# ID: svediakorp-gov2309
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 126,729
# sentences: 2,569
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Utskottets Utlåtande N:o 158.
27
Sedermera hade Kongl. Maj:t beviljat staden Grenna ett från Handels- och sjöfartsfonden
utbelaldt lån å G,G6Ö R:dr 32 sk. samma mynt, genom hvilket lån och enskilda
bidrag en hamnbrygga blifvit anlagd i den riktning, att den kunde komma att
utgöra en del af den ena utaf de föreslagna hamnarmarne. Denna hamnbrygga hade
också beredi ett af åtskilliga ångfartyg begagnadt tillfälle lill varors lossning och lastning;
men med hvarje år förminskades denna lossnings- och lastningsplats genom den
sand, sorn af vågorna fördes emot bryggan och stadnade på botten vid dess sidor;
dessutom hade stenläggningen under bryggan rubbats vid islossningen vårtiden sistlidet
år. Således vore att motse, alt det redan verkställda hamnbyggnads-arbetel, hvilket,
enligt Väg- och Va I te n bygg n a (I s-s ty r el s e n s beräkning, medfört en kostnad af ! 3,111
R:dr 40 sk. B:ko, koin me att lill både enskild och allmän förlust blifva onyttigt och
förstördt, såvida ej hamnbryggan snart fulländades och förändrades (ill en sluten
hamn med sådan stenläggning, som mer än den nu varande byggnaden kunde motstå
isons åverkan. Till stöd för den nu förnyade framställningen om statsbidrags erhållande
för ifrågavarande hamnbyggnad hafva motionärerne åberopat dels Kongl. Maj:ts,
redan den 13 Januari 1854 i nåder meddelade föreskrift, att detta hamnbyggnadsarbete
skulle tagas i beräkning vid uppgörandet af det general-förslag öfver allmänna
arbeten, som Väg- och Valtenbvggnads-styrelsen före nuvarande riksdag borde till
Kongl. Majit i underdånighet afgifva, dels det förhållande, att ej mindre än 21 socknar
inom Jönköpings och Östergöthlands län, jemte städerna Eksjö och Grenna, förenat
sig i den underdåniga ansökningen om slats-anslag för meranämride företag, samt att
den anlagda hamnbryggan, oaktadt dess ofullkomlighet, inom sistnämnde stad framkallat
en jemnt tilltagande rörelse med varors in- och utförsel, och dels Landshöfdingeembelets
i Jönköping län rörande denna fråga afgifna underdåniga yttrande, innehållande,
bland annat: att mer än tillräckliga skäl förefunries för öfvertygelse!! derom,
att den med en fullständig hamns byggande vid Grenna förenade kostnad skulle komma
att fullt motsvaras af den oberäkneliga fördel, som derigenom tillskyndades invånarne
i en del af Östergöthlands och de flesta delarne af Jönköpings län.
Till följd af Kongl. Maj:ts utaf motionärerne åberopade föreskrift har det begärda
stats-anSlaget för Grenna hamnbyggnad blifvit med 45,7b0 R:dr B:ko upptaget i
ofvanberörde general-förslag; men, på sätt under dikussionen hos Ridderskapet och
Adeln erinrats, endast i 2:a klassen eller bland förelag, ''sorn väl äro af vigt, men
dock jemförelsevis i mindre män, än de i första klassen uppförda, berättigade lill understöd";
hvarjemte Väg- och Vattenhyggnads-slyrelsen yttrat, att denna hamns anläggning,
i anseende till materialiernas och dagsverkenas stegrade pris. numera troligen
kommo ali kost?. 15 å 20,000 R:dr utöfver hvad som beräknats i det år 1847 upprättade
kostnads-förslaget.
Slats-Utskoliet, som, utom förevarande motioner och deraf föranledda yttranden,
emottagit åtskilliga andra handlingar rörande meranämride harrmbyggnads-företag och
det härtill begärda statsbidrag, vill ingalunda bestrida den föreslagna hamnanläggningens
motsedda fördelaktiga inverkan på rörelsen äfvensom varutillförseln och afsättningen
inom Grenna samt den staden omgifvande fruktbara och folkrika landsbygd, och Utskottet
förnekar ej heller, alt det för sjöfarten på Weltern, isynnerhet vår- och höst tiderna,
skulle vara nyttigt och behof ligt om en hamn söder om Wadstena funnes att
tillgå på denna stora sjös östra kust; men då statens för allmänna arbetsförelag samt tillfälliga
utgifter disponibla tillgångar vid detta riksmöte blifvit vida mer än under någon
föregående riksdag lagua i anspråk lör en mängd olikartade samt, med hänsigt till nationens
bildning och ekonomiska lill-lånd äfvensom näringarnes förkofran och utveckling
mer eller mindre vigtiga och inflytelserika föremål, och då de^sa tillgångar endas.:
28
Stats-Ulskotlets Utlåtande N:o 158.
medgifva, att sådana för kommunikationernas underlättande och befordrande föreslagna
arbeten, hvilkas ofördröjliga verkställighet synes vara af en jemförelsevis större vigt för
allmänna rörelsen, nu varda med betydligare statsbidrag understödda, sä och enär, utom
det för hamnbryggan vid Grenna beviljade län, understöd af allmänna medel erhållits
för 3:ne andra vid Wettern i sednare tider verkställda hamnanläggningar, nemligen vid
Jönköping, Wadstena och Hjo, finner sig Utskottet för närvarande
20.O,
icke kunna tillstyrka Rikets Ständer, att, för en ytterligare dylik
anläggning vid samma sjö, genom den utanför Grenna föreslagna
hamnbyggnad , bevilja, vare sig den utan åter betalningsskyldighet
begärda anslagssumman eller det, emot uppgifna betalningsvilkor,
som under nuvarande förhållanden synas å statsverkets sida mindre
antagliga, alternativt föreslagna låneunderstödet.
Bland bamnbyggnads-arbelen, för hvilka statsbidrag i fråga kommit, har Väg- och
Vattenbyggnads-styrelsen uti sill. sednasle General-lörslag änvo upptagit de i förut afgifua
enahanda förslag antecknade hamnbyggnaderna vid Wikens och Ilåå fisklägen i
Skåne, hvarvid Styrelsen upplyst, alt, enligt de, på Kongl. Maj:ts befallning, för flera
år tillbaka uppgjorda planer och kostnadsberäkningar, skulle kostnaderna för hamns
anläggande vid förstnämnde fiskläge utgöra 16,000 R:dr och vid Råå 21,620 R:dr, eller
efter ett alternativt förslag 13,248 ii:dr-, allt B:ko; men, i anseende till nuvarande stegrade
priser på dagsverken och materialier, har styrelsen ansett kostnaden för den förra
hamnanläggningen komma att uppgå tili omkring 21,000 R:dr och för den sednare, enligt
det af ortens invånare äskade samt af Styrelsen förordade alternativ, till minst 30,000
R.dr sagde mynt. Styrelsen har derföre i andra klassen uppfört ett statsbidrag af 14,000
R:dr B:ko för hamnbyggnaden vid Wiken och ett dylikt bidrag af 27,000 R:dr samma
mynt, nemligen ett lån å 17,000 R:dr och eli anslag å 10,000 R-.dr, för en hamn vid
Råås fiskläge, hvars invånare, med afseende å den i förslaget upptagna kostnadssummans
belopp, förklarat sig hugade att verkställa hamnbyggnadsarbetet derstädes emot ett anslag
utan återbetalningsskyldigfiet å 10,000 R:dr och eli låneunderstöd 11,620 R.dr.
Med åberopande af hvad merbemälte Styrelse sålunda upplyst och föreslagit, har
Riksdagsfuilmäktigen Måns Pehrson frän Malmöhus län, uti derom vackt motion, fästat
Rikets Ständers uppmärksamhet på de tillfällen tili goda hamnar, som dessa fisklägen
erbjöde och det stora gagn, som genom de der föreslagna hamnbyggnaderna skulle kunna
beredas ej allenast för en del af Skåne, utan äfven för den allmänna sjöfarten, samt
derföre hemställt, att, pä det dessa företag måtte utan vidare tidsutdrägt kunna utföras,
de dertill i åberopade general-förslag uppförda medel måtte varda af Rikets Ständer
beviljade.
Under behandlingen af den genom denria motion Rikets Ständers pröfning särskildt
underställda fråga om beviljande af bidrag utaf allmänna medel för anläggandet
af hamnar utanför ofvannämnde, vid Öresund liggande, fisklägen, har Stats-Utskottet
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 458,
29
funnit sig icke kunna förbise följande omständigheter. Begge dessa ställen äro belägna
i närheten af Helsingborg, del ena eller Råå på endast trefjerdedels och Wiken på en
och en fjerdedels mil derifrån. Del förra fisklägets invånare hafva visserligen tillförene
uppgifvit sig vara hugade att verkställa det der föreslagna hamnbyggnads-arbetet emot erhållande
af då ifrågasatt statsbidrag i egenskap af dels lån och dels anslag utan ålerbetalningsskyldighet;
men huruvida de numera, sedan arbetslönerna och byggnadsmateralierna
uppgått till vida högre belopp, än då beräknades, äro villige att endast emot < n
till något öfver 5,000 R:dr uppgående förhöjning af den förut begärda lånesumman
utföra samma byggnadsarbete, derom har Utskottet icke erhållit någon upplysning.
Hvad åter beträffar åliggandet för Wikens fiskläge att .verkställa den föreslagna hamnbyggnaden
emot åtnjutande af ett statsanslag, motsvarande tvåtredjedelar af den derför
uppgifna ökade kostnadssumma, hafva, så vidt Utskottet kunnat inhemta, detta fiskläges
invånare icke afgifvit något yttrande angående deras benägenhet alt åtaga sig utförandet
af samma företag. De Utskottet tillställda handlingarne utvisa ej heller att något särskildt
bolag bildats med hänsigt till ifrågavarande hamnbyggnader; och fisklägena ega icke
sådana kommunalstyrelser, sorn kunna, å den der bosatte personalens vägnar, tillförbinda
sig att utgöra föreskrifven betalningsskyldighet jemte öfriga med erhållet statsbidrag
för ett allmänt arbetes verkställande förenade åligganden,.
Med afseende å nu antydda förhållanden och i saknad af erforderlig utredning
af andra härvid förekommande frågor, anser sig Slals-Utskotlet föranlåtet hemställa,
21 :o.
att Måns Pehrssons motion, angående erforderliga medels anvisande
till hamnanläggningar vid Råå och Wikens fisklägen, icke måtte
föranleda någon Rikets Ständers åtgärd.
Till staden Helsingborgs betryggande mot öfversvämning, hvaraf denna stad
varit hotad vid tillfällen, då under nordvestlig storm flodvattnet från Nordsjön och Kattöga!
indrifvits i Öresund och vattenytan der stigit lill en ovanlig höjd, och till förekommande
af derigenom befarade skador och olägenheter för de närmast hafsstranden
belägna byggnader, har Herr F. Rooth, uti en inom Borgare-ståndet väckt motion, föreslagit,
alt Rikets Ständer måtte anvisa och ställa till styrelsens för allmänna Väg- och
Vattenbyggnader disposition erforderligt belopp för anläggandet af en “glagin“ från
norra delen af hamnen vid nämnde stad tdl del norra badhuset, hvilket byggnadsföretag
skulle komma att på en gång utgöra ett skydd och en prydnad för staden samt äfven
i sanitärt hänseende blifva gagnande.
Angående beskaffenheten af den utaf bemälde motionär föreslagna anläggning
och den dermed förenade kostnad, som han ansett böra af allmänna medel bestridas,
bar emellertid någon annan eller närmare upplysning icke blifvit Utskottet meddelad,
än ett i motionen åberopadt, af 2:ne handtverksmästare i Helsingsborg tippgjordt,
samt af plankarta ålföljdt förslag, upptagande för 3:ne alternativa linier af 27,324,
33,660 och 50,400 “qvadrat-kubik-alnar“ 2 R:dr 24 sk. B:ko alnen. Vid det outredda
skick, hvaruti den af Herr Rooth väckta fråga om stals-anslag för det af honom upp
-
30 Stats- U ts ko Itets Utlåtande N:o 458.
gifna föremål således blifvit för Rikets Ständer framställd och för närvarande sig befinner,
hemställer Utskottet,
22:o.
att motionen härom måtte varda lernnad utan vidare afseende.
Förnyande en under sednaste riksdag af staden Falkenbergs då varande ombud,
rörande samma ämne, gjord framställning, har Herr A. M. Lundberg, genom en inom
Borgare-ståndet afgilven motion, väck fråga om beviljandet af ett lån å 20,000 R:dr
och ett anslag utan återbetalningsskyldigbet å 2.). 1)00 R:dr B:ko för hamnbyggnad vid
nämnde stad enligt t. f. Chefens i södra Väg- och Val lenbyggnads-dislriktet, Kaptenen
A. Remmers, i slutet af 1853, uppgjorda plan och förslag, dervid kostnaden för detta
företag beräknades till 58.400 R:dr sagde mynt. Till stöd för den sålunda, ä samma
stads vägnar, nu ånyo framförda anhållan om statsbidrag för beredande af en förbättrad
hamn derstädes, har motionären hufvudsakligen anfört följande, i Kapten Remmers
derom afgifna betänkande omförmälda, förhållanden: Nyttan och behofvet afen nödhamns
bildande vid Falkenberg för den farliga seglationen utanför Halländska kusten,
o o o 7
hvarest, på den 10 mil långa öppna kuststräckan mellan Warberg och Hallands Väderö,
hamn saknades för dem, som icke borde eiler kunde inlöpa i Hahnstads-bugten, erkändes
allmänt och hade redan för mer än 20 år sedan officielt vitsordats. Anläggningen
af en säker hamn midt på nämnde kust, ej långt från Westergöthlands och Smålands
skogsbygd, komrrie, äfven ur kommerciel och national-ekonomisk synpunkt betraktad, att
utgöra ett företag af stor och obestridlig nyfla. Genom sitt gynsamma läge vid ett af
Hallands större vattendrag, Ethra-elfven, blott 1,500 alnar från diss utlopp i hafvet,
syntes Falkenberg icke vara utan vigt såsom sjö- och handelsstad, helst den för 24 bland
socknarne i Halland och omkring ^:de! af provinsens befolkning äfvensom för dertill gränsande
delar af Westergöthland och Småland vore den närmaste staden samt afsältningsoch
uppbändlings-orten. Följaktligen skulle en hamn-anläggning, hvarigenom det för
denna stads handlande blefve möjligt att verkställa deras uppköp och försäljningar emot
samma priser, som köpmännen i mera aflägsna släder, tillskynda nämnde trakters inbyggare
stora pcb obestridliga fördelar genom besparad lid samt miuskadl besvär vid
föiyltrandet af dessas produkter och anskaffningen af deras förnödenhets-artiklar. I betraktande
af odlingarnes betydliga framsteg inom Halland under sednaste åren, syntes
den tidpunkt icke vara långt aflägsen, dä en ansenlig spanmåls-export bör kunna verkställas
från Falkenberg, hvarifrån, redan under nuvarande missgynnande sjölärts-förhä!-  lauden, tusentals tunnor jordfrukter utfördes. Onekligen skulle förbättringen af Falkenbergs
hamu och den derigenom underlättade a (sättningen af jordbrukets alster komma
att utöfva en högst välgörande inverkan på de lillgränsande socknarnes tillstånd och
framgången af der företagna samt ytterligare förestående stora odlingar och framkalla
en liflig och inflytelserik handelsrörelse inom denna stad med vestra Smålands och Kinds
härads trävaror. Redden vid Falkenberg, hvilken beslode af 2:ne delar, den inre och
yttre, vöre begränsad af en naturlig vägbrylare med Ovänligen stort omfång, hvarigenom
nästan alltid innanför densamma 1 efimliga fartyg läge i lä. Ett mindre, likaledes
Stats-Utskottets Utlåtande. N:o 'IBS.
31
af naturen åstadkommet, skydd funnes äfven med god ankarbotten för fartyg, gående
på 12 fots djup. Dock vöre de ofia blottställda för sjöskador, hvilka hufvudsakligen
föranleddes derigenom, att den der utfallande, närmare staden djupa och breda, Ethraelfvens
utlopp vore i det närmaste igenslängdl af både högst farliga stenref och enstaka
bällar samt uppgrundade sandreflar. Midt för mynningen läge nemligen ett ref, bestående
af stora och vid vanlig vattenhöjd synliga stenar pä hård t grus och lera, hvilket
elfvens strömfåra icke kunnat genombryta, hvarföre den banat sig väg i sydlig och sydvestlig
riktning emot öppna hafvet, der strömmen motats af den bälliga sjögången, så
att vid delta ställe, hvilket utgjorde enda inloppet till mcranämnde å, rännan blott var
5 eller nära 6 löt djup. I anseende till den smedos med mycken svårighet förenade
och knap! möjliga insegiingen i elfven eller den nuvarande inre hamnen, inträffade icke
sällan förluster af fartyg, gods och menniskolif; hvarjemte, härigenom förorsakades långvarigt
dröjsmål vid ej allenast, fartygs ulan älven mindre båtars in-och utlöpande, Utan beräkning
af dessa omedelbara eller direkta förluster, skulle, efter hvad motionären uppgifvit,
kostnaderna för lastning och lossning ute på redden vara så betydliga, alt vid en,
äfven om deri föreslagna förbättringen af hamnen icke bielke verkställd, i allt fall motsedd
ökning af ut- och införseln, desammas ärliga belopp snart komme alt öfverstiga
räntan å dm för hamnbyggnaden förslagsvis beräknade koslnads-summan.
Enligt de inför Utskottet företedda handlingar har Chefen för Väg- och Valtenbyggnads-styreisen,
efter tagen kännedom af Kapten Remmars betänkande och kostnadsförslag
rörande meranämnde hamn-aiiläggning, meddelat det yttrande, alt planen till
denna hamn-anläggnings verkställande blifvit omsorgsfullt uppgjord och att ifrågavarande
företag, om detsamma i öfverensstämmelse dermed utfördes, komme att för både
staden och angränsande orter medföra en kostnaden motsvarande nytta.
Uti den angående Hallands län sistlidet år afgifna femårsberättelse bar jemväl
Kongl. Maj:ls Befallningshafvande fästat uppmärksamheten på de svårigheter och det hinder
för staden Falkenbergs handelsrörelse, som förorsakades deraf, alt, i anseende lill
Ethra-elfvens uppgrundning medelst flygsand vid dess utlopp i hafvet, endast 5 fot djupgående
fartyg kunde inkomma i elfven, hvilken beredde en god hamn innanför den
öppna och för hafvets våldsamhet utsatta reddei . Mera djupgående fartyg, sorn, derest
utloppet varit upprensadt, kunnat finna skydd i denna hamn, hade derföre under sednare
åren strandat pä kusten, hvarvid både menniskolif och gods blifvit förspillda.
Derjemte har Kongl. Maj:Is Befallningshafvande, i afseende på den tillämnade förbättringen
af ifrågavarande hamn och statsbidrags meddelande för detta företag, anfört de
i ofvanstående motion uppgifna förhållanden, att eli större antal landtsocknar hade
närmare väg till Falkenberg än tili någon annan stad; att odlingen å hemman och egendomar
inom närliggande socknar vore i ansenligt tilltagande, samt alt icke obetydlig
spanmåls- och polalis-utlörsel frän staden börjat verkställas.
Med afseende å den högst lifiiga sjöfarten utanför Halländska kusten, deruti
en mängd särskilda nationers fartyg deltaga, anser Sluts-Utskottet den hamn-anläggning
å denna kust, hvarom fråga nu ånyo blifvit bos Rikets Ständer viickt och genom hvilken
anläggning en säker tillflykt, i behofvets stund skulle komma alt beredas ät de i
närheten af nämnde hafskust befintliga sjöfarande, vara ett i den allmänna seglalionens
och handelns intresse vigligt och gagnande företag; och då detta förelag dessutom ofelbart
kommer att ega ett fördelaktigt inflytande på afsältningen samt rörelsen och industrien
ej blott i den stad, invid hvilken hamnbyggnaden skall verkställas, utan äfven
inom den staden omgilvande. landsbygden samt andra pä icke obetydligt afstånd derifrån
belägna orter, synes staten icke böra undandraga sig att för samma förelags åstadkommande
lemna det dertill oundgängligen erforderliga bidrag af allmänna medel.
32
Stats-Ulskoltets Utlåtande N:o 158.
Utskottet, som alltså finner sig ega anledning understödja den i nu förevarande motion
gjorda framställning om ett statsbidrag af samma, till Riksmynt förvandlade, belopp i
rundt tal, som utaf motionären föreslagits, föreställer sig dock, att Falkenberg, genom
den ansenliga tillökning i dess rörelse och inkomster, hvilken, till följd äf bamn-anläggningen
derstädes, framdeles bör uppkomma, skall blifva i tillfälle återbetala största delen
af det föreslagna statsbidraget: hvadan Utskottet tillstyrker,
23:o.
att Rikets Ständer för meranämnde företags utförande måtte bevilja
staden Falkenberg ett statsbidrag äf Sextiosju lusen R:dr R:mt,
nemligen 47,000 H:dr såsom lån och 20,000 R:dr i egenskap af
anslag utan återbetalningsskyldighet, under vilkor, att hamn-anläggningen
vid nämnde stad icke allenast verkställes, ulan äfven
framgent vederbörligen underhålles genom stadens försorg, samt
att hamnen och inloppet dertill erhålla det djup, alt densamma
kan af allmänna sjöfarten begagnas. För öfrigt torde i afseende
på detta statsbidrag böra tillämpas samma förbehåll och åligganden
samt betalnings-vilkor, som för andra tiil dylika företag under
innevarande riksdag anvisade medel varda af Rikets Ständer
föreskrifna.
För fullbordande af påbörjad och till en del utförd hamn-anläggning vid Strömstad,
har Herr P. Berg inom Borgare-ståndet föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja
ett statsbidrag af 15,000 R:dr R:mt, hvaraf hälften eller 7,500 R:dr skulle erhållas
såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och andra hälften i egenskap af lån
emot 4 procents ränta och 2 procents årlig kapitai-afbelälning; varande uti ett härom
af nämnde stads äldste algifvet och af Herr Berg såsom motion upplaget memorial,
bland annat, anfördi : att, efter föreningen med Norrige, Strömstads bandel befunnit
sig i ett särdeles aftynande tillstånd; att, isynnerhet sedan 1825 års förordning angående
Sveriges och Norriges ömsesidiga handels- och sjölärts-förbållanden utkom, bela gränshandeln
dragit sig frän Strömstad tid Fredrikshall och andra Norrska släder; att, till
följd af den allmänna stagnationen i stadens handelsrörelse, Strömstads invånare sedermera
och ända till år 1850 befunnit sig i den mest bekymmersamma ställning; att efter
sagde år bade dock en liberalare tull-lagstiftning visat förmånlig inverkan pä stadens
merkantila förhållanden : ali sedermera en lifligare bandel med gränsboarne samt ett
ökadt antal badbesökande bidragit till spridandet af större välmåga bland befolkningen;
att en följd deraf varit, att anläggningar samt andra företag al' mera allmän vigt och
nytta kunnat verkställas; att till dessa företag borde räknas en påbörjad och till någon
del utförd kaj- och hamn-byggnad, hvilken för staden redan medfört en kostnad af
10,500 R:dr R:mt; att då stadens tillgångar medtagits af de flerfaldiga anläggningarne
och förbätlringarne, kunde det påbörjade, för staden ytterst vigtiga och gagnande,
hamnanläggnings-arbelet, i brist af dertill erforderliga medel, icke fullbordas, utan
måste
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 158.
33
mäste afstadna, så vida icke detta samhälle, i likhet med många andra städer, erhölle
understöd af allmänna medel för sin hamnbyggnads utförande; samt att ifrågavarande
säkra och äfven med hänseende till rikets försvar lämpliga hamn i <.n framlid möjligen
kunde komma att begagnas äfven af andra fartyg, an dem sorn tillhörde handelsflottan.
Enligt ett under sistlidet års höst uppgjord t och samma motion bifogadt kostnads-lorslag,
skulle verkställigheten af de återstående högst behöfliga arbetena för fullbordandet
af hamn-anläggningen vid Strömstad medföra en kostnad af 26,530 R:dr
Riksmynt.
Dä, såsom officiela handlingar vitsorda, staden Strömstad, hvars folkmängd under
sednare åren ökats, derunder jemväl förkofra! sig i afseende å dess handel och
sjöfart, hvad så väl rörelsens beskaffenhet som idkarnes antal beträffar; då stadens sålunda
började förkofran, till fördel både för kommunen sjelf och det allmänna, bör än
mera tilltaga, i fall den företagna hamn-anläggningen fullbordas; då en ändamålsenlig
hamn vid meranämnde stad mäste vara behöflig och blifva gagnande ej blott för sjö
farten
tdl och från staden, utan äfven för de under sin segling i Nordsjön mot kusten
vid Strömstad vind-drifna fartyg: då denna stad förut icke, i likhet med många andra
städer, åtnjutit något understöd af allmänna medel för der företagna arbeten; och då,
utan ett sådant understöd, nu ifrågavarande hamn-anläggnings- och förbältrings-arbeten
icke lära kunna af staden utföras, har Stals-Utskottet ansett sig böra förorda det för
detta ändamål begärda, i jemförelse med anläggnings-kostnadens sammanräknade belopp,
mindre betydliga statsbidrag, dock under vilkor, att hela den beviljade summan
varder i föreskrifven ordning återbetald. Utskottet får alltså tillstyrka,
24:o
alt Rikets Ständer, under de för dylika statsbidrags åtnjutande
stadgade förbehåll och emot de betalnings-vilkor, som för andra
lån till enahanda föremål varda fastställda, mätte bevilja staden
Strömstad ett låne-underslöd af Femton tusen R:dr R:mt för full
bordande
af hamn-anläggnings-arbetena derstädes.
Efter erhållet uppdrag af Drätsel-kammaren i Wenersborg har denna stads
ombud vid nuvarande riksdag, Herr C. G. Fridstedt, förnyat en under 3 föregående
riksdagar, å samma stads vägnar, inom Borgare-ståndet framställd, men af Rikets
Ständer icke bifallen anhållan om bidrag utaf allmänna medel för verkställigheten af
en till seglationens underlättande invid nämnde stad erforderlig kajbyggnad jemte andra
dermed sammanhängande arbeten. Enligt hvad bemälde motionär i sin härom väckta
motion uppgifvit, hade delta byggnads-företag under de sednare åren genom stadens
försorg lill någon del utförts, och vore hvad sorn blifvit färdigt upplåtet till begagnande
för allmänna trafiken ; men i anseende lill brist på medel hade arbetena på den återstående
betydliga delen af samma företag måst inställas till synnerlig skada för den
Bih. till R. St. Brot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 AJd. 3 Band. 8 Hult. 5
34
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 458.
starka rörelsen i stadens hamn. På det alt sagde kostsamma byggnads-företag, hvarmed
egentligen icke alsäges alt bereda någon enskild förmän för Wenersborgs stad, utan
hufvudsakligen åsyftades att befrämja den allmänna, väsentliga fördel, sorn derigenom
för den lifliga fartygs-trafiken inom nämnde hamn skulle åstadkommas, måtte kunna
varda fullbordadt, har motionären föreslagit, ail ett amorterings-län å 30,000 I v: (I r B: k o,
helst utan, men, om sådant ej kunde medgilVas, emot den möjligen lägsta ränta, mätte
af Pikets Ständer denna stad beviljas. Till upplysning om sjöfartens betydlighet och
ansenliga tillökning uti ifrågavarande hamn är för öfrigt af motionären anfördt: att
45 fartyg af tillsammans 1,525 lästers dräglighet tillhöra åtskilliga bland stadens inbyggare;
att ej mindre än 34 särskilta ångfartyg sistlidet år passerade staden och uppehölio
sig der för att intaga och aflemna gods och passagerare; samt att under seglationstiden
ganska ofta 80 å 100 seglande fartyg under ett dygn ankomme till staden,
af hvilka fartyg en del der lossade och lastade varor af allehanda slag. För en så
ansenlig rörelse skulle naturligtvis saknaden af erforderligt utrymme samt tillräckliga
och ändamålsenliga lossnings- och laslnings-bryggor medföra stort hinder samt tidsödande
uppehåll. Slutligen har motionären erinrat derom, att staden Wenersborg allt
hittills icke kommit i åtnjutande af något stats-anslag eller låne-underslöd leir sina
hamnbyggnads- och muddrings-atbetens verkställande.
Såsom en gifven följd af den utaf bemälde motionär omnämnda och med hvarje
år sig ökande särdeles lifliga sjöfarten och rörelsen i Wenersborgs hamn, torde kunna
antagas, att staden åtnjuter en deremot svarande jemväl tilltagande inkomst genom de
afgifter, som denna, i likhet med andra städer, eger uppbära tor de i dervarande hamnar
inlöpande fartyg samt de vid städernas kajer och lastningsbryggor lossade och
lastade effekter. Under sådan förutsättning och dä fråga icke är om understöd af allmänna
medel för anläggningen af en ny eller förut saknad hamn vid meranämnde stad,
utan endast om beredandet af tillgång för en tillökad kajbyggnad samt för åtskilliga, i
afseende på ordnandet och utvidgandet af platsen vid hamnen jemte andra föremål,
nödiga arbeten, för hvilkas verkställande statsbidrag synas i allmänhet hvarken behöfva
eller böra meddelas; så anser sig äfven nuvarande Stals-Utskott föranlåtet
25:o
afstyrka Rikets Ständers bifall till statsbidrags beviljande för fortsättningen
af de i Herr Fridstedts motion uppgifna arbeten invid
staden Wenersborgs hamn.
Under åberopande af en hos Kongl. Majit, kort före innevarande riksdags
början, i underdånighet gjord ansökning om propositions aflåtande (ill Rikets Ständer,
angående statsbidrag för hamn-an läggning vid stadan Amul, har Herr J. G. Wennerström,
uti derom hos Borgare-ståndet väckt motion, hemställt, att Rikets Ständer för
denna hamn-anläggning' mätte anslå ett belopp af 20,000 R:dr Biko, hvilket utgjorde
tvåtredjedelar utaf den summa, hvartill anläggnings-kostnaden af Styrelsen för allmänna
Väg- och Vattenbyggnader beräknats uppgå.
Sluts-Utskottets Utlåtande N;o 158.
35
Enligt hvad Stats-Utskottet af den åberopade underdåniga ansökningen jemte
andra handlingar rörande det deruti sökta bidrag utaf allmänna medel inhemtat, hade
nämnde stads invånare, i anseende lill det länge insedda behofvet af en hamn, hvarigenom
de tili staden ankomna fartyg under lastning eller lossning betryggades lör sjöskador
i den mot Wenern öppna Åmåls-viken, galt i författning om uppgörandet af
plan och kostnadsförslag till en ändamålsenlig hamn derstädes. Uti detta, af Chefen
i vestra Väg- och Valtenbyggnads-dislriklet under år 1853 upprättade, förslag, upptogs
kostnaden för en sådan anläggning till 22,019 R:dr 28 sk B:ko; men i anseende till
den derefter inträffade pris-stegringen å byggnads-malerialier och dagsverken, förmodades
ifrågavarande hamnbvggnads-förelag numera icke kunna fullbordas med en
mindre kostnad än 40,000 R:dr sagde mynt. Väg- och Vattenbyggnads-styrelsén, som
i sitt före sednaste riksdag algifna generalförslag öfver arbetsförelag, för hvilka bidrag
af allmänna medel blifvit förordade, uppfört detta företag, har uti det tdl nuvarande
Stats-Utskolt öfverlemnade enahanda förslag ånyo upptagit samma hamnbyggnad och
dervid såsom skäl för densammas understödjande med det al Styrelsen, dels såsom
anslag och dels såsom lån, föreslagna statsbidraget af 20,000 R:dr B:ko, anfört, att
staden Åmål, oaktadt de svårigheter, som i anseende till derstädes saknad hamn vore
förenade med sjölarten till denna stad, under sistförlidet år, utom af segelfartyg, besökts
utaf 3:ne ångbåtar med reguliera resor.
I anledning af den under sist förfin (na riksdag Rikets Ständer likaledes i motionsväg
underställda fråga om stats-anslag till förbättrande af hamnen vid Åmål, yttrade
dåvarande Stals-Ulskolt, att som Kongl. Maj:t icke funnit skäl att angående sådant
anslag göra någon framställning lill Rikets Ständer och Statens mede! vore tagna i
anspråk för vigtigare föremål, ansåg Stats-Utskottet sig forhindradt att då tillstyrka
Rikets Ständers bifall till den härom väckta motionen. Enär enahanda förhållande
äfven vid denna riksdag eger rum, finner sig nuvarande Stats-Utskolt alltså föranlåtet
26:o
afstyrka det för samma hamnbyggnad ånyo begärda statsbidragets
beviljande af Rikets Ständer.
T anseende till det hinder och de kostnader, som en i havmen vid staden Piteå
befintlig sandbank förorsakade för sjöfarten derstädes, har Herr L. P. fVahtin inom
Borgare-ståndet väckt motion om beviljandet af statsbidrag, dels såsom anslag och dels
såsom lån, för uppmuddringen af denna sandbank, genom hvilken fartygen, oaktadt
det tillräckliga djupet innanför densamma, voro hindrade att närma sig lastbryggorna.
Bemälde motionär har visserligen aflemnat ett i början af innevarande år uppgjördt
förslag i afseende på kostnaderna för uppmuddring af farleden från Pil-sundet
till bryggorna vid Piteå stad, hvilket förslag innefattar 4 särskilta alternativer för utförandet
af detta nrbets-företag samt upptager följande kostnads-summor, nemligen:
36
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 158.
för sagde företags verkställande genntn farledens uppmuddring från hamnarmarne nedanför
Pit-sundet lill Löfholmen R:dr B:ko 49.950: — —
,, „ genom samma farleds uppmudd
ring
och kanals öppnande från
Löfholmen (III Piteå ... ,, 89,900; — —
,, ,, genom farledens uppmuddring
till Monk-sundet samt kanals
öppnande gerom della sund och
vidare uppmuddring till Löfholmen
,, 47,550: — —
„ ,, genom segel-ledens uppmuddring
och kanalers öppnande genom
Mc ..sundet och från Löfholmen
till Piteå  „ 87,490;
men motionären har hvarken föreslagit något visst belopp, hvarmed staten borde bidraga
lill della muddringsarbele, eller uppgifvit hvilketdera af de alternativa kostnadsförslagen
efter hans åsigt borde tjena till ledning för statsbidragets bestämmande. Någon
upplysning om det sätt hvarpå Piteå stads borgerskap eller dervarande handelsförening,
hvilken föranstaltat om uudersökningarne samt koslnadsförslagets upprättande, företrädesvis
önskade få ifrågavarande företag utförd!, har Stats-Utskottel ej heller kunnat
inhemta af de Utskottet tillställda handlingar. Lika litel upplysa dessa handlingar- om
stadens magistrat och öfriga röstegande invånare haft tillfälle yttra sig i fråga om stadens
åtagande al betalningsskyldigheten för hvad soni i egenskap af låneunderstöd kunde
för samma företag komma alt af Rikets Ständer beviljas, samt om staden derjemte
ville förbinda sig att, emot erhållande af n tiil beloppet bestämd summa, fullborda
företaget i öfverensstämmelse med det ena eller andra af de föreslagna alternativerna.
De iliågaställda arbetenas ändamålsenlighet och utföringssätt samt de uppgjorda kostnadsberäkningarne
synas ej heller vara granskade och godkända af Väg- och Vatlenbyggnads-styrelsen.
Vid det outredda skick, hvaruti förevarande anslagsfråga sålunda
nu befinner sig, får Utskottet hemställa,
27:o
att Rikets Ständer icke, på grund af Herr Wåhlins motion, måtte
bevilja något statsbidrag för det i samma motion omlörinälda
arbetsföretag.
D) Kanal- och Slussverks-anläggningar samt strömrensningen' ock andra
v alten-hom m un ika tion er.
Den vid föregående Riksdagar väckta fråga om Stats-bidrag till öppnande af en
för djupgående fartyg tjenlig farled genom Stockholms skärgård mellan Bagg ens/järden
och Stora Värtan, har, medelst derom af herr A. il/. Brinck inom Borgare-ståndet
ånyo afgifven motion, äfven blifvit underställd Rikets nu församlade Ständers pröfning;
hvarvid motionären erinrat, hurusom för sjöfarande från alla söder om Stockholm
befintliga hamnar och utrikes orter segelleden, vid Nämndö-fjärden, f mil på
denna sidan Dalarön, delade sig sålunda, att en farled, hvilken, oaktadt dess längd af
11^ mil, hittills uteslutande måst af alla större Iartyg begagnas, ginge på yttre sidan
Stals-Utskoltels Ullålande N:o 158.
37
om Wermdön och nästan rundt omkring denna ö samt öfver Trälhafvet och vidare genom
Kodjupet förbi Waxholm, äfvensom genom Tenö-, Höggarns- och Halfkaks-sunden.
Den andra, endast 5| mil långa, farleden ginge vester om Ingarön och Wermdön öfver
Baggensfjärden samt genom sunden vid Bo, Baggens Stäke och Skuru. Vid begagnandet
af denna sednare farled, kunde seglaren gå med samma vind från öppna hafvet
genom hela skärgården ända til! Kungshamn, hvarest, i sigte af hufvudstaden, begge
farlederna förenades. Färden å densamma kunde derföre verkställas under lika många
timmar, som dagar fordrades för seglingen å den förra farleden, under hvilken ”mer
än kompassens hela cirkel måste beskrifva.?” och der aila vindar samt vissa bland dem
mer än en gång behöfde begagnas. Den andra eller inre farledens djup vore ända till
udden af Ilo kyrkogård tillräckligt för 18 fot djupgående fartyg; men \'d sundet derstädes
mölle grundt vatten på cn sträcka af 330 fots längd. Innanför delta g-und
egde farleden ”fullt segeldjup” på en längd af 1,500 fot till Knapens hål, hvarest djupet
vid vanlig vattenhöjd endast uppginge lill 4| fot, hvilket förhållande derefter fortfor
pä den 3,000 fot långa farleden genom hela sundet förbi Baggens Stäke till Lännersta
fjärden. Deremot, vore segelleden genom sistnämnde fjärd och Skuru-sundet
til! Kungshamn vid Wärtan tillräckligt djup för stora fartyg. Vigien af denna farleds
allmännare begagnande hade, enligt hvad motionären vidare anfört, varit alltför länge
förbisedd. Ilos hvarje seglare mäste det väcka förundran och ledsnad samt vid många
tillfällen bekymmer, ali då han med fördelaktig vind ankom lill Landsort, Danzigérgalt
eller Hufvudskär och på sjökortet fann en rak, 5| mil kortare, farled genom skärgården
som med samma vind kunde tillryggalägga.?, han likväl, emedan ofvannämnde
sund icke vore uppränsade och segelbara, nödsakades med större och dybarare fartyg
samt last göra en lång, besvärlig och farlig omväg, under det att det mindre fartyget
med begagnande af den genare vägen, hunne ej allenast framkomma till samma destinationsort
utan ock, efter verkställd både lossning samt ny lasts intagning, blifva ånyo
segelfärdig! och möjligen redan åter kunnat afsegla. Denna för närvarande nödvändiga
och tidsödande omväg, som likaledes måste tagas vid större lärtygs utgång från hufvudsladen,
hade dessutom förhindrat företagandet af många välberäknade sjöresor lil! aflägsnare
och under vintermånaderna segelbara farvatten, derifrån fartygen eljest vid påföljande
vår sk ille återkommit med nya laddningar. Olägenheterna af de binder, hvilka
genom nu anförda förhållande förorsakades för navigationen till och från Stockholm,
vore naturligtvis så mycket större, som några limmars tvungna uppehåll kundé för seglande
fartyg medföra en tidsförlust af flera månader, den der drabbade ej blott vederbörande
rederier utan äfven lastegare och konsumenter, i afseende på verkställigheten
af de upprensningsarbeten, som erfordrades för alt fartyg med 18 fots segeldjup skulle
kunna gå den inre vägen eller öfver Baggens fjärden genom de af motionären uppräknade
sund, hade, på sätt han för öfrigt upplyst, genom Väg- och Vattenbyggnads-styrelsens
försorg, fullständiga mätningar och undersökningar redan år 1847 blifvit verkställda
samt både hufvud- och profilritningar uppgjorda. De för utförandet af detta arbetsföretag
erforderliga kostnader beräknades då uppgå lill minst ‘100,000 R:dr B:ko utom
det belopp af 25,000 R:dr samma mynt, hvarmed bron öfver Skuru-sundet måste inlösas.
Men i anseende till dagsverksprisernes och maleriaikoslnadernes betydliga stegring
sedan sagde år. borde, enligt Byrå-chefens vid bemälde Styrelse, Ofversle-iöjtnanten
O. Modig, i Mars månad sistlidet år derom algifna förnyade utlåtande, denna
kostnadsberäkning okas med 50 procent; hvadan för ifrågavarande företag, som ansetts
böra utföras och fullbordas under loppet af 3 år, uti åberopade utlåtande upptagits ett
sammanräknadt koslnadsbelopp af 333,319 R:dr B:ko, deruti inbegripen ofvanberörde
inlösningssumma för Skurö bro ; och har motionären derföre föreslagit, att Rikets Stän
-
38
Slats-Uts/eottets Utlåtande N:o '158.
der tnålle till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition anvisa sistnämnde belopp, på det alt antingen
delta arbete måtte genom styrelsens för allmänna Väg- och Vattenbyggnader försorg,
varda på statens bekostnad utfördt samt derefter vårdadt och underhållet, eller verkställigheten
deraf, om sådant ansåges lämpligare, kunna öfverlemna? åt ett Rolag, som genom
ingånget kontrakt åloge sig att, emot erhållandet af samma anslagssumma och utan
vidare tillskott, ansvara för arbetets utförande efter vederbörligen uppgjord och af
Kongl. Maj:t gillad arbetsplan, äfvensom för segelledens framtida underhållande, dock
med rättighet ali, enligt en af Kongl. Majit fastställd taxa, uppbära lämplig, i förhållande
till fartygens storlek och djupgående bestämd, afgift för genomfarten, och med förbindelse
alt städse bibehålla vattendjup ;t i farleden vid 18 fot.
Efter inhemtad närmare kännedom om de uti nu förevarande motion anförda
förhållanden samt de upplysningar angående samma ämne, som under sednare Riksdagar
vid förhandlingarne härom blifvit meddelade, har Utskottet funnit sig böra instämma
i den af Rikets sednast församlade Ständers Stats-Utskott, i dess under N:o 301
afgifna Utlåtande, uttalade åsigt, alt. då genom den förordade farledens öppnande lör
större, mera djupgående fartyg, sjökommunikationen mellan Stockholm och hela det
södra Sverige äfvensom utlandet skulle i betydlig mån underlättas samt vigtiga fördelar
för handeln och sjöfarten sålunda beredas, kunde ifrågavarande företag anses vara af
det gagn för det allmänna, att detsamma vöre förtjent af understöd från statens sida.
Den af motionären omförmälda, af de sjöfarande allmänt öfverklagade, omväg omkring
Wermdön och några derinvid belägna öar, hvilken alla fartyg af den för seglation i
Östersjön erforderliga storlek mäste laga, vid genomgåendet af Stockholn s skärgård,
under sina fä der till eller från de söder om denna stad belägna orter, samt den derigenom
förorsakade tidsförlust jemte andra, särdeles vid vissa årstider, betydliga olägenheter,
medföra onekligen i flera hänseenden en menlig inverkan på hufvudstadens
sjöfart och handelsrörelse. Genom beredandet af en kortare och af vindförhållanden
mindre beroende samt följaktligen lättare och hastigare lillryggalagd sjöväg mellan meranämnde
stad och öppna hafvet, måste naturligtvis stadens sjökommunikation vinna en
väsentlig förbättring samt alltså kostnaderna för alla sjöledes mellan hufvudstaden och
nämnde orter skeende transporter förm nskas och den för dessa transporter erforderliga
tid förkortas. I samma män som hufvudstadens under sednasle åren betydligt ökade
rörelse och sjöfart tilltaga, måste de fördelar, som genom en sådan lämpligare och
ändamålsenligare kommunikationsled komma alt beredas, blifva af allt större och allmännare
vigt för hela landet. Dä i sednare tider statsbidrag beviljats till förbättrande af
de utanför eller invid många andia städer befintliga segelleder och hamnar, synes enahanda
understöd icke böra förvägras för en länge ifrågasatt samt i flera hänseenden
önskvärd förbättring af hufvudstadens förnämsta sjökommunikation, helst, utan bidrag
från det allmännas sida, verkställigheten af detta kostsamma företag på ett sådant sätt
som uppfyller dermed åsyftade ändamål och under sådana vilkor, att icke den framlida
trafiken betungas genom alltför känbara afgifter, torde vid nuvarande förhållanden
icke kunna med någon säkerhet påräknas. I anseende till vigten och nyttan af
den nu ånyo föreslagna kommunikationsförbätlringen för ej allenast hufvudstaden och
dess sjöfart, utan älven för den stora del af riket, hvars produkter afsättas och förnö—
denhelsarliklar upphandlas i nämnde stad, skulle Utskottet således, om frågan angående
denna kommunikationsförbätlrings åstadkommande endast finge betraktas ur merkantil
synpunkt, icke tveka alt tillstyrka Rikets Ständer att, genom anvisandet af dertill erforderligt
Statsbidrag, medverka till sagde företags utförande; mea vid behandlingen af
förevarande fråga har Utskottet icke kunnat förbise en omständighet, hvarå uppmärksamheten
blifvit fästad vid alla föregående tilllällen, då samma fråga varit underställd
Sluts-Utskottets Utlåtande N:o 158.
39
Rikets Ständers afgörande. Öppnandet af ett nytt för större fartyg tillgängligt inlopp
till hufvudsladen har nemligen ansetts blifva särdeles äfventyrlig! för hufvudstadens
försvar vid fiendtliga anfall, derest icke detta inlopp förläges med ändamålsenlig •befästning.
Huruvida för denna stads betryggande emot dylikt anfall, nya befästningsarbeten
måste verkställas i sammanhang med nämnde kommunikationsleds beredande,
har dock hvarken i motionen eller i andra Utskottet, rörande ifrågavarande ämne,
tillställda handlingar blifvit utredl; och någon tillförlitlig upplysning angående
beloppet af de kostnader, som befästandet af det föreslagna inloppet möjligen
skulle komma alt medföra för det allmänna, kan lika litet medde.as af nuvarande
Stats-Utskott, som sådant kunnat upplysas uti de angående enahanda anslagsfråga
vid förflutna riksdagar afgifna utlåtanden. Derjemte (Öiekötmner äfven en annan
omständighet, sorn mäste lagas i betiaktande vid statsbidrags beviljande och anvisande
för tillvägabringandel af denna knmmunikations-led, men hvilken likaledes ännu befinner
sig i outredt skick. Så vidt handiingarne utvisa, har den stora och förmögna
kommun, sorn i främsta rummet skulle komma alt åtnjuta de fördelar, hvilka genom
meranämnde förelags utförande kunna beredas, hittills icke blifvit hörd och derigenom
fält tillfälle förklara på hvad sätt och i hvad män den vill åtaga sig att bidraga till
delsammas verkställighet; kommande naturligtvis det för detta företag ifrågaställa understöd
af allmänna medel alt till både sitt belopp och sin egenskap af lån eller anslag
blifva beroende af kommunens förklarande och tillgörande i sagde hänseende.
Utskottet anser sig dessutom böra erinra, hurusom, vid anvisandet af statsbidrag för
hamnbyggnader m. fl. företag till förbättrande af vatten-kommunikationerna invid åtskilliga
andra släder, i sednare lider såsom allmän grundsats iakttagits, att verkställig
heten
af de med statsbidrag understödda kommunikations-förbätlringarne bör, emot
åtnjutandet af de beviljade statsmedlen, besörjas utaf vederbörande kommuner; och då
Utskottet föreställer sig, all Rikets Ständer ingalunda vilja frånträda denna grundsats
vid beviljandet af det ansenliga bidrag af allmänna medel, hvarom nu är fråga, torde
Rikets Ständer icke finna skäl antaga någotdera af de utaf motionären alternativt framställda
förslag i afseende på utförandet och underhållandet af den förordade kommunikationsleden
mellan hufvudsladen och hafvet, antingen på Statens bekostnad och genom
dess omedelbara försorg, eller genom ett för sådant ändamål bildadl särskilt bolag.
Vid nu anförda lörhållanden finner sig Stats-Ulskottet för närvarande icke kunna
understödja Herr Brincks framställning om en större anslagssummas beviljande och ställande
till Kongl. Maj:ls nådiga disposition för öppnandet af oftanämnde kommunikationsled,
utan får Utskottet.
28: o.
hemställa att denna framställning icke måtte af Rikets Ständer
bifallas.
Men med anledning af den härom väckta motion och under åberopande af Utskottets
ofvan yttrade åsigler angående ifrågavarande kommunikationsleds vigt och fördelaktighet
lör hufvudstadens sjöfart och handelsrörelse, anser sig Utskottet höra
29:o.
föreslå, att Rikets Ständer måtte uti derom afgående underdånig
skrifvelse anhålla, att Kongl. Majit täcktes vid nästa riksdag gifva
Rikets Ständer tillkänna, huruvida Kongl. Maj:t anser några
40
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 158.
betänkligheter med hänsigt lill hufvudstadens försvar vid inträffande
krig förekomma ernol öppnandet af en segelled af minst
18 fots djup under lägsta vattenytan från Baggens (järden, genom
sunden vid Bo, Baggens stäke och Skuru, lill saltsjöviken Stora
Wärtan, samt derjemte meddela Rikets Ständer upplysning om
kostnaderna för utförandet och underhållandet af de befästningsarbeten,
sorn i anledning af det sålunda öppnade nya inloppet till
Stockholm komma att erfordras, äfvensom att Kongl. Majit, sedan
nyssnämnde stad fått tillfälle förklara pä hvad sätt och i hvad
män staden vore villig bidraga till de kostnader, som ifrågavarande
kommunikationsleds beredande och framtida underhållande måste
medföra, täcktes underrätta Rikets Ständer om Stockholms stads i
sådant hänseende afgilna förklarande saint örn hela beloppet af de
för detta företags fullständiga utförande erforderliga kostnader.
Efter omförmälande af en, lör G å 7 år sedan, af dåvarande Chefen för Sjöförsvars-Dopartementet
i underdånighet gjord framställning om viglen af en sådan förbättring
af segellederna inom Stockholms Skärgård, att de öppna fartyg och bålar, af
hvilka kustfarten besörjdes, icke behöfde gä ut i öppna hafvet, hvarest de ej sällan förolyckades,
bar Herr M. L. Bäckström, uti en hos Borgare-slåndet väckt motion, till stöd
för det deruti framställda, här nedan anförda, förslag, åberopat styrelsens för allmänna
Väg- och Vattenbyggnader, till följd af Kongl, brefvet den ö Maj 1851, efter föregångna
undersökningar och verkställda kostnadsberäkningar, afgifna yttrande, angående af bemäide
Departemenls-chef föreslagna arbeten för afhjelpande af de olägenheter, hvarpå
han i berörde utlåtande fästat Kongl. Majits uppmärksamhet. Uti delta yttrande hade
styrelsen, som afstyrkte 2:ne andra ifrågasatta upprensnings- och kanalgräiiiings-arbeten,
deremot jemte ett sedermera verksteldt dylikt, jemförelsevis mindre kostsamt, arbete i
södra Skärgården, förordat öppnandet af en kanal vid Nenninge Sund äfvensom rensningars
verkställande, i Lilla och Stora Bredviks- samt Stång-sunden, hvilket företag,
för hvars utförande kostnaden beräknades lill 71,476 R:dr B;ko, borde blifva af mycket
gagn för en del af kustfarten, både den direkta lill Norrtelje och den genom Wätö
sund tili Wäddö kanal samt vidare. På grund af det sålunda af vederbörande embetsmyndighet
utredda och vitsordade förhållande, och då den anledning ,nemligen bristen på
dertill erforderliga medel, till följd hvaraf frågan om upptagandet af nyssnämnde, redan
år 1826, pä Kongl. Maj:ts nådiga befallning undersökta segelled, oaktadt de stora fördelar
densamma ansetts komma att för kustfarten medföra, hittills blifvit uppskjuten,
för närvarande icke skulle förefinnas, har motionären föreslagit, at Rikets Stander måtte
bevilja ett statsanslag al 90,000 R:dr B:ko, alt under 3 års tid utgå med en tredjedel
årligen, för öppnande af en kanal af omkring 1,800 alnars längd vid Nenninge sund
samt för upprensningar i Lilla och Stora Bredviks- äfvensom Stång-sunden, i ändamål
att tillvägabringa segelled innanför Rådmansö melian Norrteljeviken och Furusundsfjärden;
erinrande motionären, att den af honom föreslagna förhöjning i anslagssumman, utöfver
det i kostnadsförslag^ upptagna belopp, vore föranledd af de stegrade priserna å både
dagsverken och byggnads-materialier.
1 fråga
Stats-Utskotlels Ullålande N:o 158.
41
I fråga om beviljandet af den betydliga anslagssumma, sorn, enligt denna motion,
skulle erfordras för det deruti förordade arbelsföretagets utförande på allmän bekostnad,
förekomma likväl åtskilliga omständigheter, å hvilka Siats-Utskottet, vid afgifva ridet
af sitt yttrande angående samma motion, 'anser sig böra lästa Rikets Ständers uppmärksamhet.
Ehuru Kongl. .Majit, på sätt motionären upplyst, redan "för längre tid
tillbaka låtit anställa undersökningar angående öppnandet af ofvannämnda Segelled1,
och kostnads-försiag i sådant afseende blifvit* upprättad! samt detta företag erhållit
Väg- och Vattenbyggnads styrelsens förord, har Kongl. Majit likväl hvarken vid innevarande
eller föregående Riksdagar funnit skäl att af Rikets Ständer, äska de för sagde
förelags verkställande erforderliga medel. Ifrågavarande arbetsföretag finnes ej heller
upp lord i, i bemälde styrelses, före denna Riksdag, a fgifna general-förslag öfver sådana
arbeten, som med statsbidrag borde understödjas. Den föreslagna nya segelleden lärer
endast vara alsedd att begagnas för den med mindre fartyg och båtar bedrifna kustfarten,
hvarföre densamma måhända icke skulle komma att medföra något egentligt gagn
lör de fartyg af jemförelsevis större dimensioner, sorn till sjöfarten på Östersjön och
Bottniska Viken allmännast användas. Vid betraktande af dessa förhållanden och enär
all uppgift saknas om och i hvilken mån invänarne i deri ort, der den af motionären
förordade nya kommunikalions-leden skulle till vägabringas, äro villige att bidraga till
densammas åstadkommande samt åtaga sig ansvarigheten för dess framtida underhållande,
finner Utskottet sig för närvarande föranlåtet hemställa,
30:0
att Herr Bäckströms motion angående stats-anslag för beredandet
af en inre segelled mellan Furusunds-fjärden och Norrtelje-viken
icke må af Rikets Ständer bifallas.
För att bereda på samma gång en sjökommunikation, hvarigenom iandtmannaprodukters
tillförsel till hulvudstaden från dess närmaste granskap skulle underlättas,
och till lalle lill odlandet af flera hundra tunlands fruktbar mark, har, inom
Bonde-ståndet, al Riksdagsfullmäktige!! Johnn Guslaf Wasmuth från Stockholms län
löreslagjts: alt Rikets Ständer måtte bevilja ett räntefritt lån å 20,000 R:dr Runt lill
kanal-an/uggntny mellan Edsvikens nairn udde, och sjön Norrviken samt vidare från
Skclhiora kungsgård och gvarn vid denna sjö lill Hagby-sjön och den omkring en
mil långa samt nästan öfverallt segelbara frq Uenlun a-sjön; och har motionären yttrat
sig förmoda, att den kostnads-summa, sorn utöfver detta bidrag af allmänna medel måste
bestridas och hvilken skulle uppgå till samma belopp, som det föreslagna lånet,
kunde med säkerhet påräknas utaf ett lör företaget bildad t särskildt bolag.
Med anledning al den sålunda gjorda framställningen om statsbidrag, för att
den norr om Stockholm, förbi Stocksund, inskjutande vik af Saltsjön måtte sammanbindas
med Norrviken och 2:ne andra insjöar, anser sig Stats—Utskottet böra upplysa, att,
sedan Kongl. Majit, utål de vid 1850 och 1851 års riksdag för sjösänkningar och andra
valtenaftappnings-företag anvisade medel, beviljat hegardt lån för Norrvikens och
Bih. till Ii. St. Prol. 1856 & 1857. 4 Sami. I Afd. 3 Band. 8 Hafi. 6
42
Stais-C Isko! tels Utlåtande N:o 158.
den i närheten deraf belägna Edsjöns sänkning genom ett till Mälaren upptaget aflopp,
ingingo åtskillige jordegare i kringliggande härader till Kongl. Maj:t med underdånig
anhållan, alt företagandet af delta vallen-aflappnings-arbete måtte uppskjutas och i
stället undersökning anställas samt kostnadsförslag uppgöras angående 'afledning af vattnet
från nämnde sjöar i motsatt riktning, eller åt Saltsjön vid norra ändan af Edsviken
; men å hvilken anhållan Kongl. Maj:t ansåg något afseende icke kunna lästas sedan
Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen, uti deröfver den 16 Juni 1853 afgifvet underdånigt
utlåtande, anmält följande, vid anställd lokal-besigtning och afvägning befunna,
förhållanden, nemligen att Norrvikens sänkning 4 fot medelst afledning lill Saltsjön skulle
erfordra omkring 13,500 kubik famnars gräfning och 500 famnars bergsprängning samt
medföra en ungefärlig kostnad af 48.000 R:dr; alt både Edsjöns och Norrvikens sänkning
i samma riktning vöre förenad med en kostnad af omkring 100,000 R:dr; och att
för öppnandet af en aflednings-kanal från Mälaren genom Edsjön och Norrviken till
Saltsjön mäste gräfvas ungefärligen 200,000 och sprängas 30,000 kubik-famnar, hvilket
komtne att kosta omkring 1,000,000 R:dr, allt Ranko.
Några andra skäl. än dessa officiela upplysningar om rfe kostnader, som, lill
följd af ogynsamma lokala förhållanden, skulle vara förenade med tillvägabringande af
den sjökommunikation, hvars beredande Riksdagsfullmäktige!) IVusmulhs förslag afser,
torde Utskottet icke behöfva anföra för sin hemställan,
31:o
alt något statsbidrag för denna kommunikations åstadkommande
icke mätte varda af Rikets Ständer beviljadt.
För sänkningen af de i Östergötland belägna sjöarne stora och lilla Rengen,
Jernlttnden, Asunden, Emmern. Striern och Nimmern samt för åstadkommande al en
kalled genom och mellan förstnämnde 4 sjöar, beviljade Rikets sednast församlade
Ständer ett lån å 160,000 R:dr 8:ko, under dervid (åstadt förbehåll, att vedeibörande
låntagare skulle vara ansvarige för sä väl den föreslagna båtledens som sjösänkningens
fullständiga utförande; hvarjemte stadgades, att, i afseende på detta lån samt dess
utanordnande och återbetalning m. m., de lör dylika statsbidrag meddelade allmänna
föieskrifter och belalningsvilkor skulle vederbörligen iakttagas och tillämpas; dock finge
låuesumman icke Iyftas på en gång. ulan endast successivt, i mån af arbetets fortgång,
vid de terminer Kongl. Majit lunne för godt bestämma. Till följd af dessa föreskrifter
skulle lånlagarne genom ingånget kontrakt förbinda sig dels ali, i noggrann öfverensstämmelse
med den fastställda aibetsplanen, inom viss bestämd lid, fullborda arbetet,
utan alt framgent väcka anspråk på ytterligare bidrag al allmänna medel, och dels
att genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver statsbidraget kunde erfordras. Det
beviljade lånets återbetalning borde verkställas sålunda, att elter fem års förlopp från
slutet af del är, hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret utbekommits, skulle årligen
erläggas 8 procent å hela den lyflade lånesumman, hvaraf ränta komtne att godtgöras
elter 2 lör 100 utaf det obetalda kapital-beloppet och del öfriga utgöra afbetalning
derå. Sedan de för sagde låns utbekommande löreskrifna förbindelser och öfriga
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 158.
43
handlingar blifvit aflemnade och godkända, har, oaktadt ifrågavarande, under 1855 års
sommar påbörjade, sjösänknings m. fl. arbeten, enligt det derom afslutade kontrakt,
först den 1 Oktober 1861 behöfde vara fullbordade, lånesumman, hvilken, jemlikt ofvanberörde
i sådant afseende meddelade stadgande, endast successivt och i män af arbetets
fortgång borde få lyftas, redan blifvit vid följande terminer med hela sitt belopp
frän Riksgäldskontoret utbetald, nemligen i September 1855 med B:ko R:dr 60,000.
i Januari 1856 med
„ „ 50,000.
och i Januari 1857 med  „ „ 50.000.
Summa B:ko R;dr 160,000;
varande dessa utbetalnings-terminer och summor bestämda genom Kongl. Brefvet den
25 Juli 1855.
Under innevarande riksdag har fråga om ytterligare statsbidrag för ofvannämnde
sjöars sänkning och beredandet af båtleden mellan dem blifvit väckt genom en bos
Bonde ståndet af RiksdagsfulJmäktigen Lars Magnus Knutsson från Östergötlands län
aflemnad och af Riksdagsfullmäktigen Carl Gustaf Cederskog från samma län förordad
motion, hvaruti anförts, att många opåräknade och derpå inverkande hinder och
svårigheter hade pä ett högst betänkligt sätt förhöjt kostnaderna för ifrågavarande förelags
utförande utöfver det i kostnadsförslaget upptagna belopp, 168,600 R:dr B:ko,
hvaraf för sjösärikningarne beräknades 143,600 R.dr och för den, med hänsigt till båtleden,
erforderliga slussbvggnad m. m. 25,000 R:dr. Bland de förhållanden, som föranledt
förhöjningen af dessa kostnader, uppgåfvos i första rummet de med iner än 100
procent stegrade arbets-lönerna; vidare räknades dertill jordersältningarne, hvilka dels
alls icke, dels till ett allt för lågt belopp vöre i kostnadsförslaget upptagna, samt slutligen
del. högt uppdrifna priset på alla slags malerialier. Eldigt en, i början af November
sistlidet år, algi Iven och motionen bilagd revisiops-berättelse, skulle då utaf de
dessförinnan uppburna lånemedlen, 110.000 R:dr, samt “derå genom Direktionens omtanke
samlade räntor 1,688 R.dr 45 sk., icke återslå större belopp än 10,000 R:dr
B:ko, ehuru, efter revisorernes åsigt, allenast en tredjedel af hela arbetet fullbordats;
hvadan revisorerne anlagil, att kostnaderna för detsamma skulle komma att öfverstiga
förslaget med icke mindre an 170.000 R.dr sagde mynt Under vitsordande af den utsedde
Direktionens egna uppoffringar och osparda möda vid sina åliggandens fullgörande,
samt räkenskapernas ordentlighet och utgifternas behöriga verificering, hade revisorerne
dock yttrat, att de, i betraktande af det utförda vackra och solida arbetet, de
många naturhinder, sorn dervid mött, de flera skoningslösa ersällnings-anspråk, som
mast tillfredsställas, samt materialiernas och aibelslönernas stegrade pris, funnit den
stora kostnaden lätt förklarlig. Derjemte har i motionen åberopats eli densamma jemväl
bifogadt under sagde månad ulfärdadl, intyg af Distrikt-chefen, Majoren, Friherre
G. De Gror, hvilken deruti förklarat, all den af honom, vid uppgörandet af förslaget
till ofvanberörde arbetsföretag år 1853 till 168,600 R:dr B:ko beräknade kostnaden
borde, i anseende till prisstegringen, höjas med 60 procent eller lill 269,760 R:dr samma
mynt. Vidare har motionären omförmalt den bekymmersamma ställning, deruti vederbörande
strand- och jordegare råkat i afseende pä möjligheten att utföra detta arbelsföretag,
helst de fleste, bland dem, såsom innehafvare af små hemmansdelar, endast
med afkaslningen af dervid uppodlade kärr och mossar vore i tillfälle verkställa de årliga
afbetalningarne å det erhållna låne understödet och icke kunde uthärda en derutöfver
ökad betalningsskyldighet: hvarföre ytterligare understöd af allmänna medel syntes
oundgängligen erfordras, såvida icke det påbörjade förelaget skulle öfvergilvas och de
derpå använda medlen kunna anses gagnlöst bortkastade. För öfrigt har motionären
erinrat, hurusom meranämnde sjösänkningsföretag icke blott skulle medföra uppodlin
-
44
Stats-Ulskotlets Ullri tande N:o i 58.
gen af en vidsträckt jordrymd, utan utgjorde första vilkoret för beredandet af én sedan
längre tid tillbaka påtänkt och flera gånger föreslagen vatlenkornmunikation ända
från Wimmerbytrakten till Linköping; och det vöre således icke ensamt stråndegarne
vid ofvannämnde sjöar, sorn komme att skörda gagnet af detta företag, ulan kornme
detsamma alt måhända i än större grad blifva gagnande lör alla deni, sorn bodde i
granskapet af den blifvande nära 10 mil långa vattenkommunikaliönen mellan nämnde
städer, hvilkas sammanbindning på detta sätt skulle kunna ske med större fördel och
mindre kostnad än genom en jernvägs-anläggning. Slutligen och jemte det motionären
fästat uppmärksamheten på bebofvet af förbättrade kommunikationer för nyssnämnde
landsort, hvars idoge och arbotssämma inbyggare länge skulle varit tillbakasätta och
från hvilken flera utflyttningar till norra Amerika under sednare åren företagits, har
han. lill stöd för sin framställning om ökadt statsbidrags beviljande för det gagneliga
företag, sorn hans motion afsåge och hvars fullbordande derförutao skulle öfverstiga
menighetens förmåga, åberopat de ytterligare understöd i låneväg, som för hamnbyggnader
och andra arbeten blifvit, utöfver hvad dertill först beviljats, af Rikets Ständer
tillerkända Warberg, Cimbritshamn, Linköping, Westerås och Wadstena in. fl. städer.
Det på grund af nu anförda omständigheter och förhållanden uti förevarande motion
framställda förslag innehåller: 1:6 att, på sätt vid andra dylika företag vanligen skulle
iakttagits, ofvan omförmälda sluss-anläggning m. ta.', (Ör hvilken kostnaden med 60
procents förhöjning i den först uppgifna summan skulle komma att uppgå lill 40,480
E;dr B;ko, mätte uteslutande af Staten bekostas, samt att alltså eli mot delta belopp
svarande stats-änslag utan äterbetalningsskyldighet mätte varda af Rikets Ständer anvisat)
t; och 2:o att strandegarne mätte erhålla ett nytt län a 100,000 R:dr B:ko emot
enahanda, vilkor, som stadgades för den under sednaste riksdag till samma företag beviljade
lånesumma, och emöt förbindelse att efter arbetets afslutande återbetala sä stor
del utaf del nyå lånet, sorn enligt behörigen styrkta räkenskaper kan finnas hafva öfverblifvil
sedan samtlige omkostnaderna för arbetet med de dertill beviljade statsbidragen
blifvit liqvideräde.
Beträffande omfattningen och gagnet i både allmänt och enskildt hänseende af
det redan för mer än 100 är tillbaka föreslagna och i början af nuvarande sekel påbörjade,
fastän sedermera Öfvergifnä,' sjösänknings- och kommunikations-företag, för
hvars fortsättning oell fullbordande ytterligare understöd utaf allmänna medel nu blifvit
hegardt, får Stats-lltskottet hänvisa till de omständliga upplysningar härom, som förekomma
i Rikets sednast församlade Ständers Sluts-Utskotts rörande detta företag under
N:o 163 afgifna utlåtande, hvarvid Utskottet dock anser sig derjemte böra här anföra
följande, frän samma utlåtande hemtade, uppgifter å de motsedda fördelarne af ifrågavarande
företag. Genom den nu pågående sänkningen af ofvannämnde 7 sjöar skulle
3,450 tunland invid eller i närheten af dessa sjöar befintlig kärrmark förbättras samt
1,186 tunland ny jord erhållas. Efter uppskattning skulle den nya eller förbättrade
jorden komma att med nära 2,036 tunland öfverstiga1 den förut varande uppskattade
jordrymden ; kommande denna nya eller förbättrade jord att tillfalla 19lf mantal, belägna
inom 10 socknar af Hanekinds och Kinda härader. Varufprslingen mellan sistnämnde
härads skogsbygd, som nu endast kunde verkställas till lands på en mycket
besvärlig och backig väg af omkring 7 mils längd, skulle hädanefter kunna besörjas
med begagnande af en 4£ mil läng båtled. Komme denna sjö-kommunikation att framdeles
utsträckas mot norr till sjön Roxen och mot söder lill de flera med Slångåns vattendrag
förenade insjöarne i Småland, skulle densatama blifva af synnerlig vigt lör en
stor del af Riket.
Stäts-Uls/eotlets Utlåtande N:o 158.
45
I betraktande af det gagnande inflytande', som det arbets-företag, hvarom nu är
fråga, efter dess fullbordande, bör komma att utöfva på allmänna tillståndet inom en
vidsträckt landsbygd, och då Utskottet anser sig, på grund af de i förevarande motion
meddelade uppgifter, kunna antaga, att detta företag, åtminstone under nuvarande förhållanden,
icke kommer att fortsattas och fullbordas, såvida icke ytterligare bidrag
dertill från det allmännas sida erhålles, synes anledning icke saknas för Rikets Ständer
att bevilja ett sådant bidrag å det belopp, som enligt vederbörande Distrikt-chefs intyg
motsvarar den genom pris-stegringen förorsakade förhöjning i den summa, kostnadsförslag!.
upptager. Men efter Utskottets åsigt bör detta ytterligare stats-bidrag, hvarken
lill Större eller mindre del, meddelas i egenskap af anslag utan återbetalningsskyldighet,
hvarföre Utskottet afslyrker bifallandet af motionärens framställning, såvidt
den alser étt dylikt anslags beviljande för att d*rmed bestrida de för sluss-anläggningen
vid Brokind jemte andra, med hänsigt till den föreslagna båtleden, erforderliga
arbeten. Deremot finnér Utskottet sig föranlåtet förorda det af motionären begärda
nya lån, under förbehåll likväl, att delta lån, hvilket, med hufvudsaklig! afseende å
viglen af deri kommu.nikations-förbättring, stim derigenom bör fullbordas, torde varda
al Rikets Ständer beviljadt, kommer alt bära lika hög ränta, sorn öfriga för slussbyggnader
jemte andra valten-kommunikatiohér, i egenskap af lån, under sednaste åren
erhailna statsbidrag. Utskottet får således hemställa,
32:o
att Rikets Ständer, för fortsättningen och fullbordandet, enligt
derför i nåder fastställd plan, af den efter sednaste riksdag på
började
sänkningen af sjöarne Stora och Lilla Rengen, Jernlunden,
Asunden, Emmern, Strien och Nimmern inom Hanekinds och
Kinda härader i Östergötland, samt anläggningen af en båtled
genom och mellan förstnämnde 4 sjöar, mätte bevilja ett ytterligare
län å Ett hundra femtio tusen R:dr R:mt, under dervid
lästad t förbehåll, alt nyssnämnde siösänknings-arbeten och båt
leds-ariläggning
varda fullbordade vid den i derom afslutadt kon
trakt
bestämda tid, eller till den Esta Oktober 18(51, och emot
villtor att för detta län skola årligen erläggas Sex procent af hela
den utbekomna låne-summan, af hvilka 6 procent den för obetalda
kapital-beloppet, efter 4 för hundra, upplupna ränta först
godlgöres, hvarefter återstoden utgör kapital-alhetalning; kommande
dock någon föreskrift öm särskild ärlig ränte-liqvid icke
att i låntägarnes'skuldförbindelse intagas, utan böra desse endast
förbinda sig att tinder den lid, sorn åtgår för det erhållna lånets
lulla återbetalning, löre slutet af hvarje år, räknadt frän lånets
utbetalnings-dag, erlägga Sex procent å detsammas ursprungliga
belopp; hvarjemte lärlingarne, derest denna inbetalning icke ä
bestämd lid verkslalles, böra dessutom för det lill liqvid förfallna,
oguldna beloppet erlägga Fem procent årlig ränta intill dess betalning
sker.
1 händelse det nu tillstyrkta ytterligare lånet varder af Rikets Ständer
beviljadt,
torde för öfrigt, i afseende på låne-summans utbekommande och
dermed förenade åligganden, de rörande låne-understöd för kom
-
46 Stats-Utskottets Utlåtande N: o 458.
munikations-förbättringar meddelade och härvid tillämpliga, ali
männa stadganden böra iakttagas.
På det att den vatlenrkommunihalion genom sjöarne Stora och Lilla Rengen
samt Jernlundcn oell Asunden, för hvars åstadkommande ofvan omlörmälda lån af
Rikets sednast församlade Ständer beviljades, mätte kunna fullföljas och utsträckas mot
söder genom sjöarne Erlangen, ./uttern och Krön till grans köp et af lEinnnerby, har
Riksdagsfullmäktige!) Anders Andersson från Kalmar län, under åberopande af Distriklchelen
Majoren Friherre De Geers i sådant afseende uppgjorda kostnadsförslag, hemställt,
att statsbidrag, motsvarande ungefärliga beloppet af den derför beräknade kostnad,
eller 300,000 R:dr B:ko, mätte vid denna riksdag beviljas, för alt tillhandahållas
det bolag, som ville åtaga sig anläggningen af en kanal-ledning mellan sjöarne Krön
och Juttern samt Jutlern och Erlangen äfvensom mellan Erlången och Åsunden, i sammanhang
med förstnämnde sjös sänkning; hvarjemte motionären föreslagit, att utaf
detta statsbidrag §:delar måtte få utgå såsom anslag och £:del såsom lån emot enahanda
betalnings-vilkor, som bestämdes för de vid sednaste riksdag till vallen-altappningar,
i ändamål att förbereda odlings-loretag, anvisade medel.
Enligt hvad Friherre De Geer vid afgifvandet af det, efter dertill meddeladl
förordnande, upprättade och lör Utskottet företedda förslag till en kanal-ledning mellan
sjöarne Rosen och Juttern upplyst, skulle en vatten-kommunikation mellan Roxen vid
Linköping och trakten af Wimmerby, motsvarande en våglängd lill lands af mil,
kunna beredas för en kostnad af 1,827,000 R:dr Runt, af hvilken summa omkring
f:delar skulle erfordras för kanal-ledningen jemte sluss- och bro-byggnaderna mellan
Roxen och Regnen. Derjemte bar bemälde Friherre yttrat, att ehuru betydlig nyssberörde
kostnads-summa vore, uppginge den dock icke lill en tredjedel af hvad anläggningen
af en lika lång jernväg kostade, samt att hvad beträffade nyttan för orten,
hvilken hade att afsätta tunga och skrymmande varor, en kanal-led, hvarigenom hvarje
punkt af de vidt utgrenade sjöarnes stränder sattes i direkt beröring med afsättningsorlen,
syntes vara alt föredraga en jernväg, af hvilken jemförelsevis lä punkter skulle
beröras och å hvilken transport-koslmidén måste blifva betydligt högre.
Med begagnande af de flera nära hvarandra liggande och nästan sammanhängande
saint hufvudsakligen i samma riktning sig sträckande sjöar, hvilka söder om
den midt i Östergöthland belägna sjön Roxen genomskära denna provins och en del af
norra Småland, synes visserligen en både naturlig och ändamålsenlig kommunikationsled
genom och mellan nyssnämnde landsorter bora åstadkommas, och Stals-Utskoltet
tror sig kunna antaga, att denna konnnunikations-led inom en föga aflägsen framtid
skall vara både öppnad och allmänt begagnad för transporterandet af samma
orters natur-produkter. Utskottet tager alltså för gifvet, att Rikets Ständer, som under
sednaste riksdag beviljade ett ingalunda obetydligt bidrag af allmänna medel för att,
jemte den sedermera påbörjade sänkningen af några bland ofvan uppräknade sjöar,
bereda en båtled mellan dem, framdeles icke skola vägra att med ytterligare statsbidrag
understödja samma kommunikations utsträckning till dess nu uppgifna ändpunkter. Men
dä dei) del af ifrågavarande kommunikations-led, hvartill statsbidrag således redan er
-
Slats-Utskoltets Utlåtande IV:o 158.
47
hållits, ännu icke blifvit utförd och resultaterne af derå verkställda arbeten hittills icke
kunnat visa sig, så och med derjemte fästadt afseende å mängden och betydlighelen af
de till kommunikationsväsendets förbättring nu samtidigt föreslående samt med allmänna
medel bekostade eller understödda arbeten, finner sig Utskottet för närvarande icke
kunna tillstyrka beviljandet af det i Anders Anderssons motion föreslagna ansenliga
statsbidrag för den uti samma motion förordade del af meranämnde vattenkommunikation;
ulan hemställer Utskottet,
33: o
att det härom väckta förslag icke måtte föranleda någon åtgärd
af Rikets nu församlade Ständer.
Enligt hvad i tvenne inom Borgare- och Bonde-stånden af Herr S. G. Wetterberg
och Kiksdagsfullmäktigen Lars Rasmusson från Göteborgs och Bohus län väckta
motioner uppgifvits, har under sistlidet års sommar undersökning på allmän bekostnad
anställts i afseende på den under flera föregående Riksdagar föreslagna uppmuddringen
af Guta elfs norra utlopp eller den s. k. iXordre-e/f, dervid den synnerliga nyttan af
detta företag skall hafva ådagalagts; hvarföre bemälde motionärer, under yttrad förmodan
att en Kongl. Proposition i ämnet skulle vara alt förvänta, för motsatt fall. “reservationsvis"
föreslagit, att Rikets Ständer måtte för verkställigheten af sistnämnde elfs
uppmuddring bevilja ett anslag, motsvarande hvad dertill enligt uppgjordl kostnadsförslag
erfordades.
Rörande det i dessa motioner förordade muddringsarbetet har hvarken någon
framställning af Kongl. Majit till Rikets Ständer skett eller några närmare upplysningar
genom molionärerne blifvit meddelade; och lärer, enligt den underrättelse StatsUtskoltet
erhållit, sagde arbetes företagande, i anseende till de med dess verkställighet
förenade kostnader och svårigheter samt osäkerheten i fråga om dess framlida bestånd,
blifvit alstyrkl af Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader. Vid sådant förhållande
och i saknad af ej mindre uppgift ä del erforderliga statsbidragets belopp än
utredning af ifrågavarande företags inverkan på den lifliga sjöfarten och allmänna rörelsen
vid Göta elfs nuvarande egentliga utlopp, får Utskottet hemställa,
34:o.
att Herr Wetterbergs och Lars Rasmussons angående samma förelag
väckta motioner måtte lemnäs utan afseende.
48
Stats-Utsknllets Utlåtande N:o ib8.
För tillvägabringande af kommunikationsled genom kanal- och slussanlaggnin^-  qar samt jernvägar med hästkraft mellan Wenern och dan Inom Wedbo harad af
Elfsborgs län belägna och med vattendragen inom Nordmarks härad i Wermland sammanhängande
sjön Stora Lee, hafva genom likaledes hos Borgare- och Bonde-slåpd.en
derom väckta motioner, föreslagits: af Herr./. G. IVenner ström, att Rikets Ständer
mätte bevilja eli statsbidrag ä hela eller åtminstone f:delar af det belopp, 552,949 R:dr
B:ko, hvartill kostnaden lör anläggning af jernbana samt kanaler, jemte slussar mellan
Stora Lee och hamnen vid Amål beräknats uti det i afseende pä denna kommunikationslinie
af Chefen i vestra Väg- och Valtenbvggnads-dislriktet Majoren I). U'■ Lilliehööle
upprättade förslag: samt af Riksdagsfullmäktigen Anders jansson från Wermlands
län, alt ett anslag mätte beviljas, sein motsvarade J af kostnadssumman för en
kanal- och jernvagsånläggning till sammanbindandet af sjöarno Wenern och Stora Lee,
jemlikt ett annat utaf bemäide Distrikt-chef upggjordt förslag. Enligt det i Herr Wenne/
ströms motion åberopade förslag till beredande af kommunikationsled mellan dessa
sjöar, skulle denna kommunikationsled komma att gä genom sjöarne Nedra Kalfven,
Ömmeln, Limmern, Ostra och Westra Silen samt Lelången. Från hamnen
vid Åmål skulle en 26,060 löt lång jernväg anläggas till Nedra Kalfven och
mellan Ömmeln och Limmern en dylik väg af 8,460 fots längd. De öfriga
sjöarne skulle förbindas medelst kanaler; varande kostnaderna för dessa tvenne jernvägsanläggningar
beräknade tdl 114,786 R:dr och lör kanalerna jemte 13 slussar till
438,163 R:dr lLko.
Den förening mellan förstnämnde 2:ne sjöar, hvilken i Anders Jonssons motion
förordats och för hvars verkställighet det af honom föreslagna stats-anslag borde beviljas.
skulle deremot åstadkommas genom anläggandet af kanaler vid Köpmannabro
mellan Wenern och lljerleruds sond samt vid Upperuds bruk och en jernväg af 2,350
fots längd vid Håfyeruds bruk; vidare kanaler mellan sjöarne Äkeiången och Råwarpen
samt vid Katrineholms bruk och Långeds sågverk äfvensom deremellan och sjön Laxen
samt mellan denna sjö och Svärdlängen : och likaledes kanaler mellan sjöarne Svärdlången,
Vestra Silen, Lelången samt Stora Lee. För denna kommunikalions-leds öppnande
skulle kostnaderna, enligt det uppgjorda förslaget, uppgå till ett sammanlagdt
belopp af 805,578 R:dr B:ko, nemligen: för de föreslagna kanalerna, med dertill
börande 16 slussar, och för erforderliga muddrings-arbelen i Wenern utanför Köpmannabro
R:dr 790,269: — —
samt för jern vägs-anläggningen  „ 15,309: — —
Stals-Utskottet erkänner visserligen del stora beholvet och den allmänna vigten
af förbättring i kommunikutions-anslallerna inom den, i anseende till betydliga bergshöjder
pcb mångfaldiga vattendrag, för landl-lransporten mindre tillgängliga del af
riket, hvarest ofvanberörde kanal- och jernvägs-anläggningar skulle verkställas; och
Utskottet anser en eller dervarande lokala förhållanden lämpad kommunikations-led,
hvarigenom de skogrika och vidsträckta trakter af Dalsland och Wermland, som omgifva
Stora Lee och dermed sammanhängande sjöar, komme alt förbindas med Wenern
och derifrån utgående segelbara vattendrag, utgöra ett bland de många företag, hvilkas
ulföraudé, med afseende å deras inflytande på tillgodogörandet och alsättningen af
landets produkter, böra genom bidrag från det allmännas sida befrämjas; men som
Utskottet icke är i tillfälle bedöma hvilkeldera af de 2:ne för Rikets Ständer nu anmälda
nästan samtidigt uppgjorda särskilta förslagen (ill meranämnde sjöars förening
bör företrädesvis af Staten understödjas; så och enär denna fråga ännu icke blifvit i
vederbörlig ordning utredd och ortens invånare, så vidt Utskottet kunnat inhemta, ej
heller
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 158.
49
holler hittills genom skedda aktie-teckningar tillkännagifvit hvilket af dessa förslags utförande
derstädes helst önskades och kunde påräkna de största enskilda bidragen,
finner Utskottet sig, i betraktande af nu anförda förhållanden, böra hemställa,
35:o
att hvarken den af Herr /Vennerström eller den af staders Jonsson
väckta motion om statsanslag för jernvägs- och kanal-anläggningar
mellan Wenern och Stora Lee må till någon Mikels Ständers åtgärd
föranleda.
Riksdagsfullmäktige!) Nils sindersson från Wermlands län har, genom en hos
Bonde-ståndet väckt motion, deruti Riksdagsfullmäktige Olof Olsson i Olsäters torp och
Olof Olsson i Öllebyn från samina län instämt, föreslagit, alt åt det bolag, som åtoge
sig att mellan sjön Fri/lien och den segelbara delen af Nors-el/ven utjöra en kanalanläggning
med slussar, mätte beviljas ett anslag utan återbelalningsskyldighet å
400,000 R:dr B:ko, under förbehåll, att det skulle åligga samma bolag att utaf egna
medel tillskjuta hvad utöfver detta anslag kunde lill företagets utförande erfordras samt
att framgent underhålla så väl kanalen som slussarne; åberopande motionären en på
åtskilliga ortens invånares bekostnad, efter anställd undersökning, af Distrikt-chefen Majoren
Lilliehöök uppgjord och motionen bilagd plan och kostnads-beräkning^för ifrågavarande
kanal- och slussverks-byggnaders verkställighet; hvarvid motionären dock erinrat,
att då ersättningen för nödiga jordexpropriationer ej vore inberäknad i den summa,
761,172 R:dr, som kostnadsförslaget upptoge, kunde antagas, att denna summa komine
att uppgå till 800,000 R:dr B:ko, eller dubbla beloppet af det föreslagna statsanslaget.
I afseende på behof vet, vigten och nyttan af en direkt kommunikation
mellan Wenern och den genom Fryks-dals härad sig sträckande, 8 mil långa, sjön
Fryken, innehåller denna motion följande hufvudsakliga upplysningar och yttranden:
Från nämnde härad, hvars folkmängd öfversteg 37,000 menniskor och areal utgjorde
mer än 23 qvadratmil, hade sedan längre tid tillbaka en stor del af befolkningen
utgått till andra orter, för att genom arbetsförtjenst bereda sig tillgång lill anskaffningen
af de födoämnen, som inom häradet icke producerades i tillräcklig mängd för
detsamma» talrika invånare. Till följd af dessa utvandringar hade jordbrukets
skötsel inom orten blifvit åsidosatt och dervarande näringslillfällen i flera hänseenden
lemnats obegagnade; och hade de medel till egen och anhöriges bergning, som förvärfvals
genom arbets-sökandet å andra orter, befunnits dertill otillräckliga. För alt åt Fryksdalen
kunna bereda en bättre framtid och sätta dess invånare i tillfälle att i hembygden
egna sin arbetsamhet åt åkerbrukets samt andra näringars förkofran, erfordrades
emellertid ovilkorligen en ändamålsenlig utförselväg för ortens produkter, hvilken dock
omöjligen kunde åstadkommas utan understöd från det allmännas sida. Sistnämnde,
efter hela sin längd segelbara, sjö utgjorde ett förträffligt kommunikalions-medel inom
orten. Denna sjö hade i sednare tider genom en numera med lokomotiv begagnad
jernväg sammanbundits med Klar-elfven, på hvilken varorna ytterligare transporterades
Bih. till H. St. Pro t. 1856 & 1857. A Sami. 1 stfd. 3 Band. 8 Haft, 7
50
Stats-Utskottels Utlåtande N:o 158.
til! Carlstad och Wenern. Under dessa transporter måste dock omlastningar mellan
Fryken och Wenern verkställas 7 å 8 gånger; hvarjemte rörelsen försvårades och hindrades
genom ombytligheten i Klar-elfvens vattenhöjd och de beständiga uppgrundningarne
i denna eif. Vissa skogsprodukter, såsom bjelkar, timmer och ved, fingo ej
heller befordras på sagde jernväg. Med afseende å dessa olägenheter och hinder för
den nuvarande trafiken, och dä afståndet mellan södra ändan af Fryken och Wenern
icke uppginge lill fullt 3:ne mil, så hade nyligen ett bolag bildat sig för att genom
sluss- och kanal-anläggningar kunna för sjöfarten begagna det vattendrag, eller Norselfven,
hvarigenom den förra sjön hade sitt utlopp i den sednare, och för att såmedelst
bereda tillfälle till en direkt, på samma fartyg skeende, varu-utförsel frän Frykens
stränder (ill Wenern samt Nordsjön och Östersjön. Medelst denna kommunikationsleds
tillvägabringande skulle för transporterna af ortens effekter beredas en högst betydlig
tidsvinst, omlastningarne upphöra, de skador, som derunder förorsakades å varorna, undvikas,
frakt-kostnaderna nedsättas, samt de betungande algifterna, som under benämning:
stads-andel, hamn- och bro-penningar, för närvarande måste utgöras till staden
Carlstad, besparas; och genom denna underlättade kommunikations begagnande skulle
från Fryksdalen kunna verkställas en nu hämmad utförsel af nämnde landsorts ymniga
tillgång på bjelkar, timmer och ved samt andra tunga artiklar, såsom huggen sten och
tegel m. II. produkter. En ny näringsgren, nemligen skeppsbyggeri, dertill nödiga råämnen
inom orten fö re funnes, borde der också kunna framkallas och, likasom den dervarande
allmänna slöjdfärdigheten vid tillverkningen af åkerbruks-redskap och åkdon
samt husgeråd, mer och mer utvecklas. Genom den föreslagna segelleden och efter den
derigenom åstadkomna minskningen i fraktkostnaderna skulle jernbruken omkring meranämnde
sjö kunna från bergslagsorterna hemta malin och, i anseende till de låga kolprisen,
med vida mindre kostnad än inom dessa orter ombesörja den för stångjern-smidet
nödiga tackjern s-till verkningen. För öfrigt skulle denna segelled äfven komma att
medföra oberäkneliga fördelar för de intill Fryksdalen gränsande vidsträckta trakter af
Elfdalen, hvilka sedermera endast behöfde föra sina produkter till de nordliga stränderna
af Fryken, hvarjemte densamma sannolikt komme att framdeles föranleda en ny
förbindelse med en af Norriges folkrikare byggder innanför den på ett afstånd af blott
3£ mil från Frykens norra ända befintliga riksgränsen.
Oaktadt de mångfaldiga vigliga fördelar som en omedelbar och oafbruten vattenkommunikation
mellan ofvannämnde 2:ne sjöar onekligen skulle komma alt medföra för
Fryksdals härads talrika och arbetsamma inbyggare, anser sig Stats-Utskottet likväl icke
kunna med sitt förord understödja den i förevarande motion gjorda framställning om
det för åstadkommande af en sådan kommunikation föreslagna ansenliga statsanslag.
Genom den af motionären omförmälda jernväg mellan Frykens sydligaste del och Klarel.
fven, för hvilken jernvägs-anläggning ett lån å 50,000 R:dr B:ko frän handels- och
sjöfarts-fonden utbekommits, har en, efter hvad erfarenheten redan visat, på närings-lifvet
samt rörelsen inom sagde härad högst fördelaktigt inverkande koimnunikations-Ied mellan
detsamma och rikets öfriga delar erhållits; och passagerare äfvensom den lättare
varu-trafiken besörjes sedan några år tillbaka genom ångfartyg, hvilka göra reguliera
resor frän Frykens norra ända till jernvägens utgångspunkt Frykstad samt från dess
slutpunkt, lastageplatsen Lyckan vid Klar-elfven, till Carlstad. Till underlättande af
seglationen pä Fryken genom farledens uppmuddring pä åtskilliga grunda ställen
hafva dessutom dels lån och dels anslag å tillsammans 7,110 R:dr B:ko utaf allmänna
medel blifvit beviljade. Att begagnandet af den genom nyssnämnde jernväg öppnade
kommunikation, på siitt motionären erinrat, är förenadt med besvär, kostnader och tidsförlust
i anseende till de många omlastningarne och andra härmed förenade olägenheter,
S/ats-Ulskottets Utlåtande N:o 158.
51
kan visserligen icke förnekas; men i fråga om ytterligare stats-bidrag för underlättandet
af kommunikations-väsendet inom meranämnde ort får ej förbises, alt många andra delar
af riket ännu äro i fullkomlig saknad af en sådan förbättring i dervarande kommunikations-anstalter,
som denna ort redan genom statens medverkan vunnit. Vid sålunda anställd
jemförelse med förhållandena annorstädes, och då fullständiga undersökningar ännu
icke blifvit anställda angående användandet vid seglationen på Fryken af stora fartyg,
som för den i motionen uppgifna och med kanal-anläggningen afsedda direkta sjöfarten
skulle erfordras, finner Stats-Ulskotlet sig föranlåtet
36: o
afstyrka beviljandet af den för ifrågavarande kanal- och slussverks-anläggning
uti samma motion föreslagna ar Jags-summa;
Enligt hvad Kongl. Maj:t, genom skrifvelse af den 13 sistlidne Februari (införd
under N:o 68 i l:a Samlingen af Bihanget till Riks-ståndens protokoller), för Rikets
Ständer tillkännagifvit, har Direktionen för Carlstads hamn- och kanal-bolag gjort underdånig
framställning angående behofvet af en utvidgad och förbättrad hamn-anläggning
vid nämnde stadf samt om statens medverkan för detta ändamål, dervid Direktionen
anmält följande förhållanden: Efter anläggningen af Carlstads vid Kanike-näset
belägna hamn och dess öppnande (III allmänt begagnande, hade rörelsen derstädes tilltagit
så betydligt, att hamn- och sluss-afgiflerna, hvilka under de 5 första åren, eller
1839—1843, tillsammans endast utgjorde 18,785 R:dr 11 sk. 8 r:st., under åren
1851—1855 uppgingo till eli sammanlagdt belopp af 35,664 R:dr 34 sk. 1 r:st. Denna
rörelsens ytterligare tillväxt kunde för framtiden otvifvelaktig! påräknas, såvida för de
trafikerande bereddes beqvämligheter, sorn nuvarande hamn-anläggning ej erbjöde och
hvilka bemälte bolag saknade förmåga att åstadkomma. Vid ifrågavarande, lill 10 fots
djup anlagda, hamn saknades utrymme för upplag af de plankor och bräder, som derifrån
skulle utskeppas. 1 anseende härtill måste dessa varor, hvilka år 1855 utgjorde
57,019 tolfter, uppläggas på bankarne vid den från Klarelfven till hamnen ledande kanal
och derifrån på pråmar föras till fartygen i hamnen, hvilket förorsakade varuegarne
en ökad transportkostnad af 8 sk. för tolften. Emedan fartygen icke kunde uppgå till
staden, hvars afstånd från hamnen vore 2,000 alnar, mäste godsegarne, utom tidsförlust,
vidkännas dryga transportkostnader, hvarjemte godset stundom skadades samt flerfaldiga
olägenheter tillskyndades del stora antalet passagerare å de ångfartyg, sorn besökte
hamnen och hvilka under sednast förflutna 5 år utgjort i medeltal 99 stveken årligen.
Xiii beredande af förbättring i nu uppgifna förhållanden hade undersökningar
pä bolagets bekostnad verkställts utaf Distrikt-chefen, Majoren D. IV. Lilliehöök, hvilken
derefter älgilvit 3:ne alternativa kostnads-förslag, nemligen l:o för anläggning, efter
nuvarande pråm-kanals yttre bank, af en ny kanal från hamnen vid Kanike-näset, med
lika djup som denna hamn, till stadens strand vid den så kallade Näbben samt hamnhassin
derstädes, hvilket kostnads-förslags slutsumma utgjorde 146,684 R:dr B.ko, deruti
dock kostnaden för expropriation af jord och byggnader icke vöre inbegripen;
2:o lör dylik anläggning med kanalens utsträckning till stranden midt för stadens södra
52
Slals-Utskotlels Utlåtande N:o 158.
torggata samt hamnbassins bildande derstädes, hvarför kostnaden upptagits till 224,592
R:dr samma mynt; och 3:o för kanals anläggning ofver Tyggårds-vik en och Tingvallaön
till Klarelfvens vestra gren, med en bestämmande sluss oell 2:ne draghroar öfver
kanalen; för verkställigheten hvaraf kostnaden skulle uppgå till icke mindre än 439,518
R:dr sagde mynt. I samråd med Irafikanternes deputerade hade ofvanbemälle bolag
ansett, att en i öfverensstämmelse med det först uppgifna alternativa förslaget utförd
kanal-anläggning, med dertill hörande bassin, komme att undanrödja de väsentligaste
hinder, som för närvarande betungade trafiken, och att denna anläggning kunde verkställas
såvida lämpligt stats-anslag härtill erhöiles. Derföre hade Direktionen, å bolagets
vägnar, i underdånighet anhållit, att, för ilrågavarande företags utförande enligt
detta förslag, under loppet af 3 är måtte anvisas ett stats-anslag af 66,666 R:dr 32
sk. R:ko, i hvilket fall skillnaden mellan della belopp och anläggningskostnaden påräknades
kunna genom aktieteckning betäckas. Uti de underdåniga yttranden, som i anledning
af den sålunda gjorda ansökningen blifvit afgifna, har hufvudsakligen anförts:
af Landshöfdtnge-em betet i 1Vermlands län, alt efter dess tanke skulle en hamn-anläggning,
verkställd i enlighet med det sednast omförmälda förslaget, bereda större fördelar
för trafiken, än enligt någotdera af de andra förslagen ; men då de dermed förenade
kostnaderna syntes åtminstone för närvarande göra detsamma overkställbar!, tillstyrkte
Landshöfdinge-embetet den underdåniga ansökningens bifallande; och af Styrelsen
för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, att, enär, sedan hamnen vid Kanike-näset
och pråm-kanalen från denna hamn till Klarelfven anlades, trafiken på Carlstad ansenligen
ökats, och då del afstånd af 2,000 alnar, som vore mellan hamnen samt staden
och å hvilket i början obetydligt afseende gjordes, under den med hvarje år stigande
rörelsen befunnits mer och mer kännbart, vore det af högsta behof påkalladt, att
förbättringar vidtoges genom hamnbassinens utvidgande och densammas dragande närmare
intill staden; hvarjemte Styrelsen, som förordade det i sådant afseende af bolaget
och trafikanternes deputerade antagna förslag, yttrade: att, så vidt Styrelsen, med
hänsigt till nuvarande höga pris på materialier och dagsverken, kunde bedöma, borde
detta företag kunna utföras för den beräknade summan, eller för högst 150,000 R.dr
R:ko, samt att, i förhållande dertill, det begärda statsbidraget icke syntes vara för högt.
I betraktande af hvad nyssbemälde Styrelse anfört rörande den ökade trafiken vid Carlstads
hamn samt nyttan och behofvet af samma hamns utvidgning har Kongl. Maj:t i
Nåder öfverlemna! till Rikets Ständers pröfning, huruvida tillgångar till det för meranämnde
angelägna ändamål ifrågaställda stats-anslag kunde beredas.
Jemte meddelande af åtskilliga ytterligare upplysningar rörande ofvan omförmälda
förhållanden, har Herr F. L. Nygren, uti afgifvet yttrande vid högstberörde Nådiga
skrifvelses remitterande från Borgare-ståndet, hemställt, att under förevarande anslagsfrågas
behandling förtjent afseende och uppmärksamhet måtte fästas ä nödvändigheten
af den föreslagna förbättringen af kommunikationen med den förnämsta skeppningsplalsen
för Wermlands exportvaror och detta landskaps betydligaste importort, helst iörsellönen
för de varor, som måste fraktas på den J mil långa, backiga vägen mellan staden
och hamnen, kunde, med tillägg af ångfartygs-passagerarnes skjutspenningar, numera
beräknas lill aldra minst 10,000 Rtdr R:gs årligen, hvartill komme, alt vidare
til!vext af stadens sjöfart förhindrades genom det inskränkta utrymmet och den för trafiken
menliga trängseln vid den nuvarande hamnen. För öfrigt har samme Riksdagsombud
uppgifvit, att, i anseende till antydda förhållanden och sedan oltanämnde stad
för flera år tillbaka frånkändes de förut stadgade afgifterna för alla förbi staden transporterade
bruks-elfekter och dit införda varor, skulle det för denna kommun vara omöjligt
att utan biträde från statens sida utföra det nyttig* företag, för hvilket det anslag,
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 'ISS.
53
hvarom fråga nu väckts, blifvit sökt samt al' ej mindre vederbörande embetsmyndigheter
än Kongl. Majit förordadt.
Med anledning af deri gjorda och till Rikets Ständers afgörande hänskjutna
framställningen om statens medverkan för åstadkommande af en ny och förbättrad kommunikation
mellan Wenern och Carlstad, har Utskottet ansett sig böra meddela nedanstående
underrättelse angående tillkomsten och beskaffenheten af den invid nämnde
stad, i sednare lid, anlagda kanal oell den dermed förenade, för samma stads sjöfartsrörelse
numera nästan uteslutande begagnade hamn. För att bereda en närmare förening
mellan denna stad och Wenern, än den dåvarande kommunikationen å Klarelfvens
vestra ärm till hamnplatsen Skoghall, belägen på nära f mils afstånd från staden,
och för alt erhålla en bättre och säkrare hamn, än den som funnes vid detta ställe,
företogs år 1835 anläggningen af en kanal med sluss öster om Carlstad lill det vid en
vik af samma sjö belägna Kunike-näget, hvarest derefter en hamn bildades. Denna
kanal erhöll en längd af 6,000 fol och dess dimensioner afpassades efter de breda
och grundgående fartyg, som användas till transporter på Klarelfven, hvadan kanalen
endast gjordes 3j fot djup. Hamnbassinen erhöll 500 löts längd och 80 fots bredd
samt 10 lois djup. Utefter bassinens hegge långsidor blefvo lastkajer byggda, dock upplages
numera den ena sidan till en slör del af den der uppförda jernvägen, hvars
längd utgör 150 i'ot. Såsom bidrag till sagde arbetens utförande, beviljade Kongl.
Majit utaf allmänna medel ett anslag å 36,000 R:dr B:ko. De enskilda tillskotten af
aktie-egarne i samma företag upngingo lill 67,000 R:dr. Hamn- och kanalbyggnaden
fullbordades är 1838.
Till bevis å den anförda märkvärdiga tillökning, som under de sednare åren
uppkommit i trafiken på denna kanal samt rörelsen i Carlstads hamn, vill Utskottet
tillika meddela följande ur de Utskottet tillstälfda handlingar hemtade uppgifter:
Farkosternas antal . . . .
Transporterade varor:
Stång- och tackjern samt andra
jerneffekler .
Flankör och bräder m. m .
limmer och bjelkar
Sill och salt samt spanmål .
Under år
1840.
955 st.
Under år
1850.
1,507 st.
Under år
1856.
2,310 st.
Hamn- och slussalgifter
58,327 skepp.
72,865 tolfter
878,164 st.
42,234 tunnor
10,347 R:dr
33,572 skepp. 33,428 skepp.
4,099 tolfter 46,482 tolfter
15,748 st. 8,341 st.
19,700 tunnor 15,853 tunnor
3,985 R:dr 5,393 Ridr
Då den under sednare lider i närheten af Carlstad invid Wenern anlagda hamn
och upplagsplats numera icke lemnar tillräckligt utrymme för den högst betydligt ökade
trafiken derstädes, och då denna hamnplats afstånd från staden visat sig medföra känbara
olägenheter för sjöfarten till och från nämnde stad, anser Stats-Utskoltet visserligen
anläggningen af en större och ändamälsenligare samt närmare staden belägen hamn
vara ett företag, hvars utförande med bidrag af allmänna medel hör understödjas; men
som den lilliga rörelsen, isynnerhet sedan hamnen erhållit ett annat för densamma vida
beqvämligare läge, bör genom inflytande hamnafgifter bereda ansenlig inkomst, hvaraf
således torde kunna påräknas erforderlig tillgäng för återbetalningen af de till denna
hamns anläggning erhållna Statsmedel, så svnes nu ifrågavarande Statsbidrag endast
böra af Rikets Ständer beviljas i egenskap af lån med bestämd äterbetalningsskyldig
het.
Vidare anser Utskottet, att staden Carlstad, i likhet med andra stapelstäder, till
hvilkas hamnbyggnader bidrag af allmänna medel vid sednare Riksdagar blifvit bevil
-
54
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 158.
jade, bör, emot åtnjutandet af det för hamnbyggnaden derstädes anvisade statsbidrag
och emot rättighet tili hamnafgifternas uppbärande, åtaga sig ansvarigheten lör och bestyret
med verkställigheten och framtida underhållandet af den med detta statsbidrag
afsedda hamn- och kanal-anläggning.
Utskottet får alltså hemställa,
37: o
alt Rikets Ständer, med anledning af den i Kongl. Majds högstberörde
nådiga skrifvelse gjorda framställning om statsbidrag för
anläggningen af en hamnbassin invid Carlstad samt en kanal
med tillräckliga dimensioner derifrån till Kaniké-näset vid Wenern,
måtte bevilja nämnde stad ett lån å Etthundra tusen Riksdaler
R:mt emot skyldighet att utföra detta företag och framgent underhålla
sagde hamn- och kanalbyggnad; börande staden derföre ega
alt uppbära de hamnalgifter, som. enligt gällande, af Kongl. Maj:t
fastställd, taxa skola erläggas. I händelse det. nu föreslagna lån
varder beviljadt, torde i afseende på lånemedlens utbekommande,
användande och återbetalning samma stadganden böra tillämpas,
som för andra till likartade företag erhållna låneunderstöd vid
denna riksdag varda meddelade.
Med anledning af väckta motioner om ett anslag af 100,000 R:dr B:ko för
sluss- och kanal-anläggningar pirål Klur-elfoens vattenfall vid Forshaga och Dejefors,
beviljade Rikets sednast församlade Ständer dertill ett lån å sagde belopp, till utbekommande
hvaraf dock del bolag, som redan löre sednasle Riksdag bildat sig fördelia
företags utförande, först i slutet af Februari månad uästlidel år anmälde sig hos Fullmäktige
i Riksgälds-konloret: hvarefter hela lånesumman i medlet af nästföljande månad
till samma bolags Direktion utanordnades. Sedan det beviljade Statsbidraget sålunda
erhållits, ingick Direktionen, i Augusti samma är, till Kongl. Maj:t med underdånig
anhållan, alt, på det bolaget matte blifva försatt i tillfälle tillvägabringa den för
Wermland särdeles vigtiga och nyttiga kommunikationsled, lör hvars åstadkommande
o mförmäld a sluss- och kanalanläggningar mäste företagas, Kongl. Maj:t täcktes utaf da
befintliga eller framdeles tillgängliga medel anvisa eli ytterligare statsbidrag af åtminstone
100,000 R:dr B:ko, att i egenskap af anslag utan återbetalningsskyldigbet utgå
till dessa anläggningars fullbordande. Till stöd för den härom gjorda och genom Kongl.
Maj-.ls Nådiga skrifvelse af den 11 November sistlidet år (införd under N:o 19 i lista
samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens protokoller) Rikets Ständer meddelade anhållan
har ofvanbemälde Direktion anfört: att kostnaderna för kanal- och slussanläggningarne
blifvit uli de för flera är sedan uppgjorda och af Kongl. Maj:t fastställda arbetsplanerna
beräknade lill 206,283 R:dr för kanalen och slussarne vid Dejefors och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 'IBS.
55
till 94,377 Ridr lör enahanda arbeten vid Forshaga, eller till ett sanunanlagdt belopp
af 300,060 Ridr Biko ; men att, enligt Distrikt-chefen Majoren Lilliehöiiks under sistlitlne
års sommar uppgjorda beräkningar öfver den förhöjning i denna summa, sorn de
i sednare tider högt stegrade priserna å dagsverken och malerialiei; föranledde, skulle
derutöfver erfordras för arbetena vid Dejefors 42,741 Ridr och vid Forshaga 47,867
Ridr, eller tillsammans 90,608 R:dr B.ko; hvadan och dä, enligt bolagets räkenskaper,
de redan nedlagda kostnaderna utgjorde vid Dejefors 12,028 R:dr och vid Forshaga
78,297 R:dr, den återstående kostnaden således skulle uppgå på förra stället till 236,995
R:dr och på del sednare till 63,947 Ridr, eller för hela företaget till 300,942 Ridr B:ko.
Enär nu bolagets tillgångar, bestående utaf ofvanberörde länesumma samt aktiegarnes
till samma belopp bestämda tillskott, och utgörande alltså sammanräknadt 200,000 Ridr
B:ko eller afdrag af hvad häraf blifvit utgilvit, blott uppginge till 109,675 Ridr, skulle
191,268 R:dr, eller, med tillägg af expropriationskoslnaden vid Dejefors, minst 200,000
R:dr B.ko lättas för företagets utförande. Sedan Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader
i ämnet blifvit hörd, har Kongl. Majit funnit för godt till Rikets Ständer
öfverlemna detta ärende, på del att Rikets Ständer måtte komma i tillfälle pröfva,
huruvida ytterligare så beskalfadt Statsbidrag, som under sednasle Riksdag beviljades
för ifrågavarande sluss- och kanal-anläggningar, må, i anseende lill de uppgifna omständigheterna,
derför anvisas.
