremot den, som antingen sjelf beträdes
med oriktig uppgift, eller bidrager dertill, ali någon utan skäl från skatt ute
slutes,
skal! betala deri skattskyldiges afgift och böta dess dubbla belopp; skolande
dessa böter tillfalla Fattig-kassan i den Stad eller socken, hvartill den piiktfällde
hörer, med iakttagande likväl, alt nämnde böter icke utgå förr, än Konungens Be
fallningshafvande derom förordna!.
2m Före Mantals- och Skattskrsfnirigens slut upprättas å hvarje ställe en förteckning
öfver dessa böter, hvilken, tili riktigheten styrkt af Pastor eller den i hans
ställe närvarande och tväurie Socknemän, till Konungens Befallningshafvande öfversändes,
som bos den försumlige later utlaga böterne, så vida giltiga skäl till bans
befrielse ej företes.
3:o Mantals- och Skatlskrifvaren åligger, att bevisligen underrätta den, sorn
för underläten Uppgift till Mantalsskrifningen är till böter fälld, så väl oin deras
Bevillnings-Ulskntlels Betänkande M 5.
23
belopp, sorn att honom åligger, inom fjorton dagar, vid fördubblad bot och förlust
af vidare talan, å ort, som utsattes, de bristande uppgifterne aflemna. Uteblifva
de ändock, anmäle han förhållandet bos Konungens Befallningshafvande, i afseende
på böterne, ocb varde Mantals- och Skattskrifningen verkställd enligt de upplysningar,
som kunna erhållas.
§• 44.
l:o De vid Mantals- ocb Skattskrifningen meddelade uppgifter om personers
namn ocb ålder skola med Husförhörsboken på stället noga jemföras, så alt ingen
skattskyldig förbigås eller uteslutes från Mantals-längden; och när större eller mindre
del af en Sockens innevånare är i annat Distrikt mantals- och skattskrifves bör
ett af vederbörande Pastor, så vida icke han eller den person, som hans ställe
företräder, är vid förrättningstiilfället närvarande, undertecknadt utdrag af husförhörsboken
till nödig upplysning vid Mantals- och Skattskrifningen företes, hvilket
äfven gäller, då någon från annan Församling till Mantals- och Skattskrifning sig
anmäler.
2:o Skattskrifvare skall om de personer, som af honom böra antecknas, derjemte
söka alla nödiga upplysningar, för hvilkas säkrare och skyndsammare meddelande
Stadsfiskaler i Städerne, Länsman, Fjerdingsman och Sexman eller Rotemästare,
de tvänne sistnämnde vid lika ansvar, som i 43 §. angående uteblifne
uppgifter till Mantals- och Skattskrifning»1!) stadgadt är, skola vid förrättningen vara
tillstädes.
§. 45.
l:o Hvarje skattskyldig skall i mantal uppföras och taxeras, der han bosatt är,
till nästa fardag flyttar, eller största delen af året sig uppehåller, med de undanlag,
som nedan i denna §. stadgas. Tvistas om skattskrifnings-ort, förblifve den skatt
skyldige
under tiden mantalsskrifven der, hvarest han föregående året varit i mantal
uppförd.
2:o Embets- och Tjenstemän skatlskrifvas och taxeras för sine egne personer
och löner, der de hafva tjenst.
3:o Studenter mantalsskrifvas vid det Universitet, der de idka studier.
4:o Rätter Borgare skall för sin person mantals- och skattskrifvas i den Stad,
der han är Borgare, ocb jemväl der taxeras till Bevillning för den borgerliga näring,
han der idkar; men för näring och rörelse, som af honom å annan ort drifves,
skall Bevillning derstädes påföras och ulgöras; och böra följaktligen Coopvaerdie
Skeppare,
Sjö-Kapitener och Befälhafvare å Ångfartyg för den inkomst, de, i denna
egenskap, åtnjuta, taxeras endast uti den Stad eller å den ort, dit fartyget hörer.
5:o. Hvar och en, som utan burskap författningsenligt idkar bandel eller
annan näring, uppföres likaledes i manta! och erlägger skatt för sin person i den
tfevillniiigs-UtikoUels Betänkande M A.
ort, der han eger sitt hemvist eiler är bosatt, samt taxeras för handtering och
rörelse, der han densamma idkar.
6:0 Gårdfarihandlande mantalsskrifves och taxeras, både för sin person och
gårdfarihandels-rörelsen, der han är boende.
7:o Då fråga uppstår om den ort, der någon skall skattskrifvas, pröfvas den
af Konungens Befallningshafvande, med besvärs-hänvisning till ort och ställe som
vederbör.
Om Taxcrings-Kommitté på Landet.
§■ 56.
Utan laga förfall samt anmälan derom, må den, som till Ledamot i TaxeringsKommittéen
blifvit vald, detta förtroende sig icke afsäga eller från Kommittéen uteblifva.
Sker det likväl, vare den uteblifvande förfallen till eli vite af 8 R:dr R:mt
till Socknens fattige, och lidkälle Kommittéen genast annan Ledamot af samma klass,
som den uteblifne, hvilken ersätter den tillkallades resekostnad och traktamente, delta
sednare beräknadt till 3 R:dr Runt om dagen. Taxerings-Kommittéen fortfare likväl
med sina göromål, så vida, Ordföranden inheräknad, Sju ledamöter äro till
städes.
§. 57.
l:o Häradsskrifvaren skall, om han ej är lagligen hindrad, i Taxerings-Kom
mitléen
vara tillstädes, men i händelse af laga förfall, som hos Konungens Befall
ningshafvande
tidigt anmälas bör, eger Konungens Befallningshafvande, efter Häradsskrifvarens
förslag, en skicklig man i hans ställe förordna. Underlåter Häradsskrif
varen
att i rätter tid förfall anmäla, eller uteblifver han, utan laga förfall, längre
än två timmar utöfver den tid, som till förrättningen utsatt är, vare förfallen till
30 R:dr B:mt böter, hvilka skola tillfalla de fattige inom Taxerings-distriktet, och,
då detta utgöres af flere socknar, dem emellan lika fördelas; egande Kommittéens
Ledamöter i sådan händelse att åtskiljas.
2:o Kronofogden skall äfven vara tillstädes, vid enahanda bot för förfallolöst
uteblifvande, som ofvan stadgad är.
§. 61.
Till Taxerings-Kommittéen behöfver ej husbonde afgifva förteckning å de personer,
för hvilkas Bevillning han ansvarar, hvaremot honom ovilkorligt åligger att
anmäla
Bevillnings-Utskottets Betänkande JM 3.
as
anmäla och, på sätt om Mantals- och Skattskrifning stadgadt är, uppgifva sitt
embete och tjenst, den rörelse och näring, han idkar, den lön och inkomst han
deraf njuter, jemte de skejtp och farkoster af Fem svåra lästers drägtighet och derutöfver,
samt de fastigheter och lägenheter, han under egande- eller nyttjande-rätt
innehafver, äfvensom a desse sistnämnde det värde, hvartill han anser dom böra
uppskattas.
§. 63,
l:o Den, som, efter hvad förut stadgadt är, bör skriftlig uppgift till Taxerings-Kommitléen
aflemna, men denna skyldighet ej fullgör, bote 3 R:dr R:mt till
socknens fattige; skolande Taxerings-Kommittéen, utan hinder af försummad uppgift,
efter egande kännedom, den skattskyldiges Bevillning föreslå.
§• 63.
1 enlighet med de sålunda inhemtade upplysningar och utrönta förhållanden,
skall Taxerings-Kommittéen stadgade grunder, efter hvilka hvarje skattskyldig bör
taxeras, och i följd deraf pröfva uppgifterne, samt, efter egande kännedom, på ära
och samvete, dess beslut meddela, och ändlligen, med afseende å de här gifna föreskrifter,
egendomars och lägenheters värden föreslå.
§■ 76.
Vid dessa Verks värdering länder till efterrättelse hvad i 67 § blifvit stadgadt,
med iakttagande, att sådane inrättningar, som ingen del af året blifvit begagnade,
endast lill värdet af hus och byggnader uppskattas; hvaremot alla öfriga äfven för
sina privilegier, förlag, rörelsefond och den i jemförelse dermed beräknade afkastning,
skola afses, så alt de Verk, hvilkas åbyggnader ega ett. ringa värde, likväl
för den rörelse, som drifves och den inkomst, sorn deraf bernias, varda laxerade,
emedan här, likasom vid handel och annan rörelse, det är årliga afkomsten, som
hör uppskattas.
§. 83.
t:o De hos Taxerings-Kommittéen förda Protokoll och Längder, sedan de blifvit
behörigen justerade samt af Ordföranden och tvänne Ledamöter åtecknade, skola,
jemte mantalslängden och dess bilagor, af Häradsskrifvaren emoltagas.
Bih. till R. St. Prof. 1856 & 1857. 5 Sami. 1 dfd. i Haft. 4
26 Bevillningsutskottets Betänkande JVi S.
2:o Sednast inom Irenne veckor efter det Taxerings-Kommittéerne slutat sina för—
rättningar, skola Häradsskrifvarne till Konungens Befallningshafvande insända Kominittéernes
Protokoll, Handlingar och Längder, vid bot afc 1 R:dr SO öre R:mt
till Pastoratets fattige för hvarje dag, dermed längre dröjes.
Om Taxerings-Kommitté i Städerne.
§. 86.
Dessa taxeringar, hvarvid do för landet gällande föreskrifter skola i tillämpliga
delar iakttagas, förrättas i Stockholm inför Öfver-Ståtbållaren eller den, han
dertill i sitt ställe förordnar, och i de öfrige Städerne inför Konungens Befallningshafvande
eller deras ombud, med rättighet för dem att vara Kommitléernes Ordförande,
samt alt i öfverläggningarne men ej i besluten deltaga. Ej må Öfver-Ståthållare
eller Konungens Befallningshafvande lill Taxeringsman väljas, och hlifver
Taxeringsman till Ordförande utsedd, inträder Suppleant i hans ställe.
§ 87.
Taxeringsman för Stockholm skola vara Åtta af Ridderskap och Adel, Åtta
af Presterskapet och Tjugufyra Borgare; af hvilka sistnämnde Sex skola höra till
Grosshandels-, Sex till Minuthandels-, Fyra till Fabriks- och Åtta till Handtverksklasserne,
samt Tio Ståndspersoner eller Embets- och Tjenstemän, tillsammans
Femtio personer, hvilka kunna arbeta på fördelningar, som hvardera inom sig ega
utse en af deras Ledamöter att å de bland dessa afdelningar, der Ofver-Slåthållaren
eller den, han i sitt ställe tili Ordförande i Taxerings-Kommittéen förordnat,
icke är närvarande, föra ordet; börande likväl det belopp, som hvarje skattskyldig
blifvit i Afdelningen påfördt, i Kommittéens pleno pröfvas och bestämmas.
§• 88.
l:o I Götheborg och första klassens städer utgöres Taxerings-Kommitté af
Fyra personer bland Ridderskap och Adel, Fyra af Presterskapet, Fem Ståndspersoner
eller Embets- och Tjenstemän, samt Tolf Borgare, hvaraf ett jemförligt antal
ur hvarje klass.
2:o I andra och tredje klassens städer skall Taxerings-Kommitté bestå af Tre
Ledamöter af Ridderskap och Adel, Tre af Presterskapet, Fyra Ståndspersoner eller
Embets- och Tjenstemän, samt Nio Borgare af de särskilda inom Städerne varande
klasser; men i Upsala och Lund, der Akademier äro, af Två Ledamöter bland Ridderskap
och Adel, Två af Presterskapet, Fyra af Akademi-staten, Tre Ståndspersoner
eller Emhets- och Tjenstemän och Åtta Borgare.
3:o 1 alla öfriga Släder skall antalet af Taxeringsman vara Två af Ridderskap
oeh Adel, Två af Presterskapet, Tre Ståndspersoner eller Embets- och Tjenstemän
Bevillningt-Ulskollels Betänkande M 5,
27
och Sex Borgare, med iakttagande, i anseende till desse sistnämnde, att, så vida
klasser inom staden finnas, ett efter styrkan af hvarje klass afpassadt antal utur en
hvar väljes.
4:o 1 Fahlun och Sala skola Taxeringsmannen utgöra lika antal, som för andra
och tredje klassens städer stadgadt är, hvarvid de Borgerlige Ledamöterne utgöras
till hälften af Borgare och Bergsmän; dock så, alt i Fahlun det ena året
Fern Borgare och Fyra Bergsmän och det andra Fem Bergsmän och Fyra Borgare
blifva Stadens Taxeringsman.
§. 89.
Till Taxeringsman må icke, såsom Ståndsperson eller Embets- och Tjensteman
väljas någon, som tillhör Bidderskapet och Adeln eller Presterskapet, ej heller såsom
Borgare annan än den, som idkar verklig borgerlig rörelse.
§. 90.
I de Släder, der Högre Elementar-Läroverk finnes, skall ibland Presterskapet
en Lektor väljas till Taxeringsman.
§• 91.
För Städerne gäller att, då fullt antal Taxeringsman af någon klass saknas,
bristen må ifrån annan ersättas, hvarvid iakttages, alt, om bristen uppkommer inom
Bidderskapet och Adelil eller Presterskapet, den ersättes genom Ståndspersoners
inväljande.
§98.
I Stockholm anmodar öfver—Ståthållaren Riddarhus-Direktionen, Stadens Consistorium
och Magistrat alt, hvar på sitt ställe, kalla do inom Staden boende ledamöter
af Ridderskapet och Adeln, Presterskapet och Borgerskapet, äfvensom Slåndtpersonerne
samt Embets- och Tjenstemännen, att å viss dag sammanträda och Taxeringsmannaval
förrätta; skolande af dessa valförrättningar tidig del lemnäs öfverStåihållaren,
för att vid Taxerings-Kommittéens första sammanträde, då de utsedde
Ledamöterna böra ovilkorligen tillstädeskomma, kunna Kommittéen meddelas.
§99,
Den, sorn blifvit till Ledamot i Taxerings-Kommitté vald, må icke detta uppdrag
sig afsäga, utan laga förfall, sorn pröfvas af den Auktoritet, inför hvilken valet
förrättas. Taxeringsman, söm, på grund af sådant förfall, från Taxerings-förrättning
uteblifver, vare pligtig att derom i så god tid bos Kommittéen göra anmälan,
att Suppleant må kunna i stället tillkallas. Uteblir Taxeringsman utan att
BeviHningt-Utikotlets Betänkande M S.
laga förfall anninia, höte för hvarje gång 3 R.dr R:mt till Stadens fattige; och
vare Taxerings-Kommiltéen ) i k v ii I oföihindrad alt pnhörja och fortsätta sina göromål,
så vida, oberäknad Oidlöianden, minst hälften af Ledamöterno äro tillstädes.
§ 103-
Från Hof-Rålter, Collegier, Publika Verk, Akademier och offentliga Läroverk
Skola, till upplysning för Taxerings-Kommilléerne, förteckningar öfver Embets- och
Tjenstemäns löncvilkor till Öfver-Ståthållaren och Konungens Befallningshafvande
tidigt insändas; kommande dessa Verk att för förteckningarnes både riktighet och
tidiga meddelande ansvara.
§ 104 ,
Taxerings-kornrnitté bör vid bestämmandet af den synbara förmögenhet, som
uppkommer af bandel, rörelse, näring och handtering, söka all möjlig upplysning
om hvarje skatlskyldigs belägenhet och inkomst, för att, utan väld, mannamon eller
ensidig afsigt, samvetsgrant påföra hvarje skattskyldig hvad, efter de i denna stadga
antagne grunder, af honom bör erläggas; hvarvid den allmänna föreskrift gäller,
att afdrag för skuld eiler ränta derå icke må ega rum.
§ 108.
Sednast •”inom tre veckor, efter det Taxerings-Kommittéerne i städerne slutat
sina förrättningar, skola Protokoll, Handlingar och Längder af de personer, sorn
blifvit förordnade att dem föra, vid bot af En R:dr SO öre R:mt till Stadens fattigförsörjning,
för hvarje dag dermed längre dröjes, ingifvas till Magistraten, hvilken,
vid enahanda bot, åligger, att samma handlingar lill Konungens Befallningshafvande
inom åtta dagar derefter insända.
Om en allmän Pröfnings-kommitté i hvarje Län.
§ 114
l:o Konungens Befallningshafvande utnämne, att föra Protokoll och Längder,
en person, som icke i annan egenskap vid Kommittéen skall vara närvarande, och
som af allmänna medel njuter arfvode, på sätt derom stadgas.
2:o De från särskilda Distrikt i Länen tillkallade Ledamöter njute från och
till deras hemvist skjutslega för Två hästar, samt traktamente Tre R:dr R:mt för
hvarje resedag, hvartill de, enligt gällande Rese-Reglemente, kunna anses vara be~
Bevillnings-Chkoltett Betänkande JV? 5. 2s>
rättigade, äfvensom enahanda traktamente för hvarje förrättningsdag, räknadt ifrän
Kommitléens sammanträde, till dess göroinälen blifvit fullbordade.
§ 116.
l:o I Stockholm vare särskild Pröfnings-Kommitté, hvilken, under Ordförande
af Öfver—Ståthöllaren, i dess frånvaro af Under-Stålbållaren, eller den Konungen i
deras ställe i Nåder förordnar, med laglig rösträttighet, skall bestå af Tre af Rid—
derskapet och Adeln, Tre Prester, Två af Stockholms Magistrat, dem Öfver-Ståthållaren
utser, Tolf rörelse-idkande Borgare, nemligen Tre af Grosshandels-, Tre
af Minuthandels-, Två af Fabriks- och Fyra af Handtverks-klasserne, samt Sex
Ståndspersoner eller Embels- och Tjenstemän, tillsammans Tjugusex personer.
2:o Med valet af desse sednare, så väl som Riks-Slåndens Ledamöter, för—
hålles på det sätt, att Taxerings-Kommittéen i dess plenum bland sine Ledamöter
utser Sex personer, nemligen En af Ridderskapet och Adeln, En Prest, Tre Borgare
och En Ståndsperson: hvarvid iakttages, att en af desse helst utses ifrån hvarje
af Taxerings-Kommiltéens aldelningar, och afgifve Taxerings-Kommittéen om detta
utnämnande särskilda Protokolls-utdrag till hvartdera af de väljande Stånden, samt
till Magistraten för Ståndspersonerne, hvarefter med valet af öfrige Ledamöter i
Pröfnings-Kommittéen förbålles, på sätt om val af Ledamöter till Taxerings-Kommitlé
i Stockholm redan stadgadt är; dock må till Ledamöter i Pröfnings-Kommittéen
icke flere, än här ofvan nämndt är, inväljas af dem, som i årets laxeringsförrältning
deltagit.
§ 118.
l:o Till kostnaders bestridande vid de hållna taxeringame, såsom för tryckta
formulärer, Härads- och Läns-sammandrag öfver Bevillningen, skjuts- och traktafnents-penningar
för Ledamöter i Pröfnings-Kommittéen, arfvode för Protokollsföranden
derstädes, äfvensom till uppmuntran för Städernes Uppbördsman, Protokollsförande
och Krono-ombud vid Taxerings-Kornmiftéerne derstädes, Häradsskrifvare
och öfrige tjenstemän, hvilka vid mantalsskrifning och taxering genom flit och noggrannhet
gjort sig deraf förtjente, anslås Tre procent af hela Länets Bevillningssumma,
hvilken af Pröfnings-kommittéen, innan den åtskiljes, fördelas. Jemte denna
procent får, till dessa kostnaders bestridande, af inflytande Bevillningsmedel särskildt
användas Åtta Hundra R:dr R:mt inom Norrbottens Län, Tre Hundra R:dr
R:mt inom Westerbottens och Jemtlands Län, samt Tvä Hundra R:dr R:rnt inom
Wester-Norrlands Län; skolande protokolls-utdrag, sorn innefattar fördelningen, af
Konungens Befallningshafvande emottagas, hvarefter summan af Riksgälds-kontorets
i Ränteriet först inflytande medel utbetalas på en gång, i Ränteri—förslaget afföres,
so
Bevillnintjs-Vtskotlels Betänkande M 8.
sami i Landsboken, med biläggande af berörda protokolls-utdrag, redovisas; ingen
efterräkning af Bevillnings-procenten för föregående ar eger vid beräkning eller utbetalning
rum, ulan skall Pröfnings-Kommilléen blott fördela den procent, sorn å
Taxerings-årets Bevillning sig belöper.
2:o Så väl för Mantals-kommissariernes och de vid Taxerings- och PröfningsKom
mittderne i Stockholms Stad biträdande personers tjenstgöring, som ock till kostnaders
bestridande vid taxeringar, bestås Tvä och en half procent af Hufvudstadens
bela taxerade Bevillnings-summa, hvilken procent af Pröfnings-Kommittéen fördelas;
derom Protokolls-utdrag, som innefattar fördelningen, ademnas lill Fullmäktige i
Riksgälds-kontoret, hvilka genast låta utbetala summan, som i Kontorets Hufvudbok
redovisas, hvaremot all den Bevillning, sorn lill Uppbördsverket i Stockholms Stad
inflyter, skall, utan afdrag, till Riksgälds-kontoret levereras.
Allmänna föreskrifter i afseende ä Taxerings- och Pröfnings- Kommittéerna.
% H9.
Ordförande, så i Taxerings- som Pröfnings-Kommitté, skall, vid förrättningens
början, framställa erinran om Ledamots skyldighet, att, efter bästa förstånd och med
tillämpning, af föreskrifterna i B erill vings-Stadgan, pä heder och samvete påföra
hvarje skattskyldig person den beskattning, han bör vidkännas, så att hvarken kronan
eller den skattskyldige förnärmas i deras tillständiga rätt; hvarjemte §§ 64,
65, 66, 67, 71, 102, 104, 105, 106 och 109 af denna Stadga skola uppläsas.
§ 120.
Ledamöter af Taxerings- samt Pröfnings-Iiommitté njuta, i och för utöfningen
af deras kall, enahanda skydd och säkerhet, som uti lii § Regerings-Formeu
och 77 § Riksdags-Ördningen är åt Riksdagsmän försäkrad.
Bevillnings-Utskottots Betänkande M ti. sl
Art. V.
Om UppbördAfkortning, Undantag och Lindring samt Redogörelse.
Om Uppbörd.
§ 127.
Debetscdlarne skola upptaga taxeringsvärdet af hvarje egendom och specifikt,
enligt hvarje arlikel, hvad den skattskyldiga för sig, hustru, barn och öfrige skattskrifne
personer samt tjenstehjon, bör erlägga, jemte hvad honom i öfrigt för egendom,
handtering, rörelse och tjenst blifvit påfördt, i likhet med härvid bifogadt formulär.
§ 128.
Skattskrifvaren må, till ersättning för debetsedlarne, njuta för hvar och en,
som ej öfversliger Sju R:dr li.mt, tre öre; deröfver till och med Sjuttiofem R;dr
R:mt, tolf öre; samt för debetsedel af ännu högre summa Femtio öre R:mt; hvilken
lösen i debetsedeln intages. Likväl mä, vid ansvar såsom för tjenstefel, icke
mer än en debetsedel utfärdas för de utskylder, som inom samma taxerings—distrikt
den skattskyldige påföras; äfvensom särskilda debetsedlar icke få utfärdas för sådane
tjenstehjon, som å husbondens förteckning blifvit upptagne; dock vare skattskyldig,
om han det äskar, berättigad att, emot ofvan stadgad lösen, undfå särskild debetsedel
för hvarje sådant tjenstehjon.
Om Undantag och Lindring i Bevillningen.
§ 140.
Från afgift efter lista Artikeln befrias: l:o ynglingar, som vid Akademier,
Carolinska Institutet och Rikets Elementar-Läroverk idka studier, samt elever vid
Teknologiska Undervi=nings-anslalter; 2 o Manufakturist*^ och Fabriksidkare i Eskilstuna
fristad, sä för egne personer, som för deras hustrur och barn samt de i och
för deras slöjder begagnade arbetare.
§ 141.
Befrielse från afgift enligt lista och 2:dra Art. åtnjuta:
Polis-Konstaplar i Stockholm, äfvensom Polis- och Nattbevakning i öfrige Släderne,
samt Vaktknektar och Vakt qvinnor vid Längvårds-inrättningarne;
2:o i tjenst varande, så väl som med rätt lill pension afskedade, gemenskapen
af indelta och värfvade Arméen till iands och sjös, jemte båtsmanshåll;
.12
Bevillnings-Utskolteli Betänkande J\! S.
3:o Gemenskapen af extra roterade Krigsfolket och Beväringsmanskapet för det
krigsår, då de gjort någon garnisons- eller fälttjenst; och skall, till bestyrkande
af verklig tjenstgöring, när afkortning eller restitution sökes, behörigen upprättad
och underskrifven förteckning å manskapet till Konungens Befallningshafvande i orten
af Chefen aflemnas.
Dock sträcke sig de, uti dessa Irenne punkter stadgade, undantag endast till
Polis-, Natt- och Fdnj-bevakningens samt Krigsfolkets egne personer;
4:o Upptagna fattiga barn till den genom Kongl. Lego-Stadgan af den 23
November 1833 föreskrifne ålder, fattighjon, sådane personer, som njuta understöd
af Barmhertighetsverk och allmänna Inrättningar, svagsinte, bräcklige och andre, som
äro fattige och ega så ringa arbetsförmåga, att de icke kunna förvärfva nödtorftigt
uppehällle för sig och de sina, äfvensom meddellöse fångar;
5:o Innevånarne i Särna Socken med Idre Kapell af Öster-Dalarne;
6.o Krono-nybyggare i Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Westerbottens, WeslerNorrlands,
Norrbottens och Jemtlands Län, under de första Femton frihetsåren, för
sig sjelfva, hustrur och hemmavarande barn, men icke för tjenstefolk; torflige krono-nybyggare
måga under frihetsår tillgodonjuta denna befrielse, äfven sedan de
första Femton åren tilländalupit, efter den pröfning af deras belägenhet, som Taxerings-Kommittéerne
skall åligga.
§ 142.
Befrielse efter 2 Art. åtnjuta:
l:o Innehafvare af en eller flere tjenster, antingen utan lön eller inkomst,
eller hvars sammanräknade belopp ej öfver stiger Femhundrade R:dr R:mt, med iakttagande
af hvad 3:dje § föreskrifver; Auskultanter och Extra ordinarie Tjenstemän
af alla Stater, hvilkas inkomster genom arfvoden eller sportler icke öfverstiga sistnämnda
summa; de personer, hvilka af Slaten eller allmänna Verk åtnjuta pensioner,
som icke öfverstiga Femhundrade R:dr R:mt; afskedade eller blott karakteriserade
personer, utan tjenst och löne-iukomst, jemte Studerande, hvilka för enskild undervisning
icke hafva mer än Femhundrade R:dr R.mt lön; äfvensom i beräkning af
lönebelopp eller extra inkomster icke upptagas å Stat bestådde expenser och skrif—
varebjelp; traktamente under kommenderingar utom station; fält-aflöning i krig på
längre eller kortare tid; pensioner till delegare af Arméens, Amiralitets- elier Civil-statens
Pensions-inrättningar samt alla andra Pensions-inrättningar, lill hvilka
delegarne sjelfve bidragit eller hvilka från enskilda donationer härröra; Embets- och
Tjenstemäns resepenningar och traktamenten i kronans ärenden, äfvensom å Stat
uppförd bäst- och båt—lega samt beklädnads- och bevärings-anslag för tjenstemän
och betjente vid Tullverket; beslagare-andelar i så väl varuvärde, som böter för
förbrutet dömdt, i Riket olofligen iufördt, gods; Förmyndare-arfvoden; Häradsskrif
vares
-
Bevillnings-Ulskoltels Betänkande J\i 3.
33
vares debetsedels-lösen; Kassörers missräknings-penningar; Landt-Räntmästares remisslage;
Presterskapets Proste-tunnor jemte den så kallade Gärden och Taxen;
Rese-underbåll och arfvoden i och för Riksdagar, samt Revisioner af Stats-, Bankooch
R iksgiilds-verk en; arfvoden, som utgå enligt 118 § af denna Förordning; det
afdrag, som, då Embets- och Tjensteman tillträder lön, innehålles under namn af
begrafningshjelp; de af Officerares och Landshöfdingars löner utgående ackords-,
ränte- och amorterings-afdrag; den ersättning, som under namn af inqvarleringspenningar,
utgår till indelta Armöens Befäl, för bristande karaktershus å deras boställen,
samt Officerares häst- och fourage-medel;
2:o Lotsar och Lotsdrängar; Arbetsfolk, så å landet som i Städerne, b vilke
icke äro lagstadde och ej heller njuta ständig, utan endast tillfällig arbetslön; lagstadde
drängar på landet och i städerne, torpare, lärlingar i handel, handtverk, manufakturier
och fabriker samt allmogens hemmavarande söner och magar, så vida
de ej drifva sådan handtering, rörelse eller näring, för hvilken Bevillning eger runi;
3:o Personer, hvilka angifvit nyttiga uppfinningar, för den belöning, sorn i
sådant afseende åtnjules;
4:o Jern-Kontoret, så länge dess vinst-medel användas till allmännyttiga ändamål
;
5:o Kronans och Statens jemte andra, till allmänt behof anslagna, byggnader,
verk och inrättningar, hvarunder likväl icke må inbegripas sådane, hvarigenom
hyresmedel eller annan inkomst till enskilde personers eller korporationers verkliga
förmån inflyta; Barmhertighets-inrättningars egendom; den del af Städernes jord, som
är upplåten eller hvaraf afkastningen användes till aflöning åt sådane Städernes Tjenstemän,
hvilka till Bevillning för deras löneinkomst sjelfve taxeras; distrikt-och sockenmagasin,
äfvensom boställshus, antingen boställs-innehafvaren desamma bebor eller icke;
6:o Skole-inrättningar, för den afkomst, som de, i följd af gåfva eller testamente,
åtnjuta från jordegendomar på landet, så länge den för dessa egendomars
fulla värde belöpande bevillning af desaminas egare betalas; dock att de Tjenstemän,
hvilka af sådan afkomst njuta lön, böra för densamma erlägga Bevillning, då den
öfverstiger Femhundrade Il:dr Ii:mt efter stadgad förvandlingsgrund;
7:o Spar-Banker; hvarjemte
8:o Posthemman, hvilka skjutsa iner än 6 mil i veckan eller 312 mil om
året för helt mantal, befrias från den i 23 §. stadgade särskilda Bevillning.
§ 1-44.
De af allmogen, som ega eller bruka hemman, hvilkas värde icke öfverstiger
Ett Tusen Fem Hundra l\:dr R:mt, torpare, gerningsmän, inhyseshjon, bruks- och
fabriks-arbetare å landet, drängar och arbetskarlar, så å landet som i Städerne, fiBih.
lill R. St. Brot. 1836 A 1837. 3 Sami. 1 Afd. i Uäft. 5
54
Bevi/lnings-Ulskottels Betänkande M 5.
skare på landet, fiskare och sådane torftige personer i Städerne, som ej är©
Borgare, så väl som förenämnde personers enkor samt gemenskapens hustrur och
enkor skola, när de hafva fyra barn och derutöfver, af ett eller flera giften, under
Femton år, i den ålagda Bevillningen, så långt dess belopp medgifver, njuta
ett afdrag af Tio öre R:mt för hvarje barn, hvarjemte föräldrarna från mantalspenningar
äro frikallade, likmätigt Kongl. Förordningen den 8 Mars 1770. Häradsskrifvare!)
upptage sådane minderåriga barn i mantalslängd till namn, födelseår
och äfven födelsedag för det äldsta af de minderårige, samt utföre i de tvänne
lillökta kolumner främst deras antal, som få eftergift på nämnde grund från mantalspenningar,
och dernäst de barns antal, för hvilka Bevillnings-afdraget åtnjntes,
då mantalslängden kommer att ligga till grund för afkortningen, som i debetsedeln,
då den utlemnas, bör den skattskyldige krediteras.
§ 145.
Allmogen i Herjeådalen samt Öster- och Wester-Dalarne, nemligen Ofvan-och
Nedan-Siljans samt NVesterdabls Fögderi oell Gagnefs Socken af Säthers Fögderi uti
Stora Kopparbergs Län, äfvensom i Elfdahls och Fryksdahls Finnskog uti Carlstads Län,
befrias till hälften ifrån Bevillning efter Irsta och 2:dra Art; de åter af allmogen
i Kopparbergs Län, som afbörda sig mantalspenningarne med kol till Stora Kopparbergs
Bergslag, njuta befrielse till hälften af Bevillningen endast efter Irsta Art.;
dock att denna lindring upphör i den mån nyssnämnde sätt för mantalspenningarnes erläggande
afskaffas; hvarjemte de, som icke deltagit i extra Grufve-hjelpen, men
äro ålagde att utgöra den så kallade Kungsgårds-hjelpen, förskonas, så länge detta
onus fortfar, från en fjerdedel af Bevillningen efter Irsta och 2:dra Art., med mindre
än att de på ofvananförda grund njutit lindring till hälften från personela afgiften,
då den icke vidare dem efter Irsta Art. kan tillgodokomma. Befrielse till
hälften af Bevillningen efter Irsta Art. njuta, intill nästa Riksdag, Fiskare i Bohus
Län, som icke ega jord, idka näring eller hafva annat yrke, samt de af allmogen
i Westerbottens, Norrbottens och Jemtlands Län, äfvensom Fjeiltrakterne i Wester-Norrlands
Län, hvilka, enligt Taxeringsmännens pröfning, anses deraf vara i
behof.
Om Redogörelsen.
| 148.
l:o Öfver hela Bevillningen efter denna Stadga skall för Stockholms Stad af
Krono-Uppbörds-Kamereraren och för Länen af Laiufs-konloren, vid ansvar, upp—
Bevillnings-Ulskotltts Betänkande M 5.
33
rädas Sammandrag, i nogaste öfverensstämmelse med de härvid bilagda formulärer,
hvarvid största uppmärksamhet bör användas, att alla uppgifter blifva med verkliga
förhållandet enliga, hvilka Sammandrag af Ofver-Ståthållaren och Konungens Befallningshafvande
till Riksgälds-kontoret insändas inom Januari månads slut unde r upphördsåret.
2:o Dessa sammandrag skola i Riksgälds-kontoret på det nogaste till summorna
granskas, och om, vid jemförelse af föregående årens Sammandrag, olikheter
skulle finnas i antal af hemman, lägenheter och räntor eller andra uppgifter, som
till rättelse tjena, skola vederbörandes förklaringar deröfver infordras, hvilka vid
Sammandragen biläggas, samt, jemte Sammandragen, öfverlemnas till Kammar-Rätten,
för att pröfva felens beskaffenhet och hvad ansvar derå följa bör; skolande,
så snart ske kan och utan af vaktan af Kammar-Rättens beslut, G ener al-sammandrag
öfver Bevillningen hos Riksgälds-kontoret upprättas och genom trycket utgifvas.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL RECKMAN, 1857.
Bewllnmgs-tltskoUet» Beta tikanäs M S.
I
N:o <>.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Mar» 1857» kl. 1 e. in.
Betänkande, i anledning a/ Kongl. Majtts nådiga skrifvelse, med förslag
till förnyad förordning, angående Sveriges och Norriges ömsesidiga
handel och sjöfart.
Uti omförmälda nätliga skrifvelse af deri 9 December nästlidet är (N:o 57) har Kongl.
Majit, jemte framställning af de tidigare förfoganden, sorn efter föreningen emellan Sverige
och Norrige blifvit vidtagne, med afseende å brödrafolkens ömsesidiga handels- oell sjöfartsförhållamlen,
gifvit Rikets Ständer tillkänna, hurusom Kongl. Majit, med föranledande ej mindre
af Norrska Storthingets åren 1851 och 1854 rattade särskilda beslut, än älven af Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse den 29 Juli sistnämnde år, funnit godt i nåder uppdraga åt
en af Svenske och Norrske män bestående kommitté att, efter ämnets omständliga utredning,
till Kongl. Majit afgifva underdånigt utlåtande, angående de förändringar och tillägg i nu befintliga
stadganden, som kunde anses nyttiga och ändamålsenliga att vidtaga för beredande
af alla verkställbara ytterligare lättnader i Sveriges och Norriges ömsesidiga handel och sjöfart;
äfvensom huruledes denna kommitté, hvilken den 5 Mars nästlidet år inkommit med
underdånigt betänkande i ämnet och förslag till förnyad förordning, väl ansett handelsförhållandena
emellan rikena böra fortfarande ordnas efter samma grundsatser sorn hittills,
men likväl föreslagit vissa modifikationer, hvilkas beskaffenhet ock finnas i Kongl Majits
nådiga skrifvelse närmare omförmälde. Och har Kongl. Majit, ehuru kommittéens förslag att
med hel tull vid införsel från ena till andra riket belägga några få variiartiklar, hvilka för
närvarande endast draga half tull, innefattade en åtgärd, som i visst afseende kunde komma
att minska varuförseln mellan begge länderna, ändock, i betraktande af de vigtiga ekonomiska
och firianciela skäl, som föranlåtit kommittéen att sådant tillstyrka, och då de öfriga
al kommittéen föreslagna förändringar i nu gällande bestämmelser otvifvelaktig! skulle i väsentlig
mån underlätta handels- och sjöfarts-förbindelserna emellan brödrafolken, funnit det af
lidi till Ä. St. Brot. 1856 åt 1857. 5 Sami. / Åfä. 5 Uäft. 1
2 ReviUnings-Utskottets Betänkande M 6.
kommittéen utarbetade förslag till förnyad förordning, angående Sveriges och Norriges ömsesi*
diga handel och sjöfart, i sin helhet vara antagligt, samt till Rikets Ständers pröfning öfverlemna!
samma förslag, hvilket-vunnit Kongl. Maj:ts Norrska regerings enhälliga förord och
jemväl komme att till Norrska Storthingets bepröfvande hänskjutas.
Kommittéens underdåniga förslag, hvilket, jemte dess i ämnet afgifna betänkande, på Kongl.
Maj:ts nådiga befallning blifvit till trycket befordradt och bland Rikets Ständer utdeladt, är
af följande lydelse:
Förslag till Förnyad Förordning,
angående Sveriges och IVorriges ömsesidiga Haudels- och Sjöiarts-törhallanden.
Art. 1.
Om handels-gemenskapen landvågen emellan de förenade Rikena.
§ 1-
Från det ena af de förenade rikena till det andra kunna alla naturalster och tillverkningar,
ehvad de äro inhemska eller utländska, landvägen utföras, så vida de, enligt denna
förordning eller andra allmänna författningar, äro tillåtna till införsel i det rike, dit de föras.
§ 2-
För varor, som från ena till andra riket landvägen utlöras, skall hvarken utförselstull
eller transito-afgift ega rum.
§ 3.
Till Sverige kunna alla Norrska naturalster och tillverkningar, med undantag af Bränvin,
alla slag, landvägen införas från Norrige.
Likaledes kunna alla Svenska naturalster och tillverkningar landvägen införas från Sverige
till Norrige, med undantag af Bränvin, alla slag, samt, så länge de i Norrige nu stadgade
införsels-förbud qvarstå, af brändt kaffe och alla slags brända vexter, som dertill kunna
brukas, spelkort, och de i Norrska lagen den 28 Juli 1824, § 18, nämnda mål- och
vigt-redskap.
§ 4.
Varor, som i Sverige eller Norrige äro alstrade eller tillverkade, skola, vid den i § 3
tillåtna landväga införsel, vara från tull-afgifter fria, med undantag af:
Bomullsvaror, alla slag,
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 6. 3
för hvilka skall erläggas hälften af den i hvartdera riket för sådana varor i allmänhet bestämda
införsels-tull;
Socker och Socker-tillverkningar; samt
Tobak och Tobaks-tillverkningar,
för hvilka varor hel tull erlägges.
§ 5.
Utländska varor kunna landvägen införas från det ena riket till det andra, så framt
deras införsel derstädes är i allmänhet tillåten:
l:o) emot hel tull, när införsels-tull icke blifvit för varorna erlagd i det rike, hvar
ifrån
de utföras; och
- 2:o) emot half tull, när varorna bevisligen dragit inkommande tull i det Rike, hvarifrån
de utföras; dock skola socker och socker-tillverkningar samt tobak och tobaks-till
verknjngar
alltid vidkännas hel tull i det rike, der införseln sker.
§ 6.
Vid färd öfver gränsen från ena till andra riket, må tullfritt och utan förpassning
kunna så väl af Svenska eller Norrska tull underkastade, som af utländska varor inedföras
följande mindre partier, nemligen:
Arrac, Cognac och Rumm, tillsammans en half ankare, eller 20 buteljer,
Caffe, 30 Svenska (25 Norrska) skålpund,
Garn, af alla slag, tillsammans 30 Svenska (25 Norrska) skålpund,
Risgryn, 30 Svenska (25 Norrska) skålpund,
Salt, 3 tunnor,
Socker, af alla slag, tillsammans 60 Svenska (50 Norrska) skålpund,
Tobak, af alla slag, tillsammans 30 Svenska (25 Norrska) skålpund,
Tråd, af alla slag, tillsammans 6 Svenska (5 Norrska) skålpund,
Vin, af alla slag, tillsammans en half ankare, eller 20 buteljer,
Väfnader, af helsiden, 2 Svenska (Norrska) skålpund,
» af alla andra slag, tillsammans 12 Svenska (10 Norrska) skålpund,
samt af alla andra varor, med undantag af de i § 3 nämnda förbjudna, till ett värde för
hvarje artikel af Tjugu Riksdaler Riksmynt (5 Riksdaler silfver).
Skulle något af de medförda varupartierna befinnas öfverstiga ofvanberörde maximi-qvantitet
med högst tio procent, må egaren endast vara förpligtad, att för nämnde öfverskott erlägga belöpande
tull. Finnes deremot varu-qvantiteten med mer än tio procent öfverstiga det tillåtna
tullfria beloppet, tillämpas hvad i §§ 20 och 21 af denna förordning finnes stadgadt.
§ 7-
Transport af produkter oell varor öfver Svinesund och öfver Idefjorden öster om Svinesund,
antingen i pråmar och båtar under två kommers-lästers drägtighet, eller om vintern
öfver isen, skall, med hänsigt till tullbehandlingen, anses såsom landvågen verkställd.
4
Bevillninys-Utskottets Betänkande M 6.
Varor, sorn sjövägen blifvit förda till Svinesund eller till stranden af Idefjorden öster om
Svinesund, skola, om de än, utlossade ur fartyget, föras öfver till det andra riket, antingen
i färja, pråm eller båt, eller om vintern öfver isen, icke betraktas såsom landvägen införda.
Ej heller skola de varor, som från det ena riket antingen i färja, pråm eller båt, eller
om vintern öfver isen, föras öfver nämnde färjeställe eller fjord öster om Svinesund till det andra
rikets strand, för att derifrån omedelbart sändas sjövägen vidare, betraktas såsom land vägen utförda.
§ 8.
Svenska eller Norrska varor, hvilka antingen tullfritt eller mot. tull blifvit från det ena
riket landvägen införda till det andra, skola, så väl vid vidare försändning sjö- eller landvägen,
som vid handel och köpenskap, anses såsom inhemska.
§ 9.
Den, som vill från ena till andra riket landvägen införa varor af de slag och till den
myckenhet, att de, enligt ofvanupptagne stadgauden, äro tull underkastade, skall det åligga,
att hos tullkammaren eller vederbörande tulltjensteman å afsändningsorten förse sig med
behörig varuförpassning, hvilken under transporten skall godset åtfölja.
§ 10.
Till erhållande af förpassning skall tvefald angifnings-inlaga upprättas, i enlighet med
det i bilagan, litt. A., intagna formulär, när varorna äro Svenska eller Norrska, eller förtullade
utländska, samt i enlighet med formuläret i bilagan litt. B., när varorna äro olörtuilade
utländska.
§ 11.
Förpassning skall vara ställd till ort, hvarest tullkammare finnes upprättad och förtullning
får ega rum.
Sådana varor, hvilka omnämnas i § 4 och § 5, mom. 2, må äfven kunna förpassas,
till eller ifrån allmän marknad nära gränsen.
§ 12.
Den förpassnings-tagande skall, innan förpassningen utfärdas, afgifva sin skriftliga förbindelse
enligt bifogade formulär, litt. C., att de till afsändning angifna varorna, inom trenne
månader derefter, skola på bestämmelseorten blifva behörigen angifna till tullbehandling.
§ 13.
Ar den, som sådan förbindelse utfärdar, icke å afsändningsorten boende, eller är han
der boende, men icke vederhäftig ansedd, skall han antingen ställa antaglig borgen, såsom
för egen skuld, för förbindelsens fullgörande, samt för de böter, hvartill han i annat fall
gör sig skyldig, eller ock hos tullkammaren nedsätta så stort penningebelopp, som för uppfyllandet
af förbindelsen må anses betryggande.
§ 14.
Varor, som jemlikt § 9 förpassas från ena till andra riket, skola, så vidt deras be
-
Bevillninys-Ulskotlets Betänkande M 6.
a
skaflenhet icke derför lägger hinder i vägen, afgå under vederbörande tullkammares försegling
eller plombering.
Vid förpassning af sådana utländska oförtullade varor, hvilka icke äro tullbara i det
rike, hvarifrån de utföras, äfvensom af alla så väl Svenska och Norrska, som utländska
varor, hvilka förtullas efter viss procent af värdet, skall det åligga tullkammaren i afgångsorten,
att i förpassningen utsätta varornas värde, vid bestämmandet hvaraf iakttages"hvad
i hvartdera riket i sådant afseende är eller varder stadgadt.
Förpassning skall af tullkammaren meddelas genom påskrift å det ena exemplaret af
de i § 10 omlörmälda angifnings-inlagor, och för öfrigt vara inrättad på sätt formulären i
bilagorna litt. A. och B. utvisa.
§ 15.
I afseende så väl på tillsynen vid varornas forslande, samt deras angifning och undersökning
å ankomst-stället, som på sättet för tullbehandlingen, hafva vederbörande att ställa
sig till efterrättelse hvad i hvartdera riket härom är förordnadt.
§ 16.
Vid hvarje månads ingång skola de Svenska och Norrska tullkamrar eller tullbetjente,
som under loppet af den sistförflutna månaden förpassat varor landvägen från ena till andra
riket, tillställa tullkamrarne å bestämmelse-orterna afskrift af förpassningarne å alla under
berörde tid dit afgångne varutransporter.
Hafva varutransporter afgått till marknadsort, bör afskrift af förpassningarne genast afsändas
till den tull-distrikts-chef eller tullkammare, hvarunder orten lyder; egande distriktschefen
eller tullkammaren, att, i afseende på bevakningen och tullens uppbärande derstädes,
för tillfället vidtaga nödig åtgärd.
§ 17.
Finnes någon af Svenska eller Norrska, tull underkastade, eller af utländska förtullade
varor bestående transport icke inom trenne månader från förpassningens utlärdande hafva
till bestämd ort ankommit, och derstädes blifvit till tullbehandling angifven, skall tullkammaren
på stället, eller, då varorna till marknadsort varit förpassade, vederbörande tulltjensteman,
under hvars inseende stället lyder, derom underrätta den tullkammare eller tulltjensteman,
som förpassningen utfärdat, samt tillika, på grund af nämnde förpassning, meddela
uträkning å tullbeloppet, som sistnämnde tullkammare eller tulltjensteman har att hos den
förpassnings-tagande eller dess löftesman i laga ordning indrifva, och tullkammaren eller vederbörande
tulltjensteman å bestämmelseorten tillställa.
Derjemte skall den förpassnings-tagande, såsom böter till tullkassan i det rike, dit varorna
blifvit förpassade, erlägga en summa lika med tullräkningens belopp, hvilka böter på
enahanda sätt uttagas och till tullkammaren eller vederbörande tulltjensteman å bestämmelseorten
öfversändas.
§ 18-
När utländska oförtullade varor landvägen förpassats från ena riket till det andra, vare
f»
Bcvillnings-Utsliottels Betänkande JYl G.
förpassnings-tagaren pligtig, att, inom trenne månader från förpassningens datum, till den
tullkammare, som varorna förpassat, aflemna ett af tullkammaren å bestämmelse-orten utfärdadt
bevis att varorna dit framkommit med orubbad försegling eller plornbering, så vida
de afgått under tullförsegling eller plornbering, och att de befunnits till antal, mål eller vigt
öfverensstämmande med förpassningen.
Varder ett dylikt bevis icke inom sålunda föreskrifven tid till tullkammaren å afgångsorten
inlemnadt, åligge det samma tullkammare, att, i enlighet med förpassningen och på
grund af den tull-taxa, som vid förpassnings-tillfället var gällande i det rike, hvarifrån varorna
skolat afgå, uträkna den för varorna belöpande tull, samt derefter hos lörpassningstagaren
eller hans löftesman i laga ordning uttaga tullbeloppet, hvilket skall tillfalla tullkassan
i det rike, der förpassningen meddelats; och skall derjemte förpassnings-tagaren, såsom böter
till tullkassan i det rike, dit varorna förpassats, erlägga ett mot dubbla tullen svarande belopp,
hvilket på enahanda sätt uttages, för att öfversändas till tullkammaren å bestämmelseorten.
Finnas bland de förpassade varorna sådana, som icke äro tullbara i det rike, der
förpassningen meddelats, skall förpassnings-tagaren såsom böter erlägga ett mot varornas i
förpassningen upptagna värde svarande belopp, hvilket af tullkammaren i afgångsorten skall
i laga ordning indrifvas, och hvaraf ena hälften tillfaller tullkassan i det rike, hvarifrån varorna
blifvit förpassade, och andra hälften bör af sistnämnde tullkammare öfversändas till
tullkammaren å bestämmelse-orten.
Kan varuafsändaren eller hans löftesman, inom trenne månader från den tid, då de i
denna eller nästföregående § omförmälda tullafgifter och böter blifvit erlagde, lagligen styrka,
antingen att varorna genom olyckshändelse under vägen förkommit, eller att förpassningstagaren
af orsaker, hvartill han icke varit vållande, blifvit förhindrad, att inom föreskrifven
tid framskaffa varorna till bestämmelse-orten, eller att hos tullkammaren i afsändnings-orten
aflemna det i denna § föreskrifna bevis, vare han, på anmälan härom hos tull-styrelsen i
det rike, hvarifrån varorna förpassats,' berättigad, att, om beviset finnes tillfyllestgörande,
återbekomma de af honom, jemlikt denna eller nästföregående §, erlagde tullafgifter och
böter.
§ 19-
Svenska eller Norrska manufaktur- och fabriksvaror, med undantag af de i § 6 utsatte
mindre qvantiteter, skola, då de från ena till andra riket landvägen införas, för tillgodonjutande
af de uti § 4 i afseende på införseln dem medgifna förmåner, vara försedda med
behörig stämpel, eller, derest stämpling icke är föreskrifven, åtföljda af vederbörande tullkammar-föreståndares
eller annan offentlig tjenstemans bevis, att varorna äro af Svensk eller
Norrsk tillverkning.
§ 20.
Finnes någon öfver gränsen införa tillåtna varor af de slag och till den myckenhet,
att, enligt hvad i denna förordning är stadgadt, införselstull derför eger rum, men varorna
4
Bevillnings-Vhkottets Betänkande M 6.
r
icke af behörig förpassning äro ätlöljda, ansvare såsom för tullförsnillning, likväl med iakttagande
af hvad för särskildt fall är i § 6 stadgadt.
§ 21.
Införas landvägen från ena till andra riket varor, hvilka enligt denna förordning äro till
införsel förbjudna, eller finnas vid undersökning flera eller färre eller andra slags varor, än
som i den medföljande förpassningen äro upptagna, eller äro varorna eller emballagerna icke
försedda med de i förpassningen omförmälde stämplar, sigill eller plomber, ansvare den, som
dermed beträdes, i hvartdera fallet, på sätt i ena eller andra rikets tullförfattningar derom
i allmänhet stadgas.
§ 22.
Tull-styrelserna i Sverige och Norrige skola, till närmare kontroll å in- och utförseln
af varor landvägen från ena till andra riket, hvarje tredje månad tillsända hvarannan förteckning
å de varutransporter, som med förpassningar landvägen från ena till andra riket
under de trenne sistförflutna månaderna afgått eller ahkommit; äfvensom de inbördes skola
lemna hvarannan underrättelse om de föreskrifter, som angående kontroll å varutrafiken
tid efter annan utfärdas, samt meddela aftryck af de varustämplar, som i hvartdera riket
äro eller varda antagne.
Jemväl åligger det bemälde tull-stvrelser, att meddela hvarandra uppgift så väl å do
tull-stationer, hvilka äro eller blifva upprättade, hvarifrån och hvartill varor kunna från ena
till andra riket förpassas och der tullbehandling kan ega runi, som ock å de tull-distrikt,
hvaruti sådane marknadsorter äro belägne, till och ifrån hvilka, jemlikt §11, varutransporter
kunna förpassas.
Art. I.
Öm Svenska och Norrska fartygs ömsesidiga rättigheter, samt handels-gemenskapen
sjöledes emellan de förenade rikena,
% 23.
Alla Svenska fartyg och båtar, Öppna eller däckade, af hvad slag och drägtighet som
helst, skola i Norrige, och likaledes alla Norrska fartyg och båtar, öppna eller däckade af
hvad slag och drägtighet som helst, i Sverige behandlas såsom inhemska, och åtnjuta alla
3
Beoillnings-Utskottets Betänkande (i.
dermed förenade rättigheter, samt erlägga enahanda afgifter till kronan, städer och särskilda
inrättningar, ej mindre dä de från eria till andra riket, än då de från eller till utrikes
ort ankomma eller afgå, hallastade eller med varor, ehvad dessa äro inhemska eller utländska.
Det ena rikets fartyg och båtar må ock inom det andra rikets område idka fraktfart
med samma rätt och under enahanda vilkor, som lör inhemska fartyg och båtar äro bestämda.
För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen nedanföre stadgade ömsesidiga
förmåner, skola fartygen vara försedde med sådana dokumenter, som genom de i
hvartdera riket gällande författningar äro föreskrifne till bestyrkande af deras nationalitet.
§ 24
Fartyg i det ena af de förenade rikena bygdå, äfvensom fartyg, hvilka i ettdera riket
blifvit naturaliserade, kunna i det andra riket, då de blifva innevånare derstädes tillhörige,
naturaliseras, utan att någon naturalisations-afgift dervid skall ega ruin.
§ 25.
Varor, som med Norrska fartyg in- eller utföras, skola, utan afseende på den ort.
hvarifrån de ankomma eller till hvilken de afgå, i Sverige icke vara underkastade andra eller
högre afgifter, hvarken till kronan, städer eller särskilda inrättningar, än om de med
Svenska fartyg in- eller utföras.
Ett lika förhållande skall i Norrige, i afseende på varors in- och utförsel med Svenska
fartyg, ega runi.
§ 26.
I afseende på så väl tillåtelsen att från ena till andra riket sjöledes utföra inhemska
eller utländska alster och tillverkningar, som beräkningen af utförsels-afgifterna för de varor,
hvilka från ena till andra riket utskeppas, gälle hvad i hvartdera riket om varors utförsel
och förtullning i allmänhet är eller framdeles varder stadgadt.
§ 27.
Beträdande rättigheten till varors införsel sjöledes från ena till andra riket samt beräknandet
af införsels-afgifterria, skola jemväl iakttagas de rörande varors införsel och förtullning
i hvartdera riket i allmänhet gällande föreskrifter.
Dock må med undantag af socker och socker-tillverkningar samt tobak och tobaks-tillverkningar,
för hvilka hel tull skall erläggas, alla Svenska och Norrska till införsel tiliåtna
naturalster och tillverkningar, som direkte från ena till andra riket i ettdera rikets fartyg
inlöras, utan att under resan hafva varit i främmande rikes hamn lossade eller upplagde,
njuta lindring till hälften af den för dylika varor i allmänhet bestämda tullafgift.
§ 28.
Bevillnings-C(skottets Betänkande JW 6.
9
§ 28.
För tillgodonjutande af berörda lindring i afgifterna, skall det åligga den, som från
ena till andra riket utskeppar varor af förenämnda slag och beskaffenhet, att förse sig med
Tullkammarens å afsändningsorten bevis att varorna äro af inhemsk afvel eller tillverkning.
§ 29.
För erhållande af dylikt bevis, skall det erfordras, att väfnader och andra stämpelbara
tillverkningar äro med inländsk stämpel försedde, efter hvad i det rike, hvarifrån afsändningen
sker, derom dr föreskrifvet, samt att öfriga varor, hvilka icke äro stämpling underkastade,
åfföljas af vederbörande stadsstyrelses, pastors eller kronobetjents intygande, att varorna
äro inom riket alstrade eller tillverkade.
§ 30.
Från tillämpningen af hvad sålunda om bestyrkande af varornas ursprung dr stadgadt
undantagas de å bifogad förteckning, litt. D., upptagne artiklar, för hvilka, då desamma
med Svenskt eller Norskt fartyg från ena till andra riket ankomma, utan att af afvels-eller
tillverknings-bevis vara åtföljda, den för dylika varor medgifna lindring i tullafgifterna icke
dess mindre må ega rum.
§ 31.
Tull-styrelserna i båda rikena skola meddela hvarannan underrättelse om de dokumenter,
som, enligt i hvartdera riket gällande författningar, der erfordras till bestyrkande af
egna fartygs nationalitet.
Jemväl skola bemälda Tull-styrelser, i likhet med hvad i § 22 rörande kontroll å varutransporter
landvägen är stadgadt, hvarje tredje månad tillsända hvarannan förteckningar å
de fartyg och laddningar, som under de frenne sistförflutna månaderna från ena till andra
riket ankommit eller afgått, samt i öfrigt, till kontroll å varors in- och utförsel sjöledes
emellan båda rikena, iakttaga hvad i nämnde § är föreskrifvet.
Bilt. till B. St. Prof. 1856 & 1857. 5 Sam!. 1 Åfd. 5 Haft.
2
10
Bmillnings-Utskottets Betänkande M fi.
Art lil.
Allmänna stadganden.
§ 32.
Vid utförsel land- eller sjövägen från ena till andra riket af varor, sora i Sverige elier
Norrige äro tillverkade, skall hvarken utförsels-premie eller återbetalning af erlagd tull fdrawback)
för de vid varornas tillverkning använda utländska råämnen i någotdera riket beviljas.
För så vidt dylik utförsels-premie eller återbetalning af erlagd tull nu är beviljad enskilda
personer eller fabriker, upphör denna förmån, så snart den tid, för hvilken den är
beviljad, utlöper.
§ 33.
Denna förordning fortfar att ega gällande kraft intill dess bägge rikena om förändring
deri öfverenskomma, eller ett år förflutit efter det i någotdera riket annorlunda blifvit
beslutadt.
§ 34.
Alla hittills gällande sladganden, angående Sveriges och Norriges ömsesidiga handels- och
sjöfarts-förhållanden varda härmed till all kraft och verkan upphäfde.
Litt. A.
Formulär lill förpassning å Svenska eller Norrska lull underkastade,
samt utländska förlullade varor.
( Afsändarens angifning s-inlaga).
Jag N. N. hemma i N. N. angifver att till N. stad (marknad i Norrige) härifrån landvågen
utföra:
l:o. Märkt N. N. En låda, innehållande femtio (50) skålpund spunnen tobak af Svensk
tillverkning.
Bevillnings-Ut skottets Betänkande M 6.
1!
2:o. Markt N. N. En packe, innehållande femtio (50) skålpund golfmatteväfnad af pH, samt
femtio (50) skålpund färgad, slät bomullsväfnad, allt af Svensk tillverkning.
3:o. Märkt N. N. En packe, innehållande femtio (50) skålpund hvit dimity, af bomull,
samt tjugufem (25) skålpund hvit piqué af bomull. (Götheborgs tullstämpel).
4:o. Märkt N. N. En säck, innehållande etthundrafemtio (150) skålpund kaffe, härstädes
förtullade under M • • . den . . . (eller: hit ankomne under förpassning från N. N.
den . . .).
(På det ena exemplaret af angifnings-inlagan, hvilket skall åtfölja transporten, tecknar
vederbörande Tullkammare eller tulltjensteman):
Af förestående colly har JYs 1 blifvit försedd med en tullplomb, samt hvardera af de
öfrige med fyra (4) tull-sigill; intygas N. N. den . . .
N. N.
Ofvanstående varor, af hvilka de utländska, enligt företedde bevis (Tullkammarens handlingar),
äro förtullade, samt de inhemska, upptagne under JY* 1, femtio (50) skålpund spunnen
tobak, försedde med produktions-bevis; under JY* 2, femtio (50) skålpund färgad, slät
bomullsväfnad, försedde med N. N. tillverkningsstämpel, samt femtio (50) skålpund golfmatteväfnad
af ull äro försedde med produktions-bevis, förpassas till N. N. stad (marknad).
N. N. Tullkammare den . . .
N. N.
Litt. IL
Formulär till förpassning å utländska oförtullade varor.
(Afsändar ens angifnings-inlaga).
Jag N. N. hemma i N. N. angifver att ifrån härvarande nederlag (kredit-upplag) (transit-upplag)
landvägen till N. stad afsända:
i:o. Märkt N. N. En packe, innehållande tio (10) skålpund slät sidenväfnad, hit inkomne
med skepparen N. N. under N . . . den . . . (eller: hit ankomne med förpassning från
N . . . under M . . . den . . .).
2:o. Märkt N. N. En låda katrinplommon, vägande tvåhundra (200) skålpund netto, hit
ankommen med skepparen N. N. under M . . . den . . . (eller: hit ankommen med
förpassning från N. N. , . . under M . . . den . . .).
12
Bevillnings-UtSkottets Betänkande M 6.
3:o. Markt N. N. En packe, innehållande tjugu (20) stycken äkta sjöskums-piphufvuden,
vägande tre (3) skålpund, af mig sjelf medförde vid hitkomsten i dag från N . . .
N. N. den . . .
N. N.
o
(A det ena exemplaret af angi [niny s-inlagan, hvilket skall ät följd transporten, tecknar
vederbörande Tullkammare eller tulltjensteman) :
Af förestående colly hafva M 1 och 3 blifvit försedde hvardera med Irenne (3) tullsigill,
och M 2 med en tullpiomb; intygas N. N. den . . .
N. N.
Ofvanstående varor, hvilka härifrån afgå oförtullade, och hvaraf de under M 1 angifne
tio (10) skålpund slät sidenväfnad hafva ett värde af trehundratjugu Riksdaler banko,
förpassas till N. N.
N. N. Tullkammare den . . .
N. N,
Litt. (1,
Formulär till förbindelse för tullens erläggande, då tullbar a varor
landvågen från ena till andra riket förpassas.
Jag N. N. hemma i N. N. utfäster mig härmed, att till Tullkammaren i N. stad (vederbörande
tulltjensteman vid N. marknad) inom frenne (3) månader härefter erlägga belöpande
införsels-tull för de under denna dag för min räkning till sistnämnde ort förpassade varor,
eller att angifva dem till tullbehandling:
Tjugu (20) skålpund spunnen tobak.
Femtio (50) skålpund golfmatteväfnad af ull.
Femtio (50) skålpund färgad, slät bomullsväfnad.
Femtio (50) skålpund hvit dimity af bomull.
Tjugufem (25) skålpund hvit piqué af bomull, samt
Etthundrafemtio (150) skålpund kaffe.
Tio (10) skålpund slät sidenväfnad, värde trehundratjugu (320) Riksdaler Banko.
Tvåhundra (200) skålpund katrinplommon.
Bevillnings-Utskottets Betänkande Art 6. 13
Tjugu (20) stycken äkta sjöskums-piphufvuden, vägande tre (3) skålpund.
N. N. stad den . . .
N. N.
(Vä borgen eger rum, tecknar löftesmannen):
För uppfyllande af ofvanstående förbindelser, äfvensom för erläggande af de böter,
hvartill N. N. gör sig skyldig, i händelse varorna icke inom den i §§ 17 och 18 af Kongl,
förordningen den . . . föreskrifna tid blifvit vid N. Tullkammare (tullstation) behörigen förtullade,
eller angifne till upplag, ansvarar undertecknad såsom för egen skuld.
N. N. den . . .
N. N.
Litt. 15.
Förteckning å Svenska och Norrska varor, för hvilka, ela de från ena lill andra
riket sjöledes föras, afvels- eller tillverknings-bevis icke erfordras.
Aska.
Bandstakar.
Beck.
Beckolja.
Böcker.
Dun.
Fiskvaror, alla slag.
Fjäder.
Färgmossa.
Kalk.
Kimrök.
Kopparstick.
Kummin.
Marmor, arbetad.
Porfyr, arbetad.
Pottaska.
Soda.
Sten: bryn-, golf- och trapp-, qvarn- och slip-.
14
B ev ilin inys- Utsi, ott els Betänkande M 6.
Stenhugger i-ar beten.
Stäfver och bottnar.
Tegel: tak- och mursten.
Tran och späck
Trävirke.
Tunnband.
Samtlige Riksstånden hafva till] Bevillnings-Utskottet remitterat ifrågavarande ärende;
hvarjemte Utskottet från Välloflige Borgare-ståndet erhållit del af derstädes, vid föredragning
utaf Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse, afgifna yttranden.
Dessa yttranden innefatta, å ena sidan, anmärkningar emot Kommitténs förslag, å den
andra, försvar för detsamma. Sålunda har Herr Elielund anmärkt, hurusom 4, 5 och 6
§§ af förslaget innehöllo väsendtliga afvikelser från föreskrifterna uti nu gällande författning
af den 24 Maj 1825. De förändrade förhållanden, som under tiden inträffat, förtjenade
isynnerhet uppmärksamhet. Vissa bestämda qvantiteter af utländska, äfvensom Svenska
eller Norrska, tull underkastade varor finge, enligt förslaget, likasom nu är stadgadt, vid
resor öfver gränsen från ena till andra riket tullfritt införas. Detta gällde, enligt 1825 års
förordning, äfven väfnader, af alla slag, då de icke öfverstego 30 alnar och så vidt de voro
till införsel tillåtna. Nu hade Kommittén föreslagit den tullfria qvantiteten väfnader till 12
<ä, hvilket väl i fråga om en del väfnader utgjorde en nedsättning, men, i fråga omändra,
en förhöjning. Det förra inträffade med kläde och med vissa slag korderoy; det sednare
åter med bomullsväfnader, såsom i begge fallen anförda exempel utvisade. Men, oafsedt
denna förändring, förekomme, att den tullfria införseln, enligt 1825 års förordning, endast
afsåg sådana utländska varor, som i allmänhet vore till införsel tillåtna. Ett motsatt förhållande
egde då rum i afseende å de flesta slag af väfnader. De voro här förbjudna til!
införsel och förbudet hade först nyligen blifvit upphäfdt. Under största delen af den förflutna
tiden hade således den ifrågavarande tullfriheten, såvidt utländska väfnader angick,
i sjelfva verket utgjort föga annat, än en död bokstaf. Nu åter, sedan alla väfnader här
blifvit till införsel tillåtna, skulle, med bibehållande af den i 1825 års förordning stadgade
och jemväl i Kommitténs förslag följda princip, tullfriheten vid landväga varutransporten öfver
gränsen för framtiden få en utsträckning, hvilken kunde medföra ganska betänkliga följder
för Sveriges fabriker och industri, men deremot blifva af ingen betydenhet för Norrige,
som egentligen saknade dylika inrättningar. Anmärkande Herr Ekelund vidare, att det af
Kommittén i § 6 föreslagna utbytet af ordet »resor» till »färd öfver gränsen» icke ledde till
försvårande af gränstrafiken och att följaktligen någonting dermed ej vunnes. — Herr Bydin
har åter gjort anmärkning dervid, att i ena riket tillverkade bomullsvaror, enligt förslaget,
skulle draga half tull vid införsel i det andra riket. Inom den ort, som Herr Rydin repre
-
Bavillnings-Utskottets Betänkande JM 6.
15
sentcrar, utgjorde bomullsväfnads-tillverkningen den vigtigaste industrigrenen; och det Vore,
enligt hans tanke, med landets fördel mest öfverensstämmande, att hvartdera rikets bomulls-tillverkningar
kunde till det andra tullfritt införas. Slutligen har Herr Almgren i allmänhet
erinrat om angelägenheten att taga denna fråga i allvarligt begrundande; i hvilket
hänseende lian fästat uppmärksamheten vid så väl innehållet af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse
som de skiljaktiga omdömen föredragande Departements-chefen och Chefen för det
Norrska Finans- och Tull-departementet vid särskilta tillf allen uttalat i fråga om möjligheten
att framdeles bilda en tullförening emellan de förenade rikena, efter Tyska Staternas föredöme;
äfvensom vid de anmärkningar en af Konungens rådgifvare inom det Svenska Statsrådet
framställt emot Kommitténs förslag. — A andra sidan deremot har Herr vice Talmannen
Schwan till besvarande upptagit de emot förslaget gjorda anmärkningar och antydt de grunder,
som vid förslagets utarbetande i anmärkta hänseenden gjört sig gällande.
Med all den uppmärksamhet, som ämnets vigt kräfver, har Utskottet genomgått det
nya författnings-lörslaget, de motiver, som för detsamma blifvit andragna och de anmärkningar,
till hvilka förslaget gifvit anledning. Såsom här ofvan blifvit antydt, innefattar
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse så väl en öfversigt af ifrågavarande efter rikenas förening
småningom till större frihet i de ömsesidiga näringsförhållandena utbildade lagstiftning, som
också en framställning af de hufvudsakliga omständigheter, i hvilka det nu framlagda förslaget
afviker från bestående stadganden. I Kommitténs betänkande redogöres ännu närmare
för dessa förhållanden, äfvensom för de grunder, hvilka gjort sig gällande, ej mindre i hvad
Kommittén till utveckling af brödrafolkens ömsesidiga handels- och sjöfarts-förbindelser föreslagit,
än för de inskränkningar i varubytets frihet, som ansetts ännu vara af omständigheterna
påkallade. Då omförmälda handlingar äro för en hvar af Ilikets Ständer tillgängliga,
anser Utskottet öfverflödigt att ingå i någon närmare redogörelse för desammas innehåll.
Här torde dock böra erinras att det framlagda förslaget i sjelfva verket utgör resultatet af
ett mångårigt arbete, hvaråt bägge rikenas regeringar och folkombud egnat synner
lig
uppmärksamhet och hvari tvänne efter en 10-årig -mellantid för detta ändamål utsedda
Kommittéer af Svenska och Norrska män nedlagt otvetydiga bemödanden att, så vidt hvartdera
rikets i flera hänseenden olika inre förhållanden ansågor medgifva, emellan brödrafolken
tillvägabringa en friare handelsgemenskap och närmare anslutning — ett arbete, börjadt under
icke oväsendtliga meningsskiljaktigheter, men slutligen, efter så många års mödor, utfördt
med den enhällighet, att icke blott den sednast nedsatta Kommittén utan också Svenska
och Norrska Regeringarne, med undantag af en enda ledamot i Svenska Statsrådet, åt författnings-förslaget
lemnat odeladt bifall.
Det låter väl icke förneka sig att, derest man vid frågans bedömande finge afse endast
det ena af de förenade rikena och dess fördelar, den af Herr Rydin vid 4:de § gjorda an
märkning
förtjenade synnerligt afseende; ty visserligen skulle Svenska bomulls-handteringen
hemta stor fördel af en rättighet att till Norrige tullfritt införa sina tillverkningar, i stället
att för desamma erlägga half tull, såsom förslaget innehåller; men då Norrska bomulls-tillverkningen,
oaktadt dess på sednare tiden gjorda betydliga framsteg, ännu är den Svenska
16
Bevillninys-Utakotlcts Betänkande M 6.
mycket underlägsen, och dä införselstullen å bomullsvaror i Norrige inbringar en stats-inkomst
af icke mindre än omkring 800,000 R:dr Runt, finnér man lätt grunden, hvarföre
fullkomlig tullfrihet för Svenska bomullsvaror, då de i större qvantiteter införas, icke kunnat
från Norriges sida medgifvas.
De anmärkningar åter, hvilka Herr Ekelund vid förslaget framställt, äro mindre riktade
emot ifrågasatte förändringar i den nu bestående mellanrikslagen, än emot samina lags
tillämpning vid de förändrade förhållanden, som med antagandet af en friare tull-lagstiltning
härstädes inträdt. Ty redan nu få utländska väfnader af alla slag, således äfven de tillförene
förbjudna, till viss bestämd qvantitet tullfritt införas landvägen från Norrige. I denna för
alla in- och utländska varor, undantagande de i 3 § omförmälda, ömsesidigt medgifna frihet,
hvilken uteslutande afser tillfredsställandet af gränsboernas behof att förse sig med sina
förnödenheter, lärer en återgång icke med fog kunna ifrågasättas. Välbetänkt synes ock
förslaget att förändra qvantiteten för den tullfria införseln af väfnader från alnar till skålpund.
Icke nog dermed att denna förändring öfverensstämmer med den i bägge Rikenas tulltaxor
antagna qvantitet för dylika varors förtullning; den torde ock närmare öfverensstämma med
de vanliga behof, hvilkas tillfredsställande är afsedt; ty om, å ena sidan, 30 alnar kläde endast
undantagsvis kunna antagas vara på en gång erforderliga i ett hushåll, är det deremot
alltför sannolikt, att ett lika alntal bomullslärft i mänga fall vida understege behofvet. Lika
ändamålsenlig, som denna förändring, anser Utskottet också det af Herr Ekelund anmärkta
utbytet af ordet »resor» till färd, då meningen alls icke varit att försvåra gränstrafiken,
utan fasthellre att åt hvar och en i gränsorterna bosatt person, utan afseende å hans sätt
att färdas, medgifva rätt alt medföra de förnödenheter han för sig och sitt hushåll förskalfat
sig. Der denna gränstrafik skulle brukas i handelsafseenden eller utöfver författningens
mening, der lära de offentliga myndigheterna icke underlåta att iakttaga det allmännas rätt.
