# ID: svediakorp-gov2307
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 36,494
# sentences: 907
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Utskottets Utlåtande M 128.
N:o 128.
Auk. till Esp.-Utsk. den 5 Okt. 1857, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslående af indragna Piparebostället
Fiskevik till boställe åt Domaren i Jösse härad af
Wermlands län.
(I. A.)
Under åberopande af de olägenheter och kostnader för rättsökande, hvilka uppkomma
deraf att Häradshöfdingar icke hafva boställen inom deras domsagor, har
Olof Olsson från Wermlands län uti en från Bonde-ståndet till Stats-Utskottet remitterad
motion föreslagit, att det till Stats-verket indragna pipare-bostället { mantal
krono Fiskevik, i Ny socken och Jösse härad, hvilket vore beläget ungefär i midten
af häradet och endast £ mil från tingsstället samt hvarå arrendet, som innehafves af
nuvarande Domaren i orten, tilländagår den 14 Mars 1863, måtte till boställe åt
Häradshöfdingen i nämnde härad anslås.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; och ehuru Utskottet erkänner
nyttan och lämpligheten deraf, att Domare innehafva boställen inom jurisdiktionen,
finner Utskottet likväl, i saknad af yttranden i ämnet utaf vederbörande auktoriteter,
sig böra, i frågans outredda skick, hemställa,
att förevarande motion icke må för närvarande till någon Rikets
Ständers åtgärd föranlada.
Stockholm den 2 Oktober 1857.
Stats-Utskottets Utlåtande JW 129.
N:o 129.
Ank. till Exp.-Utsk. dea 5 Okt. 1857, kl. 10 f. m.
Utlåtande, t anledning aj vackt motion om befrielse för f. d. bergslagshemman
från så stor del af dem pålagda frälseräntor, som
motsvara den skatte-nedsältnmg nuvarande bergslag s-hemman erhållit
eller vid denna riksdaq kunna erhålla.
(L A.)
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, hvilken blifvit till StetsUtskottet
remitterad, har Herr Arnell, G. F., fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
derpå, att en del f. d. bergslags-hemman, såsom ej mera tillhörande bergslagerne,
ej blifvit delaktiga af de fördelar, som nuvarande bergslags-hemman erhållit. Åtskilliga
af dessa f d. bergslags-hemman, synnerligast de som låge inom Godegårds,
Norra Tjellmo och Stjernarps socknar, vore ganska svaga och säkerligen till sin afkastning
bland de hårdast beskattade gårdar, åtminstone inom Östergöthland, isynnerhet
som deras skatter, utgående i »frälseräntor», ej finge lösas efter medel-markegång,
utan måste till en del in natura erläggas. Då de frånsade sig bergslags-privilegierna
blefvo de ej allenast roterade, utan deras frälseräntor förhöjdes äfven. Enär
likväl, vid befrielsen ifrån privilegierne, meningen icke kunnat vara att dessa hemman
skulle försämras i värde eller beläggas,med högre skatter än de öfriga bergslagerne,
samt de qvarvarande bergslags-hemmanen betydligt stigit i värde genom nedsättning
af tionde-tackjernet och hammarskatten samt tackjerns och stångjerns fria utförsel,
har motionären ansett det vara rättvist att dessa f. d bergslags-hemman åtnjuta sådan
lindring, att de bibehållas i samma relativa värde till andra hemman, som dem
åsattes vid den första skattläggningen; och har motionären derföre föreslagit, att alla
f. d. bergslags-hemman måtte befrias från så stor del af dem pålagda frälseräntor, som
motsvarar den skatte-nedsättning nuvarand bergslags-hemman erhållit eller vid denna
Stats-lltskottets Utlåtande M 129.
7
riksdag kunna erhålla; hvarjemte motionären anhållit att få till Utskottet öfverlemna
på jordeboks-utdrag grundade uträkningar och upplysningar öfver dessa förhållanden.
Som emellertid några sådana handlingar icke till Utskottet inkommit, finner Utskottet
sig böra, i ärendets outredda skick, hemställa,
att den gjorda framställningen må af Rikets Ständer lemnäs
utan afseende.
Stockholm den 2 Oktober 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1857.
Stats-Ulskotlels Utlåtande N:o 13Q.
1
M:o 13©.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Okt. 1837, kl. 10 f. m.
Ulla lande, i anledning af väckt motion om befrielse för hemmanet
Rannäs Höltagården från grundränta och rotering samt
nämnde skyldigheters öfverflyttade på nya Kapellans-bo
c
stället
Hafrida dgärden i Jönköpings län.
(I. A.)
Till Stats-Utskottets handläggning har Bonde-ståndet remitterat en af Riksdagsfullmäktigen
Nils Svensson från Jönköpings län vackt motion, deruti han
anfört, att sedan Bredaryds församling i Westbo härad den 27 Februari 1830
erhållit Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd att i utbyte mot dåvarande Komminister-bostället
1 mantal krono Rannäs Höltagården, hvilket såsom ett särdeles svagt
hemman och beläget inom annan eller Forsheda socken på långt afstånd från
Bredaryds församlings kyrka, vore till boställe för Komministern i sistnämnde
församling högst otjenligt, få till boställe upplåta ett annat af församlingen för
detta ändamål inköpt bättre och nära Bredaryds kyrka beläget rå- och rörshemman
Hafrida Ågården om i mantal med rättighet för församlingen att mot 10 års
räntor köpa till skatte det gamla Kapellans-bostället, hade vid köpe- och bytesbrefvens
uppsättande den vigtiga omständigheten blifvit förbisedd, huruvida Rannäs
Holstagårdens grundränta, som varit Kapellanen på lön anslagen, skulle försvinna
eller öfverflyttas på nya Kapellans-bostället, eller ock disponeras såsom
en Kronan behållen ränta. Då räntans öfverilyttande emellertid antogs såsom
en påtaglig sak, blef i sådan öfvertygelse Rannäs Höltagården försåld till nuvaIiih.
