# ID: svediakorp-gov2311
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 110,919
# sentences: 2,089
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


B i H A A <i
TILL
B&mv&SQa aua8»sMaiQB
PHOTOKOLL
VID
Ijagtimsi^ltiksclfigen i ^orkii»!in
Åren 1856, f8&9 och 1858.
FJEKIIE SAMIilWGElS.
Isii Afdelningen:
Siats-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betunkanden.
mmm mmm
k
[
Sta ts-Ulshottels Utlåtande N:o 205.
1
&[:© 905.
Arik. lill Exp.-Utsk. dori 4 Jan. 10S8, kl, G c. rn.
Utlåtande, i anledning aj Kammarskrifvaren i Riksgälds-kontoret H.
«f Trollås ansökning om gens ion vid af skeds tagandet.
(R:gs-Afd.)
Uti skrifvelse af den 1 sistlidne Oktober hafva Fullmäktige i Riksgäids-kontoret
lill Slals-Utskollet. öfverlemnat en af Kammarskrifvaren i samma verks Boksluts-kontor
Henrik af Trolle gjord, af prest-bevis och läkare-betyg åtföljd, ansökning, deruti af
Trolle anhållit, att dä han, för återvinnande af sin helsa, under de sednast förflutna
sju åren, på grund af företedda läkare-betyg, ej mindre än tolf särskilda gånger erhållit
tjenstledighet, utan att del dermed åsyftade ändamål vunnits, och då han numera, vid
en ålder af 59 år, funne sig oförmögen att behörigen fullgöra sina tjensteåligganden,
Fullmäktige måtte hos Rikets Ständer förorda hans af behofvet högt påkallade ansökan
om afsked från nämnde Kammarskrifvareljensl med bibehållande, såsom pension, af den
lön och del arfvode, som för samma tjenst funnes å stat uppförde; och hafva Fullmäktige
i anledning af denna ansökning yttrat, alt som det af sökanden företedda läkarebetyg
innehölle: att hans sjukdomstillstånd, oaktadt den af honom, för helsans återställande,
ofta åtnjutna tjenstledighet, år från är förvärrats ; alt en betänklig ögonsvaghet,
hvilken ytterligare inskränkte hans arbetsförmåga, tillkommit, samt alt derföre på vetenskapliga
grunder kunde antagas, all sökanden aldrig komme att blifva till helsa och
krafter sä återställd, att han kunde uthållande bestrida sin nu innehafvande tjenstebefattning,
så och enär af Rikets Ständer vid flera tillfallen, med afseende å styrkt ohjelpligt
sjukdomsförfall elier försvagade synkrafter och arbetsförmåga, medgifvils undantag
från det allmänna stadgandet, att för erhållandet af full pension vid afskedslagandel
fordras att hafva uppnått en ålder af 65 och till ryggalagt en tjenstetid af 40 år, samt
Rikets Ständer, efter derom under 1847 och 1848 samt 1853 och 1854 år* riksdagar
lidi. till R. St. Trot. '1856—1858. 4 Sami. •/ Afd. 4 Band. 4 Hii/t. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 205.
gjorda särskilda framställningar, tillåtit, alt två vid Riksgäids-kontoret då anställda samt
både lill lefnads- och tjenste-år vida yngre tjenstemän, finge, i anseende lill enahanda
bevekande omständigheter, sorn forek emme för af Trolle, erhålla afsked med åtnjutande
af deras å stal uppförda löner såsom pension, ansåge sig Fullmäktige, vid det
af nämnde verks Kommissariat vitsordade förhållande, att «/ Trolle, sorn befunne sig
i stor fattigdom, under en längre tid endast med största svårighet förmått fullgöra de
(ill hans tjenst hörande åligganden, böra förorda förevarande ansökning och alltså tillstyrka,
att sökanden, då han erhölie afsked från sin Kammarskrifvare! jenst, måtte få
uppföras å Riksgälds-kontorets pensions-slat, lill åtnjutande under sin återstående leinad
af en årlig pension å 400 R:dr B:ko, eller å enahanda belopp, som den för samma
tjenst på nu gällande aflönings-slat upptagna ordinarie lön utgjorde; hvarjemte Fullmäktige
hemställt, att, derest en sådan särskild förmån blefve af Rikets Ständer sökanden tillerkänd,
del förbehåll dervid mätte fästas, att ifrågavarande pension skulle betraktas
såsom ett honom personligen Levil jadt understöd, å hvilket hans borgenärer icke komme
att ega något anspråk,
I betraktande af ofvan anförda, vederbörligen styrkta eller vitsordade, förhållanden,
och då en tid af mer än -40 år förflutit, sedan oftabemälde tjensteman först anställdes
vid ett af de allmänna ernbelsverken här i hufvudstaden, finner sig Siats-Utskottet,
lika med Fullmäktige, böra tillstyrka,
alt Rikets Ständer må medgifva, det Kammarskrifvaren H. af
Trolle, då han erhåller afsked från s!n i Riksgälds-kontörel irinehafvande
Kammarskrifvaretjenst, varder ä samma verks pensionsstat
uppförd lill åtnjutande, under hans återstående lifstid, af en
årlig pension å Sexhundra R:dr Runt, samt att denna pension
må betraktas såsom ett Kammarskrifvaren af Trolle personligen
beviljadt understöd, derå bans borgenärer icke ega något
anspråk.
Stockholm den 2 Januari 1858.
Sta Is-Utskottets Utlåtande N;o 206.
t
Ms© ?Off.
Anie. lill
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om åtgärders vidtagande för
att, under vissa vilkor, bereda åboerne å de s. k. Kyrkohemmanen
i Halland dispositions- och besittnings-rali till
samma hemman.
(I. A.)
Genom remiss från Bonde-ståndet har till Siats-Utskottets behandling blifvit öfverlemnad
en af Riksdagsfullmäktige'! Anders Gudmundsson från Hallands län, med
hvilken David Andersson och Anders Nilsson från samma län .sig förenat, uti ofvan
uppgifna ämne väckt motion, i hufvudsakligen samma syftning, som den af bemälde
Rik sdags fu 11 mä k t iges numera aflidne broder Bengt Gudmundsson vid nästlidne riksmöte
gjorda framställning, hvilken då ej lyckades vinna afseende hos Rikets Ständer. Som
frågan om besittnings-rätteu lill de Halländske kyrkoheminanen för öfrigt vid flere riksdagar
varit föremål för Rikets Ständers öfverläggning^'1, torde det icke vara nödigt att
Utskottet,1 här meddelar en omständlig redogörelse för alllt hvad i delta ämne blifvit
anfördt till stöd för å ena sidan kyrkans och å den andia kronans anspråk på eganderätten
lill samma hemman, helst Utskottets vid 1840 och 1845 års riksdagar algifna
betänkande'! härom innehålla fullständiga upplysningar; och Utskottet anser sig således
endast böra i korthet erinra om den föregående behandlingen af detta ärende och de
hufvudsakligasle omständigheter, som vid frågans bedömande, måste tagas i öfvervägande.
Sedan Presle-slåndet vid 1815 års riksdag, med anledning deraf alt kyrkohemman
en i Halland understundom af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet skola blifvit
ansedda såsom vanliga kronohemman och dels underkastade skattevärdering, dels
ock af krono-betjeningen borlsladda, i underdånighet anhållit, att alla om skatteköp å
dylika kyrkohemman väckta frågor måtte förfalla, och, om sådane hädanefter yppades,
4
Stats- U Usko tidis Utlåtande N-.o 206.
Consistorium samt vederbörande Kyrkoherde och församling deröfver höras, samt att
lediga kyrkohemman och lägenheter måtte utbjudas på arrende-auktion, och således
icke bortslädjas till förre brukarens slägtingar, har Kongl. Majit, enligt Nådigt Bref den
22 Maj 1819, förklarat, att sådane hemman, lill hvilka kyrkorna innehade slädselrätl,
icke kunde (ill skatte försäljas eller kyrkorna från städsel-rätten skiljas, så framt icke
visas kunde, ett kyrkorna en sådan dispositionsrätt sedan Danska tiden obehörigen sig
tillegnat; hvilka frågor Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i hvarje förekommande fall,
eger att, sedan vederbörande, och bland dem Consistorium i Götheborg, blifvit hörde, i
laglig ordning pröfva och afgöra.
Vid tillämpningen af hvad sålunda blifvit stadgadt om bevisnings-skyldigheten, i
afseende å eganderätten till ifrågavarande hemman, visade sig emellertid snart att någon
fullt tillförlitlig utredning af de äldre förhållanden, hvarpå bevisningen måste grundas,
ej kunde åstadkommas, hvarigenom ock inträffat, alt, lili uppkomna tvistefrågor, rörande
vissa af dessa hemman, helt och hållet skiljaktiga beslut blifvit meddelade. Sålunda
hade uti eli hos Kongl. Majit i underdånighet fullloljdt besvärsmål, angående disposition
s-rätten till ett hallt mantal Lyngåkra i Harplinge socken af Hallands Län, Kongl.
Majit, medelst Resolution al' den 19 Augusti 1823, i Nåder gillat och fastställt Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes i Hallands Län och Kammar-kollegii sammanstämmande utslag,
hvarigenom kronan berättigats att, utan rubbning af kyrkans och pastors rätt till
den dem hvardera förlänia smörränta, berörde hemman till jord och besittning då och
framgent, såsom annan kronojord, fritt disponera och detsamma i laglig ordning för
kronans räkning borlstädja. Deremot hade Kongl. Majit, vid pröfning af en likartad,
utaf Kongl. Majit» Befallningshafvande och Kammar-kollegium afgjord tvistefråga, rörande
en annan del af hemmanet Lyngåkra, jemte hemmanen Skintaby, Risarp och
Idla Brännarp, genom Nådig Resolution den 29 Mars 1825, förklarat, del Harplinge
kyrka egde att, enligt gällande författningar, disponera ofvannämnde hemman dels ensamt
dels gemensamt med vederbörande Pastorer; dock att Kongl. Majit och kronan
förbehölles hemmantalsränta!! samt de öfriga allmänna onera och nisk vider, som, efter
lörfattningarne, deraf borde utgå.
Sedan, i anledning af dessa skiljaktiga beslut, Rikets Ständers Justitie-Ombudsman
hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit om Nådig förklaring al' Kongl. Brefvet
den 22 Maj 1819, har Kongl. Majit, uti Nådig skrifvelse af den 26 April 1826, förklarat
att Kongl. Majit funnit Halländska kyrkornas städsmålsrält lill kyrkohemmanet!
vara styrkt och befästad genom äldre och sednare författningar samt en långvarig utöfning
deraf, nemligen genom konung Christian IVis i Danmark Recess af drn 27 Februari
1643, genom 1646 års Hallands Läns jordebok, den första efter detta landskaps
afträdande fil! Sverige, genom 1697 års kyrkoräkenskaper, konung Carl XlLs den 30
Augusti 1697 för kyrkoinspektorerne i Halland utfärdade Instruktion o. s. v. Jemte
del Kongl. Majit pä dessa skäl icke kunnat fästa Nådigt afseende ä Justitie-ombudsmannens
förenämnde underdåniga framställning, hade Kongl. Majit funnit Dess nyssberörde
Resolution af den 29 Mars 1825, angående hemmanen Skintaby, Risarp, lilia
Brännarp och halfva Lyngåkra böra (ill underdånig efterrättelse lända.
Då emellertid Rikets Stander vid påföljande Riksmöte, enär anledningar förekommit
dertill, att, ehuru åtskilliga hemman i Halland, hvaraf vissa räntor voro anslagna
lill kyrkor och presterskapet, varit för dessas räkning bortslädslade, disposilionsoch
egande-rätlen tili dessa hemman likväl rätteligen skulle tillkomma Kongl. Majit och
kronan, sä att med åboskap derå borde förfaras på sätt örn kronohemman i allmänhet
är stadgadt, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att före pröfningen af sig yppande
frågor om skatteköp af kyrkohemman i Halland, vid vederbörlig domstol i laglig
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 206.
5
ordning måtte varda, i närvaro af behörige Krono- och Consistorii-ombud, undersökt
och pröfvadt, huruvida Kongl. Maj:t oell Kronan eller Kyrkan hade jordeganderätt och
att, såsom följd häraf, jemväl mätte förklaras, att de uti administrativ väg redan vidtagne
beslut icke vöre af den beskaffenhet att de kunde vara hinderliga för egande
rättsfrågans upptagande och afgörande i tvisteväg; har Kongl. Maj:t, genom Nådig Resolution
den 9 Juli 1830, i Nåder förklarat, att, sorn Kongl. Maj.t icke utan noggrannaste
skärskådande fattat Dess förut, angående Halländska kyrkohemmanen, meddelade
beslut, och dessa beslut vörö grundade på en i sekler utöfvad och af Danska och Svenska konungar
befästad kyrkornas rätt till nämnde hemman, hade K:gl. Majit, såsom Konung, sorgfällig
att skydda eganderättens helgd, och, såsom kyrkans öfverhufvud, pligtig att vårda dess
rättigheter, icke kunnat tillåta något intrång deruti; men då Kongl. Majit å ena sidan
uppfyllt denria pligt och bibehållit de Halländska kyrkorna vid deras uråldriga förmåner,
bade Kongl. Maj t ej heller lenmat kyrkohemmanons åboer åt deras öde, och i sin omsorg
orri dérn gått vida längre, än någon af Kongl. Maj:ts företrädare, och sä långt,
söm med egande-rättens bestånd vöre förenligt, enär Kongl. Majit icke allenast år 1820
tillagt desse åboer och deras barn en företrädesrätt vid hemmanens bort arrenderande,
sorn de, sedan är 1775 icke åtnjutit, utan ock, på det denna rätt med förmån måtte
kunna begagnas, i Nåder för klarat, att för anbuden skulle, efter Hushållssällskapels hörande,
af vederbörande bestämmas en sådan gräns, att åboerna kunde å hemmanen ega
sin skäliga bergning, hvarutöfver aila anspråk icke annat kunde än vara i strid med
eganderätfen. Vid öfvervägande af hvilket allt, och som undersökning vid Domstol om
eganderälten, utan stämning och ordentlig rättegång, icke vore med lag förenlig, samt
det ej heller öfverensstämde hvarken med omsorg för annans rätt, att utan pröfning af
hvarje särskilt fall, föreskrifva anställande af rättegång, blott derföre att tredje man så
äskade, eller med Grundlagens anda, alt så långt utvidga Domarens myndighet, att,
vid yppåd tvist, Konungens i administrativ väg vidtagna beslut icke skulle vara lör honom
hinderlig!*, Kongl. Maj 11 alltså länn Sig icke kunna lemna Dess Nådiga bifall lill
Rikets Ständers ifrågavarande underdåniga framställning.
Vid 1834—35 års riksdag anhöllo Rikets Ständer ytterligare hos Kongl. Majit
alt en allmän Undersökning rörande de så kallade kyrkohemmanen i Halland måtte
verkställas, hvarigenom på en gång kunde utredas och urskiljas om och hvilka afdessa hemman
tillhörde K:gl. Majit och kronan samt borde med åboer af kronan förses eller vore
af den beskaffenhet, att kyrkorne till dem hade eganderätt och lagligen kunde dem
bortslädja ; i sammanhang hvarmed, och som åboerne å ifrågavarande hemman, lika med
inneliafvarne af kronoskattehemman, utgjorde allmänna onera, jemte de lör hemmanen
fastställda arrenden, och hvilket skulle förorsaka den nödställda och tryckande belägenhet,
hvari dessa åboer sig befunne, Rikets Ständer tillika framburit den underdåniga anhållan,
att, i händelse den nyssberörde undersökningens verkställande icke i Nåder biföll
e s, Kongl. Maj.t mätte täckas å näst infallande riksdag framlägga för Rikets Ständer
förslag lill den lindring i onera för de Halländska kyrkohemmansäboerne, hvartill
omständigheterna kunde föranleda ; men genom Resolution den 28 November 1835 har
Kongl. Majit i Nåder förklarat, att sorn denna Rikets Ständers underdåniga framställning
ej i hufvndsaken innebure någon annan olikhet med Rikets Ständer tillförene afgiliia
och af Kongl. Maj:t icke bi (aline anhållan, än att den undersökning om eganderätten
till kyrkohemmanen i Halland, hvilken, enligt Rikets Ständers förra Skrifvelse,
hurde vid Domstol i laga ordning föregå hvarje sig yppande fråga om skatteköp å sådane
hemman, numera skulle, jemlikt den sednare underdåniga framställningen, företagas
i allmänhet och på en gäng utan annan anledning, än blotta förmodan, att Kronan
hade till flere af dessa hemman egande- och disposilions-rätt, så, enär hvarken några
6
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 206.
nya omständigheter eller skäl blifvit anförda till ändring af Kongl. Maj:ts i ämnet redan
fattade beslut, fann Kongl. Maj:t, på de i Dess Nådiga Resolution af den 9 Juli 1830
anförda grunder, densauuna böra förblifva gällande, äfvensom Kongl. Maj:t icke fann
lämpligt all låta uppgöra något särskildt förslag till lindring i onera för de Halländska
kyrkohemmans-åboerua, enär dessa åboers vilkor, liksom andia arrendatorer, bero pä
frivilliga öfverenskommelse!- med jordegaren, hvilka ej aunorlunda än med kontrahenternes
ömsesidiga begifvande kunna förändras.
Vid 1840—1841 års riksmöte förekom denna fråga ånyo hos Rikets Ständer
och företeddes dervid åtskilliga handlingar till bestyrkande af ifrågavarande hemmans
krononatur, af hvilka Rikets Ständer ansågo det vara ådagalagdt att de ifrågavarande
hemmanen varit ansedda och behandlade i fullkomlig öfverensstämmelse med hvad Lunds
Landabok om dem innehåller, nemligen sä, att doniinium oinskränkt tillhört Kronan, men
en viss ränta deraf tillkommit kyrkorna eller presterskapet och vid hvarje disposition
om hemmanen blifvit åt deni förbehållen; i betraktande hvaraf och efter ytterligare förebragt
bevisning om äktheten af den handling, hvarpå den så kallade Landaboken är
grundad och oni vidden af den rätt till hemmanen, som Kongl. Maj:t och Kronan, enligt
åberopade donations-, salu- och förpanlnings-brefvens lydelse utöfva!, Rikets Ständer
i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit i Nåder täcktes föranstalta, ali, genom
behörigen förordnadt ombud å Kongl. Majits och Kronans vägnar, stämning till vederbörlig
Domstol blefve ullagen och talan utförd örn återvinnande af Kronans jordegandeoch
disposition s-r ä 11 till ifrågavarande hemman. Sedan Preste-slåndet, i anledning häraf,
uti serskild underdånig skrifvelse, jemte framställning af de förhållanden, som ansetts
ådagalägga kyrkornas och presterskapets dispositionsrätt til! berörde hemman, yttrat
den underdåniga förhoppning och önskan, att Rikets Ständers i förenämnde hänseende
gjorda begäran icke matte varda i Nåder bifallen, så och efter det underdåniga utlåtanden
i ämnet blifvit afgifne af ej mindre Consistorium i Götheborg, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Hallands Län och Kammar-kollegium, än ock af Juslilie-kanslers-embetel,
har Kongl. Majit förklarat Sig icke kunna lemna bifall lill Rikets Ständers
förenämnde underdåniga anhållan, men derjemte, — under förmodan, det hufvudsakliga
af sigton med den af Rikets Ständer begärda undersökning varit icke egentligen att tillvinna
Kongl. Majit och Kronan en ringa, opåräknad, fördel, utan snarare att betrygga
åboerne å kyrkohemmanet] emot alltför höga och betungande afgälder, samt bereda
dessa åboer en möjlighet alt till hemmanen förvärfva jordegande- och disposilions-rätt,
hvilket ändamål Kongl. Majit funnit kunna vinnas på en enklare samt mindre besvärlig
och kostsam väg, — af sådan anledning till Rikets Ständer vid 1844-—1845 års
Riksdag a flå ti t Nådig Proposition af det hufvudsakliga innehåll, alt nu varande åboer
och arrendatorer å meranämnde hemman tillförsäkrades orubbad och oqvald besittning
af sina pä grund af uppgjorda afhandlingar innehafvande hemman, emot förpligtelse att
till kyrkorna och presterskapet fortfarande utgöra den afgäld, hvarom ömsesidigt vore
öfverenskommet. Då emellertid det i detta förslag upptagna vilkor i afseende å afgäldens
erläggande lill kyrkorna skulle föranleda dertill, alt äfven den afgäld, sorn, genom
det i sednare tider anbefallda auklionerings-syslemet, blifvit åtskilliga åboer till öfverdrifvet
belopp i jemförelse med de förut erlagda städjepenningarne ålagd, förklarade
Rikets Ständer lili underdånig Skrifvelse den 5 April 1845 all de ej kunde till den Nådiga
Propositionen lemna bifall.
Vid de sednaste 2:ne riksdagarne hafva jemväl hos Rikets Ständer framställningar
sketl i delta ämne af enskilde motionärer, åsyftande att bereda åboerne å oftanämde
hemman en mera betryggad besittningsrätt; men, med bifall till Slats-Ulskotlets deröfver
afgifna utlåtanden, hafva Rikets Ständer, hufvudsakligen af del skäl, att Kronans egande
-
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 206.
7
rätt lill hemmanen ej vore bevisad, ansell dessa framställningar icke förtjena afseende.
Uti den motion, som no nr föremål för Utskottets handläggning, har Riksdagsfullmäktigen
Anders Gudmundsson, efter en kort framställning om de i denna fråga
hitintills vidtagna åtgärder, dels erinrat, hurusom Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse!'
den 28 September 1829, den 10 November 1834 och den 12 December 1840 tydligen
utvisade att Rikets Ständer för sin del ansett kyrkornas och i vissa fall äfven
presterskapets anspråk på dispositions- och slädjerätt af dessa hemman vara obevisade,
och sannolikt under äldre tider tillkomna på ett obefogad! sätt, samt att eganderälten
till hemmanen rätteligen vore Kronans — ett förhållande, hvilket borde betrygga skalleköps-rättigheten
åt åboerne, äfvensom Kongl. Majit genom Dess ofvan anförda Nådiga
Proposition af den 5 Augusti 1844, erkänt billigheten af åboernas ifrågavarande anspråk,
dels ock fästat uppmärksamheten derå, alt under den sednare tiden flere innehafvare af
kyrkohemman lyckats att åtkomma mer och mindre fullständiga bevis, att deras s. k.
”kyrkohemman" af ålder varit kronohemman och i (lera läll samt under olika lider så
behandlats, samt fullgjort sådana skyldigheter och onera, hvarifrån eljest kyrkans egendom
varit befriad. Såväl Läns-styrelsen som Kongl. Kammar-kollegium hade lemnat
många upplysningar, som bestyrkte delta förhållande och Kongl. Majit hade genom
särskilda resolutioner förklarat åtskilliga åboer berättigade till skatteköp, under vilkor
att lili kyrkorna utgöra den ränta, som enligt Jordeboken åligger hemmanen. Ehuru
för största delen af de Halländska kyrkohemmanen en så fullständig bevisning vore svår
om icke omöjlig, syntes del dock ligga i sakens natur, att då alla dessa hemman befunnos
såsom kronohemman antecknade i de, allt sedan Svenska Kronan förvärfvade
Halländska provinsen, ordentligen förda Jordeböcker, samt särdeles fullständigt i 1646
års jordebok, desamma samtligen måste varit af enahanda beskaffenhet och under enahanda
lörpliglelser till Kronan, kyrkorna och prästerskapet. Ofvertygad att sanningen
och rättsenligheten af de inför Rikets Ständer ådagalagda och af dem vid så många
riksdagar godkända skäl en gång skulle göra sig gällande, och då, äfven i sednaste
åren, Kongl. Majit dels i administrativ väg, dels genom Dess Högsta Domstol förklarat
sig anse enskilta kyrkohemman vara skyldiga att endast utgöra till kyrkorna den årliga
ränta eller s. k. landgille, på grund af hemmanens rätta krononalur, har motionären,
under förklaring, att dermed icke åsyftades någon ändring i hvad anginge de
hemman, som blifvit donerade lill presterskapet, utan endast dem, som i äldre Jordaböcker
funnes åsätta viss och bestämd ränta till kyrkorna, framställt följande förslag:
l:o. Kyrkorna och presterskapet i Halland försäkras om framtida oqvaldt åtnjutande
af den ränta, som under namn af landgille af ålder utgått från de numererade
kyrkohemmanen i Halland; allt efter hvad Jordeböckerna nu utvisa:
2:o Såsom ersättning för den städja, hvilken kyrkor eller presterskap i äldre
tider uppburit vid förändring med åboer ä nämnde hemman, äfvensom för de arrenden,
hvilka i sednare tider blifvit i stället för städjandet anbefallde, komma kyrkorna och
presterskapet att åtnjuta en förhöjd ränta under namn af städje-ersältning;
3:o Denna förhöjda ränta bestämmes på det sätt, alt:
n) Slädjebrefven emellan år 1776 (då realisationen befästade myntvärdet)
och 1826, tagas till grund för densamma;
b) såsom medium af tiden mellan åbo-förändringarne antagas omkring
20 år;
c) i följd häraf beräknas den under 50 år vanliga slädjan förvandlad i penningar,
der någon andel varit på annat sätt bestämd, tredubbel, (hvilket
beräkningssätt blifver så mycket billigare till förde! för räntetagarne, som
8
Stats-Utskottets Utlåtande JS-.o 206.
1830 års realisation förändrat myntfoten endast till 128 sk., eller 2§ R:dr
på Riksdalern Specie),
d) sedan sålunda medeltalet af städ jans kapitalbelopp blifvit för 50 år funnet,
uträknas räntan derå efter 5 procent, och denna ränta blifver det
årliga belopp, som under namn af städje-ersättning, skall i all framtid af
hemmanet utgå.
4:o. Denna städje-ersättning skall, under detta namn, utöfver ordinarie räntan,
uti hemmanens jordeboksränta inlagas till framtida ovilkorlig efterrättelse;
5:o. Pä sådana vilkor anses de åboer och arrendatorer, sorn nu innehafva hemmanen,
de förre från 1858 års början, de sednare vid nuvarande arrendekontrakts utgång
berättigade att fortfarande besitta hemmanen, de, deras hustrur och barn, led
eller led, såsom för krono-åboer stadgadt är;
6:o. Skulle nuvarande åbo eller arrendator önska, alt genom skatteköp, på
samma sätt som luono-åbo, förvärfva jordegande rätt i det kyrkohemman, som han nu
innehafver, eller hans efMrlefvande hustru och barn, skall sådant vara dem liliförsäkradt.
7:o. Vid beräknandet af skatteköpeskillingen erlägges densamma till Staten,
jemte städje-ersättning, i enlighet med hvad om skatteköp af kronojord stadgadt är,
för den del af räntan, som kronan tillkommer; men till kyrkan gifves i skattelösen ett
belopp, motsvarande tolf gånger den ränta, som kyrkan årligen (elter medelmarkegång
för sislförfiulna 10 år) tillkommit.
Då frågan om dispositions- och jordegande rätten till de Halländska kyrkobemmanen.
enligt hvad Utskottet härö fran anfört, vid flere föregående riksdagar varit föremål
för Dikets Ständers pröfning, torde del icke vara nödigt, all vid della tillfälle meddela
någon utförligare framställning af alla de förhållanden, hvilka för ett noggrannt
bedömande af denna fråga måste lagas i betraktande, helst eli förslag af enahanda
innehåll med del nu förevarande äfven vid de 2:ne sislfötflutna riksmötena varit hos
Rikets Ständer framsläldt, men ej lyckats vinna afseende, och några nya skal icke blifvit
af motionären anförda, som ej under frågans föregående behandling kommit under
öfvervägande. Utskottet inskränker sig således till den erinran, alt om, såsom motionären
antagit, en del af de s. k. kyrkohemmanen egentligen äro att betrakta såsom
kronohemman, och deras åboer derför skulle anse sig hafva rättmätiga anspråk alt förvärfva
egande-rätt till desamma, de i sådant fall ega att i laga ordning väcka och
utföra den talan, hvartill de finna sig befogade; hvaremot anställandet å kronans sida
af en allmän rättegång för alt komma i besittning af hvad som för närvarande utgör
kyrkans obestridda egendom, icke vore förenligt med de i lagstadgade former för ärendenas
behandling. Hänvisande i öfrigt till den fullständiga utredning af detta ärende,
som innefattas i Stats-Utskottels vid 1841—1845 års riksmöte under N:o 182 och vid
1850—1851 års riksdag under N:o 327 afglida Utlåtanden, får Utskottet hemställa,
alt förevarande, motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 2 Januari 1858.
Reservationer:
Sta/s- Utskottets Utlåtande N:o 206.
9
Reservationer:
af Herrar A. IV. Björck och E. Falhem samt Riksdags-fullmäktige Ola Månsson frän
Christianstads län, David Andersson, Anders Gudmundsson och Anders Nilsson från
Hallands län, Pehr Andersson från Westmanlands län och Anders Ersson från Kopparbergs
län, under åberopande utaf afdelningens förslag, så lydande: Vid pröfniagen af
den fråga, som sålunda blifvit till Siats-Utskottets handläggning öfverlemnad, har Utskottet
trott sig böra i främsta rummet taga i öfvervägande. I. iruvida olägenheterna af
de nuvarande förhållandena med dispositions- och egande-rälten till de Halländska
kyrkohemmanen äro af den betänkliga beskaffenhet, alt en förändring deruti må anses
af behofvet verkligen påkallad. Till stöd för denna åsigt kan med skäl åberopas den
omständigheten, att både Kongl. Majit och Rikets Ständer vid flere föregående tillfällen
erkänt rättvisan af åboernas anspråk på en friare dispositions-rätt lill berörde hemman,
fastän de i sådant hänseende framställda förslag hitintills ej lyckats komma till ver kställighet;
— och det torde icke heller kunna förnekas att, då åboerna äro så föga betryggade
vid jordens besittning, alt hemmanen vid inträffande ledigheter skola utbjudas
på arrende-auktion till den mestbjudande, och sålunda åboens barn nödgas med främmande
spekulanter täfla om den jord, deras fäder af ålder innehaft, ett sådant förhållande
mäste i hög grad menligt inverka på jordbrukets tillstånd, enär en bemmans-innehafvare
påtagligen icke kan vara hågad att nedlägga kostnad och arbete på jordens
förbättring och uppodlande, då han hvarken för sig eller sina barn deraf kan påräkna
någon säker vinst, men deremot med visshet förutse, att hemmanets förbättrade beskaffenhet
skulle vid nästinträffaude arrende-auktion föranleda lill en ytterligare uppstegrinp
af arrendet. Att åter denna håglöshet för jordens vård och förbättring icke
allenast måste för åboerne sjelfve i både moraliskt och ekonomiskt hänseende medföra
menliga följder, ulan ock, när detta förhållande är allmänt rådande bland 5 å 600 familjer,
fördelade på omkring 200 hemman, utgör för hela samhället en olägenhet af så
betänklig art, att dess afhjelpande påkallar allvarliga bemödanden å Statens sida —
lärer icke heller kunna bestridas; — hvadan Utskottet för sin del hyser den bestämda
öfvertygelse, att förhållandet med besittnings*-rätlen (ill de Halländska kyrkohemmanen
förr eller sednare måste ordnas på ett sätt, som mera än det närvarande öfverensstämmcr
med åboernas billiga anspråk och det allmännas verkliga fördel.
Beträffande åter sältet för en sådan förändrings genomförande, torde det kunna
antagas att just erfarenheten om de svårigheter, hvilka hitintills lagt hinder i vägen för
en gynnsam utgång af denna fråga, skall utgöra den säkraste ledningen vid uppgörandet
af ett lämpligt förslag för framtiden. Sålunda då det visat sig att en allmän undersökning
och pröfning af förhållandet med egande-rätten till de Halländska kyrkohemmanen,
hvarom Rikets Sländer vid flere föregående riksdagar hos Kongl. Maj:t i
underdånighet gjort framställning, ej kunnat komma till stånd, och då äfven den vid
1840—1841 års riksdag väckta fråga, att stämning å kronans vägnar skulle till vederbörlig
Domstol utlagas, och talan i laga ordning utföras om återvinnande af kronans
Bih. till B. St. Prot. 1856—1858. 4 Sami. 1 A/d. 4 Band. 1 Höft. 2
10
Stats-Ulskollets Utlåtande N:0 206.
jordegande- och disposilions-rätt till de ifrågavarande hemmanen icke heller kunnat
vinna Kongl. Maj:ts Nådiga bifall, synes det icke vara lämpligt att numera ifrågasätta
hvarken någon allmän undersökning eller rättegångs anställande, helst Utskottet icke
kan underkänna vigten af de betänkligheter, som vid föregående tillfällen blifvit anförda
emot en sådan behandling af denna fråga, hvars slutliga afgörande derigenom skulle
blifva förd röj dl till en aflägsen framlid, utan alt ändock visshet förefunnes att det afsedda
ändamålet skulle på denna väg vinnas. Men då deremot Kongl. Maj.t, redan
vid 1844—1845 års riksdag, under erkännande af billigheten deruti, att åboerne mätte
betryggas emot alltför höga och betungande afgifter, och alt en möjlighet måtte dem
beredas all lill hemmanen förvärfva egande- och dispositions-rätt, i sådant afseende afgifvil
ett Nådigt förslag, hvaremot någon annan väsentlig anmärkning ej hos Rikets
Ständer förekommit, än beträffande beloppet af den afgift, som fortfarande skulle till
kyrkorna utgöras; Och då denna olägenhet genom det af motiouären nu framställda
förslag är afhjelpt på ett sådant sätt, att billigt afseende dervid synes vara fästadt både
ä kyrkornas rättigheter och å hemmans-innehafvarnes anspråk alt icke varda öfver höfvan
betungade, skulle Utskottet för sin del ej finna betänkligt att förorda detta förslag,
eller åtminstone de hufvudgrunder, hvarpå detsamma hvilar, till antagande af Rikets
Ständer. Dock sorn det torde vara nödigt alt, innan frågan slutligen afgöres, kyrkornas
målsmän äfvensom öfriga vederbörande myndigheter varda i ämnet hörde och frågan
derefter underställd Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, har Utskottet ansett sig för närvarande
endast böra föreslå,
att Rikets Ständer, jemte anmälan om de vid flera föregående
riksdagar gjorda och nu förnyade framställningar i detta ämne, i
underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande,
måtte till Rikets nast sammanträdande Ständer aflåta Nådig
Proposition i ändamål att bereda åboerna å de s. k. Halländska
kyrkohemmanen samt deras enkor och barn en mera betryggad
besittningsrätt lill samma hemman.
Stals-Utskoltets Utlåtande N:o 207.
11
\ o 809.
Arik. till Exp.-Utsk. den 4 Jan. 183», kl. G e. m.
Ullålande, i anledning af vackt motion örn ersättning lill IVeslerås
stad för minskning i vågpenningar.
(1. A.)
Uti en hos Borgare-ståndet vackt tili Stats-Ulskottet remitterad motion, har Herr
G. F. Ekholm anfört, hurusom genom flerfalldiga Kongl. Resolutioner ifrån äldre tider
och sednast Kongl. Resolutionerne och Brefven den 17 December 1634, den 27 Mars
1641, den 6 Februari 1683, den 4 Augusti 1720 och den 2 Juli 1816, Westerås stad,
i likhet med flere andra Rikets uppstäder, der metallvågar varit af ålder inrättade,
jemte skyldigheten att derstädes upprätthålla våghus och öfriga anstalter, erhållit rättighet
att af jern- och metall-effekter uppbära uti af Kongl. Majit fastställd taxa bestämda
afgifter, benämnde vågpenningar, utgående, bland annat, af stångjern med 2 sk.
8 rist. b:ko per skeppund. Af åberopade Kongl. Resolutioner inhemlades, att dessa afgifter
blifvit ställda i oskiljaktigt sammanhang med stadens skyldighet att bekosta dess
embets- och tjenstemäns aflöning, bestrida fångars underhäll m. fl. dylika utgifter, så
alt, när löneförhöjning, till följd af förändrade myntvärden och andra förhållanden,
kommit i fråga, dervid jemväl frågan om dessa inkomsters tillräcklighet tagits i betraktande
och taxationen efter omständigheterna blifvit lämpad. Upphörandet af dessa afgifter
hade under förflutna tider åtskilliga gånger blifvit ifrågastäldt, men på anförda
skäl afstyrkt och alslaget, hvilket, ibland annat, kunde inhemtas af Kongl. Resolutionen
den 29 December 1691 samt Kongl. Brefvet till Bergs-kollegium den 31 Maj 1826.
Uti den förstnämnda grundades alslaget på de skäl: att ”l:o Bergsstäderna, i följd af
tid efter annan erbållne Kongl. Resolutioner, ifrån långliga tider tillbaka hafva uppburit
vägare- och bropenningar af allt det jern, som densamma passerat, oaktadt allt sådant
der har blifvit vägdi eller intet; 2:o alt Brukspatronerne och Bergslagen i mänga
samfälda år sådane vägare- och bropenningar utan gensägelse eller synnerlig klagan
öfver deraf emotstäende gravation hafva erlagt och betalt; och 3:o alt denna ringa afgift
med intet skäl kunde anses för sådan gravation i jernhandeln, som densamma må
12
StaU-Vtskottnts Utlåtande N:o 207.
kunna förorsaka något binder eller alteration; och 4:o att städerna skulle genom en så
ansenlig deras ingjälds förminskning icke allenast lill en god del komma ali umbära
deras löner, ulan ock mista deras inkomster, hvaraf deras publike utgifter och tarfvor
borde blifva stoppade samt deras väsende eljest uti en och annan måtto soulageradt och
att det vore ofelbart, der slikt hända skulle, nemligen alt städernas inkomster genom
denna minskningen i deras härtills njutne vägare- och bropenningar blefvo så förringade,
att de intet hinte ut lill alt löna deras magistrat och betjente, samt underhålla sine
publike byggnader och broar, det Kongl. Majit med dess last och gravation vorde
kommandes att ersätta och uppfylla bristen, medan oumgängligheten fordrade, att släderne
måste hafva deras publike medel, så framt de skola kunna löna deras magistrat
samt underhålla de publike byggn ingar och verken.” Det andra åberopade Kongl.
Brefvet den 31 Maj 1826 innehöll, bland annat, med gillande af Kongl. Bergs-kollegii
tillstyrkande, ”att hvad staden Wenersborg beträffade, de vågafgifter, hvilka dittills blifvit
erlagde för jern, som, utan alt derstädes vågföras, endast passerar staden förbi, må,
enär ersättning derför af allmänna medel lemnades, upphöra, hvaremot en dylik ifrågaställd
förändring för städerna Westerås, Köping, Arboga och Hedemora för närvarande
icke kunde ega rum, enär dessa städer, sorn äro pligtige att hålla vågarne vid makt,
derigenom skulle gå miste om de för deras bestånd och förkofran samt tjenslemännens
aflöning oumbärliga inkomster.” (Denna Besolutiou är intagen i Svensk Författnings
samling
för år 1826,). Emellertid hade Kongl. Majit numera genom Nådig Resolution
den 30 Mars 1855 behagat förklara: "‘att, enär, i följd af Kongl. Majits den 12 sistlidne
Januari utfärdade Nådiga förordning om svenska jern-effekters stämpling, någon
ovilkorlig förpligtelse till bruks-effeklers vågföring numera icke eger rum, utom i uLskeppningsort,
der metallvåg finnes, för jern- och slål-eflekter, som skola sjöledes ur
riket utföras, har Kongl. Majit ansett de sökande Bruks-egarnes förevarande ansöknings-skrilt
icke föranleda annat Nådigt förklarande, än att skyldigheten till stadgade
vågafgifters erläggande vid Köpings, Westerås, Arboga och Strömsholms vågar hädanefter
är inskränkt till de fall, då dessa vågar icke deslomindre för bruks-effekters uppläggning
eller uppvägning begagnas.”
Ehuru motionären med sin förevarande framställning icke åsyftade att söka utreda,
huruvida vägning af jern-effekter vid uppstadsvågarne kunde vara för jernbandteringens
behöriga kontrollerande eiler Bruks-egarnes egne välförstådda intressen lämplig
eller icke, vore det dock, enligt hans förmenande, uppenbart alt, så länge å städernas
sida skyldigheten qvarstode att upprätthålla våg och dithörande anstalter, medan å
Bruks-egarnes sida den ovilkorliga skyldigheten att vågföra jern-effekter upphört, och
vägningen numera berodde af deras godtfinnande, berörde inkomster mäste, såsom ock
redan till någon del visat sig, förminskas eller ock alldeles försvinna, hvadan också
städerna måste anses berättigade att af allmänna medel undfå ersättning för deri minskning
i inkomster, sorn sålunda vore för handen, såvida de skulle kunna fullgöra sitt
åliggande att aflöna tjenstemanna-personaien och bestrida flere andra allmänna utgifter.
Att denna rättighet blifvit af framfarne Konungar erkänd, ådagalades, bland annat, af
ofvan åberopade Nådiga Konunga-bref och stödde sig på samma grunder, som ersättning
af allmänna medel numera är eller Ellfver anvisad lill stapelstäderna för den indragning
af lolags-inkomster, hvilken vid innevarande riksmöte blifvit föreslagen; Och
har, lill följd häraf, motionären å Westerås stads vägnar anhållit att ersättning af allmänna
medel målto staden beviljas för den minskning i vågpenningar, sorn egt rum
efter det sistberörde Kongl. Majits föreskrift uti Nådiga skrifvelsen den 30 Mars sistlidet
år, trädde i verkställighet, enligt den utredning, som för hvarje år i behörig ordning
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 208,
13
kunde varda upprällad oeh genom Konungens Befallningshafvande® försorg samt efter
undergången granskning i Lands-konloret, torde böra till Stats-kontoret allemnas.
Utan att nu ingå i bedömande, huruvida det af motionären väckta ersättningsanspråk
må vara grundadt på giltiga skäl eller ej, får Utskottet endast erinra, alt då
den för Westerås stad uppkomna minskning i vågpenningar, enligt hvad motionären
anfört, skall vara föranledd af den genom Kongl. Förordningen af den 12 Januari 1855
för bruks-effekler medgifna frihet från vågföring, frågan otn ersättning för denna inkomst
icke torde böra af Rikets Ständer till omedelbar pröfning upptagas, ulan synes
det ankomma på Westerås stad att i sådant hänseende i underdånighet framställa sina
anspråk hos Kongl. Maj:t, som icke lärer underlåta att, i anledning deraf vidtaga de
åtgärder, Kongl. Maj:t kan i Nåder finna af omständigheterna påkallas; och får Utskottet,
på grund häraf, hemställa,
att Herr Ekholms motion för närvarande icke må lill någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 Januari 1858.
MsO SOS.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Jan. 18S8, kl. 6 e.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet N:o 140,
angående dagsverksskyldighet till kungsgårdar och andra
kronolägenheter.
(I. A.)
Ofvannämnda Utlåtande är af Bonde-ståndet, på grund af gjorda anmärkningar,
lill Stats-Ulskottet återremitteradt; men som, enligt ankomna protokolls-utdrag, de 3:ne
öfriga Riks-stånden bifallit samma Utlåtande, och delta ärende följaktligen är af Rikets
Ständer afgjordt, återstår för Utskottet endast att, jemlikt 49 § 4 mom. Riksdags-ordningen,
Bonde-ståndet härom underrätta.
Stockholm den 2 Januari 1858.
Bih. till It. St. Vrot 1856—1858. 4 Sand, 1 Afd. 4 Band. i Haft. 3
STOCKHOLM, tryckt bos Isaac Marcus, 1858.
Stals- Utskottets Utlåtande N:o 209.
1
I*;o 309.
Ank. till Exp.-Utsk. deD 5 Jan. 1858, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om anslag af allmänna medel
för anskaffande af s. k. lifbergningsbåtar m. m.
(U. A.)
Under åberopande af Rikets sednast församlade Ständers beslut, hvarigenom
ett belopp af 10,000 R:dr B:ko anvisades för anskaffning och anbringande å
vissa ställen på svenska kusten af s. k. lifbergningsbåtar samt dertill hörande
apparater, och med förmälan hurusom, sedan Kapiten-löjtnanten i Flottan Carl
Kleman på Nådig befallning år 1854 i Danmark förskaffat sig kännedom om de
vid vestra kusten af Jutland befintliga räddnings-anstalter och derom afgifvit berättelse,
2:ne räddnings-stationer blifvit inrättade i Sverige, en båt- och raketstation
å Sandhammar vid de s. b. Mälare-husen samt en raket-station vid Brantevik,
har, uti en hos Borgare-ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion
Herr F. Rooth anhållit, att, enär dessa anstalter redan visat sig särdeles nyttiga,
synnerligast genom '2:ne i Oktober månad förlidet år särdeles väl utförda räddningsföretag,
då vid en strandning i närheten af förstnämnde station, 14 man, utgörande
besättningen å 2:ne förolyckade fartyg, räddades, samt angeläget vore att
dylika lifbergningsbåtar och apparater förlädes, jemväl vid andra ställen å svenska
kusten, hvarest ett stort antal sjöskador årligen inträffade, Rikets Ständer måtte
anslå en summa af 30,000 R:dr Runt, att ställas till Lotsstyrelsens disposition
för anskaffande af nödiga lifbergningsbåtar och raket-apparater samt att dessa
räddnings-anstalter företrädesvis måtte anbringas vid Wiken, Höganäs, Mölle fiskeBih.
till R. St. Prol. i8S6—18S8. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 2 Haft. 1
2
Stats-Utskottcls Utlåtande N:o 209.
läge, Arildsläge och Torekow, eller hållas tillgänglige å andra ställen, som dertill
syntes lämplige.
Vid sistlidne Riksdag, då af samme motionär fråga väcktes om beviljande
af statsanslag för anskaffande af dylika räddningsbåtar och redskap, anhöllo, uppå
dåvarande Stats-Utskotts tillstyrkan, Rikets Ständer, som funno berörda framställning
förtjent af uppmärksamhet, uti underdånig skrifvelse, att Kongl. Maj:t måtte
låta föranstalta om anskaffande af dylika, ändamålsenligt konstruerade, båtar jemte
tillhörande lifräddnings-apparater, och att till bestridande af härför erforderliga
utgifter måtte användas ett belopp af högst 10,000 R:dr B:ko, men då det syntes
mindre lämpligt att bestämdt statsanslag för berörda ändamål anvisades, föreslogo
Rikets Ständer, att beloppet måtte utgå antingen af reservationerna å det på
Riks-Statens öde Hufvudtitel uppförda anslag för Lots- och Fyrings-staterna eller
af Handels- och Sjöfarts-fonden; äfvensom Rikets Ständer öfverlemnade åt Kongl.
Maj:t att bestämma de ställen, hvilka företrädesvis borde med dylika räddningsanstalter
förses. Enligt hvad Utskottet inhämtat, har ock sedermera, efter det
Kapiten-löjtnanten Kleman, jemlikt nådigt förordnande, i Danmark tagit kännedom
om dervarande räddnings-anstalters beskaffenhet, sättet för deras användande
m. m., och derom med berättelse inkommit, samt. Kongl. Maj:t, i anledning af
Kongl. Förvaltningens af Sjö-ärendena gjorda underdåniga framställningar, uti
Nådigt Bref den 9 Februari 1855, dels meddelat vissa föreskrifter angående
ordnandet af ifrågavarande räddnings-anstalter, jemte dermed i sammanhang stående
åtgärder, dels uppdragit åt Förvaltningen att tillsvidare hafva öfverinseendet
öfver berörda anstalter samt i afseende derå meddela nödig instruktion, dels ock
förordnat att de derför belöpande kostnader skola af Handels- och Sjöfarts-fondens
medel bestridas, fyra särskilda räddnings-stationer blifvit å skånska kusten inrättade,
nemligen en, som iordningställdes mot slutet af år 1855 omkring den s. k.
Sandhammaren vid byn Mälare-husen, hvilken station är försedd med fullständig
lifbergningsredskap, bestående af både raket-apparat och räddningsbåt, en vid
Brantevik, ordnad i början af nästlidet år och försedd med endast raket-apparat,
en vid JViken, sedan nästlidne Juni månad fullständigt ordnad, och en vid
Arildsläge, som ännu icke hunnit blifva fullt färdig; varande kostnaden för
räddnings-apparaters anskaffning m. m. beräknad för station med såväl båt som
raket-apparat till 3,300 R:dr, för station med en båt till 2,300, och för station
med endast raket-apparat till 1,000 R:dr, allt Banko; och har bemälde Kapitenlöjtnant,
som haft sig uppdraget att biträda vid ordnandet af de sålunda beslutade
lifbergnings-apparaterna å Rikets kuster och jemväl blifvit af Kongl. Maj:t
förordnad att tillsvidare vara Inspektör öfver räddnings-väsendet, hålla uppsigt å
stationerne och anställa nödiga öfningar med det dervid anställda räddningsmanskap,
uti afgifna rapporter förmält, att dessa inrättningar befunnits fullt ända
-
Slals-Ulskollets Tillåtande N:o 209.
3
må Isenliga, och att vid flera tillfällen, då skeppsbrott eller strandningar inträffat,
många menniskolif genom användandet af dessa apparater blifvit räddade.
Det visar sig häraf ätt Kongl. Maj:t redan låtit vidtaga åtgärder för anskaffande
äfven åt Sverige af dylika räddnings-anstalter, hvilkas stora nytta länge
inom fremmande länder varit insedd och bepröfvad. För sin del finner också
Utskottet lämpligast, att ordnandet af denna angelägenhet äfven hädanefter öfverlennäs
åt Kongl. Majit, som utan tvifvel åt denna sak fortfarande skall egna Sin
Nådiga uppmärksamhet och omsorg, helst Kongl. Majit bäst lärer vara i tillfälle
att bedöma både i hvad mån dessa anstalter förtjena att utvidgas samt å hvilka
ställen dylika räddnings-anstalter företrädesvis böra anläggas och vara att tillgå,
likasom Utskottet, då ifrågavarande ärende synes ega mesta samband med de
föremål, för hvilka Handels- och Sjöfarts-fonden är afsedd, anser nämnde fond
fortfarande böra vidkännas de utgifter, som härför kunna ifrågakomma. Men
ehuru Utskottet således, af dessa skäl, hvarken kan understödja motionärens framställning
i hvad densamma angår anvisandet af direkt statsanslag för lifräddningsredskaps
anskaffning eller förslaget att Rikets Ständer skola bestämma plats för
möjligen blifvande räddnings-stationer, får Utskottet likväl, med afseende å den
härstädes redan vunna erfarenheten om ändamålsenligheten och fördelarne af
dylika inrättningar, och då det synes vara af vigt och af behofvet påkalladt
att lifbergnings-anstalter, till beredande af hjelp och räddning åt sjöfarande, som
å andra delar af Rikets kuster lida skeppsbrott och råka i nöd, äfven varda
ordnade, tillstyrka,
att, i anledning af förenämnde motion, Rikets Ständer ånyo
må anmäla detta ärende hos Kongl. Majit, med underdånig
hemställan det Kongl. Majit ytterligare täcktes låta anskaffa
ändamålsenligt konstruerade lifbergningsbåtar jemte andra
tillhörande lifräddnings-apparater å sådane ställen, der Kongl.
Majit finnér dem vara mest af behofvet påkallade, samt att
de utgifter, som härtill blifva erforderlige, må, derest tillgångarne
sådant medgifva, af Handels- och Sjöfarts-fonden
bestridas.
Stockholm den 2 Januari 1858.
4
Stats-Utskollets Utlåtande N:o 'Ho,
M:o 310.
Ank. till Exp.-Utsk.-d. 5 Jan. 1858, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga orri användande af medel
från anslaget till fångars vård och underhåll för uppförande
af en byggnad vid straffängelset i Landskrona.
(U. A.)
Enligt hvad Kongl. Majit, uti en den 10 nästlidne November till Statsutskottet
aflåten Nådig Skrifvelse (N:o 132), behagat meddela, hade Styrelsen
öfver Fängelser och Arbets-Inrättningar i Riket under den 3 förutgångne Juli
i underdånighet anmält, bland annat, att, sedan den vid fästningsfängelset i
Landskrona Kongl. Majit och Kronan tillhöriga så kallade Gula Kasernen, uti
hvilken, jemte derinvid genom Styrelsens försorg verkställd tillbyggnad, Grefve
Sten Lewenhaupt, jemlikt med honom afslutadt kontrakt, lemnat 200 lifstidsfångar
daglig sysselsättning med fabriksarbete, den 19 Februari innevarande år nedbrunnit,
Styrelsen, efter inledd underhandling om ett större antal fångars sysselsättning
vid fängelset, med Grefve Lewenhaupt uppgjort förändradt kontrakt, dermed
Styrelsen afsett ej allenast att fortfarande under en längre tid förskaffa fångvården
en icke obetydlig inkomst genom användandet af fångarnes arbetskraft, utan
äfven och hufvudsakligast att åt det stora antal lifstidsfångar, som vid fängelset
förvaras, bereda nyttig sysselsättning, såsom säkraste medlet att bland dem upprätthålla
ordning och efterlefnad af den för fängelset stadgade disciplin, i hvilket
afseende Styrelsens omsorger för nämnde fängelse komme att i ökadt mått tagas
i anspråk, då, efter fullbordandet af redan anbefalld tillbyggnad för fängelsets
utvidgande, en betydlig tillökning i fång-antalet derstädes komme att ega rum.
Slats-Utskottels Utlåtande N:o 210.
5
På sätt detta nya kontrakt utvisade, innefattade det hufvudsakligen, att en ny
byggning i den nedbrunnas ställe skulle uppföras och qvarstående delen af så
kallade tillbyggnaden påbyggas genom Fångvårds-Styrelsens försorg med en kostnad,
hvilken, fördelad på 2:ne år, antagits komma att uppgå till högst 55,000
R:dr B:ko, deruti inberäknad kostnaderna för smärre byggnads-arbeten, som afsågo
att bereda en direkt, emot rymnings-företag mera betryggande, förbindelse
emellan fängelset och fabriken: att samma kostnad skulle af Grefve Lewenhaupt
godtgöras på det sätt, att han, jemte den i det äldre kontraktet betingade ränta
till 5 procent å deruti omförmälda tillbyggnadskosfnad, 8,000 R:dr B:ko, skulle,
å kostnaden för den nu ifrågakomne fabriksbyggnaden, dock högst till belopp af
55,000 R:dr B:ko, erlägga ränta efter 6 procent årligen under den tid af 20 år,
under hvilken kontraktet borde gälla, och att Grefve Lewenhaupt skulle, sedan
4 månader efter byggnadens emottagande förflutit, i dagsverkspenning erlägga
4 skillingar Banko för hvardera af de arbetsfångar, som honom tillhandahållas,
till högst ett antal af 300 dagligen; och hade, under förutsättning att det med
Grefve Lewenhaupt sålunda vilkorligen uppgjorda kontrakt vunne Kongl. Maj:ts
Nådiga bifall, Styrelsen i underdånighet begärt, att ifrågasatta byggnads-företag,
för hvilket blifvit öfverlemnade af Öfver-Intendents-Embetet granskad ritning och
kostnadsförslag, måtte få genom Styrelsens försorg verkställas, med användande,
så vidt ske kunde, af fångarnes egen arbetskraft; äfvensom Fångvårds-Styrelsen,
i afseende på de härtill nödiga medlen, hemställt, att de i mån af behof finge
tagas af det årliga fångvårds-anslaget, mot det att de af Grefve Lewenhaupt utfästade
årliga räntebetalningar i Styrelsens hufvudbok godtgjordes kontot för
byggnader och reparationer å straff- och arbetsfängelserna, hvarigenom denna
utgiftstitel komme att under kontraktstiden med motsvarande belopp minskas.
I anledning af berörda framställning och under åberopande af de i bilagdt
Statsråds-protokoll närmare utvecklade skäl, har Kongl. Majit, som dels ansett
det vara af väsentlig vigt, att vid straffängelset i Landskrona, hvilket är beräknadt
att inrymma icke mindre än 500 fångar, utväg till sysselsättning för tångarne
beredes, dels funnit detta ändamål lämpligen och utan särdeles tunga för
Statsverket kunna ernås på det af Styrelsen för Fängelser och Arbets-inrättningar
föreslagna sätt, uti högstberörde Nådiga Skrifvelse föreslagit, att, för utförande
vid Landskrona fästnings-fängelse af det byggnadsföretag, som i Fångvårds-Styrelsens
ofvanberörda underdånige skrifvelse finnes omförmäldt, ett belopp
af högst 55,000 R:dr B:ko må få användas utaf anslaget till fångars vård och
underhåll, samt utgå i mån af behof och med de vilkor för medlens återbetalning
, hvarom Fångvårds-Styrelsen hemställt.
Af det den Nådiga Skrifvelsen vidfogade, af Kongl. Majit åberopade, Statsråds-protokoll
samt öfrige denna fråga tillhörande, Utekottet delgifne, handlingar
inhämtas vidare, att Kongl. Krigs-kollegium, hvars yttrande häröfver infordrats,
6 Stats-TJlskollcls Utlåtande N:0 210.
•
uti afgifvet utlåtande förmält, det hinder icke möter för den till Landskrona fästningsområde
hörande platsens användande tillsvidare på det af Fångvårds-Styrelsen
nu föreslagna sätt, äfvensom att, vid ärendets föredragning inför Kongl.
Maj:t den 3 nästlidne Juli, Hans Excellens Herr Justitie Stats-Ministern, jemte
det han fästat uppmärksamheten å det ytterst maktpåliggande deri, att för ofvannämnda
straffängelse, numera beräknadt att inrymma ett stort antal lifstidsfångar,
utväg bereddes till deras sysselsättande, i saknad hvaraf ändamålet med denna
straff-anstalt väsentligen skulle förfelas, tillika upplyst, dels att den fabriksarbetsverksamhet,
deråt tångarne, i följd af förra öfverenskommelsen med Grefve
Lewenhaupt, fått egna sig, befunnits vara särdeles gagnelig, dels ock att arbete
för fångar på enskild mans förlag i allmänhet vore att föredraga den, med betydligare
kostnad förknippade och vid Landskrona-fängelset, af bristande utrymme,
i allt fall icke utförbara sysselsättning för fångvårdens egen räkning, som för
fångpersonalen vid åtskilliga andra fängelser i Riket måst tillvägabringas, hvarföre
Herr Justitie Stats-Ministern, då tillfälle nu erbjöds att, med en jemförelsevis
icke obetydlig inkomst för Fångvårds-Styrelsen, kunna hålla ej mindre än
300 lifstidsfångar i daglig verksamhet, förmält sig desto hellre biträda det
väckta förslaget att med fångvårdens medel bekosta uppförandet af ifrågaställa
byggnad, som utgifterna härför, enligt bestämmelserna i det föreslagna kontraktet,
komma att fångvården successivt återgäldas.
Jemte anmälan om hvad sålunda förekommit och delande den sålunda uttalade
åsigt om angelägenheten deraf att åtgärder vidtagas hvarigenom det må
blifva möjligt att bereda lämplig sysselsättning åt de många å Landskrona fästning
förvarade fångar, får Utskottet, med afseende jemväl å öfrige till stöd för
den nu gjorda framställningen anförda skäl, tillstyrka,
att Rikets Ständer må bifalla hvad Kongl. Majit uti ofvaoberörda
Nådiga Skrifvelse behagat äska och föreslå.
Stockholm den 2 Januari 1858.
Stals-Utskottels Utlåtande N:o 211.
1
Hf:o 211.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Jan. 1858, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af en från
Nya Elementar-Skolan i Stockholm till Landtb raks-Akademién
årligen utgående hyres-ersättning.
(U. A.)
Jemte förmälan, hurusom Direktionen vid Nya Elementar-Skolan i Stockholm,
för att kunna bereda Ijenlig plats åt den nya skolhus-byggnad, hvartill
Rikets sednast församlade Ständer anvisat medel, nödgats i årlig hyres-ersättning
för det å den för byggnaden afsedda tomt belägna s. k. Pistolssmeds-bostället
utbetala dels till Landtbruks-Akademien 333 R:dr 16 sk. och dels till
Kongl. Musei kamererare 450 R:dr B:ko för de åt honom i nämnde hus upplåtne
lägenheter, har, uti en inom Borgare-ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad,
motion, Herr A. F. Rinman, enär för bestridande af dessa utgifter
annan tillgång ej kunnat beredas än genom en med 10 R:dr B:ko årligen förhöjd
afgift för hvarje betalande lärjunge, men det syntes obilligt att kostnaden
för uppförande af nödig skolbyggnad för en läro-anstalt, stiftad af Rikets Ständer
och af erkändt gagn för hela Riket, skulle till en del drabba skolans lärjungar,
hemställt, att då Kongl. Maj:t uti Dess Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof föreslagit att årliga hyres-ersättningen till Musei kamererare
skulle upphöra, Rikets Ständer jemväl måtte anvisa det belopp af 333 R:dr
16 sk. B:ko, eller 500 R:dr Riksmynt, som nu från Nya Elementar-Skolan till
Landtbruks-Akademien för enahanda ändamål utbetaltes, och att denna summa
måtte å Akademiens stat uppföras.
8
Stats-Ulskotlels Utlåtande N:o 212.
Denna fråga har Utskottet tagit i öfvervägande; men då Rikets Ständer
redan visat sin frikostighet mot nya Elementar-Skolan genom beviljande af det
vid sistlidne Riksdag för ifrågavarande nya läroverks-byggnad äskade, icke obetydliga,
statsanslag, samt derjemte, med bifall till Kongl. Maj:ts derom vid innevarande
Riksdag gjorda Nådiga framställning, beviljat Musei kamererare löneförhöjning,
i följd hvaraf Skolans Direktion befriats från vidare utbetalning af
den bemälde tjensteman, jemlikt Kongl. Brefvet den 3 Oktober 1855, tilldelade,
här ofvan omförmälda, hyres-ersättning å 450 R:dr B:ko, anser Utskottet vidare
understöd från Statens sida i och för ifrågavarande skolhusbyggnad icke skäligen
böra ifrågakomma, utan hemställer, att ofvanberörda, af enskild motionär framställda,
förslag,
må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 2 Januari 1858.
mo 212.
Ank. till Exp.-Utsk. dea 5 Jan. 1858, kl. lif.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
användandet af de å Statsanslaget för Båtsmansbeklädnaden
åren 't 84 0—i 85 i uppkomna behållningar.
(U. A.)
Samtlige Riks-stånden hafva till Stats-Utskottets handläggning öfverleinnat
Högstberörde, i 1 Sami. 1 Afd. af Bihanget till Riks-ståndens Protokoll
under N:o 47 intagna Nådiga Proposition, deruti förmäles, hurusom, sedan vid
1847 och 1848 årens Riksdag Kongl. Maj:t för Rikets då församlade Ständer
framlagt ett, i öfverensstämmelse med dertill af särskilde Kommitterade uppgjorda
grunder,
Stals-Utskoltets Vllåande N-o 2/2.
9
grunder, utarbetadt förslag för tillvägabringandc af sådan förändring i sättet för
Båtsmans-beklädnadens anskaffande, att bestyret dermed af Staten öfvertoges emot
viss kontant ersättning af vederbörande Rust- och Rotehållare, samt ett på Stat,
uppfördt förslags-anslag af 28,000 R:dr B:ko årligen, Rikets Ständer hufvudsakligen
biföllo denna framställning, dock med det, i afseende på det äskade förslagsanslaget,
stadgade förbehåll, att detsamma finge utgå till högst nämnda belopp
och i mån af behof användas, allt efter som Rust- och Rotehållarne på det
förändrade beklädnadssättet ingingo.
Efter det Kongl. Majit sedermera, genom Nådig Förordning af den 22 December
1848, meddelat de till förändringens genomförande nödiga föreskrifter, samt
tillika anbefallt Förvaltningen af Sjö-ärendena att gå i författning om anskaffande
af jemväl bestämdt antal nya Båtsmans-beklädnader, och att af under händer
egande medel förskjuta dertill erforderliga kostnader, visade det sig emellertid,
att förbemälde Kommitterades kostnadsberäkningar betydligt understego utgifterna
för ifrågavarande beklädnads anskaffning och underhåll, hvarföre Kongl. Majit,
sedan Förvaltningen härom lemnat utredning, vid 1850—1851 års Riksdag framställde
nödvändigheten af förberörde beklädnads-anslags ökande med 14,000 Ridr
Biko årligen, hvilken tillökning Rikets Ständer äfven, under förut stadgade vilkor, beviljade
och hvarigenom anslaget förhöjdes till det belopp af 42,000 Ridr samma
mynt, som derefter varit på Riks-statens 5:te Hufvud-Titel för ändamålet uppfördt
och, i förhållande till den från början för årlig uppfordring afsedda Båtsmansstyrka
jemväl befunnits tillräcklig. Deremot hade hittills förblifvit oersatt en del
af de förskott, som Förvaltningen af Sjö-ärendena åren 1849 —1851 måst i och
för Båtsmans-beklädnadens första uppsättning af under händer varande andra medel
utgifva, men hvilka icke kunnat af tillgångarne för beklädnads-anskaffningen
betäckas, i anseende till dels det dåvarande anslagets äfven af Rikets Ständer
erkända otillräcklighet och dels den omständigheten att under de nämnde 3:ne
åren ett stort antal Rust- och Rotehållare icke på det nya beklädnadssättet ingingo
och således anslaget, i följd af det vid dess begagnande fästade förbehåll,
endast i ringa mån fick till beklädnads-anskaffning användas.
Enligt hvad af den Nådiga Propositionen vidare inhemtas, hade Förvaltningen
af Sjö-ärendena år 1853 hos Kongl. Majit uppgifvit beloppet af berörda
förskott till 119,139 Ridr 21 sk. 7 rist Banko, men sedan, i anledning häraf,,
Kongl. Majit, under den 11 Juli 1854, i Nåder anbefallt Förvaltningen att. efter
det under de kommande åren sig visat, huruvida de till kostnaderna för Båtsmans-beklädnadens
bestridande afsedda medel lemnade tillgång till betäckande af
omförmälda förskott, till Kongl. Majit ytterligare inkomma med den underdåniga
framställning i ämnet, hvartill omständigheterna kunde föranleda, hade bemälde
embetsverk, uti underdånig skrifvelse den 16 Maj förlidet år, tillkännagifvit, att
Bih. till R. St. Prot. 1856—1858. 4 Sami. 1 Afd, 4 Band. 2 Haft. 2
10
Slals-Utslcoltets Utlåtande N:o 2/2.
genom under sednare åren på beklädnads-tillgångarne uppkomna öfverskott, ifrågavarande
förskott, efter afdrag af kostnaden för de till Båtsmans-beklädnaden
hörande ylleskjortors första anskaffning, hvilken kostnad i Nåder förklarats skola
på annat sätt godtgöras, nedgått till 39,078 R:dr 2 sk. 2 rst. banko, till ersättande
hvaraf annan tillgång icke kunde uppgifvas, än de, till följd af merberörde
vilkor för beklädnads-anslagets begagnande, derå under de 3:ne åren 1849 —1851
uppkomna behållningar, hvilka uppgingo till ett sammanräknadt belopp af 40,160
R:dr 41 sk. 9 rst. och, enär anslaget för samma år till hela beloppet uttagits,
funnes hos Förvaltningen innestående, men icke utan särskildt tillstånd kunde
disponeras.
Kongl. Majit, som funnit ifrågavarande oguldna förskott böra på ett eller
annat sätt godtgöras och jemväl för Sin del ansett lämpligt att dertill användes
den i sådant afseende af Förvaltningen af Sjö-ärendena uppgifna tillgång å 40,160
Ridr 41 sk. 9 rst, har emellertid, enär dessa medel, hvilka, enligt ofvanberörda
vid beklädnads-anslagets beviljande fästade vilkor, rätteligen bordt till Riksgäldskontoret
återlefvereras, icke utan Rikets Ständers medgifvande kunna disponeras,
uti högstberörde Nådiga Proposition föreslagit, det Rikets Ständer måtte tillåta,
att den här ofvan uppgifna bristen för Båtsmans-beklädnadens upphandling, 39,078
R:dr 2 sk. 2 rst. banko, må få betäckas af ifrågavarande å beklädnads-anslaget
för åren 1849 —1851 befintliga odisponerade behållningar.
Utskottet, som tillika fått del af de ärendet tillhörande handlingar, har tagit
denna fråga i öfvervägande; och alldenstund Rikets år 1850—1851 församlade
Ständer, genom beviljande af årlig tillökning i det vid föregående Riksdag å stat
uppförda anslag för Båtsmans-beklädnadens anskaffning och underhåll, erkändt
nämnda anslag vara för dermed afsedda ändamål otillräckligt, finner också Utskottet
det vara billigt, att den för åren 1849 —1851 å berörde anslag uppkomna
brist, utgörande, enligt hvad vederbörande vitsordat, 39,078 R:dr 2 sk. 2 rst.
banko, eller 58,617 R:dr 7 öre Riksmynt, jemväl varder ersatt, hvadan Utskottet, som
äfven för sin del finnér lämpligt, att ersättningen bestrides af den utaf Kongl.
Majit i sådant afseende uppgifna tillgång, tillstyrker,
att Rikets Ständer må bifalla hvad Kongl. Majit uti högstberörda
Nådiga Proposition behagat äska och föreslå;
kommande återstoden af behållningen, utgörande 1,082 Ridr 39 sk. 7 rst. banko,
eller 1,624 Ridr 23 öre Riksmynt, att till Riksgälds-kontoret öfverlemnas.
Stockholm den 2 Januari 1858.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o il 3.
11
l¥:o 2fl3.
Ank. till Exped.-Utsk. d. 5 Jan. 1858, kl. 11 f. m.
VHatande, i anledning af väckt motion, att de vid innevarande
Riksdag beviljade löne-tillökningar måtte i blifvande aflönings-stater
upptagas i särskild kolumn.
(U. A.)
Från Ridderskapet och Adeln har Stats-Utskottet erhållit remiss å en inom
bemälda Riks-Stånd af Friherre Adam Christian Raab väckt, så lydande motion:
”att Rikets Ständer i underdånighet hos Kongl. Maj:t anhålla det Stats-kontoret
måtte anbefallas att, vid uppgörande af de särskilda Embetsverkens Aflöningsstater,
uppföra de gamla lönerna och de vid denna Riksdag beviljade provisoriska
löne-tillökningarne i särskilda kolumner.»
I anledning häraf får Utskottet anföra, att, då i de hos Kongl. Stats-kontoret
hittills upprättade ailönings-stater alltid iakttagits, att den Statens Embetsoch
Tjenstemän tillkommande aflöning, vare sig att denna bestått af lön, taffelpenningar,
arfvode eller tjenstgörings-penningar m. m. upptagits under särskilda
rubriker och sådant, elter hvad Utskottet inhemtat, äfven för framtiden kommer
att ega rum, Utskottet, vid sådant förhållande, finnér någon särskild föreskrift i
det af motionären omförmälda hänseende desto mindre af behofvet påkallad, som
den af Rikets Ständer nu beslutade lönetillökning, med undantag endast i afseende
å lönerna för lärare vid Elementar-Läroverken, blifvit provisorisk och blott
för 3 år gällande, hvadan Utskottet hemställer,
att Friherre Raabs motion ej må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 Januari 1858.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1858.
Stats-Utskottets Utlåtande M 214.
1
N:o 214.
Aak. till Exp.-Utsk. d. 7 Jan. 1858, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om för ändring i de angående begrafning
shfelps utbetalning till embets- och tjenstemän gällande
stadqanden.
(I. A.)
Borgare-ståndet har till Stats-Utskottets handläggning öfverlemnat en af Herr
L. R. Kistner väckt motion, deruti erinras, hurusom, sedan Kongl Majit, uppå Rikets
Ständers underdåniga hemställan, genom Kongl. Kungörelsen den 17 September
1851. förordnat att all begrafningshjelp derefter skulle upphöra, Stats-verket likväl
fortfarande hade förbindelse, att för de embets- och tjenstemän, hvilka aftjenat begrafningshjelp
och aflida under det de innehafva allmän tjenst, utbetala begrafningshjelps-besparmgar
till deras sterbhus. Då, genom denna kungörelse, åt de tjenstemän,
som tillkommit efter år 1851 blifvit beredd en förmån, hvaraf de, hvilka före
samma år ingått i Statens tjenst, äro i saknad, har motionären ansett billigheten
fordra att nuvarande tjenstemän, som aftjenat begrafningshjelp, måtte förklaras berättigade
att genast återfå de belopp, som de hafva att fordra hos Stats-verket. Sådant
skulle äfven för Stats-verket medföra en fördel, ty i en aflägsen framtid, då
förhållandet med begrafningshjelpen för hvarje särskild tjensteman måhända fallit ur
minnet, kunde många svårigheter och misstag vid reqvisition och utdelning deraf
uppstå, såväl i afseende å de personer, hvilkas sterbhus vore berättigade att erhålla
begrafningshjelp, som ock i afseende å densammas belopp, hvilket, enär grunderna
för dess uträkning kunde på flere sätt undergå förändring, skulle föranleda stort
bryderi och ovisshet för vederbörande redogörare. Härvid borde nemligen iakttagas
att de äldre tjenstemännens löner icke voro bestämde till visst belopp, utan utgått
Bih. till R. St. Prot. 1856—1858. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 3 Haft.
2
Stats-XJtskottets Utlåtande JYi 214.
under flere olika titlar, å hvilka till. en del, men icke helt och hållet begrafningshjelp
aftjenats, hvadan också redan inträffat, att vederbörande, i okunnighet derom, att
endast vissa delar af lönen med begrafningshjelp aftjenats, till aflidne tjenstemäns
sterbhus utbetalt begrafningshjelp, beräknad för hela lönen och således tillskyndat
Stats-verket en förlust. I betraktande häraf har motionären alternativt föreslagit, antingen
det Rikets Ständer ville besluta, att Stats-verket nu på en gång skall återbetala
till alla tjenstemän, hvilka äro i tjenst, den begrafningshjelp de aftjenat, med
förbindelse likväl för hvar och en tjensteman att, i händelse han tager afsked med
rätt till pension ur någon pensions-anstalt, derifrån begrafningshjelp erhålles, afstå
ifrån sistnämnda rättighet, eller, om detta förslag ej skulle vinna bifall, att vederbörande
embets-myndigheter måtte åläggas att, så fort ske kunde, uppgöra förteckningar
dels på de tjenstemän, hvilkas sterbhus, vid deras död i tjensten, äro berättigade
att utbekomma begrafningshjelp och dels på densammas belopp, samt att,
sedan dessa förteckningar blifvit af vederbörande granskade, hvarje tjensteman, som
begrafningshjelp aftjenat, skulle erhålla en resolution, som bestämde det belopp, hans
sterbhus i sådant afseende egde att af Stats-verket utbekomma.
Ehuruväl Stats-Utskottet icke kan bestrida att, på sätt motionären anfört, de
embets- och tjenstemän, hvilka lillträdt sina befattningar efter den 17 September
1851, då Kongl. Majits nådiga kungörelse om upphörande af löne-innehållningar till
begrafmngshjelps och nådårs-besparingar utfärdades, derigenom kommit i en förmånligare
ställning än de som före nämnde tid blifvit anställde, synes likväl denna
omständighet ej utgöra tillräckligt skäl att nu tillerkänna de sednare rättighet att
genast utbekomma den begrafningshjelp, som är deras sterbhus tillförsäkrad i
den händelse att de aflida under utöfnirigen af statens tjenst eller med pension
å allmänna indragnings-staten. Då nemligen ifrågavarande embets- och tjenstemän
emottagit sina befattningar under vilkor att iakttaga då gällande bestämmelser i
afseende å berörde löne-innehållningar, kan Staten icke hafva någon förbindelse
att medgifva dem ersättning för samma löne-innehållningar på annat sätt eller
i annan ordning än författningarne stadga; — och utbetalningen på en gång
af alia dessa ersätfnings-belopp skulle dessutom för Stats-verket medföra en högst
betydlig och under närvarande förhållanden betungande utgift, hvilken deremot bhfver
mindre kännbar, då den småningom under loppet af många år verkställes.
Utskottet kan, för sin del, icke heller inse angelägenheten deraf att, på sätt
motionären alternativt hemställt, uträkningar öfver begrafningshjelpens belopp för
alla i tjenst varande embets- och tjenstemän nu skulle på en gång verkställas, helst
sådant skulle föranleda en betydlig tillökning i göromål för vederbörande redogörare
och sannolikt äfven anspråk å deras sida på ersättning härför af Stats-verket; hvartill
ock kommer, att den föreslagna förändringen, som åsyftar att begrafningshjel
pen
skulle uträknas enligt nu befintliga förhållanden, helt och hållet står i strid med
Stats-Uiskottets Utlåtande M 214. 3
hvad författningarne härom stadga, nemligen att begrafnings-hjelpen för indelta löner
skall utgå efter det års markegång, hvarunder löntagaren aflidit.
I betraktande häraf har Utskottet alltså funnit sig
sakna anledning att å förevarande motion tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
Stockholm den 2 Januari 1858.
Reservationer:
af Herrar Björnstjerna, J. M., v. Troil, F. A. och Gripensvärd, J. O., hvilka,
i afseende å sednare alternativet uti förevarande motion, åberopade Inkomst-afdel
ningens
förslag till Utlåtande, så lydande:
»Beträdande åter det sednare alternativet af förevarande motion eller att ut
räkningar
ofördröjligen borde upprättas öfver beloppet af den begrafningshjelp, som
skulle tillkomma sterbhusen efter nu i tjenst varande embets- och tjenstemän, har
Utskottet funnit detta förslag vara i flere afseenden förtjent af uppmärksamhet. Då
nemligen begrafningshjejp numera endast kan komma att utbetalas till sterbhusen
efter de embets- och tjenstemän, hvilka före utgången af år 1851 tillträdt sina befattningar,
men äfven dessa efter nämnde tid icke vidare aftjenat begrafningshjelp
å de lönförhöjningar eller nya löner, som de genom befordran till högre tjenster
fått uppbära, följer deraf, att uträkningarne öfver begrafningshjelpens belopp i hvarje
fall måste grunda sig å äldre förhållanden, enär det måste utrönas i hvilken
tjenstegrad den aflidne sednast aftjenat begrafningshjelp, beloppet af hans dåvarande
lön, med sedermera skedda förändringar o. s. v. Dessa uträkningar äro, enligt
hvad Utskottet inhemtat, särdeles för tjenstemän inom Arméen, redan nu af en
ganska invecklad beskaffenhet, och erfordra, då den aflidne tjenstemannen uppnått
högre ålder, mödosamma forskningar i äldre räkenskaper, hvilka icke ens alltid innehålla
de upplysningar, som äro nödiga för att kunna på föreskrifvet sätt styrka
om och till hvad belopp begrafningshjelp blifvit i hvarje särskild lönegrad aftjenad.
Det ligger äfven i sakens natur att, ju längre tid, som förflutit från det tjenstemannen
inträdde i statens tjenst, desto större svårighet måste en dylik utredning
4
Stats-Utskottets Utlåtande M 214.
medföra; och då dertill kommer att för en rigtig tillämpning af de i detta ämne
gällande författningar, i anseende till de många förändringar, som vid olika tider
egt rum i afseende å sättet och grunderna för tjenstemännens aflöning, nödvändigt
erfordras hos vederbörande redogörare en mångårig öfning och erfarenhet vid dessa
ärendens behandling, hvilken erfarenhet dock hädanefter måste hos de yngre tjenstemännen
blifva allt mera sällsynt, enär de ej praktiskt fått deltaga uti de nu
mera upphäfda besparings-författningarnes tillämpning, så torde häraf inses giltigheten
af motionärens antydan, att de för bestämmande af begrafningshjelpens belopp i
författningarne föreskrifna utredningar efter en längre tids förlopp svårligen torde
kunna med erforderlig noggrannhet verkställas.
Af dessa skäl har Utskottet ansett sig böra föreslå,
att Rikets Ständer genom underdånig skrifvelse måtte anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes anbefalla samtlige vederbörande myndigheter
att, efter viss förelagd tid, upprätta såväl förteckning
öfver alla ännu i tjenst qvarstående militäre och civile embetsoch
tjenstemän, hvilka vid 4851 års slut å sina innehafvande
beställningar aftjenat begrafningshjelp, med uppgift tillika å den
beställning, de då innehaft, som ock specifika uträkningar, upprättade
efter af Kongl. Maj:t lämplige befunne beräknings-grunder,
för hvar och en af dem å den begrafningshjelp deras sterbhus
är berättigadt att, när de under utöfningen af Statens tjenst
eller med pension å allmänna indragnings-staten med döden afgå.
utbekomma, hvarefter de uti dessa uträkningar utförda summor,
sedan desamma blifvit af vederbörande embets-myndigheter granskade
och till siffran godkände samt af ifrågavarande embetsoch
tjenstemän derefter gillade och antagne, såsom deras egande
fordran af Statsverket, skulle komma att utgöra de belopp,
hvilka såsom ersättning för hvars och ens redan innehållna
begrafningshjelp efter deras död i Statens tjenst borde till vederbörande
sterbhus-delegare uppå behörig anmälan genast och
utan uppehåll kontant utbetalas.»
STOCKHOLM, tryckt hos E Westrell, 1858.
Stats-Utskottets Utlåtande M 215.
1
N:o 215.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Jan. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående förhöjd aflöning för Rikets Ständers Justitie-omhudsman
samt den vid hans kansli anställda 'personal.
(R;gs-Afd.)
Under innevarande riksdag har Stats-Utskottet till sin förberedande behandling
fått emottaga åtskilliga framställningar i afseende på löne-vilkoren för Rikets Ständers
Justitie-omhudsman samt kansli- och vakt-betjeningen vid hans Expedition, öfver
hvilka framställningar Utskottet nu får i ett sammanhang sig yttra, sedan Utskottet,
efter vanligheten, först redogjort för desammas hufvudsakliga innehåll.
Då Rikets Ständer vid 1840 och 1841 års riksdag fastställde lönen för Justitieombudsmannen
till lika belopp med hvad Justitie-kanslern, enligt den sistnämnde
år gällande stat, åtnjöt i ordinarie inkomst, meddelades tillika det förklarande: att om
den utsedde Justitie-ombudsmannen förut innehade tjenst på rikets stat, skulle han
ega bibehålla dermed förenad aflöning samt derutöfver endast uppbära hvad som
möjligen fordrades till fyllande af Justitie-ombudsmans-lönens fastställda belopp, samt
att, i sådant fall, den, som förordnades att förrätta Justitie-ombudsmannens förut
mnehafvande tjenst, skulle från Riksgälds-kontoret utbekomma ett särskildt arfvode,
som, derest Justitie-ombudsmannen vore ledamot i ett kollegialt embetsverk med flera
aflöningsgrader, motsvarade hälften af lägsta ledamots-lönen, men eljest halfva beloppet
af den tjensten åtföljande ordinarie lön. Efter det Häradshöfdingen i Södermöre
härad, Kammar-rådet S. L. Theorell, under riksdagen åren 1847 och 1848,
blifvit vald till Justitie-ombudsman, förklarade Rikets då församlade Ständer, i fråga
om beloppet af det arfvode, som skulle tillkomma den i hans ställe vikarierande
Häradshöfdingen, att det med hänsigt till enahanda arfvode förut meddelade stadganBih.
till R. St. Prot. 1856—1858. 4 Sami, 1 Afd. 4 Band. 4 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande M 215.
de icke vore tillämpligt å bemälde vikarie; hvarföre följande förändrade och sedermera
bibehållna föreskrift infördes i det vid slutet af samma riksdag för Riksgäldskontoret
utfärdade reglemente: »Såsom arfvode för den person, hvilken förordnas
»att förrätta en blifvande Justilie-ombudsmans förra tjenst, skall Riksgälds-kontoret till
»denna person qvartalsvis utbetala hälften af det belopp, som skillnaden mellan Ju»stitie-kanslerns
ordinarie löne-inkomst och samma Justitie-ombudsmans från Riks»gälds-kontoret
utbekomna lön utgör.» Emot hvad sålunda blifvit föreskrifvet, har
likväl uti en af Kongl. Majit till Stats-Utskottet, under den 22 Juni nyssförlidet år,
aflåten skrifvelse (införd i Usta Samlingen af Bihanget till Riks-ståndens protokoller
under JV2 14 4) blifvit erinradt, att detta stadgande icke utan svårighet kunde tillämpas
å det förhållande, som inträdde genom Revisions-sekreteraren J. A. Södergrens
under nu pågående riksdag skedda utnämning till Justitie-ombudsman, emedan vigten
af hans förut innehafda embete och angelägenheten att till detsammas bestridande
använda en skicklig och erfaren person fordrade, att åt vikarien kunde erbjudas ett
fulla lönen för detta embete motsvarande arfvode; och har Kongl. Majit derföre,
genom högstberörde nådiga skrifvelse, fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på nödvändigheten
af en sådan förändring i sättet för Justitie-ombudsmannens aflönande,
att den lön, som han af annan tjenst innehade, på sätt i afseende å de inom Statsdepartementerna
tillförordnade Expeditions-chefer redan vore stadgadt, kunde användas
till aflöning för den, som bestridde samma tjenst under den tid Justitieombudsmannen
vore derifrån hindrad.
Uti den berättelse, som, vid denna riksdags början, af dåvarande Justitie-ombudsman
afgafs till Rikets Ständer, har denne, efter framställd erinran emot det vilkor,
som stadgades då aflöningen för Justitie-ombudsmannen höjdes till likhet med
Justitie-kanslerns förut ökade lön, eller att hvad han kunde af annan tjenst åtnjuta,
skulle från det för honom bestämda arfvodet afräknas, yttrat den åsigt, att Justitieombudsmannens
aflöning borde förbättras, så att Rikets Ständer fortfarande måtte
vara oförhindrade att till detta embete utse äfven dem, som icke vore bemedlade;
och har bemälde Justitie-ombudsman i samma berättelse, för den händelse, att aflönings-beloppet
komme att blifva oförändradt, hemställt, att det nu gällande vilkoret,
angående arfvodets förminskning med all den inkomst, Justitie-ombudsmannen af en
förut innehafvande tjenst åtnjöte, måtte i så måtto förändras, att han finge utan afräkning
behålla sådan, från annan tjenst härrörande, inkomst, som i allt fall ej
komme staten till godo.
Beträffande aflöningen för tjenstemännen vid Justitie-ombudsmannens kansli eller
s. k. Expedition, skulle, enligt hvad i samma berättelse vidare yttrades, en skälig förhöjning
af deras löne-vilkor vara än mera behöflig, helst dessa löne-vilkor ännu vore
desamma, som vid Justitie-ombudsmans-embetets inrättande, oaktadt de betydliga
löne-förbättringar, hvilka inom allmänna embetsverken blifvit derefter beviljade, samt
Stats-Utskottets Utlåtande M 215.
3
de nämnde Expedition tillhörande tjenster endast innehades på behaglig tid, hvaraf
följde, att dessa tjenster blefve försakade ej allenast för sysslor af enahanda tjenstegrad,
utan äfven för lägre, men med jemngod aflöning förenade tjenster. Jemte en
framställning om angelägenheten, att de arfvoden, som bestodes för ifrågavarande
tjenstemän, såvida de icke förhöjdes till högre, åtminstone icke blefve bestämda
till lägre belopp, än den aflöning tjenstemän af samma grad inom andra verk åtnjöte,
har f. d. Justitie-ombudsmannen i afseende på Sekreterarens aflöning dessutom
erinrat, att dennes löneförhållanden under sednaste riksdag så till vida försämrades,
att till honom utsträcktes samma vilkor, som gällde för Justitie-ombudsmannen beträffande
den inkomst han af annan tjenst innehade. Det blef då visserligen medgifvet,
att Sekreteraren finge bibehålla den befordringstur han för annan mnehafvande
tjenstebefattning egde, samt att han vore berättigad åtnjuta arfvodet för sekreteraretjensten
hos Tryckfrihets-kommittéen, men dessa medgifvanden innefattade dock ej
några sådana fördelar, som kunde anses hålla en tjensteman skadeslös för den uppoffring,
han gjorde derigenom att han lemnade en befattning, som vore af den beskaffenhet,
att hos dess innehafvare den för meranämnde sekreterare-tjenst erforderliga
duglighet kunde påräknas. Då denna tjenst inrättades hade densamma äfven betraktats
såsom en beställning af icke ringa vigt och aflöningen ansetts böra i förhållande
dertilL bestämmas. Den enda utväg, som, utan Statens öfverdrifna betungande, syntes
erbjuda sig för samma tjensts besättande med en fullt qvalificerad person, skulle
vara, att bevilja denne rättighet till det derför bestämda arfvodets förenande med
den inkomst, som han af annan tjenst kunde bibehålla efter afdrag af det belopp,
hvarmed hans vikarie borde aflönas; och borde i allt fal! det nuvarande arfvodet
förhöjas till likhet med lönerna vid motsvarande tjenstegrad i Statens verk
samt den befordringsrätt, tjenstens innehafvare förut egde, få under utöfningen af
samma tjenst behållas.
Sedan nuvarande Lag-Utskött, i sitt, efter verkställd granskning af Justitieombudsmannens
embetsförvaltning, under M 5, afgifna Utlåtande, till den behandling
af Riks-stånden, som vederborde, anmält den i ofvanberörde berättelse sålunda väckta
fråga om förökad aflöning för ej mindre Justitie-ombudsmannen sjelf än hans kansli,
så har denna fråga blifvit af Preste- och Borgare-stånden öfverlemnad til! StatsUtskottet;
varande densamma af Ridderskapet och Adeln återremitterad till LagUtskottet
samt Utskottets framställning härom af Bonde-ståndet lagd till handlingarne.
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion har Herr Cederschiöld, Robert
Theophron, under åberopande af samma skäl, som i Kongl. Maj:ts nådiga proposition
angående Stats-verkets tillstånd och behof samt dervid bilagda utdrag af
Stats-rådets protokoll blifvit anförda för ökningen af Statens embets- och tjenstemäns
löner, föreslagit, att, på det Justitie-ombudsmans-embetets innehafvare skulle kunna
egna hela sin tid åt utöfningen af detta högst vigtiga och ansvarsfulla embete,
samt en i landsorten bosatt embetsman, utan ekonomisk förlust, kunna detsamma
4
Stats-Utskottets Utlåtande M 215.
emottaga, Rikets Ständer, med afseende derjemte å den ovissa tiden för sagde embetes
innehafvande, måtte förhöja Justitie-ombudsmannens aflöning till 6,000 R.dr
B:ko för tiden från och med 1856 eller åtminstone från och med 1857 års början;
hvarjemte samme motionär föreslagit, att aflöningen för de vid Justitie-ombudsmannens
Expedition anställde tjenstemän, af hvilka Sekreteraren borde kunna uteslutande
egna sig åt sin befattnings utöfvande, måtte höjas till enahanda belopp, som de löneförmåner,
hvilka åtnjutas af desse tjenstemäns vederlikar i Statens embetsverk.
Genom det under 1840 och 1841 års riksdag meddelade samt i Kongl. Majits
ofvan omförmälda nådiga skrifvelse åberopade beslut, hafva Rikets Ständer redan
förklarat, att lönen för Justitie-ombudsmannen borde utgå med lika belopp, som
Justitie-kanslerens ordinarie löneinkomst enligt gällande stat utgjorde. Då detta
förklarande grundar sig på och öfverensstämmer med stadgandet i Riksdags-ordningens
63 §: »att Justitie-ombudsmannen — — — anses under sin tjenstetid och
»intilldess han från embetet skiljes eller till utöfningen af sin förut innehafda beställ»ning
återträder, i alla afseenden lika med Konungens Justitie-kansler,» finnér StatsUtskottet
detsamma böra fortfarande tjena till efterrättelse i fråga om bestämmandet
af merbemälde embetsmans aflöning; hvadan och enär hvarken de i Herr Cederschiölds
motion antydda flyttnings-kostnaderna för en i landsorten bosatt och till Justitie-ombudsman
utsedd person eller osäkerheten af det, genom valet dertill, erhållna
uppdrags varaktighet, synas böra föranleda till högre, årliga löne-vilkor för honom,
än för Justitie-kanslern, Utskottet får tillstyrka,
att Justitie-ombudsmans-lönen, under den tid innevarande riksdags
stats-reglering kommer att blifva gällande, må af Rikets Ständer
bestämmas till Sju tusen Riksdaler Riksmynt årligen, eller till lika
belopp, som Justitie-kanslerns aflöning enligt sagde stats-reglering
utgör.
Hvad åter beträffar de löne-vilkor, som äro förenade med Justitie-ombudsmannens
förut innehafvande tjenst, anser sig Utskottet destomindre kunna understödja
den i Justitie-ombudsmannens berättelse gjorda framställning i fråga om denne embetsmans
rättighet ntt bibehålla den Staten i allt fall icke tillfallande inkomst han af
annan tjenst eger, som härigenom en anmärkningsvärd olikhet uti inkomsterna för
ett och samma embetes innehafvare skulle uppkomma, och de hufvudsakligaste aflönings-förmånerna
för en eller annan Statens tjenst möjligen under en längre tid
komme att densamma frånskiljas. Deremot delar Utskottet den af Kongl. Maj:t uttalade
åsigt angående lämpligheten deraf, att den lön, som å gällande stat är anslagen
för samma tjenst, i allmänhet kan oafkortad användas till bestridande af de med
tjensten förenade gäromål under den tid ordinarie innehafvaren, till följd af Rikets
Ständers anställda val, förvaltar Justitie-ombudsmans-embetet. Dock som, i afseende
på nuvarande Justitie-ombudsmannen, Häradshöfdingen G. Lagerstråle, hvilken, sedan
Stats-Ulskottets Utlåtande JM 215.
5
den under innevarande riksdag först utsedde Justitie-ombudsmannen, Revisions-sekreteraren
J. A. Södergren, blifvit utnämnd till Justitie-råd, enligt föreskriften i ofvan
åberopade grundlags-§, är af Rikets Ständer insatt i Justitie-ombudsmans-embetet,
förekommer enahanda förhållande, som med den vid de 3:ne sednaste riksdagarne
valde Justitie-ombudsmannen, nemligen att han, i egenskap af Häradshöfding, innehar
boställe, hvars afträdande under den tid, han bekläder Justitie-ombudsmans-embetet,
icke synes lämpligen eller skäligen kunna föreskrifvas såsom vilkor för åtnjutandet
af den med detta embete förenade lön; så och då de extra inkomster, som Häradshöfdingen
i Justitie-ombudsmannen Lagerstråles domsaga enligt författningen eger
åtnjuta, efter hvad Utskottet tror sig kunna med säkerhet antaga, skola befinnas
tillräckliga för att nöjaktigt aflöna den i merbemälde Justitie-ombudsmans ställe tillförordnade
domhafvande, utan att afkastningen af bostället samt tingsgästnings-penningarne
och den på stat uppförda obetydliga Häradshöfdinge-lönen i samma domsaga
behöfva denne tillerkännas, får Utskottet hemställa,
att, vid utbetalningarne från Riksgälds-kontoret af den nuvarande
Justitie-ombudsman tillerkända och Justitie-kanslerns lön motsvarande
aflöning, måtte afdragas ej mindre den på stat uppförda
Häradshöfdinge-lönen jemte ersättningen för tingsgästningspenningarne
i Luggude härads domsaga, än äfven afkastningen
af det för Häradshöfdingen i nämnde domsaga anslagna boställe,
beräknad till 4 procent af det vid bevillmngs-taxeringen för
det sednast förflutna året samma boställe åsätta värde.