Utskottet, som sålunda funnit de emot förslaget gjorda anmärkningar icke förtjena afseende,
får deremot, instämmande i de skäl Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse och Kommitténs
betänkande innehålla, vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte äfven för sin del i sin helhet antaga omförmälda förslag
till förnyad förordning angående Sveriges och Norriges ömsesidiga handels- och
sjöfarts-förhållanden.
Stockholm den 9 Mars 1857-
Reserva
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande JYi 6.
17
Reservation:
Af Herr W. M. Ekelund.
»Emot Utskottets beslut att godkänna § 6, sådan den blifvit föreslagen, får jag mig reservera.
Uti motiveringen af de särskilda stadgandena i det af Kommittén utarbetade lag-förslaget,
med afseende å den i § 6 gifna tillåtelsen, att öfver gränsen tullfritt medföra såväl
utländska som svenska eller norrska varor i mindre partier, heter det: »för att i någon mån
inskränka det tillfälle till missbruk, som denna tillåtelse kan gifva, har Kommittén trott sig
böra minska qvantiteterna i öfverensstämmelse med hvad 1846 års Kommitterade föreslogo.»
Hvaruti denna tillåtelse till tullfrihet blifvit, till undvikande af missbruk, inskränkt, har
jag icke kunnat finna, vidare än att Band, alla slag, tillsammans 100 alnar, och Bomull,
25 ®, uteslutits, samt att Tråd, af alla slag, nedsatts från tillsammans 10 fb till 6 svenska
(5 norrska) ?b, hvarförutom för hvarje annan icke särskildt specificerad varuartikel föreslagits
nedsättning från ett värde af 10 Riksdaler Silfver Specie till 5 Riksdaler Silfver.
Deremot finnér jag rättigheten till tullfrihet utsträckt för följande varor, nemligen:
Cognac och Rumm, hvaraf, i stället för förut endast af Arrack, nu skulle få medföras
tillsammans \ ankare eller 20 buteljer, Kaffe, Garn, Risgryn och Tobak, förut 25 af
hvarje sort, nu 30 svenska (25 norrska) <ä, Socker, förut 50 ft, nu 60 svenska (50 norrska)
<tb, Väfnader, af alla slag, förut tillsammans 30 alnar, nu deremot Väfnader af helsiden,
2 svenska (norrska) U och af alla andra slag, tillsammans 12 svenska (10 norrska) tt.
Den väsendtligaste utsträckningen (i stället för inskränkningen) hänför sig just till artikeln
Väfnader. Då man förut blott kunde föra t. ex. 30 alnar Sidenväfnad, med uteslutande
då af alla andra väfnader, så skulle nu få föras, förutom 2 fb Sidenväfnad, motsvarande
efter varans beskaffenhet ifrån 10 ända till 70 å 80 alnar, äfven 12 It andra slag
Väfnader, vare sig af Ylle, Bomull eller Linne. Qvantiteten kan derigenom uppgå till 70 å 80
alnar Shirting, 64 å 65 alnar Domestic, 180 å 190 alnar Callicos, samt af Ylleväfnad vida
utöfver 30 alnar, beroende af fabrikatets beskaffenhet såsom mera eller mindre lätt vara,
men kan äfven af Kläde utgöra 30 alnar, och af Byxtyger af half bredd ännu mera, att
icke nämna Thibet, Orleans, Paramatta m. fl. tyger.
Med fästadt afseende derå, att hittills gällande stadgande om tullfrihet haft tillämpning
endast för det fall att väfnaden varit till införsel tillåten, hvilket den för många slag härstädes
icke varit ända ifrån och före år 1825 till år 1856, och sålunda, med båda ländernas
vetskap och samtycke, bestämmelsen kraftlös; att svenska väfnads-industrien ännu behöfver
en högre skyddstull, än den, mot hvilken sådana varor kunna ifrån utlandet införas
till Norrige, der ingen nämnvärd väfnads-industri, åtminstone icke ylleväfnads, förefinnes;
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 5 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 3
18
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 6.
att rättigheten, icke närmare definierad, mycket lätt kan till stort missbruk utsträckas,
hvarigenom såväl svenska stats-kassan, som den inhemska industrien kom att lida, den förra
i inkomst, den sednare genom en på sidan om lagen beredd import; så, och då rättigheten
till tullfrihet väl egentligen bör vara afsedd för den färdandes eget behof, men icke
derutöfver, tyckes det haft skäl för sig att icke utvidga, utan verkligen, såsom det i Kommitténs
motivering heter, inskränka denna tullfrihets-rättighet, och det så mycket hellre,
som den svenska fabrikanten icke längre gynnas af det intill år 1856 bibehållna förbudet
mot införsel af en hel del väfnader.
På dessa skäl får jag vördsamt föreslå, att Rikets Högloflige Ständer måtte bestämma
den qvantitet väfnader, som vid färd öfver gränsen må tullfritt medföras:
Väfnader af helsiden, till 1 skålpund.
» af alla andra slag, till 6 svenska (5 norrska) skålpund.
Derjemte hemställer jag, i fall Rikets Ständer skulle anse betänkligt att i ringaste mån
rubba det af den sammansatta Svensk-Norrska Kommittén uppgjorda förslaget, (ehuru man
ej kan hålla sig förvissad att detsamma icke af Norriges Storthing äfven i någon mån ändras)
det Rikets Ständer måtte besluta:
att i underdånighet anhålla det Kongl. Maj:t täcktes, före sanktionerandet af Kommitterades
förslag, sådant det blifver af Rikets Ständer i öfrigt antaget, fästa
det afseende å nu uppgifne förhållanden och föreslagna ändring i § 6, som Kongl.
Majit i Nåder för godt finner.
I ofvanskrifna reservation, så vidt den afser en underdånig anhållan från Rikets Ständer,
att Kongl. Majit täcktes å de af Herr Ekelund uppgifna förhållanden och föreslagna
ändringar fästa det afseende, som omständigheterna fordra, har Prosten Wåhlander instämt.
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 7.
19
N:o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Mars 1857, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af Riksdag s-fullmäktigen Anders Jonssons från
Wermlands län motion, angående förtullning af varor, som
från Norrige införas.
För den händelse att det af särskilde Kommitterade utarbetade förslag till ordnande af
Sveriges och Norriges ömsesidiga handels-förhållanden icke komme under Rikets Ständers
handläggning vid innevarande Riksdag, har bemälde motionär inom Hedervärda Bonde-stån
det
föreslagit, att all tull och följaktligen all tull-spärrning, bevakning och förpassning skulle
upphöra emellan de förenade Rikena, så vida Norrige inginge på full reciprocitet; och att,
derest detta förslag icke vunne framgång, åtminstone några modifikationer måtte vidtagas i
afseende å gränse-tullbevakningen och förpassningen, hvad anginge varor som till Sverige
öfverföras. Under erinran om lurendrägeriets skadliga inflytande på befolkningens moralitet
och hurusom omständigheterna verksamt lockade till dylik öfverträdelse i gränsorterna, så
länge det icke vore tillåtet att derstädes köpa från Norrige kommande varor förr, än dessa
blifvit transporterade till en flera mil aflägsen tullkammare och der lossats, yrkade motionären,
att från Norrige öfver gränsen ankommande varor kunde af gränsbevakningen besigtigas
och förpassningen granskas och påtecknas, samt varuegaren derefter och sedan förpassningen
tillika med tull-afgiften blifvit öfversände till tullkammaren, vara berättigad att i
gränsorten afyttra varorna, utan att desse behöfde medfölja till tullkammaren.
J)å förslaget till förnyad förordning angående Sveriges och Norriges ömsesidiga handelsoch
sjöfarts-förbållanden vid innevarande Riksdag kommit under Rikets Ständers pröfning,
har den förutsättning, under hvilken ifrågavarande motion hufvudsakligen blifvit vackt, förfallit.
Och nämnde förslag, hvilket Utskottet uti särskildt Betänkande JYi 6 tillstyrkt Rikets
Ständer att i sin helhet antaga, utvisar i hvad mån varuförseln öfver riksgränsen för det
närvarande ansetts kunna frigifvas. Förslaget till mellanrikslag innehåller också föreskrifter
i afseende å kontrollen öfver tullpligtiga varors landväga införsel från ena till andra riket.
Utan rubbning af dessa föreskrifter, skulle den lättnad vid tullbehandlingen inom svenska
gränsorterna, som motionären föreslagit, svårligen kunna tillvägabringas. Den kunde icke
heller, enligt Utskottets tanke, förenas med erforderlig trygghet vid tulluppbörden. Dertill
20
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 7.
skulle åtminstone erfordras väsendtliga och kostsamma förändringar i gränsbevakningens ordnande
— förändringar, hvilka visserligen icke motsvarades af de jemförelsevis ringa fördelar,
som motionen afser att bereda gränsboerna utöfver hvad mellanrikslagens föreslagna
stadganden medgifva. Enligt dessa stadganden kunna alla Norrska alster och tillverkningar,
med högst få undantag, i obegränsad myckenhet öfver riksgränsen utan tullbehandling införas
och fritt föryttras. Tullpligtiga Norrska och utländska varor kunna jemväl i vissa bestämda
qvantiteter tullfritt införas. Hvad gränsboerna för eget hushåll må hafva behof att
från grannriket förskaffa sig är följaktligen undantaget från tullkammarens behandling. Endast
då tullpligtiga varor i större myckenhet och således för handels bedrifvande införas,
kommer tullbehandling i fråga. Och äfven i detta hänseende äro gränsboernas fördel, så
vidt det allmännas säkerhet medgifver, tillgodosedd, då tullpligtiga varor icke blott vid de
ständiga tullkamrarne utan också å gränseorternas marknader kunna tullbehandlas. Utskottet
finner sig följaktligen böra hemställa,
att omförmälda motion icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 Mars 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 1857,
Rättelser
uti
Bevillning s-WJts kottets Betänkande, W:o S.
I Betänkandet, sid. 4 0, r. 48 nedfr. st. hvadan Utskottet uti 4 0 och 27 §§'
/. hvadan Utskottet uti 4 0, 27 och 28 §§
I Förslaget, sid. 4, r. 7 nedfr. och sid 5. r. 2 uppfr, st: Fjerde d:o - R:dr R:mt 3: 7.
läs: Fjerde d:o — R:dr Bänt 3: 75.
’ st: För Frälst-egendomar:
§ 22.
'läs: § 22.
bör b rä/se-egendoinar.
BUc. till R. St. Prat. 1856 & 1857. 5 Sami. 1 Åfd. 6 Häfl.
Stockholm, e. westrell, 1857.
■
... öv#.
_<;> p ‘Ii lii h)Jf'-i lii--: • >-
,\ . ; ■■( - ■ .cÅ*-'- > lilli••!!•<n
i .1 lii sfc r i -till:!!
'
■T lii’'
'i nr.
‘iiS1 *■ K>'t
¥
-
'
.
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.
1
.VO §.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 April 1857, kl. ä e. m.
Betänkande, angående stämplade pappers-afgiften.
Till upplysning och ledning vid uppgörandet af den nya författning, angående
stämplade pappers-algiflen, om hvilken Rikets Ständer egde alt besluta, har Kongl.
Majit under den 30 sistlidne December aflålit Nådig Skrifvelse, med i ämnet utarbetadt
förslag, för hvars hufvudgrunder redogörelse tinnes intagen uti ett den Nådiga
Skrifvelse!) bilagdt Slals-Råds-protokoll; och hafva dessa handlingar, enligt samtliga
Riks-slåndens beslut, blifvit till Bevilluings-Ulskotlet remitterade, äfvensom de öfriga
handlingar i ärendet, hvilka uti Kongl. Majits Skrifvelse omförmälas, blifvit lill Utskottet
öfverleninade. Derjemte har Utskottet erhållit remiss af åtskilliga inom Riksstånden
i ämnet väckta motioner och afgifna yttranden.
Utom den af det antagna nya myntsystemet betingade, samtlige afgifts-beslämmelserna
genomgående förändring och del önskvärda målet, att kunna tillvägabringa
enkelhet och tydlighet i föreskrifterna om afgifternas utgörande, torde några allmänna
grunder för ordnandet af denna beskallnings-lilel desto mindre vara alt åberopa, som,
på sätt Chefen för Finans-Departementet ock anmärkt, för beräkningen och gradalionen
af stämplade pappers-afgiften någon absolut rättsgrund svårligen står alt finna. Utskottet
anser sig således böra omedelbart öfvergå till redogörelse för ifrågakomne förslag
till ändringar i nu gällande författnings särskilda stadganden. Varande afgifts-beslämmelserna,
der de jemt motsvara eller i ringa mån, endast för vinnande af lämpliga
öretal, afvika från nu gällande stadganden, väl upptagne, i bilagde transsumerade förslag
till författning, äfvensom mindre] redaklions-förändringar deri finnas med kursiv stil
utmärkte; men någon vidare framställning af skälen för dylika förändringar i livart
särskildt fall torde icke erfordras.
§ 2.
Vid denna §, som bestämmer de olika värden, å hvilka stämpladt papper skall
finnas alt tillgå, hafva särskilda förslag till förändringar förekommit. Kongl. Majit, sorn
utgått (rån den åsigt att, vid nya mynt-systemets tillämpning pä ifrågavarande afgift,
Bill. till R. St. Brot. 1850 & 1851. 5 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 1
ä
Bevillnings-Utskntlcls Betänkande N:o 8.
tillfället borde begagnas alt i möjligaste mätto förminska antalet af karte-stämplar, bar
i sådant hänseende upptagit skrif-kai torna lill endast 25 och 50 öre samt beläggnings
kartorna
tiil 10, 15. 20, 25, 30, 40, 50 och 75 öre, äfvensom 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8,
9, 10, 15, 25, 50, 75 och 100 II:dr samt dessutom vexel-blankeller af sådane valörer,
som i 8 § 7 mom. stadgas.
Inom Ridderskapet och Adeln bar Grefve Taube, Ii. E., uti väckt motion, lö
reslagit,
bland annat, alt, med afseende å den besparing i utgifter för stämpladt papper,
sorn uppkommit genom förbudet mot begagnandet af dragen stil och med anledning af
behofvet af tillgångar till embetsmännens aflöning, lägsta beloppet stämpladt papper
måtte bestämmas till 20 öre; hvaremot Herr af Do/mer, G. likaledes hos Ridderskapet
och Adeln framställt det förslag, att det nya papperet måtte stämplas till följande
värden i riksmynt, nemligen: skrif-kartor af 10. 15, 20, 25 och 40 öre, beläggnings-kartor
af 10, 15, 20, 25, 30, 40, 50 och 75 öre samt 1, 1«, 2, 3, 4, 5, 6, 7,
8, 9, 10, 15, 25, 50, 75, 100 och 150 R:dr, äfvensom vexel-blanketter af 20, 40 och
75 öre samt 1j R:dr.
I sammanhang härmed har Herr af Donner tillika hemställt, att Bevillningsutskottet,
oberoende af den nya karte-förordningens uppgörande, måtte afgilva förslag
lill de förändringar i afseende å karte-valörerne, som böra vidtagas med nästa slalsreglerings-period,
helst det ålåge Stats-kontoret att inom Februari månads slut hvarje
år till Fullmäktige i Rikets Ständers Bank insända års-reqvisitionerna och af underlåtenhet
derutinnan ovilkorligen följde all författningen om det nya myntsystemet icke kunde
tillämpas i afseende å stämplade pappers-afgiften med 1858 års början, hvaral åter
uppkomme oreda i räkenskaperna.
Det har emellertid icke låtit sig göra alt, såsom sistbemälde motionär ifrågasatt,
framlägga förslag till karte-valörerne, oberoende af de afgifts-belopp, som författningen
skulle bestämma. Emellan dessa bestämmelser råder naturligen det närmaste sammanhang;
och motionärens eget förslag, att antaga icke mindre än 5 olika värden för
skrifkarlor, utan att dock deribland förekomme det ena af de två värden, det å 50 öre,
sorn torde finnas erforderligt, visar nogsamt, att eli af algifts-beloppen oberoende beslut,
angående karte-valörerne, icke skulle hafva varit lämpligt. Utskottet har alltså i ett
sammanhang behandlat Irågorna om karle-värdena och afgilterna samt, på sätt bär nedan
vidare förmäles, funnit de sednare kunna och böra utgöras med sådana belopp,
att det inskränktare antal karte-värden, som upptagas i Kongl. Maj:ts förslag, biel ve
tillräckligt; i öfverensstämmelse hvarmed Utskottet ock hemställer,
att § 2 af bilagde förslag måtte af Rikets Ständer godkännas.
§ 3. (9 mom.)
Kongl. Majds förslag, att för sådana handlingar, hvilka skola efter viss procentberäkning
karteras, karle-beloppet skall, då det vid uträkningen slutas med öretal under
tio, fyllas tiil sistnämnda tal, samt, när karle-beloppet med mindre än tio öre understiger
Én riksdaler, alltid till jemn riksdaler fyllas, torde, såsom närmast öfverensstämmande
med hvad i nu gällande moment är föreskrifvet,
godkännas, och 9 mom. erhålla den förändrade lydelse bilagde
förslag innehåller.
$ 4.
Första mom. af denna § uppställer den indelning af embetsverk och myndigheter,
efter hvilken rättegängs-skriflers och andra handlingars olika kartering, på sätt en
Bevillnings-Ulskottcts Betänkande N:o 8.
Z
i momentet intagen tarif bestämmer, skall ega rum. För närvarande äro dessa embetsverk
och myndigheter upptagne i icke mindre än sex afdelningen
Uti dessa stadganden hafva följande förändringar blifvit föreslagna:
«) uti Kongl. Maj:ts förslag, alt de i detta moment omförmälda sex afdelningar
minskas till fyra, af hvilka l:sta afdelningen skulle upptaga ungefär samma myndigheter,
som under nuvarande Irsta och 2:dra afdelningarne inbegripas; den 2:dra skulle
motsvara nuvarande 3:dje och 4:de; den 3:dje motsvara nuvarande 5:te; och den 4:de
åter blifva densamma som örte afdelningen i nu gällande författning; hvarvid i första
afdelningen, sorn omfattade Under-rätter och med dem jemförliga Stads-styrelser m. fl.
skrifter, som lill dem inlemnas, blifvit från stämpladt papper undanlagne, emedan derigenom
stor lättnad berörde myndigheter tillskyndades, ulan att någon väsentlig skillnad
i Statens inkomst, och icke heller någon orättvisa åstadkommes, helst då kartebeloppet
för utgående handlingar förhöjdes och den lappande parten, sorn enligt lag
skall ersätta rättegångs-kostnaden, således koinme att godtgöra den tillökning i stämpelpappers-algift
och expeditions-lösen, som följde af ingifne handlingars införande i protokollet.
Varande i öfrigt följande tarif för karleringen i omförmälda Nådiga förslag
intagen:
lista
2: (Ira
3:dje
4:de
Afdeln.
Afdeln.
Afdel
n.
Afdel
n.
Handlingar som inlemnas:
[t: (lr.
öre.
R:dr.
öre
It: dr.
lire.
K. dr.
öre.
Deduktioner och konlra-deduktioner . .
9
9^
15
20
25
Handlingar som utgifvas:
Stämningar, konslitnlorialer och förordnanden
Domar, Utslag och Resolutioner ....
Alla andra
25
25
25
25
25
25
50
50
50
9
25
25
50
I==
2
b) af Grefve Taube, //. E., uti omförmälda, hos Ridderskapet och Adeln väckta
motion: att ofvannämnde sex afdelningar minskas till fyra, och alla handlingar, som
ingilvas lill eller utgå från myndigheter i lägsta instansen (motsvarande 1 :sla och 2:dra
afdelningen i nu gällande förordning) förses med eller skrifvas å stämpladt papper till
ett belopp af 20 öre; handlingar till eller från 2:dra afdelningen, (motsvarande 3:dje
och -iide) till ett belopp af 30 öre; handlingar till eller från 3:dje afdelningen (motsvarande
5:(e) till; ett belopp af 50 öre, och handlingar, med, undantag af Kongl. Majlis
Domar, U[slag och Resolutioner, om hvilka vore särskildt förordnad!, lill eller från 4:de
afdelningen (motsvarande nuvarande 6:le) till ett belopp af 1 U:dr R:mt, samt afsk ritter
till hälften af dessa belopp; hvarförutan motionären, ulan alt vilja inskränka den härstädes
en hvar förunnade förmån alt (å sina anspråk och tvis.ter pröfvade och bedömde
af offentliga domstolar och myndigheter, likväl ansett lämpligen böra stadgas, såsom i
andra lämfer skall ega rum, ali några vissa mindre afgifter borde pä förhand erläggas
af dem, som icke kunde eller ville i godo uppgöra sina tvister. Nu fullföljdes instanserna
igenom rättegångar af underordnad beskaffenhet; och det syntes billigt att de,
4
Bcvillnings-Utskottcts Betänkande N:o 8.
som icke i godo uppgjorde silia tvister, bidrogo till Domare-korpsens aflöning i någon
högre mån, ån rättrådiga och fridsamma medborgare, som ganska sällan eller endast i
frågor af större vigt besvärade domslolarne. På den tid kansli-afgiflen, 16 sk. b:ko,
äfvensom det lägsta karte-beloppet bestämdes, egde penningen vida högre värde än nu.
Och dä ändamålet att afböja oskäliga rättegångar mera befordrades genom en algilt
vid rättegångens början än vid dess slut, föreslog motionären, att, i stället för den
fordna kansli-afgiflen samt den vanliga kartan på inlaga till Hofrätt eller Kollegium,
måtte stadgas: att första skrift uti mål, som dit fullföljes eller der anhängiggöres, skall
vara belagd med stämpladt papper lill ett belopp af 5 R:dr R:mt; att deduktion och
besvärsskrift hos Kongl. Majit belägges med stämpladt papper till belopp af tio R:dr
Runi; oell
alt svaromål (exception eller kontra-deduktion) ehvad detsamma ingifves under
skriftvexlingen eller efteråt vid förhör, skall vara belagdt med stämpladt papper till
hälften af det för första skrift bestämda belopp.
c) af Herr C. F. Stolpe, som uti en bos Välloflig.! Borgare-ståndet väckt motion
framställt erinran om behöfligbeten att vid tillämpning af det nya myntsystemet ål
Karte-sigillate-Förordningcn egna en grundligare revision samt i sådant hänseende,
bland annat, föreslagit, att fördelningen af domstolar och embets-verk uti 6 afdelningar
måtte minskas tilt 3, i likhet med den närbeslägtade Expedilions-taxans innehåll;
att karte-valörerne å de expeditioner, som från lista afdelningens verk och myndigheter
utlemuas och hvarom ej särskildt stadgas, kunde bestämmas till 20 eller 25 öre och
2:dra afdelningens till dubbelt af nämnde belopp; att, då härigenom någon, om ock löga
betydlig tillökning i Kronans inkomst uppstode, en motsvarande lindring kunde beredas
rättsökande genom de för vanliga bilagor bestämda beläggnings-kartornas nedsättning
till 10 öre för hvarje företedd handling, utan afseende pä dennas större eller mindre
arktal eller den myndighets rang, till hvilken handlingen inlemnas; och
d') af Herr L. IV. Henschen, som, äfvenledes hos Borgare-ståndet, förnyat och
vidare utvecklat en af honom sistlidne Riksdag väfckt motion, bland annat, derom att
den uti förevarande stadgande bestämda beskattning genom stämpladt papper vid domstobirne,
åtminstone under-domstolarne, mätte upphöra, eller, om det ej kunde ske,
nedsättas antingen lör alla handlingar eller åtminstone lör dem, som till under-domstolar
och magistrater ingifvas. Varande till grund för detta förslag äfvensom för afskaffande
al åtskilliga andra i författningen stadgade afgifter i allmänhet anmärkt, hurusom
stals-verkets genom bränvins- och tull-beskattningen med flera inkomster förbättrade
ställning medgäfve nedsättning i skatterna och alt, vid val af beskattnings-sätt, borde
undvikas ej blott de, som icke kunde kontrolleras och derföre lätt föranledde underlåtenhet
vid verkställigheten, utan ock sådane, som träflade och således kunde motverka hvad
sorn borde uppmuntras och befordras, hellre än beskattas; hvarjemte motionären särskildt
i afseende å rättegångs-handlingars beskattning erinrat om Statens ändamål alt
försäkra hvarje medborgare hans rätt och att, om denna störes, skydda honom deri samt,
om rättigheterna honom berölvas, återställa deni, utan att någon ny afgift derföre må honom
alfordras. Onekligen vore den mera skyddad, hvars rättigheter genom Statens åtgärd
lörblefve ostörd», än den, som blott ålerfinge hvad han förlorat. Det vore således
orimligt alt just den, som blelve lidande genom Statens ofullkomlighet, skulle erlägga
mest till det allmänna. En afgift för domares och exekutiva maktens åtgärd
vore äfven högst skadlig; ty derigenom gjordes rättvisan till ett privilegium lör den
rike och fattigdomens beroende gjordes gränslöst. Fåfängt ropade den obemedlade
mannen om rättvisa i en stat, der den mäste köpas. Menade man, alt afgiften kunde
försvaras såsom en anstalt att förekomma rättegångars missbruk, så vore ingen tanke
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
5
mindre grundad. Emot den, som af elakhet ville processa, uträttades dermed intet.
Medlet verkade endast emot den fattige, men del verkade lika emot den redligaste och
den mest elakt sinnade. Det vore i alla lall illa öfverlagd!, att genom en orättvis liand
ling
vilja uträtta något godt. Hvarje medborgare borde gratis erhålla rättvisa, då lian
för öfrigt fullgjorde sina skyldigheter mot Staten; hvaraf likväl ej följde, ali ju icke
den, som lunnes genom elakhet hafva gifvit anledning lill rättegång, borde tillhållas
att ersätta en passande del of omkostnaderna.
Dessa äro de skäl, som Herr Henschen redan vid sistlidne riksdag för sin då
väckta motion i omförmälda hänseende anfört och han har nu än vidare utvecklat de
samma,
samt såsom ett alternativ föreslagit, att ansökningar och andra handlingar, som
lill myndigheter inlemnas i andra ärenden, än utsöknings- och tvistemål, måtte från
stämpladi papper befrias; hvarjemte han erinrat att skriftliga anföranden vid underdomstolar
och andra myndigheter borde åtnjuta sådan befrielse, på sätt i Karta-Sigillataförordningen
den 23 Juni 1830 var medgifvet.
Då alla dessa förslag i sin helhet afse de allmänna föreskrifterna, angående kartering
al handlingar, som till embetsverken ingi Ivas eller derifrån utgå, har (Jtskotlef,
ehuru eli eller annat af de alternativ, Herr Henschen framställt, i och lör sig kunde
hänlöras under den särskilda §, som handlar om undantag och lindring från de allmänna
föreskrifterna, ansett sig böra i ett sammanhang redogöra för förslagens innehåll.
Vid besvarandet af framställningarna torde deremot frågorna om embetsverkens fördelning
med hänseende lill olika karlering; om de handlingar, som dervid böra underkastas
särskild beskattning eller alldeles frigifvas; samt om afgifteruas belopp vid de särskilda
afdelningarne af embetsverken böra hvar för sig behandlas.
Såsom Utskottet redan här förut erinrat, gifvas väl icke i allmänhet någon absolut
rättsgrund för beräkningen och gradalionen af stämplade pappers-afgiften. Så väl
bibehållandet af de noa afgift, som beloppet af densamma grundas hufvudsakligen på
förutsättning, att Statsverket icke kan undvara den inkomst, som afgiften inbringar,
och hvilken man derföre endast har att fördela på sådant sätt, att den, lätt kontrollerad.
i det hela blifver så litet tryckande som möjligt. Men gilves ur allmännare synpunkt
någon giltig grund för en afgift af förevarande beskaffenhet, så inträffar delta
visserligen företrädesvis med den del af afgiften, som drabbar dem, hvilka genom rättskränkningar
eller underlåtenhet af åtagna förbindelser gifva anledning till domaremaktens
och öfriga offentliga myndigheters anlitande; och dä i regeln den tappande parten
bör vidkännas rältegångs-koslnaderna, skulle ett obelingädl godkännande af Herr Henschens
förslag, att hell och hållet afskaffa stämplade pappers-algiflen vid domstolarne,
finnas ingalunda främja det Statens ändamål alt skydda medborgares rättigheter, som
med förslaget är alsedt. Frågan i hvad män afgifterna för rättegångshandlingar ina inskränkas,
så alt de icke lägga hinder i vägen för den mindre bemedlade alt hos Domstol
göra sin rätt gällande eller huruvida, på sätt Grefve Taube föreslagit, afgifterna
vid fullföljd af rättegång må höjas, till förekommande af oskäliga tvister, kommer Utskottet
alt här nedan vidare behandla. Med det redan anförda har Utskottet endast
afselt att gifva skäl för sin mening,
att Herr Henschens förslag om upphörande af all beskattning genom
stämpladt papper vid domstolarne icke torde förtjena afseende.
I följd häraf lärer det ock blifva nödigt att, såsom hittills, uppställa vissa allmänna
stadganden, huru handlingar, som till embetsverken ingifvas eller derifrån utgå,
böra med stämpladt papper förses. Särskiljandet af embetsverken i vissa afdelningar,
6
B c v ilin in qs-U (skottets Betänkande N:o 8.
med fastställande af de olika afgifts-belopp, som i en hvar af dessa afdelningar skola
tillämpas, öfverensstämma!’ med en frän äldre tider följd ordning och leder otvifvelaktig!
icke blott till reda vid författningens tillämpning, utan ock i allmänhet lill en, elter
ärendenas vigt, lämpad beskattning. Pä sätt herr Stolpe i sin motion föreslagit, vill
det synas Utskottet, som enahanda grund, efter hvilken ernbetsverkens fördelning blifvit
i den nya taxan för expeditionslösen ordnad, också företrädesvis bör följas i förevarande
författning. Utom den alltid önskvärda ölVerensstäminelsen emellan närbeslägtade
författningar, vinnes dermed att stämplade pappers-afgiften blir densamma vid alla
de embetsverk, sorn, ehuru till värdighet sini emellan skiljaktiga, likväl i allmänhet utgöra
första instans för de olika ärendenas behandling. Den afvikelse från Kongl.
Maj:(s Förslag, som härigenom uppkommer, inskränker sig, hvad afgiflen beträffade,
hufvudsakligen endast dertill, att handlingar, sorn ingifvas till nu varande 3:dje och lide
afdelningarnes embetsverk, jemväl skulle, derest förslaget i detta hänseende för öfrigt
godkändes, från stämpladt papper befrias. Detta blifver åter af ringa betydenhet för
Stats-verket, utom i fråga om handlingar, som ingå till Öfver-Släthållare- och Landshöldinge-Embetena;
men samma skäl, som tala för denna afgifts-befrielse vid Underrätter,
Magistrater och med dem jemförliga verk, synas ock ega full tillämpning vid
Läns-styrelserna. Allmänhetens och embetsmvndigheternas lättnad frän tidsödande besvär
med de ringa karle-beloppens anskaffande, vidfästande, makulerande och kontrollerande
är nemligen icke mindre afsevärdt vid de af göromål öfverhopade Läns-styrelserna;
och godlgörelse för slals-förlusten vinnes äfven derstädes genom lämpligen förhöjd
karta å utgående expeditioner.
Endast nied uteslutande af de myndigheter, hos hvilka, efter hvad redan är
stadgadt, karlering alls icke ifrågakominer eller endast eger ruin för särskildt bestämda
handlingar, nemligen ”Notarii Publici” under Irsta Afdelningen, samt ' Justitie-Kanslers,
Rikets Ständers Juslitie-Ombudsmans- och Generäl-Audilörs-Expeditionerna, Riks-Rätt
och Rikets Ständers Kommitterade till Tryckfrihetens vård” uti tredje afdelningen, är klassindelningen
uti bilagde förslag hemtad från Expeditions-taxans bestämmelser; och hemställer
Utskottet,
att denna ernbetsverkens indelning måtte af Rikets Ständer godkännas.
Utskottet bar i det föregående redan antydt några fördelar af en vidsträcktare
befrielse från stämpladt papper för handlingar, hvilka ingifvas till sådane embelsmyntligheler,
sorn vanligen utgöra första instans för ärendens behandling. Till de sålunda
anförda torde ytterligare kunna räknas, att den äfven minst bemedlade rättsökande
befrias från hvarje på förhand lagdt hinder för hans talans utförande. Och dermed
torde ett väsentligt syfte med Herr Henschens nu förnyade motion kunna anses ernädt.
Att utsträcka friheten ända derhän, att äfven ernbetsverkens beslut öfver enskildes ansökningar
eller tvister, och än mera alt handlingar, hvarigenom någon väckt talan fullföljdes
till högre instans, skulle fritagas frän stämpel-afgift, synes deremot hvarken nödigt
eller nyttigt. Men icke heller torde den endast för stats-inkomstens skull tillkomna
afgiflen böra af det skäl, som Grefve Taube för sitt förslag anfört, höjas utöfver
hvad, enligt antagne grunder för algifts-beloppens bestämmande, i allmänhet eger
rum. För oskäliga rättegångar finnas straff bestämda; oberäknadi den kostnadsersättning.
hvartill en förfördelad part eger rätt. Såsom beskaltnings-grund blifver förutsättningen
om orältrådighel alltid äfventyrlig och måhända Staten icke värdig.
Utskottet, sorn således icke i någon måu kan gilla Grefve Taubes ofvanomförmälda
förslag om betydligt förhöjda afgifter å en del rättegångs-skrifter och icke heller
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
7
anser sig böra understödja Herr Henschens motion om afgifls-(riliet för dylika handlingar
i vidsträcktare målto, än hvad angar sådane handlingar, hvilka ingifvas till de under
första afdelningen upptagne embetsverk och myndigheter, tillstyrker alltså, i nära
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag,
ali sistnämnde handlingar, i allmänhet och der de icke enligt
särskilda föreskrifter äro stämpel-afgilt underkastade], mätte från
dylik afgift befrias.
Den i enlighet härmed upprättade,
hufvudsakligen med Kongl. Maj:ts förslag lika lydande tarif i 4
§ t inom. af hilagde förfatlnings-förslag, torde af Rikets Ständer
bifallas.
Uti 4 § 2 mom. uppräknas åtskilliga handlingar, hvilka karteras, utan förändring,
till der utförda belopp. Bland dessa handlingar förekomma Borgarebref, Gesälloch
Mästarebref, Notariatsbref samt pass till inrikes orter.
På de här förut omförmälda allmänna grunder, hvilka Herr Henschen uti sin
motion anfört, har han yrkat, alt slämpelpappers-afgiften för Borgarebref måtte nedsättas,
samt Gesäll- och Mästarebref, äfvensom Notariatsbref och Pass till Inrikes orter
icke vara dylik afgift underkastade.
Ehuru del visserligen icke låter förneka sig, att slats-verket på sednare tider af
åtskilliga andra beskaltnings-titlar vunnit betydligt ökade inkomster och att stämplade
pappers-algiften, fastän äfven den med folkmängdens och rörelsens lill vext gifvit ökad
inkomst, nu mera bland skätte-tillarne inlager ett mindre betydande ruin än tillförene,
torde någon allmän eller väsentlig nedsättning i sistnämnde afgift likväl icke kunna
medgifvas med mindre, än alt en eller annan måhända kännbarare beskattning i motsvarig
mån förhöjdes. Till vidtagande af någon sådan åtgärd förefinnes., efter Utskottets
tanke, icke giltigt skäl; likasom icke heller något sådant blifvit af motionären anfördt,
hvarföre omförmälde, med jemförelsevis obetydliga belopp belagde, handlingar
skulle företrädesvis medgifvas befrielse eller lindring i nu utgående algifler; och hemställer
Utskottet alltså,
att motionärens yrkande i ofvanberörda hänseende icke måtte till
någon åtgärd föranleda.
De mindre redaktions-förändringar under rubriken »Pass lill utrikes* och »inrikes
orter», som varit nödige dels lill följe af mynlförvandlingen, dels lör tydlighet
skull,
torde godkännas i enlighet med bilagde förslag.
Med afseende å kartering af Sjöassuransbref har Kongl. Majit föreslagit följande
tarif:
till och med 200 R:dr 10 öre
för hvarje 100 R :dr derutöfver 5 öre,
varande denna afgift nu bestämd för lill och med 200 R:dr Banko till 3 sk. och för
hvarje 100 R;dr Banko derutöfver till 1 sk.
Då Utskottet anser den efter drcimal-syslemet i författningen stadgade grund af
jemna 100 R:dr för algiftens beräkning å ifrågavarande handlingar höra orubbad bibehållas,
men någon karla icke skulle komma alt finnas med så lågt värde i riksmynt,
som, efter nu gällande beräkningsgrund, borde belöpa lör dylikt bref å 200 R:dr riks
-
8
Bevillning*- Utskottets Betänkande ZV.-o 8.
mynt, hvilket förhållande äfven komme att inträffa för sådana bref å högre belopp, i
fall samma progression, som nu för algiften är bestämd, skulle, endast med förvandling
till riksmynt, fortfarande bibehållas, får Utskottet, på det någon svårighet ej måtte
uppslå, att å hvilken summa af jemna 100 R:dr ett assuransbref än lyder, förse detsamma
med karla-sigillata, hemställa,
att Kongl, Majus förslag måtte vinna Rikets_Ständers bifall.
Innan Utskottet öfvergår till granskning af de i 4 § 3:dje momentet samt öfrige
i författningen uppställde tarifer för kartering af vissa handlingar, anser Utskottet sig
böra .redogöra för anmärkningar, som af Herr Stolpe, i hans ofvannämnda motion blifvit
framställde vid dessa tarifer. Sålunda förekomma i afseende ä grunden för summornas
afdelning, att tarifen i allmänhet läte hvar sifferklass gå upp till och stadna
näst under ett visst rundt tal, för det mesta ett tiotal, hvarefter nästföljande klass började
med denna siffra och uppginge till ett annat högre rundt tal. Vidare rådde brist
på likformighet och sammanhang mellan de särskilda tarif-skalorna, äfvensom stegen
på dessa skalor voro obehöflig! små, hvaiigenom blifvit nödvändigt att tillverka åtskilliga,
med de gängse skiljemynls-valörerne oförenliga karle-valörer, såsom på 5 och 9
skillingar.
Då Utskottet funnit dessa anmärkningar ega full giltighet, har Utskottet, vid
uppställandet af samtliga lariferna, följt den grundsats, att hvarje sifferklass utsluta*
med det fulla talet och icke näst under detsamma, äfvensom uti öfrigt sökt att, i öfverensstämmelse
med Kongl. Majus förslag, genom borttagande af de alltför små stegen
på tarif-skalorne, åstadkomma likformighet och sammanhang dem emellan.
Med afseende å karle-afgiften för Rouppleckningar (4 § 3:dje mom.) har Kongl.
Maj:t uppställt följande tarif, då behållna summan utgör
R:dr. öre.
från och med 100 R:dr till 200 R:dr — 10.
från och med 200 till och med 5,000 R:dr för hvarje fulla 100 R:dr ... — 20.
för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger öfver 5,000 lill och
med 10,000 R:dr — 30.
för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger öfver 10,000 lill och
med 20,000 R:dr — 40.
för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger öfver 20,000 t. o. m.
30.000 R:dr — 50.
för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger öfver 30,000 t. o. m.
40.000 R:dr — 00.
för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger öfver 40,000 t. o. m.
50.000 Rdr
.• . — 70.
för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger öfver 50,000 t. o. m.
60.000 R:dr ! . .
— 80.
för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger öfver 00,000 t. o. rn.
80.000 R:dr  — 90.
samt för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger öfver 80,000 R:dr 1: —
Då denna gradation af karle-afgiften är lämpad efter motsvarande stadgande i
nu gällande förordning, men med den skillnad, att afgiften, nu bestämd för bouppteckning
af från och med 50 R:dr B:ko behållning, ansetts icke böra utgå lör mindre behållen
summa än 100 R:dr och att högsta afgiften, en för hundra, icke vidtager förr
än
BeviUnings- Utskottets Betänkande N:o 8.
9
än behållningen stiger olver 80,000 R:dr, i stället för 75,000 R:dr, såsom nu är stadgadt,
får Utskottet hemställa
om bifall lill Kongl. Majlis förslag, likväl med den mindre förändring
af första sifferklassen, som öfvérensstäinmer med hvad
här förut, angående grunderna för tarifers uppställning, blifvit
anlördt, på sätt hilagde transsumt närmare utvisar.
I enlighet med Utskottets åsigt, alt i de tarifer, der minsta graden är 50 Il:dr
B:ko, motsvarande 75 R:dr Runt, denna grad måtte ökas till jemna 100 R:dr Ruut,
föreslår Utskottet,
att resolutioner å donationer först då förses med stämpladt papper,
efter sex (ör hundradet, när gåfvan i värde eller penningar
går öfver 100 Ridr.
Kongl. Majit har vidare föreslagit, alt karte-afgiften för Fastebref, nu bestämd
till {idel emot hvad för köpe- och bytesbref stadgas, samt efter en tillika i författnin
gen
intagen tarif, hädanefter skulle utgå på följande sätt:
lör belopp till och med 100 Ridr 10 öre.
saint för hvarje fulla 100 Ridr derutöfver
. 10 öre;
hvarigenom följdriktighet ansågs uppstå och tillika vunnes en hillig jemkning i den dryga
algiflen, utan all Staten å intraden i det hela gjorde någon förlust, helst i en lid
då fast egendom till höga värden stundligen afyttrades.
Utskottet ser sig likväl föranlåtet att i denna del tillstyrka afvikelse från omförmälda
nådiga förslag. Af skäl, sorn här nedan skola närmare anföras, har Utskottet
nemligen funnit sig höra föreslå köpe- och bytesbrefs kartering till 00 öre för hvarje
fulla 100 R:dr, hvarigenom någon minskning uppkommer uti Kronans inkomster af
egendomars lagfart, derest icke afgilten för fastebref bibehäiles vid {idel af köpebrelskartan
eller 15 öre för hvarje fulla 100 lUdr. Under närvarande förhållanden synes
anledning icke heller vara för handen alt minska den till Staten af lästighels-försäljningarne
nu bestämda afgift.
Utskottet får alltså hemställa,
att hilagde förslag, angående kartering af fastebref, måtte bifallas.
Uti sin här förut om förmälda motion har Herr Henschen föreslagit, all de i 4
§ 3 moni. upptagne äktenskaps-IÖrord mätte lå afgilten nedsatt till hälften eller från
2 till 1 Ridr Banko; till stöd för hvilket förslag motionären, utom de af honom för
nedsättning eller befrielse i allmänhet anförda grunder, vidare erinrat, att om också äktenskaps-lörord
i allmänhet upprättades emellan personer af den bemedlade klassen, äfven
ett annat förhållande stundom egde rum, och att afgilten vore orättvis, då den,
icke beroende af förmögenhet, drabbade alla lika.
Sistnämnde omständighet kunde dock med lika skäl åberopas äfven emot afgiftens
bestämmande till hälften af hvad nu är stadgadt eller till hvilket annat af äktenskaps-förordets
materiela värde oberoende afgifls-belopp. Desse handlingar, hvilka alltmera
kommit ur bruk, torde högst sällan, om någonsin, afslulas i fråga om sä obetydlig
egend om, att den nu gällande algiflen, i förhållande till egendomens värde, kan
anses betungande. 1 betraktande deraf och enär i allt läll de särskilda förmåner, som
genom äklenskaps-förordets intagande i domstolarnes protokoll till framtida trygghet beBih.
lill B. St. Prut. 1856 & 1857. 5 Sami. 4 AJd. 7 Hafi. 2
10
Bevillnmgs-Utskottets Betänkande N:o 8.
redes, skäligen böra vidkännas en något högre afgift, än andra vanliga domstolsförhandlingar,
anser Utskottet
Herr Henschens om förmälda förslag icke böra till någon åtgärd
föranleda.
§ 5.
Uti särskild motion, hvilken blifvit lill Utskottet remitterad , har Hans Excellens
Herr Grefve Löwenhielm, i sammanhang med framsläldt förslag om upphörande af bevillning
å embets- och tjenstemän» löner, yrkat att Kongl. Maj:ts Bref om afsked utur
tjenst, karakters-fullmakter, upphöjelse i adeligt stånd och upptagande i de Kongl (Jrduarne
måtte från slämpladl pappers-afgilt varda befriade; men då Utskottet ansett sig ej
kunna frångå de grunder, hvilka föranledt Rikets Ständers vid föregående riksdagar i
dessa hänseenden fattade beslut, och då emottagande! af honorifika bevis af Kongl.
Maj:Is nåd är helt och hållet frivilligt, kan Utskottet
ej heller nu tillstyrka bifall å berörde motion.
Deremot har Utskottet, vid utförandet i Riksmynt af de för Adels- och Riddarebref
m. 11. nu stadgade afgilts-belopp, ansett sig böra utjemna dessa till runda summor,
hvarvid visserligen någon förhöjning lör en del sådane handlingar uppkommit, men
det allmännaste slaget eller Riddare-brefven åter blifvit upptagne till närmast lägre
jemnt Riksdalertal; och
torde dessa förändringar, i enlighet med bilagda förslag, af Rikets
Ständer godkännas.
§§ 5 och 6.
Emellan föreskrifterna uti §§ 5 och 6, angående stämplade pappers-afgiften för
fullmakter, sorn utfärdas dels från Kongd. Alaj:ts Kansli, dels från Rikets embetsverk,
förekomma sådana skiljaktigheter i ordalagen, som skulle, enligt den förra gm, någon
särskild afgift icke erläggas för erhållande al löneförhöjning vid innehafvande tjenst,
dä deremot G § för dylika läll stadgar algifts erläggande, likasom vid befordran till
annan tjenst med högre lön.
Dessa skiljaktiga stadgande!) hafva föranledt tvekan vid författningens tillämpning.
Till undanrödjande af en sådan otydlighet har Herr af Donner, för den händelse
att befrielse frän skyldighet all med stämpladt papper förse utfärdade handlingar
vid befordringar lill embeten och tjensler icke skulle vid denna riksdag medgifvas, uti
väckt motion hemställt, alt stadgandet om kartering a flulimakler, utfärdade frän Kongl.
Majit, sålunda mätte förändras: ”Fullmakter — löses, samt derefter med fern
procent ä skillnaden emellan den löneförmån, som förut innehafts och den som tillträdes'’;
etc.
Emot detta förslag förekommer likväl, att omförmälda skiljaktighet emellan 5
och 6 §§:nas lydelse icke blefve undanröjd, men deremot 5:1 e §:ns allmänna föreskrift,
all stämplade pappers-afgillen för fullmakter från Kongl. Majit, i allmänhet bestämd
till I^J procent af lönen, så vida IVånträdd, alt endast fem procent skulle erläggas vid
befordran till högre lön; för hvilken väsentliga afvikelse Irån hvad nu finnes stadgadt
något skäl likväl icke är vordet anfördt.
Utskottet anser sig följaktligen böra hemställa,
ali Herr af Donners omförmälda förslag icke måtte bifallas.
Bevi/lnings-llIskottets Betänkande N:o 8.
11
Uti Kongl. Majlis förslag är deremot, dels genom förändrad lydelse nf 5:te §:ns
föreskrift, dels oek genom uteslutande ur 6:te§:naf stadgandet om stämpel-afgift för löneförhöjning
vid innehafvande tjenst, stadgandena bragta till full öfverensstämmelse.
Varande till stöd för förändringen i 6:te §:n af föredragande Departements-Chefen anfördt,
bland annat, att rättvisa och billighet talade för den föreslagna åtgärden, och
alt embets- och tjenslemännen voro redan tillräckligt betungade med afgifter för sina
löner; samt att Rikets Ständers beslut vid sistlidne riksdag om nedsättning af bevillningeu
å einbetsmännens löner syntes utmärka välvillig afsigt att lätta, i stället ali tvaga
urngälderna ä desamma.
Utskottet anser sig väl icke ega skäl att understödja den mening, som i Hans
Excellens Herr Grefve Löwenhielms och Herr al Donners ofvanomförmälda motioner finnes
antydd, om icke såsom bestämdt förslag framställd, att embets- och tjenstemän borde
befrias Irån stämplade pappers-a fgift en för sina fullmakter, och följaktligen icke heller
att biträda af Herr Henschen föreslagen befrielse från sådan afgift för fullmakter, förordnanden
och antagningsbevis, som enligt 6:te §:n utfärdas; men kan deremot icke
annat än erkänna giltigheten af de skäl, som Chefen lör Finans-departementet andragit
till stöd lör ofvanomförmälda förändringar uti 5:te och 6:te §§; hvarföre Utskottet
hemställer,
att den i öfverensstämmelse härmed förändrade lydelse af 5:te
och 6:le §§, angående fullmakters kartering, som innefattas i bilagde
författnings-förslag, måtte af Rikets' Ständer godkännas.
§ 5.
I fråga om kartering af fullmakter vid Regementen och Korpser stadgas uti nu
gällande, förordning (pag. 17), att ackords-ränta ej får afdragas från löneinkomsten;
och Utskottet har sig derjemte bekant, att häst- och fourage-medel jemväl inberäknas i
den lön, efter hvilken fullmakls-karta utgår. Då emellertid hvarken ackords-räntans
belopp eller häst- och fourage-medlen kunna betraktas såsom löneinkomster och derföre
äfven blifvit befriade från allmän bevillning, hemställer Utskottet,
att orden ”utan afdrag likväl för ackords-ränta” måtte ur stadgandet
utgå samt det tillägg göras, som bilagde förslag upptager.
Hos Ridderskapet och Adeln har Herr Leijonmarck, E. G., uti väckt motion,
föreslagit, att stadgandet, rörande kartering af diplomer lör Konsuler, General-Konsuler
och Agenter, ”ehvad med dessa beställningar erhålles traktamente och andra förmåner
eller icke”, måtte ur författningen utgå; och då Utskottet, i likhet med motionären,
anser denna de löulöse Konsulerna ålagda afgift så mycket mera olämplig, som den
drabbar personer, hvilka i och för sina befattningar mäste vidkännas utgifter, de der
icke alltid blifva ersatte, samt, efter hvad Utskottet erfarit, stadgandet om afgifter lör
diplomet stundom medfört svårighet alt kunna förmå någon dertill skicklig person att
åtaga sig det lönlösa, men för Svenska handelsflottan på aflägsna orter behöiliga Konsulatet,
tillstyrker Utskottet,
alt, med bifall lill Herr Leijonmarcks motion, ifrågavarande stadgande
måtte gifvas den förändrade lydelse, sorn bilagde förslag
innehåller.
Enär Utskottet har sig bekant, tilt olika åsigler gjort sig gällande med afseende
å 5:te §:ns föreskrifter, rörande kartering af Kongl. Maj:ls Domar och Resolutioner, i
12
Brv i lin ln<] s-UIs Ii otto ts Betänkande N.-o 8.
de fall dii (losse upptaga mer än ett arli, hemställer Utskottet, sorn anser omförmälde
handlingar för livart och ett af de öfriga arken böra beläggas med stämpladi papper,
såsom uli 4 §, I inom. stadgadt är,
alt en anmärkning härom måtte införas, på sätt bilagde förslag
gifver vid handen.
§ C.
Utom hvad här förut i sammanhang med § 5 blifvit angående förevarande §
omförmäldt. äro yrkanden framställde dels inom Ridderskapel och Adeln af Herr Stråle,
alt förordnanden för Vaktknektar och Vaktqvinnor vid fångvården måtte befrias
från stämpladt papper, enär vid dessa befattningar, der Ijenstgöringen vore ytterst trägen
och ansträngande, roen allöningen jemförelsevis lag, ombyte af personalen ofta
egde ruin, dels inom Borgare-ståndet af Herr Henschen alt, derest hans vidsträcktare
vrkande om befrielse från karla sigillala för fullmakter, förordnanden och nntagningsbevis
samt Doktors- och Magisterbref icke kunde medgifvas, åtminstone förordnanden
och antagnings.bevis för stadsbetjent!?!-, gevaldiger och uppsyningsmän m. fl. deras jern»
likar mätte från denna afgift befrias, synnerligen i de läll då årslönen icke uppginge
lili 200 R:dr Banko.
Då den större eller mindre lön, sorn åtföljer olika befattningar, mäste antagas
motsvara de olika anspråken på arbete och duglighet hos belältningarnes innehafvare,
och karle-algiften för fullmakter, förordnanden eller antagningsbevis i hvarje läll utgår
med viss procent af löneförmånerna, torde något öfvervägande skäl icke förefinnas att
från denna afgift befria de ringare betjente, hvarom här är fråga; hvarföre Utskottet
hemställer,
att Herrar Stråles och Henschens omförmälda yrkanden måtte
lemnäs utan afseende.
Den mindre redaklions-förändring, som, till undanrödjande af otydlighet, blifvit
vidtagen med afseende å stadgandet om kartans beräkning för Under-Officerare,
torde godkännas i enlighet med bilagde förslag.
Vid slutet af § 6 förekomma några allmänna föreskrifter, i afseende å efterlefuaden
af hvad om fullmakters kartering blifvit i samma och nästföregående § 5 stadgadt;
Och bland dessa föreskrifter upptager 4:de morn. ett åliggande för Regementsskrifvare
m. (1. att, genast efter erhållen underrättelse om de inom Regementet yppade
vakanser, till Chefen inlemna utdrag ur regementets taxerings-längder för de fem sistförfluten
åren.
Efter hvad Utskottet inhemta!, har denna föreskrift, hvilken afser aflemnandet af
särskild taxerings-uppgift för hvarje yppad vakans, sedan lång lid tillbaka upphört att
tillämpas, utan lörfäres i stället på det sätt, att vid hvarje års början utdrag af regementets
hela taxerings-längd upprättas till ledning för karteringen. Detta förfaringssätt
är anbefaldl genom General-ordres och leder onekligen till enkelhet och ordning
vid expeditionen. I öfverensstämmelse dermed hemställer alltså Utskottet,
alt 4:de mom. uti § 6 må erhålla den förändrade lydelse, bilagde
förslag innehåller.
S 7.
Den uti denna §:s 2:dra mom. Allmoge m. fl. i mål, som dem inbördes röra,
men icke eljest, medgifna lindring i stämplade pappers-afgiften, har Kongl. Majit, jemlikt
Bevillning** Utskottets Betänkande IV:o S.
13
Döss nådiga förslag, ansell böra försvinna, såsom endast ledande lill kostnad vid tillverkningen
af stämpel-papper, svårighet vid redovisningen m. 111., ulan någon väsentlig
fördel tor parterna, helst det vid tillämpningen varit underkastad! ovisshet, hvad som
med ”Allmoge” egentligen borde förstås; och hafva jemväl Grefve Tanbe och Herr
Stolpe, i sina förutnämnde motioner, föreslagit upphörande af denna lindring, i hvilket
hänseende Herr Stolpe tillagt, alt Sveriges Allmoge numera vore i dån Ijckliga ställning,
alt tillverkning af en särskild låg karte-valör endast lör dess rättegångs-handlingar
vore öfverflödig, och alt denna ojemnlikhet dessutom inncbure ett slags missaktning för
Allmogen.
Jemte det Utskottet instämmer i dessa åsigter, anser Utskottet de anförda skälen
jemväl tala för upphörandet af den Allmogen i samma §:s 1:a mom. medgifna befrielse
från skyldighet att kartera besvärs-skrilter, ansökningar och förklaringar, med bilagor,
som hos Kongl. Maj:t ingifvas, jemte de resolutioner, utslag och domar, som i'anledning
deraf till Allmogen utfärdas.
Hvarje samhällsklass bör naturligen hafva lika rättigheter och skyldigheter vid
sin talans utförande; och i besknttningsväg torde i allmänhet endast olika iörmö^enhelsvilkor
böra a Ises. Då Utskottet således funnit sig föranlåtet att ur författningen
utesluta ifrågavarande till allmogens förmån medgifna undantag från och lindring i fastställda
algifler, har ' Utskottet deremot ansett lämpligt alt något utsträcka den afgifts
frihet, som är grundad på styrkt medellöshet. Författningen medgifver nu sådan frihet
endast för lambart och bevisligen “fattiga44 och della uttryck lärer vid åtskilliga
tillfällen gilvit anledning till det missförstånd, som vore endast sådane personer, hvilka
åtnjuta understöd af allmänna fattigvården, dermed afsedda. Genom tillägg af ordet
“obemedlade''' tror Utskottet en billigare tillämpning kunna 'tillvägabringas.
Utskottet hemställer, på grund häraf,
att föreskrifterna i 7 § 1 mom. om befrielse och i 2 mom. om
lindring i stämplade pappers-afgiften för allmogen mätte ur författningen
uteslutas; och
att, jemte fattiga, äfven ohemedhtde personer måtte medgifvas den
endast lör de förra i 7 § 1 mom. nu stadgade afgifts-IVihel; samt
att 7 § må erhålla den förändrade lydelse, bilagde förslag innehåller.
§ 8.
De uti denna § förekommande vidlyftiga tarifer för kartering af arrende- och
andra kontrakler, har Kongl, Majit ansett böra förenklas på följande sätt, alt för
arrende-summa, hyra m. m.
under 25 Ridr bestämmes 10 öre,
derutöfver lill och med 100 R:dr' 50 öre,
samt vidare för hvarje fidla 100 Ridr 1 fi:dr,
och i likstämmighet härmed, för certepartier:
under 100 R:dr
15 öre,
och derutöfver för hvarje fulla 100 Ridr 30 öre,
hvilken grund jemväl blifvit tillämpad i afseende på skuldebref.
under 100 IUdr  15 öre,
från och med 100 R:dr för hvarje fulla 100 R:dr 30 öre.
Innan Utskottet yttrar sig öfver den sålunda föreslagna förenkling af nu gällande
stadganden, anser Utskottet sig böra redogöra för och besvara särskilda framställningar
i fråga om kartering af omförmälda handlingar.
14
Bcvil/mngs-Ulskottcts Betänkande N:o 8.
Herr Henschen har uti sin oftanämnda motion yrkat, alt alla hyreskontrakter
mätte frän stamphult papper befrias: anförande, lill stöd derför, bland annat, att, då
sjelfva egendomen, som borthyres, genom ärlig bevillning beskattades, det vore obdligt
all ytterligare beskatta egaren derför, att ban skriftligen och ej muntligen uppgör
byres-aftalet.
Under anförande, hurusom fraktslut, hvilka å utrikes orter uppgöras för befraktning
af varor frän svensk hamn, voro belastade med algifter så väl derstädes, sorn
sedermera bär i Riket med stämpladt pappers-afgifl, hvilket förhållande mäste menligt
inverka på handeln, bar Riksdags-fullmäkligen O. Eriksson frän Bobus län, uti motion
bos Hedervärda Bonde-ståndet, föreslagit, alt svenska Sjökapitener och Skeppare för
framtiden mätte vinna befrielse frän dem hittills ålagd skyldighet, att med stämpladt
papper förse sådana certepartier, hvilka ä utländsk ort afslutas i afseende å befraktning
af varor från svensk hamn.
Dessa Herr Henscbens och O. Erikssons yrkanden hvila på samma grunder, som
skulle kunna anföras mot karte-sigillate-afgiflen i sin helhet. Ty ingen egendom eller
inkomst är frilagen frän andra beskallnings-lillar. Men så länge stämplade pappersalgiften
mäste såsom en statsinkomst bibehållas, förefinnes, enligt Utskottets tanke, icke
något, särskildt skäl, hvarföre hyreskontrakter eller utrikes slutade certepartier företrädesvis
borde från denna afgift befrias. Nämnde handlingar innefatta fastmera, framför
mänga andra, pä ekonomisk vinst slutade aftal, för hvilka ett skattebidrag skäligen bör
kunna utgöras.
Utskottet anser således
Herr Henschens och O. Erikssons omförmälda yrkanden icke böra
lill någon åtgärd föranleda.
Vidare bar H. E. Herr Grefve Löwenhielm, då penningen vore den rörligaste
af ali egendom och kapitalistens besvär alt uppbära sina räntor den minst mödosamma
omsorg, som kunde tänkas, uti väckt motion föreslagit, alt alla skuldsedlar och räkningar,
som uppgå i värde öfver 100 R:dr R:mt, skulle skrifvas på stämpladt papper,
hvilket, efter motionärens förmenande, vore enda möjliga sättet att beskatta penningekapitnlcrna.
1 motsats härtill är åter af Riksdags-fullmäktigen P. (Vallmark från Westerbottens
län föreslaget, att alla handlingar i skuldlördringsmål mätte från stämpladt
papper befrias; utgående motionären dervid från den synpunkt, att all bevillning lill
staten borde utgöras af egendom eller förmögenhet, men icke af skuld.
De genom ifrågavarande motioner väckta, sins emellan stridande förslag afse,
hvar lör sig, en hufvudsaklig rubbning i nuvarande grunder för stämplade pappersafgiflens
utgörande. Och hvad först beträffar II. E. Herr Grefve Löwenhielms yrkande
om skuldsedlars skrifvande på stämpladt papper, så skulle otvifvelaktig! en sådan föreskrift,
ordagrannt tillämpad, belt och hållet träffa låntagaren, då denne mäste förutsättas
blifva nödsakad att bringa sin skuldförbindelse i laggiltig form, innan penningar
derpå kunde erhållas; och gåfves äfven föreskriften den vidsträcktare tydning, alt skuldsedelns
beläggande med stämpladt papper derunder inbegrepes, så lärer kunna antagas,
att äfven denna beskattning i de liesta fall träffade den lånsökande. Utom det alt
ändamålet med beskattningen sålunda förfelades, komme karterings-löreskriftén i afseende
å handlingar af ifrågavarande beskaffenhet att särdeles på landsbygden för affärslifvet
medföra ganska stora kostnader och binder, icke sällan lika tryckande, som sjelfva afgiflen.
Beträffande äler J. P. Wallmarks yrkande, anser Utskottet, som vid § 4 föreslagit,
att handlingar, hvilka ingifvas till Under-Rätter och Läns-slyrelser, skulle frän
Bevil/nings-Utskottets Betänkande N:ö 8.
15
ntämpladt papper befrias, betänkligt att derutöfver utsträcka denna befrielse; Och får
Utskottet, i öfverensstämmelse med dessa af Rikets Ständer tillförene godkända grunder,
afstyrka vidare afseende å ifrågavarande motioner
Utskottet återgår nu till ofvanomförmälda af Kongl. Majit föreslagna förenkling
rörande kontrakters, certepartiers och skuldsedlars kartering; Och som likformighet och
sammanhang mellan de särskilda tanf-skalorna derigenom vunnes, samt de obehöflig!
små stegen pä dessa skalor försvunne, utan alt, i öfrigt, någon väsentlig rubbning i
förut bestämda algifls-belopp uppkomme, får Utskottet, endast med den mindre förän
dring,
att ordet ''under” i lägsta sifferklassen utbytes mot ”till och med", i enlighet
med förut framställda grunder, hemställa,
att tariferne för kontrakters, certepartiers och skuldebrefs kartering
mätte, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Majlis
förslag, uppställas i den lorm, bilagde transsumt utvisar.
1 öfverensstämmelse med de grunder, sorn Kongl. Majit uppställt för karlering
af öfriga i denna § omnämnde handlingar, bar Kongl. Majit äfven föreslagit, alt köpe-,
bytes- och gåfvobref skola förses med stämpladt papper pä följande sätti
Till och med 100 Ridr 50 öre,
samt för hvarje fulla 100 Ridr derutöfver 50 öre.
1 sammanhang härmed har Utskottet skolat till pröfning upptaga ett af Herr
Stolpe framslälldt förslag, ali stadgandena uti 4 morn. sisla punkten samt uti Oile inom.,
hvilka afse särskild karlering al köpebref för ändamål af krigsmanshus-afgiltens betäckande,
mätte ur författningen utgå samt larifen för köpebrefs beläggning med stämpladt
papper så bestämmas, att nämnde afgift deruti blefve inbegripen.
Till stöd för detta yrkande har motionären anfört, dels att omförmälda sladganden,
som innehålla en med den allmänna larifen för köpebrefs kartering olika beräkningsgrund,
vållade expeditions-hafvande särdeles mycket och onödigt besvär genom
de mänga karle-lappar, som mäste påläggas köpebref och särskildt kontrolleras, dels
att tjenslemännens sysselsättande med en mängd öfverflödiga och andefaltiga småbestyr
i mer än ett afseende vore en nalional-lörlust; hvarjemte motionären framställt förslag
till gemensam tarif för de olika beräknings-grunderna vid köpebrefs kartering, hvaraf,
enligt verkställd uträkning, visade sig, att, om kartan å köpebref beräknades med £ procent
af köpeskillingen eller 75 öre pä 100 R:dr, och kartan å fastebref med | procent, tillökningen
vid de större köpen icke blelve obetydlig för köpare och säljare; att, orri kartan
ä köpebref beräknades till } proc. eller 50 öre på 100 Ridr och { proc. å fastebref, permilleafgiften
åsidosattes vid köpebreivens kartering, äfvensom att kronan dessutom vid hvart
köp förlorade 112 öre, men att. vid faslebrels utfärdande skadan någorlunda toges
igen ; att vidare, om köpebref karterades lill | procent af summan, samt fastebrefven
till j'B procent eller En Ridr pä 1,000 Ridr, minskning i bevillningen egde rum till 1,000
Ridr, vid hvilken summa gamla och nya karlerings-tarilerna samman folio, hvarefter de
nya blefvo öfverlägsen; samt slutligen alt, genom beräknande af 7®ff procent utaf köpeskillingen
eller 60 öre på 100 Ridr, ingen annan afvikelse från den gamla karleringsgrunden
egde rum, än all tilläggs-beloppel, I Ridr 12.j öre, undginge kronan för hvart köp.
Vid betraktande af hvad sålunda förekommit, och då Utskottet, i likhet med Herr
Stolpes uttalade åsigt, anser nuvarande beräkningssält för köpebrefs karlering vara
onödigtvis inveckladt och böra lemna runi för ett med det nya myntsystemet mera öfverensstämmande,
bar fråga endast blifvit om hvilken tarif, som lämpligast borde antagas
i stället för den gamla, åstadkommande den minsta möjliga rubbning i nuvarande
16
Bevillniiigs-Utskoltels Betänkande N:o 8.
förhållanden, med afseende på så väl kronans inkomst, som kostnaden för fastigheters
lagfart; hvarvid Utskottet, eller granskning af Herr Stolpes ofvannämnda förslag, slädnät
i den åsigt, alt kartan å köpebref bör bestämmas till procent af köpeskillingen eller
60 öre pä 100 R:dr, i hvilket fall ingen annan afvikelse frän de gamla afgifts-beloppen
uppkommer, än ali kronan går i mistning af 1 R:dr 12£ öre för hvart köp, äfvensom
vid rusthålls öfverlåtelse af lillträdes-afgiflen, 1 R:dr 50 öre för helt rusthåll, hvilken
förlust likväl i det hela'är ganska obetydlig och dessutom fullt ersättes genom den föreslagna,
något förhöjda afgjften för fastebref; hemställande Utskottet alltså,
att Rikets Ständer mätte, i enlighet med Herr Stolpes motion,
godkänna den tarif, som hilagda transsumt innehåller, och, med
uteslutande af 4 momentets sisla punkt och 6 momentet uti nu
* gällande författning, vid (arifens slut införa ett tillägg af del innehåll,
hilagde förslag upptager.
I sammanhang hvarmed föreskriften uti 11 § 12 morn., om uppvisande vid mantalsskrifning
af handlingar, hvarigenom egande- eller åborätt till rusthåll öfvergåtl till
annan person, utan alt lagfart eller införsel i anledning af sådan handling blifvit beviljad,
lärer höra. såsom saknande all vidare grund, ur författningen utgå.
Uti särskild motion har Grefve Tanbe, //. E., föreslagit, alt stadgandet uti 4
mom. 2:a punkten, om kartering af köpebref vid transport elfer öfverlåtelse, måtte erhålla
samma lydelse, som i förordningen af den 21 November 1851 : "Varder köpe-,
bytes- eller gåfvo-bref, förr än uppbud skett, å annan man transporterad! eller öfverlåta!,
belägges handlingen med ny karla, efter nyssberörde grund, för hvarje transport
eller öfverlåtelse''; anseende motionären, att hvarje öfverlåtelse, efter köpealtal, af egendom
på en annan är eli nytt köp, hvarmed för sig lagfaras bör, antingen säljaren derå
utfärdar köpebref eller, af beqvämlighet, skrifver öfverlåtelsen på den handling, hvarpå
hans egen åtkomst sig grundar, samt att nuvarande stadgande, då det icke tillika inne
håller
det vilkor, att lör befrielse från kartering utaf transport eller öfverlåtelse, som
sker inom den för lagfart bestämda tid, från första köpet räknad, lagfart äfven skall
ske å denna tid eller i stad inom tre månader och på landel å det ting, som infäller
näst efter sex månader efter köpet, upphäfde, i annan än giumdlagsenlig ordning, det i
Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800 stadgade ansvar för underlåten lagfart, afböler,
motsvarande kartans belopp. Hvarjemte motionären, i den händelse att förevarande
förslag icke skulle vinna Rikets Ständers bifall, alternativt hemställt, att stadgandet
mätte så lyda: ”Varder faslighet, som genom ett köp, byte eller gåfva öfvergått till
annan man, af denne eller ock flere, man efter man, hel och hållen såld för samma
köpeskilling, skiftad eller gifven, vare sig det sker genom ny köpeafhandling eller öfverlåtelse
af den första, inom den för lagfart föreskrifna lid, räknad ifrån första köpet,
ifrågakommer ej förnyad kartering, om lagfart ä berörde tid sker, men underlåtes det,
äfvensom om köp, transport eller öfverlåtelse sednare eger rum, skall kartering ske,
efter ofvan berörde grund, lör hvarje köp, transport eller öfverlåtelse.”
Ifrågavarande stadgande infördes vid sistlidne Riksdag och innefattar, enligt Utskottets
tanke, en på billighet grundad eftergift; hvarföre Utskottet, sorn deremot icke
anser skäligt att utsträcka denna eftergift lill sådana fäll, der nytt köpeaftal verkligen
blifvit sluladt, hemställer,
att Grefve Taubes omförmälda förslag icke måtte lill någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Det
Bevillnings- Utsl;nltels Bellin/tande N:o 8.
17
D<'t lili 4;de punkten af samina moman! förekommande stadgande, att karta å
köpebref skall beräknas eller sista bevillningsvärdet ii hemmanet, om i köpebrefvet vissa
förmäner liro för längre eller kortare lid säljaren eller dess rätls-innehafvare förbehällne
och ilen derjemte i penningar bestämda köpeskilling ej ölverstiger faslighetens taxeringsvärde,
har Hiksdags-lulltnäktigen Bengt Nilsson liån Kronobergs län, uti vackt motion,
ansett böra lir förlättniugen utgå, under anförande att denna föreskrift gifvit domare
anledning all, då i köpebref åberopas särskildt köpe-kontrakt, ålägga köparen förete
Härads-skrifvarens bevis öfver bevillnings-värdet samt utfärda särskildt protokolls-utdrag
derom att det blifvit föreledt.
Då Utskottet, vid granskning af Bevillnings-förordningen, föreslagit införande
af elt stadgande, sorn ålägger Härads-skrifvare att på debel-sedeln särskildt uppföra
egendomens laxerings-värde, torde hufvudsakliga anledningen lill motionärens förslag
dermed vara undanröjd. 1 öfrigt anser Utskottet skäl icke vara atifördl, som må
kunna föranleda till ändring af nu ifrågavarande stadgande, utan
torde motionen böra lemnäs utan afseende.
Vid 5:(e momentet bar Kongl. Majit föreslagit den förändring, att öfverlåtelse
och transport-bref å krono-hemman måtte förses med slämpladt papper enligt samma
grund sorn andra köpe-bref samt ä skatllagda nybyggen med hälften, i stället att de
förra hittills endast dragit hälften oell de sednare Ijerdedelen af hvad för köpe-bref
finnes bestämdt. För den sålunda föreslagna förändring äro några särskilda skäl likväl
icke anförda. Utskottet anser sig vid sådant förhållande och i betraktande af de skiljaktiga
förmåner, som med dispositions- och egando-rält till jord äro förenade, icko
kunna biträda omlörinälda förslag, ulan hemställer
alt 5:le momentet må bibehållas oförändradt.
Vid föredragningen af Kongl. Majlis Nådiga skrifvelse hos Högvördiga Presteslåndet
har Komminister B edur, an. under erinran om de inom landet bildade bolag till
försäkring af lif äfvensom af läst och lös egendom samt om den tällan dessa bolag
hade ali uthålla med utländska försäkrings-inrättningar, hvilka åtnjöto förmånen att för
sin årliga behållning härstädes icke vara underkastade bevillning, väckt fråga derom,
att omlörinälda utländska bolag kunde oell borde beskattas genom kartering af de
handlingar, policer och årliga qvittenser på inbetalda premier, som af dem ulgifvas.
