# ID: svediakorp-gov2313
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 141,829
# sentences: 3,243
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILI.
3<lDl'!iiJ ÖJä raB»SV&0Q)nD8
PROTOKOLL
VID
Kiki«lag;eai i Hloekliolm
Arén t§50. 185? oell 1858.
FJERDE SAMLINGEN.
?f!! Afdelningen:
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi- m. Jl. Utskotts
gemensamma Memorial, Utlåtanden och Bctänkanden.
L
Stals- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Mern. N:o i. 1
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 Febr. 1857, kl. 11 f. ro.
N:o 1.
Memorial.
Till biträde vid behandlingen af de till sammansatta Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning hörande ärenden, har Utskottet antagit
en särskild Sekreterare, med anmälan hvarom Utskottet får hos Rikets Högloft.
Ständer anhålla,
att nämnde Sekreterare, som den 22 i denna månad inträdde i
tjenstgöring, matte, från och med samma dag samt så länge
hans biträde erfordras, få uppbära arfvode till det belopp, som
framdeles kommer att bestämmas, och under tiden till dess
sådant skett, ett förskott till lika belopp med hvad för Sekreteraren
hos Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet blifvit bestämdt
eller 116 R:dr 32 sk. Banko för månad heräknadt.
Stockholm den 30 Januari 1657.
På Höglofl. Ridderskapets och Adelns På Högv. Preste-Ståndets Ledamöters
Ledamöters vägnar. vägnar.
CARL ÅKERHIELM. GUST. D. BJÖRCK.
På Vällofl. Borgare-Ståndets Ledamöters På Hederv. Bonde-Ståndets Ledamöters
vägnar. vägnar.
L. V. HENSCHEN. I). ANDERSSON.
C. N. Rathsman.
Bih. till B. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. S Afd. 1 Bä/t. i
2 Stals- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Ullätande N:o 2.
Nio 2.
Ank. till Exp.-TJtsk. d. 7 Febr. 1857, kl. 11 f. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående utfär
dande
af nytt Bese-reglemente.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har till Stals-Utskottel remitterat en af Herr
Braun, C. A., hos bemälde Riks-Stånd väckt motion, deruti blifvit hemställdt och
yrkadt, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att med
hufvudsakligt afseende å otillräckligheten af de dagtraktamenten, hvilka uti gällande
Rese-reglemente funnes bestämda för de klasser af embetsman, som få begagna
allenast en eller två hästar, ett nytt Rese-reglemente måtte varda utfärdadt, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de bestämmelser, som blifvit af Kongl. Majit på
sednare tider meddelade angående dagtraktamenten för en del tjenstemän; äfvensom
att, då det nu gällande Rese-reglementet anginge allenast extra förrättningar i statens
ärenden och föreskrift saknades angående de dagtraktamenten, som borde tillkomma
tjenstemän för embetsresor, företagna på begäran af enskilda personer, det
Rese-reglemente, som kunde varda utlärdadt, måtte gälla till efterrättelse äfven i
sistnämde fall.
Sammansatta Stals- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har
förehåll detta ärende till behandling; och enär det dagtraktamente, som enligt Kongl.
Majits förnyade nådiga Rese-reglemente af den 51 Oktober 1851 bestås, utgörande i
7:de klassen 1 R:dr 40 sk., i Gide 1 Ridr 10 sk., i 9ide 1 Ridr, jemte skjuts
ersättning
för 2 hästar, samt i 10:de klassen 40 sk., i liite 52 sk. och i 12;te
24 sk., jemte godtgörelse för skjuts efter en häst, är, i förhållande till de elter
berörde reglementes utfärdande betydligt stegrade pris på de oundgängligaste lefnadsförnödenheter,
allt för ringa, anser Utskottet en förhöjning i dagtraktamentet lör
berörde klasser vara af billighet påkallad; vid bestämmande hvaraf Utskottet håller
före, att förhöjningen hör ske i progressivt förhållande sålunda, att tillökningen
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande N:o 3. 5
blifver jemförelsevis högre i ilen mån traktamenterna nu äro ringare; och får
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet i så måtto understödja motionärens
framställning, att Utskottet tillstyrker Rikets Höglofl. Ständer,
att bevilja en förhöjning med 16 skillingar banko eller 50 öre
i dagtraktamentet för en hvar af de uti 7, 8, 9, 10, H och
12 klasserna af nu gällande Rese-reglemente omförmälde embets-
och tjenstemän samt öfrige personer.
Och torde, i händelse Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet nu tillstyrkt,
underdånig skrifvelse i ämnet blifva till Kongl. Majit aflåten.
Stockholm den 50 Januari 1857.
iN-.o 5.
Ank. till Exp.-Utskottet ti. 7 Febr. 1857, kl. 11 /. m.
Utlåtande angående löneförmåner för Läns-nolarierne.
Uti en hos V'allod. Borgare-Ståndet väckt och till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitterad motion har Herr Thomée omförmält, hurusom
vid den reglering af Landlslats-tjenstemännens löner, hvilken genom Kongl.
Brefvet den 51 Januari 1856 uppgjordes, den Läns-nolarie tillkommande lön på
stat bestämdes till endast 500 Hulr Riksmynt, med rättighet för Konungens Befallningshafvande
att pröfva och bestämma om och till hvad belopp Läns-notarie må
tilläggas andel i den lösen, sorn Lands-sekreterare tillfälle, derest öfverenskommelse
dem emellan i delta hänseende icke kunde tillvägabringas; hvarjemte i nåder stadgades,
att, så framt giltiga skäl deremot ej lade hinder, Läns-notariens andel i expeditions-lösen
icke finge bestämmas lägre, än att inkomsten deraf, jemte lönen på
stat, motsvarade hvad Läns-bokhållaren enligt stat ålnjöte. Häraf ansåge motionären
löija att Landshöfding lått sig medgifvit, att, utan begränsning af något maximum,
utsätta Läns-notariens sportel-andel huru högt som helst och att det således berodde
på Landshöfdingens godtycke, alt, till hvad belopp lian ville, nedsätta Lands
-
4 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande N:o 3.
sekreterarens löne-inkomster och förhöja Läns-notariens. Häruti vore, enligt motionärens
förmenande, nedlagt ett frö till misshälligheter inom Läns-styrelserna, som,
örn det linge förblifva, utan tvifvel konnne att hära onda frukter och förlamande
inverka på verksamheten inom dessa styrelser. Det beroende af Landshöfdingarne,
hvari Lands-sekreterarne genom ofvan omförmälte anordning, så väl sorn genom
den i 66 § af Kongl. Instruktionen för Läns-styrelserna den 10 November 1855
Landshöfdingarne tillagda obegränsade suspensions-makt blifvit försatte, skulle tillintetgöra
den sjelfständiga ställning, sorn hittills gjort det möjligt för Lands-sekreterarne
att med uppmärksamhet följa samt söka afböja sådana förslager af Landshöfdingen,
som kunna vara mindre lämpliga. Det funnes icke heller i hela Svenska
Författningen någon tjenst, hvars löne-förmåner blifvit gjorda så beroende af en förmans
godtycke, som Lands-sekreterarens genom ofvanberörde bestämmelse, och likväl
vore Lands-sekreterare-tjensterne af den beskaffenhet, alt de kräfde en mera oberoende
ställning för att kunna till allmänt gagn utöfvas. Förut hade det förhållande,
att Lands-sekreterarne varit till mesta delen i fördelaktiga löne-vilkor, dragit
skickligare personer till dessa vigtiga tjenster; men förblefve Lands-sekreterarnes
löneförmåner så beroende af godtycke, som här ofvan blifvit omförmäldt, skulle
skickligare jurister icke kunna förmås att ingå i denna gren af förvaltningen.
Med föranledande af hvad sålunda blifvit anfördt och med hänsigt dertill,
att Lands-sekreterarnes sportel-inkomster, till följd af en allmännare välmåga hos
Rikets invånare samt ett bättre ordnadt bank-väsende, under sednare åren i en högst
märklig mån aftagit, har motionären ansett sig böra hemställa, att jemte det Rikets
Ständer tillerkänna Läns-notarie lön på stat i likhet med den, som kommer att
bestämmas för Läns-bokhållare, Rikets Ständer tillika täcktes bos Kongl. Majit göra
den underdåniga framställning, att ofvan omförmälta stadgande om Landshöfdingarncs
rättighet att bestämma om och till hvad belopp Läns-notarie må tilläggas andel i
den lösen, som Lands-sekreteraren nu tillfaller, måtte upphöra; men deremot Länsnotarie
tillerkännas rättighet, att vid de tillfällen, han kan komma att Lands-sekreterare-ljenst
förestå, få, derest annan öfverenskommelse dem emellan icke träffas,
åtnjuta en viss lämplig andel af de för tjensten under tiden inflytande sportler efter
de grunder Kongl. Majit kan finna skäligt besluta.
Hvad motionären sålunda föreslagit och hemställt har Utskottet tagit i noga
öfvervägande; och hvad först angår hans framställning derom, alt Läns-notarierna
måtte tillerkännas lön på stat till samma belopp, sorn kan varda bestämdt för Länsbokhållare,
så och enär det tillkommer Rikets Ständers Stats-Utskolt alt ensamt
behandla frågor af sådan beskaffenhet, har det Sammansatta Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ansett sig icke behörigt att åt denna del af motionen
egna någon åtgärd.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Ullätande N:o 3. 5
Vidkommande åter motionärens hemställan att Rikets Ständer ville hos Kongl.
Majit göra underdånig framställning derom, att den Landshöfdingarne medgifna rättighet
att bestämma om och till hvad belopp Läns-notarie må tilläggas andel i den
expeditions-lösen, som tillfaller Lands-sekreterare, måtte upphöra, får Utskottet anföra,
att vid de förberedande åtgärder, som föregått den sednaste af Kongl. Majit,
jemlikt Nådigt Bref den 31 Januari 1856, verkställda löne-reglering för Lands-statens
embets- och tjenstemän, frågan angående bestämmande för Läns-notarierna af
andel i den Lands-sekreterare tillfallande expeditions-lösen blifvit af de serskilte
embels-myndigheter, som i ämnet äro vordne hörde och sig utlåtit, betraktad ur
väsentligt olika synpunkter, itliy att af Konungens Befallningshafvande någre ansett
delningen kunna sålunda verkställas att Läns-notarierne antingen tillädes lösen för
vissa slags expeditioner eller ock viss andel af den Lands-sekreteraren tillflytande
expeditions-lösen i sin helhet, andre åter uttalat den åsigt att fördelningen borde
få bero på öfverenskommelse emellan Lands-sekreteraren och Notarien, med bestämmanderätt
för Konungens Befallningshafvande, eller ock på reglering ensamt af den
sistnämnde, hvaremot andre i underdånighet dels föreslagit att ett visst belopp af
Lands-sekreterarens löne-inkomst måtte Läns-notarien tilläggas, dels afstvrkt all
delning af Lands-sekreterarens expeditions-lösen; att derefter Kammar-kollegium och
Stats-kontoret yttrat den mening, att någon allmän föreskrift om delning med Länsnotarien
af den vid Lands-kansliet fallande expeditions-lösen svårligen kunde meddelas
så länge Läns-notariernes tjenste-åliggande icke vore af likartad beskaffenhet
i alla län och de löneförmåner, hvilka åtfölja Lands-sekreterare-tjensten vore så
olika, att, då dessa i vissa län skulle kunna anses alltför höga, desamma åter i
andra icke torde medgifva något afdrag till fyllnad i Läns-notariens lön; att det
jemväl syntes mindre lämpligt att ålägga Lands-sekreterarne i de län, der nuvarande
tjenste-innehalvare för deras tjenstetid erbjudit ett visst årligt bidrag lill Läns-notarien,
att samma belopp för framtiden utgöra, enär Lands-sekreterarens inkomster,
såsom till största delen af tillfällig egenskap, derigenom gjordes ännu mera osäkra,
till skada så väl för det allmänna som för innehafvaren af dylik tjenst; utan ansågo
Kammar-kollegium och Stats-kontoret att åt Konungens Befallningshafvande, som,
enligt den för Landshöfdingarne utfärdade instruktion, egde meddela föreskrifter om
beskaffenheten af det arbetsbiträde, som Läns-notarien bör lemna Lands-sekreteraren
vid handläggning af de å Lands-kansliet förefallande göromål, jemväl borde öfverlenmas
att pröfva och bestämma om och till hvad belopp Läns-notarien må tilläggas
andel i den lösen, som Lands-sekreteraren tillfaller, derest öfverenskommelse dem
emellan i detta hänseende icke kunde tillvägahringas, med öppen lemnad rätt för
den, som åt Konungens Befallningshafvandes beslut icke nöjes, att deruti hos Kongl.
Majit söka ändring.
Bxh. lill R. St. Prot. 1856 £ 1857. 1 Sami. 2 Afd. 1 Haft. 2
6 Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande N.o 3.
Hvad sålunda af bemälte Kollegium blifvit yttradt och föreslaget har Kongl.
Maj:t i nåder bifallit.
Då det nu är öfverlemnadt åt Lands-sekreteraren och Läns-notarien att
sjelfva öfverenskomma om fördelning dem emellan af den å Lands-kansliet fallande
expeditions-lösen, och först när en sådan öfverenskommelse icke kan tillvägabringas,
Konungens Befallningshafvandes rättighet att bestämma om och till hvad belopp
Läns-notarien må tilläggas andel uti merberörde lösen, kommer att utöfvas, anser
Utskottet denna åt Konungens Befallningshafvande medgifna rättighet vara i förhål—
ländernas egna natur grundad, emedan vid bristande åsämjande någon måste pröfva
rättvisan och billigheten af de anspråk, som framställas, och hvartill i första rummet
ingen annan kan vara behörig än Konungens Befallningshafvande, som eger att bestämma
så väl vidden som beskaffenheten af det arbetsbiträde, hvarför vedergällningen
ilrågakommer.
Beträffande slutligen motionärens framställning derom, att rättighet måtte
tillerkännas Läns-notarie att, vid de tillfällen han kan komma att Lands-sekreterare-tjenst
förestå, få, derest annan öfverenskommelse icke trä Ifas, åtnjuta en viss,
efter af Kongl. Majit bestämda grunder, lämplig andel af de för tjensten inflytande
sportler, så får Utskottet erinra, att uti Kongl Brefvet till Kammar-kollegium den
4 Mars 1808 föreskrift är meddelad huru med sportler bör vid tjenstledighet för
Lands-sekreterare och Lands-kamrerare förfaras; i följd hvaraf någon särskild
underdånig framställning i ämnet från Bikets Ständer icke torde vara af behofvet
påkallad.
På grund af hvad sålunda är vordet anfördt, tillstyrker Sammansatta Statssaml
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 30 Januari 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Mareus, 1857.
Stats- samt Allmänna Bese.- och Ekon.-Utsk:s Utlåtande N:o 4. 1
\:o 4.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Febr. 1857, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om ordnandet
af pensions-väsendet.
Uti 2:tie till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade
hos Höglollige Ridderskapet och Adeln af Herr Dalman, fVilh. Fredr. Achates
och af Herr Liljenstolpe, A. F. väckte motioner, har den förre anfört, att pensione
ringsväsendet
för embets- och tjenstemän här i landet lede af stora brister, i så måtto,
att pensioneringen för närvarande utginge dels från Allmänna Indragnings-staten samt åtskilliga
speciela anslag, såsom emeriti-löner m. m., dels från de för vissa tjenstemannaklasser
särskildt bildade pensions-anstalter, såsom Arméens pensions-kassa, Amiralitets
krigsmans-kassan, Civil-slatens pensions-inrättning, Tullverkets, Bankens och Riksgäldskontorets
pensious-kassor o. s. v., hvaremot hela klasser af tjenstemän funnes, för hvilka
all pensions-förmån saknades, såsom de fleste bland Fångvårdens tjenstemän, städernas
tjenstemän, skollärare, kommissions-landtmätare m. fl., hvarjemte nya tjenstemaunaklasser
på sednare tider dels uppstått dels komme att snart uppstå, såsom elektriska
telegraf-verkets och jernvägarnes, för hvilka anspråken på pensioner säkert blefve lika
val grundade, som för öfrige statens tjenare. Det vöre således tid att påtänka en mera
ordnad och sammanhängande organisation af statens pensionsväsende än den som för
närvarande egde rum. I detta hänseende vore nödigt att undersöka dels huruvida de
nuvarande pensions-inrältuingarne uppfyllde sitt ändamål, dels om icke den nuvarande
splittringen i dessa inrättningars verksamhet skulle med fördel kunna upphöra och en
förening af alia bereda mer eller mindre betydliga fördelar både för det allmänna och
de pensionstagande.
Bih. till R. St. Brot. 1856 # 1857. 4 Sami. 2 Afd. 2 Haft.
Stats- samt Allmänna Bese.- och Etcon.-Utsk:s Utlåtande N:o 4.
Den allmänna Indragnings-staten beredde visserligen en möjlighet för den uttröttade
embeis- och tjenstemannen att vid 65 års ålder taga afsked med bibehållande af
samma löneförmåner, som å stat äro uppförde, men en obestridlig erfarenhet vitsordade
att denna ålder vore allt för högt tilltagen, med afseende på förmågan hos embetsoch
Ijenslemän i allmänhet att sköta deras tjenst med det nit, de krafter och de intellektuela
förmögenheter, som staten hade rätt att fordra. För att fylla denna brist,
hade de särskilda pensions-anstalterna tillkommit, der pension kunde tillträdas vid en
tidigare ålder, men de pensioner, som i dessa inrättningar erbjudas vore alltför otillräckliga
att förmå någon utan enskild förmögenhet att taga afsked, så vida det vore för
honom möjligt att släpa sig fram i tjensten. Denna otillräcklighet hade naturligtvis
ökat sig i samma mån som lönerna stigit, och om dessa komme att, på sätt Kongl.
Maj:t vid denna riksdag i nåder föreslagit, förhöjas, blefve missförhållandet ännu märkbarare.
Med Civil-statens pensions-inrättning inträffade det förhållande, att, med undantag
af några, i anseende till sjukdom oljenstbare länsmän, så godt som ingen af det närande
inrättning tillhörande (alrika antalet embets- och tjenstemän toge afsked och begärde
pension, hvarföre hela inrättningen nu mera hufvudsakligen vore att betrakta såsom en
pensions-austalt för enkor och barn, och att den följaktligen alldeles icke uppfyllde det
dermed åsyftade stats-ändamålet. Vid en annan pensions-inrättning, nemligen den för
arméen, der pensionerne voro ännu klenare på samma gång tjenslbarheten tidigare upphörde,
hade man sökt ersätta pensionernas ringhet genom befordringar till befattningar
vid Tull- och Post-verken, hvilka på delta sätt äfven i viss mån blifvit ett slags pen
sions-anstalter.
Vid ännu ett annat pensionsverk, Amiralitetets, vore väl pensionerna
mera tillräckliga; men då de bero på grundkapitalets förmåga alt af sina räntor dem
utbetala, förorsakade detta vanligen ett längre uppskof för tillträdandet, hvilket åter vid
Flottan åstadkomme en talrik expektans-stat.
Betraktade man åter organisationen af de särskilda pensions-anstalterna, så visade
sig att både statens och delegarues bidrag vore väsendtligen olika; alt den ena
vore af staten mera gynnad än den andra, den ena för delegarne mera betungande än
den andra. De särskilda förvaltningarne och apparaten af ett slags särskild representation
för delegarne medförde också ganska kännbara utgifter. Motionären föreställde sig
derför, att genom en förening af samtliga pensions-anslalter för embets- och tjenstemän,
pensionsväsendet skulle kunna ordnas efter ett likartadt system, som för närvarande
saknades; att om den nya pensions-inrältningen omfattade landets hela tjenstemannakorps,
bidragen dertill å delegarnes sida skulle blifva någorlunda tillräckliga, helst när dertill
Iades de stats-bidrag, som väl i allt fall måste ifrågakomma för pensionering af
hittills icke pensionerade tjenstemän; att vid sådant förhållande utan någon större uppoffring
både statens och delegares bidrag skulle kunna höjas för beredande af ändamålet
af ett tidigare afskedstagande åtminstone vid 60 års ålder, med pensioner som
någorlunda motsvarade lönerna; att förvaltningen kunde blifva både enklare och mindre
dyr o. s. v.; att pensions-austalter, till hvilka både staten och delegare lemnade bidrag
Stafs- sami Allmänna Besv.- och Eleon.-U/sk.-s V/lälande N:o 4.
3
vore jemförlige med ett slags ränfeförsäkrings-anslalt, der alltid ett större antal delegare,
som icke uppnådde pensions-åldern, skulle komma att Iemua sina insatser om
icke omedelbarligen såsom arf åt den, som pensionerades, åtminstone till hela anstaltens
konsolidering för all framtid, hvarigenom dess styrka att småningom höja pensionerna
skulle allt mer fillvexa. Vid en sådan förening af pensions-verket skulle äfven, enligt
motionärens åsigt, en större jemlikhet i pensioneringen, än för närvarande, kunna utföras,
samt förvaltningens gemensamhet för de olika tjenstemanna-klassernas pensionering
icke kunna innebära något för deras intresse menligt, om tydliga bestämmelser,
beträffande hvarje tjenstemanna-klass, meddeltes i ett behörigen upprättadt reglemente,
och sjelfva förvaltningen alltid blefve af kameral beskaffenhet. Men oberoende deraf,
huruvida motionärens framställning i afseende på en för hela landets tjenstemannakorps
gemensam pensions-inrätlning kunde befinnas rigtig och ulförbar, ansåge likväl
motionären en allmän och i ett sammanhang verkställd revision af de grunder, hvarpå
de nu varande särskilda pensions-inrätlningarne vore uppställda, vara nödig såväl för
undersökningen om nu befintlige missförhållanden, som för uppgörande af förslag till
dessas afhjelpande och om bättre grunder för den framtida pensioneringen.
Med frågan om embets- och tjenstemännens pensionering sammanhängde på det
närmaste den om anstalternas för deras enkors och barns förseende med pension. De
flera olikheter och ojemnheter, som äfven härvid förekommo, ej mindre i afseende på
stats-anslagen, än på delegarnes bidrag, pensionernas belopp m. m., gjorde det likaledes
önskvärdt att jemväl dessa pensions-anstalter underkastades en noggrann revision för beredande
af nödig enhet i bestämmelserna för framtiden.
För vinnande af dessa ändamål och då för gifvet kunde antagas, att ett fullständigt
förslag till perisions-väseudels ordnande icke kunde upprättas utan ganska vidlyftiga
förberedande arbeten, dervid upplysande statistiska siffror mäste sammanletas, dels från
pensions-kassornas egen erfarenhet, sådan den finnes förvarad i räkenskaper, protokoll
och anteckningar, dels från andra försäkrings-anstalters mortalitets-, giftermåls- m. fl. beräkningar
samt dylika arbeten skulle alltför länge draga ut på liden, derest de icke
öfverlemnades till behandling på en gång af dertill skicklige personer, har motionären
föreslagit, “att Rikets Ständer måtte i underdånighet hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t måtte uppdraga åt en kommitté, bestående särskildt af sådane personer, som äro
bekanta med de vid inrättandet af försäkriugs-anstalter i allmänhet erforderliga beräkningar
och statistiska arbeten, för att verkställa en fullständig revision af de för nu befintliga
pensions-anstalter för rikets embets- och tjenstemän samt deras enkor och oförsörjda
barn gällande stadganden och föreskrifter samt tillika afgifva förslag huru
pensionerings-väsendet i sin helhet, äfven med afseende på behofvet af pensioner för
sådana tjenstemanna-klasser, som af en dylik förmån ännu icke kommit i åtnjutande, må
för framtiden kunna organiseras;* samt att på det för en sådan kommitté behöfliga statistiska
arbeten må ulan allför lång tidsutdrägt hinna fullgöras, nödige medel måtte
ställas till Kongl. Maj:ts disposition, för att i mån af behof för ändamålet användas.
4
Slats- samt Allm. Besv.- och E/con.-Utsk:s Utlåtande N:o 4.
Uti Herr Liijenstolpes ofvan omförmälda motion är, utom annat, hvarom nu icke
är fråga, föreslaget, “att då tidsförhållandena äro för närvarande så betydligt förändrade
emot den tid, då nu befintliga pensions-kassor för embets- och tjenstemäns samt deras
enkors och barns pensionerande inrättades, förslag måtte uppgöras till dessa pensionsanstalters
upphörande samt pensioneringens centraliserande, kapitalisering och i öfrigt
ändamålsenligare förändring och inrättande, ungefärligen i likhet med de grunder, som
äro gällande för lifränte-försäkrings-anstalter, hvarigenom, förutan en bättre reglering af
pensioneringen, en betydlig besparing skulle tillvägabringas, enär snart sagdt alla utgifter
i och för redan befintliga och genom nya embetsverks och staters tillkomst allt
framgent ytterligare erforderliga särskilda pensions-kasse-direktioiier och dessas tjenstemän
komme att upphöra.“
Att pensioneriugs-väsendet för statens embets- och tjenstemän, såsom det för
närvarande finnes inrättadt, är bebäftadt med flera brister, hvilkas afhjelpande vore önskvärdt,
vill Utskottet icke förneka. De mest framstående deribland bestå tvifvelsutan
deruti, att flera tjenstemanna-klasser äro uteslutne från all pensionsrätt, äfvensom alt
peusions-inrättningarue äro splittrade uti liera särskilda anstalter, hvarigenom verksamheten
försvagas och större förvaltningskostnader blifva nödige, än om en enda för alla
gemensam pensions-inrättning ombesörjde pensioneringen; men en förening af alla nu
varande pensions-anstalter till en enda gemensam för alla embets- och tjenstemanna-klasser,
anser Utskottet vara förknippad med nästan oöfvervinnerliga svårigheter, alldenstund
flera af dessa anstalter hafva tillkommit genom delegarnes enskilda bidrag, olika för
olika inrättningar; en del äro i åtnjutande af enskilda donationer, för hvilkas användande
särskilda föreskrifter, hvilka måste iakttagas, äro vordne meddelade, hvarförutan en
mängd särskilda vilkor, hvilka icke få lemnäs ouppfyllda, äro fästade vid de särskilda
inrättningarne. Då så är, föreställer sig Utskottet, att genom nedsättande af en kommitté,
som skulle få sig uppdraget att verkställa en fullständig revision af gällande stadganden
och föreskrifter för nu befintliga pensions-anstalter, samt alt afgifva förslag om
sättet huru pensioneriugs-väsendet i sin helhet äfven med afseende på behofvet af pensioner
för de tjenstemanna-klasser, som af en dylik förmån ännu icke kommit i åtnjutande,
måtte för framtiden kunna organiseras, det dermed åsyftade ändamål icke uppnås
och att de dryga kostnader, som med en sådan kommittés verksamhet blefve oundgängliga,
icke uppvägas af en allmännare nytta.
På dessa skäl hemställer sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
att hvad uti ifrågavarande motioner blifvit föreslaget
så i ena som andra hänseendet, icke måtte för närva
rande
föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 9 Februari 1857.
Stats- samt Allm. liese.- och Ekon.-Uts/e:s Utlåtande N:o 5.
j\:o 5.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 12 Febr. 1857, kl. 12 ni.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i
stadgandet, angående arrendators och hans löftesmäns
ansvarighet för skillnad i arrendesumma,
då indraget eller annat boställshemman, till följd
af arrendatorns bristande fullgörande af arrendevilkoren,
å ny auktion utarrenderas.
\
Uti en hos Hedervärda Bonde-ståndet väckt och till Stals-Utskottet remitterad
motion har Riksdags-fullraäktigeu Pehr Nilsson från Malmöhus län anfört, hurusom
arrendatorer af till Statsverket indragna och andra boställshemman, stundom för en i
och för sig sjelf ganska ringa förseelse kunde dömas sin arrenderätt förlustige samt
hemmanen i sådant fall under de återstående arrendeåren genom auktion utarrenderas
åt andra på den vräkte arrendatorns risk, så att, derest vid ny sådan arrendeauktion
högsta budet understege den förres årliga arrende, måste han och hans löftesmän
ansvara för och utbetala skillnaden, men om åter nya arrende-afgiften öfverstege
den förra, öfverskoltet komrne den allmänna inrättning, som egde uppbära arrendet,
men icke arrendatorn eller hans löftesmän, tillgodo.
Denna olikhet vore, enligt motionärens åsigt, deslomera obillig och oförenlig med
rättvisa och tillbörlig jemlikhel inför lagen, som en arrendator, hvilken på 30 år emotlagit
ett boställe, med till det mesta ouppodlade, stenbundna och med skogssnår öfvervuxna
fäladsmarker och de första tio eller ljugu åren nedlagt betydliga kostnader på
sådane ödemarkers uppodlande samt derpå auvändt sina bästa dagars flit och mödor
samt tillgångar, kunde, derigenom att han sedermera, under fortsättningen här^f, nödgades
undanrödja några förvuxna och missbildade eke- eller bokestubbar af ringa eller
6 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk-.s Utlåtande N:o 5.
intet värde, varda beröfvad sin arrende-rättighet och bringad i armod och elände, i
stället att han för sin flit och idoghet bordt af det allmänna belönas.
Af sådan anledning har motionären ansett sig böra föreslå, “att i vederbörlig
ordning måtte stadgas, att, vid arrende-auktion å boställshemman på enskild mans
risk, den motsvarighet och jemlikhet inför lag skall ega ram och städse iakttagas,
att likasom förre arrendatorn eller hans löftesmän, i händelse af lägre arrende-anbud,
än det i hans kontrakt bestämda, måste ersätta bristen, skall ock honom eller hans
rättsinnehafvare, i motsatt händelse, tillgodokomma och tillhandahållas öfverskott^.*
Hvad motionären sålunda föreslagit har sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet tagit i öfvervägande; och enär det i de otn arrende å
publika hemman och lägenheter afslutade kontrakter föreskrifna vilkor, att arrendator
skall fullgöra sina arrende-skyldigheter vid äfventyr alt eljest hafva förverkat sitt kontrakt
samt vara skyldig att ersätta den förlust, som Kronan kan tillskyndas genom hemmanets
å nyo utarrenderande, är för bevarande af Kronans säkerhet nödvändigt, samt
utkräfvandet af sådan ersättning icke ifrågakommer för annan än den, som icke ställt
sig arrende-vilkoren till efterrättelse och derför blifvit af vederbörlig domstol från arrendet
skiljd, anser Utskottet att på en sådan arrendatorns ersättnings-skyldighet icke
kan grundas någon rätt för honom att tillgodonjuta det högre arrende, som möjligtvis
kan erbjudas vid en af hans olagliga förfarande föranledd ny auktion, helst genom
medgifvande af en sådan rättighet en arrendator skulle af sjelfva underlåtenheten att
uppfylla sina arrende-förbindelser hemta fördelar, som icke komme den ordentlige till del.
På grund häraf hemställer Utskottet, att ifrågavarande motion
icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 Februari 1857.
Stafs- samt Allm. Bese.- och E/eon.-Ulsk.s Utlåtande N:o 6.
7
\:o 0.
Ank. til! Exp.-Utsk. d. 12 Febr. 1857, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående penninge-depositioners
införande i stället för nu
brukliga kautioner för vissa tjenster samt ar
renden.
Till förekommande af förluster för Staten derigenom, att personer, som ingå
föreskrifveu borgen, vare sig för den uppbörd, som anförtros vissa tjenstemän, eller för
fullgörande af de i arrende-kontrakter om Kronans lägenheter åtagne vilkor, icke äro
rederhäftige ,\id borgens-förbindelsens ingående eller sedermera under ansvarlghetstiden
råka i obestånd, har Hans Excellens Herr Grefve LöwenhielmCarl Axel, uli
en hos Högloll. Ridderskapet och Adeln väckt samt (ill Siats-Utskottet remitterad motion
föreslagit, dels att hädanefter hvarje tillträdare af embete, hvarvid kaution för någon
viss summa vore fästad, mätte förpligtas att uti Riksgälds-kontoret insätta fulla värdet
af den anbefallda kautionen, å hvilket belopp han under tjenstetiden egde uppbära 4
procent samt återlyfta den nedsatta summan så snart han redogjort för siu förvaltning
och denna blifvit af behörig auktoritet godkänd, dels att arrendator af Staten tillhörig
egendom måtte tillförbindas att alltid prenumerationsvis vid årets början erlägga arrendet
hos den som vederbör, hvarmedelst all kautionering blefve öfverflödig, men Staten
tryggades för förluster, utan att arrendatorn derigenom belastades med högre afgifter
än 4 ä 5 procent ränta å arrende-beloppet.
Denna motion, jemte de yttranden, som vid densammas föredragning till remiss
blifvit afgifna, har sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
lill behandling förehaft; och får Utskottet (ill en början erinra, att motioner i samma
syftning blifvit väckta både vid 1847 och 1848 samt 1853 och 1854 årens riks
dagar,
men af Rikets Ständer lemnade utan afseende. De särskilda Utskotten, hvilka
8
Slals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:s Utlåtande N:o 6.
då handlagt detta ärende, nemligen Stats-Utskottet vid den förra samt Allmänna Besvärstid)
Ekonomi-Utskottet vid den sednare riksdagen, hafva såsom skäl för deras afstyrkande
utlåtanden anfört, att om det vilkor stadgades, att sökande till vissa tjenster, hvarmed
uppbörd vore förenad, skulle insätta i penningar det belopp, hvarför borgen nu finge
ställas, ett sådant vilkor skulle för mången medellös, men förtjent och skicklig, person
blifva svårt, om icke omöjligt, att uppfylla samt äfven medföra den olägenhet, att vid
tillsättande af ifrågavarande tjenster Staten nödgades afse i främsta rummet, huruvida
den sökande kunnat anskaffa den erforderliga penningesumman, men icke förnämligast
fästa uppmärksamheten på hans förtjenst, skicklighet och redbarhet, hvilka egenskaper
vore mera betryggande för en rätt utöfning af hvad tjenstebefattning som helst, än den
tillfälliga omständigheten att en sökande kunde aflemna en viss summa penningar såsom
säkerhet för behörigt handhafvande af den befattning han åstundade; att det derjemte
borde tagas i betraktande att personer, som ingingo borgensförbindelser af ifrågavarande
slag och sålunda icke drogo i betänkande att äfventyra sin egendom, på detta sätt
meddelade ett vitsord om sitt förtroende till arrendatorns eller tjenstemannens ekonomiska
ställning, hans redbarhet och öfriga personliga egenskaper, hvilket obestridligen
vore af största vigt, samt slutligen att genom den föreslagna deposilions-skyldigheten
Slaten icke kunde blifva betryggad mot förluster, helst hvad tjenste-befattningarne beträffade,
enär det icke kunde påräknas eller billigtvis fordras, att deras innehafvare
skulle nedsätta penningar till det ofia högst betydliga belopp de i och för tjeusten
kunde komma att hafva om händer.
Med åberopande af hvad vid ifrågavarande riksdagar sålunda förekommit,
anser sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet sig icke eller nu böra tillstyrka Rikets
Ständers bifall till ifrågavarande motion.
Stockholm den 9 Februari 1857.
STOCKHOLM, tryckt kos J. W. Lundberg, 1857.
Stats- samt Allm, Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande M 7.
1
N:o 7.
Alik. till Eip.-Utsk. dun 24 Febr. 1857, kl. 1 e. m.
Utlåtande, t anledning af vackt motion, angående förändrade grunder för
användandet af den från Kongl. Serafimer-Ordens-Gillel utgående
uppfostringshjelp.
Uti en hos Häglof!. Ridderskapet och Adeln väckt saint till Stats-Utskottet remitterad
motion har Herr af Sillén, Gustaf Probus, föreslagit att deri från Kongl. Serafimer-OrdensGillet
till alla län i riket årligen utgående uppfostringshjelp för fattiga harn, utgörande omkring
12,000 R:dr banko för året, måtte, derest Rikets Ständer icke skulle anse denna
tillgång, så vidt den härrörde af statsanslag, böra till Statsverket indragas, ställas till länsstyrelsernas
disposition för anskaffande af lämpliga fosterföräldrar, i främsta rummet för
vanartiga eller kringstrykande barn, för hvilkas upptuktelse största svårighet och kostnad
måste af församlingarne vidkännas, och i andra rummet för andra fader- och moderlösa
barn; äfvensom att dessa medel hädanefter fördelades emellan samtlige länen, i förhållande
till deras folkmängd.
Till stöd för detta förslag har motionären anfört, att med nu gällande grunder och sätt
för medlens utdelning, desse blefve nästan utan ändamål bortkastade och att då anslaget
skett under en tid, då Staten till en del uti fattigvårds-besväret och omsorgen om fattiga
barns vård deltagit, men numera all fattigförsörjning både för äldre personer och barn ålåge
kommunerna, utom då någon icke kunde, efter bestämda grunder, hänföras till viss församling,
i hvilket fall allena Staten åtagit sig försörjnings-skvldigheten, borde den från tiondeanslag
eller andra stats-medel uppkomna tillgång till uppfostringshjelpen indragas till Statsverket.
För den händelse att olörsörjdt barn icke kunde till visst samhälle hänföras, utginge
kostnaden för barnets vård icke af ifrågavarande medel, utan af det anslag, som funnes
i stat upptaget för besörjande af den fattigvård, som ålåge Staten. Vore åter föräldrar
ur stånd att lemna sina barn tjenlig vård och uppfostran, borde desse, enligt Kongl. Fattig
Bih.
till, R. St, Prot. 185(1 & 1857. 4 Sami. 2 Afd. 3 Höft. 1
2
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande M 7.
vårds-förordningen den 13 Juli 1853 celi Folkskole-stadgan den 18 Juni 1842, understödjas
af församlingen. I högst ringa mån kunde ock med dessa medel beredas någon lättnad för
de församlingar, som vore mer än andra betungade med fattiga barns underhåll och dertill
hade mindre förmåga, ty utom för de Skånska länen, hvilka ensainme tillgodonjöte af hela
beloppet, utgjorde den summa, som utdelades, för de fleste andra länen föga mer än
300 R:dr banko om året på hvarje län, hvarmed föga kunde uträttas för att jemna lättigvårds-kostnaderna
emellan socknarne. Detta vore icke heller afsedt med dessa medel, utan
vore deras ändamål att användas för fader- och moderlösa barn, hvilka icke hade anhöriga
med förmåga eller pligt att dem underhålla; men då det numera icke vore möjligt att
finna fosterföräldrar, som ville åtaga sig sådane barn för den ringa ersättning, sorn, enligt
föreskriften i 7 § af Instruktionen för Kongl. Serafiiner-Ordens-Gillet den 28 April 1791,
finge gifvas af dessa medel, nemligen högst åtta ll:dr banko årligen lör hvarje barn under
G år och mindre för äldre barn, så hade deraf blifvit en följd, att medlen numera utdelades
mest till fattiga föräldrar såsom bidrag vid vård om deras er/na barn, hvilket ingalunda
varit från början afsedt med medlen. Det synes icke heller öfverensstämma med nu gällande
grundsatser för fattiga personers understödjande, att dessa Statens medel användes på
omförmälda sätt, hvarigenom allt för ringa gagn vunnes.
Denna motion jemte de yttranden, som vid densammas föredragning lill remiss blifvit
afgifna, har Sammansatta Stats- samt Allmänna Resvärs- och Ekonomi-Utskottet lill behandling
förehalt; och får Utskottet till en början omnämna att vid sist hållna riksdag motion
blifvit väckt derom, att utdelning af ifrågavarande uppfostringshjelp måtte upphöra och omförmälda
medel, så vidt de voro komna från Staten, disponeras lör Kongl. Serafimer-OrdensGillets
andra behof, hvilket förslag af Rikets Ständer ogillades. Uti det Utlåtande N:o 10 i
Bihanget till Riks-ståndens Protokoll 4 Sami. 2 Afd., som Stats- samt Allmänna Besvärs-och
Ekonomi-Utskotten, af hvilka ärendet då gemensamt behandlades, alsråfvo, är vordet upplyst,
att redan 1573, medan Skåne var en Dansk provins, hade Konung Fredrik II i Danmark
anslagit 1,900 tunnor kronotionde från Skåne till underhåll af ett hospital i Helsingör;
att detta kronotionde-belopp, sedan Skåne kommit under Svenska Kronan, blifvit af Konung
Carl XI år 1666 tillagdt Stockholms Allmänna Barnhus; att samme Konung, som år 1680
anbefallt en ny tionde-sättning i nämnde provins, uti särskildt bref den 27 November 1682
förklarat, att hvad som genom förhöjning i tionden kunde komma att öfverskjuta 1,900
tunnor skulle tillkomma det barnhus, som i Malmö borde inrättas, äfvensom de 2000 Daler
silfvermynt, som Konungen dertill beviljat af sin hof-kassa jemte den summa Johan Gyllenstjerna
samt liera andra dertill förärat; att denna förläning blifvit år 1683 ytterligare stadfästad
och då gifvit en inkomst af 400 tunnor 22 kappar råg, 1,064 tunnor 8 J kappar korn,
422 tunnor 10 § kappar hafre samt 6 lispund 18 marker smör, hvaraf 25 tunnor råg och
2 tunnor korn utgått till Landskrona stadskyrka; att, sedan erforderliga byggnader blifvit
uppförda, barn intagits å det sålunda inrättade barnhuset, meri att då det sedermera befunnits
att kostnaden för barnhusets förvaltning ökats så att det antal barn, som derstädes
borde underhållas, betydligen minskats, Kongl. Serafimer-Ordens-Gillet hos Kongl. Majit fram
-
Stata- amni Allm. Besvärs- och Ekon.-Utah. Utlåtande M 7.
3
ställt ilen anhållan att hushållningen vid barnhuset måtte la förändras och inrättas |>å samma
sätt, som vid Stora Barnhuset i Stockholm och barnen utlemnas till personer på landet,
hvilka såsom fosterföräldrar åtoge sig barnens vård emot en viss årlig uppfostringshjelp; att
berörde framställning blifvit i nåder bifallen, hvarigenom det förhållande inträffat att barnens
antal vid barnhuset minskats, men deremot de utackorderades ökats; att Riksdagsfullmäktige
från Skånska städerna vid 1788 års riksdag hos Kongl. Majit i underdånighet begärt att
nämnde barnhus mätte bibehållas sådant som det sedan dess inrättande varit, hvilken begäran
Kongl. Majit dock afslagit på den grund, att Kongl. Majit gifvit tillstånd till den med
barnhuset vidtagna förändring* och hvaraf bland annat den nytta följt, att ett antal af 40
barn iner än förut kunnat der underhållas; att slutligen Kongl. Serafimer-Ordens-Gillet funnit
det fördelaktigast att icke vidare intaga barn å barnhuset, der utgifterna fiir förvaltningen
och barnens underhåll vore alltför stora, utan förmånligast för inrättningen att till understöd
fiir fattiga barns uppfostran utdela ali dess inkomst, i hvilket hänseende åtgärder
äfven vidtagits, och på det att samtlige länen i riket skulle komma i åtnjutande af samma
understöd, bestämdes först ett visst antal barn inom hvarje län till erhållande af uppfostringshjelp,
och sedermera fastställdes ett visst penningebelopp till utdelning inom hvarje län, i,mån
af folkmängden, hvarvid likväl med afseende derå att Skåne hade största fördelen af barnhus-inrättningen,
sådan den från början befanns, Kongl. Serafimer-Ordens-Gillet ansåg samma
provins böra erhålla större anslag än de öfriga länen.
Till dessa vid sist hållna riksdag sålunda meddelade upplysningar får Utskottet nu tillägga,
att den ifrågavarande uppfostringshjelpen, som frän Kongl. Serafimer-Ordens-Gillet utdelas,
består af kronotionde från Skåne, deraf från Malmöhus län utgå 209 tunnor 35 § kappar
råg, 531 tunnor 19 J kappar korn och 275 tunnor 21 kappar hafre, samt från Christianstads
län 109 tunnor 30 £ kappar råg, 532 tunnor 26 | kappar korn och 146 tunnor 27
kappar hafre, sorn, reducerade till 32 kappar på tunnan, gör tillsammans 400 tunnor 27 kappar
råg, 1,064 tunnor 8^ kappar korn samt 422 tunnor 10 § kappar hafre, eller tillhopa 1887
tunnor 14 kappar spanrnål, hvilken löses efter markegångspris och således till summan
vexlar; att, enligt från vederbörande embetsmän hos Kongl. Serafimer-Ordens-Gillet erhållen
upplysning, uti beloppet icke ingå några enskilda donationer; att uppfostringshjelpen öfverlemnas
till Konungens Befallningshafvande i samtlige länen efter en år 1826 gjord fördelning
af deras folkmängd, med undantag af de Skånska länen, som undfå 4,000 Ridr, deraf
Malmöhus 3,000 Ridr och Christianstads 1,000 Ilidr; samt att det belopp, som efter anmälan
af församlingarnes Herrar Pastorer utdelas till fattiga barns underhåll, utgör för hvarje
sådant högst 8 Ridr banko, men oftast icke mer än 6, 5, 4, 3 å 2 Ridr 32 sk. samma
mynt.
Att ett så obetydligt belopp icke kan medföra någon verklig nytta för dem, som af understödet
blifva delaktiga, torde vara tydligt och af erfarenheten bekräftadt, hvaremot om
anslaget-ställdes till Läns-styrelsernas disposition med rättighet att, vid inträffande ömmande
omständigheter, efter anmälan af vederbörande Fattigvårds-direktioner, utdela störte poster
af den hvarje län tillkommande uppfostrings-hjelpen, håller Utskottet före att verkligt gagn
4
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande M 7.
skulle vinnas samt det ändamål, som med anslaget åsyftats, ernås; och får Utskottet för den
skull i så måtto understödja motionärens i ämnet gjorda framställning, att Utskottet föreslår,
det Rikets Ständer behagade för sin del besluta, att deri från Kongl. Serafimer-Ordens-Gillet
utgående uppfostrings-hjelp, utgörande omkring 12,000 R:dr
banko årligen, måtte, fördelad emellan samtlige länen elter deras folkmängd,
dock så att de Skånska länén, såsom hittills, undfå tillsammans 4,000 R:dr,
deraf Malmöhus 3,000 och Christianstads 1,000 R:dr, ställas till Läns-styrelsernas
disposition, för anskaffande af lämpliga fosterföräldrar i främsta rummet
åt vanartiga och kringstrykande barn, och i andra rummet för andra
fattiga fader- och moderlösa harn; och torde, i händelse af bifall härtill,
underdånig skrifvelse i ämnet till Kongl. Majit aflåtas.
Reservationer:
Af Herr Montgomery Cederhielm:
»Sedan den upplysning erhållits att ifrågavarande uppfostringshjelp för fattiga barn består
af kronotionde från provinsen Skåne och att i beloppet ej ingå några enskilda donationer
till det fordna barnhuset i Malmö, anser jag Utskottet saknat skäl att vid sitt tillstyrkande
att dessa medel mätte utgå, fördelade emellan samtlige länen efter deras folkmängd,
göra någon undantags-bestämmelse till förmån för de Skånska länen.»
Af Herr Biskop Björk och Herr Henschen.
Sluts- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande M 8.
5
N:o 8.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Febr. 1857a kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillsättande af och arfvoden åt
ständige Ledamöter uti en Lag-beredning.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har HÖgloflige Ridderskapet
och Adeln remitterat en af herr von Koch, Nils Samuel, hos bemälte Riksstånd väckt motion,
deruti föreslagits, »att Rikets Ständer måtte ställa ett förslagsanslag stort 20,000 R:dr
Riksmynt årligen till Kongl. Majrts disposition för arfvoden åt tre ledamöter uti en lagberedning,
som det skulle åligga att granska förslag till lagar och författningar, i den ordning
Kongl. Maj:t behagade närmare bestämma.»
Till stöd för detta förslag har motionären anfört, hurusom förmågan att väl redigera
lag vore en bland de mest sällsynta och hvartill fordrades skarpsinnighet, vidsträckta och
grundliga vetenskapliga studier, lång erfarenhet vid lagskipning samt dertill en nästan till
konstfärdighet uppöfvad skriftställaretalent; att ett land med 3 millioner innevånare sällan
torde samtidigt ega mer än en eller annan i detta afseende utmärkt personlighet, hvarför
det vore en stor misshushållning om, när dylika kapaciteter funnes, de icke uppsöktes, användes
och sålunda vidare öfvades och utvecklades. Man borde betänka hvilken tid som
bortkastades för lagstiftare, lagskipare och parter vid pröfning, tillämpning och tydning af
tvetydiga, hvarandra ofta motsägande lagförslag eller lagstadganden. Denna tid skulle måhända
kunna uppskattas i penningar, men den osäkerhet, den misströstan om rättvisa, den
tvedrägt och det lagförakt, som alstrades genom olika tydning ständigt underkastade lagar,
kunde ej efter en sådan måttstock mätas, de tärde på statsträdets rot. Dessa olägenheter
skulle dock genom ett enkelt och jemförelsevis föga kostsamt medel kunna till stor del för
framtiden förekommas, och detta medel vore, enligt motionärens tanke, att genom ett för ändamålet
tillräckligt anslag sätta styrelsen i tillfälle att uppsöka och använda 2 eller 3 af de
i detta hänseende skickligaste män för pröfning af det inbördes sammanhanget och uttryckens
bestämdhet uti de förslag till lagar och författningar, hvilka i Stats-departementen eller
eljest utaf uti hvarje fack kunnige män kunde uppgöras. Denna lagberedning borde, enligt
motionärens tanke, bildas sålunda, att den egde 2 å 3 af Konungen utsedde ständiga och af
-
6 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande JY: 8.
lönade ledamöter; att Justitie-statsministern, Jnstitie-kansleren oell Rikets Ständers Justitieombudsman
berättigades att bevista lagberedningens sammanträden och deltaga i granskningen
af dess arbeten när desse embetsmäns öfriga göromål sådant tilläte; att hvarje
departements-chef egde att utse en eller två honom underlydande embetsmän, att, då
ärende, som till departementets handläggning hörde, i lagberedningen förekomme, för tillfället
inträda såsom ledamöter i lagberedningen; att lagberedningen borde, så vidt ärendet
tålde uppskof, afgifva underdånigt yttrande öfver hvarje förslag till ny författning, innan detsamma
af Kongl. Majit i Statsrådet slutligen pröfvades; att lagberedningen, på det den ej
måtte öfverhopas med göromål, icke annat än undantagsvis och på grund af Kongl. Majits
serskilda befallning, borde sysselsättas med uppgörande af de första utkasten till nya lagar
och författningar, samt att departements-chefen från hvarje departement utsåge någon tjensteman
att såsom sekreterare biträda lagberedningen uti de till departementets handläggning
hörande ärenden. Slutligen har motionären förklarat sin mening icke vara att föreslå det
Rikets Ständer skulle vilja binda ett anslags beviljande vid dylika detaljers ovilkoriiga antagande.
De hade endast blifvit meddelade på det en hvar skulle kunna göra för sig klart
hvad som hufvudsakligen åsyftades.
Uti denna motion har, vid densammas föredragning till remiss, herr Hjerta, Lars, instämt
med hemställan derjemte att det af motionären äskade anslaget icke måtte beviljas
för längre tid än till nästa statsreglering, emedan den idé motionen innehåller förtjenade en
vidare utsträckning och utveckling i den syftning att den föreslagna lagberedningen tillika
blefve en önskvärd förmedlande, icke beslutande, men rådgifvande myndighet, stående emellan
Konungamakten och Rikets Ständer, och som kunde förbereda de mål, som utaf regeringen
skulle afgöras; och om hvilken auktoritets organiserande tiden vore inne vid nästa Riksdag
att väcka motion.
Utan att utlåta sig i något bedömande af de klagomål, sorn försports öfver de större
eller mindre bristfälligheter, hvarmed de under sednare tid utfärdade allmänna författningar
kunna vara behäftade, erkänner Utskottet villigt vigten och värdet deraf, att allmänna författningar
och stadgar aflattas med den enkelhet, tydlighet och bestämdhet, att de blifva
lätt fattliga för den egentliga menigheten och således uppfylla en af de väsendtliga fordringarne
på en god författning; men Utskottet betviflar att de olägenheter, som motionen omförmäler,
skola blifva undanröjda samt för framtiden kunna undvikas genom inrättandet af
den föreslagna lagberedningen. Utaf densammas organisation, sådan den af .motionären är
vorden framställd, samt den utsträckning, på sätt ofvan blifvit omnämndt, herr Hjerta deråt
velat gifva, har Utskottet icke heller kunnat bilda sig ett fullständigt omdöme om hvarken
den egentliga arten eller omfånget af den verksamhet deri ifrågasatta lagberedningen skulle
komma att utöfva, enär det vill synas, som densamma skulle dels inskränka sig till endast
en redaktions-byrås bestyr, dels ock derjemte utgöra en rådgifvande myndighet uti regeringsärenden,
oansvarig inför både Konung och Ständer.
Skulle åter en institution, sådan den nu blifvit föreslagen, vara af behofvet påkallad, lärer
säkerligen Kongl. Majit ej underlåta att derom till Rikets Ständer aflåta nådig proposition;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Uisk. Utlåtande M 8.
7
men att på enskild persons i ämnet väckta förslag Rikets Ständer skulle vara redo att bifalla
en liv med dryga kostnader förknippad myndighets inrättande, hvilkens nytta och nödvändighet
äro åtminstone tvifvel underkastade, anser Sammansatta Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet vara mindre välbetänkt, och får fördenskull hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Februari 1857.
Reservationer:
Af herr Fåhraeus, O. J. »Jag reserverar mig mot Utskottens beslut, hufvudsakligen af det
skäl, att, om äfven ärendet må kunna anses icke böra föranleda någon definitif åtgärd af
Rikets Ständer, innan från regeringen framställning i ämnet blifvit gjord, som kunde gifva
närmare grund för pröfningen af organisationsfrågan, jag dock finnér saken förtjent af den
uppmärksamhet, att motionen icke bordt ovilkorligen afstyrkas, än mindre syftemålet och
grunderna derför ogillas.»
Häruti instämde:
Herr Montgomery Cederhielm,
» Uggla,
» Biskop Björk,
» Prosten Schram.
Af Herr Henschen: »Alldenstund ett alltför stort motstånd torde ännu möta hvarje enskild
riksdagsmans försök att erhålla Ständernas medverkan till inrättandet af en statsvetenskaps-akademi
(académie des Sciences morales et politiques) eller än heldre ett både
teoretiskt och praktiskt institut, som kunde a) bär i landet odla och utbreda statsvetenskaperna,
b) utgifva årliga berättelser om deras framsteg i andra länder, c) meddela vetenskapliga
upplysningar, som regeringen eller vederbörande embetsverk kunde vid frågor om
nya lagars stiftande eller andra vigtiga ärenders handläggning finna nödiga, d) fullgöra det
som åsyftats med ofvanberörde lagberedning, samt e) medverka till juristers och andra civila
embetsmäns bildning ungefärligen på det sätt eller med det syfte, Juris Doktorn, Rådmannen
S. J. Wijkman, såsom ledamot af Borgare-ståndet, i motion N:o 203, den 1 Mars
1834 föreslagit; fördenskull, och då den lagberedning, en framför de fleste andre dertill behörig
person, Herr Justitie-kansleren N. S. von Koch, nu föreslagit, skulle ej allenast, såsom
blott lagberedning, medföra en oberäknelig nytta, utan ock kunna till ett dylikt institut
eller akademi småningom utbildas, har jag trott att Utskottet bordt föreslå Ständerna att
8
Stats- samt. Allm. Besvärs- och Ekon.-Lisk. Utlåt andu M 9.
antingen
bifalla ifrågavarande motion
eller oek
hos Kongl. Maj.-t i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t, efter Juridiska
Fakulteternas och öfrige vederbörandes hörande, täcktes för Ständerna i nåder
tillkännagifva, huru stort anslag kunde erfordras för ornförmä/da högst vigtiga
ändamåls vinnande.
N:o 9.
Ank. till Exp.*Utsk. d, 2i Febr. 1857, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vädtla motioner angående förklaring öfver Kongl.
Kungörelsen den 17 Juli 1847, rörande ularrendering af Kungsgårdar,
Kungsladugårdar odi andra Kronolägenheter.
Till Sammansatta Stats* samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets behandling
hafva blifvit öfverlemnade tvenne serskilda motioner, väckte, den ena hos HÖglofl. Ridderskapet
och Adeln af Herr Adlercreutz, Axel, och den andra inom Hedervärda Bondeståndet
af Riksdagsfullmäktigen David Andersson från Hallands län, begge innefattande
framställning om meddelande af förklaring öfver vissa delar af Kongl, kungörelsen, angående
åtskilliga förändrade föreskrifter till iakttagande vid utarrendering af kungs- och kungsladugårdar
samt andra kronolägenheter, hvaraf arrenden till Statsverket ingå, af den 17 Juli 1847.
Uti den förra af dessa motioner är föreslaget att Rikets Ständer måtte för sin del besluta
en sådan förklaring öfver högstberörde kungörelse, att de genom densamma meddelade
stadganden böra vinna tillämpning jemväl i det fall, att bortförlänad kungsgård, kungsladugård
eller annan kronolägenhet skall efter förläningstidens slut för Stats-verkets räkning på
arrende upplåtas.
Den sednare motionären har föreslagit, att, enär andra momentet af merberörde Kongl,
kungörelse väl tillerkände innehafvare af till Statsverket indraget landtstats-boställe
optionsrätt till arrendet derå, men samma moment icke tydligt bestämde huruvida vid första
utarrenderingen
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsh. Utlåtande M 9. 9
utarrenderingen efter skeende indragning, optionsrätten borde företrädesvis tillhöra boställsinnehafvaren
såsom löntagare eller den som genom enskildt arrende-kontrakt innehade och
brukade, bostället, Rikets Ständer måtte besluta den förklaring öfver ofta besagde kongl,
kungörelses 2:dra moment, att »med benämningen innehafvare derstädes, förstås endast
den, som bostället brukat och för detsamma varit mantals- och skattskrifven, samt erlagt
viss betingad årlig afgäld af bostället till löntagande innehafvaren deraf, så vida icke den
sednare med eget lego-folk bela brukningen sjelf ombesörjt.»
Hvad sålunda blifvit föreslaget har Utskottet tagit i öfvervägande; och som, enligt
hvad uti ingressen till oftabesagde kongl, kungörelse tillkännagifves, afsigten med de derigenom
stadgade förändringar, rörande utarrendering af kronans lägenheter, varit, att å ena
sidan vid arrende-auktioner inskränka en obegränsad täflan för arrende-anbuden och dessas
deraf orsakade stegring till en ofta öfverdrifven höjd, samt å andra sidan att Kronan försäkrades
om den högsta inkomst som af dess lägenheter kunde i både god och ond tid erhållas,
utan att lägenheternas ändamålsenliga bruk och skötsel blefve äfventyr underkastade
eller arrendatorns rättmätiga anspråk på skälig andel i afkomsten lemnades ur sigte; samt
dessa ömsesidiga fördelar ansetts vinnas, dels genom bestämmande af ett maximi- och minimibelopp,
dels genom föreskriften derom att förre innehafvaren, derest han väl brukat lägenheten,
egde vid densammas ånyo utarrenderande, emot maximi-beloppets erläggande, optionsrätt
till arrendets bibehållande, finnér Utskottet att vid utarrendering af kronans lägenheter
den åsigt, att sista innehafvaren, så vidt han lägenheten väl brukat och för öfrigt fullgjort
föreskrifna vilkor, bör vid arrendet bibehållas, vara med författningens anda och mening
öfverensstämmande, samt oftanämnde kongl, kungörelse alltså tillämplig i det fall att till
enskild person förlänad kungsgård, hemman och lägenhet skola, efter förläningstidens slut,
på arrende utbjudas; äfvensom att med innehafvare af till statsverket indraget boställe bör
förstås den som bostället sednast brukat och häfdat; och får Utskottet fördenskull tillstyrka,
att Rikets Ständer behagade, med den rätt 77 § Regeringsformen lemnar, besluta,
dels att vid utarrendering af kronans till enskilde personer förlänade lägenheter,
Kongl. Kungörelsen af den 17 Juli 1847 skall tillämpas;
dels ock,
att med innehafvare af till statsverket indraget boställe skall förstås den, som
vid detsammas utarrendering för Kronans räkning bostället brukar och häfdar.
Stockholm den 20 Februari 1857.
Bih. till B. St. Brot. 1856 & 1857. 4 Sami. 2 Afd. 3 Haft.
2
10
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande M 9.
Reservation:
af Herr Prosten Arosenius: »I det sammansatta Utskottet har jag icke kunnat dela
den mening, som uttalat sig i nu föreslagna stadganden. Kongl. Kungörelsen den 17 Juli
1847 har till tydligt syfte, att genom tillerkänd optionsrätt vid förnyade arrenden af Kronans
lägenheter uppmuntra varande arrendatorer till omsorgsfull vård om egendomen och
till äfven sådane förbättringar, hvilka först småningom återgälda derpå använda kostnader.
Men de fördelar, hvilka för sådant ändamål finnas i högstberörde kungörelse bestämda, synas
mig icke tillämpliga vid någotdera af de fall, om hvilka nu varit fråga. De förläningar
till enskild man, hvilka i det första momentet afses, äro väl i allmänhet att betrakta såsom
natioualbelöningar för ovanliga förtjenster om fäderneslandet, och i detta hänseende vore jag
ingalunda obenägen, att bereda ökad varaktighet åt fosterlandets erkänsla, så vida denna icke
stundom varit framkallad af en tillfällig partiseger, eller en sådan varaktighet icke antoge
den karakter af kronogodsens abalienation, som tillförene orsakat vådliga skakningar. Dessutom
torde det vara långt ifrån gifvet, att den fördel för förtjente mäns efterkommande,
hvilken genom det nu föreslagna första momentet vill beredas, verkligen skall dem derigenom
tiilgodokomma. De till enskilde män förlänade kronans egendomar kunna nemligen
inom förläningstidens utgång hafva på flerfalldigt sätt öfvergått till helt oskylde personer för
bruk och häfdande, och till dessa har icke ofta samhället sådana förbindelser, som berättiga
till anspråk på särskilda fördelar. Att sluta af det andra momentets innehåll, skola dock
just till sådane brukare de äskade förmånerna äfven utsträckas.
Detta andra här föreslagna moment synes mig ännu mera sakna giltiga skäl till bifall.
Bostället har nemligen hittills ingått såsom en del af den lön, hvilken tjenstemannen haft
att uppbära för sitt arbete till det allmännas gagn. Detta arbete har väl icke boställsbrukaren,
såsom sådan, delat. För boställets vård och häfd har tjenstemannen, icke brukaren,
varit kronan ansvarig. Aro derföre i ofvannämnde Kongl, kungörelse några, äfven
på indragna boställen tillämpliga, fördelar innehafvaren tillerkände, hvilket synes påtagligt just
genom den nu behandlade motionen, så finnes deremot, efter min öfvertygelse, ingen giltig
anledning att borttaga dessa fördelar ifrån de tjenstemän, hvilka genom deras arbete gagnat
samhället, för att öfverflytta dem på sådane tillfälliga brukare, till hvilka staten icke har
någon särskild förbindelse, och hvilka säkerligen redan under den förflutna arrendetiden
kunnat se sig till godo.
Undvikande större vidlyftighet, förmodar jag att det nu anförda innebär tillräckliga skäl
för afslag å de framställda motionerna.»
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande M 10.
11
N:o 10.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Febr. 1857, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion att Kongl. Skeppsholmen och lill
Flottans etablissement hörande strand på Kongl. Djurgården
måtte, emot vissa vilkor, upplåtas lill Stockholms stad eller enskilde
samt förses med byggnader och kajer för handelns behof.
Uti en hos Vällofl. Borgare-Ståndet väckt och till sammansatta Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet öfverlemnad motion har Herr Wallenberg anfört, att, ehuru
Stockholm egde en rymlig och säker hamn, orsakade likväl hufvudstadens under de sednare
åren sig allt mer och mer ökade affärsverksamhet en så stor trängsel vid kajerna att den
vore hinderlig för rörelsen; att den korta seglationstiden påkallade alla bemödanden för att
undvika onödigt dröjsmål vid lossning och lastning; att när godset blifvit lossadt saknades
ändamålsenliga vid kajerna belägna magasiner och detta emedan det utrymme, som finnes,
blifvit ändamålsvidrigt begagnadt; att midt uti Stockholms hamn vore Skeppsholmen belägen,
dit en aldelning af flottan blifvit förlagd; att lilligheten der under fredstid hvarken vore
eller kunde vara särdeles stor; att då de, som på stadens kajer arbetade med lossning och
lastning, trängdes med hvarandra, vöre deremot Skeppsholmens stränder vanligen öde eller
upptoges till en del af några kronans afrustade väl förtöjda fartyg, hvilka kunde ligga lika
lugna på många andra ställen; att de rymliga till en del toma slupskjulen upptoge de yppersta
magasinsplatser, under det att de dyrbaraste handelsvaror inpackades uti trånga magasiner
till en del hängande på rostiga jerndobbar i södra bergen, der alla andra upplagsplatser
saknades; att slutligen det ur militärisk synpunkt aldrig kunde försvaras att lägga
ett krigs-etablissement i bjertat på en obefästad stad, och skulle Stockholm framdeles beTästas,
så kunde väl icke en llottans afdelning motsvara en befästad orts citadell.
Pa grund af allt detta och då ingen olägenhet borde uppkomma af ifrågavarande stations
flyttning, men deremot Skeppsholmen och den del af Ladugårdslandsvikens östra strand,
som upptages af slupskjulen och andra till stationen hörande byggnader, skulle, planmessigt
Inbyggda med magasiner och med rymliga kajer försedda, kunna blifva särdeles prydliga
12 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande M 10.
och gagnande, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer ville för sjn del besluta, »att
Kongl. Skeppsholmen och till llottans etablissement hörande strand på Kongl. Djurgården
måtte till Stockholms Stad upplåtas att, i öfverensstämmelse med plan och ritning, som
af Kongl. Majit fastställes, förses med byggnader och kajer för handelns behof, mot skyldighet
att å lämplig plats vid Wärtan, eller annorstädes, som Kongl. Majit i nåder täckes
bestämma, uppföra för det nya sjöetablissementets behof likartade byggnader, som dem,
hvilka nu finnas, och att det vidare skulle åligga staden att bekosta och underhålla fast
bro emellan Norrmalm och Skeppsholmen samt att efter 10 års tid till Statskassan erlägga
en årlig afgift af 25,000 Ridr Riksmynt; men att, i den händelse Stockholms stad skulle
hysa betänkligheter att på nu uppgifna eller af Rikets Ständer annorlunda bestämda vilkor,
begagna sig af denna fördel, enskilde eller bolag då måtte erhålla samma rättighet efter
förutgången underdånig anmälan hos Kongl. Maj:t, som dertill nådigst lemnar sitt bifall, så
vida säkerheten för företagets utförande befinnes tillräcklig.»
Huruvida Skeppsholmens öfverlåtande till Stockholms Stad eller till enskildt bolag i det
af motionären afsedda ändamål kommer att för den allmänna rörelsen medföra så stort
gagn, att kostnaderna eller värdet af de ifrågaställa vederlagen derigenom uppvägas, kan
Utskottet icke bedöma; men enär i hvarje fall, derest behof verkligen förefinnes att på sådant
sätt utvidga Stockholms hamnlägenheter, det är stadens styrelse äfvensom det enskilda
bolag, som, efter hvad motionären förmodat, möjligen kan komma att bildas, obetaget att
i ämnet göra underdånig framställning hos Kongl. Majit, som då komme i tillfälle att pröfva
om öfverlåtelsen under erbjudna vilkor kan utan olägenhet eller förlust för staten medgifvas
samt i öfrigt vara förenlig med sjöförsvarets ändamålsenliga ordnande, — i hvilket fall
det lärer böra antagas att frågans vidare handläggning i vederbörlig ordning icke uteblifver,
— anser sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet sig sakna skäl att,
i anledning af förevarande motion, tillstyrka någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 20 Februari 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 1857.
Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande JVs 11.
I
N:o 11.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Mars 1857, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående anläggning af en elektrisk
undervallens-lelegraf emellan Skåne och än Rugen.
Uti en hos Vällofliga Borgare-ståndet vackt och till sammansatta Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet öfverlemnad motion, deruti Herr Trägårdh
instämt, har Herr Gustaf Lallerstedt omförmält, hurusom bland nutidens uppfinningar
den elektriska telegrafen utan ,tvifvel vöre den, som lemnat de mest förvånande
resultater och att man knappt kunde ana hvad derutaf snart skulle blifva, då särskilda
länders telegraf-systemer sammanknutits till ett enda stort nät, som måhända
före Rikets Ständers nästa sammanträde komnje att omfatta fyra verldsdelar och
sträcka sig från Nord-Amerikas vestra stater till Indiens yttersta gräns.
Det vore glädjande, att Sverige icke försummat sin andel i detta storartade
företag. Visserligen dröjde det länge nog innan försök härstädes vågades, men arbetet
hade sedermera fortgått med en i vårt land exempellös ifver. Svenska telegrafens
trådar utgjorde för närvarande en sträcka af öfver 300 mil, hvaraf omkring
1120 mil blifvit anlagda under loppet af år 1856. Kostnaden för de intill slutet
af år 1855 anlagda telegraf-lin ier, hvilkas längd således uppginge till 180 mil, hade
något öfverstigit 627,000 R:dr riksmynt och på dessa linier fortskaffades samma år
omkring 50,000 depescher, för hvilka afgiften uppgått till 130,000 R:dr riksmynt. Då
härifrån afdroges aflönings- och underhålls-kostnader, utgörande 114,000 R:dr, återstode
en behållning af 16,000 R:dr riksmynt för år 1855. Man kunde antaga, alt
under år 1856 120,000 depescher komme att expedieras samt att inkomsten derför
koinme att uppgå till 200,000 R:dr riksmynt. Efter afdrag utaf aflönings- och
underhålls-kostnaderna borde behållningen för sistnämnde år blifva 40,000 R:dr riks
Bih.
tilt R. St. Prat. 1856 & 1857. 4 Sami. 2 Afd. 4 Haft. 1
Stais- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande M 11.
mynt, och dä hela anläggnings-kostnaden för redan fullbordade telegraf-limér ej uppginge
till mer an nägot (ifver en million R:dr riksmynt, komme staten att redan
under år 1856 erhålla 4 procent ränta å det nedlagda kapitalet. Detta förhållande
vore i sanning högst tillfredsställande, då man beräknade, att flere telegraf-linier först
helt nyligen blifvit färdiga och således endast i ringa mån kunnat gifva någon inkomst.
Det kunde med visshet beräknas, att, när inrättningen blefve utsträckt till de
flesta orter i riket, staten deraf skulle skörda ganska stor vinst och snart återfå sina
utlagda kapitaler.
Enligt de uppgifter motionären erhållit skulle det vara beslutadt att anlägga
telegraf-ledningar emellan Motala och Örebro öfver Askersund och emellan Jönköping
och Götheborg samt att utsträcka den norra linien till Haparanda. Alla billiga önskningar,
hvad beträffade de inrikes telegraferna, syntes således snart blifva uppfyllda;
men i afseende på deras förbindelse med öfriga Euroneiska telegraf-systemer, återstode
ännu en vigtig omständighet, den nemligen, att en sådan förbindelse för närvarande
kunde ske allenast med anlitande af de Danska iinierna och genom den
emellan Skåne och Seland befintliga undervattens-telegraf, som blifvit anlagd på
Sveriges och Danmarks gemensamma bekostnad, enligt en den 23 November 1854
på 25 år afslutad konvention, hvilkens XV artikel, enligt motionärens uppgift, innehöile
följande bestämmelse: »skulle det från Svensk sida beslutas att anlägga en ytterligare
undervattens-ledning eller på annat sätt verkställa eller meddela tillåtelse till
direkt telegraf-förbindelse med en utanför Danmark liggande punkt i Östersjön, söder
om norra spetsen af hertigdömet Kurland, skall Kongl. Svenska Regeringen, innan
en sådan tillåtelse gifves, återbetala till Kongl. Danska Regeringen hela det belopp
hvarmed sistnämnde Regering bidragit till den i närvarande konvention omhandlade
anläggning.»
Den å Sveriges sida utbetalda hälft i kostnaden för ifrågavarande telegraf utgjorde
28,267 R.dr 24 sk. banko eller 42,401 R:dr 16 öre riksmynt och en lika
summa skulle således, på grund af anförda artikel, godtgöras Danmark, så snart en
underhafs-telegraf utlägges emellan Sverige och någon tysk Östersjöhamn, hvaremot
Sverige då måste blifva ensam egare till den öresundska ledningen. Inkomsten
af denna telegraf hade öfverträflat all förväntan. Sveriges andel deraf utgjorde år
1855 16,74-3 R:dr riksmynt, eller nära 4-0 procent af dess andel i anläggningskostnaden.
Under år 1856 hade trafiken så tilltagit, att inkomsten kunde anses för
Sverige komma att uppgå till mer än 30,000 R:dr riksmynt. Under första halfåret
hade nemligen öfver 13,000 depescher gått till och från Danmark, och under sednare
halfåret blefve antalet ännu större och kunde antagas till 17,000 st., då således
sammanlagda antalet depescher komme att uppgå till 30,000. Afgiften för befordran
öfver Öresund af en så kallad enkel depesch utgjorde 2 R:dr riksmynt, och
Slata- aaml Allm. Besvära.- och Ekon.-Utah. Utlåtande M li
-
dit en stor del depescher vore af större omfång ån de enkla finge vara och i följd
deraf betalades med högre afgifter, kom me således inkomsten af Öresunds-telegrafen
att för år IN50 belöpa sig till mer ån 60,000 R:dr riksmynt, hvaraf hälften tillkoinme
Sverige.
På två år hade således hela anläggningen, med full ränta blifvit de begge Statsverken
ersatt.
Sällan torde något större företag hafva lemnat ett så förmånligt resultat på så
kort tid, och den genom konventionen Sverige ålagda skyldighet att inlösa Danmarks
andel i telegrafen, när en ny undervattens-ledning verkställes, borde derför, långt ifrån
att hindra, tverlom utgöra en anledning tili en sådan anläggning om den ansågs behöflig.
Att detta vore eller åtminstone snart blefve nödvändigt kunde åter icke bestridas
Redan nu uppslode ofta långt dröjsmål och afbrott på den Danska linien,
som ginge öfver Seland, Fyen och vidare till Altona. Svar från Kontinenten på en
från Sverige och Norrige afsänd depesch hunne sällan ingå samma dag. Ju iner
telegraf-inrättningar utbreddes i Sverige och Norrige och ju mer de Danska trådarne
i följd deraf anlitades, desto långsammare fortskaffades depescherna till utlandet. När
linien till Haparanda blefve fullbordad skulle sannolikt Norra Finlands telegrafering
med utlandet taga vägen öfver Sverige, åtminstone till dess Norra Finland komme
att genom telegraf förbindas med Petersburg och äfven sedermera, då telegraferingen
med det Vestra Europa borde kunna ske med mindre kostnad och skyndsammare
(ifver Sverige än öfver Ryssland. Dertill fordrades dock, att den Svenska telegraferingcn
ej gjordes helt och hållet beroende af de Danska Imierne, som redan vore
för mycket anlitade och jemväl utsatta för hvarjehanda äfventyr icke allenast i Öresund
, ulan äfven i Stora och Lilla Bält. Skulle någon af dessa tre undervattensledningar
genom fartygs ankring i de trånga farvattnen eller på annat sätt skadas,
kunde telegraferingen blifva för längre tid alldeles afbruten.
Till undvikande deraf, att Sverige och Norrige skulle på detta sätt utestängas
från möjligheten att underhålla telegraf-förbindelse med det öfriga Europa, funnes ej
annan utväg, än att genast gå i författning om inrättande af en direkt telegraf emellan
Sverige och Tyska Östersjö-kusten, hvarigenom tillika många fördelar skulle vinnas,
fullt uppvägande den tillfälliga och i rikt mått snart ersatta utgiften för en sådan
anläggning. Afståndet från Skåne till Riigens norra udde utgjorde omkring 12
tyska mil, och då kostnaden för en undervattens-telegraf med tre trådar uppginge
till 25,000 R:dr Riksmynt för hvarje sådan mil, skulle hela utgiften belöpa sig till
300,000 R:dr Riksmynt. Dessa beräkningar grundade sig på uppgifter af fullt sak
kunnig
person, och att de icke vore för lågt upptagne, syntes deraf, att kostnaden
för anskaffandet och utläggningen af den trans-atlantiska telegrafen emellan England
och Amerika, som dock innehölle sju trådar, vore beräknad till endast 15,000 R:dr
Riksmynt för hvarje tysk mil.
4 Stats- samt Allm. Besvärs.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande M 11.
Då Preussiska Regeringen, om hon ock icke kunde hafva samma intresse vid
anläggningen af ifrågavarande telegraf, som Sverige, likväl tvifvelsutan komme att
med beredvillighet gå Sveriges önskningar i detta afseende till mötes, torde säkerligen
Preussiska stats-verket på sm bekostnad fortsätta telegraf-ledningen öfver Rugen till
Stralsund. Denna stad vore förenad med det stora Europeiska telegrafnätet öfver
Stettin och Berlin, från hvilken sednare stad till Frankrike ginge en särskild telegraf
tråd,
som endast för den direkta telegraferingen dermed begagnades. Inkomsten
kunde visserligen ej på förhand fullt beräknas, men dä Danmark år 1855 uppburit
omkring 33,000 R:dr Riksmynt, och år 1856 sannolikt 60,000 R:dr endast för
depescher, som öfver Danmarks landtområde fortskaffats från eller till Sverige och
Norrige, oberäknadt Danmarks andel uti inkomsten af Öresunds-telegrafen, kunde man
påräkna att med ökad trafik den nya ledningen skulle lemna en årlig behållning
af minst 60,000 R:dr riksmynt eller 20 procent å den förmodade anläggningskost
naden,
och öresunds-telegrafen, för hvilkens inlösande, till den del den nu tillhörde
Danmark, Sverige hade att erlägga 42,000 R:dr riksmynt, dessutom efter anläggningen
af en ny ledning öfver Östersjön, troligen snart gåfve Sverige, såsom ensam
egare deraf, lika stor inkomst, som den för närvarande gjorde.
Med anledning af hrad sålunda blifvit anfördt och då således den utgift, som
erfordrades för anläggningen af ifrågavarande telegraf endast vore att anse såsom ett
förskott, hvilket inom få år ersattes, hvarefter anläggningen komme att lemna riklig
vinst; då depescher kunde skyndsammare fortskaffås till och ifrån utlandet med en
direkt telegraf från Sverige till Tyskland än öfver Danmark; då företaget endast af
denna anledning förr eller sednare måste verkställas samt ett uppskof dermed kunde
medföra stora olägenheter, för hvilka man icke borde utsätta sig; så, i betraktande
af alla nu anförda omständigheter, har motionären föreslagit, »att Rikets Ständer
»måtte i underdånighet begära, att Kongl. Majit täcktes, så fort ske kunde, efter före»gående
underhandlingar med Preussiska staten, vidtaga erforderliga åtgärder för an»läggning
af en elektrisk undervattens-telegraf emellan Skåne och Preussiska kusten,
»samt att, för sådant ändamål och till inlösande af Danmarks andel i Öresunds-tele»grafen,
Rikets Ständer måtte, i händelse Handels- och Sjöfarts-fonden icke dertill
»lemnar tillgång, anvisa medel, förslagsvis beräknade till ett belopp af 400,000 R:dr
»riksmynt, att i mån af behof till vederbörande utbetalas.»
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har åt denna
fråga egnat en behörig uppmärksamhet. De stora och vigtiga fördelar, som väl
ordnade elektriska telegraf-inrättningar medföra, äro, enligt Utskottets tanke, så allmänt
insedda och erkända, att allt ordande derom å Utskottets sida lärer få anses
såsom öfverflödigt.
Stats- samt Allm. Besvärs.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande JYi It. 5
Förbindelsen emellan Svenska telegrafverket och de öfriga Europeiska telegrafinrättmngarne
underhålles för närvarande genom de danska telegraf-linierna samt
genom den på Sveriges och Danmarks gemensamma bekostnad anlagda undervattenstelegraf
emellan Skåne och Seland. Det stora antal af depescher från både Sverige
och Norrige, som på de danska telegraf-linierne måste till utlandet befordras och
detta i den ordning de ankomma, har hittills vållat alltför stor tidsutdrägt med
depeschernas fortskaffande, hvarförutan mindre säkerhet i afseende på deras innehåll,
blifvit en följd af depeschernas nu erforderliga omskrifning flera gånger. Dessa
olägenheter skulle kunna i icke ringa mån undvikas, derest en undervattens-telegraf
emellan Skåne och någon lämplig Preussisk ort vid Östersjön anlades och sattes i
förbindelse med elektriska telegraf-verket i Berlin. Enligt de meddelanden Utskottet
erhållit, åtgår nu vanligen för afsändande af en enskild depesch till Paris och för
erhållande af svar derå nära ett dygn, hvaremot sådant skulle kunna ske på endast
några timmar, i händelse telegraferingen kunde verkställas öfver Berlin. Utom den
betydliga vinst i tid en sådan telegraf-linie medförde, vunnes en icke ringa fördel
derigenom, att telegraf-förbindelsen emellan Sverige och det öfriga Europa blefve
oberoende af de omständigheter, hvilka den danska telegraf-linien öfver Bälterne kan
vara underkastade. Utskottet anser derför särdeles önskvärdt, att den af motionären
föreslagna undervattens-telegraf måtte, så fort sig göra låter, varda anlagd. Dock
som, för vinnande af detta mål, flere förberedande åtgärder, de der icke äro af
Rikets Ständer beroende, måste föregå, såsom underhandlingar med främmande
makter, inlösen af Danmarks andel i Öresundska telegrafen, uppgörande af kostnadsförslager
för anläggningen af den nu ifrågaställda m. m., finner Utskottet, i det skick
ärendet sig nu befinner, sig icke böra, på sätt motionären hemställt, tillstyrka
Rikets Ständer att, till företagets utförande, för närvarande anvisa några allmänna
medel, utan inskränker sig Utskottet till att föreslå,
det Rikets Ständer ville till Kongl. Majit aflåta underdånig skrifvelse med
anhållan, att Kongl. Majit täcktes taga förslaget om anläggande af en
elektrisk undervattens-telegraf emellan Skåne och ön Rugen i nådigt
öfvervägande, samt derefter vidtaga de åtgärder, som, med anledning
deraf, Kongl. Majit kan i Nåder finna lämpliga.
Stockholm den 19 Mars 1857.
6
Stals- samt Allm. Besvärs.- och Ekon..-Utsk. Utlåtande JYI 11.
Reservation:
Af Herr A. F. Ericson: »Motionären har, efter mitt förmenande, tydligen ådagalagt
fördelarne af att en undervattens-telegraf skyndsamt varder inrättad emellan Skåne
och Preussiska kusten. — Erfarenheten hittills har visat, att i samma mån allmänheten
lärt sig inse den stora vigten af telegraf-förbindelserna, har begagnandet af
dessa inrättningar öfver förväntan tilltagit, och kommer otvifvelaktigt att i ännu högre
grad tilltaga. — Men på samma gång detta blir förhållandet, kommer äfven depeschernas
mängd att förorsaka dröjsmål med deras expedierande, särdeles då telegrafermgen
öfver Danska staterna icke utan en alltför stor tillökning i kostnaderna kan verkställas
utan genom depeschernas omskrifning på flera stationer, hvilket dessutom medför
den olägenheten, att misskrifningar lätt kunna ega rum. Att likväl skyndsamhet
är af högsta vigt så väl vid slutandet af sjö-assuranser, som vid en stor mängd andra
fall, hvilket blefve för vidlyftigt att här uppräkna, är ostridigt deraf, att exempelvis
Svenskt fartyg, liggande i aflägse utrikes hamn, genom utvägen af en snabb
telegraf-öfverläggning med sitt hemmavarande rederi, kan beredas en hastigt sig erbjudande
högst förmånlig frakt, hvilken likväl lätt kan gå ur händerna om telegra
feringen
förmedelst omvägar fördröjes längre än som behöfdes, om den kunde verkställas
på mera direkt väg. Utan exempel är icke heller, och kan bevisas, att en
erbjuden frakt gått förlorad för ett rederi hur i Sverige förmedelst en misskrifning i
depeschen å någon af de många omskrifnings-stationerna.
För icke många år tillbaka egde krigsoroligheter rum just i de trakter, genom
hvilka telegraferingen emellan Sverige och Kontinenten nu verkställes. Om ett sådant
förhållande ännu en gång skulle uppstå, så vore ju denna telegraf-förbindelse, till oberäknelig
förlust för Sverige, i och med detsamma afbruten.
Den stora vigten af en direkt telegraf-förbindelse med Tyskland har också af
ingen i sammansatta Utskottet blifvit bestridd, utan motionen derföre enhälligt i hufsaken
tillstyrkt; men jag har stadnat i minoriteten hvad beträffar medlens anvisande
härtill; och det är emot detta Utskottets beslut, som jag vördsamt får anmäla min
reservation, den jag anhåller måtte få åtfölja Utskottets utlåtande.
Jag anser nemligen af stor vigt att saken med största skyndsamhet kommer
till verkställighet. Af denna orsak och i händelse Kongl. Majit i nåder skulle finna
för godt att härom låta underhandla med Kongl. Danska och Preussiska Regeringrrne
samt i fall Handels- och Sjöfarts-fonden, från hvilken medlen, likasom till de öfriga
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtande JM 11.
7
telegraf-anläggningarne, troligen komme att tagas, emot förmodan icke strax skulle
befinnas tillräcklig för ändamålet, får jag föreslå att Riksgälds-kontoret måtte i sådant
fall och på det Kongl. Maj:t icke måtte nödsakas afbida en kommande riksdag, af
Rikets Ständer bemyndigas att af omhänderhafvande medel och emot framdeles ersättning
af Handels- och Sjöfarts-fonden, tillhandahålla Kongl. Maj:t det föreslagna
kostnadsbeloppet, 400,000 R:dr Riksmynt, eller, i händelse Kongl. Preussiska Regeringen,
hvilket med temlig visshet är att förutse, skulle finnas benägen att deltaga i
halfva kostnaden, då endast hälften af summan eller 200,000 R:dr samma mynt.«
Häruti instämde Herr Henschen och Herr Hodell.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 1857.
Sammansatta Stats- samt Allm. Besa.- och E Ion.- lits ho Itc Is Utlåt. iV.-o 42. I
IV: O 12.
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. 9 April 18S7, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackla motioner derom, ali hrouo-bref bä
ringen
dels måtte öfverlagas af Postverket och bestridas
pä Statens bekostnad, dels verkställas aj enskilde, men kostnaden
derför ersättas af Staten efter bestämmande af
Härads-rält och Konungens Befallningshafvande, dels all
all i mantal satt jord mätte ejler hemmantalet lika deltaga
i kronobrefbärings-skyldighetens utgörande, dels ock slutligen
att eli förslags-anslag mätte anvisas och ställas till
Kongl. Maj:ls disposition, för all användas till bestridande
af kr ono-brej bär ingen.
Uti föreslående ämne hafva inom Hedervärda Bonde-ståndet motioner blifvit väckta,
l:o af Riksdags-fullmäkligen E. J. Rudberg från Calmar län, hvilken anfört, alt
på Oland utgjordes krono-brefbäringen på tvenne säll, nemligen i norra fögderiet af vissa
personer som af härads-boerne derför erhöllc ersällning, hvaremot i södra fögderiet
krono-brefposlen forlskaffadcs af hemmans-egarnc turvis, efter af Kronofogden uppgjordt
förslag för hvarje år, som å sockenstämma skulle godkännas. Någon godlgörelse för deu
sålunda fortskaffade posten hade de brefbärings-skyldige icke alt påräkna, oansedt de genom
Kongl. Förordningen den 30 November (849, rörande krono-brelbäringen, blifvit
ålagde att tvenne gånger i veckan fortskaffa denna post, och hvilket bestyr således upp
toge
för hemmans-egarne två dagar i hvarje vecka, oberäknadt de dagar som ålginge
fiir extra brefs förskaffande, eller för den ordinarie brefbäringen 104 dagsverken om
arel, i värde uppskattade, efter en Riksdaler för hvarje dagsverke, lill 104 R:dr, som
belöpte sig på hvarje halft mantal. Såsom exempel på den tunga brefbärings-skvldigheten
medförde har blifvit anlördt alt Glömminge socken, beslående af 20 hela mantal, deraf
4 vore genom serskildt Nådigt Rref befriade från krono-brefbäringen, vore så belägen,
att de återstående 16 mantalen icke, i anseende lill det sätt, hvarpå krono-brefbäringen
Bilt. tilt R. St. Pro t. 4856 & 4857. 4 Samt. 2 A/d. 5 Höft. 1
2 Sammansätta Slats- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Ulslioltels Utlåt. i\:o 12.
för närvarande vore reglerad, kunde undgå all densamma utgöra, i följd hvaraf hvarldera
af dessa 16 mantal vore underkastadt en hvart 30:de år återkommande skatt af 104
R:dr eller derutöfver, i den mån dagsverkena slego i pris. Med föranledande häraf har
motionären anhållit, ”att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet föreslå,
att krono-brefhäringen mätte till post-verket öfverflyltas och all detsamma malte låta
ombesörja denna likasom all annan postföring, så ali allmogen derifrån må varda
befriad.”
2:o af Riksdags-fullmäktigen Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län,
som föreslagit, att krono-brelbäringen måtte bestridas på Statens bekostnad, samt postgången
emellan Kronofogde och Länsman inskränkas till en gång i veckan fram och
åter, hvarjemte krono-brelven borde förlskaffas utaf ordinarie posten, der sådant låter
sig göra.
3:o af Riksdags-fullmäktigen Anders Medin frän Kronobergs Ilin, hvilken andragit,
att ehuru klagomålen öfver den olika tunga och det ojemt fördelade besvär, som vore
förenadt med krono-brefbäringens utgörande, återkommit vid [lere föregående Riksmöten
och anspråken på rättelse blifvit alltmera allmänna och högljudda, qvarstode likväl samma
anledning tili obelåtenhel, endast med den skilnad, att de missnöjdes antal, som före år
1849 inskränktes lill några lä men hårdt betungade personer inom hvarje kommun, numera
vore lika stort med antalet af krono- och skalte-bemmans åboer i Riket. Den
hernmans-egare, som blelve utsedd lill krono-brefbärare, hade sig ålagdt att fortskaffa
från och med högsta myndighetens lill och med lägsta Ijenstemannens påbud och befallningar
till kommunerna och derlörulan embetsbref från den ene tjenstcmannen till den
andre. Alt en sådan skyldighet måste fortfara, der en användbar postgång saknades,
fölle af sig sjeill, men ingen torde kunna öfverlvgas, ali han vore skyldig ali vidkännas
en sådan tunga utan motsvarande ersättning. Hvad i dylikt fall icke billiglvis kunde
åläggas den enskilde hemmans-innehafvaren, kunde icke heller åligga flere sådane, då
ingen dertill förbindande lag funnes att åberopa, och del dessutom vöre kändt, att somliga
orter, t. ex. Norrland, icke hade den ringaste vetskap om eller besvär af ett så beskaffad!
onus, som krono-brelbäring, och vore det äfven af sådana anledningar, som
missnöjet fortfore. Skyldigheten att bära krono-bref vore lika gammal med skyldigheten
att utgöra krono-skjuts och begge hvilade på lika beskaffad grund, nemligen en befallning.
Det hade emellertid länge varit erkändt, att Staten vöre skyldig att betala skjutsen,
hvilket också skedde, hvadan det måste anses besynnerligt, att Staten allt hitintills
dragit sig undan ifrån att betala äfven brefbäringen. Visserligen hade motionären hört
den satsen förfäktas, alt eli onus, som en gång, vare sig med eller ulan egarens samtycke,
blifvit ålagdt jorden, aldrig borde minskas eller helt och hållet upphöra, emedan
den nya egaren lill eli hemman icke erhållit del med annan eller bättre rätt än sin långesman;
denna sats vöre vådlig, men lyckligtvis läll att vederlägga, om och när så erfordrades.
För närvarande vore vederläggningen öfverflödig, alldenstund det icke kunde
förnekas, all krono-brelbäringar måste fullgöras från vissa dertill belägna hemman, utan
nu endast vore fråga om ersättning af Staten för krono-brefbäringen. Ehuru vid en
föregående Riksdag Statens ersättnings-skvldighet icke förnekades, blefvo likväl de i ämnet
väckta motioner ogillade af skäl, dels derför att krono-brefbärings-besväiet blifvit genom
Kongl. Cirkuläret den 30 November 1849 lälladl och jemnare lorrleladl, dels ock derför
alt post-verkets öfverskotts-medel vore för andra ändamål påräknade. Hvaruti lättnaden
bestode vore för motionären svårt all fatta, om ej dermed skulle förstås, att häraderna
nu måste betala i Statens ställe till dem, sorn förut nödgats utgöra brefbäring för intet,
och lika oförklarlig förekomme uppgiften om den jemnare fördelningen, enär kändt vore,
att skalle-hemmanen finge vidkännas den hufvudsakligaste lungan, emedan säterier,
Sammansatta Stats- samt Allm. Bese.- och Elion -Utskottets Utlåt. N:o 12. 3
boställen in. II. njölo fullkomlig' befrielse, änskönt innehafvare af boställen och privilegierad
jord hade lika stort behof af att få veta hvad öfverhelen bjöde och belällde,
sorn åboer å krono-jord och skalte-heminan. Slutföljden häraf kunde icke blifva annan,
än att alla hemman af hvad natur som helst hade lika stor skyldighet ali utgöra kronobrefbäring,
sa vida ^let vöre rätt och billigt, att samma skyldighet i dess vidsträcktare
bemärkelse skulle fästas vid jordbruket annorledes än emot betalning af allmänna
medel.
Pä grund af allt delta bar motionären föreslagit, "dels ali kostnaden för den sä
kallade krono-brelbäringen mätte varda godlgjord af allmänna medel, dels ock att, sedan
Konungens Befallningshafvande i länen på vanligt sätt reglerat krono-brefbäringen och
föreskrilvit af hvilka hemman en sådan borde utgöras, beloppet af den ersättning, som
rättvisligen borde tillkomma hvarje serskild brefbärare, måtte bestämmas af Härads-räll.”
4:o af Riksdags-fullmäktigen Erik Olsson frän Södermanland, som oinförmält hurusom
krono-brelbärings-skyldigheten vore eli känbar) onus, hvilket för krono-skallehemmanen
vore betungande. Enär krono-brefbäringen hade lill ändamål, all, der post -  kommunikation saknades, fortskaffa vederbörandes embetsbref, och Slaten, åtminstone lill
någon del, lemnade ersättning för post-skjutsens utgörande, samt denna skjuls och kronobrelbäringcn
stodo lill hvarandra i elt närmare förhållande, ansåg motionären billigheten
fordra all Staten äfven lemnade ersättning för krono-brefbäringen, för vinnande hvaraf
blifvit föreslaget, antingen att en sådan ersättning lemnades af post-medlen, hvarigenom
serskilda brefdragare kunde åtaga sig löi Iskalländet af krono-brelven emot en billig betalning,
sorn al hvarje härad borde bestämmas, eller, derest ersättning af Slaten icke
kunde erhållas, all i hemmantal sall jord, säterier och boställshemman m. II. inberäknade,
mätte i krono-brefbäi ings-skvldighelen deltaga lika eller hemmantalet med krono-skaltehernmanen.
5:o af Riksdags-fullmäkligen ./. Smedberg från Ellsborgs län, som anfort alt den
klagan, som af allmogen i åtskilliga orter uttalades (ifver den ojemn! fördelade kronobrefbärings-skvldigheten,
icke vöre ogrundad, helst som den efter år 1849 blifvit en tillökning
i beskattningen å den förut nog högt skattlagda jorden, sedan alla krono-skallehemman
samt Irälse-hemman lill hälften fått å debetsedlarne sig påförda ej obetydliga bidrag
till de hemman inom häradet, hvilka till brefbärings-slalioner blifvit utsedda. Visserligen
vore dessa hemman före den nu varande regleringen af krono-brefbäringen ännu
mer betungade, emedan de dä mäste ensamme och ulan någon ersättning fortskaffa
krono-poslen, men de åtnjöto äfven åtskilliga förmåner, såsom befrielse, från kungs- och
krono-skjutsningar, inqvartering, reserv-skjuts, fjerdings- och nämndemans-bcslyr, med
flera förmåner, hvilka alla nu mera upphört. Dä alla behofde få kännedom om öfverhe
lens
bud och befallningar, samt ingen kunde siigas vara oberoende af Domare, Krono
fogde
och Länsman, samt hvad boslälls-hemmanen serskildt beträffade, dessa uti icke
ringa mån besvärade krono-brefbärarne i anseende lill de många ekonomiska besiglningar,
laga syner m. m. som dem rörde, syntes det ock obilligt alt de förut drygt be
skattade
hemmanen skulle vidkännas tyngden af krono-bräfbäi ingen, sorn rörde allas rätt.
För alt åstadkomma rättvisa i detta hänseende har motionären föreslagit, ”alt all kronobrefbäring
matte bekostas af Staten, samt att densamma antingen ställes pä entreprenad,
eller vissa lägliga hemman dertill utses af Konungens Befallningshafvande eller Kronofogden,
i hvilken sednare händelse beloppet af den ersättning, sorn hvarje hemman bör
tillkomma, föreslås af Härads-rälten och bestämmes af Konungens Befallningshafvande,
samt. alt ersättningen från Landt-riinleriet ulanordnas och genom Kronofogden vederbörande
tillhandahålles straxt efter uppbörden af årets allmänna krooo-ulskylder.”
4 Sammansatta Stals- saini Allm. Bcsv.- o. E/ion.-Utskotlets Utlåt. N:o 42.
fiio. Al Riksdags-fullmäktigen Matts Pärsson frän Stockholms Ilin, hvilken yttrat,
<ill ibland de åtgärder, sorn visade huru vådlig den myndighet vore för enskild mans
lagliga eller häfdvunna rättigheter, hvilken under namn af Konungens Befallningshafvande
egde att besluta och befalla i ämnen, der sjelfva grundlagen till och med inskränkt sjelfva
Konungens egen rätt att ålägga nya utlagor eller besvär utan med lagstiftande makten
gemensamt, vore sättet hvarpå den så kallade krono-brefbäringen mångenstädes blifvit
reglerad, lili motionärens hemort hade åtminstone inträffat, att hela kommuner,
hvilka aldrig tillförene varit underkastade brefbiirings-skyldighelen, och der anstalt af
ålder varit fogad att vid gränsen till den enda socken, hvarifrån och hvartill kronobrefbäring
kunde ifrågakomma, sådan blifvit besörjd, likväl iiro vordne indelade och ålagda
hrefbäring. Då socknen deremot protesterat, under åberopande af Kongl. Cirkuläret
den 30 November 1849, hvilket endast omtalade de då till krono-brefbäring pliglige, med
tillåtelse för de orter, sorn sådant ville, alt förblifva vid dittills gällande grunder, hade
likväl myndigheterna förklarat dem skyldiga att. href-häringen öfvertaga eller bekosta
oell således, enligt motionärens åsigt, genom ett sådant nytt onus olagligen lagt skatt
och tunga på rikets undersåler. Att genom åtal och i domstolsväg söka utkräfva ansvar
biirför, vore efter motionärens förmenande lika obehagligt, som fruktlöst för den enskilde
alt häri söka rättelse; hvaremot en erinran från Rikets Ständers sida derom, att
deras beslut och Kongl. Majlis i anledning deraf utfärdade förlaltning blifvit misslydd,
skulle medföra åsyftad rättelse. För vinnande deraf har motionären anhållit alt Rikets
Ständer måtte, med anmälan af det här öfverklagade förhållande, hos Kongl. Majit anhålla
att brefbärings-skyldigheten kunde för framliden besörjas, utan hemmanens belastande
dermed, genom en afKonungens samtlige Befallningshafvande på frivillig öfverenskommelse
med enskilde grundad reglering, för hvilket ändamål blifvit föreslaget, "att
Rikets Ständer måtte anvisa lill Kongl. Majlis disposition eli förslags-anslag, hvars belopp
Slals-Lilskotlet, efter inhemtade upplysningar om hvad som förmodades kunna ungefärligen
erfordras, torde närmare bestämma.»
Ät dessa motioner, som till sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets behandling blifvit af Hedervärda Bonde-ståndet remitterade, har Utskottet
egnat all den uppmärksamhet ämnets vigt kräfver. Frågan om sältet, för kronobrelbäringens
utgörande har vid flera föregående Riksdagar varit vackt och förslager
derom framställda, alla åsyftande lindring uti detta besvär. En sådan har ock blifvit
beredd dels genom Kongl. Brefvet den 4 December 1830, hvilket med få undanlag inskränkt
de brefbärings-skvldige hemmanens åliggande alt forsla krono-brefven till endast
2 dagar i veckan, men hufvudsakligen genom Kongl. Majlis Nådiga Cirkulär till samtlige
Konungens Befallningshafvande, med förändrade stadgande!! i afseende på krono-brefbäriugens
utgörande, af den 30 November 1849. Vid Riksdagen 1844 och 1845 hade
Bikels församlade Ständer uti underdånig skrifvelse af den 22 April sistnämnde år anhiillil,
all, då eller deras lanke det vore med rättvisa och billighet öfverensstämmande
alt alla de hemman, hvilka kunde åläggas krono-brefbäring, borde deltaga uti utgörandet
af delta onus gemensamt och efter enahanda grunder som följdes i afseende på skjutsnings-skyldighelen.
Kongl. Majit täcktes utfärda författning om förändrade grunder lör
krono-brefhäiings-skvldighetens reglerande, och af sådan anledning och sedan vederbörande
embetsmyudiglieter blifvit i ämnet hörde, behagade äfven Kongl. Majit, i öfverensstämmelse
-
Sammansatta Stats- saint Allm. Besa.- o. Ekon.-Utskoltets Utlåtande N:o 42. 5
slämmelse med af Rikets Ständer framstiilldt förslag, aflåta högslberörde Cirkulär-bref.
Genom detsamma är bland annat förordnadt, att, då för vinnande af lättnad uti kronobrefbärings-besväret,
det i första rummet vore af nöden, att de tjenstemän, hvilka begagnade
krono-brefbäring, sattes i tillfälle att der så ske kunde afsända sina embetsbref
med posten, skulle alla Länsmän tillgodonjuta från och med 1850 års början fribrefs-rält
för de bref i tjenste-ärenden, som från deni till Konungens Befallningshafvande
i länet eller Kronofogden i fögderiet afskickades; vidare att det skulle ankomma på
Konungens Befallningshafvande att bestämma emellan hvilka ställen krono-brefbäring skulle
cga runi; alt för den krono-brefbärings-skyldigbet, som sålunda fastställdes, samtliga innehafvare
af sådane hemman inom hvarje härad, som lill krono-brefbäring vore pligtige,
skulle gemensamt ansvara, antingen på det sätt att dess fullgörande emellan utsatta stationer
upplätes åt personer som emot ersättning ville densamma sig åtaga, eller att, då
dylik reglering icke kunde tillvägabringas, viss godtgörelse bestämdes för de hemman,
hvilkas innehafvare, med afseende på hemmanens läge, kunde varda utsedda att brefbäringen
ombesörja, dock att, i händelse de brefbärings-skyldige inom något härad heldre
åstundade att vid dittills gällande grunder för bref-bäringeus besörjande förblifva, dervid
lills vidare finge bero; att öfver de förslag, som det ålåge vederbörande Kronofogdar att
hvar för sitt fögderi uppgöra, huru krono-brefbäringeu måtte lämpligast kunna utföras oell
emellan tjenliga stationer fördelas, de kronobrefbäringspiigtige hemmansinnehafvarne
skulle kallas att vid näst i häradet infallande Lagtima Ting sig infinna för att om sättet
för den inom häradet förefallande krono-brefbäringens besörjande öfverenskomma ; att sådan
öfverenskommelse finge ingås antingen för viss tid, så vida icke förändring i brelbäringsturen
dessförinnan blefve al nöden, eller för obestämd tid intill dess behof af förändring
uppstode; att de ersättningar som för krono-brefbäringens besörjande komme att
utgå, skulle af samtlige till krono-brefbäring pligtige hemman i häradet utgöras i förhållande
lill hvartderas skyldighet alt uti sådant besvär deltaga, samt slutligen att uti enahanda
ordning nödig reglering jemväl borde uppgöras för besörjandet af den extra brefbäring,
som tilläfventyrs kunde emellan de ordinarie brefbärings-lurerne blifva af nöden,
dock att sådan icke finge begagnas vid andra tillfällen än då särskilda vigtiga omständigheter
påkallade breis afsändande utan att tiden för ordinarie brefbäring eller postgång
kunde albidas.
Oaktadt den reglering af krono-brefbäringen som sålunda, i öfverensstämmelse med
af Rikets Ständer sjelfve bestämda grunder, egt rum och som medfört en både rättvisare
och billigare fördelning af detta besvär, hvilket derigenom blifvit i betydlig mån och så
vidt förhållandena det medgifvit lindradt, hafva likväl motioner vid sednasle Riksdagen
blifvit inom Hedervärda Bonde-ståndet väckta, deruti, jemte klagan öfver den ojemnt fördelade
och med särdeles stort besvär och dryga kostnader förenade krono-brefbäringen,
hvilken tillförene varit ålagd endast en del i närheten af vederbörande tjenstemäns boningsstälien
belägna hemman, men numera utgjordes af alla innehafvare utaf frälse-,
krono- och kronoskatte-hemman, föreslagits att krono-brefbäringen mätte bestridas af
Staten och koslnaderne derför godtgöras af Post- eller andra allmänna medel, samt alt
innehafvare af boställen, säterier och andra hemman, som vöre befriade från kronobrefbäring,
borde förpligtas att uti utgörandet af detta besvär deltaga. Dessa förslag
blefvo af Rikets Ständer lemnade utan afseende.
Vidkommande åter de framställningar i enahanda syftning, hvilka, på sätt ofvan
är vordet omförmäldt, blifvit vid denna Riksdag gjorda; så enär skyldigheten alt utgöra
krono-brefbäring är ett urgammalt, krono- och skutte-hemman i allmänhet åliggande besvär,
samt åläggandet för boställen, säterier och andra hemman att deruti deltaga,
Bih. lill R. St. Prat. 4856 & 4857. 4 Sami. 2 Afd. 5 Haft. 2
6 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Viskottets Utlåtande N:o 12.
skulle, enligt Utskottets åsigt, vara ett ingrepp uli de rättigheter och friheter, hvilka ära
sistnämnda hemman uli gällande författningar tillförsäkrade, och då härtill kommer att
krono-brefbäringen för endast få år tillbaka blifvit i följd af Rikets Sländers egen begäran
och i enlighet med af deni sjelfve bestämda grunder reglerad, finner Utskottet sig
icke kunna tillstyrka någon förändring i sladgarne angående krono-brefbäringens utgörande,
utan hemställer,
att de i förenämnde motioner derom framställda förslag icke måtte
föranleda lill någon Rikets Ständers åtgärd.
Slockholm den G April 1857.
Reservation
af Riksdags-fullmäkligen Anders Medin från Kronobergs län:
”Då Rikets Ständer förut icke funnit det stridande mot säteri-egares rättigheter
att ålägga dem deltagande uti utgörande af Fjerdingsmans-belättningen, liirer man icke
kunna säga att åläggandet för samma egare äfvensom för boställs-innehafvare att deltaga
uti utgörandet af krono-brefbärings-besväret vore ett ingrepp i deras fri- och rättigheter.”
Häruti instämde Riksdags-fullmäkligen Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus
län samt Ephraim Larsson från Elfsborgs län.
STOCKHOLM tryckt hos Isaac Marcus 1857.
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Vllätande N:o 13. i
N:o 13.
Ank. till Exp.-TJtsk. d. 4 Aug. 1857, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af
vissa förbud, rörande Böda kronopark.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och till Sammansatta Statssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad motion har Riksdagsfullmäktigen
E. J. Budberg från Kalmar län anfört, hurusom en aktningsvärd månhet
om Böda kronoparks bestånd hade gått till öfverdrift, då den förbjöde de men
niskor,
som bodde inom eller invid samma park, att tillgodogöra sig en mängd
naturalster, som nu gagnlöst bortruttnade eller låge obrukade, men hvilka dels
kunde lemna nyttiga binäringar åt de fattiga, dels ock materialier till byggnader
och stängsel, utan att likväl skogen på något sätt deraf skadades. De myndigheter,
som handhade kronoparkens vård och tillsynen deröfver, hade utfärdat stadgar,
som syntes icke vara lämpliga för en Svensk skog. Det hade nemligen gått så
långt, att förbud blifvit utfärdadt emot obehöriges gående öfver parken, och personer,
som hrutit emot detta förbud, derigenom att de i sällskap med jägeri-betjeningen
besökt marken, hade blifvit, enligt motionärens uppgift, hötfällde, utan att de
föröfvat det ringaste ohägn. Äfven vore det folket förbjudet att begagna af ålder
bruklige fiskelägen å sjöstranden, äfvensom att på af ålder brukliga vägar uppköra
den myckna sjötång, som samlade sig vid parkens långsträckta sand (strand?), hvarå
det till och med vore harn och orkeslösa qvinnor förbjudet att plocka vilda bär. Dessa
förbud ansåg motionären tala för sin egen orimlighet; ty att förmena den på sjön
Bih. till B. St. Trot. 1856 Of 1857. 4- Sami. 2 Afd. 6 Höft. 1
2 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 13.
irrande fiskaren att lägga i land på kronoparkens strand, då en sådan rättighet för
honom kunde vid vissa tillfällen vara af en oberäknelig fördel, emedan fiskets resultat
ofta berodde af fiskarens oförmåga att hastigt och i rättan tid infinna sig der
stimmet anträffas; att låta för jordbruket oskattbara gödnings-ämnen ligga obegagnade
och bortruttna utan användning, då dpn magra åkerjorden i trakten likväl så
väl beliöfde dess stärkande förmåga; att förmena fattiga, att med bärplockning skaffa
sig en liten förtjenst, som möjligen kunde något underlätta kommunens fruktansvärda
börda af fattigunderhållet, och detta för att skydda vexande träd, vore sannerligen
en märkvärdig hushålls-method, liksom förfarandet att med höter belägga den,
som, i jägeri-betjeningens sällskap och utan att göra någon skada, besökte parken,
vore en lagstiftnings-åtgärd, för hvilkens karakteriserande motionären förklarade sig
icke kunna finna passande uttryck.
Då nyttiga naturalster icke borde ligga obegagnade, der menniskors flit och
omtanka kunde dem tillgodogöra; då det måste vara samhället i allmänhet till gagn,
att landets alla närings-källor, äfven de små och mindre bemärkta, användes till
folkets nytta; då det för befolkningen i orten kunde vara till stor fördel oell lättnad,
och då det slutligen icke kunde på något sätt skada skogsvexten eller skogsvården
på kronoparken, att dylika förbud upphäfdes, har motionären föreslagit,
”att Rikets Högloflige Ständer ville i en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Majit täcktes, med upphäfvande af gällande förbud i dessa afseenden,
förständiga vederbörande, att tillåta befolkningen på och i trakten af Böda
kronopark, att spränga sten vid sjöstranden utanför parken; att begagna af ålder
brukliga fiskelägen å denna strand; att på utstakade eller al ålder brukliga vägar
uppköra den sjötång, som samlar sig vid stranden; att, emot skälig ersättning, få
begagna muhlbete å parken, samt slutligen, att få uppgräfva yrveds-stubbar och
plocka nedfallna qvistar och annat affall samt de der vexande vilda bär, allt under
den kontroll, som kan anses erforderlig, på det icke åverkan å skogen må göras.”
Af motionen bilagde handlingar har Utskottet, bland annat, inhemtat, att de
vitesförbud, hvilkas upphäfvande motionären nied sin framställning åsyftat, innefattas
uti ett af Ölands Norra Mots Härads-rält den 12 Januari 1856 falladt och afkunnadt
beslut, enligt hvilket Härads-rälten, på gifven anledning och på anförde skäl,
stadgat och förordnat, i] afseende på Böda kronopark samt lill densamma hörande
egor och områden, att en hvar, som begagnade otillåten gång- eller körväg, idkade
oloflig jagt eller fiske, skure torf, afhemtade ler, grus, sand, sten eller sjötång,
nedrefve eller skadade hägnader, öppnade grindar, utan alt dem genast igenstänga,
eller insläppte, betade eller tjudrade kreatur, gjorde sig förfallen till ett vite af 25
R:dr Bauko.
Då det icke lärer tillkomma Rikets Ständer, alt ingå uti bedömande af
lämpligheten utaf ifrågavarande, af vederbörlig domstol meddelade vites-förbud, och
Stats- samt Allm. Besv- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande N:o 13. 3
deras undanrödjande ej heller, enligt Utskottets åsigt, kan ske annorlunda än i laga
ordning, hemställer Utskottet,
att merberörde motion icke måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Juli 1857.
Reservationer»
Af Herr Henschen, som tillstyrkt Rikets Ständer, att uti underdånig skrifvelse
anhålla, det Kongl. Majit måtte, efter vederbörandes hörande, vidtaga de åtgärder,
Kongl. Maj:t kunde finna för de öfverklagade olägenheternas afhjelpande nödiga.
Af Herr Bodell: ”Jemlikt 10 kap. 5 § Ryggninga-Ralken hade vites-förhudet
icke bordt omfatta gående öfver kronoparkens skogs- eller utmark eller bär-plockning
derstädes, med mindre åverkan derstädes skett, hvarför jag anser, att Rikets
Ständer måtte antingen, för sin del, besluta att ifrån sådant vile afstå eller åtminstone
hos Kongl. Majit underdånigst anhålla om sådana åtgärders vidtagande, hvilka Kongl.
Majit kunde finna för de öfverklagade olägenheternas afhjelpande nödiga.”
Af Riksdags-fullmäktige Anders Medin från Kronobergs län, Lars Rasmusson
från Götheborgs och Bohus län samt Efraim Larsson från Elfsborgs län.
4
Stats- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 14.
N:o 14.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Aug. 1857, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående dagarfvode
till Magistrals-person, som skall närvara, då penningar,
stämpladt papper m. m., inlägges eller uttages ur Landt-ränteri.
Hos Vällofliga Borgare-Ståndet har Herr Rudling uti väckt och till Sammansatta
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad motion föreslagit,
att den Magistrats-ledamot, som skall hafva nyckel till Landt-ränteri och derstädes
uppvakta då penningar, stämpladt papper eller annat der skall inläggas eller
uttagas, måtte berättigas att för detta sitt besvär, som uti ett eller annat län lärer
påkomma flera gånger i veckan eller nära nog dagligen, åtnjuta dag-arfvode.
Utskottet får erinra, att Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet uti vid
denna Biksdag afgifvet Betänkande N:o 7, i anledning af väckt motion om förhöjning
i traktamentet åt Magistrats-personer och Borgare vid besigtningar och andra förrättningar
för Kronans räkning tillstyrkt Rikets Ständer att till Kongl. Maj:t aflåta
underdånig skrifvelse med anhållan, det Kongl. Maj-.t behagade i Nåder förordna, att
Magistrats-personer och Borgare, hvilkas biträde för Kongl. Maj-.ts och Kronans räkning
vid syner, värderingar, inventeringar m. m., — brandsyner å Kronans hus och
ränteri-inventeringar likväl undantagne, — må derför, ehvad förrättningen varar
längre eller kortare tid, uti en eller flera dagar, uppbära i traktamente tre Riksdaler
Riksmynt för hvarje dag.
Då detta Betänkande, som af alla Riks-Stånden är vordet bifallet, uttryckligen
undantager brandsyner å Kronans hus och ränteri-inventeringar från sådana
förrättningar, hvarför Magistrats-person och Borgare må tillgodonjuta dag-traktamente,
Stats- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 15.