Men derjemte och för det fall, att en embets- eller tjensteman, hvars egentliga
aflöning utgöres af den för hans innehafvande tjenst anvisade kontanta lön,
skulle framdeles varda till Justitie-ombudsman utsedd samt Rikets Ständer icke
skulle finna härvid förekommande förhållanden föranleda något särskildt stadgande i
afseende på hans förut egande lön, anser sig Utskottet böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majit i nåder
föreslagit, angående sådan löns användande till aflöning åt den
som bestrider den tjenst, från hvars utöfning ordinarie innehafvaren
genom Justitie-ombudsmans-embetets förvaltning är förhindrad.
Med anledning af hvad Herr Cederschiöld i sin motion yttrat, och då både
billigheten och den afsedda likheten i Justitie-kanslerns samt Justitie-ombudsmannens
löne-inkomster synas fordra, att den lön, som till den sednares lefnadskostnader är
anslagen, icke till en betydlig del medtages af utgifterna för hans flyttning från sitt
förra hemvist till den ort eller hufvudstaden, der han under utöfningen af Justitieombudsmanna-embetet
måste vara bosatt, har Utskottet, enligt hvars åsigt äfven
6
Stats-Utskottets Utlåtande M 215.
beloppet af ersättningen för en i landsorten förut boende Justitie-ombudsmans flyttningskostnader
bör bestämmas i sammanhang med nu skeende löne-reglering för
denne embetsman och hans kansli-biträden, ansett sig böra föreslå,
att Rikets Ständer, utöfver den fastställda aflöningen, må, såsom
flyttningshjelp för nuvarande, äfvensom den blifvande Justitieombudsman,
som före detta embetes tillträdande icke är i hufvudstaden
bosatt, bestämma ett belopp af Ett tusen femhundra
Riksdaler Riksmynt.
Under förutsättning, att Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet nu tillstyrkt, och
med afseende å andra härvid förekommande särskilda förhållanden, hemställer Utskottet,
att den af samme motionär väckta fråga om retroaktiv beräkning
af den löne-förbättring, som vid denna riksdag varder
Justitie-ombudsmannen tillerkänd, må förfalla.
Vidkommande den jemväl föreslagna förhöjning i aflöningen för de tjenstemän’
som vid Justitie-ombudsmannens kansli elier Expedition äro anställde, synes en förbättring
jemväl af desse tjenstemäns löne-vilkor vara såväl påkallad af tidsomständigheterna,
som skäligen föranledd af de under innevarande riksdag beviljade lönetillökningar
för deras med kontanta löner försedda vederlikar inom allmänna embetsverken.
Men som, enligt hvad erfarenheten allt hittills visat, ingendera af tjensterna
vid nämnde expedition uteslutande tagit sin innehafvares tid och verksamhet i anspråk,
och då Utskottet betviflar, att, om äfven lönen för Justitie-ombudsmannens
Sekreterare höjdes till det belopp, som i den till Rikets nu församlade Ständer af
gifna
embets-berättelse föreslagits, en tjensteman, som egde de för denna sekreterarebefattning
erforderliga egenskaper, skulle finna sig föranlåten egna hela sin tid och
förmåga åt en tjenst, hvars framtida bibehållande är så osäkert och med hvilken
någon betryggande utsigt till vidare befordran icke är förenad, har Utskottet ansett
den för Sekreteraren ifrågaställa löne-förhöjningen skäligen och lämpligen kunna
inskränkas till här nedan tillstyrkta belopp. Jemte meddelande af den upplysning,
att aflöningen för Sekreteraren vid Justitie-ombudsmannens Expedition för närvarande
utgör U200 R:dr B:ko och för hvardera af de 2:ne derstädes anställde Kanslisterne
432 R:dr 24 sk. samma mynt, får Utskottet alltså tillstyrka,
att aflöningen, från och med innevarande års början, må utgå
för bemälde Sekreterare med Två tusen fem hundra Riksdaler
och för hvardera af de 2:ne Kanslisterne med Ett tusen Riks
daler
Riksmynt.
Enär Vaktmästaren vid meranämnde Expedition, hvilkens aflöning hittills endast
utgjort 222 R:dr 24 sk. B:ko, jemväl synes hädanefter böra komma i åtnjutande^
af en skälig förbättring i sina löne-vilkor, får Utskottet likaledes föreslå,
Stats-Utskottets Utlåtande M 215.
7
att aflöningen för beraälde Vaktmästare måtte, från och med
detta års början, bestämmas till Fem hundra Riksdaler riksmynt.
Alltsedan Justitie-ombudsmans-embetet inrättades, har Riksgälds-kontoret haft sig
ålagdt att årligen, inom vissa bestämda belopp, dels bestrida kostnaderna för de af
Justitie-ombudsmannen företagna embetsresor och dels betala de vid hans och Tryckfri
hets-ko mi ttéens Expedition erforderliga skrif-materialier samt andra expenser. För
det förra ändamålet har en årlig summa af 1,000 R:dr B:ko och för det sednare
en summa af 300 R:dr samma mynt varit till utbetalning förskottsvis anvisad. Såsom
en följd af skjutslegans nyligen beslutade förhöjning och på det att anslaget till
skrifmaterialier och expenser måtte, med begagnande af den för alla utgifts-anvisningar
vid denna riksdag antagna myntberäkning, varda i rundt tal utsatt, anser sig
Stats-Utskottet slutligen böra föreslå,
att den till bestridande af kostnaderna för Justitie-ombudsmannens
embetsresor, emot derför afgifvande redovisning, afsedda
årliga summa måtte för nyss ingångna och påföljande år höjas
till Två tusen Riksdaler riksmynt, äfvensom att det likaledes
årliga anslaget för upphandlingen af skrifmaterialier samt för andra
expenser vid Justitie-ombudsmannens och Tryckfrihets-kommitéens
Expedition måtte bestämmas till Fem hundra Riksdaler
sagde mynt.
I afseende på dessa 2:ne summors utbetalning, användande och redovisning,
torde för öfrigt
samma stadganden, som hittills varit meddelade, äfven hädanefter
böra bibehållas.
Jemte nu afgifna yttranden och förslag, har Stats-Utskottet ansett sig böra underställa
Rikets Ständers granskning och godkännande nedanstående dermed öfverensstämmande
föreskrifter, som. i stället för 162 och 163 §§ af det för Riksgälds-kontoret
hittills gällande reglemente, skulle komma att införas i det nya reglementet för
samma verk.
§ (motsvarande nu gällande reglementes 162 §)
Aflöningen för Rikets Ständers Justitie-ombudsman samt den hos honom anställde
kansli- och vaktbetjening bör af Riksgälds-kontoret, under sista månaden af
hvarje qvartal, utbetalas; skolande lönen för Justitie-ombudsmannen, under den tid',
innevarande riksdags stats-reglering kommer att blifva gällande, utgå med Sju tusen Riksdaler
(Riksmynt), eller med lika belopp, som Justitie-kanslerns aflöning, enligt sagde
stats-reglering, utgör; hvaremot Justitie-ombudsmannen, derest han förut innehar tjenst
på rikets stat, är skyldig att den dermed förenade löne-inkomst frånträda så länge
8
Stats-Utskottets Utlåtande M 215.
han uppbär Justitie-ombudsmans-lönen; dock eger nuvarande Justitie-ombudsman att
under sin tjenstetid bibehålla ej mindre den på stat uppförda häradsböfdinge-lönen,
jemte ersättningen för tings-gästnings-penningarne, i Luggude härads domsaga, än äfven
afkastningen af det för Häradshöfdingen i nämnde domsaga anslagna boställe,
beräknad till i procent af det vid bevillnings-taxeringen för det sednast förflutna
äret samma boställe åsätta värde; kommande således nu uppräknade löne-förmåners
sammanlagda belopp att vid de från Riksgälds-kontoret till honom skeende löneutbetalningarne
afdragas.
Utöfver den fastställda aflöningen, eger nuvarande äfvensom blifvande Justitieombudsman,
som före detta embetes tillträdande icke är i hufvudstaden bosatt, att
såsom flyttningshjelp uppbära från Riksgälds-kontoret Ett tusen fem hundra Riksdaler
(Riksmynt).
För ofvanbemälde kansli- och vaktbetjening utgår aflöningen, från innevarande
års början, med följande årliga belopp, nemligen: för Sekreteraren med Två tusen
fem hundra Riksdaler, för hvardera af de 2:ne Kanslisterne med Ett tusen Riksdaler
och för Vaktmästaren med Fem hundra Riksdaler (allt Riksmynt); börande Sekreteraren
hos Justitie-ombudsmannen, utan särskild ersättning, jemväl bestrida de göromål,
som tillhöra sekreterare-befattningen hos Tryckfrihets-kommittéen. Derest Justitieombudsmannens
Sekreterare förut innehar tjenst på rikets stat, skola vid uppbärandet
af ofvanberörde aflöning samma vilkor och förbehåll iakttagas, som äro stadgade
i afseende på utbetalningen af Justitie-ombudsmans-lönen vid enahanda fall.
§ (motsvarar 163 §).
Till kostnader för Justitie-ombudsmannens embets-resor bör Riksgälds-kontoret,
uppå hans reqvisition och emot derför inom hvarje års utgång afgifvande redogörelse,
förskottsvis utbetala en summa af Två tusen Riksdaler (Riksmynt). Skulle dessa
kostnader under ett eller annat är öfverstiga den dertill sålunda anslagna summa,
må till det öfverskjutande kostnads-beloppets godtgörande användas hvad utaf enahanda
anslag för de sedan innevarande riksdags början förflutna år möjligen kan
vara obegagnadt.
För upphandlingen af skrifmaterialier och för andra expenser vid Justitieombudsmannens
och Tryckfrihets-kommittéens Expedition bör ett årligt belopp af
Fem hundra R:dr (Riksmynt), emot behörig redogörelse, förskottsvis af Riksgäldskontorets
medel utanordnas.
Tryckningen och häftningen af ej mindre Justitie-ombudsmannens årliga embetsberättelser,
än hans särskilda berättelse till Rikets Ständer vid nästkommande riksdag
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 215.
9
dag, jemte dertill hörande bilagor, böra verkställas och papperet för dessa handlingars
tryckning anskaffas genom Fullmäktiges försorg, dock skall den härvid erforderliga
korrektur-läsningen besörjas på sätt förut skett; börande samtliga tryckningsoch
häftnings-kostnaderna för ifrågavarande berättelser och bilagor omedelbart utaf
Riksgälds-kontoret godtgöras, utan afdrag å det till expenser för sagde Expedition
beviljade anslag; hvaremot de medel, hvilka inflyta genom samma berättelsers försäljning
i bokhandeln, skola af Justitie-ombudsmannen, som härom eger foga anstalt,
inför Fullmäktige särskildt redovisas.
Stockholm den 9 Januari i 858.
lith. till It. St. Prot. 1856—1838. 4 Sami. 1 A/d. 4 Band. 4 Uäft.
2
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1858.
Stals-VtskoUels Memorial M 216.
M 216.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Jan. 18S8, kl. 1 e. m.
Memorialangående verkställd omröstning i anledning af Riksståndens
skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga till Stats-regleringen
hörande frågor.
Vid sammanträden nästlidne och innevarande dag har Förstärkta Stats—Utskottet
anställt omröstning öfver nedannämnda, uti Ståls-Utskottets Memorial N:ris
173, 182, 197, 199 och 204, Sammansatta Stats-, Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial JV2 33 äfvensom Sammansatta Stat3- och
Banko-Utskottets Memorial JV° 33 afgifna och, enligt ankomna protokolls-utdrag,
dels af samtlige, dels af tvenne Riks-stånd godkända voterings-propositioner; och då
Utskottet nu går att redogöra för resultaten deraf, bör Utskottet, i anledning af
de i flera propositioner förekommande uttryck om der omförmälda anslags utgående
för nästkommande tre år, fästa uppmärksamhet derå, att de gillade förslagen till
dessa propositioner blifvit under sislförjlutna år afgifna, så att nämnda tidsbestämmelse
följaktligen är alt räkna från och med innevarande år.
-i '
Irsta voteringen.
Den, som vill, att aflöningen för Civil-departementets chef bestämmes till
13,000 R:dr R:mt, röstar
ja;
den det ej vill, röstar ,
nej;
Vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 13,300 R:dr samma
mynt.
Bih. till R. St. Prol. 1806—185». 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. S Haft. 1
2
Slals-Utskottels Memorial J\ii 216.
Voleringon har utfallit med 78 ja och 41 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i enlighet med ja-propositionens innehåll.
2:dra voteringen.
Den, som vill, att aflöningen för de tre Stats-råden utan departement bestämmes
till 12,000 R:dr R:mt för hvardera, röstar
den det ej vill, röstar
nej;
Yinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 10,500 R:dr samma
mynt.
Som voteringen utvisat 72 ja och 47 nej, hafva Rikets Ständer följaktligen
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionen. \
3:dje voteringen.
Den, som vill, att aflöningen för Expeditions-sekreterarne i Civil-departementets
Expedition bestämmes till 4,000 R:dr R:mt, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 4,50<0 R:dr samma
mynt.
Då omröstningen utfallit med 49 ja och 70 nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutat på sätt nej-propositionen innehåller.
4:de voteringen.
Den, som vill, att den från Sfats-verket utgående aflöning till Presidenten i
Kommerse-kollegium bestämmes till 6,500 R:dr R:mt, röstar
ja?
den det ej vill, röstar
nej;
Yinner nej, kommer berörde aflöning alt uppföras med 7,500 R:dr samma
mynt.
Vid voterings-sedlarnes öppnande hafva befunnits 56 ja och 63 nej; i följd
hvaraf Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
Stats-Ulskoltels Memorial JH 216.
5:te voteringen.
Den, som vill, att af den för en Föreståndare vid Statistiska Central-byrån
blifvande aflöning, bestämd att fördelas i lön och lönetillökning, 4,000 R:dr R:mt
skall såsom lön uppföras, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, upptages lönen till 4,500 R:dr samma mynt.
Som voteringen gifvit ett resultat af 79 ja och 38 nej, sedan en voteringssedel
blifvit kasserad, hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med ja-propositionen.
6:te voteringen.
Den, som vill, att vid den beviljade aflöningen för en Arkivarie och Registrator
samt en Revisor vid Statistiska Central-byrån det vilkor skall fästas, att
desse tjenstemän icke med sina beställningar få förena annan allmän befattning,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer frågan om ett sådant vilkor att förfalla.
Omröstningen har utfallit med 70 ja och 48 nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
7:de voteringen.
Den, som vill, att till kontra-proposition i hufvud-voteringen antages Ridderskapet
och Adelns beslut, att Rikets Ständer för en gång anvisa en summa af
30,000 R:dr R:mt, att från Riksgälds-kontoret utgå till inköp af hingstar utaf
utmärktare racer, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, antages till kontra-proposition Borgare- och Bonde-ståndens beslut,
att ifrågavarande anslag icke beviljas.
Som denna votering utvisat 35 ja och 84 nej, har till kontra-proposition vid
hufvud-voteringen följaktligen nej-propositionen blifvit antagen.
i
Stais-Ulskollels Memorial M 210.
8:de voteringen.
Den, som vill, att Rikets Ständer för en gang anvisa en summa af 50,000
R:dr R:mt, att frän Riksgälds-kontoret utgå till inköp af hingstar utaf utmärktare
racer, med särskildt fästadt afseende å sådane, som äro passande för jordbrukets
behof, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer detta anslag icke att beviljas.
Voteringen utföll med 15 ja och 104 nej, sedan en voterings-sedel blifvit
kasserad; i följd hvaraf Rikets Ständer beslutat i enlighet med nej-propositionens
innehåll.
9:de voteringen.
Den, som vill, att Rikets Ständer, för uppförande å lämpligt ställe af en ny
byggnad för Teknologiska Institutet, anslå, jemte köpeskillingen för det äldre huset,
en summa af 590,000 R:dr och för Institutets aptering i den nya lokalen
anvisa ett belopp af 50,000 R:dr, eller tillsammans 420,000 R:dr R:mt, att, i
mån af behof, med en tredjedel årligen under nästkommande tre år från Riksgäldskontoret
utgå, häruti jemväl inräknad kostnaden för erforderlig tomt, i händelse
någon kronan tillhörig sådan af tjenlig beskaffenhet icke kan för ändamålet blifva
tillgänglig, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
ii ej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att 590,000 R:dr anslås till uppförande
af en ny byggnad för ifrågavarande Institut samt 50,000 R:dr beviljas för
Institutets aptering i den nya lokalen, .att i ofvanornförmälda ordning utgå: att
särskildt 60,000 R:dr, allt riksmynt, anvisas till' inköp af tomt för ändamålet, derest
någon kronan tillhörig sådan af tjenlig beskaffenhet ej kan blifva tillgänglig, samt
att köpeskillingen för det äldre huset skall lill Stats-verket ingå.
Enär omröstningen g i/ v i t ett resultat af 58 ja och 61 nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
10:de voteringen.
Den, som vill, att aflöningen för Finans-departementets Chef bestämmes till
15,000 R:dr R:mt, röstar
ja;
Stats-Utskollets Memorial M 246. 3
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 13,900 R:dr samma
mynt.
Voteringen har utvisat 78 ja och 41 nej, hvadan Rikets Ständer beslutat i
öfverensstämmelse med ja-propositionen.
11 :le voteringen.
Den, som vill, alt aflöningen för Expeditions-sekreterarne i Finans-deparlementets
Expedition bestämmes till 4,000 R:dr R:mt, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
"ej;
Vinner nej, kommer berörde aflöning alt uppföras med 4,900 R:dr samma
mynt.
Omröstningen har utfallit med 49 ja och 70 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat enligt nej-propositionen.
12:te voteringen.
Den, som vill, att aflöningen för Presidenten i Kammar-kollegium bestämmes
till 8,000 R:dr R:mi, löstalja;
deri
det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 9,000 R:dr sam mfa
mynt.
Denna votering har utfallit med 94 ja och 64 nej, sedan en volerings-sedel
blifvit kasserad; hvadan Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
13:de voteringen.
Den, som vill, att aflöningen för Presidenten i Stats-kontoret bestämmes tili
8,000 R:dr Runt, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 9,000 R:dr sansm*
mynt.
Stats tjlskollels Memorial 'JM 216,
Enär voteringen utfallit med 52 ja och 67 nej, hafva Rikets Ständer följaktligen
beslutat i enlighet med nej-propositionen.
14:de voteringen.
Den, som vill, att aflöningen för Presidenten i Kammar-rätten bestämmes till
8,000 R:dr R:mt, röstar
ja?
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 9,000 R:dr samma
mynt.
Då voteringen utfallit med 49 ja och 70 nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutat enligt nej-propositionens innehåll.
15:de voteringen.
Den, som vill, att den lön, hvilken, efter indragning af vice Advokatfiskal-,
tjensten i Kammar-rättens Advokalfiskals-kontor, skall, jemte särskildt arfvode, utgå
till den derstädes anställde Kanslist, bestämmes till 1,000 R:dr Runt, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
neji
Vinner nej, kommer denna lön att uppföras med 1,700 R:dr samma mynt.
Då omröstningen gifvit ett resultat af 63 ja och 56 nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med ja-propositionen.
16:de voteringen.
Den, som vill, att det af Kongl. Maj:t äskade belopp af 1,000 R:dr R:mt
för en Kanslist och Kammarskrifvare vid Öfver-Intendents-embetet skall anvisas till
biträde vid räkenskaps- och renskrifnings-göromålen derstädes, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att, i öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts förslag, omförmälda-belopp må utgå såsom arfvode för nämnde Kanslist och
Kammarskrifvare samt dessa befattningar kunna, efter Chefens bepröfvande, åtskiljas.
Voteringen har utfallit med 31 ja och 88 nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
enligt nej-propositionens innehåll.
Slals-Ulskoltels Memorial M 216.
7
17:de voteringen.
Den, som vill, att aflöningen för Öfver-Intendenten bestämmes till 5,300
R:dr R:mt, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Yinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras rned 6,000 R:dr samma
mynt.
Voteringen har utfallit med 83 ja och 36 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat enligt ja-propositionens innehåll.
18:de voteringen.
Den, som vill, att nuvarande, på ordinarie Stat uppförda, anslag af 30,000
R:dr R:mt för Kongl. Theatern skall förhöjas till 75,000 R:dr samma mynt, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer, med bibehållande af det ordinarie anslagets
belopp, till nämnde föremål anvisat en summa af 45,000 R:dr R:mt, att under
hvarldera af nästkommande tre år från Riksgälds-kontoret utgå.
Då omröstningen utfallit med 60 ja och 59 nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionen.
19:de voteringen.
Den, som vill, att Rikets Ständer, för fortsättning af Wadstena slotts yttre
iståndsättande, anvisa en summa af 30,000 R:dr R:mt, att från Riksgälds-kontoret
utgå, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer detta anslag icke att beviljas.
Voteringen har gifvit ett resultat af 69 ja och 49 nej, sedan en voteringssedel
blifvit kasserad; hvadan Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med japroposilionen.
20:de voteringen.
Den, som vill, alt till kontra-proposition vid hufvud-voteringen antages Rid—
derskapet och Adelns beslut, att, jemte bibehållande af nuvarande anslag för Krigs
-
8
Stats Ulshollcts Memorial M 216.
hofrätten, en summa af 5,000 Ridr R:mt årligen under nästa slatsreglerings-period
ställes (ill Kongl. Majlis disposition, alt användas till löneförbättring för Hof-rättens
civile embets- och tjenstemän, jemte. Yaklbeljente, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, antages till kontra-proposition Prcsto-ståndets beslut, alt enahanda
anvisning skall ske med förbehåll, alt af nämnde summa de belopp företrädesvis
utgå, sorn erfordras för att fylla lönerna för de juridiskt bildade embets- och tjenstemännen
till de summor, som Kongl. Majit föreslagit, nemligen för Rrigs-hofrättsrådet
lill 4,500 Ridr och för Krigs-fiskalen till 2,500 R:dr R:mt.
Vid voterings-sedlarnes öppnande befunnos 77 ja och 41 nej, sedan en voterings-sedel
blifvit kasserad; till följd hvaraf ja-propositionen blifvit antagen till
kontra-proposition vid hufvud-voteringen, eller
21:sta voteringen.
Den, som vill, att, jemte bibehållande af nuvarande anslag för Krigs-hofrätten,
en summa af 2,500 Ridr R:mt årligen under nästa statsreglerings-period ställes
till Kongl. Majlis disposition, att användas till löneförbättring för Hof-rättens civile
embets- och tjenstemän, jemte vaklbetjente, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer, på enahanda sätt, för sagde ändamål beviljat
ett årligt anslag af 5,000 Ridr Rimt.
Som denna votering utfallit med 59 ja och 60 nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
22:drn voteringen.
Deli, som vill, att aflöningen för Ecklesiastik-departementets Chef bestämmes
till 15,000 Ridr Rimt, röstar
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 15,500 Ridr samma
mynt.
Som voteringen utfallit med 76 ja och 45 nej, hafva Rikets Ständer beslutat
i enlighet med ja-propositioncn.
23:dje
Stals-Utsliollels Memorial M 216.
9
23:dje voteringen.
Den, som vill, att aflöningen för Expeditions-sekreterarne i Ecklesiastik~de —
parlementels expedition bestämmes till 4,000 R:dr R:mt, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 4,500 R:dr samma
mynt. *
Enär denna votering visat ett resultat af 48 ja och 71 nej, hafva Rikets
Ständer följaktligen beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
24:de voteringen.
\
Den, som vili, att från den för Riks-arkivarien bestämda aflöning afdrag för
beställningens nuvarande innehafvare skall ske med det belopp af 1,050 R:dr R:mt,
som han från Allmänna lndragnings-staten uppbär, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer ett sådant afdrag icke att ega rum.
Då voteringen utfallit med 52 ja och 67 nej, hafva Rikets Ständer beslutat
i enlighet med nej-propositionen.
25:te voteringen.
Den, som vill, att, jemte beviljad tillökning af lönerna för 10 Professorer i
de verldsliga fakulteterna vid Upsala Universitet lill 4,500 R:dr Runt hvardera,
lönerna för de öfrige ordinarie Professorerne i nämnde fakulteter jemte Bibliothekarien
och Räntmästaren samt 2 emeriti-löner bestammas till ett belopp af 4,000
R:dr sagde mynt hvardera, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, komma samtlige ifrågavarande löner att ökas till 4,500 R:dr Runt.
Denna votering har utvisat 59 ja och 60 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
26:le voteringen.
Den, som vill, att lönerna för do 8 äldste Adjunkterna i de verldsliga fakul
liih.
lill II. Sl. Prol. 1856 — 183». 4 Sami. 1 Afd. 4 liand. 5 Höft. 2
10
Stuls-Ulskotlels Memorial JM 2!G.
teterna vid Upsala Universitet skola, lika med de öfriga Adjunkts-lönerne derstädes,
förhöjas till 2,000 R:dr R:mt hvardera, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Yinner nej, komma förstnämnda 8 Adjunkts-löner att hvardera ökas till
2.500 R:dr sagde mynt.
Voteringen har utfallit med 56 ja och 63 nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i öfverensstämmelse med nej-proposilionen.
27:de voteringen.
Deti, som vill, alt lönerne för 3:ne Professorer vid Lunds Universitet förhöjas
lill 4,000 R:dr R:mt hvardera, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, ökas nämnda löner hvardera till 4,500 R:dr sagde mynt.
Denna omröstning har utfallit med 41 ja och 78 nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehall.
28:de voteringen.
Den, som vill, att lönerne för de 8 äldste Adjunkterna i de verldsliga fakulteterne
vid Lunds Universitet skola, lika med de öfriga Adjunkts-lönerne derstädes,
förhöjas till 2,000 R:dr Runi hvardera, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
"‘‘j;
Vinner nej, komma förstnämnde 8 Adjunkts-löner att hvardera ökas till
2.500 R:dr sagde mynt.
Enär omröstningen utvisat 49 ja och 69 nej, sedan en voterings-sedel blifvit
kasserad, hafva Rikets Ständer följaktligen beslutat i enlighet med nej-propositionens
innehåll.
29:de voteringen.
Den, som vill, att till kontra-proposilion vid den blifvande hufvud-voteringen
antages Ridderskapet och Adelns beslut, ali ett anslag af 4,500 R:dr R:mt årligen
beviljas för inrättande af en ny lärostol inom den medicinska fakulteten vid Upsala
Stats-Utskoltels Memorial JYi 216.
11
Universitet, att uppföras med 3,000 R:dr såsotn lön och 1,500 R:dr såsom lön
tillökning,
röstar
j»;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, antages till kontra-proposition Preste-Slåndets béslut, att enahanda
anslag för nämnda ändamål anvisas att utgå med 3,500 R:dr såsom lön och 1,000
R:dr såsom löntillökning.
Voteringen har utfallit med 97 ja och 22 nej; hvadan Rikets Ständer till
kontra-proposition vid hufvud-voteringen antagit ja-propositionen.
30:de voteringen.
Den, som vill, att det af Kongl. Majit äskade anslag af 4,000 R:dr Rimt
årligen för inrättande af en ny lärostol inom medicinska fakulteten vid Upsala Uni
versitet
icke beviljas, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer för nämnda ändamål anvisat ett årligt anslag
af 4,500 R:dr sagde mynt, alt uppföras med 3,000 R:dr såsom lön och 1,500
R:dr såsom löntillökning.
Denna omröstning har utfallit med 53 ja och 65 nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med nej-propositionens innehåll.
31:$ta voteringen.
Den, sorn vill, att till kontra-proposition vid den blifvande hufvud-voteringen
antages Ridderskapel och Adelns beslut, att, till inrättande vid begge Universiteten
af en Profession i de nordiska Språken, ett årligt anslag af 4,500 R:dr Rimt för
hvarldera Universitetet beviljas, att uppföras med 3,000 R:dr såsom lön och 1,500
R:dr såsom löntillökning, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, antages till kontra-proposition Preste-Ståndets beslut, att enahanda
anslag för nämnda ändamål anvisas att utgå med 3,500 R:dr såsom lön och 1,000
R:dr såsom löntillökning.
Som denna votering utfallit med 100 ja och 19 nej, har ja-propositionen till
kontra-proposition vid hufvud-voteringen blifvit antagen.
59
Stals-Ulsholtets Memorial M 216.
32:dra voteringen.
Den, som vill, ali, lill inrättande vid begge Universiteten af en Profession i
de nordiska Språken, ett årligt anslag af 4,000 R:dr Runt för hvartdera Universitetet
beviljas, att uppföras med 3,000 R:dr såsom lön och 1,000 R:dr såsom löntillökning,
röstar
ia;
den det ej vill, röstar
"ej:
Vinner nej, hafva Rikets Ständer lill nämnda ändamål anvisat ett anslag af
4,800 R:dr sagde mynt årligen för hvartdera Universitetet, att utgå med 3,000
R:dr såsom lön och 1,800 R:dr såsom löntillökning.
Denna votering har utfallit med 82 ja och 67 nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse nied nej-propositionen.
33:dje voteringen.
Den, som vill, att för ordnande vid Universiteten af undervisningen i Ny-Eu
ropeisk
Linguistik, modern Litteratur och Eslhelik, ett årligt anslag till en ny
Profession vid begge Universiteten med 4,000 R:dr R:mt för hvartdera beviljas, att
uppföras med 3,000 R:dr såsom lön och 1,000 R:dr såsom löntillökning, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer nämnde anslag icke alt beviljas.
Omröstningen har utfallit med 66 ja och 51 nej, sedan två voterings-sedlar
blifvit kasserade; i följd hvaraf Rikets Ständer beslutat på sätt ja-propositionen
innehåller.
34:de voteringen.
Den, som vill, alt väckt förslag om beviljande för hvartdera af de begge Universiteten
utaf 2:ne Adjunkts-löner, hvilka ej böra vara fästade vid vissa läro
ämnen,
icke bifalles, röstar
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, komma sådana löner, tvänne vid hvartdera Universitetet, alt å
stat uppföras med 2,000 R:dr R:mt hvardera.
Då denna omröstning utfallit med 58 ja och 61 nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med nej-propositionens innehåll.
Slals-Utsliollels Memorial M 216. 15
35:te voteringen.
Den, sorn vill, alt antalet af Adjunkter vid det beslutade högre Elementarläroverket
i Jönköping bestämmes till 8, röstar
j»;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, blifva Adjunkterna 9 lill antalet.
Voteringen liar gifvit ett resultat af 86 ja och 33 nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-proposilionen.
36:te voteringen.
Den, som vill, all lärare-staten vid Norrköpings Elemcntar-läroverk skall bestå,
utom Rektor, af 7 Kolleger, röstar
ja;
den del ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, blifva Kollcgerne vid nämnde läroverk 9 till antalet.
Omröstningen bär gifvit ett resultat af 68 ja och äl nej; till följd hvaraf
Rikets Sländer beslutat i enlighet (ned ja-propositionens innehåll.
37:de voteringen.
Den, som vill, ali för Elementar-läröverket i Piteå skall bestämmas en lärareslat
af Rektor och 7 Kolleger och för Elementar-läröverket i Luleå en stat af
Heklor och I Kollega, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer beslutat, alt en lärare-stat, bestående, jemte
Rektor, af 7 Kolleger, antages för det ena af nämnde läroverk, men att åt Kongl.
Majit i underdånighet öfverlemnas att bestämma, hvilketdera läroverket skall erhålla
denna lärare-personal, samt att för det andra läroverket, utom Rektor, 1 Kollega
å stat uppföres.
Denna votering har utfaliit med Si ja och 68 nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med nej-propositionen.
38:de voteringen.
Den, som vill, att lärare-staten för Hudiksvalls Elementar-läroverk »kall bestå,
utom Rektor, af 8 Kolleger, röstar
jä;
14
Stals-Utskottets Memorial M 216.
den det ej vill, röstar
nej;
Tinner nej, blifva Kollegerna 7 till antalet.
Som voteringen visat ett resultat af SI ja och 68 nej, hafva Rikets Ständer
följaktligen beslutat i enlighet med nej-propositionen.
39:de voteringen.
Den, som vill, att lärare-staten för Helsingborgs Elementar-läroverk skall bestå,
utom Rektor, af S Kolleger, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, blifva Kollegerna 7 till antalet.
Omröstningen har utfallit med SO ja och 69 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i enlighet med nej-propositionen.
40:de voteringen.
Den, som vill, att för Wimmerby Elementar-läroverk skall å stat uppföras,
utom Rektor, 1 Kollega, med iakttagande deraf, att nuvarande yngre Kollega vid
detta läroverk må qvarstå med bibehållande af nu innehafvande lön, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer lärare-staten för nämnde läroverk att bestå, utom Rektor,
af 2 Kolleger och följaktligen frågan om nyssnämnda tillägg angående nuvarande
yngre Kollega att förfalla.
Vid omröstnings-sedlarnes öppnande befunnos S6 ja och 62 nej, sedan en
volerings-sedel blifvit kasserad; hvadan Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse
med nej-propositionen.
41:sta voteringen.
Den, som vill, att liden för åtnjutande af do Gymnastik-lärare vid Elementarläroverken,
efter vissa års tjenstgöring, tillfallande förhöjda arfvoden skall beräknas
från och med kalender-året näst efter det, under hvilket fullmakten blifvit utfärdad,
röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Slais-Ulskollcls Memorial JW 216.
13
Vinner nej, kommer denna tjenstgöringstid att räknas från och med kaiender-året
näst efter del, då, på grund af utnämning, befattningen blifvit
tillträdd.
Som voteringen utfallit med 31 ja och 86 nej, sedan två voterings-sedlar
blifvit kasserade, hafva Rikets Ständer följaktligen beslutat i öfverensstämmelse med
nej-propositionen.
42:dra voteringen.
Den, som vill, att ett reservations-anslag af 4,000 R:dr R:mt beviljas lör alt
användas till arfvode» åt bibliothekarier vid de högre Elemenlar-läroverken, med
förbehåll, att intet sådant arfvode må öfverstiga 400 R:dr samma mynt och alt
bibliotheket vissa timmar i veckan hålles öppet för allmänheten, röstar
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer för sagde ändamål anvisat ett reservationsanslag
af 2,000 R:dr R:mt, med förbehåll, att intet arfvode må öfverstiga 200
R:dr samma mynt och att bibliotheket, på sätt nyss nämndt är, hålles för allmänheten
tillgängligt.
Omröstningen har utvisat 33 ja och 86 nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med nej-propositionen.
43:dje voteringen.
Den, som vill, att ersättning till Rektor i Lindes stads skola för Rektorsbeställningen
frångångne djekne-penningar elier socknegångs-medcl skall för de kommande
åren med 28 R:dr 27 öre Runt årligen å stat uppföras samt enahanda
ersättnings-belopp för åren 1854—1857 med tillhopa 113 R:dr 8 öre samma
mynt från Riksgrilds—kontoret utgå, röstar
ja?
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, hafva Rikets Stander beviljat sådan ersättning för de kommande
åren, att med 293 R:dr 54 öre Runt årligen å stat uppföras samt för åren 1854
—1857 att m.ed tillsammans 1,174 R:dr 16 öre sagde mynt från Riksgäldskontoret
utbetalas.
Voteringen har utfallit med 68 ja och 49 nej, sedan två voterings-sedlar
blifvit kasserade; hvadan Rikets Ständer beslutat i 0'verensstämmelse med ja-pro
positionen.
16
Stais-Utskottets Memorial Jfå 216.
44:de voteringen.
Den, som vill, alt aflöningen för Ordföranden i Sundhets-kollegium bestämmes
till 6,000 R:dr R:mt årligen, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 7,000 R:dr samma mynt.
Enär voteringen utfallit med 62 ja oell 36 nej, sedan en volerings-sedel
blifvit kasserad, hafva Rikets Ständer följaktligen beslutat i öfverensstämmelse med
ja-propositionen.
i - ~ 1
45:te voteringen.
Den, som vill, alt aflöningen för Sekreteraren i Sundhets-kollegium bestämmes
till 2,300 R:dr Runt, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 2,000 R:dr samma mynt.
Då denna votering utfallit med 63 ja och 36 nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
46:te voteringen.
Den, som vill, att aflöningen för Ombudsmannen i Sundhets-kollegium bestämmes
till 2,300 R:dr R:mt, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 2,000 R:dr samma mynt.
Som voteringen utfallit med 69 ja och 30 nej, hafva Rikets Ständer beslutat
i öfverensstämmelse med ja-propositionens lydelse.
47:de voteringen.
Den, som vill, alt aflöningen för den å Carolinska Medico-chirurgiska Institutets
stal uppförde lärare för barnmorske-elevernas undervisning bestämmes till
2,000 R.dr R:mt, röstar
ja;
Sluts-Utskottets Memorial M 216.
17
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kominer nämnde aflöning alt uppföras med 3,000 R:dr samma mynt.
Omröstningen har utfallit med 42 ja och 77 nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med nej-propositionen.
48:de voteringen.
Den, som vill, att till kontra-proposilion i hufvud-voteringen antages Ridderskapet
och Adelns beslut, att ett. anslag af 30,000 R:dr Runt beviljas att, stäldt
till Kongl. Maj:ts disposition, användas till byggnader vid Botaniska Institutionen i
Lund, dock med vilkor att, om det framdeles skulle visa sig, att berörde summa
icke varder tillräcklig för ifrågavarande bvggnads-företags utförande, Universitetet då
må af egna tillgångar vidkännas de utgifter, som derutöfver kunna erfordras, röstar
ja:
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, antages till kontra-proposition Preste-Ståndets beslut, att nämnde
anslags-summa, utan sagde vilkor, anvisas till Kongl. Majds disposition för ifrågavarande
ändamål.
Voteringen har utfallit med 104 ja och 13 nej; i följd hvaraf ja-propositionen
blifvit antagen till kontra-proposition vid hufvud-voteringen.
49:de voteringen.
Den, som vill, att det af Kongl. Maj:l äskade anslag af 30,000 R:dr R:mt
till förbättrande af den Botaniska Institutionen vid Lunds Universitet tillhörande
byggnad icke för närvarande skall beviljas, röstar
j»;
den det ej vill, röstar
r"'j;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer anvisat nyssnämnda summa, att, ställd till Kongl.
Majlis disposition, användas til! byggnader vid Botaniska Institutionen i Lund, dock
med vilkor alt, om det framdeles skulle visa sig, att berörde summa icke varder
tillräcklig för ifrågavarande byggnads-företags utförande, Universitetet då må af egna
tillgångar vidkännas de utgifter, som derutöfver kunna erfordras.
Enär denna votering utfallit med 61 ja och 58 nej, hafva Rikets Ständer
följaktligen beslutat i enlighet med ja-propositionen.
Hilt. lill R. St. Prot. J8S6 —I8SJ!. 4 Sami. I Afd. 4 Band. 5 Haft. 3
1»
Slals-Ulskollels Memorial JYs 216.
50:de voteringen.
Den, sorn vill, att vid beviljadt anslag lill uppförande af en skolbus-byggnad i
Uddevalla det förbehåll skall fästas, att några kostnader för byggnadens underhållande
icke komma att drabba Stats-verket, röstar
ja;
den det ej vill, röslar
nej;
Vinner nej, anses frågan om ett sådant förbehåll hafva förfallit.
Omröstningen har utfallit med 99 ja och 20 nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med ja-propositionen.
51:sta voteringen.
Den, som vill, att vid beviljadt anslag till uppförande af nya skolhus och
gymnastik-byggnader i Götheborg de förbehåll skola fästas, att till bristens betäckande
utväg må, utan Stats-verkets vidare anlitande, beredas, äfvensom att några
kostnader till byggnadernes underhållande icke komma att drabba Stats-verket, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, anses frågan om dessa förbehåll hafva förfallit.
Då voteringen utfallit med 106 ja och 13 nej, hafva Rikets Ständer följaktligen
beslutat i enlighet med ja - propositionen.
52:dra voteringen.
Den, som vill, att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majit täcktes låta undersöka, om någon annan af de Staten tillhörande
byggnader, och deribland det nu af Kommerse-kollegium begagnade hus å Riddareholmen,
må vara till Riks-arkivets inrymmande tjenlig, samt att, för den händelse,
att en förändrad lokal för Riks-arkivet af Kongl. Majit godkännes, en summa al
10,000 Ridr Runt, för flyttning och behöflig inredning, nu anvisas att, i mån af
behof, utgå, röstar
ja;
den det ej vill, röslar
nej;
Vinner nej, anses frågan härom hafva förfallit.
Enär omröstningen visat ett resultat af 39 ja och 60 nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
Slals-UtskoUets Meniorial M 216.
19
53:dje voteringen.
Den, sorn vill, alt till kontraproposition i hufvud-voteringen antages den mening,
att en summa af 10,000 R:dr R:mt anslås för alt användas till inköp för
Statens räkning af elt ifi ågakommet, utaf Målaren Marcus Larsson utfördt, större
arbete, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, antages till kontra-proposition den mening, alt enahanda summa
ställes till Kongl. Maj:ls disposition för att, i mån af behof, till nämnda ändamål
användas.
Som voteringen utfallit med 27 ja och 92 nej, bar nej-propositionen följaktligen
blifvit antagen till kontra-proposition vid bufvud-voleringen eller
54:de voteringen.
Den, sorn vill, alt gjord framställning om beviljande af ett anslag för att,
stäldt till Kongl. Maj:ts disposition, användas till inköp för Statens räkning af ett
ifrågakomma, utaf Målaren Marcus Larsson utfördt, större arbete, icke bifalles,
röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, ställes till Kongl. Maj:ts disposition en summa af 10,000 R:dr
Runt för att, i mån af behof, till sagde ändamål användas.
Denna votering bar utvisat 77 ja och 42 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
55:te voteringen.
Den, som vill, att den Bataljons-läkare, hvilken å Waxholms fästning är stationerad,
skall, utöfver honom tillagd lön och förut beviljadt arfvode, uppbära ett
särskildt arfvodes-belopp af 225 R:dr Runt årligen, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, anses frågan härom hafva förfallit.
Då omröstningen utfallit med 81 ja och 38 nej, hafva Rikets Ständer alitsa
beslutat i enlighet med ja-propositionen.
20
Stals-Utskotlels Memorial M 216.
56:te voteringen.
Den, som vili, alt för Presidenten i Kommerse-kollegium och tvänne Kom~
merse-råd, hvilka, till fyllnad i sina löner, åtnjuta arfvoden från Manufaktur-diskonlfonden,
totalsumman af aflöningen skall läggas till grund för pensionernas bestämmande,
så att desse embetsman komma i full jemlikhet med sina vederlikar i Rikets
öfriga Kollegier, röstar
ja;
den del ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, anses frågan härom hafva förfallit.
Voteringen har lemnat ett resultat af 77 ja och 42 nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens lydelse.
\
57:de voteringen.
Den, som vill, alt den del af pensionen för Stats-rådet Grefve Ilårds numera
aflidna enka, hvilken blifvit öfverflyttad å Grefve Hårds efterlemnade ogifta 3:ne
döttrar, skall utgå från och med början af del år, då nu skeende slats-reglering
vidtager, röstar
ja;
den det ej vili, röstar
nej;
Vinner nej, är pensions-beloppet beviljadt att från och (ned början af Mars
månad år 1836 utgå.
Vid denna omröstning hafva befunnits 38 ja och 81 nej; i följd hvaraf Ri
kels Ständer beslutat i enlighet med nej-propositionen.
58:de voteringen.
Den, som vill, att de å Allmänna Indragnirigs-stalen uppförda emeri t i-löner
för 2 Professorer vid Upsala och 4 Professorer vid Lunds Universitet skola höjas
till 4,000 R:dr R:mt för hvardera, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, komma dessa löner att hvardera okas til! 4,300 R.dr sagde mynt.
Som voteringen utfallit med 60 ja och 39 nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
Stats-Utskottets Memorial M 216.
21
59:de voteringen.
Den, som vill, att Rikets Ständer icke må bifalla Kongl. Maj:ls nådiga för
slag,
att lärare vid högre Artilleri-läroverket, hvilken i denna egenskap ijenstgjorl
i 20 år eller derutöfver, skall, på sätt för lärarne vid Krigs-akademien på Carlberg
är vordet medgifvet, efter afskedstagande från lärare-befattningen, under sin
återstående lifstid från Allmänna Indragnings-slaten erhålla en årlig pension, motsvarande
hälften af den aflöning, han vid sin afgång från läroverket i egenskap af
lärare uppbär, röst3r
j»;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, är högstberörda nådiga förslag af Rikets Ständer bifallet.
Omröstningen har utfallit med 57 ja och 62 nej; hvadan Rikets Ständer be
slutat
enligt nej-propositionens lydelse.
I ' '
60:de voteringen.
Den, som vill, att lill kontra-proposition i hufvud-voleringen antages Ridder
skapet
och Adelns beslut, alt Gymnastik-lärare, hvilken i 35 års tid vid offentligt
läroverk tjenstgjort, skall vid fyllda 60 års ålder erhålla hela sin då innehafvande
lön i pension, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, antages .till kontra-proposition Presle-slåndels beslut, att Gymnastiklärare,
hvilken antingen vid Gymnastiska Central-institulet eller vid Elementar-läroverket
oförviliigen tjenstgjort i 30 år och uppnått 60 års ålder, skall vara berättigad
att uppföras på Allmänna Indragnings-staten med sin fulla lön såsom pensjon.
Vid voterings-sedlarnes öppnande befunnos 58 ja och 6 i nej; hvadan nejpropositionen
till kontra-proposition vid den blifvande hufvudrvoteringen antagits.
61:sta voteringen.
Den, sorn viii, att Rikets Stander icke må bifalla väckt förslag, att Gymnastik-lärare,
hvilken i 35 äts lid vid offentlig! läroverk tjenstgjort, skall vid fyllda
60 års ålder erhålla hela sin då innehafvande lön i pension, röstar
j*;
den det ej vill, röstar
nej;
22
Slals-Utslcollcts Memorial JM 216.
Vinner nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att Gymnastik-lärare, hvilken antingen
vid Gymnastiska Central-institutet eller vid Elementar-läroverket oförvitligen
tjenstgjort i 30 år och uppnått 60 års ålder, skall vara berättigad att uppföras på
Allmänna lndragnings-staten med sin fulla lön såsom pension.
Denna omröstning har utfallit med 58 ja och 60 nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med nej-propositionens innehåll.
62:dra voteringm.
Den, som vill, alt den förre Läns-bokbåilaren i Orebro län L, G. Lagerstedt
beviljade pension å Allmänna lndragnings-staten till belopp af 433 R:dr 75 öre
Runt årligen skall utgå från den tid, han frän nämnde syssla erhållit afsked, röstar
j»i
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, utgår pensionen från och med början af det år, då nu skeende
stats-reglering vidtager.
Voteringen har utfallit med 66 ja och 53 nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med ja-propositionen.
63:dje voteringen.
Den, som vill, alt väckt förslag om beviljande af en årlig pension för Direktören
i Första Salpeter-sjuderi-distriktet, Assessoren m. m. C. F. Plageman icke må
af Rikets Ständer bifallas, röstar
ja;
den det ej vill, röstar *
»ej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att bemälde Plageman, när han
från Direktörs-befattningen undfår afsked, skall å Allmänna lndragnings-staten upp
föras
med en årlig pension af 2,000 R:dr R:mt.
Som voteringen gifvit ett resultat af 51 ja och 67 nej, sedan en voteringssedel
blifvit kasserad, hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med nej-propositionen.
64:de voteringen.
Den, som vill, ali Ordningsmannen vid Institutet för döfstumma och blinda
J. 0. Ljunggren vid afskedstagandet må uppföras å Allmänna lndragnings-staten
till åtnjutande för återstående lifstid af en årlig pension utaf 600 R:dr Runi,
röstar
ja;
Stals-Ulskollels Memorial M 216. 23
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer beviljat Ljunggren dylik pension till belopp
af 400 R:dr sagde mynt årligen.
Omröstningen bar utfallit med 106 ja och 13 nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med ja-propositionen.
65:te voteringen.
Den, som vill, att den till Professoren m. m. C Palmstedt från Allmänna
Indragnings-staten nu utgående årliga pension af 1,500 R:dr Runt skall förhöjas
till 3,000 R:dr samma mynt, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer nämnde pension att uppföras med ett förhöjdt belopp af
2,000 R:dr Runt årligen.
Voteringen bar visat 27 ja och 92 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer beslutat
i enlighet med nej-propositionen.
66:te voteringen.
Deri, som vill, att väckt förslag om beviljande af pension för Med. Doktor
Idströms enka, Johanna Wilhelmina Sandberg, icke må bifallas, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer bemälJa enka all å Allmänna Indragnings-staten uppföras
till åtnjutande af en årlig pension utaf 300 R:dr Runt.
Då omröstningen utfallit med 34 ja och 85 nej, hafva Rikets Ständer följ
aktligen
beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
67:de voteringen.
Den, som vill, alt väckt förslag -om beviljande af pension för förre Bataljonsläkaren
Anderssons enka, Chrislina Åndersson, icke må bifallas, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer bemälda enka att å Allmänna Indragnings-staten uppföras
till åtnjutande af en årlig pension af 300 Hulr R:m'.
2 i
Sluts-Utskottets Memorial M 2i(f.
Vid voterings-sedlarnes öppnande befunnos 27 ja och 92 nej; hvadan Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
68:de voteringen.
Den, sorn vill, att en årlig pension af 300 R:dr Runt beviljas framlidne Professor
Alterboms efterlemnade dotter, Hedvig Atterbom, att, så länge hon lefver
ogift, från Allmänna Indragnings staten utgå, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, hufva Rikets Ständer under sagde vilkor anvisat en dylik pension
till belopp af 300 R:dr nämnde mynt årligen.
Omröstningen har utfallit med 34 ja och 63 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
69:de voteringen.
Den, som bifaller det af Sammansatta Stats-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet uti mom. 2, under litt. B. och C. af dess Betänkande
M 19 framställda, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet gillade
förslag, att af den halfva personliga skydds—afgiften fulelar, beräknade att uppgå till
omkring 100,000 R:dr Runt, må afsättas dels till uppmuntran för ändamålsenligt
upprättande af sådane Små-skoior, som i mom. 1 omförmälas, dels ock lill understöd
för de examinerade folkskole-lärarne, och sålunda fördelas: att hvarje församling,
sorn erbjuder sig att tillskjuta fudelar af den summa, som, utöfver församlingens
nuvarande tillskott, erfordras till folkundervisningens ändamålsenliga ordnande,
må, efter Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, af berördo medel erhålla den återstående
tredjedelen; men att, i händelse så talrika ansökningar om dylikt understöd inkomma,
att medlen icke blifva tillräckliga, det må på Kongl. Maj:t bero, alt, efter
sig företeende omständigheter, ordna fördelningen, röstar
ia;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer i enlighet med Preste- och Bonde-ståndens beslut, hälften
af den personliga skydds-afgiften, som för närvarande ingår till Stats-verket, att
Öfverlemnas åt kommunerna, på sätt nu sker med folkskole-afgiften, under följande
vilkor:
a) Skollärarnes löner höjas, så att hvarje, inberäknade alla emoluinenter, uppgår
till minst 400 R:dr Runt.
b) Äro
Slals-Ulskottels Memorial M 2J6.’
23
b) Äro de allmänna medlen härtill icke tillräckliga, skall församlingen fylla
bristen;
c) År någon skollärare, såsom innehafvare af både klockare- och lärare-tjenst,
eller på annat sätt redan så aflönad, att någon förhöjning icke behöfves, då skola
de här beviljade medlen användas till andra för folkundervisningen gagueliga ändamål,
helst flere lärares antagande;
d) Do af Staten anslagna medel få icke, utan domkapitlets tillstånd, användas
(ill annat än skol-materiel oell lärares aflöning.
Som denna omröstning utfallit med 60 ja och 58 nej, sedan en voteringssedel
blifvit kasserad, hafva Rikets Ständer följaktligen beslutat på sätt ja-propositionen
innehåller.
70:de voteringen.
Den, som bifaller Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet
gillade, hemställan, att det Fullmäktige i Rikets Ständers Riksgälds-kontor tillkommande
honorarium må, från och med början af år 1858, få utgå med Två tusen
R:dr R:ml årligen för hvardera, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
Vinner nej, kommer, enligt Bonde-ståndets beslut, Fullmäktiges i Riksgäldskontoret
honorarium att, från och med 1858, utgå med 1,500 R:dr R:ml årligen
till hvardera.
Voteringen har utfallit med 49 ja och 70 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
Hvilket allt Förstärkta Stats-Utskottet får hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 12 Januari 1858.
Bih. lill R. St. Prot. 1836 — 1838. 4 Sami. 1 Afd. 4 Hand. 3 Häfl.
4
STOCKHOLM, TKVCKT HOS JOF1. BECKMAN, 1858.
Slats-Utskoltets Ullålande N:o %17.
1
ÄT:o 217.
Ånk. till Exp.-Utsk. den 14 Jan. 1858, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om bestämmandet af pension
för Rikets Ständers Justitie-Ombudsman.
(R:gs-Afd.)
Med erinran oin de vigtiga åligganden, som enligt grundlagarne tillhöra den
embetsman, Rikets Ständer utsett till sin Justitie-Ombudsman, och om nödvändigheten
för vinnande af de med inrättningen af detta embete åsyftade maktpåliggande
ändamål, att dess innehafvare, åtminstone i ekonomiskt hänseende, befinner
sig i en mera betryggad och af vexlande parti-åsigter oberoende ställning,
än för närvarande, har Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman, uti en af Ridderskapet
och Adeln till Stats-Utskottet remitterad motion, föreslagit, att den, som af Rikets
Ständer blifvit till deras Justitie-Ombudsman en gång utsedd, måtte, i fall han
vid påföljande Riksdag icke återväljes, varda berättigad att under sin återstående
lifstid åtnjuta pension, motsvarande halfva beloppet af det arfvode, som han
under Justitie-Ombudsmans-embetets utöfning innehaft; och har bemälte motionär
i sammanhang dermed föreslagit, att den man, som vid denna Riksdags början
innehade meranämnde embete, måtte, med afseende å hans sjuklighet och höga
ålder, vid sin afgång från samma embete, såsom pension tillerkännas hela det
belopp sagde arfvode utgjort.
I anledning af denna motion, såvidt den afser meddelandet af ett allmänt
förklarande, att hvarje utsedd Justitie-Ombudsman är berättigad till erhållande
af pension då han icke blifver återvald, får Stats-Utskottet upplysa, att redan
Bill. till R. St. Prot. 18S6—18S8. 4 Sami. i Afd. 4 Band. 6 Haft. 1
2 Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 217-
vid 1823 års Riksdag fråga väcktes om särskild pensionsrätt för denna embetsman;
men i betraktande af de egna förhållanden, som, till följd af grundlagarnes
i sådant hänseende meddelade stadganden, förekomme i afseende på ej mindre
tillsättningen än innehafvandet af sagde embete, och då det syntes hvarken
med detta embetes natur förenligt eller ens behöfligt att stadga några allmänna
föreskrifter med hänsigt till afgående Justitie-Ombudsmäns pensionering, blef det
derom då framställda förslaget af Rikets Ständer ogilladt. Under åberopande af
de skäl, som sålunda förut blifvit anförda emot den nu ånyo föreslagna pensionsrätten
för hvar och en innehafvare af Justitie-Oinbudsmans-embetet, anser sig
Utskottet böra hemställa,
att hvad förevarande motion innehåller rörande en sådan
pensionsrätt må af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Beträffande deremot den i samma motion gjorda framställning om särskild
pensions tilldelande åt förre Justitie-Ombudsmannen, Häradshöfdingen i Södra
Möre domsaga, Kammarrådet S. L. Theorell, anser Utskottet en dylik personlig
förmåns beviljande för denne, vid 3:ne Riksdagar till meranämnde vigtiga och
ansträngande beställning af Rikets Ständers förtroende kallade, numera ålderstigne
embetsman, vara ur flera synpunkter välförtjent och af omständigheterna
påkalladt. Utskottet får derföre, i anseende till härvid förekommande förhållanden
samt det utmärkta nit och den ovanliga arbetsamhet bemälte Kammarråd
under sin mångåriga utöfning af Justite-Ombudsmans-embetet ådagalagt, hemställa
,
att Rikets Ständer måtte tillerkänna förre Justitie-Ombudsmannen,
Kammarrådet Theorell, en årlig pension å samma
belopp, 4,260 R:dr B:ko eller Sextusen trehundranittio R:dr
R:mt, som Justitie-Ombudsmans-lönen utgjort under den tid
han varit Justitie-Ombudsman, samt att denna pension måtte
få beräknas och af Riksgälds-kontoret, qvartalsvis, utbetalas
från och med månaden näst efter den, hvarunder merbemälte
Kammarråd erhåller afsked ur Statens tjenst.
Stockholm den 13 Januari 1858.
R e serva t ion er:
Af Herr G. Bildt, Grefve M. Hamilton, Herrar F. von Troil, J. M. Björnstjerna,
C. G. Hierta och B. IV. Prinzencreutz, Biskopen Annerstedt, Pro
-
Stats-Vtskoltels Utlåtande N:o 217.
3
stärne Schram och Tellbom samt Kontraktsprostarne Malmstedt, Melander,
Holmberg och JVåhlander, som godkände den af Stats-Utskottets Rikgälds-Afdclning,
i fråga om pension för förre Justitie-Ombudsinannen, Kammarrådet
Theorell, gjorda hemställan, lydande sålunda:
att Rikets Ständer måtte tillerkänna honom en årlig pension
å samma belopp, som Justitie-Ombudsmanslönen utgjort under
den tid han varit Justitie-Ombudsman, från hvilket belopp
dock, så länge Kammarrådet Theorell i Statens tjenst qvarstår,
bör afdragas den inkomst han af sin innnehafvande
syssla åtnjuter; och torde denna pension få beräknas samt
af Riksgälds-kontoret, qvartalsvis, utbetalas från och med
den dag, då Justitie-Ombudsmanslönen af merbemälte Kammarråd
frånträddes.
Af Herrar L. V. Henschen och P. G. Rönblad, som ansågo, att pensionen
för förre Justitie-Ombudsmannen, Kammarrådet Theorell, endast borde bestämmas
till det belopp, eller 4,000 R:dr R:mt, som, enligt de under denna Riksdag
fastställda pensionsgrunder, tillkommit honom ifall han ännu innehaft Kammarråds-embete.
4
Slals-Utskollets Memorial N.-o SIS.
HT:o 918.
Ank. till £xp.-Utsk. den 14 Jan. 1858, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållna återremisser eller Riks-S tandens
skiljaktiga beslut, rörande de i Utlåtandet N:o 158 behandlade
frågor om statsbidrag för vägförbättringar och
vattenaftappningar jemte andra arbetsföretag.
(R:gs-Afd.)
Bland de anslags- och låne-frågor, hvaröfver Stats-Utskottet i ofvanberörde
utlåtande sig yttrat, hafva följande blifvit af Borgare-Ståndet till Utskottet återremitterade,
nemligen: angående ytterligare anslag till fullbordandet af arbetena
i yttre hamnen vid Wisby; angående nytt lån för sänkningen af sjöarne Stora
och Lilla Rengen, Jernlunden, Asunden, Striern och Nimmern samt åstadkommande
af en båtled genom och mellan förstnämnde 4 sjöar inom Hanekinds och
Kinda härader i Östergöthland; angående statsbidrag för anläggningen af en
hamnbassin vid Carlstad och en kanal derifrån till Kannikenäset vid Wenern;
samt angående anslag utan återbetalnings-skyldighet för fullbordande af slussoch
kanal-anläggningarne förbi vattenfallen i Klarelfven vid Forshaga och Dejefors;
men som, enligt hvad Utskottet af de från Riks-Stånden emottagna protokolls-utdrag
inhemtat, med undantag af frågan om statsbidraget för hamn-bassinen
och kanal-anläggningen vid Carlstad, derom Utskottets yttrande endast af 2:ne
Riks-Stånd är godkändt, öfriga nu uppräknade och af Borgare-Ståndet återremitterade
anslags- eller låne-frågor redan blifvit af Rikets Ständer afgjorda genom
3:ne Stånds sammanstämmande beslut, innefattande bifall till Utskottets i
Stats-Utshollets Memorial N:o 218.
5
omförmälda Utlåtandes 18:de, 32:dra och 38:de punkter afgifna yttranden och
gjorda framställningar; så kan, emot stadgandet i Riksdags-ordningens 75 §,
de af ett Riks-Stånd beslutade återremisser å de i nyssnämnde
3:ne punkter behandlade frågor icke föranleda någon
vidare åtgärd.
I afseende på Utskottets hemställan i 37:de punkten, att för anläggningen
af en hamn-bassin invid Carlstad samt en kanal med tillräckliga dimensioner
derifrån till Kannikenäset måtte beviljas nämnde stad ett lån å 100,000 R:dr
R:mt, emot skyldighet att utföra detta företag och framgent underhålla sagde
hamn- och kanal-byggnad, har inom inerbemälte Riks-Stånd under den der förefallna
diskussionen angående denna punkt hufvudsakligen anmärkts: att då kostnaderna
för de ifrågaställa hamn- och kanal-arbetenas utförande, enligt Vägoch
Yattenbyggnads-styrelsens beräkning, uppginge till 150,000 R:dr B:ko, och
då härtill borde läggas ersättningen till aktie-egarne i nuvarande hamn- och
kanal-bolag för det belopp, 67,000 R:dr samma mynt, som, på sätt i det återremitterade
yttrandet uppgifvits, blifvit af desse för de förut verkställde arbetena
tillskjutet, så syntes de med sagde företag förenade utgifter vara alltför betydliga
för att. af staden kunna bestridas, såvida icke det bidrag utaf allmänna medel,
som dertill ansåges böra beviljas, lemnades i egenskap af anslag utan återbctalnings-skyldighet:
att för detta företags verkställande endast anvisa ett lån komme
derföre sannolikt att medföra samma påföljd, som vägrandet af allt statsbidrag,
eller att den föreslagna särdeles vigtiga och nödvändiga kommunikations-förbättringen
icke åstadkommes, helst det ansenliga belopp, öfverstigande 10,000 R:dr,
som hamn- och sluss-afgifterna vid Carlstad, enligt de i Utskottets Utlåtande
meddelade upplysningar, under år 1856 utgjort, icke kunde under vanliga förhållanden
påräknas; att dessa afgifter således ej heller kunde lemna tillgång till
ränte- och amorterings-liqvider för de medel, som för företagets utförande erfordrades
i händelse dessa måste i låneväg anskaffas; att den enda utvägen att betrygga
verkställigheten och framtida underhållandet af den nya kanal- och hamnanläggningen
visserligen skulle vara, att det statsbidrag, som dertill anvisades,
blefve tillerkändt staden Carlstad, för hvilken det med detta bidrag understödda
företagets ändamålsenliga fullbordande vore af den största vigt, men denna stad
förmodades icke våga emottaga ett sådant bidrag och underkasta sig öfriga dermed
förenade åligganden, med mindre densamma befriades från skyldigheten att
återbetala de erhållna medlen; samt att följaktligen, för vinnande af det med
ifrågavarande statsbidrag åsyftade ändamål, detta borde beviljas i egenskap af
.anslag utan återbetalnings-skyldighet och tillerkännas meranämnde stad, med förbindelse
att låta utföra arbetena samt framgent underhålla hamn- och kanal
-
6
Siats-Utskottets Memorial N:o US.
byggnaden, hvaremot staden också borde ega att uppbära de hamn-afgifter, som
enligt gällande, af Kongl. Maj:t fastställd, taxa skulle erläggas.
Sedan Stats-Utskottet nu anfört de inom Borgare-Ståndet framställda hufvudsakligaste
anmärkningarne emot hvad Utskottet hemställt i fråga om Statens
begärda medverkan för den föreslagna hamn-anläggningen vid Carlstad, hvilken
hemställan Ridderskapet och Adeln afslagit, får Utskottet, som i afseende på samma
stads förmåga att, emot det af Utskottet förordade låne-understödets erhållande,
utföra och fullborda dessa arbeten, icke är i tillfälle att, såsom jemväl blifvit
yrkadt, lemna någon annan eller fullständigare utredning, än hvad det återremitterade
Utlåtandet innehåller, förklara, att då 2:ne Riks-Stånd, nemligen Preste-
och Bonde-Stånden, godkänt Utskottets angående denna fråga afgifna yttrande
samt alltså bifallit hvad Utskottet deruti tillstyrkt, Utskottet anser sig
böra samma yttrande vidblifva.
Utskottets hemställan i 44:de punkten af ifrågavarande Utlåtande, att, för
fortsättningen och fullbordandet af Storåns upprensning inom Tjellmo socken i
Östergöthland, jemte dermed sammanhängande sjösänknings- och andra vattenaftappnings-arbetcn
inom nämnde och Krigsbergs socken, måtte beviljas ett särskildt
statsbidrag af Etthundra tusen R:dr Runt, att utgå med 80,000 R:dr
såsom lån och med 20,000 R:dr såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet,
har endast af Preste-Ståndet blifvit bifallen. Bonde-Ståndet har väl för samma
företag äfven beviljat ett särskildt statsbidrag å enahanda belopp eller 100,000
R:dr R:mt, men dervid förklarat, att hela detta bidrag borde såsom lån utgå.
Deremot är Utskottets framställning i afseende på sagde vattenaftappnings-företags
understödjande med särskildt bidrag utaf allmänna medel afslagen af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet. Således hafva, i fråga om detta understöds
beviljande, 2:ne Riks-Stånd stadnat mot 2; hvadan, enligt grundlagarnes föreskrift,
för samma frågas afgörande omröstning måste inom Förstärkt Stats-Utskott anställas.
Men då allenast ett Stånd beviljat det af Utskottet tillstyrkta anslaget
utan återbetalnings-skyldighet, anser Utskottet frågan om ett sådant anslag hafva
förfallit; vid hvilket förhållande Utskottet antager, att Preste-Ståndet, af hvilket
ifrågavarande anslag blifvit beviljadt, delar Bonde-Ståndets mening, att hela det
tillstyrkta och af dessa tvenne Stånd beviljade statsbidraget bör i egenskap af
lån utgå. Utskottet får alltså för den förestående omröstningen inom Förstärkta
Stats-Utskottet föreslå följande voterings-proposition:
Den, som anser, att Rikets Ständer, för fortsättningen och
fullbordandet af den påbörjade upprensningen af Storån inom
Tjellmo socken i Östergöthland, jemte dermed sammanhängande
sjösänknings- och andra vattenaftappnings-arbeten inom
Stals-Uiskollels Memorial A:o 2/8.
nämnde äfvensom Krigsbergs socken, böra bevilja ett särskildt
statsbidrag af Etthundra tusen R:dr R:mt, att till hela
sitt belopp såsom lån utgå, samt att, i afseende på dessa
medels utbekommande, användande och återbetalning, samma
stadganden, som angående andra dylika statsbidrag äro vid
denna Riksdag meddelade, böra tjena till efterrättelse, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har det af Stats-Utskottet tillstyrkta särskilda
statsbidraget för ofvannämnde upprensnings företag
samt dermed sammanhängande sjösänknings- och andra vattenaftappnings-ärbeten
icke blifvit af Rikets Ständer beviljadt.
Beträffande Stats-Utskottets framställning i öfriga punkter af meranämnde
Utlåtande, så har hvad Utskottet deruti hemställt och tillstyrkt, blifvit af dels
samtliga Riks-Stånden, dels 3:ne Stånd bifallet, med undantag af Utskottets hemställan
i 3:dje punkten, angående ett särskildt anslags beviljande för väganläggning
på Björkön inom Bro och Wätö skeppslag af Stockholms län, och i 43:dje
punkten, angående ett lån lör sänkningen af sjöarne Kolsnaren och Wiren i Södermanland,
hvilka 2:ne anslags- och låne-frågor, till följd af Riks-Ståndens
derom meddelade beslut, förfallit.
Stockholm den 13 Januari 1858.
Reservationer:
Af -Grefve Lagerbjelke: Det utaf Stats-Utskottet tillstyrkta statsbidraget
af 100,000 R:dr R:mt för Storåns upprensning och andra dermed sammanhängande
vattenaftappnings-arbeten inom Tjellmo och Krigsbergs socknar i Östergöthland
har blifvit af 2 Stånd bifallet och af 2 Stånd afslaget; alltså måste
för samma frågas afgörande omröstning inom Förstärkt Stats-Utskott anställas.
Men innan denna omröstning i hufvudsaken företages, torde, enär de 2:ne Stånd,
som beviljat det tillstyrkta statsbidragets belopp, sinsemellan varit af skiljaktig
mening i afseende på detsammas utgående emot återbetalningsskyldighet för hela
beloppet eller blott för en del deraf, votering inom nämnde Utskott äfven böra
anställas för att få bestämdt hvilkendera meningen skall utgöra kontraproposition
vid den slutliga omröstningen; och hade Utskottet i följd häraf bordt, först för
8
Slats-Viskottets Memorial N-o Si8.
bestämmande af kontraproposition vid hufvudvoteringen, föreslå följande proposition
:
Den som anser, att till kontraproposition vid slutliga omröstningen angående
ett särskildt statsbidrags beviljande för fortsättningen och fullbordandet af den
påbörjade upprensningen af Storån inom Tjellmo socken i Östergöthland, jemte
dermed sammanhängande sjösänknings- och andra vattenaftappnings-arbeten inom
nämnde äfvensom Krigsbergs socken, bör antagas det af Preste-Ståndet fattade
beslut: att Rikets Ständer för dessa upprensnings-och sjösänknings- jemte öfriga
vattenaftappnings-arbeten bevilja ett särskildt statsbidrag af Etthundra tusen R:dr
R:mt, till utgående med 80,000 R:dr såsom lån och med 20,000 R:dr såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet, samt att, i afseende på sagde medels utbekommande,
användande och återbetalning, samma stadganden, som angående
andra dylika statsbidrag äro vid denna Riksdag meddelade, skola tjena till efterrättelse,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har till kontraproposition vid den slutliga omröstningen angående
förevarande fråga antagits Bonde-Ståndets beslut: att för ofvan uppgifna arbetsföretags
fortsättning och fullbordande bevilja ett särskildt statsbidrag af Etthundra
tusen R:dr R:mt, att med hela sitt belopp utgå såsom lån, samt att i
afseende på dessa medels utbekommande, användande och återbetalning de i japropositionen
omförmälda stadganden skola tjena till efterrättelse;
samt för omröstning i hufvudvoteringen:
Den som, lika med Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, anser, att
det af Stats-Utskottet tillstyrkta särskilda statsbidrag af 100,000 R:dr R:mt för
fortsättningen och fullbordandet af den påbörjade upprensningen af Storån inom
Tjellmo socken i Östergöthland, jemte dermed sammanhängande sjösänknings- och
andra vattenaftappnings-arbeten inom nämnde äfvensom Krigsbergs socken, icke
bör beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages
(lista altera.) Preste-Ståndets beslut;
(2:dra altera.) Bonde-Ståndets beslut.
Uti denna reservation instämde Herrar R. G. Montgomery Cederhjelm
,/. M. Björnstjerna och C. G. Hierta, Friherre A. G. Leijonhufvud, Biskopen
Annerstedt, Prosten Berlin samt Herr J. F. Gråå.
Af
Slals-Utshollels Memorial'N:o 219
9
Af Herr L. V. Henschen, som, i följd af nuvarande ordalydelsen i 69 §:n
' Regerings-Formen, instämde i Hr Grefve Lagerbjelkes förslag till voteringspropositioner.
Af Herrar A. W. Björck och E. Falhem, hvilka anmälde sin reservation
deremot, att icke omröstningen blifvit inskränkt till bestämmande, huruvida 80,000
R:dr böra såsom lån för företagets utförande beviljas, enär endast detta låne,
belopp blifvit af 2:ne Kiks-Stånd anvisadt.
HT:o 2£?>.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Jan. 1858, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Standens skiljaktiga beslut angående
det, enligt Utskottets Utlåtande N:o 176, af JSora-Erealia
jernvägsbolag sökta ytterligare lån.
(R:gs Afd.)
Enligt de till Stats-Utskottet expedierade protokolls-utdragen, angående Riks■Ståndens
beslut i fråga om ofvanberörde lån, hvartill Utskottet afstyrkt Rikets
Ständers bifall, hafva 2:ne Riks-Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet, beviljat Nora-Ervalla jernvägsbolag ett lån af 50,000 R:dr Banko
eller 75,000 R:dr R:mt; hvaremot de öfriga 2tne Riks-Stånden bifallit Utskottets,
angående detta ämne, under N:o 176 afgifna Utlåtande. Vid jern rörelsen af förstnämnde
2:ne Stånds derom fattade beslut, visar sig dock, att dessa, ehuru de
öfverensstämma i fråga om den beviljade lane,summans belopp, dock äro af skiljaktig
lydelse, hvad lånevilkoren beträffar, enär Ridderskapet och Adeln, vid lånets
beviljande, bestämt för detsamma enahanda vilkor, som för det i Utskottets
Utlåtande N:o 174 tillstyrkta och af Rikets Ständer beviljade länet till GefleMih.
lill R. St. Vrot. 1S$6—fSS8. 4 Sami. 1 Afd. 4 Dand. 6 Haft. $
10
Stals-Vtskoltets Memorial N:o SI!).
Dala jernvägs-aktie-bolag; men Borgare-Ståndet åter beslutat, att nu ifrågavarande
lån skulle utgå under samma vilkor, som af Rikets Ständer blifvit bestämda
för det lån å 100,000 R:dr Banko, som förstbemälte bolag förut från
Riksgälds-kontoret utbekommit. Således och under förutsättning, att Ridderskapet
och Adeln, vid sitt besluts fattande, endast afsett de för lånet till Gefle-Dala
jernvägsbolag föreskrifna betalnings-vilkor, men icke de i afseende på samma
låns utbekommande och säkerheten för dess återbetalande stadgade samt för det
lån, hvarom nu är fråga, mindre tillämpliga vilkor och bestämmelser, skulle, enligt
detta Stånds beslut, räntan utgå från låne-medlens utbetalningsdagar och utgöra
5j procent årligen samt liqvideras vid slutet af hvarje kalender-år, och å kapitalet,
från och med år 1860 och intilldess lånet blifvit till fullo återbetalt, före
hvarje års utgång, afbetalas minst cn tiondedel af hela det lyftade beloppet.
Det i Borgare-Ståndets beslut åberopade lån återbetalas deremot medelst erläggande
af 6 procent årligen utaf hela den utbekomna lånesumman, hvarvid 4 procents
årlig ränta godtgöres för det vid hvarje liqvid återstående kapital-beloppet
samt det öfriga utgör afbetalning å sjelfva kapitalet; och skall, derest ej inbetalning
å bestämd tid verkställes, bolaget dessutom å det till liqvid förfallna be
loppet
erlägga 5 procents årlig ränta intilldess betalningen sker.
I anseende till de från hvarandra skiljaktiga besluten, torde alltså frågan
både om lånesummans beviljande och om de ränte- och kapital-inbetalningsvilkor,
som låntagarne skola underkasta sig, böra slutligen afgöras genom omröstningar
inom Förstärkt Stats-Utskott; för hvilka omröstningars anställande Statsutskottet
nu får föreslå nedanstående 2:ne voterings-propositioner, nemligen:
l:o) angående lånevilkoren, de der synas böra bestämmas i sammanhang
med lydelsen af den blifvande kontraproposition för voteringen i hufvudsaken,
eller i fråga om ofvannämnde lånesummas beviljande:
Den som anser, att till kontra-proposition vid den, angående denna fråga,,
förestående votering skall antagas Ridderskapet och Adelns beslut, enligt hvilket
ett lån af Femtio tusen Riksdaler Banko (Sjuttio fem tusen Riksdaler Riksmynt) bör
beviljas Nora-Ervalla jernvägsbolag, att utgå under enahanda vilkor, som blifvit
föreskrifna för det under innevarande Riksdag Gefle-Dala jernvägs-aktiebolag beviljade
lån (5} procents årlig ränta samt återbetalning från och med år 1860
af minst TV årligen utaf hela det lyftade lånebeloppet,) röstar
Ja;
Den det e] vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition i samma votering Borgare-Ståndets
beslut, hvarigenom ett lån å 75,000 R:dr R:mt blifvit Nora-Ervalla jernvägsbolag
beviljadt, att utgå under samma vilkor, som äro bestämda för det af
bemälte bolag från Riksgälds-kontorot'förut utbekomna lån å 100,000 R:dr Banko*
Stals-Vlskollets Memorial N:o 220.
II
(6 procents årlig inbetalning utaf hela den utbekomna lanes umman, dervid räntan
å det återstående kapitalet godtgöres efter 4 procent årligen och det öfriga
utgör kapital-afbetalning; hvarjemte 5 procents årlig ränta å det till liqvid förfallna
beloppet bör erläggas intilldess betalningen deraf sker);
2:o) i hufvudsaken, eller angående ifrågavarande låns beviljande:
Den, som lika med Preste- och Bonde-Stånden, anser Rikets Ständer icke
böra lemna bifall till det vid innevarande Riksdag ifrågaställda ytterligare lån
till Nora-Ervalla jernvägsbolag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages:
(Irsta alternativet) Ridderskapet och Adelns beslut:
(2:dra alternativet) Borgare-Ståndets beslut.
Stockholm den 13 Januari 1858.
A:o SS®.
, Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Jan. 1858, kl. 6 e. m.
Memorial, med förslag till voteringsproposition i fråga om beviljande
af ett förslagsanslag till löneförbättringar åt lärare
och tjenstemän vid Upsala Universitet.
(U. A.)
Sedan den i Stats-Utskottets Memorial N:o 197, innefattande förslag till åtskilliga
voterings-propositioner, uti 5 punkten omförmälde fråga, angående förhöjning
af Professors- och Adjunkts-lönerna vid Upsala Universitet, numera blifvit
genom votering i Förstärkt Stats-Utskott afgjord sålunda, att samtlige Professors
-
12
Stals-Ulskoltets Memorial N:o S2o
-
löner och de 8 äldste Ådjunkternes löner skola ökas, dé förre till 4,500 R:dr
och de sednare till 2,500 R:dr R:mt, får Utskottet, i öfverensstämmelse med
dess i nämnde Memorial gjorda förbehåll, nu afgifva förslag till voterings-proposition
uti den härmed sammanhang egande frågan om bestämmande af beloppet
utaf det förslagsanslag, som, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, erfordrades
till löneförbättringar åt lärare och tjenstemän vid nämnde Universitet.
Detta anslag är af Borgare- och Bonde-Stånden, i likhet med hvad Kongl.
Maj:t äskat och Utskottet tillstyrkt, bestämdt till 25,000 R:dr, af Ridderskapet
och Adeln fastställdt till 30,000 R:dr och af Preste-Ståndet till det belopp, som,
enligt ofvannämnde, af detta Stånd beslutade förhöjningar, verkligen erfordrades,
utgörande, efter skedd uträkning, 37,000 R:dr.
Då emellertid skilnaden emellan de af sistnämnde två Stånd, eller Ridder.
skåpet och Adeln samt Preste-Ståndet, anvisade summor, om hvilken det sednare
Ståndet är ensamt, icke kan, enligt förut följda grunder, komma under omröstning,
får Utskottet, med tillika fästadt afseende derå, att genom utgången
af här ofvanomförmälda votering en tillökning i den af Kongl. Maj:t äskade samt
af Borgare- och Bonde-Stånden bifallna anslagssumman blifver behöflig, föreslå,
att, derest icke sistnämnda, två Stånd, eller det ena af dem, vilja instämma uti
Ridderskapet och Adelns mening om anslagets bestämmande till 30,000 R:dr,
då frågan vore genom 3 Stånds beslut afgjord, omröstning måtte anställas, enligt
följande proposition:
”Den, som vill, att till nödige löneförbättringar åt lärare och tjenstemän
vid Upsala Universitet, ett förslagsanslag af 25,000 R:dr Runt beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, anvisas ett dylikt anslag till belopp af 30,000 R:dr samm»
mynt.”
Stockholm den 14 Januari 1858.
STOCKHOLM, typografiska föremagens boktryckeri, 1858.
Stats-Utskottets Utlåtande JVf 221.
1
N:o 221.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Jan. 1858, kl. 5 e. m.
Utlåtande, angående hegardt anslag till undersöknings-kostnaden för en
jernvägs-anläggning från Wexiö till södra stambanan.
(R:gs Afd)
I anseende till de besvärliga, tidsödande och kostsamma transporterna från de
inre delarne af Kronobergs län samt behofvet för denna landsort af förbättrade och
underlättade kommunikationer med städerna Malmö, Götheborg och Stockholm, har
Riksdagsfullmäktigen Gustaf Johansson från nämnde län, genom en inom Bondeståndet
väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion, deruti Riksdagsfullmäktigen
Bengt Nilsson från samma län instämt, föreslagit, att erforderligt anslag måtte af
Rikets Ständer beviljas för undersökningars anställande i afseende på anläggningen af
en jernväg från Wexiö tili den stambana, som kommer att genomgå en del af detta
län samt förena ofvan nämnde städer
Med undantag af de kostnader, som varit förenade med anställda undersökningar
och utarbetade planer för ledningen af de på allmän bekostnad och genom
Statens försorg företagna eller ifrågaställa jernvägs-anläggningarne, hafva i allmänhet
undersöknings-kostnaderna för föreslagna jernbanor blifvit bestridda af enskilda medel;
varande något särskildt anslag till bekostande af erforderliga undersökningar rörande
dylika eller såkallade bibanor hittills icke af Rikets Ständer beviljadt; och då, såvida
icke särskilda förhållanden påkalla något bidrag från det allmännas sida, hvilket i
sådant fall synes böra af Kongl. Maj:t anvisas utaf de för undersöknings-kostnader i
afseende på allmänna arbetens utförande anslagna medel, enligt Utskottets åsigt, skäligen
torde kunna Jordras, att vederbörande kommuner eller de personer, som företrädesvis
måste vara intresserade i ett föreslaget lokalt kommunikations-företags
Bih. till R. St. Prat. 1856—1838. 4 Samt. 1 A/d. 4 Band. 7 Haft. l
2
Stats-Utskottets Utlåtande M 222.
verkställighet, skola åtminstone underkasta sig de oundvikliga utgifterna för att, innan
understöd dertill utaf statsmedlen kan sökas, få utredt huru företaget bör utföras,
äfvensom hvad kostnaden för detsammas fullbordande utgör; så får Utskottet
hemställa,
att Gtisluf Johanssons motion om anslag till erforderliga undersökningar
rörande den i samma motion förordade jernvägsanläggning
måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 15 Januari 1858.
N:o 222.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Jan. 1858, k. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition angående
kostnaderna för anskaffning af mått- och vigl-likare samt modeller
åt General- och Prornns-Landtmäteri-kontoren.
(R:gs Afd.)
Genom nådig proposition af den 23 Maj nästlidet år, (under M 99 införd i
1:a samlingen af bihanget till Riks-Ståndens protokoller), har Kongl. Majit för Rikets
Ständer tillkännagifvit hurusom Öfver-direktören vid Landtmäteriet, med anledning
af föreskrifterna såväl i Kongl. Majits Nådiga Stadga af den 31 Januari 1855
om mått och vigt, som i Kongl. Maj:ts under samma dag utfärdade nådiga Instruktion
för justerare, hos Kongl. Majit gjort underdånig framställning om nödvändigheten
att skyndsamt anskaffades, för General-landtmäteri-kontoret, ytterligare en
vid justeringarne derstädes behöflig sats likare och modeller för de nya måtten och
vigterna, äfvensom för de 24 Provins-landtmäteri-kontoren, fullständiga satser sådana
likare och modeller, jemte erforderliga justerings-instrumenter; och hade bemälte Öf
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 222.
3
ver-direktör dervid i underdånighet anmält, att, enligt ett af Mekanikus 0. P. Hamberg
gjordt och af Ofver—direktören antaget anbud, hvilket understeg de af åtskilliga
andra tillverkare uppgifna priser på dylika artiklar, kostnaden för hvarje sats likare
och modeller m. m. skulle komma att uppgå till 440 R:dr B:ko och således för alla
25 satserna till 11,000 R:dr; hvarjemte för anskaffning af ändamålsenliga lådor, deruti
omförmälda dyrbara och ömtåliga instrumenter borde hos Provins-landtmäteri-kontoren
förvaras, samt till kostnader för samma effekters försändning till dessa Kontor
erfordrades ett belopp af omkring 2,300 R.dr; hvadan hela kostnads-beloppet kunde
ungefärligen beräknas uppgå till 13,300 R:dr B:ko. Med anledning af denna
framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:ts
nådiga disposition anvisa ett kreditiv af Tjugu tusen Riksdaler R:mt, att för ifrågavarande
ändamål, i mån af behof, mot behörig redovisning användas.
Som de i ofvanstående nådiga proposition uppgifna kostnader äro föranledda af
de författningar, Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers derom framförda
underdåniga anhållan, täckts i nåder utfärda angående ett, på decimal-indelningens
tillämpning grundadt, enklare system för mått och vigter här i riket, så och
enär någon anledning till erinran emot den af Kongl. Majit för sådant ändamål äskade
summa icke förekommit, får Stats-Utskottet, som dock anser lämpligare och i afseende
på bokföringen ändamålsenligare, att denna summa anvisas i egenskap af särskildt
anslag än såsom kreditiv, helst någon framtida liqvid derför icke lärer vara att
motse, alltså tillstyrka,
att Rikets Ständer må anvisa å Riksgälds-kontoret ett anslag
utan återbetalnings-skyldighet af Tjugu tusen R:dr R:mt, för att,
enligt Kongl. Majits nådiga disposition, i mån af behof och emot
behörig redovisning, användas till bestridande af kostnaderna
för anskaffningen och förvarandet af de vid General-landtmäterikontoret
äfvensom Provins-landtmäteri-kontoren erforderliga likare
och modeller m. m.
Stockholm den 15 Januari 1858.
4
Stats-Utskottets Utlåtande JYl 223.
N:o 223.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Jan. 1858, kl. 5 e. m.
Utlåtande, angående bestridande af kostnaderna för vatten-afledningars företagande
å Komminister-boställen.
(R:gs Afd.)
Ehuru genom Kongl. Förordningen den 6 Juli 1849 stadgats på hvad sätt de
kostnader komme att ersättas, som boställshafvare finge vidkännas för boställenas
andelar i företagna vatten-aflednings-arbeten, skulle dock, enligt hvad Lektor Sondén,
uti en inom Preste-ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion, erinrat,
de i sådant hänseende meddelade stadganden icke vara tillämpliga å de förhållanden,
som merändels förekomme i fråga om dylika företags verkställande å den komminister-boställen
tillhörande jord, enär dessa boställens med ringa löner försedda innehafvare
i allmänhet saknade erforderligt kapital till förskjutande af de kostnader, för
hvilka, enligt berörde förordning, ersättningen borde på en tid af högst 20 år fördelas;
hvadan obemedlade Komministrar, som icke vågade ådraga sig den med ett
föreslaget vattenaflednings-företag förenade skuldsättning, vanligtvis skulle vara nödsakade
afsäga sig deltagandet i ett sådant arbete, oafsedt den högst behöfliga förbättring,
som boställs-lägenheten derigenom skulle vinna Det ankomme visserligen
på Kongl. Maj:t att till understöd för dylika arbetens företagande bevilja anslag af
allmänna medel, der sådant funnes nödigt; men då det icke vore att förvänta, det
vederbörande auktoriteter, som dessförinnan borde yttra sig i frågan, och hvilka
egentligen måste taga i betraktande det allmännas rätt och fördel, skulle fästa synnerligt
afseende å den förbättring, som genom ett sådant företag bereddes uti en
tjenstemans alltför ringa vilkor; så hände icke sällan att tillfället till denna förbättring
lemnades obegagnadt. Motionären har derföre till sagde ändamåls vinnande föreslagit,
att då innehafvare af komminister-boställe, utom afkastningen af bostället, icke
egde
Stats-Utskottets Utlåtande JM 223.
5
egde 4-5 tunnor spanmål i årlig lön, samt låneunderstöd utaf allmänna medel ansåges
erforderligt för öfrige deltagare i samma vattenaflednings-arbete, eller då sådant företag
eljest vore af den beskaffenhet, att kostnaderna för komminister-boställes innehafvares
deltagande deruti öfverstege dennes tillgångar, dessa kostnader måtte af statsmedlen
bestridas.
På sätt ofvanbemälte motionär erinrat, har, till betryggande af boställshafvares
ersättning för de kostnader, han måste vidkännas vid deltagandet i vattenaftappningseller
sjösänknings-arbeten, genom den af motionären åberopade Kongl, förordning
blifvit stadgadt, att de vid dylika fall uppkommande kostnader för ej mindre vattenafledningens
verkställande än den derigenom vunna eller förbättrade jordens inhägnande
m. m., skola fördelas till godtgörande under vissa år; hvarjemte samma
förordning i dess 2 § innehåller, att när sådant företag skall verkställas, men boställets
innehafvare icke vill deruti på stadgade vilkor deltaga, derom skall genom
vederbörande embetsmyndighet göras underdånig anmälan hos Kongl. Majit; hvarefter
i hvarje fall kommer att särskilt i nåder pröfvas och föreskrifvas hvilken åtgärd
uti ifrågavarande hänseende bör, med iakttagande af det allmännas rätt och
fördel, ega rum. Då de i högstberörde förordning meddelade stadganden synas
både ändamålsenliga och äfven vid förekommande frågor om vattenledningar å komministers-boställen
tillfyllestgörande, har Stats-Utskottet, som anser hvarken behöfligt
eller lämpligt att genom utfärdade särskilda föreskrifter varder stadgadt huru vid
dylika företags verkställande å nämnde boställen tillhörande jord skall förfaras, icke
funnit anledning förorda det af motionären derom framställda förslag; utan får
hemställa,
att hans) i sådant afseende gjorda framställning icke må till någon
åtgärd af Rikets Ständer föranleda
Stockholm den 45 Januari 4858.
lith. till R. St. Prat. 1850—1858. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 7 Haft.
2
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 4858.
S*at$-Utskottets Utlåtande M 224.
i
N:o 224.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Jan. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om upplåtelse af vissa Calmar f. d.
fästning tillhörande lägenheter dels åt Calmar domkyrka med
full egande rätt och dels ål Calmar stad för åstadkommande
af ny begrafningsplats.
(I. A.)
Genom remiss från Borgare-ståndet är till Stats-Utskottets handläggning öfverlemnad
en af Herr A. H. Frick väckt motion, deruti anföres, hurusom Calmar domkyrka,
uppförd emot slutet af 17:de århundradet, med skäl gjorde anspråk på att
räknas bland fäderneslandets skönaste tempelbyggnader, men detta vackra arf från
en tid af utmärkt konstskicklighet och storartade företag likväl måst vidkännas menliga
följder deraf att man icke mäktat förläna erforderliga medel för kyrkans framtida
underhåll. Det sålunda redan från begynnelsen grundlagda missförhållande mellan
behof och tillgångar hade för denna kyrka blifvit med tiden allt mera kännbart,
i samma mån som byggnads-stilens sydländska prydlighet visade sig icke hafva nog
förmåga att motstå det oblida klimatets inverkningar. Genom lån och sammanskott
sökte man visserligen under en längre tid att vidmakthålla byggnaden, hvilken äfven
af eldsvådor tagit skada, men efter ofta förnyade reparationer hade den dock för
några decennier sedan kommit i det skick, att den syntes vara nära sin undergång,
om icke snar och betydlig hjelp kunde beredas. Domkyrko-rådets ordförande fann
sig då uppmanad att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att de jordar och
lägenheter, som tillhörde Calmar f. d. fästning, måtte domkyrkan såsom fond för
hennes underhållande till everldelig ego skänkas och upplåtas. I samma syftning
Bih. till R. St. Prot. 1856—1858. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 8 Haft. 1
Stats-Utskottets Utlåtande M 224.
hade jemväl Chefen för Kongl. Ingeniör-korpsen vid afgifvande af ritning och kostnadsförslag
till demolering af Calmar f. d. fästning, den 7 Mars 1825, hos Kongl.
Kngs-kollegium hemställt, att alla till fästningen hörande jordlägenheter, med undantag
af sjölinierna, lilla Grimskär och Kronön, måtte till domkyrkan, emot vissa vilkor,
för alltid öfverlåtas. Kongl. Majit täcktes derefter, i nådigt Bref af den 21
Februari 1826, förordna, att några af förre Kommendanten i Calmar disponerade
jordlägenheter äfvensom intägten af höskörden å vallarne kring staden skulle på föreskrifne
tider utarrenderas samt arrendet tills vidare användas till domkyrkans underhåll.
Med detta understöd, som under de följande åren uppgick till ungefär 63
tunnor spanmål och 200 R:dr B:ko årligen, blef det möjligt, icke att bestrida
kostnaden för då oundvikliga reparationer, men väl att amortera och förränta ett
för ändamålet af Rikets Ständer år 1830 beviljadt lån, 16,666 R:dr 32 sk. Banko.
Lånevilkoren kändes dock i längden tryckande för kyrko-kassan, och ännu mera
skulle detta blifvit förhållandet, sedan Kongl. Majit den I5:de Februari 184-1 funnit
för godt i nåder föreskrifva att, i anseende till 4:de hufvud-titelns inskränkta tillgångar,
de till domkyrkan förut anslagne arrende-inkomsterna skulle, med början af
påföljande året, till Landt-försvaret återgå. Förnyad underdånig ansökning gjordes
derföre om ytterligare beviljande af omförmälda förmån för domkyrkan, i anledning
hvaraf Kongl. Majit, genom nådigt Bref till Krigs-kollegium den 11 Oktober 1841,
förklarade att, sorn Calmar domkyrka vore i saknad af sådana betydliga donationer
i jord eller spanmål, som af Rikets öfriga och äldre domkyrkor innehafvas, och
således svårligen kunde af staden ensamt underhållas, eller genom stadsboernas tillskott
allena tillgångar beredas till betalande af förberörda lån, Kongl. Majit, med fästadt
afseende derå, att samma lån varit afsedt att återbetalas hufvudsakligen med
de år 1826 domkyrkan upplåtne inkomster af fästningsjorden, ville af gunst och
nåd tillåta, att af sammanlagda inkomsten af f. d. fästningens lägenheter, hvilka till
Krigs-kollegium borde ingå, 500 Ridr Banko årligen, motsvarande hälften af hvad
till ränta och amortering af lånet skulle erläggas, finge från och med 1842 års
början och intill påföljande riksdag eller till och med året 1845 Calmar domkyrka
såsom understöd tillgodokomma; och har Kongl. Majit, genom nådigt Bref till domkapitlet
i Calmar den 27 Augusti 1844, på skedd underdånig framställning, i nåder
medgifvit, att domkyrkan finge fortfarande åtnjuta berörde understöd till 1855
års slut.