Och föreslog Komminister Beckman att stadgande härom kunde införas i elt njll 9:de
moment af § 8, hvarigenom de utländska bolagen förpligtades att belägga policer eller
andra handlingar till försäkring af gods och lif med slämpladt papper till följande,
efter belt är beräknade belopp, nemligen för försäkring af läst eller lös egendom en
half procent af utbetald premie och för försäkring af lif, en Ijerdedels procent af premien,
dock icke under 50 öre; Och skulle det åligga agent, vid ansvar enligt 14 §, alt
ställa sig varande eller blifvande föreskrifter i afseende å kontrollen till efterrättelse;
äfvensom talan i dvlika mål ej finge vid Svensk domstol upptagas, derest kärande
parten icke kunde förete behörigen karterad handling, försedd med agentens påskrift
om karte-beloppel och intvg att kartering vore samtidig med handlingens utlemnande.
i denna fråga har Biksdags-fullinäktigen P. Fr. Mengel frän Upsala län, hos
Hedervärda Bonde-ståndet väckt motion, hvilken blifvit omlprmäld i Utskottets Betänkande
N:o 5, angående allmänna beviliningen. Han har deri anfort, hurusom det hittills
varit utländska bolag tillåtet att ulan all kontroll och skatt fä meddela brandförsäkring
å i Sverige befintlig egendom, då deremot en sådan rättighet icke medgåfves i
något annat land, än der tillräckligt tillfälle till försäkring inom landet saknades. I
England och Preussen mäste hvarje utländskt brandförsäkiings-bolag utverka konccs
Bih.
till B. St. Prof. 1850 1857. 5 Sami. 1 M/d. 5 Haft, 3
18
Bevillning*-UIska Hels Betänkande X:o 8.
sion, som dock af sistnämnde lands regering nästan alltid förvägrades till och med ät
bolag i andra Tyska stater. Genom en parlamenls-akt hade England ålagt utländska
bolagens agenter, jemte de strängaste kontroller, stämpel-skatt, sorn utgjordes med dels
1 shilling sterling för hvarje brand-bref och dels 3 sh. st , efter är räknadt, lör hvarje
100 pund af försäkrings-summan. Sverige vore det land, som, näst England, tidigast upprättat
brandförsäkrings-anstalter och dessa voro nu mera i det skick, att all slags
brandförsäkring i desamma erhölles mot de billigaste premier, sorn med försäkringstagarens
egen säkerhet vore förenliga; Och det lörelunnes löljaklligen intet skal alt al
undfallenhet vidare medgifva utländska bolag i vårt land företräden, lör hvilka reciprocitet
icke kunde påräknas. Motionären föreslog derföre:
l:o att intet utländskt bolag må genom agenter eller på annat sätt meddela brandförsäkring
eller i sådant hänseende utfärda annonser i Sverige, ulan all dertill halva
Regeringens tillstånd ; samt alt de utländska bolag, som här bedrilvit sin rörelse före
den lid stadgandet bielke gällande, åläggas ali inom viss tid derefter utverka sådant
tillstånd, hvartill skäl desto hellre funnes, sorn intet inhemskt bolag trädt i verksamhet,
ulan alt dess bolags-ordning blifvit af Regeringen sanktionerad;
2:o alt hvarje utländskt bolags brandbref eller förnyelsebevis under hvad namn
och på hvad sätt det än meddelades, skulle beläggas med stämpladi papper till följande
belopp, efter år räknadt, för hvarje 1,000 R:dr af lörsäkrings-värdet med 5(1 öre,
dä premien understege procent, med 1 R:dr dä den vore J procent eller mera intiil
1 procent, med 2 R:dr då den vore 1 procent eller högre;
3:o tilt försäkring eller förnyelse af utländskt brandförsäkrings-bref, utan iakttagande
af hvad 1 och 2 punkterna föreskrifva, vore ogiltig;
4:o till den person, hvilken såsom agent, ombud eller i annan egenskap för utländskt
Brandförsäkrings-bolags räkning underhandlade om eller afslutade försäkringar
eller meddelade förnyeiser eller inlemnade dylika handlingar, skulle vara ansvarig för
öfverträdelse af de i ofvanstående två punkter föreslagna sladganden, vid vile af 450
Rnlr R:mt för förseelse emot Irsta punkten och 100 R:dr ytterligare vite för hvarje dag,
som derefter förflöle intilldess han upphörde att sådan förseelse begå eller det i nämnda
punkt omförmälda tillstånd erhölle, samt för förseelse emot 2:drn punkten, tiodubbla
beloppet af den skall, som ej blifvit på det i samma punkt bestämda sätt erlagd, jemte
lärl ii st för bolaget af rättigheten att, utan nytt tillstånd af Regeringen, försäkringsrörelse
här i riket vidare fortsätta;
5:o att. till underlättande af kontrollen öfver riktiga erläggandet af den i 2:dra
punkten nämnda skatt, hvarje sådan agent eller annan person, som 4:de punkten omförmäler,
skulle, vid enahanda äfventyr, som för förseelse emot andra punkten är stadgadt,
innan försäkringsbref eller annan handling, innefattande bevis om förnyelse eller
förhöjning af lörsäkrings-summa eller premie af redan gällande försäkring utlemnades,
efter den ordning sådant skedde, desamma ordentligen anteckna i dertill särskildt inrättade
böcker, sorn borde innehålla:
i:o) Försäkrings-brefvets N:r; 2) Dagen hvarifrån och tiden hvarunder det gällde;
3: o) Försäkrings-tagarens namn, förnamn och hemvist; 4:o) Summarisk beskrifning öfver
de försäkrade föremålens natur och belägenhet; 5:o) Försäkrings-summan; (ko) Fremiebeloppet
och delta sä tydligt alt ovisshet vid skattens kontrollerande ej kunde ega rum.
(ko alt allmänna åklagare samt de ombud Chefen för Kongl. Civil-Depaitementet
dertill förordnade, skulle hafva obehindrad tillgång till förenämnde böcker äfvensom
ega att. el er reqvisition, erhålla alskrifter af brandbref eller öfriga handlingar inom tre
dagar, vid vite af 300 R:dr R:mt för hvarje gäng tillträde till ifrågavarande böcker och
BeviUnings-Utskottds Betänkande iV:o 8.
19
handlingar vägrades samt 100 B:dr Riksmynt för hvarje dag aflemnandet af reqvirerad
afskrift lördröjdes, utöfver ofvan stadgadt; tre dagar.
Vidare k mide, efter motionärens förmenande, antagas, att utländska holag i Sverigo
egde försäkringar emot brandskada för ett sammanräknadt belopp af ej mindre än
150 millioner Riksdaler, hvarföre ärliga premierne uppginge lill öfver 750.000 R:dr,
och alt (leii föreslagna ärliga skatten, beräknad i medeltal efter En för tusendel, skulle
uppgå till omkring 150,000 R-.dr, allt Riksmynt. Större nationalvinst än denna skatt
skulle det likväl medföra, om nämnde premier, i stallet att utströmma till utlandet,
hvarifrån de sedermera aldrig mer än blott lill en del kunde ålerförvänlas, till följd af
nämnde jemförelsevis lindriga skatt, — hvilken ej kunde anses i medeltal motsvara mer
än |:delar af den skatt för brandförsäkring, sorn, efter hvad ofvan sagdt är, för närvarande
erlägges i England — komme till lill större eller mindre del qvarhållas inom
landel och blifva tillgängliga i den allmänna rörelsen för inhemska produktiva företag.
Utskottet har ät denna ganska vigliga fråga egna! all erforderlig omsorg, och
delar fullkomligt den i oiiilörmälda förslag uttryckta mening, att utländska försäkringsbolag,
vare sig för lif eller egendom, hvilka här utöfva sin rörelse, derföre höra erlägga
skillt, fullt motsvarande hvad inhemska likartade inrättningar i män af sin behållning
vidkännas; äfvensom alt denna skall endast genom stämpladi papper å försäkringsbevisen
kan lämpligen utgå. Men under fullt erkännande af rättvisan och billigheten
utaf en sådan heskattnings-ålgärd, tvekar dock Utskottet att i v idsträcktaie
mån biträda åsigter, som i tillämpningen möjligen skulle leda till monopoliserande af
våra inhemska lörsäkrings-anslalter. Att dessa under en hittills icke blott icke gynnad,
utan snarare vid sidan af de skattefria utländska bolagen i viss män tillbaknsntl ställning
framgått med sin redbara och gagnande verksamhet, utgör, såsom det vill smas,
del mest öfverlygande bevis, att skvdds-åtgärder, vare sig i form af hög beskattning
eller annorledes, icke äro af verkligt behof påkallade. Hvartill dvlika åtgärder emellertid
skulle kunna leda, derom saknas visserligen icke tillfälle att al likartade förhållanden
i andra näringsgrenar göra slutsatser. I samina män man genom något löiha>tadt
steg pålade de utländska bolagen förbindelser, som hämmade deras verksamhet, skulle
naturligen de inhemska bolagen sattas i tillfälle alt emot allmänheten stegra sina anspråk.
Ty så ringa omlänksamheten att försäkra lif och gods härstädes ännu är utvecklad.
vid jemförelse med förhållandet i (lera andra Europeiska länder, torde det
likväl icke kunna betvifla.*, att, om utländska bolagens verksamhet härstädes albröles
eller hämmades, förhällandet emelian inhemska försäkringstagare och lörsäkringsgilvare
icke på långt när blefve lill fördel för de förra. Antagandet i Riksdags-lullmäkligen
Mengels motion af ett härstädes hos utländska bolag lörsäkradt värde af icke mindre
än 150 millioner Riksdaler, torde gifva stöd för ofvan yttrade åsigt. Dä förhållandet
ännu är sådant, och dä det onekligen mäste lör landel och för den enskilda krediten
och aflars-redbarheten vara af synnerlig vigt, att omtänksamheten att försäkra sig emot
olyckshändelser vinner möjligen största uppmuntran, samt ingenting dertill kraftigare
bidrager än liflig tällan emellan dem. som gifva försäkringar, och hvilkas hela sträfvan
naturligen mäste gå ut pä att vidga sin verksamhet, sä ser Utskottet häri en stark
uppmaning att med synnerlig varsamhet beträda den väg lill restriktioner emot utländska
försäkrings-bolag, som nu blifvit ifrågasatt. Den omständigheten ali måhända
150,000 R:dr, såsom motionären beräknat, i försäkrings-premier årligen härifrån utgå,
är visserligen förtjent af uppmärksamhet; men det får likväl icke förbises, alt derest
denna utländska verksamhet hämmades, och de inhemska premierna i någon män höjdes,
allmänheten kanske finge vidkännas vida betydligare uppoffringar i premier lill inhemska
bolag och, hvad än värre vore, till undvikande af en förhöjd afgift, äfventy
-
20
Bevillnings-Ulskoltels Betänkande iY;o 8.
tilde egendom til! mångdubbelt högre värde. Om Englands mångfaldiga föfsäk ringsinrättningar
först nu ansetts hafva uppnått den styrka oell talrikhet, alt deras inbördes
täflan funnits tillfredsställa landets behof och tillåta inskränkning i utländska bolags
verksamhet derstädes, så återstår visserligen ännu lång lid, innan liknande åtgärder
härstädes må med landets fördel blifva förenliga. Något a f erfarenheten bekräfladl
behof alt göra utländska 1'örsäkrings-bolags verksamhet härstädes beroende af Ilegeringens
pröfning, har Utskottet sig icke bekant ; Och ehuru andra länders föredöme i
dylik riktning icke saknas, hyser Utskottet den åsigt, att del lämpligast bör bero på
den enskildes pröfning, om och i hvilket utländskt bolag han må taga försäkring, der
han icke finner sin fördel vid anlitandet af något inhemskt. Det vill lill och med synas
Utskottet, som skulle den af Regeringen gillia koncessionen egna sig alt åt dermed
hugnade utländska inrättningar bereda ett förtroende, som deras verksamhet i och för
sig måhända icke förmådde alt tillvinna dem.
Utskottet har härmed sökt gifva tillkänna sin åsigt om den ståndpunkt, frän
hvilken förevarande fråga lör närvarande bör betraktas. Alt Utskottet för sin del nu
icke anser för landet nyttigt alt gå längre än till bestämmande af en beskattning, så
vidt möjligt afpnssad till likhet med hvad inhemska försäkringsbolag för sin rörelse
skatta, följer af det ofvan anförda. 1 detta hänseende åter är det bekant, att inhemska
försäkringsbolag erlägga bevillning med 2j procent af sin behållning. Anlages nu
att behållningen uppgår till 20 Jj af inflytande IVirsäkrings-premier för egendom och 10 JJ
af premierna för lif, så skulle en skatt af >} fj å de förra och af j § ä de sednare, såsom
Komminister Beckman föreslagit, motsvara den bevillning, sorn inhemska bolagen
för sin behållning erlägga. Den här förutsatta behållning torde icke kunna anses lör
lågt beräknad; men visst är, att den i lliksdags-fullmäktigen Mengels motion löreslagna
skatt i flera läll uppginge åtminstone lill 50 [} af lorsäkrings-premien och således gjorde
all täflan omöjlig.
Icke mindre olämplig synes den utomordentligt stränga påföljd, som i nämnde
motion blifvit ifrågasatt för underlåtenhet att med stämpladt papper förse bevisen om
slutad försäkring. Älven i detta hänseende tror Utskottet en någorlunda öfverensstämmelse
med hvad i andra dylika fall är stadgadt vara lämpligast. En föreskrift, hvari
genom
underlåten kartering af ett försäkringsbevis förklarades beröfva samina bevis all
giltighet inför svensk domstol, vore lika ny, som emot försäkringstagaren orättvis, då
denne antagligen endast af ovetenhet om karterings-föreskriften låtit sig nöja med det
försäkrings-bevis, hvarå stämpladt papper saknades.
Utskottet har på dessa skäl ansett sig böra inskränka sitt förslag i förevarande
hänseende till de stadganden, som innefattas uti § 8 morn. 8 och § 14 mom. 7 af
härvid fogade författnings-förslag; hemställande
att nyssnämnde stadgande måtte af Rikets Ständer godkännas.
Ett af Kongl. Majit föreslaget tillägg vid slutet af § 8 af följande innehåll:
"Handlingar af de i denna § omlörmälda siag äro, när de å kronans vägnar företes,
fria lian stämpladt papper",
torde af Rikets Ständer godkännas.
§ 9.
I afseende å stadgandena uti denna § hafva följande förslag blifvit framställde,
nemligen af
a) Kongl. Majit, som i Dess Nådiga skrifvelse föreslagit, att nuvarande kartasigillata-afgift
för lysnings-sedlar tiil äktenskap, utgående med £:del af munnens bevdl
-
Devi//n in g s - Uteko t tets Betänkande N:o 8.
21
nings-afgift och med minst 12 skillingar banko, skulle bestämmas till En Riksdaler för
hvarje fullt tio Riksdalertal af bevillningen och lill 25 öre för deni, hvilka antingen icke
erlägga bevillning eller äro (ill mindre än tio Riksdaler, enligt 2:dra Art. i BevilluingsFörordningen,
taxerade; äfvensom att stadgandet rörande lysnings-afgifl för utländsk
man, sorn ej är skattskrifven i Sverige, måtte uteslutas:
b) Komminister Beckman, som, uti afgifvel yttrande inom Högvördiga Preste-ståndet
lid ilen Kongl, skrifvelsens remiss lill Utskottet, hemställt, att, enär han ej hvste
den lörhoppning, att äkta förbindelser skulle befrämjas genom den Nädigst föreslagna
lindringen i Ivsnings-knrta, nuvarande afgift skulle bibehållas; samt
c) Herr Henschen, som, uti sin meranämnda motion yrkat, att lysnings-sedlar
till äktenskap måtte alldeles befrias från karla sigillata.
Då nuvarande kaile-afgift för lysnings-sedlar lill äktenskap torde vara en af de
beskaltnings-tillar, som minst ölverklagas, samt antagandet al Kongl. Majlis för dag
skulle medlöra en icke obetydlig minskning af Stats inkomsten, har Utskottet icke
kunnat biträda Högslberörda förslag och ännu mindre Ilen' Henschens yrkande, i vidsträcktare
mån än att nu utgående karte afgift, 12 sk. B:ko, för dem, som icke betala
bevillning efter 2:dra Ari., blifvit nedsatt lill 25 öre; hemställande Utskottet,
alt nuvarande stadgande härom, endast med nyssnämnda förändring,
mätte bibehållas.
§ io.
Vid granskning af denna § har Utskottet till pröfnirg fprchitfl dels Kong'. Maj:ls
förslag, enligt hvilket slämpel-afgiflen för tidningar blifvit, i förhållande till lidningsnummerns
storlek, upplagen lill i- tV och jj öre eller -j1,., 7-|j- och mindre än nuvarande
belopp, dels ock en af H. E Herr Grefve Löwenhielm väckt motion, alt nuvarande
slämpel-algift för tidningar mätte fördubblas; lill stöd för hvilket förslag motionären
anfört, alt samtlige från Stockholm afgående tidningar ansågos uppgå lill eli antal
af omkring 13,000 för hvarje dag, utgörande eu vigt af 4G2 skeppund, för året, förutom
alla brochvrer och tidskrifter, genom hvilken oerhörda till vext af tidningar posllöringen
blifvit i hög grad betungande.
Dä, genom antagandet af Kongl. Maj:Is förslag, en så ringa förlust uppkommer
i kronans inkomst af lidnings-stämpehi, alt något afseende derå ej kan fästas; dä
vidare del val mäste medgifvas, alt slämpel-afgiflen ökas i samma män sorn liduingsnumrornas
antal, hemställer Utskottet,
alt dea af Kongl. Majit föreslagna slämpel-afgift för tidningar
mätte godkännas, samt H. E. Herr Grefve Löweiibielms niot.on
lemnäs utan alseende.
§§ 11 och 14.
Uti sin föronämnda motion har Herr af Donner, G. IV., vrkat alt följande tillägg
mätte göras efter 2 moni. i 11 §. "Ansvare dork den myndighet, som utfärdat handlingen,
att densamma blifvit riktigt karterad", äfvensom att 2 mom. i 14 § mätte förtydligas,
pä det att all tvetydighet kunde undvikas om hvem ansvaret för uraktlåtenhet
vid karteriiigar bör drabba.
Utskottet, som anser dessa sladganden redan innefatta all nödig tydlighet, i den
af motionären åsyftade riktning, hemställer,
att lörenäimida motion må lemnäs utan afseende.
22
BcviHnings-Utskottels Betänkande N:o 8.
Hvaremot den mindre redaktions-förändring, sorn Kongl. Maj:ts förslag innehåller i afseende
på 2 moni. 11 g,
torde godkännas, i enlighet med hvad bilagde transsumt anvisar.
Vidare har Herr Stnl/jp hemställt, alt stadgandet uti 11 § 3 mom. om ersättning
af 2 sk. b:ko lill Domare för hvarje handling, hvarå kartor blifvit pålastade och annullerade,
matte förändras och ersättningen för nämnde göromål bestämmas till visst
belopp, t. ex. 5 öre för hvar karla, som pä det sättet behandlas.
Då det synes orättvist och piincipvidrigt att, ehvad en eller flere kartor vidfästas
en handling och påtecknas, ersättningen i alla händelser blilver lika, får Utskottet,
sorn anser alt godlgöretsen lör nämnde göromål bör bestämmas, i enlighet med den i
motionen uttalade åsigt, till ä öre lör hvarje karla, som på omlormälda säll behandlas,
dock med den föreskrift, att denna ersättning ej får beräknas för flere kartor än del
minsta antal, som för handlingens kartering erfordras, hemställa,
att berörde stadgande måtte, i enlighet med Herr Stolpes motion,
erhålla den lydelse, bilagde förslag uppställer.
§ 16.
Uti denna §:s 1 mom. har Grefve Tanbe föreslagit den förändring, alt den kartasigillata-försäljningsnian,
som hos embels-verken tillhandahåller kartor för utgående expeditioner,
skulle icke allenast ega rättighet utan äfven skyldighet ali tillhandahålla
stämpladi papper till sådant belopp, hvarmed handlingar, sorn til! samma myndighet ingi
Ivas, böra förses.
Utskottet, som anser del mindre lämpligt och icke heller behöfligt att ålägga ifrågavarande
försäljningsman någon skyldighet alt vara försedd med kartor för rältsökandes
behof, finner deremot skäligt tillstyrka, ali bemälde försäljningsman må ega rättighet
alt erhålla slämpladt papper äfven till sådana handlingar, som lill myndigheten ingi
Ivas, samt
all momentet, i enlighet dermed, förändras, på sätt bilagde förslag
innehåller.
Till vinnande af hittills saknad kontroll i afseende å stämpling af enskilda personers
vexel-blankolleV, har Kongl. iVlaj.T föreslagit, att stadgandet härom i sista punkten
af samma moment, måtte sålunda förändras, all den som vill låta stämpla egna
vexel-blnnketter, skall hos Stals-konloret skriftligen göra anmälan derom, med bifogad
uppgift å blanketternas antal och valörer; att Slats-konloret, genom remiss till kartasigillaln-IÖrsäljnings-mnnnen,
i ämnet meddelar föreskrift, och till belalnings-beloppet
skall af sökanden deponeras innan stämplingeu verkställes; och tillstyrker Utskottet, på
grund häraf,
att berörde stadgande mätte förändras på det sätt, bilagde förslag
innehåller.
§ 19-
Kongl. Maj:ts förslag till ändring af denna §:s 2 moni., åsyftande alt, jemte åtskilliga
nödiga befunna förtydligaiiden, tillförbinda vederbörande att förse makulerade
kartor med särskild stämpel af uppgifven beskaffenhet, till förekommande af missbruk
och deraf möjligen uppstående förluster lör Kronan,
torde af Rikets Ständer godkännas, på sätt bilagde förslag upptager.
Bevillnings-Ulskottets Betänkande N:o 8,
23
§ 20.
Det lili denna §:s 3 inom. förekommande stadgande, att karle-sigillate-kassörens
års-redogörelse skall vara öfverlemnail till Siats-kontoret inom den 31 Januari nästföljande
är har Kongl. Majit ansett böra förändras så, alt tiden för denna redogörelses
aflernnande lÖrlänges till påföljande Februari månads utgång; och linner Utskottet, med
hänsigt till ifrågavarande redogörelses stora omfattning, skäligt tillstyrka
antagandet af den härmed öfverensstämmande förändring uti nu
gällande föreskrift.
Vidare innehåller Kongl. Majlis förslag, den förändring, att deri, enligt mom. 5,
Stats-kontoret tillhörande skyldighet, alt hälla närmare tillsyn öfver stämplade pappersuppbördcu
i lundsol lema, må öfverby lias pä Kongl. Majlis Befallningshafvande.
Och instämmer Utskottet äfven i detta förslag; i enlighet hvarmed
20 § 5 inom. torde gifvas den förändrade lydelse, bilagde författnings-förslag
innehåller.
Slutligen har Grefve Tanke uti sin ofvannämnda motion, under förmälan hurusom
han i särskild motion ämnade föreslå den s. k. revisious-skillingeiis utgående i
karta-sigillata, hemställt, att ifrågavarande förordning mätte gifvas sådan lydelse, att hinder
deraf icke mölle för bifall till nyssnämnde förslag.
Elier hvad Utskottet inhemta!, har Grefve Taubes förslag om förändradl sätt för
revisions-skilliugens utgörande blifvit af Lag-Utskottet lili Betänkandet N:o 24 afslvrkt
och al Rikets Ständer a Isläget; hvarföre något vidare yttrande öfver den vilkorligen
gjorda framställningen, angående ifrågavarande författning,
icke torde erfordras.
Stockholm den 20 April 1857.
Rescrva lion er:
!:<>. Af Grefve af Ugglas, Ludvig:
''Genom uti förstärkt Slats-ulskott under sistlidnc Riksdag falladt beslut bestämdes,
att uti 4 inom. 8 §, rörande kartering af köpe-, bytes- och gäfvo-brel, det stadga!
de skulle inIöras, att vid transport af sådant, inom för lagfart löreskrifven tid, räknad
ifrån första köpet, förnyad kartering icke behöfde ega rum. Samma sladminde
har af Utskottet nu med lä rösters majoritet blifvit bibehållet. Uti della beslut liar
jag ej instämt, enär jag ej förmål!, ej förmår fatta uti hvad män en transport, det
är en ny försäljning, lörändrar natur derigenom, att den sker några månader tidigare
an en annan. Jag medgilver väl, att transport kail ega rum, utan att den förste köpa
-
24
Bevilhiings- Ulsloltcts Betänkande JV.-o S.
ren, eller den sorn uli egenskap af sådan uppträder, deruppå något vinner. Men då
så sker, är anledningen van Igen den, alt den sisle. den rölle köparen, afen eller annan
orsak finner för sig fördelaktigt, alt af en mellanlänk vid köpets afslulande begagna
sig; och om någon gång eli tvunget köp göres, såsom t. ex. för alt bevara en inteckning,
faslän köparen helst skulle önska all ifrån köpet vara qvill, loide under närvarande
lid åtminstone icke vid skeende äleriörsäljning eller öfverlåtelse af sålunda tillhandlad
egendom svårighet mola, all erhålla godlgörcbe lör värdet af karte-heloppet,
uppgående blott lill -,u(j procent, eller 6(H) R:dr på 100,000 R dr. Om nu så är, och
om dertill lages lili betraktande, all Stalén belägger snart sagdt hvarje transaktion, der
denna icke lärer Kronan, einbetsmy ndigheler, skolor, allmänna stiftelser, medellöse och
närmaste skyldeman, — och äfven stundom desse, — med kai tering, finner jag intet
skäl, — synnerligen under en tid dä försäljning och köp af läst egendom här och
hvar antagit karakter af en till betänklig höjd stegrad spekulations-vurm, att ej säga
vingleri, — att genom befrielse ifrån kartering stifta snart sagdt eli premium för dylika
transaktioner. Dessutom må bemärkas, ali Staten, genom medgifvande af denna frihet
ifrån kartering, kan gä förlustig en icke obetydlig inkomst, enär vid de köp, sorn nu
så olla, efter fä dagars, eller på sin böjd månaders, innehafvande egil ruin, lätt är,
ali genom kontant mellangift, eller lemond skuldsedel, inför domstol förvandla egenskapen
utaf sådana ganska v rikliga köp, beredande räll vackra inkomster åt de spekulerande
mellan-handlarne, uli en simpel transport af första köpebrelvet.
På alla dessa anförda skäl yrkar jag vördsamt, att de tillagda orden: ”såvida
icke densamma eger rum inom den lör lagfart föreskrifna tid, räknad ifrån första köpet,
i hv ilket läll löruyad kai tering ej ifrågakommer”, måtte ur nämnde moment
uteslutas.”
1 ofvanstående reservation hafva Herr Beulersrärd, Patric, till alla delar, samt
Herr Friherre Manderström, C. A., Herr Prosten Söderberg, Herrar J. Malmborg och
5. Trägärdh i hufvudsaken instämt.
2:o af Herr Komminister Beckman-. "Det HöglolhVa Utskottets beslut alt antaga
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition i afseende på nedsättning ifrån 12 sk. Banko till 25
ören för de lägsta lysnings-kartorna kan undertecknad icke godkänna, alldenstund nedsällnitigen
är särdeles ringa, men hela den ansvarsfulla kontrollen qvarstår. Dä föreskiift
om denna beviiluings alskaffande af Utskottet icke snarare förordats, anser reservanten
att kartan lill lysnings-sedlar för ifrågavarande personer borde bestämmas till
40 ören.”
Uli denna reservation hafva instämt: Herr Prosten Gellerstadt, Herr Doktor
Suve och Herr Sv. Benström.
3:o af Herr Prosten Malmstedt:
”Stadgandet uti 8 §, 1 inom. angående arrende- oell hyres-konlrakter är af den
beskaffenhet, att det uti de flesta lall icke kan elterlefvas, ty ingen kan fordra, att vid
tnarknads-lilllällen, då runi upplåtas ål hyresgäster och bele lemnäs åt hästar eller andra
dragare, kontrakter skola skrifvas och karteras. Sådana som skrifvas blifva icke
heller i allmänhet karterade, dels emedan de icke efterfrågas, dels emedan lagen icke
medgifver någon tvängs-ålgärd mot den, sorn säger sig icke hafva något skriftligt
kontrakt.
Stadgandet är ock högst obilligt, emedan del föreskrifver en beskattning å egendom,
för hvilken årlig bevillning af egaren betalas. Denna skatt faller ock högst ojemn t,
emedan några kontrakter äro gällande en hel mansålder, då andra, endast gällande
några
Bevi/lnings-Vtskotlets Betänkande N:o 8.
25
några månader, veckor eller dagar, flere gånger hvarje år uppgöras för samma lägenhet.
Arrendatorn eller hyresmannen skall väl enligt stadgandet endast betala halfva
kartan, men får nog i de flesta fall betala den helt och hållet. Huru denna skatt än
utgår, är den orättvis, emedan den drabbar en utgift, som ofta är ganska kännbar.
Vinnes genom aftalet någon fördel, så hlifver den årligen beskattad.
Det kan rimligen ej göras någon skillnad emellan aftal, angående begagnandet
af fast egendom och lös egendom, dit penningar höra, så att det skriftliga aftalet hör
olika beskattas; utan böra ifrågavarande kontrakter karteras i likhet med reverser.
På grund häraf anser jag, ali detta 1 mom. bör erhålla följande lydelse:
Arrende-, hyres- och andra kontrakter emellan enskilda, angående
begagnandet af egendom eller lägenhet på landet eller i stad,
skola, då de för Domare uppvisas, för lagfarts vinnande, eller i
utsökningsväg, karteras i likhet med skuldsedlar.
Kontrakter emellan enskilde och Kronan eller allmänna inrättningar höra vara
fria från kartering, emedan den enskilde vid aftalets uppgörande alltid söker vinna
ersättning för den obilliga afgiften.
Beslutas förändring af 8 § l mom. så utgå 10 och 13 mom. af 11 §.”
1 denna reservation har Doktor Säve instämt.
4:o af Riksdags-fullmäkligen Per Nilsso/i i Espö från Malmöhus län: ’’Emot
Högiofliga Utskottets beslut vid § 2, i hvad den rörer stämpling af papper till hela ark,
får jag härmed anmäla min reservation.
Oaktadt Utskottet behagade borttaga den lindring, som i § 7 mom. 2 förut varit
Allmogen och deras vederlikar medgifven, hvarigenom alla vid Under-rätterne in- och
utgående handlingar belädes med eller skrefvos på 3 skillingar Bankos karta, har likväl
Utskottet nu föreslagit i berörde § 2, att stämpladt papper å hela ark, eller så kallade
skrif-kartor, endast skall vara att tillgå til! 25 och 50 öre. Derigenom skulle således
någon handling hädanefter icke kunna skrifvas på mindre än 25 öres karta, hvilket
för den rättsökande kommer att medföra betydligt ökade kostnader, särdeles för mindre
utgående expeditioner, t. ex. förmyndare-förordnanden m. 11. Det är visserligen
sannt, att till l:a Afdelningens Verk och Myndigheter ingående handlingar hädanefter
icke skola karteras, men de inlemnade handlingarnes qvantitet är alldeles icke att jemföra
med de utgåendes. Jag får alltså vördsamt föreslå, att de så kallade skrif-kartorna
mätte stämplas till 20 och 40 öre samt tarifen i § 4 mom. 1, i enlighet dermed,
förändras.”
Uti denna reservation hafva Anders Jansson från Westmanlands län, Anders
Persson från' Östergöthlands län, Eric Andersson från Stora Kopparbergs län, Daniel
Danielsson från Jönköpings län, Eric Christensson från Götheborgs och Bohus län
och G. Haltman från Nerikes län instämt.
Bih. till B. St. Prol. 4856 & 4857. 5 Sami 4 Afd. 7 Höft.
4
STOCKHOLM, (ryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Bil. lill Bevilln.-Vtskotiels Betänkande JM 8.
i
Förslag
lill
Författning' angående Stämplade Pappersafgiften
samt hrad rid kontrollen och uppbörden
deraf bör iakttagas.
S- *•
Allmänt stadgande.
§ 2.
Stämpling af papper och dess värde.
Stämpladt papper skall vara att tillgå till så väl hela ark, som beläggnings
kartor
och å följande värden: till hela ark, 25 och 50 ören, samt till belägg—
ningskartor 10, 15, 20, 25, 30, 40, 50 och 75 öre, äfvensom 1, 2, 3, 4, 5,
6, 7, 8, 9, 10, 15, 25, 50, 75 och 100 Riksdaler, samt dessutom vexelblanketler
af sådane valörer, som i 8 § 7 mom. stadgas.
Stämpling af egna vexel-blanketter må jemväl kunna ega rum, på sätt och i
den ordning, här nedan i 16 § finnes bestämdt.
§‘ 3.
Allmänna föreskrifter vid författningens efterlefnad.
2:o De skrifter och handlingar åter, sorn till nämnda ställen af enskilde personer
ingifvas eller insändas, der företes eller uppvisas, och enligt hvad i denna
Bih. till R. St. Brot. 1836 & 1837. 3 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 1
lill. till Bertlin. Utskottets Betänkande JVI il.
författning stadgas, äro charterivg underkastade, må med undantag af dem, hvilka,
jemlikt näslföljande moment, böra med der omförmälde beläggnings-charlor förses,
antingen skrifvas på eller beläggas med stämpiadt papper till här utsatt belopp.
Charta å helt ark kan väl såsom beläggnings-charta begagnas, men anses icke riktig
eller giltig, så framt ej både valör-stämpeln och den i sjelfva papperet anbragla
vattenstämpeln äro i behåll.
9:o För sädaoe handlingar, hvilka efter viss procentberäkning skola cbarteras,
bör chartebeloppet, då detsamma vid uträkningen slutas med öretal under tio, fyllas
till sistnämnde tal, samt, när chartebeluppet med mindre än tio öre understiger en
Riksdaler, alltid till jemn Riksdaler fyllas.
§• 4-
Om chartering af Rättegångs- samt andra skrifter och handlingar.
l:o I afseende på chartering af rältegångsskrifter och andra handlingar, hvilka
vid Publika Verk, Embetsställen eller andra Myndigheter ingifvas eller uppvisas,
samt domar, utslag, resolutioner och andra handlingar, sorn derifrån utfärdas, hänföras
dessa Verk och Myndigheter lill följande tre afdelningar, nemligen:
Första Afdelningen.
Of o er slut hållar e-Embetet; Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och till Landsstaten
hörande tjenstemän; Öfver-Intendents-Embetet; Gener al-Landtmäteri- kontor et;
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader; Chefs-Embet ena samt Civile
tjenstemän vid arméen och flottan; Guvernörs-Embetet vid Krigs- Akademien; Konsistorier,
Rektors-Embeten och Fakulteter vid Universitet; Technologiska Institutet;
Tull-Distrikt-Chefs-Embetet; samlelige Under-Domstolar; Bergshauptman och Bergmästare;
Magistrater och andra Styrelser samt öfriga Verk och Myndigheter i städer
och köpingar; Sjömanshus.
Andra Afdelningen.
Ilof- och Öfver-Rätter samt Kansli-Rätten; Rikets kollegier; Sundhetskollegium;
Akademi-kanslers Embeten; Serafimer-Ordens-Gillet; Direktionen öfver Serafimer-Lasarettet;
General-Poststyrelsen; General-tullstyrelsen ; Styrelsen öfver fängelser
och arbets-inrättningar i Riket; Konvoy-Kommissariatet; Komitén för Salpeter-Ärendena
; Karantäns-Kommissionen; samt andra af Kongl. Maj:t tillsätta
Styrelser, Komitier och Myndigheter, hvilka icke finnas i denna eller öfriga afdelningar
serskildt upptagna.
Bil. till Bevil/n.-Utskottets Betänkande M 8.
Tredje Afdelningen.
Stats-Departements-, Justitie-Revisions- samt Hof-expeditioner ne.
Vid dessa nu uppräknade Verk, Embetsställen och Myndigheter skola alla
handlingar, under hvad benämning som helst, oell hvilka ej finnas här nedan eller
särskildt i denna författning omförmälda, charteras, för hvarje ark, sorn följer:
lista
2:dra
3:dje
Afdel-
Afdel-
Afdel-
ning
en.
ningen.
ningen.
Handlingar, sorn inlernnas:
R:dr
Öre.
R:dr
Öre.
R:dr
öre.
Deduklioner och kontradeduktioner
—
—
—
2
25
Alla andra  .'
—
—
—
20
—
25
Handlingar, som utgifvas:
Stämningar, Konstitutorialer och Förordnanden .
25
—
50
o
25
Domar, Utslag och Resolutioner
—
25
50
2
25
Alla andra, äfvensom afskrifter
25
—
50
—
50
2:o.
Följande skrifter och handlingar charteras, utan förändring, till nedanstående
belopp, nemligen :
Bilbref  — 75.
Borgarebref: (burskaps-afgiften till Wadstena Krigsman-hus-kassa
inbegripen):
I Stockholm och Götheborg.
R:dr Öre.
för Grosshandlare  53: —
— andre Handlande  25: 50.
— Fabrikörer  21: —
— Sjö-Kaptener och Coopvserdie-Skeppare . . 12: —
— Handtverkare
10: 50.
— andre Borgare
3: 75.
1 Första Klassens Stader.
för Grosshandlare
— andre Handlande och Fabrikörer
19: 50.
15: —
4
Bil. till Bevilln.-Utskottets Betänkande JYS 8.
R:dr öre.
Horgarebref: för Sjö-Kaptener och Coopvaerdie-Skeppare ... 8: 25.
— Handtverkare  7: 50.
—• andre Borgare  6: —
I Andra Klassens Städer:
för Grosshandlare
14: 75.
■— andre Handlande och Fabrikörer  10: 25.
— Sjö-Kaptener och Coopvaerdie-Skeppare ... 5: 75.
— Handtverkare  5: 15.
— andre Borgare  3: 50.
1 Tredje Klassens Släder:
lör Grosshandlare
10: —
— andre Handlande och Fabrikörer  7: 75.
— Sjö-Kaptener och Coopvaerdie-Skeppare ... 4: 40.
— Handtverkare
3: 90.
— andre Borgare  3: 25.
1 Fjerde Klassens Städer:
för dem, som vinna burskap på utrikes handel . . 7: 50.
-7— andre Handlande och Fabrikörer  5: 25.
— Sjö-Kaptener och Coopvaerdie-Skeppare ... 3: —
— Handtverkare  2: 65.
— audre Borgare  2: 25.
/ Femte Klassens Släder:
för dem, som vinna burskap på utrikes bandel . 5: —
— andre Handlande och Fabrikörer  3: 90.
•— Sjö-Kaptener och Coopvaerdie-Skeppare ... 2: —
— Handtverkare  1: 75.
•— andre Borgare
1: 65.
Certifihater: för till utrikes ort gående öppna båtar .... — 15.
—- inhemska dåckade fartyg
— 50.
— utlandska dito
1: —
Folkpass för Skeppare och Besättning på resor till utrikes ort . —• 75^
fribref för Fartyg och Båtar ,
—- 40.
derom utgifne förbindelser 20.
Bil. lill Bevilln.-UtslsoUets Betänkande JK 8. S
R:dr. öre.
Gesällbref  — 25.
Liqvidationer öfver Krono-fordringar  — 40.
Mäklare-Slutsedlar, hvarje  — 25.
Mästare-bref till Fabriks- och Handtverksrörelse:
i Stockholm och Götheborg samt första klassens städer . . 5: —
i andra och tredje klassens städer  1: 50.
i fjerde och femte dito dito
1: —
Mätarebref å inrikes fartyg och båtar  — 75.
— å utrikes dito dito  1: 50.
Notariats-bref eller bevis och protester, som Notarii Publici utgifva
till inländska, hvarje ark  — 25.
— till utländningar dito
— 50.
Pass, Turkiska, sjö-
— 75.
— rese-, till utrikes ort:
— för husbonde eller hustru med ett eller flere barn, samfäldt 1: 50.
— för betjent eller piga, om de än äro uppförde på samma
pass, hvarje  — 50.
— för gesäller, hvarje  — 40.
— för dem af allmogen, som resa öfver gränsen i enskilda
angelägenheter, för hvarje person  — 25.
Jemte dessa afgifter skall pass till utrikes ort beläggas
med stämpladt papper, motsvarande den fordna
passagerare-afgiften, nemligen 50 öre för hvarje
mans- och 25 öre för hvarje qvinnsperson i allmänhet,
för gesäller, betjenter, allmoge och vederlikar
25 öre, samt för deras hustrur och barn 10
öre; och äro från denna afgift fritagne endast de,
som resa i Kronans ärende, för fattigdom undfå
pass gratis, samt barn under 12 års ålder.
till inrikes orter eller Norrige:
för husbonde, hustru eller barn med tjenstehjon, ett eller
flere . \  — 40.
— för gesäller, hvardera  -— 20.
— för Allmoge samt Korporaler och gemenskapen af arméen
och flottan, då de resa utom Länen eller till Norrige . — 10.
— som af Kongl. Majit eller på Dess Nådiga befallning ut
färdas
åt pefsorjer till resor i enskilda angelägenheter . 7: 50.
Prestebref
t— 40,
Protester, se Notariats-breh
6
Bil. till Bevilln.-Utskottets Betänkande JVf 8.
R:dr. öre.
Sjö-assurance-bref, till och med 200 R:dr  — 10.
— för hvarje 100 R:dr derutöfver  — 5.
Sjöpass, se Certificat och Pass.
Skiljobref i äktenskap och trolofningar  — 20.
Festimonia Academica  — 15.
Tillståndsbref att hålla näring och kaffe samt mera dylikt, hvarmed
burskap icke är förbundet:
i Stockholm och Götheborg  6: 75.
i första och andra klassens städer ....... 4: 50.
i de öfriga och på landet  2: 25.
Tullkammare-pass för till utrikes ort gående:
öppna båtar  — 15.
inhemska däckade fartyg  — 50.
utländska dito dito  1: —
Turkiska pass, se Pass.
Våg-attester till låns erhållande  — 15.
3:o
Följande handlingar charteras, jemväl utan förändring, ehvarest de
företes eller utgifvas, efter nedannämnde grunder, nemligen:
Bouppteckningar, då behållna summan utgör:
öfver 100 U:dr till och med 200 R:dr  — 10.
derutöfver till och med 5,000 R:dr, för hvarje fulla 100 R:dr — 20.
för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger öfver
5,000 R:dr till och med 10,000 R:dr . . . — 30.
för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger öfver
10,000 till och med 20,000 R:dr  — 40.
för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger öfver
20,000 till och med 30,000 R:dr  — 50.
för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger öfver
30,000 till och med 40,000 R:dr  — 60.
för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger öfver
40,000 till och med 50,000 R:dr  — 70.
för hvarje lulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger öfver
50,000 R:dr till och med 60,000 R:dr . . — 80.
för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger öfver
60,000 till och med 80,000 R:dr  — 90.
Bil. till Bevilln. -Utskottets Betänkande JYs 8.
7
R:dr. öre.
samt för hvarje fulla 100 R:dr, hvarmed behållningen stiger
öfver 80,000 R:dr ..........
Har afliden person på flera orter efterlemnat
egendom, hvaröfver särskilda bouppteckningar blifvit
upprättade, skall sammanräknade behållningen,
enligt dessa bouppteckningar, tagas till grund för
charteringen, hvilken bör för samtlige bouppteckningarne
kontrolleras vid den Ratt, inom hvars domvärjo
den aflidne vid dödsfallet varit mantals- och
skattskrifven.
Chartor, geometriska, som utgifvas från Landtmäteri-Kontoret i
Stockholm samt af Landtmälarne i landsorterne:
för hvarje helt hemman
derunder till och med trefjordedels hemman .
derunder
Och beläggas ej mindre geometriska kartor, än
pergamentsbref på det sätt med charta-sigillata, att
densamma påklistras handlingen, hvarvid åtminstone
så mycket af papperet, jemte stämpeln, bör fasthäftas,
att derå kan tecknas till hvad dokument
chartan hörer.
Donationer, resolutioner derå, som antingen efter Kongl. Maj:ts
speciella förordnande eller allmänna författningar förlänas i
gods eller penningar af allmänna medel, så vid Statsverket,
som af andra publika kassor och fonder, när gåfvan i värde
eller penningar går öfver 100 R:dr, förses med slämpladt
papper efter sex för hundradet.
Fastebref förses med charta sigillata till en fjerdedel emot hvad
för Köpe- och Bytes-bref stadgas, på nedanstående sätt:
till och med 100 R:dr
samt för hvarje fulla 100 R:dr derutöfver . .
Fidei-commiss-bref och andra dylika Förordnanden förses med
stämpladt papper tili trefjerdedels procent af den bortgifna
egendomen, beräknadt för fast gods efter egendomens vid
bevillningstaxeringen uppskattade värde, men för lösören
efter boupptecknings-värde, mätismanna-ordom eller Domares
pröfning.
Förmedlingsbref, som i Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Kol
-
— 20.
— 15.
— 10.
— 15.
— 15.
Bil. till Bevilln.-VlskoUets Betänkande Åt 8.
)egium beviljas, antingen de utfärdas genom bref eller utslag,
för hvart helt hemman efter förmedling .
och så i förhållande med de mindre, dock för hem
mansdelen
ej under
Morgongåfvo-bref beläggas med stämpladt papper lill en fjerdedel
procent af gåfvans värde.
Privilegier eller Tillståndsbevis till handels idkande charteras med
— till anläggande af bergverk, manufakturier, sågar, pappers
och
andra bruk med
Privilegia exclusiva (Patenter) med .
Testamenten, såsom de der kunna upphäfvas eller förändras, behöfva
vid första uppvisandet inför Domstol icke förses med
högre charta än
men, då testamentet vunnit laga kraft eller genom
slutlig dom blifvit stadfästadt, bör, såsom ett vilkor för
begagnandet, beräknas och utgöras stämpladt pappersafgift
efter behållna värdet af det bortgifna, enligt bouppteckning,
nemligen:
l:o för egendom med full eganderält, till trefjerdedels procent;
och
2:o för egendom, som, efter så beskaffadt förordnande, ej
är med eganderätt, utan endast med nyttjanderätt öfverlåten,
en fjerdedels procent af dess värde.
Och bör dessutom, om chartae—sigillatse—afgiften icke
genast kontant, emot företeende qvitto, deponeras, på
enahanda sätt, som i afseende på bevillningens erläggande
stadgas i Kongl. Kungörelsen den 11 December
1811, borgen för stämplade pappers-afgiften ställas, och
bevis derom vid testamentets bevakande företes: åliggande
det vederbörande Domstolar, att hvarje år, inom
Januari månads utgång, samla och till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande insända alla under nästföregående
året inkomna bevis öfver aflemnade löftesskrifter af ofvannämnda
beskaffenhet, tillika med förteckning, som i
korthet upptager deras innehåll.
Ifrån chartae—sigillatee-afgift befrias dock: a) Testamenten
till maka och skyldeman i rätt upp- och nedstigande
led samt syskon och deras afkotnlingar; b) de te
-
ft:dr. öre.
— 75.
— 20.
7: 50.
15: —
22: 50.
— 20.
stamen
-
Bil. lill B erilin.-Utskott els Betänkande JU 8.
!)
slamentariska dispositioner, hvilka i kontant eller värde
icke uppgå till 450 R:dr; samt c) de, hvilka göras till
Allmänna Undervisnings- och Skole-inrättningar, Kyrkor,
Stipendii-fonder, Pensions-inrällningar, Arbetshus, Hospitaler,
Fatligförsörjnings—anstalter och i allmänhet fromma
Stiftelser, äfvensom Konst- och Vetenskapliga Samlingar;
oell iakltages för öfrigt, att stämplade papperet
å Testamente eiler Gåfvobref till lagliga arfvingar beräknas
endast å det belopp, som öfverstiger arfvingens egen
arfsdel.
Aktenskaps-förord
§ *•
Chartering af öppna Bref, Fullmakter, Constitulorialer, Afsked m. m.
Maj.ts Canzli, i hvilken chartering den fordna Canzli-gebuhren och
inom Canzliet samt Sigi/lpenningarne äro inbegripne.
Adelsbref (inbegr. Canzli-gebiihr ä 36: 23. och afgift (ill Wad'
stena Krigsmanshus 20 R:dr)
Friherrebref (inbegr. Canzli-gebiihr å 112: 50, och afgift till
Wadstena Krigsmanshus 73: —)
Grefvebref (inbegr. Canzli-gebiihr ä 225, och afgift till Wadstena
Krigsmanshus 150: —)
Öppna bref, hvarigenom någon i Nåder tillägges de förmåner,
hederstitlar och företrädes—rättigheter framför andre undersåter,
som Herrar Riksens Råd af ålder tillerkända blifvit:
(inbegr. Canzli-gebiihr å 1R7: 50.|
(och afgift till Wadstena Krigsmanshus . . . 50: —(
Biddarebref af Kongl. Serafimer-Orden (inbegr. afgift lill Wadstena
Kri gsmanshus 37: 50.)
j inbegripen
Commendeursbrcf af Kongl. Svärds-Ordens Stora Kors afgiflen till
— af Kongl. Nordstjerne-Ordens Stora Kors ' Wadstena
— af Kongl. Wasa-Ordens Stora Kors Krigsmans
hus
21: —|
Bih. lill. R. Sl. Brot. 1836 A 1837. 3 Sami. 1 Afli. 8 Häll.
U:dr öre.
3: —
frän Kongl.
Spor t terne
R:dr öre.
250: —
500: —
1,000: —
1,000: —
100: —
60: —
o
10
Bil. lill Bevilln.-Vlskotlels Betänkande JV? 8.
Commendeursbref af Kongl. Svärds-Orden
— af Kongl. Nordstjerne-Orden
— af Kongl. Wasä-Orden
inbegripen
afgiften till
< Wadstena
Krigsmans
-
Riddarebref af Carl X]iI:s Orden
siena Krigsmanshus 3 R:dr)
hus IS: -  (inbegripen afgiften till Wad
-
— af Kongl. Svärds-Orden
Öppna Bref för Riddare och Ledamöter
af Kongl. Nordstjerne-Orden
— af Kongl. Wasa-Orden
inbegripen
afgiften till
Wadstena
Krigsmanshus
3 ’R:dr
Fullmakter, Conslitulorialcr, Protokolls-Utdrag m. in., hvarigenom
embeten, Ijenster, beställningar och sysslor med verklig lön
vid civila, militära, ecklesiastika samt andra stater, af hvad
namn de vara må, tillsättas och bortgifvas, böra förses med
stärnpladt papper, utom / R:dr 50 öre lör sigillpenningar,
till 12'/* procent (derunder inbegripen Canzli-gebiihr ä 7‘/2
procent) af hela lönebeloppet, då fullmagt första gången löses,
samt derefter, vid befordringar till tjenst med högre
lön, af skilnaden emellan den förra lönen och den som erhålles;
dock må icke i något fall stärnpladt papper till förenämnde
handlingar understiga det belopp, som för resolution
i allmänhet stadgadt är.
Åtföljes tjensten af extra ordinarie inkomst eller sportler
af beständig egenskap, så böra äfven dessa ingå uti löneberäkningen.
I detta fall, eller då lönen är underkastad
förändring, beräknas charta;-beloppet efter medium af de sista
fem årens, tjensten åtföljande och till taxering uppgifne,
löneförmåner, för hvilka bevillning efter 2:dra Artikeln blifvit
erlagd.
För Constilutorial på behaglig lid beräknas, efter nyssnämnde
grund, cha r tau—sig i Ilat ae- a fg i fte n till 2V2 procent af
lönen eller löneskilnaden, som ei hålles, jemte 10 R:dr 50
öre, motsvarande Canzli-gebiihr och sigillpenningar.
Härvid iakltages, hvad särskildt IM i Ii tär—sta terne angår,
all i dc fall, då Regementet eller Korpsen, hvarvid utnämningen
sker, icke är och under loppet af de fem nästförutgångna
åren varit på full stat, beräkningen sker efter den i
R:dr (tre.
SO: —
40: —
12:
Bil. till Bevilln.-UUkottets Betänkande M 8.
11
1833 å rs normal-stat upptagna lön, såvida icke medium af
nyssnämnde fem års tjensten åtföljande löneförmoner, för
hvilka bevillning efter 2:dra Artikeln blifvit erlagd, öfverskjuter
sistnämnde lön, i hvilken händelse berörde medium
tages till grund; äfvensom alt, om vid det Regemente eller den
Korps, hvarinom befordran egt rum, olika löner linnas inom
samma grad, chartan beräknas blott efter den lön, som tillträdes;
men sedermera, när högre lön inom samma grad
erhallos, bör transport-resolutionen derom charleras efter beloppet
af lönelillökningen; börande dock i hvarje fall Ac~
kords-ränla »arnt häst- och fourage-medel afräknas samt
chartering endast ega rum för den återstående löneinkomsten.
Om någon beställning med lön pä stat tillsattes genom
General-ordres, anses dessa lika med conslilulorial på behaglig
tid.
Då Kongl. Maj:t utnämner någon till beställning af
den beskaffenhet, att lön på slat dervid ej åtföljer, eller
först framdeles kommer att åtnjutas, hvarunder förslås tjenstegrader
i Arméen samt vid Stockholms Rorgerskaps MiIi—
lär-Korpser, belägges derom utfärdad fullmakt eller öppet
bref, utom 1 R:dr 50 öre för sigill-penningar, med stämpladt
papper till här ofvan för fullmakter i allmänhet bestämda
belopp, beräknade efter lön, som åtföljer dylika eller
med dem jemförliga beställningar, hvarvid iakltages, alt
för fullmakter i Regemente, Korps eller Arméen, utan af
seende
på vid hvilket Regemente eller vid hvilken Korps
den till högre grad befordrade tjenar, äfvensom för fullmakter
vid Stockholms Rorgerskaps Militär-Korpser beräkningen
alltid sker efter staten för Kronprinsens Hussar-Regemenle,
samt att, i afseende å de särskilda Generals-graderne i Arméen,
Kongl. Urefvet af den 18 December J8d3 länder till
efterrättelse.
Den, hvilken erhållit dylik beställning och derå löst
fullmakt, skall, då han sedermera erhåller lön å stat i samma
eller högre grad, endast lösa resolution eller fullmakt
efter enahanda grunder, som om han innehalt ett lönebelopp,
motsvarande det, hvarför han redan erlagt lösen.
När någon, som förut varit eller är i Kronans eller
annan offentlig tjenst, tillägges högre namn, heder och vär
-
12
liil. lill Bevilln.-UtskoUets Betänkande M 8.
R:dr ör«.
dighel af embete eller tjenst, cbarteras de derom utfärdade
öppna bref och fullmakter, utom för sigill-penningar 7 R:dr
50 öre, till 17 '/a procent (Canzli-gebuhr ä 7 Vt procent
derunder inbegripen) af den lön, som åtföljer dylika, eller
med dem jemförliga tjenster; hvarvid iakttages, hvad särskildt
beträffar Militär- stalerne, att beräkningen, i likhet
med hvad för fullmakter på tjenstegrader i Arméen är stadgadt,
alltid sker efter Kronprinsens Hussar-Regemenles
stat.
Erhåller någon sådan caraclers-värdigbet i annan tjensteväg,
än den, hvaruti han varit eller är Embets- eller
Tjensteman, såsom t. ex. då en Militär får en civil caraclers-fullmakl,
eller tvärtom, belägges charta, utom för sigillpenningar
7 R:dr 50 öre, efter 37'A procent (derunder
inbegripen Canzli-gebuhr å 7'/> procent) af dithörande löneinkomst.
Fullmakt, öppet bref eller resolution på caracter för
den, som ej förut varit i Kronans tjenst, förses, utom för
sigill-penningar 7 R:dr 50 öre, med stämpladt papper lill
67'A procent (Canzli-gebuhr ä 7'/> procent derunder inbegripen)
af löneinkomsten för djlika, eller dem i värdighet
motsvarande tjenster.
Dock beräknas i ofvannämnda fyra händelser endast den
på stat bestådda ordinarie lön, hvilken, derest den är indahl,
bör efter sednaste årets markegång uträknas.
Difilomer för Agenter, G enerat-Consuler och Consuler,
hvilka åtnjuta traktamente eller lön, Le/äggas med Canzligebuhr
till fern procent af den beställningen tillagda aflöning.
Doclorsbref, som utan prof utfärdas  39: —
Transporter och byten inom samma grad och Korps, som Kongl.
Maj:t i Nåder beviljar, förses med stämpladt papper lill lika
belopp, som conslit utorial på behaglig tid.;
Härvid gäller dock, i afseende på Militär—sta terne, dels
det undantag, som för dylika transporter och byten vid dessa
stater här ofvan är stadgadt, dels att, i händelse vid transporter
till Regements-Qvartcrmästare- och Regemenls-Adjulanls-beställningar,
hvilka icke åtfölja viss grad, skulle erhållas
högre lön, än den, hvarefter stämpel- pappers—afgift för
den transporterades vid Regementet eller Korpsen innehaf
-
Bil. lill Bevilln.-Ulskollcts Betänkande M fl.
13
R:dr (iro
vande tjenstegrnd redan blifvit erlagd, resolutionerne beläggas
med stämpladt papper för skilnaden emellan dessa löner,
likväl icke med mindre än 9 R:dr för Canzli-gebiihren, dels
ock att för sädana transporter och byten inom samma grad
och Korps, hvarvid lön förut icke innehafts eller någon löneförhöjning
icke eger rum, endast erläggas Canzli-gebuhr och
sigill—penningar med tillsammans 10 R:dr 50 öre, men icke
någon egentlig charla sigillata.
Resolution el'er fullmakt pu tjenstbyte eller transport
från en Korps till en annan belägges, utom för sigill-penningar
7 R:dr 50 öre med stämpladt papper till 10 proc.
(derunder inbegripen Canzli-gebiir å 7'/> procent) efter samma
beräkning, sorn för fullmakter.
1 stället för de hittills till Wadstena KrigsmanshusCassa
samt Amiralitets-Krigsmans-Cassan, vid befordringar,
transporter och löneförhöjningar, erlagde så kallade avancements-penningar
eller befordrings-afgifter, skall en emot dessa
afgifler, sådana de genom särskilda författningar blifvit för
olika stater bestämda, svarande förhöjning i den för fullmakter,
constilutorialer och förordnanden inom samma stater
här ofvan stadgade charlar;-sigillatie—afgift hädanefter ega rum.
Afsked, då dermed icke några löne- eller peusions-förmåner följa,
äfvensom då endast sådan pension dervid tillägges, hvartill
den afskedstagande, enligt författningarne, är berättigad, eller
för hvars erhållande han sjelf gjort tillskott (inbegr. Canzligeb.
ä 4 R:dr 50 öre)
Men om den afskedstagande hugnas med förhöjning å
caracteren, förses afskedel med stämpladt papper till del belopp,
här ofvan lör caracters-fullmakter stadgadt är.
Tillåter Kongl. Maj:t af särskilda förekommande omständigheter
den afskedstagande alt bibehålla antingen hela eller
någon del af dess innehnfvande lön, förses afskedet med
stämpladt papper till fem flir hundrade af den lön och inkomst,
sorn bibehålles och efter hvilken bevillning beräknas,
samt dessutom, i stället för Canzli-gebuhr och sigill-penningar,
6 R:dr.
Öppet bref eller Resolution uppå pension (inbegripen Canzli
gebuhr
ä 4 R:dr 50 öre)
6: 40
6: —
Bil. lill Bevilln.-Ulskollets Betänkande M 8.
R:dr öre.
Justitie-Canzlerns fullmakter:
för Lands-Fiskaler (inbegr. Canzli-gebiihr ii 7 R:dr 50 öre) 9: —
— Stmls-Fiskalt)!' i Götheborg samt 4:sta klassens Städer
(inbegr. Canzli-gebiihr u 7 R:dr 50 öre) .... 9: —
— Stads-Fiskaler i Utdra och 3:dje klassens Städer (inbegr.
Canzli-gebiihr ä 4 R:dr 50 öre)  6: —
— Stads-Fiskaler i 4:de och 5:le klassens Stiider (inbegr.
Canzli-geb. ä 3 R:dr)
4: SO.
Kongl. Majus Resolutioner och Utslag ä hvarjehanda ansökningar
och besvär (inbegr. Canzli-geb. ä 9 R:dr)  42: 75.
Kongl. Maj. ts Dom, Desertionsdom, Confirmation pä förlikning
och Resolution af
3.000 R:drs värde (inbegr. Canzli-geb. ä 12 R:dr ) 45: 75.
9.000 dito ( dito ä 18 — ) 24: 75.
\ 5,000 dito ( dito a 22— 50 öre) 26: 25.
50,000 dito ( dito ä 45 — —) 48: 75.
och för hvarje fulla 4,500 R:dr derutöfver 2 R:dr 25 öre.
motsvarande Canzli-gebiihr.
Alla Kongl. Majus Domar under 3,000 R:dr samt sådane, hvilka
icke röra något bestämdt värde, liksom för Resolutioner i
allmänhet (inbegr. Canzli-geb. ä 9 R:dr)  42: 75.
Anm.: Dä Kongl. Majus Dom, Confirmation och Resolution
upptager mera än ett ark, belägges den derjemte
för hvart och ett af de öfrige arken med
stämpladt papper, på sätt uti 4 § I mom. stadgadt
är.
Lejde- och Pardonthref (inbegr. Canzli-geb. a 4 R:dr 50 öre) 6: —
Deduktions-afgift vid ingifvande af deduklioner och kontradeduk
lioner
i revisionssaker, motsvarande Canzli-gebiihren . . 3: —
förutom chartering enligt 4 § 1 moni.
Pass för resa till utrikes ort (inbegr. Canzli-geb. ä 6 R:dr) . 45: —
Stats-Ministerns för Utrikes Ärendena pass för utländsk resande
att i Riket inkomma •  6: —•
Reds från Justitie Ståls-Ministern på anmälan om tidningar (inb.
Canzli-geb. ä 4 R:dr 50 öre  5: —
Den del af förenämnde afgifter, som motsvarar de fordna sigillpenningarne,
utgör;
Bil. lill Revilln.-Utskollcts Betänkande JYi li.
R:dr öre.
ii Adels-, Friherre- och Grefvc-href
13: 50.
a .illa öfriga från Kongl. Maj:t nlgående Expedilioner . . 1: 50.
å Justitie-Canzlerns fullmakter för Lands- och Stads-Fiskaler,
samt Justitie-Stats-Ministerns meddelade bevis för tidningars
utgifvande  — 40.
§• 6.
Chartering af Öppna Bref, Fullmakter, Constitutorialer m. m. och Afked frun
Rikets Embetsverk och andra offentliga Myndigheter.
Nedannåmnde utgående expeditioner charteras som följer:
Fullmakter, Constitutorialer, Protokolls-utdrag m. m., hvarigenom embeten,
tjänster, beställningar och sysslor med verklig lön vid civila, militära, ecklesiastika
samt andra stater, af hvad namn de vara må, tillsättas och borlgifvas af Hof- och
Öfver-Rätter, Collegier, Riksmarskalks-Embetet, Akademi-Canzlerer, Ofver-Ståthållare-Emhetet,
Kongl. Direktioner och Kommittéer, General-Posf-Slyrelsen, Landshöfdingar.
Ståthållare, Direktörer vid Kongl. Maj:ts Speklakler, Befälhafvare, Ofverstar,
Consistorier och andra Verk, af hvad namn de vara må, som dertill ega Kongl.
Maj:ts Nådiga tillstånd, så väl som af Magistrater och de flere, hvilka ega att bortgifva
beställningar och sysslor med lön, böra förses med stämpladt papper, då lön
på stat förut icke innehafts, till fern procent af det erhållna lönebeloppet, men vid
befordringar till tjenst med högre lön endast af skilnaden emellan den förra lönen
och den som erhålles. Åtföljes tjensten af extra ordinarie inkomst eller sportler af
beständig egenskap, så böra äfven dessa ingå uti löneberäkningen. I detta fall eller
då lönen är underkastad förändring, beräknas ehart,e-beloppet efter medium af de
sista fem årens tjensten åtföljande löneförmåner, för hvilka bevillning efter Andra
Artikeln blifvit crlagd; men för Constitu tor i a I på behaglig tid skall slätnpJade pappers-afgiften
vara hälften mindre, än hvad för fullmakt stadgadt ar.
Dessutom iakttages, alt för Ender-Officerare vid de värfvade Regemenlerne
och Flottan, för Under-befäl och Manskap vid Militär-Kusibevaknings-Korpsen, för
Under-befäl vid Telegraf-Korpsen samt för Ilandtverkaie och Inventarie-Timmermän
vid Flottan, äfvensom för dem och deras vederlikar, vid indelta Arméen, beräknas
chartan, i do läll, deuna § utstakar, lill endast En procent af den på stat be
stådda
lönen eller arfvodet jemte den erhållna nummer-lönen, hvilken sistnämnde,
der den i persedlar är utsatt, förvandlas i penningar efter sednasle årets markegång.
För ringare Skolbeljente, Pedagoger, Klockare, Organister, Sångare,
Kyrkovaktare och mindre Kvrkobeljente charteras fullmakter
Bil. till Bevilln.-Utslioltcls Betänkande Jtt 8.
R:dr «r i.
efter lika grund, som vid andre ecklesiastike befordringar,
dock ej under  — 25.
För följande personer, som ej hafva ständig lön, förses fullmakten
eller constitulorialet med stämpladt papper efter enahanda
grund, som den för civile Embets- och Tjenstemän
förut stadgade, dock icke under nedanstående belopp.
Stadsmäklare:
i Stockholm och Götheborg ISO: —
i de öfrige Släderno
37: 50.
Notarii Publici:
i Stockholm och Götheborg  24: —
i de öfrige Städerne  —
Skeppsklarerare :
i Stockholm och Götheborg  50: —
i de öfrige Städerne  42: 50.
Hofrätts-Commissarier  7: 50.
Vikarier och Substituter  — 60.
Masmästare-bref *  — 25.
Mästare-bref vid Hammarsmeds-Emhetet  — 25.
Mästersvens, Hyttedrängars och Uppsättares antagnings-bref . . — 10.
Sockenskrifvare  i: 45.
Gerningsmän å landet  — 75.
Förordnanden och Anlagnings-Bevis för Städernes Betjente, Gevaldiger,
Uppsyningsman, Lin-, Hamp-, Tjäru-, Bräd- och
Jernvräkare, Packhus- och Våg-karlar, Stadstjenare, Parmmätare,
Mälare, Jernbärare, Vindragare, Åkare, Timmer- och
Murkarlar, Fiskare, Packare, Politie-och Executions-betjente,
extra ordinarie Stadsbetjente, med deras vederlikar, då de
hafva lön på stat af tolf och en half Riksdaler och derutöfver,
fem procent af löne-inkomsten; men med ringare eller
ock utan lön  — 25.
Musikanter och Dansmästare, Förordnanden för  — 75.
Om någon beställning med lön på stat tillsättes genom
ordres, anses dessa lika med constitutorial.
Då något Verk eller någon Embetsman utnämner någon
till beställning af den beskaffenhet, alt lön på stat dervid
ej åtföljer eller först framdeles kommer alt åtnjutas, belägges
derom utfärdad fullmakt eller öppet bref med stämpladt papper
till
IIil. lill Beri'ln.-t)lskotlcls Bitänhmde . V? fi. 17
R:<Jr öre
per lill bär ofvan för fullmakter i allmänliet bestämda belopp,
beräknade efter den lön, sorn åtföljer dylika eller med dem
jemförliga beställningar.
När någon, sorn förut varit eiler är i Kronans eller annan
offentlig tjenst, tillägges högre namn, heder och värdighet af
embete eller tjenst, cbarteras de derom utfärdade öppna bref
och fullmakter till dubbla beloppet emot hvad föreskrifvet är
lör fullmakter å lika beställningar i verklig tjenst, eller, der
sådant ej kati ega rum, å sådane embeten eller tjenster, sorn
medföra lika värdighet.
Erhåller någon sådan karakters-värdighet i annan tjensteväg,
än den, hvaruti han varit eller är Eiri bets— eller Tjensteman,
såsom t. ex. då en Militär får en civil karaktersfulltnakt,
eller tvärtom, bilagges charla, utom för sigill-penningar
7 R:dr 50 öre, efter 57V-2 procent (derunder inbegripen
Canzli-gebuhr ä 7% procent) af dithörande löneinkomst.
Fullmakt, Öppet Bref eller Resolution på karakter för dem, som
ej förut varit i Kronans tjenst, förses, utom för sigill-penningar,
7 R:dr 50 öre, med stämpladt papper till 67% proc.
(Canzli-gebuhr å 7 ’/2 procent derunder inbegripen) af löneinkomsten
för dylika, eller dem i värdighet motsvarande,
tjenster.
Dock beräknas, i ofvannämnda fyra händelser, endast den
på stat bestädde ordinarie lön, hvilken, derest den är indeld,
bör efter sednaste årets markegång uträknas.
Doktors-brcf, som vid Academierne utfärdas, förses med stämpladt
papper, Hendigen:
i Theologien  4: 50
i Juridiken  4: 50
i Medicinen  4: 50
i Filosofien, eller så kallade Magister-href  2: 25
Men för Doctors-bref, som utan prof utfärdas . . . 37: 50
Frostar öfver egna församlingar erlägga för sina fullmakter i
stämpladt pappers-afgift
(>: —
Transporter och Bylen, sorn ofvan omförmälda Embetsverk och
Embetsman bevilja, förses med stämpladt papper till lika
belopp, som constitutorial på behaglig tid.
Bill. lill R. St. Riol. 11!3(> & it'57, 3 Sami. 1 Afil. J! Haft. 5
18
lill. lill B erill n.-Ut skotte Is lielänkande JU? 8.
R:dr örd.
I stället för de hittills till Wadstena Krigsmanshus-Kassa
saint Arni ral itel s—K rigsin a ns - Kassan, vid befordringar, transporter
och löneförhöjningar, erlagde sä kallade avancementspenningar
eller befordrings-afgifter, skall en emot dessa af—
gifter, sådane de genom särskilda Författningar blifvit för
olika stater bestämda, svarande förhöjning i den för fullmakter,
constitutorialer och förordnanden inom samma stater
här ofvan stadgade chartse-sigillatae-afgift hädanefter ega rum.
Afsked, då dermed icke några löne- eller pensions-förmåner följa,
äfvensom då endast sådan pension dervid tillägges, hvartill
den afskedstagande, enligt Författningarne, är berättigad, eller
för hvars erhållande han sjelf gjort tillskott, förses med
stämpladt papper till lika belopp med protokolls-utdrag från
den Embetsmyndighet, sorn afskedet utfärdar; men om den
afskedstagande hugnas med förhöjning å karakteren, förses
afskedet med stämpladt papper till det belopp, här ofvan för
karakters-fullmakter stadgadt är.
Consistoriernas Fullmakter å pastorat böra, i stället för Canzligebiihren,
beläggas med stämpladt papper till följande be
lopp,
nemligen:
för första klassens pastorat  12: 50.
— andra klassens pastorat
5: —
— tredje klassens pastorat  3: —
1 afseende å eflerlefnaden af hvad sålunda i nästföregående och denna §
föreskrifvet är, gäller:
4:o Alt Regementsskrifvare och Commissarier samt Bokhållare vid Regementen
och Korpser skola vid hvarje års början till Chefen inlemna utdrag ur Regementets
eller Korpsens taxeringslängder för de sistförflutna fem åren.
§ 7.
Undanlag ifrån föregående stadganden; hvilka undanlag dock ej sträcka sig till
den det af stämplade pappers-afgiften, som utgår i stället för den fordna
Canzli-gebuhren och si gill-penning ar ne, utom i de fall, då befrielse, t anseende
till fattigdom, är medgifven.
lid. lill Bevilln.-Utskottets Betänkande M !!.
19
Frän stämpladt papper befrias:
Academierne i alla dero rörande ansökningar och actioner;
Academi-hemman, sorn ej iiro skatte;
.4c<roncr, Fiskaliska;
— rörande Academier, Gymnasier, Hushållnings—Sallskaper, Kyrkor, Skolor
och Hospitaler, rattigvårds—Inrättningar, Pensions-Kassor och alla andra fromma
Stiftelser samt Academi-hemman;
Af- och Tillträdes—husesyner å alla Kronans och Statens boställen, samt bref
och utslag derom;
Afsked för Soldater, Båtsmän och Spel i nummer, med flere af gemenskapen
vid Militären;
Af skrifter, som lör historiska och öfriga vetenskapliga upplysningar ur Riks—
Archivet meddelas;
i A nordningar ;
Ansökningar till Kongl. Majit af Soldater och Kronans Båtsmän, med ilere af
gemenskapen vid Militären;
— af en hvar om bokars och ekars fällande, svedjeland och utsyning dertill,
eller om utsyning till ny åker och äng, beteshagars intagande och
uppodlande lill nybyggen, äfvensom de i dessa fall hållna undersökningar
oell vederbörandes utslag;
— sorn röra Academier och andra Läroverk;
— af Studerande vid högre eller lägre Läroverk om stipendier samt om un
dergående
af examina ;
— till Lärare-beställningar vid Folkskolorna på landet, der de icke med annan
tjenst äro förenade;
— med klagan öfver tillfogadt våld och oförrätt af Krono-betjente eller andre
embetsman, när saken innefattar ett verkligt brottmål;
— i brottmål och liskaliska actioner samt i alia sädane ekonomi-, polilioch
militår-ärenden, hvilka antingen kunna röra någon hel menighet eller
hafva afseende på allmänna och kommunala onera, såsom publika byggnader,
fråga om Krono- och Kyrko-tionde samt Presträttigheter, vägars
och broars underhållande, knekte-, rustnings- och roterings-skyldigheters
utgörande, krono-, fång- och gästgifveri-skjuts, med mera dylikt, jemte
de utlåtanden, bevis och expeditioner, sorn Domare och Embetsman i
dessa ärenden meddela;
— permissions- af Soldater och Båtsmän med flere al gemenskapen vid
Militären, för att utom Länet söka arbetsförtjenst;
Arfskiften; äfvensom afskrifter eller utdrag deraf;
Assignationer, publika Verks;
Besigtningar, ekonomiska, å boställen och krono-hetnman in. 11.;
20
Bil. till Bertlin Utskott Is Betänkande Jfö It.
