# ID: svediakorp-gov2310
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 35,709
# sentences: 671
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Slats-Utskoltets Utlåtande N:o 186.
3
alt Rikets§Sländer, dels för nästa statsreglerings-period lill utgående
liån Riksgälds-kontoretj anvisa de begärda anslagslillökningarne
för ^manskapets beklädnad vid Svea och Götha Artilleriregementen
med 9,775 R:dr för det förra och 5,412 R:dr 91 öre
för det sednare'1 regementet, eller tillsammans 15,187 R:dr 91 öre
årligen, dels särskildt för innevarande år bevilja enahanda belopp
att för nämnde ändamål likaledes Irån Riksgälds-kontoret utgå,
dels ock medgifva, att de erforderliga anslagsbeloppen lör Artilleribatteriet'!
Norrland, nemligen för en gång 172 R:dr och för hvardera
af nästkommande tre år G99 R:dr 94 öre, allt Riksmynt, må
få af Norrbottens Hästjägare-sqvadronsfond utbetalas.
Stockholm den 14 December 1857.
184.
Arik. till Exp.-Utsk. den ls|Dec. 18JS7, kl, tt f. ra.
Utlåtande, i anledning of Kongl. Maj:Is Nådiga Proposition angående
eftergift till förmån för Misterhults sockens fattigvård
af kronans räll till dana-arf efter Lena Hansdotter
i Sundsholm.
(J. A.)
Sedan inhvsesmannen Peter Persson Fröman i Sundsholm, under Ekerum i Misterhults
socken af Kalmar län, och hans hustru Lisa Hansdotter, hvilka hegge i lifstiden
åtnjutit tillfälligt understöd af socknens fattigvård, aflidit, samt, enligt Tunaläns
Härads-Rätts den 29 Juli 1840 gifna beslut, Lena Hansdotters till namn och vistelseort
okända syster eller andra möjligen lefvande arfvingar blifvit, genom kungörelse, som
nämnde år tre gånger infördes i allmänna Tidningarne, anmanade att, inom den i Kongl.
Förordningen den 30 Maj 1835 stadgade tid, bevaka sin rätt till Lena Hansdotters
qvarlåtenskap, hvilken emellertid, jemlikt Härads-Rätteris tillika gifna förordnande, sattes
under enskild mans värd och den 5 April 1841, enligt då aflemnad redogörelse,
uppgick till en behållen summa af 110 R;dr 18 sk. 3 r:sl. banko; men någon arfvinge,
enligt vederbörande domares intyg, icke inom föreskrifven lid framställt anspråk på
berörde medel, har Misterhults församling,] genom sin Kyrkoherde, hos Kongl. Maj:t
4
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 485.
i underdånighet anhållit, alt Lena Hansdotters qvarlåtenskap, som följaktligen vore att
hänföra till egenskap af dana-arf, måtte, med derå upplupen ränta, tilldelas församlingens
fattigvård, hvilken, hufvudsakligen till följd af en härjande sjukdom för några år
sedan, måste för närvarande lemna vård och underhåll ål. icke mindre än etthundra
värnlösa barn; — Och efter det Kongl. Majits Befallningshafvande i Kalmar län, uti
afgifvet underdånigt Utlåtande, med afseende derå, att Lena Hansdotter i lifstiden legat
socknens fattigvård i viss mån till last. och att hennes qvarlåtenskap vore till beloppet
obetydlig, förordat den underdåniga ansökningen, bar Kongl. Maj:t, uti högstberörde
den 9 näsllidne Oktober lill Rikets Ständer aflåtna och af samtliga Riks-stånden lill
Stats-Utskottet remitterade Proposition, behagat i Nåder föreslå Rikets Ständer att Kronans
rätt till ifrågavarande dana-arf måtte, till förmån för Misterhults församlings fattigvård,
eftergifvas.
Med afseende å de uti den Kongl. Propositionen anförde omständigheter, och
då Rikets Ständer vid flere föregående tillfällen, under likartade förhållanden, funnit
godt efterskänka kronans rätt lill dana-arf, får Stats-Utskottet tillstyrka,
att förevarande Nådiga framställning måtte af Rikets Ständer
bifallas.
Stockholm den 14 December 1857.
Reservation
af Herr Hensehen.
N:0 1*5.
Arik. lill Exp.-Ulsk. den 15 l)ee. 1857, kl. Il !'. m,
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majus Nådiga Proposition, angående
betäckande af de kostnader, sorn för skatlof ören klingens
och det nya Jordeboks-verkets fortgång erfordras.
(J. A.)
Uti högstberörde, den 30 näsllidne Oktober till Rikets Ständer ailåtna Nådiga Proposition,
har Kongl. Majit behagat i Nåder meddela, att sedan Rikets Ständer, i hufvudsaklig ölverensstämmelse
med Kgl. Mits Nådiga förslag rörande de uti ordinarie räntan ingående per
-
Stals-Utskollets Utlåtande. N:o 185.
5
sedlars omsättning och förenkling, under den 14 Oktober 1854 meddelat beslut i detta
ämne och i sammanhang dermed förordnat, att nja jordeböcker, upplagande nya penninge-ränlan
och nya persedel-räntan, med hvarje persedels vid förenklingen beräknade
värde, skulle upprättas så skyndsamt ske kunde; att. i den mån hvarje läns jordebok
blefve färdig, den, efter hufvudsaklig granskning, skulle tjena till efterrättelse för länet,
samt att Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium skulle meddela stadfästelse pä
fördelningen och beloppet af den ränta, hvilken för hvarje hemman eller lägenhet borde
i jordeboken antecknas, så hade Kongl. Majit, under den II Maj 1855, icke blott i
Nådig kungörelse, rörande räutepersedlarnes omsättning och förenkling, upptagit ofvannämnda
bestämmelser angående jordeböckers uppgörande, utan ock anbefallt Kammarkollegium
att, enär de hinder, sorn dittills mött för uppgörande af formulär till sådane
jordeböcker. dåmera blifvit genom författningar om såväl ränleförenklingen, som ny
mått-, vigt- och mynt-beräkning undanröjda, inkomma med underdåniga förslag till nytt
jordeböksformulär och till de föreskrifter, som i afseende på de nya jordeböckernäs upprättande
och framtida tillämpning ansåges erforderliga.
Med ledning af dessa förslag, som Kammar-kollegium under den 14 Mars 185(5
algifvit. hade Kongl. Majit den 1(5 påföljde Maj i ämnet meddelat Nådigt beslut, i enlighet
hvarmed Kollegium den 27 Oktober samma år utfärdat kungörelse om de nya
jordeböckernäs upprättande, åtföljd af formulärer icke blott dertill utan önk till förvandlings
uträkningar för omsättning och förenkling af räntor m. m.
Tillika föreskrefs i sistnämnda kungörelse, att förvandlings-ulräkningarne, utvisande
förhållandet vid 1856 års slut, borde före den lia Juli 1857 aflemnas utaf Härads-skrilvarne
till vederbörande länsstyrelse, derefter granskas i Lands-kontoret och
vid slutet af Januari månad 1858, jemte uppgift å de under år 1857 inträffade förändringar,
insändas till Kammar-kollegii vidare pröfning, som borde icke blott med erforderlig
noggranhel, utan ock med största dermed förenliga skyndsamhet, verkställas;
att uträkningarne derefter, i den mån granskningen medhunnits, skulle fögderivis återskiekas
lill Kongl. Majrts Befallningshafvande; alt, inom sex månader från det uträkningarne
sedermera till Häradsskrifvarne återkommit, jordeböcker för år 1858, således
utvisande det förhållande, som vid det årets ingång egde runi, skulle, med undantag för
vissa delar af Kopparbergs län, vara af Häradsskrifvarne upprättade uti fyra exemplar,
hvilka borde aflemnas och förvaras, ett exemplar i Sockenkyrkan; eli å Häradsskrifvarekoutoret,
ett å Lands-kontoret och ett hos Kammar-kollegium: ull Landskamereraren
skulle inom ett år, efter det jordeboken till Lands-kontoret inkommit, hafva densamma
granskat ; samt ali. sedan denna granskning i Lands-kontoret blifvit fullbordad och vidare
föreskrilna åtgärder egt rum, jordeboken, åtföljd af Lands-konlorets anmärkningar,
med flere handlingar, borde af Kongl. Majits Befallningshafvande, jemte eget utlåtande
och vederbörandes yttranden, ölverlemnas till Kammar-kollegium för att slutligen
pröfvas och till efterrättelse fastställas.
I)å det var alt förutse, att alla dessa för både allmän och enskild rätt vigtiga
och graninge arbeten, om hvilkas mödosamma och tidsödande beskaffenhet ofvannämnda
vid Kammar-kollegii kungörelse den 27 Oktober 1856 lögade formulärer, jemförda med
det förhållande, att i Riket finnas, med uteslutande af bråk. 65,878 mantal, ofta styckade
i särskilda hemmansdelar, och ett lika stort, om ej större antal andra lägenheter,
lemna ett ungefärligt begrepp, — icke kunde med erforderlig både skyndsamhet
och noggranhel utföras af de tjenstemän, som ansvaret derför åligger, utan anlitande
af skickliga och pålitliga personers biträde, förklarade Kongl. Majit i Nåder del ankomma
pä de särskilda länens styrelser att hos Kongl. Majit i underdånighet anmäla
6
Stats- IJtuko t tels Utlåtande N:o 185.
hvad de, hvar för sitt län, ansåge oundgängligt till aflöning af biträden, såväl ål Häradsskrifvare
vid arbetet med förvandlings-uträkuingarnes upprättande, sorn åt Landskamererarne
vid dessa uträkningars och jordeböckcrnas granskning; varande, till följd
häraf, dylika framställningar från Kongl. Maj:ls Befallningshafvande i åtskilliga län numera
inkomna om anslag till Häradsskrifvare* och Lands-kamererares biträden för omförmälde
arbeten.
Af de för sådane utgifter afsedda medel, nemligen det förslags-anslag af högst
40,000 R:dr B:ko, som Rikets Ständer, på Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, under den 14
Oktober 1854. anvisat till bestridande af kostnaderne för skatteförenklingens verkställighet,
hade emellertid redan måst utgå: till Häradsskrifvare i Rikets samtliga län,
med undantag af Malmöhus, Christianstads, Blekinge, Jemtlands, Westerbottens och
Norrbottens för de i § 12 af Kongl, kungörelsen den 11 Maj 1855 föreskrilna uträkningar
på den förändrade ränta, som provisoriskt ålåge hemman och lägenheter, tillsammans
, . B:ko R:dr 15,066: 32.
till Häradsskrilvarne i åtskilliga län för besörjande af särskilda
förvandlings-uträkningar å Militiee-staternas med flores
indelta räntor  ,, ,, 1,470: —
till Kammar-förvandten i Kammar-kollegium C. F. Poller jemte
biträde, gratifikation för utarbetande af profjordebok
med tillhörande förvandlings-uträkningar och bilagor . ,, ,, 500: —
för inköp af papper, dels tryckt och deis otryckt, till de nya
jordeböckerna med tillhörande sammandrag, äfvensom
till förvandlings-uträkningar å räntorna samt till jorde
boks
förändrings extrakler  ,, ,, 6,000: —
Tillsammans B:ko B:dr 23,036: 32,
så att å nämnde anslag för närvarande funnes en behållning af 16,963 R:dr 16
sk. Banko.
Vid beräkning åter af de kostnader, som för skatteförenklingens och jordeboksverkets
genomförande återslå, visade det sig först, att de förvandlings-uträkningar, hvilka,
såsom förberedelser lill jordeböckers uppgörande, blifvit genom Kammar-kollegii kungörelse
den 27 Oktober 1856 och dertill hörande formulär föreskrilna, måste upptaga
räntepersedlnrncs efter medel-markegång beräknade värde med en noggranhet, som
sträckte sig ända till bråk af runstycken, och derefter, vid dessa persedlars förvandling,
innefatta, för hvarje post, evalvation från gamla till nya mynt-, mått- och vigt-systemen;
då deremot de uträkningar, hvilka förut egt rum på grund af § 12 i Kongl, kungörelsen
den 11 Maj 1855, stannat vid skillingtal och icke innefattat öfvergång till de nya
räknesätten. Sistnämnda uträkningar hade följaktligen blott undantagsvis och i vissa
delar kunnat läggas till grund för de nya; och enär dessa, enligt hvad Kongl. Maj.ts
Befallningshafvande i vissa län uppgifvit och Kammar-kollegium vitsordat, erfordrat vida
större uppoffring af lid och möda, än de förra, syntes godtgörelsen, som för 1855 års
uträkningar, på sätt ofvan är nämudt, uppgick lill 15,066 R:dr 32 sk. B:ko, icke
kunna för do nu ifrågavarande förvandlingarne, hvilk» omfatta Rikets samtliga län, beräknas
till mindre än en sammanlagd summa af omkring 30,000 R:dr B:ko eller 45.000
R:dr Runt.
Den granskning, som förvandlings-uträkningarne borde i Lands-konloret undergå
och hvarför ersättning till Lands-kamererarne, med afseende å deras behof af biträden,
berodde af vederbörande Läns-styrelser sunderdåniga anmälan, torde, till följd af de många
i Lands-kontoren hopade göromålen och af den till föga mer än ett halft år begränsade
granskningstiden, blifva i allmänhet inskränkt till en mer eller mindre noggran till
-
Stats-Utskottels Utlåtande N:o i 85. 7
syn deröfver, alt allmänna eller särskildt för hvarje län gällande föreskrifter och förhållanden
blifvit vid uträkningarfte iakttagna. Det sätt. hvarpå denna tillsyn, enligt de
till Kammar-kollegium inkomna handlingarnes föranledande, blifvit ulöfvad oeh hvaröfver
samma Kollegium i hvarje förekommande fall lemnäs tillfälle alt sig utlåta, komme naturligtvis
att bestämma, om och lill hvad belopp ersättning skulle vederbörande Landskamererare
tilldelas; men, om denna ersättning anloges i medeltal utgöra 200 B:dr R:mt
uti hvarje af Rikets 24 län, uppkomme för ändamålet ett behof af 4,800 R:dr samma
mynt.
Om det mäste antagas att hvarken den första uträkningen, verkställd i spridda
orter och möjligen med olika uppfattning al lörfaltningarnes mening, eller den med en
mängd andra göromål samtidiga granskningen i Lands-kontoren kunde medföra tillfyllestgörande
visshet att skatleförvandlingen, ämnad alt ligga till grund för framtida beräkning
af grundskatlerne från alla jordinnehafvare i riket, blifvit verkställd med den
omtanka och noggranhel, som borde utmärka ett sådant arbete; så mäste till följd häraf
anspråken ytterligare skärpas i afseende på den pröfning, som slutligen återstode i
det gemensamma Styrelse-verket för hela rikets kameralväsende.
Denna pröfning komme i lörsta rummet att innefatta en kontroll deröfver att
alla hemman och lägenheter vore riktigt upptagna, äfvensom att alla lill jordeboks- och
hemma utåls-rån tan samt kronobonden hittills hörande persedlar för hvarje hemman eller
lägenhet blifvit till myckenhet och kronnvärde rätt utsatta i förvandliugs-uträluiingen;
således en jemförelse icke blott, enligt Kongl, kungörelsen den 23 sistlidne Maj, med
äldre Jordeböcker, vanligen till ett antal af fyra, men med utsträckning, om dessa icke
sins emellan öfverensstämde, till ännu flera, utan äfven med indelningsverk och möns,
(emilior. Derpå följde granskningen af alla de vidlyftiga beräkningar och förvandlingar,
som grundlägga bestämmandet af hvarje hemmans och lägenhets framtida räntor,
innan dessa, särskilt för hvarje hemman och lägenhet, kunde af Kollegium på föreskrilvet
sätt fastställas. Härtill komme alt, när vid granskningen upptäcktes någon skiljaktighet
mellan de särskilta uppgifterna om hittills varande förhållanden eller någon, efter
den granskandes åsigt, oriktig beräkning, Kamtnar-kollegii beslut deröfver skulle skriftligen
meddelas och åtfölja ulräkningarne, när de, jemlikt ofvan åberopade föreskrift, fögderivis
återsändes till Kongl. Maj:ls Befallningshafvande.
Det härpå följande uppgörandet af sjelfva jordeböckerna är i § 4 af Kongl, instruktionen
för Häradsskrifvarne den 10 November 1855 upptaget såsom en deras tjenstepligl,
för hvars fullgörande särskild godlgörelse icke ifrågakomma; hvaremot sådan ät
Lands-kamererarne för biträde vid jordeböckernas granskning är, på sätt här ofvan omlörmäles,
vore beroende af vederbörande Läns-stvrelser sanmälan och af sjelfva granskningens
mer eller mindre omfattande beskaffenhet. Denna ersättning, sammanräknad för
hela riket, kunde skäligen antagas till samma belopp, som för Lands-kontorens granskning
af lörvandlings-uträkningarne är kalkyleradl, eller 4,800 R:dr R:ml.
Slutligen vid jordeböckernas pröfning i Kammar-kollegium förekomme hufvudsakligast
att tdlse öfverensstämmelsen med lörvandlings-uträkningarne och riktigheten af
hvad i dessa icke förekommit, nemligen oförmedlade mantalet, rustnings- och roteringsskyldigheten
samt åtskilliga anteckningar. Dessa frågors behandling blefve hufvudsakligen
enahanda som beträffande granskningen af förvandlings-ulräkningar redan är besk
ri Iven.
Med anledning af Kammar-kollegii underdåniga framställning i utlåtande af den
14 Mars 1856 om en för ifrågavarande arbeten nödig ansedd tillökning i Kollegii personal,
förklarade Kongl. Majit, den 16 påföljde Maj, Sig vilja taga denna fråga i öf
-
8
Stals-Ulsl:otlets Utlåtande N:o /85.
vervägande på förnyad anmälan af Kollegium, när personal-tillökningen komme att erfordras;
och hade Kollegium numera, under den 11 nästlidne September, ånyo anfört,
att arbetena i Kollegium med granskning såväi af förvandlings-uträkningarne, som af
jordeboken i alla öfriga delar, blefvo vidlyftiga, besvärliga och långvariga, utan att
bestämmas kunde, när slutet deraf vore alt motse, och för detta arbete, som al de
tre Provins-kontoren omöjligen kunde medhinnas, ett särskildt Kontor, under benämning
af Jordeboks-kontoret, mäste inrättas, med 3 kamererare, minst 9 kammarskrifvare och
‘2 kammar-drängar; att de mänga ärenden, som för upprättandet, pröfningen och fastställandet
af ny jordebok komme att anhängiggöras, ej heller kunde af Kollegii ordinarie
ledamöter handläggas jemte skötande af deras öfriga mångfaldiga och maktpåliggande
göromål; att följaktligen i Kollegium erfordrades särskilde ledamöter, sorn endast
med jordeboks-väsendel finge befattning och, enligt Kollegii åsigt, borde till en början
vara minst 3; att, när förvandlings-uträkningarne börja frän orterna till Kollegium inkomma,
eller den 1 Februari 1858, Jordeboks-kontoret borde inrättas och derefter anställandet
af extra ledamöter vidtaga den 1 Juli samma år, då Kontoret någon lid varit
i verksamhet och således hunnit bereda mål till föredragning; att för jordeboksgöromålen
borde vid sistnämnde lid anställas dels i Kansliet 2 notarier och 2 kanslister,
dels ock ytterligare en kammardräng vid Kollegium ; samt att aflöningen för denna
personal borde blifva alldeles lika med den, som för Kollegii ordinarie embets- och
tjenste-män samt betjente i samma grader är eller varder bestämd att såsom arfvoden
utgå; — och bade Kollegium hemställt, alt de personer, som vid jordeboks-verket
blifva anställde, mätte i Nåder försäkras, icke blott alt de, när deras arbete dervid icke
mera tarfvades, skulle än vidare fä på indragnings-staten uppbära sina arfvoden, intilldess
de i ordinarie tjenst med motsvarande aflöning blefve befordrade, dock med skyldighet
för dem alt under tiden eller intill dess befordran vunnes, inom Kollegium förrätta
det arbete, som uti tjenster, likartade med deras vid jordeboks-arbetet innehafde
befattningar, kunde deni uppdragas, utan ock att deras enkor och barn berättigades
tili pension af allmänna enke- och pupill-fonden, i enlighet med de för pensions erhållande
å denna fond i allmänhet stadgade grunder, men alt de ordinarie embets- och
tjenstemän, sorn vid jordeboks-verket kunde blifva anställde, borde, när arbetet blefve
fulländad!, lill sina förra embeten eller tjenster återgå.
Vid pröfning af detta förslag hade Kongl. Majit väl, lika med Kammar-kollegium,
funnit både de förberedande arbetena till nya jorde-böckers upprättande och sjelfva
dessa böckers granskning vara afen sådan omfattning och besvärlighet, att dessa göromål
omöjligen kunde af Kollegii ordinarie embets- och tjenstemän, i bredd med deras
öfriga åligganden, medhinnas, helst när arbetet, enligt gifna föreskrifter, borde ske
med den största skyndsamhet, som läte sig med erforderlig noggranbet förena. Kongl.
Majit ansåge likväl, alt den för jordeboks-verket nödiga tillökning af Kollegii personal
kunde, med afseende jemväl på svårigheten alt för delta arbete finna så många skickliga,
pålitliga och i alia hänseenden användbara personer, väsentligen inskränkas, så
myckel hellre, som kostnaden härför i allt fall blefve ganska betydlig.
I öfverensstämmelse med Kollegii förslag fann Kongl. Majit nödigt, att, med
afseende å göromälens fördelning i provins-kontor, vid jordeboks-kontoret anställdes 3
kamererare såsom chefer för hvar sin afdelning af verket, hvaremot Kongl. Majit ansåge
att antalet af desses biträden kunde inskränkas till 2:ne för hvardera, eller tillhopa
G underordnade tjenstemän, hvilka, med afseende pä hufvudsakliga beskaffenheten af
sina göromål, lämpligen kunde benämnas revisorer, dock icke med högre aflöning, än
som
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 485.
9
sorn åtföljer kammarskr!fvare-graden i Kollegium. Och då kamererarne, under hvilkas
tillsyn och ansvar, hvar lör sin afdelning, ärendena i Kontoret utarbetas, vore bäst i
tillfälle att med lull sakkännedom i Kollegium föredraga de till deras pröfning hörande
frågor, hvarigenom älven inhesparades en vidlyftig och tidsödande skriftvexling mellan
Kontoret och Kollegium, ansåge Kongl. Majit flere extra Ledamöter icke erfordras än
en, hvilken skulle blifva chef för jordeboks-kontoret och. jemte skyldighet att öfvervara
jordeboks-ärendenas föredragning och deltaga i besluten derom, få lill åliggande att
ordna arbetena inom hela Kontoret och tillse, att de blefve efter lika plan eller tillämpning
af förlättningarne handlagde; börande för sådant ändamål, och då behofvel afförhållnings-reglor
och upplysningar blefve störst vid arbetets början i Kontoret, denna
chef samtidigt med den öfriga kontors-personalen förordnas. När målen hunnit så utarbetas.
att förekommande frågor borde Kammar-kollegii pröfning underställas, komme
för dessa ärendens handläggning alt bildas en särskild division, beslående af jordebokskonlorets
chef, den föredragande Kamererare!! och, enligt Presidentens förordnande,
antingen en af Kollegii öfrige ledamöter eller en af de öfrige jordeboks-kamererarne,
hvilken division pä Kol logii vägnar meddelade beslut.
Den iif Kollegium, för jordeboks-arbelets bedrifvande, ifrågasatta anställning af
tillförordnade notarier, kanslister och vaktbeljening, hade Kongl. Majit desto mindre
funnit nödigt att på förhand bestämma, som jordeboks-arbelets inverkan på göromålen
i Kollegii kansli icke kunde annorlunda, än pä grund af någon tids erfarenhet, bedömas
och Jordeboks-kontoret, hvars verksamhet vore af beskaffenhet att blott sällan påkalla
budskickningar utom verket eller annat vaktmästare-biträde, borde i sådant afseende
kunna beljenas af de 6 ordinarie vaktmästare, hvika, utom möjligen antagne extra,
finnas vid sjelfva Kollegium anställde; dock ville Kongl. Majit hafva Sig förbehållet
att, i den mån jordeboks arbetet framdeles befunnes, i ena eller andra hänseendet,
framkalla behof af särskilt afiönade biträden, derom, på underdånig framställning af
Kammar-kollegium, förordna, lör hvilket ändamål nödige medel borde lill Kongl.
Maj ils disposition anvisas.
Kostnaden för den omlörmälda förstärkningen af Kollegii personal kunde för
åren 1858, 1859 och 1860 sålunda beräknas:
1 tillförordnad ledamot och chef för Jordeboks-kontoret skulle i årligt arfvode
uppbära enahanda belopp som till lön för yngre Kammar-råd är i Kongl. Majlis Nådiga
Proposition den 30 Oktober 1856 angående Stals-veikets tillstånd och behof föreslaget,
nemligen Runt R:dr 4,500: —
3 tillförordnade Kamererare i Jordeboks-kontoret, med arfvoden,
motsvarande Kamererare-lönen, enligt samma förslag å 3,500 R:dr . . . 10,500: —
6 tillförordnade Revisorer med arfvoden, motsvarande föreslagna
Kammarskrilvare-lönen, å 1,000 R.dr
6,000i •—
så ali årsarfvodena blefve tillsammans  21,000: —
och skulle under år 1858, då arbetet organiseras den 1 Februari oell en månads arfvoden
följaktligen afdragas, utgå R:dr Riml 19,250: —
år 1859
21,000: -
samt är 1860
. . . 21,000: —
Tillsammans Rimt R:dr 61,250: —
Bih. till B. St. Prot. 4856 & 4851. 4 Samt. 4 Afd. 3 Band. Hafi. 2
10
Stats-Utskottels Utlåtande Nio 485.
hvartill komme 10,000 R:dr, som borde ställas till Kongl. Maj:ts disposition, för att,
i mån af behof, användas till arfvoden för biträden i Kollegii kansli och för ökad
vak (betjening.
Deremot, då anställning i Jordeboks-konloret eller såsom Chef derför icke borde
utgöra hinder för befordran inom andra, på ordinarie stat uppförde embetsverk och
korpser, utan fastmera, om jordeboks-arbetet med nit och skicklighet bandhaldes, innefatta
en merit, sorn berättigade till uppmuntran och fortkomst, men den af Kammarkollegium
ifrågaställa rätt för hvarje vid detta Kontor förordnad tjensteman att allt
framgent, med eller utan sysselsättning, uppbära enahanda aflöning, skulle vid
det tillfälliga om än långvariga jordeboks-arbetets slut belasta Stats-verkef med pensionering
al en myckenhet tjenstemän, som möjligen, ehuru fullt arbetsföre, kunde finna
sin fördel vid att icke vidare söka någon fast anställning; bade Kongl. Maj:t icke pröfvat
skäligt att bifalla Kammar-kollegii förslag om exspektans-arlvoden efter jordeboksarbetets
slut; likasom pensionsrält af allmänna Enke- och Pupill-fonden för enkor och
barn efter ifrågavarande för ett tillfälligt uppdrag förordnade embets- och tjenstemän
icke läte sig förena med de stadgade grunderna för denna fonds förvaltning.
Efter ofvanstående beräkning; af de utgifter, som intill 18G0 års slut skulle lör
jordeboks-arbetet föreslå, komme de att uppgå till följande summor:
vedergällning till Ilärads-skrifvarne lör biträden, vid uppgörande af förvandlingsuträkningärne,
äfvensom lill Lands-kamererarne för dessa uträkningars och sjelfva jorde
böckernas
granskning, omkring •  55,000: —
arfvoden för Kammar-kollegii Jordeboks-konlor och dess Chef . 01,250: —
afsätta medel att användas till arfvoden för biträden i Kollegii Kansli
m. tn
10.000:
tillsammans Riksmynt R:dr 126,250: —
När härifrån afdroges nuvarande behållning på anslaget till skatleförenkliugens
verkställighet, ofvanberörde 16,063 R:dr 16 sk. B:ko, eiler
R:mt R;dr
. 25,445: —
så återstode behofvet, under åren 1858, 1859 och 1860, af ytterligare
R:dr R:mt 100,805: —
Och då för utförandet af ifrågavarande vigliga arbeten, hvilka blifvit nödiga till följd
af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers sammanstämmande beslut, icke några medel nu
funnes tillgängliga, hade Kongl. Majit ansett Sig böra för Rikets Ständer framlägga det
yppade behofvet. och alltså i Nåder öfreslagit att Rikets Ständer mätte, till betäckande
af kostnaderna för skatteförenklingens och det nya jordeboks-verkets fortgång intill 1860
års slut, anvisa till Kongl. Maj:ts disposition ett extra anslag af 100,000 R:dr R:mt, att,
efter behof, utgå under åren 1858, 1859 och 1860.
Stats-Ulskottel, hvars utlåtande i anledning af högstberörde Nådiga Proposition
samtliga Riks-stånden infordrat, anser det vara af synnerlig vigt alt de åtgärder, som
erfordras för verkställigheten af Kongl. Majlis och Rikets Ständers i skatteförenklingsfrågan
meddeldta beslut, varda med ali skyndsamhet utförda, på det att de med denna
reform åsyftade fördelar såväl för de skaltskyldige som i afseende å uppbörds- och redogörelse-verket
måtte utan alltför lång tidsutdrägt komma till ständ; och under
jörutsältning att, hvilket Utskottet dock ej tilltror sig att bedöma, arbetet med de nya
fordeböckernas upprättande kan, med de förändringar, Kongl. Majit i Nåder vidtagit uti
det af Kammar-kollegium uppgjorda förslag, binna alt med erforderlig noggranhet och
skyndsamhet verkställas, anser äfven Utskottet dessa förändringar ändamålsenliga, så
-
Stats- (Jtskottels Utlåtande N:o /85.
11
som ledande till större enkelhet vid göromålens behandling och jemväl till besparing för
Statsverket. 1 följd häraf tillstyrker Utskottet,
alt det al Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål äskade anslag,
100,000 R:dr R:mt, måtte af Rikets Sländer beviljas och anvisas
lill utgående fran Rikets Ständers Riksgälds-kontor under nästkommande
3:ne år, på sätt Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit.
Stockholm den 14 December 1857.
STOCKHOLM. Tryckt hos isaac Marcus 1857.
Stals-Utskotlets Memorial JVi 186.
i
M 186.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Dec. 1857, kl. 3 e. m.
Memorialangående kostnaderna för tryckningen af Riks-Ståndens
Protokoller vid nuvarande Riksdag, jemte dertill hårande
Bihang.
(R:gs-Afd.)