Under uttalande af den åsigt att Calmar domkyrka, såsom en af byggnadskonstens
skönare företeelser, vore förtjent af Statens omvårdnad, då sådan icke annorlunda
kunde i erforderlig mån erhållas, hafva Rikets Ständer, på grund af samma
åsigt och med afseende derpå att denna kyrka, som var amnad till begagnande äfven
af den i Calmar förlagda Amiralitets-församlingen, blifvit uppförd till en storlek
och prydlighet, vida öfvérstigande stadens innevånares behof och underhåilsförmåga,
Stats-Ötskottets Utlåtande M 224.
3
uti underdånig skrifvelse den 1 April 1848 anhållit, att Kongl. Majit täcktes taga i
nådigt öfvervägande, huruvida icke för någon längre tid eller intilldess kyrkans i
Rikets Ständers Bank erhållna lån blifvit till fullo guldet, fästmngs-lägenheterna vid
Calmar, hvaraf hela inkomsten vore för domkyrkan behöflig, kunde till dess disposition
öfverlåtas och att Kongl. Majit i sådant fall behagade nådig proposition i ämnet
till Rikets Ständer afgifva. — Sedan Kongl. Krigs-kollegium, efter härå erhållen remiss,
upplyst, att af ifrågavarande jordskylds- och tomtöres-medel, som, med inberäkning
af kyrkans anslag, utgjorde ungefär 1,260 Ridr årligen, arfvoden och aflöningsersättningar
tid efter annan blifvit beviljade åt de vid Ingeniör-korpsen anställde
civile tjenstemän och betjente, behagade Kongl. Majit, uti nådig proposition den 28
December 1850, föreslå Rikets Ständer att, derest erforderliga medel anvisades till
bestridande af nyssberörde utgifter, hvarom särskild framställning blifvit gjord i propositionen
om Stats-verkets tillstånd och behof, Rikets Ständer jemväl måtte medgifva,
att fästnings-Iägenheterne vid Calmar finge till domkyrkan derstädes öfverlåtas,
intill dess det i Banken erhållna lånet blifvit till fullo betaldt. Men som Rikets
Ständer icke funno skäl bevilja det i förstnämnda hänseende äskade anslag, kom
frågan om fästnings-lägenheternas upplåtande till domkyrkan att förfalla, på sätt Rikets
Ständer i skrifvelse den 20:de Augusti 1851 hos Kongl. Majit i underdånighet
anmält. Denna för domkyrkan maktpåliggande fråga blef således genom sitt till
fälliga
sammanhang med andra förhållanden beröfvad förmånen att komma under
hufvudsaklig pröfning, en förmån, som för domkyrkan synts vara så mycket mera
lofvande, som begge statsmakterna redan gifvit tillkänna deras gemensamma mening,
att domkyrkan borde tillsvidare komma i åtnjutande af f. d. fästningens hela qvarlåtenskap.
Att anslaget icke skulle utgå för längre tid än till dess kyrkans lån i Rikets
Ständers Bank blifvit till fullo betaldt, grundade sig tvifvelsutan på den förutsättning,
det kyrkan, efter denna tidpunkt, skulle blifva i tillfälle att med egna tillgångar betrygga
sitt underhåll, men att denna förutsättning icke med någon säkerhet kunde
antagas, hade erfarenheten visat; ty oaktadt den större och mera genomgripande
reparation, sorn för några decennier sedan verkställdes, och fastän reparationskostnaderne
år 1854 uppgingo till 1,464 Ridr Biko, vore kyrkan för närvarande i det
skick, att hon för sitt framtida bestånd fordrade betydliga förbättringar, och i betraktande
af kyrkans konstruktion och byggnadsämne, hade man anledning befara,
att underhålls-kostnaden framdeles skulle ökas hastigare och i högre grad, än tiden
i vanliga fall gjorde det erforderligt. Afsigten att åt domkyrkan bereda ett någorlunda
betryggande understöd syntes således icke kunna vinnas, utan att understödet
lemnäs för all framtid; och en sådan utsträckning, utöfver hvad hittills blifvit medgifvet,
skulle, enligt hvad motionären vidare anfört, icke heller öfverstiga billighetens
gräns. Enligt 1854 års räkenskaper utgjorde arrende-afgifterna för fästningslägenhe
-
4
Ståts-Utskottets Utlåtande JM 224.
terna, inberäknadt hvad domkyrkan, till följd af äldre medgifvanden, deraf åtnjöt,
1,081 R:dr B:ko, hvilken summa, om den komme domkyrkan allt framgent tillgodo,
icke motsvarade fördelen af de räntefria lån, andra behöfvande kyrkor, hvar förslg,
erhållit. Statens uppoffring syntes således jemförelsevis härigenom icke blifva särdeles
stor och den blefve ännu mindre, om man tänkte på framtiden, ty i ofvannämnda
summa inginge ett belopp af ungefär 300 R:dr B:ko årligen för höskörden
på vallarne samt hyresmedel för åtskilliga uti desamma befintliga hvalf, smedjor, källare
och andra lägenheter, hvaraf inkomsten icke kunde påräknas för längre framtid
än vallen och murarne komme att ega bestånd. — Genom General-ordres af den
26 Januari 1822, befallde Kongl. Maj:t, att Calmar f. d fästning skulle demoleras.
Sedan ritning och kostnads-förslag härtill uppgjorts, blef väl verkställigheten, genom
förut åberopade Kongl. Bref den 21 Februari 1846, tils vidare inställd, men det
kunde icke förnekas, att tidens och förgängelsens dom förr eller sednare skulle för
störa
de i vallen inmurade föråldrade lägenheterna och sålunda tillintetgöra Statens
deraf förväntade inkomst. För domkyrkan åter inträffade härvid det lyckliga förhållande,
att inkomsten äfven af dessa lägenheter kunde för framtiden bibehållas
oförminskad om de till kyrkan öfverlemnades, med tillåtelse att på annor hand få
öfverflytta eganderätten emot årlig afgäld af den summa, som för närvarande utgör
dessa lägenheters afkastning. En sådan öfverlåtelse kunde med största lämplighet
ske till Calmar stad, för hvilken, med afseende på en högst behöflig tillökning i
dess utrymme, fördelen af vallarnes och dertill hörande lägenheters rasering i sjelfva
verket vore större än af deras bibehållande, och som derföre vore benägen att, med
afseende jemväl å kyrkans behof, på förenämnde vilkor öfvertaga ifrågavarande lägenheter.
En icke mindre fördel skulle tillskyndas staden, om den, efter sin önskan,
på enahanda vilkor kunde förvärfva egande-rätt till sådane vid inkörsvägen
eller i dess närmaste grannskap belägne, fästningen tillhörige jordstycken, hvilka, till
följd af den ökade trafiken, mindre väl egnade sig till fortfarande! utarrendering såsom
åker och äng, men deremot såsom öppna platser skulle lemna ett lika behöflig!,
som passande utrymme för den med hvarje år stigande trädvaruhandeln och annan
kommerciel beröring med ortens allmoge. För sådant ändamål vore de stycken,
som å stadens karta finnas betecknade med 114 hälften, 114 a, 115 a, 116,
251—256 särdeles lämpliga. Öfriga delar af fästnings-jordarne, som å kartan
upptagas under Nås 109 a —X,267, lofvade deremot att bereda kyrkan den största
vinsten, — genom att allt framgent, såsom hittills, på vissa år till den mestbjudande
utarrenderas. Från denna utarrendering vore likväl för Calmar stad,
med dertill hörande slotts- och landsförsamlingar, ett undantag af några tunnland
af högsta behof påkalladt. Med bifall till Kongl Majits derom gjorda nådiga proposition
hade Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 29 Juli 1851 , för sin
del, medgifvit, att 3:ne Kongl. Majit och Kronan tillhöriga åkerlyckor (M 110,
Stats-Utskottets Utlåtande M 224.
5
1 1 1, 112) (ingo användas till utvidgning af den för Calmar stad och berörde församlingar
gemensamma begrafningsplats, sorn befunnits för ändamålet otillräcklig.
Men för möjligheten att kunna bringa dessa åkerlyckor i omedelbart sammanhang
med den gamla kyrkogården och sålunda kunna använda dem till den afsedda
utvidgningen, erfordrades att hus och byggnader, som hafva sin plats å den del af
lyckorna, som ligger närmast kyrkogården, skulle kunna genom köp eller på annat
sätt undanskaffas och sedermera den väg undanrödjas, som, mellan kyrkogården
och lyckorna, leder till berörde jemte andra åbyggnader i gamla staden. Ett
oförmodadt hinder hade dock yppat sig deri, att husegarne, som funnits obenägne
att aflåta sina boningar, icke heller kunnat tvingas till afflyttning, då de,
vid undersökning inför domstol, visat sig hafva fastebref på tomtplatserne. Att,
detta oaktadt, använda åkerlvckorna till gamla kyrkogårdens utvidgning skulle, under
sådane omständigheter, medföra det mindre vanliga och äfven mindre lagenliga
förhållande, att, då Kongl. Cirkulärbrefvet af den 18 Oktober 1845 föreskrifver,
att kyrkogårdar, så vidt ske kan, skola anläggas utom städer och byar, här deremot
vissa till gamla staden hörande gårdar, med dertill ledande väg, skulle komma
att ligga inuti sjelfva kyrkogården. Till undvikande af dessa olägenheter hade församlingarne
frångått planen att utvidga gamla kyrkogården och i stället beslutat anlägga
en ny. I stadens granskap funnes likväl icke något till ny begrafningsplats
passande område, utom den såkallade Skansjorden, tillhörande den fordna fästningen;
och det vore derföre högst önskvärdt, att några tunnland deraf eller den del, som
å särskild karta förslagsvis blifvit till kyrkogård afritad, måtte till detta ändamål
blifva upplåten, samt att upplåtelsen, i likhet med hvad förut i enahanda fall egt
rum, må kostnadsfritt kunna medgifvas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har motionären anhållit, att Rikets
Ständer måttej, för sin del, besluta:
1:0 att, med undantag af Calmar slott, med dertill hörande vall och graf,
Grimskär, samt den till begrafningsplats föreslagna del af Skansjorden, alla öfriga
Calmar f. d. fästning tillhörande vallar, jordar och lägenheter, må till Calmar domkyrka
med full eganderätt för everldliga tider anslås och upplåtas, dock med tillåtelse
att till Calmar stad öfverlåta eganderätten såväl till de staden omgifvande vallar
, med deri befintliga eller dertill hörande lägenheter, som ock de mindre jordstycken,
hvilka å upprättad karta betecknas med N:is 114 hälften, 114 a, 115 a,
116, 251 till och med 256, allt emot årlig afgäld till domkyrkan af så stort belopp
i spanmål eller penningar, som för närvarande utgör dessa lägenheters afkastning;
och
2:o att af den så kallade Skansjorden må till Calmar stads- samt slotts- och
lands-föfsamlingar, för anläggning af ny begrafningsplats, kostnadsfritt upplåtas 6 tunnland
25,6 kappland, enligt å förenämnda karta utstakad plan.
6
Stats-Utslwttets Utlåtande M 224.
Derjemte och för den händelse att detta förslag ej skulle hos Rikets Ständer
vinna bifall, har motionären alternativt hemställt, att samtliga ofvannämnda lägenheter
måtte med full eganderätt upplåtas åt Calmar stad, emot förbindelse att till Kongl.
Maj:t och Kronan årligen allt framgent erlägga de afgifter, som derför nu utgöras
och ingå till Kongl. Krigs-kollegii Fortifikations-afdelning, i hvilket afseende motionären
vidare anförtj att då staden vore instängd inom de trånga gränsorna af en med
vallar och fästningsverk kringgärdad holme, denna omständighet utgjorde ett af de
förnämsta hindren emot ett fullständigt tillgodogörande af de flere derstädes befintliga
lokala förmåner, genom hvilkas ändamålsenliga begagnande staden under några få
tiotal af år nära nog fördubblat ej allenast sin handels- och sjöfarts-rörelse, utan
äfven i jemnbredd dermed sin folkmängd, uppgående för närvarande till omkring
7,000 personer, i följd hvaraf staden ock började allt mer och mer lida af bristande
utrymme både för erforderliga byggnadsplatser och för en tilltagande handelsrörelse;
anhållande motionären tillika, att som domkyrkan härigenom skulle förlora icke obetydligt
af sina inkomster, hvarigenom dess redan förut bekymmersamma ekonomiska
ställning måste blifva ännu mer försvårad, Rikets Ständer måtte, till betäckande af
denna förlust och till nödig hjelp vid domkyrkans underhåll, bevilja densamma ett
fortfarande årligt anslag af 1,500 R:dr R:mt
Af de uti motionen åberopade handlingar har Utskottet inhemtat, bland annat,
att Domkyrko-rådet i Calmar i Maj månad år 1855 hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit, att Kongl. Majit måtte till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta
nådig framställning af enahanda innehåll, som motionärens härofvan först omförmälda
förslag, samt tillika i underdånighet hemställt, dels att, till undvikande af de
hinder, som ny utarrendering af Skansjorden och öfriga lägenheter på vissa bestämda
år kunde lägga i vägen för deras användande till omförmälda ändamål, Kongl.
Majit måtte i nåder medgifva att med utarrenderingen finge anstå, intilldess hufvudfrågan
blifvit i nåder pröfvad och afgjord, dock med förbindelse för Domkyrkorådet
att under tiden ansvara för de arrende-afgifter, som af lägenheterna utginge,
samt dels att den genom nådiga Brefvet den 27 Augusti 1844 Calmar domkyrka
medgifna rättighet att af fästnings-lägenheternas afkastning årligen uppbära 500 Ridr
Biko måtte ytterligare förlängas för vissa år eller intilldess den i underdånighet
väckta frågan om samtliga dessa lägenheters öfverlåtande till domkyrkan kommit
under nådig pröfning. Denna ansökning förordades till alla delar af Kongl. Majits
Befallningshafvande i länet; äfvensom Kongl. Krigs-kollegium och Chefen för Ingeniörkorpsen,
i ämnet hörde, hufvudsakligen tillstyrkte bifall till det väckta förslaget,
dock med det förbehåll, att 4:de hufvud-titeln, som genom utarrenderingen af berörde
fästnings vallar och lägenheter hade en årlig inkomst af omkring 1,050 Ridr
Biko, derför erhölle fullt motsvarande ersättning. — Vid ärendets föredragning den
23 Oktober samma år behagade Kongl. Majit i nåder bifalla såväl hvad sökanderne
Stats-Utshottets Utlåtande Jt? 224.
7
hemställt i afseende å inställandet tills vidare af lägenheternas utarrendering för
längre tid, som ock att ofvannämnde belopp af 500 Ridr utaf fästnings-lägenheternas
årliga afkastning finge fortfarande intill 1857 års utgång af domkyrkan uppbäras;
hvaremot Kongl. Majit, i afseende å hufvudfrågan eller den för dom
kyrkan
samt Calmar stad sökta upplåtelsen af ifrågavarande lägenheter, anbefallde
Kongl. Majits Befallningshafvande äfvensom Domkyrko-rådet att inkomma med åtskilliga
nödiga ansedda upplysningar, angående förhållandet med domkyrkans inkomster
Och utgifter samt anledningen till det yppade behofvet af ny begrafningsplats för
staden; — och har Kongl. Majit, sedan de sålunda infordrade uppgifterna blifvit under
loppet af sistlidet år afgifna. låtit i nåder öfverlemna alla handlingarne i målet
till Stats-Utskoltet, för att vid behandling af den hos Rikets Ständer i detta ämne
gjorda framställning komma under öfvervägande.
Nyssnämnde af Kongl. Majlis Befallningshafvande och Domkyrko-rådet sednast
afgifna yttranden i denna fråga utvisa, bland annat, att kyrkan för närvarande med
en skuld af 6,141 Ridr 40 sk. 1 rist. och en kapital-behållning af endast 3,563
Ridr 27 sk. 7 rist., befunne sig i det tillstånd, att den dels nu genast och dels
inom få år tarfvade till sitt iståndsättande utgifter till sammanräknadt belopp af
13,200 Ridr; och när dertill lades den del af kyrkans skuld, hvartill kassan icke
lemnade tillgång, så uppkomme den betydliga summan af omkring 16,000 Ridr
Banko, som utgjorde domkyrkans behof för närmaste åren, men genom hvars fyllande,
om medel dertill funnes, kyrkans ekonomiska ställning likväl icke blefve på
ett tillfredsställande sätt betryggad, enär kyrkans byggnadssätt och beskaffenheten af
de materiaher, hvaraf den är uppförd, göra för ali framtid behöfligt att använda
icke obetydliga belopp till detta dyrbara tempels vidmakthållande. Nyligen verkställd
besigtning å domkyrkan hade ock ådagalagt behofvet af större understöd än den
årliga inkomst af omkring 1,200 Ridr Biko, sorn kunde påräknas af oftanämnde
fästmngs-lägenheter, men såväl Domkyrko-rådet, som Kongl. Majits Befallningshafvande
hade likväl ansett anspråken i detta hänseende böra inskränkas till hvad Kongl.
Majit och Rikets Ständer förut i anslags väg tillämnat domkyrkan, helst kassan med
detta bidrag borde kunna utgöra ränta och amortering; af de lån, hvilka för större
reparationer framdeles torde blifva erforderliga. Äfvenledes hade Domkyrko-rådet
med intyg af vederbörande landtmätare styrkt, att de till begrafningsplats förut upplåtna
åkerlyckorna vore alldeles otjenliga för detta ändamål, samt alltså förnyat sin
af Kongl. Majits Befallningshafvande jemväl förordade underdåniga ansökning, att ofvan
uppgifna del äf den s. k. Skansjorden finge till anläggning af ny kyrkogård
upplåtas.
Då dessa omständigheter, jemte hvad motionären i ämnet anfört, enligt Utskottets
tanke, fullständigt ådagalägga såväl behofvet för Calmar domkyrka af någon
8
Stats-Utskotlets Utlåtande As 224.
tillökning i dess otillräckliga inkomster, som ock angelägenheten deraf, att Calmar
stad, med dess vexande handel och industri samt betydligt tilltagande folkmängd,
måtte erhålla behöfligt utrymme för stadens utvidgning, äfvensom en tjenlig begrafningsplats;
och då alla dessa behof synas lämpligast kunna afhjelpas på det sätt, som
nu är föreslaget och af samtlige vederbörande embets-myndigheter tillstyrkt, och
hvilket icke heller föranleder till någon betydlig uppoffring för Stats-verket, har Utskottet
följaktligen ansett sig ega grundade skäl att förorda frågavarande motion —
Härrid bör dock tillses, att, på sätt Kongl. Krigs-kollegium och Chefen för Ingeniörkorpsen
erinrat, 4:de hufvud-titeln tillförsäkras om ersättning för den bemälda Kollegium
tillkommande inkomst af arrende-medlen utaf berörde fästningsvallar och lägenheter.
hvilka, enligt hvad handlingarne utvisa, år -1854 uppgått till ett belopp af
1,084 R:dr 34 sk. 8 r:st B:ko; — men då regleringen af utgifterna under Riksstatens
4:de hufvud-titel för den nu ingångna statsreglerings-perioden redan är af Rikets
Ständer uppgjord och fastställd, anser Utskottet lämpligast att ett berörde inkomster
motsvarande”belopp af, i rundt tal, 1,100 R:dr B:ko eller 1,650 R:dr-R:mt,
för innevarande och 2:ne nästföljande år anvisas till utgående från Rikets Ständers
Riksgälds-kontor; — och får Utskottet, i följd häraf, föreslå,
det Rikets Ständer måtte, för sin del, besluta: 1:o att, med undantag
af Calmar slott, med dertill hörande vall och graf, Grimskär,
samt den till begrafningsplats föreslagna del af Skansjorden,
alla öfriga Calmar f. d. fästning tillhörande vallar, jordar
och lägenheter, må till Calmar domkyrka med full eganderätt
för everldliga tider anslås och upplåtas, dock med tillåtelse att
till Calmar stad öfverlåta eganderätten, såväl till de staden omgifvande
vallar med deri befintliga eller dertill hörande lägenheter,
som ock de mindre jordstycken, hvilka å upprättad karta
betecknas med Niis 114 hälften, 144 a, 115 a, 116, 251 till
och med 256, allt emot årlig afgäld till domkyrkan af så stort
belopp i spanmål eller penningar, som för närvarande utgör
dessa lägenheters afkastning; och
2:o att af den så kallade Skansjorden må till Calmar
stads- samt slotts- och lands-församlingar, för anläggning af ny
begrafningsplats, kostnadsfritt upplåtas 6 tunland 25,6 kappland,
enligt å förenämnda karta utstakad plan; samt
3:0 att, såsom ersättning för de af ofvanberörde fästningsvallar
och lägenheter härflytande arrende- och hyresmedel,
som
Stats-Utskottets Utlåtande M 224.
9
som hitintills ingått till Kongl. Krigs-kollegii Fortifikations-afdelning,
ett årligt anslag af 1,650 R:dr R:mt för innevarande och
nästkommande 2:ne år anvisas att från Riksgälds-kontoret, enligt
Kongl. Maj:ts nådiga disposition, utbetalas;
Och torde Rikets Ständer, jemte anmälan om dessa beslut, böra i underdånighet
anhålla,
dels att, om någon del af de uti förestående mörn. 1 och 2 uppgifna
jordar och lägenheter skulle anses erforderlig för Krigs-kollegii
förvaltning eller för andra allmänna behof, Kongl. Majit måtte, på sätt
i dylika fall tillförene iakttagits, vid upplåtelsen fästa sådane
vilkor, hvarigenom Kronans rätt till de för densamma behöfliga
platser förbehålles, — och dels att Kongl. Majit, så väl i afseende
å de till domkyrkan nu anslagne inkomsters framtida bibehållande
vid det afsedda ändamålet, som ock beträffande ordnandet
och användandet af de tomter och lägenheter, som torde
varda af domkyrkan till Calmar stad öfverlåtna, täcktes meddela
sådane föreskrifter, som Kongl. Majit kan finna lämpliga
och ändamålsenliga.
Stockholm den 13 Januari 1858.
Bih. tiR R. St. Prot. 1856—1858. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 8 Haft.
t
10
Stats-Utskottets Utlåtande M 225.
N:o 225.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Jan. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse i fråga om eftergift
af f. d. Lands-kamereraren, Kammarrätls-rådet S. Lindberg
ådömd ersättnings
Uti
högstberörda den 30 sistlidne Oktober tili Rikets Ständer aflåtna och af
samtliga Riks-stånden till Stats-Utskottet remitterade nådiga proposition, har Kongl Majit
behagat i nåder meddela, hurusom de från Nerikes regemente till Stats-verket indragne
första och andra trumslagare-boställena Elfvetorp Niis 1 och 2, belägna i Ölme socken
och härad af Wermlands län, blefvo af Kongl. Majits och Rikets Krigs-.och
Kammar-kollegier, mot viss årlig afgäld utarrenderade på 30 års tid till Bataljons
adjutanten
A. S. Ekendahl, bostället M 1 den 7 November 1822 att tillträdas
den 14 Mars 1823, och bostället JYi 2, den 7 November 1827, med tillträdesrätt
den 14 Mars 1828. Båda kontrakterna, hvilka i afskrifter, genast efter afslutandet,
öfversändes från Kollegierne till Kongl. Majits Befallningshafvande i länet, innehöllo i
10 § att, utom till- och afträdes-syn, särskild syn hvart 10ide år skulle å boställena
förrättas, vid laga ansvar för Kongl. Majits Befallningshafvande, om sådant försummades;
i 12 §, att arrendatorn, som redan ställt godkänd borgen för arrendeskyldigheternas
fullgörande under de 5 första arrende-åren, borde inom nämnde tids
förlopp anskaffa för derpå följande 10 år en dylik borgen, hvilken sedermera för
lika många år komme att på enahanda sätt förnyas; och skulle Landshöfdingen
hålla hand öfver verkställigheten häraf; samt i § 15, att Landshöfdingen, som fått
del af arrende-kontraktet, borde med sorgfällighet vaka deröfver, att de betingade
och aftalade vilkoren blefve efterlefda och fullgjorda. Vid arrendatorn Ekendahls
död den 27 Oktober 1835 befanns emedlertid dels att den nya borgen, som för
Stats-Utskottets Utlåtande M 225.
11
bostället M 1 bordt till den 14 Mars 1828 och för bostället M 2 till samma dag
1833 anskaffas, icke blifvit af Ekendahl i lifstiden ställd, dels att under hans besittningstid
någon särskild syn å bostället Jtä 1 icke egt rum, ehuru sådan, enligt
kontraktets 10 §, bordt ske år 1833, dels ock att 1831 års ordinarie ränta af begge
hemmanen samt både räntan och arrende-afgifterne för de följande åren vore oguldne.
När vederbörande kronofogde den 4:de Maj 1836 tillkännagaf, att Ekendahl aflidit
och boställena derefter blifvit lemnade utan vård och skötsel, ingick Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande med anmälan derom till Kammar-kollegium, enligt hvars föreskrift
nämnda hemman först af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för Kronans räkning öfvertogos
och derpå, efter auktion, utarrenderades; likväl med mindre inkomst för
Kronan, än de af Ekendahl utfästa arrende-belopp; och dennes qvarlåtenskap fanns
vara otillräcklig till gäldens betalning. Såsom vållande till den förlust, hvilken Kronan
lidit genom åsidosättande af behörig tillsyn öfver ifrågavarande boställs-arrende.
blefvo, bland andre, f. d. Lands-kamereraren i länet, Kammarrätts-rådet Svante
Lindberg, och f. d. Landshöfdingen derstädes, Stats-rådet m. m. Johan af Wingård,
hvilken sednare numera är afliden, inför Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt tilltalade
af dess Advokatfiskals-embete. I detta mål afgaf Kammar-rätten den 18 November
1850 det utslag, hvilket Kongl. Majit den 24 November 1852 i nåder
fastställt, att, som Kongl. Majrts ofvannämnde Befallningshafvande, hvilken myndighet,
enligt de, på grund af Kongl. Brefvet den 17 December 1816 i arrende-kontrakterna
införda stadganden, ålegat vaka öfver de betingade vilkorens uppfyllande, likväl,
för ny borgens erhållande af arrendatorn, icke tillgjort något vidare än att,
med föranledande af skedd anmälan, åt kronofogden i orten gifvits uppdrag att sådan
borgen infordra, dock ej förr, än genom skrifvelse den 29 Maj 1833, och utan
att ens visas kunnat, att detta uppdrag haft till påföljd något föreläggande för arrendatorn,
samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej heller i öfrigt vidtagit åtgärder
till bevarande af Kronans i arrende-kontrakterna bestämda rätt förr än, till följd af
Kronofogdens ofvanberörda framställning den 4:de Maj 1836; alltså och emedan,
vid betraktande i hvad mån den sålunda förelupna försummelsen borde tillskrifvas
de tili Läns-styrelsen i Wermland då hörande embetsman, det förekom emot Kammarrätts-rådet
Lindberg i hans förra egenskap af Lands-kamererare, att, ehuru Landskontoret,
till följd af Kongl Kungörelsen den 15 Oktober 1828, hvarigenom förordnats,
att arrenden för de till Stats-verket indragna militie-boställen skulle dädanefter
uppbäras och redovisas i sammanhang med allmänna uppbörden, egt ovilkorlig
förpligtelse att, jemte kontrollen å denna uppbörd inom länet, hafva tillsyn derå, att
arrenden för derstädes befintliga sådana boställen, hvartill hemmanen Elfvetorp hörde,
blefvo behörigen erlagde och i öfrigt Kronans säkerhet för kontrakts-vilkorens fullgörande
nöjaktigt betryggad, samt ehuru arrende-kontrakterna om boställena Elfvetorp
blifvit, för verkställighet af åberopade stadgande, från Chefs-embetet för Nerikes
regemente den 12 Juli 1829 öfversända till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och
12
Stats-Utskottets Utlåtande M 225.
emottagna af Lands-kontoret, som sålunda jemväl kommit i tillfälle att, taed afseende
å dessa boställen, sitt nyssnämnda åliggande uppfylla, Lindberg det oaktadt
och fastän utfäste afgälder från hemmanen redan för år 1831 upphört att lemnäs
samt borgen för ena kontraktet då jemväl saknats och för det andra med påföljde
arrende-år gått till ända, underlåtit att förr än i anledning af vederbörande Kronofogdes
år 1836 afgifna, ofvanberörda memorial, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
göra hemställan om åtgärd till bevakande af Kronans rätt härutinnan, hvilken
underlåtenhet desto mindre kunde af den omständigheten, att, såsom Lindberg erinrat,
ärenden rörande militie-boställen skulle varit vid Läns-styrelsen fördelade till
handläggning uti Lands-kansliet, lagligen ursäktas, som Lindberg derigenom, att han, efter
arrende-kontrakternas erhållande, i Lands-kontoret expedierat en från Landshöfdingeembete!
aflåten skrifvelse den 16 Juli 1829, hvarmedelst samma kontrakter, för det
i 1828 års Kongl. Kungörelse afsedda ändamål, blifvit till uppbörds-förvaltningen i
orten aflemnade, måste antagas sjelf hafva ansett och gifvit tillkänna att ärenden ahgåenden
boställena Elfvetorp dåmera borde såsom utgörande föremål för Lands
kamererarens
tjenstebefattning, uti Lands-kontoret handläggas; ty och då sålunda
Kammarrätts-rådet Lindberg, gemensamt med dåvarande Landshöfdingen, sedermera
Stas-rådet af Wingård, hvilken ansågs i sin förra egenskap af Landshöfding hafva
likaledes åsidosatt sin skyldighet att söka förhindra Kronans ifrågavarande förluster,
genom försummade embetspligter vållat, ej mindre att förfallna arrende-afgifter och
utskylder, som af Ekendahl bordt för hemmanet Elfvetorp gäldas, icke blifvit utsökte,
än ock att Ekendahl, ehuru han ej anskaffat förnyad borgen för sina i arrendekontrakterna
utfästa förbindelser, likväl fått hemmanen fortfarande under en längre
tid innehafva, utan att erforderlig åtgärd till betryggande af Kronans rätt blifvit vidtagen,
samt Kammarrätts-rådet Lindberg, jemte Stats-rådet af Wingård, följaktligen
icke kunde undgå att hvardera, i mån af sin försummelse, ansvara för den förlust
å dessa hemman, som för Kronan uppkommit antingen genom vanhäfd under Ekendahl
besittningstid eller genom uteblifven betalning af afgälden till och med det arrendeår,
under hvars lopp Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, på sätt ofvan är nämndt,
föranlåtits att hemmanen å Kronans vägnar öfvertaga; blefve, jemlikt åberopade lagrum
och författningar, i första rummet Lindberg och, derest tillgång hos honom
saknades, Stats-rådet af Wingård ålagdt att ersätta ej mindre de oguldne arrendeafgifter
och krono-utskylder, som, enligt kontrakterna, bordt, intill midfastan år 1837,
utaf hemmanen Elfvetorp komma Kronan till godo och jemväl blifvit, sedan konkurs
efter Arrendatorn Ekendahl yppats, till betalning fastställde, men icke kunde af
konkursmassan gäldas, utan ock det belopp, hvartill blifvande nybyggnad, husröta
eller annan vanhäfd å hemmanen, vid den tid de af Kronan på förberörde sätt öf
vertogos,
kunde vid laga syn hafva blifvit uppskattade, likaledes i den mån fastställd
betalning derför af konkursmassan icke erhölles, hvilka samtliga ersättningar skulle,
Stats-Utskottets Utlåtande M 225.
13
efter konkursens slutliga utredning, till siffran bestämmas genom behörig uträkning
af Lands-kontoret i Wermlands län.
Sådan uträkning hade den 15 Mars 1853 blifvit afslutad och upptoge:
Utskylder och arrende-medel för åren 1831, 1832, 1833, 1834 och 1835,
tillsammans utgörande, enligt Svea Hof-rätts dom i Ekendahls konkurs den 19 Mars
1838, B:ko R:dr 605: 42. 10.
minskadt arrende för år 1836, enligt Ölme Ilärads-rätts utslag
den 6 Maj 1847
129: 5. 2.
nybyggnader, husröta och vanhäfd på begge
boställena  B:ko R:dr 2,072: 18. —
för humlegårdars anläggande, ängsladors och hägnaders
uppförande samt brunnars och jords
iståndsättande, tillsammans  115: 40. 6. 2188' 10 6
Summa B:ko R:dr 2,923: 10. 6.
hvaraf Kronan, i utdelning ur Ekendahls konkursmassa, erhållit
blott  48: 47. 3.
och således B:ko R.dr 2,874: 11. 3.
ålåge Kammarrätts-rådet Lindberg och Stats-rådet af Wingård att gälda.
För sistnämnda belopp blef, på ansökning af Kammar-rättens Advokat-fiskal
och efter Öfverståthållare-embetets beslut den 8:de April 1853, utmätnings-försök
anstäldt, den 28:de i samma månad, hos Lindberg, som dervid befanns ega ingen
tillgång; men sedan Stats-rådet af Wingård i lifstiden erlagt, i afräkning på Kronans
ifrågavarande fordran, ett belopp af 1,000 R:dr, hade för återstoden, 1,874 R:dr 11
sk. 3 r:st b:ko, införsel blifvit, genom utslag af Öfverståthållare-embetet den 21 November
1856 och af Svea Hof-rätt den 16 Januari 1857, beviljad i Lindbergs pension
på Allmänna Indragnings-staten, 1,200 R:dr, hvaraf, i den mån pensionen utfölle,
halfva beloppet skulle af bemälde Advokat-fiskal eller hans rätts innehafvare,
på Kronans vägnar, uppbäras, intill dess skulden blifvit till fullo gälden och på detta
sätt hade Kronan, af nästlidet års första, andra och tredje pensions-qvartaler, utbekommit
tillsammans 450 R:dr B:ko, så att till utkräfvande återstode 1,424 R:dr 11
sk. 3 r:st.
Redan förrän nyssberörde qvarlaler utfallit, hade Kammarrätts-rådet Lindberg
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att, då pensionen vöre för honom, den
sjuttiotreårige familjefadren, efter 48 års arbete i Statens tjenst och deraf 37^ år såsom
Lands-kamererare, den enda tillgång för anskaffandet af ett tarfligt lifsuppehälle
och af den omvårdnad, som hans ålderdomskrämpor särskildt påkallade, nådig framställning
måtte till Rikets nu församlade Ständer aflåtas om eftergift af hela det
ådömda beloppet, 2,874 R:dr 11 sk. 3 r:st b:ko, med undantag af den andel deraf,
som åklagaren i målet tillkomma
14
Stats-Utskottets Utlåtande M 225.
Emellertid hade inträffat att, sedan vice Häradshöfdingen Gustaf Laurell, sorn,
enligt kontrakt med Kammar-kollegium den 8 Februari d 8 4 4, arrenderat boställena
Elfvetorp för trettio års tid, fått Kollega medgifvande att, i stället för en bostad
å hvartdera bostället, uppföra en dylik gemensam för båda, och kostnaden för denna
åbyggnad blifvit vid laga syn den 18 Augusti 1848 uppskattad till 1,466 R.dr
38 sk B:ko (eller 605 R:dr 28 sk. mindre, än för begge gårdarnes bebyggande
upptogs vid 1845 års syn och derefter fördes Lindberg till last), så hade Olme
Härads-rätt, i tvist mellan Laurell och Kronan, genom utslag den 3 Januari 1855,
förpligtat Kronan att till Laurell, såsom ersättning för nybyggnad, husröta och
vanhäfd å ifrågavarande boställen, utgifva det belopp, hvartill byggnads-kostnaderne,
enligt 1848 års syn, uppginge med B:ko R:dr  1,466: 38. —
jemte det år 1845 stadgade beloppet för humlegårdar, ängslador
hägnader och brunnar m. m  115: 40. 6.
tillsammans Banko Riksdaler  1,582: 30. 6.
i den mån medel dertill redan influtit eller framdeles kunde inflyta, jemte fem
procent årlig ränta å de, vare sig af Ekendahls konkursmassa, Stats-rådet af Wingård
eller Kammarrätts-rådet Lindberg redan guldne medlen, räknad från stämingsdagen,
fjorton dagar före början af 1854 års hösteting med häradet, intill dess
betalning skedde; hvilket beslut blifvit genom Svea Hof-rätts laga kraftvunna dom den
6:te Mars 1856 faststäldt. De medel, hvarpå ränta sålunda borde beräknas, vore,
såsom handlingarne utvisade B:ko R:dr 39: 1. 3.
af utdelningen ur Ekendahls konkursmassa, och de » » 1,000:
som Stats-rådet Wingård i lifstiden erlagt, eller tillhopa . B:ko R:dr 1,039: 1. 3.
Hörd Öfver Lindbergs ofvanberörde, efter hvad det vill synas, utom kännedom
om 1848 års syn och 1856 års dom författade underdåniga ansökning om eftergift
af han ersästtnings-skyldighet, har åklagaren, som i nyssnämnde dom funnit en
anledning att afstyrka bi all till ansökningen, likväl icke kunnat vägra Lindberg det
vitsord, att han, under sin långa tjenstetid, i allmänhet med både nit och skicklighet
fullgjort de värf, som varit honom anförtrodda; och beträffande särskildt den
försummelse, hvars för Lindberg olycksbringande följder nu liro i fråga, har åklagaren
redan under sjelfva åtalets handläggning medgifvit, att denna försummelse
kunde i viss mån ursäktas derigenom, att Lands-kontoret icke fått del af den till
Läns-styrelsen med Krigs- och Kammar-kollegiernas skrifvelse den 7 November
1822, öfversända afskrift utaf arrende-kontraktet om Elfvetorp Jtä 1, jemte borgens-förbindelsen,
utan ärendet i stället blifvit i Läns-styrelsens kansli-afdelning
behandladt, äfvensom den med nämnda Kollegiers skrifvelse den 7 November
1827 till Lands-kansliet ankomna afskrift af arrende-kontraktet angående alfvetorp
JV2 2, med tillhörande borgens-förbindelse i original, qvarstadnat i Lands-sekreterarens
Stats-Utskottets Utlåtande Jri 225.
15
vård, anda till dess han den 24 Maj 1833 aflemna! dessa handlingar till Landskontoret.
Kammar-rätten har i underdånigt utlåtande den 18 sistlidne Augusti anfört,
att, då Kammarrätts-rådet Lindberg, enligt egen uppgift, vid nu framskriden ålder,
befunne sig med familj i mycket torftiga omständigheter, hvilken uppgift vunne
stöd deraf, att han år 1853 saknat lösegendom till gäldande af Kronans fordran,
samt Lindberg uti Statens tjenst tillbragt en lång tid, hvarunder han, enligt ofvan
anförda vitsord, i allmänhet med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden, syntes,
vid betraktandet äfven deraf, att vid innevarande riksdag andra tjenstemän vid
länsstyrelse beviljats eftergift af ersättning, likaledes ådömd i följd af underlåtenhet
att tillse Kronans rätt. Lindbergs underdåniga ansökning vara förtjent af behjertande;
likväl sålunda, att all fråga om eftergift af de 1,000 R:dr, som Stats-rådet af
Wingård betalt och hemmanen Elfvetorps nuvarande arrendator i husröte-ersättning
redan uppburit, skulle förfalla och Lindbergs befrielse från betalnings-ansvar följaktligen,
om den medgåfves, afse blott återstoden. 1,874 R:dr 11 sk. 3 r:st.
På de af Kammar-rätten anförda skäl och med afseende på hvad i målet för
öfrigt förekommit, bland annat derom, att husröte-ersättning för hemmanen Elfvetorp
blifvit Kammarrätts-rådet Lindberg till last förd till högre belopp, än hvartill
deras fullständiga bebyggande med nya hus. enligt numera förändrade föreskrifter,
är vid sednare syn upptaget, har Kongl. Maj:t väl funnit skäligt, att Lindberg befriades
från någon del af det honom ådömda ersättnings-ansvar; men denna eftergift
af Statens fordran borde likväl icke skäligen omfatta mer än hvad som skulle
utgöra en behållen inkomst för statskassan, eller sträckas derhän, att nuvarande
boställs-arrendatorns, genom laga kraftvunnen dom befästade rätt derigenom komme
t att lida intrång eller ådraga Kronan rättegång och möjligen en kontant utgift, från
hvars godtgörande Lindberg då vöre på förhand frikallad. Kongl.. Majit har följaktligen
icke i vidsträcktare mån bifallit den af Lindberg i förevarande mål gjorda ansökning.
än att Kongl. Majit till Rikets Ständer öfverlemnat, huruvida icke anledning
må förefinnas till sådan eftergift af kronans fordran hos Lindberg, att sedan han till
Kronan inbetalt återstoden af de här ofvan omförmälda 1,582 Ridr 30 sk. 6 rist
Biko, hvilka vice Häradshöfdingen Laurell, såsom nuvarande arrendator af hemmanen
Elfvetorp, fått sig genom Svea Hof-rätts dom den 6 Mars 1856 tillerkända, äfvensom
den derigenom stadgade ränta och sedan det åklagaren i målet tillkommande
arfvode jemväl utgått, Lindberg måtte från erläggandet af det belopp, som derutöfver
borde kronan tilfalla, befrias; och skulle, i händelse af sådan eftergift för Lindberg,
äfven den ansvarighet, som för samma belopp borde i andra rummet drabba
Stats-rådet af Wingård och blifvit i den efter honom uppkomna konkurs bevakad,
komma att förfalla.
Då vid flere föregående tillfällen och äfven under innevarande riksmöte Rikets
Ständer, när särskilda förhållanden påkallat ett skonsammare bedömande af de förseel
-
16
Stats-Utslcottets Utlåtande M 225.
ser, i följd hvaraf vederbörande embets- och tjenstemän blifvit till ersättnings-skyldighet
dömde, funnit godt efterskänka Stats-verkets fordrings-anspråk å vida betydligare
belopp än det, som nu är i fråga, har Stats-Utskottet. med afseende å de särdeles
bevekande omständigheter, som förekomma till stöd för den af Kammarrätts-rådet
Linaberg sökta eftergift, ansett sig böra
till bifall hos Rikets Ständer förorda hvad Kongl. Maj:t uti ofvan
anförda skrifvelse i nåder hemställt och föreslagit.
Stockholm den 30 Januari 1858.
Reservation:
af Herr Henschen, som ville till Rikets Ständers kännedom öfverlemna följande
äfven å Inkomst-afdelningen uppsatta förslag till Utlåtande:
»I betraktande af de särdeles bevekande omständigheter, som blifvit anförda till
stöd för den af Kammarrätts-rådet landberg sökta eftergift, finner Utskottet väl den
af Kongl. Maj:t derom gjorda framställning förtjena allt afseende hos Rikets Ständer;
men Utskottet har emedlertid ej kunnat underlåta att fästa uppmärksamhet vid det
förhållande, som af handlingarne i målet inhemtas, nemligen att Lindberg, i fall den
sökta eftergiften icke beviljas i vidsträcktare mån, än Kongl. Maj.t föreslagit, deraf i
sjelfva verket icke torde få åtminstone för en tid af 2:ne år, påräkna någon fördel, enär
framlidne Stats-rådet af Wingård redan inbetalt 1,000 R:dr B:ko af ofvanberörde
ersättnings-belopp, och följaktligen hans sterbhus eller rätts-innehafvare, på samma gång
som Lindbergs pension å allmänna indragnings-staten blefve befriad från den Kongl.
Maj:t och Kronan beviljade införsel, eger full rättighet att af samma pension utkräfva
nyssnämnda belopp, för hvilket af Wingård ansvarat, dock endast i andra rummet, med
rättighet således att af Lindberg erhålla ersättning, hvarigenom således Lindberg,
som fortfarande saknar annan tiHgåag för sitt uppehälle än berörde pension, skulle
komma att befinna sig i en lika utblottad belägenhet som hitintills. Utskottet har
derför trott sig böra taga i öfvervägande, huruvida icke detta för Lindberg menliga
förhållande kunde på något sätt förekommas; men då den rättighet, som i omförmälda
hänseende tillkommer Stats-rådet af Wingårds sterbhus, är alldeles obestridlig,
lärdr
Stats-Utskottets Utlåtande JW 225.
17
lärer densamma äfven genom Statens mellankomst icke annorledes kunna upphäfvas
än derigenom att Lindberg befrias från all ansvars-skyldighet jemväl för ofvanberörda
redan mbetalde 1,000 R:dr och således berättigas att af Stats-verket återbekomma
så stor elei af samma belopp, som af Stats-rådet af Wingårds sterbhus-delegare eller
rätts-innehafvare kan varda hos Lindberg uttagen. Om ock ett dylikt medgifvande,
hvarigenom redan i Kronans kassa inbetalda balansmedel efterskänkas den redovisningsskyldige,
är mindre vanligt, får Utskottet likväl å andra sidan erinra, att de omständigheter,
som i detta fall förekomma till stöd för en sådan mildhet å Statens sida,
ej heller kunna ofta inträffa. Då nemligen Kammarrätts-rådet Lindberg åt Statens
tjenst egnat 48 år af sin lefnad och derunder 37^ år förestått den trägna och ansvarsfulla
befattningen såsom Lands-kamererare med det af Kongl. Kammar-rätten
lemnade vitsord att i allmänhet med nit och skicklighet hafva fullgjort sina tjensteåligganden;
då den uraktlåtenhet, till följd hvaraf ifrågavarande ersättningsskyldighet,
med sträng tillämpning af lagens bokstaf, blifvit ålagd, likväl vid ett bedömande, som
grundar sig på billighet och med afseende å de dermed förenade omständigheter,
kan anses i viss mån ursäktlig; då Lindberg numera vid en ålder af 73 år och
försvagad af sjukdom befinner sig i så torftiga omständigheter att han för sig och
sin familj nästan saknar alla utvägar till den tarfligaste bergning; och då slutligen
den förlust af ej fullt 3,000 R:dr R:mt, som härigenom skulle tillskyndas Statsverket,
är af ringa betydenhet och Rikets Ständer vid föregående tillfallen, äfven
under innevarande riksmöte, funnit godt efterskänka redovisnings-skyldige embetsoch
tjenstemän vida större belopp under omständigheter, hvilka, enligt Utskottets
tanke, ej innefattat så bevekande skäl, som i detta fall förekomma; — i betraktande
häraf kan Stats-Utskottet ej tveka att hos Rikets Ständer förorda beviljandet af den
ytterligare förmån för Kammarrätts-rådet Lindberg, som här ofvan blifvit omförmäld,
hvadan Utskottet således tillstyrker,
att Rikets Ständer måtte icke allenast bifalla hvad Kongl. Majit
uti förevarande nådiga skrifvelse behagat hemställa och föreslå,
utan ock medgifva att Lindberg fritages från allt ansvar äfven
för det belopp af 1,000 R:dr, utaf den fastställda ersättnings
summan,
som Stats-rådet af Wingård i lifstiden inbetalt, samt
att, i händelse bemälde Stats-råds sterbhus eller rätts-innehafvare
hos Lindberg uttaga dessa 1,000 R:dr, han, Lindberg, berättigas
att sagde belopp af Stats-verket återbekomma.
Bih. till R St. Prol. 1850—1858. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 8 Höft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande Jrt 226.
N:o 226.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 16 Jan. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, med förnyadl förslag till. ett stadgande i afseende å aflöningen
för de civile ernbels- och tjenstemännen i allmänhet,
(U. A.)
Uti sitt under Jtä 41 afgifna Utlåtande, rörande en med stats-regleringen gemenskap
egande fråga, hade Stats-Utskottet föreslagit vissa vilkor och allmänna
grunder, hvilka, enligt Utskottets tanke, vid den nya stats-regleringen borde stadgas
i afseende å aflöningen för de civile embets- och tjenstemännen i allmänhet, och
deribland följande, i momentet d förekommande, bestämmelse:
»Sådane embeten och tjenster, för hvilkas innehafvare löneförhöjning är äskad,
»men icke af Rikets Ständer beviljas, skola vid inträffande ledighet tillsättas endast
»på förordnande; dock må de särskilda medel, som nu för göromålens obehindrade
»gång inom ett embetsverk af Rikets Ständer anvisas till Kongl. Maj:ts disposition,
»jemväl kunna användas till lämpliga arfvoden inom samma verk, såväl åt nu
»varande
tjenste-innehafvare, som åt den eller dem, hvilka förordnas att ledig tjenst
»tills vidare bestrida.»
Vid föredragning hos Riks-stånden af ofvannämnda Utlåtande blef sagde moment
gilladt af ett Riks-stånd, men återremitteradt af de öfrige tre Stånden hufvudsakligen
på grund deraf, att, om ett dylikt stadgande skulle beslutas, förslaget blifvit för tidigt
väckt och att dermed borde anstå intilldess samtlige frågor om löne-förhöjning
å de särskilda hufvudtitlarne kommit under Rikets Ständers pröfning, enär, i händelse
de löne-tillökningar, hvilka Kongl. Majit äskat och Utskottet tillstyrkt, icke skulle
alla af Rikets Ständer beviljas, det kunde inträffa att, med tillämpning af ifrågavarande
stadgande, vissa beställningar, t. ex. Rikets högsta domare-embeten, komme
att, i strid med grundlagens bud, utöfvas endast på förordnande.
Stats-Utskottets Utlåtande M 226.
19
Enligt sitt sedermera afgifna Utlåtande JVs 81, ansåg sig Utskottet ock, i följd
af de gjorda anmärkningarne, böra göra den hemställan, att ofvannämnda moment,
för det dåvarande, måtte utgå, samt förklarade, att, sedan yttrande meddelats öfver
samtlige å Hufvud-titlarne förekommande frågor om löneförhöjning, Utskottet ville
afgifva nytt förslag till bestämmelse i förevarande hänseende, innefattande äfven uppgift
å de beställningar, som med stadgandet afsåges.
Utskottet, hvars sednare yttrande är af Riks-stånden godkändt, har nu, efter
det samtlige frågor om löneförhöjning å de särskilda Hufvud-titlarne blifvit af Rikets
Ständer pröfvade, tagit förslaget till stadgande i ofvan omförmälta afseende under
förnyadt öfvervägande; och får Utskottet, som i sådant ändamål genomgått de beslutade
aflönings-staterne och dervid funnit, att ett så beskaffadt stadgande, som det
ifrågavarande, blott kan komma att afse sådana civile beställningar, för hvilkas innehafvare
äskad löneförhöjning icke är af Rikets Ständer beviljad på annat sätt, än att
en viss summa blifvit ställd till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, härmedelst föreslå,
att Rikets Ständer, jemte förut fastställda vilkor och grunder i
afseende å aflöningen för de civile embets- och tjenstemännen i
allmänhet, måtte besluta följande stadgande:
»Sådana beställningar, för hvilkas innehafvare äskad löne»förhöjning
icke är af Rikets Ständer beviljad på annat sätt, än
»att en viss summa blifvit ställd till Kongl. Maj:ts nådiga dispo»sition,
såsom förhållandet är med kanslist- och kopist-befattnin»garne
inom Stats-departementen samt kanslist-tjensterne i de
»fleste af Rikets kollegier, skola vid inträffande ledighet tillsättas
»endast på förordnande; dock må de anvisade medlen jemväl
»kunna användas till lämplige arfvoden inom vederbörande verk
»såväl åt nuvarande tjenste-innehafvare som åt den eller dem,
»hvilka förordnas att ledig tjenst tills vidare bestrida.»
Stockholm den 15 Januari 1858.
20
Stats-Utskottets Memorial M 227.
N:o 227.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Jan. 1858, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandei Jtä 'ISO.
(L A.)
Ofvannämnde Utlåtande, deruti Stats-Utskottet, på anförda skäl, tillstyrkt att
Rikets Ständer måtte å Riksgälds-kontoret till Kongl. Maj:ts disposition anvisa en
summa af 140,000 R:dr R:mt att, i mån af behof, användas till inköp för Statens
räkning af egendomen JYs 1 på Riddareholmen, i den händelse att Kongl. Majit, vid
nådig pröfning af detta ärende, finner en sådan åtgärd vara för det allmänna nyttig
och lämplig — är, enligt ankomna protokolls-utdrag, af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-ståndet bifallet, men af Bonde-ståndet afslaget, hvaremot Borgare-ståndet återremitterat
Utskottets Betänkande, på grund af deremot gjorda anmärkningar.
Då emellertid Stats-Utskottet, efter erhållen del af de inom Borgare-ståndet
afgifna yttranden, som föranledt den beslutade återremissen, funnit desamma icke
innefatta andra skäl eller omständigheter, än dem Utskottet redan vid afgifvande af
sitt förra yttrande tagit i behörigt öfvervägande, saknar Utskottet anledning att frånträda
sitt af 2:ne Riks-stånd gillade Utlåtande, samt hemställer,
att hvad Utskottet i ofvannämnde hänseende tillstyrkt och föreslagit,
måtte äfven af Borgare-ståndet godkännas.
Stockholm den 15 Januari^ 1858.
Stats-Utskottets Utlåtande JK 228.
21
N:o 228.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Jan. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga orri förhöjning af inqvarteringsp
enning arne i garnisons-orter utom Stockholm.
(I. A.)
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion har Herr Bildt, K., anfört
hurusom de inqvarterings-penningar, som, enligt Kongl. Brefvet af den 19 Juni 1845,
utbetalas till Götheborgs garnison och, enligt Kongl. Inqvarterings-ordningen af den
22 Februari 1841, utgå till garnisonerna i landsorterne, genom de i sednare tider
mycket stegrade hushyrorna befunnits vara så otillräckliga att de icke på långt när
motsvarat det afsedda ändamålet, i följd hvaraf de redan otillräckliga lönerna måst
tagas i anspråk för att betäcka bristen. Med afseende härå och då det med visshet
kunde antagas att ett anständigt möbleradt rum jemte sådana lägenheter, som, enligt
tarifen Litt B. i inqvarterings-ordningen af år 1841, böra åtfölja, numera icke i
Götheborg kunde erhållas under 20 R:dr R:mt och i landsorten ej under ett pris af
13i R:dr i månaden, har motionären hemställt att Rikets Ständer måtte förhöja den
nu gällande inqvarterings-tarifen till det belopp, som å nedanstående tablå finnes upptaget,
hvarvid motionären särskildt anmärkt dels att servis-penningarne, ehuru ännu
otillräckliga, ej blifvit tagna i beräkning, då de endast äro vilkorligt bestämda att i
framtiden utgöras af städerna, dels att 2:a och 3:e klasserna, såsom egande rätt
till lika stora lägenheter, äfven borde åtnjuta enahanda belopp i inqvarterings-penningar,
dels ock att för korporaler och manskap ingen förhöjning blifvit föreslagen, enär
särskilda föreskrifter ålägga städerna att besörja deras inqvartering in natura.
Stats-Utskottets Utlåtande JM 228.
Förslag till Tarif:
Servis-
Garnisonen i Götheborg.
Garnisonen i Landsorten.
(Klass-indelningen enligt
1841 års inqvarterings-  ordning.)
1:a klass. Öfverste m. fl. ...
penningar, som
inräknas i
inqvarteringen.
Nuvarande
inqvartering.
Föreslagen
tillökning.
Summa.
Nuvarande
inqvartering.
Föreslagen
tillökning.
Summa.
30
700
300
1,000
600
100
700
2:a dito Öfverste-löjtnant
m. fl
30
427.5
427.5
292,5
720
400
80
480
3:e dito Majorer m. fl.;...
30
292,5
720
300
180
480
4:e dito Kapitener m. fl. ..
30
213,75
266,25
480
120
200
320
5:e dito Subaltern-officera-  re m. fl. .
24
142,5
97,5
240
75
85
160
6:e dito Under-officerare
m. fl ,
12
67,5
52,5
120
36
44
80
7:e dito Korporaler m. fl. .
1,75
12
—
12
12
—
12
8:e dito Manskapet m. fl. .
1,75
9
—
9
9
—
9
fr*
c*
Stats-Utskottets Utlåtande JM 228.
23
Jemte denna motion, som blifvit till Stats-Utskottets handläggning öfverlemnad,
har Utskottet erhållit del af 2:ne, i anledning deraf, hos Ridderskapet och Adeln
afgifna yttranden af Herr G. J. af Dahlström och Herr D. Silfverstolpe, hvilka begge
förordat det väckta förslaget, den förre dock med yrkande af den förändring att
beräkningsgrunden för i Wisby garnisonerande subaltern-officerare måtte, i anseende
till de derstädes mer än i andra landsorter uppstegrade hyrorna, förhöjas från 13
R:dr 16 sk. till 16 R:dr 32 sk. R:mt.
Hvad sålunda blifvit föreslaget, har Utskottet tagit i öfvervägande, men utan att
nu ingå i någon närmare granskning af det uppgjorda förslaget, får Utskottet likväl
erinra att de i ofvanstående tarif upptagna belopp för garnisonen i Götheborg äro
betydligt högre än de inqvarterings-penningar, som, enligt Inqvarterings-ordningen för
Stockholms stad af den 28 Februari 1856, åtnjutas af den härstädes förlagda garnison,
så att skillnaden utgör i 1:a och 3:e klassen 250 R.dr, i 2:a klassen 190
R:dr o. s. v., hvadan således godkännandet af motionärens förslag skulle medföra
en allt för stor och ej på giltiga skäl grundad olikhet i förmåner för officerarne å
dessa begge garnisons-orter. I öfrigt anser Utskottet mindre lämpligt att en fråga
af denna beskaffenhet af Rikets Ständer upptages till pröfning endast på grund af
enskild motionärs framställning, enär det måste antagas att, om en dylik förhöjning
af inqvarterings-penningarne är af behofvet påkallad, Kongl. Majit icke skall underlåta,
att, efter anmälan af vederbörande Regements-chefer och sedan frågan blifvit behörigen
utredd, derom till Rikets Ständer aflåta nådig framställning; och får Utskottet, på grund
häraf, hemställa,
att förevarande motion må af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 15 Januari 1858
Reservation:
af Herrar Bildt, D. G. och Törnebladh. G., hvilka yrkade, att Rikets Ständer
måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj‘t täcktes till Rikets härnäst
sammanträdande Ständer aflåta nådig proposition i ämnet, samt att det för kapitener,
subalterner. korporaler och manskap begärda anslag nu skulle beviljas.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 1858.
Stais-Utskottets Memorial N:o 229.
1
Nio 229.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Jan. 1858, kl. 1 e. m.
Memorial, med förslag lill volerings-proposition i anledning
af Riks-Ständens skiljaktiga beslut i fråga om anslag till
beredande af tillfälle för Officerare af Arméen att ingå i utländsk
krigs-ljenst.
(U. A.)
Enligt Stats-Utskottet tillhandakomne Protokolls-utdrag, halva, vid föredragning
hos Riks-Stånden af Utskottets Utlåtande N:o 76, innefattande tillstyrkande, att
ett anslag af 9,000 R:dr Riksmynt måtte af Rikets Ständer för hvartdera af åren
1058, 1859 och 1860 å Riksgälds-kontoret anvisas för alt, stäldt lill Kongl. Maj:ts
disposition, användas till understöd åt Officerare af Arméens särskilda hufvudvapen,
hvilka inträda i aktiv krigstjenst hos någon krigförande, i vänskapligt förhållande
med Sverige stående makt, med rättighet för Kongl. Majit att hvad af anslaget inom
ett år kan komma att besparas, få ett följande år för ändamålet disponera, Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet beslutat, att ett anslag, af det förra Ståndet
bestämdt till 18,000 R:dr, och af det sednare till 9,000 R:dr, må af Rikets Ständer
för hvartdera af ofvannämnda tre år å Riksgälds-kontoret anvisas för att, stäldt till
Kongl. Majits disposition, användas till understöd åt Officerare af Arméens särskilda
hufvudvapen, hvilka inträda i aktiv krigstjenst hos någon i vänskapligt förhållande
med Sverige stående makt, hvars armé till större eller mindre del befinner sig på
krigsfot, med rättighet för Kongl. Majit att hvad af anslaget inom ett år kan komma
Bih. till R. St. Prot. 1856—1858. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 9 Häft. 1
2
Stats-Ulskottets Memorial N:o 229.
att besparas, lä ett följande år för ändamålet disponera; Borgare-Ståndet deremot
gillat Utskottets yttrande med den förändring, att, i stället för orden: ”någon krigförande,
i vänskapligt förhållande med Sverige stående makt”, skulle införas dessa
ord: ”någon i vänskapligt förhållande med Sverige stående makt, hvars armé
befinner sig på krigsfot”, samt Bonde-Ståndet åter bifallit Utskottets Utlåtande
oförändradt.
Ett så beskaflädt anslag, som det ifrågavarande, är alltså al samtliga RiksStånden
beviljadt, äfvensom beloppet deraf blifvit genom tre Stånds sammanstämmande
beslut bestämdt till 9,000 R:dr, hvaremot, i afseende å sättet för anslagets
användande, trenne särskilta i någon mån skiljaktiga meningar uppstått, hvilka måste
blifva föremål för votering i Förstärkt Stats-Utskott; och då ett Stånd, eller BondeStåndet,
godkänt det förslag, Utskottet afgifvit, torde först, för bestämmande, hvilkendera
meningen, antingen Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets, eller
Borgare-Ståndets, skall blifva kontra-proposition i hufvud-voteringen, omröstning böra
anställas, enligt en så lydande proposition:
”Den, som vill, att till kontra-proposition i hufvud-voteringen antages den
mening, att ett anslag af 9,000 R:dr Riksmynt må af Rikets Ständer för hvartdera
af åren 1858, 1859 och 1860 å Riksgälds-kontoret anvisas för att, stäldt till
Kongl. Maj:ts disposition, användas till understöd åt Officerare af Arméens särskilta
hulvud-vapen, hvilka inträda i aktiv krigstjenst hos någon i vänskapligt förhållande
med Sverige stående makt, hvars armé till större eller mindre del befinner sig på
krigsfot, med rättighet för Kongl. Maj:t att hvad af anslaget inom ett år kan komma
att besparas, få ett följande år för ändamålet disponera, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej,
antages till kontra-proposition enahanda mening, med den förändring, att, i stället för
orden: ”hvars armé till större eller mindre del befinner sig på krigsfot”, införas
dessa ord: ”hvars armé befinner sig på krigsfot”.
För hufvud-voteringen får Utskottet föreslå följande proposition:
”Den, sorn vill, att ett anslag af 9,000 R:dr Riksmynt må af Rikets Ständer
för hvartdera af åren 1858, 1859 och 1860 å Riksgälds-kontoret anvisas för att,
stäldt till Kongl. Maj:ts disposition, användas till understöd åt Officerare af Arméens
särskilda hulvud-vapen, hvilka inträda i aktiv krigstjenst hos någon krigförande, i
vänskapligt förhållande med Sverige stående makt, med rättighet för Kongl. Maj:t
Sfals-Utskottels Ullätande N:o 230. 3
att hvad af anslaget inom ett år kan komma att besparas, få ett följande år för
ändamålet disponera, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages
(lista alternativet.)
(2:dra alternativet.)
Stockholm den 18 Januari 1858.
Nio “230.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Jan. 1858, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga förslag
om förhöjning af det å Nionde Hufvud-titeln uppförda anslag
till ersättning för mistade löne-innehdllningar.
(U. A.)
Stats-Utskottet hade uti 3:dje punkten af sitt Betänkande Nio 167, angående
regleringen af utgifterna under Riks-statens Nionde Hufvud-titel, förmält sig
framdeles skola afgifva yttrande uti den af Kongl. Majit, jemlikt Dess Nådiga Pro
position
örn Stats-verkets tillstånd och behof (sid. 49), lill Rikets Ständers bepröfvande
öfverlemnade fråga, att den från Fjerde Hufvud-titelns besparingar nu utgående
fyllnad i vederlaget för de uppförde vakans- och liggetids-besparingarne, utgö
-
4
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 230.
rande för Arméens Pensions-kassa 9,58 7 R:dr och för Civil-statens 2 45 Ridr, eller
tillhopa 9,802 Ridr Banko, skulle särskilt anvisas medelst tillökningar i de för
kassorna å förstnämnda Hufvud-titel uppförda ersättnings-anslag; och får Utskottet i
detta ämne nu meddela följande utlåtande.
Vid 1850 och 1851 års riksdag afläl Kongl. Maj:t tili Rikets Ständer förnyadt
Nådigt förslag, bland annat, om upphörande af de genom då gällande författningar,
under namn af vakans- eller förslags-liggetids-besparing, bestämda innehållningar
utaf embets- och tjenstemäns löner samt om årliga anslag till vederbörande
pensions-kassor såsom ersättning för dessa till dem anvisade och för uppfyllandet
af deras förbindelser påräknade inkomster; och uti underdånig skrifvelse af den 13
Augusti sistnämnde år lemnade Rikets Ständer till svar härå, det de väl funnit, att
de utgifter, som Stats-verket i nämnda afseende skulle komma att vidkännas, såsom
godtgörelse till pensions-kassorna för deras minskade inkomst, till en stor del blefve
godtgjorde derigenom, att besparingarne å hufvud-titlarne betydligen ökades, men
att då Stats-verket genom ersättningen till pensions-kassorna måste vidkännas en
direkt kostnad al omkring 20,500 R:dr, och den godtgörelse, som derför skulle
tillfalla detsamma, tillgodokomme besparingarne, hvaröfver Kongl. Majit egde dispositions—rätt,
Rikets Ständer, sorn dessutom icke varit i tillfälle att på förhand beräkna
det belopp, hvartill ifrågavarande tillökningar kunde uppgå, ansett sig icke
böra å stat uppföra förenämnda, af Kongl. Majit till detta föremål äskade, betydliga
anslag, hvaremot Rikets Ständer, jemte medgifvande för sin del, att de vakans- och
förslagsliggetids-löneinnehållningar, hvilka dittills, vid inträffande ledigheter, tillfallit
Civil-statens Pensions-kassa, Arméens Pensions-kassa och Amiralitets-krigsmanskassan,
måtte upphöra, beviljade, såsom bidrag till ersättning för den förmån, hvaraf
dessa kassor genom förändringen skulle gå i mistning, ett årligt anslag af 5,000
Ridr Banko att på Riks-statens Nionde Hufvud-titel uppföras till Kongl. Majits Nådiga
disposition, såvida Kongl. Majit funne för godt att af de på hufvud-titlarne
härigenom uppkommande ökade besparingar anvisa de summor, hvilka utöfver dessa
5,000 Ridr erfordrades såsom ersättning åt förenämnda pensions-kassor.
Efter hvad Kongl. Majits vid nämnda riksdag aflåtna Nådiga Proposition i
ämnet innehåller, uppgick den för kassorna beräknade ersättning för uppburne vakans-
och liggetids-besparingar, i medeltal för 10 år, till 20,484 Ridr 34 sk.,
eller i jemn summa till 20,500 Ridr, deraf, enligt hvad Utskottet vidare inhemtat,
skulle tillkomma
Civil-statens Pensions-inrättning 6,140: -—
Arméens Pensions-kassa  12,680: —
och Amiralitets-krigsmans-kassan  1,680: —
eller tillhopa 20,500: —
Ståls-Utskottets Utlåtande N:o 230.
5
och då, jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga Brei' till Kongl. Stats-kontoret af den ] 7 September
1851, ofvannämnda af Rikets Ständer anvisade ersättnings-anslag, 5.000 R:dr,
borde mellan de särskilda kassorna sålunda fördelas, att
Civil-statens Pensions-in rättning deraf erhölle . . 1,497: —
Arméens Pensions-kassa  5,095: —
och Amiralitets-krigsmans-kassan  410: —
komme alltså fyllnaden i vederlaget för ifrågavarande besparingar att utgöra
för Civil-statens Pensions-inrättning  4,643: —
för Arméens Pensions-kassa  9,587: —
och för Amiralitets-krigsmans-kassan . . . . 1,270: —
Hvad nu angår ifrågavarande från Fjerde Hufvud-titelns besparingar utgående
fyllnad i nämnda vederlag, har Utskottet, inhemtat, att det Arméens Pensionskassa
tillkommande fyllnads—belopp, 9,587 R:dr, enligt meddelade särskilda Nådiga
föreskrifter, blifvit, efter hvarje års slut, af Kongl. Krigs-kollegium till Kassans Direktion
anordnadt med 1,090 R:dr af besparingarne å anslaget för Artilleri-regementena
och med återstoden, 8,497 R:dr, af Fjerde Hufvud-titelns allmänna besparingar,
äfvensom att, jemlikt Nådigt Bref till Kongl. Stats-kontoret af den 11 Juni
■1853, Kongl. Maj:t förordnat, att Civil-statens Pensions-inrättning från och med år
1852 och framgent egde att, såsom ersättning för förlorade vakans- och liggetids—
besparingar, årligen uppbära vissa uppgifna belopp från de särskilta Hufvud-titlarnes
besparingar och deribland 215 R.dr från Fjerde Hufvud-titelns, hvilken titel äfven
bidragit till de nämnda Pensions-kassa tillflutne löne-innehållningar.
Genom det ofvanstående är redan upplyst, att Rikets Ständer vid 1850 och
1851 års riksdag beviljade såsom bidrag till ersättning för den förmån, hvaraf omförmälta
Pensions-kassor genom vakans- och förslagsliggetids-besparingarnes upphörande
gingo i mistning, ett årligt anslag af 7,500 R:dr Riksmynt, såvida Kongl.
Maj:t funne för godt att af de på Hufvud-titlarne härigenom uppkommande ökade
besparingar anvisa de summor, hvilka utöfver nämnda belopp till kassornas ersättande
erfordrades; och har jemväl, såsom vidare är anfördt, fyllnaden i sagde vederlag,
efter stadgad fördelning, utgått af de särskilda Hufvud-titlarnes besparingsmedel
och till den del, som belöpt på Fjerde Hufvud-titelns besparingar, utgjort
sammanlagdi 9,802 R:dr Banko, eller i Riksmynt 14,703 R.dr. Att nu, oaktadt
det af Rikets Ständer vid beviljandet af ofvannämnde ersättnings-bidrag fästade förbehåll,
anvisa ytterligare medel för ifrågavarande ändamål på det att nyssnämnda
Hufvud-titels besparingar skulle från berörde utgift befrias, synes likväl Utskottet
vara desto mindre nödvändigt, sorn, i betraktande deraf, att vid innevarande riksdag
betydliga dels nya dels ökade anslag å Fjerde Hufvud-titeln blifvit beviljade samt,
genom uppförandet af ett förslags-anslag till bekostande af mathållningen för garnisons-regementenas
manskap, besparings-medlen icke vidare, såsom förut skett, be
-
0
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 230.
höfva till detta föremål anlitas, det måste antagas, att Fjerde Hufvud-titelns besparingar,
hvaraf ifrågavarande ersältnings-belopp hittills kunnat bestridas, hädanefter
skola för ändamålet lemna än större tillgång; och då för öfrigt något giltigt skäl
ej förekommer, hvarföre nyssnämnda Hufvud-titels besparingar skulle mera, än de
andra Hufvud-titlarnes, från en så beskaffad ersättning, som den ifrågavarande, fritagas,
har Utskottet funnit sig
sakna anledning att till Kongl. Maj:ts förevarande Nådiga framställning
tillstyrka Ilikets Ständers bifall.
Stockholm den 18 Januari 1858.
Reservationer:
Af Herrar Bildt, D. G., Montgommery, R. N. G., Friherre Leijonhufvud, B.
A., Björnstjerna, J. M., Gripensvärd, J. O., von Troil, S. G. och Hierta, C. G.,
hvilka åberopade Utgifts-afdelningens i frågan afgifna förslag, så lydande:
”Då Rikets Ständer medgifvit, att de olvanomförmälta Pensions-kassor, vid
inträffande ledigheter af embeten och tjenster, förut tillfallande vakans- och förslagsliggetids-besparingar
skulle upphöra, emot ersättning till kassorna för mistningen af
denna till dem anslagna inkomst; då utredt är, att det anslag af 5,000 R:dr Banko,
eller i Riksmynt 7,500 R:dr, som vid 1850 och 1851 års riksdag anvisades såsom
bidrag till berörde ersättning, blott till eh ringa del förslår att godtgöra kassorna
för den förlorade inkomsten, och att, i följd deraf, denna godtgörelse hufvudsakligen
måste bestridas af befintliga besparingar å vederbörande Hufvud-titlar; då, hvad
särskildt angår den del af ersättningen, som skall utgå af de å Fjerde Hufvud-titeln
uppkommande besparingar, upplyst blifvit, att, för anskaffande af tillgångar till densamma,
lediga beställningar under en längre tid lemnats obesatte, hvarigenom, i
strid med det med vakans- och förslagsliggetids-besparingarnes upphörande åsyftade
ändamål, löntagarne i sjelfva verket fortfarande fått bidraga till ifrågavarande
ersättning, och då det för öfrigt synes mindre lämpligt, att den godtgörelse, som
Stals-Utskottels Ullätande N:o 231.
7
blifvit kassorna tillförsäkrad, till den väsentligaste delen bestrides al en jså oviss
tillgång, som besparingarne, anser sig Utskottet böra tillstyrka,
att, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj.ts Nådiga framställning,
det å Nionde Hufvud-titeln uppförda anslag till ersättning
för mistade löne-innehållningar må med de äskade beloppen,
tillsammans 9,802 lV.dr Banko, eller i Riksmynt 14,703 R:dr,
förhöjas till 22,203 R:dr sistnämnda mynt.”
N:o 231.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 19 Jan. 1858, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett ärligt
anslag af 5,298 R:dr Riksmynt ät Lifbevärings-regementet.
(U. A.)
Uti en, med stöd af 56 § Riksdags-ordningen, hos Ridderskapet och Adeln
väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion har Grefve Adlersparre, C., anfört, hurusom
både rättvisa och billighet syntes fordra att, sedan Rikets nu församlade
Ständer afslagit Kongl. Maj:ts Nådiga framställning om lön-tillökning för Lifbevärings-regementet,
men tillika beslutat att utsträckning i allmänna bevärings-manskapets
exercis-tid skall ega rum, någon ersättning lemnades ej mindre åt de Officerare,
hvilka nödgades tjenstgöra under andra bevärings-mölet, än äfven åt dem,
som, enligt general-ordres af den 27 Juli nästlidne år, vore skyldige att mellan
exercis-tiderna vistas i Stockholm; och då, på sätt af en motionen bilagd uträkning
inhemtades, till aflöning under 2:dra bevärings-mötet. 14 dagar, enligt 1851 års
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 23t.
Rese-regemente, erfordrades t,354 R:dr 50 öre, hvartill komme dels förhöjning
jemlikt Kongl. Förordningen den 15 Mars förlidet år, med 50 öre per dag för de
35 i 7:dc och 8:de klasserna befintliga personer, eller 251 R:dr, dels 5 1 fi rationel
lör Stabens hästar, 650 Rtdr, eller tillsammans 2,215 R:dr 50 öre, samt
arvodes-förhöjningen (eller tjenstgörings-penningar) åt dem, som skola bestrida
tjenstgöringen mellan exercis-tiderna, beräknad efter samma grunder, som Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om Stats-verkels tillstånd och behof upptager, nemligen
för Chefen, 1 Major, 1 Regements-qvartermästare, 1 Adjutant, 1 Regements-pastor,
1 Regements-auditör. I Regements-skrifvare, 1 Kapiten, 1 Löjtnant, 1 Under-löjtnant
samt 1 Bataljons-adjutunt, belöpte till 3,082 R:dr 50 öre, liar motionären
föreslagit, att Rikets Ständer måtte anvisa och till Kongl. Maj:ls Nådiga disposition
ställa förenämnda belopp, utgörande tillhopa 5,298 R:dr Riksmynt, att, under tiden
för nästa Stals-reglering, användas till aflöning ät Officerarne vid Lifbevärings-regementet
under 2 alra bevärings-mötet äfvensom till förhöjdt arvode åt 1 Bataljonsadjutant
och de Officerare, hvilka, i och för tjenstgöring, äro skyldiga att melian
exercis-tiderna vistas i hufvustaden.
Hvad sålunda förekommit, har Utskottet tagit i öfvervägande; men då, hvad
först angår den ifrågaställa arvodes-förhöjningen för de vid Lifbevärings-regementet
anställde personer, hvilka fått sig ålagdt att, under den tid bevärings-exercisen icke
pågår, uppehålla sig i Stockholm, Rikets Ständer, genom bifall till 29:de punkten i
Utskottets under N:o 71 afgifna Utlåtande, förklarat, att någon förhöjning af nuvarande
anslags-summa för Lifbevärings-regementet icke bör ifrågakomma, utan att
detta anslag skall för nästa statsreglerings-period med oförändradt belopp i Riksstaten
uppföras, i följd hvaraf den af motionären i omförmälta hänseende väckta
fråga, såsom redan af Rikets Ständer pröfvad och afgjord, icke kan föranleda till
vidare åtgärd, samt, beträffande åter yrkandet om ersättning till vederbörande för
de kostnader, hvilka blifva en följd af den ökade tjenstgöring, som måste uppkomma
genom utsträckningen af bevärings-manskapets vapen-öfningar, beviljandet af
en sådan förmån, hvilken icke heller kan betraktas annorlunda än såsom en löneförbättring,
ehuru densamma framkommit i en annan form, otvifvelaktig! skulle innefatta
ett vådligt prejudikat för framtiden genom framkallande af anspråk från andra
regementen och korpser på* dylik ersättning för ökad tjenstgöring, hemställer
Utskottet.
att den väckta motionen hvarken i ena eller andra afseende!
mätte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 18 Januari 1858.
Reservation
Stals- UIsko t tels Ulld'ande N:o 231.
8
Reservationen
I den sednare delen af frågan: af Herrar Bildt, D. G., Montgommery, Ii. N.
G., Friherre Leijonhvfvud, B. A., Björnstjerna, J. M., Gripensvärd, J. O. celi Hierta,
C. G., samt Biskop Annerstedt jemte Broslarne Tellbom och Ljunggren, hvilka åberopade
Utgifls-afdelningens förslag, så lydande:
”Vidkommande yrkandet om ersättning lill vederbörande för de kostnader,
hvilka blifva en följd af den ökade tjenstgöring, som mäste uppkomma genom ubsträckningcn
af bcvärings-manskapcls vapen-älhingar, tinner Utskottet denna framställning
håde billig och förtjent af uppmärksamhet, hvadan Utskottet tillstyrker att
Rikets Ständer i underdånighet anhålla, del Kongl. Maj t läcktes, liil beredande af
en dylik ersättning, anvisa de besparingar, sorn möjligen kunna uppkomma genom
från regementet afgående Officerares löner, eller, om sådant icke kan ske, utaf del
å Biks-stalcn uppförda förslags-anslag lill bcvärings-manskapels vapen-öfuingar för
ifrågavarande ändamål använda det belopp, motionären uppgifvit dertill vara erforderligt,
eller 2.215 H:dr 50 öre Riksmynt.”
m tili R. St. Fröt. 1858—1858. 4 Sami. i Afd. 4 Band. 9 Hafi 1
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1857.
Stals-Ulskaiiets Utlåtande A:o 232.
1
M:o 232.
i.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Jan. 1858, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett årligt förslagsanslag
å 450,000 R:dr för att användas till ersättning åt Statens
Embets- och Tjenstemän för ökade utgifter i följd
af den förhöjda skjutslegan.
(U. A.)
Från Ridderskapet och Adeln har Ståts-Utskottet erhållit remiss å en inom
bemälde Riks-Stånd den 17 Oktober förlidet år af Grefve Taube, Ii. E., med
stöd af 56 § Riksdags-Ordningen väckt motion, deruti, efter en kort redogörelse
för de forändringar skjutslegan sedan år 1844 undergått, motionären, med föranledande
af Rikets nu församlade Ständers hos Kongl. Majit gjorda underdåniga
framställning om förhöjning i nämnde lega, anfört, hurusom vid dessa, dels
redan påbjudne, dels ifrågasatte förhöjningar i skjutslegan aldrig tagits i betraktande
att en mängd Embets- och Tjenstemän samt betjente, enligt gällande författningar
och reglementen, äro pligtige att, utan särskild ersättning, för kronans
och det allmännas räkning äfvensom i öfrigt i tjernsten göra en mängd resor,
hvarigenom inträffat att hvarje förhöjning i skjutslegan medfört för dem, som
fullgjort sina tjensteåligganden, icke blott ökade utgifter, utan föranledt till en
indirekt lönenedsättning. Förhållandet vore nemligen sådant, att, oaktadt antalet
resor, som Embets- och Tjenstemännen måste verkställa snarare ökats än minskats,
de fleste löntagare likväl icke erhållit förbättrade aflöningsvilkor, ty den
lönereglering, som vid innevarande Riksdag för t. ex. Landsstats-tjenstemännen
Hill. till R. st. Prol. 1836—4838. i Sami. 1 Afd. 4 Rand. 10 Haft. 1
2
Stats-Ulskotlels Ullålande N:o 232.
ifrågakomma, hade endast afsett uppfyllande af ett i 40 år erkändt behof af en
billig förhöjning i lönerna och godtgörelse för en vid sisth Riksdag skedd löneförsämring.
Det skulle också visa sig att genom den nu beviljade löneförhöjningen
inkomsterna för mången icke komme att uppgå till det belopp, hvartill
desamma efter nu gällande höga varuvärden skulle stigit om löntagaren fått behålla
sin gamla indelta lön, äfvensom man borde ihågkomma att en stor del af
indelta arméens tjenstemän ej kommit i åtnjutande af någon förhöjning uti deras
redan förut knappa löneförmåner. Att vid en allmän lönereglering ersättning
för resor jemväl skulle tagas i betraktande, kunde också, efter motionärens förmenande,
svårligen ifrågasättas, hufvudsakligen af skäl att, i följd af landets oregelbundna
administrativa indelning, resekostnaderna vore högst olika i olika distrikter.
Genom bifall till ett vid innevarande Riksdag afgifvet utlåtande rörande
framstäldt förslag att skjutsersättning enligt gällande resereglemente måtte i vissa
uppgifna fall tilldelas indelta arméens Ofver- och Under-befäl samt Civil-stat,
hade Rikets Ständer emellertid erkänt billigheten deraf, att Staten lemnade militäre,
civile och ecklesiastike tjenstemän ersättning för en del af deras resor vid
förrättningar inom egne tjenstedistrikter, men då härvid förekomme, dels att genom
detta beslut endast grundsatsen blifvit erkänd utan att dess praktiska tillämpning
blifvit medgifven och dels att, äfven om Rikets härnäst sammanträdande
Ständer tilldelade Embets- och Tjenstemän samt betjente ersättning för en
del resor i tjensten, både rättvisa och billighet kräfde, att löntagaren erhölle
ersättning för de stegrade kostnaderna, som, i följd af nu ifrågakomna förhöjda
skjutslega, honom tillskyndades vid öfrige tjenste-resors företagande, har motionären,
enär det måste antagas att en tjenstemans löne-inkomster ej, så länge han
uppfyller sina åligganden, kunna förminskas, föreslagit, att Rikets Ständer, för
deras del, måtte besluta, att de Embets- och Tjenstemän samt betjente, hvilka
icke, enligt gällande författningar, äro berättigade att erhålla särskild ersättning
för hvarje af dem i tjensteärenden verkställd resa, skola, efter det häst-antal dem,
enligt gällande resereglemente, tillkommer, för hvarje resa i tjensteärenden, hvarför
ersättning icke särskildt erhålles, af Stats-verket undfå godtgörelse för skilnaden
mellan den skjutslega, som för det då varande erlades, och den, som framdeles
kunde blifva påbjuden, samt att, för bestridande af dessa utbetalningar, till
Kongl. Maj:ts disposition måtte ställas ett årligt förslagsanslag af 150,000 R:dr
Riksmynt.
Detta ärende har Utskottet tagit i öfvervägande; men då det måste antagas
att Rikets Ständer, vid nu skedda lönereglering och beviljandet af lönetillökning
åt Rikets Embets- och Tjenstemän m. fl., tagit i betraktande och äfven fästat
behörigt afseende vid de förhållanden, som föranled t motionärens ofvanberörda
framställning, samt Utskottet dessutom föreställer sig, att de ökade utgifter, Statens
Embets- och Tjenstemän få vidkännas i följd af den numera utaf Kongl.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 233.
3
Majit anbefallda förhöjningen af skjutslegan, i allmänhet icke kunna blifva af
den betydenhet eller föranleda till så stora uppoffringar, att särskildt understöd
från Stats-verkets sida derför, såsom af behofvet oundgängligen påkalladt, för
närvarande bör löntagarne tillerkännas, har Utskottet, med afseende jemväl derå,
dels att motionen icke åtföljts af någon utredning eller några kalkyler, hvarigenom
Utskottet kommit i tillfälle att bedöma i hvad mån den af motionären föreslagna
icke obetydliga summa må vara för det afsedda ändamålet behöflig, dels
att Rikets Ständer redan uti underdånig skrifvelse af den 24 Oktober nasti, år
anhållit, att Kongl. Majit täcktes, efter behörig utredning, till Rikets härnäst
sammanträdande Ständer göra Nådig framställning om och i hvilka fall ersättning
må tillerkännas militäre, civile och ecklesiastike tjenstemän för resor vid
förrättningar inom deras tjenste-distrikter m. m., funnit sig förhindradt att i sakens
närvarande skick understödja det nu väckta förslaget och hemställer derföre,
att Grefve Taubes förevarande motion ej må af Rikets
Ständer bifallas.
Stockholm den 18 Januari 1858.
A:©
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Jan. 1858, kl. 1 e. m.
*
Utlåtande, angående ifrågastiildt anslag af allmänna medel lill
anläggande af en vattenledning i Carlskrona.
(I. A.)
Till Stats-Utskottets handläggning har Ridderskapet och Adeln öfverlemnat
en af Herr E. IV. Nordenfelt väckt motion, deruti anföres, hurusom staden
Carlskronas innevånare, utgörande, enligt 1855 års mantals-förteckningar, 11,117
personer, ej kunde på annat sätt tillfredsställa det oundgängliga lefnadsbehofvet
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 233.
af friskt vatten än genom hemtning från Lyckeby med dertill inrättade skutor,
med hvilkas förande fram och åter 2 Under-Officerare och 14 man af Kongl.
Flottans personal vore sysselsatte, så länge hafvet är öppet, samt dessutom med
en särskild vattenskuta, som under de 4 varmaste månaderna af året måste hållas
i gång för att fylla den fattiga befolkningens på Björkholmen behof och ytterligare
genom körning landvågen under vintern, då is hindrade transporten
sjövägen, hvilket tillskyndade samhället en årlig kostnad af 4,027 R:dr 28 sk.
8 r:st. b:ko. Detta oaktadt, och fastän man alltid iakttoge den omsorgen att
samla allt på taken fallande regnvatten genom stuprännor, ledande till tunnor
och kar i källare och andra förvaringsrum, vore tillgången ändock så knapp, att
verklig brist stundom uppstode, isynnerhet när storm och hög sjö hindrade eller
uppehölle vattenskutorna i deras regelbundna gång, vid hvilka tillfällen alla, som
icke genom enskild försorg lyckades skaffa sig vatten landvägen från Lyckeby,
nödgades åtnöja sig med det saltaktiga, osmakliga och mindre helsosamma
vatten, som kunde erhållas i stadens brunnar. Dessa ömmande förhållanden
hade äfven blifvit af Konung och Ständer behjertade, då det år 1823 beslutades,
att en vattenledning från Lyckeby till Carlskrona skulle på Statens bekostnad
anläggas, emot det att staden åtoge sig en årlig afgift af 1,500 R:dr B:ko till
vattenledningens underhållande, men då innevånarne vägrade att ingå på detta
vilkor, afstannade företaget sedan dock 3,595 stycken gjutna jernrör blifvit anskaffade
för en summa af 78,600 R:dr 35 sk. 2 r:st B:ko och upplagda i Kronans
förrådshus på Skeppsvarfvet; — och denna fråga hade sedermera hvilat,
till dess Cholera-farsoten år 1853 härjade i Carlskrona, då bristen på helsosamt
vatten, enligt hvad Läkarne allmänt antagit, utgjorde en hufvudsaklig orsak till
den stora dödligheten och den ovanliga häftighet, hvarmed farsoten rasade i denna
eljest friskt belägna stad. Den oafvisiiga nödvändigheten att på ett eller annat
sätt anskaffa helsosamt vatten gjorde sig sålunda å nyo gällande och föranledde
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att den 15 September 1855 sammankalla
stadens innevånare, för att öfverlägga om möjligheten och sättet för vattenledningens
tillvägabringande, hvarvid de förbundo sig att, i fall vattenledningen
blefve på Statens bekostnad anlagd, årligen utgöra den af Rikets Ständer vid
1823 års Riksdag bestämda afgift, 1,500 R:dr B:ko, samt förklarade sig beredvillige
att medverka till minskning af kostnaden för ifrågakommande jord-ersättningar,
så att allt- anspråk på dylik ersättning, såvidt stadens enskilda rätt rörde,
helt och hållet frånträddes, hvarjemte staden åtog sig att söka uppgöra med arrendatorerrte
af lägenheter på stadens egor, angående det skadestånd, hvartill de,
i anledning af vattenledningens anläggande, kunde finnas berättigade. Enligt
upprättadt förslag skulle vattnet tagas från Lyckeby-å ofvanför fallet och derifrån
ledas genom gjutna jernrör öfver egorna till hemmanen Lyckeby, Vedeby,
Gullberna och Värnö (de 2:ne sistnämnda tillhörande Carlskrona stad) till en
Stals-Utskottets Utlåtande JS-o 233.
5
sprängd reservoir på berget vid Amiralitets-torget med särskilda ledningar inom
staden, derför hela kostnaden, oberäknadt de redan inköpta jernrören, skulle
uppgå till 262,818 R:dr 17 sk. Banko, eller 394,227 R:dr 53 öre Runt. Ehuru
nu detta belopp visserligen vore ganska betydligt, och det kunde synas vara nog
mycket hegardt, att Staten skulle använda en så stor summa för en enda stad,
borde likväl härvid tagas i betraktande att största delen af denna stads innevånare
utgöres af befäl och manskap vid Kongl. Flottan jemte handtverkare och
arbetsfolk vid Flottans skeppsvarf samt deras hustrur och barn., att hvarje utgående
fartyg från Rikets förnämsta station för sjöförsvaret måste förses med vatten
från ett ställe, dit djupgående fartyg icke kunde framkomma, samt att den
nu för vattenhemtning utgående årliga kostnaden 6,041 R:dr 15 öre R:mt blefve
genom den nya vattenledningen besparad, hvilken besparing motsvarade, efter 4
procent, ett kapital af 151,025 R:dr 37 öre R:mt, hvarjemte 14 Båtsmän, som
nu sysselsättas med vattenhemtning, framdeles kunde uteslutas från uppfordringslistorna,
till lättnad för Båtsmanshållet. Den verkliga kostnaden, ifall nyssnämnda
kapital afdrages, utgjorde således 243,202 R:dr 16 öre R:mt eller mindre
än kostnaden för i mil jernbana. Då nu Carlskrona samhälle sannolikt icke
snart kunde komma i åtnjutande af de fördelar, som lättade kommunikationer
medföra och denna stad, anlagd hufvudsakligen för sjöförsvarets skull, genom ett
af Konung och Ständer för 33 år sedan fattadt beslut, nästan erhållit löfte om
afhjelpande af ett så vigtigt behof, ansågö sig motionären ega grundade skäl för
den anhållan, han framställt, att ett anslag till ofvannämnda belopp, 394,227 R:dr,
måtte staden Carlskrona beviljas för anläggande af en vattenledning.
Af de uti förevarande motion åberopade, Stats-Utskottet delgifna, handlingar
har Utskottet, till närmare upplysning om detta ärendes föregående behandling,
ansett sig böra meddela följande.
Sedan, uppå af Kongl. Maj:t gjord Nådig framställning, Rikets Ständer vid
1823 års Riksdag beviljat ett anslag af 83,333 R:dr 16 sk. B:ko till anskaffande
af materialier för en vattenledning till Carlskrona, enligt då uppgjordt förslag,
att leda vattnet dels från Stampkällorna vid Augerum och dels från Lyckebyå,
vid hvilket anslag fästades det vilkor, att å de 1,500 R:dr B:ko, som stadens
innevånare erbjudit att årligen utbetala till vattenledningens underhåll, men
som varit afsedda, att af en inom Carlskrona utvald kommitté förvaltas, särskild
förbindelse skulle vederbörande affordras och till Riksgälds-kontoret aflemnas,
samt en sådan förbindelse uti protokolls-utdrag den 15 Maj 1824 blifvit till
Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena aflemnad; hvarefter år 1833 af dåvarande
Kaptenen Carlsund förnyadt förslag uppgjordes, enligt hvilket vattnet skulle ledas
från Lyckeby-å ofvanför fallet, samt en sprängd reservoir om 210,(X00 kubik
fots rymd läggas å Stortorget eller berget å Amiralitets-torget, och vattnet derifrån
ledas till de lägre delarne af staden, hvarvid kostnaden beräknades till
6
Stals-Ulskottcts Utlåtande N:o 233.
174,193 R:dr 24 sk. 9 ngt Biko, så hade Kongl. Maj:t under den 21 December
sistnämnde år beslutat att vattenledningen borde utföras i enlighet med det
af Kaptenen Carlsund sålunda uppgjorda förslag och derjemte föreskrifvit, bland
annat, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle höra vederbörande jordegare
om den ersättning, som de äskade för vattenledningens anläggande å deras egor,
med vederbörande besluta om reservoirens anläggning å stadens Stortorg samt
förständiga stadens innevånare 0111 fullgörande af deras åtagna förbindelse till
årligt bidrag för vattenledningens underhållande. När Carlskrona stads innevånare
i anledning häraf hördes å allmän Rådstuga den 24 Mars 1834, förklarade
de, att, då de åtagit sig erlägga 1.500 R:dr årligen, det skedt i afsigt att erhålla
källvatten, men att de icke funne sig belåtna att, efter den ändrade planen,
blifva försedda med å-vatten och således oj heller ansågo sig pligtiga att vidkännas
den afgifna förbindelsen af den 15 Maj 1824; hvaremot de medgåfvo
anläggningen af rescrvoiren pä Stortorget, med vilkor, att utan afgift få derutur
begagna vatten, äfvensom ersättning för den jord på inre Wäinö, hvarigenom
vattenledningen skulle framgå, endast vilkorligtvis fordrades, för den händelse att mulbetet
betydligt skadades, men tillika yrkades att den gatuläggning, som för vattenledningen
inom staden komme att rifvas, måtte iståndsättas utan kostnad för
hus- och tomt-egare, hvilka yttranden föranledde Förvaltningen af Sjöärendena att
tillstyrka det vattenledningen blefve anlagd på Kronans varf endast för Flottans
behof, eller stadens innevånare kändes skyldige att, efter fastställd Taxa, gifva
ersättning för vattenledningens begagnande.