Beskrifningar olver geometriska kartor samt protokoll eller andra handlingar,
sorn al Landtmätare eller lian 1’rovins-Landlmäteri-Kontoren utgifvas;
Besvärsskrifter; so Ansökningar;
— Uppbördsnräns i mai, rörande Krono-räntor samt redogörelse för disponerade
medel ;
— och handlingar i hrottrnål och fiskaliska actioner;
Betyg från Skolor och Elementar-Läroverk samt Nations- vid Universiteterne;
Bevillning smål. handlingar rörande sökt ändring deri;
Bevis af Domare och Embetsman, i brottmål samt ekonomi-, politi- och
mililär-ärenden ; se Ansökningar;
Boställen; se Af- och Tiillrädes-husesyner samt Caraclers-hus;
Bouppteckningar, då behållna summan icke går öfver 100 R:dr, äfvensom afskriften
eller utdrag deraf;
Brandvakter, i alla de fall, der befrielse eger rum för Kronans manskap;
Broars underhåll, fråga derom; se Ansökningar;
Brottmål, ransakningar, ansökningar, förklaringar och besvärsbandlingar deri;
Byggnader, publika, frågor derom; se Ansökningar;
Caracters-byggnader å militiae—boställ-cn, kontrakter derom;
Certepartier eller frii k t sint till inrikes orter;
Constitutorialer och förordnanden så väl vid Allmänna Verk, som enskilda
stiftelser, då ion eller arfvode icke åtföljer;
Oontracter om Krono-leveranser och karaktershus å boställen;
Diarier i Embetsverken;
Diplomer för Agenter, General-Consul er och Consuler, hvilka ej åtnjuta lön
eller traktamente;
Domar, inneliggande, och
Domböcker;
Donationer, resolutioner derom, när gåfvan i värde eller penningar icke går
öfver 100 H.dr;
Ekonomi-mål; se Ansökningar;
Elementar- Läroverk;
Embetsman, klagomål öfver tillfogad! våld och oförrätter af dem; se Ansökningar
;
Ernbets-skrifvelser och Embets-ärenden, hvad dem rörer;
Expeditioner, som utfärdas af Domare och Embetsman i brottmål och fiskaliska
actioner samt ekonomi-, politi- och militär-ärenden;
Lainga och obemedlade, alla kunbart och bevisligen, då Domaren eller Tjensten
amien ä handlingen tecknat ordet gratis, eller derom inför vederbörande
Hält eller Collegium gjord anmälan;
fat t ig vårdsinrättningar;
Bil. till Bevilln.-Ulskoltrls Betänkande JV? 8.
SI
Folkpass vid inrikes sjöfart;
Fullmakter för Stats-Rådels Ledamöter, hvilka fullmakter afven äro från Canzligebiihr
och sigill-penningar befriade;
— för Folkskole-lärare;
Fångskjuts, ansökningar m. m. derom;
Förklaringar till Kongl. Majit; se Ansökningar;
— som angå Kronans räntor eller härröra från redogörelse för disponerade
medel, brottmål m. m.;
Förmyndare-kammares uträkningar å omyndige barns medel och i allmänhet
Förmyndare-redogörelse med dertill börande bilagor;
Gästgifveri-skjuts, fråga derom;
Hospitaler ;
Hushålls-sällskaper ;
Justitice-Canzlers-Embetet och
Justitia!-Ombudsmannen, Rikets Ständers, alla skrifter och handlingar, som antingen
dit ingifvas eller ock derifrån utgå i ärenden, som tillhöra desse
Etnbetens åtgärder;
Klagomal öfver tillfogadt våld och oförrätt af Kronobetjente eller andre Embetsman
;
lineekte-skyIdighetens utgörande, i fråga derom;
Kronan i allt hvad Dess rätt rörer;
Krono-leverancer, kontrakter derom;
Krono- och Kyrko-tionde, frågor derom;
Kyrkor ;
Lappar, då' afhandlingen är emellan dem och utländsk Lapp;
Lotsar, anses i tjenste-ärenden lika med Kronans manskap;
Manskap, Kronans; se Ansökningar;
Militia;-boställen, se Caracters-byggnader;
Missiver för Adjuncter att biträda Pastorer eller Comministrar i Embetet, äfvensom
Förordnanden för Varancé- och Nådårs-predikanter samt ViceComministrar;
Nybyggen,
ansökning till utsyning och anläggande deraf, Besigtnings-inslrumenter.
Geometriska ('.bartor, Resolutioner, med hvad mera, som för nybyggens
anläggande fordras;
Observationer, som angå Kronans räntor eller härröra från redogörelse för
disponerade medel;
Onera, allmänna; se Ansökningar;
Ortofssedlar för enskildes tjenstehjon;
Pensioner; se Fattige;
Pensionskassor;
Bil. lill B c v i Un.-lils k» Hels Betänkande M 8.
Pennissionssedlar, som af Officerare utgifvas för Korporaler samt Soldater och
Båtsmän, när de i sina angelägenheter ej resa utom Länet; börande de
i annat fall vara lörsedde med vederbörligt Resepass, cbarteradt på sätt
4 § ‘2 mom. utvisar;
/' oliti- Är enden ; se Ansökningar;
Prest-altesler, då de icke såsom bilagor äro chartering underkastade;
Prest-rältigheter, frågor derom ;
Prestval, Fullmakter och Voteringssedlar dervid; men i mål, angående öfverklagade
olagligheler vid prestval, då desamma icke innefatta någon förbrytelse,
utan mera för civila än kriminella äro att anse, nyttjas stämpladt
papper, såsom vid andra rättegångar stadgadt är;
Protokoll, inneliggande, äfvensom dylika handlingar;
— vid grufve-, hylte- och hammarsmeds-stämmor, der Bergmästare, Geschvorner
och Bergsfogde föra ordet, så vida Bergmästaren icke för tillfället
gifver Ernbets-utslag, eller protokollet sedermera vid Domstol företes;
Qvittencer för omyndiga harns medel;
Ransakningar ;
Redogörelse för disponerade medel;
Registraturer, inneliggande rn. rn.;
Resepass till och ifrån Riksdagar, så väl sorn till resor i Rmbets-ärenden;
Resolutioner, kommunikations- och inhibitions-, då de ej a särskildt blad
skrifvas;
Revisionssaker, handlingar deri, som för parts räkning från Hof-Rätt lill Kongl.
Maj :t insändas;
Riddare och Commendeursbref, som i följd af under fälttåg skedd utnämning
meddelas;
Riksgäldskontoret i dess egenskap af uppbördsverk;
Rolerings- och
Rustnings-skyldigheters utgörande, frågor derom;
Räntor, Kronans, ransakningar, observationer och förklaringar, som angå dessa,
och uppbördsrnäns i samma mål anförde besvär;
Salpeter-Sjuderi- Verket, allt hvad som rörer detsamma enskildt eller i allmänhet,
jemte handlingar, som angå dervid anställde Tjenstemäns och
manskaps förrättningar vid Sjuderier, ehvad de innefatta redogörelse,
handräcknings-sökande bos Domare och Exsekulorer eller annan åtgärd,
eller åtal af fel och försummelser;
Sjömän, Antagnings- och Edgängsbevis, som för dem af Sjömanshus utfärdas;
Skallgång,
frågor derom;
Skogs-afvittrings -mål;
Bil.'till Jfcvilln.-Utskottets Betänkande M <!.
23
Sockenstämma-, Kyrkoråds- och Sockennämnds-Protokoll samt utdrag derutur;
Stadsvakter;
se Brandvakter;
Stiftelser, fromma;
Sundhetsbevis, som i följd af Svenska Quarantaines-Författuingarne utfärdas;
Suppliker, som i Konungens egne liander aflernnas;
testamente lill maka och skyldeman i rall upp- och nedstigande led, syskon
och deras afkotnlingar samt (ill allmänna Undervisnings- och Skole-inrältningar,
Kyrkor, Stipendii-fonder, Bens iöns-in rättningar, Arbetshus,
Hospitaler, Falligförsörjningsanstalter och i allmänhet fromma stiftelser,
äfvensom konst- och vetenskapliga samlingar samt sådane testamenlariska
dispositioner, hvilka i kontant eller värde icke uppgå till 450 R:dr;
Uppbördsmäns besvär; se Besvär;
Utsyning, ansökningar derom;
Val, Fullmakter och Yoteringssedlar dertill; men i mål, angående öfverklagade
olagligheter dervid, se Prestval;
Varggårdars anläggande, frågor derom;
Vederhäftighets-betyg, som skrifvas på iånehandlingar;
Voteringssedlar; se Prestval och Yal;
Vägars underhållande, frågor derom;
Värfnings-tvister, alla med tillhörande Bilagor och fallande Utslag,
All annan eftergift, som i särskilda Författningar kan vara medgifven, är härigenom
upphäfven.
§ «•
Chartering af Kontrakter, Köpe-afhandlingar och Förbindelser m. m.
l:o Arrende- och andra Kontrakter, angående egendomar, hus, rum, bodar
källare, tomter och trädgårdar, så på landet, som i städerne, samt åkrar, ängar,
beteshagar, qvarnar och sågar m. m., ehvad de aro på landet belägna eller städerne
tillhöriga, skola, (utan afseende å det sätt, hvarpå do finnas upprättade, jemväl om
de blifvit för vederbörande Embetsverk och genom deröfver meddeladt Protokollsutdrag
afslutade), antingen skrifvas på eller beläggas med stämpladi papper, beräknadt
efter den arrende-summa, hyra eller afgäld, som för ett år i penningar eller
penningars värde utgöres, och för kortare tid i förhållande derefter, dock aldrig
lägre än 70 öre, på följande sätt, nemligen:
R:dr öre.
Till och med 25 II: dr
— 10.
derutöfver till och med 100 Ii:dr — 50.
samt vidare för hvarje fulla 100 Jl.dr  1: —
Bil. till Bevilln.-ijtskoltels, Betänkande M 8.
Begagnas Kontrakt utöfver den deruti bestämda tid, bör chartan derefter
lämpas, dock ej till högre belopp, än som svarar emot ett års arrende eller hyra;
och belägges ej kontrakt med ny charla förr än nytt sådant upprättas, eller, i följd
af nytt aftal, arrendet eller hyran förb öjes, dä chartan derefter lämpas, eller när
Kontrakt, efter arrendetidens början, på ny arrendator eller hyresman transporteras.
Till alla Arrenden, Kontrakter och Afhandlingar, utan viss summa, skall, efter
samma grund och förestående Taril, charta anskaffas till det belopp, hvartill
deri betingade persedlar eller förmåner kunna skattas, enligt sednast fastställda
markegångspris; och skulle samma Kontrakt innehålla bestämmelser, rörande persedlar
eller förmåner, hvilka icke finnas i Markegångs-taxan uppförda, eller blifvit
i Kontraktet visst värde i penningar åsätta, ökes chartan i afseende derå med
40 öre.
För Kontrakter, som å landet upprättas e.mellan Jordegare och Torpare eller
andre personer om några tunnland jord, dervid städja erlägges, beräknas ChartaiSigillatae-afgilten
sålunda, att fem procent af slädjan, jemte värdet af de årliga prestationerne,
der sådane äro förbehållne, tages till grund för charteringen, och på
den summa, som härigenom uppstår, beräknas chartan, enligt föreslående Tarif.
Förpanlnings-bref, lika med Skuldebref;
Fördels- och Undantags-Kontrakter, när de för Domaren uppvisas, beläggas
med 40 öres charla.
I afseende på skyldigheten att uppvisa alla Arrende- och Hyres-Kontrakter
å landet och i städerna vid mantalsskrifningen, gäller hvad 11 § 12 och 13 mom.
innehålla; dock undantagas derifrån ej mindre sådana Kontrakter eller Afbandlingar,
då de af husbonde afslutas med underhafvande Åboer, Hälftenbrukare, Landtbonden
Torpare, Tjenstefolk eller andre arbetare, hvartill stämpladi papper ej erfordras
förr än de hos Domaren eller Exsekutorn till laglig åtgärd företes, än ock
det af hyresman innebafvande exemplar af Hyreskontrakt i städerne, hvilket är fritt
från stämpladt papper, intilldess detsamma hos nämnde myndigheter uppvises, då
det som bilaga bör charteras.
Till Kontrakter emellan enskilde personer bestå Kontrabenterne stämpladt papper
till hälften hvardera, om ej annorlunda dem emellan derom aftaladt är; men
å de Kontrakter, som af vederbörande för Kronans samt Kyrkors, Akademiers, Elementar-Läroverks,
Skolors, Hospitalets och Fromma Stiftelsers räkning eller af Officerare,
på Hotebönders och Rustbållares vägnar, varda alslutade, angående arrenden af
Kronans och Allmänna Inrättningars jord och egendom, skall den, som med Kronan,
Dess Ombud, Officerare eller förenämnde inrättningar i något af ofvanberörde
ämnen kontraherar, efter nu föreskrifne grund bestå stämpladt papper ä det
exemplar, han undfår.
2:o Cerlepartier eller fraktslut om fartyg till utrikes orter, i proportion af
fraktsuinmah, nemligen: R:dr
Hl). till Rcviltii.-Ulslcoltcli Uttänkande M St.
R:dr. öre.
lill och med 100 R:dr — 15.
och derutöfver för hvarje fulla 100 R:dr ... — 30.
3:o Köpekontrakt, hvarå följer köpebref, hvarje exemplar 40 öre.
4:o Köpe-, Bytes- och Gåfvo-hrcf på fast egendom å landet och i slätterne.
Bruk och Manufakturverk, Smiden och Sinidesråttigheter samt Hamrnarskatler, Frålseråritor.
Fabriker eller andra inrättningar, med hvad mera, sorn under eganderätt
förvttras och vid Domstolarne uppbjudes, förses med stämpladt papper efter värdet,
nemligen t
ll:dr. öre.
Till och med 100 H:dr — 60.
samt för hvarje fulla 100 ll:dr derutöfver . . . — 60.
1 den salunda bestämda chartan öro permille- samt de fordna Till- och Af
trädes-afc/i/terna
inbegripna, hvadan serskild charlering derföre hädanefter icke kommer
att ega rum.
Varder Köpe-, Bytes- eller Gåfvo-bref. förr än uppbud skutt, å annan man
transporleradt eller öfverlåtet, belägges handlingen med ny charta, efter nyssberörde
grund, för hvarje transport eller öfverlåtelse, så vida icke densamma eger rum inom
den för lagfart föreskrifna tid, rä k nåd ifrån första köpet, i hvilket fall förnyad chartering
ej ifrågakommer.
Köpe-, Bytes- och Gåfvo-bref om Skepp, Fartyg och Båtar af öfver 10 h'w
sters drägt, samt Köpe-afhandlingar om andra lösören, hvilka i säljarens vård qvarstanna,
äfvensom Afhandlingar, hvarigenom skog från hemman på viss lid förvttras,
böra jemväl, för att varn gällande, förses med stämpladt papper i förhållande lill
värdet, efter ofvanstående Tarif.
Ar i Köpe-, Bytes- och Gåfvo-bref å fast egendom visst värde densamma
ej åsatt, beräknas chartan efter det värde, som för egendomen vid sista bevillningstaxeringen
blifvit fastslälldt; enahanda beräkningsgrund följes äfven, i händelse uti
köpebref om fast egendom vissa förmåner eller tjenstbarheter äro, för längre eller
kortare tid, säljaren eller dess rätts innehafvare förbehållne, och den derjemte uti
penningar bestämda köpeskilling icke öfverstiger fastighetens taxeringsvärde; men
skulle den kontanta köpeskillingen öfverstiga detta värde, kommer densamma att
tjena till grund för beräkningen af chartans belopp; — skulle åter i Bytes- eller
Gåfvo-bref å Skepp, Fartyg eller Båtar, värdesumman ej finnas utsatt, charteras
detsamma elter 50 öre per läst, äfvensom Afhandling, hvarigenom skog frän hemman
på viss tid föryltras, i dylikt fall hör innehålla uppgift om skogsskiftets areal
samt charteras efter 40 öre för hvarje fullt tunnland; och bestå kontrahenterna
till Köpe- och Bytes-bref hälften hvardera till stämpladt papper, om ej annorlunda
derom slutad t är.
Hilt. till Riks. St. Prat. I«S6 A 111.17. S Sami. 1 Afd. « Haft. 4
Sfi
liil. lill Bevilln.-Ulskollels Betänkande JV? Jt.
5:o Öfverlåtelse- och Transportbref å Krono-rusthäll förses med stämpladt
papper enligt samma grund, som andre Köpebref; men för öfverlåtelser eller Transportbref
å Krono-hemrnan, med hälften mindre än vanliga Köpebref, och för skatt—
lagde Nybyggen med fjerdedelen.
6:0 Skuldebref af alla slag, godkända rakningar, godkända eller protesterade
Neviar och enskilda Assignalioner, de må innehafvas af enskilde personer eller publika
Verk, böra, då de för Domare eller Exsekutorer uppvisas, förses med sliimp
ladt
papper i följande progression, dock beräknadt endast efter det kapitalbelopp, i
afseende hvarå uppvisandet eger rum:
R:dr. öre.
Till och med 100 R:dr
— 15.
samt för hvarje fulla 100 R:dr derutöfver ... — 30.
Ofvananförda Förskrifningar, löpande Sedlar m. m. böra dock, när de i konkurser
upptes, ej besväras med högre stämpladt papper, än för vanliga bilagor.
Andra räkningar, som ej iiro accepterade, tillika med enskilde personers Dref
i handel och vandel, samt undfångne qvitlencer å erlagd betalning, förses med
charta, då de till Exsekutorer och Domstolar ingifvas såsom bilagor, efter hvad
derom ofvan stadgadt är.
7:o Prima-vexlar i utländsk myntsort skrifvas på stämpladt papper efter nedanstående
Tarif:
Ct>
-5
53
C
cr
ro
Preussiskt, Ham-  burgiskt och
l.iibsk Courant.
iSorrsk Specie
0. Hamb. Banko
R:dr.
Holl. Courant
R:dr.
Dansk Riksdaler
Riksmynt.
Pund
Sterling.
Francs.
Afgift. Svenskt
Riksmynt.
Under till
och
med
170
125
100
110
250
25
600
.
20
Derutöfver
till
och med ....
680
500
400
440
1000
105
2400
—
40
Derutöfver
till
och med ....
1700
1250
1000
1100
2500
250
6000
—
75
Vidare t.
0. m
. samt öfver . .
3400
2500
2000
2200
5000
500
12000
1
50
Sekunda- och Tertia-Yevlar anses lika med qvilteucer.
Alla utländska Neviar, sorn inom Riket presenteras, böra med stämpladt papper
beläggas till lika belopp, som för Svenska Nexlars stämpling är utsatt.
8:0 Försäkringsbref, förnyelsebevis, premieqvittens eller annan handling af hvad
namn sorn helst, hvilken hädanefter af utländskt holag eller dess agent här i Riket
utfärdas eller utlemnas, till försäkring af fast eller lös egendom emot eld och brand
eller sjöskada, äfvensom af menniskolif, skall pä försäkrings-bolagets bekostnad beläggas
med stämpladt papper lill följande belopp, nemligen: för försäkring af fast
Bil. lill IJevilln.-Ulskallcls Betänkande »VI <!.
27
elier lön cg en dom, en kalf •procent af utbetald premie och för försäkring af lif en
fjcrdedels procent af premien; dock icke i något fall under 25 öre.
Handlingar af de i denna § omförmälda slag äro, när de ä Kronans vägnar
företes, fria frän stämpladt papper.
§ 9-
Chartering af Lysnings-sedlar lill äktenskap.
l:o Såsom grund för chartae-beloppet för sådane lysnings-sedlar stadgas, att
det skal! utgöra '/-,:del af den bevillning, till hvilken mannen, enligt företedd och i
styrkt afskrift lill Pastor eller den hans ställe företräder, lemnad debetsedel, föregående
året blifvit efter 2:dra Artikeln af Bevillnings-Förordningen taxerad.
2:o Den, sorn betalar bevillning efter 2:dra Art, men är uppförd på annan
persons debetsedel, skall, till grund för lysnings-chartan, förete antingen ett styrkt
utdrag af nämnda debetsedel, eller betyg från Häradsskrifvare-kontoret. Dock beläggas
lysnings-sedlar för Allmogens söner eller drängar, hvilke veterligen icke hafva
fast egendom, endast med 25 öres charta, utan att sådan debetsedel eller bevis
behöfver anskaffas, äfvensom Lysnings-sedlar för alla sådane personer, som ej betala
bevillning efter 2:dra Art.; hvaraf följer, att, vid intet tillfälle må chartae-beloppet
beräknas till mindre än 25 öre.
3:o Sker lysning för utländsk man, som ej är skattskrilven i Sverige, må
chartan i intet fall understiga / R:dr 50 öre. Erlägges frivilligt högre belopp,
bör det af mannen, som äskar lysningen, på Ivsnings-sedeln antecknas.
4:o Lysnings-cbartae-beloppet må erläggas i kontant eller med allemnande af
s'ämpladt papper, hvarmed vidare förfares, på sätt följande 20 § 2 mom. härom
förordnar.
5:o För öfrigt gäller, i afseende på efterlefnaden af detta stadgande, hvad 13
§ samt 20 §:s 2. mom. föreskrifva; och ansvare den, som på liera ställen taxerad
är, men ej samtlige debetsedlarne vid lysnings-chartans beräkning framvisar, enligt
14 § I morn., och fylle bristen, samt vare Pastor då från allt tilltal fri.
§ 10.
Om stämpling af Tidningar.
l:o Hvarje utkommande Tidningsnummer, tryckt på halft ark, eller derunder,
förses med en röd stämpel till Vedels öres belopp; från ett halft till och med ett
helt ark med en stämpel til! -.dels öre; derulöfver till och tned 1 '/, ark, %:dels
öre o. s. v.; och skall med halft ark förslås papper, hvars yta innehåller
28 Bil. lill hedlin. Utskottets Betänkande JYs 8.
en half (jvadratfot eller ISO qvadrat—decimal-lum. Tidningar med sådan stämpel
lörsedde, äro vid alsändningen från trycknings-orten från postporto-afgift frie.
& 11.
Särskilda åligganden, i afseende pä lörfattningens handhafvande.
2:o Ej må någon tillgodonjuta de, genom Kongl. Majits och Dess Embetsmäns
bref, fullmakter, transporter och konstilutorialer eller General-ordres, honom
tillagda löneförmåner och rättigheter, innan han fullmakten eller förordnandet på
behörigen stämpladt papper uppvist.
3:o Domare eller andre, hvilka, i och för deras tjenstebefattning, emottaga
skrifter och handlingar, höra, vid det i 14 § stadgade ansvar, tillse, att ingifne
handlingar äro riktigt charterade och stämplarne annullerade, på sätt 3 § 6 inom.
föreskrifver; men, i händelse sådant af part uraktlåles, bör den Embets- eller
Tjensteman, sorn bandlingarne emottager, besörja fullgörandet, häraf, emot rättighet,
att för besväret dermed, för hvarje sådan charta, beräkna sig fem ore, hvilka, jemte
lösen, tecknas å handlingen; dock mä denna ersättning ej beräknas för flere chartor
ån det minsta antal som for handlingen erfordras.
12:o Alla Arrende- och Hyreskontrakter å landet skola, vid den i 14 §:s 1
morn. stadgade påföljd, vid hvaije mantalsskrifning uppvisas och, derest de då befinnas
icke vara skrifne på eller belagde med så hög charta-sigillata, Författningen
utsätter, med behörig fyllnads-charta förses, hvarå Mantals- eller Häradsskrifvaren
eger tillsyn, dock med det undantag, i fråga om Kontrakter, som i 8 § omnämnes.
§ 42.
Allmän tillsyn å Författningens efterlefnad.
% 43.
Domstol i mål, rörande Stämplade pappers-afgiften.
Bil. lill Bcvilln.-UtskoUets Betänkande M !i.
29
§ **•
Ansvar för öfverträdelse, af denna Författning.
1:o Vid de tillfällen, dä Embetsman eller enskilde personer ega täll att till
Embetsverk, Domare eller Embetsman insända förseglade handlingar, som med stämpladt
papper böra vara försedda, äligger det insändaren att, på sätt 11 § 3 mom.
stadgar, sådant fullgöra vid ansvar af böter, motsvarande tjugufem procent af del
felande eller undanhållna charta}-beloppet, dock ej under 5 R:dr, samt skyldighet
att ersätta hvad som brister i charteringen.
2:o Domare, Embets- och Tjenstemän i Collegier eller andra verk. Landtmätare,
Notarii Publici, likasom hvar och en annan, hvilken, vid handlingars emottagande
och utfärdande i och för tjenstebefattning, antingen underlåter att tillse, det
de ingilne handlingarne äro riktigt charlerade, eller att de för öfrigt derom gifne
föreskrifter äro iakttagne, eller ullernnar sådana handlingar ocharierade, som charteras
bora, eller dem med för ringa charta förser, eller ock eftersätter den honom, genom
denna Författning, i allmänhet eller isynnerhet uppdragna tillsyn, vare för hvarje
gång ha.i, i fö'jd af åtal, blifvit till förbrytelsen förvunnen, förfallen till böter, motsvarande
femtio procent af det undanhållna chartae-beloppet, dock ej under 10 R:dr,
och ersatte dessutom den Kongl. Maj:t och Kronan tillskyndade förlust.
3:o Vederbörande Presterskap äligger det äfven, vid ansvar af ersättningsskyldighet
samt böter till ett belopp af 10 II:dr, alt tillse, det stämplade pappersbeloppet
svarar emot samtliga lysnings-sedlarnes fastställda cbarterings-belopp.
4:o Allt underslef med stämpladt papper eller vid stämpling deraf, uppbärande
af högre betalning, än utsatt är, förfalskning eller annan grof förbrytelse
åtalas vid laga Domstol och straffas efter allmän Lag.
5:o Underlåter utgifvare af tidningar eller af sådana periodiska skrifter och
brochyrer, som pä ofvannämnda sätt få åtnjuta portofrihet, eller boktryckare, hvad
om stämplingen stadgadt är, ersätta Kongl. Maj:t och Kronan den härigenom uppkomna
förlust, och böle dessutom Tjugufem procent af den undansnillade stämpelafgiften,
dock ej under Sjuttiofem Riksdaler. Kan ej skiljas, hvilken dertill vållande
varit, dele då ansvaret.
6:o Bokhandlare eller annan enskild utdelare af tidning, brochyr eller periodisk
skrift, som, enligt 10 §, bordt vara stämplad, men likväl blifvit undandragen
denna beskattning, vare förfallen, hvarje gång han örn en sådan förbrytelse ölverbevises,
till böter, svarande emot Tjugufem procent af den undansnillade stämpelafgiften,
dock ej under ljuga Riksdaler. Varder Postlörvaltare förvunnen tili dylik
öfverträdelse af Författningen, bote dubbelt. Utom dessa böter, åligger det tillika
förbrytaren, eller, om de äro flere, dem gemensamt, att en för alla och alla lör en,
ersätta Kongl. Maj:t och Kronan det undansnillade afgifts-beloppet.
30
liil. till Hedlin.-Utskottets Betänkande M !i.
7:o Agent för utländskt fö r s äJ;ring s bola g vare ansvarig för behörig chartering
af för säkring s-liandling. som of honom utlemna», lieträdes han med underlåtenhet
i delta hänseende, skall han höta Tjugufem procent af den undansnillade afgiften,
dock ej under Terntia Hulr Rmt, samt ersätta Kongl. Majlis och Kronans förlust.
8:0 Underslef, förfalskning och annan grof förbrytelse i afseende på stämpling
af tidningar åtalas och straffas enligt ofvanstående 4:de moment.
§ 15
Om fördelning af böter och om åklagares rätt till desamma.
% 16
Anskaffning och försändning af stämpladi papper.
f:o Kongl. Majlis och Rikets Slatskontor skall alltid halva i beredskap tillräckligt
sluinpladt papper af alla de särskilda slag och värden, hvilka, efter denna
Författning, erfordras, på det att försändningen deraf må genast kunna expedieras
på reqvisitioner af Försäljnirigsmännen och Contoren. Äfvensom Collegier, Consistoriel
Embetsverk och Embetsman erhålla i föreskrifva» ordning, efter reqvisition
hos Stats-Contoret, i Stockholm, och Kongl. Maj-ts Befa!lningshafvande i landsorterna,
det för utöfningen af deras embeten erforderliga stämplade papper, hvarvid
likväl dylika reqvisitioner icke, hvarken i afseende ä valörer eller qvanlitcter , ina
utsträckas utöfver hvad sorn erfordras för sådane handlingar, hvilka lill de regvirerande
Embete—Verken eller Embetsmännen ingifva* eller of elem utfärdas; skolande
vederbörande Embete-myndighet er, dä reqvisitioner af deras Tjenstemän afgilvas,
bestyrka, huruvida hvad sorn reqvireras, elier nämnde grunder, kan anses erforderligt;
och på det stamphult papper till erforderlig myckenhet ej må saknas i landsorlerne,
skola, uppå Lands- Contorens anmälan, Kongl. Maj:(s Befallningshafvande så
tidigt hos Slals-Contoret reqvirera ytterligare förråd deraf, att Ijenligt tillfälle till
papperets afsändande, helst sjöledes, må kunna begagnas, vid äfventyr, att den högre
kostnad, sorn genom en uteblifven tidig reqvisition ästadkonimes, Kronan ersätta;
men, om icke desto mindre någon gång, af oförutsedda orsaker, en större åtgång
af stiimpladt papper af en eller annan valör skulle inträffa, och behof deraf så
hastigt uppstå, alt sjölägenhet ej hinner afbidas, så må, när Kongl. Majlis Befallningshafvande
sådant begära, afsändning med kronoskjuts verkställas genom StatsContorets
lörsörg, hvilket dervid författar två reversaler, hvaruti stämplade papperssorterna
specificeras. Af dessa reversaler förhlifver det ena i Landtränleriet, till
verifikation af årsräkningen, men det andra, qvitteradt och i Laods-Contoret annoleradt,
insändes till Stats-Contoret, för att tillställas Cbarlae-Sigillatae-Cassören.
tiil. lill hevilla.-tjukötiels Betänkande J1s !!.
31
\ landsorterne och i hvarje Lans Ränteri kommer stäinpladt papper, under
lika tillsyn och kontroll, sorn för Kronans upphörd i allmänhet föreskrilves, sarnt
under vård emot all skada, att hållas i beredskap och till den ändan af Stals-Contoret
ditsändas; börande, i afseende på vården af nämnde stämplade papper, iakttagas
hvad f»:te punkten i den af Stats-Contoret, pä Kongl. Maj:ls Nådiga befallning,
utfärdade Kungörelse af den 14 Mars 1852 stadgar.
Deri som vill låta med Obart®-Sigillatai-stämpel förse egna Yexelhlanketter,
anrnäle sig derom skriftligen hus Stats-Contoret, med bifogande af uppgift om antalet
och valören af samma blänket ter, hvarefter Stats-Contoret genom remiss till
Char tat-Sigillalw Försäljningskontoret i Slockholm meddelar föreskrift, alt, sedan
blanketternc derstädes blifvit annulerade och förteckning å dem upprättad samt beloppet
af valörerna är vordet hos Chartte-Sigillat m försäljningsmannen deponerad!,
denne eger ali blanketternc, åtföljde af förteckningen, till Rikets Ständers llank
aflemna, för ali derstädes i vanlig ordning stämplas', börande, sedan stämplingen
med möjligaste skgndsamhet blifvit besörjd, blanketlerne återställas till ChartceSigillat
tv Försäljningskontoret, för att till egaren utlemnas.
2:o Stämpling af Tidningar verkställes, i Stockholm, uti Rikets Ständers Riksgälds-Contor,
i hvilket afseende det för Tidningarne bestämda papper skall, jemte
attest öfver stämpel-afgiftens insättning i Banken för Riksgälds-Contorets räkning,
dit aflemnas; egande Redactörerne att, i den mån papperet hinner stämplas, men
sednast efter fjorton dagar, detsamma återfå. Rå enahanda sätt förhålles med stämpling
af i Stockholm utkommande periodiska skrifter och broch)ror, för hvilka, i den
ordning 10 § 3 mom. bestämmer, portofrihet blifvit särskildt sökt och beviljad.
När tidningar eller periodiska skrifter och brochvrer, för hvilka åstundas portofrihet,
utgifvas i landsorterne i de städer, der Läne-residenser 8ro, inlemnas papperet
till Lands-Contoret, under hvars inseende och ansvar stämplingen verkställes, hvarför
Conloret, såsom ersättning för besvär, tryck (vallar, färg och arbetslön till stämplare,
godtgör sig af influine medel ett arfvode af 50 öre, för hvarje ris papper.
Der åter Landshöfdinge-residenser icke äro, besörjes stämplingen af Magistraterne
emot enahanda arfvode; men i begge lallen bör stämpel—algiften i Landt-Ränteriet
nedsättas och, innan stämplingen får företagas, qvitteradt reversal till vederbörande
ademnas.
Begär Boktryckare eller Redaktör, att en redan tryckt tidning, annan periodisk
skrift eller brochyr mA med stämpel förses, sker sådant i ofvanskrifne ordning.
§ 17.
Försäljning af slämpladt papper.
sa
Ilil. lill Bcvilln.-ijlskotMs Itetähkanée JK ii.
2:o Hvar och en, som på credit ernottager släinpladt papper, hör för det sålunda
undfångna chartar-beloppet stiilla behörigen pröfvad och godkänd borgen af
en eller flere, såsom för egen skuld, af hvilken borgens-skrift bestyrkt afskrift till
Stals-kontoret insändes.
Pä reqvisition hos Lands-Cöntorel skola försäljningsmäunen. genom Kongl.
Majlis Befallningshafvandes försorg, kostnadsfritt och skyndsamt erhålla sig tillsändt
erforderligt stämpladi papper, för hvilket dem åligger att i Ränlcriet insätta ellet
lill Kronofogden i orten afleverera den inflytande betalningen, månadlligen eller
qvartaliter, allt efter försäljningens större eller mindre belopp; och må under året
mera stämpladt papper dem icke tilldelas, än som jemnt svarar emot beloppet al
de efter band levererade försäljningsmodlen.
Den 51 December hvarje år hör allt osäldt stamphult papper hos desse försäljningsman
inventeras; Kongl. Maj.is Befallningshafvande likväl obetaget att, när
sorn helst, af förekommande skäl och omständigheter, inventering anställa och redovisning
affordra, hvarvid tillses, ali behållningen, sammanlagd af osålda chartor och
kontanta medel, icke öfverstiger summan af försäljningsmannens uppbörds-borgen.
Till verkställande af inventering kunna, genom af Kongl. Majlis Befallningshafvande
skriftligen meddcladt förordnande, sorn vid inventerings-tillfället uppvises och
derefter räkenskaperne bilägges, en eller tvänne i orten boende män utses, hvilka
då skola uppräkna och bestyrka huru mycket papper är i behåll; inventarii-instrumentet
bör, såsom verifikation, bifogas försäljningsmannens årsräkning, hvilken, jemte
qvittencerne å gjorda penninge-levereringar, insändes till Lands-kontoret den 15
derpaföljande Januari, vid vite af 25 öre för hvarje överskjutande dag. Till denna
tid brrr äfven all återstod för försålde chartor ofelbart vara i Ränteriet eller hos
Kronofogden i orten levererad, vid äfventyr för uraktlåtenhet deraf, att försäljningsmannen
anses, såsom hade han försålt allt det stämplade papper, han emottagit; i
följd hvaraf Kongl. Maj:ls Befallningshafvande låter genast lagligen indrifva det häremot
svarande penninge-belopp, med laga ränta, och förordnar i stället annan försäljningsman.
Uti hvarje redogörelse bör del vid inventeringen befunna chartae-beloppet balanceras
lill upptagande i näst afgifvande räkning.
$ 18-
Försäljnings- pro vision.
2:o Hädanefter, såsom hittills, erlägges för stämplade vexel-blanketter icke någon
betalning utöfver stiimpel-beloppet; men för oslämplade vexel-blanketter, hvilka
af ali
-
Bil. till Bevilln.-Utskottets Betänkande M 8.
33
af allmänheten begäras och erhållas, skall erläggas lika belopp, som i 19 § för
makuleradt stämpladt papper bestämmes, eller tre öre.
§ 19.
Utbyte af makuleradt stämpladt papper.
l:o Utbyte af makuleradt stämpladt papper tillätes, när det är synbart, att
misskrifning eller annan orsak vållat chartans obrukbarhet, samt det blad, hvarå
stämpeln är satt, finnes ostympadt; härvid skall likväl för papperet betalas tre öre.
Samma stadgande gälle äfven rörande chartor, hvarmed skuldsedlar vid inteckningar,
lill låns erhållande ur Banken eller publika kassor, varit belagda, då med
vederbörandes betyg styrkes, att ansökningarne derom blifvit afslagne.
2:o Påtecknade beläggnings-chartor och underskrifva expeditioner må dock icke
till utbyte emottagas, innan orsaken till deras obrukbarhet blifvit behörigen styrkt,
och intygadt är, att lösen för dem icke erhållits, samt att de icke varit för ändamålet
begagnade; äfvenså må Kongl. Majtts Befallningshafvande, efter det makulerade
chartor i Landskontoret undergått granskning, förordna ej mindre om det utbyte af
dylikt stämpladt papper, som författningsenligt finnes böra ega rum, än ock om detsammas
afförande i räkenskaperne, vid hvilka de makulerade charlome skola biläggas,
för att åtfölja till Kammar-Rätten; börande emellertid charlome i försäljningsmännens
räkningar under stämplade pappers-behållningen upptagas; hvarjemte det
makulerade stämplade papper, som af redogörare och försäljningsman inom hufvudstaden
emottages, skall i Stats-Contoret granskas och jemte den general-räkning, som
af Stats-Contoret upprättas, till Kammar-Rätten öfverlemnas; och böra dessförinnan
de makulerade chartorne vara af vederbörande myndigheter märkte, på det de icke
må kunna till inlösen ånyo företes, för hvilket ändamål en stämpel med ordet
)>makulerad» i upphöjda bokstäfver skall uti hvarje Län anskaffas och i trycksvärta
å hvarje chartce-stämpel sä anbringas af Landskontoret, att samma märke icke kan
borttagas, utan att chartan derigenom blifver till vidare utbyte enligt stadgade grunder
oanvändbar.
§ 20.
Uppbörd och Redovisning af Chartce-Sigillatce-medlen.
2:o I afseende på lysnings-sedlar iakttages: att alla lysningssedlar till äktenskap,
jemte de, såsom bevis, dervid allemnade debetsedlar oller bestyrkte afskrifter
deraf, böra af vederbörande Kyrkoherdar och Presterskap noga förvaras, och chartmbeloppet
sammanslås i en eller flere chartor, utgörande samfälda summan af alla
Bih. till fl. St. Prof. 1836 & 1857. 5 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 3
54
Bil. till Bevilln.-Vtskollels Betänkande M 8.
särskilda lysnings-sedlarne, på hvilka, i sådant fall, hvars och ens belopp antecknas;
att de sarnmanslagne charlome eller lysnings-sedlarne, i fall de äro skrifna på charta,
samt debetsedlarne ingifvas innan Januari månads slut det påföljande året, i Stockholm
till Consislorierne, men i de öfriga staderne och på landet till ContractsProstarne;
att derjemte dessa handlingar böra vara åtföljde af en in duplo upprättad
och af Pastor eller den, hans tjenst förrattar, underskrifven förteckning, utvisande
ej allenast alla under det förflutna året inom församlingen förefallna äktenskaps-lysningar,
utan ock tydligen den bevillning, Brudgummen under det förflutna
året efter 2:dra artikeln erlagt; alt vidare de till Consislorierne eller ContractsProstarne
inlemnade förteckningar böra af dem med de åtföljande debetsedlarne noga
jemföras och med undeiskrift besannas, hvarefter det ena exemplaret af förteckningen,
jemte debetsedlarne, återstölles Pastor, för att förvaras, men det andra insändes,
jemte 2:ne af Consistorium eller Contracts-Prosfarne upprättade förteckningar,
i Slockholm lill Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Rätt inom Mars månads slut,
och i landsorlerne lill Lands-Conloren före påföljande Maj månads utgång, vid vite
af 5 R:dr för den, sådant försummar, och emot recepisse å duplett-förteckningen,
som genast ålerställes; och att ytterligare Lands-Contoren författa ett sammandrag
öfver sistnämnde förteckningar, med utförande af chartse-beloppens summa för
hvarje kontrakt, samt med bifogande af alla från Prosterierne inkomne förteckningar;
och skola dessa handlingar med Landsboks-räkenskaperne insändas samt till Kongl.
Maj:ts och Rikets Kammar-Rätts granskning öfverlämnäs.
5:o För hvarje halft år skola Lands-Contoren, inom Juli månad af det löpande
oell Januari månad af det påföljande året, till Stats-Contoret insända förslag
öfver uppbörd och försäljning af stämpladt papper i hvarje Län.
Inom den 51 Januari årligen skall Landt-Ränteriets räkning öfver ChartaeSigillalae-uppbörden
för det nästförflutna året vara till Lands-Contoret inlemnad, åtföljd
af alla lill debet- och credit-posterne hörande verifikationer, vid vile af 25 öre
för hvarje öfverskjutande dag; och bör Lands-Conlorets General-räkning för det
föregående året, jemte Landt-Ränteri- och Försäljnings-räkningarne, samtidigt med
Ränteri-räkningen, direkte till Kammar-Rätten insändas vid 25 öre böter för hvarje dag,
som derutöfver, under en månads lid, med nämnde insändande fördröjes: åliggande
det vederbörande att å ifrågavarande räkningars afgifvande inom nu stadgade tid
hålla noga tillsyn, samt, i sådant afseende, der så påfordras, särskilda vitén utsätta;
hvaremot, då hvad här anbefalles blifvit fullgjordt samt Kongl. Majits och Kronans
rätt såmedelst bevakad, Lands-Contoren och Landt-Räntrnästarne ega att hvardera
undfå två procent af hvad inom året i Kronans kassa uti stämpladt pappers-afgift
influtit samt Kongl. Maj:t och Kronan tillkommer. Char uc-Si g i Ilata’ försäljningsmännens
och redogörarnes i hufvudstaden, äfvensom Chartcc-Sigillatce-kassörens redogörelser
skola, för säljning smännens och redogörarnes inom den 31 Januari och
Chartcc-Sigillatce-kassörens inom ■påföljande Februari månads utgång, vid den på
-
Bil. lill Bevilln.-TJtskollels Betänkande JK 8.
SS
följd, sorn för Landtränteriets redogörelse är stadgad, öfverlemnas till Stats-Kontoret,
som, efter emotlagandet deraf, låter öfver dem upprätta särskild general-räkning,
hvilken sedermera, tillika med samma redogörelser, vid förutnämnde tid jemväl bör
Ull Kammar-Rätten öfverlemnas.
4:o Stämplade pappers-förrådet skall, lika med den öfriga ränteri-uppbörden,
inventeras de sista dagarne i Juni och December månader, samt instrumenten deröfver
åtfölja de halfårs-förslag, som, enligt nästföregående 3:dje punkt, böra till
Stats-Contoret insändas.
0:0 Allmänna tillsynen öfver Chartce-Sigillatm-medlens indrifvande och redovisande
i behörig ordning åligger, i Stockholm Stats-Contoret, och i landsorterna
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvilka myndigheter i sådant afseende böra genom
vitens föreläggande eller andra lämpliga åtgärders vidtagande tillhålla försumlige
redogörare eller tjenstemän att sina skyldigheter fullgöra; egande den, som med
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut i dylika ärenden icke nöjes, att deruti
hos Kammar-Rätten i vanlig ordning söka ändring. Sådane mål åter som angå
brist hos redogörare eller försäljningsman å honom anförtrodt stämpladt papper,
böra handläggas på sätt och i den ordning, som uti 11 § af Kongl. Instruktionen
för Kammar-Rätten den 15 October 1831 är för balansmål stadgad.
6:0 Inflytande medel för tidningars, andra periodiska skrifters och brochyrers
stämpling levereras till Rikets Ständers Riksgälds-Contor, dit redogörelsen i behörig
ordning insändes.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 1857.
t
licvi/lmnys-U/skottrts Utlåtande M 9:
)
Ank. till Bnp. Utsk. deu 4 Maj 1857, kl. 2 e. m.
tillåtande.•, / anledning af dels gjorda anmärkningar emot vissa delar,
dels ock liiks-ständens skiljaktiga beslut i afseende å andra delar
«/ Betänkandet N:o 5, angående ifrågaställda förändringar i föreskrifterna
om allmänna bevil/ningens utgörande.
Vid behandling inom Riks-stånden af nämnda betänkande, med dervid fogadt förslag
till ändringar i gällande bevillnings-stadga, hafva åtskilliga delar deraf blifvit till
Utskottet återremitterade, äfvensom Riks-stånden i vissa punkter fattat sins emellan
och ifrån Utskottets förslag skiljaktiga beslut; hvadan ock, sedan utdrag afRiks-ståndens
protokoll i ämnet, med tillhörande diskussioner, den 21 i denna månad kommit
Utskottet i så fullständigt skick tillhanda, att hinder för ärendets handläggning icke
mött, Utskottet uti ofvan anmärkta hänseenden tagit detsamma uti förnyadt öfvervägande;
och får Utskottet nu deröfver afgifva utlåtande.
t
Yttrandet pag. 7. i fråga om nedsättning af bevillning för rörelse och näring
samt fast egendom.
Utskottets, med anledning af i ämnet väckta motioner, gjorda hemställan, att
någon nedsättning af bevillningen för rörelse oell näring samt fast egendom icke
mätte af Rikets Ständer beviljas, har blifvit återremitteradt afVällofl. Borgareståndet,
med förklarande att en procents bevillning bör ega rum äfven för näring och
rörelse
Hih. till R. St. Prof. 1859 å 1857. 5 Sami. t Affd. 9 Haft,.
I
BeviUnings-Ulskottets' Utlåtande M 0.
Dc ledamöter, på hvilkas yrkande omförmlilda beslut blifvit grundadi, hafva
hufvudsakligen anfört: att det vore orättvist, att den ena sanihälls-niedlemmen skattade
högre och den andra lägre procent af sin årliga inkomst. Genom den nedsättning
af bevillningen, som vid sednaste riksdagen bestämdes, hade skillnaden emellan
procenterne för löntagares och näringsidkares bevillning blifvit större än den förut varit,
till följd hvaraf jemväl den missbelåtenhet och ovilja, som stadgandet om den olika beviilningsprocenten
hos hvarje rättrådigt sinne alstrat, snarare till vext än förminskats genom
den ifrågavarande nedsättningen. Något skäl förefunnes icke heller, hvarför
tjenstemannen, som åtnjöte en säker inkomst, skulle skatta mindre, än den som erhölle
en osäker inkomst af näringarne. Om näringsidkares inkomster i allmänhet
icke kunde på siffran bestämmas, så komme man dock sanningen temligen nära genom
antagande af ett medel-belopp för vissa år. Tjenstemäns löne-inkomster utgjordes
jemväl ofta af sportler, hvilkas belopp lätt kunde undandragas nödig kontroll.
Stadgandet om den olika bevillnings-procenten förutsatte dessutom det näringsidkarne
samt och synnerligen skulle begagna sig af det tillfälle, de egde, att hålla taxeringsmännen
i okunnighet om sina inkomsters verkliga belopp. Men när lagstiftningen
utginge från en dylik förutsättning, hvilken innebure ett indirekt medgifvande af falska
uppgifters aflemnande, borde ett alltför strängt omdöme icke fällas (ifver den
brist på samvetsgrannhet, som vidlådde dessa uppgifter och som till icke ringa del
framkallades just till följd af berörde förutsättning. Sanning och rätt vore det mål.
som i all lagstiftning borde efterstråfvas och säkraste sättet för uppnående deraf uti
förevarande fråga vore att finna uti fullkomlig likstämmighet i beskattningen. Denna
väg, en gång beträdd, skulle tvifvelsutan leda till större och allmännare uppriktighet
å de skattskyldiges samt strängare och samvetsgrannare pröfning å taxeringsmännens
sida.
I afseende åter å bevillningen för fast egendom å landet har blifvit vttradt:
O ■ tJ t)
att taxeringsvärdena å dylik egendom vore så orimligt låga, att den bevillning, som
deraf utginge, innefattade en stor orättvisa mot de samhällsklasser, som skattade för
annan inkomst; att reglering af dessa värden borde ega rum, samt att, om såsom
ledning för bestämmande af dessa värden stadgades, alt afseende skulle fästas ås ista
köpeskillings-beloppet, bevillnings-procenten skulle kunna nedsättas till 50 öre per mille.
Redan i sitt förra Betänkande medgaf Utskottet visserligen, att ett bevillningssystem,
grundadt på lika procent-beräkning för alla skattskyldige, vore i principen
det riktigaste. Men då Utskottet måste låta sig angeläget vara att tillse, det skattebidragen
blifva någorlunda lika fördelade emellan de olika samhällsklasserna, trodde
Utskottet, på grund af hvad erfarenheten gifvit vid handen i afseende å resultaten
af bevillnings-taxeringarne för rörelse och näring, sig icke kunna föreslå nedsättning
af derför stadgadt procent-belopp, emedan anledning vore att befara det statens inkomster
af allmänna bevillningen derigenom skulle på ett alltför känbart sätt komma
lier ilin inf/s-Utsko/tets Utlåtande Jtä t).
3
Mit minskas. Del vill dessutom synas, som det mindre vore beloppet af den för
rörelse och näring stadgade procent, än jemförelsen med hvad för löntagares bevillning
är bestämdt, som framkallat den yrkade nedsättningen. Men då, på sätt under
diskussionen inom Borgare-ståndet jemväl blifvit medgifvet, näringsidkares inkomster
endast efter ungefärliga beloppet kunna taxeras, under det tjenstemännens i allmänhet
på siffran noga kontrolleras samt endast ett jemförelsevis obetydligt antal af
desse sednare ega sådana sportler eller ,extra inkomster, om hvilkas verkliga belopp
(axeringsmännen kunna hållas i okunnighet, torde, vid dylikt förhållande, icke kunna
bestridas, att en liigre procent för dessa är af billighet påkallad. Utskottets yttrande
uti ifrågavarande hänseende har också blifvit af de öfriga 3:ne Riks-stånden godkändt;
och Utskottet hemtar deraf ytterligare anledning
att samma yttrande vidblifva.
Hvad äter angår bevillningen af fast egendom på landet, så har Utskottet, som
här nedan skall yttra sig öfver den yrkade regleringen af taxeringsvärdena å dylik
egendom, skolat erinra, att då den stadgade afgiften af en per mille efter beräkning
al }• procent afkastning af jordegendom jemnt motsvarar den bevillning, som för
behållning af rörelse och näring utgår, skäl icke förefinnes att, när bevillningsprocenten
för rörelse och näring bibehålies oförändrad, i förstnämnda afseende vidtaga
någon nedsättning, hvadan Utskottet
äfven uti ifrågavarande hänseende vidblifver sitt af 3:ne Riks-stånd godkända
yttrande.
§ 2. mom. 1.
Då al Utskottet under § 2 framställda förslag i afseende å så väl det minimum
af lön, som skulle vara fritt från bevillning, som den stigande skala, efter
hvilken förhöjda afgifter borde utgå, har af Vällofl. Borgare-ståndet jemväl blifvit
återremitteradt. Dervid har blifvit yrkadt, dels att minimum af beskattad inkomst
måtte bestämmas till 300 R:dr samt den progressiva skalan sålunda bestämmas, att
inkomst olver 300 till och med 350 R:dr erlade \ R:dr, öfver 350 till och med
5-00 R:dr 2 R:dr, öfver 400 till och med 450 R:dr 3 R.dr samt öfver 450 till
och med 500 R:dr, 4 R:dr; hvarefter taxeringen af 'I procent skulle vidtaga; dels
ock att, i händelse lika bevillnings-procent blefve bestämd för embets- och tjenstemän
samt näringsidkare, alla tarifer borde försvinna samt endast stadgas, att inkomst,
ej öfverstigande 300 R.dr, vore från bevillning fritagen, dels slutligen att, så framt
dyn olika procenten skulle qvarstå, den tarif för tjenstemäns bevillning, nu gällande
Bevillnings-förordning upptager, borde fortfarande tjena till efterrättelse.
Som endast Högvörd. Preste-ståndet godkänt Utskottets ifrågavarande förslag,
men Högloft. Ridderskapet och Adeln, med afslag å detsamma, godkänt § 2, sådan
den lyder i nu gällande Bevillnings-förordning, med den förändring, att deri införda
4
lievillninys-Utskolteis Utlåtande 9.
lönebelopp och afgifter utföras med motsvarande belopp i Riksmynt, samt Hedcrv.
Bonde-ståndet likaledes afslagit Utskottets tillstyrkande oell för sin del i stället antagit
det af Nils Larsson från Jemtlands län uppgjorda och i hans viel Utskottets
Betänkande fogade reservation intagna förslag, har Utskottet trott sig böra, med
frånträdande af sitt förra tillstyrkande, hemställa,
att tarifen för embets- och tjenstemäns bevillning måtte, på sätt Ridderskapet
och Adeln beslutat samt inom Borgare-ståndet jemväl blifvit yrkadt,
erhålla följande uppställning:
af alla löner, som öfverstiga 300 till och,med 450 R:dr Runt, en afgift af i R:drR:mt.
1. r r\ n a A ,1 . r A
450 —
600 »
»
—
1: 50.
600 —
750 »
»
—
2: 50.
750 —
900 »
»
—
3: 50
900 —
1,050 »
»
—
5: —
1,050 —
1,200 »
»
—
6: 50
1,200 —
1,350 »
»
—
8: 50.
1,350 -
1,500 »
»
—
10: 50.
1,500 —
1,650 »
»
—
13: —
1,650 —
1,800 »
»
—
16: —
löner derutöfver
En för hundra
etc
7 m. 11.
I öfverensstämmelse med den uttryckta åsigten, att bevillning af näring och
rörelse bör utgå med en procent , har Borgare-slåndet återremitterat så väl § 7 som
öfrige §§, nemligen 24, 25, 27 och 28, deruti den högre procent-beräkningen finnes
stadgad; och torde, sedan Utskottet nu utlåtit sig öfver frågan i allmänhet,
särskild redogörelse för den endast af nämnde anledning beslutade återre
missen
af omförmälde §§ icke erfordras.
§ 9.
Denna § har af Vällofl. Borgareståndet blifvit återremitterad, med förklarande,
det Ståndet ansåge alla minimi-tabeller och all klass-indelning emelian städerna, hvad
beskattning angår, böra försvinna. Under öfverläggningen härom har jemväl blifvit
yttradt ogillande af Utskottets förslag, att de i 9 § stadgade minimi-afgifter måtte
återföras till de belopp, som intill sistlidne riksdag voro bestämda.
Bestämmelserna om vissa minimi-afgifter för rörelse och inkomst torde otvifvelaktigt
vara af behofvet påkallade för att förekomma en alltför betydlig sänkning
af afgifts-beloppen, och någon olägenhet bör deraf icke kunna befaras, då taxeringsmännen
hafva så väl rättighet som skyldighet att, när skäl dertill förekomma, sätta
Bevillnings-Utskoltets Utlåtande M 9. 5
afgifterna lägre än berörde mmimi-bestämmelser. Stadgandet om olika minimi-afgifter
efter stadernas klass-indelning torde äfven hafva skäl för sig, då det lärer vara
obestridligt att tillfällena till arbete och förtjenst i betydlig mån rätta sig efter hvarje
orts folkmängd och rörelse eller samma omständigheter, hvarpå städernas klassifikation
är grundad. På grund häraf och under åberopande af de skäl, Utskottet
uti sitt förra Betänkande anfört för den föreslagna förhöjningen af de i 9 §. stad
gade
minimi-afgifter, anser Utskottet
sig böra vidblifva sitt uti ifrågavarande hänseende afgifna, af de öfriga
Riks-stånden godkända förslag.
§ io.
Med godkännande af Utskottets hemställan, att Lotsar och Loisdrängar må
från bevillning befrias, äfvensom att yrkad befrielse från bevillning för Gesäller icke
må medgifvas, har Borgare-slåndel af enahanda skäl. som föranledt återremiss af nästlöregäende
§, till Utskottet återremitterat så väl hvad uti betänkandet i öfrigt blifvit
föreslaget under 10 §. som ock nämnde § i författnings-förslaget; och torde
något annat yttrande deröfver icke erfordras, än att Utskottet, hvars
betänkande och förslag i denna del de 3 öfriga Stånden godkänt, anser
sig icke ega skäl att derifrån afvika; dock att ett vid rubrikerne aktörer
och aktriser m. m. i §:n insmuget tryckfel, hvarigenom afgifterne i fjerde
klassen blifvit utförda med 3 R:dr 7 öre i stället för 3 R:dr 75 öre,
torde, på sätt Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet ock redan be
slutat,
varda till rättelse iakttaget.
§ U
Utskottets
redaktions-förslag af rubriken krutbruk uti § 24 har blifvit återremitteradt
af Höglofl Ridderskapet och Adeln, hvarest Herr Friherre af Ugglas yrkat
att orden »enligt attest från Kongl. Krigs-kollegium» borde utgå, på den grund
att Kongl. Majit under den 13 Januari detta år föreskrifvit, att allt det bestyr och
all den kontroll, som Krigs-kollegium tillförene utöfvat öfver krut-tillverköingen i allmänhet,
skulle med år 1858 upphöra och endast fortfara i afseende å det krut,
som för Kronans räkning tillverkas, och hvilken föreskrift vore en följd af det år
1855 fattade beslut, hvarigenom hittills gällande förbud mot införsel af krut förklarats
böra ifrån den 1 Januari 1859 upphöra.
Vid det sålunda anmärkta förhållandet har Utskottet skolat hemställa,
att orden menligt attest från Kongl. Krigs-kollegium» må ur ifrågavarande
rubrik utgå.
IleVillninys-Utskottets Utlåtande M !>■
§ *>•
Vällofl. Borgare-ståndct, som, lika med de öfriga Riks-stånden godkänt Utskottets
afstyrkande af en utaf Herr Falhem väckt motion om upphäfvande af den i
25 § stadgade bevillning för fjerdeparts-delegare i Fahlu grufvor, har till Utskottet
öfverlemna! ett af Herr Falhem till Ståndet mgifvet anförande, deruti han, med stöd
af 56 § Riksdags-ordningen, gjort framställning derom, att uti nuvarande lydelse al
berörde stadgande måtte införas följande tillägg: »Hvaremot de verk eller Hgltebruk.
af hvilka denna inkomst utgår, icke skola med särskild afgift efter denna artikel beläggas
eller till värde upptagas.» Såsom skäl för denna framställning har Herr Fal
hem
åberopat Utskottets af Rikets Ständer godkända yttrande, att bevillning borde
utgöras för den behållning, fjerdeparts-egare tillkomme af skillnaden emellan malmens
värde och malmbrytnings-kostnaden eller revenyen från grufvan, såsom en verklig
behållen inkomst för fjerdeparts-egare och hvilken inkomst desto mindre kunde medgifvas
afgifts-frihet, som bevillnings-förordningen från särskild bevillning uttryckligen tritoge
de verk, hvaraf denna inkomst hemtades. Häraf har Herr Falhem ansett böra
följa, att, då denna bevillning utgjordes af bergsmännen, som betalade malmen och
nedsmälte den till koppar, bergsmännen uttryckligen borde vara fritagne från all vidare
bevillning.
I Utskottets tanke afser det ifrågavarande stadgandet i 25 § endast bevillning
för vinsten af grufvebrytningen och en deraf föranledd befrielse från afgift för de
verk, som för sjelfva grufvedriften äro inrättade, men något skäl förefinnes visserligen
icke, hvarföre »Hytlebrukem eller råkoppar-tillverkningen, som i det af Herr
Falhem nu föreslagna tillägg åsyftas, skulle mer än tackjerns-tillverkningen vara från
bevillning fritagen; och då den del af ifrågavarande stadgande, hvarå Herr Falhems
förslag har afseende, dessutom blifvit af alla i Stånden godkänd, anser Utskottet
något vidare afseende å Herr Falhems nu ifrågavarande framställning icke
böra fästas.
Det minimi-belopp af inkomst, hvarför bevillning af Skeppsbyggerier skall utgå,
har af Ridderskapet och Adeln blifvit bestämdt till 300 R.dr R:mt. Öfriga Riksstånden
håfva deremot godkänt det af Utskottet föreslagna belopp eller 1-00 R:dr
R.mt. Med anledning häraf får Utskottet
inbjuda Ridderskapet och Adeln att, med frånträdande af sitt skiljaktiga
beslut, antaga Utskottets af de öfriga 3:ne Riks-stånden godkända förslag.
§ 27.
I fråga om Utskottets i afseende på 27 § afgifna hemställan och redaktionsförslag
har Ridderskapet och Adeln beslutat, att vid rubriken Skeppsredare och Får
-
Bevillnings-UtskoUets C llulunde M 9.
7
hesegare, med uteslutande af nu deri citerade § 9, skulle endast införas orden:
»lika med dem i städerna;» men som Preste- och Bonde-stånden godkänt Utskottets
rédaktions-förslng, och någon anmärkning emot detsamma icke blifvit inom Borgareståndet
framställd, har Utskottet ansett
sig böra detsamma vidblifva.
§§ 33 och 34.
Från Vallöf! Borgareståndet har återremiss egt rum af 33 §, äfvensom i sammanhang
dermed af 34 §. Man har yrkat, dels att bevillnings-afdraget, såsom icke
medförande någon egentlig nytta, men väl mycken oreda vid penninge-liqvider, borde
helt och hållet afskaffas, dels att detsamma måtte nedsättas till 2 i procent, eller
ock att åtminstone bestämdt måtte stadgas, att dylikt afdrag icke skulle ifrågakomma,
då räntan ej uppginge till 0 procent; och har 34 § ansetts öfverflödig, i händelse
bevillnings-afdraget komme att upphöra.
Då den beskattning, som är afsedd att drabba det rörliga kapitalet, synts Utskottet
icke kunna på lämpligare sätt utgå än genom stadgandet om bevilinings-afdrag
ä ränta, der densamma är till mer än fem procent bestämd, samt skäl icke heller
torde förefinnas att nedsätta denna beskattning, hvilken Ridderskapet och Adeln samt
Preste- och Bonde-stånden också bibehållit oförändrad, har Utskottet ansett
Boi -gare-ståndets återremiss af berörde §§ icke böra å Utskottets sida till
någon åtgärd föranleda.
§ 35.
Välluf! Borgareståndet har godkänt denna §, med undantag af i:dra moni.,
som återremitterats för vinnande af nedsättning till en procent af deri stadgade bevillning
af Aktiebolag, Associationer, Societeter, Verk, Hypotheks- och andra inrättningar;
men som tre Riks-stånd godkänt äfven det ifrågavarande momentet, och
Utskottet redan yttrat sig i afseende å den ifrågaställa nedsättningen för näring och
rörelse i allmänhet,
så torde berörde återremiss icke påkalla något vidare utlåtande. ,
§ 37.
Med afslag af Utskottets hemställan beträffande 37 § eller att väckta motioner
om borttagande af den uti berörde §. stadgade bevillning för karakters-fullmagter
måtte lemnäs utan afseende, har Högvördiga Presleslåndet beslutat, att 3:dje Artikeln
eller §§ 37 och 38 skola uteslutas; men då de öfriga Riks-stånden, godkännande
8 Bevillnings-Utskottets Utlåtande M 0.
Utskottets omförmälda hemställan, bibehållit den ifrågavarande bevillnings-titeln, får
Utskottet
mlrjuda Högvördiga Preste-ståndet att frånträda sitt j ofvanberörda motto'
skiljaktiga beslut och instämma i de öfriga Riks-ståndens.
Yttrandet pacj. 17 öfver Herr Doktor Säves motion om införande af beskattning
för egandet af hundkrealur, har blifvit återremitteradt från så väl Högvördiga
Preste-ståndet som Vallöf]. Borgareståndet.
De ledamöter, sorn yrkat denna återremiss, hafva ansett den ifrågavarande beska1
tningen böra införas hufvudsakligen på de skäl, som innefattas i den af Herr
Doktor Säve afgifna, vid Utskottets Betänkande fogade, reservation.
På de skäl Utskottet redan anfört, vidblifva- Utskottet sin åsigt om den ifrågavarande
beskattningens olämplighet. Tvänne Riks-stånd hafva dessutom godkänt
Utskottets afstyrkande af samma beskattning,
och saknar Utskottet alltså anledning att sitt derutinnan afgifna yttrande
frånträda.
§ *5,
Det af Utskottet föreslagna 3 mom. af 45 §, innefattande stadgande att studenter
skola mantalsskrifva vid det Universitet, der de idka studier, har från Vallöf].
Borgareståndet blifvit återremitteradt. Man har anmärkt, att för så vidt detta stadgande
åsyftar endast de studerande, som vistas vid universiteten, detsamma vore
obehöfligt, alldenstund desse studerande funnes och jemväl hädanefter torde blifva
upptagne i Universitets-städernes mantalslängden till följd af den allmänna föreskrift,
som finnes i 'irsta momentet- af § 45, att en hvar skall i mantal uppföras, der han
bosatt är, till nästa fardag flyttar, eller största delen af året sig uppehåller. Detta
stadgande lakttoges nu noggrannt, med afseende på förutnämnde studerande och det
nya tillägget syntes alltså, hvad desse anginge, öfverflödigt. Vore åter meningen
den, att alla studerande, sorn ciro inskrifne vid akademien, borde, utan afseende å
deras vistelseort, vid Universiteten mantalsskrifvas, kunde det föreslagna tillägget
komma att leda till förvecklingar och olägenheter, som man icke borde åstadkomma,
utan tvärtom söka att undvika. Då studerande ålnjöte sina privilegier såsom akademiska
medborgare under två år, efter det de sednast bevistat akademien, och prolongation
i denna tid, uppå ansökning, kunde erhållas ända till 3 eller 4 är, så
borde följaktligen de frånvarande studenterne så länge upptagas på akademiernes
mantalslängd; men huru skulle mantalsskrifvaren få reda på rätta förhållandet härmed
eller kunna utröna hvilka af dessa frånvarande studerande funnes till eller icke.
Det vore
Bevillnings-Utskottcts Utlåtande M 9.
0
Det vöre icke att förvänta, det de öfver hela landet spridda studenterne skulle ordentligen
insända uppgifter till mantalsskrifningen vid Universiteten, och vederbörande
myndigheter derstädes, som hittills lemnat uppgift på de vid universiteten närvarande
studerande, kunde icke heller hafva fullständig kännedom om de frånvarandes lefnadsöden.
Följden kunde således lätt blifva deh, att i mantalslängden antecknades
både lefvande och döde. Dessutom torde det temligen ofta inträffa, alt studerande,
som, vare sig för alltid, eller under ett eller annat år, lemnat universiteten, vunne
anställning såsom informatorer hos enskilde personer, inginge i handel och näringar
rn. m., eller med ett ord komme i åtnjutande af inkomst, för hvilken de borde erlägga
skatt. Genom antagande af Utskottets förslag skulle dock dessa, med bibehållande
af namnet studerande, kunna undandraga sig ali beskattning genom åberopande
af sina student-privilegier och ådagaläggande deraf, att de voro vid universitetet-
mantalsskrifne De -åter, som vore nog samvetsgranne att ej begagna sig af dvlika
undanflykter, utan på behörigt ställe uppgåfve sina inkomster, komme ovedersägligen
att mantalsskrifvas på tvänne ställen. På dessa skäl har blifvit yrkadt, att
det föreslagna 3:dje mom måtte ur 45 § utgå
Utskottet åsyftade med ifrågavarande stadgande att bereda ordning uti ett ofta
anmärkt och öfverklagadt förhållande, eller att studenter, som för ett eller annat år
äro frånvarande frän Universiteten, alls icke låta mantalsskrifva sig, under förmodan
att sådant genom vederbörande myndigheters försorg skedde vid Universiteten, samt
ansåg det derjemte i statistiskt hänseende vara af vigt att ega fullständig kännedom
om antalet studenter i riket; men då Utskottets förslag, sorn blifvit gilladt endast
af Bonde-ståndet, afslagits af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet, får, vid
sådant förhållande och med afseende å hvad inom Borgare-ståndet blifvit anfördt
neli yrkadt, Utskottet,
med frånträdande af berörde förslag, hemställa, att 3:dje mom. uti § 45
, må ur Bevillnings-stadgan uteslutas samt de öfriga momentens ordningsnummer
derefter rättas.
§§ 55, 86, 107, MO, 116, m. fl.
Hederv. Bonde-ständet har återremitterat Utskottets yttrande under ofvan upptagne
§§, deruti Utskottet afstyrkt en af Matts Pehrsson från Stockholms län vackt
motion, dels att Taxerings-och Pröfnings-kommittéerne måtte få sjelfva inom sig välja
sine ordförande, dels ock att Taxerings-kommittéernas rättighet att på förslag uppföra
vissa af sina medlemmar till ledamöter i Pröfnings-kommittéen måtte förvandlas till bestämd
valrätt; men som nämnde yttrande, hvilket afser en fråga af reglementarisk
beskaffenhet, blifvit af öfriga tre Riks-stånden godkändt, lärer Bonde-ståndets
ät errem iss
icke kunna föranleda till någon åtgärd.
Bih. till R. St. Prat. 1856 & 1*57. 5 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 2
10
Bevillnings-Ulslrottcts Utlåtande M 9.
§ Gl
Denna § liar blifvit återremitterad af Borgare-ståndet, uppå yrkande af Herr
Gahri, som, i öfverensstämmelse med af honom yttrad åsigt, att fastigheter ä landet
endast borde hvart femte år undergå taxering, ansett, att uti (i! § borde uttryckas,
att den, hvilkens inkomst utgjordes endast af afkastning af landsfastighet, icke vore
skyldig att oftare, än hvart femte år, densammas taxeringsvärde uppgifva; men då
ifrågavarande § innefattar endast stadganden af reglementarisk beskaffenhet och blifvit
af de öfriga Riks-stånden godkänd,
torde återremissen icke kunna till någon åtgärd föranleda.
§§ 67, 71 och -109
Vallöf], Borgareståndet har återremitterat hvad Utskottet yttrat i anledning af särskilda
utaf Herrar Stolpe och Sandströmer samt Herr Kontrakts-prosten Tegnér väckta
motioner dels om förändringar i grunden och sättet för bestämmande af taxeringsvärdet
å fast egendom på landet, dels ock om revision af den vid bevillnings-förordningen
fogade minimi-tarif öfver värdet af hemman, som innehafvas under egande-rätt,
äfvensom Utskottets i sammanhang dermed gjorda hemställan, det Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes antingen
genom en för sådant ändamål nedsatt kommitté eller på sätt eljest kunde linnas
lämpligt, låta efter gemensamma grunder verkställa en fullständig undersökning
och utredning om så väl den fasta egendomens verkliga värde, som städernas och
landets ömsesidiga skatte-bidrag, förmåner och onera, samt sedan i nåder låta förelägga
Rikets Ständer resultaten af denna undersökning, med ledning hvaraf Rikets
Ständer skulle blifva i tillfälle att bestämma den bevillning, som skäligen kunde anses
böra för framtiden utgå. Under den diskussion, som föranledt denna återremiss,
har hufvudsakligen blifvit yttradt: att fastighets-värdet vore så lågt upptaget, att det
i flera län icke motsvarade en fjerdedel, icke ens en åttondedel af verkliga värdet;
att dét vore olämpligt att öfverlemna frågan om reglering af detta värde åt en kommitté,
enär en sådan, församlad i hufvudstaden, icke kunde eea erforderlig känne
.
dom om de särskilda egendomarnes vidd, jordmån, skogstillgång, onera och andra
dylika omständigheter; att den rigtigaste värderings-grunden vore köpeskillingen och
de värden, hvartill egendomar, för erhållande af hypotheks-lån, blifvit uppskattade;
att genom en sådan uppskattning bevillnings-procenten borde och kunde nedsättas till
40 öre för tusen och derunder, i fall all annan bevillning blefve bestämd till en
procent; att om köpeskillings-beloppet också icke toges till omedelbar grund för bestämmande
af fastighets-värdet, detsamma likväl borde tjena till ledning derför; att
minimi-larifen borde helt och hållet borttagas; att, då jordvärdet på kortare tider i
allmänhet icke underginge någon märkbarare förändring, det måtte stadgas, att förnyad
uppskattning deraf icke skulle ega rum oftare, än hvart femte år, hvarigenom
Bevillnings-Utskottets Utlåtande M 9.
11
taxerings-kommitléerna besparades det tidsödande och ofta ändamålslösa göromålet att
ärligen genomgå längderna; samt att, om den föreslagna kommittéen blefve nedsatt,
densammas arbete icke ' måtte utsträckas till städerna, enär den rätta principen för
fastighetsvärdet, eller brandförsäkrings-summan å hus och sista köpeskillingen för jord,
derstädes redan vore gällande.
Högvördiga Preste-ståndet har jemväl till Utskottets förnyade behandling återförvisat
minimi-tarifen, äfvensom 67, 71 och 109 §§:ne, så vidt de afse nämnde tarif,
tillika med dermed sammanhang egande 49 och 104 §§ af gällande bevillningsstadga,
på grund af yrkanden dels att, på sätt Herr Stolpe i sin motion föreslagit,
ny minimi-tarif borde, med ledning af sednaste försäljningspris, hvart femte,år uppgöras,
dels ock att denna tarif måtte helt och hållet borttagas samt uti 67 § stadgas,
att fastigheterna borde uppskattas till deras verkliga värden, på sätt Herr Prosten
Wåhlander uti sin vid Utskottets betänkande fogade reservation föreslagit.
Under åberopande af hvad Utskottet i sitt förra betänkande, angående denna
Iråga anfört, får Utskottet, som icke funnit skäl anförda, hvilka kunnat till ändring
i dess förut uttalade åsigter föranleda,
förnya sitt redan afgifna, af 2 Stånd godkända yttrande, hvarigenom bifall
till Herrar Stolpes och Sandströmers samt Herr Kontrakts-prosten Tegnérs
motioner uti förevarande frågor blifvit afstyrkt
Beträffande den af Utskottet föreslagna underdåniga skrifvelse, så hafva så väl
Ridderskapel och Adeln som Preste-ståndet, likväl med ändring af ordalagen i Ut
skottets
derot,n gjorda hemställan, godkänt en sådan underdånig skrifvelse, hvaremot
Bonde-siandet afslagit densamma.
borde Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
mätte täckas låta upprätta samt förelägga näst sammanträdande Rikets Ständer förslag
till grunder för bevillningens fördelning samt sältet för deras tillämpning, efter
hvilka på eli lämpligare och rättvisare sätt, än efter gällande bevillnings-förordning,
den a/ Rikets Ständer fastställda bevillmngs-surnma må kunna fördelas till utgörande.