1 afseende på ej mindre korrekturläsningen vid den tryckning af ofvannämnde
Protokoller, som kan återstå, då innevarande Riksdag slutas, ån upprättandet af
registren öfver samma Protokoller, hafva Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän,
uti sitt afgifna och i Stats-Utskottets Memorial JV2 34 omförmälda förslag, angående
arfvodena och traktamentena för den hos Riks-Stånden och Utskotten anställda
kansli-betjening, föreslagit, att följande, efter skiljaktigheterna i stilar och tryck
lämpade, ersättning för besörjandet af denna korrekturläsning m. m. vid såväl Protokollernas
som Registrens tryckning måtte beviljas och fastställas, nemligen: för
hvarje, efter Riksdagens slut tryckt, ark af Ridderskapet och Adelns äfvensom Presteståndets
Protokoller En R:dr 24 sk. samt af Borgare- och Ronde-ståndens Protokoller
En R:dr 8 sk., äfvensom att vedergällningen för registrens upprättande likaledes
måtte bestämmas efter samma skiljaktigheter och sålunda, med beräkning efter
tryckt ark, fastställas till 24 R:dr arket för registren öfver Ridderskapet och Adelns
samt Preste-ståndets och till 48 R:dr, allt Banko, för registren öfver Borgare- och
Bonde-ståndens Protokoller.
4:o.
Då den af Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän föreslagna godtgörelse
för omförmälda korrekturläsning gundar sig på anställd jemförelse emellan de särskilta
Ståndens Protokoller; och då denna beräkningsgrund, hvilken vid ifrågava
Bih.
till B. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 5 Band. 25 Häfl. 1
2
Stats-Utskottets Memorial M 186.
rande ersättnings bestämmande under de föregående Riksdagarne varit tillämpad'
äfven nu synes böra iakttagas, får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad sålunda blifvit föreslaget,
eller att, såsom ersättning för besörjandet af korrekturläsningen
m, m. i och för den vid nuvarande Riksdags slut återstående tryckning
af Riks-ståndens Protokoller, jemte dertill hörande register,
må till vederbörande utbetalas för hvarje, sedan Riksdagen är afslutad,
tryckt ark af Ridderskapet och Adelns äfvensom Presteståndets
Protokoller 2 R:dr 25 öre, och af Borgare- och Bondeståndens
En R:dr 75 öre R:mt.
2:o.
I fråga om godtgörelsen för upprättandet af registren öfver meranämnde Protokoller,
torde samma bestämningsgrund, eller papperets storlek och tryckets beskaffenhet,
äfvenledes böra tillämpas; hvadan Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad
Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän föreslagit, hemställer,
att denna godtgörelse må bestämmas till 36 R:dr för hvarje tryckt
ark af registren öfver Ridderskapet och Adelns samt Preste-ståndets
Protokoller och till 27 R:dr, allt R:mt, för hvarje sådant ark
af registren öfver Borgare- och Bonde-ståndens Protokoller.
3:o.
Beträffande derefter ordningen och sättet för liqviderandet af bär ofvan omförmälda,
jemte öfriga med tryckningen af innevarande Riksdags Protokoller förenade
kostnader, hemställer Utskottet,
att samma beslut, som vid de sednare Riksdagarne i detta hänseende
varit fattade, måtte fortfarande tjena till efterrättelse, så att
kostnaderna för tryckningen och bäftningen af Riks-ståndens Protokoller
böra af Riksgälds-kontoret omedelbart godtgöras på enahanda
sätt, som i afseende på andra Riksdags-utgifter blifvit af Rikets
Ständer föreskrifvet, samt att boktryckarnes och bokbindarnes räkningar
skola grunda sig på gjorda och af vederbörande Riks-stånd
antagna anbud eller enligt Ståndets beslut upprättade kontrakter,
och, hvad det verkställda arbetet beträffar, vara af Ståndets Sekreterare
till riktigheten bestyrkta.
I sammanhang med sina nu gjorda framställningar, har Utskottet trott sig
upplysningsvis böra meddela, att upplagorna af Stånds-protokollerna under denna
Riksdag, enligt inhemtade officiela uppgifter, utgöra följande exemplar, nemligen:
'Slats-UlskoUels Memorial M 186.
3
upplagan af Ridderskapet och Adelns Protokoller 500 exemplar,
» » Preste-ståndets d:o 500 »
» » Borgare-ståndets d:o 250 »
» » bilagorna till sistbemälde Stånds Pro
tokoller,
innehållande de inom detsamma
väckta motioner . . . 300 »
» » Bonde-ståndets Protokoller .... 400 »
Vidkommande åter bihanget till Riks-ståndens Protokoller eller de af Utskotten
afgifna betänkande!) samt från Riks-stånden expedierade protokolls-utdrag, jemte
Expeditions-Utskottets förslag till underdåniga skrifvelser, bar Utskottet erhållit den
upplysning, att utaf de 1,350 exemplar, som upplagan af nämnde bihang under
likasom under flera förutgående Riksdagar, utgjort,
a (lemnäs
till Ridderskapet och Adeln
450 exem
» Preste-ståndet
75
»
» Borgare-ståndet
85
»
» Bonde-ståndet
136
»
» Utskotten
44
»
» några af Stats-departementena samt åtskilliga
embetsverk och embetsmän
80
»
hvarjemte till Riksgälds-kontoret öfverlemnas för att
prenumeranter tillhandahållas
40
»
tillsammans 910 exemplar.
Utaf de öfverblifna exemplaren komma .... 400 »
att tillställas Riksgälds-kontoret, för att, enligt
de föreskrifter, som derom blifvit af Rikets
Ständer meddelade, antingen genom nämnde
Kontors försorg utdelas, eller till framtida disposition
derstädes förvaras.
Härefter återstående 40 »
äro afsedda att hos Expeditions-Utskottet, vid
skeende särskilda reqvisitioner från vederbörande
Utskott, finnas att tillgå.
Summa 1,350 exemplar.
Stockholm den 15 December 1857.
Slats-Ulslcollets Memorial JYi 187.
JfS 187.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Dec. 1857, kl. 3 e. m.
Memorial, angående dels tillagg till förut meddelade stadganden
i afseende på utdelningen af de tryckta riksdags-handlingarne,
dels förhöjning af arfvodet för dermed förenade
bestyr.
(R:gs-Afd.)
Uti de af Rikets åren 1853 och 1854 församlade Ständer, i fråga om utdelningen
af de till Riksgälds-kontoret aflemnade tryckta riksdags-handlingar, meddelade
beslut och föreskrifter, har nuvarande Stats-Utskoit, hvarken genom någon
hos Riks-stånden väckt motion eller någon framställning från Fullmäktige i Riksgälds-
kon toret, erhållit anledning föreslå förändring; dock har, enligt hvad nyssbemälde
Fullmäktige för Utskottet anmält, fråga uppstått om ett tillägg till dessa beslut
i nedannämnde hänseende. Föreståndaren för Kongl. Bibliotheket här i hufvudstaden,
Kongl. Bihliothekarien A. I. Arwidsson, har nemligen, sedan Rikets Ständer
inedgifvit, att utaf de hos Riksgälds-kontoret förvarade tryckta Riksdags-protokoller
samt dertill hörande bihang, fyra kompletta exemplar finge tillställas sagde
Bibliolhek för att användas såsom gengåfva åt boksamlingar inom fremmande länder,
från hvilka detsamma fått emottaga mer eller mindre dyrbara gåfvor, hos
Fullmäktige anhållit, att, för enahanda ändamål, från Riksgälds-kontoret utbekomma
lika många exemplar utaf Protokollerna och bihanget för sistlorllutna Riksmöte;
dock sorn det af Rikets Ständer meddelade och till stöd för denna anhållan af
Kongl. Bihliothekarien Arwidsson åberopade beslut, enligt Fullmäktiges åsigt, icke,
utan Rikets Stiinders särskilda medgifvande, vore tillämpligt på de Riksdags-handliogar,
hvilka, efter samma besluts fattande, blifvit af Riksgälds-kontoret ernottagna,
så hafva Fullmäktige väl ansett sig icke kunna bifalla bemälde Kongl. Bibliothekaries
gjorda anhållan, men, med afseende å de skäl, som föranledde Rikets Ständer
att vid sednaste Riksdag bevilja det för samma ändamål begärda utlemnandet af
föregångna Riksmötens Protokoller och bihang, hafva Fullmäktige funnit sig böra
hos Stats—Utskottet anmäla och förorda denna anhållan; och får Utskottet, i öfverensstämmelse
med Fullmäktiges härvid framställda förslag, tillstyrka:
att Fullmäktige ina ega rättighet tilldela Kongl. Bibliotheket, för
att till allmänna Bibliotheker i andra länder öfversändas, fyra exemplar
af ej allenast Protokollerna och bihanget för sistförflutna Riksdag,
utan äfven enahanda handlingar för innevarande och kommando
Siats-Utskottets Memorial JYl 1517.
5
Riksmöten, i den män sagde handlingar varda i komplett skick till
Riksgälds-kontoret aflemnade; och torde, på sätt Fullmäktige jemväl
hemställt, dessa protokolls- och bihangs-exemplar, innan de
Kongl. Bibliotheket tillställas, få, såsom Rikets sednast församlade
Ständer, med hänsigt till de redan för samma ändamål aflemnade
exemplaren, medgåfvo, på Riksgälds-kontorets bekostnad inbindas i
pappband med clothryggar.
Beträffande det under flera förflutna Riksdagar beviljade särskilta arfvode för
befattningen med de till Riksgälds-kontoret aflemnade tryckta Riksdags-handlingars
och Kommitlé-betänkandens mottagning och utdelning samt redovisande, hafva Fullmäktige
likaledes hos Utskottet anmält en af t. f. Notarien vid Kommissariatets
Expedition A. Neijber, åt hvilken sagde befattning alltsedan år 1850 varit uppdragen,
gjord ansökning om detta arfvodes förhöjning; med anledning af hvilken
ansökning Fullmäktige, utom andra af sökanden uppgifna förhållanden, anfört: att
Rikets Ständer vid 1828, 1829 och 1830 års Riksdag för omförmälta bestyr
anslogo tvänne arfvoden å ett sammanlagdt belopp af 1,000 R:dr; att dessa arfvodens
belopp vid 1834 och 1835 års Riksdag minskades till 900 R:dr och vid
Riksdagen åren 1840 och 1841 ytterligare nedsattes till 800 R:dr, allt Banko;
hvarjemte befattningarne då sammanslogos; att, med hänsigt till den från 5 till 3
år förkortade tiden mellan Rikets Ständers lagtima sammanträden, hela arfvodet vid
1844 och 1845 års Riksdag bestämdes till endast 500 R:dr sagde mynt, vid
hvilket belopp detsamma under de trenne derpå följde Riksdagarne bibehållits; att
således vedergällningen för ifrågavarande befattning tid efter annan icke obetydligen
minskats, oaktadt göromåien blifvit besvärligare och af flera orsaker förökats; att
förrådet af Riksdags-tryck i sednare tider utvidgats och en stor mängd Kommittébelänkanden
tillkommit; att härigenom utdelningen, förut omfattande ett färre antal
särskilda handlingar, fördubblats; att rättigheten att erhålla dylika handlingar småningom
blifvit utsträckt samt kännedomen om dessa handlingars utlemnande genom
cirkulärer och offentliga kungörelser mera spridd, till följd hvaraf större och talrikare
reqvisitioner ingått; att den förut summariska räkenskapen erhållit en omständligare
och mera åskådlig uppställning; att, till vinnande af nödigt utrymme för
handlingarne, tidsödande omflyttningar och jemkningar af det gamla boklagret ofta
måst företagas; samt alt, på sätt Rikets sednast församlade Ständer beslutit, Riksdags-bandlingar
blifvit försända till de flesta Läns-residenser. Fullmäktige hafva
derjemte yttrat, att, i betraktande af do betydligt ökade göromåien och den stegrade
lefnadskostnaden under den tid, som förflutit sedan arfvodet nedsattes, ansåge
Fullmäktige sig desto hellre böra hemställa, att arfvodet åter måtte bestämmas till
Åttahundra Riksdaler Banko, som den till stöd för arfvodets nedsättning till dess
9
Stats-Ulskoltels Memorial JYs 187.
nuvarande ringa belopp åberopade omständigheten, att Riksdagarne numera återkomma
hvart tredje år, syntes icke hafva bordt till en sådan nedsättning föranleda,
enär besväret med haudlingarnes emottagning, vård och utdelning vore i det närmaste
lika stort, antingen Riksdagarne inträffade hvart femte eller hvart tredje år.
Enär Rikets Ständer under föregående Riksmöten niedgifvit, att särskilda af
Rikets Ständer bestämda arlvoden finge tilldelas den tjensteman vid Riksgälds-kontoret,
som hade sig uppdraget att emottaga, vårda, utdela och redovisa omförmalda
handlingar, så, och med afseende å ej mindre de af Fullmäktige anförda förhållanden,
än den ökning i sagde göromål, sorn under denna Riksdag förorsakats genom
den af Rikets nu församlade Ständer beslutade utdelningen af större delen utaf
de bland ifrågavarande handlingar förvarade kommitté-betänkanden samt lag- och
författnings—förslag, har Stats-Utskottet, som förmodar, att genom en förändrad
reglering af tjenste-göromålen inom Rikgälds-kontoret nu ifrågavarande bestyr och
dertill hörande åligganden kunna, utan att särskild vedergällning derför beböfver anvisas,
framdeles förenas med en eller annan af de vid detta verk befintliga ordinarie
tjenste-befattningar, ansett sig böra tillstyrka,
att ett belopp af Ett Tusen Tvåhundra Riksdaler Riksmynt må af
Fullmäktige i Riksgälds-konloret få disponeras till arfvode, under tiden
från innevarande Riksdags början till och med 1859 års slut,
för emottagningen, vårdandet och utdelningen samt redovisningen af
ej mindre alla de tryckta Riksdags-protokoiler med dertill hörande
Bihang, som, till följd af Rikets Ständers beslut, redan blifvit eller
framdeles varda till Riksgälds-kontoret aflemnade, än äfven alla andra
från trycket utgifna handlingar, hvilka, för att bland Riks-ståndens
ledamöter utdelas, äro eller hädanefter varda af Riksgäldskontoret
emottagna; börande den, som erhåller detta arfvode, jemväl
vara förpligtad att, utan särskild ersättning, dels vaka deröfver, att
då, under tiden mellan Riksdagarne, sådana handlingar, som skola
intagas i Bihanget till Riks-ståndens Protokoller, komma att tryckas,
det härför erforderliga antal exemplar varder afdraget, dels ock
samma exemplar, efter deras tryckning, emottaga och vederbörande
vid Riksdagens början tillställa.
1 händelse hvad Utskottet nu tillstyrkt varder bifallet, torde Rikets Ständer
derjemte angående tiden för ifrågavarande arfvodes utbetalning föreskrifva:
att halfva beloppet får utbetalas, sedan de öfverblifna exemplaren af
Riks-ståndens tryckta Protokoller för nu pågående Riksdag blifvit
till Riksgälds-kontoret aflemnade, men att den återstående hälften
af samma arfvode icke må utgifvas förr än ofvanbemälde åligganden
under år 1859 blifvit vederbörligen fullgjorda.
Siats-Utskottets Memorial 187.
7
Sedan Rikets åren 1850 och 1831 församlade Ständer dels beviljat ett särskildt
arfvode af 66 R:dr 32 sk. Banko för den, genom en hos Expeditions-Utskottet
anställd vaktbetjent, verkställda utdelning af Bihanget till 1847 och 1848
års Riksdags-protokoller tillhörande handfingar, som först efter samma Riksdags
slut från trycket utkommit, dels medgifvit, att ett belopp af 50 R:dr sagde mynt
finge, enligt Tryckfribets-kommittéris disposition, utbetalas för utdelningen af enahanda,
genom bemälde Kommittés försorg, efter slutet af 1850 och 1851 års
Riksdag tryckta handlingar, har, enligt hvad Fullmäktige i Riksgälds-kontoret anmält,
samme hos Expeditions-Utskottet vid sednaste Riksdag jemväl anställde vaktbetjent,
som, efter verkställandet af omförmälda handlingars utdelning efter förutgångna
Riksmöten, åtnjutit derför beviljade arfvoden, anhållit om enahanda vedergällning,
eller 50 R:dr Banko, för det han, i den mån tryckningen af Bihangshandlingarna
efter sistförflutna Riksdag fortgått, verkställt utdelningen af desamma;
men son» de af Rikets Ständer i afseende på bestridande af kostnaderna för nyssnämnde
Riksdag meddelade föreskrifter icke innefattade något stadgande, angående
ersättningen för ofvannämnde handlingars utdelande, hade Fullmäktige ej funnit sig
kunna bevilja det sökta arfvode!.; men då sökanden, Vaktmästaren hos Kongl. Förvaltningen
af Sjöärendena, 11. Wallin, vederbörligen fullgjort den honom uppdragna
utdelningen af ifrågavarande tryckta Riksdags-handlingar och derigenom onekligen
förvärfvat sig anspråk på vedergällning för det biträde, hvarmed han härvid under
mer än ett halft år tillhandagått, hafva Fullmäktige hos Stats-Ulskoltet anmält och
förordat denna ansökning; hvarjemte, och då efter innevarande och kommande Riksdagar
förestode enahanda utdelning af Bihanget till Riks-ståndens Protokoller tillhörande
handlingar, hvilka först efter Riksdagens slut kunna från trycket utgifvas.
Fullmäktige tillika hemställt, att, såsom godtgörelse för framtida utdelning af de, sedan
Rikets Ständer åtskiljts, tryckta och till Bihanget för näslföregångna Riksdag
hörande handlingar, ett belopp af Sjuttiofem R:dr R:mt måtte, efter hvarje Riksdags
slut, enligt Tryckfrihets-kommitténs disposition, på lika sätt som öfriga utgifter för
samma Riksdag, få från Riksgälds-kontoret utbetalas för verkställandet af ifrågavarande
handlingars utdelning sedan bestyret med desammas tryckning öfvertagits af
förrbemälde kommitté.
Under åberopande af Rikets Ständers förut i enahanda hänseende fattade beslut,
anser sig Stats-Utskotlet böra
tillstyrka bifall till hvad Fullmäktige sålunda hemställt, angående arfvodes
beviljande för utdelningen af ofvanberörde, Bihanget vid ej
mindre sednast förlidne, än innevarande och kommande Riksdagar
tillhörande och efter Riksdagens slut tryckta handlingar.
Stockholm den 15 December 1857.
8
Stats-Ulskoltets Utlåtande Jt? 188.
JK 188.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Dec. 1857, kl. 3 c. m.
Utlåtande, angående särskilda arfvodens beviljande får verkställigheten
af Riksdag s-kostnadernas betalning, samt granskningen
af de å dessa kostnader afgifna räkningar och
reqvisitioner.
(R:gs-Afd.)
Efter det Rikets Stander vid 1828, 1829 och 1850 års Riksdag beslutit,
att alla kostnader eller utgifter, som genom Rikets Ständers sammanvaro föranleddes,
skulle omedelbart bestridas af Riksgälds-kontoret, hafva, i öfverensstämmelse
med Fullmäktiges derom gjorda framställningar, särskilda arfvoden varit al Rikets
Ständer beviljade för de tjenstemän vid sagde verk, som haft sig uppdraget att
verkställa utbetalningarne utaf Riksdags-kostnads-roedlen ocb upprätta redogörelserna
för de till dessa kostnaders bestridande anordnade summor samt granska inkomna
räkningar och reqvisitioner å sådana kostnader. Dessa arfvoden bestämdes vid ofvannämnde
Riksdag till ett sammanlagdt belopp af 675 R:dr samt vid 1834 och
1835 äfvensom vid 1840 och 1841 års Riksdag till 266 R:dr 32 sk. för ulbetalningarnes
besörjande ocb redogörelsens upprättande samt till 133 R:dr 16 sk. för
räkningarnes granskning. Vid derpåföljde 3:ne Riksdagar utgjorde samma arfvode
200 R:dr för det förra och 100 R:dr för det sednare bestyret. Under sednast
förflutna Riksdag höjdes utbetalniogs-arfvodet till 300 R:dr och gransknings-arfvodet
till 150 R:dr, allt Banko. Med afseende å vedergällningen för enahanda bestyr
under loppet af innevarande Riksdag, hafva, uti härom till Stats-Utskollet aflåten
skrifvelse, Fullmäktige, som, efter erhållen underrättelse om Rikets nu församlade
Ständers beslut angående Riksdags-kostnadernas bestridande af Riksgälds-kontoret,
meddelat de för verkställigheten häraf erforderliga föreskrifter och, bland annat, förordnat,
att dervid förefallande utbetalningar skulle ske medelst kontanta penningar
och icke, såsom alla andra Riksgälds-kontoret ålagda utgifter, genom assignationer
på Kontorets räkning i Rikets Ständers Bank, hemställt, att, då de tjenstemän, som
åtagit sig de med Riksdags-koslnaderuas liqviderande förenade mödosamma och ansvarsfulla
göromål, derigenom erhållit en ganska betydlig tillökning i sina vanliga
tjensteåligganden, och då de vid föregående Riksdagar för enahanda bestyr anvisade
arfvoden
Stats-Ulskollcls Utlåtande M 188.
9
arfvoden icke motsvarat göromålens vigt och trägenhet, förhöjning af ifrågavarande
arfvodens belopp måtte under denna Riksdag beviljas, och att alltså arfvodet för
den tjensteman, hvilken fått sig uppdraget verkställa meranämnde utbetalningar och
upprätta redogörelsen för Riksdags-kostnads-medlen, måtte bestämmas tili 500 R:dr
Banko och arfvodet för den tjensteman, som har sig ålagdt att granska reqvisilionerna
och räkningarne, lill 250 R:dr samma mynt.
Utom denna framställning har Stats—Utskottet angående förevarande ämne
emottagit en inom Borgare-Ståndet af Herr J. G. Schvan väckt motion, deruti de
arfvoden, hvarom nu är fråga, blifvit föreslagna till samma belopp, hvartill vedergällningen
för ofvanberörde göromåls verkställande under sednaste Riksdag bestämdes
utaf bemälde Riks-stånd äfvensom af Preste-Ståndet, eller 400 R:dr Banko för
Riksdags-kostnads-medlens utbetalande och 200 R:dr för räkningarnes granskning.
Som vid alla i sednare tider hållna Riksdagar särskilta arfvoden varit af Rikets
Ständer beviljade för de 2:ne tjenstemän inom Riksgälds-kontoret, som besörjt
derunder förefallna liqvider för de genom Rikets Ständers sammanvaro föranledda
och nämnde verk till betalning ålagda kostnader samt verkställt det vid dessa i i q v i —
der erforderliga revisions-arbete, så och enär arfvodena för tjenstgöringen hos Riksstånden
och Utskotten under denna Riksdag blifvit förhöjda, har Utskottet, med derjemte
fästadt afseende å Riksdagens längd, funnit sig böra tillstyrka bifall till den
af Fullmäktige i fråga om oftanärnnde arfvoden gjorda framställning; hvadan Utskottet,
lika med Fullmäktige, får hemställa,
att Rikets Ständer vid innevarande Riksdag må bevilja ett arfvode
af Sjuhundra femtio R:dr R:mt för den tjensteman vid Riksgäldskontoret,
hvilken fått sig uppdraget verkställa de för Riksdags-kostnadernas
liqviderande erforderliga utbetalningar samt upprätta redogörelsen
för Riksdags-kostnads-medlen, äfvensom ett arfvode af Trehundra
sjuttiofem R:dr R:mt för den tjensteman vid samma verk, sorn
har sig ålagdt alt granska reqvisitionerna och räkningarne å ifrågavarande
kostnader.
Slockholm den 15 December 1857.
Dih. lill R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 5 Band. 25 Udft.
Q
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1857.
Stats-Utskollels Utlåtande S-.o 189.
i
i\;o 189.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Dec. 1857, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om medels anvisande
till inköp eller expropriation af fasta egendomen
N:o ■/ på Riddareholmen.
(I. A.)
Till Stals-Utskotlels handläggning hafva från hvart och ett af Hiks-Ståndeu blifvit
öfverlemnade särskilda motioner i ofvan uppgifna ämne, hvilka äro väckta: hos
Ridder skåpet och Adeln af Grefve Eric Sparre, hos Presle-Ståndet af Professoren
Lindgren, hos Borgare-Ståndet af Herr J. Uppling och hos Bonde-Stån~
det af vice Talmannen Anders Andersson. Dessa framställningar äro af hufvudsakligen
enahanda innehåll, och inhemtas deraf, att sedan, på grund af ett med
slerbhus-delegarne efter framlidne Stads-majoren Johau Wedberg den 18 Augusti 1855
upprättadt köpekontrakt, Ågréen vid Kongl. Akademien för de fria konsterna, A. Fornander,
raol en köpeskilling af 73,000 R:dr Banko blifvit egare till den under N:o 1
i qvarteret Riddareholmen belägna fasta egendom, allmänt känd under namn af“Geijerska
huset,K hvars nu (ill en del raserade åbyggnad sträcker sig från Riddareholmskanalen
inemot kyrkan, och han derefter den 12 påföljde November detta sitt köp
Bih. till R. St. Prof. 1856 $ 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 26 Häft. 1
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 189.
å Grosshandlaren A. O Wallenberg transportera!, hade under lagfartstiden det kommit
till Stockholms Stads Drätsel-kommissions kunskap, hurusom Herr Wallenberg ämnade
att, i stället för den på tomtens norra del åt Birger Jarls torg befintliga låga byggnad,
uppföra ett stenhus, som, enligt hvad den hos vederbörlig auktoritet till fastställelse
företedda ritningen utvisade, skulle blifva af så kolossala dimensioner, att den minnesrika
och i arkitektoniskt afseende märkliga Riddareholmskyrkan skulle af densamma
komma att nedtryckas och synas obetydlig från alla de punkter, der den blefve jemte
den nya byggnaden åskådlig, hvarförutan kyrkans östra del, innefattande koret och de
Kongl. Grafkapellen, skulle deraf till större delen bortskymmas och kyrkan blifva för
ökad eldfara utsatt. Hufvudsakligen till förekommande häraf, och för att i stället, genom
delars af tomten afrödjande och planerande, bereda åt kyrkobyggnaden ett mera
fristående läge än den hitintills haft, men äfven till erhållande af utrymme för en
strandgata invid Hiddareholmskanalen, hvartill en staden tillhörig tomlremsa af 4 lil! 5
alnars bredd utefter tomtens gränslinea mot kanalen ej var tillräcklig, utverkade sig
Drätsel-kommissionen, efter bemyndigande af Stadens Magistrat och Borgerskapets Herrar
Äldste, den 28:de Mars nästlidet år stämning å Herrar Fornander och Wallenberg,
samt yrkade att staden, såsom egare af förstnämuda tomtremsa, hvilken för det dermed
afsedda ändamålet var för trång, måtte, med stöd af 7:de kap. 5 § Jorda-balken,'
tillerkännas rätt till nabolösen af den ifrågavarande egendomen, hvilket åter af Fornander
och Wallenberg bestreds, hvarjemte en skyldeman (ill aflidne Slads-majoreu Wedberg
samtidigt uppträdde med påstående att få egendomen i börd inlösa. Sistnämnde
omständighet betog visserligen Drätsel-kommissionen ali utsigt att kunna göra sin påstådda
naborätt mot skyldemannens bättre rätt gällande, och Kommissionen kudde sålunda
strax hafva återkallat sin talan, men då af en vid denna tidpunkt utaf Chefen
för Kongl. Maj:ts Finans-departement hos Kongl. Öfver-intendents-embetet gjord och
af bemälde limbete med Drätsel-kommissionen kommunicerad framställning inhemtades,
att fråga uppstått om Kådig proposition lill Rikets då snart sammanträdande Ständer
om anslag till egendomens exproprierande för Statens räkning samt Kommissionen gjorde
sig förvissad alt ändamålet med en sådan åtgärd vore enahanda med det Kommissionen
för egen del sökt åstadkomma, ansåg Kommissionen sig böra tills vidare fortsätta rättegången,
för att såmedelst hålla saken uppe, intilldess Rikets Ständer öfver den förväntade
Kongl, propositionen sig yttrat, helst Grosshandlanden Wallenberg af rättegången
hindrades att påbörja den tillämnade byggnaden, hvars värde skulle för Staten
hafva ökat inlösnings-summau.
Rättegången fortgick sålunda i första instansen till den 13 Juli innevarande
år, då Drätsel-kommissionen, efter att hafva inhemtat, att den förväntade Kongl.-propositionen
ej skulle komma att till Ständerna atlåtas, återkallade sitt käromål, hvilket det
vid sådant förhållande skulle hafva varit fruktlöst att längre fortsätta, hvarefter och sedan
den mellankomne bördemannen, hvilkens afsigt sannolikt endast var att tillintetgöra
stadens rätt till nabolösen, äfven återkallat sin talan, Grosshandlanden Wallenberg nu
-
Stals-Ulskollets Ullälatide N:o 189.
8
mera är af egendomen i full besinning, och följaktligen oförhindrad att verkställa sin
förut omnämnda plan, att å den nordvestra delen af dess tomt uppföra en palatslik
byggnad, hvarigenom icke allenast Riddareholms-kyrkan, detta på fosterländska minnen
så rika, och genom sin byggnads-slil utmärkta national-monument, skulle komma att
nästan helt och hållet undanskymmas, utan äfven en annan väsentlig olägenhet uppkomma,
som syntes högeligen förtjena att af Rikets Ständer behjertas, enär genom den
ifrågavarande tomtens bebyggande icke blott vägen till deras hus skulle komma att
inskränkas till en trång oansenlig gränd, utan äfven det förut, (ill följd af kringliggande
byggnader, knappa dagsljuset i Ståndens sessionsrum blifva ytterligare förminskadt.
För att nu åt Riddareholms-kyrkan och Ständernas hus säkerhet för framtiden
mätte beredas, att icke genom privata byggnader vidare instängas, gåfves, enligt hvad
motionärerne anfört, ingen annan utväg än att Grosshandlanden Wallenbergs ifrågavarande
hus och tomt af Staten exproprierades, hvarefter tomten antingen kunde i sin
helhet afrödjas och till Birger Jarls torg utläggas, hvarigenom ändamålet med dess inlösen
skulle fullständigast ernås, och en öppen plats invid såväl kyrkan som Ständernas
hus beredas, eller ock med endast norra delen deraf så förfaras, men den på
södra delen befintliga stenhusbyggnad bibehållas och med tillhörande stycke af tomtplatsen
för Statens räkning användas eller försäljas. I sednare fallet kunde med säkerhet
antagas, att minst hälften af lösesumman för det hela blefve Stats-verket godtgjord,
hvarförutan i hvilken händelse som helst, staden, enligt hvad Drätsel-kommissionen i
svar å Chefens för Kongl. Finans-departementet här ofvan omförmälda framställning
förklarat, vore villig alt i lösen för så stor del af tomten, som för en strandgatas anläggande
erfordras, utgifva hvad derför, i förhållande till lösesumman för hela fastigheten,
efter afdrag af åbyggnadens värde, sig belöper.
På grund af dessa förhållauden hafva ofvanbemälde motionärer föreslagit att
medel måtte anvisas till expropriation för Statens räkning af förutnämnda, Grosshandlanden
Wallenberg nu tillhöriga fastighet, samt att med densamma derefter måtte i enlighet
med ettdera af de uu framställda alternativen förfaras.