5
samt Magistrats-persons inställelse i Ränteriet för handlingars inläggande eller uttagande
å andra dagar än då inventering verkställes, i berörde hänseende måste anses
vara af så enahanda beskaffenhet, att ej mera dervid än vid inventerings-tillfällena
traktamente och ersättning skäligen må kunna påfordras, finnér Sammansatta Stalssarnt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet Herr Rudlings ifrågavarande motion
icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Juli 1857.
N:o 15.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Äng. 1857, kl. 3 e. m
Utlåtande, dels i anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga
Proposition, i fråga om en fyr-anläggning å Gottska Sandön, dels
ock i följd af väckta motioner, angående åtgärders vidtagande
för förbättringar i Fyr-, Bäk- och Lots-väsendet.
Uti till Rikets Ständer aflåten Nådig Proposition af den 22 sistlidne Juni
har Kongl. Maj-.t behagat tillkännagifva, hurusom uti ett af Lots-direktören afgifvet
Betänkande, hvilket, sedan Förvaltningen af Sjö-ärendena deröfver sig yttrat, varit
föremål för Kongl. Maj-.ts Nådiga pröfning, fråga väckts derom, att, i öfverensstämmelse
med särskildt uppgjorda förslag, Rikets Fyr- och Båk-väsende skulle till sjöfartens
ytterligare betryggande, utvidgas, antingen så fullständigt, att i det närmaste
Rikets hela vidsträckta kust komme att belysas al fyrar och vid flere utomskärs
eller till sjös belägna grund fyr-skepp förläggas, samt dessutom åtskilliga nödiga
ansedda hamn- och inomskärs-fyrar anbringades, kännings-båkar och stcn-kummel
6 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande N:o 15.
uppfördes och ett vida större antal bojar och konprickar, än det hittills bestämda
utlades, för hvilket allt kostnaden förslagsvis beräknats till en summa af 1,156,000
R:dr Riksmynt, jemte det att för dessa nya anstalters framtida vidmagthållande upptagits
en ökad årlig utgift af 1 18,000 R:dr samma mynt; eller ock i något inskränktare
mån, så att af hvad nyss omförmälda förslag innehölle endast det, som
kunde antagas blifva af allmännaste gagn och deraf behofvet redan vore genom erfarenhet
vitsordadt, komme till utförande, hvarigenom anläggnings-kostnaden nedsattes
till 598,000 R:dr och den ökade årliga underhålls-utgiften till 55,000 R:dr,
allt Riksmynt; al hvilka förslag Förvaltningen af Sjö-ärendena ansett det förra, såsom
föranledande större kostnader än att till deras bestridande anslag kunde blifva
att påräkna, vid sådant förhållande ej vara antagligt, men deremot understödt det
sednare med några jemkningar, hvilka beräknats skola till 558,525 R:dr Riksmynt
nedsätta det för en gång behöfliga anslaget samt till 56,545 R:dr samma mynt
tillökningen i de ständiga utgifterna för fyrings-verket. Då emellertid, efter hvad
hos Kongl. Majit tillika anmäldt blifvit, intetdera af de sålunda ifrågaställda förslagen
till utvidgadt Fyr- och Råk-system skulle kunna utföras, utan att anslag dertill af
Rikets Ständer beviljades, hade Kongl. Majit väl, i betraktande deraf, att Riksdagen
så långt framskridit och de för Rikets Ständer tillgängliga medel redan tagits i anspråk
för många likaledes vigtiga stats-behof, icke funnit lämpligt att nu af Rikets
Ständer äska anvisning af nödiga medel till genomförande af något bland berörde
förslag i dess helhet; men som de under sistförflutna tiden i närheten af Gottska
Sandön timade talrika strandningar allt mer påtagligt ådagalagt angelägenheten af
fyr-inrättning derstädes, hvarom ock Kongl. Stor-Britanniska Regeringen i ministeriel
väg nyligen hos Kongl. Maj:t gjort framställning, har Kongl. Maj:t ej kunnat undgå
att särskildt påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet för detta i alla de omförmälda
förslagen framhållna behof. I afseende härpå har Kongl. Maj:t för öfrigt funnit förekomma,
att sedan, under så väl 1840 och 1841 som 1850 och 1851 årens
Riksdagar, Rikets då församlade Ständer till Kongl. Maj:t ingått med underdåniga
framställningar om en fyr-anläggnings tillvägabringande på Gottska Sandön, samt af
sådan anledning nödiga undersökningar på stället blifvit anbefallda och egt rum, dervid
sig visat, att en dylik inrättning af den lysningskraft, att de på två till tre sjömils
afstånd från nämnde ö i nordostlig riktning belägna farliga undervattens-grunden
Kopparstenarne, hvarest fyr-fartyg ansetts icke kunna utläggas, folie inom fyrens
lysningsvidd, otvifvelaktigt skulle lända till sjöfartens ytterligare betryggande i farvattnen
deromkring, särdeles för fartyg, kommande från Finska viken, Kongl. Maj:t,
uti nådig skrifvelse af den 27 April 1854, meddelat Rikets då församlade Ständer
hvad i ämnet förelupit och derjemte tillkännagifvit, att den ifrågakomne fyr-anläggningen
borde, för undvikande af all förvexling med andra fyrar och för att kunna
fullt motsvara ändamålet att tjena till varning för ofvanberörde svåra grund, bestå af
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 15.
tvänne särskilda bredvid hvarandra uppförda samt med lentille-apparat och stillastående
sken inrättade fyrtorn af trä i enlighet med derom genom Förvaltningens af Sjö-ärendena
försorg uppgjordt förslag, deri kostnaden beräknats till 80,000 Kalr Banko, hvartill
dock tillgångar då saknades; men att Rikets Ständer, uti sitt härå den 8 November
samma år afgifna svar, förmält sig ej hafva kunnat bevilja särskilda medel för ifrågavarande
fyr-byggnader, utan deremot anhållit, att så snart nödiga tillgångar för uppförande
af de tvänne fvrarne å Gottska Sandön kunde af Lots- och Fyrings-medlen
beredas, denna fyr-anläggning bringas till verkställighet; i anledning hvaraf Förvaltningen
af Sjö-ärendena blifvit under .den 7 påföljde December i Nåder försländigad,
att, innan andra nya fyrbyggnads-företag ifrågasattes och så snart Lots- och Fyrings
medlen
möjligen lemnade tillgång till ifrågavarande fyr-anläggning, med anmälan
derom till Kongl. Majit i underdånighet inkomma. En sådan anmälan hade dock
hittills uteblifvit och kunde, efter all sannolikhet, icke eller framdeles vara att förvänta,
emedan merberörde medel funnits knappt vara tillräcklige för de redan befintliga
Fyr- och Båk-inrättningarnes vidmakthållande; hvaremot vederbörande nu ifrågasatt
särskildt anslag för fyr-anläggning å Gottska Sandön och dervid, i anseende
till osäkerhet af byggnadsgrunden, som bestode af flygsand, hemställt om sådan
förändring i det om fyr-anläggningen derstädes förut afgifna förslag, att fyrtornens
stommar komma att utgöras af jern, hvarigenom den väsentliga fördel bereddes, att
tornen icke allenast vunne säkrare sammanhållighet, utan ock, i händelse af behof,
kunde nedtagas och å annat ställe ånyo uppföras, hvilken förändring likväl antagits
komma att lill 130,000 R:dr Riksmynt lörhöja bvggnads-kostnaden.
Af dessa förhållanden har Kongl. Majit funnit sig föranlåten nu begära, det
Rikets Ständer måtte, såsom extra anslag, bevilja den summa af 130,000 Ridr Riksmynt,
hvilken, efter hvad bär ofvan blifvit nämndt, beräknats blifva erforderlig för
att å Gottska Sandön tillvägabringa en fyr-inrättning i enlighet med det af Lotsdirektören
sednast afgifna och utaf Förvaltningen af Sjö-ärendena förordade förslag
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, till
hvilket denna nådiga proposition blifvit, jemte åtskilliga inom Riks-Stånden väckta
motioner, angående åtgärders vidtagande för förbättringar i Fyr-, Båk- och Lotsväsendet,
öfverlenmad, har af de till ärendet hörande handlingar, som kommit Utskottet
tillhanda, bland annat, inhemtat, att, på sätt ofvan är vordet omförmäldt,
Lots-direktören under den 26 Januari delta år afgifvit 2 ine alternativa förslag till
utvidgadt system för Fyr- och Båk-väsendet i Riket; att, enligt det förra af dessa
förslag, skulle anbringas på
Malören ett fyrtorn af sten eller jern och trä, hvarför kostnaden
blifvit approximativt beräknad till  74,000:
Rödkullan, ett dito af dito eller dito och dito för  73,000:
8 Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 15.
Junkön, två dito af dito
. . 10,500:
—
Rönskär eller
Leskär, en fyr anbringad uti boningshusets vägg ....
. . 7,000:
—
Gåsören, en dito dito uti dito dito
. . 5,000:
—
Bjurö klubb, ett fyrtorn af sten eller af jern och trä . .
. . 33,500:
—
Rätans södra inlopp, en fyr anbringad i boningshusets vägg samt
en lyktstolpe af trä
. . 5,000
—
Södra Bergudden, en dito dito i dito dito
. . 6,500
—
Bredskär, en dito dito i dito dito
. . 6,500
—
Bonden, ett fyrtorn af sten eller af jern och trä ... .
. . 54,500
—
Hernö klubb, ett dito af dito eller af dito dito ....
. . 40,000
—
Brämön, en fyr anbringad i boningshusets vägg ....
. . 15,500
—
Agön, en dito dito i dito dito
. . 6,500
—
Finngrunden (ost-om) ett fyrlartyg.
(vest-om) ett dito (
. . 120,000
—
(i reserv) ett dito )
Björn, en fyr anbringad i boningshusets vägg
. . 15,500
—
Understen, förhöjning af det nuvarande fyrtornet ....
. . 16,000
—
Hanholmen, en fyr anbringad i boningshusets vägg . . .
. . 5,000
—
Sandhamn, ett fyrtorn af trä
. . 1,200
—
Kapellö, en fyr anbringad i boningshusets vägg ....
. . 5,000
—
Wiksten, en dito dito i dito dito
. . 5,000
—
Femerön, en dito dito i dito dito
. . 5,000
—
Aln, en dito dito i dito dito
. . 5,000
—
Sandsänkan eller) .. e . j. . . .
, , J ett fyrtorn af sten och jern ....
Häradsskär j J
210.000
—
Westerviks inlopp, ett fyrtorn af trä
. . 7,500
—
Högklint, ett dito af sten
. . 38,500
—
Gottska Sandön, två dito af trä eller af jern och trä .
. . 130,000
—
Bunga ör, en fyr anbringad i boningshusets vägg ....
. . 6,000
-—
Magö, en dito i dito dito
. . 5,000
—
Carlshamn, en dito i dito dito
. . 5,000
—
Sandhammaren, ett fyrtorn af jern och trä eller af sten . .
. . 53,000
—
Engelholm, ett dito af trä
. . 1,200
—
Halmstad, ett dito dito jemte en lyktstolpe af trä . . . .
. . 1,700
—
Wäder öarne, ett fyrtorn af sten eller af jern och trä . . .
. . 76,000
—
utgörande sammanlagda kostnaden för dessa fyr-inrättningar
1,049,100 R:dr
Riks-
mynt;
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 15.
9
mynt; att jemlikt samma förslag upptogos såsom erforderliga dagmärken eller känninggbåkar,
stenkummel, bojar och större konprickar, till uppförande på följande ställen,
nemligen:
a) Kännings-bäkar eller större märken af trä:
1 på Bredskärsbddan uti Öregrunds-grepen,
1 Stora Mellskär vid farleden till Nyköping, och
2 „ Skäggenäslandet vid Kalmar sund,
hvardera af dessa beräknad till 4,500 eller tillsammans 18,000 R:dr.
b) Stenkummel, hvitkalkade:
1 till Bondökallarnes utmärkande,
i på Timarksgrundei,
1 „ Lördags-liällan,
1 „ Skälbädan,
1 „ Abrahamshar,
1 „ Gräskälsbådan,
1 utanför Jumala-viken,
1 på Ahlskäret,
1 „ Gräskälsbådan.
1 „ Hamnskär,
1 „ Karskär,
1 „ Svenska Björn,
1 „ Skäret Vexlet,
1 „ Käringskär,
1 „ Svartbädan,
1 ,, Mälkarsberget,
1 „ Bommarne,
1 „ Skötrökan,
1 „ Korsklubben,
1 „ Inre Karvasen,
1 „ Norra Måsklubben,
1 ,, Stora Klämmet,
1 „ Lilla dito,
1 „ Eko, norra del,
1 „ Norr skärets södra del,
1 „ Utter,
1 „ Björktalls-klanten,
1 „ Hufvudsalsa måsudde,
Bih. till R. St. Erot. 1856 $ 1857. i Sami 2 Afd. 6 Häft. 2
10 Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande N:o i5.
1 på Gula klanlen,
1 „ Långhammar,
1 „ Norsholms-udden,
1 „ Klippan Klotet eller Ulldngans sydöstra udde,
1 „ Utkören,
1 „ Kläback, och
1 „ Segelskär;
varande kostnaden för hvartdera af dessa beräknad till 225 R:dr eller tillhopa 7,875
R:dr Riksmynt;
c) Bojar, större, af trä med förtöjnings-redskap:
1 på Yttre Kiskan,
1 „ Örarne,
1 vid skäret Länsman,
1 på Bellona eller Djurstens-grundet, och
1 „ Södergrundan, för en hvar af hvilka kostnaden blifvit upptagen till 1,500 R:dr
eller för alla fem till 6,500 l\:dr Riksmynt, och
d) Konprickar, större, med topp tecken af flätverk:
1 på Söran,
1 „ Per Ståls knall,
1 „ Järnäs yttre grund,
1 „ Hålig rund,
1 „ Håligrundet,
1 „ i8 fots grundet,
1 „ Hagby grundet,
1 „ Tylegrundet, och
1 „ Pdarpsref, med en beräknad kostnad för hvardera af 100 R:dr eller tillsam
mans
900 R:dr, utgörande alltså sammanräknade beloppet för alla dagmärkena
53,275 R:dr Riksmynt.
För verkliggörande af detta vidsträckta förslag, som innefattar byggandet af
12 Kust-fyrar jemte
2 Fyr-fartyg och
24 led samt hamn-fvrar, förutom dagmärken, bestående af
4 Kännings-liåkar,
55 Stenkummel,
5 Bojar och
9 Konprickar, uppgår den approximativt beräknade utgiften till 1,156,000 R:dr Riksmynt,
hvaruti likväl icke äro inbegripne underhålls-, lyshållnings- och aflönings-kostnaderne,
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o i5. Ii
upptagne till 418,000 R:dr samma mynt. Men då detta vidtomfattande förslag
blifvit, enligt Lots-direktörens eget förklarande, uppgjordt med afseende på att kunna
tillfredsställa äfven de mest utsträckta anspråk på Lots- och Fyr-inrättningens skyldighet
alt betrygga och vägleda sjöfarten, utan att vid detsammäs uppgörande det
tagits i öfvervägande, huruvida landets tillgångar gjorde detsammas genomförande
möjligt, har Lots-direktören uppgjort ett annat mindre omfattande förslag till utvidgande
af det befintliga Fyr- och Sjömärkes-väsendet, inskränkt inom hvad som
förmodades möjligen kunna, utan allt för stora och kännbara uppoffringar, åstadkommas
till sjöfartens underlättande och säkerhet.
Jemlikt detta sednare förslag, upptagande de fyrar och dagmärken, hvilka
ansetts vara mest af behofvet påkallade, samt den ungefärliga kostnaden för deras
uppförande, borde inrättas å
Bjuröklubb, ett fyrtorn af sten eller af jern och trä 35,500: —
Södra Bergudden, en fyr anbringad i boningshusets vägg . . . 6,500: —
Hernö klubb, ett fyrtorn af sten eller af jern och trä ... 40,000: —
Brämön, en fyr anbringad i boningshusets vägg  15,500: —
Finngrunden, 2 fyrfartyg och 4 dito i reserv .
120,000: —
Understen, det nuvarande fyrtornets förhöjning  16,000: —
Wiksten, en fyr anbringad i boningshusets vägg  5,000: —
Högklint, ett fyrtorn af sten
38,500: —
Gottska Sandön, 2:ne fyrtorn af jern och trä  150,000: ■—
Sandhammaren, ett fyrtorn af sten eller af jern och trä . . . . 53,000: —
Wäderöarne, ett fyrtorn af dito eller af dito peli dito, med en utbyggnad
för att deri anbringa en lägre fyr  76,000: —
eller tillsammans 534,000 R:dr Riksmynt, hvartill komma för inköp
af erforderliga tomtplatser för fyr-anläggningarne .... 14,000: —
samt fyllnadssumma
. 52,000: —
eller tillhopa 580,000: —
samt Känningsbåkar:
1 på Bredskärsbädan och
1 ,, Stora Mällskär.
Stenkummel:
1 till Bondökallarnas utmärkande,
1 på Abrahamshar,
1 på Grdskälsbädan,
1 utanför Jumalaviken,
1 på Ahlskäret,
12
Stats- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 15.
1 på Hamnskär,
1 „ K ar skär,
1 „ Svenska Björn,
1 „ skäret Vexlet,
1 „ Sjötrökan,
1 „ Korsklubben,
1 „ inre Karvasen,
1 „ Norra Måsklubben,
1 „ Stora Klämmet,
1 „ Ii/to dito,
1 „ Utter och
1 „ klippan Klotet eller Utldngans sydöstra udde.
Bojar:
1 vid skäret Länsman och
1 på Södergrundan, och
Konprickar:
1 på Söran,
1 „ Per Ståls knall,
1 ,, Järnäs yttre grund,
1 „ Hällgrund,
1 „ Hällgrundet,
1 „ 18 fots grundet,
1 „ Hagbygrundet,
1 „ Tyle grundet, och
1 Pdarpsref; uppgående den för dessa sjömärkens uppförande beräknade ungefärliga
kostnaden till 16,525 R:dr och, med upptagen fyllnads-summa 1,675 R:dr,
18,000 R:dr, varande alltså detta sednare förslags hela kostnads-summa 598,000
R:dr Riksmynt, hvaribland de årliga utgifterna för underhåll, lyshållning och aflöning
m. m., uppförde till 55,000 R:dr, icke äro inbegripna.
Öfver dessa hegge af Lots-direktören uppgjorda alternativa förslag har Förvaltningen
af Sjö-ärendena blifvit hörd och uti afgifvet underdånigt utlåtande, bland
annat, yttrat, att då det förra af dessa förslag omfattade arbeten och åtgärder, föranledande
till så stora både verkställighets- och årliga underhålls-kostnader, att
anslag dertill svårligen kunde påräknas, ansåge Förvaltningen detsamma icke kunna
ifrågakomma till utförande och blef fördenskull utaf berörde embets-myndighet.
emnadt utan närmare skärskådande; att, beträffande åter det sednare eller andra
Stats- samt Allm. Besv- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande N:o 15. 13
förslaget, ,så ehuru det ej allenast vore önskvärdt, utan äfven måhända möjligt, att
nödiga medel till alla sistberörde arbetens utförande kunde beredas, ansåge likväl
Förvaltningen, att endast de nödvändigaste först borde ifrågakomma, och hvartill
otvifvelaktig! kunde räknas inrättande af föreslagna fyrar å Bjurö och Bierno klubb,
hvarjemte Förvaltningen funnit sig böra i underdånighet hemställa, att antingen den
i det första, men ej i det andra af meranämnde förslag upptagna påbyggnaden af
Eggegrunds fyr måtte, dels på grund af de skäl, Lots-direktören anfört, och dels
med afseende på den betydliga sjöfarten till och ifrån Gefle, få verkställas, eller ock,
såsom jemväl första förslaget innehölle, en fyr anläggas å klippan Björn, sedan genom
skeende undersökning sig visat, hvilketdera af dessa 2:ne alternativer vore det ändamålsenligaste;
att vidkommande dernäst de föreslagna 2:ne fyrfartygen för Finngrunden,
så kunde nyttan och behofvet af dera visserligen icke ifrågasättas, men då
i betraktande toges ej miiidre de högst betydliga kostnaderna för desse, jemte dertill
behöflige reserv-fartyg, än äfven följande omständigheter, nemligen: svårigheten
alt vid nämnde grund så förtöja fartygen, att de kunde rida upp emot der gående
svåra sjö; att de endast en kort tid af året kunde vara uteliggande, helst det näppeligen
torde blifva möjligt att verkställa utläggningen förrän i Juni eller intagningen
sednare än i Oktober månad, om fartygens fastfrysande ej skulle äfventvras,
samt att de sålunda komme att saknas under just de tider eller höst och vår, då
de synnerligast behöfdes å sina stationer, tvekade Förvaltningen att i underdånighet
tillstyrka, att fyrfartyg måtte utläggas vid besagde grund, som dessutom numera
blifvit försedda med större prickar. Vidare ansåge Förvaltningen den till uppförande
föreslagna fyren å Wiksten möjligen kunna undvaras, men att deremot en sådan på
Högklint vore så väl för sjöfarten i allmänhet, som med afseende på den projekterade
postföringen emellan Westervik och Wisby af behofvet påkallad, äfvensom den
i Lots-direktörens förra, men ej sednare förslag upptagna fyr-anläggningen vid Häradskär
eller Sandsänkan vara särdeles nödvändig.
Enligt Förvaltningens förslag skulle således till uppförande främst, förekomma:
Fyren på Bjurö klubb  33,500: —
Dito på Hernö dito
40,000: —
Eggegrunds fyr-påbyggnad omkring  70,000: —-
men om fyren på Björn i stället uppföres . 15,500: —
Fyren på Högklint  58,500: —
Dito på Sandsänkan 210,000: —
men om fyren i stället på Häradskär anlägges, borde kostnaden
kunna betydligt minskas.
Fyrar på Gottska Sandön  130,000: —
Enligt Lots-direktörens sednare förslag, föreslagna Sjömärken m. m. 16,325: —
tillsammans 538,325: —
14 Stats- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 45.
hvartill komme underhålls-, lysnings- och reparations-kostnader, tillhopa 56,345
R:dr, allt Riksmynt.
1 afseende på Käunings-båkar med flera Sjömärken, som i sistberörde förslag
blifvit upptagna, ansåg Förvaltningen dem alla vara af nytta och vigt, väsentligen
för kust- och inomskärs-seglingen; men enär dessa sjömärken, då de komme
till stånd, skulle, på samma gång de underlättade seglingen och gjorde den tryggad,
utan att så ofta som nu vore fallet lotsars biträde behöfde begagnas, föranleda en
minskning i dessas inkomster, torde en billig omtanka om lots-personalens bergning
påkalla ej blott en förhöjning i lots-taxorna, utan äfven förbättring i samma personals
lönevilkor i allmänhet. Slutligen har Förvaltningen af Sjö-ärendena funnit sig
höra i underdånighet hemställa, att, innan Nådigt beslut fattades i afseende på nya
fyrars anläggande, undersökningar å derför såsom lämpliga uppgifne ställen måtte
få ske samt att mera detaljerade och tillförlitliga kostnadsförslag, än som beträffande
ifrågavarande vidlyftiga arbeten hittills hunnit uppgöras, varda infordrade, äfvensom
Förvaltningen anhållit, att, om nya fyrars uppförande eller andra med fyr- ochbåkväsendet
sammanhang egande arbeten anbefallas, på samma gång måtte anvisas
nödiga medel till bestridande af de årliga underhålls-kostnader, som deraf blifva
en följd.
Efter den redogörelse, Utskottet nu meddelat, får Utskottet afgifva yttrande
öfver Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådiga Proposition.
Rehofvet af en fyr-anläggning på Gottska Sandön har af Rikets Ständer länge
varit insedt och erkändt. Vid sednaste Riksdag förklarade väl Rikets Ständer, i
anledning af Kongl. Maj:ts den 27 April 1854 aflåtna Nådiga skrifvelse i ämnet,
att behöfligheten af en sådan anläggning blifvit, genom den undersökning som på
Nådig befallning egt ram, än ytterligare bekräftad; men då lots- och fyrings-medlen
härtill icke, åtminstone i den närmaste framtiden, lemnade tillgång samt de allmänna
stats-medlen då blifvit för mångfaldiga andra vigtiga och angelägna ändamål hårdt
anlitade, funno Rikets Ständer icke skäligt alt bevilja särskilda medel till ifrågaställda
2:ne fyrar, utan anhöllo, att, så snart nödiga tillgångar för uppförande deraf kunde
af förstnämnde medel beredas, denna fvr-anläggning måtte bringas till verkställighet.
Frågan synes Utskottet nu således vara icke så mycket om huruvida 2:ne
fyrar böra på Gottska Sandön uppföras, utan fast mer om anvisande af nödiga medel
till anläggnings-kostnadernas bestridande. I sådant fall lemna lots- och fyringsmedlen
dertill icke heller nu tillgång, emedan dessa, ehuruväl varande i betydligt
stigande och vid den beräkning af Stats-verkets inkomster, som vid denna Riksdag
blifvit uppgjord för 1858 och följande årens Statsreglerings-period, upptagne till
180,000 R:dr Riksmynt eller 37,500 R:dr mer än vid sista Riksdagen, äro påräklade
och afsedda att fortfarande användas för lots- och fyrings-väsendets behof,
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande N:o i5. 15
hvadan de ock till lika belopp blifvit för sådant ändamål bland utgifterna å Riksstatens
Femte Hufvud-titel uppförda.
Af Handels- och Sjöfarts-fonden lärer ej heller kunna påräknas medel till
ifrågavarande fyr-anfäggning, alldenstund fondens tillgångar blifvit för en följd af år
och till högst betydligt belopp tagna i anspråk för andra utgifter, som med densammas
egentliga bestämmelse icke heller äro fremmande.
Med afseende på alla dessa förhållanden finner Utskottet annan utväg för
bringandet till verkställighet af en fyr-anläggning på Gottska Sandön icke återstå
än att särskildt anslag dertill af Rikets Ständer beviljas och hvilket, med hänsigt
till tiden då arbetet kan förväntas blifva fullbordadt, torde böra utgå under de begge
första åren af den Statsreglering, som vid innevarande Riksdag kommer att fastställas;
dock anser Utskottet att, för oftanämnde fyrars framtida underhåll, Stats
verket
icke bör betungas med några särskilda utgifter, emedan Utskottet föreställer
sig att, genom en förändrad reglering af fyr- och båk-afgifterna, erforderliga medel
till bestridande af underhålls-kostnaderna skola kunna beredas.
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet får alltså
tillstyrka Rikets Ständer alt, för uppförande af 2:ne fyrar på
Gottska Sandön, bevilja en summa af 130,000 R.dr Riksmynt,
att med 65,000 R:dr årligen under 1858 och 1859 från
Riksgälds-kontoret utgå, med vilkor att för denna fyr-inrättnings
framtida underhåll Statsverket icke varder med några
särskilda utgifter utöfver tillgångarne från fyr- och båk-medlen
betungadt.
I sammanhang med högstberörde Nådiga Proposition har Utskottet till behandling
förehaft åtskilliga inom de särskilda Riks-stånden väckte motioner, nemligen:
a) Af Herr Tham, S. M., hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln;
bj Af Herr Doktor Nordlander hos Högvördiga Preste-Ståndet;
c) Af Herr Grape hos Vällofliga Borgare-Ståndet, och
d) Af Riksdagsfullmäktigen Mats Persson inom Hedervärda Bonde-Ståndet.
Uti dessa motioner, deri flere Ledamöter af de 3:ne sistnämnde Riks-Stån
den
instämt, har blifvit anfördt, att under de sist förflutna 10 åren sjöfarten på de
norrländska farvattnen uti högst betydlig mån stigit; att underlättandet af denna för
16 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o io.
de norrländska provinserna lika nödvändiga, sorn äfven för hela riket fördelaktiga
rörelse borde åstadkommas genom en förbättring och förändring af ej mindre lots—
inrättningen än fyr- och inseglings-märken utefter hela kusten; att af sjöfarande
fördes en allmän och rättvis klagan öfver otillräckligheten af lots-personalen på vissa
stationer, öfver stadganderne angående lotsnings-skyldigheten, äfvensom deröfver, alt
farlederna till de på norra kusterna belägna städer och hamnar icke genom sjömärken
vore så utmärkta, som behofvet påkallade, samt att nu befintliga märken
vore af dålig och ej emot ändamålet svarande beskaffenhet. Uti farleden emellan
Stockholm och Haparanda funnos följande lotsplatser, nemligen:
Ar holmarne, Svartklubben. Öregrund, Örskär, Limön (utanför Gefle), Gäs-holmarne,
Stor-Jung frun, Lill-Jungfrun (utanför Söderhamn), Kråksmdet (utanför Hudiksvall),
Brämön (utanför Sundsvall), Östholmen (norr om Sundsvall), Hernöklubb
(utanför Hernösand), Ulföarne, Skogsudde (utanför Örnsköldsvik), Jernäs udde (vid
inloppet till Nordmaling), Breskär (vid inloppet till Umeå), Bathan, Bjurö klubb
(utanför Skellefteå), Romelsön, Rönnskär (utanför Piteå), Rödkallan (utanför Luleå),
och Malörn (vid inloppet lill Haparanda).
Då till de norra hamnarne numera inlöpte en stor mängd ej mindre utländska
fartyg än äfven Svenska, samt inlöpandet till dessa hamnar måste ske på de
flesta ställen genom långa skärgårdar emellan klippor och skär, syntes billighet och
rättvisa påkalla att lots-väsendet härstädes så ordnades, att det, så vidt, som möjligt,
uppfyllde sitt dermed afsedda ändamål, hvilket nu hvarken kunde vara eller vore
förhållandet vid betraktande dels af lotsarnes ringa antal på sina ställen, dels deraf
att lotsarne endast hade små och dåliga båtar, hvarmed de under hardt väder ej
kunde utgå så långt till sjös, sorn under sådane omständigheter för ändamålets uppfyllande,
eller emottagande af ett fartyg innan detsamma komme till inloppet, vore
nödvändigt, dels äfven deraf att lotsarne ej voro ålagde eller kunde, så länge de
icke hade större eller bättre farkoster, förpligtas att gå ankommande fartyg längre
än lill ett i jemförelse med behofvet ringa afstånd från lots-stationen till möte. Att
afhjelpa ofvan anmärkta omständigheter, dertill fordrades i första rummet att på
redan befintliga lots-stationer lotsarnes antal ökades, der detsamma vore otillräckligt,
' hvilka lots-stationer vore Lill-Jungfrun, Brämön, Ulföarne, Breskär, Rödkallan och
Malörn. På dessa ställen funnes i förhållande till behofvet så få lotsar, att ej få
exempel gåfvos derpå att under flera dygn någon lots ej kunnat erhållas, då de på
nämnde stationer anställde lotsar, efter att hafva inlotsat ankomna fartyg lill de flera
hamnar, som inom distriktet funnos, ofta ej kunde på flera dagar till stationen återkomma,
och mer än annat till bevis härför talade det förhållande, som 1856 inträffat,
nemligen att tili Sundsvall ankommit i veckan före midsommar ej mindre än
116 fartyg, hvaraf lil utländska, och att vid nyssnämnde tid till Hernösand an
kommit
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande N:o 15. 17
kommit 76 större fartyg. I afseende på sjelfva sättet att bestrida lotsningen förekomme
dels, på sätt redan blifvit anmärkt, beskaffenheten af de utaf lotsarne begagnade
farkoster, dels lotsarnes ringa aflöning, i förhållande till deras svåra och äfvenlyrliga
befattning, dels äfven slutligen den omständighet, att lotsningen skulle gå i
tur. Vid en sådan befattning, som den lotsen tillhörde, dervid han under utöfningen
af sitt kall nästan stundligen utsatte sig för lifsfara, borde atlöningen vara så
hög, alt densamma blefve en driffjeder att utsätta sitt lif för räddande af medmenniskors
lif och gods, och syntes dessa åligganden böra, så vidt möjligt vore, vara
frivilliga och det hittills följda stadgandet att lotsningen skall gå i tur emellan de å
stationen anställde lotsar upphöra. För afbjelpande af de öfverklagade olägenheterna
med lotsningen på de norra farvattnen hafva motionärerne föreslagit:
4:o. Alt lotsarnes antal måtte ökas på de ofvannämnde 6 lots-stationerna,
der deras antal befunnits otillräckligt;
2:o. Att lotsarnes aflöning måtte till det minsta fördubblas;
3:o. Att, utom de nu varande lots-stationerna, ett visst antal större lotsstationer
måtte inrättas, t. ex. 5 å 6, hvartill såsom tjenligast förslagsvis uppgifvits
Söderarms fyr, vid Stor städj ehamn, Örskär, Ulfön. Slör-Jung frun, Brämön och Bjuröns
hamn vid Bjurö klubb;
4:o. Att vid dessa föreslagna 5 å 6 större iots-stationer lotsarne skulle
åläggas hafva däckade båtar eller kuttrar, liknande dem, som Norrska lotsarne begagnade,
samt vara skyldige alt med dessa ligga ute till sjös och möta ankommande
fartyg, så att icke, såsom nu ofta inträffade, lärtygen voro nödsakade att inlöpa
emellan klippor och skär, innan hjelp af lots kunde erhållas och oftast söka
sig, utan biträde af lots, ankarplats; och
5:o. Att de lots-penningar, hvilka erlades för en sådan lotsning, mätte
uteslutande tillfalla de lotsar, som besörjt lotsningen.
Andare är af motionärerne anfördt, att ett för sjöfarten på de norra farvattnen
icke mindre vigtigt ämne vöre afhjelpandet af det högst förfallna och bedröfliga
skick, hvaruti inseglings-märken eller s. k. kasar under flera år befunnits. Till
afbjelpande af denna äfven öfverklagade olägenhet måste, enligt motionärernes tanke,
nödiga medel ej , skäligen böra kunna förvägras, enär allt borde göras för att underlätta
sjöfarten på de norra orterna, der kusterna för sjöfarande vore så högst
farliga samt så många fartyg förolyckades och mennisko-lif spilldes. I betraktande
borde äfven komma att. sedan ångbåts-traiiken pä de norra orterna med en förvånande
hastighet tilltagit, färdades numera, till följd af detta lätta kommunikationssätt,
till de norra provinserna tusentals menniskor, hvilkas lif och egendom det
allmänna, om ock med uppoffring, borde söka betrygga- genom ändamålsenliga
anordningar.
Bih. till B. St. Prot. 1856 éf 1857. 4 Sami. 2 Afd. 6 Haft. 3
i
18 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o i5.
Såsom en följd häraf är af motionärerne ytterligare föreslaget:
l:o. Att vid nedan uppräknade ställen befintliga inseglings-märken eller
s. k. kasar, hvilka alla voro förfallna, måtte hyggås högre, brädbeslås och hvitmålas,
nemligen:
Vid Haparanda Svartsten, Punkko och Gunnarn;
vid Kalix ltepskär;
Vid Piteå Ledskär;
vid Skellefteå på Rönnskärsholmen;
vid Umeå Bredskär, hvarest nya stora och tillräckligt höga märken borde anbringas;
vid Nordmaling Storbådan;
på Bonden, hvarest det befintliga kumlet tarfvade betydlig tillökning.
2:o. Att nya fyrar mätte uppföras, nemligen:
På Bondin en roterande fyr;
på Hernöklubb en mindre fyr;
på Björn en större fyr, på hvilket ställe en sådan omöjligen kunde undvaras, samt
på Finngrmdena ett fyrskepp.
3:o. Att nedannänmde grund måtte utmärkas genom bojar eller andra sjömarken,
nemligen:
Springaren, beläget emellan Luleå och Piteå, cirka syd-ost till söder ifrån Rebbens
båk och endast 7 fot djupt;
Norrströms-grundet vid Luleå, hvarå en mängd fartyg strandat och förlorat;
Marakallan, i närheten af Rödkallen;
Söran, vid inloppet till Piteå;
Hösen och Geten, tvenne grund med endast 8 fots djup nära Rönnskärs lastageplats,
hvarå många fartyg strandat, då de ingått för erhållande af lots;
Ratha Storgrund, vid Rathan;
Lördagshällan, ett grund liggande i valtenbrynet vid inloppet till Umeå långt ut till
sjös i granskapet af Bonden, hvarförutan hela segelleden till Umeå, såsom varande
trång och farlig, borde utprickas;
Ytterjernäs-grundet 2 fot och
Longro-grmdet 7 fot djupt, belägna utanför Nordmaling långt till sjös;
Storgrunden vid skags-udden utanför Örnsköldsvik;
Hällgrundet utanför Söderhamn;
Länsmansgrundet i Öregrunds-grepen och
Växelhällan i Stockholms skärgård, hvarå ett kummel borde uppresas.
På grund af hvad sålunda blifvit andraget hafva motionärerne slutligen anhållit,
”att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t begära
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 15. 19
afbjelpande utaf ofvan anmärkta olägenheter, samt dertill utöfver redan befintliga tillgångar
anvisa nödiga medel;” hvarjemte Mals Persson särskildt föreslagit, att ett
(yrskepp måtte utläggas öster om Gräsön på grundet Kallegrund.
e). Af Herr Wallenberg hos Välloflige Borgare-Ståndet, hvilken anfört, att
under det man med spänd uppmärksamhet följde jernvägs-lrågans gång och utveckling;
borde man likväl ej alldeles förglömma, att det funnes andra frågor lika vigtiga för
industri och handel, hvilka af den vanliga anledningen, bristande medel, blifvit undanskjutna
från Riksdag till Riksdag. Sjöfarten vore väl lika vigtig, om ej så modern
som jernvägarne, och likväl hade ännu blott ringa blifvit tillgjordt i vårt
land för sjöfartens betryggande genom tillräckligt antal fyrar, oaktadt det allmänneligen
erkändes att våra farvatten under vissa årstider vore särdeles svåra. Ytterst
vanlottad i delta hänseende vore Bottniska viken. Ikring Stockholms skärgård funnes
väl några fyrar och straxt norr örn samma skärgård fyrarne Örskär, Eggegrund
och Storjungfrun; men från Storjungfrun vore en kuststräcka af omkring 50 mil
helt och hållet saknande dessa till seglarens betryggande nödvändiga ledstjernor.
Genom att bibehålla sigte af sistnämnde fyrar kunde de farliga undervattens-grunden,
”Finngrmden”, undvikas, då man söder ifrån styrde nordvart. Men kommande norr
ifrån funnes intet, som angåfve faran alt totalt förolyckas för den seglare, som Under
nattens mörker eller tjocka råkade på dessa grund. Någon uppgift kunde väl
icke åstadkommas om antalet af de fartyg, som i dessa farvatten genom att hafva stölt
på Finngrmden spårlöst försvunnit; men otvifvelaktigt voro de ganska många och
då kostnaden för ett fyrskepp icke uppginge till värdet af ett enda 200-lästers skepp,
så torde det vara stats-ekonomiskt klokt att skyndsamt anbringa ett dylikt, äfven
om man ej ville fästa hufvudsakligt afseende på mensklighetens pligt att söka förekomma
skeppsbrott. Längre norrut sedan Storjungfrun passerats, erbjöde sig tvänne
punkter liksom af sig sjelfva för anläggande af fyrtorn, nemligen Agön och Brämön.
Vid begge dessa öar kunde ankarsättning äfven nattetid uppnås, om de vore försedda
med fyrar. Såsom vittnesbörd att det icke vore för tidigt verkställa
dessa fyr-byggnader, har motionären erinrat, dels alt begäran derom i olika former
flerfaldiga gånger blifvit (ramställd, dels att trafiken numera hunnit till den betydenhet,
att mer än 1,200 skepp passerade dessa öar hvarje seglations-år. Om
Brämön varit lörsedd med fyrtorn, hade ångfartyget Umeås förolyckande troligen
uteblifvit, ty all anledning vore att förmoda, det påstötningen skett till följd deraf,
att lotsen ansåg ön Gran vara Brämön. Fyrar uti dessa farvatten kostade i underhåll
mindre än uti de flesta andra, emedan de trenne månader under sommaren ej
behölde tändas, och om våren hindrade isen vanligen all navigering tills den ljusa
årstiden inträdde. Det vore således egentligen endast under den korta hösten, som
de voro af nöden.
20
Stats- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utsk.-Ulldtande N:o i5.
På grund af det sålunda anförda har motionären föreslagit, att Rikets Ständer
måtte bevilja:
”Till ett fyrskepp att förläggas å östra Finngrundet 75,000 R:dr Riksmynt;
”Till uppförande å Agön af ett fyrtorn och dess förseende med en lentille
fyr
af andra storleken 50,000 R:dr Riksmynt; och till uppförande på Brämön af
fyrtorn och dess förseende med en lentille—fyr af andra storleken 50,000 R:dr
Riksmynt;” samt
f) Af Riksdagsfullmäktigen Per Matsson från Wester-Norrland hos Hedervärda
Bonde-Ståndet, hvilken yttrat, att då sjöfarten å de norra delarne af riket,
så väl med seglande som ångfartyg, år från år ökats och allt mera tilltoge, fordrade
äfven nödvändigheten att, till betryggande af denna ökade trafik, Norrlands svåra
och hittills med fyrar och sjömärken allt för sparsamt försedda kust och skärgård
måtte erhålla flere sådane, synnerligast å de ställen, der nästan årligen sjöskador
inträffade och så många fartyg med gods redan gått förlorade samt menniskolif
förspillts. Sådane ställen voro i främsta rummet:
l:o Det vid vestra mynningen af Oregrunds-grepen belägna grundet Björn,
hvarest behöfdes en stadig fyr med minst två tyska mils lysvidd, till ledning vid
genomsegling af Grepen för så väl de från Gefle-bugten, som Norrbotten kommande
fartyg, och
2:o Klippan Bonden, belägen något söder om Norra Qvarken. Å denna
klippa tarfvades en roterande fyr till ledning dels för söder ifrån kommande fartyg,
hvilka sökte Umeå och deromkring liggande flere lastage-platser äfvensom Qvarken,
och dels för norrifrån kommande fartyg alt kunna undvika Finska kustens många
och farliga grund samt få en säker afseglings-punkt för passerande af Finngrunden
och sökandet af Södra Qvarken. Fyringsliden för dessa håda fyrar behöfves från den
i Augusti till seglationens slut i December månad hvarje år. I påföljd häraf hade
motionären föreslagit, ”alt anslag mätte beviljas till uppförande af fyrar utaf uppgifven
beskaffenhet och till föreslagen fyrningstid å nyssnämnde 2:ne ställen.”
Hvad sålunda förekommit, har Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet tagit i öfvervägande; och vidkommande först motionärernes
förslag om förläggande af fyrskepp på de så kallade Finngrunden, så får Utskottet,
biträdande de skäl, Förvaltningen af Sjö-ärendena uti sitt i detta ämne afgifna underdåniga
utlåtande anfört och hvilka äro vordne här ofvan fullständigt omförmälda,
afstyrka Rikets Ständer alt bevilja medel för utläggande af fyrskepp
på de så kallade Finngrunden.
Beträliande derefter den föreslagna Fyr-inrättningen på Agön, har visserligen
Lots-direktören upptagit densamma å sitt förra, men ej å sitt sednare förslag,
hvilket upptager de fyrar, som ansetts vara mest af behofvet påkallade, och då
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 15. 21
äfven Förvaltningen af Sjö-ärendena icke förordat denna fyrs anläggande, finner
Utskottet sig
nu icke heller böra tillstyrka inrättandet af en fyr på Agön.
I afseende på uppförande af föreslagen fyr på klippan Bonden, har Lotsdirektören
uti sitt förberörde afgifna betänkande med förslag till ett utvidgadt fyrsystem
yttrat: att delta 57 fot höga, tvärstolpiga och branta skär, med bråddjup
strand omgifvet, dock på något afstånd med flere farliga grund, såsom Lördagshällan,
Tufvan, Sydvest- och Sydost-brotten, vore beläget på vid pass två mils afstånd
ifrån fasta landet, att en kustfyr onekligen skulle på denna klippa, ehuru med oländig
mark och af ringa omfång, vara af särdeles, ja utmärkt nytta för sjöfarten; att
dock för landningen vid klippan stora svårigheter förekomme, i följd af den nästan
alltid oroliga sjöns häfning omkring densamma, så att denna fyr-anläggning
säkerligen blefve högst kostsam, och om den en gång skulle blifva färdig måste fyrbetjeningen
der befinna sig liksom ombord på ett fartyg och vara provianterad för
hela Ivsningsliden, emedan kommunikationen med land icke kunde påräknas med
någon skymt af säkerhet, samt slutligen, oaktadt de stora och ovanliga svårigheter,
som med ifrågavarande fyr-anläggning vore förenade, bade dock Lots-direktören,
för den händelse Staten skulle vilja dertill anslå medel, i sitt första vidtomfattande
förslag upptagit densamma.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser Utskottet sig böra för
närvarande
afstyrka den föreslagne fyr-anläggningen på klippan Bonden.
Angående föreslagen fvr-inrättning på Brämön, har, på sätt ofvan blifvit omförmäldt,
Förvaltningen af Sjö-ärendena ansett en sådan icke vara ibland de nödvändigaste,
som först borde ifrågakomma, utan att dermed kunde tillsvidare anstå, och
varder berörde fyr-anläggning jemväl
utaf Utskottet lör närvarande alstyrkt.
1 fråga åter om öfriga föreslagna nya fyrars uppförande har Utskottet, med
fästa lt afseende på hvad ej mindi e Lots-direktören än Förvaltningen af Sjö-ärendena
i ämnet yttrat, funnit sådanas inrättande vara mest af behofvet påkallade och i främsta
rummet höra förekomma vid Bjuröklubb, Hernö klubb och Björn, hvarföre anläggnings-kostnaden
blifvit af nyssnämnde embets-myndigheter approximativt beräknad
till en summa af 89,000 lt:dr Riksmynt. Till bestridande af dessa kostnader
sakna likväl, såsom ofvan blifvit erinradt angående den tillstyrkta fyr-inrättnigen
på Gottska Sandön, Lots- och Fyrings-medlen tillgångar, hvadan särskildt anslag
måste, derest ifrågavarande 3 fyrar skola kunna uppföras, beviljas, och hvarvid det
vilkor torde böra fästas, att lör dessa fyrars framlida underhåll Statsverket-icke
varder betungadt med några särskilda utgifter.
22
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 15.
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet får
fördenskull
tillstyrka Rikets Ständer att, för uppförande af trenne fyrar, en
på Bjurö klubb, en på Hernö klubb och en på Björn, bevilja
en summa af 89,000 R:dr Riksmynt, att med 44,500 R:dr
årligen under 1858 och 1859 från Riksgälds-kontoret utgå
med vilkor att för dessa fyr-inrättningars framtida underhåll
Statsverket icke varder med några särskilda utgifter utöfver
tillgångarne från fyr- och båk-medlen betungadt.
Hvad ändtligen angår de af motionärerne till inrättande föreslagna sjömärken
uti de norra farvattnen, så och enär sådane för befrämjande af sjöfartens säkerhet
och beqvämlighet i allmänhet äro nödvändiga, väsentligen för kust- och inomskärsseglingen
och af Lots-direktören i hans sednare af Förvaltningen af Sjö-ärendena i
denna del förordade förslag upptagne till en kostnad af 16,325 R:dr Riksmynt, anser
Utskottet sig böra i så måtto understödja motionärernes framställning i ämnet,
att Utskottet
tillstyrker Rikets Ständer att till sjömärkens anbringande, företrädesvis
i farvattnen norr om Stockholm, bevilja och till Kongl.
Maj:ts disposition ställa ett anslag af 16,000 R:dr Riksmynt,
alt med 8,000 R:dr årligen under 1858 och 1859 från Riksgälds-kontoret
utgå.
Öfver de af motionärerne gjorda här ofvan fullständigt omförmälda framställningar
i afseende på äskade förbättringar i lots-väsendet, får Utskottet nu slutligen
sig yttra.
Att lots-väsendet är behäftadt med flere bristfälligheter kan Utskottet icke
underlåta att såsom sin öfvertygelse uttala. Såsom sådane anser Utskottet företrädesvis
böra antydas att lots—helaltn ingen mångenstädes är förenad med jordbruk. Då
vid åtskilliga hemman fästades skyldigheten att uppehålla lotsningen inom vissa
distrikter, emot befrielse från utgörande af flere den skattskyldiga jorden åliggande
onera och besvär, berättigades tillika ett lotshemmans egare eller innehafvare att sjelf
besörja lotsningen om han dertill vore lämplig. I följd af sin dubbla egenskap af
både jordbrukare och lots är han ofta i frestelse att åsidosätta lotsningens mödosamma,
farliga och svagt vedergälda åligganden för att verkställa de för hemmanets
brukande nödiga samt tillika lugna och mera vinstgifvande arbeten. Vidare äro,
såsom ock Förvaltningen af Sjö-ärendena uti dess oftanänmde underdåniga utlåtande
yttrat, hela lots-personalens lönevilkor för små och lots-taxorna för låga, dels med
afseende på lotsarnes svåra och ofta lifsfarliga sysselsättning, dels ock med hänsigt
till den stegring af arbetslönerna i allmänhet, som i sednare åren inträffat, och slutligen
kan Utskottet icke undgå att anmärka såsom ej fullt billigt och uppmuntrande
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 15. i 3
för den nitiske och oförskräckte lotsen, att han pj ensam eller åtminstone till större
delen får behålla de penningar, som betalts för den lotsning han verkställt, utan att
dessa skola, i följd deraf, att uppassnings-skyldigheten måste gå i tur, inflyta till
en gemensam kassa lill fördelning emellan stationens alla lotsar, ehvad de gjort sig
deraf iner eller mindre förtjente.
Att uppgöra något förslag huru lots-väsendet borde regleras för att på ett
önskvärdt sätt uppfylla det dermed åsyftade ändamål, dertill saknar Utskottet både
tid och erforderliga speciela insigter, utan inskränker Utskottet sig derföre till den
hemställan,
att Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse hos Kongl.
Majit anhålla, att Kongl. Majit täcktes låta, med afseende på
det ofvan anförda, vidtaga sådane åtgärder, som till lots—inrättningens
förbättrande verksammast kunna leda.
Stockholm den 51 Juli 1857.
Reservation:
Herr Henschen reserverade sig i afseende på motiveringen af beslutet om
fyrar å Gottska Sandön samt formuleringen af beslutet rörande fyr-inrättning å
Brämön.
24
Stats- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 46.
N:o 16.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Aug. 1857, kl. 3 a. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om nedsättande af
en kommitté för utarbetande af förslag till ordnande af allmänna
helsovdrden.
Hos Högloflige Ridderskapet och Adeln har Herr Bildt, D. G., uti väckt motion,
anfört, att det vore ett lika säkert som beklagligt faktum, att sjukdomar ej
blott alstrade fattigdom inom samhällen, utan äfven fysiskt och moraliskt elände af
hvarjehanda slag. Genom att förekomma sjukdomar och epidemier, genom att befordra
allmänna sundheten, lade man deremot en god grund till folkets trefnad och
lycka; ty man skulle kunna säga, att "nationens helsa vore dess välmåga.” Vigten
af de anordningar uti ett land, hvilka hade till föremål att förbättra allmänna helsotillstånd^
vore således lätt insedd och bevisades häst af den välgörande inflytelse
desamma utöfvat i de länder, der i detta afseende de största framstegen blifvit
gjorda. Sålunda hade i Frankrike, England och Belgien resultater vunnits och
med statistikens tillhjelp blifvit lagda i dagen, hvilka hurö det ojäfaktigaste vittnesbörd,
att genom upphjelpande af de arbetande klassernas sanitära vilkor, genom
befrämjandet af sundare bostäder, verkstäder och så vidare, genom vattenledningar
tusentals menniskor blifvit räddade från en olycklig samhällsställning och en för
tidig död. Utan tvifvel behöfdes äfven dylika mått och steg vidtagas uti Sverige.
Sådant påpekades dels af den allmänt rådande sjukligheten både i städerna och på
landsbygden, dels af de epidemiska sjukdomarnes täta besök och den betydliga mortaliteten,
syrinerligast i Slockholm. Väl hade under de allra sista åren åtskilliga
kommuner vändt sin uppmärksamhet häråt, och hvad hufvudsladen anginge, vore det
bekant, att dess nu varande styrelse varit, i hvad på den ankomme, verksam i
denna riktning. Öfverallt återstode dock det mesta, ty det funnes en mängd omständigheter,
Stats- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utsh. Utlåtande N:o 16. 25
ständiglieter, som äfven med en god vilja icke kwrule aflijelpas, såsom öfverbefolkning
i trånga boningar, uthyrande af osunda lokaler m. m., så länge ej någon
ordentlig lagstiftning rörande desamma existerade, och utan en sådan lagstiftning
kunde sundhets-polisen omöjligen blifva anordnad såsom den borde vara.
Bland anordningar, som här i landet saknades, men hvilka utan tvifvel skulle
vara af högsta vigt, har motionären företrädesvis omnämnt de institutioner, som i
Frankrike och Belgien kallades sundhets-råd (Conseils de Saluhrité) och hvilka vore
inrättade såväl inom landt-kommunerne som i hufvudstaden och i öfriga städer,
äfvensom en lag, rörande sundhets-angelägenheter i allmänhet, vare sig uti afseende
på boningar eller näringsmedels förfalskande m. m. Då det vore omöjligt att uti en
motion framlägga fullständiga förslager i detta ämne, helst dertill erfordrades specialkunskaper,
dem motionären icke, enligt eget förklarande, innehade, har han till
”Rikets Ständer hemställt om angelägenheten deraf, att hos Kongl. Majit anhålla,
det Kongl Majit täcktes nedsätta en kommitté af sakkunnige män, de der, efter tagen
kännedom om hufvudstadens och hela landets helsovårds-förhållanden, uppgjorde ett
förslag, att på ett ändamålsenligt sätt ordna desamma i enlighet med den hygieniska
vetenskapens närvarande ståndpunkt, jemte förslag till helsovårds-lag och sundhets-polisens
bättre organiserande, äfvensom föreslagit, att Rikets Ständer ville bevilja
ett anslag af 10,000 Ridr Banko, för att till nämnde ändamåls vinnande af Kongl.
Majit disponeras.”
Sedan Ridderskapet och Adeln remitterat denna motion till behandling af
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, har Utskottet
tagit densamma i öfvervägande, dervid Utskottet funnit, hurusom de förhållanden,
som med den allmänna helsovården stå i ett nära sammanhang och derpå utöfva
ett stort inflytande, icke äro ordnade såsom önskvärdt vore. Utskottet håller före,
att förnämsta orsaken härtill är att söka uti bristen på en omfattande lagstiftning,
rörande sundhets-polis m. m. och tror att ett bättre förhållande i afseende på den
allmänna helsovården vore att emotse, derest en ändamålsenlig lag funnes i detta
ämne stiftad.
För åstadkommande häraf har Utskottet ansett sig böra
tillstyrka Rikets Ständer, att uti underdånig skrifvelse hos Kongl.
Majit anhålla, att Kongl. Majit täcktes låta utarbeta förslag till
lag rörande sundhets-förhållandenas ordnande inom Riket, samt,
sedan vederbörande deröfver blifvit hörde, i ämnet aflåta Nådig
Proposition till Rikets näst sammanträdande Ständer.
Stockholm den 31 Juli 1857.
Bih. M R. St. Prot. 1856 $ 1857. 4 Sami. 2 Afd. 6 Hafi.
4
26 Stats- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o i6.
Reservation:
Af Herr Fåhraus, O. I.:
”Ense med Utskottets majoritet derom, att den allmänna helsovården utgör
ett ämne, som är synnerligen förtjent af Stats-magternas uppmärksamhet, kan jag
dock ingalunda instämma i den åsigt, alt för anstalternas bristfällighet i delta hänseende
bör sökas bot uteslutande eller hufvudsakligen genom lagstiftning. Ovedersägligt
är, att i vissa delar lagstiftaren kan och hör mellankomma för helsovårdens
befrämjande genom tjenliga polis-föreskrifter, såsom med afseende å den yttre renhållningen,
eller till förebyggande af näringsmedels förfalskning och mera dylikt;
men att lagstifta t. ex. för enskilda husbyggnader i ändamål att förhindra öfverbefolkning
i trånga boningar, eller om vattenledning i städerna, kloak-system o. s. v.,
låter icke verkställa sig, utan att intränga i den enskilda hushållningen på ett sätt,
som vore oförenligt med grundlagarnes helgd.
Dylika anstalter, som vattenledningar i städerna, visserligen nyttiga, men
äfven kostsamma, kunna, så länge Staten ej vill belasta sig med kostnaden, endast
blifva föremål för kommunernas egen omtanka. Skulle ock anläggandet kunna
föreskrifvas, hvad medel egde man att förmå någon att, emot sin vilja, deraf
begagna sig?
Att inrätta sjukhus, skolor, kaserner och andra allmänna byggnader efter
antagna sanitära reglor med afseende på nödig luftvexling för det antal menniskor,
som der inrymmas, är fullkomligt i sin ordning. För industriela anläggningar, der
ett större antal barn användes, vore tilläfventyrs föreskrifter i denna syftning i viss
mån äfven tillämpliga. Men, om det i detta hänseende skulle kunna reglementeras
för kommunernas och enskildes byggnader i allmänhet, huru kontrollera verkställigheten
deraf?
Ett fattighus kunde byggas i år efter nu befintligt antal fattighjon. Nästa
år kan detta antal vara fördubbladt. Icke längesedan var det fråga om att få vissa
grunder bestämda för båtsmans-torpens bebyggande. Man ansåg sig icke derom
kunna omedelbart lagstifta, ulan frågan gjordes beroende af rotehållarnes frivilliga
begifvanden. Många rotar vägrade all förändring. Dock äro ej få båtsmans-familjer
med afseende å lufttillgången i bostäderna lika vanlottade som befolkningen i de
sämsta fattigstugor. Antagom ock att enskilde kunna tillhållas alt inreda sina hus
efter rymligare dimensioner; men om i ett rum på 600 kubikfot inhysas 10 personer
i stället för 5 i ett rum på 300 kubikfot, hvad vore dermed vunnet? Skulle
aflägsnandet af för helsan skadliga gas-arter kunna blifva föremål för en allmän
Stals- samt Allm. Best- och Ekon.-Utsh. Utlåtande N:o 16. 27
positiv lagstiftning, så fordrade derjemte konseqvensen alt förbjuda en heljmängd
industri-grenar, såsom alun-tillverkning, glas-blåsning, ja ali grufve-drift.
I de Hesta, om ej alla, rikets städer är det samfällda utrymmet af för hyra
tillgängliga bostäder långt ringare än som för befolkningen fordrades efter sanitära
grunder. Att under sådana förhållanden förbjuda hus-egare att inrymma flera hyresgäster,
än dessa grunder medgifva, vore alltså att göra en stor del af städernas
befolkning husvill. Emellan att bo trångt och vara husvill kan valet dock för ingen
vara tvifvelaktigt. Flerestädes sträfvar numera kommunal-andan att bereda arbetareklassen
sunda bostäder. Det synes vara, om icke det enda, åtminstone det
lämpligaste sättet alt afhjelpa det bristfälliga i denna del.
Med hänsigt till alla de förhållanden, som ligga mera inom det enskilda
området, har Iicgeringsmagten, såsom jag föreställer mig, för det åsyftade ändamålets
vinnande icke mer än ett antagligt medel, — att vägleda genom upplysning.
Med tillgång till erforderlig upplysning skola våra sundhets-nämnder helt visst fylla
sin bestämmelse utan behof att, enligt motionärens anvisning, ombildas efter mön
stret
af de Franska och Belgiska Sundhets-råden.
På grund af det anförda tillstyrker jag för min del,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Majit må täckas uppdraga åt sakkunnige
män, att, sedan de angående helsovården nu gällande
polis-stadganden blifvit öfversedda, afgifva underdånigt förslag
till de förändrade eller fullständigare föreskrifter härom, som
af omständigheterna linnas påkallade, äfvensom att i de delar
af helsovården, som icke egna sig för lagstiftning, utarbeta en
lättfattlig afhandling, innehållande för ändamålet lämpade anvisningar
och råd åt allmänheten, samt alt Kongl. Maj:t, sedan
berörde uppdrag blifvit fullgjordt, ville, efter pröfning af kommitterades
förslag, utfärda ny allmän författning, angående ordnandet
af sundhets-anstalterna och i sammanhang dermed låta
offentliggöra samt på tjenligt sätt hland allmänheten sprida den
särskildt utarbetade afhandlingen i ämnet.”
Häruti instämde Herr Björnstjerna, J. M., Herr Henschen och Herr Berglund.
Af Riksdags-fullmäktige Petter Jönsson, Lars Rasmusson och Anders Medin.
Herr Doktor Nordlander, Herr Prosten Millén, Herr Lektor Sondén och Herr
Bodell tillkännagåfvo, alt de icke uti beslutet deltagit.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1857.
Stais- samt Allm. Besv. och Ékon.-Ulskollets Utlåtande Jr? 17.
1
M 17.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Aug. 1857, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af våckt motion om förflyttning af skyl
digheten
att fortskaffa resande frän elt enskildt åliggande
till ett Statens bestyr, samt all i sådant afseende ett
stats-anslag af minst 3 millioner R:dr måtte anvisas och
ställas till Kongl. Maj:ts disposition.
Uti en tios Högloft. Ridderskapel och Adeln väckt motion tiar Herr Grefve
Anckarsvärd, Carl Henrik, anfört, hurusom det för bans ära och känsla åstadkoinme
ett alltför skärande missljud, då han, vid uttalandet af benämningen fri och
sjelfständig svensk jordegande man, icke kunde frånskilja sig medvetandet alt denne
så kallade frie man hade elt åliggande att, på skjutsrättarens anmaning, understundom
nödgas spänna sin häst ifrån plogen och sina dragare ifrån sädeslasset,
ofta vid ett tillfälle då inbergandet af dess gröda storligen inverkade på hans bestånd
under ett kommande år, och detta för att ställa sina hästar för den ofta nog för
blott sitt nöje resandes vagn, och under den förödmjukelsen, att under en obeqväm
ställning få, efter omständigheterna, hänga sig på åkdonet, för att vara vittne till
sina hästars misshandling af den främmande kusken, och att omsider, framkommen
till gästgifvaregården, emot en spottpenning af 24 sk. R:mt. för den tillryggalagda
milen och understundom för de 2:ne få det ej afundsvärda nöjet att barbacka rida
hem; att hafva dagsverket försatt och dragarne ej allenast för den dagen, utan äfven
för den kommande otjenstbara i lyckligaste fallet, och då icke någon grund till
förstörelse vid skjutsnings—tillfället blifvit kreaturen bibringad.
Man ifrade för jordbrukets uppkomst, man bekostade lar.dtbruksskolor, aflönade
agronomer och åkerbruks-kemister, förordade häst- och born-boskapernas förbättrande,
föranstaltade små och stora landtbruksmöten, hvarvid ordades vidt och bredt
Bih. till R. St. Prot. 1830 & 1837. 4 Sami. 2 Afd. 7 Baft. 1
Stals- samt Allm. Resv. och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 17.
om sjelfva modernäringens värde, om medel och utvägar att upphjelpa den, men
emedan det för de inflytelserikare samhällsklasserna vore beqvämt, fördelaktigt och
angenämt, att för en högst lindrig, det lemnade arbets-bidraget på långt när icke
motsvarande betalning, låta fortskaffa sig genom en tvångs-inrättning; så blundade
man för ett af de obestridligt största hindren för någon allmännare jordbrukets
uppkomst inom vårt land, nemligen skjutsnings-skyldighetens inflytande på jordbruket,
och några kraftåtgärder till det ondas afhjelpande afhördes derföre icke. Motionairen
föreställde sig att det ålåge staten att afhjelpa ett så beskaffadt missförhållande,
att då den egde tillgångar, i första rummet rikta sina tankar å undanrödjande af
de inom stats-inrättningarne mest i ögonen fallande brister och att vid framläggandet
af förslag, att genom någon ny, till stora kostnader ledande inrättning bibringa det
allmänna en verklig eller inbillad fördel, icke åsidosätta åliggandet att upphäfva ett
allt för ögonskenligt på statsborgarne hvilande förtryck, der något sådant förefunnes,
Yid frågan att med utomordentliga ansträngningar åstadkomma jernvägar inom
Sverige syntes tanken böra samtidigt och i första rummet fästa sig vid skjutsningsbesvärets
öfverflyttande ifrån jordegendomen till staten. Om nyhets-begäret, härmningslusten,
den enskilda vinnings-beräkningen, en stark öfvertygelse om det allmännas
blifvande gagn af inrättningen, vid tanken på jernvägars införande i Sverige, komme
i kollision med tanken att lyfta skjutnings-besväret ifrån Svenska jorden, då äfven
detta ej kunda ske utan uppoffringar ifrån det allmänna, så hade hos motionären
åtminstone aldrig någon tvekan uppstått, åt hvilkendera sidan af ett så beskaffadt
kollisions—förhållande öfvervigten borde gifvas.
För att, yttrar motionären vidare, friköpa sig ifrån den förfärliga våldgästningen,
nödgades den oprivilegierade jordegaren under ett tidehvarf för orediga och
outvecklade begrepp om medborgerliga rättigheter och skyldigheter, om allas likhet
inför lagen, åtaga sig skjutsnings-besväret, hvilket således räknade sin härkomst ifrån
våldets makt och som qvarstode såsom en afföda ifrån magtens äktenskap med
orättvisan.
Nutiden yfdes och visst icke utan skäl öfver stora framsteg på civilisationens
bana, men härvid förekomme likväl anleduing till en ej ringa förundran, alt man
hos oss, under ett så långvarigt representativt stats-skick, annu icke i likhet med
hvad i det öfriga Europa föregått, hunnit afhjelpa ett sådant förtryck, som skjuts—
ningsskyldigheten innebure och som inom hela den bildade verlden ställde den så kallade
fria svenska jordegande mannen i detta hänseende ensam jemförlig med den ryska
muchiken eller med den lifegna ryska bonden. Förhållandet i detta som i andra
missförhållanden hos oss torde finna en väsentlig förklaringsgrund uti lagstiftningens
sammansättning af ett stånd, som egentligen skjutsade, och af 3:ne som begagnade
sig af det för svensk sjelfständighetskänsla förnärmande fortskaffningsmedlet.
Motionären lade lagstiftningen till last att icke förr hafva gjort detta bland våra
stats-inrättningar under vår tid nesliga förhållande till föremål för ett allvarligare
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 17.
5
och mera genomgripande bearbetande, än som hittills någon gång vanmägtigt försökts
ifrån en och annan enstaka röst inom representationen. Utöfver det nesliga, utöfver
det för den frie svenske mannen förnedrande uti skjuts-skyldigheten, förekomme äfven
uti den ojemna fördelningen af detta besvär en alltför mycken i ögonen fallande
orättvisa. Vid en allvarlig bearbetning af denna fråga, förekomme genast huru de,
till de större vägarne närboende, vore ojemförligt hårdare af skjuts-besväret tryckte
an de mera aflägsne, hvilka deraf bade mindre och understundom alls ingen känning.
Allt jemkande med rättsvidriga förhållanden ledde sällan till något tillfredsställande
upphäfvande af deras tillvaro och tidtals med några öre förhöjda skjuts
legor
kunde ej åstadkomma det ondas upphäfvande från sjelfva roten. Det funnes
exempelvis ingen billighetsgrund uti tvånget för dem till Stockholm närboende
skjuts-skyldige att för befrielsen från hållskjutsen nödgas genom nyligen förhöjd
afgift erlägga ända till 60 R:dr R:mt årligen för hemmanet, under det andra skjutsskyldige
hemmansegare inom riket till mångfaldigt lägre pris frigjorde sig från
skjutsnings-skyldigbeten.
Uti föreställningen att Sverige vore i större behof af jernvägar än af den
svenske frie jordegandens frikallelse från det onaturliga, rättsvidriga och förnedrande
skjuls-åliggandet, läge ingen sanning, då, ibland alla för den administrativa omtankan
påkallade omsorger, samhälls-medlemmarnes befrielse från ett icke mera tidsenligt
förtryck otvifvelaktig!, åtminstone efter motionärens åskådningssätt, utgjorde den främsta
och mest magtpåliggande af alla.
Tiden syntes nu vara inne alt afhjelpa ett så beskaffadt verkligt ondt, som
skjutsnings-skyldigbeten företedde. Man borde ingalunda förebära att skjutsningsbesvär
genom jernvägar af sig sjelf kommer att upphöra. Ett sådant påstående innebure
ingen på erfarenhet grundad sanning. Post-inrättningarne för resandes förskaffande
hade sedan långliga tider tillbaka uti andra länder föregått inrättningen
af jernvägar och de bestode ännu och måste bestå i jemnbredd med dem, såsom
ett oundgängligt civilisationens behof.
Tiden syntes nu oafvisligen vara inne, att genom post-inrättningens införande
efter utlandets mönster äfven hos oss på det allmänna öfverflytta bestyret att
fortskaffa resande. Tiden svnles ock härtill oafvisligen vara inne, då statsverket
företedde för vårt land så högst ovanliga tillgångar för å bane bringandet af denna
vigliga och maktpåliggande sambälls-angelägenhet. Med anledning af hvad sålunda blifvit
yttradt, bar motionären föreslagit, »det Rikets Ständer måtte, för deras del, besluta, att
skyldigheten för resandes förskaffande förflyttas ifrån ett enskildt åliggande till ett statens
bestyr, att såsom i andra länder förenas med post-inrättningen och att Rikets Ständer
i detta afseende under de nästföljande 3:ne år till Kongl. Maj:ts disposition anslå
minst en million årligen, jemte underdånig anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes af
besagde medel använda hvad som kan blifva erforderligt för ett ändamålsenligt och
i,
Stais- samt Allm. Besv. oeh Ekon.-Utskottels Utlåtande JYt 17.
för statsverket minst betungande ordnande af resandes förskaffande, utan annat än
frivilligt biträde af enskilde, der sådant aftal kan komma i fråga,»
Vid föredragning häraf till remiss har Herr von Troil, Samuel Gustaf, yttrat, alt
om han icke kunde i allo gilla den mörka skildring, som i motionen blifvit gjord af de
skjutsskyldiges belägenhet, måste han likväl erkänna, alt skjutsniugs-skyldigheten vore ett
för landtbruket särdeles tryckande onus, hvilket hotade att blifva det ännu mer och
i samma mån som civilisationen utbredde sig och industrien ginge framåt, hvarigenom
rörelsen blefve lifligare och de resandes antal ökades, samt att tiden nu
vore inne, då man måste på ett eller annnat sätt, så fort som möjligt, om icke
upphäfva, åtminstone lindra detta för landtbruket svåra onus, hvartill äfven gåfves
flere utvägar, hvaribland förnämligast den, att, genom medels ställande till regeringens
disposition, söka understödja uppkomsten af enskilda diligens-bolag, hvadan
Herr von Troil såsom jemkning uti Grefve Anckarsvärds motion hemställt, huruvida
det icke vore lämpligt att till regeringens disposition ställa ett belopp af ISO ä
200,000 R:dr R.-rnt om året, för att derigenom understödja bildandet af enskilda
diligens-bolag, hvilka under en längre sträcka väg dagligen kundo fortskaffa resande.
En annan talare, Herr von Kock, Nils Samuel, som förklarat sig uti motionens
syftning fullkomligt instämma, har åter framställt det förslag, att Konungens
Befallningshafvande borde föranstalta om undersökning för att få utrönt antalet af
de hästar, som borde hållas i beredskap att utgå på resandes anfordran och efter
viss bestämd tid, äfvensom beloppet af den lega, dermed skjutsande, med afseende
på lokala förhållanden, kunde anses vara skadeslös. Derefter borde Konungens
Befallningshafvande bestämma häslantalet och skjutslegans belopp, hvilket sistnämnde
dock ej på något ställe finge öfverstiga 120 öre R:mt för mil. Skulle vid derefter
anställd entreprenad-auktion pålitlig man icke vilja åtaga sig skjutsens bestridande
ens emot den af Konungens Befallningshafvande för stationen bestämda högsta
sjutslegan, så skulle det belopp, som derutöfver i penningar årligen måste lemnäs
entreprenör, fördelas emellan de hemmansegare, som hittills haft skjutsen vid gästgifvaregården
sig ålagd, i förhållande till hvars och ens skjuts-skyldighet. Entreprenad-tiden
borde blifva 3 å 5, högst 10 år. Efter dessa års förlopp och sedan
derunder sannolikt en klass af entreprenörer uppkommit, som kunde konkurrera på
alla skjuts-ombyten, hvarefter sammansättning till legans oskäliga höjning ej mera
vore alt befara, kunde de nu skjuts-skyldige alldeles befrias från tillskott för
skjutsen.
Sedan Grefve Anckarsvärds motion delgilvits de öfriga Riks-Stånden, har densamma,
vid föredragning hos Bonde-Ståndet, blifvit af Riksdags-fullmäktigen Paul
Fritz Mengel från Upsala län upptagen såsom egen motion, hvarefter den, tillika
med de många yttranden, som deröfver afgifvits, remitterats till Stats-Utskottet.
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, till hvars
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskoltets Utlåtande M 17.
förberedande behandling denna fråga sedermera blifvit öfverlernnad, bar tagit densamma
i noggrannt öfvervägande.
Att ingå i någon utredning huru skjutsnings-besvärel ursprungligen blifvit fästadt
vid jordbruket eller hvad giltighet må tilläggas motionärens antagande, att de
oprivilegierade jordbrukarne fordom funnit sig föranlåtne alt derigenom friköpa sig
från våldgästning, anser Utskottet icke vara erforderligt. Ehvad häfdeforskarens uppgifter
härom må finnas mer eller mindre tillförlitliga, så kan det dock i hvarje
fall af ingen förnekas, att ifrågavarande hufvudgrund för skjutsnings-anstalterna
under århundraden bestått och genom statsmagternas fortsatta lagstiftning vunnit den
helgd, som hvarje annan lagstadgad samhälls-inrättning, deruti ändringar icke med
Ibg kunna påyrkas, utan med hänsigt till det allmännas rätt och fördel. Äfven
från denna allmännare synpunkt betraktad!, har dock skjulnings-besväret, som i öfrigt
icke drabbar landet ensamt, utan äfven städerna, gifvit skäliga anledningar till klagomål
i samma mån, som landets befolkning och industriela rörelse tillvext. Den lifligare
rörelsen har nemligen icke blott ökat tyngden af detta besvär i och för sig sjelf,
utan ock verkat till allt menligare hinder lör jordbruket att ostördt använda tillgängliga
arbetskrafter för näringens ändamålsenliga skötsel; icke att förtiga ett ännu
värre ondt, som följt delta skjutsnings-system i spåren, eller dess förderlliga inflytande
på sedligheten, genom det oregelbundna och arbetshågen qväfvande lefnadssätt,
som skjutsnings-bestyret medfört. Alla dessa olägenheter och brister hafva långt
före detta blifvit insedda och erkända. Lagstiftarne hafva ock lagt sig vinn om att
afhjelpa dem, för så vidt det, utan rubbning af hufvudgrunderne, kunnat ske. Så
hafva tid efter annan och sednast genom Kongl. Cirkulär-brefvet den 11 Februari
1832 åtgärder blifvit anbefallda, i ändamål att minska eller afskaffa hållskjutsen
och genom Kongl. Cirkulär-brefvet den 2 Augusti 1844, hafva, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med Rikets Ständers förslag, likaledes föreskrifter utfärdats, syftande
att befrämja entreprenader för skjutsnings-bestyret; hvarförutan, till lindring i detta
besvär, skjutslega!) gång efter annan blifvit förhöjd.
Hvad med dessa åtgärder vunnits har dock icke motsvarat det afsedda ändamålet.
Entreprenad-systemet, som om det fullständigt kunnat på antagliga vilkor
genomföras, ofelbait skulle hafva afiägsnat anledningarne till klagan från de skjuts—
niugs-skyIdiges sida, har nemligen blott delvis kunnat bringas till verkställighet. Men
just derigenom, att vid en del skjuts-stationer entreprenader kunnat tiilvägabringas,
utan alt tillskynda de skjutsnings-skyldige någon utgift, vid andra åter antingen alldeles
icke eller ej utan mer eller mindre kännbara penninge-bidrag, har den ojemna
tyngden af detta besvär blifvit så mycket mer i ögonen fallande, och då derjemte vid
alla de stationer, der entreprenader icke kunnat åstadkommas, de menliga verkningarna
i ekonomiskt och moraliskt hänseende oförminskade qvarstå, så finnas ännu
ovedersägligen giltiga anledningar till klagan öfver skjutsnings-anstalternas felaktiga
skick. Utskottet medgifver alltså, att en förändring, som kunde medföra mera verk
-
6
Stals- samt Allm. Besv. och Ekon.-Ulskoltets Utlåtande JVi 17.
sammy botemedel häremot, är önskvärd. Dock hyser Utskottet tvifvelsmål, huruvida
den af motionären ifrågasatta utväg att »efter utlandets mönster» förena skjutsväsendet
med post-inrättningen, om den ens för det närvarande vore möjlig, skulle på ett
ändamålsenligt sätt här i landet kunna begagnas. Det torde härvid göra tillfyllest
alt erinra om Sveriges glesa befolkning, men det oaktadt mångfaldigt utgrenade vägnät,
om vägarnes ännu mångenstädes backiga beskaffenhet och om de hårdare årstidernas
menliga inverkan på dem. Att under sådana omständigheter postvagnar,
så inrättade, som i andra länder och af den storlek, som erfordras för både persontrafik-,
post- och paket-forsling, kunna annat än undantagsvis blifva användbara,
kan med lika skäl betvifla*, som att de nödvändiga uppoffringarne för en dylik anstalt,
som bordo afse icke allenast en sådan skjuts- och posl-belordring på bestämda
lider och på alla allmänna landsvägar, utan ock tillhandahållande, på hvilka tider
som helst, af extra post-skjuts åt vägfarande, som det åstundade, komme att stå i
något rimligt förhållande till det gagn, som derutaf vunnes.
Men ehvad omständigheterne göra det lämpligt eller ej att, under post-stvrelsens
förvaltning, tillvägabringa en skjuts-inrättning helt och hållet efter utländskt
mönster, eller med tillämpning till större eller mindre del af entreprenad-systemet,
eller på något annat sätt, så fordras i hvarje fall, för att ens ungefärligen kunna
bilda sig ett omdöme om verkställbarheten eller ändamålsenligheten, fullständiga utredningar
af alla förhållanden, sorn inverka på frågan, såsom antalet hästar, som
under en viss förfluten tidrymd vid hvarje station för skjutsningen i medeltal erfordrats;
antalet af tillvägabragte skjuts-entreprenader och beskaffenheten af de dermed
förknippade vilkor; möjligheterna att i hvarje landsort erhålla hästar på beting och
vilkoret» derför; k.ostnaden i de särskilda orterna för hästars utfodring; väglängderna
emellan alla stationer, hvarifrån och hvartill skjutsning för närvarande eger
rum; användbarheten af större postvagnar å särskilda väglinier, med afseende å vägarnes
beskaffenhet o. s. v. Först efter verkställda undersökningar i alla dessa och
dermed gemenskap egande delar och efter upprättande af statistiska sammandrag öfver
uppgifterna härom, kan det blifva möjligt att göra beräkningar öfver kostnaderna och
pröfva, om och under hvilka vilkor någon antaglig plan till förändrad organisation
af skjutsnings-anstalterna derpå kan grundas, och hvilken plan till någon del jemväl
måste blifva beroende af den utveckling, som frågan om bestämmandet af ett visst
jernvägs-system kan erhålla. Lätteligen torde jemväl inses, att en förändrad organisation
af gästgifveri- och postskjuts-anstalterna icke bör ske, utan att kronoskjuts-besväret,
i sammanhang dermed, annorlunda ordnas, för hvilket ändamål dock
äfven tarfvas omständliga utredningar.
Utskottet anser sig, vid dessa förhållanden, desto mindre kunna gifva anledning
dertill, alt en årlig anslags-summa på förhand fästas vid ett sålunda af vidlyftiga förberedelser
beroende föremål, som summan kan komma att befinnas otillräcklig för en
fullständig reglering, men rättvisan dock fordrar en samtidig reglering öfverallt.
Stals- samt Allm. Besv. och Ekon.-Ulskollets Utlåtande M 18.
7
Då i öfrigt, enligt hvad de från Hedervärda Bonde-Ståndet remitterade handlingar
upplysa, motion från besagde Riks-Stånd blifvit till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterad, innefattande, bland annat, förslag derom, att en kommitté
måtte nedsättas, för att afgifva betänkande om en förändrad reglering af skjutsningsanstalterna,
och vid behandlingen af utlåtandet i denna fråga Rikets Ständer blifva
i tillfälle alt pröfva om och hvad åtgärd i anledning af detta förslag må finnas
lämplig, samt hvad särskildt beträffar frågan om anvisande af stats-anslag för alt
understödja bildandet af enskilda diligens-bolag, det synes kunna antagas, att postverket,
i den mån, som post-befordringen derigenom kan befrämjas, icke torde
sakna utväg alt anvisa motsvarande understöds-bidrag, och derest åter det endast
eller hufvudsakligast afses en förändrad skjuts-anstalt, betydligare uppoffringar af
staten härtill för någon särskild ort synes icke kunna ske utan orättvisa mot de
öfriga, finner Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet sig
böra för närvarande afstyrka Rikets Ständers bifall å såväl Grefve
Anckarsvärds ifrågavarande motion, som de dervid gjorda jemkningsförslag.
Stockholm den 31 Juli 1857.
M 18.
Ank. till Exp.-Utsk. d 24 Aug. 1857, kl. 2 e. ta.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående skjutsersdttning
till indelta arméens öfver- och underbefäl samt civilstat
för en del resor i tjenste-drenden.
Till Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet hat1
blifvit öfverlemnad en hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln af Herr Björnstjerna,
J. M., väckt motion, uti hvilken Herr von Knorring, E. O., instämt, deruti föreslagits
att skjuts-ersättning enligt rese-reglementet måtte tilldelas indelta arméens öfveroch
underbefäl samt civil-stat vid följande tillfällen, nemligen: vid
l:o De syner och ekonomiska besigtningar, som anbefallas uti Kongl. Maj:ts
förnyade Nådiga Militie—boställs—ordning af den 23 Januari 1836;
2:o Soldattorp-syner;
8
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-TTlskoltets Utlåtande M 18.
3:o Landtmäteri-förrättningar;
4:o Skogs- och jord-ransakningar;
5:o Rättegångar om jord, tillhörande boställen eller soldat-torp; och
6:0 Alla andra sammankomster, dit Regements-ombud blifver beordradt, vare
sig på reqvisition af Konungens Befallningshafvande eller annan myndighet eller ock
Regements-chefen eljest, jemlikt gällande författningar, finner det nödvändigt för bevakande
af regementets rätt och fördel.
Till stöd för delta förslag har motionären anfört, att dessa nu uppräknade
förrättningar utgjorde omkring hälften af de befattningar, hvilka orsakade befälets
resor; att detsamma rättvisligen ej borde åläggas sådane resekostnader, hvilka icke
föranleddes af den tillsyn befälet borde utöfva öfver underlydande, enligt gällande
föreskrifter och utfärdade befallningar; alt i äldre tider befälet fortskaffades till och
ifrån dessa förrättningar af rotehållarne, i följd af hvilken välvilja anspråken på
rese-ersättning uteblefvo, men denna välvilja å de sednares sida hade redan upphört
och befälet måste sjelft bekosta utgifterna för dessa resor, och hvilka utgifter
blifvit allt mer och mer betungande, i samma mån skjutslegan tid efter annan undergått
förhöjning och än ytterligare torde höjas.
Utskottet, som tagit denna framställning i öfvervägande, finner visserligeu det
vara ganska betungande för indelta arméens befäl, alt af egna medel nödgas bestrida
utgifterna för resor icke allenast i och för den egentliga tjenstgöringen, utan
ock för förrättningar, hvilka icke stå i omedelbart sammanhang dermed eller äro
deraf föranledda ; men då flere embets- och tjenstemanna-klasser likaväl som
den indelta arméens befäl hafva sig ålagdt, alt utan ersättning företaga resor
i tjenste-ärenden, och billigheten fordrar att deras måhända icke mindre grundade
anspråk ej lemnäs utan afseende, anser Utskottet, i frågans närvarande outredda
skick, sig icke annorledes kunna understödja motionärens förberörda förslag,
än att hemställa,
det Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl,
Maj:t täcktes, eller ärendets behöriga utredning, till Rikets Ständer
vid deras nästa sammankomst göra nådig framställning, dels om och
i hvilka fall rese-ersättning må tillerkännas militäre, civile och
ecklesiastike tjenstemän för deras resor vid förrättningar inom deras
tjenste-distrikter, dels ock om de kontroll-föreskrifter, som i berörde
hänseenden kunna linnas erforderliga.
Stockholm den 31 Juli 1857.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1857.
Sammansatta Stats-, Ttevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-lits!;. Bil. M 19. 1
M 19.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Sept. 1857, kl. 7 e. m.
Sammansätta Stats-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Betänkande i anledning af väckta motioner
dels om den personliga skydds-afgiftens anvisande till
folk-undervisningens befrämjande, dels ock om ordnandet
af folkskoleväsendet, samt om löneförhöjning för folkskolelärare
och seminarie-/ör eständar e m. m.
Med bifall till Bevillnings-Utskottets uti dess Betänkande JVs 5 gjorda hemställan,
hafva Bikets Ständer beslutat att den personliga skydds-afgiften, till belopp
af 40 öre för man och 20 öre för qviona, skulle tillsvidare såsom beviilningsgrund
qvarstå, dervid Bikets Ständer likväl förbehållit sig öppet att, i afseende å denna
afgifts användande, vidtaga de förändringar, som kunde påkallas af Bikets Ständers
blifvande beslut i anledning af det särskilta Utlåtande, hvilket Utskottet skulle afgifva
öfver väckta förslag om ifrågavarande afgifts användande till folk-undervisningens
befrämjande och utvidgande.
Emellan de härom till Bevillnings—Utskottet remitterade motioner och de flera
inom Riks-slånden i öfrigt väckta förslag, hvilka i mer eller mindre mån röra
folkskoleväsendet och hvilka blifvit remitterade dels till Stats-Utskottet, dels till
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskottet, dels ock till
Bevillnings-Utskottet, eger ett så oskiljaktigt sammanhang rum, att alla dessa ämnen
ansetts böra på en gång till behandling förekomma; dervid, med hänseende till de
olika lagstiftnings-kalegorier, under hvilka frågans särskilda delar hemfalla och hvilka
äfven vid remisserna från Riks-stånden gjort sig gällande. Stats-, Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten funnit sig böra, på sätt 43 § Riksdags-Ordningen
bestämmer, sammanträda till gemensamma öfverlägguingar.
Bih. till R. St. Brot. 1856 & 1857. 4 Sami. 2 Afd. 8 Haft. 1
2 Sammansatta Stats-, B erilin- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Bcl. Jt? 19.
För alt återgifva motionärernes framställningar med all den fullständighet ämnets
vigt och en klar uppfattning af de skiftande åsiglerna kräfva, har Utskottet
funnit sig först böra i sin helhet upptaga motionerna, hvar för sig, dock ordnade,
så vidt ske kunnat, efter de. ämnen, som företrädesvis i motionerna beröras; hvarefter
Utskottet vill särskildt sammanfatta och med yttranden bemöta de olika framställningarne.
Ifrågavarande motioner äro väckta af:
l:o Herr Friherre Hjerta, Fredrik Philip, som, under åberopande af en
inom Preste-ståndet af Herr Biskopen Björck väckt motion, angående reorganisation
af folkskoleväsendet, hvilken motion kommer att bär nedan närmare omförmälas,
hemställt, alt den personliga skydds-afgiften måtte anslås till folkskolornas behof
samt sålunda fördelas, att ena hälften deraf användes till upphjelpande af nu befintliga
fasta och ambulatoriska skolor, så att de kunde motsvara idéen med de i
åberopade motionen omnämnda små-skolor, der de ej kunde upphöjas till distriktskolor,
äfvensom till löneförbättring för lärarne, samt den andra hälften till inrättande
af högre folkskolor eller s. k. distrikt-skolor och dessas jemte små-skolornas
förseende med undervisnings-materiel; till åstadkommande af ett föreslaget privatseminarium
under Grefve T. Rudenschölds ledning; till understöd åt elever, sorn vid
seminarium eller Universiteten bilda sig till folkskole—lärare; till inrättande af fullständigare
seminarier, så framt icke lämpligare skulle anses att indraga hela seminariiinrättningen;
samt till löner och resekostnader m. m. åt föreslagne folkskole-inspektörer;
och har motionären ansett, att den personliga skydds-afgiften, på sådant sätt
använd, skulle göra nu utgående anslag af 20,000 R:dr B:ko till understöd för
folkskole-lärares aflönande obehöfligt, hvarförutan anslaget till seminarii-inrättningen,
21,000 R:dr B:ko, skulle indragas, i händelse denna inrättning komme att upphöra,
och särskildt anslag till det ifrågaställa privat-seminariet icke erfordras;
2:o Herr Doktor Sandberg, som yttrat, att den personliga skydds-afgiften
icke kunde anses vidare erforderlig för Statsverkets behof, enär, enligt Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, ett öfverskott å Statens
tillgångar visade sig af omkring 3,000,000 R;dr, utan att banko-vinsten för
åren 1834—1836, uppgående till omkring 3,800,000 R:dr, deruti vore inberäknad;
hvadan motionären hemställt, att den personliga skydds-afgiften icke vidare
måtte upptagas såsom stats-inkomst, utan Usla Art. i Bevillnings-förordningen utgå,
men att i stället af alla i mantal skrifna personer, hvilka hittills utgjort bevillning
elter Usta Art., skulle erläggas en afgift, af 24 sk. b:ko för man och 12 sk b:ko
för qvinna, hvilken afgift under fredstid borde utgå jemväl af gemenskapen vid arméen
och flottan; alt dessa medel skulle af församlingarne få användas till folkskoleväsendets
utvidgande och befrämjande medelst antagande och atlönande af flere
ambulatoriska skol-lärare, der behofvet sådant fordrade, samt till förbättrande af de
närvarandes lönevilkor, äfvensom, der tillgångarne sådant medgåfve, till fattiga barns
Sammansatta Stats-, Bevilln.- saint Allm. Besv- och Ekon.-Glsk. Bet. JV? 19. 3
underhåll och undervisning jemväl uti handtverk och näringar; samt att dessa medel
skulle debiteras, uppbäras och redovisas på enahanda sätt, som genom Kongl. Kungörelserne
den 13 Mars 1846 och den 19 September 1848 är föresk r i I vel; och
hafva uti denna motion Prostarne Carlander och Gahne samt Doktor Norström m. fl.
af Preste-ståndets Ledamöter instämt;
3:o Herr L. V. Henschen, 4:o Matts Pehrsson från Stockholms, 5:o Per
Mattsson från Wester-Norrlands, 6:o Johan Pehrsson från Upsala, 7:o Tobias Lind
från Götheborgs och Bohus och 8:o Johan Johansson från Östergöthlands Län, hvilka
samtlige ansett personliga skydds-afgiften böra anvisas åt kommunerna att genom
församlingarnes skol-styrelser användas till folkskole—lärares fullständiga aflönande
samt fattiga barns underhåll och vård under deras skoltid, äfvensom till inrättande
af sådane anstalter, hvarigenom ungdomen bibringades undervisning i handa-slöjder
och näringar; och har uti dessa förslag en stor del al Bonde-ståndets Ledamöter
instämt;
9:o Eric Andersson och Johan Andersson från Kopparbergs Lön. Såsom
tillägg till de inom Bonde-ståndet väckta motionerne om den personliga skyddsafgiftens
anvisande till folk-undervisningens befrämjande, hafva nämnde 2:ne motionärer
hemställt, att berörde afgift, i händelse densamma komme att för besagde
ändamål anslås, måtte, efter deraf på vanligt sätt verkställd uppbörd, få genast lyftas
hos kronofogdarne emot vederbörande skol—styrelses qvitto. Härigenom skulle den
fördel vinnas, att medlen blefve för dermed afsedt ändamål förr tillgänglige, samt att
olägenheten för skol-styrelserne att genom särskildt ombud låta i ränteriet uttaga
desamma undanröjdes;
10:o Lars Olsson från Kopparbergs Län, sorn framställt enahanda förslag,
med tillika gjord hemställan, att den för närvarande utgående folkskole-afgiften jemväl
måtte få på nyssnämnda sätt uppbäras.
ll:o Herr Biskopen Björck, som hufvudsakligen anfört, att det visserligen i
främsta rummet tillhörde den församling, inom hvilken folkskole-läraren bade sin
verksamhet, att förse denne med hvad som oundgängligen erfordrades för hans lifsbergning,
meri att, om detta icke kunde af de mindre kommunerna åstadkommas,
Staten desto heldre vore pligtig att härvid kraftigt underhjelpa de förre, sorn nämnde
lärares verksamhet, om den med nit utöfvades, komme medelbarligen det större samhället
till godo. Om således rättvisan af Statens bidrag till understöd för folkskoleväsendet
inom församlingarue erkändes, så vore det så väl Statens, som församlingarnes
intresse, att de medel, som härtill ansloges, blefve på ändamålsenligaste
sätt använde. Ju mera betydelsefull och så väl i samhällslifvet ingripande, som på
menniskans högre lif inverkande, en samhälls-anstalt vore, desto större svårigheter
vore den underkastad och desto mindre kunde man vänta att densamma skulle annorlunda,
än småningom, och i mån af den insigt, en vidgad erfarenhet gåfve, kunna
på ett mera tillfredsställande sätt ordnas; hvadan det icke vore underligt om den
i Sammansatta Stats-, Bertlin.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. Jtä 19.
nya organisation af folkskoleväsendet i Sverige, som genom Stadgan af år 1842
grundlädes, företedde många brister för den, som vore i tillfälle att derom taga
nöggrannare kännedom. En man, som åt denna sak egnat en mera ihärdig och
omfattande forskning, nemligen Herr Grefve Thorsten Rudenschöld, bade uti en nyligen
utkommen skrift: om »Folkskolans praktiska ordnande» fortfarande fullföljt den
sats, som från början utgjort grundtanken i hans skolsystem, att folkskolans välgörande
inflytande på folkets sanna bildning hufvudsakligen berodde af dgss större
eller mindre förmåga alt till lifaktighet väcka och till samverkan med skolan underhålla
den omvårdnad i hemmen om barnens läsning, från hvilken föräldrar och andra
barnens ledare tycktes på sednare tider flerestädes hafva, i mån af församlingarnes uppoffringar
för folkskolan, ansett sig befriade. Enligt denna, af motionären delade,
åsigt, borde det i första rummet vara folkskolans bemödande att gifva fart åt hemläsningen
och, i samband med denna, bedrifva undervisningen i många småskolor*
i hvilka alla barn inom församlingen kunde deltaga. Denna undervisning, omfattande
innanläsning, utanläsning af Cateches och Biblisk historia samt någon färdighet
i skrifning och räkning, jemte öfning i kyrkosång, kunde i allmänhet bättre skötas
af lärare och lärarinnor, tagna från församlingen samt utaf presterskap och skolstyrelse
kände för gudsfruktan och andra nödiga egenskaper, än af sådane examinerade
lärare, som hittills utgått från Seminarierne. Desse sednare lärare, om än
till en stor del både fromme och skicklige, kunde likväl icke vid antagningen tillräckligen
pröfvas, hvadan församlingens dyrbaraste egendom, de uppvexande barnen,
ofta måste anförtros åt okände lärare. Dessutom vore det blott ett mindre antal
barn inom hvarje församling, som hade anlag och håg för inhämtande af ett större
kunskapsförråd, och att för dessas räkning hålla så många examinerade lärare, som
nu i större pastorat vore anställde och hvilka alla gjorde anspråk på löneförhöjning,
medförde alltför stor kostnad. Löneförhöjningen kunde svårligen blifva sådan, att
sådane personer i längden kunde finnas dermed belåtne, hvilka lör lifstiden icke
hade annat kall, än skollärareyrket, hvartill komme behofvet af medel till pensionerande
af dem, som af ålder eller sjuklighet blefvo otjenstbara. Om således Statens
och kommunernes bidrag till folkskoleväsendet ej skulle i obegränsadt mått alltjemnt
ånyo anlitas och ändock i det hela till stor del förspillas, blefve det nödigt att
tänka på en förändrad, organisation af hvad som hörde till detta vigtiga föremål
för samhällets omvårdnad. Då nu alltså den för alla barn gemensamma undervisningen
borde och kunde blifva både mindre kostsam och lemnad i säkrare händer
genom en ambulatorisk skolbållning med oexaminerade, men af presterskap och skolstyrelser
pröfvade lärare och lärarinnor i Socknarne, skulle deraf följa en betydlig
inskränkning i antalet af dem, hvilka behöfde för skollärarekallet i Seminarierna
bildas. Motionären ansåg En examinerad lärare vara tillräcklig att inom hvarje af
pastoraten, äfven de större, undervisa de barn, hvilka i småskolorna visat sig danade
att inhämta ett högre kunskapsmått. Denne lärare, hvars lönevilkor borde upp
-
Sammansatta Stats-, tievilln.- samt Allat. Hest.- och Ekon.-Utsk. Bcl. JYs 19. 3
hjelpas, så att han kunde uteslutande egna sig åt undervisningen, skulle antingen
i fasta skolan omkring sig samla de mera försigkomna af småskolornas liirjungar,
eller ock under olika tider af året vistas i särskilda delar af socknen för att åt
sådana barn meddela en något utvidgad undervisning. Deremot borde församlingens
öfrige skollärare icke så upptagas med undervisningen, alt de icke äfven kunde begagna
andra tillfällen till arbetsförtjenst samt sålunda vara belåtne med den mindre
lön, de för närvarande åtnjölo. De öfrige examinerade lärarne inom pastoratet
borde, så länge de funnos, jemte de oexaminerade lärarne och lärarinnorna, användas
att undervisa i småskolorna, hvilka borde blifva så många sorn möjligt, på
det att skolhållningen ofta måtte återkomma till barnen och dessa derigenom drifvas
att nå mellantiderna i hemmen inhämta mindre pensa, för hvilka sedermera i småskolorna
skulle redogöras. De examinerade lärarne, hvilka vid småskolorna anställdes
och som med afseende derå, att de vore i tillfälle jemväl till annan arbetsförtjenst,
kunde vara belåtna med den mindre lön de nu åtnjöto, skulle ega att, vid yppade
ledigheter, söka befordran till bättre lönade skollärareplatser. Men för öfrigt borde
de examinerade lärarnes antal minskas derigenom, alt icke nya antoges i afgåendes
ställe, då pastoratet redan egde En examinerad öfverlärare. Dessutom skulle, såsom
Folkskole-stadgan antyder, två eller flere socknar kunna förena sig om En examinerad
skollärare, för bestridande af den undervisning, som skulle meddelas de mera
begåfvade bland folkets barn. Vidare har motionären fästat uppmärksamhet på beböfligheten
deraf, att tillfälle bereddes till inhemtande äfven pä landet af en fullständigare
folkbildning, än nuvarande examinerade lärare kunde bibringa, och hvilken
skulle tillgodokomma icke blott de bättre utrustade bland allmogens barn, ulan
ock ståndspersonernes barn på landet. Lärarne vid dessa skolor, hvilka motionären
ansett i början och tillsvidare blifva endast ett färre antal inom hvarje stift
och kunna benämnas distrikt-skolor, borde hafva akademisk bildning och förses med
en högre aflöning samt ega utväg till befordran inom Kyrkan eller Elementarläroverket.
Dessa högre skolor skulle dock endast inrättas der, hvarest kommunerna
ville dertill bidraga, och borde af Staten kraftigt understödjas. Slutligen har motionären
yttrat den förmodan, att, då af minskning i de examinerade skollärarnes
antal skulle följa indragning af de liesta Stifts-seminarierna, Två eller Tre, förlagde
företrädesvis i universitets-städerna, borde blifva tillräckliga för hela landet och kunna
möjligen efter hand böjas till institut för bildande af lärare för distrikts—skolorna
samt till öfnings-skolor för deni, hvilka ingå vid Ekmentar-läroverket och som hittills
saknat en praktisk kurs till förberedelse för deras skollärarekall; äfvensom att
distrikts-skolorna sjelfva, när de komme till stånd, synas kunna tjena till bildande
af dem, hvilka skola anställas såsom öfver-lärare inom pastoraten. Dock har motionären
anmärkt, att förslagen om inrättandet af distrikts—skolor och af pedagogiska
institut för bildande af lärare till dessa skolor och till Elemenlar-lärovcrken först
småningom i en framtid torde kunna realiseras; hvadan hans yrkanden i främsta
6 Sammansatta Stats-, Uevilln.- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utsk. Bet. M 19.
rummet afsåge folkskole-väsendets hufvudsakliga grundande på småskolor med en
ur församlingarnes eget sköte vald lärare-personal; inskränkning af de examinerade
skollärarnes antal; indragning af de fleste stifts-seminarierne och beviljande af förhöjd
lön åt En examinerad lärare i hvarje pastorat.
12:o. Herr Doktor Sandberg, hufvudsakligen instämmande i Herr Biskopen
Björcks motion, har ansett följande förändringar i afseende å folk-undervisningens
ordnande böra, i mån af hvad tid och omständigheter kunde medgifva, till vägabringas,
nemligen: a] att uti de färre eller flere Seminarier, som ansågos böra
qvarstå, nödigt antal folkskole-lärare skulle bildas till »klarare och redigare insigter,
något högre kunskaper samt större skicklighet, än de nuvarande ega»; b) att,
efter hand, i hvarje folkrikare Pastorat, eller större Skol-distrikt, åtminstone en så
beskaffad lärare skulle anställas och förses med någorlunda tillräcklig lön; kommunerne
dock obetagel att, om så önskades och tillräcklig aflöning bereddes, hafva
flere examinerade skollärare; c) att i denna pastoratets eller distriktets högre folkskola
alla föräldrar, som sådant önskade, kunde för sina barn erhålla en fullständigare
och klarare undervisning och utbildning uti de läro-ämneu, som ligga inom
folkskolans område, hvartill äfven, så vidt ske kunde, medel borde beredas fattiga
barn, sorn hade lust att lära och vore utrustade med bättre naturgåfvor; d) att i
denna högre Folkskola, som skulle stå öppen för hvarje yngling, som åstundade
begagna densamma, äfven meddelades den inskränktare undervisning, som kunde vara
af nöden för de lärare och lärarinnor, hvilka, sedan de af Pastor blifvit pröfvade
och godkände, borde hålla småskolor och efter Skol-styrelsens anvisning flytta omkring
öfverallt i socknen, för att, med tillhjelp af hemläsningen, bibringa församlingarnes
alla hain den läsfärdighet, som är nödvändig för hvar och en i ett christ—
ligt samhälle ; e) att de, som undervisade i dessa flyttande småskolor, skulle underhållas
och lönas af föräldrarne, men att, om skol-kassan, som först måste förse
den högre folkskolan med hvad till densamma erfordras, lemnade något öfverskott,
någon del deraf finge, efter Skol-styrelsens bepröfvande, användas till understöd
för ifrågavarande småskolor; f) att, der lokala förhållanden lade hinder i vägen för
en fast skola, eller, der sådan funnes, men den med högre kunskaper och högre
lön försedde examinerade skolläraren icke uti densamma hade tillräckligt antal lärjungar,
läraren skulle åligga att flytta sin undervisning ut i socknen på de ställen,
Folkskoie-styrelsen bestämde; g) att ingen lärare eller lärarinna borde antagas,
hvarken för högre eller lägre folkskola, utan att, jemte skicklighet och kärlek för
undervisnings-kallet, vara känd för en sedlig lefnad, uppriktig gudsfruktan och fromt,
allvarligt samt christligt sinnelag; hvilken sistnämnde omständighet motionären ansett
aldra vigtigast, på det folkskolan ej måtte undergräfva kyrkan och förstöra
den gudsfruktan, som funnes hos Svenska allmogen; hvarjemte motionären erinrat
om angelägenheten deraf, att presten, af hvars verksamhet och nit folk-undervisnin
-
Sammansatta Stats-, Bevilln,- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtsk. Bet. M 19. !7
gens framgång och välsignelse vore hell och hållet beroende, måtte begagna alla
både offentliga och enskildta tillfällen att bos allmogen inskärpa nödvändigheten af
barnens undervisning och skolgång och att vid skol-examina, dem han alltid bordo
liålla, vid husförhör, vid tillfälliga undersökningar om christendoms-kunskap och vid
förhör med nattvards-ungdomen o. s. v. med nit och eftertryck lägga på föräldrarnes
och barnens hjertan, huru nödvändig kunskapen är för dem alla, håde såsom cbristne
och såsom samhällsmedlemmar.
13:o. Riksdagsmannen Jonas Andersson från Östergöthlands Län, hvilken
erinrat, att, då 1842 års Folkskole-sladga bestämmer, alt i hvarje församling skall
finnas åtminstone en fast skola, dermed otvifvelaktigt varit åsyftad t att hvarje sådan
kommun skulle vara försedd med en läroanstalt, der undervisning kunde meddelas
i de högre grenar af allmän medborgerlig och praktisk bildning, som vid
folkskole-organisationen förnämligast afsågos, eller den i stadgan omtalade maximikurs.
Ett stort rop hade höjt sig mot den fasta skolan, för det den icke motsvarat
förhoppningarne; men orsaken till de klagomål, som på många ställen med
skäl mot densamma kunde föras, vore, enligt motionärens tanke, alt söka deri, att
man missförstått den fasta skolans ändamål och fordrat att densamma skulle besörja
all undervisning, från och med den första bokstafs-kännedömen till och med
nämnde maximum, och att det ena, som det andra, skulle meddelas af lärare med
en i allmänhet klen underbyggnad af kunskaper och en ännu klenare aflöning. Då
man sålunda fordrat för mycket, hade man ej en gång fått hvad skäligen bordt
kunna väntas, hvadan man på sednare tider bemödat sig att, med hufvudsaklig
ledning af de anvisningar Grefve Thorsten Rudenschöld gifvit, och lemnande åsido
tillsvidare allt annat, söka att göra minimi-kursen tillgänglig för alla genom in
rättande
af mindre iäse-rolar och införande af den, ehuru i sig sjelf ofullkomliga,
dock tills vidare för detta ändamål nödvändiga, ambulatoriska läse-ordningen. Då
likväl på detta sätt blott det aldra nödvändigaste, eller innanläsning, utanläsning af
cathecbesen samt någon skrifning och räkning, kunde inherntas, så vore det nödvändigt
att höja den fasta skolan och att Staten för sådant ändamål mellankomme
med erforderlige medel. På grund häraf och under erinran om de stora fördelar
för samhället, hvilka genom en högre upplysnings spridande vunnes och hvilka
jemväl i ekonomiskt hänseende gjorde sig gällande genom ökad industri och mot
verkande
af fattigdom och brott, liar motionären, som dock ansett det mål, han
åsyftade, blott efter hand och i mån af stigande intresse för folk-undervisningen
kunna vinnas, föreslagit, att hvarje församling, som, vare sig enligt den af Grefve
Rudenschöld uppgjorda plan ellet annorledes, och med tillhjelp af skydds-afgift,
hvilken motionären ansåg böra uteslutande till ändamålet användas, ordnat den
lägre undervisningen på nöjaktigt sätt, samt derefter önskade få jemväl en högre
afdelning för undervisning i öfriga uti folkskole-stadgan till en del antydda läro
-
»
Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Ålim. Bese. och Ekon.-Utsk. Bet. JU 19.
ämnen, hörande till allmän medborgerlig och praktisk bildning, rnåtte af Staten i
årligt bidrag erhålla 500 R:dr b:ko, mot vilkor att inrätta en skola, i hvilken endast
de, sorn förut inhemta! den i nämnde stadga föreskrifna minimi-kunskapen,
skulle intagas och der de skulle af skicklig lärare undervisas dels ytterligare i de
uti lägre skolan påbörjade ämnen och dels i öfrigt uti Svensk grammatik, geometri,
natural-historia och physisk natur vetenskap, allt med praktisk tillämpning, äfvensom
uti Svensk geografi och historia, Sveriges lagar och allmännaste statistiska
förhållanden samt teckning; varande af motionären, som beräknat att lärarens lön
borde, jemte boställe, utgöras af minst 666 R:dr 32 sk., tillstyrkt, att för ändamålet,
som blott småningom kunde vinnas, måtte lill en början anvisas ett belopp
af 15,000 R:dr b:ko årligen lill regeringens disposition.
14:o. Riksdagsmannen Jonas Andersson från Östergöthlands län, åberopande
hvad han uti nästföregående motion tillstyrkt, i ändamål att högre folkskolor måtte
efter hand tillvägabringas, har i sammanhang dermed föreslagit, att till en början
ett mera fullständigt seminarium mS inrättas, der personer, som kunna användas
såsom lärare vid nämnde högre folkskolor, i den mån sådana varda upprättade,
skulle erhålla nödig bildning samt examineras; och enär Stockholm, af flere uppgifna
orsaker, vore lämpligaste orten för en dylik bildnings—anstalt, har motionären hemställt
dels att dervarande seminarium måtte förses med så talrik lärare-personal,
och i öfrigt så inrättas, som för ändamålet blefve erforderligt, dels ock att dertill
ina anslås 4,000 R:dr b:ko ärligen, med öfverlemnande åt regeringen att närmare
bestämma seminariets inrättning och styrelse.
15:o. Herr Ribbing, Arvid. Denna motionär har anmärkt, alt, ehuru med
de genom Kongl, kungörelsen d. 29 September 1853 intagne förändringar i 1842
års Folkskole-stadga omisskänneligen varit åsyftadt att lätta och befrämja undervisningen
i hemmen eller så kallade småskolor, företräde likväl gifvits åt fasta skolan.
Att denna emellertid vore olämplig isynnerhet för vårt i allmänhet glest bebodda
land, har motionären ansett vara ådagalagdt genom det af erfarenheten sedan år
1842 bestyrkta förhållande, att nämnde skola antingen vore särdeles ringa begagnad
eller ock, då barnen med stränghet tvingades att besöka skolan, att undervisningen
der under ett odrägligt sorl bedrefves af den ensamme skolmästaren, som icke kunde egna
nog uppmärksamhet åt hvarje lärjunge. Barnens uppfostran och undervisning blefve
i båda fallen lidande, hvaremot med kringvandrande lärare i skolor, som flyttades
från hem till hern, från granne lill granne, och blefve föga betungande då de icke
oftare, än efter t Ms ä 2 års förlopp till hvarje åbo återkomme, undervisningen,
enligt hvad erfarenheten läst, blefve allmän och skolan införlifvad med och kär för
folket, så, att det frivilligt lemnade föda både åt skolläraren och åt de fattigare
barnen, mot fördelen all få hafva de egna barnen hemma: hvarjemte det vore af
fördelaktigt inflytande på både lärare, barn och föräldrar, att desse sistnämnde såge
och
Sammansatta Stats-, Bevitln.- samt Allm. Ilesv.- och Ekon. Ulsk. lht. JY° 19. 9
och afhörde undervisningen. För ett allmännare införande af en sådan ordning
och på det tillfälle måtte beredas församlingen att entlediga en otjenlig skollärare,
hvilket enligt nu gällande föreskrifter icke kunde ske, äfvensom med afseende å
den af Rikets Ständer vid sednaste riksdag gjorda framställning om inskränkning i
seminariernas antal och dessas fullkomligare ordnande, hvilken framställning motionären
förnyat, har af honom blifvit yrkadt, att Folkskole-stadgan af den 18 Juni
1842, sådan den lyder enligt Kongl, kungörelsen den 29 September 1853, malte
undergå följande förändringar, nemligen: att 1 § 1 momentet erhölie följande
lydelse:
»I hvarje stads-församling och hvarje socken på landet bör finnas skola med
»åtminstone en vederbörligen godkänd lärare eller lärarinna. Tvänne eller flere
»till samma pastorat hörande stads- och lands-församlingar eller socknar kunna sig
»om en lämplig skol-inrättning förena, der en ringare folkmängd och öfrige för
»hållanden
en sådan förening påkalla.»
— Att 1 2 och 3 momenten sammanföras till ett så lydande:
»Der byar, torp eller lägenheter äro så aflägse, alt dithörande barn icke utan
»svårighet kunna begagna fast skola eller vid allmänt skoleställe sig infinna,
»böra mindre eller hemskolor inrättas och förses med lärare eller lärarinnor.»
(Der 3:dje mom. längre fram i författningen åberopas, skulle i stället
2:dra mom. införas.)
— Att 4 § 8 mom. skulle utgå och 9 mom. i stället uppflyttas såsom
det 8:de.
— Att 5 § 1 mom. måtto utgå och de öfrige momenten i samma § uppflyttas
samt deribland det (nuvarande 2:dra) blifvande lista mom. erhålla en så
förändrad lydelse:
»För hvarje Seminarium till lärares elier lärarinnors bildande, förordna Konsi»storium
en dertill skicklig föreståndare» etc.
— Att 5 § 5 mom. skulle få följande lydelse:
»Församling ege att skollärare eller lärarinna på kortare eiler längre tid, dock
»minst ett år, antaga, ehvad den förre ensamt som skollärare skall tjenstgöra eller
»med detta kall förena klockare-beställningen, som upphör samtidigt med Iärare»kallet.
Egande socknen att likaledes öfverenskomma med läraren om lörtsatt tjenst»göring,
sedan tid, hvarpå han först blifvit antagen, löper till ända, eller att någon
»annan i hans ställe antaga.»
— Att 6 § 5 mom. skulle utgå och de efterföljande i nummerordningen
uppflyttas.
De fasta skolehusen har motionären ansett böra fortfarande begagnas såsom
boställen ät skollärare och för meddelande af särskild undervisning åt dem, som,
efter att hafva inhemtat den allmänna undervisningen, önskade ett högre kunskapsmått,
hade råd att sig det förskaffa eller ansåges deraf särskildt förtjenle.
Bilt. till R. St. Prof. 1856 & 1857. 4 Samt. 2 Afd. 8 Haft. 2
10 Sammansatta Stats-, B wilin.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet M 19.
16:o Friherre Hjerta, K Ph., sorn lör folkskoleväsendets behöriga ordnande
ansett nödigt, att de flesta, om ej alla Seminarier för folkskolelärare skulle indragas
samt antingen ett eller flera nya fullständigare Seminarier inrättas och bildandet af
nämnde lärare förvisas till Universiteten; att ett större antal småskolor skulle bildas
med lärare-personal, tagen Iliand för handen varande, för detta kall tjenliga män
eller qvinnor i orterna; att ett ringare antal högre folkskolor, kallade Distrikts—
skolor, inrättades, försedde thed lärare från de nybildade Seminarierna eller från
Universiteten; att Grefve Thorsten Rudenschöld försattes i tillfälle att hålla ett Privatseminarium;
samt slutligen att öfver folkskolorna måtte tillsättas Inspektörer, förslagsvis
fem till antalet, hvilka genom resor i orterne och besök i skolorna skulle
utöfva tillsyn å folkskoleväsendet och meddela erforderliga råd och anvisningar;
varande af motionären föreslaget, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det en Kommittée af sakkunnige, för folkskolans framgång och
landets väl varmt intresserade män snarligen blefve nedsatt, för att företaga en
grundlig revision af Folkskole-stadgarj med hvad för öfrigt till folkskoleväsendet
hörer och så väl afgifva betänkande i ämnet, som utarbeta förslag till ny dylik
v ta tiga; samt att Kongl, Maj:t sedermera behagade i Nåder vidtaga de åtgärder,
som, på grund af Kommittéens utlåtande, kunde finnas tjenlige för åstadkommande
af en sann och lefvande folkbildning.