lill 11. Sl. Prol. US6 Sj 1SS7. i Sami. ■/ A[d. 2 Band. 27 Höft. 1
9
Stals-Utskoltels Utlåtande N:o 130.
rande egaren; men sedan Kapellanen väckt fråga om räntans disponerande å
honom såsom indelningshafvare, förklarade Kongl. Maj:t genom Nådigt utslag
den 12 November 1839 att räntan borde, såsom odisponerad till Kongl. Maj:t
och Kronan utgöras. Genom Rikets Ständers af Kongl. Majit den 16 November
1840 sanktionerade beslut återställdes väl till Bredaryds församling den för Rannäs
Holstagården utbetalda skatte-köpeskilling, men som hemmanet fortfarande
droge ränta och jemväl blifvit indeladt till rotering, hade egaren deraf blifvit
oskyldigt lidande, hvaremot Kronan erhållit en opåräknad inkomst. På grund
häraf och enär Kronan vid det skedda utbytet afstod ett purt kronohemman, af
hvilket såsom Kapellans-boställe någon ränta hvarken Kronan tillkom eller rotering
derför utgjordes, men till Kapellans-boställe öfverlemnades ett från nämnde
skyldigheter befriadt rå- och rörshemman, har motionären föreslagit, att hemmanet
Rannäs Holstagården måtte för framtiden från grundränta och rotering befrias
samt dess ränta och natur öfverflyttas på det nya Kapellans-bostället Hafrida
Ågården, hvars rå- och rörsnatur förstnämnde hemman i stället skulle iklädas.
Redan förut, eller vid 1840—1841 och 1844—1845 årens riksdagar hafva
motioner blifvit framställda, åsyftande Rannäs Holstagårdens befrielse från grundränta
och rotering, men af Rikets Ständer afslagna hufvudsakligen på den grund
att Kongl. Majit, då hemmansbytet medgafs, förklarat att Hafrida Ågården borde,
äfven såsom boställe, bibehålla sin rå- och rörsnatur; att genom eftergift af räntan
för Rannäs Holstagården detsamma skulle förlora sin kronoskattenatur och
ett nytt frälsehemman deraf bildas till förminskning af Kronans rätt och till förfång
för de skattskyldige; samt att egaren af detta hemman bordt vid emottagandet
hafva varit beredd att underkasta sig den ränta och öfriga onera, hvilka
detsamma genom skattenaturen borde vidkännas. Då härtill kommer att Kongl.
Majit genom Nådig resolution den 22 Januari 1839 tillåtit att Rannäs Holstagården,
hvilket blifvit påfördt rotering för 1 mantal, finge, med afseende å dess utrönta
svaga beskaffenhet, i rotering beräknas för endast l mantal eller TV mantal till
erläggande af vakans-afgift, samt skatte-köpeskillingen för hemmanet äfven blifvit
till Bredaryds församling återställd, får Utskottet hemställa,
att den nu väckta motionen icke må af Rikets Ständer
bifallas.
Stockholm den 2 Oktober 1857.
Slals-Vlskollels Ullålande N:o 131-
3
3\T:o safl.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Okt. 1857, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om lindring i roterings-skyl
dighelen
för fiskläget Fjellbacka i Götheborgs och Bohus
län.
(I. A.)
Uti en från Bonde-ståndet till Stats-Utskottet remitterad motion har Riksdagsfullmäktigen
Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län anfört, hurusom
klagan ofta förts öfver den tryckande beskattning åtskillige fisklägen inom Norrvikens
fögderi måste vidkännas för deras till största delen å berg och sandvikar
utstakade hustomter. Så t. ex. utgjorde fiskläget Fjellbacka, som läge inom
hemmanen Lerstens och Ödsmåls egogränser, utom en dryg årlig grundlega eller
tomtafgift till berörde hemman, äfven båtsmans-rotering. Då hemmanen Lersten
deremot vore indelade till rusthåll, syntes något missförhållande häri ligga, enär
fiskläget, såsom från äldre tider utgörande en beståndsdel af dessa hemman,
måste antagas vara i deras rustning inberäknadt. Och har motionären, på grund
häraf, föreslagit, det Rikets Ständer ville besluta den ändring och rättelse i beskattningen
af tomterna å Fjellbacka, att dess innebyggare måtte befrias från den
särskilda roterings-skyldighet, som för närvarande är dem ålagd.
Vid behandlingen af detta ärende har till Utskottets kännedom kommit, att
vid åren 1850 och 1851 verkställd jordransakning inom Götheborgs och Bohus
län fråga uppstått om deltagande i rotering till roten N:o 235 Hök vid Bohus
första Båtsmans-kompani för de så kallade Stränderne Fjellbacka, Mörhålt, Tån
-
4
Slats-Ulskollels Utlåtande N:o •/ 3Si
-
gen och Grimsvik i Qville samt Slottet, Brevik och Skutebacka i Svenneby socken
af Qville harad, hvarom Konungens Befallningshafvande den 18 Maj 1855
meddelat beslut, hvilket blifvit Kongl. Kammar-kollegii pröfning underställd^
samt att rotemästaren för nämnde Båtsmansrote hos bemälde Kongl. Kollegium
anfört besvär öfver ett af Konungens Befallningshafvande den 10 Maj 1856 gifvet
utslag uppå hans ansökning om uttagande hos åtskilligc husegare å Fjellbacka
strand af ogulden lön till båtsmannen; och enär den af motionären väckta frågan
således är beroende på handläggning och utredning af Kongl. Kammar-kollegium,
får Utskottet hemställa,
att densamma icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 2 Oktober 1857.
132.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 5 Okt. 1857, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj-.ls Nådiga Proposition angående
afsöndring af jord från f. d. Hautbois t-bos tälle t Ingeshult
vid Elfsborgs Regemente till plats för en folkskola
i Seglora församling af Elfsborgs län.
(I. Ä.)
Enligt hvad högstberörde den 24 sistlidne Juli till Rikets Ständer öfverlemnade
samt derefter från samtlige Riks-stånden till Stats-Utskottet remitterade
proposition innehåller, hade, uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs
län insänd och förordad samt af vederbörandes tillstyrkande yttranden åt
-
Stats-Utskottets Utlåtande A’: o 132.