Stats-Utskottet, som icke allenast inser och erkänner angelägenheten deraf, att
Kiddareholmskyrkan, en af landets dyrbaraste uational-monumeuter, skyddas från att blifva
nedtryckt och undanskymd genom uppförandet i dess nära grannskap af en storartad
enskild byggnad, utan ock anser det vara af synnerlig vigt för det allmänna, att
komma i besittning af de å Riddareholmen befintliga egendomar, af hvilka för närvarande
utom det s. k. Geijerska huset, endast några få egas af enskilde, men de flesta tillhöra
Staten, har följaktligen funnit de i detta hänseende gjorda framställningar vara
förtjenta af all uppmärksamhet hos Rikets Ständer. Då Utskottet derjemte inhemta!,
att, på sätt motionärerne antydt, verkställandet af ofvannämnda byggnads-förelag icke
lärer vara ämuadt att uppskjutas längre än till dess nödiga förberedelser hunnit vidtagas
och en tjenlig årstid derför inträffat, torde denna fråga icke heller få anses af
den beskaffenhet, att dess afgörande lämpligen kunde uppskjutas till en kommande
4
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 189.
Riksdag; utan synes det vara nödigt, att, såvida Staten skall, utan allt för stora uppoffringar,
komma i besittning af ifrågavarande egendom, åtgärder för sådant ändamål
varda under nu pågående Riksmöte utaf Rikets Ständer vidtagna.
Beträffande åter beloppet af de medel, som för inköpandet af denna egendom
må kunna erfordras och vilkoren för deras beviljande, hafva motionärerne särskildt fästat
uppmärksamheten derå, att Stats-verket kunde till en betydlig del tillförsäkra sig om
godtgörelse för dessa kostnader, dels derigenom att Stockholms stad förpligtades att,
enligt sitt redan gjorda anbud, sedan Staten blifvit egare af egendomen, inlösa så stor
del af tomtplatsen, som erfordrades för en tillämnad strandgatas anläggande invid Riddareholms-kanalen
och dels genom att försälja södra delen af tomtplatsen med derå befintliga
stenhusbyggnad, enär det icke vore alldeles nödvändigt, att denna plats afröjdes, för att bereda
ökadl utrymme invid Riddareholms-kyrkau och Ständernas hus; — men ehuru Utskottet, vid
frågans bedömande, finner de nu anförda omständigheterna förtjena allt afseende, såsom
ådagaläggande att Stats-verkels kostnad för ifrågavarande ändamål icke bör uppskattas
till den blifvande köpeskillingens hela belopp, då en betydlig del deraf framdeles kan
varda Stats-verket ersatt, anser Utskottet likväl icke lämpligt, hvarken att utgången af
denna fråga nu göres beroende af en öfverenskommelse i nyssnämnda hänseende med
Stockholms stad, eller att Rikets Ständer för närvarande meddela några bestämmelser
om sättet för egendomens användande, helst Utskottet hyser den öfvertygelse, att denna
egendom, med afseende å dess belägenhet och tomtens vidsträckta areal, har så stora
företräden, alt någon tvekan knappast kan uppstå om dess användbarhet och lämplighet
för hvilket som helst af de allmänna behof, hvarför bvggnads-platsers anskaffande redan
blifvit eller framdeles kan varda ifrågasatt.
På grund häraf och då Utskottet inhemta!, att nuvarande egaren til! oftanämnde
egendom redan i anledning af köpet fått vidkännas åtskilliga kostnader, hvadan den af
honom gifna köpeskilling icke utan någon förhöjning torde kunna läggas till grund för
det förmodade priset vid en blifvande försäljning, har Utskottet ansett att en summa af
140,000 R.dr Riksmynt bör för ifrågavarande ändamål till utgående från Riksgäldskontoret
anvisas; — och får Utskottet således, under förutsättning att dess i detta ämne
uttalade åsigter vinna Rikets Ständers godkännande, tillstyrka,
att uti skrifvelse lill Kongl. Maj:t Rikets Ständer i underdånighet
anmäla, att de å Riksgälds-kontoret (ill Kongl. Maj:ts disposition
anvisat en summa af 140,000 R:dr Riksmynt alt, i mån af behof,
användas till inköp för Statens räkning af egendomen N:o 1
på Riddareholmen, i den händelse att Kongl. Majit, vid Nådig pröfning
af detta ärende, finner en sådan åtgärd vara för det allmänna
nyttig och lämplig.
Stockholm den 15 December 1857.
Stats-Ulskottets Utlåtande N.-o 189. ö
Reservationer:
af Prosten Berlin'.
“Då jag instämt uti den af Utskottet yttrade åsigt om vigten för det allmänna
af ali blifva egare lill ifrågavarande egendom, (Jeijerska huset å tomten N:o 1 Riddareholmen,
kan jag deremot icke biträda det beslut, hvari Utskottet slädnät, eller att tillstyrka
Rikets Ständer härför anvisa en bestämd summa af 140,000 R:dr Riksmynt.
Det är en gammal regel, att, om man vill ändamålet, så måste man vilja medlet;
men hvem kan väl i förevarande fråga garantera, alt Staten kan emot den föreslagna
summan blifva egare till den nämnda fastigheten? Utskottet har upplyst, att alla försök,
att genom rättegångar frånvinna nuvarande egaren hans i laga ordning förvärfvade
fastighet misslyckats. Jag har mig ock bekant, att han redan för 1 */2 år sedan
kunnat betinga sig en vida större löseskilling, än den Utskottet nu föreslår Rikets Ständer
att dertill anvisa. Ilan ingick ej derpå, och han har, så vidt jag kunnat förnimma,
hvarken till Staten eller (ill någon enskild person utbjudit egendomen till salu. Huru vill
man då förmå honom att mot sin vilja sälja densamma, om man icke vill begagna det
i lag föreskrifna sättet, nemligen att genom expropriation tvinga honom dertill?
Då jag varmt intresserar mig för att de ändamål, som molionärerne åsyftat, skola
vinnas, har jag ansett mig burar reservera mig mot Utskottets beslut och till antagande
hos Rikets Ständer framlägga det förslag, hvarom Inkomst-afdelningens Ledamöter sig
förenat, nemligen:
att för egendomens inköp eller expropriation en summa af 140,000 R:dr
Riksmynt borde till utgående frän Riksgälds-kontoret såsom för slag s-anslag
anvisas, samt att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse (ill Kongl.
Majit, jemte anmälan om de förhållanden, som föranledt Rikets Ständer att
besluta inköp eller expropriation för Statens räkning af ifrågavarande egendom,
för hvilket ändamål ett förslags-anslag af 140,000 R:dr Riksmynt blifvit
å Riksgäldskontoret anvisadt, i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes i Nåder föranstalta om verkställandet af detta beslut på det sätt
Kongl. Majit kan finna lämpligast och för Staten förmånligast, samt att Kongl.
Majit derefter måtte till Rikets Ständer aflåta Nådig framställning om berörda
egendoms framtida användande®.
Häruti instämde Doktor Gumaelius.
Af Herrar Björck och Falhem samt Riksdags-fullmäktige Ola Månsson från
Christianstads och Anders Eriksson från Elfsborgs län, hvilka ansågo att Utskottet
bordt afstyrka bifall å de i detta ämne väckta motioner.
6
Stals-Ulskottels Utlåtande N:o 190.
N:o 190.
Ånk. till Exp.-Utsk. den 16 Dec. 1857, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om bestämmande af
större areal för gärde mantalet inom Bodums pastorat
af Wester-Norrlands län.
(I. A.)
Riksdags-fullmäkligen Pehr Östman från Westernorrlands län har uti en inom
Bonde-ståndet väckt, till Stats-Utskottel remitterad motion, anfört, hurusom det för samma
län den 23 September 1856 upprättade och Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes pröfning
underställda nya afvittrings-förslag innehöll, blaud annat, alt 2,500 tunnland, enligt Kongl.
Afviliriugs-stadgan den 10 Februari 1824, bestämdes såsom den högsta arealen för
hvarje gärde-mantal inom Bodums pastorat. Detta stadgande hade i motionärens hembygd
väckt mycken oro, enär det vore allmänt kändt, att ingen nybyggare, om ock begåfvad
med större arbetsförmåga, kunde, äfven vid iakttagande af ali omtanka och sparsamhet,
inom en så inskränkt areal förskaffa sig ens den torftigaste bergning. I anseende
till ängs-markens spridda belägenhet och ringa afkastning kunde äfven af ett helt
mantal med denna areal ej påräknas nödigt vinterfoder för behöfliga kreatur under 8
månader, äfvensom tillräckligt mulbete unde? sommaren, i följd af markens sterila beskaffenhet,
svårligen kunde erhållas. Åkerbruket, som i dessa trakter alltid försvårades
genom klimatets hårdhet, lemnade icke heller någon säker vinst, och ehuru boskaps
-
Stals-Ulskottets Utlåtande N:o 190.
7
skötseln borde kunna med fördel bedrifvas, skulle äfven denna näring ej göra några
väsentliga framsteg i anseende till de hinder för dess utveckling, som förefunnos i den
nya afvittrings-stadgan. Följden häraf blefve att församlingarnes fattigvård öfver bäfvan
betungades med många utblottade nybyggare-familjer. För alt nu i möjligaste måtto undanrödja
dessa missförhållanden, har motionären föreslagit, att ett större tunnlandtal
måtte bestämmas för hvarje gärde-mantal inom Bodums pastorat, nemligen 3,750 tunnland
af graderad eller 5,000 tunnland af ograderad mark, hvilken areal någorlunda
motsvarade behofvet för en nybyggares tarfliga utkomst och äfven blifvit fastställd såsom
maximum för nybyggare i Jemtlands län samt i Hafverö socken i Westernorrlands
län.
1 afseende å denna fråga har Utskottet inhemta!, alt en del hemmansegare i
Fjellsjö socken af Bodums pastorat i början af innevarande år hos Kongl. Maj:t framställt
den underdåniga anhållan, att med ändring af 3:dje § uti gällande afvitlringsstadga,
Kongl. Majit måtte för de svaga socknar, som gränsa mot Fjellen och Lappmarken,
i Nåder förordna, att hvarje helt mantal må, då tillgå ngen sådant medgifver,
tilldelas från -3,500 till 5,000 tunnland uti inegor samt skog och utmark, äfvensom
att för sökandernes ort 3,500 tunnland graderad mark på hvarje helt gärde-mantal
måtte blifva i Nåder bestämdt, i likhet med hvad, efter, deras förmenande, uti afvittrings-stadgan
för Jemtlands län vore medgifvet.
Kongl. Majits och Rikets Kammar-kollegium, hvars utlåtande häröfver blifvit i
Nåder infordradt, har i sådant afseende anfört att, hvad anginge det af sökanderne åberopade
förhållandet med Jemtlands län, den för detta län gällande afvittrings-stadga af
den 8 December 1820 icke gåfve åt ansökningen det stöd, sökanderne förmena, enär,
jemlikt samma stadga, utrymmet för ett helt mantal inom Jemtland är bestämdt från 500
till högst 3,000 tunnland duglig mark. Väl vore såsom ett undantag från berörde
allmänna stadgande uti 8 punkten af Kongl. Brefvet den 14 Juni 18 26 för provinsens
fjelltrakter medgifvet, att hemmanens egoslag derstädes skulle bestämmas efter jordens
uppskattade värde och hvarje helt mantal tilldelas i inegor oell slott 80 samt i skog
och betesmark 220 tunnland eller tillsammans 300 tunnland graderad mark på hvarje
helt mantal, dock alt i ingen händelse området för ett fullt mantal i areal finge öfverstiga
4,500 tunnland; men enär Fjellsjö socken, såsom belägen i södra Ångermanland,
hvarken i anseende till jordmån eller klimatiska förhållanden kunde på något sätt komma
i jemförelse med Jemtlands af naturen vanlottade fjelltrakter, folie så mycket bjertare
i ögonen det öfverdrifna i sökandernes underdåniga begäran att för sina hemman
erhålla ända lill 3,500 tunnland graderad mark på ett helt mantal eller 3,200 tunnland
sådan mark mer än hvad för ofvannämnda fjelltrakter är bestämdt, utan någon begränsning
derjemte af den areal i skog och mark, som högst skulle på ett hemman om
nämnde skattetal belöpa. Beträffande ansökningen i öfrigt har Kollegium i underdånighet
upplyst, att, sedan, vid en under åren 1830 till och med 1838 förrättad afvittring
inom Fjellsjö jemte Bodums och Tåsjö socknar, den emot afvittrings-stadgan stri
-
s
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 190.
dande grund för mantalets bestämmande, ehuru i vida mindre grad än sökanderne nu
vilja göra gällande, blifvit följd, alt 2,500 tunnland graderad mark tilldelats hvarje
hemman 0111 ett helt mantal och i förhållande derefter på mindre hemmansdelar, så
hade, på grund häraf och i enlighet med Kollegii den 6 April 1852 i ämnet afgifna
underdåniga utlåtande, Kongl. Maj:t, uti Nådigt'Bref den 11 påföljde Angusti, berörde
afvittrings-förrättning ogillat och densamma lill förnyad behandling i orten återförvisat,
hvarigenom fråga om högre tunnland-tals bestämmande för berörde socknar än hvad
Afvittrings-stadgau bestämmer, alltså redan blifvit af Kongl. Majit pröfvad och afgjord.
Sedermera hade, efter hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande upplyst, ny afvittring
inom nämnde socknar blifvit i öfverensstämmelse med Kongl. Majits högstberörda
Nådiga föreskrift verkställd och af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande genom Utslag
den 1 December nästlidet år afgjord, utan att, hvarken under afvittrings-förrältningens
fortgång eller sedermera, intilldess Kongl. Maj:ts Befallniugshafvandes Utslag
fallit, fråga uppstått att för hemman och lägenheter derstädes erhålla högre tunnlandtal,
än afvittrings-stadgau bestämmer. Ett upphäfvande af hvad sålunda med mycken
kostnad för kronan och enskilde blifvit under en mängd af år vid afvittringen inom
förstnämnde socknar tillgjordt och hvarigenom ett för det allmänna såväl som för ett
3törre antal enskilde personer önskvärdt slut blifvit uppuådt, skulle alltså ej allenast
vara stridande mot Kongl. Maj:ts och Kronans sannskyldiga nytta, än ock otvifvelaktig!
menligt inverka för större delen af nuvarande nybyggare derstädes, hvilka derigenom
komme att äfventyra besittningen af en del jord, vid hvars bibehållande de hittills ansett
sig tryggade, af hvilken anledning också, efter hvad Kongl. Jlaj:ts Befallningshafvande
upplyst, ingen af berörde nybyggare lånat sitt namn under den underdåniga ansökningen,
hvilken ensamt vore undertecknad af äldre hemmansegare, som genom erhållande
af ett högre tunnlandtal för sina hemman önska att tillgodogöra sig skogeu. Sedan
Kammar-kollegium på dessa skäl afstyrkt nådigt bifall till ofvanberörde underdåniga
ansökning, har Kongl. Majit genom Nådigt Bref den 6 nästlidue November förklarat sig
icke tinna skäl att derå fästa afseende.
Vid nu anförda förhållande och då den af motionären väckta fråga således helt
nyligen varit föremål för Kongl. Majits Nådiga pröfning och afgörande, får Utskottet
hemställa,
alt förevarande motion ej må till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
Stockholm den 15 December 1857.
Stats-Uts/cottels Utlåtande N:o 191.
9
N:o 191.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Dec. 1857, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:Is Nådiga Skrifvelse,
i fråga om eftergift af det f d. Landshöfdingen
i Götheborgs och Bohus län, Generalmajoren
Gillis Edenhjelm ådömda ersättningsansvar
för Kronans förlust till följd af Länsbokhållaren
Caspar Langlets bedrägliga för
hållande.
(I. A.)
Redan i den Nådiga proposition, sora Kongl. Maj:t under den 16 December
sistlidet år lill Rikets Ständer aflåtit, rörande eftergift af ersättnings-ansvar i nämnde
hänseende för f. d. Landshöfdingen, General-löjtnanten Herr Grefve Carl Gustaf Lö
wenhjelm,
f. d. tillförordnade Lands-kamererareu, Krono-fogden Anders Samuel Pettersson
och Lands-sekreteraren, Lagmannen Carl Engelblom meddelades, alt numera aflidne
Läns-bokhållaren i Götheborgs och Bohus län Caspar Langlet, hvilken fält sig af vederbörande
Lands-kantererare anförtrodt att utskrifva anordningar å de utaf allmänna
medel utgående understöd för utflyltnigar i följd af laga skiften inom länet och för
sådant ändamål innehaft den från General-landtmäteri-konloret hvarje år ankomna förteckning
å de anslagna beloppen, hade från och med Augusti månad 1837 till och
med Juni månad 1848 beredt sig tillfälle att åtkomma medel ur Landt-ränteriet sålunda
att han utskrifvit anordningar å dylika understöd dels flere gånger, lid efter
annan för en och samma utflyttning och dels till personer, åt hvilka understöd icke
varit anslaget, hvarefter och sedan dessa anordningar blifvit af Läns-sfyrelsen underBih.
lill R. St. Prot. 1856 §' 1857. 4 Sami, 1 Afd. 3 Band. 26 Haft. 2
10
Slats-lJtskotlets Utlåtande N:o 191.
skrifna, Langlet emot falska qvitlenser uppburit och sig till godo användt de oriktiga
anordnirigarnes belopp; äfvensom att General-majoren Gillis Edenbjelm, hvilken varit
dels tillförordnad och dels ordinarie Landshöfding i länet från den 22 November 1834
till den 19 Juni 1843, underskrifva anordniugar af ifrågavarande slag för belopp under
Lands-kamereraren Holmgrens tjenstetid af . . B:ko R:dr 3,332: 13. 4.
och under Läns-bokbällaren Aruoldssons tjenstgöring, såsom
t. f. Lands-kamererare  „ „ 809: — —
tillsammans B:ko B:dr 4,141: 13. 4.
varande bemälde Holmgren, Arnoldsson och Langlet med döden afgångue, Arnoldsson
förr än Langlets bedrägeri upptäcktes och de båda öfriga i cessions-tillstånd.
Sedan General-majoren Edenbjelm, bland andra, blifvit bos Kammar-rätten af
dess Advokat-fiskals-embete tilltalad för vållande lill en del af den förlust, som genom
Langlets bedrägliga förfarande tillskyndats Kongl. Maj:t och Kronan, meddelade
Kammar-rätten den 2 Maj 1S53, beträffande nämnde General-major, det Utslag, hvil
ket, på underdåniga besvär af honom, blef af Kongl. Majit den 8 September 185 4
fäststäldt, att, emedan, enligt den för Landsböfdingarne i Riket den 4 November 1734
utfärdade Instruktion, bemälde embetsman hade sig anförtrodd förvaltningen af alla till
Landtränterierna inflytande Kronan tillhöriga medel, hvartill följaktligen äfven hörde att
vaka deröfver, alt utbetalning af sådaue medel ej annorledes, än i förfaltnings-enlig
ordning, egde rum, samt i afseende på utanordnaude af utflytluings-medel vore, genom
Kongl. Kungörelsen den 25 Juni 1S30, särskildt föreskrifvel, alt Kongl. Majlis Befallningshafvande
skulle hålla noga hand och kontroll deröfver alt de för erhållande af
slikt understöd stadgade vilkor och förbindelser fullgjordes; med hvilket åliggande ock
måste i främsta rummet vara förenad skyldigheten att tillse, det icke någon till utllyttniugshjelp
oberättigad eller den der sådan till stadgadt belopp redan uppburit, måtte
deraf komma i åtnjutande; ty och som särskilda, bland handlingarne befintliga, af vederbörande
Lands-kamererare verkställda utredningar öfver de från och med år 1837 till
och med år IS4S af Kongl. Maj:ls Befallningshafvande i Götheborgs och Bohus län
samt Landshöfdinge-embetet derstädes utfärdade anordningar å utflyttnings-underslöd
utvisade, att af de utflyttuings-medel, Langlet beredt sig tillfälle att åtkomma, 4,1.4 f R.dr
13 sk. 4 r:st. blifvit ulanordnade af General-majoren Edenbjelm och denne embetsman,
enär han, jemlikt ofvan åberopade Instruktion, under ulöfningen af Landshöfdingebefattningen
ensam egt beslutande-rätt i alla till Läns-styrels'ens afgörande hörande
ärenden, och följaktligen äfven i anordniugs-frågor, ostridigt jemväl haft åliggande att i
sådana frågor undersöka och pröfva utgifternas behörighet samt för sina derutinnan
fattade beslut ansvara; alltså kunde General-majoren Edenbjelm icke undgå att af de
belopp, hvarå origliga anordningar blifvit af honom utfärdade, gälda hvad utaf den eller
de Landskontors-föreståndare, som anordningarne kontrasignera!, lagligen icke utkräfvas
eller af annan orsak ej godtgoras kunde; i följd hvaraf, och med åberopande af 1
Stats-Ultkottets Utlåtande K:o 191.
11
Kap. 12 § Rättegåugs-Balken, jemförd med Instruktionen för Landshöfdiugarne i Riket,
General-majoren dömdes att i förr omförmälda ordning till Kongl. Maj:l och Kronan utgifva
ersättning med Fyra Tusen Etthundra Fyratioen Riksdaler 13 sk. 4 r:st. Banko.
Då Kongl. Maj:t, på underdånig ansökning af General-löjtnanten Herr Grefve
Löwenhjelm och vid det förhållande, att han, i sin förra egenskap af Landshöfding i
Götheborgs och Bohus län, endast i andra rummet varit pligtig att kontrollera rigligheteu
af de anordningar han, på föredragning af vederbörande Lands-kamererare, beslutat,
och efter dennes kontrasignation undertecknat, men hvilkas öfverensstämmelse
med behöriga reqvisitioner det ålegat Lands-kamereraren i första hand att tillse, funnit
skäligt att, genom ofvanberörda Nådiga Proposition, lill Rikets Ständer öfverlemna,
huruvida icke anledning förefunnes att eftergifva den Herr Grefve Löwenhjelm i målet
ådömda ersättnings-skyldighet, med undantag af åklagarens provision, hade General-majoren
Edenbjelm, uti en till Kongl. Maj;t den 15 nästlidne Augusti ingifven underdånig skrift,
anhållit om Nådig framställning till Rikets Ständer, att äfven General-majoren måtte
från den honom ålagda betaluings-skyldighet befrias; — och enär för ifrågavarande
eftergift förekomme hufvudsakligen enahanda skäl, som legat till grund för Kongl.
Majlis ofvannämnda framställning i hvad angick Herr Grefve Löwenhjelm, har Kongl.
Haj:l, genom högstberörda den 28 i samma månad till Rikets Ständer aflåtna och af
samtliga Riks-Stånden till Stals-Utskottet remitterade Nådiga skrifvelse, till Rikets Ständer
öfverlemna!, huruvida icke anledning förefunnes att efterskänka jemväl den Generalmajoren
Edenbjelm ådömda ersättnings-skyldighet, dock med iakttagande, att det åklagaren
i målet tillkommande provisions-belopp icke borde i denna eftergift inbegripas.
Som Rikets nu församlade Ständer, med godkännande af Stats-Utskottets under
N:o 7 9 afgifna utlåtande, funnit godt bifalla Kongl. Maj:ts Nådiga framställning om
eftergift af åtskilliga embels- och tjenstemän, deribland äfven f. d. Landshöfdingen
Herr Grefve Carl Gustaf Löwenhjelm, ådömd ersättnings-skyldighet i anledning af f. d.
Läns-bokhållaren Caspar Långlots bedrägliga förhållande; så och då enahanda omständigheter,
hvilka föranledde Rikets Ständers beslut angående Grefve Löwenhjelms befriande
från berörde ersättniugs-ansvar, enligt hvad Kongl. Majit nu behagat i Nåder
meddela, äfven förekomma i afseende å f. d. Landshöfdingen General-majoren Gillis
Edenbjelm, får Utskottet, med åberopande af sitt i nyssnämnde fråga afgifna yttrande,
tillstyrka,
att ufven General-majoren Edenbjelm måtte befrias från ifrågavarande
ersättnings-ansvar, med undantag af det allmänna åkla
garen
tillkommande provisions-belopp.
Stockholm den 15 December 18 57.
STOCKHOLM, tryekt hot J. W. Landberg, 183T.
Stals-Utskollels Utlåtande M 192.
JM 192.
Ank. til! Exp.-Utsk. d. 20 Dec. 1887 kl. 2 o. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Betänkandet
JM 148,, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
Åttonde Hufvudtitel.
(U. A.)
Följande frågor uti nämnda Betänkande äro till Stats-Utskottet återremitterade:
l:o. Uti 32:a punkten å sid. 38 hade Utskottet nfgifvit yttrande med förslag
till stat för der uppräknade tolf högre elementarläroverk. Detta yttrande,
så vidt detsamma rörer uppförande å staten af ständige Rektorer, är af Borgareståndet
till Utskottet återremitteradt. Då emellertid Utskottets yttrande i denna
del blifvit af öfriga trenne Riks-stånd godkändt,
kan återremissen, emot 69 § Reg.-formen och 73 § Riksd.-ordn.,
icke till vidare åtgärd föranleda.
2:o. Utskottets i 68:e punkten gjorda framställning, innefattande afstyrkande
af bifall å väckta motioner om anslag till förhöjning af aflöningen för lärare m. 11.
vid Institutet för Blinda och Döfstumma, har Bonde-ståndet till Utskottet återremitterat;
men som Utskottets yttrande blifvit godkändt af de tre öfriga Riksstånden,
är. jemlikt 69 § Reg.-formen och 73 § Riksd.-ordn., frågan af Rikets
Ständer afgjord, hvadan Utskottet
icke kan dermed taga vidare befattning.
3:o. Af Utskottet afstyrktes i lll:e punkten bifall å väckt motion om beviljande
af ett förslags-anslag till ersättande af de förluster, lärare vid elementarläroverken
fått vidkännas till följd af stadgandet i K. Kungörelsen d. 11 Maj 1833
om lösen af kronotionde-spanmålen efter tio års medelmarkegångspris m. m.
Utskottets yttrande är återremitteradt af Preste-ståndet; 'men enär de öfriga
tre Riks-stånden godkänt detsamma, kan, jemlikt 69 § Reg.-f. Och 73 § Riksd.-o.,
någon åtgärd i anledning af återremissen icke ifrågakomma.
Stockholm den 17 December 1837.
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. å Sami. 1 Afd. 3 Rand. 27 Haft.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOII. BECKMAN, 1857.
Stals-Ulslcotlels Utlåtande JVg 193.
1
193.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Dec. 1857, kl. % 8 e. m.
Utlåtande, angående vackt fråga om ersättning till Majoren G.
M. Stjernsvärd i anledning af ett honom meddeladt, men
sedermera återkalladt uppdrag att utgifva en samling gällande
författningar rörande krigsmakten till lands.
(I. A.)
Från Ridderskapet och Adeln är till Stats-Utskottets behandling öfverlemnad
en uti ofvan uppgifna ämne af Herr G. M. Stjernsvärd väckt motion; och har vid
besvarandet af denna remiss Utskottet, för att underlätta frågans bedömande, ansett
lämpligt att först meddela en på officiela handlingar grundad framställning af de
förhållanden, hvilka föranledt det af Herr Stjernsvärd i omförmäldte hänseende
väckta ersättningsanspråk.
Sedan, jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande den 28 Juli 1837, Krigsrådet
C. D. Forsberg erhållit uppdrag, att, enligt fastställd plan och med biträde
af 2:ne utaf honom utsedde tjenstemän hos Krigs-kollegium, i sammandrag utarbeta
och utgifva en fullständig samling af gällande författningar och stadganden
rörande krigsmakteu till lands, men bemälde Krigs-råd, uti en till Kongl. Majrt
den 6 Juni 1844 ingifven skrift, jemte anmälan om de orsaker, som, i förening
med det honom särskildt gifna Nådiga uppdrag att, enligt Rikets Ständers vid nästföregångne
Riksdag yttrade önskan, samla och af trycket utgifva alla tid efter annan
meddelade och ännu till efterrättelse ländande stadganden rörande Rust- och Rotehållares
skyldigheter, vållat att redigerandet och utgifvandet af ofvanberörde större
förfaltnings-samling icke hunnit påbörjas, ehuru materialier dertill funnes till betydlig
del ordnade och i register sammanförda, underdånigst hemställt, att, då Krigsrådet
hade sig bekant att numera majoren Gustaf Mauritz Stjernsvärd hos Kongl.
Bih. lill R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 28 Haft. 1
2
Slals-Ulskotlets Utlåtande JVi 193.
Maj:t i underdånighet anmält sig vara sinnad af trycket utgifva ett arbete, kalladt:
Handbok för Militärer, och innehållande samling af gällande författningar för arméen,
under 29 titlar, deraf 5 redan i bokhandeln utkommit, och Majoren tillika i underdånighet
anhållit om understöd från Statens sida medelst inköp af visst antal
exemplar af nämnda arbete, hvilket till uppställning, syfte och brukbarhet vore
enahanda med det sammandrag af författningar för krigsmakten till lands, hvars
utarbetande blifvit Krigs-rådet Forsberg i Nåder uppdraget, men något understöd
af Staten icke syntes böra lemnäs till utgifvande samtidigt af 2:ne likartade arbeten,
hvilka således lämpligen kunde till ett sammanföras, Kongl. Maj:t måtte i
Nåder tillåta att Krigs-rådet Forsberg, som, emot åtnjutande af det honom personen
tillagda arfvode, 800 R:dr årligen, för utarbetande af sammandraget af författningar
rörande krigsmakten till lands, vore sysselsatt med utgifvandet af ofvanomförmälda,
på Rikets Ständers begäran anbefallda arbete till upplysning om Rustnings-
och Roterings-skyldigheterna, måtte, jemte de 2:ne, Forsberg till biträde anställde
tjenstemän, varda från befattningen med utarbetandet och utgifvandet af
Sammandrag af författningar för krigsmakten till lands skiljde och denna befattning
i stället öfverlemnas åt Majoren Stjernsvärd, med vilkor, bland annat, att bemälde
Major finge uppbära de 800 R:dr banko, som hittills varit de 2:ne Krigs-rådet
Forsberg biträdande tjenstemännen, ä 400 R:dr hvardera, såsom arfvoden bestådda;
så, och efter det Kongl. Krigs-koilegium, uti häröfver infordradt utlåtande, på anförde
skäl, afstyrkt Krigs-rådet Forsbergs skiljande från befattningen med utarbetandet
af ifrågavarande Sammandrag af författningar, hade merbemälde Krigs-råd,
den 17 derpåföijde Juli, till Kongl. Maj:t inkommit med en förnyad skrift i samma
ämne, deruti han, under förmälan, att, ehuru bans göromål såsom Ordinarie Ledamot
bos Krigs-kollegium, jemte sysselsättningen med det honom i Nåder anförtrodda
arbete med sammandragandet af indelta Regementenas knektekontrakt och
dithörande stadganden, lemnade honom föga tid för redigerandet af den större för—
fattnings-samlingen, han ändock ingalunda ville undandraga sig att deråt lemna allt
det biträde, som af honom kunde åstadkommas, i underdånighet hemställt, att fullbordandet
och utgifvandet af meranämnde arbete, under titel: Samling af gällande
författningar för arméen, dess styrelse och förvaltning, måtte åt Krigs-rådet och åt
Majoren Stjernsvärd, under gemensam ansvarighet, i Nåder anförtros på vissa, i
särskilta punkter aogifna vilkor; och hade Majoren Stjernsvärd, uti ett denna skrift
åtecknadt yttrande, förklarat sig villig att, mot åtnjutande af föreslagna förmåner,
det omförroälda redaktionsarbetet öfvertaga och, på sätt framställdt blifvit, fullgöra;
äfvensom Majoren, uti särskildt ingifven underdånig skrift, anhållit att 400 exemplar
af de utaf honom redan utgifna S titlar af Handbok för militärer måtte genast,
efter subskriptionspris, varda af Statsmedel inlösta, emot förbindelse å hans
sida att framdeles i arbetet göra de rättelser, som kunde finnas nödiga eller af
Kongl. Maj:t i Nåder anbefallas.