17:o Herr Hjerta, Lars Johan, som anfört att, oaktadt den frikostighet Rikets
Ständer under sednaste tjugu åren visat för undervisningsväsendet och särskildt
för folkskolorna, vore likväl lärarne vid dessa allt för svagt aflöuade, så att i allmänhet
blott sådane personer, hvilka saknade ulsigter till en mera tryggad bergning,
idler de kunskaper, som derå kunna göra anspråk, sökte dylika befattningar, som
alltså vanligen komme att beklädas af personer, hvilka nödgades anlita den dermed
förenade torftiga utkomst för alt undgå eländet. Inflytandet häraf på skolornas
skötsel vore lätt insedt. Om ock den första undervisningen vore mycket enkel
hvad kunskapsfordringarne angick, så vore det dock angeläget för det moraliska intryck,
som barnasinnet så lifligt emotloge, att lärdomarne meddelades med nit och
kärleksfullt sinne. Äfven för den händelse att läraren vore en man med upplyst
förstånd och värma för sin sak, skulle nitet säkerligen förslappas genom den tryckande
känslan af brist på det nödvändiga. Ett verksamt botemedel häremot vore
alt tillräckligen höja folkskolelärarnes löner; men med de stora fordringarne på
löneförbättringar, som nu yppat sig, vore det, lindrigast sagdt, tvifvelaktigt om någon
ting
kunde blifva öfrigt till ökade anslag åt folkskolorna. Det lunnes emellertid en
annan utväg att åtminstone förminska de skadliga verkningarne af de antydde olägenheterna.
Det vore en erkänd sanning, att det uppvexande slägtels uppfostran
och lörsta bildning till sedlighet och kärlek för det goda och ädla företrädesvis
tillhörde qvinnan, såsom en af hennes skönaste bestämmelser. Ett i allmänhet mildare
sinnelag, mera tålamod, en finare känsla af grannlagenhet, i förening med
Sammansatta Stals-, Remlin.- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Ulsle. Bet. JVs 19. 11
större snabbhet i uppfattning och aktgifvaride vore egenskaper, som qvinnan egde
i högre grad än mannen och hvilka syntes hafva ät henne anvisat rättigheten att, blifva
använd vid ungdomens undervisning långt mera, än som eger rum. Härtill komme
den ekonomiska sidan af saken. En lön af 200 eller 300 R:dr, knappast tillräcklig
till anskaffande af en ensam manspersons enklaste lifsförnödenheter och lemnande
intet rum för tanken på att kunna försörja familj, skulle deremot utgöra ett
önskningsmål för månget väl uppfostradt och bildadt fruntimmer, som vore i saknad
af egen förmögenhet. Qvinnan hade vanligen långt ringare anspråk, än mannen,
för lefnad«behofvens tillfredsställande. Ogift, vore hon i de liesta fall van att inskränka
sig till stor tarflighet och att deri finna sig med mera förnöjsamhet än
mannen. Yore hon åter gift, men mannen icke hade oberoende förmögenhet eller
ett indrägtigare yrke, blelve det för henne en icke obetydlig vinst att, under en
verksamhet af den ädlaste och mest fruktbärande beskaffenhet, kunna bidraga till
det gemensamma hushållet. På dessa och flera anförda skäl har motionären tillstyrkt,
att Rikets Ständer skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet uttrycka den
önskan, att fruntimmer, som visat sig ega dertill erforderlig insigt och vitsord om
godt uppförande, må, der särskilda hinder deremot ej möta, företrädesvis komma i
åtanka till bestridande af undervisningen i folkskolorna.
18:o Grefve Liljencrants, G. F., har erinrat, alt, då Staten å ena sidan vore
pligtig att i möjligaste måtto underlätta medlen för dess medlemmars trefnad och
utkomst, så borde ock å andra sidan Staten afhålla sig från att, under förespeglande
af framtida förmåner, indraga dess medlemmar på banor, der verkligheten
ingalunda motsvarade förhoppningarne. Uti ett sådant missförhållande blefve med
hvarje år allt mer och mer de unge män inledde, hvilka, öfvergifvande sin förra
samhällsställning, egnade sig åt folkskolelärare-kallet, och af sådan anledning sökte
inträde i de för sådane lärares bildande inrättade Seminarier. Om nu härvid jemväl
inträffade, att just desse lärare från inrättningens första uppkomst af många
ansetts såsom det väsentligaste hindret för folkskolans ändamålsenliga ordnande ej
blott till läro- utan äfven till uppfostringsanstalt, en åsigt som numera kunde
anses hafva öfvergått till allmän öfvertygelse, så tycktes det vara hög tid att upphöra
med åtgärder, så litet, tillfredsställande för det allmänna och ej heller stort
mera gynsamma för de nämnde individerna. Motionären har derföre föreslagit,
att de för skollärarnes bildande befintliga Seminarier, sådane de nu äro ordnade,
måtte med snaraste indragas; men då det likväl, afven med afseende å Herr Hjertås
ofvan anförda förslag om fruntimmers antagande att förestå folkskolor, torde blifva
af vigt, att personer, som känna sig kallade lill det dyrbara värfvet att upplostra
barn, men sakna de dertill erforderliga insigter och kunskaper, må ega tillfälle att
sådane förvärfva, har motionären tillika hemställt, att af de tillgångar, sorn de indragne
Seminarierna gjorde påräkneliga, en summa al omkring 3,000 R:dr R:ko
skulle ställas till Kongl. Majrts förfogande, för alt, der omständigheterna dertill för
-
12 Sammansatta Stals-, Bevilln.- samt Allm. Be sr.- och Ekon.-TJlslc. Bet. Jtf! 19.
anledde, kunna användas såsom understöd åt lämplige och nitiske personer, män
elier qvinnor, hvilka hvar (ör sig anmälde sig vilja upprätta undervisnings-anstalter
för bildande af folkskolelärare eller lärarinnor; varande följande närmare föreskrifter
af motionären förslagsvis uppgifne, nemligen: att, om dylik läro-anstalt, som nyss
nämndes, pröfvas behöflig, kungörelse derom öfver hela Riket skulle meddelas, på
det sökande till föreståndare-platsen dervid må kunna fritt anmäla sig och tillfälle
blifva att erhålla till dessa platser fullt värdiga personer; att för dylik befattning
skulle anvisas årligt arfvode, lämpadt efter omständigheterna och ej öfverstigande
400 R:dr för man och 266 R:dr 32 sk. B:ko för qvinna; att, der sådan anstalt
blefve inrättad, kungörelse om dess tillvaro borde införas hvarje halft år i någon
mera spridd tidning, på det föreståndaren eller föreståndarinnan må kunna bland
många sökande till elever göra urval af de till lärare-platsen lämpligaste perso
nerne;
att såsom grund för understöds åtnjutande af allmänna medel ej i allmänhet
måtte stadgas skyldighet att undervisa något visst antal lärjungar, utan att denna
bestämmelse mätte bero af vederbörandes pröfning för hvarje särskildt fall; att ersättning
-för elevers undervisning och underhåll ej skulle utgå för år, utan för den
tid och det antal elever, som styrktes verkligen hafva åtnjutit undervisning och
underhåll, der detta sednare för understöds åtnjutande vore betingadt; att det af
allmänna medel bestämda bidraget ej behöfde användas till lika belopp för de under
visnings-anstalter,
som för de olika könen kunde varda upprättade, utan finge begagnas
på det sätt, som för ändamålets ernående vore lämpligast; att viss minimi
ålder
för inträde såsom elev vid undervisnings-anstalten bestämdes; att bidraget till
elevernas underhålls-kostnad borde lämpas efter omständigheterna, men ej i något
fall om året öfverstiga 120 R:dr för man och 80 R:dr, allt Banko, för qvinna;
samt att sålunda erhållen undervisning ej medförde någon företrädesrätt vid frågan
örn skollärares tillsättande; och har motionären slutligen, såsom ett hufvudsakligt
syftemål med förslaget, uppgifvit, att ej andra personer skola eftertrakta föreståndareeller
skollärare-befattningar, än sådane, som af kärlek för det uppvexande slägtet
kände sig kallade att verka för dettas uppfostran.
19:o Herr Kyrkoherden Otterström, sorn föreslagit: a) att Rikets Ständer
skulle för sin del besluta, att med totalt upphafvande af nuvarande seminarii
inrättning
måtte organiseras en ny, helst ett enda CentraI—institut, i hjertat af Riket,
företrädesvis på landet och utan för nära beröring med stadslifvet, eller högst
två Seminarier, ett i norra och ett i södra delen af Riket, men att åt Kongl.
Maj:t skulle öfverlemnas att utse och bestämma lämpligaste platsen och i öfrigt
bestyra om organisationen; b) att för detta ändamål skulle ställas till Kongl. Maj:ts
disposition hvad af de 80,000 R:dr vore disponibelt, hvilka nu äro anvisade såsom
bidrag till bildande af en fond för folkskolelärares pensionering, sedan del visat sig
vara utan ändamål att för en sådan fonds bildande påräkna nämnde lärares egna
och skol—distrikternas bidrag; c) att på ordinarie stat skulle uppföras och på Cen
-
Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. Jtä 19. 15
tral-institutet öfverföras de årliga anslag, som hittills utgått till Seminarierna, men,
om två nya Seminarier inrättas, det årliga anslaget, fördelad t på båda instituten,
ökas med femtio procent.
Till stöd för sitt förslag har motionären hufvudsakligen åberopat: att ett institut
skulle medföra mera enhet i undervisningen och kunna bättre och fullkomligare
ordnas med befintliga tillgångar; att då ett antal af 200,000 barn saknade
skole-undervisning, det vore af vigt, att nya skolor inrättades, hvilka motionären
ansåg böra blifva ambulanta och med de fasta samverkande; att tillgång på examinerade
lärare vid de fasta skolorna tillsvidare vore tillräcklig; att de examinerade
lärarne hade större anspråk, än att kommunerna kunde dem tillfredsställa, om sådane
lärare skulle tillsättas äfven vid de många behof] i ga underordnade skolorna;
att, då två Universiteter vore tillräckliga för bildande af hela Rikets presterskap
och öfrige embetsman, så torde det ock vara nog att organisera ett ändamålsenligt
institut för rekrytering af examinerade folkskolelärare; att Central-institutet borde
förläggas på landet, så att dén blifvande folkskoleläraren icke genom stadslifvets
retelser frestades att frånträda sin förra ställning i samhället; att brist på enhet i
undervisningen blefve den gifna följden af flera instiluter; att vid ett på landet
förlagdt Central-seminarium kunde med lätthet på stället organiseras en mönsterskola,
efter den ena eller andra skolplanen, för utrönande af företrädet dem emellan;
att för organiserande af oftanämnde institut med byggnader för en föreståndares,
fem under-lärares och ISO elevers behof, borde användas ofvannämnde af
Rikets Ständer såsom bidrag till fond för folkskolelärares pensionering anslagne
80,000 Rtdr, emedan det torde- blifva omöjligt att, äfven om nämnde summa fördubblades,
dermed åstadkomma pensioneringen, sådan den åsyftades, och det vore
bättre om föitjenta skollärare, som genom år eller sjuklighet blifvit oförmögne
att sköta sina sysslor, blefve såsom hittills af Kongl. Maj:t med gratifikationer understödde;
varande i afseende på detaljerne af det ifrågavarande Central-institutets organisation
af motionären förslagsvis uppgifvet, dels att elever borde från alla stift
antagas i proportion af folkskolornas antal och behof af lärare och efter den anmälan
af kommunerne, som i Folkskole-stadgan vore dem medgifven, dels att vilkoret
för intagande i öfrigt ej skulle vara annat än ett godt prestbetyg och bevis
om de förkunskaper, som en väl ordnad folkskola kunde lemna; dels ock att undervisningen
ställdes på exempelvis två års theoretisk och ett års praktisk kurs, så att,
om eleven, sedan han genomgått den theoretiska kursen, befunne sig eller befunnes
för skollärare-yrket mindre väl passande, han kunde egna sig åt annat.
20:o Friherre Hjerta, Fr. Ph„ som uti särskild motion hemställt, att, sedan
stals-anslag af 800 R:dr B:ko vid sednaste Riksdag blifvit beviljadt till bestridande
af kostnads-ersältning åt Grefve Thorsten Rudenschöld lör de resor han komme
att företaga i ändamål alt sprida kännedom om den af honom uppgjorda skolplan
och tillhandagå med råd och upplysningar i afseende på dennas praktiska utförande,
<4 Sammansatta Stats-, Bertlin - samt Allm. Besv.- och Elton.-Utslc. Bd. M 19.
samt erfarenheten visat behofvet af samma anslags fortfarande, enär Grefve Ruden
schölds
biträde i nämnde afseende blifvit till den grad anlitadt, att han ej med
hunnit
att besöka alla de församlingar, som honom derom anmodat, Rikets Ständer
måtte för enahanda ändamål bevilja nytt stats-anslag, på grund af numera förändrade
förhållanden förhöjdt till 1,500 R:dr R:mt.
21:o Riksdagsmannen Gustaf Hultman från Orebro Län. Det vore, enligt
motionärens öfvertygelse, en känd och erkänd sak, att den befintlige tillsynen öfver
folkskolan icke vore ändamålsenlig och att den varit och blelve otillräcklig så snart
frågan vore att i folkskolan införa en något högre verksamhet. Sådant härrörde,
bland annat, deraf, att Pastorerne, som hade den egentliga ledningen af folk-undervisningen,
i de aldraflesta fall vinnlagt sig om helt andra studier, än som företrädesvis
skulle utgöra föremål för undervisning i folkskolans högre afdelning, och derföre
vore tacksamme om de erhölle någon erfaren persons biträde vid undervisningens
ordnande. De! vore således angeläget att folkskolan erhölle sina egna tillsyningsman,
som egde bättre insigt uti de dit hörande förhållanden och med mera
uppmärksamhet kunde egna sig deråt, än tjenstemän, för hvilka denna tillsyn vore
ett bigöromål. Motionären har på grund häraf tillstyrkt, att intill nästa statsreglering
må anvisas en summa af 6,000 R:dr B:ko årligen, till aflönande af lämpliga
personer, hvilka genom resor i landet borde dels närmare underrätta sig om
folk-undervisningens tillstånd och derom årligen afgifva tryckt berättelse, dels göra
lörslag till förbättringar samt, der sådant erfordrades, biträda med råd och upplysningar
för undervisningens ordnande i enskilda församlingar; varande i öfrigt af
motionären hemstäldt, att desse tillsyningsman skulle lyda omedelbarligen under
Ecklesiastik-departementet och att af deras års-berättelser ett exemplar skulle gratis
tilldelas hvarje församling i Riket.
22:o Herr Adelborg, Anders Otto,
25:o Herr Fåhreeus, Olof Int., och
24:o Riksdagsmannen Per Sahlström från Stockholms Län. Utgående från
den åsigt, att ändamålet med ofvannämnde åt Grefve Rudenschöld anvisade statsanslag
bättre skulle kunna vinnas, om en anstalt för bildande af skollärare under
bemälde Grefves inseende blefve inrättad, hafva desse motionärer föreslagit: Herr
Adelborg a) 2,500 R:dr R:mt såsom årligt arfvode till Grefve Rudenschöld, b)
1,500 R:dr R:mt till en af honom utvald under-lärare, c) 5,000 R:dr R:mt årligen
till understöd eller stipendier åt skolmästare-elever, hvilka dertill af vederbörande
komma att rekommenderas, d) en gång för alla 500 R:dr R:mt till inköp
af nödig undervisnings-maleriel; Herr Fåhreeus, att ett årligt arfvode af 5,000 R:dr
R:mt måtte, sedan förberörde resekostnads-anslag med innevarande år upphört, åt
Grefve Thorsten Rudenschöld anvisas, under förbindelse för honom att å någon
lämplig ort i medlersla delen af Riket anlägga ett Seminarium för folkskolelärare,
hvarest elever, som af vederbörande kommuner dertill anmältes, kunde bildas till
Sammansulla Sluti-, Bevil/n.- sami Allm. Éesv.- och Ekon.-Utik. Bel. M 19. IS
erforderlig skicklighet att ordna och leda folk-undervisning efter de åsigter, sorn i
Giefve Rudenschöld» afhandling om Svenska folkskolornas praktiska ordnande äro
framställde; saint Riksdagsmannen Sahlström: att Rikets Ständer malte anslå de belopp,
som i Herr Adelborgs ornförmälda motion linnas för uppgifna ändamål upptagne;
och skulle det deremot åligga Grelve Rudenschöld att, mot dessa vilkor, inrätta
en läro-anstalt al ofvannämnde allmänna syftning och beskaffenhet, under det
han sjelf finge efter egel godtfinnande såväl utse den dertill lämpligaste platsen, som
bestämma de närmare detaljerne af undervisningen och ordningen i det hela, äfvensom
sjelf välja sitt biträde.
2S:o. Herr von Seth, J. A. Motionären har erinrat, hurusom i Stor-Brilannien
elemenlar-landtbruks-undervisniug flerestädes vore införd i folkskolan samt
att praktiska nyttan deraf erkändes. Sådant vore, enligt motionärens tanke, ännn
angelägnare bär i landet, der jorden lill större delen brukades af allmogen. Att
barnen inhemtade huru de genom flit och omtanka kunde förvärfva sig materiel
bergning vore redan ett stort steg till sedlighet och sann gudsfruktan, hvadan ock
en del af Englands presterskap förklarat att ifrågavarande undervisning, långt ifrån
alt hindra, snarare underlättade inherntandet af cbristendoms-kunskapen genom deri
skyndsamma utveckling af tanke- och omdömes-förmåga, sorn af den samtidiga undervisningen
uti ett lättfattligt ämne föraniedes. Motionären har derföre föreslagit:
l:o att elementar-landtbruks-undervisning måtte införas uti folkskolorna å landet;
2:o att för bildandet al skicklige och duglige lärare, hvarpå sakens framgång och
åsyftade nytta ytterst beror, det måtte stadgas: a) att vid nuvarande seminarier
för bildandet af folkskolelärare skola tillsättas särskilde lärare för elementar-undervisning
i landtbrukets hjelp-vetenskaper; b) a't föreslåndarne vid de lägre landt
bruks-skolorna skola åläggas att särskildt genomgå en passande, årlig lärokurs med
de seminarisler, som erhållit godkända afgångs-betyg från seminarium, samt c) att
lärarne vid dessa förberedande skolor måtte noga erinras om deras angelägna åliggande
alt ingifva seminaristerna ett lefvande intresse för deras blifvande kall och
samvetsgrant afråda alla sådana deiifrån, som finnas icke hafva naturliga anlag och
böjelse för ett så vigligt kall, som foikskolelärarnes. Afgangs-betygen böra derföre
i detta hänseende samvelsgrannt utgifvas; 3:o att vidare måtte stadgas: att
alla de folkskolelärare, som genomgått fullständig kurs, sådan den här ofvan blifvit
antydd, skola åläggas att hvarje onsdags- och lördugs-eflermiddag lemna gossebarn,
emellan 12 och 16 års ålder lämplig undervisning uti landtbruks-lärans första
grunder och dess hjelp-vetenskaper, och bör denna undervisning, så mycket
som möjligt, ske medelst mundlliga föredrag, förklaringar och frågor, hvarpå barnen
få svara. Dessutom böra lärarne emellanåt med barnen besöka angränsande
väl skötte gårdar och hemman för att förklara för dem der förefallande arbeten
och kreatursskötsel; 4:o att bättre löne-förmåner måtte åt folkskolelärarne beredas.
16 Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. JM 19.
26:o. Riksdagsmannen E. J. Rudberg från Kalmar län, som anmärkt, att
om det måste medgifvas det de fleste folkskolor befinnas i elt mindre tillfredsställande
skick, så vore orsaken härtill att söka i bristande bildning och nit bos lärarne.
Dessa brister borde tillskrifvas i det förra fallet undervisnings-anstalterne
för nämnde lärare, oell i det sednare Skol-styrelserne. Hvad de förra eiler seminarierne
anginge, så vore föreståndare-befattningen vid dessa af så vigtig beskaffenhet
att den ej borde vara en öfvergångs-plats till bättre allönade sysslor och
ej heller, såsom oftast skedde, intagas af alltför unga män, för att öfvergifvas då
ledighet till bättre plats yppade sig och då föreståndaren kanske först förvärfvat
nödig erfarenhet lör sitt kall. ARöningen vid dessa platser, utgörande 400 ä 500
R:dr banko, ansågs af motionären vara alltför ringa i förhållande till deras vigt.
Beträffande åter skol-styrelserna, så utgjordes de i allmänhet af ledamöter, som
löga förstode skolväsendet och vore upptagna af alltför många andra bestyr, för
att åt detsamma egna tillbörlig uppmärksamhet, hvadan lärarnes nit förlamades i
följd af bristande tillsyn från skol-styrelsens sida. Motionären trodde deremot att ett
stifts folk-undervisning skulle vinna betydligt i lyftning, enhet och sammanhang, om
seminarii-föreståndarne fortfarande följde skolorne med sin uppmärksamhet. Det
borde derföre åligga dessa föreståndare, att med råd och upplysningar bispringa
skol-styrelserne och folkskolelärarne iuom stiftet; att under seminarie-ferier och
på reqvisition af en skol-styrelse biträda vid ordnandet af undervisningen i folkskolan
efter de bästa kända methoder; att af skol-styrelserna emottaga årliga berättelser
om undervisningens framsteg, göra nödiga statistiska sammandrag deraf,
samt till Dom-kapitlet insända dessa handlingar, åtföljde af seminarie-föreståndarens
egna utlåtanden; att, under nämnde ferier, så vidt tiden tillåter, utan särskild ersättning
inspektera stiftets folkskolor; att vid förslags upprättande till folkskolelärare-befattningar,
derest han derom al vederbörande förslags upprättare anmodades,
om de sökande afgifva utlåtande och att i allmänhet söka på allt sätt bidraga till
folk-undervisningens framgång. På grund af hvad motionären sålunda anfört, har
af honom blifvit föreslaget: l:o att seminarie-föreståndarens lön må, åtminstone
lör nästa statsreglerings-period, bestämmas till 1,500 r:dr runt, 2:o att för kompetens
till seminarie-föreståndare-belättningar bör fordras och gälla enahanda prof
och meriter, som för rektors-befattningar vid elemeotar-läroverken, med undantag
af det latinska disputations-profvet och prof-föreläsning i de döda språken; samt
3:o att Rikets ständer målte, derest de gillade af motionären framställda åsigter,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande, så fort ske kunde, af
en med dem öfverensstämmande instruktion för föreståndarne vid Rikets folkskolelärare-seminarium.
27:o. Herr Doktor Sandberg, som uti ett särskildt, före hans ofvan upptagne
motion, afgifvet memorial föreslagit alt folkskolelärarnes löner mätte bestämmas
-
Sammansatta Stats-, B edlin.- samt Allm. Best'.- och Eleon.-Ulsk. Bet. JV? 19. 17
mas till minst 400 eller 300 riksdaler riksmynt samt att 1 momentet af 4 § i
Folkskole-stadgan måtte i enlighet härmed förundras; hemställande motionären åt
vederbörligt Utskott att bestämma lämpligaste utvägen, för att till denna löneförhöjning
bereda erforderliga medel.
28:o. Riksdagsmannen Nils Olsson från Christianstads län, som ansett folkskolelära;
nes löner höra förhöjas från 18 lill 23 tunnor spanmål, deraf 10 tunnor
att levereras in natura och 13 tunnor att betalas efter 10 års medelmarkegångspris;
och har motionären hemställt att, till bidrag för dessa löneförhöjningar, hvarje fast
skola på landet må af Staten erhålla 30 riksdaler riksmynt och att den möjligen
uppkommande bristen skulle tillskjutas af församlingen.
29:o. Grefve Frölich, David, hvilken, efter beräkning att en löneförhöjning
af högst 200 r:dr r:mt skulle vara erforderlig för att bereda hvarje folkskolelärare
en någorlunda tillräcklig bergning, tillstyrkt ett årligt förslags-anslag för berörde
ändamål af om möjligt Fem hundra tusen riksdaler riksmynt. Såsom vilkor för åt
njutande
af nämnde förhöjning har motionären ansett böra bestämmas att lärarne
icke allenast skulle hafva genomgått något seminarium, utan ock efter »sockne-rådets»
pröfning ega sådan underbyggnad: l:o att de voro antaglige såsom lärare i
trigonometri åt de lärjungar, som kunde och ville lära sig dertill erforderliga grunder
och handgrepp; 2:o att de emellan lärostunderna, och om de ville utbekomma
anslagets maximum, skulle sysselsätta sig med statistiska anteckningar rörande socknens
åkerbruk och underställa desamma kommunens frivilligt valda sockne-råd, som
skulle, efter granskning af anteckningarue, så vida dessa funnos tillförlitligt utarbetade,
af sockne-anslaget tilldela belöning i mån af förtjenst och reservera resten
till annat år; hvarförutan molionären afsett: att dessa skollärare skulle kunna, i
mån af förtroende, blifva ett slags sockne skrifvare; att de skulle befrias fråu annan
subordination, än under kommunal- eller sockne-rådet, och att de icke skulle
betraktas såsom tillhörande tjenstemans-klassen, utan, i händelse de blefve hemmansegare,
inbegripas bland dem, som kunna utses till allmogens Riksdagsfullmäktige.
30:o. Grefve Rudenschöld, Thorsten. Motionären har erinrat orri otillräck
ligheten
af folkskolelärarnes aflöning, men har ansett någon allmän löueförhöjning
för dem nu icke vara lämplig, utan att först en genomgripande förbättring af folkskolans
organisation borde vidtagas. Enligt motionärens erfarenhet funnes likväl bland
folkskolelärarne åtskillige genom ett brinnande christligt nit och stor pedagogisk
skicklighet utmärkte män, hvilka lefde i tryckande bergningsbekymmer och hvilka
måste snart och tillräckligen hjelpas, om de icke skulle duka under och gå förlorade
för skolan; och då en temligen säker ledtråd för uppsökandet af desse utmärkte
lärare, äfvensom för bedömandet af graden utaf hvarjes förtjenst, lunnes i
kommunens beredvillighet att sjelf göra uppoffringar till förbättring af lärarens vil—
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 2 Afd. 8 Haft. 3
IK Sammansatta Stats-, ltevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. JK» 19.
kor, liar motionären föreslagit: l:o att de af Rikets Ständer för skol-understöd anslagne
20,000 r:dr b:ko måtte till summan minst fördubblas, helst tredubblas, och
bestämmelsen deraf förändras så, att dessa medel ställas till Kongl. Maj:ts disposition,
att användas, icke till skole-understöd åt fattigare socknar, hvilket blefve obehöfligt
om folkskolornas hela organisation med erforderliga medel ändamålsenligt
förändrades, utan till gratifikationer åt utmärkt skicklige och christligt nitfulle
folkskolelärare; 2:o att Rikets Ständer måtte vid öfverlåtelsen af dessa medel foga
en underdånig önskan, det de ifrågaställde gratifikationerne må utdelas efter den
grundsats, att, der kommunen beviljade något till förbättring af sin skollärares aflöning,
minst dubbelt så mycket skulle af Kongl. Majit beviljas, dock att Statens
bidrag skulle upphöra när skollärarens aflöning, sammanlagd med gratifikationen,
uppgått till ett belopp af 1,000 riksdaler riksmynt.
En del af nu anförde motioner hafva åtföljts af yttranden, som roed anledning
af desamma blifvit inom Riks-stånden afgifna, hvarjemte till Ekonomi-Utskottet
blifvit remitteradt ett särskildt anförande, hvari Riksdagsmannen Johannes Larsson
från Jönköpings län, förordande flyttbara skolors allmänna inrättande, redogjort
lör folkskole-väsendets ordnande på sådant sätt inom en församling uti nämnde län.
De motioner, för hvilka Utskottet bär ofvan redogjort, innefatta följande hufvudfrågor,
nemligen :
A) Om bidrag från Stats-verket till Folkskolans ordnande.
De hithörande motionerna äro visseriigen sins emellan mer och mindre skiljaktiga
i fråga om sättet att ordna folkskole-väsendet med hvad dertill hörer, men
innebära dock alla det gemensamma vitsordet, att folkskolan i sitt närvarande skick
ingalunda uppfyller sin vigtiga bestämmelse och icke heller kan endast med de hittills
för ändamålet anvisade medel bringas till en af behofvet högeligen påkallad
förbättring. De utgå från den förutsättning, att Stats-verket, vare sig genom eftergift
af den dit nu ingående personliga skydds-afgiflen, eller förmedelst direkta
anslag bör träda emellan till upphjelpande ef en anstalt, på hvars lifaktiga och
ändamålsenligt ordnade verksamhet hela samhällets väl så väsentligt beror. Och
ehuru, på grund af sjelfva sakens natur och jemväl af de hos oss stadgade grundsatser,
folkskolan måste betraktas såsom en kommunal inrättning, må det likväl
icke förnekas, alt Staten, hvilken kallat till lif denna undervisnings-anstalt i dess
nuvarande form, icke kan eller bör undandraga sig att till dess utveckling och
fortsättning vidtaga sådana åtgärder och äfven åtaga sig sådana uppoffringar, som
kunna vara af välgörande inverkan på undervisnings-sättets förbättring och på skolornas
förkofran. Såsom de föremål, på hvilka Statens verksamhet hufvudsakligen
må riktas, böra, i Utskottets tanke, afses dels anstalter till beredande af lärarnes
bildning, dels undervisningens förbättring genom understöd åt de församlingar, hvilka
vilja vidare utveckla skolans organisation, genom uppmuntringar för förtjente skol
-
Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Jtesv.- och Ekon.-Ctsk. Bet. 19. 19
lärare och genom beredande af lättad tillgång till en förbättrad undervisnings-materiel,
dels ock beredandet af en noggrannare tillsyn öfver folkskolorna. Men
otvifvelaktigt är dock, att folkskole-vjjsendets fullständiga ordnande, ensamt på Statsverkets
bekostnad, vore ett anspråk, som hvarken kunde eller borde tillfredsställas.
Kostnaderna skulle i sådant fall säkerligen uppnå en böjd, om hvilken man på förhand
svårligen kan göra sig någon beräkning; och i sitt förhållande till och inverkan
på kommunen och familjen förlorade ock folkskolan derigenom sin rätta
betydelse. Frågan synes således nu icke böra vara någon annan, hvad angår Statsverkets
bidrag, än att detta bör så afpassas, att det blifver möjligt att gifva folk—
skole-väsendet en sådan riktning och verksamhet, hvarigenom skolans gagnande inflytande
göres för den stora allmänheten åskådligt. På denna allmänhet måste det
sedan bero att med egna medel tillvägabringa skolans vidare tidsenliga utveckling;
och den skall visserligen icke heller undandraga sig en sådan pligt.
Efter Utskottets tanke kunna de väsentligaste bristerna i folkskole-väsendets
nuvarande organisation möjligen afhjelpas med mindre kostnader, än som motsvaras
af hela den nu utgående personliga skydds-afgiften. Denna afgift, som år 1855
utgjorde 327,538 r:dr 27 sk. och sistlidne är 330,594 r:dr 43 sk. 6 r:st. b:ko,
samt, till följd af folkmängdens tillvext, är i ständigt stigande, torde icke heller
kunna för Statens allmänna behof helt och hållet undvaras, synnerligast vid innevarande
statsreglering, då ökade utgifter i de liesta förvaltningsgrenar taga Stats-verkets
tillgångar i strängt anlitande. Flera skäl torde emellertid tala för anvisandet
företrädesvis på denna afgift af det bidrag, som Stats-verket må till folkskolan bevilja.
Men icke vore det, enligt Utskottets tanke, lämpligt att, på sätt med den
nu utgående folkskole-afgiften eger rum, i mån af bevillningens belopp inom de
särskilda skol-distrikten ställa detta bidrag helt och hållet till vederbörande Skolstyrelsers
disposition. En sådan anordning skulle, bland annat, otvifvelaktigt leda
derhän, att inom många församlingar jemförelsevis öfverflödiga tillgångar uppkomme
under det, inom andra, behofvet icke blefve tillräckligt afhjelpt. Man skulle icke
heller pä detta sätt kunna allmänneligen tillvägabringa de förbättringar, som företrädesvis
torde vara af hehofvet påkallade. Och om det äfven vore önskvärdt att
med Statens bidrag kunna understödja fattiga barns underhåll vid skolan, lärer
dock detta vara en angelägenhet, som än mera, än skolans ordnande, i främsta
rummet åligger kommunerna.
Utskottet, som i uppbörds- och redovisnings-sättet för den nu utgående folkskole-afgiften
icke funnit skäligt föreslå någon förändring, får, på grund af det ofvan
anförda och med hänvisande till de förslag, som här nedan komma att fram
läggas,
vördsamt hemställa,
det Rikets Ständer måtte medgifva att, emot det att de å Riksstatens
Åttonde Hufvud-titel för närvarande uppförda anslag till
folk-undervisningens befrämjande, tillsammans 61,650 r:dr r:mt, korn
-
20 Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. JW 49.
ma att indragas, den personliga skydds-afgiftens halfva belopp, uppgående
till omkring 250,000 r:dr r:mt, måtte för berörde ändamål
anvisas, att utgå och användas på sätt och under de vilkor, här
nedan kommer att föreslås.
B) Om Folkskolans organisation.
I detta hänseende har blifvit yrkadt:
i:o. att såsom allmän grundsats måtte antagas att folkskolans första undervisning,
omfattande det för alla nödvändiga kunskapsmåttet, bäst bibringas uti tätt
spridda småskolor, skötta af lärare, som af församlingarna fritt väljas bland för
dem till uppförande och duglighet väl och fullt kände personer, män eller qvinnor,
och hvilka icke skulle behöfva vara vid seminarium examinerade, samt att derföre
dylika småskolor böra allmänneligen inrättas.
2:o. att hvarje större församling särskildt, men små församlingar efter omständigheterna,
möjligen i förening med någon grann-socken, borde hafva åtminstone
en vid seminarium bildad lärare, för att åt de i småskolorna underbyggde, bättre
begåfvade och mera lärgirige barnen lemna undervisning uti de af folkskolans läroämnen,
hvilka af en vid seminarium bildad lärare kunde till verklig nytta meddelas,
men i hvilka ämnen tillräcklig kunskap ej allmänneligen kunde förutsättas bos
ofvannämnde oexaminerade småskole-lärare.
3:o. att småningom och i den mån intresset föranledde en eller flere förenade
kommuner att för saken göra någon uppoffring, Staten borde genom understöd
befrämja uppkomsten af högre folkskolor med den lyftning, att der förekommande
läroämnens ökade antal och djupare behandling erfordrade lärare med akademisk
bildning, för hvilka måste beredas framtidsutsigt genom tillerkänd befordringsrätt
inom kyrkan eller allmänna läroverken.
Utskottet finner förestående yrkanden i hufvudsaken hafva de mest giltiga skäl
för sig. Mer och mer allmänt börjar man inse, att en grundligt och med hänsigt
till framtidens kraf organiserad folkskola utgör ett gifvet tidens behof, på hvars
klara uppfattning, varma behjertande och fullständiga uppfyllande samhällets både
andliga och lekamliga väl ända in i den atlägsnaste framtid i hög grad beror. På samma
gång spörjes dock klagan att folkskolan i sitt nuvarande skick är långt ifrån att motsvara
sitt ändamål. Mången varm fosterlandsvän, som bebjertar folkskolans vigt och
som tänkt sig in i denna fråga samt undersökt hithörande förhållanden, befarar, på
goda skäl, att folkskolan, om den i sin nu varande riktning ensidigt fortgår, lätteligen
kan mer skada än gagna, i den mån föräldrar och andra, som i hemmen
böra undervisa och uppfostra barnen, anse denna sin dyra pligt öfverflyttad på folkskolan.
1 Sverige äro missförhållanderna i detta hänseende ännu lyckligtvis ringa,
jemförelsevis med hvad i en del andra länder yppats, der, oaktadt högst betydliga
uppoffringar för folkskolorna blifvit gjorda, dessa, såsom bekant är, frambragt re
-
Sammansatta Stals-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Bet. Jtä 19. 21
sultater, som, långt ifrån att locka till efterföljd, böra innefatta allvarlig varning.
Ty jemte en hos folket tilltagande liknöjdhet för barn-undervisningen, såväl i hemmen
som i skolan, har efter en mångårig skolgång, hvarunder all annan arbetsöfning
försummats, behållningen för barnen befunnits ganska ringa samt för deras
moraliska bildning och framtidskall föga fruktbärande.
Att hvarje skolas duglighet ytterst beror på lärarens personliga skicklighet och
nit och att oduglige och ovärdige lärare kunna tillintetgöra frukterna af den bästa
skol-organisation, är allmänt bekant; ej mindre än att de bästa lärares verksamhetskralt
kan förlamas af en ändamålsvidrig skolans organisation, äfvensom alt en svag,
om blott villig, lärare kan i hög grad underhjelpas af en god skol-organisation med
thy åtföljande goda läro-methoder.
För att framkalla de på samhällets närvarande och framtida välfärd djupt ingripande
goda verkningar, som folkskolan, rätt ordnad, eger i sin makt att utveckla,
har Utskottet ansett den fördelning af folkskolans verksamhet efter olika grader af
undervisning, som motionärerne yrkat, vara i hög grad ändamålsenlig, ja utgöra
ett af hufvudvilkoren för uppfyllandet af folkskolans höga bestämmelse.
Att uti våra nu varande fasta folkskolor, sä väl i städerna som på landet,
sammanföras stora skaror af barn i olika åldrar, från 7 till 15 år, der oftast en
ensam lärare skall bland så högst olika lärjungar, jemte vidmakthållande af ordning,
äfven gifva undervisning i allt åt alla pä en gång, utgör ett missförhållande af aldra
svåraste beskaffenhet, hvilket lätt bör inses af hvar och en. Ty under en sådan
mångfaldig sysselsättning måste lärarekraften till stor del fruktlöst förspillas och
undervisningen, förmedlad genom föga kunnige monitorer, lätt blifva under
haltig,
långsam och otillfredsställande. Deremot, genom att dela skolan, förminskas
den förvildande sammanhopningen; genom att bland läroämnena särskilja
de lägre och för alla nödvändiga, kunna dessa bibringas af lärare med inskränktare
anspråk; genom dessa lärares förminskade dyrhet kan ett större antal utaf dem
underhållas; genom desses verksamhet uti en mängd tätt spridda småskolor kan den
för alla nödvändiga undervisningen göras åtkomlig för alla; och genom att ändamålsenligt
ordna dessa småskole-lärares verksamhet kan slutligen vinnas det vigtiga
syftemålet att icke genom skolan upphäfva, utan tvärtom lifva, en allmän och väl
ordnad undervisning i hemmen. Utskottet hyser den öfvertygelse, att, i den mån
genom en lifaktig vexelverkan emellan sådana, af christligt nitiske lärareskötte, småskolor
och hemmen, dessa folkbildningens grundkrafter hinna frambringa allt mera
värdefulla frukter, ett för saken vexande nit skall framkalla frivilliga uppoffringar
för dessa nära hemmen liggande skolors förkofran.
Med afseende på de ofta långa vägarne till de fasta skolorna i vårt glest bebodda
land bar visserligen redan, genom Kongl. Kungörelsen den 29 September
1853, blifvit åt aflägset belägna trakters innevånare medgifvet att på egen be
kostnad
inrätta småskolor. Utskottet anser, pä grund af hvad här ofvan blifvit
22 Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet. Jfå 19.
yttradt, att detta stadgande bör erhålla den utsträckning, att dylika småskolor, till
verksamheten ordnade i öfverensstämmelse med grunddragen i den af Regeringen
till allmän spridning nyligen inköpta afhandlingen om »Svenska folkskolans praktiska
ordnande af Thorsten Rudenschöld», må få inom socknarne på landet allmänt
inrättas till det antal, som för lättad tillgång på undervisning för hvarje af socknens
barn pröfvas behöfligt, samt att dylika skolors upprättande bör med anslag af allmänna
medel uppmuntras.
Genom dessa småskolors allmännare upprättande skulle de nuvarande fasta eller
med examinerade lärare försedde skolorna komma att besökas af ett jemförelsevis färre
antal lärjungar, til! åldern mera jemnåriga och hvilka i småskolorna inhemtat det
första och nödvändigaste kunskapsmåttet. Deraf blefve en följd, att undervisningen
i de förstnämnda skolorna kunde af läraren mera omedelbart och till verklig nytta
meddelas samt jemväl allmännare uppdrifvas till den höjd gällande Folkskole-stadga
bestämmer.
Reträffande den väckta frågan om en folkskolans högsta afdelning, anser Utskottet
densamma förtjena mycken uppmärksamhet och varmt behjertande. Der det
enskilda nitet visar sig uti denna syftning verksamt, der bör ock St3ten gå detsamma
till mötes. Utskottet föreslår, att en dubbelt så stor summa, som den,
hvilken af en enskild förening sammanskjutes, bör af Staten lemnäs såsom bidrag
till dylika högre folkskolor. Hvad Slaten för detta ändamål bekostar, återgäldar
framtiden i både andelig och lekamlig kultur till ett värde, öfver- men icke understigande
värdet utaf afkastningen af hvilket annat stats—förlag som helst. Yrkandet
att iärarne vid dessa skolor böra ega akademisk bildning, synes Utskottet icke vara
öfverdrifvet. Ty om i allmänhet af hvarje duglig skollärare måste fordras en klar
genomskådning af undervisnings-äjnnet för att kunna gifva åt dess meddelande en
verkligt bildande kraft, så torde denna egenskap vara så mycket nödvändigare hos
läraren vid den högre folkskolan i anseende till den omständighet, att flertalet af
denna skolas lärjungar bör förblifva kroppsarbetare. Detta förhållande krälver nemligen
att den till arbetsduglighet uppvuxne lärjungen icke alltför lång tid af året
vistas vid skolan för att icke försämras för sitt framtida lefnadsyrke genom studerkammarlifvets
kroppsliga stillhet och veklighet. Här gäller således för läraren att
utur hvarje läroämne kort och klart sammanfatta dess innehåll och detta så, att
det meddelade gifver lärjungen både lust och förmåga att under skolans mellantider,
äfvensom efter dess slut, på egen hand småningom fullständiga den erhållna kunskapen.
Att uttryckligen stadga befordringsrätt för dessa lärare inom allmänna
läroverken eller kyrkan, torde deremot icke vara lämpligt, utan bör en sådan befordran
grunda sig på deras för dylik tjenst i öfrigt förvärfvade kompetens.
En invändning, som sannolikt kommer att göras mot dessa af Utskottet nu
förordade högre folkskolor, nemligen att behofvet deraf redan är uppfyldt genom
lärdoms-skolornas real-linier, vill Utskottet på förhand upptaga till vederläggning.
Samm,ansalia Stats-, Bevilln.- so,ml Allm. Besv.- och Ehon.-Utsk. Bet. JUt !<» 23
Ändamålet med dessa högre folkskolor måste i första rummet vara att åt
arbetsklassens, ej blott de mera förmögnes, utan jemväl de fattigares, barn, hvilka
blifvit begåfvade med bättre fattningsförmåga samt visa framstående lärolust, bereda
tillfälle att inhemta för framtida sjelfstudier beböfliga förkunskaper, äfvensom att
genom goda lärares handledning vinna allmän förståndsutveckling samt sinneslyftning
till deltagande i fosterlandets och mensklighetens högre angelägenheter, och detta
utan att de genom skolan förryckas utur deras naturenkla tefnadsförhållanden eller
för mycket afhållas från en för framtida arbetsduglighet nödvändig ihärdighet uti
kr oppsar betsöfning
Lätteligen inses den höga vigten utaf att på detta sätt åt samhället tillgodogöra
samt bibehålla kärnfrisk den talrika skara bland det uppv,exaude slägtet, som
tydligen af naturen är danad att med det förtroliga kamratskapets öfvertvgande och
bevekande inflytande verka under lifvet såsom andeligt och lekamligt välgörande monitorer
bland arbetsklassen, äfvensom att utgöra ett allt mer och mer utveckladt
kommunalväsendes lifsorganer. Men lika lätt bör äfven inses att för detta ändamål
erfordras undervisnings-anstalter, inrättade med hänsigt till det särskilta syftemålet.
Har man gjort sig reda för detta, så torde det vara klart, att de allmänna Elementar-läroverken,
oaktadt deras real-linier, alls icke motsvara här ifrågavarande
skolors bestämmelse,
De i städerna belägna högre skolorna äro tillgängliga endast för de förmögnares
och de närmast boende mindre bemedlades barn; de vanor, behof och anspråk,
som der förvärfvas, äro föga egnade för en lärjunge, utgången ur och ämnad
att fortfarande tillhöra den arbetande klassen; läseterminernas sammanhängande längd
medgifver icke de för kroppsarbetsöfningen behöfliga afbrott, som vid en högre
folkskola måste beredas; i följd deraf att undervisningen här måste afse en plan,
fullföljd genom skolans öfre klasser, öfverhopas lärjungarne med en myckenhet af
kunskap, hvartill de talrika begynnelsetrådarne icke kunna mer än hastigt vidröras
och gagnlöst åter släppas på den kortare tid, som den blifvande kroppsarbetaren
tior uteslutande sysselsättas med boken ; och slutligen är undervisningssättet icke sådant,
som, enligt hvad förut är antydt, synes böra iakttagas i folkskolan.
Innan Utskottet öfvergår till någon direkt framställning i anledning af hvad
här ofvan blifvit vttradt i afseende å folkskolans olika arter, torde det vara nödvändigt
att upptaga en fråga, som med den antydda regleringen står i nära sammanhang,
nemligen:
C) Angående löneförhöjning för nuvarande folkskole-lärare.
Att dessa skollärares löner med få undantag äro otillräckliga, torde visserligen
icke kunna förnekas, likasom att en duglig och nitisk skollärare är en för sam
-
24 Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Bcsv.- och Elton.-Utslt, Bet. Jt? 19.
hällets väl så vigtig tjensteman, att hans mödosamma arbete förtjenar alt väl åflonas.
Men en allmän löneförhöjning torde dock icke kunna ifrågakomma. Dels äro
alla deraf icke i behof, dels ock icke deraf förtjenle; och de för skolan onyttige
lärarne skulle genom en löneförhöjning blott längre qvarhållas vid tjenster, som de
för skolans väl och deras eget rätt förstådda intresse borde ju förr desto hellre
lemna, för alt i tid egna sig åt yrken, hvartill de ega mer fallenhet och lust.
Ännu mindre anser Utskottet sig kunna tillstyrka, att en sådan löneförhöjning, med
öfvergifvande af den hittills i vårt land så väl som i alla andra länder stadgade
grundsats, hufvudsakligen tillvägabringas på Statens bekostnad, i stället för kommunernas.
En allmän löneförhöjning al endast 100 R:dr för hvarje folkskolelärare
skulle dessutom erfordra mer än hela den summa, sorn blifvit föreslagen att vid
denna Riksdag anvisas till folkskolornas upphjelpande, utan att lik väl alla skollärare
derigenom blefve behörigen hulpne. Då Utskottet sålunda, i öfverensstämmelse med
den af Grefve Rudenschöld väckta motion och pä de af honom anförda grunder,
ansett en allmän löneförhöjning af stals-medel icke kunna tillstyrkas, tror Utskottet
likväl att Staten både kan och bör, synnerligast då en ny skolform skall med ringa
medel tillämpas, understödja församlingarne i deras bemödanden att ordna sitt skolväsende.
Utskottet har ock, i öfverensstämmelse med denna åsigt, och sedan de
nödvändigaste anslags-summor blifvit afsattä för öfriga till folkskoleväsendet hörande
vigtiga föremål, trott att återstående beloppet af den nu till folk-undervisningens
befrämjande föreslagna andel af personliga skydds-afgiften, uppgående till två femtedelar
af densamma, bör för ofvannämnde ändamål åt församlingarne anvisas. Men
såsom ett oeftergiflig! vilkor för att komma i åtnjutande af dylikt understöd torde
böra stadgas, del församlingarne skola vara pligtige att sjelfve tillskjuta en viss del
af hvad som lill behofvets fyllande erfordras. Endast under sådant lörbehåll torde
det ifrågavarande stats-bidraget kunna på ändamålsenligaste sätt fördelas.
På grund af hvad Utskottet här ofvan yttrat, får Utskottet vördsamt föreslå:
l:o) det Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:l aflåta underdånig skrifvelse, hvari,
jemte framställning af de åsigter om folkskoleväsendets ordnande, hvilka af Utskottet
nu blifvit uttalade, Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att, med
bibehållande af stadgandet i 1 mom. af 1 § af Kongl. Stadgan den 18 Juni
1842, angående folk-undervisningen i Riket, 3 mom. i samma §, sådant det
lyder i Kongl. Kungörelsen deri 29 September 1833, må vinna den utsträckning,
att dylika mindre skolor, som der omförmälas, få inom socknarne på
landet allmänt inrättas till det antal, sorn för lättad tillgång på undervisning
för hvarje af socknens barn pröfvas behöflig!;
2:o) att Rikets Ständer måtte medgifva att af den halfva personliga skvdds-afgiften
två femtedelar, beräknade att uppgå till omkring 100,000 R:dr R:mt, må afsättas
dels till uppmuntran för dylika småskolors ändamålsenliga inrättande,
dels
Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Bet. JTs 19. 25
dels ock till understöd för de examinerade folkskoie-lärarne, och sålunda fördelas:
alt hvarje församling, som erbjuder sig att tillskjuta två tredjedelar af den
summa, som, utöfver församlingens nuvarande tillskott, erfordras till folkundervisningens
ändamålsenliga ordnande, må, efter derom hos Kongl. Maj:t
gjord underdånig anhållan, af berörde medel erhålla den återstående tredjedelen;
men att, i händelse så talrika ansökningar om dylikt understöd inkomma, att
medlen icke blifva tillräckliga, det må på Kongl. Maj:t bero att efter sig företeende
omständigheter ordna fördelningen; samt
3:o) att, derest för en eller flere församlingar på landet inrättas sådan högre folkskola,
som här ofvan blifvit omförmäld, försedd med lärare, hvilken för vid
Universitet idkade studier är väl vitsordad, understöd må varda sådan skola
tillagdt till minst dubbla beloppet af hvad i distriktet sammanskjutes, dock
för hvarje skola ej öfverstigande 1,000 R:dr R:mt, samt att för sådant
ändamål måtte af Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret samt utaf den lör folkskoleväsendets
befrämjande afsatta andel i personliga skydds-afgiften anvisas
ett årligt belopp af 24,000 R:dr Runt, att af Kongl, Majit, i mån af behol,
disponeras.
D) l:o. Om bildnings-anstalter för folkskole-lärare samt om vilkoren för
desses antagande.
Yid sistlidne Riksdag afläto Rikets Ständer till Kongl. Maj:t en underdånig
skrifvelse med anhållan, att antalet af folkskolelärare-seminarier måtte varda för—
minskadt. 1 anledning af denna Rikets Ständers underdåniga anhållan har någon
åtgärd hittills icke blifvit vidtagen.
Såsom skäl för den föreslagna åtgärden anfördes, att den första uppsättningen
af folkskolor inom landet vore att anse såsom nära fulländad; att således behofvet
af så stort antal folkskole-lärare icke förefunnes hädanefter, som under de före
gående
åren ; att antalet lärjungar i seminarierna jemväl varit ständigt sjunkande,
samt alt, genom indragning af vissa seminarier, tillgångar kunde vinnas att bereda
utvidgning och fullständigare organisation af de återstående, och till följd deraf förbättrad
bild ni tig för folkskole- lärare.
De motioner, som vid innevarande Riksdag blifvit i afseende å seminarierna
väckta, innefatta yrkanden, dels att antalet deraf måtte minskas till några lå eller
blott ett, dels att de måtte allesammans indragas och ersättas med privat-serninarier,
dels ock, i sammanhang med framställningarna om högre folkskolors tillvägabringande,
att det i Stockholm befintliga folkskolelärare-seminarium inåtte utvidgas lör att lemna
tillfälle till bildande af lärare jemväl för dylika skolor.
[lik. lill R. St. Prof. 1856 & 1837. i Sami. 2 Afd. 8 Haft. 4
26 Sammansatta Stals-, Hevilla.- samt Allm. Besv.- och Elcon.-Utsk. Bet. M 19.
Innan Utskottet i detta ämne yttrar sig, torde en öfversigt af antalet lärjungar
vid de särskilda setninarierne först böra meddelas.
Detta antal har utgjort under vår-terminen 1857
vid Stockholms seminarium 18.
» Upsala 21.
» Linköpings 29.
» Skara 23.
» Strengnäs
8.
» Westerås 17.
» Wexiö 29.
» Lunds 70.
» Götheborgs 22.
» Calmar 26.
» Carlstads  21.
» Hernösands
15.
» Wisby 7.
sammanlagda antalet har således uppgått till 306.
Vid sådant förhållande anser sig Utskottet, som i sin uppgift å motionernas
innehåll meddelat det hufvudsakliga af de skäl, som tala för ett eller flere seminariers
indragning, icke nu böra tdlstyrka en förnyad anhållan af samma innehåll,
som vid sistlidne Riksdag. I betraktande af den på folkskolans hela utveckling
djupt inverkande inflytelse, skol-lärarnes bildning måste ega, anser Utskottet sig
emellertid böra tillstyrka ett ökadt anslag till dessa bildnings-anstalters underhåll,
alt användas efter den plan, Kongl. Majrt, efter pröfning af Rikets Ständers i ämnet
aflåtna skrifvelse, finner för ändamålet mest tjenlig. 1 ett hänseende anser likväl
Utskottet Rikets Ständer böra närmare bestämma sin vid förlidne Riksdag uttalade
önskan. Det synes nemligen Utskottet vara af högsta vigt, att ett seminarium
finnes i landet, som fullständigt framvisar den ståndpunkt, på hvilken folkbildningen
bör stå; och Utskottet hemställer alltså,
att det i Stockholm varande må utbildas till ett dylikt fullständigt
seminarium.
Derjemte anser Utskottet att, vare sig att i öfrigt flere eller färre seminarier
komma alt fortfarande finnas, vissa förändringar kunna vidtagas, hvilka äro egnade
att afhjelpa de af motionärerne i afseende å dessa läro-anstalter öfverklagade olägenheter.
Dit torde i lörsta rummet höra att tillse det, jemte de behöflig» kunskaperna,
praktisk färdighet i undervisnings-methoden må kunna vid seminarierne
förvärfvas. Vidare torde det vara af vigt, att eleverne icke alldeles oförberedda
ankomma till seminarierne. Genom beviljande af understöd för sådane personer, som
biträda de examinerade skollärarne vid folk-undervisningen, torde ett tillräckligt antal
Sammansatta Stats-, Beilin.- samt Allm. Best'.- och Ekon.-Ulsk. Bet. Jt? 19. 27
för seminarii-bildningen förberedda personer kunna vinnas; och Utskottet föreslår
alltså,
att i afseende å semioarierne måtte stadgas:
l:o att till elever företrädesvis skola antagas personer, som redan varit
använde såsom biträden vid folk-undervisningen;
2:o att vid hvarje seminarium praktisk färdighet i undervisningsmethoden
skall meddelas uti en under seminarie-föreståndarens öfverinseende
ställd folkskola;
3:o att utgående elever icke ega företrädesrätt till befordran, utan
få bana sig väg genom ådagalagd praktisk duglighet.
Utgående från den förutsättning, att de nuvarande serninaiierne komma att
tillsvidare bibehållas, anser Utskottet sig icke kunna understödja de väckta motionerna
om anslag för inrättande af privat-seminarier. Det ifrågaställa privat-semi
narium
uuder Grefve Rudenschölds ledning torde jemväl komma att blifva öfverflödigt,
om nuvarande seminarier bibehållas. Utskottet troi sig alltså böra hemställa,
att de väckta motionerne, så vidt de afse anslag till lika privat
seminarier,
icke må till någon åtgärd föranleda;
men, i händelse något privat-seminarium, ändamålsenligt inrättadt, skulle uppstå,
torde detsamma böra med något understöd af allmänna medel uppmuntras; hvadan
Utskottet föreslår,
att anslag för detta ändamål må, efter Kongl. Maj:ts bepröfvande,
få af besparingarne af de till folk-undervisningens befrämjande anslagne
medel anvisas.
Slutligen och för bestridande af erforderliga omkostnader för de under Litt.
D l:o omförmälda föremål får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition af
den för folkskole-väsendets befrämjande afsatta andel i personliga
skydds-afgiflen anvisa följande årliga anslag:
o) till seminarierne, efter den fördelning Kongl. Maj:t anser lämplig
R:mt R:dr 24,000: —
samt till det i Stockholm » » 4,000: —
28,000
b) till understöd för lärare-lärlingar, eller
sådane personer, som vid undervisningen
biträda de examinerade folkskole-lärarne . » » 20,000:
c) dito för seminarie-elever » » 20,000:
d) lill förbättrande och tillhandahållande af
undervisnings-materie|en samt till understöd
för utgifvande af lämpliga läroböcker,
kartor m. m. för folkskolorna ... » » 12,000.
28 Sammansatta Stats-, Berntin.- samt Allm. Besv.- arfi Ekon.-Utsk. Bet. Jt? 19.
I afseende å vilkoren för folkskole-lärares antagande har blifvit yrkadt:
dels att. oexaminerade lärare och lärarinnor måtte vid småskolorna anställas,
dels ock att fruntimmer med lämpliga egenskaper matte företrädesvis användas
till bestridande af undervisningen i folkskolorna i allmänhet.
Yrkandet, att oexaminerade lärare eller lärarinnor måtte användas, åtminstone
vid småskolorna, kan naturligtvis icke afse obehöfligheten af de examinerade lärår—
nes möjligen högre kunskapsmått, utan afser i första rummet, att för en icke alltför
stor kostnad erhålla det stora antal af lärare, som för eli fullständigt småskolenät
erfordras. Då nu för den undervisning, som i småskolorna tillsvidare förekommer,
hos läraren icke erfordras högre kunskapsmått, än som lätt och hastigt kan
förvärfvas, eller redan ofta förefinnes hos för barnlärare-kallet hugfulle personer af
allmogen, utan att dessa förut hafva genomgått någon bilduings—anstalt, har Utskottet
ansett detta yrkande hafva mycket skäl för sig. Dylika personer hafva dessutom
små lefnads-anspråk och besitta ofta någon slöjdskicklighet, sorn bidrager till
uppehället och betryggar framtids-bergningen. Sädane oexaminerade personer kunna
alltså till lärare i småskolorna erhållas på betydligt billigare vilkor, än de vid nuvarande
seminarier bildade och examinerade skollärarne. Men äfven för lärareplatser
vid de fasta skolorna torde icke vara nödvändigt eller ens lämpligt att nu
stadgade fordran, det lärarne skola hafva genomgått seminarium, ovilkorligt qvarstår.
Genom detta stadgande går folkskolan i mistning af mången för lärare-kallet med
håg, skicklighet och erforderliga kunskaper utrustad person. Antalet af vid seminarierne
inskrifne elever har dessutom, såsom ofvan anmärktes, under sednare åren
varit i ständigt aftagande, så att i framtiden svårighet möjligen torde uppstå alt
erhålla så beskaffade sökande till de ifrågavarande platserna. Utskottet anser deremot
såsom ett hufvudvilkor för den blifvande lärarens antaglighet böra stadgas, att
han någon tid biträdt vid undervisningen i dessa skolor; hvaremot, der fråga uppstår om
antagande af en lärare, sorn, i öfrigt af Skol-styrelsen ansedd lämplig för uppfyllandet
af lärarens kall, icke genomgått en lärokurs vid något seminarium, denna fordran
torde lämpligen kunna ersättas genom ett vid seminarium undergånget prof.
Yrkandet att qvinnan, med afseende på hennes dels vanligen mindre kostsamma
lefnadsbebof än mannens, dels äfven ofta öfvervägande fallenhet framför mannen
att väl behandla och undervisa barn, äfven skulle kunna användas att bekläda lärare-kallet
i folkskolorna, synes Utskottet vara tillämpligt på småskolorna äfvensom
flickskolor och möjligen äfven på de fasta skolor, der annan examinerad lärare tillika
är anställd.
På grund af hvad Utskottet här yttrat, anser Utskottet sig böra hemställa
,
| att Pikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
stadgas måtte, dels att vid de skolor, der examinerad lärare erfor
-
Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Otsk. Bni. M 49. 29
dras, denne bör hafva aflagt prof på sina insigter vid vederbörande
seminarium samt dessutom hafva minst ett år tjenstgjort vid folkskola,
dels ock att qvinnor må såsom lärarinnor få anställas så väl
i småskolorna, som ock vid sådana skolor, der annan examinerad
lärare är anställd, och slutligen vid alla flickskolor.
2:o. Om inseendet öfver folkskolorna.
Efter att hafva uttalat sina åsigter i afseende på grunddragen af folkskolans
organisation, öfvergår Utskottet att yttra sina tankar öfver frågan om inspektioner
öfver folkskolan, under erkännande på förband, att ett ändamålsenligt ordnande häraf
utgör ett hufvudvilkor för hela folkskolans duglighet. Flere motionärer hafva
ock väckt fråga om inrättande af en sådan inspektion. Redan år 1834 yttrade en
af rikets sli(ts-styrelser, nemligen den i Hernösand, det konsistorium i sin egenskap
af öfver-styrelse för stiftets folkskolor icke hade sig något annat bekant om
folk-undervisningen inom stiftet, än hvad som genom skol-styrelsernas nog knappbän-f
diga berättelser på papperet kunde inhemtas, hvadan konsistorium föreslog att kringresande
skole-inspektörer måtte förordoas. Det torde icke heller kunna förnekas,
att den nyskapade och ännu långt ifrån till stadgad utveckling komna folkskolan,
med afseende på dess stora inflytelse på Statens framtid, behöfver och förtjenar
all den tillsyn, som deråt kan egnas, äfvensom allt det biträde med upplysningars
bemtande från den med hvarje dag utvidgade erfarenheten på detta fält, som kan
tillgodogöras. Utskottet har, under förutsättning af sådant medgifvande, ansett sig
böra, i öfverensstämmelse med en motionärs förslag, förorda att seminarie-föreståndarne
företrädesvis må användas till skole-inspektörer, hvar inom det stift, der han
är anställd, sålunda, att seminarium skötes under 6 månader af året och att de
öfriga 6 månaderne egnas åt inspektions-resor. Men i händelse inom något stift
omständigheterna icke tillåta att använda seminarie-föreståndaren till ifrågavarande
befattning, måste annan lämplig person kunna dertill utses. Dessa skole-inspektörer
skulle icke tilldelas makt att i församlingarne gifva befallningar om skolornas
ordnande m. m„ iv sådant måste tillkomma endast församlingarnes skol—styrelser;
men tilldelas rättighet att visitera och erhålla upplysning i allt hvad skolorna rörer,
och åläggas att nitiskt verka med gagneliga anvisningar och råd i afseende på skolorna,
som de besöka, samt att till stifts—styrelserna afgifva utförliga årsberättelser,
uti hvilka namnen på de inspekterade ställen, som omhandlas, borde utsättas, och
hvilka årsberättelser, jemte slifts-styrelsens utlåtande, skulle insandas till Ecklesiastik-departementet,
för att, i förening med de öfriga stifts enahanda berättelser, tryckas
och gratis utdelas ett exemplar till hvarje församling.
För att till dessa i hög grad maktpåliggande befattningar erhålla män af bepröfvad
duglighet, anser Utskottet en aflöning af minst 2,000 R:dr R:mt böra åtfölja
samma befattningar, äfvensom förordnande derå meddelas af Kongl. Majit,
30 Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Re sv.- och Ekon.-Utsk. Bet. JM 19.
uppå förslag af vederbörande stifts—styrelse. Dock böra dessa förordnanden icke
vara stadigvarande, ulan på kortare tider, samt kunna förnyas.
Genom omförmälda inspektions-resor skulle, utom mycken annan nytta för
folkskolan, som lätt bör falla i ögonen, äfven den stora fördel vinnas, att serninarie-föreståndarne,
der desamma dertill lianvändas, med hvarje inspektions-resa riktade
och skärpte sitt praktiska omdöme^om skolorna, hvaraf skulle följa ett seminariernas
oupphörliga förbättrande, hvilket åter i sin ordning verkade välgörande på
folkskolorna.
Men Utskottet anser dock, att dessa Stifts—inspektörer icke fullt kunna uppfylla
silt ändemål med mindre en för hela liket anställd Öfver-inspektör kommer
att bereda enhet inom och en lättad öfversigt ofver det hela. Den frihet såväl
kommunernas Skol-styrelser, som Stifts-styrelserna böra ega alt efter godtfinnande
ordna skolornas detaljer, så framt detta sker i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
den antagna allmänna organisations-planen för folkskolan, torde ingalunda härigenom
inskränkas. Men af många skäl måste anställandet af en embetsman, som odeladt
egnade sin verksamhet åt folkskolans maktpåliggande angelägenheter och med sin
uppmärksamhet oafbrutet följde så väl lölkskole-väsendets utveckling hos oss, som
de förbättringar, hvilka i allmänhet inom undervisningen gjordes, vara behöflig. De
under Litt. B förordade högre folkskolor utgöra ock en sä ny tanke, att sannolikt
åtskilliga af dem, som komma att anställas såsom Stifts - inspektörer, ännu icke
gjort sig reda för dessa skolors betydelse och kraf. Al vigt vore derföre att
till Ofver-inspeklör erhålla en man, som med klar insigt omfattade denna nya skapelses
syfte och med varmt nit omhuldade och ordnade de för dessa skolor gryende
krafter, som under inspektions-resorna kunde här och der i landet dels upptäckas,
dels väckas.
Då den nva Expeditions-sekreterare-befattning vid Ecklesiastik-departementet,
som af Kongl. Majit blifvit föreslagen särskildt för behandling af frågor röraude un
dervisnings-verken
jemte tillfälliga inspektions-resor, sannolikt får fullt upp att göra
med blott elementar-skolornas inspekterande pä de kortare tider, departements-göromålen
dertill lemna ledighet, har Utskottet ansett vara af behofvet högeligen påkalladt,
att en särskild, med folkskole-frågans alla delar fullt och varmt införlifvad man förordnades
till att inspektera endast folkskolorna, hvilkas stora talrikhet kräfver mycken
tid.
I likhet med hvad om Stifls-inspektörerne blifvit yttradt, anser Utskottet, att
icke heller Ofver-inspektören bör beklädas med makt att i och för skolorna gifva
föreskrifter, utan blott råd och upplysningar; men honom bör tillerkännas rättighet
att besöka och bevista alla sä väl seminarier som folkskolor vid alla deras förrättningar
samt att begära och af Skoi-styrelser, äfvensom Stifts-styreiser och seminarieföreståndare
erhålla alla behöfliga upplysningar, för alt kunna årligen upprätta och
till Ecklesiastik-departementet ingifva en, hela rikets folkskole väsende i möjligaste
Sammansätta Stats-, Bevilln.- samt Altm. Besv.- öch Ekon.-Utsk. Bet. M 19. 54
måtto fullständigt belysande, berättelse, upptagande, såsom i Stifts-berättelserna, namnen
på hvarje omhandlad ort, och hvilken berättelse äfven bör tryckas och särskildt
utdelas till stifts- och skol-styrelserne samt seminarie-föreståndarne och folkskolelärarne
i riket:, äfvensom bland Rikets Ständer. Dessa berättelser, i hvilka inspektörerne
blifva i tillfälle att äfven framställa de förbättrings-förslag, som en ihärdig
och omfattande undersökning af skolorna uti deras praktiska lif kan och bör föranleda,
anser Utskottet skola komnäa att utgöra en för folkskolans utveckling i högsta
måtto mäktig häfkraft.
1 öfverensstämmelse med hvad Utskottet sålunda anfört, får Utskottet vördsamt
föreslå, det Rikets Ständer måtte
l:o uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla, dels att i
folkskole-väsendet kunnige och erfarue personer, företrädesvis seminarie-föreståndarne,
må, uppå stifls-styrelsernes förslag, för én tid
af tre år i sender af Kongl. Maj:t i Nåder förordnäs att inom
stiften anställa resor, för att laga noggrann kännedom om der befintliga
folkskolor samt om förhållandet med dessa skolor afgifva
beratfelser till vederbörande Dom-kapitel, som, efter tagen kännedom
deraf, åligger att samma berättelser, jemte eget utlåtande, till Kongl.
Majit i underdånighet insända;
déis ock att Kongl. Majit behagade i Nåder utse och förordna
lämplig person att, i egenskap af Olver inspektör, utöfva inseende
öfver samtlige folkskolor i riket, och för sådant ändamål dels sörja
för utarbetande af och skolornas förseende med tjenliga läroböcker
och undervisnings-medel, dels ock årligen göra inspektions-resor,
samt på grund af dervid inhemtad kännedom likaledes årligen till
Kongl. Majit afgifva såväl berättelse om folkskolorna i de delar af
riket, som under året blifvit besökta, som ock förslag till de förbättringar,
som kunna finnas vara af behofvet påkallade, och hvilken
berättelse bör, jemte stifts-inspektörernes årsberättelser, till
trycket befordras och utdelas till stifts- och skol-styrelserne, seminarie-föreståndarne
och folkskole- lärarne i riket, äfvensom till Rikets
Ständer.
2:o till Kongl. Majits Nådiga disposition af den för folkskole-väsendets
befrämjande alsatta andel i personliga sky dds—afgiften å Riksgälds-kontoret
anvisa följande årliga anslag till bestridande af omkostnader
för de under Litt. D 2:o omförmälda föremål, nemligen!
a) till aflöning åt en Ofver-inspektör  5,000: —
b) till bestridande af Öfver-inspeklörens rese-kostnader,
reservations-anslag
&,000: —
V) lill aflöning för 12 Stifts-inspektörer, efter den
52 Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Dlsk. Bet. Jfä 19.
fördelning Kongl. Maj:t anser lämplig .... 24,000: —*
d) till bestridande af desses rese-kostnader, reservations-anslag
8,000: —
e) till bestridande af trycknings-omkostnader, skrifvarebiträde
och expenser, reservations-anslag .... 6,000: —
E) Om införande af landtbruks-undervisning i folkskolorna.
Under villigt erkännande af det tänkvärda uti motionären, Herr von Seths, an
förda
åsigter om den ifrågavarande undervisningens goda inflytelse äfven på undervisning
i andliga ämnen rn. m., anser dock Utskottet landtbruks-undervisningen,
såsom varande ett tillämpnings-studium, icke böra, på sätt motionären föreslagit,
upptagas i de lägre folkskolorna. Huruvida densamma möjligen må kunna till någon
del ingå bland undervisnings-ärnnena i de högre skolorna, i den mån dessa
blifva fullständigt organiserade, torde ännu vara för tidigt att afgöra. , Utskottet
hemställer således,
att Herr von Seths ifrågavarande motion nu icke må till någon åtgärd
föranleda.
F) Om nedsättande af en kommitté för revision af Folkskole-stadgan
och afgifvande af förslag till folkskole-väsendets ordnande.
Då Rikets Ständers blifvande beslut uti förevarande, folk-undervisningen rörande
frågor, komma alt angifva den riktning, i hvilken Rikets Ständer anse folk —
skole-väsendel böra utvecklas, samt Kongl. Maj:t tvifvelsutan torde vidtaga de åtgärder
för denna angelägenhets reglering, Kongl. Maj:t, efter erhållen kännedom om
Rikets Ständers beslut, pröfvar lämpligast, torde
det i ofvanberörda hänseende väckta förslaget icke böra till någon
åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
G) Om förnyadt rese-anslag åt Grefve Thorsten Rudenschöld, förhöjdt
från 1,200 R:dr R:mt till 1,500 R:dr R:mt.
Uppå de af motionären, Herr Friherre Hjerta, anförda skäl, får Utskottet
hemställa,
att ett'ärligt rese-anslag af 1,500 R:dr Runt måtte för nu instundande
statsreglerings-period varda Herr Grefve Rudenschöld anvisadt.
Stockholm den 15 September 1857.
Reservationer
Sammansatta 'Slolt-, Remlin.- samt Allm. Besv.- och Ekon,-[Jttk. Bet. M 19. 35
Reservationer:
al Doktor Säve: »Med bästa vilja att åstadkomma en genomgripande, den nuvarande
svenska folkskolans förbättring, hafva de sammansatta afdelningarne likväl
strandat emot en svår klippa, som består i det från början föreslagna statsbidragets
otillräcklighet. Ty i stället för att hela den återstående personliga skyddsafgiften
bordt tagas i anspråk, icke blott inskränkte man sig att blott begära hälften
derutal eller jernnt 230,000 R:dr R:mt, utan medgaf äfven, att det förutvarande
anslaget för folkundervisningen, 61,650 R:dr R:mt. af hvilket största delen
blifvit använd till hjelp lör folkskole-lärarnes »Honing, skulle återgå till statsverket.
Genom denna opåkallade eftergift och det beslut tillika, att intet statens understöd
till lärare-aflöningen borde utgå till andra församlingar, än dem, som sjelfve
dertill bidraga med dubbla beloppet, hafva medellösa socknar i afseende på sitt
folkskole-väsende kommit i en vida bekymmersammare ställning än förut, då, om
de icke förmå att sammanskjuta de pelarne af löneförbättringen, de gä miste om
äfven deri hjelp af det allmänna, som de hittills uppburit. Det kan sålunda befaras,
att med de föreslagna 100,000 R:dr R:mt uppnår man på långt när icke det
dubbla målet af på eu gång löneförbättringen och småskolornas allmännare inrättande
enligt Grefve Rudenschölds anvisning. Afven synes det mig, som hade man
forst bordt tänka på att rycka de nuvarande foikskole-lärarne ur det sorgliga betryck,
som nu nedstämmer deras sinne och förlamar deras verksamhet, innan man
tillskapar nya lärare och vill en hela folkskole-systemets reform och utvidgning
genom älven nya och högre skolanstalter. Jag får derföre först förklara mig mot
indragningen till statsverket af de hittills utgående 61,650 R:dr R:mt; emedan,
om icke mera än halfva den återstående skydds-afgiften kan afstås, bibehållandet
af ofvannämnda anslag åtminstone är oumbärligt för folkundervisningens befrämjande.
Jag reserverar mig vidare mot förslaget att afsätta 24,000 R:dr för upprättande
enligt utländska mönster af en folkskolans högsta afdelning, den s. k.
distrikt-skolan, emedan jag dels finner någonting oklart i sjelfva uppgiften, dels
anser alla tillgängliga medel nu behöfvas för en säkrare grundläggning af skolans
lägre afdelniogar, innan man företager sig att uppresa dess spets. Och som det
icke torde blifva så lätt lör skol-styrelserna att af försarolingarrie utpressa nya
eller förökade bidrag till dels de examinerade lärarnes högre aflöning, dels älven
småskolors inrättande, der sockuarnes folkrikhet och vidd göra en sådan åtgärd nödvändig,
anser jag största delen af det sammanlagda statsbidraget eller minst
200,000 R:dr, böra användas till dessa ändamål, då återstoden, 111.000 R:dr,
jemte ett ytterligare tillskott af staten af 15,000 R:dr, d. ä. tillsammans J 26,000
R:dr, böra anvisas för folkskole-organisationens af Utskottet i öfrigt uppgifna och
Bih. lill R St. Brot. 1856 <V ll!ä7. A Sami. 2 Ajd. 8 Haft. 5
34 Sammansatta Stats-, Bertlin.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Bet. M 19.
äfveu af mig erkända behof. Isynnerhet anser jag af största vigt hvad här blifvit
föreslaget för lärare-bildningen och för tillsynen öfver folkskolorna.
Men pä det att ofvannämnda del af skydds-afgiften eller de 200,000 R:dr
må i någon mån främja ändamålet att dels uppbringa lönerna till ett visst minimibelopp
af t. ex. 450 R:dr R:mt för hvarje folkskole-Ifirare, som ej tillika njuter
aflöning såsom klockare eller orgelnist, dels äfven lemna uppmuntran till småskolorna,
torde det af ufdeluingarne föreslagua vilkor böra bibehållas, att mot I af
staten böra ? tillskjutas af församlingarne, der ej deras medellöshet blifvit tillförlitligen
bestyrkt. För öfrigt är uppenbart, alt ingen säker beräkning kan göras
af de uu erforderliga medlen för dessa ändamål, innan man genom redan inrättade
ordentliga skol-inspektioner blir närmare förvissad om hvarje särskildt skol-distrikts
både tillgångar och behof. Med det sednare hade således bordt börjas, innan man
ens ingått i förslag om folkskolans vidare ordnande. Till slut vill jag äfven yttra
mig öfver den skadliga missriktning, i hvilken Utskottet påstår svenska folkskolan
hittills hafva fortgått till föga berömelse för så väl folkskole-stadgan af den 18 Juni
1842, som äfven dem, hvilka sedermera handhaft dess tillämpning. Man talar
om den mer och mer försummade hemundervisningen och påstår att skolan ej
kunnat ersätta, men vä! bidragit till denna förlust. Men man förgäter då, att på
många ställen denna undervisning alldeles ej funnits och att på andra, kanske de
flesta, den varit ytterst torftig, stundom vilseledande, samt att det är först på
sednare år, som allmogens barn kommit någorlunda förberedda till skriftläsningen.
Man kan flytta undervisningen närmare hemmen genom ambulatoriska eller roteskolor.
Men då brister det vanligen på en gång i högre lärare-insigter, i undervisnings-rnateriel
och framför allt i den fasta skolans gemensamma tukt och ordning.
Sjelfva den för det någongång skedda missbrukets skull så obilligt klandrade
vexelundervisningen, hvilken väl aldrig torde kunna helt umbäras i större folkskolor,
har någonting för ungdomen omedelbart upplifvande och stärkande, som ej
i samma mån eger rum i den mindre skolan. Den icke blott öfvar för tillfället,
utan flyttar undervisningen allt allmännare in i hemmen. Ty den fasta skolans monitorer
blifva snart hjelplärare för egna syskon, för att ej tala om den nytta de
hafva af en sådan uppfostran, då de en gång sjelfve blifva fäder och mödrar.
Slutligen har den fasta skolan det stora företrädet, att kunna vara öppen större
delen af året, hvarigenom den blir tillgänglig för barnen äfven på de tider, då de
af föräldrarne bäst kunna umbäras. Hufvudsaken är att den fasta skolan sättes
i tillstånd att kunna utveckla sina välgörande krafter. Den blir då af barnen
begärligt sökt och af föräldrarne med kärlek omlättad, om den också ej upplöser
sig i ett nät af småskolor eller vandrar sjelf omkring till hvarje stuga. Under
sådana förhållanden och med de nya hjelpmedel, som nu tagas i anspråk för dels
en bättre tillsyn, dels äfven lärare-bildningen, är ej skäl att'misströsta£om svenska
folkskolans framskridande.)'
Sammansatta Stats-, Hemlin.- samt Allm.. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Bet. J\s <9. 35
Af Herr J. G. Brodin. »Lika varm vän, som någon annan, af allt som kan
lända till folkundervisningens befrämjande i vårt land, tror jag likväl, att det
sammansatta Utskottet, genom hvad som blifvit föreslaget för denna gång, icke
lyckats uppnå ändamålet, om ock afsigten varit god.
Sålunda liar Utskottet till en början föreslagit, att hälften af den statsverket
för det närvarande förbehållna personliga skydds-afgiften, utgörande omkring 250,000
R:dr R:mt årligen, skulle tili folkundervisningens befrämjande användas, hvaremot
de hittills anslagna 61,650 R:dr samma mynt skulle komma att indragas. Att
till ett bestämdt statsbehof anslå en viss statsinkomst, som för hvarje år varierar,
är, efter min åsigt, ingalunda riktigt. Känner och erkänner staten sin skyldighet
att till ett slikt behof lemna bidrag, bör den härför erforderliga summan med till
siffran bestämdt belopp utgöras, men det är ingalunda lämpligt, att efter den an
slagna
statsinkomstens förmodade belopp företaga reorganisationer, som i sådan
händelse städse blifva halfgjordt arbete och vid hvarje riksmöte erfordra omarbetning.
Det må vaia möjligt, att folkskolans tillstånd erfordrar vidtagande af åtgärder
för dess bringande i ett med tilltagande upplysning öfverensstämmande skick, och
att döma af de i ärendet erfarne mäns omdömen, jag haft tillfälle höra, är det
till och med troligt; men härvid möter den omständigheten, att det första vilkoret
härför är förhöjning i den tarfliga aflöning, som för det närvarande bestås folkskolelärare.
Endast derigenom är och blifver det möjligt, att vid folkskolan fästa
lärare, som kunna gagna densamma. Till en sådan förhöjd aflöning ega äfven
vissa församlingar redan tillgång, andra icke, men om beloppet af denna brist och
om den summa, som hör hvarje skollärare tillkomma, saknas både upplysning och
förslag.
Deremot har Utskottet anslagit eller rättare i bestämda ordalag antydt, att
ganska betydliga arfvoden böra tilläggas så kallade stifts-inspektörer och en öfverinspektor
för folkskolorna, hvilka riva slags embetsmiin likväl icke skulle ega att
gifva några föreskrifter, utan blott råd och upplysningar. Denna åtgärd är föreslagen
efter utländskt mönster, Engelskt eller Skottskt, men jag betviflar, att utländingar,
i synnerhet så praktiske män som Engelsmän, jemte införande af så
beskaffade inspektörer, bibehållit den verkligt ordnande omtankau för folkskolan
åt, auktoriteter, som ansetts ej eea skicklighet eller tid, att ett slikt uppdrag
fullgöra.
1 afseende på de föreslagna förändringarne i folkskole-stadgan äro många andra
anmärkningar att göra, roen de torde nog af andre ledamöter i Utskottet framhållas;
och då det sålunda lärer vara tydligt, att Kongl. Majit icke kan, utan att
infordra upplysning från vederbörande Domkapitel i flera hithörande hänseenden,
företaga frågan till slutlig pröfning, hvarigenom äter skulle inträffa alt hela den
anslagna delen af personliga skydds-algiften möjligtvis under hela nästföljande statsreglerings-period’
med tillhopa en half million Riksdaler Ranko skrinlägges och
56 Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Bet. M |9.
hinder möter, att använda dessa medel till en mängd trängande statsbehof;
då, i det skick frågan blifvit till Rikets Ständers åtgärd öfverlemnad, det mest i
ögat fallande behofvet af rättelse i folkskole-stadgan ej blifvit afhjelpt; då hittills
varande statsanslaget ej åtgått; och då, om ej just för tillfället och i alla stift,
det icke torde vara omöjligt, att arfvodena för stifts-inspektörerne torde komma
att i en ej aflägsen framtid användas till rese-stipendier i andra syftemål, än
folkskolans, har jag trott, att det Sammansatta Utskottet bordt, med afslag å framställningarne
derom, att större eller mindre del af personliga skydds-afgiften för
det närvarande anslås till folkskolans behof, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om revision af Folkskole-stadgan, samt att Kongl. Maj:t derefter behagade
till nästkommande Ständer inkomma med nådig uppgift å de bidrag, som möjligtvis
kunna erfordras för folkundervisningens ändamålsenliga ordnande i vårt
land.»
Af Herr Henschen, som vackt en särskild till detta Utskott dock icke öfverlemnad
motion, rörande den direkta bevillningens anslående till folkskolor och andra
undervisningsverk samt fattiga barns uppfostran, har, sedan Ständerne icke fästat
afseende derå, nu ansett
l:o att (i hufvudsaklig Öfverensstämmelse med hvad föreslagits af den särskilda
Kommitté, som för ärendets behandling först utnämnts) hela bevillningen efter
första artikeln, samt de 61,630 R:dr R:mt, som å Riks-statens 8:de hufvudtitel
uppförts till folkundervisningens befrämjande, måtte för detta ändamål
användas.
2:o att dessa medel ställas till Kongl. Maj:ts disposition.
3:o att af dem först utgå de 126,000 R:dr, som i detta Retänkande äro
för särskildt bestämda ändamål ofvan utförda med vissa belopp.
4:o att återstoden, efter vederbörande stifts-inspektörs samt öfver-inspektörens
förslag, till folkskolor och folkskole-lärare utdelas sålunda, att den eller de
församlingar, hvilka erbjuda sig tillskjuta två tredjedelar af hvad utöfver (försam
lingens)
nuvarande tillskott, enligt vederbörande stifts-inspektörs uppgift, erfordras
för folkundervisningens ändamålsenliga ordnande, erhålla återstående tredjedelen;
men att, om medlen härtill icke förslå, detta understöd företrädesvis lemnäs de
skolor och skollärare, som, enligt öfver-inspektörens utlåtande, äro mest förtjenta
af sådan uppmuntran; hvarvid synnerligt afseende bör fästas å den omständighet,
huruvida en bättre undervisnings-method, än den Lankasterska vexelundervisningen,
begagnas.
Af Riksdags-fullmäktigen Per Nilsson från Espö i Malmöhus län.
»Emot Högloft. Utskottets förslag om sättet för halfva den personliga skyddsafgiftens
användande till folkundervisningens befrämjande får jag härmed anmäla
min reservation.
Utskottet har ansett, att högre skolor med akademiskt bildade lärare borde
Sammansatta Stats-, Remlin,- samt Allm. Besv,- och Elcon.-Ulsk. Bet. JY§ 19. 57
inrättas pä landet, emedan »de i städerna belägna högre skolorna äro tillgängliga
endast för de förmögnes samt för de närmast boende obemedlades barn.» — Jag
tror att förhällandet blefve enahanda med de högre skolor, som på landet inrättades,
emedan dessa skulle blifva ganska få, sä länge våra nuvarande fasta skolor
i allmänhet icke ernått den utveckling, man har skäl att vänta, och sä länge lärarne
i desamma äro så otillräckligt aflönade, att mången med goda anlag för
lärarekallet tvekar att ingå på en bana, som erbjuder så föga utsigt till en betryggad
framtid.
Vidare har Utskottet lagt mycken vigt på förordnandet af skol-inspektörer.
Egde man tillräcklig tillgång på kapitaler för inrättandet af en dylik tjenstemannakorps
på stat, hvilken skulle resa omkring och göra sig goda dagar samt låta
bjuda sig på kräsliga middagar, hvarhelst han färdades fram, så kunde sådant
visserligen vara bra — åtminstone för inspektörerna sjelfva. Men äfven om en
sådan inspektör reste oupphörligt, skulle han likväl icke på flere år medhinna att
besöka alla skolorna inom sitt distrikt, helst sannolikt är, att ett eller annat
ställe, der första emottagandet varit företrädesvis välvilligt, möjligen komme att
hugnas med ett snarligen (örnyadt besök, under det inspektionen å andra ställen
finge anstå. För öfrigt skulle inspektörens ankomst till skolan mångenstädes hos
skolläraren framkalla den vemodiga tanken, att den förre vore väl allönad på den
sednares bekostnad.
Utskottet har mvcket rättvist erkänt, att skollärarne för närvarande äro för
ringa aflönade, men anser likväl att eli allmän lönförhöjning icke torde böra ifrågakomma,
dels emedan alla skollärare icke äro i behof deraf, dels ock emedan
icke alla äro af en sådan förhöjning förtjente. Jag hemställer till hvars och
ens samvetes bepröfvande, om icke en löneförhöjning är af behofvet högeligen
påkallad för hvar och en, som icke åtnjuter högre lön, än den skol
stadgan
bestämmer. Hvad deremot angår, alt en eller annan skollärare icke
skulle gjort sig förtjent af en sådan förhöjning, så vill det för mig synas som
om den makt, skolstyrelsen eger, att först varna och sedan, om rättelse ej
följt, afsätta en sådan odugling, innebure ett både ändarnålsenligare och vär
digare
rättelsemedel, än den nu föreslagna methoden att svälta ut den pligtförgätne
eller oskicklige läraren.
Efter att hafva föreslagit användandet af 190,000 R:dr R:mt till inspektörer,
seminarier, högre skolor m. m., har Utskottet funnit återstoden, uppgående
till omkring 100,000 R:dr R:mt, böra anslås till förbättrandet af skollärarnes
löner. Dock har Utskottet icke föreslagit någon bestämd norm för fördelningen
af denna summa, utan skulle det komma att bero dels på församlingarnes tillskott,
dels på Kongl. Maj:ts bepröfvande, huruvida och till hvad belopp en skollärare
komme i åtnjutande af någon lönetillökning, hvadan den, som först holle sig framme,
58 Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Bet. JYg 19.
sannolikt skulle blifva den lycklige, under del att den, som komme efter, blefve
utan, äfven om hans behof vore större.
På grund af det ofvan anförda, får jag vördsamligen föreslå,
att Rikets Ständer måtte besluta:
l:o det hälften af den så kallade personliga skvdds-afgiften måtte
få, i mån af bevillningens belopp inom de särskilda skoldistrikten,
af skol-styrelserna disponeras till förökande af skollärarnes
löner; och
2:o att lönerne till lärarne i de lästa skolorna måtte ökas till
minst 300 R:dr R:mt och B tunnor spanrnål, för hvilket ändamål
församlingarne böra, der den nu af mig föreslagna andelen
af personliga skydds-afgilten icke befunnes tillräcklig, för uppnåendet
af delta minimum, tillskjuta resten.
Emot Utskottets förslag, att de 61.630 R:dr, hvilka hittills varit å Riksstatens
8:de hufvud-titel anslagna till folkundervisningens befrämjande, måtte indragas.
får jag jemväl anmäla min reservation, under hemställan,
att detta anslag fortfarande måtte komma att utgå samt användas
till seminariernas förbättring, anskaffandet af lämpliga läroböcker
m. fl. till folkskolan hörande nyttiga ändamål.
Slutligen har jag icke kunnat biträda Utskottets förslag, att »i händelse något
privat seminarium, ändamålsenligt inrättadt, skulle uppstå,» anslag till understöd och
uppmuntran för en sådan anstalt måtte, efter Kongl. Maj:ts bepröfvande, få af
besparingarne af de till folkundervisningens befrämjande anslagna medel anvisas.
De vid sednaste riksmöten upprepade framställningarna om indragning af några
bland de nu befintliga allmänna seminarierne synas mig vittna tillräckligt, att
antalet af dessa läroanstalter redan nu är tillräckligt; hvarföre jag anhåller,
att detta Utskottets förslag icke måtte af Rikets Ständer godkännas.
»
Af' Matts Pehrsson. »Då, i flere afseenden, jag skiljer mig från de åsigter, som
det Sammansatta Utskottets pluralitet godkänt, samt anser åtskilliga delar af
hvad i betänkandet af Utskottet föreslås, om de antogos, blifva menliga för folkundervisningens
framtida utveckling och ledande till en återgång åt det otillfredsställande
skick, hvari den befann sig före utfärdandet af Kongl. Stadgan af den 16
Juni 1842, får jag vördsamt påkalla Riks-Ståndens uppmärksamhet på följande
förhållanden.
Det är af högsta vigt, vid behandlingen af ett så omfattande ärende, som
folkundervisningens ordnande, att utgå från samma hufvudsakliga grundsatser,
hvilka Rikets Ständer år 1841 uttalade, och hvilka då af regeringen lades till
grund för folkskolornas inrättande, nemligen: att målet för folkundervisningen bör
vara »en allmänt spridd förständs-odling, såsom vilkor för en ren religiös anda
Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.-och Ekon.-Ulsk. Bet. M 19. 39
eller sann kristendom och förmågan af en gagnelig och värdig sammanlefnad.»
Denna grundsats betingar folkundervisningens allmänlighet och det är lör den som
staten, kommunerna och familjerna gemensamt böra verka, allt elter förmåga och
tillgångar, men alldeles icke för att genom olikheter i folkskolornas organisation
redan i barnaåren framkalla en olikhet i folkklassernas och individernas förhållanden,
som ytterst leder tili ett slags kastväsende, hvilket dömer de fattigare och
under skoltidens början enfaldigare att ovilkorligen stadna i sin fjjrständs-odling
efter de bättre lottade.
Rikets Ständer utgingo är 1841 äfven från den sanna och rigtiga grunden,
att det är al föräldra-undervisningen, som man har att säkrast vänta de väl -  görande verkningarne på bildningen, då föräldrarne, med omsorg derför, förena dertill
erforderliga kunskaper och tillika äro i vilkor att kunna egna sig deråt. De
ansägo, att utan denna omsorg och förmåga i hemmet, skall i de Hesta fall folkundervisningen,
i sin utsträckning öfver vårt vidsträckta land, aldrig kunna utvecklas
pä ett med folkets allmänna fördel och belåtenhet förenligt sätt; och vil -  koren derför äro, att föräldrarne sjelfva hunnit tili en allmän grad af förstånds
odling
och till en timlig trefnad, emedan dessa förutan hemundervisningen icko
kan understödja folkskolans verksamhet.
Man har således orätt, om man med Utskottets majoritet, hvilken synes hafva
alltför lättlärdigt anslutit sig till Grefve Rudenschölds välmenta, men, enligt min
tanke, i mycket opraktiska system, ännu klagar öfver att 1842 års skolstadga
förfelat sitt mål, slitit barnen från hemläsningen och afväudt föräldrarnes håg att
undervisa och vårda barnen i hemmet. Det fordras nemligen en tid för att deu
nuvarande, med stora uppoffringar ändtiigen någorlunda ordnade folkskole—inrätt —
ningen må kunna ådagalägga sin inflytelse på förstånds-odlingens allmännare utbredande
hos folket. Ett tiotal år förmår ej visa hvad verkan den måhända snart
skall utöfva på blifvande familjfäders och familjmödrars otnsorg och förmåga att
förbättra undervisningen i hemmet. Man bör besinna, att detta först kan allmännare
visa sig, då de som fått undervisning i folkskolorna sjelfva blifva husfäder
och husmödrar; och att redan misströsta samt nu inkasta sig i ett annat system
vore oklokt och föranledande till sådana uppoffringar al folket, alt de gjorde det
motvilligt för saken. Det system, som Utskottet nu löreslår, skulle nedsätta och
förringa de nu inrättade fasta skolor, göra de för byggnader, lärare, m. m. redan
gjorde kostnader snart sagdt utan värde och medföra folkskolornas aftyuande och
säkra tillintetgöreise.
Det system, som 1842 års skolstadga grundlagt, bör således icke ännu fråuträdas.
Det kau i en eller annan del fordra någon förändring; men dess princip
om undervisningens allmänlighet i folkskolan är rigtig och af stor inflytelse på
samhällets framtida utveckling.
Statens fortfarande understöd åt kommunernas bemödanden för folkskolornas
•«Ö Sammansatta Stats-, B ev ilin - samt Allm. Brsv.- och Ekon-Vtsk. Bet. M 49.
utvidgande och förbättrande, der så fordras, är en nyttig och nödvändig åtgärd;
och långt ifrån att böra, pä sätt Utskottet tillstyrkt, borttaga det redan förut beviljade
anslaget på Åttonde Hufvud-titeln, borde det snarare ökas. Att indraga det,
svnes så mycket mer obetänksamt, som frågan derom alldeles icke tillhört det Sammansatta
Utskottet att behandla, ingen motion derom är väckt i Riks-stånden, samt
Stats-Utskottet under stats-regleiingens beredande redan ansett anslaget böra fortfarande
utgå.
Det på Grefve Rudenschölds förordande af Utskottet tillstyrkta förslag, angående
inrättandei af en mängd småskolor, med oexaminerade lärare eller lärarinnor,
iir ej välbetänkt. Dylika srnåbarns-skolors inrättande må lemnäs till föräldrars fria
vilja; men att göra det till en pligt för församlingarna, sedan dessa ordnat och
söka förbättra nuvarande folkskolor, vore att ådraga kommunerna stora kostnader
och göra den nu ifrågaställa förökade andel i personliga skydds—afgiften otillräcklig
lör befrämjandet al undervisningen i de fasta och i somliga orter redan ordnade
ambulatoriska skolorna. 1 de flesta orter skulle det blifva omöjligt för församlingarne
att åstadkomma och bekosta undervisningen vid så många särskilda småskolor,
som förslaget förutsätter. Huru skulle de kunna anskaffa, i hvarje församling, så
mångå fullt lämpliga lärare samt löna dessa så, att de kunde nog egna sig åt sitt
kall? Verksammare mäste det alltid blifva om undervisningen verkställes med nit
och skicklighet vid nuvarande allmänna folkskolorna, der, i fall så behöfves, lärarnes
ökade antal snarare skulle underlätta densamma, med mindre kostnad och mindre
svårighet att finna af skol-slyrelserna utsedde lämplige lärare eller medhjelpare.
Med ett ord: det är för utvecklingen af den nuvarande folkskole-inrättningen,
i den anda af allmänlighet och gemensamhet, hvilken lyckligtvis gjorde sig gällande
vid 1840—1841 årens Riksdags-beslut och fortfarande bör hyllas, som Rikets Ständer
böra fortsätta att förena Statens och kommunernas krafter samt uppmuntra
folkets enskilda medverkan. Att söndra folkundervisningen för olika ändamål, är
att motverka utbildandet af folkets allmänna förständs-odling och derigenom förstena
de olyckliga förhållanden i samhället, hvilka på sä många sätt och under mångfaldiga
former välla afund, kif, hat och olyckor samt göra sä väl religionens höga
läror som lagarnes bud och sjelfva sedebegreppen kraftlösa. Lålom oss ännu en
tid bibehålla denna inrättning sådan den är, för att skåda hvilka dess verkningar
under Statens och folkets samverkan och en efterhand skeende utvidgning och förbättring
kunna blifva. Förlitom oss icke till projekter, på hvilkas uppfinnare aldrig
blifver någon brist. Lemnom till församlingarnes omsorg och nit att fullkomna
verket. De skola göra det, då de se sina bemödanden understödda af alla folkklasser
och af Staten. Jag är förvissad, att i allmänhet öfverallt finnas vältänkande
medborgare, hvilka, liksom jag, med uppriktigt nit för folkundervisningen, hvar och
en i sin bygd vilja sträfva, ja gerna vilja lefva och dö för denna stora sarnhälls
ange
-
Sammanfalla Stais-, Hevilla.- sami A'lm. Besv,- och Ekon.-Utsk. Bet. JW 19, 41
angelägenhet. Om vi ej nu genom lillkonstlade sladganden helaga folkel intresset
för densamma, i följd af alltför dryga besvär och kostnader och derigenom gifva
nuvarande skol-inrätlningar dödshugget, skola de nog snart visa sill värde genom
sin välgörande verkan på den generation, som haft fördelen all få begagna den.
Statens fortfarande medverkan och församiingarnes bibehållna rält, utan allt
afskrackande tvång, men efter välbetänkta allmänna stadgande*), att ordna sin folkskola
och utbilda dess verksamhet: se der vilkoret) för framgången af denna den
dyrbaraste af folkets angelägenheter.
Då Staten emellertid lemnar slats-anslag lill seminarier, elever m. m., anser
jag likväl att en kontroll af det allmänna bör utöfvas, dels på sättet för användan
det
af folkskole—afgiften, dels på undervisningen. I detta hänseende torde de af Utskottet
föreslagne Stilts—inspektörer vara hehöflige och lämplige, i fall dertill utses
dertill passande personer; men då höra dessa af statsmedel atlönas, icke af de
medel, hvilka för skolorna behöfvas.
Jag vågar alltså vördsamt tillstyrka, att Utskottets afgifna förslag, i hvad det
rörer organisationen af folkundervisningen, måtte afslås, på det att nuvarande folk—
skole-inrättningen måtte ännu få fortgå efter nuvarande system; och får jag vörd
samt
föreslå följande beslut:
I fråga om bidrag från Statsverket till folkskolorna:
l:o alt Utskottets förslag 0111 indragning af nuvarande anslag å
Åttonde Hufvud-titeln, 61,500 R:dr Runt, att användas till vissa
ändamål, måtte afslås, såsom obehörigt, då ingen motion derom varit
väckt samt ärendet tillhör Stats-Utskottets behandling.
2:o att hälften af den återstående, till Riksgälds-kontoret nu ingående
andel af personliga skydds-afgiften, må ytterligare, på samma sätt
och under samma vilkor, som Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
af den 18 Maj 18-11, angående afgiften till folkundervisningens
befrämjande innehåller, till församiingarnes skol-styrelser allemnas, i
och för skollärares allönande och anskaffande af böcker och under—
visnings-materiel.
3:o att, derest för en eller flera församlingar å landet skulle inrättas
särskild folkskola för en sådan utsträcktare undervisning, som Ut
skottet
ansett böra uppmuntras, under vilkor att församlingen eller
flera förenade församlingar bidraga med halfva kostnaden, till dylik
högre folkskola, i mån af behof, må af statsmedel anslås, högst ett
tusen (1,000) R:dr Runi, att för detta ändamål utgå af anslaget å
Åttonde Hufvud-titeln til! folkundervisningens befrämjande.
4:o att till tolf Stifts-inspektörers aflönando ett anslag må a Åttonde
Hufvud-titeln ställas till Kongl. Maj:ts disposition, utgörande tjugufyra
tusen (24,000) Hulr Runt.
Bill. lill R St. Brot. 1855 & 1857. 4 Sami. 2 Afd. 8 Uäft. 6
42 Sammansätta Stats-, Beotlin.- sami Allm. Bcsv.- och Eicon.-Utslc. Bet. M 19.
5:o att Utskottets förslag om inrättandet af ett Öfver-inspektorat,
med dertill föreslagna öfverdrifna arfvode och rese-ersättning, malte,
såsom öfverflödigt och onyttigt, afslås; anseende jag äfven den föreslagna
förhöjningen i Grefve Rudenschölds rese-anslag alldeles
obehöfligt.
6:0 att i öfrigt alla af Utskottet tillstyrkta dispositioner å den ifrågavarande
andel af skydds—afgiften, såsom: a) till seminarier; b) understöd
för lärare-lärlingar eller biträden; c) till seminarii-elever; och
d) diverse ändamål; såsom samtligen tillhörande stats-anslagets bestämmelse,
matte afslås.
Hvad jag här vågat föreslå, grundas på den stadgade öfvertygelse, att så länge
folkskole-lärarne lemnäs så vanlottade som de nu äro, måste folkskolan komma att
lida och undervisningen blifva vanmäktig att uppfylla sin bestämmelse. Då vi vid
denna Riksdag sökt uppfylla anspråken af Statens alla embets- och tjenstemän på
förbättrade lönevilkor, skulle det vara smärtande om Rikets Ständer åtskiljdes, utan
att hafva uppfyllt skyldigheten, att söka för landets församlingar underlätta möjligheten
till att motsvara de billiga och ringa fordringar på enahanda förmån, som
skollärarne böra kunna vänta behjertade.»
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1857.
Sammans. Stats-, Bev.- samt Allm. Besv.- ock Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 20. 1
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Sept. 1857, kl. 7 e. m.
Sammansätta Stats-, Bevi/lnings- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion
oiii beviljande af pension ål Gref ve Thorsten Rudenschöld.
I sammanhang med den framställning om anslag till inrättande af ett seminarium
under Grefve Rudenschölds ledning, hvilken uti Utskottets Betänkande N:o 1, i
anledning af väckta motioner dels om den personliga skydds-afgiftens anvisande till folkundervisningens
befrämjande, dels ock om ordnandet af folkskole-väsendet m. m., finnes
omlörmäld, har Herr Fåhreeus, 0. /., hemställt, att Rikets Ständer, såsom en gärd af
erkänsla för Herr Grefve Rudenschölds ansträngande och sjelfuppoffrande verksamhet
för Svenska folkbildningens fullkomnande, måtte, enär den tid icke kunde vara långt
aflägsen, då Herr Grefve Rudenschöld icke mera förmådde tjena det allmänna, förklara
honom berättigad att, så snart han genom sjuklighet blefve oförmögen att med befattningen
vid berörde seminarium fortfara, eller i hvarje fall efter uppnådd ålder af 65
år, från allmänna indragnings-staten uppbära 2,000 R:dr Runt årligen såsom pension
för sin återstående lifstid.
Sorn, enligt hvad förenämnde betänkande innehåller, det föreslagna seminariet
under Grefve Rudenschölds ledning af Utskottet ansetts icke vara behöfligt, har Utskottet,
i anseende till Herr Grefve Rudenschölds allmänt erkända förtjenster om
Svenska folkskole-väsendet, för hvilket han icke heller hädanefter lärer underlåta, att,
så vidt hans helsa det medgifver, nitiskt verka, samt i betraktande deraf, att, efter
Bili. ti/J II. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 2 Afd. 9 Höft.
I
2 Sammans. Stats-, Bev.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 20.
hvad till Utskottets kännedom kommit, Herr Grefvens helsotillstånd, enligt läkares utsago,
är särdeles vacklande, trott sig böra tillstyrka,
att den föreslagna pensionen, 2,000 R:dr R:mt årligen, måtte
varda honom för hans återstående lifstid tillagd, att frän och med
nästkommande år af allmänna indragnings-staten utgå.
Stockholm den 15 September 1857.
Reservationer:
l:o Herr Henschen, som ansett, att ifrågavarande pension åt Grefve Rudenschöld,
som, med hittills icke öfverträffadt nit, egnat hela sin verksamhet åt förbättringen
af de fattigare folkklassernas undervisning och uppfostran, borde bestämmas till
2,000 R:dr banko, eller lika med det belopp, hvartill pensionen åt Grefve Ad. Eug.
von Rosen af Rikets Ständer sista Riksdagen bestämdes.
2:o af Per Nilsson från Espö i Malmöhus län, emot sammansatta Utskottets
behörighet att förevarande fråga till handläggning upptaga, uti hvilken reservation
Malls Pehrsson från Stockholms län instämt.
Sammans. Stals-, B ev.- samt Allm. Bisv.- ock Ekon.-Bish. Utlåtande N:o 21. 3
*:« 91.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 21 Sept. 1857, kl. 6 e. m.
Sammansätta Stals-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomie Utskottets Utlåtande, i anledning af vackt motion
om förändradt papper till de nu brukliga skrif kartorna.
Hos Vällofl. Borgare-Ståndet har Herr J. G. Wennerström, uti väckt motion
hemställt, att, enär papperet i de nu brukliga skrifkartorna vore till ytan så sträft och
ojemnt, att detsamma endast med svårighet kunde begagnas och hvilken omständighet
härledde sig derifrån att papperet, lill följd af de uti detsamma anbragta tjocka ornamenter
och etikett, icke kunde undergå behörig pressning, Rikets Ständer måtte vidtaga
sådan nödig förändring med nämnde skrifkarte-papper, att detsamma erhölle en
jemn och glatt yta.
Som Utskottet inhemtat, det Kongl. Stals-kontoret, vid reqvisition af skrifkartor
från Rikets Ständers Bank, gjort framställning derom, att vattenmärkena i papperet
måtte varda förtunnade, på det att derigenom starkare pressning af papperet måtte
kunna ega rum, samt Fullmäktige i Rikets Ständers Bank under den 9 Juli 1857 jemväl
meddelat Förvaltaren af Tumba pappersbruk föreskrift om ett sådant förändradt tillverkningssätt
af karte-papperet, har Utskottet, som å ett förevisadt prof på dylikt papper
funnit de öfverklagade olägenheterne vara undanröjda, ansett sig höra hemställa, att
Herr Wennerströms motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 September 1857.
4 Sammans. Stats-, Bev.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o SS.
i\T:0 2?.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Sept. 1357, kl. 6 e. m.
Sammansätta Stais-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Ut skottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om.
införande af ett medelporto för skrif reiser, som inom
Riket genom elektriska telegrafen befordras.
Under åberopande af de fördelar, som införandet af ett medelporto för den inrikes
brefvexlingen medfört, har Herr von Kramer, A. R., hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln väckt motion om bestämmande af ett dylikt medelporto jemväl för skrifvelse^
som genom elektriska telegrafen fortskaffas. Då denna inrättning icke såsom
brefposten nödgades framsläpa sin last mil efter mil på tunga landsvägar, utan med
blixtens hastighet och utan afseende på afstånd slungade de ord, som blifvit densamma
anförtrodda rakt till måle!, har motionären ansett den tanken ligga nära till hands, att
ett medelporto här vore mest rättvist och fullkomligt på sin plats. Om detta medelporto
derjemte sattes lågt, skulle begagnandet af telegrafen otvifvelaktig! i betydlig mån
förökas och en stor fördel derigenom beredas så väl allmänheten, som telegrafverket
sjelft. Ett dylikt medelporto funnes ock infördt inom Schweitziska Edsförbundet, hvarest
en enkel telegraf-depesch af 25 ord, inberäknadt adress och underskrift, icke kostade
mer än 1 franc. Följden af denna enkelhet och billiga kostnad hade varit den,
att telegraf-brefvexiingen derstädes så fullkomligt ingått i folkbruket, att den blifvit för
en och hvar nästan lika nödvändig, som den vanliga brefposten, hvadan man också behöft
och kunnat utgrena lelegraf-linierna i nästan alla riktningar ända upp pä alperna.
Vidare har motionären ansett den indelning af telegraf-depescher, som i 31 § af
gällande Reglemente för telegrafverket inom Riket är antagen, böra förenklas. Då en
depesch af till och med 25 ord derstädes benämnes enkel, en af till och med 50 ord
dubbel, så finge en tredubbel innehålla ända till 100 ord, men en fyrdubbel åter ej
mer än 125, och en femdubbel ej mer än 150 ord, o. s. v. Men denna indelning
vore
Sammans. Siats-, Ben.- samt Allm. Besv.- oeh Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 22. 5
vore för den stora allmänheten icke så lätt att fatta eller ihågkomma, hvadan motionären
troil att undantaget till fördel för tredubbel depesch borde bortfalla, samt“dessulom
stadgas, att i ord-antalet skulle inberäkuas adress och underskrift och för öfrigt
allt hvad afsändaren i eller vid sin skrifvelse tecknar.
1 enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt har motionären hemställt, att, i stäl
let
för nu gällande fyra särskilda taxor för afstånd af 25, 50, 100 och Öfver 100 mil,
portot för telegraf-depescher inom Biket mätte, ulan afseende på afstånd, bestämmas
till 1 R:dr Runt för depesch af till och med 25 ord, till 2 R:dr R:mt för till och med
50 ord, lill 3 R:dr R:mt för tili och med 75 ord o s. v., samt alt uti ord-anlalel af
hvarje telegraf-depesch borde inberäknas emottagarens namn och adress, afsändarens
namn äfvensom hvad annars kunde af afsändaren vara å depeschen tecknad!, såsom
tillsägelse om kollationering, vidare afsändning m. m.
Ifrågavarande motion, som blifvit remitterad till Stats-Ulskoltet, har, jemlikt
43 § Riksdags-ordningen, blifvit af Sammansatta Stais-, Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet behandlad; och får delta Utskott, som från Chefsembetet
för telegrafverket inhemtat erforderliga upplysningar i ämnet, nu deruti afgifva
utlåtande.
Vid telegrafverkets i Sverige samtliga stationer finnas och begagnas telegraftaxor
från alla stater i Europa. Deraf inhemtas, att ett lika medelporto för telegra fslu
ifvelser icke finnes inföidl någorstädes, äfven der brefposten betalas efter ett sådant
medelporto.
Såsom undantag i visst afseende kan anföras Schweitz. Detta iand, lill viddén
föga större än Skåne, lärer antagit ett lika porto för telegraf-skrifvelser inom landet;
men alla transito-depescher betalas efter 2:ne sinsemellan olika taxor. 1 Danmark har
ett medelporto varit i n förd t, hvilket likväl var för vissa kortare afstånd nedsatt. Men
numera finnas äfven i detta land, enligt det för de danska stafs-telegraflinierne den
1 Juli innevarande år utfärdade reglemente, 2:ne porto-bestämmelser, nemligen på afstånd
af icke öfver 10 geografiska mil 64 sk,, samt på aila större sträckningar 1 Riksbankdaler
för enkel depesch.
Ett lika medelporto kan med någon fördel användas i eli land af mindre vidd,
der korta telegraf-linier utgrena sig i flere riktningar, och å hvilka lelegrafering samtidigt
kan ega rum, utan att telegra feringen utåt en linia hindrar begagnandet afen eller
flera andra linier. Helt annat är förhållandet i ett vidsträckt och till figuren långsträckt
iand, som Sverige, med få, men till det mesta efter längden af landel sträckta telegraflinier,
af hvilka hvar och en innehåller en mängd stationer. Deraf följer, alt när t. ex.
Stockholm telegraferar till Haparanda, all korrespondens måste upphöra på 14 mellanliggande
stationer. En skriftvexling emellan Haparanda och Helsingborg bringar ytterligare
16 stationer i overksamhet. Inkomsten af 30 stationers skriftvexling går således
förlorad under del att de yttersta stationerna på liniens begge ändpunkter med hvarandra
korrespondera. Telegraferingen på en lång linia med flera stationer medför sålunda
förluster och kostar, i förhållande lill sin längd och till antalet derå varande
stationer, betydligt mer ari på en kort linia. Den är äfven underkastad många tillfälligheter
af afledningar, afbrott m. m., som ytterligare medföra kostnader, hvilka i
någon mån böra genom högre taxeberäkning ersättas.
Ett jemnare förhållande emellan olika afstånd kan visserligen beredas genom
uppläggande af flera ledningstrådar, med deraf följande förökadt antal apparater och
tjenstemän, således genom en mångdubblad kostnad, utan deremot svarande tillökning
i inkomst. Pålagligen af anförda skäl har man i hela Tyskland, samt i Holland, BelBih.
Ull R. St. Prat. '1856 & 1857. i Sami. 2 Afd. 9 Haft. 2
6 Sammans. Stats-, Bea.- samt Altm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o SS.
gien,Frankrike in. fl. stater, äfvensom i Ryssland antagil som regel att öka porlo-afgifterne i
ett visst förhållande til! de ökade afstånden. På samma grundsats är äfven den Svenska
telegraftaxan bygd, ehuru denna i tillämpningen afviker från nyssnämnda länders taxor,
till fördel för korrespondenlerne, sålunda alt Svenska telegraftaxan, i fråga om portobeloppet,
förhåller sig till den allmännast i Europa antagna, som 1 till 2§ på de kortare
och som 5 till 11 på de längre afstånden.
Med den ytterst låga telegraftaxa, som, enligt hvad visadt är, i Sverige är antagen
och de egna förhållanden, som med hänseende till de långa afstånden och lini
ernas
ringa utgrening härstädes eger rum, skulle ett lika medelporto icke kunna införas,
utan att nu gällande porto-afgilt förhöjdes från 1 till 3, en förhöjning, som med
skäl skulle klandras af hvar och en, sorn deraf drabbades. Detta medelporto skulle
egentligen komma stationerna norr om Opsala till godo, synnerligast de från Piteå till
Haparanda, och på samma gång, till förlust för telegrafverket, blifva en vinst för den
Finska telegraf-korrespondens, som efter fullbordandet af den beslutade telegraf-lin ien
mellan Helsingfors och Torneå, »tvifvelaktigt kommer alt gå öfver Haparanda och Helsingborg
till utlandet, emedan denna väg, äfven med nuvarande afgifter, är vida mindre
kostsam, än den öfver Petersburg och Berlin.
Den med ett medelporlo åsyftade fördelen att på förhand känna beloppet af
pörto-afgiften är dessutom mera skenbar än verklig. En telegraf-skrifvelse kan ej aflernnas
på samma sätt, sorn ett med frimärke försedt bref, hvilket inkastas i närmast tillgängliga
breflåda. 1 många, om ej de flesta fall, är korrespondenten nödsakad alt sjelf
eller genom fullt bemyndigadt ombud, aflemna sin skrifvelse på telegraf-stationen, än för
alt erhålla nödiga upplysningar, rörande skrifvelsens förfallande och fortskaffande, än
för att i vissa fall styrka sin identitet, än åter för att förklara, hvad som i skrifvelsen
kan förefalla otydligt o. s. v.
Beträffande de s. k. förenklingar, som motionären i öfrigt föreslagit, kan anföras:
att Svenska telegraf-väsendet blifvit, i formel! hänseende, helt och hållet lämpadt
efter hvad allmänt i Europa är, på grund af vunnen erfarenhet, antaget. En rubbning
härutinnan, långt ifrån ali komma Svenska korrespondenter lill nytta, skulle tillskynda
dem förluster och uppehåll, sorn genom nuvarande likformighet i all inlernationel telegraf-skriftvexling
äro i möjligaste målto undanröjda.
På grund af de upplysningar, Utskottet uti denna fråga erhållit och hvilka nu
blifvit Rikets Ständer meddelade, anser sig Utskottet böra hemställa,
att Herr von Kraemers ifrågavarande motion icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 September 1857.
STOCKHOLM, tryckt, hos Isaac Marcus, 1857.