Uder åberopande af ej mindre de i olvanberörda underdåniga ansökning uppgifna
förhållanden än Rikets sednast församlade Ständers Stals-Utfckotts yttrande, angående
det för samma företag då . ifrågaställa stats-anslag, hvilket yttrande innehöll: alt
detta företag borde å statens sida kraftigt understödjas, men att Utskottet, med hänsigt
till de mänga andra utgifter, för hvilka statens medel vid dåvarande Riksdag tagits
i anspråk, ansåge sig för detta arbetsföretag icke böra tillstyrka direkt anslag,
utan endast föreslå den begärda summans anvisande såsom lån, har Herr E. G. Danielson,
enär således endast inskränktheten af Statens tillgångar utgjort hindret emot
det under sistförilulna Riksmöte föreslagna Stats-anslagets beviljande, uti en inom Borgare-ståndet
under innevarande Riksdag väckt motion framställt det förslag, att Rikets
Ständer måtte för fullbordandet af slussanläggningarne vid Dejefors och Forshaga bevilja
ett anslag utan äterbetalningsskyldighet å 100,000 R:dr B:ko, emot vilkor, att de
afgifter, som för slussarnes begagnande skola erläggas, varda af Kongl. Maj:t i nåder
fastställda. Utom denna motion har Stats-Utskoltet från bemäite Riks-slånd sedermera
emoltagit andra der aflemnade handlingar rörande meranämnde kanal- och slussanläggningar,
deraf Utskottet, bland annat, inhemtat, alt de före December månad sistlidet år
använda kostnaderna för arbetena vid Forshaga utgjorde 101,949 R:dr och vid Dejefors,
med inberäkning af hvad som utgifvits för anskaffade materialier, 34,957 Ridr,
samt att utgifterna för de derefter återstående arbetena beräknades uppgå vid det
förra stället till 40,295 R:dr och vid det sednare till 214,067 R:dr, allt B:ko.
Såsom Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader i sitt infordrade underdåniga
Utlåtande öfver lörbemälde Direktions gjorda ansökning erinrat, har samma
Direktion genom dess ingångna och i Februari månad sistlidet år, å Kongl. Majlis och
Kronans vägnar, antagna kontrakt förbundit sig att, emot uppbärandet af det under
sistlörflutna Riksdag för oftanämnde företags utförande beviljade län, inom den lista
Oktober 1858 fullborda arbetet enligt derför fastställd plan och kostnadsförslag, ”utan
”att anspråk på ytterligare bidrag dertill af allmänna medel må framgent kunna väckas,
”samt att genom egna tillskott skall utgöras hvad utöfver slats-bidraget kan erfordras.”
När åberopade kontrakt afslutades och lånesumman derefter lyftades, hade redan den
stegring i arbetslönernas belopp och materialiernas pris inträffat, till följd hvaraf de
56
Stats-Utskotlels Utlåtande N:o 158.
arbeten, hvarom kontraktet ingicks, på sätt i den, några månader derefter, till Kongl.
Maj:t ingifna underdåniga ansökningen anmäldes, omöjligen kunde utgöras för den summa,
som fanns upptagen i det år 1840 af Öfverste Ericson uppgjorda koslnadsförslaget.
Detta förhållande kan ej heller skäligen antagas hafva varit okändt eller lorbisedt af
de bruks- och fastighetsegare m. fl. i denna ort bosatta personer, hvilka underkastade
sig nu anförda uttryckliga vilkor för utbekommande af det bidrag utaf allmänna medel,
som Rikets Ständer för merberörde företag beviljat. Slats-Utskoltet, hvilket i afseende
på de många och betydliga Statsbidrag, som för likartade arbeten blifvit af Utskottet
tillstyrkta, förutsatt, att samma vilkor äfven hädanefter skall varda både stadgadt och
vederbörligen iakttaget, finner sig således sakna tillfyllestgörande anledning alt nu jemväl
tillstyrka, att Rikets Ständer, oaktadt den förut föreskrifna och uttryckligen åtagna
skyldigheten alt utan vidare bidrag af allmänna medel utföra oftanämnde arbetsföretag,
måtte, på sätt i förevarande ansökning och motion blifvit begärdt, för detsamma anvisa
ett ytterligare bidrag utan återbetalningsskyldighel å lika summa, som det under
sistlidet år dertill utbekomna låneunderstödet. Ehuru Utskottet ingalunda bestrider de
flera och äfven i allmänt hänseende vigtiga fördelar, sorn de påböijade kanal- och slussanläggningarne
förbi vattenfallen i Klarellven och den derigenom åstadkomna oafbrutna
kommunikationsleden mellan Wenern och södra delen af Elfdals härad skulle medföra
ej allenast för de många betydliga bruken och öfriga vattenverken invid och i närheten
af Klarelfven, utan äfven för hela befolkningen inom nämnde härad, finner Utskottet
sig följaktligen, med afseende å Rikets Ständers härom förut fattade beslut och
nödvändigheten att de med det allmänna ingångna allal fullgöras, såvida icke dervid
förekommande särskilda omständigheter kunna anses innefatta giltiga skäl till afvikelse
från denna vigtiga grundsats, föranlåtet.
38:o
afstyrka Rikets Ständers bifall till det vid denna Riksdag sökta
statsanslag för nämnde anläggningars fullbordande.
Sedan jernvägs-kommunikation numera erhållits mellan städerna Örebro oell
Nora, och då det redan visat sig, att, till följd af den härigenom beredda lättnad för
transporterna, varuforsligen till och från den norr om Nora belägna bergslag kominer
att betydligt ökas, samt att de hittills begagnade transport-medlen mellan denna bergslag
och sistnämnde stad hädanefter blifva allt mer och mer otillräckliga, har under innevarande
Riksdag fråga om stats-anslags beviljande för beredandet af båtled mellan
Nora-sjon och Få-sjön blifvit ånyo väckt genom en af Riksdagsfullmäktigen Nils Nilsson
från Örebro län derom hos Bonde-ståndet gjord motion, hvaruti motionären erinrat,
hurusom Kongl. Maj:t vid 1847 och 1848 års Riksdag föreslog Rikets Ständer, att, för
anläggning af kanal och slussar mellan dessa sjöar, hvarigenom transporterna af bergslags-elfekterna
från Jernboås och Hjulsjö samt en del af Hellefors och Nya Koppar
-
Sia Is-Utskottets Utlåtande N:o 158.
57
bergs socknar skulle mycket underlättas, bevilja ett anslag af 51,784 R:dr Banko; men
sorn Stats-verkets disponibla tillgångar då icke medgäfve sådana företags understödjande,
funno Bikels Ständer sig ej kunna bifalla den angående detta anslag gjorda framställning.
Derjemte har motionären upplyst, att Nora- och Fåsiparnes förening genom en
båtleds anläggning mellan dem redan under Konung Carl lX:s tid var påtänkt och anbefalld,
samt att denna båtled komme att bereda en oafbruten kommunikation från Rostelfvens
utlopp uti Fåsjön, i närheten af Jernboås kyrka, lill jernvägs-slalionen i Nora.
I anseende till de förändringar, arbets- och material-priserna undergått sedan det koslnads-lorslag
uppgjordes, hvarpå den af Kongl. Maj:t vid ofvatrnämnde Riksdag föreslagna
anslags-sumrna grundade sig, hade, under sistlidet års sommar, eli nytt och elter det
uppgifna syftemålet, att ångfartyg skulle kunna passera slussarne, lämpadl kostnadsförslag
blifvit upprättadl af Chefen i medlersta Väg- och Vattenbyggnads-distriktet Majoren
C. A. Olivecrona, hvarvid kostnaderna för ifrågavarande kanal- och sluss-anläggning
beiäknats till 120,903 R:dr Banko; varande af förbemälde motionär föreslaget, att
Rikets Ständer, under de vilkor, som för dylika stats-bidrag voro eller blefve stadgade,
mätte för anläggningen af en båtled mellan Nora- och Fåsjöarna, i enlighet med det
dertill sednast uppgjorda förslag jemte tillhörande ritning, bevilja ett stats-anslag utan
återbetalnings-skyldighet å 80,000 R:dr Banko; och har motionären vid sin framställning
härom yttrat, att derest Rikets Ständer ville sålunda med ett bidrag, motsvarande
tvåtredjedelar af kostriads-summan, befordra verkställigheten af ifrågavarande för bergslagen
vigtiga och högst nyttiga förelag, kunde med säkerhet antagas, att ett bolag för
detsammas utförande genast skulle blifva bildad t.
Uti det i denna motion åberopade underdåniga utlåtande, som Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader i början af nuvarande Riksdag afgifvit, i fråga om
propositions utlåtande till Rikets Ständer rörande anvisandet af samma anslags-summa,
sorn motionären (öreslagit, har bemälde Styrelse anfört: att sedan jernvägen mellan
Orebro och Nora blifvit för trafiken öppnad, hade behofvet och nyttan af underlättade
kommunikationer på andra sidan Nora förökats, hvarföre Styrelsen, i händelse bolag
genom aktieteckning blifvit bildadt för utförandet af den föreslagna kanal- och slussanläggningen,
skulle ansett sig böra på det högsta förorda den ifrågaställa nådiga
propositionen, sä att denna anläggning mätte snart kunna företagas; men som Statens
tillgångar förut voro tagne i anspråk för understöjande af en mängd andra arbeten,
hvarmed åsyftades att underlätta rörelsen och kommunikationerna i flera riktningar; och då
ovisst vore, huruvida, om medel tdl en kanals anläggning för Nora- och Fåsjöarnes
förening al Rikets Ständer ansloges, dessa medel komma alt före nästa Riksdag begagnas,
hemställde Styrelsen, att, derest frågan om stats-bidrags afsätlande för sagde förelag
icke blefve till Rikets nu församlade Ständer öfverlemnad, handlingarne måtte på
vanligt sätt förvaras för att vid nästkommande Riksdag, i fall under liden aktieteckning
blifvit verkställd, ånyo underställas Kongl. Maj:ls nådiga pröfning i afseende på
aflålandet till Rikets Ständer af proposition om meranämnde arbels-företag, som dä
bör vara fullständigt förbered t.
Instämmande uti den af Väg- och Vatlenbyggnads-styreisen sålunda yttrade samt
af Kongl. Majit godkända åsigt, anser sig Stats-Ulskoltel så mycket mindre böra tillstyrka
det stats-bidrag, hvarom nu är fråga, som den af Styrelsen antydda ovissheten
om detta stats-bidrags begagnande för dermed afsedt ändamål naturligtvis mäste ökas,
i händelse Rikets Ständer, med afseende å nuvarande förhållanden och Stats-verkets
för rnäng.alldign olikartade behof vid denna Riksdag strängt anlitade tillgångar, skulle
hnna sig löraniåtne att såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet endast bevilja en
Bih. till R. St. Brot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 y.Jd. 3 Band. 8 8
58
Slals-Utskoltets Utlåtande N-.o 158.
del utaf det föreslagna beloppet. Utskottet får derföre, med tillägg af den anmälan,
att Utskottet nyligen från Bonde-ståndet emoltagit en till detta Stånd utaf motionären
inlemnad, påbörjad aktie-lista, å hvilken under delta års sommar 256 aktier blifvit
tecknade, med ett sammanlagdt belopp af 25,600 R:dr Riksmynt, lör närvarande
hemställa,
39;o
att Riksdags-fullmäktigen Nils Nilssons motion om beviljande af
ett stats-anslag å 120,000 R:dr Riksmynt för en båtleds beredande
mellan Nora-sjön och Fåsjön inom Örebro län icke måtte
af Rikets Ständer bifallas.
Uti en inom Borgare-ståndet väckt motion, har Herr G. P. Rönblad, anfört, att
Umeå eif vid den tid, då staden af samma namn anlades, egde det djup, att större
fartyg kunde gå upp till staden och ligga vid dess bryggor, men sedermera bade denna
eif, egentligen genom ras från de sandiga stränderna, blifvit så uppgrundad, att mer
än 8 fot djup gående fartyg vid lågt valten icke kunde uppkomma lill staden. Dessa
måste derföre lägga sig vid en ungefärligen -J mil Irån nämnde stad belägen holme,
benämnd Sand eller Sågsand, som bildats genom de af elfven medförda uppgrundningsämnen,
hvilket förhållande förorsakade mångfaldiga olägenheter och ledsamheter för de
flesta resande, som med ångfartygen ankomme till denna ort eller med sådana fartyg
skulle derifrån afgå, synnerligast för de sednare. Likaså föranleddes härigenom mycket
besvär samt tidsförlust och äfven skador vid lastningen och lossningen af varor, som
medfördes eller skulle afsändas med ångfartygen. Det allmänt erkända och ölverklagade
behofvet af Umeå elfs uppmuddring hade för 13 å 14 år sedan vitsordats af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet samt andra embets-myndigheter. Men åsigterna
om det djup, hvartill uppmuddringen borde verkställas, hade likväl varit i så
måtto delade, att åtskilige ansett detsamma böra blifva 14 fot, hvaremot 10 fots djup,
efter andras mening, skulle vara tillräckligt. För elfvens uppmuddring till sistnämnda
djup voro kostnaderne, uti ett år 1843 al Öfverste löjtnanten O. Modig deröfver upprälladt
förslag, beräknade till 12,000 R:dr Banko; men, i anseende till den sedermera
inträffade prissle ringen, hade bemälde Öfversle-löjlnant, uti en å samma förslag, under
hösten 1855, gjord anteckning, anmärkt, ail kostnads-summan borde förhöjas till 20,000
R:dr Banko, äfven i den olioliga händelse, att uppgrundningen noder den elter kostnadslörslagels
upprättande förflutna lid icke skulle lort farit och öka, muddi ings-qv anlileterna.
Vid en i sådant afseende, tinder Mars månad sistIdet år, anställd undersökning
hade dock utrönts, tilt elivell, (rån öfra ändan al ön ned lill Sågsand, dä ännu
var lika djup som år 1842; hvarföre elfvens uppmuddring lil! 10 löts djup syntes kunna
verkställas för den sednast uppgifna kostnaden, hvilken med ej mindre än 84,792 R:dr
9 sk. Banko understeg del belopp uppmuddringen lill eli djup af 14 löt skulle kosta,
enligt Kotnmissions-landlmälaren T. Snndstr' ins uppgjorda beräkning. 1 anseende till
de stora kostnader, som uppmuddrings-arbetets verkställighet till sistnämnda djup skulle
Stals-Utskotlets Utlåtande N:o 'I58.
59
medföra, hade Umeå stads innevånare, vid ett i November månad sistlidet år inför
Magisiraten hållet sammanträde, antagit det andra alternativet och beslutat att låta
uppmuddra elfven till 10 fot, så vida bidrag af allmänna medel dertill erhölles. Till
följd af det Herr Bönblad, såsom stadens nuvarande Riksdags-ombud, meddelade uppdrag
och då omförmälda företags utförande skulle komma alt medföra fördelar ej blott
för denna stads handel, utan för hela ortens varutralik samt den mängd resande från
skiljda delar af liket, som med ångfartyg färdades från och till samma stad äfvensom
de inre delarne af Westerbotten, har han framställt det, i ett sedermera till Utskottet
jemväl remilteradt anförande sålunda jemkade och förtydligade, förslag: all Rikets
Ständer, för Umea elfs nppmuddring till 10 fots djup, mätte bevilja nämnde stad ett
anslag utan ålerbetalnings-skyldighel, motsvarande tvåtredjedelar utaf den för detta företags
verkställande lill ‘20,000 R:dr Banko beräknade kostnad.
Innan Siats-Utskottet afgifver sitt yttrande angående detta förslag, anser sig Utskottet
böra erinra, hurusom Rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständer, på sätt
motionären jemväl omnämnt, för upprensning af Umeå eif från stadens hamnbrygga till
elfvens utlopp i saltsjön beviljade ett anslag af 8.000 R.dr B:ko, hvilket skulle utgå
med 2,000 R:dr årligen under åren 1841 —1844, emot vilkor att Umeå stad för delta
arbete lillskjöte minst 1,000 R:dr årligen under samma tid; men sedan undersökning
angående sältet för sagde uppmuddi inps-arbeles verkställande skett och plan dertill
uppgjorts, förklarade meranämnde stads borgerskap sig icke kunna under de vilkor, Rikets
Ständer stadgat, begagna detta anslag.
1 (råga om tillkomsten och beskaffenheten af uppgrundningarne i Umeå eif samt
framtida beståndet af de föreslagna uppmuddi ings arbelena, har Ofverste-löjtnant
Mod/p, vid algifvandet af sill i förevarande motion åberopade koslnads-förslag, bland
annat, upplyst: all dessa mellan staden och saltsjön befintliga uppgrundningar, som fört
sjöfarten vore mest hinderliga i grannskapet al en, Spärhällan benämnd, klippa u med
södra elfslranden, ofvanför lastageplatsen Sågsand, efter hvad med säkerhet kunde antagas,
tillkommit och lort lärande mäste föranledas genom sådana fina sandpartiklar och
andra uppgrundningsiämmn. som af elfven, i synnerhet under flod-tiderna, frän
stränderna utskuros i större eller mindre massor och medfördes till utloppet samt der
nisette sig allt efter sorn strömdraget minskades; all denna successivt pågående uppgrundning
möjligtvis skulle kunna förekominas ifall elfslränderna bekläddes med fachinbäddar,
hvarigenom vattendraget inskränktes lill sin normalbredd och slrandbolten
skyddades mot vidare utskärningar; men alt ett sådant radikalt hjelpmedel erfordrade
sä stora kostnader, alt de visserligen icke motsvarades af den nylla, sorn genom detta
företag åstadkommes; alt på eli ställe, der en sä ansenlig massa uppgrundnings-ämnen
årligen afsalles. sorn vid Umeå eils mynning, muddrings-arbete vöre alt anse endast
såsom eli tillfälligt nödhjelps-medel; samt alt det lätteligen under arbetets utförande
kunde inträffa, att den länna, sorn under det ena äret blifvit upptnuddrad, vore efter
del andra årets- vårflod åter igenfylld.
Nu anförda jemte åtskilliga andra upplvsnäingar, som under detta ärendes behai dling
erhållits, hafva hos Utskottet väckt flera hetcnkligheler i afseende på ändamålsenligheten
ocb varaktigheten af de muddrings-afbet n i Umeå eif, som med den af motionären
uppgifna kostnads-summa skulle kunna utföras; ocb anser sig Utskottet i sådant
afseende böra erinra, att vid uppgörandet af de kostnads-förslag, som motionären
åberopat, enligt hvad deruti finnes anlydt, egentligen blott afsågs att för ifrågavarande
ä r (linål pä det mest lämpliga och fördelaktiga sätt använda de medel, som, jemlikt
Rikets Ständers under 1840 och 184 L års riksdag fattade beslut, skulle för ifrågavarande
företag dels af allmänna medel utgå och dels af staden Umeå tillskjutas, samt att se
-
60
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 458.
gellédens uppmuddring på ett säll, som vore fullt ändamålsenligt och betryggande för
arbetenas framlida bestånd, skulle medföra en mångdubbelt större kostnad, vida öfversligande
det belopp, som för närvarande skäligen kan af det allmänna samt den enskilda
kommunen för samma företag påräknas. 1 betraktande af dessa med flere härvid
förekommande förhållanden, och då den, med hänsigt till sältet för oflaberörde uppmuddrings-arbeles
verkställighet, vigtiga frågan om och i hvad man uppgrundningarne i
elfven, sedan 1843 års undersökningar, fortgått och ökats, icke synes med erforderlig
noggrannhet och fullständighet utredd, får Utskottet hemställa,
4():o,
alt det för Umeå elfs uppmuddring nu föreslagna statsbidrag icke
måtte beviljas.
E) Sjösänkningar och myruldikningar sand andra vallcnajiappmngs- och
odlingsjörelag.
För alt medelst anslag eller lån kunna befrämja utdikningar ocb allappningar
af sanka Irakier och sjöar lill beredande af odiings-löretag, tiar Kongl. Majit, uli propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof föreslagil, alt Rikets nu församlade
Ständer matie afsålla en summa al 100,000 R:dr Rml årligen, eller för åren 1858,
1859 och 1860 tillsammans 300,000 R:dr, hvaraf Ivra femtedelar borde utgå
såsom län.
Enligt hvad Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader i sitt afgifna general-förslag
anmält, bar under de sednast lörledne åren inkommit en mängd, al arbetsplaner
åtföljda, ansökningar nm understöd utaf allmänna medel för utförande al arbeten i ändamål
atl tili odling bereda vattensjuk mark; varande de arbeten, som, i anseende till
de för sådana förelag anvisade medlens inskränkta belopp, hittills icke kunnat med
statsbidrag understödjas, i general-förslaget uppräknade och de för dem - tillstyrkta understöden
hänförda tili endera utaf ofvan omlörmälda 3:ne klasser, hvarvid upplagils:
uli första klassen, (omfattande arbeten af mera allmän
vigl, hvilka ansågos företrädesvis förtjena alt med bidrag
från statsverket understödjas), statsbidrag å ett
sammanräknadt belopp af B:ko R:dr 177,846: 32. —
uti andra klassen (företag, som väl ansåges vara af vigt,
men dock jemförelsevis syntes i mindre män be
rätligade
lill understöd utaf allmänna medel) d:o d:o ,, „ 177,996: 32. -—
och uti tredje klassen (anläggningar, hvartill bidrag ansåges
böra anvisas endast i den händelse, att öfverskott
å de för allmänna arbeten disponibla tillgångar
uppstode, sedan nödiga understöd meddelats för de
arbeten, som uppförts i l:aoch2:a klasserna) d:od:o „ ., 52.279: 8. —
Transport B:ko R:dr 408,122: 24. —
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 158.
61
Transport B:ko R:dr 408,122: 24. —
För de efter general-förslagets afgifvande oeh intill den 7
sistlidne Maj inkomne arbetsplaner oeh kostnadsförslag,
rörande ifrågaställa valtenaftappnings-förelag,
har, enligt Styrelsens derå meddelade uppgift, såsom
statsbidrag förslagsvis antecknats ett sammanlagdi belopp
af . . .
„ „ 45,066: 32. —
Dessutom har Styrelsen under samma tid lör 2:ne sådana
förelag i underdånighet tillstyrkt bidrag utaf allmänna
medel å tillsammans
., 73,000: — —
Summa B:ko Hulr .526,189: 8. —
Under åberopande af den inom likets alla delar och synnerligen inom de norra
provinserna vunna erfarenheten om det fördelaktiga oeh märkbara inflytande på landets
uppodling oeh klimatiska förhållanden samt jordbruks-näringens förkofran, som de i
sednare tider utaf allmänna medel beviljade understöd för sjösänkningar och myraftappningar
utöfva!, Och då sådana med stigande begärlighet sökta understöd, i anseende lill
derlör anvisade medels otillräcklighet, icke kunnat meddelas för en mängd tillämnade
valtenafliippnings-förelag, sorn allmänt ansetts förtjena alt dermed befrämjas och för
hvilkas »Ifölande statsbidrag blifvit i vederbörlig ordning sökta och tillstyrkta, hafva
nedannämnde Biksdags-fullmäktige uti väckta motioner, föreslagit, ali Bikels Ständer vid
denna Biksdag måtte lör myruldikningar och sjösänkningar samt andia vallenaftappnings-arhelen
och odlings-företag bevilja och anvisa dels större belopp, ari hvad Kongl.
Majit i bögslberörda nådiga proposition för dessa föremål upptagit, dels till användande
inom vissa lan särskildt alsedda medel, nemligen:
1:o Tobias Lind llän Götheborgs och Bohuslän, hvilken yrkal, att den af Kongl.
Majit för valleiiaftappningars och odlings-företags befrämjande föreslagna summa,
300,000 B:dr R ml, mätte ökas med 200.000 Pi:dr samina mynt.
2:o Danie/ Danielsson från Jönköpings län, sorn för ilen händelse Rikets Ständer
icke skulle finna skill att anvisa särskilda statsbidrag för 2ne föreslagna, här nedan
omförmälda, större vattenaftappnings-arbelen inom sagde län, hemställt, ali det vanliga
anslaget för sänka trakters utdikande och sjösänkningar til! beredande af odlings-företag
mätte böjas till 300.000 R:dr B:ko.
3:o. Anders Mackström från Norrbottens län, hvars motion — deruti öfrige
Riksdags-fullmäklige från nämnde län och samtlige Riksdngs-fullmäktige från Westerbottens
län samt Andeis Eriksson från Elfsborgs, Gustuf Larsson frän Stockholms, Nils
Seensson från Blekinge, och Liss Lars Olsson, buller Sven Ersson, Johan Andersson,
samt Erik Andersson från Stora Kopparbergs län instämt -— innefattar det förslag, att
Rikets Ständer mätte ''förböja det af Kongl. Majit föreslagna belopp för jordbruksnäringen
till 300,000 R.dr R:mt årligen lill nästa riksdag, och att deraf minst J:del
”måtte få användas såsom anslag ulan äterbelalnings-skyldighel,”
4:o. Lars Geselius från Stora Kopparbergs län, af hvilken föreslagits, alt lill
beredande af statsbidrag för aftappning af sjöar, mossar, kärr och kallkällor inom delta
län, den i Kongl. Majus Nådiga proposition uppförda anslags-summa af 100,000 R:dr
Runt för hvarje år mätte förhöjas till dubbla beloppet, eller till 200,000 R:dr årligen
under den lid nästa stals-reglering kommer att omfatta; och hafva med denne motionär
Erik Andersson, Lars Olsson, Johan Andersson och Sven Eriksson från samma
län sig förenat.
5:o. Erik Larsson från Wester-Norrlands län, som, under åberopande af Rikets
åren] 1840 och 1841 församlade Ständers beslut, hvarigenom ett särskildt anslag å
62
Stats-UIsko Hels Utlåtande N:o 458.
120,000 R:dr B:ko beviljades för alt användas till vattenaftappningar inom de nordliga
länen, föreslagit, alt åtminstone enahanda summa, eller 180,000 R:dr R:mt, målte äfven
vid innevarande riksdag anvisas, för att inom samma län, nemligen Norrbottens,
Westerbottens, Wester-Norrlands, Jemtlands och Stora Kopparbergs äfvensom norra delarne
af Wermlands län, kunna under hittills vanliga vilkor användas lill valtenallappningar
eller dammbyggnader för motverkande af frost och lill förberedande af sådana
större odlings-företag, som öfverstege menigheternas förmåga, samt att åt Kongl. Maj:t
mätte öfverlemnas att bestämma om dessa medels förvaltning äfvensom huru de mellan
nämnde län skulle fördelas. Med denne motionär hafva förenat sig Anders Olsson
från Jemtlands samt Pehr Mattsson och Pehr Östman från Wester-Norrlands län
6:o. Doktor Säve. som likaledes föreslagit, att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse
med det under 1840 och 1841 års Riksdag, angående statsbidrag för vattenaltappningsarbelen
och dammbyggnader fattade beslut, mätte bevilja ett särskildt anslag
å samma belopp eller 180,000 R:dr Runt. för ali, under då föreskrilna vilkor, användas
till dylika arbetsförelag inom ofvan uppräknade 6 län.
7:o. Herr A. ./. Thomée, uti hvars af Herrar J. Boilell och J. IP ahlström biträdda
motion, eller en framställning om angelägenheten samt den allmänna vigten af
myrutdiknings- och andra valtenaftappnings-arbetens verksamma bedrifvande inom de
Norrländska länen, blifvit föreslaget, att, oberoende af det beslut, som kunde komma
alt fattas angående medels anslående lör valtenaflappningar och myruldikningar i allmänhet,
eli särskildt anslag af 60,000 R:dr Runt under hvart och eli al de är, som
nästa statsreglerings-period kommer alt omfatta, måtte varda anvisadt och stäldt till
Kongl. Maj:ls disposition, för att, i mån af behof, användas såsom bidrag, dels med
dels utan återbetalnings-skyldigbet, för utdikning och aftappning af sanka trakter och
sjöar till beredande af odlings-företag inom de 6 norra länen; hvarjemte samme motionär
hemställt, ali hvarje läns Hushällnings-sällskap. som. i anseende till egande kännedom
ont hvart och ett ifrågakommande uldiknings företags vigt och nödvändighet, mäste
antagas med största tillförlitlighet kunna bedöma, hvilka bland sådana företag borde
företrädesvis understödjas, måtte (å afgifva sitt yttrande öfver inkomna ansökningar i
afseende på de inom samma län der ifrågaslällda uldiknings-IÖretag.
8:o Nits Larsson från Jemtlands län, hvilken i sin motion, deruti Eric Mattsson
och Anders Olsson från samma län instämt, med åberopande af hvad Kongl. Maj:ls
Belällningshafvandes sednaste femårs-berätlelse innehåller, angående en mängd lill understöd
af allmänna medel anmälda vallenaftappnings-arbeten inom Jemtland samt den
allmänna viglen och de mångfaldiga fördelat ne af dessa arbetens utförande, föreslagit,
att dä, oaktadt härom gjorda ansökningar samt talrikheten och vidsträcktheten al myrtrakterna
inom denna provins, statsbidrag för dy lika företag derstädes under de sistlörflutna
8 åren icke kunnat erhållas i anseende dertill, att de anslagna tillgängarne inedtagils
för enahanda arbeten i andra orter, Rikets Ständer måtte, för hvarje är utaf
nästkommande statsreglerings-period, anvisa och ställa till Kongl. Maj:ls disposition ett
särskildt anslag af 10,000 R:dr Runt, att i mån af behof användas till bidrag, med eller
ulan återbetalnings-skyldigbet, för sådana uldiknings-IÖretag inom Jemtland, som Kongl.
Maj:t kunde finna förtjena att från statens sida understödjas; hvarjemte sistbemälde motionär
äfven hemställt, att länets Hushållnings-sällskap mätte er hålla tillfälle att yttra sig
öfver de ansökningar, som inkomma om ifrågavarande understöds erhållande.
9:o Johan Westermark från Westerbottens län, hvilkens motion innefattar den
framställning, att, för aftappande af sjöar, mossar, kärr och kallkällor, ett stats-anslag å
50,000R:dr B:ko måtte beviljas för hvartdera af Westerbottens och Norrbottens län, med åliggande
för de innevånare i dessa län, som af sagde anslag korinne i åtnjutande, alt efter vissa
Stats-Uishollels Utlåtande N:o 758.
63
års förlopp genom årlig amortering återbetala hälften eller fdclar utaf det erhållna beloppet;
och hafva G. Glad och P. 7Vallmark från Westerbottens samt J. E. Hulström
från Norrbottens län med denne motionär sig förenat.
10:o P. Wallmark från Westerbottens län, som framställt del af G. Glad
från samma län jemväl biträdda förslag: all för sänkning och aftappning af sjöar samt
myrors och ödeliggande egors uppodling inom Wester- och Norrbottens län måtte anvisas
ett belopp, motsvarande hvad för kanal-och jernvägs-anläggningar inom andra provinser
blifvit beviljadt.
Enär de under föregående Riksdagar beviljade anslag och lån för sjösänkningar
och vatlendränkta trakters utdikning blifvit af olvanbemälde motionärer åberopade, och
på del alt Rikets nu församlade Ständer, vid anvisandet af ytterligare medel för sådana
företag, mätte vara i tillfälle jemföra hvad dertill under denna Riksdag anvisas med de
summor, som förut blifvit för enahanda föremål anslagna, har Slats-Utskollet ansett
sig böra meddela nedanstående uppgift å de, vid 1840 och 1841 samt påföljande års
Riksdagar, för sjösänknings- och myruldiknings- samt andra valtenaftappnings-arbeten
beviljade och anvisade låne- och anslags-summor.
Utaf Rikets Ständer beviljades
under Riksdagen åren 7840 och 7<S47:
för vatlen-aftappningar eller dammbyggnader tili motverkande af frost samt till förberedande
af sådana större odlings-företag, som öfverstege menighelernas förmåga
inom Norrbottens, Westerbottens, Wesler-Norrlands, Jemtlands, Gefleborgs och Stora
Kopparbergs län samt Elfdals, Fryksdals och Jösse härader
i Wermland R:dr B:ko 120,000: — —
hvarvid till Kongl. Maj:t öfverlemnades alt för hvarje särskildt
föremål bestämma, huruvida slats-bidraget skulle utgå såsom anslag
eller lån;
för befordrande af vatlen-aftappningar eller andra förberedande åtgärder
för större odlings-företag inom rikets öfriga delar, en låne
summa
af  100,000: — —
för upprensning af Em-ån i Kalmar län, anslag . . . 10,000: — ■—
län
. , . 35,000:  45,000:
för upprensning af den en del af samma och Östergöthlands län genomgående
Slång-ån, län  15,400: — —
(De för Em-äns och Stång-åns upprensning anvisade, inen härtill
icke begagnade medel blelvo, i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers medgifvande, använda till andra valten-aftappningslörelag
inom rikets medlersta och södra delar.)
för mvrutdikningar på Gottland, lån  50,000: — —-
för upprensning af Himble och Tollereds åar i Halland, dels lån, dels
anslag  10,000: — —
för upprensning af Wåbäcks-lörsen i Dalelfven, anslag  5,000: — —
för 2:ne myrutdiknings-arbeten i stora Skedvi socken i Dalarne, lån
(hvilket dock ej begagnades)
2,000:
Summa R:dr B:ko 347,400: — —
64
Stats-Utskottets Utlåtande N: 'i 158.
Transp. R:dr B:ko 347,400: — —
under Riksdagen åren 4844 och 1845:
för uldikningar och aflappningar af sanka trakter och sjöar lill beredande
af odlings-löretag  150,000: — —
all utgå dels såsom lån, och dels i egenskap af anslag utan återbetalnings-skvldighet.
under Riksdagen åren 4850 och 4854:
för enahanda föremål
100,000: — —
hvaraf högst 20,000 R:dr skulle få utgå såsom anslag
utan återbetalnings-skyldighet.
för aftappning och sänkning af sjön Möckeln i Kronobergs
län, anslag 9,333 R:dr 16 sk. och lån 18,666
R:dr 32 sk., eller tillsammans  28,000: — — 128,000: — —
under Riksdagen åren 4855 och 4854:
för sanka trakters utdikning och aftappning samt sjösänkningar
100,000: — —
hvaraf såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet
skulle få utgå högst 20,000 R:dr.
för sänkning af sjöarne Långhalsen, Yngared och Hallbos
jön jemte flera mindre sjöar i Södermanland,
lån
50,000:
för utdikning af stora Mossen och sänkning af Käfsjön,
Harsjön och Svanasjön m. fl. sjöar inom Jönköpings
län, anslag  20,000: — —
län  25,000:  45,000:
(De föreskrifna vilkoren för detta slals-bidrags
utbekommande hafva icke blifvit fullgjorda.)
för sänkning af sjöarne Stora och Lilla Rengen, Jernlunden,
Åsunden, Emmern, Striern och Nimmern
i Östergöthland, äfvensom för åstadkommande af
en båtled genom och mellan förstnämnde 4 sjöar,
län '. . 160,000:  355,000:
Tillsammans R:dr B:ko 980,400: — —
De vid förflutna Riksmöten sålunda anvisade medel hafva, på sätt inom alla
landsorter, der dessa medel erhållits och för afsedda ändamål blifvit vederbörligen använda,
erkännes och vitsordas, framkallat och befrämjat verkställigheten af en mängd
arbets-företag, hvilkas gagn i både allmänt och enskildt hänseende samt inverkan på
den ekonomiska ställningen i sagde orter dagliga erfarenheten bekräftar. Detta förhållande
och de flerfaldiga förberedande åtgärder, som redan inom Rikets flesta provinser blifvit
vidtagna i förmodan, alt äfven vid denria Riksdag ytterligare tillgångar skola beredas
för utförande af andra likartade och för vederbörande menigheter gagnande arbeten,
synas
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 158.
65
synas utgöra tillräckliga skäl för Rikets Ständer att bevilja och anvisa den i Kongl.
Majds ofta åberopade nådiga proposition föreslagna summa. Beträffande åter den i
ofvan anförda motioner yrkade dels förhöjning i denna summa, dels anvisning af särskilda
medel för myrutdikningar och andra valtenaftappnings-arbeten inom vissa delar
af riket, så anser sig Utskottet icke kunna förorda de härom framställda förslagen.
Under förutsättning, att Rikets Ständer komma att bevilja särskilda statsbidrag för de
större och kostsammare företag, sorn Rikets Ständer, med hänsigt tili desammas allmännare
vigt, och svårigheten för vederbörande jordegare att utan Statens medverkan
kunna dem utföra, anse från det allmännas sida böra med betydligare bidrag understödjas,
förmodar Utskottet, alt det lill Kongl. Maj:Is disposition föreslagna belopp skall
lemna erforderlig tillgång för de understöd, hvilka under nästkommande 3:ne år beliöfva
meddelas för andra sådana sjösänknings- och myrutdiknings-företag, som, med
afseende a deras betydenhet och angelägenhet för kringliggande ort, af Kongl. Majit
pröfvas förtjena att genom dylikt understöd befordras till verkställighet. Anvisandet af
särskilda summor, de der skulle få användas till valtenaftappnings-arbeten endast inom
vissa län och bestämmandet af särskilda vilkor för dessa medel, finner sig Utskottet så
mycket mindre kunna förorda, sorn i sådant fall Kongl. Majds disposilions-rätt öfver
medel naturligtvis skulle inskränkas och vilkorens olikhet troligen föroreda
och missbelåtenhet. Utskottet anser sig således endast böra
41:o
alt Rikets Ständer mätte, för alt medelst anslag eller lån utaf
allmänna medel befrämja utdikningar och aftappningar af sanka
trakter och sjöar till beredande af odlings-företag, bevilja och
anvisa till Kongl. Maj:ts disposition en summa af Tre hundra
tusen Riksdaler Riksmynt, eller 100,000 R:dr för hvart och ett
af åren 1858, 1859 och 1860, samt att utaf dessa medel fyra
femtedelar, eller Tvä hundra fyratio tusen Riksdaler, mätte utgå
såsom lån och den öfriga femtedelen, eller Sextio tusen Riksdaler,
såsom anslag utan återbelalnings-skyldighet.
Derest Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet nu tillstyrkt,
torde de af ofvanbemälde 10 motionärer gjorda framställningar
anses hafva förfallit.
ifrågavarande
anleda både
tillstyrka,
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion har Herr Odencrants, Mathias,
föreslagit, att utöfver det låne-understöd å 50,000 R:dr Banko, som under sednaste
Riksdag beviljadesjoch i Maj månad 1855 med hela sitt belopp från Riksgäids-kontoret
Bih. till R.pt.lProt.y856 & 1857. 4 Sami. d Afd. 3 Band. 8 Haft. 9
66
Stais-UIskot lots Utlåtande N:o '158.
utbekoms för sänkningen af sjöarne Långhalsen och Yngaren samt Hall b ösjön
jemte flera mindre sjöar inom Rönö, Jönåkers och Oppunda härader i Södermanland,
ett ytterligare lån å 30,000 R:dr sagde mynt. måtte för delta stora och vidsträckta sjösänknings-arbetes
fortsättande och fullbordande varda af Rikets Ständer beviljadt, i anseende
lill den betydliga stegringen af dagspenningarnes belopp och materialiernas pris
utöfver hvad i kostnads-förslaget beräknats samt den föregångna undersökningens under
arbetets utförande befunna otiliförlitligbet.
Enligt en af Majoren F. IF, Leijonancker, i slutet af sistlidet år uppgjord och
af motionären till Stats-Utskottet aflemnad beräkning af skillnaden mellan de dessförinnan
verkställda arbetenas kostnad och det för dem i kostnads-förslaget upptagna belopp,
skulle denna skillnad, deruti förhöjningen af arbetspriserna dock ej vore inbegripen,
utgöra 19,464 R:dr B:ko, med hvilken summa den i förslaget uppgifna kostnaden
för samma arbeten alltså mäste ökas. Dertill skulle, enligt en annan inför Utskottet
företedd handling, böra läggas skillnaden mellan den erlagda lösen för en qvarn samt
2:ne sågar och hvad för dessa vattenverks ombyggnad eller flyttning blifvit beräknad
vid kostnads-förslagets uppgörande; hvadan sjösänknings-koslnaderna skulle komma alt
öfverstiga meranämnda förslag med icke mindre än 51,201 R:dr 43 sk. B:ko.
Bland de allmänna vilkoren för statsbidrags beviljande till vattenaftappningsarbeten,
likasom till andra arbels-företag, hvilka af menigheter eller bolag skola utföras
emot åtnjutande af sådant bidrag, är stadgadt, att det åligger vederbörande menighet
eller bolag, att i noggrann öfverensstämmelse med den i sådant afseende fastställda
plan fullborda arbetet, utan att väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel,
äfvensom att genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver stats-bidragel kan erfordras.
Detta åliggande hafva intressenterna i nu ifrågavarande företag underkastat sig och
genom härom ingånget kontrakt uttryckligen förbundit sig alt detsamma fullgöra. Enär
med sagde vilkor och derom meddelade bestämmelser just afses, alt Staten skall vara
betryggad om arbetets behöriga fullgörande, utan att derför behöfva vidkännas annan
uppoffring eller ytterligare bidrag, än den dertill en gång anvisade summan, skulle medgifvande!
af vidare tillskott från det allmännas sida i låne- eller anslagsväg naturligtvis
vara oförenligt med den i afseende på dylika understöd antagna allmänna grundsats
och möjligen framkalla anspråk på likartade tillskott vid hvarje tillfälle, då eli med
slats-bidrag understödt företag visat sig icke kunna utföras för den i kostnads-förslaget
beräknade summa. Utskottet finner sig derföre så mycket mindre kunna tillstyrka ett
nytt lån för ofvannämnde sjösänknings-förelags utförande, som några särskilda eller
till afvikelse från ofvanberörde grundsats skäligen föranledande förhållanden i fråga
om verkställigheten af samma företag icke förekommit, utan anser sig Utskottet deremot
böra hemställa,
42 :o
att Herr Odencrantz's motion om ett sådant lån måtte af Rikets
Ständer lemnäs ulan afseende.
Stats-Utskoltels 11 llålande N:o 158.
67
Inom Borgare- och Bonde-stånden har genom derstädes afgifna motioner fråga
blifvit väckt om särskildt, stals-bidrags anvisande för sänkningen af sjöarne Kolmaren
och H irén inom Westra och Ostra Wingåkers socknar af Oppunda härad och Nyköpings
1'ån. Herr G. U. Stenqvist och Biksdags-lullmäktigen Erik Oisson frän sagde
län hafva nemligen hemställt, att då, genom verkställigheten af dessa 2:ne sjöars föreslagna
sänkning, skulle vinnas 2,400 tunnland odlingsbar mark af god beskaffenhet, men
kostnaden för sagde förelag, i anseende till den dervid nödvändiga inlösningen af de
vattenverk, som måste utrifvas, vore allt för stor för att utan bidrag af allmänna medel
kunna bestridas, Rikets Ständer, för utförande af delta sjösänknings-löretag, dertill
tillräckliga bidrag icke kunde påräknas af de för vattenaflappnings-arbeten i allmänhet
anslagna medel, måtte bevilja ett särskildt understöd, motsvarande § af den summa,
ungefärligen 92,000 R:dr Banko, som, enligt upprälladt kostnads-förslag och anställd
värdering, skulle erfordras för sjöar nes sänkning 8 löt under den nuvarande vattenytan
samt för de vid deras utlopp belägna vattenverkens inlösande; hvarjemte molionärerne
föreslagit, att en tredjedel af det tillstyrkta siats-bidraget måtte erhållas såsom anslag
ulan återbetalnings-skyldighet och det öfriga såsom lån, under de vilkor och iakttagelser,
sorn för dylika bidrag varda föreskrifna.
Utaf Stats-Ulskollet tillställda handlingar rörande ifrågavarande betydliga
arbets-förelag inhemlas, att, enligt ett af Chefen i medlerst» Väg- och Vattenbyggnadsdislriklel,
Majoren C A. Olivecrona, i början af år 1855, upprättadt förslag, med
dertill under pålöljande års sommar gjordt tillägg, föranledt af en mellan strandegarne
träffad öfverenskommelse om alla vattenverkens ulrifning, skulle kostnaderne för sjöarne
Kolsnareus oell Wirens samt Lillsjöns sänkning till samma, genom en vid sistnämnde
sjös utlopp angifven punkt bestämda,
vattenyta, uppgå lid R:dr B:ko 21,000: — —
och hade Krämbols jernbruk och såg samt Morjanå och
Stenhustorps qvarnar jemte 2:ne ålfisken, hvilka verk och
inrättningar böra utrifvas och således mäste lösas, vid derå
i laga ordning anställd värdering, blifvit uppskattade lill ett
sammanlagd! värde af 46.140 R:dr Banko, eller, med 50
procent förhöjning af denna summa, till „ „ 69,210: — —
Tillsammans R:dr B:ko 90.210: — —
Den sanka och nu af vattenskada lidande jord, som genom delta förelag
komine alt förbättras, utgjorde ej mindre än 2,456£ tunnland, hvaraf, enligt livad
värderings-handlingen innehåller, större delen bestode af god matjord pä läst lerbotten,
och hvilken jord sedermera lätteligen skulle kunna odlas till den bördigaste åker, hvarigenom
dess värde bör komma ali mångdubbelt öfverstiga värdet å de ulri Ina vattenverken.
I betraktande af den vidsträckta jordrymd, som genom det föreslagna sjösänknings-arbetets
verkställighet kommer alt inom en särdeles bördig och folkrik trakt blifva
tjenlig till odling, och de stora fördelar, som derigenom beredas för en mängd särskilda
jordegare, anser Utskottet samma företag vara af den allmänna vigt och nytta, att
utförandet deraf lörtjenar att med understöd från statens sida befrämjas. 1 öfverensstämmelse
med denna åsigt och enär ett sådant, efter företagets omfattning och de
härmed förenade betydliga kostnaderna skäligen lämpadt, understöd, i läll detsamma
anvisades lill utgående utaf de medel, hvilka blifvit ställda till Kongl. Maj.ts Nådiga
disposition för alt i allmänhet befordra verkställigheten af ifrågaställa sjösänkningsoch
myrutdiknings-arbeten, skulle komma att för ett enda arbetes utförande medtaga
68
Stais-Utskottets Utlåtande N:o 158.
en ansenlig del af sagde medel, finner Utskottet sig således ega skäl förorda den i förevarande
motioner gjorda framställning om särskildt statsbidrags beviljande för meranämnde
sjösänknings-företag. Dock anser Utskottet, med afseende å härvid förekommande
förhållanden, della statsbidrags belopp kunna och böra nedsättas under hvad
motionärerne föreslagit, eller till en summa af 60,000 R:dr R:mt, hvilken något understiger
hälften af de beräknade kostnaderna. Likaså föreställer sig Utskottet, att
vederbörande hemmansegare, i anseende till betydligheten och beskaffenheten samt värdet
af den jord. som genom ifrågavarande vallenaflappnings-företag kommer att försättas
i odlingsbart skick, skäligen kunna och böra åläggas att lill staten återbetala hela det
för detta företags utförande dem utaf allmänna medel tillerkända bidrag. Utskottet får
alltså tillstyrka och hemställa,
43:o.
alt Rikets Ständer, för sänkningen af sjöarne Kolsnaren och Wiren
i Södermanland, mätte, under samma vilkor och förbehåll,
som i afseende på andra för vattenallappnings-arbeten vid innevarande
Riksdag anvisade medel varda stadgade, bevilja ett låneunderstöd
af 60,000 R:dr Runi.
Sedan Riksdags-fullmäktigen Anders Petter Andersson från Östergöthlands län
inom Bonde-ståndet väckt motion om beviljandet af ett statsbidrag å 60,000 R:dr B:ku
för att dels såsom lån och dels-såsom anslag utan ålerbetalnings-skyldighet utgå för det
i motionärens hembygd påtänkta betydliga sjösänknings-företag, till hvars utförande ett
bolag bildat sig under namn af Tjellmo sjösänknings-bolag, så och i öfverensstämmelse
med det i denna motion gjorda förbehåll, har samme motionär, efter emottagandet
af handiingarne rörande de vid motionstiden ännu icke afslulade undersökningarne i
afseende på sagde företag, aflemnat dessa handlingar samt i dervid hos bemälda Riksstånd
afgifvet yttrande anfört: att då kostnaden för ifrågavarande vidsträckta förelag,
hvarigenom 3,282 tunnland lill stor del af vatten fördränkt jord komme att förvandlas
til! bördig ängsmark, skulle uppgå till vida högre belopp, än motionären före kostnadsförslagets
erhållande förmodat, eller till 249,196 R:dr Runt, fann han sig, med afseende
å företagets vigt och omfattning samt omöjligheten för de 57 intressenterne, af hvilka
de flesta voro mindre hemmansegare, att utan betydligare understöd af allmänna medel
kunna utföra detsamma, föranlåten så lill vida förändra sitt i motionen framställda förslag.
att utaf nyssberörde medel mätte för della förelag beviljas dels ett anslag af
35,000 R:dr R:mt, hvilken summa motsvarade omkring en sjundedel af den beräknade
kostnaden och eli belopp af 10 R:dr för hvarje tunnland, och dels ett lån å 165,000
R:dr samma mynt, emot de för dylika lån under sednast föriidne Riksdagar stadgade
belalningsvilkor.
Ur de af förbemäide motionär aflemnade och af Bonde-ståndet tili Stat.s-Ulskoltet
remitterade vidlyftiga handiingarne rörande del valtenaltappnings-arbete, för hvars utförande
statens bidrag sålunda föreslagits, har Utskottet ansett sig böra meddela (oljan
-
S/ats-Ulskoltets Utlåtande N:o 158.
69
de sammandrag af der förekommande och för denna frågas pröfning och afgörande
nödiga upplysningar.
Genom de moss- och kårr-trakter, sorn finnas inom skogsbygden i nordvesfra
delen af Östergöthland, hildas en mängd vattensamlingar, hvilka utbreda sig medelst
mindre åar. En del af dessa genomflyter den Tjellmo kyrka omgifvande dalsänkniug
samt förenar sig uti ett enda vattendrag, hvilket derefter kallas Storån och har sitt
utlopp i sjön Tron; men för att framkomma lill denna sjö måste vattnet tränga sig
genom 2:ne smala och grunda bergpass, der alloppet ytterligare förhindras af en qvarnanläggning
och ett fiske. I anseende till detta aflopps otillräcklighet, bli Iver den från
en mängd skogs-sjöar, kärr oell mossar, isynnerhet vid snösmältningen, nedstiömmande
vattenmassan länge qvarstående öfver den sidländta dalen, der en myckenhet jordpartiklar
afsättes. Härigenom har bildats ett dylager, hvilket, då det ej utaf vattnet är
upplöst, framalstra!- ett af litet närande voxter beslående hö, och hvars skördande
under våla är är högst mödosamt. Genom den, med hänsigt lill iildiknings-lörelagel,
anställda undersökning har utrönts, att den jordrymd uti sagde dalsänkning, som genom
den ilrågastädda allappningen skulle förbättras, utgör 3,282 tunnland; men till följd
al lokala förhållanden och det betydliga djup, der fast botten träffas, på de nu vattendränkta
falken, kommer den förbättrade jorden hufvudsakligen att endast blifva användbar
såsom äng. Dock kommer i allt fall, enligt vederbörande Landlmälares taxering,
ifrågavarande fält, hvilka nu uppskattats lill allenast. 868 tunnland, all genom utdikningen
erhålla eli fördubbladt värde. Till följd af åkerjordens i sednare tider skedda
inkräklningar på ängsmarkens och beteshagarnes område, skulle beredandet af nya och
bättre ängar inom denna ort vara al största vigt för foder-produktionens vidmakthållande
och nödvändiga förökning. Redan länge hade man varit betänkt på upprensningen
af ofvannämnda vattendrag samt inlösandet och rifningen af den qvarn och det
fiske, som förhindrade vattnets fria aflopp i sjön Tron. Sedermera aflidne Agronomen
Johnson hade i sådant ändamål blifvit tillkallad och afgifvit ett fördelaktigt yttrande
jemte förslags-beräkning öfver kostnaderna. Men arbetet lemnades derefter en tid ovidrördt,
intill dess några jordegare sökte bringa detsamma i verkställighet och gingo i
författning om ett bolags bildande för della ändamål; hvarefter qvarnen inköptes och
upprensningen af utloppet i nämnde sjö påbörjades. Det visade sig emellertid snart,
ait kostnaderna voro al Johnson allt lör lågt beräknade, samt att hans förslag var otillförlitligt,
hvarföre ett annat måste uppgöras. Oaktadt de betydliga uppoffringar uldiknings-arbeleiia
lör jordegarne komma alt medföra, och den minskning i förut påräknade
fodertillgångar, som desse under arbetstiden måste vidkännas, hade de ingått i löftaget
i den öfvertygelse, att kostnaderna för detsamma icke skulle öfverstiga den i lörsta
förslaget uppgifna summa, samt att arbetet skulle utföras med de medel, sorn på
enskild väg kunde beredas Genom den numera afslulade nya, grundligare, undersökningen
och deraf föranledda förändrade beräkningar, hade dock vederbörande intressenter,
hvaribland egare eller brukare af mindre hemmansdelar utgöra största antalet,
funnit förhållandena mera bekymmersamma, fastän, med afseende å företagets fördelaktiga
beskaffenhet, ingalunda afskräckande. Enligt sislberörda förslag bestiger sig
nemligen kostnaden för vattendragens upprensning och rötning samt de större afloppsgrafvarnes
upptagning til! icke mindre än 249,196 R:dr U:mt, köpesumman för qvarnen
deruti inbegripen. Vid detta kostnads-belopps fördelning på hvarje tunnland och med
tillägg af hvad derutöfver erfordras för den dikning och odling, sorn efter vatlenaltappningens
verkställande mäste af de enskilda jordegarne ombesörjas, uppkommer lör
hvarje tunnland äng i medeltal en kostnad af 115 R:dr 93 öre. Hvad åter fördelarne
af företaget beträffar, har vid den sednare undersökningen anledning icke förekommit
70
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 158.
Ifll rubbning af derom förut hysta förhoppningar. Enligt hvad man vid denna förrättning
funnit, skola innehafvarne af omkring 500 tunnland lill de vattendränkta fälten gränsande
jord, hvilka jordegare icke kunna åläggas deltaga i vattenaftappnings-arbelena, komina
att deraf njuta väsentliga fördelar genom del förbättrade tillstånd, deruti jemväl denna
jord efter sjösänkningarne blir försatt.
Vid tagen kännedom om meranämnde betydliga vattenaftappnings-företag, har
Stats—Utskottet funnit sig böra instämma uti det af Chefen i mediersla väg- och vatfenbvggnads-distriklet
Majoren Friherre G. de Geer, efter kostnads-förslagets granskning
och godkännande, afgifna yttrande: alt detta företag kommer alt medföra stort
gagn fiir en vidsträckt landsort, och att detsamma derför förljenar att med bidrag
från det allmännas sida understödjas. Till följd af denna åsigt anser sig Utskottet
också höra förorda den gjorda framställningen om anvisandet af särskilda medel för
befordrande af ifrågavarande företags verkställighet, helst det allmänna anslaget för
myrutdikningar och sjösänkningar icke, utan alt de för andra föreslagna dylika företag
erforderliga och påräknade medel i alltför betydlig mån skulle medtagas, kunna användas
till ett så stort bidrag för delta förelag, som någorlunda motsvarar förelagets omfattning
och vigt, samt de dermed förenade kostnader och som lärer erfordras lör detsnmmas
oalbrulna och ändamålsenliga utförande. Dock finner Utskottet det af motionären
i hans sednasté anförande föreslagna statsbidrag skäligen böra nedsättas till en
summa af 100,000 R:dr R:ml, hvaraf, i öfverensstämmelse med den fördelning, som
Utskottet tillstyrkt i afseende på de lill Kongl. Majlis disposition lör sådana företag
anvisade medel, jUdelar torde höra utgå såsom lån och ^:del såsom anslag utan älerbetalnings-skyldighet.
Utskottet hemställer alltså,
44:o
alt Rikets Ständer, för fortsättningen och fullbordandet af den
påbörjade upprensningen af Storån inom Tjellmo socken i Östergöthland,
jemte dermed sammanhängande sjösänknings- och andra
valtenaflappnings-arbeten inom nämnde äfvensom Krigsbergs sorken,
mätte bevilja eli särskildt slots-bidrag af Elthundralusen Hulr R:ml,
till utgående med 80,000 R.dr såsom lån och med 20,000 R.dr såsom
anslag ulan älerbetalnings-skyldighet, samt all, i afseende på dessa
medels utbekommande, användande och återbetalning, samma
stadganden, som angående andra dylika statsbidrag varda vid denna
Riksdag meddelade, måtte komma att tjena till efterrättelse.
Angående eli låns beviljande för ytterligare sänkning eller uttappning af den
mellan Dals och Lysings samt Göstrings härader i Östergöthland belägna sjön Tåkern,
hafva motioner blifvit väckta inom Ridderskapet och Adeln af Herr Hibbing, Arvid,
inom Preste-ståndet af Konlrakts-prosten Emanuelsson, inom Borgare-ståndet af Herr
G. Lallerstedt och inom Bonde-slåndel af Riksdags-fullmäktigen Perter Carl Andersson
frän Östergöthlands län, med hvilken Jonas Andersson från samma län sig förenat.
Std Is- Uisko l le Is Utlåtande N:o '158.
71
Uli dessa motioner hafva samtlige motionärerne klagat öfver de olägenheter, som den,
under 1842 och nästföljande år, med understöd af allmänna medel verkställda sänkning
af samma sjö i sanitärt hänseende medförde, i synnerhet under torra år, då större delen
af den grunda sjön förvandlades till ett kärr eller träsk, derur ångor uppstego,
hvilka den inom orten i sednare tider ökade sjukligheten måste tillskrifvas. Under väta
somrar öfversvämmades åter den kringliggande jorden af vattnet i sjön, som dels skadade
de å denna jord vexande skördar, dels försvårade eller hindrade deras bergning.
För att afhjelpa dessa olägenheter samt bereda Ytterligare tillökning af den odlingsbara
och till största delen bördiga jord, sorn erhölls genom omförmälda partiela sjösänkning,
hade strandegarne låtit uppgöra förslag till denna sjös ”totala sänkning”, hvarigenom
mer än 7,000 tunnland jord skulle kunna vinnas och den förut aftappade marken blifva
till odling mera användbar; men sorn kostnaderna för den ifrågaställa ytterligare och
”fullständigare sjösänkningen’’, enligt berörde förslag, skulle uppgå till 223,881 Rdr 42
sk. B:ko, så erfordrades bidrag från statens sida för att bereda verkställighet af detta
kostsamma löretag, helst strandegarne, som till största delen utgjordes af allmoge, icke
skulle våga att deruti deltaga, med mindre allmänt understöd för detsamma kunde påräknas.
Motionärerne hafva derföre sammanstämmande föreslagit, att för de strandegare
vid sjön Tåkern, hvilka förenat sig om denna sjös fullständiga aftappning, måtte
beviljas ett län, som Herr Lallerstedt ansett böra utgå med 300,000 R:dr Runt, och de
öfrige motionärerne med samma belopp, som det åberopade kostnads-förslagel upptager,
eller 223,881 R:dr 42 sk. B:ko, och hafva i afseende pä betalningsvilkoren för det begärda
lånet föreslagits, dels att det skulle få innehafvas räntefritt under 5 års tid och
derefter återbetalas genom 6 procent årlig amortering och 2 procent ränta, dels alt i
afseende pä samma lån skulle tillämpas de ränte- och betalningsvilkor, som för andra
djlika under denna riksdag beviljade låneunderstöd komma att fastställas.
Med anledning af den sålunda väckta frågan om ett nytt lån utaf allmänna medel
för sjön Tåkerns sänkning, anser sig Stals-Utskottel böra upplysa, att för den af
motionärerne omförmälda, år 1842 företagna och år 1845 fullbordade, sänkningen af
meranämnde sjö, beviljades, utaf de lill vatlenaflappningars befordrande vid 1840 och
1841 års riksdag anvisade medel, ett lån å 20,000 R:dr B:ko. Kostnaden för delta
företag var uli det derför uppgjorda och vederbörligen godkända förslaget beräknad lill
47,825 R:dr 42 sk. 4 r:st. samma mynt. Den jord, som genom sagde företag erhölls
eller förbättrades, utgjorde 4,894 tunnland. Medelst den nu ifrågavarande ytterligare
sänkningen eller fullkomliga ullappningen af denna sjö, skulle, enligt hvad kanal-byggmästaren
./. Jansson, hvilken uppgjort förslaget dertill, beräknat, uppkomma en landvinning
af 7,461 tunnland, hvaraf 3,000 tunnland borde blifva odlingsbara samt del öfriga
tjenlig! till gräs- och skogsvext. Således skulle sjösänknings-kostnaden öfverhufvud
endast komma att uppgå lill 30 R:dr 8 r:st. för hvarje tunnland. Enligt ett annat
af bemälde Byggmästare samtidigt upprättadt och inför Utskottet jemväl företedi förslag,
skulle, i fall den nu ifrågasatta ytterligare sänkningen af samma sjö inskränktes till 3
fot, sänknings-kostnaden komma att minskas lill 102,352 R:dr 24 sk. B;ko samt landvinningen
allenast utgöra 2,851 tunnland; kommande således, enligt detta förslag, hvarje
genom sjösänkningen vunnet tunnland alt i medeltal kosta deltagarne i samma företag
35 R.dr 43 sk. 2 r:sl.
Under den lid af mer än 10 år, som förflutit sedan det förra sjösänkningsföretaget
fullbordades, måste Tåkerns strandegare hafva vunnit tillräcklig erfarenhet om de
ekonomiska fördelarne af denna sjösänkning; och efter hvad Utskottet vill föreställa
sig, torde de jemväl hafva förvärlval sig tillgång att fullfölja de arbeten, som kunna
erfordras för alt genom samma sjös ytterligare aftappning förskaffa sig ökade och för
-
72
S/ats-Ulskotleis Utlåtande N:o 158.
bällrade egovidder. Enligt Utskottets åsigt, hafva således sagde förelags redan kända
resul ater bordt hos vederbörande jordegare framkalla håg och bereda förmåga till
samma företags ifrågasatta fortsättande; under hvilken förutsättning Utskottet anser
Staten icke behöfva att för verkställigheten deraf lemna vidare bidrag. Men om också,
i anseende lill den förslagsvis beräknade kostnads-summans storlek, ett sådant bidrag
verkligen skulle erfordras, oaktadt deri hos desse jordegare i allmänhet rådande välmåga
och den vunna eller förbättrade jordens höga värde i förhållande til! den på hvarje
tunnland belöpande sjösänknings-kostnad, lärer detta bidrag dock ingalunda böra meddelas
till ett hela kostnaden motsvarande belopp. Dessutom anser sig Utskottet böra erinra,
att det aflemnade kostnads-förslaget icke undergått någon officiel granskning
hvarken af vederbörande Distrikt-chef eller hos Väg- och Vatlenbyggnads-slyreisen, samt
att det af Chefen för denna Styrelse, efter enahanda erinrans framställande afgifna och
handlingarne bilögade yttrande, angående den stora nyttan af det föreslagna sjösänknings-arhetets
fullständiga utförande samt kostnads-försiagels författares förut ådagalagda
noggrannhet och sakkännedom, icke kan anses tillfylleslgörande vid fråga om beviljandet
af ett stats-bidrag af den betydenhet, som det ofvanbemälde motionärer föreslagit. Utskottet
finner sig alltså, med afseende å nu uppgifna förhållanden, böra
45:o
afstyrka Rikets Ständers bifall till desse motionärers framställning
om ett nytt läns beviljande för sjön Tåkerns sänkning.
För utförande af 2:ne vidt utsträckta och vigtiga vattenaftappnings-arbeten inom
Östra härad af Jönköpings län, hvilkas understödjande med bidrag af allmänna medel
Väg- och Vatlenbyggnads-slyreisen förordat, ehuru dessa bidrag icke erhållits, emedan
de skulle kommit alt medtaga alltför stor andel utaf don för sådana företag anslagna
summa, har Riksdags-fullmäktigen Daniel Danielsson från nämnde län föreslagit särskilda
stats-bidrags anvisande, nemligen för aftappning och sänkning af Storsjön, Tjurheji,
Näfvelsjön och Färsjön 30,000 R:dr B:ko, deraf 18,000 R:dr såsom lån och
12.000 R:dr såsom anslag utan ålerbetalnings-skyldighet, och för Broby ås sänkning
20.000 R:dr samma mynt, hvaraf 12,000 R:dr såsom lån och 8,000 R:dr såsom anslag;
uppgifvande motionären, alt hvartdera arbetets verkställighet skulle till odlingsbar jord
bereda liera tusen tunnland, som för närvarande icke lemna den ringaste afkastning;
hvarjemte han upplyst, att, enligt de upprättade och af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
godkända kostnads-förslagen, bade förstnämnda sjösänknings-arbetes utförande
beräknats komma att kosta 42,499 R:dr och arbetet i Broby å 29,499 R:dr 22
sk. 7 r:sl. Banko.
Uti merbemälda Styrelses kort före innevarande Riksdags början afgifna generalförslag,
har sänkningen af dessa sjöar med dertill hörande vattendrag inom Myresjö,
Näfvelsjö, Lannaskede och Näsbo socknar å nyo upptagits i Usla klassen eller bland
de arbeten, hvilka, såsom varande af mera allmän vigt, syntes företrädesvis förtjena
alt
Stats-Ulskoltels Utlåtande N.-o ■158.
73
att med stats-bidrag understödjas; och har styrelsen föreslagit detta bidragsbelopp till
21,250 R:dr Banko. Uti samma klass är jemväl sänkningen af Broby-å inom Lannaskede
socken upptagen; men ehuru styrelsen vitsordade nyttan af della arbete, för
hvilket inlressenterne begärt eli lån å 19,330 Rdr och ett anslag af 10,269 R:dr, ansåg
styrelsen sig likväl, i förhållande till den beräknade arbets-kostnaden och jeni föret
O.
J O y _ _ •»
sevis med de för andra dylika företag beviljade understöd, icke kunna för detsamma
tillstyrka högre belopp än 14,500 R:dr B:ko.
Enär beviljandet af stats-bidrag för de i förevarande motion omförmälda vattenaftappnings-arbeten
så lunnia blifvit af styrelsen för Väg- oell Vattenbyggnader tillstyrkt,
och dessa arbeten af styrelsen förklarats tillhöra dem, som med allmänna medel böra
företrädesvis understödjas, torde kunna antagas, att, i händelse den af Kongl. Majit
föreslagna och af Stats-Utskotfet förordade fåne- och anslags-summa för sjösänkningars
och andra vattenaftappnings-arbelens befrämjande varder af Rikets Ständer anvisad,
äfven nu ifrågavarande tvenne förelag skola komma att, efter derför stadgade vilkors
fullgörande, understödjas med lån och anslag till de belopp, som finnas öfverensstämma
med de i sådant afseende allmänt antagna grunder. Under sådan förutsättning anser
sig Stats-Utskottet böra hemställa,
46:o
att Daniel Danielssons motion om särskilda stats-bidrags anvisande
för de i samma motion omförmälda tvenne arbets-företag
icke må lill någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Med åberopande af det vid sednaste Riksdag fattade beslut, hvarigenom ett lån
å 25,000 Rulr och ett anslag af 20,000 R:dr Banko beviljades för aidi lening af stora
Mossen samt sänkningen af Käfsjön. Harsjön och Svanasjön m. fl. sjöar inom. Östbo
och IVeslbo härader, har Riksdagsfullmäktige:! Nils Svensson från Jönköpings län
föreslagit, att, då det lör stora Mossens utdikning bildade bolag sedermera funnit detta
företag icke medföra de fördelar, som härigenom påräknats och för den skull afstått
från del dertill beviljade stals-bidragels begagnande, Rdtets Ständer mätte medgifva,
alt, sådant oaktadt, det särskilda bolag, sorn hildal sig för Kafsjöns och Harsjöns
sänkning, måtte få utbekomma den del utaf samma stats-bidrag, som, enligt det vid
sagde Riksdag aflemnade kostnads-förslag, ansåges erfordras för detta sjösänkuingslöretags
utförande.
Enligt hvad Kongl. Maj:t tillkännagifvit uti Dess angående ifrågavarande statsbidrag,
under den 10 Januari delta år, till Fullmäktige i Riksgälds-kontoret aflåtna
nådiga bref, hafva inlressenterne i det företag, hvartill detsamma blifvit beviljadt, vid
hållna sammanträden förklarat, alt de, isynnerhet med afseende å inträffad förhöjning
i arbetslönerna sedan kostnads-lörslaget uppgjordes, ansåge ofvanberörde utdikningsoch
sjösänknings-arbele icke, utan alltför stora enskilda uppoffringar, kunna utföras i
den vidsträckta omfattning planen innehölle, hvarföre de funno sig nödsakade afstå
från stals-bidragets begagnande i dess helhet; men jordegarne omkring Käfsjön och
11 ih till B. St. Prol. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 8 Hufl. 10
74
Stats-Utskottets Ut!utun (II! A:o 458.
Iläradsö-sjöar hade anhållit, att dem måtte tillerkännas hvad af samma bidrag kunde
belöpa för 4 bland de i planen föreslagna aflopps-graivarne, genom hvilkas upptagning
det hufuidsakliga ändamålet med uldikningen förmodades kunna vinnas. Durk sorn
Rikets Ständer för tillgodonjutande af det statsbidrag, hvarom fråga vöre, stadgat det
uttryckliga vilkor, all det dermed alsedda företag borde, enligt för detsamma al Kongl.
Maj:t gdlade arbetsplan, vara päbörjadt före 185b års utgång, så fann Kongl. Majit,
enär sådant icke skett, delta stats-bidrag ej kunna i större eller mindre män för sagde
ändamål vidare disponeras; hvadan något afseende således ej heller kunde lästas å den
gjorda framställningen om erhållandet al en del utål detsamrnå
Enär de al' Rikets sednast församlade Ständer särskildt anslagna medel för stora
Mossens utdikning och åtskilliga i samma ort belägna sjöars sänkning icke blifvit al
vederbörande jordegare begagnade, och detta vatlenallappmngs-löretag ej heller inom
föreskrilven tid påbörjats, så mäste naturligtvis Rikets Ständers beslut angående samma
medels användande för merberörde företag anses balva hell och hållet förfallit. Vid
sådant förhållande kan följaktligen det under denna Riksdag väckta förslag om statsbidrags
beviljande för sänkningen af tvenne bland olvannämnde sjöar icke betraktas
annorlunda än såsom en ny anslagsfråga, och dä denna blifvit Rikets Ständer understäld
i så outredt skick, att all ledning saknas för bedömandet, huruvida eli lill de
i motionen uppgifna tvenne sjöar inskränkt vallenaftappnings-nrbete är al den vigt och
nytta för kringliggande landsbyggd, ali detsammas utförande bör med bidrag af all
männa
medel understödjas, anser sig Utskottet böra hemställa,
47:o
att Nils Svenssons motion om särskildt stats-bidrag för dessa
sjöars sänkning måtte af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Under 1847 och 1848, 1850 och 185! samt 1853 och 1854 års Riksdagar bar
Albo, Gärds och Willands häraders i Skäne fullmäktig Ails Andersson, efter erhållna
uppmaningar af åtskilliga jordegare inom de 7 socknar, som ligga omkring eller omrrifvås
af deri sistnämnde härad tillhörande Ifos/ön, inom Bonde-ståndet väcla motioner
om ett stats-bidrag af 40,000 R:dr Banko för sänkningen af denna sjö; nien hvilket
stats-bidrag icke blifvit af Rikets Ständer beviljadt; varande detsamma i sednaste Riksdags
Stats-Utskolts derom afgifna yttrande afstyrkt, emedan den landvinning, som
rrenom lfösjöns sänkning påräknades, ansåges al Utskottet vara alldor obetydlig, för
alt eli så ansenligt understöd utaf allmänna medel, sorn derför blifvit hegardt, borde
beviljas af Rikets Ständer; hvarjemte Utskottet uttalade sin förmodan, att Kongl. Majit,
i anledning af den gjorda underdåniga ansökningen om stats-bidrag lör ifrågavarande
arbetes verkställande, och derest 1 öre laget belunnes vara al någon större allmän nytta,
korinne att för detta företag lemna allt det understöd det lörtjenade.
Vid innevarande Riksmöte har samma Riksdagsfullmäktig, dertill af sina kommittenter
ånyo uppmanad, för ljerda gången bos Rikets Ständer gjort framställning om
ett särskildt" stats-bidrags, anvisande för sänkningen af ofvannämnde sjö, hvarvid han
Stals-Ulskolte/s Utlåtande N:o 158.
75
med afseende å hvad nu anförda yttrande innehåller, bland annat erinrat och upplyst:
att genom den föreslagna sjösänkningen kunde icke blott 70!) tunnland ny jord vinnas,
utan eu vida större, förut befintlig, jordrymd betryggas emot öfversvämn ngar ; att det
begärda stats-anslaget knappast utgjorde 6 R.dr för hvarje vunnet eller lörbättradt
tunnland; att i den beräknade kostnaden för detta företag inginge en betydlig lösen
för vattenverk; alt, oaktadt de förväntade framtida fördeiarne af den genom sjösänkningen
förbättrade eller vunna jordens odling, det skulle för många heinnians-innehafvare
vara omöjligt på en gäng åstadkomma ett deras andelar i företaget motsvarande
kapital; afl strandegarne vid Hosjön stundom ledo större förluster till följd af sjöns
utskärningar, hvarvid hemmanens bästa jord förlorades; samt att, genom verkställandet
af sjösänkuingsföretaget, sådane förluster skulle för framtiden förekommas och både
staten och jordegarne betryggas mot den befarade möjligheten, att större delar af
hemmanen försvunne i sjön. Den, i fråga om samma företags understödjande med
allmänt bidrag, under denna Riksdag väckta motion innefattar det förslag, att Rikets
Ständer mätte för Ilo sjö sänkning bevilja ett lån å 30,000 R:dr B:ko, att från Riksgäldskontoret
utgå emot de återbetalnings- och öfriga vilkor, som Slats-Utskollet, med
('åstadt afseende å förelagets nytta, funné skäl tillstyrka, samt att Rikets Ständer derjemte,
vid anmälandet af sitt härom fattade beslut, måtte hos Kongl. Maj:t hemställa,
att Kongl. Majit täcktes medgifva, det 10,000 R:dr sagde mynt finge för samma företags
utförande, enligt den på Kongl. Majits nådiga befallning uppgjorda arbetsplan, på
en gång eller terminvis utgå såsom anslag utan återbetalningsskyidighet.
Utaf de handlingar angående ifrågavarande arbetsföretag, som dels af motionären
blifvit aflemnnde, dels från styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader erhållits,
har nuvarande Stats—Utskott inhemlat, alt, vid de utaf dertill lörordnade Landtmätare
i början af 1840-talet anställda undersökningar i afseende på sänkningen af
meranämnde sjö och resultäterna af detta företags verkställighet, har den jordrymd,
som derigenom skulle vinnas, beräknats komma att utgöra 673 tunnland, samt alt, utom
denna förut under valten liggande jord, hvilken efter sjöns sänkning blefve användbar,
skulle de sänka egorna vid sjön erhålla ett betydligt ökadt värde; varande tillökningen
i deras årliga afkastning beräknad till något öfver 7,400 R:dr B;ko, motsvarande 6
procent å ett kapital af mer än 123,000 R.dr. Sedan ofvanbemälde Riksdagsfullmäktig
under 1850 och 1851 års Riksdag hos Kongl. Majit äfven anhållit om ett lån af
30,000 R:dr och ett anslag af 10,000 R:dr Biko för Ifö-sjöns sänkning, har Kongl.
Majit under den 22 Juli sistberörde år anbefallt Väg- och Valtenbyggnads-styrelsen alt
gå i författning om anställandet af ytterligare undersökning samt upprättandet af fullständig
plan äfvensom kostnadsförslag i afseende på delta förelag; hvarefter en sådan undersökning
förrättats samt den föreskrifna arbetsplanen och kostnadsberäkningen uppgjorts
af Löjtnanten i väg- och valtenbyggnads-korpsen M. A. Grill. Enligt denna plan,
hvars noggrnnhet och fullständighet bemäld» styrelse i sitt under December månad 1853
afgifna underdåniga utlåtande vitsordat, skulle kostnaderna för sjösäkningsarbetets utförande
uppgå till 19,050 R:dr B:ko, hvartill borde läggas den beräknade inlösningssumman,
35,956 R.dr 2-4 sk., för en mjöl- och en sågqvarn samt ett ålfiske, så all liela
kostnaden skulle komma alt utgöra 55,006 R:dr 24 sk. B:ko. Uti det före denna
Riksdags början till Kongl. Majit inlemnade och Stats-Utskoltet tillställda general-för
slag har samma styrelse, med åberopande af berörde arbetsplan och under erinran,
att det föeslagna sjösänkningsarbelet vore kostsamt i förhållande till den jordvidd, som
genom delsammas utförande komme att vinnas, yttrat att styrelsen ansåge sig dertill,
vid jemförelse mellan della och andra likartade arbeten, icke böra uppföra högre statsbidrag
än 27,500 R.dr B:ko, hvilket belopp blifvit upplaget i 2:dra klassen.
76
Slats-Utskottets Utlåtande N-.o 158.
Då frågan om statens medverkan för utförandet af det väckta och numera till
verkställighet vederbörligen förberedda förslaget att sänka Ifö-sjön ännu beror på
Kongl. Majits nådiga afgörande, och då, i händelse Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet
i sådant afseende tillstyrkt, Kongl. Majit genom de medel, som under mellantiden
intill nästa Riksdag kunna disponeras för vattenaftappningsarhetens understödjande,
kommer i tillfälle att för oftanämnde sjösänkningslöretag anvisa det belopp, hvarmed
Kongl. Majit, vid skeende slutlig pröfning af härvid förekommande förhållanden, anser
stats-verket böra till desammas utförande bidraga; så och enär detta företag, hvarken med
hänsigt tdl deraf motsedda fördelar för det allmänna, eller i anseende till beloppet af
det statsbidrag, som dertill skäligen kan ifrågakomma, synes vara af den vigt oell betydenhet,
att ett särskildt sådant bidrag bör dertill af Rikets Ständer anvisas, får Utskottet
hemställa,
48:0
att det härom framställda förslaget ej heller vid denna Riksdag
måtte föranleda någon åtgärd å Rikets Ständers sida.
För sänknin•'eli af Ringsjön inom Frosta härad i Malmöhus län har Grefve
Bechfrics, Corfitz, uti derom hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, begärt ett
statsanslag å 99,650 R:dr R:mt, hvilket belopp utgjorde tvåtredjedelar af hvad nämnde
sjös sänkning, enligt uppgjordt förslag och med tillägg af derför erforderlig inlösen af
en mjölkvarn och en såg samt ett fiske, beräknats kosta.
tidigt de af motionären meddelade upplysningar om det sjösänkningsförelag, för
hvars utförande denna anslagssumma föreslagils, komme, ifall Ringsjön sänktes 5 löt,
ej allenast en landvinning af 650 tunnland att erhållas, utan nära 2,200 tunland jord,
derå hittills icke växt annat, än till löder nästan odugliga grässlag, all. blifva användbara
till åker, samt en torfmosse af nära 1,300 tunnlands vidd, invid södra stambanan,
blifva åtkomlig. Utom den jordrymd af omkring 4,150 tunnland, sorn midt i
Skåne pä ömse sidor om nämnde jernväg således kunde erhållas eller förbättras, skulle
genom ifrågavarande företag tillfälle komma att beredas lill anläggning af en väg och
bro öfver det 700 alnar breda Ringsjö-sundet, som för närvarande afbryter den mycket
befarna allmänna landsvägen mellan Hurfva och Höörs gästgifvaregården och hvilket
sund under vissa årstider icke kan med färja öfveriaras.
Uti det kostnadsförslag, som motionären åberopat och jemte kartor och andra
handlingar rörande de af honom förordade sjösänknings- och brobyggnads-arbeten inför
Stals-Utskottet företett, äro kostnaderna beräknade till följande belopp, nemligen:
för upprensningar dels i Ringsjö-sundet och dels i Rönne å, jemte andra arbeten invid
samma å . . .' R:dr B:ko 26,321:
och för ombyggandet af Haslebro på allmänna landsvägen
mellan gästgifvaregårdarne Höör och Åkarp samt vägens
föibättring på begge sidor om denna bro ... ” ” 8,162: 16. —
Aflöning för tillsynen öfver arbetena, jemte tillagdt belopp
för prisstegringar och oförutsedda händelser .... » » 7,816: 32. —
Summa Ridr B:ko 42,300: — —
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 158.
77
Men i anseende lill dagsverksprisernas fördubbling
och malerialiernas ökade värde sedan della kostnadsförslag
under 1854 års sommar uppgjordes, har den tjensteman i
Väg- och Väitenbyggnads-korpsen, som upprättat detsamma,
enligt derå i September sistlidet år antecknadt tillägg, ansett
kostnadsberäkningen böra höjas med 50 procent eller
till R:dr B:ko 63.450; — —
Vid beviljandet af mer eller mindre betydliga understöd, som utaf allmänna
medel skola utgå för att genom vattenaftappningar föröka eller förbättra den under
enskild eganderätl varande jorden, måste obestridligen afses att genom statens dervid
'gjorda uppoffring till verkställighet befordra sådana både för det allmänna och för de
enskilda jordegarne gagnande företag, hvilkas utförande, utan bidrag i låne- eller anslagsväg
från Slals-verket, åtminstone under närvarande förhållanden synes icke vara att
förvänta, i anseende lill antingen saknade tillgångar eller den längre tid, som kommer
att älgå, innan full ersättning för det dertill erforderliga tillskottet kan med säkerhet
påräknas. Då nu intetdera af dessa läll förekommer i afseende pä det valtenaftappningsförelag
midt uti rikets bördigaste och rikaste provins, hvars understödjande med
statsanslag blifvit uti sednast anlörda motion föreslaget; så och enär, vid betraktande
af de stora fördelar samma företags verkställighet, enligt hvad af motionären uppgif
vits
och af de lill Utskottet aflemnade handlingar vill synas, kommer alt tillskynda
strandegarne omkring Ringsjön, Stats-Utskottet anser sig kunna antaga, alt desse, ulan
behof af allmänt understöd, komma alt utföra detta företag, saknar Utskottet skäl att
tillstyrka det för detsamma begärda betydliga anslag; hvadan Utskottet får hemställa,
49:0.
att den härom väckta motion icke måtte af Rikets Ständer
bifallas.
Enligt hvad Riksdagsfullmäktige!) Erik Olsson från Örebro län, uti en inom
Bonde-ståndet väckt motion, anmält, har bolag bildat sig för att upprensa och sänka den
Hilmin och Hallsbergs socknar af nämnde län genomflytande Rall!o-ån, efter hvilken
ås rensning, och sedan vattenböjden i densamma blifvit sankt, omkring2.000 tunnland bördig,
fastän genom öfversvämning vattendränkt, jord. hvilken för närvarande endast iémnar
en obetydlig skörd af starrväxler kunde gös-as fruktbärande: Verkställigheten af detta
företag skulle dock, enligt det, uppgjorda kostnads-lörslaget, vara förenad med en, i
förhållande til! dermed alsedda fördelar, visserligen icke särdeles stor, men, med afseende
å deitagarnes tillgångar, alltför betydlig kostnad, uppgående till 34,272 R:dr 36
sk. B:ko. Då således nämnde bolag, hvilket nästan uteslutande består af egare (ill
smärre kronoskaltehemmansdelar, saknade nödiga medel för utförande af det ifrägaställda,
såsom gagnande för orten allmänt erkända, vattenaftappnings-förelagel, har bemälde
motionär föreslagit, att eli ränlefritt lån å 13,000 R:dr och ett anslag utan åter
-
78
Stats-Utskottets Utlåtande N;o 158.
betalningsskyldighet å 4,000 R:dr B:ko måtte af Rikets Ständer beviljas bolaget för
Rahlu-åns sänkning.
Utaf Väg- och Vattehbyggnads-styreisens förut omförmälda, till Stats-Utskottét
ölverlemnade förteckning å sådana arbetsföretag, för hvilkas utförande planer och kostnadsförslag
inkommit sedan Styrelsens så kallade general-förslag, före början af innevarande
riksdag, algafs, har Utskottet inhemtat, att Styrelsen, med anledning af derom i
underdånighet, gjord ansökning, ansett ett statsbidrag å samma belopp, som i denna
motion blifvit föreslaget, eller 17,000 R:dr B:ko, böra till utgående antecknas för sänkningen
af nämnde å och för att förekomma de genom densamma förorsakade öfversväinningar;
hvarjemte Utskottet af handlingarne rörande detta förslag funnit, att Kongl.
Maj :ts Befallningshafvande i länet, vid Öfversiindande af det derför bildade bolagets underdåniga,
ansökning om understöd af allmänna medel, vitsordat samma företags betydlighet
och vigt samt intressenternes oförmåga att utan alltför kännbara uppoffringar bestrida
kostnaderna för arbetets verkställande.
Enär således vederbörande jordegare i stadgad ordning vändt sig till Kongl.
Maj :t med underdånig anhållan om statsbidrag för ifrågavarande arbetsföretags utförande,
och denna anhållan, i anseende till företagets betydenhet och allmänna nytta samt
behofvet af det begärda bidraget för arbetets behöriga verkställighet, blifvit vederbörligen
förordad, förmodar StaIs-Utsköltét, att Kongl. Maj t, i Öfverensstämmelse med Dess
af både motionären och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande åberopade Nådiga beslut rörande
sökt län och anslag för eli likartad!, nyligen fullbordadt, arbetsföretag inom samma
ort, äfven skall finna skäl alt med dylikt understöd befordra verkställigheten af
det vattenaflappnings-arbete, hvars befrämjande Eric Olsson med sin motion åsyftat.
Under sådan förutsättning och med derjemte fästad! afseende å öfriga i fråga om samma
arbetsföretag förekommande förhållanden, hemställer Utskottet,
50:o
att denna motion icke mätte föranleda til! någon åtgärd af Rikets
Ständer.
För understödjande af ett ifrågasatt samt utaf sedermera aflidne Direktören A.
dahnsson undersökt och förordad t utdiknings-företag, hvarigenom en af Somyren och
Silinas-sjon vattendränkl trakt inom Stora Tuna socken skulle blifva odlingsbar samt
de frostskador förekommas, som genom denna trakts sumpiga beskaffenhet ofia föror
sakades för kringliggande byggd, har Riksdagsfullmäktige!! Erik A ndersson från Stora
Kopparbergs län föreslagit, att eli statsbidrag ä 030 R.dr B:ko måtte utaf Rikets Ständer
anvisas, att utgå dels såsom lån och dels såsom anslag utan ålerbetalningsskyldighet ;
hvarjemte han, i sin härom hos Bonde-ståndet väckta motion, upplyst, att kostnaden
för berörde arbetes utförande blifvit af Johnsson beräknad tili 1,928 R:dr 36 sk. B:ko,
äfvensom att för detsamma i Styrelsens för allmänna Yäg- och Vattenbyggnader sednast
afgifna general-förslag upptagits ett bidrag af enahanda belopp, som nu blifvit föreslaget.
Som frågan om och med hvad belopp della, af nyssbemälde Styrelse, til! 2:dra
klassens arbeten hänförda, företag bör af staten understödjas, följaktligen kommer att
Stats-Utskottets Utlåtande. N:n 158.
79
af Kongl. Maj;( pröfvas och afgöras vid meddelandet af Dess Nådiga heslut rörande
de i åberopade general-förslag upptagna vatlenaftappnings-arhelen, så får Utskottet, sorn
anser samma företag ingalunda vara af den vigt och betydenhet, att särskilda medel
för delsammas utförande böra af Rikets Ständer anvisas, hemställa,
51:o.
att något afseende icke mätte fästas å Eric Anderssons derom
gjorda framställning.
Under åberopande af sedermera aflemnade kartor och kostnadsförslag rörande
ifrågaställa upprensnings-arbeten i tVoxr/a- och Ljusne-el/varne inom Södra Helsingland,
har Riksdagsfullmäktige!] Olof Larsson från Gefleborgs län, elter dertill erhållet
uppdrag af Bollnäs socknemän, väckt motion om understöd af allmänna medel för upprensandet
och utvidgandet af Woxna-elfvens utlopp från Wox-sjön, äfvensom för upprensningen
af Böhle-sundet i Ljusne-elf nedanför sjön Warpen, med hvilka arbeten afsåges
alt hädanefter förekomma de öfversvämningar, hvaraf hemmansegarne i byarne
omkring förstnämnde sjö, likasom vid Ljusne-ellven, särdeles under flodtiderna, lede
stor skada, helst deras åkerjord, lill följd häraf, icke kunde rätt brukas och alltså endast
lemnade ringa afkastning.
Verkställigheten af de i denna motion omförmälda arbeten skulle, enligt deruti
åberopade kostnadsförslag, medföra följande utgifter, nemligen :
för fördjupningen af Wox-sjöns 2:ne tillopp genom Wöxnaellven
och Finnviks-bäcken, hvarigenom vattenytan i samma
sjö skulle sänkas 8 fot och omkring 400 tunnland
jord befrias från den af flodvattnet årligen förorsakade
skada
B:ko R.dr 33,710:
för Ombyggande af en tullmjölqvarn och en sågjemte inlösningen
af en husbehofsqvarn och eli linberedningsverk ,, ,, 6,350: — —
samt för upprensningen af Ljusne-elf vid Böhle-sundet . . ,, „ 7,420:
—
Tillsammans B.ko B:dr 47,480: — -—
Så vidt af de Stats-fJtskoltet tillställda handlihgarrie kunnat inhémtas, hafva ifråga
varande
2:ne särskilda va tiena fia ppn i ngs-a rbeten ännu icke blifvit anmälda hos Styrelsen
för allmänna Väg- och Vatten-byggnader, hvilken således icke varit i tillfälle granska
de uppgjorda arbetsplanerna och kostnads-förslagen samt yttra sig öfver de föreslagna
arbetenas ändamålsenlighet och framtida bestånd. Utskottet har ej heller erhållit
upplysning örn beloppet al det understöd utaf allmänna medel, sorn verkligen erfordras
för alt med säkerhet kunna påräkna, att vederbörande jordegare, emot dess åtnjutande,
åtaga sig nämnde arbetens utförande i öfverensstämmelse med den plan, sorn i löre-,
skrifven ordning kan varda fastställd; hvarom all underrättelse saknas i motionen, deruti
någon viss anslags- eller fåne-summa icke ens blifvit uppgifven. Vid det outredda
skick, hvaruti hagan om dessa arbets-företags verkställande och dertill erforderliga statsbidrags
anvisande således nu förefinnes, anser sig Utskottet icke ega anledning lill annan
hemställan, än att
80 Slats-Utskotle/s Utlåtande N:o 158.
52:o.
Bikels Sländer icke malte fästa afseende å den gjorda framställningen
om dylikt bidrag för sagde företag.
Slutligen får Utskottet anmäla, att, (ill upplysning om de i delta Utlåtande af Utskottet
tillstyrkta anslags- och låne-summors sammanlagda belopp, en i tabellarisk form
uppgjord förteckning å desamma finnes härvid bifogad.
Slockholm den 10 November 1857.
Re s er v a lionel".
Emot 3:dje punkten, angående anslag för väg-anläggning på Björk-ön:
af Grefve M. Hamilton: ”Mot Utskottets beslut att tillstyrka Rikets Ständer alt
bevilja ett anslag af 24,000 U:dr till en väg på Björk-ön, får jag mig reservera. En väg
på en ö i skärgården torde i allmänhet vara af lemligen obetydligt allmänt intresse;
bär lärer delta, enligt uppgift, bestå deruti, att besättningarne å de fartyg, som under
resa infrysa och vid denna ö blifva vinterliggare, skulle pä ett beqvärnare och lättare
sätt kunna färdas derifrån. Jag har icke sett någon uppgift på, huru många dessa vinterliggare
är 1 igen äro, vet det icke heller, men antager att de äro flere, än som vid
våra många skärgårdshamnar är vanligt. Vägen kommer likväl icke att af dem begagnas
mera än högst två gånger om året, och det vid de tider, då marken antingen
är snöbeläckt, så att släddon kunna begagnas, vid hvilka tillfällen dyrbarare väg-anläggningar
icke äro af behofvel påkallade, eller ock barfrusen, då äfven en god väg vanligen
är uti ett föga (ärbart skick, så att de trafikerande icke skulle vara myckel hjelpla
dermed; vintertiden är ej heller sjömannens tid mycket dyrbar, så att jag, äfven för
den skull, icke anser behöfligt alt Slaten, för att spara den, offrar en större penningesumma
på ett dylikt företag, helst icke någon förlägenhet förefinnes att lör mera allmänt
nyttiga företag använda de summor, som äro att tillgå. Sä mycket om det allmänna
intresse, lill hvilkels befordrande Utskottet ansett lämpligt tillstyrka ett anslag af
24,000 R:dr. Det enskilta intresset består deruti, att en del af en kommun skulle erhålla
24,000 R:dr till anläggande af en väg, mot hvilken en annan del af samma kommun
protesterat, — de vilja ej påtaga sig underhålls-skyldigheten — och detta hufvudsakligen
för
Stals-Ulskoltets Utlåtande N:o 158.
81
för att på denna väg framsläpa timmer och virke till de fartyg — enligt uppgift, ganska mångå,
— som byggas vid stränderna af nämnde långsträckta ö. Sjön är rätta kommunikationsvägen
för skärgården; och är virket fram forsla t till stranden af fasta landel, torde det lämpligast
på vattnet transporteras till de olika punkterna på stranden af ön. För alt med statsanslag
till allmänt gagn uppmuntra och upphjelpa skärgårdsfolk och sjöfart, må man
anlägga fyrar, sälla ut prickar m. m., men benötver icke och bör icke anlägga vägar pä
öarne. För den ringa trafik, som är på en ö i skärgården, kan för öfrigt en för ringa
kostnad anlagd väg af enkel beskaffenhet vara tillfyllestgörande, och en sådan hör kommunen
på egen bekostnad anlägga dä den anser sig vara deraf i behof. Utom vä »en
till Oja Kapell mellan Öster- och Vesler-Dalarne och vägen mellan Pajala och ÖfverTorneä,
är denna väg den enda i detta Betänkande, till hvilken Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer
bevilja särskildt anslag; alla andra hafva blifvit hänvisade till det anslag, sorn Utskottet
tillstyrkt Rikets Ständer, i och för väg-anläggningar och våg-förbättringar i allmänhet,
ställa till Kongl. Majds disposition. Med skäl borde kunna antagas, att de vä"-  anläggningar, lill hvilka Utskottet ansett sig böra tillstyrka Rikets Ständer bevilja särsliilta
anslag, skulle vara af en för det allmänna öfvervägande vigt, men med denna
väg är förhållandet motsatt. Utskottet har uttryckligen tillstyrkt särskildt anslag till den,
emedan del icke ansett troligt, all Kongl. Maj:t skulle dertill anordna något af det ganska
rundliga allmänna anslaget, en förmodan, hvartill Utskottet äfven haft grundade
skäl, dä Kongl. Styrelsen lör Väg och Vallen-byggnader uppfört vägen i 3:dje klassen,
d, v. s. bland sådana förelag, lill hvilka anslag blott i sådan händelse beviljas, att öfverskott
uppslå, sedan de, som blifvit uppförda i Usla och 2.dra klasserne. erhållit nödiga understöd.
Pä grund al hvad jag nu anfört, vågar jag hemställa, det Rikets Ständer mätte alslå
hvad Utskottet i detta hänseende tillstyrkt.”
Uti denna reservation instämde Herr J. O. Gripensvärd och Kontraktsprosten
Holmberg.
af Friherre A. G. Leijonhufvud;
af Herr G. Falhem.
Emot 2():de punkten, angående statsbidrag för hamnbyggnaden vid Grenna:
af Kontraktsprosten Melander: “Höglofliga Slals-Ulskollel har icke kunnat' förneka,
att så väl Grenna stad som den henne omgilvande fruktbara och folkrika orten skulle
af en hamnanläggning vid denna stad vinna betydliga fördelar för rörelsen, äfvensom
att en hamn söderom Wadstena vöre för sjöfarten på Wettern, isynnerhet vår- och
hösttiderne, af beholvet påkallad. Af dessa premisser hade man med skäl kunnat vänta sig
den slutsats, att Utskottet skulle hafva lillstyrkt det begärda anslaget, vare sig i form af
understöd eller lån; men Utskottet har här, liksom vid åtskilliga andra anslagsfrågor,
ställt sig bakom skölden af slats-verkels härdl anlitade tillgångar, och på grund
dels härutaf, dels ock af redan beviljade låneunderstöd såväl till Grenna, som 3:ne andra
vid Wettern i sednare lider verkställda hamnanläggningar, nemligen Jönköpings. Hjo
och Wadstena, ansett sig böra afstyrka det begärda anslaget. Granskar man närmare
dessa skäl hvart lör sig, så är det i afseende på det första visserligen sannt, att statens
för allmänna arbetslöretag samt tillfälliga utgifter disponibla tillgångar blifvit vid innevarande
riksmöte mer än vanligt tagna i anspråk; men reservanten, hvilken, med vederbörandes
minne och bifall, i Utskottets plenum yrkade eli anslag å 50,000 R:dr R:mt
ulan återbelalningsskyldighet, är nog lycklig alt kunna lemna anvisning på en ganska
betydlig, vid denna frågas afgörande opåräknad, disponibel tillgång, hvilken derigenom
yppat sig. att Utskottets plenum a (styrkt och således inbesparat icke mindre än 300,000
R:dr Runt, hvilka Riksgälds-afdelningen tillstyrkt såsom anslag utan ålerbetalningsskylBih.
till li. St. Prat. 1856 & 1857. i Sami. 1 AJd. 5 Band. 8 Höft. ° 11
82
Stats-UtskotUts Utlåtande N:<> 158.
diphet för upprensning af farleden emellan Baggens-stäkel oell Slöra Wärtan. Del anförda
skälet bortfaller således numera genom denna tillgång, af hvilken reservanten endast
begär bjettedelen. Del andra skale! bernias frän det låneunderstöd, sorn redan blifvit
beviljadi Grenna hamnbyggnad. Härmed förhåller del sig så. alt år I847 uppgjordes
plan och kostnadsförslag lill en hamnanlaggmng vid Grenna af Major Leijonancker, hvilken
då beiäknade kostnaderna lil! (i0.974 R:dr 24 sk. B:ko. Sedermera har blott eli lån ä 10,000
R:dr R:mt blifvit af Kongl. Majit beviljadi ur Handels- och Sjö.arls-fondén, således
icke stort mer än T'0- af den beräknade koslnadssurmnan. Jag hemställer alltså vördsam!
igen, huruvida el! så obel villigt låneunderstöd kan elier bör lägga hinder i vägen
för Utskottets under della riksmöte vid åtskilliga tillfällen ådagalagda benägenhet alt vid
allmänna arbels-företag mellankomma med erforderliga statsanslag. Hvad slutligen beträffar
det skäl lör alsing* som bernias från de understöd af allmänna medel, hvilka
städerna Jönköping. Hjr> och Wadstena för sina hamn-anläggningar erhållit, så tager
jag mig friheten hemställa, a ena sidan, hvilken egentlig nylla Grenna och den omgiivande
orien har af statens välvilja för dessa släder, och å den andra, huruvida icke
detla skäl långtifrån all afhålla Utskottet ifrån beviljande af understöd, snarare bort dertill
föranleda. Grenna ligger nemligen vid samma sjö. som de uppräknade städerna; det långa alsläiidel
af omkring SO mi! emellan Jönköping och Wadstena hade bort framkalla samma välvilja
för Grenna, som Hjo tillvann sig för några riksdagar sedan, ty, liksom Hjo ligger ungefärligen
midi emellan Jönköping och Carlsborg på Wollerns vestra straud, så ligger
ock pä den östra Grenna ungefärligen midt emellan Jönköping och Wadstena. Här
ar alldeles samma skäl, hvilket alltså borde hafva medfört samma verkan. Sedan jag
alltså i korthet granskat och sökt vederlägga de för alslag anförda skälen, vill jag blott
tillägga ett enda för anslagets beviljande. Utskottet yttrar nemligen, alt, för närvarande,
inga medel böra anslås; men att här verkligen är perieulttm in morn, visar sig tydligt af
de i ämnet gjorda framställningar. För de! beviljade länet å 10,000 R:dr R.ml och enskildas
bidrag til! lika belopp har nemligen en hamn- eller lastbrygga blifvit anlagd i den
riktning, att den kan utgöra en del af den ena utaf de, i Major Leijonanckers planritning
föreslagna hamnarmarne. Denna hamnbrvgga, hvilken äfven i sitt ofulländnde
skick erbjudit ett af åtskilliga ångfartyg begagnadl tillfälle lill varors lossning och last
ning,
bolås nemligen af Wellams våldsamhet med en fullkomlig förstöring. Med hvarje
år vräka vågorna upp allt mera sand, som slädnät’ på bottnen vid sidorna af bryggan,
och vid islossningen sistlidet är blef stenläggningen under densamma rubbad. Så framt
alltså bamnbryggan icke snart fulländas och förändras (ill en sluten hamn med varak
tigare
stenläggning, kan man med visshet förutse, alt det redan företagna arbetet kommer
ali snart til! enskild och allmän skada gå förloradt. För alt nu söka bevara den färdiggjorda
delen och skaffa Grenna och omgifvande ort en lämplig plats för ut- och införsel
af varor, är det, som dels motionärer inom alla fyra Riks-sländen, dels ock städerna
Eksjö och Grenna jemte 21 angränsande socknar anhållit om statens mellankomst
med ett hehöfligt anslag, hvilket, nedsatt till 50,000 R:dr Riksmynt, knappast
utgör hälften af det verkliga belopp, hvartill kostnaden numera kommer att uppgå.“
af Herr ./. F. Grän.
Emot 24:de. punkten, angående lån för hamnanläggnings-arbetena vid Strömstad.:
af Herr J. Al. Björnstjerna.
Emot 25;te punkten, angående stats-bidrag för fortsättningen af kajbvggnaden
rn. fl. arbeten vid Wenersborgs hamn:
af Riksdagsfullmäktige!! Anders Eriksson från Elfsborgs län, som ansåg sig,
med anledning af den derom väckta motion, böra tillstyrka, att Rikets Ständer måtte,
för verkställandet af en kajbyggnad jemte andra dermed sammanhängande arbeten vid
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 158,
83
Wenersborgs hamn, bevilja elt låneunderstöd af 45,000 R:dr Riksmynt, emot den ålerbetalningsskvldighet,
sorn för andra hamnbyggnadslån vid denna Riksdag varder fastställd.
Emot 28:de punkten, angående slals-bidrag för öppnandet af en kommunikationsled
från Baggens fjärden till Saltsjöviken Stora Wärtan utanför Slockholm:
af Herr S. F. Gråå: “Ehuru Stats-litskotlels Riksgälds-afdelning, som i sitt
algifna förslag till utlåtande tillstyrkt anslags beviljande för öppnande af segelled för
större fartyg genom Baggens stäke, beledsagat detta sitt tillstyrkande med det temligen
hårda vilkor, att en tredjedel af den erforderliga summan skulle af Stockholms stad
tillskjutas oell det oaktadt icke ensamt staden, utan egentligen sjöfarten i allmänhet
komrne att af den ifrågavarande kommunikations-Ieden njuta fördel, har likväl Utskottet
ogillat Aldelningens förslag och a (styrkt allt anslag för det nyttiga och angelägna föremålet.
Dä jag icke kunnat dela Utskottets åsigt i detta läll, får jag, såsom min reservation,
upplaga Riksgälds-afdelningens förslag, sä lydande:
”Efter inhemtad närmare kännedom —- — — — — — — vid nuvarande förhållanden
icke kunna med någon säkerhet påräknas, (se Utskottets Utlåtande sid. 38.)
"Oansedt betydligheten af det stats-bidrag, hvarom nu är fråga, linner sig Utskottet
således, med afseende å vigten och nyttan af den kommunikations-förbältring,
som dermed skulle åstadkommas för- ej allenast hufvudsladen och dess sjöfart, utan
äfven för den_ stora del af riket, hvafs produkter afsätlas och förnödenhets-artiklar
upphandlas i nämnde stad, böra understödja och förorda detta stats-bidrags beviljande.
Dock synes, enligt Utskottets åsigt, Stals-vefket med skäl kunna påräkna att, efter fullbordandet
af sagde med dess medel utförda kommunikations-förbältring, af den stora
och för mögna kommun, som i främsta rummet kommer att åtnjuta gagnet deraf, erhålla
ersättning för åtminstone en del af det till detta företag leninade bidrag. Utskottet har
derföre ansett sig, vid tillstyrkandet af ifrågavarande stats-bidrag, höra föreslå det vilkor,
att en tredjedel af delsammas belopp varder återbetaldt och alltså kommer att utgå i
egenskap af låneunderstöd. Beträffande särskildt den, vid kostnads-beräkningen, till
25,000 R:dr Banko upptagna inlösningssumma för Skarnbro, får Utskottet, med anledning
af motionärens framställda förslag, enligt hvilket äfven denna summa skulle af
Staten tillskjutas, upplysa och erinra, alt då, genom Kongl. Brefvet den 23 Mars 1825,
ett lån å 12,000 R.dr Banko utaf stats-medlen beviljades för nämnde bros anläggning,
stadgades det uttryckliga vilkor för detta lånebidrags erhållande, att brobyggnaden
biel v e så verkställd, att något hinder för sjöfarten genom Skurusund icke genom densamma
förorsakades. Med afseende å det sålunda fästade vilkor vid denna hufvudsakligen
med allmänna medel bekostade broanläggning, synes det hvarken erforderligt eller
lämpligt alt bevilja ett ytterligare stats-anslag till inlösandet af samma bro, såsom hinderlig
för den framtida sjölärlert genom besagde sund.
Vid anvisandet af bidrag utaf allmänna medel för' hamnbyggnader samt andra
företag till förbättrande al' vatten-kommunikationerna invid åtskilliga städer, har. i sednare
tider såsom allmän grundsats iakttagits, att verkställigheten af dylika kommunikalions-förbätlringar
böra, emot åtnjutande af dertill beviljade slals-bidrag, besörja,! utaf
vederbörande kommuner under iakttagande af fastställda arbetsplaner och med skyldighet
att tillskjuta de för företagens fullbordande utöfver siats-bidragen erforderliga
belopp. Samma grundsats synes jemväl böra tillämpas vid utförandet af det, i närheten
af Stockholm, för kommunikationen mellan denna stad och öppna hafvet föreslagna
uppmuddrings-arbete. Utskottet afstyrker således begge de af motionären framställda
alternativa förslag, enligt hvilka detta arbete borde antingen verkställas och underhållas pä
statens bekostnad, eller öfverlemna.* åt elt för sådant ändamål bildadt särskildt bolag;
anseende sig Utskottet, med hänsigt till det sednare alternativet, endast behöfva fästa
84
Stais- Utskottets Utlåtande N:o 458.
uppmärksamheten på den allmänna fördelen deraf, att trafiken genom de sund, hvilka
skola uppmuddra?, icke varder betungad med annan afgift, än den, som oundgängligen
erfordras för den genom samma sund öppnade kommunikations-ledens (ramgena underhållande
och amorteringen af den skuld, som vid företagets utförande uppkommit.
Under behandlingen af förevarande anslags-fråga bar Utskottet trott sig endast
ur merkantil synpunkt behöfva betrakta den förkortade och för sjöfartens underlättande
erforderliga kommunikations-ied genom Stockholms skärgård, som medelst det föreslagna
stats-anslagets beviljande skulle komma alt erhållas. Utskottet har följaktligen icke
ingått i bedömandet af de förändrade förhållanden, som genom denna riva kommunikalions-led
skulle uppkomma med hänsigt till hufvudstadens försvar emot befarade
.fiendtlig» anfall, fastän ur denna sednare synpunkt visserligen under förflutna Riksdagar
betänkligheter yttrats emot ifrågavarande kommunikations öppnande. Utskottet, som,
i saknad af de i sådant afseende erforderliga utredningar, icke är i tillfälle afgifva
något yttrande angående de särskilda befästning-arbeten, hvilka, lill följd af meranämnde
kommunikations-leds öppnande, möjligen mäste företagas till hufvudstadens
betryggande vid framtida fredsbrott, samt beloppet af de ytterligare kostnader dessa
belaslnings-arbelen kunna för Staten medföra, anser emellertid lämpligast, att, hvad
den nu antydda frågan beträffar, densamma hänskjutes till Kongl. Majlis pröfning och
afgörande. Utskottet får alltså tillstyrka och föreslå,
28:o
att Rikets Ständer, under förutsättning, att Kongl. Majit med
hänsigt till ordnandet af anstalterna för hufvudstadens försvar vid
inträffande krig, icke finner någon betänklighet förekomma emot
denna kommunikations-leds öppnande, måtte bevilja ett anslag
utan äterbelalningsskyldighet å Tre hundra tusen Riksdaler Riksmynt
och ett län af Ett hundra femtio tusen Riksdaler samma
mynt för verkställigheten af de muddrings- m. 11. arbeten, som
erfordras för att bereda en segelled af minst 18 fots djup under
lägsta vattenytan från Baggens fjärden genom sunden vid Bo,
Baggens stäke och Skuru till Saltsjöviken Stora Wärtan utanför
Stockholm, samt att Rikets Ständer mätte förklara, alt Stockholms
stad eger att dessa medel, i mån al arbetenas fortgång, uppbära,
emot skyldighet att ej allenast, i öfverensstämmelse med derför
af Kongl. Majit fastställd plan, utföra och fullborda omiörmälda
företag, utan ock allt framgent tor allmänna trafiken till ofvanberörde
djup vederbörligen underhålla samma farled; börande lör
öfrigt, i afseende på sagde medels utbekommande samt lånesummans
återbetalning, samma vilkor, förbehåll och förbindelser
iakttagas, som för andra lill vallen-kommunikationernas förbättrande
under denna Riksdag anvisade medel varda stadgade; och
torde, derest för låneunderstödets återgäldande samt meranämiide
kommunikations-leds (ramgena vidmakthållande afgift vid dess
begagnande pröfvas vara oundgängligen nödvändig, denna afgift
böra bestämmas till så lågt belopp, som omständigheterna anses
skäligen medgifva.“
D O
Uti ofvanstående reservation instämde Herr P. Murén.