Ståls-Utskottets Utlåtande M 193.
3
Vid underdånig föredragning af detta ärende, och sedan upplyst blifvit, att
det Krigs-rådet Forsberg lemnade uppdrag att utarbeta en författnings-sainling för
krigsmakten till lands ej längre fortskridit, än att åtskilliga för redaktionen af be
rörde
förfatlnings-samling erforderlige materialier blifvit samlade och ordnade, hvaraf
dock ännu återstode samlandet af Kongl. Bref och författningar för tiden före år
1700 och för åren 1708 till och med 1718, bar Kongl. Maj:t, genom Nådigt
Bref den 8 Augusti 1844, enär angeläget vore, icke allenast att Statsverkets årligen
gjorda dryga uppoffringar för detta arbete, så snart som möjligt, upphörde,
utan ock att det allmänna, medelst en påskyndad utgifning af författnings-samlingen,
finge med första draga någon fördel af de kostnader, som derpå blifvit använde,
för detta dubbla ändamåls vinnande, med hufvudsakligt bifall lill hvad af Krigsrådet
Forsberg och Majoren Stjernsvärd underdånigst sökt och hemställdt blifvit, i
Nåder stadgat och förordnat, bland annat, följande:
(2:o) »att Krigs-rådet Forsberg och Kapitenen Stjernsvärd må, från och med
nästinstundande September månad, under gemensam ansvarighet, besörja redaktionen
och utgifningen af oftanämnde författnings-samling under titel: Samling af gällande
författningar, rörande arméen, dess styrelse och förvaltning, med skyldighet för bemälde
Krigs-råd att samtidigt fortsätta den honom särskildt uppdragna utarbetning
af Sammandrag af stadganden rörande Rust- och Rotehållare samt ryttare och soldater;
börande redaktionen och tryckningen af såväl den större författnings-samlingen,
som sistberörde sammandrag, hädanefter ske med den drift, att dessa begge
arbeten, efter här nedan i 7:de mom. anbefallda plan, och enligt de föreskrifter, som
kunna ytterligare finnas nödiga och af Chefen för Wårt Landtförsvars-Departement
meddelas, blifva innan slutet af år 1846 fulländade och af trycket utgifna, hvaröfver
J, tillförordnad President, egen att hålla tillsyn äfvensom att om arbetets
fortgång hvarje sjette månad till Oss genom Chefen för Wårt Landtförsvars-Departement
afgifva underdånig berättelse;»
(4:o) »att jemte det Krigs-rådet Forsberg, så länge han med ifrågavarande
redaktionsarbeten är sysselsatt, bibehålies vid det arfvode af 800 R:dr banko årligen,
han hitintills derför fått åtnjuta, de 2:ne årliga arfvoden å tillhopa 800 R:dr,
som uppburils af Deparlements-Sekreteraren Laurén och t. f. Kamereraren Kruskopf,
må från början af instundande September månad utgå till Kapitenen Stjernsvärd och
af honom tillgodonjutas under den tid hans befattning med den större författningssamlingen
fortfar;»
(S:o) »att 400 exemplar af ofvan uppräknade 5 titlar af Stjernsvärds Handbok
för militärer må, efter gällande subskriptionspris, för Statsverkets räkning inköpas
och till Wårt Landtförsvars-Departements Kansli-expedition aflemnas för att till
vederbörande Embetsverk utdelas, samt inköpskostnaden, utgörande tillsammans
1,100 R.dr banko, af Wårt och Rikets Stats-kontor utbetalas; börande dessa titlar,
hvilka komma att anses såsom delar af oftanämnde författnings-samling, under
-
I
Siats-Utskottets Utlåtande JM 193.
kastas enahanda granskning, sora bär ofvan blifvit i afseende på manuskriptet tilt
samma förlattnings-samling föreskrifven, med skyldighet för kapitenen Sjernsvärd att,
på sätt han sig erbjudit, särskilt och på egen bekostnad göra de rättelser deruti,
som vid granskningen kunna anses nödiga, äfvensom att ifrågavarande 5 titlar,
efter erhållande föreskrift, med titelblad förse;»
(6:0) »att kapitenen Stjernsvärd, som afsäger sig förlagsrätten till Handbok för
militärer, hvars vidare utgifvande kommer att upphöra, i stället eger att utaf hvarje
titel af den nya författnings-samlingen, i den ordning densamma af trycket utkommer,
mot borgen och betalningsskyldighet, elter 3 månader erhålla 1,000 exemplar
att till nuvarande subskribenter å Handbok för militärer utdela; kommande betalningen
att af Stjernsvärd erläggas efter samma pris, på hela upplagan fördeladt,
som tryckning, papper, omslag och häftning kosta Statsverket.»
Då Krigs-rådet Forsberg sedermera år 1849 hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit att, i anseende till de Krig-råds-embetet tillkommande nya och ansvarsfulla
åligganden, som icke med annan sysselsättning stöde att förena, varda vid
samma års utgång frän det honom i omförmalde hänseende meddelade uppdrag
entledigad, samt Majoren Stjernsvärd uti en särskild ingifven underdånig skrift hemställt
att, i fall Krigs-rådet Forsbergs afgång från redaktionen af nämnde författnings—samling
skulle, emot hvad Stjernsvärd för sin del önskade, i Nåder bifallas,
sådant icke måtte ega ringaste inverkan på Stjernsvärds med arbetets fortsättning,
enligt gillad plan, förenade rätt, utan honom i Nåder tillåtas föreslå annan person
att för arbetets afslutande honom biträda mot åtnjutande af enahanda förmåner,
som varit Krigs-rådet Forsberg förunnade; så meddelades, i anledning häraf, Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref den 11 December 1849, och hade Kongl. Maj:t dervid i betraktande
tagit att arbetet med den ifrågavarande inilitär—författnings-sarnlingens utgifvande,
hvilket redan fortfarit tre år utöfver den i Kongl. Brefvet den 8 Augusti
1844 derför utsatta tid, likväl icke ännu fortskridit så långt att någon approximativt
tillförlitlig, än mindre bestämd, uppgift kunnat lemnäs, när detsamma slutligen skulle
hinna fullbordas, samt att detta arbete, som fortgått alltsedan år 1837, men hvars
färdiga delar icke torde utgöra hälften af det bela, redan kostat Slaten, enligt hvad
upplyst blifvit, en summa af mer än 31,000 B:dr banko och, i fall det skulle
fullföljas på samma sätt som hittills, otvifvelaktigt komme att uppgå till ett kostnadsbelopp,
hvilket ingalunda stöde uti ett skäligt förhållande till arbetets allmänna
nytta; vid öfvervägande hvaraf och då Krigs-rådet Forsberg, sorn från början haft
befattning med detta arbete, i underdånighet anmält sig vara förhindrad att dermed
vidare fortsätta, Kongl. Maj:t, med bifall till Krigs-rådets underdåniga anhållan om
entledigande från berörde befattning och utan afseende å hvad Majoren Stjernsvärd
i sin underdåniga skrift i ämnet anfört, i Nåder förklarat, att författnings-samlingens
utgifvande icke längre än till 1849 års slut finge fortfara på de i ofvanberörde
Nådiga ]8ref stadgade vilkor; dock att Majoren Stjernsvärd, för fullbordande, så vidt
Stats-Utskottets Utlåtande M 193.
S
ske kunde, af de redan till utarbetning företagna delarne af Författnings-samlingen,
samt deras utgifvande från trycket i biltills stadgad ordning, egde uppbära det honom
genom samma Nådiga Bref tillagda arfvode intill Maj månads utgång nästföljande
år, vid hvilken- tid alla Författnings-byråen tillhörande handlingar borde
vara till Krigs-kollegium vederbörligen aflemnade; hvarjemte Kongl. Maj:t i Nåder
anbefallt Kongl. Krigs-kollegium att vara betänkt på utväg, huru det ofullbordade
arbetet med Författnings-samlingen mätte kunna på annat lämpligt och för Staten
mindre kostsamt sätt till slut bringas samt att, då tillfälle dertill sig yppade, hos
Kongl. Maj:t derom göra underdånig anmälan.
Nidare har Utskottet af tillgängliga handlingar inherptat, att Majoren Stjernsvärd
under innevarande år, jemte underdånig anmälan, att han ännu vore innehafvare
af åtskilliga, genom hans försorg, verkställda förberedande arbeten och samlade
materialier till oftanämnde Författnings-samling rörande armeen, dess styrelse och
förvaltning, till inlösen för Statsverkets räkning i underdånighet hembjudit dessa materialier,
hvilka vore nödiga för ett fortsatt utgifvande af omlörmälde Författningssamling
och utgjorde frukten af ett mångårigt, mödosamt och med stor kostnad
för sökanden förenadt arbete, hvars ersättande i någon män vore genom hembjudandet
afsedt; — och har Kongl. Maj:t, efter inhemlande af Krigs—kollegii underdåniga
utlåtande, genom Nådigt Bref den 12 sistlidne Maj, med afseende å ifrågavarande
samlingars vitsordade användbarhet och värde för ett fortsatt utgifvande af
Författnings-samlingen rörande arméen, dess styrelse och förvaltning, derom Krigskollegium
redan erhållit befallning, i Nåder tillåtit att dessa af Stjernsvärd erbjudna
samlingar (inge för Statsverkets räkning inlösas emot ett pris af 3,500 R:dr Banko.
Sedan, på sätt ofvan är anfördt, utgifvandet af oftanämnde Författnings-samling,
till följd af Kongl. Brefvet den 11 December 1849, blifvit instaldt, hade Majoren
Stjernsvärd, uti uttagen stämning hos Stockholms Rådstufvu-rätt, yrkat det
Kongl. Maj:t och Kronan måtte åläggas lill honom utgifva ersättning för den förlust,
beräknad till 12,840 R:dr B:ko, som Stjernsvärd tillskyndats derigenom att
han ej kunde utbekomma de honom tillförsäkrade exemplar af återstående, ännu
outgifna titlar utaf Författnings-samlingen. Genom dom den 1 Maj 1851 utlät
sig häröfver Rådstufvu-rätten, att, alldenstund Kongl. Brefvet den 8 Augusti 1844,
hvarigenom, efter derom af Krigsrådet Forsberg och Stjernsvärd i underdånighet
gjord framställning, åt dem blifvit uppdraget att från och med nästderpåföljde September
månad gemensamt på bestämda vilkor besörja redaktion och utgifning ifrån
trycket af en Författnings-samling, benämnd: »Samling af gällande Författningar, rörande
Arméen, dess Styrelse och Förvaltning», uti andra punkten stadgade att redaktionen
och tryckningen af samma Författnings-samling borde ske med den drift,
att arbetet, efter i 7:de punkten af nämnde Bref anbefaid plan och enligt de föreskrifter,
som kunde ytterligare finnas nödige och af Chefen för Landtförsvarsdepartementet
meddelas, blefve innan slutet af år 1846 fulländadt och af trycket ut
-
6
Slals-Ulskollets Utlåtande M 195.
gifvet; fördenskull och ehuru, uppå den af Stjernsvärd, med anledning af berörde
stadgande, någon tid efter förstnämnde dag hos dåvarande Chefen för Landtförsvarsdepartementet,
General-löjtnanten Friherre Peyron, gjorda framställning derom, att
inom den af Kongl. Maj:t bestämda tid af allenast något öfver tvenne år fullborda
Författnings-samlingen, samt att han icke på något sätt kunde tillförbinda sig lill
större arbetsprodukt än den, som uti det af Krigs-rådet Forsberg och Stjernsvärd
den 16 Juli 1844 afgifna underdåniga Memorial vore uppgifven, nemligen tjugu
tryckta ark om året, Friherre Peyron hade, elter hvad Kongl. Maj:ts och Kronans
ombud måst medgifva, förklarat, alt äfven han, Friherre Peyron, för sin del, ansåg
omöjligt att få nämnde arbete färdigt inom den bestämda tiden; att han samma
åsigt för Hans Maj:t Konungen tillkännagifvit och att Hans Maj:ts yttrande dervid
varit sådant, att Friherre Peyron ansåg sig kunna tillsäga sökanden att i berörde
hänseende vara fullkomligen lugn, samt Friherre Peyron, enligt hvad sökanden vidare
uppgifvit vid samma tillfälle, jemväl yttrat, att Kongl. Majit icke begärde det
omöjliga och att så länge t. f. Presidentens i Krigs-kollegium anbefallda rapporter
innehöllo, att arbetet med erforderlig drift fortgick, komme intet albrott i detsamma
att ega rum; likväl och som berörde af Friherre Peyron gjorda förklarande, änskönt
sökanden kunde hafva egt anledning att anse dem tillfyllestgörande eller innebärande
säkerhet för honom att tiden för arbetet skulle blifva utsträckt så långt, som erfordrades
för arbetets bringande till slut elter den antagne planen, i allt fall icke
kunde lydas derhän, att derigenom ofvanberörde i Kongl. Brefvet den 8 Augusti
1844 föreskrifna vilkor i afseende å tiden, inom hvilken Författnings-samlingen
skulle vara utarbetad och tryckt, blifvit af Kongl. Majit eftergifvet samt en sådan
eftergift å Kongl. Majlis och Kronans sida ej heller kunde anses vara gjord derigenom
att, med anledning af hvad t. f. Presidenten i Krigs-kollegium, uti afgifna
arbetsrapporter, jemte vitsordande af redaktörernes flit och bemödanden vid För fa tt—
nings-samlingsarbetet, hemställt. Kongl. Majit uti Nådiga Bref af den 20 November
1846, den 17 September 1847 och den 11 Oktober i848 tillåtit berörde arbete
fortsättas jemväl under loppet af åren 1817, 1848 och 1849; alltså och emedan
sökanden, som å bestämd förut omnämnd tid inträdt i redaktionen och dervid lort—
farit till sistnämnde års slut, följaktligen mäste anses hafva varit skyldig att, för åtnjutande
af de honom genom åberopade Kongl. Brefvet den 8 Augusti 1844 till—
lagde förmåner, iakttaga jemväl den al Kongl. Majit, på sätt ofvanberördt vore,
stadgade tidsbestämmelse; men sökanden icke ställt sig föreskriften derom till efterrättelse,
hvadan å Kongl. Majlis och Kronans sida något åliggande icke vidare förefunnits
alt låta med Författnings-sainlingens utgifvande på de i Kongl. Majits först—
berörde Nådiga Bref stadgade vilkor fortfara; ty och då af det i 6:te punkten af
samma Nådiga Bref förekommande stadgande, att sökanden, som afsade sig förlagsrätten
till ett af honom börjadt och till en del ifrån trycket utgifvet arbete, benämndt
»Handbok för Militärer», hvars vidare utgifvande komme att upphöra, i stället skulle
Ståts-Utskottets Utlåtande M 193.
7
ega att utaf hvarje Titel af den nya Författnings-samlingen, i den ordning densamma
af trycket utkomme, emot bestämdt pris erhålla 1,000 exemplar att till de år
1844 varande subskribenter å »Handbok för Militärer» utdelas, icke kunde följa
någon förbindelse för Kongl. Maj:t och Kronan att till sökanden för bans afstådde
förlagsrätt till »Handbok för Militärer» utgifva ersättning annorledes, än nämnde
punkt, på sätt nyssberördt vore, innehölle, samt sökanden, efter hvad ban medgifvit,
erhållit stadgadt antal exemplar af de Titlar af nya Författnings-samlingen, som
redan utkommit, funne Rådstufvu-rätten käromålet icke kunna bifallas. — I anledning
af denna utgång blef saken af Majoren Stjernsvärd fullföljd hos Kongl. Maj:ts
och Rikets Svea Hof-rätt, som den 16 Mars 1853 meddelade följande dom: att,
ehuru Kongl. Brefvet den 8 Augusti 1844, som i 6:le punkten innehölle, att sökanden,
hvilken afsade sig förlagsrätten till »Handbok för Militärer», i stället skulle
ega utaf hvarje Titel af den nya Författnings-samlingen, i den ordning, densamma
af trycket utkomme, emot borgen och stadgad betalningsskyldighet, erhålla 1,000
exemplar, att till subskribenter å »Handbok för Militärer» utdelas, icke utmärkte att
sökandens rättighet att tillgodonjuta den till honom sålunda utfästa ersättning för
omförmälde förlagsrätt skulle vara beroende deraf, huruvida det genom berörde Kongl.
Bref, sökanden, jemte annan person, lemnade uppdrag angående redaktion och utgifning
af Författnings-samlingen blefve inom den af Kongl. Maj:t i andra punkten
föreskrifna tid fullgjordt, samt icke heller, emot sökandens bestridande, visadt vore,
att någon försummelse i afseende å berörde honom anförtrodda befattning sökanden
till last läge, utan deremot förekommit, att t. f. Presidenten i Krigs-koliegium i åtskilliga,
enligt Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, tid efter annan afgifna rapporter
angående fortgången af ifrågavarande arbete, fördelaktigt vitsordat redaktörernes verksamhet;
vid hvilket förhållande den omständighet, att Forfattnings-samlingens utgifning
hvarken, såsom Kongl. Maj:t i åberopade 2:dra punkt bestämt, inom slutet
af år 1846, eller, efter det Kongl. Maj:t genom särskilda Bref meddelat föreskrifter
om fortsättning af omförmälte arbete sednast til! Maj månads utgång år 1850,
ens inom nyssberörde tid kunnat fulländas, icke föranledde till ogillande af sökandens
i saken instämda talan, likväl och emedan någon annan bestämmelse i afseende
å tiden, då sökanden borde de återstående titlarne af Författnings-samlingen utbekomma,
icke, så vidt handlingarne upplyste, vore meddelad, än den som förefunnes
i anförda stadgande uti 6:te punkten af Kongl. Brefvet den 8 Augusti 1844, att
sökanden skulle erhålla ett visst antal exemplar af hvarje Titel, i den ordning densamma
utkomme, samt sökanden följaktligen icke ådagalagt det han varit berättigad
att, innan stämningen i förevarande sak uttogs, erhålla någon af nyssnämnde Titlar;
ty pröfvade Hof-rätten rättvist sålunda gilla Rådstufvu-rättens motvädjade domslut,
att Kongl. Maj:t och Kronan förklarades icke kunna i anledning af sökandens
i denna sak förda talan förpligtas att något skadestånd till sökanden utgifva; och
8
Slats-Utslcoltels Utlåtande M 493.
blef denna Dom, sedan Stjernsvärd deruti i underdånighet sökt ändring, af Kongl,
Maj:t den 25 Oktober 1855 i Nåder fastställd.
I anledning häraf har nu Herr Stjernsvärd uti sin motion anfört, bland annat,
att då Kongl. Maj:t genom högstberörde Dom, dels i Nåder förklarat, att det väckta
ersättningsanspråket icke finge ogillas derföre att arbetet med Författnings-samlingen
ej kunnat fulländas inom den af Kongl. Maj:t derför bestämda tid, dels ansett det
omstämda skadeståndet, i anledning af den uti denna sak förda talan, icke kunna
Stjernsvärd tilläggas af det skäl, att han ej ådagalagt det han varit berättigad att,
innan stämningen uttogs, erhålla någon af nyssnämnde titlar; så och ehuru Stjernsvärd,
i afseende på tiden för sin ersättningsrälts lillgodonjutande, begått ett misstag,
då han den 2 September 1850, och således innan ännu ens ett år efter arbetets
upphörande tilländagått, uti den uttagna stämningen påyrkat utbekommande
af totalbeloppet af den ersättning till hvars åtnjutande han för arbetet i sin helhet
var berättigad; byste motionären likväl den förhoppningen, att Rikets Ständer, med
tillämpning af den Nådiga Domen, skulle finna hans rätt att nu erhålla bela eller
större eller mindre del af den ifrågaställda ersättningen vara beroende derpå, huruvida
den tid nu tilländagått, inom hvilken han bordt bekomma stadgadt antal exemplar
af alla de återstående titlarne, eller endast af flera eller färre bland dem.
Till grund för frågans bedömande från denna synpunkt har motionären vidare
andragit att, sedan Chefen för Landtförsvars-departementet, som genom Kongl. Brefvet
den 8 Augusti 1844 fått sig ålagdt, att meddela ytterligare nödige föreskrifter
i afseende på arbetsverkställighet, genom resolution af den 3 Januari 1845, under
åberopadt stöd af högstberörde Nådiga Bref, gillat det till plan för arbetet i sin
helhet af de 2 redaktörerne afgifna förslag, enligt hvilken plan arbetet i sin helhet
komme att utgöras af 29 Titlar utom register, så hade arbetet, såväl till följd häraf
som ock med stöd af Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 20 November 1846
och den 17 September 1847 efter nämnde plan fortgått under loppet af fyra år.
Sedan derefter Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref af den 10 Oktober 1848, jemte
föreskrift om arbetets fortsättning under derpå följande år, i Nåder anbefallt t. f.
Presidenten i Krigs-kollegium att, efter vederbörandes hörande, uppgifva, huru lång
tid, som ansågs kunna för Förfaltnings-samlingens slutliga utarbetande och utgifvande
ytterligare erfordras, samt redaktörerne uti afgifvet utlåtande tillkännagifvit att som
de redan uti det under den 16 Juli 1844 skriftligen gjorda anbud, hvilket legat
till grund för det genom Kongl. Brefvet den 8 derpåföljde Augusti dem Nådigst
lemnade uppdrag, förbundit sig att årligen utgifva minst 20 tryckta ark, de ansåge
sig, då de fortfarande samvetsgrant fullgjorde detta åtagande, icke vara i stånd att
på en tid af sju år, räknadt från den 1 Januari 1849, medhinna utgifvandet ej
allenast af de då ännu återstående 17 Titlarne jemte ett supplemeutband, utan äfven
af alfabetiskt register öfver samtliga Titlarne och supplementet; så hade bemälde
t. f. Presidenten,
Slats-Utskoltets Utlåtande M 193.
9
t. f. President, som haft sig i Nåder anbefaldt, att vaka öfver det ifrågavarande
arbetets ändamålsenliga och behöriga verkställande, uti underdånig skrifvelse af den
2 December 1848, underdånigst anmält, att han icke allenast ansett den af redaktörerne
uppgifna tid vara så noga beräknad, som vid ett så beskaffadt arbetes
utförande vore möjligt, utan äfven att t. f. Presidenten ansett arbetets fortsättning
och fulländning vara af så stor vigt för arméen och de myndigheter, som med Krigsförvallningen
hade befattning, att han af tjenstepligt ansett sig uppfordrad att i djupaste
underdånighet och enträget förorda fortsättningen, åberopande dervid hvad
han i tid efter annan underdånigst afgifne rapporter öfver arbetets fortgång haft tillfälle
anföra och synnerligen rapporten af den IS förutgångne September, deri skälen,
som talade för arbetets fortsättning, vore fullständigare utvecklade.
Då sålunda den tid, som för ifrågavarande författnings-samlings slutliga ut
arbetande
och utgifvande ansetts erforderlig, tilländagått med slutet af år 1833,
och Stjernsvärd alltså redan vid början af nästlidet år bordt af samtliga titlarne
erhållit det antal exemplar, som genom Kongl. Brefvet af den 8 Augusti 1844 honom
tillförsäkrats såsom ersättning för den åt Staten afstådda förlagsrätten till
»Handbok för Militärer», har Majoren Stjernsvärd uti den nu väckta motionen hemställt:
det Rikets Ständer måtte, för den förlust han lidit, derigenom att han ej erhållit
de ifrågavarande exemplaren af författnings-samlingens återstående titlar, till
lägga
honom ersättning med 12,840 R:dr B:ko, hvartill samma förlust, enligt för
utnämnde
deröfver upprättade och ej klandrade uträkning, uppgått, jemte ränta å
de särskilda belopp, som bordt honom för hvarje år tillkomma, samt att Rikets
Ständer matte medgifva, att i qvittningsväg härå finge afräknas de 312 R:dr 19 sk.
1 rst. B:ko, som Stjernsvärd för de sist utkomna titlarne af ifrågavarande författ—
nings-samling vore Statsverket skyldig.
Efter den utförliga framställning, Utskottet här ofvan meddelat, rörande de förhållanden,
som föranledt Herr Sljernsvärds förevarande motion, torde det icke vara
behöfligt att omständligare utveckla de skäl, hvarpå Utskottet grundat sitt bedömande
af denna fråga. Då emellertid motionären yttrat den åsigt, att Rikets Sländer borde,
»med tillämpning af den Nådiga Domen», finna Herr Stjernsvärds rätt till den
sökta ersättningen vara beroende derpå, huruvida den tid tilländagått, inom hvilken
de återstående titlarne af ofvanberörde förlattnings-samling bordt honom tillhandahållas,
föranlåtes Utskottet härvid erinra, alt det hvarken kan tillkomma Rikets
Ständer att ingå i pröfning af domaremaktens beslut eller vidtaga någon åtgärd för
samma besluts tillämpning, helst i förevarande fall den tillämpning, motionären påyrkat,
enligt Utskottets tanke, ej vinner stöd af den Nådiga domens ofvan anförda
innehåll. Om således det rättsanspråk, Majoren Stjernsvärd velat hos Rikets Ständer
göra gällande, icke bor blifva föremål för deras pröfning, har Utskottet, å andra
sidan, ej heller kunnat finna att några sådana omständigheter i denna fråga före
Bih.
till R. St. Prol. 1856 & 1857. 4 Sami. i Jfd. 3 Band. 28 Haft. 2
10
Stats-Ulskot "ets Utlåtande JYi 193.
kommit, som borde föranleda Rikets Ständer att, på grund af billighetsskäl, medgifva
den sökta ersättningen. Då nemligen, genom Kongl. Brefvet den 8 Augusti 1844,
stadgades, att oftanämnde författnings-sammandrag borde vara fullbordadt redan till
slutet af år 1846, synes det icke antagligt, alt Herr Stjernsvärd kunnat vara alldeles
oberedd derpå, att det honom lemnade uppdrag kunde komma alt återkallas,
helst tiden derför sedermera ytterligare utsträcktes till slutet af år 1849, utan att
mera än hälften af arbetet under denna tid hunnit fullbordas; och då dertill kom
mer
att, förutom den aflöning Herr Stjernsvärd af allmänna medel uppburit, staten
af honom inlöst icke allenast 400 exemplar af de utkomna 5 titlarne utaf »Handbok
för Militärer», utan äfven de under arbetet med författnings-sam!ingen intill
Maj månad innevarande år samlade och ordnade materialier, anser Utskottet, att
Herr Stjernsvärd af Staten redan erhållit all den ersättning för sin härå nedlagda
möda, som han skäligen kunnat påräkna; — och får Utskottet, till följd här
af,
hemställa,
att förevarande motion ej må till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
Stockholm den 17 December 1857.
Reservationer:
af Herr Björnstjerna, J. M., som yttrade:
»Som Major Stjernsvärd ej kan komma i åtnjutande af honom genom kontrakt
tillförsäkrade 1,000 exemplar af det ifrågavarande arbetet, har jag ansett Utskottet bort
tillstyrka eu underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med begäran, att sådane åtgärder
mätte vidtagas, som lända till skyndsam fortsättning och utgifvaude af de till
arbetet vidare hörande titlar.»
Häruti instämde Herr Bildt, D. G;
af Herr Henschen, som ansåg att orden, »helst i förevarande fall den tillämpning
motionären påyrkat, enligt Utskottets tanke, ej vinner stöd af den Nådiga domens
ofvan anförda innehåll», borde ur betänkandet utgå;
af Herr Björck, i afseende å de af Utskottet begagnade motiver.
Stals-VlskoUtls Utlåtande Jt/i 194.
11
M 194.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Dec. 18S7, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om skattläggning och
rotering af bergsfrälse-jorden i Stora Kopparbergs län.
(I. A.)
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion har
Lars Olsson, med hvilken Lars Gezelius och Sven Ersson, alla från Stora Kopparbergs
län sig förenat, erinrat, hurusom genom åtskilliga tid efter annan utfärdade
författningar den så kallade bergsfrälse-jorden i nämnde län blifvit befriad såväl
från utgörande af rotering, som från andra allmänna onera, emot förbindelse, dels
att utgöra vissa prestationer till Fahlu bergslag, dels alt tillhandahålla bergslagen
skogsprodukter, hvarföre ock bergsfrälse-jordens innehafvare varit underkastade betydliga
inskränkningar i fråga om dispositionsrätten till deras skog. Sedan, till
följd af Kongl. Majrts och Rikets sednast församlade Ständers beslut, bergslagets
alla förmåner och privilegier numera upphört och bergsfrälse-jorden blifvit befriad
från de inskränkningar i egande- och dispositionsrätten öfver jorden, som dess innehafvare
förut varit underkastade, äfvensom från alla de tjenstbarheter till grufvan,
hvilka i fordna tider ålegat densamma, så att numera endast en ringa afgift åter—
stöde under namn af »vedhygster-ränta», utgående med 5 skillingar 4 runstycken
för hvarje spanland, syntes deraf följa, att den frihet från allmänna onera, hvaraf
bergsfrälse-jorden, emot utgörande af ofvannämnda prestationer, hittills varit i åtnjutande,
borde upphöra, och samma jord följaktligen, emot befrielse från utgörande
af ofvannämnde vedhygster-ränta, underkastas enahanda skyldigheter, som skattejorden,
en åtgärd, som ej allenast, i afseende å sjelfva sakens beskaffenhet, vore fullt rättvis,
enär bergsfrälse-jordens ofvannämnda friheter vore af helt annan natur, än de
förmåner, hvilka tillkomme annan frälsejord, utan ock under närvarande förhållanden
vore af behofvel påkallad, för att åt den öfriga jorden inom Dalarne bereda en
högst behöflig lindring i roterings-skyidigbeten, hvilken inom denna provins vore
mer betungande än i de flesta andra landskap; — och har motionären, på grund
häraf, föreslagit, det Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes i Nåder låta vidtaga åtgärder til! åstadkommande af skattläggning och
rotering af bergsfrälse-jorden samt att genom denna rotering lättnad måtte beredas
de socknar af Dalarne, i hvilka roterings-skyidigbeten är mest tryckande,
12
Stats-Utskotlets Utlåtande M 193.