Preste-ståndet åter har affattat sitt beslut i följande ordalag: alt Rikets Ständer hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit mätte täckas antingen genom
en för sådant ändamål nedsatt Kommitté eller på sätt eljest kan finnas lämpligt, låta
verkställa en utredning af de förhållanden, som ligga lill grund för de under namn
aj allmän bevillning utgående skattebidrags fördelning och belopp, med ledning hvaraf
Rikets näst sammanträdande Ständer må blifva i tillfälle alt bestämma den bevillning,
som skäligen kan anses böra för framtiden utgå.
Ehuru Borgare-ståndet uti ifrågavarande hänseende ännu icke fattat definitivt
beslut, har Utskottet likväl, med ändring af sin förut gjorda hemställan och till sammanjemkande
af de ytterligare skiljaktigheter i ordalagen, som skulle uppkomma, i
12
Bevillnings-Utskottets Utlåtande M B.
händelse Borgare-ståndet jemväl för sin del komme att besluta en underdånig skrifvelse
i timnet af särskild lydelse, ansett si" böra föreslå,
«J O
att de ordalag, hvaruti Ridderskapet och Adelns nyssnämnda beslut är
alfättadt, måtte af Rikets Ständer antagas.
§§ 72 och 73. ~-
Sedan Utskottet, med anledning af Herr Kontrakts-prosten Tegnérs, uti väckt motion
gjorda framställning, att 72 och 73 §§ malte erhålla en kortare och tydligare redaktion,
hemställt, att, dä något förslag uti berörde hänseende icke blifvit af motionären
uppgifvet samt Utskottet, för sin del, icke funnit behof af något förtydligande,
afseende icke måtte fästas å den gjorda framställningen; så hafva, vid föredragning af
denna punkt, Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet godkänt berörde hemställan,
hvaremot Preste- och Borgare-stånden återremitterat ifrågavarande §§, uppå yrkande
af Herr Kontraktsprosten Tegnér inom det förra samt Herr Galm inom det
sednare af dessa Stånd, att följande redaktions-förändringar måtte vidtagas, nemligen:
uti 72 §, att punkten: »vid sådan värdering — — — oundvikliga omkostnader.»
måtte komma att lyda: »Vid sådan värdering af tillverkningen, för hvilken hvarje
orts hammarskatts-jernpris skall tjena Kommittéerna till grund, bör, för att utröna
egarens verkliga behållning, afdragas tillverknings-kostnadens belopp, hvilken beror
icke allenast på det högre eller lägre pris, som aila rudimaterier af malm, tackjern
och kol kunna inom orten anses ega, ulan äfven af brukens onera, längre eller
kortare transporter och alla: andra oundvikliga omkostnader, dock anmärkes härvid,
att afseende derå icke får fästas, huruvida sagde rudimaterier äro kapla eller bekomna
från bruksägarens egna grufvor, masugnar eller hemmansskogar, såsom samtliga
förut till bevillnings-afgifl uppskattade,» samt uti 73 §: att de tvänne första punkterna
måtte erhålla följande lydelse: »Vid de bruk, der en större eller mindre del aj
del der tillverkade smide förädlas till manufaktur, uppskattas, med bibehållande af de
för stångjerns-tillverkningen i nästföregående § fastställda beskattnings-grunder, den
förädlade varan sålunda, att egarens behållna vinst af del lill förädling använda
ämnes-jernet och den uppkomna manufakturen sammanlagdi anses från högst hälften
till minst en sjettedel af hammar skatls-priset å stångj ernet för bruket, hvilken vinst på
lika sätt, som för stångjerns-smide är stadgadt, ej ter fem procent beräknas till kapital,
för hvilket bevillning, på sätt förut bestämdt är, erlägges.»
Då emellertid den föreslagna redaktions-förändrmgen, i Utskottets tanke, hvarken
leder till förkortning eller förtydligande af ifrågavarande stadganden samt två Stånd
utan anmärkning godkänt §§:nes nuvarande uppställning, finnér Utskottet
icke skäl att, med anledning af den i detta afseende gjorda åtetremissen,
tillstyrka någon förändring i hvad nu är stadgadt.
Bevillnings- Ut sk ut tets Utlåtande M it. 13
Derjemte och med anledning af Utskottets yttrande, det Rikets Ständer mätte
vid Bevillnings-stadgans, profning, förbehålla sig öppet att i föreskrifterne angående
bruks- och bergverks värdering vidtaga de förändringar, till hvilka Ständernes blifvande
beslut i afseende på Kongl. Maj:ts nådiga förslag om hammarskattens upphörande
kunde föranleda, har från Vällofl. Borgare-ståndet blifvit till Utskottet remit
teradt
ett yttrande af Herr Gahn, som yrkat att de i 72 och 73 §§ stadgade mi
mmi-belopp
för smides-värdena måtte, i öfverensstämmelse med den af Borgare-ståndet
uttalade åsigt, att alla dylika minimi-bestämmelser borde ur bevillnings-förordningen
borttagas, icke vidare bibehållas, utan endast den verkliga behållningen utgöra nomi
för bevillningens beräknande. Dessa minimi-belopp vore dessutom alltför f)öga. Då
vid stångjerns-verk egarens behållning måste beräknas per Skeppund till minst Tvdel
af jernpriset och således för närvarande, då detta pris utgjorde 30 R:dr, till 2i
R.dr, så och ehuru denna behållning vid flere jernverk visserligen icke vore för
hög, funnes dock mångfaldiga, der behållningen på långt när icke uppginge till detta
belopp, och för dessa vore stadgandet i högsta grad orättvist. Vid lågt jernpris
blefve naturligtvis den sålunda beräknade behållningen äfven låg, men allt som priset
höjdes, stege också bevillningen, oaktadt det alldeles icke vore gifvet, att bruksegarens
behållning blefve större, utan kanske mindre, hvilket vid de verk, som köpa
sina rudimaterier, för närvarande vore förhållandet. Med det pris, hvartill rudimaterierne
nu stigit, hade bruks-egarne på sin tillverkning långt mindre behållning, än
då jernprisen voro betydligt lägre, och för många uppginge behållningen ej ens till
hälften af nu bestämda minimum.
Då Rikets Ständer i afseende å hammar-skatten beslutat, att densamma skall
nedsättas till hälften af dess nuvarande belopp, samt en icke obetydlig lindring i beskattningen
på jernhandteringen derigenom blifvit beredd, synes det Utskottet icke
vara skäl att borttaga eller nedsätta de minimi-belopp för smides-värdena, som hittills
legat till grund för jernverkens uppskattning, hvadan Utskottet hemställer,
att dessa minimi-belopp må oförändrade bibehållas.
§ 80.
Med ogillande af Utskottets yttrande vid § 80, har Högvördiga Preste-ståndet
beslutat, att stadgandet uti denna §, som angår sättet för anställande af omröstning
inom taxerings-kommittéerne, och hvilken omröstning Utskottet ansett böra alltid
vara öppen, skulle komma att lyda: »hvilken (omröstning) alltid bör ske med .vi St 9 Si it
sedlar;» men då de öfriga Stånden godkänt Utskottets åsigt samt 3 Stånds mening i
denna fråga, som är af reglementarisk beskaffenhet, således utgör Rikets Ständers
beslut, har Utskottet
ansett sig endast böra sådant anmäla.
14
Bevillning*-Ut.skottets Utlåtande M !).
§§ 87, 88, 90, 116 m. il.
Utskottets under §‘§ 87, 88 och 116 framställda förslag, att uttrycket jPreste*
ståndet, der det i författningen förekommer, såsom utmärkande en af de samhällsklasser,
hvilka i taxerings-förrättnmgarne deltaga, mätte utbytas mot ordet Presterskapet,
har af Preste-ståndet blifvit ogilladt; men äfven detta förslag är af de öfriga
Riks-stånden godkändt och
lärer alltså böra anses vara af Rikets Ständer antaget.
Vällof]. Borgareståndet har deremot återremitterat 88 § 2 mom. äfvensom i sammanhang
dermed 90 §, uppå yrkande dels af Herr Billström, som anfört: att genom
stadgandet i 90 §, att i de städer, der högre elementar-läroverk finnes, en
Lektor skall bland Presterskapet väljas till taxeringsman, uppstode det förhållande,
att i Rikets begge Umversitets-städer, hvarest funnes sådana läroverk, uti taxeringskommittéer
komme att ingå en Lektor samt endast en medlem af det egentliga
tjenstgörande Presterskapet, hvarvid, i afseende å denne sednare, kunde inträffa, att,
när valet, såsom i Lund vore brukligt, förrättades klassvis, en med prebende-pastorat
försedd Professor eller Akademi-adjunkt, och således en person, som icke hade
presterlig befattning inom staden, kunde komma att väljas; och då en sådan utgång
af valet vore mindre ändamålsenlig, enär de akademiske lärarne ansåges sakna nödig
erfarenhet och kännedom om den ekonomiska ställning, hvari stads-mnevånarne sig
befunne, har Herr Billström föreslagit, att, sedan genom 90 § blifvit stadgadt, att
en Lektor skulle utses till taxeringsman i de städer, der högre elementar-läroverk
finnes, uti 88 § 2 mom. måtte uttryckligen stadgas, att den andra taxerings-mannen
af presterskapet skall vara en i staden tjenstgörande prestman, dels ock af Herr
Henschen, som ansett att af det i 90 § begagnade ordet Lektor vid tillämpningen
kunde uppkomma svårighet, emedan Lektorer icke funnes anställda vid alla högre
elementar-läroverk, hvarföre detsamma ansågs böra mot ett lämpligare uttryck
utbytas.
Utskottet kan icke inse att någon olägenhet skulle deraf uppkomma, i händelse
en prestman, tillhörande Akademi-staten, blefve uti Presterskapets klass vald till
taxeringsman uti universitets-städerne, då det är att antaga att den större valfrihe
ten
lemnar bättre tillfälle att finna den lämpligaste personen. Då det dessutom uti
91 § stadgas, att, i händelse fullt antal taxeringsman af någon klass saknas, bristen
må ifrån annan ersättas, synes ett ovilkoriigt stadgande i den syftning Herr Billström
påyrkat dels kunna innebära hinder för fulltaligheten inom taxerings-kommittéen, dels
ock stå i strid mot nyssnämnde föreskrift i 91 §. Hvad åter angår Herr Henschens
yrkande, har Utskottet endast velat erinra att, enligt Kongl. Maj:ts den 16 Augusti
1856 utfärdade stadga för Rikets elementar-läroverk, lärarne vid de högre elemen
tar-läroverken
benämnas Lektorer. Då ifrågavarande §§ dessutom blifvit af de öfriga
Bevillninys-Utskottets Utlåtande M !).
15
Riks-stånden godkände, anser Utskottet hvad uti anmärkta hänseenden blifvit yrkadt
icke kunna
till någon åtgärd föranleda.
§ 119.
Med ogillande af Utskottets förslag till förändrad lydelse af 119 §, hafva samtlige
Riks-stånden antagit den redaktion af nämnde §, Herr Friherre Sköldebrand i
sin reservation föreslagit, hvilket Utskottet
ansett sig böra anmäla.
§ 128.
Utskottets hemställan vid § 128, som afser förhöjning af lösen flir debetsed
larne,
har blifvit afslagen af Bonde-s landet, som antagit hvad Daniel Danielssons från
Jönköpings län deremot anförda reservation innehåller; men då de öfriga Stånden
godkänt Utskottets förslag och 3 Stånds sammanstämmande beslut i denna fråga.
hvilken icke är af bevillnings natur, utgör Rikets Ständers, har Utskottet
endast skolat sådant anmäla.
§ 134.
Borgare-ståndet har återremitterat denna § på de skäl, Herr Hesselgren anfört
för sin motion om mästares befriande från skyldighet att ansvara för de hos dem
vid skattskrifningen sysselsatte gesällers och andre arbetares kronoutskylder; men då
§:n, hvilken är af reglementariskt innehåll, blifvit af de öfriga Riks-stånden godkänd,
unser Utskottet sig endast böra
detta förhållande tillkännagifva.
§ 141.
För att behandlas i sammanhang med den omfattande reglering af Bevillningslorordningen,
som Borgare-ståndet genom i öfrigt beslutade återremisser alsett och
i följd derjemte af gjord erinran mot befrielse från bevillning äfven efter 1 Art. för
Vaktknektar och Vaktqvinnor vid Fångvårds-inrättningarne. har Borgare-ständel återremitterat
Utskottets yttrande härom, äfvensom i sammanhang dermed 1 och 3
mom. af § 141 i förslaget. Dessutom har blifvit anmärkt, att den omständighet,
att vissa befattningar vore mödosamma, icke borde utgöra skäl till befrielse från
bevillning; att Bevillnings-förordningen borde göras så enkel sorn möjligt och icke
belastas med några undantag; att de ifrågavarande Vaktknektarne och Vaktqvinnorna
icke vore i sämre vilkor för sin bergning, än många andra af arbets-klassen, som
betalade skydds-afgiften.
16
ltevillnings-Utskottcts Utlåtande M !>.
På de skäl, Utskottet redan anfört, anser Utskottet likväl sig
böra vidblifva sitt af tre Riks-stånd gillade förslag, att Vaktknektar och
Vaktqvinnor må från bevillning efter Irsta och 2:dra Art. varda befnade.
§ Ul 2.
Utskottets yttrande och förslag, att de uti § 142 Irsta och 6:te inom. omförmälde
löne- och pensions-belopp, som från bevillning enligt 2:dra Art. uro befriade,
måtte höjas till 500 Rrdr Rrmt, har blifvit godkändt af Presle-ståndet, men afslaget
af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet, hvilket sednare Stånd antagit det
förslag Nils Larsson uti sin reservation framställt Borgare-ståndet deremot har, på
grund af förut vid § 2 gjorda anmärkningar, återremitterat detsamma.
Då Utskottet frånträdt sitt vid 2 § gjorda förslag och hemställt att minimum
af lön, hvarför bevillning skall utgå, måtte bestämmas till hvad förut stadgadt är.
eller 300 R:dr R:mt, får Utskottet, i öfverensstämmelse dermed, föreslå,
att de löne- och pensions-belopp, som från bevillning enligt 2:dra Art. äro
befriade, måtte bestämmas till samma belopp, som för närvarande är
stadgadt, eller icke öfverstigande 300 R:dr Rrmt
§ 144.
På grund af yrkanden af Herrar Falhem och Henschen, att det afdrag i bevillningen,
som, enligt § 144 är rnedgifvet visse fattigare personer, när de hafva 4
barn eller derutöfver, måtte utsträckas äfven till dylika personer, som hafva tre eller
endast två minderåriga barn, har Borgare-slåndet återremitterat nämnde §; men som
hvarken enskild motionär eller någon af Utskottet gjord framställning föranledt den
ifrågasatta förändringen samt 144 § blifvit till Riks-ståndens pröfning hänskjuten en
dast
i afseende å den jemkning till 10 öre, som i det derstädes förekommande belopp
af 4 skillingar ansetts böra vidtagas, torde
det ifrågavarande yrkandet icke kunna till någon åtgärd föranleda.
§ 145.
I anledning af hvad denna § innehåller derom, att den lindring i bevillningen
efter Usta Artikeln, som är medgifven dem af allmogen i Kopparbergs län, hvilka
afbörda sig mantalspenningarne med kol till Stora Kopparbergs bergslag, skall upphöra
i den män nämnda sätt för mantals-penningarnes erläggande afskafläs, har morn
Borgareståndet Herr Falhem anmärkt, att detta sätt för nämnde personela afgifts
äfbördande redan med 1850 års ingång upphört, samt i följd deraf yrkat, att § 145
Bevillnings-Utskottets Utlåtande M 9.
17
måtte undergå den redaktions-föråndring, hvartill anmärkta förhållandet kunde föranleda;
och har, med anledning af detta yrkande, §:n af Borgare-ståndet återremitterats.
Ehuru, på sätt anmärkt blifvit, allmogens inom Stora Kopparbergs län skyldighet
att till Fahlu Bergslag leverera hemmans-ränta, qvarntulls- och mantals-kol
numera, till följd af den nedsättning i koppar-räntan, som blifvit bergslaget medgifven,
i allmänhet upphört, torde likväl, då, enligt 2:dra punkten i Rikets Ständers
vid nästlidne Riksdag aflåtna underdåniga skrifvelse, angående koppar-räntans nedsättande,
Svärdsjö och Bjursås socknars skattskyldige, enligt deras egen önskan, tills
vidare bibehålla såväl skyldighet som rättighet att kol-skatterna in natura utgöra,
samt den lindring i bevillningen, som hittills varit dem medgifven, följaktligen fortfarande
för dem eger rum,
någon förändring i ordställningen uti § 145 icke erfordras.
Stockholm den 30 April 1857.
Reservation:
af Herr Komminister Beclman: »Kongl. Majit har, i sin Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof af den 30 sistlidne Oktober, vid förslaget till anskaffande af hammarskatten,
behagat antyda sin höga vilja, att stångjerns-tillverkningen, i likhet med annan
varu-förädling, måtte beskattas endast genom, årlig bevillning s-taxering. Det Höglofl. StatsUtskottet,
som enligt Utlåtandet JV2 33 (Litt. C.) har föreslagit hammarskattens nedsättning
till hälften, hvilket förslag vunnit Rikets Höglofl. Ständers stadfästelse, yttrar, att
frågan om minimi-beloppet för uppskattning af behållna vinsten vid stångjerns-tillverkningen
skall särskildt blifva föremål för behandling af Sammansatt Stats- och Bevillnings-Utskott,
hvilket yttrande äfvenledes af Rikets Ständer har blifvit godkändt. 1
Bevillnings-Utskottets Betänkande J\z 5 förbehålles, med afseende på den då ännu ej
afgjorda frågan om hammarskatten, ål Rikets Ständer öppet att i föreskrifterna angående
bruks och bergverks-värdering vidtaga de förändringar,, lill hvilka Ständernas
blifvande beslut i afseende pä hammarskatten må kunna föranleda. Efter det, som
sålunda uti ärendet har förekommit, hade man bordt kunna vänta, att Bevillningsutskottet
skulle vidtaga någon åtgärd till återställande åtminstone i en ringa män af
jemnvigt vid statsbördornas utgörande ifrån stångjerns-bruken, sedan genom hammarskattens
så betydliga nedsättande en stark rubbning deraf kommit att ega rum. Man
hade, enär någon åtgärd ifrån Stats-Utskottets sida icke ännu har försports för det
omförmälda sammanträdet med Bevillnings-Utskottet, haft skäl att emotse en sådan,
Bih. till B. St. Prot. 1856 & 1857. 5 Samt. 1 Afd. 9 Höft. 3
18
Bevillnings-Utskottets Utlåtande M 0.
föranstaltad af det sednare. Men till något steg uti denna rigtning har inom Bevillnings-Utskottet,
vid erinran derom, icke röjts benägenhet, emedan, såsom det har
blifvit invändt, det tillkommer samma Utskott att ensamt handlägga ärendet, ehuru
man snarare kunde förutsätta orsaken vara någon fruktan att Stats-Utskottet mera
noggrannt, än som på annat håll eger rum, skulle söka taga vara på statens inkomster.
Vid frågans nuvarande ståndpunkt synes det hafva bordt vara Bevillmngs-Utskottets
oförtydliga skyldighet att åtminstone lemna något slags utlåtande, såsom ett
uppslag för den pröfning, som har blifvit Ständerna förbehållen. Enär sådant uti
förevarande Betänkande icke har skett, så har, efter reservantens förmenande, Utskottet
icke heller fullgjort sitt uppdrag.
Reservanten anser, att Bevillmngs-Utskottet hade bordt taga i betraktande de flerahanda
vägar, den sednast anlagda genom halfva hammarskattens afskaffande, en
skattelindring af mera än 75,000 R:dr Rant, på hvilka stångjerns-tillverkare hafva
under 30 års tid vunnit förmånen af minskning uti skattebördan till nära en million
R:dr samma mynt årligen, vittnande om en ömhet ifrån Statsmagternas sida,
hvarpå ingen annan näring erhållit prof. Utförsels-tullen på stångjern före samma tid,
en R:dr R:mt per skeppund, skulle nu lemna omkring 800,000 R:dr årligen och allmänna
bevillningen har blifvit sänkt med 75 procent. Denna gren af Sveriges så
kallade andra modernäring har således lyckats förskaffa sig förmånen att betraktas såsom
en ömtålig drifhusvext, enär densamma, utom den qvarvarande hammarskatten,
endast erlägger en bevillning, som icke uppgår till 30,000 R:dr R.mt, hvilken, fördelad
emellan ungefärligen 1,300 smälthärdar, för hvar och en blott lemnar en usel
spottstyfver. Emot jernverkens föregifna aftvnande tillstånd i allmänhet vittna starkt
stigande inköpspris för bruksegendomar, årligen betydligt ökad export och minskade
inventarier på vågarne. Rudimateriernas uppstegrade värden motvägas lill stor delaf
förbättrade arbetsmethoder och höjda försäljningspris. Utsigterna för Svenskt jern på
den främmande marknaden ljusna allt mera både inom och utom Europa, och fä
derneslandet
står nu färdigt att uti väsendtlig mån för den inhemska jern-industriens
bästa åsamka sig en skuld af hundradetals millioner R:dr för jernvägar.
Huru skall Statsverket få medel att betäcka de äldre redan kända samt de
mångå nya behofven? Jordbrukaren har god utväg att draga sig undan de allmänna
bördorna; den mera förmånliga handeln och näringen likaså; bergs-handteringens
idkare, i synnerhet stångjerns-tillverkarne, försumma ingalunda sitt bästa. De förestående
högst betänkliga utgifterna skola pressas ut ifrån de samhällsklasser, som stå
några trappsteg öfver proletärerne, ifrån dem, som hafva emot sig de hårdare och
bestämdare minimi-tariferne, nemligen embets- och tjenstemanna-klasserna och den
mindre handeln samt den öfriga ringare borgerliga näringen.
Man har på vissa håll röjt synnerlig benägenhet att afskaffa alla minimi-tarifer,
och skulle sannolikt anse, att undanrödjandet af sådan tanf för bevillningen af stång
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande M 9.
19
jerns-verken borde blifva hufvudsakliga föremålet för det ofvanberörda sammanträdet
mellan Stats- och Bevillnings-Utskotten. Reservanten skulle, om hans röst affordrades,
icke förr an i sista rummet bifalla afskalfandet af minimi-tarifen för stångjerns
smidet.
Till denna sin åsigt finner han anledning uti tingens vanliga ordning. Uti
taxerings-distrikt med bruksrörelse sitter vanligtvis den ädle brukspatronen, med
kommendörs- eller annan ordens-prydnad, såsom ordförande uti kommittéen, som är
samlad uti salonen, utanför hvilken i matsalen hofmästaren, jägaren och kammartjenaren,
för tillrustningen af den läckra taxerings-middagen, slamra med knifvar och
gafflar, under den djupsinniga och samvetsgranna öfverläggningen om taxeringen.
Hvad skall det icke af densamma kunna blifva utan en minimi-tarif såsom en förarglig
hållhake? Reservanten erinrar endast om en bevillning, understigande 30,000
R:dr R:mt ifrån 1.300 härdar, ehuru med en minimi-tarif.
Kongl. Majit anser visserligen att något minimi-belopp af behållen vinst ej mera
för jernför ädling en än för annan industri hädanefter borde fastställas. Hvad StatsUtskottets
derpå syftande yttrande skulle kunna synas innebära, kan icke dechiffreras.
Men oanmärkt bör dock icke lemnäs, att för all annan industri finnas minimi
tarifer,
till och med för jordbruket, ehuru af särdeles vanskaplig och nu mera all
deles
olämplig beskaffenhet.
Reservantens enfaldiga åsigt är, att för bevillningens utgörande af stångjernsverken
icke endast en minimi-tarif måste likasom för taxeringen af all annan materiel
verksamhet finnas, utan att denna tarif nu mera rättvisligen borde förändras, och
efter nedsättningen af hammarskatten med 50 procent höjas åtminstone med 25 procent,
och att således bevillnmgen visserligen icke, likasom före år 1823, borde utgå med
beräkning efter minst en sjettedel, såsom ansedd vinst af hvarje skeppund stångjern,
utan efter minst en niondedel, enligt Bevillnings-förordningarne under åren
1823—1851. Genom antagande af denna högst billiga grund för taxering af stångjerns-tillverkmngen
skulle Staten för mera än 75,000 R.drs nedsättning uti hammarskatten
erhålla en ersättning af omkring 7,000 R.dr uti ökad bevillning, eller mindre
än ^ af den gjorda uppoffringen.
Ehuru reservanten genom kännedomen om det rådande tänkesättet så väl inom
Bevillnings-Utskottet, som inom de Höglofliga Riks-stånden, både uti detta och flera
andra mål. rörande den allmänna bevillningen, ganska väl inser, hvilket ringa afseende
hans här yttrade åsigter skola tillvinna sig, så har han funnit deras öppna uttaande
vara hans oviikorliga pligt.»
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1857.
>;I 1 ; - j,i ; b! ■ ii’’.' i V i" ■ bUbti : • ;»’■ ’ • tK
■
- I-!- t,
" ifll ') ' VV : i
U: ■ 'V ’
'
■ : iivari
• • .
Bevilln.-Btskottets Betänkande M 10.
1
M 10.
Ank. till Erp.-Utsk. d. 25 Juni 1857, kl. 2 e. m.
Betänkande, angående tull-bevillningen och dermed sammanhang
egande ämnen.
Härom har Kongl. Majit under den 15 sistlidne Februari till Rikets Ständer
»flåtit Nådig Proposition (JV3 51), hvilken, tillika med deraf inom Riks-Stånden
föranledda yttranden, blifvit till Utskottet remitterad. De svenska ledamöterna af
den Kommitté, som utarbetat förslag till förnyad förordning, angående Sveriges
■och Norriges ömsesidiga handels- och sjöfarts-förhållanden, hade derjemte, då
den betydliga skiljaktigheten emellan Rikenas tull-tarifer utgjorde väsentligt hinder
för tillvägabringandet af den friare handelsgemenskap länderna emellan, som ur
flera synpunkter vore särdeles önskvärd, af denna anledning och i afsigt att
småningom bereda väg för det ömsesidiga varubytets fullkomliga frigifvande samt
aflägsna de olägenheter, som uppkomma genom betydligt skiljaktiga tullsatser,
särskildt utarbetat förslag till sådana förändringar i den svenska tullagstiftningen,
som under iakttagande af de grundsatser, hvarpå denna lagstiftning härstädes
ansetts böra hvila, och de särskilda förhållanden, hvilka i vissa afseenden förekomma,
skulle i möjligaste måtto närma densamma till den norrska. 1 följd af
det inre sammanhang, som en systematisk lagstiftning kräfde, hade kommitterades
förslag, ehuru närmast föranledt af omförmälda skäl, erhållit den utsträckning,
att icke allenast tull-tarifen i sin helhet, jemte de reglementariska föreskrifter,
som vid dess tillämpning skola tjena till efterrättelse, utan äfven andra i tullagstiftningen
ingående frågor blifvit föremål för kommitterades behandling.
Det är detta kommitterades förslag, med deröfver af Kommers-kollegium
och General-Tullstyrelsen afgifna underdåniga utlåtanden, som, jemte i ämnet
Bih. till R. St. Brot. 1836 & 1837. 3 Sami. 1 Afä. 10 Haft. 1
2
Bevilln.-Utskoltets Betänkande M i ti.
1
gjorda framställningar af åtskilliga fabriks- och slöjdidkare, varit föremål för
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning vid det tillfälle, den 27 sistlidne Januari, då Kongl.
Maj:t, i enlighet med Stats-Rådets nästan enhälliga tillstyrkan, beslutat aflåtandet
till Rikets Ständer af omförmälda Nådiga Proposition, deri Kongl. Maj:t, som
hufvudsakligen i öfverensstämmelse med kommitterades förslag, ansett lättnad i
den utrikes handelns nuvarande pålagor och förenkling i deras beräkning och
uppbörd vara af behofvet påkallade, i sådant hänseende och på de skäl, som i
Stats-Råds-Protokollet blifvit närmare utvecklade, föreslagit Rikets Ständer, att,
beträffande Sveriges handels- och tullagstiftning, vidtaga de beslut, som här nedan
skola närmare omförmälas.
Handelsfrihetens grundsatser, tillförene härstädes godkände, hafva i Kongl.
Maj:ts förslag blifvit inrymde en allmännare tillämpning. Det hos oss redan
öfvergifna prohibitiv-systemet, likasom det förmedlande skydds-system, som trädt
i det förras ställe — yttrar föredragande Departements-chefen vid frågans behandling
inför Kongl. Maj:t — utgöra begge afvikelser från tullagstiftningens
ursprungliga, enligt Departeinents-chefens tanke, enda riktiga ändamål — en
skattereglering. Hvad med denna lagstiftning varit afsedt och ännu af de enskilda
interessena yrkades, till uppmuntran eller så kalladt skydd för särskilda näringar,
vore i sjelfva verket ingenting annat, än en konstlad utväg att uppstegra varornas
pris, visserligen till fördel för dem, som sysselsätta sig med dessa varors beredning,
men till skada för dem, som deraf äro i behof, och ledde således alltid
till en beskattning, orättvis emot förbrukaren och förnärmande det medborgerliga
anspråket på jemlik fördelning af bidragen till statsbehofvens fyllande. All erfarenhet
bekräftade derjemte, att det konstlade skyddet i sjelfva verket alls icke,
eller åtminstone endast ofullständigt främjat det syfte, för hvilket Staten och dess
medlemmar underkastat sig från systemets upprätthållande oskiljaktiga uppoffringar,
men deremot beklagligen ofta ledt til! brottsliga företag af dem, hvilkas sedliga
känsla icke vore nog stark att kunna motstå den retelse, som vinsten af lagbudens
kringgående innebure. Den allmänna meningen inom landet hade numera
utdömt det äfven i andra länder mer och mer underkända skydds-systemet. Att
öfvergången från detta system emellertid måste med varsamhet fullföljas vore
också en allmänt erkänd sanning; och frågan, om hvilken meningarne voro delade,
inskränkte sig således dertill, i hvad mån en vidsträcktare tillämpning af handelsfrihetens
grundsatser nu kunde, utan fara för de inhemska näringarnes bestånd,
genomföras. Men härigenom hade tullagstiftningen, som till sina principer ansågs
snart vara oomtvistad, blifvit mera än någonsin förflyttad in på de rent praktiska
detalj-undersökningarnes fält; och i detta hänseende fästade Departements-chefen
synnerligt afseende vid kommitterades, på sakkunskap och, såsom han antog,
sorgfälliga undersökningar grundade förslag. Innefattade detta förslag, på sätt
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelseii i deröfver afgifvet utlåtande förut
-
Bevillnings-UtskoUets Betänkande Jtf 10=
3
salt, i och för sig riktiga och för deraf beroende näringar tillräckligt betryggande
tullsatser, så skulle, enligt Departements-chefens tanke, en fördröjd tillämpning
af dessa tullsatser ingalunda rättfärdigas af de under nämnde förutsättning obefogade
farhågor, som af vederbörande näringsidkare kunde hysas. Att nu i stället
för den varsamhet, hvarmed öfvergången borde utföras, iakttaga en så öfverdrifven
försigtighet, att man på förhand måste motse behofvet af snart ytterligare förestående
öfvergångs-åtgärder, skulle snarare underhålla än afvärja den otrygghet,
öfver hvilken närings-idkarne i synnerhet klagade och hvilken icke kunde upphöra,
så länge åt den allmänna meningens billiga anspråk lemnades allt för ringa uppmärksamhet.
Till dessa skäl, hvilka i och för sig ådagalade att väsentliga förändringar
i Sveriges tullagstiftning voro af behofvet högligen påkallade —- förändringar för
hvilkas genomförande Statsverkets ställning och de inhemska näringarnes ståndpunkt
nu voro synnerligt gynnsamma — kommo äfven de ur allmännare synpunkt obestridligen
vigtiga ändamål, som genom svenska och norrska tulltaxornas närjnande
till hvarandra borde afses. Angelägenheten deraf, erkänd äfven af kommiltéens
norrska ledamöter, hvilka hemställt, att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla revision af
den norrska tulltaxan, med föreskrift att närmandet emellan rikenas tull-tarifer,
så vidt andra afseenden det tilläte, dervid skulle tagas till ögonmärke, har ofvanbemälde
Departements-chef i sitt till Stats-Råds-Protokollet afgifna, nu ifrågavarande
yttrande närmare utvecklat vid behandlingen af särskilda delar af tulltaxan,
exempelvis vid artikeln väfnader, der det anföres, hurusom den fullkomliga
tullfrihet vid landväga varuförseln emellan Sverige och Norrige, sorn hädanefter
förmodades blifva medgifven för de flesta i någotdera landet tillverkade väfnadsslag,
och hvaraf isynnerhet svenska industrien ansetts kunna påräkna icke obetydlig
fördel, skulle genom alltför stor skiljaktighet i de begge rikenas tulltaxor
möjligen leda till ett helt annat resultat, än det åsyftade, då, såsom bekant vore,
någon tull- eller tillverknings-stämpling i Norrige icke egde rum. Visserligen
skulle alla fabriks- och manufakturvaror, då de utöfver stadgade minimi-qvantiteter
föras från ena till andra riket, vara åtföljda af tillverkningsbevis; men först
och främst gällde detta stadgande icke husflitens alster, och vidare läte det
icke förneka sig, att nämnde kontroll-åtgärd, likasom de flesta andra, blefve otillräcklig,
der lagstiftningen i öfrigt uppställde allt för stora frestelser att kringgå
lagbuden. Riksgränsens stora utsträckning och beskaffenhet gjorde en sträng
tullbevakning svår, om icke omöjlig att handhafva, och den lifliga förbindelse
emellan rikena, som man önskade att uppnå, läte icke heller förlika sig med ett
misstänksamt bevakande af det ömsesidiga varubytet. Alt göra detta så fritt som
möjligt, utan att ändock äfventyra verkligt men för någotdera rikets statskassa,
vore en uppgift, som säkrast löstes genom tullsatsernas närmande till möjligen
största likhet.
4
Bevillnings-Ut skottets Betänkande JU 10.
Det skulle tvifvelsutan leda till alltför stor vidlyftighet att här återgifva de
flera till Statsråds-protokollet så väl i allmänhet som med hänsigt till särskilda
tull-bestämmelser anförda grunder, hvilka föranledt Kongl. Maj:ts beslut att nu
för Rikets Ständer framlägga ett genomfördt förslag till tull-lagstiftningens ordnande
i omförmälda riktning. På sätt till Statsråds-protokollet blifvit yttradt,
tror Utskottet sig också kunna antaga, att den allmänna meningen hyllar de
grundsatser, på hvilka detta förslag hvilar. Och den omständigheten, att samma
grundsatser först vid sistlidne riksdag lyckades tillvinna sig ett så vida praktiskt
erkännande, att de flesta dittills stadgade införsels-förbuden upphäfdes och utbyttes
emot tull-afgifter, i vissa fall så öfverdrifvet höga, att de innefatta snart
sagdt detsamma som förbud, kan icke och bör icke heller, enligt Utskottets tanke,
föranleda till ett qvardröjande vid den ståndpunkt af ett alltför öfvervägande afseende
å vissa medborgare-klassers anspråk på skydd, som tull-lagstiftningen för.
närvarande härstädes innehar. Emellan denna ståndpunkt, hvarigenom stadgade
tull-afgifter antingen helt och hållet uppoffras, eller ock, då de måste erläggas,
innebära en orättvis och den medborgerliga jemlikheten förnärmande
beskattning samt den, i motsats härtill, befarade brådskande tillämpningen af
det otvifvelaktigt riktiga system, som man gifvit benämningen finans-tullar, finnes
visserligen en medelväg, hvilken det, enligt Utskottets tanke, är lika angeläget
att söka ju förr desto hellre uppnå, som äfventyrligt att oförberedt öfverträda.
Denna medelväg anser Utskottet vara funnen i det förslag till tulltaxa, som
Kongl. Maj:t framlagt. Efter sorgfällig pröfning af samma förslag, de motiver,
som innefattas såväl i kommitterades betänkande, som i Statsråds-protokollet, de
anmärkningar och yttranden ej mindre Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen,
än äfven flera fabriks- och slöjd-idkare vid kommitterades förslag framställt
med hvad vidare i väckta motioner och Utskottet för öfrigt delgifna upplysningar,
angående särskilda tullbestämmelser förekommit, har Utskottet stadgat
sin öfvertygelse derom, att Kongl. Maj:ts förslag såväl till sina bufvudgrunder, som
i deras tillämpning lemnar föga öfrigt att under närvarande förhållanden önska,
och att denna lagstiftning, endast sålunda ordnad, kan vinna den stadga och bereda
inhemska förädlings-näringarne och handeln den trygghet, som utgöra vilkor
för. näringslifvets fortgående naturliga utveckling. De ganska få afvikelser
från nämnda förslag, som Utskottet ansett böra ega rum, skola här nedan i hvarje
särskildt fall närmare redovisas. De rubba icke i allmänhet det följda systemet,
utan innebära fastmera, enligt Utskottets tanke, en något vidare fullföljd tillämpning
af detsamma. Endast för vissa betydligare förnödenbets-varor, för hvilka
Kongl. Maj:ts förslag upptager fullkomlig afgifts-frihet, har Utskottet, ehuru delande
åsiglen att dylika varor, i följd af sin beskaffenhet, helst borde förunnas
en sådan frihet, likväl, i betraktande af Stats-verkets närvarande behof, ansett
gig böra hufvudsakligen bibehålla nu stadgade afgifter.
B ev illnin g s - Ut sko Hets Betänkande Jt? 10.
S
Då Utskottet, utan att vidare uppehålla sig vid de allmänna grunder, enligt
hvilka ifrågavarande lagstiftning, på sätt Kongl. Maj:ts förslag innehåller, synes
höra ordnas, öfvergår till förslagets särskilda delar, förekommer i första rummet
den genomgripande förändring, som afser att i sjelfva tullsatserna upptaga vissa
nu särskildt till staten och städerna vid sidan af tull-umgälderna utgående afgifter,
och att för dessa bereda lämplig och billig godtgörelse af tullmedlen.
Förslaget härom, sådant dét framställdes af ofvanbemälda kommitterade, bar varit
föremål för utlåtande från städernas styrelser och vederbörande embets-verk.
Och slutligen har frågan i Statsråds-prolokollet egnats en så fullständig utredning,
att Utskottet anser sig hufvudsakligen kunna och böra dertill hänvisa.
Fördelarne icke blott af enkelhet och lätthet vid tullbehandlingen, utan ännu
mera af handelns frihet att, oberoende af skiljaktiga ort-afgifter, direkte söka
de hamnar, som för varu-omsättningen bäst lämpa sig, äro i ögonen fallande.
Utom den stats-ekonomiska vinst, som härigenom uppkommer, och i mån af rö
relsens
utveckling blir af ökad betydelse, samt alltid ytterst inverkar på förbrukarne,
utgör denna förändring ett snart sagdt oundgängligt vilkor för möjligheten
att i beskattningen å varu-bytet med utlandet göra gällande det system, som i
tull-lagstiftningen hyllas.
De särskilda afgifter, som sålunda blifvit af Kongl. Maj:t föreslagne att i
tull-satserne innefattas, äro: algiften till handels- och sjöfarts-fonden för varor,
som införas; samt den under olika benämningar och efter olika grunder särskilda
stapelstäder för in- och utförda varor beviljade tolag. Angående de
flera andra på utländska handeln lagda afgifter till städerna, har Kongl. Maj:t
anbefallt Kommers-kollegium att, efter vederbörandes hörande, inkomma med
förslag till dessa afgifters upphörande eller utgående efter sådana grunder, som
med tull-lagstiftningen närmare öfverensstämma. Frågan derom utgör emellertid
nu icke föremål för Rikets Ständers pröfning.
I afseende åter å förstnämnda afgifter, har Kongl. Maj:t föreslagit Rikets
Ständer vidtagandet af följande beslut:
att så väl den lill 10 procent å tull-beloppet för alla inkommande varor
bestämda afgift till den så kallade handels- och sjöfarts-fonden, som den under
benämning af tolag, efter olika grunder, till städerna nu utgående afgift, må såsom
särskilda beskattnings-titlar upphöra, mot godtgörelse af tull-medlen, samt
innefattas i den tullsats, som för varors in--eller utförsel genom taxan bestämmes;
att nyssberörde godtgörelse till handels- och sjöfarts-fonden må af inflytande
tull-medel qvartaliter från och med den tid, då den nya tull-taxan vidtager,
till konvoij-kommissariatet utbetalas med årligen minst Femhundra tusen
Riksdaler Ranko eller Sjundra femtio tusen Riksdaler riksmynt;
att då tull-inkomsterna i brutto öfverstiga Tio millioner Riksdaler Ranko, eller
det belopp, hvarå den föreslagna minimi-summan utgör fem procent, Handels
-
6
Bevillnings-Utskollets Betänkande JU 10.
och Sjöfarls-fonden skall jemväl på öfverskjutande tull-beloppet alltid erhålla fem
procent, så att, när brutto-tulluppbörden uppgår till exempel till 10,100,000
R:dr sistnämnde mynt, ersättnings-anslaget ökas till 303,000 Riksdaler och så
vidare;
alt, med upphörande, pä sätt redan är nämndt, af den nu till städerne såsom
särskild afgift ingående tolag, derunder inbegripen så väl ordinarie-, stadsoch
allmän tolag, som den i vissa städer särskildt utgående inqvarterings-lolagen,
fattigvårds-tolagen och öfverflöds-afgiften, hvilka umgälder, der de hittills såsom
tolag utgått, jemväl skulle komma alt upphöra och i tull-satserna inbegripas,
följande stapelstäder må, från och med den blifvande nya tull-taxans tillämpning,
af tull-medlen undfå årlig godlgörelse:
Med bestämdt
belopp R'-dr
R:mt.
Derutöfver med
5 procent af den
tull-uppbörd,
som i hvarje
stad öfverstiger
R:dr R:mt.
Calmar
8,700
270,500
Carlshamn
6,900
114,300
Carlskrona
12,700
77,100
Christianstad .
2,900
50,900
Gefle
13,000
119,900
Götheborg
303,600
3,570,700
Halmstad
5,400
78,500
Haparanda
3,700
72,400
Helsingborg
8,500
143,700
Hernösand
3,300
26,700
Hudiksvall
900
15,500
Kongelf
50
200
Landskrona
15,600
542,600
Luleå
400
13,400
Malmö
14,000
385,200
Marstrand
600
2,800
Norrköping
44,600
467,100
Nyköping
1,700
4,300
Piteå
1,700
26,000
Stockholm
535,300
3,244,500
Transport R:mt R:dr
783,530
Bevillnings-Utskotlcls Betänkande JH 10.
7
Derutöfver med
Med bestämdt
belopp R:dr
R:mt.
5 procent af den
tull-uppbörd,
som i hvarje
stad öfverstiger
R:dr R:mt.
Transport
783,530
Strömstad
1,000
12,400
Sundsvall
3,500
38,100
Söderhamn
1,700
10,900
Söderköping
2,600
28,200
Uddevalla
1,800
43,200
Umeå ,
2,500
59,600
Warberg
5,500
38,900
Westervik
3,000
54,200
Wisby
2,900
48,200
Ystad
7,700
160,900
Summa R:mt R:dr| 815,730
att utgå den till visst belopp bestämda tolagen qvartalsvis och den på en
stigande tulluppbörd beroende tillökning efter hvarje års slut, sedan tulluppbörden
blifvit lill beloppet bekant;
att hvad angår redan befintliga, men till uppbärande af tolag nu icke berättigade
stapelstäder, äfvensom ytterligare blifvande stapelstäder, Kongl. Maj:t
må ega att, om anledning dertill vid pröfning af hvarje särskildt fall förekommer,
i stället för tolag bevilja sådan stapelstad ett anslag af tullmedlen, motsvarande
fem procent af stadens årliga tulluppbörd;
att den sålunda föreslagna förändring af tolagen, derest den af Rikets Ständer
antages, icke må utan samtycke af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer förändras;
samt
att det förändrade sätt, hvarigenom städerne komma i åtnjutande af den
fordna tolagen, icke skall medföra någon rubbning i städernas tillförsäkrade dispositionsrätt
öfver deras tolags-medel och icke heller föranleda till förändring
uti hittills gällande stadganden, angående telagens- användande och stapelstädernas
pligt att hvart tredje år till Kommers-kollegium insända bestyrkta uppgifter
öfver beloppet och användandet af de under nästförutgångna tre år influtna tolagsmedlen.
Reträffande den för staden Luleå föreslagna tolags-ersättning, af Koinmitterade
upptagen till 300 R:dr Ranko, men af Kongl. Maj:t, efter medel-beloppet
af 1853, 1854 och 1855 arens tolags-inkomst, till 400 R:dr Riksmynt, har
8
liévillnings-Utskotlels Betänkande M 10.
Herr J. Bodell, uti en inom Borgare-Ståndet -vackt motion, yrkat den förändring»
att tolags-ersättningen måtte bestämmas till det högre belopp, som skulle hafva
uppkommit, derest staden icke af förbiseende underlåtit sin rättighet att uppbära
tolag äfven af inkommande varor; och hvarom Herr Bodell förbehållit sig att
till Utskottet inlemna uppgifter, hvilka dock sedermera icke inkommit.
Ett dylikt anspråk hade ock, enligt hvad Statsråds—protokollet (pag. 17)
omförmäler, Luleå stads innevånare, uti sitt yttrande öfver Kommitterades förslag,
framställt, likväl med den skiljaktighet, att anspråket dervid grundats
icke på någon redan befintlig, utan först i samma yttrande sökt rättighet att få
uppbära tolag för inkommande varor; i anledning hvaraf Kommers-kollegium
åter hemställt, att frågan om rättighet för Luleå att af inkommande varor uppbära
tolag icke måtte, i den ordning densamma blifvit väckt, till någon åtgärd
föranleda, äfvensom Kollegium anmält sig af det anförda icke hafva hemtat anledning
att för närvarande frånträda sitt förslag om beräknandet af tolags-ersättningen
till Luleå; och har Kongl. Maj:t, med bifall till Departements-chefens
hemställan (Statsråds-protokollet pag. 21) funnit staden Luleås framställda begäran
om tolags-ersättningens beräknande efter' hvad, enligt andra, än redan fastställda
grunder för tolagens uppbärande, kunnat staden tillfalla, icke förtjena
afseende.
Efter denna utredning af frågan, anser Utskottet
Herr Bodells motion icke böra till någon särskild åtgärd
föranleda.
Uti det redan anförda har Utskottet uttalat sin åsgit om vigten och angelägenheten
af den nu ifrågavarande förändringen i afseende å omförmälda afgifters
ingående i sjelfva tullsatserna. Angående denria förändring, hvad afgiften
till Handels- och Sjöfarts-fonden angar, hafva några menings-skiljaktigheter icke
förekommit. Kommitterades, af Kommers-kollegium understödda förslag, är af
Kongl. Maj:t godkändt.
De skiljaktiga förslag åter, som Kommilterade och Kommers-kollegium framställt
i fråga om beräkningen af den ersättning, hvilken för tolags-inkomslerna
skulle stapelstäderna tilldelas, äro i åberopade Statsråds-protokollet fullständigt
omförmälda; likasom der närmare redogöres för grunderna lill den från begge
dessa förslag afvikande mening, som Kongl. Maj:t gillat. Ltskottet delar fullkomligt
den af Kongl. Maj:t uttalade åsigt, enligt hvilken rättvisa och billighet
kräfva, att den verkliga inkomst, hvarje stad af tolagen uppburit, varder till sitt
fulla belopp ersatt; äfvensom att en tillökning i denna tolags-ersättning bör till—
godokomma hvarje stapelstad, i mån af rörelsens tillvext derstädes, med fem
procent af stadens stigande tulluppbörd; samt att, med iakttagande af de särskilda
omständigheter, som, hvad angår städerna Sundsvall och Haparanda, föranleda
-
Bevilinings-Utskotteis Betänkande M 10.
9
anleda till en från 1855 års förhållanden hemtad grund för bestämmandet af
tolags-ersättningen till dessa städer, nämnde ersättning i allmänhet bör, med utjemnande
till närmaste hundratal, bestämmas att utgå efter medel-beloppet af
hvarje stads samtliga tolags-inkomster och tull-uppbörd för åren 1853, 1854
och 1855.
Men den i Statsråds-protokollet anmärkta oegentlighet, som med obetingadt
godkännande af Kongl. Maj:ts förslag skulle förknippas, att en eller annan stad,
der rörelsen kunde komma att aftaga, ändock blefve vid sin nuvarande inkomst
bibehållen, intilldess Kongl. Maj:t och Rikets Ständer annorlunda förordnade, har
synts Utskottet både kunna och böra i sammanhang med förevarande tolags
reglering
förebyggas, så att den alltid ömtåliga frågan om rubbning af samma
reglering må i möjligaste mån för framtiden undvikas. Det må väl kunna antagas,
att med den vidgade närings- och handelsfrihet, som mer och mer sprider
lif och verksamhet i alla delar af riket, någon sådan återgång i en eller annan
stads handelsrörelse ej skall annat än undantagsvis inträffa, att skäl förefunnes
till nedsättning eller upphörande af den fastställda tolags-ersättningens belopp;
men der åter någon dylik anledning förekomme, och samma stad följaktligen,
om tolags-regleringen icke försiggått, skulle hafva lidit minskning i sin af rörel
sen
beroende inkomst, der synes också statsverket med allt fog kunna fordra
lindring i sina under andra förhållanden åtagna förbindelser, helst statsverket
måste till andra städer, dit rörelsen under tiden antagligen dragit sig, utgifva en
derefter ökad tolags-ersältning.
För att småningom utjemna det under tidernas lopp uppkomna alltför stora
missförhållande emellan olika städers tolags-inkomster, samt deras handelsverk—
samhet och den deraf beroende tull-inkomst, som tillflyter statskassan, har den
tillökade tolags-ersättning, som i mån af rörelsens tillvext borde utgå, ansetts
böra bestämmas till lika procent för samtlige städerne; hvartill vidare hemtats
stöd af lagstiftningens rätt och pligt, att efter samma grund för alla städer bestämma
den ytterligare beskattning å varutrafiken, som skäligen må dem medgifvas.
Ett likartadt förfaringssätt vid beräknandet af minskad tolags-ersättning
vid rörelsens aftagande skulle deremot innebära hvarken rättvisa emot städerna
eller ett billigt aktgifvande på statens fördel. Den ena staden, hvars tolags—
inkomst nu utgör t. ex. 3lA procent af tulluppbörden, förnärmades naturligen i
sin rätt, derest ett afdrag i den fastställda tolags-ersättningen bestämdes till 5
procent af den inträffade minskningen i tulluppbörden; under det en annan stad,
hvars tolags-inkomst nu uppgår exempelvis till 16 ‘/a procent af tulluppbörden,
skulle vid ett afdrag med 5 procent för minskad tulluppbörd beredas en oskälig
förmån på statsverkets bekostnad och — för att vidare fullfölja exemplet ——
Bih. till R. St. Prof. 1836 & 1857. 3 Sami. 1 Afd. 10 H af t, » 2
£o
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 10.
ännu, sedan all handel och följaktligen all tulluppbörd i staden upphört, befinna
sj.g i åtnjutande af en ganska betydlig tolags-ersättning från statsverket.
I betraktande häraf har Utskottet funnit sig böra så vida afvika från Kongl.
Maj:ts förslag, att under det, å ena sidan, i enlighet med samma förslag, stadgas,
att hvarje stad skall för den tulluppbörd, som öfverstiger medel-beloppet
af samma stads likabeskaffade uppbörd under åren 1853—1855, undfå tillökning
i sin tolags-ersättning med 5 procent af öfverstigande tullbeloppet, å andra
sidan bör bestämmas, att, vid en under nämnde medel-belopp fallande tulluppbörd,
afdrag å stadens tolags-ersättning skall iakttagas och beräknas efter samma
procent-förhållande, som egt rum emellan stadens tull- och tolags- uppbörd
under omförmälda åren 1853—1855, endast med jemkning häri till närmaste
fjerdedels procent. Varande ledning för dessa procent-bestämmelser hemtad
från bilagde i Kommers-kollegium upprättade tabeller.
Till följd häraf blir ock angeläget att vidtaga någon ändring i det af Kongl.
Majit föreslagna stadgande, alt den till visst belopp bestämda tolagen skulle af
tullmedlen utgå qvartalsvis, och den på en stigande tulluppbörd beroende tillökning
efter hvarje års slut och sedan tulluppbörden blifvit till beloppet bekant;
men då ordningen för tolags-ersättningens afleranande till städerne lämpligast
torde kunna och böra i administrativ väg bestämmas, har Utskottet endast
ansett nödigt, att, Rikets Ständer, för sin del, besluta, att tolags-ersättningen skall
af tullmedlen qvartalsvis utbetalas, på det sätt och i den ordning Kongl. Majit
vidare förordnar.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och Kongl. Majits förslag i öfrigt
innehåller, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer mätte i förevarande ämne fatta följande
beslut:
att så väl den till 10 procent å tullbeloppet för alla ih
kommande
varor bestämda afgift till den så kallade Handels- och
Sjöfarts-fonden, som den under benämning af tolag, efter olika
grunder, till städerna nu utgående afgift må såsom särskilda beskattnings-titlar
upphöra mot godtgörelse af tullmedlen, samt innefattas
i den tullsats, som för varors in- eller utförsel genom
taxan bestämmes;
att nyssberörde godtgörelse till Handels- och Sjöfarts-fonden
må af inflytande tullmedel qvartaliter från och med den tid,
då den nya tulltaxan vidtager, till Konvoj-kommissariatet utbetalas
med årligen minst Sjuhundra Femtiotusen Riksdaler
Riksmynt;
att, då tull-inkomsterna i brutto öfverstiga Femton millionef
Riksdaler Riksmynt, eller det belopp, hvarå den föreslagna mini
-
Bevillning s-Utskoltels Betänkande Jff 10.
11
mi-summan utgör fem procent, Handels- och Sjöfarts-fonden
skall jemväl på överskjutande tullbeloppet alltid erhålla fem procent,
så att, när brutto-tull-uppbörden uppgår till exempel till
15,100,000 R:dr, ersättnings-anslaget ökas till 755,000 R:dr och
så vidare;
att, med upphörande, på sätt redan är nämndt, af den nu
till städerna såsom särskild afgift ingående tolag, derunder inbegripen
så väl ordinarie, stads- och allmän tolag, som den i vissa
städer särskildt utgående inqvarterings-tolagen, fattigvårds-tolagen
och öfverflöds-afgiften, hvilka umgälder, der de hittills såsom
tolag utgått, jemväl skulle komma att upphöra och i tullsatserna
inbegripas, följande stapelstäder må, från och med den blifvande
nya tulltaxans tillämpning, af tullmedlen undfå årlig godtgörelse
:
Med
R:dr R:mt.
Med tillökning
af 5 procent å
den tullupp-  börd, sorn i
hvarje stad öf-  verstiger
R:dr R:mt.
Med minskning
för hvad sta-  dens tullupp-  börd understi-  ger vidstående
belopp efter
följ. procent.
Calmar
8,700
270,500
3,25
proc.
Carlshamn
6,900
114,300
6,
»
Carlskrona
12,700
77,100
16,50
»
Christianstad
2,900
50,900
5,50
»
Gefle . ,
13,000
119,900
10,75
»
Götheborg
303,600
5,570,700
8,50
»
Halmstad
5,400
78,500
7,
»
Haparanda
3,700
79,200*)
4,75
»
Helsingborg
8,500
143,700
6,
»
Hernösand
3,300
26,700
12,25
»
Hudiksvall
900
15,500
6,
»
Kongelf
30
200
12,50
»
Landskrona
15,600
342,600
4,50
»
Luleå
400
13,400
3,
»
Malmö
14,000
385,200
3,75
»
Marstrand
600
2,800
21,50
»
*) 1855 års tulluppbörd.
Bevillnings-Utskottets Betänkande Jff 10.
Med
R:dr R:mt.
Med tillökning
af 5 procent å
den tullupp-  börd, som i
hvarje stad öf-  verstiger
R:dr R:mt.
Med minskning
^för hvad sta-  dens tullupp-  börd understi-  ger vidstående
belopp efter
följ. procent.
Norrköping
44,600
467,100
9,50 proc.
Nyköping
1,700
4,300
40,50 »
Piteå
1,700
26,000
6,50 »
Stockholm
335,300
3,244,500
10,25 »
Strömstad
1,000
12,400
7,75 »
Sundsvall
3,500
38,100
9,25 »
Söderhamn
1,700
10,900
15,75 »
Söderköping
2,600
28,200
9,25 »
Uddevalla
1,800
43,200
4,
Umeå
2,500
59,600
4,25 »
Warberg
5,500
38,900
14, »
Westervik
3,000
54,200
5,50 »
Wisby
2,900
48,200
6, »
Ystad
7,700
160,900
4,75 »
att utgå qvartalsvis på det sätt och i den ordning Kongl. Maj:t
vidare förordnar;
att, hvad angår redan befintliga, men till uppbärande af tolag
nu icke berättigade stapelstäder, äfvensom ytterligare blifvande
stapelstäder, Kongl. Maj:t må ega att, om anledning dertill vid
pröfning af hvarje särskildt fall förekommer, i stället för tolag
bevilja sådan stapelstad ett anslag af tullmedlen, motsvarande fem
procent af stadens årliga tulluppbörd;
att denna tolags-ersättning icke må utan samtycke af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer förändras; samt
att det förändrade sätt, hvarigenom städerna komma i åtnjutande
af den fordna tolagen, ej skall medföra någon rubbning
i städernas tillförsäkrade dispositionsrätt öfver deras tolagsmedel
och icke heller föranleda till förändring uti hittills gällande stadganden,
angående tolagens användande och stapelstädernas pligt
att hvart tredje år till Kommers-kollegium insända bestyrkta
uppgifter öfver beloppet och användandet af de under nästförutgängne
tre år influtna tolagsmedlen.
Bevillning»-Utskottets Betänkande M 10.
13
Uti tulltaxans uppställning och formela beskaffenhet har Kongl. Maj:t, med
godkännande af komcnitterades förslag, ansett förändringar höra vidtagas, dels
derutinnan att de vid införsel tullfria varor, som nu äro å en särskild förteckning
upptagna, skulle, med iakttagande af behörig alfabetisk ordning, införas uti införsels-tarifen,
dels ock att den i taxan förekommande kolumnen för varors
tullvärden borde derifrån uteslutas.
Skälen till dessa förändringar äro i Statsråds-Protokollet närmare utvecklade
och kunna icke annat än af Utskottet godkännas. Begge förändringarne leda till
förenkling; Och tullvärdes-kolumnens bibehållande blefve utan allt ändamål, derest,
på sätt här ofvan blifvit föreslaget, tolagen helt och hållet upphör såsom särskild
afgift, samt öfrige lill städerne ingående afgifter, som nu beräknas efter tullvärdet,
varda ordnade efter annan lämpligare grund, äfvensom nederlags-afgiften samt
böter i konfiskationsmål varda bestämde att utgå, den förra med viss procent
af tullbeloppet och de sednare efter den värdesumma, hvartill i beslag tagne
varor, vid i allt fall stadgad besigtning och värdering, uppskattas.
Af dessa förutsättningar torde, utom den redan behandlade frågan om tolagens
upphörande, endast förslaget att beräkna böter i konfiskationsmål efter i
hvarje fall skedd uppskattning böra i sammanhang med förevarande ämne komma
under Rikets Ständers pröfning. Vid § 12 af tulltaxe-underrättelserna kommer
Utskottet att behandla förslaget om förändrad grund för nederlags-rekognitionens
utgörande; Och frågan om beräkningsgrunden för åtskilliga, utom tolagen, till
städerna ingående afgifter är ännu beroende på vidare utredning samt Kongl.
Majrts ytterligare bepröfvande.
Hvad således beräkningen af böter i konfiskationsmål angår, så anser Utskottet
både rättvisa och billighet kräfva, att dermed förfares på sätt Kongl.
Maj:ts förslag innehåller.
Utskottet hemställer alltså:
att omförmälda förändringar i tulltaxans uppställning, nemligen:
de vid införsel tullfria varornas upptagande i sjelfva taxan; samt
tullvärdes-kolumnens uteslutande ur taxan måtte af Rikets Ständer
godkännas; äfvensom att böter i konfiskationsmål må beräknas
o 7
efter den värdesumma, hvartill i beslag tagna varor vid stadgad
besigtning och värdering uppskattas.
A. Införsels-tarifen. Enär, på sätt omförmäldt blifvit, Utskottet funnit sig
böra tillstyrka, att så väl afgiften till Handels- och Sjöfarts-fonden, som den till
städerna nu utgående tolag må såsom särskilde beskattnings-titlar upphöra och
hädanefter i stället inbegripas i tullafgiften, har häraf måst blifva en följd att, i
likhet med hvad vid ärendets föregångna behandling i detta hänseende egt rum,
de särskilda lullbestämmelserne blifvit föreslagne med beräkning af den genom
14
Bevillnings-TJlsleottels Betänkande JU 10.
nämnde tillägg föranledda förhöjning i afgifts-beloppen; och får Utskottet, under
förutsättning att berörde förslag jemväl varder af Rikets Ständer antaget, nu
öfvergå till införsels-tarifens bestämmelser, dervid till en början torde böra redogöras
för den plan och ordning, som i afseende på förevarande Betänkandes
uppställning i denna del ansetts böra iakttagas.
Då kommilterades utlåtande, med åtföljande jemförelse-tabell, blifvit inom
Riks-Stånden utdeladt, och samma utlåtande innehåller motiverne för alla de
förändringar i nu gällande tullhestämmelser, som af kommitterade blifvit föreslagne,
äfvensom jemförelse-tabellen utvisar, bland annat, skillnaden emellan nu
stadgade sammanräknade afgifler och de föreslagna nya tullsatserne, samt då vidare
i det Kongl. Maj:ts Proposition åtföljande Statsråds-Protokoll finnas upptagne
såväl skälen till de förändringar i kommitterades förslag, som af Kongl. Maj:t
ansetts böra ega rum, som äfven en redogörelse för de anmärkningar och påminnelser
vid samma förslag, som dels af de deröfver hörda embetsverk dels af
åtskillige Fabriks- och Handtverks-föreningar samt särskilde närings-idkare blifvit
framställde, sä har Utskottet, till undvikande af den vidlyftighet, som skulle föranledas
af ett förnyadt upptagande i detta Betänkande af hvad förut vid ifrågavarande
omfattande ärendes behandling blifvit anfördt, ansett sig kunna härigenom
i allmänhet hänvisa till omförmälda handlingar i afseende på redogörelsen för
och motiverne till sådana förändringar i införsels-tarifen, dervid Utskottet för
sin del icke funnit någon erinran att göra.
Särskild framställning har dock Utskottet ansett sig böra afgifva rörande alla
sådana förändringar uti nu gällande stadganden, som kunna anses vara af större
betydenhet, antingen med afseende å den deraf beroende tullinkomsten eller ock
i betraktande af den tullbeskattade artikelns egenskap att utgöra föremål för någon
inhemsk industri af mera framstående vigt.
Utom dessa frågor har Utskottet jemväl att i hvarje särskildt fall redogöra
för de afvikelser från Kongl. Maj:ts förslag, som Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
äfvensom för de förändringar i tullagstiftningen, hvilka inom Riks-Stånden
blifvit föreslagna. Vid denna redogörelse är de ifrågakomne artiklarnes alfabetiska
ordning iakttagen, med undantag endast för några fall, der antingen tullsatsernes
ömsesidiga beroende af hvarandra eller vissa artiklars likartade beskaffenhet ansetts
böra föranleda till dessa ämnens behandling i ett sammanhang.
Öfrige artiklar, i afseende å hvilka dels ingen annan förändring föreslagits,
än ett utbyte af nu gällande tullsats mot närmast svarande lämpliga belopp i
det nya myntslaget, dels den tullfrihet eller förändring i afgifter, som blifvit
ifrågaställd, icke kan anses i någon väsentligare mån inverka på tullinkomsten i
sin helhet, och dervid Utskottet i öfrigt icke funnit något att erinra, hafva sedermera
blifvit i en gemensam förteckning uppförde och Utskottets yttrapde deröfver
i ett sammanhang afgifvet. ,
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 10. IS
För att underlätta jemförelsen emellan nu gällande tulltaxa och Utskottets
förslag, har Utskottet låtit i förslaget med en' stjerna * utmärka alla sådana artiklar,
som, hittills tullfria, varit upptagne i en särskild införsels-tarifen bifogad förteckning,
men nu blifvit utan vidare hufvudsaklig förändring inflyttade i sjelfva
tarifen.
Band förekommer i sammanhang med artikeln väfnader.
I kommitterades förslag till redaktion för den tullfrihet åtnjutande artikeln
oarbetadt Ben, förekommer icke någon annan hufvudsaklig förändring i hvad
nu derom stadgadt är, än att i rubriken blifvit tillagdt: »Tangent-skifvor eller så
kallade Klaviaturer.»
Jemte det rättelse häraf till »Tangent-skifvor till s. k. Klaviaturer» lärer böra
iakttagas, har Utskottet, enär upplyst blifvit, att Ben, som icke undergått vidare
förarbetning, än att det blifvit sågadt i skifvor för vissa behof, såsom knifskaft
och dylikt, hittills ansetts höra tullbehandlas såsom arbetadt Ben, funnit sig
böra hemställa,
att ett stadgande, hvarigenom sågadt Ben inbegripes under de
slag, som åtnjuta tullfrihet, måtte i ifrågavarande rubrik införas,
och densamma sålunda erhålla följande lydelse:
Ben: oarbetadt, alla slag, derunder inbegripna Tangent-skifvor till
s. k. Klaviaturer, klufvet, spjelkadt och sågadt Ben samt förmalda
Ben eller s. k. Benmjöl Fria.
Vid kommitterades, af Kongl. Maj:t godkända förslag till tullbestämmelser
för arbetadt Ben har någon anmärkning icke förekommit, och tillstyrker Utskottet,
att delta förslag,' som i bifogade Införsels-tarif finnes infördt,
måtte bifallas.
Artiklarne Bly, Tenn och Zink torde, med afseende pa deras likartade beskaffenhet,
höra i ett sammanhang behandlas.
För Bly, oarbetadt, i tackor eller rullar, har tullfrihet blifvit af kommitterade
föreslagen, i hvilket afseende anförts, att detta råämne för flera inhemska tillverkningar
af väsentlig vigt vore inom landet dels redan otillräckligt, dels
mindre användbart; att åtskillige nya allmänt nyttiga anläggningar såsom vatten—
och gasledningar, hvilka flerestädes inom landet nu vore å bane, erfordrade
högst betydliga qvantiteter både af sådana blyslag, som icke här frambragtes,
och af blyrör, deraf tillverkning numera här egde rum, samt att, då apparaterne
för gas- och vattenledningar hittills fått tullfritt införas, så mycket mera skäl
förefunnes att medgifva tullfrihet för det dertill behöfliga råämne.
Band.
Ben.
Bly. Tenn.
Zink.
16
Bevillnings-Ulskotlets Betänkande JYi 40.
Bränvin
och Sprit•
Likaså har föreslagits tullfrihet för oarbetadt Tenn, af hvilken råvara tillgång
inom landet helt och hållet saknades, samt för Zink, oarbetad och i plåtar.
1 tullbestämmelserna för arbeten af Bly och Zink har någon annan väsentligare
förändring icke egt rum, än att en, såsom behöflig befunnen ny underafdelning
för förgyllda, försilfrade och pläterade Zink-arbeten blifvit tillagd med
samma tullsats, 75 öre skålpundet, som föreslagits för metall-arbeten af samma
slag. Deremot hafva, med afseende å varu-värdet, införsels-afgifterne å arbetadt
Tenn blifvit nedsatte, för omåladt och olackeradt, från 13 sk. 10 r:st. till 8 sk.
eller 25 öre och för lackeradt eller måladt från 18 sk. 7 r:st. till 12 sk. 9,60
r:st. eller 40 öre skålpundet.
Utskottet har emot dessa, af Kongl. Maj:t godkända förslag icke något att
erinra, utan hemställer,
att, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga proposition,
tull-taxan för nämnde artiklar må erhålla följande lydelse:
Bly:
oarbetadt i tackor eller rullar fritt.
arbetadt, ej specificeraät:
omåladt och olackeradt 1 8” 5 öre.
måladt eller lackeradt 1 8” 20 »
Tenn:
oarbetadt samt arbetadt, gammalt och sönderbrutet . . . fritt,
arbetadt, nytt:
olackeradt och omåladt IS” 25 öre
lackeradt eller måladt 1 8” 40 »
Zink, Tutanego och Spiauter:
oarbetad och i plåtar fri.
arbetad:
omålad och olackerad
... 1 8" 7 öre.
målad eller lackerad
1 8" 20 »
förgylld, försilfrad eller pläterad 1 8" 75 »
Då det beslut, som Rikets Ständer kunna komma alt falla angående tillverkningen
af bränvin inom riket och skatten derå måste i väsentlig mån ega
inflytande på tull-lagstiftningen för artikeln Bränvin och Sprit, har Utskottet funnit
sig böra hemställa,
att pröfningen af lull-bestämmelserne angående artikeln Bränvin
och Sprit må uppskjutas intill dess Rikets Ständers beslut i berörde
hänseende blifvit fattadt.
I nu
'Bevillnings-Ulskollets Betänkande M 10.
I nu gällande iull-bestämmelser för artikeln Böcker hafva kommitterade, Bäcker.
Utom tull-satsernas utbyte mot lämpliga belopp i öre-tal, icke föreslagit annan
förändring än att till böcker, på främmande språk tryckta, för hvilka
tullfrihet eger rum, tillägg blifvit gjordt för »Lexica, deri något främmande språk
ingår.»
Mot kommitterades ifrågavarande förslag, i hvad det afser bibehållandet af
införsels-tull å böcker, på svenska tryckta, har i en inom Ridderskapet och
Adeln väckt motion Herr von Krcemer, A. /?., anfört, att då genom en sådan
tull någon märkbar inkomst antagligen icke kunde staten beredas, ändamålet dermed
endast vore att skydda några boktryckerier och förläggare i södra Sverige
mot faran att en förfaltare kunde möjligen låta trycka sitt arbete bättre och billigare
i Danmark, samt att beskatta Finska författares, i Finland på svenska tryckta,
arbeten, som till Sverige införas; och har motionären, som förmenat en sådan beskattning
icke vara välbetänkt, yrkat borttagandet af ifrågavarande lull.
Redan den omständighet att införsels-tullen å Böcker, på' svenska tryckta,
blifvit bestämd att utgå efter vigt, synes innebära att denna artikel vid tull-lagstiftningen
icke varit betraktad i egenskap af litterär produkt, utan såsom en
vanlig fabriks- eller slöjde-vara, derå, i likhet med hvad för öfriga artiklar af
enahanda beskaffenhet eger rum, en tull, åtminstone motsvarande införsels-afgifterna
å de använda materialierna, ansetts böra bestämmas. Ur sådan synpunkt
lärer icke heller hvarken en tull—afgift kunna anses olämplig eller den nu föreslagna
för hög, och förekommer, i Utskottets tanke, icke något giltigt skäl alt
borttaga denna afgift och medgifva tullfrihet i allmänhet för å utrikes ort på
Svenska språket tryckta böcker, helst derigenom möjligen kunde befordras olofliga
försök att utrikes verkställa eftertryck af Svenska författares arbeten, emot
hvilkas införsel hit till riket någon kontroll vid tullbehandliugen alltid måste
blifva svår att åstadkomma.
Beträffande ett af Sveriges grannländer, Finland, förefinnes emellertid eli särskildt
förhållande. Till följd af den gemensamhet i språk, som eger rum emellan
en del af delta lands litteratur och Sveriges egen, uppkommer nemligen genom
nu gällande och föreslagna tullbestämmelser för artikeln Böcker i sjelfva
verket en undantags-lagstiftning i afseende på nämnde land, alldenstund alla öfriga
länders litteratur är vid införsel härstädes tullfri, men den på Svenska språket
författade Finska litteraturen deremot belagd med tull. Derest den i allmänhet
stadgade lull—afgift på Svenska böcker bibehålles, kan nämnde missförhållande
undanrödjas endast genom en i tulltaxan intagen, den förra upphäfvande
undantags-bestämmelse för sådana hit hänförlige arbeten, som äro i Finland författade
och tryckte; och anser Utskottet en sådan bestämmelse desto hellre böra
stadgas, som det ur hvarje synpunkt måste vara ett önskvärdt mål att befordra
Bih. lill R. Sl. Prot, 1856 & 1857. 5 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 5
18
Bevillnings-UlslioUeis Betänkande JM 10.
spridandet här i landet af Finska litteraturens alster, men en derå lagd tull-afgifl
alltid måste hämmande motverka ett sådant mål, så väl till följd af sjelfva
afgifts-beloppet, som genom den deraf föranledda tullbehandlingen.
Visserligen äro Svenska böcker i Finland belagda med tull; men då det
icke lyckats att bereda den ömsesidiga tullfrihet, om utverkande hvaraf i ministeriel
väg, derest ske kunde, Rikets Ständer vid 1847—1848 årens riksdag till
Kongl. Maj:t afläto underdånig skrifvelse, lärer denna omständighet icke böra
föranleda till fortsatt bibehållande af ett stadgande, hvarigenom, utan någon motsvarande
förmån, landet i litterärt afseende tillskyndas en förlust.
Utskottet har alltså funnit sig böra hemställa,
alt under rubriken Böcker må införas ett så lydande stadgande:
på Svenska språket i Finland tryckta och af Finska undersåter
författade böcker — fria;
samt
att bilagde taxe-förslag för artikeln Böcker, hvilket i öfrigt är
upprättadt i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts proposition,
måtte godkännas.