Emot 32 punkten, angående ytterligare lån för sänkningen af sjöarne Jernlunden,
Renym och Asunden:
Slats-Ulskollels Ullålande N:o 'IBS.
85
af Grefve M. Hamilton.
Emot 37:de punkten, angående statsbidrag för en hamn-anläggning och en kanal
mellan Carlstad och Kanike-näset vid Wenern:
af Herrar G. Bildt och 11. G. Montgommery, Biskop Annerstedt, Kontraktsprostarno
Malmstedt, Wåhlander och Hohnberg samt Herrar P. Murén och G. Falhem,
hvilka åberopade Riksgälds-afdelningens så lydande förslag till utlåtande:
”Då, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, den för sjöfarten til! och från Carlstad
samt den vidsträckta och folkrika landsbygd, som omgifver Klar-elfven och Frykens
vattendrag, anlagda hamn och dertill hörande upplagsplats, i anseende till utrymmets
otillräcklighet, numera icke motsvarar rörelsens behof, samt denna hamns afstånd från
nämnde stad medför betydliga olägenheter och kostnader för transporterandet af den
högst ansenliga mängd varor och effekter, soin ankomma lill eller skola afgå från samma
hamn, sä och i betraktande af den lättnad och förbättring, sjökommunikationen
mellan Carlstad och Rikets öfriga handelsorter skulle erhålla, äfvensom de fördelar för
allmänna trafiken i flera andra hänseenden, som mäste uppkomma genom hamnens förläggande
invid staden, finner Utskottet sig ega tillfvlleslgörande skäl att, äfven för sin
del, förorda och tillstyrka beviljandet af det lör den föreslagna nya kanal- och hamnanläggningen
begärda statsbidrag, som, enligt sökandernes yttrade förmodan, skall blott
motsvara en tredjedel af anläggnings-kostnaderna. Utskottet, enligt hvars åsigt det vöre
för befrämjandet och framtida betryggandet af allmänna trafikens och staden Carlstads
gemensamma intressen önskligt, alt denna stad, i likhet med andra städer, för hvars
hamnbyggnader och kommunikations-förbättringar dylika bidrag blifvit förut beviljade
eller nu föreslagna, öfvertoge utförandet af det sålunda understödda förelaget äfvensom
ansvarigheten lör vidmakthållandet af den verkställda anläggningen, anser sig dock, i
• % < _ c? O O 7 _ O 7
saknad al lullsländig kännedom om de hinder, som möjligen kunna Förekomma emot
detta företags verkställighet genom stadens försorg, icke böra framställa sitt förslag
härom såsom ett bestämdt vilkor för nu ifrågavarande statsbidrags utbekommande. Utskottet
får således tillstyrka,
att Rikets Ständer, under förbehåll, att de stadganden, som i afseende
på statsbidrag för andra hamn- och kanal-anläggningar under
denna riksdag beslutas, varda vid nedauuämnde förelag vederbörligen
tillämpade, mätte bevilja ett stals-anslag afEtl hundra
tusen R:dr Ruut för anläggningen af en hanm-bassin invid Carlstad
samt en kanal med tillräckliga dimensioner derifrån till Kanike-näset
vid Wenern.”
Emot 40 punkten, angående statsbidrag till Umeå eils upprensning:
af Herr P. G. Rönblad:
“Höglofliga Utskottets afstyrkaude af min motion om ett statsanslag af 20,000
R:dr R:mt, såsom bidrag til! upprensning af Umeå eif från staden till elfvens utlopp i
hafvet, grundar sig endast å det antagande, att arbetet möjligen icke skulle ega bestånd.
Detta skäl anser jag icke hafva bordt föranleda till afslag af motionen, ulan endast
till stadgande af det vilkor vid anslagets beviljande, alt Umeå stad icke blott skulle
uppmuddra, utan äfven framgent underhålla elfven vid ett djup af 10 fot. Äfventyrel
lage dä ensamt ä staden, sorn har det största intresse i förbindelsens uppfyllande, då
dess välfärd dermed är nära förknippad.
Herr Ofverstelöjlnanten Modig, som tir 1842 undersökte elfven, uttalar visserligen,
uti sitt deröfver afgifna utlåtande, någon farhåga i afseende på varaktigheten af elfvens
uppmuddring, enär hvad em> året uppmuddrades, kunde finnas igenfylld! efter del andra
årets vårflod, men yttrar tillika: all å andra sidan det ej vore omöjligt ali, i följd af
den lättrörliga jordmån, hvaraf elfvens botten hufvudsakligen består, det efterföljande
86
Stais-Utskottets Utlåtande N:o 458.
årets vårflod kunde verkställa betydliga utskärningar i fortsättning och med föranledande
af den muddring, som ett föregånget år blifvit förrättad; att muddring följaktligen
lika vä! kunde komma att göra ringa som mycken nytta, och att, då man för närvarande
ej hade annat val än att verkställa ett i afseende på framtida beståndet tvifvelaktigt
arbete med en på förhand bestämd summa, eller ock göra ingenting, utan låta
uppgrundningarne obehindradt fortsättas, Herr Ofverstelöjtnanten ansåg alt muddringsarbete
borde vidtagas.
År 1856 anställdes förnyad undersökning af Kommissions-iandtmätaren Sandström,
dervid utröntes, att elfven då var lika djup, som vid undersökningen 1842. Häraf eger
man grundad förhoppning, att elfvens fördjupning till 10 fot skall ega bestånd, helst
tillika är utröndt, att fällningarne de sednare åren afsatts längre ned i elfven eller nedanför
holmen Sand, der vattnet numera uppgrundats så, att det för närvarande har
endast 11 fots djup. Får denna uppgrundning fortgå, inträffar snart den tid, då far
tvg
ej kunna uppkomma ens till Sand, i hvilket olyckliga fall stadens och ortens sjökommunikation
blir helt och hållet afbruten. Hvartill delta skal! leda, nr lätt att inse.
Angelägenheten af en uppmuddring är alltså påfallande, och det stats-anslag, jag för
delta vigtiga ändamål vågat bendia, äi, i föihal.andc till hvad andia baltic lottade or
ter i riket erhållit och än vidare vid denna riksdag torde erhålla, så obetydligt, att det
dermed icke kan komma i någon jemförelse.
Till Ytterligare stöd för motionen får jag vördsamt erinra, att Umeå, som förut
icke njutit något stats-anslag, har icke obetydlig utrikes sjöfart. Antalet af dess fartyg
utgjorde vid slutet af förlidet är 43, med en sammanräknad drägtighet af 3,000 läster.
Äfven inrikes varutraGken är ganska liflig. Bör Umeå då icke hafva lika, om ej större,
anspråk på ett ringa understöd för sin hamn, som t. ex. flera af de mindre städerne
vid landels insjöar, hvilka, för hamn-anläggningar och förbättrande af förut egande, tid
efter annan fått anslag, mot hvilka det, som här är i fråga, är en ringa penning?
Svaret öfverlemnas till Rikets Höglofliga Ständers rättskänsla. 1 Jag vili endast tillägga,
att de kostnader och olägenheter, som föranledas deraf, att passagerare måste landsättas
och allt fraktgods upplossas på holmen Sand, mil från Umeå, äro särdeles känn
bara
och tryckande, samt att dessa olägenheter och kostnader drabba icke blott staden,
utan äfven i sin mån hela den angränsande vidsträckta landsorten och de mångå resande
från andra delar af riket, som med ångfartyg färdas till och ifrån Umeå.
Då jag, på sålunda anförda skäl, reserverar mig mot Utskottets beslut, vågar
jag anhålla, alt Rikets Högloflig»} Ständer täcktes bevilja staden Umeå, för elfvens uppmuddring,
ett anslag ulan ålerbetalningsskyIdighet af 20,000 R:dr R:mt, utgörande
|:delar af den för arbetet beräknade kostnad, mot förbindelse för staden att framgent
underhålla farleden i elfven vid elt djup af iö fot.”
Emot 43:e punkten, angåendestatsbidragförsjöarneffo/««»7?’e?j«och Wirénssänkning:
af Herr G. Bildt, sorn, i likhet med hvad Riksgälds-afdelningen tillstyrkt,
och då, vid beviljandet af bidrag utaf allmänna medel för sjösänknings- och andra valtenaflappnings-arbeten,
under innevarande, likasom under flera föregående riksdagar, antagits,
att en del utaf dessa bidrag bör meddelas i egenskap af anslag utan åleibetalningsskyldighet,
ansåg Utskottets hemställan angående ifrågavarande företags understödjande
med statsbidrag böra erhålla den af Riksgälds-afdelningen föreslagna lydelse:
”Att Rikets Ständer, för sänkningen af sjöar ne Kotsnaren och Wiren i Södermanland,
mätte, under samma vilkor och förbehåll, sorn i afseende på andra för vattenaltappniogs-arbeten
vid innevarande riksdag anvisade medel varda stadgade, bevilja ett statsbidrag
af Sextio tusen R:dr R:mt, samt att en sjettedel deraf, eller 10,000 R:dr, målte få
utgå i egenskap af anslag utan återbetalningsskyldighet, och det öfriga beloppet, eller
50,000 R:dr, såsom lån.”
Hur till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 458.
87
(Ilaf Slals-1Jlskottet vid 1856 och 1857 års Riksdag i Ullålandet N:o 158
tillstyrkta Statsbidrag fiir ^^anläggningar och vägfurbättringar, hamnbyggnader
och kanaler saint sjösänkningar och andra valtenaftappningsföretag m. fl. dylika föremål.
Anslag.
Lån.
Suuiran.
Tili Kongl. Majöls Nådiga disposition för an-  läggning al nya saint förbättring eller om-  läggning al hackiga eller eljest mindre go-  da »ägar under äien 1858, 1859 och 1860,
150,000 R:dr årligen, eller tillsammans
450,000
450,000
För an lii yijninc/ af en vily på Björ Ina inom
Bro och Wälö Skeppslager af Stockholms
län
24,000
_
24,000
„ en vägs anläggning mellan Vester- och Ö-  ster-Dnlarne, genom den lill Öje k apell -  församling hörande del af Wenjans socken
15,000
15,000
,, anläggning af viig mellan Öfoer- Torneå
och Pajala socknar
67,500
—
—
67,500
„ anläggning af 2:ne Flottbroar öfver Dal-  ellven och den s. k. Lillelfven i närheten
af Thorshags kyrka
_
10,000
10,000
Till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition för mindre
hamnbyggnader och arens/lingar under åren
1858, 1859 och 1860, 20,000 R:dr årligen,
eller tillsammans
60,000
60,000
För hamnbyggnad vid Färjestaden på Öland
12,850
—
12,850
—
25,700
—
v dito vid Falkenberg . . . .
20,000
—
47,000
—
67,000
—
„ dito vid Strömstad
—
15,000
—
15,000
—
,, öppnandet af en båtled mellan sjöarne Sto-  ra och Lilla Rengen samt Jcrnlunden och
Asunden i Östergöthland
150,000
150,000
„ en utvidgad och förbättrad hamn- och ka-  nal-anläggning vid Carlstad
_
100,000
100.000
Transport
| 649,350
—
334,850
—
984,200
-
88
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 158.
Anslag.
.
Lån.
Summa.
Transport
649,350
334,850
984,200
Till Kongl. Maj:ls Nådiga disposition för utdik-  n ingar och af tappningar af sonka trakter
och sjöar, til] beredande al odlingslöretag,
under åren 1858, 1859 och 1860, 100,000
R;dr årligen, eller tillsammans .
60,000
240,000
300,000
I
„ sänkning en af sjöarne finlsnaren och Hirén
i Södermanland
60,000
60,000
„ d:o af Storan samt några sjöar inom Tjellmo
tingslag i Östergötland
20.000
80.000
100,000
Summa Rdr Runt
' 729,350
714,850
—
1.444,200
-
STOCKHOLM, tryck t hos Isaac Marcus, 1857.
Stats-V(skottets Memorial N:o 159.
1
N:o 159.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Nov. 1857, kl. 12 m.
Memorial, med förslag till allmänna vilkor och stadganden
i afseende på de under denna riksdag beviljade stats-bidrag
till våg-anläggningar och väg-för bättring ar samt hamn-byggnader
och vallen-aflappningar m. fl. arbets-företag.
(R:gs-Afd.)
Under hvar och en af de sedan 1Ö40—talets början hållna riksdagar hafva
vissa allmänna vilkor och iakttagelser blifvit af Rikets Ständer stadgade för utbekommandet
af de anslag och låne-understöd, som beviljats för landsvägars anläggning
eller förbättring, liro- och hamn-byggnader, kanal- och sluss-anläggningar,
slröm-rensningar, sjö-sänkningar samt myr-uldikningar och andra vatten-aftappnings-arbeten;
och då Rikets Ständer jemväl vid innevarande riksdag torde komma
att lör nu uppräknade föremål dels bevilja och dels till Kongl. Maj is Nådiga disposition
anvisa åtskilliga betydliga tåne- och anslags-summor, har Stats-Utskottet ansett
sig höra uppgöra och underställa Rikets Ständers pröfning och godkännande
förslag till sådana allmänna bestämmelser och stadganden, som, jemte de vid statsbidragens
beviljande löreskrifna särskilda vilkor, skola iakttagas och tillämpas i afseende
på dessa medels lyftning och användande äfvensom återbetalningen deraf.
Utskottet, som uti dess algilna utlåtanden, angående regleringen af utgifterna under
Riks-statens hulvud-titlar, föreslagit, att de af Utskottet tillstyrkta extra eller till de
ständiga stats-behofven icke hänförliga utgifts-summ orna måtte anvisas att utgå från
Riksgälds-kontoret, har trott sig kunna antaga, att de stats—utgifter, hvilka för ofBih.
tiU R. St. Pro t. 1856 $ 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 8 tiäft. 1
2
Ståts-Utskottets Memorial N:o 159.
vanberörde föremål nu varda beviljade, jemväl skola af detta verks mede! utbetalas;
och har Utskottet under sådan förutsättning ansett att de utaf Rikets åren 1850
och 1851 församlade Ständer antagna och fastställda samt vid sednaste riksdag bibehållna
stadganden, rörande ej mindre utbetalningarnes verkställighet, än de åligganden
och förbindelser, som vederbörande, innan stats-bidragen få af dem lyftas,
skola sig underkasta, böra i det hufvudsakligasle äfven hädanefter bibehållas och
tillämpas, helst erfarenheten i allmänhet bekräftat deras ändamålsenlighet. Dock
synes några förändringar uti hvad hittills varit stadgadt dels påkallade af nuvarande '
förhållanden, dels erforderliga för vinnande af de med samma stadganden afsedda
syftemål; hvadan Utskottet, i nedanstående förslag, iakttagit dessa förändringar, för
hvilka Utskottet nu får redogöra, under hänvisande till sednaste riksdags Stats-Utskotts
Memorial N:o 157 samt 101 § af reglementet för Riksgälds-kontoret, hvaraf
ifrågavarande stadgandens nu egande lydelse kan inhemtas.
Då vid arbetsplanens uppgörande svårligen kan bestämmas när arbetet skall
hörjås och bör vara fullbordadt, emedan sådant merändels heror af det dertill sökta
stats-bidragets erhållande och de terminer, då vederbörande kunna påräkna att af
detsamma komma i åtnjutande, har stadgandet i Usta momentet, angående tiden för
arbetenas påbörjande och fullbordan, ansetts hörå derifrån utgå, helst föreskriften
härom egentligen tillhör de bestämmelser, sorn' konlrakterna skola innefatta, och
bland hvilka densamma jemväl förekommer. Deremot har i detta moment tillagts,
att, på sätt vid alla i sednare tider med bidrag af allmänna medel understödda ar- -  beten iakttagits, kostnadsförslag skall tillika med arbetsplanen vara uppgjordt innan
stats-hidraget erhålles.
Då de med understöd af allmänna medel företagna och utförda väg-anläggningar
och väg-förbättringar samt bro-byggnader måste, för att de med statsbidragens
beviljande afsedda ändamål skola vinnas, framgent vederbörligen underhållas,
så och ehuru hvad i gällande lag och författningar är stadgadt rörande underhållsskyldigheten
för allmänna vägar och broar hör vara tillämpligt äfven i afseende
på de med bidrag från stats-verkets sida verkställda dylika företag, har Utskottet
dock ansett, att, bland de allmänna vilkoren och stadgandena för stats-bidrags
erhållande lill väg- och bro-anläggningar m. m., jemväl bör intagas en särskild
föreskrift angående dessa vägars och broars franlgena underhållande intilldess fullgörandet
af ifrågavarande underhållsskyldighet kan blifva i laga ordning vedérbörande
jordegare ålagdt samt delta åliggande dem emellan fördeladt.
Enligt hvad ej mindre Rikets Ständers år 1855 församlade Revisorer äti
Stats-Utskottet i sina afgilna berättelser om granskningen af Riksgälds-kontorefs förvaltning
för Rikets Ständer anmält, här Kongl. Maj:t vid mångfaldiga tillfällen med^
gifvit anstånd med arlifets-företags fullbordande sedan deh derför beélämda tiden till—
ändagått, och dä sådäha anståhds1 beviljande icke kan skäligen fötVägras - vid inträf
-
Ståts-Utskottets Memorial N:o 159.
5
fade naturhinder för arbetenas verkställighet eller då andra vid företagens påbörjande
icke förutsedda omständigheter förekomma, så synes bland nu ifrågavarande föreskrifter
böra uti 9:de momentet intagas hittills saknadt stadgande, att dylikt af
Kongl. Majit medgifvet anstånd icke medför inställelse af vidare utbetalning utaf det
beviljade stats-bidraget eller skyldighet att återbära dessförinnan redan uppburna
medel. Likaså och till förtydligande af hvad samma moment innehåller, angående
öfverlemnande! till Rikets Ständer af frågor om längre anstånd än intill nästa riksdag,
synes höra uttryckligen förklaras, att detta endast gäller i afseende på anstånd
med utbekomna medels återbäring.
1 sammanhang med frågan om förändring af den i 12:te momentet förekommande
tidsbestämmelse för påbörjandet af de arbets-företag, för hvilkas utförande
medel blifvit af Rikets Ständer anvisade, torde Utskottet böra yttra sig öfver
en af Riksdagsfullmäktigen Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands län, inom
Bonde-Ståndet gjord framställning, att sådana arbeten, som dem, hvarom 101 § i
Riksgälds-kontorets nuvarande reglemente handlar och för hvilka medel vid denna
riksdag anvisas, icke måtte behöfva vara började förr än under det sista af de år,
hvarunder dessa medel äro för angifvet ändamål ställda till Kongl. Maj:ts nådiga
disposition, samt att således, derest de medel, som af Rikets nu församlade Ständer
varda härtill anvisade, komme att utgå för åren 1858—1861, ifrågavarande arbeten
icke förr än under sistnämnde år behöfva påbörjas.
Under sednaste riksdag framställdes enahanda förslag till ändring al då stadgade
vilkor för de till väg-anläggnings- och väg-förbättrings- samt vatten-aftappnings-arbeten
beviljade stats-bidrag; men hvilket lörslags bifallande afstyrktes af
dåvarande Stats-Utskott, som dervid, bland annat, erinrade, hurusom Rikets Ständer,
då de vid föregångne riksdagar anvisat medel tili Kongl. Maj:ts disposition för kommunikations-anstalternas
förbättring samt företagandet af valten-aftappningar, funnit
lämpligt föreskrifva, alt dessa medel borde vara disponerade och dermed understödda
arbets-företag påbörjade före slutet af det år, då nästföljande lagtima riksdag skulle
inträffa, på det att Rikets Ständer, innan nya tillgångar för samma ändamål anvisades,
skulle kunna dels erhålla kännedom huruvida de förut anslagna medlen blifvit
begagnade samt de arbeten, för hvilka desamma disponerats, verkligen vore företagna.
dels lill andra stats—utgifter använda hvad utaf sagde medel icke åtgått för
dermed afsedda föremål. Derjemte yttrade samma Utskott, att, enär de för allmänna
arbeten anvisade anslags-summor endast successivt och i mån af arbetets fortgång
finge utbekommas, syntes, på grund af de förflutna årens erfarenhet, kunna med säkerhet
antagas, att tillgång icke komme att saknas för de utbetalningar, hvilka böra
vara verkställda innan sista årets anslqgs-summa kan till vederbörligen beviljade och
förfallna utbetalningars bestridande användas, helst vid hvarje års slut ganska betydliga
belopp af förut disponerade enahanda stats-bidrag vanligen funnes i Riks
-
4
Stals-Utskottets Memorial N:o 159.
gälds-kontoret innestående. Nuvarande Stats-Utskott, sorn delar de sålunda vid sednaste
riksdag i fråga om förlängning af tiden för arbets-företagens början ullalade
och af Rikets Ständer godkända åsigter, får alltså hemställa,
att Rikets Ständer, utan afseende å Lars Magnus Knutssons
ofvanberörde framställning, måtte förklara, att de arbeten, hvartill
bidrag varda beviljade utaf de vid denna riksdag anslagna
medel, böra sednast under loppet af år 4859 påbörjas.
Beträffande betalnings-vilkoren för de i egenskap af lån anvisade understöd
för valten-altappningar eller odlings-lörelag, stadgades vid 4 840 och 4 844 års riksdag,
att dessa, likasom alla andra lån, som då beviljades, utan att särskilda återbetalnings-vilkor
för dem bestämdes, borde, sedan 5 år efter medlens utbetalning förflutit,
liqvideras genom erläggande af 5 procent årligen utaf den ursprungliga lånesumman,
dervid 5 procents ränta å det, vid hvarje liqvid återstående kapital-beloppet
skulle beräknas och det öfriga utgöra afbetalning å kapitalet. Vid 1844 och 4 845
års riksdag löreskrefs åter, att å de låne-biträden Rikets Ständer då beviljade, skulle
i alla de läll, der ej annorlunda blifvit särskildt förordnadt, efter 5 års förlopp från
slutet al det år, hvarunder medlen blifvit utbetalda, och för de successivt utgångna
lånen 5 år från slutet af det år, hvarunder 4:sta hälften af lånet blifvit Ivftad, årligen
erläggas 8 procent af bela den beviljade låne-sunnpan; och skulle vid dessa
inbetalningar ränta godtgöras efter 2 procent för det då återstående kapitalet och
öfverskottet utgöra kapital—afbetalning; hvarjemte stadgades, att derest inbetalning
ej verkställdes å bestämd tid, vore låntagaren skyldig att å det till liqvid förfallna
beloppet erlägga 5 procent årlig ränta intilldess betalningen skedde. Under riksdagen
åren 4847 och 4 848 blef för de lån, som utan särskilda betalnings-vilkors
föreskrifvande beviljades, det årliga inbetalnings-beloppet bestämdt till 6 procent å
hela låne-summan, af hvilka 6 procent räntan å det vid hvarje liqvid återstående
kapitalet skulle godtgöras efter 4 procent årligen; och bibehölls det vid nästföregångne
riksdag meddelade stadgande, angående erläggandet af 5 procents årlig ränta
för det förfallna, men icke inbetalda kapital- och ränte-beloppet. Sistnämnde betalnings-vilkoi
hafva vid 4850 och 1854 samt 4853 och 1854 års riksdager blifvit
bibehallna för de lån, som, emot den i allmänhet bestämda återbetalnings-skyldigheten,
derunder anvisats till andra företag än vattcn-aftappningar, dock med den förändring,
att räntan och betalnings-tiden icke beräknades förr än efter slutet af det
år, hvarunder låne-medlen lyftats. För de lån, som erhållits till sjö-sänkningar och
vatten-aftappningar eller andra odlings-företag, skulle, enligt de vid sednast förflutna
2:ne riksdagar fastställda betalnings-vilkor, efter 5 års förlopp från slutet af det år,
hvarunder låne-medlen från Riksgälds-kontoret först utbekommits, årligen erläggas
8 procent å hela den lyftade låne-summan, hvaraf räntan skulle godtgöras efter 2
Stats-Utskotleis Memorial N:o i59.
5
för 100 utaf det obetalda kapital-beloppet och det öfriga komma att utgöra afbetalning
å delta belopp. 11 ^91
Enär den för sistberörda lån sålunda stadgade ränteberäkningen, i förhållande
till den för närvarande allmänt gångbara penninge-räntan, förefaller Utskottet allt för
låg, och då vid bestämmande af räntebeloppet för de lån, som hädanefter varda
från Riksgälds-kontoret utgifna, icke torde böra förbises, att detta verk, under nuvarande
förhållanden, vid den upplåning detsamma för derå anvisade stats-utgifters
bestridande kan blifva nödsakadt företaga, måste vidkännas högre ränta, än som vid
sådan upplåning i sednare tider hehöft erläggas; så och i betraktande af det ökade
värde den genom vatten-aftappningarne vederbörande låntagare tillfallande nya eller
förbättrade jord äfvensom denna jords afkastning nu eger, anser Utskottet en förhöjning
af räntan för alla de låne-understöd till sjösänkningar eller andra valtenaftappnings-löretag,
som vid innevarande Riksdag eller af derunder anvisade medel
beviljas, vara af tidsomständigheterna påkallad. Enligt Utskottets åsigt bör dock
denna ränteförhöjning icke föranleda någon ökad årlig inbetalning för ifrågavarande
lån, utan endast minska det öfverskott, som utaf det förut bestämda inbetalningsbeloppet
kommer att användas till lånekapitalens amortering. Således skulle, i händelse
Rikets Ständer bifalla Utskottets nu framställda förslag, att räntan för nämnde
lån måtte höjas från två till tre procent årligen, återbetalnings-liden, hvilken för
närvarande utgör 14 1/2 år, komma att förlängas till icke fulla 16 år. Dessutom
anser sig Utskottet böra tillägga den erinran, att först efter 1650 och 1851 års
Riksdag har en del utaf de för vatten-aftappningar inom Rikets medlersta och södra
provinser anvisade medel kunnat erhållas utan åtbetalningsskyldighet. Utskottet får
alltså föreslå,
att räntan för de lån, som utaf dertill vid denna riksdag anvisade
medel komma att utgå för vatten-aftappningar eller andra
förberedande odlings-företag, må höjas till tre procent; dock
under bibehållande af hittills gällande stadganden angående sådana
låns räntefrihet under 5 års tid och den årliga inbetalningens
verkställande med åtta procent utaf hela lånesumman.
Som det i 15:de momentet meddelade stadgande, att alla kostnader, hvilka
till följd af erhållna anslag eller lån föranledas för Riksgälds-kontoret, böra bestridas
eller godtgöras utaf dem, som erhållit stats-bidragen, torde vid alla tillfällen lämpligast
kunna och böra intagas i kontraktet, hvarigenom vederbörande skulle komma
att befrias från skyldigheten att utfärda och Riksgäls-kontoret från besväret att emottaga
de nu alternativt löreskrifna särskilda ansvarighets-förbindelser för sådana kostnader;
så har föreskriften om afgifvandet af nämnde förbindelser uteslutits ur della
moment.
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 159.
I öfverensstämmelse med hvad under sistförtlulna Riksdag iakttogs, då nu
gällande vilkor och stadganden rörande enahanda stats-bidrag underställdes Rikets
Ständers pröfning oph fastställelse, har äfven nuvarande Stats-Utskott ansett,sig, jemte
föreslåendet af nedanstående föreskrifter och bestämmelser, böra uppgöra och afgifva
förslag till den § i reglementet för Riksgälds-kontoret, deruti desamma böra införas.
Utskottet får alltså hemställa,
att Rikets Ständer måtte gilla och fastställa följande föreskrifter
och bestämmelser samt godkänna nedan föreslagna reglements-§
(motsvarande den 104:sta i nu gällande reglemente).
8
Utom de särskilda vilkor och bestämmelser, som, enligt Rikets Ständers härom
lättade beslut, komme att tillämpas i afseende på de stats-bidi'ag, som under
innevarande Riksdag blifvit till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade för hamnbyggnader,
kanaler och andra vatten-kommunikationer samt väg-anläggningar och vägförbällringar
jemte bro-byggnader, äfvensom för sjö-sänkningar och andra vattenaftappnings-företag,
hafva här nedan intagna allmänna vitkor och föreskrifter, i afseende
på sådana stats-bidx-ags erhållande och åtnjutande, blifvit af Rikets Ständer
fastställda; hvilka föreskrifter, så vidt icke härifrån skiljaktiga bestämmelser eller stadganden
äro tor de beviljade anslags- och låne-summoi’na särskilt meddelade, således
böra vid förekommande frågor om utbetalningar af dessa anslag och lån iakttagas
samt lända till efterrättelse:
l:o. För hvarje företag måste plan till arbetets utföx’ande jemte beräkning
öfver dermed förenade kostnader vara uppgjord och hafva vunnit Kongl. Majrts nå
diga
fastställelse.
2:o. Då arbetsföretaget afser vägförbätlring, väganläggning eller vatten
aftappning,
bör vederbörande menighet hafva afgifvit yttrande om företagets lämplighet
och nytta.
3:o. Alla med understöd af allmänna medel anlagda eller förbättrade vägar
sami byggda broar böra af den menighet, det bolag eller den särskilda korporation,
som åtnjutit det för företaget beviljade understödet, vederbörligen för allmänna nyfiken
underhållas intill dess den framtida underhållsskyldigheten kan varda i behörig
ordning andra vederböi’ande ålagd och mellan dem fördelad.
4:o. Derest hamn- och kanal- eller andra likartade afgifter, efter arbets
företagets
fullbordande, skola komma att utaf de trafikerande upptagas, bör taxa
härå vara fastställd, så lindrig, som skäligen låter sig göra. Sålunda fastställda
afgifter få icke förböjas, med mindre Kongl. Maj:t, på grund af särskilt förekommande
omständigheter, pröfvar skäligt dertill lemna bifall, utan böra deremot ovilkorligen
nedsättas, så snart det af redogörelse, som hvart 5:te år till Kongl. Maj:ts Befall
-
Stats-llIskottets Memorial N:o i59.
7
ningshafvande bör ingifvas, befinnes, att behållna inkomsten öfverstiger en viss, af
Kongl. Maj:t fastställd, procent utaf de till företaget lemnade enskilda bidrag; och
skall dessutom en viss, af Kongl. Majit likaledes bestämd, andel utaf de afgifter,
söm uppbäras, till reparatiöns-fond afsättas.
5:o. Då ett arbetes utförande öfverlemnas till stad, menighet, bolag eller
enskilde, bör alltid kontrakt derom vara i vederbörlig ordning afslutadt samt af
Kongl. Majit i nåder gödkändtl1 Kontraktet skall innefatta förbindelse för stad, menighet.
bolag eller enskilde;' dels att, i noggrann öfverensstämmelse med den fastställda
arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara underkastade vederbörandes
kbntroll, påbörja, verkställa och fullborda arbetet inom viss bestämd tid, utan att
framgent väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, och dels att, genom
egna tillskott, ulgöra hväd sorn utöfver stats-bidraget kan erfordras.
6:o. För fullgörande af sådant kontrakt, äfvensom för de lyftade statsmedlens
återbäring, i fall mot kontraktet brytes, bör ställas sådan säkerhet, som af
Kongl. Majit i nåder godkännes.
7:o. Af Kongl. Majit ellet af Rikets Ständer beviljadt anslag eller lån kan
i allmänhet icke utbekommas förr, än arbétsföretagct blifvit börjadt, hvarefter utan
återbetalningsskyldighet anslagna medel få, succefesivt och i mån af arbetets fortgång,
lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta eller särskildt af Kongl.
MPajit föreskrifvits; börande, såvida icke Kongl. Majit, med afseende å särskilda förhållanden,
pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del af sådant anslag i Riksgälds-kontoret
innestå, intilldess arbetet är vederbörligen afsynadt och godkändt.
Lånemedel få, sedan behöriga handlingar aflémnats, ly'tas på en gång vid den tid,
de som åtagit sig arbetets fullgörande sådant åstunda, såvida icke särskild föreskrift
artgående tiden för lånens utbekommande blifvit meddelad.
8:o. Alla statsbidrag, som under denna riksdag blifvit uti ifrågavarande
afseenden beviljade, skola från Riksgälds-köntorel utbetalas antingen omedelbart eller
ock genom Konungens vederbörande Befallningshafvande eller den embetsmyndighet,
sorn fått sig i nåder uppdraget att medlen reqvirera och uttaga; börande, innan
större eller mindre del af beviljadt statsbidrag utbetalas, hos Riksgälds-kontoret
företes:
a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;
b) af Kongl. Majit godkänd säkerhets-handling för samma kontrakts fullgörande
eller medlens återbäring1;
cj behörigt intyg, att arbetet är börjadt;
samt derjemte, då stats-bidraget skäll utgå såsom lån:
d) ert till Riksgälds-kontoret1 eller ordres ställd, af Fullmäktige godkänd,
skuldförbindelse, sorn, i fråga om låneunderstöd för vatten-aftappning eller annat
odlings-företag, skall innefatta vederbörandes betalnings-ansvar, intilldess sådant lån,
8
Slals-Utskoltets Memorial N:o 159.
jemlikt Kongl. Kungörelserna af den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848,
blifvit fördeladt på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen
vunnit laga kraft samt uti jordeboken, på föreskrifvet sätt, antecknats; och
é) af Fullmäktige godkänd borgen eller säkerhets-handling för den afgifna
skuldförbindelsens uppfyllande.
9:o. De lane- och säkerhets-handlingar, som, för stats-bidrags utbekommande,
till Riksgälds-kontoret aflemnats, förblifva uti Kontorets vård; dock skola
sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter kunna blifva i behof att
begagna, till dem, på behörig reqvisition, utlemnas.
10:o. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig tillåtelse, skett
från den fastställda arbets-planen, eller arbetet, utan af Kongl. Majit medgifvet anstånd
med detsammas utförande, icke blifvit fullbordadt inom derför bestämd tid,
ankommer på Kongl. Majit att låta inställa all vidare utbetalning af stats-bidraget
samt återfordra hvad deraf uppburits, att, på en gång eller successivt, till Riksgäldskontoret
inbetalas inom den tid, som bestämmes af Kongl. Majit eller af Rikets
Ständer, till hvilkas pröfning frågan om uppburne medels återbäring lärer komma
att öfverlemnas, derest längre anstånd dermed än intill nästa Riksdag anses erfordras.
Fullmäktige böra tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning.
flio. Stad, ort, bolag eller enskilde, som af ett genom stats-bidrag befordradt
företag komma att draga omedelbart gagn, böra, i den mån Kongl. Majit
pröfvar skäligt, jemväl till dess fullbordande bidraga, antingen genom kontant tillskott
eller med materialier och arbete. I annat fall beror af Kongl. Majit att inställa
utbetalningen af de beviljade medlen.
12:o. Vid alla med stats-bidrag i större eller mindre mån understödda
arbeten böra företrädesvis, der sig göra låter, tjenst- och sysslolösa personer
användas.
13:o. De arbetsföretag, för hvilkas utförande allmänna medel under denna
Riksdag äro beviljade, böra sednast under loppet af år 1859 påbörjas; kommande
hvad Rikets Ständer nu anvisat för de, vid sagde års utgång, icke påbörjade arbeten
att reserveras till Rikets Ständers disposition.
14:o. För utbekomna låneunderstöd till sjö-sänkningar och myr-utdikningar
eller andra vatten-aftappnings-företag, bör, efter fem års förlopp från slutet af det
år, hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret först utbekommits, årligen erläggas
Atta procent å hela den lyftade lånesuinman, hvaraf räntan godtgöres efter tre
lör hundra af obetalda kapital-beloppet, och det öfriga utgör afbetalning derå. I
afseende på sättet och ansvarigheten för dessa inbetalningars verkställande lända ofvan
åberopade Kongl. Kungörelser af den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848
till efterrättelse.
15 :o.
Stats-Utskottets Memorial N:o 159.
9
15:o. För andra, till vissa företags befrämjande beviljade, lån skola, i alla
de fall, der ej särskildt blifvit annorlunda föreskrifvet, årligen, efter slutet af det år,
hvarunder lånemedlen utbekommits, erläggas Sex procent af hela den lyftade lånesumman,
hvarigenom räntan godlgöres efter fyra för hundra utaf obetalda kapitalbeloppet,
och det öfriga utgör afbetalning å detsamma. Dock som särskild årlig
ränte-liqvid ej behöfver verkställas, kommer någon föreskrift derom icke att i skuldförbindelsen
intagas, utan bör låntagaren endast förbinda sig att under den tid, som
åtgår för det erhållna lånets fulla återbetalning, före hvarje års slut, erlägga Sex
procent å lånets ursprungliga belopp. Verkställes ej inbetalning å bestämd tid, är
låntagare pligtig, alt för det till liqvid förfallna oguldna beloppet erlägga Fem pro
cent
årlig ränta, intilldess betalning sker.
16:o. Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som, i följd af erhållna
anslag eller lån, föranledas för Riksgälds-kontoret, skola, utan undantag, bestridas
eller godlgöras utaf den eller dem, som stats-bidragen erhållit; och bör erforderlig
föreskrift härom uti kontraktet införas.
Derjemte anser sig Utskottet äfven böra hemställa,
att Rikets Ständer, vid anmälandet af dessa stadganden, måtte
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täck
tés
låta underrätta Fullmäktige i Riksgälds-kontoret ej mindre
om de terminer, då beviljade stats-bidn g böra utbetalas, än om
sådana förändringar uti de för stats-bidragens lyftning m. m.
meddelade bestämmelser, som under arbetenas fortgång kunna
varda i nåder medgilna.
I händelse denna hemställan bifalles,
torde i nu föreslagna § af Riksgälds-kontorets reglemente få
införas följande tillägg:
Jemte det ofvanstående stadganden blifvit i underdånighet
anmälda, hafva Rikets Ständer anhållit, alt Kongl. Majit täcktes
låta underrätta Fullmäktige ej mindre om de terminer, då beviljade
stals-bidrag böra utbetalas, än om sådana förändringar
uti de för stats-bidragens lyftning m. m. meddelade bestämmelser,
som under arbetenas fortgång kunna i nåder medgifvas.
Stockholm den 10 November 1857.
bih. lill Ii. SL Prof. 1856 åf 1857. 4 Sami. i Afd. 3 band. 9 Rafi. 2
(0
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 160.
N:e 160.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Nov. 1857, kl. 12 m.
Utlåtande, angående medels anvisande för undersökningar,
inspektions-kostnader samt expenser vid allmänna arbeten.
(R:gs-Afd.)
Den, i sammanhang med andra framställningar angående beviljandet af extra
eller tillfälliga anslag för åtskilliga, lill Civil-departementels handläggning hörande,
föremål, uti Stats-Utskottets Utlåtande N:o 122 (sid. 82) behandlade fråga, rörande
anvisandet af erforderliga medel för undersökningar och inspektions-kostnader, äfvensom
expenser i afseende på allmänna arbeten, har af samtliga Iliks-stånden blifvit
till Stats-Utskoltet återförvisad, på det att Utskottet, vid algifvandet af sitt yttrande
angående sagde fråga, måtte tillika utlåta sig öfver de under innevarande riksdag
väckta och till detta Utskott remitterade motioner om särskilda anslag lill bestridande
af kostnaderna för föreslagna undersökningar rörande kommunikationernas förbättrande
inom vissa delar af riket.
Till följd af de sålunda beslutade återremisserna, har Stats—Utskottet ansett
sig böra genom särskildt utlåtande underställa Rikets Ständers pröfning både frågan
om det anslag, Kongl. Majit för nästa statsreglerings-period äskat till undersökningsoch
inspektions-kostnader samt expenser vid allmänna arbeten, och de i omförmälda
motioner väckta anslags-frågor; dervid Utskottet först får redogöra för de framställningar,
som förekomma i dessa, af Kontrakts-prosten Doktor Nordlander, Herr G.
P. Rönblad och Riksdags-fullmäktigen Anders Bäckström från Norrbottens län afgifna
motioner.
Stats-UIskottets Utlåtande N:o 160.
11
Med åberopande och ailemnande al’ ett, utaf Kronofogden i Westerbottens
läns Lappmarker B. O. Holmström, uppgjordt förslag till väg-anläggningar inom nyssnämnde
landsort, har Doktor Nordlander uti sin motion föreslagit, att Rikets Ständer
måtte i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes anbefalla Dess Befallningshafvande
i Westerbottens och Norrbottens län att låta anställa behöriga undersökningar
samt låta uppgöra kostnadsförslag för beredande af farbara vägar, åtminstone
' till en början, inom de till förstberörde län hörande Lappmarker, äfvensom
alt höra dervarande socknars innevånare, i hvilken mån de ville deltaga i kostnaderna
för dessa väg-anläggningar; hvarjemte Rikets Ständer borde i underdånighet hemställa,
att Kongl. Majit måtte antingen utaf de medel, som vid denna Riksdag varda
anvisade för väg-anläggningars verkställande, bevilja lämpligt stats-bidrag för de
inom nämnde Lappmarker föreslagna dylika anläggningar, eller ock derom vid nästkommande
Riksdag göra den framställning till Rikets då sammanträdande Ständer,
hvartill Kongl. Majit, för att äfven bereda någon lättnad och fördel för kommunikationerna
inom de i så mänga hänseenden vanlottade Lappmarkerna, kunde finna anledning;
och har samme motionär tillika framställt det förslag, att Rikets Ständer
måtte bevilja en anslags-summa af 4,000 Ridr Banko för undersökningarne angående
de af honom ifrågaställa väg-anläggningar.
Herr Rönblad, som förordat verkställigheten af ifrågaställd kommunikation
dels tiil lands och dels på elfvar och sjöar Irån Sollefteå genom norra delen af
Jemtland lill Norrige, har hemställt, att undersökning i afseende på anläggning af en
väg, i den utaf motionären angifna riktning, från Sollefteå genom Jemtland till Norrska
gränsen måtte på allmän bekostnad varda anställd och förslag öfver kostnaderna
för denna väg-anläggning uppgjordt, samt alt Rikets Ständer måtte ingå till Kongl.
Majit med underdånig framställning i fråga om enahanda åtgärders vidtagande, för att
samma väg måtte inom Norrige fortsättas från riksgränsen lill Namsos; och har i
denna motion dessutom föreslagits, att, i sammanhang med undersökningen angående
ifrågavarande kommunikations tillvägabringande, jemväl måtte undersökas huruvida
cn jernvägs-anläggning mellan Ångennanna-elfven vid Sollefteå samt Hellgums-sjön
skulle kunna verkställas, äfvensom alt förslag öfver dermed förenade kostnader måtte
uppgöras.
Utaf Riksdags-lullmäktigen Bäckström är föreslaget, att Rikets Ständer måtte
i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj t under tiden intill nästa Riksdag täcktes,
genom Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader eller Kongl. Majlis Befallningshafvande,
ej allenast låta anställa grundlig undersökning, om några och hvilka
bland de större floderna inom Nori bottens län kunde utan allt för stor kostnad göras
llotlbara samt hvilka vägar företrädesvis borde anläggas inåt landel, utan ock låta
upprätta fullständiga planer och kostnads-förslag till de arbeten, som dervid funnes
verkställbara; samt alt Rikets Ständer derjemte måtte hos Kongl. Majit anhålla om
12
Slats-Utskotteis Utlåtande N:o 160.
aflåtandet vid nämnde Riksdag af den proposition härom, hvartill de anställda undersökningarne
kunde föranleda; och har sisthemälde motionär slutligen hemställt, att
de medel, som erfordrades för verkställigheten af hvad han sålunda föreslagit, måtte
varda af Rikets Ständer anvisade.
Såsom Utskottet anfört i den återremitterade punkten af ofvanherörda utlåtande,
har för undersökningar, inspektions-kostnader samt expenser vid allmänna arbeten ett
anslag af 18,000 R:dr Riksmynt årligen under åren 1858, 1859 och 1860, eller tillsammans
54,000 R:dr sagde mynt, blifvit äskadt i Kongl. Maj:ts nådiga proposition
om stats-verkets tillstånd och behof, utgörande denna af Kongl. Majit föreslagna
anslags-summa enahanda årliga belopp, som, från och med år 1851, varit för samma
föremål af Rikets Ständer anvisadt. Då särskildt anslag för sådana rese- och undersöknings-kostnader
samt expenser under 1840 och 1841 års Riksdag först beviljades,
blef detsammas belopp bestämdt till 6,000 R:dr Banko årligen. Vid Riksdagen
åren 1844 och 1845 höjdes detta anslag till 10,000 R:dr Banko, hvilket årliga
belopp bibehölls oförändradt vid nästpåföljde eller 1847 och 1848 års Riksdag.
1 anseende till det med hvarje år ökade antalet af arbeten, som med understöd
af allmänna medel utföras inom rikets alla delar och således måste af veder
börande
Distrikt-chefer eller andra dertill förordnade tjenstemän liesigtigas, kontrolleras
och afsynas; och då, enligt Utskottet meddelad upplysning, under nu pågående
Riksdag, till Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen inkommit en ovanlig mängd ansökningar
om bidrag af stats-medel till undersöknings-kostnader för mångfalldiga ifrågaställa
nya arbets-företag, samt åtskilliga större arbeten, som erfordra närmare tillsyn
af bemälde tjenstemän och således föranleda flera inspektions-resors verkställande,
dels under sednaste tider blifvit företagna och dels efter Rikdagens slut komma att
påbörjas, har Utskottet, med derjemte fästadt afseende å den tillökning i resekostnaderna,
som uppkommer i händelse Kongl. Majit bifaller den af Rikets Ständer
förordade förhöjning af nuvarande skjuts-legan, funnit sig ega giltiga anledningar
föreslå,
att Rikets Ständer för undersökningar och inspektions-kostnader
samt expenser vid allmänna arbeten måtte bevilja ett till 25,000
Ridr för hvart och ett af åren 1858, 1859 och 1860 ökadt
anslag, eller för dessa 5:ne år en sammanlagd anslags-summa
af Sjutiofemtusen Riksdaler Riksmynt.
Beträffande åter de af ofvanbemälde motionärer framställda förslag, angående
anvisandet af särskilda medel för undersökningars anställande och kostnads-förslags
uppgörande i afseende på nya kommunikations-ledcrs åstadkommande inom Rikets
nordligaste delar, så anser sig Utskottet icke kunna, på grund af de i motionerna
samt dervid fogade handlingar uppgifna förhållanden, bedöma hvarken beloppet af de
för
Stals-Ulskolteis Utlåtande N:o 160.
13
för dessa ändamål erforderliga anslags-summor eller de af motionärerne föreslagna
undersökningarnes relativa vigt och angelägenhet i jemförelse med de inom andra
orter ifrågaställa dylika förrättningar; hvadan och då Utskottet ej heller finner sig
kunna förorda de underdåniga framställningar till Kongl. Maj-.t. hvilka motionärerne
i sagde hänseende föreslagit, Utskottet, som förmodar, att derest det nu tillstyrkta
ökade anslaget varder af Rikets Ständer beviljadt, och Kongl. Maj:t pröfvar de utaf
motionärerne förordade undersökningar böra på allmän bekostnad verkställas, erforderliga
medel för desammas företagande icke komma att saknas, får hemställa,
att de af Doktor Nordlander, Herr Rönblad och Riksdags—fullmäktigen
Bäckström väckta motioner, angående undersökningar
om nya och förbättrade kommunikations-leder inom de inre
delarne al rikets nordligaste provinser, icke må till någon Rikets
Sländers åtgärd föranleda.
Stockholm den 40 November 4 857.
Bih till B. St. Prot. 1856 f 1857. 4- Sami 1 Afd. 3 Batid. 9 Baft
3
STOCKHOLM, tryckt tios N. Mareus, <857.
Stals-Utskollets Ulla/ande N:o 161.
1
\:o 161.
/
Ank. lili Exp.-Utsk. den 16 JSov. 1857, k!. 2 e. rn.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor, dels angående
ali skattskyldig jords friköpande från grundskatt,
dels om rättighet för egare af kronoskatte-jord
att medelst inlösande af densamma åliggande
grundräntor åt jorden bereda frälse natur, för
att af de härigenom inflytande medel antingen
bereda tillgång till jernv äg s-ar betens utförande
eller ock bilda en särskild Stat s-verket tillhörande
fond.
(I. A.)
1 dessa ämnen äro följande inom Ilidderskapel och Adeln samt Bonde-ståndet
väckta motioner till Stats-Utskottets handläggning öfverlemnade, nemligen:
l:o af Herr Grefve Gösta Posse, som erinrat, huruledes under de sednare åren
frågan om underlättandet och utvidgandet af landets kommunikationer blifvit med så
stort intresse omfattad och vigten deraf så allmänt erkänd, att man numera ej behöfde
öfvertyga någon om angelägenheten och behofvet af de ifrågaställa jernvägs-anläggningarnes
skyndsamma utförande, utan endast hade att ådagalägga och utreda möjligheten
Bih. litt R. SI. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 10 Haff. 1
<)
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 3 61.
deraf, eller, med andra ord, att tillse, hvarifrån erforderliga medel för detta stora och
vigtiga ändamål skulle anskaffas. Ehuru allmänna meningen i detta hänseende syntes
företrädesvis hafva omfattat det i andra länder redan införda s. k. statsskulds-systemet,
förefunnes dock en annan utväg, som icke medförde samma olägenheter, som den förstnämnda,
men deremot skulle utöfva ett välgörande inflytande på hela landets framtida
utveckling. Detta medel vore: “grunds kal l emes successiva kapitali seving under
loppet af 12 år och de härigenom inflytande kapitalers användande till uppbyggande
af statens jernvägarAtt detta sätt för anskaffandet af de till berörde
ändamål erforderliga tillgångar vore vida att föredraga framför statsskulds-systemet borde,
enligt motionärens åsigt, icke betviflas, enär det sednare kunde med fördel användas
endast vid de tillfällen, då öfverflöd på kapitaier i ett land förefunnes, i hvilken händelse
det visserligen skulle verka välgörande, om staten uppträdde såsom låutagare och
använde de öfverflödiga (illgångarne på sådana företag, som öfverstege den enskilda industriens
förmåga, men vore af nyttigt inflytande för landet i dess helhet. Om åter
brist på kapitaier inträffade, hvilket, enligt hvad man nogsamt fått erfara, nu vore förhållandet
i vårt land, skulle statens uppträdande såsom låutagare öka den allmänna förlägenheten
och derigenom medföra högst betänkliga följder, hvarföre en sådan åtgärd
under närvarande omständigheter ingalunda vore att lillråda, helst den af motionären föreslagna
utväg skulle bereda full tillgång lill det ifrågavarande behofvels fyllande. Om
nemligen denna kapitaliseiNig af grundskatterna beräknades efter 5 procent, skulle på
sådant sätt inflyta 120 millioner K:dr Riksmynt eller för hvarje år omkring 10 millioner R:dr,
en summa, hvarutöfver statens ärliga jernvägs-byggnader icke torde komma att sträcka
sig. Emot detta förslag kunde väl invändas, att det ej skulle blifva lättare för den enskilde
att anskaffa penningar till grundskatternas inlösande, än för staten att erhålla
dem emot sina obligationer; men motionären vore dock öfvertygad, att i det förra fället
penningar med säkerhet skulle erhållas, så vidt de funnos att tillgå, emedan det lage
uti hela den fastighets-egande allmänhetens intresse att använda alia möjligen befintliga
besparingar för ett så vigligt ändamål, hvarigenom värdet af deras jord skulle betydligen
ökas, då deremot uppköpandet af statspapper, under penninge-fatliga tider, icke kunde
för dem innebära något lockande. Af dessa skäl och då det framställda förslaget, på
samma gång som det afhjelpte ett af de vigtigaste stats-behof för det närvarande, äfven
för framtiden skulle hafva välgörande verkningar genom den högre och hastigare utveckling
af landets jordbruk, som vore att. emotse, när de nu på jorden hvilande och
ojemn! tryckande grundskatterna blifvit helt och hållet borttagne, ansåge motionären
följaktligen samma förslag i hög grad förtjena Rikets Ständers uppmärksamhet och behjertande.
2:o af Friherre Raab, Carl Adam, som under den hos Ridderskapet och Adeln,
i anledning af ofvan anförda motion förefallna öfverläggning, ehuru hufvudsakligen instämmande
uti de af (irefve Posse yttrade åsigter och gillande motionens syftning, dock
ansett densamma icke kunna på det angifna sättet bringas till verkställighet och derföre
Stals-Ulskollels Ullålande A:o 161.
3
föreslagil, afl Rikets Sländer för detia ändamål, målle meddela följande bestämmelser:
att ali jord, med hänsigt till dess skattskyldighet, borde hänföras (ill en och samma
kategori, nemligen den mest gynnade, som nu finnes; -— att den privilegierade, mest
gynnade jordens alla skatter efter tnedelmarkegångs-pris uträknades i penningar och fastställdes
för helt hemman till en summa, som kallades grundskatt; — alt jord-egare,
hvars egendom vore belastad med större skatt än grundskattens sålunda bestämda belopp,
berättigades att friköpa jorden från det öfver skjutande skalte-beloppet genom inbetalning
af deremot svarande kapital, efter de grunder och under de vilkor, som motionärens
framställning vidare innehåller, deraf Utskottet ansett sig endast behöfva omförmäla
alt kapitaliseringen af det utöfver grundskatten befintliga skattebeloppet skulle
verkställas efter 5 procent, och att jord-egare, sora ville detta belopp infria, skulle
årligen erlägga 6 procent af kapitalel, deraf 5 procent såsom raula och 1 procent till
kapitalets amortering, hvartill således skulle åtgå en tid af 40 år.
3:o af Friherre Raab, A. Ch., soto afgifvit följande förslag: att egare af krouoskattejord
måtte berättigas lösa jordeu till frälse uatur, emot erläggande af en löseskilling,
utgörande tjugu gånger det belopp, hvartill hemmanets grundskatt, efter medium
af de 10 sista årens markegångs-pris, årligen uppginge; samt alt denna löseskilling
öfverlemnades tili Riksgälds-kontorel, som egde att densamma emot pant i fast egendom
utlåna och att hålla Stats-verket den deraf inflytande räntan oförryckt tillhanda.
•
4:o af Riksdags-fullmäktigen Johan Pehrsson från Upsala län, hvilken, med
förmälan, hurusom den årliga grundskatten endast vore att anse såsom ränta å en på
jordeu hvilande ouppsägbar skuld lill staten, samt att, genom jordegaren lemnad rättighet
att medelst kapital-afbetalningar minska berörde skuld, ej allenast hans egen ställning i
betydlig mån skulle förbättras, utan äfven nödvändig jemnlikhet i rättigheter och skyldigheter
emellan all jord-egendom i landet beredas, föreslagit att full frihet måtte lemnäs
att till frälse köpa all skattejord sålunda att, jemte skatten eller den årliga räntan,
afbetalniugar till kronan å den vid jorden häftande kapital-skulden finge göras, dock
ej till mindre belopp än en procent derå, hvarigenom skatten eller den årliga räntau
småningom minskades och slutligen, då hela kapitalet blifvit till kronan inbetaldt, alldeles
försvunne; samt att af de genom berörde lösen inflytande medel borde bildas en fond,
som, ställd under Rikets Ständers kontroll, allt framgent skulle bibehållas vid sitt ursprungliga
kapital och hvaraf endast räntan, i stället för den förut af jorden utgående
grundskatten, kunde dels användas till befordrande af sådana produktiva företag, som
erbjöde säker afkastning, dels, insatta i Bank-rörelsen, befordra lättnad för handeln, manufakturerna
och andra industrigrenar; — samt
5:o af Riksdags-fullmäktigen Anders Pehrsson från Östergöthlands län, som,
under anförande huruledes det s. k. statsskulds-systemets anlitande för att anskaffa medel
till de redan påbörjade jernvägs-anläggningarnes fortsättning och fullbordande vara
förenadt med stora svårigheter för det närvarande och betänkliga följder för framtiden,
Sta Is- Ultika/tels Utlåtande S:o 161.
framställt hufvudsakligen enahanda förslag, som sist anförda motion innehåller, men med
dervid fästadt förbehåll, att de genom skattejordens friköpande inflytande medel skulle
uteslutande lill jernvägs-anläggningarne användas.
Vid behandlingen af denna fråga har Utskottet erhållit del af alla de yttranden,
hvartill ofvan anförde motioner inom bemälde 2:ne Riks-ständ gifvit anledning; hvaraf
inhemtas, att flere utaf Bonde-ståndets medlemmar instämt i de väckta förslagen om
grundskatternas kapitalisering, men att hos Ridderskapet och Adeln åtskilliga anmärkningar
deremot förekommit. I afseende å det ändamål, som, enligt hvad någre af motionärerne
anfört, utgjort den hufvudsakliga anledningen (ill deras framställningar, —
nemligen alt härigenom anskaffa medel till utförande af statens jernvägs-byggnader —
har blifvit erinradt att, dä den skattskyldiga jordens egare väl svårligen kunde åläggas
att verkställa de inbetaluingar till Stats-verket, som för jordens friköpande erfordrades
och ännu mindre att på en så kort tid som 12 år utgifva hela kapital-summan (hvarföre
ock Grefve Posse medgifvit att liden finge utsträckas tili 40 år), så skulle följaktligen,
om, såsom billigheten påkallade, full frihet Iemnades de skattskyldige att inlösa
sina räntor eller icke, de erforderliga medlen ej med säkerhet blifva att påräkna, utan
sannolikt endast mindre summor lill Stats-verket inflyta, hvadan det icke vore rådligt
att göra jernvägs-anläggningarnes utförande häraf beroende. Enär endast denna anmärkning,
enligt Utskottets tanke, tillfyllest ådagalägger att det ändamål, motionärerne åsyftat,
icke kan på detta sätt vinnas, och då för öfrigt Rikets Ständer redan beslutat
till statens jernvägs-byggnader erforderliga medel skola genom upplåning anskaffas, får
Utskottet följaktligen hemställa,
att förevarande motioner, i hvad desamma afse att bereda tillgång
för verkställandet af statens jernvägs-byggnader, må af Rikets
Ständer lemnäs utan afseende.
För Utskottet återstår således att taga i öfvervägande, huruvida de väckta förslagen
om grundskatternas kapitalisering och kronoskatte-jordens friköpande till frälse
natur — betraktade endast för sig och utan sammanhang med frågan om medels anskaffande
till statens jernvägs-byggnader — må förtjena afseende hos Rikets Ständer.
Härvid har Utskottet ej kunnat förbise, att då de i detta ämne vid föregående tillfällen
gjorda framsfällningarne hitintills icke vid något Riksmöte rönt ett gynnsamt mottagande,
men samma fråga likväl städse återkommit och synes tillvinna sig allt större uppmärksamhet,
detta förhållande häntyder på en allmän och fast grundad öfvertygelse hos den
skattskyldiga jordens egare om olämpligheten af det närvarande beskattnings-sättet, helst
de nu väckta motionerna icke kunna anses vara föranledda af begär att undandraga
sig ett billigt deltagande i de allmänna skattebördorna, enär det icke är befrielse från
skatt, som åsyftas, utan endast rättighet att genom utgifvande af en fullt motsvarande
ersättning, som skulle bereda staten samma inkomst, få friköpa jorden från de derå hvilanda
grundskatterna. Om ock Utskottet, för sin del, i öfverensstämmelse med hvad af
föregående Stals-Utskott är i detta ämne anfördt, icke kan antaga att grundskatterna i all
-
Stals-Utskoltels Utlåtande A’:o 161.
mänhet numera äro så betungande att de utgöra hinder för jordbrukets framsteg och förkofran,
kan det likväl icke bestridas, att den ojemna fördelningen af dessa skatter utgör
en lätt förklarlig anledning lill missnöje hos de skattskyldige; Och då denua ojemnhet,
enligt hvad Kommitterade för uppbörds- och redogörelse-verkets förenklande uti sitt,
den 30 April 1847, afgifna underdåniga betänkande anfört, är så betydlig, att räntebeloppen
för ett skatte-hemman inom hela riket varierar*ifrån något öfver 8 R:dr ända till öfver
183 R:dr, och att för hemman i samma ort så stora skiljaktigheter i räntebeloppen förelinnas,
som ifrån 31 R;dr 22 sk. 7 r:st. till 112 R:dr 25 sk. 2 r:st., synes det visserligen vara
önskvärd!, allett mera billigt och ändamålsenligt sätt för jordens beskattning kunde införas.
1 sådant afseende har väl ofta blifvit framstäldt, att ifrågavarande ändamål skulle kunna
vinnas genom en så beskaffad skattejemkning, hvarigenom de jordegendomar, som nu hafva
lägre ränte-belopp sig åsätta, skulle påläggas en tillökning i skatt, emot skälig ersättning för
den derigenom uppkommande minskning i egendomens värde, hvaremot de högst beskattade
skulle erhålla nedsättning i grundräntan, emot erläggande af en kapital-ersättning,
motsvarande värdet af deu efterskänkta räntan. Men utom alla de svårigheter, som
skulle möta vid verkställandet af en dylik liqvidation, hvaribland ensamt utfinnandet af
en rättvis grund för skatternas jemlika fördelning å samtliga jordegendomar ej torde
blifva den minsta, så ligger det i sakens natur, att äfven om en sådan fullt rättvis
fördelning af alla skatter å jorden kunde för närvarande åstadkommas, skulle likväl, till
följd af olika bördighet och odlingstillfällen, dessa sednares mer eller mindre kloka begagnande,
nya eller lättare utvägar till afsättning, med flera omständigheter, sora verka
på egendomars afkastning och värde, inom en icke aflägsen tidrymd åter hafva uppstått
ganska betydliga missförhållanden i skatte-beloppen vid jemförelse mellan särskilda egendomar;
i betraktande hvaraf Utskottet, för sin del, helt och hållet instämmer i den af
bemälde Kommitterade yttrade åsigt, att det icke later sig göra att med fix skatt å jordegendom
åstadkomma dess ständigt fortfarande jemlika förhållande till hvarje skattdragandes
inkomster, som likväl utgör rätta grundén för all beskattning. Om således de
städse upprepade klagomålen öfver grundskatternas ojemna fördelning och de vid hvarje
Riksmöte i detta hänseende förnyade framställningar skulle anses förtjena att af Rikets
Ständer behjertas, finnes, enligt Utskottets tanke, icke något annat sätt att för framtiden
afhjelpa dessa olägenheter — så framt icke Staten skulle helt och hållet efterskänka
denna inkomst — än att medgifva de skattskyldige rättighet att genom erläggande till
Staten af räntornas efter vissa grunder bestämda kapital-värde, friköpa jorden från grundskatt,
eller, med andra ord, grundskatternas kapitalisering.
Af de emot detta förslag vid föregående tillfällen framställda anmärkningar, har
den, som hemtats från Statens financiela förhållanden i främsta rummet tilldragit sig uppmärksamheten
och torde således här icke böra af Utskottet helt och hållet förbigås. Man
har nemligen framhållit omöjligheten för Staten att undvara grundskatterna, som utgöra
icke allenast en lill beloppet betydlig, utan äfven den under alla omständigheter säkraste
af dess inkomst-källor, då deremot de indirekta skatterna kunna till följd af tillfä!-
6
Slals-Utskollels Ullålande N:o 161.
liga förhållanden vara underkastade betydliga omvexlingar. Härvid synes dock åtskilligt
vara att erinra. Då neraligeu Stats-verkets ordinarie inkomster, på hvilka stats-regleringeu
tillförene hufvudsakligen grundade sig, under sednare tider, i ansende till de städse
vexande stats-behofven, blifvit mer och iner otillräckliga, har deraf blifvit en följd, att
de extra ordinarie inkomsterna fått en allt större betydelse och numera måste anses såsom
den hufvudsäkligaste af Statens inkomst-källor. Dä sålunda de ordinarie inkomsterna,
enligt 1810 års Riks-stat, utgjorde omkring 50 procent af hela budgeten och ännu
vid 1835 års Riksmöte nästan samma förhållande egde rum, uppgå de, enligt nu gällande
Riks-stat, till ej fullt 33 ‘/Vdels procent. Erfarenheten har dessutom visat, att
grundskatterna just lill följd af det ojemna sätt, hvarpå de å den skattskyldiga jorden
äro fördelade, ej kunnat bibehållas vid sitt ursprungliga belopp, och nästan vid hvarje
Riksmöte hafva Rikets Ständer, i anledning af derom gjorda framställningar, funnit sig
föranlåtue att efterskänka en eller annan af de skattebördor, som ansetts mest betun
gande.
Sammanlagda beloppet af ilen minskning uti de ordinarie inkomsterna, som ifrån
införandet af nuvarande statsskick, uppkommit genom sådana skatte-nedsättningar utgör
för närvarande nära 1 million Riksdaler Banko årligen. Då det nu kan med ali
sannolikhet antagas, att de ordinarie inkomsterna äfven fortfarande komma att genom dylika
eftergifter mer och mer förminskas, skulle, enligt. Utskottets tanke, i financiel! hänseende
vara för Staten fördelaktigast, att emot en fullt motsvarande kapital-ersättning afstå
fran en stats-inkomst, som i annat fall torde utan ali ersättning småningom försvinna.
Beträffande åter verkställandet af en sådan grundskatternas inlösning och de betäukligheter,
som i afseende derå blifvit framställda, kan Utskottet väl å ena sidan icke
bestrida att, så länge de från äldre tider bibehållna invecklade grunderna för beskattnings-väsendet
ännu icke undergått någon väsentlig förenkling, utförandet af en så genomgripande
förändring i jordbeskaltuingen skulle hafva medfört en alltför häftig rubbning
i de af ålder befintliga förhållanden; men sedan, i följd af de vid sednaste Riksmöten
i detta ämne fattade beslut, räntepersedlarne blifvit reducerade från ett antal af
flera hundra till endast sju inom hela riket, och då hvarje hemmans grundränta vid
skatteförenklingeus genomförande kommer att särskildt uträknas och fastställas till ett
visst belopp, anser Utskottet otvifvelaktig!, att de sålunda redan verkställda åtgärderna
skola i väsentlig mån underlätta utförandet af grundskatternas kapitalisering.
Förr än denna fråga af Rikets Ständer företages till slutligt afgörande, torde
det emellertid vara nödigt att ett fullständigt förslag uppgöres, innefattande icke allenast
de allmänna grunderna för dessa skatters inlösning, utan äfven en framställning af de
särskilda åtgärder, som för verkställandet må finnas erforderliga; men då de för Statsutskottets
behandling under innevarande Riksmöte ännu återstående ärenden ej medgifva
Utskottet att åt denna fråga egna den tid och det arbete, som för uppgörande af ett
dylikt förslag skulle erfordras och för öfrigt någon verkställighet häraf ej lärer kunna
ifrågakomma förr än efter nästa Riksmöte, enär de rörande skatteförenkliugen meddelta
Siats-Utskottets Uttalande S:o 161
7
beslut åtminstone icke före nämnde lid torde hafva vunnit allmän tillämpning, har Utskottet
ansett sig biira föreslå,
det Rikets Ständer, jemte anmälan örn de hos dem gjorda framställningar i
ändamål att bereda den skattskyldiga jordens egare rättighet att friköpa jorden
från grundskatt, emot erläggande på en gång eller under loppet af'flere
år af ett kontant belopp, motsvarande dessa skatters, efter vissa grunder bestämda
kapitalvärde, i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t, täcktes i Nåder
vidtaga de åtgärder, som för en fullständig utredning af denna vigtisa fråga
må finnas lämpliga.
Stockholm den 13 November 1857.
Reservationer:
af Herr Montgommery, R. N. G., som åberopade lnkomst-afdelniugens förslag till
utlåtande, så lydande:
“För Utskottet återstår således att taga i öfvervägande, huruvida de väckta förslagen
om grundskatternas kapitaiisering och kronoskatte-jordens friköpande till frälse natur
— betraktade endast för sig och utan samband med frågan om medels anskaffande
till Statens jernvägs-byggnader, (såsom de äfven af (vänne motionärer blifvit framställde)
— må förtjena afseende hos Rikets Ständer. Härvid får Utskottet till en början erinra,
att sistnämnda förslag, rörande endast kronoskatle-jorden, varit väckt vid flere föregående
Riksmöten, men att Rikets Ständer, med bifall till Stats-Utskottets i ämnet afgifna utlåtanden,
ansett samma förslag icke böra till någon åtgärd föranleda. Några nya skäl
eller omständigheter, som nu borde föranleda till ett annat yttrande, har Utskottet icke
funnit vara af motionärerne anförda. Den hufvudsakligaste olägenhet, som de nuvarande
förhållandena ansetts medföra, och som städse blifvit åberopad till stöd för den
påyrkade förändringen, är grundskatternas ojemna fördelning å de olika jordnaturerna.
Utskottet vill ej heller förneka, att under förflutna tider, då den lindrigare beskattade
jorden endast kunde egas af en klass i samhället, detta förhållande innebar en verklig
orättvisa. Men sedan företrädes-rättigheten att besitta privilegierad jord nu mera upphört,
och alla medborgare, utan afseende å börd eller stånd, ega lika rätt att förvärfva
jord af hvad beskaffenhet som helst, synes befintligheten af de olika jordnaturerna ej
vidare kunna vara någon samhällsklass till förfång, helst en längre tids erfarenhet redan
visat, att Sveriges allmoge ej saknat tillfälle att årligen förvärfva en betydlig del
af den privilegierade jorden. Utskottet kan för öfrigt ej inse, att egaren af kronoskattejord,
i följd af deu större grundskatten, skulle befinna sig i en ofördelaktigare ställning
än den som besitter frälsejord, enär skattens belopp alltid måste hafva ingått i bestäm
-
8 Slalv-Utfkollels Utlåtande A:o 1GU
maude! af egendomens saluvärde. Delta påstående kunde ege någon grund, i det fall
alt skatten vore i förhållande till hemmanets afkastning, allt för hög, så au den återstående
behållningen ej blefve tillräcklig för bestridandet af bruknings-kostuaden och egareus
underhåll. Men att sådant skulle i vårt land (annat än möjligen undantagsvis och
till följd af alldeles tillfälliga förhållanden) inträffa, har icke blifvit visadt eller ens uppgifvet;
och örn, på sätt en af motionärerne anfört, grundskatten betraktas såsom en hemmanets
skuld till Staten, så bör vid förevarande frågas bedömande icke heller förbises,
alt nästan alla egendomar oaktadt denna skuld till Slaten, kunnat intecknas och anses
innefatta full säkerhet för betydliga fordringar af såväl hvpotheks-föreningar, som enskilde
personer, hvilken omständighet, i förening med jordens allt mer stigande värde, nogsamt
ådagalägger, att grundskatterna ej arn särdeles betungande och icke utgjort hinder för
jordbrukets framsteg och förkofran, vid hvilket förhållande de gjorda fraraställningarne
icke kunna, från denna synpunkt, vara af behofvet påkallade.
Att åter bifallandet af de i detta afseende väckta förslag skulle för det allmäuna
medföra ganska betänkliga följder, torde lätteligen inses. Om nemligen den grundsats,
som man här vill göra gällande, — fullkomlig jemlikhet i rättigheter och skyldigheter
för all jordegendom — skulle godkännas och föranleda till grundskatternas
borttagande, kau Utskottet icke betvifla, att inom kort samma yrkande komme att framställas
i afseende å de rättigheter och skyldigheter, som grunda sig på det s. k. indelningsverket.
Enahanda skäl synas äfven härför kunna åberopas; ty om det skulle anses
utgöra en orättvisa, att ett hemman är åsatt högre grundränta än ett annat af
samma storlek och beskaffenhet, så vore det lika litet rättvist, att rustuings- eller roterings-besväret
tyngde olika på olika hemman. Men då det icke lärer vara möjligt att
åstadkomma en fullkomligt lika fördelning af dessa besvär, skulle man säkerligen äfven
i sådant hänseende påyrka rättighet för vederbörande jordegare, alt genom löseskilling
friköpa sig från berörde onera, hvilka, likasåväl som grundskatterna, kunna anses vara
en skuld till staten. Medgåfves det förra, torde det sednare svårligen kunna nekas;
men Utskottet tror sig emellertid kunna antaga, att äfven de, som önska framgång åt
förslaget om grundskatternas kapitalisering, skulle finna betänkligt att åt frågan gifva
denna utsträckning, hvartill dock den åberopade grundsatsen följdriktigt måste leda.
I öfrigt och ehuru, såsom man ofta anmärkt, grundskatterna numera utgöra
endast en mindre del af samtliga stats-inkomsterna, hvarföre deras bibehållande förmenas
vara mindre vigtig!, får Utskottet likväl härvid erinra, att just denna del är deu,
hvilken Staten under alla händelser säkrast kan påräkna, då deremot tull-afgiften och
öfriga extra ordinarie inkomster kunna, i följd af tillfälliga förhållanden, blifva underkastade
betydande omvexiingar. Det torde således icke vara välbetänkt att i främsta rummet
beröfva Staten dess säkraste iukorast-källa, helst det kan antagas, att det kapital, sorn
genom grundskatternas amortering komme att stats-verket tillflyta, skulle, såsom några
af motionärerne jemväl åsyftat, blifva användt lill jernvägs-byggnader eller andra allmänna
-
I
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 161.
9
manna företag och således inom kort lid vara förskingradt, i hvilket fall hela statsregleringen
måste grundas på tillfälliga inkomster: ett förhållande, som, enligt Utskottets
tanke, skulle medföra flera väsentliga olägenheter. Om likväl dessa betänkligheter skulle
anses icke förtjena afseende, synes dock en nödig omtanka fordra, att en af Statens
vigtigaste inkomster åtminstone icke förr må gifvas till spillo, än man förvissat sig att
den uppkommande bristen kan betäckas genom motsvarande tillökning uti de öfriga inkomsterna;
■— men Utskottet har allt. skäl att befara, alt de mångfaldiga utgifter, hvilka
för nästkommande statsreglerings-period redan äro af Rikets Ständer beslutade och än
vidare torde under delta Riksmöte ifrågakomma, skola taga i anspråk alla Statens påräkneliga
inkomster och att stats-verket icke heller för framtiden torde lemna tillgång
lill en så väsentlig minskning af dess inkomster, som ifrågavarande förslag förutsätter.
Af alla dessa skäl finnér Utskottet sig föranlåtet hemställa,
att de väckta frågorna, angående grundskatternas kapitalisering och skattejordens
friköpande till frälse-natur, ej må till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.®
Häruti instämde Friherre Leijonhufvud, B. A-, Herrar Gripensvärd, J. 0.,
Lannerstjerna, A, von Printzencreutz, B. IV., och Biskop Annerstedt, samt
Prostarne Tellbom, Melander, Malmstedt, Berlin, Holmberg och Ljunggren.
Af Riksdags-fullmäktigen Matts Pehrsson från Stockholms län, som ansåg att Utskottets
tillstyrkan bordt erhålla följande lydelse: “att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:l täcktes, under tiden intill nästa Riksdag, låta
utreda frågan, huruvida och på hvad sätt tillfälle må kunna beredas för kronoskattejordens
egare, att, då sådant af dem önskas, genom erläggandet af ett kapital, motsvarande
det efter vissa fastställda grunder uträknade värde å de hvars och ens hemman
eller hemmansdel påförda årliga och till belopp bestämda grundskatter, göra sina egande
hemman och hemmansdelar fria från skyldigheten att dessa skatter framgent utgöra,
samt alt Kongl. Majit, vid meddelandet af resultatet af denna utredning, täcktes för Rikets
Ständer framställa förslag angående sältet för de, med anledning af sålunda verkställd
skattelösen, (ill stats-verket ingående kapitalers framtida förvaltning, äfvensom angående
användandet af den genom sådana medels förräntning uppkommande årliga tillgäng.
® — Häruti instämde hufvudsakligen Herr Henschen, L. P.
Herr Bildt, D G. och Herr Doktor Gumaelius anmälde, att de ej deltagit i
behandlingen af denna fråga inom Utskottet.
Ulli. lill il. St. Prot. 1856 åf 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band, 10 Haft.
STOCKHOLM, tryckt hos J. w. Lundberg, 1857.
Stats-Utskottets Memorial JYl Kia.
N:o 162.
Ank. till Exp.-Utsk. ct. Ifi Nov». 1857, kl. i e. m.
Memorial, angående m rättelse i Stats-Utskottets Utlåtande M 148.
Vid expedierandet af Stats-Utskottets Utlåtande M 148, angående reglering
af utgifterne under Riks-statens 8:de Hufvud-titel, har genom förbiseende den felaktighet
inträffat i 32 punkten å 46 sidan, angående Utskottets förslag till lärarestat
för fullständiga elementar-läroverk på reallinien, att, i enlighet med Utskottets
Utgifts-afdelnings, af Utskottet underkända framställning, dels, bland de uppräknade
läroverken, Luleå skola i beslutet upptages i stället för Piteås, hvilken, såsom
motiveringen jemväl antyder, af Utskottet afses, dels följande tillägg: »samt att
Rikets Ständer i underdånighet hemställa om indragning af trenne lärare vid Piteå
skola» influtit, i stället att detsamma, såsom lätt inses, bordt från förslaget uteslutas;
— hvilket förhållande, som äfven upplyses af särskildt tryckta rättelser till nämnda
Utlåtande, Utskottet ansett sig böra hos Rikets Ständer vördsamt anmäla.
Stockholm den 16 November 1857.
I
Dih. till It. St. Prat. 1856 A 1857. 4 Samt. 1 A/d. 3 liand. 11 Haft.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell,
Stals-Utskollels Utlåtande N:o 463.
1
j¥:o 163.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Nov. 1857, kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående beviljandet af Statsbidrag för en kommunikationsled
mellan Asasjön i Kronobergs län samt Städerna
IVexiö och Carlshamn.
(R:gs Afd.)
Stats-Utskottet, som ansett sig böra i särskildt utlåtande behandla frågan
om det i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående Stats-verkets tillstånd och
behof, föreslagna bidrag af allmänna medel för anläggandet af kanaler mellan Asaoch
Helga-sjöarne samt Salen och Åsnen, jemte flera mindre sjöar, äfvensom en jernväg
från Almundsryd till Carlshamn, får nu afgifva detta utlåtande och dervid
först meddela följande, ur Chefernes i mellersta och södra väg- och vattenbyggnads-distrikterna,
Majorerne C. A. Olivecrona och C. G. Beijer, år 1850 afgifna
betänkande och kostnadsförslag sammanfattade uppgifter, rörande den föreslagna
kommunikations-ledens sträckning, längd och anläggnings-kostnader samt
de sjöar och vattendrag, ( som derigenom skulle komma att sammanbindas.
Från den inom Åsa och Tolgs socknar af Norrvidinge härad och Kronobergs
län belägna Asa-sjön borde, enligt bemälde Distrikts-Chefers förslag, kanaler
anläggas till den söder om samma sjö liggande Tolg-sjön och derifrån, med
fortsatt sydlig riktning, till Helga- och Bergunda-sjöarne samt från sistnämnde
sjö till vestra Wexsjön. Vidare borde kanalanläggningar verkställas mellan Bergunda-sjön
och de vester om densamma belägna Bergqvara-, Kråk- och Gemlasjöarne,
äfvensom mellan öija och Granholms-åarne samt Salen. Från Salen
borde kommunikationsleden fortsättas mot söder dels genom kanaler och dels genom
begagnande af Husby-ån till Åsnen samt från södra ändan af denna sjö
Bih. till R. St. Prol. 4S56 & 4857. i Sami. 4 Afd. 3 Band. 42 Baft. 1
Slats-Ulskottels Ullålande N:o i 63.
till Gröviksgöl och Trästenshult-sjön samt Hönshytte-fjorden, vid hvilken den
föreslagna jernvägens utgångspunkt, Almundsryd, är belägen. Jernvägen borde i
fortsatt sydlig riktning följa Mörrums-ån i dess dalgång förbi Mariebergs bruk,
hvarefter den borde ledas sydost mot Mie-ån, i närheten af Strömma fabrik, samt
vidare till stranden af Östersjön vid Carlshamn.
Längden af denna kommunikationsled skulle komma att utgöra omkring lil*
mil, nemligen från Åsa- till Bergunda-sjön och Wexiö 73,400 alnar, deraf 5,400 alnars
kanal-led, från Bergunda-sjön till Salen 25,950 alnar, deraf kanaler skulle
upptaga en sträcka af 14,850 alnar, och från Salen till sydliga ändan af de
små sjöarne söder om Asnen 80,250 alnar, deraf kanalerna skulle utgöra 6,150,
samt från Almundsryd till Carlshamn, eller jernvägslinien, 63,650 alnar och således
något mer än 31 mil. Sammanlagda sträckan af ifrågavarande kommunikation
genom sjöar och vattendrag skulle utgöra 153,200 alnar samt genom kanaler
och slussar 26,400 alnar.
Kostnaderna för de föreslagna kanal-anläggningarne samt andra dermed sammanhängande
vattenkommunikations-arbeten beräknades i ofvan åberopade förslag
till följande belopp, nemligen för komtnunikationslinien mellan Åsa och Bergunda
samt Wexiö-sjöarna, på hvilken sträcka blott 2:ne slussar med en sammanräknad
vattensänkning af 11,12 fot skulle behöfva anläggas, R:dr B:ko 126,137: —
för kommunikations-linien från Bergunda-sjön till Salen,
med 7 slussar, hvilkas sammanlagda sänkning skulle
uppgå till 60,28 fot
» » 236,998: —
för kommunikationslinjen från Salen till Almundsryd,
med 4 slussar, hvilkas sänkning skulle utgöra tillsammans
21,7 fot • .... a » 173,725: —
Summa R:dr B:ko 536,860: —
' Utöfver denna summa har dock Major Olivecrona, i anseende
till stegrade arbetslöner och ökade materialpriser, uti ett i
Augusti månad sistlidne år antecknadt tillägg å kostnadsförslaget,
beräknat, för ökade dagsverkskostnader » . 130,084: —
och för ökade material-kostnader 14,661: —
hvarjemte tillagts för beräknad lösen af den jord, som till kanalområdet
skulle erfordras, äfvensom för inlösen eller flyttning
af några vattenverk och andra byggnader  18,395: —
hvadan sagde kostnadssumma, med inberäkning af jordlösen m. m.,
borde ökas till E:dr B;ko  700,000: —
eller R:dr E:mt 1,050,000: —
Jernvägsanläggningen mellan Almundsryd och Carlshamn,
med dervid erforderliga 10 brobyggnader jemte transport-materiel
Transport 1,050,000: —
Ståls-Utskottets Utlåtande N:o 163.
3
Transport 1,050,000: —
och stationshus, skulle, enligt <let af nyssbemälde Major i slutet
af sistlidne år med hänsigt till denna jern vägs-anläggning uppgjorda
särskilda förslag, komma att kosta för hvarje mil 368,929
R:r, eller tillsammans  1.301,500: —
Summa R:dr R:mt 2,351,500: —
varande nämnde jernbana afsedd att begagnas med lokomotiv och föreslagen att
erhålla samma spårvidd som för andra sådana enskilda jernvägar är föreskrifven.
eller 4 fot. De kanal-linier, på hvilka ångbogseringsfartyg ansetts komma att
användas, hafva blifvit beräknade till en bottenbredd af 24 å 25 fot samt ett
djup under lägsta vattenytan af 3,5 fot; varande längden af slussarne å samma
linier föreslagen till 75 fot och bredden till 16 fot.
Vid den af ofvanbemälde 2:ne Distrikt-Chefer uppgjorda arbetsplan och
kostnadsberäkning hade förutsatts, att ångbogserings-fartyg endast skulle komma
att begagnas på kanallinierne mellan Asa-sjön och Wexiö samt Salen och Almundsryd,
hvarföre kanalen och slussarne å kommunikationsleden mellan Bergunda-sjÖn
och Salen i kostnadsförslaget blifvit upptagna till mindre dimensioner,
memligen kanalen till 20 fots bottenbredd och slussarne till en längd af 70 fot och en
bredd af 10,5 fot. Dock skall, enligt hvad Majoren Olivecrona vid sitt förut
omförmälda tillägg upplyst, kostnaden för denna sistnämnde kommunikations-linies
»förändring från båtleds- till ångfartygs-dimensioner» vara uti detta tillägg intagen.
Till ådagaläggande af den sålunda föreslagna kommunikations-ledens vigt
för det allmänna och behöflighet för en stor del af provinsen Småland, hafva
åtskilliga, på inhemtade officiela upplysningar eller vederbörande myndigheters
afgifna berättelser grundade, uppgifter blifvit meddelade af Bestyrelsen för det
bolag, som genom skedd aktieteckning bildat sig för att, såvida dertill erforderligt
understöd af allmänna medel erhölles, gå i författning om ifrågavarande kommunikations
tillvägabringande; och har Stats-Utskottet, sorn tagit närmare kännedom
om dessa uppgifter jemte åtskilliga andra, Utskottet äfven tillställda, handlingar,
ansett sig böra anföra några af de förhållanden, hvilka deruti uppgifvits
i afseende å angelägenheten af och trafiken på en sådan ny transportväg för de
varor, som inom Småland produceras eller från andra orter måste dit förskaffas.
Det omedelbara gagnet af denna, med hänsigt till beskaffenheten af det inre'
Smålands naturprodukter, särdeles ändamålsenliga kommunikations-anstalt, skulle
komma att sprida sig till ej mindre än 49 socknar inom Norrvidinge, Kinnevalds,
Albo, Konga och Uppvidinge härader af Kronobergs län, jemte Wexiö
och Carlshamns städer samt sydligaste delen af Vestra härad i Jönköpings län,
äfvensom Asarums och Jemshögs socknar i Blekinge. Folkmängden i alla dessa
socknar och nämnde 2:ne sfäder uppgick år 1850 till 91.949 personer och
4
Stals-Vtskollcls Ullålande N:o 163.
socknarnes hemmantal utgjorde l,584f mantal. De produkter, som från denna
vidsträckta landsort kunde afsättas och genom underlättade transporter tillhandahållas
den allmänna varumarknaden, vore hufvudsakligen slcogseffekter, spanmål
och viktualier, jemte ull och lin samt väfnader och andra alster af allmogens
husslöjder, äfvensom jern-, tegel- och pappersbrukens tillverkningar. Hela ortens
förnämsta afsattningsplats vore Carlshamn, dit betydliga qvantiteter af trävaror
och spanmål för närvarande forslades, oaktadt det besvär och de kostnader, sorn
med landt-transporterne måste vara förenade.
Dernäst vore Wexiö ortens vigtigaste handelsplats med en stark tillförsel
af kringliggande landsbygds produkter, isynnerhet vid marknadstiderna. Uti da
från denna stad mera aflägsna trakter af nämnde landsort beredde kringresande
uppköpare och der bosatte landthandlare det enda tillfälle till föryttrandet af de
varor, som orten utöfver den egna konsumtionen framalstrade, och hvilka, utom
de i anseende till transportkostnaderna oafsättliga skogseffekterna, hufvudsakligen
bestodo i ladugårdsprodukter. Enligt vederbörande Förste Landtmätares afgifna
intyg, skulle inom de socknar af Kronobergs län, som otngåfve den ifrågaställda
kommunikationslinien eller vore belägna i närheten af densamma, finnas
83.000 tunnland dels med större och mindre säljbar skog bevuxen och dels till
skogsvext tjenlig utmark, samt inom Asarums och Jemshögs socknar i Blekinge
54.000 tunnland, hvarifrån byggnadsvirke, ved och andra skogsprodukter kunde
afsättas. Den nu uppgifna skogsarealen inom Kronobergs län beräknades, efter
en återvext-tid af 100 år, kunna årligen lemna mer än 2,000 tolfter bjelkar
och timmer, nära 8,000 tolfter plank och bräder samt 9 å 10,000 famnar ved.
Utvecklingen af ifrågavarande landsorts produktions-förmåga hindrades af de svårigheter
och kostnader, som vore förenade med varuforslingen till afsättnings-ställena.
För några år tillbaka ansågs denna forsling utgöra en förmånlig binäring
för ortens allmoge; och då kunde varorna transporteras mot en godtgörelse af
8 sk. rgs skeppundet för milen. Ett förändradt förhållande hade likväl under
sednaste tiden inträdt, sedan denna allmoge börjat inse fördelarne af åkerbrukets
förbättring och till sitt verkliga värde uppskatta den behållning, som varu-forslingen
lemnade. Forsel-lönerne hade derföre mer än fördubblats och uppginge
numera till 24 sk. skeppundet och under vissa tider till skjutslegans dubbla belopp.
I händelse af forslings-kostnadernas fortfarande ökning och derest varutransporterna
härigenom ytterligare försvårades, måste industrien och rörelsen
inom orten hämmas samt dervarande näringar aftyna och fattigdomen tilltaga.
Deremot skulle, såvida billiga transportkostnader bereddes genom kanal- och
jernvägs-anläggningar, både landtmanna-näringen och allmänna industrien förkofras,
samt förökad produktion af såväl åkerbruket som ladugårdsskötsel samt nya
fabriker och ändamålsenlig vård om skogarna vara att för framtiden motse. En
naturlig följd häraf måste blifva, att godstrafiken skulle tillvexa på den nya
Slals-Ulskollcls Utlåtande N:o 163.
5
kommunikations-leden samt lemna en vida högre inkomst än den, som på grund
af nu erhållna uppgifter eller kända förhållanden kunde beräknas. Enligt hvad
de i sådant afseende socknevis uppgjorde beräkningarne visade, skulle det gods,
som för närvarande årligen fraktades mellan orterne invid eller nära intill den
föreslagna kanal- och jernvägs-linien, ega en sammanlagd vigt af 197,648 Skeppund
samt ett värde af mer än 2,650,000 R:dr R:mt. Denna sålunda beräknade ansenliga
godstrafik ansåges komma att ökas med 20 a 25 procent genom varor
från andra närbelägna trakter samt den tilltagande rörelsen å oftanämnde transportled.
För att, med ledning af gods-trafikens nu uppgifna belopp, kunna beräkna
kanal- och jernvägs-inkomsterna för hela eller vissa delar af denna transportled,
hade förbemälde Bestyrelse — som förslagsvis antagit, att, efter hvarje mil
beräknadt, kanal- och slussafgifterna komme att i medeltal för alla slags varor
fastställas till 4 öre Skeppundet på hela kanal-linien och 17 öre på jernbanan
samt 6 öre på kortare sträckor af kanal- och segelleden — låtit uppgöra en
»probabilitets-kalkyi» öfver sagde trafik och den deraf förmodade årliga inkomst,
hvaraf, bland annat, inhemtades: att från lastageplatserna eller stationerna vid
kanal-linien skulle komma att fraktas till Wexiö 27,432 Skeppund gods, för
hvilket kanal-inkomsten skulle utgöra 4,644 R:dr. Gods-trafiken från Wexiö till
Carlshamn skulle komma att uppgå till 59,280 Skeppund och afgifterna af denna
trafik på kanal- och jernvägs-linierna utgöra 50,388 R:dr, Mellan nämnde
lastageplatser samt jernvägs-stationferna och Carlshamn beräknades 155,419 Skeppund
gods komma att fraktas, samt kanal- och jernvägsafgifterna att uppgå till
122,076 R:dr, allt Riksmynt. Hela den årliga inkomsten af rörelsen på kanalerna
och jernvägen skulle, enligt åberopade kalkyl, komma att utgöra 177,105
R:dr sagde mynt, hvarigenom, efter afdrag af de till 82,715 R:dr beräknade
underhålls- och rörelse-kostnaderna, skulle uppkomma en summa af 94,390 R:dr,
hvilken kunde användas till ränta och amortering å det lån, som af statsmedlen
erhölles samt till utdelning åt aktie-egarne. Med beräkning att betalningen för
frakten å kanal- och segellederna ej skulle öfverstiga 6 öre milen för hvarje
Skeppund, samt att sluss- och kanal-afgifterna skulle fastställas till 4 och jernvägs-transporten
till 17 öre milen, komme hela kostnaden för ett Skeppund gods
fortskaffning från Åsa till Carlshamn att utgöra 1 R:dr 60 öre, hvilket belopp
skulle med mer än 5 R:dr understiga den nuvarande forlönen, 6 R:dr 36 sk.,
För effekters transporterande på hjuldon mellan dessa ställen; hvadan skogsprodukter
jemte flera andra varor, hvilkas värde icke medgåfve att en så hög fraktkostnad
för dem erlades, och derföre nu icke utgjorde föremål för transporterna,
framdeles skulle med fördel kunna från de inre delarne af Småland forslas till
Carlshamn eller Östersjökusten.
Styrelsen för Allmänna Väg- och Vatten-byggnader har uti sitt före innevarande
riksdags början afgifna general-förslag angående de arbeten, sorn styrelsen
6
Slals-Ulskoltcts Utlåtande N:o 163.
ansåg böra med statsbidrag understödjas, ånyo upptagit den transportled, hvarom
nu är fråga, samt dervid anmält, att, sedan det bolag, som för densammas åstadkommande
blifvit bildadt, beslutat Iios Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om Proposition till Rikets nu församlade Ständer om beredande af ett statsanslag
och låne-understöd, motsvarande f delar utaf de beräknade anläggnings-kostnaderna;
så hade, vid den af ökningen i dagsverks- och material-priserna föranledda
revidering och omarbetning af de först uppgjorda kostnads-förslagen, den
åsigt gjort sig gällande, att den deruti melian Almundsryd och Carlshamn föreslagna
jernbana för hästkraft, i anseende til! banans längd och den beräknade
mängden af de produkter, som skulle derpå transporteras, icke kommc att motsvara
rörelsens behof, utan borde jernvägen, genast från början, anläggas för
ångkrafts begagnande, dock med de mindre dimensioner, som vid anläggningen
af Norbergs samt Barkens och Wessmans-jernvägarne iakttagits. Efter uppgifvande
af det kostnads-belopp, 1,524,000 R:dr banko, hvartill anläggningen
af oftanämnde 131 mil långa transportled, med denna förändring i den första
planen, skulle uppgå, har styrelsen yttrat, att beredandet af* sagde kommunikation
vore i högsta grad förtjent af Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, samt att styrelsen
ansett sig i general-förslaget böra upptaga för densamma ett statsbidrag
af 900,000 R:dr banko, hvaraf 350,000 R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
för kanal-anläggningen och 550,000 R:dr såsom lån för jern vägs-byggnad
en.
I öfverensstämmelse med Väg- och Yattenbyggnads-styrelsens tillstyrkan
har Kongl. Maj:t, uti Propositionen om Stats-verkets behof, föreslagit för ifrågavarande
kanals och jernbanas anläggning ett anslag af R:dr R:mt 525,000:
och ett lån af » 825,000:
eller tillsammans Katr Runt 1,350,000:
deraf dock, enligt Kongl. Majits yttrade förmodan, endast det såsom lån föreslagna
beloppet skulle behöfva utgå under instundande Statsreglerings-period.
Med åberopande af Kongl. Maj:ts härom framställda förslag, har Grefve
Mörner, Carl, uti ett inom Ridderskapet och Adeln afgifvet yttrande, hemställt,
att, då jern vägs-anläggningen mellan Carlshamn och Almundsryd skulle kunna
verkställas under åren 1858, 1859 och 1860, men denna anläggning icke komme
att medföra den för orten påräknade nytta samt bereda erforderlig inkomst, såvida
icke segel-leden från sistnämnde ställe till sjön Salen, eller åtminstone till
Asnen, blefve samtidigt öppnad för trafiken, Rikets Ständer måtte medgifva, att,
utom låne-undérstödet, äfven hälften af den summa, 337,500 R:dr R:mt, som
anläggandet af kanal-leden mellan Salen och Almundsryd, enligt den ökade kostnads-beräkningen,
antagits komma att kosta, skulle, i händelse det finnes behöfligt,
under samma statsreglerings-period få uppbäras i afräkning å det utan åter
-
Slals-UIskoltels Utlåtande N:o H3■
7
betalningsskyldighet föreslagna stats-bidraget; hvarjemte bemälde Grefve erinrat
om vigten och angelägenheten för kanal-byggnads-arbetenas utförande, att transportleden
mellan Carlshamn och sistnämnde sjö kunde så snart som möjligt begagnas,
emedan derigenom forslingen af kalk och alunskiffer in. fl. erforderliga
materialier till de 9 slussar och andra byggnader, som skola uppföras på andra
sidan denna sjö, komme att betydligt underlättas.
Sedan Stats-Utskottet nu redogjort för det hufvudsakliga innehållet af de
handlingar och upplysningar, som blifvit Utskottet meddelade i afseende på statens
sökta medverkan för åstadkommande af en länge påtänkt och af ortens invånare
önskad kommunikation mellan ofvan uppräknade sjöar, samt denna kommunikations
utsträckning till kusten af Östersjön, åligger det Utskottet att inför
Rikets Ständer uttala sina egna åsigter rörande detta ämne; hvarvid Utskottet
anser sig böra erinra, hurusom nästan alla de rikets län, hvilka icke äro belägna
invid hafskusterna, tid efter annan blifvit dermed sammanbundna genom vatten-kommunikationer,
hvilkas anläggnings-kostnader till allra största delen äro utaf
allmänna medel bestridda. Inom rikets mellersta och sydliga delar är numera
Kronobergs län det enda inuti landet liggande höfdingedöme, som saknar en dylik
kommunikations-led för sina produkters transporterande till de vid hafskusten
befintliga handels- och stapel-orter. För detta län torde derföre en efter lokala
förhållanden och beskaffenheten af ortens hufvudsakligaste effekter lämpad utfartsväg
äfven böra beredas medelst beviljandet' af dertill ovilkorligen erforderligt bidrag
från det allmännas sida, helst den genom ett sådant bidrag åstadkomna
transport-led, enligt Utskottets öfvertygelse, bör medföra väsentligt gagn icke
endast för den vidsträckta landsort, hvars rörelse och industriela verksamhet
derigenom ofelbart komma att i märkbar mån upplifvas och förökas, utan äfven
för åtskilliga andra orter genom dit underlättad tillförsel af en mängd, förnödenhetsvaror,
likasom för hela landet genom det ökade antalet och beloppet af de
för rikets exporthandel tillgängliga och användbara artiklar. I fråga om medels
anvisande för oftanämnde kommunikations-företags utförande, anser sig Utskottet
dessutom böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet å följande härvid förekommande
förhållanden: det vidsträckta län, midtigenom hvilket den föreslagna 10
mils långa segel-leden skulle beredas, eger, med undantag af de spridda och från
hvarandra afskiljda större eller mindre sjöarne, för närvarande icke något annat
kommunikations-medel, än de vanliga landsvägarue. Visserligen kommer den
stambana mellan Malmö och Jönköping, hvars anläggning på statens bekostnad
vid sednaste riksdag beslöts och derefter påbörjats, att genomgå en del af detta
län, men i anseende till densammas aflägsenhet från de orter, som omgifva nu
ifrågavarande kommunikations-led, lära dessa orter icke komma att åtnjuta någon
omedelbar fördel af sagde jern vägs-anläggning, med mindre de genom längre och
kostsammare bibanor erhålla förbindelser med sagde stambana. Derjemte torde
8
Ståls-Utskottets Utlåtande N:o 163.
ej heller den omständigheten härvid höra förbises, att samma orters allmännaste
och betydligaste afsättnings-artiklar utgöras af skogs-produkter, hvilkas transporterande
på jernbana under en längre vägsträcka icke kan ske utan att en alltför
stor del af deras i närheten af produktions-orten egande värde medtages genom
frakt-kostnaden. Då invånarne inom Kronobergs län, hvars folkmängd för
närvarande lärer öfverstiga 145,000 personer, af ålder gjort sig allmänt kända
för synnerlig idoghet och en ihärdig arbetsamhet, skall beredandet af hittills saknade
a.fsättnings—tillfällen utan tvifvel framgent komma att utöfva ett högst välgörande
inflytande på denna befolknings ekonomiska ställning samt framkalla både
i enskildt och allmänt hänseende gagnande näringar; hvarjemte jordbruket derstädes
sannolikt skall komma att i flerfaldiga riktningar vinna en önskvärd förkofran.
I betraktande af nu antydda förhållanden och då en jernbana mellan
den ifrågaställda vatten-kommunikationens södra ändpunkt och Carlshamn bör, i
förhållande till sin längd och anläggnings-kostnad, blifva ganska fördelaktig både
för den allmänna rörelsen och för de enskilda intressenterne i detta företag, samt
utförandet deraf är ett oeftergifligt vilkor för vinnandet af de med sagde vattenkommunikation
åsyftade ändamål, anser Utskottet Rikets Ständer ega tillfyllestgörande
skäl att, för kanal- och jernvägs-anläggningen mellan Asa-sjön och nyssnämnde
stad, jemte dertill hörande arbeten, bevilja det stats-bidrag, som erfordras
för hela detta företags utförande i öfverensstämmelse med derför uppgjorda
och af Kongl. Maj:t fastställda arbetsplaner.
Beträffande beloppet af ifrågavarande Statsbidrag, hvilket, såsom Kongl.
Maj:t föreslagit, synes böra erhållas dels utan och dels med återbetalningsskyldighet,
anser Utskottet, lika med Kongl. Majit, att hälften utaf den summa,
1,050,000 Ridr Rimt, hvartill anläggnings-jemte de öfriga kostnaderna för hela
vatten-kommunikations-leden upptagits i den öfver dessa kostnader sednast uppgjorda
beräkning, och således ett belopp af 525,000 R:dr sagde mynt, bör beviljas,
att utgå i egenskap af anslag utan återbetalningsskyldighet;• dock synes härvid
det vilkor böra fästas, att, till undvikande af omlastningar, samtliga kanal-sträckorna
och alla slussarne, vid sin anläggning, erhålla sådana dimensioner, att för
den der motsedda trafiken lämpliga ångfartyg kunna på hela kommunikations-leden
begagnas. Utskottet, som ej heller funnit något att erinra emot beloppet af det
utaf Kongl. Majit till 825,000 Ridr samma mynt föreslagna låne-understödet,
hvilket belopp följaktligen något understiger tvåtredjedelar af den summa, 1,301,500
Ridr, sorn kostnadsförslaget för jernvägs-anläggningen med dertill hörande transport-materiel
och byggnader upptager, har alltså äfven ansett samma belopp böra
beviljas såsom lån för denna jern vägs-anläggnings verkställande.
Vidkommande tiden för den nu tillstyrkta anslagssummans lyftning, har Utskottet,
med afseende å de i Grefve Mörners framställning anförda förhållanden
och
Stals-Utskottels Utlåtande N:o 163. 9
oell på det vatten-kommunikationen mellan jernvägens norra slutpunkt och sjön
Salen måtte samtidigt med jernbanans öppnande för allmänna trafiken jemväl
kunna begagnas, funnit sig böra förorda denna framställning samt, i öfverensstämmelse
dermed, tillstyrka, att, i afräkning å anslaget för kanal- och slussanläggningarne
å kommunikations-linien mellan Asa-sjön och Almundsryd, ett belopp
af 170,000 R:dr R:mt likaledes måtte, i mån af arbetets fortgång, få, under
åren 1858, 1859 och 1860, utbekommas, med förbehåll, att segelleden mellan
Salen och Almundsryd är färdig till begagnande så snart jernvägen mellan
sistnämnde ställe och Carlshamn kan för allmänna trafiken upplåtas.
Hvad för öfrigt angår de vilkor och förbindelser samt andra iakttagelser,
hvilka torde böra af Rikets Ständer föreskrifvas med hänsigt till det Statsbidrag,
som lör ifrågavarande företag varder beviljadt, har Utskottet föreställt sig, att i
detta hänseende hufvudsakligen enahanda stadganden kunna och böra meddelas,
sorn de, hvilka vid sednaste riksdag beslötos och sedermera tillämpats i afseende
på det då beviljade lånet för Gefle-Dala-jernvägens anläggning. Dock anser Utskottet
räntan för de medel, som i egenskap af låne-understöd varda anvisade
till det företag, hvarom nu är fråga, böra fastställas till ett belopp, som öfverensstämmer
med de vanliga ränte-vilkoren för andra till kommunikations-anstälternas
förbättring från Riksgälds-kontoret under sednare åren utbekomna lån.
Under åberopande för öfrigt af de vid nämnde riksdag i dåvarande Statsutskotts
Utlåtande N:o 274 (sid. 32—33) anförda motiver för bestämmelserna
och vilkoren i afseende på lånet för Gelle-Dala-jernvägens anläggning, får Utskottet
alltså tillstyrka och hemställa,
att, för beredande af föreslagen kommnnikations-led medelst
kanal- och sluss-anläggningar af dc dimensioner, att för trafiken
lampliga ångbåtar kunna begagnas, från Asa-sjön inom
Norrvidinge härad af Kronobergs län genom Helga och Bergunda
m. fl. sjöar till Wexiö samt genom sjöarne Salen och
Asnen till Almundsryd i närheten af Mörrums-å, inom Kinnevalds
härad af samma län, äfvensom för anläjrgningén af
J oo o
en till begagnande med lokomotiv afsedd jernväg mellan sistnämnde
ställe och Carlshamn, Rikets Ständer måtte bevilja
och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisa ett anslag
utan återbetalningsskyldighet å 525,000 R:dr och ett lån å
825,000 R:dr, eller tillsammans En million trehundra femtio
tusen Riksdaler riksmynt, samt att, i afseende på detta Statsanslags
och låns utbekommande och användande jemte dermed
förenade vilkor och åligganden, nedanstående beslut och
' stadganden måtto varda meddelade:
Bilt. lill R. St. Prot. i 836 cf 1837. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 12 Iläft. 2
Slals-Utskottets Utlåtande N:o 162.
l:o. Alla för nämnde vatten-kommunikations- och jernvägsanläggnings
åstadkommande och begagnande erforderliga
arbeten skola, mot åtnjutande af dertill beviljadt Statsbidrag,
utföras och bekostas genom det för detta ändamål bildade
särskilda bolag; börande samma bolag åtaga och förbinda sig
att ej allenast, i öfverensstämmelse med den arbetsplan, som
varder af Kongl. Maj:t fastställd, och under iakttagande af de
för arbetenas utförande för öfrigt meddelade föreskrifter,
fullborda, utan ock sedermera för allmänna trafiken öppna
och underhålla denna vattenkommunikations-led och jernväg
efter deras hela längd.
2:o. Bolagsmännen skola genom skeende aktieteckning förbinda
sig att utaf egna medel tillskjuta hvad utöfver det beviljade
statsbidraget erfordras för fullbordandet af ej mindre
nämnde vattenkommunikations-led med dertill hörande
kanal- och sluss-byggnader, än jernvägs-anläggningen samt
anskaffningen af ali för jernvägens begagnande erforderlig
materiel; och skall aktietecknings-summan utgöra En million
Femhundra tusen Riksdaler riksmynt. Dock som en tredjedel
af det sålunda tecknade beloppet är allenast afsedd
till Stats-verkets betryggande för detta företags utförande
samt de dertill anvisade och utbetalda statsmedlens äterbekommande
i motsatt fall, så behöfva aktie-egarne, derest
sagde kommunikations-led och jernväg, genom deras försorg,
varda på föreskrifvet sätt och inom stadgad tid fullbordade,
icke erlägga denna tredjedel af teckningssumman;
kommande följaktligen aktie-egarnes ansvarighet för densamma
att försvinna efter företagets fullbordande och godkännande
vid derå skeende afsyning, hvarefter kanal-sträckorna
och slussarne samt jernvägen, med hvad dertill hörer,
böra utgöra säkerhet för ifrågavarande län. De handlingar,
som innefatta aktie-egarnes förbindelser att fullgöra
den. på grund af aktie-teckningen, dem åliggande inbetalningsskyldighet
å deras aktier, böra deponeras och förvaras
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs
län.
3:o. Bolaget bör vara bildadt och arbetet å kommunikationsleden
påbörjadt före den 1 Oktober 1858; skolande de vid
denna anläggning erforderliga arbeten sedermera oafbrutet
fortgå och utföras, så att densamma varder fullbordad och
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 163.
11
för allmänna trafiken upplåten inom förloppet af den tid,
Kongl. Maj:t vid bolagets oktrojerande kommer att bestämma;
och eger Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
att, genom särskildt af Kongl. Maj:t, på Styrelsens
förslag, förordnade sakkunnige män, utöfva tillsyn
derå, att arbetena varda i öfverensstämmelse med vederbörligen
fastställda planer utförda, samt att vid verkställigheten
godkända arbets-metoder följas och fullgoda materialier
användas.
4:o. Innan större eller mindre del af ofvanomförmälda anslagsoch
lånesummor får lyftas, bör bolaget, genom sin Direktion,
hafva till Riksgälds-kontoret aflemnat eller der företett:
a) för hela lånesumman, jemte derå upplöpande ränta, å
bolagets vägnar, utfärdad skuldförbindelse, sorn af Fullmäktige
i nyssnämnde verk godkännes och antages;
b) utaf bolaget, genom Direktionen, ingånget samt af Kongl.