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Vt skot tets Utlåtande M 23. 1
N:o 23.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Sept. 1857, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående åtgärders vidtagande
för fortsatt ulgifvande utaf samling af författningar rörande
arméen, dess styrelse och förvaltning.
Uti en hos Hedervärda Bonde-ståndet väckt motion har Riksdagsfullmäktigen
C. Dahlgren från Elfsborgs län anfört, hurusom bemälte Riks-stånd vid '1850 och
1551 års riksdag till Kongl. Maj:t afgifvit en underdånig skrifvelse, deruti Bondeståndet,
med anledning deraf att utgifvandet af förenämnde militär-författnings-samling
upphört med år 1849, men Kongl. Maj:t anbefallt t. f. Presidenten i Krigs-kollegium
att vara betänkt på utväg, huru det till mera än hälften fullbordade arbetet på annat
lämpligt sätt måtte till slut bringas, samt bemälde embetsman förut i sina embets-rapporter,
rörande arbetets gång, ofta nitiskt förordat dess nytta, i underdånighet
fästat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet vid denna angelägenhet och anhållit
att meranämnde författnings-samling, den Ståndet för sin del ansåge vara af mycken
vigt för den stora del af folket, som befunne sig i beröring med Krigs-administrationen,
måtte, så fort ske kunde och med de inskränkningar, som till besparande af
kostnad, utan att nyttan och andvändbarheten derigenom förfelades, bringas till önskadt
slut, på det att den betydliga summa, som af Staten redan blifvit för dess
utgifning använd icke måtte varda hardt nära utan allt gagn bortkastad. Detta
oaktadt hade någon åtgärd sedermera icke blifvit vidtagen för arbetets fullbordande,
ty hvarken hade Presidenten i Krigs-kollegium, på sätt Kongl. Maj:t anbefallt, afgifvit
något förslag, eller hade Regeringen något åtgjordt i saken. Af de 29 titlar, som
samlingen, enligt fastställd plan, borde innefatta, felades ännu 14, hvaribland flera af
stor vigt, icke allenast för krigs-befälet och krigs-förvaltningen, utan äfven för allmänheten
och särdeles för allmogen, som hade i flera afseenden en lika ömtålig som
Bih. till B. St. Brot. 1856 & 1857. 4 Sami. 2 Afd. 10 Haft. 1
2 Sammansatta Stats- samt Allm. Itesv. och Ekon -Utskottets Utlåtande M 23.
ofta obehaglig beröring med nämnde förvaltning, hvarpå såsom bevis motionären
anfört den vigtiga titeln om arméens beklädnad och utredning; den om arméens
vapen, som rörde rusttjensten; den om indelta arméens boställen; den om arbetskommenderingar
m. fl.
I öfvertygelse att man ganska allmänt skulle erkänna nyttan af detta redan förut
så väl af Regeringen, som Krigs-förvaltningen behöfligt ansedda arbete och att
dess bringande till önskvärdt slut kunde ske utan öfverdrifna kostnader, derest det
med nödig besparing utfördes, har motionären föreslagit: »att Rikets Ständer måtte
»genom underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes nå»digt
anbefalla fortsättande af det intill 1849 års slut utgifna arbetet: »Samling af
»gällande författningar rörande arméen, dess styrelse och förvaltning,» på det sätt
»Kongl. Maj:t, för fullbordandet, efter den af Kongl. Majt den 3 Januari 1845 gil»lade
plan, nådigst finner ändamålsenligast.»
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hvartill
denna motion blifvit remitterad, har vid behandling deraf inhämtat, bland annat, att,
enligt Kongl. Maj:ts till Krigs-kollegium den 11 December 1849 aflåtna nådiga bref,
arbetet med den ifrågavarande Militär-författnings-samlingens utgifvande, som då redan
fortfarit tre år utöfver den derför utsatta tiden, icke fortskridit så långt, att
någon approximativt tillförlitlig, än mindre bestämd uppgift kunnat lemnäs när detsamma
slutligen skulle hinna fullbordas, samt att detta arbete, som fortgått alltsedan
år 1837, men hvars färdiga delar icke torde utgöra hälften af det hela, redan kostat
Staten en summa af mer än 31,000 R:dr Banko och, i fall det skulle fullföljas
på samma sätt som hittills, otvifvelaktigt komme att ådraga Staten en utgift, hvilken
ingalunda stöde i skäligt förhållande till arbetets allmänna nytta; att Kongl. Maj:t,
vid sådant förhållande, funnit skäligt i nåder förklara, att Författnings-samlingens utgifvande
icke finge på förut stadgade vilkor längre fortfara än till 1849 års slut;
att samtliga dertill hörande handlingar skulle öfverlemnas till Krigs-kollegium, som
anbefalldes att vara betänkt på utväg huru det ofullbordade arbetet måtte på annat
lämpligt och för Staten mindre kostsamt sätt till slut bringas, samt att, då tillfälle dertill
sig yppade, hos Kongl. Maj:t derom göra underdånig anmälän.
Utskottet har vidare inhämtat, att vid så väl 1850 och 1851 som 1853 och
1854 årens riksdagar motioner blifvit väckta om oftanämnde Militär-författningssamlings
fortsatta utgifvande, men att Rikets Ständer ansett sig icke böra i detta
ärende vidtaga någon åtgärd.
Med afseende på hvad sålunda förekommit samt med hänsigt dertill att Rikets
vid nu pågående riksdag församlade Ständer ’ bifallit Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
Betänkande JV2 34, deruti Utskottet tillstyrkte att Rikets Ständer måtte i
underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t ville genom någon eller någre dertill utsedde
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 24. 3
skicklige personer låta utarbeta och till allmän kännedom sprida ett i möjligaste måtto
fullständigt sammandrag af administrativa, kamerala och ekonomiska författningar,
och hvarigenom således det ändamål motionären åsyftat torde vinnas, finner Sammansatta
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet sig böra
hemställa, att Riksdagsfullmäktigen C. Dahlgrens ifrågavarande
motion icke måtte till någon Rikets Sfänders åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 September 1857.
N:o 24.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Sept. 1857, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om Statens öfvertagande på passevolans
af rustning sbesväret.
Uti en hos Hedervärda Bonde-ståndet väckt motion har Riksdagsfullmäktigen
Nils Andersson från Christianstads län föreslagit att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Majit anmäla den önskan, »att, derest Kongl. Majit skulle anse ändamålsenligt att Kro»nan
öfvertoge passevolans på indelta kavalleriets hästar samt ryttares beklädnads-,
»bevärings-, remtygs- och utrednings-persedlar, äfvensom sadelmundering och stall»effekter,
en skrifvelse derom, sedan vilkoren derför för hvarje regemente blifvit be»stämda,
måtte till rusthållarne aflåtas; anseende Rikets Ständer att passevolans-kon»trakten
borde å rusthållarnes sida vara fullkomligt frivilliga och afslutas på endast
»tio år, särskilt för hästarne och särskilt för persedlarne, samt att tiden för kontrak»ternas
början och slut vid hvarje Regemente måtte vara bestämd; dock så, att om
»enskilde rusthållare, sedan begynnelsen inträdt för de öfrige, äfven skulle vilja ingå
»i öfverenskommelser, deras kontrakter slutade vid samma tid;» hvarjemte motionären
anhållit att Rikets Ständer måtte vid omförmälde sin begäran fästa det vilkor, »att
»det må bero af Rikets Ständers beslut och Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse om och
»huru länge dylika kontrakter derefter må kunna förnyas.»
4 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Utlåtande AU 24.
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hvartill
denna motion blifvit öfverlemnad, anser sig till början böra erinra, att förslager i
samma syftning blifvit vid flera föregående och sednast vid den åren 1853 och
1854 haline riksdag framställda, utan att kunna tillvinna sig Rikets Ständers bifall.
Uti det Utlåtande M \1 — intaget i Bih. till R. St. Prot. 1853 och 1854, 4 Sami.
2 Afd., — som Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten gemensamt
afgåfvo, i anledning, bland annat, af samma motionärs då gjorda enahanda framställning,
meddelade Utskotten följande upplysningar, nemligen att, med föranledande af
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 22 Februari 1845, Kongl. Maj:t, genom
Nådigt Bref den 3 nästpåföljande Mars, anbefallt Krigs-kollegium att låta rusthållarne
vid de till kavalleri indelta beridna och afsutna regementen och korpser, utom Jemtlands
hästjägare-korps och Bohus läns regementes södra bataljon, i afseende på hvilka
särskilda förhållanden egde rum, höras, huruvida de önskade att ingå öfverenskommelser
att gemensamt icke allenast ersätta alla förluster af hästar och persedlar, som
under krigs-tjenstgöring kunde inträffa för de i öfverenskommelsen deltagande rusthållen,
utan ock under tiden ansvara för persedlarnes underhåll; att vid de för sådant
ändamål hållna sammanträden endast ett ringa antal rusthållare ingått på den
Nådiga Propositionen om tillvägabringande af dylika öfverenskommelser i mera allmän
och vidsträckt riktning; att då, till följd deraf, Kongl. Majit funnit frågan om dylika
öfverenskommelser böra tills vidare förfalla, men Kongl. Majit likväl, genom Bref
den 6 Mars 1846, förständigat Krigs-kollegium att ånyo gå i författning derom, att
rusthållarne blefve hörde, huruvida de voro benägna att regements- eller korps-vis
ingå föreningar för omförmälte ändamål, detta förslag, lika litet som det förra, blifvit
af rusthållarne, vid för ändamålet utlyste sammanträden, med ett allmännare bifall
emottaget; att vidare Kongl Majit, som, i anseende dertill, ansett äfven detta
förslag böra förfalla, likväl med afseende å förloppet vid de sammanträden, som
blifvit hållna med de rustande vid 2:dra Lifgrenadier-regementet och Westgötha regemente,
förklarat, att, derest rusthållarne vid dessa regementen träffade öfverenskommelse
att enhälligt för någotdera regementet antaga det till dem framställda förslaget,
Kongl. Majit ville frågan derom till ny pröfning företaga; samt att derefter och sedan
de rustande vid Vestgötha regemente vid 1846 års general-mönstring anmält
sm önskan att emot en viss årlig afgift befrias från åliggandet att anskaffa och underhålla
regementets beklädnad och beväring; men att, vid de sammanträden, som
för sådant afseende egt rum, rusthållarne stannat i olika tankar och beslut angående
den afgift, som för vinnande af den åsyftade förändringen borde af dem erläggas,
och att, som det utaf största delen erbjudna beloppet af 7 eller 8 Ridr för hvarje
nummer icke motsvarade den verkliga kostnaden för ifrågavarande persedlars anskaffning
och underhåll, derest detta skulle af Kronan öfvertagas, Kongl. Majit förklarat
att frågan borde förfalla och att således med beklädnadssättet äfvensom med beväringens
underhåll vid regementet derefter skulle tillgå som dittills, dock hade seder
-
Sammansatta Stats- samt Allm- Besv. och Ekon-Utskottets Utlåtande M 25. 5
mera inom det sistnämnde regementet en förening blifvit åvägabragt för anskaffandet
och underhållet af beklädnads-, remtygs-, bevärings- och utrednings-persedlar, för
hvilken förening Kongl. Maj:t under den 26 Maj 1854 utfärdat nådigt reglemente.
Enär det sålunda är rusthållarne vid hvarje regemente obetaget att, om de sig
emellan kunna öfverenskomma om sättet för utgörandet af remonteringen efter förändrade
grunder eller om anskaffandet och underhållet af bevärings- och beklädnadspersedlarne
på gemensam bekostnad, hos Kongl. Maj:t göra derom underdånig framställning,
hvarigenom det af motionären åsyftade ändamål kan uppnås, anser Sammansatta
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet på dessa vid sednaste
riksdagen anförda skäl sig äfven nu böra
tillstyrka att motionärens ifrågavarande förnyade förslag icke
måtte föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 24 September 1857.
N:o 25.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Sept. 1857, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om antingen indragning af Lands
fiskals-ljensterne
eller anslående af lön åt Lands-fiskalerne.
Enär Staten påkallade lands-fiskalernes biträde och nit i mål, som för Staten
ofta vore af vigt, syntes det vara Staten mindre värdigt att lemna dessa tjenstemän
utan all lön, hvarföre Herr Kyrkoherden Otterström uti en hos Högvördige Presteståndet
väckt och till Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs och Ekonomi
utskottet
remitterad motion föreslagit, att antingen landsfiskals-tjensterne måtte indragas,
derest de vore obehöflige, eller landsfiskalerne förses med lämplig lön till
belopp lika med Kronolänsmännens, med hvilka sednares embets-befattning de förres
torde hafva närmaste likhet.
6 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskotlets Utlåtande M 25-
Denna motion har Utskottet till behandling förehaft; och får Utskottet erinra
att, oaktadt Kongl. Majit, i anledning af Rikets vid 1840 och 4 841 års riksdag
församlade Ständers underdåniga framställning om indragning af ifrågavarande tjenster,
under den '11 Mars sistnämnde år förklarat sig icke kunna till en sådan indragning
lemna nådigt bifall, hufvudsakligen derför, att ombud med större insigter, än som i
allmänhet hos Kronobetjeningen vore att påräkna, erfordrades till utförande af Kronans
talan i mera invecklade brott och tvistemål och att skicklige personer till
åtals anställande emot Kronobetjente sjelfve dessutom understundom kunde behöfvas,
hade likväl vid nästan alla de derpå följande riksdagarne och sednast vid den år
1853 och 1854 hällne, motioner blifvit väckte om indragning af landsfiskals-tjensterne,
men blifvit af Rikets Ständer lemnade utan afseende. Af det Betänkande, som
Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottet vid sistberörde riksdag i frågan afgifvit,
inhämtas att Justitie-kanslers-embetet gjort hos Kongl. Majit ny framställning i ämnet,
i sammanhang med förslag om reorganisation af hela åklagare-magten och hela den
dertill hörande personalens förseende med löner, grundade till en del på tillgångar,
som skulle beredas derigenom att åklagares med fleres andelar i böter och förbrutet
gods skulle ingå till Kronan; att Justitie-kanslers-embetet derefter undfått nådig
befallning att anskaffa de upplysningar, som funnes behöflige för utredning af nämnde
organisations-ärende; att af nämnde embets-myndighet upplysningar och uppgifter,
som ansetts behöfliga, blifvit infordrade samt till största delen äfven afgifna, dels
af samtliga underdomstolarne, dels från Kongl. Majits samtliga Befallningshafvande,
i hvad rörde dem underlydande Kronofogdars och Länsmäns bötes-andelar, dels
från Konsistorierne, angående kyrko- och flere kassors andelar i böter, samt dels
från lands- och stadsfiskaler, och slutligen att frågan i öfrigt berodde på upprättande
af tabeller och uträkningar samt ärendets vidare utarbetande, hvilket allt kräfde
en längre tid, äfven efter det alla erforderliga uppgifter hunnit samlas.
Enär Kongl. Majit är betänkt att taga frågan om landsfiskals-tjensternes antingen
indragning eller förseende med lön under förnyad nådig pröfning, sedan omförmälte
ärende rörande ny organisation af åklagare-magten hunnit behörigen utredas,
men en sådan utredning, enligt hvad till Utskottets kännedom kommit, i anseende
till ärendets särdeles stora vidlyftighet, ännu icke hunnit fullbordas, anser Utskottet,
då frågan befinner sig i nästan samma skick, som vid sista riksdagen, någon åtgärd
icke heller nu lämpligen böra från Rikets Ständers sida vidtagas, utan hemställer
att förevarande motion måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 24 September 1857.
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 26. 7
N:o 26.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Sept. 1857, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förhöjdl traktamente åt Nämndeoch
Fjerdingsman vid extra förrättningar.
Uti en hos Hedervärda Bonde-ståndet väckt och till Sammansatta Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad motion har Riksdagsfullmäktigen
Erik Olsson från Södermanlands län föreslagit, att då den skjutsersättning för en
häst och dagtraktamente 32 sk. B:ko, som Nämnde- och Fjerdingsmän vore berättigade
att uppbära för biträde vid extra förrättningar i Statens ärenden, vore allt
för ringa och ingalunda öfverensstämmande med nutidens fordringar och på all ting
stegrade priser samt knappast uppginge till mer än hälften af hvad ett dagsverke
kostade, Nämnde- och Fjerdingsmän måtte för tjenste-biträde vid alla extra förrättningar
åtnjuta skjuts efter elfte klassen i rese-reglementet för en häst fram och åter
till sitt hemvist samt i dagtraktamente en riksdaler banko.
Som Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet uti
afgifvet Utlåtande JVs °2, i anledning af väckt motion, angående utfärdande af nytt
rese-reglemente, tillstyrkt Rikets Ständer att bevilja en förhöjning med 1 6 sk. b:ko
eller 50 öre i dagtraktamentet för en hvar af de uti 7, 8, 9, 10, 11 och 12
klasserne af nu gällande rese-reglemente omförmälda embets- och tjenstemän samt
andre personer och samtlige Riks-stånden härtill lemnat bifall, är det med motionen
åsyftade ändamål redan vunnet, och torde vid sådant förhållande ifrågavarande
motion
icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 September 1857.
8 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 27.
N:o 27.
»
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Sept. 1857, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förtydligande af Kongl. Kungörelsen
den '/■/ Augusti 1854 i fråga om ersättning lill Nämndeoch
Fjerdingsmän för extra förrättningar.
Sedan genom högstberörde Kungörelse blifvit stadgadt, att Nämndemän skulle,
vid sådane boställs- och torp-syner samt andra extra förrättningar, för hvilka de
dittills icke varit till någon ersättning berättigade, ega tillgodonjuta skjuts-ersättning
enligt gällande rese-reglemente för den i och för förrättningen tillryggalagda väglängd,
som öfverskjöte en half mil, från Nämndemannens hemvist räknadt, äfvensom
att de i allmänhet för dem åliggande syner och öfriga extra förrättningar finge
beräkna dagtraktamente efter rese-reglementet, så hade likväl tvifvel uppstått om betydelsen
af de i förenämnde Kongl. Kungörelse förekommande orden »andra extra
förrättningar,» emedan det icke blifvit uttryckt hvilka extra förrättningar menades,
hvadan ock Nämndemän för biträde vid urtima ting, indrifvande af krono-utskylder
och hemmansräntor samt värderingar icke skola hafva erhållit någon ersättning. Då
nyssnämnde förrättningar likväl icke lämpligen kunde hänföras till annan benämning
än »extra» lika så väl som boställs- och torp-syner, har Riksdagsfullmäktigen Erik
Olsson från Södermanlands län uti en hos Hedervärda Bonde-ståndet väckt och till
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet öfverlemnad motion,
deruti flere af Ståndets ledamöter instämt, föreslagit »det förtydligande af merbesagde
Kongl. Kungörelse den 11 Augusti 1854, att med orden mndra extra förrättningar,
» skall förstås ali annan, utom ordinarie ting och vägsyner, redan förekommande
eller möjligen framdeles blifvande förrättning, der Nämndemäns eller Fjerdingsmans
tjenstebiträde äskas, så att desse måtte för dylika tjenstebiträden erhålla,
jemte skjuts, äfven traktaments-ersättning.»
I afseende
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv. och Ekon-Utskottets Utlåtande JW 27. 9
I afseende på detta ämne anser Utskottet sig böra omnämna, att genom Kongl.
Kungörelsen, angående skjuts och traktamente för Nämndemän och Fjerdingsman,
då de för Kronans räkning varda kallade till deltagande i syner, besigtningar, värderingar
och inventeringar m. m. af den 25 Januari 184$, förordnades, att Nämndemän
och Fjerdingsman, då de kallades till nyssnämnde förrättningar, skulle erhålla
traktamente enligt expeditions-taxan samt rese-ersättning efter rese-reglementet. Härifrån
undantages likväl alla sådana förrättningar, som ålåge Nämndemän i egenskap
af Ledamöter i Härads-rätt, äfvensom Nämndemäns biträde vid syner och besigtningar
å Ryttare-, Knekte- och Båtsmans-torp, hvarjemte Nämndemän och Fjerdingsman
icke eller skulle erhålla ersättning, då sjelfva förrättningen samt resan till och från
förrättningsstället inom häradet eller tjenstgöringsorten tillsammans icke fordrade längre
tid än en dag. Dessa undantags-bestämmelser, i hvad de angingo Nämndemän, upphäfdes
genom meranämnde Kongl. Kungörelse af den 11 Augusti 1854, angående
utsträckning af Nämndemäns rätt till skjuts och traktaments-ersättning för syner och
andra extra förrättningar, och stadgades att Nämndemän skulle vid sådane boställsoch
torp-syner samt andra extra förrättningar, för hvilka de dittills icke varit till
någon godtgörelse berättigade, ega tillgodonjuta skjuts-ersättning enligt gällande resereglemente
för den i och för förrättningen tillryggalagda väglängd, som öfverskjöte
en half mil, från Nämndemannens hemvist räknadt, äfvensom att de i allmänhet för
dem åliggande syner och öfriga extra förrättningar finge beräkna dagtraktamente enligt
rese-reglementet utan något undantag för det fall, att kortare tid än en hel dag
till förrättningen åtginge.
•
Att Nämnde- och Fjerdingsman undfå rese- och traktaments-ersättning för deras
inställelse vid dem åliggande extra förrättningar, anser sammansatta Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet vara med billighet öfverensstämmande, men
då Utskottet icke är i tillfälle att med erforderlig noggranhet särskilja alla de förrättningar,
hvilka äro till extra hänförliga, får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständer, att till Kongl Majit aflåta underdånig
skrifvelse, med anhållan, att Kongl. Majit täcktes, efter ärendets
behöriga utredning, till Rikets näst sammanträdande Ständer göra
nådig framställning om och i hvilka fall rese- och traktamentsersättning
må tillerkännas Nämnde- och Fjerdingsmän för extra
förrättningar i Kronans ärenden.
Stockholm den 24 September 1857.
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 2 Afd. 10 Haft.
2
10 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottcts Utlåtande J»I 28.
Reservation:
af Riksdags-fullmäktigen Petter Jönsson.
N:o 28.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Sept. 1857, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition, angående understöd
af allmänna medel för uppehållande af gästgifveri vid
Malmdgens by i Jemtlands län.
Sedan den under sednare tiden påbörjade väganläggning från Långå by i Hede
tingslag af Herjeådalen till Riksgränsen mot Norrige, i sträckning åt staden Rörås,
numera blifvit fulländad, har Konungens Befallningshafvande i Jemtlands län, under
förmälan, hurusom nyttan af denna kommunikations-linie i väsentlig mån vöre beroende
på vägens ständiga hållande i godt skick och på anordnandet af ändamålsenliga
skjutsnings-anstalter derinvid, men att de åtgärder, hvarpå Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
för uppfyllande af dessa kraf, varit betänkt, hindrades af lokala förhållanden
i förening med det mindre goda ekonomiska tillstånd, hvaruti ortens fåtaliga
och i flera hänseenden vanlottade innevånare sig befunne, hos Kongl. Majit i underdånighet
hemställt, att som underhållet af ifrågavarande väg, utgörande i längd 7f
mil, hvaraf 3 mil från Funnesdalens gästgifvaregård till riksgränsen ginge öfver kala,
obebodda fjelltrakter, vore särdeles tryckande för Hede tingslags-boer, hvilkas vidt
kringspridda bostäder ej sällan saknade sådane utfarts-vägar att man derå kunde färdas
med häst och åkdon andra tider af året än vintern, Kongl. Majit måtte, till lindrande
af den tunga det utöfver gamla väghållnings-skyldigheten för 5f mil, tillökta
vägunderhållet komme att dem förorsaka, i nåder tillåta bemälde tingslagsboer, att
Sammanfatta Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Ut skottets Utlåtande Jtl 28. 11
intill dess möjligen framdeles inträdande fördelaktigare förhållanden kunde göra sådant
öfverflödigt, eller åtminstone under en tid af tio år, för färder emellan Funnäsdalen
och Norrska gränsen, i likhet med hvad som egde rum för resor öfver Norrska fjällryggen
på vägen emellan Östersund och Trondhiem, få af vägfarande uppbära afgilter
enligt ett af Konungens Befallningshafvande uppgjordt förslag till taxa, med skyldighet
för tingslagsboerne, att om denna afgift icke blefve tillräcklig för vägunderhållets
bestridande, sjelfve vidkäunas de kostnader, som derutöfver kunde erfordras
Derjemte hade Konungens Befallningshafvande, i fråga om skjuts-regleringen, i underdånighet
anfört, att före tillkomsten af den nya körvägen emellan Långå och
Norrska gränsen, på samma sträckning voro inrättade två skjuts-stationer för resandes
förskaffande vintertiden och vid andra årstider, då de färdades ridande, nemligen
i Tönnäs kyrkoby och Funnäsdalen, från hvilket sistnämnda ställe till närmaste skjutsombyte
i Norrige, Skotgaarden eller Bräcken, afslåndet utgjorde mil; att fråga
hos vederbörande myndighet i Norrige varit utan framgång väckt om icke skjutsningsbestyret
vid Skotgaarden kunde förflyttas till en närmare Svenska gränsen belägen
by; att vid en inför Hede tingslags Härads-rätt hållen undersökning i fråga
om ny skjuts-reglering vid ofvannämnde och öfriga fyra inom tingslaget befintliga
gästgifvaregårdar, tingslagsboerne förklarat det vara oundgängligt, att ett nytt gästgifveri
inrättades på vägen emellan Funnäsdalen och Skotgaarden, dertill lägenhet ansågs
kunna beredas vid Malmagens hemman på ett afstånd af 2 mil från Funnäsdalen
och 2^ mil från Skotgaarden, men att de icke mägtade bekosta ordnandet
och upprätthållandet af detta gästgifveri; att jemväl Härads-rätten, på grund af hvad
i ärendet förekommit, funnit ett nytt gästgifveris inrättande vid Malmagen vara så
mycket mer af behofvet påkalladt, som de resandes antal, sedan nya vägen nu
blifvit färdig, kunde antagas komma att betydligt ökas; att som skjutsningen jemte
gästgifveri-bållningen vid de redan befintliga stationerna vore för orten högst betungande,
samt tingslagsboerne icke billigtvis borde kunna åläggas att ensamme lemna
ersättning till det föreslagna gästgifveriets upprätthållande, Härads-rätten ansett den
vid undersöknings-tillfället af vederbörande fullmägtige föreslagna åtgärd, att söka förhöjd
skjutslega och ett årligt stats-anslag vara lämpligaste sättet för erhållande af
nämnda behöfliga gästgifveri; äfvensom att Härads-rätten yttrat den åsigt, att den
begärda ersättningen för skjutsningen från Malmagen af en R:dr banko milen och
det årliga anslaget för gästgifveriets upprätthållande 250 R:dr samma mynt, i anseende
till vägens längd och besvärlighet samt den ringa hötillgången på stället icke
vore för högt tilltagna; och hade Konungens Befallningshafvande, då den ökade trafik,
som blefve en följd af den nya kommunikations-linien, påkallade utvidgning af
skjuts-anstalterne i allmänhet inom hela tingslaget, och behofvet af en ny skjutsstation
emellan Funnäsdalen och Skotgaarden vore så mycket större, som resande,
vid färd från Norrige, endast undantagsvis fortskaffades fram till Funnäsdalen, utan
vanligen lemnades vid den första på Svenska sidan befintliga lägenhet eller Malma
-
12 Sammansatta Stats- samt Allm. Besa. och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 28.
gens hemman, derifrån den resande då nödgades genom beting bereda sig vidare
fortkomst, men åboerne å de små hemmansdelarne i Malmagen om tillsammans &
mantal, utan sädesproduktion och med knappa fodertillgångar icke förmådde utan
ett skäligen tilltaget bidrag gästgifveri-hällningen och skjutsningen derstädes bestrida,
samt alldenstund ortens innevånare vid färden till och ifrån Norrige vanligast begagnade
egna hästar och den ifrågakomna nya skjuts-ombytes-stationen följaktligen
mera afsåge främmande trafiker andes fortkomst' och beqvämlighet, det syntes vara
billigt, det de förstnämnde icke ensamme nödgades bekosta hvad för upprätthållandet
af en sådan station komme att erfordras, i underdånighet anhållit, att för upprätthållandet
af ett ständigt gästgifveri i Malmagen måtte anvisas ett årligt anslag af
200 R:dr b:ko. att från och med innevarande år utgå i enahanda ordning, som
genom Kongl. Brefvet den 17 Mars 1841 blifvit stadgadt i fråga om öfriga så
kallade gästgifvare-löner i Herjeådalen, äfvensom att. skjuts-legan vid gästgifvare
gården
Malmagen finge beräknas och uppburas efter 40 sk. banko för hvarje mil.
Efter Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium öfver Konungens Befallningshafvandes
berörde framställning afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och till
densamma i så väl ena, som andra afseendet tillstyrkt nådigt bifall, har Kongl.
Majit uti till Rikets nu församlade Ständer aflåten nådig proposition af den 23 Maj
detta år behagat tillkännagifva, att Kongl. Majit tagit detta ärende i öfvervägande och
dervid, enär, jemlikt hvad Konungens Befallningshafvande upplyst och vitsordat, ifrågavarande
nya väg löpte genom föga bebodda trakter samt de menigheter, hvilka
det ålåge att vägen underhålla, i allmänhet befunne sig i sådane omständigheter, att
de voro i behof af det understöd, som genom de föreslagna vägafgifternas tillgodonjutande
kunde dem beredas, funnit skäligt i nåder tillåta, att af dem, som för
resor till eller ifrån Norrige begagnade vägen emellan Funnäsdalen och Skotgaarden,
vägafgifter måtte af Hede tingslagsboer uppbäras till de uti det insända taxeförslaget upptagna
belopp, samt alltså å samma förslag meddelat fastställelse för tiden till slutet
af år 1806; att. beträffande Konungens Befallningshafvandes underdåniga hemställan
att, för upprätthållande af ett ständigt gästgifveri vid Malmagen, måtte beviljas ett
årligt anslag af 200 Ridr Biko, äfvensom att legan för den derifrån utgående skjuts
finge beräknas till 40 sk. samma mynt milen för hvarje häst, så enär ett skjuts
ombytes-ställe
på ifrågavarande öfver fjällen gående 4| mil långa väg emellan Funnäsdalen
och Skotgaardens skjuts-stationer vore oundgängeligen nödigt samt ådagalagdt
blifvit att åboerne å nämnde hemman icke förmådde att, utan bidrag, gästgifveri
hållningen
och skjutsningen ensamme bestrida, men ortens i allmänhet mindre bemedlade
invånare icke skäligen borde helt och hållet betungas med den härtill
erforderliga utgift. Kongl. Majit funnit sig böra medgifva att, så snart gästgifveri för
resandes fortskaffande och herbergerande blifvit vid Malmagen inrättadt, legan för
den derifrån utgående skjuts dels till Skotgaarden och dels till Funnäsdalen må uppbäras
-
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskoltets Utlåtande Afl 28. 13
bilras med fyratio skillingar banko milen för hvarje häst, hvarjemte Kongl. Maj:t
uti högstberörde nådiga proposition föreslagit Rikets Ständer, att från och med
nästkommande år anvisa ett årligt anslag af tvåhundra Riksdaler banko eller trehundra
Riksdaler riksmynt, såsom understöd för uppehållandet af ifrågavarande gästgifveri.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, till hvars förberedande
behandling denna nådiga proposition blifvit öfverlemnad, får, med åberopande af de
skäl, som deruti blifvit anförde och här ofvan äro vordne omförmälde,
tillstyrka Rikets Ständer, att, för uppehållande af ett gästgifveri
i Malmagens by i Jemtlands län, anvisa ett anslag att årligen
utgå med trehundra R:dr riksmynt, med vilkor att detta anslag
skall upphöra om och då förändrade omständigheter göra detsamma
umbärligt.
Slockholm den 24 September 1857.
Bih. till R. St. Brot. 1856 & 1857. 4 Sami. 2 Afd. 10 Haft.
3
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1857.
Sammansatta Stat»- arli Banko-Utskottet* Utlåtande N:o 29.
1
N:o 20.
Ank. till Exp. Utsk. den 7 Okf. 1857, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förhöjning af
det å Fullmäktige i Banken och Riksgiilds-kontörel
anvisade honorarium.
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln har lill Sammansatt Stats- och Banko-Utskott
remitterat en af Herr Ehrenhoff, G. II., väckt motion, hvaruti anföres, att som en
efter lidens kraf mera lämplig reglering af embels- och tjenstemäns löner tycktes vara
för handen, syntes det vara med billigheten förenligt, att de vigtiga befattningar, som
af Fullmäktige i Rikets Ständers bank besörjas, äfven malte bättre än hittills atlönas,
samt ali genom förhöjning af Banko-fullmäktiges arfvode skulle i väsentlig man underlättas
möjligheten för Rikets Ständer att med större frihet än för närvarande är fallet,
kunna skänka ett så högt förtroende jemväl åt personer, som voro mera aflägset från
hnfvudstaden boende; Och har motionären, med afseende härå, föreslagit, att Bankofullmäktiges
arfvode måtte förhöjas till minst 4,000 R:dr Riksmynt årligen, äfvensom
att, enär Fullmäktige i Rikets Ständers Riksgälds-kontor alltid åtnjutit samma aflöning
som Banko-fullmäktige, de förra måtte undfå enahanda förhöjning i deras arfvode; anseende
motionären denna fråga böra till afgörande företagas innan val af Fullmäktige
i Banken och Riksgälds-kontoret vid innevarande riksdag egde rum.
Bih. till R. St. Prof. 185G åf 1857. 4 Sami. 2 Af,i. 11 Haft.
2
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 29.
Dä Utskottet nu gär att häröfver sig yttra, får Utskottet upplysa, att det Fullmäktige
i Banken och Riksgälds-kontoret anslagna honorarium i äldre lider utgjorde
500 R:dr Specie, hvarmed detsamma utgick för Fullmäktige i Banken allt ifrån år
17 09 och för Fullmäktige i Riksgälds-kontoret sedan detta verks stiftelse år 1789.
Vid 1815 års riksdag beviljade Rikets Ständer för Fullmäktige i båda verken en tredjedels
förhöjning i berörde honorarium, som alltså då bestämdes till 066 R:dr 32 sk.,
vid hvilket belopp det sedermera bibehållits oförändrad!, jemte det ljuspenningar varit
åt Fullmäktige anvisade, äfvensom Fullmäktig, hvilken ej varit i Stockholm bosatt, egt
att för en resa årligen till och från hemorten uppbära kostnads-ersättning, beräknad
efter skjuts för två hästar.
Förhandlingarne vid nyssnämnde riksmöte visa, att Rikets Ständer, vid beviljande
af omförmälda förhöjning i Fullmäktiges honorarium, utgått från den grundsats, att detta
hvarken kunde eller borde betraktas såsom någon egentlig lön, utan, på sätt sjelfva
benämningen honorarium också utmärkte, endast såsom ett vedermäle af Rikets Ständers
erkänsla för den möda och omsorg Fullmäktige nedlade på styrelsen och vården
af Rikets Ständers enskifta peunitige-verk. Ehuru Utskottet fullkomligt delar denna
åsigt och således anser det honorarium, som lemnäs för utöfningen af ett hedrande
medborgerligt förtroende af sådan beskaffenhet sorn det förevarande, ej böra lämpas och
bestämmas efter beloppet af de löner Statens Embetsmän innehafva, så har Utskottet
dock icke kunnat förbise att, då genom de Fullmäktige tid efter annan ålagda förvaituingsbestyr
i särskilda riktningar deras omsorger och verksamhet, jemte dermed förenade
ansvar, allt mera ökats, och då del icke lärer kulina förnekas, att nu bestämda
honorarie-belopp åtminstone för de Fullmäktige, som hafva sitt hemvist utom Stockholm,
vid närvarande höga lefnadskostnader, är för ändamålet alldeles otillräckligt, billigheten
talar för en förhöjning af detta honorarium, som, i anseende (ill penningevärdets fall,
i verkligheten nedsjunkit långt under hvad det från början utgjorde och som, om det
nu fördubblades, hvilket Utskottet för sin del linner skäligt, ändock icke kommer att
uppgå till mera än hvad det var då detsamma af Rikets Ständer fastställdes åt Fullmäktige
i Banken för 88 år tillbaka och åt Fullmäktige i Riksgälds-kontoret 20 år
sednare.
1 anledning häraf tillstyrker Utskottet vördsamt,
att det Fullmäktige i Rikets Ständers Bank och Riksgälds-konlor
tillkommande honorarium må, från och med början af nästa år
1858, få utgå med ett förhöjdt belopp af Tvåtusen R:dr Riksmynt
årligen för hvardera.
Stockholm deu 5 Oktober 1857.
Sammansatta Stals- och Ban/co-Utskollets Utlåtande N:o 29.
3
Reservation
af Riksdagsfullmäktige!) Jonus Andersson från Östergöthlands län:
“Icke förbiseende viglen och ansvaret sorn åtfölja fullmäktigskapel i Rikets Ständers
Ranko- och Riksgälds-verk, kan jag likväl icke underlåta alt reservera mig emot
Sammansatta Utskottets nu fattade beslut att tillstyrka 100 procents förhöjning af del
arfvode, sorn Fullmäktige i dessa verk för närvarande åtnjuta. Det kan visserligen låta
säga sig att det nuvarande årliga arfvode! 1,000 R:dr Riksmynt, som för längre tid
tillbaka bestämdes, icke numera motsvarar tidens kraf och uppdragets vigt. Detta kan
(ill en viss mån vara sanning såvida man vill sätta dessa Ständernas delegerade i paralell
med Statens tjenstemän, hvars utkomst måste grundas på den lön de erhålla. Då
likväl en sådan jemförelse icke här torde vara fullt lämplig, helst då fullmäkligskapets
ersättning grundar sig mera på det större förtroende som med uppdraget är förenadt, än
på den penningelön som detsamma erbjuder; och då jag dessutom är öfverlygad derom,
att ett samvetsgrann! fullgörande af ett gifvet förtroende-uppdrag icke kan eller bör vara
beroende af arfvodets belopp, samt att ett förhöjdt arfvode sålunda icke lemnar större
garanti för hvarken förmåga eller vilja i detta fall, så kan jag för min del på intet
vis finna nödvändigheten af den tillstyrkta arfvodes-förhöjningen, åtminstone icke i den
skala som här föreslagits. Det vill dessutom synas vara en mindre väl vald tidpunkt
för ifrågavarande åtgärd att, samtidigt med tjenslemännens pretentioner från alla håll
pä löneförhöjningar, i jemnbredd med dessa anslå ett fördubbladt arfvodes-belopp åt Rikets
Ständers egna delegerade. Af alla dessa skäl anser jag att, ifall Fullmäktiges
arfvode af Ständerna anses böra höjas, denna förhöjning för närvarande lämpligen bör
stanna vid 50 procent, hvarigenom arfvode! blefve 1,500 R:dr Riksmynt. Alt sistnämnde
arfvodes-belopp är fullt tillräckligt för det afsedda ändamålet, derom är jag så mycket
igera förvissad, som aldrig, mig velerligt, någon missbelåtenhet hvarken af nuvarande
eller föregående innehafvare af ifrågavarande fullmäktigskap försports öfver de ersättnings-vilkor,
som med uppdraget hittills varit förenade, samt att aldrig någon svårighet
af sådan orsak mött vid fyllandet af lediga platser, äfven om valet fallit på persouer
från hufvudstadeu mera aflägset boende.®
*
Uti denna reservation har Riksdagsfullmäktige!) Lars Gustaf Andersson från
Elfsborgs län instämt.
4
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande i\:o 30.
\:o 30.
Ank. till Exp.-Utsk. cl. 7 Okl. 1857, kl. 4 c. ni.
Utlåtande öfver väckt motion om förändring af vissa för
Hypotheks-föreninganie nu gällande föreskrifter.
Uti en inom Vällofl. Borgare-ståndet väckt motion har Herr A. O. IVallenberg
furmäl!, ali den utsträckning affärerna tagit för svenska Hypolheks-föreuingarne melian
jordegare visserligen vore ganska glädjande, men atl, då Staten dels inköpt, dels belånat
ganska betydliga belopp af deras räntebärande obligationer, syntes det vara i sin
ordning, att ifrågavarande Föreningars organisation, äfvensom de förvallnings-grundsatser,
hvilka hos dem gjort sig gällande, underkastades nödig granskning. Vid en sådan
granskning skulle del, enligt motionärens förmenande, befinnas: att i Hypotheks-föreningarnes
reglementen angifvas såsom delegare i Föreningarne skuldsatta jordegare, hvilkas
förpligtelse!- inskränkte sig till att genom årlig amortering betala det lån hvar och
en af dem undfått, jemte förskrifven ränta och så kallade förvaitnings-kostnader; hvadan
för dessa gäldenärer icke fuunes aunan ansvarighet, än för hvar och en annan,
som hade sin egendom genom inteckning graverad; att obligationerna innehålla det
Föreningarne förbinda sig genom sin direktion att pä säkerhet af fullt motsvarande
reverser, intecknade i jord, lill innehafvaren betala etc, hvilket väl borde så förstås,
som innehade hvarje Förening dylika reverser till ett sammanlagd! belopp, motsvarande alla
dess utelöpande riintesärande obligationer, men att som Hypotheks-föreninganie bedrifva
en ganska betydlig lånerörelse på namn och reverser, hvilken för samteliga Föreningar
-
Sammansatta Stals- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 30.
5
ue otta uppgått lil! mera än 10 millioner R:dr Riksmynt, så mäste det erkännas att
någon oegentligliet, tor att icke säga afvikelse, från dessa Föreningars syftemål egde rum,
som i längden komme att störande inverka på deras kredit och säkerhet; att uti de Heste
Hypotheks-föreningarne direktionens ledamöter lill och med vore ansvarsfria; och
dä man hade sig bekant alt, enligt dessa direktioners uppdrag, högst betydliga summor
anförtroddes enskilde personer, så och ehuru de personer, som för närvarande åtnjuta
detta förtroende, vore utöfver allt tvifvel hvad redbarhet och soliditet beträffade, torde
det dock ej kunna nekas vara en tänkbar möjlighet att en ansvarsfri direktion skulle
framdeles någon gång kunna med mindre lycka, än hittills, välja sina ombud och att
desse kunde ådraga någon Förening förluster (ill skada för dessa pappers kredit; all
Hypotheks-föreningarne väl med tiden samlade reserv-fonder, i ändamål alt dermed betäcka
tillfälliga förluster på rörelsen, men alt hvad som möjligen kunde inträffa om 20
är båtade till föga i händelse någon olycka dessförinnan skedde, samt att härförutan
borde tagas i betraktande att, med afseende å de under sednaste åren uppjagade pris
på jordegendom, den så kallade domarevärderingen och deu derpå grundade lånerätt i
Hypotheks-föreningarne uppuått en betänklig höjd, som i framtiden kunde komma alt
inverka på Föreningarnes förmåga alt fullgöra sina förbindelser. 1 anseende härtill, och
då det icke berodde af Rikets Ständer att göra någon ändring i de af Kongl. Majit
redan i Nåder meddelade oktrojer, men angeläget vore att tillse, del förluster icke tillskyndades
det allmänna, har Motionären föreslagit, att Rikets Ständers bank och Riksgälds-kontor
måtte förbjudas köpa Hypolheks-föreningarnes räntebärande obligationer, intill
dess nämnda Föreningar, på den väg deras reglementen föreskrifva, vidtaga den
förändring, att Hypotbeks-förenings direktion skall bestå af minst 12 ledamöter,
hvilka, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld, ansvara för Föreningens alla
utelöpande obligationer.
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottet, till hvars behandling denna motion
blifvit remitterad, har tagit densamma i öfvervägande och får, beträifaude först frågan om vidden
af delegarncs i Hypotheks-föreningarne ansvarighet för utfärdade förbindelser, fästa
uppmärksamhet derå att nämnda Föreningars reglementen i allmänhet innefatta deu föreskrift,
att, för fullgörande af dessa förbindelser, icke allenast den till Förenitigarue
inteckuade jord, utan äfven de Föreningarnes delegare, hvilka icke erhållit lån, med
sina insättningar skola ansvara, hvar och en i mån af sin delaktighet, samt att obligations-innehafvare
eger denna säkerhet med förmånsrätt framför Föreningarnes delegare.
Då häraf lärer ostridigt följa, att, vid inträffadt behof, allt hvad låntagare och
utsättare genom årliga inbetalningar lill Hypotbeks-förenings kassa besparat, skall användas
till betäckande af uppkomna förluster, i den mån desamma ej kunna af reservfonden
och andra tillgångar godtgöras, så synes att den ansvarighet, sorn åligger delegarue
i llypolheks-förening för utelöpande förbindelser icke, såsom i motionen antydes,
är inskränkt endast till den pantsatta jorden, utan har en vidsträcktare omfattning.
6 Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 30.
I livad Motionären åter yttrat angående den särskilda lånerörelse, som af Hypotheks-föreuingarue
bedrifves, instämmer Utskottet så till vida, alt denna rörelse synes
idke hafva legat i ursprungliga planen för nämnda Föreningar; men å andra sidan torde
det ej kunna bestridas, att ifrågasatta rörelse, vid nuvarande förhållanden, är för Föreningarne
nödvändig, derest icke stora ränteförluster skulle dem förorsakas. Då Hypotheks-föreningar
mellan jordegare först här i riket stiftades, ingick ibland föremålen
för deras verksamhet egentligen blott att utgifva inhemska obligationer, ställda att betalas
efter uppsägning, med hvilka obligationer liqvider med låntagare hos Föreningarne
uppgjordes. Rörelsen kunde då lätt ordnas på det sätt, att inkomst och utgift vid Föreningarues
qvartals-sammankomsler motvägde hvarandra, och när några medel deremellan
icke inflölo, förefanns ej heller något behof för Föreningarne ali genom diskontering
förränta penningar, som för tillfället voro obehöfliga för de Föreningarne åliggande utbetalningar.
Sedan likväl Hypolheks-föreningarue, förnämligast (ill undanrödjande af det
äfventyr för deras bestånd, som ansågs ligga deri, att dylika på kort tid ställda obligationer
kunde på en gång till betydligt belopp uppsägas (ill betalning, afslutat försl utländska
och sedermera äfven inländska amorteriugs lån, så inträdde för Föreningarne
andra och vidsträcktare omsorger, än tillförene, icke blott å berörda terminer utan
jemväl vid andra. Dessa amorlerings-lån kunde ej indragas samtidigt med behofvet af
penningar till låntagande delegare, hvarföre, och då högst betydliga summor, understundom
på en jemförelsevis kort lid, inflölo, det blef nödvändigt för Föreningarne att förränta
öfverskolten i den mån desamma icke erfordrades för nyssbemälde delegare.
Utgifter förekommo ock nu icke blott vid ofvanberörde qvartals-saminankomster, utan
jemväl å andra tider af året, och häraf blef, till undvikande af ränteförluster, likaledes
en följd, att penningar under mellantiderna måste utlånas utan inteckning. Vid denna
utlåning lära dock medel företrädesvis hafva utlemnats i förskott lill delegare, som väl
afgifvit den intecknade skuldförbindelsen, men icke hade sina öfriga lånehandlingar i
så fullständigt skick, att de kunde såsom låntagare med rätt tili amortering i Föreniugarne
inlåtas. Ifrågavarande ullånings-rörelse, om än fremmande för Hypotheks-föreningarnes
ursprungliga ändamål, torde numera kunna anses vara för deras verksamhet
oundviklig. Rättigheten att drifva en sådan rörelse till förekommande af eljest ovilkorligen
iuträftände ränteförluster, är ock bemälda Föreningar tillerkänd uti de för dem nu
gällande reglementen, och då dessa reglementen tillika föreskrifva, alt rapporter, angående
Föreningarnes ställning, skola till Kongl. Majit å bestämda lider insändas, är Kongl.
Majit deraf i tillfälle att pröfva och tillse, det Hypotheks-föreningarne ej må utsträcka
sin rörelse längre, än som med obligalions-innehafvares trygghet och säkerhet
är förenligt.
Vid del, till beredaude af nyssnämnde ändamål, nu framställda förslag, att le*
damöterne i Hypotheks-föreuings direktion borde, till ett antal af 12, vara en för alla
och alla för en, såsom för egen skuld, ansvarige för Föreningens alla utelöpande obligationer,
föranlåtes Utskottet erinra, att som endast direktionens ledamöter, men icke
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande X-.o 30. 7
Föreningens samtlige ledamöter skulle vara underkastade denna ansvarighet, komme
förslagets antagande icke att medföra någon visshet derom att valen till direktionsledamöter
alltid skulle så utfalla, att derigenom vunnes den ökade säkerhet, som med
föreskriften om solidarisk ansvarighet just är vorden afsedd. Men, oberäknadt detta
förhållande, hvilket ensamt torde ådagalägga att förslaget icke i sig innebär den åsyftade
garantien, synes det med skäl kunna belvillas att fullt lämplige personer skulle,
under vilkor af dylik ansvarighet, vilja i en Hypotheks-förenings direktion deltaga, likasom
detta vilkors tillämpning vid förekommande fall ofelbart komme att föranleda stora
svårigheter. Då nemligen, vid förvaltningen af en Hypotheks-förenings angelägenheter,
dess direktion kunde besluta åtgärder, som icke genast, utan först efter längre lids förlopp
genom sina verkningar medförde förluster för Föreningen, och då mera eller mindre
täta ombyten af direklions-ledamöter kunde inträffa, så skulle det i många, om ej i
de flesta, fall blifva ganska svårt alt utröna och bestämma under hvilken styrelse-lid
och genom hvilka ledamöters åtgärder förlusterna vållats, äfvensom i hvad mån stadgandet
om ansvarigheten skulle kunna mot direktions-ledamöterne tillämpas. Förslaget
lemnar i dessa och andra delar rum för så giltiga anmärkningar, att detsamma synes
vara föga lämpligt och syftesenligt.
1 betraktande häraf, och då Hypotheks-föreningarne hittills blifvit på eli för
deras ändamål tillfredsställande sätt förvaltade, samt några förluster för det allmänna
af deras rörelse icke synas genom de af Motionären anmärkta domare-värderingar vara
att befara, särdeles med afseende å jordegendomars allt jemnt stigande värde och de
grunder, som gälla för belåning hos Hypolheks-föreningar af fastigheter, hvilkas värde
genom dylik värdering blifvit bestämdt, har Utskottet funnit skäl ej vara för handen
att tillstyrka en föreskrift, som skulle lägga band på och försvåra ifrågavarande Föreningars
vidare utveckling, och hemställer, på grund deraf, vördsamt,
att ofvanberörde motion ej må lill någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Slockholm den 5 Oktober 1857.
STOCKHOLM, tryckt hus J. H\ Lundberg, 1857.
Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv. o. Elcon.-Utskottets Utlåtande Jtf 31. 1
N:o 31.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Okt. 1857, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning dels af Kongl, Maj:ts nådiga skrifvelse, med det
af särskilde kommitterade afgifna underdåniga utlåtande och
förslag, angående åtgärder för befrämjande af en förbättrad
skogshushållning, dels ock af väckta motioner i samma ämne
och dermed gemenskap egande frågor.
Med flistad uppmärksamhet på dc alltmer bekymrande resultater, som af skogarnes
vanvård föranledes, hade Rikets vid 1853 och 1854 års riksdag församlade
Stander, som ansett lagstiftningens mellankomst vara af behofvet högt påkallad för
att afvärja vådorna af denna vanvård och af den ringa omsorg, som, oansedt den
stora averkningen, egnades åt deras återvext, uti underdånig skrifvelse af den 5
December sistberörde år hos Kongl. Majit anhållit: dels att ett på vetenskapliga
grunder byggdt, efter olika orters beskaffenhet lämpadt, skogshushållningssätt måtte
till införande påbjudas icke allenast å de under kronans omedelbara disposition ännu
varande skogar, utan äfven å alla till civil-, militär- samt ecklesiastik-staten hörande
boställens skogar; äfvensom att boställsinnehafvare måtte tillförbindas att, i enlighet
med uppgjord och fastställd skogshushållningsplan samt under jägeri-betjeningens tillsyn,
vårda boställets skog, mot rättighet för boställshafvaren att af de årliga afverkningarne
å desamma föryttra hvad som öfverstege boställets behof af skogsfång;
dels ock att samfällda skogar, som blifvit till menigheters disposition upplåtna och
hvilka förblefve oskiftade, måtte ställas under tillsyn af jägeri-betjeningen tillika med
af delegarne dertill utsedda ombud, på det att jemväl dessa skogar måtte blifva efter
ett rationelt hushållningssätt vårdade. Härförutan hade Rikets Ständer, medelst
underdånig skrifvelse den 30 November 1854, jemväl tillkännagifva den åsigt, att
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami 2 Afd. 12 Häft. 1
2 Samtnwns. Stats-, Lag- samt Ailm. Basa. o. Ekon.-Utskottets Utlåtande JW 31.
tillgrepp af vexande träd borde såsom tjufnad anses och straffas, samt hemställt att
Kongl. Maj:t måtte täckas låta utarbeta och för Rikets Ständer framlägga förslag ej
mindre till en lag i sådan syftning, än äfven till de flera förändringar, som med
anledning deraf blefve nödiga i lag och författningar.
Enär derjemte såväl hos Rikets Ständer, som vid det år 1853 hållna sjette
allmänna landtbruksmötet fråga förekommit om möjligheten att förebygga ödeläggelse
af enskild skogs«gendom samt om Statens rättsenliga åliggande och befogenhet att
vaka öfver begagnandet och behandlingen af de skogar, som tillhörde enskilde personer,
har Kongl. Maj:t den 20 Juni 1855 uppdragit åt en kommitté, att, elter
delfående af till ämnet hörande handlingar, till Kongl. Majit afgifva underdånigt förslag
om och hvilka åtgärder från lagstiftande eller verkställande maktens sida vore
att vidtaga, i ändamål att förekomma den öfverklagade till framtida skogsbrist och
menliga klimatiska förhållanden ledande förödelsen af skogarne i landet samt att i allmänhet
befrämja en förbättrad skogshushållning.
Sedan denna kommitté under den 28 Juni 1856 i ämnet afgifvit utlåtande,
innehållande, efter framställning af de utaf kommittéen från Kongl. Majlis Befallningshafvande
begärda upplysningar, rörande tillståndet med skogarne i Rikets samtliga
landskap samt hufvudmomenten af så väl den inhemska, som den utländska lagstiftningen
angående skogarne, ett af kommittéen uppgjordt förslag till ny förordning
om skogarne i Riket samt till nya eller förändrade föreskrifter uti vissa delar af
skiftes-stadgan och flere andra till skogshushållningen hörande ämnen, såsom: angående
sågverkens rätt till stockfångst från kronans skogar i de norra länen samt
upplåtelse å samma skogar för tjärubränmng och pottaske-tillverkning; rörande uppmuntringar
och premier i ändamål af skogshushållningens befrämjande och spridande
af kunskap i ämnet; äfvensom angående grunderna för inrättningen af en särskild
skogs-styrelse i hufvudstaden samt af skogs-statcn i landsorterne, med uppgjord beräkning
öfver härtill erforderliga kostnader, har, efter det Högsta Domstolens yttrande
öfver kommittéens berörde förslag till ny förordning om skogarne i Riket och till
ändringar i skiftes-stadgan blifvit infordradt, Kongl. Majit, genom till Rikets nu församlade'
Ständer aflåten nådig skrifvelse af den 30 Maj detta år, — intagen under
M 107 j Bih. till R. S Prot. 1856 & 1857, 1 Sami. 1 Afd. 2 Band — behagat,
med hänvisning tili innehållet af kommittéens berörde betänkande i dess helhet
samt med åberopande af de upplysningar, angående förhållandet med skogarne i lan
det,
som från länen inkommit, och de vitsord, som från ej mindre vetenskapens än
erfarenhetens synpunkt blifvit lemnade i afseende på skogs-kulturens stora och vigtiga
betydelse, förklara sig instämma uti den allmänt uttalade åsigten om angelägenheten
af en förbättrad skogshushållnings snara införande i Riket, men, vid betraktande
deraf, att för närvarande, innan dels de grunder, hvaruppå lagstiftningen i detta
ämne borde byggas, blifvit närmare bestämda, dels ock sig visat, huruvida nödiga
Sammans. Stats-, Lag- sami Allm. Best), a. Ekm.-Utskottets Utlåtande M 31. 3
medel kunde anvisas för aflöning åt den skogspersonal, som erfordrades för de ifrågasatta
föreskrifternes efterlefnad och verkställighet, ansett den slutliga granskningen
af de uppgjorda förslagens bestämmelser i alla deras särskilda delar lämpligen kunna
anstå, hvadan Kongl. Maj:t. utan att tilt pröfning företaga de speciela stadgandema
uti de af kommittéen uppgjorda förslag, velat desamma till Rikets Ständers pröfning
öfverlemna, med nådigt tillkännagifvande, att Kongl. Majit för Sin del funnit följande
bestämmelser böra läggas till grund för ny lagstiftning uti ifrågavarande ämne, nemligen:
att
krono-parker samt andra kronans skogar och planteringar, derest särskilda
omständigheter ej annat föranleda, bibehållas oförminskade och ställas under vård och
förvaltning af en i hufvudstaden inrättad särskild styrelse, med underlydande tjenstemän
och betjente i landsorterne, i ändamål att behandlas efter sådan, på vetenskapliga
reglor grundad, hushållningsplan, som betryggar deras fram gena bestånd och
tillvext;
att härads-allmänningarne likaledes böra bibehållas oförminskade och oskiftade
samt stå under skogs-styrelsens vård och förvaltning, i ändamål af enahanda regelbundna
behandling, som krono-skogarne. men med rättighet för dem, som efter
hittills gällande grunder kunna anses såsom delegare i dessa allmänningar, att tillgodonjuta
den behållna afkastningen deraf, antingen in natura eller med de derför inflytande
penningar, på sätt delegarne kunna sins emellan öfverenskomma, dock att
kostnaden, ej mindre för skogarnes indelning, der sådan ej redan skett, än äfven
för deras vård och skötsel, skall i första rummet af afkastningen godtgöras;
att skogar å kungsgårdar, boställen och alla andra kronans och allmänna inrättningars
hemman och lägenheter skola, så vidt med afseende å deras beskaffenhet
pröfvas lämpligt och hinder i öfrigt ej möter, på allmän bekostnad till regelbunden
hushållning indelas; dock att å hemman eller lägenheter, som ej äro under kronans
omedelbara disposition, kostnaden för skogarnes indelning efter hand godtgöres af
den inflytande afkastningen;
att hvad angår de krono-hémman och lägenheter, hvilka besittas med stadgad
åborätt, innehafvarne må, så framt den vid indelningen föreskrifna hushållning iakttages,
fritt använda årliga afkastningen af skogen, hvilken, till dess sådan indelning
skett, får endast till husbehof begagnas, samt, i händelse hushållsplanen öfverträdes,
kan på lämplig tid sättas under förbud;
att samma rätt och förmån äfven må tillkomma boställshafvare, derest boställets
skog ej öfverstiger 500 tunland, eller, ehuru mindre, likväl vid dess indelning befinnes
i betydligare mån öfverstiga boställets behof af skogsfång, i hvilka fall det bör
ankomma på Kongl. Maj:ts pröfning, om och under hvad vilkor skogen må antingen
af boställshafvaren bibehållas och nyttjas, eller ock af skogsbetjening särskilt vårdas
och förvaltas, med iakttagande att af skogens behållna afkastning i första rummet
tilldelas boställshafvaren hvad honom skäligen bör tillkomma;
4 Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottets Utlåtande M 31.
att, då skogen å kronans eller allmänna inrättningars på arrende upplåtna hemman
och lägenheter ej finnes vara af den större betydenhet, att den bör ställas under
särskild vård och förvaltning af skogsbetjening, men dess indelning till regelbunden
hushållning dock pröfvas lämplig, hädanefter vid utarrendering af sådane
hemman bör stadgas förbindelse för arrendatorn, att, der indelningen blifvit eller
varder verkställd, ställa sig vederbörligen uppgjord plan i afseende på skogens behandling
till efterlefnad, emot rättighet för honom att fritt få disponera hvad af skogens
årliga afkastning icke åtgår till hemmanets behof;
att oskift skog, tillhörande hemman, by eller socken, ej må, om någon delegare
det bestrider, annorledes än till husbehof användas, derest en regelbunden skogshushållning
icke iakttages;
att sockne-allmänning ej må skiftas utan pröfning och tillstånd af Kongl Maj:ts
Befallningshafvande;
att svedjande i skog och betesmark, äfvensom getters utsläppande i skog, förbjudes;
att,
der i följd af särskilda förhållanden, afröjning af skogstrakt skulle linnas
lända till men för klimatet eller vextligheten å angränsande jordområden eller medföra
fara för jord- eller bergras, eller kunna föranleda annan våda, sådan skogstrakt må
kunna fridlysas från annan än den mera inskränkta afverkning, som pröfvas vara i
nämnda hänseenden oskadlig, och hvilken under behöriga kontroller må få verkställas;
och slutligen att, i sammanhang med införande af en sådan lagstiftning rörande
skogshushållningen, förhöjda och i viss mån förändrade ansvars-bestämmelser för tillgrepp
och åverkan i skog antagas.
Beträffande det af kommittéen föreslagna stadgande, angående enskilda jordegares
förpligtande att i vissa fall draga försorg om återvext af skog å afröjd skogsmark,
så, ehuru Kongl. Maj:t erkände riktigheten af den utaf Rikets Ständer vid sistförflutna
riksdag uttalade åsigt, att Staten måste anses ega befogenhet att, så vidt sådant
vore erforderligt till afvärjande af vådorna af en allmännare skogsbrist i särskilda
trakter af Riket, bestämma sådana inskränkningar i den enskildes dispositionsrätt
öfver sin skog, hvarigenom dess framtida bestånd kunde betryggas, har Kongl.
Majit likväl, i anseende till de flera betänkligheter, som mot begagnandet af Statens
omförmälda rättighet förekomme, och enär i allt fall en lång tid sannolikt komme
att åtgå, innan tillgång blefve på en så talrik skogspersonal, att den, utan men för
de allmänna skogarnes vård och skötsel eller eftersättande af sina åligganden i afseende
på tillsynen öfver boställens och andra publika hemmans och lägenheters skogar,
skulle kunna medhinna de ökade göromål, som af det ifrågavarande stadgandet
komme att blifva en följd, ansett Sig för närvarande icke böra framställa förslag till
något stadgande i ofvanberörde syftning, helst först torde böra afvaktas erfarenheten
om hvad inverkan föresynen af det mera fördelaktiga hushållningssätt, som till följd
af den nya lagstiftningen för de allmänna skogarne skulle blifva infördt å de under
Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utskoltets Utlåtande M 31. 5
skogs-styrelsens närmare inseende ställda skogarne, kunde komma att utöfva jemväl
på vården och behandlingen af de enskildes skogar.
Derest här ofvan angifna grunder för nya stadganden i fråga om skogshushållningen
skulle antagas, blefve det, såsom kommittéen anfört, oundgängligt, icke allenast
att utom det högre undervisnings-verk, som redan funnes, nemligen skogs-institutet
å Kongl. Djurgården, äfven lägre skolor till erforderligt antal inrättades i landsorterne
för meddelande af kunskap om skogarnes ändamålsenliga vård och skötsel samt bildande
af skicklig skogsbetjening, utan ock att den föreslagna nya skogs-styrelsen i
hufvudstaden organiserades samt ett förökadt antal skogs-tjenstemän i länen tillsattes
för att bringa till verkställighet åtgärderna för den regelbundna skogshushållningens
allmänna införande och för att vaka öfver de i sådant afseende nödiga föreskrifternas
efterlefnad.
Enligt kommittéens i nåder åberopade förslag skulle årliga kostnaden utgöra:
för skogs styrelsen Rmt R:dr 25,500.
» den erforderliga skogs-staten i länen  » » 232,800.
» sex skogs-skolor  » » 13,500.
hvarjemte kommittéen upptagit för skogs-institutet det belopp,
som dertill för närvarande är anslaget  » » 7,750.
eller tillsammans Rmt R:dr 279,550.
Det föreslagna antalet tjenstemän samt de för dem här upptagna lönevilkor syntes
Kongl Maj:t icke vara för höga; och fastän skogs-institutet torde komma att i utvidgadt
skick fordra större anslag, än kommittéen antagit, ansåge Kongl. Maj:t likväl
i öfrigt nyssberörda af kommittéen uppgjorda förslag kunna tagas till ledning för beräknande
af de kostnader, som uti ifrågavarande afseende skulle erfordras; men då
det större eller mindre behofvet af dessa kostnader komme att i väsentlig mån bero
på de beslut, som i frågan om skogshushållningen varda fattade, samt i allt fall tillsättning
af skogs-staten i landsorterna endast kan komma att ske i den mån tillräckligt
antal personer med vitsordad skicklighet till befattningarnes bestridande blefve
att tillgå, har Kongl. Majit velat af Rikets Ständer äska beviljandet af ett årligt kreditiv
intill nästa statsreglerings-period af 150,000 R:dr Rmt, för att, utom det bidrag,
som kunde vara att påräkna af skogsplanterings-kassan, från hvilken för innevarande
år till skogs-slatens aflöning utginge ett belopp af 64,145 R:dr samma mynt, hvaruti
likväl vore inbegripet en del boställens afkastning, af Kongl Majit, i mån af behof,
disponeras till erforderliga utgifter för skogs-institutet och de ifrågaställa lägre
skolorna, samt för skogs-styrelsens inrättning, jemte dess och öfrige till skogs-staten
hörande tjenstemäns aflöning.
För behandlingen af denna nådiga skrifvelse, som af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-ståndet blifvit remitterad till Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs
-
6 Sammang Stats-, Lag- samt Allm. Best. o. Ekon.-Ltskottets Utlåtande M 31.
och Ekonomi-Utskottet, men af Borgare- och Bonde-stånden till Lag-Utskottet, hafva
bemälte Utskott sammanträdt till gemensam öfverläggning.
Att misshushållning med landets skogar i hög grad eger rum och att skogsbrist
i åtskilliga delar af landet redan är för handen samt kan befaras inträffa i andra
delar inom en ej långt aflägsen framtid, såvida en regelbunden skogshushållning
med snaraste ej blifver införd, är så allmänt kändt och erkändt, att något
ordande för ådagaläggande deraf torde å Utskottets sida vara öfverflödigt
Den stora vigt och betydelse skogarne ega för hvarje land och särdeles för
Sverige, som i anseende till sitt nordliga läge och deraf följande hårda klimat har
mer än de flesta andra länder ett oafvisligt behof af en tillräcklig mängd skogsprodukter,
ej blott till bränsle och byggnadsämnen, utan äfven för bedrifvande af landets
förnämsta näringar, gör det till en oeftergiflig pligt, att genom en klok lagstiftning
angående skogarne söka förekomma och motverka de olyckliga följder, som
af den nu rådande misshushållningen med skogarne, derest den ohejdadt får fortgå,
nödvändigt skola uppkomma och omintetgöra ett af de förnämsta vilkoren för landets
beboelighet och odling samt för dess innevånares uppehälle och välbefinnande.
Det förslag till Förordning om skogarne i Riket, som af skogs-kommittéen blifvit
uppgjordt och till Rikets nu församlade Ständer öfverlemnadt, har, enligt hvad Kongl.
Majit uti högstberörde skrifvelse behagat tillkännagifva, i sin helhet eller i alla sina
specieia stadganden ännu icke hos Kongl. Majit undergått slutlig granskning och
pröfning, hvarmed Kongl. Majit ansett lämpligen kunnat anstå, intill dess de grunder,
hvarpå lagstiftningen i detta ämne borde byggas, blifvit närmare bestämda.
Då Utskottet således icke blifvit satt i tillfälle att ingå i bedömande af något
utaf Kongl. Majit godkändt och framlagdt lagförslag i ämnet, har Utskottet ansett sig
böra inskränka sin åtgärd till en pröfning af de allmänna bestämmelser, dem Kongl
Majit för Dess del funnit böra läggas till grund för en ny lagstiftning rörande
skogarne i Riket, för såvidt en sådan pröfning, om den af Rikets Ständer godkännes,
må dels lända till upplysning om Rikets Ständers åsigter i detta vigtiga
ämne, dels tjena till ledning vid bestämmandet af beloppet af det anslag, som erfordras
för genomförande af en förbättrad skogshushållning.
Lika med Kongl. Majit anser Utskottet att vården om Rikets skogar kräfver
inrättandet af en särskild skogs-styrelse i hufvudstaden; men då angående
beskaffenheten af denna styrelse eller omfånget för dess verksamhet Kongl. Majit
icke framställt något förslag, eller tillkännagifva om och i hvad mån det af kommittéen
uppgjorda af Kongl. Majit gillas, är Utskottet icke i tillfälle att i detta ämne
meddela vidare yttrande
Beträffande det i 3:dje punkten bland de af Kongl Majit angifna allmänna
grunder förekommande stadgande, att innehafvare af kronohemman och lägenheter,
Sammans. Stols-, Lag- samt Allni. Besv. o, Ekon.-Utskottets Utlåtande M 31. 7
hvilka besittas med stadgad åborätt, mätte, så framt den vid indelningen föreskrifna
hushållning iakttages, fritt använda årliga afkastningen af skogen, hvilken, till dess
sådan indelning skett, finge endast till husbehof begagnas, samt, i händelse hushållsplanen
öfverträddes, kunde på lämplig lid sättas under förbud, anser Utskottet att
de särskilta förhållanden, som ega rum inom de 6 norra länen, nemligen Stora
Kopparbergs, Gefleborgs, Jemtlands, Vester-Norrlands, Vesterbottens och Norrbottens,
i afseende på nybygges anläggningar, upplåtelser af kronans skogar m. m., påkalla
för innebyggarne i dessa län ett friare användande af skogen redan innan den blifvit
till regelbunden rushållning indelad.
Hvad åter angår en friare dispositions-rätt för innehafvare af de till civil-, mihtäroch
ccklesiastik-staten hörande boställen, hade Rikets Ständer, på sätt ofvan är
vordet omförmäldt, uti underdånig skrifvelse den 5 December 4 854 anhållit, att
innehafvare af sådana boställen mätte tillförbindas att, i enlighet med uppgjord och
fastställd skogshushållnings-plan samt under jägeri-betjeningens tillsyn, vårda boställets
skog, mot rättighet för boställshafvaren att af de årliga afverkningarne å densamma
föryttra hvad sorn öfverstege 'boställets behof af skogsfångst.
Denna åsigt har äfven öftabesagde kommitté biträdt med det tillägg, att
kommittéen, till förekommande af allt för stor olikhet i den förmån, som härigenom
skulle tillkomma innehafvare af boställen med större skogstiIlgång mot dem, som
hade ringa eller ingen, i underdånighet föreslagit ett maximum af skogsvidd.
Kommittéen har nemligen ansett att om skogen vid indelning deraf befunnes
uppgå på kapteners, kyrkoherdars och med lika eller högre värdighet beklädda
embetsmäns boställen till mer än 2,000 t:nd (11,200 qvadrat-refvar) och på andra
boställen till mer än 1,000 tind (5,600 qvardrat-refvar) i de sex norra länen, samt
till hälften af berörde vidder i de öfriga länen, det skulle ankomma på Kongl.
Maj:ts pröfning om den överskjutande skogsvidden finge till bostället nyttjas eller
borde särskilt, såsom annan kronoskog, vårdas och förvaltas.
Vid nådig pröfning af detta kommittéens förslag har Kongl. Majit, för Sin
del, bestämt, att, utan afseende på uti hvilken ort ett boställe vore beläget, inneha
fvaren deraf, så framt den vid indelningen föreskrifna hushållning iakttoges, egde
fritt använda årliga afkastningen af skogen, dock att, om densamma vid indelningen
deraf uppginge till mera än 500 tind, eller, ehuru mindre, likväl i betydligare mån
öfverstege boställets behof af skogsfångst, skulle det ankomma på Kongl. Majits pröfning
om och under hvad vilkor skogen må antingen af boställshafvaren bibehållas
och nyttjas eller ock af skogs betjening särskildt vårdas och förvaltas, med iakttagande
att af skogens behållna afkastning i första rummet tilldelades boställshafvaren
hvad honom skäligen borde tillkomma.
8 Sammans. Stats-, Lag- samt Allm Besv. o. Ekon.-Utskottets Utlåtande JVI 31.
Att på förhand, genom en författning, bestämma ett visst antal tunnland eller
areal af skogen, hvaraf boställshafvaren fritt finge använda afkastningen, anser Utskottet
vara mindre lämpligt, emedan lokala förhållanden och andra omständigheter göra
ett sådant bestämmande, i sin allmänna tillämpning, mindre billigt och rättvist. Uti
en skoglös ort, der skogsprodukterna stå i högt värde, lemnar en skog af 500
tunnlands rymd en långt större afkastning för boställshafvaren, än en skog af lika
areal-innehåll, belägen i en skogrik bygd, hvarest skogens alster stå jemförelsevis
lågt i pris och måhända mången gång röna en trög afsättning. Utskottet finner derföre
lämpligen att bestämmandet i huru vidsträckt mån boställshafvaren må använskogen
göres beroende af vederbörandes pröfning i hvarje sär
Utom
hvad nu här ofvan blifvit anmärkt, har Utskottet icke funnit något vid
de af Kongl. Majit angifna allmänna bestämmelser eller grunder för en ny skogs -  lagstiftning att erinra.
Vidkommande slutligen de ökade kostnader, som blifva en följd af antagandet
utaf de nu tillstyrkta grunder för nya stadganden i fråga om skogshushållningen
och till hvilka kostnaders bestridande Kongl. Majit äskat ett årligt kreditiv af
150,000 Ridr Rimt, så föreställer sig Utskottet, med afseende derpå, att tillsättning
af den talrika personal, som är afsedd, icke kan ega rum förr än erforderligt antal
personer med vitsordad skicklighet blifver att tillgå, hvilket åter icke kan emotses
under de närmast kommande åren, att en nedsättning till 100,000 R.dr Rmt
den begärda summan kan utan äfventyr ske, helst bidraget från skogsplanteringskassan,
hvilket, enligt hvad Kongl. Majit behagat tillkännagifva, är bestämdt att
utgå med 64,145 Ridr till skogs-statens aflöning under innevarande år, samt antagas
kan att detta bidrag kommer att ökas i samma mån, som skogarnes afkast
ning,
genom en bättre hushållning dermed, stiger.
Då det likväl, särdeles med hänsigt till den af Utskottet ifrågasatta nedsättning,
torde vara nödigt att hvad af anslaget för ett år besparas må kunna ett annat år
användas, har Utskottet ansett lämpligt, att det belopp, som af Rikets Ständer be
stämmes,
varder, i stället för kreditiv, på sätt Kongl. Majit äskat, såsom reservationsanslag
anvisadt.
På grund häraf får Utskottet tillstyrka, dels
att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit anmäla
att vid granskning af berörde nådigst meddelade bestämmelser,
dem Kongl. Majit i nåder ansett böra läggas till grund
för en ny lagstiftning angående skogarne i Riket, Rikets Ständer
funnit dessa bestämmelser endast föranleda till följande anmärkningar:
att
uti
da afkastningen af
skildt fall.
Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottets Utlåtande M 31. 9
att uti de 6 norra länen, nemligen Stora Kopparbergs.
Gefleborgs, Jemtlands, Wester-Norrlands, Westerbottens och Norrbottens
län, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må varda berättigade
att, uppå vederbörandes derom gjorda ansökning, pröfva
och afgöra om och i hvilka fall en friare dispositions-rätt öfver
de till krono-hemman och nybyggen anvisade skogar må beviljas
innehafvaren, oansedt skogen icke blifvit till regelbunden
hushållning indelad;
att den rätt till begagnande af boställs-skog, som blifvit
föreslagen att tillkomma boställshafvare lika med innehafvare
af krono-hemman och lägenheter, som besittas under stadgad
åborätt, ej må göras beroende deraf att skogen icke öfverstiger
ett visst tunnland-tal; men att derest boställets skog vid densammas
indelning befinnes i betydligare mån öfverstiga bostäl
lets
behof af skogsfång, det i sådant fall bör ankomma på Kongl.
Majits pröfning om och under hvad vilkor skogen må af boställshafvaren
bibehållas och nyttjas eller ock af skogsbetjening
särskildt vårdas och förvaltas, med iakttagande att af skogens
behållna afkastning tilldelas boställshafvaren hvad honom skäligen
bör tillkomma;
dels att Rikets Ständer bevilja ett årligt reservations-anslag
af '100.000 R:dr R:mt, att under den tid nu skeende statsreglering
omfattar och utom det bidrag, som från skogs-plante
rings-kassan
kan påräknas, af Kongl. Majit disponeras till erforderliga
utgifter för skogs-institutet, lägre skogs-6kolor samt för
skogs-styrelsens inrättning jemte dess och öfrige till skogs-stalen
hörande tjenstemäns aflöning.
1 sammanhang med högstberörda nådiga skrifvelse har Sammansatta Stats-, Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet till behandling förehaft åtskilliga inom
Riks-stånden väckta motioner, öfver hvilka Utskottet nu får sig utlåta.
1:o. Hos Vällofl. Borgare-ståndet har Herr Bodell uti afgifvet memorial anfört,
att det funnes ett län i riket, nemligen Norrbottens, som holle 60 mil i längd och
28 till 36 mil i bredd, hvars areal utgjorde 937 qvadratmil och således vore 139
qvadratmil större än provinserna Skåne, Halland. Blekinge. Bohus län, Dahlsland, Österoch
Westergöthland, Småland, Öland och Gottland tillsammans, samt 30 qvadratmil
större än provinserna Upland, Södermanland, Westmanland, Dalarne, Helsingland och
Gestrikland äfven tillsammanstagna. Under några veckor om året vid midsommarsBih.
titt Ii. St. Prot. 185ti & 1857. 4 Sami. 2 Afd. 12 Haft. 2
10 Sammans. Stats-. Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottels Utlåtande JU 31.
tiden vakade solen hela natten öfver hälften af denna yta, medan den andra hälften
saknade henne 1 å 1$ timme om dygnet. Härigenom framkallades en hastig och
delvis yppig vegetation ända upp till den Norrska fjellkedjan. Genomskurna af majestätiska
elfvar, strömmar och insjöar, en del synnerligt fiskrika, med ymniga odlingslägenheter
och ett sundt klimat, väntade dessa ofantliga landsträckor på idoge kolonister
och lofvade att belöna deras möda med helsa och trefnad, hvilka löften vissare
uppfylldes, ju flere som åt dem sig betrodde, ty med hvarje nyodling och utdikning
toges ett steg till luftstreckets förmildring. Motionären fästade derför Rikets
Ständers uppmärksamhet på vigten deraf, att landsträckor af sådan vidd och beskaffenhet
blefve upptagna af en sjelfständig befolkning. Fältet låge der öppet för en
oberäknelig tillökning i rikets folknummer och med detsamma i dess politiska och
materiela styrka.
Den frågan framställde sig, huru det komme till att en areal af 937 qvadratmil,
af angifven beskaffenhet, ännu icke räknade mer än omkring 66,000 innebyggare?
Ett idogt kraftfullt folk hade ursprungligen banat sig stigvägar utmed vestra
sidan af Bottniska viken och der nedslagit sina bopålar. Svårigheterna voro naturligtvis
i början ojemförligt större än nu, men de öfvervägdes då, såsom alltid, af
medvetandet att för sig och efterkommande oqvaldt ega och besitta hvad man upparbetat.
Detta vore ett oeftergifligt vilkor för odlingens framgång under ett hårdt
luftstreck. Ännu bibehöllo landets innebyggare, — den egentliga kärnan af allmogen,
— samma starka pregel af ett odalmanna-lynne, som endast böjde sig för
Gud och Konungen i hvad dem hvar för sig tillkomme, men läte icke påtvinga sig
en torpares eller arrendators vacklande ställning, utan att med detsamma förlora i
arbetsflit och odlingslust; men sedan upptagande af nyhemman hämmades hade en
talrik klass af s. k. »inhysmgara — backstugusittare — uppstått i och omkring de
gamla skattebyarne, utverkande sig af hemmansegaren någon jordbit omkring stugan.
En fortgående kolonisation medelst upptagande af krono-nyhemman hade begynt
att sträcka sig utefter de större elfdragens stränder ända inom Lappmarkerna,
då för 50 å 60 år sedan kedjan blef afbruten genom främmande spekulanter, hvilka,
under anstrykning af synnerligt nit för landets förkofran, utverkade sig gåfvobref å
ofantliga landsträckor eller, som de eljest kallades privilegier för bruk och såg-verk.
Vid elfdragen vore sambandet emellan den sjelfständiga allmogens områden afbrutet
af de vanligen i ödesmål befintliga s k. brukshemmanen och emellan elfdragen hade
privilegierna dragit ett bälte emellan de ursprungliga odalhemmanen vid kusten och
de inre trakterna samt lagt sig såsom en qväfvande tyngd på den efter sjelfständigt
utrymme till odlingar trängtande, men i de gamla, delvis redan skoglösa, byarne instängda,
allmogens bröst
Lyckligtvis vore det icke på grund af de olycksdigra gåfvobrefvens verkliga
ordalydelse och mening, som man sålunda sett kolonisationen afbruten, ty ordalagen
vore med försigtighet afvägda och merendels uttryckande det förbehåll, att nyhem
-
Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottets Utlåtande M 31. 11
mans-anläggningarne icke finge hindras, utan skulle de privilegiibafvaren förunnade
förmåner af stockfångst gifva vika för landets upptagande till nyhemman. Sjelfva stockfångsten
vore för det mesta icke betydlig, men vid de privilegierna föregångna härads-syner
blefvo alla då i grannskapet varande, på flere mils omkrets ännu odisponerade
kronotrakter uppnämnda och fördenskull privilegiihafvaren tillåtet att ifrån
dessa trakter årligen afverka ett visst antal träd, emot den ringa afverkning, v som
samma trakter i sm helhet kunde tåla. På grund af sådana handlingar hade ansökningar
om nyhemman till stor mängd blifvit protesterade och frågorna af Läns-stvrelserna
lemnade beroende på framtida utredning i sammanhang med allmänna afvittringen.
Sålunda hade privilegii-hafvarne vunnit sitt syfte att få beherrska ifrån
5 till 10 gånger större skogsvidder, än som efter vanlig beräkning af återvext och
skogens behöriga vård, kunnat dem lagenligt tillfalla. Detta insågo de sjelfve lika
väl som hvarje annan, hvadan de icke försummat att af rådrummet draga orimliga
fördelar, innan de en gång måste släppa bytet. Instämmande uti oftabesagde Skogskommittés
yttrande om nödvändigheten af särskilda åtgärders vidtagande till förekommande
af såg-priviiegiernas missbruk, afrådde dock motionären ifrån beträdandet af
den väg Kommittéen föreslagit, nemligen att oförminskade bibehålla ifrågavarande kronotrakter
och ställa dem under Skogs-styrelsens och jägeri-betjeningens vård och uppsigt,
Något bättre kunde sågverks-egarne sjelfve icke önska sig, ty allt förblefve då på
gamla foten, de finge endast andra personer att göra med och de blefvo alldeles
befriade ifrån framtida konkurrens och ifrån den säkrare uppsigt, som kunde utöfvas,
utan ersättning af allmänna medel, utaf sjelfständiga kronohemmans åböer i grannskapet.
Visserligen voro inom Norrbottens län 3 Jägmästare helt nyligen tillsatta, men
att desse, bosatte uti städerne, föga kunde uträtta på 8 å 9 hundra qvadratmils område,
ådagalades utaf Konungens Befallningshafvandes i länet till Kongl Maj:t den 30
Oktober 1856 aflåtna underdåniga utlåtande i frågan.
Uppsigten emot åverkan inom ödemarker, der man hade nog af att hinna ifrån
närmaste nattherberge till sjelfva skådeplatsens gräns och hem igen på dagen, utan
att se sig om, än mindre stadna i vägen, vore icke värd hvad den kostade. Äfven
med flere hundra jägare kunde det öfverklagade missbruket icke förebyggas; ty
sågverks-egarne hade vanligen fått något skattehemman åt sig enkom afvittradt här och
der intill de vidsträckta krono-trakterna och de hade rätt att såga huru mycket som
helst ifrån egen skatteskog. Hvad som komme inom skattemanna-området, medan
vakten hvilade, kunde ingen åtala. Utom det att krono-trakternas behållande under
Skogs-styrelsens vård således icke kunde förhindra deras förödelse, strede denna
plan helt och hållet emot den grundsats, som uttrycktes uti alla afvittringen rörande
författningar, hvilka förnämligast afsågo landets fortgående intagande af en sjelfbesuten
allmoge, ehuru det varit förhindradt.
Norrbottens kustland, d. v. s. Lappmarkerne oberäknade, innehölle 3,391,000
tunnland; deraf hade allmogen ännu icke fått sig tillmätta mer än 521,000 tunn
-
12 Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottets Utlåtande M 31.
.and, alltså icke mer än pdel af kustlandets och ^del af hela länets område. Deremot
vore ungefär lika mycket, nemligen 493,000 tunnland bruk och sågverk redan
tillsiagna och ytterligare 800,000 tunnland, — afmätta till nyhemman, — höilos
öppna för dessa verksegares vidare anspråk. Öfver dessa 800,000 tunnland vore
sägverks-egarne rådande med en rätt, som skydde dagsljuset och hämmade kolonisationen
i dubbelt afseende, dels genom förhindrad odling och åbyggnad, dels genom
skogens förstöring; ty att i denna ort förspilla skogen vore ungefär lika förderfligt,
som att skänka bort hela marken, emedan ingen kolonisation kunde hafva framgång,
der skogen vore ruinerad, alldenstund den behöfdes ej allenast till åbyggnader, stängsel
och vedbrand, utan äfven till nybyggarens understöd genom afverkning till afsalu,
till nödigt lifsuppehälle under det han odlade och bygde.
Innanför de nu sistnämnde delar af kustlandet, der privilegiihafvarne sletos med
allmogen om företrädet, återstode, innan man hunne Lappmarkens gränsor, en vidd
af 1,500,000 tunnland. Derifrån hade sågverks-egarne, utom sin öfriga fångst, längesedan
begynt flotta timmer, och äfven der utestänga allmogens nyhemmans-ansökningar.
Om ej kraftiga och skyndsamma åtgärder vidtoges, så blefve Norrbotten allt
mer och mer en dyster ödemark, med en i sågverks-egares tjenst utsliten lös befolkning,
i stället för en af sjelfständige hemmansegare intagen, i jordbruk och boskapsskötsel
samt andra landtmanna-näringar sig förkofrande del af fosterlandet.
Att privilegii-hafvarne i alla hänseenden förstörde dessa förhoppningar och motverkade
detta större mål, visade sig än vidare af deras sätt att sköta de flesta af
dem redan tilldelade frälse- och skattehemman. Nu kunde kolonisationen svårligen
hoppa öfver sådana ödeland, der skogen vore förstörd och all odling försummad, ty
sådane ödeland förderfvade klimatet i deras grannskap. Kolonisationen borde fortskrida
steg för steg i en oafbruten kedja, så att den ene grannen kunde räcka den andre,
helst nybörjaren, en hjelpsam hand, och draga nytta af hvarandras erfarenhet och
täflan i odlingsflit m. m. Man kunde dock hoppas, att om privilegierna reducerades
till deras rättsenliga omfång och nyhemman åt allmogen genast beviljades, så skulle
det ännu lyckas den sjelfständiga allmogens söner att styckevis sträcka kolonisationens
kedja genom de förhärjade trakter, som varit dem förment att intaga; ty det
funnes någon ungskog, som på 30 til! 60 år kunde blifva användbar till bjelkar
och sågblock och under tiden lemna hvad till husbehof erfordrades; hvarjemte stubbar
funnos i ymnighet till tjärubränning, uti hvilken biförtjenst allmogen hade öfning.
I anseende dertill, att de nu berörde frågor varit betraktade såsom hänförliga
till ekonomiska lagstiftningen, hade Kongl. Majit allena i desamma beslutat de föreskrifter.
som omständigheterne påkallat, utan Rikets Ständers hörande deröfver. Detta
förhållande hade åter föranledt sägverks-egarne i de norra länen att flitigt uppvakta
Kongl. Majit med underdåniga petitioner och förslager. Dessa försök att utverka
för egna intressen gynnsamma anordningar, hade likväl hos Kongl. Maj;t, med nådig
omtanke om allmogens rätt och bästa, blifvit afspisade, hvarom, såväl som om Kongl.
Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv - o. Ekon.-Utskottets Utlåtande JU 31. 13
Maj:ts nitälskan för kolonisationens fortgång vittnade, bland annat, Kongl. Brefven till
Kammar-kollegium den 29 Maj 1852 och den 8 Juli 1856. Det förra stadfästade
grundsatsen af nyhemmans-anläggningar i första hand och att sågverks-egare sedan
af öfverblifvande kronomark må få åt sig upplåtet så stort område, som emot den i
privilegierna nämnda årliga stockfångst kunde svara. Det sednare Kongl Brefvet innebure
afslag på sågverks-egarnes underdåniga begäran, att få taga först hvad dem
borde tillkomma, hvarvid de erbjödo sig att sjelfve förskjuta kostnaden för en extra
afvittring af dessa områden Enligt motionärens förmenande hade de af honom nu
yttrade åsigter ursprungligen varit och voro ännu af Kongl. Majit hyllade, så att ett
bifall till desamma och förslag till vidare åtgärder i denna syftning ifrån Rikets Ständers
sida, skulle, enligt hvad motionären föreställde sig, med nådigt välbehag upptagas
samt möjligen föranleda till framtida meddelande af hvad som denna för riket
och en del af dess innebyggare så högst vigtiga angelägenhet kunde röra
Slutligen har motionären föreslagit: »att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i
»underdånighet begära nådiga föreskrifter till dess Befallningshafvande i Norrbottens,
»Westerbottens och Wester-Norrlands län, antingen omedelbart eller genom Dess och
»Rikets Kammar-kollegium, att, såvidt hinder, enligt Kongl. Majit nådiga stadga om
»afvittringen den 10 Februari 1824, ej möta, åt första sökanden eller hans rätts
»innehafvare genast bevilja de nyhemmans-ansökningar, som härefter inkomma, så
»ock dem, som i följd af sågverks-egares protester blifvit lemnade beroende på af»vittringens
fortgång, samt låta provisionel utstaka dessa nyhemmans områden; och
»att de sökande, så vidt det icke i sammanhang med ansökningen skett, böra inom
»viss kort tid, som Kongl Majits Befallningshafvande bestämmer och kungör, inkom»ma
med borgen af två eller flere bofaste och vederhäftige män för åboskyldighe»ternas
fullgörande, hvilka skyldigheter genast taga sin början ifrån den dag tillstån»det
erhölles».
I ändamål att befordra odling och folkökning uti de vidsträckta norra provinserna
har Kronan under en lång följd af år upplåtit sina derstädes belägna stora
skogar till nyhemmans och nybygges anläggningar. Dessa upplåtelser har Kronan
lemnat kostnadsfritt, emot skyldighet för emottagaren att inom viss förelagd tid odla
och bebygga den upplåtna marken, som efter åtnjutna frihetsår skulle i stadgad
ordning skattläggas. Det hufvudsakliga vilkoret, hvarmed nyhemmans och nybyggens
beviljande varit och är förknippadt, nemligen den upplåtna markens odling och
bebyggande, har stundom blifvit fullgjordt; men särdeles på sednare tider, hafva ej
sällan nybyggen blifvit anlagda med hufvudsakligt syfte att åtkomma skogen, hvaraf
följt, att sedan nybyggaren genom en missbrukad dispositions-rätt deröfver otillåtet
densamma afverkat, har nybyggets uppodlande lemnats å sido. Detta olagliga förfarande,
som till stor del vållat den förstörelse af skogarne i Norrland, hvilken nu
beklagligtvis eger rum, har från det allmännas sida icke varit beifradt och måhända
i anseende till brist på skogsbetjening icke kunnat beifras såsom vederbordt Då ett
14 Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottets Utlåtande M 31.
sådant förfaringssätt, om det finge fortfara, otvifvelaktigt skulle leda derhän, att
dessa ofantliga skogstrakter afverkades utan i sammanhang med odling, och en så
dan
odling, hvars befordrande afsetts genom skogsmarkens upplåtande till nybyggare,
sålunda för framtiden försvåras om ej omöjliggöras, anser Utskottet sig icke sakna
skäl att, med föranledande af Herr Bodells ofvan omförmälda framställning,
tillstyrka Rikets Ständer, att uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes i nåder anbefalla vidtagande af sådana
åtgärder, att erforderlig uppsigt och kontroll må kunna hafvas
derå, att alla de vilkor, som vid upplåtelser af Kronans mark
till nybygges och ny hemmans anläggningar föreskrifvas, varda
behörigen fullgjorda,
2:0. Uti Yällofliga Borgare-ståndet har Herr Hasselrot, med hvilken Herr
Rydin instämt, väckt motion, deruti han till antagande förordat det af oftanämnde
Kommitté uppgjorda förslag till förordning om skogarne i Riket.
Med åberopande af hvad Utskottet här ofvan anfört, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga skrifvelse i ämnet, anser Utskottet, uti ärendets närvarande skick,
ifrågavarande motion icke lämpligen böra föranleda till någon
Rikets Ständers åtgärd.
3:o. Hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln är motion väckt af Friherre Alströmer,
Jonas, deruti han, med åberopande af skogarnes stora inflytande på ett
lands klimatiska förhållanden, dess fruktbarhet samt innebyggarnes välbefinnande,
samt statens i följd deraf rätt och pligt att vidtaga inskränknings-åtgärder, i afseende
på skogarnes förbrukning, föreslagit:
»att hvarje skogsegare ålägges att indela sin skog för trakthuggning;»
»att ett tillräckligt högt vite bestämmes för hygge utöfver den för året be
stämda
trakt;»
»att gallring skall ske under uppsigt af skogsbetjening, på statens bekostnad,
och efter en för honom uppgjord bestämd instruktion;»
»att till odling mindre tjenlig jord efter hand besås företrädesvis med det skogsfrö,
som för hvarje jordart är mest passande. Åt Landshöfdingarne uppdrages att,
hvar och en för sitt län, låta uppgöra en ändamålsenlig plan för denna skogs-såning;»
»att der någon ej vill beså sin skogs-jord, såsom nu är sagdt, verkställes såningen
på statens bekostnad. Den uppvexande skogen blir då en statens tillhörighet.
Dock bör jordegaren, när huggning kan ske, af det årliga hygget erhålla
någon del, såsom ersättning för jorden. Af sådan skog bör äfven kommunens fattiga
undfå bränsle;» och
»att vissa personer utses mom hvarje härad för vakande öfver skogsförfattningens
efterlefnad, hvilken befattning bör ombytas för hvarje år och bestridas utan lön.»
Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottets Utlåtande JM 31. 15
Uti det förslag till förordning om skogarne i Riket, som af oftanämnda Kommitté
blifvit uppgjordt, förekommer väl stadgande, angående hushållningen å enskilde
jordegares skogar. Riktigheten af den äfven utaf rikets vid sednaste riksdag församlade
Ständer uttalade åsigt, att staten måste anses ega befogenhet att, så vidt sådant
vore erforderligt till afvärjande af en allmännare skogsbrist i särskilda trakter af riket,
bestämma sådana inskränkningar i den enskildes dispositions-rätt öfver sin skog, hvarigenom
dess framtida bestånd kunde betryggas, har visserligen äfven af Kongl. Maj:t
blifvit erkänd; men Kongl. Majit har tillika, på sätt här ofvan är vordet omförmäldt,
förklarat, att. i anseende till de flera betänkligheter, som emot begagnande af denna
statens rättighet förekomme och enär i allt fall en lång tid sannolikt åtginge. innan
tillgång blefve på en så talrik skogs-personal, att den, utan men för de allmänna
skogarnes vård och skötsel eller eftersättande af sina åliganden, i afseende på tillsynen
öfver boställens och andre publika hemmans och lägenheters skogar, skulle
kunna medhinna de ökade göromål, som af det ifrågavarande stadgandet blefve en
följd, Kongl. Majit ansett Sig för närvarande icke böra framställa förslag till något
stadgande i ofvanberörda syftning, helst först torde böra afvaktas erfarenheten om
hvad inverkan föresynen af det mera fördelaktiga hushållningssätt, som, till följd af
den nya lagstiftningen för de allmänna skogarne, blefve infördt, kunde komma att
utöfva jemväl på vården och behandlingen af de enskildes skogar.
Utskottet, som instämmer uti hvad Kongl. Majit sålunda i Nåder behagat yttra,
hemställer,
att Friherre Alströmers motion icke måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
4:0. Inom Hedervärda Bonde-ståndet har Riksdags-fullmäktigen C. G. Sköldberg
från örebro län, med hvilken Riksdags-fullmäktigen Per Erik Andersson från Westmanlands
län sig förenat, uti väckt motion föreslagit, att Riket Ständer måtte till
Kongl. Majit ingå med underdånig ansökan, att, vid utfärdande af ny förordning om
skogarne, det varder föreskrifvet, angående härads-allmänningarne:
»att åt delegarne i sådan allmänning upplåtes att genom ombud, som väljas på
Wälborgsmässo-sockenstämmor i de församlingar, der hemman äro belägne, som ega
rätt till utsyning i allmänningen, och hvilkas verkningskrets genom af Konungens
Befallningshafvande i länet fastställda instruktioner närmare bestämmes, uppgöra fördelningen
af det för året tillgängliga virket, om de anse förmånligast att det in natura
utdelas, bestämma tid för fällning och utkörning, i annat fall när. huru och hvar det
på offentlig auktion till delegarne må försäljas och i sådant fall ombestyra uppbörd
af auktions-medlen och dessas utdelande till intressenterne efter oförmedlade hemmantalet
inom ett år efter auktionens hållande. Åliggande det intressenterne att aflöna
för allmänningen behöfliga skogvaktare, bygga deras boställen, bestrida kostnaderne
eller arbetet vid frösådd, hägnad, gallring m. m., som enligt fastställd hushållningsplan
för skogens rationela behandling kan erfordras eller blifva anbefaldt;»
16 Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottets Utlåtande M 31.
»att, derest ombuden underlåta hvad här blifvit föreskrifvet, Konungens Befallningshafvande
eger att på intressenternas bekostnad låta verkställa hvad som vore
uraktlåtet;»
»att de valde ombuden aflemna på hvarje års Michaeli sockenstämmor i ofvannämnde
församlingar redovisning för deras uppdrag;»
»att hemman, hvars egare genom annat än olyckshändelse, den han ej kunnat
förekomma, hädanefter blifver i behof af utsyning från allmänningen, må dertill ej
erhålla rätt, med mindre ombuden tillstyrka bifall dertill, som af Konungens Befallningshafvande
fastställes;» och
»att klagan öfver ombudens åtgärder anföres hos Konungens Befallningshafvande
och besvär öfver dess beslut hos (i)» — —
Till stöd för detta förslag har motionären hufvudsakligen anfört, att det på
många ställen visat sig vara af mycken fördel för härads-allmänningars fredande för
åverkan och befordrande af återvext, att intressen terne begagnat den, enligt Kongl,
skrifvelsen den 23 Mars 1849, dem medgifna rätt att deltaga uti skogens vård.
Intresset för skogens bibehållande och förkofran vore det naturliga skälet dertill. Det
hade alltid varit och vore ännu en stor välgerning för många åboer på skoglösa
hemman, att erhålla sin andel in natura, eller att emot en billig afgift årligen erhålla
några lass ved eller virke från allmänningen.
Då lokala förhållanden gjorde att hvad sorn på ett ställe kunde med fördel användas,
lände till stor olägenhet på ett annat, vöre det både billigt och rättvist att
öfverlåta bestämmandet af virkets utdelning eller försäljning åt den allmänhet, till
hvilken allmänningen vore upplåten, då afverkningen deraf skedde efter stadgad hushållsplan.
Då Utskottet här ofvan utlåtit sig angående härads-allmänningarne och tillstyrkt,
bland annat, att delegare uti dessa allmänningar må bibehållas vid rättigheten att tillgodonjuta
den behållna afkastningen deraf, antingen in natura eller med de derför inflytande
penningar, på sätt delegarne kunna sig emellan öfverenskomma, samt något
förslag till de speciela stadgandena, angående hushållningen å berörde allmänningar
ännu icke blifvit af Kongl. Majit afgifvet, anser, under sådana förhållanden, Utskottet,
att ifrågavarande motion icke bör för närvarande till någon Rikets
Ständers särskilda åtgärd föranleda.
5:o. Hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln hafva Herr Ehrenborg, Richard,
och Herr Hejkensköld, Selim, uti väckta särskilda motioner föreslagit, den förre att
Rikets Ständer måtte för sin de besluta en författning, med bestämmelse af böter
af 3 Ridr R:mt för hvarje kreatur, per dag beräknadt, hvartill den gör sig förfallen,
hvars kreatur af hvad slag de vara må, befinnas beta å skogsmark före Maj månads
utgång,
Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottets Utlåtande JU 31. 17
utgång, och den sednare, att Rikets Ständer måtte hos Kongl, Maj:t anhålla om utfärdande
af författning, hvarigenom skulle stadgas, att getter ej måtte i skog till betning
utsläppas vid vite af 1 R:dr R:mt för hvarje djur om de utsläppas i egen skog,
men i annans eller samfäld, dubbelt.
Som Utskottet här ofvan tillstyrkt hvad Kongl. Maj:t funnit lämpligt föreslå,
angående förbud för getters utsläppande i skog, torde det med Herr Hejkenskölds
motion åsyftade iindamål vara uppnådt, och således icke böra föranleda något vidare
yttrande derom af Utskottet; och enär lämpliga föreskrifter, angående kreaturs utsläppande
till betning å skogsmark säkerligen lära blifva, derest sådana föreskrifter
böra stadgas angående enskilde jordegares skogar, meddelade uti den nya förordning,
rörande skogare i Riket, som är att förvänta, hemställer Utskottet,
att Herr Ehrenborgs motion i ämnet icke må föranleda till nå
gon
Rikets Ständers åtgärd.
6:0. Uti hos Hedervärda Bonde-ståndet väckt motion har Riksdags-fullmäktigen
Nils Svensson från Blekinge län föreslagit:
»att svedjande må tillåtas under loppet af Juni och September månader, samt
jorden nyttjas till odling af rotfrukter och råg, dock så, att drageld ej må verkställas;»
och
»att svedjelandet bör vårdas å sjelfegande jord i 4 års tid, så att svin och
getter ej måtte tillskynda ungskogen någon skada; gällande allt detta ej för kronojord.
»
Med åberopande hvad här ofvan är vordet tillstyrkt angående svedjande, hemställer
Utskottet,
att ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
7:o Inom Hedervärda Bonde-ståndet har uti väckta motioner blifvit föreslaget
af Riksdags-fullmäktigen Anders Nilsson från Hallands län, med hvilken Erik Christensson
från Götheborgs och Bohus län instämt, att ett nödigt förslags-anslag måtte
anvisas till premier för skogsplantering, i första rummet på de orter, som lede mest
af skogsbrist och dernäst å de, hvarest skogsbrist i närmaste framtid vore att
befara, samt af Riksdags-fullmäktigen Johannes Andersson från Elfsborgs län, med
hvilken Riksdags-fullmäktigen Efraim Larsson från sistnämnda län sig förenat, att nödige
statsmedel måtte anslås till premier åt de jordegare, som visa nit och verksamhet
för skogsplantering inom Elfsborgs län.
Att genom premiers utdelande uppmuntra till en förbättrad skogshushållning, är
redan genom Kongl. Cirkuläret af den 30 Oktober 1850 påbjudet. Huruvida
detta medel ledt till uppnående af det dermed åsyftade ändamålet är Utskottet icke
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 2 Afd. 12 Erif t. 3
18 Sammans. Stats-, Lag- samt Allm, Besa.- o. Ekon.-Utskottets Utlåtande M 31.
i tillfälle att bedöma; men uti det äf oftaberörde Kommitté afgifna betänkande har
Kommittéen uttalat den åsigt, att då någon säkerhet icke funnes derför, att den sorn
uppdragit eller låtit uppdraga trädplantor, skulle, sedan han bekommit den derför utfästade
belöning, jemväl derefter om plantornas vård draga nödig omsorg och vinnlägga
sig om regelbunden skogshushållning, vore skäl icke för handen, att belöningar
för trädplantors uppdragande vidare stadgades och beviljades, utan ansåg Kommittéen
att belöning för den bästa fröhandel i hvarje län borde utfästas och tilldelas
den, som visade sig, enligt fastställda vilkor, vara dertill berättigad.
Då Utskottet är öfvertygadt att Kongl. Majit, vid företagande till pröfning af
de åtgärder, som med afseende å en förbättrad skogshushållning kunna finnas nödiga,
tager i nådigt öfvervägande, om och under hvad vilkor premier må användas till
uppmuntrande af en förbättrad skogshushållning, anser Utskottet någon framställning
derom från Rikets Ständers sida nu vara mindre lämplig, och
hemställer derför, att ifrågavarande motioner icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda
8:0. Slutligen har Herr Prosten Wåhlander uti hos Hogvördiga Preste-ståndet
väckt motion föreslagit, att intill dess en ordnad skogshushållning inom landet inträdde,
en interims-löneförhöjning för skogs- och jägeri-staten måtte beviljas, så att
lönerne komme att utgå till följande belopp, nemligen:
för Öfver-Jägmästare 1,600 R.dr R:mt.
» Jägmästare  1,400 »
» Öfver-Jägare  1,200 »
samt för Krono-Jägare  300 »
Som Utskottet redan tillstyrkt Rikets Ständer att bevilja och ställa till Kongl.
Majlis disposition ett årligt reservations-anslag af 100,000 R.dr, att, utom annat,
användas till aflöning åt de till skogs-staten hörande tjenstemän, samt, såvidt Rikets
Ständer sådant bifalla, tillgång icke kommer att saknas för en af behofvet påkallad
reglering af ifrågavarande tjenstemäns lönevilkor, hemställer Utskottet
att Herr Prosten Wåhlanders berörde motion måtte lemna*
utan afseende.
Stockholm den 6 Oktober 1857.
Sammans. Slats-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Vtskottets Utlåtande M 81. W
Reservationer:
Af Herr Berg: »Emot Utskottets beslut i första punkten, om tillstyrkandet af en
särskild skogs-slyrelse, får jag vördsamt mig reservera, emedan jag anser att denna styrelse,
sådan den blifvit föreslagen, skulle få till hufvudsaklig verksamhet ombesörjandet af drätselärenden
eller den ekonomiska delen af skogshushållningen, och de göromål, som
med en skogs-styrelses inrättande egentligen afses eller införande och handhafvande
af ett rationelt hushållningssätt och hvad som åsyftar tillsynen och vården af
skogarne, lemnäs åsido, eller åtminstone undanskjutas. Denna nya särskilda embetsmyndighet
synes mig vara obehöflig, helst jag tror att förvaltningen af drätsel
i förevarande fall lämpligast kan ske, såsom hitintills, af Konungens Befallningshafvande
och Kammar-kollegium, och har jag i denna min åsigt än mera blifvit styrkt
af de till kommitterades betänkande bifogade 2:ne reservationer af Herrar Segerdahl
och Ström, båda kände som särdeles skicklige män af facket. Äfven mot beslutet
i sisla punkten får jag reservera mig, och anser att det tillstyrkta anslaget 100,000
R:dr Runt bordt, på sätt Kongl. Majit föreslagit, utgå endast som kreditiv.»
Af Herr Murén: »Då den för befrämjande af en förbättrad skogshushållning
af Kongl. Majit tillsätta kommitté uti sitt sakrika Betänkande, sid. 98—105, hvilket,
jemte Kongl. Majits nådiga proposition i ämnet, blifvit till nuvarande Ständer aflemnadt,
föreslagit och framställt allt hvad i afseende å särskilda förhållanden med skogarna
i Rikets sex norra län kan anses nödigt och möjligt att tillgöra, så kon jag
icke instämma uti det af sammansatta Utskottet med en rösts pluralitet nu fattade
baslut., utan får mig deremot vördsammast reservera; hemställande att Rikets Ständer,
utaf ofvanuppgifne anledning, ville förklara Herr Bodells motion icke kunna till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.»
Af Herr Bodell: »Emot 1:a punkten erinras, att kronoskogarnes förvaltning af
en central-styrelse i hufvudstaden innebär en betänklig rubbning i kameral-väsendet.
Att ifrån lokal-myndigheterne (Kongl. Majlis Befallningshafvande och kronobetjeningen)
under Kongl. Kamtaar-kollegii kontroll, öfverflytta denna förvaltning till skogs-styrelSen,
skulle dels medföra den olagenheten, att jägeri-betjeningen i orlerne, tillsatt med
afseende på forst-kunskap, iklädes egenskapen af förvaltare, uppbördsman och redogörare,
samt på visst sätt intresseras uti en betydligare afverkning, dels kräfva en
vida större personal i cenlral-styrelsen, än förslaget upptager, då man besinnar den
mängd af ärender, som i och för berörde förvaltnings-bestyr med kronoskogarne för
närvarande är fördelad på de särskilda läns-styrelserne och inför Kongl. Kammar
-
20 Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottets Utlåtande M 31.
kollegium redovisas. Skogs-kommittéen har icke tänkt sig en så genomgripande rubbning
i författningarne, hvilken ock skulle öfverhopa skogs-styrelsen med en mängd
omsorger, hvilka äro fremmande för dess förnämsta ändamål: skogarnes forstmässiga
vård och skötsel. Under öfverläggningen i Utskottet om de följande punkterne tycktes
man beklaga det fattade beslutet i den första samt önska orden »vård och förvaltning»
utbytta emot uppsigt och vård, hvilken förändring jag ock, på ofvan anförda
skäl, vågar föreslå.
I andra punkten får jag föreslå det tillägg i meningen, att delegarne uti häradsoch
sockne-alimänningar mätte, såsom härtill varit stadgadt, berättigas att igenom utsedda
ombud i förvaltningen deltaga, helst dessa allmänningar äro kommunens egendom.
Detta inskränker icke skogs-styrelsens rätt att ordna om skogens vård och
skötsel.
Beträffande det årliga kreditiv af 150,000 R:dr, som Kongl. Maj:t äskat, har
någon beräkning icke varit framlagd. Utskottet har väl nedsatt summan till 100,000
R:dr, men likaledes utan någon förslags-beräkning öfver de kostnader, hvilka, i följd
af de fattade besluten, kunna intill nästa stats-reglering ifrågakomma. Kommittéens
kostnads-förslag kan så mycket mindre läggas till grund, som detsamma afser en vida
mer omfattande utsträckning af skogs-styrelsens verksamhet, nemligen till enskildes
skogar, än Kongl. Maj:t i nåder för närvarande funnit lämplig. Såsom frågan nu
står, har jag ansett, att bildandet af forstmän och duglig jägeribetjening är det första,
som bör befordras medelst utvidgning af skogs-institutet och upprättandet af
skogs-skolor. Dernäst må skogs-styrelsens personal tillsättas, tillika med den förstärkning
af jägeri-staten i orterne, som tillgång på dugliga personer medgifver. Med ledning
af dessa åsigter uppställde och företedde sig inom Utskottet följande omkostnads-förslag,
emedan det synts mig lämpligast att bilda sig ett någorlunda rigtigt omdöme
om syftemålet med och verkliga behofvet af de anslag. Rikets Ständer bevilja.
Bestämdt Successivt
erforderliga erforderliga
anslag. anslag.
För skogs-styrelsen  25,000:
skogs-institutet  7,500:
dess utvidgning
7,500:
6 öfver-jägmästare, sorn redan finnas,  18,000:
6 d:o nya  18,000:
6 jägmästare, som redan finnas  9,000:
6 d:o nya  9,000:
» 44 krono-jägare, som redan finnas  13,200:
Transport 72,700: 34,500:
Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottets Utlåtande JU 31. 21
Transport 72,700: 34,500:
För En ytterligare i hvarje af Rikets 18 län, med boställs
ersättning
8,100:
» 6 skogs-skolor  13,500:
86,200: 42,600:
Till dessa utgifter uppger Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse
befintlig årlig tillgång
R:dr
»
128,800:
64,000:
Hvadan behofvet af nytt anslag skulle i sjelfva verket vara
»
64,800:
Om jag till oförutsedda omkostnader beräknar ....
»
10,200:
så måste en summa af  R:dr 75,000:
vara tillräcklig för nasta statsreglerings-period, så mycket hellre, som KongL Maj:t
yttrat, att »tillsättning af skogs-staten i landsorterna endast kan komma att ske i den
»mån tillräckligt antal personer med vitsordad skicklighet blifver att tillgå».
På dessa skäl yrkar jag kreditivets nedsättning till 75,000 R.dr årligen».
af Riksdags-fullmäktigen P. Hedström från Wester-Norrlands län. »Öfver det
beslut, som sammansatta Stats-, Lag- och Ekonomi-Utskottet fattat genom stadgandet
i 5:te punkten af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om skogs-hushållningen i riket,
och hvaruti pluraliteten fastställt, att allt svedjande i skog och betesmarker
jemte getters utsläppande i skog förbjudes, nödgas jag härmed afgifva min reservation.
Hvar och en som någorlunda känner förhållandena i de norra orterna, samt
huru det tillgår med bosättningar för kronohemmans-åboer, som fått tillstånd att till
nyhemman upparbeta kronans marker, torde finna, att dessa stadganden, synnerligen
i de norra länen jemte Dalarne, äro så olämpliga, att de knappast kunna efterlefvas.
Hvar och en finner, hvilka svårigheter möta en nybyggare, som skall bosätta
sig i en skogstrakt, belägen på flera mils afstånd ifrån närmaste grannar Först
och främst måste han vanligtvis förse sig med någon slags boning, hvartill begagnas
såkallade jordkulor; vidare nödgas han afrödja någon terräng för upparbetande
af åker jemte uppförande af nödiga byggnader. Skulle det no ej tillåtas att å tjenlig
tid få uppbränna hvad som ej kan till byggnad användas, skulle det för nybyggaren
medföra svåra olägenheter; och då det alltid åtgår flera år, innan han kan få
någon åker upparbetad, hvaraf han kan erhålla sitt lifs uppehälle, så nödgas han,
för att erhålla foder för kreatur, afrödja sådana trakter, som äro lämpliga till äng,
22 Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Bcsv. o. Ekon.-Utskottcts Utlåtande JU 31.
hvilka för det mesta äro bevuxna med små och oanvändbar skog, som man vid
ängsodlmgar ej kan blifva fri från på annat sätt än att den å tjenlig tid får uppbrännas,
och detta stadgande är icke blott olämpligt för kronohemmans-åboer, utan
äfven för skattehemmans-egare i de norra länen, hvilka äfven i anseende till inskränktare
åker-egor nödgas upparbeta till äng tjenliga lägenheter å skogarne, såväl
som till beteshagar, jemte platser till uppförande af fäbodar; och skulle de ej på
sådane ställen få uppbränna hvad som ej till byggnad kan användas, så blir den afröjda
trakten oanvändbar.
Hvad äfven under samma stadgande blifvit bestämdt, att getter ej få i skog
utsläppas, så är det i de nordligare länen olämpligt och overkställbart. Jag vill
först såsom exempel anföra, att, då nybyggaren, såsom jag förut nämnt, ämnar
bosätta sig, getter äro de enda kreatur, han till en början kan begangna sig af, dels
derföre att de kunna herbergeras i ganska små och enkla boningar, dels derföre att
han åt dem kan i trakten hemta födoämnen till deras uppehälle, redan innan denna
hunnit uppodlas Då dessutom hvar och en lärer inse såväl svårigheten af att tjudra
getter i vilda skogen, sorn att utan tillgång på mjölk lifnära hustru och barn, så
torde hvarje rättänkande finna detta stadgande olämpligt. Ofvannämnde förhållanden
gälla ej blott dem, som bosätta sig å kronotrakter, utan äfven de fattigare folkklasserne,
såsom backstugusittare, torpare och strandfiskare, hvilka ej ega tillgång att
föda en ko, men deremot med de enkla födoämnen, sorn dertill fordras, framföda
flera getter, så att de på detta sätt kunna lifnära hustru och barn. Och skulle de
nu af Rikets Ständer förbjudas att utsläppa och vårda sina getter i skogarne. då
dessas egare deröfver ej klagat, så anser jag detta vara ett kärlekslöst handlingssätt
mot den fattigare befolkningen Likaledes är det för de flesta hemmansegare
i de oftanämnde länen, synnerligast i fjeUtrakterne, ett menligt stadgande, enär gan
ska
många äro så aflägse boende, hafva ganska dålig skog och sakna ali möjlig
kommunikation, så att de af skogarne kunna påräkna jemt så stor inkomst, som
de skulle förlora genom förbudet att der utsläppa getter, hvilka ej under sommaren
derstädes kunna på annat sätt lifnäras; och synes det mig i sanning ganska eget,
om genom ett lagstadgande skulle förbjudas att i skog utsläppa ett nyttigt husdjur,
såsom geten, då deremot elgen, som å skogen gör långt större skada, ej får
fångas.