Cacao. Uti sammanräknade afgifts-beloppet för Cacao, 3 sk. 9 r:st skålpundet,
Chocolade. hade kommitterade, för ett närmande till Norrska tullsatsen och för att äfven å
Chocolade kunna bringa tull-afgiften härstädes till närmare likhet med den i
Norrige gällande, föreslagit tull-nedsättning till 2 sk. 10,56 r:st eller 9 öre;
men då genom denna tull-afgifts bestämmande till 10 öre i allt fall en icke
obetydlig nedsättning bereddes och hinder icke mötte för antagandet af den å
chocolade af kommitterade tillstyrkta tullsats, har Kongl. Maj:t, i enlighet med
Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens hemställan i ämnet, ansett nedsättningen
i tull-afgiften å Cacao böra inskränkas till sistnämnda belopp.
Utskottet tillstyrker, att, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag,
införsels-tullen å Cacao må bestämmas till 10 öre skålpundet.
I sammanhang härmed får Utskottet jemväl hemställa,
att den af Kongl. Maj:t föreslagna införsels-tull för chocolade,
30 öre skålpundet, måtte antagas.
Caffe. Enär nuvarande införsels-afgifter härstädes å Caffe vore 5,68 r:st per skål
pund
högre än i Norrige och denna skiljaktighet utan tvifvel satte Norriges, på
gränsen mot Sverige belägne handels-platser, synnerligen Fredrikshall, i tillfälle
att förse närliggande Svenska orter med denna betydliga förbruknings-artikel till
billigare pris, än hvartill den i Svenska handeln kunde föryttras, samt dertill
borde tagas i betraktande, att Caffe numera blifvit en verklig förnödenhets-vara, deraf
förbrukningen vore i jemt stigande och ytterligare tilltoge, i den mån bränvinskonsumtionen
minskades, hade kommitterade, som ansett sig böra väcka fråga
derom, huruvida icke Caffe-tullen kunde under sådant förhållande i någon mån
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande M 10.
19
minskas, föreslagit att införsels-afgiften å Caffe, nu uppgående till 3 sk. 2 r:st.,
mätte nedsättas till 2 sk. 10,56 r:st eller 9 öre per skålpund.
Uti sitt i ämnet afgifna utlåtande hade Kommers-kollegium och GeneralTullstyrelsen
yttrat sig anse något giltigt skäl icke förekomma till en nedsättning
i Caffe-lullen, hvaraf efter förtullningen år 1855, minskningen i lull-intrad skulle
uppgå till omkring 82,000 R:dr Banko, utan hemställde, att nu gällande afgifter
måtte uthytas mot närmast svarande öretal, 10, desto hellre som denna siffra
utgjorde ett, företrädesvis i afseende på en artikel af ifrågavarande beskaffenhet,
vid decimal-systemets införande särdeles lämpligt belopp; erinrande embets-verken
tillika, att den ringa förhöjning med 32/i00:dels r:st per skålpund, som härigenom
uppstode, då tolagen i medel-beräkning antagits till 2 procent af tullvärdet,
kunde anses utjemnad i betraktande af den vida öfvervägande införseln
af caffe till Stockholm, der tolagen vore 2V3 procent, utöfver införseln till städer,
der tolagen understege två procent af tullvärdet.
1 enlighet med denna hemställan och på vidare utvecklade skäl har Kongl.
Majrt uti Sin Nådiga Proposition upptagit tullen å Caffe till 10 öre skålpundet.
Då Utskottet, enligt hvad här nedan omförmäles, till betryggande deraf, att
den utaf tull-medlen påräknade stals-inkomst verkligen kommer alt inflyta, funnit
sig icke höra biträda den af Kongl. Majit föreslagna tullfrihet för vissa större
förnödenhets-artiklar, .såsom Fisk-varor och Salt, har Utskottet ännu mindre ansett
skäl förefinnas till nedsättning i tullen å förevarande artikel, deraf en hufvudsaklig
del af tull-intraden påräknas och som i vida mindre mån än de förenämnde
kan anses utgöra en nödvändighets-vara i egentlig mening för den minst
bemedlade befolkningen, och som dessutom en förhöjning af tullen på caffe i
Norrige, hvarigenom det af kommitlerade i detta hänseende anmärkta menliga
förhållande undanrödjes, blifvit af Norrska Regeringen föreslagen, har Utskottet
häraf hemtat ytterligare anledning alt hemställa, det, i enlighet med Kongl. Maj:ts
förslag,
tull-afgiflen vid införsel af Caffe må fastställas till 10 öre skålpundet.
Med hänsyn till behöfligheten och fördelen af Svenska handels-dlottans till- Fartyg och
ökande och för att undanrödja det lika obilliga, som för Svenska sjöfartens täflan Båtar.
med den utländska menliga förhållande, att samma fartyg för att segla under
svensk flagga, måste erlägga afgifter, hvarifrån det, med åtnjutande af lika rättigheter,
vore såsom utländskt befriadt, hvilket missgynnande förhållande ytterligare
blifvit ökadt, sedan kust-farten härstädes för flera nationers fartyg upplåtits,
hafva så väl kommitlerade, som äfven Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen
uti sitt i ämnet afgifna utlåtande, tillstyrkt borttagandet af all tull-afgift å
Fartyg och Båtar, utländska, med tillbehör, såväl seglande som ångfartyg.
I sammanhang härmed hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen
20
Bevillnings-Utskoltels Betänkande JYi 10.
hemställt att, då de inhemska skepps-varfven syntes hafva skäliga anspråk att
icke hetungas med tull—afgifter för de materialier och förnödenheter af utländsk
tillverkning, som erfordrades för den fullfärdiga vara de åstadkomma och hvilken
skulle åtnjuta tullfrihet, men ett sådant missförhållande endast vore till
en del undanröjdt genom det i 10 § (nuvarande 13 §) Tulltaxe-underrättelserne
af kommitterade gjorda förslag om full restitution af erlagda afgifter för
de skepps-förnödenheter, som blifvit använda till nya fartygs tackling och utredning,
samma stadgande måtte gifvas den utsträckning, att restitution äfven
medgåfves för sådane tull underkastade materialier, som erfordrats för fartygets
lyggnad, såsom jernplåtar, förhydnings-metall m. m., och berörde § i denna
del sålunda erhålla följande lydelse:
»Egare af fartyg, som vid svenskt skeppsvarf nyhygges, äro berättigade att,
sedan fartyget kommit i fullfärdigt skick och sådant inför General-Tullstyrelsen
blifvit styrkt, få åtnjuta lestitution af erlagda införsels-afgifter för de materialier
och skepps-förnödenheter, dem egaren genom behörige intyg visat hafva varit
till fartygets byggnad, tackling och utredning använda och för sådant ändamål
från utrikes ort införde.»
Hvad sålunda blifvit föreslaget har af Kongl. Maj:t antagits såsom dess Nådiga
Proposition i förevarande ämne.
Rörande vigten af de skäl, som tala för en fullständig tullfrihet vid inköp
af utländska fartyg, torde någon skiljaktighet i meningar icke förefinnas; och då
de seglande fartyg, som äro bygde i och inköpte från länder, hvarest införselstull
å Svenska fartyg ej erlägges, såsom förhållandet är i England, Norrige, med
flera länder, redan äro afgiftsfria samt den tull-inkomst, hvilken inflyter af seglande
fartyg, inköpta i andra länder, och af ångfartyg icke under vanliga förhållanden
kan anses vara af den betydenhet, att den förljenar tagas i betraktande
vid jemförelse med den stora fördel, som af en utvidgad sjöfart tillskyndas
landet, får Utskottet, med afseende jemväl å det kända och numera obestridda
förhållande, att någon skydds-tull för byggnaden bär i landet af fartyg, vare sig seglande
eller ångfartyg, icke är behöflig, hemställa att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,
Fartyg och Båtar, utländska, med tillbehör, alla slag, må vid införsel
vara befriade från tull.
Derest Utskottets bär nedan framställda förslag om tullfrihet för såväl jernplåtar
som förhydnings-metaller bifalles, blifver det af Kommers-kollegium och
General-Tullstyrelsen föreslagna tillägg i 13 § Tulltaxe-underrättelserna utan
hufvudsaklig betydelse; men då i allt fall §:ns lydelse derigenom fullständigas
och tillämpning af stadgandet möjligen kan ifrågakomma i afseende på andra
för fartygs byggnad erforderliga, ej tullfria materialier, tillstyrker Utskottet,
att 13 §:n 1 mom, i nu gällande Tulltaxe-underrättelserna må erhålla
den lydelse, sorn bifogade tulltaxe-förslag under § 11 innehåller.
BeviUnings-Ulskoltets Betänkande M 10.
21
Vid införsel af Fisk, saltad eller inlagd, med undantag af Anjovis, Sardeller
och Thonfisk, samt torr eller rökt, eger sedan den 26 September 1855 tull
frihet
rum, och har Kongl. Maj:t godkänt kommitterades hemställan, att denna
tullfrihet å ifrågavarande artiklar, som utgjorde oundgängliga och för den fattigare
befolkningen isynnerhet hufvudsakliga födoämnen, äfven framgent ma bibehållas.
Med fästadt afseende å den betydliga stats-inkomst, som äfven med en i
förhållande till varu-priset ytterst låg tull-beskattning är att af denna stora import-artikel
hemta, och i betraktande af den föga kännbara, i detalj-handeln all
betydelse saknande prisstegring å dessa varor, som en sådan låg tull-afgift medlör,
har Utskottet likväl ansett att en de nuvarande afgifterna motsvarande tull
å ifrågavarande artiklar bör i tulltaxan qvarstå; och får Utskottet alltså tillstyrka,
att nedannämnde tullsatser, hvilka af Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen
blifvit föreslagne, med beräkning af 3 centner
per lunna och nedsättning i nu stadgade afgifter till närmast mot
svarande
lämpliga belopp i riksmynt, må Fisk åsättas och artikeln
i tulltaxan sålunda erhålla följande lydelse:
Fisk :
Färsk fri.
Saltad eller inlagd:
Anjovis, Sardeller och Thonfisk . . 1 skålp. — 25 öre.
Lax 1 cent:r 1: 10 »
Sill 1 » — 25 »
Strömming
. 1 » — 25 »
all annan 1 » — 75 »
torr eller rökt:
Gråsidor eller Sej 1 cent:r 1: 25 öre,
Lax och Al 1 » 6: » »
Långor och Torsk, med derunder inbegripne
Rotscher, samt Klipp-,
Stock- och Platt- eller Bred-fisk 1 » 1: 50 »
Andra slag 1 » 2: 50 »
vid hvilken redaktion Utskottet lår erinra att den under »saltad eller inlagd» i
nu gällande tulltaxa förekommande rubrik »Kabeljo, Långor och Torsk» inbegri
pes
under rubriken »all annan».
För Fläsk, alla slag, äfvensom för Kött, alla slag, hafva kommitterade föreslagit
att den nu provisoriskt gällande tullfrihet må fortfarande bibehållas, hvilka
förslag af Kongl. Maj:t blifvit godkända.
Likaså har Kongl. Majit gillat kommitterades förslag att Foglar, slagtade,
skola hänlöras under kött.
Fisk,
Fläsk,
Kött,
Foglar,
22
Bevillnings-Utskotlels Betänkande JU 10.
Garn.
Glas.
Då tull-inkomsten för dessa nödige födoämnen icke är af någon större betydenhet,
har Utskottet icke funnit skal till någon erinran vid Kongl. Maj:ts berörda
förslag, utan hemställer att, i öfverensstämmelse dermed,
tullfrihet må stadgas för fläsk, alla slag, och kött, alla slag, samt
foglar, slagtade, hänföras under kött.
I de af kommilterade föreslagna tull-bestämmelserna för artikeln Garn har
af Kongl. Maj:t vidtagits den ändring, att införsels-tullen å alla slag färgadt bomullsgarn,
hvilken af kommilterade föreslagits till 25 öre skålpundet, blifvit upptagen
till 20 öre och att tullen å kamel- och ullgarn, alla slag, hvilken kommitterade
hemställt måtte bestämmas till 25 öre för ofärgadt och 52 öre för
färgadt skålpundet, af Kongl. Maj:t antagits till 15 öre för det ofärgade och 20
öre för det färgade.
Då Utskottet icke har någon erinran alt framställa vid de tull-bestämmelser
för ifrågavarande artikel, som Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition innefattar, får
Utskottet, med åberopande af de skäl för vidtagna förändringar i rubrikerna och
tull-nedsättningar, hvilka i kommitterades betänkande och Statsråds-protokollet
finnas anförde, hemställa,
att bifogade, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Proposition
uppgjorda, taxe-förslag för artikeln Garn måtte godkännas.
För Glas, ej specificerade slag, karafiner och pressade eller slipade Flaskor
derunder inbegripne, hafva kommitterade föreslagit nedsättning i nu utgående af—
gifter, 9 sk. 10 r:st skålpundet, till 6 sk. 4,80 r:st eller 20 öre, till stöd hvarför
anförts den af de handlande öfverklagade obilligheten af nu gällande tullsats,
då de slipade dyrbarare glaspjecerne i allmänhet voro mycket tunga, de gjutne
eller pressade af så ringa värde, att tullen derå uppginge till ett alldeles oskäligt
belopp, och de finare tunna glasvarorne, som väl kunde draga tull—afgiften, under
transporten och tull-undersökningen voro utsatte för så mycken afgång, att
äfven för dem tullen blefve i hög grad betungande.
En så betydlig tull-nedsättning å ifrågavarande artikel skulle likväl, beräk
nadt
efter sednare årens import, för Stats-verket medföra en förlust af omkring
12,500 R:dr B:ko; och då den inhemska tillverkningen numera fyller en stor del
af behofvet utaf billigare glas-slag samt oloflig införsel af denna vara svårligen
kan ega rum, har det synts Utskottet, som de handlandes och förbrukarnes af
denna artikel skäliga anspråk kunde vara tillfredsställda med en mindre tull-nedsättning
å omförmälda artikel, än kommitterades af Kongl. Maj:t godkända förslag
upptager; och anser Utskottet ifrågavarande tullsats böra bestämmas till 25 öre
skålpundet eller lika med nu gällande tull, sedan tilläggs-afgifterne blifvit afdragne.
I öfrigt instämmer Utskottet i hvad angående artikeln Glas blifvit anfördt
så val uti kommitterades betänkande, som i Statsråds-protokollet, och hemställer,
att bifogade taxe-förslag för denna artikel måtte fastställas.
Bevillnings-Utskottets Betänkande JVs 10. 23
Åf kominitterade hade för Gryn, alla slag, utom af spanmål, blifvit föreslagen
en införsels-afgift af 5 öre skålpundet, men Kongl. Maj:l har ansett tullen
å denna artikel äfvensom å rismjöl, böra, i nära likhet med hvad nu provisoriskt
eger rum, bestämmas till 4 öre skålpundet.
Införseln af Gryn, som år 18S4 utgjorde 962,881 skålpund, uppgick följande
året till 2,084,628 skålpund. I hvad mån de särskilda grynslagen ingått
i dessa införsels-belopp kan, dä uppgifter härom saknas, icke med tillförlitlighet
bestämmas; men den kända omständighet, alt, under den tid artikelen varit vid
införsel tullfri, förbrukningen af Risgryn, till följd af detta födoämnes jemförelsevis
billiga pris, spridt sig till alla folkklasser, gifver full anledning antaga, det
berörde betydliga tillökning i införseln uteslutande utgjorts af detta slag gryn.
Nämnda förhållande, eller att Risgryn numera kan anses hafva blifvit en
förnödenhetsvara för den större allmänheten, har synts Utskottet böra föranleda
till en lindrigare tull-beskattning å detta än å de öfriga slagen gryn, hvilka i
allmänhet hufvudsakligen af de mera bemedlade klasserne förbrukas. Och då
tullfrihet blifvit föreslagen för råvaran Ris eller Paddy, samt en tull af 2 öre
skålpundet torde finnas fullt tillräcklig såsom skydd för den inhemska tillverkningen
af risgryn, har Utskottet ansett sig böra föreslå, att nämnde tullsats må
bestämmas å Risgryn, äfvensom å den härmed närmast jemförliga artikeln Rismjöl;
hemställande Utskottet alltså, att för
artikeln Gryn, alla slag, utom af spanmål, följande tullbeslämmelser
måtte antagas:
Ris-, äfvensom Rismjöl 1 skålpund 2 öre.
Andra slag  » 4 öre.
Artikeln Guano inbegripes nu under »spillning, affall och spån», till följd
hvaraf någon särskild uppgift rörande införsels-qvantiten deraf i Tull-spiecialerne
icke förekommer. Enär likväl en sådan uppgift för Landtbruks-statistiken är af
synnerlig vigt, får Utskottet af denna anledning föreslå,
att artikeln Guano må särskildt i Införsels-tarifen upptagas, dock
såsom hittills tullfri.
För Gummi, alla slag, ej specificeradt, har, såsom ett för näringarne och
i medicinen beböfligt ämne, af Kongl. Maj:t föreslagits tullfrihet samt för Harts
införselstull af 1 öre skålpundet; men då, efter hvad Kommers-kollegium och
General-Tullstyrelsen erinrat, åtminstone vissa slag af dessa artiklar äro till utseendet
så lika, att tullfrihet för den ena möjligen kunde gifva anledning till villrådighet
och tvister vid tull-behandlingen, har Utskottet ansett enahanda tullbestämmelse
för dessa båda artiklar böra antagas, och hemställer,
Gryn.
Guano.
Gummi.
Barl».
n
Revillnings-ViskoUets Betänkande M 10.
att införsels-tullen så väl för Gummi, alla slag, ej specificerad!,
Hampa. Lin• som för Harts må bestämmas till 1 öre skålpundet.
För häcklad Hampa äfvensom för ohäckladt och häckladt Lin har Kongl.
Majit, i enlighet med kommitterades hemställan, föreslagit tullfrihet.
Införseln af häcklad Hampa är af ingen betydenhet och då förbrukning
af utländskt lin i allmänhet icke ifrågakommer för andra ändamål, än hvartill det
sämre beredda och vida billigare svenska linet icke är användbart, samt det sistnämndas
begärlighet och pris således icke kan vara beroende af en mer eller
mindre hög tull-afgift vid införsel af del utländska linet, förfaller det enda skäl,
som kunde föranleda dertill, att införselslull å denna råvara för husslöjden oell
fabriks-industrien bibehölles, sedan alla öfriga råämnen af enahanda beskaffenhet,
såsom Ull, Bomull och Silke, befriats från tull; och som Utskottet funnit sig
böra tillstyrka en betydlig nedsättning i införsels-tullen å garn och väfnader af
hampa och lin, har Utskottet deraf hemtat ytterligare anledning att hemställa,
det, i enlighet med Kongl. Majlis Proposition i ämnet,
häcklad hampa samt ohäckladt och häckladt lin må vid införsel
vara tullfria.
Hudar och Kommitterades tulltaxe-förslag upptager för artikeln oberedda Hudar och
Skinn. Skinn, ej hänförliga till pelsverk, följande tull-bestämmelser, för torra, osaltade
och obestrukna 4 öre, för torra, saltade och bestrukna 3 öre, och för våtsallade
och andra slag 2 öre införsels-tull per skålpund, men Kongl. Majit, som vid
beräkningen af Statsverkets inkomster af lullmedlen, afsett en utöfver hvad kommitterades
förslag innehåller utsträckt nedsättning af lull-afgifterne för allmänna
förbruknings-artiklar, har, enär förevarande artikel i sådant hänseende företrädesvis
förtjenade uppmärksamhet, föreslagit ytterligare nedsättning för oberedda,
till pelsverk ej hänförliga, Hudar och Skinn, lill 2,30 öre för torra, osaltade
och obestrukna, till 2 öre för torra, saltade och bestrukna samt till 1,23 öre
för våtsaltade och andra slag per skålpund.
Ifrågavarande artikels egenskap alt utgöra såväl rå-ämnet för en inom landet
vidt utspridd handtering, som materialet för en af de för alla samhällsklasser
mest oumbärliga förbruknings-artiklar, gör det under alla omständigheter af vigt,
att vid tull-lagstiftningen söka, såvidt ske kan, underlätta införseln deraf, men
särdeles framstår behofvet af en sådan åtgärd i närvarande tidpunkt, då, utom
det förhållande, som inträffat, alt tillgången å varan icke motsvarar den öfverallt
stigande förbrukningen, hvaraf förorsakats en alltjemt fortgående stegring i varupriset,
äfven kommer, att en inom vissa länder i Europa härjande kreaturspest
botar alt än ytterligare öka denna brist.
En fullkomlig tullfrihet å alla slag oberedda hudar och skinn, i likhet med
hvad i de flesta andra länder eger rum, vore derföre, i Utskottets lanke, synnerligen
-
Bevitlnings-Utslcollets Betänkande M lf).
iverligen önskvärd. Men då härigenom möjligen den beräknade tull-intradens
riktiga ingående kunde äfventyras, har Utskottet ansett sig böra inskränka sin
hemställan om en ytterligare lindring i tullbeskattningen å denna artikel dertill,
att, med afseende på de skilda slagens beskaffenhet och användning samt den
införsel deraf, som företrädesvis bör befordras, tull-bestämmelserna för artikeln
oberedda, ej till pelsverk hänförliga, Hudar och Skinn må fastställas sålunda:
torra: osaltade och obestrukna Centner 2 R:dr SO öre.
saltade eller bestrukna
» 1 » 25 »
våtsaltade och andra slag
Fria.
Vid de af kommilterade föreslagna och af Kongl. Maj:t gillade tull-bestämmelser,
beträffande beredda Hudar och Skinn samt Pelsverk, har Utskottet icke
funnit något att erinra, utan hemställer,
att bifogade, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Proposition
upprättade, förslag till införsels-tarif för dessa artiklar måtte
antagas.
Beträffande artikeln Humle, derå kommitterade, för alt underlätta inhemska
bryggeriernas tillgång på varan, som icke inom landet frambringades till erforderligt
behof, tillstyrkt nedsättning af införsels-afgifterne från 2 sk. 11 r:st. till
1 sk. 11,04 eller 6 öre skålpundet, har Kongl. Maj:t af nämnde skäl, och enär
Humle vore närmast jemförlig med flera andra, för fyllandet af lefnadshehofven
oundgängliga förnödenheter, samt i ändamål att derigenom med kraftigare framgång
motverka användandet, i stället för Humle, af flera, till en del för helsan
skadliga surrogater, föreslagit, att fullkomlig tullfrihet måtte stadgas.
Utskottet har funnit sig böra till detta Kongl. Maj:ts förslag tillstyrka bifall
och hemställer alltså,
att Humle må vid införsel vara tullfri.
Åt kommitterades tulltaxe-förslag, hvilket för alla slag, så väl gjutet, som
smidt eller valsadt Jern, innefattar en betydlig nedsättning i nu stadgade änförselsafgifter,
har Kongl. Maj:t ansett böra gifvas den ytterligare utsträckning i samma
riktning, att fullkomlig tullfrihet medgåfves för »gjutet: Tack- och Barlast-jern samt
kasserade Kanoner, Bomber, Mörsare och Kulör»* för »smidt eller valsadt: Stång-,
Platt- och Band-, under 12 tums bredd, Jernvägs-skenor, Bult-, Galler- och Sänksmide,
rundt eller kantigt, Knipp- och Fyrkant-, Skär- och Klippjern samt
smältstycken», äfvensom för »förtente Plåtar», samt att införsels-tullen å oförtente
plåtar, hvilken af kommitterade föreslagits till 1 R:dr, bestämdes till 50 öre
R:mt per Centner.
Fördelen för hela landet af en lättad tillgång å den i så vidsträckt mån
för alla dess vigtigaste näringar, handtverk och slöjder behöfliga och vid en stigande
industriel utveckling allt mer använda artikeln Jern, torde lika litet kunna
Bih. till R. St. Prot. 1886 & 1887. 8 Sami. 1 Afä. 10 Haft. 4
Humle.
Jern.
26
Bevittnings-Utskottets Betänkande M 10.
bestridas, som det numera lärer ifrågasättas, att den egna jernhandteringen deraf
skulle lida någon menlig inverkan; och är den utredning, som i det Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition åtföljande Statsråds-protokoll gifvits detta ämne, i Utskottets
tanke, så fullständig och af den öfvertygande beskaffenhet, att något dervid
icke kan vara att tillägga eller att mot den derpå grundade slutföljd invända.
Jemte det Utskottet alltså får förorda Kongl. Maj:ts omförmälda förslag, i
hvad det afser tack- och barlast-jern, jemte kasserade kanoner, bomber, mörsare
och kulor, stång-, band- och platt- med flere uppräknade slag ämnes-jern
samt smält-stycken, äfvensom förtenta plålar, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
huruvida icke, af enahanda skäl, tullfrihet vid införsel äfven nu kunde
medgifvas för oförtenta jernplåtar. Någon menlig inverkan på afsättningen af
de här i landet utaf det för detta ändamål särdeles tjenliga svenska jernet tillverkade
plåtar torde icke häraf kunna befaras, och, derest Utskottets ofvananförda
förslag rörande full restitution af erlagd tull för införda materialier lill
nya fartygs byggnad hifalles, kunde i allt fall den med tull belagda införseln af
jernplåtar antagligen icke blifva af någon betydenhet.
Då upplyst blifvit, att skiljaktig tull-behandling af den under rubriken »all
annan spik samt allt annat manufaktur- och handtverks-smide, ej specificeradt»,
hänförliga artikeln Skostift egt rum och tvistigheter i detta afseende förekommit,
har Utskottet ansett att, till förekommande af vidare missförstånd härom, ifrågavarande
artikel bör i nämnde rubrik särskildt intagas.
Med tillämpning för de omförmälda jern-artiklarne af hvad nu derom blifvit
hemstäldt och i öfverensstämmelse med kommitterades, af Kongl. Maj:t godkända,
förslag till tull-bestämmelser i öfrigt för de under hufvud-rubriken Jern
förekommande artiklar, dervid Utskottet icke funnit något att erinra, har bifogade
förslag till införsels-tarif för artikeln Jern blifvit uppgjordt; hemställande
Utskottet,
att detsamma måtte bifallas.
Jernskrot. I enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga förslag tillstyrker Utskottet jemväl, att
Jernskrot, gjutet, smidt eller valsadt, hvilken artikel af kommitterade upptagits
med samma införsels-tull, som af dem föreslagits för tackjern, eller 20 öre per
centner,
må vid införsel åtnjuta tull-frihet.
Knifvar. I sammanhang med artikeln Jern torde böra förekomma artiklarne Stål och
Saxar. Stål-arbeten, samt de i taxan särskildt specificerade slagen jern- eller stål-arbe
Stål-arbelen.
ieD> Knifvar och Saxar.
I hvad kommitterade, angående dessa artiklar, föreslagit, har Kongl. Majit
icke funnit skäl vidtaga annan förändring, än att för stål, andra slag, än gjut
-
Bevillnings-Utskoltets Betänkande M 10.
27
stål, som redan är tullfritt, föreslagits enahanda förman, i stället för den af
kommitterade utförda tull-afgift af 1 R:dr SO öre per centner.
Utskottet, som för sin del icke funnit något att anmärka vid hvad Kongl.
Maj:ts förslag i afseende på dessa artiklar innefattar, får alltså hemställa,
att, i enlighet dermed, följande tull-hestämmelser måtte för desamma
antagas.
Knifvar :
Rak-, med eller utan fodral 1 skålp. 50 öre.
Penn-,  » 1; 12. »
Tälj-, sjömans- eller gröfre arbets-... » — 15. »
Bords- och andra slag, ej specificerade,
samt Gafflar:
med skaft af silfver, pläter, ebenholz,
elfenben  » 1; — „
med skaft af annat ämne  » _ 25. »
Saxar:
Öfverskärare- samt saxar till klippning af
plåtar och bleck, hänföras till Redskap
och Machinerier.
Skräddare-, Trädgårds- och Ull- ... » —18. »
andra slag:
opolerade
» — 25. »
polerade  » — 50. »
Stål, alla slag  v> Fritt.
Stål-arbeten, ej specificerade ... » — 50. »
1 nu gällande tull-bestämmelser, angående artikeln Kläder, ej specificerade,
nya, gång-, hafva kommitterade föreslagit följande förändringar, att i rubriken
tillägges: »äfvensom nya hushålls-persedlar, såsom duktyg, handdukar, lakan, örngott
m. m., omärkte eller märkte»;
att 100 procent förhöjning i tull-afgiften stadgas, om persedeln är för
sedd
med fransar;
att för oljade eller fernissade kläder tull-afgiften skall beräknas efter hvad
för tyget är bestämdt, utan förhöjning; samt
att kläder, som utgöras af knutne eller stickade eller på strumpstol tillverkade
persedlar, såsom hufvor, tröjor, underkläder m. m., äfven om dessa äro
färdigsydda, försedda med knappar och band o. s. v., skola förtullas utan förhöjning
efter hvad för artikeln Strumpstols-arbeten är bestämdt.
Genom den ifrågaställda nedsättningen i införsels-tullen å Väfnader, hufvudsakligen
af ylle, kommer visserligen tullen å kläder, hvilken är föreslagen at|
Kläder.
28
Ilcvillnings-Ulskottcts Betänkande JY» 40.
i
Koppar.
fortfarande utgå med 50 procent förhöjning i den tull, som är bestämd för
tyget, hvaraf persedeln hufvudsakligen består, att i motsvarande mån minskas,
men utom det att en sådan nedsättning synes fullt följdriktig, lärer den minskning
i skyddet för den inhemska tillverkaren af kläder, som deraf uppkommer,
kunna anses fullt ersatt genom den lindring i afgifterna å alla de för hans
handtering erforderliga materialier och tillbehör, hvilken samtidigt honom tillgo —
dokommer. Det särskilda förhållande, som eger rum i afseende på den sjöfarande
och resande medgifna rättighet att tullfritt medföra kläder för sitt personliga
behof och den svårighet kontrollen mot missbruk af denna rättighet är
underkastad, göra det dessutom angeläget att å förevarande artikel icke i taxan
stadga en hög tull, enär en sådan i allmänhet icke utgöres, då deremot en billig
afgift antagligen skall komma alt i de flesta fall utgå.
Den föreslagna bestämmelsen att kläder, som utgöras af stickade eller på
strumpstol tillverkade persedlar, icke skola beläggas med högre tull än deri för
andra strumpstols-arbeten bestämda, anser Utskottet fullt rigtig, enär någon väsentligare
skillnad icke förefinnes emellan hvad sorn härvid kan komma under
benämning kläder och de öfriga slagen.
Utskottet har alltså funnit sig böra understödja kommitterades, af Kongl.
Maj:t gillade, förslag till tull-bestämmelser rörande artikeln nya gång-kläder och
deri vidtagit endast deri förändring, att ordet »Fransar» i 2 mom. blifvit utbytt
mot »Snörmakeri-arbeten», hvarigenom en större omfattning gifvits åt denna bestämmelse;
hemställande Utskottet,
att förslaget, sådant det i den bifogade införsels-tarifen finnes
' upptaget, må godkännas.
För Koppar, smidd, valsad eller gjuten: »plåtar och andra ämnen för bearbetning»
samt »bleck och spik till fartygs förhydning» upptager kommitterades,
af Kongl. Maj:t gillade, förslag införsels-tull af 3 R:dr för plåtar och 75 öre
för bleck och spik per centner.
Införseln af dessa artiklar, hvilken år 1855 utgjordes endast af 1 Sk®'
plåtar och 12 Sk® bleck och spik, är i allmänhet icke af någon betydenhet,
och torde, då koppar utgör en hufvudsaklig export-artikel, uteslutande afse sådana
tillfälliga behof, hvilkas fyllande det icke kan vara skäl att genom tullbeskattning
fördyra. Utskottet bar derföre, helst, för den händelse förenämnda
förslag om full restitution af tull, erlagd för materialier till byggnad af nya fartyg,
bifalles, afgiften af förevarande artiklar förlorar all betydelse såsom lull—
ipkomst, funnit sig böra hemställa,
att koppar: smidd, valsad eller gjuten: »plåtar och andra ämnen
för bearbetning» samt »bleck och spik till fartygs förhydning» må
vid införsel åtnjuta tullfrihet.
Bevillnings-Ulskoltels Betänkande JYl iö.
29
För öfrigt får Utskottet tillstyrka bifall lill hvad Kongl. Maj:t i fråga om
lullbestämmelserna för artikeln koppar föreslagit, och hemställer alltså,
att koppar, rå eller gårad, må vid införsel vara tullfri,
samt ,
att för koppar, smidd, valsad eller gjuten: andra helfärdiga arbeten,
införsels-afgiften må bestämmas, för opolerade till 20 öre
och för polerade lill SO öre skålpundet.
I enlighet med Kongl. Maj:ts Proposition tillstyrker Utskottet jemväl, Koppar
all
för kopparskrot eller gammal koppar, endast användbar till
omsmältning, samt koppar-aska må stadgas tullfrihet vid införsel.
Enligt nu gällande stadgande!) äro Kopparstick, Estamper och Litografiska Kopparstick
arbeten, som tillhöra tryckta verk, vid införsel tullfria, men andra slag, oinfatta- m• m'
de, belagde med en införsels-tull af S sk. skålpundet.
Härvid förekommer i kommitterades tulltaxe förslag endast den förändring,
att sammanräknade inlörsels-afgifterne blifvit utbytta mot närmast motsvarande
belopp i Riksmynt, 18 öre, samt hänvisning till artikeln Tafvelramar införts för
infattade dylika arbeten. Deremot har uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion
Herr J. Wahlström, i sammanhang med yrkande om tullfrihet för vissa slag
papper, föreslagit, att utomlands beställda plancher och teckningar till Svenska
arbeten och med Svenska inskriptioner må beläggas med en lindrig tull, under
det att åter alla andra taflor och plancher med utländska inskriptioner må få
införas tullfritt.
Annat särskildt skäl för detta förslag, än att inhemska lilhografien härigenom
skulle lifvas, har icke blifvit anfördt, men då Utskottet befarar att ett sådant
särskiljande af dessa artiklar, som föreslagits, lätteligen skulle föranleda till
olägenhet vid lullbehandlingen, helst fall stundom förekomma, der inskriptionerne
äro så väl ä det ena som andra språket och den åsatte afgiften, hvilken endast
afser att motsvara papper s-tullen, icke kan vara i någon mån betungande, åtminstone
för sådana bland ifrågavarande artiklar, som utgöra konstverk och hafva
ett högre värde, får Utskottet hemställa, >
att, utan afseende å berörde motion, Kongl. Maj:ts förslag i ämnet,
som i bifogade införsels-larif innehålles, mätte godkännas.
För Kreatur, alla slag, upplager kommitterades, af Kongl. Maj:t antagna, Kreatur.
förslag tullfrihet vid införsel.
Utskottet har häremot så mycket mindre funnit anledning till någon erinran,
som kreatur, till följd af Kongl. Kungörelsen den 12 December 4856, redan
äro intill innevarande års sint tullfria, och det icke kan vara skäl att genom
tullbeskattning motverka kreaturs-införsel till riket, hvilken, med få undantag, eger
rum endast för race-förbättring, ladugårdarnes förökning eller andra allmän-.
30
Bevillnings-Utskollcts Betänkande M 10.
Krut.
Salpeter.
Ljus.
Talg.
Stearin.
nyttiga ändamål och i allt lall betydligt fördyras genom en hög transportkostnad.
Utskottet tillstyrker alltså
att kreatur, alla slag, må vid införsel vara tullfria.
Beträffande artiklarne Krut och Salpeter, oraffinerad eller raffinerad, hvilka
torde böra i ett sammanhang förekomma, har af Kongl. Majit blifvit föreslaget,
att införsels-tullen å salpeter skall bestämmas till 15 öre skålpundet intill slutet
af år 1858 och denna vara sedermera blifva tullfri, samt att nu gällande förbud
mot införsel af krut skall qvarstå under nämnde år, men artikeln derefter få
införas mot en tullafgift af 5 öre skålpundet.
De åsigter, som ligga till grund för detta förslag, hafva blifvit i det Kongl.
Majits Proposition åtföljande Statsråds-protokoll fullständigt utvecklade och får
Utskottet, som i allo delar dessa åsigter, tillstyrka,
att de stadganden i afseende på införseln af artiklarne krut samt
oraffinerad och raffinerad salpeter, som bifogade taxe-förslag, i
öfverensstämmelse med Kongl. Majits Proposition, innehåller, måtte
godkännas.
För Chilisk Salpeter eller salpetersyrad! Natron, sorn nu får för fabrikers
och näringars behof, efter pröfning och tillstånd af Kommers-kollegium, införas
mot tull af 6 sk. lispundet, har Kongl. Majit, i enlighet med kommilterades
hemställan, föreslagit tullfrihet.
Med afseende på denna råvaras behöflighet för vissa fabriks-tillverkningar
och särdeles dess alltmer stigande användning såsom gödningsämne, får Utskottet
hemställa,
att berörde förslag måtte bifallas.
I samband med artikeln Ljus, torde äfven artiklarne Talg och Stearin böra
företagas.
Kommitterades förslag till tullbestämmelser vid införsel af dessa artiklar innefattar
för Talg tullfrihet, för Stearin 8 öre och för Ljus: Talg- och Palmitin
6 öre, Stearin- 12 öre och andra slag 25 öre införsels-tull per skålpund. Häruti
har Kongl. Majit ansett den ändring böra ske, att, i nära likhet med de
tullafgifter, som riu provisoriskt utgå för stearin och talg- samt stearinljus, tullsatsen
skulle bestämmas å stearin till 4 öre, å talgljus till 3 öre och å stearinljus
till 6 öre skålpundet, äfvensom tullafgiften å andra slag ljus nedsättas till
15 öre skålpundet.
Hvad först beträffar talg, så, då denna artikel utgör en oumbärlig förnödenhetsvara
för alla samhällsklasser och ett råämne för husflitens och vigtiga
Bevillninge-Otskoilets Betänkande M 10.
31
fabriks-näringars' bearbetning, har Utskottet funnit sig bära instämma i Kongl.
Maj;ts förslag,
att den för talg sedan den 26 September 1866 provisoriskt
gällande tullfrihet fortfarande må bibehållas.
Vidkommande artiklarne stearin och ljus: talg- och palmitin- samt stearin-,
så har Utskottet vid pröfning af de omförmälda skiljaktiga förslag till tullbestämmelser
för dessa artiklar, som af komrnitterade och Kongl. Maj:t blifvit
framställde, funnit de tullsatser, som af komrnitterade föreslagits, vara vida högre
än beskaffenheten af den fabrikation, hvars skyddande de afse, kan med nöjaktig
trygghet för denna tillverknings bestånd och fördelaktiga bedrifvande anses kräfva,
hvaremot de af Kongl. Maj:t föreslagna tullafgifter torde, utur nämnde synpunkt
betraktade, finnas nog låga; och har derföre Utskottet, som, hvad särskildt palmitin-ljus
beträffar, anser afseende böra fästas vid den omständighet, att, i motsats
till de öfriga nämnde slagen, en tullafgift å råvaran för fabrikationen häraf,
Palmolja, blifvit bibehållen, funnit sig böra föreslå,
att tull-afgifterna å stearin och ljus bestämmas sålunda:
Stearin 1 skålpund 5 öre.
Ljus:
Talg-  » 4 öre.
Palmitin-  » 5 öre.
Stearin- och Margarin-  » 8 öre.
samt andra slag, i öfverensstämmelse med
Kongl. Maj:ts Proposition,  » 16 öre.
1 öfverensstämmelse med hvad för alla slag enkla, oarbetade Metaller blifvit Metaller.
föreslaget, anser Utskottet ock tullfrihet vid införsel böra medgifvas för sammansatta
metaller, oarbetade, Latun och Trådband derunder inbegripne, derå tull af
2 R:dr per centner finnes uppförd i kommitterades, af Kongl. Majit gillade, förslag.
Införseln af denna artikel är för närvarande utan betydenhet (den utgjorde
år 1865 endast 7 SkST) men för de behof, som utöfver den egna produktionen
af detta råämne förefinnas eller uppstå, kan det icke vara annat än fördelaktigt
att bereda tillgång till möjligen bästa pris; och då Utskottet af skäl, som här
nedan vidare omförmälas, funnit sig böra tillstyrka tullfrihet för redskap och
machinerier, kräfver också ett billigt afseende å de inhemska machin-verkstäderna,
att de, vid en sådan täflan med utlandet, befrias från afgifter för erforderliga
råämnen. '
Utskottet, som vid förslaget till tullbestämmelser i öfrigt för artikeln sammansatta
metaller icke har något att erinra, får alltså hemställa,
att det härhos bifogade taxe-förslag för artikeln metaller, sam
mansatta,
måtte godkännas.
Bevillnings-Utskollets Betänkande jfå 10.
Oljor.
Ost.
Kommitterades förslag till tullbestämmelser för artikeln feta Oljor innefatta!’
å Born-, Hamp-, Kokosnöt-, Palm- och Spermaceti-införsels-tull af 2 öre och
å andra till apotheks-varor ej hänförliga eller eljest icke specificerade slag införsels-tull
af 3 öre skålpundet.
Kongl. Maj:t har ansett den förändring häri böra ske, att, i öfverensstämmelse
med hvad på grund af Kongl. Kungörelsen den 12 December 1856 för
närvarande provisoriskt eger rum, alla slagen under gemensam rubrik åsättas införsels-tull
af 2 öre skålpundet.
Den väsentliga skiljaktighet emellan de ifrågavarande båda slagen feta oljor
förefinnes emellertid, att, under det de förra, eller de specificerade, slagen i
allmänhet icke inom landet beredas, de sednare deremot, förnämligast rof- och
linolja, utgöra föremål för en betydlig tillverkning vid dyrbara inhemska fabriks-anläggningar,
hvilkas bestånd, i täflan med den utländska varan, enligt de
upplysningar Utskottet inhemtat, icke torde med full säkerhet kunna anses genom
den lägre tullsatsen betryggadt. Utskottet har derföre funnit sig böra instämma
i kommitterades ofvanberörda förslag om särskiljandet, i likhet med hvad i nu
gällande tulltaxa eger rum, af de båda olika slagen och bestämmandet af en
något högre tullsats för de ej specificerade feta oljorna; och får Utskottet alltså
hemställa,
att tullafgifterne vid införsel af feta oljor må bestämmas sålunda:
Bom-, Hamp-, Kokosnöt-, Palm- och Spermaceti-
1 skalp. 2 öre.
Andra till apotheksvaror ej hänförliga, eller
eljest icke specificerade slag ...... » 3 öre.
äfvensom att, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, införsels-tullen
å flygliga oljor eller essencer (flaskornas vigt deri inbegripen)
må fastställas till 25 öre skålpundet.
För Ost, alla slag, bar Kongl. Maj:t, i enlighet med kommitterades hemställan,
föreslagit fortfarande af den tullfrihet vid införsel, som, på grund af
merberörde Kongl. Kungörelse af den 12 December 1856, för närvarande
eger rum.
Införseln af denna artikel uppgick år 1855 till 31,753 \Jtt, deraf ensamt
från Nederländerna 26,148 LS". Då, enligt hvad kändt är. bland arbetsklassen
och den mindre bemedlade befolkningen i en del af landet en betydlig och
stigande förbrukning eger rum af ett visst slag billigare Holländsk ost, kan det,
ehuru i detta afseende någon upplysning af tull-specialerna icke erhålles, dock
med visshet antagas, alt deri vida öfvervägande delen af införseln utgöres af
detta slag ost. Vid sådant förhållande och då det hvarken synes behöfligt eller
vore
Bevillnings-Utskollels Betänkande JVs 10.
33
vore utan synnerlig svårighet verkställbar! alt med olika tullbeslämmelse i taxan
serskilja de finare och gröfre ost-slagen, anser Utskottet artikeln i sin helhet
böra betraktas såsom en allmän förnödenhetsvara, den der, i likhet med hvad
för andra af enahanda beskaffenhet blifvit föreslaget, må vid införsel åtnjuta
tullfrihet. Utskottet tillstyrker alltså
att, i öfverensstämmelse med Kongl. Majlis förslag, Ost, alla slag,
må vid införsel vara tullfri.
De hufvudsakligare förändringar i nu gällande bestämmelser för införseln
af artikeln Papper, som i Kommitterades af Kongl. Maj:t godkända förslag innefattas,
äro att för förhydnings- och press-papper all tull-afgift blifvit borttagen,
tullen å tryck-, koncept- och tapet-papper, 2 sk. 11 r:st-, samtå grått
makulatur 1 sk. 5 r:st. sammanförd till närmaste likhet med den å kardus-,
färgadl omslags- och tobaks-papper eller till 1 sk. 11,04 r:st. eller 6 öre skålp.
samt tullen å skrif- och andra slag, hvitt, ej specificerade, förhöjd från 3 sk.
7 r:st. till 3 sk. 10,00 r:st. eller 12 öre skålpundet.
Uti en i delta ämne inom Borgare-Ståndet vackt motion har H err J. Wahlström
anfört, alt tillverkningen af papper inom landet icke vore svarande emot
behofvet, serdeles då man afsåge de bättre och finare slagen, vare sig tryckeller
planch-papper, och att den tull, som dessa pappers-slag draga, hindrade
deras användande i stort; att följden häraf varit att, med de ökade behofven,
som inom landet uppstått att erhålla godt och dugligt papper, det ofta blifvit
omöjligt att af inhemsk produktion få behöfligt deraf, och att endast för det att
ett pappersbruk härjats af eldsvåda^ pappersprisen nyligen blifvit uppsatte med
2 sk. skålpundet; och har motionären, för alt förekomma de menliga följderna
af dylika tillstötar, som lätt kunde gifva anledning till prejerier och förorsaka
brist på varan, samt för att lifva den inhemska lithografien, föreslagit att papper,
såväl tryck- som planch- af alla slag, må tullfritt få införas.
Utskottet har dock, af hvad sålunda anfördt blifvit, icke funnit sig äga skäl
att, då alla andra fullfärdiga fabrikater af enahanda beskaffenhet, och som inom
landet till verkas, äro belagde med tull, särskildt för nämnde slag papper föreslå
ett undantag, desto mindre som, med afseende hufvudsakligen å pappers-lullen,
afgift vid införsel af böcker, på svenska tryckta, äfvensom af plancher, för hvilka
tullfrihet af andra skäl eljest kunde ifrågakomma, blifvit föreslagen att bibehållas.
Det af Kormners-kollegii berättelser öfver Sveriges utrikes handel och sjöfart
upplyste förhållande, att papper till ganska betydliga belopp utöfver införseln
blifvit härifrån utfördt, må väl antyda alt någon skydds-lull för pappers-tillverkningen
icke är behöflig, men torde ock bevisa, att pappers-priset härstädes åtminstone
icke är högre, än i de flesta andra länder.
Bill. lill R. St. Pral. 18S6 & 1837. 3 Sami. 1 Afd. 10 Haft. S
Papper.
I
åi
Bevillnings-VtskoUcts Betänkande M 10.
Utskottet, som icke har något för sin del att erinra emot Kommitterades
af Kongl. Maj:l godkända förslag i ifrågavarande ämne, hemställer alltså
ati, utan afseende å Herr Wahlströms omförmälda motion, tull—
afgifterne å papper må i enlighet med den efter Kongl. Majlis
förslag i denna del uppgjorde, hifogade införsels-tariff bestämmas,
f sammanhang härmed får Utskottet jemväl föreslå alt s. k. asphalt-filt,
hvilken artikel utgör ett nyuppfunnet material till förhydning af tak och väggar,
må, i likhet med förhydnings-papper, vid införsel åtnjuta tullfrihet
och att bestämmelsen härom må i tulltaxan intagas genom
artikelns hänvisning i nolen till papper: förhydnings- och press-.
Plommon. För artiklarne Plommon, Brundier och Sviskon, äfvensom Russin, upptager
Hr uneller. Kommitterades af Kongl. Maj:t godkända förslag en nedsättning i nu stadgade
nilssin', sammanräknade afgifter, till närmast lägre belopp i Riksmynt eller 3 öre
skålpundet,
Den häraf uppkommande förlust i tull-inkomst, hvilken beräknats för håda
artiklarna uppgå till 5,738 R:dr 36 sk. Banko, skulle emellertid kunna undvikas,
om tullsatsen i stället bestämdes till närmaste högre öretal, och då Utskot
tet
anser en sådan ringa förhöjning i afgifteu kunna utan olägenhet stadgas för
artiklar af ifrågavarande beskaffenhet, får Utskottet hemställa
att införsels-1-tullen å plommon, brundier och sviskon 'bestämmes
till 6 öre skålpundet,
samt likaledes,
att iuförsels-afgiften för russin fastställes till 6 öre skålpundet.
Porslin. Vid Kommitterades af Kongl. Majit gillade förslag till tullbestämmelser för
artikeln Porslin, har ingea anmärkning förekommit, och tillstyrker Utskottet
att samma förslag, som i den bifogade införsels-tariffen är upptaget,
måtte bifallas.
Redskap och \ afseende pä tullbestämmelserna för Redskap och Machinerier, ej specificerade
Deglar.' eller delar deraf, derå införsels-tullen, eldigt nu gällande taxa, utgår med 5
Formar, procent af värdet, innefattar Kommitterades af Kongl. Majit godkända förslag
Saxar: öf- ingen annan förändring, än att åtskillige nu i tulltaxan specificerade och tull
verskärare- efter vigt eller annan grund åsatte artiklar, nemligen Deglar, Formar för sockerSkrubblor.
bruken samt pappers- och tryck-formar, Kardor och Rardläder, Saxar: öfverskärare-
samt till klippning af plåtar och bleck, äfvensom Skrubblor, blifvit lill
lika tull-behandling med redskap och machinerier hänvisade.
Uti en inom Ronde-Ståndet af G. Hultman från Nerikes Län väckt motion,
har deremot, under erinran, hurusom en lättad import af utländska jordbruksmachiner
otvifvelaktig! skulle locka till ett mångfaldigare användande deraf och
på samma gång egga den inhemske fabrikanten att fullkomna sina tillverkningar,
så att de kunde täfla med utländska, samt då arbetslönernes stigande ökade be
-
Bevillnings-Utskollcls Betänkande M 10,
35
hofvet all genom användande af machinkraft och fullkomliga redskaper kunna
åstadkomma ett godt arbete för lindrigt pris och allt hvad som kunde bidraga
till en billigare produktions-kostnad för landtmannen vore till förmän för alla,
sorn hade behof af hans produkter, det vill Säga hela befolkningen, yrkats alt
alla mera invecklade machiner och redskap för ett fullkomligare jordbruk jemte
allt som dermed gemenskap eget-, såsom sånings-macbiner, skörde-machiner,
rens-machiner, flyttbara ång-machiner, flyttbara trösk-machiner, häst-räfsor och
hövändnings-machiner, redskap för jordens brukning och uppluckring (med undantag
af plogar och träd- samt slät-harfvar af jern, hvilka kunna tillverkas inom
landet), machiner för spridning al pulfverformiga ejler flytande gödnings-ämnen,
hackelse-machiner, krossnings-machiner för oljekakor och ben m. m. så väl sorn
machiner för tillverkning af tegelrör, machiner för vägning samt ost-pressar och
tjärnor, må få tullfritt införas.
Beträffande förevarande artikel får Utskottet till en början i minnet återkalla
det förhållande i afseende på införseln, som före nuvarande tulltaxas tillämpning
med år 1853 ägde rum. .Redskap och machinerier voro då i sjelfva
taxan upptagne med 25 procent införsels-tull af värdet, men i underrättelserna
lill taxan var föreskrifvel, att för nya fabriks-anläggningar erforderliga machinerier
fingo med Kommers-kollegii särskildta tillstånd tullfritt införas i de fall, då
sädane alldeles icke eller ej till full godhet vid inhemska macbin-fabriker tillverkades
eller ock från dem icke kunde inom lämplig tid erhållas, samt att, likaledes
med Kommers-kollegii särskildta tillstånd, redskap, machinerier och verktyg,
som i öfrigt för inhemska näringar erfordrades, fingo af vederbörande slöjdidkare
införas mot 5 procent tull af värdet. Enligt import-tabelierne för åren
1852, 1853 och 1854 infördes dessa år machinerier och redskap till ett värde
af sainmanlagdt omkring 1,241,000 R:dr, deraf mot 25 procents lull för 55,000
Hulr, mot 5 procent för 457,000 R:dr och utan lull för 729,000 R:dr, i sistnämnda
summa likväl inbegripet värdet å tullfritt införda prof och modeller, sora
tabellerne under samma rubrik upptaga, hvilket dock, helst modellerne till stor
tiel utgjordes af machiner, icke ,kan i någon betydligare mån inverka på beloppet.
Häraf synes, alt den vida öfvervägande delen af redskap och machinerier,
som under nämnde tidrymd infördes, inkomrno utan tull och att den sedan
stadgade afgiften af 5 procent å alla dylika varor i sjelfva verket innebar en
lullförhöjnirjg å artikeln i siri helhet.
Då nu en mer eller mindre betydlig nedsättning ifrågakommer för de flesta
sådana artiklar, sorn utgöra föremål lör fabriks-industri oell för hvilkas åstadkommande
machinerier erfordras, måste det, vid den härigenom för svenska fabriks-industriens
alster utvidgade täflan med utländska fabrikater, i främsta rummet
vara af synnerlig vigt, att icke anläggningen och underhållet af sjelfva de
inrättningar, der fabrikaten åstadkommas, betungas genom en utöfver hvad för
-
I
36 Bevillnings-UlskoUels Betänkande JYi 10.
hållandet ar i de länder, med hvilka nämnde täflan hufvudsakligen måste underhållas,
med tull-umgälder förhöjd kostnad; och ehuru den tull, som nu å redskap
och machinerier utgår, väl icke kan anses hög, är det dock klart att den
i sin mån mäste bidraga till att förhöja priset å den svenska fabriks-induslriens
tillverkningar. Afskaffandet af denna tull samtidigt med den föreslagna nedsätlningen
i tullen å alla de fabrikater, för hvilkas åstadkommande machiner äro
behöflige, vore derföre i Utskottets tanke lika billig, som en sådan åtgärd torde
kunna anses utan olägenhet verkställbar. De machin-verkstäder och mekaniska
inrättningar här i landel, der gröfre machinerier tillverkas, hafva natt den utveckling,
att de väl kunna anses oberoende af tull-lagstiftningen i afseende på
sina tillverkningar, helst derest tullfrihet, såsom ifrågastäldt blifvit, medgifves lör
alla af dem använda rudimaterier, och hvad beträffar den föga utbildade tillverkning
af finare machinerier, som härstädes kan bedrifvas, så torde fördelen
af tullfrihet för delar af machiner, med hvilkas sammansättning dessa verkstäder
aro lill stor del sysselsatta eller hvaraf de för reparationers verkställande äro
i behof, fullt uppväga det i allt fall kraftlösa skydd, som den nuvarande tullbestämmelsen
innebär. Den förlust i tull-inkomst, som en sådan tullfrihet skulle
medföra, är visserligen icke utan betydenhet, då den, beräknadt efter 1855 års
införsel af machinerier till eIt värde af 893,213 R:dr, kan uppskattas till omkring
14,660 R:dr Ranko, men lärer, i jemförelse med det vigliga ändamål som
afses, icke behöfva tagas i betraktande, helst, derest Utskottets förslag om bibehållande
af tull å vissa större artiklar bifalles, denna förlust blifver mer än
ersatt.
På dessa skäl och då det jemväl måste vara en för landet önskvärd fördel
att sä väl landtman som andra närings-idkare kunna i så vidsträckt mån som
möjligt tillegna sig sådana redskap och mindre machiner, som för jordbrukets och
näringarnes behof och stigande utveckling finnas erforderliga att från utlandet
införa, men ett serskiljande i taxan af olika slag machinerier och redskap vore
med serdeles svårighet förenadt, har Utskottet funnit sig böra tillstyrka
alt redskap och machinerier, ej specificerade, eller delar deraf,
må vid införsel vara tullfria.
.1 sammanhang härmed får Utskottet jemväl hemställa att
Deglar,
Formar af jernbleck eller annat ämne för sockerbruken, äfvensom
Tryck- och Pappers-formar;
Kardor och Kardläder;
Saxar: Öfverskärare- och Saxar till klippning af plåtar och
bleck; samt
Bevillnings-fJtskoUels Betänkande M 10.
37
Skrubblor,
må i taxan hänvisas lill redskap och machinerier, samt följaktligen
vid införsel åtnjuta tullfrihet,
I enlighet med Kommitterades hemställan har Kongl. Maj:t för Ris, oskalad,
eller Paddy, föreslagit tullfrihet; och får Utskottet, då denna vara utgör
råämnet för de såsom ett billigt lifsmedel mer och mer äfven af den fattigare
befolkningen använda risgrynen, samt tull-inkomsten af paddy icke heller varit
utaf någon större betydenhet, tillstyrka att, på sätt nu provisoriskt äger rum,
oskalad ris eller paddy må vid införsel vara tullfri.
För Kok- och Berg-salt hafva Kommitterade i sitt tulltaxe-förslag bibehållit
de nu stadgade afgifterne, lämpade efter den från mått lill vigt förändrade
qvantiteten för tull-beräkningen, eller för koksalt 20 öre och för bergsalt 12
öre per centner, men derjemte, med förordande af salt-importens fullkomliga
frigifvande, till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och afgörande hänskjutit, huruvida
den stora uppoffring af inkomst, som härmed vore förenad och hvilken af
Kommitterade ansetts kunna under vanliga förhållanden beräknas till omkring
125,000 R:dr Banko årligen, kunde, med hänsigt till slats-behofvens kraf, samtidigt
med öfriga ifrågaställde effergifter i tull-beskattningen göras.
Kongl. Maj:t, som, under förutsättning att de utöfver Kommitterades förslag
något förhöjda afgifter å artiklarne Kaffe och Tobak, hvilka af Kongl. Maj:t föreslagits,
blefve antagne, ansett salt-tullens afskaffande med fullkomlig trygghet för
slats-inkomsten kunna medgifvas, har med afseende på den ifrågavarande artikelns
egenskap att utgöra en bland de oundgängligasle förnödenhets-varor för
alla samhällsklasser, isynnerhet de fattigare, och ett ytterst behöfligt råämne vid
icke blott vissa fabriks-näringar. utan ännu mera vid jordbruket och ladugårdsskötsel
samt fiskerierna, föreslagit alt kok- och bergsalt skall vid införsel åtnjuta
tullfrihet.
Till detta Kongl. Maj:ls Nådiga förslag har Utskottet icke funnit sig böra
tillstyrka bifall. Salt-tullen, hvilken, ehuru låg, dock inbringar en betydlig inkomst,
utgår i Utskottets tanka med så ringa tunga och så fullkomligen omärkbart
af den stora förbrukande allmänheten, att det ur denna synpunkt icke kan
anses af något verkligt behof påkalladt att afskaffa densamma.
Med afseende på dels den skiljaktighet, som vanligen eger rum i tyngden
af de öfre och nedre lagren i en salt-last, dels de betydande olägenheter och
kostnader, som med uppvägningen af en vara utaf denna beskaffenhet skulle blifva
förenade, har det likväl synts Utskottet mindre ändamålsenligt att bestämma qvantiteten
för tullberäkningen af koksalt efter vigt, och har derföre rymd-måttet
blifvit såsom beräkningsgrund antaget.
En tullsats af 10 öre per kubik-fot motsvarar i det närmaste så väl nu gällande
tull å koksalt per tunna som den af kommitterade per centner föreslagna; och
Ris.
Sall.
38
BeviUnings-UlskolMs Betänkande J\i 10.
Silke.
Smör.
Socker.
Si rop.
dä Berg-sal(, deraf införseln är af jemförelsevis ringa betydenhet, sami Glaubersalt,
derå samma tull som för koksalt blifvit af kommitterade föreslagen, synas
lämpligen kunna inbegripas under en och samma tullbestämmelse, får Utskottet
alltså hemställa,
att införsels-tullen å salt, oraffineradt, kok-, Berg- och Glauber-,
vattenfritt, må fastställas till 10 öre per kubikfot.
I afseende på öfrige i tulltaxan upptagne slag salt, raffineradt och medicinskt,
tillstyrker Utskottet,
att de i enlighet med Kongl. Maj:ls proposition uti bifogade tu 11 —
taxe-förslag upptagne införsels-afgifter måtte godkännas.
För färgadi Silke hafva kommitterade föreslagit nedsättning i införsels-afgifterne
från 1 R:dr 38 sk. 10 r:st. Banko, hvartill de nu uppgå, lill 1 Ridr
80 öre riksmynt; och får Utskottet, enär denna vara hufvudsakligen utgör ett
material för vissa näringar äfvensom för husfliten, och del ofärgade silket får
tullfritt inkomma, hemställa,
alt berörda af Kongl. Majit godkända förslag må bifallas.
1 öfverensstämmelse med Kongl. Majlis Nådiga förslag och på sätt nu provisoriskt
äger rum, tillstyrker Utskottet att, till beredande af lättad tillgång å
Smör, hv Iket utgör en förnödenhelsvara äfven för de mindre bemedlade folkklasserne,
denna artikel må vid
införsel vara tullfri.
Kommitterade hafva för artiklarne Socker och Sirop, alla slag, föreslagit
följande redaktion och tull—afgifter :
Socker:
Råsocker, alla slag
I skålpund 8 öre.
Raffineradt. alla slag, såsom topp-, kandioch
kak-, äfvensom krossadt eller pul
veriseradt
Socker 1 » 13 »
Sirop, alla slag i » 6 »
Med godkännande af dessa tullsatser har Kongl. Majit ansett all HavannaTerres-socker
och andra dermed till sockerhalten lika slag böra, i likhet med
hvad nu eger rum, under den högre afgifts-bestämmelsen intagas samt redaktionen
för artikeln Socker erhålla följande lydelse:
Raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak-, samt krossadt
eller pulveriseradt socker, äfvensom Havanna-Terres och dermed
till sockerhalten lika slag.
Andra slag.
De vigtiga intressen, som med frågan om raffinad-sockerlullens bestämmande
äro förbundna, å ena sidan allmänhetens billiga fordran att ej för denna ”stora
konsumtions-artikel nödgas betala ett pris, som är stegradt utöfver hvad af rå
-
Bevillning*- Utskottets Betänkande JVi 10.
39
iinmet oell den förädlade varans relativa värde verkligen betingas, och å den andra
omsorgen , för dyrbara inhemska raffinaderiers bestånd och raffinadörernes
farhåga att genom tullbestämmelsen blifva utsatte för en täflan med den utländska
tillverkningen, hvilken de icke kunde uthärda, fästa ständigt vid detta ämne
en särskild uppmärksamhet, likasom dess invecklade beskaffenhet och de till en
del icke fullt kände förhållanden, sorri derå utöfva inflytande, göra frågans bedömande
med mer än vanlig svårighet förknippadt. Utkoltet har, efter omsorgsfullt
begrundande af de skäl, som föranledt kommilterades och Kongl. Maj: Is
förslag i ämnet samt af hvad i öfrigt under ärendets behandling förekommit, icke
funnit sig äga anledning att tillstyrka någon afvikelse från hvad af Kongl. Majit
blifvit rörande socker-tullen föreslaget, utan hemställer,
att, i öfverensstämmelse dermed, tull-bestämmelserna för arlik—
larne Socker och Sirop må blifva, för
Socker:
Raffineradt, alla slag, såsom lopp-, kandi
och
kak-, samt krossadt eller pulve
riseradt
socker, äfvensom HavannaTerres-
och dermed till sockerhalten
lika slag 1 skålp. 13 öre inf.-lull.
Andra slag 1 » 8 » —
Sirop, alla slag ....... 1 » 6 » —
Härmed har Utskottet ock besvarat en af Riksdags-fullmägligen Nils Nilsson
från Orebro län inom Ronde-ståndet väckt motion, deruti, under ovisshet huruvida
frågan om tullens nedsättning å socker icke torde af en eller annan an
ledning
varda vid denna riksdag undanskjuten, yrkats att, i öfverensstämmelse med
den vid sednaste riksdag antagne friare tull-lagstiftning i andra riktningar, vid
bestämmandet af tullsalserna å lump-, havanna-lerres- samt topp-, kandi- och
kaksocker, införsels-tullen derå må nedsättas med femtio procent af den nu
gällande.
Tullfrihet vid införsel af Spanmål, alla slag, malen eller omalen, är för när- Span mål.
varande genom Kongl. Kungörelsen den 12 December 1836 provisoriskt medgifvén
intill innevarande års slut, och Kongl. Majit har, i enlighet med kommitterades
hemställan, föreslagit att denna tullfrihet äfven framgent må fortfara.
Erfarenheten under senare tid, då landet, till följd af den förkofran dess
åkerbruk vunnit, kunnat till utförsel aflåta högst betydliga qvantiteter spanmål,
loide helt och hållet hafva skingrat den förr bland flertalet af landtmän rådande
föreställning, att landets jordbruk, i anseende till klimatiska förhållanden, svårligen
kunde utan en skydds-tull å spanmål bestå i täflan med närgränsande fruktbarare
länder; och då numera införsel af denna vara, utom i det olyckliga fall att
landet skulle hemsökas af missvext, icke kan anses ifrågakomma för andra än
Sten.
40 Hevillnings-Ulskoltets Uttänkande JYs 10.
tillfälliga behof, antingen af mindre qvantiteter till utsäde eller då alltför stark
utförsel anses hafva gjort tillgången inom landet otillräcklig, lärer icke heller å
inkomsten för staten af denna artikel, hvilken inkomst icke ingått bland öfrige
tull-medlen, utan varit särkildt anslagen tili bcböfvandes undsättning i missväxtår,
höra fästas något synnerligt afseende.
För att en ordnad och liflig spanmålshandel, hvilken för jordbrukets bestånd
och utveckling är af så utomordentlig vigt, skall kunna härstädes tillvägabringas,
erfordras, sedan de hinder deremot, hvilka af landets fran den Europeiska marknaden
afskiljda läge varit föranledda, numera blifvit genom de under senare tid
inrättade kommunikationsmedel undanröjde, i Utskottets tanke icke något annat
än ett fullkomligt och ovilkorligt frigifvande af denna handel så vid in- som utförsel
samt nödig trygghet alt någon rubbning häri icke sker. Under förhoppning
att åtgärder, som tillintetgöra en sådan trygghet, ej vidare må kunna ifrågakomma,
och den farhåga härför, som hittills förlamande inverkat på spanmålshandeln
med utlandet, således alltmera skall försvinna, får Utskottet, med instämmande
i öfrigt uti de åsigter i delta ämne, som af kommilterade blifvit uttalade
tillstyrka att, i öfverensstämmelse
med Kongl. Majlis förslag, spanmål, alla slag, malen eller omalen,
må vid införsel vara tullfri.
1 fråga om artikeln Sten innefattar kommitterades af Kongl. Maj:t godkända
förslag icke någon annan förändring i nu gällande tull-bestämmelser, än att tullsatsen
å arbetad, ej specificerad Sten blifvit utbytt till närmast svarande belopp
i riksmynt, eller 2 öre skålpundet.
Denna tull-afgift torde dock i flera fall, särdeles då större pjeser, såsom
graf-monumenter och dylikt ifrågakomma lill införsel, kunna anses alltför betungande;
och Utskottet har derföre funnit sig böra föreslå,
att införsels-afgiften å Slen, arbetad, ej specificerad, bestämmes
till 1 öre skålpundet.
Enligt föreslagne bestämmelsen måste Takskiffer anses vara belagd med den
arbetad, ospecificerad Slen åsätta tull-afgift. Då emellertid della nyttiga byggnads-material,
i den händelse införsel deraf skulle finnas behöflig, icke synes höra
utgöra föremål för tull-heskaltning, får Utskottet hemställa,
att Takskiffer må vid införsel vara tullfri och i sådant afseende
specificeras hland de öfriga slag slen, för hvilka tullfrihet är
stadgad.
>Då arbeten af Stuck kunna med afseende på beskaffenheten anses närmast
jemförliga med sten-arheten, men tulltaxan icke upptager någon särskild föreskrift
rörande tull-behandlingen af förstnämnde artikel, hvilket, enligt hvad Utskottet
inhemtat, föranledt villrådighet vid förtullningar af denna vara, har artikeln Sluck
arbeten
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 10.
41
arbeten blifvit i noten till tulltaxan införd^med hänvisning i afseende på lullbehandlingen
till sten, ej specificerad, arbetad; hemställande Utskottet,
att detta förslag måtte bifallas.
I afseende på artikeln Strumpor och andra på strump stol eller genom strumpor.
stickning tillverkade arbeten, ej specificerade, hafva kommitterade föreslagit, alt vantar.
hel- och half-siden-strumpor, nu upptagne under särskilda rubriker med olika
tullsalser, sammanföras under en rubrik med den nu för silkes-strumpor stadgade
nominela införsels-afgifl af 3 R:dr Banko eller 4 R:dr 80 öre Runt per skålpund,
samt alt införsels-tullen å andra slag strumpor och strumpstols-arliklar nedsättes
från i R:dr 9 sk. 10 r:st. Banko, hvartill den med tilläggs-afgifter nu uppgår,
till 1 R:dr R:mt skålpundet; och har detta förslag af Kongl. Maj:t blifvit
godkändt.
Införseln af Strumpor och slrumpstols-arbeten, andra slag, utgjorde år 1888
66,634 skålpund. Den betydliga tull-förlust, sorn, beräknad på vanligt sätt efter
nästföregående årens import, skulle af den föreslagna nedsättningen i tullen
å denna artikel föranledas, torde likväl i detta fall kunna anses mera skenbar
än i verkligheten inträffande, enär den lägre tullsatsen otvifvelaktig! bör verksamt
bidraga att på den lagliga införselns väg inleda den icke obetydliga del af dessa
varor, som antagligen nu på olofligt sätt införas, särdeles hvad beträffar bom—
ulls-artiklar, deraf förlullningarne de sednare åren varit ringa och ej kunna anses
på långt när hafva motsvarat förbrukningen i landet af den utländska varan.
Och då, i Utskottets lanke, en minskning i tull-inkomsten af denna vara i allt
fall icke bör föranleda till afvikelse för denna särskilda artikel från det i kommilterades,
af Kongl. Maj:t antagna, förslag genomförda system att närma tullsatserna
för likartade varor till ett efter det verkliga varu-värdet och förbrukarnes
billiga anspråk lämpadt belopp, får Utskottet tillstyrka,
att, i öfverensstämmelse med Kongl. Majus proposition, för artikeln
Strumpor och andra på strumpstol eller genom stickning
tillverkade arbeten, ej specificerade, må antagas följande tullbe
slämmelser:
Helsiden
eller halfsiden . . 1 skålp. 4 R:dr 80 öre inf.-lull.
Andra slag  » 1 — — — —
Likaså tillstyrker Utskottet, att, på sätt föreslaget blifvit, vid artikeln Vantar,
som nu är hänvisad till lika tull-behandling med Strumpor,
i taxan införas samma tull-bestämmelser sorn för Strumpor.
Kommilterades tulltaxe-förslag innefattar för artikeln The en förhöjning i The.^
införsels-afgiften från 14 sk. 2 r:st till 16 sk. eller 80 öre skålpundet, och har
Utskottet icke något att vid detta af Kongl. Maj:t godkända förslag erinra,
utan hemställer,
att detsamma måtte bifallas.
Bih. till fl. St. Prot. 105G & 1!(37. S Sami. 1 Afd. 10 Haft. 6
42
Dcvillnings-Ulskoltcts Betänkande M 10.
Tobak.
Tråd
-
I afseende på artikeln Tobak, oarbetad, hafva komraitterade föreslagit nedsättning
i införsels-tullen å blad från 7 sk. II r:st., hvartill den tued t i Iläggs—
afgifter för närvarande uppgår, lill 6 sk. 4,81 r:st. eller 20 öre och å stjelk
från 4 sk. 8 r:st. till närmast lägre öre-tal eller 14 öre skålpundet. För arbetad
Tobak är endast i afseende på Cigarrer, derå afgiflen blifvit nedsatt från
1 R:dr 14 sk. 5 r:st. Banko till 1 R:dr 50 öre riksmynt, skalp., någon hufvudsakligare
förändring vidtagen.
Med godkännande af delta förslag i öfrigt, har Kongl. Maj:t ansett införselstullen
å tobäks-stjelk böra höjas till samma belopp, som den för blad föreslagna,
eller till 20 öre skålpundet, och de båda slagen i en rubrik sammanföras.
De skäl för bestämmandet af en lika tull för tobaksblad och stjelk, hvilka
blifvit i det Kongl. Maj:ts proposition åtföljande Statsråds-protokoll anförde, kan
Utskottet icke annat än godkänna, och då Utskottet icke funnit anledning till
någon erinran vid öfriga för artikeln Tobak föreslagna tull-bestämmelser, får
Utskottet hemställa,
alt det i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts proposition för
denna artikel uppgjorda taxe-förslag, som finnes bifogadt, måtte
godkännas.
För Jern- och Ståltråd, derför sammanlagda afgifts-beloppet nu utgör 5 sk.
6 r:st. per skålpundet, hafva kommitterade föreslagit nedsättning till 2 sk. 6,72
r:st. eller 8 öre, söm ungefärligen motsvarar det belopp, hvarefter varan nu får
med Kommers-kollegii särskilda tillstånd, för vissa behof, införtullas.
Af ståltråd eger någon tillverkning icke härstädes rum, och hvad beträffar
den jerntråd, som på vissa orter inom landet åstadkommes, lärer afsättningen
deraf icke kunna ans%s i någon mån lida genom en lättad införsel af den utländska
varan, hvadan Utskottet, då förevarande artikel utgör ett nyttigt och i
flera industri-grenar användt material samt lull-inkomsten deraf icke är af någon
större betydenhet, helst all jerntråd, som inkommit för telegrafrinrättningar,
hittills befriats från tull, funnit sig böra föreslå,
att Jern- och Ståltråd må vid införsel vara tullfri. -
Af enahanda skäl får Utskottet jemväl hemställa, att koppar- och annan ej
specificerad metall-tråd, andra slag än förgylld, försilfrad eller pläterad, för hvilken
artikel af Kongl. Maj:t föreslagits införsels-tull af 20 öre skålpundet,
må vid införsel åtnjuta tullfrihet.