5
följd skrift, Seglora församlings skolstyrelse genom dess Ordförande, KontraktsProsten
J. B. Schånberg, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, det Kongl.
Maj:t täcktes i Nåder tillåta, att, till plats för uppförande af en folkskola i
nämnde församling, från f. d. Hautboist-bostället vid Elfborgs Regemente Ingeshult
N:o 1 om I- mantal i Seglora socken och Marks härad af Elfsborgs län,
finge afsöndras en på boställets utmark omkring 300 alnar från ladugårdshusen
belägen plan, hvaröfver karta och beskrifning blifvit af kommissions-landtmätaren
P. H. Ohrvall år 1854 upprättad; och hade Krigs-och Kammar-kollegierne,
uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande, anfört, att som ifrågavarande mark,
innehållande i areal 6TV kappland, bestode af till större delen i dagen liggande
berghällar med deremellan befintliga mer och mindre grunda jordfläckar, uppfylda
med sten och rör, samt skattläggnings-männen, med afseende derå att något
icke kunde skördas å denna mark, funnit någon afgäld derå icke böra åsättas,
Kollegierne, vid sådant förhållande och enär berörde afsöndring icke medförde
någon skada för bostället eller förringade dess värde, underdånigst hemställt
att skolstyrelsens underdåniga ansökning måtte i Nåder bifallas, utan att
någon afgäld för den afsöndrade jorden bestämdes; i anledning hvaraf Kongl.
Majit, efter hvad härutinnan förekommit och upplyst blifvit, i Nåder föreslagit
Rikets Ständer att medgifva, det måtte från f. d. Hautboist-bostället Ingeshult
ifrågavarande jordrymd örn 6TV kappland till Seglora socken i angifvet ändamål
samt utan afgäld upplåtas.
Med afseende å de uti den Kongl. Propositionen sålunda anförda förhållanden
hemställer Utskottet,
att hvad Kongl. Majit i berörde hänseende behagat i Nåder
föreslå, måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 2 Oktober 1857.
f»
Slals-UtskoUcls Vllåtande N:o 13-3.
Hl:© *33.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Okt. 1857, kl. 10 f. m.
Utlåtande, t anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående
'öfverlåtelse på Jerlåsa församling af Kronans rätt
till dana-arf efter Seraphia Lindskog.
(I. A.)
Uti högstberörde den 10 sistlidne Juli till Rikets Ständer aflåtna och fran
samtliga Riks-stånden till Stats-Utskottet remitterade proposition har Kongl.
Maj:t behagat i Nåder meddela att, sedan Seraphia Lindskog, hvilken, såsom
fader- och moderlös, blifvit vid sju års ålder upptagen af sin fadermoder i Jerlåsa
församling inom Upsala län, oafbrutet tillhört denna församling i tjugu år
och derstädes ogift allidit den 27 Juni 1851, utan att någon hennes arfvinge
då varit känd eller sedermera, till följd af tillkännagifvanden derom i allmänna
tidningarne, sig anmält; samt Hagunda härads-rätt under den 30 sistlidne Mars
förordnat, att Lindskogs qvarlåtenskap, som, enligt hennes förmyndares då afgifna
redovisning, uppgått med tillagde räntor, till Ett Tusen Tjuguen R:dr
23 sk. 7 rst. b:ko, borde Kongl. Maj:t och Kronan tillfalla; så hade Jerlåsa
församling genom befullmäktigadt Ombud, sin kyrkoherde, hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhållit, att Kronans rätt till ifrågavarande dana-arf måtte varda
på församlingen öfverflyttad, till bildande af en fond, hvars ränta skulle årligen
användas till understödjande af fattiga barns skolgång. Till stöd för denna underdåniga
ansökning var hufvudsakligen anfördt, att Jerlåsa socken, inom hvilken
den aflidna från barndomen vistats och samlat sin lilla förmögenhet, består
Sials-Utskottcls Utlåtande N:o 133.
af endast 17 oförmedlade mantal, spridda och sönderstyckade i små delar öfver
en vidsträckt och ofruktbar skogsbygd, som numera äfven är till stor del uthuggen;
att af de 874 innevånarne omkring f delar äro fattige backstugusittare och
inhyseshjon; samt att de, till följd häraf, för den öfriga delen af församlingen
ovanligt stora och tryckande utgifterna för fattigvården visat sig icke vara tillräckliga
för att bereda nödigt understöd åt sådana föräldrar, som hvarken hafva
tillfälle att sjelfva undervisa sina barn eller tillgångar att förse dem med kläder
och föda för begagnande af socknens med dryga kostnader inrättade och underhållna
skola; hvarförutan Kongl; Maj:ts Befallningshafvande i Upsala län, — med
vitsordande deraf, att församlingen består af endast 17 oförmedlade mantal, som,
med få undantag, i små delar brukas af mindre bemedlade landtbönder, samt
att öfriga innevånare utgöras af fattiga torpare och backstugusittare, — uti af
gifvet
utlåtande understödt ifrågavarande ansökning, dock med vilkor, att danaarfsmedlen
för all framtid skulle, under skolstyrelsens ansvar och förvaltning,
blifva en stående fond, och att räntan deraf blefve använd till fattiga barns understödjande
med kläder och föda under deras skolgång.
Med afseende å hvad icke blott församlingen utan ock vederbörande länsstyrelse
i målet anförfj har Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit att Rikets Ständer,
i öfverensstämmelse med hvad tillförene vid flere tillfällen egt rum, måtte medgifva,
det Kronans rätt till Seraphia Lindskogs qvarlåtenskap må öfverlåtas på
Jerlåsa församling, med de förbehåll, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uppgifvit; — och hemställer Utskottet,
att denna Nådiga framställning måtte vinna Rikets Ständers
bifall.
Stockholm den 2 Oktober 1857.