Emellertid hade, genom Förvaltningens af Sjöärendena försorg, för den ifrågaställda
vattenledningen ofvan omförmälde jernrör blifvit anskaffade, hvilka åren
1834 och 1837 undergått besigtning och sedermera förvarats uti Kronans förråder
i Carlskrona.
Nid 1840 —1841 arens Riksdag hade Kongl. Majit, för utförandet af oftanämnde
vattenledning, äskat ett ytterligare anslag af 23,400 R:dr, men Rikets
Ständer anmälde, i underdånig skrifvelse den 7 Juni 1841, att, i anseende till
det outredda skick, deruti frågan 0111 sagde företags verkställande sig befann,
ansågo Rikets Ständer något anslag till detsamma då icke lämpligen kunna beviljas,
utan anhöllo i underdånighet att Kongl. Majit måtte låta dels anställa
ny undersökning till utrönande af vattenledningens utförbarhet samt beloppet af
den dertill erforderliga kostnad, och dels höra Carlskrona stads innevånare i afseende
på det bidrag, sorn för vattenledningens framtida underhållande kunde
af staden påräknas, äfvensom att Kongl. Majit, ifall företaget ansåges böra öfvergifvas,
oell derest de dertill då redan uppköpta jernrör icke kunde till allmänna byggnader
användas, måtte meddela föreskrift 0111 dessa jernrörs och andra för vattenledningen
upphandlade materialiers försäljning och medlens allemnande till Riksgäldskontoret,
för att framdeles kunna tagas i beräkning vid anläggningen af en
Stais-Utskottets Utlåtande N:0 233.
7
vatten-cistern, deruti hafsvattnet skulle inledas på ett sätt, att det klefve drickbart.
För den händelse åter, att Kongl. Maj:t funne lämpligare att meranämnde
vattenledning fullbordades, anhöllo Rikets Ständer tillika, det Kongl. Maj:t måtte,
vid näst derefter inträffande Riksdag, aflåta Nådig Proposition i ämnet, så att
definitivt beslut rörande detta företag då kunde fattas.
Då emellertid ännu vid sednaste Riksmöte någon sådan Proposition ej blifvit
till Rikets Ständer afbiten, men Rikets Ständer, med afseende å den längre
tid sorn förflutit sedan ifrågavarande jernrör och öfriga materialier på Statens
bekostnad anskaffades, ansågo det vara nödigt att få bestämdt utredt, huruvida
dessa jernrör och materialier numera kunde på ett ändamålsenligt sätt användas
för det företag, hvartill de blifvit upphandlade, eller om desamma borde för det
allmännas räkning föryttras, anhöllo Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den
4 December 1854, att Kongl. Maj:t täcktes meddela den Nådiga föreskrift, som
härvid ifrågakommande förhållanden ansågos påkalla med hänsigt till antingen
oftanämnde jernrörs begagnande för det dermed afsedda ändamål eller föryttrande
och de derför inflytande medlens aflemnande till Riksgälds-kontoret.
Erkännande att afhjelpandet af det uti förevarande motion framställda behof
är af stor vigt för Carlskrona samhälle, skulle Stats-Utskottet för sin del icke
vara obenäget att tillstyrka något bidrag af allmänna medel för ifrågavarande
ändamål; men då kostnaden för den ifrågaställa vattenledningen, enligt det af
motionären åberopade kostnadsförslag, skulle uppgå till en summa af nära 400,000
R:dr R:mt, har Utskottet ansett att en så betydlig utgift skulle under närvarande
förhållanden blifva alltför betungande för Statsverket, helst det icke kan antagas
att ersättning för denna Statens uppoffring skulle i någon väsentlig mån kunna
erhållas af Carlskrona i allmänhet mindre bemedlade samhälle. I öfrigt, och då
Rikets Ständer, på sätt här ofvan är anfördt, vid 2:ne särskildta Riksmöten i
underdånighet anhållit att Kongl. Majit måtte taga denna_ fråga i Nådigt öfvervägande,
på det utredas måtte, huruvida de för den tillämnade vattenledningen
för lång tid sedan inköpta jernrör och öfriga materialier kunde komma att för
ändamålet användas, anser Utskottet mindre lämpligt att Rikets Ständer, i afvaktan
af Nådigt svar på dessa framställningar och i saknad af fullständiga upplysningar,
nu skulle meddela beslut i detta ämne, hvadan Utskottet således hemställer,
att Herr Nordenfelts motion ej må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 Januari 1858.
8
Stals-Utskoltels Utlåtande N:o 234.
\:o 2J4.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Jan. 1858, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om anvisande af nytt boställe
åt Komministern i Botkyrka och Salems församlingar
i stället för hemmanet Nedra Tumba, eller Tumba.
N:o 2, samt detta sednares öfverlålande till Tumba pappersbruk.
(I. A.)
Sedan under innevarande Riksmöte det förslag blifvit inom Rikets Ständers
Banko-Utskott framstäldt, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att det genom Lagmannen och Riddaren C. Sundins inträffade
död till Kronan hemfallna lagmans-bostället Näsby, li mantal säteri, finge upplåtas
till boställe åt Komministern i Botkyrka och Salems församlingar, samt
nuvarande komministers-bostället derstädes, Nedra Tumba eller Tumba N:o 2,
till Kronan indragas, för att under vissa vilkor öfverlemnas till nyttjande åt
Bankens pappersbruk Tumba; så och efter det samtliga Riks-stånden, genom
godkännande af Banko-Utskottets i detta ämne afgifna Memorial N:o 53, dels
uttalat den åsigt, att ofvan föreslagna åtgärd vore för Tumba bruk nödig och
nyttig samt alltså borde till verkställighet befordras; dels ock bifallit, att ärendet
finge öfverlemnas till Stats-Utskottet, för den vidare åtgärd, som på detta
Utskott ankomme, har, genom protokolls-utdrag från Banko-Utskottet af den 27
November nästlidet år, Stats-Utskottet blifvit härom underrättadt samt erhållit
de till detta mål hörande handlingar.
I
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 234.
9
I anledning häraf och då Rikets Ständer, genom godkännande af BankoUtskottets
ofvannämnde Memorial, redan fattat sitt beslut i hufvudsaken, men
åter vilkoren för det ifrågaställda utbytet af berörde boställen och det sednares
öfverlåtande till Tumba pappersbruk icke kunna närmare bestämmas förr än
vederbörande Embetsverk, på grund af de förhållanden, som ega rurh i afseende
å hethmanens godhet och beskalfenhet, samt räntor och utskylder m. m., dertill
afgifvit fullständigt förslag, hvilket icke torde medhinnas under den tid som
återstår af nu pågående Riksmöte, har Stats-Utskottet ansett sig böra föreslå,
att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse till Kongl. Majit
dels i underdånighet anmäla, att, i anledning af de uti Banko
Utskottets
Memorial Nio 53 omförmälda förhållanden, Rikets
Ständer för sin del beslutat, att lagmansbostället Näsby bör
upplåtas till boställe åt Komministern i Botkyrka och Salems
församlingar, och nuvarande komministers-bostället, Nedra
Tumba eller Tumba N:o 2, indragas till Kronan, för att
derefter öfverlåtas till Tumba pappersbruk med rättighet att
detsamma till skatte lösa, — dels ock underdånigst anhålla,
att Kongl. Majit, om detta beslut vinner Dess Nådiga
godkännande, måtte för ifrågavarande hemmansbyte och öfverlåtelse
föreskrifva de vilkor och närmare bestämmelser, som
Kongl. Majit, efter vederbörandes hörande, kan finna af omständigheterna
påkallade.
Stockholm den 18 Januari 1858.
lith. till R. St. Vrot. lsS6 — is38. 4 Sami. I Afd. 4 Cand. 10 Häfl.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1858.
Stats-Ulskotlels Ullålande Jtä 235.
1
M 235.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Jan. 18S8, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående beg dr da stats-bidrag för enskilda jernväg sanldggningars
företagande.
(R:gs Afd.)
Efler atl hafva i särskilda utlåtanden yttrat sig, angående de under innevarande
Riksdag framställda förslag i afseende på stats-anslags och lane-understöds
beviljande för fortsättningen af Statens jernvägs-byggnader samt utförande af sådana
för enskild räkning företagna jernvägs-anläggningar, hvartill bidrag af allmänna medel
vid föregående riksmöten blifvit beviljade, äfvensom för ett dylikt, med en vatten-kommunikations-led
sammanbundet företag, till hvars åstadkommande statsbidrag
jemväl begärts, får Stats-Utskottet nu afgifva sina genom Riks-ståndens remisser
infordrade yttranden, rörande åtskilliga andra, ännu icke företagna, enskilda
jernvägs-anläggningar, om hvilkas understödjande med lån från det allmännas sida
framställningar hos Rikets nu församlade Ständer blifvit gjorda dels genom Kongl.
Majrts under denna Riksdag aflåtna Nådiga Propositioner och Skrifvelser, dels medelst
derom väckta motioner.
l:o. Angående anläggandet af en jernväg mellan Hudiksvall och Dellens
vattendrag.
Enligt de Stats-Utskottet tillställda handlingarne, rörande denna jernvägsanläggning,
för hvars verkställande Kongl. Majit i Sin Nådiga Proposition, angående
Statsverkets tillstånd och behof, föreslagit ett lån å 240,000 R:dr R:mt, hafva anläggningskostnaderna
för nämnde jernbana, hvilken skulle komma att gå från Hudiksvall
förbi lastage—platsen Håsta-udde till Forssa kyrka, blifvit af Majoren S. P.
Bergman, uti deröfver under 18S6 års sommar uppgjordt förslag, beräknade till
Bih. lill R. St. Prol. 1836—1838. 4 Sami. 1 Afd. A Band. 11 Häfl. 1
2
Slnls-Ulskollets Ullålande M 235.
244,800 R:dr B:ko, derest banan afsåges att begagnas med häst k raft, och lill
305,700 R:dr samma mynt, om en lokomotiv-bana borde beredas, hvilken sednare
banas anläggning med 4 fots spårvidd, enligt det förslag numera tillförordnade
Chefen i norra väg- och vattenbvggnads-distriklet, Kaptenen Cl. Adelsköld, i nästlidne
Oktober månad, afgifvit, skulle medföra en kostnad af 560,000 R:dr Riksmynt;
utgörande den af honom föreslagna jernbanans längd 1 mil 700 fot.
Bland de flera i åberopade handlingar förekommande uppgifter och yttranden,
angående behofvet och gagnet af ifrågavarande nya kommunikations-medel, bar Utskottet
ansett sig böra anföra följande: Vid näringarnes fortgående förkofran och
utvidgning inom norra delen af provinsen Helsingland hade, isynnerhet under do
sednast förflutna åren, de nuvarande transport-medlen visat sig otillräckliga för nedforslingen
af denna landsbygds produkter lill deras hufvudsakligaste export-ort, Hudiksvall,
samt uppforslingen derifrån af de för samma landsbygd och dess industri—
ela anläggningar erforderliga förnödenheter och effekter; och dessa produkters samt
förnödenheters fortskaffning kunde icke vidare såsom hittills besörjas på de vanliga
landsvägarne, emedan jordbruket derigenom skulle fråntagas för detsamma oumbärliga
dragare samt näringarne betungas med alltför stora transport-kostnader. I anseende
till nu uppgifna förhållanden, och då forslingen under sednasle tiden varit
nära att afstanna genom brist på forslings-medel samt de högt uppdrifna forlönerna,
hade egaren till åtskilliga, i närheten af Norra Dellen befintliga, jernbruk och
sågverk, för att underlätta den betydliga forslingen af dessa egendomars tillverk—
ningari låtit företaga kanal-anläggningar dels mellan Dellen-sjöarne och dels invid
de s. k. Forssa-vatlnen till Iggsjön, hvilken sednare sjö skulle komma att genom
jernväg sammanbindas med Iggesundsbotlen, hvarefter Iggesund, i stället för Hudiksvall,
komme att blifva dessa egendomars lastageplats. Härigenom skulle således
nämnde stad, hvars bandels-rörelse och industriel verksamhet under sednare åren
ansenligen förkofrats, komma att lida en ytterst känbar minskning i sin rörelse
samt ett sådant afbrott i sina uråldriga handels-förhåilanden, att stadens nedsjunkande
till en obetydlig plats vore att motse, oaktadt densammas förträffliga och för
sjöfarande ovanligt förmånliga hamn. För den, norr och vester om meranämnde
stad, liggande vidsträckta landsort skulle äfven en i afseende på dess rörelse menligt
inverkande olägenhet uppkomma genom landets varu-marknads befarade förflyttning
till Iggesund från Hudiksvall, hvarest de allmänna landsvägarne från vestra
delarne af norra Helsingland samt Herjeådalen och Jemtland sammanstöta med den
stora kustvägen, emedan, i sådant fall, varu-marknaden komme att med afståndet
mellan nämnde ställen aflägsnas från en stor del af nyssnämnde provinsers befolkning.
Till förekommande af de befarade följderna af den hufvudsakligaste kommunikations-liniens
ledande åt Iggesund, och för att bereda en transport-led, som på
samma gång kunde gagna vederbörande bruks- och sågverks-egare samt uppfylla
det stora allmänna behofvet af förbättring i nuvarande kommunikations-väsende,
Stats-Utskottets Utlåtande M 233.
3
hade, vid hållet allmänt sammanträde mellan Hudiksvalls stads invånare samt näringsidkarne
i orten, det säkraste och lämpligaste medlet ansetts vara, alt en jernväg
anlades från staden till vattendraget vid Forssa kyrka, der den skulle sammanträffa
med förenämnde kanal-led, som, i händelse af denna jernvägs-anläggnings
utförande, komme alt sluta vid sislberörde punkt. Sålunda skulle till allmänt gagn
en oafbruten kommunikation mellan den öfra delen af Helsingland och dess gamla,
naturliga stapel-ort åstadkommas. Den nu ifrågavarande jernvägen och den redan
pågående kanal-anläggningen komme alt med 4 mil minska landvägen för varutransporterna
från och till den ofvan om sjöarne Dellen liggande vidsträckta landsbygd,
och skulle dessa anläggningar alltså blifva af oberäknelig nytta för denna bygd
samt bereda det enda, allmänhetens anspråk fullt tillfredsställande, transport-medel
samt tillika för jordbruket bespara en arbetskraft, som detsamma icke kunde undvara,
och befria näringarne från alltför känbara transport-kostnader för deras alster.
I sammanhang med förslaget, angående oftanämnde jernvägs anläggande, har fråga
ånyo uppstått om kommunikations tillvägabringande mellan Södra Dellen och den på
endast 2 mils afstånd derifrån framflytande Ljusne-elfven, hvilken kommunikation,
så vidt genom förut anställda undersökningar blifvit utrönt, skulle lättast kunna
verkställas genom en jernväg af en mils längd mellan sjöarne Södra Dellen och
Gryttjen samt en kanal från den sednare sjön till Ljusnan, hvaremellan afståndet
vore blott Va mil. På detta sätt skulle således en oafbruten och hastigt tillryggalagd
kommunikations-linie kunna erhållas från det inro af Helsingland samt Herjeådalen
och en del af Jemtland till hafvet samt den bästa hamnen inom förstnämnde
provins.
Uti deröfver uppgjorda och inför Stats-Utskottet företedda beräkningar, hafva
de varor, som årligen skulle komma att forslas på en för lokomotiv anlagd jernväg
mellan Hudiksvall och Forssa kyrka, antagits uppgå till en sammanlagd vigt af
97.000 skeppund, utom tillökade effekter från Ljusnans flod-dal samt trakterna
omkring Dellen, hvilka sednare effekter påräknats komma att utgöra ej mindre än
120.000 skeppunds vigt. Inkomsterna af samina jernväg beräknades lill 75,300
R:dr och drift-kostnaderna samt utgifterna för banans underhållande till 42,600
R:dr; hvadan rörelsen derå alltså skulle komina att lemna en årlig behållning af
32,700 R:dr, allt R:mt. Med afseende å det resultat, dessa beräkningar öfver
varu-traliken samt drift- och underhålls-kostnaden visade, hafva Deputerade för
Hudiksvalls stads och kringliggande landsorts invånare, enär sådan tillförsel af varor,
isynnerhet från Ljusnans vattendrag, ansåges kunna med säkerhet påräknas, att full
sysselsättning å en lokomotiv-bana derigenom bereddes, i sin underdåniga ansökning
om erhållande af slats-hidrag för denna jernbana, uttalat den allmänna önskan, att
densamma måtte varda anlagd lill begagnande med lokomotiv, samt derjemte yttrat
den förmodan, att om ett låne-understöd utaf allmänna medel, motsvarande Vatdelar
utaf den beräknade anläggnings-kostnaden, beviljades på samma vilkor, som stad
-
4
Stals-Ulskotlels Utlåtande M 255.
gades för det lån, hvilket under sednaste Riksdag anvisades för Gefle-Dala-jernvägen,
kunde erforderlig aktie-teckning för detta företag åstadkommas.
Styrelsen för allmänna väg- och vatten-byggnader, hvars underdåniga yttrande
i ämnet blifvit infordradt, har deremot ansett ifrågavarande bana böra inskränkas
till de dimensioner, som erfordrades för rörelsens bedrifvande med hästkraft, alldenstund
en dylik bana syntes blifva för trafiken tillfyllestgörande samt framdeles, i
fall rörelsen sådant fordrade, lätteligen och utan särdeles betydlig kostnad kunde
ändras för lokomotivs begagnande derå; hvarföre Styrelsen endast förordat beviljandet
af den i Kongl. Maj:ts ofvan åberopade Nådiga Proposition uppgifna lånesumma
af 240,000 R:dr Runt.
Då, enligt hvad Kongl, Maj:ts Befallningshafvande i länet vitsordat, de hittills
inom norra Helsingland begagnade transport-medlen numera ingalunda motsvara
denna landsorts under sednare åren i flera riktningar utvidgade industriela verksamhet,
och då de till förut okänd höjd stegrade forlönerna för de betydliga qvantitetér
jern-effekter och trävaror samt förnödenhets-artiklar, som måste transporteras
mellan de inre delarne af landet och hafskusten, medtaga en stor del af värdet
å ortens produkter och i ej ringa mån öka lefnads- och produktions-kostnaderna
inom densamma, anser äfven Stats-Utskoltet den derstädes ifrågaställa kommunikalions-förbättringen
vara af den allmänna vigt, att utförandet deraf bör med
stats-bidrag understödjas, helst, genom den föreslagna blott en mil långa jernvägen
och dess sammanbindning med de förut företagna kanal-anläggningarne mellan och
frän sjöarne Dellen, kommer alt beredas en särdeles ändamålsenlig transport-led af
4 mils längd från hafvet inåt landet till delvis mycket befolkade trakter. Under
behandlingen af förevarande ärende har Utskottet visserligen icke förbisett, att kommunikation
mellan nämnde sjöar och hafskusten äfven skulle kunna beredas derigenom,
alf den helt och hållet på enskild bekostnad anlagda transport-leden från samma
sjöar utsträcktes till Iggsjön, hvars afstånd från hafsviken Iggesunds-fjärden
utgör allenast 6,000 fot; men, enligt hvad handlingarne upplysa, skall denna hafsvik,
i anseende lill sin inskränkta vidd och sitt trånga utlopp, icke vara tjenlig
såsom ändpunkt för en kommunikations-led med den betydliga rörelse af tunga och
skrymmande varor, som den nu ifrågavarande. Dessutom synes härvid icke böra
lemnäs utan afseende den menliga inverkan en sålunda förändrad riktning för trafiken
och allmänna rörelsen inom denna landsort måste medföra för den ekonomiska
ställningen och näringslifvet å samma orts nuvarande, med en särdeles fördelaktig
hamn försedda, stapelplats.
Beträffande boloppet af det bidrag utaf allmänna medel, som för den föreslagna
jernvägs-anlägguingens utförande, enligt Utskottets åsigt, bör af Rikets Ständer
anvisas, måste detta naturligtvis lämpas efter de med sagde anläggning förenade
kostnader, i hvilket afseende Utskottet får erinra, att en för hästkraft anlagd jernbana
icke kommer alt uppfylla trafikens framtida behof, helst den vid ofvan åberopade beräknin
-
SlaU-Utskollels Utlåtande M 23S. 8
gars uppgörande förutsatta rörelse måste hädanefter komma att betydligt ökas ej allenast
genom öppnandet af flott-leden mellan Ljusne-elf och Södra Dellen, utan äfven genom en
redan företagen större sågverks-anläggning vid vattendraget mellan nyssnämnde sjö och
Forssa kyrka. Yid sådant förevetande och på det att icke framdeles ytterligare statsbidrag
måtte erfordras till ifrågavarande banas inrättande för lokomotiv, anser sig
Utskottet böra tillstyrka, att, såsom vilkor för det understöd af allmänna medel,
som af Rikets Ständer kan varda beviljadt, måtte föreskrifvas, att, emot detsammas
åtnjutande, en sådan jernbana skall anläggas mellan de uppgifna ställena, alt lokomotiv
kan å densamma begagnas. Under denna förutsättning och med afseende å
härvid för öfrigt förekommande förhållanden, finner Utskottet sig alltså föranlåtet
förorda beviljandet för sagde företag af eli låne-underslöd, i rundt tal motsvarande
två-tredjedelar utaf den summa, 960,000 R:dr R:rat, som Kapten Adelskölds kostnads-förslag
upptager.
Vidkommande ej mindre betalnings-vilkoren för det nu tillstyrkta lånet, än
öfriga med samma låne-understöds tillgodonjutande förenade åligganden, anser Utskottet
hufvudsakligen enahanda stadganden böra meddelas, som dem Utskottet föreslagit
och Rikets Ständer godkänt, i afseende på det under innevarande Riksdag
beviljade lån för jernvägs-anläggnirigen mellan Carlshamn och Almundsryd, dock
med en lämplig minskning i aktie-tecknings-summan, hvilken för sistnämnde företag
bestämdes till ett jemförelsevis högre belopp, i anseende till de med samma företag
förenade kanal- och slussverks-anläggningar, hvartill särskildt stats-bidrag utan återbelalnings-skyIdighet
blef af Rikets Ständer anvisadt.
Stats-Utskoltet får alltså hemställa och föreslå,
att Rikets Ständer, för anläggningen af en, till begagnande med
ångkraft afsedd jernväg mellan Hudiksvall och sjöarne Dellens vattendrag,
i närheten af Forssa kyrka, uti Norra Helsingland, måtte
bevilja och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisa ett lån å
Tre hundra sjutio tusen R:dr R:mt, samt att, i afseende på detta Iåns
utbekommande och återbetalning, jemte öfriga med detsammas erhållande
förenade åligganden, måtte föreskrifvas enahanda härvid
tillämpliga vilkor och iakttagelser, som i Utskottets afgifna och af
Rikets Ständer godkända Utlåtande JM 163 blifvit föreslagna, i
fråga om stats-bidraget för jernvägs-anläggningen mellan Carlshamn
och Almundsryd, dock med den förändring, att aktie-teckningssumman
för nu ifrågavarande företag endast behöfver utgöra Fyra
hundra tusen R:dr, hvilken summas halfva belopp afses att betrygga
stats-verket med hänsigt lill detta företags utförande samt de dertill
anvisade låne-medlens återbekommande i motsatt fall, hvadan aktieegarne,
derest jernvägen genom deras försorg varder på föreskrifvet
sätt och inom stadgad tid fullbordad, icke behöfva erlägga denna
6
Slals-Utskollels Ullålande M 235.
hälft af det tecknade beloppet; börande aktie-egarnes förbindelser
att fullgöra dem åliggande inbetalningar å aktierna deponeras och
förvaras hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs Ian.
I
2:o. Angående beredandet af kommunikations—led mellan Söderhamn och
Bollnäs.
I afseende på denna kommunikations-led, för hvars bildande Kongl. Majit i
Sin Nådiga Proposition, angående Stats-verkets tillstånd och behof, föreslagit, att
ett lån å 300,000 R:dr R:mt måtte af Rikets Ständer beviljas, får Siats-Utskottet
meddela nedanstående sammandrag af härom förekommande upplysningar i de handlingar,
som, i anledning af det för sagde företag begärda understöd af allmänna
medel, blifvit Utskottet tillställda.
Redan för längre tid tillbaka hade fråga förekommit om tillvägabringande af
kommunikation från Ljusne-elfven och de i dess dal-sträckning befintliga vattenbassiner
till Östersjön, och undersökningar, lill följd af Kongl. Majlis och Rikets
Ständers beslut, blifvit anställda rörande nämnde vattendrags sammanbindande med
hafvet genom kanaler och flott-leder. Häremot hade dock hinder mött, i anseende
till de nära elfvens utlopp varande starka strömfall samt mängden af de uti och
invid elfven anlagda laxfisken, äfvensom dervarande vattenverks-byggnader. Från
det allmännas sida bade derföre endast bidrag erhållits för några genom enskild
försorg företagna rensningar för att underlätta timmer-flottningen å ej mindre denna
eif än den dermed sig förenande Woxna-elfven. Under sednare åren bade emellertid
bebolvet af förbättrade transport-medel för fortskaffningen af denna landsorts
tunga produkter, bestående hufvudsakligen af jern och trävaror, gjort sig allt mer
och mer känbart i den mån ortens industri tilltagit samt jern-tillverkningen och
isynnerhet trävaru-rörelsen förökats. Då Ljusnan och dess grenar kunde begagnas
för transporterandet af de ymniga skogs-produkterna från Herjeådalen, södra delen
af Jemtland och den nordöstra delen af Dalarne på ett afstånd af 20 till 40 mil
från hafvet, så skulle beredandet af en ändamålsenlig kommunikation mellan denna
eif och hafskustcn icke blott komma att befrämja nyssnämnde vidsträckta orters
industriela utveckling och välmåga, utan äfven utöfva ett stort inflytande på hela
landets handels-rörelse, helst en sådan kommunikations-förbällring utgjorde vilkoret
för användandet af de rika malm- och skogs-tillgångar, som inom denna del af
riket förefunnes, men hvilka, med anlitande af nuvarande transport-medel, endast i
ringa män kunde till lastage-platserna vid hafvet nedfraktas. Med afseende å de
fördelar för rörelsen, som jernvägar beredde på de ställen, der en lilligare trafik
fordrade detta transport-medel, och der, i anseende till lokala förhållanden, kanaler
för de naturliga vatten-kommunikationernas förening icke utan olägenhet eller större
kostnader kunde anläggas, har föreslagits, alt nu ifrågavarande kommunikations-led
Slals-Ulskollels Utlåtande M 238.
7
måtte utföras genom en för lokomotiv afsedd jernväg från Söderhamn, eller ändpunkten
af den dit ingående hafsviken, hvilken jernväg från denna hamnplats skulle
ledas på norra sidan af sjön Marman (ill östra stranden af Bergviks-sjön och komma
att utgöra 1 mil 15,700 fot,
samt genom en jernbana för hästkraft, förbi Landa-forsen i
Ljusnan, mellan sjöarne Bergviken och Warpen .... — » 5,860 »
Medelst dessa jernvägar och sistnämnde 2:ne sjöar samt den
mellan dem liggande segelbara delen af Ljusnan .... 2 » 18,000 »
derå transporterna borde besörjas med lastpråmar och ångbåtar,
skulle således erhållas en oafbruten kommunikationsled
af  4 mil 3,560 fot,
eller i det närmaste 4'/io mil.
Mellan sjöarne Marman och de s. k. Sandarne vid södra ändan af Söderkamns-fjärden
hade väl redan en jernvägs-anläggning företagits af Handelshuset
James Dickson & Comp., för alt derå kunna forsla trävaror från det af bemälte
handelshus vid samma sjö anlagda större sågverk till Sandarne lastageplats, hvilken
tillhörde detta handelshus; men vid den sålunda på enskild bekostnad verkställda
anläggningen af en ny kommunikations-linie skulle ortens allmäuna behof af lättade
transport-medel så mycket mindre vara afsedt, som de af Dickson & Comp. fordrade
vilkor, för alt lill det för Söderhamn-Bergviks-jernvägen bildade bolag öfverlåta
2/:i eller % utaf den påbörjade jernbane-anläggningen, befunnits oantagliga.
Dessutom hade emot denna jernbanas slutpunkt Sandarne, belägen på en mils af
stånd
från Söderhamn, anmärkts: att stranden vid denna plats vore obebygd; att,
om rörelsen i en framtid komme att dragas dit, stadens handel och näringar skulle
aftyna; saint alt nämnde bana icke kunde blifva af allmänt gagn för det inre landet,
såvida ej sjöarne Bergviken och Marman genom kanal och slussar förenades,
hvilket, enligt upprältadt kostnads-förslag, skulle medföra en utgift af ej mindre
än 326,700 R:dr B:ko. Då härtill lades hvad anläggningen af den nära en mil
långa jernvägen mellan Marman och Sandarne skulle kosta, samt de utgifter, som
fordrades för att sätta sistnämnde nu öde liggande plats i det skick, att densamma
blefve en tjenlig upplags- och lastnings-ort för den motsedda betydliga tillförseln
på den nya transport-leden, uppkomme en vida högre kostnads-summa, än det belopp,
hvartill kostnaderna skulle uppgå för den, under förutsättning af Söderhamns
framgena bibehållande såsom central-punkt för ortens rörelse ocb ändpunkt, för
ifrågavarande kommunikations-led föreslagna V2 mil längre jernbanan norr om sjön
Marman, förbi Bergviks-strömmen, till östra stranden af Bergviken, derifrån samma
kommunikations-led, genom den sednare sjöns sammanbindande med sjön Warpen,
skulle utsträckas till denna landsorts mest befolkade trakt vid Bollnäs kyrka, hvarest
Ljusnans och Woxnans stora och tätt bebygda flod-dalar sammanfalla. Från
8
Stals-Ulskottels Utlåtande Jtä 233.
Warpen förmodades denna kommunikations-Ied snart komma att erhålla nya och af
lokala förhållanden gynnade utsträckningar, dels efter Ljusne-elfven till den 1%
mil längre upp vid samma eif belägna Arbrå kyrka, hvarifrån kommunikationen
skulle fortsättas genom den stora 4 mil långa valten-bassin, som utgöres af flera
sammanhängande sjöar inom Arbrå, Undersviks och Jerfsö socknar, och dels efter
Woxnans flod-dal genom Woxnan samt flera mindre sjöar inom Alfta och Ofvanåkers
socknar samt vidare genom en utgrening till sjön Målången, för hvars förening
med den vidsträckta sjön Amungen inom Dalarne förslag äfven blifvit afgifvet
samt Väg— och Vatlen-byggnads-styrelsens behandling understäldt.
Uti en förslagsvis uppgjord beräkning öfver den årliga trafiken på Söderhamns
och Bergviks lokomotiv- samt Landa häst-bana, bar vigten af de varor och effekter,
som förmodades komma alt forslas på dessa 2:ne jernbanor, upptagits till
192,640 skeppund samt afgifierna för sagde trafik till 136,000 R:dr R:mt, hvaraf
drift- och underhålls-kostnaden ansåges komma art medtaga ett belopp af 90,000
R:dr samma mynt.
I afseende på de beräknade kostnaderna för hela kommunikations-leden från
Söderhamn till Bollnäs; hvilka kostnader, enligt det utaf Majoren 5. P. Bergman
upprättade förslag till denna kommunikations-leds utförande, skulle uppgå lill ett
samrnanlagdt belopp af 1,114,690 R:dr R:mt, har Styrelsen för allmänna Väg- och
Vatten-byggnader framställt åtskilliga anmärkningar. I stället för den vid uppgörandet
af förslaget till jernvägs-anläggningen mellan Söderhamn och Bergviken antagna
enahanda spårvidden samt de lika dyra ångvagnarne och lika tunga skenorna,
som blifvit fastställda för Statens jernvägar, eller stam-banorna, hvarigenom anläggnings-kostnaden
för denna lV> mil långa jernväg blifvit beräknad till 996,000
R:dr R:mt, ansåg Styrelsen samma dimensioner och derefter lämpad rörelse-materiel,
som föreskrifvits för Norbergs samt Barkens-Wessmans-banorna, äfven blifva tillfyllestgörande
för den jernväg, hvarom nu är fråga. Likaså vore, efter Styrelsens
åsigt, kostnads-beräkningen, uppgående till 373,900 R:dr R:mt, för den endast
omkring Ve mil långa banan förbi Landaforsen alltför.hög samt skenorna å samma
bana upptagna till större tyngd, än som erfordrades. Från de förslagsvis beräknade
kostnaderna för oftanämnde kommunikations-leds tillvägabringande borde dessutom
afdragas utgifterna för de till transporterna på sjöarne erforderliga ångfartyg
med pråmar och annat tillbehör. Väg- och Vatten-byggnads-styrelsen har, efter
kostnads-förslagets ändrande i nu anmärkta hänseenden och med ledning af andra
före innevarande Riksdag uppgjorda beräkningar öfver kostnaderna för sådana jernvägs-anläggn/ngar,
antagit, alt jernväg för ångkraft mellan Söderhamn och Bergviken,
äfvensom jernbana för hästkraft förbi Landaforsen, borde kunna på ändamålsenligt
sätt anläggas och fullbordas för en kostnad af omkring 800,000 R:dr R:mt; hvarföre
Styrelsen, i betraktande af detta företags vigt för ofvannämnde landsort, tillstyrkt,
Stais-Vlskoltett Utlåtande JU 233.
9
Styrkt, att ett låne-understnd af allmänna medel å 300,000 R:dr samma mynt
måtte beviljas.
Vid insändandet af åberopade kostnadsförslag samt den gjorda underdåniga
ansökningen om stats—bidrag för ifrågavarande kommunikations-förbättrings utförande,
jemte en afskrift af aktietecknings-listan för samma företag, på hvilken af Söderhamns
stad samt åtskilliga bruks-bolag och enskilda personer aktier blifvit tecknade
å ett sammanräknadt belopp af 829,600 R:dr R:rnt, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Gefleborgs län vitsordat de i ansökningen förekommande uppgifter
samt på deruti anförda skal tillstyrkt del sökta låne-understödet, utan hvilket
ortens innevånare icke skulle kunna åstadkomma de föreslagna jernvägs-anläggningarne,
sorn utgjorde ett nödvändigt vilkor för fortfarandet af sednare årens lifliga
varuomsättning och vunna allmänna välstånd inom Helsingland.
Ofvan uppgifna jemte andra af sökanderne omförmälda, behörigen vitsordade,
förhållanden ådagalägga på ett, enligt Utskottets åsigt, tillfyllestgörande sätt den
föreslagna kommunikations-ledens behöflighet och framtida gagn för ej mindre södra
och vestra Helsingland, an en del af Dalarne, äfvensom densatnmas vigt för
hela riket med hänsigt till den ökade tillgång på jerneffekler och trävaror, som
bör kunna beredas åt den allmänna handelsrörelsen genom denna kommunikationsled
och dess framdeles motsedda ytterligare utsträckning till landets för närvarande
måhända mest skogrika orter. Dessutom torde härvid äfven den omständigheten
böra tagas i betraktande, att den landsort, der de 2:ne ifrågaställa jernvägarne
komme att anläggas, i jemförelse med andra delar af riket, under sednare tider
åtnjutit mindre betydliga bidrag af allmänna medel för kostsamma kommunikations
förbättringars
utförande. Utskottet får alltså tillstyrka:
att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit i
nåder föreslagit, måtto bevilja ett lån af Fem hundra tusen R:dr
R:mt för åstadkommande af en kommunikations-led melian Söderhamn
och Bollnäs, dels genom anläggande af jernväg för lokomotiv
eller ångkraft från nämnde stad till sjön Bergvikens östra strand
samt af jernbana för hästkraft förbi Landaforsen i Ljusne-elf, och
dels genom upprensningar i denna-eif och sjön Warpen; äfvensom
att för detta lån, hvilket jemväl torde böra anvisas att från Riksgälds-kontoret
utgå, matte fastställas samma betalnings-vilkor och
föreskrifvas enahanda åligganden, som för det af Utskottet här ofvan
tillstyrkta låneunderstödet för jernvägs-anläggningen mellan Hudiksvall
och sjön södra Dellen; dock med den förändring, att aktietecknings—summan
för de nu förordade jernvägs-anläggningarne i
södra Helsingland mätte bestämmas till 1,000,000 R:dr Runt.
Bih. till R. St. Prol. 1856—1838. .4 $aml. 1 Afd. i Band. 11 Haft. 2
10
SlaU-Vlskollets Utlåtande JVs 285.
3:o. Angående Norbergs-jernvägena utsträckning till Dalelfven samt upprensnings—arbeten
i denna eif.
Uti bögstberörde proposition, bar Kongl. Majrt jemväl föreslagit, alt särskildt
slats-bidrag måtte af Rikets Ständer anvisas för nedannämnde kommunikations-förbättringar,
nemligen:
för anläggande af jernväg mellan Norbergs grufvefält och Dalelfven, ett
lån å  R:dr R:tnt 326,000: —
oell för verkställande af upprensningar i samma eif, ett anslag
utan återbetalnings—skyldighet å , .  31,000: —
eller tillhopa R:dr R:mt 337,000: —
varande det härom framställda förslaget föranledt af en utaf Bruksegarne Grefve
J. A. Mörner, Kaptenen V. Edman och C. von Stockenström, i egenskap af ut
sedde
kommitterade för intressenterne i omförmälda arbetsföretag, gjord underdånig
ansökning om bidrag af allmänna medel för detsammas verkställighet; uti hvilken,
ansökning hufvudsakligen anförts: att, genom anläggningen af jernvägen från Kärrgrufvan
inom Norbergs bergslag till Engelsbergs bruk vid stranden af den genom
Strömsholms kanal med Mälaren sammanbundna sjön Barken, hade visserligen ett
stort steg tagits för underlättande af den ansenliga varuforslingen mellan de i trakterna
omkring Norberg och Hedemora befintliga många bruk och grufvor; men för
att tillfälle skulle beredas lill en säker och billig transport för dessa orters produkter
lill Mälaren, fordrades, alt Norbergs-jernvägen fortsattes till Dal-elfven och att
denna eif blefve segelbar genom Grytnäs, Hedemora och Husby socknar till Upbo
i Schedvi socken. I sådant afseende hade af Löjtnanten i Väg- och vatlenbvggnads-korpsen
G. Nerman uppgjorts plankarta och kostnadsförslag för jernvägs-anliiggning
från Kärrgrufvan till den omkring f:de!s mil norr om Avesta belägna
Asköforsen i Dal-elfven samt denna elfs upprensande på en sträcka af ungefär 3
f:dels mil från nämnde fors, nemligen till Östbo vid Amungen och vidare till Upbo.
Den föreslagna jernvägen, hvars längd skulle komma att utgöra 1 mil 19,830 fot,
borde erhålla enahanda spårvidd, som Norbergs-jernvägen, eller 4 fots. Kostnaden
för densamma beräknades uppgå till 490,000 R:dr R:mt, hvaruti anläggningskostnaden
för en oundvikligen behöflig mekanisk verkstad, som saknades vid Norbergs
jernvägen, vore inbegripen. Upprensnings-arbetena vid Grådö-, Berga- och
Myckelby-forsarne i Dal-elfven, jemte muddringen till 6 fots djup i sjön Amungen
och sundet vid denna sjö, äfvensom aiibringandet af genomfarter å flotlbroarne vid
Grådö och Smedby samt en bro öfver sundet vid nämnde sjö skulle, enligt förslaget,
medföra en kostnad af 46,700 R:dr samma mynt. Under antagande, att ifrågavarande
jernväg komme att begagnas för malm-transporterna lill de masugnar i
Dalarne och Gestrikland, vid hvilka Norbergs-malm vanligen användes, samt för
transporterande af dels de bruksefifekter, som försändes till Westerås, och dels de
Stats-Utskottets Utlåtande Jfö 23S.
11
varor, hvilka forslades till släderna Hedemora och Säther samt kringliggande landsbygd,
hade beräknats, att frakterna skulle å hela jernvägen utgöras af 164.736
centner malm, 94,000 centner tack- och stång-jern m. m. samt 32.300 centner
diverse gods, eller tillsammans 311,236 centner, och S jernvägen mellan Kärrgrufvan
och Rabbatsbennings-bruk 24,784 centner. Inkomsterna af rörelsen å denna
jernväg voro, uti deröfver uppgjord beräkning, upptagna till elt belopp of 38,939
R:dr 76 öre, hvilket belopp förmodades komma att med 21,416 R:dr 87 öre
öfverstiga de beräknade underhålls— och drift-kostnaderna. Såsom föremål för trafiken
på sjön Amungen och den del af Dal-elfven, hvars rensning i sammanhang
med jernvägs-anläggningen föreslagits, hade uppgifvits icke mindre än 391,204
centner malm och jern-effekter. Med afseende å det stora behofvet och den genom
undersökningarne ådagalagda utförbarheten af detta kommunikations-företag,
som likväl, hvad jernvägs-anläggningen beträffade, i anseende till dermed förenade
betydliga kostnader, icke utan understöd från Statens sida skulle kunna verkställas,
bade sökanderne i underdånighet anhållit, att för det bolag, hvilket bildade sig
för anläggande af en jernväg från Kärrgrufvan till Asköforsen, måtte under samina
villor och förbindelser, som stadgades för det tili Gefle-Dala-jernvägen under
sednaste riksdag beviljade statsbidrag, anvisas ett lån å 326,666 R:dr 67 öre,
eller å ett belopp motsvarande -§:delar utaf anläggnings-kostnaden; hvarjemte och
då kostnaderna för upprensningarne i Dal-elfven skulle vara att hänföra till utgifter
för sådana kominunikations-arbeteo, hvilka uteslutande vore för allmän nytta
företagna, helst trafiken på meranämnde flod ej torde kunna med någon afgift
belastas, sökanderne tillika anhållit, att, i öfverensstämmelse med hvad för flera
andra vattendrags upprensande blifvit beviljadt, ett anslag utan aterbetalnings-skyldighet
å 46,700 R:dr R:mt måtte varda anvisadt till de upprensnings- och brobyggnads-arbeten,
som erfordrades för att göra Dal-elfven segelbar från Askö
lbrsen
lill både Östbo i närheten af Långshyttan vid Amungen och Upbo gästgifvaregård
ä landsvägen från Fahlun till Hedemora och Westerås.
Efter yttrande af några betänkligheter, i afseende på det beräknade kostnadsbeloppet
för de föreslagna upprensningarnes verkställande, så att en 6 fots djup
segelled äfven vid lågt vattenstånd i Dalelfven erhöiles, och efter rättande af sökandernes
uppgift, att de för rensningar af flera andra vattendrag beräknade kostnadssummor
blifvit lill hela sitt belopp såsom statsbidrag anvisade, har Styrelsen för
allmänna Yäg- och vattenbyggnader, uti infordradt underdånigt utlåtande angående ifrågavarande
arbets-företags understödjande med bidrag utaf allmänna medel, tillstyrkt,
att ett lån å 326,000 R:dr R:mt måtte för meranämnde jernvägsanläggning
beviljas och ett anslag af 31,000 R:dr samma mynt för rensningsarbetena, helst
den föreslagna kommunikationsleden, efter alla anledningar, skulle blifva af stor vigt
för jernbruken och masugnarne samt hyttorna inom vissa delar af Westmanland,
Dalarne samt Gestrikland; och borde det sålunda förordade statsbidraget få utgå
12
Stals-Ulskottels Ullålande M 258.
till det bolag, som ville förbinda sig att utföra hela detta kommunikationsföretag,
eller både jernvägen från Norbergs Kärrgrufva till Asköforsen och rensningsarbetena
i Dalelfven lill Upbo och i Amungen till Ostbo.
Yid öfvervägande af detta med hvad mera handlingarne rörande den ifråga
ställda
kommunikationsförbättringen mellan Norbergs grufvor och Dalarne innehålla,
bor Utskottet funnit sig icke kunna lemna ulan afseende den i Väg- och Vattenbyggnads-styrelsens
underdåniga utlåtande gjorda erinran emot fullständighelen och
tillförlitligheten af undersökningarne och kostnadsberäkningarne för de föreslagna
rensningsarbetena, i Dalelfven. På sätt bemälde Styrelse jemväl erinrat, torde dessa
rensningsarbeten emot det statsbidrag, sorn dertill varder beviljadt, böra utföras
i sammanhang med jernvägsanläggningen mellan ofvannämnde grufvor och samma
eif, helst syftemålet med den föreslagna jernvägen endast till en del kornine att
vinnas, såvida icke den härigenom beredda kommunikationsleden utsträckes längre
än till det ställe vid elfven, der sjelfva jernvägen skulle sluta. Men Utskottet bar
af de erhållna handlingarne och de för öfrigt meddelade upplysningarne angående
ifrågavarande företag icke kunnat inhemta huruvida de bruksegare och andra näringsidkare,
å hvilkas vägnar understöd af allmänna medel för detta företag blifvit i
underdånighet sökt, äro villige att äfven åtaga sig utförandet af de erforderliga
upprensningsarbetena i Dalelfven och dervarande båtleds framtida underhållande emot
åtnjutande, såsom statsbidrag dertill, endast af en del utaf det belopp, som kostnadsförslaget
upptager och hvars erhållande i egenskap af anslag utan återbetalningsskyldighet
blifvit i den gjorda underdåniga ansökningen förutsatt. Då nu härtill
dessutom kommer, att så fördelaktiga betalningsvilkor för det till jernvägs-anläggningen
begärda lån, som af sökanderne uppgifvits och under sednaste riksdag medgåfvos för
de då beviljade låneunderstöden till Gefle-Dala och Norbergs jernvägsb.olagen, under
nuvarande financiela förhållanden, ingalunda kunna af Stats-Utskottet tillstyrkas,
finner sig Utskottet, oaktadt det stora gagn en ny och förbättrad kommuuikationsled
mellan ofvan uppgifna ställen onekligen skulle komma att medföra för bergshandteringen
inom denna och kringliggande orter, föranlåtet
att för närvarande, afstyrka Rikets Ständers bifall lill anvisandet
af det statsbidrag, som i egenskap af dels lån, dels anslag, blifvit
af Kongl. Majit föreslaget för jernvägs anläggande från Norbergs
grufvefält till Dalelfven samt denna elfs upprensning.
4:o. Angående jernvägs anläggning mellan Linde och Köping-Hult-jernbanan,
i närheten af Näsby kyrka.
Med anledning af Lindes-, Ramsbergs och Nya Kopparbergs bergslagers, genom
utsedde kommilterade, i underdånighet framförda anhållan om ett lån af 400,000
R:dr B:ko för anläggningen af en till begagnande med lokomotiv afsedd jernväg
Stati-Utskottets Utlåtande M 238.
13
mellan Linde stad och Frövi station på Köping-Hultbanan, har Kongl. Maj:t, i
öfverensstämmelse med hvad Styrelsen för allmänna väg- och valtenbygguader tillstyrkt,
likaledes uti propositionen om Statsverkets tillstånd och behof, föreslagit,' att
Rikets Ständer för denna jernvägsförbindelses åstadkommande måtte bevilja ett län af
430,000 R:dr Runt.
Under hänvisande till den i Bergslagernas kommitlerades underdåniga ansökning
meddelade utredning angående vigten och behofvet af denna jernväg, hafva
derjemte, genom väckta motioner inom Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet,
Herr Ehrenborg, Richard, och Herr C. 11. Berglund hemställt, att Rikets Ständer
måtte, för anläggande af en jernväg med 3 fots spårvidd från Lindesberg, eller
någon punkt i närheten deraf, till den vid Näsby kyrka anlagda s. k. Frövi station
å Köping-Hult-jernbanan, bevilja elt under anläggningstiden räntefritt län å 400,000
R:dr B:ko, hvilket borde fä utgå sedan ett för sagde företags utförande bildadt
bolag förbundit sig att tillskjuta den utöfver detta lön erforderliga kostnadssumman
samt ansvara för jernvägsanläggningeus fullbordande; och borde samma lån efter
byggnadstidens förlopp bära 2 procents ränta samt återbetalas medelst 1 procents
årlig amortering.
Enligt hvad Utskottet af handlingarne angående uet i underdånighet sökta låneunderstödet
inbemlat, hafva, tid efter annan, flera särskilda förslag blifvit uppgjorda
lill beredande af en kommunikationsled från Nya Kopparbergs, genom Ramsbergs
och Lindes bergslag, till Hjelmaren eller Mälaren; för hvilket ändamål några
inom sistnämnda 2:ne bergslager belägna sjöar skulle, genom kanaler eller genom
jernvägar, sammanbindas med hvarandra och med antingen sjön Wäringen eller den
på norra sidan om denna sjö numera Iramgående Köping-Hult-jernbanan. Yid
sednaste riksdag underställdes också Rikets Ständer ett då ularbetadt kostnadsförslag
till anläggningen af en jernväg för mindre lokomotiver mellan det nära vid Lindesjö
belägna Dalkarlshytte bruk och Frövi station; hvilket förslag upptog en kostnadssumma
af 373,100 R:dr B:ko, deraf 230,000 R:dr, i härom väckt motion, begärdes
såsom lån utaf allmänna medel emot 3 procents ärlig rönta och 2 procents kapitalafbetalning;
men fastän dåvarande Stals-Utskott, i dess öfver dessa motioner afgifna
och af Rikets Ständer gillade yttrande, erkände behofvet och nyttan af en
omedelbar och ändamålsenlig kommunikation mellan Köping-Hult-jernvägen och
Linde stad jemte deromkring liggande bergslager, samt lörklaräde, att en dylik kommunikation
syntes framdeles böra åstadkommas och att allmänt understöd, i läll
sådant för denna kommunikations tillvägabringande funnes nödvändigt, borde kunna
påräknas sedan nyssnämnde jernväg blifvit fullbordad och för allmänna trafiken öppnad,
afstyrkte Utskottet likväl det löreslagna lånets beviljande, enär, innan KöpingHull-banan
vore färdig, bergslagerna icke kunde ega någon egentlig fördel af en
kommunikationsled till densamma. Under loppet af sagde riksdag ingingo jemväl
bergslagernas kommitterade till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan om fratnläg
-
U
Stats-Ulsholtets Utlåtande JV? 23S.
gande för Rikets då församlade Ständer af det förslag, att kommunikationen mellan
Lindesberg och samma jernbana måtte beredas samt för sådant ändamål beviljas
ränte garanti, lån eller anslag å det belopp och på det sätt, som af Kongl. Maj:t
pröfvades bäst och lämpligast; men som Kongl. Maj:t, redan innan denna ansökning
inkom, aflåtit Sin Nådiga Proposition till Rikets Ständer om då ifrågaställda jernvägs-anläggningars
företagande elier understödjande från det allmännas sida, och
Kongl. Majit dessutom fann frågan, huruvida en jernvägs-förbindelse inom ofvannämnda
bergslager verkligen bade företräde framför en vatten-kommunikation, icke vara
utredd, så ansnge Kongl. Majit den gjorda underdåniga ansökningen för det dåvarande icke
föranleda någon åtgärd. Under tiden mellan sistförfluten och innevarande riksdag har
ett ytterligare förslag tilt kanal-led mellan Nya Kopparbergs bergslag och KöpingHult-banan
uppgjorts, enligt hvilket kostnaden för hela denna kanal-leds anläggande
skulle uppgå till 1,202,850 R;dr B:ko, hvaraf det kostnads-belopp, som beräknades
för öfra delen af ssgde kommunikations-linia, eller från Blåmans-bäcken till sjöt»
Rosvalen, utgjorde 662,200 R:dr och kostnaden för den nedra delen, eller från
Rosvalen till Köping-Hult-banan 540,650 R:dr. Sedermera har den åsigten inom
Bergslagerna gjort sig gällande, att man tillsvidare borde inskränka sina bemödanden
till utförande endast af den nedra kommunikalions-leden, såsom den angelägnaste
och nyttigaste; hvadan och med frånträdande af det framställda förslaget om
en vatten-kommunikation, ytterligare undersökningar blifvit under år 1856
företagna, angående en för ångkraft afsedd jernvägs anläggande från Köping-Hultbanan
vid Näsby kyrka eller Frövi station till Linde. Enligt ett af Civii-ingeniören
A■ Sjögren uppgjordt förslag till anläggningen af denna jernväg, hvars längd korinne
att utgöra 1 mil 21,600 fot, skulle kostnaden derför uppgå till 600,000 R:dr
B:ko, eller, enligt ett sedermera aflemnadt nytt kostnadsförslag, till 613,886 R:dr
samma mynt, hvilket sednare belopp inotsvaVade en anläggnings- och niaterielkostnad
af 385,679 R:dr B:ko för milen. Samtidigt uppgjorda beräkningar öfver
den sannolika trafiken å nämnde jernväg utvisade, att effekter af omkring 80,000
Skepp:ds vigt kunde antagas komma att fraktas från bergslagen nedför banan och
omkring 82,000 centner uppför densamma. Dessa beräknade effekter skulle dock,
till följd af den genom jernvägen framkallade ökade rörelse, kunna höjas med
20,000 ä 50,000 Skeppid.
Vid kostnads-förslagens jemte dertill hörande handlingars öfverlemnande till
Väg- och vatten-byggnads-styrelsen, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro
län uttalat sin öfvertygelse om ifrågavarande företags synnerliga nytta och vigt för
såväl de norra orterna af detta län som bergshrnksidkarne inom Fellingsbro härad,
uti hvilka orter utvecklingen af verksamheten för bergsbrukets förkofran och tillväxt
varit hämmad genom bristen på kommunikations-medel. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande*
ansåge derföre den föreslagna transport-leden, hvilken jemväl komma
att ega en välgörande inverkan pä nästgränsande provinsers industriela förhållanden,
Slals-Utskotlels Utlåtande M 23S.
vara synnerligen förtjent af uppmärksamhet och uppmuntran från det allmännas
sida. Det, angående samma företag och dess understödjande med stats-bidrag, till
Kongl'. Maj:t i September I8S6 af bemälde Styrelse afgifna underdåniga utlåtande
innehåller hufvudsakligen: att profilen utvisade ett särdeles fördelaktigt lutningsförhållande,
utan att några betydligare fyllningar och genomskärningar för jernbanans
utläggning behöfde verkställas; att hvarken några detalj-ritningar vore upprättade
eller den åsyftade spårvidden och skenornas tillämnade tyngd uppgifne; att
de beräknade priserna och qvantiteterna dock syntes utmärka, att för denna bibana
afsetts enahanda dimensioner och lika tunga skenor som blifvit bestämda för Statens
stambanor; att då, enligt Styrelsens åsigt, dimensionerna å nu ifrågavarande
jernväg kunde och borde inskränkas till 4 fots spårvidd samt skenorna och den
rörliga materielen lämpas derefter, skulle den beräknade anläggnings-kostnaden kunna
i betydlig man minskas; att Styrelsen, under sådan förutsättning, ansåge sig icke
böra tillstyrka högre låne-bidrag af stats-medlen ;in 300,000 R:dr B:ko; samt att,
om ett dylikt lån beviljades, borde, antingen denna jernväg komme att vid sin anläggning
erhålla lika dimensioner nied stats-banorna eller ej, planen med större
noggranhet och äfven till sina detaljer utarbetas, innan densamma blefve ar Kongl.
Maj:t gillad för att tjena till efterrättelse vid företagets utförande.
Den skiljaktighet i åsigter, som, i fråga om det kommunikations-medel, hvilket
för rörelsen inom ofvannämnde bergslager och transporterandet af deras hufvudnärings
produkter skulle vara mest gagnande och företrädesvis ändamålsenligt samt
lämpadt efter ortens lokala förhållanden, sålunda visat sig vid uppgörandet och förordandet
af förslagen till en transport-led från dessa bergslager till Köping-Hultjernbanan,
har, tillika med de af Väg- och Vatten-byggnads-slyrelsen framställda
anmärkningar emot det kostnads-förslag, hvarpå nu förevarande ansökning om statsbidrag
för en del af sagde transport-led grundats, väckt betänkligheter hos Utskottet
emot detta stats-bidrags beviljande, innan åtskilliga omständigheter, som måste
inverka både på detsamma® belopp och de vilkor, hvarunder det meddelas, blifvit
fullständigt utredda. I sådant afseende tror Utskottet sig endast behöfva erinra
om angelägenheten deraf, att dessförinnan ett mera omfattande system varder uppgjordt
för kommunikationerna inom ifrågavarande landsort och dessa kommunikationers
sammanbindande med Köping-Hult-banan, helst den jernbana, som, på sätt i
Kongl. Majils till Rikets Ständer vid innevarande Riksdag aflätna Nådiga Proposition,
angående Statens jernvägs-byggnader, blifvit anlydt, framdeles kan komma att
på allmän bekostnad anläggas mellan Örebro och den föreslagna norra stam-barian,
ännu icke är till sin sträckning bestämd. Den i flera hänseenden vigliga och på
det begärda låne-understödets belopp hufvudsakligen inverkande frågan om de dimensioner,
som en ytterligare bibana mellan bergslagerna och oftanämnde bana bör
till största fördel för trafiken erhålla, och om icke de utgifter samt det besvär och
den tidspillan, som måste vara förenade med omlastningar, uppväga de förhöjda
Stats-Utskottets Utlåtande M 23S.
anläggnings- och frakt-kostnaderna vid en jernbana af större spårvidd, har ej heller
hittills blifvit fullständigt utredd. Vid nu anförda förhållanden, finner sig Utskottet,
som likväl instämmer i sednaste Stats-Utskotts yttrande, angående ej mindre behofvet
af en ändamålsenlig förbättring af nuvarande kommunikations-sätt mellan
Linde och Köping-Hult-banarp än Statens medverkan för åstadkommande deraf,
böra för närvarande hemställa, att Rikets Ständer icke må lemna
bifall hvarken till det i Kongl. Majrls Nådiga Proposition förordade
eiler till det i Herrar Ehrcnborghs och Berglunds motioner föreslagna
låne-understöd för anläggningen af en jernväg från Linde till
Köping-Hult-banan.
5:o. Angående anläggningen af en jernväg mellan Köping och Uttersbergs
bruk inom Skinnskattebergs bergslag.
Enligt Kongl. Maj:ts under den 28 November 1856 till Rikets Ständer aflåtna
och i Bihanget till Riks-ståndens Protokoller under .M 35 införda Nådiga
Skrifvelse, i anledning af särskilda framställningar om stats—bidrag för denna jemte
5:ne andra jernvägs-anläggningar, hade, till undanrödjande af det binder för både
jordbrukets och jern-handteringens förkofran, som det nuvarande forslings-väsendet
förorsakade, undersökningar genom enskilda personers försorg och på deras bekostnad
blifvit anställda för beredande af en förbättrad kommunikation, medelst jernväg
för ångkraft, mellan staden Köping och Uttersbergs bruk; hvarjemte fullständig plan
äfvensom kostnads-förslag för en sådan banas anläggning blifvit upprättade af Löjtnanten
i Väg- och Vatten-byggnads-korpsen G. Nerman. Delta kostnads-förslag
upptog en summa af 1,200,000 R:dr R:mt för anläggningen af en jernväg, hvars
längd skulle utgöra 3 mil 7,970 fot, äfvensom af en 4,630 fot lång bibana lill sjön
Lillsvan; och hade det för omförmälda företag bildade bolag hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhållit, alt, för utförande af den föreslagna jernvägs-anläggningen i
öfverensstämmelse med åberopade plan, Nådig Proposition måtte till Rikets Ständer
aflåtas om beviljande åt bolaget af ett lån utaf allmänna medel å 600,000 Rrdr,
eller halfva beloppet af den beräknade anläggnings-kostnaden, mot enahanda vilkor,
som under sednaste Riksdag bestämdes för det Gefle-Dala-jernvägs-bolaget beviljade
låne-understöd; anhållande bolaget derjemte, att det måtte förklaras berättigadt expropriera
jord för jernvägs-anläggningens behof, samt att detsamma för öfrigt måtte
komma i åtnjutande af de fördelar och lättnader, som i likartade fall tillförene
blifvit beviljade. Till stöd för den härom gjorda underdåniga ansökningen, hade
hufvudsakligen blifvit anfördt: att uti den från Köping utgående dal-sänkning, som
bildades af Hedströmmen, funnes på en omkrets af 3 till 4 mil icke mindre än
17 särskilda jernbruk, hvilkas årliga tillverkning, under närvarande förhållanden,
uppginge
Stals-Ulshottels Ullålande JV? 233.
17
uppginge till omkring 60,000 skeppund, eller i det närmaste till '/in af Rikets
hela export af jern-effekler; alt, i samma mån denna tillverkning ökats, hade effekternas
forsling till deras lastage-plats, Köping, mer och mer försvårats, helst forlönerna
under sednare åren stegrats utöfver 100 procent och forman numera, under
vissa tider af året, knappt kunde erhållas; alt dessa med bruks-efFekternas
forsling förenade svårigheter föranledt ett alltför hardt anlitande af bruks-egendomarnes
och derunder lydande landtbönders arbetskrafter, hvilket motverkade de
äfven inom bergslagerna ådagalagda ansträngningar för jordbrukets förkofran; samt
att då, utom olvannämnde jern-effekter, en betydlig mängd spanmål, sill, salt och
andra förnödenheter för bruken måste inom orten forslas, antagas kunde, alt åtminstone
60,000 kördags-verken, eller mer än 200 för hvarje arbetsdag på året,
upptoges för varu-transporterna. Med anledning af omförmälda ansökning, hade
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerås län, vid dess öfverlemnande, i underdånighet
yttrat, att, ehuru den ifrågasatta jernbanan närmast afsåge att tillfredsställa
kommunikations-behofven för en jemförelsevis inskränkt ort, borde dock densamma
genom sin riktning och sitt läge äfven komma den ofvanför liggande bergslagens
trafik till godo; samt att detta företag kunde anses innefatta början till en
vidsträcktare jernvägs-förbindelse af stor betydenhet för framtiden; hvadan och enär
detsamma icke utan stats-bidrag ansåges kunna tillvägabringas, samt den redan
skedda aktie-teckningen innefattade säkerhet för arbetets företagande, om det begärda
låne—biträdet beviljades, den gjorda underdåniga ansökningen på det högsta
förordades af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. Uti derefter afgifvet underdånigt utlåtande,
hade Styrelsen för Allmänna Väg- och Vatten-byggnader anmält: att, efter
hvad planen utvisade, anläggningen kunde ske utan behof af särdeles kostsamma
genomskärningar eller fyllningar; att, sådant oaktadt, endast på några ställen förekomme
starkare lutning än 1. på 80, samt att lutningen å den för de tyngre
transporterne afsedda kommunikations-linien blott på ett enda ställe öfverstege 1
på 100. Spårvidden hade blifvit beräknad till likhet med den för stam-banorna
fastställda, eller 5 fot, men fastän Styrelsen ansåge större spårvidd än 4 fot icke
erfordras, enär ifrågavarande jernväg blott skulle blifva bibana med slutpunkt vid
en inre segelled, syntes dock kostnads-förslagets slutsumma icke vara för högt beräknad,
om äfven 1 fots inskränkning i spårvidden iakttoges. Med framställande
af den erinran, att den större eller mindre angelägenheten af denna jernvägs utförande
berodde deraf, hvarest Statens stambana inom samma ort komme att anläggas,
yttrade Styrelsen, att den ansåge sig, på de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och bolaget anförda grunder, böra tillstyrka proposition till Rikets Ständer
om anvisande af låne-understöd för ifrågavarande företag å det belopp, bolaget i
underdånighet begärt.
Jemte det Kongl. Maj.-t genom högstberörde Nådiga Skrifvelse underrättat RiBih.
till R. St. Pral. »836—1838. 4 Sami. i Åfd. 4 Band. 11 Haft. 3
18
Stals-Ulskollels Ullålande JV§ H3S.
kets Ständer om de underdåniga framställningarne, angående stals-bidrag för verkställigheten
af de, enligt samma skrifvelse, föreslagna jernvägs-anläggningar, samt
dervid meddelat de upplysningar och utredningar i afseende på dessa företag, som
i de ingifna handlingarna förekommit, har Kongl. Maj:l förklarat, alt, ehuru de ifrågaställa
nya kommunikations-lederna komme att medföra väsentligt gagn för de
orter, der desamma skulle anläggas, hade Kongl. Majit likväl, enär de allmänna
medel, hvilka af Kongl. Majit beräknats såsom tillgång för bebofven under nästa
statsreglerings-period, tagits så i anspråk, alt några mera betydliga ytterligare anvisningar
derå svårligen kunde ske för lokala eller kommunala ändamål, ansett så
mycket mer betänkligt att till Rikets Ständer aflåta ovilkorliga förslag om beviljande
vid innevarande Riksdag af låne-understöd för dessa jernvägars utförande, som, derest
arbetena å Statens jernvägs-byggnader skulle fortgå med den drift, Kongl.
Majit afsett vid aflålande af Sin särskilda Proposition derom, svårighet torde mota
att samtidigt erhålla skickliga ingeniörer för flera andra dylika arbeten och isynnerhet
att, utan en för jordbruket känbar afsaknad, kunna anskaffa arbets-manskap
för större sådana byggnads-företag i de orter, som äro belägna i närheten
till Statens jernvägs-byggnader.
Inom Ridderskapet och Adeln har Herr Reutersvärd, Palrik Oscar, uti härom
väckt motion, föreslagit, att det för ofvannämnde jernbanas anläggning bildade
»Köping-Uttersbergs jernvägs-aklie-bolag» matte utaf allmänna medel för detta företags
utförande erhålla det halfva anläggnings-kostnaden motsvarande lån, hvarom
bolaget hos Kongl. Majit gjort underdånig ansökning; och har motionären, efter
anförande af de i denna ansökning uppgifna förhållanden, dessutom upplyst, alt arbetstiden
för ifrågavarande förelags fullbordande vore beräknad till 3 år; att företaget
således skulle blifva fulländadt efter sagde tids förlopp från det sökta låneunderstödets
beviljande; att en viss procent af hela anläggnings-kostnaden redan
vore till utsedde kommitterade inbetald; att bolaget fogat anstalt om införskaffning
från Tyskland af arbetare, som voro vana vid dylika arbeten; samt att
något vidare stats— bidrag icke skulle komma alt af bolagsmännen begäras, om än
jernvägs-auläggningen, till följd af missgynnande förhållanden, ej kunde utföras med
den i kostnads-förslaget beräknade summa.
Oaktadt den jernbana, för hvars anläggning ifrågavarande lån blifvit hegardt,
onekligen komme att blifva af stort gagn och medföra synnerlig lättnad för den
lifliga rörelsen vid de många bergverken inom den ort, hvilken denna bana skulle
genomgå, anser sig Stats-Utskottet dock ej kunna för närvarande förorda framställningarna
om det låne-understöd från del allmännas sida, som för sagde företags
utförande uppgifvits vara erforderligt, enär både utsträckningen och anläggningssättet
samt dimensionerna af den jernväg, hvartill detta lån skulle användas, måste
bero af den ännu icke afgjorda frågan om ledningen af den jemväl föreslagna och
i nästföregående punkt omförmälda stats-banan inom Westerås och Örebro läns
St als-Ut skottets Utlåtande Jl? 235.
19
bergslager, med hvilken bana den jernväg, hvarom nu är fråga, lärer såsom ulgrenings-
eller bi-bana böra framdeles förenas. Vid sådant förhållande och då, enligt
hvad för Utskotlet uppgifvits, ofvanhemälle jernvägs-bolag icke skulle vara belåtet
med do betalnings—vilkor, sorn, med hänsigt till den nuvarande allmänna penningeställningen,
efter Utskottets åsigt, borde af Rikets Ständer bestämmas för ett lån,
som vid denna Riksdag kunde åt samma bolag meddelas, anser sig Utskottet böra
hemställa,
att det begärda låne-underslödel för utförande af jernvägs-anläggningen
mellan Köping och Uttersberg icke må under innevarande
Riksdag beviljas.
6:0. Angående anläggning af en jernväg mellan Westerås och Dalarne.
Åberopande en under sistförflutna Riksdag väckt motion om stals-bidrags an
visande
för en jernvägs-förbindelse mellan samma orter jemte denna motion bifogade
kostnads-förslag och öfriga handlingar, har Herr Silfverstolpe, Fredrik Otto,
förnyat sitt då framställda förslug i afseende på Statens medverkan för anläggandet
af en jernväg från Westerås till Fahlun samt den i närheten af Siljan liggande
Insjön, hvarvid bemälde motionär, under erinran om Rikets sednast församlade Ständers
beslut rörande jernvägs-anläggningen mellan Gefle och Fahlun, yttrat, att genom
denna, med lån utaf allmänna medel understödda, kommunikations tillvägabringande
hade ingalunda det andra af motionären förordade kommunikations-förelagot
blifvit obehöflig!, emedan Dalarne, såsom under sistlidet års vinter visade sig,
icke kunde påräkna att få -sina behof af spanmål och jord-produkter uppfyllda från
Gelle, utan måste i sådant afseende, oaktadt de stegrade forlönerna, fortfarande
vända sig till Westerås, eller denna landsorts vanliga hamnplats vid Mälaren; och
har motionären tillika hemställt, att Rikets Ständer måtte taga i öfvervägande frå
gan
såväl om hela den föreslagna jernvägs-anläggningens fullbordande, som, derest
sådant icke läte sig verkställas, om utförande af en så stor del deraf, att Mälaren
blefve sammanbunden med någon punkt vid Dalelfven, derifrån detta vattendrag
vore eller kunde blifva segelbart under någon längre sträcka. ,
Såsom i förevarande motion erinrats, blefvo de under sednaste Riksdag väckta
frågor om stats-bidrag för åstadkommande af jernvägs-förbindelse mellan Dalarne
och Östersjön vid Gefle samt mellan denna provins och Mälaren vid Westerås behandlade
i eli sammanhang, ocfi i sitt härom afgifna yttrande tillstyrkte dåvarande
Stats-Utskott (Utlåtandet Jtä 274, Litt. 11.), alt Rikets Ständer måtte för en till
begagnande med lokomotiv afsedd jernväg från nämnde landskap till lämplig hamnplats
vid Mälaren eller Östersjön bevilja ett lån, motsvarande två tredjedelar utaf
den summa, som det uppgjorda samt af Kongl. Majit fastställda koslnads-förslaget
upploge; och skulle, enligt Utskottets hemställan, det ankomma på Kongl. Majit
20
Slals-Ulskoltels Ullålande M 253.
att, i händelse bolag bildade sig för anläggande af jernvägar från Dalarne till både
Mälaren och Östersjön, i nåder bestämma hvilketdera bolaget finge komma i åtnjutande
af det anvisade stats-bidraget äfvensom öfriga för det ena eller andra
företagets utförande medgifna förmåner. Hvad Utskottet sålunda tillstyrkt, bifölls
dock endast af tvenne Riks-stånd; hvadan omröstning för denna frågas afgörande
anställdes inom Förstärkt Stats-Utskott, dervid såsom Rikets Ständers beslut antogs
den mening, derom de tvenne andra Riks-stånden förenat sig och enligt hvilken
ett Stats-bidrag af 1,600,000 R:dr B:ko borde i egenskap af lån anvisas för en
jernväg mellan Fahlun och Gefle.
Sedan ett så betydligt understöd af allmänna medel beviljats för att genom
jernbana mellan sistnämnde tvenne städer bereda en utfartsväg för de inom Dalarne
öfver provinsens egna behof framalslrade varor samt underlätta tillförseln till denna
provins af de lefnadsförnödenheter, som densamma måste hemta från andra orter,
och då anläggningen af sagde jernbana, hvartill ett ytterligare tillfälligt låneunderstöd
af 600,000 R:dr R:mt under innevarande Riksdag blifvit anvisadt, ännu icke
hunnit fullbordas, anser sig Stats-Utskottet, isynnerhet under nuvarande förhållanden,
icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att jemväl med dertill erforderligt stats-bidrag
understödja företagandet och utförandet af en annan längre och kostsammare jernvägs-an!äggning
från samina provins. Utan att vilja bestrida nyttan och framtida
behofvet af en omedelbar kommunikation mellan nämnde vidsträckta och folkrika landskap
samt Mälaren och de denna stora sjö omgifvande bördiga trakter, finner sig
derföre Utskottet, som villigt erkänner den ömsesidigt gagnande inverkan på näringslifvet
och den ekonomiska ställningen inom liera delar af Riket, en sådan ändamålsenlig
kommunikation skulle komma att medföra, föranlåtet hemställa,
att det af Herr Silfverstolpe under denna Riksdag ånyo framställda
förslag, angående stats-bidrag för jernbanas anläggande mellan Dalarne
och Westerås, icke må föranleda någon ålgärd å Rikets Ständers
sida.
7:o. Angående anläggning af en jernväg, såsom bibana, från Köping till
Stochholm.
Det af Riksdags-fullmäktigcn Erik Mallmin från Westerås län i sin motion om
inlösande för Statens räkning af den anlagda jernvägen mellan Örebro och Köping
och denna jernvägs hänförande till stam-banorna alternativt framställda förslag, att,
i händelse sagde jernväg icke komme att bland Statens jernbanor upptagas, Rikets
Ständer måtte bevilja ett slats-anslag af 9,300,000 R:dr Runt för anläggande af
en bi-bana från Köping till Stockholm, har redan af Utskottet blifvit omförmäldt i
Utskottets afgifna Utlåtande 62, angående de under innevarande Riksdag föreslagna
jernvägs-staroliniers utförande samt dertill erforderliga medels anvisande; och
Slats-Utskottets Utlåtande JM 233.
21
hvad i samma Utlåtande blifvit anfördt till stöd för Utskottets tillstyrkan, att stambanan
mellan Stockholm och Götheborg måtte anläggas söder om Mälaren, innefalta'r,
enligt Utskottets åsigt, tillfyllestgörande skäl för Utskottet att, i öfverensstämmelse
med sin förut uttalade öfvertygelse i frågan om en jernvägs-anläggning
på Statens bekostnad långs efter norra sidan af nämnde sjö, hemställa,
att Riksdags-fullmäktigen Mallmins alternativa förslag om den uppgifna
anslags-summans anvisande ulan återbelalnings-skyldighet, för
att dermed anlägga den af honom förordade jernbana, mätte af
Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
8:0. Angående anläggandet af jernväg mellan Hvetlanda och Oskarshamn.
Genom förut omförmälda nådiga skrifvelse af den 28 November 1856, har
Kongl. Maj:t för Rikets Ständer tillkännagifva, att, medelst särskilda af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Jönköpings och Kalmar län insända och förordade underdåniga
ansökningar, intressenterne i ett ifrågastäldt företag, att anlägga jernbana från staden
Oskarshamn inom Stranda härad af Kalmar län till Hvetlanda inom Ostra härad
af Jönköpings län, anhållit, att, sedan, lill bestridande af kostnaderna för erforderliga
undersökningar och förslag i afseende på en sådan, af behofvet högt påkallad
kornmunikations-led, jordegare och näringsidkare i orten sammanskjutit nära
6.000 R:dr B:ko och Chefen i Östra Väg- och vatten-byggnads-distriktet, Majoren
Friherre G. De Geer upprättat fullständig arbetsplan, med tillhörande kartor och
ritningar samt alternativa kostnadsförslag för anläggning af en jernbana med enkelt
spår, af något öfver mils längd, från nämnde stad uppåt Emmå-dalen lill Hvetlanda,
enligt hvilket förslag kostnaden för en bana af 5 fots spårvidd skulle uppgå
till ett belopp af 5,063,000 R:dr, och för en bana af endast 4 fots spårvidd till
3.999.000 R:dr Riksmynt, Kongl. Maj:t, för utförande af denna jernvägs-anläggning,
enligt det sednare alternativet, hvilket af aktie-egarne, som beslutat, medelst
aktie-teckning, bilda ett bolag för sagde företags verkställande, ansetts tillfyllestgörande,
enär ifrågavarande jernbana vore hufvudsakligen beräknad för varu-transport,
täcktes bevilja ett låne-understöd af allmänna medel å §:de!ar utaf det derför
beräknade kostnads-beloppet, eller å 2,666,000 R:dr R:mt, mot samma vilkor,
som vid sednaste riksdag blifvit Gefle-Dala jernvägs-bolaget förunnade; hvarjemte
sökanderne i underdånighet begärt, alt arbets-tiden måtte utsträckas till tio år med
rättighet för bolaget att vägbyggnaden på kortare tid fullborda samt alt lyfta lånet
med ^:del sedan arbetet blifvit börjadt, och derefter med '/i0:del för hvarje färdig
mil af vägsträckan.
Till stöd för det sålunda sökta lånets beviljande, hade i den derom gjorda
ansökningen i underdånighet anförts, att ofvannämnda landsort vore särdeles vanlottad
på lätta kommunikationer och att en jernvägs-anläggning sannolikt på få ställen
22
Sluts-Utskottets Ullålande J\t 238.
kunde ske med mera utsigt att blifva gagnande för orten samt lönande för anläggarne,
än å den utsedda lokalen för den ifrågasatta jernbanan, hvilken, då den
skulle erhålla sin sträckning långs Emtnå-dalcn, komine att genomlöpa en trakt, der
skog och fruktbara dalar oinvexlade samt mångå bruk och andra anläggningar redan
förefunnes, och gynnande tillfallen lill flera dylika inrättningar erbjödc sig, samt
få sin ändpunkt i den mest bördiga och på flerfaldiga naturalster rika delen af
Jönköpings län; och borde fördelarne af delta företag blifva ännu större efter fullbordandet
af Statens östra stambana, hvilken förmodades komma att framgå i närheten
af den nu föreslagna hi-hanans inre slutpunkt. '
Efter vitsordande of de för öfrigt utaf sökanderne uppgifna förhållandena, hade
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län tillagt, alt jernvägs-förbindelsen
mellan en djup och lätt tillgänglig sjöhamn, på ena, samt det inre af landet, på
andra sidan, äfven i afseende å Rikets försvar borde medföra väsentliga fördelar.
Likaså hade Styrelsen för allmänna Väg- och vallen-byggnader, uti sitt derom infordrade
underdåniga utlåtande, förordat samma företag samt dervid yttrat, att Styrelsen
ansåge den föreslagna jernbanan, jemte den från Asasjön, söderut genom
åtskilliga sjöar i Kronobergs län, gående vatten-kommunikationen samt den i samband
dermed stående jernbanan genom Blekinge till Carlshamn, vara bland de vig—
tigare och nyttigare kominunikalions-lederna i södra Sverige, samt alt Styrelsen
instämde i den åsiglen, att fyra fois spårvidd, med derefter afpassad rörelse-materiel,
borde blifva lämpligast för ifrågavarande jernväg. Styrelsen hemställde derföre,
ali Kongl. Maj:t måtte aflåta Nådig Proposition till Rikets Ständer 0111 anvisande
af det begärda låne-underslödel, hvilket visserligen vore betydligt, men dock skulle
komma att till utgående fördelas på en längre tidrymd, derest vederbörandes i detta
hänseende framställda förslag bifölles.
I afseende på det för meranäinnde jernvägs-anläggning i underdånighet sökta
lån, har Kongl. Maj:t, som ansett den omständigheten, att någon statsbana för
kommunikationernas förbättrande i samma trakt af riket icke blifvit föreslagen, jemväl
tala för detta företags verkställighet, uti högstberörde Nådiga Skrifvelse, yttrat
samma åsigter, som i fråga om det likaledes i underdånighet begärda understödet
af allmänna medel för cn dylik anläggning mellan Köping och Uttersberg blifvit
anförda.
Efter omförmälande af åtskilliga inom Småland förekommande lokala och industriel
förhållanden, hvilka skulle ådagalägga behofvel a en sådan kominunikations-led,
som nu blifvit föreslagen mellan de inre delarne af delta landskap och
kusten af Östersjön, och med åberopande af flera förmenta skäl för stals-bidrags
beviljande till delta allmänt vigtiga företag, hafva Herr Carleson, Fredrik, och Riksdags-fullmäktigen
Daniel Danielsson från Jönköpings län, uti derom hos Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-ståndet väckta motioner, föreslagit, alt Rikets Ständer,
för anläggningen mellan Oskarshamn och Hvetlanda af en jernbana med 4 fots
Slats-Ulskoltels Ullålande Jts 235.
23
spårvidd, enligt Majoren Friherre De Geers dertill uppgjorda förslag, måtte bevilja
ett lån å 2,666,000 R:dr R:mt, motsvarande således f:delar af den beräknade
kostnadens sammanlagda belopp, och att för detta låneunderstöd måtte stadgas hufvudsakligen
samma vilkor och förmaner, som bestämdes för det under sednaste
Riksdag anvisade lån för jernvägs-anläggningen mellan Gefle och Fahlun; dock
borde, enligt Herr Carlesons härvid, på anförda skäl, föreslagna tillägg, arbefs-tiden
kunna förlängas till högst 10 år samt £:del af lånets belopp få lyftas då arbetet
vore börjad t och f:delar af aktie-summan blifvit tecknade, samt derefter Vio:del
utaf lånebeloppet ulbekommas för hvarje fullbordad mil.
Siats-Utskottet har redan uti ett föregående Utlåtande, i fråga om en annan
kominunikations-led från de inre dalarne af Småland till Östersjön, hvartill bidrag
af allmänna medel jemväl under innevarande riksdag föreslagits, uttalat sin åsigt
angående behofvet och nyttan af förbättring i kommunikationerna inom denna landsort,
hvars förkofran i ekonomiskt och industriel hänseende motverkas af det nuvarande
besvärliga och kostsamma forslingssättet för ortens produkter och förnödenhetsartiklar.
Utskottet har också tillstyrkt samt Rikets Ständer beviljat ett ansenligt
statsbidrag för åstadkommande af en transport-led genom nämnde provins lill den
vid södra Östersjö-kuslen belägna handelsplats, som länge utgjort den förnämsta
afsättnings- och stapel-orten för de medlersta, från hafvet afskilda, trakterna utaf
detta landskap. Nyssnämnde transport-led kommer visserligen icke alt undanrödja
behofvet af underlättade kommunikations-medel mellan Östersjö-kusten och den del
af Småland, som den nu ifrågaställa jernvägen skulle genomgå, men innan Rikets
Ständer anvisa det betydliga bidrag dertill, sorn från Statens sida enligt förevarande
framställningar erfordras, synes böra närmare undersökas huruvida den föreslagna
jernvägslinien är just den lämpligaste och fördelaktigaste för rörelsen och kornrnunikations-väsendet
inom denna ort, samt om den uppgifna platsen, Hvetlanda, företrädesvis
och ulan afseende å riktningen af en blifvande stambana genom Östergötland
och nordöstra delen af Jönköpings län, bör antagas till slutpunkt för en
från hafskusten mot vester till detta läns inre delar gående jernbana. Under erinran
derjemte om de mångfaldiga och betydliga stats-bidrag, som Rikets nu församlade
Ständer beviljat för samtidigt företagande eller fullföljande af arbeten till
kommunikations-anstalternas förbättrande inom alla delar af riket, anser sig Utskottet
alltså böra
afstyrka några medels anvisande vid denna Riksdag för jernvägsanläggningen
mellan Oskarshamn och Hvetlanda.
9:o. Angående en jertibanas anläggande från Mariestad till vestra stambanan.
Då, till följd af ofvannämnde stambanas fastställda riktning genom Skaraborgs
Slals-Utskottels Utlåtande JM 233.
län, en bibana till densamma från Mariestad ansåges nödvändig, på del att denna stad
jemte omgifvande landsort måtte kunna få dela förmånerna utaf den genom sagde
kommunikations-medel förväntade ökade trafik, och på det att den ännu mera omfattande
fördelen ej blott för samma ort utan för hela landet af en jernvägs-föibindelse med
segelfarten å sjön Wenern icke måtte komma att gå förlorad, hade, enligt Kongl.
Maj:ts ofvanberörde Nådiga Skrifvelse, flera af staden Mariestads invånare och
fastighets-egarne i kringliggande trakt föranstaltat och bekostat undersökning i och
för anläggning af en sådan bibana, hvarefter af Löjtnanten Friherre A. Adelsvärd
upprättats plan och kostnadsförslag för utförande af jernväg från nämnde stad,
förbi Ullervad, till Vestra stambanan, i närheten af Hjälstads kyrka, hvilken jernvägs
längd skulle komma att utgöra en mil 29,000 fot; hvarjemte en häst-bana af
5,000 fots längd borde anläggas genom staden till hamnen. Kostnads-förslaget för
denna jernväg, hvilken ansåges böra erhålla samma spårvidd, som stats-banorna, slutade
sig med en summa af 652,545 R:dr 44 sk. Banko; och hade den, med afseende
å detta företag utsedda Bestyrelse, till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna!
berörde kostnadsförslag med tillhörande plan- och profil-kartor, jemte deröfver
afgifvet yttrande af Chefen för Statens jernvägs-byggnader, Ofverste N. Ericson,
under hvars inseende omförmälda plan och kostnads-förslag blifvit uppgjorda, samt
i underdånighet anhållit, att, enär den föreslagna jernvägen icke uteslutande eller
ens hufvudsakligen afsåge enskild fördel för den ort, hvarifrån förslaget, utgått, utan,
genom den betydligt ökade trafik, sorn densamma skulle tillföra vestra stambanan,
och det gagn den skulle bereda en ganska vidsträckt landsort, vore lill sina verkningar
nära nog att jemföra med en stam- eller stals-bana, Kongl. Maj:t läcktes
till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition, att, såvida icke ifrågavarande bibana
kunde blifva anlagd på allmän bekostnad, bidrag dertill af stats-medlen måtte anvisas,
att utgå med trefjerdedelar af det beräknade kostnads-beloppet, emot vilkor
att, om så nödigt funnes, jernvägen med dess tillhörigheter skulle framdeles, sedan
de enskilda aktieegarne genom inkomsterna deraf fått ersättning för sina lemnade
bidrag, öfverlåtas åt Staten, eller ock att ett låneunderstöd å samma belopp måtte
beviljas på sådana vilkor, att både ränta och kapital-afbetalning kunde af de blifvande
inkomsterna för vägens Begagnande åstadkommas. Efter det Kongl. Maj.ts
Befallningshafvande i Skaraborgs län, vid denna underdåniga ansöknings insändande,
hemställt, att, då en mellan Mariestad och vestra stambanan öppnad förbindelse
ostridigt skulle lända till förmån för Westergöthland samt till förökande af trafiken
på hufvudbanan, för nu ifrågavarande anläggnings utförande måtte beviljas så stort
understöd af allmänna medel, som kunde vara förenligt med de grunder Rikets
Ständer för dylika fall funnit sig böra antaga, har Styrelsen för allmänna Väg- och
vatten-byggnader i afgifvet underdånigt utlåtande anfört, att Styrelsen, hvad planen
för arbetet beträffade, ansåge sig, med afseende å hvad Ofverste Ericson derom
_ yttrat
Stats-Ulskollets Utlåtande M 23S.
yttrat och upplyst, icke böra mot de gjorda beräkningarne framställa anmärkning;
men enligt Styrelsens åsigt skulle dock kunna ifrågasättas, huruvida det vore riktigt
att för bibanor och rörelse-materielen derå iakttaga samma dimensioner, som för
statens stambanor, helst det i allmänhet och med hänsigt till den ringare såväl
anläggnings- som underhålls-kostnaden, syntes vara skäl alt bibanorna erhölle mindre
dimensioner, än de för hufvud-banorna bestämda, dervid likväl särskilda förhållanden
kunde i vissa fall föranleda undantag; och om äfven dimensionerna för nu
ifrågavarande bibana blefve lika med stambanans, borde dock deraf icke blifva en
följd, alt bibanan skulle "betraktas lika med stambanan och byggandet af den förra
jemväl ske på Statens bekostnad, utan syntes denna bibanas anläggning, på sätt
Kongl. Majit yttrat i Sin angående oftanämnde kommunikations-medel under sist-r
förlidna Riksdag aflåtna Nådiga Proposition, böra ankomma på den enskilda företagsamheten,
dock så att låne-understöd af stats-medel å visst belopp af anläggningS-kostnaden
dertill kunde erhållas, när tillgångarne sådant medgåfve; tillstyrkande
Styrelsen således att, derest Kongl. Maj:t, oansedt något bolag ej hunnit bildas för
utförande af den från Mariestad föreslagna jernbanan, ändock funne skäl att till
Rikets Ständer göra framställning om beviljande af understöd för densamma, i sådant
ändamål måtte föreslås ett lån å enahanda belopp, i förhållande till den beräknade
anläggnings-kostnaden, som det vid sednaste Riksdag beviljade låne-understödet
för Gefle-Dala-jernvägen, eller motsvarande 2/3:delar utaf kostnads-förslagets summa
och således å eli till 433,000 R:dr B:ko jemnadt belopp.
Enär, såsom Kongl. Majit i förevarande Nådiga Skrifvelse erinrat, de under
instundande stalsreglerings-period för extra eller tillfälliga stats-utgifter disponibla
tillgångar tagits i anspråk för mångfaldiga olikartade föremål, hvartill bidrag af allmänna
medel redan under innevarande Riksdag blifvit beviljade, och då dessa tillgångar
svårligen medgifva anvisandet derå af några ytterligare, mera betydliga utgifter
för lokala eller kommunala behof, har Stats-Utskotlet, utan att vilja bestrida
det jemväl af Kongl. Majit erkända väsentliga gagn, som den nya jernvägs-förbindelse,
hvarom nu är fråga, skulle komma att för kringliggande ort medföra, funnit
destomindre skäl att under nuvarande financiela förhållanden förorda det sökta statsbidraget
för denna jernväg, som under mellantiden intill Rikets Ständers nästa sammankomst
dylika, uteslutande på Statens bekostnad företagna, arbeten komma att
inom samma ort utföras å den genom Skaraborgs län gående stambanan, samt derigenom
en för ortens rörelse särdeles vigtig förbättring i kommunikations-anstalterna
beredas. 1 öfverensstämmelse med nu uttalade åsigter och under instämmande i
Väg- och Vatten-byggnads-styrelsens yttrande i fråga om anläggningen ensamt på
allmän bekostnad af en bibana från Mariestad till vestra stambanan, får Utskottet
således afstyrka
Bih. lill R. St. Pral. 1856—185». 4 Sami. i Afd. 4 Band. 11 Haft. 4
26
Slats-Otshotiels Utlåtande M 253.
beviljandet af låne-understöd för della företags utförande under dets
tid, som innevarande Riksdags stats-reglering kommer att omfatta.
10:o. Angående jernvägs-förbindelse mellan staden Harås och vestra stambanan
i närheten af Herrljunga.
Redan i början af år 1856 bade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs
län, uppå derom gjord ansökning af Bestyrelsen för det bolag, som bildat
sig för alt åstadkomma en bibana från Borås lill Statens vestra stambana, ingått
till Kongl. Maj:t med underdånig framställning om låne-understöds beviljande för
anläggningen af en sådan jernväg, hvilken ansåges böra i närheten af Wårgårda
förena sig med nämnde stambana; i anledning hvaraf Kongl. Maj:t, under den 18
April samma år, förklarade, att Kongl. Majrt, sedan vederbörande afgifvit fullständig
plan äfvensom kostnads-förslag i afseende på detta arbets-företags utförande, ville
taga i öfvervägande, huruvida Nådig Proposition angående ett lån af allmänna medel
för detsammas understödjande, i större eller mindre mån, borde till Rikets Ständer
eflålas. Sedermera blelvo, under Chefen för Statens jernvägs-byggnader, Ofverste
Ericsons ledning och inseende, undersökningar för ifrågavarande jernvägs-anläggnings
verkställande sagde år förrättade å flera linier samt en fullständig, af kostnads-förslag
åtföljd, arbetsplan för denna jernbana i den vid undersökningarna lämpligast
befunna riktningen, eller från Borås till Herrljunga, uppgjord af Löjtnanten
i Väg- och Yatten-byggnads-korpsen G. Wennerström; varande i det af honom
upprättade förslag kostnaden för en 3 mil 32,890 fot lång jernväg med enkelt
spår af 5 fots vidd mellan dessa ställen beräknad till 1,705,856 R:dr B:ko. Uti
häröfver afgifvet yttrande, tillkännagaf Öfverste Ericson, att, ehuru han i (råga om
den punkt, der den föreslagna jernvägen skulle förena sig med stambanan, förut
varit af den åsigt, att för den framtida rörelsen Sköfde vore en fördelaktigare föreningspunkt,
än det 1'/« mil längro från Göteborg belägna Herrljunga, ansåge han
sig likväl, med afseende å det väckta förslaget alt sammanbinda Lidköping med
meranämnde stambana genom en bibana, som skulle genomgå den sädesrika del af
Skaraborgs län, hvilken allmänt benämndes Lerslätten, äfven böra tillstyrka Boråsbanan
ledning öfver Borgstena till Herrljunga, hvarigenom denna bana komme att
möta den från Wenern och Lidköping till vestra stambanan gående bibana samt
bereda direkt jernvägs-förbindelse mellan nämnde stora insjö och Borås samt omgifvande
landsbygd. Hvad det af Löjtnant Wennerström uppgjorda kostnads-förslaget
beträffade, yttrade Öfverste Ericson, att han, som, tillika med Majoren C. E.
Norström, genomgått detta förslag, funnit, detsamma tillförlitligt och så uppsläldt,
att ett enskildt bolag kunde derpå grunda sina beräkningar.
Med åberopande af samma kostnads-förslag, har ofvanbemälda Bestyrelse hos
Kongl. Maj:t ånyo i underdånighet anhållit om Nådig Propositions aflåtande till Ri
-
Stats-Ulskottets Utlåtande J\$ 233.