Maj:t i Nåder antaget kontrakt om utförandet af kanaloch
sluss-byggnaderna samt jernvägen, jemte alla för
deras och den öfriga vattenkommunikationens begagnande
nödvändiga arbeten, äfvensom anskaffandet af den å
jernvägen erforderliga transport-materiel, i den ordning
och inom den tid arbetsplanen bestämmer;
c) bevis, att aktieteckningen, äfvensom den i ofvanstående
2:a punkt stadgade deposition af deruti omförmälda
handlingar skett för ett belopp, som åtminstone motsvarar
hälften af den föreskrifna teckningssumman;
d) bevis angående behörig verkställighet af minst 10 procents
inbetalning å alla, enligt punkten litt. c., tecknade aktier;
e) vederbörligt intyg, att arbetet inom föreskrifven tid blifvit
påbörjadt och sedermera, i öfverensstämmelse med
arbetsplanen, fortsatt; samt
f) särskild, likaledes å Bolagets vägnar, utfärdad förbindelse,
innefattande åtagande att, under all framtid och utan något
ytterligare bidrag af allmänna medel, vidmakthålla
hela denna kommunikations-led, med allt hvad dertill hörer,
i sådant skick, att den kan för allmänna trafiken
begagnas.
ä:o. Skulle bolaget genom sin Direktion åtaga och förbinda
sig att vid samma tid, som jernvägen öppnas för allmänna
trafiken, hafva fullbordat kanal- och sluss-anlägg
-
Slals-Vlskotlets Ullålande N:o 163.
ningarne jemte öfriga vid kommunikations-lerlen mellan Salen
och Almundsryd erforderliga arbeten, må, efter iakttagande
af ofvanstående härvid tillämpliga vilkor och i mån
af dessa arbetens fortgång, Etthundra sjuttio tusen R:dr
R:mt utaf den utan återbetalningsskyldighet beviljade anslagssumman
från Riksgälds-kontoret utbekommas under
nästa och derpå följande 2:ne år; men den öfriga anslagssummans
utbetalning kommer icke att verkställas förr än
efter 1860 års utgång.
6:0. Utbetalnings-terminerne för lånemedlen böra lämpas efter
antalet af de för jern vägs-anläggningens verkställande bestämda
år, så att under hvarje arbetsårs lopp motsvarande
andel af Iånesumman får lyftas; dock bör, förrän något
utöfver lånets halfva belopp utbetalas, på förut stadgadt
sätt vara styrkt, att hela aktiesumman är tecknad samt
aktie-egarnes förbindelser i afseende på denna summas utgörande
blifvit vederbörligen deponerade.
7:o. Detta lån får, utan ränta och kapital-afbetalning, innehafvas
under den för arbetets utförande afsedda tid, men
efter dess förlopp skall å hela den utbekomna Iånesumman,
inom slutet af hvarje år, inbetalas fem procent, hvaraf för
hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts, beräknas fyra
procent årlig ränta, och återstoden utgör kapital-afbetalning.
Skulle det förfallna inbetalnings-beloppet icke varda
i föreskrifven ordning erlagdt, bör derför af bolaget
utgöras Fem procent årlig ränta intill dess samma belopp
vederbörligen inbetalas.
8:0. För den händelse, att den för oftanämnde kommunikations-led
och jernvägs-anläggning fastställda arbetsplanen
icke skulle följas och derifrån, utan vederbörligen sökt och
erhållen tillåtelse, skedd afvikelse icke varder, på föreskrifvet
sätt rättad, eller i fall arbetena icke skulle i stadgad
ordning fortsättas samt inom derför bestämd tid fullbordas,
eger Kongl. Maj:t låta inställa all vidare utbetalning
af det beviljade statsbidraget samt återfordra hvad deraf
utbekommits, att, på en gång eller successivt, till Riksgälds-kontoret
inbetalas inom den tid, Kongl. Maj:t finnér
för godt i nåder bestämma. Skulle åter detta företag under
arbetstiden öfvergifvas, eller någon del af kommunikationsleden,
efter fullbordandet, icke så underhållas, att
Stals-Ulskollets Utlåtande iV.-o i 63.
13
den framgent kan begagnas, eller om betalningsskyldigheten
för det erhållna lånet icke skulle kunna af bolaget
fullgöras, komma kanal- och slussverks-anläggningarne, äfvensom
jernvägen, att hemfalla till staten, utan rättighet
för aktieegarne, att, till större eller mindre del, utaf det
allmänna erhålla ersättning för de tillskott till detta företag,
som dessförinnan blifvit af dem utgjorda.
9:o. Under byggnads-åren skall bolagets direktion, inom den
tid och till den embetsmyndighet, Kongl. Maj:t behagar
i nåder föreskrifva, årligen afgifva berättelse om arbetenas
fortgång under det nästföregångna året; börande ej
mindre förvaltningen af bolagets angelägenheter, än de afslutadc
räkenskaperna, vid årligen anställande revisioner,
granskas; uti hvilka revisioner staten bör ega att genom ett
af Kongl. Majit utsedt ombud deltaga, intilldess det af
allmänna medel erhållna låneunderstödet blifvit återbetaldt.
10:o. I den mån, jernvägen varder fullbordad och till allmänt
begagnande upplåten, skall bolaget vara skyldigt att,
emot den ersättning, som Kongl. Majit, efter vederbörandes
hörande, pröfvar skäligt bestämma, på densamma fortskaffa
trupper och allmänna posten samt ombesörja alla andra
för Kronans eller det allmännas räkning ifrågakoinmande
personal- och varu-transporter. Derjemte skall det åligga
bolaget, att, utan ersättning, medgifna anbringande längs
efter jernvägen af elektriska telegraflinier med hvad dertill
hörer.
llio. Afgifterna för passagerare- och varu-trafiken skola
utgå enligt gällande, af Kongl. Majit, efter dertill utaf bolaget
afgifvet förslag, i nåder fastställd taxa, hvilken i
allmänhet hvart femte år lämpas efter sig då företeende
förhållanden.
12:o. Skulle behållna inkomsten af trafiken på kanalerna
och jernvägen, efter afdrag af årliga inbetalningen å det
af Staten erhållna lån, öfverstiga sex procent ä det belopp,
aktie-egarne tillskjutit, ankommer på Kongl. Majit, att,
utom begagnande af den i näst ofvanstående punkt Kongl.
Majit förbehållna rätt att pröfva och bestämma de enligt
taxor utgående afgifterna, föreskrifva, huru stor del af detta
öfverskott skall till underhålls- eller ombyggnads-fond afsättas.
Slals-Utslcoltels Utlåtande N:o 163.
13:o. Bolaget är berättigadt :
a) att, efter gällande lag oelr författningar, till sig lösa och
med eganderätt besitta enskilda personer och korporationer
tillhörig jord, som för kanal- och sluss- samt
jernvägs-anläggningarne erfordras, hvilken jord dock ej
får för bolagets skuld intecknas;
b) att, utan kostnad eller årlig ersättning, undfå upplåtelse
af sådan för jernvägs-anläggningen erforderlig, kronan
tillhörig jord, som står under dess omedelbara disposition
; dock bör, när fråga är om boställsjord, eller annan
åt enskild person med åborätt eller annorledes upplåten
kronojord, ersättning derför af bolaget lemnäs, i
enlighet med hvad om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof är stadgadt i Kongl. Förordningen den
20 November 1845; skolande denna Förordnings 27 §
jemväl lända till efterrättelse i afseende på de utskylder
till Kongl. Majit och Kronan, som förut kunna åligga
den jord, hvilken bolaget kommer att till sig lösa;
e) att för kanal- och sluss- samt jernvägs-anläggningarne
kostnadsfritt begagna sådana, å Kronans egor belägna,
kalk- och stenbrott, sorn kunna vara disponibla;
d) att, för samina anläggningars verkställande och underhåll,
under de i författningarne föreskrifna vilkor, inrätta och,
på sätt tjenligast finnes, drifva erforderliga verkstäder till
förfärdigande af gjutgods, smiden, verktyg, redskap och
allehanda nödiga materialier;
e) att, uppå skeende underdåniga ansökningar, åtföljda af
bestämda uppgifter å behofvet, få, under kontroller, som
då komma att i nåder föreskrifvas, till riket tullfritt införa
de machinerier, vagnar och verktyg, hvilka vid slussbyggnads
och jernvägs-arbetet. erfordras, jemte sådana
för jernvägen behöfliga skenor (rails), lokomotiver, stående
machiner och vändplaner (turn-plates), som ej af
inhemsk tillverkning kunna erhållas emot lika billigt pris
och med samma godhet;
f) att för jernvägens anläggning erhålla arbets-biträde af
Krono-arbetskorpsen, i mån af tillgång och uppå de
vilkor, som vid sådant arbets-biträdes användande vanligen
bestämmas;
Stals-Uiskoltels Utlåtande N.o 463.
IS
«) att, för enahanda ändamål, jemväl få begagna manskap
af arméen, så vidt aftal med vederbörande om frivilligt
arbets-biträde kan träffas och trupperne icke äro af militär-tjenstgöring
eller arbete för Kronans räkning upptagna;
14:o. Bolaget skall, i alla rätts-förhållanden, som kunna
uppstå mellan detsamma och Svenska Kronan elier enskilde
medborgare, lyda under Svensk domstol och vara
underkastadt Svensk lag;
15;o. I fråga om begagnande och underhållande af ej mindre
kanaierne och slussarne än jernvägen med hvad dertill
hörer, komina slutligen de föreskrifter och stadganden,
som Kongl. Majit kan finna för godt meddela, att tjena till
ovilkorlig efterrättelse; varande bolaget och dess biträden
derjemte i allmänhet skyldige att iakttaga och fullgöra
hvad, med hänsigt till den staten tillkommande vård öfver
kommunikations-leden och tillsyn öfver trafiken derpå,
kan varda i vederbörlig ordning föreskrifvet.
Stockholm den 16 November 1857.
Rese r v a tio n e r:
af Herrar A. IF. Björck, G. Falhem, C. C. Hörnstein och G. P. Rönblad.
16
Stats-Uskoltels Utlåtande N:o 15i.
HT:o 164.
Ank. till Exp-Utsk. d. 17 Nov. 1857, kl. 11 f. m.
Memorial, angående beräkningen af den erforderliga tillökningen
i anslagen för de 5:ne Artilleri-regementena samt Artil
leri-batteriet
i Norrland.
(U. A.)
Genom Rikets Ständers bifall till Stats-Utskottets hemställan i 23 punkten .
mom. f. af Utlåtandet N:o 71, beträffande regleringen af utgifterna under Rjks
statens
4:de Hufvud-titel, har den åt 237 vid Artilleriet anställde under-office
rare,
trumpetare m. fl. nu i stat anslagna oindelta spanmål, 711 tunnor, blifvit
indragen i sammanhang med regleringen af underbefäls-lönerna, hvilka, på sätt
Statsråds-protokollet för den 14 Oktober 1850 (Bil. N:o 3 sid. 11 till Kongl.
Propositionen N:o 1) förmäler, skulle hädanefter komma att till hela beloppet
utgå i penningar; varande på sådan grund artilleri-regementenas anslag af oin(ield
spanmål minskadt med nyssberörda 711 tunnor.
Emellertid har Utskottet erfarit, att den i sagde punkt och mom. af Utlåtandet
N:o 71 jemte dertill hörande tabell N:o 12 af Utskottet uppgifna erforderliga
tillökningen för regleringen af lönerne vid artilleriet vore felaktig i så
måtto, att deruti icke inberäknats ersättningen åt underbefälet för den oindelta
spanmålen, hvilken vid tillämpningen af de nya lönings-staterna skulle detsamma
frångå.
Utskottet får här nedan redogöra för tillkomsten af detta misstag.
Uti högstberörde Kongl. Proposition (Bil. N:o 3 Tab. Litt. I) uppgifves den
nuvarande aflöningen för t. ex.:
1 Styck
-
Slals-Vtskollcts Ullålande N:o 164.
17
1 Styckjunkare till 480 R:dr Runt
deruti äskas en tillökning af  320 — —
så att hans lön biet ve 800 R:dr Runt.
Då emellertid förstnämnde summa 480 r:dr utgöres dels af 450 r:dr penningelön
och dels af 3 tunnor oindeld spanmål, upptagne i värde, ä 10 r:dr
tunnan, till 30 r:dr, men denna spanmål nu mdragits, så följer häraf att erforderliga
tillökningen för regleringen af cn Styckjunkare-lön blifver icke 320 r:dr,
såsom Utskottet först uppgifvit, utan 350 r:dr.
Med anledning häraf och enär Rikets Ständer godkänt Utskottets förslag
hvad angår de blifvande lönebeloppen för under-officerare m. 11. vid artilleriet,
får Utskottet hemställa,
att den förut uppgifna kontanta tillökningen i anslaget för
Svea, Götha och Vendes artilleri-regementen må förhöjas med
en mot indragne 711 tunnor lönings-spanmål, å 10 r:drr:mt
för tunnan, svarande summa af 7,110 r:dr samma mynt.
Enär af enahanda orsak det i samina punkt och mom. af Utlåtandet N:o
71 uppgifna behöfli(ga beloppet till fyllnad i aflöningen åt artilleri-batteriet i Norrland,
hvilken aflöning bestrides af Norrbottens Ilästjägare-sqvadronsfond, jemväl
är i så måtto för ringa beräknadt, att deruti icke ingått ersättningen för 9
tunnor spanmål, ä 10 r:dr ruut tunnan, anslagne, jemte kontanta löner, åt batteriets
3:ne under-officerare, får Utskottet, då denna spanmål icke bör uti den
nya aflönings-staten förekomma, hemställa,
att, till aflönings-fyllnad för artilleri-batteriet i Norrland,
ytterligare 90 r:dr runt må från berörde fond få årligen utbetalas.
Stockholm den 16 November 1857.
Bih. lill R. St. Prot. 1856 8j 1857. i Sami. 1 Afd. 3 Band. 12 Haft.
d
18
Slats -Utskottets Utlåtande N:o 165.
M:o 165.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Nov. 1857, kl. 6 e. m.
Utlåtande i fråga om löne -förbättring för Krigs-Hof-rättens civile
embete- ock tjenstemän m. fl.
(U. A.)
I sitt Utlåtande N:o 42, angående regleringen af utgifterne under Riks-statens
Ändra Hufvud-titel, hade Stats-Utskottet, beträffande det af Kongl. Majit afgifna
Nådiga förslag till ny lönestat för Kongl. Krigs-IIof-rätten, förklarat, att
yttrande i detta ämne skulle af Utskottet framdeles meddelas, sedan en annan,
vid innevarande riksdag väckt, fråga om bemälte Ilof-rätts indragning blifvit af
Rikets Ständer pröfvad.
Denna sednare fråga är ock sedermera behandlad på det sätt, att Rikets
Ständer, jemlikt underdånig skrifvelse af den 8 sistlidne April, anhållit, att Kongl.
Majit behagade, efter ärendets utredning, taga i Nådigt öfvervägande, huruvida
ej Krigs-Hof-rätten måtte kunna indragas och de mål, som nu tillhöra denna
domstol, på de öfriga Hof-rätterne öfverflyttas med iakttagande af hvad för dylika
måls behandling i Konungens högsta domstol är föreskrifvet.
Då Utskottet nu går att afgifva yttrande i den uppskjutna frågan angående
löne-regleringen för Krigs-Hof-rätten, för hvars tillvägabringande Kongl. Majit uti
Sin Nådiga Proposition om Stats-verkets tillstånd och behof äskat en anslagsförhöjning
af 3,294 Ridr 50 öre jemte en tjenstemans uppförande å allmänna Indragnings-staten
med dess nuvarande löne-inkomster, får Utskottet dervid anföra, att,
enligt den af Kongl. Majit föreslagna Allönings-stat, som återfinnes å 24 sidan
i bilagan Nio 1 till högstberörde Nådiga Proposition, skulle utom lönernas för
-
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 46S.
19
höjande till der utförda belopp för nämnda domstols civile embets- och tjenstemän
jemte vaktbetjente, den förändring af personalen ega rum, att Notarietjensten
indroges och nuvarande innehafvaren deraf uppfördes å allmänna Indragnings-staten
till åtnjutande af ett Notarie-aflöningen med Ijuspenningarne motsvarande
belopp af 1,344 R:dr, dock med skyldighet för honom att fortfarande förrätta
de till befattningen nu hörande görömål, hvaremot vid Notariens afgång
de begge Kanslisterne utan särskild ersättning borde öfvertaga till fördelning
sig emellan de åligganden, som Notarien för närvarande tillhöra; och som Hofrättens
nuvarande anslag utgör 9,556 R:dr 50 öre, men den föreslagna staten
upptager en summa af 12,850 R:dr, erfordrades således ett tillskott af 3,294
R:dr 50 ören jemte det förenämnde 1,344 R:dr för Hof-rättens Notarie å Indragnings-stat
uppfördes, men deremot komme det särskilta anslag, hvarifrån ljuspenningar
för personalen nu utgå, att minskas med 270 R:dr och spanmåls-beräkning
under lönerne att icke vidare ega rum.
Sedan Rikets Ständer, såsom ofvan är nämndt, hos Kongl. Majit gjort underdånig
framställning angående indragning af Kongl. Krigs-Hof-rätten, anser
Utskottet vid sådant förhållande mindre lämpligt, att en förändrad löne-stat för
detta embetsverk nu fastställes. En dylik indragning, i fall densamma beslutas,
kan dock icke före nästa riksdag komma till verkställighet, hvarföre rättvisa och
billighet fordra, att, med hänsigt till den ökade lefnads-kostnaden, ifrågavarande
personal inom nämnda Hof-rätt, lika med andra stater, får under tiden tillgodonjuta
någon förbättring af deras nuvarande löne-vilkor. I sådant afseende torde
rättast vara, att för nästa statsreglerings-period en viss summa ställes till Kongl.
Majrts Nådiga disposition, att för ändamålet användas. Och då Utskottet antager,
att ett belopp af 2,500 R:dr årligen bör blifva härför tillräckligt, hemställer
Utskottet,
att, jemte bibehållande af nuvarande anslag för KrigsHof-rätten,
en summa af 2,500 R:dr R:mt årligen under
nästa statsreglerings-period må ställas till Kongl. Maj:ts
Nådiga disposition, att användas till löne-förbättring för Hof,
rättens civile embets- och tjenstemän jemte vaktbetjente.
Kommande i följd häraf frågan om en tjenstemans uppförande å Allmänna
Indragnings-staten med sina nuvarande löne-inkornster att förfalla.
Stockholm den 16 November 1857.
20
Stais-UUkollels Utlåtande N.o 16 8.
Reservationer:
Af Hörr Lilliehöök, B.: »Då det synes billigt att de i Kongl. Krigs-Hof
rätten
anställde personer må komma i åtnjutande af en tillfällig Iöne-förhöjr
ning i likhet med hvad för öfrige tjenstemän blifvit beviljad t. men Utskottet härtill
anvisat endast 2,500 R.dr, hvilken summa icke lemnar tillgång till sådan
löne-förhöjning för Ilof-rättens civile tjenstemän, som jag anser böra dem rättvisligen
tillkomma, så har jag inom Utskottet yrkat summans förhöjning till
3,000 R:dr, helst som lönen för Notarien, hvilken Kongl. Maj:t föreslagit att
öfverflyttas på Indragnings-stat, fortfarande skall utgå af de för Hof-rättens stat
uppförde medel.»
Häruti instämde Herr Gripensvärd, J. 0.
Af Herr Bildt, D. G., som yrkade, att en summa af 3,000 R:dr skulle
ställas till Kongl. Maj:ts disposition för att användas till löne-förbättring åt Krigs
Ilof-rättens
civile embets- och tjenstemän, med förbehåll att af denna summa de
belopp företrädesvis skulle utgå, som erfordrades för att fylla lönerne för de juridiskt
bildade embets- och tjenstemännen till de belopp, som Kongl. Maj:t föreslagit,
nemligen för Krigs-IIof-r-ätts-rådet till 4,500 R:dr och för Krigs-fiskalen
till 2,500 R:dr.
I denna reservation instämde Herrar Björnstjerna, J. M., och Törnebladh, G.
Af Prosten Holmberg och Herr Murén, hvilka ansågo att Krigs-Hof-rättsrådet
borde erhålla i lön 4,500 R:dr årligen lika med yngre Hof-rätts-råd i
de andrå Hof-rätterna.
Af Herr Henschen och Ola Månsson från Christianstads län, hvilka yttrade
den mening, att, sedan Rikets Ständer beslutat en underdånig framställning angående
Krigs-Ilof-rättens indragning, någon förhöjning i dess stat icke borde beviljas,
helst Rikets Ständer af samma anledning vägrat dylik förhöjning för befälet
vid Lifbevärings-regementet.
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 166.
21
\:o an».
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Nov. 1857, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående föreslagen pension för t. f. Kamereraren vid
f. d. General-assistans-kontoret, G. Grundén.
(R:gs Afil.)
Med åberopande af en under 1834 och 1835 års Riksdag utaf åtskilliga
tillförordnade tjenstemän vid det år 1832 indragna General-assistans-kontoret gjord,
men icke bifallen, ansökning om erhållande af något lämpligt årligt understöd
intilldess de kunde inom Riksgälds-kontoret eller något annat Rikets Ständers
verk varda använda, har Ilerr af JFetterstedt, Ludvig, uti en hos Ridderskapet
och Adeln väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion, föreslagit, att den ende
ännu qvarlefvande af dem bland desse sökande, som hvarken erhållit pension
eller någon befattning i det allmännas tjenst, Kamereraren G. Grundén, hvilken,
enligt motionen bilagdt tjenstebetyg, på det mest berömliga sätt under 10 års
tid, eller från 1816 till 1832, tjenstgjort i General-assistans-kontoret och derstädes
vid verkets upplösning innehade Kamererare-tjenst, ehuru han, till följd af 1818
års riksdagsbeslut, endast erhållit ett tills vidare gällande tjensteförordnande, måtto
under sin återstående lifstid tillerkännas en årlig pension af 500 r.-dr b:ko, att
utgå från och med nästa statsreglerings början; varande, till stöd för denna framställning,
af motionären anfördt: att Grundén redan år 1819, och således blott
ett år efter sagde riksdagsbesluts tillkomst, blifvit förordnad till ordinarie Kammarskrifvare;
att han bland alla ofvanbemälde sökande innehade det äldsta för
-
22
Stats-Utskottcts Utlåtande N:o 166.
ordnandet; att han icke åtnjöte något slags understöd och icke egde någon utsigt
till framtida bergning; samt att han efter en lång tids tjenstgöring, utan
eget förvållande, blifvit skiljd från Rikets Ständers tjenst och numera vid en
ålder af 58 år och med minskad arbetskraft saknade nödtorftig utkomst för sig,
hustru och barn. Dessutom har motionären erinrat om de af Rikets Ständer vid
1840 och 1841 års riksdag beviljade pensioner för alla likaledes med blott förordnanden
försedde tjenstemän vid den derefter upplösta Kongl. Nummer-lotteriinrättningen.
Enligt hvad Stats-Utskottet af handlingarne för 1817 och 1818 samt 1828,
1829 och 1830 års riksdagar inhemtat, beslöto och förordnade Rikets Ständer
vid den förra riksdagen, att, på det General-assistans-kontorets då ifrågasatta
upplösning måtte, med hänsigt till expektans-lönerna, kunna försiggå under
den minsta möjliga gravation för det allmänna, borde Fullmäktige i Rikgäldskontoret,
under hvilkas öfverstyrelse förstnämnde verk var stäldt, tills vidare endast
efter provisionela förordnanden låta förrätta de tjenster, hvilka då vore eller
dädanefter blefve lediga, så att de för dessa tjenster anslagna löner vid tjenstgöringens
upphörande kunde ovilkorligen komma att indragas, hvarefter Rikets
Ständer vid den sednare riksdagen vägrade bifall till en hos Kongl. Majit i underdånighet
gjord och till Rikets Ständer öfverlemnad ansökan af åtskillige tillförordnade
tjenstemän vid meranämnde verk, att, vid dess upplösning, varda försedda
med expektans-löner; och förklarade Rikets åren 1834 och 1835 församlade
Ständer sig ej heller finna skäl bifalla den då förnyade, i förevarande motion
omförmälda, anhållan om ett årligt understöd för en del af dessa tjenstemän.
Oaktadt Rikets Ständer sålunda under ofvannämnde riksdagar förklarat de
vid f. d. General-assistans-kontoret anställde tjenstemän, som endast på grund
af erhållna förordnanden tills vidare innehaft och bestridt sysslor vid sagde verk,
efter dess upplösning icke Vara berättigade till något så beskaffadt understöd
af allmänna medel, som nu blifvit föreslaget för tillförordnade Kamereraren derstädes
Grundén, anser Utskottet likväl de för honom förekommande behjertansvärda
omständigheter icke böra lemnäs utan afseende, helst han, efter att under
en längre tid hafva med hedrande vitsord tjenstgjort vid ett verk, hvars upplösning
ännu ej var af Rikets Ständer beslutad, då han der först anställdes, icke
erhållit någon annan befattning i det allmännas tjenst och, såsom motionären
uppgifvit, är den ende ännu qvarlefvande bland de tjenstemän vid f. d. Generalassistans-kontoret,
som vid detta kontors verkställda upplösning hvarken i nehade
tjenst vid annat allmänt verk elier kom i åtnjutande af antingen pension eller
expektans-lön. Utskottet tär derföre, under åberopande af ej mindre de utaf
motionären anförda förhållanden, än de flera af Rikets Ständer under sednare
riksdagar meddelade beslut i fråga om de vid indragna embetsverk anställde
tjenstemäns pensionerande, tillstyrka,
Stals-Ulskoltels Ullålande N:o 166.
23
att förre tillförordnade Kamereraren vid f. d. Generalassistans-kontoret,
G. Grundén, måtte erhålla ett årligt understöd
af Sex hundra R:dr R:mt, samt att detta understöd
måtte till utgående från och med 1858 års början få uppföras
å Riksgälds-kontorets pension s-stat.
Stockholm den 20 November 1857.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
Stats-Utskottets Utlåtande Jtf 167.
1
N:o 167.
Ank. till Exp.-TJtsk. <3. 23 Nov. 1857, kl. 1 e. m. i
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
Hufvudtitei.
(u. a.) ;
Af Nionde Hufvudtitelns 2:ne afdelningar fastställdes den ena, eller Pensionsstaterna,
vid sistlidne riksdag till 296,073 R:dr 16 sk. Banko, eller 444,110 R:dr
Riksmynt. Den andra afdelningen, innefattande Allmänna Indragnings-staten, beräknades
vid sednastc statsreglering förslagsvis till 333,386 R:dr 32 sk. B:ko, eller
500,080 R:dr Rimt, deruti inbegripna indelta räntor, upptagna efter kronovärdi till
810 R:dr 47 sk. 6 r:st, men efter markegång på förslag till 5,359 R:dr 36 sk.
9 rist., samt 41 T:r 15 kappar indeld och oindeld spanmål, utgörande, efter 6 R:dr
32 sk. tunnan, 276 R:dr 22 sk. banko.
Venst ons-s ta terna.
1:o. I afseende å Pensions-staterna är af Kongl. Majit annan förändring icke
ifrågasatt, än den, att, då det till pensioner åt civile embets- och tjenstemäns i fattigdom
efterlemnade enkor och barn från 9:de hufvudtiteln utgående anslag. 25,000
Ridr Banko, eller 37,500 Ridr Rimt, under en längre tid visat sig otillräckligt för
en af behofvet påkallad förhöjning och mera ändamålsenlig fördelning af pensionsunderstöden,
berörde anslags-summa måtte ökas med 7,500 Ridr Rimt.
Uti en från Ridderskapet och Adeln till Utskottets handläggning remitterad motion
har deremot Herr Sandströmer, A. P., jemte det han erinrat om Statens förbindelse
att åt sina tjenares behöfvande enkor och barn lemna sådan hjelp, hvariBih.
till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 13 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
genom de åtminstone skyddades mot nöd, fästat uppmärksamheten å otillräckligheten
af så väl nyssnämnde för civile embets- och tjenstemäns efterlefvande familjer afsedda
anslag, som det för militäre embets- och tjenstemäns samt under-officerares enkor
och barn till 25,000 R.dr B:ko å 9:de hufvudtiteln uppförda anslag och huru litet
båda anslagen uppfyllde ändamålet, synnerligast under nuvarande förhållanden, då, i
anseende tili högst betydligt stegrade priser å de flesta lefnadsförnödenheter, derifrån
utgående pensions-understöd sjunkit till en sådan obetydlighet, att desamma inom
flera klasser icke ens motsvarade hvad ett fattighjon åtnjuter, ehuru dessa understöd
ofta måste påräknas såsom hjelp, för både enka och barn; och då motionären
ansett att, om någon verklig hjelp skulle kunna omförmälda pensionstagare beredas,
en betydligare tillökning i Statens bidrag måste ega rum, har han föreslagit, att
hvartdera af de ofvannämnde pensions-anslanen måtte höjas till åtminstone 60,000
R:dr R:mt.
Utskottet har tagit dessa frågor i öfvervägande; men då, hvad motionärens
framställning angår, densamma saknar den närmare utredning af förhållandena, som
erfordras för att bedöma, i hvilken mån pensions-tagarne genom de begärda anslagsförhöjningarnes
beviljande skulle komma i en förbättrad ställning, har Utskottet, i
ärendets så beskaffade skick, ansett sig icke böra föreslå anvisandet af större belopp,
än hvad Kongl. Majit för ifrågavarande föremål äskat, hvadan Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer, ulan afseende å Herr Sandströmer framställning,
endast må bifalla hvad Kongl. Majit uti berörde hän
seende
behagat äska och föreslå.
2:0. Vid 1850 och 1851 års riksdag medgåfvo Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 13 Augusti det sednare året, att de vakans- och förslagsliggetidsbesparingar,
hvilka dittills vid inträffande ledigheter af tjenster tillfallit Civilstatens
pensionskassa, Arméens pensionskassa och Amiralitets-Krigsmanskassan, finge upphöra,
samt beviljade, såsom bidrag till ersättning för den förmån, hvaraf dessa
kassor genom förändringen skulle gå i mistning, ett årligt anslag af 5,000 Ridr
Biko, att till Kongl Majits disposition å 9:de bufvudtiteln uppföras. I enlighet med
hvad Rikets Ständers år 1855 församlade Revisorer anmärkt, har detta anslag,
sannolikt genom miss-skrifning, blifvit i Riks-staten oriktigt benämndt ersättning för
minskade löne-mnehåUmngar, i stället för ersättning för mistade löne-innehållningar.
Utskottet tillstyrker,
att, på sätt i bifogade tabell (JV3 2) ock skett, denna rättelse
i den nya Riks-staten iakttages.
3:o. Beträffande den, efter hvad redan i Utlåtandet M 71, angående regleringen
af utgifterne under 4:de hufvudtiteln, förmäles, af Kongl. Majit till Rikets
Ständers bepröfvande öfverlemnade fråga, att fyllnaden i vederlaget för de upphörda
Stals-Utskottets Utlåtande M 167.
3
vakans- och liggetids-besparingarne, uppgående för Arméens pensionskassa till 9,587
R:dr och för Civilstatens till 215 R.dr, eller tillhopa 9,802 R.dr R:ko, hvilken utgift
nu drabbar nämnda hufvudtitels besparingar, skulle särskilt anvisas medelst
tillökningar i de för kassorne å 9:de hufvudtiteln uppförda ersättnings-anslag, vill
Utskottet framdeles, sedan samtlige de förstnämnde hufvudtitel tillhörande frågor
blifvit af Rikets Ständer slutligen pröfvade, meddela yttrande i ämnet.
4:0. Uti sitt Utlåtande JV2 155 har Utskottet tillstyrkt, alt det å 9:de hufvudtiteln
uppförda ersättnings-anslag till Wadstena Krigsmanshuskassa för de till
Stats-verket indragna rusthålls- samt en-per-mille-afgifter, utgörande nu 144,766
R:dr 32 sk. Banko, eller i Riksmynt 217,150 R:dr, måtte förhöjas till 246,100
R:dr sistnämnde mynt.
Denna anslags-förhöjmng är å bifogade tabell (JVs 2) iakttagen, likväl med
den minskning af 9,000 R:dr R:mt, som, enligt Utskottets uti punkten 3 morn k
gjorda, ehuru af Rikets Ständer ännu ej slutligen pröfvade, hemställan, skulle
ega rum till följd af kassans befrielse från det derifrån med nyssnämnda belopp
nu utgående bidrag till Kongl. Krigs-kollegii aflöning.
5:o. Likaledes har det å hufvudtiteln uppförda enahanda ersättnings-anslag till
Amirälitets-Krigsmanskassan, 21,366 R:dr 32 sk. Banko, eller i Riksmynt 32,050
R:di\ blifvit, i enlighet med Utskottets tillstyrkande i förutnämnde Utlåtande JV° 155,
å tabellen JVs 2 upptaget till förhöjdt belopp af 43,100 R:dr sistnämnde mynt.
Allmänna iMlratpiings-statcn.
(Se tabellen M 1).
Beträffande regleringen af allmänna Indragnings-staten, hafva, i följd af dels
Kongl. Maj:ts nådiga propositioner, dels enskilde motioner, nedannämnde förändringar
ifrågakomma.
6:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att den rättighet, som, enligt gällande författningar,
tillkommer civile ernbets- och tjenstemän i allmänhet, att, när de uppnått
70 års ålder och varit i 30 års oafbruten tjenst, eller, när de uppnått 65 års ålder
och varit i tjenst omkring 40 år och förete läkare-betyg om försvagad helsa, undfå
afsked med hela lönens bibehållande på allmänna indragnings-staten, måtte, hvad pensions-beloppet
angår, för dem, som komma att uppbära förhöjda löner utöfver
3,000 R:dr Riksmynt, så inskränkas, att för löner
å 3,500 eller 4,000 R:dr pensionen skall utgöra 3,000 R:dr
» 4,500 eller 5,000 R:dr  4,000 »
» 6,000
4,500 »
» 7,000
6,000 »
» 8,000 eller 9,000
7,000 »
» 12,000 och derutöfver  8,000 »
4
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
Första frågan, som, med anledning af högstberörde nådiga framställning, torde
böra tagas i öfvervägande, är den, huruvida en definitif pensions-stat nu bör uppgöras,
eller om pensioneringen endast provisionelt bör ordnas för nästa statsregleringsperiod;
men då Rikets Ständer i allmänhet redan förklarat, att de löne-förhöjningar,
hvilka vid denna riksdag blifva beviljade, afse blott den tid, som nästa statsreglering
kommer att omfatta, anser Utskottet, för sin del, det icke heller vara lämpligt att
pensions-beloppen nu för längre tid bestämmas, utan hemställer,
att här nedan föreslagna pensions-reglering må ega tillämpning
endast på de embets- och tjenstemän jemte vaktbetjente, hvilka
under nästa statsreglerings-period erhålla afsked.
Vidkommande åter Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, så vidt detsamma afser sjelfva
pensions-beloppen, har Utskottet, lika med Kongl. Maj:t, funnit billigt, att de tjenstemän,
som från och med blifvande stats-reglering i årlig aflöning erhålla 3,000 R:dr
eller derunder, må, när de tillika uppfyllt de för pensions åtnjutande föreskrifne vilkor,
vid afskedstagande uppbära en hela afföningsbeloppet motsvarande pension,
hvaremot, då i afseende å Kongl. Maj:ts nådiga förslag i öfriga delar någon bestämd
plan icke synes vara följd, Utskottet ansett det blifva mest ändamålsenligt om vid
bestämmandet af pension för dem, som ega högre aflönings-vilkor än 3,000 R:dr,
en viss procentberäkmng lägges till grund. I detta fall har Utskottet föreställt sig,
att 80 % eller |:delar af den aflöning, embets- och tjenstemannen under tjenstetiden
åtnjuter, borde få af honom vid afskedstagandet bibehållas, enär på detta sätt både
Staten och löntagaren utan tvifvel skulle beredas ömsesidiga fördelar. Slaten kunde
nemligen, genom den tilldelade pensionen och deraf föranledda hastigare omsättning
af tjenstemanna-personalen, påräkna yngre och kraftfullare personer för det allmännas
tjenst, och tjenstemannen åter skulle, då han blott finge vidkännas 20 % minskning
i sina löneförmåner, sannolikt finna sig hugad och med sin fördel förenligt att
frånträda en tjenstgöring, hvars fordringar han på äldre dagar icke förmådde nöjaktigt
uppfylla. Också borde denna beräkning, enligt Utskottets lanke, iakttagas intilldess
pensionen uppgår till 8,000 R:dr, men utöfver detta belopp, hvilket synes
vara någorlunda tillräckligt att bereda utkomst äfven för dem, som innehaft högre
embeten, skulle aldrig någon pension kunna utsträckas.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter föreslår Utskottet,
att för de i Kongl. Maj:ts Proposition afsedda civile embets- och
tjenstemän jemte vaktbetjente, som från och med 1858 års
början söka och erhålla afsked, pensionerna sålunda bestämmas,
att de, hvilka uppbära i lön 3,000 R:dr eller derunder, häruti
inbegripen den löneförhöjning, som vid innevarande riksdag blifvit
eller blifver beviljad, undfå hela beloppet i årlig pension,
men att för dem, som åtnjuta mera än 3,000 R:dr, pensionen
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
utgår med åttatio procent eller fyra femtedelar af total-summan,
dock så, att den årliga pensionen icke i något fall må kunna
öfverstiga 8,000 R:dr, allt Riksmynt.
På det emellertid vid tillämpningen häraf de, som i årlig aflöning åtnjuta öfver
3,000 R:dr R:mt, men mindre än 3,750 R:dr, icke må genom den nu föreslagna
procent-beräkningen vid afskedstagandet blifva lidande, hemställes,
att, såsom förklaring af berörda stadgande, må införas, att äfven
desse icke kunna undfå pension till lägre belopp än 3,000
R:dr samma mynt.
7:o. Vidare är af Kongl. Maj:t föreslaget, att Landshöfdingar, hvilkas pension
nu är bestämd till 4,500 R:dr, med vilkor att de innehaft embetet minst 5 års tid,
må, under enahanda förbehåll, erhålla i pension 6,000 R:dr; att likväl här ofvan omförmälda
reglering af pensionsrätten ej må för nuvarande Justitie-kansleren och de
2 äldste nuvarande Revisions-sekreterarne verka till minskning i den högre pensionsrätt
desse redan ega; att Sekreterarne i Svea och Götha Hof-rätter samt Advokatfiskalerne
i förstnämnde Hof-rätt och i Kommers-kollegium, hvilka, med afseende å
sportelinkomster, upptagits till erhållande af lägre löner, än för deras vederlikar i Rikets
öfrige kollegier blifvit föreslagne, måtte, detta oaktadt, undfå i pension 3,000
R:dr, äfvensom Aktuarien i Götha Hof-rätt, af enahanda skäl, 2,500 R:dr, samt att
pensions-beloppen må förhöjas
för Landssekreterare och Landskamrerare
» Landträntmästare och Kronofogdar
» Häradsskrifvare
» Länsmän
» Förste Landtmätare ......
» Kommissions-landtmätare från ungefär
samt bestämmas för Länsbokhållare .
1,800
till 3,000
R:dr
1,200
» 2,000
»
900
» 1,500
»
300
» 500
»
1,200
>, 1,800
505
» 900
»
» 800
»
Vid öfvervägande häraf har Utskottet funnit sig böra till bifall förorda Kongl.
Maj:ts i ofvanberörde hänseende gjorda nådiga framställningar, men anser likväl att,
hvad Justitie-kansleren och de 2:ne äldste Revisions-sekreterarne beträffar, samma förmån
må utsträckas äfven till andra embetsmän, för hvilka ett lika förhållande möjligen
kan förefmnas, hvadan Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer måtte med denna utsträckning bifalla hvad
Kongl. Majit så i ena som andra afseendet föreslagit,
8:0. Då emellertid den vid innevarande riksdag beslutade lönereglering kommer
att gälla för åren 1858—1860 och således de beviljade löne-tillökningarne vid
nästa riksdag kunna undergå förändringar, så och enär de embets- och tjenstemän,
6
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
m. fl., som under tiden afgå med pension, icke kunna anses ega bättre rätt, än de
i tjenst qvarstående, till orubbadt bibehållande af hvad dem blifvit tillagdt, hemstäl
ler
Utskottet,
att de pensioner, sorn afskedstagande embets- och tjenstemän
jemte vaktbetjente under nästa statsreglerings-period beviljas, icke
må anses definitiva, utan kunna blifva föremål för ny reglering,
derest sådan af kommande Ständer pröfvas lämplig, dock att
ingen dervid kan tilläggas mindre pension än den, hvartill han
under nuvarande förhållanden är, enligt författningarne, berättigad.
9:0. Derjemte är af Kongl. Majit förslag framställdt, att Statsråds-ledamot,
Justitie-råd eller Landshöfding, sorn uppnått 60 års ålder samt varit i tjenst 35
år, må, så snart han innehaft embetet minst 5 år och företer läkarebetyg om
fortfarande svår sjuklighet eller eljest så försvagad helsa, att han icke förmår em
betet
bestrida, vid afskedstagandet erhålla pension å allmänna indragnings-staten,
Stats-råds-ledamot till ett belopp af 6,000 R:dr
Justitie-råd
5,000 »
Landshöfding  4,500 »
Enär likväl en allmän reglering af så väl aflönings- som pensions-förhållandena
vid nästa riksdag torde vara att emotse, och skäl således icke synes vara för
handen att under öfvergångs-perioden för nyss uppräknade embetsman göra undantag
från hvad författningarne i afseende å dem stadga, helst dessutom det är KonglMajit
obetaget att, för särskilta fall och då giltiga anledningar kunna förefinnas, hos
Rikets Ständer göra särskilda framställningar, på sätt jemväl en och annan gång
egt rum, föranlåtes Utskottet
afstyrka Rikets Ständers bifall till Kongl. Majits nådiga proposition
i denna del.
Och anser sig Utskottet härigenom jemväl hafva besvarat en af Ridderskapet
och Adeln till Utskottet remitterad motion, deruti Friherre von Stedingk, IJ. S. yrkat,
att, jemte det den Stats-råds-ledamot nu medgifna rättighet att vid 65 års
ålder erhålla pension upphör att vara gällande, Stats-råd, som från embetet afgår,
såvida likväl denna afgång icke sker i följd af föreskriften i 106 eller 107 §§ af
Regerings-formen, må berättigas, att, utan afseende å lefnads- eller tjenste-ålder, af
Statsverket uppbära 4,000 Ridr Rimt i årlig pension, eller, om han i annan tjenst
sedermera ingår, så stort belopp deraf, som den med dylik tjenst förenade lön understiger
pensions-beloppet; sammanvarande eller först sammanträdande Ständer likväl
obetaget att besluta, om och till hvilket belopp en sådan under alla förhållanden
utgående pension må kunna förökas.
Slats-Ulskottets Utlåtande JYi 167.
7
10:o. Under behandlingen, af dessa frågor har Utskottet icke kunnat undgå
alt finna hurusom nu gällande pensions-förfatlningar äro i viss mån bristfälliga och
behöfva omarbetas. Så förekommer t ex att de civile embets- och tjenstemän,
som uppnått 70 års ålder, behöfva hafva tjent Staten allenast 30 år för att komma
t åtnjutande af pension å allmänna mdragnings-staten, under det de, som äro 65
år gamla, måste hafva tillbragt vid pass 40 år i alimän tjenst, för att, efter företeende
af läkarebetyg öfver försvagad helsa, få tillgodonjuta en dylik förmån. Afven
flera andra missförhållanden förekomma, hvilka det icke torde vara behöfligt
att här anföra. Och då det derjemte synes Utskottet nödigt att de i spridda för
fattningar
bifintliga pensions-stadgarne i en enda sammanföras, har Utskottet funnit
sig böra föreslå,
det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att en revision af de stadganden, sorn nu ligga till grund
för pensions erhållande, måtte företagas och förslag till ett
ändamålsenligt ordnande af pensions-väsendet i allmänhet för
Rikets näst sammanträdande Ständer framläggas.
Härigenom torde ock få anses vara besvarade följande inom Bonde-ståndet
väckta, till Utskottet remitterade, motioner, nemligen:
a) af Riksdagsfullmäktigen David Andersson från Hallands län, som föreslagit,
att Landssekreterare, Landskamererare, Landträntmästare, Kronofogdar och Häradsskrifvare
måtte tillerkännas rättighet att komma i åtnjutande af pension, när de, i
anseende till försvagad helsa, söka afsked, efter att hafva tillbragt 35 år i Statens
tjenst och uppnått 60 lefnadsår, eller, om detta icke vunne Rikets Ständers bifall,
att Landtstals-tjensteman, sorn i Statens tjenst varit anställd 40 år, skulle berättigas
att, utan afseende å uppnådd lefnadsålder, vid afskedstagande erhålla pension;
b) af Riksdagsfullmäktigen Anders Medin från Kronobergs län, som ansett
Rikets Ständer böra förunna Landsstatens tjenstemän rättighet att vid 55 års ålder
erhålla afsked med bibehållande af den pension, sorn nu tillfaller dem vid 60 år,
eller, om de i tjensten qvarstå, intilldess de uppnått sistnämnde ålder, då uppbära
det pensions-belopp, sorn vid 65 års ålder dem tillkommer; och
c) af Riksdagsfullmäktigen Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län, hvilken
hemställt, det Rikets Ständer, för deras del, måtte besluta, att Kommissions-landtmälare,
som af ålderdom eller sjukdom förhindras att vidare utöfva landtmäteri-förrättningar,
måtte undfå pension, jemförlig med det underhåll deras vederlikar i andra grader
redan åtnjuta, samt att för sagde ändamål en särskild fond af Statens tillgångar
måtte bildas, intilldess berörde tjenstemän vunnit inträde i allmänna pensions-inrättningen
och komma att sjelfve dertill bidraga.
8
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
11:0. Med afseende derå, att, under åren 1849 —1855, sammanlagda pensions-beloppet
för de embets- och tjenstemän samt betjente, som under dessa år erhållit afsked
med rättighet till lönernas bibehållande på indragnings-stat, utgjort i medeltal
årligen nära 30,000 R:dr R:mt, samt då den nu föreslagna pensions-förhöjningen kunde antagas
uppgå till omkring 50 procent af förra pensions-beloppen. men verkade på
allmänna indragnings-statens utgifter endast i den mån personer, som tillträdt löner
efter den nya regleringen, komma att vid upphunnen pensionsålder afträda, har
Kongl. Maj:t, enär det kunde antagas att under första året af regleringens tillämpning
indragnings-statens utgifter till nya pensions-tagare skulle ökas med 15,000
R:dr, under andra året med 30,000 R:dr och under det tredje med 45,000 R:dr,
eller för hela statsreglerings-perioden 90,000 R:dr, begärt, att en årlig förhöjning af 30,000
R:dr i nuvarande anslags-summan måtte af Rikets Ständer beviljas; och ehuru den
af Utskottet föreslagna reglering af pensionerna är i någon mån afvikande från den,
som Kongl. Majrts nådiga proposition innehåller, torde dock sådant icke böra föranleda
till någon förändring af den anslags-förhöjning, Kongl. Maj.t äskat, helst allmänna
indragnings-statens anslag är ett förslags-anslag, hvadan Utskottet får å Kongl.
Maj:ts förevarande nådiga framställning
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
12:0. I den nådiga propositionen har Kongl. Maj:t föreslagit, att Andre Regislratorn
t Justilie-revisions-expeditionen måtte på allmänna indragnings-staten upptagas
till ett belopp af 605 R:dr 50 öre R:mt, att utgå till dess tjenstens nuvarande innehafvare
genom befordran eller annorledes afginge; men då Rikets Ständer genom
tre Stånds sammanstämmande beslut redan bifallit Utskottets, vid behandlingen af
utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, gjorda hemställan om beredande af löneförhöjning
åt denne tjensteman, utan att något särskildt bidrag från allmänna indragningsstaten
erfordrades, anser Utskottet ofvanberörde framställning
hafva förfallit.
13:0. Likaledes har Kongl. Maj:t föreslagit, att nuvarande Notarien i Krigshofrätten
måtte, intill dess han från tjensten afginge, upptagas på indragningsstaten
till ett emot hans löne-inkomst med ljuspenningar svarande belopp af 1,344 R:dr
Riksmynt.
Utskottet, som i fråga om löne-reglering för Krigs-hofrättens embets- och
tjenstemän ra. fl. under den 16 i denna månad afgifvit särskildt utlåtande, hvaruti yttrande
om nu ifrågavarande tjensteman äfven förekommer, får detta yttrande här endast
åberopa; kommande, i händelse detsamma af Rikets Ständer bifalles, frågan rörande
omförmälde Notaries uppförande på indragnings-stat att förfalla.
14:o.
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
9
14:o I likhet med hvad vid de fem sistförflutna riksdagarne egt rum, är i den
Kongl, propositionen äskadt, att Professoren C. J. Schlyter, för lifgifvande af Sveriges
gamla lagar, måtte, under enahanda vilkor som förut, upptagas på indragningsslaten
till fortfarande arfvode af 1,800 R:dr Riksmynt.
Uti en inom Borgare-ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion har
Herr C. Hasselrot yrkat, att detta arfvode, i anseende till den ökade lefnadskostnaden.
måtte förhöjas till 2,500 R:dr; varande af motionären upplyst, att Professor
Schlyter för närvarande vore sysselsatt med utarbetandet af Magnus Erikssons och
Christoffers landslagar, efter hvilkas utgifvande endast Gottlands-lagen återstode att
behandlas.
Med afseende å vigten af dessa lagars snara utgifvande och utgifvarens dervid
ådagalagda stora förtjenster, anser Utskottet sig böra på det sätt tillstyrka bifall till
dessa framställningar,
att ifrågavarande arfvode må höjas till 2,000 R:dr R:mt.
15:o. I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, har
Utskottet i sitt Utlåtande JV2 43, angående regleringen af utgifterna under Tredje
hufvud-titeln, tillstyrkt att på allmänna indragnmgs-staten må uppföras ej mindre en
Translator för Finska språket, med sin nuvarande aflöning 675 R:dr 50 öre, än
äfven tre Kabinetls-lcurirer, med lön hvardera af 750 R:dr, eller tillsammans 2,250
R:dr R:mt; och som Rikets Ständer i denna del godkänt Utskottets nämnde Utlåtande,
komma berörde belopp att i den detta Utlåtande bifogade tabell (Ne 1) uppföras.
16:o. Kongl. Majit har i den nådiga propositionen äskat, och Rikets Ständer,
genom godkännande i denna del af Utskottets Utlåtande N2 71, angående regleringen
af utgifterna under 4:de hufvud-titeln, bifallit, att på allmänna indragnings-staten
må uppföras:
a) f. d. Kamereraren i Krigs-kollegium, Krigs-kommissarien Axel Obitz, till åtnjutande
af ett belopp af 1,971 R:dr R:mt, motsvarande hans på Krigs-kollegii indragnings-stat
hittills innehafda lön;
b) förre Förvaltaren vid utrednings-förrådet i Christianstad P. 11. Francke till
enahanda belopp, som hans hittills uppburna arfvode, 675 R:dr R:mt;
c) förre Vaktmästaren vid samma förråd J. Nilsson, dito dito 225 R:dr;
äfvensom, vid deras afgång ur tjensten:
d) Revisorn i Krigs-kollegium I) E. Pettersson, till belopp af hans nuvarande
lön, 1,314 R:dr Riksmynt; och
e) Intendenten vid utrednings-förrådet i Götheborg, Majoren Carl Barck, med
en- hans nu innehafvande arfvode motsvarande summa af 975 R:dr Riksmynt;
ISih. till R. St. Vrot. 185ti & 1857. 4 Saini. 1 Afd. 3 Band. 13 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande JY1 167.
hvarföre Utskottet, som inhemtat, att Förvaltaren Francke nyligen med döden afgått,
låtit, med undantag af det för honom ifrågakomna belopp, de öfriga här ofvan
uppräknade beloppen å bifogade tabell (JV2 1) uppföras.
17:o. Förre Slotts- och Garnisons-predikanten vid Dalarö skans Per Erik
Hofberg och förre Vaktmästaren derstädes C. J. Spegel äro i den nådiga propositionen
föreslagna att öfverflyttas på allmänna indragnings-staten till belopp, den förre af
75 R:dr och den sednare af 247 R.dr 50 öre R:mt; men som Rikets Ständer bifallit
Utskottets vid behandlingen af utgifterna under 4:de hufvud-titeln gjorda afstyrkande
å den nådiga framställningen i denna del, har följaktligen frågan härom förfallit.
18:0. Då Kommissions-landtmätaren i Stockholms län F. W. Nordell, hvilken
är född 1793, mer än 45 år varit i statens tjenst och genom de under utöfningen
af hans tjenst ådragna svåra förkylningar blifvit af sjukdom urståndsatt att tjensten
förrätta, eller genom arbete sig försörja, har Kongl. Maj:t föreslagit hans uppförande
på allmänna indragnings-staten med en årlig pension af 450 R:dr Riksmynt.
Vid det uppgifna förhållandet, anser sig Utskottet, ehuru Nordell icke fullt uppnått
den för pensions åtnjutande i författningarne bestämda ålder, böra tillstyrka,
att bemälde Nordell må på allmänna indragnings-staten uppföras
till åtnjutande af ifrågakomna pension, 450 R:dr Riksmynt
årligen.
19:0. För aflidne ordinarie Läraren vid Stockholms Navigations-skola P. J.
Högfeldts enka, Beata Maria Been, som med 2 oförsörjda döttrar och en son, befinner
sig i nödställd belägenhet, har Kongl. Maji begärt anvisande af en årlig pension
af 600 R:dr R.mt.
Med afseende på Högfeldts i lifstiden ådagalagda utmärkta förtjenster så väl om
ofvanberörda skola, som för öfrigt om Navigations-vetenskapens utveckling inom fäderneslandet,
får Utskottet
till denna nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers bifall.
20:o. Som Rikets Ständer, genom bifall till Utskottets hemställan i Utlåtandet
JVS 136, angående regleringen af utgifterna under 7:dé hufvud-titeln. beslutat, attén
Kammarskrifvare-tjenst i Kongl. Kammar-kollegii Archivi-kontor må indragas och innehafvaren
deraf C. C. Strandberg förflyttas å allmänna indragnings-staten, har denne,
i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga framställning, blifvit å bifogade tabell (M 1) uppförd,
med ett emot hans nuvarande löne-inkomster svarande belopp af 765 R:dr
R:mt årligen.
21:o. Hvad deremot beträffar följande tjenstemän, hvilka i den nådiga propositionen
föreslagits att uppföras på indragnings-stat, med nuvarande löne-inkomsters
belopp, nemligen:
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
11
en Notarie i Slats-kontoret med R:dr 1,344: —
en Proto-notarie i Kammar-rätten med  » 1,849: 84.
en Kanslist i dito „  » 876:94.
vice Advolcat-fiskalen i dito  » 1,285:50.
en Revisor i dito, af högre lönegraden  » 1,471:81.
en dito i dito, af lägre lönegraden » 1,156:81.
samt f. d. Ombudsmannen och Redogöraren vid Direktionen Öfver
Lappmarks Ecklesiastik-verk  » 650: —
så får Utskottet åberopa sitt i förenämnda Utlåtande JVs 136 gjorda afstyrkande i
dessa delar, hvilket blifvit af Rikets Ständer godkändt; i följd hvaraf frågan om dessa
personers uppförande på indragnings-stat förfallit
22:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att af den pension, som vid 1844
och 1845 års riksdag tillerkändes Stats-rådet Grefve Hårds enka, halfva beloppet
eller 750 R:dr R:mt, måtte, efter hennes numera tiinade död, få öfverflyttas på Grefve
Hårds i medellöst tillstånd efterlemnade ogifta 3:ne döttrar Gustafva, Sofia och Maria
Margaretha Hård, att af dem tillgodonjutas med 250 R:dr hvardera, så länge de
förblifva ogifta.
Då de särdeles bevekande omständigheter, som föranledde Rikets Ständer vid
förberörde riksdag att bevilja en pension af 1,500 R:dr R:mt åt Stats-rådet Grefve
Hårds enka, äfven äro gällande för hennes oförsörjda döttrar, får Utskottet
till hvad Kongl. Maj:t föreslagit tillstyrka Rikets Ständers bifall.
23:o. Med afseende på den nitiska och i många rigtningar gagneliga verksamhet,
som framlidne Stats-rådet Gabriel Poppius under en lång lifstid utvecklat både i
Statens tjenst och för inhemska näringars förkofran, är i den Kongl. Propositionen
föreslaget, att hans efterlemnade oförsörjda döttrar. Fredrika Gustafva och Augusta
Charlotta Poppius måtte på indragnings-staten tilläggas en årlig pension af 400 R:dr
R:mt för hvardera, så länge de ogifta förblifva.
I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft af Herr Akerman,
F., hos Ridderskapet och Adeln samt af Herrar Ekholm och Björkman inom Borgare-ståndet
väckta till Utskottet remitterade motioner om ökande af det föreslagna
pensions-beloppet för hvardera af Stats-rådet Poppii döttrar till 750 R:dr, hvarvid
desse motionärer erinrat om Stats-rådet Poppii 60-åriga, till större delen på samhällets
upphöjdare embetsmanna-platser och till främjande af Svenska näringarnes och i
synnerhet åkerbrukets bästa, i Statens tjenst oafbrutet använda verksamhet, samt
om samhällets förbindelse att under sådana förhållanden och då sterbhusets tillgångar
voro dertill otillräckliga, lemna åt hans 2:ne oförsörjda döttrar ett för deras bergning
erforderligt underhåll; hvarjemte Biskop Annerstedt, uti en likaledes till Utskottet remitterad
motion, yttrat, att de ifrågasatta pensionerna borde icke blott afse lindring
12
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
i de oförsörjda döttrarnas ömmande belägenhet, utan äfven vara ett uttryck af fäderneslandets
erkänsla för en stor och utmärkt förtjenst, samt derföre hemställt, att
Stats-Utskottet måtte föreslå en sådan förhöjning i de af Kongl. Maj:t begärda pensionernas
belopp, att derigenom bereddes ett vedermäle af aktning åt den hädangångnes
minne.
Vid öfvervägande af hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget, anser sig Utskottet
böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte åt hvardera af Stats-rådet Poppii döttrar
bevilja en årlig pension af 750 R:dr R:mt, att utgå så
länge de förblifva ogifta.
24:o. I betraktande af framlidne Landshöfdingen i Wester-Norrlands län, Friherre
Hampus Wilhelm Mörners långvariga tjenst, har Kongl Majit föreslagit, att
bemälde Friherres efterlemnade enka Lucia Margaretha Liljenstolpe, hvilken, sjelf
sjuklig, med 3 oförsörjda döttrar, af hvilka 2 äfven sjukliga, befunne sig i särdeles
ömmande omständigheter, måtte på indragnings-staten erhålla en pension af 600
R:dr R.mt.
Uti detta belopp har Friherre Lagerfeldt, Carl, i en hos Ridderskapet och
Adeln väckt, af åtskilliga ledamöter biträdd och till Utskottet remitterad motion,
yrkat förhöjning samt, under åberopande af Friherre Mörners i lifstiden innehafda
flerfalldiga befattningar, såsom Officerare under finska kriget, Kommendant i Stockholm
och Landshöfding i Wester-Norrlands län samt derunder ådagalagda sällsynta
egenskaper, äfvensom hans under sistnämnde embetes utöfning, genom underordnade
tjenstemäns bedrägeri, iråkade pekuniära olycka, till följd hvaraf han, för att
ersätta de genom detta bedrägeri Staten ådragna förluster, måst afstå icke allenast
all sin egendom, utan äfven hälften af den pension, han efter afskedstagande erhöll,
hemställt, att Friherre Mörners efterlemnade enka, som redan hunnit 71 års ålder
och saknade alla medel till de oundgängligaste lefnads-behofvens fyllande, måtte å
indragnings-staten erhålla en årlig pension af 1,200 R:dr R:mt samt att vid hennes
frånfälle, hvardera af hennes trenne oförsörjda döttrar äfvenledes måtte, så länge
de lefde ogifta och befunno sig i medellösa omständigheter, få såsom årlig pension
sig tilldelade 300 R:dr nämnde mynt.
Med afseende å de särskilda förhållanden och ömmande omständigheter, som i
förevarande fall sig förete, har Utskottet funnit sig på det sätt böra understödja
de gjorda framsläliningarne,
att Landshöfdingen Friherre Mörners enka Lucia Margaretha
Liljenstolpe måtte för sin återstående lifstid å allmänna indragnings-staten
tilldelas en pension af 1,000 R:dr R:mt årligen.
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
13
25:0. I den Kongl, propositionen ar äskadt, att sedan Befallningsmannen på
Upsala slott, Öfverste-löjtnanten Jahob Magnus Nordencreutzs efterlemnade fem
oförsörjda döttrar år 1851 fått sig på indragnings-staten tillagd en årlig pension af
60 R:dr R:mt hvardera, men en af dem derefter aflidit och en ingått äktenskap,
hvarigenom deras pensioner blifvit besparade, 60 R:dr R:mt deraf måtte öfverflyttas
till den äldsta, nu oförsörjda dottren Chrislina Mathilda Nordencreutz
Då, efter hvad i hithörande Statsråds-protokoll upplyses, Öfverste-löjtnanten
Nordencreutzs nu ifrågavarande dotter, hvilken är född 1808, till följd af ofärdighet
och försvagad synförmåga blott i ringa mån kan bidraga till sitt lifsuppehälle,
får Utskottet hemställa,
det hennes nuvarande pension, 60 R:dr, måtte till 120 R:dr
R:mt förhöjas.
26:o. Enär Sekreteraren i Krigs-hofrätten, Expeditions sekreteraren C. G.
Barholtz, som i lifstiden tjenstgjort vid nämnde Hof-rätt i mer än 40 år och vid
sitt frånfälle, efter förordnande, innehaft Krigs-hofrättsråds-embetet, i sådan egenskap
icke kunnat, såsom endast vikarierande, bereda sina efterlefvande pensions-rätt, har
Kongl. Maj:t föreslagit, att hans enka Charlotta Barholtz, med afseende på hennes
och en oförsörjd dotters torftiga omständigheter, måtte på allmänna indragnings-staten
tillerkännas skillnaden mellan det pensions-belopp, hon nu uppbär från Civil-statens
enskilda Enke- och Pupill-fond, och det hon såsom enka efter Krigs-hofrättsråd
skulle erhållit, eller 225 R:dr R:mt i årlig pension.
Vid det uppgifna förhållandet, anser sig Utskottet ega skäl
tillstyrka Rikets Ständers bifall å Kongl. Maj:ts förevarande
nådiga framställning.
27:0. Utskottet har jemväl erhållit remiss å Kongl. Maj:ts den 30 Oktober
1856 aflfltna nådiga proposition (N:o 16) om förhöjning af den pension, som blifvit
Kongl. Räntmästaren m. m G. D. aj Wåhlberg tillerkänd; och innefattar denna proposition
att af Wåhlberg, efter uppnådda 69 års ålder, af hvilka 51 år varit egnade
åt Statens tjenst, begärt och den 10 November 1855 undfått nådigt afsked från
Kongl. Räntmästare-tjensten, hvilken han från år 1833 förvaltat, men att, enär af
Wåhlberg, enligt interims-stat för Kongl. Stats-kontoret, uppburit i lön 1,314:
och i arfvode ,  1,286:
Tillsammans 2,600 R:dr B:ko,
Kongl. Maj:t ansett högre pension å allmänna indragnings-staten icke kunna af
Wåhlberg för det då varande beviljas, än det belopp, som motsvarade ofvannämnda,
redan före år 1841 bestämda lön, eller 1,314 R:dr B:ko.
14
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
Då emellertid Kongl. Räntmästaren af Wåhlberg före Stats-kontorets sednaste iöne-\
reglering egt, jemte lönen, åtnjuta icke blott remisslage, hvars belopp i medeltal fullt
motsvarat det för honom uti nu gällande interims-stat utförda lönefyllnads-arfvode.
utan ock, såsom innan år 1841 till Kongl. Räntmästare utnämnd, tillökning efter årlig
markegång för den under lönen inbegripna spanmål, 114 tunnor, samt följaktligen
af Wåhlberg icke genom ofvanberörda lönereglering för Stats-kontoret vunnit någon
tillökning uti inkomst, hvaremot han gått i mistning af förmånen att beräkna förhöjning
för spanmålen, hvilket åter föranledt, att pensionen måst till omförmälda summa
af 1,314 R:dr, utan spanmåls-förhöjning, bestämmas, har Kongl. Maj:t för Sin del
funnit tillökning uti nyssnämnda pensions-belopp åt den åldrige tjenstemannen destohellre
vara af både rättvisa och billighet påkallad, som detsamma, under nu varande
förhållanden, ingalunda vore tillräckligt för de oundgängligaste lefnadsbehofvens fyllande,
samt härtill komme, att Kongl. Räntmästaren af Wåhlberg kunnat vid löneregleringens
uppgörande förbehålla sig rättigheten att fortfarande under lönen tillgodonjuta
den förhöjning för spanmålen, som han hittills uppburit, ehuru han, för att i
hvad af honom berodde, underlätta verkställigheten af samma lönereglering, från omförmälda
rättighet afstått.
Af alla dessa skäl och med afseende jemväl å af Wåhlbergs städse ådagalagda
utmärkta redbarhet, bepröfvade nit och i allo hedrande förhållande, har Kongl.
Majit föreslagit, att Rikets Ständer, i likhet med hvad förut medgifvits för Kammarkollegii,
Kammar-rättens samt flera f. d. Magasins-kontorets embets- och tjenstemän,
hvilke, ehuru de ej innehaft ordinarie löner, likväl fått deras arfvoden motsvarande
pensioner sig tillagda, måtte förklara af Wåhlberg berättigad att, under de för civile
tjenstemän i allmänhet stadgade vilkor, uppföras å allmänna indragnings-staten till
pension, motsvarande sammanlagda beloppet af hans innehafda lön och arfvode, 2,600
R:dr B:ko, eller 3,900 R.dr R:mt, att beräknas och utgå från och med början af December
månad år 1855.
Utskottet, som tagit frågan i öfvervägande, finner sig af de skäl, den nådiga
propositionen upptager, böra på det sätt tillstyrka bifall å Kongl. Maj:ts nådiga
förslag,
att Rikets Ständer måtte bevilja Kongl. Räntmästaren af Wåhl
berg
en förhöjd pension af 3,900 Rdr R:mt. att med detta belopp
årligen från allmänna indragnings-staten utgå från och
med början af nästkommande år.
28:o. Som Rikets Ständer, genom bifall till Utskottets under N:o 33 litt A.
afgifna betänkande, beslutat att å allmänna indragnings-staten uppföra 9 R:dr 41 öre
R:mt, utgörande beloppet af den ersättning, som bör tillkomma i tjenst varande fjerdingsman
i 12 socknar inom Södermanland för minskad inkomst af salpelerhjelpen,
hvilket anslag, i mån af nuvarande indelningshafvares afgång, kommer att indragas
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
15
och upphöra; har sådant blifvit af Utskottet i den till detta Utlåtande hörande tabell
N:o 1 iakttaget.
29:o. Kongl. Majrt har äskat, att det åt Vetenskaps-akademien under sednaste
riksdag beviljade anslag af 1,200 R.dr R.mt, till understöd ej mindre för anskaffande
af teckningar utaf inhemska vexter till arbetet Sveriges flora, än ock för utgifvandet
af teckningar utaf zoologiska föremål, måtte för nästa statsreglerings-period
få från indragnings-staten fortfarande utgå.
Som, enligt hvad Vetenskaps-akademien i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
upplyst, ett icke ringa antal inhemska vextarter ännu återstår att afbilda, samt understöd
för zoologiska teckningars utgifvande äfven fortfarande erfordras, hemställer Utskottet,
att till ofvanberörda ändamål 1,200 R:dr R:mt om året må för
ytterligare 3:ne år anvisas, att från allmänna indragnings-staten
utgå.
30:o. Likaledes har Kongl. Maj:t begärt, att Sekreteraren A. M. Strinnholm
måtte fortfarande få uppbära det årliga understöd af 2,250 R:dr R:mt, som vid sistförflutna
riksdag blifvit honom beviljadt för utarbetning och utgifvande från trycket
af »Svenska folkets historia från äldsta tider.»
För att bereda nämnde författare tillfälle att fortfarande egna sin verksamhet åt
fortsättningen af förberörda arbete, hvilket numera fortskridit så, att, enligt författarens
uppgift, 6:te delen innevarande år lägges under pressen, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande anslag, 2,250 R:dr R:mt årligen, äfven uuder
nästa statsreglerings-period må från allmänna indragnings-staten
utgå.
31:o. Uti de nu på indragnings-staten uppförda Emeriti-löner för 2 Professorer
vid Upsala och 4 Professorer vid Lunds universitet, utgörande för hvardera 3,000
R:dr R:mt. har Kongl. Maj:t föreslagit förhöjning med 1,000 R:dr för hvarje, med tillsammans
6,000 R:dr R:mt årligen.
Sedan Utskottet uti sitt förslag till reglering af utgifterna under 8:de hufvudtiteln
för yngre Professorer vid Upsala och Lunds universiteter tillstyrkt lönernas
ökande till 4,000 R:dr R:mt; anser sig Utskottet, i öfverensståmmelse härmed, böra
hemställa,
att ifrågavarande emeriti-löner äfven må höjas till det af Kongl.
Maj:t nu äskade belopp.
32:o. Jemte det Kongl. Majt under den 23 Maj 1856 förklarat, att Rikets
båda Veterinär-inrättningar i Stockholm och Skara, vid hvilka Öfver-direktören S. A.
16
Stats-Utskottets Utlåtande JM 167.
Norling på samma gång innehaft föreståndare-befatlningarne, vid läro-anstalten i Skara
på ordinarie stat och vid den i Stockholm såsom tillförordnad, borde hvardera hafva
en särskild Föreståndare, i följd hvaraf det förordnande Ofver-direktören Norling innehade
såsom Föreståndare och Förste Professor vid Veterinär-inrättningen i Stockholm,
förklarades böra med utgången af Juni månad 1856 upphöra, med rättighet
för Norling att, då hans tjenstegöromål sådant medgåfve, i Direktionens för sistnämnda
Inrättning öfverläggningar deltaga, har Kong! Majit, med fästadt afseende å Öfverdirektören
Norlings mångåriga och utmärkta förtjenster så väl om Veterinär-inrättningen
i Stockholm alltifrån dess första grundläggning, som om djurläkare-yrkets ordnande
i riket, föreslagit Norlings uppförande å allmänna indragmngs-staten med ett
mot hans innehafda arfvode såsom Föreståndare för Veterinär-inrättningen i Stockholmn
svarande belopp af 3,000 R:dr Runt årligen, att af Norling åtnjutas under hans återstående
lifstid; hvaremellertid Kongl. Majit, intilldess Rikets Ständer sig i ämnet yttrat,
förordnat, att nämnde belopp borde qvartaliter utgå från och med den I Juli
sistlidet år, af dertill disponibla medel å 8:de hufvud-titeln.
Med afseende ej mindre på den höga ålder af 71 år Ofver-direktör Norling
uppnått, och den långa tid af 35 år han varit tillförordnad föreståndare för Veterinär-inrättningen
i hufvudstaden, än äfven å hans förtjenst om veterinär-undervisningen,
anser Utskottet billigt, att han betryggas mot ekonomisk förlust genom den reglering,
som blifvit en följd af Veterinär-inrättningarnes förnyade organisation; och Utskottet
får derföre tillstyrka,
att bemälde Öfver-direktör må å allmänna indragnings-staten
uppföras til! åtnjutande af 3,000 R:dr Riksmynt årligen under
sin återstående lifstid.
33:0. Uti den nådiga propositionen hade Kongl. Majit föreslagit, att Kapellmästaren
vid Lunds universitet, Assessoren E. Wenster måtte, efter erhållet afsked, å
indragnings-staten uppföras till belopp af 900 R.dr R.mt; men som, enligt erhållen
upplysning, Assessoren Wenster numera med döden afgått, har
frågan härom förfallit.
34:o. Med anledning af aflidne Provincial-läkaren Professor Erik Acharii efterlemnade
oförsörjda döttrar, Charlotta Wilhelmina och Erika Julia Maria Acharii
hos Kongl. Majit i underdånighet gjorda ansökning, att den årliga pension af 450
Ridr Rimt, som deras moder Margaretha Maria Acharius, född Hodberg, från
allmänna indragnings-staten åtnjutit intill hennes i Juni månad 1856 inträffade död,
måtte på dem öfverflyttas, har Kongl. Majit begärt, att Professoren Acharii omförmälda
ogifta döttrar måtte i pension tilläggas hvardera 225 Ridr, eller tillsammans
450 Ridr Rim t.
** Af de
Ståls-Utskottets Uttalande. M 1G7.
17
Af de den underdåniga ansökningen bifogade intyg inhemlas, att Gharlotta
Wilhelmina ur född 1808 och Erika Julia Maria år 1812, att båda uro sjukliga
och sakna förmåga att sig sjelfva försörja samt att de befinna sig i torftiga omständigheter:,
hvarföre Utskottet får, med afseende på Professor Acharii i lifstiden
ådagalagda vetenskapliga lÖrtjenster, samt den nödställda belägenhet, hvaruti bans
efterlemnade ogifta döttrar skola befinna sig, hemställa,
att Charlotta Wilhelmina och Erika Jalia Maria Acharius
må på indragnings-staten upptagas till åtnjutande af en årlig
pension af 225 R:dr Runt hvardera, att beräknas och utgå från
moderns död, eller från och med Juli månads början näst!, år.
35:o. Jemlikt Utskottets i Utlåtandet M 122, punkten 3, gjorda, af Rikets
Ständer gillade, hemställan, skulle Bergsgevaidigern Grunlund å allmänna indragningsstaten
uppföras med lön, 88 R.dr 75 öre Runt, jemte tillökning efter riksmarkegångsmedelpris
för derunder begripna 5 tunnor spanmål. Detta är af Utskottet å" bifogade
tabell (.>2 1) iakttaget. Kommande, i öfverensstämmelse med hvad Rikets
Ständer äfven, enligt Utskottets förslag, beslutat, lönerna för den eller dem af Bergskollegii
ordinarie personal, som, efter' detta verks indragning, icke varda till tjenstgöring
i Kommers-kollegium använde, att från allmänna indragningsstaten utgå.
36:o Som Rikets Ständer bifallit Utskottets uti Utlåtandet M 122, punkten 8,
inom. I framställda förslag, att Uäradsskrifvaren i Ljunits och Herrestads häraders fögderi
af Malmöhus län mätte, i afvaktan på det honom å lön anslagna bohemmans
tillträdande, få från allmänna indragnings-staten uppbära en emot hemmanets afkastning
svarande ersättning af 650 lbdr Runt årligen, har sådant blifvit å bifogade
tabell (JV2 1) af Utskottet iakttaget.
37:o. Uti Sin nådiga proposition om Stuts-verkets tillstånd och behof (sidan
14) och under åberopande af de skäl, sorn finnas anförde i det dervid fogade protokoll
öfver landtförsvars-ärenden af den 14 Oktober förlidet år, har Kongl. Maj:t
påkallat Rikets Ständers uppmärksamhet å en fråga af största vigt för Artilleri-läroverket
vid Marieberg, nemligen frågan om lärarnes pensionering. I stället att för
dem alla föreslå en förhöjning i deras aflöning, har Kongl. Maj:t ansett att förmånen
af pension borde medgifvas de lärare, som under viss längre tid tjenstgjort vid
läro-verket, på sätt vid Krigs-akademien redan eger rum. Krigs-akademiens lärare
vore nemligen tillförsäkrade att på allmänna indragnings-staten erhålla pension, motsvarande
hälften af den ordinarie lön, de vid afskedstagandet på Akademiens stat
åtnjutit, när de i 20 år eller derutöfver tjenat såsom ordinarie lärare. Det svntes
således billigt att lärarne vid Artilleri-läroverket, som är det högsta militär-läroverket
i riket, icke saknade en förmån, som åtnuites vid det lägre. Obestridlig vore
Bih. till Ii. St. Prut. m50 & 1S57. 4 Samt, 1 A/d. 3 Iland. 13 Haft. " 3
18
Stals-Utsknttets Utlåtande M lf>7.
ock den förtjenst, som Artilleri-läroverkets lärare egde af både den vetenskapliga oell
den iriilitäriska bildningen inom icke allenast Artilleriet och Ingeniör-korpsen, utan
äfven General-staben och den öfriga Arméen. Härtill komme, att läroverkets inflytande,
som aldrig varit uteslutande militäriskt, numera, sedan undervisning derstädes
lemnäs i civilingeniörs-yrket, omedelbart inverkade till förmån för alla tekniska
företag. För att läroverket skulle kunna gagnerikt verka, vore derföre angeläget,
att det erhölle skicklige lärare, äfvensom, då aflöningen för dem är mindre betydlig,
det syntes billigt, att de erhölle någon särskild vedergällning för en fortsatt längre
tids tjenst. Af dessa skäl är nu af Kongl. Majit föreslaget, att lärare vid högre
Artilleri-läroverket, hvilken i denna egenskap tjenstgjort i 20 år eller derutöfver,
måtte, på sätt för lärarne vid Krigs-akademien på Carlberg är vordet medgifvet,
efter afskedstagandet från lärare-befattningen, under sin återstående lifstid, från allmänna
indragnings-staten erhålla en årlig pension, motsvarande hälften af den aflöning,
han vid afgången från läroverket i egenskap af lärare uppbär.
Då emellertid, genom en dylik reglering, den omsättning af lärare, som nu
eger rum och som jemväl torde vara för denna läroanstalt nyttig, till stor del skulle
motverkas; då de löner, bemälde lärare åtnjuta, icke äro å stat uppförda, och då för
öfrigt det framställda förslaget saknar den fullständiga utredning, som för ett noggrant
bedömande af denna fråga erfordras, finner Utskottet sig förhindradt att Kongl.
Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning understödja, utan hemställer,
att detta förslag icke må af Rikets Ständer bifallas.
38io. Beträffande frågan om pensionsrätt för lärare vid rikets elementarläroverk,
har Utskottet, genom remiss från Preste- och Borgare-stånden, fått emottaga
följande tvänne motioner:
a) af Professor Carlsson, som, i sammanhang med de af denne motionär gjorda
framställningar, åsyftande en förbättrad löne-reglering för lärarne vid eleméntar-läroverken,
hvaröfver Utskottet vid behandlingen af 8:de hufvudtiteln afgifvit yttrande,
jemväl, med afseende å angelägenheten deraf, att skolläraren icke allenast under sin
verksamma ålder komme i åtnjutande af en någorlunda tillräcklig inkomst, utan ock
tillförsäkrades om att icke på ålderdomen blifva utsatt för nöd och bekymmer, föreslagit,
att lärare, som vid elementar-läroverket oförvitligen tjenstgjort i 30 år och
uppnått 60 års ålder, må vara berättigad att uppföras på allmänna indragnings-staten
med sin fulla lön såsom pension; — och
b) af Herr Wetterberg. S. G., som hufvudsakligen fästat uppmärksamheten på
innehållet af 78 § af Kongl. Majits den 14 Augusti nästlidne år utfärdade nådiga
stadga för rikets elementar-läroverk, deruti förordnas, att lärare vid fyllda 60 lefnadsår,
sedan han 35 år varit i allmän tjenst och deraf minst 30 år vid elementarläroverk
anställd, skall vara berättigad till afsked med åtnjutande af emeriti-lön eller,
Stats-Utskottets Utlåtande JW 1G7.
19
om tillgång till sådan lön saknas, att behålla j af den lön, han vid afskedstagande
innehade, dock med det vilkor, att, om lärare, som erhållit afsked med pension
eller emeriti-lön, ingår i presterlig eller annan befattning med åtföljande löneförmåner,
så stort belopp, som motsvarar dessa, skall å pensionen eller emeriti-lönen afräknas.
Då nu, enligt motionärens åsigt, det hvarken vore med skolans eller samhällets verkliga
fördel öfverensstämmande, att lärare i 35 år qvarhölfes vid en tjenstgöring,
sorn, vida mödosammare än de flesta andra, derföre äfven hastigare undergräfde
helsa och krafter, hvadan det ock i allmänhet visade sig, att ganska fa skollärare
kunde till 60 års ålder bibehålla den sinnes-spänstighet och arbetskraft, sorn erfordrades
för att rätt kunna sköta detta vigtiga kall, har motionären föreslagit, dels att
lärare vid elementar-läroverken må varda berättigade att efter 20 års tjenstgöring
vid afskedstagande! erhålla J af lönen i pension och efter 30 års tjenstgöring lönens
hela belopp, dels ock att ofvan anförda föreskrift om pensionens förminskande vid
emottagandet af annan befattning ej vidare måtte komma att tillämpas.
Då Utskottet icke kan bestrida, att lärare-kallet, likasom det onekligen är ett
af de mest maktpåliggande bland alla allmänna befattningar, äfven i högre grad än
de flesta andra tjenster tager såväl själs- sorn kroppskrafter i anspråk, skulle Utskottet
visserligen i följd häraf anse önskvärdt, att lärarne vid rikets elementar-läroverk
kunde, såsom motionärerne hemställt, vid en tidigare ålder, än den för tjenstemän
i allmänhet föreskrifna, komma i åtnjutande af tillräckliga pensioner, på det de
ej måtte tvingas att med denna ansvarsfulla verksamhet fortfara längre, än förmåga
och krafter medgifva. Men å andra sidan, och i betraktande af de inom elementarläroverken
för närvarande allmänt rådande förhållanden, har Utskottet ansett det vara
mindre vigtigt, om frågan rörande lärarnes pensionsrätt ej skulle erhålla en fullt tillfredsställande
lösning under nu pågående riksmöte, då så betydliga anslag blifvit begärda
och af Utskottet tillstyrkta för åstadkommande af en förbättrad löne-reglering
åt lärare-staten. Enär nemligen flertalet af äldre lärare vid rikets elementar-läroverk
börjat sin tjenstgöring på den tid, då de voro berättigade till dubbel tjenstårs-berä^-  ning, torde det ännu vara ganska sällsynt, att en sådan skollärare ej vunnit befordran
inom kyrkan långt förr än pensionsrätt vid läroverket kunnat honom tillerkännas,
hvaremot de, hvilka sednare blifvit vid skolan anställde, först efter en längre
tids förlopp kunna ifrågakomma till uppförande å pensions-stat; och då det således
kan antagas, att under nästa statsreglerings-period endast undantagsvis en eller annan
skollärare kan uppnå pensions-åldern, har Utskottet ansett något annat stadgande
i detta hänseende för närvarande icke erfordras, än att lärare vid elementar-läroverken
må varda tillförsäkrade om samma rättighet, sorn civile embels- och tjenstemän,
att, under de för desse i författningarne föreskrifne vilkor, uppföras på rikets allmänna
indragningsstat, med åtnjutande af hela sin lön i pension. Härigenom skulle
äfven det å 9:de hufvudtiteln hittills uppförda anslag till emeriti-löner vid elementar
-
20
Stats-Utskotte/s Utlåtande M 167.
läroverken ej vidare blifva behöfligt, likasom de å delta anslag uppkomna besparingar
torde kunna från Kongl. Stats-kontoret öfverlemnas till Rikets Ständers Riksgälds-kontor.
I följd af hvad sålunda blifvit anfördt, kan Utskottet icke i vidsträcktare mån
understödja ofvanberörde motioner, än genom följande hemställan,
att Rikets Ständer matte besluta, dels att lärare vid rikets
elementar-läroverk hädanefter skola, såvida de ej innehafva prebende
eller annan presterlig lägenhet, komma i åtnjutande af
ena luinda rättighet till pension å allmänna indragnmgs-staten,
som, enligt fällande författningar, tillkommer civile embets-och
7 O O O '
tjenstemän, dels att något anslag till emeriti-löner vid elementarläroverken
ej vidare kommer att å riksstaten uppföras, dels ock
att de besparingar, som å nämnde anslag för närvarande förelinnas,
böra från Kongl. Stats-kontoret till Riksgälds-kontOret
öfverlemnas;
och torde, i händelse af bifall härtill,
Rikets Ständers blifvande beslut hos Kongl. Majit i underdånighet
anmälas.
39:o. Ridderskapet och Adeln har till Utskottets behandling öfverlemna! en
inom samma Riksstånd väckt motion, deruti Grefve C. A. Adlersparre erinrat, hurusom
erfarenheten redan visat, att vid Gymnastiska Central-institutet anställde lärare, i
anseende till de vid deras tjenstgöring fästade knappa vilkor, sällan kunnat länge dervid
qvarstanna, utan hellre i fremmande länder sökt och vunnit en rikligare utkomst,
för att icke', då krafterna en gång befunnes medtagna, nödgas i hemlandet sakna det
nödvändigaste. I betraktande häraf och då billigheten syntes fordra, att dé, som
egnat sina krafter åt detta mödosamma värf, på ålderdomen icke måtte sakna sin
nödtorftiga bergning, har motionären föreslagit, att hvarje gymnäslili-lärtirei', som i 3o
års tid vid offentligt läroverk egnat sig åt det gymnastiska kallet, måtte vid fyllda^
60 års ålder få åtnjuta hela sin då innehafvande lön i pension, samt att gymnastiklärare,
som vid 50 års ålder efter 20 års tjenstgöring funne sig af sjuklighet eller
minskade krafter föranlåten att begära afsked, skulle ega rätt att såsom pension uppbära
hälften af den lön, han sednast innehaft.
Stats-Utskottet, som i sitt angående 8:de hufvudtiteln afgifna utlåtande erkänt
och framhållit vigten för den offentliga uppfostran af ändamålsenligt ordnade kroppsöfningar,
anser ock, lika med motionären, att gymnastiklärare, ej mindre än andra
tjenstemän, böra, sedan de egnat sin verksamma ålder åt statens tjenst, genom erhållande
af pensioner skyddas från nöd på ålderdomen. Men då likväl härvid förekommer,
att gymnastik-lärare först under de sednare åren och endast vid ett
mindre antal läroverk varit anställde, hvadan de ej heller förr än efter flera års
Slat»-Utskottets Utlåtande JM 107.
21
förlopp konny blifva tili pensioner berättigade, tinner Utskottet ej nödigt, att något
anslag härtill vid denna riksdag af Rikets Ständer anvisas, helst detsamma under
nästa slatsreglerings-period säkerligen ej skulle komma att för det afsedda ändamålet
användas; och hemställer alltså Utskottet,
att den härom väckta fråga, för närvarande, ej må till någon
särskild åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
40:ö. Grefve Taube, Henning Edvard, har uti en hos Ridderskapet och Adeln
väckt och till Utskottet remitterad motion fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på
de olägenheter och missförhållanden, som uppstode derigenom, att Häradshövdingar
icke voro tillagde pensionsrätt på allmänna indragnings-staten, till följd hvaraf de nödgades
i det längsta sjelfve förrätta sina embeten, ofta med högligen försvagade både
själs- och kropps krafter, eller ock, på grund af läkarebetyg, söka sig tjenstledighet
under längre tid, hvarunder tjensterna måste uppehållas, efter förordnanden, af personer,
som ofta erhölle ringa ersättning för sin möda och som, i anseende till inträffande
ombyten, föga kände ortens förhållanden. För att undanrödja dessa olägenheter
mäste, enligt motionärens åsigt, Häradshöfdingar medgifvas rätt till en, i förhållande
till embetets vigt och deras egna lefnadsbehof bestämd, pension å allmänna
indragnings-staten vid 65 års ålder, samt yngre män dymedelst öppnas tillfälle att
sköta de mödosamma domare-befattningarne; hvarföre motionären föreslagit, att Rikets
Ständer måtte besluta, att från och med år 1857 Häradshöfdingar, då de uppnått
en ålder af 65 år och innehaft häradshöfdinge-embetet i minst 15 år, måtte
ega rätt att vid afskedstagande å allmänna indragnings-staten erhålla en årlig pension
af 4,000 Riksdaler Riksmynt.
Den vid pensionering i allmänhet följda grundsats, att bestämma pensions-beloppet
i förhållande till den ordinarie lönen, skulle på ett högst märkbart sätt rubbas,
derest den af motionären gjorda framställning bifölles, och Utskottet fruktar, att, om
undantag från berörde grundsats en gång medgåfves, exemplet deraf skulle föranleda
till ytterligare afvikelser; hvarföre, och då häradshöfdinge-befattningarnes innehafvare,
genom de med desamma åtföljande extra inkomster, i förhållande till andra Statens
tjenstemän, äro skäligen väl aflönade, Utskottet hemställer,
att motionen icke må af Rikets Ständer bifallas.
41:o. Under erinran om den ansträngande uppmärksamhet och den oupphörliga
moda, som erfordrades af barna-lärarinnan, och hvilka så medtoge hennes själsoch
kropps-krafter, att hon ej på ålderdomen kunde fortsätta sitt undervisningskall,
samt om den ringa ersättning, sorn lemnades henne för hennes mödosamma arbete
och det armod och bekymmer, som, till följd häraf, blefve hennes lott på gamla dagar.
har Herr K. A. Almgren i Borgare-ståndet, med förnyande af en vid sistför—
flutna riksdag väckt, men då utan afseende lemnad, motion, hemställt, att Rikets
22
Stats-Utskottets Utlåtande JW 167.
Ständer måtte för en gång anslå en summa af 45,000 R:dr R.mt-, såsom grundfond
för en pensions-inrättning för fruntimmer, hvilka genom mångårig bärna-undervisning
i alla dess delar gjort sig förtjenta af det allmännas välvilja.
Enär motionären ej heller nu meddelat några närmare upplysningar rörande
ifrågavarande pensions-inrättmngs organisation, grunderna för pensions-beloppens bestämmande
m. m., i saknad hvaraf hans vid sednaste riksdag väckta likartade motion
ansågs icke kunna till någon åtgärd föranleda, finner Utskottet sig äfven
å denna motion böra afstyrka bifall.
42:0 Uti en inom Bonde-ståndet väckt motion, som blifvit lill Utskottet re
mitterad,
har Per Mattsson från Wester-Norrlands län, med hvilken åtskillige ledamöter
af nämnde stånd sig förenat, hemställt, att Rikets Ständer måtte bevilja ett
statsanslag af minst 200,000 R:dr R:mt till bildande af en pensionsfond för sådana
jordbrukare, som, efter att i 30 år hafva egt och skött krono- eller kronoskatte
hemman och under hela denna tid erlagt sina utskyIder till staten, fyllt 00 år och
kunde förete vederbörande socknenämnds eller presterskaps intyg om en städse ådagalagd
redlig vandel, flit och ordentlighet, men icke voro i stånd att utan anlitande
af fattigvård sig försörja.
Den vidare utredning af detta ämne, hvilken Per Mattson i sin motion förbehållit
sig att under riksdagens lopp få afgifva, har icke kommit Utskottet tillhanda;
och jemte det Utskottet icke finner något grundadt skäl förekomma, hvarföre egare
eller innehafvare af fastighet skola på äldre dagar hugnas med pension af staten,
anser sig Utskottet, med afseende å det outredda skick, hvari förslaget nu förekommer,
icke kunna annat, än
afstyrka bifall till denna motion.
43:o. Herr Tham, Seb. Math., har uti en inom Ridderskapet och Adeln väckt
och till Utskottet remitterad motion fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derpå,
att, derest icke Tull-statens pensions-inrättning erhölle understöd af allmänna medel,
inrättningen skulle förr eller sednare gå sin upplösning till mötes, samt af sådan
anledning hemställt, att af Tullverkets medel måtte åt Tull-statens pensions-inrättning
beviljas ett årligt anslag af '15,000 Riksdaler Riksmynt.
Enligt hvad i denna motion upplyses, hade ifrågavarande pensions-inrättning,
som vore bildad genom enskilda uppoffringar af dess delegare, för närvarande 2,126
delegare och 779 pensionärer. Pensions-beloppen voro, jemförda med hvad andra
dylika inrättningar utgåfvo till tjenstemäns och betjentes enkor och barn, högst ringa,
utgörande endast 15 procent af mannens eller fadrens i lifstiden innehafda ordinarie
lön på tullverkets stat. Under det andra pensions-delegare vanligen bidrogo till
pensions-kassorna med 2 procent af lönens belopp, skattade Tullverkets tjenstemän
numera till sin pensions-inrättning med 3, 4 å 5 procent af lönen, utom den be
-
Ståls-Utskottets Utlåtande M 167.
23
stämda inträdes-afgiften, hvarförutan inrättningen erhölle inkomst genom innehållning
af 3 procent å alla beslagare och åklagare tillkommande andelar uti konfiskationsoch
bötesmål, äfvensom å auktions- och kustchefs-procenter Dessa kassans inkomster,
i förening med räntor å dess utlanta medel, hade icke desto mindre under en
lång följd af år varit otillräckliga att betacka dess utgifter; i följd hvaraf inrättningen
redan skulle varit upplöst, derest den för hvarje år uppkomna brist icke blifvit
genom de af Kongl. Majt anvisade belopp ersatt. Endast för år 1855 hade pensions-inrättningen
utan att begära något särskildt understöd af tullmedlen kunnat fullgöra
sina åtagna förbindelser, men härtill hade 2:ne särskilda tillfälliga omständigheter
bidragit, nemligen inbetalning af så kallad bottenpenning å hufvudsakligen betjente, enligt
Kongl. Maj:ts nådiga stat den 9 Mars 1855, tillagd löne-förhöjning, och ett erhållet
testamenteradt kapital af 5,637 R:dr 17 sk. 4 r.st. Banko; men dylika för
kassan lyckliga omständigheter vore icke att för framtiden motse.
För öfrigt vore orsakerna till pensions-inrättningens ekonomiska ställning att
söka dels deruti, att den talrika kust- och gräns-bevakningen genom dess tjenstgöring
ofta ådroge sig sådana lidanden, att deras lifstid förkortades, hvarigenom
pensions-tagarnes antal ökades, dels ock numera deruti, att genom den fria tullagstiftning,
som under sednare tider inlrädt, en betydlig minskning komme att ega rum
i inrättningens extra inkomster af procenter å beslagare- och aktorats-arfvode, m. m.
Af en Utskottet tillhandakommen, utaf vederbörande räkenskaps-färare författad,
tryckt berättelse angående Tullstatens pensions-inrättnings inkomster oqh utgifter för
år 1855 inhemtas, att pensions-inrättningens från år 1854
egande behållna fond R:dr 129,938: 24. 11.
utgjorde, sedan bristen för samma år i pensions-kassans inkomster
mot dess utgifter blifvit kassan af Tullverkets
extra medel ersatt med  864: 4. 10,
tillhopa Ii7dr130,802: 29. 9.
För år 1855 utgjorde inkomsterna, inberäknadt
ofvan omförmälte testamenterade
kapital  32,958: 11. 5.
hvaremot utgifterna endast uppgått till . . 26,036: 29. 7.
så att ett öfverskott för året således uppkommit af . . 6,921: 29. 10.
som ökat kassans fond till R:dr 137,724: 11. 7
Enär det sålunda befinnes, att kassans ställning sistnämnde år förbättrats, samt
Utskottet föreställer sig, att den rörliga bevaknings-personalen på landet numera kan
utan fara indragas eller förminskas, hvarigenom, i samma mån pensionärernes antal
blefve mindre, kassans fördel ytterligare befrämjades, anser sig Utskottet, under
24
Ståts-Utskottets Utlåtande M 107.
åberopande för öfrigt af dte skäl, på hvilka Rikets Ständer vid 1847 ——1848 års
samt sistförflutna riksdag funno sig förhindrade att till denna pensions-anstalt bevilja
af Kongl. Majit då äskade statsbidrag, sig äfven för närvarande
böra afstyrka bifall (ill nu ifrågavarande motion.
44:0. Till Utskottet hafva blifvit remitterade 2:ne i Bonde-ståndet väckta
motioner:
a) af Guslaf Johansson från Kronobergs län, hvilken, då det pensionsbelopp af
12 R:dr Banko, som nu vid afskedstagandet beviljades gemenskapen vid arméen,
vore, i anseende till varuprisens stegring, alldeles otillräckligt till det nödtorftigaste
lifsuppehälle för soldaten, helst om han hade hustru och barn, hemställt, att underhållet
för knekt vid afskedstagandet borde bestämmas till minst 30 R:dr B:ko årligen.
b) af Måns Persson från Malmöhus län, sorn likaledes, med åberopande af
otillräckligheten af nuvarande pensionsbelopp för afskedstagande manskap vid arméen,
yrkat, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit anmäla, att de ansågO pensionerna
till s. k. gratialister vid Krigsmanshus-kassan böra fördelas i 2:ne pensions-klasser,
nemligen för den soldat eller ryttare, som oförvitligt tjenat i 20 år, till 25 R:dr,
samt för den, som tjenat i 30 år, till 40 R:dr Rimt; hvarjemte denne motionär
hemställt, att Utskottet, efter inhemtande af upplysning om hvad belopp, som ett
för ändamålet behöfligt stats-anslag skulle komma att utgöra, måtte yttra sig, huruvida
en kortare tjenstgöringstid kunde bestämmas för den värfvade arméens manskap;
och hafva flere af Bonde-ståndets ledamöter uti denna motion instämt.
Ehuru Utskottet icke kan annat än erkänna, att den afskedade soldatens vilkor,
till följd af varuprisens stigande, blifvit i sednare tider i betydlig mån försämrade,
och att åtgärder följaktligen synas böra vidtagas för att häri söka åstadkomma någon
förbättring, saknar likväl Utskottet tillräckliga materialier och upplysningar i detta
ämne för att kunna bedöma så väl det belopp, som med hänsigt till de på olika
lefnads- och tjensteår beroende högre eller lägre pensionerna skulle för ifrågavarande
ändamål erfordras, som ock i hvad mån Wadstena Krigsmanshus-kassa, utan att dess
C '
bestånd äfventyras eller grunderna i dess förvaltning rubbas, må medgifva någon
förhöjning i nuvarande gratialist-understöd. För att härom erhålla tillförlitlig kännedom
och vinna det med motionerna afsedda ändamål, erbjuder sig, i Utskottets tanke,
för närvarande ingen annan utväg, än att hos Kongl. Majit göra underdånig framställning
om utredning af alla hithörande förhållanden och lämpliga åtgärders vidtagande
för ett bättre ordnande af pensionsväsendet för gemenskapen af arméen. Utskottet
får derföre hemställa,
att Rikets Ständer, jemte förklarande, att, i sakens outredda skick,
något anslag uti ifrågavarande hänseende icke kan beviljas, måtte
besluta
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
25
besluta en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med begäran,
det Kongl. Maj:t täcktes låta i detta ämne verkställa erforderlig
utredning samt med anledning deraf vidtaga de åtgärder, hvarigenom
pensioneringen af arméens manskap må på ett lämpligt
och verksamt sätt ordnas.
45:0. Ridderskapet och Adeln har till Utskottet remitterat en af Herr Grefve
von Platen, Ballzar, väckt motion om anvisande af ett förslags-anslag till förbättrande
af pensionerna för gemenskapen vid Kongl. Majlis Flotta. I denna motion
anföres:
Enligt det äldsta reglemente för Amiralitets-krigsmans-kassan af år 1681
erhöll en Kapiten, såsom förlamad, 180 och, såsom orkeslös, 144 daler silfvermynt
om året, hvaremot all gemenskap tillädes, såsom förlamad, 36 och, såsom orkeslös,
24 daler s. m., eller i förra fallet |:del och i det sednare J af hvad Kapitenen beviljades.
Rotebåtsmännen fingo likväl då, för ålder och orkeslöshet, icke någon pension
från kassan, emedan de, betraktade såsom rotens tjenstförrättare, ansågos böra
på ålderdomen finna sin bergning på rotehemmanet. Annu genom ett Kongl. Bref
af år 1806 stadgades den grund för fördelningen af Kassans pensions-tillgångar, att
12.000 R:dr deraf anslogos till pensioner för afskedade embets- och tjenstemän, samt
6.000 R:dr till gemenskapen samt deras enkor och barn, eller hälften af hvad som
bestämdes för de förra; dock skulle, sedan 166 R:dr 32 sk. blifvit afsatta till allmosor
och 1,500 R:dr till fondens förökande, den möjliga återstoden af densamma
användas till gratialer för aflidne embets- och tjenstemäns enkor och barn. Sedan
Amiralitets-krigsmans-kassan derefter år 1825 blifvit fördelad i pensions- och gratialsfonderna,
hade emellertid förhållandena emellan de pensions- och gratials-tagande så
förändrats, att år 1848 de från båda dessa fonder till embets- och tjenstemän utgångna
pensioner utgjorde R:dr 38,206: 44.
samt understöd till deras enkor och barn  » 23,079: 30.
summa R:dr 61,286: 26.
då deremot de till gemenskapen utgifna pensioner
blott utgjorde  12,072: 40.
samt understöd till deras enkor och barn . . . 849: 16. 12,922: 8.
eller endast nära femtedelen af ofvanberörde understöds belopp.
Enligt de sednast reviderade räkenskaperna, elier de för åren 1852—1854,
vår åter förhållandet, att, per medium beräknadt, de till embets- och tjenstemän
utgångna pensioner utgjorde
samt understöd till deras enkor och barn ....
. . . . R:dr 47,414: —
. . . . >» 26,954: —
eller tillsammans
. . . . R:dr 74,368: —
Bih. till R. St. Prat. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band, 13 Haft.
4
26
Stats-Utskottets Utlåtande JV? 167
då de förra till gemenskapen voro .... R:dr 13,523: —
samt understöd till deras enkor och barn . » 413: —
eller tillsammans R:dr 13,941: -—
Nyssnämnde räkenskaper utvisade, att, i medeltal, de inkomster till Pensionskassan
ensamt, hvilka härflöto från embets- och tjenstemän eller »sådana förhållanden
som med dem egde gemenskap» R:dr 20,456: —
och från gemenskapen, eller »sådana förhållanden som med dem
egde sammanhang»  » 18,713: —
x hvarjemte den upplysning meddelades, att förstnämnde år eller 1848, då båda fondernas
inkomster i det hela beräknades till R:dr 49,237: 3. 8.
utgjorde den andel deraf, som Staten under olika benämningar
anvisat, ej mindre än R:dr 31,371: — —
Vid jemförelse mellan fordna och närvarande förhållanden syntes således gemenskapen
hafva under sednare tider varit i hög grad vanlottad; och staten måste
anses så mycket mera skyldig att afhjelpa det uppkomna missförhållandet, i hvad
på staten beror, som de förorättade voro genom reglementen uteslutna från rättighet
att göra sin klagan hörd och icke hade någon del i förvaltningen af pensionskassan,
som icke här, såsom vid Arméen, vore delad emellan befäl och gemenskap.
En af de mest verkande orsakerna till det anmärkta missförhållandet måste tillskrifvas
en för långt drifven önskan att, genom starkare omsättning, bereda staten en
mera tjenstbar officers-korps. — Jemfördes åter de särskilda personernas pensioner,
funne man, att Kapitens pension för närvarande utgjorde 1,530 R.dr R:mt, under
det att den, för orkeslöshet, efter 30 års tjenst, afskedade båtsmannens pension endast
uppginge till 18 R:dr s. m. och att för alla embets- och tjenstemän voro föreslagna
förhöjningar, såsom för Kapiten med högsta lön till 2,000 R:dr R.mt, under
det att intet blifvit tillgjordt för gemenskapen.
Under sådana förhållanden ansåg motionären det allmänna böra bispringa den
förorättade, äfven om någon uppoffring dermed vore förenad. Derest pensionsbeloppet
höjdes till högst 50, lägst 30 R:dr, eller i medeltal till 40 R:dr R.mt för
hvarje af de nuvarande 1,520 pensionstagarne i gemenskapens klass, uppginge beloppet
i det hela till 60,800 R:dr, eller till endast 38,510 R:dr 24 sk. mera än
härför.nu utgåfves, och således i alla fall en mindre tillökning för dessa i allmänhet
alldeles hjelplösa menniskor, än hvad som för den andra klassens 96 personer,
— sOm i medeltal erhölle 596 R:dr — blifvit föreslaget. — Äfven skulle, i motionärens
tanke, inom kassans nuvarande tillgångar möjligen kunna beredas några
bidrag till den ifrågasatta tillökningen. Delegarne i denna kassa fingo nemligen för
närvarande samtidigt innehafva annan statens tjenst med lön och vara i åtnjutande
af full pension från kassan. Men att staten, som dock lemnade nära j af kassans
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
27
inkomster, sålunda skulle bidraga till pensionerande af personer, som erhöllo fortfarande
sysselsättning i statens tjenst, syntes vara lika stridande emot all princip i
denna väg, som obilligt emot de många personer, som derpå blefvo lidande. Det
vore derföre icke orättvist, att endast ena hälften af pensionen utginge till den ännu
tjenande, under det att den andra delen besparades kassan och användes för deras
bergning, hvilkas försvagade krafter icke medgåfve dem att längre tjena det allmänna.
Likaledes skulle en fördel kunna beredas kassan derigenom, att minskning skedde i de
högst aflönade och i sammanhang dermed högst pensionerade tjensternas antal, i afseende
hvarpå motionären anmärkt, att Sverige vid 1855 års slut egde 5 å stat i
tjenst varande och 5 pensionerade Amiraler.
Motionären, som derjemte till Utskottet aflemnat åtskilliga beräkningar i afseende
på behofvet af anslag för den Amiralitets-krigsmans-kassan åliggande pensionering,
har, på grund af hvad han sålunda antydt och upplyst, hemställt, det
Rikets Ständer måtte anvisa ett förslags-anslag af högst 40,000 Ridr R:mt, för att
i mån af behof användas till förbättring af pensionerna för gemenskapen vid Kongl.
Maj:ts Flotta, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvananförda grunder, och att
Rikets Ständer måtte i underdånighet hos Kongl. Maj:t anhålla om utfärdandet af de
reglementariska föreskrifter, som med afseende härå kunna vara af hehofvet påkallade.
Ehuru denna motion, genom den utredning af förhållandena med pensioneringen
vid Kongl. Majits Flotta, densamma innehåller, lemnar åtskilliga upplysningar
till ledning för frågans bedömande, torde dock i detta ärende något hufvudsakligt
beslut icke böra af Rikets Ständer fattas, eller anslag för ändamålet beviljas, innan
en i vederbörlig ordning verkställd reglering af pensioneringen föregått. Utskottet,
sorn i föregående punkt tillstyrkt en underdånig framställning till Kongl. Majit om
åtgärders vidtagande för ordnande af pensions väsendet för gemenskapen vid arméen,
tror ock att regleringen af pensionerna för gemenskapen vid flottan lämpligen bör
ske på samma gång, som vid arméen, och anser sig derföre, med anledning af nu
ifrågavarande motion, endast böra hemställa,
att Rikets Ständer, jemte förklarande, att något anslag uti ifrågavarande
hänseende nu icke kan beviljas, måtte besluta en underdånig
skrifvelse till Kongl. Majit, med begäran, det Kongl Majit
täcktes låta i detta ämne verkställa erforderlig utredning, samt
med anledning deraf vidtaga de åtgärder, hvarigenom pensioneringen
af gemenskapen vid flottan må på ett lämpligt och verksamt
sätt ordnas.
46io. Uti en inom Borgare-ståndet af Herr F. Rooth väckt motion, sora blifvit
till Utskottet remitterad, har framställning skett, att, då det vore af vigt, icke
blott för städerna, utan äfven för staten, att stadsfiskals-tjenstérna bestriddes af damp
-
28
Siats-Utskottets Utlåtande M 167.
liga och rörliga personer, dessa tjensters innehafvare, då de för ålderdom icke längre
kunde sköta tjensterna, måtte beredas tillfälle att derifrån afgå, samt att, enär någon
särskild pensions-inrättning icke funnes för kommunernas tjenstemän, Rikets Ständer
ville, för befrämjande af ofvan antydda ändamål, berättiga stadsfiskaler att vinna inträde
i Civilstatens pensions-inrättning.
Då stadsfiskaler äro aflönade af städerna sjelfva, samt det således tillkommer
dessa, att om bemälde tjenstemäns pensionerande draga försorg, så, och enär dessutom
delaktighet i Civilstatens pensions-kassa beror på medgifvande af delegarne i
denna inrättning, anser Utskottet sig böra hemställa,
att Herr Rooths motion icke måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
A7:b. Uti motion, som af Ridderskapet och Adeln blifvit till Utskottet remitterad,
har Herr Cederschiöld, F. A., föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja ett
årligt anslag af 3,000 R:dr R:mt, att ställas till Kongl Sundhets-kollegii disposition,
för att utdelas till pensioner åt ålderstigna och nödställda barnmorskor och till lämpliga
belöningar åt sådana barnmorskor, hvilka gjort sig särdeles förtjenta af samhällets
erkänsla, samt slutligen, om tillgångar dertill funnes, till aflöning åt barnmorskor i
sådana församlingar, som äro så fattiga, att de icke sjelfva kunde aflöna dem.