8
Slals-Ulslioltcls Utlåtande j\r:o 13i
Anie. till Exp.-Ulsk. d. 5 Okt. 1857, kl. 10 f. m.-
Utlåtande, i (inledning af väckta motioner angående förändradt sätt
för utgörandet af kronotionde, anslagen till kyrkoherdarna
i Nöbbelöfs och Oltorps pastorater i Malmöhus län.
(I. A.)
Till Stats-Utskottets handläggning Isar Hedervärda Bonde-ståndet öfverlemnat
2:ne af Riksdagsfullmäktige Nils Olsson och Måns Persson från Malmöhus
län väckta särskilda motioner af hufvudsakligen enahanda innehåll, deruti
anföres, hurusom Ivyrkoherdarne i Ottarps och Nöbbelöfs pastorater i Malmöhus
län, det sednare innefattande Nöbbelöfs och Felestads socknar, i äldre tider erhållit
anslag af den inom församlingen utgående kronotionde, hvilken Kyrkoherdarne
allt hitintills uppburit på samma sätt som dem tillkommande tertial-tionde,
eller efter räkning på marken med hvar 15:de kärfve. Enär dessa anslag af
tionde ursprungligen blifvit Pastorerne förlänta till en behöflig förbättring af deras
då för tiden ringa löne-inkomster, men församlingarne numera, sedan landet
blifvit uppodladt och befolkningen all mera tillväxt, lemnade sina själasörjare en
icke allenast tillräcklig utan riklig inkomst, ansågo motionärerne ifrågavarande
förläningar af kronans spanmål oj vidare vara för vederbörande Kyrkoherdar behöfliga,
utan kunna till Stats-verket återgå, desto hellre som tiondens utgörande
efter räkning på marken vore särdeles betungande för församlingsboerne, hvilka
äfven syntes hafva skäliga anspråk på att få utgöra sin kronotionde efter samma
grunder sorn tiondegifvare inom öfriga delar af riket; — i följd hvaraf motionärerne
föreslagit, att, vid näst inträffande ledighet af bemälde pastorater, i frågavarande
kronotionde måtte till Stats-verket indragas; dervid Måns Persson
Stats- Utskntlcls Utlåtande N.-o 131. 9 (
jemväl alternativt hemställt, att, om Pastor i Ottarps församling skulle anses berättigad
att denna förläning framgent bibehålla, kronobonden ändock måtte få
utgå på samma sätt som inom öfriga socknar i Luggude härad.
i anledning af dessa motioner får Utskottet upplysningsvis meddela, att,
genom ett af Konung Christian lil i Danmark den 9 Maj 1555 utfärdadt Nådigt
Bref, en del kronans tionde icke allenast uti de af motionärerne omförmälda
församlingar, utan äfven i flere andra, socknar i Torne, Froste, Willands m. fl.
härader blifvit vederbörande Pastorer anslagen till förbättring af deras inkomster,
hvilken kronotionde allt sedermera till dem utgått. Derjemte har Utskottet inhemtat,
att uti uppkommen tvist emellan Kyrkoherden i Nöbbelöf och Felestads
församlingar samt några af Nöbbelöfs bys hemmansegare om sättet för denna
tiondes utgörande, Kongl. Kammar-kollegium genom utslag den 1 Mars 1796,
med åberopande af 1638 års Tionde-stadga, 4 § i 1723 års Presterskapets
Privilegier m. fl. författningar, förklarat att Kyrkoherden egde bibehålla »den i
författningarne grundade och hittills öfvade rättighet att den honom anslagna
kronans andel af tionden efter räkning på åkern uppbära.»
Då vid nu anförda förhållanden den af ofvanbemälde motionärer påyrkade
förändring i sättet för oftanämnde kronotiondes utgörande, hvilken förändring
Utskottet för sin del anser vara med billigheten öfverensstämmande, likväl ej
torde kunna, i strid med Presterskapets privilegier och öfrjga gällande författningar,
på administrativ väg vinnas; men deremot genom den vid innevarande
riksmöte väckta frågan om ett allmänt ordnande af Presterskapets aflöning tillfälle
torde kunna beredas till en sådan jemkning af nuvarande förhållanden, hvarigenom
församlingsboerne uti ofvannämnda socknar blefve berättigade att utgöra
den till Pastorerne anslagna kronotionde efter i allmänhet stadgade grunder
har Utskottet, med anledning af de härom gjorda framställningarne, trott sig
böra föreslå,
att Rikets Ständer, jemte anmälan om hvad i förevarande
fråga förekommit, hos Kongl. Majit i underdånighet hemställa,
att den Kommitté för afgifvandc af förslag till allmänt
ordnande af Presterskapets aflöning, om hvars tillsättande
Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den 6 nästlidne
Juli (N:o 88) anhållit, jemväl måtte erhålla Nådigt uppdrag
att taga denna fråga i öfvervägande samt i underdånighet
föreslå de åtgärder, som till det åsyftade ändamålet må finnas
ledande.
Stockholm den 2 Oktober 1857.
bih. till R- St. brot. 1SS6 S; 18S7. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 37 Haft.
10
Stals-Ulskollcls Memorial N:o 133.
H:o 135.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 5 Okt. 1857, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af återremiss å Utlåtandet JV:o 78.
(R:gs Afd.)
Stats-Utskottets under denna nummer afgifna afstyrkande Utlåtande, i fråga
om ett föreslaget låneunderstöd utaf allmänna medel för bestridande af vederbörande
boställshafvares byggnads- och ulflyttnings-kostnader vid häradshöfdingebostället
Mälby i Westerås län, har, i anseende till deremot framställda anmärkningar,
blifvit till Utskottet återremitteradt af Preste-ståndet: men som, enligt
Utskottet tillhandakomne protokolls-utdrag, samma Utlåtande är af de 3:ne Öfriga
Riks-stånden bifallet och den deruti behandlade fråga således, jemlikt Riksdagsordningens
75 §, af Rikets nu församlade Ständer afgjord,
kan den af förstbemälte Stånd beslutade återremiss icke föranleda
någon Rikets Ständers vidare åtgärd.
ekholm den 2 Oktober 1857.
STOCKHOLM, typografiska förekiagens boktryckeri, 1857.