Jag skulle derföre anhålla, att vid utfärdande af författning i detta ämne, undantag
måtte göras för de norra länen, såsom för närvarande ej tillämpligt, samt
att i dessa hänseenden de måtte förunnas samma friheter som hittills, tills vidare
eller till dess något lagstadgande för de norra länen finnes af behofvet påkalladt.
»
Af Riksdags-fullmäktigen Magnus Månsson från Östergöthlands län: »Ehuru Utskottet
icke haft något att erinra emot Kongl. Maj:ls nådiga framställning om inrätt
Santmans. Stats-, Larf- samt Allm. llesv. o. Ekon.-Utskottets Utlåtande M 31. 23
tiindet af en skogsstyrelse, hvilken följaktligen blifvit af Utskottet indirekt tillstyrkt,
anser jag likväl att många giltiga anmärkningar kunna göras emot inrättandet af en
dylik styrelse. Uti det af den s. k. skogs-kommittéen uppgjorda förslag till förordning
om skogarne i Riket är i allmänna drag beskaffenheten och omfånget af denna
styrelses verksamhet antydd Grundtanken i detta förslag synes vara att hos Chefen
för denna styrelse centralisera all myndighet, såväl i afseende på skogarnes vård
och tillsyn, sorn förvaltningen deraf; men uti Sin till Ständerna aflåtna nådiga skrifvelse
i ämnet har Kongl. Majit icke täckts tillkännagifva, huruvida Kongl. Majit gillade
en sådan organisation af ifrågavarande styrelse, som den kommiltéen föreslagit.
Likväl och då Kongl. Majit förklarat, att åt denna skogs-stvrelse borde uppdragas
vården och förvaltningen öfver de allmänna skogarne, torde man deraf kunna draga
den slutföljd, att den nådiga afsigten vore att alla de bestyr med skogshushållningen,
som hittills aleaat Konungens Befallningshafvande och Konell. Kainmar-koilemum, skulle
o o o o o
komma att upphöra och på skögs-styrelsen öfverflvttas. Om detta antagande är riktigt,
skulle den tillämnade skogs-styrelsen få ett verksamhets-område, sorn vida komme,
enligt mitt förmenande, att öfverstiga dess förmåga, vare sig med hänsigt till
ärendens mängd eller deras olika art, i följd hvaraf styrelsens verksamhet icke bomme
att blifva tillfredsställande. Endast detta förhållande utgör för mig ett tillfyllestgörande
skäl att motsätta mig inrättandet af ett nytt embetsverk med så omfattande
och till sin natur så skiljaktiga åligganden. Men jag anser dessutom ett sådant embetsverk
vara både öfverflödigt, onyttigt och kostsamt. Det är öfverflödigt, emedan
den ena grenen af skogshushållningen eller den ekonomiska delen, redan, utan några
särskilda kostnader, ombesörjes af Konungens samtlige Befallningshafvande i länen
med biträde af kronobetjeningen under Kongl. Kammar-kollegii öfverinseende och
kontroll. Denria del,af skogshushållningen omfattar en mängd frågor af den mest
invecklade och grannlaga beskaffenhet, såsom angående bevarandet af egande-rätten,
besittningen af ego-området, reglerandet af skatter, åliggande servituter och upplåtna
förmåner, afvittringar, jordbyten och förvärf, nödige bostäder vid förvaltningen och
bevakningen, skogs-skördens användande, betalningens indrifvande derför och redovisning,
förvaltnings-utgifternas bestridande, polis-handräckningar i och för skogs-skyddet
m. m. För pröfningen och afgörandet af dessa och flere med dem likartade förekommande
frågor, erfordras en embetsmanna-skicklighet, som alldeles icke kan fordras
af och knappast förutsättas hos en Chef för skogs-styrelsen, helst denne embetsman,
enligt kommittéens förslag, för att vara kompetent, icke behöfver ega laga vitsord
om insigter hvarken i juridik, kameral-lagfarenhet eller ens i forst-väsendet. Dessa
ärenden äro ock af den natur, att de framför många andra fordra en kollegial behandling,
som, om den just icke alltid medför den af kommittéen förordade raskheten,
likväl innebär en garanti att de blifva med sakkännedom, oväld och efter moget
begrundande afgjorda. Då Kammar-kollegium eger högsta bestyret med förvaltningen
af statens fasta egendomar, synes det mig icke vara välbetänkt att undantaga
24 Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottets Utlåtande AU 31.
en integrerande del af denna fasta egendom, nemligen skogen, hvarmed Kongl. Kollegium
icke skulle ega taga den ringaste befattning eller ega att genom sitt Advokatfiskals-embete
låta beifra öfverträdelser, der sådane kunna ega rum, af gällande författningar
i afseende på användandet af skogen till en af Kollegium utarrenderad
Kronans lägenhet o. s. v.
Inrättandet af en särskild styrelse, åt hvilken den ekonomiska delen af skogshushållningen
äfven skulle uppdragas, är derjemte omjtligt, emedan härigenom det inre
sammanhanget eller den harmoniska vexel-verkan, som vid de särskilda nuvarande
förvaltande verkens organisation blifvit såsom ett hufvudvilkor afsedt, komme att
rubbas samt en slitning inom stats-machineriets särskilda delar uppkomma, medförande
mattighet och förlamning i det hela. En hvar kan lätt föreställa sig, hvilket
snart sagdt ändlöst skrifveri, omvägar och tidsutdrägt måste föranledas deraf, att en
enda styrelse, residerande i hufvudstaden och således aflägse från de flesta af skogarne,
samt obekant med lokalförhållandena, skall upptaga och afgöra de tusendetals årligen
förekommande ärenden rörande den ekonomiska delen af skogshushållningen, hvilka
nu äro fördelade på de särskilda Läns-styrelserne och ortmyndigheterne. Må man
blott besinna den stora mängd af intressenter uti härads-allmänningarne. de 4 ä
5,000 boställshavare, som alla måste, så vidt sjelfva förvaltningen af skogarne skulle
åt styrelsen uppdragas, direkt vända sig till denna styrelse, och man kan endast
deraf sluta, af hvilken massa ärenden styrelsen skall öfverhopas, och hvilken skriftvexling
samt dermed förenadt besvär och kostnad häraf skall förorsakas.
På grund af allt detta och mycket annat, som vore för vidlyftigt att här
anföra, vågar jag vördsammast föreslå,
att om inrättandet af en särskild skogs-styrelse skulle af Rikets
Ständer anses vara utaf behofvet påkallad, denna styrelses
befattning måtte inskränkas till den forstliga delen af skogshushållningen
eller den gren deraf, som omfattar den egentliga
skogsbehandlingen till dess principer och dess tekniska
utförande inom skogen, jemte redovisningen för skogs-skördens
riktiga tillgodogörande, äfvensom att någon särskild Chef, under
hvad benämning som helst, icke måtte anställas för denna
styrelse, utan densamma sammansättas på sätt Herr OfverJägmästaren
G. Segerdahl, uti sin vid kommittéens betänkande
i ämnet afgifna reservation föreslagit, nemligen af Cheferne för
Skogs-institutet och för ekplanteringarne.
Hvad angår framställningen derom, att härads-allmänningarne äfven måtte
ställas under vård och förvaltning af en skogs-styrelse, med allmännings-intressen
ternes
-
Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottets Utlåtande M 31. 25
ternas uteslutande, så måste jag på det högsta motsätta mig en sådan myndighets
öfverlemnande åt skogs-styrelsen. Uti Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den
5 December 1854 hafva Rikets Ständer uttalat den bestämda åsigt, att alla samfällda
skogar, som blifvit till menigheters disposition upplåtna och hvilka förblifva
oskiftade, må ställas under tillsyn af jägeri-betjeningen tillika med af delegarne dertill
utsedda ombud, på det att jemväl dessa skogar måtte blifva efter ett rationelt
hushållningssätt vårdade. Jag anser derföre det vara hvarken rätt eller nyttigt att
ifrågavarande skogar ställas under vederbörande jägeri-betjenings förvaltning, utan
hemställer jag,
att jägeri-statens befattning med de till menigheters disposition
upplåtne skogar måtte inskränkas till vård och tillsyn deröfver,
att de för dessa skogar uppgjorda och fastställda hushålls-planer
varda iakttagna och följda.»
Af Riksdagsfullmäktige Petter Jönsson,
Per Erik Andersson,
Anders Ersson och
Per Benjaminsson.
Bih. till B. St. Prot. 1850 & 1857. 4 Sami. 2 Afi 12 Höft- 4
26 Samm-ans. Stats- samt Allm liesv.- o. Ekon.-UIskottets Memorial JVi 32.
N:o 32.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Okt. 1857, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af återremisser å Utlåtandet JV2 15, angående en
fyr-anläggning på Gottska Sandön samt älg är ders vidtagande
för förbättringar i Fyr-, Båk- och Lots-väsendet.
Enligt till Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
ankomna protokolls-utdrag är förenämnde Utlåtande af Ridderskapet och Adeln återremitteradt
i den punkt, hvaruti Utskottet afstyrkt en föreslagen fyr-anläggning på
Bremön, men bifallet i alla öfriga delar; af Preste-ståndet återremitteradt uti de
punkter, hvari Utskottet afstyrkt medels anvisande för dels utläggande af fyrskepp
på de s. k. Finngrunden, dels inrättande af en fyr på Agön och dels en föreslagen
fyr-inrättning på Brämön, men i alla öfriga delar bifallet; af Borgare-ståndet återremitteradt,
med undantag af Utskottets tillstyrkande, att till sjö-märkens anbringande,
företrädesvis i farvattnen norr om Stockholm, måtte beviljas och till Kongl. Maj.ts
disposition ställas ett anslag af '16,000 R:dr R:mt att med 8,000 R:dr årligen under åren
1858 och 1859 från Riksgälds-kontoret utgå, äfvensom af Utskottets hemställan,
att Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla, att Kongl.
Majit täcktes låta vidtaga sådana åtgärder, som till lots-inrättningens förbättrande
verksammast kunde leda; i hvilka tvänne delar Utlåtandet blifvit af sistnämnde Riksstånd
bifallet.
Bonde-ståndet har deremot godkänt Utlåtandet i sin helhet.
De hufvudsakliga anmärkningar, hvilka föranledt omförmälte återremisser, äro
följande, nemligen, hvad först angår Utskottets afstyrkande om medels beviljande för utläggande
af fyrskepp på de så kallade Finngrunden, att dessa begge grund, på en
sjömils afstånd från hvarandra och belägna uti Bottenhafvet, voro för seglaren högst
farliga; att en sorglig erfarenhet, hvarje år förnyad, bekräftade att många fartyg i
Sammans. Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottets Memorial M 32. 27
Bottenviken alldeles försvunnit, utan att man kunnat erhålla någon kännedom om
deras öde; att de flesta bland dessa fartyg, enligt allmänna föreställningen hos sjöfarande,
förolyckats på dessa grund och bland bränningarne derstädes funnff sin
graf, emedan någon räddning, i anseende till grundens belägenhet uti öppna sjön,
icke vore möjlig; att alla norrifrån kommande seglare måste, under nuvarande förhållanden,
följa kusten utefter till dess de komme i sigte af Storjungfrun, för att derefter
på en betydlig krokväg undvika Finngrunden; att den tidsförlust, som härigenom
uppkomme, skulle kunna, genom utläggning af ett fyrskepp vid nämnde grund, undvikas,
hvarför kostnaden kunde ur ren stats-ekonomisk synpunkt, i följd af tidsbesparingen,
anses till fullo ersatt; att frågan i sjelfva verket numera icke vore
huruvida ett fyrskepp skall vid Finngrunden utläggas, ty en sådan åtgärd hade vederbörande
myndigheter icke satt sig emot, utan inskränkte sig frågan till endast
en tids-affär eiler när fyrskeppets utläggning skulle ske och huru länge man skulle
låta fartyg år från år förolyckas och menniskolif spillas; att om sådana olyckor och förluster
kunde förekommas. finge man icke se så noga på kostnaderne; att de andra skäl,
som blifvit anförda emot fyrskepps utläggande på dessa grund, eller svårigheten för
fyrskeppen att der kunna rida upp emot den svåra sjön och blifva qvarliggande,
icke vore grundade i verkliga förhållandet, emedan kändt vore att i farvattnen vid
rikets vestra kust fyrskepp sedan längre tid tillbaka finnas utan synnerlig olägenhet
utlagda på bankar, som ligga öppna för JNordsjön, hvarest sjögången obestridligen
vore svårare än i Bottniska viken.
Med afseende på hvad sålunda blifvit anfördt och med hänsigt dertill att Lotsdirektören
uti sitt underdåniga betänkande om ett utvidgadt fyr-system ansett Finngrunden
kunna endast bestämdt och tjenligt utmärkas för sjöfarande genom utläg
gande
derstädes af fyrskepp, äfvensom att förvaltningen af sjö-ärenderne uti sitt
i ämnet afgifna underdåniga utlåtande, jemte yttrande att nyttan och behofvet
deraf icke kunde 'ifrågasättas, hemställt, att, i händelse Kongl. Maj:t, oaktadt förvaltningens
tvekan, grundad hufvudsakligen på de stora kostnaderna, att i underdånighet
tillstyrka fyrskepps utläggande på oftanämnde grund, likväl i Nåder skulle finna att
sådant borde ske, till en början endast ett fyrskepp måtte få anskaffas, finner
Utskottet sig ega skäl, att, med frånträdande af sitt förra i ämnet gifna yttrande,
nu tillstyrka att ett fyrskepp måtte varda på Finngrunden utlagdt.
Ehuru Utskottet icke är i tillfälle att uppgöra något tillförlitligt förslag öfver
kostnaden härför, tror likväl Utskottet, med ledning af ej mindre Lots-direktörens
än äfven af en utaf motionärernes beräkningar i frågan, en summa af omkring
70,000 R:dr R:mt erfordras och tillstyrker fördenskull,
att Rikets Ständer måtte för anskaffande och utläggande af ett
fyrskepp på Finngrunden anvisa och till Kongl. Majlis disposition
ställa ett förslags-anslag af 70,000 R:dr Riksmynt, att under
28 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottets Memorial M 32.
den tid nu skeende stats-reglering omfattar från Riksgälds-kontoret
utgå.
I afseende på Utskottets afstyrkande angående uppförande af en fyr på Agön,
är af de talare, som yrkat återremiss af denna punkt, anmärkt, att om man kastade
en blick på sjökortet, skulle man genast finna, att Agön och Brårnön, hvilka ifrån
landet skjuta långt ut i hafvet, vore liksom af naturen sjelf anvisade till fyrars anläggning;
att en fyr på Agön skulle vara af särdeles nytta för seglationen i all
mänhet
på Bottniska viken, men synnerligast för alla som måste anlöpa Hudiksvall,
och att, om en större fyr uppfördes på Brämön, man kunde åtnöjas med en mindre
på Agön.
1 anseende till den stora nytta, som af en fyr-anläggning på Agön är att påräkna,
föranlåtes Utskottet att, med frånträdande af sitt förut gjorda afstyrkande
utlåtande, sig nu böra hemställa, att Rikets Ständer måtte bifalla uppförandet af en
fyr på Agön, hvilken, derest den skall komma att motsvara det åsyftade ändamålet,
måste vara af annan beskaffenhet än en sådan som Lots-direktören föreslagit och
ansett kunna derstädes anbringas för en kostnad af 6,500 R:dr.
Med ledning af de utaf bemälde embetsman gjorda beräkningar öfver kostnaderna
för inrättande af mindre fyrar af trä, har Utskottet antagit att en ändamålsenlig
fyr på ifrågavarande ställe kommer att kosta omkring 15,000 R:dr, och tillstyrker
derföre
Rikets Ständer att, för uppförandet af en Fyr på Agön, bevilja
och ställa till Kongl Maj:ts disposition ett förslagsanslag af
15,000 R:dr Riksmynt, att under den tid den nu skeende
stats-regleringen omfattar från Riksgälds-kontoret utgå.
Emot Utskottets framställning, innefattande afstyrkande af en fvrs anläggning på
Brämön har blifvit anmärkt, att i Sverige funnes för närvarande knappast någon
hamn med en relativt så liflig handelsrörelse som Sundsvall; att omkring 300 fartyg
inlöpte dit under loppet af året; att då de norra sjöstädernas hamnar ofta måste
anlitas sent på året i och för fyllandet af de nordliga orternas spanmåls-behof, vore
det af stor vigt, att inloppet till hamnarne försåges med fyr-inrättningar; att en sådan
inrättning torde i främsta rummet böra vidtagas på Brämön, såsom varande
det enda inseglings-märket till Sundsvall; att en fyr på denna ö dessutom skulle
gifva en ganska betydlig ledning åt seglationen i Bottniska viken; att om en fyr på
Brämön, hvilken lätt kunde förblandas med ön Gran, funnits, hade den olycka, som
drabbade ångfartyget Umeå, säkerligen icke inträffat, samt att den hushållning, som
röjde sig uti njugghet emot sådana anstalter, hvarigenom menniskolifs spillande kunde
förekommas, icke vore riktig.
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottets Memorial M 32. 29
De yttranden, som sålunda inom 3:ne Riks-stånd blifvit afgifna till förmån för
en fyr-anläggning på Brämön, tyckas antyda att en dylik anläggning är bland de
nödvändigaste, hvarmed icke tillsvidare kan anstå, men då en led-fyr, försedd med
omgående lentille-apparat af 4:de ordningen, samt med rödt sken, hvilken af Lotsdirektören
blifvit föreslagen och i kostnads-förslaget upptagen till 1 5,500 R:dr, icke,
enligt de upplysningar som kommit Utskottet tillhanda, motsvarar behofvet, utan
att ett fyrtorn af sten eller af jern och trä, sådant som blifvit af Utskottet föreslaget
att uppföras på Hernö klubb och hvarför kostnaden beräknats till 40,000 R:df,
erfordras, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, för uppförande af en fyr på Brämön,
bevilja ett anslag af 40,000 R:dr Riksmynt, att under de år
den nu skeende stats-regleringen omfattar från Riksgälds-kontoret
utgå.
Hemställande Utskottet att, på sätt i afseende på fyr-anläggningar å Bjurö klubb,
Hernö klubb och å Björn blifvit tillstyrkt och af 3:ne Riks-stånd bifallet, det vilkor
må fästas vid beviljandet af nu tillstyrkta anslag för anskaffande och utläggande af
ett fyrskepp på Finngrunden, äfvensom för fyrars uppförande på Agön och Brämön,
att för dessa fyr-inrättningars framtida underhåll Stats-verket icke varder med några
särskilda utgifter utöfver tillgångarne från fyr- och båk-medlen betungadt.
Beträffande slutligen öfriga af Borgare-ståndet återremitterade punkter, så enär
desamma blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-stånden bifallna
har Utskottet, i stöd af Riksdags-ordningens 75 8,
O o O
funnit återremissen ej kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den IG Oktober 1857.
30 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottets Memorial JU 32.
Reservationer:
Af Herr Montgomery, R: »De skäl, Utskottet anfört för sitt nu gjorda tillstyrkande af
anvisandet af ett förslags-anslag af 15,000 R:dr R:mt för en fyr-anläggning på Agön, anser
jag icke vara giltiga. Utom det att nödvändigheten af en fyr-anläggning på detta ställe
icke blifvit ådagalagd, som bort föranleda Utskottet att frånträda sitt förra af 2:ne
Riks-stånd bifallna afstyrkande yttrande härom, har Utskottet föreslagit en summa
vida större än den, som af vederbörande myndighet blifvit ens ifrågasatt.
Utskottets beslut om inrättandet af en fyr på Brämön har jag val biträdt,
men emot det af Utskottet tillstyrkta belopp af 40,000 R:dr R:mt eller M,500
R:dr mer än hvad Lots-direktören uti sitt kostnads-fÖrslag upptagit för en fyrinrättning
derstädes, måste jag reservera mig, och anser att en större summa än
den bemälde embetsman funnit för detta ändamål erfordras, eller 15,500 R:dr
Riksmynt, icke böra beviljas.»
Häruti instämde Herr Gripensvärd.
Af Herr Falhem: »Jag reserverar mig emot anslaget till fyrskepp på Finn
grunden,
samt fyr på Agön, åberopande Utskottets förra beslut:»
Af Riksdagsfullmäktigen David Andersson: »Emot Sammansatta Utskottets här
ofvan afgifne Betänkande, får jag mig reservera.
Utom det ovanliga i behandlingen, nemligen att då 2:ne Riks-stånd godkänt
det af Sammansatta Utskottet under Jts 15 afgifna Betänkande, Utskottet icke vidblifvit
sitt i ämnet fattade beslut, rörande fyrskepps anläggning på Finngrunden.
förefaller det mig bra mycket besynnerligt att Utskottet ej behagat antaga ett i
Utskottet väckt förslag, att, innan beslut i denna fråga fattades, först ingå till
Förvaltningen af sjö-ärenderne med begäran om dess yttrande i ämnet. Det af
sjö-förvaltningen afgifne utlåtande öfver Lots-direktörens förslag för fyr-anläggningarne
i Riket medgifver visserligen nyttan och behofvet af att fyrskepp å ifrågavarande
plats anlägges, men Förvaltningen har deremot förutsett så många i yttrandet uppräknade
hinder och svårigheter för ifrågaställde fyrskepps anskaffande och ändamålsenliga
vidmakthållande å nämnde ställe, att man väl haft skäl ytterligare draga
fördel af i ämnet sakkunnige personers meddelade upplysningar innan beslut af
Utskottet fattades, helst Statens utgift, efter Utskottets förslag, icke gäller mindre än
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Uiskottets Memorial AA 32. Si
70,000 R:dr. Det är ej min mening att bestrida nödvändigheten af någon anstalt
för fyr-anläggning å besagde för sjöfarten farliga grund, utan är det min öfvertygelse
att det är Statens skyldighet att, i allt hvad på den kan ankomma, bidraga
dertill att sjöskador må kunna i möjligaste måtto undvikas; — men då en sådan
auktoritet dragit i tvifvelsmål ändamålsenligheten af den föreslagna fyr-anstalten, nemligen
fyrskepps anläggning, och således densamma afstyrkt, har jag trott att Staten,
hellre än att experimentera bort den nu af Utskottet tillstyrkta summa, bordt föreslå
medel för uppförande af ett fyrtorn å meranämnde ställe, äfven om detta
blefve betydligt kostsammare, ty en sanning är det, att menniskolif ej kunna med
penningar mätas eller uppvägas. Och är det i sådant afseende jag önskat och
ännu önskar att, innan Utskottets förslag vinner Ständernes bifall, sakkunnige personers
yttrande i ämnet måtte infordras innan medlen varda för det tillstyrkta ändamålet
använde, samt i följd deraf deras användande må bero på ett närmare
bepröfvande.
Vidkommande lyshållningen å Agön, har Lots-direktörens förslag af den 26
Januari detta år för ifrågavarande ändamål, eller fyrs anläggande å boningshusets
vägg, upptagit ett kostnads-belopp derför af endast 6,500 R:dr, hvilket belopp
jag anser böra för ändamålet anslås; och då ifrågavarande förslag endast upptager
kostnaderne för fyr-anläggningen å Brämön till 15,500 R:dr, har jag trott
att Utskottets tillstyrkande dertill bort nedsättas — allt likväl under förutsättning
deraf, att sakkunnige personer med säkerhet styrka behofvet och nödvändigheten
af de ifrågavarande fyr-anläggningarne.»
Häruti instämde Riksdagsfullmäktige Petter Jönsson och Efraim Larsson.
Riksdagsfullmäktigen Anders Medin anmälde, att han i Utskettets beslut icke
deltagit.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1857.
Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-litsle. Meni. M 55. i
JW 33.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Nov. 1857, kl. 8 e. ra.
Sammansätta Stats-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Memorial i anledning af Riks-ståndens
skiljaktiga beslut i frågor dels om ordnandet af folks/coleväsendet,
dels ock om anvisande af derför erforderliga
medel.
Vid pröfning af de förslag till folkskole-väsendets ordnande, hvilka Sammansatta
Stats-, Bevillnings-, samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet framställt
uti sitt Betänkande JVé 19, i anledning af väckta motioner, dels om den personliga
skydds-afgiftens användande til! folkundervisningens befrämjande, dels ock
om ordnandet af folkskole-väsendet samt om löneförhöjning för folkskole—lärare och
seminarii-föreståndare m. m., hafva Riks-Stånden i (lere afseenden stannat i skiljakliga
beslut. Jemte redogörelse härför får Utskottet nu, enligt stadgandet i 73 §
Riksdags-ordningen, jemväl afgifva förslag till berörde skiljaktigheters sammanjemkande.
Utskottets under Litt. A. gjorda tillstyrkande det Rikets Ständer måtte medgifva
att, emot det alt de å Riks-statens åttonde Hufvud-litcl för närvarande uppförda
anslag till folkundervisningens befrämjande, tillsammans 61,630 R:dr R:mt,
komma att indragas, den personliga skydds-afgiftens halfva belopp, uppgående till
omkring 230,000 R:dr R.-mt, måtte för berörde ändamål anvisas, att utgå och
användas pä sätt och under de vilkor, Utskottet föreslagit, har af Ridderskapet och
Adeln blifvit bifallet, med den förändring, att orden: »emot det att de å Riks-statens
åttonde Hufvud-litel för närvarande uppförda anslag, tillsammans 61,650 R:dr
R:mt, komma att indragas», uteslutits. Preste-ståndet, som först till pröfning förehaft
hvad Utskottet under punkterna Litt. B. och C. hemställt, och dervid, med ogillande
af det i 2 mom. framställda förslag, för sin del beslutat att hälften af den
Bih. till R. St. Brot. 4856 & 1837. A Sami. 2 Afd. 15 Helft. 1
2 Sammansatta Stats-, Bcvilln.- samt Allm. Be.w.- och Ekon.-Ulsk. Meni. Jfå 33.
personliga skydds—afgiften, som för närvarande ingår till Stats-verket, må under vissa
vilkor öfverlemnas åt kommunerna, på sätt nu sker med folkskole—afgiften, bar,
beträffande Utskottets ofvanberörde framställning under Litt. A., ansett frågan om
indragning af de å åttonde Hufvud-titeln till folkundervisningens befrämjande uppförda
61,650 R:dr R:mt böra lemnäs oafgjord, att i sammanhang med regleringen
af öfrige utgifter under nämnde Hufvud—t itel förekomma, samt, med afseende på
Utskottets hemställan rörande användandet af den personliga skydds-afgiftens halfva
belopp, åberopat sitt nyssnämnde vid punkterne Litt. B. och C. mom. 2 fattade beslut.
Borgare-ståndet bar i anledning af Utskottets ifrågavarande tillstyrkande beslutit, att
högst 250,000 B:dr R:ml, motsvarande ungefärligen den personliga skydds-afgiftens
halfva belopp, må till folkundervisningens befrämjande användas. Med afslag å
Utskottets hemställan har slutligen Bonde-ståndet för sin del beslutat, att hälften
af den återstående, lill Riksgälds-kontoret nu ingående personliga skydds—afgiften
må ytterligare, på sätt Kongl. Förordningen den 13 Mars 1846 innehåller, till
församlingarnes Skol—styrelser aflemnas, till de vid folk-skolorna anställde lärares och
lärarinnors aflönande eller för förbättrande af dessas löner, der sådant anses nödigt,
samt för anskaffande af böcker och undervisnings-materiel vid skolorna.
Af denna framställning visar sig således, alt såväl Ridderskapet och Adeln
som Preste- och Bonde-ståndens beslut, ehuru sins emellan skiljaktige i fråga om
sättet för medlens utgående och vilkoren för deras användande, likväl sammanstämma
derutinnan, att halfva beloppet af den personliga skydtis—afgiften må till folkundervisningens
befrämjande användas, samt att endast Borgare-ståndet fattat ett i så
måtto från de andra Ståndens afvikande beslut, att sistnämnde Ständ ansett ett bestämdt
anslag af högst 250,000 R:dr R:mt böra för berörde ändamål anvisas. Då
emellertid 3 Stånds sammanstämmande mening uti ifrågavarande hänseende utgör
Rikets Ständers, är sålunda beslutadt,
att den personliga skydds-afgiftens halfva belopp, uppgående till
omkring 250,000 R:dr R:mt, må till folkundervisningens befrämjande
användas.
Beträffande frågan om indragning af de å Riks-statens åttonde Hufvud-titel för
närvarande uppförda anslag till folkundervisningens befrämjande, tillsammans 61,650
R:dr Runt, så torde väl af Borgare-ståndets här förut omförmälda mening, jemförd
med de tro öfriga Ståndens ofvannämde beslut, kunna anses följa, att Borgareståndet
anser det särskilta anslaget å 8:de Hufvud-titeln böra upphöra; men då
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet synas hafva afsett, hvad Preste-ståndet
uttryckligen beslutat, att i sammanhang med pröfningen af utgifterna under nämnde
Hufvud-litel taga ifrågavarande anslag under öfverläggning,
torde något vidare yttrande af Sammansatta Utskottet icke i denna
fråga erfordras.
Sammansatta Stats-, ficvilln.- samt Allm. Besv.- och Elcon.-Ulsk. Mern. M 55. 3
Hvad Utskottet under Litt. B. och C. mom. 1 föreslagit i fråsta om allmän
o n
rättighet för socknarne å landet att inrätta s. k. Små-skolor, har af Presle-ståndet
blifvit afslaget; hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ständet, i enlighet
med Utskottets hemställan, beslutat, att Rikets Ständer skola till Kongl. Maj:t aflåta
underdånig skrifvelse, hvari, jemte framställning af de åsigter om folkskoleväsendets
ordnande, hvilka af Utskottet blifvit uttalade, Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, alt, med bibehållande af stadgandet i 1 mom. af i § af Kongl.
Stadgan den 18 Juni 1842, angående folkundervisningen i Riket, 3 mom. i samma
j§, sådant det lyder i Kongl. Kungörelsen den 29 September 1855, må vinna den
utsträckning, att dylika mindre skolor, som der omförmäias, få inom socknarne på
landet allmänt inrättas lill det antal, som för lättad tillgång på undervisning för
hvarje af socknens barn pröfvas behöfligt. Bonde-ståndet åter, som i hufvudsaken
godkänt U1 skottets framställning, har likväl gifvit sitt beslut en i så måtto derifrån
afvikande lydelse, att mellanmeningen: »jemte framställning af de åsigter om
folkskole-väscndets ordnande, hvilka af Utskottet nu blifvit uttalade», uteslutits, samt
slutorden: »som för lättad tillgång på undervisning för hvarje af socknens barn
pröfvas behöfligt», sålunda förändrats: »som för lättad tillgång pä undervisning för
hvarje sockens harn pröfvas af för samling en behöflig In.
Då emellertid dessa Bonde-ståndets jemkningar icke inverka på det hufvudsakliga
af Utskottets förslag, hvilket sålunda är genom 5 Stånds sammanstämmande
beslut af Rikets Ständer godkändt, har Utskottet ansett sig
endast böra sådant anmäla.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet hafva godkänt Utskottets uti
mom. 2 under Litt. B. och C. gjorda hemställan, att af den personliga skyddsafgiften
%:delar, beräknade att uppgå till omkring 100,000 R:dr R:mt, må afsättas
dels lill uppmuntran för Små-skolors ändamålsenliga inrättande, dels ock till understöd
för de examinerade folkskole-lärarne, äfvensom hvad Utskottet i afseende å
sättet för dessa medels fördelning föreslagit. Förstnämnde Stånd har dock i sednare
hänseendet och beträffande församlingarnes rättighet att under vissa vilkor,
efter hos Kongl. Maj:t gjord underdånig anhållan, komma i åtnjutande af Vjjtdel
af det belopp, som till skolundervisningens ändamålsenliga ordnande erfordrades,
vidtagit den jemkning, att understödets erhållande förklarats böra bero på Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning. Preste-ståndet, som, på sätt redan är omförmäldt, med
ogillande af Utskottets förslag, beslutat att hälften af den personliga skydds-afgiften,
som för närvarande ingår till Stats-verket, må öfverlemnas åt kommunerna, på sätt
nu sker med folskole-afgiften, har dervid fästat följande vilkor:
a) Skol-lärarnes löner höjas, så att hvarje, inberäknade alla emolumenter, uppgår
till minst 400 R:dr R:mt.
4 Sammansatta Stals-, Bevilln.- samt Allm. Best.- och Ekon.-Ulsk. Mern. Jtf 33.
b) Äro de allmänna medlen härtill icke tillräck lige, skall församlingen fylla
bristen.
c) Är nägon skol-lärare, såsom innehafvare af både klockare- och läraretjenst,
eller på annat sätt redan så aflönad, att någon förhöjning icke behöfves, då
skola de här beviljade medlen användas till andra för folkundervisningen gagneliga
ändamål, helst (lere lärares antagande.
d) De af Staten anslagna medel få icke, utan Dom-kapitlets tillstånd, användas
till annat än skol-materiel och lärares aflöning; och har Preste-slåndet inbjudit
de öfriga Stånden alt förena sig i berörde beslut, men hvilken inbjudning likväl
icke blifvit antagen af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet, hvaremot
Bonde-ståndet, som anmärkt sitt beslut i förevarande ämne vid punkten Litt. A. i
Utskottets Betänkande och vidhållit sina i öfriga delar af detta Betänkande förut
fattade beslut, helt och hållet antagit Preste-slåndets inbjudning, i afseende å bestämmelserna
rörande sättet och vilkoren för användande af de medel, som genom
öfverlåtelse till kommunerna af en del utaf den personliga skydds-afgiften blifva att tillgå.
Yid det förhållande, att 2:ne Riks-stånd hufvudsakligen godkänt Utskottets
förslag, anser Utskottet sig böra vidblifva detsamma, med hemställan likväl,
att den af Ridderskapet och Adeln vidtagna jemkning måtte af
Borgare-ståndet godkännas;
och får Utskottet, i händelse icke något af de öfriga 2:ne Stånden skulle frånträda
sitt skiljaktiga beslut och förena sig med Ridderskapet och Adeln samt Borgareståndet,
föreslå följande omröstning i förstärkt Stats-Utskott:
l:o.
Den som bifaller det. af Sammansatta Stats-, Bevillnings— samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet uti mom. 2. under Litt. B. och C. af dess Betänkande
JV2 19 framställda, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet gillade,
förslag, att af den halfva personliga skydds-afgiften 2/5:delar, beräknade att uppgå
till omkring 100,000 R:dr R:mt, må afsältas dels till uppmuntran för ändamålsenligt
upprättande af sådana Små-skolor, som i moni. 1. omförrnälas, dels ock till
understöd för de examinerade folkskole-Iärarne, och sålunda fördelas: att hvarje
församling, som erbjuder sig att tillskjuta Adelar af den summa, som, utöfver församlingens
nuvarande tillskott, erfordras till folkundervisningens ändamålsenliga ordnande,
må, efter Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, af berörde medel erhålla den
återstående tredjedelen; men att, i händelse så talrika ansökningar om dylikt understöd
inkomma, att medlen icke blifva tillräckliga, det må på Kongl. Maj:t bero att
efter sig företeende omständigheter ordna fördelningen,
röstar Ja;
den del ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. liesv.- och Ekon.-Utsk. Mern. JM 53. 'S
kommer, i enlighet med Preste- och Bonde-ståndens beslut, hälften af den per
sonliga
skydds-afgiften, som för närvarande ingår till Stats-verket, att öfverlemnas
åt kommunerna, på sätt nu sker med folkskole—afgiften, under följande vilkor:
a) Skol-lärarnes löner höjas, så att hvarje, inberäknade alla emolurnenter,
uppgår till minst 400 R:dr Runt.
b) Äro de allmänna medlen härtill icke tillräcklige, skall församlingen fylla
bristen.
c) Är någon Skol-lärare, såsom innehafvare af både klockare- och lärare— tjenst
eller på annat sätt redan så aflönad, att någon förhöjning icke behöfves, då skola
de här beviljade medlen användas lill andra för folkundervisningen gagneliga ända
mål,
helst flere lärares antagande.
d) De af Staten anslagna medel få icke, utan Dom-kapitlets tillstånd, användas
till annat än skol-materiel och lärares aflöning.
Den summa af 24,000 R:dr R:mt, som, enligt Utskottets förslag, skulle ställas
till Kongl. Maj:ts disposition, att, i mån af behof, användas till understöd för
inrättande af sådane högre folk-skolor, som i mom. 3:e under Litt. B. och C. omförmälas,
har blifvit beviljad af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bondestånden.
Sistnämnde Stånd har likväl, i olikhet med Utskottets framställning, ansett
att dessa medel borde utgå af anslaget vid 8:de Hufvud-titeln till folkundervisningens
befrämjande. Presle-ståndet har deremot förkastat hvad Utskottet uti ifrågavarande
mom. 3. föreslagit. Som förstnämnde 3:ne Stånds beslut således äro
öfverensstämmande i afseende å anslagets belopp, har Utskottet
ansett detsamma vara af Rikets Ständer bifallet; och torde, sedan
Rikets Ständers beslut i afseende å nästföregående punkt blifvit fat—
tadt, komma att bestämmas från hvilken titel nu ifrågavarande anslag
skall utgå.
Beträffande beloppet al det understöd, som skulle tilldelas hvarje sådan högre
folk-skola, hade Utskottet hemställt, alt detta måtte bestämmas till minst dubbelt af
hvad i distriktet derför sammanskötes, dock icke öfverskjutande 1,000 R:dr R:mt;
men då endast Borgare-ståndet dertill lernnat bifall, har Utskottet ansett sig böra,
med frånträdande af sitt i detta afseende gjorda förslag, hemställa
att, på sätt Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet beslutat,
det understöd, som må tilldelas de ifrågavarande skolorna, må be
stämmas
till högst dubbla beloppet af hvad i distriktet sammanskjutes,
dock för hvarje skola ej öfverstigande 1,000 R:dr Runt.
6 Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk, Mern. JU 35.
Som den af Utskottet under Litt. D. l:o gjorda framställning om utvidgande
af det i Stockholm varande seminarium blifvit bifallen af Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-ståndet, men afslagen af Preste- och Bonde-stånden, har Utskottet
ansett sig
böra vidhålla sitt berörde, af 2:ne Riks-stånd gillade, förslag, samt
inbjuda Preste- och Bonde-stånden att, med frånträdande af sina
uti berörde afseende fattade beslut, instämma med de 2:ne öfriga
Stånden.
1 händelse denna inbjudning icke varder af någotdera utaf Preste- och Borgare-stånden
antagen, torde följande omröstning böra anställas.
2:o.
Den som bifaller Sammansatta Stats-, Bevillnings— samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet gillade
framställning, att det i Stockholm varande seminarium må utbildas till ett seminarium,
som fullständigt framvisar don ståndpunkt, hvarpå folkbildningen bör stå,
röstar Ja;
den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
warder berörde framställning, i enlighet med Preste- och Bonde-ståndens beslut,
afslagen.
De 3:ne särskilda stadganden, hvilka Utskottet i öfrigt, rörande seminarierne,
föreslagit, äro genom Ridderskapet och Adelns samt Borgare- och Bonde-ståndens
dertill lemnade bifall af Rikets Ständer gillade,
hvilket Utskottet skolat anmäla.
Hvad angår de anslag, hvilka för bestridande af erforderliga omkostnader för
de under Litt. D. l:o omförmälda föremål af Utskottet föreslagits, så hafva desamma
blifvit bifallna af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet, men afslagna
af Bonde-ståndet. Presle-slåndet, som afslagit Utskottets förslag under litt.
b) om beviljande af 20,000 R:dr R:mt till understöd för lärare-lärlingar, har förklarat
sig vilja uppskjuta afgörandet af de öfriga under litt, a), c) och d) förekommande
anslagsfrågor, intilldess Stats-Utskottels förväntade utlåtande angående regleringen
af utgifterna under Riks-statens 8:de Hufvud-titel till pröfning förekomme.
Vid sådant förhållande, och då Utskottet inhemtat att Stats-Utskottet vid regleringen
af 8:do Hufvud-titeln uppskjutit behandlingen af frågorna om anslag till folkundervisningen
i afvaktan å Riks-ståndens beslut i anledning af Sammansatta Utskottets
deröfver afgifna betänkande, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
dels att Preste-ståndet måtte uti de uppskjutna anslags-frågorna nu
fatta beslut, dels ock att, intilldess sådant skett, med sammanjemk
-
Sammansatta Slats-, Hemlin.- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utsh. Mern. JYs 35. 7
ningen af Riks-ståndens skiljaktiga beslut angående anslaget till lärarelärlingar
malte anstå.
I afseende å Utskottets hemställan i fråga om vilkoren för foikskole-lärares
antagande, hvilken hemställan blifvit af Preste-ståndet afslagen, äro de öfriga Riksståndens
beslut i så måtto sins emellan skiljaktiga, att Bonde-ståndets innefattar
bifall lill densamma oförändrad, men Ridderskapet och Adelns samt Borgare-ståndets
med den förändring, att, i stället för orden: vederbörande seminarium endast ordet
seminarium införts. I anledning häraf får Utskottet
inbjuda Bonde-ståndet att vidtaga enahanda jemkning af sitt beslut,
hvarigenom detsamma kommer att öfverensstämma med nyssnämnda
tvänne Stånds.
Hvad Utskottet föreslagit under Litt. D. 2:o om inseendet öfver folk-slcolorna
har blifvit gilladt endast af Ridderskapet och Adeln, men afslaget af såväl Prestesom
Bonde-ståndet, med förklarande af sistnämnde Stånd, att det ansåge den föreslagna
Inspektörs-stiftelsen icke medföra större säkerhet om folkskole-väsendets ändamålsenliga
ordnande och vård, än som, enligt Ståndets tanke, borde förväntas
blifva en följd af Folkskole-stadgans och andra allmänna Författningars bestämmelser
om Skol-styrelsens, Pastors, Dom-kapitlets och Biskopens skyldigheter i förutnämnde
hänseende. Borgare-ståndet har deremot återremitterat frågan till Utskottet, som
af den i ämnet förda diskussion inhemtat, att de ledamöter, hvilkas yttrande föranledt
återremissen, ifrågasatt nyttan och ändamålsenligheten af den föreslagna inspektionen
i förhållande till den kostnad den skulle komma att medföra. Då Utskottets
förslag således icke vunnit bifall inom mer än ett Stånd, bar Utskottet ansett sig böra,
med frånträdande af samma förslag, hemställa, att Borgare-ståndet
ville instämma i det beslut, hvaruti Preste- och Bonde-stånden uti
förevarande fråga stannat.
I sammanhang med återremissen af frågan om inseendet öfver folk-skolan har
Borgare-ståndet jemväl återremitterat punkten G., deruti Utskottet hemställt, att ett
årligt rese-anslag af 1,500 R:dr R:mt måtte för nu instundande statsregleringsperiod
varda Herr Grefve Thorsten Rudenschöld anvisadt; men som ifrågavarande
rese-anslag genom de 3:ne öfriga Riks-ståndens dertill lemnade bifall är af Rikets
Ständer beviljadt,
har Borgare-ståndets återremiss ansetts icke föranleda tili någon åtgärd.
Stockholm den 6 November 1857.
8 Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtsk. Mern. JYi 33.
Reservationer:
l:o af Herr Prosten Melander: »Då Utskottet vid öfverläggningen rörande Inspektörer
öfver folk-skolorna ansett sig böra till voterings-proposition framställa alternativet
att antingen vidhålla eller frångå sitt förra beslut oförändradt, så har jag för
min del icke kunnat gilla densamma, utan håller före, att Utskottet bort, i afseende
på Ofver-inspektören, frånträda sitt beslut; men att, då de fleste anmärkningarne
inom Stånden rört sig omkring olägenbeterna af att inrätta nya tjeusler, och då
kontrollen mindre varit afsedd i Utskottets förslag än meddelandet af upplysningar
och råd m. m., Utskottet bort i så måtto förändra sin hemställan om Stifts-inspek—
törer, att Utskottet föreslagit,
aft 15,000 R:dr R:mt måtte ställas till Kongl. Maj:ts disposition
för att bereda tillfälle för Seminarii-föreståndare eller andra dertill
förordnade personer att besöka stiftens folk-skolor, för att å Domkapitlens
vägnar inhämta kännedom om der använda lärosätt samt
meddela lärarne upplysning och vägledning».
2:o af Herr J. F. Björkman: »Emot det Sammansatta Utskottets, med en
rösts pluralitet, fattade beslut, att frånträda sin mening i afseende på de föreslagne
Inspektörerne för folk-skolan, får jag mig ödmjukligen reservera.
Då Ridderskapet och Adeln bifallit Betänkandet äfven i denna del och Borgareståndet
återremitterat detsamma, hufvudsakligen emedan betänklighet uppstått att
godkänna beloppet af det för ändamålet föreslagna anslag, icke derföre att man ogillade
sjelfva principen, tror jag, att det Sammansatta Utskottet ej saknat skäl att i
denna fråga, hvilken jag anser vara en lifsfråga för folk-skolans förbättrade organisation,
antingen vidblifva sin mening, eller åtminstone endast sålunda förändra densamma,
att den för ändamålet föreslagna summan något nedsattes. Institutionen
hade då, fastän i mindre skala, kunnat komma till stånd och, om den befunnits
ändamålsenlig, vid en annan Riksdag vinna vidare utveckling».
Häruti instämde Sv. Renström.
3:o af Daniel Danielsson från Jönköpings län: »Emot Sammansatta Stats-,
Bevillnings— samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets förevarande Betänkande
får jag anmäla min reservation, af följande skäl: Jag hade ansett det Sam
mansatta
Utskottet bordt fästa afseende vid Preste- och Bonde-ståndens sammanstämmande
beslut och taga dem till grund för det nu afgifna Betänkandet, såsom
de enda fullkomligt sammanstämmande från Riks-stånden, och till följd af detta
förhållande hade Utskottet bordt frångå sitt förut fattade beslut.
Häruti instämde Per Nilsson i Espö från Malmöhus län, Nils Svensson från
Christianstads län och Jöns Pehrsson från Blekinge.
Sammansatta Stats-, Bertlin,- samt A'lm. Besv.- och Ekon.-[Ilsk. Mern. M 54. 9
M 34.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 9 Nov. 48S7, kl. 6 e. m.
Sammansätta Stats-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Memorial, i anledning af Rikets Ständers
skiljaktiga beslut, rörande Utskottets Utlåtande JV° 20
öfver vackt motion om beviljande af pension åt Grefve
Thorsten Rudenschöld.
Vid föredragning af ofvannämnda Utlåtande hafva Ridderskapet och Adeln samt
Presle-ståndet bifallit, att den af Utskottet föreslagna pensionen 2,000 R:dr R:mt
årligen, må varda Grefve Thorsten Rudenschöld för hans återstående lifstid tillagd,
att från och med nästkommande år af allmänna Indragnings-statcn utgå; hvarvid
Preste-ståndet likväl fästat det vilkor, att, derest Grefve Rudenschöld inträder i
Statens tjenst, så stor del af pensionen skall afdraga» och Slats-verket behållas, som
motsvarar den lön, han af Staten uppbär. Borgare-slåudet har deremot fattat ett från
Utskottets förslag i så målto skiljaktigt beslut, att nämnde Stånd ansett pensionens
belopp böra bestämmas till 3,000 R:dr R:mt; uti hvilket beslut öfriga Riks-stånden
blifvit inbjudna att sig förena; och har Bonde-ståndet afslagit Utskottets ifrågavarande
utlåtande.
Som Borgare-ståndets ofvannämnde inbjudning icke blifvit antagen af något
utaf de öfriga Riks-stånden, hvilka vidblifvit sina i ämnet fattade beslut, har Utskottet,
på grund af föreskriften i 73 § Riksdags-ordningen, jemförd med 69 §
Regerings-formen, skolat till frågans afgörande föreslå följande omröstningar i förstärkt
Stats-Utskott:
l:o (om konlra-proposilion).
Den, som till kontra-proposition i hufvudsakliga voteringen i fråga om pensions
beviljande för Grefve Thorsten Rudenschöld antager Borgare-ståndets beslut,
att denna pension skall bestämmas lill 3,000 R:dr R:mt, alt årligen från och med
nästkommande år af allmänna lndragnings-staten utgå lill Grefve Rudenschöld för
hans återstående lifstid,
röstar ja;
den det ej vill, röstar nej;
Vinner nej,
antages lill k®ntra-proposition Bonde-ståndets beslut, hvarigenom denna pension
blifvit afsla gen; samt
Bik. lill R St. Brot. ifiöfi & l#S7. 4 Sami. 2 AN. 13 Haft. 2
10 Sammansätta Stats-, Bcvilln.- »ami Allm. Besv - och Ekon.-Ulsk. Mern. Jtä 54.
2:o (i hufvudsaken).
Den sorn bifaller att, på sätt Utskottet föreslagit samt Ridderskapet och
Adeln samt Preste-ståndet beslutat, en pension af 2.000 R:dr R:mt årligen må
varda Grefve Thorsten Rudenschöld för hans återstående lifstid tillagd, att från
och med nästkommande år af allmänna Indragnings-staten utgå,
röstar ja;
den det ej vill, röstar nej;
Vinner nej,
beslutas i enlighet med den blifvande konfra-propositionens innehåll.
Beträffande ofvannämnda af Preste-ståndet stadgade vilkor för rnerherörde pensions
åtnjutande, så torde, derest Preste-ståndet icke skulle frångå detsamma, samt
i händelse ja-propositionen i hufvudsaklign voteringen hlilver vinnande, följande
omröstning böra anställas:
3:o.
Den som vill, att för den Grefve Thorsten Rudenschöld beviljade pension
skall fästas det af Preste-ståndet beslutade vilkor, att, derest Grefve Rudenschöld
inträder i Statens tjenst, så stor del af pensionen skall afdragas och Stats-verket
behållas, som motsvarar deu lön, han af Staten uppbär,
röstar ja;
den det ej vill, röstar nej;
Vinner nej,
kommer berörde vilkor icke att stadgas.
Stockholm den 6 November; 1857.
lies er nation;
af Herr Grefve Björnstjerna, C. M, som ansett att, då 5 Stånd sammanstämmande
beslutat bevilja pension åt Grefve Rudenschöld, volPringen nu icke
kunde omfatta annat än frågan örn det belopp, hvartill denna pension borde bestämmas,
äfvensom om det af Preste-ståndet dervid stadgade vilkor.
Uti denna reservation hafva instämt: Herr Biskopen Björck, Herr Prosten
Melander, Herr Doktor Säve, Herr Lektor Sondén samt Herr Björkman, hvilken
sistnämnde derjemte velat hafva antecknadt, att han icke var närvarande i Utskottet,
då förevarande fråga der behandlades.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1857.
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Memorial Nio 35.
I
i\:o 35.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 15 Nov. 1837, kl. li t', m.
Memorial, i anledning; af Rihs-ståndens beslut ofver sammansatta
Stals- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 29, i fråga om
förhöjning af det åt Fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret
anvisade honorarium.
Utskottets i berörda Utlåtande N:o 29 gjorda hemställan, att det Fullmäktige i
Rikets Ständers Bank och Riksgälds-kontor tillkommande honorarium må, från och med
början af nästa år 1858, få utgå med ett förhöjdt belopp af 2,000 R:dr R:ml årligen
för hvardera, är, enligt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag af den 17, 19 och
21 näsllidne Oktober, bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet, men afslagen
af Borgare-ståndet, som ansett nuvarande honorarii-belopp, 1,000 R:dr R:m(,
böra bibehållas oförändradt; och har Bonde-ståndet, för sin del, beslutat, att ifrågavarande
honorarium skall, från och med början af nästkommande år, till hvardera af bemälde
Fullmäktige utgå med 1,500 R:dr R:mt årligen.
Då förhöjning i Fullmäktiges honorarium sålunda blifvit af Ridderskapet och
Adeln samt Preste- och Bonde-stånden beslutad, vid hvilket förhållande Borgare-ståndets
serskilda mening, angående bibehållande af samma honorarium vid sitt närvarande
belopp icke lärer till någon åtgärd föranleda; men i fråga om den förhöjning, som
förstnämnde 3 Riks-slånd ansett böra ega rum, förekommer, alt densamma, på sätt
ofvan inhemtas, blifvit bestämd af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet, i enlighet
med Utskottets förslag, lill 2,000 R:dr, men af Bonde-ståndet åter till endast
1,500 ll:dr, har Utskottet ansett sig böra inbjuda Borgare- och Bonde-stånden att instämma
i Utskottets förevarande, af 2:ne Riks-stånd godkända hemställan, och får, i
fall inbjudningen icke skulle vare sig al' Borgare- eller Bonde-ståndet antagas, tillstyrka,
Bih. till B. St. Brot. 1856 A 1857. 4 Sami. 2 Afd. 44 Haft.
2
Sammansatta Stats- och Banko-Vtskottels Memorial N.-o 35,
att frågan må i förstärkt Sammansatt Stats- och Banko-Utskott afgöras, enligt följande
proposition:
Den som bifaller Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet gillade,
hemställan, att det Fullmäktige i Rikets Ständers Bank och Riksgälds-kontor tillkommande
honorarium må, från och med början af nästa år 1858, få utgå med Två
Tusen R:dr Riksmynt årligen för hvardera, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej:
vinner nej, kommer, enligt Bonde-ståndets beslut, Fullmäktiges i Banken och Riksgäldskontoret
honorarium, att, från och med nästkommande år 1858, utgå med 1,500 R:dr
Riksmynt årligen lill hvardera.
Stockholm den 13 November 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Santmans. Stats- samt Allm. Be.sv. och Ekon.-Utskottets Utlåtande jyt 36. 1
N:o 36.
Auk. till Esp.-Ulsk. d. 10 Dec. 1857, kl. 2 e. m.
Utlåtande, t anledning af väckt motion, angående tillsynen öfver och regle
ringen
af den Gymnastiska undervisningen inom landet.
Hos Högvördige Preste-ståndet har Herr Lektor Sondén uti väckt och till Sammansatta
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet öfverlemnad motion
anfört, hurusom Sverige egde. såsom ett arf efter den oförgätlige Ling, en nv eller
alltifrån den klassiska forntiden förgäten helsobringande vetenskap, under namn af
den Svenska Gymnastiken, känd och aktad i llere Europas länder. London, Wien
och Berlin nemligen egde nu hvardera trenne efter Central-institutet i Stockholm
ordnade Gymnastik-inrättningar i full verksamhet, likaså Petersburg. Helsingfors,
Cöln, Elberfeld. Posen, Dantzig, Magdeburg m. fl. städer. Under det således det
Svenska namnet, till följd af Lings forskningar och ädla verksamhet, ärades i fremmande
länder, borde väl icke Svenskarne sjelfve uraktlåta att taga vara på och till
fosterlandets eget gagn för framtiden bevara deras välgörande resultater. Åtskilligt
vore i detta hänseende redan gjordt, alltifrån år 1814, då, på egen begäran, Ling
i hufvudstaden upprättade ett gymnastiskt Gentral-institut, sedan han erhållit lokal
dertill i Styckgjutaregården samt, utom obetydliga reparations-medel, 500 R:dr årl?gt
anslag samt 400 R:dr till inköp af attiralj och intill 1848, då anslaget till samma
Institut sednast förökades till ett årligt belopp af 5,033 R:dr 16 sk.; likväl
återstode åtskilligt och det ganska väsentligt att göra på det att gymnastikens framtid
inom fäderneslandet måtte kunna anses betryggad och ingen fara för handen att
Sverige, vid en persons frånfälle, måtte nödgas att utifrån införskrifva både gymnasiark
och handböcker, som motsvarade gymnastikens utveckling efter den tid, då
Lings arbete: Gymnastikens allmänna grunder utkom Här saknades nemligen ett
Reglemente, som motsvarade Institutets nuvarande fordringar och bestämmelse, äfvenBih.
till 11. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Samt. 2 Afd. 15 Haft. t
2 Sammans. Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Ut skot tets Utlåtande M 36.
som tillsyn af en Styrelse, som icke blott med allmän insigt af sakens stora vigt
och värde nitälskade för dess förkofran, utan äfven egde den detaljkunskap, som erfordrades,
för att verksamt kunna bidraga till dess utveckling och framgång i dethela
och i dess särskilta syften; och till följd af dessa brister hade Institutets nu
varande verksamhet förlorat nästan allt sammanhang med de författningar, som för
flere decennier sedan blifvit gifna till gymnastikens befrämjande och ännu på papperet
oförändrade qvarstode.
För att ådagalägga dessa betydliga brister ansåg motionären det vara nödigt,
att, med fästadt afseende på gymnastikens hufvudsyften såsom pedagogisk, militärisk
och medicinsk, gå tillbaka till dess ursprung och betrakta dess vidare utveckling.
Då Ling år 1813 anhöll att i hufvudstaden få anlägga ett Gymnastiskt Centralinstitut
var han ingalunda angelägen hvarken att verka regellöst eller tillegna sig ett
monopol. Sjelf föreslog han ett reglemente, som ålade Föreståndaren en ganska
vidsträckt både undervisnings- och redovisnings-skyldighet, jemte tillsyn öfver gymnastikens
handhafvande så väl i landsorterne som i hufvudstaden. Några §§ af detta
förslag erhöllo nådig stadfästelse den 25 Maj 1814 under det andras sanction uppskjuts,
hvilka handlade om substitut eller underlärare, hvilken under Föreståndarens
besigtningsrcsor i landsorten eller sjukdomsförfall skulle uppfylla hans åligganden vid
Institutet. Sedan Kongl. Majit den I'I September 1816 beslutat att en sådan substitut
skulle skyndsamt antagas, stadfästades äfven den '16 April 1817 tvänne §§ i
reglementet, hvilka handlade om denne substituts skyldigheter. Lmgs förslag sanktionerades
obesedt. Åtminstone har man svårt att annorlunda förklara den omständigheten
att, ehuru den § blifvit utmönstrad, som ålade Föreståndaren att göra besigtningsresor
i landsorterna, fastställdes dock utan förändring en sednare § i förslaget,
hvilken ålade substituten att under dessa resor i hans ställe vid Central-instituteti
tjenstgöra. Att detta reglemente, under Lings lifstid föga behöfligt, skulle råka
förgätenhet, var icke underligt; Det hade, med undantag af en enda §, aldrig blifvit
tryckt. Annu år 1829 var det väl i Högvördige Preste-ståndet icke förgätet,
men år 1848 så fullkomligt bortglömt, att det till sin existens var obekant till och
med för ledamöter i den Direktion, under hvilken Institutet närmast lydde. Den
mest bekanta § af nämnde reglemente vore den enda i tryck utkomna, nemligen den
3:dje, som genom Kongl. Brefvet den 4 November 1822 meddelades Konsistorierne
till vederbörande läroverks kollegiers efterrättelse, och hade följande lydelse; »ingen
må till offentlig lärare i gymnastiken antagas, utan att vara försedd med ett af Central-institutets
Föreståndare utfärdadt betyg, så val om sm skicklighet i alla till gymnastiken
hörande delar, hvarunder fäktning med sabel och värja, voitigering pä lefvande
häst samt simning äfven inbegripas, som om en bepröfvad sedlighet, samt
utan att derjemte på offentliga öfningsställen hafva undergått theoretisk och praktisk
examen.» Huruvida under institutets äldre tider betyg blifvit utfärdade, hvilka berättigade
sina innehafvare att enligt denna § till lärareplats komma i åtanke, hade
Sammans. Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Ut skot tets Utlåtande M 36. 3
motionären sig icke bekant. Denna § utgjorde dock den pedagogiska gymnastikens
grundlag inom fäderneslandet, och af egen erfarenhet vore det motionären bekant, i
hvilken ohjelplig villrådighet ett kollegium, åt hvilket besättandet af dessa lärareplatser
blifvit anförtrodt, måste råka i afseende på den hufvudfrågan, om en sökande
vore kompetent eller icke, när denne sökande företedde ett betyg, visserligen utfärdadt
af Gymnastiska Central-institutets Föreståndare och innehållande en mängd specialvitsord
om diverse theoretiska och praktiska ämnen, men utan uppgift om dessa
ämnen äro alla till gymnastiken hörande delar eller ej, om betygs-innehafvaren är
kompetent till en lärare-syssla eller ej. Hvarken af läroverks-kollegier, Konsistorier
eller Diskopar, hvilka, enligt sist utgifna Kongl. Skol-stadga af den 14 Augusti 1856,
borde sådane lärare tillsätta, kunde man fordra kännedom af »alla till gymnastiken
hörande delar,» och fara vore således, att de antingen kunde af blindt förtroende till
Föreståndarens namn och missförstånd om meningen med ett ofullständigt betyg anförtro
en så vigtig befattning, som gymnastiklärarens, åt en person, som genom sin
okunnighet skadade, i stället för att befrämja ungdomens fysiska utveckling, eller ock
förkasta en dertill skicklig person, emedan i hans långa betyg hvarken alla gymnastikens
delar, eller de i reglementet specielt omtalade funnes intagna. Skulle således
det ändamål vinnas, hvilket blifvit afsedt genom gymnastik-lärares anställande vid
rikets elementar-läroverk, så vore nödvändigt att Institutets reglemente och Föreståndarens
praxis — man kunde tillägga elementar-läroverkets egen författning —
bringades i öfverensstämmelse, och, framför allt, att de betyg, sorn från Institutet
meddelades, obesvärade af onyttigt vetenskapsprål, blefve så enkla och klara, att en
auktoritet, utan att vara invigd i den gymnastiska vetenskapens alla delar, kunde
inse, om den person, betyget rörde, vore duglig att förestå en pedagogisk gymnastiklärare-syssla
eller ej.
Med förbigående af den militära gymnastiken, hvilken, enligt motionärens förmenande,
rönte en större uppmuntran och ådroge sig mera uppmärksamhet, har
motionären yttrat i afseende på det tredje slaget af gymnastik, nemligen den medicinska
eller allmänt s. k. sjukgymnastiken, att den stöde ännu mer fjerran från ali
tillsyn och laga erkännande än den pedagogiska. Att Ling uti reglementet år 1814
derom ingenting nämnt, vore ursäktligt, ty saken var då ännu icke uppfunnen. Den
uppkom och utbildades så småningom under mästarens hand samt var ursprungligen
hans enskilda tillhörighet och för hela den öfriga verlden okänd, — ett arcanum.
Att han, som för nyskapandet af denna välgörande kunskapsart, fordrade
ingen lön af Staten, utan till sin lefnads afton nöjde sig med husrum åt konsten,
för sina öfriga gymnastiska mödor godtgjord med högst 600 R:dr, lemnades i oqvald
besittning deraf, var blott den enklaste billighets fordran. Det var icke heller denne
mästares sak att för sin enskilde båtnads skull förvara den såsom ett arcanum. Af
hans lärjungar vore den medicinska gymnastiken spridd inom och utom fäderneslandet.
Nu, sedan den, hemma redan under decennier utöfvad, burit det Svenska narn
-
4 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-U(skottets Utlåtande M 36.
net till utlandet, syntes det ingalunda vara för bittida att förskaffa äfven denna
vigtiga del af gymnastiken en fast ställning i samhället och vetenskapen, såsom den,
att döma efter allmänhetens fortfarande förtroende och sakkunniges obestridliga, om
än tysta, bifall säkerligen i hög grad försenade. iMu egde det egna förhållande
rum, att i en lokal, tillhörande en offentlig stats-anstalt, inqvarterat sig en privatanstalt
af det omfång och den betydenhet, att en Föreståndare med 6 ä 8 biträden
dagligen flera timmar voro sysselsatte med behandling af sjuke till ett antal af 200
till 300 om året (år 1854 var antalet 248), utan att utöfvaren af denna mekaniska
medicin sökt eller erhållit något berättigande eller aktat nödigt, att, oaktadt
uppmaning, lemna Rikets Medicinal-styrelse någon redogörelse för sin verksamhet
till sjukdomars botande,, hvadan Gymnastiska Central-institutet, såsom kurativ-anstalt,
befunne sig i samma falska ställning, som qvacksalfvaren, hvilken för sin befattning
med sjuke kunde lagligen tilltalas och derifrån hindras. Om sjuk-gymnastiken verkligen
vore hvad den föregåfve sig vara, nemligen en verksam method att på mekanisk
väg bota sjukdomar, och det intygade erfarenheten till fullo, så följde dels
att dess handhafvande borde, likasom annat rörande sjukvård, ställas under gällande
författningar och Kongl Sundhets-kollegii öfverinseende; dels ock att arftagaren af
en sådan konst-utöfning borde meddela andra tillräcklig undervisning i saken, på
det den icke med nuvarande innehafvare måtte gå under, samt slutligen att han
genom utfärdade betyg borde upplysa så väl Medicinal-styrelsen, sorn allmänheten,
hvilka lärjungar från Institutet utgått med den underbyggnad och skicklighet, att
sjukes behandling utan fara kunde åt dem anförtros, — en skicklighet, hvilken visserligen
icke hvarje pedo-gymnast eller fäktare, som ur andra eller tredje hand lärt
sin konst, egde, ehuru han för det närvarande med samma rätt som Central-insti
tutets
Föreståndare kunde konsten utöfva.
Hvad sjukgymnastikens legaliserande vid Institutet anginge, hade Kongl. Sundhets-kollegium
på flere sätt sökt förmå Föreståndaren att till Kollegium åtminstone
afgifva årsberättelse om dess verksamhet såsom sjukvårds-anstalt; men utan att förneka
Kollegiets behörighet att fordra en sådan redogörelse, har det likväl uraktlåtits
att efterkomma uppmaningen. Fordrade än granlagenheten mot den frejdade Ling,
skaparen af Svenska gymnastiken, att låta honom, obesvärad af alla rapporter, fullfölja
sina forskningar, så vore deremot en dylik undfallenhet mot arftagaren af hans
konst och af hans plats på intet sätt berättigad. Tvärtom funnes intet skäl att fritaga
honom mer än andra utöfvare af läkekonst från skyldigheten att inför Medicinal-styrelsen
redogöra för sin medicinska verksamhet. Både han sjelf och allmänheten
skulle väl blott kunna vinna derpå att äfven denna konstutöfning sålunda blefve
af staten erkänd och berättigad.
Från vetenskapens synpunkt syntes man med skäl kunna fordra, att innehafvaren
ej skulle behålla saken för sig sjelf, utan i likhet med sin frejdade Föregångare
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skol tets Utlåtande Jft 36. 5
låta sig angeläget vara att den nyfödda vetenskapen icke måtte qväfvas i sin linda,
ulan såsom en nationens dotter hos oss företrädesvis fortfarande uppammas och
trifvas.
Att fäderneslandet icke saknade all rätt till dylika anspråk, vore lätt att visa
Allt efter som gymnastiken sjelf utvecklats, hade Central-institutet ock njutit statsmakternas
uppmärksamhet och uppmuntran. Man hade ock varit betänkt både på
dess regelbundna utveckling och förvarande till framtida slägters gagn.
Om anslagen till Central-institutet i början och länge nog voro obetydliga, så
torde icke detta minst böra tillskrifvas en lika ovanlig som berömvärd oegennytta
hos den ädle gymnasiarken sjelf, hvilken för sin egen räkning ingenting begärde.
Under '16 års tid åtnöjde han sig med 500 R:dr årligt anslag, och sedan Rikets
Ständer vid Riksdagen 4829 höjt Institutets aflönings-stat till 2,000 R:dr, behöll
Ling deraf blott 600 R:dr, ehuru, såsom Preste-ståndets protokoller upplysa, han till
aflöning åt biträdande lärare utbetalade 4,400 R:dr. Inom samma Stånd uppstod
redan då fråga om att anhålla att Institutet skulle få sig ett nytt reglemente, likasom
att med ännu ytterligare 600 R:dr höja anslaget. De öfriga Ståndens mening
utföll dock annorlunda. Deremot anslogs åt Ling 2,000 R:dr, på det han måtte
sättas i tillfälle att i tryck framlägga resultaten af sina forskningar, och Rikets Ständer
anhölio tillika, att Institutet skulle ställas under någon auktoritets tillsyn, t. ex.
Direktionen för Stockholms stads undervisningsverk, hvilket ock skedde. Tio år
sednare och kort efter Lings bortgång ökades stats-anslaget till 4,400 R:dr utan
annat vilkor, än att Stockholms gymnasii-ungdom skulle kostnadsfritt få begagna
pedagogisk gymnastik. Största lönen tillföll, såsom skäligt var, Föreståndaren med
4,600 R:dr, dernäst Öfver-läraren med 800 R:dr, tre Lärare med 400 R:dr hvar,
det öfriga utgick till Vaktmästare, häst och förnödenheter vid undervisningen m. m.
Det blomstrande tillstånd, i hvilket Institutet vid grundläggarens död befanns under
af honom uppammade både Föreståndare samt Öfver- och Under-lärare, var väl
hufvudorsaken, hvarföre detta jemförelsevis rundliga anslag utan andra vilkor beviljades.
Men redan 4 84-8 var fara för handen att Öfver-läraren skulle förloras. Nya
anslag begärdes och beviljades, hvaribland 200 R:dr tillökning på Öfver-lärarens
lön, på det en skicklig person måtte finna anledning att vid Institutet qvarstanna,
för att vid Föreståndarens afgång kunna blifva hans efterträdare, 300 R:dr till en
ytterligare lärare i praktisk gymnastik samt omsider 433 R:dr 4 6 sk. till en lärarinna.
Preste-ståndet yrkade att, till betryggande deraf att anslaget blefve till afsedde
ändamål användt, vid detsammas beviljande måtte fästas det vilkor, att nämnde
Institut, så fort ske kunde, försåges med ett lämpligt reglemente; — ett yrkande
hvarken obehörigt eller onödigt. Ty visst vore att dåvarande utmärkte Öfver-lärare
icke af löne-förhöjningen kunde förmås att qvarstanna, men ovisst vore om detta
ensamt borde tillskrifvas dess ringa belopp. Många andra orsaker kunde hafva förefunnits,
hvilka det icke vöre tillständigt att i en motion gissningsvis vidröra. Likväl
6 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande JW 36.
ville motionären ej lemna oanmärkt att så länge de åligganden, som tillhörde en
tjenst, icke genom något faststäldt reglemente voro bestämda och kända, vore det
när som helst möjligt att dessa åligganden förändrades till en grad och på ett sätt-,
sorn gjorde tjensten tung om ej omöjlig att bestrida. Visst vore ock, om man såsom
sig borde, skulle sätta tro till Föreståndarens egna utlåtanden, att Centralinstitutet
i närvarande stund saknade en Öfver-lärare med nog skicklighet att vid
Föreståndarens afgång blifva hans efterträdare. Ofver-lärarens lön vore med högvederbörlig
tillåtelse delad med en underlärare, så att, i stället för en öfver-lärare
med 1,000 och en lärare med 400 R:dr i lön, egde Institutet 2:ne lärare med 700
R:dr, ingendera fullt kompetent till öfverlärare-plats. Ändamålet med sist beviljade
anslag vore således helt och hållet förfeladt och Institutet bragt i det tillstånd att, i
händelse af Föreståndarens bortgång, nödgas sakna hufvud eller införskrifva det från
utlandet. Till att förekomma detta missöde samt afhjelpa ofvan antydda brister, har
motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla:
1:o. »Att tillsynen öfver Gymnastiska Central-institutet må ofördröjligen uppdragas
åt en direktion, i hvilken icke blott män med pedagogiska insigter, utan
äfven militärer och läkare ingå såsom ledamöter.»
2:0. »Att, sedan en så bildad direktion eller ock en kommitté af sakkunnige
män förslag afgifvit, för Gymnastiska Central-institutet må utfärdas ett nådigt
reglemente, hvarigenom
a) Föreståndarens samt öfrige lärares och lärarinnors åligganden så regleras att
tillräcklig både theoretisk och praktisk undervisning i pedagogisk, militärisk och
medicinsk gymnastik samt i nödiga bjelp-vetenskoper meddelas åt de elever, som
blifva antagna till att danas till lärare i en eller flere af dessa gymnastikens grenar
b) Institutet berättigas att med sjukvård sig befatta mot förbindelse att årlig
rapport om denna sin verksamhet till Kongl. Sundhets-kollegium ingifva.
c) Föreståndaren tillförbindes att för utexaminerade elever utfärda betyg, innehållande
uppgift, i hvilken eller hvilka af gymnastikens ofvannämnde grenar den
examinerade eger den underbyggnad och skicklighet, att han kan den på egen
hand utöfva.
Och borde för öfrigt, så vidt det lämpligen kunde stå tillsammans med gymnastikens
nu varande utveckling, Kongl, reglementet af den 25 Maj 1814 med
tilläggen af den 16 April 1817, läggas till grund för det nya reglementet.»
3:o. »Att, i enlighet med förslaget till 1814 års reglemente, öfriga gymnastikinrättningar
i riket böra inspekteras af Central-institutets föreståndare eller öfverlärare
eller annan till bestridande af Föreståndarens tjenst fullt qvalificerad person,
så snart någon så beskaffad till Öfver-lärare blifvit antagen.»
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 36. 7
Slutligen har motionären föreslagit Rikets Ständer att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, »att Kongl. Maj:t, för der^händelse att nu varande anslag till
»Gymnastiska Central-institutet icke till dess fullständiga ordnande befinnas tillräckliga,
»behagade nådig proposition i ämnet till näst sammanträdande Ständer afgifva.»
Uti denna motion har Herr Professor Carlson, med hvilken Herr Doktor
Säve och Herr Prosten Melander instämt, föreslagit en utvidgning, åsyftande att
gifva undervisningen mera omedelbart inflytande på ungdomen jemväl i kroppsligt
hänseende, ty nödvändigt vore att den offentliga uppfostran hädanefter afsåge
den kroppsliga utvecklingen mera än hittills varit fallet. Dels förökades undervisningsämnenas
antal, hvarigenom tiden alltmera toges i anspråk, så att man slutligen
komme derhän, att physiken ej uthärdade mera, och dels skulle man redan,
efter hvad den tillförlitligaste erfarenhet vitsordade, i Stockholm redan hafva förnum'
mit ett märkligt aftagande i skolungdomens physiska krafter. Väl innehölle den
nya skolstadgan, att lärare i gymnastik borde finnas inom hvarje läroverk, och
Staten hade således erkänt sig böra sörja £ör ungdomens physiska uppfostran, men
något annat stadgande derom funnes icke, än hvad som förekomme i 5 §• I afseende
på den tid, som skall egnas åt undervisningen i gymnastik, stadgades i
samma författning blott, att denna tid icke vore inbegripen i de förut omnämnda
lärotimmarne. Den kunde således utan hinder af stadgan inskränkas till ett minimum.
Då man sålunda ej hade någon säkerhet att viss lid skulle användas till
gymnastiken, har Herr Professor Carlson föreslagit att till Kongl. Majit aflåtes en
underdånig skrifvelse med anhållan att närmare måtte bestämmas de lärotimmar,
som vid offentliga läroverken borde egnas åt gymnastiken.
Sedan Rikets Ständer Infallit Stats-Utskottets uti dess Utlåtande JVs 118, angående
regleringen af utgifterna under Riks-statens 8:de hufvud-titel, gjorda hemställan,
det Rikets Ständer, utan att ingå i någon närmare pröfning af den för
Gymnastiska Central-institutet vid innevarande riksdag föreslagna utgifts-stat, måtte
bevilja äskad tillökning uti Institutets nu varande anslag med 4,450 R:dr, eller till
12,000 R:dr R:mt, samt i följd deraf en utvidgning af Institutets verksamhet är att
emotse, lärer ett hittills saknadt reglemente för Gymnastiska Central-institutet nu
vara så mycket mer af behofvet påkalladt; och som de förslag till reglementanska
föreskrifter, hvilka i sådant hänseende blifvit framställda och här ofvan omförmälta,
synas Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ändamålsenliga,
får Utskottet tillstyrka
Rikets Ständer att till Kongl. Majit aflåta un derdånig skrifvelse
med anhållan:
1:0 att en sådan förändring uti nu gällande skol-stadga måtte vidtagas,
att ändamålet med en utvidgad gymnastisk undervisning
och öfning kan vinnas.
8 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 36.
2:0 att tillsynen öfver Gymnastiska Central-institutet må ofördröjligen
uppdraga åt en direktion, uti hvilken icke blott mån
med pedagogiska insigter, utan äfven militärer och läkare ingå
såsom ledamöter;
3:o att sedan en så bildad direktion eller ock en kommitté af
sakkunnige män förslag afgifvit, för Gymnastiska Central-institutet
må utfärdas ett nådigt reglemente, hvarigenom
a) föreståndarens samt öfrige lärares och lärarinnors åligganden
så regleras, att tillräcklig både theoretisk och praktisk undervisning
i pedagogisk, militärisk och medicinsk gymnastik samt
i nödiga hjelp-vetenskaper meddelas åt de elever, som blifva
antagna till att danas till lärare i en eller flera af dessa gymnastikens
grenar;
b) Institutet berättigas att äfven med gymnastisk sjukvård sig befatta
mot förbindelse att årlig rapport om denna sin verksamhet
till Kongl. Sundhets-kollegium ingifva ;
c) Föreståndaren tillförbindes att för utexaminerade elever utfärda
betyg, innehållande uppgift, i hvilken eller hvilka af gymnastikens
ofvannämnde grenar den examinerade eger den underbyggnad
och skicklighet, att han kan den på egen hand utöfva;
och slutligen
4:0 att gymnastik-inrättningarne vid rikets elementar-läroverk böra,
i den mån de blifva ordnade, underkastas offentlig kontroll, på
det sätt, som må finnas leda till ändamålet, utan att medföra
onödig kostnad;
I sammanhang med förestående motion har Utskottet till behandling förehaft
en hos Högloflige Ridderskapet och Adeln af Herr Adelborg, Ollo, väckt motion, deruti,
bland annat, hvarom nu icke är fråga, blifvit föreslaget, att i hufvudstaden måtte inrättas
fyra nya pedagogiska gymnastik-anstalter, deraf två för gossar och två för
flickor, samt att för sådant ändamål 20.000 R.dr R:mt måtte af Rikets Ständer
anslås. Till stöd för detta förslag har motionären anfört, att den pedagogiska gym
nastiken
vore för det uppvexande slägtets fysiska bildning, krafter och helsa af den
största vigt; att detta oaktadt densamma blifvit nu mera än någonsin åsidosatt och
utbildat sig till en sjuk-gymnastik, sysselsatt med det för samhället mindre vigtiga
målet att söka hela en redan bruten helsa; att för hela Stockholms ungdom funnes
endast en anstalt, nemligen Central-institutet, som vore så otillräckligt i jemförelse
med de skolors antal, hvilkas ungdom behöfde begagna sig af detsamma, att endast
en högst ringa del kunde komma i åtnjutande af den vigtiga förmån, detsamma er
bjöde;
-
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande Al 36. 9
bjöde; att bland d,068 lärjungar i Stockholms offentliga elementar-läroverk, åtnjöte
för närvarande endast en tredjedel undervisning i gymnastik och af den mängd privat-anstalter,
som funnos, hade endast Lyceum med nöd kunnat få några timmar
i veckan för sina lärjungar;' alla de andra läro-anstalterna voro för sina disciplar
utan denna vigtiga förmån; att bland 4,398 lärjungar i de offentliga folkskolorne,
åtnjöto endast de i vexel-undervisnings-sällskapets normal-skola befintliga 254 barn
undervisning i gymnastik; att vid de större elementar-läroverken i landsorterne funnos
väl vanliga gymnastik-anstalter, men bristen på fullt skicklige lärare vore stor
och öfningarne på långt när icke så inrättade, som man hade skäl att fordra; att
vid den öfriga mängden af landets folkskolor vore intet eller så godt som intet i
denna sak vidgjordt; att i fråga om slägtets fysiska förbättring, om dess utveckling
till helsa och styrka, vore qvinnans kroppsliga uppfostran af lika stor vigt som
mannens; att för henne ingenting blifvit gjordt, ehuru från alla håll klagomål förspordes
öfver det qvinliga slägtets tilltagande svaghet och sjuklighet; att då det vore
otänkbart att på en gång öfver hela riket införa ett fullständigt system af pedagogisk
gymnastik, hade motionären föreslagit att de fyra omförmälte gymnastik-anstalterne
måtte till en början inrättas i Stockholm, hvilka kunde tjena dels såsom modeller
för dylika anstalter å landet, dels äfven till bildnings-anstalter för lärare i
pedagogisk väg, och slutligen att om man kunde på detta sätt först få den peda
gogiska
gymnastiken på ett mera fullständigt sätt utförd och utbildad i hufvudstaden,
skulle kännedomen i denna väg sedermera lätt sprida sig till landsorterna och äfven
der väcka behofvet af dylika nyttiga inrättningar.
Efter det Herr von Vegesach, Carl Henning Isac, uti hos Ridderskäpet och
Adeln väckt motion bland annat föreslagit, att, utom det förut i hufvudstaden varande
Gymnastiska Central-institut, 2:ne dylika inrättningar måtte anläggas, den ena
i Staden, inom broarne, och den andra å Södermalm; att vid dessa Instituter elever
från alla inom dessa stadsdelar befintliga undervisnings-verk, lärdoms-skolor och flickpensioner
skulle erhålla kostnadsfri handledning i pedagogisk gymnastik m. m.; att
till aflöning åt Föreståndare måtte anvisas 2,000 R:dr årligen för hvardera; och att
berörde anslag först skulle utgå sedan kommunen anskaffat tjenliga och inredda lokaler
samt då från Gymnastiska Central-institutet utexaminerade gymnaster blifvit till
lärare vid dessa Instituter förordnade, har Stats-Utskottet, uti sitt ofvan åberopade
Utlåtande Al 148, 39 mom. litt. a, dit berörde motion blifvit remitterad, hemställt,
att densamma icke måtte föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd, emedan nämnde
Utskott, som tillstyrkt anvisandet af stats-anslag ej mindre till aflöning åt gymnastik-lärare
vid rikets samtlige elementar-läroverk, än ock ökadt statsbidrag för
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 2 A/d. 15 Haft. 2
10 Sammans. Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 36.
Gymnastiska Central-institutet samt till stipendier åt civile personer, som egnade sig
åt gymnastik-yrket och genomgingo kursen derstädes, ansåg, i händelse berörde
framställningar vunne Rikets Ständers bifall, tillräckliga åtgärder, åtminstone för närvarande,
vara vidtagna för gymnastiska undervisningens befrämjande och utveckling,
helst då för öfrigt de af sistnämnde motionär framställda förslag dels skulle erfordra
betydliga utgifter för Stats-verke t, hvars tillgångar under innevarande riksdag redan
blifvit hårdt anlitade, dels sakna fullständig utredning för att till pröfning upptagas.
Hvad Stats-Utskottet sålunda hemställt, har Rikets Ständer bifallit; och som Herr
Adelborgs nu ifrågavarande förslag är af enahanda syfte som det af Herr von Vegesach
framställda, men redan ogillade, och de skäl, som mot det sednare blifvit
anförda, äro tillämpliga jemväl på det förra, tillstyrker äfven Sammansatta Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
att framställningen om beviljande af stats-anslag för inrättande af
fyra nya gymnastik-anstalter i hufvudstaden måtte lemnäs utan
afseende.
Dock, på det att en önskvärd gymnastisk undervisning och öfning må kunna
meddelas åt den qvinliga delen af det uppvexande slägtet, anser Utskottet sig böra
hemställa,
att, i sammanhang med utfärdandet af ett nytt reglemente för
Gymnastiska Central-institutet, Kongl. Maj:t i nåder täcktes tillse
huruvida en afdelning af detta Institut kunde anordnas särskildt
för bildande af Gymnastik-lärarinnor.
Stockholm den 5 December 1857.
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande Al 37. 11
N:o 37.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 10 Dec. 1857, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående örlogs-fartygs utsändande
på de af Svenska handels-far ty g mest besökta aflägsna
farvatten.
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion har Herr Lilliehöök, C. J.,
anfört, hurusom på de få aflägsna orter, der Svenskt konsulat funnes, bestreds denna
befattning mestadels af utländske köpmän, som i allmänhet ej egde den ringaste
kännedom om det lands beskaffenhet, hvars representanter de voro, hvilket
förorsakade att, vid tillfällen då penninge-transaktioner ifrågakomme, ärligheten finge
vika för egennyttiga beräkningar. De af en hvar lätt insedda svårigheterne och
vådorne, för hvilka en skeppare utsattes på en ort der konsul funnes, voro stora,
men ännu värre vore det på de ställen der sådan icke funnes, hvarest man nödgades
kasta sig i armarne på den mäklare, som antingen före eller vid skepparens
ankomst blifvit honom rekommenderad. Den Svenska flaggan och det Svenska
namnet vore den sednare till föga nytta, emedan de Svenska relationerna vore så
få att mången äfven betydande köpman på andra jordhalfvan behöfde kartan för
att påminna sig hvad han i sin barndom hört om vårt fosterland, hvars tillgångar
och behofver vore för honom alldeles obekanta, hvarföre han kände föga kallelse
att knyta några förbindelser med detta okända land, på hvars lagar och för
fattningar
han, i brist på kännedom derom, icke kunde förlita sig. Följden af denna
ringa ömsesidiga bekantskap emellan Sverige och den aflägsnare verldens köp
män
vore äfven den, att vi på de sednare åren börjat anse det förmånligare att
låta Engelsmän och Hamburgare hemföra en stor del af våra behofver från de aflägsnare
hafsstränderne till England och Hamburg, hvarifrån vi ur andra hand
fylla dem, i följd hvaraf äfven England och Hamburg blefve vår nästan enda af
-
12 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande JYs 37.
sättningsort. Då man betänkte de ofantliga resurser Sverige egde uti sina skogar,
grufvor, åkerbruk och folkets konstflit, kunde man icke undgå att beklaga denna
Brist på relation.er, samt söka bidraga till afbjelpande af denna brist. Det sätt
hvarpå England gått tillväga för att tillvälla sig sin ofantliga andel i verldshandeln,
vore i korthet följande. Långt innan detta rikes handel blef utsträckt till alla delar
af verlden, spridde det sina talrika örlogs-fartyg öfver hela jorden, till ofta okända
trakter, för att ligga, såsom det vid första påseendet syntes, overksamma och blott
stata med en Brittisk flagg utanför en stundom obebodd, stundom ogästvänlig kust,
men beräkningen var djup. Noggranna beskrifningar och uppgifter om de fremmande
länderna återfördes med hvarje fartyg. Hvarje spekulant eller äfventyrare,
som ville försöka sin lycka på andra sidan håfven hade ledning af dessa uppgifter
samt egde den fördelen att då han kom ut på platsen möta en Engelsk auktoritet,
som försvarade honom och hans kapital från våld och godtycklighet. Att spekulanter
och äfventyrare aldrig saknades då väg för dem öppnades, vore gifvet,
Skaror af dem strömmade äfven till de nya hamnarne, och England hade snart
landsmän öfver hela verlden som oupphörligen underhölle förbindelserna mellan moderlandet
och de nyupptäckta eller nyuppsökta länderna.
Till hvilka följder detta småningom ledt, upplyste historien om Ostindiska
Kompaniet, om Amerikas, Vestindiens, Nya Hollands och Ostindiens eröfring, och
ville man veta det slutliga resultatet, som fullföljandet af detta system frambragt,
så bchöfde man blott jemföra Englands statistiska uppgifter med andra länders
för att finna att den från början lilla östaten nu vore en bland de rikaste och
mäktigaste på jorden.
Motionären ville icke häntyda derpå att Sveriges handel skulle någonsin kunna
uppnå ett så blomstrande tillstånd som Englands, utan endast visa att det varit genom
spridandet af sina örlogsfartyg öfver hela verlden, som England kommit till
detta mål.
Frankrike, Nord-Amerika och Holland följde samma system.
Utgående från en innerlig öfvertygelse om Örlogs-flottans oumbärlighet under
krig och den oberäkneliga nytta den kunde, rätt använd, göra landet äfven under
fred, har motionären föreslagit att örlogs-fartyg måtte utsändas på de af Svenska
handels-fartyg mest besökta farvatten, så att hvarje fartyg hade sin station; och
borde kortaste tiden för dessa expeditioner vara 2 år, på det att Chefen på ett
sådant fartyg kunde hinna att inom sin station noggrant taga kännedom om dervarande
förhållanden och tillse att konsulerne gjorde sina skyldigheter, tillsätta nya,
om så behöfdes, bispringa handels-fartyg och upprätthålla ordning och anseende
m. m.
Stationerna
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 37. 13
Stationerna borde, enligt motionärens åsigt, blifva: ^2 4 Medelhafvet; J42.-2 Vestindien
och östra kusten af Norra och Södra Amerika; M 3 Cap och Ostindien; J\s.
4 Chinesiska farvattnen och Australien och M. 5 Stilla hafvet. Fem fartyg skulle
alltså erfordras, hvaraf 3 borde vara Fregatter, och %. Korvetter; men enär Kongl.
Maj:t uti Sin nådiga proposition om Stats-verkets tillstånd och behof uptagit 2:ne
fartyg att årligen utgå för handelns skyddande, kunde dessa motsvara de tvänne af
motionären föreslagna på de närmaste stationerna.
Sluteligen är vordet föreslaget att Rikets Ständer måtte i underdånighet hos
Kongl. Maj:t anmäla deras åsigt om nyttan och behofvet af ytterligare 3 fartygs utgående
i samma ändamål, samt anhålla, att, derest Kongl. Maj.t skulle i nåder gilla
densamma, de för verkställigheten deraf erforderliga utgifter måtte, med hänsyn till
den fördel, den föreslagna åtgärden afsåge att bereda dem, som bidroge till bildande
af Handels- och Sjöfarts-fonden, i nåder tillåta att utaf nämnde fond bestridas, och
hvilken kostnad för 3 Fregatter under 42 månader upginge till omkring 540,000
R:dr Riksmynt. Härigenom skulle äfven vinnas en jemn öfning för Flottans befäl och
manskap samt tillfälle yppas att uppfostra Sjö-kadetterne på dessa fartyg.
Vid föredragning af denna motion till remiss har Friherre von Oller framställt
det jemknings-förslag, att, enär Handels- och Sjöfarts-fonden icke stöde under Rikets
Ständers förfogande och det ifrågakomne ändamålet vore af allt för stor vigt för det
allmänna, för att göras beroende af nyssnämnde fonds möjliga tillgångar, Rikets Ständer
måtte bevilja och ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett extra förslags-anslag af
4,620,000 R:dr Riksmynt att utgå under loppet af 3 år med J eller 540,000 R:dr
årligen.
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hvartill
detta ärendes behandling blifvit öfverlemnad, har tagit detsamma i öfvervägande.
Lika med motionären håller Utskottet före, att utsändande af örlogs-fartyg, på sätt af
honom blifvit föreslaget, till de af Svenska handels-fartyg mest besökta farvatten,
skulle vara både för handelns beskyddande och för öfningen af flottans personal förmånligt;
men enär de dermed förknippade stora kostnader öfverstiga så väl Statens
som Handels- och Sjöfarts-fondens tillgångar, af hvilka sednare årligen afsättas en ej
ringa del för expeditioner till handelns skyddande, och denna fonds medel dessutom
blifvit för en längre tid och till högst betydligt belopp tagna i anspråk till andra
föremål; samt härtill kommer att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda nådiga framställning, vid innevarande riksdag, med 4 50,787 R:dr 50 öre förhöjt
det å Riks-statens 5 Hufvud-titel uppförda anslag för exercis af flottans bemanning,
anser Utskottet, under sådane förhållanden, sig icke böra tillstyrka beviljandet
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 2 Afd. 15 Haft. 3
14 Samman». Stat»- »arnt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 37.
af några ytterligare medel för vinnande utaf det af motionären åsyftade ändamål,
utan hemställer,
att ifrågavarande motion, jemte dervid gjorda jemnkningsförslag,
icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 December 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1857
Samm emanua Stata- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Ulsk. Utlåtande N-.o 38. 1
N:o 38.
Alik. till Exp. Utsk. den 10 Dec. I857r kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående anställande
af Prest vid Allmänna Garnisons-Sjukhuset.
Hos Högvördiga Preste-Ståndet har Herr Kyrkoherden Sondén, med hvilken Herr
Biskop Annerstedt instämt, uli väckt motion föreslagit, att, då en omsorgsfullare själavård
vid förenämnde Sjukhus vore af behofvet påkallad, åt en Prest vid Allmänna
Garnisons-sjukhuset måtte, mot skyldighet af daglig själavård, enligt föreskrifter som
Direktionen hade alt meddela, anslås skälig lön, jemte boningsrum på stället, med dit
hörande förmån af ljus och ved, såsom sjukhus-läkarne åtnjöte.
I anledning af denna motion får Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet, hvartill densamma blifvit öfverlemnad, yttra, att Rikets Ständer
redan, med föranledande af Stats-Utskottets, uti Utlåtandet N:o 71, angåeude reglering
af utgifterna under Riks-Statens Fjerde Hufvudtite), gjorda framställning, beslutat, att,
jemte nuvarande förmåner af fri bostad, ved och ljus, ett årligt arfvode af 300 R:dr
riksmynt skall å Sjukhusets stat uppföras för en Prestman, hvilken, boende på stället,
med undantag af den söndagliga guds-tjensten, bestrider religions-vården derstädes.
Bilt. till R. St. Prof. 1856 åf 1857. 4 Sami. 2 Afd. 16 Haft. 1
2 Sammansatta Stals- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Uts/t. Utlåtande S-.o 39.
Då Rikets Ständer sålunda fattat beslut i det ämne ifrågavarande motion afser,
hemställer Utskottet,
att densamma icke må till någon särskild åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
Stockholm den 5 December 1857.
ivo :it).
Ank. lill Exp.-Utsk. den 10 Dec. 1857, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af' väckt motion, angående bildande
af en stam för örlogs-flottans matroser, medelst
enrollering af skärgårdsfolk.
Inom Ilöglofliga Ridderskapet och Adeln har Herr Olivecrona, August, ali vackt
och till Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad
motion anfört, hurusom det ofta blifvit sagdt och åberopadt såsom ett skäl emot möjligheten
att kunna utrusta en linieskepps-flolta af någon betydenhet, att i landet ej
funnes dugligt folk (ill bemanning och att handels-flottans matroser, såsom till stor del
frånvarande och ej hugade att taga tjenst på Kronans fartyg, ej vore mycket alt påräkna.
Denna sednare åsigt hyllades äfven af motionären. Det vore derföre på enrollering
af skärgårdsfolk, som voro fiskare till yrke, som en stam för flottans matroser
borde grundas, utan att derför rubba båtsmansroteringen, som utgjordes, visserligen
icke af sjömans-ämnen, efiersom Rotehållarne icke voro förpligtade att uppsätta en matros,
utan en vanlig bonddreng, som holle vissa dimensioner på tumstocken, samt i
öfrigt vöre fri från kropps-lyten, men detta folk hade andra ganska goda egenskaper
Sammansatta Stais- samt Allm. liese - och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 39. 3
hvilka gjorde denna fasla trupp dyrbar för flottan, och hvars fysiska krafter voro
nödvändiga för att fylla besältnings-styrkan å Kronans fartyg.
Då Konung Carl XI organiserade flottans stamtrupp genom indelnings-verket,
på samma sätt som för arméen, gjorde man föga afseende på sjömanskap om bord på
örlogsfartyg, hvilket bäst bevisades af valen utaf Skepps-chefer och öfver-befäl uuder
hans sjö-krig. Officerare af kavalleriet och infanteriet, rådmän och till och med källarmästare
biefvo utsedda till Skepps-chefer samt en duglig och tapper Fältherre ansågs
kompetent till öfver-befälet. Att fordringar på Sjömanskapet igenom de öfriga graderna
ända till gemene man biefvo i proportion härefter, kunde med fullt skäl antagas. Det
blef i dessa tider, sedan Konungen insett oefterrättligheten af detta sätt att rusta flottan,
ett stort framsteg, att hafva anlagt en hufvud-station för flottan på en tjenligare
ort; all hafva anbefallt skeppens byggande åt de på sin tid skickligaste byggmästare
i stället för alt sjö-släderna skulle hvar och en bygga sin kontingent, och att hafva
grundlagt en fäst besättnings-styrka i stället för det sammanrafsade folk, som förut
föstes om bord af likt och olikt. Men huru kunde det tänkas på sjömanslynne äfven
hos gemene man, då sådant ej kom i fråga såsom en nödvändig ingrediens, jemte sjömansdaning
hos befälet.
Att bilda hvad man menar med matroser af rote-båtsmännerne, hvilka antagas
i tjenst oftast efter fyllda 25 år och ganska sällan under 18 år, under sådant kontrakt
med rotehållare!), att karlen endast hvart tredje år skall (jenstgöra i fredstid,
vore och blefve en omöjlighet, helst då karlen detta tredje år sällan vore, utom för en
mycket kort lid sjökommenderad och då mer än ofta till tjenstgöring å sådant fartyg,
der han ej förvärfvade sjömanskap. Man hade derföre sett, att han vore användbar
på däcket, i akterhand, såsom den der hade styrka alt hala och draga, men ock kunde
skickas till väders för samma orsaks skull; men få voro undantagen att han kunnat
förvärfva matros-skicklighet och kunde anväudas som en dugtig förhands-karl. 1 sådant
fall hade det varit en händelse af niedfödt sjömans-lynne, eller att någon sjöman
låtit värfva sig lill båtsman. Deremot hade det befunnits ganska lätt att inöfva båtsmannen
i kanonier-excersisen och äfven i haudvapnens handterande, hvilka saker voro
för honom mera fattliga, än sjömans-skapet, som fordrade en tidig utveckling af egentligt
sjömans-lynne.
Utefter hela Skånska kusten från Helsingborg (ill Åhus funnos stora liskarebyar,
väl befolkade af dessa hafvets söner, som voro snart sagdt födda på sjön och
ej hade lynne för annat än sjölif, ty ehuru öfverbefolkningen i dessa byar skulle kunna
hafva goda tillfällen att finna arbete vid jordbruket, valde den hellre, då fisket ej sysselsatte
dem. att söka tjenst på handels-fartvg och förblefvo, enligt sitt lynne, sjömän,
ifrån Blekinge gräns mot Skåne började den egentliga skärgården, som nästan oafbrutet
fort före upp till Haparanda, och uti denna vidsträckta terräng funne man icke så
stora byar, utan en mera spridd befolkning af fiskare. Men ett annat förhållande egde
ock här ruin. Från Blekinge gräns till Gefle voro dessa fiskare-familjer vanligen bo
-
4 Sammansatta Stats- samt Allm, Bese.- och Ekon.-Utsft. Utlåtande N:o 39.
faste i skärgården, då deremot nordligare, desse vanligen bodde i städerne och på fasta
kusten om vintern och endast 0111 sommartiden vistades i fiskelägena; den bofasta fiskarebefolkningen
vid Sveriges Östersjö-kust kunde således räknas från Helsingborg till Arholma,
emellan Stockholm och Gefle.
Huru stort antalet af dessa bosatta familjer vore, kunde motionären icke ens
approximativt uppgifva, men det måste vara betydligt och tillräckligt att derutur välja
en stam för sjömän, helst om man tilläde det betydliga antal som bebodde Kattegats kust
från Helsingborg till Strömstad och som likaledes bestod af bofasta fiskare. Lotspersonalen,
nemligen den i tjenst varande, utgjorde omkring 1,200 personer och vore en
blott ringa del af denna skärgårds-befolkning, hvaraf man något så när kunde antaga
att den manbara befolkningen vore minst tiodubbel. De egenskaper, som isynnerhet utmärkte
skärgårds-folk och fiskare vore i korthet följande: barnen började redan att
medfölja föräldrarne vid idkandet af fisket i öppna sjön och öfvervunno derigenom sjösjukan
och räddslan för det farliga elementet, samt blefvo tidigt härdade för dess våldsamheter
och ett äfventyrligt lif. Då de blefvo äldre lingö de sjelfva sköta sin båt och
inöfvades att handtera näten och bössan för fisket och jagten. Ynglingen lärde sig
derunder att känna sjöns natur och den skärgård eller kust hvarest han vistades, till
betydligt omfång, att känna kompassen, huru fartyg borde styras och segel skötas samt
lotsning. Han komme ibland i tillfälle alt lotsa stora fartyg, som behöfde hjelp,
oftast i nödstäldt skick, då skärgårds-boen alltid varit beredvillig, att, med risk af eget
lif, i sin bräckliga farkost komma de strandsatta till hjelp. Ett sådant lif från barndomen
grundläde mod och rådighet i faran samt det sanna sjömanualynnet. Allt detta
förefunnes hos denna talrika befolkning. Den sydliga kust- och skärgårds-befolkningen,
liksom den vestra, hade, utom det allmänna sjömanslyunet, en annan karakter, som den
fått på en icke laglig väg, men som mägtigt bidroge tili sjömanslyunets utbildaude, nemligen
lurendrejeriet. För att vara en skicklig lurendrejare tili sjös fordrades både mod
och rådighet, djerfhet och slughet, och lureudrejaren finge ej sky nattens mörker på en
farlig kust eller vädrets beskaffenhet, utan fastmera välja de tider och omständigheter
då tullstatens tjenstemän icke gerna vågade sig ut, eller kunde med någon sannolikhet
följa honom i spåren. Denna praktik vore visserligen icke lofvärd, men orsaken hvarför
kust-befolkningen öfvade detta yrke, lage i deras hårda näringsfång som fiskare, och alt.
detta sednare gåfve dem oftast en alltför knapp förtjenst tili näring äfvensom att Staten
så litet frågat efter att genom andra medel understödja dem.
Det vore derföre ur stats-ekonomisk synpunkt i förening med örlogs-tloltans be
hof
af en rask sjömans-stam, som motionären framställde förslag till enrollering af en
särskild sjömans-korps bland kust-befolkningen, pä det att Kongl. Majit, för sin örlogsflotta,
likaväl som med handels-flottan redan egde rum, af dessa dugliga ämnen för sjömän,
måtte komma i tillfälle att draga all den nytta sorn fäderneslandets försvar så
oundgängligt kräfde. En sådan enrollering måste likväl ske på ett försiktig! sätt för
att ej afskräcka, utan i stället locka folket att sjelft företrädesvis söka tjenst och skydd
iSammansatta Slats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Vtsk. Utlåtande N:o 39. 5
hos Kronan. Man måste undvika allt tvång om saken skulle lyckas och vilkoren
blifva sådana, att de voro förenliga med folklynnet och en sjömans billiga anspråk.
Inga kompani-indelningar, intet inblandande uti skär-karlens enskildta lif, då han vore
hemma och icke till verklig sjötjenst kommenderad, borde ega rum. Han måste anses
såsom en alldeles fri man, den stund han blifvit hemförskalfad och finge ej godtyckligt
kommenderas utom på förut bestämda tider under fredstid, såvida han ej sjelf
vore sinnad och sökte sjötjenst.
I öfverensstämmelse med dessa grundsatser har motionären föreslagit:
“att hvarje enrollerad karl får en årlig städsel af 15 R;dr Riksmynt och att kapitulations-tiden
är 6 år, men kan derefter förnyas på 6 års tidrymder;
att denna städsel förbinder karlen, att en gång om året inställa sig till mönstring
å utsatt närbelägen mönstringsort efter kungörelse i kyrkorna, samt att han icke
afflyttar från hemorten, utan att sådant anmäla med uppgift hvarthän, samt att, derest
han under sin ledighetstid söker annan tjenst, sådant förut anmäla för erhållande af
permission. Skulle sådan i fredstid ej kunna lemnäs, bör honom tillåtas, alt, emot sättande
af annan karl i sitt ställe, afhända sig och öfverflytta den återstående kapitulationen
på denne, jemte det han till honom betalar årets lega;
att kommenderad till sjötjenst skall han från hemtnings-dagen, eller mötesplatsen
för transport till stationen, åtnjuta en månadllig kontant hyra, enligt ett medelpris
af de allmänna hyrorna för lättmatros å haudels-fartyg eller jungman, om hau första gån
gen
kommenderas på seglande större fartyg samt denna hyra fortfara till dess han aflemnas
på utgångs- eller mötesplatsen;
att under trausporten, vistelsen på station och för fartygs utrustning samt om
skepps-bord skall han åtnjuta skepps-portion in natura eller det i sjö-reglementet bestämda
ersättniugs-prisel under transporten af 24 sk. Banko eller 75 öre per dag;
att hau skall vara befriad från all annan varfstjenst än den som är oundgänglig
i och för det fartygs klargöring för sjö-expedition, till hvilket han är förut kommenderad,
eller till hvilket han händelsevis blir förflyttad under utrustning;
att i fredstid han skall vara skyldig att underkasta sig kommendering till sjös
på minst ett helt år från Midsommaren till följande samma årstid, så vidt ske kan, eljest
till sjö-exerciser emellan början af Juni till slutet af Augusti, för att ej hindras i
sitt vår- och höst-fiske, hvilka för honom äro de vigtigaste att sköta; *
att om han kommenderas på hel årstjenst till sjös, skall honom bestås, utom
hyran och portion, en parad-mundering samt en kavaj och 2 ylleskjortor. Ar han kommenderad
på sommar-ljenst, får han blott begagna dessa krono-persedlar, men en ylleskjorta
skall honom beslås såsom under tiden intjent. Deremot skall han sjelf vara försedd
med passande släpkläder och der sådant fattas, Kronan för förråds-persedlars utlemnande,
ersättas af hyran. Skulle en sjö-expedition under fredstid räcka öfver ett år,
är blott en parad-mundering, en kavaj m. m. intjente och bestås af Kronan, men för
Sammansatta Stats- samt Altm. Bess.- och Ekon.-Lisk. Utlåtande S:o 39.
dylika förråds-persediar, utöfver det redan bestådda, skall i öfrigt ersättning tagas
af hyran:
att en enrollerad skär-karl och fiskare skall svära krigsmans-ed och vara i allo
underkastad discipliuär-lagarne om bord samt deremot kunna befordras i förhållande
till uit och skicklighet både till högre hyra och till under-officer, om han kati undergå
behörig examen och fördenskull beredas honom tillfälle att under tjenstledighet bevista
stationens skolor med åtnjutande af nödigt underhåll, då Iian, enligt företedde betyg af
Skepps-chefen, kan anses förtjena en sådan uppmuntran, och slutligen
att Kikets Ständer mätte anslå eli förslags-anslag af 5.000 B:dr Banko eller
7,500 R:dr Riksmynt under nästföljande stats-regleriugs-period, för alt dermed anvärfva
500 man af skärgårds- och kust-befolkningen uti fiskelägena, samt att en underdånig
skrifvelse i detta ämne måtte till Kongl. Maj:t afgå för berörde saks lämpliga anordning,
i hvad på Kongl. Maj:t kan bero och Högstdensamme täckes besluta/'
Genom hvad sålunda blifvit föreslaget, hoppades motionären hafva fästat uppmärksamheten
pa en vigtig angelägenhet för örlogs-Holtan samt tillika beredt den fattiga
kust-befolkningen medel till utkomst genom spridning af ett indirekt stats-bidrag, sorn, om
det motsvarade det åsyftade ändamålet och med liden omhuldades af Rikets Ständer genom
ökade anslag till eurollering af ett för flottan fullt behöfligt antal, omkring fi ä
8,000 man, så skulle för sådan händelse visserligen 60 ä 80,000 R:dr Banko årligen
spridda bland fiskare-familjerna, utom öfverskollen af intjenta hyror, i sin mån betydligt
förbättra deras ställning och föröka antalet tjenstbart krigsfolk för flottornas behof
i krig.
Hvad sålunda förekommit, har Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet tagit i öfvervägande.
De stora årliga utgifter, som deu af motionären föreslagna enroliering af fiskare
och skärgärds-boer för tjenstgöring å örlogs-flotlan skulle medföra, anser Utskottet böra
i fredstid undvikas, på det att, i händelse af ett krig, medel må vara ali tillgå för auvärfning
och förhyrning af för flottans bemanning erforderligt folk. Att sådant icke skall
komma att saknas, derest Staten är i tillfälle att erbjuda en skälig aflöning, tror Utskottet
kunna med säkerhet antagas.
Utskottet får derföre tillstyrka
att ifrågavarande motion icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 5 December 1857,
Reservation:
af Herr af Edholm, E. IV. “Utskottets skäl till alsiag å motionärens hemställan
finner jag icke fullt tillfredsställande. Jag anser nemligen att för ett så vigtig!
Sammansatta Stats- samt Allm. Bese.- och Eicon.-Utsk. Utlåtande N:o 39. 7
ändamål, sorn upprättandet af en'stamtrupp, ur hvilken vår örlogsflotta under krig kunde
med säkerhet påräkna en ganska ansenlig rekrytering af förträfflige sjömän, den till en
början föreslagna, jemförelsevis obetydliga summan af 5,000 r:dr b:ko ingalunda vore
illa använd, litt förslag deremot, att med så ringa medel framkalla och till fäderneslandets
försvar binda en dertill särdeles lämplig samhällsklass, synes mig desto hellre vara
förtjent af den största uppmärksamhet, som vårt land just i ifrågavarande hänseende
eger de betydligaste tillgångar, jemförlige med de mäktigaste sjö-nationers, både till
antal och duglighet, endast de uppsökas och i dagern frammanas. Utskottets föreställning
att detta sednare skulle lätteligen låta göra sig vid ett utbrytande krig, endast
man då genom besparingar vetat förskaffa sig medel dertill, kan jag icke dela. Ty vid
hvad som anförts rörande handelsflottan och det tillräckliga antal sjöfolk derutur, som
man beräknat skola, då krig utbryter, genast stå till buds med att låta förhyra sig till
örlogstjenst, torde icke få förbises att nämnde flotta äfven under krig är ganska vä! i
behof af sina besättningar, såvida man ej anser att all Sveriges handel och sjöfart i
och med ett sådant komme att afstanna. Åtminstone torde det ej kunna förnekas att.
en på förhand genom krigsmanna-ed dertill förbunden och i Kongl. Maj:ts flotta redan
enrollerad korps i alla händelser är säkrare att kunna påräkna vid ett sjökrigs utbrott,
än hvad af handelsflottan möjligen då kan undvaras. Erfarenheten har dessutom äfven
utvisat det lättheten att erhålla folk till örlogstjenst icke just brukat vara så särdeles
stor, då man ofta nödgats vidtaga åtgärden att “pressa®, d. v. s. att med våld fasttaga
och tvinga medborgare till sjötjenst. Att således i allmänhet förlita sig uppå, det krigsmän
stå alt erhålla, genast en fara hotar, för de möjliga besparingar man under freden
kunnat göra genom att då ej anskaffa dem, torde vara en farlig grundsats, och jag har
icke kunnat instämma i Utskottets uttalande af en sådan. Då jag äfven för öfrigt hyser
den åsigt, att, på den grund motionären angifvit, en i framtiden stor och vigtig
tillökning i våra försvarskrafter kan byggas på ett, som det mig synes, lika enkelt, som
nära till hands liggande sätt och med en obetydlig kostnad mot den vinning fäderneslandet
deraf kan draga, har jag ansett att Utskottet till en början bort tillstyrka Rikets
Ständer:
att bevilja 7,500 r:dr r:mt under 3:ne år till det af motionä
ren
angifna ändamål.®
Herr Montgomery, Robert, anmälte, att han uti beslutet icke deltagit.
S Sammansatta Stals- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 40.
N:o 40.
Ank. tilt Exp.-Utsk. d. 10 Dec. 1857, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående rättighet
för indelningshafvare att få sina räntor
och Krono-tionde debiterade och uppburne af kronans
uppbörd smän samt å vederbörande landtränterier
qvartalsvis uttaga i penningar den derför
belöpande lösen.
Uti förestående ämne äro motioner väckte:
l:o Inom Högvördige Preste-ståndet af Herr Biskop Timmander, som anfört, att
genom sista Riksdagens tillgöranden för räntepersedlarnes förvandling hade en del indelningshafvare,
särdeles de för hvilka särskildt uppbördsverk med åtföljande rättighet
till uppbördsmötens hållande icke förefunnes, råkat i ett alldeles förändradt och olidligt
förhållande till sina räntegifvare. Så länge räntorne kunde till leverering in natura
uppsägas, var för räutegifvarne ett iutresse och en anledning att med betalningen göra
räntelagaren någorlunda lill nöjes. Bland den skånska allmogen, hvilken öfverhufvud
visat sig synnerligen redbar i utgörandet af sina skyldigheter, der dessa med foglighet
och efter billig sammanjemkning ulkräfdes, hade det vanliga förhållandet varit att ett
par
Sammansatta Stats- samt Al/m. Hese.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande \:o 40. 9
par deputerade från hvarje tiondepligtig socken vid utsatt tid, stundom förr, infunnit
sig hos indelningshafvaren med den öfverenskomna lösen. Numera då lösningspriset
vore af aftal oberoende, hade man intet skäl att antaga fortfarandet af detta förhållande.
Snarare vore det fara värdt att indelningshafvaren skulle nödsakas att sjelf eller
genom ombud fara gård frän gård med sina af flera Häradsskrifvare utlösta tionde-längder
för utbekommande af en hand full här och en annan i grannstugan. Denna procedur
vore alltför abderitisk för alt icke dess omförmälande skulle leda till oundgänglig rättelse,
och hade motionären derför föreslagit: ”att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om sådant nådigt stadgande, hvarigenom rättighet medgåfves den
indelningshafvare, som sig hos Konungens Befallninghafvande i god tid derom anmälde,
att få sina räntor tillika med krono-skatterna uppdebiterade och uppburna, äfvensom att
på vederbörande landtränteri få den derför belöpande pennioge-Iösen qvartalsvis uttaga,
börande lösen för de qvartaler, som före årets markegångssättning utbetalas, indelningshafvaren
efter den sednast uppgjorda medelmarkegång beräknas och sedan ny medelmarkegång
blifvit för året fastställd, den skillnad i pris, som derigenom möjligen indelningshafvaren
till last eller lill godo uppkommer, vid närmast derefter följande qvartalsaflöning
liqvideras.
Uti Hedervärda Bonde-ståndet:
2:o Af Riksdagsfullmäktigen Anders Bäckström från Norrbottens län, hvilken
yttrat, att, då genom Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 blifvit stadgadt, att indelta
räntor och kronolionden skulle framgent lösas efter 10 sistförflutna årens medelmarkegångspris,
hvaraf följde all indelningshafvare egde likasom en bestämd lön på stat env
dast vexlande efter fastställda markegångsptiser, skulle ytterligare fördel af delta stadgande
kunna tillskyndas så väl ränte-tagare som gifvare, derigenom att Kronofogdarne i
sammanhang med öfriga krono-utskylder uppbure, efter sålunda stadgadt lösnings-pris,
alla indelta räntor och redovisade dem i landt-ränterlerne, hvarifrån räntetagarne kunde
pä en gång få lyfta sina löne-anslag, utan att behöfva, såsom nu, inlysa sina räntegifvare
till betalning af en sålunda bestämd penninge-lösen och utskrifva qvittens till hvar
och en af dem, som inställde sig med betalning, men restlängd å de öfriga. För räntegifvaren
skulle ifrågasatta uppbördssätt äfven medföra fördel, emedan han då icke behöfde,
såsom nu, göra särskild resa, ofta af flera mil uti de norra länen, för att betala
den bestämda lösen, utan finge afbörda sig denna skuld vid samma tillfälle, som öfriga
krono-utlagor.
På grund af allt detta har motionären föreslagit, -'‘att Rikets Ständer måtte, genom
underdånig skrifvelse, hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kronofogdarne, hvar och en inom
sitt fögderi, förständigades att, i sammanhang med öfriga krono-utskylder, efter Kongl.