27
kets Ständer, angående beviljandet för nu ifrågavarande jernvägs-anläggning af ett
amorterings-lån, hvars belopp motsvarade V3 .‘delar utaf de beräknade kostnaderna,
och hvars betalnings-vilkor öfverensstämde med dem, som under sednaste Riksdag
bestämdes för lånet till Gefle-Dala-jernvägens anläggning. Vid den härom gjorda
underdåniga ansökningens insändande tiil Kongl. Maj:t, har, i anseende till företagets
vigt för hela orten, och då industriens framtida bestånd och utveckling inom det
betydande fabriks—distrikt, som omgåfve Borås, vore af detta företags framgång beroende,
Kongl. Majds Befallningshafvande i länet anmält detsamma såsom förtjent
af Kongl. Majds synnerliga hägn. — Till ådagaläggande af den allmänna öfverlygelsen
inom orten om nödvändigheten och de ekonomiska fördelarne af den föreslagna
jernvägs-kommunikationen, hade Bestyrelsen bifogat sin underdåniga ansökning
ett utdrag af Elfsborgs läns Södra , Hushållnings-sällskaps protokoll vid årssamrnanträdet
i Februari 1856; af hvilken handling inhemtas: att vid sagde tillfälle
den åsigt blifvit enhälligt uttalad, att, såvida ej en bibana komme att. anläggas
från Borås till stambanan mellan Göteborg och Stockholm, skulle innevånarne just
i den del af nyssnämnda län, som gjort sig allmänt känd för sin industriel verksamhet,
men hvarest jordbruket icke ens under ymnigare år kunde frambringa hälften
af ortens spanmåls-behof, otvifvelaktig! hafva att motse en bekymmersam framtid,
helst stats-banan komme att framgå genom de trakter af Skaraborgs län, från
hvilka spanmål jemtö andra lefnads-förnödenheter forslades till ifrågavarande landsort,
men hvilkas produkter framdeles, sedan, genom den af Staten verkställda jernvägsanläggningen,
ett beqvämare transport-medel för dem erhållits, sannolikt skulle komma
att fraktas till Göteborg, Stockholm eller andra vid stambanan belägna orter, i
stället för att, med större kostnad och tidsspillan, föras på de djupa och backiga
landsvägarne till Borås. Dessutom skulle de jemförelsevis svåra och besvärliga kommunikationerna
såväl med de ställen, hvarifrån materialierna till ortens industrialster
hemtades, som med de orter, der dessa sednare förvttrades, så fördyra desamma,
att de i afseende på sitt pris ej kunde i verldsmarkuaden täfla med annorstädes
tillverkade dylika varor; hvilket naturligtvis måste inverka på företagsamheten
och arbets-förtjensterna inom denna ort samt möjligheten för dess talrika befolkning
att, utan behof af undsättning från det allmännas sida, kunna sig försörja.
Beträffande beräkningen af den behållna inkomsten å en bibana mellan Borås och
vestra stambanan, yttrade Hushållnings-sällskapet, att denna, redan år 1853, till
68,000 R:dr B:ko beräknade årliga inkomst kunde, i anseende till den sedermera
ökade forslingen, höjas med 50 procent och för framtiden upplagas till än högre
belopp.
Uti sitt rörande denna jernvägs-anläggning infordrade underdåniga utlåtande,
har Väg- och Vatten-byggnads-styrelsen anfört, att då planen blifvit upprättad i följd
af undersökningar å lokalen, kontrollerade af Chefen för statens jernvägs-byggnader,
och bemälde Chef, sorn bestyrkt kostnads-förslagets tillförlitlighet, efter öfvervägande
28
Stals-Utskollcls Ullålande JU 238.
af de uppmätta och afvägda liniernas ömsesidiga svårigheter och företräden, så väl
i afseende på anläggningen som framtida rörelsen, vitsordat den till Herrljunga
framgående liniens företräde framför de andra ifrågasatta linierna, ansåge Styrelsen
sig icke ega anledning till anmärkning emot samma plan i annat afseende, än att
dimensionerna, likasom rörliga malerielen, blifvit beräknade i full enlighet med do
för stambanorna bestämda, ehuru, enligt Styrelsens åsigt, såsom allmän regel kunde
antagas, att bibanor borde anläggas med mindre spårvidd och mindre tunga skenor,
samt följaktligen för lättare och mindre kostsam materiel än stambanornas; men att
emellertid Borås-banan torde böra betraktas såsom ett undantag från nämnde regel,
enär beskaffenheten af de varor, hvilka derå hufvudsakligen komme att föras, eljest
skulle göra nödigt att för omlastningarna vid stambanan anlägga magasiner och
anställa särskilde tjenstemän, samt dessutom denna jernväg i framtiden möjligen
komme att utsträckas på andra sidan om Borås och således med stambanan förbinda
en ej obetydlig del af det sydvest om densamma belägna landet. Väg- och
Vatlen-byggnads-styrelsen har derföre i underdånighet tillstyrkt, att det begärda
lånet måtte blifva beviljadt med 1,136,000 R:dr B:ko, under vilkor att jernbanan
och den rörliga materielen skulle genom bolagets försorg framgent vederbörligen
underhållas.
Vid det af Kongl. Maj:t, i fråga om jemväl hegardt understöd för anläggningen
af en bibana från Mariestad tili samma stambana, anförda förhållande med de allmänna
medel, hvilka i propositionen angående stats-verkets tillstånd och behof beräknats
såsom tillgång för statens utgifter under nu förestående statsreglerings
period,
har Kongl. Maj:t, oaktadt en bibana från Borås, efter all sannolikhet, borde
bereda fördel äfven för det allmänna genom ökad trafik å vestra stambanan, ansett
Sig förhindrad att till Rikets Ständer aflåta ovilkorligt förslag om låne-understöds
anvisande redan vid denna riksdag för oftanämnde jernvägs-anläggnings utförande.
Genom en inom Borgare-Ståndet väckt motion, har staden Borås’ ombud vid
innevarande riksmöte Herr C. G. Hydin, med hvilken Herrar C. Hasselrot och S. G.
Wetterberg sig förenat, jemväl anhållit, att, för företagande och fullbordande af den
ifrågaställa jernvägs-anläggningen från Borås till Herrljunga, måtte beviljas ett låneunderstöd,
motsvarande två tredjedelar af det i kostnads-förslaget beräknade belopp,
eller i rundt tal å en summa af 1,706,000 R:dr Runt, emot samma vilkor, som
af Rikets sednast församlade Ständer föreskrefvos för det af dem beviljade enahanda
understöd för Gefle-Dala-jernbanan; åberopande motionären, till stöd forsin gjorda
framställning, Rikets Ständers under sednaste riksdag fattade och i deras underdåniga
skrifvelse of den 18 November 1854 intagna beslut, enligt hvilket företagandet
och utförandet af de smärre jernvägs-anläggningar, som för kommunikationer af mindre
utsträckning erfordrades, skulle ankomma på den enskilda industrien och företagsamheten,
samt på särskild pröfning i hvarje fall komma att bero om och i hvilken
mån dylika företag skulle af staten understödjas, hvarvid företräde borde tillerkännas
Slats-Utskottets Utlåtande M 235.
59
Anläggningen af sådana jernvägar, som komine att stå i direkt förbindelse med någon
af staten anlagd jernbana; ocb har motionären härvid tillagt, att, i fråga om den
föreslagna jernbanan från Borås, förekomme det förhållande, att denna bana skulle
stå i direkt förbindelse icke allenast med den af staten anlagda vestra stambanan,
utan just med den snart redan färdiga ocb lill allmänt begagnande upplåtna delen
af samma stats-bana, å hvilken derefter genom Borås-banan skulle uppkomma en
högst vinstgifvande trafik. Motionären, som vid sådant förhållande ansåg anläggningen
af den utaf honom förordade bibana i dubbelt hänseende böra företrädesvis befrämjas
genom understöd af allmänna medel, har, i afseende på de fördelar, hvilka för
ej mindre kringliggande orter, än hela landet, vore att påräkna af ifrågavarade jernbana,
uppls st och yttrat: att genom denna utgrening från vestra stambanan komme
en befolkning af 100,000 personer, hvaraf större delen sysselsatte sig med den för
hela riket vigtiga väfnads-industrien, i tillfälle att inom kortare tid och till lägre
pris än hittills från andra orter förskaffa sig de för väfnads-yrket erforderliga materialier;
— att genom minskade frakt—utgifter för rå--ämnena och än mera genom
fabrikaternas mindre kostsamma forsling från tillverknings-orten, komme äfven denna
orts för allmänt begagnande afsedda och behöfliga tillverkningar att kunna emot billigare
pris foryttras inom alla delar äf landet, der stam- och bi-banor utgrenade sig; —
att de med ett billigare till verknings—pris förenade förmåner, komme ytterligare att
ökas derigenom, att transport-kostnaderna minskades för den talrika befolkningens
spanmåls-behof och öfriga lifs-förnödenheter, hvilka från andra orter
måste anskaffas och på hjuldon forslas 6 ända till 16 mil; — att för staden Göteborg
äfvensom Skaraborgs län samt flera andra orter, hvilka redan hade en betydlig
varu-afsätlning i Borås och kringliggande landsbygd, skulle beredas ansenliga fördelar
genom en jernvägs-kommunikation med denna afsättnings-ort jemte dermed förenade
lindrigare frakt-kostnader samt ökad konsumtion;—att, genom Borås-banans
förening med stambanan, denna sednare komme att erhålla en ganska betydlig tillökning
i den vid dess anläggning påräknade passagerare- och varutrafik, hvaraf en
icke ringa inkomst och tillgång för fullföljandet af arbetena å samma stambana
borde kunna uppkomma; — samt att genom den nu föreslagna äfvensom de likaledes
ifrågaställa bibanorna dels från Mariestad och dels från Lidköping, alla vid
W enern belägna städer och orter komme att erhålla en lätt och jemförelsevis föga
kostsam kommunikation med sydliga delarne af Elfsborgs län och afven med åtskilliga
andra långt inuti landet liggande trakter af rikets vestliga provinser, derest
Borås-banan framdeles fortsattes i sydlig riktning från Borås och sålunda komme att bilda
den kortaste och andamålsenligaste förbindelsen mellan Westergötland och Halland samt
Sveriges rikaste och mest befolkade landskap. Slutligen har motionären erinrat,
hurusom slaten vore fullt betryggad för ifrågavarande företags fullständiga
utförande, i händelse det dertill begärda lånet beviljades, enär de män, som ingått
i det för samma företag bildade bolag och deruti tecknat aktier för en summa af
30
StaU-Ulskottete Utlåtande M 258.
mer än 830,000 R:dr R:ml, icke gerna kunde tänkas hafva förbundit sig till de
ansenliga utbetalningarna och underkastat sig äfventyret af den förestående återbärings-skyldigheten,
utan att hafva gjort sig förvissade derom att företaget, i fall
det sökta slats-bidraget erhölles, både kan utföras och kommer att bära sig; varande,
genom ett sedermera af motionären till Borgare-Ståndet iniemnadt och derifrån till
Stats-Utskottet remitteradt intyg, styrkt, att den tredjedel af kostnads-summan, som,
enligt vederbörandes om ifrågavarande låne-understöd framförda begäran, skulle af,
bolaget tillskjutas, redan vore fulltecknad med 853,000 R:dr R:mt; att dessutom
63 delegare i bolaget förbundit sig, en för alla och alla för en, att ansvara för
den brist i full aktie-teckning, som af en eller annan anledning kunde uppkomma;
att, enligt» vid bolags-stämma faltadt beslut, 15 procent af det tecknade kapitalet
skulle i 3:ne terminer inbetalas; att, till följd häraf, redan vid början af dVlaj månad
nyssförlidet år influtit en summa af mer än 100,000 R:dr sagde mynt; samt
att Borås stads innevånare, för den händelse att det stikta lånet blefve af Rikets
Ständer beviljadt, ingått solidarisk ansvarighet för ej mindre väg-anläggningens, än
de föreslagna lånevilkorens fullgörande, under förbehåll, att bolagsmännens aktier till
stadens säkerhet blefve nedsatta i allmänt förvar.
Lika med Kongl. Maj:t, finner sig Stats-Utskottet, i betraktande af mängden
och storleken af de under denna riksdag beviljade tillfälliga utgifter, för hvilkas bekostande
statsverkets disponibla tillgångar blifvit anlitade, under nuvarande förhållanden,
förhindradt att derutöfver tillstyrka beviljandet af det ansenliga lån, som
erfordras för en jernvägs-anläggning mellan Borås och statens vestra stambana.
Utskottet tror sig derjemte vid den för närvarande inom hela riket rådande be
kymmersamma
penninge-ställningen ega anledning betvifla, att det bolag, som bildats
för denna jernvägs-anläggnings utförande, nu mera vill och kan åtaga sig att
fullgöra de med det dertill begärda låne-understödet förenade förbindelser. Fastän
Utskottet icke kan annat än erkänna viglen, gagnet och angelägenheten af den
föreslagna jernvägs-förbindelsen både för det allmänna och för ofvannämnde landsort
samt dess talrika och verksamma befolkning, anser sig Utskottet, under erinran
om de jeruvägs-arbeten, som inom andra delar af samma provins komma att utföras
under tiden intill nästa riksdag, böra hemställa,
att det ifrågaställa låne-uriderstödet för anläggande af en bibana
från Borås till vestra stambanan icke må af Rikets nu församlade
Ständer beviljas.
liro. Angående en jernbanas anläggning mellan Göteborg och Mölndal.
Sedan ett aktie-bolag, i början af år 1856, bildat sig för anläggande af jernväg
från Göteborg till den på |rdels mils afstånd derifrån belägna vigtiga fabriksorten
Mölndal, har Herr J. J. Ekman, uti eu bos Borgare-ståndet afgifven motion,
Siats-Utskottets Utlåtande JVs 2,To.
31
föreslagit, att då kostnaderna för denna jernvägs-anläggning, hvars egentliga ändamål
skulle vara att sammanbinda nämnde stad och fabriksort samt dervarande mångfaldiga
och ansenliga fabriker jemte andra inrättningar, komroe att betydligt höjas
derigenom, att samma jernväg, hvilken skulle utgå från den i Göteborg af Staten
anlagda jernbane-station, erbölle den lämpligaste riktningen för en framtida jernvägs-förbindelse
mellan Göteborg och de söder om denna stad belägna orter, äfvensom
den för sådant ändamål afsedda, med stats-banorna öfverensstämmande, konstruktion,
Rikets Ständer måtte, såsom bidrag för utförande af arbetena ä sagde
jernbana, hvars anläggnings-kostnad, nied tillägg af den rörliga materielen, uti det
af Majoren C. E. Norström uppgjorda kostnads-förslag, beräknats uppgå till 437,000
R:dr R:mt, bevilja aktie bolaget ett lån å 130,000 R:dr samma mynt, emot enahanda
vilkor, som stadgades för det till jernvägs-anläggningen mellan Gefle och
Fahlun under sednaste Riksdag anvisade låne-understöd.
I anledning af denna motion, får Stats-Utskottet upplysningsvis erinra, att redan
under 1830 och 1831 års Riksdag väcktes af ett utaf de dåvarande ombuden för
Göteborgs stad förslag om ett lån å 150,000 R:dr B:ko för en jernvägs anläggande
mellan samma stad och Mölndal, men hvilket iåns beviljande i nämnde Riksdags
Stats-Utskotts afgifna och af Rikets Ständer gillade utlåtande afslyrktes, emedan
den ifrågaställa jernvägen icke skulle komma att sammanbinda eller fortsätta
några större och för den allmänna rörelsen vigtigare vägsträckor eller farleder, utan
endast bilda ett kommunikations-medel mellan staden Göteborg .samt några i dess
granskap anlagda verk och inrättningar, hvadan de direkta fördelarne af delta företag
.således skulle hufvudsakligen tillfalla vissa enskilde fabriks-idkare samt för öfrigt
ett enda samhälle och befolkningen i den närmast derintill belägna landsort;
hvarjemte Utskottet yttrade den förmodan, att derest de med ifrågavarande företag
åsyftade fördelar ansåges motsvara dermed förenade kostnader, de tillgångar, som
för samma företags utförande erfordrades, icke skulle saknas inom nämnde samhälle,
utan att det allmännas biträde för verkställigheten deraf behöfde anlitas.
Instämmande i de rörande samma fråga vid en föregående Riksdag uttalade
och af Rikets Ständer godkända åsigter, får nuvarande Stats-Utskott äfven
afstyrka det för jernvägs anläggande mellan Göteborg och Mölndal
ånyo föreslagna låne-understödets beviljande.
12:o. Angående jernvägs-förbindelse mellan städerna Helsingborg och Landskrona
samt södra stambanan.
På sätt Utskottet redan i sitt under M 62 afgifna Utlåtande anmält, har Herr
F Rooth, uti derom hos samma Riks-stånd väckt motion, hvaruti Herr J. ödmansson
instämt, föreslagit, att, för den händelse en ifrågaställd jernvägs-anläggning
mellan Helsingborg öfver Landskrona till södra stambanan vid Remmarlöf icke skulle
38
St ats-Ut skottets Utlåtande M 23J>.
kunna hänföras till stats-banorna, utan anses såsom bi-bana, det låne-understöd,
som för densammas anläggning behöfdes, måtte af Rikets Ständer varda beviljadt
under enahanda vilkor, hvarunder sådana understöd för andra jernvägs-företag erhållits;
i hvilket afseende motionären upplyst, att Helsingborgs stad beslutat att, t
för sin del, bidraga till denna jernvägs-anläggning med en summa af 100,000
R:dr B:ko; samt att, uti ett af Engelska Ingeniörerne Gisborne och Coghlan, efter
skedd undersökning, upprättadt kostnads-förslag för anläggande af jernväg mellan
Helsingborg, Landskrona och Remmarlöf, de dermed förenade kostnaderna beräknats
uppgå till 2,738,490 R:dr 33 sk. 6 r:st. B:ko; anförande motionären, såsom skal
för sitt framställda förslag, ej mindre de under vintermånaderna förekommande svårigheter
och hinder vid kommunikationen mellan Malmö och utrikes orter, än den
tidiga personal- och varu-lrafik, hvilken oafbrutet under hela året egde rum, öfver
Öresund, från och till Helsingborg samt den betydelse staden Landskrona egde i
anseende till sin utmärkta hamn och såsom förvaringsplats för nästan all den krigsmateriel,
som vore afsedd till de södra Svenska provinsernas försvar.
Då del af motionären åberopade kostnads-förslag icke, så vidt handlingarne
visa, undergått granskning af vederbörlig embetsmyndighet, och då detsamma, vid
sådant förhållande, icke torde kunna tillerkännas den tillförlitlighet, som erfordras
för alt, på grund deraf, bestämma det belopp, hvarmed Staten skäligen bör bidraga
till ett så kostsamt arbets-företag, som det motionären förordat, så och enär, Statsutskottet
veterligen, något bolag ännu icke bildat sig för den föreslagna jernvägsanläggningens
utförande, får Utskottet, sorn anser sig härvid böra erinra, alt arbetena
å ofvannämnda stambana för närvarande just bedrifvas i granskapet af den
trakt, der den nu ifrågaställa jernvägen skulle förena sig med samma bana, hemställa,
att den of Herr Rooth väckta motion angående stats-bidrag för den
af honom förordade jernvägs-anläggningen icke måtte föranleda någon
Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 19 Januari 1858.
Reservationer:
Slals-lftskollets Ullålande M 253.
53
Reservationer;
af Herr G. Bildt: »Då jag för min tiel ej kan godkänna det beslut, Utskot
tet
fattat, rörande det vid innevarande Riksdag väckta förslaget om låne-understöd
för anläggande af en bibana från Borås till vestra jernvägs-sfambanan, anser jag
mig i korthet böra redogöra för de skäl, som föranledt mig att hysa en från majoritetens
i denna fråga afvikande åsigt.
När Rikets sednast församlade Ständer uti underdånig skrifvelse den 18 November
1854 hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälde deras beslut, angående
sättet för jernvägars anläggning och åstadkommande i Riket, yttrade Rikets Ständer,
att företagandet af de smärre jernvägs-anläggningar inom landet, som för kommunikationer
af mindre sträckning erfordrades, borde ankomma på den enskilda industrien
och omtankan, samt att på särskild pröfning i hvarje läll skulle komma att
bero, om och i hvilken mån dylika företag skulle understödjas, hvarjemte Rikets
Ständer bestämdt yttrade, att dervid företräde borde tillerkännas anläggningen af
sådana jernvägar, som komma att std i direkt förbindelse med någon af Staten
anlagd jernbana.
Granskar man nu de vid innevarande Riksdag framställda förslag om understöd
för jernvägs-anläggningar, så skall det visa sig, alt få, om ens något, af dessa
förslag varit sä fullständigt utarbetade och förberedda, som det, hvilket afser en bibanas
anläggande från Borås till Herrljunga och att derjemte, efter mitt förmenande,
knappast något med mera skäl kan hänföras lill den kategori af dylika anläggningar,
hvilka Rikets Ständer ansett företrädesvis böra med understöd af stats—medel
befrämjas. Icke nog dermed att denna bana komme att ställas i direkt förbindelse
med den af Staten anlagda och i denna del af Rikets snart färdiga vestra stambanan,
utan den skulle äfven otvifvelaktigt framkalla en betydlig och vinstgifvande
trafik, vida större än man måhända föreställer sig och ostridigt blifva, om jag så
får uttrycka mig, en ovanligt god och ständigt välförsedd matare för hufvud-banan.
Ty utom de stora qvantiteter spanmål och andra produkter, som å denna väg
komme att transporteras, tillåter jag mig erinra om den för Riket särdeles vigtiga
väfnads-industri, som i dessa trakter bedrifves, och den högst betydliga forsling af
rudimaterier och tillverkningar, som, i följd deraf, skulle å denna bana ega rum,
i fall denna kommunikations-linea komme lill stånd, hvarigenom ock stora fördelar
bereddes både producenten och konsumenten. Att denna anläggning, om densamma
af Staten erhölle behöfligt understöd, således skulle hära sig, torde vara lätt att
inse, och jag vågar i detta fall lör öfrigt hänvisa till en åt Utskottet öfvcrlemnad
Bih. lill R. St. Prol. 1856 — 1858. 4 Sami. 1 Afd. 4 llund. 11 Haft. 8
34
Slals-Utsleotlels Utlåtande M 25.3.
och granskad kalkyl öfver trafiken, så mycket tillförlitligare, som man genom erläggande
af vägpenningar i trakten af Borås haft tillfälle att temligen noggrant be
räkna
den nuvarande rörelsen.
Det återstår då att tillse om någon säkerhet finnes derför att förelaget verkligen
kan komma att utföras, i händelse äskade låne-medel dertill af Rikets Ständer
beviljas. Att något tvifvel i detta hänseende icke rimligen bordt hos Utskottet
upsptå, hoppas jag med öfvertygande bevis kunna ådagalägga. AT de hos Utskottet
i denna fråga företedde handlingar är nemligen utredt och styrkt, att, sedan fullständiga
undersökningar genom Herr Öfversten m. m. Ericsons försorg och under
hans ledning å alternativa linier egt rum, rörande sträckningen af den ifrågaställa
jernvägs-anlägghingen från Borås till vestra stambanan, och bemälde Herr Öfverste,
efter granskning af de uppmätta och afvägda liniernas beskaffenhet, förklarat den
till Herrljunga framgående linien vara den bästa och lämpligaste samt behörigen
granskade och godkända kostnads-förslag och arbetsplan derefter blifvit upprättade,
det bolag, som bildat sig för ifrågavarande jernvägs-anläggning och tecknat sig för
ett aktie—Kapital af omkring 900,000 R:dr, eller för ungefärligen 'Aidel af anläggningskostnaden,
och af hvilket kapital redan för mer än 8 månader sedan inbetalts ett
belopp öfverstigande 100,000 R:dr. Dessa omständigheter tyckas temligen tydligt
bevisa alt vederbörande haft allvar med saken, och fullt öfvertygad derom bör man
blifva, då man derjemte erinrar sig, att Borås stads innevånare iklädt sig ansvarighet
för såväl jernvägs-anläggningens som låne-vilkorens fullgörande, i händelse det för
detta förslag begärda lån beviljades.
Häraf är klart och lärer äfven med temlig visshet kunna antagas, att någon
osäkerhet om företagets nytta och utförbarhet icke nu föresväfvat Utskottet vid beslutets
fattande; och då Utskottet »erkänt vigten, gagnet och angelägenheten af den
föreslagna jernvägs-förbindelsen budo för det allmänna och för ofvannämnda landsort
samt dess talrika och verksamma befolkning», samt jag icke kan föreställa mig,
att Utskottet velat framställa »penninge-krisen» såsom ett hinder för bolagsmännen
att fullgöra sina i ofvanomförmälda hänseende åtagna förbindelser samtidigt med de
förslag till understödjande af andra större arbelsföretag af samma art, som Utskot
tet
nyligen lättat, lärer något annat giltigt sköl lill stöd för Utskottets afstyrkande
utlåtande icke kunna antagas hafva förefunnits, än stats verkets bristande tillgångar.
Att detta skäl, hvars vigt och sanning jag ej kan bestrida, är befallande, erkännes
villigt, och kunde Staten ej understödja ifrågavarande företag på annat sätt, än som
i motionen blifvit föreslaget, eller genom lån på billiga vilkor, så återstode endast
att, såsom Utskottet hemställt, för närvarande uppskjuta hela frågan derom. Men
med den förutsättning, jag på anförde skäl anser mig kunna göra, alt stats-verket
bör befrämja anläggandet af denna jernväg, kan hufvudfrågan ej blifva »huru stor
summa kan Staten på billiga vilkor utlåna åt det för ändamålets vinnande bildade
bolaget», ty ett dylikt lån är ej behölligt för åstadkommandet af ett arbete, som
Slals-Utskollels Utlåtande JH 23S.
33
gifver ränta å anläggnings-kostnaden, utan hufvudfrågan måste vara den »huru stor
summa bör Staten försträcka eller förlägga bolaget, på det att bolagsmännen må
kunna erhålla ett kapital, tillräckligt för arbetets utförande.» Och då Staten, ifall
den sjelf upplånar hela kostnads-suminan och derefter utlånar samma kapital åt
bolaget emot fullgod säkerhet och på samma vilkor, som Staten betingat sig, ej
kan göra någon förlust eller uppoffring, så synes mig att Rikets Ständer böra begagna
denna utväg för att understödja det nyttiga och vackra företaget, som här
är i fråga.
De anmärkningar, sorn kunna göras mot upptagandet af ett nytt statslån, under
det alt 2:ne enskilda statslån nu negolieras, torde förfalla, om man iliogkotnmer,
att Riksgälds-kontoret, ifall det erhölle fullmagt att upptaga det nu ifrågaställa
lånet, sannolikt ej behöfde verkställa låne-indragningen deraf före nästa Riksdags
statsreglerings-period, då nytt lån för fullföljandet af Statens jernvägs-byggnader
ifrågakommer, enär Riksgälds-kontorets kassa-behållningar under tiden intill
dess säkerligen medgifva förskotterandet af de erforderliga utbetalnings-summorna.
Om Riksgälds-kontoret, vid upptagandet af ett nytt jernvägslån för Statens rakning,
ökar beloppet deraf med den summa, som nu skulle utlånas till meranämnde bolag,
kan sådant ej menligt inverka, ej eller kan gerna förutsättas att detta lån skall
blifva dyrare, än det som nu upptages för Statens jernvägar. Mitt förslag vore
således:
att ett lån, uppgående tili hela kostnads-summan för jernvägs-anläggningen
mellan Borås och Herrljunga vid vestra stambanan, eller i
/ rundt tal 2V2 millioner R:dr Riksmynt beviljades, med förbindelse
för bolaget att å denna summa årligen, intilldess lånet blifvit till
fullo amorteradt, erlägga ett ränte- och kapital—afbetalnings-belopp,
som med 1 procent öfverstiger den ränta, som Staten kommer att
betala för de till utförande af dess jernvägar upplånta medel, hvaraf,
sedan räntan blifvit beräknad i likhet med hvad Staten för nyssomnämnde
låne-medel får utgifva, den återstående delen skall utgöra
amortering.
För den händelse detta mitt förslag skulle vinna Rikets Ständers bifall, torde
blifva nödvändigt, att åt Stats-Utskottet uppdraga uppgörandet af förslag till de
vilkor i öfrigt, som kunna anses nödvändiga för betryggandet af Statens säkerhet
mot förluster och för bevakandet af allmänhetens bästa;»
af Herr Henschen, L. V., som instämde i ofvanstående reservation;
af Herr A. W. Björck: »Emot Stats-Utskottets utlåtande i frågorne om jernvägs-anläggningen
vid städerne Hudiksvall, Söderhamn och Borås får jag härmed
anmäla reservation.
38
Slats-Utskotlels Ullålande Jii 253.
1 afseende på anslaget till jernbanan vid Hudiksvall bar jag att anmärka, det
denna bana, som med endast 700 fot öfverstigei- en mils längd, lämpligast bor
anläggas för bedrifvande medelst hästkraft. Om än erfarenheten ännu icke lemnat
fullt bestämd anvisning rörande lämpligheten af lokomotivs eller hästkrafts användande
med afseende å banans längd, bar det dock vid behandlingen af andra frågor,
beträffande mindre jernvägs-anläggningar, antagits, att lokomotiv-bana med fördel
användes, endast då banans längd utgör mera än en mil; och Styrelsen
för väg- och vatten-byggnader, som är den för frågans bedömande kompe
tenta
myndigheten, har jemväl ansett, att den ifrågavarande banan, endast i ringa
mån öfverstigahde nyssnämnda längdmått, vore att hänföra till dem, som fördelaktigast
bedrifves med hästkraft. Då dylika mindre kostsamma banor skola flerestädes
ifrågakomma och med mindre betungande för Stats-verket kunna med dess medel
understödjas, derest anläggningen af sådana icke motverkas af en uppfattning, som
synes hafva sin verkliga grund i en nog otidig benägenhet för del storartade, finner
jag det vara ytterst angeläget, att motarbeta en sådan uppfattning och att icke
understödja öfverflödigt dyihara anläggningar, då ändamålet kan vinnas med mindre
allmän och enskild uppoffring, samt anläggningarne sålunda säkrare lemna erforderlig
behållning till liqviderande af minskade räntor och lån. Anslaget till II udiksvalls-banan
bör derföre, efter ruin åsigt, lemnäs endast under vilkor, alt banan
anlägges för bedrifvande medelst hästkraft, i följd hvaraf beloppet bör nedsättas, i
mån, som öfverensslämmer med den sålunda minskade kostnaden för företagets utförande.
Banan vid Söderhamn afser alt förena Ljusne-elfven med hafvet; och då elfven
är besvärad med vattenfall oell andra svårare hinder^ för trafiken, må det icke nekas,
all någon åtgärd för nämnde ändamål lior vidtagas. Men nu är en dylik redan
under utförande genom enskild mans försorg. Handels-bolagel James Dickson
& Comp. har nemligen företagit anläggningen af en jernväg från en af Ljusne-elfvens
större valtenbassiner, sjön Mamen, till lastageplats vid hafvet och bolaget har,
efter hvad handlingarne visa, gjort erbjudande åt de på elfven trafikerande att deltaga
i denna anläggning. Utskottet har förklarat de af bolaget föreslagne vilkaren
oantaglige; men då bolaget uttryckligen tillkännagifvit, att dessa vilkor voro framställde
endast såsom grund för vidare underhandlingar, synes omdömet vara nog
förhastad t, om det än eljest kunde ega grund. Delta synes mig dock icke afgjordt,
då dels bolaget erbjudit, alt banan skulle kunna helt och hållet öfvertagas såsom
allmän bana; och dels det svåraste vilkoret i öfrigt lärer anses vara det förbehåll,
att bolagets egna effekter skulle fraktas i första rummet, hvilket förbehåll af den,
som för egen nytta gör en dylik anläggning, knappast torde af någon kunna ogillas.
Att bolaget icke vid lastageplatsen disponerar mera utrymme, än det sjelft
behöfver, och således icke kunnat afstå något deraf, kan utgöra anledning för förkastande
af anbudet, endast i fall annan tjenlig plats i närheten icke finnes att
Slals-Ulskollets Ullålande J\s 235.
37
tillgå, hvarom dock, så vidt jag kunnat inhemta, utredning saknas. Kan deremot
en sådan plats beredas och i öfrigt vilkoren för banans begagnande lämpas efter
hvad billigheten fordrar, anser jag särdeles angeläget, att Staten icke understödjer
anläggning af en jernbana, der en dylik redan blifvit af den enskilda omtankan tillvägabragt.
Ett motsatt förfarande vore rätta sättet alt qväfva denna omtanka, och
Slaten skulle ofelbart ådraga sig förbindelsen alt mer eller mindre omedelbart besörja
alla dylika anstalter, sedan den företrädesvis bekostat sådane, som äro egnade
att minska fördelen af den enskilda spekulationen. Eli annat hinder för begagnandet
af bolagets bana, hvilket under diskussionen inom Stats-Utskottet anfördes,
torde böra med några ord omnämnas. Det anmärktes, att den af bolaget anlagda
banan icke medför den fördel, som med den nu föreslagna är åsyftad, eller att
undgå den omlastning, som af vattenfallen, vid Bergvik föranledes; men om transporten
förbi nämnde fall lättas medelst en kortare hästbana, som, enligt förslaget,
i allt fall i närheten deraf skall anbringas, så torde omkostnaderne och besvärlig—
heterne af en dylik omlastning icke blifva jemförlige med uppoffringarne för en
särskild jernbana från elfven till hafvet. Af dessa skäl har jag ansett, alt anslaget
för den ifrågavarande banan icke bordt beviljas, intill dess det blifvit utredt, att den
enskilda banan icke är eller kan blifva svarande mot trafikens behof; äfvensom jag
trott anledning förefinnas dertill, att icke vid denna Riksdag anslå medel till 3
banor inom ett och samma län, helst befarad arbetslöshet inom orten är till fullo
förekommen, då arbete bör antagas komma att pågå vid de tränne öfrige, nemligen
den vid Hudiksvall samt den så kallade Gefle-Dala-vägen.
Om likväl dessa grunder för mitt yttrande, i fråga om Söderhamns-banan,
icke skulle finnas anlaglige, har jag dock föreställt mig, att en jemförelse mellan
denna bana och en annan tillämnad bana, för hvilken jemväl anslag blifvit begärdt,
men af Stats-Utskottet vägradt, på grund af bristande medel, skall föranleda dertill,
att denna sednare bör framför Söderhamns-banan med anslag gynnas och befordras.
Den bana, jag afser, är den, som är ämnad alt utgå från staden Borås och leda
till Statens jernväg vid Herrljunga elfer Fågelvik. Många skäl finnas för den mening,
alt denna banas anläggning nära nog i främsta rummet bör af Staten understödjas,
äfven örn Staten icke af denna anläggning hade den omedelbara fördel, som
härflyter deraf, att densamma kommer alt tillföra stals-banan en ökad inkomst lill
ett ganska betydligt belopp, hvilken omständighet innefattar det vigtigaste skälet för
anslaget till denna bana. Staden Borås utgör medelpunkten i ett distrikt, der väfnads-slöjden
med dess binäringar är befolkningens hufvudsakliga näringskälla och
mäugden af de råämnen, som för denna fabrikation från aflägsnare ställen tillföres
orten, samt af de fabrikater, som derifrån försändas, uppgår sannolikt (ill en större
massa, än sorn till transport på någon annan dylik mindre bana kan komma i fråga.
Den utgör, efter noggrann beräkning, för det närvarande omkring 250,000 skeppund;
men värdet af dessa varor, så vidt de icke bestå af spanmål och andra födo
-
38
Stals-Ulskoltets Utlåtande M 233.
ämnen, är flerdubbelt högre, än värdet af de hufvudsakliga transport-artiklarne på
de öfriga mindre banorna. Det lider derföre icke tvifvel, att denna trafik skall
vara i stånd att bära omkostnaderna för anläggningen af en jernbana, som åtminstone
i allmänhet måste betingas af detta vilkor; och då ingen ort i landet finnes
med en så betydlig omfattning, som lider af försvårade kommunikationer i samma
grad, som Borås och dess omgifningar, torde det villigt böra medgifvas, att ingenstädes
anläggningen a( en jernbana är mera eller ens i lika mån af omständigheterna
påkallad. Om frågan således inskränkte sig dertill att bestämma huruvida
Staten företrädesvis skulle bereda Borås förmånen af en jernbana, svarande mot
dess behof och till den längd af fyra mil, som är i fråga, och om dervid lemnades
alldeles ur sigte, att Staten af denna bana har för sin egen jernbans-anläggning
en särskild fördel, så vill det synas mig, att meningarne knappast skulle vara
delade derom, att företrädet tillkomme Borås. Men äfven om Borås-banan i detta
hänseende skulle kunna ställas tillbaka för någon anläggning, som jag möjligen till
dess bela betydelse icke förmått uppskatta, så är jag dock fullkomligt förvissad
derom, att bland alla förslag, som för närvarande utgöra föremål för pröfning, intet
enda kan komma i jemförelse med Borås-banan, då fråga blir om den omedelbara
fördel, Staten af denna bana kommer att hemta. Redan förra Riksdagen, då be
slutet
om stats-banors anläggning fattades, befarades det af mången, alt inkomsterne
af jernbanorne icke skulle blifva tillräcklige att betäcka utgifterne för trafikens underhåll
och för amortering af anläggnings-kostnaderne. Såsom ett medel att minska
omsorgerne i detta hänseende, föreslogs och antogs af Rikets Ständer, att det understöd
af allmänna medel, som kunde komma att lemnäs enskilda jernbans-anläggningar,
företrädesvis skulle tillgodokomma sådana jernbanor, som ökade trafiken på
Statens banor. Nu sedan vid denna Riksdag insigten om det äfventyr, som förestår
stats-verket, tili följd af de allmänna jernbans-byggnaderne, blifvit klarare, och
andra anledningar ytterligare tillkommit att öka de bekymmer, som detta företag,
utfördt i den skala, som nu är tillämnad, framkallar hos en hvar, som med allvar
betraktar följderna deraf, synes det väl vara än angelägnare att upprätthålla nyssnämnda
beslut, då de skäl, som föranledt detsamma, af omständigheterna erhållit
ökad vigt. Man må så högt som helst räkna den vinst, som Staten tillskyndas
genom lättade kommunikationer och befordran af hastigare varu-omsättning, så får
man dock icke lemna ur sigte, att jernbans-anläggningarne för Statens egen räkning
fordra ett särskildt afseende på den vinst eller rättare inkomst, som banorna
kunna lemna; och att, sedan Slaten ingått i en sådan spekulation, den omedelbara
vinst, som beredes genom befordrande af anläggningar, åsyftande tillökning af trafiken
å stats-banoma, måste sättas framföre de fördelar, som i viss mån af hvarje
lättnad i kommunikalions-anstalterne Staten medelbart tillgodokomma. Statens uppoffringar
kunna icke öfverstiga en viss gräns och den måste, lika med den enskilde,
afstå från månget vinstgifvande företag, för att använda all sin kraft på de håll,
Slals-Ulskoltels Ullålande JVs 235.
39
der densamma tages i anspråk, för dess egen räkning, till den grad, som jernbansanläggningarne
föranleda. Det vederfares eljest Statens financer samma öde, som
drabbat mången enskild förmögenhet, hvarpå allt för omfattande or,b splittrade företag
blifvit grundade. Då nu, efter måttliga beräkningar, brutto-inkomsten å Statens
jernbana skall genom den ökade trafik derå, som föranledes af Borås-banans
anläggning, tillvexa med cirka 450,000 R:dr årligen, utan att utgifterna för trafikens
underhåll i någon synnerlig grad derigenom ovilkorligen behöfva ökas, torde
denna väsentliga och omedelbara vinst för Statens jernbana vara ett fullt afgörande
skäl derför, att Borås-banan, i öfverensstämmelse med Bikets Ständers vid förra
Riksdagen fattade beslut, företrädesvis och i första rummet åtnjuter fördelen af Statens
understöd. Det har visserligen blifvit invändt, att för stats-banan ändock
skulle kunna påräknas en större del af denna trafik, men förhållandena torde knap
past
så gestalta sig under annat vilkor, än att Borås-banan aldrig kan komma till
Utförande. 1 sådant läll skola väl småningom organiseras andra kommunikations
anstaller
mellan Borås och Statens jernbana; men icke komma de nuvarande befordrings-medlen
att åsidosättas och nya med besvär och möda att tiilvägabringas,
så länge hoppel på Borås-banans anläggning icke är alldeles öfvergilvet; och undertiden
skola de varor, som föras till Borås, hädanefter som hittills fraktas på bjul
från Göteborg och Warberg, samt det gods, som från Borås föres upp åt. landet,
i de flesta läll tills vidare taga vägen öfver Jönköping. Då de beräkningar, som
inom Stats-Utskottet blifvit uppgjorda, för att tillse, huruvida Statens förmodade
tillgångar kunna lemna tillgång till ytterligare anslag, visa, att 1,800,000 R:dr
ännu skola vara att tillgå, sedan afdrag redan skett för anslagen åt Hudiksvallsoch
Söderhamns-banorna, saknas icke medel till understöd åt Borås-banan, så vida
man icke vill förbehålla dessa åt utgifter, som på intet sätt kunna hänföras till de
produktiva. Jag föreslår derföre, att för anläggning af den ifrågavarande banan
rr.åtte beviljas ett låne-underslöd (ill belopp af 1,700,000 R:dr Riksmynt, att utgå
under fyra år; och att återgäldas på det sätt, som för anslaget till Hudiksvalls
banan
är afsedt. Under den ingångna statsregleringen skulle då icke komma att
af lånet utgå mera än 1,275,000" R:dr; hvadan tillgångarne, enligt ofvannämnda
beräkning, endast skulle lemna ett öfverskott till vidare anordningar af 525,000
R:dr eller mera än en million, om anslaget till Söderbamns-banan icke beviljas;»
af Herr Ericson, A. F., som förenade sig med Herr Björck;
af Herr Nordwall, A. F., och Rönblad, P. G., samt Riksdags-fuilmäktige Ola
Månsson från Christianstads, David Andersson från Hallands och Carl Gustaf Cederskog
från Östergötlands län, emot afslyrkandet af det föreslagna lånet för jernvägs-förbindelse
mellan Borås och vestra stambanan.
STOCKHOLM, TKYCKT HOS JOU. HECKMAN, 1858.
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 236.
1
N:o 236.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Jan. 1858, kl. 1 e. n*.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om medels anvisande
till påbörjande af Stockholms befästande
å landsidorna.
(I. A.)
Från Ridderskapel och Adelli äro följande motioner i ofvau uppgifna ämne till
Stats-Utskottets handläggning öfverlemnade, nemligen:
l:o af Friherre J. fV. Sprengtporten, som, beklagande den långsamhet, hvarmed
Rikets fästningsbyggnader i anseeude till de ringa anslagen framskridit, uttalat den
önskan, att en förändring mätte vidtagas uti det hitintills i detta afseende följda system,
hvars fara vore så mycket större i en lid, hvilken företedde så föga stadga i förhållandena
staterna emellan, sorn den närvarande, hvarefter motionären vidare yttrar sig
sålunda: “Att vid ett lands försvar befästningar utöfva ett stort och afgörande inflytande,
som på intet annat sätt kan ersättas, torde icke en gång af den i krigskonsten
“oinvigde betviflas, allraminst om han med sin uppmärksamhet följt de sednaste årens
“krigshändelser vid Donau samt Svarta hafvets och Östersjöns kuster, hvilkas utgång,
“å båda sidor, väsentligen varit beroende af det fasta försvarets uthållighet och för*
“måga att uppehålla och förhindra en fiendes framträngande. Icke heller behöfves det
“en stor skarpsinnighet för att inse,, att det land icke gjort allt hvad det bordt till be
Bih.
tilt R. St. Prot. 1856—1858. 4 Samt. 1 Afd. 4 Band. 12 Haft. 1
2
Stats-Utskottels Utlåtande A!:o 236.
“varande af sin frid och värnande af sitt oberoende såväl under rådslag med främjande
makter, som sedan svärdet blifvit blottad!, hvars hufvudstad, i sin fulla blomstring,
med allt hvad den innehåller dyrbart för folket och oumbärligt för försvaret till
“lands och vatten, kan, i händelse af ett hastigt utbrytande krig, äfventyra en öfver“rumpiing,
eller blifva ett utsedt mål för det första hugg, sora (emligen strafflöst skulle
“kunna rigtas mot landets hjerta. I denna belägenhet befinner sig emellertid vårt fädernesland,
såsom det inhemtas af det Slaisråds-protokoll, som åtföljer deli Kongl. Propositionen
angående Statsverkets tillstånd och behof, i hvilket denna sanning är med
“berömvärd öppenhet uttalad. Och beklagligt nog är det att befara, att hvad i det åberopade
protokollet innehålles i afseende på Stockholm med lika skäl kan tillämpas å
“Carlskrona, som erbjudnr en fiende åtminstone en anfallssida, som saknar allt materielt
“försvar.“ På grund häraf och då, enligt motionärens åsigt, Stockholms befästande, långt
ifrån att innebära något afskräckande för dess innevånare, i motsats härtill erbjöde det
säkraste och minst kostsamma medel att från staden och riket afvända de faror och
oberäkneliga förluster, som en obefäsfad hufvudstad kunde komma att ådraga sig sjelf
och riket, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte, oberoende af hvad för
fästningsbyggnaderna i öfrigt äskats, anslå hela beloppet af den summa, 867,000 R:dr
Banko, som för Waxholms fästningsverk erfordras, äfvensom att Stats-Utskottet, med
begagnande af den rätt, som i 30 och 37 §§ Riksdags-ordningen tillerkännes detsamma,
ville, sedan alla nödiga upplysningar inhemtats, i afseende å Stockholms och Carlskrouas
befästande, framställa hvad Utskottet ansåge ämnets vigt samt rikets säkerhet
och nytta fordra. I denna motion har Friherre Raab, A. C., instämt, och dertill fogat
det tillägg, att Stats-Utskottet måtte bevilja åtminstone ett belopp af 3.000,000 R:dr,
alt utgå lill nästa riksdag, för Stockholms och Carlskronas befästande.
2:o af Friherre Leyonhufvud, B, A., hvilken hemställt om anvisandet af en summa
af 500,000 R:dr Riksmynt årligen lill påbörjandet af Stockholms befästande samt af
300,000 R:dr samma mynt till anskaffandet af de för de först färdigbygda skansarnes
bestyckning erforderliga artilleri-pjcser; samt
3:o af Herr Brakel, M. G., som gjort framställning om alt Rikets Ständer måtte
i underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla, det fullständiga planer dels till Stockholms
befästande för oförutsedda anfall, dels till Carlskronas fullständiga befästande såväl
å laud- som sjösidan, måtte blifva för Rikets Ständer framlagde och att Rikets
Stäuder derefter skulle dertill anslå summor till så högt årligt belopp, att verken kunde
blifva färdiga inom en lid af 6 år.
Angående ifrågavarande ämne innehåller det Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof åtföljande Statsråds-protokoll ett utförligt och
sakrikt yttrande af Chefen för Landtförsvars-departementet, hvaraf Utskottet ansett sig
böra här meddela följande: “Hvad som i ofvannämnda (äldre) befästningsplaner, så i
“strategiskt som taktiskt hänseende, fattas eller brister, måste fyllas och fullkomnas, ~så
“framt man vill hoppas med någon framgång möta och tillbakavisa de anfall, för hvilka
Stats-Ufsfeo/tels Vild/ande X:o 236.
3
“landels vigligaste och för försvaret ömtåligaste punkter säkerligen blifva utsatte, ifall
“man, genom uraktlåtenhet att skydda dem med tillräckliga och starka försvarsmedel,
“inbjuder fienden att utan äfventyr göra det lönande försöket. Dervid måste i första
“rummel tagas i betraktande, alt, sedan ångau blifvit flottornas rörelsemedel, är den på
“landsidan öppna hufvudstaden ständigt blottställd för ett oförmodadt anfall, ty 0111 ock
“befästningarue i skärgården, när de blifva fullbordade, hindra fiendtliga fartygen att
“gå rakt in i Stockholms hamn, sätter likväl ångkraften dem i tillfälle att hastigt öfvermora
och landsätta en för öfverrumpling tillräcklig här-afdelning på någon af de många
“punkter på kusten, hvarifrån den med en enda dagsmarsch kan förflytta sig i närheten
‘af hufvudstaden. Ett sådant företag, isynnerhet om kriget dermed förklaras och börtas,
är, fruktansvärd! nog, möjligen utförbart: och då besittningstagande! af hufvudsta“deu
är af största vigt för fienden, icke allenast i militäriskt och strategiskt hänseende,
“enär Slockholm tillförsäkrar förbindelsen mellan Mälarens uorra och södra omgifniugar,
“ulan äfven i moraliskt, skulle han gauska säkert företaga det för honom, under sådana
“förhållanden, föga äfventyrliga försöket. Ehuru det öfriga landets försvar hvarken är
“förintadt eller fullt beroende af hufvudstadens förlust, kan det dock icke döljas lill
“hvad grad verkan deraf kati blifva nedslående och förlamande; ty utom den skada,
“försvaret i allmänhet lider genom förlusten af en så strategiskt vigtig punkt, komme
“den allmänna sinnesstämningen att deraf djupt nedtryckas, icke ensamt inom, ulan kanske
“lika mycket utom landet, hvilket i ett sådant ögonblick kan hafva svåra följder, ty en
“stat, sorn beklagligtvis för sin politiska trygghet behöfver främmande makters stöd,
“bör icke, vid påfordran af deras biträde, redan hafva rönt en så betänklig motgång,
“som förlusten af sin hufvudstad.“
“Stockholms förseende på landsidan med några fasta stöd för dess försvar
“torde således både i politiskt och militäriskt hänseende vara af behofvet påkalladt.“
“Tillvaron af tillräckliga och starka förskansningar innebär redan en stor säkerhet
mot anfalls-försöken, ty då dessa kunna misslyckas och blifva äfventyrliga, betän“ker
sig fienden, innan de företagas. Den här-styrka och artilleri-utredning, som är
“tillräcklig mot deu öppna hufvudstaden, blir otillräcklig mot den befästade; och i
“den mån företagets skala stiger, hopa sig utförandets svårigheter, hvilka förbjuda
“försöket.®
“För öfrigt är tanken på behofvet af Stockholms befästande på landsidan långt
“ifrån att vara ny. Det är tillräckligt kändt, att redan under Konung Guslaf den I:stes
“tid räknades hufvudstaden bland rikets starkaste befästningar. Konung Carl X lät genom
“den lika utmärkte sorn verksamme Dahlberg, skaparen af Sveriges ingeniör-väsende,
“uppgöra, bland annat, planer till försvaret af Stockholms avenuer, och dessa utfördes
“emellan åren 1659 och 1672 dels vid Danviken, dels vid Skanstull och Djurgården,
“oaktadt förhållandena då voro helt annorluuda än nu, enär Sverige vid den tiden sjelf
“innehade en stor del af Östersjöns stränder och sålunda i vida mindre mån behöfde
“befara eller äfventyra en öfverrumpling af hufvudstaden. Äfven för befästningsverks
Stals-Utskottets Utlåtande S:o 236.
“uppförande å norra sidan från Ålkistan till Bällsta framställdes år 1719 planer, sorn dock
“helt ofullkomligt fullföljdes. Efter det olyckliga året 1809 blef genom Finlands förlust
Sveriges ställning i politiskt hänseende mindre tryggad och det var just med landen
härpå, och fastän då hvarken förhållandena voro så skarpt och tydligt utpreglade
“eller ångan blifvit ett så kraftigt biträde i den starkes hand som nu, som Konung Carl
“Johan redan år 1833 var betänkt, att på landsidan småningom omgifva Stockholm med
“befästade verk, tillräckliga att afhålla fiendens första anlopp;— medel härtill nekades
“likväl af Rikets Ständer, och förslaget samt alla vidare åtgärder afstadnade, för att ensamt
riktas på den alltid i första rummet vigtiga sjösidan.“ — Vidare hade Departements-chefen
erinrat, hurusom Kongl. Maj:t uppdragit åt särskilda kommitterade att uppgöra
och till Kongl. Majit inkomma med underdånigt förslag, jemte kostnads-beräkningar,
huru Stockholm kunde, på ändamålsenligaste sätt, förses på landsidan med befästade
verk, tillräckliga att i farans stund betrygga hufvudstaden från en möjligen skeende
öfverrumpling; hemställande Departements-chefen, att, så snart dessa under utarbetning
varande förslag hunnit fulländas, få underställa dem Kongl. Majits nådiga pröfning, till
den åtgärd Kongl. Majit kunde finna lämpligt anbefalla.
Stats-Utskottet, som icke alleuast tagit noggrauu kännedom om de ofvanberörde
motioner åtföljande diskussions-protokoll, utan äfven fått sig meddeladt det af ofvan
nämnde 1856 års kommitté efter riksdagens början afgifna utlåtande, med tillhörande
fullständiga förslag och ritningar till Stockholms befästande, har funnit denna fråga vara
i hög grad förtjent af Rikets Ständers uppmärksamhet. Det kan nemligen icke förnekas,
att Sveriges ställning i militäriskt hänseende nu är helt annorlunda än den var före år
1809. Sverige egde då ännu qvar Finland och detta utgjorde den förmur, som vid
hvarje krig med vår östra granne måste mottaga det första anfallet, och som genom
sitt motstånd gaf moderlandet tid att samla sina krafter och bereda sig till ett starkt
försvar. Denna förmur är nu förlorad och Svenska folket måste vara beredt på möjligheten
att, i händelse af ett anfall öster ifrån, nödgas möta fienden inom det gamla
hufvudlandets egna gränser. Visserligen omgifves Sverige af hafvet, men hvarje tanke
på att helt och hållet grunda ett lands försvar på förhindrandet af en fiendtlig landstigning,
måste i våra dagar afvisas såsom felaktig, och då ej ens den största af alla
sjömakter vågar i delta hänseende uteslutande förlita sig på sin flotta, så vore det än
omöjligare för en svagare makt att på sådant sätt skydda sig mot en starkare'. Då således
möjligheten af en fiendtlig landstigning måste medgifvas, är det ock klart att fienden,
om han har fritt val, skall företrädesvis rigta sitt anfali mot den punkt, som tillåter
honom att med ens tillfoga landet det kännbaraste slag; och om en punkt finnes,
som i sig förenar stor militärisk och politisk vigt, och genom hvars intagande hafi kan
på en gång djupt förödmjuka landet och gifva dess försvar ett svårt sår samt i hög
grad befrämja sina egna vidare anfalls-rörelser, så skall han säkerligen företrädesvis
utse denna punkt till mål för sitt anfall och anstränga sig till det yttersta att söka
bemäktiga sig densamma. Men på hela Sveriges kust finnes icke någon punkt, hvilken
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 236.
5
lill den grad som Slockholm förenar nämnde egeuskaper, dels genom sill läge, dels
såsom varande rikets hufvudstad. I förra afseendet är densamma alt betrakta såsom
en vägknut, der förbindelserna norr och söder om Mälaren samt från norra och södra
delarna af landet sammanstöta. Då på en sträcka af 15 mils längd, emellan Slockholm
och Arboga, högst få förbindelser leda öfver Mälaren, och af dessa ingen, som ej
är af valten afbruten och således, framställer betydliga hinder för en större krigsstyrkas
hastiga öfvergång, så är det af slörsla vigt för de försvarande alt ega liksom för
fienden att bemäktiga sig den väg, som leder öfver Stockholm. Den som innehar denna
punkt kati nemligen derigenom förhindra sin motståndare att utbreda sig öfver Södermanland,
om han kommer norr ifrån, eller öfver Westmanland och Upland, ifall han
kommer söder ifrån. Såsom herre öfver föreningspunkten emellan de norra och södra
längs Mälaren mot vester löpande vägarne, kan han äfven hastigt och fienden ovetande
låta det mesta af sina trupper framrycka på endera norra eller södra Mälarevägen, allt
efter som han anser vara fördelaktigt, hvaremot fienden just derföre måste hafva hela
sin styrka tillsamman antingen på norra eller södra sidan, men icke kan våga att öfver
Arboga utbreda sig på en gång på båda sidor om Mälaren, emedan han då äfventyra!'
att blifva slagen af motståndarens hela samlade makt. Den ena sidan af landet blir
härigenom åtminstone skyddad och fienden kan icke utbreda sin styrka längre, utan
måste stadna framför den armé, som innehar Stockholm. Genom att sålunda uppehålla
fienden, om ock endast några veckor, hinna trupperna att samlas från det inre af landet
och förstärka den ariné-korps, som försvarar hufvudstaden.
Stockholm bildar äfven den vattenport, som förenar Mälaren med Saltsjön, och
utgör således en vigtig utgångspunkt för operationer jemväl sjöledes, hufvudsakligen
med afseende på vattenförbindelsen på Mälaren, vare sig-i fråga om att kunna förse
den längs ena eller andra stranden framtågande krigshären med sina förnödenheter
eller att med hastighet och lätthet kunna kasta truppmassor åt hvilken trakt som helst
af de till Mälaren angränsande landskap.
1 egenskap af rikets hufvudstad är Stockholm vigtig såsom säte för Statens
styrelse och de myndigheter, från hvilka förvaltningens trådar öfver hela landet utgå,
för Rikets Ständers Bank, arkiver, samlingar och dyrbarheter af mångfaldiga slag, af
hvilka visserligen Regeringen och Bankens redbarheter vid inträffande behof kunna förflyttas,
men ej så kollegier och embetsverk, hvilka, i händelse af en fiendtlig ockupation,
antingen mäste upphöra med all verksamhet eller ock nödgas fortsätta den under
fiendens bajonetter, hvaraf åter lika mycket ett verkligt mehn för landel, som ett nedstämmande
inflytande på allmänna tänkesättet otvifvelaktig! skulle föranledas. Då härtill
kommer att Stockholm innesluter en betydlig del af landels handels- och närings-verk-samhet,
hvilka skulle göra dess förlust kännbar för hela landet; att det innehåller förråder
af alla slag, en dyrbar krigsmateriel, synnerligen för flottans räkning samt erbjuder
beqväm inqvartering och underhåll för en större armé, och då jemväl den betydliga
förmögenhet, som finnes hos innevånarne, skulle gifva fienden ökade medel i händerna
6
Stals-Ulskollets Utlåtande i\:o 236-
till krigets fortsättande, sä föreua sig alia dessa omsiäudigheier ali göra hufvudstaden
lill eti af de mest betydande föremål för eu fieudes operationer.
I samma man sorn detta är förhållandet mäste det äfven vara af yttersta vigt,
att hufvudsladen befinner sig i sådant skick att ilen kan försvaras mot en lieudes för
äta
och oförmodade angrepp, helst det är otvifvelaktig!, att ett sådant anfall kan i all
tysthet förberedas och utföras inom loppet af några få dagar och således innan tillräcklig
truppstyrka hinner samlas till dess afvärjaude. Af de upplysningar angående
denna del af frågan, sorn S(ats-lTtskottet iuhemtat, framgår dock ovedersägligt, att Stockholm
för närvarande icke är tillräckligt skyddadt mot ett angrepp af sådan beskaffenhet.
På sätt i ofvan anförda Statsråds-protokoli yttras, kan visserligen, sedan befäsiniugarne
i skärgården blifvit fulländade, hufvudsladen anses vara i säkerhet för ett öfverrumplaude
anfall af en direkte mot Stockholm uppseglande fiendtlig flotta. Men antalet
af de ställen å svenska kusten i Stockholms granskap, der en fiendtlig flotta kan
kasta ankar och landsätta en armé-korps, är alltför stort, för alt man ens skulle kunna
med någon visshet beräkna, hvilken af dem fienden komme att välja, och ännu mindre
vore det möjligt alt genom befästningar förekomma en sådan landstigning. Erfarenheten
har ock visat, att denna väg lill Stockholm ingalunda är obekant, ty redan
17 19 uppseglade den Kyska flotta, som nämnde år härjade hela svenska kusten från
Westerbotten till Norrköping, till Baggens Stäk, 1 ’/i mil utom Danviks lull, der den
landsatte 6,000 man, ämnade att på samma sätt härja och uppbränna hufvudsladen,
från hvilket öde denna dock för den gången räddades genom den fiendtliga styrkans
ringhet och deli i hast samlade svenska korpsens tapperhet. Sedan dess har ångan
slagit bro öfver håfven, och eli måttligt stort vatten, sådant som Östersjön, långt ifrån
alt erbjuda den svagare grannen något säkert skydd mot deri slarkares angrepp, är
tvärtom den beqvämaste aufallsväg denne kau önska. Det möler numera för ilen till
sjös öfveriägsna henden föga svårighet att låta sina eskadrar utlöpa från skilda hamnar,
der de till förelaget alsedda trupper i all tysthet gått ombord, för att på bestämd
dag, oberoende af vind och väder, inträffa vid den utsedda landstigningspunkten, der
äfven debarkeriugeu, efter hvad under det sednaste kriget blifvit visadt, låter sig verkställa
med eu hitintills ej anad hastighet. En fiendtlig här, på ett sådan! sätt landsatt
på ett afstånd från Stockholm, sorn, om han vänder sig mot norra sidan af staden,
ej uppgår till mer än 4 ä 6 mil, men som deremot i söder kau förminskas ända
till 20,000 alnar, beböfver ej, för att från landningsstället kunna anrycka mot hufvudsladen,
medföra hvarken proviant eller annat bagage, utan kan genast anträda marschen,
endast försedd med nödiga vapen, emedan han i Stockholm linner allt hvad han
derutöfver har af nöden.
De beräkningar öfver den tid, som åtgår att sammandraga trupper lill Inifvudstaden,
hvilka blifvit i Landtförsvarsdepartementet uppgjorde och Slats-Ulskotlet delgifue,
utvisa ock alt det ej är möjligt att nog hastigt dil samla en tillräcklig truppstyrka
för att afvända ett dylikt anfall. Och äfven sedan de från Stockholm utgående
Stals-Utsko/tets Utlåtande N:o 236.
7
jernvagarne blifvit fulländade, förändras ej della förhållande, förr än släden derjemte
blifvit lorsedd med sådana befästningar, hvarigenom dylika öfverrumplings-försök kunna
af en ringa truppstyrka tillintetgöras. Då, men också först i sådant fall, är det som
dessa hastiga kommunikationsmedel så kraftigt komma alt ingripa i försvaret.
Af hvad sålunda blifvit inhemtadt och anfördl, synes att Stockholms vigt såsom
strategisk punkt och rikets hufvudstad, allvarligt påfordrar dess förseende med befästningar,
för att dymedelst hindra en fiende, att genom öfverrumpling bemäktiga sig hufvudstaden,
samt derifrån föra sina operationer längs Mälaredalen in i' hjertat af landet,
likasom det ock är mer än sannolikt, alt sådana skyddande befästningar genom sin
blotta tillvaro skola vara nog, att i de liesta fall från Stockholm afvända anfall af
denna art, hvilka sällan vågas, der utsigten till framgång saknas.
Hvad åter angår beskaffenheten af de befästningar, som skulle erfordras till
detta måls ernående, föreställer sig Utskottet, och har i denna sin föreställning blifvit
styrkt af det betänkande, den till frågans utredande sednast i Aåder tillsatta kommilé
afgifvit, att det ej skulle erfordras att af Stockholm bilda en stark hufvudfästning, innesluten
inom en sammanhängande förskansning af flerdubbla linier, enligt nutidens
fullständiga fästnings—sysienimr. Mot en så beskaffad befästning synas många skäl tala,
såsom först stadens vidd och stora omfång, som har lill följd alt en dylik befäslningslinie,
äfven om den ej anlades så långt utom staden, att denna blefve skyddad mot ett
borobardement, likväl skulle blifva ganska vidsträckt och i följd deraf fordra en oerhörd
anläggningskostnad. Vidare skulle en sådan fästnings besättning medtaga en allt
för stor del af våra stridskrafter och sålunda förmycket försvaga dea i fält stående
aktiva armeens, och slutligen skulle Stockholms vigt och inflytande på krigsföretagen,
som enligt hvad ofvan är visadt, redan i sig sjelf är nog betydlig, derigenom lätt växa
till en alltför stor höjd, så att den till och med kunde komma att öfverväga hela det
öfriga landels, hvilket visserligen ingalunda vore önskvärd!. Siats-Utskottet har derföre
ansett sig böra helt och hållet instämma uti den af oftanäinode kommitterade yttrade
åsigt, alt de befästningar, hvilka kring Stockholm komma att utföras, borde inskränkas
till några permanenta stöd för de stridskrafter, som först äro att till hufvudstadens
försvar tillgå, hvarvid, om möjligt, en sådan anordning borde vidtagas, att det första
öfverrumplande anfallet kunde afvisas af stadens- garnison, förstärkt af de allra närmast
förlagda trupperna jemte dessas beväring, hvilken sednare, likasom Stockholms hela
manliga befolkning genast borde vara användbar till försvaret af fästningsverken, äfven
utan att ega den krigsöfning, som erfordras för deras införlifvande med den aktiva
arméen. Ett vigtig! vilkor vöre äfven alt dessa verk uppfördes på ett tillräckligt afstånd
från stadens omkrets, för att hindra fienden bombardera hufvudstaden, samt slutligen,
att de linge den grad af styrka och fasthet, att fienden ej lyckades eröfra dem
utan att företaga en ordentlig belägring. Af det betänkande, sorn den ofvannämnda
kommittéen afgifvit, och de detsamma bifogade ritningar och förslag, öfver hvilkas taktiska
anordningar och öfriga detaljer Utskottet visserligen icke tilltror sig att afgifva
8
Stafs-Utskottels Utlåtande A:o 236.
något omdöme, iuhemtas emellertid, att uppfyllandet af de här ofvan framställda vilkor
icke mötet- några svårigheter, äfvensom att de kunna uppnås med en relativt måttlig
kostnad. Stockholms belägenhet är nemligen sådan: att det till sy af sin omkrets,
eller i vester, söder och öster, från UlfsundaTfjerden genom Mälaren, Ärstaviken, Hammarbysjön
och lilla Värtan ända till Ålkistan omgifves af en vattengraf, hvilken kan
anses vara nog rymlig att medgifva ett sammansatt försvar af landt- och skärgårdsvapnet,
medförande jemväl den högst vigtiga fördelen att inskränka antalet af de punkter,
mot hvilka henden kan rigta sitt anfall, till några få, hvilka således äro de, som
egentligen måste genom befästningar förstärkas och tillstängas. Denna sednare lyckliga
omständighet förminskar ej allenast i ganska betydlig mån den för uppnåendet af
det vigtiga ändamålet erforderliga kostnad, utan tillåter äfven att bibehålla för det
mera aktiva försvaret trupper och öfriga medel, hvilka annars, vid försvaret af en stad
med lika omfång, men mindre gynnad af naturen, skulle tagas i anspråk.
Efter hvad nu blifvit anfördt, bör det ej förefalla förvånande, att det af ofvannämnda
kommitté afgifna, till alla sina detaljer utarbetade förslaget (ill Stockholms
befästande å laudsidorne ej för detsammas utförande erfordrar större summa än 3,650,000
R:dr B:co, hvilken summa, ehuru betydande den är, dock måste anses vara ganska
måttlig, då man tager i betraktande det så högst vigtiga mål, som dermed kan uppnås.
Det är ej heller något tvifvel, att om oroliga politiska tider skulle inträffa, och Sverige
blifva uödsakadt att en längre tid vara krigsrustadt, de summor, som erfordrades alt i
Stockholm underhålla den för dess skyddande nödiga armé-corps, snart nog skulle uppgå
till än större belopp, utan att för framtiden derigenom ernåddes den ökade säkerhet,
som genom befäslningarne för alltid kunde vinnas. Af ofvannämnda summa är beräknadt
ly million till befästningarue å den för öfverrumpling mest utsatta och följaktligen
alltid i första hand vigtiga södra sidan, omkring 1 million för norra sidan,
och 332,000 R:dr, allt bauko, till försäkrande af inloppet till Södertelje, samt återstoden
dels (ill spridda verk vid stränderna af Mälaren och Värtan till stöd för skärgårdsfartygen,
dels till expropriationer, provisionel byggnader och administrationskostnader.
Utom de ständigt giltiga, rent railitäriska skäl, som här ofvan blifvit anförda för
Stockholms försäkrande medelst befästningar mot öfverrumpling, finnas äfven andra,
mera politiska och på närvarande förhållanden beroende, som synas Utskottet vara i
hög grad talande för att ej längre uppskjuta med det vigtiga företaget. Dessa skäl
äro dels den vida större osäkerhet, som, jemfördt med de näslförflutna 40 åren under
de sednaste tiderna iuträdt i alla politiska förhållanden inom Europa, dels ock i synnerhet
den förändrade ställning Sverige sedan den s. k. November-traktatens ingående
intagit till Europas stormakter och sina närmaste grannar. Den kraftfulla värdighet,
med hvilken Sveriges utländska politik leddes under de sednaste Europeiska krigsåren,
och som var lika egnad att tillvinna sig nationens bifall som utländska makters aktning,
skall
Slats-Utskoltets XJttåtande N:o 236.
9
skall äfven fur framtiden, efter hvad man bör hoppas, fortfarande tillförsäkra Sverige
det anseende och den grad af inflytande, som genom dess vigliga geografiska läge och
verkliga makt med rätta tillkommer det. Men då Sverige likväl är en makt af endast
andra ordningen och såsom sådan alltid utsatt för att vid minsta tecken till svaghet
blifva förbisedd och med förakt behandlad af de starkare, ehuruväl dess ord, i rätta
stunden uttaladt, ofta nog kau vara af stort inflytande vid strider äfven mellan makter
af första ordningen, så är det af så mycket större vigt, att nationen med samvetsgran
noggranhet vårdar sitt anseende och kraftigt understöder landets konung i hans bemödanden
för detta mål. Om det nu å ena sidan synes svårt för ett land, att med
framgång upprätthålla sin värdighet och bevaka sina angelägenheter, så länge det endast
beror på en mäktig och maktlysten grannes vilja, alt, när han behagar, genom ett
hastigt anfall besätta landets hufvudstad och sålunda tillfoga det ett sår af djupaste
slag, så kan del å den andra sidan ej för svenska folket erbjudas något bättre tillfälle
att, jemte afvärjandet af möjligheten till en dylik förödmjukelse, allvarligen uttala
sin protest mot hvarje tänkbart försök af fremmande makt lill otillbörligt inflytande
på Sveriges politik eller till vinnande af med Sveriges fördel oförenliga syften,
än det, som nu blifvit beredi genom H. M. Konungens omsorg, då hau låtit fullständigt
utreda frågan om Stockholms befästande och deröfver upprätta till alla detaljer utförda
noggranua ritningar och kostnadsförslag.
Under detta ärendes behandling har en anmärkning blifvit framställd, hvilken
Utskottet ansett sig ej kunna helt och hållet förbigå, nemligen att, då Kongl. Maj:t icke
funnit nödigt att, uti Sin Nådiga proposition om Slats-verkets tillstånd och behof, äska
något anslag till Stockholms befästande, det icke vore lämpligt ali Rikets Ständer, utan
kännedom af Regeringens åsigler i ämnet och utan ledning af något förslag från dess
sida, skulle fatta sitt beslut uti en så maktpåliggande fråga. Utskottet anser likväl att
ofvan meddelade Utdrag af Slatsråds-prolokollet öfver landtförsvars-ärenden den 14
Oktober 1856 innefattar ett tillräckligt bevis derom, att dess åsigler i denna fråga
helt och hållet delas af Regeringen; hvarjemte Utskottet får erinra, att den för ärendets
utredning i Nåder tillförordnade kommitté, ännu vid den tid då högstberörde Nådiga
proposition till Rikets Ständer alläts, icke till Kongl. Maj:t iukoipmil med sitt underdåniga
betänkande, hvadan något fullständigt förslag då ej kunnat af Kongl. Maj:t i Nåder
meddelas. I öfrigt, och om Rikets Ständer, i likhet med Stats-Ulskottet, inse och
erkänna nödvändigheten deraf, att åtgärder vidtagas, för att medelst befästningar betrygga
hufvudstaden för fiendtliga anfall, synes det Utskottet icke allenast att framförandet
af denna öfvertygelse inför Regeringen skulle vara ett värdigt prof på Rikets
Ständers omtanke och nit i en för fosterlandets sjelfbestånd vigtig fråga, utan ock att
det öppna uttalandet af denna öfvertygelse skulle, på sätt -redan blifvit antydt, i vä,
sentlig mån bidraga att afböja de faror, som i nämnde hänseende möjligen kunna för
framtiden uppstå.
Hilt. lill R. St. Prot. 1856—1858. 4 Samt. 1 Afd. 4 Hand. 12 Haft. 2
10
Stals-Utsfcottel.i Utlåtande S:o 236.
Beträffande åter beloppet af de medel, som för ifrågavarande ändamål böra
anvisas, har Utskottet icke kunnat förbise ali, genom de under riksdagens lopp redan
beviljade betydliga anslags-summor, Statsverkets tillgångar för den nu ingångna Stats
teglerings-perioden
äro i så hög grad anlitade, att hela det för Stockholms befästande
af oftanämnde kommitté beräknade kosluads-belopp svårligen torde kunna af Statens
påräkneliga inkomster bestridas. Men efter hvad Utskottet inhemlat, är icke heller en
så betydlig utgift för detta ändamål under den närmaste framtiden af behofvet påkallad,
enär ifrågavarande befästningars utförande icke lämpligen kan ske på en gång å de
särskilda befästningspunklerna, äfvensom åtskilliga förberedande åtgärder erfordras, innan
det egentliga arbetet kan taga sin början; i hvilket afseende Utskottet erhållit den
fullt tillförlitliga upplysning, alt ett årligt belopp af 100,000 R:dr Riksmynt är allt hvad
som under nästkommande 2:ne år behöfver användas för ett ändamålsenligt ordnande af
det första arbetet, och då denna summa, med afseende å det vigtiga ändamålet, ej är
af särdeles betydenhet, men deremot ett uppskof med frågaus afgörande lätteligen kunde
för landet medföra vådliga följder, tvekar Utskottet således icke alt tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, till utgående från Riksgälds-kontoret, auvisa
en summa af 100,000 R:dr Riksmynt för hvartdera af åren
1859 och 1860 att, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, i mån
af behof, användas för vidtagande af förberedande åtgärder till
Stockholms förseende med befästningar samt till påbörjande af
dessa befästningar å hufvudstadens södra sida;
Och torde vid anmälan om detta beslut
Rikets Ständer böra hos Kongl. Maj;! i underdånighet anhålla, att
vid nästkommande riksmöte få emottaga Nådig framställning med
förslag tili dessa befästnings-arbetens vidare utförande.
Hvad slutligen angår de af Friherre Sprengtporten oell Herr Brakel gjorda framställningar
om ytterligare anslags beviljande till fästnings-arbetena vid Waxholm och
Carlskrona, sä enär dessa anslagsfrågor, i sammanhang med regleringen af utgifterna
under Riks-statens 4:de Hufvud-titel, redan äro af Rikets Ständer pröfvade och afgjorda,
anser Utskottet »fvannämnde motioner i dessa delar ej böra lill
vidare åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
Stockholm den 21 Januari 1858.
Reservationer:
af Herr J. F. Gråå, sorn yttrade: “Utan att för närvarande inlåta mig i något bedömande
af den frågan, huruvida Stockholms befästande må vara ändamålsenligt eller icke, anser
jag det böra tillkomma Regeringen, men icke Rikets Ständer på framställning af
enskild motionär, att i en fråga af sådan natur, sorn “denna, taga initiativet. Då .nu
Ståts-Utskottets Utlåtande \:o 236.
11
Kongl. Maj:t hitintills icke funnit sig föranlåten att i ämnet framställa något förslag,
men deremot till Statsråds-protokollet den 14 Oktober 1856 täckts afgifva det Nådiga
förklarande, att Kongl. Maj.t icke vid detta Riksmöte ville göra framställning om medels
anvisande för ifrågavarande ändamål, utan att frågan härom må anstå till ett annat tillfälle,
anser jag Stats-Utskottet icke hafva bordt till Rikets Ständer göra någon annan
hemställan i detta hänseende, än att det af enskild motionär afgifna förslaget om Stockholms
befästande icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda; hvadan jag emot
Utskottets, i motsats härtill, nu gjorda hemställan mig reserverar.
Häruti instämde Herrar Björck, Murén, Hörnstein, Falhem, Nordvalt
och Ericson samt Riksdagsfullmäktige: Gustaf Larsson, Ola Månsson, C. Cederskog,
David Andersson, Erik Mallmin, Per Mattsson, Paul Hedström, Olof
Olsson och And. Magnus Andersson.
STOCKHOLM, tryckt hos J. W. Lundberg, 1838.
Stats-Utskoltets Ullålande N:o 237.
1
ÄT:o 23?.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Jan. 1858, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående det för Linköpings domkyrkas reparerande
under sednaste Riksdag, i egenskap af lån, beviljade
statsbidrags förändring till anslag ulan åter betalningsskyldighet.
(Rgs-Afd.)
Under sistförflutna Riksdag föreslog, uti derom vackt motion, en af dåvarande
Fullmäktige för Linköpings stifts presterskap, att, enär återstoden af det
vid Riksdagen åren 1847 och 1848 för iståndsättande af domkyrkan i Linköping
beviljade lån å 20,000 R:dr B:ko, jemte denna domkyrkas egna tillgångar
och årliga inkomster, icke på långt när vore tillräckliga för de vidsträckta
och kostsamma reparations-arbetenas fullföljande, Rikets Ständer måtte, såsom
gåfva, anvisa en summa af 25,000 R:dr sagde mynt för fullbordande af den
sedan flera år tillbaka pågående utvändiga reparationen å detta tempel, ett bland
nordens utmärktaste minnesmärken af medeltidens byggnadskonst. Med anledning
af denna motion förklarade Rikets Ständer, att de ansågo Staten icke böra underlåta
att bidraga till nämnde dyrbara byggnads återställande; hvarföre, dertill af
dem anvisades ett låne-understöd af 25,000 R:dr B:ko, att från Riksgälds-kontoret
utgå och innehafvas räntefritt under åren 1855, 1856 och 1857 samt derefter
återbetalas med 6 procent årligen, hvaraf, såsom ränta för det återstående
låne-kapitalet, skulle beräknas 4 procent.
liih. till R. St. Prol. i 836— 1838. i Sami. i Afd. i Band. 13 Haft. 1
2
Slals-Ulslwllets Ullålande N-'o 237.
Under åberopande af den i ofvanberörda motion meddelade upplysning, att
Linköpings domkyrkas inkomster, utgörande allenast 1,500 å 1,600 R:dr B:ko
årligen, icke medgåfve den föreskrifna ränte- och kapital-inbetalningen å ett så
betydligt lån, helst af dessa inkomster det förut erhållna lånets ränta och amortering
måste liqvideras samt de vanliga utgifterna för reparationerna å domkyrkans
tak bestridas samt några andra byggnader m. m. underhållas; och då staden
Linköping icke egde någon,skyldighet att bidraga till domkyrkans yttre underhåll,
har, uti en under innevarande Riksdag inom Preste-ståndet väckt motion,
Lektor Sondén anmält, hurusom icke ringa tvekan hos domkyrkans föreståndare
uppstått, huruvida det lån, hvilket af Rikets sednast församlade Ständer blef beviljadt,
borde uttagas och för det dermed afsedda ändamålet användas, med öfverlemnande
åt framtiden att tillse på hvad sätt detsamma skulle kunna återbetalas
eller tillåtelse erhållas till afskrifning af den domkyrkan derigenom ådragna skuld.
Men då domkyrkans redan förut för Rikets Ständer anmälda oförmåga att fullgöra
ile för lånet stadgade ränte- och återbetalnings-vilkoren ansåges icke utgöra
giltig anledning att lemna det beviljade understödet obegagnadt, och lånesumman
under en tid af 3 år linge innehafvas ränte fritt samt den derå under
denna tid upplöpande ränta således kunde till domkyrkans förmån användas,
beslöto dess föreståndare, eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergöthlands
län och Domkapitlet i Linköpings stift, att lyfta lånets belopp och göra detsamma
fruktbärande samt att för ifrågavarande föremål använda ränte-afkastningen. Efter
det sedermera räntemedlen blifvit medtagna, vore beinälde föreståndare nödsakade
att antingen genast återbära det erhållna lånet, för att icke belasta domkyrkan
med en skuld, som af kyrkans nuvarande tillgångar aldrig kunde betalas,
eller använda lånemedlen, under förutsättning att Rikets Ständer komme att bifalla
en skhende ansökning om lånets afskrifvande. Vid sådant förhållande har
motionären, uti hvars framställning Kontrakts-prostarne Wåhlander, Emanuelsson
och Rundgren samt sedermera aflidne Prosten Arosenius instämt, derföre hemställt,
att Rikets Ständer, på det att de reparations-arbeten, som erfordrades för
den herrliga tempelbyggnadens framtida bestånd, skulle kunna fortsättas, . måtte
medgifva, att det, för meranämnde domkyrkas reparerande, under sistförflutna
Riksdag anvisade lån å 25,000 R:dr B:ko finge till uuderstöd utan återbetalningsskyldighet
för samma ändamål förvandlas.
Utom denna till Stats-Utskottet remitterade motion, har Utskottet, genom
remiss af den 7 sistlidne Juli, fått emottaga en af Kongl. Maj:ts forbeinälde
Befallningshafvande och Domkapitlet i Linköping i underdånighet gjord framställning
derom, att Kongl. Maj:t måtte till Rikets nu församlade Ständer aflåta
Nådig Proposition, angående oinförmälda låns förvandling till anslag; men hvilken
framställning Kongl. Majit, enär samma fråga, genom derom väckt motion,
blifvit Rikets Ständers pröfning underställd, funnit icke föranleda annan åtgärd
Slals-Ulshollels Ullålande N:o 237.
3
än handlingarnes öfverlemnande till Stats-Utskottet, på det att de uti dem uppgifna
förhållanden måtte vid frågans behandling komma under öfvervägande.
Enligt ett bland de Utskottet sålunda tillställda handlingarne befintligt
»Besigtnings-Utlåtande», afgifvet af arkitekten vid Kongl. Öfver-IntendentsEmbetet,
Professoren C. G. Blom Carlsson, hvilken, till följd af bemälte embetes
meddelade förordnande, under September månad 1856 besigtigat de sedan år
1849 fortgående restaurations-arbetena å Linköpings domkyrka, hafva dessa arbeten,
hvarigenom 2:ne nya sträfpelare uppförts, oell flera sådana pelare ommurats,
äfvensom åtskilliga nya fönster anbringats, blifvit väl samt med noggranhet
och omsorg utförda på ett byggmästarens skicklighet vitsordande sätt,
och med bibehållande af kyikans primitiva stil. Kostnaderna för sagde arbeten,
utom dem, som verkställts under år 1856, hade uppgått till 39.057 R:dr 8 sk.
5 rst. Banko. Under förutsättning att arbetena åren 1857 och 1858 skulle
kunna utsträckas till och med det morra eller s. k. Niclas-koret, hvarigenom, med
användande af en uppgifven tillgång af 17,000 R:dr B.ko, eller återstoden af
nu ifrågavarande lån, kyrkans norra längd, undantagande taklisten, vore restaurerad,
skulle kostnaderna för de derefter återstående ytterligare reparations-och
andra byggnads-arbetcn, hvilka, enligt åberopade utlåtande, borde ovilkorligen
snart företagas, såvida kyrkobyggnaden skulle »kunna ega bestånd», komma att
utgöra:
För arbetena å östra korbyggnaden . . R:dr B:ko 12,7 66: 32. —
» södra korbyggnaden . . » » 7,400: — —
» södra långsidan .... » » 19,533: 16. —
För yttre taklistens reparation eller förnyande
» » 5,000: — —
För putsning och reparerande af de inre
väggarne  » » 4,000: — —
Byggmästare-arfvode  » » 3,000: — —
Summa R:dr B:ko 51,700: — —
Till upplysning om Linköpings domkyrkas årliga inkomster och utgifter
har Utskottet ansett sig böra meddela följande, ur ett handlingarne bifogadt utdrag
af 1855 års domkyrko-räkenskaper sammandragen, uppgift öfver dessa inkomsters
och utgifters belopp.
Inkomster:
Tionde-spaUmål
.197 Tinor.
Ränte-spanmål  12 »
Tillsammans 209 Tinor.
Arrende- och hyres-medel samt tomt-ören B:ko R:dr 238: 13. 2.
4
Slals-Vlskottels Ullålande N:o 337.
Ordinarie Utgifter:
Aflöning: spanmål 6 T:r och kontant . . . R:dr B:ko 33: 16.
Diverse afgifter
Bevillning . .
» „ » 48: 42. 8.
» » 82: 4. —
Summa R:dr B:ko 164: 14. 8.
Den årliga behållningen skulle således utgöra 203 tunnor spanmål och 73
R:dr 46 sk. 6 rst., eller, med beräkning af 1855 års lösningspris för spanmålen,
tillsammans 1,861 R:dr 31 sk. 6 rst. B:ko, af hvilken summa 1,200 R:dr
samma mynt erfordrades för den årliga ränte- och kapital-afbetalningen å det
år 1850 från Itiksgälds-kontoret utbekomna låiie-understöd, och borde dessutom
byggnads- samt underhålls-kostnaderna för biskops- och sysslomans-gårdarne
utaf dessa medel bestridas. Enligt hvad Utskottet derjemte inhämtat, uppbär
domkyrkan visserligen af församlingens medlemmar bänkhyror, äfvensom andra
afgifter, men dessa inkomster skola till hela sitt belopp medtagas för förefallande
reparationer inom kyrkans inre delar samt orgelverkets vidmakthållande
m. m.; och lära desamma således icke vara att påräkna såsom tillgång för kyrkans
yttre reparationer.
Nu anförda, jemte andra i handlingarne förekommande, vederbörligen styrkta
uppgifter bekräfta det uti ofvanomförmälda underdåniga ansökning och motion
uppgifna förhållande, att de inkomster, Linköpings domkyrka åtnjuter, ingalunda
äro tillräckliga för samtidigt fullgörande af de årliga ränte- och kapital-afbetalliingar,
som blifvit af Rikets Ständer föreskrifna för de till kostnaderna för denna
kyrkas reparation under 1847 och 1848 samt 1853 och 1854- års Riksdagar
beviljade tvenne särskilta lån. Då följaktligen domkyrkan saknar tillgång för
verkställande af kapital- och ränte-liqviderna för dessa begge lån. synas, såvida
icke den ifrågasatta eftergiften af betalnings-skyldigheten för det sednast erhållna
lånet varder beviljad, domkyrkans föreståndare, på sätt både i deras åberopade
underdåniga ansökning och i de under sistförlidne och innevarande Riksdag väckta
motionerna blifvit antydt, vara nödsakade att, sedan den medgifna räntefriheten
med detta års början upphört, återlemna den uppburna låne-summan eller hvad
deraf dessförinnan icke blifvit begagnadt. Men i sådant fall kommer det med
ifrågavarande statsbidrags beviljande åsyftade vigtiga ändamål, eller oftanämnde
ovanligt stora och herrliga kyrkobyggnads iståndsättande samt bevarande åt
kommande tider i ett omsorgsfullt vårdadt skick, naturligtvis icke att vinnas.
Då det, enligt Utskottets öfvertygelse, bör betraktas såsom svenska nationens
gemensamma angelägenhet, att förekomma det en bland Rikets dyrbaraste och
mest vördnadsbjudande minnesvårdar af förfädrens ihärdiga arbetsamhet och beundransvärda
ansträngningar samt framfarna tiders byggnadskonst icke genom
vanvård eller åsidosatt underhålls-skyldighet råkar i förfall, så och på det att
Stals-UIshotlels Utlåtande N:o 238.
5
den gamla minnesrika kyrka, om hvilken nu är fråga, måtte kunna återställas
och framgent bibehållas på ett sätt, hvarigenom nutidens aktning för den tidsålder,
derunder hon uppstått, samt omvårdnad om denna åldriga byggnad ådagalägges,
anser sig Stats-Utskottet, som till sin framställning härom hämtar en
ökad anledning af den allmänt erkända skicklighet och omtanka, hvarmed reparations-arbetena
under sednare åren blifvit bedrifna, böra tillstyrka:
att det för dessa arbetens fullföljande under sistförflutna Riksdag,
i egenskap af lån, beviljade och under år 1855 från
Riksgälds-kontoret utbekomna statsbidrag af 25,000 R:dr
B:ko må förvandlas till anslag utan återbetalnings-skyldighet
för samma ändamål.
I fall denna framställning varder af Rikets Ständer bifallen, torde Utskottet
få sig uppdraget,
att underrätta Fullmäktige i Riksgälds-kontoret om oftaberörde
låns i sammanhang dermed medgifna afskrifning i detta
Verks räkenskaper.
Stockholm den 25 Januari 1858.
HT;o S238.
Anis. till Exp.-Utsk. den 27 Jan. 1858, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående legardt statsbidrag för en större reparation
ä Westerås Domkyrka.
(R:gs-Afd.)
Med åberopande af de särskilda understöd, Rikets Ständer vid flera tillfällen
beviljat för iståndsättande och vidmakthållande af landets monumentala
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 238.
byggnader, bland hvilka domkyrkorna företrädesvis utgjorde föremål för nationens
omvårdnad, enär den storartade och upplyftande karakteren af en förgången tid
vore uttryckt i dessa byggnader, dervid likaledes upplifvande fosterländska minnen
voro fästade och under hvilkas hvalf stoftet förvarades af många i häfderna
ärofullt framstående personer, har Biskop Fahlcrantz, genom en af Preste-.Ståndet
till Stats-Utskottet remitterad motion, deruti Domprosten Bjurling och Doktor
JSorström samt Prostarne Ljungdahl, Tegnér, Eurén och Tellbom instämt, fästat
Rikets Ständers uppmärksamhet på behofvet af Statens bidrag för verkställigheten
af nödvändiga reparationer och förändringar m. m. å Westerås domkyrka,
hvilken bland Sveriges kyrko-byggnader intoge ett af de främsta rummen, ej endast
genom de vigtiga historiska tilldragelser, hvarom den erinrade, utan äfven genom
den öfverträtfande arkitektoniska skönheten af vissa delar af densamma; i hvilket
afseende kyrkans östra del samt tornbyggnad förtjenade att särskilt anföras, den
förra såsom det inom Riket mest fulländade profvet på 15:de århundradets, och
det sednare på en nyare tids kyrkobyggnads-stil. Deremot slote sig till nyssnämnde
del af kyrkan, på ett särdeles oharmoniskt sätt, den från litte och
12:te århundradena qvarstående vestra delen, deruti de förtjenster, som tillerkändes
den tidens stil, nästan helt och hållet saknades. Denna vanställande
skillnad mellan det råa urgamla och det ståtliga yngre ökades dessutom genom
den mängd praktfulla monumenter och de dyrbara konstverk, hvarigenom det
sednare förskönades. Derjemte föranledde olikheten i livalfvens höjd den i akustiskt
hänseende särdeles menliga olägenhet, att predikanten endast inom en inskränkt
del af kyrkan vore hörbar, hvarföre bänkplatsernes antal icke uppginge
till mer än en tredjedel af det, som församlingens folkmängd efter vanlig beräkning
fordrade. I anseende dertill hade man funnit sig föranlåten att anbringa
läktare, men hvilka ytterligare förmörkade den redan förut dystra delen af kyrkan
och gjorde motsatsen mellan denna del och det herrliga koret än mera
stötande. Vidare förstördes symetrien och bortskymdes en del af koret genom
den inuti kyrkan byggda sakristia, hvarförutom fönsternas olika form, höjd och
plats ökade det oharmoniska intrycket. Dertill komme, att en hotande remna
å kyrkans sydvestra hörn ådagalade, att en betydlig och från grunden företagen
reparation der vore högst nödvändig. Af dessa anledningar och för vinnande af
det dubbla ändamålet, att åstadkomma harmoni i det hela och betrygga dettas
fortfarande bestånd samt bereda tillräckligt utrymme och ljus för gudstjensten,
hade, enligt ett, efter noggranna undersökningar, uppgjordt och af Öfver-Intendents-embetet
godkändt förslag, följande reparationer och förändringar funnits erforderliga,
nemligen: ombyggnad från grunden af den mur, deruti den hotande
remnan visat sig; höjandet af 2:ne hvalf; 6 pelares ombildande till likhet med
de i koret befintliga; de öfrige pelarnes förändrande till en, så vidt möjligt, med
de sednares öfverensstämmande stil; den i kyrkan inbygda vanprydande sakri
-
Slals-Ulskoltels Ullålande N.-o 238.
7
stians borttagning; inredningen af ny sakristia i det rum under tornet, der gymnasie-bibliotheket
tillförene förvarats; beredandet af likhet i stil och storlek åt
30 fönster; borttagandet af de skymmande läktarne; bänkrummens utvidgning åt
öster samt fördubblandet derigenom af bänkplatsernas antal; predikstolens framflyttning;
de 4 små portarnes på norra och södra sidorne igenmurning och ersättande
genom 2:ne större, med kyrkans byggnadsstil öfverensstämmande, portaler;
samt den nuvarande vestra portalens ombildande till likhet med dem. Kostnaderna
för nu uppgifna arbeten hade beräknats uppgå till ett sammanlagdt belopp
af 42,000 R:dr B:ko; men, i anseende till förutsedd fortfarande stegring
af material-prisen och arbets-löner, syntes denna kostnads-beräkning böra höjas
till 45,000 R:dr B:ko. För bestridandet af de med sagde arbetens utförande
förenade kostnader vore likväl de årliga inkomster, domkyrkan egde, icke blott
alldeles otillräckliga, utan nästan helt och hållet oanvändbara, emedan desamma,
bestående af 168 T:r tionde-spanmål, samt arrende-medel och hemmans-räntor,
hvilkas sammanlagda belopp utgjorde ungefärligen 250 R:dr, äfvensom bänkhyror
och tillfälliga inkomster, utgörande högst 600 R:dr, vissa år understego de utgifter,
hvilka, utom hvad som fordrades för domkyrkans underhållande och gudstjenstens
behof, borde af domkyrkans medel bestridas, såsom afiöningar, uppgående
till 800 å 900 R:dr, byggandet och underhållandet af Konsistorie-hus,
Biskops- och Sysslomans-gårdar samt antingen hyresersättning åt 4 Lektorer, äfvensom
skolans Rektor, eller underhållsskyldighet för deras boställsgårdar. Vid
nu uppgifna förhållanden, och då Westerås domkyrkas årliga inkomster icke ens
kunde påräknas lemna erforderlig tillgång till ränta för ett till reparations-kostnadernas,
bestridande upptaget lån, har, under erinran derom, att, för kyrkans
återställande efter densamma öfvergångna eldsvådor, fyrfaldiga bidrag erhållits af
framfarne Konungar och enskilda personer, likasom af Westerås stad, men icke
någonsin af det allmänna, oaktadt den betydliga tillökning i stats-inkomsterna,
som genom Westerås-recess åstadkommits, ofvanbemälde motionär, å Domkyrkokommissionens
vägnar och enligt dess uppdrag, anhållit, att Rikets Ständer måtte,
för verkställigheten af de föreslagna förändringarne och reparationerna å meranämnde
domkyrka, bevilja ett anslag, utan återbetalningsskyldighet, å 30,000 R:dr,
och ett lån å 15,000 Ridr B:ko.
Vid behandlingen af denna motion har Stats-Utskottet tagit kännedom om
en af Domkyrko-kommissionen i Westerås i underdånighet gjord samt af Westerås
stifts Konsistorium till Kongl. Majit insänd och förordad ansökning om aflåtande
till Rikets nu församlade Ständer af nådig proposition angående samma
statsbidrag, som motionären begärt för de i motionen uppgifna reparations- och
byggnads-arbetenas utförande; varande denna underdåniga ansökning, jemte dertill
hörande handlingar, sedan förevarande fråga, genom den derom väckta motion,
blifvit Rikets Ständers pröfning underställd, öfverlemnad af Kongl. Majit
8
Stals-Utshollcts Utlåtande N:0 23S.
till Stats-Utskottet, för att vid densammas behandling komma under öfvervägande.