Slals-Ulskollets Utlåtande Jtä 136.
1
JW 136.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 3 Okt. 1837, kl. 7 e. m.
Utlåtande, angående reglering af utgifterna under Riksstatens
Sjunde Hufvud-titel.
(U. A.)
Na gällande Riks-stat upptager för denna, anslagen för Finans-departementet
innefattande, Hufvud-titel:
Penningar
B:ko R:dr 1,767,073: 44. —
Indelta räntor, med kronovärdi 2,631 R:dr 39 sk.
10 r:st. och förslagsvis beräknadt markegångs
värde
af
» » 13,560: 16. —-
Indelt spanmål, på förslag 153 t:r 18 kp:r, upptagne,
efter 6 R:dr 32 sk. b:ko tunnan, till . » » 1,023: 36. —
Oindelt spanmål, 18 t:r, efter enahanda pris, till » » 120: — —
tillsammans B:ko R:dr 1,783,780: — —
motsvarande i Riksmynt 2,675,670 R:dr.
I likhet med hvad i Utlåtandena N:ris 42, 43, 71, 72 och 122, angående
regleringen af utgifterna under Riks-statens 2:dra, 3:dje, 4:de, 5:te och 6:te Hufvud-titlar,
skett, får Utskottet, beträffande de löneförhöjningar och nya löneanslag,
hvilka komma att af Utskottet å denna Hufvud-titel tillstyrkas, åberopa sin i Utlåtandet
JV2 41 gjorda, af Rikets Ständer gillade, hemställan i afseende å tiden för
beloppens utgående, äfvensom de beslut, Rikets Ständer i anledning af nyssnämnde
Utlåtande dels redan fattat, dels komma att fatta rörande der föreslagna vilkor
för löneförhöjningarnes åtnjutande.
Uti anslagen å Sjunde Hufvud-titeln hafva följande förändringar ifrågakommit:
Bill.
till R. St. Prot. 1856 <St 1857. 4 Samt. 1 Afd. 2 Band. 28 Baft. 1
2
Slals-Ulskoltels Ullålande JM 156.
l:o Af Kongl. Maj:t är föreslaget att aflöningen för Departements-ckefen mätte,
i stället för 10,300 R.dr, som densamma nu utgör, hädanefter utgå med 13,000
R:dr; och får Utskottet, i likhet med hvad i fråga om löneförhöjning åt Cheferne
för Landt- och Sjöförsvars- samt Civil-departementen förut blifvit hemstälidt,
tillstyrka,
att den äskade anslagstillökningen, 4,300 R:dr R:mt, må af Rikets
Ständer bifallas.
Härvid bör Utskottet tillika anmäla en till dess handläggning remitterad, hos
Ridderskapet och Adeln väckt, motion af Herr Cederschiöld, G., som föreslagit,
bland annat, hvarom nu icke är fråga, att Rikets Ständer, oberoende af löneför
höjningen
åt Stats-rådets Ledamöter, mätte anslå 2,000 R:dr R:mt att såsom hyresersättning
årligen utgå till Chefen för Finans-departementet. Då emellertid
Kongl. Maj:t uti detta ämne icke gjort någon framställning, får Utskottet
afstyrka Rikets Ständers bifall å förevarande motion.
2:o. Uti den för Finans-departementets Expedition nu utgående anslagssumma
22,987 R:dr, är af Kongl. Maj:t, på skäl som Departements-chefcns i bilagan
JM 6 till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition intagna, af Kongl. Maj:t gillade,
betänkande sid. 9—11 innehåller, förhöjning äskad med 14,613 R:dr R:mt.
Efter tagen kännedom af den upprättade aflönings-staten, har Utskottet icke
funnit något att erinra mot der uppförda aflönings-belopp vidare än att Utskottet ansett:
a) att den för Expeditions-sekreterarne föreslagna aflöning 4,300 R:dr, bör
nedsättas till det belopp, Utskottet för enahanda beställning inom öfrige Stats-departement
tillstyrkt, eller 4,000 R:dr; och
b) att, med inskränkning af det ifrågasatta aflöningsbeloppet för Kanslisterne
från 2,000 R:dr lill 1,800 R:dr, summan af tillökningarne för Kanslister och Kopister,
utgörande 2,290 R:dr, må ställas till Kongl. Maj:ts disposition för befrämjande
af ärendernas gång inom dessa tjenstegrader.
Med iakttagande af dessa förändringar blifver den erforderliga anslags-förhöjuingen
för ifrågavarande Expedition 13,213 R:dr; och får alltså Utskottet, som i
Öfrigt åberopar hvad uti dess Utlåtande JM 71, punkten 2, är anfördt, angående
ifrågaställd förändrad arbetsordning inom de särskilda Afdelningarne af Kongl. Maj:ts
Kansli, tillstyrka,
alt Rikets Ständer må bevilja tillökning af Expeditionens anslagssumma
med sagde belopp 13,213 R:dr R:mt, att utgå på sätt Utskottet
i tabellen JM 1 föreslagit.
3:o. Kongl. Kammar-kollegium.
För detta Embetsverk är af Kongl. Maj:t äskad en anslags-förhöjning från
66,432 R:dr till 106,230 R:dr eller med 39,818 R:dr. Efter tagen kännedom
Slals-Ulskollels Utlåtande J\f 156.