Till hvad Kongl. Majit i öfrigt beträffande artikeln Tråd föreslagit, innefattande,
jemte en redaklions-förbältring i afseende å Guld- och Silfver- samt förgylld
eller försilfrad koppar- eller metall-tråd, nedsättning i tullen å Bomullstråd,
alla slag, från 18 sk 10 rist till 12 sk. 9,60 r:st eller 40 öre skålpundet
och å Linnetråd från 28 sk. .5 r:sh till 12 sk. 9,60 r:st. eller 40 öre för oblekt
Bevitlnings-Utskotlels lielänkande Jfå 10.
45
och 16 sk., eller 50 öre för blekt eller färgad skålpundet, får Utskottet tillstyrka
bifall och hemställer,
att det i öfverensstämmelse dermed för dessa artiklar uppgjorda
bifogade laxe-försläg mätte godkännas.
Vid kommilterades, af Kongl. Majit godkända, förslag lill tull-bestämmelser Trävaror.
för artikeln Trävaror vid införsel har Utskottet icke någon annan anmärkning
alt framställa, än alt, dä, enligt hvad upplyst blifvit, genom miss-skrifning artikeln
stäfver, lagg- och botten-, alla slag, hvilken i nu gällande tulltaxa är upptagen
i förteckningen öfver vid införsel tullfria varor, kommit all i förslaget uteslutas,
rättelse häraf lärer böra iakttagas ; hemställande Utskottet alltså,
att bilagde förslag till införsels-larif för artikeln trävaror mätte
fastställas.
De hufvudsakligare förändringar i nu för artikeln Väfnader gällande tull- Väfnader.
bestämmelser, som af kommitlerade blifvit föreslagne, utgöra beträffande Hand.
Helsiden- ;
att, med undantag af sammet, alla hit hänförhga artiklar blifvit under en tull
bestämmelse sammanslagne;
alt sammanräknade afgiften å de under nuvarande rubrik alngods, andra slag,
hänförlige väfnader, 4 IUdr 45 sk. 2 rist. banko, blifvit nedsatt lill 6 Ridr
Riksmynt, samt å shawlar, shawlelter och dukar fran 6 Ridr 5 sk. Banko till
6 Ridr Riksmynt;
Halfsiden-:
att, med undantag för felb och plys, derå afgiften föreslagits till 2 Ridr Riksmynt,
då väfnadens yla utgöres af rent silke, och 50 öre. då ytan utgöres af
alfalls- eller s. k. florett—silke, öfriga slag blifvit sammanförde under gemensam
tull -bestämmelse, med nedsättning för alngods frän 2 Ridr 19 sk. 4 rist. Banko
lill 5 Ridr Riksmynt och för shawlar, shawle.ller och dukar frän 3 Ridr Banko
till 5 Ridr Riksmynt;
Bomulls-1
alt, med undantag af felb och plys, filtar, parkum, gaze, half-linon, musslin,
neltelduk, dimity och batist samt tyll, alla andra nu specificerade slag blifvit
inom hufvud-rubriken »andra slag» inbegripne;
alt segelduk, som nu är hänförlig lill »andra slag, ofärgade», derå afgiften uppgår
till 28 sk. 4 rist. Biko, blifvit specificerad med en till 6 öre nedsatt införsels-tull;
all införsels-afgiften å gaze, half-linon, musslin, nettelduk, dimity och batist
nedsatts från 42 sk. 6 rist. Banko lill 1 Ridr Riksmynt;
alt för de nu ospecificerade slagen afgiften blifvit nedsatt för ofärgade oblekta
frän 28 sk. 4 rist. Banko till 40 öre Riksmynt, för ofärgade men blekta från
28 sk. 4 rist. Banko till 70 öre Riksmynt, för färgade från 33 sk. i rist. Biko
till 70 öre Riksmynt och för tryckta eller pressade från 37 sk. 8 rist. Banko
Bevillnings-Ulskottcts Betänkande M 10.
till 90 öre Riksmynt, samt för shawlar, shawletter och dukar från 42 sk. 6
r:st Banko till samma belopp som för alngods, eller oblekta oell ofärgade 40,
blekta eller färgade 70 och tryckta eller pressade 90 öre Riksmynt;
Bomulls- med blandning af lin eller hampa:
nedsättning för bolstervar från 18 sk. 10 r:st. Banko (ill 40 öre Biksmynt, för
damast från 42 sk. 6 r:st. Banko till 90 öre Riksmynt och för dräll från 28
sk. 4 r:st. Banko till 65 öre Riksmynt;
Ylle- och Halfylle-:
att, med undantag endast för filtar och mattor samt pressduk, alla andra slag
blifvit under gemensam tull-bestämmelse sammanförde;
att afgiften å filtar och mattor nedsatts från 18 sk. 10 r:st. Banko till 40 öre
Riksmynt;
att införsels-tullen å doffel, fris, frisad och kalmuck blifvit höjd från 57 sk. 8
r:st. Banko och å siktduk från 29 sk. 8 r:st. Banko till 1 R:dr 25 öre R:mt;
att tullen å valkade väfnader, alngods, hvarmed, enligt Kongl. Kungörelsen den
20 Juli 1855, förstås kasimir, kläde, drapp, halfkläde, vadmal och korderoy, blifvit
nedsatt från 1 R:dr 37 sk. Banko och å shawlar, shawletter och dukar från
1: Rdr 7 sk. 8 r:st. Banko till 1 R:dr 25 öre Riksmynt;
att införsels-afgiften å flanell och andra ovalkade väfnader nedsatts från 42 sk.
6 rist. Banko till 1 R:dr 25 öre Riksmynt;
Linne- och Hamp-:
nedsättning i tull-afgiften å alngods: blaggarn, buldan och kanfas, från 9 sk. 6
r:st. Banko till 15 öre Riksmynt, bolstervar från 18 sk. 10 r:st. Banko till 40
öre Riksmynt, kammarduk, batist och flor från 2 R:dr 38 sk. 6 r:st. Banko till
3 R:dr Riksmynt, lärft och damast från 2 R:dr 19 sk. 4 r:st. och 1 R:dr 27
sk. 8 r:st. Banko till 1 R:dr Riksmynt, mattväfnad från 14 sk. 2 rist. Banko
till 18 öre Riksmynt, segelduk och tältduk från 3 sk. 5 r:st. Banko till 8 öre
Riksmynt, och andra slag från 37 sk. 8 r:st. Banko lill 65 öre Riksmynt;
nedsättning ^eller förhöjning i tullen å dukar från 1 R:dr 8 sk. 10 r:st. till de
för alngods ofvan anförda belopp;
Hår- och Tagel-:
nedsättning från 24 sk. Banko till 50 öre Riksmynt;
Vaxade eller lackerade:
nedsättning för mattor från 5 sk. 2 r:st. Banko till 10 öre Riksmynt och för
andra slag från 9 sk. 8 r:st. Banko till 25 öre Riksmynt; samt för
Vattentäta eller dubbla väfnader, sammansatta genom upplösning af kautschuk,
gutta percha m. m., nedsättning från 1 R:dr 9 sk. 8 r:st. Banko till 75
öre Riksmynt, allt per skålpund.
Detta förslag har af Kongl. Majit blifvit godkändt, med undantag endast i
alseende på silkesfelb och plys, å alla slag hvaraf Kongl. Majit ansett tull-afgif
-
Bevitlnings-Utskottets Betänkande Jtä 10.
lä
ten böra bestämmas till 1 R:dr SO öre Riksmynt, samt artikeln speciliceras sä
väl under hel- som half-sidenväfnader.
Utskottet, som i allo delar de åsigter, hvil lea, uttalade af kommitlerade
och i det Kongl. Maj.ts Proposition åtföljande Statsråds-protokoll ligga tili
grund för ifrågavarande förslag, har, efter sorgfällig granskning deraf, icke funnit
skäl att från dess bestämmelser i något fall tillstyrka afvikelse; och då i kommitterades
betänkande äfven åt ämnets särskilda detaljer en omständligare utredning
blifvit egnad, har Utskottet ansett sig kunna i detta afseende till nämnde
handling hänvisa.
Den erfarenhet, som, särdeles under sednare tid, vunnits rörande olägenheterna
af väfnads-artiklarnes indelning i Herahanda rubriker, om hvilkas betydelse
och tillämpning i förekommande fall meuings-skiljaktighet kan ega rum och tv i—
stigheter följaktligen uppstå, gör det till en oafvislig nödvändighet att i detta afseende
söka ordna tull-taxan så, att hvarje anledning till dylika misshälligheter
undanrödjes och säkerhet vinnes för tull-behandlingens verkställande lika vid alla
rikets tull-platser. Detta vigtiga mål kan endast ernås genom sammanförandet af
alla varu-artiklar af likartad beskaffenhet under en och samma omfattande tullbestämmelse,
derifrån undantag endast, när särskild anledning till sådana i öfrigt
förekommer, stadgas för artiklar, som äro bestämdt och ostridigt skiljbara från
den allmänna varu-klassen. Det ligger dock härvid i sakens natur, att en sådan
omfattande varu-rubrik mäste i sig innefatta en mängd till beskaffenhet och värde
sinsemellan väsentligen skiljaktiga artiklar, och uppgiften blifver då, att för den
tull-sats, som derå bör bestämmas, träffa en siffra, som, under det den icke oskäligt
betungar den tyngre, gröfre och billigare varan, äfven för den lättare, finare
och dyrbarare kan anses tillräckligt hög, samt, på samma gång den tillfredsställer
förbrukarens billiga anspråk, icke lemnar den inhemske tillverkaren af dit hänförliga
artiklar utan det afseende, hvaraf han, i tällan med utlandets mera utbildade
industri, kan vara i behof. Denna uppgift har, i Utskottets tanke, af kommitterade
blifvit, så vidt ske kan, på ett tillfredsställande sätt löst, och då Utskottet
hyser den öfvertygelse, att, vid den höga ståndpunkt, som väfnads-industrien numera
här i landet intagit, och sedan hvarje lättnad, som af tull-lagstiftningen kan
bero, blifvit densamma beredd, några vådor för denna industris bestånd eller fördelaktiga
bedrifvande icke skola uppkomma genom den lindring i tull-beskattningen
å utländska väfnads-fabrikater, som det ifrågavarande förslaget afser, får Utskottet
hemställa,
att, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Proposition, bilagde
tulllaxe-förslag för artikeln väfnader måtte antagas.
Kommitterades förslag till tull-bestämmelser för artikeln Band upptager för
de specificerade slagen, silkes-sammets-, siden- och halfsiden-, samma införselsafgifter,
som för motsvarande slag väfnader blifvit föreslagne, eller för silkes
-
ingmachin
er.
Ångpannor.
M Bevillning s-UttkoUets Betänkande J\§ 10.
sammets- 4 R:dr 30 öre, lör siden- 6 li:dr och lör halfsiden 3 R:dr, samt för
andra slag, derå algiften nu utgår med 37 sk. B r:st. Banko, nedsättning häri
tili 73 öre Riksmynt.
Detta förslag har af Kongl. Majit blifvit giiladl, och Utskottet tillstyrker
jemväl,
att detsamma måtte bifallas och bifogade taxe-förslag i detta afseende
godkännas.
För Angmachiner och Ångpannor, nu belagde med införsels-tull af 3 procent
utaf värdet, har af kommitterade och Kongl. Maj:t blifvit föreslagen tullfrihet.
Då Utskottet funnit sig böra föreslå fullkomlig tull-frihet för alla ej specificerade
redskap och machiner, följer häraf jemväl att å Utskottets sida icke någon
erinran kan vara att emot detta förslag framställa, utan tillstyrker Utskottet,
att detsamma måtte bifallas.
Öfrige här ofvan icke omförmälda, i införsels-tarifen förekommande artiklar,
i afseende på hvilka mer eller mindre betydande förändringar i redaktions- eller
tull-afgifts-beslämmelserne blifvit af Kongl. Majit föreslagne, äro följande:
Agat, arbetad.
Alabaster, arbetad.
Alun, alla slag.
Anis.
Antimonium, Spiesglans och Regulus.
Apelsiner.
Apotheksvaror, ej specificerade.
Arsenik.
Aska: pott-, raffinerad eller kalcinerad.
Askar och dosor.
Assa foetida.
Balsam.
Barometrar.
Bastmattor.
Beck.
Beckolja.
Bensvart, Benkol eller Bister.
Bernsten, arbetad.
Bijouteri-varor.
Bilder oell Bildhuggeri—arbeten; andra slag än konstnärs-arbeteu.
Biscuit, arbeten deraf.
Bevillnings-Ulskotlels Betänkande M 10.
47
Bleckslagare-arbeten.
Blommor.
Blyerts.
Blyertspennor.
Blysocker.
Blår, hamp- och lin-.
Bläck, skrif-.
Bläckpulver eller substans.
Bokstafs-stämplar samt boktryck eller stilar.
Bok- och kopparsticks-svärta.
Borax.
Borax-syradt natron eller tinea).
Borstbinda re-arbeten.
Bouillon de Poche.
Broderade arbeten.
Broderduk, Marle och Stramalj.
Brodermönster.
Bröd.
Bönor.
Caffe, brändt och alla till caffe-surrogat användbara brända vexter.
Campher.
Canel, Canel-knöpp och Cassia lignea.
Capris.
Carcasser och Carcass-band.
Cardemummor.
Caslanier.
Cautschuk, arbeten deraf.
Caviar.
Chinabark.
Chinarot.
Chlorkalk.
Cichorierot.
Cider.
Ciment.
Citroner.
Citronsaft.
Citronsalt eller kristalliserad Citronsyra.
Citronskal, torra.
Cobolt-malm och metall.
Coeffurer.
Bevillnings-UtshoUels Betänkande Jt? 10.
Confiturer.
Conserver.
Coraller, äkta, arbetade.
Coriander.
Corinter.
Cubeber.
Dadlar.
Dekorationer, platåer, med tillbehör ocb ornameiiler, ej specificerade.
Dividvi eller Libidvi.
Dref.
Dricka.
Enbär.
Etuis.
Fenkol.
Fernissa.
Fikon.
Filar ocb Raspar.
Fingerborgar ocb Syringar af andra ämnen, än guld eller silfver.
Fiskskinn, beredda.
Fjedrar, ej specificerade.
Fjäder, spritad.
Flaskfoder.
Flintor, huggna, utom agat.
Flyttsaker.
Fnöske, beredt.
Folier: Tenn- eller Stanniol.
Fosfor.
Frukter och Bär, ej specificerade.
Frö, kanarie-.
Fyrverkeri-arbeten.
Färger och Färgnings-ämnen: Blyhvitt, Zinkhvitt oell Cremzerhvitt, Cochenilie,
Indigo, Rödfärg, Spanskgröna.
Färglädor.
Galläpplen.
Gardiner, Rull-,
Gevär.
Gips-arbeten, ej specificerade.
Glasflusser.
Glasvaror, försedda med flätning, sorn icke utgör varu-emballage.
Glete
Revillnings-Utskottels Betänkande Jft 10. J9
Glete eller Glitt.
Grifflar af sten.
Gräsmattor och Gräsrep.
Grönsaker.
Guld: arbeladt, Bok-, Musiv-,
Gulddragare-arbeten.
Gutta Percha. '
Hagel.
Halsduks-valkar.
Handskar.
Handskskinn, tillskurna till Handskar.
Hattar.
llattflätor af halm eller strå, samt öfrige hahn—arbeten, ej specificerade.
Hatlfoder och Kullar.
Hatlformar och Hattstommar.
Honung.
Horn, arbetadt.
Hår: Häst- och Nöt-.
Hår- och Tagel-arbeten.
Häcktor, Hakar och Hyskjor.
Hängslen och delar deraf.
Ingefära.
Instrumenter.
Inventarier: Skepps-.
Ister: Svin- eller Gås-.
Jäst, komprimerad.
Kakel, alla slag.
Kalk.
Kemiskt-Tekniska Preparater.
Kimrök.
Kli, alla slag.
Knallhattar.
Knappar af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen.
Kopparnickel.
Korgar och Korgmakare-arbeten,
Korkar, skurne.
Kort: Spel-.
Krita och Kritsten.
Krokar, till fiske.
Bih. till R. St. Prat. 1856 di 1857. o Sami. 1 Afd. 10 Haft. 7
so
Bevillnings-Utskotlels Betänkande JVS 10.
Krukmakare-arbeten, ej specificerade.
Kummin.
Käppar, alla slag.
Lack. '
Lackerade arbeten, ej specificerade.
Lackmus.
Lagerblad och Lagerbär.
Lakrits.
Lakritsrot eller Glycyrrhiza.
Lampor och Lyktor.
Leksaker eller Niirnbergerkram.
Likörer.
Lim.
Ljuskronor.
Luktvatten, alla slag.
Lunta.
Läder-arbeten, ej specificerade.
Lök, alla slag, ej specificerade.
Mais.
Mandel.
Marmor, arbetad.
Masker.
Mattor af strå eller rötter.
Metvurst.
Mjöd.
Mjöl, ej specificeradt, af vegetabilier.
Munlack.
Muskött.
Muskottblomma.
Musslor, insyltade eller saltade.
Nattsäckar och Kappsäckar.
Neglikor.
Nålar af annat ämne än Guld och Silfver och ej luinförlige lill Bijouterivaror.
Nät.
Nötter.
Oliver.
Papp.
Papp- och Pappers-arbeten, alla slag.
Pappers-Tapeter och Bårder.
Paraplyer och Parasoller.
BeviHnings-LItskoUets Betänkande Jtf 10. ot
Pennor: Skrif- alla slag.
Penslar.
Peppar, alla slag.
Perlemor, arbetad.
Perlor, oäkta.
Perukmakare-arbeten.
Piphufvuden.
Plymer.
Pomada.
Poineranser.
Pomerans-knoppar och skal.
Portföljer, Penningbörser, Ridikyler och Vaskor.
Potates.
Potatesmjöl.
Puder.
Qvicksilfver.
Rigabalsam.
Rör.
Rötter, ätbara.
Sadelmakare-arbeten, ej specificerade.
Saffran.
Salmiak.
Salpetersyra och Skedvatten.
Saltsyra.
Segel.
Senap.
Serpentinsten, arbetad.
Siktar och Säll.
Siktduk.
Silfver, arbetadl, Rok-, Musiv-,
Skomakare-arbeten.
Skriftaflor.
Sköldpadd, arbetad.
Slöjdvaror eller Fabriks-, Handtverks- och Manufakturvaror, ej specificerade
Smink och Sminkflor.
Snörmakare-ai beten.
Soda eller Kolsyradt Natron.
Soja och Såser.
Solfjädrar.
Speglar och Lampetter.
Spetsar, Uddar och Blonder,
Bevillnings-Uttkollets Betänkande M iO.
Spännhalsdukar.
Stenkols-arbeten.
Stenkolstjära.
Strumpstickor.
Strängar.
Stärkelse.
Svafvel.
'Svafvelblomma.
Svafvelsyra.
Svampar.
Sågblad.
Såpa.
Sackar, nya, lomma.
Sängkläder.
Tafvelramar.
Tamarinder.
Tegel, alla slag.
Tenlikar.
Tenn- och Blyaska.
Terpentin.
Terpentiu-olja eller Tei penlin-spiritus.
Thermometrar.
Tjära.
Tjärberma eller Vraktjära.
Tran och Späck, alla slag.
Tvål.
Tågvirke, nytt.
Ur.
Urband och Urkedjor.
Vadd.
Vagnar och Åkdon.
Vanilj.
Vatten, mineral-.
Vax, alla slag.
Vekar: Lamp- och Ljus-.
Verktyg, ej specificerade.
Vin, alla slag.
Vindruf.
Vindrufvor.
Vinsten.
Vinstenssalt.
Bevillnings-Utskottcts Betänkande M iO.
35
Visitkort.
Vismut.
Vitriol.
Ympvax.
Ägg
Ättika.
Varor, som icke kunna hänföras under någon af de i Införsels-tarifen upptagne
bestämmelsei: mer eller mindre arbetade.
Och får Utskottet, som, enligt hvad omförmäldt blifvit, för sin del godkänner
de allmänna grunder, hvarpå det af Kongl. Maj:t afgifna förslag lill förnyad
tulltaxa hvilar, samt under granskningen af detta förslag icke funnit någon
anmärkning alt framställa vid de förändringar, som i afseende dels på redaktionsbestämmelserna,
dels på införsels-afgifterne blifvit för de öfvannämnde artiklarne
ifrågaställde, alltså, med hänvisning i öfrigt till och under åberopande af de särskilda
motiver för dessa förändringar, som vid ärendets föregångne behandling
blifvit anförde, tillstyrka,
att de tullbestämmelser för samtlige här ofvan uppräknade artiklar,
som Utskottets med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i detta
afseende öfverensstämmande och härhos bifogade förslag till Införsels-tarif
innehåller, måtte antagas.
v
B. Utförsels-tarifen. För Ben, andra slag än Elfen- och Hvalfisk-, oarbetade, Ben.
krossade samt förmalde eller s. k. Benmjöl, derå utförsels-afgiflerna nu utgöra 3
sk. 1 Vi rst. Lispundet, har Kongl. Majit, i enlighet med kotnmitlerades hemställan,
föreslagit tullfrihet vid utförsel.
Utskottet delar de af kommitterade uttalade åsigter, rörande orättvisan af
utförsels-tullar i allmänhet, såsom obestridligen utgörande en producenterno af
export—artiklar ålagd beskattning utöfver hvad producenter af andra varor i' mån
af sin rörelse till Statsverket betala, och anser följaktligen, att sådana ännu qvarstående
tullar, hvilkas bibehållande icke af för landets eller dess näringars ekonomi
öfvervägande vigtiga skäl påkallas, böra upphöra. .
Den nu förevarande artikeln sönderfaller i tvänne särskilda slag, oarbetade
Ben eller sjelfva råvaran, och krossade eller förmalde Ben, s. k. Benmjöl eller
den form, hvarunder benen såsom gödnings-ämnen användas. Till åstadkommande
af sistnämnde vara äfven i större utsträckning, än det egna behofvet deraf
afser, hafva under sednare tid i flera delar af landet anläggningar blifvit gjorda,
och då Utskottet anser det vara af synnerlig vigt att icke verksamheten vid dessa
nyttiga inrättningar inskränkes genom en underlättad utförsel af råvaran, men
å andra sidan, ehuru önskvärdt bibehållandet inom landet äfven af den förarbetade
artikeln Benmjöl kunde vara, likväl icke finner giltigt skäl alt tullbeskatta
utförseln deraf, får Utskottet hemställa:
2>4
Bevillnings-Utskottcls Betänkande M 10.
Blodiglar.
Jern.
Jcrnskrot.
att en den nu gällande motsvarande utförsels-tull af SO öre per
centner mä oarbetade Ben, andra slag än Elfen- och Hvalfisk-,
åsättas, samt att krossade och förmalde Ben eller s. k. Benmjöl
må vid utförsel vara tullfria.
I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag tillstyrker Utskottet
att Blodiglar må vid utförsel vara tullfria.
Kommitterades af Kongl. Maj:t godkända förslag rörande utförsels-afgiflen
å vissa slag Jern samt Jcrnskrot innefattar att för Jern
gjutet:
Tack- och Barlast-;
Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare, ostämplade och obonade;
Hällar öfver lVa tums tjocklek samt Lod och Lödjor öfver 1 Skeppunds
vigt stycket; samt
Hällar af 1 '/> tums tjocklek och derunder till och med 1 tums, Lod
och Lödjor till vigter af 1 Skeppunds vigt och derunder till Vi Skeppund;
derå, i afseende på sistnämnde rubrik, på grund af gällande tulltaxa, och hvad
beträffar de öfriga, till följd af Kongl. Kungörelsen den 19 December 1855,
sammanräknade utförsels-afgifterna nu utgå med 1 R:dr 3 sk. för Tack- och Barlastjern
och med 1 R:dr 4 sk. b:ko per Skeppund stapelstadsvigt för de öfriga
slagen, utförsels-tullen bestämmes till 50 öre per centner; att för söndersågade
Kammer och Mörsare, samt kasserade Kulor och Bomber, nu stadgade utförselsafgifter
af tillsammans 27 sk. per Skeppund stapelstadsvigt utbytas mot en lull—
afgift af 25 öre per centner; att för smidt eller valsadt Jern: smältstycken, derå
nu bestämde afgifter utgå med 12 sk. för »omvällde» och 18 sk. 6 r:st. banko
för »andra slag», per skeppuud stapelstadsvigt, en för båda slagen gemensam lull
af 12 öre per centner fastställes, samt att, i stället för å jernskrot, gjutet, smidt
eller valsadt, nu bestämde afgift, uppgående till 28 sk. per skeppund stapelstadsvigt,
utförselstullen å denna artikel antages till 25 öre per centner.
Uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion har Herr J. J. Ekman anfört, att
enär den vara, som benämnes omvällde smältstycken, i allmänhet användes för så granlaga
ändamål, att en omsorgsfullare och kostbarare tillverkning erfordrades än för det
mesta stångjern och det vid sådant förhållande väl ej kunde vara rimligt alt hänföra
sådane smältstycken till en lägre klass af den förädlade varan, derföre att
konsumenten föredroge att erhålla dem uti kortare stycken och gröfre dimensioner,
än hvartill stångjernet vanligtvis räckes, ifrågavarande artikel alltså med allt
fog syntes böra tullbehandlas lika med stångjern, helst riktigheten af en sådan
princip för tull-lagstiftningen i förevarande ämne redan blifvit erkänd, så väl derigenom
att i nu gällande tulltaxa omvällde smältstycken särskildt blifvit upptagne
med nedsättning till hälften af den för andra slag stadgade afgift, som deruti
att, innan denna bestämmelse egde rum, utförseln af artikeln fått, på grund af
Hevillnings-Ulskollels Helänkande M 10.
SS
Kongl. Maj:ts särskilda Nådiga tillstånd, verkställas mot erläggande af samma afgift
sorn var för stångjern bestämd; oell har på grund häraf motionären yrkat
att, sedan stångjern blifvit frän utförselstull befriadl, samma förmån måtte tillerkännas
omvällde smältstycken; hvarjemte, i sammanhang härmed, föreslagits alt
för stångjernsändaf, som i flera fall med mera fördel för tillverkaren kunde exporteras,
än för uträckning under hammaren här i landel omsmältas, men derå den för
jernskrot nu stadgade utförsels-tull måste erläggas, tullfrihet jemväl måtte blifva
medgifven.
Utförseln af smältstycken utgjorde år 18SS 10,747 skeppund stapelstadsvigt
omvällde och 189 skeppund andra slag. Giltigheten af det skäl motionären
anfört för frigifvandet från tull af omvällde smältstycken, som utföras,
kan i Utskottets tanke icke bestridas, och då, hvad beträffar andra slag
smältstycken, hvilkas qvarhållande inom landet för vidare förädling vore önskvärdt,
utförsel endast tillfälligtvis af mindre partier lärer kunna ifrågakomma,
samt den derå föreslagna lull, 12 öre per centner, väl kan anses betunga, men
icke i någon väsentligare mån motverka en sådan utförsel, har Utskottet funnit
sig höra föreslå,
att smältstycken, alla slag, må vid utförsel vara tullfria.
Likaså och då något särskildt giltigt skäl icke synes förefinnas att med utförsels-tull
belägga jernskrot, gjutet, smidt eller valsadt, samt den betänklighet
alt, i annat fall, sönderslaget tackjern skulle kunna såsom gjutet jernskrot utföras,
icke torde vid närmare begrundande förtjena afseende, har Utskottet, med
tillämpning af ofvananförda grundsats rörande utförsels-tullar i allmänhet, ansett
sig böra hemställa,
att tullfrihet vid utförsel må medgifvas såväl för jernskrot, gjutet,
smidt eller valsadt, stångjerns-ändar derunder inbegripne, som äfven
för den hit hänförliga artikeln söndersågade kanoner och
mörsare, samt kasserade kulor och bomber.
Rörande tack- och barlastjern, kanoner, stycken, nickhakar och mörsare,
ostämplade och oborrade, hällar öfver ett tums tjocklek, jemte lod och lödjor
till vigter af större tyngd än 1 centner, får Utskottet tillstyrka bifall till Kongl.
Maj:ts förslag alt åsätta dessa artiklar en, den nu stadgade motsvarande utförsels-tull
af SO öre per centner, och hemställer,
att detta förslag måtte godkännas.
1 enlighet med kommitterades af Kongl. Maj:t gillade förslag, tillstyrker Kol: Träd-.
Utskottet,
att trädkol må vid utförsel vara tullfria.
För Koppar, rå och gårad, hafva kommitterade i sitt tulltaxe-förslag bibe- Koppar.
hållit utförsels-tull lill belopp, som ungefär motsvarar den nu utgående, eller Kopparskrot.
för rå-koppar 5 R:dr och för gårad koppar 60 öre per centner, men derjemte
Lumpor.
Malm.
Metaller,
samman
satta.
S6 Devillnfngs-Utskoltets Betänkande M 10,
alternativt ifrågäställt, huruvida icke lindring eller borttagande af denna skatt på
inhemska kopparproduktionen kunde medgifvas; äfvensom konunitterade för kopparskrot
eller gammal och brukad koppar samt koppar-aska föreslagit samma
utförselstull, sorn för gårad koppar, eller 60|öre centnern.
Kongl. Majit har, med hänsigt til! den betydligare tuil-inkorast, som af ut
försels-tullen
å koppar inflyter, och då det är Kongl. Majit obelaget att, derest
tillgårigarne sådant skulle medgifva eller lindring i beskattningen å koppartillverkningen
af framtida omständigheter påkallas, vidtaga den af kommitterade i
sednare alternativet ifrågaställde åtgärd, gillat de i förslaget å nämnde artiklar
utförde tull-afgifter; och får ■ Utskottet jemväl, med afseende å hvad af Kongl.
Majit sålunda blifvit i ämnet anfördi, hemställa,
att berörde förslag, hvilket finnes i hosföljande utförsels-tarif infördi,
måtte godkännas.
1 enlighet med kommitterades hemställan har Kongl. Majit för lumpor fö
reslagit
tullfrihet vid utförsel.
Till delta förslag har dock Utskottet icke ansett sig böra tillstyrka bifall.
Särdeles under nuvarande förhållande, då en alltmera känbar brist på denna
vara i de flesta länder uppkommit och en stigande efterfrågan naturligen häraf
föranledes, har det synts Utskottet angeläget alt söka, åtminstone så vidt genom
den nu stadgade tullbestämmelsen eger rum, åt den inhemska papperstillverkningen
bevara deri tillgång af artikeln, som inom landet förefinnes; och får Utskottet
alltså hemställa,
att en, nu stadgade afgifter motsvarande utförsels-tull af 2 Ridr
per centner må lumpor åsättas.
För Malm, rå och osmält, i införsels-tarifen ej specificerad, hvilken artikel
nu är till utförsel förbuden, hafva kommitterade föreslagit att, med detta förbuds
upphäfvande, utförsels-tullen bestämmes till 25 öre per centner.
Då Utskottet anser näuinde tullsats, jemte de kostnader, hvarmed transporten
af denna tunga vara alltid måste vara förenad, fullt betrygga mot hvarje sådan
utförsel deraf, som kunde för landels egna förädlingsverk innebära någon
våda, får Utskottet tillstyrka,
att, i enlighet med herörde af Kongl. Majit godkända förslag, förbudet
alt utföra rå och osmält, i införsels-tarifen ej specificerad
Mal m, må upphöra och i stället utförsels-tull af 25 öre per
centner artikeln åsättas.
1 öfverensstämmelse med kommitterades och Kongl. Majits förslag, tillstyrker
Utskottet
att metaller, sammansatta, oarbetade, alla slag, samt skrot och gammal
och
Bevillning s-Utskottets Betänkande Jfå 10.
57
mal och brukad metall, sammansatt, alla slag, må vid utförsel vara
tullina;
äfvensom att
Spillning, affall och spån, ej specificerade, må vid utförsel befrias
från tull.
i afseende på artikeln Trävaror vid utförsel hafva kommitterade föreslagit,
att »virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget: Alm, Ask, Bok, Björk, Ek och andra
ej specificerade sådane trädslag, som vexa inom landet,» »furu- och grantimmer:
otillhugget eller sågblockar och tillhugget, ej specificeradt, af 10 tums eller
större diameter i lill-ändan», »Bandstakar», »Bräder och Plankor, sågade af Ek
och Ask,» »Enträd och Enstafrar», »Gevärstoeks-ämnen», »Handspaks-ämnen», »läk—
ter, huggne eller täljde» och »sågade», »Ribbor, längre eller kortare», »Stäfver: lagg—
och botten-, alla slag», samt »ved, alla slag», hvilka artiklar nu äro med utförselstull
belagde, må från sådan tull befrias j att utförsels-tullen å furu- och grantimmer
af mindre än 10 tums diameter i lill-ändan och å master, bogspröt och
spiror samt pumpträd, oborrade, bestämmes till 20 öre per stycke, samt att nu
stadgade utförsels-afgifter å sparrar af furu och gran af mindre tjocklek än B
tum midtpå, och å årträd eller ämnen till åror utbytas mot ungefärligen motsvarande
belopp i riksmynt, eller för sparrar 20 öre stycket och för årträd 15
öre paret.
Härvid har af Kongl. Maj:t föreslagits den förändring, att, jemte det telegrafstolpar
specificerades med samma tull-bestämmelse, sorn för master, bogspröt och
spiror, å läkter, huggne eller täljde, af enahanda skäl, som ansetts böra föranleda
till qvarståendet af utförsels-tull å vissa slags sparrar och andra af omogen skog
tillverkade trävaror, bibehölles en den nu stadgade motsvarande utförsels-afgift af
30 öre tolften.
Uti en inom Borgare-ståndet väckt motion har Herr J. Bodell yrkat, alt, till
förekommande af den hufvudsakligen af sparr-ulförseln föranledda beklagliga förödelse
af ungskog, som i alla rikets delar egde rum, och hvilken af nu stadgade
utförsels-tull icke i någon mån hejdades, förbud emot utförsel af läkter
och sparrar af furu och gran, under 8 tums fyrkant, måtte stadgas, med förbehåll
dervid, att, om skogseld härjat, så att vextligheten vore skämd och träden
började uttorka, eller om gallring erfordrades för att befordra skogens vext, eller
slutligen om afrödjning lill odling af sanka trakter funnes nyttig, så skulle, efter
af krono- eller jägeri-betjening verkställd besigtning och upprättadt förslag, Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande meddela tillstånd till afverkning och utförsel, emot
stadgad afgift, ifrån hamn, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemväl bestämde,
af det antal läkter eller sparrar under 8 tum i fyrkant, hvartill syue-instrument
och förslag i hvarje fall gåfve anledning.
Frågan om åtgärder till befrämjande af en förbättrad skogshushållning, hvil—
Bilt. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 5 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 8
Spillning
m. m.
Trävaror.
38
Bevillnings-Ulskollels Betänkande JYs 10.
Tulltaxeundcrrältclserne
1
och 2 §§.
3 och 4 §§.
ken fråga utgjort föremål för behandling af en särskildt tillförordnad kommitté,
är för närvarande på Kongl. Maj:ts pröfning beroende. Ehuru, vid delta förhållande,
Utskottet nu ieke funnit sig böra ifrågaställa någon väsentligare afvikelse
från de tullbeslämmelser, Kongl. Maj:t beträffande ifrågavarande artikel föreslagit,
bar Utskottet likväl ansett en något ytterligare utsträckning böra gifvas åt den,
äfven i Kongl. Maj:ts förslag i afseende pä lull—bestämmelserna för Trävaror
iakttagna grundsats, att genom stadgandet af utförsels-tull å sådana slag deribland,
sorti tillverkas af omogen skog, söka motverka dennas öfverhandtagande
sköfling; och får Utskottet i sådant afseende föreslå,
alt för virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget: Alm, Ask, Bok,
Björk, Ek och andra ej specificerade sådana träslag, som vexa
inom landet, stadgas utförsels-tull af 10 R:dr för 100 R:drs
värde;
att Bandstakar af furu och gran skola tullbehandlas såsom
läkter, huggne eller täljde; samt
att utförsels-tullen å läkter, huggne eller täljde, bestämmes
till 30 öre per tolft.
Till hvad Kongl. Maj:t i afseende på öfriga trävaru-artiklar föreslagit, får
Utskottet tillstyrka bifall och hemställer,
att bifogade, i dessa delar dermed öfverensstämmande, förslag till
utförsels-tarif måtte godkännas.
Hvad slutligen beträffar Underråttelserne till Tull-taxan, så får Utskottet
hemställa, att 1 och 2 §§ må, till följd af de nya mynt- och vigtbestämmelserna
och i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, erhålla den förändrade
lydelse, som bifogade laxe-förslaget utvisar.
1 fråga om de bestämmelser, som i nuvarande 3 och 4 §§ innefattas, hade
kommitterade föreslagit, alt varor, som med främmande fartyg in- eller utföras,
icke skulle i Sverige vara underkastade andra eller högre afgifter, än om de med
svenska fartyg in- eller utfördes, samt att lastpenningar borde utgöras till lika
belopp af svenska och främmande fartyg; i sammanhang hvarmed kommitterade
jemväl hemställt, att den tillökning till dubbelt belopp, hvarmed fyr- och båkafgifterne
nu utginge af oprivilegierade nationers fartyg, finge bortfalla; till stöd
för hvilket förslag blifvit af kommitterade hufvudsakligen anfördt, att, till följd
af traktater, eller särskilda afhandlingar, nästan alla främmande makter, med
hvilka Sverige stöde i handels-gemenskap, ätnjöte s. k. reciprocitets-förmån, eller
att deras fartyg och de med dem in- och utförde varor i Sverige behandlades
lika med Svenska fartyg eller son» om varorne blifvit med sådane in- och utförde;
att likväl Frankrike utgjorde ett särskildt undantag härifrån, hvaraf äfven
BevUlnings-Ulskoilcts Betänkande JV? 10. S9
följt, att Sverige besöktes af ett jemförelsevis högst ringa antal franska fartyg;
att kotmnitterade ansåge upphäfvandet af detta hinder för en Migare handelsförbindelse
med nämnde land synnerligen önskvärdt, särdeles som en betydligare
afsättning af svenska så väl metall- som trävara-effekter i Frankrike torde kunna
påräknas, sedan i detta land en icke oväsentlig lindring blifvit beviljad hufvud'
sakligen för jern-effekter; att derjemte sedan längre tid qvarstode ett påbud att
salt icke finge hit införas med Danska fartyg, hvaraf följt att, när sådant skedde,
ofrihets-tillökningen blifvit tillämpad på en nations fartyg, som i alla andra fall
tillhörde de mest gynnade; att fördelen för svenska statskassan af nu för ofria
fartyg utgående förhöjda tull-afgift, jemte den så kallade extra licent-afgiften
för jern-effekter, som med ofria fartyg utfördes, icke vore af någon betydelse i
jemförelse med de hinder och den osäkerhet i den lofliga handeln, som af dessa
och likartade undantags-förhållanden vållades; att uppoffringen i afseende å
lastpenningar blefve mer än ersatt, derest franska fartyg i förökadt antal kunde
besöka Sverige och derifrån utföra landets produkter, samt att den föreslagna
förändringen skulle bereda en icke oväsentlig lättnad i tullkammare-göromålen,
i det att afgifts-beräkningen icke berodde eller behöfde uppehållas af en förutgående
granskning, huruvida den utländske skepparen medhade de dokumenter,
som efter olika bestämmelser för nästan hvarje nation nu voro föreskrifna och
hvilkas kontrollerande från svenska tull-auktoriteternas sida, derest afgiften till
svenska statskassan blefve för alla nationers fartyg densamma, syntes temligen
öfverflödig, och allt hvad dervid behöfde iakttagas vore, att erhålla en tillförlitlig
grund för skepps-umgäldernas beräkning, hvilken vore gifven i det allmänna
stadgande, att det utländska farlygef, derest det ej redan vore försedt med
svenskt mätarebref, måste, för erhållande deraf, härstädes undergå mätning.
Häremot hafva Kommers-kollegium och General - Tullstyrelsen uti deras
öfver kommitterades tulltaxe-förslag afgifna underdåniga utlåtande erinrat, att,
hvad beträffade förbudet för Danska fartyg att till Sverige införa salt, detsamma
syntes böra bibehållas så länge, på grund af traktaten den 30 November 1826,
nämnde vara icke finge i svenska fartyg till Danmark inkomma, och att, hvad
anginge öfriga nationers fartyg, hvilka ännu härstädes saknade enahanda rättigheter,
som inhemska, sådana rättigheter städse förunnats och otvifvelaktigt
äfven framdeles korame att tillerkännas alla de nationer, som i sina hamnar åt
svenska fartyg medgåfvo enahanda förmåner. Detta hade hittills i afseende å
franska fartyg uteslutande förhindrats af de undantags-afgifter, med hvilka alla
lill Frankrike i främmande fartyg införda varor voro belagda, i motsats till den
lindring af 10 procent, som införseln under fransk flagga ålnjöte. För Sveriges
export och fraktrörelse innebure denna skillnad i afgifter en större olägenhet, än
den förhöjning i afgifter, som erlades för de jemförelsevis få laster, hvilka afskeppades
härifrån i franska fartyg; och hade bemälde embetsverk, i betraktande
60
Bevillnings-Utskollets Betänkande M 10.
häraf, och då det möjligen hlefve läktare att åt svenska fartyg i Frankrike framdeles
utverka lika tull-behandling med inhemska, om en motsvarande förmån
samtidigt tillerkändes franska fartyg i Sverige, än om densamma dessförinnan
obetingadt medgåfves, tillstyrkt, att kommitterades förslag i denna del icke måtte
bifallas.
Ehuru Kongl. Maj:t, på sätt Slatsråds-protokollet innehåller, ansett ifrågavarande
inskränkningar i det hela mera skada än gagna Sveriges egen handel
och sjöfart, har Kongl. Maj:t, likväl endast under den förutsättning embetsverken
anfört, funnit dessa inskränkningar böra tills vidare bibehållas, och alltså föreslagit,
att 5 och 4 §§ af nu gällande taxe-underrättelser måtte lemnäs utan
annan förändring, än att i den sednare lästetals-afgifterna, tali bestämda lill 12
och 36 sk. Banko, utfördes till 40 öre och 1 R:dr 20 öre Riksmynt.
Vigten af de skäl, som af kommitterade blifvit för deras förslag i förevarande
afseende anförde, kan, i Utskottets tanke, icke underkännas. Det må väl,
hvad Frankrike beträffar, vara möjligt, att underhandlingar om borttagandet af
de undantags-bestämmelser, som derstädes mot svenska fartyg nu tillämpas,
skulle kunna främjas genom ett samtidigt erbjudande för detta lands fartyg, när
de hit ankomma, af fullkomlig jemlikhet i behandling och rättigheter med landets
egna, men det är, å andra sidan, icke heller oantagligt, att en på förhand
visad benägenhet att gynna och befordra franska skeppsfarten i Sveriges hamnar
skulle, till ernåendet af berörde önskvärda mål, lika eller kanske ännu mera verksamt
bidraga. Och då i allt fall Utskottet ruser det vara med landets sanna bästa
mera öfverensstämmande att begagna den förmån, som står att vinna, medelst
underlättandet för franska fartyg att hit införa detta lands produkter samt att
härifrån afhemta svenska export-artiklar, deraf billigare kostnad för de förra och
utvidgad afsättning för de sednare skulle blifva en följd, än att uppoffra en sådan
förmån i oviss förhoppning att genom denna försakelse kunna framdeles
bereda en ännu större fördel, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att, i enlighet med det af kommitterade i ämnet afgifna förslag,
3 och 4 §§ i tulltaxe-underrättelserna må erhålla den lydelse,
som bilagde taxe-förslag utvisar.
Rörande tull-behandlingen af inkommande varor, som skola efter viss procent
af värdet förlullas, derom nuvarande 5 § innehåller föreskrift, har Kongl.
Maj:t, i enlighet med kommitterades hemställan, föreslagit del förändrade stadgande,
som 3 § af bifogade förslag till taxe-underrättelser utvisar.
Derest Utskottets förslag om tullfrihet vid införsel af redskap och machinerier
bifalles, skulle endast några få mindre betydande artiklar, hufvudsakligen
verktyg och vissa slag i taxan ej specificerade slöjd-varor samt andra varor, som
ej äro hänförliga under någon taxe-bestämmelse, efter värde förtullas, och då
i allt fall Utskottet anser det föreslagna kontroll-stadgandet mot uppgift af orig
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 10. 61
i
tiga värden för sitt ändamål tillfyllestgörande och detsamma icke heller lärer
vid tillämpningen kunna anses förorsaka någon svårighet, får Utskottet tillstyrka,
att den föreslagna lydelsen af berörde 5 § måtte godkännas.
Nuvarande § 6 har blifvit såsom mom. 2 i § 5 intagen, § 6.
hvilket torde bifallas.
§§ 7 och 8 i nu gällande taxe-underrättelser äro utan förändring bibe- .§§ 7 och'8.
hällne under 6 och 7 §§ i bilagde taxe-förslag.
Uti nuvarande § 9, hvilken motsvaras af den 8 § i det hosföljande för- g 9.
slaget till taxe-underrättelser, hafva, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag,
orden »sakkunnige handlande eller fabrikanter» blifvit utbytte mot orden
»sakkunnige personer», samt de föreskrifter, som afse till införsel förbjudna varor,
uteslutits ;■ och får Utskottet hemställa,
att dessa förslag, det sistnämnda under förutsättning att genom
Rikets Ständers framtida beslut rörande tull-bestämmelserna för
artikeln Bränvin och Sprit, förbudet mot införsel af denna vara
kommer att, på sätt Kongl. Majit föreslagit, upphöra, måtte
bifallas.
I stället för nuvarande 10 och 11 §§, i hvilka dels stadgas, hvad vid va- gg 10 och 11.
rörs tull-angifning och förtullning iakttagas bör, dels hänvisas till hvad i andra
författningar finnes härom vidare föreskrifvet, innefattar kommitterades, af Kongl.
Majit gillade, förslag endast en hänvisning till tull-författningarnes innehåll; och
sorn Utskottet anser ifrågavarande förändring ändamålsenlig, får Utskottet hemställa,
att förslaget i denna del måtte bifallas och § 10 i bilagde förslag
till taxe-underrättelser godkännas.
§ 12 i gällande tulltaxe-underrättelser innehåller föreskrifterne rörande § 12.
kredil-upplagsrätten.
Uti föreskrifterna härom äfvensom angående nederlags-rätten hafva kommilterade
i sitt betänkande, pag. 22—26, föreslagit väsentliga förändringar, åsyftande
på en gång förenkling af de olika upplags-rätligbeterna och beredandet
af större lättnader för handeln med och förädlingen af de stora s. k. kassa
artiklar,
för hvilka den hufvudsakliga tull-inkomsten inflyter. Efter lemnad re
dogörelse
för beskaffenheten af de nu bestående upplags-rättigheterna, hafva
kommitterade, under antagande att transito-upplaget, för hvilket gälla de föreskrifter,
som innefattas i Kongl. Kungörelsen den 21 Mars 1854, blefve oförändradt
bibehållet, i afseende åter å nederlaget, hemställt, att detta mätte om
fatta
den nu varande kredit-upplags- och nederlags-rörelsen, samt för ordnandet
deraf föreslagit följande grunder:
62
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 10.
l:o att nederlags-rältighet må beviljas alla de stapelstäder, som hittills egt kredit-upplagsrätt
eller antingen allmän eller för särskilda varor beviljad nederlags-rätt;
2:o
alt alla med lull belagda varor, ulan undantag, må å nederlag kunna uppläggas;
3:o
att liden för nederlags-rättens begagnande inskränkes från 5 till 3 år;
4:o att nederlags-rekognitionen, nu bestämd till '/♦ procent å tullvärdet, lör de
varor, som i nederlags-magasin uppläggas eller derifrån för re-export uttagas,
beräknas vid såväl inkommandet som utgåendet med 1 procent å den för varuqvantiteten
belöpande tull-afgift;
5:o att då godsegare på en gång inbekommer och på nederlag angifver af:
Bränvin minst 10,000 8",
Kaffe
» 20,000 »
Bomullsgarn  » 10,000 »
Ullgarn  » 5,000 »
Hudar och Skinn  » 10,000 »
Socker  » 20,000 »
The  » 2,000 »
Tobaksblader och Stjelk  » 15,000 »
och Vin på fastager *. » 12,000 »
till och med hälften af dessa qvanlileter, på godsegares i angifnings-inlaga derom
gjorda begäran, må genast efter V3ru-undersökningen till hans fria disposition
utletnnas; och att, då, äfven efter sålunda skedd uttagning, den å nederlag
qvarliggande qvantiteten af berörde varuslag öfversliger eller uppgår till de bestämda
minimi-qvantileterna, fortsatt uttagning af högst hälften må medgifvas. Härvid
skall likväl iakttagas:
a.) att anstånd med tull-afgifternas liqviderande för hvad på sådant sätt
till fri disposition utlemnas, må på högst 3:ne månader från angifnings-dagen
heviljas;
b.) att ny uttagning ej inedgifves förr än tull-afgifterna för nästförutgående
uttagning äro behörigen erlagde;
c.) att de qvarliggande varu-qvantiteterna pröfvas utgöra full säkerhet för
umgälderna till Kronan, och att, hvad särskildt bränvin, vin och tobaks-stjelk
angår, varu-disponenten, utom den qvarliggande panten, skall, till betryggande
af Kronans rätt, aflemna af tullförvaltningen godkänd säkerhet för hvad vid varupantens
försäljning kan brista i full betalning af tull-umgälder, försäljnings-kostnader
och möjligen ifrågakommande böter; samt slutligen
d.) att, derest tull-afgifterne icke inom den bestämda anståndstiden äro
inbetaide, skall den till säkerhet qvarliggande vaiu-qvantiteten, till så stort be
-
Bevillnings-Utskotlets Betänkande Ai 10.
65
lopp, sorn erfordras för betäckande af tull—afgifter, försäljnings-kostnader och
böter, af tullkammaren genast å offentlig auktion försäljas.
Enligt hvad Statsråds-protokollet, pag. 24 och 25, upplyser, är detta förslag
föremål för behandling i sammanhang med af Kongl. Maj:t anbefaldt utarbetande
af förslag till en allmän tull-författning, som kommer att Kongl. Maj:ts
pröfning underställas. Och hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen
med afseende härå hemställt, att gällande föreskrifter rörande ifrågavarande
ämne måtte bibehållas oförändrade, intill dess den allmänna tull-författningen
hunne blifva fullständigt utarbetad och efter föregången pröfning af Kongl. Maj:t
godkänd.
Af dessa skäl har Kongl. Maj:t väl ännu icke till pröfning förehaft kommitterades
förslag, men emellertid, under förutsättning alt frågan om de särskilda
upplagen komrne att framdeles särskildt behandlas, föreslagit, att nu gällande
§ 12 må ur tulltaxe-underrältelserna uteslutas.
I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft en inom Borgare-Ståndet
af Herr A. G. Rudling väckt motion, deri han föreslagit, att Rikets
Ständer måtte förnya sin vid sistlidne Riksdag lill Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga
skrifvelse, innefattande anhållan, alt Kongl. Maj:t täcktes i mån af de
särskilda stapelstädernas rörelse och behof samt så långt sådant, utan fara för
missbruk, låter sig göra, förunna dessa städer transito-, nederlags- och kreditupplagsrätt.
I anledning af hvad sålunda förekommit och då onekligen både handeln
och de stora förädlings-näringar, hvilka anväuda tullbeskattade råämnen, skulle
beredas väsentliga lättnader genom en sådan nederlagsrätt, som kommitterade
föreslagit, har Utskottet ansett sig desto hellre böra taga kommitterades förslag
under behandling, som vissa af deri upptagna stadganden, och företrädesvis det
om sjelfva nederlags-afgiflens bestämmande, torde vara af beskaffenhet att bero
af Rikets Sländers beslut.
De grunder kommitterade föreslagit i afseende å nederlagets ordnande, nederlags-afgiftens
bestämmande, anstånd med erläggandet af tull-umgälderne för
vissa artiklar samt vilkoren för tillgodonjutande af ett sådant anstånd, har Utskottet
funnit sig böra i allmänhet understödja. Endast den afvikelse härifrån
torde, enligt Utskottets tanke, lämpligen böra ega rum, att bränvin icke upptages
ibland de artiklar, hvilkas införsel underlättas genom anstånd med tull-afgiftens
erläggande. Skälen till denna afvikelse behöfva visserligen icke här närmare
utvecklas.
Godkännas dessa grunder i öfrigt, så innefattas deri hufvudsakligt bifall till
hvad Herr Rudling uti sin ofvannämnde motion åsyftat; och något särskildt yttrande
öfver samma motion torde, vid sådant förhållande, icke erfordras.
64 Bevillnings-Ulskotlels Betänkande JYi 10.
Då, såsom ofvan förmäles, frågan om upplags-rättigheternas ordnande emellertid
utgör föremål för behandling i sammanhang med utarbetandet af en allmän
tullförfaltning, hvilken, enligt hvad Utskottet inhemtat, skulle komma att i
ett hell omfatta de flera nu i särskilda förordningar och reglementen spridda
föreskrifter, angående tullväsendet, vore det visserligen icke lämpligt, alt Utskottet
sökte åt de ifrågavarande upplags-stadgandena gifva formen af en i och för
sig afslutad författning. I lulltaxe-underrättelserna hade icke heller dessa stadganden
sin rätta plats.
Utskottet anser sig, vid delta förhållande, böra inskränka sitt yttrande i denna
fråga till dan hemställan,
att Rikets Ständer måtte, för sin del, godkänna de af kommitterade
föreslagna, här förut omförmalda allmänna grunder för nederlags-
och kredit-upplags-rättigheternas ordnande, med den förändring,
att bränvin undantages från de artiklar, för hvilka anstånd
med belöpande tull-afgifters erläggande må ega rum; samt
att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anmäla
detta sitt beslut, under anhållan att Kongl. Majit täcktes
hufvudsakligen på omförmälda grunder, och så vidt deras tillämpning
må finnas med behöriga tull-kontroller förenlig, låta utfärda
författning i ämnet.
Men då en sådan författning, särdeles i betraktande af mångfalden utaf de
ämnen, som vid ordnandet af en allmän tull-lag ifrågakomma, möjligen icke
torde hinna att expedieras före början af instundande' statsreglerings-period, har
Utskottet, på sätt Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen, efter hvad här
ofvan förmäles, jemväl hemställt, ansett nu gällande stadganden under tiden böra
tillämpas, endast med de förändringar i tarifen för kredit-upplaget och transitoafgiften,
hvartill vidtagne ändringar i sjelfva tulltaxan samt de nya mynt- och
mått-bestämmelserna föranled t.
Utskottet har derföre, med afvikande från Kongl. Majits förslag, funnit sig
höra tillstyrka,
att 12 § af nu gällande tulltaxe-underrättelser, upptagen under
M 11 i förslaget, samt tarifen för kredit-upplaget och transitoafgifteu,
sådan denna tariff finnes här bilagd, måtte godkännas att
lända lill efterrättelse, intill dess Kongl. Majit annorlunda förordnar.
13. På sätt ofvan blifvit vid artikeln Fartyg hemsläldt och i öfverensstämmelse
med kommitterades, af Kongl. Majit godkända, förslag i öfrigt, tillstyrker Utskottet,
att
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 10. 68
att nuvarande § 13 må erhålla den lydelse, som § 12 i bilagde
förslag till taxe-underrältelser utvisar, och mom. 3 deraf, angående
införsel af tackjern samt varuprof och modeller med Kommers-kollegii
särskilda tillstånd, följaktligen uteslutas.
Till följd af den utaf kommitterade ifrågaställda indelning af rubrikerne
under artikeln Socker, hade kommitterade i sitt förslag uteslutit nuvarande §
14, angående förfaringssättet vid tullbehandling af hvitt socker, som angifves
för råsocker; men i öfverensstämmelse med det af Kongl. Maj:t i afseende på
tull-bestämmelserne för herörde artikel afgifna förslag har Kongl. Maj:t ansett
ett ifrågavarande § motsvarande stadgande böra bibehållas.
Då Utskottet tillstyrkt bifall till hvad Kongl. Maj:t rörande tull-beslämmelserne
för socker föreslagit, får Utskottet jemväl hemställa,
att ifrågavarande, dermed samband egande föreskrift, sådan den
finnes införd i § 9 af bilagde förslag till underrättelser, i hvilken
ordningsnummer bland paragraferne Utskottet ansett detta
stadgande, såsom likartadt med det i § 8 förekommande, lämpligen
böra intagas, måtte godkännas.
Jemte det kommitterade i nuvarande § 13 infört den föreskrift att någon tull—
restitution icke medgifves för af utländskt råämne tillverkade varor, sorn till Norrige
afsändas, hvilket stadgande öfverensslämde med en af hufvud-grunderne för det
uppgjorda förslaget till mellan-rikslag, hade, såsom en följd af bestämmelserne
i kommitterades förslag till tulltaxa, blifvit, i stället för nu stadgade lull—resti—
lutioner, föreslagne följande bestämmelser i afseende på de artiklar, för hvilka
tull-restitution skulle medgifvas och dessa restilutioners belopp.
1 ctE raffineradt socker, alla slag 9 öre.
i » Tobak, arbetad, alla slag 12 »
1 » Bomulls-väfnad af garn i finhet af JVs 32 eller
deröfver, efter Engelsk beräkning . 12 »
1 » Läder, alla slag, beredt af utländska hudar . 4 »
Med godkännande af detta förslag i öfrigt har Kongl. Majit ansett tull—
restitutions-beloppet för raffineradt socker böra bestämmas till 10 öre skålpundet
och för läder till 2 R:dr 30 öre eentnern.
Derest Utskottets förslag om nedsättning till 1 R:dr 23 öre af den utaf Kongl.
Majit till 2 Ridr per centner för oberedda torra, saltade eller bestrukna hudar och skinn
antagne tullsats samt om fullkomlig tullfrihet för våtsaltade och andra slag hudar
bifalles, torde någon tull-restitution för läder af utländskt råämne icke vidare
vara behöflig eller böra medgifvas, helst en kontroll i afseende på riktig angifning
af det slag oberedda hudar, hvaraf det utförda lädret blifvit beredt, icke
Bih. lill R. St. Prof. 1886 & 1887. 8 Sami. 1 Åfd. 10 Haft. 9
§ 14.
§ 15.
66
Bcvillnings-Ulskollets Betänkande 10.
utan förändring af de i allmänhet stadgade vilkoren för tull-restitution kan med
behörig säkerhet handhafvas.
Till förekommande af möjliga missbruk vid reslitutions-förmånens tillgodo—
njutande har Utskottet ansett att dels i 2 mom. bör efter ordet »råämne» tilläggas
»för hvilket full införsels-tull blifvit erlagd», dels 4 morn., som stadgar att
utförseln bör verificeras antingen genom intyg af Konsul eller annan vederbö
rande
embets-myndighet å lossnings-orten eller genom attest af vederbörande
tulltjensteman om godsets bevakning till öppen sjö, bör sålunda förändras, att
utförseln skall ovilkorligen verificeras genom vederbörligt intyg från lossningsorten,
men att restitutions-beloppet utbetalas efter företeendet af attest om godsets
bevakning till öppen sjö mot borgen, som, sedan utförseln blifvit verificerad,
återställes.
Vid hvad Kongl. Maj:t i öfrigt i detta ämne föreslagit har Utskottet icke
funnit något att erinra; hemställande Utskottet,
att det förslag, som återfinnes under 13 § i bilagde taxe-underrättelser,
måtte antagas.
Uti detta förslag finnes, bland annat, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
Proposition, föreskrifvet, att den i allmänhet medgifna tull-restitutionen icke
skulle ega rum vid utförsel till Norrige.
Denna föreskrift föranleddes af de förändringar i stadgandena, angående
samhandeln emellan Sverige och Norrige, som innefattades i förslaget till ny mellan-rikslag.
Nu har val detta förslag för närvarande icke blifvit i Norrige antaget;
men efter hvad Utskottet inhemtat har icke heller derstädes någon tullrestitution
blifvit medgifven för de artiklar, som här äro i fråga. Och så länge
någon annan åtgärd icke i Norrige vidtages, vore det, enligt Utskottets tanke, ur
flera skäl önskvärdt att härstädes undvika särskildta förfoganden, genom hvilka,
i förening med den rikena emellan redan, enligt gällande stadganden, ömsesidigt
medgifna tullindring tillförene öfverklagade förvecklingar kunde komma att fortfara.
Utskottet har derföre, oaktadt förslaget till ny mellan-rikslag icke blifvit i
Norrige godkändt, ansett sig böra bibehålla det af nämnde förslag föranledda,
ifrågavarande stadgandet; men tillika trott sig böra hemställa,
att Rikets Ständer i den underdåniga skrifvelse, hvarmed Ständernas
beslut i tull-lagstiftningen öfverlemnas, mätte hos Kongl.
Majit anhålla, att, för den händelse tull-restitution vid utförsel
från Norrige lill Sverige blefve medgifven för en eller annan af
de artiklar, som härstädes i allmänhet åtnjuta tull-restitution,
Kongl. Majit täcktes utsträcka denna förmån jemväl till den sjöväga
utförsel, som härifrån till Norrige eger rum.
§ 16. 16 § af gällande taxe-underrättelser är oförändrad bibehållen under § 44
i det bilagda förslaget.
BeviUnings-Utskotlcts Betänkande JYi 10.
67
I 17 §, motsvarande den 15 i det hosföljande förslaget till taxe-underrättelser,
hafva förändringar blifvit föreslagne, dels rörande en minskning i de
deruti bestämde provisions-qvantiteter, som, afsedda för förbrukning om skeppsbord
under den tid ett fartyg lossar eller lastar, äro befriade frän tull, dels om
uteslutande af det i 5 mom. förekommande stadgande, som rörer - till införsel
förbudne varor; och
torde dessa förslag, det sistnämnde under förutsättning att förbudet
mot införsel af bränvin kommer att upphöra, godkännas.
1 öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag hemställer Utskottet,
att 18 § i gällande lulltax e-underrättelserne, såsom numera saknande
hufvudsaklig tillämpning, malte uteslutas.
§ 19, angående den skeppare och besättningar å krafvelfarlyg tillkommande
loring, är bibehållen under § 16 i bifogade förslaget utan annan förändring än
att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, de i Bankomynt bestämda föringsbelopp blifvit
i nya myntslaget utförde, med den jemkning i vissa fall, som för erhållande
af fullt öretal erfordrats; och
torde detta förslag bifallas.
I Ira mom. 2:a afdelningen af 15 § i kommitterades förslag likasom i 20 § af nu
gällande taxe-underrättelser, beträffande förtullningen af varor, bergade från strandade
från utrikes ort komne fartyg, stadgas att under uppgifne omständigheter
godset, om dess beskaffenhet medgilver transport, skall, för att få i vederbörlig
ordning försäljas, föras till stapelstad.
Då likväl i Utskottets tanke något giltigt skäl icke förekommer för detta
stadgande och i flera fall en betydande kostnad och olägenhet af en sådan åt
gärd
godsegaren tillskyndas, har Utskottet ansett sig böra föreslå att orden »om
dess beskaffenhet icke medgifver sådan transport» må uteslutas, hvarigenom det
lemnäs i godsegarens eget skön, huruvida försäljningen i stadgad ordning skall
ega rum i stapelstad eller på landet i strandnings-orten.
1 sammanhang härmed halva slutorden i 4 mom. af kommitterades förslag
till lydelse af §:n »äfvensom om hindren för godsets försändande i försäljningsändamål
till stad» blifvit uteslutne.
Till den, i enlighet med kommitterades hemställan, af Kongl. Maj:t föreslagna
förändring i ifrågavarande 20 § att orden i §:ns l:a afdelning »Tullkammaren
låter sedermera försälja hvad förskämdt är» till undvikande af misstydning
utbytas mot orden »Tullkammaren försäljer sedermera hvad förskämdt är»,
får Utskottet tillstyrka bifall; hemställande Utskottet,
att 17 § i bifogade förslag till taxe-underrättelser måtte godkännas.
t 17.
§ 18.
8 19.
§ 20.
68
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande As 10.
§§21och22. Till följd af Utskottets tillstyrkan till Kongl. Maj:ts förslag att så väl afgiften
till Handels- och Sjöfarts-fonden som den städerne tillkommande tolag skola
upphöra och inbegripas i tull-afgifterne, hafva 21 och 22 §§ i gällande tull—
taxe-underrältelser, som innefatta stadganden för utgörandet af dessa afgifter,
blifvit uteslutne, hvilket, derest berörde förslag vinner Rikets Ständers bifall,
torde godkännas.
§ 23. I afseende på nuvarande 23 § hemställer Utskottet.
att, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag, deråt mätte
gifvas den lydelse, som 18 § i bilagde förslaget utvisar.
g 24. Nuvarande 24 § har af Kongl. Maj:t, i sammanhang med förslaget om oför
ändradt
bibehållande af 3 och 4 §§ rörande förhöjning i afgifterna å varor,
som inkomma eller utföras med oprivilegierade fartyg, ansetts böra qvarstå, men
då Utskottet funnit sig höra tillstyrka bifall till kommitterades förslag om lika
behandling i detta afseende för alla nationers fartyg, får Utskottet jemväl, i enlighet
med hvad kommitterade föreslagit, hemställa,
alt 24 § måtte utgå.
Stockholm den 18 Juni 1837.
Bevillnings-Ulskottets Betänkande JU? i 0.
69
Reservationer:
af Herr Grefve af Ugglast L.: »Emot Utskottets beslut, att med föreslagen
tullsats å råsockret af 8 öre bestämma tullen å raffinad till 13 öre, nedlägger jag
min reservation. Att, sedan med den 1 Juli innevarande år, de åt Fredrikshald
sockerbruksbolag medgifna privilegier upphöra, den hittills gällande höga tullsats å
raffinad — motsvarande cirka 18 öre — beräknad såsom skydd för den Svenska
industrien emot dessa privilegiers inverkan, bör nedsättas, förnekar jag ej, men finner
språnget för starkt, såvida man afser att sockertillverkningen skall åtnjuta ett
skydd, ej högt, men tillräckligt för att uti täflan med andra länders tillverkningar
kunna bestå. Det land, hvars täflan i första rummet behöfver afses är Holland.
Genom för detta land egendomliga inrättningar, — afseende att skydda sockerodlingen
uti dess kolonier, — genom tullrestitutioner, för den händelse en viss procent
(hvilken procent lärer vara olika för olika sockerraffinaderier) af infördt råsocker inom
5 månaders tid raffineradt utföres, genom hög accis å förbrukning af vissa arter
råsocker, hvilka till konsumtion skulle kunna vara lämpliga, genom så hög tull å
raffinad, att sådan vara för den inhemska förbrukaren står uti ett pris mer än
SO proc. högre, än det, till hvilket samma sort raffinad åt utländningen försäljes,
har Holländska Regeringen sökt att, genom ett sålunda tillkonstladt lågt pris å rafinad
vid export, undergräfva uti andra länder uppstående sockerraffinaderier. Såsom
ett bevis uppå de besynnerliga prisförhållanden, hvilka genom dessa åtgöranden
uppstå, torde jag få nämna, att, enligt en priskurant från Holland, hvilken jag uti
slutet af sistlidne April såg, priset å raffinad vid export var S2 fl. för 100 kilogram,
eller lika med priset å råsocker J\s IS, under det alt priset å den medelvara,
hvilken vid Svenska sockerraffinaderierna begagnas N:ris 12 & 13 var 49 II.
per 100 kilogram. Utgår man ifrån dessa siffror, är en beräkning lätt att göra
öfver det skydd Svenska raffinaderierna emot de Holländska med nu föreslagna tullsatser
skulle komma att åtnjuta.
Då nemligen 100 kil. äro lika med 235 skålp., och priset å 100 kil. är 49 fl., blifver
priset för 1 skålp. 31 ‘%7 öre, sålunda för 100 skålp. = 31 R:r 28 öre. Lägges nu härtill
tull för råsockret 8 öre pr skålp., blifver priset för förtulladt råsocker 39 R:dr 28 öre för
100 skålp. Af dessa 100 skålp. erhållas cirka 30 skålp. prima raffinad, 40 å 42'/>
skålp. melis N:ris 1 & 2, 10 å 7'/2 skålp. farin, 18 skålp. sirup, och bortgå under
raffinering 2 skålp. — Ser jag nu till hvad 80 skålp. raffinad importeradt från Holland
skulle kosta, finnér jag, att, efter ofvannämnda pris af 52 fl. pr 100 kilogram,
dessa 80 skålp. stå uti ett inköpspris af 26 R:dr 55 öre, samt att, då en
70
Bevillnings-Utskottets Betänkande JYs 10.
tull af 13 öre pr skalp, för 80 skålp. lika med 10 R:dr 40 öre dertill lägges,
80 skålp. raffineradt socker vid import ifrån Holland til! Sverige slå uti ett pris')
af 36 R:dr 93 öre. Tager jag nu för att betacka skillnaden emellan prisen å
importeradt råsocker 39 R:dr 28 och dito raffinad 36 R:dr 93, utgörande till det
förras nackdel 2 R:dr 53, allt för 100 skålp, hvartill ytterligare bör läggas värdet
af de 2 skålp. hvilka under raffineringen bortgå = 78 öre, då den sammanlagda
summan blifver 3 R:dr 11 öre, priset å sirupen, cirka 30 öre pr skålp.,
eller för 18 skålp. 3 R:dr 40 öre, återstår för produktionen, för ränta och vinst
åt producenten endast 2 R:dr 29 öre för 100 skålp,, eller för skålp. 229/i0o öre.
Att produktionskostnaden och räntan å de dyrbara anläggningarna, om äfven billig
vinst åsidosattes, icke kunna betäckas, inses lätt, och blefve sålunda, enligt min
öfvertygelse, raffinaderiernas snara undergång gifven, derest icke serskilda omstän
digheter,
sådana sorn den nuvarande, af brist på råvaran uppkommande stora efterfrågan
på socker, hvilken vållar, att Hollands gamla marknader upprymma allt hvad
som derifrån kan aflåtas, vålla ett uppskof härutinnan. Jag tror dock ej, att det
är klokt af Riksens Ständer, att på en chance äfventyra ett förintande af de stora
kapitaler, hvilka uti raffinaderierna äro nedlagda.
Ett ytterligare skäl, som talar emot den af Utskottet föreslagna tullsats för
raffinad, och hvilket skäl tillkommit sedan Utskottet fattade sitt beslut, är Norriges
förkastande af mellan-rikslagen, då, till följd härutaf, socker från det ena riket
till det andra kan för half tull införas, då, om mellan-rikslagen blifvit antagen, hel
tull skulle erlagts. Skulle nu den Svenska tullen å raffinaderi blifva fastställd till
13 öre, och om, såsom nu uti båda rikena är förhållandet, drawback af erlagd tull
för råsocker vid export beviljas, så blefve den enda tullafgift, som drabbade det
ifrån Norrige till Sverige exporterade sockret 6'/2 öre, under det att Svenska fa
brikanten
för råsockret erlade 8 öre, eller efter beräkning af 80 proc. rendement
10 öre för 1 skålp. raffinad. De af Stortinget för Norrige antagna tullsatser äro
för råsocker 3 sk. Norrskt och för raffinad 3'/. sk., hvilket, då 1 sk. Norskt är
lika med 3V3 öre, motsvarar 10 öre (efter 80 proc. rendement 12 '/2 öre) för
råsocker, och 18 ’/3 öre för raffinad, då således Svenska producenten komme att
erlägga vid import till Norrige 9'/6 öre. Vill man emellan ett skydd, som uti
båda länderna åt raffinaderierna lemnäs, bereda likhet, — och detta torde vara angeläget
vid betraktande af den lätta kommunikation, som emellan båda länderna eger
rum, — bör, då skyddet uti Norrige är 18'/3 öre — I2V2 = 3%, — samma
skydd uti Sverige blifva 13—10 = 3 öre; och får jag sålunda vördsammast föreslå,
att tullen å raffinad till detta belopp må sättas. Väl synes ändock en fördel
*) Uti alla dessa pris äro hvarken frakt eller assurans, kommission m. m. upptagna,
hvilka, då råsockret uppgår till större qvantitet och högre pris, ytterligare verka till defavör
för import af sådant.
Bevillnings-Utskotlets Betänkande JVI 10.
71
= % öre ligga på Norriges sida, men denna minskas dock något genom ränteförlusten
å den 2 % öre större råtull, som uti Norrige erlägges.»
af Herr Bildt, Knut: »Bevillnings-Utskottet har såsom grundsats antagit att
åtskilliga lifsmedel böra vara tullfria. Vid sistlidne riksdag hade Riksens Ständer
antagit motsatsen, utan att sådant egentligen kommit till någon vidsträcktare verkställighet,
sedan en Kongl. Författning af den 12 Sept. 1853 borttog tull å dylika
artiklar intill den 1 Juni 1856, då fortsättning af tullfriheten ytterligare påbjöds
intill årets slut, samt slutligen den 12 December 1856 stadgades, att, med
undantag af »gryn, alla slag, utom af spanmål, rismjöl, oljor, stearin samt ljus af
åtskilliga slag», nämnde tullfrihet skulle fortfara.
Emot nämnde grundsats reserverar jag mig, emedan statsinkomsterna derigenom
betydligt förminskas, hvilket synes af följande uppgift från General-Tullstyrelsens
Uevisions-kontor af den 23 sistlidne Maj.