Då den Stats-Utskottet sålunda tillställda underdåniga ansökningen innefattar
hufvudsakligen enahanda framställning rörande ifrågavarande ämne, som den
motion, för hvars innehåll Utskottet nu redogjort, anser sig Utskottet endast behöfva
tillägga nedanstående, ur de ansökningen åtföljande handlingarne hemtade,
upplysningar, angående det gemensamma föremålet för denna ansökning och Biskop
Fahlcrantz's motion.
Uti det af Arkitekten P. J. Ekman, efter dertill erhållet uppdrag, i Juni
,1856 uppgjorda samt af Domkyrko-kommissionen åberopade och dess underdåniga
ansökning bilagda förslag till nödvändiga reparationer och förändringar å
meranämnde domkyrka, äro kostnaderna för dessa arbetens utförande beräknade
att uppgå till ett sammanlagdt belopp af 41,584 R:dr 32 sk. B:ko; och har
Öfver-Intendents-embetet, uti deröfver infordradt underdånigt utlåtande, anmält:
att, vid verkställd granskning af detta förslag och dertill hörande ritningar, ingen
anledning till anmärkning förekommit emot kostnads-beräkningarne och de
föreslagna förändringarne; dock hafva vissa, i förslaget och ritningarne angifne,
detaljförhållanden ansetts, utan betydlig tillökning i arbets-kostnaden, kunna, genom
några anmärkningars iakttagande, vid utförandet erhålla ett värdigare och
prydligare utseende samt medföra större ändamålsenlighet. Enligt ett sedermera
af samma Arkitekt meddeladt intyg hade den i motionen omförmälda remna,
som yppat sig å en af domkyrkans murar, under tiden från slutet af Juni 1852
till medlet af April nästlidet år, vidgats Irån £ till l£ tum. Med afseende å
denna remnas sålunda under sednare åren betydligt tilltagande vidd, ansåg bemälde
Arkitekt nödvändigt, att erforderliga åtgärder i anledning deraf snart
blefve vidtagna.
Beträffande Westerås domkyrkas inkomster och utgifter har, genom ett sammandrag
af kyrkans räkenskaper för åren 1845—1854, blifvit upplyst, att de
förra i medeltal utgjort 2,509 R:dr och de sednare 2,136 R:dr B:ko; varande
bland dessa utgifter upptaget för reparationer och materialier ett medelbelopp af
355 R:dr B:ko årligen.
Såsom Konsistorium i sitt afgifna underdåniga utlåtande erinrat, hafva domkyrkorna
af ålder ansetts utgöra föremål för Statens omvårdnad, hvarföre bestämda
tionde-anslag till deras vidmakthållande blifvit anvisade; och då dessa stora byggnader,
af hvilka de liesta äro uppförda långt före reformationens införande, behöft
undergå så betydliga och kostsamma reparationer, att de Acke kunnat verkställas
med dertill samlade och disponibla tillgångar, hafva tid efter annan särskilda
statsbidrag blifvit af Rikets Ständer för sådant ändamål beviljade. Sålunda
hade begärda bidrag af allmänna medel under de sednare Riksdagarne anvisats
-
Ståls-Utskottets Utlåtande IS.o 238-
9
visats för Linköpings och Wexiö domkyrkors iståndsättande samt under denna
Riksdag för återstående, reparations-arbeten å Skara domkyrka.
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers således, vid enahanda frågors afgörande,
förut fattade beslut, och enär domkyrkan i Westerås, med hänsyn till
dess ålder, storlek och byggnadssätt samt dervid fästade historiska minnen, bör
räknas bland de svenska nationens från förfädren ärfda tillhörigheter, som samtiden
är skyldig omsorgsfullt vårda och vidmakthålla, så att dessa för fosterlandskänslan
dyrbara och genom längesedan förflutna tiders ansträngningar beredda
arf varda åt efterkommande bevarade, anser sig Stats-Utskottet, vid det vederbörligen
utredda och anmälda förhållandet, att Statens särskilda medverkan ovilkorligen
erfordras för företagandet af den nu ifrågaställa nödvändiga reparationen
å oftanämnde, i arkitektoniskt och historiskt hänseende lika märkvärdiga och
vördnadsbjudande, tempelbyggnad, böra förorda de gjorda framställningarne om
de för denna reparation samt derjemte föreslagna förändringar och förbättringar
erforderliga medels anvisande-; och får Utskottet alltså, under förutsättning att
ifrågavarande reparations-arbeten och förändringar, innan de verkställas, varda af
Kongl. Majit gillade, och att de föreskrifter, som, i afseende på desammas utförande
komma att af Kongl. Majit meddelas, varda noggrann! iakttagna, tillstyrka
:
att Rikets Ständer, för dessa reparationers och förändringars
utförande, måtte bevilja och till utgående från Riksgäldskontoret
anvisa ett anslag utan återbetalnings-skyldighet å
Fyratiofemtusen Riksdaler Riksmynt och ett lån å Tjugutvåtusen
femhundra Riksdaler samma mynt.
Hvad beträffar betalningsvilkoren för den nu tillstyrkta lånesuminan, anser
Utskottet dessa böra blifva lika med dem, som af Rikets nu församlade Ständer
föreskrifvits för det beviljade lånet till reparations- och förbättrings-arbetena å
Skara domkyrka; hvadan Utskottet således får tillika hemställa:
att det lån, hvarom nu är fråga och för hvilket en sådan
skuldförbindelse bör afgifvas, som af Fullmäktige i Riksgäldskontoret
godkännes och antages, måtte, sedan detsamma fått
räntefritt innehafvas till 1860 års slut, derefter återbetalas
genom erläggande årligen af 6 procent utaf hela den lyftade
lånesumman, samt att härvid räntan måtte vara godtgjord efter
Fyra för hundra årligen utaf det obetalda kapital-beloppet,
och det öfriga kommer att utgöra afbetalning å kapitalet.
Skulle den sålunda stadgade inbetalningen icke inom
bestämd tid fullgöras, torde dessutom, intilldess densamma
ISih. till It. St. Prof. 1836—1838. i Sami. i Afd. 4 Band. i 3 Haft. 2
10 Slats-Vtskottets Utlåtande N:o 339.
verkställes, böra erläggas Fem procent årlig ränta å det till
liqvid förfallna, oguldna beloppet.
Stockholm den 25 Januari 1858.
Reservation:
af Herr Henschen.
KT:o 239.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Jan. 1858, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående ifrågastäldt statsbidrag för tornbyggnad vid
Hedvig Eleonora kyrka i hufvudstaden och samma kyrkas
reparerande.
(R:gs-Afd.)
För uppförande af 2:ne torn utaf sten på de för sådant ändamål anlagda
grundmurarne å ömse sidor om den vestra hufvud-ingången till Hedvig Eleonora
eller Ladugårdslands församlings kyrka samt för denna kyrkas reparation, föreslogs,
i början af denna Riksdag, utaf sedermera aflidne Pastor Primarius Doktor
Pettersson, uti en inom Preste-Ståndet väckt och af Hofpredikanten Nordlund
biträdd motion, att Rikets Ständer måtte bevilja ett statsanslag af 54,000 R:dr
R:mt, att utan återbetalnings-skyldighet utgå under åren 1857, 1858 och 1859,
i mån af behof och byggnads-arbetets fortgång, eller att, derest ett sådant anslag
icke möjligen kunde erhållas, Rikets Ständer måtte åt nämnde församling
anvisa ett lån å samma belopp, att under de första åren innehafvas räntefritt
Stals-Utskollels Utlåtande N:o 239.
11
och utan kapital-afbetalning samt derefter återbetalas genom årlig amortering
och med erläggande af låg ränta.
Enligt de i denna motion meddelade upplysningar, tilldelades, genom en
Kongl. Resolution af den 11 December 1723, såsom gåfva åt Hedvig Eleonora
eller Ladugårdslands församling, hvilken under sednare hälften af 1600-talet
blifvit förklarad utgöra ett särskildt pastorat, ej allenast den i medlet af samma
århundrade påbörjade och till några alnars höjd uppförda kyrkobyggnaden för
den dåvarande Amiralitets-församlingen, utan äfven de för denna byggnad
samlade och under Amiralitets-kollegii vård ställda medel, utgörande 30,518 daler
21 öre silfvermynt; hvarefter ifrågavarande kyrka under åren 1730 med
1737 uppbyggdes. För byggnads-arbetets bedrifvande tillerkändes dessutom
nämnde församling, medelst några af motionären anförda Kongl. Bref och Resolutioner,
dels ett öre silfvermynt af hvarje matlag, så i städer som på landet,
och dels rättigheten att inrätta ett lotteri mot vissa procents åtnjutande, samt
att i hufvudstaden och Rikets öfriga städer upptaga sammanskott genom stamböcker;
och beviljades slutligen, på grund af Rikets Ständers beslut vid 1756
års Riksdag, ett sammanskott för år 1758 af 2 öre silfvermynt utaf hvarje ståndsperson,
borgare och hemmansbrukare i hela Riket. Oaktadt dessa jemte flera
andra allmänna bidrag samt församlingens egna tillskott, hade Hedvig Eleonora
kyrka dock ej, för bristande tillgångar, kunnat hittills göras fullt färdig enligt
den år 1725 af Tessin och Adlercrantz uppgjorda samt af Kongl. Maj:t fastställda
ritning. De då föreslagna 2:ne tornen, till hvilka grunden blifvit lagd
på hvardera sidan af vestra kyrkporten, hade nemligen, ehuru ofta påtänkta, ännu
icke blifvit uppförda; och ej heller hade kyrkan invändigt, på långt när, i afseende
å ornering och prydlighet blifvit fullbordad. Församlingen vore likväl nu,
hvad tornbyggnaden beträffade, nödsakad företaga detta arbete, emedan den gamla,
på kyrkogården invid Storgatan, af träd uppförda, vanprydliga klockstapeln befunne
sig i, så bristfälligt skick, att den icke vidare kunde för sitt afsedda ändamål
begagnas, utan måste borttagas. Såsom bidrag till verkställigheten häraf,
hade väl utaf enskild person under år 1856 erhållits en gåfva af 10,000 R:dr
B:ko, men dervid hade fästats det förbehåll, att gifvaren skulle åtnjuta en årlig
lifränta efter 5 procent utaf detta kapitäl, samt att den nya tornbyggnaden skulle
vara verkställd och klockstapeln borttagen inom 3:ne år från gåfvans aflemnande.
Likaså hade en annan person, emot lifränta efter enahanda procent-beräkning
under en yngre persons lifstid, gifvit för samma ändamål ett kapital af 4,000
R:dr B:ko; varande dessa 2:ne gåfvor, under dervid fästade vilkor, af församlingen
mottagna. Derjemte förekom i afseende på sjelfva kyrkbyggnaden, att
denna kyrka, som icke undergått reparation sedan åren 1789 och 1790, behöfde
både in- och utvändigt iståndsättas; hvarvid de ännu icke fulländade inre arbetena
syntes böra afslutas. Vidare borde en af behofvet högt påkallad reparation
12
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 239-
och ombyggnad af orgelverket i sammanhang dermed verkställas. Kostnaderna
för nu omförmälda byggnads- och reparations-arbeten voro beräknade att uppgå
till ett saminanlagdt belopp af 53,000 R:dr B:ko. Den för dessa kostnaders
bestridande disponibla tillgång, som församlingen egde, utgjorde deremot endast
17,000 R:dr samma mynt, eller 3,000 R:dr utom ofvanberörde 2:ne lifräntekapitaler.
Församlingen, bestående hufvudsakligen af en mindre bemedlad eller
rättare sagdt obemedlad befolkning, vore förut skuldsatt för en summa af 20,000
R:dr B:ko, hvilken upplånats till den under åren 1849 och 1850 uppförda nybyggnad
för församlingens folk- och apologist-skolor, och för hvilken skulds afbördande
församlingen åtagit sig en dryg årlig afgift, utgående med visst belopp
i förhållande till allmänna bevillningen enligt bevillnings-förordningens 2:dra artikel.
Likaså måste hvarje inom församlingen mantalsskrifven person, enligt fattadt
sockenstämmo-beslut, erlägga en årlig afgift till ränte-liqviderna för meranärnnde
2:ne lifränte-kapitaler.
För öfrigt har i motionen anförts: att det visserligen, enligt allmänna lagen,
ålåge hvarje församling att bygga och underhålla sin kyrka; men detta åliggande
skulle i förevarande fall icke kunna utsträckas längre än till uppförande, med
minsta kostnad, af en annan klockstapel, i stället för den hittills begagnade,
samt kyrkans nödtorftiga reparation och bibehållande i dess ofulländade yttre
och inre skick. Hvad derutöfver erfordrades, i anseende till de större anspråken
på en inom hufvudstaden varande tempelbyggnads prydlighet och värdighet, syntes
icke kunna hänföras under den laga byggnads-skyldigheten och skulle ej heller
utaf ifrågavarande församling kunna åstadkommas. Sedan äldre tider tillbaka
hade också i fråga om hufvudstadens kyrkor, såsom monumentala byggnader,
undantag egt rum från lagens allmänna stadganden rörande kyrkobyggnads-arbetens
verkställighet. Hufvudstadens flesta kyrkor hade således tillkommit genom
det allmännas medverkan eller genom andra medel, än dem församlingarne förmått
tillskjuta. Beträffande den kyrka, hvarom nu är fråga, förekomme dessutom
ett särskildt förhållande, som syntes innefatta ett väsentligt stöd för den
af församlingen hysta förhoppning om det föreslagna understödets erhållande från
det allmännas sida. Denna kyrka kunde och borde nemligen äfven betraktas
såsom garnisons-kyrka, enär de inom hufvudstaden i garnison förlagda trupper,
sedan mångå år tillbaka, begagnade densamma. Det till nyssnämnde garnison
hörande manskap syntes derföre, i fall Staten icke på annat sätt mellankomme,
till följd af allmänna lagens förut åberopade stadgande, icke kunna undgå att
till den i laga ordning beslutade tornbyggnaden och kyrkoreparationen bidraga
medelst årlig kapitations-afgift, och från hvilket bidrags utgörande församlingen
skulle anse sig icke kunna afstå, med mindre densamma utaf allmänna medel
erhölle någon särskild ersättning eller annat understöd.
Slats-Ulskoltets Utlåtande N:o 239.
13
Med anledning af den, genom nu omförmälda motion, Rikets Ständer underställda
fråga om statsbidrags beviljande för den föreslagna och beslutade tornbyggnaden
vid ofvannämnde kyrka jemte samma kyrkas in- och utvändiga reparation,
har Kongl. Maj:t låtit till Stats-Utskottet öfverlemna en af Hedvig Eleonora
församling i underdånighet gjord samt af ritning- och kostnadsförslag åtföljd ansökning
om framställning till Rikets nu församlade Ständer, angående understöd
utaf allmänna medel för dessa byggnads- och reparations-arbetens företagande;
dervid sagde understöd begärts å enahanda belopp och under samma vilkor, som
blifvit i motionen föreslagna.
Enligt de Utskottet jemte denna underdåniga ansökning tillställda, af Byggmästaren
C. Hallström uppgjorda, kostnadsförslag samt derå sedermera, i anseende
till byggnads-materialiernas ökade pris och arbetslönernas stegring, gjorda
tillägg, skulle uppbyggandet af de 2:ne tornen, till hvilka ritningen blifvit af
Kongl. Majit i Nåder fastställd, komma att medföra en
kostnad af R:dr B:ko 34,914: 16.
samt kostnaden för kyrkans ut- och invändiga reparation
utgöra  » » 20,779: 33.
Då härtill lades det belopp, som orgelverkets förändring
och reparerande, enligt afgifvet särskildt förslag,
kostade eller - » ” 5,000: —
uppkomme följaktligen en sammanräknad kostnads-summa af R:dr B:ko 60,694: 1.
I fråga om samma kyrkas begagnande af de korpser, som utgöra hufvud,
stadens garnison, har Utskottet af erhållne handlingar inhemtat, att nedannämnde
garnisons-församlingar, enligt derom träffade och ännu fortfarande aftal, fått åt
sig, under högmesso-gudstjensterna, upplåtna särskilda bänkplatser i kyrkan samt
förklarats berättigade begagna kyrkan vid kommunions-förhör, skriftning och
nattvardsgång, nemligen:
Svea Lif-Gardes, på grund af år 1803 upprättadt kontrakt, emot en årlig afgift
till kyrkan af 100 R:dr i samma myntsort, hvaruti regementets aflöning
utgår;
Svea Artilleri-Regementes, på grund af Kongl. Brefvet den 26 Augusti 1807,
enligt hvilket för kyrkans upplåtelse åt Artilleri-församlingen, skulle till
kyrkan i ett för allt erläggas en då anvisad summa af 2.000 R:dr B:ko;
Lif-Gardets till Häst, enligt år 1816 träffad öfverenskommelse samt år 1823 afslutadt
kontrakt, emot erläggande af 60 R:dr B:ko årligen; och
Andra Lif-Gardes, enligt likaledes år 1828 afslutadt och sedermera förnyadt
kontrakt, mot en årlig afgift af 100 R:dr B:ko.
Beträffande denna kyrkas framtida egenskap af garnisons-kyrka inom
hufvudstaden, anser sig Utskottet böra upplysningsvis tillägga, att sedan Rikets
14
Stals-Utskottets Utlåtande N‘-o 239.
nu församlade Ständer, med afseende å vigten deraf, att tjenliga lokaler blefve
att tillgå såväl för garnisons-församlingarnes gudstjenst, som till gemensam skolundervisning
för dessa församlingar tillhörande barn, genom underdånig skrifvelse
af den 4 Februari nyssförlidet år, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta närmare
undersöka förhållandet, för att få utredt huru sagde behof, vare sig med
begagnande af redan befintliga lokaler eller annorledes, kunde lämpligen afhjelpas,
har, för sådant ändamål, en särskild Kommitté blifvit tillsatt, hvilken
Kommitté redan under sistlidne sommar afgifvit sitt^betänkande i ämnet; hvar
efter
detta, af vederbörande Regements-chefer och Öfver-kommendanten godkända,
betänkande till Kongl. Majit i underdånighet öfverlemnats; varande deruti föreslaget,
att för garnisons-församlingarnes gemensamma behof måtte å en Kronan
tillhörig och åt Lif-Gardet till Häst för närvarande upplåten tomt, vid hörnet af
Stor- och Styrmansgatorna, uppföras en i 2:ne afdelningar anordnad byggnad,
som skulle innefatta både kyrka och skola. Kostnaden för denna byggnad samt
tomtens planering och nödig hägnad jemte ett för skolan erforderligt uthus, var,
uti deröfver uppgjorda förslag, beräknad, i ett för allt, till 120,000 R:dr R:mt.
Genom det i förevarande motion åberopade stadgande i allmänna lagen, är
uttryckligen föreskrifvet: att »alla, som i socknen bo, skola kyrka bygga och
uppehålla och hvad dertill hörer, såsom klockstapel, kyrkomur, sockenstufva och
fattigstuga,» Till följd af detta stadgande, hvars tillämplighet i afseende å den
af Hedvig Eleonora församling här i hufvudstaden beslutade tornbyggnad och
kyrko-reparation ingalunda kan vara undanröjd derigenom, att församlingen tillförene
af det allmänna erhållit flerfaldiga understöd för sin kyrkas uppbyggande,
åligger det således nämnde församling att i stadgad ordning utgöra de bidrag,
som erfordras för verkställigheten af församlingens uti ifrågavarande hänseende
fattade beslut. Någon olyckshändelse eller annan tilldragelse, som skulle kunna
anses utgöra en skälig anledning för församlingens understödjande eller bispringande
från det allmännas sida vid omförmälda byggnads- och reparations-skyldighets
fullgörande förekommer ej heller vid förevarande fall; och ehuru de
kostnader, som oftanämnde arbetens verkställande kommer att för församlingens
medlemmar medföra, visserligen äro ganska betydliga, synes dock utgörandet
deraf, vid skeende fördelning på det ovanligt stora antal innevånare, hvaraf
denna församling utgöres, icke böra blifva särdeles betungande, helst genom enskilda
dispositioner tillgång till bestridande af en icke ringa del af dessa kostnader
redan erhållits. Hvad beträffar kyrkans uppgifna egenskap af garnisonskyrka,
torde Utskottet deremot endast behöfva erinra om hvad under denna
Riksdag blifvit tillgjordt' lör att framdeles erhålla en sådan kyrka här i hufvudstaden.
Utskottet, som således anser Statens medverkan för utförandet af de
vederbörande kommun åliggande arbeten, hvarom nu är fråga, icke vara påkal
-
Slals-Ulsholtets Utlåtande N:o 240. 15
lad af några särskilda, till en dylik åtgärd föranledande, förhållanden, får alltså
hemställa,
att den om statsbidrag i sådant afseende gjorda framställning
icke må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 25 Januari 1858.
Reservation:
af Grefve Hamilton, M.
H:o 340.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Jan. 1858, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om löneförhöjning för förste
och andre Amanuenserne vid Universitets-bibliotheket i
Lund.
(U. A.)
Till Stats-Utskottets handläggning har Preste-ståndet remitterat en af Professor
Agardh, med åberopadt stöd af 56 §:n Riksdags-Ordningen, väckt motion,
hvaruti denne, med anledning deraf, att Rikets Ständer vid innevarande
Riksdag beviljat löneförhöjning för Amanuenserne vid Universitets-bibliotheket i
Upsala, begärt, att enahanda förmån måtte förunnas de vid Lunds bibliothek
anställde förste och andre Amanuenser, helst desse båda tjenstemän af de löntagare
vid Lunds Universitet, hvilka åtnjuta blott penningelön, vore de enda,
16
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 210.
sorn icke undfått löneförbättring; hemställande motionären, att lönerne för ifrågavarande
tjenstemän, nu utgörande för förste Amanuensen 600 R:dr och för den
andre 450 R:dr, måtte förhöjas till 1,500 R:dr för den förre och 1,000 R:dr
för den sednare.
Utskottet, som tagit denna fråga i öfvervägande, får i minnet återföra, att
förste och andre Amanuenserne vid akademiska bibliotheket i Upsala vid innevarande
Riksdag erhållit sina löner förhöjde, den förre till 1,500 och den sednare
till 1,200 R:dr samt att deremot någon löneförbättring för enahanda beställningar
vid Lunds bibliofhek, hvarom fråga ej heller varit väckt, icke blifvit
af Rikets Ständer beviljad. Men utan att vilja bestrida behofvet af lönetillökning
äfven för dessa sednare, finnér likväl Utskottet betänkligt att, sedan samtlige,
den 8:de Hufvud-Titeln tillhörande, löne-stater blifvit af Rikets Ständer
pröfvade och bestämde, nu föreslå åtgärder till förändring af samma stater; och
då uppenbart är att, om vid Riksdagens nära förestående slut dylika framställningar,
som den förevarande, af Rikets Ständer godkändes, sådant måste fördröja
Riks-Statens afslutande och Riksdagen sålunda komma att ytterligare förlängas,
hemställer Utskottet,
att ifrågavarande motion icke må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 25 Januari 1858.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1858.
Slati-Ulskollets Ullålande M 241.
1
JW 241.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 Jan. 18S8, kl. 2 e. tn.
Utlåtande, i fråga om användande af en del utaf brdnvinsbr
anning s-afgiften till de lägre undervisning s-verkens och
folkskolornas behof.
(R:gs Afd.)
Med erinran om den allmännare håg för kunskapers inhemtande, som de lägre
undervisnings-verken och i synnerhet sjelfva folkskolan bland allmänheten väckt och
hvaraf välgörande verkningar redan visat sig, har, för att de vid elementar-läroverken
anställde, merändels svagt aflönade, lärarne måtte komma i en mera oberoende
ekonomisk ställning och derigenom blifva i tillfälle att med odelad kraft verka
för sitt maktpåliggande kall, Riksdags-fullmäktigen Gustaf Larsson från Stockholms
län, uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion, föreslagit, att en fjerdedel af den
till Statsverket ingående bränvins-brännings-skatten måtte få användas för de lägre
undervisnings-verkens och folkskolornas behof samt alltså för detta ändamåls befrämjande,
i förhållande till folkmängden, fördelas mellan städerna och socknarne
på landet.
Genom de under innevarande Riksdag fattade beslut, till följd hvaraf för folkundervisningens
befrämjande kommer att ytterligare användas ett årligt belopp, motsvarande
hälften af den under allmänna bevillningen ingående personliga skyddsafgiften
och vid regleringen af Riks-statens 8:de Hufvud-titel medel beviljats och
anslagits till betydliga förbättringar i löne-vilkoren för lärarne vid elementar-läroverken,
halva Rikets nu församlade Ständer visat, alt de ingalunda förbisett de
samhällsvigtiga och gagnande föremål, hvilkas befordrande ofvanbemälde motionär
med sitt framställda förslag åsyftat; men då för samma föremål redan ansenliga
och efter Statens nuvarande tillgångar lämpade årliga bidrag af allmänna medel
Bih. lill R. St. Prat. 1856-1838. 4 Sami. 1 Afd. i Band. 14 Hafi. 1
t
Stats-Ulskoltels Utlåtande M 212.
blifvit af Rikets Ständer anslagna, och då den af motionären uppgifna stats-inkomst
till hela sitt belopp erfordras för de vid denna Riksdag beviljade stats-utgilters bestridande,
anser sig Stats—Utskottet icke kunna tillstyrka, att, utöfver de för samma
föremål redan anslagna tillgångar, en del utaf ifrågavarande ansenliga stats-inkomst
jemväl skall dertill användas; utan får Utskottet hemställa,
att det härom af ofvanbemälde motionär väckta förslag må förfalla,
Stockholm den 28 Januari 1858.
M 242.
Ank. till Exp.-Utsk. d 29 Jan. 1858. kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående ansvarigheten för de af hypotheks-foreningarne
upptagna lån.
(R:gs Afd.)
Genom en inom Borgare-Ståndet väckt motion, bar Herr G. Lallerstedt fästat
uppmärksamheten å de flerfaldiga fördelar, som det, isynnerhet under nuvarande
förhållanden, skulle medföra, om Staten garanterade alla af Svenska hypotheks-föreningarne
inom eller utom Riket upptagna lån samt, i utbyte emot dessa föreningars
utelöpande obligationer, letnnade sina egna fonderade förbindelser. 1 sådant
fall skulle nemligen, enligt motionärens yttrade förmodan, både kursen å obligationerna
och den allmänna Svenska stals-krediten höjas; varande, till ådagaläggande
af nyttan och angelägenheten af en förändring i afseende på omförmälda obligationer,
af motionären, bland annat, anfördt: alt vid samma tid, då Svenska bypotheksföreningarnes
obligationer utrikes noterades till 91 å 92 procent, uppgick noteringen
af 4-procent-obligationerna för det Norska statslånet till 96 och för det Hannoverska
lånet till 99 '/> procent. Det syntes derföre kunna antagas, att om Svenska
Staten öfvertoge ansvarigheten för hypolheks-föreningarnes skulder, dessa inrätt
-
Stals-Ulskottets Utlåtande JYi 242.
5
ningars obligationers noterade värde skulle stiga till 100 procent, helst Sveriges
kredit icke borde vara mindre god än Norriges och Hannovers. Då nu rneranämnde
föreningar hade obligationer utelöpande å ett sammanlagdt kapital-belopp
af omkring 30,000,000 R:dr Banko, skulle, genom den föreslagna åtgärden, en
kapital-tillökning af 3 å 4 millioner beredas och till en betydlig del tiilgodokomma
Svenske män. Framförallt måste en stegrad notering af hypotheks-töreningarnes
obligationer blifva fördelaktig för föreninga:ne sjelfva, hvilka utan tvifvel skulle gerna
vilja, att ansvarigheten för deras nuvarande och blifvande lån öfvertoges af statsverket.
I fråga om sättet för verkställigheten af den åtgärd, motionären föreslagit,
har ban yttrat, att densamma syntes för öfrigt icke böra medföra någon rubbning
af de nuvarande bypotheks-föreningarnes verksamhet. Dessa inrättningar skulle
nemligen, utom vid låns upptagande, äfven framgent förvaltas, på samma sätt som
hittills, af de dertill utsedda Direktionerna, uti hvilka ett Statens ombud skulle insättas;
och borde en öfver-styrelse få sig uppdraget att i Statens namn upplaga
lånen och efter behof ställa de upplånta medlen till de särskilda Direktionernas
förfogande samt från dessa emottaga de genom amorteringen influtna beloppen. I
sammanhang med den sålunda föreslagna förändrade organisation af ifrågavarande
inrättningar, syntes en ny hypotheks-förening böra hildas för norra dalarne af Riket,
hvarest behofvet af en dylik kredit-anstalt redan erkändes. Derjemte borde
Rikets Ständers Banks »hypotheks-rörelse» öfverflvttas till och fördelas på de sär
skilda
bypotheks-föreningarne emot erhållande af lättare reaiisabla valutor. Merbemälde
motionär bar alltså föreslagit, att Rikets Ständer måtte besluta, att Staten
skal! öfvertaga ansvarigheten för de lån, som bypotheks-föreningarne redan upptagit
eller hädanefter komma alt upptaga, samt, i stället för dessa föreningars nu ute
löpande
obligationer, utgifva fonderade stats-obligationer, emot erhållande af intecknings-säkerhet
i de af hypotheks-föreningarne belånta fastigheter; äfvensom att alla
af ett sådant beslut föranledda och för verkställigheten deraf erforderliga organisations-
jemte andra åtgärder måtte varda vidtagna.
Ehuru Slats-Utskoltet ingalunda vill förneka den financiela vigten för hela
Riket, att de Svenska hypotheks-föreningarnes kredit både inom och utom landet
omsorgsfullt vårdas och upprättbålles, samt att så bog valuta som möjligt erhålles för
det stora antal utaf dessa inrättningar utfärdade obligationer, som å utrikes ort
föryttras, linner Utskottet sig dock, under nuvarande financiela förhållanden, och vid
det outredda skick, hvaruti det af Herr Lallerstedt väckta förslag blifvit Rikets
Ständers pröfning understäldt, så mvckel mindre kunna förorda detsamma eiler till
styrka
någon åtgärd i anledning deraf, som det icke på något sätt blifvit visadt,
all hypotheks-föreningarne sjelfva äro benägna alt underkasta sig de åligganden oc4i
förbindelser, som naturligtvis mäste stadgas såsom vilkor för den ifrågasatta väsentliga
förändringen af deras nuvarande rörelse och verksamhet. Utskottet får således
hemställa,
4
Stals-Utskollels Ullålande M 243.
alt Herr Lallerstedts motion, rörande ansvarigheten för de af oftanämnde
inrättningar upptagna lån, måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 28 Januari 1838.
M 243.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 Jan. 18S8, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående fortfarande understöd för Riksgdlds-kontorets
Enke- och Pupill-kassa.
(R:gs Afd.)
I anledning af Förvaltarnes af Enke- och Pupill-kassan vid Riksgälds—kontoret
gjorda anhållan, att det vilkorliga understöd af 1,300 R:dr B:ko årligen, som,
enligt 258 § af det för Riksgälds-kontoret nu gällande reglemente, blifvit nämnde
kassa tillerkändt intill innevarande Riksdags slut, måtte, under de i åberopade §
stadgade vilkor och förbehåll, få fortfarande utgå till och med det år, då nästa
Riksdag slutas, — hafva Fullmäktige, med anmälan, att de skäl, som föranledde
Rikets Ständers vid sednaste Riksdag i förevarande ämne fattade beslut, ännu egde
lull tillämplighet, uti skrifvelse till Stats-Utskottet af den 5 nästlidne December,
hemställt, att den, genom åberopade <§, Enke- och Pupill-kassan vid Riksgäldskontoret
tillförsäkrade förmån måtte få fortfara till och med det år, hvarunder nästkommande
Riksdag slutas.
Enligt Fullmäktiges under sistförllutna Riksdag hos dåvarande Stats-Utskott
gjorda framställning om enahanda understöd för ofvannämnde Pensions-kassa, hade
den minskning i kassans kapital-fond, som inträffat, oaktadt de utaf Rikets Ständer,
alltsedan år 1844, åt densamma beviljade understöd, härledt sig från kassans skyldighet
att pensionera ej mindre enkor och barn efter tjenstemännen och vaktbetjeningen
vid det år 1832 upplösta General-assislans-kontoret, än äfven enkorna
och barnen efter innehafvarne utaf flera lid efter annan indragna tjenste-befattnin
-
Slats-Utshollels Utlåtande Jig 243.
8
gar vid Riksgälds-kontoret, faslän genom dessa tjensters indragning antalet af kassans
betalande ledamöter minskats, under det pensions-beloppen till de aflidnes enkor
och barn jemförelsevis ökats; och skulle denna minskning, derest ytterligare
understöd från det allmänna ej erhölles, troligen komma att än vidare fortgå, helst
de afgifter, som af delegarne utgjordes, ej skäligen kunde höjas utöfver det betydliga
belopp, hvartill desamma redan för hvarje delegare uppginge. Således skulle
kassan sannolikt i en framlid blifva urståndsatt att uppfylla sina förbindelser och
motsvara de med dess inrättande åsyftade ändamål; hvaremot kassan, efter fortsatt
åtnjutande af det föreslagna understödet, under loppet af ytterligare några år, borde
sedermera, och i den mån äldre pensions-tagare med döden afginge, komma i tillfälle
att, utan vidare bidrag från Statens sida, bestrida den kassan åliggande pensionering.
Af de, rörande detta ärende, till Stats—Utskottet nu aflemnade handlingar, har
Utskottet inhemtat, att Enke- och Pupill-kassans samlade kapital-behållning, som vid
1844 års början uppgick till 64,433 R:dr 40 sk. 3 r:st. Banko, under den följande
tiden minskats och utgjorde, vid slutet af år 1856, 54,995 R:dr 7 sk. 2
r:st. samma mynt. Under åren 1854, 1855 och 1856 hafva kassans inkomster,
utom nyssberörde understöd, i medeltal utgjort nedanstående belopp, nemligen:
räntor ä utlånla medel B:ko R:dr 2,658: 11. 8.
afgifter af kassans delegare, hvilka afgifter utgöras
med 2% procent af lönerna för de vid Riksgälds-kontoret,
men endast efter beräkning af 2
procent utaf löne-beloppen för de vid f. d. General-assistans-kontoret
anställde tjenstemän och
vaktbetjenler » » 524: — 10.
löne-besparingar vid inträffade ledigheter inom Riksgälds-kontoret,
efter afdrag af utbetald aflöning
till extra ordinarie tjenstemän, som derunder, i
anledning af ledigheter, förrättat ordinarie tjenst » » 183: 2. 8.
tillsammans B:ko R:dr 3,365: 15. 2.
Nämnde kassas utgifter under samma år hafva åter i medeltal uppgått
lill
B:ko R:dr 4,212: 13. 4.
nemligen:
utbetalda pensioner .... R:dr 4,027: 12. 5.
lifränta för ett i kassan insatt
kapital » 160: — —
åtskilliga mindre utgifter . . » 25: — 11.
R:dr 4,212: 13. 4.
6
, Stals-Utskottels Utlåtande JYs 243.
Skillnaden mellan inkomsterna och utgifterna har utgjort
för år 1854 B:ko R:dr 1,362: 37. 2.
och för år 1855  » » 1,222: 25. 1.
eller tillsammans för begge åren B:ko R:dr 2,585: 14. 3.
hvaraf dock » » 2,547: 38. 3.
betäckts genom det understöd af allmänna medel, kassan derunder åtnjutit.
Enke- och Pupill-kassans behållning, som under nyssnämnde två år minskats
med B;ko R:dr 37: 24. —
har deremot under år 1856, medelst den betydliga
ehuru tillfälliga inkomsten » » 526: 18. 8.
till följd af samma års löne-besparingar, ökats med . » » 44: 19. 9,
så att för år 1856 något tillskott af Riksgälds-kontorets medel icke ifrågakommit.
Enär meranämnda understöd, hvarigenom denna kassa, utan någon för dess
framtida bestånd äfventyrlig minskning af det samlade kapitalet, kunnat hittills fullgöra
sin pensionerings-skyldighet, synes för densamma behöfligt äfven under den
närmaste framtiden, så vida icke en, för samtlige delegarne bekymmerfull, minskning
af kassans kapital-behållning derunder skall vara att motse, till följd af den ansenliga
skillnad, som vanligen visat sig mellan kassans årliga inkomster och utgifter, och
då de förhållanden, hvilka föranled! ifrågavarande understöds beviljande af Rikets
vid föregående Riksdagar församlade Ständer, enligt hvad Fullmäktige vitsordat, fortfara
oförändrade, anser sig Utskottet böra
förorda Fullmäktiges gjorda framställning om detta årliga understöds
utgående, under tiden intill nästa Riksdags slut, med samma belopp
och under samma vilkor, som hittills varit stadgade;
och får Utskottet, under förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad sålunda föreslagits,
hemställa,
att den 258 § i Riksgälds-kontorets nu gällande reglemente mätte
varda med nedanstående, endast i afseende på mynt-beräkningen
förändrade, lydelse intagen i det reglemente, som vid slutet, af innevarande
Riksdag kommer att för detta verk utfärdas:
Derest Enke- och Pupill-kassans vid Riksgälds-kontoret af.slu
tade
och vederbörligen granskade räkenskaper för innevarande och
påföljande år intill slutet af nästa Riksdag skulle visa, att kassans
inkomster under året understigit de utbetalningar, som under samma
år kassan ålegat, må den sålunda uppkomna bristen, inom ett belopp
af högst Tvåtusen Tvåhundrafemtio Riksdaler (Riksmynt) årligen,
af Riksgälds-kontorets medel godtgöras, under förbehåll likväl,
att hvad utaf denna anslags-sumrna för ett år ej behöft användas,
icke får för ett annat år af kassan tillgodonjutas; varande härvid
Stats-Ulskotlels Memorial JYi 244.
7
dessutom det vilkor fästad!, att ej mindre delegarnes bidrag, än pensionerna
skola under tiden utgå utan förändring af deras uti det
för kassan nu gällande reglemente bestämda belopp.
Slockholm den 28 Januari 1858.
JW 244.
Arik. till Ejtp.-Utsk. d. 29 Jan. 1858, kl. 2 e. m.
Memorial, angående inlösning af ytterligare anmälda, först efter
preskriptions-tidens slut hos Riksgdlds-kontoret företedda,
Riksgålds-sedlar.
(R:gs Afd.)
Sedan Rikets nu församlade Ständer, genom bifall till Stats—Utskottets under
M 112 afgif na Utlåtande, i anledning af väckta frågor om inlösen af flera, inom
den derför stadgade preskriptions-liden, till invexling hos Riksgälds-kontoret icke
företedda Riksgälds-sedlar, medgifvit, att de i detta Utlåtande omförmälda sedlar,
sådant oaktadt, finge af Riksgälds-kontorets medel inlösas, hafva Fullmäktige, under
åberopande af Rikets Ständers sålunda lättade och Fullmäktige genom Stats-Utskottet
tillkännagifna beslut, uti skrifvelse af den 29 December nästlidet år, till Utskottet
öfverlemnat åtskilliga andra, jemväl under innevarande Riksdags lopp till
Riksgälds-kontoret ingifna, dylika sedlar, hvilka, vid deras af Riksgälds-kontorets
kommissariat verkställda granskning, befunnits rigtiga och följaktligen måst af detta
verk inlösas, såvida desamma inom den uti Kongl. Kungörelsen den 14 Februari
1835 för Riksgälds-sedlarnes invexling bestämda tid, blifvit i sådant afseende derstädes
företedda.
1 öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer, med anledning af förut uti
enahanda afseende gjorda ansökningar och framställningar, vid (lera tillfällen medgifvit
och beslutat, får Stats-Utskottet, som, i fråga om nu 'örevarande 20 st.
8
Slals-Ulskotlels Utlåtande As 243.
Riksgälds-sedlars inlösen, anser sig endast behöfva åberopa samma beslut jemte
hvad Utskottet i ofvanberörde Utlåtande upplyst och yttrat, äfven tillstyrka,
att dessa sedlar, af hvilka, enligt Riksgälds-kontorels kommissariats
derom meddelade intyg, 4 lyda å 10 R:dr, 1 å 2 R:dr, 8 å 1
R:dr, 6 ä 16 sk. samt 1 ä 12 sk. hvardera och således å tillsammans
52 R:dr 12 sk. Riksgälds, må med Femtiotvå Riksdaler
25 öre Riksmynt få utaf Riksgälds-kontorets medel inlösas.
Stockholm den 28 Januari 1858.
J\° 245.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 30 Jan. *888, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om inlösen för Statens
rakning af Kamer er ar en Carl Sandbergs anteckningar
i kameral-våsendel.
(U. A.)
Från Bonde-Ståndet har Stats-Utskottet erhållit remiss å en inom bemälda
Riks-Slånd af Riksdags-fullmäktigen Anders Medin från Kronobergs län väckt motion,
deruti anföres, hurusom det vore allmänt kändt och erkändt, att Sveriges kamerala
förhållanden äro i hög grad invecklade och att derföre, när en kameralistisk
fråga af någon större vigt och betydelse skall utredas, dertill oftast fordrades de
mest långvariga och mödosamma arbeten, utan att det ändock alltid lyckades att på
ett tillfredsställande sätt få en dylik fråga löst. Orsakerna härtill voro likväl icke
särdeles svåra att finna. Flere af Sveriges ännu bestående förhållanden i detta
hänseende härledde sig nemligen från längst förflutna tider, om hvilka de faktiska
underrättelserna äro ytterst få och måste uppsökas på spridda håll. Andra åter
härrörde från medeltiden, under hvars sednare hälft boktryckeri-konsten visserligen
uppfanns
Stale-Ulskollets Utlåtande M 245.
9
uppfanns och i Sverige infördes, men så väl tryckta som skrifna underrättelser om
kameral-väsendet från denna tid äro likväl särdeles fåtaliga. De flesta och vigtigaste
åter hade tillkommit under 16:de och 17:de århundradena. Emellertid befunne
sig den, som ville forska i dessa ämnen, i alldeles motsatt belägenhet, när
han sökte utreda de kamerala förhållandena under nyssnämnda äfvensom större delen
af 18:de århundradet, ty under det att de källor, forskaren nödgades anlita för
den förflutna liden, vore ytterst få och föga upplysande, hade han åter för de sednaste
3 seklerna en så riklig tillgång på materialier, att han oftast ryggade tillbaka
för försöket att dem genomgå och granska. Här stöde nemligen honom till buds
icke allenast hundradetals volymer utaf tryckta Kongl. Bref och Författningar m. m.,
i hvilka likväl, hvad den äldre tiden anginge, en mängd och dertill ganska vigliga
löräudringar, rörande kameral-väsendet, icke påträffades, utan derjemte tusentals i
Riks- och Kammar-arkiven förvarade digra folianter, och det läge i sakens natur
att, synnerligast på sistnämnde ställe, de rikhaltigaste upplysningarne i detta ämne
kunde erhållas. Men att uppsöka och tillgodogöra dessa skatter vore deremot förknippadt
med yttersta svårighet. Härtill erfordrades icke allenast att vara så väl
bevandrad uti kameral-väsendets historia, att man för hvarje af de mångfaldiga detaljfrågorna
vore säker att påträffa de rätta folianterna, utan äfven att kunna riktigt
förstå och tolka den oftast svårfattliga, stundom knappast läsliga stilen och siffrorna
i dessa, ofta af brand skadade, digra räkenskapsband, hvilket åter icke kunde
lyckas med mindre forskaren åt detta ämne egnade det mest osparda nit och ett
flerårigt studium. Föresatte sig sedermera forskaren alt söka historiskt utreda dessa
vigtiga förhållanden, så lyckades han, oaktadt all sitt nit och sina kunskaper, blott
sällan att bland de ur källarhvalfven framdragna böckerna erhålla några uppgifter,
värda alt antecknas och samlas. Tid och möda förspilldes ofta på dessa forskningar,
och endast det mest ihärdiga nit, i förening med mångåriga austrängningar,
förmådde besegra hindren.
Det hade emellertid, efter hvad motionären vidare förmält, lyckats en man,
som i nära 20 år förestått Kongl. Kammar-kollegii Arkiv-kontor, Kamererareu
Carl Sandberg, att på detta sätt insamla en rik skörd af de mest värderika upplysningar.
Genom den största arbetsamhet, ovanlig ihärdighet och ett oförtröttadt
nit, bade bemälde tjensteman under denna långa tid nästan dagligen varit sysselsatt
att, jemte bestridandet af sina tjenste-åligganden, forska i dessa ämnen och slutligen
samlat en högst betydlig mängd af anteckningar utur och afskrifter utaf vigtiga
dokumenter rörande Sveriges kamerala och financiela förhållanden från äldsta tider.
Ensamt förteckningen eller rubrikerne öfver de särskilda ämnen, som utgjort föremål
för bemälde Kamererares forskningar, upptoge flera ark; och då motionären
ansett det blifva för vidlyftigt att i sitt till Rikets Ständer nu afgifna Memorial
intaga hela denna förteckning, har han, för att åtminstone antyda rikhalligbeten af
Uih. lill R. St. Prof. 1856—1838. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 14 Haft. 2
10
Stats-Ulskollels Ullålande JV* 245.
dessa samlingar, uppgifvit följande, såsom de hufvudsakligaste, i samlingen förekommande
rubriker, nemligen:
angående skattläggningar,
» skattläggnings-ransakningar,
» jordrefningar,
» jord-ransakningar,
» föreskrifter för jordeböckers och räkenskapers upprättande,
» uppkomsten af och förändringarne uti ränte-titlarne, såsom landtågs
gärden,
byggnings-bjelpen och vinter-körseln, salpeter-bjelpen, boskaps-penningarne,
skjutsfärds - penningarne, dagsverken, fodringen
m. fl.,
» tillkomsten af orternes s. k. undervisningar och af krono-värdiet å räntepersedlarne,
» markegången och markegångs-sättningarne under olika tider,
» krono-tionden och tionde-sättningarne,
» presternas vederlag,
» bördsrätts-handeln,
» donerade skatte—rättigheter,
» skattevraks-hemman,
» sämje- och stadge-hemman samt stubbegods,
» torp eller nybyggen på skatte-bemman,
» ödeshemman och deras upptagande,
» hemmans-klyfning och åter sammanläggning,
» skattläggningar och förmedlingar,
» säteri-, rå- och rörs-hemman,
» rust-tjensten,
» mjöl- och såg-qvarnar,
» gästgifverier, posthemman, post-inrättningar, lotshemman,
» hospitaler, m. fl.,
» myntet och mynlningen i äldre tider,
» varors värde i olika tider,
» förläningar af härader och socknar,
» bergslagerne,
» qvarntullar och mantals-penningarne,
» lilla tullen, accisen och bakugns-penningarne,
» gärder och hjelper i äldre tider,
» Halländska kyrkohemmanen m. fl.,
äfvensom särskilda anteckningar om åtskilliga kameral-förhållanden i Dalarne, Skåne
och Bohus län.
Slals-Ulskoltels Utlåtande M 9-55.
11
Detta koria utdrag af rubrikerne till elen rikhaltiga samlingen har motionären
ansett nogsamt ådagalägga, att berörda samling eger ett högst betydligt värde ocb
att det vore af oberäknelig skada om densamma förskingrades eller icke komme
det allmänna till godo, utan möjligen framdeles, då den blifvit ännu fullständigare,
försåldes till någon enskild, som derom efter godtycke förfogade. Att denna samling
redan varit lill stort gagn för mången, vore väl bekant, ty både embetsman,
representanter ur de olika Riks-Stånden och enskilde personer bade under sednare
åren ur densamma erhållit för dem högst värderika upplysningar i flera vigtiga och
invecklade kameral-frågor, och med visshet kände motionären, att många vetenskapsmän
och skriftställare, hvilka sysselsatt sig med forskningar rörande fäderneslandets
historia och Sveriges inre förhållanden, bland dessa samlingar hemtat ganska vigtiga
faktiska uppgifter, dervid äfven Sandberg med största beredvillighet tillhandagålt den
sökande. Slaten stöde således i icke ringa förbindelse till denne högeligen förtjente,
hittills svagt allönade och derföre medellöse tjensteman, och det vore måhända,
under sådana förhållanden, icke alldeles olämpligt om någon passande belöning,
i likhet med hvad tillförene vid några dylika tillfällen egt rum, åt Sandberg
anvisades. Då emellertid motionären ansett sig icke böra väcka motion i denna
syftning, har han, under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, och lill förekommande
deraf att oftanämnda samlingar icke måtte förskingras eller komma i
annan enskild mans ego, föreslagit, att Staten må inlösa dessa samlingar för 5,000
R:dr Riksmynt, mot förbindelse för Kamereraren Sandberg att fortfarande, så länge
helsa och krafter tillåta, rikta dem med nya bidrag; hemställande motionären tillika,
att Rikets Ständer, såsom vedergällning för detta sednare arbete, måtte tillägga bemälde
Kamererare ett särskildt årligt arfvode af 1,000 R:dr R:mt, alt beräknas
ocb utgå från och med 1857 års början intill följande statsreglerings slut.
Efter hvad Utskottet inhemlat, lärer ifrågavarande Kamereraren Sandbergs tillhöriga
samling af anteckningar i kameral-väsendet icke allenast vara mycket rikhaltig
och omvexlande, ulan tillika innehålla högst värdefulla upplysningar rörande
Sveriges beskattnings-förhållanden och allmänna hushållning, äfvensom lemna intressanta
bidrag till kännedomen om fäderneslandets historia i hvad den rörer utvecklingen
af dess inre förhållanden. Utskottet har jemväl erfarit, att Sandberg ännu
med oförminskadt nit fortsätter sina undersökningar i arkivets handlingar samt oafbrutet
använder mycken tid och omsorg för att kunna komplettera och fullständigt
ordna delta onekligen vigtiga arbete, hvilket på detta sätt, år ifrån år ökadt, skall
erhålla allt större värde och blifva af väsentlig nytta för det allmänna Under sådana
förhållanden synes allt skäl vara för handen att Staten, på samma gång den
lemnar en välförtjent uppmuntran åt den nitiske tjenstemannen för hans bemödanden
att äfven i mål, som icke tillhöra det egentliga föremålet för hans verksamhet,
gagna samhället, söker tillegna sig denna samling, som, tillgänglig för vetenskapsmannen
och forskaren, äfven bör kunna blifva särdeles användbar och en god hjelp
-
12
Stals-Utskottcts Ullålande M 243.
reda vid utredning af förekommande rättstvisler. Då likväl Utskottet, i saknad af
närmare kännedom om förhållandena, hvarken är i tillfälle att bedöma huruvida
hela den af motionären för snmlingarnes inköpande föreslagna summa må vara dertill
erforderlig, eller, för den händelse dessa blifva en Statens tillhörighet, anser att
arfvode för deras kompletterande lill det belopp, motionären ifrågasatt, böra beviljas
Sandberg, som uppbär Kamererare-lön oell med den nya statsregleringens vidtagande
kommer i åtnjutande af ökade löne-Rirmåner för sin befattning i Statens
tjenst, finner sig Utskottet endast böra i så målto tillstyrka bifall (ill motionen,
att Rikets Ständer å Riksgälds-kontorel anvisa och till Kongl.
Slajtts disposition ställa en summa af 3.000 R:dr Riksmynt, att,
derest sådant pröfvas ändamålsenligt, i mån af behof, användas till
inköp för Statens räkning af oflanämnde, Kamereraren Sandberg
tillhöriga, samlingar, samt derjemte, under förutsättning att sådant
inköp sker, bevilja, likaledes till Kongl. Maj:ts disposition och till
utgående från Riksgälds-kontoret, ett belopp af 1,300 R:dr sagde
mynt, deraf 300 R:dr årligen under nu ingående statsregleringsperiod
må kunna, på sätt Kongl. Majit finner lämpligt, tilldelas bemälde
Sandberg, emot det att han fortfarande bidrager lill dessa
samlingars förökande, samt, under behörig kontroll, ordnar och vårdar
det bela.
Slockholm den 28 Januari 1838,
Slals-Ulskollels Ullålande Jk! 246.
13
M 246.
Ank. till Exp-Utsk. d. L Febr. 1838, kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående afskrifning utaf återstoden af länet för eli
utdiknings-arbele vid hemmanet Elmhult i Stenbrohults socken
af Kronobergs lån.
(R:gs Afd.)
Uli en inom Bonde-Ståndet väckt motion, som blifvit till Siats-Utskottet remitterad,
har Riksdags-fullmäktigen Anders Medin från Kronobergs län föreslagit,
att det återstående i Riksgälds-kontorets räkenskaper ännu balancerade beloppet
utaf ett till myr-utdikning vid hemmanet Elmhult inom Stenbrohults socken af
nämnde län beviljade och från Riksgälds-kontoret utbekomna lån måtte få afskrifvas,
samt att löftesmännen för samma lån således måtte varda frikände från det
betalnings-ansvar, som de i framtiden möjligen skulle kunna åläggas; varande dels
i denna motion, dels i det deröfver af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret afgifnn
yttrande hufvudsakligen anfördi: att omförmälda lån blifvit den 9 Maj 1846 från
Riksgälds-kontoret ulbetaldt, mot en af dåvarande egaren till hemmanet Elmhult,
Gästgifvaren Anders Gabrielsson, den 16 Oktober 1846 utfärdad skuldförbindelse,
enligt hvilken efter fem års förlopp från slutet af det år, hvarunder medlen blifvit
utbetalda, åtta procent af primitiva lånesumman, 1,592 R:dr Banko, borde årligen
under 14'/> års tid till Riksgälds-kontoret inbetalas, hvarigenom lånet så till kapital
som ränta, denna sednare beräknad efter 2 procent å det efter hvarje afbetalning
återstående kapital-belopp, skulle anses vara till fullo godlgjordt. Såsom säkerhet
för fullgörandet af denna förbindelse, aflemnade låntagaren en af tvänne
hemmans-egare ingången och af Kongl. Majit godkänd borgen, hvaruti löftesmännen
åtogo sig att återbetala lånet i den ordning, som innebålles uti gäldenärens nyssnämnde
skuldförbindelse. Sedan Rikets Ständer vid 1847 och 1848 års Riksdag
beslutat samt Kongl. Majit, genom Nådig Kungörelse af den 2 Augusti 4848,
14
Stats-Utskottets Utlåtande M 246.
medgifvit, att hvad i Kongl. Kungörelsen den 15 Juni 1845 vore stadgadt, rörande
återbetalnings-sättet för de till odlings-företag korporationer eller menigheter
beviljade lån, borde utsträckas till de lån, sorn derefter meddelades enskilde personer,
samt derjemte förklarat, att enahanda bestämmelser, derest vederbörande låntagare
så åstundade, jemväl borde tillämpas på de från Riksgälds-kontoret till enskilda
personer då redan utgifne odlings-lån, blef, uppå derom i vederbörlig ordning
gjord anhållan, genom Kongl. Maj:ts Befaliningshafvandes i Kronobergs län
den 8 November 1850 meddelade och af Kongl. Kammar-kollegium den 17 November
1851 fastställda utslag förklaradt, att den årliga inbetalningen för ifrågavarande
lån borde erläggas i sammanhang med krono-utskylderna, så att, till kapitalets
och den utfästa rantans fulla liqviderande, för hemmanet Elmhult skulle betalas
årligen från och med år 1852 till och med år 1865 127 R:dr 17 sk. 3
r:sl Banko samt år 1866 65 R:dr 52 sk. 8 r:st. nämnde mynt; hvilken inbetalnings-skyidigbet,
jemlikt ofvanberörde Kongl. Kungörelser, blef i jordeboken antecknad
såsom ett hemmanet under sålunda bestämd tid åliggande allmänt onus.
Låntagaren hade dock redan 1850 lill sina borgenärers förnöjande afträdt sin egendom,
och Riksgälds-konlorets fordran blef, i följd deraf, i hans konkurs bevakad,
under yrkande, att utaf kronoskatte-hemmanet Elmhult njuta godtgörelse i den
ordning och med den rätt, åberopade Kongl. Kungörelser i afseende på dylika lån
stadgade; men genom domstolarnes af Kongl. Maj:t, medelst Nådig Dom den 11
September 1854, fastställda beslut förklarades, att Riksgälds-kontoret icke kunde
för dess bevakade fordran tillerkännas förmånsrätt till betalning ur det afträdda boet.
Emellertid hade, såsom utdelning på denna fordran, duponerats i Kronobergs läns
landtränteri ett belopp af 1,500 R:dr 59 sk. 4 r:st. Banko; hvarföre löflesmännen
ingingo till Riksgälds-kontoret med ansökan att, emot behörig och till vederhäftigheten
styrkt borgen för fullgörandet af den inbetalnings—skyldighet, hvartill Anders
Gabrielsson sig förbundit, få på sig öfverlålen den af honom utfärdade skuldförbindelsen,
på det att de såmedelst måtte komma i tillfälle att lyfta nyssberörde utdelning.
utgörande omkring 90 procent af den bevakade fordringens kapital-belopp;
men då den omständigheten, att utdelningen i konkursen öfversteg hvad som, genom
fullgörandet af de i skuldförbindelsen utfästa årliga inbetalningarne, skulle
kommit Riksgälds-kontoret till godo, ingalunda kunde berättiga löftesmännen för
sagde skuldförbindelse att utbekomma och emot de bestämda betalnings-vilkorens
iakttagande, för sin enskilda räkning begagna den sålunda af låntagarens tillgångar,
utöfver dennes afgifnn skuldförbindelses innehåll, verkställda afbetalning; så förklarade
Fullmäktige sig icke kunna bifalla, att den i ofvannärnnde ränteri till Riksgälds-konlorets
disposition influtna och der innestående summa finge i låneväg ånyo
utgifvas samt af merbemälde löftesman uppbäras. Sedermera har sagde belopp
blifvit genom Kongl. Maj:ls Befallningshafvande i Kronobergs län under år 1856
till Riksgälds-kontoret insändt, hvarigenom och med beräkning af en under näst
-
Stats-Utskollets Utlåtande M 246.
föregångne ar likaledes verkställd inbetalning å samma lån, derå afbetalts tillsam
mans
1,428 R:dr 4 sk. 7 r:st. Banko, så att del återstående kapital-beloppet för
närvarande endast uppginge till 163 R:dr 43 sk. 5 r:st. samma mynt.
Enär Riksgälds-konloret således, till följd af låntagarens inträffade konkurs,
redan under åren 1833 och 1836 återbekommit största delen af ifrågavarande
lån, hvilket, enligt den derför afgifna skuldförbindelsens innehåll, borde återbetalas
under en tid af 14% år, räknad från och med 1832 års början; och då löftes
männen
endast åtagit sig att i den uti skuldförbindelsen föreskrifna ordning ansvara
för lånesummans samt den derå upplöpande räntans vederbörliga liqviderande,
så anser Utskottet, lika med Fullmäktige, billigheten tala för bifallandet af den i
förevarande motion gjorda framställning; hvadan och då, på sätt Fullmäktige erinrat.
den i sådant fall för Riksgälds-konloret å oftanämnde lån uppkommande mindre
betydliga kapital-förlust kan anses mer än till fullo godtgjord derigenom, att
detta verk i lörlid fått uppbära medel, sorn, i händelse liqviden för lånet blifvit
verkställd på det vid låne-vilkorens bestämmande föreskrifna sätt, först under lop
pet
af flera år kommit samma verk till godo, Utskottet, med afseende derjemte å
hvad för öfrigt, rörande detta lån, förekommit, får
tillstyrka Rikets Ständer att, med bifall till Riksdags-fullmäktigen
Medins härom väckta och af Fullmäktige förordade motion, medgifva,
det Riksgälds-konlorets återstående fordran för det derifrån
utaf förre Gästgifvaren Anders Gabrielsson utbekomna lån till ett
myr-utdiknings-arbele å hemmanet Elmhult får efterskänkas och i
nämnde verks räkenskaper afskrifvas.
Stockholm den 1 Februari 1838.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1858.
Stals-Vlskollets Utlålande N:o 247.
1
A:o 24?.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Febr. 1858, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förhöjning af ersättningen
för kost och inqvartering åt soldat eller båtsman
under tåg och marscher m. m.
(U. A.)
Uti detta ämne äro af Bonde-Ståndet till Stats-Utskottet remitterade tvänne
af Riksdagsfullmäktige Per Sahlström från Stockholms och C. G. Cederskog
från Linköpings län väckta motioner, i hvilka äfven flere af nämnde Stånds ledamöter
instämt.
Den förre motionären har anfört, att en bland de svåraste olägenheter, som
med hela sin tyngd hvilade på krono- och skattejords innehafvare och till hälften
deraf på frälsehemmansegare, vore den denna jord och dessa hemman ålagda
inqvarterings-skyldighet i fredstid, hvilken olägenhet, som blott i obetydlig mån
ersattes af Kronan, ökades dels derigenom, att de flesta inqvarteringar inträffade
vid de årstider, då allmogens förråder voro till större delen medtagna, särdeles
invid de stora vägarne, hvarest inqvarteringarne oftast ifrågakommo och dit kronobetjeningen
alltså, till förlust äfven för Kronan, måste förskaffa hvad som för
kosthållet erfordrades, dels ock till följd deraf, att de inqvarterings-skyldige måste
utan någon ersättning lemna kokkäril, ved och lägerhalm, besörja brödbakning,
m. m. samt derjemte i flera hänseenden stördes i sina egna göromål. Då
dessa olägenheter skulle kunna undanrödjas, om trupper, i stället för att tåga
landvägen, kunde sjöledes befordras till sin bestämmelseort, hvarigenom kostnaden
Bih. till R. St. Prot. 4836—1858. i Sami. 4 Afd: 4 Band. 4.5 Häft. 1
2
Stals-Utskottels Utlåtande N:o 247.
för Kronan äfven skulle i betydlig måtto nedsättas och jemväl tidsbesparing vinnas;
då, i allt fall, den nu utgående inqvarterings-ersättningen borde, med afseende
på de höga priserna å lefnads-förnödenheter, förhöjas; samt slutligen tillses
borde, att de af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet vid 1809 års
Riksdag gjorda koncessioner och åtaganden i afseende på inqvartering under
krigstid blefvo, när sådan tid inträffade, behörigen iakttagna, hvilket, efter hvad
motionären trodde sig vilja minnas, icke skulle egt rum under krigsåren 1813
och 1814, har denne motionär hemställt och föreslagit:
l:o att ersättning för kost och inqvartering åt soldat och båtsman under tåg
måtte utgå med 50 procent utöfver dess nuvarande belopp;
2:o att vederbörande måtte ånyo undfå befallning att icke låta hvarken större
eller mindre trupp tåga landvägen, der sjötransport möjligen kunde begagnas;
samt
3:o att Utskottet måtte utreda och framställa beskaffenheten af inqvarteringsåliggandet
enligt Riks-Ståndens ömsesidiga koncessioner och beslut vid 1809
års Riksdag, så att den då gjorda bestämmelsen icke må sjunka i glömska
och den jemnare fördelning af inqvarterings-skyldigheten, som af nämnde
års Ständer varit afsedd, således beredas.
Af den sednare motionären, eller Riksdagsfullmäktigen Cederskog, är det
förslag väckt, att då den, enligt författningarne, hittills utgående ersättning till
inqvarterings-gifvare för kost åt tågande trupp icke utgjorde tillräcklig vedergällning
för detta kosthåll, och inqvarterings-skyldigheten dessutom åtföljdes af flere
slags utgifter och besvär, som alldeles icke af Kronan ersattes, Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet begära, att de inqvarterings-skyldige,
hvilka lemna inqvartering med nattläger åt tågande trupp, må, utom den förut
utgående ersättningen, af allmänna medel undfå godtgörelse för hvarje man af
truppen med 16 öre Riksmynt.
Enär Utskottet i 17:de punkten af sitt under N:o 71 afgifna Utlåtande, angående
regleringen af utgifterna under 4:de Hufvud-titeln, redan yttrat sig öfver
Kongl. Maj:ts Nådiga framställning om ökad ersättning åt inqvarterings-gifvare
vid indelta regementernas marcher till och från möten, samt Utskottets framställning
blifvit af Rikets Ständer godkänd, har Utskottet funnit
något yttrande öfver motionärernes i denna del framställda
förslag icke erfordras.
Beträffande den i 2:dra mom. af förstnämnda motion gjorda framställning i
fråga om sättet för trupp transporter, tror Utskottet sig böra erinra, att trupper,
när tillfälle gifvits, ganska ofta transporterats sjövägen, samt att för öfrigt raarcher
landvägen, som nu af motionären öfverklaga^, tillhöra krigarens kall samt
Stals-UIskoltets Utlåtande N:o 248.
3
utgöra en del af de honom tillhörande öfningar och åligganden, hvarutinnan han
måste förvärfva vana och ihärdighet; samt att det följaktligen vore både öfverflödigt
och olämpligt, att härom meddela något generelt stadgande i det syfte,
motionen innehåller; hvadan Utskottet hemställer, att hvad motionären i detta
hänseende föreslagit
må lemnäs utan afseende.
Slutligen, och då Utskottet icke har sig bekant, att någon mannamån i afseende
på inqvarterings-skyldighetens utgörande under krigstid blifvit begången,
hvilket motionären icke heller bestämt kunnat uppgifva, samt dessutom, i händelse
sådant skulle i framtiden inträffa, den inqvarterings-skyldige står öppet, att
derom i behörig ordning väcka talan och derutinnan vinna rättelser, finnér Utskottet
äfven hvad motionären i 3:dje momentet anfört
icke böra till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Februari 1858.
]tf;o 2*8.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Febr. 1858, kl. il f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om b r än v ws- b c v ilin in g s-medlens
omedelbara ingående till och redovisande hos Riksgälds-kontoret.
(R:gs-Afd.)
Uti den härom hos Borgare-Ståndet afgifna motion har Herr A. W. Björck
erinrat om 2:ne motsatta olägenheter, hvilkas inträffande till följd af verkställda
stats-regleringar borde förekoinmas: den ena, att erforderliga medel saknades för
4
Stats-Ulskollels Utlåtande N:0 248.
de beviljade stats-utgifternas bestridande, och den andra, att en större del af def
allmänna bytes-medlet droges ur rörelsen och samlades i Statens kassor, der de
influtna medlen lage ofruktbara. Den genom skatte-bidragens öfverskott, från
längre tid tillbaka, bildade grundfonden hade merändels befriat Svenska Statsverket
från skyldigheten att, intill dess årets inkomster blefve för utgifterna användbara,
genom upplåning anskaffa dessförinnan erforderliga tillgångar. I den
mån de årliga utgifterna ökats, hade dock grundfonden befunnits otillräcklig såsom
Stats-verkets förlags-kapital. För att derutöfver bereda ytterligare tillgängliga
medel för utgifternas verkställande, hade vid alla sedan år 1809 skedda
statsregleringar, ända intill sednaste Riksdags, vidtagits en annan åtgärd, som
visat sig både ändamålsenlig och tillfyllestgörande. Riksgälds-kontoret hade nemligen
fått sig ålagdt att, under benämning: statsbristsumma, tillhandahålla Statskontoret
de för sistnämnde verks utbetalningar nödvändiga medel, hvilka således,
när som helst, lika med grundfonden, dertill varit att tillgå, och hvarigenom
Stats-kontorets penningebehof kunnat fyllas och saknaden af rättigheten för detta
verk att upptaga lån icke medfört någon olägenhet för statsförvaltningen. Ett
annat förfarande iakttogs deremot under sistförflutna Riksdag, hvarvid Statsverkets
inkomster och utgifter så reglerades, att de till Stats-kontoret ingående skattebidragen
öfverstego de utgifter, som derifrån skulle bestridas, samt ett årligt öfverskott
uppkom af ej mindre än 1,481,380 R:dr B:ko, hvilken summa borde
användas för bestridande af de å Riksgälds-kontoret anvisade utbetalningarne och
således till detta verk aflemnas. Men oansedt det betydligt ökade beloppet af
de till Stats-kontorets omedelbara disposition ställda statsinkomsterna, fann man
sig dock föranlåten att dessutom, till begagnande af Stats-kontoret, anvisa ett
särskildt kreditiv å Riksgälds-kontoret, och af detta kreditiv måste sedermera ett
belopp af 150,000 R:dr B:ko lyftas; hvilket, enligt motionärens åsigt, ådagalade,
att om sagde kreditiv icke funnits, hade Stats-kontoret, fastän dess inkomster
vida öfverstego dess utgifter, icke kunnat fullgöra de detta verk åliggande utbetalningar.
Men jemte det Stats-kontoret således vid ett tillfälle icke kunnat
reda sig utan lån från Riksgälds-kontoret, hade deremot vid andra tider visat
sig den följd af sednaste statsreglering, att utaf uppbörds-medlen millioner hopat
sig i statskassan och undandragits allmänna rörelsen, enär Stats-kontoret vore
lika litet berättigadt att verkställa utlåning som upplåning. Motionären har derföre,
sedan erfarenheten skall bekräftat olämpligheten af den vid sednaste Riksdag
skedda afvikelse från det förut iakttagna förfaringssättet, och då Stats-kontoret
framgent, likasom tillförne, syntes böra få sina behof fyllda utaf Riksgäldskontoret,
ansett, att de till Stats-kontoret omedelbart ingående statsinkomsterna
borde understiga samma verks utgifter, samt att hvad till bristens betäckande
fordrades, borde när som helst hos Riksgälds-kontoret finnas till Stats-kontorets
förfogande. Sådant var också förhållandet så länge de Stats-kontoret ålagda ut
-
Stals-Utskoltcls Ullålande A7:o 24S.
5
betalningarne icke kunde verkställas utan anlitande af en del utaf den till Riksgälds-kontoret
alltid lefvererade allmänna bevillningen. Detta förhållande hade
deremot ändrats derigenom, att bränvinsbränningsmedlen, hvilka hittills uppburits
af Stats-kontoret, ökats till mer än 3 gånger deras fordna belopp, hvarefter allmänna
bevillningen kunnat dels nedsättas, dels till andra behof användas. Då
af sagde anledning, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om Stats-verkets
behof, oaktadt bränvinsbrännings-afgiftens deruti uppgifna höga belopp, ett årligt
öfverskott af 1,200,000 R:dr ändock skulle under nästa statsreglerings-period
uppkomma å de inkomster, Stats-kontoret hittills uppburit, har, enär ett förslag
att både tull- och bränvinsbevillnings-medlen skulle hädanefter emottagas af
Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, för att af dem tillhandahållas Stats-kontoret,
förmodades möta motstånd, fastän det måste tillhöra Rikets Ständer att förfoga
om begge dessa bevillningar, motionären inskränkt sig till den hemställan, att
endast den till beloppet mindre bevillningen, eller bränvinsbrännings-medlen, måtte,
för vinnande af ofvan angifna ändamål, skiljas från Stats-kontorets omedelbara
disposition samt ingå till och redovisas hos Riksgälds-kontoret.
I anledning af erhållen remiss å denna motion, anser sig Stats-Utskottet
böra upplysa och erinra, att frågan om alla de i Regerings-formens 60 § uppräknade
s. k. bevillningars ingående till Riksgälds-kontoret väcktes redan under
1817 och 1818 års riksdag, och denna fråga har sedermera nästan vid hvarje
Rikets Ständers sammanträde återkommit samt under några riksdagar föranledt
vidlyftiga öfverläggningar och framkallat skiljaktiga beslut inom de särskilda
Riks-Stånden. Såsom hufvudsakliga syftemål med de framställda förslagen till
en sådan förändring af förut gällande stadganden angående dessa stats-inkomsters
lefverering och redovisande, hafva äfven vid föregående tillfällen merändels
uppgifvits, att, ifall bevillningsmedlen finge omedelbart inlefvereras till Riksgäldskontoret,
skulle de å desamma uppkommande öfverskott icke vidare varda sammanblandade
med de för Stats-kontorets utgifter påräknade och erforderliga inkomst-summor
samt under åratal qvarhållna i Stats-kassan och undandragna
allmänna rörelsen, utan skulle i sådant fall dylika öfverskott, så snart de inflyta,
kunna åter i rörelsen utlemnas och såmedelst bereda räntevinst för det allmänna,
vare sig genom minskning af Riksgälds-kontorets räntebärande skuld för upplånta
medel eller genom ökning af det kapital, som genom utlåning kunde tillsvidare
för samma verks räkning förräntas. För vinnande af samma syftemål,
med bibehållande af det förfaringssätt, som i afseende på uppbörden, reinitteringen
och redovisningen af ifrågavarande medel förut iakttagits, anbefalldes Statskontoret,
genom Kongl. Brefvet den 18 Oktober 1844, att, utan afvaktan af
rikshufvudbokens afslutande, så snart under boksluts-arbetets handläggning möjligen
ske kunde, uppgöra eii approximativ beräkning af de till samma bokslut
hörande öfverskott, besparingar och brister samt, derest denna beräkning visade
6
Slals-Ulskollets Ullålande N:o 248.
att Riksgälds-Rontoret egde sig till godo något saldo deraf, genast dit lefverera
lämpliga förskotts-summor. Till följd af det genom högstberörde Kongl. Bref
sålunda meddelade allmänna stadgande samt de särskilda föreskrifter Stats-kontoret
erhållit vid tillfällen, då dess kontanta behållning uppgått till högre belopp,
än sorn för kända förestående utgifter erfordrades, hafva uppkomna öfverskottsmedel
under sednare åren successivt blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnade och
sålunda till betydlig del, långt förr än förut, kommit detta verk till godo.
Fastän således den anmärkta olägenheten härigenom blifvit i någon mån
förminskad, kan Utskottet likväl icke bestrida det af motionären uppgifna och
för öfrigt allmänt kända förhållande, att, isynnerhet under sednaste statsregleringsperiod,
de i Sfats-kontoret innestående uppbörds-medel vid vissa tillfällen uppgått
till så betydliga belopp, utöfver hvad som för detta verks utgifter
erfordrats, att detta hopande af ofruktbara tillgångar i statskassan måtte hafva
menligt inverkat på allmänna penninge-rörelsen; och, enligt Utskottets tanke,
vore det derföre af synnerlig vigt, om, genom förändrade bestämmelser i afseende
å skattemedlens uppbörd, remitterande och förvaltning, detta förhållande kunde
för framtiden förekommas, på samma gång, som, å andra sidan, säkerhet bereddes
för Stats-kontoret att ej komma i förlägenhet för de detta embetsverk ålagda
utbetalningar. Den af motionären för sådant ändamål föreslagna utväg, eller
att bränvinsbriinningsmedlen hädanefter skulle ingå till Riksgälds-kontoret, synes
äfven, med afseende å det sannolika resultatet af nu pågående stats-reglering,
icke gifva anledning till någon väsentlig anmärkning, enär det kan antagas, att
beloppet af den statsfyllnads-suihma, som skulle till utbetalning af Riksgäldskontoret
anvisas, åtminstone icke behöfde bestämmas till högre belopp än som
motsvarar de inflytande bränvinsbrännings-medlen. Då emellertid stats-regleringen
ännu icke är så fullständigt uppgjord, att Stats-Utskottet för närvarande kan
bestämdt uppgifva beloppet af statsfyllnads-summan, förbehåller sig Utskottet att
derom, äfvensom angående sättet och ordningen för dessa medels tillhandahållande
åt Stats-kontoret, afgifva särskildt utlåtande, samt får nu endast hemställa,
att Rikets Ständer, med bifall till det af Herr Björck väckta
förslag, måtte besluta, att under de år, nu skeende statsreglering
kommer att omfatta, bränvinsbrännings-medlen skola
till Rikets Ständers Riksgälds-kontor lefvereras samt derstädes
debiteras och redovisas.
Stockholm den 1 Februari 1858.
Stals-Vtskoltels Utlåtande N:o 248.
7
Beserva tioner:
af Grefve Lagerbjelke, Herrar Lilliehöök, Bildt, Montgomery, Törnebladh, Björnstjerna,
Gripensvärd och von Troil samt Biskop sinnerstedt, Professor Carlsson,
Kontrakts-prostarne Wåhlander, Malmstedt, Tellbom, Melander, Ljunggren,
Berlin oell Holmberg, hvilka för sin del godkände det af Stats-Utskottets
Riksgälds-afdelning föreslagna yttrande i anledning af ifrågavarande motion, hvilket
yttrande var af följande lydelse:
»Enär de ordinarie Stats-inkomsterna först inflyta under året efter det, för
hvilket de skola utgöras, och då den af motionären oinförmälda s. k. grundfond,
hvarmed förefallande stats-utgifter kunna bestridas under tiden intilldess de påräknade
inkomsterna varda dertill disponibla, måste, i den mån de kontanta, under
årets lopp utgående, statsanslagen ökas, blifva mer och mer otillräcklig såsom
förskotts-kapital för Statsverket åliggande utbetalningar, är naturligtvis den tillgång,
som till dessa utbetalningar erhålles genom de redan under skatte-året inflytande
extra-ordinarie stats-inkomsterna, eller bevillningsmedel), för Stats-kontoret
alldeles oumbärlig, såvida icke en deremot svarande summa varder till detta
embetsverks disposition å Riksgälds-kontoret anvisad, lör att, efter hvarje års
början, uppå skeende reqvisitioner tillhandahållas. Men att ålägga Riksgäldskontoret
en så ansenlig utbetalnings-skyldighet utöfver de stats-utgifter, sorn förut
blifvit till utgående från samma verk anvisade, synes i flera hänseenden särdeles
betänkligt. Enligt det af motionären nu framställda förslag skulle visserligen
den summa, som af Riksgälds-kontoret bör under denna Riksdags statsregleringsperiod
årligen hållas Stats-kontoret tillhanda, komma att inskränkas till ett belopp,
motsvarande hvad utaf bränvinsbrännings-medlen påräknas såsom erforderligt
för de å Riks-staten uppförda utgifternas bestridande. Detta sålunda inskränkta
bolopp komme ändock troligen att uppgå till 5 å 6 millioner Ii:dr Runt,
hvilken summas tillhandahållande vid derå erhållna reqvisitioner ovilkorligen måste
för Riksgälds-kontoret medföra nödvändigheten att städse ega en vida större kontant
behållning, än den, som eljest för andra, sistnämnde verk åliggande, utbetalningar
skulle erfordras. Yid sådant förhållande skulle följaktligen den i motionen
antydda ökade tillgång för allmänna rörelsen ingalunda uppkomma genom
bränvins-bevillningens ingående till Riksgälds-kontoret och en mot denna bevillning
ungefärligen svarande statsfyllnads-summas anvisande i stället åt Stats-kontoret.
Hvad åter beträffar den af motionären, såsom följd af hans förslag, omförmälda
tidigare dispositions-rätten öfver de å merberörde bevillning uppkommande
öfverskott^ anser sig Utskottet böra erinra, att då den under sednast förflutna
åren vunna erfarenhet om resultatet af de beskattningsgrunder för brän
-
8
Stais-Utskottels Utlåtande N:o 248.
vinstillverkningen, hvilka under sistlidne riksdag antogos och nu hufvudsakligen
bibehållits, lemnar en vid hittills gällande statsreglerings uppgörande saknad tillförlitlig
ledning för ifrågavarande inkomst-titels beräkning, torde densamma för nu
förestående stats-regleringsperiod kunna och böra så beräknas, att betydligare
öfverskott derå icke blifva att, förvänta.
Dessutom linner sig Utskottet, i anledning af motionärens yttrande angående
sednaste riksdags statsreglering och behofvet af det på Riksgälds-kontoret då anvisade
särskilda eller tillfälliga kreditiv, föranlåtet jemväl erinra, att med detta
kreditiv endast afsågs att bereda en, under det lörsta året efter den förut vanliga
statsfyllnadssummans upphörande, för Stats-kontoret möjligen erforderlig tillgång
till då förefallande statsutgifters bestridande. Dock visade sig sedermera
att denna sålunda anvisade tillgång icke var för det afsedda ändamålet behöflig;
hvadan den mindre del af sagde kreditiv, som af Stats-kontoret lyftades, efter
ett par veckors förlopp blef till Riksgälds-kontoret återbetald.
Utskottet, som för öfrigt anser sig böra åberopa hvad 1847 och 1848 års
Riksdags Stats-Utskotts under N:o 174 afgifna och af samtliga Riks-Stånden godkända
Utlåtande innehåller i fråga om tull- och bränvins- m. fl. bevillnings-medels
inlefverering* till Riksgälds-kontoret, får alltså
hemställa, att det, rörande bränvinsbrännings-afgiftens omedelbara
ingående till och redovisande hos Riksgälds-kontoret;
under innevarande riksdag af Herr Björck framställda förslag
icke måtte af Rikets Ständer bifallas.»
Stats-Vlskollels Memorial N:o 249.
Hl: o £49.
Anis. till £xp.-Utsk. den 3 Febr. 1858, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen åter remiss å en i Memorialet N:o
SI8 föreslagen voterings-proposilion.
(R:gs-Afd.)
Borgare-Ståndet har till Stats-Utskottet återremitterat det i Utskottets ofvannämnde
Memorial framställda förslag till voterings-proposition inom Förstärkt
Stats-Utskott, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande föreslaget
statsbidrag för fortsättningen och fullbordandet af Stor-åns upprensning inom Tjellmo
socken i Östergöthland; men som de voterings-propositioner rörande denna
fråga, hvilka Grefve Lagerhjelkes emot samma Memorial afgifna reservation innefattar,
blifvit af de 3:ne öfriga Riks-Stånden godkända och antagna; så är
Rikets Ständers beslut, rörande lydelsen af de propositioner, enligt hvilka omröstningen
vid omförmälda frågas afgörande inom Förstärkt Stats-Utskott skall
verkställas, redan fattadt, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen; hvarom Stats-Utskottet,
i anledning af den erhållna återremissen och till följd af stadgandet i Riksdags-ordningens
49 § 4:de inom., ansett sig böra härmed Borgare-Ståndet underrätta.
Stockholm den 3 Februari 1858.
Bih. lill R. St. Prot. 18S6—18S8. 4 Sami. 1 A[d. i Band. IS Haft.
2
10
Slals-Ulskotlels Memorial N'-o SSO.
]¥:© 25®.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3 Febr. 1858, kl. 11 f. m.
Memorial, med förslag till v otc rings-/) rop os i tion, angående den förre
Justitie-ombndsmannen, Kammarrådet Theorell tillerkända
pension.
(R:gs-Afd.)
I fråga om den för Rikets Ständers förre Justitie-ombudsman, Kammarrådet
S. L. Theorell, föreslagna och af Stats-Utskottet, i Utlåtandet N:o 217,
tillstyrkta pension, äro, enligt derom till Utskottet ankomna protokolls-utdrag,
de af Riks-Stånden meddelade beslut i så måtto skiljaktiga, att 2:ne Stånd,
nemligen Borgare- och Bonde-Stånden, bifallit Utskottets hemställan, att ifrågavarande
pension måtte få beräknas och af Riksgälds-kontoret qvartalsvis utbetalas
från och med månaden näst efter den, hvarunder bemälde Kammarråd erhåller
afsked ur Statens tjenst, men de 2:ne öfriga Stånden, eller Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet, deremot gillat det af Utskottets Riksgälds-afdelning
framställda samt i reservationerna emot Utskottets yttrande införda förslag,
att denna pension måtte få beräknas och utbetalas från och med den dag, då
Justitie-ombudsmans-lönen af bemälde Kammarråd frånträddes, dock under förbehåll,
att, så länge han i Statens tjenst qvarstode, borde från det bestämda
pensions-beloppet afdragas den inkomst, han af sin innehafvande syssla åtnjöte.
Då, i anseende till denna skiljaktighet mellan Riks-Ståndens beslut angående
tiden för den sålunda af alla 4 Stånden förre Justitie-ombudsmannen Theorell
tillerkända pensions beräknande och uppbärande, omröstning för nyssnämnde
Slals-Utskoltets Memorial N:o 2ä0.
11
frågas slutliga afgörande torde böra anställas inom Förstärkt Stats-Utskott, får
Stats-Utskottet, för verkställigheten deraf, föreslå följande voterings-proposition:
Den, sorn anser, att, på sätt Stats-Utskottet tillstyrkt samt Borgare- och
Bonde-Stånden beslutat, den förre Justitie-ombudsmannen, Kammarrådet Theorell
tillerkända årliga pension å samma belopp, 4,260 R:dr B:ko, eller Sex tusen
tre hundra nittio R:dr R:mt, som Justitie-ombudsmans-lönen utgjort under den tid,
han varit Justitie-ombudsman, bör beräknas och af Riksgälds-kontoret qvartalsvis
utbetalas från och med månaden näst efter den, hvarunder merbemälde Kammarråd
erhåller afsked ur Statens tjenst, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
A^-
Vinner Nej, kommer från beloppet af den Kammarrådet Theorell tillerkända
årliga pension att, så länge han i Statens tjenst qvarstår, afdragas den inkomst,
han af sin innehafvande syssla åtnjuter; och får denna pension beräknas samt
af Riksgälds-kontoret qvartalsvis utbetalas från och med den dag, då Justitieombudsmans-lönen
af merbemälde Kammarråd frånträddes.
Stockholm den 3 Februari 1858.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1858.
Slals-Utshollets Utlåtande M 351.
1
M 251.
Ank. til! Exp.-Utsk. d. 4 Febr. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Stats-Utskottets
Betänkande As 80, angående väckt fråga om lone-forhojning
åt Statens embets- och tjenstemän rn. fl. får år
1857.
(U. A.)
Uti sitt under J\l 80 afgifna Utlåtande, i fråga om löne-förböjning för nästlidet
år åt Statens embets- och tjenstemän m. fl., tillhörande stater och korpser
under Riks-slatens 2:dra, 3:dje, 4:de och 5:te Hufvud—titlar, hade Stats—Utskottet,
på anförde skäl, hemställt, att Rikets Ständer icke mätte bifalla de i delta afseende
gjorda framställningar i annan måtto, än att Rikets Ständer å Riksgäldskontoret
anvisade och lill Kongl. Maj:ts disposition ställde dels en summa af
118,170 R:dr SO öre att, efter angifven grund, såsom gratifikationer tilldelas i
tjenst varande Under-officerare och deras vederlikar vid Garnisons-regementena, vid
Artilleriets Tyg- och Handtverks-stater samt vid Flottan och Marin-regementef,
dels en summa af 63,000 R:dr, att likaledes gratifikalionsvis för nämnda år tilldelas
dåvarande personalen vid Flottans Handtverks-, Timmermans- och Machinistgtat,
äfvensom att Rikets Ständer medgåfve, att ett belopp af S13 R:dr, allt Riksmynt,
finge pä enahanda sätt till underbefäl m. 11. vid Artilleri-batteriet i Norrland
ulgå af Norrbottens Hästjägare-sqvadrons-fond.
Enligt ankomne protokolls-utdrag, är nämnda Utlåtande i allo bifallet af
fionde-Ståndet, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden,
gillande detsamma, i hvad det angår de föreslagna anvisningarne, till förnyad
handläggning af Utskottet återremitterat Utlåtandet i öfrigt, Preste-Ståndet med föreläggande
för Utskottet alt, efter fullbordad behandling af stats-regleringen i sin
liih. till R. St. Prof. 1856—1858. 4 Sami. 1 Åfd. 4 liand. 16 Haft. 1
Stals-Ulskottels Utlåtande JVt 251.
helhet, i elt sammanhang inkomma med yttrande i frågan om löne-förböjning för
ar 1857 åt embels- och tjenstemän m. fl. vid stater och korpser under Riksstatens
samtliga Hufvud-titlar.
Af Utskottet jemväl tillbandakomne protokoll öfver de bos sistnämnda tre
Riks-stånd förda diskussioner i förevarande fråga inbemtas, att, med undanlag af
endast tvänne ledamöter utaf Borgare-Ståndet, alla de talare inom såväl delta, som
de andra två Stånden, hvilka yttrat sig i ämnet, yrkat, att Utskottet måtte taga i
förnyadt öfvervägande frågan om löne-förhöjning för näst lidet år åt Statens embetsoch
tjenstemän samt dervid tillse, om icke tillgångarne medgåfve, att en dylik förmån
dem förunnades. Desse talare, af hvilka några åberopat innehållet af de Utskottets
förra betänkande åtföljande reservationer, hafva, till stöd för löne-förböjningens
beviljande, anfört åtskilliga skäl och omständigheter, hvaraf de hufvudsakligaste
må här omförmälas. 1 anseende lill den stegrade lefnads-kostnaden, hade
Rikets Ständer funnit en löne-förbättiing för embets- och tjenstemännen i allmänhet
vara af bebofvet påkallad samt äfven tilldelat de fleste af dem, hvilka tillhörde
de af Rikets Ständer före ifrågavarande återremiss pröfvade löne-slater å 2:dra,
3:dje, 4:de och 5:te Hufvud-titlarne, en sådan förmån för den kommande, numera
inträdda, statsreglerings-perioden. På samma grund fordrade billigheten, att de
äfven för år 1857 finge komma i åtnjutande af en dylik löne-förbättring, helst
nyssnämnda år icke vore det första utan det fjerde, hvarunder prisen å lifsmedel i
hög grad stegrats. Men äfven klokheten talade för frågans bedömande från denna
synpunkt, enär det icke kunde förväntas, att tjensterne skulle med skyldig omsorg
skötas, om löntagarne befunne sig i den belägenhet, att de nedtyngdes af tärande
närings-omsorger, hvilka hotade med undergräfvande af deras ekonomiska ställning.
Likasom den enskilde handlade klokt och till gagn för sig sjelf, om han väl lönade
sine tjenare, så vore det med det allmännas egen fördel öfverensstämmande, om
Statens embets- och tjenstemän med en fullt tillräcklig aflöning förseddes. Att nu
bevilja en sådan för de kommande åren men vägra den för sistförflutne år vore
derföre både obilligt och oklokt. Det kunde icke heller anses Rikets Ständer värdigt,
alt genom en otillräcklig aflöning nödga löntagaren att genom anlitande af
krediten ådraga sig en skuldsättning, hvarifrån han sedermera, äfven ined de förbättrade
löne-förmånerna, svårligen skulle kunna frigöra sig. — Beträffande beloppet
af den ifrågaställda löne-tillökningen, hafva flere talare yttrat den åsigt, att detta
belopp borde utgå med en viss procent af den löne-förhöjning, som för den nya
statsreglerings-perioden kunde embets- och tjenstemännen beviljas, samt andra talare
åter framställt den förmodan att, sedan samtlige Hufvud-titlarnes utgifter blifvit
af Rikets Ständer reglerade, tillgångarne ännu skulle finnas sä tillräcklige, alt för
år 1857 enahanda löne-förhöjning kunde anslås, sorn för de följande åren, hvilket
i sådan händelse borde, enligt desse lalares tanke, desto hellre ske, som andra
stater, hvilkas löner icke af Rikets Ständer reglerades, kommit i åtnjutande af
Slats Utskullets Ullålande JY§ 251.
3
förhöjd aflöning dels från 1855 års dels från 1856 års början; hvarförutan den
åsigt äfven blifvit uttalad att, om, emot förmodan, Staten behöfde skuldsätta sig för
att anskaffa medel till utgiftens bestridande, sådant vore i stats-ekonomiskt hänseende
bättre, än att flere samhällsklasser skulle ådraga sig skuldsättning, med ringa
utsigt att kunna infria sina förbindelser.
Efter att sålunda hafva redogjort för de väsentligaste skälen för återremisserne,
får Utskottet i sammanhang härmed jemväl anmäla ett hos Ridderskapet och
Adeln af Herr Cederschiöld, R. Th., i enahanda ämne afgifvet, den 15 December
näst]idut år till Utskottet remitteradt, anförande, deruti denne påkallat Rikets Ständers
uppmärksamhet å de olyckliga verkningar, den inträffade penninge-krisen måste
hafva äfven på tjenstemanna-korpsens ställning, om icke Rikets Ständer med snar
hjelp mellankomme. Det kunde visserligen icke annat än väcka bekymmer och
deltagande, att, till följd af krisen, den ene efter den andra af Grosshandels-korpsen
försattes uti den beklagansvärda ställningen att nödgas upphöra med sin verksamhet;
men det torde dock böra antagas, att desse, om de, såsom det uppgifvits,
egde betydliga tillgångar utöfver sina skulder, i allmänhet endast behöfde någon
tids anstånd för alt åter kunna börja sin verksamhet. Med embets- och tjenstemännen
vöre likväl ett annat förhållande. De fleste af dem hade inga öfverskott
och kunde icke heller hjelpas genom lemnadt anstånd med deras liqvider, utan vöre
desse, när de en gång kommit på obestånd, merändels ohjelpligt förlorade. Och det
kunde icke bestridas, att om ett större antal af tjenstemanna-korpsens medlemmar
samtidigt försattes i konkurs-tillstånd, snart sagdt hela slats-macbinen skulle hämmas
eller rubbas i sin gång. Ett sådant resultat af penninge-krisen kunde ock
vara att befara, i anseende dertill, att tjenstemännens aflöning under de sednaste
årens högt uppdrifna pris på de flesta lifsförnödenheter varit otillräcklig för alt
äfven med den största sparsamhet bestrida de utgifter, som det åligger en familjefader
att besörja. Skuldsättning, antingen genom upplagande af lån eller medelst
begagnande af krediten hos minuthandlande!) och handtverkaren, hade deraf varit
en nödvändig följd. Då nu penninge-krisen nödgade grossören att indrifva sina
fordringar hos minuthandlanden och denne att inkassera sina hos handtverkaren,
måste båda de sednare äfven i sin ordning utkräfva sina fordringar bos tjenstetnannen.
Genom att bifalla Kongl. Maj:ts Nådiga framställning om den förhöjda
aflöningens beviljande för år 1857, skulle Rikets Ständer ej allenast uppfylla samma
förbindelse emot Statens tjenstemän, som redan blifvit fullgjord emot deras egna
tjenstemän i Riks-banken, utan äfven på ett verksamt sätt samtidigt öka penningetillgångarne
för industri-idkarne och förhindra att de olycksbiingande följderna af
krisen måtte i någon vidsträcktare mån sprida sig äfven bland Statens egna tjenstemän.
På grund af det anförda och med erinran, att hjelpen måste blifva suar,
om ändamålet skulle vinnas, har Herr Cederschiöld yrkat, att Slals-Utskottet måtte
anmodas alt, så fort ske kunde, före 1857 års utgång afgifva nytt Utlåtande i
4
Slats-Utshollets Utlåtande M 231.
ämnet äfvensom att den äskade löne-förhöjningen för nämnda år skalle beviljas att
med falla beloppet utgå.
Utskottet, som för besvarande af återremisserne funnit sig böra afvakta den
tid, då behandlingen af stalsregleringen hunnit, fullbordas, har, efter det samtlige
lönestater å de särskilda Hufvud-titlarne nu mera blifvit af Rikets Ständer pröfvade,
till förnyad handläggning företagit frågan om löne-förhöjning åt Statens embels- och
tjenstemän m. fl. för nästlidet år ocb skall nu derutinnan afgifva yttrande, omfattande
ej mindre 2:dra, 3:dje, 4:de och 5:(e Hufvud-titlarne, hvilka Utskottets förra
betänkande ensamt afsett, utan äfven 6:te, 7:de och 8:de Hufvud-titlarne, och således
samtlige titlar, hvarå de stater och korpser finnas uppförde, för hvilka löneförhöjning
i fråga kom m it.