3
af Departements-chefens ofvan åberopade betänkande i hvad detsamma rörer den
föreslagna löneregleringen för bemälte Kollegium, (sid, 12—17) har Utskottet genomgått
den deri åberopade aflönings-stat och skall nu punktvis dels framställa de
erinringar, som dervid hos Utskottet förekommit, dels yttra sig öfver några andra
med regleringen gemenskap egande frågor.
a) Hvad först vidkommer Kollegii President, anser Utskottet dennes aflöning,
i den föreslagna staten upptagen till 9,000 R:dr, böra utgå med enahanda belopp
som för Presidenterne i Rikets Hof-rätter och i Kommers-kollegium blifvit af
Utskottet tillstyrkt, och hemställer således,
att densamma måtte bestämmas till 8,000 R:dr R:mt.
b) Reträffande Kammar-råden och deras aflöning, anser Utskottet, lika med
Kongl. Majit, behofvet fordra att nämnde Ledamöter blifva sex, såsom Instruktionen
den 16 Februari 1858 bestämmer, samt alt således aflöning nu bör för ett
Sjette Kammar-råd å stat uppföras; och då mot de för desse Ledamöter föreslagne
lönebelopp någon anmärkning skäligen icke förekommer samt Rikets Ständer
beviljat Krigs-råd m. fl. enahanda löneförmåner, får Utskottet tillstyrka,
att aflöningen måtte, såsom tabellen J\i 2 visar, bestämmas till
5,000 R:dr för de 3:ne äldre och till 4,500 R:dr för de 3:ne
yngre Kammar-råden.
Härvid bör emellertid uppmärksamheten fästas å den omständigheten, att Rikets
Ständer redan vid 1840—1841 års Riksdag till löneförbättring inom Kongl.
Kammar-kollegium anvisat 7,532 R:dr 31 sk. 11 rist banko, samt att vid hvarje
påföljande Riksdag Rikets Ständer låtit i stat såsom arfvoden upptaga berörde belopp,
hvilket äfvenledes, jemlikt Rikets Ständers skrifvelse JV2 87 den 8 Februari
1845 och Kongl. Rrefvet den 13 samma månad, ingår i beräkningen af pension å
Allmänna Indragnings-stalen. Dessa arfvoden, som innefattas i det nu för Kollegium
föreslagna totalbeloppet, äro således i sjelfva verket af samma egenskap som
vanliga löner och synas derföre böra under denna benämning upptagas i Specialstaten,
på det icke de summor, som vid denna Riksdag beviljas såsom tillökning
för 3:ne år, må förblandas med förut varande aflöningsförmåner, de der åtföljas
af pensionsrätt, enligt författningarne.
Utskottet tillstyrker derföre,
att i blifvande Special-stater omförmälde äldre arfvodesmedel måtte
med den ursprungliga lönen uti en summa sammanföras.
c) Då Aktuariens befattning numera icke vore af beskaffenhet att lemna
en person full sysselsättning, har Kongl. Majit föreslagit indragning af denna tjenst,
och dervid åtföljande aflöning 1,480 Ridr samt öfverflyltning af hans göromål på
Registratom, hvilken skulle i stället för 1,480 Ridr erhålla 2,500 Ridr såsom lön
och till hvars biträde skulle anställas en Kanslist, med åliggande att fullgöra en
del af de Aktnarien och Registratorn nu tillhörande bestyr; varande lönen för
4
Stats-Utskollels Utlåtande JY$ 136.
denne upptagen till 1,000 R:dr jemte ett arfvode af 200 R:dr, eller tillsammans
1,200 R:dr. Då emellertid denna reglering icke kunde ske förr, än åtminstone
endera af bemälde tjenstemän afgått och, i sistnämnde fall, den återstående förklarat
sig villig att öfvertaga den till begge befattningarne utsträckta tjenstgöringsskyldighet,
har Kongl. Maj:t föreslagit, att nuvarande Registrator och Aktuarie, så
länge de i dessa befattningar qvarstå och den nya staten å dem icke tillämpades,
måtte få sig emellan lika fördela den sammanlagda aflöningen enligt förslaget för
en Registrator och en Kanslist 3,700 R:dr, med 1,830 R:dr hvardera.
Jemte tillstyrkan af bifall till ofvanberörde sammanslagning af Registrators- och
Aktuarie-tjensterne, får Utskottet, lika med hvad rörande kanslist-beställningar förut
yttrats, hemställa,
att de för nämnde Kanslist äskade 1,200 R:dr måtte ställas till
Kongl. Maj:ts Nådiga disposition för att användas till biträde vid
Aktuarie- och Registrators-tjenstens bestridande.
Och lärer, då upplyst blifvit att Aktuarien numera med döden afgått, något
yttrande från Utskottets sida icke erfordras i afseende å Kongl. Maj:ts Nådiga förslag
angående fördelningen af Registratorns och Aktuariens löneförmåner.
d) Beträffande de af Kongl. Maj:t för sex Kanslister i Kongl. Kammarkollegii
kansli äskade löneförhöjningar, hemställes,
att nuvarande inkomsterne vid tjensterna bibehållas och att skillnaden
deremellan och 1,000 R:dr för hvardera, eller 2,212 R:dr 50
öre, ställes till Kongl. Maj:ts disposition för kanslist-göromålens bestridande
inom bemälda kansli.
e) Då Advokat-fiskalen fortfarande behöfde ega till sitt biträde, utom Kanslisten,
en person med uppdrag alt på eget ansvar handlägga vissa ärenden, som
nämnde Kanslist icke kunde medhinna jemte sina öfriga åligganden, bar nu föreslagits,
alt ytterligare en Kanslist i Advokat-fiskals-kontoret måtte å stat uppföras
med lön af 2,000 R:dr.
Utskottet, som anser det ifrågaställa biträdet för Kollegii träget sysselsatta
Advokat-fiskal behöfligt, tillstyrker på det sätt bifall till förslaget,
att en summa af 2,000 R:dr beviljas såsom arfvode för biträde
vid Advokat-fiskals-göromålen.
f) Hvad angår den förut varande Kanslisten i nämnde Kontor, i hvilkens aflöning
äskats förhöjning till 1,000 R:dr, hemställer Utskottet,
att skillnaden emellan denna summa och förut varande aflöning, eller
155 R:dr, må ställas till Kongl. Maj:ts disposition för bestridande
af kanslist-göromålen.
g) Af anledning att uti Kollegii 3:ne Provins-kontor Kammarskrifvarnes antal,
2 i hvarje kontor, måst, under mer än 14 års tid, förstärkas med dylika tillförordnade
tjenstemän, samt erfarenheten visat att ärenderna, hvaraf flere påkallade
Slals-Ulskotlels Utlåtande J\s 136.