Uppgift på nedannämnde till riket sistlidet år importerade varuartiklar jemte
derå uträknad tull.
Qvantitet.
Tull.
Spanmål, omalen, Bohvete, T:r
8
6
Hafre »
7,042%
3,521
12
Hvete »
62,574%
93,861
45
Korn i Malt, T:r . . . .
52,708
39,531
—
Råg, T:r
173,439 %
173,439
24
Vicker »
160%
140
32
Ärter »
19,918%
19,918
18
» malen, Hafremjöi, Lisp
242
16
31
Hvete » »
333,544 V,
61,149
37
Korn » »
265 %
21
43
Råg » »
3,895,355
356,890
42
Ärt- » »
2%
10
Bohvete-gryn»
731%
100
28
Hafre » »
559
76
41
Hvete » »
473 %
150
7
Korn » » .....
2,376 %
326
37
Gryn, alla slag utom af spanmål, skålp,. . .
16,383,744
511,992
—
Mais, T:r
35%
8
44
Transport
1,261,133
19
72
Bevillnings-Utskotlels Betänkande M 10.
Qvantitet.
Tull.
Transport
-
1,261,133
19
Ris, oskalad, T:r
3,890
7,362
24
Potates
1,430 %
483
24
Potatesmjöl, Lisp
8,463%
4,231
30
Smör »
88,514
58,876
—
Ost »
71,753%
71,753
24
Kött, saltadt »
30,821'/«
5,136
42
alla andra slag, Lisp,
3,987%
1,661
17
Kreatur, Oxar, st
804
1,608
—
Kor och Ungboskap, st
1,273
1,273
—
Kalfvar, st
70
55
—
Svin »
645
322
24
Fläsk, Lisp
32,338 %
16,269
12
Fisk, saltad: Kabeljo, Långor och Torsk, T:r .
3,054
3,435
36
Lax T:r
3,611
4,814
32
Sill
202,971%
67,657
2
Strömming »
3,199
1,066
16
all annan
843%
843
24
« Torr eller rökt: Gråsidor, Lisp.
276,075%
34,509
21
» Långor eller Torsk » ... .
155,283%
23,880
30
andra slag » . . . .
48,828
12,207
—
Talg, Lisp
157,208%
52,402
36
Tran och Späck, alla slag, Lisp
115,939%
14,492
21
Oljor, feta: Bom-, med flera, Skålp
2,918,289
50,398
41
andra slag » ....
1,543,209%
27,985
26
Ljus: Talg- » ....
88,005
3,666
42
Stearin-, Margarin-, » ....
19,704
1,642
—
Bröd, af hvete » ....
10,707
446
6
andra slag » ....
11,409
257
53
Summa B:ko
1,711,851
i 6
Stockholm af General-Tullstyrelsens Revisions-kontor den 23 Maj 1837.
A. M. Palmeer. L. 11. Segerström.
Häraf synes, att statsinkomsterna för år 1836 blifvit förminskade med 1,711,831
R:dr Banko eller i rundt tal 2,367,000 R:dr Riksmynt. Om härtill lägges tullfriheten
under 3Va månader år 1833 och under innevarande år, så torde med all
sannolikhet
Bevillning*-Utskottets Betänkande M 10.
75
Sannolikhet kunna antagas, att hela förminskningen uppgår till omkring 4 millioner
R:dr Riksmynt. För år 1856 utgjorde den beräknade tullen å malen och omalen
spanmål 1,123,000 R:dr Riksmynt, och om det antages att denna summa ökats
ända till 2 millioner för hela tullfrihetstiden, så återstå dock 2 millioner Riksdaler
Riksmynt, som eftergifvits för öfriga varor.
För min del auser jag, att det för framtiden vore lämpligare att bibehålla
lägre tullsatser, än att helt och hållet eftergifva så betydliga summor, i en tid, då
stora och ovanliga statsutgifter äro föreslagna af så väl Kongl. Majrt som enskilda
motionärer.
Särskildt får jag reservera mig mot Utskottets beslut att för artikeln »gryn,'
alla slag, utom af spanmål», införa risgryn under en särskild rubrik och alt för
detta slag nedsätta tullen till 2 öre per skålpund, då den af 4 öre är af Kongl.
Maj:t föreslagen. Denna artikel förljenar en särskild uppmärksamhet, då importen
deraf år 1854 endast var 962,881 skålp. och 2,084,528 skålp. år 1855, men
år 1856 uppsteg till det betydliga beloppet af 16,383,744 skålp. Då denna artikel
sedan början af år 1857 är åter belagd med tull, så synes det mig vara för
tull-behandlingen lättare och bättre att alla dylika grynsorter bibehållas under förra
rubriken Gryn alla slag utom af spanmål, och beläggas med en tull al 3 öre
per skålp. i stället för 2 öre, som Utskottet föreslagit för risgryn och 4 öre för
öfriga slag»;
af Herr Flach, J.: »I det beslut, hvarigenom Revillnings-Utskottets pluralitet
tillstyrkt Rikets Ständer att genom årligt statsanslag af tullmedlen befria handelsrörelsen
från afgiften till Handels-och Sjöfartsfonden äfvensom från tolagen, har jag ej,
af skäl, hvarför jag här i korthet går att redogöra, kunnat instämma. Då det i
detta hänseende vid innevarande Riksdag af Kongl. Maj:t, medelst nådig Proposition till
Rikets Ständer, afgifna förslag, hvilket jemväl afser en genomgripande förändring i
tullagstiftningen, har till hufvudsakligt ändamål alt bereda ett ytterligare närmande
lill brödrafolket i merkantilt hänseende och äfven i politiskt, sä vidt nemligen en
åsyftad inbördes tullförening dertill skulle kunna bidraga; men detta ändamål numera,
genom omständigheter, för väl och allmänt kända att här behöfva närmare
utvecklas, för det närvarande ej kan vinnas, synes mig i och dermed deu grund
hafva fallit, hvarpå man velat stödja ifrågavarande förändringar. Väl har man äfven,
oafsedt den ofvannämnda internationella fördelen, anfört såsom skäl för dessa
förändringar, en behöflig lättnad för den inhemska varuomsättningen, och att för
den skull de åsyftade reformerna borde genomföras, äfven utan afseende å andra
förhållanden; men, ehuru jag väl inser den vigt, handelns utveckling bör kunna
ega såsom mäktigt bidragande medel till fäderneslandets materiella förkofran, synes
mig dock med fog kunna ifrågasättas, huruvida den angifna utvägen dertill må anses
Bih. lill R. St. Pral. 1856 & 1857. 5 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 10
S'4
Bevillnings-Utskoltets Betänkande M 10.
vara den enda lämpliga och rätta, äfvensom huruvida icke stora uppoffringar från
Statens sida till direkt fördel för en näringsgren, beröfvar i motsvarigt förhållande
Staten kraft och förmåga att verksamt understödja de öfriga. Hvad angår förändringen,
så vidt den afser bidraget till Handels- och Sjöfartsfonden, har väl blifvit
uppgifvet, att Statsverket skulle för ifrågavarande utgift hemta riklig ersättning
genom den förökade tullinkomst, som blefve en följd deraf, att afgiften till Handelsoch
Sjöfartsfonden hädanefter skulle anses inbegripen i tullsatserna. En jemförelse
mellan dessa, sådane de äro upptagne i nu gällande tulltaxa, och dem, hvilka af
Utskottet nu föreslagits, skall utan tvifvel lemna tillförlitlig upplysning om beskaffenheten
af Statens pekuniära fördel af förändringen; emellertid afser min anmärkning
i denna del mindre den ifrågavarande anslagssumman, än den grundsats, som, ur
förändringen härlluten, skulle, i dess fulla konseqvens genomförd, hänvisa på statskassan
såsom förlags-kapital för den större handelsrörelsen. Beträffande förslaget
att genom årliga statsbidrag inlösa tolagen, mot ersättning af enahanda beskaffenhet,
som för bidraget till Handels- och Sjöfartsfonden, så kan visserligen ej bestridas,
att den nuvarande olika tolagsberäkningen menligt inverkar på handelsrörelsen; och
då jag derföre med Utskottets majoritet delar åsigten om behofvet af jemkning
härutinnan, är det endast i fråga om medlet dertill, jag är af skiljaktig mening.
Vid de öfverläggningar inom representationen, hvilka föregått och beredt förändringen
från ett prohibitiv tullsystem till ett friare, har den åsigt gjort sig gällande,
att nedsättning i tullsatserna, långt ifrån att förorsaka minskning i statsverkets tullinkomster.
skulle till desammas förökande i betydlig mån bidraga, enär det ansetts
otvifvelaktigt, alt nedsättning i afgifterne å varutrafiken föranledde densammas
successiva tillväxt och utsträckning. Då nu denna grundsats med fördel tillämpats
i fråga om tullafgifterna, hvarpå den betydligt ökade tulluppbörden åren 1854—56
blifvit åberopad såsom bevis, synes den äfven kunna och böra ega tillämplighet i
afseende å tolagen, genom hvars jemkande på enahanda sätt, då sålunda bereddes
lättnad för handelsrörelsen och besparades en föreslagen betydlig statsutgift, torde
kunna lyckligt lösas problemet att med allmänt väl förena enskild fördel.
Utan att ingå i en speciel redogörelse för min skiljaktighet från Utskottets
beslut i afseende å de särskilda tullsatserna, torde jag dock i korthet få angifva
den grundsats, hvarpå jag stöder denna min åsigt. Det har nemligen synts mig
att den tid, hvarunder nu gällande tull-taxa tillämpats, varit nog kort för att med
bestämdhet ådagalägga dennas inflytande på näringarne, äfvensom för att öfvertyga
om behofvet af de nu föreslagna genomgripande förändringarne; och då det svårligen
lärer kunna bestridas, att ofta förnyade dylika förändringar, om de än bereda
tillfälliga fördelar för någon viss del af den större affärsverksamheten, likväl i allmänhet
försätta de inhemska näringarne i ett betänkligt tillstånd af osäkerhet, har
jag ansett den närvarande tidpunkten föga lämplig för åtskilliga af de reformer, det
nu till Rikets Ständers pröfning framlagda tulltaxe-förslaget åsyftar;»
Bevillnings-Vt skottets Betänkande M 10.
7S
af Herr Komminister Beckman: »Reservanten, som förmenat att nu gäl
lande
tull-taxa, i afseende pä vissa artiklar blott ett 8r lillämpad, allt för väl,
med undantag af endast några få föremål, hvarå lull-satsernes jemkande kunnat
erfordras, hade, för vinnande af någon större erfarenhet, bordt få i hufvudsak—
ligasle omständigheter äfven under nu ingående stals-reglering ega bestånd, har
icke inom Utskottet, andra afvikande åsigter oberäknade, gillat det sätt, hvarpå
grundsatsen om de så kallade tilläggs-afgifternes (till Handels- och Sjöfarts-fonden
samt slädernes Tolag) inbegripande under tullsatsen tillämpats, enär i allmänhet
den nuvarande tull-afgiflen icke, till följd häraf, blifvit i mån derefter
förhöjd, utan tvärtom ganska ofta till beloppet nedsatt, hvarigenom statsverket
tillskyndas en uppoffring af,ungefärligen En million R:dr Banko, hvarföre, när
dertill lägges allösningen af Oresundska tullen, man har vid denna Riksdag årligen
beredl åt handeln en vinst af nära två mdlioner R:dr Riksmynt, för hvilka
man på ett eller annat sätt synes hafva bordt utfinna ersättning, helst på en tid,
då Staten till stor del i handelns intresse företager ovanligt stora och dyra anläggningar;»
af
Herr Prosten Wåhlander: »Ehuru jag erkänner alt de friare åsigter,
som nu söka göra sig gällande i tull-lagstiftningen, under förändrade tidsförhållanden
bä«t befordra handelns och näringarnes utveckling; så kan jag dock icke
gilla den brådstörtande framfart, med hvilken nu varande Bevillnings-Utskott, vid
uppgörandet af ny tulltaxa, gått tillväga. Den ännu gällande taxan, der dessa
friare åsigter först blifvit tillämpade, är icke mer än två och ett halft år gammal.
Förut förbudna varu-artiklar hafva icke varit till införsel tillåtna längre, än sedan
förlidet års början. Man har således ingen tillräcklig erfarenhet, för ali med
säkerhet kunna bedöma, hvad inverkan detta system haft på den allmänna varutrafiken.
Yäl vill det synas af sistlörflutne års tull-inkomster, att följderna häraf
varit goda. Men huruvida detta varit af tillfällig eller mera beståndande art,
är svårt att afgöra. Ännu mindre kan man bestämma, hvad inflytande detta förändrade
tull-system haft på den inhemska industrien och konstfliten. Hvad man
med säkerhet känner, är, att en mindre god konjunktur inträdt för de flesta
fabriksnäringar i riket. Det tyckes derföre hafva varit med en tillbörlig försigtighet
enligt, att till hufvudsaklig del hafva bibehållit den nu varande tulltaxan
intill nästa statsreglerings-period. Denna varsamhet har dock Utskottet icke ansett
nödigt att iakttaga. Det har tagit steget fullt ut, utan att ega visshet om,
huruvida detta skulle bära fram eller tillbaka. En sådan djerfhet har jag icke
kunnat dela, och det är med anledning häraf, som jag nödgas reservera mig
mot följande punkter i förevarande tull-betänkande:
l:o Utskottet har slädnät i det beslut, alt såväl den till 10 procent å lull*•
beloppet för atla inkommande varor bestämda afgift till den s. k. Handels- och
76
Bevillnings-Utskottets Betänkande JYl 10.
Sjöfarts-fonden, sorn den under benämning af tolag, efter olika grunder, till städerna
nu utgående afgift må såsom serskilda beskattnings-titlar upphöra mot godtgörelse
af tullmedlen, samt innefattas i den tullsats, som för varors in- och utförsel
genom taxan bestämmes.
Den förstnämnde algiften, som hittills utgått med 10 procent af tull-uppbörden
in brutto, föreslås nu till endast 5 procent. Härigenom kommer bemälda
fond att gå i mistning af en ganska betydlig inkomst, hvilket förhållande
skulle, om icke helt och hållet hämma, likväl i icke ringa man inskränka dess
nyttiga verksamhet. Denna inskränkning synes så mycket mindre böra göras
under närvarande tidpunkt, som, utom ordinarie utgifter och extra anvisningar,
det erfordras en icke obetydlig årlig amorterings-summa för liqviden af ersättningen
för Oresundska tullens upphörande.
Den andra afgiften eller den s. k. tolagen utgår nu, med blott ett enda
undantag, efter viss procent af tullnär det samt till högst skiljaktiga belopp för
olika städer, eller, vid jemförelse m'ellan tolags- och tull-uppbörden, från och
med 40 procent af sistnämnde uppbörd, såsom i Nyköping, till och med 3 procent,
såsom i Kal mar, Luleå och Malmö. Orsaken till denna olika inkomst för
olika städer torde, bland annat, böra sökas i de större eller mindre skyldigheter
och omkostnader, som åligga de särskilda kommunerna för sjöfartens befordrande.
Nu är i förevarande tullbetänkande föreslaget, alt årlig godtgörelse skälle lemnäs
för förlorad tolag med det belopp, hvartill densamma efter olika procent i särskilda
städer hittills utgått, men att, när tull-uppbörden i någon stad öfversliger
en viss bestämd summa, förhöjning i tolags-ersättningen skall utgå med S procent
af den högre tull-uppbörden och sålunda beräknas efter lika procent för
alla stapelstäder. Att detta ej kan vara med billighet och rättvisa förenligt, synes
mig vara temligen gifvet, då i alla hänseenden den olika kostnads-skyldigheten
för trafikens beqvämlighet qvarstår. Derjemte torde det vara mindre välbetänkt
alt taga tull-uppbörden såsom beräkningsgrund för tolags-ersättningen.
Ty tulluppbörd och handelsrörelse stå icke alltid i samma förhållande till hvarandra.
Man kan nemligen tänka sig en mindre rörelse med en större tulluppbörd
och en större rörelse med en mindre tulluppbörd. Allt beror på den
större eller mindre qvantitet af tullfria varor, som till handelsplatsen införas,
och för hvilka ingen tolags-afgift erlägges. Dessutom torde öfverflyttandet af
tolags-uppbörden från staden till staten hafva sina betänkligheter med sig. Städerna
skulle måhända derigenom under tidernas längd komma att förlora större
eller mindre del af en inkomst, som för deras utveckling och bestånd är oumbärlig.
Väl är det äfvenledes föreslaget, att, »derest denna förändring af tolagen
antages, den icke utan samtycke af Kongl. Majit och Rikets Ständer skulle kunna
rubbas.» Men då man känner, huru oberäkneliga opinionens vindkast äro, och
huru liten sakkännedom ofta röjer sig i de fattade riksdags-besluten; så skulle
Bevillnings-TJtskoltcls Betänkande 10.
77
lätteligen en nedsättning i tolags-inkomsterna kunna åvägabringas, belst det icke
stadgas, alt alla fyra Stånden, utan endast hikets Ständer skulle, tillika med
Kongl. Maj:t, vara om förändringen eniga.
Såsom skäl till den föieslagna förändringen att omförmälda tilläggs—afgifter
skulle innefattas i tullsatserna och godtgöras de särskilda städerna af tullmedlen,
Lafva blifvit uppgifne dels den större utveckling, som landels bandel derigenom
skulle erhålla, dels en lättnad i uppbörden, som derutaf skulle blifva en följd.
Mig vill det dock synas, som en så ringa sak, som ett liqvidationssätt, om ock
obeqvämt, icke kan hafva något större inflytande på handelsrörelsens utveckling,
och hvad lättnaden i uppbörden beträffar, så kan den säkerligen åvägabringas
utan en så genomgripande förändring, som den föreslagna. På åtskilliga ställen
lärer också en sådan lättad uppbörd redan vara vidtagen. Såsom bevis på hvilken
menlig inverkan den olika tolags-afgiften kan utöfva, anföres, att handelsfartyg,
destinerade till Stockholm, der denna afgift utgår med 10 procent af
tullvärdet, ingått för att tullbehandlas i Kalmar, der samma afgift endast utgår
med 3 procent; och det kan icke nekas, alt detta utgjort ett binder för handelns
naturliga gång. Men då man känner att trafiken i Stockholm ofta är så
stor och antalet af tulltjensteman så ringa, att fartyg understundom få vänta en
längre tid, innan lossning kan försiggå; så torde man kunna tillåta sig den förmodan,
att omvägen till Kalmar lika ofta blifvit tagen för alt undvika tidsutdrägt
vid tull-behandlingen, som att bespara skillnaden i tull-umgälder. I alla hänseenden
kunna väl några procent högre eller lägre tolags-afgift icke anses såsom
väsentliga hinder för näringslifvets fria utveckling och framgång.
Till ersättning för de umgälder, hvilka Staten genom denna förändring skulle
åtaga sig, har blifvit föreslaget, att det belopp, hvartill oftabemälde afgifter blifvit
beräknade, eller 750,000 R:dr Riksmynt till Handels- och Sjöfarts—fonden,
samt 815,730 R:dr Rik smynt såsom tolags-ersättning, skulle tilläggas tullsatserna
och i dem innefattas. Men, om man granskar den nu framlagda tulitaxan, skall
man finna, att de allraflesta tullsatser icke allenast icke blifvit förökade med
nämnda afgifts—belopp, utan deremot nedsatta under den tullsiffra, som i nu
gällande taxa är bestämd. Följden häraf synes oundvikligen blifva den, att tullinkomsterna
skola minskas med ungefärligen omförmälda summa. Och huruvida
Sveriges handel och näringar skulle hafva en mot denna stora uppoffring å Statens
sida svarande förmån, lemnar jag derhän. Mig vill det åtminstone icke så
synas. Man söker visserligen ingifva dea förhoppning, att Staten icke skall hafva
någon förlust genom denna förändring och upprepar idkeligen den nötta frasen:
»ju lägre tullsatser, desto större tull-inkomster.» Men denna sats, om den skall
ega någon giltighet, har dock en gräns; och denna gräns torde tilläfventyrs vara
funnen i de tullsatser, hvilka vid sistlidne riksdag bestämdes. Åtminstone hade
några års erfarenhet bort få afgöra detta.
78
Bevillnings-Vlskottets Brtänkcndc JV? 10.
Dä sålanda den ifrågavarande förändringen, om besagde afgifters upphörande
såsom särskilda beskatlnings-tillar och införlifvande med tull-medlen, icke allenast
skulle inskränka Handels- och Sjöfarts-fondens särdeles nyttiga Verksamhet
och i visst afseende lända de särskilda stads-samhällena till förfång, utan äfven
till icke ringa del förminska de påräknade och under närmaste framtid väl behöfliga
tull-inkomsterna; så finner jag mig nödsakad vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer för närvarande icke matte den föreslagna förändringen
antaga.
2:o Om man med noggranhet genomgår det framlagda tulltaxe-förslaget,
finner man snart, alt för högst få varu-artiklar en så stark nedsättning i tullsatser
blifvit föreslagen, som för den inhemska industriens alster. Så finner man
t. ex. att för artikeln Strumpor eller trikot-fabrikation, tullen blifvit nedsatt med
omkring 45 procent, för Socker, raffineradt, med 28 procent, för Väfnader, Siden,
shawlar och dukar, med 34 procent, Bomull, med SS procent, Ylle, med
S3 procent. Denna nedsättning är så mycket mer obillig, som intet yrke, med
afseende på kostsamma fabriks-anläggningar, stora förlags-kapitaler, dryga arbetslöner
och ett mindre väl ordnadt kredit-system, är mera i behof af /skydd än
industrien. Dessutom hafva flera af dess artiklar varit till införsel förbudna intill
nästförflutne års början, hvadan en så brådstörtad öfvergång, som den af
(Jt,skottet föreslagna, är lika menlig för industriens framgång och bestånd, som
deri är oerhörd i de länder, der denna näringsgren hunnit sin högsta utveckling.
Det kan derföre icke annat än djupt bedröfva den sanne fosterlandsvännen, att
den inhemska industrien och konstflilen, som under sednare lider framgått med
förvånande steg, som vunnit ett rättvist anseende på de stora verlds-expositionerna,
som lemnar arbete och utkomst at mera än 53,000 personer af landets
befolkning, som frambringar en årlig tillverkning för minst 35,000,000 R:dr, och
som nu allt mer och mer bereder sig till fullständig konkurrens med utlandet,
skall hafva rönt en så hård behandling af innevarande Riksdags Bevillningsutskott,
ett fråga är, om den skall stå eller falla. Det räder en afvogbet mot
det svenska fabriksväsendet, som icke kan hafva någon annan förklaringsgrund,
än i en djup obekantskap med allt hvad till detta yrke hörer. Man klagar öfver
beskattning af landets fabriks-idkare, om priset på deras och de utländska
varu-artiklarne skiljer sig i någon mån; men man förspörjer sällan någon klagan,
om pris-skillnaden i jemförelse med utlandets är aldrig så stor på de artiklar,
som till handeln, bandtverkerierna och landtmanna-näringen höra. Det tyckes
vara hög tid, att en sådan obillighet försvinner. Det finnes måhända få länder,
som äro mera lämpliga för industriel verksamhet, än Sverige. Den inhemska
industrien har otvifvelaktig! en framlid för sig, om den med varsamhet omhuldas.
Må derföre den svenska representationen icke neka denna vackra näringsgren
ett Ulligt skydd! Och ehuru jag för min del anser, att detta bäst skulle
Bevillnings-Ulskotlels Betänkande M 10.
79
ernås, om tull-nedsättningen gjordes successivt; så vill jag dock icke påyrka en
sådan algard, som är lika vanlig i andra industri-idkande länder, som ovanlig i
vårt, utan hemställer endast vördsamt,
att Rikets Ständer mätte bestämnia tullsatserna för nedanskrifne
varu-arliklar till följande belopp:
Socker :
raffineradt, alla slag, såsom topp—, kandi—
och kak-, samt krossadl och pulveriseradt
socker, äfvensom Havanna—Terres
och dermed till sockerhalten lika slag . 1 skålp. — 13 öre.
andra slag 1 » — g »
Strumpor
och andra på strumpstol eller genom stickning
tillverkade arbeten, ej specificerade:
andra slag  1 » 1; 25 »
Väfnader:
helsiden:
shawlar, shawletter och dukar ... 1 » 7: 50 »
andra slag .
1 » 6: 50 »
Bomulls-:
andra slag:
oblekta och ofärgade 1 » — 50 »
blekta och färgade  1 » — 80 »
tryckta och pressade 1 » 1: —
Ylle- :
andra slag  1 » 1: 50;»
af Herr Doktor Säve: »Genom votering i förstärkt Utskott och en röst
öfvervigt
af 75 mot 44 beslöto Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag en utförsels-tull
af 2 sk. Ranko per tolft för bräder och plankor af furu oah gran
»under 1 '/i tums tjocklek», och af 6 sk. per tolft för »af IV2 tums tjocklek
och deröfver.» Denna af Rikets Ständer önskade hejd på utförseln af en vara,
som Jandet en gång sjelft skall bittert sakna, fick dock icke ingå såsom en bestämmelse
i 1854 års tulltaxa. Derigenom beröfvades Statsverket för det enda
året 1855, då af bräder och plankor utskeppades 1,753,506 tolfter, en inkomst
af öfver 200,000 R:dr Banko och förminskades i sin mån ytterligar» den visst
ej öfverflödig» ved- och timmer-tillgången i våra för utförsel beqväma skogstrakter.
Huru länge detta kan sålunda hejdlöst fortgå, utan att åtgärder vidtagas
för skogens återplantering och utan att landet blottställes för en förut okänd
brist, del tillhör, näst våra skogshushållnings-kommittéer och sällskaper, en stats
-
80
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 40.
ekonomiskt klok förvaltning och styrelse att afgöra. Man erinre sig, att det ar
icke blott bräder och plankor af mogna träd, som utföras, ulan åtminstone i
Norrland till en betydlig del bräder och plankor af 7 tums sparrar och ungskog,
handsågade eller huru som helst tillyXade, allt till oersättlig skada för de
snart skoglösa kusterna. Visst är ocksä alt skogs-förstörelse-lusten, oaktadt
trävaru-priserna nu något nedgått på den utländska marknaden, är i jemnt tilltagande,
som man måste sluta deraf, att egendomar med blott någon skogslid—
gång betalas oerhördt öfver jordens verkliga värde och afkastning, och detta
isynnerhet- der tillfälle är till export sjöledes. Äfven är det uppenbart, att sedan
Sveriges alla sjöar och floder synts otillräckliga att skyndsamt nog föra de
aflägsnare skogarnes innehåll till kusterna och till utländningen, man nu endast
längtar efter de af Staten utlofvade jernbanorne för alt desto hastigare och säkrare
vända sig tillgodo det inre landets bevarade tillgångar, tills allt är
sköfladt.
Såsom ingalunda ogiltigt skäl för afslaget å Ständernas sednaste anhållan,
lärer emellertid blifvit anfördt, alL en bevillning på utförsel af bräder och plankor,
beräknad endast efter en dimension, nemligen varans tjocklek och utan afseende
på längden, ej kunde vara rätt lämplig eller rättvis. För att undanrödja
denna brist och bereda Staten tillfälle att åtminstone i någon mån blifva ersatt
för de betydliga kostnader den gjort för hamnars anläggning, åars och floders
upprensning m. m. till att befordra denna utförsel, föreslogs i Utskottet att tullen
på bräder och plankor af furu och tall skulle sättas till visst öretal på kubikfoten
af det virke, som utskeppades; och som Vin öre på kubikfoten närmast
motsvarar den vid förra Riksdagen bestämda tull af 2—6 sk. Banko 'per
tolft, en afgift, som visst ej bör kunna hindra denna industris vidare utveckling,
men Utskottets pluralitet ej gaf bifall åt förslaget; så nödgas jag på detta sätt
min afvikande mening till de respektive Riks-ståndens kännedom vördsamt
anmäla.
1 sammanhang härmed torde utförsel af ung skog, nemligen af sparrar utaf
furu och gran af mindre än 8 tums tjocklek midt på böra antingen rent af
förbjudas eller derå läggas en tull af 50 öre per stycke i enlighet med flere
hushålls-sällskapers och särskilt det högvördige Preste-ståndets vid förra Riksdagen
derom uttryckta mening;»
af Herr Prosten Söderberg:
»Öfverensstämmande i hufvudsyftningen af de åsigter, som blifvit uttalade i
Prosten Wåhlanders reservation, vill jag härtill särskildt lägga följande. Jag
erkänner, att det industriela lifvet i Europa numera i allmänhet vunnit den mognad
och utveckling att det alltmera kan umbära det skydd, under hvars vingars
skugga det uppvuxit och vunnit styrka. Det
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 10.
81
Det är således ej emot nedsättande af hittills varande tullsatser jag har något
att anmärka; jag har fastmer deltagit i de flesta af de beslut, hvarigenom
Utskottet visat sig benäget att beträda ett friare tullsystem. Det är emot de
allt för djupa sprången vid nedsättandet af vissa tullsatser jag reserverar mig,
emedan ett dylikt, att jag så må säga, kapriciöst förfaringssätt synes mig innebära
någon slags hårdhet emot de industrigrenar, dessa tullsatser träffa, hvarjemte jag
äfven tvekar huruvida man i andra länder i allmänhet i dylika fall går tillväga
på ett så raskt och genomgripande sätt. Då Engelska Parlamentet, genom en akt
4847, beslöt borttagandet af skyddet för soekerbruks-industrien, satte det 12 är
såsom öfvergångstid med en årligen fallande skala af skyddet. Under de sex första
åren utgjorde tull-nedsättningen ej mer än omkring 2Va öre per skalp.
De enorma krigskostnaderna under 4854 föranledde emellertid någon afvikelse
ifrån detta beslut, då man, för att skaffa högre inkomst åt statskassan, åter
ökte skyddet för raffinadörerne, i det att tullen för det raffinerade sockret höjdes
mer i proportion än för det råa. Då man med sådan moderation gått tillväga i
det land, som framför andra proklamerat frihandelns grundsatser, samt man derjemte
har sig bekant det skydd denna näring åtnjuter i andra länder, såsom i
Ryssland, Frankrike, Spanien och Holland, i hvilka länder införseln af raffinadsocker
är förbjuden, (i det sistnämnda landet til! och med från egna kolonier), synes
i sanning Utskottets förslag att på en gång nedsätta tullskyddet med nära 6
öre vara för denna näring nog hårdt, då jag i det stället hade ansett att tills
vidare 8 öre för råsocker samt 4 5 ore före raffinad gjort tillfyllest att bereda
konsumenten en ej obetydlig lindring, gifva åt raffmadören rådrum att ställa sina
saker efter förändrade tidsomständigheter samt åt Statsverket bibehålla en ej obetydlig
statsinkomst.
Vidare har artikeln »strumpor, andra slag» träffats af en nog djup tullned
sättning
från 1 R:dr 9 sk. 40 r:st banko, med tilläggs-afgifter, till 32 sk. banko
eller 4 R:dr Riksmynt. — Denna industrigren har först i sednare tider fästat
rot inom fäderneslandet, samt under sin korta tillvaro här visat ovanlig lifaktighet
och kraft att utveckla sig. — Att nu genast uuder första åren af dess tillvaro
vilja beröfva den allt skydd, samt inleda den i kamp med utlandets öfverlägsenhet,
vore i sanning att med ens förlama „ dess ungdomskrafter samt göra den
oförmögen att snart kunna uppträda i värdig strid med utländska medtäflare. —
Hvad skydd eger för det närvarande denna industrigren i andra Europeiska stater,
der den redan länge florerat? Att ej tala om Frankrike, der dessa slags strumpor
äro till införsel förbjudna, erbjuder Sachsen, der denna fabrikation är högst
uppdrifven, ett skydd af omkring 4 R:dr 42 Yz öre samt det gamla industri-landet
Belgien 1 R:dr 25 öre Riksmynt S". Det är vid denna sednare tullsats, hvilken
Bih. till R. St. Brot. 1856 & 1857. 5 Sami. 1 Afd. 40 Haft. 44
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande M 10.
äfven af General-Tullstyrelsen och Kommers-kollegium blifvit förordad, jag anser
Utskottet för denna gäng borde hafva stadnat.
Dä sidenväfnads-fabrikationen under sednare år har haft att kämpa med svåra
konjunkturer, hvarigenom en del fabriker hafva mäst förminska sina tillverkningar,
är väl ej riktiga tidpunkten inne att nu verkställa någon tuil-nedsättning för dylika
varor. — Då det väl ej heller kan nekas att dessa slags fabrikat höra til!
lyx-artiklar, hvilkas förbrukning man företrädesvis plägar beskatta, så anser jag
att införsels-tullen på Väfnader, helsiden: shawlar, shavvletter
och dukar 1 fö till 7 Ridr 50 öre,
samt andra slag 1 fö till 6 » 50 öre.»
af Herr vice Talmannen Schwan: »Med tillfredsställelse erkänner jag, att Beviilnings-Utskottets
förslag till tulltaxa i allmänhet och i de allra flesta fall öfverensstämmer
med mina länge hysta önskningar och jag vågar tro, att samma förslag
innebär icke blott en efter närvarande förhållanden lyckligen genomförd tillämpning
af de friare grundsatser, som längesedan i theorien tillkämpat sig afgjord
seger, utan också en i hög grad önskvärd förenkling af den bevillnings-titel, hvilken
företrädesvis bör kunna tillämpas med den lätthet affärslifvets rörlighet kräfver.
Ett sädant i sanning stort resultat af Utskottets arbete är för mig desto
mera glädjande, som detsamma — jag erkänner det med uppriktig tacksamhet —
blifvit uppnådt under en sällspord moderation hos den motsatta meningens förfäktare.
Men detta allt oaktadt mäste jag dock i några få punkter till Rikets Ständers
pröfning hänskjuta min från Utskottets förslag skiljaktiga mening; och det
må väl icke räknas mig till last såsom obehörigt rätthafveri.
Med afvikelse från Kongl. Maj:ts proposition har Utskottet ansett tvänne de
allra oumbärligaste lörnödenhets-artiklar Fisk och Salt böra fortfarande tullbeskat—
tas. Emot de af Kongl. Majit anförda skälen för tullfrihet synes mig det enda
hos Utskottet segrande — en högre statsinkomst — sakna öfvervägande giltighet.
Under de sista 2 åren, då tullinkomsterna så betydligt öfverstigit allt hvad man
tillförene kunnat påräkna, hafva fiskvaror redan undantagsvis åtnjutit tullfrihet.
Och då den af Kongl. Majit uppställda, visst icke öfverdrifna beräkning öfver tullinkomsten
för nästa statsreglerings-period ådagalägger, att fisk- och salt-tullarne
kunna undvaras, synes mig Rikets Ständer icke ega skäl att, för sin del, ålägga
landet en beskattning, den Kongl. Majit önskat eftergifva. Om, såsom jag här
nedan rörande artikeln socker kommer att föreslå, någon ringa förhöjning i tull—
afgiften derå varder beslutad, vinnes dessutom mer än riklig ersättning för omförmälda
skatteinkomst, hvilken, säga hvad man vill, dock hufvudsakligen utgår
från den minst bemedlade befolkningen.
För en viss klass af oberedda, till Pelsverk ej hanförliga Hudar och Skinn,
nämligen de »våtsaltade», har Utskottet på goda grunder föreslagit tullfrihet; men
Bevillnings-Ulskotlcls Betänkande M 10.
113
samma grunder borde också, enligt min öfvertygelse, föranleda tullfrihet för öfriga
slag af denna nödvändighetsvara. Att statsförlusten kan utan svårighet betäckas,
skall jag visa i det följande.
Genom en särdeles tillfällighet lyckades man i Utskottet tillvägabringa en
förhöjning från 20 lill 23 öre skålpundet för dea under hufvudrubriken Glas förekommande
underafdelniugen »andra slag». Både kommitterade och Kongl. Maj:t
hade föreslagit den förra tullsatsen. Och de skäl, som Statsråds-protokollet isynnerhet
utvecklar, torde, efter min tanke, icke tillåta något tvifvel om lämpligheten
af den lägre afgiften. Det är dessutom ett allmänt bekant förhållande, hvarom
vidare upplysning lätt vinnes i hvarenda glasförsäljningsbod, att de Svenska glasbruken
äro öfverhopade af beställningar, och att isynnerhet simplare glastillverkningar,
ej blott buteljer utan också dricksglas, karafiner och dylikt ofta alls icke
finnas att tillgå. Den stora massan af nationen, sorn har behof af dessa simplare
glasslag, torde likväl ega billigt anspråk på en tullsats, hvilken åtminstone bereder
någon möjlighet att utifrån förskaffa sig hvad inhemska fabriker ej förmå att i
tillräcklig mängd åstadkomma. Redan 20 öres tull är i detta fall mycket hög.
Att förslaget til! mellanrikslag fallit hos Norrska Storthinget är ett beklagligt
faktum. Hvilkendera nationen derpå i sjelfva verket gjort största förlusten hörer
ej hit att undersöka. Emellertid är det status qup, hvari mellanhandel!) med den
stora kassa-artikeln Socker sålunda befinner sig, förtjent af synnerlig uppmärksamhet.
Var det ur flera skäl af stor vigt att söka tillvägabringa möjligen närmaste
likhet i de begge ländernas tullsatser å socker, äfven då denna artikel, enligt mellanrikslags-förslaget,
skulle undantagas från ömsesidig tull-lindring, så är detta af
ännu större vigt nu, då tufl-lindringarne qvarstå. I Norrige äro tullsatserna provisoriskt
och i förmodan att tull-restitution från Sverige komme att fortfara, upptagna
till 3 sk. för råsocker och 5*4 sk. för raffinad. Denna sistnämnda tullsats
torde, efter hvad jag eger grundad anledning förmoda, komma att nedsättas till
3 sk., derest från Svenska sidan tull-afgiften höjes till ett någorlunda motsvarande
belopp och tull-restitutionen kommer att upphöra. Detta sednare har Utskottet
också föreslagit. Att åter höja raftinad-tulien, utan att genom förhöjning å råsockertullen
bereda statsverket en fördel, vore att på förbrukarens bekostnad gynna
endast sockerbruks-intresset. Efter noggranna beräkningar skulle antagandet härstädes
af 9 öres tull på råsockret och 13 öres på raffinad närmast motsvara 3 och 3
sk. i Norrige. Genom en sådan förhöjning af 1 öre pr fö råsocker finge Svenska
statskassan minst 530,000 eller snarare 400,000 R:dr R:mt utöfver hvad sockertullen
nu inbringar. Importen af råsocker uppgick nemligen redan år 1855 till
35 millioner fö och är troligen nu närmare 40 millioner. Både varans beskaffenhet
och dess alltjemt stigande värde torde företrädesvis göra den lämplig att vara
landets första kassa-artikel. Jag hemställer således, att de af Utskottet § socker
föreslagna tullsatserna 8 och 13 öre höjas till 9 och 45 öre.
84
Beviltnings-Utskotlets Betänkande M 10.
I det föregående har jag egnat mina motståndares moderation ett uppriktigt erkännande.
Och i samma mån har jag ock funnit mig böra tillmäta deras åsigter och betänkligheter
större förtroende, utan att derföre i någon mån eftergifva de grundsatser
jag hyllar. Då förevarande taxe-förslag måste betraktas såsom en förmedling
af de motsatta tullsystemen, är närmaste frågan, icke den om tullafgiften såsom
beskattning å förbrukaren är fullt billig och rättvis, utan fastmera den, om afgif—
ten, såsom öfvergång från skydds-systemet, har dessa egenskaper, med hänseende
till förbrukarens och tillverkarens stridiga intressen. Jag vågar påstå, att detta
verkligen är händelsen så väl med Utskottets förslag i allmänhet, som särskildt med
de mest omtvistade tullsatserna, dem om Strumpstols-, Helsiden- och Ylle-väfnader.
Men jag har, å andra sidan, hört förfäktas med en öfvertygelsens värma, den jag
äfven hos motståndare aktar, att åtminstone något rådrum med tillämpningen af
de nu föreslagna tullsatserna skulle vara behöfligt. Öppet förklarar jag, att jag
betviflar behofvets verklighet; men att jag icke desto mindre skulle vilja gå de
moderata motståndarnes önskningar så vida till mötes, att de af Utskottet föreslagna
tullsatserna för underafdelningen »andra slag» under ofvannämnde 3:ne hufvud-rubriker
först från och med år 1860 trädde i kraft samt att under tiden,
med bibehållande af den klass-indelning, Utskottets förslag innehåller, såsom öfvergångs-bestämmeiser
stadgades följande, något högre afgifter:
för
Strumpor och andra pä strumpstol eller genom stickning tillverkade arbeten, ej
specificerade:
andra slag  4^1 R:dr 25 öre.
Väfnader:
Helsiden:
andra slag  1^7 R:dr 50 öre.
Ylle-:
andra slag  l®' 1 R:dr 50 öre.
Detta förmedlings-förslag skulle, såsom jag tror mig veta, hufvudsakligen skingra
de farhågor, med hvilka reformen af en del industri-idkare motses; och det
skulle ändock på samma gång innefatta ett fullt erkännande af det följdriktiga i
samma reform; hvarförutan den successiva tull-nedsättningen måhända medförde någon
för närvarande isynnerhet afsevärd nytta, derigenom att importen, i afbidan
på den lägre tullsatsen, mera inskränktes efter det närmast för handen varande
behofvet.
Att Utskottet, emot kommitterades och Kongl. Maj:ts samt till och med sistlidne
Riksdags Bevillnings-Utskotts förslag, nu bibehållit utförselstull å Ben, oarbetade,
samt Lumpor torde endast behöfva anmärkas, för att blifva af Rikets Ständer
rätfadt. Det lefvande likasom det slagtade kreaturet får med hull och hår
tullfritt utföras; så ock väfnader och kläder, mer eller mindre bearbetade och slit
-
Bevillnings-Otskollets Betänkande JM 40.
85
ne; men då af de förra endast återstå benen; af de sednare usla trasor, samlade
af de mest vanlottade menniskor; då skulle man tullbeskatta eländet och såmedelst
förknappa de mest olyckligas alltid ringa lön, på det att Svenska jordbrukaren och
Svenska pappers-fabrikanten må kunna nedtrycka priset åtminstone med utförselstullens
belopp!
Enligt den vid Kongl, Maj:ts proposition fogade beräkning öfver inflytandet
på statsinkomsten af de förändringar, som Kongl. Maj:t vidtagit i kommitterades
förslag och hvilka förändringar, bland annat, innefattat nu jemväl af mig yrkad
tullfrihet för Fisk, Salt, Ben och Lumpor, visar sig, i runda tal
Statsverkets förlust R:dr R:mt 262,000, vinst 228,000.
Härtill skulle, enligt denna min reservation,
komma:
genom tullfrihet för oberedda hudar och skinn » » 80,000,
genom 1 öres förhöjning af import-tullen å
råsocker minst 330,000.
R.dr R:mt 342,000: vinst 378,000.
Hvadan tull-inkomsten, enligt detta mitt förslag, komme att ökas med minst
236,000 R:dr R:mt; utan att dock dervid tagits i beräkning den höga inkomst,
som åtminstone i kalkyl borde följa af de för 2 år föreslagna förhöjda väfnadstullarna.
»
Uti de i denna reservation föreslagna förändrade bestämmelser mot Utskottets
förslag har Herr C. E. Embring, samt, så vidt den angår varu-artiklarne Glas, Hudar
och Skinn, Strumpstols-, Helsiden- och Ylle-väfnader samt oarbetade Ben och
Lumpor, Herr J. G. Brodin instämt.
Af Herr J. G. Brodin: »De af Utskottet gjorda förändringar i'13 § af tulltaxe-underrättelserna
i afseende på vilkoren för tull-restitutions tiligodonjutande har
jag icke kunnat biträda. Så har Utskottet, uti 2:dra mom. af sagde §, näst efter
ordet råämne, tillagt meningen »för hvilket fall införsels-tull blifvit erlagd». Jag
vågar betvifla att en samvetsgrann tillverkare af ett fabrikat mången gång kan
med full visshet under edelig förpligtelse afgifva en sådan försäkran och torde han
svårligen finna 2:ne vittnen, som sådant bestyrka. Fabrikanten kan nemligen från
2:dra eller 3:dje hand hafva inköpt råämnet, och ej ens veta när och hvarest det
förtullats, men det vet han, att detsamma är utländskt, och Utskottet har alltså,
efter mitt omdöme, gerna kunnat låta bero vid motsvarande stadgande i nu gällande
tulltaxe-underrättelser. Vidare har Utskottet, genom föreskrift i 4 mom. af
nyssnämnde § om borgens ställande för restitutions-beloppets lyftning i visst fall,
ytterligare lagt ett hinder i vägen för trafiken, hvilket ingalunda synes hafva varit
af behofvet påkalladt. Det har icke kunnat uppgifvas något enda fall, dä nu
gällande tillåtelse att, genom godsets tullbevakning till öppen sjö, bereda sig utväg,
86
Bevillnings-Utskoltels Betänkande M 10.
att sä skyndsamt som möjligt, utfä den ofta betydliga export-premien blifvit af
exportören missbrukad, och tillägget var således ej af behofvet påkalladt; det är
äfven olämpligt och opraktiskt, ty om det fartyg, med hvilket . utförseln sker, gär
förloradt, och utförseln således ej verificeras p^i sätt Utskottet föreskrifvit, kan den
ställda borgen ej återställas. 1 sistnämnda fall hade Utskottet ock bordt stadga,
huru i sådan händelse Tull-Styrelsen skall förfara.
Afven i detta hänseende är nuvarande moment, så vidt jag kan inse, att på
det allra högsta föredraga.
Likaledes har jag icke kunnat biträda Utskottets åsigt, att från 17 § 1
mom. i Tulltaxe-underrättelserna, motsvarande 20 § i mom. i nu gällande, borttaga
orden »om dess beskaffenhet icke medgifver sådan transport.» Ej allenast
godsegares, utan äfven oftast assuradörers säkerhet beror deruppå, att dessa ord
qvarstå, så att ej, hvilket ofta öfverklagats, strandadt gods försäljes till underpris,
visserligen till förmån för strandsittare och andre, som å ett mindre tillgängligt
strandningsställe kunna sig infinna, men ingalunda till fördel för dem, som antingen
ega lasten eller måste godtgöra den uppkomua för!usteu.«
Af Herr Sv- Renström: «Då jag ej kunnat instämma i Utskottets beslut i
afseende på införsels-tullarne för socker, får jag emot samma beslut vördsamiigen
resérvera mig. Utskottet har föreslagit införsels-tullen för raffineradt socker, alla
slag, samt krossadt eller pulveriseradt socker, äfvensom Havanna-Terres och dermed
till sockerhalten lika slag till 13 öre per skålpund, och för andra slag lill 8
öre per skålpund. Denna proportion emellan tullen för de förstnämnda sorterna
socker och för andra slug, eller råsocker, kan jag ingalunda finna är rigtig. Enligt
nu gällande tulltaxa utgör tullen för de två förstnämnda sorterna socker, in
beräknadt
tilläggs-afgifter, 8 sk. 7 runstycken per skålpund och för råsocker 3 sk.
9 runstycken per skålpund, allt riksgäld, hvaraf visar sig, att skillnaden emellan
tullen för raffineradt socker och för råsocker för närvarande utgör 4 sk. 10 runstycken
R:gs per skålpund, under det att denna skillnad efter Utskottets förslag icke
skulle komma att utgöra mera än 5 öre, eller omkring 2 sk. 3 runstycken R:gs
per skålpund, och således blott hälften af hvad skillnaden nu är. Då i betraktande
tages, att af 100 skålpund råsocker, hvarföre tull måste erläggas, öfverhufvud
räknadt icke er hålles mera än 80 skålpund raffineradt socker, och att en del
andra stater, vid export af raffineradt socker, lemna restitution eller så kallad
drawback, af hela den erlagda tullen för råsockret, kan jag ej anse det vara tänkbart,
att sockerraffinadörerne med eri så obetydlig skillnad emellan tullen för raffineradt
socker och för råsocker, som den Utskottet föreslagit, kunna konkurrera
med utländsk tillförsel af raffineradt socker, och jag tror derföre, att billigheten
fordrar, att tullen för sådant socker något förhöjes. Efter hvad jag kunnat fat
-
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande JYi 10.
K7
ta, har don åsigt inom Utskottet gjort sig gällande i denna fråga, att allt skydd
för sockerbruks-rörelsen borde upphöra, på den grund, att egarne af sockerbruk
förut, på allmänhetens bekostnad, haft en oskälig vinst på rörelsen. Jag kan, för
min del, ej dela denna åsigt, ty det är ju mycket möjligt, och jag känner äfven
specielt, att detta till en del är förhållandet, att de personer, som skördat denna
oskäiiga vinst, numera icke äro egare af sockerbruken, och jag hemställer då
vördsamt, om det kan vara Rikets Ständer värdigt, att af nämnde anledning stifta
en lag, som skulle hafva till följd, att en mängd personer, som, i förlitande på
att de nu gällande lagarne skulle blifva beståndande, nedlagt stora kapitaler i
denna rörelse, ulan att ännu hafva deraf skördat någon vinst, förlorade en stor
del af dessa kapitaler och derigenom äfven blefvo ruinerade. Då emellertid, under
behandlingen af Tulltaxan i Utskottet, disponenterna af tvänne af de större
sockerbruken i riket, uti ingifven skrift tijl Utskottet, förklarat, att de möjligen
kunna fortsätta rörelsen, om tullen för raffineradt socker förhöjes till 14 öre och
för råsocker bibehållas vid hvad Utskottet föreslagit, eller 8 öre per skålpund,
anser jag mig icke böra yrka någon annan förändring i Utskottets förslag, än den,
att tullen för raffineradt socker förhöjes från 13 till 14 öre per skålpund, hvilken
förändring jag icke kan föreställa mig, att någon skall kunna med skäl bestrida.
Till stöd dessutom för billigheten af detta mitt yrkande får jag nämna, att de tullar,
som af närvarande Stor-thing i Norrige blifvit bestämda för socker, i det
närmaste motsvara 15' öre per skålpund för raffineradt socker och 8 före per
skålpund för råsocker, hvarigenom skillnaden emellan tullen för raffineradt socker
och för råsocker i Norrige blifvit bestämd till ett öre per skålpund mera, än jag
nu föreslagit. Jag skulle ock tro, att denna proportion emellan tullen för raffineradt
socker och för råsocker vore den rätta, om något egentligt skydd skulle
ega rum för sockerbruks-rörelsen. Inom Utskottet har förslag blifvit gjordt, att
höja tullen för raffineradt socker till 15 öre per skålpund, och för råsocker till
9 öre per skålpund, men detta förslag har jag ej kunnat biträda, emedan jag ej
anser det vara skäl till, att på så sätt ytterligare fördyra socker, som redan står
i mycket högt pris och som numera kan anses för en nödvändighetsvara.
På nu anförda skäl och grunder tager jag mig friheten föreslå, att tullarne
för socker mätte sålunda bestämmas:
Socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och
kak- samt krossadt eller pulveriseradt socker,
äfvensom Havanna-Terres och dermed
till sockerhalten lika slag 1 skålpund 14 öre.
Andra slag - 1 skålpund 8 öre.»
Af Herr W. M. Ekelund: »Då jag i åtskilliga hufvudpunkter måste vä
sentligen
skilja sig ifrån Utskottets nu uppgjorda tulltaxe-förslag, anhåller jag
vördsamt att fä deremot afgifva min afvikande mening.
88
Bevillnings-Utskollels Betänkande JV° 10.
Knappast skulle väl någon hafva föreställt sig att tulltaxan vid denna Riksdag
skulle kommit att undergå annan revision eller omarbetning än den, som föranleddes
af det nya mynt-, mått- och vigt-systemets tillämpning samt möjligen förändring
af en eller annan tullsats; helst då vid sistlidne riksdag en genomgripande
reform deri åvägabragtes, isynnerhet genom förbudens borttagande och deras
ersättande medelst ingalunda öfverdrifna tullsatser. Den mellanliggande tiden
har varit alltför kort . för att kunna gifva någon stadgad erfarenhet och öfvertygelse,
om, å ena sidan, behofvet af en ytterligare tull-nedsättning och å den andra,
huruvida en sådan utan våda för näringarne och industrieu kunde utsträckas
så långt som nu blifvit föreslaget.
Denna erfarenhet har likväl synts vara öfverflödig att förvärfva, hvilket bäst
bevisas deraf att den af Kongl. Maj:t i Nåder tillförordnade kommitté för ordnande
af Sveriges och Norriges ömsesidiga handels- och sjöfarts-förhållanden, som af detta
förordnande tog sig anledning att äfven uppgöra ett nytt förslag till tulltaxa
för Sverige, var med samma förslag färdig redan den 2 Maj 1856 eller just vid
den tid då sjöfarten började och således ännu innan någon erfarenhet alls hade
kunnat vinnas om verkan af de med den 1 Januari 1856 på papperet, men i sjelfva
verket först med den öppnade sjöfartens början borttagna förbuden. Man hade vid
sistlidne riksdag, visserligen under förespegling om stabilitet sedermera, likasom
bortköpt förbuden, och derföre kunde man nu begagna sin magt att gå så långt
man till en början ville i nedsättningar. Detta förfarande har synts mig hvarken
rättvist eller ädelt. Fara värdt är äfven, att man ej ens nu vill stadna; ty vi
få ännu icke så låga tullsatser, som det icke, industri-idkande Norrige har, och
som Norrige icke närmar sig till oss, så skola vi närma oss till Norrige; — detta
uppgifves åtminstone såsom syftemålet. Det må i regeln vara bra om så kan
ske; men just i de delander likheten helst önskades, låter den sig icke verkställa,
åtminstone icke förr än Norrige genom till likhet med i Sverige höjda tullsatser
förskaffar sig den industri, som Sverige redan eger, eller ock Sverige
genom att sänka sig till Norriges tullsatser gör det lika omöjligt här, som der, att
drifva någon industri i större skala. Stående på höjden af den industriel utveckling,
hvartill vi kommit genom att frammana och, likasom andra länder, skydda
industrien, hvilken hvarje land anser som en stor och eftersträfvansvärd allmän fördel
att tillegna sig, skulle vi väl nu vara färdiga att bjuda spetsen åt länder, som
länge haft en i hög grad utvecklad konstflit, och som äro i besittning af andra
fördelar, som aldrig kunna komma vårt land till godo ? Sannerligen, ett sådant företag
är ett af de djerfvaste ibland djerfva; — mång tusende menniskors väl och
ve beror deraf!
Efter mitt förmenande, styrkt deruti som jag blifvit af de många och lifliga
protester samt uttalade farhågor af dem, hvars välfärd närmast är i fråga och nu
blir
Bevillnings-Ulskotteis Betänkande JV§ 10
89
blir satt på spel, samt mot hvars uppriktighet och sanningsenlighet i sakens närvarande
skick, ingenting berättigar att hysa tvifvel eller misstro, går Utskottet för
långt i tull-nedsättningar och iakttager långt ifrån ej den varsamhet, som eljest
omtalas och förordas, och som utan tvifvel det både är klokast och rättvisast att
icke öfvergifva. Man borde kunna låta sig nöja med mindre våldsamma nedsättningar
och verkställa dem i saktare nedåtgående, stödjande sig på en säkrare
grundad erfarenhet. De blifva ej då så förstörande, som de annars lätt blifva;
medlen att komma till målet blifva då naturligare och riktigare; målet förloras
derföre icke ur sigte, äfven om man ej nu genast uppnår det helt och hållet;
handeln går jemnare, importen öfverdrifves icke till mehn för landets metalliska
valuta och den inhemska industrien. Konkurrensen emellan fabriksidkare inom
landet är redan så stor, till följd af den i alla riktningar utvidgade och under fortfarande
lugna förhållanden sig än ytterligare utvecklande industrien att den,då numera
inga till införsel förbjudna fabriksvaror finnas, tillförsäkrar konsumenterna att icke af fabrikanterna
beskattas medelst höga priser. Den i det inhemska arbetet nedlagda
tillverknings-kostnaden gifver arbetarne en förtjenst, som, i förening med deras allt
mera förvärfvade arbets-skicklighet, utgör landets säkraste kapital och sprider en
jemn välmåga bland alla, derigenom alt dessa arbetare i sin ordning oell i mån
af deras genom arbets-förtjenst förvärfvade tillgångar, blifva konsumenter af de alster,
som jordbruk och andra näringar jemte handeln erbjuda. Såmedelst qvarstadna
inom landet de kapitaler, som annars gå till utlandet; sedlighet och förnöjsamhet
främjas, likasom det välstånd, som sprider sig bland massan af folket
äfven utgör hela statens väl.
En ibland de förnämsta, man kan väl säga den till och med allra förnämsta,
mest genomgripande och till sina följder både vigtigaste och vådligaste förändring
i tullsatserne är föreslagen för väfnader, alla slag; och derföre har jag företrädesvis
fästat mig dervid, och det så mycket hellre, som jag tillhör den stad, der vårt
lands fabriks-industri i den vägen är mest utvecklad och der hela befolkningen,
cirka 18,000 personer, är mera eller mindre beroende af denna industri, samt
jag nogsamt känner huru icke blott betänkligt, utan rent af olyckligt det skulle
blifva, om nu så lagstiftades, att denna industri bragtes i våda att undergräfvas
och möjligen gå under. För sent skulle man ångra att hafva rifvit ned hvad
som ej så lätt låter sig åter uppbygga!
Nyttan och angelägenheten af att i tullsatserua inbegripa äfven tolagen, och
att utaf tull- eller statsmedlen till städerna gifva ersättning för deras upphörda
rättighet att den sjelfva uppbära, kan jag icke inse eller gilla. Åtminstone äc
Bih. lill R. SI. Prot. 1856 & 1837. 5 Sami. 1 Afd. fO Haft, 12
90
Bevillnings-Ulskottels Betänkande M 10.
icke uyttan af en sådan förändring så öfvervägande, att deraf skulle följa äfven
angelägenheten att genomdrifva förslaget. I städernas intresse är det ingalunda
köpmannen, som, förutom tull-afgiften, har att vid kalkylerandet af en varas pris
beräkna så många andra afgifter, har ingen svårighet att äfven beräkna tolagsafgiften.
Dess liqviderande medför ej heller mycken omgång. I Stockholm erlägges
den i samma hus, der tullräkningen skall betalas. Till ledning vid beräkningens
uppgörande af vare sig utrikes boende köpmän eller utrikes sig tillfälligtvis
uppehållande Svenskar, de der vilja göra inköp och i sådant ändamål medföra
tulltaxan, vore det alldeles tillräckligt om till taxan fogades en uppgift om
tolags-afgifteus belopp i hvarje särskild stapelstad, hvilket lätt låter sig göra. Häraf
följer att värde-tarifén äfven fortfarande bör åtfölja tulltaxan, hvilket ock visat sig
särdeles beqvämt för alla intresserade, och som, efter vid sistlidne riksdag skedd
reglering af varuvärdena, eller ytterligare vid behof deraf skeende sådan reglering
icke kan finnas stötande ens för utländningen, för hvars räkning taxan likväl mindre
uppgöres, än för landets egna trafikerande. Utan tvifvel är också varuvärdet,
och icke tull—afgiften, den rättaste grunden för beräkningen af denna afgift, den
stapelstäderna egt och ännu ega att sjelfva uppbära för att dymedelst bereda åt
handeln all den beqvämlighet, som ett rätt ordnadt stadssamhälle bör framför annan
hamnplats kunna erbjuda. På ett betänkligt sätt blifva städerna i alla fall beroende
af förändringar i tull-lagstiftningen, derigenom att tullfri vara äfven är tolagsfri.
Detta förhållande hafva också kommitterade rätteligen anmärkt och erkänna
de äfven att tolags-inkomsten, såsom väl ock ursprungligen varit meningen, borde
uteslutande rätta sig efter handelsrörelsens omfång. »Fabriks-staden,» säga de, »som
hufvudsakligen införskrifver tull- och tolagsfria råämnen, är visserligen icke för
landet mindre gagnande än handelsstaden, som förnämligast sysselsätter sig med
högt tullbeskattade varuslag.» Nåväl, fabriksstaden är sålunda lika berättigad till
inkomster som handelsstaden, och behöfver dem till och med snarare i samma
mån som de tull- och tolags-fria råämnena icke lemna någon tillgång att betäcka
kostnaderne för de beqvämligheter, som denna trafik erfordrar, och som det likväl
åligger staden att bereda och underhålla.
Tillförlitligaste ledningen för omdömet huruvida en stads rörelse och deltagande
i landets utrikes handel skäligen berättigar till den å trafiken lagda beskattning
som dess tolag innebär, måste derföre vara icke tull- utan trafik-förhållandet.
Det förra kan bibehålla sig eller till och med falla, beroende af de
förändringar som göras i tullsatserne, under det att det sednare stiger mångdubbelt.
Detta sednare förhållande ådagalägges genom varuvärdet af såväl importen
som exporten, och är af vigt att kunna lätt lära känna för såväl hvarje
stads sorn hela rikets statistik. Icke desto mindre skulle, enligt förslaget, städernas
ersättning för upphörd rättighet till tolags-afgiftens uppbärande göras beroende
af tullsätserna, hvilka sannolikt allt framgent komma dels att nedsättas,
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 10.
91
dels att alldeles borttagas. Det är einot denna grund för beräkningen, som jag
mäste reservera mig, emedan den, efter milt förmenande, är oriktig och ingen
annan grund kan säkrare, riktigare och rättvisare angifva handelns och rörelsens
omfång och betydenhet pä en plats, än värdet af de till samma plats importerade
och derifrån exporterade varor. Då nu härtill kommer, att hvarken i kommitterades
förslag eller i Kongl. Maj:ts Nådiga proposition blifvit ifrågasatt, att
den städerna beviljade ersätlnings-summan för upphörd rättighet till uppbärande
af tolag skulle kunna, minskas under det fixa belopp, hvartill ersättningen för
hvarje särskild stad blifvit till godtgörelse såsom minimum beräknad, men väl
deremot höjas med 3 procent å det belopp, hvarmed tull-uppbörden kunde
komma att öfverskjuta det tull-belopp, som blifvit beräknadt för den fixa tolagsersätlningen,
så och då städerna öfver detta förslag blifvit hörde och deröfver
afgifvit utlåtanden, som dels icke dels mer eller mindre godkänna det ifråga—
ställda förslaget, hvaremot städerna icke blifvit hörde eller fått afgifva yttranden
öfver det först inom Utskottet väckta och likaledes af Utskottets majoritet gillade
förslaget, att, i strid mot Kongl. Maj:ts Nådiga proposition och kommitterades
förslag, nedsätta tolags-ersättningen, då i någon stad tull-uppbörden ej uppgår
till det beräknade, medel-belopp, hvarför den fixa tolags-ersättningen skulle
lemnäs, och hvilken nedsättning skulle beräknas efter samma procent-förhållande
som det hvartill i hvarje särskild stad den fixa tolags-ersättningen stod till
medel-beloppet af tull-uppbörden, så måste jag äfven deremot reservera mig,
emedan jag ej kan finna det rättvisa deruti. Den nu ifrågaställda regleringen af
tolagen är att anse som ett köp eller en konvention emellan regeringen och städerna,
hvilka för framtiden afsäga sig sin rättighet att uppbära tolag, emot en
bestämd ersättnings-summa, hvilken således icke kan eller bör förminskas, men
väl ökas, såsom blifvit föreslaget, i fall och i den proportion, som hvarje stads
tull-intrader lillvexa.
Det inom Utskottet anmärkta förhållandet, att, om ingen minskning skulle
iakttagas, en stad der rörelsen kunde komma att aftaga, likväl blef vid sin nuvarande
eller föreslagna inkomst bibehållen, detta är äfven i Statsråds-protokollet
både anmärkt och besvaradt, nemligen dermed att en sådan oegentlighet ej behöfde
fortfara längre än till dess Kongl. Maj:t och Rikets Ständer derom annorlunda
förordna. Den anvisning till rättelse i ett möjligen framtida missförhållande
som här angifves, är det fara värdi äfven förr eller sednare kan komma
att begagnas för att befria Stats-kassan från en afgift till städerna, hvilken man
icke längre torde vilja förunna dem, och på så sätt skulle städerna helt och
hållet förlora en rättighet, hvaraf de nu genom särskilda privilegier och Kongl,
resolutioner äro i besittning; en rättighet som det är af högsta vigt och nödvändighet
för dem att bibehålla, och för hvilken hvarje annan beräkningsgrund
än värdet af importen och exporten blifver oriktig och orättvis, såsom annars
92
Bevillninga-Utskottets lielänkande JYi 10.
icke angifvande handelns och rörelsens omfång och betydenhet; hvarföre också
om denna tolags-reglering nu skall försiggå, den bör göras oberoende af tulllagstiftningen
i öfrigt.
1 fråga om sjelfva tull-satsernas bestämmande måste jag reservera mig emot
dem, af Höglofliga Utskottet i följande artiklar föreslagna, nemligen:
Socker, raffineradt, alla slag, för hvilket endast blifvit föreslagen en tull af
15 öre per skålpund. Denna tullsats, sorn vid 8 öre tull per skålpund rå-socker
i sig innebär en råsocker-tull af 10 öre per skålpund med beräkning här,
likasom i Norrige, af 80 procent rendement, lemnar raffinadören ett skydd af
blott 5 öre per skålpund, hvilket blifver för honom otillräckligt i konkurrens
med utländningen, framför allt med afseende å den i Holland existerande höga
export-premien, hvars verkliga tillvaro icke kan bestridas, .då det genom authéntik
priskurant blifvit inför Utskottet styrkt, att raffineradt socker der säljes till
export billigare än råsockret.
I Norrige, der tullen å råsocker nu bestämls till 3 skillingar, har i sammanhang
dermed tullen å raffineradt socker blifvit bestämd till 3 '/s skillingar per
skålpund. Efter samma proportion borde 'vid 8 öre råsocker-tull, raffinadsocker-tullen
härstädes blifva 142/3 eller närmast lo öre, som också sockerbruksidkarne
påyrkat. Efter mitt förmenande bör, vid sådana förhållanden, tullsatseri
åtminstone icke nu bestämmas lägre än lill 14 öre per skålpund. Tull-afgiften
å’raffineradt socker med tillägg af handels- och sjöfartsfonds-afgiften samt tolag,
utgör, enligt nu gällande taxa, 5 sk. 8 r:st. ä 5 sk. 9 r:st.; den nu föreslagna tullen,
13 öre, utgör deremöt endast 4 sk. 2 r:st; nedsättningen blifver således
icke mindre än 1 sk. 6 r:st å 1 sk. 7 r:st. per skålpund. Ingen lärer väl böra
neka att en så stor nedsättning i ett slag är allt för våldsam, så mycket mera
som räsocker-tullen, genom utjemningen till 8 öre, också ökas med 72/,0o:dels
r:st- banko per skålpund. Bestämmes nu deremot raffinadsocker-tullen till 14
öre per skålpund, motsvarande 4 sk. 6 r:st. banko, så blir nedsättningen i alla
fall 1 sk. 2 r:st. k 1 sk. 3 r:st. och med tillägg af den ökade råsocker-tullen
cirka 1 sk. 3 r:st. ä 1 sk. 4 r:st. banko, eller i det allra närmaste 2 sk. r:gs
per skålpund, vid hvilken nedsättning man billigtvis bör stadna, såvida man ej
vill gå alltför häftigt tillväga.
Strumpor och andra på strump-stol eller genom stickning tillverkade arbeten,
ej specificerade: andra slag, samt
Vantar, andra slag.
Intill 1848 års slut var tullen å 1 skålpund strumpslols-väfnader af bomull
2 R:dr 10 sk. 8 r:st banko och nedsatles med år 1849 till 1 R:dr 16 sk.
banko, allt oberäknadt afgiften, till handels- och sjöfarts-fonden samt tolagen.
Bevillnings-UtskoUels Betänkande M 10.
93
Viii sistlidne riksdag nedsattes denna tull till 1 R:dr, motsvarande 1 R:dr 9 sk.
10 r:st banko, inberäknadt tilläggs—afgifterne; och nu, föreslås samma tull, til—
lags—afgifterna inberäknade, till 32 sk. banko eller 1 R:dr riksmynt.
Något hvar torde billigtvis finna en sådan nedsättning både för stor och
för våldsam! För mindel kan jag ej finna det klokt alt gå så bröstgänges tillväga!
Numera kan man icke skylla på att den höga tullen beröfvar Staten en
inkomst, som genom tull-försnillning af dessa varor går för Staten förlorad. Kon—
fiskations-tabellerna gifva dertill ingen anledning och tull-specialerna utvisa att
importen,
som år 1848, förutom af Vantar, utgjorde 912 skålp. efter tullnedsätt
ningen
1849 steg lill  24,938 »
1834 » till . 44,250 » och efter tullnedsält
ningen
1855 » till  66,634 » samt att den
1856 utgjorde  95,775 »
Af Vantar utgjorde importen:
år J 848
5,402 skålp.
» 1849
7,935 »
» 1854
9,447 »
» 1855
13,962 »
» 1856
11,820 »
Vid sådant förhållande tyckes man vara lika litet berättigad att skylla på
oloflig import, som att klaga öfver för hög tull. Den olofliga importen af strumpor
skall äfven vid den allra lägsta tull icke upphöra eller kunna förhindras,
emedan den numera nästan uteslutande bedrifves af de resande sjelfve, som hvar för
sig med de så ofta ifrån Lubeck ankommande ångfartygen medföra ett och annat
dussin för eget behof. Såvida icke den inhemska tillverkningen skall göras
omöjlig genom slutligen för lågt nedsatt tull, hvarigenom importen i ännu högre
grad skulle ökas och Staten endast genom sålunda ökad import hafva ersättning
för genom tull-nedsältningen förlorad inkomst, så lärer det hvarken vara rättvist
eller klokt att nu på en gång göra en så stor nedsättning, som ifrån 57 sk.
10 r:st. till 52 sk. Minst blifver det så, om i betraktande tages, dels att uti
andra länder, exempelvis Sachsen, der industrien och färdigheten i denna branche
är så högt uppdrifven, men arbetslönerna också ytterligt nedtryckta, tullsatsen å
strumpstols-varor af bomull är 50 R:dr Preussisk C:t per centner, motsvarande
cirka 36 sk. banko per svenskt skålpund, dels att i vårt land fabrikationen af
strumpstols-varor gått så framåt, att då år 1845 tillverknings-värdet utgjorde
39,486 R:dr, steg det år 1854 till 174,098 R:dr och år 1855 lill 247,352
R:dr Banko. Detta torde få bevisa, att den inhemska tillverkningen, sorn ger
arbetsförtjenst åt en stor del, i synnerhet af den qvinliga befolkningen, i väsentlig
mån fyller behofvet för förbrukningen och således icke bör glömmas vid
94
Jievillnings-Utskollets Betänkande Jtf 10.
uppgörandet af beräkningen öfver import och det sannolika behofvet för förbrukning.
Da härtill kommer att vid tillverkning af strumpstols-väfnader ingår, i de
flesta fall, arbetslönen till mera än hälften af varans värde, så torde det ock befinnas
nyttigare och önskligare, att denna arbetsförtjenst må stadna inom landet,
än att tillfället dertill saknades och penningarne gingo ur landet. Strumpstolsväfnads-industrien
är icke synnerligen gammal här i landet. Genom skydd af
hög tull och löfte om varsamhet vid ytterligare öfvergångar har den uppkommit;
den har oafbrutet utvecklat sig och kunnat bestå under de hittills mindre
häftiga tullförändringarne. Målet att komma till den nu föreslagna allt för låga
tull-siffran behöfver icke förloras ur sigte; man kan möjligen uppnå det efter
några år, då större arbets-skicklighet hunnit förvärfvas, men att nu på en gång
göra en så häftig nedsättning, som den ifrågasatta, ifrån 1 R:dr 9 sk. 10 r:st
banko till 32 sk. banko eller 1 R:dr R:ml vore icke rätt. Den redan så stora
importen ger påtagligen vid handen, att den nu gällande tullsalsen villigt erlägges
och ingalunda är för hög. Jag tager mig derföre friheten föreslå: alt tullen
må bestämmas Lill 1 R:dr banko, motsvarande i R:dr 50 öre per skålpund,
eller ock, om denna tullsats, för att blifva gällande lill nästa lagtima riksdag,
skulle anses för hög, de'!! måtte bestämmas för året 1858 till 1 R:dr 50 öre och
från och med år 1859 till 1 R:dr 25 öre, hvilken sednare tullsats Kongl.
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen jemväl tillstyrkt. Derigenom skulle
en öfverdrifven import förebyggas och fabrikanten förberedas på sitt öde.
Väfnader, IJel- och Half-siden:
Uti nu gällande tulltaxa äro olika afgifter stadgade för de särskilda slagen
af alngods, äfvensom för Shawlar, Shawletter och andra dukar. Utskottet har
föreslagit en för alla dessa slag gemensam tull af 6 R:dr R:mt per skålpund
helsiden och 3 R:dr R:ml per skålpund halfsiden. Jag bar blifvit öfvertygad om
angelägenheten af att fortfarande bibehålla den nu gällande indelningen i dels
alngods, dels Shawlar och Hukar, och då jag äfven anser den här ifrågasatta
tull-nedsättöingen vara större än billigt och skäligt, får jag vördsamt föreslå, alt
tullsatserna måtte bestämmas till de belopp, som af Kongl. Kommers-kollegium
och Genefal-Tullstyrelse-n, på af dem anförda skäl, blifvit föreslagna, nemligen:
Helsiden- väfnader :
alngods, andra slag (än Sammet) till .... 6 R:dr 50 öre.
Shawlar, Shawletter och Dukar, äfvensom genom
fasonering till förkläden utmärkta tyger, till 7 » 50 »
Halfsiden-väfnader :
alngods, andra slag (än Felb och Plys) till . . 3 R:dr 25 öre.
Shawlar, Shawletter och Dukar, äfvensom genom
fasonering till förkläden utmärkte tyger till 3 » 75 »