Ehuru Utskottet icke kan förneka att, såsom motionären äfven anfört, de i
landsorten anställda barnmorskors framtid är föga betryggad, samt att en ändamålsenligt
ordnad pensions-inrättning eller af staten för vissa fall lemnadt understöd skulle
i sin mån bidraga att afhjelpa detta förhållande, har dock Utskottet, enär staten redan,
genom bekostandet af barnmorskornas bildning för deras kall, uppfyllt hvad
densamma hufvudsakligen kan åligga, och det är kommunernas ovilkorliga skyldighet,
att sjelfva bekosta barnmorskornas aflöning, samt, i följd deraf, äfven alt, viii deras
ålderdom och oförmåga att sig sjelfva försörja, förse dem med det för deras
lefnndsbehof nödvändiga uppehälle, ansett sig. med derjemte fästadt afseende å denna
frågas outredda skick böra
å motionen afstyrka bifall.
48:0. Uti särskild till Utskottet remitterad nådig proposition af den 21 November
förlidet år (N:o 29) har Kongl. Maj:t begärt, att Majoren i Arméen, Kapitenen
och Riddaren Maurits Ludvif/ Leasing. som, född den 2 Augusti 1789, och, efter
att hafva tjenat i Franska arméen, den 25 Februari 1814 mträdt i Svensk tjenst såsom
Kapiten vid Regementet Royal Suedois, derifrån han blifvit transporterad först
(i)l Konungens eget värfvade Regemente och derefter till sin nu innehafvande Kapitens-beslällning
på stat vid Hallands Infanteri-bataljon, mätte, såsom af ålder och sjuklighet
urståndsatt att sin tjenst förrätta, och då Iian, som, för bristande tillgång, ej
kunnat inbetala ilo för vinnande af delaktighet i Armééns pensions-kassa stadgade
Stats-Utsliottets Utlåtande M 167.
29
retroaktiv-afgifter, icke hade att påräkna att vid afskedstagande undfå pension från
berörde kassa, ehuru han i ;3 år måst, enligt författningarne, årliga afgifter till
kassan inbetala, berättigas, att, vid erhållande afsked från sin nu innehafvande Kapitens-beställning,
från allmänna indragnings-staten för sin återstående lifstid såsom pension
årligen uppbära ett hans Kapitens-lön motsvarande belopp af 600 Riksdaler
B:ko, eller 900 R:dr Riksmynt.
Utskottet, som af handlingarne inhemtat, att följande Officerare vid f. d. Regementet
Royal Suedois, nemligen Förste Majoren, Öfverste-löjtnanten de Mottoni,
Majoren, Friherre Koskull och Kapitenen Stjernstam, af Rikets Ständer vid särskilda
tillfällen fått sig förunnad rättigheten att å allmänna indragnings-staten åtnjuta de
löne-förmåner, som de vid erhållet afsked uppburit, får vid sådant förhållande och
med afseende å Majoren Lessings långa och hedrande tjenstebana samt hans frams
ridna ålder, obemedlade ställning och med vederbörligt läkare-betyg styrkta sjuklighet,
hemställa,
att bemälde Major må, när han från sin nu innehafvande Kapitens-beställning
erhåller afsked, å Rikets allmänna indragningsstat
uppföras med en årlig pension af 900 Riksdaler Riksmynt.
49:o. Enligt hvad Kongl. Maj:t uti en den 34 nästlidne Juli aflåten nådig
proposition (N:o 421) behagat meddela, hade, sedan Rikets nu församlade Ständer,
med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga framställning, beslutat indragning
af Registrators-tjensten i Kongl. Svea Ilof-rätt, innehafvaren af nämnde tjenst,
Johan Christian Thulin, enär något förslag om bestämmande af pension för denna
tjenste-befattning icke blifvit af Kongl. Maj:t i sammanhang med stats-regleringen afgifvet,
och då Thulin, som, i anseende till sin höga ålder af 74 år samt långvariga
och trägna tjenstgöring, snart saknade förmåga att på nöjaktigt sätt vidare bestrida
ifrågavarande tjenst, således vid afskedstagande! derifrån icke kunde erhålla
större pension, än den lön, för närvarande utgörande 4-55 R:dr 30 sk. 4 r:st.
Banko, han på stat innehade, i underdånighet begärt, att från Rikets allmänna in
dragnings-stat
komma i åtnjutande af pension, antingen till det belopp, som hans
löne-inkomster, enligt de två sista årens bevillnings-taxering, utgjort, eller ock det.
som för de 2 Äldste Notarierne i Hof-rätten eller för Registratorer i Rikets högre
embetsverk och kollegier blifvit af Kongl. Majit vid innevarande riksdag föreslaget.
Sedan Kongl. Stats-kontoret, uti infordradt underdånigt utlåtande, hufvudsakligen
anfört, att Thulins ordinarie lön, spanmålen derunder inbegripen, detta år uppgår till
det belopp, sökanden uppgifvit, och att densamma, med afseende å högre spanmålspriser,
torde stiga något deröfver; att Thulin, enligt gällande författningar, är berättigad
till åtnjutande af pension, motsvarande denna lön, men att, då tjensten komme
att vid omreglering af Hof-rättens löner indragas, Stats-kontoret ansäge Thulin böra
för sina sannolikt få återstående dagar hugnas med en pension, som gjorde det
30
Stats-Utskottets Utlåtande JYi 107.
möjligt för honom att kunna försörja sig med familj, samt Stats-kontoret, enär lagliga
sportler utgöra en löne-förmån, hvilken, såsom Kongl. Brefvet den 9 Oktober
4849 visar, vid Lagmans-embetenas indragning tagits i beräkning, jemte förmälan att
Thulin, om han styrkt, huru mycket sportlerna vid hans tjenst i medeltal utgjort,
kunnat af Stats-kontoret förordas till åtnjutande af en lämplig pension, hemställt, att
Kongl. Hof-rätten måtte i frågan höras för att, efter verkställd utredning af nämnda
förhållande, uppgifva det belopp, som skäligen borde läggas till grund för pensionens
bestämmande; så har, efter det Hof-rätten upplyst, att Thulins löne-inkomster, utom
ofvanomförmälda 455 R:dr 30 sk. 4 r:st., utgöras af dels den tillökning i lönen,
som under de sednare åren blifvit, af de medel Rikets Ständer anslacit till förbättring
af Hof-rättens tjenstemäns löner, honom tilldelad med 253 R.dr 32 sk., dels
Thulin tillkommande ersättning för mistad andel i domskisen, 300 R:dr, dels ock
lösen för förmyndare-bevis, revisions-protokoller och afskrifter, hvilken sistnämnda
lösen Hof-rätten väl ej vore i tillfälle att till beloppet uppgifva, men hvilken syntes
motsvara hvad Thulin till innevarande års Bevillnings-taxerings-kommitté uppgifvit, eller
384 R:dr 32 sk., allt Banko, samt Hof-rätten derjemte tillstyrkt alt blifvande pensionsbeloppet
måtte upptagas till 2,500 R.dr Riksmynt, Kongl. Maj.t, med afseende å hvad
sålunda förekommit och Stats-kontoret i underdånighet yttrat, samt då den ringa
ordinarie lön af omkring 450 R:dr Banko, som Thulin nu innehade och, enligt
gällande författningar, vore berättigad att vid afskeds-tagandet såsom pension bibe
hålla,
syntes vara alldeles otillräcklig till eget och hans talrika familjs underhåll, föreslagit,
att Thulin, som är född 4787, blifvit Auskultant i Götha Hof-rätt år 4807,
Kanslist i Svea Hof-rätt år 1819 och år 4832 befordrats till Registrator derstädes,
samt således uppnått 70 års ålder, deraf han varit 50 år i Statens tjenst, måtte,
såsom tillika varande obemedlad, tillförsäkras, att, vid afskedstagandet från Registra
tors-tjensten,
varda uppförd å Rikets allmänna indragnings-stat till åtnjutande af en
årlig pension stor 2,000 R:dr Riksmynt; och har Utskottet ansett sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till detta Kongl. Majrts nådiga
förslag
50:o. Sedan, uti en af Kongl. Krigs-kollegium till Kongl. Maj:t insänd, af
Cheferne för Jemtlands Fält- och Hästjägare-korpser förordad, ansökning, Regementskommissarien
vid Jemtlands f. d. Fältjägare-regemente, Fältkamereraren Salomon
Grundal, i underdånighet anhållit, att, då han, som är född 1793 och inträdt i allmän
tjenst år 1819, numera, enligt ansökningen bifogade prest- och läkare-betyg,
med hustru och 2 minderåriga barn befunne sig i behöfvande omständigheter samt
genom ålder och sjuklighet vore alldeles oförmögen att sin tjenst förrätta eller att
med arbete till sitt lifs uppehälle bidraga, Kongl. Majit nådigst måtte hugna sökanden,
efter afskedstagandet, för sin återstående lifstid med årlig pension, och Kollegium,
jemte anmälan, att Kollegium, uppå Grundals begäran, under den 10 Juli 1855
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
31
entledigat honom från hans då innehafvande Regements-kommissarie-befattning, för
egen del i underdånighet anfört, att, enär nämnda befattning icke varit förenad med
lön på stat, utan endast med arfvode, Kollegium väl ansåge Grundal sakna rättighet
att vid sådant arfvode efter afskedet bibehållas, men då, efter det Kongl. Maj:t, genom
nådigt bref den 27 Mars 1830, förklarat, att de dåvarande Mötes-passevolanskommissariaterna
borde upphöra, den förmån beviljades samtlige vid kommissariaterna
anställda Intendenter, Kamererare, Kanslister och Kammarskrifvare, att med
innehafvande löner och inqvarterings-penningar förflyttas å indragnings-stat, hvaremot
Kommissarierne, och bland desse Grundal, placerades till fortfarande tjenstgöring vid
Regementena utan rätt till lön eller pension vid afskedstagandet, kunde Kommissarierne,
i jemförelse med Passevolans-kommissariatens öfrige tjenstemän, anses särdeles
vanlottade, hvarföre, i betraktande häraf, och med afseende å öfriga för Grundal förekommande
bevekande omständigheter, Kollegium hemställt, att Grundal, som varit
i åtnjutande af vanligt Regements-kommissarie-arfvode, 266 R:dr 32 sk. Banko om
året från indelta arméens nya Mötesfond, måtte med samma belopp för sin återstående
lifstid uppföras å förenade Mötes-passevolans-fondens indragnings-stat för f. d.
Passevolans-kommissariatens tjenstemän, har Kongl. Maj:t, som ansett Sig icke kunna,
emot föreskrifterna i Kongl Brefven den 27 Mars 4830 och den 27 Augusti 483 1,
angående de vid Passevolans-kommissariaten anställde tjenstemäns aflönings-vilkor,
bifalla den af Krigs-kollegium sålunda till förmån för f. d. Regements-kommissarien
Grundal gjorda underdåniga hemställan, likväl, i betraktande af de för bemälde Grundal
förekommande bevekande omständigheter, och då Rikets sednast församlade Ständer,
uppå Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga framställning, medgifvit Regementskommissarien
vid Skånska Hussar- och Dragon-Regementena J. L. Aberg, hvilken,
lika med Grundal, förut varit anställd vid f. d. Passevolans-kommissariaten och icke
eller egt någon grundad rätt till pensions erhållande, att från Rikets allmänna indragnings-stat
åtnjuta ett emot den innehafda Regements-kommissarie-aflöningen svarande
belopp, uti särskild nådig proposition af den 24 November föriidet år (M 30) begärt,
att Rikets Ständer ville medgifva, det f. d. Regements-kommissarien Grundal
må berättigas att, med beräkning från månaden näst efter den, uti hvilken han från
Regements-kommissarie-befattningen entledigades, under sin återstående lifstid från
allmänna indragnings-staten uppbära ett belopp af 266 R:dr 32 sk. B:ko, eller 400
R:dr R:mt årligen, motsvarande det med nämnde befattning förenade arfvode.
Utskottet har tagit denna fråga i öfvervägande och får, med afseende å de i
den nådiga propositionen anförda skäl. tillstyrka
Rikets Ständers bifall till högstberörde nådiga framställning.
54:o. I anledning af Landsfiskalens i Södra distriktet af Hallands län Isak
Ulrik Olofanders hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjorda ansökning, att, då han,
hvilken tjenstgjort 4 9y år såsom Länsman i Faurås härad af Warbergs fögderi i
32
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
nämnda län och derefter 26^ år såsom Landsfiskal dels i Stockholms och dels i
förstnämnda län, numera vid 70 års ålder saknade fömåga att med vederbörlig
drift sköta sin befattning och således vore nödsakad att inom kort tid från tjensten
begära afsked, samt Motander under sin tjenstetid, i egenskap af Landsfiskal, icke
åtnjutit någon derför af Staten anslagen lön och af de derunder honom beredda
tillfälliga inkomster, hvilka åtgått för uppehälle åt honom, hustru och 8 barn, deraf
sju numera aflidit, icke kunnat bespara något till egen och hustruns samt en oförsörjd,
vanför dotters framtida bergning, Kongl. Majt täcktes i nåder bevilja sökanden
pension å allmänna indragnings-staten, har Kongl. Majt, efter det Justitiekanslern
och Kongl. Stats-kontoret med underdåniga utlåtanden i ämnet inkommit,
uti till samtliga Riks-stånden den 12 nästlidne Februari aflåten, till Utskottet
remitterad, nådig proposition (M 64) föreslagit, att Motander, hvilken icke är berättigad
till pension å allmänna indragnings-staten, måtte, med afseende derå att
han varit anställd i Statens tjenst den långa tiden af 46 år, hvarunder han i 19i
år innehaft sådan befattning, som af pensionsrätt åtföljes, vid afskedstagandet från
landsfiskals-tjensten å nämnda stat uppföras till erhållande under sin återstående lifstid
af en oafkortad årlig pension till det belopp, länsmän för närvarande åtnjuta eller
200 R:dr Banko, att utgå från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked
af Motander erhålles; och tillstyrker Utskottet, på de af Kongl. Majit anförda skäl,
att högstberörde nådiga framställning äfven må vinna Rikets
Ständers bifall.
52:o. Sedan, uti en till Kongl Majit ingifven ansökning, t. f. Kommendanten
och Direktören vid straff-fängelset i Warberg, Majoren Guslaf Wilhelm Gyllenlmnmar,
i underdånighet anhållit, att, då han, som ifrån Augusti månad år *1848 i berörde
egenskap varit vid straff-fängelset anställd, under sin tjenstgöring derstädes
blifvit genom slag i hufvudet af en i fängelsets murbruksqvarn befintlig svängbom
obotligt skadad till sin helsa, samt sökanden, efter en tjenstetid af 45 år och vid en
ålder af mer än 61 år, jemte hustru och 6 oförsörjda barn, befunne sig utan enskild
förmögenhet, Kongl. Majit, då genom läkarebetyg tillika kunde styrkas, att han,
till följd af omförmälda skada vore urståndsatt att sina befattningar vid fängelset bestrida,
måtte å allmänna indragnings-staten bereda sökanden pension till det belopp,
söm motsvarade den lön och det arfvode han, såsom t f. Kommendant och Direktör
vid fängelset åtnjuter; så har, efter det ej mindre Fångvårds-styrelsen, än Kongl.
Stats-kontoret blifvit häröfver hörde och Styrelsen, jemte anmälan att Gyllenhammar,
hvilken såsom t. f. Kommendant uppbär ett årligt arfvode af 200 Ridr Biko,
under den tid af omkring 8 år, han förestått rikets största fängelse för lifstidsfångar,
ådagalagt särdeles nit och skicklighet, tillstyrkt, att han, som under tjenstgöringen
vid fängelset, utom den ofvannämnda skadan, jemväl ådragit sig nästan obotlig ögonsjukdom
och enligt intyg af läkare nu vore oförmögen till vidare tjenstgöring, måtte
undfå
S'ats-Utskottets Utlåtande JY$ 107.
33
undfå pension, motsvarande den aflöning han såsom Fängelse-direktör uppbär eller
800 R:dr B:ko, Kongl. Majit, med afseende å hvad sålunda förekommit och de vitsord
Fångvårds-styrelsen meddelat, uti nådig proposition af den 12 nästlidne Februari
(JVs (36) behagat föreslå Rikets Ständer, det Majoren Gyllenhammar må, när Kongl.
Majit linner godt förordna att hans befattning såsom Kommendant och Direktör vid
straff-fängelset i Warberg skall upphöra, för sin återstående lifstid å rikets allmänna
indragnings-stat åtnjuta en oafkortad årlig pension af 800 Ridr Biko.
Af de den nådiga propositionen bilagda handlingar inhemtas, att Gyllenhammar,
som är född den 27 Oktober 1794, blifvit antagen till Fourir år 1808 vid Bohusläns
landtvärn och år 1811 vid Wendes Artilleri-regemente, från hvilket regemente,
der Gyllenhammar år 1815 i nåder utnämndes till Under-löjtnant, han år 1818
undfått afsked med rättighet att i Arméen qvarstå, hvarefter han år 1828 erhållit
transport till Gottlands National-beväring, inom hvilken korps han år 184-3 vunnit
befordran till Kapiten, och att Gyllenhammar, sorn deltagit i fälttågen i Tyskland och
Norrige åren 1813 och 1844, samt, för ådagalagd tapperhet, blifvit med medalj benådad,
sedermera ifrån den 15 Augusti 1848 bestridt ofvannämnda Direktörs- och
Kommendants-befattningar; varande det i utfärdade attester, dels af Medicine Doktorerne
J. G. Arrhenius och J. Strömqvist, af hvilka den förre är anställd såsom
Läkare vid Straff-fängelset, intygat, att Majoren Gyllenhammar, till följd af den i
ansökningen omfönnälda olyckshändelse, måste anses vara obotligen skadad till framtida
helsa och möjligen äfven till lifvet, och dels af Doktor Strömqvist ytterligare
vitsordadt, att Gyllenhammar, som två gånger lidit af svår ögon-inflammation, till
följd af detta lidande, hvilket han efter all sannolikhet ådragit sig under utöfning af
direktörs-befattningen, är till synförmågan mycket försvagad och troligen kommer att
alldeles förlora denna förmåga, om ännu ett återfall inträffar.
Med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst och då det lärer få antagas, att
Fängelse-direktören, Majoren Gyllenhammar numera är urståndsatt, att med den
kraft och ihärdighet, som erfordras och han förut städse ådagalagt, vidare utöfva
denna maktpåliggande, med mycken ansträngning förenade tjenst, finner Utskottet
sig böra tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte bifalla, att Majoren Gyllenhammar,
då han erhåller afsked från sin nu innehafvande befattning vid
Warbergs fängelse, å allmänna indragnmgs-staten uppföres till
erhållande af en årlig pension af 1,200 R.dr Ruut, att utgå
från och med månaden näst efter den, då afskedet beviljas.
53:0. Kornetten A J Enström, 65 år gammal, hade hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit, att han, som dels i 25 års tid tjenstgjort vid Lifgardet till häst
och derunder bivistat fälttågen i Finland åren 1808 och 1809, och i Tyskland och
llih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. I Afd. 3 Band. 13 Haft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande M 107.
Norrige årea i 813 och i 814 samt för sitt förhållande dervid erhållit medaljen för
tapperhet i fult och Kejserliga Ryska S:t Georgs-ordens 5:te klass, dels ock sedan
den 13 Maj 1848 varit anställd såsom Fanjunkare vid Krono-arbetskorpsen, måtte,
såsom sjuklig och enär han under utöfningen af sistnämnde befattning kommit att
lida af döfhet och derjemte blifvit af fångar med knif sårad, vid afskedstagandet från
Krono-arbetskorpsen få för sin återstående lifstid bibehålla det arfvode, han för det
närvarande å Fångvårdens stat åtnjuter
Sedan Kongl. Majit uti denna fråga inhemtat yttrande ej mindre af Dess och
Rikets Stats-kontor, än Styrelsen för fängelser och arbets-inrättningar i Riket samt
Styrelsen, då vederbörande Bataljons-chef, Kyrkoherde och Läkare vitsordat så väl
Enströms välförhållande i och utom tjensten under den tid af 8 år, han varit vid
Krono-arbetskorpsen anställd, som ock hans uppgifter att vara besvärad med döfhet
och hafva blifvit med knif skadad, hemställt, att, på grund af Kongl. Brefvet den
24 Maj 1841, hvarigenom pensionsrätt medgifvits åt vissa tjenstemän vid fångvården,
Enström, hvilken innehar Under-officers-atlöning, 233 R:dr 16 sk., jemte beklädnads-bidrag
33 R:dr 16 sk. och såsom arfvode för Fanjunkare-tjensts bestridande,
uppbär 66 R:dr 32 sk., allt Banko, årligen, åtminstone från den tid, då han under
tio år varit vid Krono-arbetskorpsen anställd, kunde fä såsom pension å allmänna
indragnings-staten uppbära ett emot under-officers-lönen svarande belopp, har Kongl.
Majit, uti nådig proposition till Rikets Ständer af den 12 Februari detta år (JV2 67),
i betraktande af Enströms höga ålder och sjuklighet och enär han under sin militära
bana sig tappert och hedrande förhållit, för sin tjenstgöring såsom Fanjunkare vid
Krono-arbetskorpsen blifvit fördelaktigt vitordad samt vid utöfningen af sistnämnda
befattning blifvit af fångar med knif sårad, föreslagit, att Kornetten Enström, hvilken
icke åtnjuter något understöd från Arméens pensions-kassa, måtte, sedan han vid
fångvården tjenat 10 år, eller den tid, som för vissa andra tjenstemäns vid fångvården
rätt till pensions åtnjutande blifvit i Kongl. Majits ofvan omförmälda nådiga
Bref den 24 Maj 1841 bestämd, få vid afskedstagandet derifrån å Rikets allmänna
indragnings-stat uppbära under sin återstående lifstid en oafkortad pension af 233
R:dr 16 sk. Banko.
Till denna nådiga framställning anser sig Utskottet böra tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
54:o. Enligt hvad Kongl. Majits den 22 nästlidne Juni till Rikets Ständer aflåtna
nådiga proposition [M 115) innehåller, hade Provincial-läkaren i Askersunds
distrikt Doktor N. L Ahlberg, uti en till Kongl. Majit ingifven af Kongl. Sundhetskollegium
och Kongl. Stats-kontoret förordad ansökning, underdånigst anhållit, att,
som han upphunnit en ålder af 71 år och med Augusti månad innevarande år varit
anställd i Statens tjenst under 30 år, Kongl. Majit, oaktadt denna tjenstgöringstid
ej oafbrutet fortgått, emedan Ahlberg 2:ne särskilda gånger, från år 1815 till
Stats-Utskottet» Utlåtande JK 167:
35
1818 och från år 1836 lill 1846, haft afsked, men åter i Slatens tjenst intradt,
målte, med hänsyn till de förhållanden, som vållat dessa afbrott i tjenstetiden, hvilka
inträffat, första gåpgen efter 1815 års fredslut, då sökanden, bland en mängd tjenstlöse
läkare, som egt större meriter än han, ej kunnat erhålla någon af de tjenster
han sökt förr än 1818 och andra gången föranledts af den sjuklighet, han genom
sina ansträngningar under kolera-farsoten år 1834 sig ådragi!, bevilja Ahlberg afsked
med rättighet till årlig pension å Rikets allmänna indragnings-stat, räknadt från den
dag hans tjenstgöringstid uppginge till 30 år och med det belopp han i lön för
närvarande åtnjöt.
Då emellertid Doktor Ahlberg icke, på sätt Kongl Brefvet den 25 Juni 1818
samt Kongl. Kammar-kollegii derpå grundade Cirkulär-bref af den 11 Oktober 1819
för rättighet till lönens bibehållande såsom årlig pension föreskrifva, oafbrutet varit i
Statens tjenst anställd under 30 års tid, och Kongl. Majit af sådan anledning ansåge
sig förhindrad att vid nådig! afskeds beviljande åt Ahlberg honom å Rikets allmänna
indragnings-stat i vanlig ordning låta uppföra, har Kongl. Majit, med afseende å
härvid förekomna omständigheter och bemälde läkares af vederbörande vitsordade
nit och välförhållande under tjenstetiden. begärt Rikets Ständers medgifvande dertill,
alt Doktor Ahlberg från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked
från sin innehafvande provincialläkare-beställning, å Rikets allmänna indragnings-stat
må ega uppbära en hans lön motsvarande pension af 666 Ridr 32 sk. Biko eller
1,000 Ridr Riksmynt.
Ehuru Doktor Ahlberg icke fullgjort de för pensions åtnjutande i allmänhet föreskrifna
vilkor, anser Utskottet likväl, då erkännas måste, att det allmänna dragit nytta
af hans väl vitsordade verksamhet, och han nu uppnått en högre ålder, billigheten
tala derför att han å allmänna indragpings-staten förflyttas, hvadan Utskottet
hemställer,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Majlis högstberörda
nådiga proposition, må förklara Provincial-läkaren Ahlberg berättigad,
att, efter erhållet afsked, från Rikets allmänna indragningsstat
uppbära en årlig pension af 1,000 Ridr Riksmynt.
55:o. Sedan f. Krono-länsmannen i Leksands socken af Stora Kopparbergs län,
Expeditions-fogden Eggert Helleberg, som den 17 Juli 1854 erhållit afsked från
länsmans-befaltningen, lios Kongl Majit i underdånighet sökt, att, på grund af Rikets
Ständers den 12 i samma månad fattade och den 28 i meranämnda månad af
Kongl Majit till efterrättelse utfärdade beslut, att länsmän skulle vara berättigade
att vid- afskedstagandet undfå årlig pension af 200 Ridr Banko, komma i åtnjutande
af ett sålunda förhöjdt pensions-belopp, men Kongl. Majit genom nådigt bref
den 16 Mars 1855 förklarat sig icke kunna bifalla berörda ansökning, enär retroaktiv
tillämpning af stadgandet om förhöjning af länsmännens pensions-rätt icke
30
Stals-Utskottcts Utlåtande M 167.
linge ega rum, sä hade, enligt hvad i Kongl. Mnj:ts den 21 November förlidet år
till Rikets Stander aflålna nådiga proposition (JV2 32) omförmäles, bemiilde Helleberg,
uti en af Landshöfdinge-embetet i nämnda län till Kongl Maj.l ölverlemnad, med
förord beledsagad skrift, underdånigst anhållit, att, då han, i följd af en origtig
uppfattning af Kongl. Maj:ts nådiga beslut i anledning af hans första underdåniga
ansökning om afsked, påskyndat sitt afskedstagande, men hans ansökning derom
likväl först blifvit bifallen, sedan Rikets Ständer godkänt Kongl Maj:ts nådiga
framställning om länsmans-pensionörnas förhöjning, hvadan, om Helleberg endast en
månad uppskjutit att ingifva sin afskeds-ansökning, han skulle hafva kommit i åtnjutande
af det nu bestämda högre pensions-beloppet, Kongl Majit, på det sökanden,
som inom kort uppnådde 70 års ålder och således efter all anledning ej länge
kunde komma att betunga Stats-verket. under sina återstående dagar skulle sakna
lifvets oumbärhgaste förnödenheter eller falla fattigvården till last, måtte hos Rikets
Strinder göra nådig framställning om anvisande af erforderliga medel till förhöjande
af hans nuvarande pension från 100 R.dr till 200 R:dr Banko; och har, med
afseende å sålunda förekommande särskilda omständigheter, Kongl. Majit nu behagat
föreslå, att förre Krono-länsmannen Hellebergs pension å allmänna indragnings-staten
må till beloppet af nuvarande länsmans-pension eller 200 R:dr Banko förhöjas.
Utskottet, som jemväl fått emottaga ett vid den nådiga propositionens remitterande
af Riksdags-fullmäktigen Lars Olsson från Stora Kopparbergs län i Bondeståndet
afgifvet yttrande i detta ämne, jemte åtskilliga dervid fogade officiela handlingar
och deraf hufvudsakligen mhemtat. att Helleberg, sorn, född 1786 och efter
uppnådde 67 lefnads- och 45 tjensteår såsom länsman i Leksands socken, den
■17 Juli 1854 erhållit afsked från berörda befattning, under sin tjenstetid skickligt
och väl sig förhållit, äfvensom att han är i verkligt behof af den föreslagna pensions-förhöjmngen,
har tagit detta ärende i öfvervägande och får, med afseende å
den långa tid, f. Krono-länsmannen Helleberg, med städse ådagalagdt välförhållande,
lillbragt i Statens tjenst, hans höga ålder och mindre lyckliga ekonomiska ställning,
tillstyrka
Rikets Ständer att bifalla hvad Kongl. Maj:t uti dess högstberörda
nådiga proposition äskat.
56:o Expeditions-chefen vid Sjöförsvars-departementets Kansli-expedition, Förste
Expeditions-sekreteraren Curt Fredrik Melliander, hade uti en till Kongl. Maj:t den
30 Juni 1855 ingifven skrift i underdånighet begärt, att, då han, enligt tillika företedda
vederbörliga betyg, uppnått 65 års ålder och tjenat Staten i 44 år samt icke
vidare kunde med utöfningen af nämnde embete fortfara, utan att ådraga sig obotlig
sjuklighet, honom måtte förunnas nådigt afsked med rättighet att, såsom pension
å allmänna indragnings-staten, för sin återstående lifstid åtnjuta ett emot Expeditionschefs-arfvodet
å stat svarande belopp af 3,000 R.dr B:ko årligen, hvarvid Meinander
Stats-Ut skot tets Utlåtande JM 167.
37
till störl för berörde underdåniga ansökning, bland annat, anfört, att, om han blefve
på nämnde Stat öfverflyttad med endast sin förra Expeditions-sekreterare-lön, utgörande,
med tillökningen för den derunder begripna spanmål , blott 1,845 R:dr B:ko,
han då skulle, oaktadt hän uti nära 7 års tid dels bestridt och dels innehaft Expeditions-chefs-embetet,
försättas uti långt ofördelaktigare belägenhet, än afskedstagande
embetsman af lägre värdighet inom de kollegier och verk. som i sednare tider kommit
i åtnjutande af löne-förbättring, hvilken förmån han förmodat snart kunna förväntas
för personalen vid Kongl. Majits Kansli och alltså jemväl skolat tillfalla sökanden,
om han cjvarstadnade vid Expeditions-sekreterarä»tjensten och med dess utöfning
ännu någon tid fortfore.
Efter hvad Kongl. Majit, uti en den 19 December förhdet år till Rikets Ständer
aflåten, till Utskottet remitterad, nådig skrifvelse (JV2 37) förmält, hade, vid pröfning
af denna fråga och sedan Kongl. Stats-kontoret med underdånigt utlåtande i
ämnet inkommit, Kongl. Majit, med afseende å de för embets- och tjenstemäns öfverflytlande
på indragnings-stat gällande föreskrifter, och enär Expeditions-cheferne i
Stats-departementens expeditioner af Kongl. Majits Kansli, såsom icke innehafvande
löner, utan arfvoden på stat, ej äro berättigade att, vid den för pensionens erhållande
stadgade lefnads- och tjenste-ålder, efter afskedet undfå pension till högre
belopp, än som motsvarar lönen för det embete eller tjenst, den afskedstagande å
ordinarie stat före Expeditions-chefs-beställningens tillträdande innehaft och hvartill
han kunnat återgå, funnit godt i nåder entlediga Expeditions-chefen Meinander från
hans då innehafvande Expeditions-chefs-embete och derjemte beviljat honom afsked
från Expeditions-sekreterare-beslällningen på stat vid samma Departements kansliexpedition,
med rättighet att derefter på allmänna indragnings-staten åtnjuta pension,
motsvarande beloppet af den med nyssnämnda beställning förenade lön, jemte derunder
inbegripen spanmål; men då billigheten fordrade, att Meinander, som i 7 års
tid innehaft en tjenste-befattning af den mödosamma och maktpåliggande beskaffenhet,
som Expeditions-chefs-embetet, komme i åtnjutande af något högre pensionsförmån,
än den honom nu såsom Expeditions-sekreterare författningsenligt tillerkända,
synnerligast om, i följd af Kongl. Majits vid innevarande riksdag gjorda nådiga framställning
om löne- och pensions-förhöjningar, högre pensions-belopp för hädanefter afgående
Expeditions- ekreterare blefve bestämda, har Kongl. Majit, genom högstberörda
nådiga skrifvelse öfverlemnat till Rikets Ständers afgörande, huruvida, med afseende
å de för bemälde f. d. Expeditions-chef förekommande omständigheter, sådan
tillökning i den Meinander, enligt författningar ne, redan tillagda Expeditionssekreterare-pension
må kunna beviljas, att denna pension kommer att uppgå till det
för Expeditions-sekrtterare i allmänhet af Kongl Majit vid nu pågående riksmöte
föreslagna pensions-belopp.
Med afseende å de uti den nådiga skrifvelsen anförda omständigheter, anser
äfven Utskottet för sin del billigt, att förre Expeditions-chefen Meinander kommer i
38
Slats-Utshottetit Utlåtande M 167.
åtnjutande af någon förbättring i den pension, som honom, i egenskap af Expeditionssekreterare
b ifvit, enligt författningarne, tillagd; och då Utskottet jemväl finner lämpligt
att pensionen bestämmes till det belopp, som. i händelse Meinander kunnat i
tjenst qvarstå intilldess nu skeende statsreglering trädt i verkställighet, och en förbättrad
pensions-stat då blifver gällande, skolat honom efter denna stat i sistnämnda
egenskap tillfalla, får Utskottet, under förutsättning af en sådan förbättrad pensionsreglering,
på det sätt tillstyrka bifall å Kongl. Maj:ts nådiga framställning,
att den f. d. Expeditions-chefen Meinander å allmänna indragmngs-stateft
tillagda pension må ökas till det belopp, som,
derest han först under nästa statsreglerings-period tagit afsked,
skolat honom i egenskap af Expeditions-sekreterare tillkomma.
57:o. Sedan äldste Premier-löjtnanterne vid flottan Henrik Evald Alberl llundqvist,
William Heykenskjöld och Friherre Ernst Sune von Vegesack, hvilka i flera
års tid varit till tjenstgöring alldeles oförmögne, Rundqvist och Vegesack genom iräkadt
vansinne och Heykenskjöld i anseende till synförmågans förlust, uti ingifna skrifter,
Heykenskjöld för egen del, samt Rundqvists och von Vegesacks lagligen tillförordnade
förmyndare för dessa sina myndlingar, hos Kongl. lMaj:t underdånigst anhållit
om nådigt afsked från innehafvande Premier-löjtnants-beställningar, under förbehåll,
att pensioner, motsvarande de med beställningarne förenade löneförmåner, finge af
bemälde ( fficerare åtnjutas, har Kongl. Majit, jemte tillkännagifvande, att Premierlöjtnanterne
Rundqvist och von Vegesack utan framgång varit för fix vansinnighet å
Wadstena Central-hospital vårdade, den förre sedan början af år 1846 och den
sednare från slutet" af år 1847, att Premier löjtnanten Heykenskjöld under 7.V års
tid fruktlöst användt alla kända medel för sin förlorade synförmågas återställande,
samt att vederbörande Läkare ansett bemälde Officerare, hvilka äro omkring 40 år
gamla och således icke till pension från Amiralitets-krigsmans-kassan berättigade, efter
all sannolikhet numera vara obotliga, uti nådig proposition af den 12 nästlidne
Maj (Nio. 91), på grund af dessa förhållanden och med anledning af Rikets Ständers
vid 1854- års riksdag uti underdånig skrifvelse den 1 December samma år aflåtna
svar å Kongl. Majlis nådiga framställning om obotlig ansedd sinnessvag, lam eller
blind tjenstemans skiljande från ordinarie beställning i Rikets tjenst, föreslagit, att
Premier-löjtnanterne Rundqvist, Heykenskjöld och Friherre von Vegesack måtte med
månaden näst efter den, uti hvilken de kunna varda ur krigstjensten i nåder afskedade,
få på allmänna indragnings-staten uppföras till åtnjutande under återstående
lifstiden af årliga pensioner, hvilka Kongl. Majit ansett efter det belopp, hvartill första
klassens Premier-löjtnants-lön, sedan afdrag skett af stadgad* afgifter till Amiralitets-krigsmans-kassans
pensions- och gratifikations-fonder, ungefärligen uppgår, skäligen
böra bestämmas till 400 Ridr Biko, eller 600 R.dr Riksmynt för hvardera.
Stats-Utskottets Utlåtande JM 167.
39
För att afhjelpa de missförhållanden, som uppkomme deraf, att etnbets- och
tjenstemän, hvilka, i följd af iråkad obotlig sjukdom, blifvit urståndsatte alt vidare
utöfva sin tjenst, oftast nödgades, då de icke uppnått stadgad pensions-ålder, och
nästan aldrig befunnos i den ekonomiska ställning, att de, oberoende af erhållande
pension, kunde begära afsked, qvarstadna i tjensten, som derigenom icke sällan under
flera år måste bestridas af vikarie, hvilket åter syntes mindre lämpligt, gjorde
Kongl. Majit till Rikets sednast församlade Ständer nådig framställning om
vissa allmänna föreskrifter i ämnet, hvilka gingo derpå ut, att den embets- eller
tjensteman, sorn genom bestyrkt obotlig blindhet, lamhet eller sinnessjukdom funnes
hafva under tre år oafbrutet varit oförmögen att sin t;enst bestrida, skulle äfven
före den i författmngarne stadgade pensions-åldern vara både berättigad och pligtig
att från tjensten afgå mot åtnjutande för sin öfriga lifstid af ett understöd, motsvarande
halfva lönen, der ej särskilda omständigheter kunde, med Rikets Ständers begifvande,
lill en förhöjning derutöfver föranleda. Denna nådiga framställning blef
emellertid icke af Rikets Ständer godkänd, hufvudsakligen af skäl, att, ehuru olägenheterna
af en till tjenst-utöfning oförmögen tjenstemans qvarstående på sin plats till förfång
för den i sjelfva verket tjenstförrättande i allmänhet erkändes, Rikets Ständer
likväl funno betänkligt, att någon tjensteman skulle kunna endast på grund af sjukdom
förbinaas till afgång, med mindre han blefve försäkrad om bibehållande af hela
den lön, som hans befattning åtföljde, hvadan Rikets Ständer, som förutsatte att frivillig
afgång skulle ega rum, så vida ett tillräckligt understöd för den sjukes återstående
lifstid kunde af honom påräknas, ansågo lämpligast, att frågan om slikt understöds
bestämmande gjordes till föremål för särskild pröfning i hvarje fall, då ömmande
omständigheter kunde sådant påkalla.
Vid sådant förhållande och då med temmelig visshet antagas kan, att ofvanbemälde
officerare, hvilka under en längre tid, i följd af sjukdom, varit tili tjenstgöring
oförmögne, icke vidare blifva till helsan så återställde, att de i sina tjenstebefaltningar
åter kunna inträda, får Utskottet, enär det för dem föreslagna pensionsunderstöd
ingalunda synes vara för högt beräknadt för deras anständiga underhåll,
tillstyrka,
att Rremier-löjtnanterne Rundqvist, Heijkenskjöld och Friherre
von Vegesack må förklaras berättigade, att, efter erhållet afsked
ur krigstjensten, å allmänna indragnings-staten för deras återstående
lifstid uppbära en årlig pension af 600 R:dr Riksmynt
hvardera.
58:0. Jemte förmälan hurusom f. d. Premier-löjtnanten vid Arméens flotta
Laurentz Lindberg uti en till Kongl. Majit ingifven, af vederbörande militär-befäl
förordad, underdånig ansökning anhållit, att hans son, Förste Löjtnanten vid Westmanlands
regemente Laurentz Georg Nicolas Lindberg, hvilken, under det han åren
40 Stats-Utslcottets Utlåtande M 107.
1847 och 1848 såsom frivillig deltog i Danska kriget, till följd af erhållen kontusion,
iråkat en sinnesrubbning, som derefter tidtals visat sig, men år 1850 antagit en så
våldsam beskaffenhet, att han vid början af år 1851 måst intagas på Centralhospitalet
i Wadstena, der han ännu vistades, måtte, då ingen förhoppning vore för
handen att sonen kunde återvinna sina sinnens bruk, erhålla nådigt afsked ur krigstjensten,
så framt han på indragnings-stat finge bibehålla sin nu innehafvande fulla
lön, har, enär genom det ansökningen bifogade läkarebetyg vore styrkt, att Löjtnanten
vid Westmanlands regemente L. G. N. Lindberg, efter all sannolikhet, vore
obotlig, Kongl Majit, uti särskild till Rikets Ständer den 27 Mars detta år aflåten
nådig proposition JVs 80, under åberopande af enahanda skäl, som, i fråga om
pensions beviljande åt ofvanbemälde 3:ne Flottans Officerare, af Kongl. Majit blifvit
anförde, jemväl begärt, att Lindberg, som saknade enskild förmögenhet, deraf hans
underhåll och' vård för framtiden kunde bestridas, måtte med månaden näst efter
den, i hvilken han undfår afsked ur krigstjensten, från Rikets allmänna indragningsstat
uppbära en årlig pension af 400 R:dr B:ko eller 600 R:dr Rimt, motsvarande
det belopp, hvartill den behållna delen af lönen för Lindberg under de sednast
förflutna 5 åren i medeltal uppgått.
Med afseende å hvad sålunda förekommit och på de i nästföregående punkt
anförde skäl, hemställer Utskottet,
att Kongl. Majits nådiga framställning om årlig pension af 600
R:dr för Löjtnanten vid Westmanlands regemente Laurentz
Georg Nicolas Lindberg må af Rikets Ständer bifallas,
59:0. Hos Kongl. Majit hade Kanslisten i Justitie-revisions-expeditionen Eberhard
Liljevalch och Kopisten i samma expedition Wilhelm Norström i underdånighet anhållit,
att, enär sökanderne sedan flera år tillbaka, Liljevalch till följd af blindhet samt
Norström i anseende till iråkad, ännu fortfarande, svårare sjukdom, varit urståndsatte
att sina tjenster bestrida och beskaffenheten af sökandernes sjuklighet ej lemnade
dem någon förhoppning att framdeles kunna i tjenstgöring åter inträda, Kongl. Majit
måtte täckas hos Rikets Ständer göra nådig framställning om sökandernes öfverflyttande
på allmänna indragnings-staten, med rättighet att under deras återstående lifstid
åtnjuta årlig pension, motsvarande den lön sökanderne i nämnde expedition hvar
för sig innehade.
Med anledning af dessa underdåniga ansökningar och sedan dels vederbörande
läkare vitsordat, att Liljevalch sedan flera år tillbaka lider af fullständig blindhet på
bégge ögonen, utan hopp att återvinna synförmågan, samt att ingen förhoppning
vöre det Norström, som i Januari månad 1853 träffats af ett slaganfall, åtföljdt af
fullständig lamhet i venstra armen och benet samt i tungan, åter skulle kunna in
träda
i ujöfningen af sina tjenste-åligganden, dels Kongl. Stats-kontoret blifvit i ämnet
hördt,
Ståls-Utskottets Utlåtande M 107.
il
liördt, Iwr Kongl. Majit, i betraktande af hvad sålunda förekommit och under åberopande
af den utaf Rikets sednast församlade Ständer uttalade åsigt, beträffande de
em bets- och tjenstemän, sorn till följd af iråkad obotlig sjukdom befinnas urståndsatte
att utöfva tjensten, uti den '13 Januari innevarande år till Rikets Ständer af
låten,
af samtlige Riks-stånden till Utskottet remitterad, nådig proposition [M 63),
behagat gifva tillkänna, det Kongl. Majit desto hellre ansåge sig böra hos Rikets Ständer
föreslå, att Liljevalch och Norström finge afgå från sina i Justitie-revisions
expeditionen
innehafvande befattningar med bibehållande af hittills åtnjutne löneförmå
ner
på indragnings-stat, som det af sölcanderne äskade beloppet endast utgjorde något
mer än hälften af den lön, sorn Kongl. Majit uti Dess till Rikets Ständer nu
aflåtne nådiga proposition om Stats-verkets tillstånd och behof ansett böra för samma
tjenster bestämmas.
Jemte upplysning att Liljevalch, som är född den 2 I Juli 1808, sedan år 1827
varit i Rikets tjenst och år 1841 blifvit utnämnd till Kanslist i Justilie-revisions
expeditionen,
samt att Norström, sorn är född den 2 Maj 1809 och den 18 December
1832 inträdt i Statens tjenst, den 23 Maj 1849 blifvit utnämnd till Kopist
i nämnde expedition, äfvensom att den förre åtnjuter 825 Ridr och den sednare
417 Ridr Banko i årlig lön å Rikets stat, får Utskottet anföra, att, ehuru Utskottet,
med afseende å de åsigter, Rikets Ständer i fråga om så beskaffade sjuke tjenstemiin
yttrat, och då det alltid måst betraktas såsom maktpåliggande för Staten att söka
förebygga den orättvisa, som uppkommer deraf, att en tjenstebefattning under en
längre tid bestndes af annan person, än den som uppbär dermed åtföljande lon,
anser Rikets Ständer nu böra medgifva Liljevalchs och Norströms förflyttning å allmänna
indragmngs-staten, Utskottet likväl, vid det förhållande, att, enligt hvad i den
Kongl, propositionen omförmäles, icke styrkt blifvit, det bemälde tjenstemän sakna
andra utvägar till bergning och efter vunnen upplysning att Norström jemväl innehar
befattning såsom Mönsterskrifvare vid Svea Lifgarde, trott någon nedsättning
skäligen kunna ega rum i de föreslagna pensionsbeloppen, eller att dessa lämpligen
skulle kunna bestämmas till ungefärligen fidelar af sökandernes nu innehafvande löneförmåner,
hvadan Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer på det sätt lemna bifall till Kongl Majfts
nådiga framställning, att Rikets Ständer medgifva, det Kanslisten
Liljevalch och Kopisten Norström, när de från sina i Justitie
revisions-expeditionen
nu innehafvande beställningar entledigas,
må å Rikets allmänna indragnings-stat uppföras till åtnjutande
för deras återstående lifstid af pension, den förre till belopp af
900 R:dr och dén sednare af 450 R:dr, allt Riksmynt, årligen.
Bih. till Ii. St. Prat. 1856 & 1857-. 4 Samt. 1 Afd. 3 liand. 13 Haft.
C
42
Stals-Utskoltets Ut låt »ryle M 167.
60:o. Sedan Statsrådet oell Chefen för Kongl. Sjöforsvars-departementet, Carl
Hans Ulner, uti en till Kongl. Majit i underdånighet ingifven ansökning anhållit att
i nåder varda från nämnde embete entledigad samt dervid i underdånighet anfört,
att, enar han saknade enskild förmögenhet och hade talrik familj, hvars yngre medlemmar
ännu voro minderåriga och således fordrade uppfostran, skulle han försättas
i en högst bekymmersam ställning, derest lian icke efter afskedstagandet kunde påräkna
bidrag till sin och de sinäs utkomst, i anseende hvartill Statsrådet Ulner i
underdånighet begärt, att, i händelse Rikets Ständer bi lulle Kongl. Majits i Dess
nådiga proposition om Stats-verkets tillstånd och behof gjorda framställning, att
Statsråds-ledamot, som uppnått 60 års ålder och varit i tjenst i 35 år, måtte, så
framt han innehaft embetet minst fem år och företedde läkarebetyg om fortfarande
svår sjuklighet eller eljest så försvagad helsa, all han icke förmådde embetet bestrida,
kunna vid afskedstagandet erhålla pension å allmänna indragnings-staten till
belopp af 6,000 R:dr R:mt, Kongl. Majit måtte täckas, sedan Rikets Ständers beslut
härom ingått samt Statsrådet Ulners afskeds-ansökning derefter till nådig pröfning
förekomme, vid dess beviljande tilldéla Statsrådet för dess’ återstående lifstid omförmälde
pension, men, om Kongl. Majits berörde nådiga framställning ej skulle vinna
Rikets Ständers bifall, aflåta nådig proposition till Rikets Ständer derom,1 att nämnde
pensions-förmån måtte Statsrådet Ulner personligen förunnas med hänseende dertill,
att han, enligt vid ansökningen bilagde betyg och tjensteförtecknmg, redan hunnit till
61 års ålder, oafbrutet tjenat Staten i 45 år, innehaft Stalsråds-embetet i nära 6
år och genom fortfarande svår sjuklighet numera vöre oförmögen att detsamma
längre bestrida, så har Kongl. Majit, uti nådig skrifvelse till Siats-Utskottet af den
23 nästlidne Oktober (JVJ 129), enär Kongl. Majit i ofvannämnde proposition ansett
Statsråds-ledamot, som från embetet afginge under sådana fårhållanden, som
dem, hvilka i nyssberörde måtto blifvit upplysta och behörigen vitsordade, böra
tilläggas pension till ofvannämnde belopp, med tillika fästadt afseende å Statsrådet
Ulners långvariga och förtjenstfulia verksamhet i allmänna befattningar samt å ölriga
i den underdåniga ansökningen åberopade omständigheter, utan afvaklan på det
beslut, som af Rikets Ständer kunde komma att i anledning af nämnde proposition
fattas, föreslagit Rikets Ständer att medgifva, det Statsrådet Ulner mätte, så snart
afsked honom beviljades, å allmänna indragnings-staten uppföras, att i sin återstående
lifstid derifrån i pension åtnjuta 6,000 Ridr Runt årligen.
Af det Stalsråds-protokoll, sorn finnes den nådiga skrifvelsen bifogadt, inhemtas,
att Statsrådet Ulner är född den 21 November 1796, år 1812 inträdde i
Statens tjenst såsom Underlöjtnant vid Kongl. Qrlpgsflottan, att han såsom Equipagemästare
i Carlskrona, då fregatten Josephine den 17 Januari 1839 skulle inbogseras
i dervarande skeppsvarfs gamla reparations-docka, utaf en nedfallande balk erhållit
en svår blessyr i hufvudet och af en vid samma tillfälle söndersprungen ketting
ett hårdt slag mellan axlarne, hvarjemte af läkarebetyg blifvit upplyst, att Stats
-
Slata Utskottets Utlåtande M 1G7.
43
rådet Ulner under de sednare 2:ne åren varit besvärad af blod-kongestion åt hufvudet,
hvaraf hans själs* och kroppskrafter blifvit betydligt förminskade, och att, dall
han skulle undgå att se sin redan i hög grad försvagade helsa ohjelpligt bruten,
han icke längre kunde med utöfningen af Statsråds-em betet fortfara, samt att sannolikt
ofvan omförmälda Stats-rådet Ulner i Statens tjenst tillskyndade svåra skada å
hufvud och rygg i sm mån bidragit till utvecklingen af hans nuvarande sjuklighet.
Utskottet, som icke funnit skäl tillstyrka bifall till Kongl. Majlis ofvanberörde
proposition i afseende på Statsråds-ledamots pensionering i allmänhet, anser dock,
med afseende på de rörande Statsrådet Ulner förekomna särskilda omständigheter,
anledning förefinnas att bifalla Kongl Majits nu ifrågavarande förslag. Enär likväl,
efter hvad för Utskottet blifvit upplyst, Statsrådet Ulner är berättigad att komma i
åtnjutande af pension från Amiralitets-krigsmans-kassan. anser Utskottet det pensionsbelopp,
han från nämnde kassa kan komma att åtnjuta, böra afdragas från den pension,
som nu af Rikets Ständer beviljas. Utskottet får derföre hemställa,
att Statsrådet Ulner, då han från Statens tjenst afgår, må på
allmänna lndrägnings-statén erhålla en årlig pension af 6,000
R:dr R:mt> från hvilken summa dock bör afgå den pension, han
från Amiralitets-krigsmans-kassan tilläfventyrs åtnjuter.
61:o. Sedan, uti en den 24 nästlidne Oktober till Kongl. Majit ingifven skrift,
Justitie-rådet, Riddaren af Kongl. Nordstjerneorden John Roij underdånigst anhållit,
att, då icke med visshet kunde bestämmas, huruvida sökanden, hvilken sistlidne vår
angripits af sjukdom, hvarigenom han blifvit urståndsatt att tillsvidare bestrida Justitieråds-embetet,
skulle ■ kunna till helsan fullkomligt återställas, ehuru visserligen
någon förhoppning dertill förefunnes, och det således vore möjligt att sökanden, i
anseende till fortfarande sjukdom, blefve försatt i nödvändighet att framdeles söka
entledigande från sitt embete, Kongl. Majit måtte täckas hos Rikets Ständer göra
framställning derom, att, i händelse Roy icke inom den tid, som af läkare ansetts
erforderlig flir alt kunna med större visshet bedöma sjukdomens utgång, blefve så
återställd till helsan, att han kunde inträda i embetsutöfmng, utan då funne sig nödsakad
att derifrån söka afsked, honom måtte beviljas rätt till erhållande af det årliga
pensions-belopp, sorn i allmänhet vore Justitieråd vid afskedstagande förunnadt,
samt till stöd för berörda anhållan åberopats ett af Medicine Doktor A Montén den
21 i samma månad utfärdade betyg, hvaraf inhemtats, att Justitierådet Roy, genom
ansträngdt arbete och stillasittande lefnadssätt, ådragit sig kongestion åt hufvucfet,
hvilken åkomma, småningom utbildad, förliden vår stegrats derhän, att sökanden då
nödgades afstå från utöfningen af sitt embete, att ehuru tillståndet sedermera betydligt
förbättrats, det likväl icke vore möjligt att ännu med större sannolikhet afgöra
om och när han skulle kunna återtaga sin embets-verksamhet, men att, då i allt
fall någon helsobrunn ytterligare borde begagnas och gynnande årstid dertill måste
44
Stats-Utskottets Utlåtande JY$ 1G7.
afvaktas, tiden för möjlig tjenstbarhet ej kunde antagas inträffa förr än efter medlet
af nästkommande års sommar; så har, jemte öfverlemnande af ifrågavarande ansökning,
Kongl. Majit, uti nådig skrifvelse till Siats-Utskottet af den 10 innevarande
månad (JV5 133), behagat tillkännagifva, att Kongl. Majit, dels med afseende derå att
Justitierådet Roy, som är född år 1802 och i Statens tjenst inträdde år 1822
samt år 1855 utnämndes till sitt nu innehafvande embete, befinner sig efter en ansträngande
och för det allmänna gagnelig verksamhet i Hera särskilda domare-befattningar
uti den ekonomiska ställning, att han, enligt hvad kändt vöre, saknade enskilda
tillgångar för sin och sin hustrus framtida bergning, dels ock enär det är af
synnerlig vigt för ärendenas jemna gång i Högsta domstolen att Justitierådet Roy, i
händelse han af fortfarande sjukdom blifver från embetets vidare utöfning hindrad,
sättes i tillfälle att derifrån kunna afgå, funnit sig böra i så måtto understödja, den
gjorda framställningen om rätt för bemälde Justitieråd att vid afskedstagandet erhålla
pension, ehuru han icke uppnått den derför i allmänhet stadgade åldern, att Kongl.
Majit nu velat föreslå Rikets Ständer, det Justitierådet Roy, i händelse han skulle
fortfarande af sjukdom hindras från utöfningen af Justilieråds-embetet och på sådan
grund ansökning om hans entledigande göres inom den i åberopade läkare-betyg antydda
tid, eller början af Augusti månad nästkommande'år, må berättigas, att, efter
afskedet, å allmänna indragnings-staten tillgodonjuta en årlig pension af 5,000 Ridr
Riksmynt.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande och får, med afseende å de i
den nådiga skrifvelsen utredda förhållanden och på de skäl Kongl. Majit behagat anföra,
tillstyrka,
det Rikets Ständer medgifva, att Justitierådet Roy, när han
inom den af Kongl. Majit nppgifna tid från Justitieråds-embetet
erhåller nådigt afsked, må uppföras å Rikets allmänna indragnings-stat
till åtnjutande för sin återstående lifstid af 5,000 Ridr
Runt i årlig pension.
62:0. Samtlige Riks-stånden hafva genom remisser infordrat Stats-Utskottets
utlåtande öfver Kongl. Majits den 30 Oktober 1856 aflåtna nådiga skrifvelse (JVå 10)
i .anledning af f. d. Myntmästaren, Assessoren J. Ä. Grandinsons underdåniga ansökning
om ersättning för förlorade boställsrum.
Af den nådiga skrifvelsen inhemtas att Grandinson den 19 Juli 1855 på begäi%n
erhållit afsked från Myntmästare-tjensten med rättighet till pension af 1,423
Ridr Riko jemte förhöjning för derunder inbegripne 123 T:r spanmål, men att Kongl.
Majit, beträffande tillika väckt fråga om ersättning med 400 Ridr s. m. för innehafde
boställsrum, förklarat sådan ersättning icke kunna bifallas; att Grandinson sedermera
undcrdånigst anhållit, att Kongl. Majit, som tillagt honom en ..gratifikation för én
gång af 400 Ridr B.ko, hvarigenom han för de den 1 Oktober 1855 afträdda bo
-
Stats-Utskottets Utlåtande Jti 167.
45
ställsrummen ansåge- sig hafva åtnjutit ersättning för tett år, eller till den 1 Oktober
1856, måtte jemväl för framtiden bereda sökanden en dylik ersättning; varande
till stöd härför hufvudsakligen anfördt, att Grandinson, som under tjensteliden åtnjutit,
utom boställs-lägenheten, äfven fri vedbrand samt extra inkomster genom
medaille-tillverkning, finsilfver-försäljning m in , af hvilka alla förmåner han genom
afskedstagandet gått i mistning, sålunda komme att vid uppnådd 74 års ålder och
efter 53 års tjenstetid, deraf 43 år vid Myntverket, med ansvarsfullå och trägna
göromål, vidkännas en alltför betydlig minskning 'uti inkomster, så framt icke den
för bostället sökta ersättningen blefve honom tillagd, samt att denna ersättning vore
för Grandinson destomera af behof påkallad, som han, saknande enskild förmögenhet,
eljest måste på sin höga ålderdom erfara den största svårighet att tinder en ovantligt
dyr tid kunna bereda sin egen och sin familjs nödtorftiga bergning; — och har
Kongl. Majit funnit de i berörda måtto anförda omständigheter förtjena det afseende,
att Kongl. Majit velat lill Rikets Ständer öfverlemna, om icke Grandinson kuride,
för mistningen af det frånträdda bostället, tilläggas en ersättning af 400 Ridr Biko
årligen, hvilken, beräknad från den 1 Oktober 1856, skulle uppföras å allmänna
indragnings-staten för att sökanden under återstående lifstid tillgodokomma.
Vid öfvervägande häraf har Utskottet funnit, att, då boställsrum måste j laga
ordning ’frånträdas när tjensteinannen täger afsked', ersättning för mistning deraf icke
heller bör för prejudikatets skull ifrågakomma; men, med afseende å Assessor Grandinsons
höga ålder och långa tjenstetid, äfvensom det icke särdeles betydliga perisions-beloppot,
tror deremot Utskottet sig böra hemställa,
att, såsom fyllnad uti pensionen, måtte å allmänna indragningsstaten
beviljas Assessor Grandinson 600 Ridr R.mt årligen från
och med den tid, Kongl. Majit i nåder föreslagit.
63:0. Från Ridderskapet och Adeln har Utskottet erhållit remiss å en af
Friherre Wrede, F, väckt motion, deruti anföres, att de å Dalarö f. d. fästning
vid dess upphörande år 1854 anstälde tjenstemän blifvit förflyttade å allmänna
indragnings-staten, men att denna förmån icke kunnat tillerkännas Garnisons-läkaren
Doktor Broman, emedan hans befattning tiruodade sig på ett kontrakt emellan
honom och Chefen vid Svea Artilleri regemente. Då emellertid billighet talade, för
Doktor Bromans bibehållande vid ' det arfvode af 150 Ridr Biko, häri i uamride
egenskap årligen uppburit och påräknat'1 för sin familjs tarlliga underhåll, hgmstälde
motionären, att Rikets Ständer mätte ä allmänna indragnings-staten låta för bemälde
Läkare uppföra ett ärligt érsättnirigs-anslag af 150 Ridr Banko.
Sorn nyssnämnde summa utgjorde ett, på grund af kontrakt, utgående extra
arfvode, och Doktor Broman endast i 12 års tid bestridt läkarevården för den föga
talrika garnisonen'vid Dalarö fordna skans, föranlåtes Utskottet, ätt
afstyrka bifall å Friherre Wredes motion
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
64:o. Uti särskilda, till Utskottet remitterade, motioner hafva Doktor Säve,
Herr Hasselrot och Johannes Linder från Skaraborgs lån fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
derå, att Expeditions-sekreteraren m. m. J. G liic/ier/, som vid 73 års
ålder ensam qvarlefver af den år 18 I I förordnade Lag-kommittéens ledamöter, icke
uppbär högre pension än 833 R:dr 16 sk, B:ko, hvilken vid 1834—35 årens riksdag
beviljades för den möda och det arbete, lian under 120 års lid å lag-förslaget
nedlagt: att Expeditions-sekreteraren Richert sedermera i egenskap af ledamot i lagberedningen
användt fem år flir revision af nämnde förslag, samt att berörde pension,
som icke stöde i billigt förhållande till hvad ett afskedadt Justitieråd åtnjuter,
borde, med afseende å Richerts utmärkta förtjenster och såsom ett erkännande,
af Svenska folkets förbindelse till honom, varda förhöjd Motionärerne, som förmodade
att Expeditions-sekreteraren Richert snart torde för sin höga ålders skull
nödgas lemna sin domsaga i Westergöthland, hafva, i betraktande jemväl af den nu
högt uppdrifna lefnadskostnaden, yrkat, att pensionen mätte bestämmas till 5,000
R:dr R:mt, från och med år 1858, äfvensom att Rikets Ständer åt hans fru Sofia
Schönherr måtte, om hon sin man öfverlefver, anslå 3,000 R:dr s. m. om året,
från mannens död räknadt
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; och då Expeditions-sekreteraren
Richert genom det arbete, han nedlagt å ifrågavarande lagförslag, gagnat fäderneslandet,
samt den pension af 833 R:dr 16 sk. B.ko, han årligen uppbär, är under närvarande
förhållanden allt för ringa, anser Utskottet sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte bevilja Expeditions-sekreteraren Richert
en förhöjd pension af 3,000 R:dr Runt att med -detta belopp
årligen från allmänna mdragnings-staten utgå från och med början
af nästkommande år.
Beträffande deremot förslaget om understöd för hans möjligen blifvande enka,
finner Utskottet detsamma icke lämpligen böra nu komma under pröfning, utan
hemställer.
att motionerne i den delen måtte få förfalla.
65:o. Ridderskapet och Adeln har till Utskottet remitterat en af Herr v. Knorring,
* O. M., väckt motion, att Rikets Ständer måtte tillägga Redogöraren vid Högre
Artilleri-läroverket och vid krono-egendomen Marieberg, Riddaren af Wasa-orden
Johan Peter Lungren rättighet att efter afskedstagande årligen uppbära för återstående
lifstid 1,000 R:dr Runt i pension; varande af handlingar styrkt att Lungren
är 67 år gammal, med utmärkt nit, redbarhet och ordning förvaltat Redogöraretjensten
allt sedan den 28 Mars 1822, samt nu lider af svårare kropps-åkommor.
Ehuru frågor af beskaffenhet som denna rätteligen böra hos Kongl. Majit i underdånighet
anmälas och sedermera genom nådig proposition till Rikets Ständer
Stats-Utskottets Uttalande M 167.
47
ö(Verleinniis; liar Utskottet likväl trott sig böra, för undvikande af uppehåll och omgång,
taga förevarande ärende i betraktande, hvarvid, enär.upplyst blifvit, att Lungréns
löne-inkomster utgöra 616 R:dr 32 sk. B:ko och för nästa år komma att
uppgå lill (500 R:dr s. in., Utskottet, med afseende å bemälde tjenstemans höga ålder
och öfriga förekomne bevekande omständigheter, skolat tillstyrka,
att Lungren måtte, vid afskedstagande^, uppföras å Rikets allmänna
indragnings-stat till åtnjutande för återstående lifstid af
en årlig pension af Niohundra R:dr R:mt
66:o Af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet äro till Utskottets hand
läggning
remitterade 2:ne motioner, den ena af Friherre Wrede, F., somförmält, att Lektorn
vid Westerås Gymnasium, Mag. F G. Bjorling, alltsedan år 1831 med outtröttligt
nit egnat sig åt lärarekallet, erhållit de mest hedrande vitsord om skicklighet samt
ulgilv.it
den mathematiska undervisningen i landet; och då han år 1853 kunnat tillträda
praebendepastorat och erhålla förbättrade inkomster, men, med sann uppfattning af
sitt kall, icke velat emottaga nya pligter för materiela fördelar, utan hellre egna sin
tid åt vetenskapen, ansåg motionären att någon ersättning borde af Staten' honom
lemnäs flir slik uppoffring och föreslog att Rikets Ständer måtte å allmänna indragnings-staten
låta för Björling uppföra ett personelt anslag af 800 R:dr R:mt årligen.
Den andra motionen är vackt af Professor Selander, som åberopat de loford Björling
erhållit af Frankrikes nu lefvande ypperste Geometer Cauchy, och äfven före
slagit
ett personelt anslag för Lektor Björling af 800 R:dr R:mt
Gillande de i dessa motioner uttalade åsigter, får Utskottet, på det Lektor Björling
må beredas tillfälle alt, ostörd af näringsomsorger, fortsätta sina vetenskapliga
forskningar, tillstyrka,
att 800 R:dr R:mt måtte, på föreslaget sätt.: bemälde förtjenstfulle
Lärare beviljas.
(5*7:0. Uti en hos Borgare-ståndet väckt, till Utskottet remitterad, motion har Herr
S. Benström i minnet återkallat hurusom, genom den nya vexellagen af den 23 Aug.
1851 och Kongl. Brefvet till Kommers-kollegium af den 31 Mars 1853, vexelhandeln
erhöll en nyttig befrielse från de tryckande bänd, hvarmed densamma länge
varit fjettrad, men i följe deraf upphörde vexel-kontrollörs-befatlningarne den 1 Juli
sistnämnde år. Af de tjenstemän, som innehade slik syssla, qvarlefde Vexel-kontrollören
i Götheborg A. Smedberg, 72 år gammal, sjuklig, larn och oförmögen att bidraga
till egen och en åldrig hustrus bergning; och som Smedberg innehaft tjensten
i 37 år samt vore i behöfvande omständigheter, hemställde motionären, att Smedberg
mätte å allmänna indragnings-stalen uppföras till fortsatt åtnjutande af lönen, 800
R:dr B:ko, eller erhålla en deremot svarande årlig pension.
48
Stats-Utskottets Utlåtande J\i 107.
Vid behandling af denna fråga har Utskottet inhemtat, att Kongl. Maji uti nådig
proposition vid nästlidne riksdag begärt, att, sedan Vexel-kontrollörs-befattningarne
i Stockholm och Götheborg, blifvit indragne, Rikets Ständer matte å allmänna indragnings-staten
bevilja Kammarherren Rosenblad 400 R:dr och Kamereraren Smedberg
800 R:dr, under vilkor att desse, emot kon tro !lörs-a rfvodena svarande, anslag
minskades eller indroges i den mån annan inkomst från Statens sida kunde dem
tillfalla, men att Rikets Ständer, i skrifvelse M 163, den 25 Oktober 1854, till
svar härå meddelat, att som vexel-kontrollörerne innehaft sina befattningar endast
på förordnanden tillsvidare, med arfvoden, den nådiga framställningen icke kunnat
bifallas.
Med afseende likväl å Kamereraren Smedbergs höga ålder, långa tjenstetid och
öfrige för honom förekommande särdeles ömmande omständigheter, anser StatsUtskottet
sig nu böra tillstyrka,
att en pension af '1,200 R.dr R.mt måtte Smedberg, å allmänna
indragnings-staten, för återstående lifstid beviljas.
68:0. Då Läns-bokhallaren i Örebro län L G. Lagerstedi, hvilken omkring
40 år varit i Statens tjenst, och numera vid uppnådde 60 lefnadsår, i anseende till mångårig
sjuklighet vöre urståndsatt att sin tjenst vidare förrätta, har, uti en hos Borgareståndet
väckt, till Utskottet remitterad, motion Herr C. C. Hörnstein anhållit, att,
enär Lagerstedt jemväl befunne sig i behöfvande vilkor, Rikets Stiinder måtte medgifva
att Lagerstedt, vid. erhållande afsked från Länsbokhållare-tjensten, må förflyttas
å Rikets allmänna indragnings-slat med bibehållande, under sin återstående lifstid, af
nuvarande lönen 289 R:dr 8 sk. R:ko såsom pension; varande af Landshöfdingeembetet
i länet vitsordadt, ätt bemälde Länsbokhållare, sorn den 3 April 4845 inträdt
i Statens tjenst, men under sednare åren för sjukdom åtnjutit ledighet, städse
genom sin redbara vandel och sina tjenste-åliggandens sorgfälliga uppfyllande på den
tid när helsa och förmåga sådant medgåfvo, gjort sig förtjent af förmäns aktning
och Statens erkänsla, äfvensom vederbörande Läkare betygat, att Lagerstedt, som
under många år varit lidande af plågsamma och tärande sjukdomar, omöjligen kunde
återvinna sådan helsa, att han vidare kunde förrätta något ansträngande eller uthållande
arbete.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; men då Utskottet anser mindre
lämpligt att Rikets Ständer, utan derom af Kongl. Majit gjord särskild nådig
framställning, å Rikets allmänna indragnings-stat förflytta i Statens tjenst anställde
personer, får Utskottet
afstyrka Herr Flörnsteins i berörda hänseende framställda förslag.
69:0. Till Utskottets behandling har blifvit öfverlemnad cu inom Borgare-ståndet
väckt motion, deruti Herr L. V. Henschen, under åberopande af innehållet i åtskilliga
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
slulliga motioner bifogade handlingar, föreslagit, att den af Rikets Ständer förre Länsnotarien,
Lartds-sekreteraren Olof Henrik Förberg, i anseende till obotlig sjukdom
och andra ömmande omständigheter tillagda lifstids-pension, 200 R:dr B.ko, måtte
till 300 R:dr s. m. förhöjas.
Vid anmälan af detta ärende, får Utskottet, jemte upplysning, att, på sätt motionären
uppgifvit, Rikets år 1851 församlade Ständer, i anseende till Förbergs i
tjensten ådragna obotliga sjukdom och öfriga för honom förekommande bevekande
omständigheter, beviljat bemälde Förberg för hans återstående lifstid en årlig pension
af 200 R:dr, hvilket belopp, enligt Rikets Ständers föreskrift, borde utgöra ett Förberg
personligen tillerkändt understöd, hvarå borgenärer icke egde anspråk, anföra,
att, då till stöd för nu afgifna motionen hufvudsakligen åberopats den under sednare
åren inträffade pris-stegringen å alla lefnads-förnödenheter, men Utskottet anser särdeles
betänkligt att endast på sådan grund förorda nu gjorda framställning, hvilken,
om den vunne Rikets Ständers bifall, otvifvelaktigt skulle framkalla enahanda ansökningar
från en mängd andra pensionstagare, hvarigenom icke obetydliga utgifter för
Stats-verket kunde uppkomma, Utskottet af sådan anledning finner sig böra hemställa,
att förevarande motion ej må af Rikets Ständer bifallas.
70:o. Utskottet har jemväl förehaft till pröfning en af Herr von Knorring,
Erik Oscar, hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, att Rikets Ständer måtte
tilldela f. d. Stall mästaren och Löjtnanten Carl Emil Hahr en årlig pension af 300
R:dr Runt. Till stöd härför är af motionären hufvudsakligen anfördt, att Hahr, som
efter år 1848 erhållet afsked från Stallmästare-befattningen vid Krigs-akademien å
Carlberg, den han, emot arfvode, under 27 års tid förestått, och sedermera vunnen
anställning vid Tullverket, numera, i anseende till mångårig, af läkare bestyrkt,
sjukdom, nära 57 år gammal, vore oförmögen att försörja sig och en åldrig, jemväl
sjuklig, hustru, helst den obetydliga pension, han, i egenskap af f. d. Förste Beridare
vid Kongl. Hof-stallet eger uppbära, till stor del måste användas till läkare-arfvode,
inköp af medikamenter och till förnöjande af de kreditorer, åt hvilka Hahr för 12
år sedan nödgats afstå sin egendom; men då f. d. Stallmästaren Hahrs verksamhet
icke varit af deli beskaffenhet att någon särskild gärd af erkänsla från nationens
sida derför bör ifrågakomma, samt allmänna indragnings-staten, enligt Utskottets tanke,
i allmänhet icke får betraktas såsom någon barmhertighets-anstalt, hemställer Utskottet,
att berörde framställning må lemnäs utan afseende.
7l:o. Af den anledning att Kongl. Maj:t i sin till Rikets nu församlade Ständer
aflätna nådiga proposition om Stats-verkets tillstånd och behof, föreslagit, att
Jtih. till R. St. Prat. 1850 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 13 Häft. 7
50
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
Landshöfding, som, under de fpr tillgodonjutande af pension å Rikets allmänna mdragnings-stat
i allmänhet stadgade vilkor, vid afsked från nämnde embete uppföres å
sistberörde stat, måtte, i stället för det af Rikets Ständer vid 1834 års riksdag bestämda
pensions-belopp, 3,000 R:dr B:ko, få såsom ärlig pension beräkna 4,000
R:dr s. m. eller 6,000 R:dr R:mt, har, uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt,
till Utskottet remitterad, motion, Herr Tham, Seb. Math., hemställt, att Guvernören
å Svenska kolonien S:t Rarthelemy, Öfversten m. m James Harlef Haasum, hvilken,
genom Rikets sednast församlade Ständers beslut, förklarats berättigad, att, vid afskedstagande!
från Guvernörs-embetet, under ofvannämnda vilkor på allmänna indragnings-staten
åtnjuta samma årliga pensions-belopp, som är för Landshöfdingar bestämdt,
jemväl må, derest Rikets Ständer bifalla hvad Kongl. Majit nu beträffande Landshöfdinge-pensionerna
behagat föreslå, tillförsäkras enahanda förmån, eller att vid afskedstagande!,
från Rikets allmänna indragnings-stat uppbära en årlig pension af
6,000 R:dr Riksmynt; och vore, i motionärens tanke, berörda framställning desto
hellre förtjent af bifall, som, utom det att Öfverste Haasum, genom Rikets Ständers
ofvanomförmälda beslut, blifvit i afseende å pensions-förmåner ställd i full likhet med
Landshöfdingar, lefnadskostnaden här i landet i betydlig mån fördyrats, hvaraf svårighet
måste uppstå för bemälde Öfverste, då han vid erhållet afsked återkommer
till fäderneslandet, att åt sig och familj bereda en anständig bergning.
På sätt motionären förmält, gjorde Kongl. Majit vid sistlidne riksdag framställning
derom, att Öfverste Haasum, hvilken, i följd af den beställning, han såsom Guvernör
å kolonien S:t Barthelemy innehade, icke tillhörde någon på riks-staten uppförd
aflönings-stat, och då det åt bemälde Öfverste anförtrodda Guvernörs-embete,
som i sig förenade både militär-befäl, civil administration och diplomatiska göromål,
kunde anses jemförligt med Kongl. Maj.ts inom Riket varande Befallningshafvandes
embeten, måtte berättigas att, under de för tillgodonjutande af pension å Rikets allmänna
indragnings-stat i allmänhet stadgade vilkor, vid afskedstagande från nämnde
embete, uppföras till dylik pension för sin återstående lifstid till enahanda belopp,
som, jemlikt Rikets Ständers vid 1834 års riksdag meddeldta beslut, vore för
Landshöfdingar bestämdt, eller 3,000 Ridr Biko årligen, hvilken framställning Rikets
Ständer, uppå Stats-Utskottets tillstyrkan, jemväl biföllo; och då Rikets Ständer således
gjort billigt afseende å Öfverste Haasums mödosamma och ansvarsfulla befattningar
samt hans skäliga anspråk å en betryggad utkomst på ålderdomen, finner Utskottet
mindre lämpligt att, endast i följd af en tillfälligt inträffad prisstegring å flera
lefnadsförnödenheter, föreslå ändring i ett så nyligen af Rikets Ständer vidtaget beslut,
hvadan Utskottet hemställer,
att Herr Thams ifrågavarande motion ej niå till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stats-Utskoltets Utlåtande JYI 167.
51
72:0. Från Ridderskapet och Adeln har till Utskottets handläggning blifvit öfverlemnad
en af Herr J. M. Palmcrantz väckt och af Friherre And, Cederström,
uti ett särskildt afgifvet yttrande, förordad motion, deruti anföres, hurusom Skolläraren
Janas Reuter under en tid af 40 år med outtröttligt nit egnat sig åt uppfostrings-väsendet
och i denna verksamhet ådagalagt utmärkta förtjenster, hvilka voro
i hela landet allmänt kända och syntes påkalla äfven Rikets Ständers uppmärksamhet
och erkänsla. — Redan år 1818 hade Reuter uppfunnit en förändrad undervisnings
method
för innanläsning, hvarigenom nybegynnare kunde på en särdeles kort tid inhemta
denna kunskap; och sedan han derefter i hufvudstaden inrättat en elementarskola,
med tillämpning af de då för tiden nya principerna af ämnes-läsning och fri
flyttning, hvilken läro-anstalt af den år '1825 tillsatta uppfostrings-kommittéen omfattades
med den uppmärksamhet, att dess stiftare anmodades till kommittéen afgifva
en beskrifning öfver skolans organisation, läroämnenas indelning m. m., blefvo slutligen
de för denna läro-anstalt antagna grundsatser i det väsentligaste tillämpade uti
det af Kongl. Majit utfärdade nådiga reglemente för nya elementar-skolan i Stockholm.
Sedermera hade Reuter under åren 182J—1835 innehaft befattning såsom
föreståndare för Hillska skolan å Barnängen och derefter inrättat en särskild undervisnings-anstalt
på Eriksdal invid Skans tull; men sedan den allmänna elementarundervisningen
uti de offentliga läroverken mer och mer vunnit den utbildning, att
enskild verksamhet derför icke vidare påkallades, hade Reuter numera återgått till
det första föremålet för sina sträfvanden, nemligen den förberedande skolans ändamålsenliga
ordnande. Efter en så långvarig och allmänt gagnande verksamhet svnies
emellertid Reuter, som hittills icke af staten uppburit den ringaste inkomst, vara
förtjent af någon erkänsla från nationens sida. helst hans numera uppnådda ålder af
64 år gjorde ett. understöd för honom verkligen behöfligt; och har motionären, af
sådan anledning, föreslagit, att Skolläraren Reuter mätte af Rikets Ständer hugnas
med ett årligt anslag af 500 R:dr B:ko för sin återstående lifstid.
Det är allmänt kändt, att Skolläraren Reuter, under en mångårig och nitisk utöfning
af lärarekallet, genom de läro-methoder, som af honom vid undervisningen
användts och sedermera äfven vunnit tillämpning i de allmänna skolorne. varit en
verksam förarbetare för den skolreform som vid elementar-läroverken nu blifvit införd.
Genom den lyftning, han sålunda i icke oväsentlig mån gifvit åt skolväsendet
inom fäderneslandet, har Reuter, ehuru han aldrig innehaft någon allmän befattning,
utan allenast såsom enskild lärare verkat i sin sak, utan tvifvel på ett utmärkt sätt
gagnat det allmänna och gjort sig förtjent af dess tacksamhet. Och då derjemte
upplyst blifvit, att Reuter nu, vid en mera framskriden ålder, är' i mindre goda förmögenhets-vilkor,
anser sig Utskottet ega skäl hemställa,
att, såsom en gärd af erkänsla för Skolläraren Reuters förtjenster
om elemenlar-undervisningens befrämjande, Rikets Ständer
52
Stats-Utskoltets Utlåtande .W 167.
måtte, å allmänna indragnings-staten, bevilja Reuter en årlig
pension af 600 R:dr Runt.
73:o. Hos Borgare-ståndet bar, uti väckt motion, Herr C. E. Embring, erinrande,
huruledes ett folks odlingsgrad i väsentlig mån bestämdes och äfven af an
dra
nationer uppskattades efter den ståndpunkt den vetenskapliga bildningen derstädes
uppnått, fästat uppmärksamheten derpå, att inom vårt land de af Staten inrättade
och med lön af allmänna medel försedda platser för vetenskapsmän vore af ett
så inskränkt antal, att tillfälle till anställning i Statens tjenst stundom ej kunde beredas
äfven för utmärkta vetenskaps-idkare, hvilka derigenom lätt blefve frestade att
öfvergifva fäderneslandet, när rikare nationer ville förunna dem medborgarerätt i utbyte
mot hedern och gagnet af deras verksamhet. Sålunda hade äfven en utaf de
skickligaste idkarne af den astronomiska vetenskapen, Magister Daniel Georg Lindhagen,
allt ifrån år 1848 varit anställd såsom Akademie-adjunkt vid Ryska Centralobservatoriet
i Pulkowa; men oaktadt den fördelaktiga ställning denne vetenskapsman
derstädes innehaft, och ehuru genom de närmaste slägtskapsband bunden vid sitt
nya hem, hade dock hans fosterlandskärlek förmått honom att försaka dessa fördelar
för att återvända till fäderneslandet, utan andra utsigter för sin bergning, än det
ringa arfvode af 600 R:dr R.mt, Kongl. Vetenskaps-akademien kunnat erbjuda honom.
Då nu Magister Lindhagen genom utgifna arbeten och genom sitt förtjänstfulla
deltagande i den under åren 1850 — 1851 verkställda gradmätning i Ryssland
och Norrige redan förvärfvat ett rättvist anseende bland alla länders vetenskapsmän,
och det syntes vara både en pligt och en ära för nationen att, när tillfälle dertill
erbjöde sig, söka återförvärfva och till eget gagn använda en utmärkt förmåga, hvilken,
i annat fall, främmande nationer ej skulle dröja att tillegna sig, har motionären,
på grund häraf, hemställt, att Rikets Ständer måtte åt Lindhagen bevilja ett årligt
arfvode af 3,000 R:dr R:mt, att utgå till dess en motsvarande inkomst kunde tillfalla
honom genom befordran i rikets tjenst, mot förbindelse att under tiden tjenstgöra
vid Vetenskaps-akademien eller rikets Umversiteler eller på hvad sätt Kongl.
Majit kunde finna lämpligt att i nåder förordna.
Lika med motionären finner Utskottet angeläget, att för en vetenskaps-idkare af
erkändt anseende tillfälle till nödtorftig bergning inom landet beredes, på det han ej
må blifva nödsakad att ånyo öfvergifva fäderneslandet och söka anställning i främmande
länder; men då det kan antagas, att af de till vetenskapliga ändamål anslagna
och för Kongl Majit disponibla tillgångar någon inkomst fortfarande torde komma
Magister Lindhagen till godo, har Utskottet ansett det af motionären föreslagna arfvode
kunna nå^ot nedsättas, och tillstyrker således,
O J
att Magister Lindhagen må på Rikets allmänna indragnings-stat
. uppföras till åtnjutande af ett årligt arfvode å 2,000 R:dr R:mt,
intilldess han på ordinarie stat kan erhålla lön till motsvarande
Stats-Utskottets Utlåtande M 107.
53
eller högre belopp samt med förbindelse för honom att åtaga
sig de vetenskapliga arbeten, hvilkas utförande Kongl. Majit kan
i nåder finna lämpligt att åt honom uppdraga.
74:o. Uti en inom Borgare-ståndet väckt, till Utskottet remitterad, motion
har Herr Billström hemställt, alt förre e. o. Professorn vid Lunds universitet Johan
Habiten måtte erhålla det honom vid sistförflutna riksdag på indragnings-staten
tillagda, emot adjunktslön svarande, belopp af 1,170 ll:dr, förhöjdt till 2,000 R:dr;
såsom skäl hvarför motionären, jemte hemtadt stöd från Kongl. Maj:ts vid inne
varande
riksdag väckta förslag, att Akademie-adjunkternes löner skulle höjas till sistnämnda
belopp, anfört, att Professoren Rabbén uppnått en ålder af 75 år, omkring
40 år varit Akademisk lärare samt derunder en längre tid nästan lönlös eller mot
en ganska knapp vedergällning förestått särskilda professioner inom den medicinska
fakulteten, äfvensom utgifvit nyttiga skrifter i landthushållning samt i denna vigtiga
näringsgren äfven gagnat medelst praktisk undervisning.
Om ock den ökade lefnads-kostnadeu föranledt löne-förhöjningar för de fleste i
tjenst varande embets- och tjenstemän, samt deribland Universitets-adjunkterne, anser
dock Utskottet Staten icke böra på grund deraf besluta några förändringar i de
pensioner, som vid afskedstagandet blifvit beviljade de redan ur Statens tjenst afgångna
och på allmänna indragnings-staten öfverflyttade embets- och tjenstemän,
hvarföre Utskottet får
afstyrka bifall å förevarande motion
75:o. För att bereda Adjunkten vid Lunds universitet, förre e. o Professorn
Abraham Cronholm tillfälle att egna sin arbetskraft uteslutande ät forskningen rörande
de delar af fäderneslandets historia, som endast ofullständigt voro kända och således
påkallade en mera speciel utredning, beslutade Rikets Ständer vid sednast förflutna
riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga proposition, att Cronholm
finge på allmänna indragnings-staten uppföras till det belopp, hvartill den adjunktslön,
han då innehade, uppgick, eller 1,170 R:dr R:mt. Då emellertid Umversitetsadjunkternes
löne-vilkor numera voro otillräckliga, och Kongl. Majit derföre föreslagit
dessa löners ökande till 2,00.0 Ii: Ir, samt enahanda skäl, som blifvit anförda för
deras tillökning, äfven funnes för förhöjning af det å indragnings-staten uppförda belopp,
sorn Professor Cronholm för historiska forskningar åtnjuter, helst Cronholm för
dessa forskningars företagande måste anställa resor och begagna arkiverna i Stockholm
och Köpenhamn, hvarest vistelsen vore kostsam, hafva inom Ridderskapet och
Adeln Grefve Posse, A., inom Preste-ståndet Professor Agardh, med hvilken sednare
åtskilliga ledamöter af sistnämnde stånd sig förenat, samt hos Borgare-ståndet Herr
Odmansson, i motioner, som blifvit till Utskottet remitterade, hemställt, att det anslag,
Cronholm på allmänna indragnings-staten innehar, måtte förhöjas till 2,000
54
Stats-Utskottets Utlåtande JW 167.
R:dr, eller, såsom en af motionärerne, Professor Agardh, alternativt föreslagit, till
1,800 R:dr R:mt.
Denna fråga är från den i föregående punkt omförmälda så till vida skiljaktig,
som det för förre e. o Professorn Cronholm vid sistlidne riksdag å allmänna indragnings-staten
uppförda belopp af 1,170 R:dr. motsvarande nuvarande lön för Akademieadjunkter,
icke kan såsom pension i egentlig mening betraktas, enär detsamma blifvit
anslaget för att sätta Cronholm i tillfälle att, med lemnande af sin då innehafda
adjunkts-beställning, kunna, såsom mera öfverensstämmande med hans böjelse, egna
sin verksamhet åt historiska forskningar. Och som Cronholm, hvilken förut utgifvit
flere omfattande historiska arbeten, äfven under den följande tiden nitiskt fortsatt
denna verksamhet, hvarom ett nyligen utkommet vidlyftigare arbete af honom bär
vittne, samt sålunda visat sig fullgöra den förbindelse, han genom anslagets erhållande
sig åtagit, anser Utskottet Cronholm, då han i sjelfva verket nu uppbär en
slags fortgående aflöning, ega billiga anspråk att, med afseende å nuvarande förhållanden,
få tillgodonjuta någon tillökning i densamma. Denna förhöjning torde ock
lämpligen kunna bestämmas lika med den, som vid innevarande riksdag blifvit för
Akademie-adjunkterne föreslagen, hvarigenom anslaget komme att uppgå till 2,000
R:dr, hemställande derföre Utskottet,
att Rikets Ständer måtte för förre e. o. Professoren Cronholm
å allmänna indragnings-staten uppföra ett förhöjdt årligt anslag
af 2,000 R.dr R:mt.
76:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottet remitterad motion
har Herr G. Montgommery anfört, hurusom Direktören i första salpetersjuderidistriktet.
Assessoren m. m. C. F. Plageman under en lång och verksam lefnad dels
genom sin>a vetenskapliga arbeten, af hvilka det första till trycket befordrade utkom
redan år 1802, och dels under en tid' af 30 år, som han varit i Statens tjenst,
ådagalagt utmärkta förtjenster om det allmänna, likasom han särskildt inom de norra
länen under de sista 20 åren med outtröttligt nit verkat och gagnat medelst uppfinnandet
af nya näringskällor och industrigrenar, hvarigenom den fattiga befolkningens
bergning under många hårda missvextår blifvit i väsentlig mån underlättad.
Då emellertid Assessoren Plageman numera, i anseende till försvagad helsa, nödgats
begära ett års tjenstledighet från sin befattning såsom Salpetersjuderi-direktör,
och, vid en uppnådd ålder af 78 år, sannolikt ej kunde komma att vidare inträda
i någon tjenste-utöfning, har motionären, som ansåge att Plagemans långvariga och
gagnande verksamhet borde berättiga honom, för sin återstående lifstid, till något
understöd af Staten, föreslagit, att en årlig pension af 2,000 R:dr R:mt måtte för
sådant ändamål Varda af allmänna medel anvisad.
Utskottet, som saknar närmare kännedom om Assessoren Plagemans verksamhet
i Statens tjenst, och ej heller har sig bekant, huruvida det begärda pensions
-
St.ats-Utskottets Utlåtande M 167.
55
understödet, med afseende å Plagemans ekonomiska omständigheter, är af behofvet
påkalladt, har, vid sådant förhållande,
funnit sig ej kunna tillstyrka bifall å förevarande motion.
77:o. Uti särskilda, hos Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet väckta,
motioner hafva Herr Tham, Casper, och Riksdags-fullmäktigen Gustaf Jonsson från
Calmar län hemställt, att Ordningsmannen vid Institutet för döfstumma och blinda
Johan Olof Ljunggren måtte på Rikets allmänna indragnings-stat uppföras till åtnjutande
under sm återstående lifstid af en årlig pension, hvars belopp den sednare
motionären ej uppgifvit, men Herr Tham föreslagit till 400 R:dr B:ko; varande till
stöd för de gjorda framställningarne anfördt, att Ljunggren, som år 1829 emottog
nämnde befattning, städse med utmärkt noggrannhet, nit och beredvillighet fullgjort
de dermed förenade åligganden, men att han under de sednare åren genom den
dagliga omsorg och ansträngning, som utöfvandet af denna mödosamma befattning
under en så lång tid påkallat, blifvit, enligt läkares intyg, försatt i ett tillstånd af
svaghet och sjuklighet, så att han numera svårligen kunde någon längre tid med
tjenstens bestridande fortfara.
Då, enligt hvad Utskottet inhemtat, Ljunggren icke förr än efter den tid, då
näst inträffande lagtima riksdag tagit sin början, uppnår den för rättighet till pensions
åtnjutande i allmänhet för tjenstemän föreskrifna ålder af 65 år, har Utskottet
ansett
ofvan anförda motioner för närvarande icke böra till någon åtgärd
af Rikets Stonder föranleda.
78:o. Till Utskottets handläggning har vidare blifvit öfverlemnad en inom samma
Riks-stånd väckt motion, deruti Herr F. W. Leijonancker föreslagit, att f. d. Tullinspektören
Henrik Julius Tham måtte af allmänna medel undfå en årlig pension af
400 R:dr B:ko; till stöd för hvilken framställning motionären anfört, att Tham, som
är 1830 inträdt i Statens tjenst och år 1833 utnämndes till Tull-inspektor vid Klintehamn
på Gottland, under den för helsan ansträngande tjenstgöringen derstädes vid
visitationer å fartyg, särdeles vid strandnings-tillfällen under svårare årstider, ådragit
sig svår gikt, sorn medfört fullkomlig lamhet i nedre extremiteterna och nästan likaså
i de öfre, i följd hvaraf han, enligt läkares intyg, vore »helt och hållet urståndsatt
att sjelf kunna bidraga till sitt underhåll samt måste äfven vid de obetydligaste
kroppsliga förrättningar ständigt hafva hjelp och tillsyn.» Sedan alla försök till sjukdomens
botande visat sig vara overksamma, hade lham år 1851 nödgats taga afsked
och afbryta sin tjenstemanna-bana, dervid han af tullverkets medel erhållit en
årlig pension af 166 R:dr 32 sk. B:ko. Som likväl denna inkomst vore alldeles
otillräcklig för en person, urståndsatt till allt verkligt arbete, hade följaktligen Tham,
som saknade egna tillgångar, blifvit med sin familj bragt i en högst bekymmersam
ekonomisk ställning; och ansåge motionären, att då denne tjensteman, under'utöfvan
-
56
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
det af sin befattning ådragit sig obotlig skada lill helsan, han ej borde af Staten
lemnäs utan allt understöd i sin nödställda belägenhet; varande de i motionen meddelade
uppgifter genom bifogade läkare-betyg och andra handlingar behörigen styrkte.
Utskottet erkänner visserligen den beklagansvärda belägenheten för de tjenstemän,
hvilkas verksamhet genom sjukdom eller andra olyckor blifvit i förtid afbruten; men,
då Stats-verkets tillgångar ej kunna medgifva att på ett fullt tillfredsställande sätt
understödja alla dem, som af sådan anledning komma i en betryckt ekonomisk ställning,
och f. d. Tull-inspektoren Tham redan af allmänna medel uppbär en pension,
om ock till mindre betydligt belopp, anser Utskottet betänkligt att till den nu väckta
motionen tillstyrka bifall, helst flera ansökningar i enahanda syftning otvifvelaktig!
skulle derigenom framkallas; hemställande Utskottet således,
att Herr Leijonanckers motion ej må till någon åtgärd af Rikets
Ständer föranleda.
t
79:0. Hos Ridderskapet och Adeln har Herr A. F. Liljenstolpe, uti väckt motion,
anfört, huruledes Juris Candidaten Johan Haggström, hvilken, år 1817 utnämnd
till Ordinarie IIof-Notarie vid de numera upphäfda Kongl. Rorg-rätterna, varit, i likhet
med andra Hof-tjenstemän, vid Konung Carl XIII:s frånfälle berättigad till afsked
med lönens bibehållande såsom pension, men, det oaktadt, fortfarit med utöfvandet
af sin tjenstebefattning till den 9 Oktober 1829, då iian erhöll Nådigt afsked, sedermera
först efter flera förnyade underdåniga ansökningar genom Kongl resolutionen den 8 Februari
1834 förklarades berättigad att uppföras på allmänna indragnings-staten till
åtnjutande af en pension å 200 R:dr B:ko, »likväl endast från samma års början»
Enär således Haeggström härigenom gått i mistning af det pensions-belopp, som för
åren 1829—1834 bordt honom med rätta tillkomma, samt numera vid 66 års ålder
och lidande af långvarig sjuklighet befunne sig uti nödställd belägenhet, har motionären
hemställt, att en mot nämnde förlust svarande ersättning af 850 R:dr B.ko
måtte varda Haeggström af allmänna medel beviljad.
Då det icke kan tillkomma Stats-Utskottet att ingå i pröfning at den frågan,
huruvida en vid Hof-staten anställd tjensteman kommit i åtnjutande af de förmåner,
hvartill han i denna egenskap varit berättigad, och, i öfrigt, något giltigt skäl för beviljande
af det begärda understödet ej synes förekomma, hemställer Utskottet,
att förevarande motion må lemnäs utan afseende.
80:o. Med förmälan, hurusom f. d. Stallmästaren hos H. M. Enkedrottningen
Sophia Magdalena, Mauritz Westfelt, hvilken innehaft nämnde befattning ifrån år 1802
till Enkedrottningens år 1813 inträffade död, men vid pensioneringens uppgörande
för Enkedrottningens Hofstat, i stället för det af honom påräknade belopp, 533 R.dr
16 sk. B;ko, erhållit en pension af endast 333 R:dr 16 sk. s. m, sedermera, isynnerhet
-
Stats-Utskottets Utlåtande JW 167.
57
nerhet under de sednaste 25 åren af sin långa lefnad haft att kämpa med ekonomiska
svårigheter och, i följd af missvexter och andra olyckor, nödgats 2:ne gånger
till borgenärers förnöjande afstå sin egendom, — har, uti en inom Preste-ståndet
väckt motion, Prost,en Eurén föreslagit, att Rikets Ständer måtte åt Stallmästaren
Westfelt, som numera uppnått en ålder af 81 år, till utgående från 9:de hufvud
titeln,
anvisa ett årligt anslag af 200 R:dr R:ko såsom tillökning i hans förut innehafvande
pension; — men då Utskottet anser de af motionären anförda omständigheter
icke innefatta tillräckliga skäl för beviljandet åf den ifrågaställa pensionen, får
Utskottet
afstyrka bifall till Prosten Euréns förevarande framställning.
81:o. Riksdags-fullmäktigen Olof Olsson från Wermlands län har, uti en inom
Bonde-ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion, hemställt, att sorn f. d. Bataljons-läkaren
vid Kongl. Wermlands regemente Johan Hertzberg, efter att hafva tillbragt
mer än 30 år i statens tjenst, derunder han jemväl deltagit i flera fälttåg,
numera vid en ålder af 73 år befunne sig i nödställd belägenhet, en årlig pension
af 100 R:dr B:ko måtte varda Hertzberg utaf allmänna medel tillagd; — men enär
Utskottet af de motionen bifogade handlingar icke kunnat inhemta, att Hertzberg,
hvilken år 1810 undergått s. k. Chirurgiae Studiosi examen, innehaft allmän befattning
under längre tid än åren 1808—1816, då han tjenstgjort dels såsom underläkare
vid åtskilliga "regementen och sjukhus och dels såsom uppbörds-läkare vid
en sjöexpedition i Östersjön samt under 2:ne år uppburit Bataljons-läkare aflöning
vid Kongl. Wermlands Infanteri-regemente,
saknar Utskottet skäl att å denna motion tillstyrka bifall.
82:o. Genom remiss frårj Preste- och Borgare-stånden äro till Utskottet öfverlemnade
2:ne särskilda af Kyrkoherden Nordlund och Herr K. A. Almgren väckta
och utaf flera ledamöter inom bemälde tvänne Riks-stånd biträdda motioner, innefattande
hemställan, att den vid 1850—1851 års riksdag ,åt Professoren m. m. Carl
Palmstedt på allmänna indragnings-staten beviljade pension af 1,000 R:dr B:ko måtte
hädanefter få utgå med ett till 2,000 R:dr s. m. förhöjdt belopp; varande till stöd
härför hufvudsakligen enahanda omständigheter af motionärerne anförda, nemligen att
Professoren Palmstedt, sedan han år 1852 erhållit afsked från sin befattning såsom
föreståndare och förste lärare vid Chalmerska slöjdskolan i Götheborg och bosatt sig
i hufvudstaden, under den följande tiden, oaktadt sin höga ålder, fortfarande utöfvat
en för den inhemska industrien gagnande verksamhet, dels genom att tillhandagå enskilde
industri-idkare med råd och upplysningar, dels genom officielt afgifna utlåtanden
samt utförandet af särskildt meddelade uppdrag i tekniskt hänseende; i betraktande
hvaraf motionärerne ansågo billigt och rättvist, att den pension, som blifvit
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 13 Haft. 8
58
Stats-Utskottets Utlåtande JW 167.
denne utmärkte vetenskapsman beviljad, förhöjdes till ett i förhållande till den nuvarande
lefnadskostnaden någorlunda tillräckligt belopp
Med afseende å Professoren Palmstedts under en långvarig verksamhet i Statens
tjenst ådagalagda och ännu vid en framskriden ålder fortsatta nitiska bemödanden
för Svenska industriens och slöjdernas befrämjande, har Utskottet funnit sig böra
tillstyrka,
att den åt Professoren Palmstedt på allmänna indragnings-staten
uppförda pension af 1,000 R:dr B:ko må från och med nästkommande
år utgå med ett förhöjdt belopp af 3,000 R:dr R:mt
årligen.
83:o. Sedan f. d. Presidenten i Kongl. Kammar-kollegium, Kommendören med
stora korset af Kongl. Svärds-orden, Friherre Jakob Cederström den 9 sistlidne Juli
aflidit, och hans enka Anna Margaretha Cederströmfödd von Cederwald, uti en
till Kongl. Maj:t ingifven skrift, åtföljd af boupptecknings-instrument, som utvisade
att vid mannens död boets behållning för enka och barn endast uppgått till 9,746
R:dr 39 sk. 5 r:st B.ko, underdånigst anhållit, det framställning måtte hos Rikets
Ständer göras om något årligt understöd åt henne från allmänna indragnings-staten,
har Kongl. Maj:t, med erinran tillika hurusom Friherre Cederström, hvilken, född år
1782, alltifrån sin tidigaste ungdom varit anställd såsom krigare i fäderneslandets
tjenst, hvarunder han bivistat flera fälttåg och till följd af skottsår förlorat ena benet,
och att han år 1817 blifvit utnämnd till Landshöfding och Militär-befälhafvare
på Gottland, år 1826 till General-major i arméen och 1831 till President i Kammar-kollegium,
från hvilket embete han år 1847 erhöll afsked, uti aflåten nådig
proposition af den 9 September innevarande år, föreslagit, att Rikets Ständer, med
fästadt afseende å Presidenten, friherre Cederströms under en lång tjenstetid ådagalagda
förtjenster i flera honom uppdragna vigtiga befattningar samt å det ringa be
loppet
af den ålderstigna och sjukliga enkans andel i qvarlåtenskapen, måtte tillägga
henne en årlig pension af 1,000 R:dr R:mt; hvilket pensions-belopp Herr Prytz, vid
remiss af den nådiga propositionen från Ridderskapet och Adeln, af anförde skäl,
yrkat måtte förhöjas till 1,500 R:dr s. m.
Utskottet, som likaledes erkänner framlidne Presidenten Cederströms under en
särdeles verksam lefnad ådagalagda förtjenster om det allmänna, anser det af Kongl.
Maj:t för hans efterlefvande enka föreslagna pensions-understöd vara tillräckligt för
hennes tarfliga bergning och tillstyrker alltså,
att bemälda enka må från och med nästa, års början från allmänna
indragnings-staten för sin återstående lifstid åtnjuta en
årlig pension af 1,000 R.dr R:mt.
Stats-Utskotteti Utlåtande M 167.
59
84:0. Jemte nådigt tillkännagifvande, att, sedan förre Sekreteraren och Auditören
vid Stockholms Station af Kongl. Maj:ts Flotta, Assessoren m. m. J. G. Björkegren,
den 13 sistlidne Mars vid 73 års ålder möfl döden afgått och lemnat sitt
bo i konkurs-tillstånd, hans enka, Anna Maria Hedmansson, uti en till Kongl.
Maj:t ingifven, af boupptecknings-instrument, preste- och läkare-betyg åtföljd skrift,
underdånigst anhållit, att, enär mannen icke i lifstiden egt delaktighet uti Amiralitetskngsmans-kassan,
emedan han före flottornas sammanslagning tillhört Arméens f. d.
flotta och således uti Arméens pensions-kassa hade pensions-rätt, deraf han ock vid
afskedstagandet år 1851 kommit i åtnjutande, samt, vid sådant förhållande, sökanden
endast hade att förvänta en årlig pension af 54 R:dr R:mt från det under
Direktionens öfver sistnämnda kassa förvaltning ställda stats-anslag till fattiga tjenstemäns
enkors pensionerande, Kongl. Majit, ej mindre med afseende å den svåra
belägenhet hvari hon, såsom, enligt företedda betyg, mycket sjuklig och alldeles
medellös, nu genom mannens frånfälle blifvit försatt, än äfven dennes 40-åriga, af
förmän berömligt vitsordade tjenstemanna-verksamhet, nådigst måtte bevilja sökanden
ett ärligt understöd af 450 R:dr Riksmynt, hvilket belopp, med tillägg af
ofvanberörda pension å 54 R:dr, ungefärligen motsvarade hvad henne tillkommit i
händelse mannen varit delegare i Amiraiitets-krigsmans-kassan, har Kongl. Majit, sedan
utrönt blifvit, att Assessoren Björkegren i lifstiden åt sin enka beredt pensions-rätt
i Arméens enke- och pupill-kassa för ett belopp af 112 Ridr 50 öre, utgörande
tillsammans med den pension af statsmedel å 54 Ridr, hon förmält sig påräkna,
166 Ridr 50 öre, samt att Björkegren, som vid afskedstagandet innehade kontant
lön å 1,000 Ridr, om han varit delegare i Amiraiitets-krigsmans-kassan, enligt gällende
reglemente, egt att derifrån bekomma en årlig pension af 850 Ridr, i stället
för 300 Ridr Biko, som han af Arméens pensions-kassa åtnjutit, äfvensom att
enkan under sådant förhållande skolat undfå ett årligt understöd af 283 Ridr 16
sk. Biko eller 425 Ridr Rimt, uti aflåten nådig proposition af den 1 nästlidne Juli,
(AS 113), föreslagit Rikets Ständer, all, i betraktande af Assessoren Björkegrens
långa och berömligt vitsordade tjenstetid samt de för hans enka förekommande bevekande
omständigheter och enär Kongl. Majit icke till sin disposition egde någon
tillgång, hvarå den ifrågasatta pensions-fyllnaden skulle kunna anvisas, å allmänna indragnings-staten,
med beräkning från den 1 sistlidne April, bevilja enkan Björkegren
för hennes återstående lifstid ett årligt understöd, hvars belopp, vid de här ofvan
anförda förhållanden, lämpligen ansetts böra bestämmas till 258 Ridr 50 öre Rimt,
eller skillnaden emellan det gratial af 425 Ridr samma mynt, som högst kunnat
bemälda enka från Amiraiitets-krigsmans-kassan tillkomma, och förut omförmälda pensioner
å 166 Ridr 50 öre, till hvilkas uppbärande hon visats vara berättigad.
Af de den nådiga propositionen bilagde handlingar upplyses, att bemälda enka,
som är född den 25 Mars 1794, saknar alla tillgångar och att hon, till följd af
mångårig sjuklighet, är helt och hållet oförmögen att genom eget arbete bidraga till
60
Stats-Utskottets Utlåtande JM 167.
sitt uppehälle, vid hvilket förhållande och på de skäl, som den nådiga propositionen
i öfrigt innehåller, Utskottet anser sig ega anledning tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte tillåta, att enkan Anna Maria IJjörkegren,
född Hedmansson, uppföres å allmänna indragnings-staten
till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årkg pension
af 258 R:dr 50 öre Riksmynt, dock att detta belopp först
må beräknas och utgå från och med början af nästkommande
år 1858.
85:0. Efter det enkan Johanna Magdalena Wallberg hos Styrelsen öfver fän
gelser
och arbets-inrättningar i riket anmält, att hon, som den 1 April 1818 blifvit
anställd såsom Arbets-förestånderska vid Rasp- och Spinnhuset å Långholmen
och sedermera från år 1827, då straff- och arbets-fängelse å Norrmalm inrättades,
derstädes bestridt enahanda befattning, icke numera, efter nära 40 års tjenstetid och
vid 73 års ålder, ansåge sig kunna med erforderlig drift sköta sm trägna befattning
och af sådan anledning begärt, att sådana åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom Wallberg,
som åtnjuter 300 R:dr i lön, jemte andra förmåner i värde beräknadt till 200
R:dr, kunde, vid afsked från sin befattning såsom Arbets-förestånderska, få å Rikets
allmänna indragnings-stat åtnjuta en årlig pension af åtminstone 400 R:dr Banko,
samt Styrelsen, vid underdånig anmälan af detta ärende hos Kongl. Majit, i underdånighet
yttrat, det Styrelsen ansåge billigheten tala derför, att Wallberg, i likhet
med hvad genom Kongl Brefvet den 24 Maj 1841 blifvit för en del befattningar
vid fångvården under likartade förhållanden medgifvet, finge vid sitt afskedstagande
åtnjuta pension af allmänna medel, äfvensom att, dels med afseende derå att enkan
Wallbergs kontanta lön i 20 år bibehållits utan förhöjning, dels med hänsigt till
Wallbergs ovanligt långa tjenstetid, derunder hon, särdeles vid sin kraftfullare ålder,
med nit och ordentlighet sina åligganden fullgjort, hon måtte hugnas med det af
henne begärda pensions-belopp; så har Kongl. Majit, sedan Kongl. Stats-kontoret jemväl
blifvit i ämnet hördt, med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, uti en den
12 Februari detta år till Rikets Ständer aflåten nådig proposition (JV2 65), sorn blifvit
till Utskottet remitterad, gjort framställning derom att bemälda enka må, vid afskedstagande!
från sin befattning såsom Arbets-förestånderska å straff- och arbetsfängelset
å Norrmalm, uppföras å rikets allmänna indragnings-stat till åtnjutande under
sin återstående lifstid af en oafkortad årlig pension, motsvarande den kontanta
lön hon såsom Arbets-förestånderska nu innehar eller Trehundra Riksdaler Banko.
Med afseende å Enkan Wallbergs höga ålder och långvariga tjenstetid tillstyrker
Utskottet Rikets Ständers
bifall å Kongl. Majlis förevarande nådiga framställning.
86:o. Sedan, efter hvad Utskottet erfarit, Öfver-direktören och Chefen i Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader, Öfversten A E. von Sydow, om hvars
Stats-Utskottets Utlåtande JVJ 167.