I anledning af denna motion får Stats-Utskottet erinra, att som bergsfrälsejordens
innehafvare genom det emellan Kongl. Maj:t och Kronan och Stora Kopparbergs
bergslag, i öfverensstämmelse med Rikets sednast församlade Ständers beslut,
år 1855 afslutade kontrakt, blifvit fritagne från skyldigheten att till bergslaget
utgöra de natura-prestationer och tjenstbarheter, som dem af ålder ålegat, utan att
Kongl. Maj:t och Kronan dervid förbehållit sig rättighet att, såsom ersättning för
dessa förmåner, ålägga bergsfrälse-jorden några ytterligare utskylder, torde en
sådan åtgärd numera destomindre kunna vidtagas, som bergslaget uti sitt den 5
Februari 1851 afgifna utlåtande, i fråga om upphäfvande af bergslagets särskilda
privilegier och förmåner, hvilket utlåtande legat till grund för Kongl. Maj:ts och
Rikets Ständers i detta ämne meddelade beslut, för afståendet af den s. k. vedhygster-räntan
fästat det uttryckliga vilkor, att räntans afsöndring från Stora Kopparberget
aldrig måtte kunna åberopas såsom skäl för bergsfrälse-jordens skattläggning;
— och anser Utskottet, vid sådant förhållande,
den nu väckta motionen ej böra hos Rikets Ständer vinna afseende.
Stockholm den 17 December 1857.
195.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Dec. 1857, kl. 8 e. m.
Utlåtandei anledning af vacht fråga om försäljning eller utarrendering
af alla dt tjenstemän anslagna boställen.
(I. A.)
Uti en inom Ronde-Ståndet. väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion bar
Riksdags-fullmäktigen Nils Olsson från Malmöhus län, med anledning af de betydliga
ansiags-summor, som vid innevarande riksmöte dels uti Kongl. Maj:ts aflåtna
Nådiga propositioner och dels genom enskilda framställningar blifvit begärda, fästat
uppmärksamhet på svårigheten för Statsverket att bereda erforderliga tillgångar för
bestridandet af alla dessa utgifter. Såsom ett bland de vigtigaste statsbehof, hvarom
framställning sålunda blifvit gjord, måste man onekligen anse den af Kongl. Maj:t
föreslagna förhöjning i aflöningen för såväl civila som militära embets- och tjenstemän.
Då emellertid förbållandet med dessa löner vore ganska olika, så att en del
tjenstemän egde en, äfven med afseende å nuvarande högre lefnadskostnad, fullt
tillräcklig inkomst, under det att andre voro särdeles illa lottade, och denna obilliga
Stals-Utskoltetg Utlåtande JW 195.
fördelning, enligt motionärens åsigt, hufvudsakligen härledde sig från den olika beskaffenheten
af de boställen, som vore tilldelade de flesta militäre och en stor del
civile tjenstemän, hsr motionären, för att på samma gång undanrödja orsaken till
lönernas ojemnhet och bereda slaten en betydlig inkomst, som kunde användas till
löneförbättringar, föreslagit, att alla boställen borde försäljas eller bortarrenderas och
af köpeskillingarne eller arrende-afgifterna bildas en fond, hvaraf räntan skulle anslås
till aflöning åt Statens embets- och tjenstemän.
Stats-Utskottet, som icke kan bestrida att den olika beskaffenheten af de boställen,
som äro på lön anslagna åt embets- och tjenstemän i många fall föranledt
till icke obetydliga skiljaktigbeter emellan lönevilkoren för tjenstemän inom samma
grad, får likväl, med anledning af förevarande motion, erinra, att, hvad beträffar
de åt indelta arméen anslagna boställen, åtgärder lill afhjelpande af denna olägenhet
redan blifvit vidtagna, enär Kongl. Maj:t under den 14 Oktober uästlidet år i
Nåder anbefallt Krigs- och Kammar-kollegierne att inkomma med betänkande, huru
en förnyad uppskattning af indelta arméens boställen må på tillförlitligaste sätt
kunna verkställas äfvensom att i sådant afseende afgifva underdånigt förslag till instruktion.
Vidkommande åter Lands-statens boställen, har Kongl. Majrt, vid uppgörandet
af grunderna för den lönereglering för bemälde stat, sorn framlades inför
Rikets sednast församlade Ständer, i Nåder förklarat, alt nu befintliga boställen för
Kronofogdar, Häradsskrifvare och Länsmän borde få bibehållas, under vilkor att
»verkliga afkomsten» toges i beräkning vid fråga om lönetillökning, hvaremot åt
Lands-kamererare, Lands-sekreterare, Landt-räntmästare och Vaklbeljente anslagne
boställen i allmänhet skulle, emot ersättning efter angifvet uppskattningsvärde, till
statsverket indragas. Då, i följd häraf, de skiljaktigheter uti aflönings-beloppen för
embets- och tjenstemän, so^ härrört af boställenas olika beskaffenhet, framdeles
komma att åtminstone i det väsentligaste upphöra och således det hufvudsaklignste
skälet lill motionärens framställning numera icke eger full giltighet, torde Rikets
Ständer finna
denna motion icke böra föranleda till vidare åtgärd.
Slockholm den 17 December 1857.
ti
Stats-Utskoltets Utlåtande JYi 196.
M 196.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Dec. 1857, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, om utverkande af Nådig
befallning till vederbörande Embetsverk att meddela StatsUtskottet
general-förslag öfver Arméens och Flottans samtliga
förråder.
(I. A.)
Uli en hos Bonde-Ståndet väckt, lili Stals-Utskottet remitterad, motion bar
Riksdags-fullmäkligen Nils Andersson från Christianstads län, med hvilken åtskilliga
Ledamöter af samma Riks-Slånd förenat sig, erinrat, hurusom Rikets Ständer, såväl
under denna, som föregående riksdagar, vid afgörande! af anslagsfrågorna rörande
rikets försvarsverk, ej lyckats vinna en, enligt motionärens åsigt, fullständig upplysning
om försvars-anstalternas verkliga tillstånd, eller tillförlitlig kontroll öfver
härlill anvisade medels användande, hvilket ock skulle vara orsaken dertill att utgifterna
för berörde ändamål, som förr bestriddes af de ordinarie anslagen, alltsedan
1828—1830 års riksdag så tilltagit, alt högst betydliga extra anslag sedermera
måst vid hvarje riksmöte till förrådens kompl^lterande anslås. Delta förhållande
måste uppväcka tvifvel derom, huruvida de anslagna summorna blifvit använde
och förvaltade med den omsorg, som nationen hade rätt att fordra; och om äfven
dessa misstankar, såsom man borde hoppas, i de flesta fall varit ogrundade, qvarstode
likväl den anmärkningen, att någon fullt tillfredsställande förklaring eller öfvertygande
bevisning om verkliga förhållandet med förrådernas tillstånd ej blifvit
offentligen meddelad. Då nu, enligt motionärens förmenande, de befarade vådorna
af ett öppet framläggande utaf försvarsverkets ställning, ej egde någon grund, enär
dessa förhållanden ej kunde helt och hållet förhemligas för en främmande makt,
som allvarligen önskade att derom förskaffa sig underrättelse, och, å andra sidan,
det syntes vara en pligt för Rikets Sländer att, före afgörandet af de större åter
kommande
anslagsfrågorna, inhemta noggrann kännedom om krigsmaterielens verkliga
tillstånd, har motionären, för sådant ändamål, föreslagit, att Siats-Utskottet, med
stöd af 42 § Riksdags-ordningen, måtte utverka Kongl. Maj:ts Nådiga befallning
till Krigs-kollegium och Förvaltningen af Sjöärendena att meddela Utskottet general
förråds-förslag,
särskildt för arméens och särskildt för flottans samtliga förråder,
Stats Utskottets Utlåtande 196.
upptagande allt hvad vid slutet af år 1833 deri befunnits, äfvensom öfver alla
bevärings-, beklädnads-, remtygs-, utrednings-, tross-, redskaps, rid- och anspannspersedlar,
som vid samma tid voro utlemnade, särskildt till arméen och flottan
samt för dessas bevärings-manskap, hvarjemte motionaren hemställt, att Rikets Ständer
matte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att vid hvarje riksdags början
dylika generalförslag måtte, i sammanhang med Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, blifva Rikets Ständer eller deras Statsutskott
meddelade.
I anledning af denna motion får Utskottet erinra, att, med begagnande af
den uti 42 § Riksdags-ordningen Stats-Utskottet medgifna rättighet, Utskottet under
loppet af innevarande riksmöte redan förskaffat sig underrättelse om de utgifter,
sorn blifvit bestridda genom de från Riksgälds-kontoret under sednare hälften af
år 1833, äfvensom under följande åren utbekomna summor utaf dels dåvarande
kreditiv för rikets försvar och dels del vid sednaste riksdag för neutralitetens upprätthållande
anvisade särskilda kreditiv, samt att Utskottet uti sitt Memorial JVS 64
meddelat Rikets Ständer sammandrag af alla de från såväl Krigs-kollegium och
Förvaltningen af Sjöärendena, som General-Krigs-kommissariatet i detta hänseende
inkomna handlingar och räkenskaper, hvaraf ganska fullständiga upplysningar kunna
inhemtas om de åtgärder, som under de sednare åren blifvit vidtagne för försvarsverkets
fullständigare ordnande. Då för öfrigt de vid innevarande riksmöte väckta
frågor om förökade anslag till rikets försvarsväsende redan äro af Rikets Ständer
afgjorda, synes icke någon anledning vara för handen att nu infordra ytterligare
upplysningar i detta hänseende; och som Stats-Ulskottet, på grund af nyss åberopade
§ i Riksdags-ordningen, är oförhindradt att, när helst sådant kan finnas af
behofvet påkalladt, i stadgad ordning hos vederbörande göra anmälan om de önskade
uppgifternas meddelande, kan Utskottet icke heller anse nödigt, att Rikets nu
lörsamlade Ständer skulle, på sätt motionären föreslagit, hos Kongl. Maj:t i förväg
anhålla om upplysningar till ledning för kommande Ständer eller Stats-Utskott, hvilka
icke lära underlåta att, när anledning dertill förekommer, begagna sig af den rättighet,
grundlagen för sådant fall medgilver.
Af dessa skäl får Utskottet således hemställa,
att förevarande motion ej må till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
Stockholm den 17 December 1837.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOII. BECKMAN, 1857.
Siats-Utskottets Memorial N:o 491.
1
1»»
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 29 Dec. 1857, kl, 2 e. m.
Memorial ined förslag lill sa m marij em kn ing eller v o le rings -prop o sitioner
i anledning af Riks-ständens skiljaktiga beslut uti
ätski/lige till Riks-Sla/ens Åttonde HufvudTilel hörande
frågor.
CU. A.)
Sedan Stats-Utskottel erhållit del af Riks-ståndens beslut i anledning af Utskottets
Utlåtande N:o 148, angående regleringen af ulgifterne under Riks-slalens Åttonde
Hufvud-titel, får Ulskollet härmed framställa de förslag till skiljaktige besluts sammanjemkning
eller propositioner för votering i Förstärkt Stals-Utskott, hvartill berörde beslut
funnits föranleda.
l:o. Uti 1 :a punkten i nämnda Utlåtande hade Utskottet tillst vikt, att den af
Kongl. Majit äskade förhöjning utaf aflöningen för Ecklesiastik-departementets Chef
från nuvarande belopp, 10,500 R:dr, till 15,000 R:dr mätte af Rikets Ständer bifallas.
Della tillstyrkande är godkändt af Ridderskapet och Adeln samt Preste-slåndet,
hvaremot de öfriga två Riks-stånden bestämt aflöningen, Borgare-ståndet till 13,500
R:dr och Bonde-ståndet till 12,000 R:dr.
Vid sådant förhållande får Utskottet, i öfverensstämmelse med förut följda grunder,
föreslå följande voterings-proposition:
Den, som vill, att aflöningen för Ecklesiastik-departementets Chef bestämmes
till 15,000 R:dr Runt, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej ;
vinner nej, kommer berörde aflöning alt uppföras med 13,500 R:dr samma mynt.“
2:0. Utskottets i l:a morn. af 3:e punkten gjorda hemställan, att aflöningen
till en Chef för den af Kongl. Maj:t föreslagna nya afdelning inom Ecklesiastik-departe
Bth.
till Ii. St. Prot. 4856—4858. 4 Sami. 4 Afd. 3 Band. 29 Haft. 1
2
Stuts-UIsko t tets Memorial iV.o 497.
mentets expedition målle bestämmas lill 4,500 R:dr i stället för 5,000 Balr, som Kongl.
Maj:t äskat, är bilalien af Ridderskapet och Adrin sami Borgare-ståndet, men Piesleständel
liar laslslälll denna aflöning lill 5,000 B:dr och Bonde-slåndel lill 4,1)00 B:dr.
Dä al Iså lvå Sländ heviljat den af l tskoltel föreslagna summa samt eli Slånd
»mis.it
läll förut vllrade och af Irenne Biks-sländ älven gillade åsigt, förevarande fråga i öfverensstämmelse
med de tvä förstnämnde Ståndens mening åtgjord; — hvilket Utskottet
troll sig böla har anmäla.
3:o. Aflöningen för Expedilions-sekrelerarne i Ecklesiaslik-deparlemenlels Expedition,
som nu utgör 2.794 H:dr 50 öre och af Kongl. Majit ansetts höra höjas lill
4,500 R:dr. är af Utskottet i 2 mom. af 3:e punkten föreslagen lill 4,000 R.dr. Delta
förslag har Borgare-sländel bilällil, hvaremot Ridderskapet och Adeln saini Preste-sländet,
i enlighet nied Kongl. Majus Nådiga Proposition, fastställt aflöningen tili 4,500
R:dr oc'i Bonde-slåndel bestämt densamma lill 3,500 R:dr.
För denna Irägas afgörande torde omröstning fä anställas efter följande Proposition
:
”Den, som vill, att aflöningen för Expedilions-sekreterarne i Ecklesiastik-deparlementets
expedition hestämmes lill 4.000 R:dr Runt, löslar
Ja ;
den det ej vill, röstar
nej I
vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 4,500 R:dr samma mjnt.’’
4:o. Utskottet hade i 4:e punkten, morn. a. hem-tälll, alt aflöningen för Riksarkivarie»,
sorn nu utgör 2,880 R:dr. målle, pä sätt Kongl. Majit föreslagit, höjas till
5.000 R:dr, dock »11 lör nuvarande iiiiiehalvareu af nämnde bestallning afdrag skilde
ske med det belopp al 1,050 Rall. som lian frän Allmänna Indragniugs-slaten uppbär.
Denna hemstall n är i allo biiaden af Borgare- och Bonde-stånden, men blott
lill löna delen godkänd af Ridderskapet och Adelil samt Preste-sländet, hvdka båda
itänd beslut»I, all det af Utskottet föreslagna föibebäll skulle utgå.
1 föl|d hani’ föreslår Utskottet omröstning, enligt följande proposition:
”Den, soni 'il. ali llän den lur Riks-ai k iv »rien beslamda aflöu ng »Idrag för
bestå Iningens nuvarande innehafvare skall ske med det belopp al 1,050 R:dr Ruut,
sorn lian fiäo Allmänna Indragniugs-slaten uppbär, löslar
jai
den del ej vill, röstar
"<‘j;
vinner nej, kommer eli sådant afdrag icke all ega rum,“
5:o. Uti 2l:a ju klen var af Utskottet tillstyrkt bifall å Kongl. Majds Nådiga
fiamslälb ill»,, ali för Upsala Universitet måtte beviljas eli förslags-ausläg al 25.000
R.dr för höjande, bland annat, dels af 10 Prolessors-löner till 4,50(1 R.dr samt al 16
sådana löher lill 4,000 R: lr, uti de sednare inberäknade 2 å Universitetets stat uppförda
emerililöner, di Is al 14 Adjunkts löner till 2,000 Rall hvardera. Della tillstyrkande
ar i siu helhet bilällel af Borgare- och Bonde-slnnden, hvaremot Ridderskapet
och Adelö godkänt dets imina med de förändringar, att lönerne bestämdes lör Professorerna
vid de verldsli a Fakulte erne jemte B hlnOhekarien och Ränt mästaren till 4,500
R.dr samt lör de 8 äldste Adjtmkförne till 2 500 R:dr och endast lör de yngre till
2.000 R.dr. äfvensom alt det iliägastaldfi förslags anslaget lörliiijdes till 30.000 R:dr.
Preste-släudet har beslutat, att samtlige i nämnda punkt öinföimälda Professors- och
2 emerid löner skola utgå m-d eli ärligt belopp för hvardera af 4,500 R:dr och lönen
S/ats-Utshotte/s Memorial N:o i97.
3
för de 8 äldste Adjunkterne inom de verldslig Fakulteterne uppföras med 2,500 R;dr
för hvardera, men i öfrigt bifallit Utskottets hemställan, dock att anslagstdlökningen
borde rättas i enlighet med hvad Stånd't sålunda beslutat.
Ridderskapet och Adelns samt Préste-ståndels beslut, ehuru olika till ordalydelsen,
åro dock i sjelfva saken med hvarandra öfverensstämmande, enär, enligt den utredning
af förevarande ämne, som förekommer i bilagan N:o 7 till den Kongl. Propositionen
om stats-verkels tillstånd och behof. Kongl. Maj.ls Nådiga förslag alser blott
de verldsliga Fakulteterne vid ifrågavarande Universitet, och bland Professors-lönerne
äro upptagne de, som utgå lill Bibliothekarie!! och Akademi-räntmäslaren, hvilka alltid
varit uppförde lill lika löner med Prolessorerne, samt de i Presle-slåndels beslut omförmälda
två emerili-löner, hvilka jemväl äro bland Professors-lonerne uppräknade, desto
heldre mäste anses äfven vara af Ridderskapet och Adeln afsedde, som delta Riksstånd,
enligt hvad Utskottet inhemta!, antagit en inbjudning af Presle-slåndet att biträda
dess, vid pröfning af 31 punkten i Utskottets Utlåtande N:o 167, fattade beslut
ali förhöja de ä Allmänna Indragnings-siaten uppförda emerili-löner lör Professorer
vid såväl Upsala som Lunds Universitet frän det al Utskottet tillstyrkta belopp, 4,000
R.dr, till 4.500 R:dr.
Sistnämnda två Riks-stånd hafva således hegge beslutat, att samtlige, de verldsliga
Fakulteterne. vid Upsala Universitet tillhörande, Professo •s-löner, deruti inberäknade
lönerne till Bibliothekarie!! och Akiidemi-räntmästaren jemte två emerili-löner, skola
ökas lill 4 500 R:dr hvardera, äfvensom bemälle Riks ständ håda bestämt lönerne loide
8 äldste Adjunkterne vid sagde Fakulteter lill 2 500 R dr och för de öfrige Adjunkterne
till 2,000 R:dr hvardera. Deremot aro dessa Riks-slånds beslut skiljaktig» i
afseende å det ifrågakomna f.irslags-auslagets belopp, hvilket Ridderskapet och Adeln
fastställt till 30.000 R:dr. men Preste ståndet åter ansett bora lättas i enlighet med de
af Ståndet beviljade förhöjningar.
Sidan Utskottet sålunda redogjort för Riks-ståndens brs'ut i förevarande ämne,
får Utskottet, för afgörande af (Vågan om beloppen af de Professors- och Adjunktslöner,
i afseende hvarå olika meningar hos Stånden uppsiåit, föreslå omröstningar, enligt
följande särskilda propositioner:
a) ”Den, som vill, ali, jemte beviljad tillökning af lönerne för 10 Professorer i de
verldsliga Fakulteterne vid Upsala Universitet tid 4,500 R:dr Runi hvardera, lönerne
för de öfrige ordinarie Professorerna i nämnda Fakulteter jemte Bib mthekaricn och
Räntmästaren samt 2 eineriti-löner bestämmas lill ett belopp af 4,000 R:dr sagde anot
hvardera, löstalja;
den
det rj vill, röstar
nej :
vinner nej, komma samtlige ifrågavarande löner ali ökas till 4,500 R.dr Runt.”
b) ”Den, sorn vill, att löueine för de 8 äldste Adjunkterne i de verldsliga Fakulteterne
vid Upsala Universitet skola, lika med de ofri, a Adjiiiikts-lönerue derstädes,
förhöjas lill 2.000 RaJr Runi hvardera, röstar
j;1:
den det rj vill, röstar
nej ;
vinner nej, komma förstnän nda 8 Adjuukts-löner att hvaidera ökas till 2.500 R:dr
sagde mynt.*
Beträffande derefter den, i fö jd af Ståndens olika meningar, jemväl oafgjord»
frågan om det belopp, hvartill tiar ofvan omförmälta förslags-anslag må bestämmas;
4
Slals-UIskottets Memorial N:o 197.
så enär af nyss föreslagna (vänne omröstningars utgång blifver beroende, om votering
äfven i denna Iråga måste ega rum och, i sådant fall, huru voterings-propositionerne
böra uppställas, skall Utskottet framdeles till Rikets Ständer inkomma med särskildt memorial
i detta afseende, derest omsländigheterne dertill föranleda.
6:0. Utskottet hade i 22 punkten tillstyrkt Rikets Ständers bifall å Kongl.
Majlis Nådiga framställning om anslag för böjande till 4,000 R:dr af lönerne för de
3 Prolessorer vid Lunds Universitet, hvilka uppbära penningelön, och af 15 Adjunktslöner
inom de verldsligt Fakulteterne derstädes till 2,000 R:dr hvardera. Delta tillstyrkande
är godkändt af Borgare- och Bonde-stånden, hvaremot Bidderskapet och
Adeln samt Preste-ståndet, med gillande af punkten i öfrigt, ökat nämnda 3 Professorslöner
till 4,500 R:dr och lönerne för de 8 äldste Adjunklerne lill 2,500 B:dr.
Vid sådant förhållande torde omröstningar få anställas, enligt följande särskilda
propositioner:
a) ”Den, som vill, att lönerne för 3:ne Professorer vid Lunds Universitet förhöjas
till 4,000 R:dr R:mt hvardera, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, ökas nämnda löner hvardera lill 4,500 B;dr sagde mynt.”
h) ”Den, som vill, ali lönerne för de 8 äldste Adjunklerne i de verldsliga Fakulleterne
vid Lunds Universitet skola, lika med de öfrige Adjunkts-lönerne derstädes,
förhöjas till 2,000 B:dr R:mt hvardera, röstar
j»;
den det ej vill, röstar
nej ;
vinner nej, komma förstnämnda 8 Adjunkts-löner att hvardera ökas till 2^500 R:dr
sagde mynt.”
7:o. Uti 24:e punkten tillstyrktes af Utskottet, att Rikets Ständer måtte bevilja
ett anslag af 4,000 R:dr R:mt årligen för inrättande af en ny lärostol inom Medicinska
F^akulteten vid Upsala Universitet att uppföras med 3,000 R:dr såsom lön och 1,000
R:dr såsom lönetillökning. Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet hafva för
nämnda ändamål anvisat ett årligt anslag af 4,500 R:dr att uppföras, enligt det förra
Ståndets beslut, med 3,000 R:dr såsom liin och 1,500 R:dr såsom lönetillökning, sami,
jemlikt det sednare Ståndets, med 3,500 R:dr såsom lön och 1,000 R:dr såsom lönelillökning.
Deremot är Utskottets framställning af Borgare- och Bonde-stånden alslagen.
Då de tvänne Riks-stånd, hvilka beviljat anslag för ifrågavarande ändamål, under
det de bestämt lika belopp, varit skiljaktige i afseende å sältet För anslagets fördelning
i lön ocb lönetillökning, torde först, för bestämmande af kontraproposition i hufvudvoteringen,
omröstning lå anställas, enligt denna proposition:
”Den, som vill, att lill kontraproposition vid den blifvande hufvudvoteringen anta
ges Ridderskapets och Adelns beslut att ett anslag af 4,500 R:dr R.-mt årligen beviljas
för inrättande af en ny lärostol inom den medicinska fakulteten vid Upsala Universitet,
alt uppföras med 3,000 R.dr såsom lön och 1,500 R:dr såsom lönetillökning,
röstar
den det ej vill, röstar
j»;
nej;
Stafs- Utskottets Memorial N:o 191.
5
vinner nej, anlages lill kontraproposition Preste-ståndets beslut, alt enahanda anslag
för nämnda ändamål anvisas ali utgå med 3,500 R:dr såsom lön och 1,000 R:dr såsom
lönetillökning''.
För hulvudvoteringen föreslås följande proposition :
"Den, som vill, alt det af Kongl. Maj:t äskade anslag af 4,000 R:dr R:mt årligen
för inrättande af en ny lärostol inom medicinska fakulteten vid Upsala Universitet
icke beviljas, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, anlages
(Ua Altein.) Ridderskapet och Adelns beslut.
(2:a Allein.) Presle-slåndets beslut.
8:o. Likaledes var af Utskottet, uti 25 punkten, föreslaget, att, i enlighet med
Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, för inrättande vid hvartdera Universitetet af en
profession i de nordiska språken, ett ärligt anslag af 4,000 R:dr, eller för begge Universiteten
8,000 R:dr, mätte anvisas, samt att anslaget skulle uppföras med 3,000 R:dr
såsom lön och 1,000 R:dr såsom lönetillökning. Detta förslag hafva Borgare- och
Bnnde-sländen bifallit, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndel till nämnda
ändamål för hvartdera Universitetet beviljat ett anslag af 4,500 R:dr årligen att uppföras,
enligt det förra Ståndets beslut, med 3,000 R:dr såsom lön och 1,500 R.dr såsom
lönetillökning samt, jemlikt det sednare Ståndets, med 3,500 R:dr såsom lön och
1,000 R:dr såsom lönetillökning.
1 följd häraf får Utskottet föreslå följande voteringspropositioner:
om kontraproposition:
”Deri, som vill, att tili kontraproposition vid den blifvande hufvudvoteringen an
tages
Ridderskapet och Adelns beslut, alt, (III inrättande vid begge Universiteten af en
profession i de nordiska språken, ett ärligt anslag af 4,500 R:dr R:mt för hvartdera
Universitetet beviljas att uppföras med 3,000 R:dr såsom lön och 1,500 R:dr såsom
lönetillökning, röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
»ej ;
vinner nej, anlages lill kontraproposition Preste-ståndets beslut alt enahanda anslag för
nämnda ändamål anvisas att utgå med 3,500 R:dr såsom lön och 1,000 R:dr såsom
lönetillökning”;
i hufvudvoteringen:
”Deri, sorn vill, alt, till inrättande vid begge Universiteten af en profession i de
nordiska språken, eli årligt anslag af 4,000 R:dr Runt för hvartdera Universitetet beviljas
att uppföras med 3,000 R:dr såsom lön och 1,000 R:dr såsom lönetillökning,
röstar*
ja ’
den det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, anlages
(l:a Altein.) Ridderskapet och Adelns beslut.
(2:a Allein.) Preste-ståndets beslut.
9:o. För ordnande vid Universiteten af undervisningen i Nj-Europeisk Linquistik,
modern Litteratur och Esthetik bade Utskottet, i 26 punkten, tillstyrkt beviljande
6
Stats-Ulslcottcis Memorial N:o 191.
af ett utaf Kongl. Maj:t äskadt årligt anslag till en ny profession vid begge Universiteten
med 4,000 R:dr för hvartdera att uppföras med 3,000 R:dr såsom lön och 1,000
R:dr såsom lönetillökning. Denna framställning är af Borgare-ståndet bifallen, men af
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet alslagen, hvaremot Preste-slåndet lör ifrågavarande
ändamål beviljat ett anslag af 4,500 R:dr ärligen för hvartdera Universitetet
att uppföras med 3,500 R:dr såsom lön och 1,000 R:dr såsom lönetillökning.
Två Riks-stånd hafva alltså, ehuru till olika belopp, beviljat anslag för omförmälta
ändamål samt de öfriga Stånden deremot afslagit den härom gjorda framställning.
Vid sådant förhållande och då skillnaden emellan de af förstnämnde två Stånd, eller
Preste- och Borgare-stånden, anvisade summor, om hvilken det förra Ståndet är ensamt,
icke kan, enligt förut följda grunder, komma under omröstning, men dessa Stånd för
öfrigt äro ense om det belopp, hvilket i staten bör såsom lönetillökning upptagas, lär
Utskottet föreslå votering, enligt följande proposition:
”Den, som vill, att, för ordnande vid Universiteten af undervisningen i Nv-Europeisk
Linquistik. modern Litteratur och Esthelik, ett ärligt anslag till en ny profession
vid begge Universiteten med 4.000 R:dr Runt för hvartdera beviljas, att uppföras med
3.000 R:dr såsom lön och 1,000 R:dr såsom lönetillökning, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
n*'j:
vinner nej, kommer nämnde anslag icke att beviljas”.
10.o. Det i 28 punkten afgifna yttrande, hvaruti Utskottet afstyrlu bifall å väckt
motion, att för hvartdera Universitetet tvänne Adjunkls-löner mätte beviljas, hvilka
icke skulle vara lastade vid vissa läroämnen, är godkändt af Ridderskapet och Adeln
samt Bonde-ståndet, hvaremot Preste- och Borgare-stånden anvisat nämnda löner att,
i enlighet med motionärens förslag, utgå, samt Borgare-ståndet härtill beviljat ett ärligt
anslag af tillsammans 8,000 R:dr.
Sedan genom Riks-ståndens sammanstämmande beslut redan är afgjordt, att aflöningen
för de yngre Adjunkterne vid Universiteten skall höjas lill 2,000 R:dr för
hvardera, har följaktligen Preste-ståndet, hvars beslut i förevarande fråga icke såsom
Burgare-ståndets angifver sjelfva anslags-summan, likaledes afsett nyssnämnda belopp,
2.000 R.-dr, för hvardera af de föreslagna fyra Adjunkturerne, eller tillhopa 8,000 R.dr.
Då således två Stånd stannat emot två, får Utskottet föreslå omröstning enligt
följande proposition:
”Den, som vill, att väckt förslag om beviljande för hvartdera af de begge Universiteten
utaf tvänne Adjunkts-löner, hvilka ej böra vara fästade vid vissa läroämnen,
icke bi falies, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
nei; ... , ■ P..
vinner nej, komma sådana löner, tvänne vid hvartdera Universitetet, alt å stat upplöras
med 2,000 R:dr R:mt hvardera”.
ll:o. Uti 32 punkten, lörsta yttrandet å sidan 41, hade Utskottet, bland annat,
hemställt, att för ett högre elementar-läroverk i Jönköping mätte på stat upplöras 1
Rector, 4 Lectorer och 8 Adjunkter. Denna hemställan är genom tre Riks-ständs sammanstämmande
beslut bifallen utom i afseende å antalet Adjunkter, hvilket blott al två
Riks-stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet, blifvit godkändt, dä
deremot de öfriga Stånden, eller Preste- och Borgare-stånden, bestämt antalet till 9.
I följd häraf föreslår Utskottet följande voterings-proposition:
Stuts-Utskottets Memorial l\:o 197.