Majus Befallningshafvandes förordnande, uppbära lösen för all indelt, till uppsägningsrätt
icke hänförd grundränta, så väl som i de fall då ränlegifvaren eger uppsägningsrätt,
lilli, till R. St. Prot. 1856 åf 1857. 4 Sami. 2 Afd. 16 Haft. 2
10 Sammansatta Stats- samt Allm. Besa.- och Efcon.-Ulstc. Utlåtande N:o 40.
men densamma icke begagnar, och medlen till länens ränteri redovisa, för att derifrån
till vederbörande räntetagare efter det för hvarje år bestämda medel-markegångspris
utbetalas”.
3:o Af Riksdagsfullmäktigeu J. E. Rutström från Norrbottens län, som andragit
att uppbörden af till militien anslagna indelningar verkställdes af Regements-skrifvaren,
som inlyste allmogen till uppbördsmöten på ställen der han för sig funne mest
beqvämligt. Uppbörden af dessa indelningar inom Norrbottens norra domsaga har hållits
för Torneå vakanta kompani uti Haparanda stad, samt för Kalix kompani af Norrbottens
Fältjägare-korps uti Rolfsby i närheten af Neder-Kalix kyrka. Till dessa upp
bördsställen
hade indelningshafvarne från Öfver-Torueå och Pajala socknar en våglängd
af 7, 10, 17 ja till och med öfver 20 mil till Haparanda stad samt indelningshafvarne
inom Öfver-Kalix socken ända till 10 mil till Neder-Kalix kyrka. Genom detta
lefvererings- och uppbördssätt vållades mycket hinder för jordbruket och ntycken kostnad.
En billig lindring häruti skulle kunna vinnas derigenom att indelningarne finge
lefvereras eller kontant erläggas vid socknekyrkorna och vid de af Kronofogden der
hållande uppbördsmöten. Indelningshafvarens rätt biefve ej derigenom för nära trädd,
emedan det måste för honom vara likgiltigt, antingen han finge till sig lefvererade medlen
af Kronofogden eller af Regements-skrifvaren, enär desse stodo i lika redovisningsansvar
och skyldighet.
Innan Utskottet yttrar sig öfver de af mofionärerne sålunda framställda förslag,
anser Utskottet sig böra upplysningsvis anföra.
Under loppet af sisllidne år anhöll i underd. Biskopen i Kalmar stift hos Kongl.
Maj:t att lösen för den till biskops-stolen anslagna krono-tionde måtte genom kronans
uppbördsman få till Statsverket ingå för att sedermera, med afdrag af lämplig uppbördsprovision,
från länets ränteri, samtidigt med forsellönen till sökanden utanordnas. Öfver
denna underd. framställning anbefalldes Kongl. Kammar-kollegium och Kongl. Stats-kontoret
att inkomma med underd. utlåtande samt dervid tillika afgifva yttrande och förslag,
om och med hvilka närmare bestämmelser uppbörden af räntor och tionde, som
vore åt embets- och tjenstemän, allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma
stiftelser indelta eller såsom ersättning för vissa hemman eller lägenheter åtföljande besvär
anvisade eller vissa släder tillerkända, måtte lämpligen kunna så anordnas, att alla
sålunda indelta räntor och tionde spanmål, äfvensom lösen för den sednare, när den icke
blifvit till lefverering in natura uppsagd, iuginge till kronan genom dess uppbördsman,
och vederbörande räntetagare i ersättning derför af kronan erhölle, jemte forsellönen,
motsvarande belopp, vare sig i spanmål eller penningar, efter de i Kongl. Kungörelsen
den 11 Maj 18.55, angående sättet för grundräntors och krono-tiondes utgö
-
Sammansatta Stals- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande ,V:o -10. 11
rande, stadgade beräkningsgrunder, hvarjemte borde utredas, huruvida sådan ersättning
för hvarje års räntor och tionde måtte kunna räntetagare, som på förhand afstode från
rättigheten att emottaga in natura lefvererade afrads- och tionde-spanmål, lillgodokomma
qvartalsvis under samma år, med beräkning under årets tre första qvartalet- efter det
medelpris, som för nästföregående år varit bestämdt, men med iakttagande vid fjerde
qvartalets liqvid af den höjning eller sänkning i belopp, som kunde blifva en följd deraf,
att förändring i medelpriset under året inträffat.
Under den 17 Januari innevarande år afgåfvo förenämnde Kongl. Kollegier det
från dem i nåder infordrade utlåtande, deruti Kollegierne, vid besvarandet af hufvudfrågan
eller om indelt ränta och tionde-spanmål, eller lösen derför, mätte ingå
till kronan emot ersättning åt ränte- och tionde-tagare i kontant, enligt grunderna
i Kongl. Kungörelsen den lt Maj 1855, tillstyrkte i underdånighet alt nådigt
beslut uppå Biskopens i Kalmar stift förberörde ansökning mätte i denna syftning af
Kongl. Majit meddelas. Kollegierne yttrade derjemte att de väl icke kunde förbise, att
vissa af Statens tjenstemän härigenom skulle tillskyndas ökade göromål, och att, enär
löner, anslag m. m. borde utbetalas qvartalsvis, så framt förändringen skulle medföra
någon allmännare fördel, ett betydligt förskott af statsmedlen mäste utgifvas i kontant,
för hvilket ersättning icke erhölles förr än penninge-uppbörden ingått samt spanmålen
blifvit lefvererad, magasinerad och försåld. Men å andra sidan borde likväl ihågkommas
att kronan redan genom den åberopade Kongl. Kungörelsen och Kongl. Stats-kontorets
derpå grundade Cirkulär af den 25 Juli 1855 vore förbunden alt låta i uppbörden
emottaga och hålla magasiner i beredskap, likasom för den kronan behållna,
äfven för den indelta afrads- och krono-tionde spanmål, hvilken af räutegifvareu uppsagd
till leverering in natura, räntetagaren icke ville emottaga, samt att i stället åt
denne å vederbörande landt-ränteri anordna lösen efter medelpriset inom Mars månads
utgång det följande året, äfvensom ersättningen för forsellöuen, hvadan ett öfvertagande,
både af all indelt spanmål och af penningar jemte lösen för öfriga ränte-persedlar icke
mnebure annat än ett utsträckande af nämnde förbindelse såsom en följd af förut
gifna föreskrifter; och ausågo Kollegierne derjemte sannolikt, dels att de Heste löntagare,
verk och inrättningar hellre skulle vilja af kronan emottaga kontanta anslag, än
att hafva att skaffa med många ränte- och tionde-gifvare, dels att flertalet af dessa sed
nare
hädanefter skulle med kontanta penningar efter stadgade grunder afbörda sig sina
utskylder, till stöd för hvilken förmodan Kollegierne åberopat det förhållande, att, för är
1855 någon ränte- och lionde-spanmål i magasinen icke influtit.
För Kronan skulle det också vara enklast och redigast om alla ränte- och lionde-tagare,
vare sig att de hade äldre eller nyare fullmagter, bestämdt förklarade sig
villiga att en gåug för alla på förändringen ingå, hvilket dock icke kunde emotses
förr än äldre löntagare till större delen afgått; dock borde, enligt Kollegierues tanke,
Kronan icke i något fall åtaga sig att auordna dels penningar, dels spanmål, allt efter
vederbörandes önskan, hvilket dessutom vore stridande emot redan gifna föreskrif
-
12 Sammansatta Stafs- samt Allm. Bese.- och Ekon.-IIls/(. Utlåtande Y.-o 40.
ter, utan måste, om Kronan i sin uppbörd intoge indelt spanmål eller lösen derför
och lor öfriga ränte-persedlar endast kontant betalning efter medelpriset ifrågakomma,
på sätt nämnde Cirkulär den 25 Juli 18 55 föreskrefve.
Med uttalande af denna mening, hemställde Kollegierne likväl i underdånighet om
icke, innan Kongl. Majit fattade Sitt .Nådiga beslut, Rikets nu församlade Ständer måtte, i ett
ämne sådant som detta, erhålla Nådig skrifvelse eller proposition, äfven med hänseende lill
Stats-verkets möjliga behof af ersättning från Riksgälds-koutoret de år, då förlust å
spanmål, vid dess afyttrande, kunde inträffa, hvarförutan Rikets Ständer torde böra
yttra sig i frågan huruvida någon godtgöreise måtte vederbörande tjenstemän, för till
ökade
göromål och ansvar, beredas.
En vigtig fråga blefve e meller lid) om Rikets Ständer kunde linnas hugade att
å Riksgälds-konloret anvisa erforderligt kreditiv, i händelse Kronan åtoge sig att förskjuta
hvad som erfordrades för att åt löntagare från vederbörande Landt-ränteri, qvartalsvis,
kontant auordna löner, anslag och ersättningar, äfvensom forsel-lön. Jemlikt
Riks-Hufvudboken för år 1854, hvilket år markegångarne voro höga, uppgingo indelningarue
i värde till 2,921,469 R:dr Banko, eller 4,382,205 R:dr riksmynt, men sedan
från denna summa afräknats ej mindre Laudslats-tjenstemännens fordna indelningar, än
ock räntor och tionde af löntagares boställen, augmeuts-räntor m. m., kunde man antaga,
att Stats-verkets förskott årligen komrne att utgöra omkring 2 y millioner riksdaler
riksmynt. Att bestrida ett så betydligt förskott vore för Statsverket omöjligt,
så framt icke ett motsvarande, eller nära motsvarande kreditiv beviljades å Riksgäldskontoret,
för att i måu af behof, lili större eller mindre del, af Statskontoret lyftas.
Utan detta kunde lönernas anordnande under löpande år icke ega runt, och att låta
dermed fördröjas till det följande året, vore för mången känbart, likasom det skulle
afskräcka vederbörande att på förändringen ingå.
Beträffande åter sättet för anordnande från Landt-ränterierua af anslag, löner
m. m. ausåge Kollegierne lämpligast och enklast att utbetalningen för hela löniugs-året
skedde qvartalsvis efter det föregående årets medelpris. Om anordnandet verkställdes
för de 3 första qvartalerne efter del föregående årets medelpris och för det 4:de med
iakttagande af den höjning eller sänkning i summan, hvartill det löpande årets i November
månad salta markegångspris förauledde, kunde sådant medföra förluster för Kronan
eller löntagarne, äfvensom oreda uppstå, i de fall då vid 4:de qvartalet en annan
person innehade tjenslen än under de 3 första qvarlalerua. Slutligen hafva Kollegierne,
för den händelse, att de af dem sålunda uppställda grunder skulle vinna Nådigt bifall,
i underdånighet afgifvit förslag till de förändringar i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj
1855 och Kongl. Cirkuläret den 1? Juni 1856, hvilka deraf måste blifva en följd.
Efter det Kongl. Kammar-kollegium och Kongl. Stals-konloret sålunda sig utlåtit,
har Kongl. Majit behagat infordra Kongl. Krigs-koliegii yttrande, i hvad frågau rörde
de till arméen indelta räntor och tionde-anslag, i följd hvaraf äfven Kollegium under
den
Sammansatta Stats- samt Allm. Bean.- och Kkon.-Utsk. Utlåtande N:o 40. 13
den 24 Februari 1857 betänkande afgifvit, deruti Kongl. Krigs-kollegium i underdånighet
afstyrkt Kongl. Majit, att bifalla det af förstnämnde kollegier uppställda förslag till
ett förändradt sätt för indelta räntors och krono-tioude-spanmålens uppbärande, så vidt
det rörde Arméen, emedan detta föreslagna förändrade uppbörds- och aflöningssäft vore,
i Krigs-kollegii tanke, hvarken behöfligt, tillfyllestgörande, gagneligt eller önskvärdt.
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hvartill förenämnde
motioner blifvit öfverlemnade, har tagit desamma, jemte hvad för öfrigt i detta
ämne förekommit, uti öfvervägande och får nu sitt utlåtande deröfver meddela.
Att det skulle vara förmånligt för en del indelningshafvare att genom Kronans
uppbördsman få sina indelta räntor och tionde spanmål uppburna samt att å vederbörande
Landt-ränteri qvartalsvis under årets lopp utbekomma den derför erlagda lösen,
torde icke kunna bestridas, men huruvida ett sådant förändradt uppbördssätt af de till
militieu anslagna räntor och (ionde-spanmål är för dessa indelningshafvare önskvärdt,
derom torde meningarne vara delade. Då, enligt hvad Utskottet har sig bekant, Kongl.
Majit ännu icke hvarken resolverat öfver förenämnde af enskild person gjorda underdåniga
ansökning, hvilken, på sätt förut är vordet omförmäldt, föranledt infordrandet af
ej mindre Kongl. Kammar-kollegii och Kongl. Stats-kontorets, än äfven Kongl. Krigs-kollegii
utlåtanden i frågans hela vidd, eller till Rikets nu församlade Ständer allåtit Nådig
skrifvelse i ämnet, saknar Utskottet kännedom om huruvida Kongl. Majit för Dess del
anser det ifrågakomna förändrade uppbördssättet af indelta räntor och krono-tionde spanmål
böra ega rum samt i följd deraf alla indelningar eller lösen derför utbytas emot
kontant ersättning att från Kronans kassa utgifvas. Men äfven under förutsättning att
Kongl. Majit skulle finna en sådan förändring böra införas, anser likväl Utskottet så stora
hinder och svårigheter deremot möta, alt frågan derom måste, åtminstone för det närvarande,
förfalla. I sådant afseende får Utskottet erinra, att visshet saknas om och
under hvilka vilkor alla ränte- och tionde-tagare, vare sig att de hafva äldre eller yngre
fullmagter, kunna vara villige, att en gång för alla på förändringen ingå, hvilket sannolikt
icke är att emotse förr än äldre löntagare från sina befattningar afgålt; att dessförinnan
de i ämnet gällande författningar böra i flere fall ändras och nya föreskrifter
1 stället meddelas, såsom, bland annat, att alla räntor och all tionde utan undantag skola
till Kronan ingå och ovilkorligen af den skattskyldige betalas med penningar efter tioårigt
medelpris för ränte-äret, samt slutligen att, derest Kronan skulle åtaga sig att förskjuta
hvad som erfordras för att åt löne- och räntetagare från vederbörande Landtränteri,
qvartalsvis, kontant anordna löner, anslag och ersättningar, det blefve nödvändigt,
att för Stats-verket Rikets Ständer anvisade å Riksgälds-kontoret ett kreditiv å
2 V2 millioner Riksdaler Riksmynt; men enär Statens tillgångar, hvilka vid denna Riksdag
blifvit hardt anlitade, icke medgifva anvisandet af en så stor summa, hvarförutan
den föreslagna förändringen icke kan, enligt hvad Kongl. Kammar-kollegium och Kongl.
Bih. till R. St. Vrot. 1856 $ 1857. 4 Sami. 2 Afd. 10 Haft. 3
14 Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekm.-Vtsk, Utlåtande N-.o 40.
Siats-kontoret förklarat, genomföras, får Utskottet, så väl på grund häraf, sorn med hänsigt
till hvad i öfrigt blifvit anfördt, hemställa,
att ifrågavarande motiouer icke för närvarande måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 December 1857.
Reservation:
af Herr Henschen, som åberopade sitt inom Utskottet framställda, men genom
6 röster mot 5 vid votering ogillade förslag, deruti han tillstyrkt Rikets Ständer, att
i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj.t, vid pröfning af den hos Kongl. Maj t
redan anhängiga, af Kongl. Kammar-kollegium och Kongl. Stats-kontoret tillstyrkta förändring
af uppbörden, täcktes i Nåder tillse, huruvida, i händelse alltför stora hinder
för dess tillämpning i afseende på militär-staten kunde uppstå, den ifrågasatta förenklingen
måtte åtminstone i afseende å andra stater, så vidt ske kunde, verkställas.
Häruti instämde Herr Fahlhem och Riksdagsfulhnäktigen cinders Medin från
Kronobergs läu.
STOCKHOLM, tryoht hot J. W. Lundborg, 18ST.
Sammans. Stats- och Banko-Utsk. Mern. N:o 4f.
1
N:o 41.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Dec. 1857, kl. 12 m.
Memorial, med förnyadt förslag till voterings-proposilioner
i fråga om beloppet af det Fullmäktige i Banken och Riksgälds-konloret
tillkommande honorarium.
Sedan Utskottet i Utlåtandet N:o 29 hemställt, att det Fullmäktige i Rikets
Ständers Bank och Riksgälds-kontor tillkommande honorarium måtte, från och med
början af nästa år 1858, få utgå med ett förhöjdt belopp af 2,000 R:dr Riksmynt
årligen, och berörde hemställan blifvit bifallen af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet, men afslagen af Borgare-Ståndet, som ansett nuvarande honorariibelopp
1,000 R:dr Riksmynt böra bibehållas oförändradt, under det att BondeStåndet,
för sin del, beslutat, att ifrågavarande honorarium skulle, från och med
början af nästkommande år, till hvardera af bemälde Fullmäktige utgå med 1,500
I\:dr Riksmynt årligen; så hade Utskottet, uti Memorialet N:o 35, jemte förklarande,
att, då förhöjning i Fullmäktiges honorarium sålunda blifvit af 3:ne Riks-Stånd,
nemligen Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden, beslutad, Borgareståndets
särskilda mening, angående bibehållande af samma honorarium vid dess
närvarande belopp, icke torde till någon åtgärd föranleda, ansett sig böra inbjuda
Borgare- och Bonde-Stånden att instämma i Utskottets omförmälda af de 2:ne andra
Riks-Stånden godkända hemställan, och, för den händelse, att inbjudningen icke
skulle, vare sig af Borgare- eller Bonde-Ståndet, antagas, tillstyrkt, att frågan måtte
i Förstärkt Sammansatt Stals- och Banko-Utskott algöras, hvarvid, enligt Ja-propositionen,
2,000 R:dr och, enligt iVe/-propositionen, 1,500 lt:dr Riksmynt skulle
Bih. till R. St. Prot. 1856 åf i857. 4 Sami. 2 Afd. 17 Haft.
2
Sammans. Stals- och Banko-Utsk. Mern. N:o M.
komma att bestämmas såsom årligt honorarium för en hvar af Bankens och Riksgälds-kontorets
Fullmäktige.
Af de Utskottet, i följd häraf, tillhandakomma Utdrag af respektive RiksStåndens
Protokoll för den 20, 24 och 25 nästlidne November visar sig, att såväl
Borgare- sorn Bonde-Ståndet afslagit Utskottets till dessa Riks-Slånd gjorda inbjudning;
att Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden ogillat den
föreslagna voterings-propositionen, hvilken ensamt af Preste-Ståndet blifvit godkänd;
att sistnämnde Riks-Stånd ansett frågan höra genom omröstning i Förstärkt Statsutskott
afgöras, hvaremot de 3:ne öfriga Riks-Stånden beslutat, att särskildt skall
röstas öfver honorarium till Fullmäktige i Banken uti Förstärkt Banko-Utskott och
öfver honorarium till Fullmäktige i Riksgälds-kontoret uti Förstärkt Stats-Utskott,
samt att Bonde-Ståndet härförutan förklarat, att hvarje Stånds i ämnet särskildt
uttryckta mening borde i voterings-propositionen upptagas och således jemväl Borgare-Ståndets
mening i förevarande fall komma under omröstning.
Jemte det Utskottet, i anledning af Bonde-Ståndets sistberörde förklarande,
åberopar hvad Utskottet i Memorialet N:o 35 redan yttrat och således anser den
mening, som yrkat bibehållande af Fullmäktiges honorarium vid dess nuvarande belopp,
icke kunna komma under omröstning, — en åsigt, som af Preste-Standet
blifvit ovilkorligen godkänd genom antagande af Utskottets förslag till voteringsproposition,
och som måste anses vara äfven af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
biträdd, enär dessa 2:ne Riks-Stånds ogillande af den föreslagna voterings-propositionen
påtagligen afsett endast frågan i hvilket eller hvilka Utskott omröstningen
borde ega rum, — får Utskottet, i enlighet med Ridderskapet och
Adelns samt Borgare- och Bonde-Ståndens i öfrigt sammanstämmande beslut, härmed
framställa följande förnyade förslag till vöterings-propositioner:
l:o. För omröstning i Förstärkt Stats-Utskott:
Den som bifaller Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets, af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet gillade hemställan, alt det Fullmäktige i Rikets Ständers
Riksgälds-konlor tillkommande honorarium må, från och med år 1858, få
utgå med 2,000 I\:dr Riksmynt årligen till hvardera, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej,
kommer, enligt Bonde-Ståndets beslut, Fullmäktiges i Riksgälds-kontoret honorarium
att, från och med år 1858, utgå med 1,500 R:dr Riksmynt årligen till hvardera; och
Sammans. Stats- och Banko-Utsk. Mern. N:o M.
3
2:o. För omröstning i Förstärkt Banko-Utskott:
Den som bifaller Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets, af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet gillade hemställan, att det Fullmäktige i Rikets Ständers
Bank tillkommande honorarium må, från och med år 1858, få utgå med
2,000 R:dr Riksmynt årligen till hvardera, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej,
kommer, enligt Bonde-Ståndets beslut, Fullmäktiges i”Banken honorarium att, från
och med år 1858, utgå med 1,500 R:dr Riksmynt årligen till hvardera.
Stockholm den 15 December 1857.
Reservationer:
Af Riksdagsfullmäktige Jonas Åndersson från Östergöthlands och Lars Gustaf
Andersson från Elfsborgs län, hvilka ansett Borgare-Ståndets mening att bibehålla
Fullmäktiges i Banken och Riksgälds-kontoret honorarium vid dess nuvarande belopp,
1,000 R:dr Riksmynt, äfven böra komma under omröstning i de Förstärkta
Utskotten.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1857.
Santmans. Stats-, Lag- samt Alim Besv.- och Ekon.-Utskottets Memorial JH 42. 1
N:o 42.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Jan. 1858, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen ålerremiss å Utlåtandet M 31, angående
åtgärders vidtagande för befrämjande af en förbättrad
skogshushållning samt dermed gemenskap egande frågor, äfvensom
med förslag lill voterings-propositioner i Förstärkt Stats
utskott.
Enligt till Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
ankomna protokolls-utdrag af den i och den 7 sistlidne November har
vid behandlingen inom de särskildte Riks-stånden af Utskottets förenämnde Utlåtande
JVs 31 följande förekommit, nemligen:
Af Höglofl. Ridderskapet och Adeln är ifrågavarande Utlåtande bifallet, med
undantag deraf att den deri, med afseende på de 6 norra länen, tillstyrkta anmärkning
vid den punkt bland de af Kongl. Majit angifna allmänna grunder, som angår
de krono-hemman och lägenheter, hvilka besittas med stadgad åborätt, af Ridderskapet
och Adeln underkändes, samt nämnde punkt ansågs Röra lemnäs utan anmärkning.
Högvördiga Preste-ståndet har bifallit meranämnde Utlåtande, med undantag af Utskottets
tillstyrkanden, dels
att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit måtte
anmäla att vid granskning af de af Kongl. Majit nådigst
meddelade bestämmelser, dem Kongl. Majit ansett böra läggas
till grund för en ny lagstiftning angående skogarne i riket,
Rikets Ständer funnit dessa bestämmelser endast föranleda till
följande anmärkningar; dels ock
Bih. till R. St. Brot. 1856—1858. 4 Samt. 2 Afd. 18 Haft. \
2 Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottets Memorial M 42.
att den rätt till begagnande af boställs-skog, som blifvit föreslagen
att tillkomma boställshafvare lika med innehafvare af
krono-hemman och lägenheter, som besittas under stadgad åborätt,
ej må göras beroende deraf att skogen icke öfverstiger
ett visst tunland-tal; men att, derest boställets skog vid densammas
indelning befinnes i betydligare mån öfverstiga boställets
behof af skogsfång, det i sådant fall bör ankomma på Kongl.
Maj:ts pröfning om och under hvad vilkor skogen må af boställshafvaren
bibehållas och nyttjas eller ock af skogs-betjening särskildt
vårdas och förvaltas, med iakttagande att af skogens behållna
afkastning tilldelas boställs-hafvaren hvad honom skäligen
bör tillkomma,
hvilka Utskottets begge framställningar blifvit återremitterade.
De talare, som yrkat återremiss, hafva till stöd derför hufvudsakligen anfört, att
det föreslagna stadgandet, angående boställs-skogarne, vore stridande icke allenast
emot boställs-hafvarnes fördel, utan äfven förnärmade såväl deras, som församlingarnes
och presterskapets rätt, grundad på urgammal häfd, privilegier och Kongl, resolutioner.
Prestbolen voro nemligen lika gamla som socknarne, emedan, enligt Konung
Christofers landslag och de gamla landslcaps-lagarne, det ålåg församlingarne, att, så
snart kyrka var byggd, göra sammanskott till prestbol, hvilka sedermera dels förbättrades
genom tillagde lägenheter, dels förökades till antal genom köp för kyrkans
medel och genom enskildes testamenten. Vid reformationens införande hade dessa
prestbol och kyrkornes hemman växt till ett stort antal, hvarför Konung Gustaf I,
som ansåg en mängd af dem vara för presterskapet och kyrkorne öfverflödiga, men
för staten högst behöfliga, indrog dem och det utan att ens tillfråga hvarken Ständerna
eller församlingarna. De indragna prestbolen blefvo då förvandlade till kronohemman,
men de icke indragna fortforo att vara församhngarnes egendom och presterskapets
besittning, i likhet med det fordna andeliga frälset, hvarför dessa hemman
och lägenheter, då de infördes uti jordeböckerne, hvilket skedde först 1686,
der benämndes »geistliche» och hade sin särskilta linie. Men då de många titlarne
och linierna försvårade jordeböckernas upprättande, så började man 1718 att inskränka
titlarnes antal, då prestbolen uppfördes under krono-titeln. Detta väckte
allmogens och Presterskapets uppmärksamhet och bekymmer i afseende på eganderätt
och hemmanens natur. Till förebyggande af intrång och förändring af fordna förhållanden
inflöt stadgandet uti 4 § af Presterskapets privilegier den 16 Oktober
1723. Men då, enligt Kammar-kollegii cirkulär den 10 December 1724, förändringen
af jordeböckerne anbefalldes, vaknade ånyo oron och bekymret hos båda de
sistnämnda Riks-stånden, hvarför de sökte få jordeböckerne återförda till deras gam
-
Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skot tets Memorial M 42. 3
la skick, i afseende på prestbolen, hvilket dock vägrades, emedan det skulle hafva
medfört alltför stort besvär och arbete. Deremot afgaf Regeringen uti resolution på
Presterskapets besvär den 7 Juli 1752 § 10 följande försäkran: »Presterskapet kan
trygga sig dervid, att de dem tillslagna hemman och lägenheter, genom jordebokens
inrättning, icke ombyta deras natur, som dem efter privilegierna tillkommer.» Och
resolutionen på allmogens besvär den 29 November 1756 § 79 innehåller samma
försäkran. Om fortfarandet af detta förhållande fann Kongl. Majit för godt att erinra
uti nådigt bref den 3 Februari 1803 samt Kammar-kollegium uti Kungörelse den
15 Mars samma år. När derför 1805 års skogs-stadga utkom, verkade den ingen
förändring uti Presterskapets rätt till utsyning,å boställenas skog under bestämda
vilkor. Men med tiden glömdes förhållandet och en rättegång uppstod angående
skogs-afbrukning å ett prest-boställe i Wermland, hvilken slutades så, att Kongl,
Majit, genom utslag den 12 Maj 1824, förklarade nämnde boställe vara af pur
frälse natur, emedan det var sådant då det till församlingen donerades. Det fritogs
ock från all kontroll af krono- och jägeri-betjeningen.
Då det således vore obestridligt att de flesta prestboställen icke äro af krononatur,
utan privilegierade, och då det endast vore å sådane, som någon betydligare
skog funnes, så vore godkännandet af hvad Utskottet uti ifrågavarande punkt föreslagit
ett medgifvande af en ny godtycklig reduktion, ehuru endast af prest-boställenas
afkastning, hvilket talarne ansågo icke böra tillstyrkas, helst då, under närvarande
förhållanden, prestgårdar, hvilkas skog blifvit till trakthuggning indelad, lemnade innehafvarne
fri disposition af behållna afkastningen.
Slutligen är äfven emot Utskottets ifrågavarande förslag anmärkt, att detsamma
vore alltför sväfvande, såväl med afseende på möjligheten att utröna ett boställes
behof af skogsfång, som med hänsyn till den ersättning, som borde tillkomma en
boställshafvare.
Vid behandlingen hos Välloflige Borgareståndet af Utskottets förberörde Utlåtande,
har nämnde Riks-stånd först tagit under ompröfning de elfva bestämmelser,
som Kongl. Majit ansett böra läggas till grund för en ny lagstiftning angående skogarne
i riket, dervid den första, rörande kronoparken samt andra Kronans skogar
och planteringar, godkändes, med den förändring, att ordet förvaltning, som förekommer
på 3 sidan och 3:dje raden af Utlåtandet, utbytes till ordet skötsel.
Den andra, angående härads-allmänningarne, antogs med följande lydelse:
»att Härads-allmänningarne likaledes böra bibehållas oförminskade och oskiftade
samt stå under Skogs-styrelsens tillsyn, i afseende på vård och skötsel.» Den
tredje bifölls; men den fjerde och femte af slogos; den sjette, den sjunde och den
åttonde biföllos; den nionde antogs af denna lydelse, mit svedjande i skog och betesmark,
äfvensom getters utsläppande å under regelbunden hushållning varande skog,
förbjudas.)) Den tionde bifölls och den elfte, orden: i viss mån förändrade ansågos
böra utgå, hvarefter denna bestämmelse skulle blifva så lydande: »ali i sammanhang
4 Sammans. Stats-, Lag- samt Atlm. Besv- och Ekon.-Utskottets Memorial M 42.
med införande af en sådan lagstiftning, rörande sko g s-hushållningen, förhöjda ansvarsbestämmelser
för tillgrepp och åverkan i skog antagas.»
I afseende åter på de 3:ne punkter, som Utskottet under benämning af anmärkningar
framställt, och hvilka äro upptagna å sidan 9 af Utlåtandet, har Borgareståndet
antagit den första, med denna fö:ändrade lydelse:
»att uti de sex norra länen, nemligen: Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Jemtlands,
Vester-Norrlands, Vesterbottens och Norrbottens län, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
må varda berättigade att, uppå vederbörandes derom gjorda ansökning,
pröfva och afgöra om och i hvilka fall en inskränktare dispositionsrätt öfver de till
kronohemman och nybyggen anvisade skogar må stadgas för innehafvaren,»
men afslagit den andra samt antagil den tredje, med följande lydelse:
»dels att Rikets Ständer bevilja ett årligt reservations-anslag af 75,000 R:dr
Riksmynt, alt under den tid, nu skeende stals-reglering omfattar, och utom det bidrag,
som från skogsplanterings-kassan kan påräknas, af Kongl. Majit disponeras till
erforderliga utgifter för skogs-instituter, lägre skogs-skolor samt öfriga till skogsstaten
hörande tjenstemäns aflöning.» Varande hvad Utskottet för öfrigt yttrat, i anledning
af i ämnet väckta enskilda motioner, af Borgare-ståndet bifallet.
Hedervärda B onde-ståndet har, vid föredragningen af Utskottets oftaberörde
Utlåtande, godkänt de bestämmelser Kongl. Majit ansett böra läggas till grund för
en ny skogs-lagstiftning, med de dervid af Utskottet gjorda anmärkningar, undantagandes
i följande punkter, der Bonde-ståndet sålanda beslutat, nemligen:
att icke någon inskränkning, vare sig i fråga om svedjande, getters betande
eller i hvilka fall som helst, må ega rum från Statens sida uti den enskildes fria
dispositionsrätt öfver sin skog och mark;
att innehafvarne af Kronohemman och lägenheter, hvilka besittas med stadgad
åborätt, böra, i afseende på dispositionen öfver hemmanen och lägenheterna tillhörande
skogar, bibehållas vid samma rätt, som de hittills åtnjutit;
att förhållandet bör vara enahanda med delegare uti de till menigheter upp
låtna
härads- och sockne-allmänningar; samt
att de, som lagligen haft utsynings- och betes-rätt å krono-parker och andra
Kronans skogar, äfven må dervid framgent bibehållas.
Härförutan har Bonde-ståndet afslagit hvad Utskottet tillstyrkt att såsom reservations-anslag
utgå i och för åvägabringande af en förbättrad skoghushållning,
samt för sin del beslutat, att hvad som erfordrades för den förbättrade skogsvården
intill nästa riksdag, skulle, i mån af behof, utgå från skogsplanterings-kassan. I
öfriga delar är Utlåtandet af Bonde-ståndet godkändt.
Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Memorial M 42. 5
I anledning af hvad sålunda inom de särskilta Riks-stånden förekommit, får
Sammansatta Stats- Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet förnyadt
Utlåtande meddela.
Dervid anser Utskottet sig till en början böra erinra, att, bland de af Kongl.
Majit angifna allmänna bestämmelser för en ny lagstiftning angående skogarne i
riket, 3, 6, 7 och 8:de punkterne blifvit af samtliga Riks-stånden lemnade utan
anmärkning.
Enär i fråga åter om öfriga punkterne Riks-stånden i sina beslut stadnat uti
skiljaktiga meningar, och, enligt föreskriften uti 73 § Riksdags-ordningen, det åligger
Utskottet att meningarne, så nära möjligt är, sammanjemka och med förslag
öfver denna jemkning inkomma, får Utskottet föreslå:
Uo. I afseende på den första af de bestämmelser, som Kongl. Majit ansett
böra läggas till grund för en ny lagstiftning angående skogarne i riket, nemligen:
att krono-parker samt andre Kronans skogar och planteringar,
derest särskilda omständigheter ej annat föranleda, bibehållas
oförminskade och ställas under vård och förvaltning af en
i hufvudstaden inrättad särskild styrelse, med underlydande
tjenstemän och betjente i landsorterna, i ändamål att behandlas
efter sådan, på vetenskapliga reglor grundad, hushållmngs-plan,
som betryggar deras framgena bestånd och till vext,
har Borgare-ståndet dervid beslutat den förändring, att ordet förvaltning utbytes till
skötsel; men då de öfrige trenne Riks-stånden antagit denna punkt oförändrad.
lärer Borgare-ståndets särskilda mening anses hafva förfallit.
2:o. Den andra af dessa bestämmelser eller,
att härads-allmänningarne likaledes böra bibehållas oförminskade
och oskiftade samt stå under skogs-styrelsens vård och förvaltning,
i ändamål af enahanda regelbundna behandling, som krono-skogarne,
men med rättighet för deui, som efter hittills
gällande grunder kunna anses såsom delegare i dessa allmänningar,
att tillgodonjuta den behållna afkastningen deraf, antingen
in natura eller med de derför inflytande penningar, på sätt
delegarne kunna sinsemellan öfverenskomma, dock att kostnaden
ej mindre för skogarnes indelning, der sådan ej redan
skett, än äfven för deras vård och skötsel, skall i första
rummet af afkastningen godtgöras,
är af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet godkänd och af Borgare-ståndet
antagen med den förändrade lydelse: »alt härads-allmänningarne likaledes höra bibehållas
oförminskade och oskiftade, samt stå under skogs-slyrelsens tillsyn, i afse
-
6 Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utskottets Memorial As 42.
ende på vård och skötsel;» hvaremot Bonde-slåndet beslutat, natt någon inskränkning
icke må ega rum uti dispositions-rätten för delegarne uti de lill menigheter upplåtna
härads- och sockne-allmänningar.
Då således, enligt Utskottets tanke, Borgare-ståndets särskilda mening närmast
öfverensstämmer med Ridderskapet och Adelns samt Preste-ståndets beslut,
inbjudes Borgare-ståndet att uti detsamma instämma.
3:o. Beträffande den fjerde af dessa bestämmelser, eller den som angår de
Kronohemman och lägenheter, hvilka besittas med stadgad åborätt,
och hvilkas innehafvare må, så framt den vid indelningen
föreskrifna Hushållsplan iakttages, fritt använda årliga afkastningen
af skogen, hvilken, till dess sådan indelning skett, får endast
till husbehof begagnas, samt, i händelse hushållsplanen öfverträdes,
kan på lämplig tid sättas under förbud; och
vid hvilken bestämmelse Utskottet föreslagit det tillägg,
att uti de 6 norra länen, nemligen Stora Kopparbergs, Gefleborgs,
Jemtlands, Yester-Norrlands, Vesterbottens och Norrbottens
län, Kongl, Maj:ts Befallningshafvande må varda berättigade
att, uppå vederbörandes derom gjorda ansökning, pröfva
och afgöra om och i hvilka fall en friare dispositionsrätt öfver
de till krono-hemman och nybyggen anvisade skogar må beviljas
innehafvaren, oansedt skogen icke blifvit till regelbunden
hushållning indelad,
har sjelfva bestämmelsen blifvit af Ridderskapet och Adeln sam Preste-ståndet bifallen,
men afslagen af Borgare- och Bonde-stånden, hvilket sednare för dess del beslutat,
«att innehafvare å Kronohemman och lägenheter, hvilka besittas med stadgad
åborätt, böra, i afseende på dispositionen öfver hemmanen och lägenheterne tillhörande
skogar, bibehållas vid samma rätt, sorn de hittills åtnjutit.»
Deremot är Utskottets nyssnämnde tillägg godkändt af Preste- och Bondestånden,
antaget af Borgare-ståndet med den förändring, att orden friare dispositionsrätt
blifvit utbytta emot inskränktare dispositionsrätt, samt orden beviljas innehafvaren,
förändrade till stadgas för innehafvaren. Af Ridderskapet och Adeln är tillägget
afslaget.
Hvarken den af Kongl. Majit framställda bestämmelse eller det af Utskottet dervid
gjorda tillägg, i afseende på de sex norra länen, hafva blifvit af mer än 2:ne
Riks-stånd i allo bifallna; dock finnas emellan de särskilda skiljaktiga meningarne så
mycken öfverensstämmelse, att Utskottet anser en sammanjemkning deraf kunna ega
rum och tillåter sig derföre vördsamt inbjuda:
a) Hedervärda Bonde-ståndet att, med frånträdande af sitt beslut,
förena sig i det, som Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet
fattat, angående den fjerde af de bestämmelser Kongl.
Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- och Elton.-Vtskottets Memorial M 42. 7
Majit ansett böra läggas lill grund för en ny skogslag-stiftning, samt
b) Borgare-ståndet att frånträda sin särskilda mening rörande Utskottets
tillägg i afseende på de sex norra länen, samt instämma
uti det af Preste- och Bonde-stånden i detta ämne fattade
beslut.
4:o. Den femte af ifrågavarande bestämmelser, som angår boställs-skogarne,
har, med den förändring, som Utskottet i sitt oftabesagde utlåtande föreslagit, blifvit
godkänd af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet, men afslagen af Borgareståndet
och återremitterad af Preste-ståndet. Då likväl både Ridderskapet och Adeln
samt Bonde-ståndet bifallit Utskottets berörde framställning, får Utskottet, med vidbhfvande
deraf, till Högvördige Preste-ståndet hemställa,
att Högvördige Ståndet behagade i ämnet fatta sitt beslut.
5:o. Vidkommande den nionde af de bestämmelser, Kongl. Majit ansett böra
läggas till grund för en ny skogs-lagstiftning eller den, som afser förbud för
svedjande i skog och betesmark, äfvensom getters utsläppande
i skog;
så är densamma bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet och antagen
af Borgare-ståndet, med en så förändrad lydelse: »att svedjande i skog och
betesmark, äfvensom getters utsläppande å under regelbunden hushållning varande
skog, förbjudes;« men afslagen af Bonde-ståndet, som beslutat, »att icke någon inskränkning,
vare sig i fråga om svedjande, getters betande eller i hvilka fall som
helst, må ega rum från Statens sida uti den enskildes fria dispositions-rätt öfver sin
skog och mark.»
Af de åsigter, som vid öfverläggningen om denna fråga inom sistnämnde begge
Riks-stånd blifvit uttalade, vill det synas, att dessa begge Riks-stånd ansett ett ovilkorligt
förbud för getters utsläppande i skog icke vara ändamålsenligt eller lämpligt.
Borgare-ståndet har ock inskränkt detta förbud till den skog, sorn är under regelbunden
hushållning; men då en tillåtelse till getters utsläppande i skog, som ej är
under regelbunden hushållning, kunde verka hinderligt för införande af en sådan, anser
Utskottet, för vinnande af detta önskvärda ändamål, förslaget om ovilkorligt förbud
mot getters utsläppande i skog, hvilket af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet
blifvit antaget, vara af den vigt, att Utskottet finner sig föranlåtet vördsamt
inbjuda
Borgare- och Bonde-stånden, att, med frånträdande af sina,
O '
biträda de utaf de 2:ne öfriga Riks-stånden i detta ämne fattade
beslut.
Likväl och då såsom hufvudsakligt skäl emot detta Förbud blifvit anfördt de
egendomliga förhållanden i de norra länen, får Utskottet, med erkännande af detta
skäls vigt, hemställa
att Kongl. Majit måtte täckas taga i öfvervägande, huruvida det
8 Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Memorial M 42.
ovilkorliga förbudet mot getters utsläppande i skog bör utsträckas
till Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Jemtlands, Wester-Norrlands,
Westerbottens och Norrbottens län.
6:0 Den tionde af ifrågavarande bestämmelser, eller den,
att der, i följd af särskilta forhållanden, afröjning af skogstrakt
skulle finnas lända till men för klimatet eller vextligheten å an
gränsande jordområden eller medföra fara för jord- eller bergras,
eller kunna föranleda annan våda, sådan skogstrakt må
kunna fridlysas från annan än den mera inskränkta afverkning,
som pröfvas vara i nämnda hänseenden oskadlig och
hvilken under behöriga kontroller må få verkställas,
är väl af Bonde-ståndet ogillad, men af de öfriga 3:ne Riks-stånden bifallen, i följd
hvaraf och jemlikt 75 § Riksdags-ordningen,
denna fråga icke kan tili någon Rikets Ständers vidare åtgärd
föranleda.
7:0. Hvad nu åter angår den elfte utaf de bestämmelser, Kongl. Maj:t ansett
böra läggas till grund för ny skogs-lagstiftning, nemligen:
att, i sammanhang med införande af en sådan lagstiftning,
förhöjda och i viss mån förändrade ansvars-bestämmelser för
tillgrepp och åverkan i skog antagas,
har Borgare-ståndet ansett orden: »t viss mån förändrade böra utgå, men enär de
öfriga 3:ne Riks-stånden godkändt framställningen utan någon förändring,
lärer Borgare-ståndets särskilda mening hafva förfallit.
Beträffande slutligen Utskottets tillstyrkande,
att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt reservations-anslag af
100,000 R:dr R:mt, att under den tid nu skeende Stats-reglering
omfattar och utom det bidrag, som från skogsplanteringskassan
kan påräknas, af Kongl. Maj:t disponeras till erforderliga
utgifter för Skogs-institutet, lägre skogs-skolor samt för skogsstyrelsens
inrättning jemte dess och öfrige till skogs-staten hörande
tjenstemäns aflöning;
är detsamma af Ridderskapet och Adeln samt Preste-slåndet bifallet; hvaremot Borgare-ståndet
beviljat endast 75,000 R:dr R:mt att af Kongl. Maj:t disponeras till erforderliga
utgifter för skogs-institutet, lägre skogs-skolor samt öfrige till skogs-staten
hörande tjenstemäns aflöning; varande af Bonde-ståndet beslutadt att hvad som erfordrades
för en förbättrad skogsvård intill nästa riksdag skulle, i mån af behof, utgå
från skogsplanterings-kassan.
Då
Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Be.sv- och Ekon.-Utskottets Memorial M 42- D
Då således 2:ne Riks-stånd beviljat dea utaf Utskottet föreslagna summa, ett
Riks-stånd en lägre, samt det fjerde icke anvisat något särskildt anslag till större
eller mindre belopp, får Utskottet vördsamt
inbjuda sistnämnde tvänne Riks-stånd att, med frånträdande af
deras, antaga de af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet
i ämnet fattade beslut;
hemställande Utskottet derjemte,
att den summa, som af Rikets Ständer slutligen varder beviljad,
må uppföras på Riks-statens 7:de hufvud-titel.
Antages denna inbjudning af Borgare- och Bonde-stånden eller af ettdera utaf
dessa Riks-stånd, är frågan utaf Rikets Ständer afgjord.
Afslås åter inbjudningen, måste omröstning anställas uti Förstärkt Stats-Utskott,
för hvilken händelse Utskottet får, under förutsättning tillika att Rikets Ständer bifalla
Utskottets nyss gjorda hemställan, föreslå följande voterings-proposition :
Den som vill, i likhet med hvad Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet
beslutat, att Rikets Ständer bevilja ett årligt reservations-anslag af 100,000 R:dr
Riksmynt å Riks-statens Sjunde Hufvud-titel, att under den tid nu skeende Statsreglering
omfattar, och utom det bidrag, som från Skogsplanterings-kassan kan påräknas,
af Kongl. Majit disponeras till erforderliga utgifter för Skogsinstitutet, lägre
skogs-skolor samt för Skogs-styrelsens inrättning jemte dess och öfrige till skogsstaten
hörande tjenstemäns aflöning, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i öfverensstämmelse med Borgare-ståndets beslut, att uppföras
på Riks-statens 7:de Hufvud-titel ett reservations-anslag af 75,000 R:dr Riksmynt,
att under den tid nu skeende Stats-reglering omfattar och utom det bidrag,
som från Skogsplanterings-kassan kan påräknas, af Kongl. Majit disponeras till erforderliga
utgifter för Skogs-institutet, lägre skogs-skolor samt öfrige till Skogs-staten
hörande tjenstemäns aflöning.
Stockholm den 29 December 1857.
Bih. till R. St. Prot. 1856—1858. 4 Sami. 2 Afd. 18 Uäft.
10 Sammans. Slats-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Memorial M 42.
Reservationer:
af Herr Grefve Sparre, Erik,
« Murén,
« Rönblad,
« Kistner,
# Rydin och
» Bodell
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 185-8.
Sammans. Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mern. N:o 45. 1
\ 43.
Arik. (ill Exp.-Ulsk. den 18 Jan. 18S8, kl, 10 f. m.
Sammansätta Stats-, Bevillnings-, samt Allm. Besvärs- och EkonomiUtskottets
Memorial, i anledning af några ännu oafgjorda
frågor rörande fulkskole-väsendel.
Sedan vid föredragning af SarnmmansaUa Utskottets Memorial N:o 33, i anledning
af Riks-ständens skiljaktiga beslut i fr ågor dels om ordnandet af folkskole-väsendet,
dels ock om anvisande af derför erforderliga medel, Riks-stånden, nied gillande af Utskottets
yttrande alt Rikets Ständer genom 3 Stånds sammanstämmande mening beslutat
alt den personliga skyddsafgiltens halfva belopp må till folkundervisningens befrämjande
användas, godkänt den föreslagna omröstnings-proposilionen N:o I, hafva Rikets
Ständer sedermera, på sätt Förstärkta Stats-Utskottets Memorial N:o 216 utvisar, beslutat
i öfverensstämmelse med ja-proposilionens Innehåll, hvarigenom, enligt Sammansatta
Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet gillade förslag, ijidelar
af den till folkundervisningens befrämjande anvisade halfva personliga skyddsalgiflen
blifvit afsalta att under vissa vilkor utgå dels lill uppmuntran för småskolors ändamålsenliga
inrättande, dels ock till understöd för de examinerade folkskolelärarare. Till
följd häraf och då den af Preste- och Bonde-stånden uttryckta mening, hvilken innefattades
uti nej-propositionen, eller alt hela den ifrågava rande andelen af personliga skyddsafgiflen
skulle, på sätt nu sker med folkskole-algiften, öfverlemnas åt kommunerna, icke
af Rikets Ständer gillats, finnas för bestridande al dels utaf Rikets Ständer redan beslutade,
dels al Utskottet ifrågaställa, men ännu oalgjorda anslag till folkundervisningens
befrämjande, att tillgå återstående ftdelarne af berörde afgift. Då de särskilda
beslut om vissa anslngs-summors uppförande å Riks-slatens 8:de Hufvud-tilel, hvilka lättats
af Bonde-ståndet i afseende pä de genom tre Stånds beslut beviljade 24,000 R:dr
R:mt till inrättande af högre folkskolor samt af Preste-slåndet angående de af delta Stånd,
vid föredragning af Utskottets Memorial N:o 33, beviljade anslag för de särskilda under
Litt D. l:o. i Utskottets Betänkande N:o 19 omförmälda föremål, otvifvelaktig! hafva
grundat sig på dessa Stånds bär ofvan omförmälda mening, att hela deri beviljade anBih.
lill B. St. Prof. 1856'—1858. 4 Sami. 2 AJd. 19 Höft.
2 Santmans. Stats-, Bevilln.- saint Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mern. N:o 43.
delen af personliga skydds-afgiften skulle lill kommunerna öfverlemnas, men denna grund
numera bortfallit, torde
sistnämnda 2:ne Riks-stånd, med frånträdande af sina i berörde
måtlo skiljaktiga beslut, instämma med Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-ståndet, som ansett de särskilda anslagen till folkundervisningens
befrämjande böra af den för nämnde ändamål anslagna
andel af personliga skydds-afgiften utgå.
Det återstår nu för Utskottet att yttra sig öfver de punkter af dess förslag, rörande
hvilka, till följd af så väl återremisser, som Riks-slåndens skiljaktiga meningar
vid behandlingen af Memorialet N:o 33, Rikets Ständer ännu icke definitivt beslutat.
Dervid torde Utskottet först böra, till besvarande af de utaf Ridderskapet och Adeln
beslutade återremisser, anmäla, att Bonde-ståndet sålunda bifallit Utskottets yttrande,
pag. 3, att nämnde Stånd ändrat sitt beslut i afseende på redaktionen i enlighet med
hvad Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet beslutat, samt att i öfriga återremitterade
delar, 2:dra punkten pag. 2 samt Usta punkten pag. 5 uti Memorialet N:o
33, 3:ne Riks-stånd godkänt Utskottets yttranden eller låtit dervid bero ; och hafva
således
Ridderskapet och Adelns återremisser ansetts icke föranleda till
någon åtgärd.
Den inbjudning, Utskottet ställt till Preste- och Bonde-stånden att förena sig med
de 2:ne öfriga Stånden, hvilka gillat Utskottets framställning om utvidgande af det i
Slockholm varande seminarium, bar icke blifvit antagen af förstnämnde 2:ne Stånd,
hvilka ansett, alt, sorn frågan vöre af ekonomisk natur, densamma borde anses förfallen,
då två Stånd i sina beslut derom slädnät emot två, samt på sådan grund förkastat.
den af Utskottet föreslagna voterings-proposilion. Denna voterings-propositiou har
jemväl blifvit afslagen af Ridderskapet och Adeln, hvaremot Borgare-ståndet, inom hvilket
flere ledamöter yttrat enahanda åsigt om frågans natur och ställning, som af Presteoch
Bonde-stånden blifvit uttalad, för sin del tili Utskottet återremitterat berörde voterings-proposilion;
men då densamma genom 3:ne Stånds beslut således är af Rikets
Ständer afslagen, har Utskottet, för besvarande af Borgare-ståndets återremiss,
ansett sig endast böra detta förhållande anmäla.
Med anledning af Utskottets till Preste-slåndet gjorda hemställan att fatta beslut
uti de af nämnda Stånd vid behandlingen af Utskottets Betänkande N:o 19 uppskjutna,
under Litt. D. l:o a), c) och d) förekommande anslagsfrågor, bar Preste-slåndet afgjort
dessa frågor på det sätt, att, med ändring af Utskottets förslag under punkten a),
26,000 R:dr R:mt anvisats till seminarierne, efter den fördelning Kongl. Maj:t anser
lämplig, samt alt förslagen under punkterna c) och d) bifallits; dock har, på sätt bär
ofvan blifvit anlydt, Preste-slåndet ansell, att dessa anslags-summor, ställda till Kongl.
Sammans. Stats-, Bevi/ln.- samt Atlin. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mern. N:o 43. 3
Maj:ts disposition, borde uppföras å Åttonde Hufvud-titelns extra anslag, alt från Riks—
gälds-kontoret utgå.
Under förutsättning af bifall till den af Utskottet här ofvan gjorda framställning
derom att samtlige, på Utskottets hemställan af Rikets Ständer beslutade anslag till
folkundervisningens befrämjande skola af den till detta ändamål anslagna andel af personliga
skydds-afgiften utgå, anser sig Utskottet nu endast böra anmäla,
alt ofvanberörde under Litt. 1). l:o punkterne c) och d) i Utskottets
Betänkande N:o 19 förekommande anslags-belopp, nemligen
20.000 R:dr R:mt till understöd lör Seminarie-elever samt
12,000 R:dr samma mynt lill förbättrande och tillhandahållande
af undervisnings-materielen samt tilt understöd för ulgifvande af
lämpliga läroböcker, kartor m. m. för folkskolorna, hvilka anslag
endast af Bonde ståndet afslagils, äro genom de öfriga 3;ne Ståndens
beslut af Rikets Ständer beviljade.
Beträffande åter de under punkterne a) och b) förekommande anslag, af hvilka
det sednare blifvit afslaget af Preste- och Bonde-stånden, men det förra endast af Bonde-ståndet,
har Utskottet skolat inbjuda dessa 2:ne Stånd, alt, med frånträdande af sina
skiljaktiga beslut, antaga Utskottets af de 2:ne öfriga Stånden gillade förslag; men, i
händelse dessa inbjudningar icke af någoldera af Preste- och Bonde-stånden antagas,
torde följande omröstningar i förstärkt Stals-Utskott böra ega rum:
l:o
Den, som godkänner Sammansatta Stats-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottets uti dess Betänkande N:o 19, Litt D l:o, punkten a) gjorda,
al Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet gillade hemställan, att Rikets Ständer
måtte lill Kongl. Maj:ts disposition af den för folkskoleväsendets befrämjande afsalia
andel i personliga skydds-afgiften anvisa följande ärliga anslag till seminarierna, nemligen
20.009 R.dr R:mt, efter den fördelning Kongl. Maj:t anser lämplig, samt 4,000
R:dr Runt till det i Stockholm varande seminarium, eller tillsammans 28,000 R:dr
Runt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
N*j;
vinner nej, kommer, i enlighet, med Presle-slåndets beslut, anslaget till seminarierna
att bestämmas till 26,000 R:dr Runt, enligt den fördelning Kongl. Maj:t anser lämplig.
2:o
Den, som bifaller Sammansatta Stats-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets uti dess Betänkande N:o 19, Litt. D l:o, punkten b) gjorda, af
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet godkända hemställan, alt Rikets Ständermätte
lill Kongl. Maj:ls disposition af den för lölkskole-väsendets befrämjande afsalia
andel i personliga skydds-afgiften anvisa ett årligt anslag af 20,000 R:dr R:rr.t, till understöd
tor lärare-lärlingar eller sådane personer, som vid undervisningen biträda de
examinerade folkskolelärarne, röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
4 Sammans. Stats-, Becilia.- samt Alim. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mern. N:o 43.
vinner nej, varder berörde anslag, i enlighet med Preste- och Bonde ståndens beslut,
af Rikets Ständer afslaget.
Öfriga af Utskottet uti Memorialet N:o 33 afgifna yttranden och gjorda inbjudningar
hafva blifvit godkända och antagna,
hvilket Utskottet ansett sig böra anmäla.
Då Rikets Ständer, genom alt till folkundervisningens befrämjande anvisa hälften
af den personliga skydds-algiften, mäste hafva afselt att hela beloppet af detta anslag
skulle komma folltskole-väsendet till godo, men, lill följd af de beslut, hvari Riks-stånden
slädnät vid behandlingen af de särskilda delarne af Utskottets förslag, de för »issa
bestämda behof disponerade summor sammanlagda icke uppgå lill fulla beloppet af detta
anslag, bar Utskottet, på det att de anslagna medlen mätte för det af Rikets Ständer
i allmänhet dermed afsedda ändamål kunna utgå, ansett sig böra, i likhet med hvad
vid föregående Riksdagar i afseende på besparingarne af det för folkskole-väsendet på
Åttonde Hufvud-tileln uppförda extra anslag blifvit af Rikets Ständer besluladt, hemställa,
att hvad af nu ifrågavarande anslag icke är för vissa bestämda
behof anvisadt blilver stäldt (ill Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
att till folkundervisningens befrämjande användas.
Stockholm den 16 Januari 1858.
Reservation :
af Malls Pehrsson fran Stochholms län, som har velat hafva antecknadt, alt
han icke var närvarande, dä Utskottet beslöt afgifvande af förevarande Memorial.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1858.
Sammansatta Stats- och Bevillnings-Utskottets Utlåtande JM 44.
1
N:o 44,
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Jan. 1858, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion all krono-brefbärings-skyldigheten
mätte på Post-verket öfverflytlas.
Hos Bondeståndet har Riksdags-fullmäktigen Sven Haraldsson från Blekinge
län, under anförande af den tunga samt olikhet i bördor för krono-, skatte- och
frälse-jords innehafvare, som krono-brefbärings-skyldigheten medförde, föreslagit: »att
»Post-verket måtte öfvertaga fortskaffandet af alla de bref, hvilka, såsom varande i
»embetsväg affärdade, tillhört den så kallade krono-brefbärings-skyldigheten, så att
»församlmgarnes å landet förpligtande till dess utgörande eller ersättande må upphöra.»
Ofver denna, till Bevillnings-Utskottet remitterade, men, jemlikt 43 § Riksdagsordningen,
af Sammansatta Utskottet pröfvade motion, får Utskottet härmed yttrande
afgifva; och enär Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, uti sitt Utlåtande
M i2 af den 6 April sistlidna år, på anförde skäl, afstyrkt bifall till enahanda
förslag, som det ifrågavarande, samt nämnda Utlåtande, genom tre Riks-stånds
sammanstämmande beslut, blifvit af Rikets Ständer gilladt, anser Utskottet,
att Sven Haraldssons omförmälde motion icke bör till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 49 Januari 1858.
Bih. till R. St. Prat, 1856—1858. 4 Sami. 2 Afd. 20 Baft.
1
o
Sammansatta Stats- och Bevillnings-Utskottets Utlåtande M 44.
Reservation,er:
af Riksdags-fullmäktigen Daniel Danielsson från Jönköpings ian: »Då Samman
satta
Utskottet ansåg sig berättigadt behandla denna fråga, borde Utskottet af det
af trenne Riks-stånd bifallna Stats- och Ekonomi-Utskottets Betänkande icke varit
förhindradt att anhålla om sakens utredning. Alldenstund Bevillnings-Utskottet förut
funnit Post-verket kunna väl bära sig med nedsättning i Post-portot, det lika
väl kan hända det kommande Ständer finna, att Post-verket utan risk kan öfvertaga
den hemmanen åliggande krono-brefbärings-skyldigheten, i händelse Ständerna
egde någon ledning hvartill kostnaden härför kunde uppgå. Jag får derföre, i likhet
med hvad jag i Utskottet påyrkat, vördsamt föreslå, det Rikets Ständer hos
Kongl Maj:t ville anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda till hvilket belopp, så i
väglängd som ungefärliga kostnader, hvartill den hemmanen
åliggande krono-brefbärings-skyldighet inom hvarje län kan komma
att uppgå, hvaraf Rikets näst sammanträdande Ständer må
ega ledning för ärendets bedömande.
Uti denna reservation hafva instämt Riksdags-fullmäklige: C. G. Cederskog
från Östergöthlands och Nils Andersson från Wermlands län.
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 45.
3
N:o 45.
Auk. till Exp.-Utsk. den 23 Jan. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande; i anledning af väckte motioner om befrielse för Rotehållare på
Gottland ali anlägga bålsmans-torp.
Till Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet hafva
blifvit öfverlemnade tvänne motioner, väckta, den ena inom Högvördige Preste-ståndet
af Herr Prosten Gahne, med hvilken Herr Prosten Söderberg instämt, och den
andra hos Hedervärda Bonde-ståndet af Riksdags-fullmäktige Jacob Lindby och Olof
Lagergren från Gottlands län, deruti blifvit anfördt, hurusom den rotehållarne på
Gottland ålagda skyldighet 'att afstå tjenlig jord till torp åt Kronans båtsmän, vore
för rotehållarne öfver måttan betungande, utan att i allmänhet medföra den nytta,
sorrl med de nya torpen varit afsedd.
Förr än skyldigheten med år 1835 inträdde, att hvarje rote skulle, vid inträffande
vakans, lemna minst fyra tunland god och tjenlig jord till torp åt båtsmannen,
bestod hans årliga lön i spanmål och foder. Hade han egen bostad, åtnjöt han
i vederlag hushyra; i motsatt fall lemnade roten honom byggnader, och bemöttes
han samt familjen med den välvilja och hjelpsamhet, hvaraf de gjort sig förtjenta.
Det var icke sällsynt att röten lemnade honom ett mindre jordstycke, hvilket han
utan kostnad kunde sköta, och gjorde han det gerna emedan mannen och hustrun
hade derå ett slags besittningsrätt ända till bådas död. När karlen var hemma på
roten, försörjde han sig och de sina med det arbete, hvartill han hade lust och fallenhet,
och sällan blefvo då församlingarne vid mannens afskedande eller frånfälle betungade
med många ufblottade familjer, för hvilka fattigvården nu måste draga försorg.
Så länge detta förhållande emellan roten och båtsmannen varade, visade sig
icke 'heller någon svårighet att för billig lega erhålla goda rekryter, hvilka i allmän^
4 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 45.
het kunde inöfvas till ett dugligt sjömansskap. Aflöningssättet var således i alla afseenden
gagneligt och medförde ömsesidig belåtenhet.
Sedan år 1835 hade, med det förändrade aflöningssättet, andra förhållanden
inträffat. Genom Konungens Befallningshafvandes i länet försorg hade 158 torplägenheter
blifvit utlagda samt till största delen odlade och bebyggda. Förrättningsmännen
vid torpens uttagning hade varit Kompani-chefen eller dess ombud, samt
Kronofogden. Genom foglighet och eftergift å ömse sidor hade många och stora
svårigheter öfvervunnits, hvilka från början syntes hindra torpväsendets framgång;
men sedan besigtning icke längesedan hållits dels å sådana iordningställda torp, som
skulle tillträdas, dels å dem. som skulle af- och tillträdas, hade klagan till Kongl.
Majit ingått, att många lägenheter voro odugliga och måste utdömas, emedan jorden
ansågs vara för svag och innnehafvarne af dessa torplägenheter icke kunna erhålla
sin bergning. När flertalet af de utlagda torpen ansågos vara så beskaffade, måste
rotehållarne med oro och bekymmer motse utgången af denna 'vigtiga fråga, hvilken,
enligt motionärernes förmenande, skall föranleda nya tvister, samt inköp af annan
jord, som neppeligen kunde erhållas utom andra förnyade kostnader, hvilka många
jordegare icke kunde bära. Att icke alla båtsmanstorp hade samma godhet, härledde
sig från landets olika beskaffenhet i olika trakter, af hvilka den, som utgjorde midten
af detsamma, hade en mera likartad, god och fruktbärande jordmån, då i andra deremot
kalkhäll, sand och grus vore den öfvervägande, och hvad de norra och södra
delarne anginge, vore jorden der så stenbunden och i saknad af ängsmark, att 8
b 9 tunland der ej motsvarade 3 eller 4 af den bättre jorden derstädes. Det missförhållande,
som härigenom uppstode, att torpens innehafvare för samma tjenst icke
åtnjöto lika lön, innebure visserligen en orättvisa, men som icke kunde afhjelpas.
Att genom god skötsel äfven god afkastning vunnes, derpå fanns ett och annat bevis;
men i allmänhet brukades torpen illa och vanvårdades, så att både rotehållare
och båtsmän deraf ledo skada. Den motvilja rotehållarne hyste emot torpsystemet,
härledde sig från lokala olägenheter. Dessa voro en långt utsträckt hemmansklyfning,
en för jordbruket skadlig egoblandning samt rote-intressenternes skilda hemvist
i flera socknar. Den långt utsträckta hemmansklyfningen, som medförde besutenhet
på sextondedels mantal och derunder, vore ett svårt hinder för utläggande af
fyra tunland jord, tjenlig till torp, när roten till större delen bestode af sådane små
delar, från hvilka ingen större jordafsöndring vore verkställbar. Funnes någon jordegare
med större hemmantal, hvaraf jord kunde uttagas, blefve uppskattningen deraf
och den årliga afgälden derför så dryg, att, när torpets odling, hägnad, bebyggande
och vårdande dertill lades, många sago sitt bestånd hotadt. Sjelfve hade de icke
en större vidd af åker och äng, än som till båtsmanstorp skulle lemnäs, och voro
de alltså underkastade mångahanda svårigheter, från hvilka de förut varit befriade,
eller kunnat lättare bära. Såsom hemmansklyfningen, så vore ock den stora ego
-
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottets Utlåtande J\fi 45. 5
blandningen hinderlig för utläggning af torp för alltid. Med få undantag hade hvarje
hemman inom en och samma socken egorna med andras sammanblandade, så att
större och mindre jordstyckenj voro likasom kringströdda icke blott inom en, utan
äfven stundom i andra socknar. Olägenheten häraf vöre nog allmänt insedd, men
kunde ej utan särskild lagstiftning och Statens mellankomst afbjelpas. Genom utbyten
kunde visserligen de spridda delarne i större egofigurer sammandragas, men
detta folie sig icke heller så lätt, som man vanligen förmenade. Emellertid kunde
mindre hemmansdelar, åtminstone hvad inegorne anginge, bestå endast af små jordlappar.
Bland hundradetals exempel vore anförandet af ett tillfyllest. Det annexhemman,
utgörande { mantal, som af förstnämnde motionären brukades, hade egor
på 1G ställen öfver hela socknen och dessutom en liten äng uti en annan. Svårigheten
att lemna jord ifrån delar, hvilka inom sig eller med hvarandra icke hade
sammanhang, vore lätt insedd. Delta utgjorde en annan svår olägenhet och ett mägtigt
hinder för utläggning af båtsmanstorpen. Men icke mindre än detta vore roteintressenternes
åtskilda hemvist i flera socknar. Att härigenom mycken tid och arbete
ginge förloradt, vore tydligt. Hade, efter många öfverläggningar och stridigheter,
man hunnit till en öfverenskommelse om det blifvande torpet och förrättningsmännen
gillat och antagit den erbjudna jorden, så skall arbetet derå börjas. Att verkställa
detta medelst ackord, öfverstege många delegares förmåga, sedan arbetskostnaderna
blifvit mer un fyrdubblade mot hvad de förut varit. Bristen på arbetare, medan
stora odlingsföretag af bolag och enskilda förehades, gjorde att de få, som funnos
att tillgå, blefvo så mycket mera dyrlegda. Derföre måste rotehållarne sjelfve öfvergifva
sitt eget åkerbruk samt från spridda håll samla sig för att företaga sig det
långvariga och besvärliga arbetet, sedermera köpa och lång väg forsla materiaiierna
till byggnaderna, som de äfven sjelfve finge uppföra och fullborda, samt slutligen
från egna magra åkerlappar borttaga och forsla spillningen ofta en mil och deröfver
till båtsmanstorpet.
Kunde nu alla dessa omständigheter, hvar för sig eller förenade, gifva skälig
anledning till missnöje, huru mycket större måste det blifva, sedan en bedröflig
erfarenhet visat, att båtsmän, som innehaft och ännu innehade torp, i allmänhet på
ett betänkligt sätt vanvårdade dem, hvilket vid en allmän besigtning af kompaniernas
chef blifvit utrönt, samt att unga dugliga karlar på inga vilkor kunde förmås
att blifva rekryter, om de måste hafva torp. Alla uppoffringar, som på torpen
blifvit nedlagda, voro ändamålslösa, när deras innehafvare antingen icke brukade eller
ock vanskötte dem, eller när ingen ordentlig karl ville emottaga en sådan lägenhet.
I dubbelt afseende vore detta bekymmerfullt; nemligen först att torpen stodo obegagnade
och sedan att de lediga numren.ej kunde ersättas med andra än odågor
iull Kronans tjenst. Att under sådane omständigheter tvinga flere rotehållare, hvilka
ännu icke fullgjort författningens föreskrift, att afstå jord till torp, vore, enligt
G Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande Jtä 45.
motionärernes förmenande, lindrigast sagdt. besynnerligt. Hvartill kunde det gagna,
Bär knappt någon ville binda sig vid en lägenhet, som han saknade medel, håg och
fallenhet att sköta. Det låge ej i sjömannens lynne att fästa sig vid en torfva,
som han blott för någon tid finge besitta; han ville egna sig åt sådane sysselsättningar,
hvilka gåfvo en hastigare och säkrare inkomst, än af ett vanskligt åkerbruk
kunde hämtas. Hade han dertill frihet, så försörjde han merändels sig och de sina
väl. Bevis härpå lemnade en del af det manskap, som åtföljde Fregatten Eugenie
på dess verldsomsegling och då samlade ett litet kapital Några af dessa båtsmän
hade legt andra för sig, för att slippa torpen. En af desse båtsmän hade uppsatt
egna byggnader och köpt ett stycke jord invid torpet, som ingen bebodde eller begagnade.
Uti en af motionärerne uppgifven församling funnes ett antal torp af särdeles
god beskaffenhet, hvilka af rotarne utarrenderades, emedan båtsmännen saknade
medel att skaffa sig kreatur och icke heller ville bruka dem. I nästgränsande
församling var ett torp, som af roten brukades, emedan det ansågs för svagt, och
erhöll båtsmannen i stället årlig lön. När sådant icke på få, utan på många ställen
inträffade, vore det ej underligt, att, vid uttagning af 17 torp år 1855 och af 15
år 1856, anmälan blifvit gjord, att dessa 32 torp-lägenheter icke kunnat utläggas,
dels derför att rotehållarne ej kommit öfverens om den jord, sorn skulle lemnäs,
dels emedan andra omständigheter hindrat en och annan af dessa förrättningar.
Emellertid hade alla dessa rotehållare blifvit till Härads-rätten kallade och stämde,
men vore det* sannolikt, att alla de invecklade omständigheterna och svårigheterna
skulle genom härads-syner på alla ställen närmare utrönas, hvarefter alla dessa tvistefrågor
kommo, enligt motionärernes förmodan, att dragas under Kongl. Majits
pröfning. Aldrig skulle en allmänhet, som gjort sig känd för laglydnad och fosterlandskärlek,
låtit så långt hänföra sig af missnöjet med en gifven föreskrift, om
den varit mindre tryckande och mera gagnelig. Rotehållare och båtsmän önskade
ingenting högre, än att få återgå till det gamla aflöningssättet, hvilket för Kronan,
i anseende till folkets duglighet, äfven varit det bästa
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, är vordet föreslaget, att Rikets Ständer
måtte i en underdånig skrifvelse till Kongl Majit (framställa) anhålla:
»att, med afseende på de olägenheter och hinder, hvilka på Gottland visat sig
vid utläggningen af jord till båtsmans-torp, rotehållarne måtte från denna skyldighet
befrias;»
»att alla de odlade och bebyggda torpen kunna vid inträffande ledighet åt båtsman
erbjudas, såvida han förbinder sig att för dess häfd ansvara; men är torpet
redan på viss tid utarrenderadt, erhåller han af roten bestämd årlig lön;»
»att båtsmannens lön må i Kompani-chefens närvaro, genom kontrakt, bestämmas,
eller ock utgå efter nu gällande roteboks föreskrifter;»
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande At 45. 7
»att om båtsman inom roten har egen bostad, han må begagna den, men får
endast uppbära hushyra, om roten ej har egna byggnader att honom erbjuda;» och
slutligen
»att om båtsman ej har egen byggnad och af roten fordrar bostad, han då
skall med sådan förses.»
I anledning af dessa motioner får Utskottet till en början erinra, att, sedan Rikets
vid 1850 och 1851 års riksdag församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse
den 26 Juni sistnämnde år, med omförmälaude af de stora hinder och svårigheter,
som mötte vid jords utläggande till båtsmans-torp på Gottland, i underdånighet hemställt,
att, der svårigheter mötte för större jordtorps utbrytande åt båtsmännen, den
lindring i verkställigheten af Kongl Brefvet den 30 Januari 1822 måtte medgifvas
rotehållarne, att få, i stället för den större jordrymden, lemna båtsmannen motsvarande
natura persedlar, der han och rotehållaren så kunde åsämjas, hade Kongl.
Majit, efter det vederbörande blifvit i ämnet hörde, genom Nådigt Bref den 9 No
vember
1852, förkiarat, att, enär genom Kongl, resolutionen den 29 Januari 1824
blifvit medgifvet, att, om någon rote på Gottland skulle, vid laga syn och besigtning,
finnas sakna nödig lokal till torps anläggande, frågan om de båtsmannen i
stället tillkommande förmåner skulle på laglikmätig pröfning ankomma, Kongl. Majit
funne någon Dess nådiga åtgärd, i anledning af Rikets Ständers uti ifrågavarande
ämne gjorda framställning då för närvarande icke erfordras.
Sedermera har Chefen flir Gottländska båtsmans-kompanierne, Kapten-löjtnanten
B W. Thornander, uti underdånigt Memorial den 1 Oktober 1856, anmält, att,
Sedan Kongl. Majit, genom Nådigt Bref den 31 Januari 1835, förordnat, att torplägenheter
skulle åt båtsmännen på Gottland uttagas i mån af uppkommande vakanser.
torp-utläggningen väl fortgått, men icke alltid på ett sätt, att förbättrade vilkor
för manskapet derigenom vunnits, enär vid denna utläggning skulle afsetts möjligaste
besparing i kostnaderne för rotehållarne vid förrättnings-tillfället, och Kronofogdarne
derför blifvit förordnade att i Kompani-chefens närvaro, stundom äfven ensamme,
verkställa utläggningen ulan vidare biträde eller särskild föreskrift, hurudan
jord borde uttagas; att detta åter haft till påföljd, att intill sednaste tid icke nog
afseende fästats på lokalens beskaffenhet, utan många torp tillkommit, som dels varit
till odling mindre tjenliga, dels till och med sådana, som icke ansetts löna mödan
att uppodla, derom dessa lägenheters öfvergifna tillstånd flere år efter deras uttagande
skulle bära vittne; och hade bemälde Kompani-chef af sådan anledning föreslagit,
att hädanefter en Landtmätare jemte Kronofogden måtte förordnas att i Kompanichefs
eller dess ombuds närvaro och med ändamålsenlig instruktion försedd, dels
8 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottcts Utlåtande As 45.
utlägga de ännu återstående båtsmanstorpen, dels verkställa syn å de nuvarande,
mest öfverklagade torplägenheterna, föi* att kassera dem, som befunnos otjenliga, och
i stället utse platser till anläggande af nya torp, der tjenlig jord dertill kunde förevisas.
men att de hemman, för hvilka svårighet mötte att anskaffa tjenlig ängsmark,
matie befrias från skyldigheten att anlägga torp, emot det att båtsmannen lemnades
vederlag in natura för dess afkastning, hvarjemte Kompani-chefen framställt behofvet
af särskild föreskrift huru med torpets skötsel borde förfaras då båtsmannen vore
bortkommenderad.
Öfver denna underdåniga framställning har Förvaltningens af Sjö-ärenderna och
Kamtnar-kollegii underdåniga utlåtande, sedan vederbörande blifvit hörde, i nåder
infordrats; till åtlydnad hvaraf ock bemälte Kollegier, som från Landshöfdingeembete!
i länet erhållit en fullständig utredning af ämnet, och efter det Kammarkollegium,
genom Utslag den 28 Oktober 1856, tillerkänt Kompani-chefen biträde af
Landtmätare vid torp-utläggningar, då han det begärde, uti underdånigt yttrande af
den 16 April 1857 ansett någon annan allmän åtgärd i afseende på beskaffenheten
och begagnandet af de nuvarande båtsmanstorpen eller af de lägenheter, som fram
deles
kunde ifrågakomma att dertill utses, icke böra vidtagas, än föreskrift till Kompani-chefen
att, i öfverensstämmelse med 25 § af Kongl. Instruktionen den 6 April
1838, hålla hand deröfver, att torpen af båtsmännen sje fve beboddes och väl häfdades,
hvarjemte Kollegierna ansåge någon särskild vidare bestämning, än som redan
vore gifven om torpens häfd då båtsmannen är bortkommenderad, icke erfordras.
De åsigter Kollegierna sålunda yttrat, har Kongl. Majit, enligt Nådigt Bref af
den 7 Juli 1857. funnit godt i nåder gilla, samt tillika anbefallt Befälhafvande
Amiralen i Carlskrona att förständiga vederbörande Kompam-chef, att, jemlikt föreskriften
i nyss åberopade Instruktion, tillse det så väl de vid Båtsmans-kompanierna
på Gottland redan befintliga torp, som de, hvilka hädanefter iordningställas, varda af
båtsmännen sjelfve bebodda och behörigen brukade.
Hvad sålunda förekommit, har Utskottet tagit i öfvervägande; och ehuru de på sednare
tider gjorda underdåniga framställningar, angående de svårigheter, som mött vid
utläggning af torp åt båtsmannen på Gottland, icke tillvunnit sig nådigt afseende,
anser dock Utskottet de olägenheter, som äro förknippade med skyldigheten att
förse båtsmännen med dugliga torp, och som framkallat ett allmänt missnöje ej
mindre hos rotehållarne än hos båtsmännen, vara så behjertansvärda, att någon åtgärd
från det allmännas aida måste vidtagas till afhjelpande af de tidt och ofta öfverklagade
missförhållandena. Om än en allmän befrielse från skyldigheten för rotehållarne
-
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 45. 9
hällarne att åt båtsmännen anskaffa torp, icke för närvarande torde kunna medgifvas,
håller dock Utskottet före, att en inskränkning i denna skyldighet kan och bör ega
rum, samt hemställer derföre,
det Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl Maj:t täcktes tillse huruvida, med afseende på de olägenheter
och hinder, hvilka på Gottland visat sig vid utläggning
af jord till båtmanstorp, rotehållarne kunna, i vidsträcktare
måtto än i Kongl. Brefvet den 29 Januari 1824 föreskrifves,
från denna skyldighet befrias.
Stockholm den 21 Januari 1858.
Reservationer:
af Herr Montgomery. R.,
» Rehnberg, C. G.,
» Gripensvärd,
» af Edholm, E. W.,
» Doktor Nordlander,
» Kontrakts-prosten Rundgren.
Och anmälte Herr Björnstjerna, J. M., att han i beslutet icke deltagit.
m. till R. St. Prot. 1856—1858. 4 Sami. 2 Afd 20 Haft.
2
10 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M -46.
N:o 46.
Aak. till Exp.-Utsk. å. 23 Jan. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, rörande rust- och rolehållares
befriande från deras befattning med rekrytering och remonienng
samt underhåll af beklädnad, mundering m. m., emot del alt de
åtaga sig en gång för alla bestämda, mot omkostnaderna vid
berörde åliggande svarande årliga utskylder, samt dermed gemenskap
egande ämnen.
Uti hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln väckt motion har Herr Friherre
Stjernstedt, Jacob Theodor, yttrat, att det invecklade, ofta betungande sätt, hvarpå
en stor del af den svenska jorden måste utgöra sina bidrag till fyllande af statsbehofven,
gjorde ett bättre ordnande af vår beskattnining till en fråga, som med hvarje dag
blefve allt mera oafvislig.
Svenska jordens beskattning hade uppkommit och blifvit utbildad under tider af
fattigdom och betryck, då penningen ännu var sällsynt och då begreppet om penningens
natur och bestämmelse var föga utveckladt. Det var naturligt att under
sådana förhållanden, då all handel och rörelse hufvudsakligen bedrefs genom varubyten,
skulle bidragen till fyllande af de allmänna behofven blifva bestämda, dels
i varor och effekter, dels i tjenstbarheter, som den skattskyldige måste,, så val
med folk som med dragare, utgöra.
Tiderna vöre icke mera desamma, men det oaktadt qvarstode beskattningen för
det mesta på samma låga ståndpunkt som fordom, under det att, till följd af tidernas
förändrade skick och deraf härflytande högre anspråk, så väl persedel-skatter,
som de skatter, hvilka ufginge förmedelst tjenstbarheter, blifvit vida mera betungande,
Sammans. Stais- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande JW 46. 11
8n de voro på den tid, då de ålades; hvarpå exempelvis omnämnts skjutsningsskvldigheten,
postföringen, landsvägars underhåll, grusning, snöplogning m. m. En
beskattning funnes dock, som uti sitt närvarande skick och under vår tid vore i
hög grad betungande och i flera afseenden olämplig, nemligen indelnings-verket i
allmänhet och rustnings-besväret i synnerhet. Det kunde icke vara lämpligt att
skatter utgjordes förmedelst skyldighet att uppsätta, underhålla, bekläda och utreda
häst och karl. Det måste vara uppenbart att sådana bestyr, som anvärfning, remontering,
anskaffning och underhåll af mundering och utredning bättre ombesörjdes
af styrelsen och dess organer, än af tusentals öfver hela landet spridda, af styrelsen
oberoende individer. Tankarne kunde vara delade om den mer eller mindre nyttan
af centralisation, som i andra styrelsegrenar bordeiega rum, men hvad krigs-styrelse
och krigs-förvaltning beträffade torde i allmänhet medgifvas behofvet af den enhet,
kraft och skyndsamhet, som centralisationen förlänade, samt att den organisation,
som bruste häruti, som lede af invecklade och obestämda former, vore felaktig,
verkade förlamande eller föranledde till förbigående af den eljest vanliga laga rättsform,
som för hvarje svensk vore så dyrbar. Det kunde ej vara rätt att beskattningen
i ett lagbundet samhälle vore till sitt belopp beroende af kassationer vid
mönstringar samt deremellan af s. k. defekt-sedlar. Det kunde icke vara hvarken
med billighet eller rättvisa öfverensstämmande, att rusthållarens ofta ganska dyrköpta
egendom, såsom nummerhästen, utlemnades för statens tjenst, under det att ingen
möjlighet gåfves eller kunde gifvas för egaren att utöfva någon verksam kontroll,
huru med hans egendom förfores. Att under krig rusthållaren skulle ersätta hvad
som ginge förloradt vore väl också bland de mest obilliga och tryckande skyldighe
ter.
Krigets bördor, alltid kännbara, kunde likväl uthärdas om de billigt fördelades
och af alla buros, men de blefve förstörande, om slumpen ensam skulle fördela
dem på några af landets jordbrukare.
Vidare har motionären åberopat ett i tryck afgifvet omdöme, enligt hvilket
indelnings-verket skulle föranleda till motbjudande besvärligheter för de skattdragande,
hvilket i synnerhet kändes när skyldigheten att skatta så olika fördelades, att soldatens
underhåll endast drabbade ett äfven i andra afseenden förut hårdt beskattadt
och till följd deraf vanmäktigt jordbruk. Indelnings-verket uppfördes på den oprivilegierade
jordens bekostnad och blef en konstgjord uppstapling af intrasslade, obestämda
och undangömda beskattningar, hvilka, ehuru kännbaraj för dem, på hvilka
bördan folie, till stor del låge dolda bakom vårt kamerala hexmakeri, hvarifrån de
ej gjordes åskådliga eller till sina värden så noga kunde bestämmas. Carl XI:s beskattnings-system,
som egentligen gick derpå ut, att först tillgripa allt sorn kunde
tagas och sedan skilja stats-verket från utgifter genom grundskatters instöpande i
den synbara och fasta förmögenheten, var väl till den sednare delen så vida passande
för vårt penninge-fattiga land, att en del utskylder kommo att utgå i produkter och
persedlar. Men bakom detta system låge så mycket oredigt, som ej vid första
12 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottets Utlåtande M 46-
påseende syntes, hvarigenom den orättvisan uppkomme, att så mycket blefve obe
räknadt,
hvilket borde såsom skattebidrag beräknas, och, hvad indelta arméen sär
skildt
beträffade, blefvo rust- och rotehållare så inblandade i arméens ekonomiska
detaljer, att arméen derigenom blifvit deras enskilda egendom.
Striden emellan Styrelsens fordran på arméens tjenstbarhet samt rust- och rote
hållares
särskilda intressen kunde, enligt motionärens förmenande, svårligen undvikas
under dylika förhållanden. Denna strid skulle fortfara så länge man å ena sidan
fordrade förbättringar och ökad uppmärksamhet på truppens hållning, mera utbildad
vapenskicklighet och materielens godhet och deremot å andra sidan ansåge allt sådant,
genom dermed förenade kostnader, vara ingrepp uti rust- och rotehållares
eganderätt.
De stadgar, efter hvilka indelta arméen underhölls, måste, enligt motionärens
åsigt, vara felaktiga. Åtminstone vore det svårt att förlika sig med de så motbjudande
och aldrig hvilande tvister, som oupphörligen uppstode. Om, å ena sidan,
ingen bestämd gräns gåfves för rust- och rotehållares åligganden, så vore, å den
andra, Styrelsens administrativa rätt öfver arméen för vacklande genom onödiga och
orediga författningar, hvilka dels motsade hvarandra, dels försvårade arméens behöriga
skick. Dessa omdömen ansåg motionären förtjena afseende, helst om, å andra sidan,
rust- och rotehållare äfven i fullt mått känt obehaget af ifrågavarande beskattmngssätt,
och att de det gjort, derom vittnade deras bemödanden att genom samlandet
af kassor, såsom beklädnads-, remonterings-, inbördes försäkrings-kassor m. m., söka
hvälfva sina brydsamma åligganden på särskilda, i och för dessa angelägenheter utsedda,
direktioner. Men vid något eftersinnande torde man lätt finna att det sorn
eftersträfvades, nemligen bestämdhet, reda och enkelhet, sällan eller aldrig kunde på
sådan väg nöjaktigt ernås, utan att fast mer, genom de tillkomna nya länkarne
emellan stats-förvaltningen, å ena sidan, samt rust- och rotehållare, å den andra, man
merendels ytterligare intrasslat redan förut nog invecklade förhållanden. Något annat
sätt att ändamålsenligt ordna denna del af krigs-förvaltmngen torde derför fåfängt
sökas, än att öfvergifva allt lappverk och gå till grunden med det felaktiga
d. v. s. att Styrelsen öfvertoge de bestyr, som förnuftsenligt henne tillkomme. I
sådan syftning och på grund af hvad anfördt blifvit, har motionären föreslagit:
»att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl. Majit täcktes, sedan vederbörande blifvit hörde, afgifva
till näst sammanträdande Ständer nådig proposition med förslag
till befrielse för rust- och rotehållare från deras egande befattning
med rekrytering och remontering samt underhåll af be
klädnad,
mundering och utredning m. m. så för häst som karl,
emot det att rust- och rotehållare åtaga sig en gång för alia
bestämda, i sammanhang med den öfriga krono-uppbörden årli
-
Sammam. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltets Utlåtande JM 46. 13
gen utgående utskylder, motsvarande de omkostnader, hvartill
förut varande åligganden kunde skäligen uppskattas. Skulle ej
för stora svårigheter möta för Styrelsen att samtidigt och på
enahanda sätt öfvertaga hästens underhåll och vård, blefve det
nödigt att särskildt och tills vidare ånyo ordna denna del af
rustmngs-besväret»
Inom Hedervärda Bonde-ståndet äro uti förevarande ämne motioner väckte,
nemligen:
4:0. Af Riksdags-fullmäktigen Johan Johansson från Örebro län, med hvilken
Riksdags-fullmäktige Erik Olsson och C G. Sköldberg från samma län sig förenat,
hvaruti omförmäles, att ibland de många onera, som betungade jordbrukaren, borde
i främsta rummet nämnas rustmngs-besväret. Detta vore så mycket mera tryckande,
som det innebure en beskattning, utgående efter en nu mera ojemn fördelning och
ofta godtycklig beräkning af de dermed förenade kostnader. Den i början frivilligt
åtagna rustningen hade nemligen under tidernas lopp dels öfvergått till ett långt
vidsträcktare och med större utgifter förenadt omfång, än ursprungligen dermed
varit afsedt, dels ock förlorat den jemförelsegrund, hvarefter hemman af samma
natur ansetts böra i lika mån drabbas af skyldigheten att rustningen uppehålla. Det
visade sig icke allenast att vissa provinser i landet vore af detta, roterings-besväret
vida öfverstigande, onus oskäligt tungt beskattade, under det att andra vore derifrån
alldeles befriade, utan äfven att inom ett och samma regemente lokala omständigheter
och tillfälliga förhållanden tryckande inverkade på en lika beskattning,
samt föranledde till ojemnhet uti de uppoffringar, rusthållarne derför måste vidkännas. Den
drygaste afgiften för desse, eller den för nummerhästens anskaffande, omvexlade betydligt,
från 250 till 500 R:dr, allt efter tillgång och efterfrågan, hvarigenom köparen till det
sednare priset i dubbelt måtto betungades, utan att hans häst derför, mera än en
lyckligare köpares, vore säker för en ofta godtycklig kassation, eller skyddad för
olyckshändelse. De täta, utaf vederbörandes infall beroende, uniforms-förändringar,
hvilkas antal i sednare tider varit så stort och, enligt mängdens begrepp åtminstone,
merendels opåkallade, innebure ej eller någon säkerhet för den fattige rusthållaren,
att icke en god eller brukbar munderings-persedel förkastades eller upptoges på
defekt-sedeln, för att ersättas af en modernare. Enahanda vore förhållandet med
bevärings-persedlarne, hvilka stundom vid första begagnandet förklarats kasserade,
såsom obegagneliga, oaktadt deras likhet med den; föreskrifna modellen blifvit formligen
erkänd. Genom allt detta ådroges rusthållaren kostnader, oftast uppgående
till dubbla beloppet mot hvad, under vanliga förhållanden, på honom skulle belöpa.
För att undvika detta missförhållande och göra det möjligt för rusthållaren att
beräkna och utgöra de med rustningen förenade kostnader, äfvensom för att åstadkomma
fullkomlig jemlikhet i desamma, vore bäst att Staten, på sätt förut blifvit
14 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshotlels Utlåtande M 46.
vid en annan riksdag föreslaget, emot en viss bestämd årlig afgift af de rustande,
öfvertoge ej mindre remonterings-skyldigheten, än bevärings- och beklädnads-persedlarnes
underhåll.
Om man, enligt approximativ beräkning, uppskattade:
hästen till B:ko R:dr 200 och fördelade dess värde, förhöjdt till 250 R:dr, på 12
år eller årligen  20: 40.
de större munderings-persedlarne till 162: d:o på 12 år d:o . . . . 13: 24.
de mindre d:o 17: 8. d.o på 4 år d:o . . . . 4: 14.
och bevärings-persedlarne .... 35: d:o på 35 år d:o . . . 1: —
så uppkomme härigenom ett årligt belopp af B:ko R:dr 39: 30 sk., för hvilken årliga
afgift, i rundt tal upptagen till 40 R:dr B:ko, hvarje rusthåll kunde friköpa sig från
ofvannämnde, detsamma nu åliggande skyldigheter.
På grund af denna beräkning och med kännedom af en från flere län i detta
hänseende uttryckt önskan, har motionären föreslagit:
a) att rusthållarne vid de indelta kavalleri-regementena, emot en
årlig afgift till Staten af 40 R:dr Banko, måtte befrias frän så
väl remonterings-skyldigheten, som anskaffandet och underhållet
af bevärings- och bekiädnads-persedlarne, eller
b) att, derest detta förslag ej anses lämpligt, annat ändamålsenligare
måtte af vederbörande Utskott utarbetas, till beredande af härutinnan
åsyftade lindring och skatte-jemkning.
2:0. Af Riksdags-fullmäktigen Anders Pehrsson från Malmöhus län. som hufvudsakligen
anfört, hurusom de största svårigheter och olägenheter voro förknippade
med åliggandet för rusthållaren att sjelf eller genom andra ombesörja anskaffandet
och underhållet af beklädnads-, bevärings-, utrednings-, sadelmunderings- och trosspersedlar.
Rusthållaren såsom medborgare försattes derigenom icke endast i ett
odrägligt beroende af krigs-befälets fordringar och ställdes under ett slags uppsigt,
som förenades med ständig osäkerhet. Han komme äfven derigenom i en obehaglig
ställning till ryttaren, som utsatte honom för tvister och krångel. Med ett ord, han
vore i sjelfva verket icke en fri man, på sin egen jord, utan underkastad ett slags
förmynderskap af militär-béfälet, hvilket visserligen borde i Landt-regeringen hafva
ett slags kontroll eller egentligen en skiljedomare emellan rusthållaren och sig, men
sem möjligen af nit för tjensten, men måhända ännu oftare af likgiltighet för rust^
hållarens rätt och bästa, ginge så långt inpå laglöshetens gräns, som utan fara för
strängare ansvar kunde ske. Ett sådant tillstånd kunde ej gerna en talrik folkklass
längre uthärda., utan att alltför mycket lida, och de andra folkklasserna samt en välvillig
styrelse kunde ej gerna med liknöjdhet se det fortfara. Något syntes snart
böra göras, och den grundsats måste dervid vara den rätta att följa, hvilken så väl Rikets
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 46. 15
Ständer, som Regeringen, i flere andra afseenden, under en sednare tids bättre upplysning
antagit, att de kostnader, som mäste bestridas för fäderneslandets försvar, till
folkets gemensamma väl och säkerhet, borde, så vidt ske kunde, billigt delas, äfven
af alla andra folkklasser, genom deras bestridande af de gemensamma skattebidrag,
som till Staten inginge; — en grundsats, som, till nationens heder, nu mera icke
bestreds af någon rättänkande man, äfven om han förr hyst motvilja att underlätta
jordbrukande befolkningens betydligt större bördor än de öfrige medborgarnes.
I följd af allt detta har motionären föreslagit:
a) upphörandet af rusthållarnes vid de indelta kavalleri-regementena
hittills ålagda skyldigheter, utöfver anskaffning af fullt
mönstergild karl och häst med beklädnad och sadelmundering,
då kommendering inträffar; samt
b) anskaffandet af alla öfriga persedlar utan undantag, genom Statens
försorg, äfvensom dessas och karlens, hästens, beklädnadens
och sadelmunderingens underhållande under möten, kommenderingar
och marscher.
3:o af Riksdags-fullmäktigen Johan Pehrsson från Upsala län, med hvilken Riksdags-fullmäktige
Samuel Odman och P F. Mengel från samma län sig förenat, och
som föreslagit:
a) att Rikets Ständer måtte såsom en princip antaga, att så väl
rustnings-skyldigheten, som underhållet af bevärings-, sadel
munderings-
och beklädnads-persedlarne vid samtlige indelta kavalleri-regementena
måtte på passevolans af Staten öfvertagas;
b) att grunderne för denna passevolans af vederbörande embets
myndigheter
uppgöras; och
c) att rusthållarne derefter blifva länsvis hörde, huruvida de icke
på en dylik passevolans ingå.
4:o af vice Talmannen Anders Andersson från Skaraborgs län, som andragit,
hurusom anskaffandet af pistoler och sablar för det indelta kavalleriet förorsakat,
isynnerhet på sednare tider, split och oenighet emellan vederbörande å ena och
rusthållarne å den andra sidan. Kasserade leveranser, förändrade modeller och dylikt
hade härtill varit de verksammaste orsakerne, samt haft till följder, dels att den enhet,
som i ett lands väpnade styrkas beväring alltid vöre att eftersträfva, icke kunnat'uppnås,
dels ock att hinder städse förefunnits och förefunnos, för att i afseende
på bevärings-persedlarnes tidsenlighet draga fördel af andra länders erfarenhet och
uppfinningar. Af sådane skäl har motionären yrkat,
att Rikets nu församlade Ständer måtte för sin del besluta, att
Kronan skall öfvertaga skyldigheten att tili den indglta ryttaren
anskaffa och underhålla bevärings-persedlar, såsom sabel och pi
-
16 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande JVe 46.
stoler eller de andra vapen, som möjligtvis framdeles kunna för
honom anses erforderliga.
5:o af Riksdags-fullmäktige Efraim Larsson från Elfsborgs län och Måns Pehrsson
från Malmöhus län, hvilka uti särskilda motioner yrkat,
att rusthåliarne i riket måtte, i likhet med rotehållarne, befrias
från skyldigheten att bekosta manskapets exercis, gevär och öfriga
vapen, samt att denna befrielse för rusthåliarne bör ega
rum ehvad manskapet är afsutet eller icke; och
6:o. Af Riksdags-fullmäktigen Johannes Holm från Jönköpings län, med hvilken
de öfrige Riksdags-fullmäktige från Småland sig förenat, nemligen Daniel
Danielsson, Peller Jönsson, Johannes Larsson, Nils Svensson, Anders Medin, Anders
Andersson, Bengt Nilsson och Gustaf Johansson, hvilka erinrat, hurusom Småland
— den fattigaste och mest ofruktbara af alla Sveriges sydligare provinser, —
varit i snart sagdt 200 år tryckt af ett rustnings- och roterings-väsende, sådant
att detsamma, tillämpadt på rikets mest lyckligt lottade landskaper, tvifvelsutan
skulle jemväl der gifva anledning till klagomål. Då i det öfriga Sverige indelningsverket
blifvit sålunda tillämpadt, att i allmänhet två och understundom till och med
tre hela hemman anslagits till hvarje rusthåll eller soldat-rote, hade inom Småland
en särskild tillökning i detta förut nog hårda onus tillkommit dymedelst, att af de
tvänne hemman, som till en början mera allmänt varit indelade till rusthåll, det
ena sedermera blifvit ålagdt utgöra rotering till knektehållet. Denna åtgärd, vidtagen
inom en så ofruktbar landsort, som Småland, förefölle besynnerlig, men ännu
besynnerligare det faktum, att denna så kallade straffrotering, påbjuden af en envåldsregent,
mot hvars magtspråk inga medel funnos, och tillkommen i en tid,
då de olika landskapernas tillgångar ej vore så väl som nu kända, kunna under
en tiderymd af snart tvänne sekler, oaktadt täta erinringar om rättelse, fortfarande
ega bestånd. Och icke endast nog dermed, att de under Konung Carl XI:s tid,
såsom grund för indelnings-verket inom Småland, utfärdade så kallade knekte-kontrakterne
ännu bestodo; ty tvärtemot den i nämnde kontrakter gifna konungaförsäkran,
att rotarne nu och i tillkommande tider skulle vid kontrakterne säkert
och ofelbart beskyddade blifva och dem alltså icke affordras annat eller mera än
det. som genom samma kontrakter dem blifvit ålagdt, hade under tidernas lopp
så väl knekte-torpen mäst utvidgas, som jemväl åtskilliga andra prestationer åt
soldaterne tillkommit, hvarom kontrakterne ingenting förmälde, och detta till den
grad, att, noga räknadt, rustnings- och roterings-besväret nu mera blifvit mångdubbladt
mot hvad det var vid den tid, då indelnings-verket först kom till stånd.
Det skulle väl, enligt motionärernes åsigt, kunna sättas i fråga, huruvida kontrakter,
sålunda å ena sidan 'förverkade, vidare vore för den andra parten förbindande,
och
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 46. 17
och huruvida icke en på ny undersökning grundad fördelning af rustnings- och
roterings-besväret kunde med skäl påyrkas; men då emot en sådan undersökning
stora svårigheter skulle möta, hafva motionärerne inskränkt sig till att hemställa:
a) att den nu varande infanteri-indelningen inom Småländska provinsen
varder sålunda rättad, att minst två förmedlade hemman
indelas till hvarje soldat-rote och följaktligen att alla i föreskrifven
ordning tillkomna förmedlingar må räknas hemmanen
till godo; men att, derest indelta arméen icke skulle anses tåla
den minskning i numerären, som genom verkställande af
denna åtgärd blefve en följd, Småländska provinsen ändock
mätte vederfaras den rättvisa, att hvarje indelt rote, som med
beräkning af ågången förmedling utgöres af mindre än två
hela hemman, tillerkännes belöpande ersättning för öfver-roteringen,
att utgå efter länens markegång; eller också
b) för den händelse, att intetdera af dessa yrkanden, så ytterst
billiga de än äro, skulle bifallas, att åtminstone ordalydelsen i
knekte-kontrakterne måtte få gälla till efterrättelse, och således
att, sedan soldat-roten lemnat boställe eller torp af föreskrifven
storlek samt aflöning åt soldaten till stadgadt belopp, den öfriga
kostnaden för indelningens upp ätthållande varder godtgjord af
allmänna medel, hvarigenom rotehållarne icke vinna någon annan
eller större lindring, än den, hvartill de, jemlikt knektekontrakternas
innehåll, måste anses lagligen berättigade;
hvarjemte slutligen blifvit föreslaget,
c) att den del af Smålands Kongl. Iiussar-regemente, som ännu
nödgas underhålla hussar-hästar, måtte, i anseende till hemmanens
svagare beskaffenhet, derifrån befrias, med skyldighet för
dem att betala vakans-afgift, i likhet med rusthållen vid
Grenadier-bataljonen.
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, till hvilket
dessa motioner blifvit öfverlemnade, får deröfver sig utlåta; dervid Utskottet anser sig
böra till en början omnämna, att vid flere föregående riksdagar framställningar i
enahanda syftning blifvit gjorda, men icke tillvunnit sig Rikets Ständers bifall. Uti
en genom deputation af Riksdags-fuilmäklige för allmogen i de Småländska länen vid
sisthållne riksdag till Kongl. Maj:t öfverlemnad ansökning, hade åtskilliga rusthållare
vid Smålands Hussar-regemente i underdånighet anhållit, att, med afseende å den svagare
beskaffenheten af de Småländska rustnings-hemmanen i allmänhet och deras der
Bih.
till R. St. Prot. 1856—1858. 4 Sami. 2 Afd. 20 Haft. 3
18 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 46.
af följande oförmåga att rustnings-skyldigheten, utan någon lindring deri. behörigen
fullgöra, Kongl. Maj:t måtte i nåder medgifva Smålands Hussar-regementes afsittning
eller ock bevilja rusthållarne någon billig ersättning. Till stöd för denna anhållan
hade sökanderne, bland annat, anfört, att rustnings-kostnaden kunde antagas uppgå till
ett sammanräknadt belopp af '170 R:dr 43 sk. 4 r:st B:ko, så att, då augments-räntan
med 60 R:dr frånräknades, de rustnings-skyldige årligen måste vidkännas den dryga utgiften
af 4 10 R:dr 43 sk. 4 rist B:ko för hvarje rusthålls-nummer, och ett större
belopp, när omkostnaderna af tillfälliga omständigheter ökades; varande vid denna
underdåniga ansökning fogade afskrifter af 3 utaf nyssnämnde Riksdags-fullmäktige
väckta motioner, hvaraf den ena afsåge lindring i rustnings-skyldigheten och de begge
andra sådan förmån i hvad anginge så väl rustning som rotering.
Häröfver anbefalldes Krigs- och Kammar-kollegierna att sig yttra; och uti det
underdåniga utlåtande, som bemälde Kollegier till följd deraf gemensamt afgåfvo
den 19 Juni 1854, är, till bemötande af hvad sökanderne till stöd för sin anhållan
uppgifvit, hufvudsakligen ennradt: att rusthållaren, i ersättning för rustnings-besväret,
tillgodonjöte icke blott augments-räntan, utan äfven såväl räntan af sjelfva rustningsstammen
eller rusthålls-hemmanet, med undantag endast af boskaps-penningarne, 32
sk. pä mantal, hvilka vore kronan behållna, som ock fullkomlig befrielse från rotering;
att enligt en, på grund af då sednast inkomne eller 1852 års landsboks-räkenskaper
och samma års markegångs-taxor, inom Kammar-kollegium upprättad uträkning,
uppginge rusthålls- och augments-räntan i allmänhet för ett rusthåll vid Smålands Hussar-regemente
till 20 R:dr 32 sk. 1 rist specie, motsvarande i silfvermynt, ä 3
daler på Riksdalern, 62 daler 4 penningar eller, efter markegångs-förvandling, 165
R:dr 45 sk 5 rist Biko, hvadan, då roterings-kostnaden, uti samma uträkning upptagen
endast för 1 mantal på hvarje rustnings-stam, ehuru åtskilliga rusthåll hade
mer än 2 mantal sig anslagna, utgjorde 38 Ridr 4 sk. 7 rist, uppginge sammanlagda
ersättningen för rustnings-besväret till minst 204 Ridr 2 sk. Banko, eller till ett
ersättnings-belopp, som med 33 Ridr 6 sk. 8 rist öfverskjöte den af sökanderne
sjelfve uppgifna rustnings-kostnaden.
På grund af den utredning, som Kollegierna sålunda lemnat af de med rustningen
inom provinsen Småland gemenskap egande förhållanden, fann Kongl. Majit,
enligt Nådig Resolution den 23 Augusti 1854, den i ämnet gjorda underdåniga
ansökning icke till någon åtgärd föranleda, men anbefallde merbemälde Kollegier, att,
i anledning af de tid efter annan förnyade klagomålen öfver den tunga, roleringsbesväret
uti Småländska länen medförde, noggrannt undersöka, i hvad mån roteringsskyldigheten
kunde anses vara i Småland mera betungande och ojemnare fördelad,
än uti andra rikets landskap.
Till fullgörande af denna nådiga föreskrift hafva Kollegierna, uti underdånigt
utlåtande den 4 Oktober 1856, tilt Kongl. Majit öfverlemnat fem stycken upprättade
tabeller rörande rikets rotering, af hvi.ka
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande AU 46.
19
Tabellen JVs 1
omfattar:
a) uppgift å manta] och egor m m. till åtskilliga medelgoda soldat-rotar uti de
19 lån, der rotering linnes, grundad å de genom Krigs- och Kammar-kollegiernas
Bref den 20 Februari 1843 i och för rotering af provinsen Jemtland fran Konungens
Befallningshafvande infordrade förteckningar;
b) uträkning efter medeltal för en rote dels i hvarje lån särskildt och dels gemensamt
ej mindre för de tre Småländska länen, än ock för öfrige 16 länen; och
c) uppgift å vakans-afgifter för en soldatrote i hvarje län efter 1855 års markegångs-taxor.
Tabellerne N:is 2, 5 och 4
utvisa i hvad mån en soldatrote i nämnde 16 län häruti mantal, taxerings-värde
m. m. mer eller mindre än en sådan rote uti Kronobergs, Jönköpings och Kalmar
län, samt
Tabellen J\l 5
redogör för i hvad mån en soldatrote dels uti de Småländska länen, hvart för sig
och dels efter medeltal i dessa 3:ne län gemensamt har uti mantal, taxerings-värde
0. s. v. mera eller mindre än en sådan rote, efter medeltal räknadt, uti Upsala,
Stockholms, Skaraborgs, Vestmanlands, Östergöthlands, Södermanlands, Elfsborgs,
Stora Kopparbergs, Örebro, Vermlands, Gefleborgs, Vesterbottens, Malmöhus, Christianstads,
Götheborgs och Norrbottens län gemensamt.
Häraf inhemtas, att, enligt medel-beräkning å åtskilliga medelgoda rotar uti de
särskilda 19 länen, rote-mantalet, som utgör i Calmar län 1^ mantal, i Kronobergs
län något mindre och i Jönköpings län något mera än 1| mantal, uppgår i sex län,
nemligen Upsala, Stockholms, Vestmanlands, Östergöthlands, Örebro och Christianstads
till mer än 2 mantal; i tre län, nemligen Skaraborgs, Södermanlands och
Malmöhus till nära 2 mantal; i Elfsborgs och Kopparbergs län till något mindre än
mantal; i Gefleborgs och Vesterbottens län till något mer än 1 mantal; och i
tre län, nemligen Vermlands, Götheborgs och Norrbottens län till något mindre än
1 mantal; att, efter medel-beräkning särskildt för de tre Småländska länen gemensamt
och särskildt för öfriga 16 länen gemensamt, rote-mantalet utgör i de förra länen, så
väl som i de sednare något mer än 1^ mantal; att rote-mantalet i nio län är större
och i sju län mindre än medel-rotemantalet i de Småländska länen gemensamt; att
taxerings-värdet uti alla ofvannämnde sexton län är större än i Kronobergs län, uti
tretton län större och i tre län mindre än i Jönköpings län och i mo län större
samt i sju mindre än i Calmar län; att rotens område i tolf län är mindre och i
fyra större än i Kronobergs och Jönköpings län samt i fyra län mindre och i tolf
20 Sammans. Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande Ad 46.
större än i Calmar län; att, efter medel-beräkning gemensamt för ofvannämnde sexton
län, utsädet och afkastningen, öfver hufvud taget, är mindre för en rote i de Småländska
än uti öfriga roterade länen, men att äfven grundräntan är mindre uti Småländska
än i öfriga länen, äfvensom vakans-afgiften uti Jönköpings och Calmar län,
hvaremot denna afgift uti Kronobergs län är större än uti de 46 länen. Denna
utredning af förhållandet i allmänhet med roterings-besväret i de Småländska så väl
som uti öfriga roterade länen ådagalägger, dels att, med hänsigt till skatte-talet allena
såsom grund för rote-indelningen, roterings-bördan, efter medel-beräkning af åtskilliga
medelgoda rotar i de särskilda länen, icke vore mera betungande i de Småländska
än uti flere andra län, och dels att, efter enahanda beräkning, en rotes afkastning
visserligen är mindre i de Småländska än i de öfriga länen, men att deremot icke
blott egorymden och följaktligen äfven utsigten till rotebemmanens utvidgade uppodling
till ökad afkastning är större i de förra än i de sednare länen, än äfven
grundräntan, uti hvilken rotarnes förbättring icke verkar lörhöjning, mindre i de
Småländska än i de öfriga sexton länen.
Huruvida åter roteringen, med hänsyn till förhållandet vid hvarje särskild rote
och vid jemförelse emellan rotarne dels inbördes uti hvarje särskildt län och de särskilda
länen emellan, är mera betungande eller ojemnare fördelad i de Småländska
än uti öfriga länen inhemtas icke af ofvannämnde tabeller, och en sådan undersökning
af hvarje särskild rote i riket skulle erfordra en lång tid och medföra högst
betydliga utgifter lill särskilde kringresande tjenstemän i och för ett vidlyftigt jord-*
uppskattnings-arbete.
Krigs- och Kammar-kollegierne ansågo likväl, att den genom tabellerne åstadkomna
jemförelse ådagalade, att roteringsbördan i Småländska länen icke vore större
än hvad i allmänhet egde rum inom öfrige län, men att, om ock genom en tid
och penningar ödande undersökning slutligen skulle visa sig att, vid roteringens införande,
hemmanen i de Småländska länen blifvit i allmänhet strängare roterade än
i de andra, tyngden och orättvisan deraf endast drabbat den roterade jordens då
varande egare, hvilket förhållande icke i någon mån inverkade på de nuvarande
innehafvarne, ty under de närmare 200 år, som roteringen egt bestånd, hade hemmansvärdena
så väl i dessa som andra län, med afseende på dem åliggande onera,
vunnit den stadga, att säkerligen redan länge ingen, hvarken vid arf eller köp, beräknat
egendom i något län till högre värde, än som återstode, sedan så väl roterings-kostnaden
som andra utskylder blifvit från afkastningen afdragna; hvadan
ock Kollegierne voro af den öfvertygelse, att roterings-tungan sålunda öfver allt
jemnat sig sjelf och att alla åtgärder ull inskränkning af roterings-besväret, vare sig
antingen genom bidrag från annan oroterad jord eller genom tillskott al penningar
eller spanmål, icke vore annat, än en gåfva till den roterade jordens nuvarande
egare
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 46. 21
egare och dessas arfvingar, i hvilkas hand egendoms-värdet derigenom höjdes, utan
att roterings-besväret i någon mån minskades för blifvande egare, hvilka genom köp
eller annan afhandling korn me i besittning af hemmansdelarne efter de genom ifrågavarande
godtgörelse derå stegrade värden, och voro, enligt Kollegiernes tanke,
alla åtgärder, hvilka hade till föremål att bringa rotarnes styrka till likhet sins emellan
så väl inom hvarje län, som inom de särskilda länen, helt och hållet öfverflödiga
och icke ledande till annat än onödiga uppoffringar af Staten, till visserligen ett
stort antal nu lefvande hemmans-egares fördel, men på bekostnad af öfriga skattdragande,
som dertill direkte eller indirekte finge bidraga, utan att erhålla någon
motsvarande förmån.
Sedan Kongl. Krigs- och Kammar-kollegierne sålunda sig utlåtit rörande förhållandena
med Småländska roteringen. har Kongl. Majit, den '13 Januari 1857,
enligt Kollegierne meddelad nådig underrättelse, funnit frågan om lindring eller jemkning
för provinsen Småland i roterings-besväret då icke erfordra någon Kongl.
Majits åtgärd.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; och vidkommande
först de flere förslag, som, på sätt ofvan är vordet omförmäldt, blifvit väckte
om befrielse för rusthållarne vid indelta kavalleriet, ej mindre från deras befattning
med remontering och rekrytering, samt underhåll af beklädnad, mundering och utredning
m. m. så för häst som karl, vare sig emot erläggande af en, en gång
för alla bestämd, mot kostnaderne svarande ersättning till Kronan, dels ock i vissa
fall utan någon ersättning, så och enär en sådan ersättning, hvilken, enligt
Utskottets tanke, icke kan på förhand, i anseende till vexlande priser och andra
omständigheter, bestämmas utan förlust för Kronan, och i allt fall, enligt hvad erfarenheten
gifver vid handen, någon öfverenskommelse emellan rusthållarne om utgörande
af en skälig ersättning icke är att förvänta, samt dessutom rusthållarne
tid efter annan och sednast vid denna riksdag genom eftergift af furagerings-passevolansen,
kommit i åtnjutande af betydligare lindringar uti rustnings-besväret, som,
enligt den utredning, hvilken af Krigs- och Kammar-kollegierne blifvit meddelad,
rörande rustningen i de Småländska länen, der densamma förmenats vara tyngre
än uti de andra länen, icke är mera betungande, än att de friheter och förmåner,
som rustmngs-stammarne tillkomma, stundom öfverstiga de kostnader, hvilka med rustnings-skyldighet.
en äro förknippade, hvadan ock Kongl. Majit, genom högstberörda
resolution den 23 Augusti 1854, funnit rusthållarnes i de Småländska länen gjorda
ansökning om lindring i rustnings-besväret icke böra föranleda till någon Desa
nådiga åtgärd, anser Utskottet sig ega skäl hemställa,
Bih. till n. St. Prat. 1856—1858. 4 Sami. 2 Afd. 20 Haft. 4
22 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottets Utlåtande M 46.
att förenämnde vid denna riksdag väckte motioner, angående
rustnings-skyldighetens utgörande, icke eller mätte föranleda
till någon Rikets Ständers åtgärd.
Beträffande slutligen de gjorda framställningarne om jemkning och lindring uti
knekte-roteringen, så och alldenstund Rikets vid innevarande riksdag församlade
Ständer medgifvit upphörandet af det från rotehållarne vid indelta infanteriet utgående
bidrag till soldat-beklädnadens anskaffande och underhåll, samt i stället beviljat
ett betydligare anslag, hvarigenom rotehållarne tillskyndas en icke obetydlig lindring
uti roterings-besväret, får Utskottet, med åberopande derjemte af hvad Krigs- och
Kammar-kollegier ne, uti dess förrberörda underdåniga utlåtande af den 4 Oktober
1856, yttrat, hemställa,
att de ofvannämnde förslag om jemkning och lindring i knekte-roteringen
äfven måtte af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 21 Januari 1858.
Reservation:
af Riksdags-fullmäktigen Anders Medin från Kronobergs län.
STOCKHOLM, tryckt hes Eric Westrell, 1858.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 47.
1
N:o 47.
Ank. till Eip.-Ut8k. d. 1 Febr. 1858, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om befrielse från rotering för Ansätts
hemman i Jemtlands län.