61
förflyttning å Rikets allmänna indragnings-stat med årlig pension af 4,500 H:dr,
Kongl Majit, uti en den 11 November förlidet år till Rikets Ständer aflåten och till
Utskottet remitterad proposition, (JV3 17), gjort nådig framställning, i nästlidne Oktober
månad med döden algått, och något yttrande från Utskottets sida numera icke
påkallas i anledning af högstberörda nådiga förslag, får Utskottet härjemte anmäla
en efter von Svdows död hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottets behandling
öfverlemnad motion, deruti Herr Fåhreeus, J. F, enär Öfverste von Sydow
efterlemnat enka, 49 år gammal, jemte en I2:firig dotter, hvilka befunno sig i medellösa
omständigheter och tillfälle således vore beredt Rikets Ständer att genom ett
passande understöd åt familjen egna den bortgångne förtjente embetsmannens minne
en välvilja, som icke kunnat komma honom personligen till godo, hemställt, att Rikets
Ständer måtte tilldela bemälda enka Margaretha von Sydow, född Ekelund och
dottren Amalia von Sydoiv ett pensions-belopp af 7 0 R:dr R:mt. att utgå med
hälften åt dem hvardera, till den förra så länge hon lefver i enkostånd och till den
sednare så länge hon förblifver ogift.
I betraktande af Öfver-direktören von Sydows mångåriga tjenster, derunder han.
till det allmännas gagn utmärkt sig genom kunskaper och ett rättskaffens nit, har
Utskottet, som anser Staten böra genom något understöd söka värna hans efterlefvande
enka för nöd och ekonomiska bekymmer, men åter finner betänkligt att, så
länge modern lefver, jemväl bevilja ett fortfarande understöd åt den aflidnes efterlemnade
barn, trott sig på det sätt böra tillstyrka bifall å den gjorda framställningen,
att Öfver-direktören von Sijdows enka, Margaretha Ekelund må
uppföras å allmänna indragnings-staten till åtnjutande under sin
återstående lifstid af en årlig pension utaf 750 R:dr R:mt, deraf
under denna tid, intilldess dotterns uppfostran är fullbordad, hälften,
eller 375 R:dr samma mynt, bör för detta ändamål
användas.
87:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottets handläggning
öfverlemnad motion har Friherre Knul Philip Bonde förmält, hurusom Kongl Majit
medelst nådig resolution den 8 Februari 1814 för sedermera aflidna enkan efter
den utmärkta artisten Hof-sekreteraren Stenborg och deras vid framskriden ålder
ännu lefvande dotter, Carolina Stenborg, förnyat det under föregående Regering
bemälde Hof-sekreterare i lifstiden förunnade privilegium att i landsorten uppföra
skådespel. Öfverlåtandet, mot betalning, åt kringresande Theater-sällskap af denna
rättighet, så länge den var enkan Stenborg och hennes dotter uteslutande förbehållen,
tillskyndade dem en inkomst, hvaraf de hade nödtorftigt uppehälle; men sedan
anläggandet af enskilda theatrar och uppförandet af skådespel mot inträdes-afgift,
i öfverensstämmelse med Rikets Ständers uttryckta önskan, blifvit en rättighet ge
-
62
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
mensam för alla, som ville den begagna, bade, i följd häraf, Stenborgs efterlemnade
dotter, på gamla dagar, kommit i nödställd belägenhet och vore för sitt uppehälle
beroende af enskildes välgörenhet; — i anledning hvaraf motionären, som
ansåge, att Staten, med afseende å dessa förhållanden, vore pligtig att i någon
mån understödja den behöfvande dottren till en af landets största sceniska artister,
hemstäilt, att en årlig pension af 400 R:dr R:mt måtte Carolina Stenborg af allmänna
medel beviljas.
Som förevarande framställning grundar sig på ett rättsanspråk, hvilket det icke
tillkommer Rikets Ständer att pröfva, hemställer Utskottet,
att motionen icke måtte till någon åtgärd föranleda.
88:0. Inom samma Riks-stånd har Herr F. A. Cederschiöld, med hvilken Herr
C. A. Bogeman, uti ett särskildt afgifvet yttrande, förenat sig, — jemte erinran om
framlidne Medicine Doktorn, Chir. Mag. Anders Fredrik ldströms förtjenstfull verksamhet
ej mindre under de 46 år (4822—4 838) han bestridt adjunkts-tjenst vid
Carolinska Medico-chirurgiska Institutet och Allmänna Barnbördshuset, än under den
tid han sedermera, allt intill sin år 4 854 inträffade död, med sällsynt oegennytta
egnat sig åt en föga lönande enskild praktik, alltid i främsta rummet tillgänglig för
de fattiga, hvilkas nöd och bekymmer han ofta med egna ringa tillgångar bidragit
att lindra, — uti väckt motion föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja Doktor
ldströms efterlemnade enka, Johanna Wilhelmina Sandberg, som med fyra oförsörjda
barn befunne sig i behöfvande omständigheter, en årlig pension af 400 R:dr R:mt;
— men då motionen bifogade handlingar utvisa, att Doktor Idström endast under
en jemförelsevis kort tid innehaft allmän befattning, och Utskottet, i anseende till
Stats-verkets strängt anlitade tillgångar, nödgats afstyrka begärda pensions-understöd
i andra full, då både större meriter och i öfrigt särdeles bevekade skäl blifvit till
stöd för de gjorda framställningarne anförda, finner Utskottet sig
ej kunna tillstyrka bifall till förevarande motion.
89:0. Hos Ridderskapet och Adeln har Herr J. L. O. Toll, uti väckt motion,
föreslagit, att förre Bataljons-läkaren vid Kongl. Norra Skånska Infanteri-regementet
Chr. H. Anderssons efterlemnade enka, Christina Andersson, och ogifta dotter, Lovisa
Dorothea, måtte af allmänna medel undfå en årlig pension af 600 R:dr R.mt, att
utgå från innevarande års början; till stöd för hvilken framställning motionären anfört,
att Doktor Andersson, som den 8 September 4 855 vid 73 års ålder aflidit under
en tidrymd af nära ett halft sekel varit i Statens tjenst och icke allenast allt sedan
år 4807 i egenskap af Läkare tjenstgjort vid Arméen och bivistat flera fälttåg, derunder
han jemväl blifvit sårad, utan ock i Maj månad 4 830 erhållit förordnande
att vara Läkare dels vid straff- och arbets-fängelset i Malmö och dels för den i
Malmö förlagda garnison, i hvilka befattningar Andersson med det nit tjenstgjort,
Stats-Utskotteta Utlåtande Jtt 167.
63
att han, uppå vederbörandes hemställan, år 1850 fått sig tillagd mindre guldmedaljen
för medborgerlig förtjenst; att, sedan Andersson, efter en uppnådd ålder af 72 år
och i anseende till den sjuklighet han under sin långvariga och trägna ijenstgöring
ådragit sig, synnerligast under kolera-farsotens härjande i Malmö år 1850, då han
vid vårdandet af en stor sjukpersonal nödgades underkasta sig stora ansträngningar
och sjelf blef af sjukdomen angripen, hos Kongl. Maj.t i underdånighet anhållit, att
vid afskedstagande varda berättigad till pension för sin återstående lifstid, så hade
Kongl. Maj:t behagat till Rikets sednast församlade Ständer härom aflåta nådig framställning,
hvilken ock blifvit af Rikets Ständer bifallen; men att Andersson endast
under frdels år varit i åtnjutande af denna förmån, då han afled utan att lemna någon
tillgång för sin qvarlefvande enka och dotter, af hvilka den förstnämnda numera
uppnått en ålder af 76 år, och den sednare, 45 år gammal, i följd af långvarig
sjuklighet, saknade förmåga att medelst arbete förvärfva sitt uppehälle.
Erkännande, att framlidne Doktor Andersson under en långvarig tjenste-utöfning
gjort sig väl förtjent af det allmänna, finner Utskottet dock, med afseende på den
mängd ansökningar om pensioner utaf allmänna medel, som vid denna riksdag förekommit,
betänkligt att förorda ifrågavarande motion, helst Utskottet anser att Doktor
Anderssons efterlemnade familj bör inom det samhälle, der han under en så lång
tid verkat och gagnat, kunna påräkna något understöd för sin framlida bergning;
och får Utskottet således hemställa,
att denna motion ej må hos Rikets Ständer vinna afseende.
90:0. Uti ett inom Borgare-ståndet afgifvet memorial har Herr L. V. Henschen
förmält, huruledes under den år 1854 i Upsala härjande kolera-farsoten, Medicine
Doktorn. Chirurgie och Phil. Magistern Pehr Johan Hyckerström, efter att under flera
år hafva egnat sin verksamhet åt enskild praktik, särdeles hos de fattiga, för hvilka
han varmt nitälskade, emottagit den ansvarsfulla befattningen såsom Öfverläkare vid
det i nämnde stad inrättade kolera-sjukhus, men kort derefter, i följd af öfveransträngning,
sjelf blifvit ett offer för sjukdomen och den 8 Oktober särorna år aflidit,
efterlemnande enka och 3:ne oförsörjda barn utan all tillgång för deras bergning;
i anledning hvaraf motionären, med åberopande af Rikets Ständers vid sednaste
riksmöte fattade beslut, hvarigenom pension å allmänna indragnings-staten beviljades
åt den likaledes i kolera aflidne stadsläkaren i Lidköping P. J. Éckmans enka,
hemställt, att en årlig pension af 300 R:dr R:mt måtte åt Doktor Hyckerströms
enka af allmänna medel anvisas.
I betraktande af de utaf motionären anförda förhållanden, och då, genom Doktor
Hyckerströms uppoffrande verksamhet för det allmänna, hans familj blifvit beröfvad
ali utsigt till framtida bergning, synes det Utskottet vara Staten värdigt, att
med något understöd bidraga till lindrande af denna familjs nödställda belägenhet;
hvadan Utskottet tillstyrker.
64
Stats-Utskottets Utlåtande JYl 167.
att Doktor Hyckerströms enka. Johanna Gustafva Ernander
måtte å allmänna indragnings-staten tilldelas en pension af 300
R:dr R:mt.
91:o. Jemte förmälan, hurusom Regements-skrifvaren vid Kongl. Helsinge regemente,
Fält-kamereraren J. C. Schönning vid sin den 14 Maj 1853 inträffade död
efterlemnat en 60-årig enka jemte en sjuklig, oförsörjd dotter, har Riksdags-fullmäktigen
Eric Ersson från Gefleborgs län, uti en inom Bonde-ståndet väckt, till Utskottet
remitterad motion, föreslagit, att en årlig pension af 200 R:dr B:ko måtte af
allmänna medel tilläggas bemälda enka. Karin Gseverberg, för hennes återstående
lifstid och att samma pension derefter finge tillfalla dottren, så länge hon förblefve
ogift; varande till stöd härför af motionären anfördt, att Fält-kamereraren Schönning
under en tid af 47 år varit i Statens tjenst och derunder förvärfvat sig allmänt anseende
och aktning vid det regemente han tillhörde, samt att han, vid tillträdandet
af regementsskrifvare-befattningen, måst till företrädaren utbetala en ackords-summa
af 4,000 R:dr B.ko, emot den dåvarande Regements-chefens förbindelse att samma
belopp skulle ,när Schönning lemnade tjensten. till honom återbetalas, hvilken ersättning
dock, i anseende till den sedermera skedda regleringen af Arméens ackorder,
hvarken Schönning i lifstiden eller bans efterlemnade enka sedermera kunnat utbekomma.
Enär de förluster, som vid regleringen af Arméens ackords-väsende möjligen
kunnat tillskyndas en eller annan tjensteman, enligt Utskottets tanke, ej kunna medföra
förbindelse för staten att tillägga en sådan tjenstemans enka understöd af allmänna
medel, och något annat gällande skäl för den begärda pensionens beviljande
ej heller synes i detta fall förekomma, hemställer Utskottet,
att Eric Erssons motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
92:0 Enär Kommissions-landtmätaren Joli. Gabr. Zander, hvilken under en tid
af 46 år varit i statens tjenst och erhållit särdeles fördelaktiga vitsord om mt och
skicklighet i sin tjenste-utöfning, vid 69 års ålder aflidit den 21 Juni 1855 eller
samma dag, då Kongl. Maj:ts nådiga bref utfärdades om afsked för Zander från
nämnde befattning, dervid jemväl honom tillädes en årlig pension af 336 R:dr 45
sk. 4 r:st B:ko på Rikets allmänna indragnings-stat, har, uti en inom Preste-ståndet väckt
motion. Prosten Melén föreslagit, att Zanders efterlemnade enka, Christina Magdalena
Forssman, som, 60 år gammal och lidande af svår sjuklighet, vore ur stånd
att sig försörja, måtte komma i åtnjutande af samma pension, hvartill hennes man,
om en längre lifstid blifvit honom beskärd, varit berättigad.
Som stats-verkets tillgångar ej medgifva beviljandet af pensioner i alla de fall,
då
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
65
då enkor eller barn efter aflidne tjenstemän kunna deraf vara i behof, har Utskottet
funnit sig böra
afstyrka bifall å denna motion.
93:o. Från samma Riks-stånd har Utskottet erhållit remiss å ett af Riksdagsfullmäktigen
J E. Rutström från Norrbottens län afgifvet memorial, deruti han omförmält
huruledes förre Riksdagsfullmäktigen från nämnde län Johan Jakob Rulberg,
efter att hafva bevistat nio på hvarandra följande riksmöten, slutligen under 1853—
1854 års riksdag aflidit samt efterlemnat sin enka i så bekymmersamma och ytterst
torftiga omständigheter att hon måste till mannens borgenärer afstå hela boets egendom,
i följd hvaraf hon nu, vid 65 års ålder, icke hade någon annan utväg, än att
för sin återstående lifstid öfverlemna sig åt socknens fattigvård; hemställande, i anledning
häraf, motionären, att Rikets Ständer måtte åt Rutbergs enka bevilja en årlig
pension af 300 R:dr R:mt.
Enär framlidne Riksdagsfullmäktigen Rutberg under en lång tidföljd egnat sin
hufvudsakligaste verksamhet åt allmänna angelägenheter och under 10 på hvarandra
följande riksmöten med nit och utmärkelse utöfvat representant-kallet för den ort.
hvars förtroende han tidigt förvärfvat och sedermera städse bibehållit, anser Utskottet
dessa omständigheter, tillika med den nödställda belägenhet, hvaruti hans efterlemnade
enka vid öfver 65 års ålder sig befinner, förtjena att af Rikets Ständer
behjertas; hvadan Utskottet tillstyrker,
att aflidne Riksdagsfullmäktigen J. J. Rutbergs enka Brita Ulrika
Granström må på allmänna indragnings-staten uppföras
till åtnjutande af en årlig pension å 300 R:dr R:mt.
94:0. Till Stats-Utskottets handläggning har Bonde-ståndet öfverlemnat en af
Riksdagsfullmäktigen Anders Jansson från Westmanlands län väckt motion, deruti
anföres, hurusom t. f. Intendenten vid Allmänna Barnhuset Theodor Sandström, efter
att endast några få år hafva innehaft denna befattning, men derunder med synnerligt
nit och skicklighet fullgjort sina åligganden och verksamt bidragit dertill att förvaltningen
af berörde inrättning blifvit på ett tillfredsställande sätt ordnad, år 1854
hastigt aflidit i sin kraftfullaste ålder i följd af öfveransträngning under utöfvande
af sina tjenste-åligganden, efterlemnande enka och 2:ne späda barn i behöfvande omständigheter;
med anledning hvaraf motionären föreslagit att en årlig pension af 400
R:dr B:ko måtte för Intendenten Sandströms enka och barn på allmänna indragningsstaten
uppföras.
Då, enligt hvad motionären jemväl erinrat, enahanda förslag, som det nu framställda,
redan vid sistlidne riksmöte väcktes och utgjorde föremål för pröfning hos
Rikets Ständer, hvilka, med godkännande af Stats-Utskottets i ämnet afgifna utlåtande,
(JW 169) icke funno skäl att dertill lemna bifall, får Utskottet hemställa, att
Bih. till R. St. ProL 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 13 Haft. 9
66
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
den nu förnyade framställningen i samma ämne icke må till
någon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
95:o. Riksdagsfullmäktigen Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län har,
uti ett inom Bonde-ståndet afgifvet, till Utskottet remitteradt, memorial, jemte förmälan,
hurusom förre Kronofogden inom Norrvikens fögderi af nämnde län Assessoren
m. m. C. J. Hedenskog under en tid af 31 år på ett förtjenstfull! sätt utöfvat
nämnde befattning och derigenom förvärfvat sig allmän aktning och tillgifvenhet i
orten, hemställt, att, då vid Hedenskogs år 1854 inträffade frånfälle, hans qvarlåtenskap,
efter afdrag af skulderna, uppgått till ej fullt 1,000 R:dr B:ko, och hans efterlemnade
enka, som genom följderna af ett fall blifvit så vanför att hon beständigt
måste begagna kryckor, ej kunde af nämnde ringa behållning hafva sin utkomst, Rikets
Ständer måtte bevilja bemälda enka en årlig pension af minst 225 R:dr R:mt
på Rikets allmänna indragnings-stat.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; men då, på sätt
Utskottet här ofvan i anledning af åtskilliga framställningar i enahanda syftning yttrat
och anfört, Stats-verkets tillgångar ej medgifva beviljandet af alla de pensioner och
understöd utaf allmänna medel, derom ansökningar skett under innevarande riksmöte,
hvadan således dessa bevis på nationens erkänsla måste inskränkas till de utmärktaste
förtjenster och endast under de mest bevekande omständigheter ifrågakomma, finner
Utskottet sig böra hemställa,
att icke heller denna motion må hos Rikets Ständer vinna afseende.
96:o. Från Preste-ståndet har till Utskottets handläggning blifvit öfverlemnadt
ett inom samma Riks-stånd afgifvet memorial, deruti Herr Prosten Schram, med
hvilken Domprosten Knös och Professorn Lindgren sig förenat, erinrat om de utmärkta
förtjenster numera aflidne Lands-sekreteraren i Upsala län, Lagmannen
m. m. J. A. Carlsson under en mer än vanligt trägen, ansvarsfull och långvarig
tjenstemanna-verksamhet ådagalagt. Efter att redan vid 20 års ålder gjort sitt inträde
på den juridiska banan, hade han allt ifrån år 1812 till 1850 eller under
38 år beklädt nyssnämnde maktpåliggande befattning såsom Lands-sekreterare och
derjemte, enligt af Kongl Majit i nåder meddelade särskilda förordnanden, såväl
före som efter sitt afskedstagande, utfört flera vigtiga nppdrag, såsom utarbetandet
af författnings-sammandrag, uppgörande af förslag till nya förordningar i administrativt
hänseende m. m. På hvilket utmärkt sätt denne embetsman fullgjort sina
åligganden, intygades ej mindre af den synnerliga aktning och tillgifvenhet, han hos
Upsala läns invånare förvärfvat, än ock deraf att, vid hans på begäran erhållna afsked
från Lands-sekreterare-befattningen, Kongl. Majit täckts för honom »förklara Sitt
nådiga välbehag öfver det berömliga nit och den utmärkta skicklighet, han under
sin långvariga tjenste-utöfning ådagalagt.» — Emellertid, oaktadt denna trägna och
Stats-Ulskottets Utlåtande JYl 167.
67
nitiska verksamhet, hade Lagman Carlsson ej lyckats att i Statens tjenst förvärfva
sig tillgångar, tillräckliga att bereda hans familj en sorgfri utkomst, och vid hans
år -1855 inträffade frånfälle uppgick boets behållning till endast 2,827 R:dr 42 sk
4 rist B.ko, Då nu hans efterlemnade 70-åriga enka och 2:ne ogifta döttrar, förutom
nyssnämnde ringa tillgång, endast hade att för sin bergning påräkna en årlig
pension af 4 66 R:dr 32 sk. B:ko från Civil-statens Pensions-inrättning, har Herr
Prosten Schram, med erinran jemväl om den betydliga uppoffring, Lagman Carlsson
vid Lands-sekreterare-tjenstens tillträdande, i anseende till de då vanliga tjensteackorderna,
nödgades underkasta sig, utan att derför hafva erhållit den ringaste
ersättning, hemställt, alt Riket Ständer måtte åt hans enka och döttrar på allmänna
indragnings-staten anvisa ett pensions-belopp af 500 R:dr R:mt årligen, hvilket,
efter enkans död, såvida döttrarna då voro ogifta, kunde nedsättas till 300 R:dr,
och framdeles ytterligare minskas med 150 R:dr, när endera dottren blefve genom
gifte försörjd eller med döden afginge.
De i denna motion meddelade uppgifter äfvensom de handlingar, Utskottet
till vidare upplysning i ämnet fått emottaga, ådagalägga onekligen, att framlidne
Lagmannen Carlsson under en lång lefnad med nit och utmärkelse fullgjort sina
åligganden i Statens tjenst; och om, vid frågans bedömande, Utskottet egde att
fästa afseende endast på den skicklige embetsmannens förtjenster, kunde visserligen
motionärens framställning icke anses innefatta öfverdrifna anspråk. Men Utskottet,
som, i anseende till mängden af framställningar i denna syftning, äfven har att
tillse, det Statens inskränkta tillgångar ej allt för hårdt anlitas, måste dervid i främsta
rummet taga i betraktande, huruvida de äskade understöden äro af oundgängligt
behof påkallade; och då aflidne Lagmannen Carlssons sterbhus, fastän behållningen
ej uppgått till betydligare belopp, dock ej är utan alla tillgånger, samt enkan
derjemte uppbär pension från Civil-statens pensions-inrättning, finner Utskottet,
som nödgats afstyrka ansökningar om pensioner för andra tjenstemäns enkor och
barn, hvilka befunnits i verkligen nödställd belägenhet, sig
ej kunna till bifall hos Rikets Ständer förorda ifrågavarande
framställning.
97:0. Bonde-ståndet har till Stats-Utskottet remitterat en af Riksdagsfullmäktigen
Daniel Danielsson från Jönköpings län väckt motion om uppförande på allmänna
indragnings-staten af en pension å 200 R:dr B:ko åt aflidne Härads-skrifvaren
i Östra härads fögderi N. .4. Lindqvists efterlemnade enka, som, med 6 oförsörjda
barn, skulle befinna sig i torftiga omständigheter; till stöd för hvilken anhållan blifvit
anfördt, att Lindqvist, under en 20-årig tjenstetid, ådagalagt utmärkt nit och
skicklighet och på egen bekostnad företagit resor till hufvudstaden, för att i här
befintliga arkif vinna upplysningar i ämnen tillhörande hans tjenstebefattning, samt
att hans frånfälle inträffat just vid den tid, då, i anseende till den nya löne-regle
-
68
Stats-Vtskottets Utlåtande M 167.
ringen för landt-statens tjenstemän, han kunde, i händelse af en längre lifstid, hafva
påräknat någon förbättring i sina knappa lönevilkor.
Utan att vilja förneka aflidne Härads-skrifvaren Lindqvists förtjenster såsom en
arbetsam och nitisk tjensteman, anser Utskottet likväl denna omständighet icke utgöra
fullt giltigt skäl för Rikets Ständer, att af allmänna medel understödja hans efterlemnade
familj, helst sådant otvifvelaktig! skulle framkalla enahanda ansökningar från en mängd
enkor efter tjenstemän inom denna talrika tjenstemanna-klass och derigenom föranleda
till en icke obetydlig utgift för Stats-verket; och får Utskottet, i följd häraf,
afstyrka bifall till denna motion.
98:o. Under åberopande af framlidne Statsrådet m. m. J. af Wingårds förtjenster
och mångåriga verksamhet i Statens tjenst samt med fästadt afseende å den
välvilja Rikets Ständer vid flera tillfällen ådagalagt mot utmärkte mäns efterlefvande enkor,
har, uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottet remitterad, motion, Friherre
Hjerta, C. J., jemte förmälan att »bland alla dylika enkor troligen ingen varit i så
stort behof, som fru Fredrique af Wingård, född Björnberg,)) enär, sedan vid man
nens
död boet blifvit till kreditorers förnöjande uppgifvet, hon numera saknade aila
medel till den nödtorftigaste bergning, anhållit, att, då hon tillika uppnått 63 års ålder
och vore sjuklig, Rikets Ständer måtte bevilja henne en årlig pension å 400 å
500 R:dr Banko.
Utan att vilja förneka aflidne Statsrådet af Wingårds förtjenster har Utskottet
likväl, då några handlingar, som kunnat styrka de af motionären uppgifna förhållanden
beträffande Enkefru af Wingårds nödställda belägenhet, icke blifvit hos Utskottet
företedde, funnit sig förhindradt understödja den väckta motionen och hemställer
alltså
att berörda framställning icke må vinna Rikets Ständers bifall.
99:0. Enär det pnnsions-belopp å 250 R.dr B.ko, som, i anseende till framlidne
Landshöfdingens i Hallands län Claes Ludvig Virgius långvariga tjenstetid och
gagneliga embetsverksamhet, vid 1850 — 51 ärs riksdag tilldelades hans i knappa vilkor
e.fterlemnade enka Amalia Sofia Tornerhjelm, numera, då lifsförnödenheterna stigit
till ett oerhördt pris, vore alldeles otillräckligt till fyllande af lefnads-behofven för
henne och en 40-årig olörsörjd dotter, hafva uti särskilda till Utskottet remitterade
motioner Prosten Mellqvist samt Riksdagsfullmäktigen Anders Gudmundsson från
nämnde län, jemväl med fästadt afseende derå, att Rikets sednast församlade Ständer
anvisat vida högre pensions-belopp åt Landshöfdinge-enkor, hvilkas ekonomiska ställning
svårligen vant sämre än Enkefru Virgins, föreslagit, att ifrågavarande pensionsbelopp
måtte förhöjas och hädanefter utgå med 500 R:dr B:ko årligen; varande af
Prosten Mellqvist särskildt yrkadt, att, i händelse af modrens död, pensions-beloppet
måtte tillfalla och uppbäras af dottren, så länge hon förblifver ogift.
Stals-Utskottets Utlåtande M 167.
69
Utskottet, som icke kan bestrida giltigheten af de skäl, motionären till stöd
för berörda hemställan andragit, anser likväl, vid det förhållande att bemälda enka
från Arméens pensionskassa eger att uppbära ett årligt, om ock mindre, understöd,
någon nedsättning skäligen kunna ega rum i den af motionärerne äskade summa,
och tillstyrker
att den Enkefru Amalia Sofia Wirgin å allmänna indragningsstaten
tillagda pension må, från och med näst vidtagande statsreglering,
få utgå med 600 R:dr Riksmynt.
Hvad åter angår det väckta förslaget, att denna pension måtte, vid Enkefru
Virgins död, få öfvergå till hennes dotter, finner Utskottet sig icke kunna
å detsamma tillstyrka Rikets Ständers bifall.
100:o. Genom remiss från Ridderskapet och Adeln har Utskottet jemväl fått
emottaga åtskilliga inom bemälde Riks-stånd framställda förslag, åsyftande att bereda
pensions-understöd åt enkor och barn efter aflidne, för tapperhet utmärkte Olficerare
af f. d. Finska arméen. Dessa framställningar äro gjorda:
aj af Friherre Cederström, Rudolf, som erinrat om framlidne Öfverstens och
Chefens för Bohus läns regemente Georg Gillis von Heide nans många militära förtjenster
och huruledes denne man, sedan han år 1804 blifvit anställd som Sergeant
vid f. d Finska Artilleriet och under 1808—1809 års krig på ett ärorikt sätt bevistat
fälttågen i Finland och Westerbotten samt deltagit i 9 större och 8 mindre
bataljer och dervid blifvit blesserad, sedermera, efter vunnen befordran och anställning
vid ett Skånskt regemente, åren 1813 och 1814 öfvervarit drabbningarne vid
Grossbehren, Dennevitz ni. fl. ställen, äfvensom intagningen af Fredriksort i Norrige,
hvarefter han ofirat hela sin kraft och verksamhet i fäderneslandets tjenst; och då
motionären ansett nationen lämpligast skulle kunna visa sin erkänsla för dessa förtjenster
medelst anvisande af en årlig pension åt hans i knappa omständigheter efterlefvande
enka, Anna Beala Helena von Heideman, född Runqvist, är föreslaget, att
för sådant ändamål ett belopp af 1,000 R:dr R:mt måtte af Rikets Ständer å allmänna
indragnings-staten uppföras;
b) af Friherre Stjernstedt, Äng. Wilhem, hvilken, med afseende å den nödställda
belägenhet, hvari framlidne Majoren Ulrik Gregorius von Konows efterlemnade
enka, Anna Sophia Lönnroth, jemte oförsörjda döttrar, sig befunne, och då hon,
som endast egde att uppbära ett årligt understöd af 40 R:dr B.ko, omöjligen, oaktadt
oaflåtlig flit, förmådde bereda sig och familj ett tarfligt uppehälle, begärt, att
Rikets Ständer måtte tillägga bemälda enka en årlig pension af 300 R:dr Riksmynt,
hvilket belopp Herrar Cederschiöld, R. Tli., af Funck och von Schantz, som alla
instämt i nämnda motion, ansett böra bestämmas till minst dubbelt eller till 600
R:dr s m.; och är, till stöd för berörda framställning, anfördt, att framlidne Majoren
70
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
von Konow, som år 1841, 73 år gammal, slutat sin lefnad, under sin verksamma
krigarebana bevistat fälttågen i Finland 1808 och 1809, dels såsom Ingeniör-officer,
dels såsom Adjutant vid General Reuterskölds brigad, och deltagit i träffningarne
vid Lappo, Alavo, Wirdois, Ruono, Salmis, Härmö, Kronoby, Kalajocki, Upperi,
Wiret, Pyhäjocki, samt att han, som för »ådagalagd bravour» under affärerne vid
Alavo och Ruono erhållit medaljen i guld för tapperhet i fält, efter erhållet afsked
från krigstjensten och sedan han inträdt i civil tjenst, dervid, enligt sammanstämmande
vitsord, ådagalagt samma allvarliga och oegennyttiga nit, som utmärkt hela
hans för militär-bildningen gagnande lefnad;
c) af Grefve Kalling, Pehr, som, då han ansett det- ej vara Staten värdigt att
en frejdad krigares enka lemnäs utan anständig bergning, hemställt, att Rikets Ständer
måtte anvisa en årlig pension af 300 R:dr B:ko åt Öfversten m. m. Johan
Henrik Lembkes efterlemnade 60-åriga enka' Christina Charlotta Lembke, född Reenstjerna,
hvilken, sedan hon, i följd af uraktlåtna inbetalningar, gått miste om understöd
från Arméens enskilda enke- och pupill-kassa, med en ännu oförsörjd dotter
befunne sig i högst torftiga lefnadsvilkor; varande, i afseende å aflidne Öfverste Lembkes
lefnadsomständigheter, andraget, att han, som under 1808 års krig mot Ryssland
var anställd såsom Ingeniör-ofEcer och Adjutant hos Generalerne Adlercreutz,
von Döbeln och Gripenberg, deltagit i striderne vid Sarvilla, Mangijärfvi, Kauhava,
Lappo och Alavo, samt derunder, enligt vederbörandes vitsord, med distinktion uträttat
de värf, som honom anförtroddes, sedermera tjenstgjort under krigen i Tyskland
och Norrige och dervid utfört flera maktpåliggande uppdrag;
d) af samme motionär, Grefve Kalling, är jemväl föreslaget, att, som Öfversten
Gustaf Fredrik Ulrik Braun, hvilken år 1855 vid hög ålder aflidit, efter
lemnat
en nära 60-årig dotter i ganska svårt ekonomiskt betryck, enär den enda
förmögenhet Braun under sin lefnad hunnit samla, en mindre stads-egendom, vid
eldsvådan år 1853 i Örebro gått förlorad, samt Braun, som vid krigets utbrott
år 1788 åtföljt d. v. Nerikes och Wermlands regemente till Finland och der utmärkte
sig vid intagandet af Högfors samt i striden vid Anjala 1789, sedermera
kämpat vid Pardakoski och Kärnakoski den 30 April 1790 samt i den mördande
drabbningen vid Saivitaipal den 4 Juni samma år, der Braun sårades och för sina
vid flera tillfällen ådagalagda tapperhelsprof erhöll silfvermedaljen för tapperhet i
fält, hvarefter han, som jemväl med största utmärkelse gjort fälttågen i Norrige
åren 1808 och 1809, och särdeles vid Kongsvinger samt stormningen af Liers
skansar visade ovanliga prof på mod och tapperhet, der jemväl svårt sårades, sedermera,
belönad med guldmedaljen för tapperhet i fält, bevistat 1813 och 1814
års krig i Tyskland och Norrige samt deltagit i bataljerna vid Grossbeeren, Dennevitz,
Rosslau och Leipzig m. fl. ställen, Rikets Ständer, då Braun under sin lefnad således
gjort sig väl förtjent af Fäderneslandet, måtte åt bemälde hans dotter Guslava
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
71
Braun, som icke åtnjuter understöd ur Arméens enskilda enke- och pupill-kassa,
å allmänna indragnings-staten anvisa en pension af 200 R:dr B:ko, att under
hennes lifstid årligen utgå.
Om det i allmänhet må anses vara Statens pligt att tillse, det utmärkte mäns
efter emnade familjer, så vidt möjligt är, fredas från nöd och ekonomiska bekymmer,
måste Staten i ännu högre grad ega en sådan förbindelse i afseende å dem, som
vågat sitt lif för fäderneslandets försvar; och då, enligt hvad kändt och vitsordadt är,
de i ofvan berörde motioner omförmälde Officerare utmärkt sig lika mycket för tapperhet,
som för trohet mot fäderneslandet, samt de, genom att afsäga sig de fördelar,
hvilka de på en annan väg och i ett fremmande lands tjenst kunnat erhålla,
icke förmått, under dera > i öfrigt ådagalagda verksamhet i Statens tjenst, bereda sig
de förmåner, som kunnat freda deras efterlefvande från ekonomiskt betryck, anser
Utskottet Rikets Ständer böra visa sin erkänsla för desse mäns förtjenster genom
att tilldela deras i behof varande efterlemnade familjer ett lämpligt årligt understöd,
hvadan Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer måtte, såsom en gärd af aktning för bemälde
Officerares minne, å allmänna indragnings-staten tilldela Öfver
starne
v. Heidemans och Lembkes samt Majoren v. Konows
efterlemnade enkor, Anna Beata von Heideman, född Runqvist,
Christina Charlotta Lembke, född Reenstjerna, och Anna Sofia
von Konow, född Lönnroth, hvardera en pension å 600 R:dr,
äfvensom Öfverste Brauns dotter, Gustava Braun, så länge hon
lefver ogift, ett pensions-understöd af 300 R.dr, allt Riksmynt,
årligen.
101:o. Från Ridderskapet och Adeln är till Utskottet remitterad en af Herr
Munck, Bror Gustaf Reinhold, derstädes väckt motion, innefattande anhållan att Rikets
Ständer måtte bevilja enkan efter Lots-kapitenen i Stockholm E. R. Alrutz en
lämplig årlig pension, till stöd för hvilken anhållan motionären åberopat innehållet af
en till Kongl. Majit den 8 November förlidet år af bemälda enka ingifven skrift, deruti.
med förmälan att Kapiten Alrutz, som efter 43i års trägen och oförvitlig tjenstgöring
i Statens värf, deraf 33j år såsom Officer vid Flottan och 10 år vid lotsverket,
och under sin tjenstetid hedrad med tapperhets-medalj, år 1855 nära 59 år
gammal aflidit samt elterlemnat hustru med 8 oförsörjda barn. 4 gossar och 4 flickor,
enkan Alrutz underdånigst anhållit, att, enär mannen vid sin död icke efterlemnat
andra tillgångar, än ett obetydligt lösörebo och hon, som från Enke- och Pupillkassan
endast hade att påräkna ett årligt understöd af 200 R.dr, hvartill mannen
genom årlig inbetalning, ehuru med stor uppoffring, bidragit, omöjligen förmådde
förskaffa uppehälle åt sig och de många barnen och för sådant ändamål redan nödgats
afyttra en del af sitt lilla lösörebo, Kongl. Majit, med afseende å dessa öm
-
72
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
mande omständigheter, måtte hos Rikets Ständer göra nådig framställning om årligt
pensions-understöd till beredande af lindring i hennes ekonomiska betryck.
Med afseende å aflidne Kapitenen Alrutz’ hedrande och gagneliga verksamhet i
Statens tjenst samt de för hans efterlemnade enka för handen varande särdeles ömmande
omständigheter, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte å allmänna indragnings-staten tillägga
henne en årlig pension af 300 R:dr R:mt.
102:o Preste-ståndet har till Utskottet remitterat en inom bemälde Riks-stånd
väckt motion, deruti Herr Biskop Fahlcrantz, jemte erinran om de stora och vigtiga
tjenster framlidne Kansli-rådet m. m. P. Malmström bevisat fäderneslandet hufvudsakligen
derigenom att han med outtröttligt nit och stora uppoffringar lyckats ordna
och förkofra en af Statens dyrbaraste tillhörigheter, det Kongl. Bibliotheket, anhållit,
att, då hans efterlefvande omkring 70 år gamla, sjukliga enka, som blifvit hemsökt af
förluster genom eldsvåda och andra olyckor, nu befunne sig i verklig nöd, Rikets
Ständer måtte hugna henne med ett årligt understöd af 200 R:dr B:ko för hennes
återstående dagar. Då emellertid Kansli-rådet Malmströms förtjenster i lifstiden icke
synas hafva varit af den beskaffenhet att de kunna från nationens sida påkalla någon
särskild gärd af erkänsla, har Utskottet funnit sig böra
afstyrka bifall till denna motion.
d03:0. Uti en hos Borgare-ståndet väckt, till Utskottet remitterad, motion har
Herr M. C. Bäckström, efter framställning af aflidne Lektorn vid Stockholms Gym
nasium
C. Ekendahls under en d 8:årig verksamhet såsom lärare ådagalagda utmärkta
förtjenster, hvilka vitsordades ej mindre genom det intyg, som honom blifvit meddeladt,
att »genom grundliga och utmärkta kunskaper, sällspord undervisningsförmåga
och ordningsälskande allvar hafva gifvit ett ökadt anseende åt det läroverk, han tillhörde,
» än ock genom flera utgifna vetenskapliga arbeten af stort värde, hemställt
att, som sterbhuset efter Lektor Ekendahl blifvit försatt i konkurstillstånd och hans
enka Otiiliana von Friesen, med 2:ne minderåriga söner, befunne sig i verkligen
nödställd belägenhet, Rikets Ständer måtte bevilja henne en årlig pension af 400
R:dr R:mt, att utgå så länge hon lefde ogift och intilldess barnen blefve myndiga,
hvarefter pensionen skulle nedsättas till 200 R:dr.
I betraktande af framlidne Lektor Ekendahls, under en mångårig verksamhet,
i förening med djupa kunskaper, ådagalagda utmärkta lärareförmåga, har Utskottet,
då upplyst är att hans efterlemnade enka med tvänne minderåriga barn befinner sig
svårt ekonomiskt betryck, trott sig böra hemställa,
att Rikets Ständer, såsom ett uttryck af sin tillfredsställelse Öfver
det sätt, hvarpå Lektor Ekendahl skött sitt lärarekall, måtte
bevilja hans efterlefvande enka en årlig pension af 300 R:dr
Runt. 10 4:o.
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
73
104-:o. Utskottet har derjemte ansett sig böra hemställa, att samtlige för här
ofvan omförmälda enkor tillstyrkta pensioner måtte komma att utgå endast så länge
dessa personer förblifva i enkostånd.
105:0. Från Bonde-ståndet har Utskottet erhållit remiss å en af Riksdagsfullmäktigen
Olaus Eriksson från Bolms län väckt motion, deruti, med erinran om
den för 2:ne år sedan i Paris aflidne Gravören J. E. Åkerbergs förtjenster, synnerligen
med afseende å de stämplar, som vid förfärdigande af Riks-bankens sedlar begagnas,
blifvit föreslaget, att, som Akerberg efterlemnat flera barn i nödställd belägenhet,
Rikets Ständer måtte bevilja ett efter omständigheterna lämpadt understöd
till dessa barns uppfostran; men i saknad af närmare kännedom om de af motionären
uppgifna förhållanden, finner Utskottet
ej skäl att till denna motion tillstyrka bifall.
106:o. Vidare har Utskottet till pröfning förehaft en inom Preste-ståndet af
Kyrkoherden Schönbeck väckt motion, deruti han erinrat om de sorgliga omständigheterna
vid högstsalig H. K. H. Kronprinsen Carl Augusts år 1810 inträffade hastiga dödsfall
samt de orättvisa misstankar, som dervid drabbade H. K. H:s Lifmedikus Doktor
F. J. A. Rossi, hvilken ock i anledning deraf blef förklarad förlustig sin befattning
såsom Lifmedikus och förvisad från landet samt derefter bosatte sig i staden Schwerin,
der han såsom praktiserande läkare förvärfvade sig och sin familj ett nödtorftigt
uppehälle, till dess han år 1854 vid 70 års ålder afled, efterlemnande en oförsörjd
sjuklig dotter i behöfvande omständigheter. Enär nu, enligt hvad motionären,
på grund af flera åberopade intyg af läkare och vetenskapsmän, ansett vara ådagalagdt,
misstankarne emot Lifmedikus Rossi att hafva förorsakat H. K. H. Kronprinsen
Carl Augusts död voro helt och hållet ogrundade, och det syntes vara en pligt
för nationen att, då en orättvisa af denna beskaffenhet blifvit »i följd af lidelsernas
våldsamma påtryckning» emot en samhällsmedlem begången, sedermera, då en lugnare
pröfning visat det ogrundade i den hårda beskyllningen, lemna godtgörelse åt
den förorättade, eller, om detta ej mer kunde ske, åtminstone upprättelse åt hans
minne, har, af sådan anledning, motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte åt
framlidne Lifmedikus Rossis sjukliga och oförsörjda dotter Elisa Rossi anslå en årlig
pension af minst 600 R:dr R:mt.
Då det icke kan tillkomma Stats-Utskottet att utreda och pröfva, i hvad mån
den emot Rossi vidtagna åtgärd varit grundad på giltiga skäl eller ej, och för öfrigt
det synes mindre lämpligt, att Rikets Ständer, i en fråga af denna beskaffenhet, uttala
ett bestämdt omdöme endast på grund af enskild motionärs framställning, utan
att frågan varit föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, har Utskottet, i betraktande
häraf, funnit sig böra hemställa,
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 13 Haft. 10
74
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
att någon åtgärd i anledning af Jenna motion, för närvarande, ej
må af Rikets Ständer vidtagas.
107:o. Uti en inom Preste-ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion,
hvaruti åtskilige ledamöter af detta Stånd instämt, har Professor Carlson erinrat
om de stora förtjenster, som den sednast hädangångne af de rikt begåfvade skalderne,
Professor Atterbom, inlagt ej mindre såsom sådan, än såsom tecknare af
svenska siare och skalder, samt om den i det yttre föga afundsvärda lott att kämpa
med bekymren, som ofta vore skalderne egen och äfven Atterbom under en stor
del af sin lefnad varit underkastad; samt med anledning häraf och då Professor Atterbom,
under sina arbeten för det allmännas väl, icke hunnit betrygga en efterlemnad
dotters framtid, hemställt, att Rikets Ständer, såsom en gärd åt Atterboms
minne, måtte tillägga hans dotter Hedvig Atterbom, så länge hon lefver ogift, en
årlig pension af 600 R:dr R:mt.
Professor Atterboms utmärkta förtjenster och inflytelserika verksamhet i flerfaldiga
riktningar af Svenska litteraturen äro allmänt kända och för svenska nationen
alltför dyrbara, för att icke, vid det uppgifna förhållandet att hans efterlemnade
ogifta dotter är i behof af understöd, detsamma skulle af Rikets Ständer meddelas;
hvarföre Utskottet i så måtto tillstyrker bifall till motionen,
att Rikets Ständer måtte bevilja Hedvig Atterbom, såsom en
gärd af erkänsla och aktning för hennes fader, en årlig pension
af 500 R:dr R.mt, att, så länge hon lefver ogift, utgå från all
männa
indragnings-staten.
108:o. Jemte erinran om den Ekenmarkska familjens mångåriga bemödanden
för husväfnads-industriens upplifvande och fullkomnande inom fäderneslandet, har, uti
en hos Borgare-ståndet vackt, till Utskottet remitterad, motion Herr C. H. Berglund
föreslagit, att de enda af denna familj nu qvarlefvande tvänne ogifta qvinnor, Lovisa
Mana Ekenmark, född år 4 795, och Hedda Christina Ekenmark, född år 1797,
hvilka, efter att i många år hafva lemnat undervisning i väfnadskonsten, numera vid
högre ålder hade mindre förmåga till verksamhet och befunne sig i knappa omständigheter,
måtte, såsom en vedergällning för deras gagnande arbete i denna riktning,
af allmänna medel erhålla hvardera en årlig pension af 150 R:dr R:mt.
Utskottet, som inhemtat att redan vid 1847—1848 års riksdag framställning
hos Rikets Ständer skett om beviljande af pension åt Fabriks-idkaren Ekenmark och
hans hustru, men att, då Ekenmark redan förut fått uppbära understöd af de till
slöjdernas befrämjande anvisade allmänna medel, Rikets Ständer ej funno skäl att till
Berörde framställning lemna bifall, anser, vid sådant förhållande, sig böra hemställa,
att Herr Berglunds motion ej må hos Rikets Ständer vinna afseende
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
75
109:0, Hos Preste-ståndet har Herr Doktor Nordlander, uti väckt motion,
jemte erinran om aflidne Matheseos Professoren vid Upsala Universitet Jöns Svanbergs
utmärkta förtjenster om sin vetenskap, anfört, att, ehuru Svanberg genom sina
arbeten under en lång och verksam lefnad förvärfvat Europeiskt namn och rykte,
han likväl, med en talrik familj af 12 barn, ej kunnat af de ringa inkomster, han
af staten uppburit, samla någon behållning, tillräcklig att betrygga sin familjs bergning,
hvadan fyra af hans efterlemnade döttrar, hvilka ännu lefde ogifta, befunno sig
i ganska torftiga omständigheter; hemställande i anledning häraf motionären, det Rikets
Ständer måtte åt hvardera af dem bevilja en årlig pension af 100 R:dr B.ko;
— uti hvilken motion flere af Högvördiga Preste-ståndets ledamöter instämt.
Då framlidne Professoren Jöns Svanberg genom sina vetenskapliga forskningar
icke allenast intagit ett utmärkt rum bland vårt lands vetenskapsmän, utan äfven
utom fäderneslandet gjort sitt namn kändt och aktadt, finner Utskottet allt skäl att
förorda ifrågavarande framställning, och hemställer således
att, såsom en gärd af nationens aktning för Professor Svanbergs
minne, Rikets Ständer måtte bevilja hans fyra oförsörjda döttrar
pension å allmänna indragnings-staten, till belopp af 150 R:dr
R:mt årligen för hvardera, så länge de lefva ogifta och befinna
sig i behöfvande omständigheter.
110:0. I anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet, hade Utskottet,
uti sitt Utlåtande JV2 75, hemställt, att, för godtgörande af innehållen och till Stats
verket
indragen aflöning för de under krigsåren 1806—1810 fångne ogifta Officerare
och Underofficerare m. fl., en summa af 21,600 R.dr R:mt måtte på förslag å allmänna
indragnings-staten uppföras till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, att användas
till gäldande af sådana fordringar af nämnde beskaffenhet, hvilka inom utgången af
nästa statsreglerings-period, eller slutet af år 1860, i behörig ordning anmälas och
styrkas.
1 öfverensstämmelse med detta förslag, hvilket blifvit af Rikets Ständer bifallet,
är ifrågavarande anslagssumma, fördelad på tre år, å bifogade tabell (Jtä 1) under
hufvud-titelns afdelning: Allmänna Indragnings-staten uppförd med 7,200 R:dr R:mt.
111:o. I öfverensstämmelse med hvad Utskottet i Utlåtandet M 153 föreslagit,
har Utskottet å bifogade tabell (M 1) upptagit ett anslag på förslag för nästa
statsregleringsperiod af 30,000 R:dr R:mt årligen under rubrik: Indelta Arméen, fyllnad
i lösen för löningsspanmål, anslagen åt Korporalerne vid Indelta Arméen samt åt
Soldaterne vid Södermanlands regemente.
112:o. Enligt Kongl. Maj:ts nådiga proposition har Kongl. Stats-kontoret, i afseende
å medelpriset å spanmålen tinder sådana löner, som innehafvame liUlrädt
före statsregleringen vid 1840—1841 års riksdag och för hvilken spanmål, om och
76
Stals-Utskottets Utlåtande M 167.
i den mån medelpriset derå öfverstiger 7 R:dr B:ko för tunnan, särskild ersättning
bör från allmänna indragnings-staten tillkomma vederbörande lön-innehafvare, upplyst,
att Riksmarkegångspriset utgjort:
år 1854  B:ko R:dr 10: 4.
» 1855
» » 9-26.
» 1856
» »12: —
således i medeltal 10 R:dr 26 sk B:ko; och då beloppet af den spanmål. som inbegripes
under lönerna för äldre, före vidtagandet af 1841 års statsreglering, utnämnde
embets- och tjenstemän samt betjente, är af Stats-kontoret uppgifvet till
10,722 tunnor, för hvilka spanmåls-förhöjningen, efter 3 R:dr 26 sk. för tunnan,
således skulle lämpligen beräknas till 38,000 R:dr B:ko eller 13,000 R:dr samma
mynt utöfver de på nuvarande Riks-stat för ändamålet beräknade 25,000 R:dr; men
inemot en fjerdedel af ifrågavarande personer kan antagas qvarstå i tjenst och komma
i åtnjutande af den nu föreslagna löne-reglering, hvarigenom all spanmåls-beräkning
under deras löner skulle upphöra, har Kongl Maj:t funnit detta förslags-anslag påkalla
en förhöjning af blott 10 000 R:dr B:ko. eller 15,000 R:dr R:mt.
På grund häraf hemställer Utskottet,
att för de tjenstemän, hvilka äro berättigade till spanmålstillökning
utöfver det i Staterna beräknade pris af 7 R:dr B:ko, denna
tillökning måtte för hvarje tunna under lönerna beräknad spanmål
bestämmas till 3 R:dr 26 sk. B:ko, eller i Riksmynt 4 R:dr
89 öre.
Men då, i följd af spanmåls-beräkningens upphörande för de embets- och tjenstemän
m. fl., hvilka, enligt den vid innevarande riksdag skeende provisoriska löne-reglering,
komma i åtnjutande af löneförhöjning, tillgångar för godtgörande för ofvanberörde
spanmåls-tillökmng torde förefinnas inom nuvarande anslags-summa, har Utskottet
ansett sig icke böra,
såsom Kongl. Maj:t föreslagit, deruti tillstyrka någon förhöjning.
113:0. Kongl. Maj:t har i nåder föreslagit, att den ersättning till Geschwornern
Mathias Griesbachs arfvingar, som för det honom af Drottning Christina skänkta,
men sedermera till Militieboställe anvisade hemmanet Munkebo är bestämd till 5 tunnor
| kappe spanmål årligen att utgå i penningar efter Stora Kopparbergs läns markegångspris,
måtte, i stället att, såsom hittills, a floras på öfverskotten af Statsverkets
inkomster, varda för framtiden öfverflyttad till allmänna indragnings-staten.
Utskottet tillstyrker, att denna utgift, hvilken icke kan till visst penningebelopp
utföras,
hädanefter må från allmänna indragnings-staten utgå (se tabellen
m 2),
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
77
1U:o. Slutligen får Utskottet, jemte upplysning att, af de vid sednaste riksdag
å denna Hufvud-titel uppförda anslag, en del indelta räntor samt indelt och oindelt
spanmål genom innehafvarnes afgång upphört och indragits, hemställa,
att Rikets Ständer må medgifva att, vid den nya Riks-statens
upprättande, allmänna indragnings-statens förslags-anslag får jemkas
i den mån, som blifver erforderligt för att till jemnade belopp
bringa Riks-statens slutsummor i afseende å så väl penningar
som indelta räntor samt indelt och oindelt spanmål.
Stockholm den 20 November 1857.
Reservationer:
Vid 6 punkten, andra momentet:
af Herr Björck.
Vid 8 punkten :
af Herrar Bildt, D. G., Björnstjerna, J. M., Gripensvärd, J. O., Grefve Hamilton,
M., Biskop Annerstedt, Prostarne Schram, Tellbom och Holmberg, Doktor
Gumcelius, Professor Carlson samt Herr Murén.
Friherre Leyonhufvud, B. A., anmälte, att han vid frågans behandling icke varit
i Utskottet tillstädes.
Vid 37 punkten:
af Herrar Bildt, D. G., Björnstjerna, J. M., och von Troil, F. A., Biskop Annerstedt,
Doktor Gumaelius och Prosten Berlin.
Vid 38 punkten:
af Doktor Gumcelius och Prosten Melander.
af Professor Carlson: «Utskottet anser önskvärdt att skollärarne må inträda
i pensionsrätt vid en tidigare ålder än öfrige embetsman, på det de ej må tvingas
att fortfara i sin maktpåliggande verksamhet, sedan deras krafter blifvit förslitna.
Vidare säger Utskottet, att vid innevarande riksdag ingen tillfredsställande lösning
kan åt denna fråga gifvas, hvilket ej heller skulle, efter Utskottets åsigt, vara be
-
78
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
höfligt under nuvarande förhållanden. Af dessa båda satser synes man böra komma
till den slutföljd, att i framtiden denna vigtiga sak bör regleras i enlighet med den
af Utskottet uttryckta grundsats och att en hänvisning dertill nu bör gifvas. Men
härtill finnes intet spår i det med 2 rösters pluralitet antagna beslutet. I detta till
styrkes
blott helt enkelt att grunderna för inträdande pensionsrätt skola för lärarne
blifva desamma som för civile embetsmän, hvilket beslut, om det af Ständerne
godkännes, sannolikt kommer att verka till motsatsen af hvad Utskottet ansett önskvärdt,
eller att den nu föreslagna likheten äfven framgent kommer att fortfara. Elementarläroverkets
lärare skulle således, för att ega pensionsrätt, antingen uppnå 70 års
ålder eller ock hafva tjenstgjort vid pass 40 år och erhållit läkarebetyg om ådragen
sjukdom. Icke allenast billigheten, utan ännu mera en nödig omtanke om den undervisade
ungdomens väl kräfver dock, att pensions-grunderna annorlunda ordnas.
Den civile embetsmannen, som har lättare pröfningar att genomgå, kan vid två
eller tre och tjugu års ålder inträda i tjenst: han inskrifves genast efter aflagd examen
bland extra ordinarierne, hvilkas antal är oinskränkt. Deremot har läraren
vida längre akademisk kurs — vid den sista promotion var de promoverade
magistrarnes ålder i medeltal 27 år — och tiden, då han inträder i skolans tjenst,
beror icke af honom, utan af inträffande ledighet. Ytterst sällsynt måste det derföre
vara, att en skollärare skulle vid 65 års ålder hafva tjent 40 år. Och hvad
kan väl den, som känner hvilken oaflåtlig själs- och kropps-ansträngning lärarekallet
fordrar, vänta af en genom fyratio år fortsatt undervisningsmöda? Man må
besinna de förändrade förhållanden, som inträdt sedan skolläraren icke mera genom en
dubbel tjenstårs-beräkning förflyttas till ett annat embete, sedan han undervisat ett
årtionde eller något mera af sin kraftfullaste ålder, utan skall till sin sena ålder
förblifva vid skolan. Man betänke, hvilken skada tillskyndas det uppvexande slägtet,
om man tvingar utslitna lärare att handleda en lärgirig ungdom. Skolstadgan har
derföre ock bestämt 60 år såsom pensionsålder och 30 eller 35 års tjenstgöring.
Men denna stadga har icke kunnat anvisa några medel för att verkhggöra detta
löfte. Är det bättre att anvisa medel, men att uppsätta vilkoren så högt, att de
icke kunna uppnås annat än i mycket sällsynta fall och med den mest uppenbara
skada för undervisningen?
Om ej bifall kan lemnäs till min motion, på grund af den anhållan om en allmän
reglering af pensionsrätten, som blifvit ifrågasatt, får jag derföre föreslå den för
ändring
i Utskottets förslag:
att Rikets Ständer besluta, dels att lärare vid elementar-lärover
ken,
som icke innehafva prebende eller annan presterlig lägenhet,
må tilläggas rättighet att vid afskedstagandet varda å all
männa
indragnings-staten uppförda, dels att dervid, och intill dess
andra, med afseende å lärarekallets ansträngande beskaffenhet,
billiga föreskrifter rörande tiden för pensions-rättens vidtagande
Stats-Utskottets Utlåtande M 167.
79
kunna meddelas, de nu gällande stadgandena för civile embetsoch
tjenstemäns pensionerande må tillsvidare tjena till efterrättelse,
samt att något anslag till emeritilöner vid Elementarläroverken
ej vidare kommer att å Riks-staten uppföras, äfvensom
att de besparingar, som å nämnde anslag för närvarande
förefinnas, böra från Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret öfverlemnas;»
af
Herr Henschen, hvilken yrkade bifall å den af Professor Carlson i ämnet
väckta motion.
Vid 40 punkten:
af Herr Henschen, i afseende å motiveringen, hvilken, enligt hans tanke, bort
innefatta det förklarande, att, ehuru Utskottet funnit frågan behjertansvärd, Utskottet,
i saknad af tillräcklig utredning, sett sig nödsakadt afstyrka motionen.
Vid 41 punkten:
af Herr Henschen.
Vid 60 punkten:
af Herr Ilenscken, hvilken yrkade ett tillägg i beslutet af orden: »då han pensionen
lyfter.»
Vid 64 punkten:
af Herr Björnstjerna, J. M., hvilken ansåg, att, så länge Expeditions-sekreteraren
Richert i tjenst qvarstår, någon förhöjd pension icke borde honom tilläggas;
af Herr Henschen, hvilken yrkade, att, i enlighet med Utgifts-afdelningens, af
Utskottet underkända, förslag, pensions-beloppet skulle bestämmas till 4,000 R:dr.
Vid 68 punkten:
af Herr Hörnstein.
Vid 74 punkten:
af Prosten Berlin.
Vid 75 punkten:
af Herr Rönblad och Anders Ericssén från Södermanlands län.
Vid 78 punkten:
af Prosten Melander.
80
Stats-Utskottets Utlåtande JU 167.
Vid 89 punkten:
af Prosten Berlin och Herr Henschen.
Vid 93 punkten:
af Herr Björnstjerna, J. M., hvilken afstyrkte motionen på grund deraf, att de
till stöd för densamma åberopade, Riksdagsfullmäktigen Rutberg i lifstiden lemnade,
riksdagsmanna-uppdrag icke vöre att betrakta lika med befattningar i Statens tjenst.
Vid 96 punkten:
af Prosten Schram och Herr Henschen.
Vid 99 punkten:
af Herrar Henschen och Rönblad samt Anders Eiaesson från Elfsborgs lån.
Af David Andersson från Hallands län, som yttrade: »Utan att nämna det belopp,
hvartill jag ansett en och annan pension böra nedsättas, inskränker jag mig
endast att reservera mig emot de pensioner, som af Utskottet blifvit föreslagna att
gälla med retroaktiv verkan, och detta så mycket mer, som vid dessa tillstyrkanden
vederbörande endast haft lyckträffen att tacka för de inträffade resultaten.»
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 1857
Hör lill Stals-Ulsliollets Utlåtande J\s 167.
1
Tab. HJ:o A.
Allmänna In drag n in g s-staten.
Riksmynt.
R:dr.
ö.
Ny anvisning.
Till bestridande af de ökade utgifter, som blifva en följd af
den allmänna pensions-förböjningen
30,000
Förhöjning i anslaget åt Professoren C. J. Scblyler ....
200
—
Löner m. m. åt följande, vid Utrikes Departementets Expedi-  tion nu anställde, personer, hvilka på Indragnings-staten för-  flyttas, nemligen:
1 Translator för Finska språket .... 675: 50.
3 Kabinetts-kurirer,
å 750 R:dr åt dem hvardera . . . 2,250: —
2,925
50
f. d. Kamereraren i Krigs-kollegium, Krigs-kommissarien Axel
Obitz; lön
1,971
_
f. d. Vaktmästaren vid Utrednings-förrådet i Christianstad, J.
Nilsson; arfvode
225
Revisoren i Krigs-kollegium D. E. Pettersson, vid skeende
afgång ur Ijensten; lön
1,314
Intendenten vid Utrednings-förrådet i Götheborg, Majoren Carl
Rarck, dito; arfvode
975
Kommissions-landtmätaren i Stockholms län F. W. Nordell;
pension
450
Transport | 38,060
Bih. till R. St. Prol. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 3 Band. 11 Haft. 1
50
2
Hör till Siats-Utskottets Utlåtande M 167.
Riksmynt.
R:dr.
Ö.
Transport
58,060
50
Navigations-läraren P. J. Högfeldts enka, Beata Maria Been;
pension
600
Kammarskrifvaren i Kammar-kollegii Arckivi-kontor C. C.
Strandberg; lön »
763
—
Framlidne Slats-rådet Grefve Hårds efterlemnade 3;ne döttrar,
Gustafva, Sophia och Maria Margaretha Hård; pension, ä
230 R:dr hvardera
750
Framlidne Stats-rådet Gabriel Poppii efterlemnade 2:ue dött-  rar, Fredrika Gustafva och Augusta Charlotta Poppius; pen-  sion, å 730 R:dr hvardera
1,500
Landshöfdingen Friherre Hampus Wilhelm Mörners enka, Lu-  cia Margaretha Liljenstolpe; pension
1,000
—
Afl. Öfverste-löjtnanten Jacob Magnus Nordencreutz’s efterlem-  nade dotter, Christina Mathilda Nordencreutz; förhöjning i
hennes pension
60
Expeditions-sekreteraren C. G. Barholtz’ enka, Charlotta Bar-  boltz; pension
225
—
F. d. Kongl. Räntmästaren Gustaf Denis af Wåhlberg; förhöj-  ning i hans pension
1,929
—
Ersättning åt Fjerdingsmännen i 12 socknar af Södermanlands
län för förlorade inkomster i följd af förändring uti sättet
för salpeler-bjelpens utgörande inom en del af länet
9
41
Till förhöjning af 2 st. emerili-löner åt Professorer vid Upsala
och af 4 st. dito åt dito vid Lunds universitet, från 3,000
till 4,000 R:dr R:mt hvardera
6,000
F. d. Föreståndaren vid Veterinär-inrättningen i Stockholm,
Öfver-direklören Sven Adolf Norling; arfvode ....
3,000
Afl. Professoren Acharii efterlemnade 2:ne döttrar, Charlotta
Transport j
55,898 J
91
Hör lill Slals-Ulskollcls Ullålande M 167.
ö
Riksmynt.
R:dr.
Ö.
Transport
53,898
91
Wilhelmina och Erika Julia Maria; pension, å 225 R:dr
hvardera, att utgå från och med Juli månad 1856 .
450
Bergs-gevaldigern Grönlund; lön
jemte tillökning efter Riksmarkegångs-medelpris för derunder
inbegripne 5 t:r spanmål.
Ersättning åt Härads-skrifvaren i Ljunits och Herrestads hära-  ders fögderi af Malmöhus län, motsvarande afkastningen af
ett åt honom anslaget bohemman, intilldess han får detsam-  ma tillträda
88
650
75
Majoren i Arméen, Kapitenen M. L. Lessing, sedan han från
sin nu innehafvande Kapitens-beställning undfått afsked;
pension
Registratorn i Svea Hof-rätt Johan Christian Thulin; pension,
från och med månaden näst efter den, deruti han erhåller
afsked
900
2,000
—
F. d, Regements-kommissarien Salomon Grundal; pension,
från och med månaden näst efter den, deruti han undfått
afsked
400
Lands-fiskalen i Hallands län Isak Ulrik Motander; pension,
från och med månaden näst efter den, deruti han erhåller
afsked
300
Majoren Gustaf Wilhelm Gyllenhammar; pension, att utgå från
och med månaden näst efter den, deruti han erhåller afsked
från sin befattning såsom Kommendant och Direktör vid
Straff-fängelset uti Warberg
1,200
Fanjunkaren vid Krono-arbels-korpsen, Kornetten And. Joli.
Euström; pension, sedan han tjenat vid fångvården 10 år
och erhåller afsked
350
Provincial-läkaren i Askersunds distrikt, Doktor N. L. Ahl-
Transport j
60,257 |
66
4
Hör lill Slals-Ulskotlcls Ullålande M 167.
Transport
berg; pension, att utgå från och med månaden näst efter
den, deruti ban undfår afsked
F. d. Krono-länsmannen, Expeditions-fogden Eggert Helleberg;
förhöjning i hans pension från 150 till 500 R:dr R:mt
Premier-löjtnanten vid Flottan H. E. A. Rundqvist; pension,
alt utgå från och med rnånaden näst efter den, deruti han
erhåller afsked ur krigs-tjensten
Dito W. Heykensköld; likaledes
Dito Friherre E. S. von Vegesach; dito
Löjtnanten vid Westmanlands regemente Laurentz Georg Nicolas
Lindberg; pension, att utgå från och med månaden
näst efter den, deruti han erhåller afsked
Kanslisten i Justitie-revisions-expeditionen Eberhard Liljewalch;
pension, motsvarande ungefärligen Adelar af bans nu innehafvande
lön, att utgå när han från nämnde sin befattning
entledigas
Kopisten i dito Wilhelm Norström; likaledes ......
Stats-rådet och Chefen för Sjöförsvars-departementet m. m.
Carl Hans Ulner; pension, när han ur Statens tjenst afgår .
Anm. Från denna summa afräknas den pension, Herr Statsrådet
från Amiralitets-krigsmans-kassan tilläfventyrs åtnjuter.
Justitie-rådet John Roy; pension, när han inom den af Kongl.
Maj:t uppgifna tid (början af Augusti månad 1858) från
Justitie-råds-embetet erhåller nådigt afsked
F. d. Myntmästaren, Assessoren J. A. Grandinson; ersättning
för frånträdda boställs-rum, att utgå från och med den 1
Oktober 1856
Expedilions-sekreteraren m. m. J G. Richert; pensions-förhöjning
från 1.250 till 3,000 R:dr R:mt
Transport
Riksmynt.
R:dr.
60,237
1,000
150
600
600
600
600
900
450
6,000
66
5,000
600
1,750
78,487 166
flör lill Siats-Utskottets Utlåtande JM 167.
S
Riksmynt.
R:dr.
Ö.
Transport
78,487
66
Redogöraren vid högre Artilleri-läroverket och vid Krono-  egendomen Marieberg J. 1*. Lungren; pension, efter afskeds-  tagande
900
Lektorn vid Westerås gymnasium, Magister E. G. Björling;
personelt anslag af
800
—
F. d. Vexel-kontrollören i Götheborg Axel Smedberg; pen-  sion
1,200
—
Skol-läraren Jonas Reuter; pension
600
—
Magister I). G. Lindhagen; arfvode, intilldess han på ordinarie
stat erhåller lön till motsvarande eller högre belopp .
2,000
F. d. Föreståndaren och Itsle Läraren vid Chalmerska slöjd-  skolan i Götheborg, Professoren C. Palmstedt; förhöjning i
pensionen från 1,500 till 3,000 R:dr R:mt
1,500
F. d. Presidenten m. m. Friherre Jakob Cederströms enka,
Anna Margarelha von Cederwald; pension
1,000
—
F. d. Sekreteraren och Audilören vid Flottan, Assessoren J.
G. Björkegrens enka, Anna Maria Iledmansson; pension
258
50
Enkan Johanna Magdalena Wallberg; pension, efter afskeds-  tagande
450
—
Öfver-direktören och Chefen i Styrelsen för allmänna Väg- och
Vatten-byggnader, Öfversten A. E. von Sydows enka, Mar-  garetha Ekelund; pension
750
deraf, under enkans lifstid intilldess bennes dotters uppfo-  stran är fullbordad, hälften eller 375 R:dr bör för detta
ändamål användas.
Medicine Doktorn P. J. Hyckerslröms enka, Johanna Gustafva
Ernander; pension
500
Riksdags-fullmäktigen Joh. Jak. Rutbergs enka, Brita Ulrika
Granström; pension
300
—
Transport
88,546
16
Bih. till B. St. Prat. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 11 Bäft. 2
6
Hör lill Mals Utskottets Utlåt ande As 167.
Riksmynt.
R:dr.
ö.
Transport
88,546
16
Landshöfdingen C. L. Virgius enka, Amalia Sofia Tornerhjelm;
förhöjning i pensionen från 375 till 600 R:Jr Runt
225
■ Öfversten von Heidemans enka, Anna Beala von Heideman,
född Runqvist; pension
600
Öfversten Lembkes enka, Christina Charlotta Lembke, född
Reenstjerna; dito
600
_
Majoren von Konows enka, Anna Sofia Konow, född Lönn-  roth; d:o
600
Ad. Öfversten Brauns efterlemnade dotter, Guslafva Braun;
dito
300
_
Lots-kapitenen i Stockholm E. R. Alrutz’ enka; pension .
500
Lektorn Ekendahls enka, Ottiliana von Friesen; dito
500
—
Afl. Professoren Atleiboms efterlemnade dotter, Hedvig Atter-  bom; dito
500
_
Afl. Professoren Jöns Svanbergs efterlemnade 4 dötlrar; pen-  sion, å 150 R:dr R:mt åt hvardera
600
Fångne, ogifte officerares levererade halfva löner, 21,600 R:dr,
som uppföras för åren 1858, 1859 och 1860 med '/aidel
årligen eller
7,200
Indelta Arméen:
Fyllnad i lösen för lonings-spanmål, anslagen åt Korpora-  lerne vid Indelta Arméen äfvensom åt Soldaterne vid Sö-  dermanlands regemente; på förslag
30,000
Ersättning åt Geschwornern Mathias Griesbachs arfvingar; 5
t:r '/2 k:pe oindelt spanmål; se Tab. M 2.
Summa R:dr Runt
129,771116
Hör lill Slats-Ulskollels Ullålande M 167.
Tal». Ä:o 2.
Nionde H u f v u d - T i t e 1 n.
1 855 års Rik s-Stat anslår.
Penningar
Riksmynt.
Indelta
Räntor, enl.
Markegång
på förslag.
Sp a n m å I.
Indelt, på förslag.
Mått.
Värde
å 10 R:dr
Tunnan.
(G, 3 kub.-  fot.)
Oindclt.
Mätt.
Värde
förslagsvis
k 10 R.
Tunnan.
(G, 3 kub.-  fol.)
Summa
Riksmynt.
R:dr.
37.500
37.500
37.500
7.500
37,200
217,150
32,050
37,710
R:dr.
Kubf.
Sgr
444.110
k:r
R:dr,
Kubf.
k:r
R:dr.
o.
491,625
66
Sgr 935,735 66
8.039
65
185
294
69
8,039 65 185 7 294
/o
R:dr.
37.500
37.500
37.500
7,500
37,200
217,150
32,050
37,710
Pensions- och Indragnings-Stalerne.
Pensions-Staten för civile Embets- och Tjenstemän
Dito för deras Enkor och omyndiga Barn:
Nuvarande anslaget
Tillkommer: Förhöjning . . . .
Dito för militäre Embets- och Tjenstemäns samt Under-officerares Enkor och Barn
Ersättning för mistade Löne-innehållningar
Dito åt Pensions-kassorne för Nådårs- och Begrafnings-lTesparingar:
Civil-statens Pensions-kassa
■
Arméens Pensions-kassa
Amiralitets-krigsmans-kassan
Wadstena Krigsmanshus-kassa (deraf ersättning för Hemmans-räntor och Kronotionde, Förslagsanslag
48,300 R:dr).
Nuvarande beloppet  217,150
Tillkommer: ökad ersättning för Rusthålls- och En-per-mille-afgifterne  28,950
37,500:
7,500:
6,540
28,080
2,580
444,1101
120
500,080
69 75 6 120
944,190
Sgr 246,100:
Afgår: det belopp, hvarmed kassan nu bidrager till Ivrigs-Kollegii aflöning, men från hvilken
utgift kassan bör befrias  9,000:
Amiralitets-krigsmans-kassan:
Nuvarande anslaget
Tillkommer: ytterligare ersättning för Rusthålls-afgiften
Invalidhus-fonden:
Ersättning för Ilemmans-räntor och Arrenden, Förslags-anslag
32,050: —
11,050: —
Sgr
Allmänna Indragnings-Staten.
Penningar:
Af det vid 1853—1854 årens Riksdag anvisade beloppet utgår, jemlikt s. k. Stats-Iiggaren för år 1857 nu
endast  481,377: 85.
Tillkommer: ny anvisning, se Tab. N:o 1
129,771: 16.
Sgr 611,149: 1.
hvilket belopp, för jemnande af slutsumman i den blifvande nya Riks-staten, minskas
med  21: 52.
återstår således att utföras  611,127: 49.
Indelta Räntor efter markegång på förslag.
Värde, enligt 1855 års Riks-stat  8,039: 65.
Afgå: indragne  544: 46.
Återstå 7,495: 19.
som, för jemnande af Indelta Räntornas förslags-värde i nya Riks-staten, nu minskas
med ”  86: 8.
samt utföres till  7,409: 11.
Indelt Spanmål.
1855 års Riks-stat anslår 29 T:r 15 k:pr.
Afgå: indragne
10 » 8 »
Återstå 19 l':r 7 k:pr,
motsvarande 121 kubikfot 1 kanna, hvartill läggas, för jemnande
af total-qvantiteten af den i nya Riks-staten anvisade Indelta
Spanmål, 1 kubikfot 5 kannor; oeh utföras således 122 kubikfot 6 k:r, å 2 R:dr  245: 20.
Oindelt Spanmål.
1855 års Riks-stat anslår  12 T:r.
Afgå: indragne ...... 9 »
Återstå 3 T:r.
Tillkommer: ny anvisning.
Ersättning åt Geschworner!! Mathias Griesbachs arfvingar 5 T:r '/, k:pe.
Sgr 8 T:r '/., k:pe,
som svara mot 50 kubikfot 5 k:r, hvartill läggas, för jemnande af totalqvantiteten
af den i nya Riks-staten anslagna Oindelta Spanmålen,
3 kubikfot 6 k:r; och utföras således 54 kubikfot 1 k:a, ä 2 R:dr
108: 20.
hvaraf:
För blesserade Öfver- och Under-officerare, Reservations-anslag
För öfriga föremål, Förslags-anslag .........
Tillsammans 618,890:
7,500: -  611,390: —
Förslag till blifvande Riks-Stat.
Penningar
Riksmynt.
R:dr.
37,500
45.000
37,500
7,500
37,200
Indelta
Räntor, enl.
Markegång
på förslag.
Spanmål.
Indelt, på förslag.
Mått.
R:dr.
237,100
43,100
37.710
482.610
Kubf.
k:r
Värde
ä 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr.
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
a 2 R:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
Kubf.
k:r
R:dr.
ö.
R:dr.
37,500
45,000
37,500
7,500
37,200
237,100
43,100
37.710
611.127
49
7.409
11
122
Summa 11,093,737149 j 7,4091111 122
Anm. Tillökningen å Nionde Hufvud-Titeln blifver således 1^7,310 R:dr R:mt.
245
245
20
54
20 54
108
20
482,610
618,890
108 20 1,101,500
STOCKHOLM, Ttt YCKT HOS J O H. B £ C K ,VJ A N , 1 8 5 7.
Siats-Utskottets Utlåtande J\s i 68.
1
JfS 168.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Nov. 1S57, kl. 1 c. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition,
angående pension får O/ver-Jdgmdstaren A. II. Kasten.
(U. A.)
Från samtliga Riks-Stånden har Utskottet erhållit remiss å Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition den 23 nästlidne Maj (N:ol03) innehållande, att Öfver-Jägmästaren
i Upsala län A. H. Kasten, som vore född den 29 September 1799, alltifrån ungdomen
egnat sig åt jagtväsende! och skogsvården, lörst vid den Kongl. Djurgården
och sedan år 1829 i statens tjenst, der lian sistnämnde år anställdes såsom landtjägare
i Stockholms län; att han, efter en utländsk resa, för vinnande af ytterligare
förkofran i sitt yrke och efter genomgångna prof, tjenstgjort i 18 år, 1826—1844,
såsom lärare vid Skogs-Institutet, på ett rättskaffens, nitiskt och förtjenstfull! sätt samt
derunder lör sina undervisningsämnen författat lärokurser, som allt sedermera blifvit
vid undervisningen begagnade; att Kasten, samtidigt med sin lärare-befattning, hvarunder
han år 1838 befordrades till Jägmästare, deltagit i uppmätning af Stockholms
läns allmänningar samt deras indelande till trakthuggning, hvarvid Skogs—Institutets
elever till öfning i yrket biträdt, äfvensom för öfrigt hans oförtrutna nit i Jägmästaretjenstens
utöfning vore af Kongl. Majlis Befallningshafvande vitsordad, samt att Kasten
blifvit den 21 Maj 1836 i Nåder utnämnd till Öfver-Jägmäslare i Upsala län
med en lön af 1,000 R:dr Banko, efter hvilken befattnings tillträdande i Juni månad
samma år han rättfärdigat sitt förvärfvade anseende för utmärkt skicklighet samt oförtrutet
nit; men kort efter ett af honom anordnadt vargskall i sistiidne Januari månad
träffats af ett slaganfall, med åtföljande lamhet i venstra armen och benet, lill följd
hvaraf Kasten, eldigt läkares intyg, »icke allenast är urslåndsatt att sin tjenst för
närvarande bestrida, utan ock blilver oförmögen att framdeles uppfylla ulla tjensten
åliggande göromål.»
Vili. till R. S. Prot. I8S6 & 1857. 4 Sami. i Afd. 5 Vand. io lläft.
2
Slals-Ultkollels Ullålande 168.
Under sådana förhållanden hade Öfver-Jägmästaren Kasten i underdånighet sökt
rättighet till pension af 1,000 R:dr B:ko och till stöd härför är af t. f. Chefen för
Skogs-Institutet och Kammar-kollegium anfördt, att Jägeri-statens tjenstemäns göromål
fordra full styrka och rörlighet samt äro vid många tillfällen för helsan blottställande;
att Kasten är den äldste bland rikets examinerade skogs-tjenstemän och att
hans förtjenstfulla verksamhet omfattade såväl skogshushållningens praktiska som vetenskapliga
del, samt att behofvet syntes högeligen fordra tillsättandet af en verksam
person till ifrågavarande särdeles mödosamma befattning, hvilken det alltså vore önskligt
att Kasten utan kännbar uppoffring kunde lemna.
På grund af hvad sålunda förekommit hur Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, att
Rikets Ständer måtte för sin del medgifva, det Öfver-Jägmästaren Kasten må, när
han erhåller afsked, för återstående lifstid uppföras å Allmänna Indragnings-Staten
till den sökta årliga pensionen af 1,000 Riksdaler Banko.
Med afseende på de i den Nådiga Propositionen anförda skäl, finner Utskottet
sig böra på det sätt tillstyrka bifall å densamma,
att Rikets Ständer måtte för sin del medgifva, att Öfver-Jägmästaren Kasten
må, från och med månaden efter afskedstagande^ af Skogsplanterings-kassan
undfå en årlig pension af Ett Tusen Femhundra
Riksdaler Riksmynt.
Stockholm den 20 November 1837.
STOCKHOM, TUYCKT HOS JOU. IIKCKMAN, 1837,
Slats-LZt skot tets Memorial JSi 16'.*.
I
N:o 169.
Åiflc. till Exp.-Utsk. d. 23 Nov. 1S»7, kl. 6 e. m.
-owi efin-.6• i un J U n>H'iih;<*tido ... s. ibfif, willi;.-! - ii-■■ r
Memorial, med förslag till stadganden, angående da i Kronans kassor influtna
medlens tillhandahållande för allmänna rörelsen.
Sedan Stats-Utskottet, enligt grundlagarnes föreskrift, afgifvit sina utlåtanden och
förslag angående ej mindre beräkningen af stats-verkets inkomster än regleringen af
utgifterna under Riks-statens samtliga hufvud-titlar, har Utskottet ansett sig böra underställa
Rikets Ständers pröfning och afgörande ett med stats-regleringen gemenskap
egande förslag till förekommande af ett förhållande, hvars menliga inverkan på
landets rörelse-kapital visat sig efter den för alla grenar af industrien kännbara förändring
i allmänna penninge-ställningen, som under sednaste tider inträffat.
I den mån skattebidragens årliga belopp ökas och deras utgörande medtager
en större andel, än förut, utaf landets rörelse-kapital, måste det vara allt vigtigare
och nödvändigare att vid stats-regleringen tillse, att de medel, som i skatteväg indragas
uti Statens kassor, så fort lämpligen ske kan, återigen varda utlemnade i allmänna
rörelsen, isynnerhet vid sådana tider, då en af särskilda förhållanden föranledd
tillfällig minskning af det för affärs- och närings-lifvet oundgängligen erforderliga bytesmedlets
och förlags-kapitalets vanliga belopp hämmar och motverkar den industriela
företagsamheten samt afsättningen af landets produkter och andra genom den enskilda
verksamheten framalstrade varor. För att upplysa om de, under en tiderymd
af mer än 30 år, vid stats-regleringarne påräknade skattebidragens belopp och förhållande
till det i allmänna rörelsen utelöpande sedelmynt, hvarmed dessa skattebidrag
måst afbördas, har bifogade tabell blifvit upprättad; af hvilken inhemtas, att
då de vid 1823 samt 1829 års riksdagar påräknade stäts-inkomsterna endast motsvarade
omkring £ utaf de vid sagde års slut utelöpande banko- och riksgälds-sed
Bih.
till R- St. Prat. 1856 <5i 1857. 4 Sami. I Afd. 3 Band. W Haft. 1
S:ats-Utskottets Memorial Jfi lt>9.
Jarnes belopp, uppgingo de för 1850 och 1851 års riksdags statsreglerings-period
beräknade stats-inkomsterna till mer än utaf den vid slutet af sistnämnde år ute
löpande
banko-sedelstocken samt det i stället för skillings sedlarne utgifna silfvermynt.
Stats-verkets vid sednaste riksdags slats-reglering beräknade årliga inkomster
utgjorde, med afdrag af indelta räntor och tionde-spanmål, men med tillägg deremot
af den för år 1855 uttaxerade allmänna bevillning, nära f:delar utaf banko-sedelstocken
jemte meranätnnde silfvermynt.
Under 1840 och 1841 års riksdag meddelades först den uti alla derefter för
'• . tp.
Riksgälds-kontoret utfärdade reglementen införda föreskrift, att de för Riksgälds-kontorets
utgifter anvisade inkomster och kontanta tillgångar skola, intilldess desamma
behöfva användas för detta verk åliggande utbetalningar, så vidt med det allmännas
säkerhet och fördel öfverensstämmer, göras för Riksgälds kontoret fruktbärande och
hållas allmänna rörelsen tillhanda medelst uppköp eller belåning af Hypotheks-föreningarnes
jemte åtskilliga andra inrättningars obligationer Det med denna föreskrift
sålunda afsedda dubbla syftemål, alt bereda ökade ränte-mkomster för Riksgälds-kontoret
och göra influtna öfverskolts-medel samt andra behållningar tillgängliga
för allmänna rörelsen, har också allt hittills vunnits pä ett tillfredsställande sätt.
Enligt hvad bilagda, från Riksgälds-kontorets Boksluts-kontor infordrade uppgifter utvisa,
har genom sagde medels och behållningars förräntning intill sistlidet års slut
erhållits en räntevinst af ej mindre än 1,379,788 R:dr B:ko. Det belopp, hvarmed
rörelse-kapitalet genom ifrågavarande åtgärd under ofvanberörde tidrymd ökats, har
naturligtvis vid olika tider varit mycket omvexlande, såsom beroende af de till Riksgäfds-kontoret
aflemnade och för dess utgifters bestridande icke erforderliga tillgångarne,
Vid 1843 års slut uppgick detsamma till 3,612,588 R:dr och vid sistlidet års slut
till 3,183,953 R:dr. Vid slutet af år 1848 hade de af Riksgälds-kontoret tills
vidare förräntade medlen sjunkit till sitt minsta belopp eller 681,000 R:dr, allt B:ko.
Ju förr Riksgälds-kontoret kommer i åtnjutande af de å stats-inkomsterna uppkomna
öfverskott, ju större måste den räntevinst blifva, sorn genom dessa medels användande
till uppköp eller belåning af räntebärande obligationer kan beredas, och ju
längre de för tillfälliga stats-utgifter anslagna summor få i Riksgälds-kontoret innestå,
ju sednare behöfver nämnde verk från allmänna rörelsen åter indraga de medel,
som på sådant sätt i densamma utlemnats Det är följaktligen, med hänsigt lill ej
mindre Riksgälds-kontorets inkomster, än det för allmänna rörelsen tillgängliga kapital,
af synnerlig vigt, att öfverskotts-medlen, så snart som möjligt, komma Riksgäldskontoret
tillhanda, samt att de anslags-summor, som vederbörande förvaltande verk
ega att frän Riksgälds-kontoret utbekomma, , ieke uttagas förr än de utbetalningar,
hvartill dessa summor blifvit anslagna, behöfva verkställas. En icke obetydlig tillökning
af de medel, som genom räntebärande obligationers belåning hädanefter
kunna hållas allmänna rörelsen tillhanda, skulle dessutom beredas, i fall Riksgäldskontoret
finge för sådant ändamål från Slats-konlöfet emottaga icke blott uppkomna
Stat s-Ut skot tels Memorial M 169.
3
öfverskott, utan äfven de i uppbörden influtna medel, som under någon tid kunde
för sislbemälda embetsverks förestående utgifter undvaras.
I fråga om utbetalningen af de för Statens jern vägs-byggnader anslagna medel,
hafva Rikets nu församlade Ständer bos Kongl. Majit anhållit, att den hittills iakttagna
ordningen vid reqvirerandet, utanordnandet och remitteringen af dessa till
utgående från Riksgälds-kontoret anvisade medel måtte hädanefter vidtagas, att
desamma blifva från nämnde v 'rk direkte reqvirerade och till Landt-ränterierna öfversända;
hvarjemte Rikets Ständer fästat uppmärksamheten derpå, att så länge de hufvudsåkligaste
jernvägs-arbelena utfördes i närheten af Götheborg och Malmö samt de
betydligaste utbetalningärne följaktligen förefölle derstädes, den, till undvikande af
penningars försändande med posterna, numera beredda utväg att i Rikets Ständers
Rank för Låne-koUtörens räkning insätta de summor, som i nämnde städer skola
utbetalas, syntes vid ifrågavarande medels öfversändande kunna begagnas, hvarigenom
både besparing i försändnings-kostnaden och säkerhet emot poströfverier komrrie
att beredas.
Denna af Rikets Ständer förordade förändring i afseende på sättet och ordningen
för reqvirerandet och utbetalningan samt remitterandet af de summor, som
anslagits för Statens jernvägar, synes äfven på samma skäl, sorn till stöd derför
blifvit anförda, kunna och böra vidtagas med hänsigt till andra till utgående från
Riksgälds-kontoret anvisade tfn.4låg. hvilka hittills blifvit af vederbörande förvaltande
ömhets-verk reqvirerade hos Kongl. Slats-kontoret, hvarefter Kongl Stats-kontoret,
genom afgående sknfvelSer till Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, anmält härå erhållna
feqvisitiorier. Sedan Fullmäktige i anledning häraf bifallit det reqvirerade anslagsbeloppets
utbetalning, har det af Riksgälds-kontoret utanordnats och aflemnats till
Kongl. StafS-kontoret, sorn sedermera låtit åter utanordna enahanda belopp och i
vanlig ordning utbetala detsamma till det embetsverk, sorn fått sig ålagdt att reqvirera
och för angifvet ändamål använda det ifrågavarande anslägs-beloppet. Förekommer
hos Fullmäktige något hinder emot den reqvirerade änslags-summanS utbetalande
från Riksgälds-kontoret eller önskas i sådant afseende någon upplysning,
underrättas Kongl. Stats-kontoret härom, så att denna underrättelse må till svar
på den gjorda reqvisitionen meddelas det verk, hvarifrån reqvisitionen,skett eller
den äskade upplysningen från samma verk genom Kongl. Stats-kontoret infordras.
Till undvikande af denna omgång och på det alt erforderliga medel icke, med
afseéndé derå, må Behöfva i förtid reqvircras och utahordnas, torde i alla andra
fall, än då någon granskning af dö till grund för reqvisitionen åberopade bandlingarne
eller någon pröfning af de summor, som skola utbetalas, tillhör föremålen
för Kongl. Stats-kontorets åligganden, reqvisitionerna å anslag, hvilka skola från
Riksgälds-kontoret utgå, hädanefter böra ske omedelbart hos detta verk, på sätt
i fråga om , ej mindre de för kommunikations-väsendets förbättring samt vattenaftappnings-företag
beviljade ans|ags-summor, än äfven hvarje i egenskap af lån
4
Stats-Utskottcts Memorial M IG9.
anvisadt stats-bidrag hittills iakttagits. Deremot torde Riksgiilds-kontoret böra meddela
Kongl. Stats-kontoret ej allenast de för dervarande bokföring erforderliga uppgifter
5 alla från Riksgiilds-kontoret utbekomna anslag, utan ock andra upplysningar
derom,, hvilka Kongl. Stats-kontoret för utöfvandet af dess kontrollerings- jemte
öfriga förvåltnings-bestyr kan anse sig behöfva.
En annan, i anseende till den tidspillan samt de, kostnader och de äfventyr,
sorn äro förenade med det nuvarande remitteringssättet för de i Landt-ränterierna
och Tullkamrarne influtna uppbördsmedel samt de ifrån Stats- och Riksgälds-kontoren
till landsorterne afgående penningesummor, än mera vigtig och för den influtna
uppbördens ofördröjlig? tillhandahållande åt allmänna rörelsen ändamålsenlig förändring,
vöre om Rikets Ständer medgflfve. att det förfaringssätt, som till undvikande af
penninge-försändningar med posterna mellan Stockholm och de orter, hvarest Rikets
Ständers Bank har låne-kontor, blifvit föreskrifvet genom Kongl. Förordningen den
19:de nästlidne September, finge äfven iakttagas vid remisser af allmänna medel mellan
hufvudstaden och de städer, der så kallade filial- och privat-banker finnas inrättade,
nemligen att de medel, hvilka skola från en af dessa städer till hufvudstaden
remitteras, eller från den sednare staden till de förra försändas, må i dervarande
bank-inrättning insättas emot anvisning, enligt hvilken de, sålunda insatta medlen skola
å uppgifven ort vid anfordran eller vid bestämd tid hållas anvisningens innehafvare
tillhanda. Härigenom skulle i de flesta fall de penningar, som i uppbörden ingått,
komma att inom orterna qvarstadna och genast kunna återigen utlemnas i allmänna
rörelsen. Då både filial- och privat-bankernas rörelse och ställning kontrolleras af
statens embetsmyndigheter och då det allmänna, så länge något icke förekommer att
anmärka emot dessa bank-inrättningars rörelse- och förvaltningssätt, ingalunda har
skäl att förvägra dem samma förtroende, hvarmed nämnde inrättningar af de enskilda
samhälls-rnedlemmarne omfattas och hvars orubbade fort,varö utgör vilkoret för
desammas oafbrutna verksamhet, så synes någon skälig anledning till betänklighet
emot en sådan åtgärd icke kunna hemtas från farhågan, att det allmännas säkerhet
derigenom äfventyras.
I öfverensstämmelse med nu yttrade åsigter och med stöd af den under tillämpningen
af hittills .gällande stadganden vunna erfarenhet om det inflytande Rikets
Ständers förfogande uti ifrågavarande hänseende utöfvar på den allmänna penniogeställningen
i landet, har Stats-Utskottet ansett sig böra uppgöra och får härmed underställa
Rikets Ständers pröfning och antagande nedanstående förslag till dels nya,
dels i vissa delar förändrade beslut, och stadgar rörande ifrågavarande ämne.
1:o.
De för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning i Landt-ränterierna
och Tullkamrarne utom Stockholm inflytande uppbörds
-
Siåts-Utskottets Memorial M 169.
5
medel, som, enligt gällande författningar, skola till Stats- och
Riksgälds-kontoret eller General-tullstyrelsen levereras, må, i
stället för att med allmänna posterna till dessa verk försändas,
hädanefter insättas antingen i Rikets Ständers Banks uti samma
stad, der Landt-ränteriet eller Tullkammaren befinnes, inrättade
Låne-kontor eller ock i dervarande filial- eller privat-bank, under
förbehåll, att det sålunda insatta beloppet, enligt derå meddeladt
insättningsbevis eller utfärdad anvisning, kommer att vederbörande
embetsverk har i hufvudstaden tillhandahållas i den
ordning, sorn genom i sådant afseende mellan samma verks
Styrelse och Bank-inrättningens^ Direktion träffad öfverenskommelse,
blifvit bestämd,
2:0.
Då lämpligt tillfälle erbjuder sig att för ifrågakommande
penninge-försändningar från hufvudstaden till de landsorts-städer,
der Låne-kontor, filial- eller privat-bank finnas, använda Rikets
Ständers Banks anvisningär eller insättriirigsbevis, och då sådant
anses utan olägenhet kunna ske, egä Stats- och Riksgälds-kontoren,
isynnerhet vid större penninge-summors afsändande till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller andra myndigheter i
sagde städer, att af detta tillfälle sig begagna.
3:o.
Efter erhållna vederbörliga réqvisitioner, böra de å Riksgälds-
ontoret anvisade ånsIagS-äumrnor antingen utbetalas omedelbart
till det verk eller deri embéts-myndighet, som eger sig
uppdragen förvaltningen af eller tillsynen öfver det föremål, för
hvilket anslaget är beviljadt, eller ock på föreskrifvet sätt för
samma verks eller myndighets räkning insättas i Rikets Ständers
Bank. Dock skola vid de fall, då reqvisitions-handlingarne böra
{ Ståts-kontoret grahskas eller medlen i stadgad ordning skola
genom detta embetsverk fördeläs, utbetalningarne till detsamma
från Riksgälds-kontoret verkställas.
4:o.
För bokföringen inöm Stats-kontoret erforderliga uppgifter
å dé eitra eller tillfälliga stats-anslag,’ som af Riksgälds-kontoret
Statx-Ulskottets Memorial M 169.
blifvit bestridda, böra vid vissa bestämda tidpunkter, det förra
verket af det sednare meddelas; hvarjemte Stats-kontoret bör,
i afseende på dylika utbetalda eller innestående anslags-summor,
från Riksgälds-kontoret erhålla de upplysningar, som detta veik
kan lemna och Stats-kontoret lör utöfvandet af dess kontrollerings-skyldighet
samt andra detsamma åliggande förvaltningsbestyr
kan behöfva.
5:o.
Jemte det Riksgälds-kontoret tillkommande öfverskott å
statsverkets inkomster skola fortfarande, i öfverensstämmelse
med föreskriften i Kongl. Brefvet den 18 Oktober 1844, från
Stats-kontoret aflemnas. bör dessutom hvad af statsverkets kontanta
behållning kan, under någon lid, utan olägenhet eller hinder
för de samma embetsverk åliggande utbetalningarnes behöriga
verkställighet, undvaras, till Riksgälds-kontoret öfverlemnas
för att, .genom dess försorg, på stadgadt sätt allmänna rörelsen
tillhandahållas. De medel Riksgä'ds-kontoret för sådant ändamål
af Stats-kontoret emottagit, böra antingen efter förloppet af den
vid deras aflemnande bestämda tid, eller vid sedermera utsatt
termin, i mån af behof och uppå skeende reqvisition, till Statskontoret
återställas.
6.0.
På det att de medel, sorn i uppbördsväg till Stats-kontoret
ingå, matte, så vidt lämpligen ske kan och behofvet af deras
användande för afseflda föremål medgifver, kunna på nu
föreslaget sätt hållas allmänna rörelsen tillhanda, torde, i likhet
med hvad förut skett i fråga om Jyftningeri af de till utgående från
Riksgälds-kontoret anvisade extra statsanslag, vederbörande förvaltande
verk varda af Kongl ..-Majit i nåder förständigade, att
endast i mån af behof från Stats-kontoret reqvirera och uttaga
de til| den ordinarie stats-regleringen hörande anslags-summor.
7:o.
De till Riksgälds-kontoret influtna uppbörds-medel eller aflemnade
behållningar samt detta venks öfriga kontanta tillgångar
skola, så vidt och så länge de icke behöfva användas för Riks
-
Slals-Utskottets Memorial M 169.
7
gulds-kontoret åliggande utbetalningar, hållas allmänna rörelsen
tillhanda och göras räntebärande genom desammas utlånande
till sådana Svenska Hypolheks- och Bank-inräflningar, som
elter erhållna, af Kongl. Majit meddelade, oktroyer och fast-:
ställda reglementen, trädt i verksamhet och hvilkas. förbindelser
Fullmäktige anse innefatta full säkerhet för det allmänna; egande
Fullmäktige att för samma ändamål belåqa ofvannämnde
, Hypptheks-inrättningars, äfvensom Arméens Ackords-amorteringsfonds,
Trollhätte nya kanal-bolags samt • Stockholms stads
Drätsel-kommissions utfärdade obligationer. Lånetiden bestämmes
af Fullmäktige; dock får densamma icke öfverskrida sex
månader efter näste riksdags början. Lånesummans förhållande
till de derför hypothiserade obligationernas kapital-belopp, äfvensom
den ränta, hvilken för dylika lån skall till Riksgäldskontoret
erläggas, må likaledes, med afseende å dessa obligationers
afsättlighet och den vanliga penninge-räntans belopp,
af Fullmäktige bestämmas.
8:0.
På Fullmäktige i Riksgälds-kontoret må äfven ankomma
att låta de i Låne-konlor och Filial- eller Prival-bahk, för
Riksgälds kontorets räkning eller till dess disposition insatta
medel tills vidare eller under viss bestämd tid af samma Låne<0nt0r
eller bank-inrättning innehafvas och i dess låne-rörelse
»egagnas; egande Fullmäktige att. efter träffade aftal, bestämma
aeloppet af den i sådant fall Riksgälds-kontoret för dessa medel
tillkommande ränta. i it
Pä del att de beslut och stadganden, som i anledning af Stats-Utskoftels nu
gjorda framställning varda utaf Rikets Ständer meddelade och hos Kongl. Majit i
underdånighet anmälda, måtte så snart som möjligt kunna tillämpas, torde Utskottet,
som naturligtvis kommer att införa desamma i förslaget till Riksgälds-kontorets nya
reglemente, tillika få sig uppdraget alt, för dessa besluts och stadgandens behöriga
iakttagande under tiden intill dess sagde reglemente kan utfärdas, derom särskildt
underrätta Fullmäktige i Riksgälds-kontoret.
Stockholm den 23 November 1857.
s
Stats-Utskottets Memorial M
Reservationer:
Af Herr C. II. Lilliehöök: »Emot punkterne 1, 7 och 8 reserverar jag mig,
emedan de i dessa punkter Iemnade föreskrifter ej, som mig synes, innefatta erforderlig
säkerhet att statens medel skola för deras egentliga ändamål oförryckt vara
att tillgå 1 betydlig mån förähdras genom nämnde föreskrifter den ställning Privatoch
Filial-bankerna i afseende på statsverket förut innehaft; och hvilken ställning sannolikt
i betydlig mån bidragit till den hittills i allmänhet , lyckliga förvaltningen af
nämnde banker. Enligt hvad i betänkandet blifvit föreslaget, skulle Privat-och Filialbanker
blifva depositions- och låne-kontor för stats-medel, utan att något stadgande
finnes anfördt rörande vilkoren och säkerheten under hvilket sådant skulle kunna
ske.
Att åtgärder må vidtagas för att lätta penninge-cirkulationen i allmänhet, torde
vara ändamålsenligt, äfvensom att Staten må mellankomma, så vidt den kan, för att
lindra den för ögonblicket ogynnsamma penninge-ställningen, men föga lämpligt torde
det vara, att just i en sådan tidpunkt framkomma med förslag till genomgripande
ändringar i hittills gällande föreskrifter för sättet att göra Riksgälds-kontorets öfverskotter
fruktbärande.»
Uti denna reservation instämde Herrar F. von Troil och J. O. Gripensvärd.
Af Herr friherre B. A. Leijonhufvud: »I ofvanstående reservation instämmer
jag, och får jag derjemte reservera mig mot ordalydelsen i mom. 5, såsom, enligt
mitt förmenande, ej innehållande nog säkerhet för Riksgälds-kontorets möjliga benägenhet
att inblanda sig i Stats-kontorets utbetalningar, hvadan orden »i män af behof)
synas mig böra utgå och punkten så stiliseras, alt penningarne alltid på skeende
reqvisition från Stats-kontoret dit återlemnas.»
Af Herr C. C. Hörnstein.
Af Riksdags-fullmäktige Matts Pehrsson och Erik Malmin.
i i: \f. .IgooJI god dnö abfibbbom -wbiuiiP aioäifl alm#
~ ' Bil. Litt. A.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 1857.
Hör lill Stats-Ulskolleis Memorial N:o 169.
9
Bilaga Litt. A.
Tabell, utvisande dels de belopp, hvartill Stats-verkets ordinarie och extra inkomster
blifvit vid nedannämnde riksdagars slats-regleringar beräknade, med afdrag af de indelta
räntornas samt den indelta tionde-spanmålens i Riks-slaterna förslagsvis upptagna värde, dels
den uttaxerade allmänna bevillningen för första året af hvarje stalsreglerings-period och
dels den summa, Rikets Ständers Banks utelöpande sedlar utgjorde vid slutet af de år,
derunder dessa statsregleringar blifvit uppgjorda; varande derjemte sagde sedlars belopp
sammanräknadt med de vid samma lid i allmänna rörelsen utgifna och i krono-uppbörden, lika
med bankosedlar, gångbara riksgälds-sedlarne äfvensom det silfvermynt, hvarigenom Bankens
numera indragna skillings-sedlar blifvit ersatta.
Påräknade
stats-inkomster.
Utelöpande
Banko- och
Riksgälds-sedlar.
Enligt 1825 års riksdags statsreglering:
Beräknade ordinarie stats-inkomster, utom indelnin-
garne B:ko R:dr 1,832,215:
Dito extra ordinarie inkomster ,, 2,757,925:
1824 års uttaxerade allmänna
bevillning .... ,, 2,229,750:
6,819,896
Rikets Ständers Banks sedelstock vid
1823 års slut . . B:koR:dr 23,430,918:
Riksgälds-sedlar vid samma tid,
evalverade i Bankomynt ,, 3,948,458:
27,379,376
Dih. till R. St. Pro t. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 AJd. 5 Band. 16 Haft. 2
10
Hör till Stats-Utskottets Memorial N:o i69.
Enligt 1828, 1829 och 1850 ars riksdags
statsreglering :
Beräknade ordinarie slats-inkomster, utom indelnin
garne
B:ko R:dr 1,935,536:
Dito extra ordinarie inkomster
samt restantier . ,,
1830 års uttaxerade allmänna
bevillning .... ,,
Rikets Ständers Banks sedelstock
Vid 1829 års slut ,,
Riksgälds-sedlar vid samma tid,
evalverade i Bankomynt ,,
3,417,356:
2,347,663:
24,685,744:
5,630,403:
Enligt 1854 och 1835 ars riksdags statsreglering:
Beräknade ordinarie inkomster, utom indelningar
ne
B:ko R:dr 1,986,500:
Beräknade extra ordinarie inkomster
och restantier ,,
1835 års uttaxerade allmänna
bevillning. ... ,,
Rikets Ständers Banks sedelstock
vid 1834 års slut ,,
Riksgälds-sedlar vid samma tid,
evalverade i Bankomynt ,,
4,633,750: —
2,473,336: —
24,059,590:
6,208,578:
Enligt 1840 och. 4844 ars riksdags statsreglering:
Beräknade ordinarie slats-inkomster för år 1842och följande
år, utom indelningarne, B:ko R:dr2,051,060: — —
Dito extra ordinarie inkomster
och restantier för dito ,,
1842 års uttaxerade allmänna
bevillning ,,
Rikets Ständers Banks sedelstock
vid 1841 års slut
4,790,150:
2,074,643:
n
Riksgälds-sedlar vid samma tid ,,
25,232,099: — —
369,240:
Påräknade
stats-inkomster.
Utelöpande
Banko- oell
Riksgälds-sedlar
7,700,555
9,093,586
8,915,853
30,316,147
30,268,168
25,601,339
Hör till Stats-Utskottets Memorial N:o 160.
11
Enligt 4844 och 1845 års riksdags statsreglering:
Beräknade ordinarie slals-inkomster, utom indelningarne
B:ko R:dr 2,052,260:
Dito extra ordinarie inkomster
och restantier . ,,
1845 års uttaxerade allmänna
bevillning ....
5,611,000: —
2,092,585: —
Rikets Ständers Banks sedelstock vid 1844 års slut
Enligt 4847 och 4848 års riksdags statsreglering:
Beräknade ordinarie stats-inkomster, utom indelningarne
B:ko R:dr 2,11/,2'10:
Dito extra ordinarie inkomster
och restantier .
1849 års uttaxerade allmänna
bevillning ....
6,083,000: —
1,962,141: —
Påräknade
stats-inkomster.
9,755,845
Rikets Ständers Banks sedelstock vid 1848 års slut
Enligt 4850 och 485 4 års riksdags statsreglering:
Beräknade ordinarie stats-inkomster, utom indelnin
garne
B:ko R:dr 2,322,040:
Dito extra ordinarie inkomster
samt restantier . . ,, 6,646,800:
1852 års uttaxerade allmänna
bevillning .... ,, 2,039,106: •— —
Rikets Ständers Banks sedelstock
vid 1851 års slut ,, 22,413,401:
Skillnaden mellan de s. k. skilbelopp
vid
lings-sedlarncs
1848 och 1851 års utgång
antages vara betäckt genom
ntgifvet och i rörelsen cirkulerande
silfvermynt . ,,
1,343,745:
10,162,351
11,007,946
Ute löpan de
Banko- och
Riksgälds-sedlar.
19,743,877
26,064,517
__ 23,757,146
12
Hör till Stats-Utskottets Memorial N:o 169.
Enligt 1855 och 1854 års riksdags statsreglering:
Beräknade ordinarie stats-inkomster, utom indelnin
garne
.... . B:ko R:dr 2,460,217:
Dito extra ordinarie inkomster
samt restantier . . ,, 9,525,500:
1855 års uttaxerade allmänna
bevillning .... ,, 1,351,979:
Rikets Ständers Banks sedelstock
vid 1854 års slut ,, 33,312,797:
Skillnaden mellan de s. k. skillings-sedlarnes
belopp vid
1848 och 1851 års utgång,, 1,590,883:
Enligt 1856 och 1857 års riksdags statsreglering.
tili Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 33 beräknade ordinarie
stais-inkomster, utom iudelningar
ue
B:ko R:dr 2,859,833:
Extra ordinarie inkomster, upptagna
till deras i Propositionen
om Slats-verkets tillstånd
och behof beräknade
belopp  ,, 11,485,500: — —
1858 års allmänna bevillning
upptages kalkylationsvis till ,, 1,200,000:
Rikets Ständers Banks sedelstock
vid slutet af 1857
års förra hälft ... ,, 31,060,438:
Skillnaden mellan då inlösta
skillings-sedlars och dessa
sedlars belopp vid 1848 års
utgång
1,635,047:
Påräknade
stats-inkomster.
Utelöpande
Banko- och
ftiksftälds-sedlar.
13,337,696
15,545,333
34,903,680-
.32,695,485
Hör till Slats-Ulskottets Memorial N:o 169.
13
Bilaga lått. B.
förenings
Uppgift a de af Riksgälds-kontorel genom uppköpte eller belånade Hypolheks
vidare
förräntade medel.
jemte andra obligationer tills
Vid
1841
års slut
825,200
1)
1842
»
2,874,527
37
4
))
1843
)) ,
3,612,588
42
8
»
1844
»
3,256,922
10
8
1»
1845
))
2,367,483
16
»
1846
»>
1,697,483
16
))
1847
»
906,250
»
1848
» ............
681,000
y>
1849
» .... .......
1,159,600
»
1850
»
1,376,550
»
1851
»
2,114,550
»
1852
» ............
2,923,050
»
1853
»
3,219,650
»
1854
»
1,837,200
D
1855
»
1,220,750
»
1856
»
3,483,953j32
Stockholm af Riksgälds-konlorels Boksluts-konlor den 29 Oktober 1857.
G. C. Nolling.
Bill till R. St. Pral. 1856 & 1857. 4 Sami. I Afd. 5 Band. 16 Haft. 3
14
Hör till Stals-Vtskotlels Memorial N:o '169.
Bilaga Litt. C.
Uppgift å de räntor, sorn å de för Riksgälds-kontorels räkning uppköpte
obligationer samt för de mot pant af Hypotheksförenings- jemte andra obligationer
meddelade lån kommit Riksgälds-konloret till godo, efter afdrag af de vid
obligations-inköpen upplupne och af kontoret förskottsvis godtgjorda räntor.