7
“Den, sorn vill, all. antalet af Adjunkter vid det brslutade högre elementarläroverket
i Jönköping bestämmes till 8, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
n,Jj;
vinner nej, blifva Adjunkterne 9 till antalet.v
l*2:o Å sidan 43 i samina punkt tillstyrktes af Utskottet, att för ett högre elementarläroverk
i Malmö l Hector, 3 Leclorer och 8 Adjunkter måtte å stal uppföras.
Detta tillstyrkande är bifallet af Hidderskapet och Adeln samt Presle-ståndet äfvensom
af Borgare-ståndet med den förändring, alt slaten skulle, i stället för 1 Rector och 3
Leclorer, upptaga 4 Leclorer; hvaremot Bonde-ståndet beslutat ett sådant ordnande af
Malmö skola, att lärarestaten derstädes Lomme att bestå af 1 Hector och 7 Colleger.
Enär del af Borgare-ståndet fastställda antal af Leclorer vid nämnde läroverk
grundar sig ä dess förut laltade beslut, att ständige Rectorer för de högre elementarläroverken
icke skola på stal uppföras, ulan ett flyttbart arfvode för rectors-göromälens
bestridande vid dessa läroverk bestämmas, men genom lie Riks-stånds sammanstämmande
beslut blifvit, förr än nämnda fråga af Borgare-ståndet pröfvades, afgjordt, att
sagde reclors-plalser skola vara lasta, har Utskottet lunnit sig böra hemställa,
att Borgare-ståndet mätte instämma i Riddérskapet och Adelns
samt Preste-slåildels beslut angående lärarestalen vid Malmö läroverk,
i hvilken händelse äfven denna fråga blefve genom tre Stånds beslut, jemlikt 69 § Regerings-lormen
och 75 § Riksdags-ordningen, afgjord.
13:o Vidare är af Utskottet å 45:le sidan föreslaget, att, jemte andra läroverk,
det i Christianstad skulle erhålla en lärarestat af l Rector och 7 Colleger. Vid föredragning
af della förslag hafva Preste- och Bonde-stånden detsamma bifallit, hvaremot
Ridderskapet och Adela samt Borgare-ståndet uppflyttat nämnde läroverk bland de
högre elementarläroverken och bestämt lärarestaten, Ridderskapet och Adeln lill 1
Rector, 3 Leclorer och 8 Adjunkter, samt Borgare-ståndet till 4 Leclorer och 8
Adjunkter. Varande likväl, i anledning af sedermera skedd inbjudning af sistnämnda
Riks-stånd, dess beslut i frågan jemväl antaget af Preste- och Bonde-stånden, hvarigenom
lärare-staten vid ifrågavarande läroverk således skulle komma att beslå af 4 Lectorer
och 8 Adjunkter
Sorn emellertid genom sammanstämmande beslut af tre Riks-stånd, hvaribland
äfven Preste- och Bonde-stånden, förut är afgjordt, alt för de högre elementarläroverken
ständige Rectorer skola å stat uppföras, mäste Utskottet antaga, att sistnämnda
tvä Riks-stånd, som bifallit den i förevarande fråga al Borgare-ståndet gjorda inbjudning,
utan att sätta detta beslut i närmare öfverensstämmelse med dem, dessa Stånd
förut lättat, härmed alsell antingen att en af de 4 Leclorer, Borgare-ståndets beslut
upptager, tillika skall vara ständig Rector, eller att utöfver nyssberörde antal Leclorer
en särskild Rector skall anställas.
Utskottet har derföre funnit sig böra lill Preste- och Bonde-stånden hemställa,
att dessa Stånd behagade förklara sin mening om rätta förståndet
af deras beslut i förevarande fråga.
14:o Likaledes hade Utskottet föreslagit, att för läroverket i Norrköping en lärarestat
af 1 Rector och 7 Colleger skulle antagas. Detta förslag är bifallet af Ridderskapet
och Adrin samt Bonde-ståndet, men deremot hafva Preste- och Borgare-stånden
bestämt nämnda stat lill 1 Rector och 9 Colleger.
8
S/ats-Utskotlets Memorial IS-.o 191.
För denna frågas afgörande föreslås omröstning, enligt följande proposition:
“Den, som vill, att lärare-staten vid Norrköpings elementarläroverk skall bestå,
utom Rector, af 7 Colleger, röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
neJi
vinner nej, blifva Collegerne vid nämnde läroverk 9 till antalet.”
15:o Uti samma yttrande, sådant det, med iakttagande af den i Utskottets Memorial
N:o 162 anmälda rättelse, lyder, var af Utskottet föreslaget, att Piteå läroverk,
i stället för nuvarande stat af Rector och 3 Colleger, skulle erhålla en lärare-personal
af Rector och 7 Colleger; äfvensom längre fram å sidan 49 blifvit af Utskottet hemstäldt,
att för Luleå läroverk Rector och 1 Collega mätte å stat uppföras. Vid föredragning
hos Riks-slånden af dessa båda frågor har Preste-ståndet godkänt Utskottets
framställningar. Af Ridderskapet och Adeln äro Utskottets förslag antagne med den
förändring, att åt Kongl. Maj:t skulle ölverlemnas alt bestämma, hvarest det större
eller mindre läroverket borde förläggas, antingen i Piteå eller Luleå: och har Bondeståndet,
i öfverensstämmelse härmed, beslutat, att en lärareslal af Rector och 7 Colleger
skulle antagas för ett lägre elementarläroverk antingen i Piteå eller Luleå samt åt Kongl.
Maj:t öfverlemnas att, efter vederbörandes hörande, bestämma i hvilkendera af nämnde
städer detta läroverk borde inrättas, hvaremot för den andra stadens läroverk Rector
och 1 Collega skulle å stat uppföras. Borgare-ståndet har åter, jemte godkännande af
Utskottets framställning rörande Piteå läroverk, bestämt för Luleå läroverk en lärareslat
af Rector och 3 Colleger. Derjemte äro inbjudningar gjorde dels af Preste-slåndet
lill Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet att instämma i förstnämnde Stånds
beslut angående Piteå läroverk, dels af Borgare-ståndet till samtliga Med-ständen att
biträda beslutet om ökad lärarepersonal för Luleå Läroverk; varande likväl dessa inbjudningar
af vederbörande Riks-stånd alslagne.
Då Borgare-ståndet ensamt beslutat, att lärarestaten för Luleå läroverk skulle
bestå, utom Rector, af 3 Colleger, måste frågan derom anses halva förfallit. I öfrigt
hafva, såsom ofvan synes, två Stånd stannat emot två, hvarföre Utskottet får föreslå
omröstning enligt följande proposition:
”Den, som vill, alt för Elementar-läroverket i Piteå skall bestämmas en lärarestat
af Rector och 7 Colleger och för Elementar-läroverket i Luleå en stat al Rector
och 1 Collega, röstar
ja?
den det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att en lärare-stat, bestående, jemte Rector,
af 7 Colleger, antages för det ena af nämnde läroverk, men att åt Kongl. Majit i underdånighet
ölverlemnas att bestämma, hvilketdera läroverket skall erhålla denna lärärepersonal,
samt att för det andra läroverket, utom Rector, 1 Collega å stat uppföres.“
16:o För Hudiksvalls läroverk hade Utskottet, å sid. 47, föreslagit en lärarestat
af Rector och 5 Colleger. Detta förslag är bifallet af Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-ståndet, hvaremot Preste- och Bonde-stånden beslutat, att Rector och 7 Colleger
skola för nämnda läroverk å stat uppföras: och torde, vid sådant förhållande, omröstning
fä anställas, enligt följande proposition:
“Den
Stats-Utskottets Memorial N:o 497.
9
"Den, som vill, alt lärarestaten för Hudiksvalls elementar-läroverk skall bestå,
utom Rector, af 5 Colieger, röstar
Ja ’
den det ej vill, röstar
»ej ;
vinner nej, blifva Collegerne 7 tili antalet.“
17:o. Utskottets algilna förslag, alt äfven Helsingborgs läroverk skulle erhålla en
lärareslat af Rector och 5 Colieger är godkändt af Ridderskapet och Adeln samt Presteständet,
då deremot Borgare- och Bonde stånden bestämt lärarepersonalen lill Rector
och 7 Colieger, hvarjemte del förra Ståndet inbjudit Ridderskapet och Adelil samt
Preste-slåndel att instämma i detta beslut.
Denna inbjudning hafva likväl sistnämnda båda Riks-stånd afslagil, hvadan Utskottet,
för frågans afgörande genom omröstning, får föreslå följande proposition:
“Den, som vill, att lärarestaten för Helsingborgs elementarläroverk skall beslå,
utom Rector, af 5 Colieger, röstar
Ja >
den det ej vill, röstar
vinner Nej, blifva Collegerne 7 till antalet.“
18 Af Utskottet var uti yttrandet å 49 sidan hemställan gjord, alt för Wimmerby
läroverk måtte ä stat uppföras Rector och 1 Collega med iakttagande deraf, att
nuvarande yngre Collega vid detta läroverk finge qvarstå med bibehållande af nu inne
halvande
lön. Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet hafva bilällit denna hem
ställan,
men Preste- och Bonde-stånden bestämt lärarestalen för ifrågavarande läroverk
lill Rector och 2 Colieger saint, såsom en följd deraf, uteslutit nyssnämnda af Utskottet
föreslagna tillägg.
Vid detta förhållande föreslår Utskottet omröstning enligt följande proposition:
"Den, som vill, alt för Wimmerby elementarläroverk skall ä stal uppföras,
utom Rector, 1 Collega, med iakttagande deraf, att nuvarande yngre Collega vid detta
läroverk må qvarstå med bibehållande af nu innehafvande lön, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, kommer lärarestalen för nämnde läroverk att bestå, utom Rector, af 2
Colieger samt följaktligen frågan om nyssnämda tillägg angående nuvarande yngre
Collega att förfalla.
19:o. Utskottet bade vidare, å 50 sidan, föreslagit, att ett reservations-anslag
af 20,000 R:dr för hvartdera af nästkommande tre år måtte å Riksgälds-konloret anvisas
att, stäldt till Kongl. Maj:ls Nådiga disposition, användas till löneförbättring åt
lärare vid sådane stadspcedagogier, uti hvilka undervisningen vunnit en högre grad af
utveckling, äfvensom, under samma vilkor, åt läraren vid padagogien i Avesta, samt att
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj.-t i underdånighet begära att vid nästa Riksdag
erhålla den utredning, rörande ifrågavarande slags skolor, hvarom vid sednasle Riksmöte
underdånig framställning af Rikets Ständer gjordes.
Vid föredragning af della Utskottets yttrande har Ridderskapet och Adeln detsamma
ogillat, Presle-slåndet åter bifallit förslaget med den ändring, dels att reserva
lions-anslaget
höjdes från 20,000 R:dr till 30,000 R:dr, dels att efter orden "löneförbättring
åt lärare vid”, skulle tilläggas orden "äfvensom utvidgning af”. Borgare-ståndet
Bih. till S. B t. Prot. 4856—1858. i Sami. 4 Afd. 3 Band, 29 H«/1. 2
10
Stuts-lits kitt tets Mnmorial iV;o 491.
fattat samina basini, som Prestp-slåndet, blott mod don skiljaktighet i redaktionen att
efter orden ”amandas till löneförbättring”, skulle införas orden ”enligt ofvan stadgade
grunder’', samt Boude-ståndel i allo godkant Utskottets framställning; hvarförutan Presleoch
Borgare-sländen. hvar för sig. inbjudit Med-stånden att deras beslut biträda.
Bonde-släiidet har antagit Presle-ståndels inbjudning äfvensom Borgare-ståndets,
så vidt denna med den förra instämmer, hvaremot i öfrigt vederbörande Stånd, med
v idblit valide af sina törn t lallade beslut, lågt iubjudnings-pi olokollen tili handlingarna.
Ifiågavaiaude anslag är således genom lie Stånds beslut, nemligen Preste-, Borgare
ocli
B le ståndens, beviljadt att med 30,000 Kalr årligen lör omlöimälla ändamål
tilgä. men i afseende å säl i et lör anslagets användande bar Borgare-ståndet, såsom
ofvan sv nes, i någon män skiljt sig från Preste- och Bonde-sländen.
Såvida icke Borgare-ståndet vill förena sig med Preste- och Bonde-stånden uti
det beslut, dessa Ständ latlat, i hvilket läll afven (leii sednare fragan blelve genom lie
Stånds beslut afgjord, tolde omröstning böra austalius, enligt följande proposition:
Den, sorn vill, ali för hvarldem af nästkommande tre år ett reservalions-anslag
af 30,1) 0 Kalr K:nil å Riksgälds-konlorel anvi-as, att, släldl lill Kongl. Maj:ls Nådiga
dispo-i o
till löueörhatlring ät lärare vid samt till utvidgning af sädanfe
siad.-padagogien ut hvilka undervi ningen vunnit en högre grad af utveckling, äfvensom,
under samma vilkor, ät läraren viii padagogien i Avesta, etc. etc., röstar
j«;
den det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, anlages ja-propositionens innehåll med den ändring alt. efter orden ”användas
lill löneförbätl ling", inläras orden 'enligt ofvan stadgade gi under''.
20.o. Utskottets lörslag i första yttrandet å 52 sidan, alt, såsom arfvode åt
gymnastik-lära re vid de högre läroverken eli belopp al 500 R:dr måtte å stat uppläras,
alt höjas, eiler 5 års val vitsordad tjenstgöring, till 750 R.dr och eller 10 års sådan
tjenstgöring till 1,000 K di, denna Ijcnslgötingslid beräknad, lika med den leir andre
lärare, frän och med kalenderåret nast eller del, under hvilket luilmaklen blifvit utlärdad,
samt alt en summa al 9.000 R:dr inäde st allas lill Kongl. AJaj:ls disposition,
alt användas till sådana arfvedel! vid de lägre läroverken, i den män skicklige lärare
hinna bildas, är i sin helhet bifallet af Ridderskapel och Adeln samt Bonde-ståndet,
hvaremot Pieste- ocb Borgare-stånden godkänt förslaget med den ändring, att orden
”-under hvilket fullmakten blifvit utlärdad”, skulle utby as emot orden ’’dä på grund af
utiiäinniug befattningen blifvit tillträdd”.
1 följd häiaf föreslås följande voteringsproposition:
”Den, som vill, att tiden för åtnjutande af de Gymnastik-lärare vid elementar
läroverken,
eller vissa års tjenstgöring, tillfallande förhöjda arlvoden skall beräknas
från och med kalenderåret näst efter det, under hvilket fullmakten blifvit utfärdad,
röstar
j»;
den det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, kommer denna tjenstgöringstid att räknas från och med kalenderåret näst
eller det, dä på grund af utnämning befattningen blifvit tillträdd".
2t:o. 1 sitt andra yttrande ä 53:je sidan hade Utskottet tillstyrkt, att ett reser
vations-anslag
af 4,000 R:dr mätte beviljas för ali användas lill arlvoden åt Bibliothekarie!'
vid de högre elem enl a ivlä ro verken, dock med förbehåll, att intet sådant arlvode
Stals-Utskollcls Memorial \:o 197.
11
finge öfversliga 400 R:dr och all biblmlheket vissa timmar i veckan hölles öppet för
allmänheten.
Denna framställning är i sin helhet bifallen af Preste- rich Bonde-stånden. då
deremot Ridderskapel och Allein saint Borgare-ståndet pä del sätt godkänt densamma,
alt anslaget fastställdes Sill 2,000 R:dr och maximum af arlvodes-beloppel bestämdes
till 200 Kalr.
Vid sådant förhållande föreslår [if-siiotfpl omröstning. enligt fö'jan»le proposition:
”Den, so lii vill, all eil reservations-anslag af 4,000 B dr IS ml beviljas lör alt
användas till arfvode» ål bibliothekarie!- vid de högre elementar läroverken, med förbehåll,
alt intet sådant arfvode mä öfversliga 400 Kalr samma mynt och alt bibi olheket
vissa limmar i veckan hålles öppet för allmänheten, röstar
ja ;
den det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, hafva Rikets Ständer för sagde ändamål anvisat el t reservations-anslag af
2.000 R:dr R ml. med förbehåll, all intet arfvode må öfversliga 200 Rall- samma mvnt
och att bibliolhekel, pä sätt nyss nämndl är, hålles för allmänheten tillgänglig!."
22:o i anledning al väckt fråga om ersättning lill Rector i Lindes slads skola
fiir rectnrsbeslälinmgen frångångna djeknepenningar eller socknegängsmedel. hemslalldes
al Utskoltel i 35:te punklen, alt sällan ersättning för de kommande åren målle med
28 Rall- 27 öre å slat uppföras samt beloppet deraf fiir åren 1854 med 1857, utgö
rande
tillsammans 113 R:dr 8 öre. till utgående från Riksgälds-kouloret anvi-as
Ridderskapel och Adeln samt Bonde ståndet halva bifallit denna hemställan,
hvaremot Preste- och Borgare-stånden beviljat dylik ersättning med 105 R:dr 33 sk. 2
rst B:ko, eller i Riksmynt 293 R:dr 54 öre. ali å stal uppföras, samt anvisat enahanda
ersättningsbelopp för åren 1851—1857. utgörande tillsammans 1,174 Rall- 10 öre sistnämnde
mynt. ali från Riksgälds-kouloret utgå.
I löljd bäral torde omröstning fä anställas enligt, följande proposition:
“Den, som vill, att ersättning lill Rector i Lindes stads skola för reclorsbeslällningen
IVångängne djeknepenningar eller socknegångsmedei skall för de kommande, åren
med 28 R:dr 27 öre Runt ärligen å stat uppföras samt enahanda ersättningsbelopp för
åren 1854—1857 med tillhopa 113 R:dr 8 öre samma mynt från Riksgäldskontoret
utgå, röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
. . "*‘j;
vinner nej, hafva Rikets Ständer beviljat sådan ersättning för de kommande åren
alt med 293 R:dr 54 öre R.-int årligen å stal uppföras samt lör åren 1854—1857
att med tjllsammans 1,174 R:dr 16 öre sagde mynt från Riksgälds-konlorel utbetalas.“
23:o. Utskottets uti 40 punkten gjorda hemställan, alt aflöningen lör Ordföranden
i Sundhels-kollegium, nu utgörande 5,497 R:dr 50 öre, men af Kongl. Maj:t före
slagen
till 7,000 R:dr, målle bestämmas till 6,000 R:dr. är gillad af Borgare- och
Bonde-stånden, då deremot Ridderskapel och Adeln samt Preste-siåndet, i eldighet med
Kongl. Majlis förslag, fastställt denna allo ling lill 7,000 R:dr; Och föreslår derföre
Utskottet omröstning efter följande proposition:
”Den, som vill, att aflöningen lör Ordföranden i Sundhels-kollegium bestämmes
till 6.000 R:dr R:mt årligen, röstar
j!‘:
12
Stats-Utskottets Memorial N:o 197.
elen den ej vill, röstar
nej:
vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 7,000 R:dr samma mynt.”
24:o. Uti samma punkt, mom. b., hade Utskottet föreslagit, att den för Sekreteraren
i Sundhets-kollegium nu utgående aflöning, 1,599 R:dr, hvars förhöjning till
2,000 R:dr Kongl. Maj:t äskat, mätte bestämmas till 2,500 R:dr. Detta förslag är
bifallet af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet, hvaremot Rorgare- och Bondestånden,
i enlighet med Kongl. Maj:ts framställning, fastställt aflöningen till 2,000 R:dr.
Vid sådant förhållande föreslår Utskottet följande voterings-proposition:
”Den, som vill, att aflöningen för Sekreteraren i Sundhets-kollegium bestämmes
till 2,500 R.dr R:m(, röstar
ja5
den det ej vill, röstar
nej ;
vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 2,000 R:dr samma mynt.“
25:o, Enligt samma punkt och deruti åberopade tabell N:o 7 var af Utskottet
tillstyrkt, att aflöningen för Ombudsmannen i Sundhets-kollegium, nu utgörande 1,278
R:dr, skulle, såsom Kongl. 31aj:t föreslagit, höjas till 1,500 R:dr. Denna framställning
är af Riks-stånden på det sätt bifallen, att Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet
bestämt ifrågavarande aflöning till 2,500 R:dr samt Borgare- och Bonde-stånden
fastställt densamma till 2,000 R:dr.
I följd häraf får Utskottet föreslå omröstning, enligt följande proposition:
“Den, som vill, att aflöningen för Ombudsmannen i Sundhets-kollegium bestämmes
till 2,500 R:dr R:mt, röstar,
ja5
den det ej vill, röstar
nej ;
vinner nej, kommer berörde aflöning alt uppföras med 2,000 R:dr samma mynt.“
26:o. Det af Utskottet vid pröfning af aflöningsslaten för Carolinska Med.
Cliir. Institutet, uti 46 punkten moni. b, afgifna förslag, att den till läraren lör barnmorske-eleverne
nu utgående aflöning, 900 R:dr, skulle förhöjas lill 2,000 R:dr, hafva
Borgare- och Bonde-Stånden bifallit, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt PresteSlåndet
ökat ifrågavarande aflöning till 3,000 R:dr; varande af det förra Ståndet inbjudning
gjord till Borgare- och Bonde-stånden att i detta beslut instämma, hvilken in
bjudning
likväl blifvit af begge dessa Stånd afslagen.
Utskottet föreslår, för frågans afgörande, följande voterings-proposition :
;Den, sorn vill, att aflöningen för den å Carolinska Med. Cbir. Institutets stat
uppförde lärare för barnmorske-elevernes undervisning bestämmes till 2,000 R:dr R:ml,
röstar
J'a?
den det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, kommer nämnde aflöning att uppföras med 3,000 R:dr samma mynt.“
27;o Uti 84 punkten hade Utskottet hemställt, att Kongl. Maj:ts Nåd. framställning
om beviljande af ett anslag för en gång utaf 30,000 R:dr lill förbättring af den
Botaniska Institutionen vid Lunds Universitet tillhörande byggnad icke för närvarande
mätte af Rikets Ständer bifallas.
Vid föredragning af nämnda punkt bi folio Borgare- och Bonde-stånden Utskottets
hemställan. Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet hafva åter beviljat den
Stals-Utskotlets Memorial N:o 197.
13
af Kongl Maj:t äskade summan, 30,000 R:dr, att, ställd till Kongl. Majrts disposition,
användas till byggnader vid botaniska institutionen i Lund, dervid Ridderskapel och
Adeln lik väl (östat det vilkor, att, om det framdeles skulle visa sig, att berörde summa
icke vore tillräcklig för ifrågavarande byggnadsföretags utförande, Universitetet då borde
af egna tillgångar vidkännas de utgifter, som derutöfver kunde erfordras. För öfrigt
är inbjudning af Presle-ståndet gjord till Borgare- och Bonde-stånden att instämma i
Preste-ståndets beslut, men inbjudningen bar af båda Stånden blifvit afslagen.
Dä således i frågan om anslagets beviljande två Stånd stannat emot två, men
det ena al de Stånd, som anvisat summan, dermed förenat ett vilkor, torde först, för
bestämmande af kontra-proposition i hulvudvoteringen, omröstning få anställas, enligt
följande proposition:
“Den, som vill, alt lill kontra-proposition i hufvudvoleringen antages Ridderskapet
och Adelns beslut, att ett anslag af 30,000 R:dr R:mt beviljas att, slälldt till Kongl.
Maj:ts disposition, användas till byggnader vid Botaniska Institutionen i Lund, dock
med vilkor alt, om det framdeles skulle visa sig all berörde summa icke varder tillräcklig
för ifrågavarande byggnadsföretags utförande, Universitetet dä må af egna tillgångar
vidkännas de utgifter, som derutöfver kunna erfordras, röstar
ja ;
den det ej vill, röstar
neJ;
vinner nej, antages till kontra-proposition Preste-ståndets beslut, att nämnde anslagssumma,
utan sagde vilkor, anvisas till Kongl. Maj:ts disposition för ifrågavarande
ändamål. “
För hufvudvoteringen föreslås följande proposition:
”Den, som vill, att del af Kongl. Majit äskade anslag af 30,000 R:dr R:mt till
förbättrande af den, Botaniska Institutionen vid Lunds Universitet tillhörande, byggnad
icke för närvarande skall beviljas, röstar
Ja ’
den det ej vill, röstar
nej :
vinner nej, antages
(l:a allern.) Bidderskapet och Adelns beslut.
(2:a altern.) Preste-ståndets beslut.
28:o. Utskottets tillstyrkande i 2:a momentet af 104 punkten, att, såsom bidrag
till uppförande, efter behörigen granskad och godkänd ritning, af en nv, rymlig
och ändamålsenlig skolhusbyggnad af sten i Uddevalla stad, en summa af 20,000 R:dr
måtte af Rikets Ständer oeviljas all, i mån af behof, utgå, dock med förbehåll, att
några kostnader för byggnadens underhållande icke komma alt drabba statsverket, är i
sin helhet bifallet af Borgare- och Bonde-stånden, hvaremot Preste-ståndet godkänt
detsamma med uteslutande af deri föreslagna förbehåll samt Bidderskapet och Adeln
åter afslagit Utskottets hemställan.
Ifrågavarande anslag har alltså blifvit genom tre Stånds sammanstämmande beslut
beviljadt, men som al dessa Stånd två gillat och det tredje ogillat det af Utskottet
föreslagna förbehåll, lärer, för denna frågas afgörande, omröstning böra anställas,
enligt följande proposition:
' Den, som vill, ali vid beviljadt anslag (ill uppförande af en skolhusbyggnad i
Uddevalla det förbehåll skall fästas, alt några kostnader för byggnadens underhållande
icke komma att drabba Statsverket, röstar
j»;
14
Slats-LJts/rollets Memorial IS:o 197.
den del ej vill, röstar
»pj;
vinner nej, anses frågan om ett sådant förbehåll hafva förfallit.”
29:o. Det 3:dje momentet af samma punkt, eller Ulskollels förslag, att, så?om
bidrag för uppförande af tiva skolhus- och gymnaslikbyggnader i Götheborg, en summa
af 150,000 Hulr skulle beviljas all. i mån al behof, utgå med löibeläll, all några kostnader
för byggnadernas underhållande icke komma alt drabba Statsverket, halva Preste-,
Borgare- och Bnude-slånden bilallil, de förstnämnda lvå Stånden likväl med den
ändring, all, enligt Presle-slåndels beslut, del föreslagna (öi behållet skulle uteslutas,
samt atl. jemlikt Borgare-ståndets beslul, näst eller de i Ulskollels jlliande förekommande
orden ’’i mån af behof utgå'’ skulle inlöias orden ”med förbehåll att lill bristens
betackande utväg må ulan Statsverkets vidare anlitande beredas, äfvensom alt
nå"ia kostnader lör bvggnndernes undirhållande icke komma ali tlral ba Statsverket.”
Al Hillder?kapel och Adela åt äler l iskollels fiamslflllnirg i allo alslagen. Varande
al Boitai e-siätdi I inbjudning gjord lil Med-siånden all i dess beslul instämma, hvilken
inbjudning bhlvit af Biddeiskåpet och Adeln samt Preste-slåndel alslagen men al Bondeståndet
antagen.
Som ifrågakomma anslag sålunda är genom lie Stånds sammanstämmande beslut
beviljadt, men olika meningar dessa Stånd emellan uppslått i drande Irågan, om och
hvilka förbehåll vid anslagets beviljande böra fästas, får Utskottet, lör denna Irågas afgörande
genom omröstning, föreslå följande voleiiugs-pioposilion:
”Den, som vill, alt vid beviljadt anslag lill uppförande af nya skolhus- och gymnastikbvggnader
i Götheborg de förbehåll skola fästas, all tdl bristens betackande utväg
må ulan Stats-verkels vidare anlitande beredas, äfvensom atl några kostnader för byggnadernas
underhållande icke komma alt drabba Stats-verkel, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
n‘*.i;
vinner nej, anses frågan om dessa förbehåll hafva förfallit.”
30:o. Utskottet hade i 108 punkten, andra yttrandet, föreslagit, alt Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit läcktes låta undersöka
om någon annan af de Slaten tillhörande byggnader och deribland det nu af
Kommers-kollegium begagnade hus å Riddarholmen, må vara till Riks-aikivets inrymmande
tjenlig samt alt, för den händelse all en förändiad lokal för Riks-arkivel af
Kongl. Majit godkännes, en summa af 10,000 Ridr, för flyttning och behöflig inredning,
nu anvisas alt, i män af behof, utgå.
Delta förslag är bilället af Preste- och Bonde-slånden, men afslaget af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-ståndet.
Vid sådant förhållande får Utskottet föreslå omröstning enligt följande proposition!
”Den, som vill, att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majit täcktes låta undersöka, om någon annan af de Staten tillhörande
byggnader och deribland del nu af Kommers-kollegium begagnade hus å Riddarholmen,
må vara till Riks-arkivels inrymmande tjenlig, samt att, för den händelse ali en
förändrad lokal för Riks-arkivet af Kongl. Majit godkännes, en summa al 10,000 Ridr
Runi, för flyttning och behöflig inredning, nu anvisas att, i mån af behof, utgå, röstar
p;
den det ej vill, röstar
npj;
vinner nej, anses frågan härom hafva förfallit.”
Stn/s-Ulskoftets Memorial iV.-o 197.
15
31 :o. Af Utskottet tillstyrktes uti I17:de punkten, att Rikets Ständer måtte till
Kongl. Maj:ts disposition stalia en summa af högst 15,000 R:dr för att, i mån af behof,
användas till inköp för Statens räkning af ett utaf Målaren Marcus Larsson ut
lördt
större arbete. Detta tillstyrkande är godkändt af Bonde-ståndet, men a Isläget af
Ridderskapel och Adeln samt Preste-ståndet., hvaremot Borgare-ståndet för ifrågavarande
ändamål anslagit en summa af 10.000 R:dr,
Dä Utskottets framställning är i dess helhet af Ivänne Riks-slånd afslagen, samt
af de öfriga häda Stånden, eller Borgare- och Bonde-stånden, det förra beviljat en lägre
anslagssumma, än det sednare Ståndet, i enlighet med Utskottets förslag, anvisat,
mäste, enligt förut följda grunder, frågan om skillnaden emellan dessa anslagsbélopp,
derom Bonde-ståndet är ensamt, anses hafva förfallit, sä att högre summa, än den
Borgare-ståndet anslagit, icke kan blifva föremål för omröstning. För öfrigt är Borgareståndets
beslut frän Bonde-ståndets i så måtto alvikande, alt del förra Ståndet icke,
såsom del sednare, ställt anslaget till Kongl. Majlis disposition för att, i mån af behof,
användas; hvarföre försl, genom särskild votering torde böra bestämmas, hvilkendera af
dessa båda meningar skall blifva kontraproposition i hufvudvoteringen. 1 sådant afseende
får Utskottet föreslå följande voterings-proposition:
”Den, som vill, att tdl konlra-proposilion i hufvud-voteringen antages den mening,
alt en stimma af 10,000 R:dr R.mt anslås för att användas till inköp för Statens
räkning af ett ifrågakomrnet, utaf Mälaren Marcus Larsson utfördt, större arbete, röstar
ia '>
den det ej vill, röstar
nei;
vinner nej. antages till kontra-proposilion den mening, att enahanda summa ställes till
Kongl. M.»j:ts disposition för att, i mån af behof, till nämnda ändamål användas.”