S
vidlyftiga undersökningar i jordeböcker m. m., icke kunde med reda, ordning och
skyndsamhet handläggas utan biträde af flere tjenstemän, än f. n. å stat finnas
uppförde, är nu hemstäldt, att en 3:dje Kammarskrifvare mätte i hvartdera Provins-kontoret
anställas med 1,000 R:dr i lön för hvarje person.
Lika med hvad Utskottet i dylika fall förut tillstyrkt, får Utskottet, inseende
behofvet af ökadt arbetsbiträde i Provins-kontoren, hemställa,
att en summa af 3,000 R:dr ställes till Kongl. Maj:ts disposition
för befrämjande derstädes af göromålens gång.
h) Med afseende derå, att de i Kollegii Arkiv-kontor förekommande undersökningars
omfång och besvärlighet, jemte mängden af upplysningar, som derstädes
af enskilde personer sökas, vare sig för vetenskaplig forskning eller för utredning
i förekommande rättegångar, gjorde det angeläget, att, till vinnande både
af fullständighet och skyndsamhet i Kontorets utredningsarbeten, Kamereraren,
hvilkens nuvarande biträden, två Kammarskrifvare, vore vanligen sysselsatte blott
med afskrifning af handlingar, finge jemte sig en tjensteman med nog grundliga
insigter och särskild kännedom för att kunna på eget ansvar nöjaktigt verkställa
de ofta mödosamma undersökningarne i Arkivets handlingar och i öfrigt dervid
biträda Kamereraren samt vid dennes förhinder eller aTgång uppehålla tjensten,
har Kongl. Maj:t föreslagit att en Kammarförvandt i Arkiv-kontoret, måtte på
stat uppföras, mot indragning af den ena kammarskrifyare-tjensten.
Vid pröfning häraf har Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
att ett belopp, motsvarande Kammarförvandts aflöning, 2,200 R:dr
R:mt, ställes till Kongl. Maj:ts disposition, för befrämjande af göromålens
gång inom Arkiv-kontoret, samt att den ena kammarskrifvare-tjensten
indrages och innehafvaren deraf, Kammarskrifvaren
C. C. Strandberg, hvilken under en längre följd af år för sjuklighet
haft tjenstledighet, förflyttas å Allmänna lndragnings-staten med
åtnjutande af 763 R:dr årligen, på sätt vid Utlåtandet angående
regleringen uf utgifterna under Riks-stale-ns 9:de Ilufvud-titel kommer
att omförmälas.
Då i öfrigt rörande löneregleringen för Kongl. Kammar-kollegium Utskottet
icke funnit skäl till afvikelse från hvad Kongl. Maj:t i ämnet behagat föreslå,
hemställes,
att en summa af 38,818 R:dr måtte såsom förhöjning i anslaget
för bemälte Kollegium af Rikets Ständer beviljas i enlighet med
bilagde tabell M 2.
4:o Kongl. Stats-kontoret.
Uti anslaget för detta Embetsverk, hvarunder lyda Krono-magasinerna och
Våg-staterne, är af Kongl. Majit äskad en förhöjning af 16,130 R:dr R.mt. Ut
-
6
Stals-Utslcotlels Utlåtande M 156.
skottet har i afseende härå inhemtat, att för Kongl. Stats-kontoret, som år 1830
erhöll en ny organisation och en förändrad aflöning, nu gäller en af Kongl. Maj:t
fastställd Interims-stat af den 21 Februari 1833, hvaruti likväl en icke obetvd
'
•>
lig del utaf aflöningen upptages under namn af arfvode, eller 13,282 R:dr Banko,
motsvarande i Riksmynt 19,923 R:dr, samt att Embetsverket derföre begärt
definitiv stat, äfvensom, i anseende till ökade göromål och ansvar, föranledde af
kronans årligen stigande inkomster och utgifter m. fl. omständigheter, anhållit om
en af stegringen i lefnadskostnaden tillika påkallad förhöjning i de hittills bestådda
aflöningsförmånerna; varande emellertid uti personalens antal icke ifrågasatt någon
ändring, vidare än att en Kammarskrifvare måtte anställas, med åliggande att,
jemte vanliga till dylik befattning hörande göromål, biträda vid granskning af
Ränteri-redogörelse- handlingar, anticipations-utredningar m. m.
Vid pröfning af den föreslagna nya aflönings-staten har» Utskottet
a) beträffande först de för Presidenten upptagne 9,000 R:dr funnit sig böra,
i enlighet med sina i likartade fall förut gjorde tillstyrkanden, hemställa,
att nämnde aflöning måtte fastställas till endast 8,000 R:dr och
således en förhöjning nu uppföras af 1,124 R:dr.
b) I afseende å öfrige embeten och tjenster samt aflöningen vid dem, har
Utskottet funnit att det arfvode, 600 R:dr, som, enligt Kongl., Maj:ts Nådiga Proposition,
skall fördelas emellan de vid detta Embetsverk anställde 3 Kanslister,
hvilka tillika föra protokoll, skäligen borde fördubblas, så att desse personer,
hvilka hafva en annan och vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet än Kanslister i
andra Embetsverk, må erhålla 1,400 R:dr hvardera; Och tillstyrker Utskottet
alltså,
att, såsom arfvode till fördelning mellan de protokollsförande
Kanslisterne, en summa af 1,200 R:dr Riksmynt må å staten
uppföras.
Kommande emellertid så väl 400 R:dr af nyssnämnda summa, som de för tredje
kanslist-beställningen äskade 1,000 R:dr, icke att utgå så länge en Notarie qvarstår
med aflöning, enligt äldre stat och fullmakt,
c) Hvad angår det väckta förslaget om uppförande å stat af en ny kammarskrifvare-lön
å 1,000 R:dr, anser Utskottet en dylik tjenstemans anställande
i det uppgifna ändamålet vara af behofvet påkalladt, men får likväl, i öfverens-?
stämmelse med hvad förut i sådane fall yttrats, endast hemställa,
att en summa af 1,000 R:dr årligen ställes till Kongl. Maj:ts
disposition för befrämjande af göromålens gång inom kammarskrifvare-graden.
d) Vidkommande ofvanbemälde Notarie samt en annan öfvertalig tjensteman,
f. d. Ombudsmannen vid Direktionen öfver Lappmarks Ecklesiastik-verk, anser
Utskottet tillräckliga skäl för deras förflyttande å Allmänna Indragnings-staten för
Slals-Utskollels Ullålande M 136.