Ar
1842
39,107
8
11
»
129,701
2
6
»
1844
158,808
36
»
1845
125,477
41
4
»
1846
92,786
33
—
»
1847
71,609
6
8
»
1848
44,112
29
»
37,880
30
5
))
1850
55,986
15
5
))
1851
59,535
34
8
»
1852
125,407
17
11
»
1853
136,426
30
2
u
1854
142,014
4
—
»
27
7
))
1856
68,097
6
4
Summa B:ko R:dr
1,380,035
35| 11
Om
derifrån dragas de är 1841 vid obligations-inköp utbe-
talda räntor
247
27
—1
1
återstår nellobehållning af . . . B:ko R:dr
1,379,788
8
ll|
Stockholm och Riksgälds-kontorets Boksluts-kontor den 29 Oktober 1857.
G. C. Norling.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Stats-Vtskottels Memorial N:o 110.
i
N:o 170.
Ånk. till Exp.-Utsk. d. 26 Nov. 1857, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen åter remiss å åtskilliga i
Memorialet N:o 149 föreslagna voterings-propositioner.
(U. A.)
Vid föredragning af Stats-Utskottets tiil Riks-stånden afgifna Memorial N:o
149, innefattande förslag till sammanjemkning och voterings-propositioner i anledning
af Riks-ståndens skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga till regleringen af utgifterna
under Riks-statens 2, 5, 4 och 5 Hufvud-titlar hörande frågor, har Bondeståndet
”enhälligt förklarat sin mening vara, att der tre eller flera olika meningar
och beslut i Riks-stånden uppstått, utan att tre Riks-stånd uti fullt sammanstämmande
beslut sig förenat, icke något Riks-stånds beslut må undertryckas, utan på
sätt 69 § Regerings-formen, efter dess nuvarande ordalydelse, innehåller, komma under
omröstning i Förstärkt Siats-Utskott”, samt i följd deraf återremitterat voteringspropositionerne
under N:ris 2, 3, 4, 5, 8, 9, 43, 46, 47, 49, 20, 25, 26, 39
och 40; hvarjemte Bonde-ståndet af särskilda skäl återremitterat 4 0 punkten, samt
tillika inbjudit de öfriga Riks-stånden, ”att, med gillande af den åsigt om allmänna
grunder och tolkning af Grundlagen, Bonde-ståndet uttalat, jemväl återremittera Memorialet
i de delar Utskottets förslag med denna åsigt af lag-tolkning icke instämmer,
på det att nya voterings-propositioner må kunna af Utskottet i behörig ordning
uppsättas.”
Som emedlertid, enligt hvad Utskottet af ankomne Protokolls-utdrag från de
öfrige tre Riks-stånden inhemtat, dessa Stånd godkänt samtliga ofvan uppräknade
Bih. lill R. St. Fröt. 1856 $ 1857. 4 Sami. 1 Åfd. 3 Band. 17 Raft. 1
2
Stats-Vtskottets Memorial N:o 170'.
vuterings-propositionert, och af denna anledning jemväl lagt de af Bonde-ståndet dit
nflåtna Protokolls-utdrag, rörande lörenämnda inbjudning, till handlingarne, så är
följaktligen lydelsen af omförmälda voterings-propositioner af Rikets Ständer bestämd
genom tre Stånds sammanstämmande beslut, hvarföre Bonde-ståndets återremiss å
ifrågavarande voterings-propositioner
icke kan till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 November 1857.
STOCKHOLM, tryckt bos N. Marcus, 1857.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 171.
1
Äf:0 Ifl.
Arik. lill Exp.-Utsk. den 26 Nov. 1857, kl. 2 c. m.
Utlåtande, i anledning aj erka line ålerremisser A Betänkandet N:o
122. angående reglering af utål!terne under Riks-slalens
Sjette Uujeud-Titel.
(U. A.)
De tili nämnde Bellinkande afhandlade frågor, hvilka blifvit lill StatsUlskoltel
återremitterade, äro följande:
Åttonde punkten, mont. b, i hvad delta moment rörer Utskottets tillstyrkande
att, i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, aflöningen för Läns-notarier,
Liins-bokhållare och Lands-konlorister måtte förhöjas från dess vid sednaste
löne-reglering bestämda belopp, för Läns-notarier från 500 lill 750 R:dr,
för Lans-bokhållare från de i Irenne klasser fördelade beloppen 600, 700 och
800 R:dr till 1,000 R:dr i de 7 betydligare länen och lill 800 R:dr i de
öfriga länen, samt för Lands-konlorister från 450 till 500 R:dr. Dessa delar
af förevarande moment hafva alla blifvit af Ridderskapet och Adeln återremitterade,
hvaremot Preste- och Borgare-stånden, med bifallande af momentet i öfrigt,
allenast återremitterat frågan om löneföiliöjniugs-beloppet för Läns-bokhällarne.
Af Bonde-ståndet är åter momentet godkändt med den förändring, att aflöningen
för Läns-bokhällarne bestämdes lill lika belopp af 1,000 R:dr för alla.
Beträdande först de af Utskott et föreslagna löne-förhöjningar för Länsnotarierne
och Lands-kontorislerne, så enär desamma äro af Irenne Riks-ständ
bifallne, kan, emot 69 § Reg.-Formen och 75 § Riksd.-Ordningen, det fjerde
Ståndets, eller Ridderskapet och Adelns, återremiss
icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Bih. till It. St. Brot. 1856 & 1857. i Saint. 1 Afd. 3 Band. 18 Haft:
2
Slals-Ulslcoltets Utlåtande N:o il i.
Hvari åler angår tillökningen i Läns-bokliållarnps aflöning, hvilken fråga
är af Irenne Riks-slånd återremitterad, har Utskottet af de hos dessa Stånd förda,
Ulskollet tillhandakomma, protokoll öfver diskussionerne i ämnet hulvudsakligen
inhemta t, att hos Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet de fleste ledamöter,
sorn yttrat sig, ansett, alt, äfven om mängden af Läiis-bokhållarnes göromål
vore inom särskilda län något olika, fördelningen i löne-klasser inom denna
tjenslegrad icke horde tillämpas, och alt, med afseende a vigten af omförmälda
befattning, aflöningen skäligen icke kunde fastställas lägre i något län än lill
1,000 R:dr, eller det minsta, som i allmänhet ifrägakommit för en Sialens tjensteman,
hvilken ej hade all påräkna sportler. Preste-slåndets ålerremiss grundar sig
pa anmärkning emot klassifikalionen af Läns-bokhållare-lönerne, i hvilket afseende
anförts, alt Wermlands län, ehuru i folkmängd det tredje i ordningen, icke
blifvit, räknadt till de betydligare länen, der Läns-bokhällarne skulle erhålla den
högre aflöningen af 1,000 R:dr.
Som Utskottets förslag angående Läns-bokhållarnes aflöning icke är af
något Riks-slånd godkäridt, utan hos (vänne Stånd, nemligen Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-ståndet, den mening blifvit uttalad, alt nämnda aflöning ej
borde för någon af ifrågavarande tjenstemän bestämmas lägre än till 1,000 R:dr,
och eli Stånd, eller Bonde-ståndet, redan beslutat aflöningcns fastställande till della
belopp, lika för alla Läns-bokbållarne, sä bar Ulskollet, i öfverensstämmelse med
den inom tre Ständ sålunda uttryckta åsigt och med derjemte fästadt afseende å
den omständigheten, att för Läns-nolarierna någon skillnad i aflönings-bt loppen
icke ifrägakommit, funnit sig, med frånträdande af sitt förra yttrande, böra
hemställa,
att aflöningen för Läns-bokbållarne må fastställas lill lika belopp
af 1,000 R:dr Runt för ulla.
Samma punkt, mom. f. och m., angående dels löne-förbättring lör nuvarande
Härads-skrifvare, dels ny lön för ytterligare en ilärads-skrifvare i Stora
Kopparbergs län. Utskottet bade hemställt, alt, i enlighet med Kongl. Maj:ls
Nådiga förslag, det vid förra regleringen för Härads-skrifvare bestämda aflöningsminimum
af 1.500 R:dr malte förhöjas lill 2,000 R:dr samt alt byres-ersätlniug
för dem af desse tjenstemän, hvilka icke äro med boställen lörsedde, skulle beviljas
med 300 R:dr, i stället för 150 R:dr, som Kongl. Maj:t föreslagit.
Hvad Utskottet sålunda hemställt är bilället af Ridderskapet och Adeln
samt Bonde-ståndet, hvaremot Presle-ständef, utöfver det tillstyrkta allön ingsbeloppet,
2,000 R:dr, anvisat ett årligt arfvode af 200 R:dr till skrifvare-hilräde,
samt Borgare-ståndet åter bestämt den af Utskottet föreslagna hvres-ersällning lill
150 R:dr, men återremitterat frågan om sjelfva aflöningen, pä grund deraf, alt
ifrågavarande tjenstemän, såsom jemförlige med Kronolbgdarne, borde ställas i lika
löue-förhällande med desse och aflöningen således bestämmas till 2,500 R:dr,
Stuts-Utskotlets Utlåtande N:o ■111.
3
helst de förres göromål vore vida besvärligare än Kronofogdarnes, saint Häradsskrifvarne
icke, såsom Kronofogdarne, egde tillfälle till biförljenster.
Då Utskottets hemställan i afseende å så väl aflöningen som hyres-ersältningen
för Härads-skrifvarne blifvit af Ivaline Riks-slånd godkänd, har Utskottet
funnit sig
böra sitt förra yttrande vidblifva.
Samma punkt, morn. o., hvaruti Utskottet tillstyrkt att, till fyllnad i
tillgångarne för den af Kongl. Slats-konloret utarbetade nya allöuings-slat för
Lands-stalens tjenstemän och betjente, efter hvilken de af Kongl. Majit föreslagne
tillöknings-summor blifvit beräknade, Rikets Ständer måtte anvisa ett belopp af
51 Rnlr 11 öre. Detta moment är återremitterad! af Ridderskapet och Adelil;
men som detsamma blifvit godkändt af de tre öfriga Riks-slauden, är, jemlikt 60
§ Reg.-Formen och 75 § Riksd.-Ordningen, frågan af Rikets Ständer afgjord,
hvadan Utskottet
icke kan dermed taga vidare befattning.
Samma punkt, morn. /■., innefattande hemställan, alt nuvarande kontanta
anslags-summa för Lands-slaten malte förhöjas med de tillstyrkta beloppen, utgörande,
enligt upprättad tabell, tillhopa .341,088 R:dr 90 öre, samt för rättigheten
lill åtnjutande af de föreslagna löne-förhöjningarne enahanda förbehåll om indelningarnes
frånträdande bestämmas, som vid sistlidne riksdag fastades vid da anvisade
anslag lill förbättring af Lands-slats-personalens löner. Borgare-ståndet har, till
följd af de förut beslutade återremisserne, jemväl återremitterat förevarande moment
med åtföljande tabell; hvaremot de öfriga Riks-stånden godkänt momentet,
med förbehåll om rättelse af anslags-summan i enlighet med de blifvande besluten.
Beträffande det i förevarande moment föreslagna vilkor om indelningarnes
frånträdande, sa enär tre Riks-stånd godkänt detta vilkor och frågan alltså, enligt
69 § Reg.-Formen och 75 § Riksd.-Ordningen, blifvit af Rikets Ständer
afgjord, kan återremissen i denna del
icke till någon åtgärd föranleda.
Och då, hvad beloppet af anslags-summan angår, Rikets Ständers definitiva
beslut i frågor rörande stats-regleringen komma alt vid Riks-slatens slutliga
upprättande iakttagas, lärer återremissen icke heller i delta afseende
från Utskottets sida för närvarande påkalla någon åtgärd.
Treltiondefemte punkten, marn. c., d., <?., /. och «\, deruti Utskottet
afslyrkt bifall å väckta motioner om anslag dels för inrättande af tekniska söndags-
och afton-skolor i de städer, hvilkas innevånare derom hos Kongl Majit i
underdånighet sig anmäla och dertill sjelfve vilja bidraga, dels för utvidgande af
den i Götheborg redan varande skola af della slag, dels för upprätthållande af
den i Christianstad bildade ritskola, dels ock för inrättande af en slöjd-skola i
4
Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 474.
Jönköping. Dessa moment, liro af Borgare-ståndet återremitterade; men som de
öfriga Riks-stånden godkänt desamma, kan Utskottet
ej taga vidare befattning med förevarande, jemlikt 69 § Reg.-  Formen och 75 § Riksd.-Ordningen, af Rikets Ständer redan
afgjorda frågor.
Forsla punkten (extra anslagen), angående Utskottets hemställan att, i
enlighet med Kongl. Majlis Nådiga förslag, en summa af 18,000 R:dr årligen
lindér nästa stalsreglerings-period måtte beviijas Lill undersökningar, inspektioriskoslnader
samt expenser lör allmänna arbeten.
Denna fråga hafva samtlige Riks-stånden återremitterat, flir att af Utskottet
behandlas i sammanhang med de lill Utskottets handläggning Öfverlemnade frågor
om anslag för dylika arbeten. Och då sådant jemväl blifvit af Utskottet iakttaget,
såsom af dess Utlåtande N:o 159 in hem 1 as, får Utskottet nu endast hänvisa
till hvad detta Utlåtande i förevarande fråga innehåller.
Stockholm den 26 November 1857.
STOCKHOLM, lijrki luis Isaac Marcus, 1 .57.
Stats-Utskottets Memorial N:o 17%.
1
IV: o 172.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 Dec. 1857, kl. 7 e. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga till statsregleringen
hörande frågor.
Sedan Riks-Stånden meddelat sina beslut angående de uti Stats-Utskottets
Memorial Nro 149 afgifna förslag till voterings-propositioner uti åtskilliga till
statsregleringen hörande frågor, har Förstärkt Stats-Utskott, jemlikt stadgandet
i 69 §:n Regerings-Formen, denna dag anställt omröstningar, enligt nämnda, dels
af samtliga Riks-Stånden, dels af trenne Riks-Stånd godkända, här nedan omförmälda
voterings-propositioner.
Första voteringen (Irsta punkten i förenämnde Mern.)
Den som vill att aftöningen för Justitie-Stats-Ministcrn bestämmes till 18,000
Rrdr Rrmt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 15,000 Rrdr
samma mynt.
Denna votering har utfallit med 56 Ja och 63 Nej, hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionens lydelse.
Bih. till R. St. Prof. 1S56 # 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 19 Häfl. 1
2 Slals-Ulslcollcls Memorial N:o 17S.
Andra voteringen (2:dra punkten.)
Den som vill att aflöningen för en Registrator inom Justitie-Stats-expeditionen
bestämmes till 2,500 R:dr R:mt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 3,000 R:dr samma
mynt.
Som denna omröstning utfallit med 59 Ja och 60 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionen.
Tredje voteringen (3:dje punkten.)
Den som vill att aflöningen för Sekreteraren i Justitie-Kanslers-expeditionen
bestämmes till 3,500 R:dr Runt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 4,500 R:dr samma
mynt.
Denna omröstning, hvarvid en voterings-sedel kasserades, har gifvit ett resultat
af 82 Ja och 56 Nej, i följd hvaraf Rikets Ständer beslutat enligt Japropositionens
innehåll.
Fjerde voteringen (4:de punkten.)
Den som vill att aflöningen för Registratorn i Justitie-Kanslers-expeditionen
bestämmes till 2,500 R:dr R:mt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 3,000 R:dr samma
mynt.
Enär voteringen utfallit med 82 Ja och 57 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionens lydelse.
Femte voteringen (5:te punkten.)
Den som vill att aflöningen för hvardera af Hof-Rätternes presidenter bestämmes
till 8,000 R:dr R:mt, röstar
Slals-Utskollets Memorial !ST:o 172. 3
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 9,000 R:dr samma
mynt.
Omröstningen, vid hvilken tvenne voterings-sedlar kasserades, har utfallit
med 54 Ja och 63 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat i enlighet med Nejpropositionen.
Sjette voteringen (6:te punkten.)
Den som vill att aflöningen för hvardera af de i Utrikes Departementets
Expedition anställde fyra Andre Sekreterare bestämmes till 1,800 R:dr R:mt,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 2,000 R:dr samma
mynt.
Då omröstningen utfallit med 65 Ja och 54 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat enligt Ja-propositionens innehåll.
Sjunde voteringen (7:de punkten.)
Den som vill att anslaget till bestridande af kostnaderne för skrifmaterialier
och expenser samt extra utgifter å Tredje hufvud-titeln bestämmes till 50,000
R:dr R:mt årligen, röstar
Ja; i
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde anslag att uppföras med 70,000 R:dr samma
mynt årligen.
Denna votering har utfallit med 53 Ja och 66 Nej, i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
O
Åttonde voteringen (8:de punkten.)
Den som vill att aflöningen för Landtförsvars-Departementets Chef bestämmes
till 15,000 R:dr R:mt, röstar
Ja;
4
Stats-Uiskotlels Memorial N:o 47%.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 13,500 R:dr samma
mynt.
Denna votering har utfallit med 60 Ja och 59 Nej,, i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
Nionde voteringen (9:de punkten.)
Den som vill att aflöningen för Expeditiöns-Sekreterare i LandtförsvarsDepartementets
Kansli-expedition bestämmes till 4,000 R:dr R:mt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer aflöningen att uppföras med 4,500 R:dr samma mynt.
Enär omröstningen, vid hvilken två voterings-sedlar kasserades, utfallit med
55 Ja och 62 Nej, hafva Rikets Ständer följaktligen beslutat i enlighet med
Nej-propositionen.
Tionde voteringen (10:de punkten.)
Den som vill att till kontra-proposition vid hufvud-voteringen antages Borgare-Ståndets
beslut, att aflöningen för General-Intendenten bestämmes till 5,000
R:dr R:mt, röstar
J a;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Bonde-Ståndets beslut, att berörde
aflöning uppföres med 4,500 R:dr sagde mynt.
Som denna omröstning utfallit med 407 Ja och 12 Nej, har alltså till
kontra-proposition vid den blifvande hufvud-voteringen antagits Ja-propositionens
innehåll.
Elfte voteringen (10:de punkten.)
Den som vill att aflöningen för General-Intendenten bestämmes till 5,500
R:dr R:mt, med skyldighet för honom att, vid emottagandet af den förhöjda lönen
och så länge han densamma uppbär, frånträda den lön, han möjligen kan å
annan stat innehafva, röstar
Ja
Stats-VIskottets Memorial N:o 172.
5
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, faststälies nämnde aflöning till 5,000 R:dr sagde mynt.
Resultatet af denna omröstning har blifvit 62 Ja och 57 Nej, hvadan Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
Tolfte voteringen (ll:te punkten.)
Den som vill att till kontra-proposition vid hufvud-voteringen antages
Borgare-Ståndets beslut, att arfvodet för Intendenten vid Intendents-Militär-kontoret
i Krigs-kollegium bestämmes till 2,000 R:dr R:mt, röstar
J a;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Bonde-Ståndets beslut, att berörde
aflöning uppföres med 1,500 R:dr sagde mynt.
Voteringen har utfallit med 88 Ja och 51 Nej, hvadan till kontra-proposition
vid den blifvande hufvud-voteringen antagits Borgare-Ståndets beslut.
Trettonde voteringen (11:te punkten.)
Den som vill att aflöningen för Intendenten vid Intendents-Militär-kontoret
i Krigs-kollegium bestämmes till 3,500 R:dr R:mt, med skyldighet för honom
att, vid emottagandet af den förhöjda aflöningen och så länge han densamma
uppbär, frånträda den lön, han möjligen kan å annan stat innehafva, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej; fastställes arfvodet för nämnde Intendent till 2,000 R:dr sagde
mynt.
Enär denna omröstning utfallit med 76 Ja och 4-5 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
Fjortonde voteringen (12:te punkten.)
Den som vill att aflöningen för de 2:ne Adjutanterne vid Presidents-expeditionen
och Artilleri-Militär-kontoret i Krigs-kollegium bestämmes till 600 R.dr
R:mt för hvardera, röstar
Ja;
6
Stats-Ulskollels Memorial N:o 172.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer denna aflöning att uppföras med 800 R:dr samma mynt.
Som voteringen, vid hvilken en sedel kasserades, utfallit med 54 Ja och
64 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens
innehåll.
Femtonde voteringen (14:de punkten.)
Den som vill att, i följd af de under Krigs-kollegii förvaltning ställda
kassors och fonders befrielse från bidragen till Krigs-kollegii aflöning, anslaget
å 9:de hufvud-titeln till Ivrigsmanshus-kassan minskas med 9,000 R:dr R:mt,
motsvarande derifrån utgående bidrag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer en sådan minskning icke att ega rum.
Enär omröstningen, vid hvilken en voterings-sedel kasserades, gifvit ett
resultat af 52 Ja och 65 Nej, hafva Rikets Ständer alltså beslutat i enlighet med
Nej-propositionen.
Sextonde voteringen (15:de punkten.)
Den som vill att arfvodet för Kommendanten i Stockholm bestämmes till
2,555 R:dr R:mt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;'
Vinner Nej, kommer nämnde arfvode att uppföras med 1,800 R:dr samma
mynt.
Voteringen har utfallit med 66 Ja och 55 Nej, i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionens lydelse.
Sjuttonde voteringen (16:de punkten.)
Den som vill att med den för Kamereraren vid Krigs-akademien beviljade
aflöning af 1,500 R:dr Runt det förbehåll förenas, att, om befattningens innehafvare
eger annan tjenst å stat med lön, han endast får åtnjuta nuvarande arfvode
med en till 1,000 R:dr sagde mynt jemnad summa, röstar
Ja;
Stals-Vtskotlets Slemorial N:0 17%.
7
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, förfaller frågan om ett dylikt förbehåll.
Den verkställda omröstningen har visat ett resultat af 70 Ja och 49 Nej,
hvadan Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
Adertonde voteringen (17:de punkten.)
Den som vill att aflöningen åt Chefen för Topografiska Korpsen bestämmes
till 5,000 R:dr R:mt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, kommer nämnde aflöning att uppföraS med 6,000 R:dr samma
mynt.
Som voteringen utfallit med 53 Ja och 66 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
enligt Nej-propositionen.
Nittonde voteringen (18:de punkten.)
Den som vill att det vid innevarande. Riksdag beviljade anslag till indelta
arméens vapenöfningar skall erhålla egenskap af förslags-anslag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer nämnde anslag att såsom reservations-anslag i Riksstaten
uppföras.
Denna omröstning har utfallit med 69 Ja och 50 Nej, i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
Tjugonde voteringen (19:de punkten.)
Den som vill att aflöningen för Sekund-chefen vid Lifgardet till häst bestämmes
till 6,000 R:dr Runt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer nämnde aflöning att uppföras med 6,500 R:dr samma
mynt.
8
Stals-Vtskoltets Memorial N:o 172-
Voteringen har utfallit med 69 Ja och 50 Nej, hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
Tjugonde förs ta voteringen (20:de punkten.)
Den som vill att aflöningen för Öfverste-löjtnauten vid Lifgardet till häst
bestämmes till 4,500 R:dr R:mt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer nämnde aflöning att uppföras med 5,000 R:dr samma
mynt.
Enär omröstningen utvisat ett resultat af 80 Ja och 59 Nej, hafva Rikets
Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
Tjugondeandra voteringen (20:de punkten.)
Den som vill att aflöningen för Andre Majoren vid Lifgardet till häst bestämmes
till 4,000 R:dr R:mt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer nämnde aflöning att uppföras med 4,500 R:dr samma
mynt.
Som denna votering utfallit med 85 Ja och 34 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
Tjagondetredje voteringen (2Irsta punkten.)
Den som anser att den af Kongl. Maj:t äskade lön, 500 R:dr R:mt, för
en Sqvadrons-prcdikant vid Lifgardet till häst icke bör beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer en sådan lön att å stat uppföras.
Omröstningen har utfallit med 70 Ja och 49 Nej, hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
1jugondefjerde
Slals-Utsholtcls Memorial N:o 17%.
9
Tjugonde fjerde voteringen (22:dra punkten.)
Den som anser att den af Kongl. Maj:t äskade lön, 500 Ridr R:mt, för
en Bataljonspredikant vid Svea Lifgarde icke bör beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kominer en sådan lön att å stat uppföras.
Enär voteringen utfallit med 57 Ja och 62 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Nej-propositionen.
Tjugondefemte voteringen (23:dje punkten.)
Den som anser att den af Kongl. Majit äsljade lön, 500 R:dr R:mt, för
en Bataljonspredikant vid Andra Lifgardet icke bör beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer en sådan lön att å stat uppföras.
Som voteringen gifvit ett resultat af 44 Ja och 75 Nej, hafva Rikets Ständer
följaktligen beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
Tjugondenjette voteringen (24:de punkten.)
Den som anser att de af Kongl. Majit äskade löner, å 500 Ridr Rimt,
för en Bataljonspredikant vid hvardera af Svea, Götha och Wendes Artilleriregementen
icke böra beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, komma sådana löner att å stat uppföras.
Då voteringen utfallit med 42 Ja och 77 Nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionen.
Tjugondesjunde voteringen (25:te punkten.)
Den som anser att de af Kongl. Majit äskade 6,000 Ridr till lega för
100 st., för Ingeniör-korpsens Sappörtrupp erforderliga, hästar, samt 128 Ridr
Bih. lill R. St. Prot. 1836 Sj 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 19 Hafi. 2
10
Stats-Utskottets Memorial N:o 472
121 öre R:mt till skonings- och medikaments-penningar för dessa hästar icke
böra bevilja.s, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer anvisat 3,000 R:dr för det förra och 64
R:dr 6 öre R:mt för det sednare af nämnde ändamål.
Denna omröstning har utfallit med 51 Ja och 66 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
Tjugondeåttonde voteringen (26:te punkten.)
Den som anser att den af Kongl. Maj:t äskade summa, 3,237 R:dr 60
öre R:mt, till fouragering af hästar vid Ingeniör-korpsens Sappörtrupp, icke bör
beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer för nämnda ändamål anvisat ett belopp
af 1,618 R:dr 80 öre sagde mynt.
Som denna votering utfallit med 45 Ja och 72 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionen.
Tjugondenionde voteringen (27 :de punkten.)
Den som vill att till kontra-proposition i hufvudvoteringen antages Ridderskapet
och Adelns beslut, att Rikets Ständer för nästa statsreglerings-period bevilja
ett förslags-anslag af 175,000 R:dr Runt årligen, till betäckande af de utgifter,
som, utöfver härför afsedda medel, kunna erfordras till mathållningen för
Garnisons-regementenas manskap, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Borgare-Ståndets beslut, att för
nästa statsreglerings-period ett reservations-anslag af 150,000 R:dr sagde mynt
årligen till nämnda ändamål anvisas.
Enär denna omröstning, vid hvilken en voterings-sedel kasserades, utfallit
med 74 Ja och 45 Nej, har till kontra-proposition vid den blifvande hufvudvoteringen
antagits Ja-propositionens innehåll.
Stals-Utskollels Memorial N:o 172-
11
Trettionde voteringen (27:de punkten.)
Den som vill att Rikets Ständer för nästa statsreglerings-period bevilja en
summa af 175,000 R:dr Runt årligen, till betäckande af de utgifter, som, utöfver
härför afsedda medel, kunna erfordras till mathållningen för Garnisonsregementenas
manskap, röstar ,
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer för nästkommande tre år, till nämnda
ändamål anvisat ett förslags-anslag af 175,000 R:dr R:mt årligen.
Då voteringen utvisade ett resultat af 45 Ja och 73 Nej, är alltså af Rikets
Ständer beslutadt i enlighet med Nej-propositionen.
Trettiojideförsta voteringen (28:de punkten.)
Den som anser att utöfver den af Kongl. Maj:t äskade förhöjning med
9,206 R:dr 83 öre R:mt af anslaget för Gottlands National-beväring, någon vidare
tillökning deraf nu icke bör beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer anvisat en ytterligare förhöjning af detta
anslag med 14,914 R:dr sagde mynt, att utgå och fördelas efter den stat, som
uti 28:de punkten af Utskottets Memorial N:o 149 finnes intagen.
Denna votering har utfallit med 19 Ja och 100 Nej, hvadan Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionen.
Trettiondeandra voteringen (29:de punkten.)
Den som anser att den af Kongl. Maj:t äskade förhöjning med 2,160 R:dr
R:mt i aflöningen för befälet vid Hallands Beväring icke bör anvisas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde anslags-förhöjning att beviljas.
Som voteringen utfallit med 20 Ja och 99 Nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
12
Stats-Ulskollels Memorial N:o i72.
Trettiondetredje voteringen (30:de punkten.)
Den som anser att de af Kongl. Majit äskade anslag af 3,783 R:dr 25
öre, till lega m. m. för 76 st. hästar, afsedda för exercis med det åt Artilleriregementena
anslagna bevärings-manskap, samt af 981 R:dr 27 öre R:mt, till
fouragering af samma hästar, icke böra beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer för nämnda ändamål anvisat följande årliga
tillökningar, nemligen:
i anslaget till lega för hästar till Artilleriets exercis . . R:mt 2,522: 17.
och i anslaget till fouragering af Artilleriets och värfvade
Kavalleriets hästar » 654: 18.
Voteringen har gifvit ett resultat af 49 Ja och 70 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens lydelse.
Trettionde fjerde voteringen (3 lista punkten.)
Den som vill att ett årligt anlag af 13,000 R:dr R:mt anvisas för inrättande
af en ridskola vid Strömsholm, med rättighet för Kongl. Majit att använda
förssa årets anslag dels till uppförande af en för skolan behöflig stallbyggnad,
dels till anskaffande af erforderliga sadlar, betseltyg och öfriga inventarier,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer anslaget icke att beviljas.
Som voteringen utfallit med 44 Ja och 75 Nej, hafva Rikets Ständer följaktligen
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
Trettiondefemte voteringen (32:dra punkten.)
Den som vill att, till anskaffande af 12,000 st. refflade infanteri-gevär,
en summa af 450,000 R:dr R:mt anvisas att under åren 1858, 1859 och 1860
med J:del årligen utgå, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Stats-Ulskollets Memorial N:o 172.
13
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer till sådana gevärs anskaffande beviljat
ett anslag af 300,000 R:dr sagde mynt att under nästkommande tre år utgå
med j:del årligen.
Omröstningen har utfallit med 61 Ja och 58 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
Trettiondesjette voteringen (3 3: dje punkten.)
Den som vill att Rikets Ständer, till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad,
anvisa en summa af 300,000 R:dr R:mt, att under nästkommande tre
år med ^:del årligen utgå, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer till nämnde ändamål beviljat ett anslag
af 405,000 R:dr sagde mynt, att under åren 1858, 1859 och 1860 utgå med
jS:del årligen.
Denna votering, vid hvilken en sedel blifvit kasserad, har utfallit med 78
Ja och 40 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
Trettionde sjunde voteringen (34:de punkten.)
Den som vill att hvad af förut anslagna tillgångar för uppförande af det
södra strandverket vid Carlstens fästning kan efter arbetets fullbordan återstå,
skall till Statsverket indragas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer en sådan indragning icke att ega rum.
Som denna omröstning utfallit med 64 Ja och 55 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
Tre t tionde åttonde voteringen (35:te punkten.)
Den som anser att det af Kongl. Majit äskade anslag, 153,000 R:dr Rmt,
till befästnings-arbetena vid Slitö på Gottland icke bör anvisas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer till nämnde ändamål beviljat ett anslag
af 113,304 R:dr. 22 öre sagde mynt, att under nästkommande tre år med en
tredjedel årligen utgå.
14
Slals-Utskollels Memorial N:o i72.
Enär voteringen visat ett resultat af 55 Ja och 64 Nej, hafva Rikets Ständer
följaktligen beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
Trettionionde voteringen (36:te punkten.)
Den som anser att det af Kongl. Majit till bildande af nödigt materialförråd
för Arméens fältbrygge-utredning äskade anslag, 30,000 R:dr R:mt, icke
bör beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer anvisat detta anslag, att under åren 1858,
1859 och 1860 med en tredjedel årligen utgå.
Vid voterings-sedlarnes öppnande, dervid en sedel kasserades, hafva befunnits
54 Ja och 64 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med
Nej-propositionens innehåll.
Fyrationde voteringen (37:de punkten.)
Den som vill att Rikets Ständer, med godkännande af de utaf Kongl.
Maj:t föreslagna pensions-stater för Arméens befäl och tjenstemän, utom i hvad
de afse läkarnes pensionering, anvisa för nästkommande tre år ett kreditiv af
150.000 R:dr R:mt årligen, att, i mån af behof, utbetalas och användas till
betäckande af den skillnad, som för Arméens pensions-kassa under berörde år
kan uppstå genom den nya pensioneringens tillämpning, äfvensom att Rikets
Ständer antaga de af Stats-Utskottet föreslagna, af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet gillade, bestämmelserna och vilkoren i afseende å sättet för medlens
utbetalning och verkställigheten af den nya pensioneringen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej , är berörde framställning af Rikets Ständer afslagen.
Som voteringen, vid hvilken en sedel kasserades, utfallit med 74 Ja och
44 Nej, hafva Rikets Ständer alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionens
lydelse.
Fyrationde för sta voteringen (38:de punkten.)
Den som anser att den af Kongl. Majit till uppförande af nödiga förrådshus
för bevarande af bevärings-manskapets materiel äskade summa, förslagsvis
75.000 R:dr R:mt, icke bör anvisas, röstar
Ja;
Siats-Utskottets Memorial N;o 172.
15
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är berörde anslag af Rikets Ständer beviljadt.
Voteringen, vid hvilken en sedel blifvit kasserad, har utfallit med 56 Ja
och 62 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nejpropositionens
innehåll.
Fyrationdeandra voteringen (39:de punkten.)
Den som vill att aflöningen för Sjöförsvars-Departementets Chef bestämmes
till 15,000 R:dr R:mt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde aflöning attuppföras med 13,500 R:dr samma
mynt.
Resultatet af omröstningen har varit 67 Ja och 52 Nej; i följd hvaraf
Rikets Ständer beslutat på sätt Ja-propositionen innehåller.
Fyrationdctredje voteringen (40:de punkten.)
Den som vill att aflöningen för Expeditions-Sekreteraren i SjöförsvarsDepartementets
Kansli-expedition bestämmes till 4,000 R:dr R:mt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer aflöningen att uppföras med 4,500 R:dr samma mynt.
Enär voteringen utfallit med 55 Ja och 6'4 Nej, hafva Rikets Ständer
följaktligen beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
Fyrationde fjerde voteringen (4 lista punkten.)
Den som vill att till kontra-proposition vid den blifvande hufvud-voteringen
antages Ridderskapet och Adelns beslut, att det ej mindre för Flottans särskilda
korpser, än äfven för de till års- och sommartjenst uppfordrade båtsmän belöpande
natura-portionsvärdet, lämpadt efter dessa korpsers nummerstyrka, skall
sammanföras i en anslags-summa, hvilken såsom förslags-anslag under benämning:
»Gemenskapens vid Flottans korpser natura-underhåll», upptages under
5:te hufvud-titelns afdelning för »Diverse anslag», röstar
Ja;
16
Stats-U(skoltets Memorial N:o i73.
Den det ej vill, röstar
' Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Borgare-Ståndets beslut, att de
medel som för anskaffande af natura-portion åt manskapet vid Flottan beviljas,
skola sammanföras med den detta manskap i öfrigt tillkommande aflöning, samt
beloppen å de särskilda aflönings-staterna upptagas.
Voteringen har utfallit med 67 Ja och 50 Nej; i följd hvaraf till kontraproposition
vid hufvud-voteringen antagits Ja-propositionens lydelse.
Fyrationde femte voteringen (41:sta punkten.)
Den som vill att det ej mindre för Flottans särskilda korpser, än äfven för
de till års- eller sommar-tjenst uppfordrade båtsmän belöpande natura-portions
värde, lämpadt efter dessa korpsers nummerstyrka, skall sammanföras i en anslagssumma,
som under benämning: »Gemenskapens vid Flottans korpser naturaunderhåll»,
upptages under 5:te hufvud-titelns afdelning för »Diverse anslag»,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer nämnda natura-portionsvärde att sammanföras i en
anslags-summa, hvilken såsom förslags-anslag under omförmälda benämning och
titel-afdelning upptages.
Då denna omröstning utfallit med 56 Ja och 63 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
Fyr ationde sjette voteringen (42:dra punkten.)
Den som vill att en summa af 9,000 R:dr R:mt för hvardera af åren 1858,
1859 och 1860 ställes till Kongl. Maj:ts disposition att användas till löneförbättring
för Konstruktions-korpsens personal, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;'
Vinner Nej,- hafva Rikets Ständer för hvartdera af nästkommande tre år
anvisat en summa af 11,465 R:dr sagde mynt, att, ställd till Kongl. Majtts
disposition, för nämnde ändamål användas.
Enär omröstningen gifvit ett resultat af 47 Ja och 72 Nej, hafva Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionen.
Fyr ationde sjunde
Slats-Utskollcls Memorial N:o 172.
17
Fyrationdesjunde voteringen (44:de punkten.)
Den som vill att Rikets Ständer dels till linieskeppet Skandinaviens komplettering
till segelskepp, dels till påbörjandet af ett nytt för Sjöförsvaret afsedt
ångfartyg, anvisa en summa af 371,813 R:dr Runt, att under åren 1858,
1859 och 1860 utgå med en tredjedel årligen, röstar
Ja 5
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer till linieskeppet Skandinaviens komplettering
till segelskepp beviljat ett anslag af 109,958 R:dr sagde mynt, att under
nästkommande tre år med en tredjedel årligen utgå.
Denna omröstning har utfallit med 59 Ja och 60 Nej, i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Nej-propositionens lydelse.
Hvilket allt Förstärkta Stats-Utskottet skolat härmed Rikets Ständer tillkännagifva.
Stockholm den 30 November 1857.
Bih. till II. St. Prot. 18S6 & 1887. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 19 Haft. 3
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857
Stats-XjtskotteU Memorial N:o 173.
1
Ank. till Exp.-Utsk. den it Decemb. 1857, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslag till samm an/ cm kn ing eller votcringsproposilioner
i anledning af Riks-Slåhdens skiljaktiga beslut rörande
åtskilliga till Riks-Statens G och 7 Hufvudtitlar hörande
frågor.
(U. A.)
Efter erhållen del af Riks-Ståndens definitiva beslut i anledning af Stals-Utskoltels
Utlåtanden Nilis 122, 136 och 171, angående regleringen af utgillerne under RiksStatens
sjette och sjunde Hufvndtitlar, får Utskottet hårmod afgifva de förslag till sammanjemkning
eller votei ingspropositioner, hvilka af skiljaktigbelerne i dessa beslut funnits
påkallade.
Sjette H ufv ad ti te l n.
Enligt Utlåtandena Niris 122 och 171.
l:o) Utskottets uli 1 punkten af Utlåtandet N:o 122 gjorda tillstyrkande, att
den af Kongl. Majit äskade förhöjning af Chefens för Civil-departementet aflöning från
nuvarande belopp, 10,500 Ridr, till 15,000 R:dr, mätte beviljas, är godkändt af Ridd.
och Adeln samt Preste-ståndet, hvaremot Borgare- och Bonde-stånden beslutat aflöningens
höjande lill 13,500 Ridr.
Sorn i denna fråga två Stånd stannat emot två, anser sig Utskottet, för votering
i Förstärkt Stats-lTlskott, böra föreslå följande proposition:
”Den, som vill, att allöningeu för Civil-departementets Chef bestämmes till 15,000
Ridr Rant, röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 13,500 Ridr samma mynt.
Bih. till R. St. Prof. 1856 & 1857 4 Sami. 1 A/d. 5 Band. 20 Raft.
2
Slats-IJlskottels Memorial N:o 473.
2:o) Uti sednare delen af samma punkt hade Utskottet hemställt, att aflöningen
för de tre Stals-Råden utan departement måtte från 9,000 Ridr, som densamma nu utgör,
ökas till 12,000 R:dr; och är denna hemställan bifallen af Ridd. och Adeln samt Preste-ståndet,
då deremot Borgare- och Bonde-stånden fastställt ifrågavarande aflöning till
10.500 R:dr.
För denna frågas afgörande torde omröstning få anställas, enligt följande proposition
:
"Den, sorn vill, alt aflöningen för de tre Stats-Råden ulan departement bestämmes
lill 12,000 R:dr R:mt för hvardera, röstar
Ja ;
deri det ej vill, röstar
. . N‘‘J;
vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 10,500 R:dr samma mynt.”
3:o) Det af Utskottet i 2:a punkten gjorda förslag, att aflöningen för Expeditionssekreterarne
i Civil-departementets Expedition, uu utgörande dels 2,800 dels 2,750
R:dr, men af Kongl. Majit föreslagen till 4,500 R:dr, mätte bestämmas till 4,000 R:dr,
är af Borgare-ståndet bifallet. Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet hafva, i
enlighet med Kongl. Majits framställning, fastställt aflöningen till 4,500 R:dr, hvaremot
Bonde-ståndet bestämt densamma till 3,500 R:dr.
I öfverensstämmelse med de af Utskottet vid sådant förhållande förut följda grunder,
får Utskottet föreslå följande voteringsproposition:
”Den, som vill, att aflöningen för Expeditions-sekreterarne i Civil-departementets
Expedition bestämmes till 4,000 R:dr R:mt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 4,500 R:dr samma mynt.”
4:o) Uti 3:e punkten, mom. a, hade Utskottet hemställt, att den till Kommerskollegii
President från Stats-verket utgående aflöning, af Kongl. Majit föreslagen till
7.500 R:dr i stället för 6,000 R:dr, som densamma nu utgör, mätte fastställas till 6,500
R:dr. Denna hemställan är af Borgare-ståndet bifallen. Ridderskapet och Adeln samt
Preste-ståndet hafva bestämt nämnda aflöning till det af Kongl. Majit föreslagna belopp
7.500 Ridr, så att, med beräkning af' det arfvode, bemälde President uppbär från Manufaktur-diskont-fonden
till belopp af 1,500 Ridr, aflöningen komme att utgöra 9,000
Ridr; hvaremot Bonde-ståndet ansett någon förhöjning icke böra beviljas.
Sorn tre Riks-stånd varit ense derom, att en dylik förhöjning skall ega rum,
torde, för afgörande af frågan om beloppet, omröstning fä anställas, enligt följande
proposition:
"Den, som vili, att den från Stats-verket utgående aflöning till Presidenten i
Kommers-kollegium bestämmes till 6,500 Ridr Rimt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej i
vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 7,500 Ridr samma mynt.“
5:oj Utskottets uti 4:de punkten, bland annat, gjorda tillstyrkande, att för en
Föreståndare vid Statistiska Central-byrän aflöningen måtte, i stället för 5,000 Ridr,
som Kongl. Majit föreslagit, bestämmas till 4,500 Ridr, deraf 4,000 Ridr såsom lön och
500 Ridr såsom iönetillökning, samt att nied aflöningen för saintelige tjenstemänneu
vid nämnda Byrå det vilkor skulle förenas, att desse icke finge tillika innehafva annan
Slats-Ulskottets Memorial N:o 175.
3
allmän befattning, är bifallet af Borgare- och Bonde-stånden, hvaremot Ridder
skapet
och Adeln fastställt Föreståndarens aflöning lill 5,000 R:dr och uteslutit del föreslagna
vilkoret, samt Preste-slåndet beslutat, att sagde aflöning skulle utgå med sistnämnda
belopp, men att deraf 4,500 R:dr såsom lön och 500 R:dr såsom löntillökning
borde i staten uppföras, äfvensom alt omförmälta vilkor skulle gälla endast Byråns
Föreståndare och Sekreterare, men icke dess öfrige tjenstemän, eller Arkivarien och
Revisorn.
Genom tre Riks-stånds beslut är således afgjordt, dels att aflöningen för By
råns
Föreståndare skall fördelas i lön och lönetillökning, dels att tillökningen skall utgöra
500 R:dr, dels ock att Föreståndaren och Sekreteraren icke få med sina beställningar
förena annan allmän befattning. Deremot har sjelfva lönen för Föreståndaren
blifvit bestämd af två Stånd, eller Borgare- och Bonde-stånden, till 4,000 R:dr, samt
af Preste-slåndet till 4,500 R:dr, hvilken sistnämnda summa kan anses äfven vara af
Ridderskapet och Adeln bifallen, sedan frågan om lönelillökningsbeloppet, såsom ofvan
nämndt är, blifvit afgjord. Likaledes hafva, i afseende å vilkoret för Byråns tjenstemän
att med sina beställningar icke få förena annan allmän befattning, två Stånd stannat
emot två, såvidt delta vilkor gäller Arkivarien och Revisorn vid ifrågavarande verk.
J följd häraf föreslår Utskottet omröstningar, enligt följande propositioner:
(?) Den. som vill, att af (len för en Föreståndare vid Statistiska Central-bvrån
blifvande aflöning, bestämd att fördelas i lön och lönetillökning, 4,000 R:dr R:ml skall
såsom lön uppföras, röstar
Ja:
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, upptages lönen till 4,500 R:dr samma mynt.”
b) Den, som vill, att vid den beviljade aflöningen för en Arkivarie och Registrator
samt en Revisor vid Statiska Cenlral-byrån det vilkor skall fästas, att desse
tjenstemän icke med sina beställningar få förena annan allmän befattning, röstar
Ja;
den det icke vill, röstar
Nej;
vinner nej, kommer frågan om ett sådant vilkor att förfalla.”
6:o) Utskottet hade i 29 punkten, första mom, tillstyrkt, att Rikets Ständer mätte för
en gång anvisa en summa af 30,000 R:dr att från Riksgälds-kontoret utgå, till inköp
af hingstar af utmärkta racer, med särskildt fastad t afseende å sådane, som äro passande
för jordbrukets behof. Denna framställning är bifallen af Preste-slåndet och Ridderskapet
och Adeln har äfven godkänt densamma, likväl med den förändring, alt
slutorden ”med särskildt (åstadt afseende14 etc. skulle utgå: hvaremot Borgare- och
Bonde-stånden afslagit Utskottets tillstyrkande.
I följd häraf får Utskottet först, lör bestämmande af kontra-proposition vid hufvndvoleringen,
förslå följande proposition:
”Den, som vill, att lill kontraproposition i hufvudvoteringen antages Ridderskapet
och Adelns beslut, alt Rikets Ständer för en gång anvisa en summa af 30,000
u:dr R:mt att från Riksgälds-kontoret utgå till inköp af hingstar utaf utmäktare racer,
röstar:
Ja;
den det ej vill, röstar:
Nej;
4
Stals-Utskottets Memorial N:o 173.
vinner nej, antages tilt kontraproposition Borgare- och Bonde-ståndens beslut att ifrågavarande
anslag icke beviljas.“
För hufvudvoteringen föreslås följande proposistion:
”Den, som vill, all Bikets Ständer för en gång anvisa en summa af 30,000 R:dr
Runt att från Riksgälds-kontoret utgå, till inköp af hingstar utaf utmärktare racer, med
särskildt fästad! afseende ä sådane. som äro passande för jordbrukets behof, röstar:
Ja;
den det ej vill, röstar:
Nej;
vinner nej, anlages
(l.a alternativet) Ridderskapet och Adelns heslut.
(2:a alternativet) Borgare- och Bonde-ståndens beslut.’'
7:o. Uti 31 :a punkten, l mom. är af Utskottet tillstyrkt, att Rikets Ständer,
med bifall till Kongl. Majrts Nådiga framställ ning, mätte för uppförande å lämpligt
ställe af en ny byggnad för Teknologiska Institutet anslå, jemte köpeskillingen för del
äldre huset, en summa al 390,000 R:dr och för Institutets aplering i den nya lokalen
anvisa ett belopp al 30,000 R:dr eller tillsammans 420,000 R:dr alt, i mån af behof,
med årligen under nästkommande tre år från Riksgälds-kontoret utgå, häruti jemväl
inberäknad kostnaden lör erforderlig tomt, i händelse någon kronan tillhörig sådan af
tjenlig beskaffenhet icke kail för ändamålet blifva tillgänglig.
Detta tillstyrkande hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet bilällit,
hvaremot Borgare-ståndet beslutat: att 390,000 R:dr anslås till uppförande af en ny
byggnad för Teknologiska Institutet, saint 30,000 R:dr för Institutets aplering i den
nya lokalen, att utgå i den ordning Utskottet föreslagit: att särskilt 60,000 R:dr anvisas
till inköp al tomt för ändamålet, derest någon kronan tillhörig sådan af tjenlig be
skaffenhet
ej kan blifva tillgänglig samt alt köpeskillingen för del äldre huset må till
Statsverket ingå. Bonde-ståndet har godkänt det förslag, som Riksdagsfullmäktigen
Ola Månsson från Christianstads län uti sin, Utskottets Utlåtande N:o 122 bifogade
reservation framställt, så lydande: 'att Bikets Ständer måtte bevilja
"anslag för en gäng till nybyggnad R:mt R:dr 390,000: —
"Institutets aplering i den nya lokalen  „ 30,000: —
"samt vilkorligt och för den händelse någon passande bygg
nadsplats
icke af kronan kan upplåtas, till inköp af
"tomtplats
„ 60,000 —
hvarefter och sedan Teknologiska Institutets nuvarande lokal icke vidare för sagde
”ändamål erfordras, den genom Riksgälds-fulimäktiges försorg må för Statens räkning
”försäljas.”
Häraf visar sig, alt Bonde-ståndets beslut är med Borgare-ståndets i sjelfva
saken öfverensstämmande; och torde vid sådant förhållande omröstning fä anställas
enligt följande proposition:
”Den, sorn vill, att Rikets Ständer, för uppförande å lämpligt ställe af en ny
byggnad för leknologiska Institutet, anslå, jemte köpeskillingen för det äldre huset, en
summa af 390,000 R:dr och för Institutets aptering i den nya lokalen anvisa ett belopp
af 30,000 R:dr, eller tillsammans 420,000 R:dr Runi, alt, i mån af behof
med j årligen under nästkommande tre år från Riksgälds-kontoret utgå, häruti jemväl
inräknad kostnaden lör erforderlig tomt, i händelse någon kronan tillhörig sådan af
tjenlig beskaffenhet icke kan för ändamålet blifva tillgänglig, röstar:
Jfl J
den det ej vill, röstar:
Nej;
Stats-Utskottets Memorial N:o Ilo.
5
vinner nej, hafva Rikets Ständer beslutat, alt 390,000 R:dr anslås till uppförande af
en ny byggnad för ifrågavarande Institut saint 30,000 R:dr beviljas för Institutets aptering
i den nya lokalen, att i ofvan omfönnälda ordning utgå: att särskilt 60,000
R:dr, allt Riksmynt, anvisas till inköp af tomt för ändamålet, derest någon kronan tillhörig
sådan af tjenlig beskaffenhet ej kan blifva tillgänglig, samt att köpeskillingen för
det äldre huset skall till Statsverket ingå."
Sj unde Rufvudtileln.
Enligt Utlåtandet N:o 136.
8;o. Utskottet hade uli l:a punkten första momentet af nämnda Utlåtande tillstyrkt,
all den af Kongl. Majit äskade föhöjning utaf Chefens för Finans-Departementet
aflöning frän nuvarande belopp 10,500 R:dr till 15,000 R:dr mätte beviljas. Denna framställning
är bifallen al' Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet, hvaremot Borgareoch
Bonde-stånden beslutat höja aflöningen till 13,500 R:dr.
Vid sådant förhållande får Utskottet föreslå följande proposition:
”Den, som vill att aflöningen för Finans-Departementets Chef bestämmes lill
15,000 R:dr R:mt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 13,500 R:dr samma mynt.“
9:o. Det af Utskottet uti 2:a punkten gjorda förslag, att aflöningen för Expeditions-sekreterarne
i Finans-departementets Expedition, nu utgörande 2,800 R:dr, men
af Kongl. Majit föreslagen till 4,500 R:dr, måtte bestämmas till 4,000 R:dr, är af
Borgare-ståndet bifallet. Ridderskapet och Adeln samt Preste-siåndel hafva, i enlighet
med Kongl. Majis framställning, fastställt aflöningen till 4,500 R:dr, hvaremot Bondeståndet
bestämt densamma lill 3,500 R:dr.
Enligt de grunder, Utskottet i dylika läll förut följt, förestår Utskottet omröstning
efter följande proposition:
”Den, som vill, att aflöningen för Expeditions-sekreterarne i Finans-departementets
Expedition bestämmes till 4,000 R:dr R:ml, röstar:
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 4,500 R;dr samma mynt.
10:o) Utskottets uti 3 punkten inom. a gjorda framställning, alt aflöningen för
Presidenten i Kammar-kollegium, af Kongl. Majit föreslagen till 9,<100 R:dr i stället
för 6,000 R:dr, sorn densamma nu utgör, måtte fastställas (ill 8,000 R:dr, har BorgareStåndet
bifallit. Af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Slåndel är nämnde aflöning
bestämd till det af Kongl. Maji föreslagna belopp 9,000 R:dr: hvaremot Bonde-Ståndet
beslutat, alf densamma skulle uppföras med 7,500 R:dr.
Omröstning torde således få anställas, enligt följande proposition:
"Den, som vill, att aflöningen för Presidenten i Kammar-kollegium bestämmes
till 8,000 R:dr Runt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 9,000 R:dr samma mynt.”
6
Stals- Utskottets Memorial N:o 173.
M:o. Enahanda är förhållandet nied det af Utskottet i 4 punkten moni. a algilna
förslag, alt aflöningen för Presidenten i Stats-kontoret, nu uppgående till 6,876
R:dr skulle bestämmas till 8,000 R:dr. Delta förslag har nemligen hos Riks-stånden
ledt till samma resultat, sorn nästföregående likartade framställning, hvarföre Utskottet
föreslår föl jande voterings-proposition :
”Den, som vill, att aflöningen för Presidenten i Stats-kontoret bestämmes till
8.000 R:dr R:mt, röstar
»I a :
den det ej vill, röstar
NeJ;.
vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 9,000 R:dr samma mynt.”,
l2:o. Den af Utskottet i 9 punkten, mom. a. gjorda hemställan, alt aflöningen
för Presidenten i Kammar-Rätten, hvilken för närvarande utgör 6,756 R:dr, måtte
bestämmas till 8,000 R.dr, har, vid frågans behandling hos Riks-stånden, haft samma
resultat, sorn föregående framställningar angående aflöningen för Presidenterne i Kammar-kollegium
och Stats-kontoret; och föreslås derföre följande voterings-proposition:
”Den, sorn vill, att aflöningen för Presidenten i Kammar-Rätten bestämmes till
8.000 R:dr R:mt, löstal
ja
j
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 9,000 R:dr samma mynt.’’
13:o. Uti samma punkt, mom. e. hade Utskottet, bland annat, föreslagit, alt
de aflöningsförmåner, sorn Kongl. Majit för den i Kammar-Rättens Advokat-fiskalskontor
anställde Kanslist äskat, eller 1,000 R:dr såsom lön samt 300 R:dr såsom arfvode
och ersättning för renskrifning, eller tillhopa 1,300 R:dr, måtte af Rikets Ständer
beviljas, dock att detta belopp törst skulle utgå sedan nuvarande innehafvaren af vice
Advokat-fiskals-ljensten i nämnde kontor afgått och då de i afseende å vice Advokatfiskals-göromålen
ifrågaställde förändringar komma att vidtaga.
Detta förslag är af Borgare- och Bonde-stånden i allo bifallet; hvaremot Ridderskapet
pph Adeln samt Preste-ståndet, med godkännande deraf i öfrigt, bestämt lönen
för nämnde Kanslist, Ridderskapel och Adeln (ill 2,000 R:dr och Preste-ståndet
till 1,700 R:dr.
Samtelige Riks-stånden hafva således beviljat det för ifrågavarande tjensteman
föreslagna arfvode af 300 R.dr. Då deremot meningarne varit delade angående beloppet
af denne tjpnstemans lön, så att tvänne Riks-stånd, eller Borgare- och Bondestånden,
bestämt densamma till 1,000 R:dr, Preste-ståndet lill 1,700 R:dr samt Ridd.
och Adeln till 2,000 R:dr, och sistnämnda Riks-stånd alltså är ensamt om beviljandet
af det belopp, som utgör skillnaden mellan de af detta Ständ och Preste-ståndet fastställda
summor, hvarföre Irågan om den högsta summan måste anses hafva förfallit,
får Utskottet föreslå omröstning enligt följande proposition :
”Den, sorn vill. alt den lön, hvilken efter indragning af v. Advokat-liskals-tjenslen
i Kammar-Rättens Advokat-fiskals-konlor skall, jemte särskildt arfvode, utgå till
den derstädes anställde kanslist, bestämmes till 1.000 R:dr R:mt, löstalja;
den
det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, kommer denna lön alt uppföras med 1,700 R:dr samma mynt.”
Stats-Utskottets Memorial N:o '175.
7
14:o, Utskottet hade uti förra delen af 10 punkten tillstyrkt, att de af Kongl.
Maj: t äskade nya löne- och arivodes-belopp för 1 Konduktör, 1 Kanslist och Kammarskrifvare
samt 1 Vaktmästare vid Öfver-In ten den t.s-rem betel mätte af Rikets Ständer beviljas,
men hemställt, att beloppet för Kanslisten och Kammarskrifvaren, 1,000 R:dr,
skulle anvisas till biträde vid räkenskaps- och renskrifnings-göroinålen.
Denna framställning är i allo bifallen af Preste- och Borgare-stånden, men endast
i afseende å den förra delen godkänd af de öfriga Stånden, af hvilka Ridderskapet
och Adeln alslagit den sednare delen samt Bonde-ståndet beslutat, att, i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Majit föreslagit, ofvanomförmälla belopp af 1,000 Rulr
skulle utgå såsom arfvode åt en Kanslist och Kammarskrifvare, samt dessa befattningar
äfven kunna, efter Chefens bepröfvande, åtskiljas.
Som de båda sistnämnda Riks-slåndens beslut äro lill sin syftning öfverensstämmande,
hafva således, i frågan om Kanslist och Kammarskrifvare-belältningarne, tvä
Stånd stadnat emot två; och får Utskottet derföre föreslå följande volerings-proposilion :
”Den, som vill, att det af K. M:t äskade belopp af 1,000 R:dr R:mt för en
Kanslist och Kammarskrifvare vid Öfver-Intendents-embetet skall anvisas till biträde
vid räkenskaps- och renskrifnings-göromålen derstädes, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, halva Rikets Ständer beslutat, att, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
förslag, omförmälta belopp må utgå såsom arfvode för nämnde Kanslist och Kammarskrifvare
samt dessa befallningar kunna, efter Chefens bepröfvande, åtskiljas.”
15:o, Den af Utskottet i 10 punkten, mom. a., gjorda hemställan, att aflö
ningen
för Öfver-intendenten, nu utgörande 5,047 R:dr 50 öre, men af Kongl. Majit
föreslagen till 6,000 R:dr, måtte bestämmas lill 5,500 R:dr, är godkänd af Borgareoch
Bonde-stånden, hvaremot Ridd. och Adeln samt Preste-ståndet, i enlighet med
Kongl. Maj:ts förslag, fastställt nämnda aflöning till 6,000 R;dr.
För frågans afgörande torde omröstning få anställas, enligt följande proposition:
”Den, som vill, att aflöniugen för Ofver-intendenlen bestämmes till 5,500 Rulr
R:mt röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, kommer berörde aflöning att uppföras med 6,000 Rulr samma mynt.”
16:o. Utskottets i 11 punkten gjorda afstyrkande af väck! förslag, att Stats
anslaget
för Kongl. Theatern, nu utgörande 30,000 Rulr, skulle förhöjas till 75.000
R:dr, är af Bonde-ståndet bifallet. Deremot hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet
beviljat denna anslagstillökning och Borgare-ståndet anvisat ett motsvarande
belopp att såsom extra anslag uppföras.
Genom tre Riks-stånds beslut är således afgjordt att. utöfver nuvarande statsanslag,
ett ytterligare belopp af 45,000 R:dr årligen skall för Kongl, Theatern beviljas;
men som skiljaktiga meningar uppstått, om beloppet må på ordinarie eller extra
stat uppföras, föreslår Utskottet, för afgörande af denna fråga, omröstning enligt följande
proposition :
”Den, som vill, att nuvarande, på ordinarie stat uppförds anslag af 30,000 R:dr
R:ml för Kongl. Theatern skall förhöjas till 75,000 Rulr samma mynt, röstar
Ja;
8
Stats-Utskottets Memorial N:o 113.
den dei ej vill, röster
Nei;
vinner Nej, hafva Rikets Stander, med bibehållande al det ordinarie anslagets belopp,
till nämnda föremål anvisat en summa af 45,000 R:dr R.ml, alt under hvartdera af
nästkommande tre år från Riksgälds-kontoret utgå.”
17:o. Uti sednare delen af Utlåtandet N:o 136 hade Utskottet, under litt. b
tillstyrkt, att den af Kongl. Maj:t äskade summa af 30,000 R:dr för fortsättning af
Wadstena slotts yttre iståndsättande måtte af Rikets Ständer beviljas; och är detta
tillstyrkande af Ridderskapet och Adeln samt Presle-slåndet bifallet, men af Borgareoch
Bonde-stånden alslaget.
Vid sådant förhållande får Utskottet föreslå följande voterings-proposition :
”Den, som vill, ali Rikets Ständer, för fortsättning af Wadstena slotts yttre
iståndsättande, anvisa en summa al 30,000 R:dr R:mt, att från Riksgälds-kontoret
utgå, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, kommer detta anslag icke att beviljas.
Stockholm den 11 Decemher 1857.
Reservationer:
Af Herr Henschen, som, åberopande sin reservation vid Stats-Utskottets memorial
N:o 97, anmärkte, dels att Utskottet äfven i förestående Memorial icke iakttagit
den betydliga förändring, 09 § Regerings-lörmen denna riksdag undergått, dels ock att
Utskottet, för alla de läll då ”icke minst tre Stånd” ”förenat sig uti sammanstämmande
beslut”, d. v. s. sådana, som varit likalydande, bordt löreslå omröstning i Förstärkt
Utskott ”till , ovilkorlig! antagande eller förkastande af hvad Stats-Utskottet tillstyrkt
blott i de frågor, hvarom Riks-stånden varit af skiljaktiga tankar.”
Af Ola Månsson från Christianstads län: ’jag anser intet Stånds mening kunna
”undertryckas så fort votering i Förstärkt Utskott ifråga k om nier, helst 69 § Regeringsformen
icke förutsätter votering i något fall då tre Stånd stannat i lika beslut; och
”att tre Stånd följaktligen icke sammanstämt, så snart votering kommer att ega rum, i
”hvilken händelse det ena Ståndet kan hafva lika rätt att få sitt beslut pröfvadt, som
’’de öfriga.”
Uti denna reservation instämde Pehr Mattsson och Paul Hedström från Westernorrlands
län.
STOCKHOLM. Tryckt hos Isaac Marcus 1857.
Slals-Ulskoltets Utlåtande JY° 174.
" (} I" ! ■ ':l/>
JU 174.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Dec. 1857, kl. 12 m.
Utlåtande, angående ett lån till Gefle-Dala jernvägs aktie-bolag.
(R:gs-Afd.)
Vid sednaste riksdag beviljade Rikets Ständer för anläggandet af jernväg mellan
städerna Gefle och Fahlun ett f:delar utaf den beräknade kostnads-summan
motsvarande lån å 1,600,000 R:dr Banko, hvilket skulle få uppbäras af det bolag,
som för denna jernvägs-anläggnings utförande bildades och genom skeende aktieteckning
å samma belopp, som den beviljade lånesumman, förband sig att utaf egna
medel tillskjuta hvad utöfver det af Staten erhållna lånet erfordrades för jernvägens
och dertill hörande anläggningars fullbordande samt all erforderlig trans
port-materiels
anskaffning; men som, vid bestämmandet af denna aktietecknings
summa,
hälften deraf eller det belopp, hvarmed densamma och det erhållna lånet,
sammanräknade, öfverstego kostnads-lörslaget, allenast afsågs för alt betrygga stats
verket
i afseende på nämnde företags utförande samt de dertill anvisade medlens
återbekommande, så skulle, enligt de stadgade låne-vilkoren, aktie-egarne, derest
jernvägen genom deras försorg blefve på föreskrifvet sätt och inom bestämd tid
fullbordad, icke behöfva erlägga denna hälft af tecknings-summao, utan aktie-egarnes
ansvarighet derför komma att försvinna, sedan jernvägen blifvit fullbordad, hvarefter
densamma, med hvad dertill hörde, borde utgöra säkerhet för detta lån. Beträffande
utbetalnings-terminerna för det sålunda beviljade lånet, föreskrefs, att
dessa borde lämpas efter arbetsårens antal, så att, efter ingången af hvarje arbetsår,
motsvarande andel utaf lånesumman fick lyftas. I afseende på samma låns
återbetalande stadgades deremot, att lånemedlen skulle utan ränta och kapital-afbetalning
få innehafvas under den för jernvägs-anläggningens verkställighet afsedda
tid samt derefter liqvideras på det sätt, att, inom hvarje års slut, å hela den utbekomna
lånesumman inbetaides 5 procent, hvaraf för hvad utaf lånet dessförinBih.
till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 21 Haft. 1
Slals-Ulskoltels Utlåtande M 174.
nan icke blifvit godtgjordt skulle beräknas 2 procent årlig ränta; kommande öfverskottet
att utgöra afbetalning å kapitalet. Jemlikt det, angående omförmålda
jernvägs-anläggnings verkställande, mellan Kongl. Maj:t och Kronan samt GefleDala
jernvägs aktie-bolag afslutade kontrakt, skall arbetet å denna jernväg, hvilket
börjades under år 1855, inom den 1 Oktober 1859 vara fulibordadt i öfverensstämmelse
med den derför af Kongl. Maj:t fastställda plan och kostnads-törslaget.
Efter samma kontrakts företeende och behörigt iakttagande af de i sådant hänseende
föreskrifna vilkor och bestämmelser, har bemälde bolags Direktion från Riksgälds-kontoret
utbekommit följande belopp utaf den beviljade lånesumman, nemligen
:
i September 1855 ....
Rrdr
Rko
320,000:
i Januari 1856
»
320,000:
i Januari innevarande år .
»
320,000:
eller tillsammans Ranko
Rrdr
960,000:
och utgör följaktligen det i Riksgälds-kontoret ännu innestående
lånebeloppet, hvilket efter 1858 och 1859
års ingång förfaller till utbetalniog med 320,000 R:dr
hvartdera året -  » » 640,000:
Summa R:dr Ranko 1,600,000.
Enligt hvad Herr E. D. Grape erinrat uti en, med afseende å ofvannämnda
kostsamma företag, under denna Riksdag inom Rorgare-Ståndet väckt motion, hvilken
blifvit till Stats-Utskottet remitterad, hade det kostnads-förslag, som legat till
grund för både statsbidragets bestämmande och bolagets aktie-teckning, upprättats
med ledning af de år 1850 gällande priser, hvarföre deruti gjorda beräkningar
varit vilseledande, till följd af den sedermera och isynnerhet efter sednaste Riksdag
inträffade häftiga och oförmodade prisstegring. Om denna prisstegrings betydenhet
erhölls genast vid arbetets begynnelse en praktisk erfarenhet, och det visade
sig snart, att kostnads-förslaget måste omarbetas, så vida beloppet af de utgifter,
hvartill bolaget måste bereda sig, skulle på förhand kunna med någon tillförlitlighet
beräknas. Under 1856 års vinter blef fördenskull, på grund af dessförinnan
vunnen närmare detalj-kännedom och då gällande priser, ett nytt kostnadsförslag
uppgjordt. Härvid befanns, att den år 1850 till 3,600,000 R:dr R:mt
beräknade koslnads-summan komme att uppgå till ej mindre än 5,200,000 Rrdr
samma mynt. Då nu priserna och synnerligen arbetslönerna, efter denna sednare
kostnads-beräkningens uppgörande, ytterligare stigit, kunde alltså antagas, att anläggnings-kostnaden
för den 8% mil långa jernvägen komme att uppgå till minst
5V2 millioner R:dr R:mt; hvilken kostnad dock, i förhållande till miltalet, ej skulle
utgöra mer än 650,000 R:dr för hvarje mil, oaktadt ifrågavarande jernväg erhölle
Slats-Utskottels Utlåtande M 174.
samma spårvidd som statsbanorna. Men fastän aktie-egarne visserligen vore beredde
att, i stället för halfva, inbetala hela det tecknade aktie-kapitalet, eller
2.400.000 R:dr, och ehuru således, med tillägg af det till samma summa uppgående
statsbidraget, de tillgångar, som för detta företag vore disponibla, utgjorde
4.800.000 R:dr, hade likväl en brist af 700,000 R:dr R:mt uppstått. Till betäckande
deraf hade bolaget varit betänkt att genom upplåning i enskild väg anskaffa
den erforderliga summan, och denna upplåning skulle utan tvifvel äfven på
drägliga vilkor kunnat verkställas, så vida icke den bekanta förändringen i allmänna
penninge-ställningen både inom och utom riket mellankommit. Under den härigenom
inträffade och ännu fortfarande penningebristen, vore det för ett bolag,
hvars hela egendom i första rummet utgjorde säkerhet för det af Staten erhållna
bidrag, och således hvarken finge eller kunde åt enskilda pantförskrifvas, knappast
möjligt att, med mindre bolaget underkastade sig alltför hårda ,och sin framtida
verksamhet förlamande vilkor, förskaffa hvad som i kostnads-summan fattades. Vid
dylikt förevetande, och då staten egde mångfaldiga utvägar att äfven under en sådan
penningetid, som den nuvarande, bereda sig erforderliga tillgångar med vida
mindre uppoffring än enskilda, har Herr Grape, åberopande meranämnde bolags
erhållna uppdrag och bolagets dervid meddelade förklarande, att detsamma ingalunda
afsåge att härigenom bereda sig någon annan fördel än möjligheten att, utan
alltför betungande betalnings-vilkor, erhålla de för ifrågavarande företags utförande
erforderliga medel, hemställt, att Rikets Ständer måtte, utöfver det för jernvägsanläggningen
mellan Fahlun och Gefle förut anvisade låneunderstöd, bevilja GefleDala
jernvägs aktie-bolag ett ytterligare lån å minst 600,000 R:dr R:mt på de
vilkor, Rikets Ständer, i betraktande af nu anförde omständigheter samt detta företags
beskaffenhet och utan förbiseende af andra likartade arbetens goda rätt till
statsbidrags åtnjutande, kunde pröfva skäligt bestämma; hvarjemte bemälde motionär
uttalat bolagets hysta förhoppning, att under loppet af 10 år, räknade från
och med år 1860, verkställa det .nu begärda lånets amortering, utan åsidosättande
af sin då samtidigt inträdande skyldighet att erlägga ränta och fullgöra de årliga
afbetalningarne å det förra låneunderstödet.
Vid anställd jemförelse mellan det, under år 1850, af Majoren C. E. Norström
upprättade kostnads-förslag och det af Kapitenen C. Adelsköld, i April 1856,
afgifna enahanda förslag, hvilka 2:ne kostnads-förslag, jemte åtskilliga andra ofvannämnde
jernvägs-anläggning rörande handlingar, blifvit till Stats-Utskottet aflemnade,
bar Utskottet funnit, att skillnaden mellan de i dessa förslag beräknade kostnader
utgör 1,598,000 R:dr R:mt, med hvilket belopp det sednare kostnads-förslaget öfverstiger
det förra, oaktadt jernbanans längd enligt detsamma eller Adelskölds förslag
kommer att minskas med 5,225 alnar. Denna förhöjning i de förslagsvis
uppgifna kostnaderna har hufvudsakligen uppkommit genom följande förhöjda beräkningar,
nemligen: Uti Majoren Norströms förslag äro jordgräfnings-kostnaderne
4
Stats-Utskottets Utlåtande JYS 174.
upptagna lill endast 364,519 R.dr, men i det al' Kapiten Adelsköld uppgjorda förslaget
till 1,017,000 R:dr; den å jernbanan erforderliga transport-materiel har af
den förre beräknats icke komma att kosta mer än 302,220 R:dr, då deremot enahanda
materiel i den sednares förslag upptagits till en kostnad af 832,000 R:dr;
och den så kallade öfverbyggnaden (grusning, sleepers, rails, spårvexlingar m. m.),
hvilken af Norström beräknats komma att kosta 1,594,530 R:dr, har Adelsköld ansett
medföra en kostnad af 1,788,150 R:dr, allt R:gs.
Enligt de till ofvanbemälda aktie-bolag, vid sednaste bolagsstämma, af dels
Revisorerna och dels Direktionen afgifna och inför Utskottet företedda berättelser,
hade hela aktie-antalet, utgörande 24,000 st., och lydande å 100 R:dr R:mt
hvardera, redan under sistlidet år blifvit fullteckuadt; varande å de sålunda tecknade
aktierna ett belopp af 1,738,670 R:dr sagde mynt inbetatdt före slutet at
nästlidne Juni månad, intill hvilken tid för jernvägs-anläggningen användts en summa
af mer än 3,550,000 R:dr samma mynt, hvaraf öfver 200,000 R:dr blifvit anskaffade
genom upplåning af åtskillige personer.
Uti meddeladt afsynings-betyg angående den färdiga och under nysslörlidne sommar
för allmänna trafiken öppnade delen af ifrågavarande jernväg, eller den 3 mil
långa banan mellan Gefle och Kungsgårds station i närheten af Ofvansjö kyrka, har
Chefen i norra väg- och vattenbygguads-distriktet vitsordat, att arbetena blifvit utförda
med utmärkt omsorg och noggrannhet; att transport-materielen vore i godt
stånd och att för trafikens säkerhet vore väl anordnadt. Å denna ban-del hade, enligt
afgifna vecko-rapporter, under tiden intill nästlidne Oktober månads utgång, fraktats
gods af 61,594 kubikfots rymd och 22,602 Skeppunds vigt samt färdats
19,830 passagerare; och hade afgifterna för godstrafiken uppgått till 23,622 R:dr
och för passagerare-trafiken till 17,734 R:dr, eller tillsammans till 41,356
R:dr R.mt.
Till upplysning om de arbeten, som vid denna jernvägs-anläggning sedan dess
början och intill medlet af nyssförlidne November månad blifvit utförda, har Utskottet
ansett sig böra meddela hufvudsakliga innehållet af Arbets-chefens härom
aflemnade och Utskottet tillställda uppgift:
Rank, utlagd med 120 culverter och aflopps-trummor på en sträcka af nära
7 mil;
terrasseringen vid Korsnäs färdig till 3/4:delar; 8 broar färdigbygda;
4 mils jernbana anlagd; nemligen från Gefle till Storviks station; kommande
banan mellan Kungsgården och Storvik att ofördröjligen öppnas för allmänna
trafiken;
bangårdarne vid Gefle, Räck, Jädran, Kungsgården och Storvik i det närmaste
färdiga;
stations- och uthus derstädes uppförda och inredda;
Stats-Utskotlets Utlåtande Jtä 174.
5
reparations-verkstad och lokomotiv-stall af tegel samt gods- och coakes-magasiner
uppbygda i Gefle;
grund lagd till stations-hus vid Robertsholms station;
20 vaktstugor uppförda och inredda samt 2 sådana byggnader timrade;
stängsel af dels stång- dels gärdes-gård anbringad på en sträcka af nära 8 mil;
för bedrifvande af arbetena å den genom en alldeles obebygd trakt gående,
2 'A mil långa, jernbanan mellan Robertsholm och hemmanet Dammen,
beläget på ett afstånd af omkring 1 mil från Fahlun, äro transportvägar
samt bostäder eller baracker m. fl. byggnader och inrättningar anlagda;
och långs efter hela jernvägen, från Gefle till Fahlun, har en till allmänt begagnande
nyligen upplåten elektrisk telegraflinie blifvit anbringad.
För jernvägens anläggning och begagnande hade, genom bolagets försorg, före
samma tidpunkt, utom decimalvågar och lyftkranar samt en ångmachin jemte åtskilliga
andra för reparations-verkstaden afsedda machiner och inventarier, från
England, anskaffats 37,800 skeppund skenor (rails) med skrufjern, 80 spårvexlingar,
3 vändplaner, 4 lokomotiver med tenders, 10 passagerare-vagnar, 2 broms- och
122 godsvagnar m. m.
Enligt en annan Utskottet jemväl meddelad, vederbörligen attesterad, uppgift,
hade de, före nästlidne September månads ingång, för jernvägs-anläggningen verkställda
utbetalningar uppgått till ett sammanräknadt belopp af 3,601,913 R:dr
20 sk. 2 r:st. R:gs, hvaraf för jordarbeten utbetalts 914,644 R:dr, och för den
s. k. öfverbyggnaden 1,269,764 R:dr, för stations-byggnader 223,184 R:dr och
för rörelse-materielen 355,316 R:dr.
Genom dessa jemte öfriga upplysningar, som förekomma i de handlingar, Utskottet
emottagit angående arbetena å ifrågavarande jernväg, har Utskottet funnit
den allmänt erkända drift och verksamhet, hvarmed desamma under den tillrygga—
lagda arbetstiden fortgått, på ett tillfredsställande sätt bekräftad. Då den först
under 1855 års sommar påbörjade jernvägen redan till nära hälften af sin sträckning
dels för flera månader sedan blifvit, dels i dessa dagar varder för allmänna
trafiken upplåten, och då högst betydliga arbeten dessutom redan äro utförda å den
öfriga delen af samma väg, synes med säkerhet kunna antagas, att hela jernvägsanläggningen
skall vara fullbordad inom den derför bestämda tidpunkt, eller 1859
års slut, så vida arbetena hädanefter varda bedrifna med samma nit och framgång
som hittills. Häremot har dock ett hinder, hvilket af bolaget och dess Direktion
hvarken kunnat förutses eller förekommas, mött i den nuvarande allmänna penningeställningen,
hvarigenom möjligheten för bolaget att anskaffa de medel, som
utöfver återstoden af Statens låneunderstöd och aktietecknings-summan erfordras för
meranämnde företags vederbörliga fortsättande och atslutande onekligen i hög grad
försvårats. Vid sådant förhållande och i betraktande af det ansenliga belopp, som
skillnaden mellan de för jernvägs-arbetenas fullbordande befintliga och erforderliga
C
Stats-Ut sko (tets Utlåtande jn 174.
tillgångar utgör, torde, sedan hela aktie-kapitalet och de utbekomne andelarne af
statsbidraget blifvit för afsedt ändamål använda, anstånd med de derefter återstående
arbetenas verkställande vid härom skeende anhållan icke skäligen kunna förvägras,
oaktadt den i ej mindre allmänt än enskildt hänseende menliga tidsutdrägt, som i
sådant fal! skulle uppkomma med fullbordandet af den inom en vidsträckt landsbygd
efterlängtade kommunikationsled, hvarom nu är fråga. Behofvet af en jernväg till
och från den folkrika och direkt vattenkommunikation med andra orter saknande
provinsen Dalarne samt angelägenheten af denna jernvägs ofördröjliga utförande
hafva redan vid föregående riksdagar blifvit erkända och de åsigler, som i afseende
derpå gjorde sig gällande hos Rikets sednast församlade Ständer, halva af den sedermera
förflutna tidens erfarenhet vunnit ett mer och mer ökadt stöd. Utskottet
torde derföre endast behöfva erinra, att ehuru nu ifrågavarande jernväg icke tillhörer
Svenska stats- eller stambanorna, den likväl ej allenast med hänsigt till sina
dimensioner, hvilka äro lika med dem, som för sistnämnde banor blifvit fastställda,
utan äfven i anseende till sitt gagn för det allmänna kan och bör jemföras med
vissa delar af dessa banor. Enligt Utskottets åsigt, synes således ett ytterligare
bidrag frän det allmännas sida icke böra förvägras, helst derförutan arbetena å
oftanämnde jernvägs-anläggning, till följd af numera förändrade financiela förhållanden,
sannolikt måste afbrytas och tills vidare afstadna. Men som Rikets sednast
församlade Ständer, vid bestämmandet af det utaf dem beviljade låneunderstödets
belopp och fastställandet af de derför föreskrifna särdeles lindriga betalnings-vilkoren,
redan pröfvat och afgjort frågan om den uppoffring det allmänna bör underkasta sig
för detta företags utförande; så och enär den omständigheten, att samma företag,
enligt hvad sedermera visat sig, kommer att medföra vida högre kostnad än vid
statsbidragets begärande och beviljande beräknades, på grund af det dessförinnan
uppgjorda kostnads-förslag, synes^ lika litet vid förevarande, som vid andra med
statsanslag eller lån understödda, fastän genom enskild försorg och för enskild räkning
verkställda arbeten, böra föranleda till ökandet af det, för samma företags
utförande, under då bestämda återbetalnings-vilkor beviljade understöd utaf allmänna
medel, anser Utskottet det nu ifrågasatta ytterligare lånebidraget till fortsättning
och fulländande af arbetena å Gefle-Dala jernvägen endast böra meddelas under
vilkor, att detsamma icke kommer att medföra någon vidare uppoffring för det
allmänna. Under denna förutsättning tvekar Utskottet icke att förorda beviljandet
al det utaf motionären föreslagna nya lån för sagde jernvägs-anläggnings skyndsamma
fullbordande; och då Utskottet tror sig kunna antaga, att Staten icke skall
komma att vidkännas högre kostnad än Si procent såsom ränta och andra utgifter
för de medel, hvilka för Statens egna jernvägs-byggnader varda upplånta, torde denna
räntefot skäligen böra bestämmas för ifrågavarande lån, så att genom den för detsamma
fastställda räntans belopp full ersättning erhålles för den ränte-utgift och
öfriga kostnad, som måste af det allmänna erläggas för en motsvarande summa
Stats-Utskottets Utlåtande JH 174.
7
utaf de till statsbanornas anläggning i låneväg anskaffade medel; anseende sig
Utskottet dock, till förekommande af misstydning, böra förklara, att Utskottet
vid förordandet af merberörda lån ingalunda afser att derigenom föranleda någon
tillökning af den summa, som Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, enligt Rikets nu
församlade Ständers beslut, fått sig uppdraget att emot fonderade stats-obligationer
upplåna för de under tiden intill nästa riksdag förestående arbetena å Statens
jern vägs-byggnader.
Reträffande tiden för detta låns återbetalning samt de vilkor och förbindelser,
som för öfrigt i afseende på detsamma böra föreskrifvas, får Stats-ljlskottet hänvisa
till de bestämmelser och stadganden, hvilka Utskottets i sådant afseende här
nedan framställda förslag innefattar, hvarvid Utskottet endast i fråga om säkerheten
för de föreskrifna betalnings-vilkorens behöriga fullgörande anser sig böra tillägga,
att någon annan eller ytterligare säkerhet än den. Som för det under sednaste Riksdag
beviljade lånet föreskrefs, eller den aktie-egarne, enligt deras förbindelser samt
bolags-ordningen åliggande ansvarighet samt sjelfva jernvägen med hvad dertill hörer,
synes så mycket mindre, till Stats-verkets betryggande, behöfva fordras för det
nu ifrågavande nya lånet, som ett detsammas belopp flerdubbelt öfverstigande, af
enskilda medel tillskjutet, kapital, dels redan blifvit nedlagdt och dels under arbetets
fortgång kommer att ytterligare nedläggas å detta företag.
Utskottet får alltså, med anledning af Herr Grapes derom väckta motion,
tillstyrka och föreslå:
att Rikets Ständer, för fortsättning och fulländande af arbetena å
jernvägs-anläggningen mellan Gefle och Fahlun, måtte bevilja GefleDala
jernvägs-aktiebolag ett nytt lån å Sexhundratusen R:dr R:mt,
under nedanstående vilkor och förbehåll:
a) för denna lånesumma skall nyssnämnde bolags Direktion,
efter dertill af aktie-egarne enligt bolags-ordningens 15 § meddeladt
särskildt uppdrag, å bolagets vägnar, afgifva en sådan skuldförbindelse,
som af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret godkännes och
antages;
b) utaf lånesumman utbekommes från Riksgälds-kontoret en
fjerdedel, eller Etthundrafemtiotusen R:dr R:mt, efter ingången af
Januari månad 1858, en fjerdedel eller enahanda belopp efter ingången
af Maj månad samma år, en fjerdedel, eller likaledes Etthundrafemtiotusen
R:dr, efter ingången af September månad sagde
år, och den återstående fjerdedelen eller Etthundrafemtiotusen R:dr,
efter 1859 års ingång;
c) Hvad utaf detta lån icke blifvit i Riksgälds-kontoret lyftadt
före den 1 Juli 1859 kommer icke att derifrån utlemnas;
8
Slals-Utskoltels Utlåtande M 473.
d) för de utbekomna låne-medlen godtgöres af ofvannämnde
bolag Fem och en balf procent årlig ränta, hvilken ränta beräknas
från de dagar, då dessa medel af Riksgälds-kontoret blifvit utbetalda,
och erlägges till samma verk vid slutet af hvarje kalenderår;
e)
från och med år 1860 och intill dess lånet blifvit till
fullo återbetaldt, skall, före hvarje års utgång, å kapitalet afbetalas
minst en tiondedel af hela det lyftade låne-beloppet;
f) i afseende på Stats-verkets säkerhet för ej mindre de föreskrifna
kapital-afbetalningarnes, än ränte-liqvidernas noggranna verkställighet
komma för öfrigt samma stadganden att tillämpas, som blifvit meddelade
rörande det för denna jernvägs-anläggning under sislförflutna
Riksdag af Rikets Ständer beviljade låne-understöd.
Stockholm den 11 December 1837.
M 175.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Dec. 1887, kl. 12 m.
Utlåtande, angående ytterligare låns beviljande får den pågående
jernvåg s-anläggning en mellan sjoarne Wessman och
Barken inom Stora Kopparbergs län.
(R:gs-Afd.)
Sedan Rikets under sistförlidne Riksdag församlade Sländer, efter derom då
väckt motion, beviljat ett lån å 133,333 R:dr 16 sk. Ranko åt det bolag, som
bildade sig för anläggandet af en jernväg mellan ofvannämnde, inom Grangärdes
och Norrbärkes socknar belägna, sjöar; så hade, enligt hvad Kongl. Majit, genom
Skrifvelse af den 11 November sistlidet år (införd under JV2 20 i Första samlingen
af Rihanget till Riks-Ståndens Protokoller) tillkännagifvit, denna jernvägsanläggning
under nyssberörde år blifvit påbörjad; men i anseende till den stora
kostnad, som skulle vara förenad med legning ocb underhåll af hästar, samt det
betydligt ökade beloppet af de varor, som å jernvägen komme att forslas, hade
Stals-Utskollets Utlåtande JU 175.
9
(let Tor ifrågavarande företag bildade bolag funnit sig föranlåtet att, i stället för
en till begagnande med hästkraft afsedd jernväg af 3 fots spårvidd, anlägga en
lokomotiv-bana med spårvidd af 4 fot; och hade, till följd af delta förändrade
byggnads-sätt, jemte de under sednare åren stegrade dagsverks- och material-pris,
anläggnings-kostnaden, hvilken, uti det af Majoren C. E. Norström år 1855 upprättade
förslag, för hästbanan beräknades till 189,700 R:dr B:ko, blifvit i ett af
bemälde Major, med anledning af de förändrade förhållandena, omarbetadt förslag
upptagen till ej mindre än 437,000 R:dr samma mynt; hvarföre det af Rikets
Ständer beviljade låneunderstödet, som vid dess anvisande kunde anses för dermed
afsedt ändamål tillfyllestgörande, sedermera befunnits alldeles otillräckligt; vid hvilket
förevetande bolagets Direktion i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit, med
hänsigt till omförmälda jernvägs-byggnads allmänna vigt och nytta, täcktes hos Rikets
Ständer göra nådig framställning derom, att ett ytterligare lån å 133,333
R:dr 16 sk. B.ko måtte för samma anläggning beviljas emot erläggande af 3 procent
årlig ränta och kapitalets afbetalning genom detsammas amortering med 2
procent årligen; varande medelst högstberörda nådiga skrifvelse detta ärende öfverlemnadt
till Rikets Ständer, på det att de matie komma i tillfälle pröfva huruvida,
i anseende till nu uppgifna omständigheter, ytterligare så beskaflfadt stats
bidrag,
som vid sednaste Riksdag beviljades, må för ofvannämnde jernvägs-anläggning
anvisas.
Jemte denna, af samtliga Riks-stånden till Stals— Utskottet remitterade. Kongl.
Skrifvelse, har till Utskottets förberedande behandling från Bonde-ståndet aflemnats
en af Riksdags-fullmäktigen Johan Bergström från Stora Kopparbergs län väckt
motion, innehållande: att då en flerstädes vunnen, ofta dyrköpt, erfarenhet visat,
att transporterna på jernbanor, derå rörelsen bedrefves genom hästkraft, blefve med
hvarje år besvärligare och kostsammare samt vid tralikens allt mera ökade t i 11 v e x t
otillräckliga, och då, under sednaste åren, inom den ort, der nu ifrågavarande jernväg
skulle anläggas, kostnaderna för hästars lega och underhåll nära fördubblats
samt mängden och vigten af de effekter, sorn fraroforslades i den för jernvägen
bestämda riktning, sådant oaktadt, till följd af nya jernbruks-anläggningar och ökad
produktion vid flera äldre bruk samt rörelsens hitledande från andra orter, stigit
från 60,000 till omkring 75,000 skeppund årligen, så och enär mod ull sannolikhet
kunde antagas, att sedan ombyggnaden af Strömsholms kanal blifvit fullbordad samt
sjöarne Barken och Wessman sammanbundna genom den nu pågående jernvägs
anläggningen,
sagde efTekters belopp skulle vid allt mera minskade vinterforslor
komma att än vidare förökas, hade det för denna jernväg i början af år 1856
bildade bolag beslutat, att, under iakttagande af den arbetsplan, som Kongl. Maj:t
i nåder gillat, anlägga banan för lokomotiv med 4 fots spårvidd samt minskade
lutningar och krökningar. Under åberopande af det, med afseende å de ökade
Bilt. till R. St. Pral. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 liand. 21 Haft. 2
lo
Stats- Utskoltels Utlåtande JVs 173.
varupriserna och arbetslönerna samt den föreslagna jernvägens förändring till lokoir.
otivbana, utaf Majoren Norström ånyo uppgjorda samt i Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse ornförmälda kostnadsförslag, och då det för aktie-egarne skulle vara
omöjligt att, under den korta tiden af 2:ne är, för detta löretag tillskjuta den enligt
samma förslag nödvändiga kostnads-sumrna, öfverstigande 300,000 R:dr B:ko,
helst denna summa skulle utgöras inom en landsort, hvars hufvudnärings bedrifvande
erfordrade ett högst betydligt förlags—kapi tal, har motionären hemställt, att Rikets
Ständer måtte bevilja det af bolaget, enligt ofvanberörda Nådiga Skrifvelse, begärda
ytterligare låne-understöd af 200,000 R:dr Runt, emot de i samma skrifvelse
uppgifna betalnings-vilkor.
I anseende till de stora fördelar en kommunikationsled mellan sjön Wessman
och de, genom Strömsholms kanal, med Mälaren sammanbundna sjöarne Norra och
Södra Barken, ansågcs komma att medföra ej allenast för omkringliggande, med
häusigt till bergshandteringen, högst vigtiga orter, utan äfven för riket i allmänhet,
har fråga om statsbidrags beviljande för beredandet af denna kommunikation uuder
liera föregående riksdagar varit väckt. Knligt ett i sådant afseende för flera
år sedan uppgjordt förslag, skulle meranämnde 2:ne sjöar förenas medelst en båtled,
för hvars åstadkommande Kongl. Majrt vid 1844 och 1845 samt 1847 och 1848
års riksdagar föreslpg Rikets Ständer att bevilja ett anslag af 463,000 R:dr Banko.
Sedan Rikets då församlade Ständer, af anförda skäl, uppskjutit afgörandet af denna
anslagsfråga, hade ett annat förslag blifvit frauistäldt, enligt hvilket, i stället för den
förut föreslagna båtleden, en mindre jernväg borde anläggas mellan samma sjöar,
hvarigenom det åsyftade ändamålet, eller sjön Wessmans sammanbindning med
Strömsholms kanal och Mälaren, skulle kunna vinnas med betydligt mindre kostnad,
än som fordrades för båtleds-kommunikationens beredande. Med anledning af gjorda
framställningar om bidrag af allmänna medel för en sådan jernvägs anläggande,
förklarade Rikets sednast församlade Ständer, uti sin underdåniga skrifvelse JVS 197
af den 20 November 1854, att Rikets Ständer, i betraktande af de stora fördelarne
af den från Mälaren genom Strömsholms kanal bildade kommunikationsledens
utsträckning till sjön Wessman och med afseende å den högst betydliga rörelsen
samt den särdeles lifliga verksamheten inom den ort, der ifrågavarande företag
skulle utföras, likasom det besvärliga och tidsödande sätt, hvarpå transporterna af
denna orts produkter och förnöden hets-ar ti k lar ditintills mast verkställas, funnit den
föreslagna jernvägs-anläggningen desto hellre böra med statsbidrag understödjas, som
utförandet af detta företag fordrade vida mindre allmänna och enskilda uppoffringar,
än den kommunikation mellan sjöarne Barken och Wessman, som förut varit iIrågaställd
; hvarföre Rikets Ständer, för anläggandet af denna jernväg, beviljat och anvisat
ett lån å 133,333 R:dr 16 sk. Banko; hvilket lån skulle under den för
arbetets utförande i det derom afslutade kontrakt bestämda tid få innehalvas utan
ränta och kapital-afbetalning samt derefter återbetalas genom erläggande, före hvarje
Stats-Utskollels Ullålande JYs 175.
11
års slat, af 8 procent å liela den utbekomna lånesumman, hvarvid borde beräknas
3 procent årlig ränta för det dessförinnan obetalda lånebeloppet samt återstoden
utgöra kapital-afbetalning; och skulle, derest det till inbetalning förfallna beloppet
icke blefve i stadgad ordning betaldt, 5 procent årlig ränta å detta belopp erläggas
intilldess inbetalningen af detsamma vederbörligen verkställdes. För öfrigt föreskrefvo
Rikets Ständer, att de i afseende på statsbidrag för väganläggningar och vattenkommunikationer
meddelade allmänna stadganden och bestämmelser skulle, så vidt
desamma härvid vore tillämpliga, jemväl iakttagas med hänsigt till sagde lån och det
dermed understödda företag; dock borde lånesummans lyftning endast få ske terminvis
samt lämpas efter arbetstiden, och skulle det för samma företag bildade bolag
genom särskild förbindelse åtaga sig att utan bidrag af allmänna medel, under all
framtid vidmakthålla jernvägen i sådant skick, att den efter bela sin längd kunde
begagnas.
På sätt redan är uppgifvet, har, oaktadt vid merberörde låneunderstöds föreslående
och beviljande endast afsågs att derigenom åstadkomma en för hästkraft afsedd
jernväg, Wessman-Barkens jernvägs-bolag likväl beslutat att låta anlägga en
sådan jernbana, att lokomotiv kunde derå begagnas, och den för verkställigheten
deraf uppgjorda arbetsplan biel' genom Kongl. Brefvet den 28 Februari 1886 fastställd;
hvarefter mellan bemälde Direktion, å bolagets, samt Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader, å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar, afslöts ett, den
19 Augusti sagde år af Kongl. Maj:t godkändt, kontrakt, enligt hvilket arbetet å
denna jernvägs-anläggning skulle börjas samma år, så snart ske kunde, och utföras
i noggrann öfverensstämmelse med den fastställda planen jemte kostnads-förslaget
samt fullbordas inom den 1 Juli 1888, utan att anspråk på ytterligare bidrag af
allmänna medel dertill finge framgent väckas, hvadan bolaget skulle genom egna
tillskott utgöra hvad utöfver det beviljade statsbidraget kunde erfordras.
Efter derför afgifven och af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret godkänd skuldförbindelse,
har hela lånesumman från detta verk utbekomrnits vid de af Kongl. Majit
i nåder bestämda utbetalnings-terminema, nemligen
i September 1886 en tredjedel af lånets belopp eller B:ko R:dr 44,444: 21. 4.
i Oktober samma år en tredjedel  » 44,444: 21. 4.
och i Maj 1887 återstående tredjedelen  » 44,444: 21. 4.
Summa B:ko R:dr 133,383: 16. —
varande uti ett af Chefen i medlersta väg- och vattenbyggnads-distriktet den 26
sistlidne Augusti meddeladt intyg angående jemvägs-anläggnings-arbetets fortgång
uppgifvet, att denna jernvägs-byggnad kunde anses till hälften fullbordad i afseende
på de arbeten, som berodde af terrängen samt att den dessförinnan utbetalda kostnads-summan
skulle utgöra 329,314 R:dr 70 öre R:mt, deruti inbegripet hvad
som utgifvits för inköpta jernskenor och trädunderlag samt anskaffningen af en de|
utaf rörliga materielen.
12
Stats-Utskottets Utlåtande Jt? 175.
1 betraktande af de omständigheter och förbällanden, som föranledt ofvanbemiilda
aktie-bolag att, ehuru statsbidrag vid sednaste riksdag endast beviljades för
en jernväg med begagnande af hästkraft, företaga anläggningen af en lokomotivbana
mellan meranämnde 2:ne sjöar, anser Stats-Utskottet bolaget hafva egt goda
skäl till denna förändring, hvarigenom den ifrågaställda jernvägs-förbindelsen bör
komma att uppfylla den framdeles motsedda ökade rörelsens behof; och då bolaget
åtagit sig att utföra och fullborda sagde kommunikations-företag på ett ändamålseniigare
och äfven för det allmänna nyttigare sätt, än det som afsågs vid samma
företags understödjande med statsbidrag, oaktadt de kostnader, som för företagets
verkställighet då beräknades, genom den vidtagna förändringen mer än fördubblats,
synes Rikets Ständer icke sakna skälig anledning att bevilja bolaget ett ytterligare,
i synnerhet under nuvarande penninge-förbållanden högst nödvändigt, understöd utaf
allmänna medel. Härvid torde ej heller den omständigheten böra förbises, att, om
ock det förut erhållna låneunderstödet ökas med det nu föreslagna beloppet, hela
den sammanlagda lånesumman ändock icke kommer att uppgå til! den summa i
Riksmynt, som det vid 2:ne riksdagar för en vatteukommunikation mellan samma
sjöar af Kongl. Maj:t föreslagna statsbidrag utan återbetalnings-skyldighet utgjorde
i Banko. Utskottet, som vid nu anförda och öfriga härvid förekommande förhållanden,
finner sig böra förorda det af bolaget sökta, samt af ofvanbemälde motionär
tillstyrkta lån, får derföre endast hvad de uppgifne låneviikoren beträffar erinra,
att den föreslagna räntan efter 3 procent synes Utskottet numera vara alltför lag.
Men utom räntans förhöjning från 3 till 4 procent samt det årliga ränte- och
kapital-amorterings— beloppets beräknande från lånesummans utbetalningsdag, anser
Utskottet för öfrigt enahanda vilkor, som stadgades för det till oftanämnde jernvägs
anläggande under sednaste riksdag beviljade lån, böra föreskrifvas för det nya låneunderstöd
för samma företag, hvarom framställning skett bos nu församlade Ständer.
Utskottet får alltså tillstyrka:
alt Rikets Ständer, för fortsättningen och fullbordandet af arbetena
å den pågående anläggningen af en till begagnande med lokomotiv
afsedd jernbana mellan sjöarne Norra Barken och Wessman inom
Stora Kopparbergs län, måtte bevilja Wessman-Barkens jernvägs
aktie-bolag
ett nytt lån å Tvåhundratusen R:dr R:mt, emot vilkor
att bemälde bolag genom derför af dess Direktion afgifven och utaf
Fullmäktige i Riksgälds-kontoret godkänd skuldförbindelse åtager sig
att återbetala detta lån genom erläggande, före hvarje års slut, af
Sex procent utaf hela den utbekomna lånesumman, dervid Fyra
procents årlig ränta kommer att beräknas å det obetalda kapitalet
samt återstoden anses utgöra kapital-afbetalning; börande, derest
det sålunda årligen förfallna inbetalnings-belonpet icke varder i
Stadgad ordning erlagdt, dessutom utgöras ränta å detta belopp
IStats-Ulskoltet» Utlåtande JYl 175.
15
elter fern procent för år räknadt, intill dess detsamma blifvit vederbörligen
inbetaldt; ocb torde för de nu föreslagna betalningsvilkorens
fullgörande jemväl böra ställas sådan säkerhet, som af
förrbemälde Fullmäktige godkännes ocb antages.
Stockholm den 11 December 1857.
Reservationer:
af Grefve Hamilton, M. W.: »Mot Utskottets beslut att tillstyrka Rikets
Ständer bevilja ett ytterligare låne-understöd till fullbordande af jernvägen mellan
Wessman och Norra Barken, stort 200,000 R:dr R:mt, hvarå årligen skulle inbetalas
6 procent, deraf 4 procent ränta och resten amortering, får jag, hvad lånevilkoren
beträffar, mig reservera. Rikets sednast församlade Ständer beviljade till jernväg
mellan sjöarne Wessman och Barken ett låne-understöd af 133,333 R:dr 16 sk.
B:ko, hvarå årligen skulle inbetalas 5 procent, deraf 3 procent ränta och det öfriga
amortering. Det var da meningen att bygga endast en s. k. hästbana med 3 fots
spårvidd, och anläggnings-kostnaden var beräknad derefter; men vid närmare eftersinnande
befinnes en hästbana för den väntade trafiken otillräcklig, hvarför bolaget
beslutar bygga banan till begagnande af lokomotiv, vinner Kongl. Maj:ts stadfästelse
på den beslutade förändringen, ingår ordentliga kontrakler, deri bolaget förbinder
sig att, mot åtnjutande af de anslagne medlen, fullborda jernvägen efter den nya
planen, Ivfter penningarne och börjar bygga. Detta skedde pä hösten 1856. Om nu
bolaget haft för afsigt att med egna medel betäcka skillnaden i kostnad, vore icke
annat än godt alt derom säga, men det var icke meningen, utan denna skillnad
skulle Rikets Ständer bevilja. Det rätta hade då varit att afstå från de anslagna
medlen och i afvaktan på Rikets Ständers beslut låta anstå med hela arbetet; det
hade då icke hetat »det är alldeles nödvändigt att Rikets Ständer hjelpa, ty annars
måste arbetet afstadna och den nedlagda kostnaden är förlorad», utan Rikets Ständer
hade fått pröfva frågan i sin helhet och, om de så för godt funnit, anslå de
nödige 400,000 R:dr lån, men detta lån bade då otvifvelaktigt belagts med lika
vilkor, som öfrige lån till nya jernvägar denna Riksdag eller 6 procent, deraf 4 procent
ränta och det öfriga amortering. Jag kan icke finna att ett kontrakt mellan Staten
och enskilde bör mindre orubbligt hållas än de som ingås enskilde sins emellan och
jag anser för den allmänna moralen skadligt, att Staten icke strängt utkräfver af de
enskilde de förbindelser de ikläda sig, liksom Staten sjelf måste vara ytterst noga
att å sin sida bålla hvad öfverenskommet är. Med tillämpning häraf borde rätte
-
il
Stals-Utskoltets Utlåtande JYt 176.
ligen Wessman-Barkens jernvägs-bolag icke få något ytterligare understöd, alldenstund
det är ovilkorligen förpligtadt att det förutan fullborda vägen. Men då man
blifvit upplyst om att ett sådant beslut skulle för den ort det gäller medföra verkliga
olyckor, vill man icke gerna statuera ett exempel, då dels Staten förut beträdt
denna väg och dels till bolagets urskuldande kan anföras, att det ökade bebofvet
af låne-understöd är en följd af en verklig förbättring af vägen. Jag vill derföre,
ehuru bolaget något lättsinnigt förfarit, icke för min del emotsätta mig anslagets
beviljande, men vill att dervid bestämmas sådana vilkor, att bolaget icke i följd
af sitt fel kommer i en bättre ställning, än om det gjort sin skyldighet och upp
skjutit
arbetet tills frågan derom blifvit af Rikets Ständer i sin helhet pröfvad.
Detta vinnes om den årliga inbetalningen å det nya lånet bestämmes till 7 procent,
deraf 5 procent ränta och det öfriga amortering; ty, som jag här ofvan nämnt, hade,
om hela anslaget, 400,000 R:dr R:mt, nu beviljats, de nu vanliga vilkoret! blifvit
bolaget ålagda, d. v. s. 6 procent årligen, deraf 4 procent ränta; på det gamla lånet
betalar bolaget 5 procent årligen, deraf 3 procent ränta, hvilka sednare vilkor väl svårligen
kunna förändras, sedan lånet är lyftadt-, om nu på det nya lånet betalas 7
procent årligen, deraf 5 procent ränta, blir förhållandet att bolaget får betala 7 procent,
deraf 5 procent ränta på 200,000 R:dr, samt 5 procent, deraf 3 procent ränta å 200,000
R:dr, d. v. s. i det hela precist lika mycket, som om hela lånet blifvit nu bevil
jadt
eller 6 procent på hela summan, 400,000 R:dr, deraf 4 procent ränta och
det öfriga amortering.»
af Herr Henschen, L. W.
JK 176.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Dec. 1857, kl. 12 m.
Utlåtande, angående ett ytterligare lån utaf allmänna medel åt
Nora-Ervalla jernvägs-bolag.
(R:gs-Afd.)
Enligt hvad Kongl. Majit uti Nådig skrifvelse till Rikets Ständer af den 3
December sistlidet år (JVs 36 i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens
Stats-Ulskottets Utlåtande JK 176.
Protokoll) erinrat, anvisades vid 1850 och 1851 års Riksdag ett anslag utan återbetalnings-skvldighet
å 75,000 R:dr och ett låneunderstöd af 150,000 R:dr B:ko
lör anläggningen af en jernbana med 3 fots spårvidd mellan städerna Orebro och Nora,
hvilken jernbana var alsedd att begagnas med hästkraft; hvarefter och sedan Rikets
Ständer under samma Riksdag meddelat ränte-garanti för jernvägs anläggande
från Köping öfver Örebro lill Hult, samt det för detta företags utförande bildade
bolag erhållit Kongl. Maj:ts Nådiga oktroj, derigenom en ändring i planen för förstnämnde
jernbanas anläggning blef nödvändig, emedan vägsträckningen mellan Örebro
och Ervalla var gemensam för begge jernbanorna, träffades den öfverenskommelse
mellan Köping-Hult och Örebro-Nora jernvägs-bolagen, att det sednare
bolaget skuile inskränka sig till anläggandet af jernvägen mellan Nora och Ervalla,
eller något mer än hälften af den väglängd, som enligt det ursprungliga förslaget
borde af detta bolag åstadkommas, samt verkställa den jernvägs-anläggning, hvilken
af bolaget komme att utföras, med större dimensioner, så att den blefve af
enahanda beskaffenhet och kunde begagnas af samma Iransport-materiel, som Köping-Hult-jernvägen,
hvaremot det förra, eller Köping-Hult-bolaget, skulle ombesörja
trafiken å samt underhållandet af och förvaltnings-bestyren vid jernvägen
mellan Nora och Ervalla. Beträffande det för jernvägs åstadkommande mellan Örebro
och Nora beviljade statsbidrag, biel, efter derom gjorda framställningar och
Fullmäktiges i Riksgälds-kontoret hörande, bolaget för Örebro-Nora-jernvägen,
hvilket antagit benämningen Nora-Ervalla jernvägs-bolag, förklaradt berättigadt
att, såsom understöd för den större jernvägs-anläggningen mellan sistnämnde 2:ne
ställen, utbekomma hela den af Rikets Ständer i egenskap af anslag anvisade summa;
75,000 R:dr, och tvåtredjedelar, eller 100,000 R:dr Banko, utaf lånebidraget.
Derjemte har Kongl. Majit genom högstberörda Nådiga Skrifvelse tillkännagifva,
att, efter det jernvägen mellan Örebro och Nora blifvit fullbordad och för trafiken
upplåten, hade samma jernvägs-bolags direktion, uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Örebro län insänd och förordad ansökning, hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit om nådig framställning till Rikets Ständer angående anvisandet
af ett för bolaget behöfligt ytterligare understöd, sä alt detta bolag, i likhet med
hvad under sednaste Riksdag beviljades bolagen för Gefle-Dala samt Norbergs
jernvägarne, komme att emot den färdiga jerobanans pantförskrifvande och bolagets
genom dess direktion afgifna skuldförbindelse samt emot återbetalnings-skyldighet
af 3 procent årligen, hvarvid räntan borde beräknas efter 2 procent å det
obetalda kapitalet, åtnjuta såsom lönebidrag utaf statsmedlen tvåtredjedelar utaf aniäggnings-kostnaden,
eller 333,333 R:dr 16 sk. Banko, dock med afräkning af det
förut utaf Staten erhållna lån, hvadan skuldförbindelsen för detta lån borde till
bolaget återställas; varande, till stöd för den sålunda gjorda underdåniga anhållan,
hufvudsakligen följande omständigheter af direktionen anförda, nemligen kostnaden
för lokomotiv-jernbana mellau Nora och Ervalla vore i det dertill uppgjorda för
-
16
Stats-Utskoltcts Ullålande M 176.
slag beräknad till 480,000 R:dr Banko och således till 30,000 R:dr mer än den
förslagsvis uppgifna kostnaden för en hästbana mellan Orebro och Nora; vid verkställigheten
hade kostnaderna öfverstigit beräkningen med 20,000 R:dr, i anseende
till dels den mer än fördubblade utgiften för jord-inlösningen och dels den
opåräknade kostnaden för en provisorisk bro öfver Jerle-å i stället för den redan
fullbordade, men genom olyckshändelse förstörda brobyggnaden, som kostat mer än
30,000 R:dr Bauko, hvilket belopp kostnaden för uppförandet öfver samma å af
en ny bro, som inom 4 år Skulle vara färdig, förmodades komma att betydligt
öfverstiga; vidare hade bolaget, utöfver de af aktie-egarne tillskjutna medlen, måst
för jernvägs-arbetets utförande upplåna ett belopp af 345,000 R:dr, hvilket medförde
en årlig ränte-utgilt af 16,250 R:dr; hvartill kom, att de financiela olyckor,
för hvilka Köping-IIult-bolaget varit utsatt, äfven inverkat högst menligt på Nora-Ervalla-bolaget,
enär genom dröjsmålet med jernvägs-kommunikationens öppnande
längre än till Orebro, det sednare bolaget gått miste om den vinst, som
påräknats af trafikens utsträckning till Mälaren och Wenern, samt den derigenom
förväntade ersättningen för det på jernbanan från Nora till Ervalla nedlagda kostsamma
arbete. Sedan, i anledning af ofvanbemälde Direktions derom gjorda ansökning,
Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader underdåniga utlåtande
blifvit infordradt, har Kongl. Maj:t öfverlemnat till Rikets Ständers pröfning, huruvida
ytterligare låne-understöd må Nora-Ervalla jernvägs-bolag beviljas.