För hufvud-voteringen föreslås denna proposition:
“Den, som vill, att gjord framställning om beviljande af ett anslag för att, stäldt
lill Kongl Maj:ts disposition, användas lill inköp för Statens räkning af ett ifrågakomma,
utaf Mälaren Marcus Larsson utfördt, större arbete icke bi (alles, röstar
ja;
den del ej vill, röstar
nej;
vinner nej, antages
(l:a Alternativet )
(2:a Alternativet.)
Stockholm den 29 December 1857.
16
Stats-Ulshollels Memorial IS:o 497.
Reservation:
af Ola Måmson från Christianstads Län, hvilken ansåg, att, der votering måst ega
rum, alla Ståndens mening bordt komma under omröstning.
Häruti instämde Per Andersson från Gefleborgs, Paul Hedström från WesterNorrlands,
David Andersson frän Hallands, Anders Magnus Andersson Irån Kalmare,
Jöns Pehrsson från Blekinge, Johannes Lundahl från Skaraborgs, Olo/ Olsson från
Wermlands och Anders Ersson frän Kopparbergs Län.
STOCKHOLM, tryckt hos laac Marcus, 1858.
I
Slaf*-Utsko/lefs Memorial N:o 198.
1
N:ö 108,
Ask. lill Exp.-Utsk. ilen 29 Dec. 1857. kl. 2 e. m.
Memorial, t anledning af erhållen ålerremtss å de i. Memorialet
IS:olSS föreslagna, voterings-propo
sitioner.
(U. A.)
De af Stats-Ulskottet uti dess Memorial N:o 182 afgifna förslag till voteringspropositioner
i anledning af Riks-sländens skiljaktiga beslut i fråga om löneförbättriug
för Krigs-Hof-rättens civile embets- och tjenstemän, äro af Bonde-ståndet till Utskottet
återremitterade, med anmodan, att Utskottet ville uppsätta nya voterings-propositioner i
enlighet med 69 § Regerings-formen; men som, enligt ankomne protokolls-utdrag, de
öfrige tre Riks-stånden gillat ifrågavarande voterings-propositioner, och dessas lydelse
följaktligen blifvit af Rikets Ständer bestämd genom tre Stånds sammanstämmande beslul,
har Utskottet funnit
någon ålgärd, till följd af återremissen, icke vara att vidtaga.
Stockholm den 29 December 1857.
B/A. till R. St. Prof. 1856—1858. 4 Samt, l Afd. 3 Rand, 30 Hafi. 1
Stal* - lil* kottets Maner ial Sm 199.
i\:« 199.
Alik. till Kxp.-Utsk. deri 29 Dec. 1857, kl. 2 e. ro.
Memorial, med förslag till voterings-proposition uti frågan
om förbättrade aflöning svilkor m. m för Armé ens
och Flottans Läkare samt Provincial-läkarne.
(U. A.)
Lii sid under A:o 18 1 afgifna Utlåtande i anledning af gjorda framställningar
om förbättrade aflöniugs-vilkor in. m. för Arméens och Flottans Läkare samt Provincial
läkarne,
hade Stats-Utskottef, bland annat, tillstyrkt, att aflöningen för såväl Arméeus
sorn Flottans Läkare i allmänhet skulle bestämmas till 800 R:dr för Andre Bataljonsläkare,
till 1,200 H:dr för Förste Bataljonsläkare, till 2,000 B:dr för Regements-läkare
och till 3,000 R:dr för Fält-läkaren vid Flottan, äfvensom att särskilta arfvoden
ä 300 K;dr hvardera måtte fastställas för Bataljons-läkare vid de utom Stockholm
garnisonerande Kegementen af Arméen m. fl.
Vid föredragning hos Riks-stånden af berörde Utlåtande, är Utskottets framställning
bifallen af Ridd. och Adeln samt Preste- och Borgare-stånden, af hvilka Stånd likväl
de två förstnämnde, i anseende dertill, att bland de Bataljons-läkare, hvilka, tillhörande
garnisons-orterne utom hufvudstaden, borde uppbära särskilda arfvoden utöfver de
egentliga lönebeloppen, den Bataljons-läkare, som är å Waxholms fästning stationerad,
icke blifvit upplagen, beslutat, att nämnde Läkare, som för denna tjenstgöring förut åtnjuter
ett arfvode af 75 Rnlr, skulle derutöfver erhålla ett särskildt arfvodes-belopp af
225 R:dr årligen. Bonde-ståndet har åter, med godkännande af Utskottets yttrande i
Stals-Utskoltels Memorial \:o 2(10.
3
öfrigt, bestämt aflöningen för Förste Bataljonläkare (ill 1,000 R:dr, för Regementsläkare
till 1,500 R:dr och för Fäll-läkareii vid Flottan till 2,500 K:dr.
Enligt det ofvanstående hafva alltså tre Riks-stånd bifallit hvad Utskottet i sitt
ifrågavarande utlåtande hemställt, men som tränne af dem derjemte fattat ofvan omförmälta
beslut om beviljande af ett särskilt arfvode för Bataljons-läkaren å Waxholms fästning,
får Utskottet, vid sådant förhållande, för denna frågas afgörande medelst omröstning i
förstärkt Siats-Utskott, föreslå följande proposition:
“flen, som vill, att den Bataljons-Iäkare, hvilken å Waxholms fästning iir stationerad,
skall, utöfver honom tillagd lön och förut beviljade arfvode, uppbära ett särskildt
arfvodesbelopp af 225 R:dr Riksmynt årligen, röstar
Ja;
den det ej vill. röstar
Nej;
vinner Nej, anses frågan härom hafva förfallit/
Stockholm deu 29 December 1857.
N:o 200.
Amk. lill Kxp.-Utsk. den 29 l)ec. 1857, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af' erhållen återremiss å åtskilliga
i Memorialet JY:o 17 5 föreslagna votering s-propositioner.
(U. A.)
Af Stals-ltskotlets till Riks-stånden afgifna Memorial N;o 173, innefattande förslag
lill sammanjemkning eller vote rings-propositioner i anledning af Ståndens skiljaktiga
4 Ståts-Utskottets Memorial Aho 201.
beslut rörande ätskillige (ill Kiks-stateus 6:te och 7:de Hufvud-litlar hörande frågor, hafva
3:e, 4:e, 9:e, 10.e, lL:e, 12:e och I3:e punklerne med deruti föreslagne voteringspropositioner
blifvit af Bonde-ståndet till Utskottet återremitterade, med anmodan, att
Utskottet ville uppställa nya voteriugs-propositioner i enlighet med 69:de § Regeringsformen.
Då emellertid, enligt hvad Utskottet af ankomne protokolls-utdrag från de öfrige
tre Riks-stånden inhemtat, dessa Stånd godkiint samtlige ofvan uppräknade voteringspropositioner,
är följaktligen propositionernes lydelse af Rikets Ständer bestämd genom
tre Stånds sammanstämmande beslut, hvadan Bonde-ståndets återremiss å ifrågavarande
voterings-propositioner
icke kan till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 December 1857.
N:o 201.
Ank. till E\p'-Utsk. d. 29 Dec. 1857, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss ä en punkt i
Betänkandet N:o 167, angående regleringen af
utgifter ne under Riks-statens 9: de Hufvud-titel.
(U. A.)
Uti 7S punkten af nämnda Betänkande hade Siats-Utskottet, på anförde skäl,
hemställt, att väckt motion om beviljande af en årlig pension utaf 400 R:dr B:ko åt
f. d. Tull-inspektoren vid Klintehamn på Gottland, H. J. Tham, icke måtte till någon åt
-
Stats-Utskottets Memorial S:o 201.
5
gärd af Mikels Ständer föranleda. Vid föredragning hos Riks-stånden af denna punkt
är Utskottets hemställan endast af Bonde-ståndet bifallen, hvaremot Preste- och Borgarestånden,
med densammas ogillande, beviljat Tham pension å Allmänna Indragnings-staten
till belopp af 400 R:dr R:mt årligen, samt Ridd. och Adeln återremitterat punkten till "förnyad
behandling af Utskottet. Hos sistnämnda Riks-ståud har under den diskussion, som föregått
återremissen, hufvudsakligen blifvit aufördt, att Rikets Ständer visserligen blott i
utomordentliga fall borde, utan att förslag derom blifvit af Kongl. Maj:t afgifvet, bevilja
embets- och tjenstemän pensioner, men att ett sådant fall bär vore för handen, enär
styrkt blifvit, att Tham under utöfningen af sin mödosamma och ansträngande befattning
ådragit sig den svåra sjukdom, som gjort honom oförmögen att vidare bestrida
sin tjenst och att sjelf försörja sig och sin familj, hvarföre det syntes billigt, att Staten
sträckte honom en hjelpsam hand medelst beviljande af en årlig pension, hvilken ansetts
skäligen kunna bestämmas till 400 R:dr Riksmynt; varande återremissen yrkad i
ändamål att få utredt, huruvida Tham, med afseende derå, att han under tjenstens utöfning
förlorat sin helsa, kunde af Tullverkets medel undfå någon förhöjning af den
pension, han derifrån nu uppbär.
Med upplysning att, efter hvad Utskottet numera inhemtat, förre Tull-inspektoren
Tham icke kan från Tullverket påräkna högre pensions-belopp, än det han derifrån nu åtnjuter,
utgörande 250 R:dr Ruut årligen, har Utskottet, vid det förhållande, att tvenne
Riks-stånd, nemligen Preste-och Borgare-stånden, beslutat att uppföra Tham å Allmänna Indragnings-stateu
till eu årlig pension af 400 R:dr sagde mynt, samt de yttranden, hvarpå
återremissen från Ridderskapet och Adeln sig grundar, äro till sin syftning dermed öfverensstämmande,
trott sig böra, med frånträdande af sin förra framställning, föreslå,
alt f. d. Tull-inspektoren Thum måtte uppföras å Allmänna Indragnings-staten
till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension utaf 400 R.dr
Riksmynt.
Stockholm den 29 December 1857.
4
State-UhtJcoftef.r Uttalande Su> 202-
N:o 202.
I
Ank. 5ill JE.vp.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga ont UUökadt Tiondeanslag
till Domkyrkan i Hernösand.
(!. A.)
Uii en hos Borgare-ståndet vack!, till Stats-Utskottel remitterad, motion har Herr
G. P. Rönblad erinra!, hurusom, då de Norrländska länen skiljdes från Erke-stiftet
och af dem bildades ett nytt stift, hvars Slyrelse förlädes i Hernösand, domkyrko-tunnorna
från det nya stiftet bibehöllos åt Domkyrkan i Upsala, och ehuru ändring deruti
sedermera blifvit sökt och hos Rikets Ständer vunnit det afseende, att de vid tvenne
Riksdagar hos Kongl. Majit gjort underdånig framställning, alt' ifrågavarande Domkyrkospanmål
af 124 tunnor korn måtte tillerkännas Stifts-kyrkan i Hernösand, dessa framställningar
likväl icke lyckats vinna Nådigt bifall, Genom Kongl. Brefvet af den 5 Mars
1648 hade emellertid ett särskildt anslag af 70 tunnor korn blifvit beviljadt till, som
orden lyda, “Hernösands kyrkas förfärdigande och vidmakthållande, äfvensom ett särdeles
hus' upprättande i Hernösand, hvarest Presterskapet sina synoder och andra publika
sammankomster hafva och hålla kunna®, hvilket anslag numera, efter 34 kappar på
tunnan, utgörande 66 tunnor 3% kappar, undertiden från 172 -talet blifvit lika fördelad!
mellan kyrkan och synodal-huset, oaktadt kyrkans ojemförligt större behof af an
-
Stats-Utskoltets Utldlande S:o 202.
7
slaget oell oaktadt något gällande förordnande lill stud för ifrågavarande, för kyrkan
menliga, delnings-grund veterligen icke funnits. 1 anledning häraf auköllo, uti till
Kongl. Majit i Januari 1852 ingifven underdånig ansökning. Hernösands stads-och landsförsamlingar,
att hela tionde-anslaget dädanefter måtte få för kyrkans räkning indrifvas
oell redovisas, emot förbindelse för kyrkokassa!) att bekosta synodal-lokalens underhåll.
Elter det vederbörande häröfver blifvit hörde, dervid Consistorium förordade den lika
fördelningen mellan kyrkan och synodal-huset och derjemte yrkade att kyrkan, derest
den, i grund af siu egenskap af Domkyrka, ansåges berättigad till hela anslaget, borde,
jemlikt stadgandet i 3 § af Kongl. Förordningen om rättegång i Dom-kapitlen den 11
Februari 1684, vara skyldig att bekosta, utom synodal-huset, äfven nybyggnad och underhåll
af Consistorii cessions-rum, med hvad dertill hörde, meddelade Kongl. Majit, genom
Nådigt Bref den 2 Mars 1854, det beslut, att tionde-anslaget skulle användas till
förmån såväl för kyrkan sorn för synodal-huset allt efter sorn hvardera deraf kunde
vara i behof; att hela anslaget skulle särskildt redovisas samt af Konungens Befallningshafvande
och Stiftets Biskop till de dermed afsedda ändamål disponeras i mån af
tillgångarne; att det skulle åligga kyrkan genom dess Syssloman och Consistorium för
synodal-huset att redovisa hvad lill hvardera disponerades samt att under nanm af synodal-huset
skulle räknas de i skol-husets öfra våning, med undantag af bibliolhekssalen,
belägna rum, såsom vid Presterskapets allmänna sammankomster behöfliga. Härigenom
var denna angelägenhet pä ett för kyrkan någorlunda tillfredsställande sätt ordnad,
hels! Kongl. Majit iemnat utan afseende Consistorii åberopade anspråk på underhåll
af tionde-anslaget äfven för Consistorii cessions-rum, med hvad dertill hörer; men efter
det, i fråga om tionde-anslagets fördelning för 1854, Consistorium gjort anspråk på ett
belopp af 229 P»:dr B:ko, icke för synodai-husets underhåll, utan för Consistorii-expedition,
hvarför beräknats 9 famnar björkved, vaktmästare-lön, kalender, tidningar och
ljus m. m., samt Konungens Befallningshafvande och Biskops-embetet, genom Utslag den
29 September samma år, angående tionde-anslagets fördelning sig utlåtit, ingingo nyssbemälde
embets-myndigheter kort derefter till Kongl. Majit med underdånig anhållan,
bland annat, derom, att de uppgifna utgifterna för Consistorii Expedition, hvartill andra
tillgångar saknades, måtte få utgå af tionde-anslaget, och denna ansökning, hvaröfver
hvarken församlingen eller annan vederbörande lemnades tillfälle att sig yttra, afgjordes
redau den 17 påföljande Oktober, då Kongl. Majit, genom Nådigt Bref, förordnade, att
Consistorii expenser till ett belopp af högst 200 Bidr Biko årligen skulle af tionde-anslaget
ersättas, i följd hvaraf de underdåniga besvär, som, å församlingens vägnar,
anfördes öfver utslaget, rörande fördelningen af »oftanämnde tionde mellan kyrkan och
synodal-huset, icke föranledde lill annat Nådigt yttrande, än alt klaganderne egde ad
nyssnämnde Nådiga beslut ställa sig lill efterrättelse. Sålunda upphäfdes de facto donalioneu
af tionde-anslaget till kyrkan, jemte det beslut, som innefattades i Nådiga Brefvet
den 2 Mars 1854, i det. nära hälften af anslaget lemnades till ett för donationen
fremmande ändamål. Kyrkan nybyggdes i början af 1840-talet och fullbordades år
g Stols-Ut skol tets Utlåtande X:o 202.
18 16 samt bade sedermera undergått en kostsam reparation, i följd hvaraf dess skuld
för närvarande utgjorde omkring 40,000 R:dr B:ko. Till ränta och afbetalning häraf
samt lili dess framtida underhåll hade kyrkan numera nästan inga andra inkomster än
de bidrag, som tungt hvilade på församlingens medlemmar, deraf flertalet befunne sig
i knappa omständigheter, ty då värdet af hela tioude-auslaget, efter eli medelpris af 11
R:dr tunnan, utgjorde 666 R:dr och derifrån afdroges dels 300 R:dr till Consistorii
expedition, dels i medeltal 100 R:dr lill underhåll af synodal-huset och dels Domkyrkosysslomannens
arfvode 100 R:dr, eller tillhopa 500 R:dr, äterstode såsom kyrkans behållning
endast 166 R:dr Riksmynt, hvilken tillgång, motsvarande värdet af omkring
15‘/2 tunnor korn efter ofvan uppgifna pris, vore så ringa, i förhållande till hehofvet,
att den knappt märkbart bidroge till lindring i församlingens utgifter i och för kyrkan.
Detta förhållande, då det jemfördes med de betydliga inkomster öfriga domkyrkorna i
riket, äfven de yngre, af allmänna medel åtnjöfe, ådagalade att Hernösands domkyrkas
rätt och fördel blifvit förbisedd och illa vårdad. Af domkyrkornas i Kongl. Kammarrätten
befintliga räkenskaper hade motionären sökt skaffa sig kännedom om dessa kyrkors
anslag och inkomster, hvarvid inhemtats att:
Upsala domkyrka åtnjuter 548
tunnor krono-lionde-spanraål.
Linköpings
33
33
19?
35
33
Skara
35
yt
286
33
35
Strengnäs
r>
33
2S2
»
33
Westerås
»
3)
174
V
35
Wexiö
v
35'
190
33
35
Lunds
33
33
315
35
39
Götheborgs
»
33
100
55
Calmar
33
35
63
33
33
Carlstads
3)
35
ISS
3.9
33
Wisby
33
33
50
33
33
Flera af dessa kyrkor hade dessutom andra betydliga inkomster. Den i Calmar,
som näst domkyrkan i Wisby hade minsta tionde-anslaget, uppbure deremot af Calmar
stads jord 623 R:dr och af s. k. Fortifikations-lägenheter 500 R:dr. Att domkyrkorne
i de nyare stiften, med undantag af Hernösands, vore skyldiga att underhålla synodalhus
och Consistorii-expeditioner, hade icke heller af räkenskaperna kunnat inhemtas.
Då det genom Kongl. Brefvet den 5 Mars 164S kyrkan och synodal-huset i
Hernösand beviljade tionde-anslag ännu i räkenskaperna påföres endast kyrkan, kunde
man lätteligen missledas till den föreställningen, att kyrkan icke vore så illa lottad, då
den egde ett årligt anslag af 66 tunnor korn; men ofvan anförda utredning ådagalade
att kyrkan i sjelfva verket häraf icke hade i behåll mera än 24 tunnor, inberäknadf
Domkyrko-sysslomannens arfvode och, efter afdrag af detta, endast 15 V* tunnor.
Om nu
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 202.
9
Om nu Hernösands domkyrka, såsom man med skäl kunnat vänta, kommit i åtnjutande
af de 124 tunnor domkyrko-säd, som från stiftet utgå, hade lion derigenom befunnit
sig i den ställning, att de betydliga afdragen för underhållet af synodai-huset
och till bestridande afConsistorii expenser varit mindre kännbara och kunnat bäras; men
då dessa afdrag medtoge största delen af det anslag, som dock hufvudsakligen varit
aamadt till kyrkans byggnad och framtida underhåll, syntes billigheten fordra att en
skälig tillökning medgåfves anslaget till domkyrkan, på grund hvaraf motionären hemställt,
att ett förökadt anslag af 40 tunnor korn mätte lill domkyrkan i Hernösand anvisas,
att utgå af Kronans behållna tionde-spanmål i Ångermanland.
Vid behandlingen af detta ärende har Slats-Ulskoltet tagit noggran kännedom
af de i förevarande motion åberopade handlingar, hvilkas innehåll Utskottet jemväl funnit
vara fullkomligt öfverensstämmande med de uppgifter, motionären meddelat; — och
sorn här ofvan anförda förhållanden, enligt Utskottets tanke, tillfyllest ådagalägga behofvet
af en tillökning i det lill Hernösands domkyrka utgående tionde-anslag, samt det
i sådant afseende föreslagna belopp synes icke vara för högt tilltaget eller kunna blifva
för Stals-verket betungande, får Utskottet tillstyrka,
det Rikets Ständer mätte medgifva att et! anslag af 40 tunnor
eller 252 kubikfot oindeld spanmål från och med nästkommande
år anvisas såsom tillökning i det till Hernösands domkyrka utgående
tionde-anslag; i följd hvaraf 8:de hufvud-titelns anslag till
kyrkors underhåll torde med nämnde belopp förhöjas;
och torde, i händelse af bifall till della förslag,
Rikets Ständers beslut hos Kongl. Majit böra anmälas uti den underdåniga
skrifvelse, som angående regleringen af utgifterna under
Riks-slatens 8:de hufvud-titel kommer att af Rikets Ständer atlåtas.
Stockholm den 30 December 1857.
Bill. till Ii. St. Pral. 1856—1858. 4 Samt. ) A/il. 3 Band. 80 Haft.
2
STOCHHOLM, tryckt hot J. W. Lundberg, 1858.
I
Stats-Utskottets Utlåtande M 203.
1
N:o 203.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Jan. 1858, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Proposition, angående
anslag för geologiska undersökningar öfver hela Riket samt utgi/vande
af derpå grundade geognosliska kartor.
(U. A.)
Bland de ämnen, å hvilka Kongl. Majit funnit Sig böra fästa Rikets nu församlade
Ständers uppmärksamhet, för att, genom deras medverkan, uppnå vigtiga
ändamål, förekommer jemväl frågan angående sättet att kunna erhålla en fullständig
kännedom om fäderneslandet i geologiskt hänseende. I sådant afseende har Kongl.
Majit under den 30 Oktober förlidet år till Rikets Ständer aflåtit en af samtlige
Riks-stånden sedermera till Stats-Utskottet remitterad nådig proposition, (intagen under
JM 22 i \ Sand. \ Afd. af Bihanget till Riks-ståndens Protokoller), deruti
anföres, hurusom geologien, utom det rent vetenskapliga intresse, densamma alltid
hos sina idkare uppväcker genom upplysningar öfver de mångfalldiga förändringar,
hvilka jordens yttre skorpa redan undergått och fortfarande undergår, äfven på det
kraftigaste, likasom de öfriga natur-vetenskaperna, ingriper uti det praktiska lifvet,
enär bergshandteringen, byggnadskonsten, fierfalldiga andra näringsgrenar, men framför
allt landtbruket, på detta fält hade många vigtiga lärdomar, många nyttiga råd
och upplysningar att hemta. Grufegaren önskade exempelvis veta inom hvilka bergformationer
han företrädesvis bör söka de malmer, som han ämnar förädla under
en eller annan form; han behöfde anvisning, i hvilken riktning han bör utsträcka
sina underjordiska försöks-arbeten, för att med den största sannolikhet kunna träffa
möjligen förhanden varande nya, fast ännu obekanta malmfyndigheter inom ett redan
öppnadt grufvefält, och geologien vore den som i de flesta fall lemnade honom till
Bih.
till R. St. Prot. 1856—1858. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 31 Haft.
2
Stats-UtskotCets Utlåtande M 203.
fredsställande svar på dessa frågor. Bildhuggaren och Arkitekten, som söka vackra
marmor-arter eller andra utmärktare stenslag, äfven den vanlige byggmästaren, som
behöfver en god och varaktig byggnadssten, ett så väl i luft, som i vatten tjenligt
murbruk, en eldfast stenart eller lera, hvilken trotsar jernets och kopparens smälthetta,
— hytte-egaren och andra näringsidkare, hvilka önskade att ur jorden kunna
framdraga nya tillgångar af torf, brunkol, qvartz, feldspath, 0. s. v. — läkaren,
som sökte helsovatten och i medicinskt hänseende nyttiga gyttjor, — alla dessa
fingo af geologien anvisning, hvarest de kunde finna det sökta, så vida det vore
befintligt inom landets egna gränser. Landtbrukaren, sysselsatt med många olikartade
göromål, hade ingen tid att egna åt en närmare undersökning af de aflagringar,
både fasta och lösa, som finnas på hans egor. Erfarenheten gåfve honom
likväl vid handen, att samma vextslag på olika åkrar lemnar mycket olika skördar.
Kemisten meddelade honom upplysning, att den ena åkerjorden innehåller ett amne,
som den andra saknar, men hvars närvaro för detta vextslags fortkomst och rätta
trefnad är ett oeftergifligt vilkor. Han önskade då känna om icke på ett större eller
mindre djup under jordytan eller också på en annan alldeles ny trakt af hans
öfriga egor detta för honom dyrbara jordslag kunde vara af naturen nedlagdt, för
att deraf hemta en välkommen uppblandning ét andra i detta hänseende mindre väl
lottade tegar, eller för att på stället åt odlingen skänka ett ökadt område. Stundom
vore han ock i förlägenhet, hvarest han skulle kunna uppsöka en ny tillgång af
den mergel, genom hvars påförande han brukat gifva sina fält en förut osedd bördighet.
Uti alla dessa och ännu många andra fall skulle han med geologiens till
hjelp
komma till målet, om detta läge inom möjlighetens gräns, och det inträffade
ej sällan att han genom den geologiska undersökningen finge kännedom örn tillvaron
inom egendomens område af åtskilliga för industrien i allmänhet användbara materiaher,
hvilkas afyttrande betydligt kunde öka egendomens afkastning.
Tillämpningen på det praktiska lifvets mångfalldigt olika utgreningar af de lärdomar
och upplysningar, hvilka geologien, stödd på rent vetenskapliga iakttagelser,
meddelade, vore således icke af ringa vigt. En större utbredning af det geologiska
studiet, en mera allmän kännedom om ett lands geologiska förhållanden och egenheter
i dess minsta detaljer, måste derföre ega det största inflytande på landets
ekonomiska och materiela förkofran i så väl den ena, som den andra riktningen.
Också hade man, enligt hvad i den nådiga Propositionen omförmäles, uti de flesta
civiliserade länder från längre tid tillbaka insett detta och af sådan anledning gått i
författning om utförandet, på Statens bekostnad, af storartade, hela landet omfattande
undersökningar af dess berg och jordlager. Sålunda hade de flesta Europeiska
Regeringar, äfvensom större delen af de Stater, hvaraf Nord-amerikanska Unionen
består, hvar efter annan, skyndat att i alla delar af sina underlydande landskap utsända
geologiska kunskapare, som, med hammaren, kompassen, spaden och jordborren
i handen, icke blott tagit en närmare kännedom om de olika fasta berg
-
Stats-Utsliottets Utlåtande JM 203.
3
lagren, så väl till deras utsträckning, ömsesidiga begränsning och relativa åldersföljd,
som till deras allmännyttiga användbarhet för ett eller annat ändamål, utan äfven
egnat sina forskningar åt de aldra öfverst i ytan liggande löst sammansvämmade
yngsta jordbildningarne och dessas mer eller mindre fördelaktiga egenskaper i agrikultur-kemiskt
och tekniskt hänseende. På detta sätt hade inom dessa länder tid
efter annan utkommit och vore ännu under utgifning mer och mindre fullständiga
geologiska beskrifningar, åtföljda af en mängd general- och special-kartor samt profiler,
hvaraf en, så vidt möjligt, trogen bild af hela landets skaplynne i denna riktning
blifvit uppdragen. Genom de samlingar af berg- och jordarter utaf alla möj
liga
slag, som blifvit under fortgången af undersökningarne tillvägabragte samt sedermera
uti en för allmänheten öppen lokal på ett lämpligt sätt ordnade och upplagde,
hade resultaten af dessa forskningar fått ett ännu mera ökadt praktiskt värde, i an
seende
till de för hvar och en lätt tillgängliga upplysningar, som i nyssnämnda afseenden
kunde sökas och erhållas rörande landets mest skiljda trakter.
Af de länder, som med afseende på andlig kultur och materiel utveckling intaga
en mera framstående plats, vore Sverige ett bland de få, som ännu icke föranstaltat
dylika mera omfattande special-undersökningar af dess jord- och berglager.
Genom ett enskildt samfund, Bruks-societeten, hade visserligen med berömvärd frikostighet
åtskilligt i detta hänseende inom landet åstadkommits; men de af Brukssocieteten
föranstaltade undersökningar hade, till följd af sakens natur, i anseende
till landets vidsträckta areal, de få medhjelpare, som dervid varit att påräkna, och
den jemförelsevis korta tid, som på det helas utförande varit använd, icke kunnat
vinna den utsträckning eller den special-riktning, som vore nödvändig för framdragandet
i ljuset af sanningens minsta delar, utan hufvudsakligen inskränkt sig till
framställandet af en mera alimän bild af landets skaplynne, med endast här och
der några mera skarpt utkastade detaljdrag. Det vore derföre också af omständigheterna
högeligen påkalladt, att Sverige, som genom Linné, Bergman, Schéele och
Berzelius mer än en gång stått i spetsen för naturvetenskaplig utveckling i flera
med geologien beslägtade riktningar, och hvars med de flesta andra Europiska länders
olika naturliga beskaffenhet och egenheter otvifvelaktig! skulle föranleda många
vigtiga företeelser, hvilka på geologiens framsteg komme att utöfva ett ej oväsentligt
inflytande, snart vidtoge kraftiga åtgärder, för att hvad geologiska forskningar
beträffar, sätta Sverige i jemnbredd med öfriga i vetenskapligt hänseende framskridna
länder.
Att öfvertygelsen härom inom landet vore temligen allmänt utbredd hade
Kongl. Majit med tillfredsställelse inhemtat derigenom, att dels Upsala läns Hushållnings-sällskap
i Underdånighet anhållit om stats-bidrag till de geologiska undersökningar,
sorn Hushållnings-sällskapet, för upprättande af en geognostisk karta öfver
länet, har för afsigt att derstädes föranstalta, dels ock bestyrelsen för sjunde
4
Stats-Utskottets Utlåtande JM 203.
allmänna landtbruksmöte^ enligt den vid mötet uttalade önskan, hos Kongl. Maj:t
i underdånighet hemställt, att, genom anslag af allmänna medel, i detalj gående
geologiska undersökningar måtte, så fort sig göra låter, öfver hela Riket tillvägabringas,
samt geognostiska kartor i följd deraf uppgöras och utgifvas. Landtbruksoch
Vetenskaps-akademierna, hvilkas utlåtanden öfver dessa framställningar blifvit
infordrade, hade äfvenledes sammanstämmande yttrat den åsigt, att en noggrann
geologisk undersökning öfver hela riket vore högligen att önska, så väl i rent vetenskapligt,
som i ekonomiskt afseende, men att Statens mellankomst dervid nödvändigt
erfordrades, dels i anseende till de stora kostnaderna, dels ock på det arbetet
måtte efter en allmän plan och af dertill skicklige personer kunna med enhet
och kraft verkställas och på detta sätt en allmän geologisk karta öfver riket inom
en jemförelsevis kort tid erhållas, till ledning och begagnande vid de mera detaljerade
undersökningar, hvilka blefve nödiga för särskilda landskap eiler län, som
sjelfva borde på sin bekostnad desamma företaga och ej heller torde, i den mån
de vunne insigt om den nytta, de deraf kunna hemta, undandraga sig de utgifter,
som härtill blefve erforderliga.