Uti en hos Hedervärda Bonde-ståndet väckt motion har Riksdags-fullmäktigen
Nils Larsson från Jemtlands län. anfört, att Ansätts nybygge, hvilket förut tillhört
Offerdahls socken, men nu mera hörde till Hotagens kapell-församling inom Fölinge
Lappmark, vore det enda inom nämnde församling, som blifvit med ordinarie rotering
betungadt; att detta nybygge vore af sämsta beskaffenhet, såsom beläget längst upp
i sjelfva fjellet och tätt under det höga, nära nog hela året om med snö betäckta
Ansätts fjell; att någon sädes-afkastning der aldrig varit eller vore att skörda/icke
ens potatisskörd att påräkna; att nybygges-åboerne måste på långa, till stor del
obanade vägar hemta sina behof af säd eller mjöl, hvartill komme den svåra omständigheten,
att de, såsom varande i saknad af furu- eller tallskog på sina tilldelade
marker, icke ens egde tillfälle att lifnära sig med furu- eller barkmjöl; att deras
ladugårds-afkastning vore högst ringa, härledande sig från den inskränkta areal af
duglig mark, som vid afvittringen blifvit dem tilldelad, samt att de fiske-vatten, som
funnes inom deras egor, inskränkte sig till några få tjernar, hvilka voro föga indrägtiga
och ej fyllde åboernas husbehof.
Oaktadt detta hemmans dåliga beskaffenhet, och som allmänt ansåges mera vanlottadt
än de öfrige hemmanen inom kapellaget, hvilka voro af Lappmarks natur och
såsom sådane frie från rotering, hade detsamma dock icke kunnat undgå att blifva
till ordinarie rotering indeladt.
För att vinna befrielse derifrån har motionären föreslagit,
Bih. till Ii. St. Prat. 1*50—1858. 4 Sami. 2 AfcL 21 Höft. 1
2 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande JW 47.
att, med afseende på förekommande ömmande omständigheter,
Rikets Ständer måtte för sin del medgifva och hos Kongl. Majt
anhålla, att soldat-roten M 792 Wallrun vid Jemtlands fältjägare-korps,
hvarunder hemmanet Ansätt är till rotering indeladt,
må, efter denna för samma nummer tjenande soldatens
afgång, få tills vidare och intill dess Kongl. Majit kan finna för
godt att i nåder annorlunda förordna, hållas vakant, emot vakansafgift
för öfrige i samma rote indelade hemman, men med befrielse
från sådan afgift för den rote-andel, som utgöres af Ansätts
hemman om { mantal eller 1| tunnlands skatt.
Af de motionen bifogade handlingar inhemtas, att, enligt Jemtlands Afvittrings-rätts
utslag af den 12 Augusti 1829, angående verkställd delning å de i Offerdahls socken
befintliga krono-afradsland, så till fyllnad för svaga i behof varande hemman,
som till anläggning af nybyggen, hade för »Ansigte» nybygge, hvilket Afvittringsrätten
uppskattat till £ mantal och 750 tunnlands egorymd duglig mark, med förunnade
15 frihetsår och 2| R:dr i grundränta, skiftesmannen, som ansett detta nybygge
vara af sämsta beskaffenhet, såsom längst uppe i sjelfva fjellet beläget, der säd aldrig
finge skördas, utan åboernes enda näring vore boskaps-skötsel och dess afkastning.
funnit skäligt tilldela en areal af 1,143 tunnland, hvilken i godhet endast kunde
jemföras med de bestämda 750 tunnlanden; varande gränsorne för den tillslagna egorymden
bestämda till 4,000 alnar i qvadrat från fjellfoten; att jemlikt den, till följd
af Kongl. Instruktionen den 22 Maj 1846, upprättade längd öfver till ordinarie rotering
indefad jord uti Jemtland, för hvilken effektiv rotering eller rustning kommer
att utgöras, är under stamroten JVf 792 Wallrun upptaget »Ansäll» med åsatt skattetal
af 1| tunnland i norra fögderiet och Fölinge socken; att, enligt utdrag af protokollet,
hållet vid allmän sockenstämma med Hotagens kapell-församling den 28 September
1856, kapell-boerne, på dertill gifven anledning, meddelat det vitsord, att
ifrågavarande hemman vore det enda inom kapeilaget med rotering betungadt; att
detsamma vore beläget tätt under, på södra eller syd-sydvestliga sidan om det höga.
med snö nära nog hela året om betäckta Ansätts fjell, så att, till följd af detta hemmans
läge tätt under fjellbandet, någon sädes-afkastning eller ens potatis-skörd icke kundeerhållas;
att åboerne å detta hemman derför måste, på 9 å 10 mils obanade och 20 å 30
mils banade vägar, hemta sitt knappa förråd af den säd eller mjöl, som de förbrukade,
hvartill komme den svåra omständigheten, att de, såsom varande i saknad af
furu- elier tallskog på sina tilldelade marker, icke ens egde tillfälle att lifnära sig
med furu- eller barkmjöl; att deras ladugårds afkastning vore högst ringa; att de
fiskevatten, som lågo på deras egor, voro fåtaliga och föga indrägtiga, ej ens fyllande
deras husbehof, och att, i följd af allt detta, dessa hemmans-åboers belägenhet
vore mer än mycket vanlottad och bek!agansvärd vid sidan af andra åboer å Lappmarkshemman,
hvilka dock vore från rotering befriade.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Btlåtande M 47. 3
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, till hvilket
denna motion blifvit öfverlemnad, har tagit densamma i öfvervägande; och beträffande
först framställningen derom, att roten JVS 792 Wallrun vid Jemtlands
Kongl Fältjägare-korps måtte hållas vakant emot erläggande af vakans-afgift; så och
enär frågor af denna beskaffenhet ankomma på vederbörande befäls pröfning och
afgörande, anser Utskottet
denna del af motionen icke böra föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Vidkommande åter förslaget derom, att Ansätts hemman måtte befrias från den
detsamma åsätta rotering; så och då, på sätt ofvan är vordet ådagalagdt, ifrågavarande
Lappmarks-hemman är af särdeles svag beskaffenhet och åboerne derå i en
särdeles nödställd belägenhet, hvaruti någon förändring till ett bättre icke, i anseende
till lokala och klimatiska förhållanden, är att emotse, samt roteringen i Jemtland
blifvit så nyligen fastställd, att den tunga, som dermed är förenad, sannolikt icke
blifvit tagen i beräkning vid hemmanets öfverlåtande från en till annan egare och
vid hemmans-värdets bestämmande utöfvat inflytande, finner Utskottet sig icke sakna
skäl tillstyrka
Rikets Ständer att i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Majit täcktes, efter verkställd undersökning och så vidt Kongl.
Majit finner dertill skäl, framställa nådig proposition till Rikets
näst sammanträdande Ständer om befrielse tills vidare för Ansätts
hemman från utgörande af detsamma åsatt rotering.
Stockholm den 26 Januari 1858.
4
Stats- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 48.
N:o 48.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Febr. 1858, b. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående lindring i båtsmans
roteringen
och dermed sammanhang egande frågor.
Inom Hedervärda Bonde-ståndet hafva i förestående ämne motioner blifvit väckte,
1:o af samtlige Riksdags-fullmäktige från Blekinge län, nemligen Jöns Pehrsson,
Håkan Pettersson, Nils Svensson och Sven Haraldsson, hvilka föreslagit:
att båtsmans-hållet inom Blekinge län måtte befrias från skyldigheten
att bidraga till båtsmännens beklädnad och att erforderliga
medel till bestridande af denna kostnad måtte anvisas.
Till stöd för detta förslag är hufvudsakligen anfördt, att Blekinge län vore hårdare
betungadt af båtsmans-hållet, än något annat län i Riket, då i medeltal endast
f:dels hemman vore indeladt till hvarje båtsman; att Kronan redan öfvertagit. bestyret
med de fleste båtsmännens beklädnad; att Rikets Ständer redan vid 1817 och 1848
års riksdag beviljat ett förslags-anslag af 28,000 R:dr Banko att årligen utgå till
bestridande af de kostnader, som uppkommo i följd af beklädnads-bestyrets öfvertagande
vid hela båtsmans-hållet, och hvilket anslag endast behöfde förhöjas i fall hemmansegarne
i Blekinge erhölle befrielse från allt beklädnads-bidrag; att härigenom den
stora fördelen skulle vinnas, att Kongl. Maj.t skulle vara oförhindrad att huru som
helst förordna om de förändringar med båtsmännens beklädnad och utrustning, allt
efter som sjöförsvarets utveckling samt nya upptäckter med flera andra förhållanden
kunde göra önskligt och nödvändigt, hvarjemte de olikheter, sorn nu förefunnes i
manskapets beklädnad, och hvilka eljest komme att länge fortfara, skulle på en gång
försvinna.
2:0 af Riksdags-fuilmäktigen Efraim Larsson från Elfsborgs län, som föreslagit,
att båtsmans-roteringen inom riket måtte befrias från skyldighet
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 48. 5
att bidraga till båtsmannens beklädnad och att erforderliga medel
till bestridande af denna kostnad måtte af stats-medlen anvisas.
3:o Af Riksdags-fullmäktigen Tobias Lind, som alternativt hemställt,
att Rikets Ständer måtte genom underdånig skrifvelse hos Kongl.
Majit anhålla, det Kongl. Majit täcktes vid nästkommande riksdag
föreslå, att båtsmans-beklädnaden, om ej i sin helhet för
första gången, likväl till hälften deraf, måtte bekostas af Staten
och dertill bereda nödigt stats-anslag för ändamålets vinnande,
eller ock, derest sådant icke kunde ske, att hela båtsmans-beklädnaden
måtte öfvertagas af Kongl. Majit och Kronan mot lika
ersättning, som redan vore bestämd för de delar deraf, hvilka
uti krono-förråderne för närvarande tillhandahöllos.
4:o Af Riksdags-fullmäktigen E. J. Rudberg från Kalmar län, som föreslagit,
att båtsmans-truppens uppsättning och underhåll måtte öfvertagas
af Staten och att båtsmans-rotarne i stället finge utgöra
en viss penninge-ränta eller, om detta icke kunde beviljas, erlägga
en lämplig vakans-afgift.
5:0 af Riksdags-fullmäktigen Nils Pehrsson från Kalmar län, som anfört, att
Södra Möre härad vore framför andra orter i riket betungadt med en ganska svår
rustnings- och roterings-börda, derigenom att häradet med en befolkning af endast
27,000 innebyggare måste anskaffa, utrusta och underhålla öfver 800 stycken båtsmän.
Väl hade under de sednare åren rustnings-kostnaden blifvit lindrad, hufvudsakligen
genom den rust- och rote-hållare lemnade tillåtelse att med penningar lösa
sig från skyldigheten att in natura leverera de fleste af de till båtsmännens utrustning
och beklädnad hörande persedlar; men denna åt ortens hemmans-egare bestådda
fördel öfvervägdes dock i högst betydlig mån af den för dem ständigt ökade
svårigheten att inom en icke talrik befolkning nödgas anskaffa till kronans tjenst
fullt dugliga karlar till så stort antal som erfordrades.
Inom Södra Möre härad hade nemligen, liksom nästan öfverallt inom landet,
tjenstedrängars och legoarbetares dagspenningar blifvit högt stegrade utöfver de belopp,
hvartill de förut uppgått, och ensamt denna omständighet hade till naturlig
följd, att den lega, som rust- och rote-hållarne vid båtsmännens antagande nödgades
erlägga, äfven blifvit i samma mån uppdrifven eller då samtidigt med denna
stegring af arbets-priserne i orten icke blott anspråken hos flottans befäl å båtsmannens
duglighet och tjenstbarhet ganska betydligt ökats, än äfven båtsmännen inkallats
till mycken längre tjenstgöring, än tillförene egt rum, men sådant oaktadt dem
icke bestått» några förbättrade aflönings-vilkor, hade derigenom svårigheten ökats för
ortens hemmansegare att hålla deras många båtsmans-nummer fulltaliga.
6 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skot tets Utlåtande M 48.
Fordom uppfordrades båtsmännen inom Södra Möre efter den regeln, att indelnings-båtsmännen
kallades hvarje år till fyra månaders och roterings-båtsmännen hvart
tredje år till års-tjenstgöring och på detta sätt hade vid uppfordringarne så länge
tillgått, att rust- och rotehållarne trodde sig ega både lagliga och billiga anspråk, att
denna häfdvunna och i de s. k. roteböckerne föreskrifna ordning för båtsmännens
tjenstgörings-skyldighet, icke annat än undantagsvis och då bindande nödvändighet
det fordrade, skulle förändras. I motsats härtill hade likväl, enligt motionärens uppgift,
uppfordringarne under sednast förflutna årtionde blifvit så täta och långvariga, att
indelnings-båtsmännen varit uppfordrade till tjenstgöring i medeltal öfver sex månader
årligen. Denna utöfver förra vanligheten förlängda tjenstetid förhindrade båtsmännen
att med sitt arbete bidraga till sin vanligen ganska talrika familjs underhåll, hvilket
derför ofta nog betungade så väl rust- och rotehållarne sjelfve, som socknarnes fattigvård.
Då en rask och duglig arbetare hemma i sin ort ganska väl förmådde försörja
sig och de sina, men deremot genom sitt arbete i Kronans tjenst knappt kunde förvärfva
tillräckligt underhåll åt sig sjelf, mycket mindre hemsända något till hustru och
barn, vore det ej underligt, att den största svårighet nu mera mötte att kunna förmå
fullt dugliga karlar att taga lega såsom båtsmän. Skulle det förhållandet fortfara
eller måhända tilltaga, nemligen att arbetet hemma i orterne mycket väl betaides,
men båtsmännen höllos i lång tjenstgöring med knapp aflöning vid flottans stationer,
då hade de rustnings- och roterings-skyldige inom Södra Möre att befara det de icke
skulle kunna anskaffa båtsmän för sina rusthåll eller rotar, annat än med så dryga
uppoffringar, att mången på en liten eller svag hemmansdel slutligen icke förmådde
bära desamma.
Något annat varaktigt och tillförlitligt botemedel mot de mångfaldiga och stora
olägenheter, som uppkomme genom den år från år drygare kostnaden för underhållet
af den både tjenstgörande och afskedade talrika båtsmans-befolkningen, kunde, enligt
motionärens åsigt, icke förefinnas, än att det öfver höfvan stora antalet båtsmän, som
häradet nu måste underhålla, till någon betydligare grad förminskades, genom en
större del båtsmans-nummers indragning och ställande på vakans, emot en billigare
bestämd vakans-afgift; och syntes det motionären, att tjensten vid flottans varf eller
å dess fartyg åtminstone lika väl skulle kunna skötas om, i stället för de indragna
båtsmans-numren, ett emot behofvet svarande antal skicklige timmermän och matroser
legdes och hvilka det icke borde vara svårt att erhålla, om blott aflöningarne bestämdes
lika med hvad å enskilda varf eller inom koopwaerdi-flottan för dugligt folk betaltes.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har motionären föreslagit, att Rikets
Ständer måtte dels för sin del besluta, dels hos Kongl. Majit i underdånighet förorda;
1:o. Att båtsmanshållet i allmänhet, så vidt möjligt är, icke
måtte uppfordras till strängare eller oftare återkommande och
långvarigare tjenstgöring, än på sätt förut af ålder varit föreskrif
-
Stats- samt Allm- Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande JU 48. 7
vet och iakttaget, och om bindande nödvändighet någon gång
tvingar att för en längre tid qvarhålla de uppfordrade båtsmännen
att tjenstgöra vid flottans stationer, dem då måtte tilläggas en
förökad dagspenning, någorlunda motsvarande den, som de hemma
i orterne kunna erhålla, och att af denna förhöjda dagspenning
någon del måtte afdragas och hemsändas för att användas till
hustru och barns underhåll.
2:o. Att åtminstone hälften af inom Södra Möre varande
båtsmans-nummer må ställas på vakans, samt rust- och rotehållarne
för de lediga numren i stället erlägga en vakans-afgift,
skäligen bestämd i någorlunda förhållande till den kostnad, som
rust- och rotehållarne för rustningens utgörande hittills fått vidkännas.
6:o. Af Riksdags-fullmäktigen Johan Johansson från Östergöthlands län, med
hvilken Riksdags-fullmäktigen Magnus Månsson från samma län sig förenat, hvilka, jemte
förmälan, hurusom båtsmännen, Under kommenderingar i Kronans tjenst, endast bestodes
till uppehälle 2 SJ bröd och 6 sk. banko dagligen, som vore otillräckligt i en
tid, då priserne på Iefnads-förnödenheter voro låga och ännu otillräckligare då lefnadskostnaderne
voro betydligt stegrade, hvilket förhållande betydligt inverkade på ej
mindre den tjenstgörande båtsmannens framtida bestånd, att kunna uthärda och fortfara
med tjenstgöringen, för en så ytterst knapp dag-aflöning till sin bergning, än
äfven på rotehållarne, som, för att afhjelpa det bristande, ofta måste under båtsmannens
tjenstgöring understödja honom med medel för dess nödtorftiga bergning,
föreslagit,
att, derest båtsmännen ej kunde erhålla natura-proviantering
lika väl under arbets- som sjö-kommenderingar, de ändock måtte
erhålla tillökning uti dag-aflöningen, så att den, utom brö
det,
komme att utgöra minst åtta skillingar Banko eller 25
öre Riksmynt.
7:o Slutligen har Herr Hesselgren, uti en inom Vällofliga Borgare-ståndet väckt
motion, omförmält, hurusom genom Kongl. Brefvet den 2\ September i839 fördelningen
af städernes båtsmanshåll blifvit fastställd
Under de 18 år, som sedan dess förflutit, hade sådane förändringar i proportionen
emellan städernes bevillnings-belopp inträffat, att fördelningen numera icke
öfverensstämde med de derför fastställda grunder. Det antal båtsmän, som af samtelige
städerne i riket borde underhålias, vore 879; och då denna siffra dividerades
uti summan af den bevillning, som för åren 1828—1832 i medeltal af städerne
utgick, eller 377,819 R:dr 21 sk. 11 r:st Banko, befanns, att en båtsman borde
underhållas för hvarje 429 R:dr 39 sk. 9 r:st af beviilnings-summan.
8 Stats- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 48.
Den vid högstberörde Bref fogade tabell visade ett helt annat förhållande, än
hvad nu egde rum. 1854 års bevillning efter 2:dra Art. för samtlige städerne i
riket hade stigit till 524,906 R:dr 42 sk. 4 r:st ifrån nyssnämnde 377,819 R:dr
21 sk. 11 r:st, under det att bevillningen för Stockholms stad särskildt vuxit endast
från 187,871 R:dr 30 sk. 9 r:st 'ill 188,954 R:dr 45 sk. 3 r:st, allt Banko, eller
så obetydligt, att man kunde kalla henne stationär.
Om 879 dividerades uti 524,906, så uppkomme en qvot af något mer än
597 R:dr, hvarför en båtsman borde underhållas. Dividerades åter denna summa
uti Stockholms sistnämnde bevillnings-summa 188,954, så uppstode en qvot af
ungefär 316 båtsmän, dem staden borde hålla, i stället för 437, som efter 1839
års reglering måste hållas.
Att den äldre regleringen skulle allt framgent fortfara, innebure således en
obillighet, och motionären vore öfvertygad, att då detta förhållande riktigt insåges,
rättelse icke gerna kunde vägras, hvadan han föreslagit,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet begära
förordnande af en kommitté att verkställa utredning och
afgifva utlåtande i ämnet, så att Kongl. Majit blefve i tillfälle
att i nådig proposition till nästa sammanträdande Ständer framlägga
förslag till reglering af hvarje stads deltagande i båts
mans-hållet.
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, till hvilket
dessa motioner blifvit öfverlemnade, har tagit desamma i öfvervägande; och hvad
först angår framställningen derom, att rust-, och rotehållarne vid båtsmans-hållet
måtte befrias från skyldigheten att bidraga till båtsmannens beklädnad och att statsmedel
måtte anvisas till bestridande af denna kostnad, så anser Utskottet, att en
lindring uti båtsmans-hållningen i allmänhet och företrädesvis i Blekinge län och
Södra Möre härad vore önskvärd och af billighet påkallad, helst sedan Rikets nu
församlade Ständer, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, beviljat rotehållarne
vid indelta infanteriet en icke obetydlig lättnad i roterings-besväret, genom
upphörandet af det från dem utgående bidrag till soldat-beklädnadens anskaffande
och underhåll; men enär Utskottet, uti ärendets för närvarande outredda skick, icke
kan med tillförlitlighet bedöma, i hvad mån denna lindring skäligen bör ega rum,
anser Itskottet sie böra på det sätt understödja motionärernes framställninear, att
Utskottet
tillstyrker Rikets Ständer, att uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Majit täcktes, efter det utredning i ämnet försiggått,
till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig proposition
derom,
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande JW 48. 9
derom, att rust- och rotehållare vid båtsmans-håliet måtte komma
i åtnjutande af en sådan lindring, som vid innevarande
riksdag blifvit beviljad rote-hållarne vid indelta infanteriet
Vidkommande derefter Riksdags-fullmäktigen Tobias Linds, här ofvan omförmälda
alternativa förslag, att Staten måtte bekosta båtsmans-beklädnaden eller öfvertaga
densamma emot ersättning, så får Utskottet, som uti ett föregående Utlåtande JV2
46 afstyrkt framställningar i enahanda syftning, angående utgörande af rusthållares
vid indelta kavalleriet beklädnads-skyldighet, hemställa,
att ifrågavarande förslag icke måtte föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Beträffande sedermera motionärernes öfriga framställningar, angående dels inskränkning
i tiden för båtsmannens tjenstgöring, dels förhöjning i deras aflöning derunder,
dels ock ställande på vakans af halfva båtsmans-styrkan inom Södra Möre härad, så
och enär, vid regleringen af utgifterne under Riks-statens femte hufvud-titel, Rikets
Ständer vid denna riksdag förhöjt båtsmännens aflöning under den tid de äro lik
tjenstgöring uppfordrade, och denna tid är uti författningarne bestämd, samt ställande
på vakans af ett stort antal båtsmän skulle, enligt Utskottets tanke, vara för flottans
tjenstbarhet menligt, tillstyrker Utskottet,
att hvad sålunda blifvit föreslaget icke måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Hvad slutligen angår Herr Hesselgrens förslag om ny reglering af städernes
båtsmans-håll; så och då en reglering af detta åliggande egt rum år 1839 och
en väsentligare rubbning i den fastställda fördelningen tvifvelsutan skulle medföra
olägenheter och flerstädes framkalla missnöje, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande motion måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 26 Januari 1858.
Bih. till B. St. Fröt. 1856—1858. 4 Sami. 2 Afd. 21 Höft.
10
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 48.
Reservation:
af Riksdags-fullmäktigen Jöns Pehrsson från Rlekinge län: »Jag anser mig böra
reservera mig emot Utskottets beslut. Jag är visserligen tacksam för det man vill
göra något. Men då man måste erkänna billigheten af samma eftergift för de jordegare,
som skola kläda båtsmän, som för dem, som skola kläda soldater, synes mig
obilligt, att, när man beviljar eftergift för de sistnämnde, endast förespegla möjligheten
af en eftergift för de sednare. Man ursäktar sig med ämnets outredda skick, men
då man känner huru särdeles beredvilliga tjenstemännen inom Sjöförsvars-departenpentet
alltid äro att meddela upplysningar, till och med åt enskilda representanter,
rörande båtsmans-hållet, torde Utskottet icke haft svårt att der skaffa sig fullständig
upplysning i ämnet. Men båtsmans-hållet trycker egentligen tungt på en del af landet,
derifrån nästan aldrig någon annan jordegare finnes vid riksdagarne än i
Bonde-ståndet. Blekinge och Södra Möre härad hålla tillsammans (1527 + 816)
2,343 eller öfver ^ af hela landets 5,694 ordinarie båtsmän (Se Öfverste Hagelstams
karta). Bördan är der odräglig; man får derföre förlåta vår klagan. Jag tror
att man nu begått orättvisa äfven mot de andra med båtsmän roterade delarne af
landet. Men orättvisan är icke så stor, derföre äro förmodligen deras representanter
tåligare. Vi måste derföre försöka att sjelfva utreda saken så godt det för Ledamöter
af vårt Stånd kan väntas.
Rikets Ständer hafva vid innevarande riksmöte, med bifall till Kongl, Majis
nådiga proposition, befriat rotehållare från erläggande af allt beklädnads-bidrag för de
jndelta soldaterna. Efter de lindringar i detta besvär, som förut voro beviljade, beräknas
denna lindring i medeltal till 5 R.dr 8 öre R:mt per rote (Se Stats-UtskottetgBet.
M 30). Utgifter härför uppgå till omkring 200,000 R:dr.
Kavalleri-rusthållen hafva befriats från fourage-passevolans-afgiften. För omkring
3,500 rusthåll gör kostnaden, beräknad till omkring 87,000 R:dr, vid pass 25
R:dr per nummer. Dem, som hålla båtsmän, hafva deremot inga eftergifter i deras
ganska ständigt vexande skyldigheter blifvit förunnade.
Här skall man invända, att Rikets Ständer vid denna riksdag beviljat ett anslag
för den s_ k. öfverskotts-räntan i Blekinge. Jag är den siste, som skall upp
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande Ad 48. 11
höra att vara tacksam för den akt af rättvisa, hvarmed Rikets Stander vid denna
riksdag; utmärkt sig. Men annat var det icke. Rikets Ständer hade vid 1834 års
riksdag godtyckligt ålagt dem som betala öfverskotts- eller augments-ränta i Blekinge,
att, tvärtemot hvad der och i alla de eröfrade provinserne i 150 år varit öfligt
och lagligt, betala denna ränta efter markegång, i stället för efter kronovärdi. Derigenom
mer än tiodubblades genom ett penndrag denna skatt. Denna skärande orättvisa
kunde ej bestå, när det för vår Nådige Konung blef kändt och tydligt. Rikets
Ständer hafva ock nu upphäft 1834 års beslut.
Dem, som fått augments-ränta, skall Staten framdeles ersätta skillnaden. Detta
är visserligen en fördel, som de rusthållare, som hafva augments-(öfverskotts-)ränta,
erhålla mot hvad de förr haft. Men de hafva fått denna fördel i stället för förmedling
eller reduktion å båtsmans-antalet, hvilket i Blekinge är alldeles orimligt
stort. Det torde tillåtas mig att här upprepa något af hvad jag härom vid ett an
nat
tillfälle yttrat:
»Uti de af Konung Carl X från Danmark eröfrade provinserne utgå, som bekant
är, hemmans- och jordeboks-räntorne i allmänhet, på grund af mångfalldiga i särskilda
författningar bekräftade löften och försäkringar, efter s. k. kronovärdi i ett
för alla tider faststäldt penninge-belopp och således utan den i de gamla Svenska
provinserne vanliga förvandlingen efter markegångs-sättning. Provinsen Blekinge har
dock föga fått tillgodonjuta af denna fördel, annars väl egnad att godtgöra de under
långa utvärtes och inbördes fejder näst före och efter föreningen med Sverige i
denna provins skedda sköflingar. 1 anledning af flottans förläggning i Carlskrona,
ville nemligen Carl XI i granskapet hafva så många båtsmän som möjligt. Uti
Kongl Instruktionen den 23 Augusti 1683 stadgades, bland annat, att till en båtsmans
underhåll skall tagas 16, 17, 18 intill 20 dalers ränta. Detta är så att
förstå, att hemmansegare, som hålla båtsman, skulle få på den hans hemman åsätta
grundränta afräkna dessa 16 å 20 daler. En båtsmans underhåll ansågs den tiden
(se 6 mom. af Förordningen den 27 April 1685) kosta 24 daler silfvermynt. En
tunna råg skattades då till 3 daler, 1 lass hö till 1 daler. I andra provinser,
der rotering egde rum, eller der hemman ålades hålla båtsmän utan minskning i
i grundräntan, fick man, tro vi, i allmänhet under fredstider en båtsman på 4 å 6
hemman, d. v s. hvarje hemman belädes med ett ökadt onus af 4 å 6 daler silfvermynt
för roteringen Enligt denna beräkning borde de till båtsmans-hållet indelade
875 mantal i Blekinge haft högst 220 båtsmän och betalt sin grundränta i penningar.
Denna grundränta utgjorde 30,253 daler 12 öre 10 penningar silfvermynt och
borde, enligt nu gällande stadganden, utgått, å 3 daler per Riksdaler Banko, med ej
fullt 10,084 R:dr sistnämnde mynt. Men Blekinge fick för dessa hemman 1,500
båtsmän. Det vill säga att dessa nu hålla omkring 1,280 båtsmän, för att slippa
12 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M
betala 10,084 R:dr Banko. Då en båtsmans underhåll nu kostar omkring 100 R:dr
R:mt och dessa 1,280 således 128,000 eller 85,333i R:dr Banko, vidkännes denna
arma provins genom indelningen således nu ett ökadt årligt onus af öfver 75,000
R:dr Banko utöfver kostnaden för de 220 man, den bordt hafva.
Denna inrättning har, utom den direkta bördan, äfven indirekt i många afseenden
skadat och är säkerligen förnämsta orsaken till den låga ståndpunkt, hvarpå denna
sköna provins ännu i flera afseenden befinner sig. När ett så stort antal båtsmän
skall hållas af fattige hemmansegare, hållas de illa Pojkar antagas. De gifta sig
vanligen genast. Skaror af fattiga barn, en mängd enkor efter de genom liderlighet
och olyckor ofta i förtid bortgångne, finnas alltid. Utom 1,500 tjenstgörande båtsmans-familjer,
torde sålunda ett lika antal familjer af kasserade båtsmän samt af
båtsmäns enkor eller barn finnas, således sannolikt 3,000 dylika familjer på cirka 900
mantal. Man torde kunna föreställa sig huru detta skall trycka på fattigvården.
Hvad värre är, det verkar på den allmänna säkerheten och sedligheten. Tiggeri,
laster och brott äro följderna af det prisade Indelnings-verket. Blekinges allmoge
har derpå förlorat till och med sitt goda rykte.»
Åf det anförda torde vara klart, att när man skulle hålla en båtsman för t. ex.
10 daler egen ränta och 10 daler augments-ränta, sådant var omöjligt med nuvarande
priser, då augments-räntan utgick efter kronovärdi, eller med 5 R:dr Riksmynt.
Staten har således nu åtagit sig betala skillnaden emellan kronovärdi och
markegång. Detta kommer naturligtvis augments-tagare till godo. Jag känner icke
så noga förhållandet i Södra Möre. Men jag tror att det endast såvida är bättre,
att man der håller en båtsman för 24 dalers ränta, då den i Blekinge i medeltal
hålles för 20 dalers ränta. Men det är icke nog dermed att de s. k. rusthållen i
Blekinge och Södra Möre äro belastade med ett större antal båtsmän. Den s. k.
indelningen inkallas nemligen alla är uti tjenstgöring. De öfrige, den s. k roteringen,
sällan mer än hvart tredje år. Indelningen skall årligen bestå en beklädnad, deremot
roterings-båtsmännen erhålla sådan endast vid uppfordring till tjenstgöring. Roterings-båtsmannen
undfår, sedan dess tjenstgöring till sjös varat 6 månader, af Kronan
en fullständig beklädnad. Indelnings-båtsmannen får deremot, när hans tjenst
varat öfver 4 månader, endast en beklädnads-hjelp af 2 R:dr R:mt i månaden. Dessa
förhållanden upplysas af Sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskottet Betänkande JW 12
vid 1848 års riksdag. Samma Betänkande, dertill jag hänvisar, utreder ock i öfrigt
i det mesta detta ämne och visar huru illa det varit stäldt med våra stackars
båstmans beklädnad. Nu är det visserligen något bättre för dem, som Kronan kläder,
till följd af överenskommelser enligt Förordningen den 22 December 1848. Enligt
ofllcielt bevis från Sjöförsvars-departementet finnes dock ännu den 7 sistlidne
December 308 båtsmän, för hvilka man ej ingått på den nya beklädnaden. Det
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 48. 13
vore skäl att nu försöka afhjelpa detta genom att icke utsträcka lindringen till andra,
än dem som ingått eller ingå på nämnde öfverenskommelse. Ty vi böra ock tänka
på Statens och de stackars båtsmännens fördel.
Med anledning af hvad jag nu anfört och då, om ock rättvisan kräft att Staten
öfvertagit hela båtsmans-beklädnaden, lika väl som hela soldat-beklädnaden, tillgångarne
nu redan äro så hårdt anlitade, att sådant ej nu torde kunna ske, anser jag
mig, enär 5:te hufvud-titeln redan är reglerad, böra föreslå:
att Rikets Ständer, för att bereda rust- och rotehållare vid
båtsmans-hållet en lindring, beräknad efter o R:dr R:mt för hvarje
rusthåll eller rote årligen, utgörande för 5,686 effektiva rusthåll
eller rotar, 28,430 R:dr, anvisa ett årligt kreditiv tlil sistnämnde
belopp å Riksgälds-kontoret, för att af Kongl. Maj:t
användas för lindring i tungan af båtsmännens beklädnad, på
sätt Kongl. Maj:t finner tjenligast, dervid dock lindringen icke
borde tillkomma någon, som icke ingår med Kronan aftal om
dess öfvertagande af beklädnaden, enligt Förordningen den 28
December d 848»
14
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoitets Memorial M 49.
N:o 49.
Aok. till Erp.-Utak. den 1 Febr. 1858, kl. 10_f. m.
Memorial.
Sedan Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
uti Memorial JV2 42, angående åtgärders vidtagande för befrämjande af en förbättrad
skogshushållning, föreslagit, bland annat, hvarom nu icke är fråga, följande propositioner
för omröstning i förstärkt Stats-Utskott, nemligen:
»Den som vill. i likhet med hvad Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet
beslutat, att Rikets Ständer bevilja ett årligt reservations-anslag af 100,000 R:dr
Riksmynt å Riks-statens Sjunde hufvud-titel, att under den tid nu skeende Statsreglering
omfattar, och utom det bidrag, som från Skogsplantermgs-kassan kan påräknas,
af Kongl. Majit disponeras till erforderlige utgifter för Skogs-institutet, lägre
skogs-skolor samt för skogs-styrelsens inrättning, jemte dess och öfrige till skogsstaten
hörande tjenstemäns aflöning, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i öfverensstämmelse med Borgare-ståndets beslut, att
uppföras på Riks-statens Sjunde hufvud-titel ett reservations anslag af 75,000 R:dr
Riksmynt, att under den tid nu skeende Stats-reglering omfattar och utom det bidrag,
som från Skogsplanterings-kasan kan påräknas, af Kongl. Majit disponeras till
erforderliga utgifter för Skogs-institutet, lägre skogs-skolor samt öfrige till skogsstaten
hörande tjenstemäns aflöning; så har, vid föredragning hos Bonde-ståndet af
berörde Memorial, Ståndet, som ansett de af Utskottet föreslagna voterings-proposi
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Memorial M 49. 15
tioner icke hafva blifvit uppställde enligt de i 69 § Regerings-formen, sådant detta
lagrum nu mera lyder, stadgade allmänna grunder, till Utskottet återremitterat ifrågavarande
voterings-propositioner.
Då likväl Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet, enligt Utskottet fillhandakomne
protokolls-utdrag af den 16 nästlidne Januari, och Borgare-ståndet, jemlikt
protokolls-utdrag af den 15 i samma månad, godkänt merberörde voterings-propositioner,
samt denna fråga alltså är, genom trenne Riks-stånds sammanstämmande
beslut, jemlikt 75 § Riksdagsordningen afgjord,
kan Bonde-ståndets återremiss icke föranleda till någon åtgärd.
Stockholm den 1 Februari 1858.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell. 1858
Sammans. Stats-, Bev.- samt Allm. Besv.- odh Ekon.-Utskottets Memorial JW 50. 1
N:o 50.
Ank. till Exp.
Sammansätta Stats-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
Memorial, i anledning af Riks-ståndens skiljaktiga
beslut, i fråga om användandet af den odisponerade delen
af den lill folkundervisningens befrämjande anslagna halfva personliga
skydds-afgiften.
Uti Memorialet JU 43, angående några då ännu oafgjorda frågor rörande folkskole-väsendet,
hade Sammansatta Utskottet hemställt, att hvad af den till folkundervisningens
befrämjande anslagna halfva personliga skydds-afgiften icke vore för vissa
bestämda behof af Rikets Ständer anvisadt måtte ställas till Kongl. Maj:ts nådiga
disposition, att för det dermed afsedda ändamålet användas. Denna framställning
har blifvit godkänd af samtliga Riks-stånden, dervid Borgare- och Bonde-stånden
likväl beslutat det tillägg, att medlen borde användas företrädesvis till de mindre
förmögna församlingarne.
I anledning häraf har Utskottet skolat inbjuda sistnämnde 2:ne Stånd att frånträda
det skiljaktiga i deras beslut. Men i händelse denna inbjudning icIj# antages,
föreslås följande omröstning i förstärkt Stats-Utskott:
Den, sorn bifaller Sammansatta Stats-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärs
och
Ekonomi-Utskottets uti dess Memorial JU 43 gjorda, af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-ståndet giilade, hemställan, att hvad af den tilli folkundervisningens bern
till R. St. Prot. 1856—1858. 4 Sami. 2 Afd. 22 Höft.
2 Sammans. Stats-, B ev.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottets Memorial JYi 50.
främjande anslagna halfva personliga skydds-afgiften icke är för vissa bestämda
behof anvisadt skall ställas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, att till folkundervisningens
befrämjande användas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, antages Borgare- och Bonde-ståndens beslut, att hvad af ifrågavarande
anslag icke är för vissa bestämda behof anvisadt skall ställas till Kongl.
Maj:ts nådiga disposition, att till folkundervisningens befrämjande användas, företrädesvis
till de mindre förmögna församlingarne.
Stockholm den 4 Februari 1858.
STOCKHOLM, tryckt hos Eri‘c Westrell, 1858.
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Betänkande M öl.
i
N:o 51.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Febr. 1858, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om stiftande af en lag rörande
af skedande af Statens embels- och tjenstemän, som i följd af
vansinne, lamhet, blindhet eller annan obotlig sjukdom längre
lid varit urståndsatte alt deras tjenster bestrida.
Vid sednaste Riksdag aflat Kongl. Majit till Rikets Stander nådig proposition
om antagandet af en så lydande lag:
»Embete- eller tjensteman, hvilken, i följd af vansinne, blindhet eller lamhet,
under tre på hvarandra följande år, oafbrutet varit urståndsatt att sin tjenst förrätta,
utan att anledning vidare är för handen att han kan återvinna tjenstbarhet, må, sedan
detta förhållande blifvit genom föregången ransakning behörigen utredt och styrkt,
kunna äfven utan ansökning från tjensten afskedas, med vilkor dock:
a) att, derest han då, enligt författningarne.jär berättigad till pension från allmänna
indragnings-staten eller allmän pensions-inrättning, sådan pension honom för hans
återstående lifstid, genom Kongl. Maj:ts förordnande, tillägges;
b) att, om han icke är sålunda till pension berättigad, eller den honom från
allmän pensions-inrättning tillkommande pension är så ringa, att han för egen, eller
hustrus eller omyndiga barns försörjning, hade behof af ytterligare understöd, ett
efter behofvet lämpadt årligt bidrag må å allmänna indragnings-staten honom af
Kongl. Majit tillerkännas, dock icke, utan Rikets Ständers särskilda medgifvande,
till högre belopp, än som motsvarar hälften af hans lön, med afräkning likväl af
det pensions-belopp, som från allmän pensions-inrättning kan honom tillfalla.
lith. till R. St. Prot. 1850'-—1858. 4 Sami. 2 Åfd. 23 Häft. 1
2 Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Betänkande M 51.
c) att han, för det fall, att han möjligen framdeles kan blifva i stånd att i
tjenst åter inträda, må vid derom skeende ansökning tillgodonjuta den tur och befordringsrätt,
som han före afskedet innehaft, men med skyldighet vid åter ingående
i tjenst, hvarmed lön åtföljer, att frånträda pension, som honom i följd af afskedet
tillerkänts.
Hvad sålunda blifvit stadgadt, skall icke ega tillämpning å embets- och tjensteman,
hvars lön icke är upptagen å Rikets stat, eller hvars löne-inkomster blott till
någon ringa del från samma stat utgå, så vida ej, i sednare fallet, den pension, hvartill
han är berättigad, kan pröfvas vara för honom tillräcklig.»
På tillstyrkan af dåvarande sammansatta Stats- och Lag-Utskotten, tillkännagåfvo
Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 1 December 1854: att ehuru Rikets
Ständer visserligen ansågo, att det vore för det allmänna fördelaktigt, om, utan att
sådant medförde andra olägenheter, utvägar kunde beredas, ledande dertill att de
tjenstemän, som icke vidare vore i stånd att sina befattningar bestrida, lemnade rum
för andre dertill lämplige personer, funno dock Rikets Ständer, med hänsigt dertill
att Statens tjenster må med skicklige personer besättas, betänkligheter möta emot
antagandet af det nådiga förslaget. Det vore ett kändt förhållande, att, oaktadt
vissa tjenstemäns ställning uti ekonomiskt hänseende i sednare tider blifvit, i följd af
löne-tillökningar, i någon mån förbättrad, likväl samtidigt dermed antalet förminskats
af dem, som söka inträde på tjenstemanna-banan, äfvensom det med någorlunda
säkerhet kunde antagas, att redan nu öfverflöd ej funnes på personer, hvilka, egnande
sig åt Statens tjenst, dervid ådagalägga en mera utmärkt embetsmanna-skickiighet;
och befarade Rikets Ständer, att sådant skulle i ännu högre grad blifva förhållandet,
derest en tjensteman skulle, utan något hans eget förvållande, endast i följd af en
sjukdom, måhända ofta föranledd af det större nit, han användt på uppfyllandet af
sina tjenstepligter och förvärfvandet af en allt större skicklighet derför, kunna skiljas
från innehafvande befattning, utan att vara försäkrad att dervid få bibehålla hela den,
samma befattning åtföljande, lön, och således utom den stora olycka, som en svår
och obotlig sjukdom i och för sig sjelf utgör, dertill möjligen blifva jemte de sina
utsatt för verklig brist, hvarigenom äfven det motiv, som förmådde flertalet till inträde
i Statens tjenst, eller vissheten om en säker, om än ofta knapp, bergning
skulle upphöra. Härtill komme att de nu i Statens tjenst varande personer tryggat
sig vid Kongl. Brefvet den 23 September 1688, hvilket, ofta åberopadt, tillförsäkrar
dem, som troget tjent, att icke för sjukdom blottställas för att dömas sin
lön eller annan rättighet förlustige. Beträffande dessutom sjelfva den i det nådiga
förslaget bestämda grunden för Statens rätt att afskeda en tjensteman utan hans
egen ansökning, eller att han skulle, i följd af vansinne, blindhet eller lamhet, under
tre på hvarandra följande år oafbrutet varit urståndsatt att sin tjenst förrätta, utan
att anledning vidare vöre för handen, att han kunde återvinna tjenstbarhet och att
detta förhållande blifvit genom föregången ransakning utredt och styrkt, förekomme
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Betänkande M 51.
3
att, då ett sådant bestyrkande icke kan bestå i annat än ett af läkare utfärdadt
embets-intyg, men erfarenheten gåfve vid handen, att äfven läkare understundom
voro blottställde för misstag i sina omdömen om en sjukdoms utgång, häraf sannolikt
ofta skulle blifva en följd, antingen att en samvetsgran läkare högst sällan meddelade
intyg om obotlighet, i hvilket fall det föreslagna sladgandet icke medförde
den dermed åsyftade verkan, eller ock att, om en tjensteman, som blifvit afskedad
såsom obotlig, likväl återvunne helsa och tjenstbarhet, han, det oaktadt, funne sig
beröfvad både tjenst och tillfälle att egna Staten sin verksamhet. För sådan händelse
vore väl i nåder föreslaget, att den åter tjenstbar blifne tjenstemannen sk lie,
uppå skeende ansökning, tillgodonjuta den tur och befordringsrätt han före afskedet
innehaft; men då tillfälle måhända icke alltid skulle yppa sig för honom till erhållande
af annan plats, torde genom nämnde stadgande oförskyldt lidande för en sådan
tjensteman icke vara förebygdt; — I anseende hvartill, och då, enligt Rikets
Ständers tanke, sådana fall, som i den nådiga propositionen omförmälas, icke torde
inträffa så ofta, att något allmänt stadgande derför erfordrades, och Rikets Ständer
vore öfvertygade, att den tjensteman, som såge sig för någon slags sjuklighet urståndsatt
att sin tjenst bestrida, skulle finnas beredvillig att sjelf begära sitt entledigande,
om han egde att sedermera påräkna tillräckligt understöd, äfvensom att,
derest Kongl. Majit vid sådant tillfälle skulle i nåder finna skäl att till Rikets Ständer
göra nådig framställning om sådant understöd, Rikets Ständer icke skulle sådant
förvägra, der ömmande omständigheter sig företedde, Rikets Ständer ansågo sig icke
kunna lemna bifall till den nådiga propositionen.
Jemväl vid denna riksdag har fråga härom blifvit bragdt å bane genom en
hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Lag-Utskottet remitterad, motion af Herr
Grefve Taube, H. E., deruti är vordet anfördt, att, ehuru motionären, lika med
Rikets Ständer, ansåg Kongl. Maj:ts ofvanomförmäita förslag icke vara antagligt,
i anseende till dess strid med Kongl. Brefvet den 23 September 1G88, kunde
motionären likväl icke förneka att de uti den nådiga propositionen omförmälda missförhållanden
tarfvade rättelser och voro af allt för stor vigt att af Rikets Ständer
lemnäs utan vidare uppmärksamhet. Det kunde omöjligen vara med det allmännas
fördel förenligt, att Statens tjenster innehades af personer, som voro oförmögne
att bestrida desamma, och att de deremot bestridas af personer, som oftast lemnäs
utan annan lön för sin möda, än en i hvarje hänseende osäker anvisning på framtiden.
Att de embeten eller tjenster, hvarom i 36 § Regerihgs-formen förmäles,
under längre tider förvaltas efter förordnanden, som kunna återkallas med samma
lätthet, som de gifvas, syntes dessutom illa öfverensstämma med grunden för
Regerings-formens stadgande i nyssnämnde §. Otvifvelaktigt måste, förr eller sednare,
beredas någon utväg att endtlediga den tjenstemän, som genom obotlig sjukdom
blifvit urståndsatt att bestrida sin tjenst, helst motionären fruktade, att för
-
4 Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Betänkande M 51.
hoppningen om den obotligt sjuke tjenstemannens beredvillighet att sjelf taga afsked,
då hvar och en gerna i det aldra längsta hoppades förbättring och önskade att,
efter återvunnen helsa, åter inträda i sin förra verksamhet, samt, hvad den svagsinte
beträffade, icke kunde ega rum, skulle i de aldra flesta fall befinnas vara
falsk. Efter motionärens tanke kunde dock det af Kongl. Maj:t åsyftade ändamål
vinnas äfven under noggrannaste iakttagande af nu gällande grundlagars bud, och
de vigtigaste inkast, som föranleddes af det Kongl, förslagets bestämmelser om den
ersättning, som skulle tillkomma den tjensteman, hvilken, i anseende till sin, genom
obotlig vansinnighet, blindhet eller lamhet föranledda oförmåga att sköta sin tjenst,
blefve derifrån lagligen entledigad, syntes motionären böra förfalla, i händelse denne
tjensteman tillförsäkrades en emot hans innehafda fulla lön eller andra inkomster
svarande ersättning. Och har motionären, i öfverensstämmelse med dessa åsigter,
hemställt, att Rikets Ständer måtte för deras del antaga en så lydande lag:
»Statens embets- eller tjensteman, hvilken, i följd af vansinne, blindhet, lamhet
eiler annan obotlig sjukdom, under tre på hvarandra Följande år oafbrutet varit
urståndsatt att sin tjenst förrätta, utan att anledning vidare är för handen att han
kan åter vinna tjenstbarhet, må, efter ransakning och dom, kunna från tjensten
skiljas; dock att härvid iakttages:
»dels att, derest han då, enligt författningarne är berättigad till pension från
allmänna Indragnings-staten eller allmän pensions-inrättnmg, sådan pension honom
för hans återstående lifstid, genom Kongl. Maj:ts förordnande, tillägges;
dels att, om han icke är sålunda till pension berättigad eller den honom tillkommande
pension icke motsvarar hvad den lön, eller löne-inkomster utom stat,
hvarifrån han med tjensten blifvit skiljd, honom må å allmänna indragnings-staten
af Kongl. Majrt tillerkännas, med afräkning likväl af det pensions-belopp, sorn från
allmän pensions-inrättning kan honom tillfalla, ett belopp svarande emot lönen, samt,
om inkomster utom staten tjensten åtföljer, hvad de i medeltal utgjort enligt sednaste
tio årens bevillnings-taxering;
dels ock, att han, för det fall, att han möjligen framdeles kan blifva i stånd
att i tjenst åter inträda, må, vid derom skeende ansökning, tillgodonjuta dea tur
och befordringsrätt, som han före entledigandet från tjensten innehade; men med
skyldighet vid återgående i tjenst, hvarmed lön eller inkomster utom stat åtföljer,
att frånträda pension, som honom i följd af entledigandet tillerkänts.
Hvad sålunda blifvit stadgadt, skall icke ega tillämpning i afseende på tullverkets
personal, för hvilken skall lända till efterrättelse hvad för densamma särskildt
är stadgadt.»
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Betänkande M 51. 5
Denna motion, hvilkens innehåll hufvudsakligen instämmer med den reservation,
som finnes bifogad det vid förra riksdagen af Stats- och Lag-Utskotten afgifna
förberörde Betänkande, har, med stöd af 43 § Riksdagsordningen, Sammansatta
Stats- och Lag-Utskottet till pröfning förehaft; och ehuru Utskottet, lika med
motionären, anser det vara för samhällets fördel nödvändigt, att i möjligaste måtto
förekommes, det Statens embeten och tjenster må innehafvas af otjenstbara personer;
likväl, och med aiseende å ej mindre de åsigter i ämnet, som vid förra riksdagen
blifvit af Rikets Ständer uti deras ofvanomförmälda underdåniga skrifvelse
åberopade, än äfven derå, att, till följd af den vid denna riksdag embets- och tjenstemän
beviljade provisoriska löne-tillökning, svårighet skulle uppstå att bestämma
efter hvilken grund den pension borde beräknas, som borde tilläggas en på ofvanberörde
sätt afskedad embets- eller tjensteman, förutsatt att ett sådant afskedande
med bibehållande oförändrad af 36 § Regermgs-formen kunde ega rum, anser sig
Utskottet för närvarande desto hellre böra afstyrka bifall till hvad motionären föreslagit,
som det visat sig att sådane speciela fall, som lagförslaget afser, utan svårighet
blifvit ordnade af Konung och Ständer gemensamt; och hemställer Utskottet
derför vördsamt
att hvad motionären föreslagit, icke måtte vinna Rikets Ständers
bifall.
Stockholm den 5 Februari 1858.
Reservation
är anmäld af Herr Henschen.
6
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Betänkande M 52.
N:o 52.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Febr. 1858, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i I7:de kapitlet 5 §
Rättegång s-balken samt Kongl, kungörelsen den 20 November
■1845, i fråga om ersättning lill vittnen.
De, i fråga om ersättning till vittnen, i allmänna lagens 17:de kapitel 5 § och
21 kapitlet 3 § uttryckta grunder äro: att den, som vittnet påkallat, skall betala det
dess resekostnad och täring efter vittnets värdighet, samt att den, sorn saken tappar,
skall gälda sin vederpart allt det åter, som han trängd varit att derå kosta. —Dessa
grunder tillämpades likväl icke der Statens åklagaremagt uppträdde för att genom
åtals anställande beifra begångna förbrytelser emot allmänna rättssäkerheten, enär det
ansågs, att vittnesmåls afgifvande i dylika fall vöre en medborgerlig pligt, som borde
uppfyllas utan någon särskild ersättning. Men, synnerligast i följd deraf, att personer
befunnits genom sin fattigdom vara urståndsatte att utan känbara uppoffringar fullgöra
en slik skyldighet, väcktes vid 1844 och 1845 årens riksdag motioner om
ersättning i vissa fall till personer, hvilka af allmänna åklagare blefvo åberopade och
afhörde såsom vittnen i gröfre brottmål; och på underdånig hemställan af Rikets Ständer
stadgades genom Kongl, kungörelsen den 20 November 1845: att föreskriften i
17 kapitlet 5 § Rättegångs-balken derom, att den, som vittne påkallat, skall betala
des.; resekostnad och täring, äfven bör tillämpas i gröfre, för allmänna säkerheten
vådliga brottmål, som af allmän åklagare åtalas, och att följaktligen den, som
allmän åklagare, å tjenstens vägnar, åberopat till vittne i dylikt mål. och som
sig inställt vid domstol, belägen på minst tre mils afstånd från vittnets hemvist,
bör, derest vittnet det äskar och domaren pröfvar sådant skäligt, tillläggas ersättning
af allmänna medel för dess resekostnad och uppehälle med högst sexton
skillingar banko för hvarje dag, som i och för resan samt vistandet vid domstolen
erfordras, samt skjutspenningar för en häst fram och åter, i de händelser, då
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Betänkande JV? 52.
7
den tilltalade antingen icke kan till ansvar dömas eller ock sakfälles, men saknar tillgång
att ersättning utgifva; dock att, om den tilltalade frikännes, och åtalet finnes
vara utan skäl anstäldt, nämnde ersättnings-skyldighet åklagaren åligger.
Uti ett till Hedervärda Bonde-ståndet ingifvet, till Lag-Utskottet remitteradt, memorial
har Sven Haraldsson från Blekinge län anmärkt : att en förändring af nyssnämnde
stadgande i 1845 års Kongl, kungörelse vore af behofvet påkallad. Det vore allt
för hardt för ett vittne, att nödgas förlora sin tid och inställa sig vid domstol utan
ersättning, då vittnet bodde inom tre mil från ransakningsstället. För den, som skulle
lefva af sitt arbete, vore tiden ofta hans enda kapital, men då den fråntoges honom,
vore han oftast utan bergning för dagen. Motionären ansåg derföre, att icke någon
bestämmelse om visst afstånd från ransakningsstället borde göras till vilkor för tilläggandet
af vittnes-ersättmng af allmänna medel. Dessutom förmenade motionären,
att stadgandet i 17 kapitlet 5 § Rättegångs-balken, om vittnes-ersättning i allmänhet,
fått en emot begreppet om jemlikhet inför lagen temligen stridande lydelse, genom
det deri förekommande uttryck »efter dess värdighet»; och har motionären ansett
att 1845 års Kongl, kungörelse skulle hlifva öfverflödig samt att nyssuppgifna för
menta
olikhet inför lagen komme att upphöra, om förberörde § erhölle en så lydande
förändrad lydelse:
5 §. »Ej må någon, som — — — — böta. Den vittnet
påkallat, betale detta sin resekostnad och täring, och då i
brottmål allmän åklagare vittnet åberopat, skall det af allmänna
medel ersättas. Sämjas ej parter derom, Iägge dem så domaren
emellan, som skäligt pröfvar och bestämme i brottmål
hvad som bör vittne tilläggas i ersättning för resekostnad och
uppehälle med högst 50 öre för hvarje dag, som för resan och
vistandet vid domstol erfordras. Frikännes den af allmänna
åklagaren tilltalade, åligger åklagaren ersättnings-skyldigheten om
åtalet finnes vara utan skäl anstäldt.»
Med stöd af 43 § Riksdagsordningen har Sammansatta Stats- och Lag-Utskottet
till pröfning förehaft ofvanomförmälda Memorial; men Utskottet finner ingen anledning
alt med sitt förord beledsaga den af motionären föreslagna redaktions-förändring
af 17:de kapitlet 5 § Rättegångs-balken. Ty, utom det att förslaget icke innehåller
någon bestämmelse i afseende på beräkning af ersättning för vittnets resekost
nåd, så vida icke, emot hvad Utskottet likväl anser rimligt, motionärens mening
skulle vara att denna ersättning, tillika med den för vittnets uppehälle eller täring, skulle
beräknas till högst 50 öre för hvarje dag, som för resan och vistandet vid domstol
erfordrades, förekommer emot antagandet af motionärens förslag att det skulle komma
att medföra uppenbar orättvisa och just få en »emöt begreppet om jemlikhet inför lagen
temligen stridande lydelse.» — Då nemligen hvar och en, som till vittne nämnd
8 Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Betänkande JW 52.
varder, kan, der han drager sig vittnesmålet undan, af domaren dertill hållas genom
vite, eller fängelse, om han ej orkar böta, följer deraf ock, att en billig ersättning
i enskilda rättstvister bör vittnet tilläggas. — Men om denna ersättning skall blifva
billig, måste den mätas efter hvad vittnet kan anses hafva fått tillsätta genom resekostnad,
uppehälle och tidsspillan, och för att den olikhet, som härutinnan vid hvarje
fall kan förekomma, icke må leda till öfverdrifna eller obilliga anspråk på ersättning,
är sörjdt derigenom, att det tillhör domaren att, der parterne icke kunna om beloppet
sämjas, lägga dem så emellan, som skäligt pröfvas — Den utsträckning af
Statens skyldighet, att i alla af allmän åklagare åtalade brottmål, utan afseende å deras
ringare eller gröfre beskaffenhet, utgifva vittnes-ersättning, som motionären äfven
påyrkat, är helt Och hållet stridande emot den, efter Utskottets omdöme, ofvan uttalade
riktiga åsigt, att det är en medborgerlig pligt att i dylika mål utan ersättning bidraga
till förbrytelsers uppdagande och bestraffande; och att, såsom motionären, vilja hvälfva
den ifrågasatta ersätlnings-skyldigheten på åklagaren i alla de fall, då en tilltalad
frikännes, torde vara att på det icke minst kraftfulla sätt vilja afskräcka allmänna åklagare
att med nit fullgöra deras kall. Det synes derföre Utskottet vara tillräckligt, att
1845 års Kongl, kungörelse innehåller, att åklagaren skall sjelf utgifva vittnes-ersättning,
när åtalet finnes vara utan skäl anstäldt.
Men om Utskottet sålunda ansett sig icke kunna till Rikets Ständers antagande
anmäla motionärens förslag i sin helhet, har Utskottet likväl icke kunnat förbise de
verkliga olägenheter, som esomoftast tillskyndas obemedlade personer, hvilka nödgas
att, i och för vittnesmåls afläggande i gröfre brottmål, tillsätta flera dagar utan att,
enär de icke öro boende på fullt tre mils afstånd från ransakmngs-stäliet, derför erhålla
den ringaste godtgörelse Utskottet har ganska väl insett svårigheten att efter
allmän rättsgrund bestämma ett visst afstånd för berättigande till ersättning; men då,
med vidhållande af ofvanåberopade åsigt om medborgares skyldighet i vissa fall att
utan godtgörelse aflägga vittnesmål, här således icke är fråga om något egentligt berättigande
från den enskildes sida, utan fasthelldre om en nödig försigtighet af samhället,
att tillse att uppfyllandet af de pligter, det pålägger, må kunna ske utan den
enskildes verkliga skada och lidande, har Utskottet, med afseende derå, att den, som
till vittne åberopas och bor på en mils afstånd från ransakningsstället, i de fleste
fall måste för vittnesmålets afläggande tillsätta flere än en dag, hvaremot det på kor
tare
afstånd från ransaknings-stället boende vittnet icke kan i allmänhet anses behöfva
för sådant ändamål tillsätta mer än en dag, och således jemväl slippa att begagna
sig af fremmande nattqvarter, trott sig böra, med anledning af förevarande motion,
vördsamligen hemställa:
att Rikets Ständer för deras del besluta och uti underdånig
skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att, genom utfärdande nådig
kungörelse
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Betänkande M 52. 9
kungörelse, med ändring af Kongl, kungörelsen den 20 November
1845, angående ersättning till vittnen i brottmål, måtte
varda stadgadt, att den genom berörde nådiga kungörelse vittnen
i gröfre, för allmänna säkerheten vådliga, brottmål tillerkända
ersättning af allmänna medel bör utgå till vittne, som instäldt
sig vid domstol belägen på minst en mils afstånd från vittnets
hemvist.
Stockholm den 5 Februari 1858.
Reservationer
af Herr Grefve Sparre, Erik: »Skyldigheten att inställa sig vid domstol för
vittnesmåls afgifvande är en medborgerlig pligt, för hvars fullgörande ersättning, der
den ej kan af den dertill förbundne utgå, synes mig icke kunna i hvarje fall fordras
af Staten. Sådant skulle, på sätt Utskottet också insett, leda till öfverdrifna
anspråk, möjligen dertill, att det blefve en spekulation för lättjefulla och sysslolösa personer
, att låta åberopa sig såsom vittnen. Detta medgifvet; och då denna medborgarens
förbindelse således måste anses såsom ett onus, för hvars fullgörande, endast
der det är med någon större uppoffring förenadt, godtgörelse från Statens sida bör
begäras, torde någon lämpligare gräns svårligen kunna bestämmas, än den nu i lag
stadgade af 3 mils afstånd från vittnets hemvist till domstolen, hvilken gräns, i allmänhet
taladt, torde någorlunda öfverensstämma med domsagornas områden. Nedsättningen
af denna gräns till en mil, oafsedt att dertill saknas den grund, som redan
angifvits för det nu gällande stadgandet, skulle erfordra icke allenast tredubbelt,
utan sannolikt mer än niodubbelt högre anslag, än det i Riks-staten dertill bestämda,
hvars tillökning således borde blifva en följd af Ständernas bifall till Utskottets beslut;
ett förhållande, hvarpå jag anser att Rikets Ständers uppmärksamhet bort fästas.»
Häruti instämde Herr Domprosten Björling, Herr Domprosten Bring och Herr
Prosten Ljunggren.
Bih. till 11. St. Prot. 1856—1858. 4 Sami. 2 Å/d. 23 Haft.
2
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1858.
Santmans. Stats- samt Alim. Bese.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 53. I
Mso »58.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 13 Febr. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående förundrad organisation
af Sveriges landt- och sjö-Jörsvar.
Uli förestående ämne äro motioner väckta inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln:
l:o Af Friherre Haab, Carl Adam, sorn hufvudsakligen anfört, alt de allmänna politiska
förhållandena i Europa, ovissa och vacklande vid slutet af ett krig. som dock ännu icke
blifvit alslutadl, borde rättvisligen ådraga sig alla staters uppmärksamhet för ordnandet
af militär-väsendet och lorsvars-skickel.
Om detta kunde sägas vara angeläget för alia stater, huru mycket vigtigare borde
det icke synas vara för Sverige, hvilket lands läge emellan Östern och vestern gjorde
detsamma till vesterns vaktpost emot östern och österns gilna anfullspunkt i vester.
1 fråga om ordnandet af ett lands försvar, med antagande af hvilka planer som
helst, måste man likväl lägga ett till grund, såsom det ena nödvändiga, nemligen landets
ekonomiska resurser och de tillgångar, det kan och bör undvara för det nalionela
försvaret. Hvarje plan, som icke vore beräknad derpå, vore i mer eller mindre grad
felaktig.
Linder förutsättning att den Kongl. Propositionen oin Stnts-verkets tillstånd och
behof, i hvad den anginge 4:e och 5:e Hufvud-tillarne, vunne framgång, så skulle
landt försvaret kosta R:dr Riksmynt
9,000.000:
sjöförsvaret. ,, ,, ,,
4,000.000:
tillsainiuaus 13,000,000:
eller något mer än hälften af alla stats-inkomsterna, hvilka i sin helhet uppginge lili '25
och en half millioner.
Bih. lill R. st. Prof. 1856—1858. 4 Sami. 2 AJd. 24- Höft.
1
2 Sam wans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlets Utlåtande N:o 53.
Till jemförelse liar motionären meddelat följande upplysningar om hvad andra
stater betalade till försvarsväsendet.
För år 1854 egde Preussen i stals-inkomster lil millioner Thaler, deraf krigsväsendet
28 millioner eller ungefärligen en fjerdedel af det hela.
England tinder kriget finans-året 1855—1856:
inkomster
till kriget och krigsväsendet
eller ungefär J- af det hela med alla krigskostnader inberäknade
Nederländerna för år 1855:
inkomster öfver 73 mill. tloriner.
Krigsrninisléren 1'1.J „ ,,
Flottan  t 19 nij|]t floriner
eller ungefär af det hela.
Norrige 1855:
Statsinkomster, Statsfylhiadssumman 13.J mill. R:dr Riksmynt,
deraf lill flottan . -  1,580.000 och
för landlförsvaret 2,950,000, tillsammans
4.530.000 R:dr Riksmynt eller ungefär l af det hela.
Ingen kunde sålunda med stöd af de anförda exemplen rättvisligen beskylla Svenska
folket att icke hafva anslagit allt hvad det kunde och borde för landets försvar;
men om dessa begärda summor icke vore nog, ulan endast behöflige för ali fylla de
aldra oundgängligaste behofven, då tvekade icke motionären alt uttala ordet reorganisation
af flottan och det aldra skyndsammast för vinnande af tid, emedan den, sorn vunne
tid, hail vunne allt.
i fråga om en sådan organisation horde undersökas om felakligheterne ligga i
delaljerne eller i hufvudprincipen.
Allt hvad som rörde de ekonomiska detaljerne i militärväsendet vore noggrann!,
för ali icke säga snäll, beräknadt.
En kapten, äldste kapien vid geni-korps såsom artilleriet vore föreslagen till
lön 3,000 R:di'; en kapten-löjtnant viii flottan 2.200 R:dr Riksmynt. Jemlördes dessa
löner med något civilt embetsverks såsom Justitie-revisionens, så visade sig alt en Protokolls-sekreterare
der hade 3,500, en Revisions-sekreterare 4,500 å 5,000 R:dr Riksmynt,
eu Kopist 1,000 R:dr och en Vaktmästare 600, hvaremot en under-löjtnant vid artilleriet
icke hade större lön än 800 R.dr. Samma förhållande egde rum i afseende pä
pensioneringen. En kapten vid artilleriet hade nemligen blifvit föreslagen till 1,500 R dr
i pension; en protokolls-sekreterare till 3,000 R:dr och en revisions-sekreterare till
4.000 R:dr.
Motionären ansåg derföre ingenting vara alt i detalj förändra. Felet bestod i
sjelfva organisationen.
Vi hade, fortfar motionären, i alla tider äflals att hafva en stor flotta. Vissa tider
af vår historiska utveckling, dä vi egde nästan alia Östersjöns länder, kunde en så
dan
åsigt försvaras af mångahanda skäl. Numera reducerade tdl vår halfö, hade vi icke
samina behof af en flotta tili samma storlek som förr.
Såsom ett oeftergiflig! vilkor för en flottas tjenstbarhet, vore hennes öfning. Derför
gjordes icke mycket, eftersom vi vanligen icke hade mer än några korvetter, ofta
15 5 mill. P:d St.
47
Sammans. Siats- samt Allm. Besv.- och Ekon. - Utskottets Utlåtande N:o 53. 3
en, lill öfning om året. På elt sådant fartyg kommenderades mera befäl än som skulle
behöfvas för fartygets utredning lil! krigsbruk, nemligen ända till 16 officerare eller något
dylikt. Om man åninge att 32 officerare årligen befunnos på en expedition, så
hvad lorsloge della lilla antal lill den summa af flere hundra officerare, sorn (lollan egde.
Härförutan vore äfven att anmärka, att sådan öfning, med många kamrater vid sidan,
vore en dålig öfning, emedan den icke utvecklade någon själsnärvaro, så nödig synnerligen
för en sjö-officer.
Numerären af våra skepp vore visserligen mycket mindre än hvad den fordom
varit, men den synles dock vara för stor lill våra behof och krafter. Mångå skepp
fordrade stora summor lill materiel och underhåll. De voro landet fördyra, mäste bevaras
under många tidskiften och slilas aldrig ut, men blefvo odugliga genom nya krigsbruk
och uppoffringar. De blefve af intet värde, såsom fallet vore med nästan alla
våra linieskepp, hvilka voro odugliga för propellen. Inga andra fartyg dugde numera
ätt de, som drifvas af ånga. Hvar vöre nu värdet af de dyra skeppen? Bättre hade
varit alt haft ett mindre antal, sont slitits ut på öfning och som af tiva ändatnålscnligare
hade lätteligen kunnat ersättas. Man hade i Sverige länge förbisett den nytta, handeln
skulle hafva af en flotta pä fremmande haf. Svenskarne voro icke eller kärnla
såsom en handlande nation. Likvisst utgjorde handeln det rätta understödet förde! indtislriela
lilvel, h \ il ket aldrig kom me lill räll utveckling förutan en vidsträckt och blomstrande
handel. Yår flotta borde derföre, liksom andra länders, jemte ändamålet att vara
elt försvarsmedel för landet, blifva elt skyddsmedel för handeln.
Motionären hade alltid ansett att skärgårdsflottan borde skiljas från liniefiotlan.
Denna åsigt bemötte man med det inkast, ali intet lands marin vore delad på della säll.
Men del lunnes icke något land, som bade så egendomligt skärgårdsförsvar som Sverige,
om icke Ryssland, och man kunde således icke laga exempel utifrån. Om man beräknade
ett visst antal officerare och underbefäl med manskap för stora flottan och exercisen
och öfningen derefter, kunde det icke försvaras att man sedermera kastade ett stort
antal befäl, sorn var alsedl lör skärgårdsflottan, pä stora flottan. Denna mängd skärgårdsflottans
officerare, som icke hade behof af sådan öfning, hindrade ganska väsentligt
öfningen för stora flottans befäl, som derigenom förlorade i Ijensl-duglighet. Erfarenheten
visade dessutom att stora flottan alltid slukat den lilla, ehuruväl denna sednare
vore lika nödig lör försvaret sorn den stora. De tjugu ångkanonbåtar, som Kongl. Maj:t
föreslagit att byggas färdiga lill år 1672, vöre, enligt motionärens åsigt, en ganska obetydlig
förstärkning af skärgårdsflottan. Ångkraftens användande bar gjort roddbålarne
numera utan värde och odugliga till krigsbruk, hvarföre något mera borde göras lör
skärgärdslörsvaret. För öfrigt trodde motionären, ali, huru man än betraktade denna
sak, det vore bäst att skärgårdsflottan hade sin egen stat och serskilta anslag.
Motionären ansåg fördenskull en omorganisation af flottan vara nöd\äudig, men
hvilket antal skepp, vi rätteligen borde ega, tilltrodde han sig icke att bestämma.
Egde vi 6 linie-ångskepp med nödiga andra fartyg, alla i tjenslbarl skick, och en
derefter lämpad korps af befäl och manskap, så trodde motionären alt mera gagn skulle
åstadkommas med denna flotta, än af den som nu egdes. Häraf följde icke, att de anslag,
Kongl. Majit äskat, kunde för närvarande förminskas, emedan ångans användande
på krigsfarlvg vore af oundgängligt behof och vi för sådant ändamål i alla fall måste
bringa vår flotta til! 6 linieskepp med propeller. Men för framtiden borde del äskade
anslaget vara tillräckligt, och genom denna princips uttalande vore åtminstone det syftemål
vunnet, alt man bestämdt visste, huru mänga skepp man borde ega och underhålla.
4 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 53.
Förmodligen skulle med alli skäl kunna indragas af (lollans 5 Amiraler 3 eller
4 sådana tjenstår, hvilket utgjorde några och tjugu tusen R:drs besparing. Af 23 Kommendörer
och Kommendör-kaptener kanske 12, hvarigenom besparades 50,000 R:dr,
äfvenså borde sjöförvaltningen och flere af kontroll-verken reorganiseras, hvarpå ej
obetydlig besparing kunde göras.
Försvaret vore nationens vigtigasle fråga. I)å nu inför Rikets Ständer, oaktadt
llere påminnelser derom vid föregående riksmöten, icke blifvit frandägdt någon helgjuten
plan för försvarets ordnande och frågan blifvit nedflyttad lill Rikets Ständer, som hade
på det otvetvdigasle sätt gifvit sitt intresse för saken tillkänna genom de mångfaldiga
motioner för land- och sjöförsvaret, för Stockholms befästande m. fl. i sådan syltning,
och dä motionären ansåg de politiska förhållandena kräfva en noga uppmärksamhet
derå, har lian föreslagit,
ali Rikets Stunder matte hos Bon."/. Majit vnderdånigsl anhålla om nedsättande
of en kommitté, bestående utaf vissa representanter af hvarje stånd gemensamt
meil för öfrigt i saken kunnige man, som skulle skyndsammast förordnas för behandlingen
af landi- och sjöförsvaret med dertill hörande frågor i en för hela rikets Jörsvarsriisende
åsy/tau plan, och Nådigst behaga densamma förelägga nästkommande
Rikets Ständer.
2:o Af Herr Mannerskantz-, Carl Axel, hvilken yttrat, att de inom vår verldsdel
händelserika årens erfarenhet, sorn klarligen bevisat tillvaron af ett farligt magt-ulvidgningsbegär,
som blott med största ansträngningar kunnat hållas inom tillbörliga gränser,
bade bort gifva åt hvarje svagare folk deri lärdomen att noga se till huru det skulle
kunna bevara sin sjelfständighet. Att Sveriges folk mindre än något annat i sådant
afseende finge försumma att vara vaket och uppmärksamt, det hade säkerligen hvarje
Svensk man med oro känt rinder rien nyss flydda tid, dä vi hörde den väldiga stridsslormen
brusa nära intill våra egna stränder och hvad stund som helst kunde vänta,
att också vi skulle indragas deruti.
Denna gång gick det hotande ovädret oss förbi och visade faran blott på afstånd,
men vi finge ej derför låta invagga oss i säkerhet, tv det kunde snart komma
tillbaka, och då skulle kanske vi i främsta rummet blifva utsatta för delsammas våldsamhet,
och då vi ej kunde veta när det kommer, måste vi derföre alltid vara beredda
på dess emottagande.
Vi finge ej heller med säkerhet räkna derpå, att någon fremmande hjelp skulle
räckas oss i behofvets stund: ty vi kunde ej förneka, alt ställningen inom vår verldsdel
vore sådan, all ingen den ena dagen kunde förutse hvad den andra skulle komma och
att sådana politiska hvälfningar lätt kunde uppstå, att hvarje folk derigenom blefve lemnadt
ensamt att på egen hand kämpa för sitt sjelfbestånd.
Motionären vore derföre lifligen öfverlygad att vi ej i närvarande tidpunkt kunde
för oss till besvarande uppställa någon mera vigtig samhällsfråga än den. örn vi
egde inom oss kraft nog att försvara vår sjelfständighet och, om vi egde denna kraft,
densamma vore sä ordnad, att den i behofvets stund i sin fidla styrka kunde användas.
På den lörsta delen af denna fråga mäste hvarje Svensk, utan undersökning och
utan betänkande, lemna ett jakande svar, ty den lästa tron på vårt fosterlands fortbestånd,
såsom ett fritt och sjelfständigt land, måste finnas hos oss idla, och vi kunde ej hysa
någon annan tanke än den, alt samma skyddande försyn, som gifvit våra fäder kraft
att med framgång kämpa för vårt lands Irihet, älven skall skänka oss förmåga att under
stundande framlida pröfningar ät våra efterkommande bevara det dyrbara a rf, som
vi lill vårdande emotlagit. Men blinda lör läran af vår närvarande ställning skulle vi
dock vara om vi icke på samma gång mäste obetingad! erkänna, att vi, för alt kunna
Samnnns. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N-.o 53. 5
hälla oss uppe bland de fria och oberoende folkens antal, måste, mera än hittills, anstränga
oss efter vår yttersta förmåga för att hopsamla och ordna all den försvarskrafl,
som vårt land inneslöte.
Det vöre alltför väl bekant, hvarest vi bade den farligaste fienden lill vårt oberoende,
och vid en jemförelse af bans krafter med vära egna, skulle vi nödgas förtvifla
om vår räddning undan hans öfvermagt, om vi icke kände vårt mod lifvas af medvetandet,
alt det lands läge och beskaffenhet, som vi hade att försvara, lyckligtvis vore
sådant att detsamma erbjöde en ganska fast ställning, derinom en stridbar befolkning,
väl använd, borde kunna med framgång försvara sig emot en mycket öfverlägsen angripare.
Men stridbar och stridsfärdig mäste hela befolkningen vara, annars vore det
fara värdi, att försvaret blefve alltför svagt all motstå det väldiga anfall, sorn vi sannolikt
en dag hade att förvänta. Mången inom vårt land bade länge hyst den föreställningen,
alt vi ännu, liksom i fordna lyckligare dagar, skulle kunna täfla med vår mägligasle
granne om herraväldet öfver den sjö, sorn skiljde oss ifrån honom, och att vi derföre,
genom att öka kraften af vårt sjöförsvar, med något hopp om framgång skulle kunna
bemöda oss, all alldeles utestänga hans anfall ifrån vära kuster.
Denna förvillelse, alstrad af de ärorika minnena från den tid, då Sverige verkligen
kunde kämpa om herraväldet öfver Östersjön, och längst bibehållen bos några äldre
örlogsmän. sorn naturligtvis icke gerna velat afstå ifrån tron på deras vapens företräde,
kunde dock antagas numera i del aldra närmaste hafva försvunnit. Men då
likväl nyligen den satsen blifvit uttalad, att Sverige borde bygga sin sjelfständighet hufvudsakligen
pä ett öfverlägsel sjöförsvar med en talrik flotta af större örlogsfartyg, hade
motionären velat uttala en motsatt öfvertygelse, nemligen den, att det skulle vara ett
högst dåraktigt och farligt företag att sålunda bortspilla Sveriges bästa krafter på det
höga vågspelet af en täflan om herraväldet öfver Östersjön, som, efter all sannolikhetsberäkning,
under nuvarande förhållanden, aldrig skulle kunna lyckas och som, äfven om
det lyckades, icke skulle ovilkorligen kunna förhindra en till lands stark angripare att
landstiga och fästa sig på mången för honom blottställd punkt af våra vidsträckta
kuster.
Visserligen hade den storartade planen blifvit sammanbunden med den framkastade
tanken pä den skandinaviska nordensenhet, och denna framtidsdröm kunde, om
den en gång ginge i fullbordan, kanske möjliggöra den skandinaviska flottans nu också
drömda välde öfver de nordiska lärvattnen. Men intill dess gryningen af det stora
skandinaviska förbundets (lag klarligen syntes utbreda sig öfver alla de tre nordiska
rikena, torde del vara bäst och klokast, att äfven de, som nitälska för den Svenska
örlogsflotlans framtida storhet, för närvarande påyrka, att hon skal! koncentreras till en
liten, men i alla afseende» fullgod kärna, som, rik pä inre lifskraft, blefve mägtig af en
starkare utveckling, när bättre tider komma, och att vi derföre här i vårt land nu icke
borde sträfva alt hålla flere eller andra fartyg, än vi kunde i fullständigt bästa skick utrusta
och särdeles viii bemanna med i den svåra tjenste» på sjön utmärkt skickligt befäl
och fullkomligt dugligt och sjövant manskap, saint att vi, framför allt, icke måtte
sälta vår lil dertill, att äfven den starkaste flotta skulle kunna utgöra eli säkert värn
för vårt lands sjelfständighet.
Efter motionärens uppfattning mäste således landthären vara hufvudsak, men
flottan blott en underordnad, fast nyttig bisak i fråga om landets försvar, hvarom motionären
trodde alt mänga skulle med honom instämma. Deremot fruktade han att
meningarne skulle vara mycket mera delade i afseende pä den af honom redan för I (i
år sedan uttalade och nu ånyo framställda satsen, 'ali Sveriges land tjär sv ar skall städja
sig främst pä folkbeväpning och icke /räms/ på slående här.'' Hans fasta öfver
-
6 Sammans. Stats- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 53.
tygelse vore, alt förr än både styrelse och folk gemensamt erkände giltigheten af denna
sats och åt densamma gåfve en fullkomligt följdriktig tillämpning vid ordnandet af landets
lefvande försvarskrafter, kunde vår sjelfständighet icke anses vara med full säkerhet
tryggad.
För att icke missförstås, ville motionären genast anmärka, alt han med folkbeväpning
icke menade ett tillfälligt uppbåd af oordnade, onfvade och odisciplinerade folkhopar,
hvilka man, då fienden komrne i landet, gåfve vapen i händerna och (örsåge
med mer eller mindre dugliga anförare, utan förstod motionären dermed en sådan organisation
af landets krigshär, hvarigenom, under tillräcklig öfningslid inom hären, åt
alla svenska vapenföra ynglingar en så långt utbildad stridsskicklighet bibringades, att när
kriget ufbröte eller fienden trängde in i landet, hela den manliga befolkningen inom en
viss ålder i de yngre åren stöde stridsfärdig alt efter en på förhand uppgjord plan ingå
i härens leder för att genast deltaga i landets försvar; tilläggande motionären, ali då han
fullkomligt insäge behofvet eller åtminstone den stora fördelen af all ega en väl disciplinerad
och väl öfvad slam af äldre i stadig krigstjenst stående män, omkring hvilka,
såsom deras lärare och föredömen i vnpenföring och krigslydnad, ur folkets in i kärnans
leder inträdande yngre krigare kunde sluta sig, så förkastade han icke alldeles
hvad man kallade "stående här”, ulan yrkade blott, att ”folkbeväpning'’ skulle vara
hufvudsak vid värt lands försvar.
Man hade länge påstått alt vår indelta här vore det säkraste palladium för landets
sjelfständighet, och man hade helt nyligen sagt: ”att blott vårt gamla indelningsverk
orubbadt bibehöUes. kunde Sveriges konung och Sveriges land vara trygga för
alla både yttre och inre faror”, men motionären åter trodde alt Svenska folkets ärfda
kärlek till det lagbundna konungadömet och för sina fäders land vore det onda säkra
värnet för håde Sveriges konung och Sveriges land, och alt den indelta hären ensam
O # O D ’
hade ingen trygghet att erbjuda i någotdera afseende
Det vore dock blott, med hänseende till den indelta härens förmåga att skydda
emot yttre våld och inkräktning, som motionären ville yttra sig. Hvad han derom hade
att säga, sammanfattades i det påståendet, att den indelta eller ändå mera hola den
nuvarande både indelta och varfvade stående hären, fastän till största delen bildad af
lörlräffiiga elementer, och om den äfven erhölie en vida större krigsduglighet änden nu
egde, dock vore alltför svag och fåtalig att kunna räcka till att försvara vårt vidsträckta
land.
Om än Sverige kunde mäta sig på sjön med sin mägfiga östra gra :ne,
så skulle denne dock icke derigenom kunna förhindras, alt med betydliga anfalis-krafler
landstiga någonstädes, nästan hvar som helst, på våra vidsträckta kuster, och ännu
meia omöjligt hlefve att afvärja eu sådan landstigning, då Sverige, icke kunde och derföre
icke boide ingå i någon så vådlig täflan, som den alt söka beherrska Östersjön
med en öfverlägsen stor flotta. Och hvad den s. k. skärgårdsflottan beträffade, den
måtte framdrilVas med rodd eller ångkraft, så kunde densamma visserligen blifva ett
nyttigt hjelpmedel lill försvarande af någon lör dess användande lämplig dol af våra
skäromgifna kuster, men icke heller den kunde hindra en stark fiende att komma in i
vårt land och ändå mindre alt der fästa sig sedan han redan inkommit. Likaså förhölle
det sig med befästningar, att de kraftigt kunde bidraga att skydda en och annan,
vare sig i strategiskt eller politiskt afseende särdeles vigtig punkt och derigenom för en
fiende försvåra möjligheten att landstiga, iler han helst skulle vilja; men alldeles utestänga
denne, det kunde och afsåge de icke heller. Härförutan måste bemärkas, att
både en stor örlogsflotta, en talrik skärgårdsflotta och vidlyftiga kustbefästningar, för
att kunna begagnas eller försvaras, till sin bemanning eller besättning fordrade starka
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 53. 7
och väl öfvade lefvande stridskrafter, sorn alltså måste blifva hufvudsak äfven vid försöket
alt hålla fienden undan fjun vara kuster. Motionären trodde dock icke på möjligheten
att afhålla en mägtig angripare frän att landsätta och uppställa en stark härsinngl
någonstädes der han ville på vår kust, och han ansåg derföre att vi måste vara
fullt beredde att möta honom inom vårt eget land, och då vi vore tvuugne härtill, måste
vi äfven, när kan komme, mola honom genast med nog talrika stridsfärdiga härmassor,
för all kasta tillbaka hans anfall innan han fått fatta fast fot i vårt land. Ty dels
blelve det mycket svårare alt jaga den fiende bort, sorn fått rådrum att fästa sig i
landet, och det deslomera, ju längre hans här finge dröja, och dels tilläte oss icke svagheten
af våra maleriela krafter alt göra hvarken långa eller många fälttåg eller alt
länge hålla talrika stridsmassor uppbådade.
Om detta måste anses vara riktigt, så följde deraf också, att vår nu varande
försvars-organisation med en liten någorlunda öfvad slående här af knappa 30.000
man samt en nästan alldeles oöfvad beväring af flera gånger denna styrka, icke kunde
uppfylla Sveriges behof, alt i anfallets forsla tider genast alslå detsamma genom användande
af ti Ilräck ligt talrika och tillräckligt öfvade stridsmassor.
Den fåtaliga stående hären, som måste fördelas öfver hela vårt land, skulle ingenstädes
kunna samlas uti någon för en stark fiende aktningsbjudande styrka; och
beväringen, som fordrade veckor och månader att öfvas, innan den kunde insättas i
den mot fienden användbara härens leder, skulle derföre alltför sent kunna komma denna
till förstärkning, men deremot för sin öfning draga bort ett stort antal befäl, som bättre
hehöfdes att pä krigsskådeplatsen användas. Då det dessutom icke blefve möjligt att
på en gång öfva den nu varande beväringens hela styrka, hvartill fordrades mera befäl,
än alt föra densamma i elden, skulle vi aldrig kunna uppställa en stridsfärdig här,
talrik nog att möta den anlällsstyrka, som fienden kunde sätta på vår strand, redan
vid sin första landstigning, och mycket mindre den, som han skulle ställa emot oss om
han finge tid att ostörd lästa sig i vårt land.
Huru starka de anfallskrafler kunde blifva, hvilka man kunde föra till oss öfver
Östersjön, det vore ändamälslösl att försöka här beräkna, men då transportmedlen
för en krigshär med allt hvad dertill hörde, till hvad höjd de än kunde hopsamlas,
dock icke kunde vara obegränsade, och då Sverige kunde uppställa minst 200,000
stridbara män mellan 20 och 30 är samt 400,000 mellan 20 och 40 år, samt man betänkte
hvilka svårigheter det måste inöla för en inkräktare, alt intränga i ett land sådant som
värt, omgifven af talrika stridsfärdiga fiender; så kunde vi känna oss säkra att med
huru stor styrka vi än måtte blifva anfallna, vi dock inom värt eget land skulle kunna
öfverväldiga en hvar, som der vågade angripa oss, om nemligen alla våra stridbara
unge män genast, — hvilket ej kunde för olia upprepas, — da fienden komme, kände
sin skyldighet alt samlas till fosterlandets försvar och då visste, ej blott hvar de skulle
taga sina vapen och huru de skulle använda dem, utan ock pä hvad sätt de skulle
ordna och sluta sig omkring den fullt krigsbildade slam, sorn skulle vara deras ledare
och anförare i striden.
Tvenne andra väsentliga fordringar mäste dock derjemte göras, den ena att
för fienden svårt åtkomliga inre kommunikationer måste finnas, som gjorde det lätt att
från en mindre (ill en mera hotad del af landet hastigt flytta både stridsmassor och
stridsförnödenheter, och den andra alt i fredstid samlade fullständiga förråder af vapen,
ammunition och alla sådane krigsförnödenheter, sorn icke i hast kunde anskaffas,
skulle finnas upplagda på säkra och centralt belägna punkter vid de stora inre komniunikaiions-limerne.
Egde vi dessa Irenne ting, nemligen fulla förråder af alla slags
krigsförnödenheter, hastiga inre kommunikationsmedel och framför allt en till strid öf
-
8 Santmans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande Arn 53.
vad manlig befolkning, ordnad och färdig att genast möta fienden, då kunde vi trygga
och utan att räkna på andras bistånd, vänta vår fiende pä vår egen strand. Han skulle
väl då sannolikt aldrig komma dit, ty det vore för mycket vågadt att söka anfalla en
så rustad motståndare, men om han kotnme, så skulle han visserligen få sig en graf i
den Svenska jorden, men ej minsta stycke af vårt fria Svenska iand skulle han kunna
rycka lill sig.
Med stöd af de åsigter, motionären sålunda uttalat, hyste han den lästa tillförsigt
att Sverige egde full förmåga, att äfven på egen hand och utan fremmande magiers
hjelp kunna försvara sin sjelfständighet, men likväl endast med det oeftergifliga
vilkor, att en på folkbeväpning grundad landthär '»lefve hufvudmedlel för landets försvar.
Då motionären, litande pä kraften af det hufvudförsvarsmedel, son» han sålunda
förordat, trodde tidens allvarliga kraf ovilkorligen påkalla, att detta medel ordnades
och bereddes så, alt det funnes färdigt att tillgå, när kanske mom kort farans och behofvels
stund inträffade, så har han föreslagit:
l:o Att Rikets Ständer vid bestämmandet af utgifterne under Riks-Stalens
4-.de
ning grundad, val öfvad och väl försedd landthär bör utgöra hufvudmedlel
för Sveriges försvar och der/öre vid fördelningen emellan och
inom de begge nämnde Hufvud-litlurne af de tillgångar, som riket till sill försvar
vid innevarande Riksdag kan anslå, taga till regel, alt i främsta rummet, på den
angifha grunden, utvidga och föröka landthäirens styrka och duglighet och all deremot,
i afseende på Flottan, concentrera densamma till ett genom den fullgoda beskaffenheten
af dess fartyg och bemanningar utmärkt nyttigt hjelpmedel vid vårt lands
försvar till våra kusters och vår handels skyddande.
2:o Alt Stats-Utskott et för sådant ändamål, så vidt möjligt är, redan vid innevarande,
Riksdag, bör söka att under af Utskottet, på säll 42 § Riksdags-Ordningen
föreskri/ver, begärd medverkan utaf något regeringsmaktens ombud, uppgöra förslagtill
en sådan plan för organisationen af landels krigshär, på folkbeväpning ens grund,
att den stående hären, med bibehållande till större eller mindre det ef de hu/vude/ernenter,
hvaraf den nu är bildad, kommer alt utgöra en öfnings-skola för kriget, deruti
en väl invand slridsskicklighet bibringas åt största möjliga antal af landets vapenföra
manliga ungdom : men
3:o Att, om ej detta under pågående Riksdag skulle af Utskottet kunna medhinnas
eller verkställas, Utskottet då måtte föreslå Rikets Ständer alt i underdånighet
hos Kongl. Maj:t begära, alt en fullständig dylik organisationsplan, genom en af
medlemmar frun både Arméen och Repi eseatationen sammansatt Kommitté, innan nästa
Riksdag måtte uppgöras för att Rikets då sammanträdande Ständer föreläggas, och
4:o Alt Utskottet på lika sätt mätte tillvägagå, i afseende pä ett sådant ordnande
af vårt lands Sjöförsvar, alt med de tillgångar, sorn dertill kunna a/sättas, åt
hvarje serskild del af sjövapnets materiel må gifvas den högsta möjliga fulländning
och ål detta vapens personal den största möjliga duglighet; och
5:o Alt Utskottet mätte föreslå, att, under afva klan på dessa välbehöfliga, fullständiga
planer för vårt försvarsverks reorganisation, inga persone/a löneförbättringar
eller andra anslag, som kunna förhindra eller försvåra, vore sig Landt- eller Sjöförsvarets
omorganisering, enligt förut angifva grunder, må blifva af Rikets Ständer
vid innevarande Riksdag definitivt beviljade, ulan blott provisionell anslagna-, meri
6:o Att då allt, sorn befordrar den slående härens, Beväringens och de
begge Flotlornes öfning, leder till del önskade målet, att inom nationen allmänt ut
veckla
-
Sammans. Stats- samt Allm. Lief.v.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 53. 9
veckla den högsta grad af krigsdug/ighet, hvad i sådant afseende b/ijvit af Kongl.
Majit hegardt eller i öfrigt kan dertill erfordras, derföre måtte af liikels Ständer vid
denna Iliksdag företrädesvis beviljas och anslås.
3:o Af Herr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, som andragit, alt, under medgifvande
af en stor del af det som blifvit anfördt rörande behöfligheten och nyttan af det döda
försvaret eller befästnings-väsendet, måste dock motionären, hvad angelagenheten vidkomme
alt tillvägabringa detsamma, ställa allt i denna väg, som kunde ifrågakomma,
uti andra rummet och deremot ställa det lefvande försvaret eller hären, såsom en fullt
utbildad och betryggande samt landets fordringar och tillgångar motsvarande samhällsinstitution,
i det första.
Fästningar, om de än försågos med aldrig så goda besättningar, voro och förblefvo
dock blott och bart vebiklar uli ett lands försvar; önskvärdt om de funnos, men
de kunde undvaras. Detsamma kunde icke sägas om hären eller den väpnade styrkan.
Pä d ess tillvaro beredde uteslutande ett folks förmåga alt kunna värna sin sjelfständighet,
så framt denna här i sig förenade följande egenskaper, nemligen: att den till
sitt antal motsvarade behofvet; att den vore lulli tjenst- och strids-bar, hvad åligganden,
öfning, utredning, underhåll och rörlighet anginge; att den vore anförd af uti alla sina
stycken kunnigt och militärisk erfarenhet egande befäl; och slutligen alt den lifvades
af det sjelfförtroende och den fosterländska anda, som vore nödvändiga vilkor för segren.
Med en sådan här åsladkomme man mer för landels försvar än med hvilka
belastningar det vara mätte; dessa kunde till sin påräknade verkan förlamas, derigenom
att de af fienden kringginges, men så bielve icke förhållandet med hären. Man borde
härvid äfven ihågkomma alt försvaret ej alltid berodde af defensiven, det åsladkommes
ofta och alltid mera kraftigt af eli offensivt tillvägagående, och dervid blelvo fästningar
af en mera underordnad beskaffenhet. Den svenska hären, sådan den förefunnes,
vore, enligt motionärens omdöme, i följd af sina många administrativa bristfälligheter
och olägenheter, icke så inrättad, att den uppfyllde eller kunde uppfylla de af motionären
nyss antydda fordringar och egenskaper.
Genomträngd af detta förhållande föranleddes motionären att redan vid
1847—1848 års Riksdag underställa Rikets Sländers pröfning ett af honom uppgjordt
förslag till förändrad organisation af landtförsvaret, innefattande de indelta truppernas
indragning och ställande pä ständig vakans, samt försvarets byggande på en fullständig,
i enlighet med behofvet tillräckligt öfvad nalional-beväpning, med en mindre ständigt
tjenstgörande stam; allt emot en sammanräknad kostnad, som i betydlig mån understeg
utgifterne för det närvarande landtförsvaret, men icke dess mindre medförde en
rättvis lindring uli den jorden tryckande rust- och roterings-tungan, samt af behofvet
påkallade förbättrade löne- och pensions-vilkor för befäl och trupp.
Alt della förslag, yttrar motionären vidare, såsom alldeles nytt till sina grunder
och dessutom ingripande i många enskilda intressen, skingrande den nimbus, hvarmed
man lyckats omgifva indelnings-verkel samt slutligen uppgjordt och algilvet af enskild
man, skulle erhålla ett stort motstånd, derpå var motionären på förhand beredd.
Atl förslaget följaktligen vid 1847 — 1848 års Riksdag, oaktadt endast lösliga
anmärkningar kunde göras mot detsamma, blef undertrycki och ej ens deu begäran bifallen
Bih. till R. St. Prof. 1856—1858. 4 Samt. 2 Afd. 2i haft. 2
tO Sammans. Stals- samt Allm. Desv- och Ekon-Utskoltets Utlåtande N.-o 53-
hvartill motionären då inskränkte sig, nemligen: att förslaget af en särskild, af kunnige
män sammansatt, Kommitté måtte blifva pröfvadt och utlåtande deröfver till Rikets
Ständer afgifvet, förvånade icke heller motionären; men deraf följde ingalunda något
medgifvande af honom, att de åsigler, hvarefter hans förenämnda förslag till förändrad
organisation af landtjorsvaret var uppgjordt, vore oriktiga eller alt de icke vore
desamma nu som tillförene. Tvärtom voro de i allo oförändrade, och han hjste dessutom
den grundade förhoppning, att om den tid 'ännu icke vore kommen, då dessa
åsigter så allmänt delades, att de kunde göra sig gällande, hvilket motionären likväl
hoppades, sä skulle denna tid icke länge uteblifva. Hvad som ännu mer styrk te denna
motionärens förhoppning, vore icke allenast det förhållande, att hans yttrade åsigter om
landtförsvarets ändamålsenligaste ordnande delades af allt flere och flere kunniga och fosterländskt
sinnade män, så val inom som utom facket, ulan ock derför att de vore ett
genljud af hvad frejdade män och krigare, varma fosterlandsvänner yttrat vid gryningen
af vårt nuvarande konstitulionela stats-skick.
Unde'- dylika förhållanden och då genom de vid 1847—-1848 års Riksdag i sammanhang
med förevarande ämne uttalade åsigter, det var att förmoda, att sympatierne
för indelta arméen, fördomen mot förändring af indelnings-verket, de enskilda intressena,
motviljan, å ena sidan, för en längre till det ändamålsenliga utsträckt öfnings-lid för
bevärings-manskapet, samt fruktan, å den andra, för bibringandet åt massan af en fullständig
kännedom i vapnens bruk, fortfarande enskildt eller tiilsammanlagdt skulle vara
så starka, att någon framgång annu icke vore att hoppas för det af motionären afgifna
organisations-förslaget N:o 1, om hvilket han, med hänseende till såväl vårt geografiska
läge, som våra politiska förhållanden, våra vidsträckta gränser, vår glesa befolkning
och våra ringa tillgångar, fortfarande egde den bestämda och oföränderliga öfvertygelsen,
alt det innehölle det rätta och ändamälsenligaste sättet för ordnandet af vårt landtförsvar,
såsom i 'sig innefattande den minsta möjliga Iredsorganisation, i förening med
den största möjliga, vår närvarande och framtida sjelfständighet betryggande utveckling af
molstånds-krafier i händelse al krig, så föranleddes motionären, uppmanad af sin medborgerliga
pligt att, i sammanhang med Förslaget N:o i, grundadi på en genomförd nalionalbeväpning
och förutsättande ett starkt sjö-försvar, utarbeta och såsom alternativ till
Rikets år 1850 församlade Ständers pröfning framlägga ett annat förslag, som motionären
benämnt N:o 2, grundadt på ett fortsatt bibehållande af de indelta trupperne.
Nämnde åtgörande förändrade dock icke motionärens åsigter om det företräde
Förslaget N:o 1 egde, såsom grund för organisationen af landtförsvarot, framför hvad
Förslaget N:o 2 i samma afseende innefattade. Skälen härtill voro: de fördelar, som
hvarje riktigt utförd national-beväpning medförde, såsom massans moraliska lyftning genom
utvecklandet af en god national-anda, och hvarigenom en nationel regering alltid
kunde påräkna det kraftigaste understödet: den väckelse till ordning och eftertanke i
det enskilda iifvet, som en militärisk uppfostran bibringade; förbättrade, af behofvet påkallade,
lönevilkor för befäl och trupp; nödiga, till en förökad tjenstbarhet ledande, förändringar
i arméens befordrings-lagar, ökade, med billigheten öfverensstämmande, pensioner;
slutligen en rättvis återgång till sitt primitiva belopp af rust- och roteringsskyldigheten
åtföljande skattebördor.
Vid uppgörandet af förslaget N:o 2, alsedt såsom ett öfvergångs-förslag till N:o
1, hade motionären, enligt eget förmenande, sökt bota de brister och ändra den planlöshet,
som han ansåg vidlåda större delen af den närvarande mililär-organisalionen.
Uti förslaget N.o 2 bibehölls den stående hären till oförminskadt antal. Deremot bléfvé
åtgärder föreslagna, sorn kunde gifva indelta trupperne den öfning och tjenstbarhet, som
de nu saknade, på samma gång, som kostnaden för laudlförsvaret, dels genom en för
-
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 53. 11
ändrad korps-indelning och öfverflödiga befallningars indragning, dels genom upphörandet
af alla ändamålslösa utgifter, nedsattes till elt skäligt belopp.
Vidare omförmäler motionären, hurusom Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
vid 1850—1851 års riksdag uti Betänkande N:o 18 redogjort för det
väsentligaste af båda förslagen och afstyrkt förslaget N:o 1, samt, under erkännande att
Utskotten ej varit i tillfälle att åt granskningen af förslaget N:o 2 egna den tid, sorn
för densammas fullgörande varit af nöden eller tilltrodde sig ega den härtill nödiga sakkunskap,
äfven afstyrkt detta förslag. Att likväl reservationer anfördes af samtelige Ulskolts-ledamöter,
tillhörande Borgare- och Bonde-stånden. Vid behandlingen hos RiksStånden
af berörde betänkande blef detsamma af Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet
godkändt, men ålerremitteradt af Borgare-ståndet, hvaremot Bonde-ståndet, som
hyste betänkligheter mot förslaget Nio 1, förklarade sig för förslaget Nio 2.
1 anledning af den sålunda erhållna ålerremissen frångingo Utskotten sin förut
uttalade åsigt och tillstyrkte uti Betänkande N:o 49, att Rikets Ständer, med föranledande
af Herr Stjernsvärds i ämnet vackla motion, så vidt den alsåg förslaget N:o 2,
mätte besluta en underdånig skrifvelse, med anhållan alt Kongl. Majit i Nåder behagade,
för ordnande af Rikets landlförsvar, låta genom vederbörande utarbeta ett, efter öfvervägande
al landets behof och tillgångar, affattadt förslag, alt föreläggas Rikets kommande
Ständer.
Motionären lifvades då af hoppet att hafva lyckats få regeringens uppmärksamhet
af Rikets Ständer lästad på behofvet af en till fäderneslandets gagn ledande förändring
i arméens organisation: men detta hopp blef sviket genom Ridderskapet och
Adelns samt Presle-slåndets vidblifvande af deras godkännande utaf Betänkandet N:o 18.
Emellertid beslutade Borgare- och Bonde-stånden, att uti enskilda underdåniga
skrifvelse!- hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Majit täcktes under den tid, som kotnme
att förflyta till nästkommande riksmöte, låta genom sakkunnige, upplyste och oväldige
män utarbeta, lör alt rikets då sammanträdande Ständer förelägga, ett förslag till försvarsverkets
ordnande på elt med landets behof och tillgångar öfverensstämmande sätt;
tilläggande härvid Bonde-ståndet, för sin del, särskildt den underdåniga begäran, all Kongl.
Majit mätte i Nåder meddela de män, som finge sig detta maglpåliggande värf anlörtrodl,
den uttryckliga föreskrift, att deras plan till försvarsverkets reorganisation så
ordnas, alt de kostnader, som i densamma komme alt beiäknas, under intet vilkor komme
alt öfverstiga de nu varande utgifterne till härens och krigsmalerielens underhåll,
utan tvärtom, så vidt möjligt vore, blefvo minskade.
Regeringen omfattade likväl ej denna de två Riks-slåndens underdåniga anhållan
med den välvilja, som utgjorde föremål för motionärens hopp. Han såg sitt arbete
dömdt till förgätenhet, och della, såsom icke oväntadt, smärtade honom mindre, än alt
se (fe två Riks-slåndens, enligt hans öfvertygelse, af varmt nit för fosterlandets framlida
säkerhet och sjelfständighet gjorda underdåniga anhållan, äfvensom andra medborgares
bemödanden och upplysta medverkan för annéens förbättrade inrättning, lemnad utan
Nådigt afseende.
Riksdagen åren 1853 och 1854 inträffade, under en politisk ställning i vår verldsdel,
som bjöd att mera söka bålla samman lölkens gamla krafter, än att påtänka de
större förändringar i dessas sammansättning och verksamhet, hvilka eljest kunde vara
önskvärda för en utveckling, som fordrade tid och lugn utbildning. Motionären ansåg
sig derunder icke böra på nytt bringa å bane hos Rikets Ständer en fråga, som då ej
kunde hafva utseende att vinna framgång, enär i hvarje ögonblick man vore osäker om
behofvet ej uppstode att använda de varande försvarskraflerna.
12 Sammans. Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 53.
Den tid, sorn nu inträdde, visade dock under ctl af de i afseende på sättet ali
det utföra, märkligaste krig, som historien vet att omtala, att det land, som ej väl betänkte
vidden af de försvars anstalter, som krigförandets oerhörda framsteg erfordrade,
satte sitt oberoende och sin frihet på spel; och för nordens folk visade det sig som en
varnande vålnad, uppmanande i sin hemska gestalt till endrägt och afkastande af fördomars
och enskilda intressens oljcksbringande inflytelse, att för en mindre mägtig stat
icke funnes någon tryggad framtid, om nationalkänslan domnade och om ej fosterlandskärleken
kunde i beliolvets stund med all sin kraft uppträda i en väl organiserad folkbeväpning.
De skäl, som för tre år sedan ålerhöilo motionären och troligen alla andra,
hvilka med honom delade samma öfvertygelse om nödvändigheten af en förändrad organisation
af vårt landlförsvar, hade nu försvunnit. Kongl. Maj:t bade försäkrat oss om
rikets vänskapliga stallning till främmande magter, och om än moln pä den politiska
himmelen ännu irrade omkring och oroade fredens vänner, så syntes dock en frist i det
gamla Europas återväckta stridslust vara lör handen.
Detta lugn borde begagnas, så bjöde den kloke åskådaren af horizontens utseende,
ty det kunde vara elemenfernas djupa lugn för stormen.
Under dessa omständigheter har motionären funnit sig uppmanad att ånyo underställa
Rikets nu församlade Ständer de förut omordade 2:ne alternativa färsing lill
förändrad organisation aj landl/örstiarri, jemte en rekapitulerad jemförelse emellan
begge dessa förslag, samt den närvarande landtförsvars-organisalionen.
Motionären ville icke upprepa alla de skäl, han förut anfört för nödvändigheten
att i tid vara betänkt på annan inrättning och anordning af landets stridskrafter, än den
närvarande, i nästan alla sina delar bristfälliga och af ingen i sin helhet gillade; dock
kunde han icke med tystnad förbigå, såsom en förökad anledning till sitt närvarande åtgörande,
att, oaktadt alla tid efter annan sedan 1823 års riksdag af Riks-stånden gjorda
underdåniga framställningar om en genomförd plan för försvarets ordnande på ett med
landets behof och tillgångar öfverensstämmande sätt, ingen annan påföljd å regeringens
sida försports, än blott begäran om förnyade anslag lill den närvarande, med lull rättvisa
klandrade försvars-organisalionens pålappning; ett påstående, som till hela sin vidd
besannades af den vid innevarande riksdag aflåtna Kongl. Propositionen om Stats-verkels
tillstånd och behof, rörande hvars innehåll motionären inskränkt sig lill det yttrande,
alt det utgjorde en fullkomlig motsats till hvad Bonde-ståndet i underdånig skrifvelse
anhållit vid 1850—1851 års riksdag.
Under öfvervägande af hvad sålunda blifvit anfördt, har motionären funnit sig befogad
till följande hemställan, icke såsom afseende hans organisalions-försiag allena, utan
såsom till sitt ämne och sin lösning varande en fråga, som tidshändelserne kunde göra
till en lifsfråga för konung, folk och fosterland, nemligen
att Rikets Ständer måtte taga under pröfning, huruvida de icke finna sig böra
till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna de af motionären afgifna 2:ne förslag
till förändrad organisation af landtförsvaret och i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj: t täcktes låta desamma granskas af sakkunnige män saint vid nästföljande riksdag
till Rikets Ständer i nåder öfverlemna ej mindre desse personers deröfver afgifna
underdåniga utlåtande, än ock ett fullständigt förslag till ordnandet af rikets
landtförsvar på ett med landets behof och tillgångar öfverensstämmande sätt; anseende
sig Rikets Ständer, att, till detta inträffar, böra låta anstå med beviljandet af
alla nya ordinarie anslag å 4:de Hufvud-titeln.
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Eicon.-Utskottets Utlåtande N:o 53. 13
Deri i motionen åberopade och dervid fogade rekapitulerade jemförelse af landiförsvarets
närvarande och föreslagna organisation, innehåller hufvudsakligen:
l:o alt, enligt närvarande organisation, uppginge kostnaden för landlförsvaret till
7,447,591 R:dr 26 sk. 10 r:st banko. De ständiga strids/era/'terne utgjordes af: Generalitetet
8 personer; Topograf-ollieerare 11; Infanteri 26,072 man; Kavalleri 4,966
man med 5,077 hästar; Artilleri 3,190 man med 725 hästar och 128 kanoner samt Ingeniör-korps
och Sappör-kompani af 176 personer eller tillsammans ständiges/ridskrafter
34,462 man med 5,802 hästar och 128 kanoner. Dessutom egde staten att såsom
Krigs-reserv disponera cirka 104,250 man bevärings-manskap, 295 man nv ordinarie
rotering samt 2,206 trosshästar eller tillsammans Krigs reserv 104,545 man med 2.206
hästar. Af de ständiga stridskra('terne kunde icke en fjerdedel, kanske icke en åttondedel
anses vara nog öfvad för att tjena till ledande stam för beväringen. Hvad åter
krigs-roservens öfning anginge, vore den sådan, att denna del af lörsvars-organisationen
uteslutande vore alt anse såsom en här pä papperet, totalt saknande det som utgjorde
hufvudvilkoret för den väpnade styrkans ändamålsenliga användande, nemligen så loveken
soldat-bildning, sorn erfordrades för att med den stående hären kunna förenas, samt
kunskap om vapnens bruk emot fiende.
2:o Alt, enligt det på allmän nalionaf-beväpning vid 1841—1848 års Riksdag
afgijna organisations-förslaget, uppginge kostnaden för landlförsvaret till 5,767,423
R:dr 6 sk. 8 r:st. b:ko, och således lill 1.680,198 R:dr 26 sk. 10 r:st. b:ko mindre belopp
än dess närvarande kostnader. Ben aktiva Arméen utgjordes af Generalitetet 8
personer, General-Stab, som för närvarande egentligen icke funnes, inberäknade Topograf-offieerare,
54 personer; Infanteri 50,435 man; Kavalleri 5,045 man med 4.542
hästar; Artilleri 3,043 man med 1,224 hästar och 152 kanoner samt Ingeniör-officerare
med tillhörande trupp 277 man eller tillsammans aktiv armé 58,862 man med
5,766 hästar och 152 kanoner, hvaraf 17,162 man stamtrupper och hvilkas organisation
och tjenstgöring vore så ordnad, att man med full visshet kunde antaga att hälften
skulle kunna i hvarje ögonblick till Instruktörer för bevärings-manskapet begagnas.
Denna stam lemnade således större garantier för bevarings-manskapets snara bildning
och säkra ledning, än den nu varande dubbla ständiga styrkan. Den öfriga delen af
den aktiva arméen eller 41,700 man, skulle utgöras af bevärings-manskap och hvaraf
39,424 man vore Infanteri, 1,600 man Kavalleri och 576 man fot-artilleri samt 100
man Sappörer. Hvad deras militäriska bildning anginge, vore den fullt ut jemförlig
med den som egdes af fyra femtedelar al den närvarande värfvade och indelta Arméen.
Hvar och en af detta manskap hade nemligen vid inträdet i den aktiva Arméen redan
undergått lika många dagars rekryt-öfning, som för den närvarande Arméen vore föreskrifven,
eller 21 dagars, hvarefter de i förening med slamtrnpperne skulle deltaga i
2:ne års vapenöfningar, 14 dagar hvarje år. Vidare funnes, enligt förslaget, alt tillgå
till den aktiva Arméens förstärkande 20.850 man bevärings-rekryter, som hvardera hade
undergått 21 dagars rekryt-öfning, samt 62,550 man från 25 till 27 år gamla bevärings-soldater,
som alla hade deltagit uti 3 års vapenöfningar, hvarjemte disponerades,
enligt förslaget, öfver 2,206 trosshästar, således tillsammans re kr g tering s-rescrv för den
aktiva Arméen 83,400 man oell 2,206 trosshästar. Såsom slutpunkt i landlförsvaret
lillkomme slutligen en uti 2:ne uppbåd organiserad Landtstorm af 458,700 man, bestående
af personer, som alla deltagit uti minst 3:ne års vapenöfningar.
3:o Att, enligt det på indelta truppernas bibehållande grundade, vid 1850 —
1851 års Riksdag afgifna, organisations-förs/aget, uppginge kostnaderna för landtförsvaret
till 6,252,825 R:dr 45 sk. 3 r:st. b:ko, således till 1,421,416 R:dr 28 sk. 7 r:st.
b:ko mindre belopp, än dess närvarande kostnader. De ständige stridskraflerne eller
14 Santmans. Stats- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 53.
den stående hären skulle utgöras af Gcneralitelet 6 personer. Kotnniendanl-slab 30, General-stab,
inbegripet Topograf-officerare, 50 personer; Infanteri 2(5,110 man; Kavalleri
3,918 man med 3,900 hästar; Artilleri 2,239 man med 786 ständiga hästar och 144
kanoner samt ingenör-korps och Sappörer 271 man eller tillsammans stående här 32,624
man (1,672 man mindre än för närvarande) med 4,686 hästar (1,116 mindre än för
närvarande) och 144 kanoner (16 flera än lör närvarande). Dessutom egde Slaten alt
såsom krigs-reserv disponera 104,250 man bevärings-inanskap, 2,483 reserv (rusthålls)
hästar och 2,206 trosshästar, eller tillsammans krigs-reserv 104,250 man. inmönstradt
och i rullorna införd!, skjut färdighet egande bevärings-manskap samt 4,689 hästar (2,483
mer än för närvarande) Slutligen lippinge den föreslagna organisationen en landlslortn
af 479,550 personer, hvilka äfven voro påräknade att ega allmän skjut färdighet.
Hvad särskildt antalet Officerare anginge, så vore detta störst enligt förslaget
N;o 1, dernäst enligt förslaget N:o 2 och minst enligt närvarande organisation.
Under förutsättning alt de af Kongl. Majit vid innevarande Riksdag äskade
förökade anslag å 4:de Hufvud-liteln, uppgående i rundt tal, jemte de begärda extra
anslagen, till ett sammanräknadt belopp af 1,143,666 R:dr b:ko beviljades al Rikets
Ständer, skulle, enligt organisalions-förslaget N:o 1, de årliga utgifterna för landtlörsvaret
med 2,823,864 R:dr 20 sk. 2 rist. understiga koslnaderne för närvarande landtförsvaret,
och erdigt förslaget N:o 2 wied 2.565,082 R:dr 28 sk. 4 r:st., allt b:ko, understiga
sagde kostnad. Varande slutligen af motionären erinrad!, att sorn de ali do
tryckta förslagen upptagna rekapitulationer af den närvarande lörsvars-organisalionen, i
följd af under sednare liden skedda förändringar, icke fullt öfverensslämde med det
närvarande förhållandet, borde endast afseende fästas vid här ofvan förekommande
uppgifter.