Under åberopande af nu anförda, jemte öfriga uti omförmälda underdåniga
ansökning uppgifna förhållanden, har Herr A. Wedberg i en inom Borgare-Ståndet
väckt motion föreslagit, att det län, hvarom Nora-Ervalla bolags direktion
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, måtte varda af Rikets Ständer beviljadt.
Jemte denna motiou och den Kongl. Skrifvelse, hvars hulvudsakliga innehåll
här ofvan blifvit angifvet, har Stats-Utskottet, genom derå erhållna remisser, emottagit
de yttranden, som angående förevarande fråga hos Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet blifvit afgifna; och får Utskottet, till besvarande af dessa remisser,
erinra emot det begärda ytterligare låneunderstödets beviljande: dels att
merberaälde bolag, genom det å dess vägnar ingångna kontraktet angående jernvägs-anläggningen
mellan Nora och Ervalla, förbundit sig att enligt den gillade
planen fullborda detta arbets-företag, utan anspråk på ytterligare bidrag dertill
utaf allmänna medel, samt att genom egna tillskott utgöra hvad utöfver statsbidraget
kunde erfordras, och dels att dä, med undantag af den bro, hvilken, på
sätt Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse innehåller, mäste under de kommande åren
ombyggas, arbetet å denna jernvägs-anläggningen blifvit fullbordadt och jernvägen
redan under mer än 4 l/t år varit för trafiken upplåten och begagnad, erfordras således
det nu begärda nya länet icke för utförandet af den kommunikations-för
bättriog,
Stats-Ulshollels Utlåtande 176.
17
bättring, lör hvars Åstadkommande med dertill beviljadt statsbidrag sagde bolag
bildat sig, utan för' att underlätta liqviderna af de skulder samma bolag i och för
lietta företag sig åsamkat. Enär det såsom prejudikat synes Utskottet särdeles
betänkligt, om Staten för sådant ändamål skulle, sedan ett med bidrag af allmänna
medel linderstedt arbete blifvit verksteldt, lemna ytterligare statsbidrag åt det
enskilda bolag, sorn åtnjutit det för samma företag anvisade understöd från det
allmännas sida, samt derigenom blifvit satt i tillfälle utföra de arbeten bolaget
åtagit sig, och då genom nu ifrågavarande låns meddelande emot den återbetal—
nirrgs-skyldighet Direktionen derför föreslagit, de lör bolagets förut af Staten erhållna
låne-understöd stadgade betalnings—vilkor skulle komma att undergå en väsentlig
förändring, anser sig Utskottet
böra afstyrka Rikets Ständers bifall till det, enligt ofvanberörde
Nådiga Skrifvelse, samt Herr Wedbergs härom väckta motion, af
Nora-Ervalla jernvägs-bolags Direktion sökta ytterligare lån.
Slockholm den H i December 1857,
Reservation:
af Herr R. Montgomery Cederhjelm: »Emot Utskottets med en rösts pluralitet
fattade beslut att afstyrka allt låne-understöd till Nora-Ervalla-jernvägen, får jag
mig reservera.
Vid Riksdagen 1850—1851 beviljades af Rikets Ständer 225,000 R:dr B:ko,
hvaraf 75.000 R:dr såsom anslag och 150,000 R:dr såsom lån, för anläggandet
af en hästbana mellan Nora och Örebro, med en beräkna d kostnad af 450,000
R:dr. Då sedermera, genom den vid samma Riksdag medgifna ränte-garantien,
arbetet med Köping-Hult-banan företogs, blef det olämpligt att bygga en hästbana
mellan Nora och Örebro, då man för halfva vägsträckningen skulle haft att
täfla med den i samma riktning gående Köping-Hult-lokomotiv-banan. Det beslöts
således att anlägga en lokomotiv-bana, med samma spårvidd och konstruktion,
som Köping-Hult-banan, från Nora till Ervalla, der den stora linien vidtog;
och beräknades kostnaden till 480,000 R:dr, men har uppgått till 500,000 R:dr.
Till deh af Nora-Ervalla-bolaget föreslagna förändring af arbetsplanen gaf Kongl.
Majit sitt samtycke; men med afseende på den kortare väglängden erhöll bolaget
af statsmedel anslaget af 75,000 R:dr, men endast 100,000 R:dr af lånet, hvarigenom
sålunda bolaget gått miste om 50,000 R:dr af den ursprungligen beviljade
lånesumman.
Bih. till R. St. Prof. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 21 Hafi. 3
18
Stats-Utskottels Utlåtande JYs 176.
Genom ansträngningar inom orten och ospard möda af några medborgare
lyckades det att under ganska brydsamma omständigheter framdrifva detta arbetsföretag,
så att Nora-Ervalla-vägen varit den första större lokomotiv-bana inom
Riket, som kunnat för trafiken öppnas. Om man jemför beloppet af de statsmedel,
som för denna jernväg erhållits eller vilkoren för desamma med de medel och
vilkor, som af Rikets sednast församlade Ständer beviljades för t. ex. Norbergs
eller Gefle-Fahlu-jernvägen, skall man finna att Nora-Ervalla bolag, som för sitt
lån af Staten betalar 6 procent, hvaraf 4 procent ränta och 2 procent amortissement,
icke kan sägas vara bland de af Rikets Ständer mest gynnade och att såväl
med afseende härpå, som med afseende å det sätt, hvarpå detta bolag sökt fullgöra
sina åtagna förbindelser, detsamma kunde ega någon förhoppning om ytterligare
understöd för arbetets fullbordande, i synnerhet om äfven efter detta sednare
lån den af Ständerna för detta företag ursprungligen bestämda summa icke öfverskredes.
Bolagsmännens kontanta tillskott utgör omkring 80,000 R:dr och bolaget
har således att sträfva med en ganska betydlig skuld. Ett understöd af Staten
är derför högst behöfligt, för att i uågon mån underlätta bolagets ekonomiska
ställning.
Utskottets egentliga skäl till afstyrkande är alt Nora-Ervalla-banan är ett
fullbordadt arbete. Så är likväl ej förhållandet. Visserligen har trafiken på denna
bana kunnat fortgå under något öfver ett års tid; men innan arbetet får anses
fullt färdigt, skall bolaget (och det inom 4 års tid) hafva nybygt en dyrbar bro
öfver Jerle-ån, i stället för den nuvarande provisoriska träbron; och då den förstörda
bron kostade i anläggning något öfver 30,000 R:dr, synes att en betydlig
kostnad återstår, innan linien är fullt färdig. Åtskilliga mindre arbeten vid stationerna
äro icke heller afslutade.
Af alla här anförda skäl får jag vördsamt föreslå: det Rikets Ständer måtte
bevilja Nora-Ervalla jernvägs-bolag ett lån af 90,000 R:dr Banko, att utgå under
samma vilkor, som finnas bestämda för det af samma bolag från Riksgälds-kontoret
förut utbekomna län å 400,000 R:dr Banko.»
Uti ofvanstående reservation instämde Herrar G. Törnebladh och B. W. Printzencreutz,
Doktor Gumcelius, Prosten Schram och Herr C. C. Hörnstein.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1857,
Slats-Utskoltels Utlåtande A7-' o 177.
1
\:o lJt.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Dec. 1857, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
åtgärder till be/w/vandes undsättning i missvextår.
(R:gs-Afd.)
Enligt hvad Kongl. Majits, under N:o 14 i lista Samlingen af Bihanget till
Riks-Ståndens Protokoller införda, Nådiga Proposition af den 30 Oktober
sistlidet år angående detta vigtiga ämne, innehåller, har Sverige under de nästföregångna
åren i allmänhet haft att glädja sig åt så goda skördar, att ett i vissa
orter uppkommet öfverskott af spanmål föranledt betydlig utförsel deraf; — men,
som denna spanmåls-utförsel varit gynnad af de, till följd af krig och andra
förhållanden, ovanligt uppdrifna priserna inom Europas flesta länder, och den
härigenom stegrade utskeppningen, i förening med bränvin s-bränningen uti de
sädesrikare landsorterna, så höjt spanmålspriserna inom landet, att andra af
missvext eller felslagen skörd hemsökta trakters innevånare icke kunnat på den
inhemska marknaden förse sig med erforderligt bröd- och utsädes-korn, hade
jemväl införsel af samma vara till icke ringa myckenhet egt rum, och staten
någon gång måst mellankomma till afhjelpande af behof, som den åt andra håll
riktade enskilda företagsamheten icke fyllt eller förekommit. Således hade, under
åren 1854 och 1855 samt den del af år 1856, som förflutit före högstberörda
Propositions aflåtande, utaf undsättnings-medlen utanordnats ett sammanräknadt,
utan återbetalnings-skyldighet beviljadt, belopp af 21,408 R:dr 16 sk.
B:ko; hvarjemte, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, vid hvarje särskildt
fall, meddelade Nådiga föreskrifter, andra undsättningar, i egenskap af låne-unBih.
till R. St. Brot. 18S6 8j 4857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 22 Haft. 1
2
Stals-Vtsliollels Utlåtande N:o 177.
derstöd, blifvit genom Kongl. Stats-kontoret utlemnade till sådana län, som deraf
varit i behof. För dessa utbetalningars verkställande bade de till nyssnämnda
embetsverk influtna tullmedel för importerad utländsk spanmål samt återbetalda
undsättningslån lemnat full tillgång; hvadan för sådant ändamål någon del af
de i Riksgälds-kontoret innestående undsättnings-medlen icke behöft utreqvireras.
Tvärtom hade dit ytterligare kunnat levereras dylika medel å följande belopp,
nemligen:
under år 1854
. R:dr B:ko 300,000: —
hvaraf 1853 års sparimålstull utgjorde 177,102
R:dr 3 sk.
under år 1855
» 166,666: 32.
hvaraf 1854 års tullmedel belöpte sig till 30,653
R:dr 17 sk.
under år 1856, till den 15 Juli  » 100,000: —
tillsammans R:dr B:ko 566,666: 32.
De i Riksgälds-kontoret innestående undsättningsmedlen uppgingo nyssnämnde
dag, eller den 15 Juli 1856, till ett belopp af R:dr B:ko 1,089,487: 37.—
och å Kongl. Stats-kontorets räkning i Rikets Ständers Bank
innestodo då utaf dessa medel
13,552: 47. 9.
Summa R:dr B:ko 1,103,040: 36. 9.
utom 1855 års spanmålstull-medel, utgörande. . . . R:dr B:ko 15,091: 3.
Beträffande deremot enahanda tullinkomst för den sedermera förflutna tiden,
har genom ifrågavarande Nådiga Proposition tillkännagifvits, att, sedan Kongl.
Maj:t under den 26 September 1855 i Nåder förordna!, att, bland annat, spanmål
af alla slag, omalen och malen, linge intill utgången af Maj månad 1856
tullfritt i Riket införas, och den 11 April sistnämnda år i Nåder utsträckt
denna tillåtelse till samma års slut; så och enär Kongl. Maj:t hade för afsigt
att föreslå bibehållande af tullfriheten för nämnda vara, vore några tullmedel
för spanmåls-införseln under den kommande tiden icke att påräkna, utan skulle
hädanefter undsättnings-fonden endast komma att förstärkas genom återbetalningarne
för de i vissa orter ännu utestående undsättningslånen. Vid sådant förevetande,
och då det syntes illa öfverensstämma med nödig omtanka och försigtighet,
att af de nuvarande tillgångarne aflemna någon del, såsom vid förra Riksdagen
under andra förhållanden skedde, till ändamål, främmande för de samlade
medlens ursprungliga bestämmelse, har Kongl. Majit, med afseende både å det
gagn, som undsättnings-medlen åstadkommit genom afhjelpandet af tillfällig förlägenhet,
och å den i sednare tider allmänt ådagalagda noggranheten vid återbetalningen
af deraf erhållna lån, föreslagit, att Rikets Ständer måtte till Kongl.
Maj:ts fortfarande disposition, för behöfvandes undsättning vid inträffande miss
-
Stats-Ulskotlets Utlåtande N:o 177.
3
vext eller felslagen skörd, öfverlemna så väl den i Rikets Ständers Bank och
Riksgälds-kontor innestående behållning af de till sagde ändamål förut anvisade
tullafgifter och andra medel, som hvad genom återbetalningar å utgifna undsättningslån
kunde inflyta. Derjemte och fastän blott en mindre del af de till undsättningar
utan återbetalnings-skyldighet anvisade medel under de sednare åren
blifvit anlitade, har Kongl. Maj:t yttrat, att denna omständighet, som måste tillskrifvas
särskilda tillfälliga förhållanden, ej kunde anses utgöra en tillförlitlig
grund för antagandet, att nöden under den närmaste framtiden ej skall inställa
sig med kraf på vida större uppoffringar från Statens sida; hvarföre och då det
alltså syntes nödvändigt, att jemväl för framtiden anvisa ett visst belopp, som
vid förekommande behof kunde af Kongl. Maj:t till nödlidande, utan återbetalnings-skyldighet,
utlemnas, Kongl. Maj:t tillika föreslagit: att af de undsättningsmedel,
som ställdes till Kongl. Maj:ts förfogande, en summa af högst Etthundratemtiotusen
R:dr R:mt eller enahanda belopp, som i sådant afseende under sednaste
Riksdag anvisades, måtte, under den tid Rikets nu församlade Ständers
statsreglering blifver gällande, få begagnas till undsättningar utan återbetalningsskyldighet
åt de behöfvande, som sakna tillfälle att sjelfve förskaffa sig arbete
och af egna tillgångar icke kunna återgälda dem tilldelade undsättningar.
Efter tagen kännedom om Kongl. Stats-kontorets, angående nu ifrågavarande
medels belopp och användande, afgifna och i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
åberopade berättelse, har Stats-Utskottet, till hvilket högstberörda proposition
blifvit remitterad, ansett sig böra, såsom fortsättning af de undsättningsfonden
rörande upplysningar, hvilka förekomma i sednaste Riksdags Stats-Utskotts
Utlåtande N:o 95, meddela följande, dels från bilagorna till nämnde berättelse
hemtade och dels på infordrade uppgifter grundade upplysningar rörande samma
medel samt deraf beviljade undsättningar.
Fid slutet af år 1855 utgjorde undsättnings-fondens
kontanta behållning  123,222: 22. 2.
till Riksgäldskontoret öfverlemnade och der då innestående
medel  1,222,821: 5. —
utestående fordringar för erhållna undsättningslån .... 572,002: 5. 7.
proprie balanser och anmärkta medel  8,860: 41. 5.
samt den under år 1853 influtna, men först under år 1854
fonden godtgjorda spanmålstull  177,102: 3.—
tillsammans R:dr B:ko 2,104,008: 29. 2.
Samma fond bestod deremot vid slutet af innevarande års förra hälft
utaf den i Rikets Ständers
Bank då innestående behållning 5,005:6. 5.
Transport 5,005: 6. 5.
4
Slats-Ulskoltels Ullålande N:o 177.
Transport 5,005; 6. 5.
samt det i Riksgälds-kontoret
deponerade belopp . . . 895,821; 5. — qqq g2g. 5
äfvensom af de i länen vid sistnämnde tidepunkt
utestående fordringar för erhållna undsätt
ninSar
475,596: 20. 1. ^37^422: 31. G.
Undsättningsfonden har således under åren 1854, 1855 och
1856 samt förra hälften af innevarande år förminskats
med R:dr B:ko 727,585: 45. 8.
hvilken minskning egentligen föranledts deraf, att, enligt Rikets sednast församlade
Ständers beslut, en summa af 700,000 R:dr B:ko blifvit utaf dessa medel
anvisad för andra statsutgifter.
Från 1854 års början till och med förra hälften af innevarande år, hafva,,
i följd af felslagna skördar eller missvexter samt hagelskador, understöd beviljats;
med återbetal- utan åtetbetal
nings-skyldighet.
nings-skyldighet.
till
Stockholmslän, under år 1854, .
—
—
1,000:
77
Östergöthlands län, under år 1855, .
900
—
—
79
Calmar län, under år 1854, .
2,000
—
—
— —
_
79
Jönköpingslän, under åren 1854 och 1855,
10,491
32.
—
775:
79
Kronobergslän, under åren 18 54 och 1857,
5,000
—
—.
Ti
Blekinge län, under år 1854, . . .
6,000
—
—
1,000:
79
Christianstads län, under år 1854, .
10,000
—
—
79
Hallands län, under åren 1855 och 1856,
1,400
—
—
1,600:
,
79
Elfsborgs län, under år 1854, ...
27,000
—
—
3,400:
79
Skaraborgs län, under år 1854, .
1,000
—
—
79
Westerås län, under år 1856,
1,000
—
—
79
Gefleborgs län, under år 1857, .
1,800
—
—
200:
——
79
Stora Kopparbergs län, under åren 1855,
1856 och 1857,
87,307:
7,866:
32. —
W
Jemtlands län, under åren 1854 och 1856,
1,320
—
—
900;
— —
79
Wester-Norrlands län, under år 1857,
5,000
—
—
1,000:
— —
79
Westerbottens län, under år 1856, .
26,666
32.
—
10,666:
32. —
79
Norrbottenslän, under åren 1856 och 1857,
104.712
27.
2.
9,466:
32. —
Summa R:dr B:ko
291,59 7
43.
2.
37,875:
— —
329,472: 43. 2.
De, till följd af missvexter eller hagelskador beviljade och utestående lån,
derå skeende afbetalningar bereda tillgång till nya undsättningar, utgjorde vid
»lutet af innevarande års förra hälft:
Stals-Ulshotlets Utlåtande N:o 177.
5
Jönköpings län
R:dr
666:
32.
—
Kronobergs län
»
1,000:
—
—
Östergöthlands län ....
»
450:
—
—
Gottlands län
n
66:
31.
5.
Hallands län
5
815:
38.
—
Götheborgs län .....
.... a
27:
2.
6.
Stora Kopparbergs län
ii
84,113:
1.
5.
Gefleborgs län
n
1,800:
—
—
Wester-Norrlands län .
»
8,733:
38.
11.
Jemtlands län
5)
800:
—
—
Westerbottens län ....
•}
135,127:
28.
7.
Norrbottens län
11
241.995:
39.
3.
Summa R:dr B:ko
475,696:
20.
1.
Då erfarenheten ådagalagt, att de af Rikets Ständer under 1847 och 1848
samt följande års Riksdagar vidtagna beslut och meddelade stadganden, angående
sättet och vilkoren för undsättningar vid inträffade missvexter eller felslagna
skördar, samt dertill afsedda medels användande och tillhandahållande, varit ändamålsenliga,
anser Utskottet enahanda beslut och föreskrifter äfven under nu
instundande statsreglerings-period böra bibehållas och fortfarande tillämpas vid
undsättnings-väsendet samt dermed gemenskap egande frågors behandling; och
får Utskottet alltså, under åberopande af hvad Kongl. Maj:t yttrat till stöd för
sin nådiga framställning, angående bestämmandet af det belopp, som må i egenskap
af understöd utan återbetalnings-skyldighet utgå till de mest nödlidande samhällsklasserna,
tillstyrka’ Rikets Ständer att, i öfverensstämmelse med hvad Kongl.
Maj:t i sin härom aflåtna nådiga proposition föreslagit, fatta följande beslut:
l:o För behöfvandes undsättning vid inträffande missvext eller felslagen
skörd eger Kongl. Maj:t att fortfarande disponera:
a) den i Rikets Ständers Bank och Riksgälds-kontor innestående
behållning utaf de för enahanda ändamål förut anvisade tullafgifter
och andra medel, samt
b) hvad genom återbetalningar å meddelade undsättningslån kan
inflyta.
2:o Utaf de till Kongl- Maj:ts förfogande sålunda ställda undsättningsmedel
må en summa af högst Etthundrafemtio tusen R:dr Runt, under
den tid innevarande Riksdags statsreglering kommer att omfatta,
få begagnas till undsättningar utan återbetalnings-skyldighet åt sådane
behöfvande, som icke äro i tillfälle att sjelfve förskaffa sig
arbete eller i stånd att af egna tillgångar återgälda de undsättningsbidrag,
hvilka dem tilldelas; börande dylika understöd före
-
6
Stats-Utskottels Utlåtande N:o 178.
trädesvis tillgodokomma de kommuner, som tillförbinda sig att så
använda desamma, att för dithörande fattiga och arbetslösa personer
beredes sysselsättning och möjlighet att genom eget arbete
förtjena sitt uppehälle;
3:o Ofvan oinförmälda tillgångar må för öfrigt användas endast till
räntefria låneunderstöd med bestämda återbetalnings-terminer och
mot vederbörande större eller mindre menigheters gemensamma ansvarighet
eller annan af Kongl. Majit godkänd säkerhet;
4:o Så vidt omständigheterna medgifva, skola tillfällen för de behöfvande
beredas att erhålla sysselsättning och förtjenst vid allmänna
arbets-företag; samt.
5:o de för undsättningar vid missvexter och felslagna skördar afsedda
medel böra, till den del de icke äro för anvisade utbetalningar
erforderliga, till Riksgälds-kontoret öfverlemmas, emot skyldighet
för detta verk att det sålunda emottagna beloppet, vid skeende reqvisition,
för dermed åsyftade ändamål Kongl. Majit tillhandahålla.
Stockholm den 11 December 1857.
mo i?s.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Dec. 1857, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af ånyo vackt fråga om afskrifning af Statsverkets
fordringar hos innevånarne inom IVesterbottens
och Norrbottens län för meddelade undsättningar.
(R:gs. Afd.)
Den under många föregående Riksmöten Rikets Ständers pröfning och afgörande
understälda fråga, angående afskrifning af Westerbottens och Norrbottens
läns innevånares återstående skulder för de understöd, denna landsort, efter der
-
Stats-UtskoUets Utlåtande N:o 178.
7
städes under 1830-talet inträffade missvexter, erhållit, dels genom undsättningsspanmål
och dels genom penninge-försträckningar, har äfven vid denna Riksdag
blifvit väckt medelst 2:ne hos Preste- och Bonde-Stånden afgifna och till StatsTJtskottet
remitterade motioner, deruti hufvudsakligen anförts och föreslagits:
l:o Af Kontraktsprosten, Doktor Nordlander, att sedan utaf Westerbottens
läns äldre undsättnings-skulder, utgörande, enligt en af Konungens Befallningshafvande
i September 1856 afgifven fullständig utredning, 108,856 R:dr 6 sk.
6 r:st. B:ko, och icke mindre än 103,035 R:dr 2 sk. 10 rist. blifvit år 1850,
enligt Kongl. Majits Befallningshafvandes, Kammar-rättens pröfning underställda
beslut, afskrifna, på den grund, att vid anställda utmätnings-försök, gäldenärerne
befunnits sakna sådan egendom, som för dessa medel kunde utmätas; så hade,
efter deremot vid 1853 års Stats-revision framställd anmärkning och i öfverensstämmelse
med Rikets sednast församlade Ständers hemställan, Kongl. Majit genom
Nådigt Bref till Kongl. Stats-kontoret af den 29 September 1854 förordnat,
att ifrågavarande i räkenskaperna afförda undsättningsmedel skulle, till dess
frågan om deras afskrifning blifvit slutligen afgjord, deruti åter uppdebiteras.
Då nu det förhållande, som år 1850 föranledt ofvannämnde belopps afföring, sedermera
icke i någon mån förändrats, och då således dessa återuppdebiterade
medel icke borde tagas i beräkning, skulle den på indrifning beroende återstoden
af länets äldre undsättningsskuld endast utgöra, för erhållna spanmåls
bidrag
R:dr B:ko 8,248: 47. 6.
och för kontanta penninge-understöd .
5,871: 40. 4.
eller tillsammans R:dr B:ko 14,120: 39. 10.
Med undantag af den inom Löfångers, Nysätra, Burträsk och Bygdeå socknar
in natura återbetalda undsättnings-spanmål, hvilken blifvit såsom lån till de uti
dessa socknar inrättade distrikt-magasiner utlemnad, och för hvilken godtgörelse
framdeles vore att med säkerhet påräkna, enär socknemännen för dessa försträckningars
återgäldande iklädt sig gemensam ansvarighet, skulle Statsverket för öfriga,
ännu utestående, undsättnings-skulder icke hafva att förvänta någon vidare
godtgörelse; till stöd för hvilken åsigt motionären dels erinrat hurusom, vid undsättnings-medlens
fördelning, mera afseende fästats å de nödställdes behof, än å
Kronans säkerhet för lånens återbetalning, dels åberopat de genom Kongl. Brefven
den 15 December 1834 och den 19 Januari 1842 meddelade föreskrifter,
rörande den egendom, hvilken för ifrågavarande skulder icke finge utmätningsvis
indrifvas, samt löftesmännens befrielse från allt kraf för de enskilda undsättningstagarnes
skulder, dels anfört den omständighet, att under den långa tid, som
förflutit efter lånens utgifvande, ett, betydligt antal af låntagarne allidit eller från
orten afflyttat. Motionären, som vid de af honom ornförmälda förhållanden, ansåg
det ändamålslöst,. att sistberörda belopp, 14,120 R:dr 39 sk. 10 r:st. B:ko,
8
Stals-Utshottels Utlåtande N:o 178.
längre balancerades i räkenskaperna, har derföre hemställt, att Statens återstående
fordringar för de i början af 1830-talet åt Westerbottens läns innevånare
lemnade undsättningar måtte afskrifvas.
2:o Af Riksdags-fullmäktigen Herman Jönsson Obom från Norrbottens län,
att — enär de fleste personer, som under missvextåren från 1830 tili och med 1837
erhållit undsättningar, voro alldeles utfattige, samt det numera, efter mer än ett
fjerdedels sekels förlopp, vore alldeles omöjligt att åstadkomma fullständig utredning
i afseende å beloppet af Statens undsättnings-fordringar hos de särskilda
låntagarne, samt desse personers namn och vistelseort, helst flera utborgningslängder
förkommit, — alla för erhållen undsättnings-spanmål, under sagde år,
inom Kalix och Luleå fögderier utestående skulder till Staten måtte, utan vidare
utredning i ämnet, få afskrifvas; varande af sistbemälde motionär åberopadt
och aflemnadt ett af kronofogden i förstnämnde fögderi under November månad
nästlidet år skriftligen meddeladt yttrande, hvarigenom en del af de förhållanden,
motionären uppgifvit, blifvit vitsordade.
Enligt hvad Rikets år 1850 och 1851 församlade Ständers Stats-Utskott,
uti sitt Utlåtande N:o 102, upplyst, hafva Rikets Ständer redan under 1834
och 1835 års Riksdag medgifvit, att Westerbottens läns undsättnings-skulder efter
1830 och påföljande års missvexter finge till en tredjedel af desammas ursprungliga
belopp afskrifvas, samt att den härefter återstående skulden finge användas
till bildande af socken- och distrikt-magasiner, och fördenskull förvandlas
till spanmål efter derå förut fastställda pris, med rättighet för undsättningstagarne
att det sålunda bestämda skuldbeloppet återgälda med Udel årligen under 4 års
tid, från och med dels 1835 och dels 1836 års uppbörds-stämmor; hvarjemte
Rikets Ständer, uti deras härom till Kongl. Maj.t under den 26 November 1834
aflåtna underdåniga skrifvelse, förklarat, att der missvext inträffade, finge anstånd
med den till betalning förfallna fjerdedelen beviljas till det påföljande året. Den
sålunda medgifna förmånen i afseende på undsättnings-skuldernas återbetalning
med spanmål in natura skulle dock ej tillgodokoinma innevånarne i de socknar,
som vägrade inrätta magasin, utan borde dessas återstående skuldbelopp godtgöras
med penningar efter det för hvarje år bestämda pris å den långifna spaninålen;
hvilket liqvidationssätt äfvenledes skulle tillämpas för de låntagare, som
icke behörigen fullgjorde sin årliga levererings-skyldighet. Vidare medgåfvo Rikets
åren 1840 och 1841 församlade Ständer, genom underdånig skrifvelse af den 20 Januari
sistnämnde år, att sedan, uti lagligen utlysta sockenstämmor, undersökningar
blifvit anställda till utrönande, hvilka gäldenärer voro utfattige och saknade all tillgång
till sina skulders godtgörande, finge, derest ett sådant förhållande af socknemännen
enhälligt vitsordades, afskrifning i laga ordning verkställas, utan afseende derpå,
att borgen för samma skulder vore ställd; men deremot borde, för öfriga skuldposters
-
Stals-Utskollcts Utlåtande N:o 178.
9
posters indrifning hos hufvudgäldcnärerne eller dem, som spanmålen emottagit,
alla nödiga åtgärder skyndsammast vidtagas, dervid likväl, i enlighet med Kongl.
Brefvet den 13 December 1834, gäldenärernes fasta egendom, behöfliga bohagsting,
klädespersedlar, för jordbruket erforderliga kreatur och åkerbruksredskap
samt nödig utsädes-spanmål icke finge utmätas; och skulle, i fall tillgång till
sistberörde skulders betalande hos vederbörande gäldenärer bevisligen saknades,
jemväl dessa skulder i behörig ordning, och så fort ske kunde, till afskrifning
befordras.
Med tillämpning af de sålunda meddelade särskilda stadganden i afseende
på liqviderandet eller afskrifningen af Statsverkets fordringar för undsättningar,
som under de af motionärerne omförmälda missvextår utdelats tili Westerbottens
och Norrbottens läns innevånare, hafva, på sätt de rörande enahanda ämne vid
sednare Riksdagarne afgifna Utlåtanden innehålla, utaf dessa läns undsättningsskulder
efter 1830, 1831, 1832 och 1833 års missvexter afskrifvits en tredjedel
med R:dr B:ko 181,655: 19. 2.
samt för bristande tillgång afkortats  56,343: 29. 5.
och således tillsammans R:dr B:ko 237,999: — 7.
Genom skedda ytterligare afskrifningar och verkställda återbetalningar, lära
meranäinnde 2:ne läns innevånares ännu återstående skulder för de under loppet
af 1830-talet erhållna undsättningar minskats till följande belopp i runda tal,
nemligen:
hos Westerbottens läns innevånare till .... R:dr B:ko 108,000: — —
och hos Norrbottens läns innevånare  137,000: — —
Enligt hvad Utskottet inhemtat af erhållna upplysningar om den fortgående
behandlingen af de i förevarande motioner omnämnda ärenden rörande de sålunda
återstående undsättningsskuldernas afskrifvande eller indrifvande i laga ordning,
utgöra dessa ärenden för närvarande föremål för vederbörande embetsmyndigheters
slutliga handläggning och pröfning; vid hvilket förhållande och då, enligt hvad
inför Utskottet företedda handlingar ådagalägga, fierfaldiga anmärkningar förekommit
emot det sätt, hvarpå ofvanåberopade Kongl. Bref och derigenom meddelade
stadganden blifvit af ej mindre uppbördsmännen, än Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
tillämpade, Utskottet anser Rikets Ständer ingalunda böra, genom de nu
ånyo föreslagna afskrifningarnes beviljande, afbryta ifrågavarande ärendens författningsenliga
behandling och afgörande. Under erinran derjemte om de högst
betydliga belopp, som redan fått utaf samma medel afskrifvas, och de särskilda
förmåner, som med hänsigt till ifrågavarande skulders betalande och indrifvande
blifvit medgifna, och i öfverensstämmelse med Rikets Ständers under sednaste
Riksdagarne vid då väckta frågor om afskrifning af ej allenast dessa, utan äfven
Bill. till R. St. Prot. 18S6 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 22 Haft. 2
10
Stats-Utshotlets Utlåtande N:o 179.
andra läns undsättningsskulder, enstämmigt uttalade och iakttagna grundsats, att
den vid dylika låns erhållande bestämda betalningsskyldigheten måste fullgöras,
och de under förflutna tider vanligen påräknade och beviljade eftergifter upphöra,
får Utskottet alltså hemställa,
att de ånyo gjorda framställningarne angående oftanämnde
skulders afskrifning, ej heller vid innevarande Riksdag måtte
af Rikets Ständer beviljas.
Stockholm den 11 December 1857.
A:0 199.
Ank.. till Exp.-Utsk. den 12 Dec. 1857, kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående Stats-anslag till tryckningskostnaden för de af
Skeppsbyggmästaren J. JVeilbach uppgjorda ritningar till ledning
vid fartygs byggande.
(R:gs-Afd.)
Efter en framställning om den utmärkta skicklighet samt den, med hänsigt
till skeppsbyggnadskonstens theoretiska utveckling och praktiska användande, förtjenstfulla
verksamhet, för hvilken Skeppsbyggmästaren Johannes Weilbach, som
under sommaren ar 1853 här i hufvudstaden hastigt bortrycktes af döden, gjort
sig allmänt känd, har Herr A. M. Brinck, uti en hos Borgare-Ståndet väckt
motion, som blifvit till Stats-Utskottet remitterad, föreslagit, att Rikets Ständer
matte bevilja ett anslag af 3,333 R:dr 16 sk. B:ko såsom bidrag till kostnaden
för fortsättande af pabörjad, men genom Weilbachs frånfälle afbruten, utgifning
i lithografiskt tryck af 8 stycken utaf honom i lifstiden utarbetade konstruktionsritningar
till fartyg af olika storlek jemte tillhörande skalor och tackelritningar,
hvilka alla ritningar skulle vara af synnerlig både theoretiskt och praktiskt värde
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 180.
11
för Svenska skeppsbyggeriet och undervisningen vid Navigations-skolorna och
Skeppsbyggeri-institutet; hvarjemte motionären hemställt, att, såsom vilkor för
detta anslag måtte föreskrifvas, att, efter tryckningens fullbordande, 50 exemplar
utaf hela samlingen, utgörande tillsammans 850 olika ritningar, böra aflemnas
till Kongl. Kommers-Kollegium, för att Skeppsbyggeri-institutet och Navigationsskolorna
tilldelas.
Utan att i något afseende vilja bestrida det i förevarande motion afgifna
yttrande, angående aflidne Skeppsbyggmästaren Weilbachs erkända skicklighet
och gagnande verksamhet i sitt yrke, anser sig dock Ståts-Utskottet, som ej är
i tillfälle bedöma omförmälda ritningars vetenskapliga värde och praktiska användbarhet,
icke kunna med sitt förord understödja det väckta förslaget om ett
särskildt statsanslags anvisande för att på allmän bekostnad utgifva och till framtida
begagnande tillhandahålla ritningar för de föränderliga och af tidsförhållanden
samt ytterligare rön och uppfinningar beroende konstruktioner, som vid fartygsbyggnader
kunna anses företrädesvis tillämpliga och ändamålsenliga. Utskottet
får således hemställa:
att det af Herr Brinck för sagde ändamål föreslagna anslag icke
må af Rikets Ständer beviljas.
Stockholm den 11 December 1857.
I;o ISO.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Dec. 1857, kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående hegardt statsanslag till reparerandet af 5:ne
torn å Kungs-Lena kyrka i IVöstergöthland.
(R:gs-Afd.)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt, och till Stats-Utskottet remitterad, motion,
har Riksdagsfullmäktigen Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län, efter erinran
12
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 180.
om de historiska minnen, som vore fästade vid Kungs-Lena, under förra hälften
af 1200-talet byggda kyrka och dess 3:ne torn, hemställt, att då nämnde torn,
hvilka blifvit uppförda af korsvirke, måste för sitt framtida bestånd förses med
ny betäckning i stället för de derå befintliga samt af tidens åverkan förstörda
spåntak, och då kostnaden för detta reparations-arbete, uppgående till åtminstone
Femhundra R:dr B:ko, icke kunde bestridas af kyrkans tillgångar eller församlingens
medlemmar, som till största delen bestode af fattiga eller mindre bemedlade
skattebönder, Rikets Ständer måtte för underhållandet och bevarandet
af omförmälda forntids-minnen bevilja ett statsanslag af sagde belopp.
Stats-Utskottet, som visserligen anser bidrag af allmänna medel icke böra
vägras, så vida de oundgängligen erfordras för att vederbörligen vårda och åt
kommande tider bibehålla gamla fosterländska samt, i historiskt och architektoniskt
hänseende vigtiga och dyrbara minnesmärken, finnér dock oj skäl tillstyrka
dylikt bidrag för den vederbörande hemmansägare åliggande, och, enligt motionärens
egen uppgift, föga kostsamma reparation, hvilken, efter hvad han anmält,
måste företagas till iståndsättande och framtida bevarande af tornbyggnaderna
vid Kungs-Lena församlings kyrka. Utskottet hemställer derföre:
att den väckta motionen om särskildt statsbidrag för denna reparations
verkställande icke måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 11 December 1857.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
Ståls-Utskottets Utlåtande N:o 1 Si.
t
Arik. lill Exp.-Utsk. den 12 Dec. 18K7, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning aj framställningar om förbättrade ajläningsmlkor
m. m. för Arméens och Flottans Läkare samt Provincial-läkarne.
(IT. A.)
I sina Utlåtanden under Niris 71, 72 och 148, angående regleringen af utgiftrrne
under Riks-statens 4:de, 5:te och 8:de Hufvud-tillar, hade Stats-Utskottet förbehållit
sig att til! Rikets Ständer framdeles få inkomma med yttranden angående aflöningen
för Arméens och Flottans Läkare samt för Provincial-läkarne i Riket, ett förbehåll,
sorn Utskottet i sitt förstnämnda Utlåtande äfven gjort i fråga om pensioneringen af
Arméens Läkare.
Då Utskottet nu går alt yttra sig i dessa frågor, hvilka af Utskottet ansetts böra
i ett sammanhang behandlas, får Utskottet först redogöra för de framställningar, som
härutinnan blifvit gjorda dels af Kongl. Majit uti Dess Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, dels af enskilde representanter medelst väckta, till Utskottet
remitterade, motioner.
Beträffande Arméens Läkare, har Kongl. Majit behagat föreslå, att aflöningen
för Balaljons-läkarne så väl vid den värfvade sorn vid den indelta Arméen, hvilka nu
åtnjuta i lön, Förste Bataljons-läkare 600 R:dr samt Andre Balaljons-läkare, vid den
värfvade Arméen dels 405 dels 590 Ridr, och vid den indelta 375 R.dr, måtte förhöjas
för Förste Bataljons-läkare till 800 och för Andre Bataljons-läkare till 600 Ridr,
med bibehållande af rättigheten för dem till löneförhöjning efter vissa föreskrifna tjenstår.
i aflöningen för Regements-läkarne vid Arméen är deremot någon förhöjning
icke af Kongl. Majit i frågaställd. Hvad pensioneringen af Arméens Läkare angar, har
Kongl. Majit föreslagit, alf, jemte det Regements-Läkare bibehållas vid den af Rikets
Ständer dem redan beviljade förmån att efter uppnådde 60 lefnads- och 30 tjensteår
Bili. till B. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 A/d. 5 Band. 25 Höft. 1
Stats-Utskottets Utlåtande N;o 181.
få, utöfver dem' ur Arméens pensions-kassa tillkommande pension, jemväluppbära sådan
från|§Allmänna pndragnings-stalen, Bataljons-läkare mätte vid enahanda lefnads- och
tjensteåider, utöfver pensionen från Arméens pensions-kassa, erhålla pensions-förhöjning
från Stats-verket^lillffyllnad i ett belopp af 500 R:dr.
I afseende å Läkare-staten vid Flottan, är framställning af Kongl. Majit gjord
om en ansiagsförhöjuing af 3,437 Ridr 50 öre till löneförbättringar, enligt följande tabell,
som återfinnes under litt. P. i bilagan N:o 4 lill Kongl. Majits Nådiga Proposition
och upplager^så väl den nuvarande aflöningen som de föreslagne nja, lönerne och
pensions-beloppen :
Nuvarande
Kongl.
Maj:ts Nådiga
löner
på
IÖ PS
lag.
Stat
Pensions-
belopp.
1,800
1
Fält-läkare (Förste Amiralitets-läkare) i Carlskrona .
2,500
—
1.666
66
1,200
—
I
Regements-läkare (Amiralitets-läkare) i Stockholm . .
1,500
—-
1,000
—
2,400
—
2
D:o (D:o) i Carlskrona . .
3,000
.—
—
600
—
T
Förste Bataljons-läkare i Carlskrona
800
—
533
34
3,000
—
5
D;o (hvaraf 2 i Carlskrona, 2 i Stockholm och 1 i
Götheborg)
4,000
—
—
375
—
1
Andre Bataljons-läkare i Carlskrona
600
—
400
—
750
—
2
!):o i D:o
1,200
—
—
225
—
t
Stipendiat i Flottan
300
—
—
2,025
—
9
D:o
2,700
—
—
Löneförhöjning efter 8 års berömlig tjenstgöring för:
300
—
1
Förste Bataljons-läkare.
300
—
1
D:o D:o.
187
50
1
Andre D:o.
13,162
50
Summa
16,6001
eller, efter afdrag af nuvarande stals-summa,
13,162(50
tillökning
1
3,43750
1
i
Varande af Kongl. Majit hegardt, att, i hufvudsaklig likhet med hvad redan
vore Bataljons-läkare vid Arméen beviljadl, jemväl åt Flottans Bataljons-läkare, hvilkendera
graden de än innehafva, den förmån måtte medgifvas, att, i stället för dem nu,
efter 8 års tjenstgöring, tillkommande 50 procent löneförhöjning, de, efter 6 års oafbruten
och berömlig tjenst i nämnda egenskap, finge, uppå vederbörlig anmälan hos
Kongl. Majit, från Allmänna Indragnings-staten en årlig förhöjning af 200 R:dr å innehafvande
lön och efter vidare i 4 år fortsatt enahanda tjenstgöring ytterligare en
lönetillökning af 100 Ridr.
Hvad åter angår Provincial-läkarne i Riket, hvilka för närvarande åtnjuta, de
ordinarie i lön 1,000 Ridr och de extra såsom arfvode 750 Ridr, har vid denna riksdag
något förslag icke blifvit af Kongl. Majit väckt i annan måtto, än att aflöning
äskats för ytterligare en ordinarie och frenne extra Provincial-läkare-beslällningar, hvaröfver
Utskottet redan uti sitt ofvannämnda Utlåtande Nio 148 afgifvit yttrande.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 181.
3
Du inom Riks-stånden väckte] motioner i förevarande ämnen äro följande,
nemligen:
af Herr Cederschiöld, F. A., hvilken, under erkännande deraf, att de i Kongl.
Maj:ts Nådiga förslag lill lönereglering för Arméens tjenslemannasUt utlalade tvänne
allmänna grundsatser, den ena, att® aflöningen för lägsta tjenstegraden inom Arméen
borde fastställas till mindre belopp, än som föreslagits för lägsta tjenstegraden inom den
civila administrationen, den andra, all innehafvare af lika tjenslegrad borde i det närmaste
aflönas lika, utom i de fall då en till viss ort begränsad högre lefnadskostnad
eller ett å statens sida ökadt anspråk på mera vidsträckta specialkunskaper gjorde en
afvikelse derifrån nödig, begge hvilade pä rättsenliga grunder, för så vidt parmela,
af särskilta förhållanden föranledda, undantag vid tillämpningen behörigen afsåges,
likväl ansett det kunna med skäl ifrågaslällas, huruvida förenämnda grundsats
om en jemförelsevis lägre aflöning för den, som inträder i Arméens tjenst, vore tillämplig
på hela Arméens tjenstemannastat och således äfven på dess civile tjenstemän. Enligt
motionärens åsigt innefattade sådant icke full rättvisa, i anseende dertill alt för
den civile tjenstemannen vid Arméen, med högst få undantag, någon vidare befordran
inom densamma icke kunde påräknas, samt, der detta ej vore fallet, såsom inom fältläkare—korpsen
, befordran till högre grad aldrig egde rum ulan i följd af öfvervägande
skicklighet, helst vid hvarje ledighet ansökningsrätten stöde öppen för alla Läkare, både
inom och utom korpsen. Emellertid innefattade det uppgjorda löneregleringsförslaget
en så beskaffad mera vidsträckt tillämpning af ofvannämnda grundsats, och Ärméens
Läkare hade således åtminstone i en omständighet blifvit ställde i samma kategori, som
Arméens Officerare. Den åsigt, man vid löneregleringen sålunda erkänt såsom riktig,
vore icke heller motionären, åtminstone hvad läkarestaten anginge, obenägen att biträda,
ehuru Bataljons-läkarelönen derigenom nedsattes långt under det belopp, som ansåges
böra tillkomma en Kammarskrifvare, hvilkens akademiska kurs icke kunde antagas behöfva
ens tiondedelen af den tid, sorn läkarens erfordrade, men eli. sådant medgifvande
kunde, i motionärens tanke, ej hilligtvis ega rum under andra vilkor, än att,
vid bestämmande af lönebeloppen, likhet mellan Arméens Officerare och Läkare alla
graderne igenom finge blifva gällande. Detta vore likväl icke iakttaget, ty då eli belopp
af 1,000 R:dr blifvit uppfördt såsom lön för Andre Löjtnanterne vid det garnisonerande
infanteriet och vid de fleste vetenskapliga korpserne, såsom Artilleriet, Ingenieur-korpsen
och Topografiska korpsen, hvilka båda sednares Officerare nästan i all
tjenstgöring uppbära, jemte lönen, antingen dagtraktamente eller tjenstgöringsarfvode, hade
man deremot för Andre Bataljonsläkare, hvilka också tillhöra en vetenskaplig korps,
der lör öfrigt en vida längre akademisk och praktisk tillämpningskurs erfordras, än vid
någon annan af Arméens vetenskapliga korpser, föreslagit en lön al endast 600 R:dr,
ehuru desse tjenstemän saknade semester, och, stadde i ständigjganiisonstjenslgöring,
finge vidkännas ungefär enahanda lefnadskostnad, som de, hvilka innehafva lika tjenslegrad.
Förste Bataljonsläkaren åter, ehuru egande Kapitens grad, skulle, enligt förslaget,
få sin nuvarande lön 600 R:dr förhöjd lill blott 800 R:dr och således icke erhålla
högre aflöning än Under-löjtnanten eller den främste af Underbefälet, då deremot Löjtnanten
vore uppförd till 1.200 R:dr och Kaptenen, som utom lönen bade af passevolansen
en vinst, hvilken någon gång torde inbringa lika mycket, som den enskilda prakl:kcn
för Bataljons-läkarne, ansetts böra erhålla en lön af 2,400 R:dr. Regements-läkaren,
hvilken innehade Majors grad, var föreslagen att bibehållas vid sin nu varande lön
at 1,200 R:dr, den högsta, som på ordinarie stat inom Fältläkare-korpsen kunde erhållas,
under det att yngste Majoren, nu aflönad med 3,720 R:dr, skulle få sin lön förhöjd
till 4,000 R:dr. Ilrågavarande grundsats hade icke heller vid den indelta Arméen
4
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 181.
blifvit tillämpad å Läkarne. Der vore nemligen Andre Bataljonsdäkarens vederlike •
tjenslegrad, Andre Löjtnanten, uppförd till 700 R:dr samt Andre Kapitenen lill 1,100
ä i,200 R.dr, hvilket sistnämnda belopp äfven bär bibehållits för Regements-läkaren,
ehuru Tredje Majoren ansetts böra erhålla 2,000 R:dr Ännu ofördelaktigare vore förhållandet
vid Wermlands Fältjägare-regemente och Lifbevärings-regementet, hvarest Regements-läkarne
skulle bibehålla sina nuvarande löner af 900 R:dr vid del förra och
375 R:dr vid det sednare Regementet, under det att, enligt förslaget, vid Wermlands
Fältjägare-regemente Kaplenerne, hvilka nu ega en lön af 600 R:dr, skulle, med bibehållande
af den ej obetydliga passevolansvinsten, erhålla sin lön fördubblad, samt vid
Lifbevärings-regementet Under-löjtnanterne, som för närvarande hafva lika lön rned Regements-läkaren,
uppförts tili en lönförhöjning af 225 R:dr, Löjtnanterne ansetts böra
erhålla mer än dubbelt af hvad Regements-läkaren uppbär, och Majoren är föreslagen
att i lön undfå 2,200 R:dr, eller nära 6 gånger den lön, Regements-läkaren åtnjuter.
Under erinran om de åsigter angående Fältläkare-korpsens vigt för Arméens bestånd,
sorn uttalades i det Kongl. Maj:ts vid sisth Riksdag aflåtne Nådiga Proposition
om Stals-verkets tillstånd och behof bifogade Stals-råds-prolokoll, har motionären vidare
anfört, hurusom det varit oförvänladt att erfara, det man, oaktadt dessa åsigter, trenne
är derefter åberopat den lönetillökning af 100 R:dr B:ko, som vid nämnda Riksdag tilldelades
hvarje Regements-läkare vid indelta Arméen, såsom ett motiv att, vid ett af sedermera
stegrade Iefnadskoslnader framkalladt förslag till löneförhöjningar inom alla
grenar af administrationen, fältläkare-korpsen ensam skulle skjutas i bakgrunden och
Regements-läkarne dervid helt och hållet förbigås; i sammanhang hvarmed motionären,
såsom en motsats lill nu framlagda aflöningsforsing, meddelat en tabell öfver beloppen
af de indelningar, hvilka af Konung Cari XI anslogos åt Arméens Läkare på en tid, dä
desse voro endast obildade fältskärer, men blifvit Läkarne fråntagne sedan inom Arméen
icke vidare funnes andra Läkare än sådane, som aflagt prof både på vetenskaplig
bildning och på praktisk duglighet*, utvisande denna tabell, alt Regements-läkarne
tillförene och ända lill år 1833 vid de Heste Regementen innehaft löneinkomster, öfverstigande
Majorernes. Då det nu vore påtagligt, alt egentliga orsaken dertill, att så ytterst
lä Läkare söka inträde vid Arméen, visserligen till en viss grad betingades af de
ringa lönerne i de lägre Ijenstegraderne, meri hufvudsakligen måste tillskrifvas Regements-läkarens
obetydliga aflöning, emedan denne vöre den högsta, som af Mililär-läkaren
kunde ernås, borde, enligt motionärens tanke, det anspråk icke anses öfverdrifvet,
som häri sökte tillvägabringa en förändring på samma gång det afsåge ali tillämpa en
grundsats, redan vid 1823 års Riksdag al' Rikets Ständer uttalad, vid 1834—1835 års
Riksdag af Kongl. Majit såsom riktig erkänd, samt slutligen (särskildt hvad Regementsläkaren
anginge) af Kongl. Maj:t i så måtto bekräftad, ali Kongl. Majit, med gillande
af Stals-rädets derom gjorda framställning, år 1853 förklara! Regements-läkaren, såsom
egande Kapitens tjenslegrad, böra aflönas lika med Kompani-chef.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har motionären föreslagit:
att för de ordinarie läkare-beslällningarne vid Arméen och Flottan samma aflöning
mätte bestämmas, som för de officers-grader vid indelta Arméen, med hvilka de
äro lika i värdighet;
att de läkare vid Arméen och Flottan, hvilka tillhöra ständigt garnisonerande
trupp och således äro förpligtade till daglig tjenstgöring utan rätt till semester, måtte,
i likhet med Ingeniör-oflicerarne, få uppbära tiel dagtraktamente af 1 R:dr banko, som
för desse utgår, när de till särskild tjenstgöring beordras;
S/als- Utskottets Utlåtande N:o 181.
5
att Öfver-fältläkare, Fält läkare, Regements- och sjukhus-läkare samt förste och
andré Bataljons-läkare mätte i rese-reglementet upptagas till lika traktamente med sina
vederlikar i tjenstegrad:
att den JFällläkare-korpsens medlemmar, i följd af gällande författning, tillerkända
rätt till inqvartering i kronans hus, lika med Officerare i motsvarande tjenstegrad, måtte
utsträckas jemväl lili sådan inqvartering å garnisons-ort, för hvilken kontant ersättning
lillgodonjutes;
att, då Arméens och Flottans läkare i sjelfva verket utgöra en och samma korps
med väsentligen likartad tjenstgöring, de tjensteår, sorn erfordras för Bataljons-läkare
innan de kunna ernå den för dem bestämda löne-lillökning å allmänna Indragningsstalen,
mätte få beräknas vid hvilka regementen och korpser af Arméen eller Flottan
Ijenstgöringen än må hafva blifvit fullgjord; och
alt de öfverskotts-medel, som inom de indelta regementena, enligt Kongl. Brefvet
af den 17 Juni näsllidne är, utdelas pro rala parte åt regements-beläl, under-be,fäl
och civil—stat, med undantag af Bataljons-läkarne, måtte komma äfven de sistnämnde
lill godo;
af Herr IVenner ström, hvilken anfört, hurusom de vilkor, som vid sist! id ne
Riksdag bestämdes i sammanhang med Regements-läkarne beviljad pensions-rätl å allmänna
Indrägnings-staten, nemligen, att desse läkare skulle ej mindre hafva uppnått
60 leliiads- och 30 ijensle-år, än äfven vara skyldige att under 10 år från afskedsdagen
lill fyllda 70 är, vid behof, efter omsländigheterne, tjenstgöra antingen vid mililär-sjukhuset
eller dépöler eller civila sjukvärds-anstaiter, visat sig icke leda till det
dermed åsyftade ändamål att, jemte en billig omtanke för läkarens utkomst på ålderdomen,
bereda tillgång för Arméen på tillräckligt antal läkare. Arméen hade för närvarande
flere Regements-iäkare öfver 60 år gamla, hvilka sannolikt icke komme att
laga afsked före fyllda 70 år, så länge lönen vöre högre än pensionen och de genom
afskedstagande! ändock icke bielve fullt frie från tjenstgöring, ulan derigenom i stället
underkastades en vida besvärligare och obehagligare tjenstgöring, än sorn förut varit
med deras tjenst förknippad. Af detta förhållande följde åter, att läkare-beställningar
vid Arméen måste blifva allt mindre eftersökta, såsom erfordrande, i lägre tjenstegrad
med ringa lön, en tjenstgöring under, i de fleste fall. mer än en half mansålder innan
en någorlunda hjelplig inkomst kunde ernås; och att detta menliga förhållande redan
inträdt, visade sig genom de nuvarande mänga vakanserne i andre Bataljons-läkaregraden.
Det kunde derföre icke förnekas, att vilkoren för pensions åtnjutande vore
felaktige med hänsigt dels till den uti ingen annan pensions lag stadgade fordran om
fortfarande tjenstgöring efter afskedstagande! och dels till bestämmandet al minimum
för lefnads- och tjenste-år. För att bereda rättelse härutinnan och pä det alt, vid
möjligen inträffande krig, sådane förhållanden, som åren 1808 och 1809 egde rum i
afseende å läkare-vården om landels försvarare, mätte förebyggas, har motionären föreslagit,
att vilkoret för Regements-iäkare att, efter afskedstagande vid 60 års ålder,
ytterligare tjenstgöra i 19 år, skulle försvinna samt desse tjenstemän förklaras berättigade
ali, när de, efter uppnådde 55 lefnads- och 25 tjenste-år, taga afsked, komma i
åtnjutande af ifrågavarande pension;
af Herr Hasselrot, som, med anledning deraf, att bland de statens tjenstemän,
för hvilka löneförbättring blifvit föreslagen, Provincial-läkarne saknades, fästat uppmärksamheten
derå, att desse sednares befattningar vore ytterst maktpåliggande och
betungande samt att deras innehafvare i de numera låga rese- och dagtraktamentena
icke hade en ersättning, svarande emot kostnaden och besväret vid deras ständiga ernbetsresor;
hvarföre motionären, med afseende derå, att Provincial-läkarnes vederlikar,
G
Stais-Utskottets Utlåtande N:o 181.
Regements-läkarne, ehuru endast under en kort tid af året tjenstgörande, uppbära i lön
1,200 R:dr, hemställt, att ldia löne-belopp målle anslås åt Provincial-läkarne; samt
af Olof Olsson från Wermlands län, hvilken, under åberopande af Provincialläkarnes
mödosamma och ansträngande tjenstgöring samt svårigheten för desse tjenstemän
alt, i anseende till deras förbindelse ali, eller Kongl. Maj.ts Befallningshafvandes
ordres, tidt och ofta företaga vidsträckta embetsresor, kunna påräkna några synnerligt
stora inkomster af enskild praktik, föreslagit, att Provincial-läkarnes löner mätte höjas
till samma belopp, som vid innevarande Riksdag ifrågakommit för häradsskrifvare, eller
2,000 R:dr.
Sedan Utskottet sålunda redogjort lör de särskilta framställningarne i förevarande
ämne, får Utskottet, innan yttrande deröfver afgifves, meddela följande på olliciela
uppgifter grundade upplysningar om antalet af de å rikets stal uppförda så militära
som civila läkare-beställningar och de vacanser, hvilka för närvarande der linnas.
Enligt nämnda uppgifter består läkare-staten vid Landt-arméen af 38 Regementsläkare
samt 33 förste- och 32 andré Bataljons-läkare; hvarförutan pä Riks-slalens
8.de Hufvud-tilel å Sundhels-kollegii stat 17 s. k. pensionärer och 30 stipendiater linnas
uppförde, af hvilka de förre, som mäste hafva tagit någon examen lör den medicinska
graden, äro hufvudsakligen afsedde all bereda tillgång på fullt användbara sjukhus-läkare
under krig samt utgöra den enda disponibla tillgången på sådane för den
särskilta sjukvården i landet under farsoter och för bestridande af lediga civile läkaretjenster,
samt de sednare, eller stipendiaterne, hvilka äro endast medicinae studiosi,
skola vara för Sundhets-kollegium disponible såsom biträdande läkare.
Inom denna läkare-stat finnas för närvarande vakanser till följande antal, nemligen:
af Regements-läkare-beslällningar 3.
af Förste Bataljons-läkare-beställningar 4.
af Andre Bataljons-läkare-beställningar 14.
och af Pensionärs-platser • 7.
Personalen vid Flottans läkare-korps, sådan den genom reglering vid 1850 och
1851 års Riksdag blifvit bestämd, är angifven i den stat, sorn i början af delta Utlåtande
finnes intagen. Men berörde stat har, efter hvad upplyst blifvit, ännu icke
kunnat i sin helhet tillämpas, hvarföre en iulerims-stal för hvarje är blifvit al Kongl.
Majit fastställd. Enligt denna stat för innevarande år utgöres Flottans läkare-korps
al den s. k. Fält-läkaren (fordom förste Amiralitels-läkaren), 3 Regements-läkare,
nemligen 2 vid Carlskrona och L vid Stockholms station, af hvilka beställningar likväl
den ena Regements-läkare-platsen i Carlskrona, jemlikt särskilt Nådigt Bref, hålles tills
vidare vakant, G förste Bataljons-läkare, deraf 3 vid Carlskrona och 2 vid Stockholms
station samt 1 vid Götheborgs depöt och 2 Andre Bataljons-läkare, begge vid Carlskrona
station, hvartill komma 10 stipendiater, hvilka här motsvara de s. k. pensionärerne
i Arméens Läkare-korps. Af dessa läkarebeställningar vid Flottan äro för närvarande,
utom förutnämnde Regements-läkareplats i Carlskrona, icke mindre än 6 vakanla,
deraf 4 vid Carlskrona och l vid Stockholms station samt 1 vid Götheborgs depot,
hvarförutan innehafvaren af den tillsatta Regeinents-läkare-befättningen i Carlskrona, till
löljd af sjukdom, åtnjuter tjenstledighet, så att dervarande 7 läkarebeställningar skötas
af endast 2 ordinarie Läkare. För öfrigt står en af stipendiatplatserna ledig.
Den å stat uppförda civila läkare-korpsen består al 69 ordinarie och 20 extra
Prövincial-läkare; och äro af dessa beställningar 2 i hvardera klassen för närvarande
vakan te.
I sammanhang härmed får Utskottet, som förut uppgifvit den nu utgående aflöningen
lill de militäre och civile iäkarne äfvensom lill stipendiaterne vid flottan, upp
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 184.
7
lysa, alt af de s. k. pensionerne i Arméens Läkare-korps, 17 lill antalet, 2 upp^å
lill 262 R:dr 50 öre, 3 till 225 ILdr och de öfriga till 150 R:dr hvardera, samt af
slipendierne derstädes, till antalet 30, 2:ne elgå med 112 R:dr 50 öre och 27 med
100 R:dr hvardera samt 1 med 75 R:dr.
Aid afgifvande af sitt yttrande i förevarande vigtiga och maktpåliggande ämne,
torde Utskottet, dels med anledning af de väckta motionernas innehåll, dels för en fullständigare
utredning af frågan, till en början böra i minnet återföra de åtgärder, som
vid sist förflutna Riksdag vidtogos i syftemål att för framtiden hålla Fältläkare-korpsen
tjenstbar och fulltalig.
Uti Sin vid nämnda Riksdag till Rikets Ständer aflåtna Nådiga Proposition om
Slats-verkets tillstånd och behof täcktes Kongl. Majit, med afseende å nödvändigheten
alt medelst öppnade utsigten till befordran och förbättrade aflönings-vilkor m. m. uppmuntra
unge läkare till inträde i Arméens ständiga läkare-korps och derigenom äfven
för framtiden vinna säkerhet, att denna korps städse förblefve håde tjenstbar och full—
tålig, äfvensom att derjemte bilda en stam af erfarne reserv-läkare för de fasta sjukvårds-anstalterne
för den händelse, att Arméen en gång måste göras mobil, föreslå: alt
åt Arméens Bataljons-läkare, hvilkendera graden de än innehade, måtte, i stället för
den efter 8 års tjenstgöring dem då tillkommande 50 procent löne-förhöjning, medsifvas
förmånen att, efter 6 års oafbruten och berömlig tjenst i nämnda egenskap, från
Allmänna Indragnings-slaten kunna, på vederbörlig anmälan hos Kongl. Maj:t, erhålla
förhöjning af 125 R:dr å inneha IV an de lön och, efter vidare i 4 år fortsatt enahanda
tjenstgöring, ytterligare en löne-tillökning af 75 R:dr, så att, efter 10 års tjenst, den årliga
åflöningen för en Bataljons-läkare blefve, om han under tiden qvarstannade i andra
Bataljons-läkaregraden, 450 R:dr och, i fall han blifvit befordrad till Förste Bataljons-läkare,
600 R:dr; att för |Arméens Regements-läkare löne-IÖrhöjningar jemväl mätte
beviljas, så alt åflöningen för dem blefve, vid Lifbeväiings-regementet 250 R:dr,
vid 6 andra korpser och regementen 600 R:dr och vid de öfrige 800 R:dr, allt banko,
samt att för Regements-läkare, hvilka straxt efter uppnådde 60 lefnads- och 30 tjensteår
sökte nådigt afsked, rättighet måtte medgifvas att då, utöfver dem ur Arméens
Pensions-kassa tillkommande pension, jemväl från Allmänna Indragnings-staten undfå
pension, bestämd lill 400 R:dr för dem, hvilkas löner skulle förhöjas tili 800 ILdr, och
till 200 R:dr b:ko för dem, som afsetts alt erhålla lägre löner än nyssnämnda belopp,
men med skyldighet likväl för alla att under 10 år, från afskedsdagen räknadt, i händelse
af behof, efter omständigheterna, tjenstgöra antingen vid militär-sjukhus eller depöler
eller civila sjukvårds-anslalter.
Af den underdåniga framställning utaf Chefen för Landlförsvars-Departementet,
som låg till grund för Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, upplystes i afseende å dåvarande
förhållandet med Arméens läkare-värd, bland annat, alt antalet af läkare, som för Arméen,
då den försättes på krigs-fot, erfordrades, utgjorde närmare 600, enligt de grunder
1840 års Sjukvårds-kommité i sådant hänseende uppställt; att hälften deraf borde
vara legitimerad eller åtminstone behörigen examinerad, samt återstoden vore afsedd att
beslå af s. k. Under-läkare, hvilka sednare påräknades att erhållas bland Fält-läkarekorpsens
stipendiater, medicina} studiosi och andra ynglingar med bildning ; ali, ehuru
antalet af de förre, eller de legitimerade läkarne, således kunde upptagas till omkring
300, Fält-läkare-korpsen likväl för det dåvarande utgjordes af blott 103 personer; att
nämnde korps, såsom stammen för den vid krigs utbrytande behöfliga läkare-personal,
borde alltid vara fulltalig och fullt tjenstbar, men att sådant icke vore förhållandet, enär
af 38 Regemenls-läkare-beställningar 1 var vacant, 19 Regements-läkare voro pensionsmessige
och bland dem 12 öfver 60 år gamla, samt af 33 Förste Bataljons-läkare
-
8
Stnis-fJtskollets Utlåtande N:o 181.
platser iner äu ^ och af 32 Andre Bataljons-läkare-bestöllningar \ vore antingen vakant
eller innehades af till tjensterne inkompetente personer, till större delen medicina;
sludiosi, hvilka icke egde förbindelse att tjenstgöra utom vid de årliga mötena och, elter
hvad erfarenheten visat, ofta begärde afsked så snart annan kommendering ifrågakomme,
samt att af befintlige Bataljons-läkare 11 vore, i hänseende till åldern, pensionsmessige
och bland dossé 2 hunnit öfver 70 års ålder.
Inseende angelägenheten att genom förbättrande af de ringa löneförmåner, som
bestodes Fält-Iäkare-korpsen, unge läkare uppmuntrades att vid denna korps söka anställning,
äfvensom ändamålsenligheten deraf att, medelst förhöjning af pensions-beloppet
för Regements läkarne och den föreslagna inskränkningen i deras pensionsålder,
lättare tillfälle till befordran bereddes skicklige Bataljons-läkare, hvilka ännu voro i full
besittning af den kraft, som en mödosam tjenstgöring samt ett fälttågs ansträngningar
taga i anspråk, funno ock Rikets Ständer, jemlikt deras underdåniga skrilvelse af den
22 September 1854, skäligt i allo bifalla Kongl. Majlis högstberörda Nådiga framställning.
Enligt hvad den af Utskottet här ofvan lemnade redogörelse för förhållandet
med de inom Arméens Läkare-korps nu befintliga vakanser visar, halva de vid näst).
Riksdag beslutade åtgärder till förbättrande al' korpsens ställning icke ledt till dermed
afsedde ändamål. De många nuvarande ledigheterne inom korpsen ådagalägga tillfyllest,
att de förmåner, som åtfölja tjenslgöringen derstädes, äro alltför ringa och otillräckliga
för att förmå vetenskapligt bildade män att i denna korps ingå. Det är ock
klart, att den unge läkaren, efter att hafva genomgått en långvarig, mödosam och dyr
studiekurs, icke kan finnas benägen att inträda i Arméens tjenst under förhållanden,
då han på annan väg, vare sig genom enskild praktik eller emottagande af läkare-beställningar
hos kommuner eller privata personer, kan förskaffa sig en mera sorgfri utkomst
och en mindre äfventyrlig ställning, än den Arméens tjenst erbjuder. Utom de
ringa löneförmåner bör äfven anmärkas den mindre utsigt till befordran, som m i 1 i -  tär-läkaren eger, i följd dels af tjenstegradernes fåtalighet, dels deraf, att befordran
inom ifrågavarande korps icke sker efter anciennitet ulan i hvarje fall efter pröfvad
skicklighet och under kompetens med läkare så val inom som utom korpsen. Dessa
m. fl. andra förhållanden, hvaribland må nämnas, att, när de vakanta tjensterne bestridas
af tillförordnade eller icke legitimerade personer, desse genom det dagtraktamente,
som lör tjenslgöringen dem tilldelas, komma i åtnjutande af vida förmånligare vilkor,
än sorn för ijensterna å stat bestås, gifva tydligt vid handen, hvarföre sökande till de
lediga läkarebeslällningarne saknas.
Det är obestridligt och många gånger erkändt, alt en väl ordnad helsö- och
sjukvård utgör ett af en armées vigtigaste behof, och den nuvarande betänkliga bristen
på läkare inom Fält-Iäkare-korpsen krälver derföre fosterlandsvännens allvarliga behjertande.
Sveriges krigshistoria, likasom andra länders, innehåller så många varnande
exempel ä de olyckliga följderne af bristande omtanke för denna del af försvars-väsendet,
att det måste anses såsom en angelägenhet af högsta vigt att söka förekomma
förnyelsen af de sorgliga tilldragelser, denna försummelse framkallat, i sådant afseende
är nödvändigt att under fredens lugn i (rämsta rummet rigta omtanken på bildandet
af en kunnig, fullt tjenstbar och ständigt fulltalig stam för den läkare-personal,
som vid utbrottet af ett krig kommer att behöfvas, ty det är naturligtvis ej möjligt alt
först, när faran hotar, kunna afhjelpa en försummelse i detta hänseende och skapa
hvad som ej kan erhållas utan långa förberedelser.
Den
Stats-Utskollels Utlåtande N:o 'IS'!.
9
Den ställning, hvaruti Fält-läkare-korpsen för närvarande sig befinner, är onekligen
sådan, att kraftiga åtgärder måste vidtagas för att bringa denna korps i det skick,
att densamma må motsvara sitt ändamål. Härvid mäste hufvudsakligen afses dels antalet
af den läkarepersonal, sorn kan erfordras för alt fylla behofvet, dels medlet att
söka förmå skicklige läkare alt i korpsen ingå. Alt i fredstid underhålla ett så stort
antal militär-läkare, som behöfves då Arméen sättes på krigsfot, utgörande, efter hvad
upplyst är, närmare 600, vore utan tvifvel en misshushållning, utan mäste vid ett sådant
tillfälle den nödiga fyllnaden sökas bland civile läkare. Deremot synes del nödvändigt,
all åtminstone den nuvarande ä stat uppförda personalen, uppgående lill 103,
varder fulltalig och fullt tjenstbar, så att den vid krigets utbrott kan utgöra en verklig
stam för den då behöfliga läkarepersonalen. Alt detta för närvarande icke är förhållandet
har förut blifvit ådagalagdl, enär af nämnda läkare-beställningar icke mindre än
21 äro vakanle, och mänga al de nu anställde läkarne hunnit den framskridna ålder,
ali de vid ett inträffande krig icke kunna påräknas blifva Arméen följaktige. För möjligheten
åter att förmå unge män, hvilka egna sig åt läkareyrket, att söka militärläkaretjensler,
torde det verksammaste medlet vara att dessa beställningar förses nied någorlunda
till rack lige löner, äfvensom att genom förbättrade pensioner de öfverårige läkarnes
förflyttande på Indragnings-stat underlättas. Att bestämma lönerne för Arméens
läkare så höga, att de blifva fullt lillräcklige för deras bergning, synes dock icke vara
behölligl, emedan desse läkare kunna antagas derjemte hafva inkomst af enskild praktik,
och det måste äfven anses för tjenslen gagneligt, alt militär-läkarne på detta sätt
vinna erfarenhet och förkofra sig i sill yrke. För öfrigt torde vid en löne-rcglering för
Fält-läkare-korpsen äfven böra komma under betraktande, icke allenast det under
fredstid verkligen erforderliga antalet af läkare inom denna korps, ulan ock åtskilliga
andra omständigheter, såsom del förhållande, hvaruti desse läkare i afseende å lönevilkor
rättvisligen böra stå till andre militäre tjenstemän eller till Arméens öfriga vetenskapliga
korpser, huruvida åt Arméens läkare särskilt traktamente bör tilldelas, när de
äro i garnisons-tjenstgöring, om rese- och traktamenls-ersältning må dem tilläggas för
tillfälliga kommenderingar o. s. v.
Hvad här ofvan blifvit yllradt med hänsigt till den egentliga Fält-läkare-korpsen
gäller i allmänhet äfven läkare-staten vid Flottan. Dennas närvarande ställning är till
och med bekymmersammare än den förras. Af här befintliga läkare-beställningar, som,
enligt Interims-slalen, utgöra 12 till antalet, äro nemligen, såsom förut blifvit upplyst, icke
mindre än 6 vakante, deraf 4 vid Carlskrona och 1 vid Stockholms station samt 1 vid
Götheborgs depöt — oberäknad! den Regemenls-läkareplats i Carlskrona, hvilken, jemlikt
Kongl. Maj:ts Nådiga beslut, hålles tillsvidare vakant. I brist på sökande hafva de lediga
tjensterne måst bestridas af dertill kommenderade läkare och stipendiater. För öfrigt
må anföras, att läkare-vården vid Flottan skiljer sig i tvänne delar, den vid slationerne
för dervarande befäl, gemenskap och arbetare-personal, samt den om bord å utrustade
fartyg..
Beträffande den civila läkare-korpsen, eller Provincial-läkarne, så halva väl icke
så stora svårigheter mött att få dessa platser besatte, hvilket synes deraf att, såsom
ofvan meddelade uppgifter innehålla, af de nuvarande 89 Provincial-läkare-beställningarne
allenast 4 äro vakante, nemligen 2 ordinarie och 2 extra Provincial-läkare-tjenster;
men det måste å andra sidan erkännas, att desse tjenstemän äro, i förhållande till de
kunskaper, tjenslen kräfver, vigten af densamma och besvärligheten af dess utöfning,
särdeles vanlottade i afseende å deras löneförmåner. Af dem innehafva för närvarande
de ordinarie Provincial-läkarne i lön 1,000 R:dr och de extra såsom arfvode 750 R:dr,
Eili. till II. St. Prat. 1856 & 1857 4 Sami. -I Afd. 5 Band. 23 Haft. 2
10
Ståts-Utskottets Utlåt mide N:o i 8!.
belopp, hvilka ingalunda kunna anses stå i billigt förhållande lill deras med de största
mödor och försakelser förenade befattningar. De mångfaldiga göromål, som dem åligga,
borttaga ock mycken tid för den enskilda praktiken, hvilken derigenom blifver för dem
tillfällig och osäker samt i följd deraf för deras bergning föga betryggande. Den ersättning,
som de ega tillgodonjuta för deras embetsförrätlningar, är icke heller af den
betydenhet, att någon behållning deraf kan vara att påräkna. Och för öfrigt bör jemväl
i betraktande tagas, att desse tjenstemän måst genomgå en lång och kostsam lärokurs
samt icke annat än undantagsvis kunna till någon förmånligare plats vinna
befordran.
Ehuru önskvärd! vore, att en definitiv reglering af lönerne så val vid Arméens
och Flottans Läkare-korpser som för Provincial-iäkarne nu kunnat ega rum, anser Utskottet
likväl nödvändigt, att ett fullständigt ordnande af helsovården, både den militära
och den civila, dessförinnan sker. Behofvet deraf, hvad Fältläkare-korpSen angår, algenom
det ofvanstående redan ådagalagdl och, änskönt Flottans Läkare-stat endast för
några få år tillbaka reglerades, synes organisationen äfven böra utsträckas till denna
korps, enär den står i närmaste samband med Fältläkare-korpsen och bör betraktas såsom
en afdelning af densamma, så att enahanda tjenstegrader med hufvudsakligen samma
löneförmåner inom de båda afdelningarne bestämmas. Ått i sammanhang härmed en
nv reglering af Provincial-läkarevården i riket jemväl verkställes, torde likaledes vara
al' behofvet påkalladt. Bland de anledningar, som härtill lörefinnas, äro de många vid
hvarje riksdag från olika orter i riket skeende framslällningarne om erhållande af ökadt
antal läkare, den nuvarande ojemna fördelningen af Provincial-läkare-distrikten, hvarigenom
uti särskilta län med ungefär lika utsträckning och folkmängd en betydlig skiljaktighet
i antalet af dylike läkare eger rum, jemte flere andra förhållanden, hvilka vid
en dylik reglering torde böra komma under pröfning, hvaribland den af Sundhets-kolle
gium
i underdånighet väckta fråga om behofvet alt inom hvarje län åt den vid Lands
höfdingesätet
stationerade Provincial-läkare, i egenskap af Förste Povincial-Iäkare, måtte,
jemte vården om egel distrikt, uppdragas det allmänna inseendet öfver Länets helso
vårds-angelägenheter;
och synes det Utskottet äfven önskvärdt, alt vid en sådan reglering
det nuvarande förhållandet, att extra Provincial-läkare fä med sina beställningar
förena Bataljons-läkaretjenster, komme att upphöra.
Pä grund af hvad här ofvan är anfördt, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majit läcktes låta utarbeta och till Rikets härnäst sammanträdande
Ständer afgifva Nådigt förslag tili ett fullständigt
ordnande af så väl den militära som den civila helsovården i
riket.
Utskottet, som således ansett någon definitiv lönereglering för ifrågavarande
korpser nu icke böra ega rum, finner deremot angeläget, att afiöningen derstädes, i
likhet med hvad för andra Statens tjenstemän skett, provisoriskt höjes för den tid,
nästa stats-reglering omfattar, och all vid lönevilkorens bestämmande, så vidt Arméens
och Flottans Läkare-korpser angår, hufvudsakligt afseende fästes å behofvet att få de
mångå vakante bestäliningarne med kompetente läkare besatte.
Härvid har Utskottet först tagit i öfvervägande, huruvida i afseende å Bataijons
läkare-ljensterne,
så vid Arméen som Flottan, lönetillökning bör beviljas med bibehål
lande
af rättigheten till förhöjning efter vissa föreskrifna tjensteår, eller om denna jtiliökning
hellre må till ett visst bestämdt belopp för hvardera tjenstegraden fastställas.
Utan att nu vilja bedöma, hvilketdera af dessa båda aflöningssätt må vid en blifvande
definitiv reglering ega företräde, har dock Utskottet, med afseende derå, att den provi
-
Slats-Utskottels Utlåtande N:o 181.
11
soriska lönetillökningen gäller blott för nästa statsregleringsperiod, trott det vara med
mera reda och fördel för löntagarne i allmänhet förenadt, om tillökningen bestämmes
till en fix summa utan beräkning af förhöjningen efter vissa tjensteår; hvarföre Utskottet
föreslår,
alt för de båda Bataljonsläkare-graderne vid Arméen och Flottan
den provisoriska löneförhöjningen fastställes till en viss bestämd
summa, utan afseende å den tid, som löntagaren lillbragt i
graden.
Beträffande aflöni.ngen för Arméens Läkare, har Utskottet ansett, att denna i
allmänhet bör bestämmas lika för samma tjenslegrader inom både den värfvade och
den indelta Arméen, och trott, att beloppen lämpligen kunna fastställas, för Andre Bataljons-läkare
till 800 R:dr, för Förste Bataljons-läkare till 1,200 R:dr och för Regements-iäkare
till 2,000 R:dr. Från denna lönereglering torde dock böra undantagas
dels de 2:ne läkare, som äro uppförde å staten för Gottlands National-beväring, bestående
af 1 Sjukhus-läkare och 1 Under-läkare, dels Regements-läkaren vid Lifbeväringsregementet.
För de båda förstnämnda hafva nemligen Rikets Ständer redan beviljat
löneförhöjning, i enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda Nådiga framställning. Hvad
Regements-läkaren vid Lifbevärings-regetnentet angår, anser Utskottet mindre lämpligt
ali tillstyrka någon förhöjning af dennes aflöning, sedan Rikets Ständer uttalat den mening,
att befälet vid nämnda Regemente borde indragas och derföre vägrat de af Kongl.
Majit för detta befäl äskade lönetillökningar. Det synes dessutom Utskottet, att, om
nämnde läkare, hvilken kan antagas ej vara särdeles upptagen af tjenstegöromål, skulle
anses icke hafva en billig ersättning derför i sin nuvarande, visserligen ringa, aflöning,
uppgående till blott 375 R:dr, Kongl. Majit icke torde underlåta att af disponibla tillgångar
bereda honom den ytterligare ersättning, som må finnas behöflig. Likaledes har
Utskottet föreställt sig, att aflöningen för Läkaren vid Ingeniör-korpsens Sappörtrupp,
hvilken tjensteman i den af Kongl. Majit föreslagna stat är uppförd såsom Förste Éataljons-läkare,
skäligen kan, med afseende å truppens inskränkta personal, bestämmas
till enahanda belopp, som för Andre Bataljons-läkare fastställes.
För öfrigt och i anseende till den större svårigheten att besätta Bataljonsläkareplatserne
vid de utom Stockholm garnisonerande regementen, nemligen Kronprinsens Husar-regemente
samt Götha och Vendes Artilleri-regementen, af hvilka platser begge Andre
Balaljonsläkare-beställningarne vid Kronprinsens Hussar-regemente, den ena af dessa
befattningar vid Götha Artilleri regemente och så väl Förste sorn Andre Bataljonsläkaresysslorne
vid Vendes Artilleri-regemente för närvarande stå vakanta, anser Utskottet
nödigt att för Bataljonsläkare-beställningarne vid nämnda regementen särskilta arfvoden
bestämmas utöfver de aflöningsbelopp, som Utskottet här ofvan för dessa befattningar
ifrågaställt; och torde sådana arfvoden skäligen kunna fastställas till 300 R:dr, lika i
hvardera Bataljonsläkare-graden.
Beträffande de Arméen tillhörande s. k. pensionärer och stipendiater, så, enär
det är af stor vigt så i krig som under fred, att antalet af de förra platserne, af hvilka,
såsom förut blifvit nämndt, icke mindre än 7 nu äro obesatte, blifver fulltaligt, och en
skälig förhöjning af de nuvarande ringa pensionsbeloppen måste härtill verksamt bidraga,
samt billigheten, äfven hvad slipendiaterne angår, fordrar, att de för dem anslagna små
stipendier i någon mån höjas, har Utskottet ansett ifrågavarande pensioner och stipendier,
utgörande de förre 17 och de sednare 30, lämpligen böra, hvardera fördelade i
2:ne klasser, bestämmas, de förra till 300 R;dr för 9 och till 400 R:dr för 8 af pensionärerne,
samt de sednare till 100 R:dr för 15, eller halfva antalet af slipendiaterne,
och till 150 Ridr för den andra hälften.
12
Stats-lJtskottets Utlåtande N:o 184.
1 öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit yttradt angående Fältläkare-korpsens
aflöning, hemställer Utskottet,
att, med undantag för Regemenls-läkaren vid Lifbevärings-regementet
och de å staten för Gottlands Nationalbeväring uppförde
2:ne Läkare samt med iakttagande af den förändring af lönegraden
för Förste Bataljons-läkaren sid Ingeniör-korpsens Sappörtrupp,
hvilken här ofvan omförmäles, aflöniugen för Läkarne vid
så vä! den värfvade som indelta Arméens regementen och korpser
må bestämmas, för Andre Bataljonsläkare lill 800 R:dr, för Förste
Bataljons-läkäre till 1,200 R:dr, och för Regements-läkare
till 2,000 R:dr, med tillägg af särskilta arfvoden, å 300
Riksdaler, för Bataljonsläkare i hegge graderne vid Kron
prinsens
Husar-regemente samt Götha och Vendes Artilleriregementen,
äfvensom att för Fältläkare-korpsens pensionärer
och stipendiater beloppen måtte fastställas till 300 R:dr för
9 och 400 R:dr för 8 af de förre samt till 100 R:dr för 15, eller
halfva antalet af de sednare, och till 150 R:dr, allt R:mt, för den
andra hälften.
Vidkommande aflöningen för Flottans läkare-korps, torde vid densammas bestämmande
enahanda grunder i allmänhet böra följas, som i afseende å Fältläkare-korpsens
aflönande blifva tillämpade; och synes äfven här, i anseende till svårigheten att kunna
besätta läkareplatserna i Carlskrona och Götheborg, särskilta arfvoden utöfver den
egentliga aflöningen böra bestämmas ej mindre för Regements-läkarne än äfven för
Förste och Andre Bataljons-läkarne på sagde ställen till enahanda belopp, som för sistnämnda
tvänne tjenstegrader vid de utom Slockholm garnisonerande trupper af Arméen
blifvit af Utskottet föreslagne. Hvad särskildt angår den s. k. Fält-läkaren, eller Förste
Amiralitels-läkaren, har Utskottet, med afseende å de mångfaldiga och maktpåliggande
göromål, som åligga denne embetsman, hvilken, såsom läkare-korpsens chef vid Carlskrona
station, har öfverinseende! öfver hela hälsovården vid stationen, ansett honom
böra erhålla sin lön förhöjd till 3,000 R:dr och dessutom undfå ett arfvode al 500
R:dr, såsom ersättning för hans ansvars- och redovisnings-skyldighet för den med sjuk
vården
förenade upphörd. Likaledes torde för Regemenls-läkaren vid Stockholms station,
hvilken, såsom förste läkare derstädes, i viss mån har samma skyldigheter i afseende
å der förlagda afdelning af Flottan, ett särskildt arfvode af 300 R:dr böra
anvisas.
Stipendiaterne vid Flottan, hvilka äro 10 till antalet och motsvara pensionärerne
i Fältläkare-korpsen, anser Utskottet lämpligen kunna, i likhet med hvad för de sistnämnde
är föreslaget, uppföras till förhöjda stipendier af 300 R:dr för hallva antalet
och 400 R:dr för den andra hälften.
1 afseende å aflöningen för Läkare-korpsen vid Flottan, får Utskottet alltså
föreslå,
alt denna aflöning, beräknad för den personal, som den uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition införda stat upplager, må bestämmas
för Andre Bataljons-läkare] till t 800 R:dr, för Förste Bataljonsläkare
till 1,200 R:dr, lör Regements-läkare till 2,000 R:dr och
för Fält-läkaren till 3,000 R:dr, med tillägg af särskilta arfvoden
af 300 R:dr för Förste och Andre Bataljons-läkarne i Carlskrona,
Förste Bataljons-läkaren i Götheborg samt Regements-läkarne i
Carlskrona och Stockholm, och af 500 R:dr för Fält-läkaren, äf
-
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 181.
13
vensom att af stipendierne vid Flottans Läkare-korps 5, eller hälften,
måtte ökas till 300 R:dr och den andra hälften till 400R:dr,
allt Riksmynt.
Hvad angår aflöningen för Provincial-läkarne, har Utskottet (rott, att, såsom en
lämplig medelväg mellan de föreslagne beloppen för Militär-läkarne, ifrågavarande aflöning
hör höjas (III 1,500 R:dr för de ordinarie och 1,000 R:dr för de extra Provincial-läkarne;
och som Rikets Ständer, genom bifall till 41:a punkten i Utskottets Utlåtande
N:o 148, beslutat att å stat uppföra löner för 2:ne nya Provincialläkare och arfvoden
för ytterligare 6 extra Provincialläkare, torde jemväl dessa löner och arfvoden
böra till nyssnämnde belopp bestämmas; hemställande således Utskottet,
att aflöningen för Rikets Provincial-Läkare måtte fastställas till
1,500 R:dr för ordinarie och till 1.000 R:dr R:mt för extra Provincial-läkare,
med iakttagande deraf, att af beloppen för de
tvänne nya ordinarie läkarebeställningarne 1,000 R:dr uppföres
såsom lön och 500 R:dr såsom lönetillökning, i likhet med hvad
för öfrige ordinarie Provincial-läkare skulle ega rum.
Beträffande frågan om förbättrade pensionsvilkor för Arméens och Flottans Läkare,
så har Utskottet förut yttrat den mening, att det åsyftade målet att hålla Läkarekorpsen
fulltalig och tjenstbar skulle på ett verksamt sätt befrämjas, om genom förbättrade
pensioner de öfverårige Läkarnes förflyttande på Indragniugs-slat underlättades.
Att blott höja aflöningen, men icke öka pensionerne, komme ulan tvifvel att motverka
ändamålet, enär deraf måste följa, att Läkarne vid inträffad pensionsmessighet blifva än
mindre än förr benägne att utbyta den tjensten åtföljande aflöning emot den iinga i ett
ökadt missförhållande till densamma komne pensionen. Afgången af öfverårige Läkare
skulle derigenom ytterligare försvåras och den nödiga omsättningen af personalen hämmas.
Om åter lönetillökningen sättes i samband med en förhöjning af de pensionsbebelopp,
som Läkarne vid afskedstagandel nu undfå, så att desses pensioner någorlunda
motsvara aflöningen, komme sådant, genom den utsigt då öppnades till en hastigare befordran,
att uppmuntra till inträde i korpsen och sålunda befrämja dennes både fulltalighet
och tjenstbarhet. Detta ändamål skulle vidare befordras, om Läkarne vid en tidigare
ålder blefve pensiousberättigade, men denna fråga har Utskottet ansett sig nu
kunna lemna åsido, helst Utskottet förut, enligt dess Utlåtande N;o 167, gjort den hemställan,
alt Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i anderd, anhålla om afgifvande vid
nästa Riksdag af Nådigt förslag till ett ändamålsenligt ordnande af pensionsväsendet i
allmänhet, hvarvid nämnda fråga jemväl torde komma under pröfning.
1 följd af hvad sålunda blifvit an förd t, föreslår Utskottet,
alt de Läkare vid Arméen och Flottan, hvilka under nästa Slalsregleriugsperiod
erhålla afsked, må, under de för civile embetsoch
tjenstemän i författningarne löreskrifna vilkor och efter enahanda
grunder, som för desses pensionerande förut blifvit af Utskottet
föreslagne, uppföras till pension å Allmänna Indragningsstaten,
dock att derifrån afräknas det pensionsbelopp, som de frän
Arméens Pensions-kassa eller Amiralitets-krigsmans-kassan ega
uppbära.
Vidkommande Provincial-läkarnes pensionering erfordras ej särskilt yttrande, enär
något förslag härutinnan icke blifvit väckt och för öfrigt samma grunder komma att
dervid tillämpas, som i afseende å de civile embets- och tjenstemännen i allmänhet
blilva af Rikets Ständer beslutade.
Olver samtlige här ofvan tillstyrkta förhöjningar har Utskottet låtit upprätta en
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:0 18!.
tabell, hvilken åtföljer delta Utlåtande och visar, att det sammanräknade beloppet af
dessa förhöjningar utgör 132,295 R:dr; och hemställer Utskottet,
alt nämnda summa, 132,295 R:dr R:mt årligen, må af Rikets
Ständer för nästa stalsregleringsperiod till ifrågavarande ändamål
anvisas att, i enlighet med tabellen, under vederbörande hufvudtillar
å behörige ställen upptagas.
Stockholm den 11 Decemher 1857.
Reservat tonér:
al Herr Lilliehöök, C. B.: ”1 öfverensstämmelse med den åsigt, som i Betänkandet
finnes uttryckt, att Balaljons-läkare, stationerade i garnisonsorter utom hulvudstaden,
skola få uppbära särskilta arfvoden utöfver de egentliga lönerna, anser jag att den Bataljonsläkare
af Svea Artilleri-regemente, som är stationerad å Waxholms fästning, må
komma i åtnjutande af dylikt arfvode, hvilket torde höra bestämmas endast lill 225
R:dr R:mt, emedan Läkare, enligt Kongl. Brefvet af den 14 Augusti 1822, redan för
tjenstgöring å nämnde fästning åtnjuter ett arfvode af 50 R:dr B:ko.”
Uti denna reservation instämde Herr Bildt, D. G.
af Herr Henschen, som ansåg, att lönen för Regements-läkarne bort bestämmas
lill 2,500 R:dr.
Hör till Ståts-Utskottets, år 1851, Utlåt. JV.-o 181.
15
Tr:pl
Nuvarande
aflöning;.
!i:dr H: in t.
(500
1,200
(500
405
(55,565
''jorde Hu/v ud-tileln.
1 Förste Bataljons-Läkare . .
Ingeniör korpsen
Kavalleri-
och Infanteri-Regementena (I
idella A
•méen).
1,200
1
RegeinenIs-Läkare . . . .
2,000
27,(500
23
d;o . . . .
46,000
900
1
(i:o . . . .
2,000
3,600
4
d:o . . . .
8.000
600
1
Förste Bataljons-Läkare .
1,200
14,400
24
d.o
28,800
375
1
Andre Bataljons-Läkare
800
7,500
20
d:o
16,000
Lif-Gardet
till Häst.
1,200
1
Regements-Läkare ....
2,000
600
1
Förste Bataljons-Läkare .
1,200
Kron
-Prinsens Husar-Regemente.
1,200
1
Regements-Läkare ....
2,000
600
1
Förste Bataljonsläkare
1,200
samt arfvode
300
1,500
390
1
Andre Bataljons-Läkare . .
800
i
samt arfvode
300
1,100
390
d:o; likaledes.
• .
1,100
Svea
Lif-Garde.
1,200
1
Regements-Läkare . . .
2,000
(500
1
Förste Bataljons-Läkare .
1.200
405
1
Andre d:o .
800
Andra Lif-Gardet.
1 Regements-Läkare  2,000
1 Förste Bataljons-Läkare .... 1.200
1 Andre' d:o .... 800
Stats
Utskottet
föreslår.
R:dr R:mt
800
104,800
3,200
5,700
4,000
4,000
Transport | 122,500
16
Hör tili Stats-Utskottets, är 1857, Utlät. N.-o 181.
Tr:pt
Nuvarande
aflöning.
R:dr II:nit
65,565
900
390
1,200
600
390
390
1,200
600
390
390
1,200
600
74,580
2,400
79,980
Transport
Wermlands Fält—jägare-Regemente.
1 Regements-Läkare  2,000
1 Andre Bataljons-Läkare . : . 800
Svea, Götha och Wendes Artilleri-Regementen:
Svea Artilleri-Regemente.
1 Regements-Läkare  2,000
1 Förste Bataljons-Läkare .... 1,200
1 Andre d:o
800
1 d:o d:o ;
800
Götha Artilleri-Regemente.
1 Regements-Läkare  2,000
I Förste Bataljons-Läkare . 1,200
samt arfvode 300 -j qqq
1 Andre Bataljons-Läkare . . 800
samt arfvode 300 |
1 d:o d:o; likaledes . 1,100
W endes Artilleri-Regemente.
1 Regements-Läkare  2,000
1 Förste Båtaljons-Läkare . 1,200
samt arfvode 300 j ,-q^
1 Andre Bataljons-Läkare . . 800
samt arfvode 300 j j ^
1 d:o d:o; likaledes . . . 1,100
S:gr
Femte Hufvud-titeln.
Flottans Medicinal-Stat.
Stats
utskottet
föreslår.
R:dr R:mt.
122,500
2,800
16,200
141,500i
1
Fält-Läkare i Carlskrona . . .
3,000
samt arfvode
500
3,500
1
Regements-Läkare i Stockholm .
2,000
samt arfvode
300
2,300
2
d:o i Carlskrona å
d:o d:o
4,600
Transport
151,900
Hör till Stats-Ulskottets, år 4857, Utlåt. N:o 181.
17
Tr:pt
Nuvarande
aflöning.
R:dr R:mt.
79,980
600
1,200
600
600
600
375
750
2,250
12,375
1,000
68,000
750
14,250
3,000
3,009
Sier
90,000
1 Förste Bataljons läkare i Carlskrona
samt arfvode
•2
I
1
1
dito
dito
dito
dito
dito k
Stockholm
dito
Götheborg
samt arfvode
Andre Bataljons-läkare i Carlskrona
samt arfvode
dito i dito å dito
10 Stipendiater i Flottan, deraf
5 å 400 R:dr
5 ä 300 „
dito dito
1
2
dito
Åttonde Hufvud-titeln.
Sundhets-koliegium med Medicinal-staten.
Provincial-läkare.
1 Provincial-läkare
68 dito
1 dito (ny tjenst), lön
löntillökning
1 dito (dito), likaledes
1 Extra Provincial-läkare ....
19 dito ....
6 dito (nya Ijenster)
Fälllakare-korpsen.
17 Pensioner, deraf
8 ä 400 R:dr
9 ä 300 „
30 Stipendier, deraf
15 ä 150 R:dr
15 ä 100
Statsutskottet
|
föreslår, j
Rulr Runt.
Tr:pt
1,200
300
1.200
300
800
300
2,000
1,500
arfvode
dito
dito
3,200
2,700
2,250
1,500
S:gr
S:ma| 176,955
Hih. till Ii. St. Prot. 4856 & 1857. 4 Sami.
151.900
1.500
3,000
1,200
1,200
1.500
1,100
2,200
3,500
S:gr
25,600
1,000
500
1.500
102,000
1.500
1.500
1,000
19,000
6,000
5,900
3,750
1427150
Stimma 309,250
4 Afd. 3 Band. 23 Höft.
18 Hör lill Sto Is- lils k o tléts, år 1851, Utlåt. iS:o 181.
Anm. : Tillökningen blifver således 132,295 R:dr R:mt, som böra
jande Hufvud-titlar och Anslag, nemligen:
4:de Ilufvud-titeln ■
lngeniör-korpsen
Kavalleri- och Infanteri-regementena
(indelta Arméen) . .
Lifgardet till Hast
Kronprinsens Hnssar-regeménte
Svea Lifgarde
Andra Lifgardet
Wermlands Fältjägare- regemente
Svea, Götha och Vendes Artilleriregementen
.......
5:te Hnfvud-titeln:
Förvaltningen af Sjö-ärendena samt Aflönings-staterne
vid Flottans stationer i Carlskrona och
Stockholm samt Depöt i Götheborg ....
8:de Hufvud-titeln:
Sundhets-koilegium med Medicinal-staten
Tillsammans R:dr
200;
48,625:
1,400:
3,120:
1,795:
1,795:
1,510:
8,475:
fördelas på föl
-
66,920:
13,225:
52,150:
132,295:
Stats-lUskottets •'■Utlåtande N:o 182.
i%lS© 1§®.
Ank. lill ExpTJtsk. deri ii Dec. 1857, kl. 5 e. m.
Memorial, med förslag lill volerings-propositioner, i anledning af Riksståndens
skiljaktiga beslut i fråga om löneförbättring för
Krigs-Hofr ättens civile embets- och tjenstemän, m. fl.
(U. A.)
Stals-Utskottets i Utlåtandet Nio 165 gjorda hemställan, att, jemte bibehållande
al nuvarande anslag för Krigs-Hofrätten, en summa af 2,500 R:dr årligen, under nästa
statsreglerings-period, måtte ställas till Kongl. Majits disposition, att användas till löneförbättring
för Hofrättens civile embets- och tjenstemän, jemte vaktbetjente, har, enligt ankomne
protokollsutdrag, blifvit i allo gillad af Borgare-Ståndet. Af Bidderskapet och Adeln
är densamma bifallen med den förändring, att beloppet förböjes till 3,000 Ridr. Presteståndet
har deremot beslutat, att en summa, likaledes al 3,000 Ridr, skulle ställas till Kongl.
Majlis disposition, för alt till ifrågavarande ändamål användas, med förbehåll, att af
denna summa de belopp företrädesvis utgå, som erfordras för att fyIla lönerne för de
juridiskt bildade embets- och tjenstemännen, lii! de belopp, som Kongl. Majli föreslagit,
nemligen för Krigs-Hofrätts-rådet lill 4,500 Ridr och lör Krigsfiskalen till 2,500 R:dr.
Varande Utskottets framställning af Bonde-ståndet alslagen.
Tre Riks-stånd äro således ense derom, att ett anslag till löneförbättring för
ifrågavarande personal må beviljas. Då emellertid skiljaktiga meningar hos desse Riksstånd
i så måtto uppstått, att ett Stånd, eller Borgare-ståndet, anvisat den af Utskottet
föreslagna summa 2,500 Ridr och tvä Stånd, nemligen Bidderskapet och Adeln, samt
Preste-ståndet, beviljat ett belopp af 3,000 Ridr, men desse sednare Stånds beslut åter
äro derutinnan olika, att summan blifvit fastställd af det ena Ståndet utan ock af det
andra med förbehåll, torde först, för bestämmande af kontra-propositionen, votering fä
anställas, enligt följande proposition:
”Den, sorn vill, att till kontra-proposition vid hufvudvoleringen antages Ridder
skapets
och Adelns beslut, att, jemte bibehållande al nuvarande anslag lör Krigs-Hof
rätten, en summa af 3,000 R:dr Runt årligen under nästa statreglerings-period ställes till
20 Stais-Utskottets Utlåtande A .-o 482.
Kongl. Maj:ls disposition, att användas till löneförbättring för Hofrättens civile embetsoch
tjenstemän, jemte vaktbeljente, röstar
Ja 5
den del ej vill, röstar
. Nei;
Vinner nej, antages till kontra-proposilion Preste-ståndets beslut, att enahanda anvisning
skal! ske med förbehåll, att af nämnda summa de belopp företrädesvis utgå, som
erfordras för att fylla lönerne för de juridiskt bildade embets- och tjenste-männen, till
de summor, som Kongl. Maj:t föreslagit, nemligen för Krigs-hofrätts-rådet till 4,500
R:dr och lör Krigs-fiskalen (111 2.500 R:dr R:mt“.
För bufvud-voteringen föreslås följande proposition:
-Den, som vili, alt, jemte bibehållande af nuvarande anslag för Krigs-hofrätten,
en summa af 2,500 R:dr Ruut ärligen, under nästa Statsreglerings-period, ställes till
Kongl. Maj:ts disposition, att användas till löne-förbättring för Hof-rättens civile einbelsoch
tjenstemän, jemte vakt-betjente, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antagas
(1 alternativet) Ridderskapet och Adelns beslut
(2 alternativet) Preste-ståndets beslut.
Stockholm den 14 December 1857.
Reservationer:
af Herr Henschen samt Ola Månsson från Christianstads ,jj David Andersson
från Hallands och Erik Malmin från Westmanlands Län.
STOCKHOLM. Trvc k t hos Isaae Marcus 1857,
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o -I83.
1
N:0 18S.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Dec. 1857, kl. 11 f! m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, i fråga
om förhöjning af anslagen till manskapets beklädnad vid
Svea och Götha Artilleri-Regementen.
(U. A.)
Af högstberörde, till S.lats-Utakottet aflåtna, Nådiga Skrifvelse (intagen under
N:o 108 i l.-a samlingen af Bilianget lill Riks-ständens Protokoll) inhemtas, att, efter
det innevarande Riksdag redan tagit sin början, Batteri- och Kompani-cheferne vid
Svea Artilleri-regemente äfvensom Chefen för det i Hernösand förlagda, nämnda Regemente
tillhörande, 14:de sexpundiga batteriet, under anförande hufvudsakligen af den
på sednare åren inträffade betydliga prisstegring å beklädnads-materialier, arbetslöner
m. m., i underdånighet anhållit, att förhöjning i anslagen till manskapets beklädnad
måtte beviljas och från innevarande års höljan utgå med 4,800 R:dr för Regementets
på hufvudstationen förlagde sex batterier, med 1,350 R:dr för Regementets 3:ne Dep6t-kompanier,
med 366 R:dr 32 sk. för Regementets Tygstats-kompani, tillhopa utgörande
6,516 R:dr 32 sk., och dessutom med 229 R:dr 46 sk. 2 r:st., allt Banko, årligen,
för Artilleri-batteriet i Hernösand, äfvensom att Chefen för sistnämnda batteri
tillika, bland annat, i underdånighet begärt, dels alt de derstädes anvärfde 43 Artillerister
malte förses med en ny beklädnadspersedel, nemligen ylletröjor, hvartill kostnaden
för första uppsättningen beräknas till 114 R:dr 32 sk. och årliga underhållskostnaden
lill 36 R:dr 32 sk. Banko, och dels att ett årligt anslag af 200 R:dr samma mynt
måtte Batteri-chefen medgifvas till underhåll al ständig tjenstehäst; uppgående den
ifrågasatta ökade kostnaden för berörda batteri inalles till 466 R:dr 30 sk. 2 r:st. årligen
och 114 R:dr 32 sk. för en gång, allt Banko.
Sedan Krigs-kollegium, till följd af erhållen Nådig befallning, inkommit med
fullständig utredning af delta ärende, hade Kongl. Majit vid frågans pröfning ansell
Bill. till U. St. Prof. '1856 & -1857. 4 Sami. -I A/d. 5 Band. 24- Haft. 1
2
Stats- Utskott (‘Is Utlåtande N:o 't 85.
den, hufvudsakligen för beklädnadens underhåll, af pnssevolantörerne vid Svea Artilleriregemente
och dertill hörande 14:de sexpundiga batteriet i Hernösand äskade och af
Krigs-kollegiurn tillstyrkta förhöjning i passevolans-anslagen, till följd af ökade pris å
materialier och arbetslöner, vara al beholvet oundvikligen påkallad; men då, enligt
hvad Krigs-kollegium tillika i underdånighet upplyst, tillgångar saknades för bestridande
af de genom en sådan förhöjning uppkommande kostnader, fann Kongl. Maj:t nödigt
att hos Rikets Ständer framställa behofvet af de härtill erforderliga anslag, dels 6,516
R:dr 32 sk. Banko eller 9,775 B:dr R:mt årligen för de sex batterierna, äfvensom för Depöt-kompanierna
och Tygstats-kompaniet af Svea Artilleri-regemente, dels 466 R;dr 30
sk. 2 r:.st. Banko eller i>99 R:dr 94 öre Runt årligen, och 114 R:dr 32 sk. Banko eller
172 R:dr R:mt, för en gång, för 14:de sexpundiga batteriet i Hernösand, hvilka kostnader
dock, hvad beträffar sistnämnda batteri, skulle kunna, med Rikets Ständers medgifvande,
lämpligen utgå från Norrbottens Hästjägare-sqvadronsfond, sorn förut bekostar
utgifterna för nämnda batteri, — allt att beräknas från innevarande års början; —
hvarförutan, och då passevolantörerne vid Götha Artilleri-regemente med förlidet års utgång
uppsagt passevolans-kontraktet med kronan om beklädnadens underhåll för manskapet,
samt Kongl. Maj:t, efter inhemtande af Krigs-kollegii utlåtande i ämnet, genom
Nådigt beslut af den 6 sistlidne Februari ansett passevolantörerne böra tillkomma ett
för ändamålet förhöjdt belopp af 3,608 R:dr 29 sk. 3 r:st. Banko, Kongl. Maj:t, ehuru
slutligt yttrande frän bemälde passevolantörer dittills icke till Kongl. Ma:jl inkommit,
funnit Sig böra, ulan att längre uppskjuta anmälandet af denna anslagsfråga, jemväl
framställa behofvet af ett förhöjdt beklädnads-anslag i omförmälda hänseende för Götha
Artilleri-regemente med 3,608 R:dr 29 sk. 3 r:st. Banko, eller 5,412 R:dr 91 öre
R:mt, hvartill likaledes tillgång hos Krigs-kollegium saknades.
Med öfverlemnande af handlingarna i dessa ärenden till Siats-Utskottet, på det
att de framställda frågorna måtte komma under Rikets Ständers bepröfvande, har, i öfverensstämmelse
med hvad uti Propositionen till Rikets Ständer, angående Statsverkets
tillstånd och behof, blilvit i Nåder föreslaget i fråga om ökade beklädnads-anslag för
manskapet vid Lifgardes-regementena, Kronprinsens Hussar-regemente och Sappör-kompaniet,
Kongl. Maj:t, med antagande alt den för Artilleri-batteriet i Hernösand ilrågaställda
utgiften k orri me att utgå från Norrbottens Hästjägare-sqvadronsfond, ansett bär
ofvan nämnda öfriga anslagsbelopp, nemligen :
för Svea Artilleri-regemente  R:dr R:mt 9,775: —
och för Götha I):o D:o -  ,, „ 5.412: 91.
eller tillhopa
. . R:dr Runt 15,187: 91.
lämpligen kunna från och med år 1858 uppföras på ordinarie stat och i sådant afseende
tilläggas anslaget på 4:de Hufvud-tileln till Krigs-köllegii Departementer eller Afdelningar,
för Iåtendents-afdelningehs behof; hvaremot det till samina belopp likaledes
behöfliga anslaget för är 1857 kunde anvisas att utgå såsom extra anslag.
Af de i den Nådiga Skrifvelsen omförmälda handlingar har Utskottet tagit kännedom
; och sorn ostridig!, är, att ökade utgifter för underhållande af manskapets beklädnad
vid ifrågavarande regementen måst uppslå till följd af de under sednare åren
stegrade prisen å de till denna beklädnad erforderliga förnödenheter, samt de äskade
förhöjningarne af beklädnads-anslagen grunda sig på behörigen verkställda uträkningar,
så enär Rikets Ständer vid innevarande riksdag redan beviljat tillökningar i beklädnads-anslagen
för en de! andra värfvade regementen, att bland extra anslag uppföras,
får Utskottet, i öfverensstämmelse härmed, på det sätt tillstyrka bifall å Kongl. Maj:ts
framställning,