Såsom plan för arbetets utförande är af Vetenskaps-akademien föreslaget:
att undersökningen af Sveriges allmänna geognostiska beskaffenhet och utgifvandet,
till följd deraf, af en geologisk general-karta med beskrifning måtte uppdragas
åt en dertill skicklig person, hvilken, såsom Chef för undersökningen, ensam
skulle leda densamma på sitt ansvar; att denne geolog, under de första åren,
sjelf borde lägga hand vid undersökningen samt undervisa och bilda de elever,
hvilka antoges, .för att derefter kunna såsom biträdande geologer användas; att
derefter, i mån af tillgång till skicklige personer, 4 biträdande geologer måtte antagas
samt att elevernas antal alltid skulle vara fyra; att, när biträdande geologer
hunnit anställas, Chefen borde öfvervaka och leda deras arbeten; att dessutom till
biträde måtte antagas en paleontolog och att botaniska forskningar, emot särskildt
arfvode, skulle uppdragas åt dertill skicklig person, äfvensom att de kemiska undersökningar,
hvilka erfordras, medelst efter arbetets beskaffenhet lämpliga arfvoden
borde godtgöras; och ändtligen att, då de vid den sålunda bildade geologiska kommission
anställde personer förutsättas vara sysselsatte med sina geologiska arbeten
året om, en särskild lokal borde anskaffas, der de alla, under Chefens öfverinseende,
förrättade sina arbeten å de tider, då rekognosceringar ej egde rum, och hvarest
utrymme jemväl borde finnas för samlingar, instrument och laborationer; samt att
Chefen måtte berättigas att erhålla erforderliga upplysningar från Topografiska korpsen
och Landtmäteri-kontoret. Och har, för verkställande af en så beskaffad allmän
geologisk undersökning af Sverige, Vetenskaps-akademien derjemte framlagt följande
kostnadsförslag:
Stats-Utskottets Utlåtande JM 203.
Ärliga arfvoden:
Förste Geologen, Chef
4 biträdande Geologer, h 2,000 R.dr hvardera,
4 Elever, å 1,000 R:dr hvardera, . . .
1 Palaeontolog
K:dr R:mt 4,000
» » 8,000
» » 4,000
» » 2,000
18,000: —
Ilesekostnads-ersättningar och dagtraktamenten:
ore,
900:
480:
» 1,200:
1,440:
300:
Chefen, 400 mil, å 2 R:dr 25
dagtraktamente för 120 dagar, å 4 R:dr
4 biträdande Geologer, 200 mil för hvardera,
eller tillsammans 800 mil, å 1 R:dr
5 0 öre
dagtraktamente för 120 dagar, tillsam
mans
480 dagar, 5 3 R:dr, ....
4 Elever, 100 mil för hvardera, eller tillsammans
400 mil ö 75 öre
dagtraktamente för 120 dagar, eller tillsammans
480 dagar, å 1 R:dr 50 öre
Palceontologen, 100 mil, å 1 R:dr 50 öre . .
dagtraktamente för 120 dagar, å 3 R:dr
Arfvoden för kemiska undersökningar
2,000
dito dito botaniska dito
250
Hyra för lokal, uppassning, eldning m. m  1,200
Summa årliga utgifter R:dr R:mt 27,000
Diverse utgifter för hela tiden:
För sammandragning af landtmäteri-kartor för län, hvilka icke af Topografiska
korpsen hunnit rekognosceras 6,000
» inköp af barometrar, kemiska apparater m. m 5,000
» lådor, papper, transporter, m. m 4,000
720
150
360
5,550
Summa R:dr R:mt 15,000
Vidare är af Vetenskaps-akademien den förmodan yttrad, att hela landets geologiska
undersökning, enligt den sålunda uppgjorda planen, skulle kunna medhinnas
under loppet af 19 år, om ej förr, och att, då derefter troligen 3 år erfordrades
för berättelsens redigerande, jemte den sista handläggningen och arbetenas tryckning,
följaktligen efter 22 års förlopp den allmänna geologiska kartan öfver hela riket,
6
Stats-Utskottets Utlåtande M 203.
jemte tillhörande beskrifning, kunde vara utgifven; tilläggande slutligen Akademien
att, i anseende till brist på tillräckligt antal lämplige personer för undersökningarnes
anställande, ett anslag af 15,000 R:dr för första året, 20,000 R:dr för andra och
25.000 R:dr för tredje året syntes tillräckligt; men att för den följande tiden de
årliga utgifterna torde uppgå till den i kostnads-förslaget beräknade summan af
27.000 R:dr, allt Riksmynt; och vore dessutom sannolikt, att af första årens anslag
tillgång skulle kunna beredas för inköp af större delen af de behöfliga instrumenten.
Med afseende, å hvad sålunda förekommit och förvissad att, genom tillvägabringandet
på föreslaget sätt af geologiska undersökningar öfver hela riket, samt
utgifvandet af derpå grundade geognostiska kartor, väsentligt gagn skall tillskyndas
icke allenast vetenskapernas, utan jemväl jordbrukets och andra näringars idkare,
och sådant redan under arbetstiden, allt efter som undersökningarne fortgå, har
Kongl. Majit, uti högstberörda nådiga Proposition föreslagit, att Rikets Ständer, till
en början, för den tid nästa stats-reglering kommer att omfatta, måtte bevilja ett
anslag af 60,000 R:dr, att, stäldt till Kongl. Maj.ts disposition, användas till ofvanomförmälda
ändamål, i enlighet med den af Vetenskaps-akademien uppgjorda, af
Kongl. Majit jemväl godkända, plan.
Såsom af den nådiga propositionen inhemtas, hafva redan för längre tid tillbaka
inom de flesta civiliserade länder geologiska forskningar och undersökningar egt
rum, hvilka, efter hvad erfarenheten sedermera ådagalagt, utom sitt vetenskapliga
intresse, haft ett särdeles välgörande inflytande på industriens och näringarnas utveckling
och förkofran i mångfalldiga riktningar. Sannt är visserligen, att på många
ställen dessa arbeten utförts efter stora och vidtomfattande planer och med betydliga
kostnader, men äfven der, hvarest försöken företagits i mindre utsträckning, hafva
många och lyckliga resultater deraf vunnits. Att äfven den svenska jorden inom
sig innesluter mångahanda ämnen, som, framdragne i ljuset, kunna blifva af största
vigt och lemna rikliga tillgångar för landets framåtskridande i industrielt och ekonomiskt
hänseende, lider icke tvifvel. Om det ock måste antagas såsom säkert, att här icke
skola påträffas dessa dyrbara rudimaterier eller ädla metaller, hvilka i så väsentlig
mån bidragit till många andra af naturen mera gynnade länders uppblomstring och
välstånd, är likväl Utskottet fullt öfvertygadt derom, att Sverige med sin från andra
länder i mångå afseenden skiljaktiga natur och egendomliga förhållanden, genom väl
utförda geologiska undersökningar icke blott skall erbjuda vetenskapsmannen intressanta
företeelser, utan afven lemna industri-idkaren och framförallt måhända mest jordbrukaren
mångfalldiga i praktiskt hänseende vigtiga upplysningar och materialier, hvilka, rätt
använda, för dem och således för landet i allmänhet skola medföra stor vinst och oberäkneliga
fördelar. Det förslag till en omfattande special-undersökning af landets
jord- och berg-lager, Kongl. Majit nu täckts för Rikets Ständer framlägga, är derföre,
i Utskottets tanke, ‘ förtjent af största uppmärksamhet och synes jemväl böra med lifligt
deltagande af Rikets Ständer omfattas, helst med temlig visshet kan förutses,
Stats-Utskottets Utlåtande M 203.
7
aöt landets matenela utveckling härigenom i hög grad skall främjas och kostnaden
snart nog måhända blifva betäckt af de nyttiga och välgörande frukter, landet deraf
bör kunna påräkna. För egen del föreställer sig likväl Utskottet, att öfvertygelsen
om den verkligen stora nytta de flesta näringsgrenar kunna hemta af nu ifrågaställda
geologiska undersökningar säkrast och mera allmänt, än hittills varit fallet, skulle kunna
bibringas och utbredas, om ifrågavarande undersökningar till en början icke företoges
i allt för stort omfång, utan inskränktes till någon eller några delar af landet, så att
dessa arbeten hunne afslutas inom nästkommande 3 år och komma att utgöra ett
helt för sig. hvars resultater Kongl. Majit då jemväl torde låta meddela Rikets näst sammanträdande
Ständer, hvilka således bäst blifva i tillfälle att pröfva och bedöma ändamålsenligheten
och nyttan af dylika företag samt i anledning deraf fatta sina beslut
för framtiden.
I öfverensstämmelse med dessa i korthet antydda grunder och med stöd af de
i den nådiga propositionen i öfrigt anförde skäl, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Majits nådiga framställning,
för nästa statsreglerings-period å Riksgälds-kontoret
anvisa till Kongl. Majits disposition ett belopp af tillsammans
60,000 Ridr Rimt, att användas för det i Kongl. Majits nådiga
proposition omförmälda ändamål;
dock hemställer Utskottet,
att vid beviljandet af ofvanberörda anslags-summa Rikets Ständer
måtte uttrycka den önskan, att de geologiska undersökningarne
till en början icke anställas i större skala, än Utskottet
här ofvan antydt, och att resultaten deraf må för Rikets
näst sammanträdande Ständer framläggas.
Stockholm den 30 December -1857.
Reservationer:
af Herrar A. W. Björck och E Falhem samt Riksdags-fuilmäktigen Paul Hedström
från Wester-Norrlands län.
STOCKHOLM, (.ryckt hes line Westrell. 1858.
Slals-Utskottets Memorial N:o 204.
1
Y:0 204-
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Jan. 18S8, kl, 12 raidd.
Memorial med förslag till samman jemkning eller votermgs-propositioner
i an ledn ing af Riks-stén dens skiljaktiga beslut rörande
ålskillige till Nionde Hufvud-Titeln hörande frågor.
(U. A.)
Efter erhållen del af Riks-slåndens beslut i anledning af Stals-Utskottets Utlåtande
N:o 167, angående regleringen af utgilterne under Riks-stalens Nionde Hufvudtitel,
lår Utskottet härmed afgifva de förslag lill sammanjemkning eller voterings-propositioner,
hvilka af skiljaktighelerne i dessa beslut funnits påkallade.
1:0. Uti 6:te punkten af nämnde Utlåtande hade Utskottet afgifvit förslag till
reglering af pensionerne för de civile embels- och tjenstemän jemte vaklbetjente, hvilka
under den tid, som nu skeende stats reglering kommer alt omfatta, erhålla afsked.
De särskilta momenten al denna punkt äro genom dels samtlige, dels Irenne Riks-slånds
sammanstämmande beslut godkände. Deremot hafva Ridderskapet och Adeln samt
Preste-slåndet beslutat följande tillägg i förevarande punkt, Ridderskapet och Adeln:
”att Kommers-kollegii embels- och tjenstemän tillerkännas enahanda pensionsrätt med
deras vederlikar i Rikets öfrige Kollegier, änskönt för ålskillige afbemälde embets- och
tjenstemän lönefyllnad utgår i form af arfvodes-anslag från Manufaktur diskontens medel“,
samt Preste-slåndet: "att lör Presidenten i Kommers-kollegium och de tvänne
Kommers-råd, som, lill fyllnad i sin lön, hafva arfvoden ur Manufaktur-diskont-fonden,
bör, vid pensionens bestämmande, totalsumman af deras lön och arfvode läggas till
grund, så ali de komma i full jemlikhet med sina vederlikar i de öfrige Ko|legierne“;
hvarjemte Ridderskapet och Adeln inbjudit Med-ståuden att i dess beslutade tillägg instämma.
Varande likväl denna inbjudning af Rorgare- och fionde-stånden afslagen
samt al Preste-slåndet, under åberopande deraf, att dess beslut vore med Ridderskapet
och Adelns öfverensstämmande, lagd till handlingarne.
Bih. till B. Sl. Prot. 4856—1858. 4 Sami. 4 Ajd. 3 Band. 32 Höft.
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 204.
Ridderskapet och Adelns samt Preste-ståndets ifrågavarande beslut äro med hvarandra
i så måtto öfverensstämmande, att för Kommers-kollegii President och tvänne
Kommers-råd, hvilka, till fyllnad i sina löner, åtnjuta arfvoden från Manufaktur-di
skont-fonden,
totalsumman af aflöningen skulle läggas lill grund för pensionernes be
stämmande,
så att desse embetsman komme i full jemlikhet med sina vederlikar i rikets
öfrige Kollegier, men om denna förmäns utsträckning äfven till de Kollegii tjenstemän,
hvilka uppbära arfvoden från nämnde fond, är deremot Ridderskapet och Adeln ensamt,
hvarlöre detta Stånds beslut i del sednare hänseendet måste anses hafva förfallit.
I följd häraf föreslår Utskottet, för votering i Förstärkt Slals-Utskott, följande
proposition:
’’Den, som vill, att för Presidenten i Kommers-kollegium och tvänne Kommersråd,
hvilka, till fyllnad i sina löner, åtnjuta arfvoden från Manufaktur-diskont-fonden,
totalsumman af aflöningen skall läggas till grund för pensionernes bestämmande, så att
desse embetsman komma i full jemljkhet med sina vederlikar i rikets öfrige Kollegier,
röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, anses frågan härom hafva förfallit."
2:o. Utskottets i 22 punkten gjorda tillstyrkande af bifall ä Kongl. Maj:ts Nådiga
förslag, att af den Stals-rådet Grefve Hårds enka tillförene beviljade pension halfva
beloppet, 750 R;dr, måtte efter hennes numera timade död få öfverffyttas på Grefve
Hårds efterlemnade trenne ogifta döttrar Gustafva, Sofia och klaria Margaretha Hård
att af dem, så länge de förblifva ogifta, tillgodonjuta med 250 R:dr för hvardera, är
al Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-stånden bifallet, dock med det
tillägg af de två förstnämnda Stånden, att pensionsbeloppet skall beräknas och utgå
från modrens död, eljer från och med början af Mars månad 1856. Deremot har Utskottets
framställning blifvit af Bonde-ståndet afslagen.
Pensions-beloppet är således genom tre Riks-stånds sammanstämmande beslut beviljadt,
men i afseende å tiden, hvarifrån detsamma skulle beräknas, hafva olika meningar
uppstått, hvarföre Utskottet får föreslå omröstning, enligt följande proposition:
“Den, som vill, att den del af pensionen för Slats-rådet Grefve Hårds numera
aflidna enka, hvilken blifvit öfverflyttad å Grefve Hårds efterlemnade ogifta trenne
döttrar, skall utgå från och med början af det år, dä nu skeende statsreglering vidtager,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, är pensionsbeloppet beviljadt ätt från och med början af Mars månad år
1856 utgå.”
3':o. Efter det Utskottet i 31 punkten, i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga
förslag, hemställt, alt de på Allmänna Indragnings-staten uppförda emeriti-föner för 2
Professorer vid Upsala och 4 Professorer vid Lunds Universitet mätte från nuvarande
belopp, 3,000 R:dr, höjas till 4,000 R:dr hvardera, hafva Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-ståndet bifallit, men Bonde-ståndet afslagit denna framställning; hvaremot Presteståndet
ökat ifrågavarande löner till 4,500 R:dr.
Som Ridderskapet och Adeln sedermera, uppå inbjudning af Preste-ståndet, instämt
uti detta Stånds beslut i frågan, och således två Stånd stannat emot två, torde
omröstning få anställas, enligt följande proposition:
Stats-Utskotlets Memorial N:o 204.
3
''Den, sorn vill, att de ?i Allmänna Indragnings-staten uppförde emerili-löner för
2 Professorer vid Upsala och 4 Professorer vid Lunds Universitet skola höjas till 4,000
R:dr R:mt hvardera, röstar
ia’
den del ej vill, röstar
ne.j;
vinner nej, komma dessa löner att hvardera ökas till 4,500 R:dr sagde mynt.”
4:o. Utskottet hade uti 37 punkten afstyrkt Rikets Ständers bifall å Kongl.
Maj:ts Nådiga förslag att lärare vid högre Artilleri-läroverket, hvilken i denna egenskap
tjenstgjort i 20 år eller derutöfver, skulle, på sätt för lärarue vid Krigs-akademien på
Carlberg är vordet medgifvet, efter alskédstagandet från lärarebefattningen, under sin
återstående lifstid från Allmänna Indragnings-staten erhålla en ärlig pension, motsvarande
hälften af den aflöning, han vid sin afgång från läroverket i egenskap af lärare
uppbär.
Af Borgare- och Bonde-stånden är Utskottets framställning godkänd, hvaremot
Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståudet ogillat densamma och bifallit Kongl. Maj:ts
Nådiga förslag.
Vid sådant förhållande får Utskottet föreslå omröstning efter följande proposition :
”Den, som vill, att Rikets Ständer icke må bifalla Kongl. Maj:ts Nådiga förslag,
att lärare vid högre Artilleri-läroverket, hvilken i denna egenskap tjenstgjort i 20 år
eller derutöfver, skall, på sätt för lärarne vid Krigs-akademien på Carlberg är vordet
medgifvet, efter afskedstagande från lärare-befattningen, under sin återstående lifstid
från Allmänna Indragnings-staten erhållå en årlig pension, motsvarande hälften af den
aflöning, han vid sin afgång från läroverket i egenskap af lärare uppbär, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
,iei;
vinner nej, är högstberörde Nådiga förslag af Rikets Ständer bifallet.”
5:o. Efter pröfning af väckt motion, att Gymnastik-lärare, hvilken i 35 års lid
vid offentligt läroverk tjenstgjort, måtte vid fyllda 60 års ålder erhålla hela sin då innehafvändd
lön såsom pension, och att dylik lärare, hvilken vid 50 års ålder efter 20
års tjenstgöring funne sig af sjuklighet eller minskade krafter föranlåten att begära afsked,
skulle ega rätt att såsom pension uppbära hälften af den lön, han sednast innehaft,
hemställde Utskottet uti 39 punkten, alt denna fråga för närvarande ej måtte till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Denna hemställan är godkänd af Rorgare- och Bonde-stånden; hvaremot Ridderskapet
och Adeln bifallit motionen samt Preste-ståndel åter beslutat, alt Gymnastik-lärare,
hvilken antingen vid Gymnastiska Certlral-inslitulet eller vid elementar-läroverket
oförvitligen tjenstgjort i 30 år och uppnått 60 års ålder, skall vara berättigad att uppföras
på Allmänna Indragnings-staten med sin fulla lön såsom pension..
Dä den sednare delen af motionen, hvilken angår pensionsrält lör Gymnastik-lärare
vid 50 års ålder efter 20 års tjenstgöring, ensamt af Ridderskapet och Adela blifvit
bifallen, mäste frågan derom anses hafva förfallit. Reirälfande åter motionens förra
del, som rörer frågan om rättighet för desse lärare alt vid uppnådd 60 års ålder få
I :'la lönen i pension, så har densamma likaledes bifallits af Ridderskapet och Adeln
och i hufvudsaken blifvit äfven af Preste-ståndel gillad blott med någon skiljaktighet
i alseende ä vilkoret! för denna pensionsrält. Som nu Rorgare- och Bonde-stånden i
allo alslagit motionen, torde först för bestäfnmande, hvilkendera meningen, antingen
4
Stats-Utskottels Memorial N:o 204.
Ridderskapet och Adelns, eller Preste-ståndels, skall blifva kontraproposition i hufvudvoteringen,
omröstning få anställas, enligt denna proposition:
”Den, sorn vill, att till kontraproposition i hufvudvoteringen anlages Ridderskapet
och Adelns beslut, att gymnastiklärare, hvilken i 35 års lid vid offentligt läroverk
tjenstgjort, skall vid fyllda 60 års ålder erhålla hela sin då innehafvande lön i pension,
röstar
ia;
Den det ej vill, röstar
nej:
vinner nej, antages till kontraproposition Preste-ståndels beslut, att Gymnastiklärare,
hvilken antingen vid Gymnastiska Central-Jnslitulet eller vid elementarläroverket oförvitligen
tjenstgjort i 30 år och uppnått 60 års ålder, skall vara berättigad all uppföras
på Allmänna Indragnings-staten med sin fulla lön såsom pension.”
För hufvudvoteringen föreslås följande proposition:
”Den, som vill, alt Rikets Ständer icke må bifalla väckt förslag, att Gymnastiklärare,
hvilken i 35 års lid vid offentligt läroverk tjenstgjort, skall vid fyllda 60 års
ålder erhålla hela sin då innehafvande lön i pension, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
ne.i;
vinner nej, antages
(1:a Alternativet). Ridderskapet och Adelns beslut.
(2:a Alternativet). Preste-ståndels beslut.
6:o. Utskottets i 68 punkten gjorda afstyrkande af Rikets Ständers bifall å väckt
motion, att Läns-bokhållaren i Orebro län L. G. Lagerstedt måtte, efter erhållet afsked
från nämnda syssla, lörflyttas å Allmänna Indragnings-staten med bibehållande under
sin återstående lifstid af nuvarande lön 289 R:dr 8 sk. banko, eller i riksmynt 433 R;dr
75 öre, såsom pension, är gilladt af Ridderskapet och Adeln, hvaremot Preste-och Borgare-stånden
bijallit motionen samt Bonde-ståndet godkänt densamma pä det sätt, att
pensionen skulle utgå från och med början af nästa slalsregleringsperiod.
Genom tre Stånds sammanstämmande beslut hafva alltså Rikets Ständer beviljat
pensionsbeloppet. Men deremot äro meningarne delade angående tiden, från hvilken
pensionen för nämnde tjensteman, som numera erhållit afsked, bör utgå.
Utskottet föreslår derföre omröstning enligt en så lydande proposition :
"Den, som vill, att den förre Läns-bokhållaren i Orebro Län L. G. Lagerstedt
beviljade pension å Allmänna Indragnings-staten till belopp af 433 R:dr 75 öre riksmynt
årligen skall utgå från den tid, han från nämnda syssla erhållit afsked, röstar
ja;
den del ej vill, röstar
nej ;
vinner nej, utgår pensionen från och med början af det år, då. nu skeende statsreglering
vidtager.”
7:o. Uti 76 punkten hade Utskottet afstyrkt bifall å väckt motion, att Direktören
i Första Salpeter-sjuderi-distriktet Assessoren m. m. C. F. Plageman måtte för sin
återstående lifstid af allmänna medel undfå en årlig pension af 2,000 R:dr. Utskottets
framställning är godkänd af Borgare- och Bonde-stånden, men Ridderskapet och Adeln
samt Presle-ståndet hafva deremot beslutat, att bemälde Plageman, när han från Direktörsbefattningen
erhåller afsked, skall å Allmänna Indragnings-staten uppföras till åtnjutande
af en årlig pension till nyssnämnda belopp.
Slals-Uts/cotlels Memorial N:o 204.
5
1 följd häraf får Utskottet, för frågans afgörande genom omröstning, föreslå följande
proposition:
"Den, som vill, att vackt förslag om beviljande af en årlig pension för Direktören
i Första Sa Ipeter-sj uderi-distri k tet Assessoren m. m. C. F. Plageman icke må af
Rikets Ständer bifallas, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att bemälde Plageman, när han från Direktörsbefattningen
undfår afsked, skall å Allmänna Indragnings-staten uppföras med en årlig
pension af 2,000 R:dr riksmynt.’’
8:o. Af Utskottet hemställes uti 77 punkten, alt väckta motioner om Ordningsmannen
vid Institutet för döfstumma och blinda J. O, Ljunggrens uppförande ä Allmänna
Indragnings-staten till åtnjutande under hans återstående lifstid af en ärlig pension
utaf 400 R:dr banko, icke för närvarande måtte till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda. Denna hemställan har Ridderskapet och Adeln bilällit; hvaremot Presteoch
Bonde-stånden beviljat Ljunggren en årlig pension lill förenämndä belopp, att, enligt
del löna Ståndets beslut, åtnjutas efter afskedstagande!, och, jemlikt det sednare
Ståndets, utgå från och med början af nästkommande statsregleringsperiod, samt Borgare-ståndet
lillagdl Ljunggren en årlig pension af 400 R:dr riksmynt.
Genom lie Stånds sammanstämmande beslut är således afgjordt, att Ljunggren
skall al en dylik förmån komma i åtnjutande; och då, beträffande tiden, hvarifrån pensionen
borde utgå, Borgare-ståndet mäste antagas hafva, lika med Preste-slåndet, alsett,
att densamma skall räknas från afskedstagande!, är Bonde-ståndet följaktligen ensamt
om beslutet, att pensionen skall utgå frän och med det år, då nu skeende statsreglering
vidtager, hvarföre frågan derom förfallit.
För bestämmande åter af pensionsbeloppet, torde omröstning få anstäilas enligt
följande proposition :
"Den, som vill, alt Ordningsmannen vid Institutet för döfstumma och blinda J.
O. Ljunggren vid afskedstagande! må uppföras å Allmänna Indragnings-staten till åtnjutande
för återstående lifstid af en årlig pension utaf 600 R:dr riksmynt, röstar
ja ;
den det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, hafva Rikets Ständer beviljat Ljunggren dylik pension till belopp af 400
R:dr sagde mynt årligen."
9:o. Utskottets framställning i 82 punkten, innefattande tillstyrkande af bifall å
väckta motioner, att den lill Professorn m. m. C. Palmstedt från Allmänna Indragningsstaten
nu utgående pension af 1,000 R:dr banko mätte frän och med innevarande år
höjas till 3,000 R:dr riksmynt årligen, hafva Preste- och Borgare-stånden godkänt; hvaremot
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet beslutat, alt ifrågavarande pension
skall utgå med 2,000 R:dr sistnämnda mynt.’’
Vid sådant Förhållande föreslår Utskottet omröstning, enligt följande proposition :
“Den, som vill, att den lill Professorn m. m. G. Palmstedt från Allmänna Indragnings-slalen
nu utgående årliga pension af 1,500 R:dr Runt skall förhöjas till 3,000
R:dr samma mynt, röstar
ja 5
den det ej vill, röstar
nej;
6
Stöts- Vik hot'tets Memorial N:o 204.
vinner nei, kommer nämnda pension atl uppföras med ett forhöidt belopp af 2,000
R:dr Runt årligen.”
10. Utskottet hade i 88:de punkten afstyrkt bifall å väckt motion, att Med.
Doctor Idslröms Enka, Johanna Wilhelmina Sandberg, mätte erhålla en årlig pension
af 400 R:dr, och är Utskottets yttrande bifallet af Ridderskapet och Adeln samt Bondeståndet,
men ogilladt af Preste- och Rorgare-stånden, hvilka beviljat pensionen, det förra
Ståndet med 400 och det sednare med 300 R:dr årligen.
Då Preste-slåndet är ensamt om skilnaden mellan nyssnämnda båda summor,
måste frågan om det högre beloppet anses hafva förfallit; och föreslår Utskottet derföre
omröstning efter följande proposition:
“Den, som vill, att väckt förslag om beviljande af pension för Med. Doctor
Liströms enka, Johanna Wilhelmina Sandberg, icke må bifallas, röstar
ja;
den det ei vill, röstar
nej;
vinner nej, kommer bemälda enka att å Allmänna Indragnings-stateri uppföras lill åtnjutande
af en årlig pension utaf 300 R:dr R:mt.“
ll:o. Enahanda är förhållandet med den framställning, som förekommer i 89
punkten, der Utskottet afstyrkt bifall å väckt motion, att förre Balaljons-läkaren Anderssons
enka, Christina Andersson, och ogifta dotterjLovisa Dorothea, friåtlfe, från 1857 års
början räknadt, af allmänna medel undfå en årlig pension af 600 R:dr. Denria framställning
är nemligen bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet, men afslagen
af Preste- och Borgare-stånden, hvilka tillagt bemälda enka en årlig pension,
det förra Ståndet af 400 R:dr, och det sednare af 300 R:dr.
Enligt nyss anförda grund, får Utskottet i denna fråga föreslå följande voteringsproposition
:
“Den, som vill, att väckt förslag om beviljande af pension för förre Bataljonsläkaren
Anderssons enka, Christina Andersson, icke må bifallas, röstar
jodell
det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, kommer bemälda enka alt å Allmänna Indragnings-staten uppföras tili åtnjutande
af en årlig pension utaf 300 R:dr R:mt.“
12:o. i anledning af väckta motioner, hemställde Utskottet i 99:de punkten. l:a
momentet, att den till Landshöfdingen Virgius enka, Amalia Sophia Tornerhjelm, från
Allmänna Indragnings-staten nu utgående pension af 375 R:dr årligen, måtte okas till
600 R:dr. Denna hemställan hafva Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet bifallit;
äfvensom Prestfi-slåndet godkänt densamma med den ändring, att pensionen höjdes
till 750 R:dr; hvaremot Utskottets framställning blifvit af Bonde-ståndet afslagen.
Enligt den i likartade läll förut tillämpade grundsats, är ifrågavarande pension
sålunda af Rikets Ständer bestämd att med eli förhöjdt belopp af 600 R:dr R.mt utgå;
— hvilket förhållande Utskottet trott sig endast böra har omförmäla.
13:0. Uti 107 punkten hade Utskottet, i anledning af väckt motion, föreslagit,
att Rikets Ständer mätte tillägga framlidne professor Atlerboms efterlemnade dotter.
Hedvig Atterbom, en årlig pension af 500 R:dr, att, så länge lion lefver ogift, utgå
från Allmänna Indragnings-staten. Detta förslag är godkändt af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-ståndet, äfvensom af Borgare-ståndet med den ändring att pensionen bestämdes
till 300 R:dr. Deremot har detsamma blifvit af Bonde-ståndet äfslaget.
Stats-Utskottets Memorial N:o 204.
7
I följd häraf får Utskottet föreslå omröstning enligt följande proposition:
”Den, som vill, att en årlig pension af 500 R:dr R:mt beviljas framlidne
professor Atterboms efterlemnade dotter, Hedvig Atterbom, att, så länge hon lefver ogift,
från Allmänna Indragningsstaten utgå, röstar
Ja ’
den det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, hafva Rikets Ständer under sagde vilkor anvisat en djlik pension till belopp
af 300 R:dr nämnde mynt årligen.
Stockholm den 2 Januari 1858.
Reservation:
af David Andrisson från Hallands län, som ansåg, att i de frågor, der votering
måste ega rum, alla Riks-ståndens meningar bort komma under omröstning.
Uti denna reservation instämde: Ola Månsson från Christianstads, Pehr Andersson
från Gefleborgs, Paul Hedström från Westernorrlands, Anders Magnus Anders
son
från Kalmare, Eric Andersson och Anders Ersson från Kopparbergs, Johannes
Lundahl från Skaraborgs samt Olof Olsson från Wermlands län.
STOCKHOLM, Iryckt hos Isaac Marcus, 1858.