Såsom af ofvanintagna redogörelse för frågans behandling hos Riks-stånden
inhemtas, hafva meningarne inom de tre Stånd, som återremitterat ärendet, nästan
utan undantag uttalat sig för beviljandet af löne-förhöjning åt embets- och tjenstemännen
äfven för sistförflutna år; och vid sådant förhållande är Utskottet pligtigt,
alt, med frånträdande af sitt förut afgifna yttrande, framställa nytt förslag i ämnet,
i möjligaste mån öfverensstämmande med de åsigter, som inom nämnda tre Riksstånd
gjort sig gällande.
Härvid har Utskottet först tagit i öfvervägande, om vid bestämmande af den
ifrågakomna löne-förhöjningen antingen de gamla eller de nya aflönings-staterna må
för beräkningen läggas till grund, för alt derefter pröfva, til! hvad belopp förhöjningen,
med afseende å så väl behofvet deraf, som de befintliga tillgångarne, skäligen
bör fastställas samt vidare föreslå, under hvilken form medlen må anvisas.
I förstnämnda afseende förekommer, att den löne-förhöjning för embets- och
tjenstemännen i allmänhet, hvilken för nu ingående statsreglerings-period är af Rikets
Ständer beviljad, icke blifvit bestämd efter ett visst förhållande till de å gamla
staten uppförda lönerna, utan att deremot en ny och jemnare, ehuru blott provisorisk,
reglering af dessa löner egt rum. I öfverensstämmelse härmed anser Utskottet
icke heller lämpligt, att i förevarande fall de gamla lönerna läggas till grund
för förhöjningens bestämmande, helst derigenom skulle inträffa, att den tjensteman,
hvilkens aflöning vid den nya regleringen ansetts behöfva endast i ringa mån förhöjas,
blefve vida bättre lottad, än den, hvilkens löne-förmåner varit sä ringa, att
en betydligare förhöjning deraf funnits vara af nöden. Det enda rigtiga synes derföre
Utskottet vara, alt den löne- ti Hök ni ng, som Rikets Ständer beviljat embetsoch
tjenstemännen för de år, den nya statsregleringen omfattar, tages till grund för
beräkningen af förhöjningen för år 1857, hvilket jemväl öfverensstämmer icke allenast
med Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, utan ock med de beslut, Rikets Ständer i
enahanda afseende fattat, rörande såväl underbefälet vid de garnisonerande regementen
m. fl., som tjenstemännen i Rikets Sländers Bank.
Sluts-Ulskotlets Ullålande J\f 2S1.
ä
Beträffande beloppet af nu ifrågavarande löneförhöjning, har, såsom Utskottet
i sitt förra betänkande redan nämnt. Kongl. Maj:t uti Sin Nådiga Proposition angående
Stats-vcrkels tillstånd och behof äskat, att densamma skulle för år 1857
beviljas med enahanda belopp, som för den följande liden blifvit af Kongl. Maj: t
föreslagen, uppgående till en sammanräknad summa af mer än 2,000,000 R:dr
R:mt. Under nuvarande förhållanden anser sig likväl Utskottet, med kännedom om
Slats-verkets ställning, icke kunna tillstyrka beviljande af hela den äskade tillök—
nings-summan, utan tror fast hellre någon nedsättning deraf vara nödvändig; och
särskilda förslag i denna syftning hafva äfven förekommit, såsom att medgifva en
viss mindre, procentvis lika, förhöjning för år 1857 å alla löner, derå tillökning
för nu ingående statsreglerings-peiiod beviljats, t. ex. två tredjedelar eller tre fjerdedel
a r af denna tillökning, eller ock att anvisa en sådan förhöjning endast å de mindre
lönerna eller i större mån å dessa löner och i procentvis ringare mån å de
högre. Så vidt Utskottet kunnat inhemta af diskussions-protokollen hos de tre
liiks—Stånd, hvilka återremitterat frågan, hafva ock de fleste talare, som deruti yttrat
sig, alsell, att förhöjningen borde fastställas till vissa procent af den lönetillökning,
som vid den nya stats-regleringen embets- och tjenstemärinen beviljades. En
sådan procent-beräkning torde derföre böra läggas lill grund för förhöjningens bestämmande.
Och ehuru Rikets Ständer förut anvisat en dylik förhöjning för underbefälet
vid de garnisonerande regementena med 75 procent af skillnaden mellan
den gamla och den nya aflöningen, synes det likväl Utskottet, att, om nu ifrågavarande
löneförhöjning för embets- och tjenstemännen fastställes till 50 procent af
den lönet i Ilökning utöfver förut innehafvande aflönings-förmåner, som vid den nya
stats-regleringen blifvit dorn tilldelad, detta är hvad som under närvarande förhållanden,
med förenadt afseende å löntagarnes billiga anspråk och en nödig sparsamhet
med Statens tillgångar, skäligen kan beviljas. För utrönande af den utgiftssumma,
som häraf skulle föranledas, har Utskottet låtit uppgöra specifika beräkningar,
utvisande att för de särskilda Hufvud-titlarne följande belopp erfordras,
nemligen:
för 2:dra Hufvud-titeln
71,268: 7.
» 3:dje d:o
37,805: 31.
» 4:de d:o  242,113: 69.
» 5:te d:o
134,256: —
» 6:te d:o
209,750: 98.
» 7:de d:o
51,004: 90.
och » 8:de d:o  214,010: 62.
eller tillsammans R:dr 960,209: 57.
För denna summa finnes, enligt approximativt gjorda öfverslag, full tillgång;
och bör Utskottet i sammanhang härmed fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derå,
6
Stats-Ulskoltets Utlåtande JVs 251.
att nyssnämnda summa icke kan komma att hel och hållen utgå, ulan att någon
besparing deremot är att emotse, i anseende till vissa tjenstemäns qvarstående vid
sina indelningar, äfvensom till följd deraf att för de tider af näsllidet år, hvarunder
embeten och tjensler stått vakanta, någon utgift i och för dessa icke kommer att
ega rum.
Hvad derefter angår frågan, under hvilken form förhöjningen må utgå, anser
Utskottet lämpligast, att, i likhet med hvad förut blifvit beslutadt, rörande enahanda
slags förmån för underbefälet vid Garnisons-regementena m. fl., medlen ställas till
Kongl. Maj:ts disposition för att, efter angifven grund, såsom gratifikationer tilldelas
personalen vid vederbörande stater och korpser.
För öfrigt får Utskottet gifva tillkänna, att de för utrönande af den erforderliga
anslags-summan verkställda vidlyftiga uträkningar, åt hvilka egnats all den omsorg,
som den knappa tiden och de återstående göromålen medgifvit, icke kunna
annat än approximativt angifva berörde summa, men, äfven om denna i verkligheten
skulle med ett eller annat 100- eller 1,000-riksdalerstal öfverskjuta den beräknade
summan, måste likväl, af ofvanuppgifna skäl, den sednare blifva för ändamålet
fullt tillräcklig.
Då således den uppgifna summan icke kan anses till siffran så alldeles, men
dock i det närmaste, tillförlitlig, har Utskottet funnit sig icke böra framlägga de
gjorda uträkningarne, hvilka dessutom, till ledning för vederbörande, linnas bland
Utskottets handlingar att tillgå; hvaremot Utskottet trott sig böra här angifva de
grunder, hvilka, i vissa särskilda fall, vid uträkningarnes verkställande blifvit följde.
Der vid den nya stats-regleringen löneförhöjning icke är beviljad för sjelfva
tjensten, utan en viss summa i stället anvisats till Kongl. Maj:ts disposition, såsom
i fråga om aflöningen för kanslister och kopister i allmänhet, för de civila tjenstemännen
inom Krigs-Hof-Rätten, för Minister-staten, för underbefäl och subalternofficerare
vid indelta arméen m. fl„ har tillökning för år 1837, efter ofvanangifne
grund, blifvit å nämnda summa beräknad.
För innehafvare af arfvoden utaf den beskaffenhet, att de mäste betraktas såsom
verklig aflöning och icke utgå blott till ersättning för tillfälligt arbets-biträde,
är dylik förhöjning för nästlidet år af dessa arfvoden äfven uppförd.
Vidare är enahanda förhöjning för ifrågavarande år beräknad för underbefälet
vid Wermlands Fältjägare-regemente, som icke i Utskottets Utlåtande JV2 80, i
likhet med deras vederlikar vid de andra värfvade regementena, blifvit föreslaget
till erhållande af nämnda förmån, af den anledning, att delta regemente icke tillhör
de garnisonerande trupperna, om hvilkas underbefäl då ensamt var fråga.
Äfvenledes har Utskottet bland dem, som ansetts böra komma i åtnjutande af
oftanämnda förhöjning, upptagit Kapell-predikanterne i Norra och Södra Finnskoga
samt Bogens och Lekvattnets församlingar i Wermland, för hvilka tjenstemän lönetillökning
vid den nya stats-regleringen blifvit af Rikets Ständer beviljad.
Slals-Ulskollels Ullålande JY$ 25t.
7
För vissa, 6:te Hufvud-titeln tillhörande, stater af en större omfattning, såsom
Landt-staten m. fl. är 1857 års förhöjning beräknad summariskt för de särskilda
tjenstegraderna, i anseende dertill att de för följande åren åt personalen vid
dessa stater beviljade lönetillökningar så väl i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
som till följd deraf i Utskottets förslag till reglering af utgifterna under nämnda
Hufvud-titel blifvit på enahanda sätt upptagne.
Beträffande lärarne vid Elementar-läroverken, bar ifrågavarande förhöjning äfven
för dem blifvit summariskt uppförd på det sätt, att, sedan från den af Rikets
Ständer beviljade anslags-tillökningen afräknats dels hvad deraf belöper för alla nya
lärare-beställningar och ett mindre antal vakanta lärareplatser, dels det till arfvoden
åt Bibliothekarier vid de högre Elementar-läroverken anvisade belopp, dels ock den
till ersättning för den upphörda termins-afgiften beviljade fyllnad i anslaget för
nämnda läroverk, förhöjningen för 1857 blifvit beräknad å återstoden utaf anslagstillökningen.
Slutligen må anmärkas, att, i afseende å Artilleri-batteriet i Norrland, Utskottet,
i likhet med hvad förut är beviljadt för underbefälet vid detta batteri, äfven
för öfrige löntagare derstädes uppfört ifrågakomna förhöjning med ett belopp af
395 R:dr 75 öre, att från Norrbottens Hästjägare-sqvadrons-fond utgå.
Efter meddelande af dessa upplysningar, får Utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad här ofvan blifvit anfördt, föreslå,
att Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisa och till Kongl. Maj:ts
disposition ställa en jemnad summa af 960,000 R:dr R:mt, att Lill
sådane Statens embets- och tjenstemän samt betjente, åt hvilka
Rikets Ständer för de år, den nya stals-regleringen omfattar, beviljat
lönetillökning, antingen direkte för tjensterne eller genom ställande
af vissa belopp till Kongl. Maj:ts disposition, för år 1857
gratifikationsvis, i mån af behof, utbetalas sålunda, att nämnde löntagare
erhålla 50 procent af beloppet utaf den tillökning utöfver
förut innehafvande aflönings-förmåner, som vid den nya stats-regleringen
blifvit dem tilldelad, dock att från ifrågavarande förmåns
åtnjutande undantagas sådane löntagare, hvilka, qvarstående vid sina
indelningar, under berörde år uppburit sin aflöning antingen in
natura eller efter årets markegång; hvarjemte Rikets Ständer torde
medgifva, att en summa af 395 R:dr 75 öre R:mt må få på enahanda
sätt utgå af Norrbottens Hästjägare-sqvadrons-fond lill de
löntagare vid Artilleri-batteriet i Norrland, hvilka icke redan fått en
dylik förmån sig tillagd.
Stockholm den 4 Februari 1858.
Stats-UlskoUels Utlåtande JW 231.
Reservationer:
af Prosten Melander: »Lika öfverensstämmande med billighet och rättvisa jag
anser det vara alt tillerkänna embets- och tjenstemän löneförhöjning äfven för
år 4857, lika obilligt och orättvist finnér jag Utskottets förfarande att, frånkänna
vissa bland desse embets- och tjenstemän all andel i den föreslagna löneförhöjnings—
procenten. Utskottet föreslår nemligen, »att ifrån ifrågavarande förmåns åtnjutande
böra undantagas sådane löntagare, hvilka, qvarstående vid sina indelningar,
under berörde år uppburit sin aflöning antingen in natura eller efter årets marke»gång.
» Jag känner väl icke, buruvidt detta undantags-sladgande sträcker sig med
afseende på de öfriga hufvud—titlarne; men att det i betydlig mån angår den 8:de
bufvud-titlen och i synnerhet för många tjenstemän vid elementar-läröverken har
ganska menliga följder, det anser jag mig vara i tillfälle alt bedöma. För att nu
ådagalägga det orättvisa i detta undantags-stadgande, torde jag lä fästa uppmärksamheten
på följande omständigheter. Uti motiveringen anser Utskottet »det enda
»riktiga vara, att den löneförhöjning, som Rikets Ständer beviljat embets- och
»tjenstemän för de år, den nya statsregleringen omfattar, tages till grund för be»räkningen
för år 1857;» men för alt komma i åtnjutande af de nya lönerne har
Utskottet i Utlåtandet J\s 148 stadgat, bland andra vilkor, äfven det, »att lärare,
»hvilken är berättigad att uppsäga den honom på lön anslagna ränte- eller tionde»spaumal
till leverering in natura, hädanefter är pligtig att uppbära lösen för
»denna lönings-spanmål efter det 40-åriga medel-markegångspris, som i Kongl.
»Kungörelsen den 41 Maj 1855 bestämmes.» Då alltså äfven de lärare, hvilka
hitintills egt uppsägningsrätt, komma i åtnjutande af löneförhöjning mot det vilkor,
att de afsäga sig denna rättighet, och Utskottet ansett denna af Rikets Ständer
redan beviljade löneförhöjning böra tagas till grund för beräkning af löneförhöjningsprocenten
för 1857, så måste det väl förefalla ytterst godtyckligt, liksom det i
utlåtandet är alldeles omotiveradt, att från en sådan förmåns åtnjutande utesluta
desse samme tjenstemän. Följdriktigare hade tvifvelsutan det stadgande varit, att
äldre indelningshafvare, hvilka för år 1857 uppburit sina indelta löner efter
10-årigt medelpris eller styrka sig hafva till indelningsgifvarne återställt skillnaden
emellan delta pris och årets markegångspris — i händelse liqvid efter detta egt
rum —, äro lika berättigade som öfrige yngre löntagare att blifva delaktige af
1857 års lönelillökning. Dessutom hafva års- och medel-markegångspriserne under
de sednare åren så närmat sig hvarandra, att orättvisan af de äldre löntagarnes
uteslutande framstår så mycket bjertare. Om man nemligen genomgår länens
markegångstaxor för år 1857, så finnér man, att i de flesta länen års-markegången
å spanmål,
Slats-Ulskotlels Utlåtande M 2S1.
9
å spantnål, hälften råg och hälften korn, med endast omkring 1 R:dr R:mt öfverstiger
medel-rnarkegången, ja i somliga län med långt mindre belopp, t. ex. i
Malmöhus län med endast 3 öre, Westmanlands med 24, Upsala 30, Stockholms 38,
Christianstads 50, Södermanlands 53, Götheborgs 56 öre. På denna giund skulle
det synas vara enklast att alldeles utesluta det af mig klandrade undantagsstadgandet;
men vill man bibehålla detsamma, så anser jag med billighet och rättvisa
fullt öfverensstämmande, att härvid göres följande tillägg: »så framt desse
»löntagare icke med vederbörliga bevis styrka, att de till indelningsgifvarne återställt
»skillnaden emellan års- och medel-markegångsprisen för år 1857;»
af Prosten Berlin;
af Herrar Hörnstein och Nordvall samt Riksdags-fullmäktige Ola Mänsson
Cederskog, Hedström, Anders Eriksson och Erik Olsson;
af Herr Henschen: »Jag anser, att ifrågavarande gratifikation bör bestämmas
till vissa procent af den löneförhöjning, som vid denna Riksdag redan beviljats,
nemligen:
75 procent för dem, som, enligt nya lönestaterna, få högst 1,000 R:dr i lön
(jemte lönetillökningen), — så att t. ex. den som hittills haft 600 R:dr, men efter
nya staten får 1,000 i sammanräknad löneinkomst, skulle i dyrtids-ersättning för
år 1857 erhålla 300 R:dr;
50 procent för dem, som härefter få högst 2,000 R:dr, i följd hvaraf den
som hittills haft 1,200 R:dr och härefter erhåller 2,000 R:dr, skulle för år 1857
få uppbära 400 R:dr;
25 procent för dem, som härefter erhålla högst 3,000 R:di, så att den som
hittills haft 1,000 R:dr, men härefter får 3,000 R:dr, skulle för år 1857 erhålla
500 R:dr.»
af Herr Björck: »Om det än måste erkännas såsom en väsentlig olägenhet,
att den Svenska Representationen sammanträder endast hvart tredje år och att
regleringen af Statens utgifter, till följe deraf, måste ske för en kommande tidsrymd
äfven af tre år, så måste man likväl foga sig efter de förhållanden, som
sålunda uppkomma, och följdriktigt tillämpa de grundsatser, hvilka af sakens beskaffenhet
betingas. Såsom den allmännaste bland dessa måste den anses, att bebofven
för den kommande tiden bedömas efter de förhållanden, som visat sig under
den näst föregående statsreglerings-perioden, och att de oförutsedda olägenheter,
som icke kunna förekommas, finna sin motvigt deri, att utgifterne för framtiden
rätta sig efter hvad den sednaste tidens erfarenhet anvisat. En afvikelse från denna
grundsats kan ur financiel synpunkt endast i högst få fall medgifvas och ur konstitutionel
i ännu färre; men minst går det an, att på samma gång man för den
Bih. lill R. St. Prot. 1836—1858. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 16 Haft. 2
10
Slats-Ulskollcls Memorial M 232.
kommande tiden i fullaste mått gör afseende på förhållanden, som endast haft en
kort tillvaro och deri förändringar af en hvar klart kunnat förutses och äfven
inträdt, tillika åsidosätta sjelfva grundsatsen och godkänna anspråk på ersättning
derföre, att beräkningarne vid den föregående regleringen visat sig ofullkomliga och
bristfälliga. Ett sådant förfarande afser likväl Stats—Utskottets förslag om lönetill—
ökning för år 1857; och jag anmäler alltså emot samma förslag reservation, jemte
det jag erinrar, att vid reglering af lönerne för Statens embets- och tjenstemän,
dessa löner blifvit bestämde, icke i likhet med lönerne för Bankens tjenstemän, för
åren 1857—1859, utan för åren 1858—1860; äfvensom att den grund för
förslaget, som man velat hemta dels från lönebestämmelserne för åtskillige embetsverk,
hvilkas stater af Kongl. Maj:t årligen regleras, dels ock från åtskilliga kommuners
lönestater, hvilka icke regleras efter bestämda mellantider, utan måhända
hvart 20:de år, måste af en hvar vid närmare eftersinnande finnas haltlös och af
afseende oförtjent.
Statsverkets utgifter hafva dessutom vid denna Riksdag blifvit ökade i den
mån, att det är att befara, det de blifvande inkomsterne icke förslå till utgitlerne;
och om än beräkningarne i detta hänseende skulle visa sig tillförlitliga, så kan del
dock icke bestridas, att Statsverkets ställning med afseende å framtiden och den
beslutade ofantliga skuldsättningen aldrig varit underkastad ett större äfventyr;
hvarföre det vill synas nog olämpligt, att Rikets Ständer afsluta statsregleringen på
det sätt, att den möjliga behållningen gratifikationsvis bortskänkes.»
Häruti instämde Herr E. E. Falhem.
M 252.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 4 Febr. 1858, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens beslut, angående pedagogiens
i Lidköping uppflyttning bland Elementar-lär över ken.
(U. A.)
Uti sitt Utlåtande M 148, angående regleringen af utgifterne under Riks—
Statens 8:de Hufvud-titei, hade Stats-Utskottet, bland annat, hemställt, dels i 32
punkten, att Christinehamns och Norrteljes pedagogien måtte bland Elementarläroverken
uppflyttas och erhålla en viss, jemväl föreslagen, lärarestat, med vilkor,,
Slals-Uiskollels Memorial M 252.
11
att hvad tili dessa pedagogier i anslag från nämnda städer utgår öfver de belopp,
som varit för samma städers folkskolor afsedde, skall iuberäknas i Statens anslag
för de nya läroverken ocb således detta anslag dermed minskas, äfvensom alt stä—
derne äro skyldige att, oberoende af stats-anslaget, hålla sina folkskolor och att åt
Rektorerne vid de nya läroverken, enligt gällande föreskrifter, tillhandahålla boställsgård
eller hushyres-medel, dels uti 36 punkten, att då aflöningen för lärarne vid
nämnda läroverk, efter en sådan förändring, följaktligen komme att af anslaget för
elementar-luroverken utgå, de poster både i kontant och i spanmål, som omförmälda
pedagogier dittills baft sig anvisade af anslaget för folkskolorne, måtte få från RiksSlaten
uteslutas.
Enligt från Riks-Stånden till Utskottet ankomne protokolls-utdrag, innefattande
besluten uti de 8:de Hufvud-titeln tillhörande frågor, hlef Utskottets ofvanberördo
hemställan så i ena som andra afseendet af Rikets Ständer bifallen; men, efter
hvad de från Preste-, Rorgare- och Bonde-Stånden erhållne protokolls-utdrageu
gifva vid handen, hafva dessa Riks-Stånd tillika beslutat, att staden Lidköping skall
upptagas bland de städer, för hvilkas skolor i Rektor och 1 Kollega blifvit på stat
uppförde,, utan alt dervid blifvit bestämdt, om enahanda vilkor, sons i afseende å
Christinehamns ocb Norrteljes pedagogier föreskrifvits, skola ega tillämpning äfven
för pedagogien i Lidköping, ej heller om de anslagsposter, som sistnämnda pedagogi
hittills uppburit af anslaget för folkskolorne, utgörande i kontant 53 R:dr R:mt,
i indelta räntor, efter markegång, 5 R:dr samma mynt och i indelt spanmål 26
tunnor 4 kappar, skola till Statsverket indragas.
Då, genom tre Riks-Stånds sammanstämmande beslut, är af Rikets Ständer
afgjordt, att Lidköpings pedagogi skall uppllytias bland elemenlar-läroverken samt
vid denna förändring samma vilkor och bestämmelser torde böra göras, som vid de
två andra pedagogiernes uppförande på elementar-läroverkens stat blifvit stadgade,
får Utskottet härmedelst föreslå,
dels att med Lidköpings pedagogis uppflyttning bland elementarläroverken
de vilkor må förenas, att hvad till pedagogien i anslag
från staden utgår utöfver de belopp, som varit för stadens folkskola
afsedda, skall inberäknas i Statens anslag för det nya elementar
läroverket
och således detta anslag dermed minskas äfvensom att
staden är skyldig att, oberoende af stats-anslaget, hålla sin folkskola
och att åt Rektor vid det nya läroverket, enligt gällande föreskrifter,
tillhandahålla boställsgård eller hushyres-medel, dels ock att de till
nämnda pedagogi af anslaget för folkskolorne hittills utgående belopp,
utgörande, såsom ofvan är nämndt, i kontant 53 R:dr R:ml,
i indelta räntor, efter markegång, 5 R:dr samma mynt och i indelt
spanmål 26 tunnor 4 kappar, måtte få från Riks—staten uteslutas.
Stockholm den 4 Februari 1858.
12
Slats-Utskollels Memorial M 255.
M 253.
Ank. till Evp.-Utsk. den 4 Febr. 18S8, kl. 2 e. m.
Memorialangående en gratifikation åt Herr Stals-Kommissarien
Kock.
Under loppet af innevarande Riksdag har, till följd af Kongl. Majlis den 17
Oktober 1856 meddelta Nådiga förordnande, Herr Stats-kommissarien och Riddaren
A. Y. Kock lillhandagått Stats-Utskottet med erforderliga upplysningar vid behandlingen
af statsreglerings- och andra statsverket rörande ärenden; och med anledning deraf
anser Utskottet, att, på sätt i likartade fall tillförene egt rum, något lämpligt
vedermäle af Rikets Ständers erkänsla bör lemnäs för Herr Stals-kommissariens
nitiska och för Utskottet nyttiga biträde.
I sådant afseende får Utskottet upplysningsvis anföra, att vid föregående Riksdagar
en gratifikation i nämnda ändamål blifvit beviljad, hvilken vid de sednaste Riksmötena
utgått med följande belopp, i Riksmynt räknadt, nemligen: vid 1853—1854
års Riksdag med 2,000 R:dr, vid de två nästföregående med 1,800 R:dr, vid
1844—1845 års med 1,500 R:dr och vid 1840—1841 års Riksmöte med 2,500 R:dr.
I betraktande häraf och då innevarande Riksdag till sin längd kan jemforas med
den sistnämnda, men härtill kommer, att vid denna Riksdag statsregleringen obestridligen
varit af mer invecklad och omfattande beskaffenhat, än vid någon af de
föregående, och derigenom i samma mån medfört ökadt besvär för bemälde Statskommissarie,
har Utskottet trott, att gratifikationen nu skäligen bör bestämmas något
högre, än den som vid 1840—1841 års Riksmöte beviljades; hvarföre Utskottet föreslår,
alt Rikets Ständer måtte tilldela Herr Stats-kommissarien Kock för
hans i omförmälda afseende lemnade biträde en gratifikation af
3,000 R:dr R:mt, alt af Riksgälds-kontorets medel utbetalas.
Stockholm den 4 Februari 1858.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOII. BECKMAN, 1858.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 254.
1
M:o 254.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 Febr. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående hegardt anslag eller lån i anledning
af staden Christianstads kostnader till följd af
koler a-f ar sot ens härjande derstädes under höstetiden
år 1857.
(K:glds Afd.)
Till Stats-Ulskottet har Borgare-slåndet remitterat en af Herr yj. F. Fricson,
med stöd af 56 § Riksdags-Ordningen, vackt motion, hvaruti blifvit anfördi, hurusom
kolera-farsoten under nästlidet års höst anställt en sådan förödelse bland alla klasser
af staden Christianstads innevånare, att omkring hvar 7:de person af dem, som vistats
i staden, fallit offer för farsoten, samt att, i följd deraf, icke blott talrika familjer
förlorat sina stöd och det allmänna mistat en mängd verksamme medborgare, som bi
dragit
till samhällets förkofran och framåtskridande, utan äfven detta samhälle, jemte
de uppoffringar och ansträngningar, som farsoten för öfrigt påkallat, i och för sjukvårdens
besörjande ådragits kostnader af mer än 24,000 R:dr Riksmynt. Dessa kostnader,
för hvilkas bestridande staden under vanliga förhållanden svårligen skulle kunnat bereda
Bih. lill R. St. Prot. 1856—1858. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 17 Haft. 1
Stats-Utskollets Utlåtande N:o 254.
erforderliga tillgångar, bade blifvit äu kännbarare i anseende till den stockning, sorn
sjukdomen förorsakat i handel och näringar, samt det genom dödsfallen betydligt minskade
antalet af dem, som skulle i kostnadernas godtgörande deltaga. Inom Christianstad
funnes dessutom månge tjenstemän, som till stor del endast med möda kunde utgöra
den på deras lott, belöpande andel af sagde kostnader; och denna stad hade, tili
följd af den der år 1847 tirnade eldsvåda samt de många kostsamma förändringar ocii
ansenliga utgifter, raseringen af dervarande fästning, samt stadens hamn-anläggning vid
Åhus medfört, måst skuldsätta sig för högst betydliga summor, hvarå räntor och årliga
kapital-afbetalningar, i förening med de stigande utskylderna för fattigvården, redan stege
till ett så högt belopp och sä hardt tryckte staden, att uttaxering af ofvanomförmälde
opåräknade utgifter i och för kolera-farsoten skulle föranleda mångå innevånares ekonomiska
obestånd. 1 anseende till dessa förhållanden har, under åberopande af det utaf
Rikets Ständer vid sednast förflutna riksdag åt staden Carlskrona, vid likartad! fall, beviljade
understöd af allmänna medel, motionären, på grund af erhållet uppdrag, begärt,
att Rikets Ständer, för att i någon mån mildra de svåra följderna af meranämnde farsot,
måtte bevilja staden Christianstad ett anslag utan återbetalnings-skyldighet af 15,000
R:dr Riksmynt, eller, i fall ett dylikt anslag icke kunde erhållas, åtminstone ett räntefritt
lån af 20,000 R:dr nämnde mynt, att, under loppet af nästföljande 10 år, med
2,000 R:dr årligen återbetalas.
Såsom bidrag för bestridande af de utgifter staden Christianstad under oraförmälda
farsot måst vidkännas, hafva stadens innevånare hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit att utaf härtill disponibla medel undfå ett kontant understöd, eller alt Kongl. Majit
täcktes till Rikets Ständer afkila nådig Proposition om beviljande åt staden af ett anslag
ulan återbetalnings-skyldighet eller ett ränt efritt lån; men sedan Kongl. Majit i nåder
inhemta t, att frågan om ett sådant understöd redan genom derom väckt motion blifvit
underställd Rikets Ständers behandling, har Keugl. Majit funnit den underdåniga ansökningen
icke föranleda annan åtgärd, äu densammas öfverlemnande till Siats-Utskottet;
och har Utskottet alltså, vid afgifvandet af sitt yttrande angående förevarande motion,
ansett sig böra anmäla hvad denna underdåniga ansökning och dertill hörande handlingar
hufvudsakligen innehålla.
Utaf inuevånarne i Christianstad, hvilka, enligt sednaste mantals-skrifningeu, garnisonen
inberäknad, utgjorde 5,034 personer, men hvarifrån borde afräknas minst 900,
som under kolera-farsotens härjning voro frånvarande, hade 550 i denna farsot aflidit,
utom 4S personer, som dolt på lasarettet och i fängelserna, hvadan således omkring
hvar 7:de person af den qvarvarande befolkningen genom farsoten bortrycktes under den
tid af 7 veckor, då den derstädes härjade. Dessutom hade de fleste bland de öfverlefvande
varit af sjukdomen i mer eller mindre grad besvärade. Utom de i staden stationerade
4 läkare, hade under det farsoten fortfor, antagits 17 extra läkare: och då
antalet af sjuksköterskor vid kolerans utbrott befunnits otillräckligt samt en del af dem
fallit offer för sjukdomen, hade några och fyratio sjuksköterskor anskaffats från kring
-
Stats-Utskottets Utlåtande X:o 254.
3
liggande släder och orter. Jemte garnisons-sjukhuset hade 2:ue andra större sjukhus
blifvit inrättade och försedda med 120 stycken sängar och nödigt tillbehör, hvilket allt,
i förening med underhållet af ett stort, antal sjuk- och likbärare samt ett ännu större
antal personer för verkställande af graföppningar och förfärdigande af likkistor, jemte
den mängd värnlösa barn, öfver hvilka staden måst taga vård, tillskyndat staden så stora
utgifter, att detta samhälle icke kunde bestrida dem, utan att allt för mycket fördjupas
i skuld.
Vid samma underdåniga ansöknings öfverlemnande, har Kongl. Majus Befallningshafvande
vitsordat, att oflanämnde stad med största ansträngning vidtagit alla de åtgärder,
som, i anseende till lokala förhållanden, möjligen kunnat åstadkommas, icke allenast
för att bereda all möjlig vård ät det stora antal, beräknadt till omkring ‘/i del af befolkningen,
som varit af farsoten angripet, utan äfven för alt understödja den ännu talrikare
personal, som antingen undanryckts stödet af föräldrar och anförvandter eller förlorat
tillfället till arbetsförtjenst och sålunda hemfallit åt behofvet; hvarjemte Kongl.
Majus Befallningshafvande yttrat, att ifrågavarande samhälles medlemmar, som i allmänhet
voro mindre bemedlade och ärligen betungades med särdeles betydliga utgifter för fattigvården,
skulle, derest de, utan bidrag från det allmännas sida, måste vidkännas ofvauberörde
kostnader, komma att erfara en kännbar tillökning i det lidande de under farsotens
härjning varit nödsakade utstå, helst dessa kostnader, enligt ett af stadens sundhets-nämud
uppgjordt, behörigen veriliceradt och inför Kongl. Maj:t företedi, sammandrag
utgjorde ett belopp af icke mindre än 24,060 R:dr 7 sk. S r:st. Riksgälds, oberäknadt
hvad som måst utgifvas för medikameuter m. m.
Beträffande del af motionären åberopade understöd, som af Rikets sednast församlade
Ständer tilldelades staden Carlskrona efter dess hemsökelse af samma farsot
under år 1853, har Stats-Ulskottet ansett sig böra erinra om de omständigheter, pä
gruud af hvilka detta understöd blef beviljadt. Enligt hvad i dåvarande Stats-Ulskotts
derom afgifna och af Rikets Ständer godkända Utlåtande N:o 104 anfördes, hade nemligen
Carlskrona stad, i följd af den der uyssberörde år utbrutna kolera-farsoten, måst
vidkännas högst betydliga utgifter, och skulle denna stads innevånare, som, utom dervarande
fjenslemanna-personal och ett ringa antal bemedlade borgare, till största delen utgjordes
af medellösa personer utaf arbetsklassen och manskapet vid flottan, icke utan
de mest kännbara uppoffringar förmå att upprätthålla dea efter farsoten i ökad grad
betungande fattigvården; i betraktande hvaraf och då Staten, som i Carlskrona egde
ett af sina förnämsta etablissementer, der en stor mängd fattige arbetare voro anställde,
syntes böra komma samma stad till hjelp med det understöd, som i sagde hänseende
pröfvades skäligt, Utskottet tillstyrkte Rikets Ständers bifall till Kongl. Majus nådiga
framställning om anvisandet för uppgifvet ändamål af ett anslag utan återbetalnings-skyldighet
af 12,000 R:dr Banko.
Enär de för det nu ifrågaställa bidraget till staden Christianstad förekommande
omständigheter och förhållanden i flera afseenden äro väsentligen olika med dem, som
4
Stats-Utskottets Utlåtande A:o 254.
egde runi i afseende pä staden Carlskrona och föranledde Kongl. Majit att föreslå samt
Rikets Ständer att bevilja det af motionären åberopade enahanda understöd, och då,
genom bifallandet af den utaf honom gjorda framställning flerfaldiga anspråk å dylikt
understöd säkerligen skulle framkallas från öfriga af kolera eller andra svårare farsoter
hemsökta orter, anser sig Stats-Utskottet föranlåtet hemställa,
att den af Herr Ericson väckta motion icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 Februari 1858.
Reservationer:
af Herr G. Törnebladh;
af Herr A. F. Ericson: “Emot Utskottets beslut får jag anmäla min reservation. Ät
staden Carlskrona blef vid sistlidne Riksdag beviljadt, icke ett lån, ulan ett anslag utan
återbetalnings-skyldighet, af 12,000 R:dr banko, till lindring uti de kostnader staden
fått vidkännas i och för kolera-farsotens härjande derstädes, och det synes mig således
att Utskottet icke bordt lemna utan allt afseende de skäl, som tala för enahanda välvilja,
åtminstone i någon mån, emot staden Christianstad.
Uti intet samhälle i hela landet, om icke i Jönköping är 1834, har nemligen den
olyckliga farsoten så våldsamt härjat, sotn sistlidne höst i Christianstad, enär det genom
officiela handlingar hos Utskottet blifvit styrkt, att omkring hvar 7:de person af den
under epidemien i staden vistande befolkningen blifvit af döden bortryckt. De största
ansträngningar egde visserligen rum bland alia klasser för att mota sjukdomens framfart,
och man täflade, under den allmänna nöden, personligen om att på allt sätt bistå
hvarandra; men det oaktadt kunde icke för Utskottet redovisle kostnader undvikas, som
uppgingo till icke mindre än 24 ä 25,000 R:dr Runt; och att på en gång uttaxera
denna betydliga summa på de nu qvarvarande af samhällets medlemmar skulle verkligen
för mången blifva ruinerande. Utskottet säger väl, att ett understöd nu åt Christianstad
skulle gifva anledning ål andra kommuner att komma med enahanda anspråk;
men delta skäl för afstyrkandet kan jag icke gilla, då Utskottet genom bifall åt min
motion alldeles icke förlorat uågot af rättigheten, att, i hvarje särskildt möjligen förekommande
fall, pröfva dylika anspråk och dem efter sig företeende omständigheter bifalla
eller afstå. Icke heller kan jag godkänna Utskottets åberopande af de väsentligen
olika förhållanden, som skola ega rum emellan Carlskrona och Christianstad. Jemförel
sevis
mot stadens ringare folkmängd, tror jag att uti den betydliga (jenstemanna-personal,
som det är bekant finnes i Christianstad, derigenom alt ett af de 3:ne Artilleri-regementena
-
Stata-Utskottet k Utlåtande N:o 254. 5
raentena samt en Hof-rätl der äro förlagde, en sådan skiljaktighet ieke skall kunna sökas;
och hvad den medellösa arbetsklassen beträffar, så bära de öfverdrifna och högst
betungande årliga kostnaderne för fattigvården i Christianstad vittne om att detina stad,
ty värr, i detta afseende icke heller slår efter Carlskrona, och, likasom der, skulle lön
tagarne
i Christianstad hårdt drabbas af en uttaxering på en gåug af ofvannämnde
kostnader.
Att Staten skall vara till hands att hjelpa alla betryckta samhällen, kan icke vara
min mening; men då partiela lidanden såsom genom missvext, hagelskador m. m. hittills
blifvit af det allmänna afhulpne, icke endast genom lån, utan äfven genom rena anslag,
så synes mig, att en så svår och sällsynt hemsökelse, som den, hvilken nyligen öTvergått
Christianstads samhälle, bordt behjerlas, och att Utskottet egt all anledning alt tillstyrka
bifall till åtminstone det alternativt begärda låneunderstödet, om ock emot erläggande af
en måttlig ränta."
af Kontrakts-prosten Holmberg, som instämde i ofvanstående reservation.
Bih. till R. St. Prot. 1856—1858. 4 Sami. 1 Af it. 4 Band. 17 Haft.
2
STOCKHOLM, tryekt hot J. W- Lundberg, 1868,
Slats-Utskollels Ullålande N:0 235.
1
W:o 253.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 5 Febr. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i fråga om iiskad tillökning för år i 857 i aflöningsför
månerna
åt en del af Flottans gemenskap, m. m.
(U. A.)
Sedan Stats-Utskottet uti sina under N:ris 80 oell 251 afgifna Utlåtanden,
bland annat, meddelat yttrande öfver Kongl. Maj:ts i Dess Nådiga Proposition om
Stats-verkets tillstånd oell behof gjorda framställning angående lönetiilökning för
år 1857 åt följande 5:te Ilufvud-titeln tillhörande stater och korpser, nemligen:
Kongl. Sjöförsvars-Departementets Kansli och Kommando-expeditioner, Kongl. Förvaltningen
af Sjöärendena, Flottans Officers-korps, dess Under-Officers-korps, Officerare
och Under-officerare vid Marin-regementet, Flottans Konstruktions-, Machinist-
och Mekaniska korpser, Civil-, Clereci- och Medicinal-stater samt Timmermans-
oell Handtverksstater, får Utskottet nu jemväl utlåta sig öfver de af Kongl.
Maj:t uti högstberörde Nådiga Proposition för samma år äskade anslagssummor
för nedannämnde föremål, hvilka omförmälas i Departements-Chefens, den Nådiga
Propositionen bifogade, underdåniga betänkande och finnas upptagne å dervid
bilagde tabell Litt. T.
Enligt hvad nämnde tabell utvisar, erfordras till förhöjning af gemenskapens
aflöning för år 1857, natura portions-värdet deruti inbegripet,
Hill. till R. Sl. Pral. 1836—1838. 4 Sami. 1 Afd. 4 Rand. 18 Haft. 1
2
Stats-U Ukoltels Utlåtande N:o SSS.
Vid Marin-regementet 50,519: 81.
» Matros-korpsen  21,868: 75.
n Kanonier-korpsen
12,260: 83.
» Skeppsgosse-korpsen
17,038: 66.
För Uppfordrade Båtsmän  38,832: 47.
Till Inqvarterings-förhöjning för Flottans embets- och tjenstemän 15,000: —
» Dito för Matroser och Båtsmän  1,326: 63.
» Arfvode för Båtsmans-kompani-chefer . . ...... 1,400: —
eller tillsammans R:dr Runt 158,247: 15.
hvilket belopp Kongl. Majit föreslagit att Rikets Ständer måtte bevilja.
Hvad nu först angår den af Kongl. Majit äskade förhöjning i den manskapet
vid Marin-regementet samt ofvannämnde korpser tillkommande naturaportion,
anser Utskottet sig, efter erhållna upplysningar, böra meddela, att, enligt
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 22 December 1851, hvarigenom en ny spisordning
för Flottans gemenskap blifvit i Nåder fastställd att från och med den
1 Januari 1852 tjena till efterrättelse vid ej mindre de å stationerna uppfordrade
båtsmäns, än ock Flottans öfrige truppers utspisning, skeppsgosse-korpsen
dervid undantagen, 6 sk. banko per dag utaf den kontanta aflöning, som tillkommit
gemenskapen, utom skeppsgossarne, innehållits till ersättning för den
natura-portion, hvarje man, enligt den sålunda upprättade spisordningen, skulle
tillfalla. För år 1857 har emellertid verkliga portions-kostnaden vid samtlige
Flottans stationer uppgått till vida högre belopp, än hvad ersättningen utgjort.
Priset å en nafura-portion, enligt spisordningen, hvilken endast tillförsäkrar manskapet
ett nödtorftigt underhåll, uppgick nemligen sagde år vid Stockholms station
till 11 sk. 6 rist, vid Carlskrona station till 9 sk. 10 r:st samt vid Götheborgs
depot till 8 sk. 7 rist, allt banko, och öfversteg således icke obetydligt
det belopp, Kongl. Maj:t för nu ingående statsreglerings-period till samma
ändamål äskat, eller 8 sk. b:ko, motsvarande 25 öre Riksmynt. Vid sådant
förhållande synes det också' Utskottet billigt, att 5:te Hufvud-titeln, som på detta
sätt för hvarje utspisad portion fått vidkännas en kostnad, för hvars betäckande
tillgång ej funnits anvisad, härför undfår ersättning; och då de belopp, som härtill
erfordras, efter verkställda uträkningar, utgöra, såsom bilagde tabell visar,
för manskapet
vid Marin-regementet R:dr Runt 14,134: 6.
» Matros-korpsen  » 9,125: —
» Kanonier-korpsen  ” 4,562: 50.
och för uppfordrade Båtsmän . . .  » 27,986: 50.
eller tillsammans R:dr Runt 55,808: 6.
hemställer Utskottet,
Stals-Ulskotleli Utlåtande N.o gs$.
3
att denna summa, 55,808 R:dr 6 öre Riksmynt, må, på sätt
Kongl. Maj:t begärt, af Rikets Ständer anvisas, att från Riksgälds-kontoret
utbetalas.
Beträffande deremot den af Kongl. Majit jemväl ifrågasatta förhöjning i portionsvärdet
för skeppsgosse-korpsen, finnér Utskottet, med afseende derå, att, enligt
utspisningsstaten för skeppsgossarne, en mindre natura-portion för dem, än
för den öfriga gemenskapen, varit beräknad, skäl ej vara för handen,
att å denna Nådiga framställning tillstyrka bifall.
Vidkommande åter den äskade förhöjningen i kontanta aflöningen för gemenskapen
vid ifrågavarande korpser, så, och hvad först angår matros-korpsen,
lärer icke kunna bestridas, att den för nämnda korps, enligt hittills gällande
stat, utgående aflöning, vid jemförelse med hvad personer af denna klass åtnjuta
under tjenstgöring på privata fartyg, varit ytterst ringa, helst om i betraktande
tages, att matros-korpsen, under tjenstgöring å stationerna, är skyldig att, med
få undantag, hvarje dag under hela arbetstiden arbeta på varfvet, hvadan föga
tid finnes öfrig till enskild förtjenst. Härigenom har korpsen också råkat i bekymmersamma
omständigheter och, uti en till Kongl. Majit ingifven, af vederbörande
embetsmyndigheter till bifall förordad, ansökning, hvilken sedermera blifvit
genom Departemens-chefen till Utskottet öfverlemnad, framställt begäran om
understöd till lindring af den betryckta ställning, hvari de fleste denna korps
tillhörande personer, af hvilka många äro familjfäder, blifvit försatte genom lifsmedlens
dyrhet under de sednaste åren. Efter tagen kännedom af denna skrift
och sedan, i följd af Rikets Ständers beslut, Flottans timmermans- och handtverks-stater
redan kommit i åtnjutande af dyrtids-understöd för år 1857, anser
Utskottet billigt att någon löne-förhöjning för sagde år äfven beviljas ifrågavarande
korps, som består af 400 man, hälften matroser och hälften jungmän, af
hvilka de förre, enligt nämnda års stat, åtnjuta i aflöning 10 sk. och de sednare
7 sk. per man om dagen, eller, efter afdrag af portionsvärdet, matroserne
4 sk. och jungmännen 1 sk. banko i kontant. Med afseende likväl derå, att
värdet af den natura-portion, hvartill de vid matros-korpsen anställde personer
varit berättigade, öfverstigit den af dem härför lemnade ersättning och detta manskap
härigenom vunnit en fördel, anser Utskottet att, om ett belopp af 6 öre
per man för hvarje vid korpsen anställd karl om dagen anvisas för ifrågavarande
ändamål, desse personer erhålla hvad de billigtvis kunna fordra, eller hvad som
ungefärligen motsvarar de gratifikationer, annat manskap för sagde år tillfallit.
På grund häraf tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisa och till Kongl.
Maj:ts disposition ställa en summa af 8,760 R:dr R:mt, att,
4
Slals-Ulskotlels Utlåtande N:o 2SS.
såsom gratifikationer för år 1857, efter ofvanuppgifna grunder,
tilldelas Flottans matroser oell jungman.
Hvad åter angår den kontanta aflöningen för gemenskapen vid marin-regeinentet,
kanonier- och skeppsgosse-korpserne samt uppfordrade båtsmän, finner
Utskottet destomindre skäl tillstyrka beviljandet af dertill äskade medel, sorn dylik
aflönings-förbättring ej ifrågakommit för andra med dessa korpser jemiorlige
trupper, hvadan Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i denna del icke må
vinna Rikets Ständers bifall.
Likaledes har Utskottet funnit sig sakna anledning att förorda den begärda
inqvarterings-ersättningen för Flottans embets- och tjenstemän samt matroser och
båtsmän för år 1857 och föreslår alltså,
att icke eller denna Nådiga framställning må bifallas.
Uti förenämnde tabell finnes jemväl upptaget ett belopp af 1,400 R:dr
Riksmynt till arfvoden för Båtsmans-kompani-chefer. — Enligt de upplysningar,
Utskottet erhållit, afses härmed ej någon förhöjning i hittills utgående dylika
arfvoden, utan skulle detta belopp erfordras till fyllande af den brist, som uppkommit
derigenom att de besparda arrendemedel, hvaraf arfvoden till Cheferne
för de 9 Indelnings-båtsmans-kompanierna hittills utgått med 300 R:dr hvardera,
icke för år 1857 lemnat tillgång för utbetalning af dessa arfvoden till fulla beloppet.
Då Rikets Ständer genom bifall till Utskottets i Utlåtandet N:o 72,
angående regleringen af utgifterna under Riks-statens 5:te Hufvud-titel, framställda
förslag, funnit sig för den nya statsregkerings-perioden böra å stat uppföra sagde
arfvoden med 300 R:dr hvardera och i sådant afseende beviljat ett nytt anslag
af 2,700 R:dr, hemtar Utskottet häraf anledning att tillstyrka
anvisande å Riksgälds-kontoret af den utaf Kongl. Majit för
ifrågavarande ändamål äskade summa af 1,400 R:dr R:mt.
Stockholm den 4 Februari 1858.
Hör lill Stals-Ulskollels, år 18S8, Utlåtande N:o 2SS.
5
Tabell.
Ersättning ät 5:lo Hufvud-Titeln för ökade kostnader i och för
. Natur a-por tion åt:
Banko. Riksmynt.
Marin-regementet:
790 raan i 46 dagar å 2 sk. B:ko per man
om dagen 1,514: 8.
595 raan i 319 dagar å dito 7,908: 26. 9,422: 34. — 14,134: 6.
Matros-korpsen:
400 man i 365 dagar å dito  6,083: 16. — 9,125: —
Kanonier-korpsen:
200 man i 365 dagar å dito  3,041: 32. — 4,562: 50.
Uppfordrade Båtsmän:
till års-tjenst:
1,115 man i 365 dagar å dito 16,957: 14.
till sommar-tjenst:
223 man i 183 dagar å dito 1,700: 18. 18,657: 32. — 27,986: 50.
S:gr 37,205: 18. = 55,808: 7.
Tillökning i aföningen vid Matros-korpsen:
400 man å 6 öre per man om dagen i 365 dagar .... 8,760: —
Ersättning för arfvoden åt Båtsmans-kompani-chefer .... 1,400: —
Summa R:dr R:mt 65,968: 6.
c
Stals-Vlskolteti Utlåtande N:o S5S.
HT:© 256.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Febr. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:Is Nådiga Proposition, rörande
anmäld brist i tillgångarne för Flottans matrosers
och uppfordrade Båtsmäns mathållning åren 1856 och 1857 ■
(U. A.)
Enligt hvad Kongl. Maj:t uti högstberörda, från samtlige Riks-Stånden till
Stats-Utskottet remitterade Nådiga Proposition (N:o 122) gifvit Rikets Ständer
tillkänna, hade Förvaltningen af Sjö-ärendena under den 14 Juli förlidet år i
underdånighet anmält, att, jemlikt från vederbörande inkomna uppgifter, kostnaden
för de under loppet af år 1856 till Flottans inkasernerade matroser och
båtsmän utspisade matportioner utgjort:
Vid - Carlskrona Station för 226,835 portioner R:dr 41.987: 40. 1.
» Stockholms » » 95,873 »
» 20,445: 19. 6.
» Götheborgs Depot » 19.012 ”
» 3,189: 39. 9.
eller tillhopa för 341,720 portioner . . . B:ko R:dr 65,623: 3. 4.
samt att, då den till bestridande af berörda kostnad disponibla
del af manskapets gage endast uppgått:
Vid Carlskrona station till R:dr 28,255: 4. 4.
» Stockholms » »  » 12,949:
» Götheborgs » » » 2,376: 24.—
eller tillsammans R:dr 43,580: 28. 4.
en brist således yppats af B:ko R:dr 22,042: 23, deraf belöpte på Carlskrona
Stals-Utskotteti Utlåtande N:o tS6.
7
station 13,732 R:dr 35 sk. 9 rst., på Stockholms station 7,496 R:dr 19 sk.
6 rst. och på Götheborgs Depot 813 R:dr 15 sk. 9 rst.; vid hvilket förhållande,
och då, till fyllande af denna brist, tillgång saknades, Förvaltningen hemställt, om
icke, enär äfven för år 1857 en brist komme att uppstå till minst lika belopp
i disponibla tillgångarne för ifrågavarande underhållskostnad, Kongl. Maj:t skulle
täckas af Rikets nu församlade Ständer äska ett anslag af 70,000 R:dr Riksmynt
till betäckande af omförmälda brister för begge åren.
Efter hvad i den Nådiga Propositionen vidare omförmäles, hade, i sammanhang
härmed, hos Kongl. Majit blifvit i underdånighet upplyst, hurusom,
sedan, uppå Nådig framställning, Rikets åren 1850 och 1851 församlade Ständer,
i och för gemenskapens vid Flottan mathållning, beviljat en aflöningstillökning
af 1 sk. banko per man om dagen, samt Kongl. Majit derefter, under den
22 December sistnämnda år, i Nåder fastställt en för alla Flottans trupper gemensam
utspisnings-stat, och då tillika föreskrifvit, att af manskapets dagliga
aflöning skulle för mathållningen innehållas 6 sk. banko för hvarje man om dagen
och att hvad af de sålunda under ett år för ändamålet afsatta medlen kunde
vid någon af Flottans stationer öfverblifva, borde reserveras för att användas till
betäckande af möjligen yppad brist vid en annan, de på sådant sätt beredda
tillgångarne för gemenskapens mathållning under åren 1852 och 1853 visat sig
i det hela motsvara behofvet, men deremot, i följd af den sedermera inträffade
och hvarje år ökade stegringen i prisen å alla födoämnen, tillgångarne under
åren 1854 och 1855 befunnits blifva alltmer otillräckliga och för dessa 2:ne år
lemnat icke obetydliga brister, som emellertid kunnat betäckas af 5:te Hufvudtitelns
besparingar, hvilka dock, såsom jemväl anlitade för tillfälliga, af den dyra
tiden föranledda understöd åt underbefäl vid Flottans korpser, uppgifvits vara
alldeles medtagna och således icke kunna påräknas för att till större eller mindre
del betacka ofvanberörda, utaf Förvaltningen af Sjö-ärendena anmälde brister
i 1856 och 1857 årens tillgångar för gemenskapens vid Flottan mathållning.
Med afseende å dessa, redan i det Stats-Råds protokoll öfver Sjöförsvarsärenden,
som åtföljde Kongl. Majits vid innevarande Riksdag till Rikets Ständer
aflåtna Nådiga Proposition om Stats-verkets tillstånd och behof, antydda förhållanden,
har Kongl. Majit begärt att Rikets Ständer måtte anvisa en summa af
22,042 Ridr 23 -sk. banko, eller det belopp, som erfordras för att fylla den af
förbemälda Embets-verk uppgifna brist i tillgångarne för matrosers och båtsmäns
mathållning under år 1856.
Beträffande deremot den äfven förutsedda bristen för år 1857 har Kongl.
Majit förklarat Sig icke nu vilja hos Rikets Ständer framställa särskild begäran
om medels anvisning till betäckande af berörda brist, enär Kongl. Majit, på sätt
af Dess nyssberörda Nådiga Proposition och dervid fogade Stats-Råds protokoll
8
Slals-TJlskoltels Utlåtande N;o 230.
inhemtas, i sammanhang med framställningen om beviljande af anslag till aflönings-förbiittring
för år 1857 åt personalen vid de under Sjöförsvars-Departementet
lydande stater och korpser, äfven begärt förhöjning från 6 till 8 sk.
banko per man om dagen i den till mathållnings-kosfnadernes bestridande afsedda
del af gemenskapens aflöning, samt, i händelse Rikets Ständer dertill lemnade
bifall, härigenom för omförmälda behof skulle erhållas en nu saknad tillgång,
hvilken, enligt Kongl. Maj:ts tanke, kunde antagas komma att fylla de brister,
som eljest ovilkorligen år 1857 måste uppstå å mathållnings-anslagen för såväl
matroser och båtsmän, som gemenskapen vid Flottans öfrige korpser, helst
sedan, genom i behörig ordning anställde upphandlings-auktioner, det visat sig
att inedelpriset å matportionen för sistnämnde år, vid riksdagens början, på grund
af derförinnan vunnen erfarenhet, kalkylerad till 8 sk. banko per man om dagen,
uppgått till mer än 9 sk. samma mynt.
Denna Nådiga framställning har Utskottet tagit i öfvervägande; och alldenstund
Rikets Ständer tillförene, vid anvisandet af extra medel för bestridande af
garnisonerande truppers af arméen mathållnings-kostnader, yttrat den åsigt, att
manskapet bör med tillräcklig föda förses, och denna åsigt, om också icke bestämdt
uttalad, likväl mäste antagas hafva utgjort hufvudsakliga grunden för de
Rikets Ständers beslut, hvarigenom äfven Flottans manskap, vid olika tillfällen,
fått sig tillagd gage-förhöjning, anser Utskottet, då genom afslutade räkenskaper
behörigen blifvit utredt, dels att, i följd af inträffad prisstegring å de fleste lefnads-förnödenhetcr,
den för år 1856 uppkomna bristen i tillgångarne för ifrågavarande
mathållning uppgått till det i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition upptagna
belopp, dels ock att 5:te Hufvud-titelns allmänna besparingar icke lemna
någon tillgång för betäckande af denna brist, Rikets Ständer, till förekommande
af oreda i räkenskapen och förvaltningen i allmänhet, särskildt böra anvisa de af
Kongl. Majit för ifrågavarande ändamål äskade medel, hvadan Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer må, på sätt Kongl. Majit begärt, till ersättande
af den i tillgångarne för Flottans matrosers och
uppfordrade båtsmäns mathållning för år 1856 uppkomna
brist, bevilja ett anslag af 22,042 Ridr 23 sk. banko, eller
33,063 Ridr 71 öre Riksmynt, att från Riksgälds-kontoret
utbetalas.
Stockholm den 4 Februari 1858.
Reservation:
af Herr Björck.
Nio
Stuls-l'lsl>ollets Memorial A:o 237.
!>
\:o S57.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 5 Febr. 1858, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslag till voterings-proposition i anledning af RiksSlåndens
skiljaktiga beslut, i fråga om eftergift af den
f. d. Lands-kamereraren i JVvrmlands län Svante Lindberg
ådömda ersättningsskyldighet.
(I. A.)
Sedan Stats-Utskottet uti sitt under N:o 225 afgifna Utlåtande, på anförda
skäl, tillstyrkt, det Rikets Ständer måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t uti Nådig
Skrifvelse af den 30 Oktober nästlidet år hemställt oell föreslagit i fråga om
eftergift af den f. d. Lands-kamereraren i Wermlands län, Kammarrätts-Rådet
Svante Lindberg ådömda skyldighet att ersätta kronans förlust af arrende-afgifter
och krono-utskylder m. m. för boställena N:ris 1 och 2 Elfvetorp i ölme socken
af nämnde län; så har detta Utlåtande, enligt ankomna protokolls-utdrag,
blifvit bifallet af Borgare-ståndet, men afslaget af Bonde-ståndet, hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet såsom sitt beslut antagit Herr Henschens
vid nämnde Utlåtande fogade reservation, enligt hvilken Rikets Ständer icke allenast
skulle bifalla hvad Kongl. Maj:t uti förenämnde Nådiga Skrifvelse behagat
föreslå, utan ock medgifva, att Lindberg fritages från allt ansvar för det belopp
af 1,000 R:dr utaf den fastställda ersättnings-summan, som Stats-Rådet
af Wingård i lifstiden inbetalt, samt att, i händelse bemälde Stats-Råds sterbhus
eller rätts-innehafvare hos Lindberg uttaga dessa 1,000 R:dr, Lindberg berättigas
att sagde belopp af Stats-verket återbekomma.
Bih. t ill II. St. Prot. 1830—4 838. 4 Sami. 4 A[d. 4 Band. 48 llä[t. 2
10
Stats-Ulskoltcls Memorial N:o 237.
Derjemte inhemtas af berörde protokolls-utdrag, att Ridderskapet och Adeln
inbjudit, de öfriga Riks-stånden att i nyssnämnde beslut sig förena, men att
denna inbjudning, hvilken Presté-ständct lagt till handlingarne, blifvit af Borgare-
och Bonde-stånden afslagen.
Enär således, i följd af 3:ne Riks-stånds beslut, det måste antagas vara af
Rikets Ständer afgjordt, att Kammarrätts-rådet Lindberg skall komma i åtnjutande
af så beskaffad eftergift utaf ifrågavarande ersättnings-skyhlighét, som Kongl.
Majit uti ofvan åberopade skrifvelse behagat i Nåder föreslå; men tvenne Riksstånd
dessutom beviljat Lindberg den ytterligare förmån, som omförmäles uti Herr
Ilenschens reservation — hvilket åter de tvenne öfriga Riks-stånden måste anses
hafva afslagit; — får Stats-Utskottet, på det sistnämnde fråga måtte, genom
omröstning i Förstärkt Stats-Utskott, varda behörigen afgjord, föreslå följande
voterings-proposition:
»Den, som vill, att Rikets Ständer — förutom den, i enlighet med Kongl.
Majits Nådiga framställning, Kammarrätts-rådet Lindberg medgifna befrielse från
erläggandet af Kronans återstående fordran å det honom till betalning ådömda
ersättnings-belopp—jemväl för sin del besluta, att Lindberg fritages från all ansvarighet
äfven för det belopp af 1,000 R:dr utaf den fastställde ersattningssumman,
som Stats-rådet af Wingård i lifstiden inbetalt, samt att, i händelse
bemälde Stats-råds sterbhus eller rättsinnehafvare hos Lindberg uttaga dessa
1,000 R:dr, Lindberg berättigas att sagda belopp af Stats-verket återbekomma,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
NeJ’
Vinner Nej, har frågan om beviljande af en sådan förmån för bemälde Kammarrätts-råd
förfallit.»
Stockholm den 5 Februari 1858.
STOCKHOLM, typografiska föreningehs boktryckeri, 1858.
Stats -Utskottets Memorial JM 258.
1
J¥S 258.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 8 Fehr. 1858, kl. 8 e. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af Riksståndens
skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga till stats
regleringen
hårande frågor.
Vid Förstärkta Stats-Utskottets sammanträde denna dag har Utskottet anställt
omröstning öfver följande, uti Stats-Utskoltets Memorial N:ris 218 och 219, Sammansatta
Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial
JVs 42 äfvensom Sammansatta Stals-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Memorial J\° 43 afgifna och, enligt ankomna Protokolls-utdrag,
dels af samtelige, dels af trenne Riks stånd godkända voterings-proposilioner:
l:sta voteringen.
Den som anser, att till kontra-proposition vid slutliga omröstningen, angående
elt särskilt slats-bidrags beviljande för fortsättningen och fullbordandet af den påbörjade
upprensningen af Stor-ån inom Tjellmo socken i Östergöthland, jemte der
med
sammanhängande sjösänknings- och andra vatten-aftappnings-arbeten inom
nämnde äfvensom Krigsbergs socken, bör antagas det af Preste-ståndet fattade beslut:
att Rikets Ständer för dessa upprensnings- och sjösänknings- jemte öfriga
vatten-aflappnings-arbeten bevilja ett särskildt stats-bidrag af Ett hundra tusen R:dr
Riksmynt, till utgående med 80,000 R:dr såsom lån och med 20,000 R:dr såsom
anslag utan återbetalnings—skyldighet, samt att, i afseende på sagde medels utbekommande,
användande och återbetalning, samma stadganden, som angående andra
dylika stats-bidrag äro vid denna Riksdag meddelade, skola tjena till efterrättelse,
röslar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Bih. lill R. St. Prol. 1856—1858. 4 Sami. 1 Åfd. 4 Band. 19 Haft. 1
2
Stats Utskottets Memorial JYi 2515.
Vinner Nej, har tili kontra-proposition vid den slutliga omröstningen, angående
förevarande fråga, antagits Bonde-slåndets beslut: att för ofvanuppgilna arbetsföretags
fortsättning ocb fullbordande bevilja ett särskildt stats-bidrag af Ett hundra
tusen R:dr Riksmynt, att med hela sitt belopp utgå såsom lån, samt att i afseende
på dessa medels utbekommande, användande ocb återbetalning de i Ja-propositionen
omförmälda stadganden skola tjena lill efterrättelse.
Vid volerings-sedlarnes öppnande befunnes, sedan en sedel, såsom märkt,
blifvit kasserad, 20 Ja och 98 Nej; till följd hvaraf Nej-propositionen blifvit an
tagen
till kontra-proposition vid hufvud-voteringen, eller
2:dra voteringen:
Den sorn, lika med Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet, anser, att
det af Stats-Ulskotlet tillstyrkta särskilda stats-bidrag af 100,000 R:dr Riksmynt
för fortsättningen och fullbordandet af den påbörjade upprensningen afStor-ån inom
Tjellmo socken i Östergöthland, jemte dermed sammanhängande sjösänknings- och
andra vatten-aftappnings-arbeten inom nämnda äfvensom Krigsbergs socken, icke
bör beviljas, röstar
Ja;
den det. ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Bonde-slåndets beslut, för
ofvanuppgifne arbetsföretags fortsättning och fullbordande beviljat ett särskilt statsbidrag
af Ett hundra tusen R:dr Riksmynt att utgå såsom lån, under de vilkor och
bestämmelser, i afseende å dessa medels utbekommande, användande och återbetalning,
som angående andra dylika stats-bidrag äro vid denna Riksdag meddelade.
Som denna votering utfallit med 43 Ja ocb 76 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionen.
3:dje voteringen.
Den som anser, att till kontra-proposition vid hufvud-voteringen skall antagas
Ridderskapet och Adelns beslut, enligt hvilket ett lån af Femtio tusen R:dr Banko
(Sjuttiofem tusen R:dr Riksmynt) bör beviljas Nora-Ervalla jernvägs-bolag, att utgå
under enahanda vilkor, som blifvit föreskrifna för det under innevarande Riksdag
Gefle-Dala jernvägs-aktie-bolag beviljade lån (5 '/2 procent årlig ränta samt återbetalning
från och med år 1860 af minst '/jo årligen utaf hela det lyftade lånebeloppet),
röstar
Ja;
Stats Utskottets Memorial JVs 238.
3
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition i samma votering Borgare-ståndets
beslut, hvarigenom ett lån ä 75,000 R:dr Riksmynt blifvit Nora-Ervalla jernvägsbolag
beviljadt, att utgå under samma vilkor, som äro bestämda för det af bemälda
bolag från Riksgälds-kontoret förut utbekomna lån å 100,000 R:dr Banko
(6 p rocent årlig inbetalning utaf bela den utbekomna lånesumman, dervid räntan ä
det återstående kapitalet godtgöres efter 4 procent årligen och det öfriga utgör
kapital—afbetalning; hvarjemte 5 procent årlig ränta å det till liqvid förfallna beloppet
bör erläggas intilldess betalningen deraf sker).
Voteringen har utfallit med 89 Ja och 50 Nej, hvadan Ja-propositionen
blifvit antagen till kontra-proposition vid bufvud-voteringen.
4:de voteringen
Den som, lika med Preste- och Bonde-stånden, anser Rikets Stander icke
böra lemna bifall till det vid innevarande Riksdag ifrågaställda ytterligare lån till
Nora Ervalla jernvägs-bolag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns
beslut, ansett, att ett lån af Femtio tusen R:dr Banko (Sjuttiofem tusen R:dr Runt)
bör beviljas Nora-Ervalla jernvägs-bolag, att utgå under enahanda vilkor, som
blifvit föreskrifna för det under innevarande Riksdag Gefle-Dala jernvägs-aktiebolag
beviljade lån (SV) procent årlig ränta samt återbetalning från och med år
1860 af minst '/i0 årligen utaf hela det lyflade lånebeloppet).
Och som denna omröstning gifvit ett resultat af 51 Ja och 68 Nej, hafva
Rikets Ständer alltså beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
5:le voteringen.
Den som vill, i likhet med hvad Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet
beslutat, att Rikets Ständer bevilja ett årligt reservations-unslag af 100,000 R:dr
Riksmynt å Riks-slatens Sjunde Hufvud-titel, att under den tid, nu skeende statsreglering
omfattar, och utom det bidrag, som från Skogs-planterings-kassan kan
påräknas, af Kongl. Maj:t disponeras till erforderliga utgifter för Skogs-institutet,
lägre Skogs-skolor samt för Skogs-styrelsens inrättning jemte dess och öfriga till
Skogs-staten hörande tjenstemäns aflöning, röstar
Ja;
A
Stats-Ulslcottets Memorial JW 238.
den del ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer, i öfverensstämmelse med Borgare-ståndets beslut, alt
uppföras på Riks-slalens Sjunde Hufvud-titel ett reservations-anslag af 75,000
K:dr Riksmynt, att under den tid, nu skeende slals-reglering omfattar och utom
det bidrag, som från Skogs-planterings-kassan kan påräknas, af Kongl. Maj:t disponeras
till erforderliga utgifter för Skogs—institutet, lägre Skogs-skolor samt öfriga till
Skogs-staten hörande tjenslemäns aflöning.
Omröstningen har utfallit med 45 Ja och 74 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat enligt Nej-propositionen.
6:te voteringen.
Den som godkänner Sammansatta Stats-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottets uti dess Betänkande JV2 19, Litt. D l:o, punkten a) gjorda,
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet gillade, hemställan, att Rikets
Ständer matte till Kongl. Maj:ts disposition af den för foikskole-väsendets befrämjande
afsatta andel i personliga skydds-afgiften anvisa följande årliga anslag till
Seminarierna, nemligen 24,000 R:dr Riksmynt, efter den fördelning, Kongl. Majrt
anser lämplig, samt 4,000 R:dr Riksmynt till det i Stockholm varande Seminarium
eller tillsammans 28,000 R:dr Riksmynt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer, i enlighet med Preste-ståndets beslut, anslaget till Seminarierna
att bestämmas till 26,000 R:dr Riksmynt, enligt den fördelning, Kongl.
Maj:t anser lämplig.
Då voteringen utfallit med 34 Ja och 85 Nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutat enligt Nej-propositionens innehåll.
7:de voteringen.
Den som bifaller Sammansatta Stals-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottets uti dess Betänkande JVs 19, Litt. D l:o, punkten b) gjorda,
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet godkända, hemställan, att Rikets
Ständer måtte till Kongl. Maj:ts disposition af den för foikskole-väsendets befrämjande
afsatta andel i personliga skydds-afgiften anvisa ett årligt anslag af 20,000
R:dr R:mt, till understöd för lärare-lärlingar eller sådane personer, som vid undervisningen
biträda de examinerade folkskolelärarne, röstar
Ja;
Stats-Ulskoltels Utlåtande M 239.
5
den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, varder berörde anslag, i enlighet med Preste- och BondeStåndens
beslut, af Rikets Ständer afslaget.
Som denna omröstning utfallit med 29 Ja och 90 Nej, hafva Rikets Ständer
följaktligen beslutat på sätt Nej-propositionen innehåller.
Hvilket allt Förstärkta Stats-Utskottet får hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 8 Februari 1838.
M 259.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Febr. 1858, kl. 1 e. m.
Utlåtandei fråga om pension å Allmänna Indragnings-staten
får Landshöfdingen i Skaraborgs lån, f. d. Stats-rådet
A. P. Sandströmers eflerlemnade enka.
(U. A.)
Med tillkännagifvande, att, sedan Landshöfdingen i Skaraborgs län, f. d. Statsrådet,
Kommendören af Kongl. Maj:ts Nordsljerne-orden Anders Petter Sandströmer
den "I December förlidet år med döden afgått, hans efterlefvade enka, Clara
Sandströmer, född Lidbäck, uti en till Kongl. Majit ingifven skrift anhållit om Nådig
framställning till Rikets nu församlade Ständer, angående beviljande för henne af
en årlig pension, har uti en till Stats-Utskottet den 15 nästlidne Januari månad
aflåten Nådig skrifvelse, intagen under JVs i 35 i första samlingen af Bihanget lill
Riks-ståndens Protokoll, Kongl. Majit, med fästadt afseende å de utmärkta förtjenster,
den aflidne under sin verksamma lefnadsbana ådagalagt uti de åt honom
uppdragna vigtiga befattningar samt å det efterlemnade boets ringa tillgångar,!' ör
hans enkas och tre omyndiga barns behof, föreslagit, att Rikets Ständer måtte
tillägga bemälde Landshöfdings enka en årlig pension af 1,500 R-dr Rimt alt från
och med innevarande år utgå från Rikets Allmänna Indragnings-stat.
Efter inbemtad kännedom af de den Nådiga skrifvelsen åtföljande handlingar,
Hill. lill R. St. Prot. US56 — IfiSii. å Sami. 1 Afd. i liand. 19 Hä/l. 2
6
Stats-Utskoltets Uttalande M 259.
hvarigenom blifvit styrkt, att behållningen i Landshöfdingen Sandströmer efter—
lemnade ho utgör 2.483 R:dr 46 sk. Banko utom lösören och inventarier jemte
den ännu ej kända alkastningen af Landshöfdinge-boställena Marieholm och Cathrineberg
för den tid samma afkastning af sterbhuset åtnjutes, har Utskottet tagit
detta ärende i öfvervägande; och då äfven Utskottet, för sin del, anser, att Landshöfdingen
Sandströmer i lifstiden genom sin utmärkta och gagneliga verksamhet i
statens tjenst förvärfvat sig grundade anspråk på nationens deltagande för den mindre
lyckliga ekonomiska ställning, hvaruti hans efterlefvande maka och tre oförsörjda
barn sig befinna, får Utskottet tillstyrka,
att, i enlighet med hvad Kongl. Majit föreslagit, Landshöfdingen
Sandströmers enka, Clara Lidbäck, må uppföras å Allmänna Indragnings-staten
till åtnjutande af en årlig pension utaf 4,300 R:dr
Riksmynt, att från och med innevarande års början utgå så länge
bon i enkestånd förblifver.
Stockholm den 9 Februari 4858.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 4858.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 260
1
N:o 260.
Ank. till Exp.-Utsk# den 9 Febr. 1858, kl. 2 e• m.
Utlåtande, angående väckta frågor om Statens medverkan
för fullbordande af jernv äg s-anläggning en mellan
Köping och Hidt.
(R:gs Afd.)
Redan vid början af innevarande riksmöte öfverlemnades, genom remisser från
Riks-stånden, lill Stats-Utskottets handläggning dels en af Kongl. Majit den 28 November
1856 tili Rikets Ständer aflåten Nådig Skrifvelse, i anledning af gjord underdånig
framställning om Statens medverkan för fullbordande af jernvägs-anläggningen melian
Köping och Hult, dels ock af enskilda medlemmar utaf Riks-stånden afgifna motioner
och anföranden rörande nämnde jernvägs-anläggnings understödjande eller inlösande af
Staten; öfver hvilka frågor Utskottet, uti sitt under N:o 62 afgifna Betänkande, angående
föreslagna jernvägs-stamliniers utförande och dertill erforderliga medels anvisande,
förklarat sig vilja särskildt utlåtande till Rikets Ständer afgifva.
Då Stats-Utskotlet, i följd häraf, nu går att meddela sitt yttrande i detta ämne,
får Utskottet till en början i ett sammanhang redogöra för innehållet af saväi högstberörde
Nådiga Skrifvelse och enskilda motioner, som de öfrige i afseende å denna fråga
Bill. till B. St. Prof. 1856—1858. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 20 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 260.
sedermera gjorda framställningar och ansökningar, hvilka under loppet af Riksdagen
konunit Utskottet tillhanda.
Hos Kongl. Maj:t hade Direktionen för “Kongl. Svenska Aktie-bolaget för jernväg
mellan Köping och Halt", uti en den 23 September 1856 ingifveu skrift, under erinran
hurusom, vid den tid då nämnde bolag bildades, vigten och nyttan för det allmänua
af jernvägars anläggning inom vårt land ännu voro föga insedda, hvadan de första ste
gen
på denna bana måst blifva beroende af medverkan utaf utländske män, för hvilka
äfven den beviljade slats-räute-garanlien å anläggnings-kostnaden för nämnde jernväg
erbjöd försäkran om högre inkomst af deras i företaget använda kapital, än den i
främmande länder då gällande räntefot i allmänhet lemnade, i underdånighet anfört, att
då aktie-teckningen tili delaktighet i bolaget här i landet uppgick till ganska ringa belopp,
och densamma, i följd af hastig stegrad räntefot i England, der den hufvudsakligasle
teckningen påräknats, jemväl derstädes blef otillräcklig för anläggningens pådrifvande
med den kraft, som för uppfyllandet af de med stats-garantien förenade vilkor i
afseende på arbetets fullbordande påkallades, bolagets framlid under sådana omständigheter
måst blifva i hög grad beroende af de män, hvilka fått sig anförtrodd ledningen
af bolagets affärer i England, derifrån de financiela tiilgångarne borde hemtas; men
att, sedan en af desse män, den, för hvilken, med hänsigt till hans samhällsställning
inom nämnda land, största förtroendet hystes, genom vidtsträfvande beräkningar kommit
på obestånd, derur han sökt rädda sig med 1st bedrägerier och förfalskningar af oerhörd
beskaffenhet, delegarne uti nu ifrågavarande aktie-bolag, vid denne mans derefter
inträffade död, funnit bolagets affärer uti det mest förvirrade och olyckliga tillstånd,
en stor del aktier utgifna och skulder i bolagets namn ingångna för anskaffande af
penningar, hvilka endast till en mindre del kommit bolaget till godo. Öfvertygade om
nyttan af det företag, för hvilket Svenska Statens medverkan blifvit ullofvad, hade
emellertid aktie-egarne, sedan en kommitté blifvit tillsatt för utredande af bolagets ställning,
enligt denna kommittés förslag, afskedal alla de förut varande engelska direktörerne
med deras tjenstemän och till nya direktörer utvalt personer, lill hvilka fullt förtroende
kunde sättas, samt beslutat nya tillskott mot preferens-aktiers erhållande, till
betalande af bolagets skulder och fullbordande af åtminstone en del af vägen; och hade
teckningen af preferens-aktier sedermera så fortgått, att bolagets bestånd vore fullt betryggadt,
en stor del af dess skulder betald och en stadgad plan (ill de öfrigas fulla
liqviderande fastställd. Då likväl, genom otillräckligheten af de medel, som under året
1855 kunde till jernvägs-byggnads-arbetet användas, det icke blef möjligt att inom
samma års slut fullborda och för allmän trafik öppna vägbanan mellan Örebro och Köping,
på sätt föreskrifvits såsom vilkor för den vid sista riksdag medgifna förlängning
af ett år uti tiden för hela vägbyggnads-arbetets fullbordan, vore i följd deraf bolagets
ställning fortfarande bekymmersam och möjligheten för detsamma att fullborda hela
anläggningen ännu icke försäkrad, alldenstund det uti §§ 4 och 13 af det för bolaget
den 13 November 1852 utfärdade Nådiga privilegium omförmälda fall inträffat, eller att
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 260.
3
all förbindelse (ill ansvarighet från Statens sida för ränte-garaniien förfallit och bolaget
till Staten förverkat det belopp af den uti Kongl. Maj.ts och Rikets Stats-kontor nedsatta
kapital-summa, sora vid 1855 års slut innestod. Vid dessa förhållanden, och enär
bolaget, långt ifrån att lättsinnigt eller till egen fördel på Statens bekostnad hafva begagnat
de detsamma medgifna förmåner, efter yttersta förmåga sträfvat att uppfylla sina
förbindelser och nu måst fördubbla sina bidrag till väg-anläggningens fullbordan samt,
enligt Direktionens åsigt, de bolaget till följd af ofvanomförmälde omständigheter åbragte
förluster icke billigtvis borde efterföljas af den ytterligare förlusten utaf den medverkan,
Staten ansett ett stort allmänt nyttigt företag förtjena, eller af bolagets, till säkerhet
för dess förbindelsers fullgörande, i Stats-kontoret deponerade egendom, hade Direktionen
i underdånighet anhållit att, som den genom Statens omedelbara försorg påbörjade
anläggningen af den närmast Götheborg befintliga delen af stambanau emellan denna
stad och hufvudstaden jemväl gjorde den snaraste fullbordan af den jernbana, hvars utförande
bolaget ålåge, till en sak af högsta vigt, Kongl. Maj:t täcktes lill Rikets Ständer
göra framställning om Statens fortfarande medverkan för fullbordande af jernvägs-anlägguingen
mellan Köping och Hult, samt förnya det bolaget gifna privilegium med de
förändringar deruti, sorn omständigheterna kunna påkalla; i afseende hvarå Direktionen
i underdånighet föreslagit, antingen att fortfarandet af den förverkade ränte-garantien
med de derför förut gjorda bestämmelser måtte varda bolaget medgifvet och bolaget,
hvad beträffade dess förhållanden till Staten, åter insättas i de rättigheter, hvaraf det
före 1855 års utgång var i besittning, endast med en utsträckt tid för arbetets fullbordande,
— eller alt, jemte oinskränkt besittningsrätt till jernbanan, åt bolaget måtte
beviljas ny garanti under 25 år för fyra procents ränta å anläggnings-koslnaden utan
amortering, — eller ock att, mot upphörande af allt slags ränte-garanti å Statens sida,
men tillerkännande deremot åt bolaget af evärdelig, eller åtminstone till 99 år utsträckt
besittningsrätt (ill jernbanan, bolaget måtte undfå ett lån af 1,600,000 R:dr Banko, med
samma ränta och ariiortering, som för det Gefle-Dala-jernvägs-bolaget vid sista riksdag
beviljade lån blifvit föreskrifna, men i öfrigt med vissa af Direktionen uppgifna förändringar
i de för nyssnämnde lån stadgade vilkor, på sätt af den Nådiga Skrifvelsen
närmare inhemlas; hvarförutan Direktionen i underdånighet hemställt, dels att bolaget
mätte komma i åtnjutande af de förmåner, med hänsyn till tullfri införsel af vissa för
jernvägen behöfliga varor, som blifvit Gefle-Dala-bolaget beviljade, samt i öfrigt fortfarande
bibehållas vid aliade rättigheter och förmåner, som genom mom. a—g i § 13
af bolagets privilegium blifvit bolaget tillerkände, dels att som ny lid för jernvägens fullbordande
nu måste bestämmas, denna tid måtte, med hänsigt till svårigheten att erhålla
arbetsfolk, då flera jernvägs-auläggningar sättas i verket, utsträckas till 3 år eller till
1859 års slut, med förbindelse likväl för bolaget att, om vestra stambanan tili Svartå
blefve fullbordad före nämnde års utgång, samtidigt dermed hafva banan mellan Köping
och Svartå färdig för allmän trafik, — dels och slutligen att bolaget måtte tillerkännas
fortfarande egauderätt till de i Stats-kontoret af bolaget nedsatta, nu förverkade, medel
4
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 260.
med rättighet att lyfta en tredjedel af beloppet, då jernbanan Örebro och Köping blifvit
för allmän trafik öppnad, samt de återstående två tredjedelarne när hela sträckan från
Köping till Svartå för trafiken öppnats.
Den för jernvägs-undersökuingar af Kongl. Maj:t förordnade kommitté, som på Nådig
befallning afgifvit yttrande öfver denna underdåniga ansökning, hade dervid, med afseende
å den numera antagna grundsatsen, att jern-stambauorna i riket böra af Staten och
icke af enskilda bolag utföras, förvaltas och underhållas, ansett att undantag från denna
grundsats icke borde ega rum för banan mellan Köpiug och Svartå, såvida en stambana
komme att anläggas norr om Mälaren, i hvilket fall den förstnämnda komrne att
deraf utgöra en betydlig del; och hade kommittéu, under denna förutsättning och på vidare
anförda skäl, alternativt hemställt, antingen att den färdiga delen af banan borde
af Staten inlösas, eller, om sådan inlösen för närvarande funnes icke böra ega rum,
men understöd för jernbanans fullbordande ansåges böra beviljas, alt, sedan bolaget
noggrant uppgifvit och utredt siu ekonomiska ställning för att visa möjligheten för
detsamma att sina förbindelser fullständigt uppfylla, förnyad statsgaranti, i likhet med
den förverkade, måtte bolaget åter beviljas och detsamma således ånyo insättas i de
rättigheter, hvilka det före 1855 års utgång innehaft, dock med vissa vilkor och förbehåll,
enligt hvad högstberörda Nådiga Skrifvelse vidare innehåller.
Vid Nådig pröfning af detta ärende hade Kongl. Majit, enär, såsom jernvägs-kommitléen
erinrat, Köping-Hult-bolaget förverkat den ränte-garanti, som Rikets Ständer detsamma
beviljat, men Staten derigenom icke förlorat sin rätt att, enligt § 11 i det för
bolaget utfärdade privilegium, inlösa den färdiga delen af banan, hvilken inlösningsrätt
ock numera vore af desto större vigt, som Rikets Ständer å sistlidne Riksdag bifallit
Kongl. Maj:(s förslag att jeru-stambanorna böra af Staten utföras, förvaltas och underhållas,
funnit Sig icke böra för medgifvande af hvad bolaget alternativt begärt, vare sig
i fråga om ny garanti under 25 år för fyra procents ränta utan amortering, eller om
enahanda lån, som Gefle-Dala-jernvägs-bolaget af Staten erhållit, vidtaga någon åtgärd,
då begge dessa alternativer å bolagets sida vore förknippade med förbehåll om oinskränkt
besittnings-rätt till jernbanan. — Vidkommande åter bolagets alternativa anhållan om den
förverkade ränte-garantiens återfående under samma bestämmelser, sorn från början blifvit
meddelade, jemte lämplig utsträckning af tiden för jernvägs-arbetets fullbordan, hade
Kongl. Majit, enär riktningarne af de stambanor, som i en del af Westmanland och möjligen
äfven i östra delen af Nerike komme alt för Statens räkning anläggas, ännu icke
blifvit bestämda, men såväl det allmännas som bolagets intressen kunde blifva beroende
af den plau, som för dessa banors utläggning framdeles blefve antagen, funnit Sig icke
heller böra hos Rikets Ständer förorda bolagets sistberörde underdåniga anhållan. Dock
som den ränte-garanti, hvilken bolaget förut innehaft, varit omedelbart af Rikets Ständer
beviljad, hade Kongl. Majit, som ansåge frågan om egande-rätten (ill de al bolaget i
Stats-kontoret deponerade medel icke kunna före hufvudfrågans afgörande till pröfning
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 260.
5
upptagas, till Rikets Ständer öfverleranat, huruvida Rikets Ständer skulle finna ärendet
i dess sålunda befintliga skick böra till något deras beslut föranleda.
Jemte den från samtliga Riks-stånden Stats-Utskottet meddelade remiss å Kongl.
Maj:ts här ofvan till sitt hufyudsakliga innehåll anförda Nådiga Skrifvelse, har Utskottet
äfven från Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet fått emottaga de yttranden, som
i anledning af samma skrifvelse blifvit inom bemälde 2:ne Riks-stånd afgifna, af hvilka
Utskottet särskildt får omförmäla ett anförande af Grefve A. E. von Rosen, innefatlande
följande motion: att Rikets Ständer måtte åt ofvannämnda jernvägs-bolag bevilja ett understöd,
vare sig genom förnyadt meddelande af en ränte-garanti eller medelst lån till
det belopp bolaget begärt och på sådane vilkor, som kunde för andra allmänna arbetens
befrämjande varda af Rikets Ständer vid denna Riksdag bestämda.
Öfriga till Utskottets handläggning öfverlemnade motioner i detta ämne äro
afgifna:
hos Ridderskapet och Adeln af Herr L. Nordenfelt, hvilken erinrat, hurusom
medgifvandet åt ett enskildt bolag att anlägga och utföra den redan under arbete
varande jernvägen mellan Köping och Hult, icke stöde i öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts och Rikets Ständers vid sistförflutne Riksdag fattade beslut, att jernvägs-slambanor
inom Riket skola på Statens bekostnad utföras och blifva dess egendom. Då nu fråga
uppstått att, i motsats (ill hvad Rikets Ständers beslut af den 2 September 1851 förutsatte,
gifva stam-banan mellan Stockholm och Götheborg en sådan riktning att icke
någon del af jernvägen mellan Köping och Hult skulle med densamma infalla, men
aktie-teckning för denna jernväg såväl i England som i Sverige erhållits just på grund
af den i förutnämnde Riksdags-beslut gjorda förutsättning, skulle detta företag, som lidit
af flere allmänt kända olyckor, men hvars fullbordande dock vore af stor vigt såväl för
landet i allmänhet som isynnerhet för de provinser jernvägen närmast berör, sannolikt
blifva uppskjutet till en obestämd framtid, såvida icke detsamma af Staten öfvertoges;
i anledning hvaraf motionären, under uttalande af den förmodan, att inlösning för Statens
räkning af ifrågavarande jernvägs-auläggning nu kunde lättare och billigare verkställas
än vid någon annan tidpunkt, föreslagit att Rikets Ständer måtte ställa 5,000,000 R:dr
R:mt uti Riksgälds-kontorets 4‘A procents obligationer till Kongl. Maj:ts disposition, för
att, om omständigheterna sådant medgåfve, för Statens räkning, lill det billigaste pris
som kunde erhållas, inlösa Köping-Hult-jernvägen med allt hvad dertill hörer, i det skick
den sig för närvarande befinner; — samt
hos Borgare-ståndel af Herr G. F. Ekholm, som, i sammanhang med siu
uti Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62 omförmälda motion om vestra stambanans förening
med Köping-Hult-jernvägen, hemställt, att Rikets Ständer måtte (aga i betraktande, huruvida,
sedan den grundsats antagits, att Staten bör uteslutande bekosta stambanors anläggning,
det vore instämmande med det allmännas fördel, alt den hittills af enskildt
aktie-bolag bekostade jernvägs-anläggningen mellan Örebro och Köping blefve efter en
på ömsésidig billighet grundad öfverenskommelse för Statsverkets räkning inlöst.
6
Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 260.
Vidare har Stats-Utskottet under sistiidne November månad fått från Kongl.
Majit emottaga en i förevarande ämne aflåten Nådig Skrifvelse, föranledd af Direktionens
för oftanämnde jernvägs-aklie-bolag den 12 i samma månad till Kongl. Maj:t ingifna
ytterligare ansökning om utsträckt ränte-garanli för bolaget; uti hvilken skrift Direktionen,
med åberopande af de svårigheter, som under den öfverallt rådande penningebrislen
mötte Direktionens försök att, medelst fortsatt teckning af s. k. preferens-aktier
i Bolaget, erhålla nödiga medel till jernvägs-arbetets fortsättande, i underdånighet anmält
att Direktionen, äfven om någondera af de förmåner, hvarom Direktionen under
den 23 September 1856 hos Kongl. Majit gjort underdånig framställning, nemligen antingen
en förändrad ränte-garanti eller ett låne-understöd, blefve af Staten beviljad, likväl
ej vågade hoppas att kunna fullborda jernvägs-arbetena; samt att, enligt Direktionens
tanke, dertill fordrades, alt den summa, pä hvilken Svenska Statens garanti för ränta
och amortering beviljats, blefve höjd till likhet med hvad som kunde förutses och beräknas
blifva den verkliga kostnaden för en jernvägs-anläggning af den längd och beskaffenhet,
som Köping-Hult-banan, eller från omkring 500,000 till 750,000 R;dr R:mt
per mil, deruti inberäknade kostnaderna för rörelse-materiel och verkstäder, äfvensom
att den garanterade räntan höjdes till ett belopp, lämpadt efter nuvarande tidsomständigheter
eller från 5 proc. under 40 år till 6 proc. under samma tid, hvaruti, likasom
förut, skulle innefattas årlig amortering af aktie-kapitalet, så att detsamma vore till fullo
betäckt vid garanti-tidens eller de 40 årens förlopp, då jernbanan med alla dess tillhörigheter
borde utan lösen tillfalla Staten; på grund af hvilket allt, och då Direktionen
dessutom funnit stora svårigheter för aktietecknings erhållande uppkomma derigenom, att
i slats-garautien den efter minimum af kostnad för jernvägen beräknade, garanterade
summan icke gjorts till sitt belopp bestämd, utan endast blifvit upptagen såsom ett
maximum, som, i händelse af byggnads-kostnadernas utgående med mindre belopp, skulle
dertill nedsättas, men icke i något fall kunde öfverskridas, Direktionen i underdånighet
anhållit, att Kongl. Majit täcktes (ill Rikets Ständer göra Nådig framställning derom,
att, jemte det arbetstiden förlängdes intill 1860 års slut, Svenska Statens garanti måtte
beviljas Kongl. Svenska Aktie-bolaget för jernväg mellan Köpiug och Hull för en årlig
netto-inkomst af dess jernvägs-anläggning under 40 år efter 6 proc. å anläggnings-kapitalef,
beräknadt för 14 2/*:^els mil till 11 millioner Ridr Rimt; i sammanhang hvarmed
Direktionen i underdånighet hemställt, huruvida icke, med anledning af Kongl. Majits
till Rikets Ständer framställda plan för nordvestra Stats-sfam-banan, det torde finnas
lämpligt att staden Christinehamn blefve, i stället för Hult, utsedd till Bolagets jernbanas
ändpunkt vid Wenern, i hvilket fall vid Stats-garantiens beviljande behörigt afseeude
borde fästas på det högre miltalet och deraf uppkommande större anläggnings-kostnader.
För den händelse åter, att hvarken förhöjd garanti eller andra motsvarande förmåner
blefve af Svenska Staten Bolaget beviljade, hade Direktionen i underdånighet (illkänuagifvit,
att Direktionen icke såge någon annan möjlighet till skyndsamt fullbordande af
ifrågavarande stora och vigliga kommunikations-led, än att Staten af Bolaget inköpte dess
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 2G0.
7
egendom och sjelf fullbordade arbetet; anhållande Direktionen slutligen atl, om Svenska
Staten hvarken skulle vilja köpa Bolagets egendom eller gifva detsamma erforderligt
understöd till jernvägens fullbordande, Bolaget åtminstone måtte varda bibehållet vid alla
öfriga detsamma tillförsäkrade förmåner och rättigheter, jemte erkänd besiltnings-rätl
(ill den egendom Bolaget med sina penningar förvärfva!, samt dessutom förklaras berättigad!
att omedelbart återbekomma återstoden af de, jemlikt Bolagets med Staten afslutade
kontrakt, i Kongl. Maj:ts och Rikets, Stats-kontor nedsatta medel: — Och har, vid
pröfning af detta ärende, Kongl. Maj:t, enär, med hänsigt till den af Kongl. Maj:t till
Rikets Ständer vid innevarande Riksdag framställda och af Rikets Ständer i vissa delar
godkända plan för sträckningen af Statens jernvägar, den af Kongl. Svenska Aktie-bolaget
för jernväg mellan Köping och Hult numera mellan Arboga och Örebro färdigbyggda
jernbanans vidare fortsättning i vestlig riktning emot Hult eller Christinehamn
icke kunde antagas komma att för Staten blifva af det gagn, som motsvarade äfventyret
af den i betydlig mån utsträckta ränte-garanti, hvilken af Bolags-direktionen blifvit
ifrågasatt, ansett Sig sakna anledning att hos Rikets Ständer förorda Bolags-direktionens
i berörde afseende framställda begäran, äfvensom Kongl. Majrt fann hvad Direktionens
ansökning för öfrigt innehölle icke vara af beskaffenhet att påkalla annan åtgärd från
Kongl. Maj:ts sida än att, då Bolags-direktionens ofvanberörde den 23 September 1856
ingifna underdåniga ansökning blifvit af Kongl. Maj:t till Rikets Ständer öfverlemnad, på
det pröfvas måtte, huruvida densamma borde till något deras beslut föranleda, Kongl.