4:0. Uti väckt motion inom Välluf!. Borgare-ståndet har Herr A U . Bjärck
yttrat, att om del måste medgifvas. alt ordnandet af stridskrafterna i allmänhet lill stor
del berodde på den egendomliga städning, deri hvarje land sig befunne, på folkets
talrikhet, dess näringar och vanor samt företrädesvis pä landels förhållande till dess
grannstater, så vore det måhända förklarligt, alt ännu icke någon grundsats blifvit lun
nen,
som kunde tjena lill ledning för den lämpligaste inrättning af krigsväsendet, så
alt della icke inkräktade på nationens utbildning lill civilisationens mål, men ändock
lemnade nödiga garantier lör värnande af dess oberoende. En sadan allmän grundsats,
gemensam för alla nationer, som icke sträf'aile efter plundring, mäste dock finnas,
ehuru det läge i sakens natur, att den icke kunde ega giltighet för alla tider och förhållanden,
ulan mäste lämpa sig endast efter de lör handen varande. Sä vidt ledning
kunde hemlas af erfarenheten ville del sinäs, alt sedan införandet af de stående arméerne
riglat nalionernes håg lill handel och näringar, men pä samma gång mångenstädes
sall regenlerne i Idllälle alt tillintetgöra det deltagande i styrelsen, sorn förut tillkommit
åtminstone vissa klasser al medborgare, så laide den stora revolutionen framkallat
andra åsigter i detta ämne. Den hade blottat de missbruk, hvartill de slående
arméerne i regenlernes händer blifvit använde och den hade visat, att folken icke kunde
försvara sm politiska frihet, lika litel som sill vilie oberoende, annorlunda än all lölkel
sjeifl bildade sig till krigare. Såsom en följd häraf hade ock under della århundrade
den åsigt blifvit allmän, att nationerna lionie erhålla krigisk bildning och kon
skriplions-svslemol
hade gjorts gällande icke allenast i Frankrike, hvars erölringslvslnad
ännu icke funnit sitt inål, äfvensom i Preussen, der planer lill utvidgning ännu torde
med förkärlek omlätlas, ulan äfven hos oss neli andra nationer, hvilka hufvudsakligen
sifia all bibehålla sitt yttre och inre oberoende. Der della system ännu icke funnit
ingång eller någon tillämpning hade orsaken dertill varit antingen en fortfarande rädsla
^ammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon—Utskottets Utlåtande N:o 53. 15
för folket och öfvervigt hos de regerande, eller ock uiomordentliga förhållanden, som
satt nationen i tillfälle alt försäkra sitt oberoende, utan alt underkasta sig de uppoffringar,
hvilka från konskriptions-syslemet voro oskiljaktiga. Det torde således icke
vara något väsentligt misstag, om man anloge, att konskriptions-syslemel i dess allmänlighet
och utan hänsigt lill de mångfaldiga modifikationerne vid dess tillämplighet,
vore den enda ledande grundsats för ordnandet af krigsväsendet, hvilken lör det närvarande
kunde anses såsom den allmänt giltiga. Det nekades derför icke, att systemet
medförde ofantliga uppoffringar, hufvudsakligen derigenom, alt det toge i anspråk krafter
af lid och arbete, som kunde och borde annorlunda användas, men sä länge Europa
hyste folkslag på den låga ståndpunkt, att eröfringar af dem eflersträfvades och
sä länge den politiska friheten ännu saknade annai värn, än det nationerne siel Ivo
egde vilja och förmåga alt lemna, mäste alla dessa olägenheter anses såsom ett offer
åt oberoendet och ål folkens dyrbara rättigheter i förhållande lill de styrande.
L vårt land hade konskriptions-syslemet blifvit tiilämpadl på eli sätt, som väl
mildrat många af de olägenheter, som deraf i allmänhet följde, men som måhända likväl
tillintetgjort de hufvudsakliga fördelarne af systemet. Vore detta för det närvarande
det riktiga, så mäste det dock vinna tillämpning åtminstone så, alt de hnfvudsakligaste
fördelarne deraf icke ginge förlorade, äfven om olägenhelerne skulle i någon större
mån blifva känbara.
Dä förhållandet likväl i sjelfva verket torde vara alt de olägenheter, som nu
förelunnes, i åtskilliga hänseenden kunde minskas genom en fullkomligare tillämpning
af systemet, så blefve frågan den. om icke minskningen al' dessa uppvägde de tiva svårigheter,
som uppkomme och om icke öfverviglen lutade till fördel för systemets verkliga
tillämpning, enär endast derigenom fördelarne deraf Iramslode?
Oaktadt konskriplions-systemels införande hade man bibehållit hela den slående
arméen och man hade måhända haft skäl att göra det, enär man icke velat bereda åt
konskriplionen den öfning, som erfordrades, då man icke hade ali påräkna en större
öfvad slam. Man hade väl härigenom undgått att af de konskriherade fordra någon
större uppoffring af deras tid, men man hade ändock nära nog ändamålslöst för någon
tid skiljt dem från deras sysselsättningar och yrken och man hade icke beredt någon ersättning
åt staten och de skattdragande genom minskning i koslnaderne för den stående
arméen. På detta sätt hade man ökat sina uppoffringar och om man hade bestämt
såsom sitt mål alt förskaffa nationen krigisk bildning, så hade det dock slädnät
vid orden, ulan att man i verkligheten nalkats målet det ringaste. Det ville således
synas, som om man endast lillegnat sig en del al' de olägenheter, som konskriptionssyslemet
medförde, men icke någon af dess väsentliga fördelar, hvilka dock i någon
mån erhöllos, om öfningstiden utsträcktes på säll af Kongl, Majit blifvit vid innevarande
riksdag föreslaget.
Den närvarande ställningen i Europa påkallade i hög grad fosterlandsvännens
uppmärksamhet. Eröfringslyslnaden hos de stora krigiska nationerna hade nyligen skakat
folken ur den drömda föreställningen, att civilisationen genomkämpat sina svåraste
strider och det förtryck, som med tillhjelp af de slående arméerne utöfvades i flere
länder äfvensom de revolutioner i de regerandes intressen och det ständiga återtagandet
af skedda eftergifter åt lolkmagten, som utgjorde dagliga företeelser af arméernas
användning, manade till vaksamhet för bevarande af det yttre oberoendet och den inre
politiska friheten. Om nationen egde anspråket att sjelf stifta de lagar, efter hvilka
den ville styras, så vore lika obestridligt, alt den sjelf mäste värna dem och alt den
alltid borde vara beredd att förekomma deras omstörtande. Första vilko: . härför vore
16 Sammans. Stats- samt Allm. JBesv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 53.
bevarandet af det yttre oberoendet och de uppoffringar, som derför fordrades, måste
naturligen blifva större, då faran visade sig hotande.
Ehuru den närmare tillämpningen af det antagna och otvifvelaktig! riktiga konskriptions-syslemet
fordrade en ändamålsenlig vapenöfning, så följde likväl icke deraf,
att, såsom i Preussen, hela arméen i fredstid borde väsentligen utgöras af konskriberade,
hvilka för flera år rycktes från sina sysselsättningar och ofta, efter fulländad tjenst,
funnos oanvändbara i deras förra yrken eller andra sysselsättningar. Med en långt
mindre öfning kunde i allmänhet konskriplionen blifva lämplig åtminstone lör försvarskriget,
helst sedan nya tiders uppfinningar och förbättringar i infanteristens vapen gif
vit
åt detta en verkan, som deraf förut icke kunnat påräknas.
Detta vore en omständighet, som icke finge förbises vid uppskattning af lolkbeväpningens
värde, och öfningen kunde till följd häraf betydligen inskränkas. Den stam
af krigare, som indelningsverket erbjöde, kunde utan olägenhet i fredstid i betydlig män
minskas och den återstående delen deremot bringas lill sådan insigt och öfning, att den
för framtiden kunde påräknas icke endast såsom massa för upptagande i sina leder al
de konskriberade, utan jemväl såsom instruktörer hvar i sin ort. Genom en ändamålsenlig
riktning, gifven ål ungdomen i dess yngre år, kunde denna göras mottaglig lör
den krigiska bildningen och för kännedomen om eldvapen, så snart man insett och er
känt
att den enklaste kännedomen om bruket af eldvapnet tillhörde mannens utbildning,
lika myckel sorn annan undervisning, skulle det utomordentliga tillfället (ill utbredande
af berörde kännedom, som vårt indelningsverk, behörigen utbildadt och användt,
erbjöde, inom ett tiotal af år lägga en sådan grund för den egentliga undervisningen
i krigareyrket, alt denna sedermera icke kunde erfordra särdeles tid och uppoffring,
för att göra nationen verkligen stridbar.
Om dessa åsigter i någon mån lortjenade uppmärksamhet, ansåg motionären
till fället för deras närmare granskning och skärskådande vara särdeles lämpligt nu, då
en särskild Kommitté af Kongl. Majit blifvit förordnad alt afgifva förslag lill ordnande
af Skandinaviska hallons gemensamma lorsvars-anslalter. Dervid borde ock lämpligen
ifrågakomma att bringa Sveriges enskilda militär-inrältningar till den största fulländning,
som läte förena sig med de skalldragandes förmåga och landels framåtskridande i industriel!:
och socialt hänseende. Del vore derför, som motionären ville föreslå Rikets
Ständer, att besluta, att uti en underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. May.t
täcktes låta af sakkunnige mån anställa undersökning om lämpligaste sättet att åt
konskriptions-systemet gifva en större utsträckning och att för bildande af den Svenska
arméen i krigstider förena nämnde system med användningen af den stående
arméen och att Kongl. May.t sedermera måtte för Rikets Ständer framlägga de nådiga
förslag till försvarets ordnande, sorn af sagde undersökning kunde föranledas.
De särskilda omständigheter, som företrädesvis borde utgöra föremål för ofvannämnda
undersökning, ansåg motionären icke tillhöra sig alt uppgifva. Icke desto mindre ville
han antyda några af de Irägor, som omedelbart bildade omfånget af den afsedda undersökningen
<>ch hvilkas inverkan på ändamålet af motionärens förslag framstode uppenbait
äfven för den, sorn saknade insigt i krigareyrket, nemligen:
a) kostnaderne för indelningsverkets upprätthållande, upptagande särskildt den
aflöning af alla slag, som tillgodokommer befälet, och särskildt kostnaderne för gemenskapen;
-
b) kost
-
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N;o 53 17
å) kostnaderne för de värf vade regementerne, med undantag af Artilleriet och
geni-korpserna;
c) kostnaderne för beväringsmanskapets enrollering och öfning på nu föreskrifvet
sätt;
d) möjligheten att på statens eller kommunernes eller ock på begges gemensamma
bekostnad gifva åt ungdomen i dess yngre år erforderlig kännedom om vapens
handterande;
e) lämpligheten alt för nyssnämnde ändamål använda den indelta soldaten;
f") sättet att efter en sådan föregången riktning åt krigareyrket ordna den
vidare undervisning och öfning, sorn erfordras för att göra den manliga befolkningen
tjenlig till användning vid krigslillfälle i förening med den stående arméen, samt
beräkning af de allmänna och enskilta uppoffringar, som deraf blifva en följd;
g) förslag till de konskriberades fördelning efter åldern i 2 eller flera klasser
med olika förbindelser till tjenstgöring;
h) förslag till aflöning åt arméens befäl, särskildt för den indelta, samt med
förutsättande af alternativet af indelning arnes bibehållande eller indragning;
ij förslag till en småningom inträdande minskning af den stående arméen, såväl
den värfvade, som ock den indelta;
k) beräkning af den minskning i utgifter, som deraf kan uppstå; och
Ij beräkning af de kostnader, som påkallas af den vidsträcktare undervisning
som den stående arméen till dess återstående del lehöf ver för att kunna användas
vid ungdomens handledning.
5:o Hos Hedervärda Bonde-slåndet har Riksdagsfallmäkligen Nils Olsson frän
Skåne uti vackt motion anfört, alt för den, som hade en öppen blick för historiens lärdomar,
visade det sig klart att i slaternes inbördes förhållanden funnes ingen fullkomlig
säkerhet. Oförutsedda händelser inträffade och logo en utveckling, som öfverändakastade
alla diplomatiens beräkningar. De senaste årens tilldragelser hade gifvit storartade
bidrag lill denna erfarenhet och stundens hotande förvecklingar på mer än ett
ställe af del. klot. vi bebo. jäfvade den icke. Fastmer syntes de af regeringarne genom
diplomaterne uppställda råmärken på mångå ställen färdiga att instörta. De för några
få år sedan af optimistiska mcnniskovänner uppstämda glädjehymner öfver ankomsten
af den eviga freden hade visat sig vara framkallade af en tom dröm, som med all sin
skönhet icke bade något motsvarande i den af egoism och onda luslar uppfyllda verkligheten.
Ett blodigt krig hade härjat fruktbara trakter, skördat hundratusentals menniskolif'
och förstört milliarder af de rikedomar, som idoge och fredlige menniskors flit
frambragt. Och allt detta utan att menniskoslägte! vunnit ett grand mera säkerhet emot
dylika skräcksceners förnyande hvilket ögonblick som helst det behagade någon magtlysten
furste eller något lidelsefullt folk att sälta sig öfver de mellan nationernas regeringar
slutna fördragen.
Icke mer än något annat folk kunde vi lita på varaktigheten af en fred, som
möjligen hängde på den sköra tråden af en menniskas lif eller hvilade på det bräckliga
stödet af fremmande monarkers intressen. Vi måste erkänna såsom en möjlighet alt
Bih. till 11. St. Brot. 1856—1858. 4 Sami. 2 Afd. 24 Haft. 3
18 Santmans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utskottets Utlåtande N:o 53.
krigets låga, måhända i en snar framtid, kunde flamma vid våra knutar och alt vi hade
föga hopp att då blifva af den ovidrörda. Sannolikare syntes det tvärtom, att vi mäste
uppträda bland de handlande aklörerne i nästa större blodiga drama, som komme att
uppföras på Europas mark.
Vi hade lill ett sådant antagande flere anledningar, hvilka kunde klassificeras i
två stora hufvudgrnpper, nemligen de sorn innefattades i nöd vandi" helm alt uppträda
till försvar emot kränkningar af vår egen eller vårt brödralolks sjelfständighet, samt de
som kunde hänföras till p/ig ten alt, när det gällde, på allvar tillbakavisa och kufva en
omättlig eröfringspolitik samt ställa oss i ledet med dess motkämpar.
Då vi således mäste tänka oss möjligheten af Sverige-Norrige i krigs-tillstånd,
så föreskrefve oss också vår ära som nation och omtankan om vår egen fördel, att sä
ordna vårt krigsväsende, att vi i rätta stunden förmådde uppställa de största möjliga
stridskrafter och minst sådana, att vi dermed kunde värna vårt eget oberoende. Dertill
försloge numera ingen sådan stående armé, som vi kunde underhålla, ingen sådan
flotta, som vi förmådde på förhand uppbygga, icke några få beväringsklasser, utan blott
en allmän beväpning af allt stridbart manskap i vårt land, ett anlitande af alla våra
maritima kraller.
Endast en klar framställning om våra verkliga förhållanden kunde gifva oss begrepp
om hvad vi vore skyldiga våra fäders minnen, vårt eget oberoende och våra barns
säkerhet. När Svenskarne en gång visste detta skulle inga offer på fäderneslandets altare
vara dem för stora.
Vi borde anse såsom en möjlighet att komma i krig med hvilken magt som
helst, men till följd deraf borde vi också ordna vår krigsinagt så, att den kunde mäla
sig med den, som kunde angripa oss med största styrkan; derigenom blefve den också
i stånd att mäta sig med hvar och en af de andra.
Denna magt var utan tvifvel Ryssland.
För en enskild man här i Sverige måste det vara ganska svårt att på siffran
uppgifva Rysslands krigsmagts storlek och ännu svårare att bestämma med huru stor
del deraf det skulle kunna gå anfallsvis tillväga; men något så när vore man likväl
derom underkunnig. Då de offlciela uppgifter, som lågo till grund för tablåerne i den
öfver hela verlden såsom god källa ansedda ”Almanack de Gotha'' icke serdeles alveke
från de meddelanden, som under sednaste kriget gjordes af den fordna polska generalen
Mieroslawski, hvilken säkert icke kunde hafva något intresse uti alt söka vilseleda
Vestmagterne, då han ville förmå dem alt befria hans fädernesland, så kunde man utan
fara för alltför betydliga misstag antaga hans uppgift på ryska arméens styrka såsom
en ganska tillförlitlig norm.
Enligt nämnde af motionären åberopade general, hade ryska arméen, som ännu
efter de polska provinsernas eröfring, men innan de blefvo införlifvade med Ryssland
såsom ryska guvernementer, icke hade ali uppvisa annat än stora tomma eller förfallna
kadrer, sedan halftunna! decennium hunnit en i verkligheten utmärkt stark effecliv numerär
af 700,000 man, deraf 500,000 i ständig tjenst och 200,000 i reserv. Utom denna
styrka, som alltid vore färdig att rycka i fält, egde Ryssland en annan armé, hvilken
vore afsedd för tjenstgöring inne i landet, uppgående till 315.000 man; slutligen en
irregulier armé af 120,000 kossacker, för att bevaka gränserne och för lilla kriget.
Till sjös hade det hittills ansetts i Östersjön disponera en flotta af 30 linieskepp
med ett motsvarande antal fregatter, korvetter och mindre fartyg; men sedan dess Svarta
hafs-flotta vore förstörd och del kunde egna sina maritima ansträngningar uteslutande
åt Östersjön och Ishafvel, der det för närvarande bedrefve storartade rustningar, så voro.
det med allt skäl antagligt, att det skulle snart uppbringa sin nordliga sjöstyrka tili vida
Sammans. Stats- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 53. 19
större numerär än förut, på summa gång del, enligt alla underrättelser, tillägnade sig
alla de förbättringar i inalerielens konstruktion, som vetenskapens nuvarande ståndpunkt
medgåfve.
Med huru stor del af denna fruktansvärda krigsmakt Sveriges och Norriges
stridskrafter skulle kunna komma att mäta sig, vore en fråga, vid hvilkens besvarande
man, enligt motionärens yttrande, måste i viss män stanna på gissningarnes område,
emedan svaret måste afse de allmänna politiska konjunkturer, som kunde förefinnas
vid del tillfälle, då vårt iand skulle kunna komma i krig med den östra grannen.
På delta svar berodde likväl bestämmandet af den försvarsstjrka, som Sverige
och Norrige borde uppställa, och man mäste således söka detsamma äfven med fara
att för vissa läll begå betydliga misstag. Här vore man nemligen icke berättigad att
gi unda sina slutsatser på förhoppningar, alt fördelaktiga konjunkturer alltid skulle vara
för handen, utan man måste afse hvad som i värsta läll kunde inträffa.
Vid betraktande af de anledningar lill svåra förvecklingar, som förefunnes emellan
de stora kobuiial-niaglerna och mycket mäktiga intressen på andra sidan oceanen ;
vid betraktande af de jäsningsämnen, som läge på bollen af de Europeiska samhällen,
inom hvilka folkfriheten förblifvit undertryckt, oaktadt alla ansträngningar alt göra jg
gällande, och slutligen vid betraktande af de rivaliserande intressen, sorn oupphörlig
grumlade förhållandet emellan de Europeiska stormakterna, hade man rättighet alt förutsatta
såsom möjligt, att den Europeiska slatsfomiljen en gång kunde komma i det tillstånd,
att livar och en i det närmaste bielke anvisad till sin egen kraft och sin egen
hjelp Om Ryssland begagnade ett >ådant tillfälle för eli anfall emot oss lör att olver
värt land vinna besittningen af Öresund och kusten af Nordsjön, så vore det lätta farans
ögonblick för Sverige-Norrige inne. 1 en sådan tid skulle det sannolikt kunna
undvara en landtarmé af 350 lili 100 lusen man emot Skandinavien, synnerligen sedan
del hunnit fullborda de storartade kommunikalions-anslalter, med hvilkas ordnande det
nu vore sysselsatt. Ilo återstående 700,000 af dess 1,130.000 man starka armé skulle
säkert vara tillräckliga för att utgöra reserv, fullgöra Ijensten inne i landet och vid gränserna
utgöra tillräckligt starka observations-korpser för händelse af hastig omkastning i
de yttre politiska förhållandena. Kriget pä Krim hade ådagalagt lättheten lorden, som
vore öfvermäktig pä sjön, att lill långt aflägsna krigslbentrar förlägga stora arméer med
alla dess förnödenheter, .och huru mycket lättare skulle det icke vara för Ryssland att
tvärs öfver den lilla Östersjön transportera en fruktansvärd krigsstyrka, då del bade
sina arsenaler så godt sorn invid Sveriges kust och på hafvet kommenderade en flotta
minst tre gånger sä slaik som vår, äfven om vi tillbörligt uppskattade skandinavernes
öfverlägsenhet i sjömanskap och sjövana? Det ansäges al sakkunnige nästan omöjligt
för oss all hindra en rysk styrkas landsättande på vår långsträckta och derföre svårbevakade
kust, och sedan en punkt på kusten försl är ockuperad, skulle dess öfverlägsen
flotta, sä lange hafvet vore öppet, oupphörligt kunna tillföra en sådan plats förstärkningar,
ulan alt vära lartvg förmådde hindra sådant. Huruvida Ryssland skulle
kunna hinna pä della säll, innan vintern stänger dess flottor inne, lill Skandinaviens
jord öfverföra lielti den armé del kunde lör kriget emot oss undvara, vore svårt alt säga,
men det mäste aulagas såsom i värsta fallet möjligt, och vi bolde således beräkna att
möjligen en gäng blifva försatta i dea härda nödvändigheten alt kämpa för vår tillvaro
såsom nation.
För en sådan lid mäste vår lilla slående armé med de fern bevärings-klasserne
vara eli alltför s»ag| värn all förlita sig lill. Då återkomma den gamla härda lid. när
man ur huse mäste ut. Vi borde derföre under de lugna dagatne göra oss beredda, så
20 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 53.
att vi icke i nödens stund stöde försvarslösa och folie offer för en straffbar brist på
förutseende.
Vidare bar motionären omforma!!, hurusom Norriges Grundlov i 109 § stadgade,
att "e/t liver Stålens Borger er i ahnindelighel tege pirpligtet til i en viss Tid
att vwme om sil Fm dr ene land, uden hensyn til Födsel elter Pomme'’ och att i alla länder,
der nationalbeväring funnes, vore, utom den delen deraf, som skiftevis utgjorde krigshären,
hela den manliga stridbara befolkningen vapenpligtig, vanligen till omkring 50
år, men' blott om fienden komme i landet. En af våra egna provinser, nemligen ön
Gottland, hade sin beväring grundad på allmän vapenpligt (ill fyllda 50 år. Endast
Sveriges fasta land saknade en sådan genom lag föreskrifven allmän beväpning. Då
motionären likväl uti en sådan såge den enda betryggande borgen för fosterlandets
sjelfständighet och framtida bestånd, så vore han sinnad att föreslå det en sådan måtte
införas.
Vid betraktande af denna sak, yttrar sig motionären, företedde sig likväl alt
våra nuvarande tillgångar eller öfrige förhållanden omöjligen medgåfve en sådan öfning
i sluten trupp för hela vårt folk, att det kunde vara hvad man kallade exerceradt manskap.
Vi borde således vara betänkte på eli system, som gjorde bristen på egentlig
militärisk öfning så litet farlig som möjligt. Alt man härvid måste bryta med det system,
som hittills varit följd t, vore tydligt. Enligt delta system saknades, efter 40 års
fred och årliga utgifter af flera millioner Riksdaler till försvarsverket, nödige vapen och
utrednings-persedlar för utrustningen af den lilla stående Arméen med de fern bevärings-klasserne;
och oaktadt de årliga beväringsmölena kunde beväringsynglingarne icke
anses annorlunda än sorn oöfvade rekryter. Sjelfva den indelta Arméen uppgåfs vara
i sådant skick, all den skulle erfordra inrättandet af inslruklions-kompanier för att
kunna anses erhålla tillräcklig bildning för kriget, oaktadt de ofantliga summor dess
årliga möten dragit från national-förmögenheten.
Svensken bosette i allmänhet, enligt de flestes medgifvande, en ovanlig fallenhet
föi' krigareyrket, och han borde derföre utan tvifvel kunna hastigare än de flesta andra
folk blif va soldatmessigt öfvad, iläll man icke ville fästa sig vid en mängd färdigheter,
hvilka ej tillhörde det som egentligen karakteriserade krigsmannen, utan hufvudsakligen
vore afsedda för paraden och lusllägret, och synnerligen ifall man i sjelfva uppfostran
kunde inlägga ett element, som lättare gjorde honom mottaglig för undervisningen
i taktisk sammanhållning och rörelse, samt i folklynnet återväcka den fordna aktningen
för kärleken till vapenskicklighet. En viss magt öfver kroppen, vana att någorlunda
hålla sig i led och rote, att lystra till kommando-ord och slutligen skicklighet i eldvapens
begagnande innefattade ett betydlig hjelp för inhemtandet af egentlig soldatbildaing.
Den makt öfver kroppen, som militären nu onekligen besutte i högre grad än
andra medborgare i allmänhet, vore ett, resultat dels af den på sednare åren i vår Armé
införda gymnastiken, dels ock af dermed nära beslägtade rent militäriska ölningar i
vapenföring. Genom införandet af en systematisk gymnastik vid folkskolorne skulle
icke allenast alla ynglingar från barndomen vinna samma skicklighet att föra sin kropp,
ulan deras helsa och kroppskrafter skulle deraf skörda fördelar, som man endast kunde
ana, men icke beräkna och som ofantligt skulle bidraga att hejda den allmänna försvagning
inom vår nation, som intygades både af de oupphörligen tilltagande kasseringarne
vid beväringsmönslringarne och af alla läkares vitsord och som man vanligen
tillskrefve ett i flere generationer fortsatt bruk af spirituosa, men som likväl torde hafva
många andra bidragande orsaker. Vid gymnasliceringen skulle gossarne med detsamma
inhemta vanan att hålla tillsammans i led och rotar samt alt göra vändningar, upp
-
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 53. 21
simningar och flera dylika enklare delar af manövern äfvensom alt lyssna lill appeller
och kommando ord. Denna del af rekrytbildningen, af mycken slör vigt för soldaten
enskildt, liksom lor truppen kollektivt och befälet, skulle pä delta säll bibringas alla
ynglingar genom ölningar, som lill sill hufvudsyfle icke vore militäriska, ulan förnämligast
afseende den unga kroppens symetriska utbildning och de kroppsliga sinnenas
skärpande, — ölningar, som borde införas vid folkskolorna för folkets helsås skull, ulan
allt afseende pä militäriska ändamål. Denna del af rekrytbildningen erhölles så alt
säga för intet, den erhölles såsom ett bihang till de skolöfningar, som gjordes för skolbarnens
egen helsa
O t ^
Skicklighet i skjutkonst vunnes icke lätt. Våra hittills hållna beväringsmöten
hade icke kunnat meddela sådan. Dertill hade tiden varit allt för knapp och delad
lill för många andra öfningar. Icke ens under eli 30 dagars möte skulle den med
geväret dittills ovana inhemta någon serdeles skjutfärdighet. Denna skicklighet borde
hulvudsakligast vinnas på egen hand och genom egen öfning. De fleste Svenska ynglingar
bade af naturen en ganska stor håg för jagt och skjutkonst. Man behöfde, enligt
motionärens tanke, blott laga så, att de finge tillgång till goda gevär och ammunition
och att de några gånger om året erhölle tillfälle till täflingsskjuining inom skyttgillen,
så skulle inom få år de fleste män inom landet pä lediga stunder hafva blifvit
kunnige i skjutkonslen och en god tillgång finnas på utmärkta skarpskyttar. Sjelfva
skjutskickligheten skulle på detta sätt komma in bland sjelfva folket så godt som för
intet.
Med skjutskicklighet bland folket och derjemte förmåga hos detsamma att hålla sig
tillsammans i trupp, bade man vunnit vida mer för krigsbildningen än genom högst
betungande och kostsamma årliga ölningsmöten. Desse kunde då upphöra och den tid,
som på dem förslösades, besparas åt hvars och ens yrke, samt kostnaderne i stället
användas (ill anskaffande af vapen ecb ammunition.
Vid beräkningen af den nummerstyrka, sorn vår krigsmakt skulle hafva att tillgå,
ifall detta folkbeväpningssyslem blelve införd!, vore del omöjligt för motionären att
uppgifva något bestämdt siffertal, men tydligt vore, alt bela vår stridbara befolkning
alltid skulle vara tillräcklig alt alvärja hvarje anfall, som kunde göras, det måtte vara
huru starkt som helst, om det än vore en ny folkvandring, som alltid måste duka un
der
för brist på föda och andia förnödenheter. Tabell-kommissionens sednast afgifna
femårs-berätlelser uppgålve vår manliga befolkning för år 1850 melian 15 och 50 år
till 829,520 personer, deraf 105,422 mellan 15 och 18 år, 64,531 mellan 18 och 20
år, 153,309 mellan 20 och 25 år, 150,648 mellan 25 och 30 år, 124,543 mellan 30
och 35 år, 105,154 mellan 35 och 40 år, 86,191 mellan 40 och 45 år och 79,722
mellan 45 och 50 år. Skulle man nu anse det vara lör tidigt att låta gossen vid 15
års ålder inträda i skyldigheten att försvara fosterlandet och anse beväringsskyldigheten
böra vidtaga först vid 18 års ålder, så hade vi dock en manlig befolkning mellan 18
och 50 år af 764,098 personer, i händelse af ett fiendtligt infall vore 18 års ålder för
vapenpligtens vidtagande icke för tidig, synnerligen som Gottläoningen vid 17 års ålder
inträdde i beväringens leder; men äfven om man ville räkna blott från nuvarande beväringsålder,
så utgjorde dock antalet af mankön mellan 20 och 50 år 699,567.
Då likväl mången torde anse krigs!jenstskyldigheten ända till 50 år vara öfverdrifvet,
enär under det lefnadssätt, som småningom gjort sig gällande ibland folket, nationen
efter hand blifvit så försvagad, att en stor del femliåringar redan vore gubbar, så antog
motionären alt man ej skulle kunna med säkerhet till försvaret påräkna dem, som
vore mellan 45 och 50 är, utan blott dem, som vore mellan 20 och 45 år.
22 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 53.
Inom denna ålder hade Sverige år 1850 en manlig befolkning af 610,845 personer,
hvilka, i händelse af ett krig, skulle vara att påräkna. Härifrån horde likväl
afräknas de, som voro oduglige till krigstjenst till följd af lyten och naturfel eller sådane,
som Staten använde för sina andra vigtiga behof. 1 samma mån gymnastik i
folkskolorna, mindre begagnande af spirituosa och mera ändamålsenligt inrättade bostäder
och lefnadssätt kunde utöfva inflytande på folkets helsa, skulle säkert de tdl
krigstjenst odugliges antal minskas. Emellertid hade det under de sednare åren vid
beväringsmönstringarne utgjort en fruktansvärd hög procent och det kunde derför antagas
att de till krigstjenst oduglige och i annan allmän tjenst anställda personer uppginge
till 119,885 personer. Del oaktadt hade 'i en stridbar vapenpligtig styrka af
500,090 man, och ingen kunde betvifla, att icke den skulle gifva oss en säker borgen
för seger, synnerligen då vi toge i beräkning Nnrriges biträde, som efter den af regeringen
antagna beräkningsgrunden skulle slå i förhållande till Sveriges såsom 5 till 12,
eller utgöra något öfver 200,000 man, hvadan de båda konungarikena skulle hafva en
krigsstyrka af 700,000 man alt i nödfall anlita.
För att anskaffa nödigt befäl, beväpning och utredning åt en hall million soldater,
hvilket allt borde finnas i ordning äfven under freden, skulle likväl erfordras summor,
som Sverige icke på en gång kunde utgifva. Sådant måste derföre ordnas småningom
och till en sådan plan, att det nödvändigaste anskaffades försl, det mindre angelägna
sedan, men att allt vore komplett inom vissa år.
En krigsduglig Armé erfordrade vidare vissa truppslag, som mindre än andra
kunde i hast uppsättas och inölvas, nemligen Artilleri- och Fortifikations-manskap samt
till en god del Kavalleri. Dessa truppslag behölde en längre och mera invecklad öfning
och del syntes ej klokt alt vilja slraxt löre eiler vid utbrottet af eli krig uppsätta
dem helt och hållet af beväring.
Våra fästningar och förråder erfordrade dessutom nödig garnisons- och bevakningstrupp
äfven i fredstid och vi måste således alltid hafva en liten stående armé för
delta behof. Sädane slående trupper borde likväl vara värlvade och utgöras af män,
som gjort krigareyrket till sitt lefnadsmål. Den indelta soldaten, till häl i leii jordbrukare,
till hälften krigare, passade icke för dessa vapenslag och denna tjenstgöring, ty
vid inträdet i tjenst mäste, jordbruket för honom försummas eller skötas af andril.
Såsom medel till anskaffandet och underhållet af ständigt tillgängligt befäl för natiounlbeväringen,
utrustning och utredning af densamma, samt till uppsättande och underhåll
af den erforderliga värlvade och slående arméen jemte till del hela hörande stab anvisade
sig helt naturligt det nuvarande indelningsverket, som horde helt och hållet upphöra.
Dess tillgångar utgjorde en så betydlig summa, som kunde användas till hålkraft
för en tillräcklig krigsmagt, att man måste anse såsom eli groft slöseri att bortkasta
dem pä en liten i fredstid slående truppstyrka, sorn visade sig otillräcklig till tilltal
och likväl icke med dessa tillgångar kunde få tidiäcklig öhling. Endast nist- och
rotehållarnes utgifter i och för rustnings- och roterings-skyldigheiens fullgörande, tippgiugo
år 1848, enligt från Landshöfdinge-embeteiia meddelade upplysningar, lill ett
synligt belopp af 2,302,011 R:dr 32 sk. 8 r:sl b:ko och kuude utan öfverdrift sägas
vara i verkligheten vida större.
Om dessa utgifter förvandlades till en bestämd penninge-ränta för alt gemensamt
med de tillgångar, sorn bildades af indelta löniiigs-ränlor, befälsbostä lena etc , användas
till ofvan anlonia ändamål, så skulle, i motionärens lanke, de nu förut utgående
slats-anslag vara fullt tillräckliga lör alt inom en kort lid försätta vår krigsmagt pä
en fullt tillfredsställande och betryggande löt. och sedan skulle en stor del al anslagen
kunna indragas för att komma landels produktion till godo.
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Elion.-Utskottets Utlåtande A:o 53. 23
Mod åberopande al hvad motionären sålunda anfört, har han föreslagit,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit anhålla, att Kongl. Majit täcktes
med det snaraste nedsätta en Kommitté för att utarbeta ett förslag till ordnande
af vårt landtförsvar efter följande grunder; nemligen :
a) Allmän vapenpligt utan årliga beväring smöten frän 20 till 4b års ålder
för allt mankön, med undantag endast för till krigstjenst oduglige personer eller
i allmän tjenst anställda och för denna tjenst oundgängligt behöflige embets- och
tjenstemän;
bj gymnastik i skolarne tillika med undervisning uti ställningar, vändningar,
marsch med flera delar af den enkla rekrytbildningen;
c) vapen och ammunitions uppläggande inom hvarje socken, med rättighet för
de vapenpligtige att emot ansvarsskyldighet och möjligen en ringa slitningsersättning
uttaga vapert till egen öfning samt mot betalning ammunition till eget begagnande;
dj skyttegillens befrämjande inom hvarje socken genom skottpremiers utsät
tande
åt deras ledamöter;
é) Artilleri-, Fortifikations- och Kavalleri-stamtruppers ordnande enligt vårfningssystemet
och deras användande till all garnisons- och b ev åkning stj enst i fredstid;
f) indelningsverkets upphäfvande och dess tillgångars användande för det
nya systemets införande och upprätthållande; och
gj att Kongl. Maj:t Nådigst ville låta öfverlemna detta förslag till näst
sammanträdande Ständer.
Betta förslag, yttrar slutligen motionären, framkalladt af det trängande beholvet
för oss atfinlaga en fullt tryggande ställning för möjligheten af ett krig, skulle visser
ligen
i början erfordra betydliga utgifter för anskaffningen af vapen och öfrige utredningspersedlar,
men så skulle ock i stället anslagen till beväringens vapenöfningar i
fredstid upphöra och ynglingarne slippa alt alldeles gagnlöst förspilla sin tid vid dessa
ärliga möten. Dessutom skulle kostnaderne för vapen och utrustning, sedan de en
gång vore alt tillgå, inskränkas lill deras blotta underhåll. Det för rust- och rotebållarne
besvärliga och betungande i rustningens och roteringens utgörande in natura
knrame ali upphöra och i stället fortfara i en mycket lindrigare form, nemligen såsom
en gäng för alla bestämd penningeränla, hvilkens framtida upphörande man borde
kunna förutse skulle inträffa, då öfvertygelse!) om nödvändigheten om grundskatternas
afskaffande hunne göra sig allmänt gällande.
Men utom hulvudsyftet, en betryggande borgen för vårt lands sjelfständighet,
med minskad kostnad, befrämjade della förslag andra stora för nationen högst vigtiga
och önskvärd.) ändamål. Utom det redan antydda, ynglingakroppens symelriska
utveckling och stärkning och till följd deraf en friskare och kraftigare nation, borde
man isynnerhet erinra sig, alt hvar mans skyldighet alt bära vapen för fosterlandet
mer än något annat väckte det medborgerliga sinnet. Det samhälle, för hvars skydd
man vore pligtig att offra lif och blod, blefve dyrare och kärare än den stat, i hvilken
man blott erlade en penningeskatt och läte andra uppoffra sig för ens lugn. Del samhälles
välgång och ära, för hvilket man vore skyldig alt personligen uppträda, blefve
heliga syften, för hvilka man intresserade sig med helt annan ifver, än man nu vore
van att se mängden af Svenska folket egna åt de offentliga angelägenheterne. Den
allmänna vapenpligten skulle återväcka den goda samhällsanda, som i fordna tider, då
(
24 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 53.
hvar man bar vapen, gjorde värt tolk mägtigt lill de mest förvånande bedrifter och som
hindrade allt slags förtryck all göra sig gällande. Från urminnes tider bade fria folkslag
utöfvat den heliga rällen alt försvara fosterjorden med egna, ej med lejda vapen.
Despotismen skapade legotrupper lill värn för enväldet, men den lagbundna frihetens
rälta slöd hade alllid varit hvarje mans vapenpligl, ty vapnen i medborgarens band tryggade
dess rättigheters bestånd. De hufvudskål, som lalade för allmän folkbeväpning voro
alltså: Inga jämlikhet, medborgerlig frihet, politisk våda, militärisk erfarenhet och
ekonomisk vinst.
6:0 Slutligen är af Herr Grefve Frölich, David, lins Ridderskapel och Adeln motion
väckt 0111 tillökning af Sveriges landt-lrupper, medelst inrättande af en frikorps inom
Dalarne.
Såväl åt dessa motioner, hvilka blifvit öfverlrmnade till behandling af Sammansatta
Stats- samt Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskottet, som ock ål de vidlvftiga anföranden,
hvilka vid motionernas föredragning till remiss blifvit afgifna lins Ridderskapet
och Adelil samt Bonde-ståndet, — hufvudsakligen innehållande ogillande deraf, — har
Utskottet egnat all den uppmärksamhet, ämnets stora vigt. klöfver.
Frågan är ej 11 v. Vid föregående riksdagar hafva förslager blifvit väckte 0111 förändrad
organisation af rikets landlförsvar, grundad! på indelnings-verkels afskalfande och
införande i stället af el! mer eller mindre utsträckt konskriplions-syslem.
De af herr Stjernsvärd vid innevarande riksdag afgifna förslager, hvilka han yr
kat
måtte blifva lill Kongl. Majit öfverlemnade för all af en kommitté granskas, öro af
honom förut, lill Rikets Ständer framtiurne med enahanda yrkande, förslaget N:o l vid
1847—1848 års riksdag och förslaget N:o 2 vid 1850—1851 års riksdag; men Rikets
Ständer hafva icke ansett någotdera al dessa förslager kunna föranleda till någon deras
åtgärd.
Sedan Stats- samt Allmänna Besvärs- neli Ekonomi-Utskotten, som då till behandling
förehafl ifrågavarande förslager, redogjort för deras innehåll och deremot framställt
väsentliga anmärkningar, hvilka igenfinnas uti Utskottens Belänkanden N:o 25 i
Bih. till B. 81. Prut. 1817—1848, 4 Sami. '2 Aid. och N:n 18 i Bill. till R. St. Prut.
1850—1851, 4 Sami. 2 Afd., och hvartill Utskottet nu hänvisar, yttrade Utskotten, såsom
skäl för deras afslyrkande af förslaget N:o 1. att det hvilndc på förutsättningen
af indelnings-verkels upphäfvaude; all en sådan åtgärd vore, efter Utskottens tanke, af
den våda lör fäderneslandet, all all tanke derå borde lemnäs å sido; att indelningsverket,
ehuru klandradl af mången och visserligen behäftad) med brister, i anseende lill
dess i flere hänseenden intrasslade och omibläriska fermer, likväl innefattade det lör
Sverige mest passande organis itions-svslem, t v den indeldta arméen vore nationel och
egendomlig lör Sverige; att kärleken lill egna hemmet ingäfve soldalen en ökad kärlek
för fosterlandet; all del enkla arbetsamma landtmannabf, lian förde, stärkte hans helsa
samt gjorde honom ulhärdig och duglig li l mänga i fäll förefallande göromål; alt då
hail af fri bojebo (.infalla! so'dallifvel och gjort det lill sitt lefnadsyrke, ginge lian äfven
med mera villighet dess skiftande öden hll milles än den, som ulan inre kallelse,
på grund af en lag, sorn snart skulle anses tvrann sk. tvingades ali, emot sin vilja, underkasta
sig krigstjensten; alt den indeldta soldatens länga tjenstetid inplanlade hos honom
-
Sammans. Stais- sami Allm. Besv.~ och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 53. 25
nom en krigslydnad och disciplin, hvilken man förgäfves skulle söka hos en pä endast
nalional-bcviipningens grund bildad (rupp och denna omständighet, i förening med hans
öfriga förhållanden, gjorde honom dessutom mindre benägen för rymning, och slutligen
alt den indelta arméen, som vore spridd öfver liela landet, utgjorde en slam, synnerligen
lämplig för beväringen och hvilket ändamål i ännu högre grad skulle blifva uppfyldl,
derest soldaternes utbildning blelve ifrån början fullständigare och undervisning
meddelades dem i alla lill soldalyrkel hörande delar.
I afseende på förslaget N:o 2, som, enligt Herr Sljernsvärds eget förklarande,
endast blifvit framstäidt för att bereda en öfvergång till den organisation, sorn innefattades
i förslaget N:o 1, och hvilket förstnämnda förslag vore stödt på bibehållandet af
indelta arméen samt dess indelning i brigader, men minskning i artilleriets och kavalleriets
numerära styrka samt indragning af större delen utaf den värfvad» arméen; på
upphörandet af all bevärings-exercis och dess ersättande med skjutöfningar; på
åläggandet för de rotehållare, som betalade vakans-afgift, att i stället utgöra effektiv
rotering och för en del rusthållare att utbyta rustningen emot rotering m. tn., hafva Utskotten,
utom annat, anmärkt alt det rubbade och förvirrade den nuvarande indelningen
af de indelta regementena; alt det minskade styrkan af de vapen, som för sin
användbarhet fordrade den mesta öfning och således vore svårast att bilda vid eli infallande
krig; all del försvårade kavalleriets organisation till fältfot; att det väl ökade
den indelta arméens öfning, men minskade antalet af den slående hären; ali det ökade
roteringsbördnns tyngd för rotehållare i allmänhet och föranledde förhöjda utgifter för
dem, sorn skulle uppsätta manskap, i stället för att betala rotevakans-algift: att det icke
allenast ålade bevärings-manskapet förut okända kostnader, hvilka del med säkerhet kunde
antagas, alt en del af samma manskap icke mäktade bestrida, utan ock genom den under
flera år manskapet åliggande skyldighet alt infinna sig vid de hvarje söndag hela
året om, då årstiden det medgåfve, återkommande skjutöfningarne, förpligtade manskapet
till en tjenstbarhet, sorn säkerligen skulle komma ali för mängden finnas mera besvärlig,
än den närvarande beväringspligten; att det förutsatte för befälet befrielse från
afgiftor, hvilka af civile tjenstemän erlades; alt det försvagade disciplinär-förhållandena,
enär det meddelade de officerare, som icke förde expedition, rättighet att utan permission
vistas hvar som helst inom landet; samt att del försvårade den religiösa kontrollen
å manskapet och religionsvården så väl under fred som krig. På grund af dessa förhållanden
och då härtill komme att förslaget förutsatte en centralisation af den högre
krigsförvaltningen, som vore stridande mot de åsigler derom, hvilka Rikets Ständer förut
uttalat: att det minskade lorhoppningarne på befordran för del lägre befälet och nedsatte
löneinkomsterna för en stor del af det högre, samt att det rubbade grunderne för
bevärings-manskapets utgående, och allt della utan alt medföra någon minskning i do
allmänna utgifterna för landtförsvaret eller någon öfvervägande fördel för rikets försvarsverk
i allmänhet, ansågo Utskotten sig icke böra, i anledning af förslaget N:o 2, tillstyrka
någon Rikets Ständers åtgärd, ulan hemställde all detsamma mätte få förfalla.
De vid denna riksdag väckta och här ofvan omförmälda motioner hafva till hufvudsaklig!'syfte
yrkandet af en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, med anhållan om
nedsättande af en Kommitté, dels för alt speciell pröfva de af Herr Stjernsvärd framställda
förberörde alternativa förslag, dels för att afgifva förslag om förändrad organisation
af rikets landt försvar, gruudadt pä ett allmänt nalional-beväpnings- eller konskriplions-syslem,
genom hvars införande indelnings-verkel skulle upphäfvns.
De af molionärerne förespeglade fördelar af en sådan förändring skulle hufvudsakligen
bestå uti en ökad — af de politiska förhållandena oundgängligen påkallad, ——
/orsvarskra/t samt minskada kostnader.
Bih. till B. St. Brot. 1856—1858. 4 Sami. 2 Afd. 24 Haft. 4
26 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottets Utlåtande N:o 55.
Utskottet tror deremot ali icke uågotdera af dessa åsyftade ändamål skola genom
förändringen vinnas.
Att genom införandet af en allmän national-beväpning en betydligt större nummerslyrka
än den närvarande Liefve att påräkna är otvifvelakligl; men Utskottet betviflar
huruvida della ökade antal, — intet eller högst ringa krigsbildadt, — som i lärans
stund skulle marschera emot en inbrytande mägtig fiendes härar, komme att utveckla
lika stor motståndskraft, som af vår visserligen jemförelsevis fåtaliga, men väl öfvade,
disciplinerade och vid krigslydnad vanda indelta armé kan påräknas.
De fördelar vårt närvarande försvars-väsende, grundadt hufvudsakligen på en indelt
armé, medför, hafva alltid af Rikets Ständer, då fråga om väsentligare rubbningar
uti indelnings-verket varit å bane, blifvit erkända och framhållna, och sliflarne af
vår gällande grundlag hafva, uti R e gerin gS-form ens 80 §, af vis omtanka för indelningsverkets
bestånd, omgjorda! detsamma med ett skydd, som icke kommit de flesta andra
stats-inrätlningar lill del.
Att indelnings-verket är behäfladt med åtskilliga brister och i flera fall betungande
för den jord, hvarvid det till stor del är fästadt, kan visserligen icke förnekas;
men det måste äfven medgifvas, att tid efter annan och sednast vid innevarande riksdag
mvcket blifvit gjordt för att afhjelpa bristerna och lätta bördan; och säkerligen är
del framliden förbehållet alt fortgå i samma riktning.
För att undgå konskriptions-systemet, som molionärerne vilja hafva ålerinfördt,
åtogo sig för nära (vänne århundraden tillbaka den skattskyldige jordens innehafvare
rust- och rolerings-besväret. Del fastades således vid jorden, sorn derigenom åsattes
ett ständigt onus. Men under den långa tid, som indelnings-verket egt bestånd, har
detta onus liksom uljemnot sig sjelft, emedan det alltid, vare sigvid arf eller köp. tagits
i beräkning vid uppskattningen och bestämmandet af ett rust-och roterings-skyldigt hemmans
egentliga värde. Att med ens eller ulan ersättning åt staten afskaffa rust- och
roterings-skyldigheten vore en gäfva, som komme endast den dåvarande bemmans-innehafvaren
till godo. £lt sådant afskaffande är väl icke af motionärerne, åtminstone ej
till en början, afsedt. emedan de, bland annat, ansett att de rust- och roterings-skvldige
borde, derest konskriptions-systemet införes, betala vakans-afgift.
Vinsten af förändringen för desse sednare blefve följaktligen ingen, utan tvärtom
en ökad tunga, enär de skulle både betala en emot den nuvarande rust- och roterings-kostnaden
ungefärligen svarande afgift och derjemte under åldern från 18 å 20
till 45 å 50 år göra personlig tjenst.
Huru tryckande en så långt utsträckt tjenstgöi ings-skyldighet skall blifva för mängden
torde vara lätt att på förhand inse, äfven om icke erfarenheten lemnade vittnesbörd
derom från de främmande länder, der, i brist på något motsvarande det svenska indelnings-verket,
militär-organisationen måst grundas på konskriptions-systemet, hvilket nu
mera, i anseende till den stora börda det pålägger befolkningen, håller på att I flere
länder utbytas emot värfvade trupper.
För del frihels-sinne, som utgör en väsentlig del af den svenska national-karakteren,
skall det utan tvifvel förefalla i hög grad motbjudande för massan af folket,
att under den största delen af ynglinga- och manna åldern underkasta sig i fredstid militär-uppsigt
och lydnad; och ensamt af delta skäl skulle införandet af eli allmänt nalioliai-beväpnings-system,
om del eljest vore lämpligt, röna motvilja och motstånd.
Att genom detta system kostnaderna för försvarsverket skulle minskas, är icke
i någon mån sannolikt. Ulan alt ingå i någon speciel granskning af de inkomster och
utgifter, sorn i de väckta förslagen äro beräknade, torde likväl med ledning af den
granskning, som deraf vid föregående Riksdagen egt rum, ulan fara för misstag kunna
Santmans. Siats- samt Allm. Best.- och Ehon.-Utskottets Utlåtande N:o 53. 27
anlagas, alt utgifterna skola komma att i betydlig mån öfverstiga den af Herr Stjernsvärd
beräknade summa, äfvensom inkomsterna icke uppgå på långt när till det påräknade
beloppet. Någon beräkning förekommer icke öfver de stora kostnader, som
äro oskiljaktige från öfvergården från det nuvarande till ett med detsamma fullkomligen
olika system, som af molionärerne blifvit förordadt, kostnader så mycket betydligare,
som större delen af den nu tjenande personalen endast kan successivt föra (skedas.
Härtill komma andra och än större kostnader, hvilka ens icke kunna till beloppet beräknas,
nemligen värdet af de milliontals dagsverken, hvilka skulle förspillas, och tagas
från jordbruket och näringarne, sorn, i saknad af nödvändigt erforderlig och påräknad
arbetskraft, skulle förfalla och gå med stora steg sin undergång till mötes. I betraktande
af allt detta, och hvartill kommer att Rikets nu församlade Ständer redan beviljat
betydligt ökade anslag till både landt- och sjö-försvaret .samt dymedelst godkänt
den nuvarande organisationen deraf; att bevärings-manskapets vapenöinirtgar blifvit utsträckta
samt ökade anslag för en ändamålsenligare organisation deraf anvisade; att de
förbättringar i lörsvars-väsendets ordnande i allmänhet, som af förändrade tidsförhållanden
och den under sednare lider vunna erfarenhet möjligtvis kunna anses behöfliga.
tvifvelsutan bäst kunna bedömas och till genomförande föreslås af landets regering, som
har att förfoga öfver den högsta mililäriska insigt och erfarenhet i riket: alt den Kommitté,
som af Kongl. Maj:l nyligen blifvit tillsatt för ordnandet af åtskilliga lill (ÖrSVarsväsendet
hörande vigtiga frågor, icke lärer underlåta att taga i öfvervägande, hvad för landet
kan i detta hänseende vara bäst och nyttigast, anser sig Utskottet, sorn icke kan biträda
de åsigter, hvilka af molionärerne blifvit uttalade och lagda lill grund för en förändrad
organisation af försvars-väsendet, icke böra å deras framställningar fästa det afseende,
att föreslå nedsättandet af en särskild Kommitté, sorn skulle komma att arbeta
i en riktning, hvilken af Rikets Ständer vid 2:ne föregående Riksdagar blifvit ogillad :
utan hemställer Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
att ifrågavarande motioner icke inåtte föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den 16 Februari 1858.
- Reservation:
af Herr Falhem: ’Då Herr Major Stjern svärds förslag till en reorganisation af landtförsvaret
redan vid 1851 års Riksdag erhöll understöd af Borgare- och Bonde-stånden
medelst en underdånig skrifvelse lill Kongl. Majit, afseende bildande af en Kommitté
af sakkunnige män, för att till Rikets Ständer afgifva förslag i detta vigtiga ämne;
så måste Herr Maj orens framställning, dä den nu för tredje gången blifver föremål för
Rikets Ständers pröfning, ådraga sig än större uppmärksamhet, enär den allmänna uppfattningen
af försvars-verkets brister framträder i flere andra, i samma syltning vid
28 Santmans. Stats- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 55.
innevarande Riksdag väckte motioner, hvilka jemväl afse ungdomens tidigare utbildning
för krigareyrket. Del synes mig derföre nog olämpligt, att Sammansatta lllskollet tilltrott
sig afstyrka all åtgärd för en ändamålsenlig förbättring af landets försvar.
Delta behölVer i sanning på en gång förstärkas och göras mindre kostsamt,
hvilka begge ändamål afses med Herr S/Jet nsvurds framställningar.
Den ekonomiska sidan af saken, torde för sig vara en tillräcklig anledning för
en undersökning af ämnet, och tages derjemte i betraktande den ökade värnepligt, som
Rikets Ständer vid innevarande Riksdag sig åtagit, så torde äfven för bedömande af
do nya derigenom uppkommande förhållanden, åtgärder vaia af behofvet påkallade, så
vida icke än mera höjda anslag till 4:de Hnfvud-tileln skola ifrågakomma, och ytterligare
nedsätta landets lörmåga att höja sig till ett billigt välstånd, som alla borde vara
ense om all befordra.
Herr Major Stjernsvär.ls förslag har 3:ne hufvudsyften, nemligen en större försvarsslyrka
— bättre aflöning till befälet, samt minskning i budgeten. Jag hvarken
kan eller vill försöka ett försvar för de detaljerade förslagen, men utgångiui från en
gammal militär låta de tänka sig som verkställbar».
Man invänder väl alt indelnings-verket skulle rubbas för mycket, eller mera än
som redan skett; men då man å andra sidan anser vårt försvar dels vara för ringa,
dels kunna och böra höjas och bättre utbildas, enligt flere motionärers åsigter, sä hoppas
jag att Kongl. Maj:t med välvilja och ömhet för landels väl omfattar saken så,
som den förljenar, och med sina höga insigter meddelar Ständerna sitt beslut, hvad
lämpligast bör ske till bevarande af landets sjelfständighet, utan förringande af dess
ekonomiska oberoende.
Jag tillåter mig i öfrigt åberopa de reservationer, hvilka vid 1851 års Riksdag
afgåfvos, 1:o af Herr Petré, hvaruti jag, jemte Matis Pehrsson, Carl Ersson, Måns
Månsson, Anders Gusta /'sson. Anders Eriksson, Anders Wilhelm Svar! ting. Durid
Andersson, Christen Andersson. Pehr Bengtsson, Lars Matinus Knutsson, Johnn Holm,
Olof Johnnsson samt Eric Carlsson instämde: 2:o af Herr Hesselgren, hvari instämde
Herrar C. G. Gustafsson, A. N. Lund, G. 0. Sundh/nd, S. Kjöllerström, C. J. hygren
och Jöns Mänsson; 3:o af Herrar IPtern och Winge, hvilka alla undcrdänigsl anhöllo,
det Kongl. Maj:t täcktes genom sakkunnige män låta utaibeta ett förslag, lör
att lill Rikets Ständers granskning öfverlemnas.”
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1858.
Sammans. Stats- samt Allm. Rese- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 54. 1
N:o 54.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Febr. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ersättning till ö/ver-roterade
hemman inom Kronobergs län.
Uti en hos Hedervärda Bonde-ståndet väckt och till Sammansatta Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet öfverlemnad motion har Riksdags-fuIImäktigen
Anders Medin från Kronobergs länj, med hvilken Riksdags-fullmäktige Bengt
Nilsson och Gustaf Johansson från samma län sig förenat, fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
på den Småländska provinsens hårda roterings-börda, för hvars lättande
motionären, utan att vilja ifrågasätta någon större eller vidsträcktare reform och inskränkande
sig till de hemman, hvilka, då de understiga elt och ett halft mantal,
blifvit tillerkända så kallad »svag rolehjelp», bestående i några kappar spanmål, motsvarande
i kontant, efter sednare årens markegång, omkring 3 Riksdaler Banko,
föreslagit: »att dessa öfver-roterade hemman måtte tillerkännas ersättning i den mån
och efter det pris, som i länets eller rikets markegång årligen utsattes för en soldatlön,
beräknadt efter ett och ett halft hemman till hvarje rote, och att de öfverroterade
hemmanen i proportion derefter tillkomma ersättning.»
Utskottet, sorn tagit motionen i behörigt öfvervägande, har funnit sig upplysningsvis
böra meddela, att uti till Rikets vid 1828—1830 års riksdag församlade
Ständer afbiten nådig proposition har Kongl. Majit tillkännagifvit, dels att Kongl.
Majit i nåder inhemtat, att uti Kronobergs län, hvilket i allmänhet, i jemförelse
med hemmantal och folkmängd, egde en stark militie-indelning, 46a mantal, vid
indelningstiden, blifvit tillerkände 8 daler silfvermynt hvardera af inflytande mantalspenningar
för ett indelt högre hemmantal i rote, än de efter jordeboken och
förmedlingen borde draga, samt att, på grund af 1776 års mynt-evalvation och lik
Bih.
till R. St. Prot. 1856—1858. 4 Sami. 2 Afd. 25 Höft.
2 Sammans. Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande M 54.
mätigt Kongl. Brefvet till Landshöfdingen i länet, af den 22 Januari '1779, detta
bidrag, med 3 daler silfvermynt Riksdalern eller 2 R:dr 32 sk. till hvarje sålunda
öfver-roteradt hemman utginge, dels ock att Kongl. Majit, icke allenast i betraktande
af de betydliga förändringar, som mynt- och varu-värden undergått sedan den tiden,
då ifrågavarande bidrag anslogs, i nåder ansett en förhöjning derå otvifvelaktig! vara
af billighet påkallad, samt för bestämmandet deraf funnit någon lämpligare och
säkrare grund icke kunna ifrågasättas än den, enligt Kongl. Brefvet af den 28 Oktober
1807, vid åtskilliga regementen borde följas vid planpenningarnes utgörande af
utrote- till stamrote-hemman, hvilka hade soldat-torp på sina egor, nemligen: att
hvarje daler silfvermynt beräknades till 10j kappar spanmål, hälften råg och hälften
korn, utan ock, på det roterings-bidraget måtte för framtiden blifva af penmngevärdets
förändring oberoende samt enhet och ordning i räkenskaperna tillika
vinnas, till Rikets Ständer i nåder öfverlemnat, huruvida icke detta understöd,
som, efter förberörde beräkning, skulle komma att utgöra, å 8 daler på hemmanet,
2| tunna, eller för alla de inom Kronobergs län öfver-roterade mantal, 123 tunnor
24f kappar spanmål, måtte anvisas att framgent utgå af Statens behålina kronotionde-spanmål,
emot det att den i kontant anslagna rotehjelp, som, genom afdrag
å mantalspenninge-uppbörden i länet, med 123 Ridr 37 sk. 4 rist årligen utgår,
skulle upphöra, och denna uppbörd oafkortad komma att, under sin titel, bland
stats-inkomsterna ingå; hvarjemte, på förekommen anledning, Kongl. Majit tillika
öfverlemnat till Rikets Ständers bepröfvande, om icke, enär, i afseende på behofvet
af rotehjelp för flera svaga rotar, ett lika förhållande såväl för Calmar som
Kronobergs län inträffade, det jemväl vore billigt och lämpligt, att enahanda understöd,
som för det sistnämnda af dessa län kunde komma att anslås, äfven måtte
tiPgodokomma och bestämmas för alla sådana inom Calmar län befintliga rotar, som
åtnjöte kontant bidrag af Staten, i hvilket fall, efter lika beräkningsgrund, som ofvan
blifvit uppgifven, och då, jemlikt 1693 års indelnmgs-verk, för 29 rotenummer
sammanlagda kontanta beloppet af rotehjelpen inom samma län utgjorde 41 daler
5 öre och 8 pigr för detta behof, 13 tunnor 23^ kappar spanmål komme alt erfordras.
Till svar å Kongl. Majit högstberörda nådiga proposition anmälde Rikets Ständer
i underdånig skrifvelse att de, egande sig nogsamt bekant hurusom ifrågavarande, vid
flera tillfällen, öfverklagade roterings-besvär, särdeles inom Kronobergs län, vore tryckande
och ojemnt fördéladt, ansett den af Kongl. Majit i nåder föreslagna rotehjelp
eller understöd, utgörande, för öfver-roterade 46-,vdels hemman inom Kronobergs
län, 123 tunnor 24f:dels kappar, samt för 29 dylika hemman, inom Calmar län,
13 tunnor 23^:dels kappar, böra samma hemman årligen tilldelas, samt att, i anseende
till hemmanens aflägsenhet från krono-magasin och svårigheten för rotehållarne
att derifrån afhemta spanmålen, hvilken för de mindre hemmansdelarne utgjorde
ett så ringa belopp, att värdet deraf knappast motsvarade transport-kostnaden, denna
Sammans. Slats- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utshottets Utlåtande M 54. 3
rolehjelp måtte antingen direkte från Iandtränteriena i nämnde län kontant utbetalas,
efter länens markegångspris, dock utan beräkning af forseilön, eller ock, derest Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande så lämpligt funne, af Kronofogden i orten varda emottagne,
för att, vid de ordinarie uppbörds-stämmorna, vederbörande emellan fördelas; hvaremot
den i kontant utgående rotehjelpen, med 123 R:dr 37 sk. 4 r:st för Kronobergs, och
41 daler 5 öre 8 p:gr för Calmar län, komme att upphöra och, under sin titel, bland
statsinkomsterna, oafkortadt ingå.
Då, enligt hvad kändt är, kostnaden för en soldats underhåll betydligt stigit, sedan
den tid, då rotehjelpen för svaga rotar sednast reglerades eller vid 1828—1830 års
Riksdag, så alt vakans-afgiften i 1835 års markegångs-taxa upptages för hel soldatrote
i Kronobergs län till 108 R:dr Riksgälds, då den nu, enligt sista markegångs-taxan
för hel soldat-rote i samma län utgör 131 R:dr Riksmynt, anser Utskottet en förhöjning
i rotehjelpen vara med billighet öfverensstämmande, men som Utskottet saknar
ledning för sitt omdöme til! hvad belopp denna rotehjelp skäligen bör utgå, får
Utskottet tillstyrka
Rikets Ständer att till Kongl. Majit aflåta underdånig skrifvelse
med anhållan att Kongl. Majit täcktes låta, efter skedd undersökning,
till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta proposition
om och till hvad belopp den nu till svaga rotar utgående ersättning
må anses böra förhöjas.
Slockholm den 16 Februari 1858.
Reservation:
af Herr Montgomery, R., som ansåg att, då rotehållarne vid de ofvannämnda
Småländska regementerne redan erhållit en lindring i roterings-bördan, genom Rikets
Ständers beslut vid 1828—1830 års riksdag, och då icke i motionen blifvit ådagalagdt,
att roteringen i Småland vore mera tryckande än i åtskilliga andra provinser
inom riket, den ifrågavarande motionen icke borde till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Af Herr Gripensvärd, J. O., anmäldes att han vid beslutets fattande icke varit
närvarande.
4 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande JM 55.
N:o 55.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Febr. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående förändring i voteringen
vid Weslgötha-Dahls regemente samt anslag af allmänna medel
lill hjelp för svaga rotar.
Uti en inom Hedervärda Bonde-ståndet väckt och till Sammansatta Siats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets behandling öfverlemnad motion har
Biksdags-fullmäktigen Efraim Larsson från Elfsborgs län anfört, att soldat-rotarne vid
Elfsborgs och Westgötha-Dahls regementen vöre i allmänhet svagare än vid andra
regementen, på grund hvaraf han föreslagit, att Bikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla om företagande af undersökning angående rotarnes
beskaffenhet och styrka inom sistnämnde regemente, på det utrönas måtte, hvilka
rotar verkligen vore för små och svaga, för att kunna utan allt för stora svårigheter,
i jemförelse med andra orter, underhålla en soldat. Befunnes, vid anställd
undersökning, en mängd rotar vara i sådan belägenhet, ansåg motionären missförhållandet
kunna afhjelpas derigenom, att antingen två hemman sammanslogos till en
rote, eller, i fall detta icke vore verkställbar^ roteringshjelp af statsmedel tillädes de
nu varande för svaga rotarne, och hvilken roteringshjelp motionären jemväl föreslagit
måtte utgå med tvä tunnor spanmål för hvarje rote.
Som Utskottet uti afgifvet Utlåtande JY° 54, i anledning af väckt motion om
förhöjning i den till svaga rotar utgående rotehjelp, tillstyrkt Rikets Ständer, att uti
underdånig skrifvelse anhålla att Kongl. Maj:t täcktes, efter verkställd undersökning,
till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig proposition om och till hvad
belopp en sådan förhöjning kan vara af behofvet påkallad, samt vid samma tillfälle
tvifvelsutan torde komma i öfvervägande andra rotar, som tilläfventyrs kunna befinnas
vara i lika behof af svag rotehjelp, hemställer Utskottet,
att Efraim Larssons förenämnda motion icke måtte till någon
särskild Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Februari 1858.,
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1858.
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande M 56.
1
N:o 56.
Ank. till Exp.-UtsV. den 22 Febr. 1858, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af särskilda förslag till åtgärder för att underlätta
penninge-ställningen och rörelsen inom landel.
I sådant afseende hafva till Sammansatta Stats- och Banko-Utskottet blifvit
remitterade motioner, väckta inom Vällofliga Borgare-ståndet af Herrar G. Lallerstedt,
A. O. Wallenberg och A. W. Björck, samt inom Hedervärda Bonde-ståndet af
Riksdags-fullmäktigen Nils Hansson från Christianstads län, hvaruti föreslagits, af:
Herr Lallerstedt: att Rikets Ständer måtte bemyndiga Banko-fullmäktige, dels
att upptaga ett lån i silfver af 2 millioner R:dr Specie och dels att, om silfver exporterades
under det penninge-förlägenheten fortfore, låta, i mån af behof, genom
vexelköp, förstärka Bankens metalliska valuta; i sammanhang hvarmed motionären
hemställt, att Rikets Ständer måtte, i hvad på dem kunde ankomma, vidtaga sådana
åtgärder, att de till Staten ingående medel icke längre än som ovilkorligen vore nödigt,
undandroges den allmänna rörelsen;
Herr Wallenberg, att, på det Stats-kontoret måtte sättas i tillfälle att till allmänna
rörelsen återgifva någon betydligare del af innehafvande kassa-tillgångar, Rikets
Ständer måtte, under Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers gemensamma garanti, på
Riks-banken anvisa ett kreditiv af Två millioner R:dr Riksmynt, att af Stats-kontoret
begagnas, mot skyldighet för Stats-verket att för detta kreditiv till Banken erlägga
ränta af 3 procent, efter år räknadt, för så stor del, som af kreditivet varder
lyftad;
flih. till Jt. St. Brot. 1856—18-58. 4 Sami. 2 Afd. 26 Haft.
2
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande M 56.
Herr Björck:
Ho att de medel, vare sig särskildt anskaffade eller af jern vägs-lånet dis ponibla
för utlåning, icke öfverstigande tillsammans 20,000,000 R:dr Runt, dem Riksgälds-kontoret
må kunna afse för utlåning till understöd åt handeln, jordbruket och
näringarne, må öfverlemnas till Rikets Ständers Bank, för att genom Banken utlånas
på särskild räkning och under sådana vilkor, i afseende på ränta och kapitalets
återbetalning, som af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret bestämmas;
2:0 att vinsten och förlusten af denna lånerörelse, efter afdrag af oundgängliga
kostnader, vidkännas af Riksgälds-kontoret;
3:o att Fullmäktige i Rikets Ständers Bank måtte, med iakttagande af de bestämda
vilkoren för räntans beräkning och kapitalets återbetalning, ega att utlåna
medlen jemväl till Hypotheks-föreningar samt Filial- och Privat-banker, emot säkerhet,
som pröfvas laglig; samt
Riksdags-fullmäktigen Nils Hansson: att, särdeles vid den tid skatte-medlen
ingå och depositions-räkningen i följd deraf öfverstiger det belopp, som för uppfyllande
af Bankens förbindelser anses erforderligt, Banko-fullmäktige måtte ega att,
i mån af rörelsens behof och med iakttagande af Bankens säkerhet, utvidga lånerörelsen
på publika papper, såsom Hypotheks-föreningarnes, Arméens Ackords-amorterings-fonds
samt Stockholms stads Drätsel-kommissions obligationer, äfvensom sådana
aktier m. m., som enligt Banko-reglementet kunna belånas; med rättighet derjemte
för Fullmäktige att höja räntan till det belopp, som af dem funnes lämpligt.
Dessa motioner, alla framkallade af enahanda anledning och med syfte att af
hjelpa
den förhanden varande allmänna penninge-förlägenheten, har Utskottet ansett sig
böra i ett sammmanhang behandla. Och får Utskottet, med anledning deraf, erinra,
att, efter den tid, då förslagen väcktes, Kongl. Majit och Rikets Ständer, till beredande
af en tillfällig förökning i förlags-kapital för handel och näringar, beslutat, att
för Svenska Statens räkning upptaga ett lån eller kreditiv å utrikes ort; att ett sådant
lån til] belopp af 9,000,000 R:dr Hamburger Banko numera jemväl blifvit afslutadt
och stäldt till Banko-fullmäktiges disposition samt att de sålunda erhållna
medlen komma att användas, icke allenast till omedelbara försträckningar åt sådane
penningeförvaitande verk ooh inrättningar samt större bolag och föreningar, som af
Fullmäktige anses erbjuda fullkomlig säkerhet, utan äfven till utlåning genom Diskontverken.
Då således åtgärder redan blifvit vidtagna för tillvägabringande af den lättnad
åt rörelsen, som med motionerna åsyftas, och då mot dem dessutom förekommer,
dels beträffande förslaget om de i Statens kassor influtna medels tillhandahållande
för den allmänna rörelsen, — att en af Stats-Utskottet, i Utlåtandet J)2 169 gjord
likartad framställning blifvit af Rikets Ständer ogillad; dels i fråga om beviljande af
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande JYi 57. 3
ett kreditiv för Stats-kontoret i Riket; Ständers Bank, — att Rikets Ständer, vid
den under innevarande riksdag verkställda reglering af Bankens léne- och kreclitivrörelse,
till vissa bestämda föremål anvisat alla i och för léne- och kreditiv-röreisen
afsedda medel, hvadan det ifrågasatta kreditivet icke skulle kunna meddelas utan
öfverskridande af det för Bankens sedelstock bestämda maximum, dels att den af
Herr Björck väckta motion förutsätter nödvändigheten af sådana reglementariska
stadganden, som skulle i väsentlig mån förändra Rikets Ständers i afseende å såväl
Riksgälds-kontorets som Bankens förvaltning vid denna riksdag vidtagna beslut, och
dels hvad angår Riksdags-fullmäktigen Nils Hanssons motion om användande i Bankens
lånerörelse af på räkning i Depositions-afdelningen innestående medel, — att
Rikets Ständer godkänt de af Banko-Utskottet, i Utlåtandet JVs 37 anförda skäl för
afstyrkande af en utaf Grefve Gyldenstolpe, A. G., framställd enahanda motion; så
hemställer Utskottet vördsamt,
att ofvanberörde motioner icke måtte föranleda till någon åtgärd.
Stockholm den 22 Februari 1858.
N:o 57.
Ank. till Erp.-Utsk. deu 22 Febr. 1858, kl. 3 e. m,
Utlåtande, i anledning af väckt motion om åtskilliga ad pios usus stiftade
kassors förvaltande af Rikets Ständers Bank eller Riksgäldskontor.
Uti en hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottets behandling
remitterad motion, har Hans Excellens m. m. Herr Grefve Löwenhjelm,
C. A., i betraktande af de olägenheter, som för åtskilliga Barmhertighets-inrättningars
styrelser vore förenade med skyldigheten att förvalta dessa inrättningars kassor och
till beredande af minskning i deras dryga förvaltmngs-kostnader, föreslagit, det Ri
-
4 Sammansatta Stats- och Banlto-V t skot tets Utlåtande M 57.
kets Ständer måtte tillåta, att de ad pios usus stiftade kassor, som vilja sig deraf
begagna, kunde i Rikets Ständers Bank eller Riksgälds-kontor få insätta sina fonder
eller innehafvande säkerhets-dokumenter, för att derstädes tillhandahållas motsvarande
räntor.
Utskottet har tagit denna framställning i öfvervägande; och enär den till stöd
derför anförda svårigheten att kunna fruktbargöra ifrågavarande inrättningars tillgångar
endast torde vara tillfällig och åtminstone under nuvarande knappa penninge
tillgång
icke lärer behöfva befaras, har Utskottet hvarken af denna omständighet eller
af den utaf motionären åsyftade besparing i förvaltnings-kostnader trott sig kunna
hemta tillräcklig anledning att hos Rikets Ständer iörorda det väckta föslaget, helst
derigenom i stället skulle föranledas ökad tjenstemanna-personal och i följd deraf äfven
förhöjda utgifter för det af Rikets Ständers båda penninge-verk, till hvars förvaltande
dylika medel komme att öfverlemnas. — Då dessutom Rikets Ständer vid
innevarande riksdag redan beslutat, det rättigheten att i Rikets Ständers Bank å
upp- och afskrifnings- äfvensom å s. k. deposit-räkmng insatta penningar får begagnas
endast af enskilda personer och de härom meddelade föreskrifter således innefatta
ett bestämdt hinder för Banken att för allmänna verk och inrättningars räkning
emottaga penningar emot ränta, samt en sådan penninge-förvaltning, som här afses,
icke eller synes utgöra föremål för Riksgälds-kontorets verksamhet, får Utskottet
vördsamt hemställa,
att ofvanberörde motion icke måtte föranleda till någon åtgärd.
Stockholm den 22 Februari 4858.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 4858.
Sammans. Siats-, sami Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utsk:ls Utlåtande, Jtä 58.
1
JfS 58.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Febr. 1838, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om anvisande af en
serskild fond får belåning af fabrikater oell handtverksprodukter.
Uti en hos Vällofl. Borgare-ståndet väckt och till Sammansatta Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad motion har Herr K. A. Almgren
föreslagit, att ett belopp af tre millioner Riksdaler måtte anvisas, såsom fond,
under loppet af ett år, till belåning af belåningsbara fabrikater och handtverksprodukter,
samt att denna fond måtte ställas under Kongl. Kommerse-kollegii
disposition och förvaltning, hvilket embets-verk, som förut förvaltade manufakturdiskont-fonden,
lämpligast kunde, enligt motionärens åsigt, öfvertaga utiåningsbestyret;
hvarjemte motionären begärt, att, derest hans ifrågavarande förslag skulle
af Utskottet af styrkas, Utskottet i sådant fall måtte föreslå något annat medel,
hvarigenom den ytterst svåra konjunkturen för inhemska fabriker och näringar
kunde motverkas, samt den mörka framtid, som syntes förestå Sveriges industriidkare
och arbetare, varda, i hvad på Ständerna ankomme, afhjelpt.
Samtidigt med ifrågavarande motion behagade Kongl. Majit, under den 14
December nästlidet år, till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition om åtgärders
vidtagande, för att underlätta penninge-ställningen och rörelsen inom landet, samt
för vinnande deraf föreslå, bland annat, att å utrikes ort skyndsamt upptaga lån
eller kreditiv till belopp motsvarande 3 millioner Riksdaler silfver, och hvilket lån,
som sednast inom slutet al år 1860 borde till fullo vara slutligen liqvideradt,
skulle bereda en af behofvet påkallad tillfällig förökning i förlags—kapitalet för
handel och näringar.
Bih. till R. St. Prot. 1856—1858. 4 Sami. 2 Afd. 27 Haft.
Sammans. Stats-, samt Allm. Desv.- och Ekon.-Utsk:ls Utlåtande JM 38.
I anledning af denna Nådiga Proposition tillstyrkte Banko-Utskottet, till hvars
behandling densamma remitterades, uti Utlåtandet JVs 66, upptagandet af ett sådant
lån eller kreditiv, för att sedermera, genom utlåning från Rikets Ständers Bank,
bereda en behöflig tillfällig förökning i förlags—kapitalet för handel och näringar,
hvarefter och sedan Rikets Ständer härtill lemnat bifall, samma Utskott, uti afgifvet
Utlåtande JVs 70, i fråga om sättet för användande af de medel, som enligt
Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut, skulle, till allmänna rörelsens underlättande,
å utrikes ort upplånas, tillstyrkt utom annat:
att af den genom det utländska lånet eller kredilivet beredda tillgång bildas
en serskild diskonterings- och utlånings-fond, hvilken i Bankens räkenskaper serskildt
upptages och redovisas, under benämning af »Stats-låne-fonden»;
att åt Banko-fullmäktige öfverlemnas, att, under ett samvetsgrant afvägande
af de olika orternas och näringarnes billiga anspråk och behof, mellan Bankens
olika låne-distrikter fördela fondens tillgångar;
att utlåningen af samtliga de medel, hvilka icke kunna vara af fullmäktige
omedelbart disponerade, må, under fullmäktiges tillsyn och kontroll samt enligt af
dem meddelade föreskrifter, besörjas af vederbörande diskont-direktioner;
att vid denna utlåning må tjena till efterrättelse, att lån företrädesvis lemnäs
emot säkerheter, som antingen grunda sig på inteckning i fast egendom, eller utgöras
af förskrifningar, utfärdade af föreningar med solidarisk eller på annat tillförlitligt
sätt garanterad gemensam ansvarighet, eller ock bestå af sådana i säkert
förvar nedsatta varor, som antingen äro inom landet producerade, dock med undantag
af spirituösa drycker, eller utgöra rå-ämnen för den inhemska varu-förädlingen,
äfvensom salt-upplag;
att diskont-direktionerne i och för denna utlånings besörjande må, i den mån
fullmäktige finna sådant erforderligt, förstärkas med personer, kände för redbarhet
och kunskap om ortens rörelse och affärs-förhållanden; samt slutligen att alla från
Stats-låne-fonden utlånade medel i den ordning, som af fullmäktige närmare bestämmes,
ovilkorligen skola dragas ur rörelsen, inom den för det utländska lånets
eller kredilivets återbetalande stadgade tid, eller 1860 års slut.
Dessa bestämmelser hafva ock af Rikets Ständer blifvit godkända, samt ett
utländskt lån upptaget, hvaraf en del redan blifvit indraget och till utlåning utbjudet.
De vilkor Banko-fullmäktige fästat vid utlåningen, nemligen den öfverdrifvet
höga ränta och provision af tillsammans % procent i månaden, utgörande 9 procent
för året, hvilken ännu mer ökas genom skyldigheten att erlägga densamma
förskottsvis, och oundvikliga kommissions-arfvoden, samt den bestämda höga minimisumman
af 3,000 R:dr, äro så hårda och betungande, att ingen eller åtminstone
högst få af de mindre industri- och handtverks-idkarne kunna begagna sig af den,
med så stora uppoffringar å industri-idkarens sida förknippade låne-utvägen. Fabriks-
och handtverks-yrkena i vårt land lemna icke sina idkare så stor vinst, att
|Sammans. Slats-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ls Utlåtande, M 58.
de tåla sådana uppoffringar. Kan det erforderliga förlags—kapitalet ej erhållas annat
än mot så stora omkostnader, måste, enligt Utskottets tanke, de fleste näringsidkare
upphöra med sina tillverkningar, och det stora antal arbetare, som deraf
haft sin bergning, afskedas, somt, i följd af saknadt arbets-tillfälle och deraf orsakad
bristande utkomst, lalla fattigvården till last. För att förekomma en så stor
håde enskild och allmän olycka, anser Utskottet något annat medel icke förefinnas,
än anskaffande af lån på antagliga vilkor för fabriks- och handtverks-idkarne, och
Utskottet tror, att, under närvarande förhållanden, enda sättet för beredande deraf
vore, att Riksgälds-kontoret försträckte Manufaktur-diskonten en summa af högst 2
millioner R:dr Riksmynt, emot årlig ränta af 6 för hundrade, eller densamma som
Riksgälds-kontoret eger att uppbära af sina andra låntagare, och hvarigenom någon
ränte-förlust för sistnämnde verk icke är att befara. Utskottet hemställer fördenskull,
att Rikets Ständer måtte för sin de! besluta, att Riksgälds-kontoret
aflemnar, då fullmäktige pröfvar sådant kunna ske, och i mån af
medel, sorn dertill blifva disponibla, ett lån till Manufaktur-diskonten
af högst 2 millioner Riksdaler Riksmynt, mot 6 procents årlig
ränta och med skyldighet för Manufaktur-diskonten, att, sednast den
1 Januari 1860, lånet till Riksgälds-kontoret återbetala;
att Manufaktur-diskonten förpligtas, att, utan hinder af de för
utlåning från dess fonder nu gällande stadganden, desse medel ut
låna,
emot nyss sagde ränta, till fabriks- och handtverks-idkare, dels
mot hypotek af sådana fabriks- och handtverks-alster, som kunna
utan olägenhet belånas, dels ock emot annan antaglig säkerhet;
samt att, i händelse förlust skulle af en sådan låne-rörelse uppkomma,
denna förlust kommer att drabba Manufaktur-diskonten.
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad Utskottet nu föreslagit,
hemställer Utskottet tillika
att Rikets Ständer måtte uti underdånig Skrifvelse anhålla, det Kongl.
Majit täcktes meddela Kongl. Kommerse-kollegium de föreskrifter,
som för utlåningen kunna vara nödiga.
Stockholm den 26 Februari 1858.
Reservation:
af Riksdagsfullmäktigen Hedström från Wester-Norrlands län. »Emot det af
Sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskottet fattade beslut, i anledning af väckt mo
-
4 Sammans. Stats-, samt Allm. Best'.- och Ekon.-Ulslcts Utlåtande, Jfö 58
tion af Herr Almgren i Borgare-ståndet, det Manufaktur-diskonten skulle af Riksgälds-kontoret,
emot 6 procents ränta, få erhålla ett lån af Två millioner R:dr R:mt,
nödgas jag anmäla min reservation.
Det förefaller mig högst besynnerligt, att, sedan Stats-Utskottet redan lemnat
fullmäktige i Riksgälds-kontoret oinskränkt rättighet att lemna län till såväl penninge-förvaltande
verk, som bolag och verk, hvilka hafva solidarisk ansvarighet,
eller erhållit Kongl. Maj:ts oktroj, samt emot förbindelser och obligationer, som
fullmäktige pröfva säkre, och för hvilka låns beviljande hvarken maximum eller
minimum blifvit bestämdt, hvilket stadgande af Ständerna troligen antages, Sammansatta
Utskottet kunnat fatta det beslut, att Manufaktur-diskonten skulle kunna
erhålla någon företrädesrätt framför andra, till erhållande af lån ifrån Riksgäldskontoret,
helst Ständerna, genom upptagande af ett lån af Tolf millioner, lemnat
såväl den ena som andra näringsgrenen tillgång att få låna penningar, och då jag
för min del anser detta beslut vara icke allenast inkonseqvent, utan äfven menligt
för Riksgälds-kontoret att fullgöra, så yrkar jag för min del afslag af motionen.»
Häruti instämde Riksdagsfullmäktige Cederskog från Ostergötlands län och Erik
Carlsson från Stockholms län.
Herr Montgomery, R., anmälde, att han i beslutet icke deltagit.
STOCEHOt.M, TRYCKT HOS JOO. BECKMAN, 1858.
Samman». Stuts-, sami Allni. Besv.- och Ekon,-L’lsk:ls Memorial M 59.
1
M 59.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Febr. 1858, kl. 11 f. ni.
Memoriali anledning af erhållna återremisser å Utlåtandet J\1
4, angående ordnandet af Pensions-vdsendet.
Förenämnde Utlåtande deruti, Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet i anledning af 2ne inom Högloft. Ridderskapel och Adeln
väckta motioner angående dels nedsättande af en Kommitté för ali verkställa en
fullständig revision af de för nu befintliga pensions-anstalter för Rikets embetsoch
tjenstemän samt deras enkor och oförsörjda barn gällande stadganden och
föreskrifter, dels ock alt nödige medel måtte för delta ändamåls vinnande ställas
till Kongl. Maj:ts disposition, hemställt att hvad uti ena och andra hänseendet
blifvit föreslaget icke matte föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd, är bifallet
af Borgare- och Bonde-Stånden, men återremilteradt af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Slåndet.
Då likväl samtlige Riks-Stånden bifallit det af Siats-Utskottet uti dess Utlåtande
JYå 167, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens Nionde
Hufvud-Titel, 10:de punkten, framställda förslag, nemligen alt Rikets Ständer
malte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att en revision af de stadganden,
som nu ligga till grund för pensions erhållande, måtte företagas och förslag til!
ett ändamålsenligt ordnande af pensions-väsendet i allmänhet för Rikets näst
sammanträdande Ständer framläggas, lära, enär Rikets Ständer sålunda i ämnet
beslutat,
ifrågavarande återremisser icke kunna föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den 26 Februari 18S8.
Bih. lill It. St. Prol. 1856 — 1858. 4 Sami. 2 Afd. 28 Höft.
Sammans. Slals-, sami Allm. Bcsv.- och Ekon.~Uts\;:ls Memorial M 60.
JU 60.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Februari 18S8, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af ålerremillerade Utlåtandet J\° 7 i
fråga om förändrade grunder för användandet af den
från Serafimer-Ordens-Gillet utgående uppföstr ings-hjelp.
Enligt till Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
ankomna Protokolls-Utdrag har förenämnde Utlåtande, hvaruti Utskottet
föreslagit, »det Rikets Ständer behagade för sin del besluta, att den från Kongl.
Serafimer-Ordens-Gillet utgående uppfoslringshjelp, utgörande omkring 12,000 R:dr
B:ko årligen, matte, fördelad emellan samtlige länen efter deras folkmängd, dock
så att de Skånska länen, såsom hittills, undfå tillsammans 4,000 R:dr, deraf
Malmöhus län 3,000 och Christianstads 1,000, ställas till Läns—styrelsens disposition,
för anskaffande af lämpliga fosterföräldrar, i främsta rummet åt vanartiga och
kringstrykande barn och i andra rummet för andra fattiga fader- och moderlösa
barn,)) af Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet bifallits,
hvaremot detsamma af Högvördiga Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet
blifvit återremitteradt.
Af de talare, som yrkat ålerremiss, har hufvudsakligen blifvit anfördi: att
Utskottet hvarken ulredt huruvida den på Skånes bekostnad skedda, af SerafimerOrdens-Gillet
förändrade, disposition af den ursprungligen s. k. Helsingörs-Hospitalstionden,
de särskilda länen emellan, i fullt laglig ordning tillkommit, ej heller
sökt tillvägabringa behöflig» rättelser för anslagets återförande till sin ursprungliga
bestämmelse; alt Utskottet bort tillse det åtminstone sä mycket blifvit bibehållet
för Skåne, sorn m o Is var at beloppet af de lill Malmö barnhus gjorda enskilda
donationer; alt om företrädesrätt till underhåll blefve, på säll Utskottet
föreslagit, tillerkänd vanartiga och kringstrykande barn framför fattiga fader- och
moderlösa barn, skulle icke allenast Hera föräldrar och fosterföräldrar, hvilka,
till följd af medellöshet, nu äro i åtnjutande af understöd af ifrågavarande medel
oell jemväl gjort räkning på att allt framgent få emottaga sådant intilldess
att det eller de barn, som understöd åtnjutit, uppnått 14 års ålder, blifva bedragne
på det löfte, sorn en gäng gifvits dem, utan äfven fatligvårds-omsorgen å somliga
orter, på ett obilligt säll, lättas mera än å andra; och har slutligen dels
blifvit yrkad!, att till Utskottets förslag, efter orden: »Moderlösa barn» måtte
tilläggas: »men att, der inom länet redan finnes eller framdeles blir särskildt
Summans Slo/s-, sami Alhn. liesv.- och Ekon.-Ulskils Memorial JW 61.
3
organiserad inrättning för samma ändamål, medlen då till samma inrättning nrä
atlemnas, med skyldighet för inrättningens styrelse alt till Konungens Befallningshafvande
årligen insända redovisning för medlens anordnande;» dels såsom en
ofullständicbet anmärkts att i Utlåtandet icke finnes omnämndt hvartill öfverskotlet
O
användls sedan de 12,000 R:drné blifvit utbetalde.
Då Utskottet icke lyckats erhålla andra upplysningar i afseende på denna
fråga, än de, som vid Utlåtandets afgifvande varit tillgänglige, och i följd deraf
icke kan meddela den äskade utredningen samt dessutom två Kåks-Stånd god
känt
Utskottets i ämnet afgifna förslag,
får Utskottet detsamma vidblifva.
Stockholm den 26 Februari 1338.
M 61.
Ank. til! Exp.-Utsk. d. 26 Febr. 18S8, kl. 11 f. m.
Memorial;, i anledning af ålerremiss d Utlåtandet J\° 12 i anledning
af vackla motioner derom, all Krono-brefbdringen
dels mätte öfvertagas af Postverket och bestridas pä Statens
bekostnad, dels verkställas af enskilde, men kostnaden
derför ersattas af Staten efter bestämmande af HaradsRdll
och Konungens Befallningshafvande, dels all all i
mantal sall jord skulle efter hemmantalet lika deltaga i
Krono-brefbdrings-skyldighetens utgörande, dels ock slutligen
all ett förslags-anslag mätte omvisas och ställas lill Kongl.
j)Iaj:ls disposition för alt användas till bestridande af
Krono-brefbdringen.
Ifrågavarande Utlåtande, deruti Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet hemställt, alt de uti förberörde ämne väckta motioner
eke måtte föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd, har blifvit återremitteradt
af Hedervärda Bonde-Ståndet, men som nämnde Utlåtande blifvit af de öfrige tre
Riks-Ständen bifallit och sålunda Rikets Ständer i ämnet beslutat, kan
alerremissen icke till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 Februari 1838.
STOCKHOLM, TRYCKT IIOS J OII. HECKMAN. 1858.
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Memorial M 62,
I
N:o 62.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Febr. 1858, kL 11 f. ra.
Memorial, % anledning af återremiss af Utskottets Betänkande JV2 51.
Förberörde Betänkande, hvilket afgifvits i följd af väckt motion om utfärdande
af en lag rörande afskedande af Statens embets- och tjenstemän, som i följd
af vansinne, lamhet, blindhet eller annan obotlig sjukdom längre tid varit urståndsatte,
att sina tjenster bestrida, har, enligt Utskottet tillhandakomne protokolls-utdrag,
blifvit af Ridderskapet och Adeln återremitteradt, men af de tre öfriga Riks-stånden
Sbifallet; och får Utskottet derför vördsamlingen anmäla, att den erhållna återremissen
icke. kan till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 Februari 4 858.
Bih. till R. St. Prot. 1866—1858. 4 Sami. 2 Afd. 29 Baft.
1
2 Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Betänkande M 63.
N:o 63.
Ank. till Ezp.-Utsfc. den 26 Febr. 1858, kl. 11 C m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om jörbrutet dömdi gods och böter*
ingående till Staten rn. m.
Alli efter som det en brottsling tillfogade straff ansetts hafva ett högre ändamål,
an endast det som innefattas i begreppet om upprättelse åt den enskilde, har
Statens rätt att anställa åtal utbildat sig i den rätts-institution, som hos oss beteknas
med benämningen allmänna åklagare-magten, och utgöres af dem, som å Kronans
vägnar böra kära. I äldre tider egde endast den förfördelade att klaga; ville han
det ej, utan hellre ingå förlikning, egde han rätt dertill. Staten, såsom sådan, var
härvid utan allt intresse. Endast särskilda, samhället omedelbart rörande, förbrytelser
föranledde dess uppträdande. Brottmåls-processen var i sin uppkomst hos oss,
liksom i hvarje samhälle från forntiden, rent accusatorisk, enär förbrytelsen betraktades
som en sak, den der ensamt anginge den förolämpade; och i och med detsamma
uppstod det ännu på allmogens läppar lefvande ordspråk: der ingen åklagare
är, der är ingen domare. Den enskilde utförde sjelf såsom åklagare sin rätt och
domaren gick icke utöfver innehållet af anklagelsen samt tilldelade den i lagen grundade
upprättelse allt efter det strängare eller lindrigare påstående, som framställts.
Men småningom började man uppfatta förbrytelsen såsom något mer, än allenast en
förolämpning emot den enskilde, och omärkligt utbildade sig den åsigten att förbrytelsen
äfven störde den allmänna ordningen, den allmänna friden, och denna
åsigt var redan uppfattad då t. ex. i den Svenska författningen häradet erhåller del
i böterna, och än klarare då äfven Konungens böles-andel blifver fastställd; och
härefter blir det ej längre beroende på den enskilde om han vill klaga eller ej.
Bredvid målseganden uppstod en offentlig åklagaremagt, som egde klaga der måls
eganden
ville tiga, nien framför målseganden tillkom det ej den offentliga åklagareiriagtens
organer att uppträda. Men när vid en mera utbildad uppfattning af sam
-
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Betänkande Jtä 63. 3
hällets bestämmelse nödvändigheten visar sig, att afven genom praeventiva mede!
söka befordra rättstillståndets säkerhet, blir straffets ändamål uppfattadt ej blott såsom
vedergällning, utan ock till »varnagel för androm», och nu börjar samhället att sjelft
spana efter brottet på det ej detsamma må blifva ostraffadt. Det inqvisitoriska förfarandet
uppkom och vann sin utbildning genom kanoniska rätten, men utträngde
till en början icke den äldre accusatoriska processen, utan suppleerade och slutade
sig till den. Den ståndpunkt, åklagaremagten dervid intog, är sådan, som den ännu
hos oss innehar och hvilken beskrifves i 1 Kapitlet 4 § Straff-balken och 4 Kapitlet
4 § Rättegångs-balken, der det heter: Liffs-saker och andra grofva missgjerningar
skola utan uppehåll för rätta angifvas. Gör målseganden det ej, bote tjugu daler,
eller mera, som saken är till; och käre å missgjernmgen den som å Konungens
vägnar kära bör. Kommer allmänt rykte upp om groft brott, och finnes der skälig
misstanka till, då skall Häradshöfding båda särskildt Ting, ändå att ingen ther å kärar.
Allmänna åklagare-magten utgör ett vigtigt moment i kriminal-processen, och det är
i mån af Kriminal-rättens klarare uppfattning om en skarpt begränsad skillnad emellan anklagelse
och ransakning, som dess utveckling fortgår. Ju klarare man fattar idéen af en
bestämd gräns emellan domaremagten och den verkställande, såsom nödvändigt vilkor för
frihet och säkerhet, ju mer skall rättegångs-formen för brottmål åter närma sig den
rent accusatoriska, och ju angelägnare måste det vara att allmänna åklagaremagtens
organer äro utrustade med de egenskaper som äro oundgänglige för deras verksamhet:
nemligen sjelfständig och redbar karaktär i förening med grundlig lagkunskap.
Den grundsatsen är väl hos oss gammal, att dcmarens och åklagarens befattningar
ej kunna sammanblandas, likasom att åklagarekallet tillhör den verkställande
magten. Den antydes mer och mindre klart i våra äldre lagar: den finnes bestämdt
uttryckt i ett af Carl IX såsom Riksföreståndare den 29 November 1602 till
samtliga bäradshöfdingarne utfärdadt Bref, deri det heter: att mycket förefölle, som
måste laeliecn ransakas, slitas och dömas, uti hvilket han icke kunde vara domare,
emedan han »uppå Riksens vägnar vore åklagare.» — Men att i praxis annorlunda
måste tillgå, är en känd sak. — Om än, med undantag af det i 4 kapitlet 1 §
Rättegångs-balken omförmälda fall, anklagelse emot någon viss person först erfordras,
innan domaremagten ingriper, så handlar likväl domaren derefter oberoende af åklagaremagten
; och orsaken härtill ligger icke i lagen, utan i den omständighet, att
de personer, som äro åklagare-magtens organer vid under-rätterna, oftast sakna erforderlig
lagkunskap för att kunna på egen hand utföra ett åtal af något mera invecklad
beskaffenhet; och härutinnan är det, scm en reform af éklagare-maglen är så högt
af behofvet påkallad, för att i sin mån icke lägga hinder i vägen för brottmålsprocessens
förbättrande. I de fleste andra länder anförtror Staten det vigtjga uppdrag
att fordra upprättelse för lagarnes kränkning endast åt sådane personer, som
aflagt offentligt prof på att de mhemtat fullständig kännedom cm landets lagar. —
Hos oss fordras ej sådan qvalification hos åklagaremagtens organer vid under-rätterna.
4
Simmansatta Stats- och Lag-Utskottets Betänkande M 63.
De menliga följderna deraf hafva icke uteblifvit, och det mål, man haft för ögonen vid
de på sednare tider beviljade löneförbättringar åt Kronofogdar och Länsmän, torde man
icke hafva kommit synnerligen närmare; hvadan ock ämnet blifvit vid innevarande riksdag
hemställt till Rikets Ständers uppmärksamhet, i följd af ett hos Ridderskapet och
Adelil af Konungens Justitie-kansler Herr von Koch, N., väckt, till Stats- och LagUtskottet
öfverlemnadt, Memorial, deruti, med åberopande deraf, att motionären
särskildt förslagit antagandet af ett utaf Kongl. Majit år 1847 till Rikets Ständer
framlagdt förslag till straff-lag, deruti stadgas »att böter skola Kronan tillfalla,» är
vordet yrkadt, att, oberoende deraf om och när ny strafflag antages och träder i verkställighet,
Rikets Ständer för sin del ville dels besluta att från och med 1858 års
början aila böter och allt förbrutet ansedt gods skulle tillfalla, Kronan, att hvad som
af böter efter medeltal af 10 år från och med 1847 till och med 1856 verkligen i
O
behållning tillfallit härader, kyrkor, de fattiga, städer, domstolar, brand-, jagt-, post-,
skogsplanterings-, regements-, krigsmanshus-, barnhus- m. fl. kassor måtte utgå med
ett derefter en gång för alla bestämdt belopp från Stats-verket, samt att af återstoden ,
utgörande ej mindre hvad Stats-verket förut tillkommit, än hvad sorn förr tillfallit
målsegare oeh åklagare, framdeles finge bildas en gemensam fond, att användas i
till förbättrad aflöning för vissa Advokat-askaler och Krono-åklagare vid underrätterne,
samt den öfriga fjerdedelen ulaf Kongl. Majit, efter af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uppgjorde och af Justitie-kanslers-embetet granskade underdåniga förslag
årligen, i nåder fördelas till ersättning och uppmuntran för sådane allmänna
åklagare, som vid upptäckt och åtal af brott haft större kostnader eller ådagalagt
särdeles nit; dels uti underdånig skrifvelse till Kongl. Majit anhålla, att, derest äfven
Kongl. Majit gillade hvad Rikets Ständer sålunda för sin del beslutat, Han täcktes
låta företaga sådane utredningar, som fordrades för bestämmandet af förutnämnde
ö O 7
ersättninear, i öfrigt behagade i nåder förordna om hvad som för verkställighet af
o * o O _ . O
beslutet om böternas ingående till Kronan, alla ersättningars utbetalning till berättigade
jemte de anvisade m dléns fördelning enligt ofvannämnde grunder, provisoriskt
åren 1858 och 1859, vore af nöden, samt att Kongl. Majit derjemte för Rikets
Ständer vid nästa riksmöte ville låta framlägga ett definitivt förslag till aflöning för
allmänna åklagare i riket.
Hvad sålunda blifvit föreslaget öfverensstämmer helt och hållet med de åsigter,
motionären uttryckt uti en underdånig skrifvelse den 15 Maj 1849. deruti motionären
jemväl i underdånighet dels anmäler «att Kronans rätt och allmänna säkerheten
icke på ett fullt betryggande sätt kan bevakas med en sådan åklagare-magtens organisation
och särdeles med ett så beskaflfadt aflönings-sätt för de allmänna åklagarne,
som nu eger rum,» dels ock angifver följande hufvudsakliga fördelar af förslagets antagande:
att åklagare-kallet i allmänhet, när åklagare ej hade någon omedelbar fördel af åtalen,
skulle blifva mindre förhatligt, och då inkomsterna blifva förbättrade eller åtminstone mindre
beroende
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Betänkande Jt? 63.
5
beroende af tillfälligheter, skulle mer redbara och bildade personer kunna finnas benägna att
emottaga åklagare-befattningen; att till följd deraf det tyvärr annu någon gång, såsom
det ville synas existerande förhållandet, att åklagare låta genom mutor förmå sig att
lemna brott utan åtal, borde kunna fullkomligen upphöra; att åklagarens verksamhet
då isynnerhet blefve riktad på upptäckt af de gröfre, för samhällets säkerhet mest
vådliga förbrytelser; att den föråldrade och till stor del i lagstiftningen öfvergifna
grundsats att lemna målseganden andel i böter, blefve ulan vidare tillämpning, hvarigenom
man ock skulle bereda öfvergång till en rättegångs-ordning, der frågorna om
straff och skadestånd mera starkt skulle kunna åtskiljas och derefter, såsom på flera
andra ställen, målseganden kunde tillåtas aflägga vittnesmål i den egentliga kriminela
delen, en bana, som efter all anledning förr eller sednare måste beträdas, om icke
allt för många brott skola förblifva ostraffade, när alla slag af inqvisitoriska tvångsmedel
måste öfvergifvas; att benådnings-rätten kunde utöfvas utan allt afseende å
målsegandens och åklagares rätt till och behof af bötes-andelar; ett afsende nu kanske
nödigt, men som ej voro fullt rättsenligt; att alla svårigheter i fråga om förvandling
af böter, då vissa delar deraf efterskänkas komma att försvinna; att den allt sedan
1820 hvilande, ännu oafgjorda frågan om nya sfadganden till kontroll öfver ådömde
böter skulle kunna på ett enkelt och tillfredsställande sätt lösas; samt att alla de
verk och inrättningar, som nu uppbära andel i böter, skulle nästan alldeles befrias
från det besvär, de dermed nu hafva.
Utskottet har inhemtat att Kongl. Majit i nådigt svar på Justitie-kanslerens ofvan
omförmälda underdåniga skrifvelse förklarat, att då uti det förslag till ny strafflag,
som Kongl. Majit vid 1847 års riksdag låtit för Rikets Ständer framlägga, vore
antaget att alla böter skulle tillfalla Kronan, samt den uti nu gällande lag för vissa
brott stadgade påföljd att hafva förverkat sitt gods, jemväl skulle upphöra, fann Kongl.
Majit icke skäl, att för det då närvarande och innan ytterligare grundlagsenlig åtgärder
i anledning af ofvanberörda förslag kunde komma att vidtagas, i nåder besluta
något särskildt förfogande till följd af den underdåniga framställningen i hvad nyssnämnde
frågor anginge, hvaremot, och enär, för pröfning huruvida medelst bidrag af
dylika böter och gods, som förbrutet dömes, löner eller löne-förbättringar må kunna
beredas åt allmänna åklagare, nödigt vore, att få utredt till hvad belopp, under sistförflutna
tiden, vederbörande åklagare och myndigheter tillgodanjutit andelar i böter och förverkadt
gods; men underrättelse härom af Justitie-kansleren lämpligen kunde inhemtas, anbefalldes
Justitie-kansleren att hos Kongl. Kammar-rätten, i afseende å de bötesmedel,
som upptagas i räkenskaperna för allmänna Krono-uppbörden samt hos öfrige myndigheter,
hvilka med uppbörd eller kontroll af böter eller förbrutet dömdt gods
ega befattning, söka de upplysningar, som för ämnets utredning finnas behöfliga.
Utskottet är af den öfvertygelse, att åklagarekallet hos oss erfordrar en genomgripande
reform i ofvanantydda syftning; men denna institutions karaktär betingas i
Bih. til R. St. Vrot. 1856—1858. 4 Sami. 2 A/d. 29 Haft. 2
6 Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Betänkande M 63.
väsendtlig mån af de iagskipnings-former, inom hvilka brottmåls-lagen verkar. Derföre
kan den ena institutionens omgestaltande icke ensidigt företagas. Motionären har väl
ej heller uttryckligen påyrkat något sådant, men nödvändigheten af åklagare-institutionens
omorganiserande uttryckes otvetydigt dermed, att det i motionen heter, att kronans
rätt och allmänna säkerheten icke för närvarande kan på ett fullt betryggande
sätt bevakas. Då en sådan omorganisation otvifvelaktigt kommer att företagas i sammanhang
med det fullständigande af reformen i vår brottmåls-lag, samt deraf påkallade
förändringar af prbcessen, som torde vara att med det snaraste förvänta, och
hvilkas sammanhang med förevarande fråga antydes i Kongl. Maj:ts ofvanomförmälde
svar på Justitie-kanslerens framställning, i hvilket nådiga svar Justitiekansleren
anbefalles att från vederbörande infordra de upplysningar, som för
ämnets beredning äro erforderlige; samt det af motionären föreslagna förändrade
aflöningssätt för allmänna åklagare, om det också skulle kunna anses
mera ändamålsenligt, än det nuvarande, hvilket dock skäligen kan ifrågasättas
i afseende på allmänna åklagaremagtens lägre organer, för hvilka hopp om egen fördel
torde utgöra en icke ringa uppmuntran till tjenste-verksamhet, likväl, enligt Utskottets
öfvertygelse, icke ensamt skulle i någon väsentlig mån komma att bidraga
till vinnande af det ändamål, som i detta afseende bör sökas och följaktligen icke
heller ensamt bör utgöra föremålet för underdånig skrifvelse till Kongl. Majit i ett
ämne af den omfattning, som ifrågavarande, hemställer Utskottet vördsamt,
all hvad Herr von Koch föreslagit, så i ena som andra afseen
det,
icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockhom den 25 Februari '1858.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 4858.
1
Förteckning
öfver Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi- m. fl. Utskotts Utlåtanden
och Mcmorialcr under 1856—1858 årens Riksdag.
N:o
1. Memorial, om antagande af särskild Sekreterare för sammansatta Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.
2. Utlåtande, angående utfärdandet af nytt Rese-reglemente.
5. Utlåtande, angående löne-förmåner för Läns-notarierne.
4. Utlåtande om ordnandet af Pensions-väsendet.
5. Utlåtande om ändring i stadgandet, angående arrendators och hans löftesmäns
ansvarighet för skillnad i arrende-summa, då indraget eller annat boställshemman,
till följd af arrendators bristande fullgörande af arrende-vilkoren,
å ny auktion utarrenderas.
6. Utlåtande, angående penninge-depositioners införande i stället för nu brukliga
kautioner för vissa tjenster samt arrenden.
7. Utlåtande, angående förändrade grunder för användandet af den från Kongl.
Serafimer-ordens-gillet utgående uppfostrings-hjelp.
8. Utlåtande om tillsättande af och arfvoden åt ständiga ledamöter uti en Lag
beredning.
9. Utlåtande, angående förklaring öfver Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847,
rörande utarrendering af kungsgårdar, kungs-ladugårdar och andra kronolägenheter.
10. Utlåtande, i anledning af väckt motion, att Kongl. Skeppsholmen och till Flot
tans
etablissement hörande strand på Kongl. Djurgården måtte emot vissa
Bill. till R. St. Brot. i856—1858. 4 Sami. 2 Afd. 30 Haft. 1
2
N:o
vilkor, upplåtas till Stockholms stad eller enskilde samt förses med
byggnader och kajer för handelns behof.
11. Utlåtande, angående anläggning af en elektrisk undervatten s-telegraf emellan
Skåne och ön Rugen.
12. Utlåtande, i anledning af väckta motioner derom, att krono-brefbäringen dels
måtte öfvertagas af Post-verket och bestridas på Statens bekostnad, dels
verkställas af enskilde, men kostnaden derför ersättas af Staten efter
bestämmande af Härads-rätt och Konungens Befallningshafvande, dels att
all i mantal satt jord måtte efter hemmantalet lika deltaga i kronobrefbärings-skyldighetens
utgörande, dels ock slutligen, att ett förslagsanslag
måtte anvisas och ställas till Kongl. Maj-.ts disposition, för att
användas till bestridande al krono-brefbäringen.
13. Utlåtande, angående upphäfvande af vissa förbud rörande Böda krono-park.
14. Utlåtande, angående dag-arfvode till magistrats-person, som skall närvara då
penningar, stämpladt papper m. m. inlägges eller uttages ur Landt
ränteri.
15. Utlåtande, dels i anledning af Kongl. Maj-.ts nådiga proposition i fråga om en
fyr-anläggning å Gottska Sandön, dels ock i följd af väckta motioner,
angående åtgärders vidtagande för förbättringar i fyr-, båk- och lotsväsendet.
16. Utlåtande om nedsättande af en kommitté för utarbetande af förslag till ord
nande
af allmänna helsovården.
17. Utlåtande om förflyttning af skyldigheten att fortskaffa resande från ett enskildt
åliggande till ett Statens bestyr, samt att i sådant afseende ett statsanslag
af minst 3 millioner R:dr måtte anvisas och ställas till Kongl.
Maj-.ts disposition.
18. Utlåtande, angående skjuts-ersättning till indelta arméens öfver- och under
befäl
samt civil-stat för en del resor i tjenste-ärenden.
19. Betänkande, i anledning af väckta motioner, dels om den personliga skydds
afgiftens
anvisande till folkundervisningens befrämjande, dels ock om ordnandet
af folkskole-väsendet, samt om löneförhöjning för Folk-skolelärare
och Seminarie-föreståndare m. m.
20. Utåtande, angående pension åt Grefve Thorsten Rudenschöld.
21. Utlåtande om förändradt papper till de nu brukliga skrif-kartorna.
22. Utlåtande om införande af ett medel-porto för skrifvelse^ som inom riket
genom elektriska telegrafen befordras.
23. Utlåtande, angående åtgärders vidtagande för fortsatt utgifvande utaf samling
af författningar rörande arméen, dess styrelse och förvaltning.
3
N:o
24. Utlåtande om Statens öfvertagande på passevolans af rustnings-besväret.
25. Utlåtande om antingen indragning af Lands-fiskals-tjensterne eller anslående
af lön ål Lands-liskalerne.
26. Utlåtande, i anledning af väckt motion om förhöjdt traktamente åt Nämnde
och
Fjerdingsman vid extra förrättningar.
27. Utlåtande, angående förtydligande af Kongl. Kungörelsen den 11 Augusti 1854,
i fråga om ersättning till Nämnde- och Fjerdingsman för extra förrättningar.
28. Utlåtande, angående understöd af allmänna medel för uppehållande af gästgif
veri
vid Matmagens by i Jemtlands län.
29. Utlåtande om förhöjning af det åt Fullmäktige i Banken och Rikgälds-kontoret
anvisade honorarium.
30. Utlåtande om förändring af vissa för Hypotheks-föreningarne nu gällande
föreskrifter.
31. Utlåtande, angående, åtgärder för befrämjande af en förbättrad skogshushållning
och dermed gemenskap egande frågor. *
32. Memorial, i anledning af återremisser å Utlåtandet N:o 15, angående fyr-anlägg
ningar
på Gottska Sandön, samt åtgärders vidtagande för förbättringar i
fvr-, båk- och lots-väsendet.
33. Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i frågor dels om
ordnandet af folkskole-väsendet, dels ock om anvisande al derför erforderliga
medel.
34. Memorial, i anledning af skiljaktiga beslut, rörande Utlåtandet N:o 20, om
beviljande af pension åt Grefve Thorsten Rudenschöld.
35. Memorial, i anledning af skiljaktiga beslut öfver Utlåtandet N:o 29, i fråga om
förhöjning af det åt Fullmäktige i Banken och Riksgälds-kontoret anvisade
honorarium.
36. Utlåtande, angående tillsynen öfver och regleringen af den gymnastiska under
visningen
inom landet.
37. Utlåtande, angående örlogsfartygs utsändande på de af Svenska handels-fartyg
mest hesökla aflägsna farvatten.
38. Utlåtande, angående anställande af Prest vid Allmänna Garnisons-sjukhuset.
39. Utlåtande, angående bildande af en stam för örlogs-flottans matroser, medelst
enrollcring af skärgårdsfolk.
40. Utlåtande, angående rättighet för indelningshafvare, alt få sina räntor och
krono-tionde debiterade och uppburne af kronans uppbördsman samt å
vederbörande Landl-ränterier qvartalsvis uttaga i penningar den derför
belöpande lösen.
4
N:o
41. Menibrial, mé'd förnyadt förslag till voterings-prositioner, i fråga om beloppet
af det Fullmäktige i Banken och Riksgälds-kontoret tillkommande honorarium.
42. Memorial, i anledning af återremiss å Utlåtandet N:o 31, angående åtgärders
vidtagande för befrämjande af en förbättrad skogshushållning samt dermed
gemenskap egande frågor, äfvensom med förslag till voterings-propositioher
i förstärkt Stats-Utskolt.
43. Memorial, i anledning af några frågor rörande folkskole-väsendet.
44. Utlåtande, i anledning af väckt motion att krono-brefbärings-skyldigheten måtte
på Post-verket öfverflytta1®.
45. Utlåtande om befrielse för Rotehållare på Gottland alt anlägga båtsmanstorp.
46. Utlåtande, rörande Rust- och Rotehållares befriande från deras befattning med
rekrytering och remontering samt underhåll af beklädnad, mundering
m. m., emot det att de åtaga sig en gång lör alla bestämda, mot omkostnaderne
vid berörde åliggande svarande årliga utskvlder, samt dermed
gemenskap egande ämnen.
47. Utlåtande om befrielse från rotering för Ansätts hemman i Jemtland.
48. Utlåtande, angående lindring i båtsmans-roteringen och dermed sammanhang
egande frågor.
49. Memorial, i anledning af Bonde-Ståndets ogillande af propositioner för omröst
ning
i förstärkt Stats-Utskott, angående åtgärders vidtagande för befrämjande
af en förbättrad skogshushållning.
50. Memorial, angående den till folkundervisningen anslagna halfva personliga
skydds-afgiften.
51. Betänkande, i anledning af väckt motion om stiftande af en lag, rörande afske
dande
af Statens embets- och tjenstemän, som i följd af vansinne, lamhet,
blindhet eller annan obotlig sjukdom längre tid varit urståndsatte
att deras tjenster bestrida.
52. Betänkande om ändring i 17 kapitlet 5 § Rältegångs-Balken samt Kongl.
Kungörelsen den 20 November 1845, i fråga om ersättning till vittnen.
53. Utlåtande, angående förändrad organisation af Sveriges landt- och sjö-lörsvar.
54. Utlåtande om ersättning till öfver-roterade hemman inom Kronobergs län.
55. Utlåtande, angående förändring i roteringen vid Westgötha-Dahls regemente
samt anslag af allmänna medel till hjelp för svaga rotar.
56. Utlåtande, i anledning af särskilda förslag till åtgärder för att underlätta pen
ninge-ställningen
och rörelsen inom landet.
57. Utlåtande om åtskilliga ad pios usus stillade kassors förvaltande af Rikets
Ständers Bank eller Riksgälds-kontor.
58. Utlåtande om anvisande af en särskild fond för belåning af fabrikater och
handtvcrks-produkter.
59. Memorial, i anledning af återremisser å Utlåtandet N:o 4, angående ordnandet
af pensions-väsendet.
60. Memorial, i anledning af återremitterade Utlåtandet N.o 7, i fråga om förän
drade
grunder för användandet af den från Seralimer-ordens-gillct utgående
uppfostrings-hjclp.
61. Memorial, i anledning af återremiss å Utlåtandet N:o 12, angående krono
brclbäringcns
utgörande.
62. Memorial, i anledning af återremiss af Betänkandet ^:o 51.
65. Betänkande om förbrulet dömdt gods och böters ingående till Staten m. m.
Bih. lill R. St. Prot. i856—1S58. 4 Sami. 2 Afä. 30 Haft.
2
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1858.