SVIaj:t, i enahanda ändamål, till Rikets Ständers Stats-Utskott i Nåder öfverlemnat förevarande
underdåniga ansökning, med hemställan dervid, om ej, derest Rikets Ständer icke
funne skäl alt bifalla hvad af Bolags-direktionen blifvit i öfrigt begärdt, Rikets Ständer
ansåge det med billighet öfverensstämmande samt ville medgifva, att det hos Statskontoret
qvarstående belopp, 150,000 R:dr Banko, utaf den, enligt §. 4 i Bolagets
oktroy, nedsatta summa finge af Bolaget, utan afseende på dess underlåtenhet att inom
stadgad tid fullborda jernvägs-anläggningen, återlyftas.
Sedan under nyssnämnde November månad och få dagar efter afgifvandet af
Direktionens sistberörde underdåniga ansökning, underrättelse ingått om den oväntade och
högst bekymmersamma utsträckning af den allmänna Europeiska penniuge-krisen, som
vid nämnde tid i England inträffat, hade, i anledning deraf, Direktionen, under erinran,
hurusom tillgångarne lill bekostandet af jernvägs-anläggningen mellan Köping och Hult
till hufvudsaklig del blifvit från England anskaffade, men under den dåvarande penningeställningen
hvarken några remisser'från detta land kunde förväntas eller Direktionen genom
andra åtgärder anskaffa tillräckliga medel för bestridandet af de utgifter, som erfordrades
icke allenast för arbetets fortsättande på de ännu ej fullbordade delarne af
jernvägen, utan ock för att bringa den redan till trafik upplåtna delen af banan i ett
fullt ändamålsenligt skick, hos Kongl. Maj:t i underdånighet förnyat sin ofvan omförmälda
anhållan, att Kongl. Maj.t täcktes låta till Bolaget återställa de till säkerhet för
arbetets utförande i Kongl. Stats-kontoret depoaerade och ännu innestående medel; —
8
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 260.
hvilken underdåniga ansökning Kongl. Maj.t under den 24 November låtit till Stals-U(-  skottet öfverlemna.
De af Bolags-direklionen sålunda hos Kongl. Majit gjorda och förnyade framställningar
i ändamål att återbekomma ofvanberörde depositions-medel, hade emellertid
föranledt ett för jernvägs-anläggningen intresseradt samhälle — Köpings stad — afl.
till bevakande af sina rättigheter och anspråk emot Bolaget, vidtaga åtgärder i motsatt
syftning. Denna Stads Magistrat och Borgerskaps Äldste inkoramo nemligen under påföljande
December till Kongl. Majit med en underdånig ansökning, hvilken Kongl. Majit
jemväl behagat öfverlemna till Stats-Utskottef, och hvaraf hufvudsakligen inhemtas, att
mellan Köpings stad och Direktionen blifvit träffadt ett ömsesidigt aftal om vissa åtgärder
och arbeten, som borde genom stadens försorg och på dess bekostnad vidtagas mot
af Direktionen ingången förbindelse att leda jernvägen upp till Köpings stad och der förlägga
jernvägs-stationen enligt upprättad plan, som dock underställdes Kongl. Majits granskning
och sedermera äfven vann Nådig fastställelse. — Direktionens fordringar syntes
visserligen betungande för detta samhälle, men hoppet om ökad rörelse och deraf härflytande
större inkomst för staden samt om utvidgade tillfällen till förtjenst för innevånarne
hade öfverröstat betänkligheterna, och, efter det staden förgäfves sökt att af Direktionen
utverka en skälig förmedling i de uppgjorda vilkoren, enligt hvad Direktionens
protokoll för den 13 November 1853 utvisar, hade dessa byggnads-arbeten blifvit företagna
och med dryga uppoifringar å stadens sida fullbordade. Att Jernvägs-bolaget eller
dess Direktion skulle vilja eller kunna undandraga sig de å Bolagets sida åtagna förpligtelserua
att vid staden Köping anlägga jernvägs-station och förbinda den med bansträckan
till Örebro, hade man icke kunnat föreställa sig, helst det uti 4 § af Bolagets
privilegium stadgade förbehåll om nedsättning af en större summa penningar innan jeruvägs-arbetet
finge (aga sin början, hvilken summa skulle anses till Svenska Stats-verket
förverkad, i händelse jernvägs-anläggningen icke af Bolaget inom föreskrifven tid fulländades,
måste antagas hafva för ändamål att, utan behof af tvist med Bolaget om skadestånd,
försäkra sig om en tillgång, hvarmed såväl det allmänna som kommuners och
enskilda personers af Bolaget föranledda uppoffringar och, genom dess underlåtenhet att
uppfylla ingångna förbindelser, vållade förluster skulle kunna godtgöras. På grund häraf,
och då äfven Rikets Ständer, vid den år 1854 medgifna prolongation af Bolagets privilegium,
fästat det vilkor, att jernvägen innan 1S55 års slut borde vara fulländad och
till allmän trafik öppnad mellan Örebro och Köping, såvida Bolaget skulle ega tillgodonjuta
den beviljade ränte-garantien och få lyfta de deponerade medlen, hade sökanderne,
som ansågo Köpings stad, hvilken fullgjort alla sina förbindelser till Bolaget,
ega välgrundade anspråk på ersättning för sina i detta afseende gjorda uppoffringar, i
underdånighet anhållit, det Kongl. Majit täcktes i Nåder föreskrifva, att af den i Kongl.
Stats-kontoret deponerade summa skulle innehållas så stor del, som svarade emot dessa
kostnader och att, intilldess Bolaget fullgjorde sin åtagna förbindelse att leda jernvägen till
Köpings
Sta/s-Utskottete Utlåtande Nho 200.
9
Köpings siad och derå öppna trafik, sladen måtte berättigas att, såsom ersättning för de
ränte-belalningar. staden finge vidkännas å de till arbetets utförande upplånta medel, åtnjuta
intresse å det innehållna beloppet, som på lämpligt sätt torde kunna göras räntebärande,
samt slutligen att detta belopp mätte staden såsom skadestånd tillfalla, derest
icke bolaget inom någon föreskrifven kortare lid sin förpligtelse emot sladen fullgjort;
— varande omförmälda af Köpings stad bestridda utgifter till inköp och expropriation
af behöfliga stations-, magasins- och hamnplatser, anläggande af skeppskaj och lastbrygga
m. m. uti den underdåniga ansökningen upptagna till ett belopp af 40,648 Ridr 16 sk.
B:ko, deruti dock inberäknats 13,333 R.dr 16 sk. af del stats-anslag å 40,000 Ridr, som
tili upprensning af Köpings å blifvit staden beviljadt med skyldighet att deraf återbetala
en tredjedel.
Slutligen har meranämnde Bolags-direktion uti en den 21 nästiidne December
afbiten underdånig skrifvelse — jemte erinran, hurusom Direktionen, vid afgifvandet af
sin här ofvan anförda underdåniga ansökning af den 1 1 förutgångne November, om förhöjd
stals-garauti, ännu icke erhållit aktie-egarnes bemyndigande att till försäljning erbjuda
bolagets egendom och således endast alternativt kunnat framställa sin åsigt om
ändamålsenligheten af att Svenska Slaten inlöste jernvägen — efter dertill numera vid
bolagsstämma den J5 December meddeladt uppdrag, till Kongl. Maj:t framfört bolagets
underdåniga erbjudande om försäljning (ill Svenska Staten af ifrågavarande jernväg med
all dertill hörande egendom, såsom jord, byggnader, verkstäder och materiel af hvilken
beskaffenhet som helst och alla bolagets förmåner och rättigheter, antingen emot ett till
Fem millioner Riksdaler Bankomynt bestämdt visst pris, eller mot pris, åsatt etter värdering,
med 25 procenttillägg, pä det sätt som uti §. 11 af Kongl. Majlis Nådiga privilegium
för bolaget af den 13 November 1852 föreskrifves, och ernof betalning antingen
i kontanta penningar elier i Svenska stals-obligaiioner till samma värde som försäljnings-summau;
— hvarjemte Direktionen, förden händelse att Kongl. Majit skulle
finna någon inlösning till Svenska Staten af Köping-Hults jernväg med dertill hörande
egendom icke böra ske, dels förnyat sin underdåniga anhållan om beviljande afen förhöjd
ränte-garanli för bolaget, dels ock i underdånighet anmält, alt om Kongl. Maj:t
skulle i Nåder anse en utsträckning af bolagets jernväg till Christinehamn och deraf
följande förändring i dess riktning böra ega runi, Direktionen för sådant fall blifvit af
aktie-egarne vid bolagsstämma bemyndigad att förklara bolagets beredvillighet att derpå
ingå, emot det af Direktionen i förenäinnda underdåniga ansökning af den 11 November
framställda vilkor, eller att, i detta fall den summa, på hvilken Statens ränle-garanli
beviljades, btefve förhöjd i förhållande till den ökade våglängd, sorn genom en sådan
förändring skulle uppkomma; — varande äfven denna Direktionens underdåniga framställning
af Kongl. Majit öfverlentnad till Stats-Utskottet, för alt i sammanhang med
Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse den 13 nästförulgångne November blifva underställd Rikets
Ständers pröfning.
Bih. till R. St. Prof. 1856—1858. 4 Sami. 1 Af A. 4 Band. 20 Haft.
2
10
Statg-Utskottets Utlåtande N:o 260.
Förr äu Stats-Utskollet, i anledning af nu anförda serskilda förslag och framställningar,
meddelar slit yttraude till Rikets Ständer, har Utskottet trott sig böra i korthet
erinra om de utaf Kongl. Maj:t och Rikets Ständer, angående utförandet af jernvägs-anläggniugen
mellan Köping och Hult, förut föreskrifna bestämmelser, hvilkas tillämpning
måste ifrågakomma vid bedömandet af bolagets närvarande ställning i förhållande
till Svenska Staten. Hvad härvid angår de jernvägs-bolaget tillerkända rättigheter och
förmåner, torde Utskottet endast behöfva hänvisa till hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Privilegium
för ifrågavarande aktie-bolag af den 13 November 1852 i delta hänseende innehåller,
med erinran derjemte, att ehuru dessa rättigheter och förmåner blifvit af bolaget
en gång förverkade, Rikets sednast församlade Ständer dock medgifvit bolaget att
fortfarande desamma tillgodonjuta emot det af Direktionen föreslagna vilkor af ett års
förlängning uti den från början stadgade tid för arbetets fullbordande. Sedan äfven
denna tid med slutet af år 1856 tilländagå!!, ulan att jernvägs-anläggningen blifvit
fulländad, har derigenom all ansvarighet från Statens sida för den under nyssnämnde
vilkor beviljade ränte-garanti, enligt 13 §. af bolagets åberopade privilegium, helt och
hållet förfallit, och bolaget, jemlikt 4 §. af samma privilegium, till Slaten förverka! det
vid 1855 års slut i Kongl. Stats-kontoret iunestående belopp af de till säkerhet för
jernvägs-byggnadens utförande derstädes nedsatta medel, hvarjemte äfven bör iakttagas,
att, på grund af 11 §., Svenska Staten måste fortfarande anses berättigad att när som
helst i föreskrifven ordning inlösa vare sig den nu färdiga delen af banan eller hela
jernvägs-anläggningen mellan Köping och Hult, om och när den framdeles varder
fulländad.
Häraf visar sig således, hvad Direktionen i sina särskilda ansöknings-skrifte:
äfven medgifvit att de från bolagets sida nu gjorda framställningar om ytterligare
understöd af Statsverket för denna jernvägs-anläggnings fullbordande åtminstone icke
grunda sig på något rättsanspråk emot Svenska Staten, enär upphörandet af de förmåner,
hvilka från början varit bolaget tillförsäkrade, desto mindre kan föras Staten lill last,
som den en gäng medgifvit, att bolaget finge återinträda uti sina redan förverkade rättigheter;
— men ehuru delta förhållande torde vara allmänt erkändt, har Utskottet emellertid
af ofvan omnämnda, inom Riks-stånden afgifna yttranden i denna fråga erfarit,
att åtskillige talare derstädes framställt och förfäktat den åsigt, att Staten, fastän numera
icke lagligen förbunden till någon ansvarighet för denna jernvägs-anläggning,
dock skulle, på grund af billighets-skäl och bevekande omständigheter, anses förpiigtad
att ytterligare bidraga till företagets fullbordande, samt att det icke vore Staten
värdigt att emot ifrågavarande jernvägs-bolag påyrka en sträng tillämpning af gällande
ansvars-bestämmelser, enär detta bolag genom olyckor, hvilka ej kunnat förutses, blifvit
urståndsatt att fullgöra sina förbindelser samt derföre icke borde hafva förverkat den
välvilja från det allmännas sida, hvarmed detta byggnads-företag från början blifvit omfattadt.
Stats-Utskottet föranlåtes härvid erinra om den grundsats, Utskottet vid ilere
föregående tillfällen sökt göra gällande, nemligen att det måste anses vara af synnerlig
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 260.
11
vigt för det allmänna, att de vilkor och föreskrifter, som vid beviljandet från Statens
sida af ej mindre egentliga anslag eller låne-understöd än andra bidrag eller förmåner,
blifvit antagna och fastställda, varda noggrant iakttagna, så alt befrielse från Ingångna
förbindelser ej utan högst giltiga skäl må medgifvas. Angelägenheten af att denna
grundsats vinner tillämpning, äfvensom de menliga följder ett motsatt förfarande skulle
medföra, torde ock numera vara så allmänt insedda, att Utskottet här icke behöfver
derom vidare utlåta sig. Då emellertid, oaktadt de i detta hänseende äfven vid sednaste
riksmöte af Stats-Utskotlet anförda betänkligheter, Utskottet ansåg sig böra tillstyrka
och Rikets Ständer jemväl beviljade bolaget för jernvägs-anläggningen mellan
Köping och Hult eu ganska väsentlig eftergift af dess från början åtagna förbindelser;
och då Stats-Utskottet måste bestrida att bolagets fortfarande oförmåga att uppfylla
dessa förbindelser i hufvudsaklig mån vallats af sådane inträffade händelser, som bolaget
ej kunnat förutse eller förekomma, så kan Utskottet icke heller erkänna någon
på dessa omständigheter grundad förpligtelse för Statsverket att åtaga sig ytterligare
uppoffringar för att understödja ifrågavarande jernvägs-anläggning; — hvadan Utskottet
således anser de härom gjorda framställningar böra bedömas endast med hänsigt dertill,
huruvida det må finnas öfverensstämmande med Statens verkliga fördel att medgifva
hvad i ena eller andra hänseendet uufvit framstäldt och föreslaget.
Efter att sålunda hafva angifvit den allmänna synpunkt, hvarifrån denua fråga,
enligt Utskottets öfvertygelse, bör betraktas, får Utskottet öfvergå till närmare pröfning
af de särskilda framstäliniugarne i ämnet, af hvilka bolagets anbud örn jernvägens
inlösande af statsverket torde böra i första rummet (agas i öfvervägande. Härvid
har det ej kunnat undfalla Utskottets uppmärksamhet, hurusom de förhållanden, hvarunder
Rikets Ständers beslut om ränte-garanli för jernvägs-auläggningen mellan Örebro
och Hult först meddelades, under den sedermera förflutna tiden undergått väsentliga
förändringar. Med detta företag åsyftades nemligen det hufvudsakliga ändamål, att
förena någon hamn vid Wenern med Hjelmaren, för att derigenom bereda en lättare
beröring emellan de landskap, som omgifva dessa sjöar, samt äfven förkorta kommunikationen
mellan rikets östra och vestra kuster — mellan Stockholm och Götheborg.
För uppnåendet af detta för hela riket vigtiga och angelägna ändamål är emellertid allt
hitintills intet eller föga vidgjordt. Sedan nemligen Rikets Ständer vid 1850—1851 års
riksdag medgirvii, att den tillämnade jernvägen mellan Örebro och Hult finge utsträckas
till staden Köping, blef arbetet af det bolag, som derefter bildades, börjadt och fortsatt
endast på den del af vägen, som skulle förena Örebro med Mälarens vestra ändpunkt.
Om ock bolaget funnit för sig fördelakiigast alt antaga denua arbetsplan, bör likväl vid
den nu förevarande frågans bedömande ej förbises, alt en jernbana, som endast sammatioinder
Örebro med Arboga och Köping, mellan hvilka orter vatten-kommunikation
redan förefinnes, ej kan vara af den vigt för hela landet, som denna anläggning skulle
hafva erhållit, om det första ändamålet dermed blifvit helt och hållet eller åtminstone
12
Stats-Utskottets V/lätande N:o 260.
till en väsentlig del uppfyldt, nemligen: att afhjelpa det sedan långt aflägsna tider
erkända behofvet af lättare kommunikation mellan Hjelmaren och Wenern.
Vid pröfningen af denna fråga måste äfven synnerligt afseende fästas å hvad Rikets nu
församlade Ständer, i anledning af Kongl. Majtis derom allåttia Nådiga framställning, beslutat
augäeude riktningen af de större jernvägar, hvilka skola anses såsom stambanor och
utföras på Statens bekostnad. Då nemligen, enligt dessa beslut, den s. k. vestra
stambanan skall från Stockholm framgå söder om Mälaren öfver Södertelje mot Katrineholm,
kan således den nu fulländade delen af Köping-Hult-jernvägen icke, på sätt
Direktionen uti ofta åberopade underdåniga skrifvelse af den 23 September 1856
äfvensom jernvägs-kommittéen uti sitt deröfver afgifna utlåtande antagit, sammanfalla med
vestra stambanan; och då Rikets nu församlade Ständer funnit sig icke böra bevilja
de af Kongl. Maj:t äskade ' och af Stats-Utskottet tillstyrkta anslag för de s. k. norra
och nordvestra stambanorna och sammanbindnings-banan mellan Örebro och Askersund,
hvilka banor sannolikt kommit att tili någon del sammanfalla med eller åtminstone
helt nära beröra Köping-Hult-jernvägen, anser Utskottet alt, vid sådaut förhållande och
intilldess frågan om Statsbanors anläggning i nyssnämnde riktningar varder slutligen
afgjord, det icke kan med tillförlitlighet bedömas, huruvida inlösandet af denna jernväg
framdeles må kunna blifva för Staten nyttigt och ändamålsenligt.
Deremot och om afseende fästes endast å nu för handen varande omständigheter,
tror Stats-Utskottet sig med tillförsigt kunna uttala den mening, att några giltiga
skäl icke förekomma, som borde föranleda Rikets Ständer att under innevarande riksmöte
besluta inköpandet för Statens räkning af den hitintills fullbordade delen utaf Köping-Hult-bauan.
Härvid måste nemligen i främsta rummet tillses, om Statens tillgångar
medgifva den betydliga utgift, sorn för detta ändamål skulle erfordras: — en
fråga, på hvilken Stats-Utskottet, efter anställda beräkningar öfver Stats- och Riksgäldsverkens
ställning för den nu utgångna statsreglerings-perioden, endast kan afgifva ett
nekande svar. — Om likväl, — i motsats till hvad Siats-Utskottet på ofvan uppgifna
skäl trott sig böra aatagr. — det skulle anses vara af stor vigt för det allmänna, att
reda tu vidtaga en sådan åtgärd, kunde visserligen deu utväg anlitas att söka anskaria
de erforderliga medlen genom upplåning eiler, såsom jernvägs-bolaget föreslagit,
medelst ufgifvande af Riksgälds-koutorets obligationer; — men äfven härvid framställer
sig sjelfmant den erinran att, då Rikets nu församlade Ständer ansett deu af Kongl.
Maj:t för utförandet af Statens jernvägar äskade summa, som genom upplåning borde
anskaffas, eller 30 millioner Riksdaler Riksmynt, böra nedsättas med ungefär en tredjedel
eller omkring 10 millioner, skulle, enligt Utskottets tanke, anvisandet af ytterligare
7'/a millioner, såsom tillökning i denna slats-skuld, för att inlösa en jernväg, som icke
tillhör de hitintills beslutade stambanorna, föga öfverensstämma med de åsigter, Rikets
Ständer förut i detta ämne uttalat. För öfrigt synas de från bolagets sida nu framställda
anbud icke för Staten innefatta någon särskild förmån, då härvid tages i betraktande
att, hvad det ena af de framställda aifernativerna beträffar, Statsverket, jemlikt
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 260.
13
11 § uti bolagets privilegium, är berättigadt att, när sorn helst, efter föregången värdering,
inlösa jernvägen med tillägg af 25 <yfl till det uppskattade värdet och, i händelse
det andra af alternativerna antoges, Staten skulle komma att för endast ena hälften af
den föreslagna banan betala eu lika stor summa som den, - hvilken blifvit vid ränte-garantiens
beviljande afsedd för banans fulländande i hela dess utsträckning.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Stats-Utskottet anlett sig böra
hemställa:
l:o
det Rik-! ".."ider måtte förklara, att de gjorda framställningarne
om intv. a för Statens läkning af jernvägs-anliigguingen mellan
Köping och Hult för närvarande ej föranleda tili någon Rikets
Ständers åtgärd.
Hvad derefter angår frågan om beviljandet af förnyad stats-garanti ål ifrågavarande
jernvägs-bolag, förekommer, att, sedan Direktionen, uti sindén 26 September 1856 iugifna
underdåniga ansöknLC/ alternativt hemställt, antingen att fortfarandet af den förverkade
ränte-garantien med de derför förut gällande bestämmelser måtte varda bolaget medgifvet,
eller ock att bolaget skulle erhålla ny garanti under 25 år för fyra procent ränta
å anläggnings-kostnaden utan amortering, har bemälde Direktion uti ofvan anförda
underdåniga skrifvelse af den 11 November nästlidet år, i väsentlig mån förändrat
sina först gjorda framställningar, då Direktionen anhållit, att Statens garanti måtte bolaget
beviljas under 40 år för en årlig netto-inkomst af dess jernvägs-aulägguiug efter
6 procent å anläggnings-kapitalet, hvilket sednare borde beräknas, efter en från
500,000 till 750,000 R:dr Knnt per mil förhöjd anläggnings-kostnad, till en summa
af 11 millioner R:dr R:mt; och skulle denna förhöjda ränta, enligt hvad Direktionen
vidare hemställt, icke, såsom förut var stadgadt, utgöra eit maximum, utan ett bestämdt
belopp, som, äfven om byggoads-kostnaderne ej uppginge till den beräknade summan,
ändock borde bolaget af Staten garanteras.
Då Stats-Utskottet, med hufvudsakligt afseende å de vid detta riksmöte fattade
beslut i fråga om anläggningen af Statens jernvägar och de för dessa bestämda riktningar,
redan uttalat den åsigt, att jernvägs-anläggningen mellan Köping och Hult icke
kan vara af den vigt för det allmänna, att dess inlösande för Statens räkning för närvarande
bör ifrågakomma; så följer deraf alt, äfven i den händelse att bolags-direktionen
iuskränkl sin anhållan om förnyad läute-garanti från Statens sida till hvad i sådant
hänseende förut blifvit bolaget medgifvel, Utskottet skulle hafva hyst betänkligheter vid
att tillstyrka Stats-verkets återinträdande i samma ansvarighet för detta företag, som
från början varit beviljad, helst upphörandet af den åtagna förbindelsen icke i någon
mån kan tillskrifvas det allmänna. Utskottet vill härmed ingalunda hafva förnekat, att
ifrågavarande jernvägs-anläggning, derest densamma blifvit inom den utsatta tiden utförd
och fulländad, skulle hafva för landet medfört väsentliga fördelar, motsvarande de uppoffringar,
som Staten för åstadkommandet af denna anläggning sig åtagit. Men då detta
14
Stats-Utskottetf Utlåtande N:o 260.
förhållande ej Inträffa!; då Staten redan en gång förnyat det med bolaget ingångna aftal,
ulan att förbindelserna å dettas sida kunnat uppfyllas, måste den naturliga följden
häraf blifva, att, i samma mån som de af detta företag för det allmänna påräknade
fördelar uteblifvlt eller kommit att för en längre tid undanskjutas, i samma mån måste
betänkligheter uppstå för Staten att allt för långt utsträcka sin ansvarighet för samma
företag.
Dessutom förekommer, i afseende å denna fråga, anledning (ill samma eriuran,
som af sednaste riksdags Stats-Utskott framställdes uti dess utlåtande angående dea då
begärda och beviljade förlängning af arbetstiden för oflanämude jernvägs-anlägguing,
nemligeu att Stats-Utskoltet icke fått sig meddelade sådana fullständiga upplysningar om
jernvägs-bolagets nuvarande ställning och de öfriga förhållanden, som kunna inverka på
möjligheten af arbetets fullbordande före utgången af år 1860, att Utskottet på grund
deraf med visshet kan antaga, att jernvägen inom nämnde tid skall vara till hela sin
längd färdig och för allmänna trafiken upplåten: — en omständighet, som dock, innan
Slaten ikläder sjg förnyad ansvarighet för detta företag, borde vara fullständigt undersökt
och utredd.
De nu anförda betänkligheterna måste, c'' Utskottets omdöme, vara af den
vigt, att icke ens en förnyelse af den med 1855 års utgång förfallna ränte-garantien
borde af Rikets Stäuder utan noggrannt öfvervägande medgifvas; — Och då Direktionen
nu mera återkallat sina i detta hänseende först gjorda alternativa förslag, men deremot
framställt så betydliga ytterligare utsträckta anspråk å Statens medverkan för ifrågavarande
jernvägs-anläggnings utförande, torde Utskottet icke vidare behöfva utveckla de skäl,
på grund hvaraf Utskottet funnit sig böra hemställa,
2:o
att Bolags-direktionens framställningar om utsträckt ränte-garantl
måtte af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Uti ofvan anförda underdåniga Skrifvelse af den 23 September 1856 hade
Bolags-direkiionen, förutom nyss omförmälde framställningar om förnyad ränte-garanti
för jernvägs-anläggningen, jemväl alternativt hemställt att, med upphörande af allt slags
ränte-garanti å Statens sida, men tillerkännande deremot åt bolaget af everldeiig eller
åtminstone till 99 år utsträckt besittningsrätt till jernbanan, bolaget måtte undfå ett
lån af 1,600,000 R:dr Banko med samma ränta och amortering, som för det GefleDala-jernvägs-boiaget
vid sista riksdag beviljade lån blifvit föreskrifna och under öfriga
uppgifna vilkor. — Sedermera har likväl Direktionen uti sin underdåniga ansökning af
den 11 November samma år, förklarat att, äfven om någon af de förmåner, hvarom
Direktionen under den 23 September 1856 hos Kongl. Maj:t gjort underdånig framställning,
nemligen antingen en förnyad ränte-garanti eller ett låne-understöd, blefve af Staten
beviljad, Direktionen likväl icke vågade hoppas att kunna fullborda jernvägs-arbetena.
Stal*- Ut ekoi tete Utlåtande N:o 260.
sivida icke ränte-garantleu blefve på hår förut omförmälda sått förhöjd eller ock andra
motsvarande förmåner kunde bolaget beviljas.
Då således Stats-Ulskoltet, i fråga om det sökta låne-understödet, saknar all
annan ledning för bedömandet af hvad Direktionens anspråk eller önskningar i denna
del numera åsyfta, ån Direktionens förklaring att jernviigs-anläggniugens fullbordande icke
kan anses betryggad med mindre än att ett understöd beviljades, hvarigenom bolaget
tillförsäkrades om enahanda förmåner, sora den föreslagna förhöjda stats-garantieu skolat
medföra; men en så betydlig uppoffring af Stats-verket för denna jernvågs-anläggnlng,
på grund af hvad Utskottet här ofvan yttrat och anfört, icke kan anses vara af omständigheterna
påkallad, helst Stats-verkets närvarande ställning svårligen skulle kunna
medgifva beviljandet ens af det mindre betydliga låne-understöd, hvarom Direktionen
först anhållit, har Utskottet, vid sådant förhållande, funnit sig
3:o
jemväl böra afstyrka Rikets Ständers bifall till hvad, i fråga om
låne-understöds beviljande åt meranämnda jernvägs-bolag, blifvit
hemsfäldt och föreslaget.
För Utskottet återstår vidare, att meddela sitt yttrande i afseende å Direktionens
underdåniga anhållan om återbekommande af den summa, 150,000 R:dr Banko, sorn
ännu i Kongl. Stats-kontoret innestår utaf de, jemlikt 4 § af bolagets privilegium, till
säkerhet för jernvägs-byggnads-arbetets fullbordande derstädes deponerade medel.
Härvid får Utskottet till en början uttala den åsigt att, äfven om det medgifvande
Direktionen 1 detta fall äskat, skulle vinna afseende hos Rikets Ständer, sådant
dock icke kan ske på grund af någon Statens förbindelse till bolaget. De ifrågavarande
medlen äro nemligen af bolaget nedsatta “till säkerket för jernvägs-arbetets utförande®
och det i ofta åberopade 4 § förekommande stadgande att “derest jernvägsanläggningen
af bolaget icke inom stadgad tid fullbordas, bolaget (ill Svenska Staten
förverkat det belopp af den nedsatta kapital-summan, som i Stats-kontoret vid den bestämda
tidens förlopp ännu innestår", lemnar icke något tvifvel derom, att dessa medel
numera äro Stats-verkets tillhörighet.
Men oaktadt Statens rätt i detta afseende är obestridlig, och återställandet till
bolaget af det innestående depositions-beloppet följaktligen numera ej kan betraktas annorlunda
än såsom ett anvisande af stats-medel till bolagets understödjande, torde likväl
frågan om ett dylikt understöd ej böra bedömas helt och hållet från samma synpunkt,
som de af Direktionen gjorda och af Utskottet redan besvarade framställningar
om ytterligare ränte-garanti eller andra förmåner för bolaget. Om nemligen, vid pröfningen
af dessa sistnämnde frågor, hvilka åsyftade ordnandet för all framtid af förhållandena
emellan bolaget och Staten, Utskottet varit både pligtigt och berättigadt alt,
med tillämpning af gällande bestämmelser, uteslutande fästa afseende på Statens rätt
16
Statt-Utskotlete Utlåtande N:o 260
och fördel, så synes deremot, i afseende å bolagets nu ifrågavarande anhållan, äfven
andra omständigheter kunna och böra tagas i betraktande. Och då det ej kan förnekas,
att ifrågavarande depositions-medel. fastän de numera hemfallit till Staten, dock ursprungligen
varit bolagets egendom; då del är allmänt kändt, att detta bolags oförmåga att
fullgöra sina ingångna förbindelser tili någon del äfven härrört af sådane olyckliga tillfälligheter,
som ej kunna föras bolaget till last; och då dessa förhållanden, — om de än
icke kunna föranleda till någon förbindelse för Staten att ersätta de förluster, som
derigenom för bolaget uppkommit, — dock synas påkalla något deltagande för delta
bolag, hvars verksamhet ej kan hafva varit utan allt gagn för det allmänna, så torde
härutinnan förefinnas tillräckliga skäl för Rikets Ständer att härvid ej. påyrka en allt
för sträng tillämpning af Statens rätts-anspråk, helst nu icke är fråga om någon egentlig
uppoffring af Statens egna tillgångar.
Då för öfrigt, enligt hvad Direktionen uti sin underdåniga Skrifvelse af den 19
sistlidne November anfört, bolagets ställning för närvarande är så bekymmersam, att det
saknar nödiga medel för verkställandet af åtskilliga arbeten, såsom tili uppförande af
tjenliga stations-hus och banvaktare-stugor, för godstrafikens lämpliga ordnande m. ti.
anstalter, som mäste vidtagas, innan den till trafik redan öppnade delen af jernbanan
kan anses vara i fullt säkert och ändamålsenligt skick, så synes det äfven för det allmänna
vara af stor vigt, att, på samma gång som de ifrågavarande medlen återställas
till bolaget, utväg derigenom äfven beredes för den till trafik upplåtna baudelens försättande
i ett sådaut skick, som motsvarar de billiga fordringarne af kommunikationens
trygghet och beqvämlighet för allmänheten; hvilket således, enligt Utskottets tanke,
borde föreskrifvas såsom vilkor för de innestående medlens utbekommande.
I sammanhang med denna fråga har Utskottet tagit i öfvervägande den af Köpings
stads Magistrats och Borgerskaps Äldste hos Kongl. Maj:f framställda underdåniga
anhållan, att af ofvanberörde deponerade medel måtte få innehållas en summa, svarande
mot de kostnader, hvilka staden, till följd af med bolaget ingånget aftal, rörande
vissa arbetens utförande för den tillämnade jernvägs-anlägguingen vid Köping, fått vidkännas,
äfvensom alt staden måtte berättigas att åtnjuta intresse å det innehållna beloppet
samt få detta belopp sig tillerkändt såsom skadestånd, derest icke bolaget inom
någon föreskrifven kortare tid sin förbindelse mot staden fullgjort. — Siats-Utskottet
föranlåtes härvid erinra alt ifrågavarande deponerade medel, enligt 4 §. af åberopade
privilegium, äro till Svenska Staten förverkade, ulan någon förbindelse å dess sida
att återgälda vare sig kommuner eller enskilda för sådana kostnader, som för dem uppkommit
genom arbeten, företagna i följd af ingångna transaktioner med jernvägs-bolaget, en ansvarighet,
som kunde blifva för Stats-verket ganska kännbar och hvilken Slats-Utskoltet
äfven i det särskilda fall, hvarom nu är fråga, anser sig jemväl med afseende § det
vådliga prejudikatet för framtiden, ej kunna tillstyrka.
Men fastän således det af Köpings stad emot statsverket framställda anspråk ej
torde
Stals-Utskottels Utlåtande N:o 260.
17
forde böra af Rikets Ständer godkännas^ enär det måste ankomma på bemälde stad att
emot jernvägs-bolaget i laga ordning väcka och utföra den ersättningstalan, hvartill staden,
på grund af det gjorda aftaiet kan anse sig berättigad, — har likväl hos Utskottet
fråga uppstått, huruvida ej det allmännas fördel härvid kunde befrämjas på samma
gång som stadens intresse, derigenom att Rikets Ständer skulle, såsom ett ytterligare
vilkor för ofta nämnde depositions-medels återställande till bolaget, föreskrifva, att jernvägs-anläggningen
inom någon viss tid borde vara fullbordad ända till staden Köping.
Utskottet har emellertid, efter noggrant öfvervägande, ansett meddelandet af en sådan
föreskrift från Rikets Ständers sida icke vara lämpligt. Deremot torde Rikets Ständer
böra i underdånighet öfverlemna tili Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och afgörande, huruvida
några ytterligare förbehåll eller närmare bestämmelser i afseende å ifrågavarande
medels användande må finnas af omständigheterna påkallade.
I öfverensstämmelse med här ofvan uttalade åsigter, får Stafs-Utskottet således
föreslå och tillstyrka,
4:o
det Rikets Ständer måtte medgifva, att, af de till säkerhet för fullbordandet
af jernvägs-anläggningen mellan Köping och Hult i Kongl.
Stats-kontoret deponerade medel uti räntebärande obligationer, det
ännu innestående beloppet, motsvarande 225,000 R:dr R:mf, må
till jernvägs-bolaget återställas, under vilkor att dessa medel i första
rummet användas för att ofördröjligen bringa jernbanan från
Örebro till Arboga med den för allmänna trafiken derå erforderliga
materiel uti ett fullt säkert och ändamålsenligt skick; — samt
att Rikets Ständer, vid anmälan om detta beslut, i underdånighet
öfverlemna till Kongl. Majit att, efter pröfning af härvid förekommande
förhållanden, i Nåder afgöra, huruvida några andra förbehåll
eller närmare bestämmelser med hänsigt lill de ifrågavarande medlens
användande lämpligen böra föreskrifvas.
Hvad slutligen angår de delar af Direktionens förberörde särskilda framställningar
och förslag, hvarom Utskottet här ofvan ej utlåtit sig, såsom angående Köping-Hult
jernvägens
förändrade riktning till Christinehamn, angående jernvägs-bolagets bibehållande
vid vissa förmåner och rättigheter m. m.; — så enär dessa framställningar dels måste
anses hafva förfallit, i händelse Utskottets ofvanstående tillstyrkanden vinna Rikets Ständers
bifall, dels ock ej synas vara af beskaffenhet att nu påkalla särskildt yttrande å
Utskottets sida, får Utskottet hemställa,
5:o
att öfriga af bolags-direktionen väckta, men i förestående fyra
punkter ej särskildt omförmälda, frågor icke må till någon åtgärd
af Rikets Ständer föranleda.
Stockholm den 9 Februari 1858.
Bilt till R. St. Vrot. 1856—1858. 4 Sami. i Afd. 4 Band. 20 Haft. 8
18
Slats-XJtskottet* Utlåtande N:o 260.
Reservationer:
Emot A:de punkten:
af Herr Professor Carlsson, sora ansåg att Rikets Ständer borde medgifva återlyftande
af de deponerade medlen, under det vilkor att jernbanan ulsträckes till Koping, samt
på det sätt, att Bolaget eger nu lyfta 150,000 R:dr R:mt och de återstående 75,000
R:dr R:rat sedan banan blifvit öppnad för trafik till Köping;
af Herr Grape: “Det vilkor, Utskottet fäslat vid återlyflandet af de 225,000 R:dr, bolaget
förverkat till Staten, synes mig dels vara utan betydelse, då bolaget äfven uian
hvarje sådan föreskrift är förpligtadt hålla jernvägen i säkert och ändamålsenligt skick,
dels innefatta blott ei. mindre lämplig förutsättning emot bolaget och de tjenstemän, sora
på Statens vägnar aro pliglige att hafva tillsyn öfver arbetena. Deremot synes mig
vilkoret af jernvägens utsträckande lill Köping vara så mycket mera skäligt som redan
i oktrojen detta förbehåll är fästadt vid utbekommandet af halfva den deponerade summan.
Utskottet har för sitt afstyrkande af detia förbehåll inga andra moliver alt anföra
än att Utskottet “efter noggrant öfvervägande funnit det icke vara lämplig!.® För
stadgandet af ett sådant förbehåll, — hvilket inom Utskottet föll för en pluralitet af
18 mot 16 — synes mig tala först den omständighet, att landet då eger åtminstone
hälften af den ifrågasatta jernvägeu fullbordad, äfvensom att den städse afsedda slutpunkten
Köping eger framför den punkt, dit jernvägen hittills blifvit fullbordad, fördelen
af en bättre hamn och vida större närhet till den öppna Mälaren. För del andra komma
då de betydliga, redan utförda arbeten — uppkastad banvall, brobyggnader, utlagda
sleepers o. s. v. — på jernvägen mellan Arboga och Köping till nytta. Och slutligen
synes genom detta medel staden Köpings väckta anspråk blifva tillfredsställda på ett sätt,
sorn öfverensstämmer med det allmännas fördel. På dessa skäl får jag föreslå, att
bolaget berättigas till att återlyfta de deponerade medlen, 225,000
R:dr R:mt, när det ställt sådan säkerhet, som af Kongl. Majit god
kännes,
för jernbanans fullbordande till Köping.®
Häruti instämde Grefve M. Hamilton, Herr Hörnstein och Riksdagsfullmäktigen
Erik Mallmin från Westmanlands Län;
af Herr Henschen, som önskade följande tillägg til! denna punkt: — huru
vida
några andra förbehåll eller närmare bestämmelser, med hänsigt lill de ifrågavarande
medlens användande, böra föreskrifvas, ®och deribland till godtgörande af staden
Köpings ofvanberörda kostnader, såvidt dess gjorts endast för ifrågavarande
jernväg
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 260.
19
af Riksdagsfullmäktige» Ola Månsson från Christianstads Län: “Emot förevarande
betänkande får jag anmäla min reservation. Jag ville icke motsätta mig det af Statsutskottet
meddelade tillstyrkande, att återlemna till Köping-Hult-bolaget omförmälte belopp,
enär Staten på bemälte bolag icke _jort några direkta uppoffringar eller numera
står i någon vidare förbindelse till bolaget; men enär det måste antagas att de, till
säkerhet för arbetets fullgörande inom viss föresatt tid, nedsatta penningar icke blifvit
deponerade i ändamål att, liksom ett vad, tillfalla Staten, utan derför, att icke något
samhälle, som af bolaget blefve i förberedande åtgärder till jernvägs-arbetets utförande
inledt, genom bolagets uraktlåtenhet att uppfylla sina förbindelser, skulle blifva lidande;
— så hade jag ansett Utskottet hafva bordt fästa mera uppmärksamhet på den af Köpings
stad (ill Kongl. Maj:t ingifna och Utskottet lillhandakomna underdåniga ansökning
om medlens innehållande eller användande till skadestånd åt beraälta samhälle, om vägen
icke inom någon viss lämplig tid blifvit till Köping befordrad. I följd häraf får
jag för min del tillstyrka Rikets Ständer,
att, till förmån för Köping-Hult-bolaget, för sin del afstå från allt
anspråk på bemälte 150,000 R:dr B:ko, hvilka öfverlemnas åt
Kongl. Maj:f, som eger til! bolaget utbetala bemälte medel; Och
må det i öfrigt bero på Kongl. Maj:t att, efter sig företeende om
ständigheter
och med afseende på de af Köpings stad väckta anspråk
på ersättning, låta innestå en mot samma anspråk svarande
summa, intill dess frågan derom blifvit af behörig domstol utredd
och afgjord.
Häruti instämde P. Hedström från Westmanland, C. G. Cederskog från Östergöthland
samt A. Ericsson från Södermanland.
20
Stats-Uts/coltcts Utlåtande S:o 261.
i\:o 261.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Febr. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
om eftergift af Kronans rätt till dana-arf
efter Föraren Pihls frånskiljda hustru Charlotta
Kindberg.
([. A.)
Uti en den 15 nästlidne Januari till Stats-Utskottet allåten Skrifvelse bar Kongl,
Majit behagat i Nåder meddela, hurusom ett af Inspektoren Johan Kindberg i Köping
den 31 December 1822 upprättadt testamente af hufvudsakligt innehåll, alt efter hans
död qvarlåtenskapen skulle tillfalla hans hustru Catharina Åkerman och efter jemväl
hennes frånfälle öfvergå till deras dotter, Föraren Pihls frånskiljda hustru, Charlotta
Kindberg, men efter den sistnämndes död skiftas i tre lika delar, hvaraf en tillkorarae
mannen Kindbergs närmaste slägtingar, den andra Catharina Åkermans närmaste slägtingar
och den tredje Köpings stads fattige, — blifvit bevakadt och tillämpadt både efler
Kindbergs år 1824 och efter hans hustrus år 1834 timade död samt efter Charlolla
Kindbergs frånfälle den 28 Oktober 1840 ånyo anmäldt hos Rådstufvu-rätten i Köping,
som den 16 nåföljde November föreskref, att testamentet borde Johan Kindbergs och
Catharina Åkermans närmaste slägtingar såsom Charlotta Kindbergs arfvingar delgifvas,
med föreläggande, af ett års klandertid, vid talans förlust. Sedan berörde testamente,
med sådant föreläggande, blifvit alla de kände sterbhus-delegarne meddeladt och tre
gånger, sednast den 27 Januari 1841, infördt i Sveriges Slats-tldning till efterrättelse
för de okände slägtingarue ulan att, derföriunan eller sedermera, någon anförvandt till
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 261.
21
Johan Kindberg kunnat uppgifvas eller sig anmält, förrättades den 13 Juli 1842, af
två Magistrats-ledamöter i Köping, arfskifte efter Charlotta Kindberg, af hvars behållna
qvarlåtenskap, upptagen till 5,074 R:dr 24 sk. Banko, en tredjedel utskiftades på Catharina
Åkermans slägtingar, en tredjedel tillerkändes de fattiga i Köping och den tredjedel,
eller 1,691 R:dr 24 sk. Banko, som, enligt Johan Kindbergs testamente, skulle tillkommit
hans slägtingar, ansågs, i brist af sådana, hemfalla till Kongl. Maj:f och Kronan
såsom dana-arf enligt 15 kap. 1 § Ärfda-Balken.
Enär denna arfskiftes-handling skriftligen godkändes, bland annat, af Charlotta
Kindbergs alla kända arfvingar på mödernet, hade ali vidare rätt till de Kronan sålunda
tillerkända dana-arfs-medlen blifvit, i derom sedermera uppkommen tvist, genom Svea
Hof-rätts laga kraftvunna dom den 12 Juni 1855, frånkänd Catharina Åkermans nedan*
nämnde fränder, nemligen: aflidne brödren Erik Olssons son Erik Fagerström i Åltorp
och döttrar Anna och Catharina Fagerström, aflidna systern Maria Olsdotters son Lars
Olofsson i Arboga, aflidna systern Brita Olsdotters sonsöner Anders Andersson i Tveta
och Lars Andersson Björklund i Ågesta samt de begge sistnämndes syster Carin Andersdotter,
gift med Jan Erik Janson i Stentorp. Dessa Catharina Åkermans fränder hade
nu (Anna och Catharina Fagerström genom sin förmyndare, Färgaren C. W. Öström, samt
Carin Andersdotter genom sin raan Jan Erik Janson) hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit om vidtagande af sådane åtgärder, att Kronans rätt till omförraälde dana-arfsmedel,
tillika med derå upplupen och vidare upplöpande ränta, måtte varda på sökanderne
öfverlåten, helst Kronan icke syntes böra vidhålla en henne genom skiftesmäns
uppenbara misstag tillagd fördel, hvaraf sökanderne gått i mistning endast till följd af
en, med hänsigt (ill deras samhällsställning, förlåtlig okunnighet; — Och enär, vid arfskiftet
efter Charlotia Kindberg, arfvingar sig anmält samt, vid sådant förhållande, någon
del af qvarlåtenskapen icke lagligen bort, såsom dana-arf, Kronan tilläggas, har
Kongl. Maj:t, efter Kongl. Kammar-kollegii hörande, väl funnit anledning icke för Kronau
saknas till eftergift å samma dana-arf; men då, enligt hvad upplyst blifvit, Kronan icke
uppburit någon ränta å ifrågavarande medel .... Banko Riksdaler 1,691: 24.
och Kammar-kollegii Advokat-fiskals-embetc deraf åtnjutit i aktorats-arfvode
12 procent med
201: 47.
har Kongl. Maj:t endast så (illvida bifallit sökandernes ofvanberörde anhållan,
alt Kongl. Majit i Nåder föreslagit Rikets Ständer, det Kronans behållna _____
andel af ifrågavarande dana-arf, utgörande en summa af  1,488: 25.,
Ett tusen fyrahundra åttatio åtta Riksdaler tjugu fem skillingar banko, måtte, till förmån
för sökanderne, efterskänkas.
Slats-Utskottef, som erhållit del af de till detta mål hörande handlingar, får,
med afseende å de uti den Kongl. Skrifvelsen omförmälda förhållanden, tillstyrka,
det Rikets Ständer mätte bifalla hvad Kongl. Majit i ofvanuämude
hänseende behagat i Nåder föreslå.
Stockholm den 9 Februari 1858.
22
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 262.
\:o 262.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Febr. 1858, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om såg- och tull
mjölqvarnars
befrielse från grundräntor och dessas
utbytande mot bevillning.
(1. A.)
Riksdagsfullmäktige!) Sven Haraldsson från Blekinge Län har, uti en inom
Bonde-Slåndet väckt, lill Stats-Utskollet remitterad, motion erinrat, hurusom Rikets sednast
församlade Ständer genom underdånig skrifvelse af den 19 Juli 1854 anhöllo att
Kongl. Maj.t täcktes vid en kommande Riksdag i Nåder aflåta Proposition till Rikets
Ständer, dels om skattlagda eller skattläggning underkastade såg- och tull-injölqvarnars
befriande från grundräntor och dessas utbytande mot bevillning, dels om vederlag af
Slats-verket för de (ill åtskilliga ändamål nu anvisade dylika räntor, dels ock att, intilldess
en sådan förändring kunde tillvägabringas, genom allmän författning måtte i Nåder
stadgas, att nedlagde såg- och mjölqvarnar, derest grundräntan derå icke är i hemmansräntan
eller till visst ändamål anvisad och så framt vid undersökning på stället af vederbörande
Härads-rätt i krono-ombuds närvaro sig visar, att qvarn eller såg är ödelagd
och ej vidare kan bibehållas, må utaf Kammar-kollegium från grundräntas utgörande
befrias, sedan Kongl. Uaj:ts Befallningshafvande sig derom yttrat. Som Nådigt beslut i
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 262.
23
denna fråga ännu icke blifvit af Kongl. Maj:t meddeladt, men Rikets Ständer för sin del
erkänt billigheten deraf att såg- och tull-mjölqvarnar, såsom egentligen utgörande fabriks-anläggningar,
finge, i stället för grundränta, erlägga bevillning, har Motionären hemställt,
det Rikets Ständer måtte, på ett bestämdare sätt än som skett, genom ofvanberörde
underdåniga skrifvelse, besluta att icke blott ödelagda qvarnar mätte befrias från
grundränta, utan äfven alla, vare sig skattlagda eller skattläggning underkastade såg- och
tull-mjölqvarnar, och att dessa för framtiden endast koinrne att beskattas genom bevillning,
samt att vederlag af Stats-verket måtte utgifvas för de till åtskilliga ändamål nu
anvisade grundräutor, hvartill ett förslags-anslag borde vid denna Riksdag af Rikets
Ständer beviljas.
Då Kongl. Maj:t uti Sin under innevarande Riksmöte aflåtna och af Rikets Ständer godkända
Nådiga Proposition, augående godtgörelse till indeluings-hafvare för sådane grundräntor,
som till följd af qvarnars nedläggande afskrifvas, i Nåder meddelat Rikets Ständer, att
frågan om grundräntornas afskaffande för qvarnar i allmänhet förauledde till vidlyftiga,
på Kongl. Kammar-kollegii handläggning beroende förberedande åtgärder, hvilka, vid den
tid då högstberörde Nådiga Proposition lill Rikets Ständer afläts, ännu ej hunnit fullbordas,
så torde Rikets Ständer häraf fiuua, att något beslut å deras sida uti förevarande,
på utredning i administrativ väg ännu beroende fråga för närvarande icke är af omständigheterna
påkalladt; hvadan Utskottet får hemställa,
att Sven Haraldssons motion måtte af Rikets Ständer lemnäs utan
afseende.
Stockholm den 9 Februari 1858.
STOCKHOLM, tryckt hos J. W. Lundberg, 18S8.
Stats-Utskottels Memorial M 265.
&
JW 263.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Februari 1858, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslag till stadganden i Riksgälds-Kontorets
reglemente, angående detta verks skulder och fordringar.
(R:gs Afd.)
Stats— Utskottet, som, före uppgörandet af förslaget till Rikets nu församlade
Ständers reglemente för Riksgälds-kontorets förvaltning, genomgått det för samma
verk hittills gällande reglemente, har dervid icke funnit anledning att föreslå någon
förändring i den, sedan 1840 och 1841 års riksdag, hufvudsakligen bibehållna
uppställningen af de i sagde hänseende af Rikets Ständer, vid slutet af nämnde
och påföljande riksdagar, meddelade reglementariska stadganden; och får Utskottet
nu, till en början, underställa Rikets Ständers granskning och godkännande förslag
till de 2:ne första afdelningarne af det reglemente för samma verk, som vid denna
riksdags snart motsedda slut bör utfärdas.
Då riksmynt-beräkningen vid denna riksdags stats-reglering blifvit tillämpad,
och då Riksgälds-kontorets, likasom andra allmänna verks, räkenskaper, från ocb
med innevarande år, komma att föras i riksmynt, har samma räknesätt blifvit
iakttaget i detta reglemente; varande der upptagna summor således utförda i riksmynt;
ocb torde, genom ett i slutet af reglementet infördt stadgande, böra förklaras,
att med den begagnade benämningen Riksdaler, utan tillägg af orden silfver,
specie eller banko, förstås öfverallt Riksdaler riksmynt, hvartill de i hittills gällande
reglements-§§ uppgifna och till det nya reglementet öfverflyttade skulder och fordringar
samt anslags- eller lånesumrnor i allmänhet blifvit förvandlade.
Jemte det Utskottet till upplysning och ledning vid nedan föreslagna reglementariska
stadgandens granskning och jemförelse med hittills gällande föreskrifter,
ansett sig böra uppgifva den eller de §§ af nuvarande reglemente, som innehålla
Bill. till R. St. Prol. lU56-ll!5a. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 21 Raft. t
B
Stnts-Vtskollcts Memorial M 265.
enahanda eller motsvarande stadgande, har Utskottet tillika anfört de af vederbörande
Utskott afgifna och af Rikets Ständer bifallna utlåtanden, på hvilka hvar
och en ny, till införande i Riksgälds-Kontorets reglemente af Utskottet föreslagen,
§ sig grundar. För öfrigt får Utskottet anmäla, att tryckta exemplar utaf det vid
sednaste riksdag utfärdade reglementet för rneranämnde verk nu komma att till
Riks-Ståndens kanslier ademnas, för att finnas att tillgå vid den hos Stånden förestående
pröfningen af ej mindre härvid bifogade förslag till en del af det nya
reglementet, än de förslag till ytterligare stadganden i samma reglemente, som Utskottet
skall ofördröjligen afgifva.
1 § i bilagda reglements-förslag, hvaruti Riksgälds-kontorets föremål uppgifvas, är
lika lydande med det vid sednaste riksdag utfärdade reglementes 1
2 § innefattar samma stadgande, angående inlösningen af Riksgälds-kontorets ute
löpande
obligationer, som 2 § af sistnämnde reglemente.
3 §, angående de efter sednaste riksdag af Riksgälds-kontoret utfärdade fonderade
obligationer för upplånta medel til! jernvägs-anläggriiogar, innehåller de i nu gällande
reglementes 203, 204, 206, 207, 208 och 209 §<§ intagna stadganden
om sättet och ordningen för dessa obligationers infriande, äfvensom rörande dertill
anslagna mede! och dessas tillhandahållande för sådant ändamål.
4 angående utbetalningen af det årliga ränte-anslaget till H. Maj:t Konungen;
3 §, angående räntan för det vid 1779 års riksdag afsatta hemgifts-kapital; 6
§, angående de af Riksgälds-kontoret utgifna obligationer till Rikets Ständers
Bank; 7 §, angående nyssnämnde Banks fordran för de före 1823 års slut till
Riksgälds-kontorets utgifter utaf Banken försträckta medel; 8 §, angående den
af Götha kanal-bolag i Riksgälds-kontoret insatta reparations-fond; och 9 §,
angående fonden för Södertelje kanals underhållande, äro, med undantag af det
förändrade antalet och sammanräknade beloppet utaf de återstående obligationerna
för stats-verkets skuld till Banken, lika lydande med 3:e, 4:e, 5:e, 6:e, 7:e och
9:e <§§ i 1854 års reglemente. *)
Den i åheropade reglemente förekommande 8 §, angående de för återstående
hamnbyggnads-arbeten vid Götha kanal innehållna medel, har uteslutits ur det nu
afgifna reglements-förslaget, enär återstoden af dessa medel, i slutet af år 1854,
blifvit till Götha kanal-direktion utbetald.
10 §, angående fortsatt bildande och ökande af fonden för Hjelmare kanal- och
sluss-verks framgena vidmakthållande, innehåller samma stadganden, som hittills
gällande reglementes 10 §, dock med uteslutande af 2:ne i 5:te och 6:te momenten
meddelade och numera dels fullgjorda, dels förfallna föreskrifter.
*) 1 afseende på de förändringar summorna undergått genom deras utsättande i
Riksmynt, åberopas hvad inledningen till detta Memorial derom innehåller.
Slats-Ulskoltels Memorial M 283.
%
11 §, angående det, sedan flera år tillbaka, pågående ombyggnads-arbetet å Strömsholms
kanal- och sluss-verk, motsvarar 11 § i nuvarande reglemente och innefattar
enahanda stadganden i afseende på aktierna i Strömsholms gamla kanalbolag
samt bildandet af reparationsfond och beredandet af framtida godtgörelse
för statens tillskott till kanal- och sluss-verkets ombyggande; varande det i nu
gällande reglemente intagna och fullgjorda stadgandet, rörande utbetalningen af
återstoden utaf den för sagde ändamål vid 1840 och 1841 års riksdag afsatta
fond, uteslutet ur den nya <§:n. Den i 11 § af 1834 års reglemente förekommande
föreskrift för Fullmäktige att under byggnadstiden utse en ledamot i
Strömsholms kanal-bolags direktion och ombud i de årliga revisionerna af kanaloch
sluss-verkets räkenskaper har, såsom tillhörande Fullmäktiges »särskilda uppdrag
och åligganden,» ansetts böra intagas i den del af det nya reglementet,
som kommer att innehålla Rikets Ständers derom meddelade stadganden.
12 <§, angående den Riksgälds-kontoret vid sednaste riksdag, enligt det då utfärdade
reglementes 133 §, ålagda skyldighet att verkställa de årliga inbetal—
ningarne till handels- och sjöfarts-fonden för det derifrån utgifna lånet till Norbergs
jernvägens anläggning, innehåller den betalningsskyldighet Riksgälds-kontoret lill
följd häraf genom utfärdad förbindelse sig åtagit.
13 §, angående de till Riksgälds-kontoret iefvererade och der innestående ekeskogsmedel;
14 §, angående den till samma verk aflemnade Lappmarks-ecklesiastikfonden;
15 <§, angående Kongl. f. d. Nummer-lotteriets samlade fond utaf outtagna
brudgåfve-vinster; 16 §, angående de från Kongl. Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret
levererade äldre depositions-medel; och 17 angående medel,
som varit inneslutna i rekommenderade bref och från Postverket blifvit öfverlemnade
till Riksgälds-kontoret, äro lika lydande med 12—16 §§ i 1854 års
reglemente.
18 §, angående de för undsättningar vid inträffande missväxter afsedda och till
Riksgälds-kontoret aflemnade medel, innefattar det i afseende på dessa medels
tillhandahållande för sagde ändamål stadgade förbehåll och motsvarar nu gällande
reglementes 17 <§.
19 % angående den i Riks-arkivets hus befintliga inteckning; 20 g, angående
liqviderande af Riksgälds-kontorets skulder, utan afseende å den för dylika liqvider
i allmänhet stadgade preskriptionstid; och 21 g, angående betalningen
af äldre, vederbörligen fastställda, kronofordringar, hafva samma lydelse som
18—20 <§§ i nuvarande reglemente.
22 §, angående lånet till Upsala Akademi för dervarande bibliotheks-byggnads uppförande;
23 <§, angående lånet för utvidgande af läroverken i Carlstad; 24 §,
angående lånet för utvidgning och reparation af skolhuset i Nyköping; och 25
§, angående lånet för uppbyggande af stifts-kyrkan i Hernösand, ega samma
lydelse, som de härom under N:ris 21—24 införda §§ i 1854 års reglemente.
A
Slals-UlsUollels Memorial Jtä 263.
26 §, angående lånet till Christinehamns och Warnums församlingar för deras kyrkobyggnad,
motsvarar hittills gällande 23 § och innehåller samma stadgande
med den, genom hela lånesummans numera verkställda utbetalning, föranledda
förändring i ordställningen.
27 §, angående lånet för uppförande af den nya kyrkan i Lidköping, är lika lydande
med 26 ^ i 1834 års reglemente.
28 §, angående Knäreds och Markaryds församlingars kyrkobyggnadslån, innefattar
de i nuvarande reglementes 27 och 123 §§ stadgade betalningsviikor för dessa
tvänne lån.
29 §, angående det äldre lånet för reparerande af Linköpings domkyrka, äfvensom
lånet för reparationsarbeten å Wexiö domkyrka; 30 §, angående lånet till
Carlskrona stads pastorat, och 31 §, angående lånet till Allmänna Barnhuset i
Stockholm, äro lika lydande med 28, 29 och 30 i 1834 års reglemente;
varande den i samma reglemente under N:o 31 införda §, angående staden
Norrköpings byggnadslån, uteslutet ur det nu uppgjorda reglemenls-förslaget, sedan
delta lån under nästlidet år blifvit till fullo återbetaldt.
32 §, angående staden Borås byggnadslån samt 33, 34, 33, 36, 37 och 38 §§,
angående enahanda lån till städerna Oregrund, Wenersborg, Söderhamn, Wexiö
och Amål, äro lika lydande med de angående sagde lån i nuvarande reglemente
befintliga och med samma nummer betecknade §§.
39 <§, angående uppbörden af de årliga kapital- och ränte-inbetalningarne å enskilda
tomtegare inom nämnde städer beviljade byggnadslån, har samma lydelse, som 39
i 1834 års reglemente, med uteslutande af staden Norrköping, hvars lån,
såsom redan blifvit anmäldt, numera är återbetaldt.
angående staden Christianstads byggnadslån, är lika lydande med hittills gällande
reglementes 40 <§.
Då Rikets nu församlade Ständer, genom underdånig skrifvelse af den 22
Augusti nästlidet år, anmält, att Rikets Ständer ansågo någon lämplig åtgärd böra
vidtagas, för att framdeles kunna minska behofvet af Stats-verkets anlitande om låneunderstöd
vid de tillfällen, då en eller annan stad blifvit af större eldsvåda hemsökt, och
sedan husegarne inom Rikets städer blifvit erinrade derom, att de icke kunna påräkna
att allt framgent erhålla enahanda byggnadslån, som under sednare tider, efter Större
eldsvådor, blifvit deraf hemsökta städer tilldelade, har Utskottet trott sig ur det förslag
till reglemenlariska stadganden för Riksgäldskontoret, hvilket nu varder til!
Rikets Ständer aflemnadl, höra utesluta de i nuvarande reglementes 41 § intagna
vilkor och stadganden i afseende på lyftningen, användandet och återbetalningen af
de låne-understöd, Sorn hädanefter kunna varda af Rikets Ständer beviljade för nedbrunna
städers återuppbyggande.
angående det byggnadslån, som vid 1830 och 1851 år riksdag beviljades
Stats-Uhlwttels Memorial .1? 263.
staden Lidköping, innehåller de för detta låns återbetalning stadgade vilkor och
motsvarar nuvarande reglementes 81 §.
42 §, angående de, enligt nuvarande reglementes 109 och 110 §§, vid sednaste
Riksdag beviljade lån för återuppbyggande af derunder nedbrunna delar utaf
städerna Orebro och Jönköping, innefattar betalnings-vilkorefi för dessa lån jemte
de med desamma förenade åligganden.
angående det Kongl. Stats-kontoret, enligt nu gällande reglementes 113 §,
af Riksgälds-kontoret ersatta beloppet utaf de lån, som tilldelats de för några
år tillbaka genom eldsvåda lidande innevånare i staden Gustavia på ön St. Rartbelemy,
innehåller hvad som stadgats rörande Riksgälds kontorets godtgörande
för sagde belopp.
44 §, angående det staden Christianstad under 1850 och 1851 års riksdag beviljade
torntreglerings-lån, är lika lydande med 42 § i 1854 års reglemente.
45 §, angående städerna Lidköpings, Örebro och Jönköpings tomtreglerings-lån,
innefattar de i 80, 109 och 110 §§ af samma reglemente stadgade betalnings—
vilkor för sådana lån.
46 §, angående det till förlag åt näringsidkare i staden Jönköping under sednaste
riksdag beviljade lån, upptager den för detta lån, enligt 1 momentet af 110 § af
hittills gällande reglemente, för esk riftia återbetälnings-skyldighet. — Återstoden af
det i 43 § af samma reglemente omförmälda förlagslån till handtverkare och
andra näringsidkare i Wexiö blef under sistlidet år till Riksgälds-kontoret
återbetald.
47 §, angående det staden Malmö för uppförande af kasern- och stallbyggnader,
redan vid 1812 års riksdag, beviljade lån; 48 §, angående lånet för återuppbyggande
af Conradsfors bruk i Wermland; 49 §, angående lånet för fyr- och
båkinrätlningarnes förbättrande, samt 50 § 1 punkten, angående del vid 1823
års riksdag staden Ystad beviljade hainnbyggn ids-lån, hafva samma lydelse som
44, 45, 46 och 47 §§ i 1854 års reglemente; innefattande den nu föreslagna
50 § äfven betalnings—viihoren för det lån, sorn, enligt samma reglementes 90
§, vid sednaste riksdag anvisades för uppmuddring af hamnen vid nämnde stad.
51, 52 och 53 §§, angående städerna Landskronas, Warbergs och Cimbritshamn?
hamnbyggnads-lån, äro lika lydande med 48:de, 49:de och 50:de §§ i 1854
års reglemente; dock har det i slutet af sistnämnde § införda tillägg, angående
medgifvet ytterligare anstånd med ränte- och kapital-inbelalningarne för staden
Cimbrishamns lån, uteslutits sedan liden för detta anstånd redan vid 1856 års
slut tilländagått.
54 §, angående de staden Christianstad för hamn-anläggningen vid Åhus samt
kanal- öch muddrings- m. fl. arbeten invid samma stad tillerkända 2:ne lån,
innehåller de för dessa lån, enligt nuvarande reglementes 5l:sta och 9I:sta §§,
föreskrifna betalnings-vilkot'.
6
Stals-Utskottels Memorial JYs 265.
55 §, angående städerna Carlshamns och Sölvesborgs hamnbyggnads-lån, har, med
undantag af beslutet om det numera tilländagångna anståndet med inbetalningarne
å Sölvesborgs-lånet, samma lydelse som hittills gällande reglementes 52 §.
56 §, angående det för hamnbyggnaden vid Götheborg beviljade lån, innefattar de
för detta lån i 66 § af meranämnde reglemente stadgade betalnings-vilkor.
57 §, angående lånet för hamnbyggnaden vid Linköping; 58 §, angående lånet för
upprensningen af farleden genom Söderhamns skärgård; och 59 §, angående de
under 1847 och 1848 samt 1850 och 1851 års riksdagar beviljade lån för
hamnförbättrings-arbeten vid städerna Westerås, Christinehamn och Wadstena,
hafva samma lydelse, som 53:dje, 54:de och 55:te §§ i nu gällande reglemente.
60 §, angående de lån, som under sednaste riksdag anvisades för fullbordande af
Wadstena hamn samt uppmuddring af Arboga å äfvensom Köpings ås upprensning;
och 61 §, angående det vid samma riksdag beviljade lån för sluss-anläggningar
i Clara eif vid Deijefors och Forshaga, innehålla då meddelade och
i nu gällande reglementes 90:de, 92:dra och 95:te §§ åberopade stadganden
rörande dessa låns återbetalning.
62 angående lånen för jernvägs-anläggningarne emellan Christinehamn och sjöändan
samt Nora och Ervalla, är lika lydande med 56 § i 1854 års reglemente.
65 §, angående lånen för Norbergs-jernvägens anläggande, upptager de, enligt
nuvarande reglementes 153 under sednaste riksdag meddelade stadganden,
som i afseende på dessa låns återbetalning skola tjena till fortfarande efterrättelse.
64 §, angående det vid oftanämnde riksdag beviljade lån för anläggningen af jernväg
mellan sjöarne Norra Barken och Wessman i Stora Kopparbergs län, innefattar
de för samma lån i 152 § af 1854 års reglemente föreskrifna betalningsvilkor.
65 §, angående det Hanekinds och Gullbergs häradsboer i Östergötland beviljade
lån för uppförande af jernbro öfver Svartån, eger samma lydelse, som nu gäl
lande
reglementes 57 §,
66 §, angående lånet för brobyggnaden öfver Dalelfven, i närheten af Gustafs kyrka,
är hufvudsakligen lika lydande med samma reglementes 58 §.
67 §, angående det af Rikets sednast församlade Ständer, i egenskap af lån, be
viljade
stats-bidrag för uppförande af en ny bro öfver Helgeå invid Christianstad,
innefattar de, enligt 97 § i nuvarande reglemente, stadgade betalningsvilkor
för detta låne-understöd.
68 §, angående lånet för Landshöfdinge-ackordernas inlösande, har samma lydelse
som 59 § i 1854 års reglemente.
69 §, angående betalnings-vilkoren för beviljade lån utaf de för vatten-aftappningar
Siats-Utskottets Memorial M 265.
7
och förberedande odlingsföretag under föregående riksdagar anvisade medel, motsvarar
nuvarande 60 § och innehåller enahanda stadganden.
70 §, angående lånet för sjön Okvattnets sänkning, är lika lydande med 61 §
i 1854 års reglemente.
Stockholm den 9 Februari 1858.
Förslag
till
Reglemente
för
Rikets Ständers Riksgälds-kontor.
§• 1
Riksgälds-kontoret. som är ett Rikets Ständers verk, har till föremål:
a) att ombesörja iiqviden af den Svenska statens skuld, för hvilken Rikets Ständer
åtagit sig att ansvara;
b) att verkställa alla de utbetalningar, som af Rikets Ständer blifvit å detta verk
anvisade;
c) att emottaga, förvalta och redovisa alla härtill af Rikets Ständer anslagna
tillgångar och inkomster, samt hålla Rikets Ständer uppkommande öfverskott och
behållningar tillhanda;
d) alt, i saknad af annan tillgång för bestridande af beviljade och å Riksgäldskontoret
anvisade utgifter, upplåna dertill oundgängligen erforderliga medel; och
e) att utföra alla uppdrag och åligganden, som Riksgälds-kontoret för öfrigt
af Rikets Ständer erhållit.
Angående Riksgälds-kontorets skulder.
§■ 2.
De af Riksgälds-kontoret för upptagna lån, — med undantag af den fordna
utländska statsskulden, — utfärdade och förut icke inlösta, eller eljest* jemlikt Ri
-
8
Siats-Utskottets Memorial M 263.
kets Sländers beslut, ur räkenskaperna afförda obligationer, äfveusom de obligationer,
hvilka hädanefter varda af detta verk utgifna, böra, så till kapital som upplupna
räntor, enligt desammas ordalydelse, infrias.
** V
§• 3-
I afseende på de genom Riksgälds-kontoret, under den 50 Juni 1853, utgifna
fonderade stals-obligationer för de medel, som, till följd af Rikets Ständers
vid sednaste riksdag fattade beslut, blifvit upplånla för jernvägs-anläggningars bekostande
eller understödjande, komma nedanstående vid nämnde riksdag meddelade
och af Kongl. Maj:t, enligt Dess Nådiga Kungörelse den 3 Februari samma år,
gillade och fastställda föreskrifter att fortfarande tjena till efterrättelse:
l:o. Dessa obligationer, hvilka ä innehafvar ens sida icke äro uppsägbara,
må af Riksgälds-kontoret uppsägas iij] inlösen efter Sex månaders förlopp, såvida
icke Fullmäktige vid utgifningen af de obligationer, för hvilka Riksgälds-kontoret
mottagit hela det förskrifna kapitalbeloppet, afstått från uppsägningsrättens begagnande
under en tid af Tio år. Obligationernas uppsägning sker medelst derom i
Rikets officiela tidning införd kungörelse.
2:o. Den till dels Fyra dels Tre och en half procent årligen bestämda rånia
för de i dessa obligationer förskrifna lånesummor tillhandahållas ovilkorligen obligations—
innehafvaren hvarje halft år, emot återställande af den å samma ränta utfärdade
kupon. Hvarje obligation skall, intill dess den varder inlöst, hvart tionde år förses
med nya balfårs-räntekuponer för en tiderymd af tio år.
3:o. Till ränteliqvider för omförmälda obligationer och kapitalets amortering,
hafva Rikets Ständer anvisat ett, i öfverensstämmelse med Regerings-Formens 66 §
utgående, årligt anslag, svarande emot Fem procent å det emot dessa obligationer
upplånta belopp, hvilket anslag således utgör Tretton tusen sex hundra femtio fem
R:dr; kommande delta anslag att fortfarande och med oförminskadt belopp årligen
utgå ända till dess lånet blifvit i stadgad ordning betaldt.
4:o. Ifrågavarande årliga ränte- och amorterings-anslag bör ingå till en särskilt
redovisad liqvidations- eller amortissements-fond, hvars behållning skall för det med
dessa medel alsedda ändamål allt framgent oförryckt tillhandahållas och användas, så
att ränte-liqviderna, vid derför bestämda terminer, varda ovilkorligen fullgjorda samt
lånets återbetalning i föreskrifven ordning verkställ!. De till nämnde fond influtna
medel böra, så vidt ske kan och sagde liqvider medgifva, städse på säkert och
ändamålsenligt sätt göras räntebärande.
5:o. Lånets amortering bör alltid ske genom uppköp af de för detsamma
utgifna obligationer, då dessas allmänt gångbara värde understiger det i dem för
skrifna
kapital-belopp (eller pari); men i annat fall, och derest tillfälle sig icke erbjuder
att under hand infria obligationerna, bör amorteringen verkställas genom
obligationernas
Stals-Utskollels Memorial JU 263.
9
obligationernas uppsägning samt inlösande efter uppsägningstidens förlopp. Vid s§-  luuda skeende uppsägning och inlösen af obligationer, bör en viss serie- och nummerföljd
iakttagas.
6:0. Amortissements-fondens, äfvensom all den för öfrigt vid nu ifrågavarande
stats-skuld förekommande förvaltning, besörjes af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret.
§■ 4.
Jemlikt Rikets Ständers, vid 1813 års riksdag, fattade beslut och Riksgälds—
kontorets, till följd deraf, under den 9 November samma år utfärdade förbindelse,
Utbetalas en summa af Trehundratusen Riksdaler årligen till Hans Maj:t Konungen
elter Dess Arfvingar efter Successions-ordningen af den 26 September 1810.
§■ 5.
För det, enligt 1779 års riksdags-beslut, såsom hemgift åt dåvarande Hans
Kongl Höghet Hertigen af Södermanland, anslagna kapital af Etthundrafemtiotusen
Riksdaler, erlägges af Riksgälds-kontoret Fem procent årlig ränta, hvilken, efter
Hans Maj:t Konungens anvisning, qvartalsvis utbetalas.
§• 6.
Utaf de, jemlikt Rikets Ständers beslut, af Riksgälds-kontoret, under den 30
September 1841, utfärdade 968 st. Fyra-procent-obligationer, å 4,000 R:dr R:ko
hvardera, för Svenska statsverkets då återstående skuld till Rikets Ständers Bank, i
anledning af Bankens förskott till 1808 och 1809 års krigskostnader, infrias årligen
Tjugetvå stycken å ett sammanröknadt kapital-belopp af Åttioåttatusen R:dr
nämnde mynt; hvarförutom Riksgälds-kontoret, vid hvarje års slut, skall inlösa
samma års ränte-kuponer för dessförinnan icke infriade obligationer.
Så länge Rikets Ständers Bank är innehafvare af alla de icke inlösta obligationerna,
hvilka för närvarande utgöra ett antal af 394 st. och lyda på ett belopp
af Två millioner Trehundra sjutiosex lusen R:dr B:ko eller Tre millioner Femhundra
sextiofyra tusen R:dr Riksmynt, bör, vid obigationernas infriande, följas deras nummerordning;
men derest ett annat förhållande inträffar, skall genom lottning, som inför
Fullmäktige i Riksgälds-kontoret vid öppna dörrar förrättas, bestämmas hvilka obligationer
för året komma att inlösas, och skola dessas nummer sedermera kungöras
trenne gånger i allmänna tidningarne, sista gången inom Tre månader före inlös -  ningstiden.
§• 7.
Den i Riksgälds-kontorets räkenskaper, under rubrik: Rikets Ständers Lånebanks
fordran, upptagna skuld, härrörande från de af Riksgälds-kontoret, emot
Rih, lill R. St, Prol. 1886 —1838. 4 Sami. 1 Afd. 4 Band. 21 Hafi. 2
10
Slals-Ulsholtels Memorial Jtä 263.
diskont—vilkor och Två procent ränta, begagnade förskott, och hvilken skuld, enligt
upprättad liqvid, vid 1825 års slut utgjorde Fyra millioner fjortontusen åttahundra
femtiotvå R:dr 16 sk. 5 rst. Banko eller Sex millioner tjugetvåtusen tvåhundrasjulioåtta
R.dr 51 öre Riksmynt, kommer att, utan någon afbetalning eller räntas beräknande,
fortfarande inom linien i räkenskaperna upptagas.
§• 8-
Den reparations-fond, utgörande Ettbundrafyratiotusen åttahundraåttionio R:dr,
som innehållits utaf de medel, Göta Kanal-bolag, enligt Rikets Ständers beslut vid
1828—1850 års Riksdag, i Riksgälds-kontoret insatt, skall, lill följd af samma
beslut, emot erläggande af Fem procent årlig ränta — hvilken Kanal-bolaget vid
hvarje års slut godtgöres, — i Kontoret fortfarande innestå, till säkerhet för nämnde
kanals framtida underhållande.
§• 9
Den af Rikets Ständer, vid 1828—1850 års riksdag, för Södertelje kanals
underhållande beviljade fond af Fyratiofemtusen R:dr skall, emot utgörande af ränta
till Kanal-bolaget med Fem för hundra årligen, i Riksgälds-kontoret innestå, intill
dess fonden behöfver för det dermed afsedda ändamål användas.
§. 10.
I afseende på förvaltningen och användandet af den, för Hjelmare kanals och
slussverks framtida underhållande, i Riksgälds-kontoret afsatta fond, bestående ursprungligen
af en utaf Kanal-direktionen, å Bolagets vägnar, under den 25 Januari
1859 utgifven och i samma Bolags fastigheter, Stora Wallby och Oppeby, intecknad
skuldförbindelse å Femtontusen R:dr B:ko, med Fem procent årlig ränta, komma
nedanstående, af Rikets Ständer vid 1840 och 1841 års riksdag stadgade, bestämmelser
och föreskrifter alt fortfarande iakttagas:
l:o. Räntan för omförmälda förskrifning, äfvensom de, genom utlåning af
denna räntas årliga belopp, ytterligare uppkommande räntemedel förblifva under
Direktionens vård och förvaltning, intilldess en viss betydligare summa såmedelst
blifvit bildad, och hvilken summa tills vidare är bestämd till ett belopp af högst
Niotusen R:dr; hvarefter Direktionen skall för densamma till Riksgälds-kontoret aflemna
sådana lane- och säkerhets-handlingar, som öfverensstämma med det för
ifrågavarande medels utlåning, under deri 12 Januari 1852, af Kongl. Majrt i
Nåder fastställda och utfärdade särskilda reglemente.
2:o. De för dessa lånebandlingar inflytande räntemedel må äfvenledes af
Direktionen uppbäras och förvaltas, intilldess, genom desamma och de i ofvanstående
moment ornförmälda räntor, den deruti bestämda summa uppkommit.
5:o. Dessutom må de smärre kontanta tillskott, som Direktionen, enligt den
Stats-Utskottets Memorial M 263.
11
till Riksgälds-kontoret ingifna plan för reparations-fondens bildande, å Bolagets vägnar,
erbjudit, genom Direktionen förvaltas och göras fruktbärande, likasom de öfverskott,
hvilka komma att återstå, efter det lånehandlingar till de i planen beräknade
belopp, vid deruti bestämda tider, blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnade.
4:o. Direktionen skall deremot vara Riksgälds-kontoret ansvarig, alt den för
hvarje år upplupna räntan å ej mindre ofvannämnde förskrifning, än då samlade
ränte- och tillskotts— medel, varder vid årets slut, för reparationsfondens räkning,
fruktbärande efter en, tills vidare, till Fem procent bestämd räntefot, så alt fonden
under loppet af hvarje år tillvexer med en summa, motsvarande Fem procent å
fondens ursprungliga belopp och den vid samma års början befintliga ränte-bebållning.
5:o. Till säkerhet för fondens fortsatta bildande i öfverensstämmelse med
derför i raerberörde plan tillämpade och af Rikets Ständer fastställda grunder, bör,
sedan den af Direktionen, under den 9 September nästlidet år, för tiden intill
1862 års slut, afgifna förbindelse att aflemna föreskrifna låne- och säkerhets-handlingar
för de utlånade räntemedlen blifvit vederbörligen fullgjord, till Riksgälds-kontoret
afgifvas en ny sådan förbindelse, hvilken skall omfatta de följande åren.
6:o. Det ursprungligen afsatta samt i Stora Wallby och Oppeby intecknade
kapital-beloppet, 22,500 R:dr, får icke under någon händelse, utan Rikets Ständers
dertill särskildt lemnade samtycke, från Riksgälds-kontoret, till större eller mindre
del, uttagas och af Kanal-bolaget disponeras.
7:o. Den genom räntemedlen uppkomna behållning må endast användas till
företagande af sådana större, oundvikliga reparationer och arbeten, som icke, utan
albrytande af segelfarten å kanalen, kunna verkställas, och hvilkas kostnader öfverstiga
Bolagets då samlade, härtill disponibla, besparingsmedel, jemte de förväntade öfverskottena
å kanal-inkomsterna för de 3:ne nästföljande åren.
8:o. Vid dylikt tillfälle skall af den embetsmyndighet, som har sig uppdraget
öfverinseendet öfver vattenkommunikations-anstalterna i riket, undersökas och
pröfvas, huruvida och till hvad belopp bidrag till det af Bolaget föreslagna och af
bemälda embetsmyndighet tillstyrkta arbetes utförande bör af ifrågavarande reparationsfond
utgå; och
9:o. Sedan beloppet af ett sådant bidrag, på detta sätt, blifvit bestämdt,
böra reparationsfonden tillhöriga lånehandlingar å en deremot svarande summa af
Riksgälds-kontoret till Kanal-direktionens disposition ullemnas.
Om och när, i följd af de till Riksgälds-kontoret, för utlånta räntemedel,
aflemnade säkerhets-handlingar, någon intecknings-förnyelse, bevakning eller utsökning
erfordras, skall Direktionen foga anstalt härom, utan att Riksgälds-kontoret
dermed beböfver taga någon befattning; och böra således de låne- och säkerhetssamt
öfriga handlingar, som Direktionen, för fullgörande af delta åliggande, måste
begagna, uppå skeende anmälan, hållas densamma tillhanda, emot dess afgifvande
12
Stals-Ulshottels Memorial M 2(55.
förbindelse, att handlingarne till Riksgälds-kontoret återställa, så snart de blifvit för
ändamålet begagnade.
§■ 41.
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers under 1840 och 1841 års riksdag
fattade beslut och stadgade vilkor vid beviljandet af det sedermera utbetalda statsanslaget
för ombyggandet af Strömsholms kanal- och slussverk, böra, sedan nämnde
kanals och slussverks ombyggnad blifvit fulländad, de i Riksgälds-kontoret deponerade
aktierna i Strömsholms gamla slussverks Bolag till det nya Bolaget återställas
eller förstöras ; hvarförutom den, såsom lösen för de felande aktierna samt derå outtagna
utdelningar, till Riksgälds-kontoret inbetalda och derstädes innestående summa
då bör till det nya Bolaget utanordnas.
På sätt i 5 § af det för Strömsholms nya kanal-bolag utfärdade privilegium
föreskrifves, skall, efter byggnads-arbetets utförande, till bildande af en fond för
framlida större reparationer, afsättas utaf kanal-inkomsterna en viss årlig summa,
hvilken kommer att utgå med endast 4,500 R:dr under den tid, som erfordras
för amorteringen af det Bolaget, i egenskap af räntefritt förskott, tillförsäkrade bidrag
från handels- och sjöfarts-fonden, men sedermera bör utgöra det i åberopade
privilegium bestämda belopp af 7,500 R:dr; skolande lane- och säkerhets-handlingarne
för de sålunda afsatta och utlånta medlen till Riksgälds-kontoret ingifvas
samt under dess vård förblifva. Bevakningen af samma handlingar, likasom sjelfva
utlåningen, kommer dock att af Bolaget, på eget ansvar, ombesörjas.
Efter förloppet af byggnadstiden, hvilken, enligt Rikets åren 1850 och 1851
församlade Ständers beslut, blifvit förlängd till slutet af år 1859, och från och
med det år, då kanalen är fullt färdig och farbar, skall, — sedan de af Kongl.
Maj:t Bolaget föreskrifna vilkor och förbindelser för ofvanberörde ytterligare understöd
blifvit uppfyllda, samt utaf kanalverkets inkomster utgått de kostnader, afdrag
och utdelningar, som i 6 §. af privilegium oinförmälas, — all öfrig inkomst tillfalla
Slaten, såsom godtgörelse för hvad af allmänna medel blifvit till kanalbyggnaden
förskjutet.
%■ 42.
Till följd af Rikets Ständers under sednaste riksdag fattade beslut, i fråga om
fortsättningen och fullbordandet af jernvägs-anläggningen från Kärrgrufvan inom
Norbergs bergslag till sjön Amänningen i Westerås län, skall Riksgälds-kontoret,
som öfvertsgit verkställigheten af ränte- och kapital-inbetalningarno för det Norbergs
förra jernvägs-bolag utaf handels- och sjöfarts-fonden tilldelade lån å 150,000 R:dr,
återbetala detta lån och i sådant afseende, under 10 års tid från och med slutet
af innevarande år, till nämnde fond årligen erlägga en tiondedel eller 15,000
R:dr utaf sagde kapital samt godtgöra den från och med den 1 Januari 1859
Slats-Utskollels Memorial M 2(55.
upplöpande ränta, efter fyra för hundra, å det vid hvarje förfallotid obetalda
kapital-beloppet.
§ 13.
De medel, som, i följd af vederbörande jordegare, vid 1828—1830 års riksdag,
medgifven lösningsrätt af de å krono-skaltejorden vexande ekar, till Riksgäldskontoret
redan influtit eller framdeles inflyta, skola, i den mån dessa medel till
kostnader för ekeplanteringars anläggning och underhållande varda af Kongl. Maj:t
anordnade, efter vederbörliga reqvisitioner utbetalas; börande Riksgälds-kontoret för
omförmälda, derstädes innestående, medel, jemte Ekeplanlerings-kussans öfriga till
Riksgälds-kontoret aflemnade och för detta verk disponibla tillgångar, godtgöra nämnde
kassa fyra procent årlig ränta; hvilken ränta likaledes bör, enligt Kongl. Maj:ts
nådiga disposition, för de med Ekeplanterings-kassans bildande afsedda ändamål, af
Riksgälds-kontoret tillhandahållas.
§• 14.
För Lappmarks-ecklesiastik-fondens till Riksgälds-kontoret öfverlemnade behållning,
sotn utgjorde Etthundratusen sjuhundrasjuttisju R:dr 16 öre, skall Riksgäldskontoret
erlägga Fem procent årlig ränta; hvilken ränta, vid hvarje års slut, med
Femtusen trettioåtta R:dr 86 öre bör till Kongl. Stats-kontorel utbetalas.
§. 13.
Utaf den, efter Kongl. Nummer-lotteriets upphörande, lill Riksgälds-kontoret
aflemnade s. k. brudgåfvo-fond utbetalas, under derför stadgade vilkor och efter
vederbörliga reqvisitioner, de, jemlikt planen för nämnde lotteri samt derstädes
förda matriklar, utfallna, men ännu innestående brudgåfvo-vinster.
§. 16.
1 öfverensstämmelse med det af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer stadgade
vilkor för öfverlemnande till Riksgälds-kontoret af de från Landt-ränierierna och
Öfver-Ståthållare-embelets Kansli till Kongl. Stats-kontoret inlevererade äldre deposilions-medel,
åligger del förstnämnde verk, att, efter skeende reqvisitioner, tillhandahålla
Kongl. Stats-kontoret hvad tilläfventyrs kan erfordras för verkställigheten
af de restilutioner utaf sagde medel, hvilka redan blifvit eller framdeles
varda i behörig ordning beviljade.
§• 17-
Likaså bör Riksgälds-kontoret utaf de, jemlikt Rikets Ständers beslut, från Postverket
emottagna medel, som varit inneslutna uti öfverblifna bref, och hvilka, efter afdrag af en
verkställd restitution, utgjorde Fyratusen sjuhundratjugesju R:dr 32 öre, tillhandahålla
14
Slats-Utskoltels Memorial M 265.
Postverkets Styrelse det eller de belopp, hvartill vederbörande inför samma Styrelse
kunna styrka sin eganderätt.
§■ *8.
De för undsättningar vid missvexter eller felslagna skördar anvisade medel,
hvilka redan blifvit eller framdeles varda från Kongl. Stats-kontoret öfverlemnade
till Riksgälds-kontoret och derstädes innestå, skola, vid skeende reqvisitioner, Kongl.
Stats-kontoret, för dermed åsyftade ändamål, af Riksgälds-kontoret tillhandahållas.
§. 19.
För det kapital af Sjuttontusen fyrahundra R:dr, som, vid inköpet för statens
räkning af det till lokal för Riks-arkivet nu upplåtna hus, befanns vara deruti intecknadt
till Stockholms Borgerskaps Enkhus-direklions säkerhet, skall Riksgäldskontoret
fortfarande betala den ränta, hvilken, enligt den intecknade skuldförbindelsen,
måste erläggas; och bör denna intecknings kapital-belopp af Riksgälds-kontoret
godtgöras, så snart tillfälle till detsammas liqviderande kan af Fullmäktige beredas.
§• 20.
Der preskriptionstid i afseende på någon särskild del af Biksgälds-kontorets
skulder icke blifvit stadgad, komma skulderna, intilldess annorlunda af Rikets Ständer
förordnas, att i vederbörlig ordning liqvideras, utan afseende på den tid, inom
hvilken fordringar hos enskilde eller hos Kongl. Maj:t och Kronan skola nu eller
framdeles göras gällande.
§• 21.
Äldre, i laglig ordning och inom föreskrifven tid bevakade, men ännu icke
godtgjorda krono-fordringar och anspråk skola, sedan desamma blifvit vederbörligen
pröfvade och godkända samt af Kongl. Maj:t till betalning i nåder fastställda, utaf
Riksgälds-kontoret, enligt härom utfärdade reglementen och författningar, liqvideras;
egande Fullmäktige att, om så nödigt pröfvas, utsätta betalningen på terminer,
lämpade efter Riksgälds-kontorets tillgångar, samt å fordringarnes belopp utfärda
obligationer med ränta, hvilken dock ej får öfverstiga Fyra procent om året.
Slats Utskottets Memorial JVs 263.
15
Angående Riksgalds-kontorets fordringar för de af dess medel
utbetalda eller godtgjorda lån.
§• 22.
Det Upsala Akademi, för fullbordande af Akademiens bibliotheks-byggnad, vid
1823 års riksdag, beviljade lån af Sjutiofemtusen R:dr, återbetalas med Två procent
årligen å samma låns ursprungliga belopp; hvarjemte för den, efter hvarje kapitalafbetalning,
återstående lånesumma Tre procent årlig ränta erlägges.
§. 23.
Återbetalningen af det lån å Tolftusen R:dr, som af Rikets åren 1840 och
1841 församlade Ständer beviljades för utvidgande af Läroverken i Carlstad, verkställes
af Carlstads stifts Domkapitel med Tre procent årligen å lånets ursprungliga
belopp; hvarförutom Tre procent årlig ränta erlägges för det återstående lånekapitalet.
§• 24.
Å det, för Skolhusets i Nyköping utvidgning och reparation, vid riksdagen
åren 1844 och 1845, beviljade och sistnämnde år utaf Strengnäs stifts Konsistorium
från Riksgälds-kontoret utbekomna lån å Fyratusen femhundra R:dr skall,
efter Tio års förlopp från lånesummans lyftning, årligen en femtedel af denna
summa återbetalas, och derjemte, såsom ränta, erläggas Tre procent å kapitalåterstoden.
§■ 25.
Det Hernösands stad och Hernö landtförsamling, för fullbordande af nya
stiftskyrkan i nämnde stad, vid 1844 och 1845 års riksdag, beviljade samt år
1845 utbetalda lån å Sextiotusen R:dr skall af staden och landtförsamlingen återbetalas
genom årlig inbetalning till Riksgälds-kontoret af Fem procent å länets ursprungliga
belopp, intilldess lånesumman derigenom blifvit till fullo godtgjord; börande,
i fall denna inbetalning icke inom bestämd tid verkställes, Fem procent årlig
ränta erläggas för det till liqvid förfallna beloppet.
§• 26.
Ä det under åren 1849 och 1854 utbekomna lån å Treliosjutusen femhundra
R:dr, som, för uppbyggande af ny kyrka i Christinehamn, under 1844 och 1845
16
Slals-Ulskotlets Memorial M 263.
års riksdag, beviljades nämnde stads- och Warnums landtförsamling, skola Två
procent årligen afbetalas, samt derjemte erläggas Tre procent årlig ränta för återstoden
af den lyftade lånesumtnan.
§ 27.
Utaf det Lidköpings stads invånare, vid 1850 och 1851 års riksdag, beviljade
och år 1851 utbekomna lån å Tjugefyratusen R:dr, för ny kyrkas uppbyggande
derstädes, bör under den för lånesummans fulla återbetalning erforderliga tid, före
hvarje års slut, till Riksgälds-kontoret inbetalas Sex procent, dervid Fyra procent
årlig ränta för lånets då återstående kapital-belopp först beräknas och afgår, hvarefter
öfverskottet kommer att anses utgöra kapital-afbetalning; börande dessutom,
derest den stadgade betalnings-skyldigheten, vid härför bestämd tid, icke fullgöres,
Fem procent årlig ränta för det tili liqvid förfallna beloppet erläggas, intilldess detsamma
varder inbetaldt.
§ 28.
Sedan de tvänne kyrkobyggnads~län, det ena å Tjugefyratusen R:dr och det
andra å Tiotusen R:dr, som under sednast förflutna riksdagar beviljades
Knäreds församling i Hallands och Markaryds församling i Kronobergs län, af
hvilka lån det förra utbelaldes år 1852 och det sednare år 1854, fått under Fem
års lid ulan ränta innehafvas, böra Sex procent å desammas ursprungliga belopp,
före slutet af hvarje år, till Riksgälds-kontoret inbetalas; af hvilka Sex procent
beräknas Fyra procent årlig ränta för del återstående låne-kapitalet, hvarefter det
överskjutande beloppet kommer att såsom afbetalning å lånesumman afgå, intilldess
denna blifvit till fullo godtgjord; hvarjemte den ytterligare ersättning, förstnämnde
församling möjligen kan i laglig väg erhålla för dess förlust i anledning af den
förut uppförda kyrkans, genom olyckshändelse förorsakade, förstöring, bör uteslutande
till afbetalning å denna församlings lån användas.
§■ 29.
Återbetalningen af de, för reparation af Linköpings domkyrka samt utvidgnings-
och reparations-arbeten d domkyrkan i Wexiö, vid 1847 och 1848 samt
1850 och 1851 års riksdagar, beviljade 2:ne lån å Tretiotusen R:dr hvartdera, af
hvilka det för förstnämnde kyrkas reparerande anvisade lånet utbetaldes från Riksgälds-kontoret
år 1850 och det andra lånet år 1852, skall, före hvarje års slut,
verkställas med Sex procent å de ursprungliga lånesummorna, hvarvid Fyra procent
årlig ränta beräknas och godtgöres för det lånebelopp, som vid hvarje liqvid återstår,
samt öfverskottet anses utgöra kapital-afbetalning; börande, i fall denna betalnings—skyldighet
icke skulle inom bestämd tid fullgöras, dessutom för det belopp,
som till