7
närvarande saknas, utan tror att desse personer böra fortfarande tjenstgöra i
Stats-kontoret; men då för öfrigt någon anledning till erinran emot förslaget rörande
nämnde Embetsverks aflöning icke förekommit, får Utskottet, i enlighet med
här gjorda tillstyrkanden, hemställa,
att en summa af 16,674 R:dr måtte såsom förhöjning i anslaget
för Stats-kontoret af Rikets Ständer beviljas, på sätt närlagde tabell
M 3 närmare visar.
Härvid bör anmärkas, att af ofvanberörda arfvodessumma, 13,282 R:dr B:ko,
var vid Verkets sednaste reglering, då flera tjenster indrogos, ett belopp af 7,602
R:dr 32 sk. s. m. afsedt att tilläggas den qvarvarande personalens ursprungliga
löner, men enär sådant vid de 2:ne sednast hållna Riksmötena icke kommit att
ske, samt angeläget är, att nu, då tillökningar för 5:ne år beviljas, de nya arfvodena
icke må i räkenskaperna förblandas med de äldre aflöningsförmånerne, utan
så väl stater som räkenskaper, — med undantag för några vissa tjenster, såsom
Verkets Ombudsman m. fl., — upptaga endast 2:ne rubriker, nemi. »lön» och
»löntillökning till nästa Stats-reglering», anser Utskottet, i öfverensstämmelse med
hvad vid 3:dje punkten om Kongl. Kammar-kollegium yttrats, och då i allt fall med
säkerhet antagas kan, att lönerne aldrig komma att bestämmas lägre än hvad nu
i flera år varit personalen tillerkändt, sig böra hemställa,
att af de, jemlikt Kongl. Stats-kontorets Special-stat, nu utgående
arfvodesmedel ett belopp af 7,602 R:dr 32 sk. B:ko, eller 11,404
R:dr R:mt, må för den kommande tiden med lönerna sammanföras
i en summa.
e) Till aflöningsförhöjning för gesällerue - vid kronobageriet samt örängarne
vid slotts- och förråds-magasinet i hufvudstaden är af Kongl. Maj:t äskadt ett
belopp af 1,030 R:dr; och som hela aflöningen härigenom icke blifver högre än
50 R:dr Riksmynt i månaden för hvarje gesäll samt 300 R:dr s. m. om året
för hvarje magasins-dräng, anser Utskottet nämnde tillökning af billighet påkallad;
hemställande derföre,
att Rikets Ständer* med bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
i denna del, måtte medgifva att Stats-kontorets anslagssumma ytterligare
ökas med nyssberörda 1,050 R:dr R:mt.
5:o. Till Utskottet har Borgare-ståndet remitterat en af Herr L. V. Hen
schen
väckt motion, deruti anföres, att, då Krono-inspektoren i Avesta numera
vore obehöflig, sedan Avesta bruk upphört att vara kronans egendom, samt tjen
stens
nuvarande innehafvare förmodades bo i Westerås och der innehafva någon
befattning vid Mälare-provinsernas enskilda Bank, angeläget syntes vara att lönen
indroges eller också uppfördes å Allmänna Indragnings-staten, på det icke denna
aflöning skulle komma att efter innehafvarens död någon annan tilldelas.
I anledning häraf får Utskottet upplysa, att nuvarande Krono-inspektor blif
-
8
Stals-VlshoUels Utlåtande M 136.
vit år 1841 af Kongl. Stats-kontoret utnämnd till tjensten, med hvilken åtföljer
500 R:dr i lön jemte boställe, samt att denne, som bör bo i Avesta, således icke
kan från sysslan skiljas, fastän göromålen i sednare tiden, i följd af nedsättning i
afraden från Fahlu Kopparverk, minskats. Vid sådant förhållande anser sig Utskottet
icke böra i ämnet tillstyrka annan åtgärd än
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla det
nämnde tjenst måtte, derest densamma icke vidare är behöflig, utan
koppar-uppbörden kan af kronobetjeningen öfvertagas, varda vid
innehafvarens afgång indragen.
6:o. Utskottet har jemväl erhållit remiss å en af Herr N. T. Nordvall i Borgareståndet
väckt motion om förhöjning i lönen för Magasins-förvaltaren i Ekesjö från
200 R:dr till SOO R:dr Banko, räknadt från och med detta års början; men di
Kongl. Majit icke gjort någon Nådig framställning om lönetillökning i allmänhet för
Magasins-förvaltarne, lärer, partielt för den i Ekesjö, någon förhöjning i berörda hänseende
icke kunna ifrågakomma, utan hemställes,
att omförmälda motion ej måtte till någon åtgärd föranleda.
7:o. Kongl. Majit, som ansett det vara angeläget och af synnerlig vigt så
val för det allmänna som den enskilde att vid Mynt- och Kontroll-verken fästades
skicklige och pålitlige män, samt att desse skäligen aflönades, har uti Sin Nådiga
Proposition begärt, att nuvarande anslag för nämnde Verk, 7,428 Ridr 16 sk.
Banko, eller 11,142 Ridr SO öre Rimt, måtte ökas till 18,700 Ridr sistnämnda
mynt, eller med 7,SS7 Ridr SO öre; Och sora Utskottet, vid granskning af den
uppgjorda staten, funnit de af Kongl. Majit äskade lönetillökningar för personalen
vid Mynt- och Kontroll-verken både behöfliga och billiga, hemställer Utskottet,
att den härtill erforderliga summa, utgörandé, enligt bifogade tabell
JYg 4, 7,5S7 Ridr SO öre Rimt, må af Rikets Ständer anvisas, att
utgå på sätt i tabellen är föreslaget.
8:o. Uti sitt Utlåtande Jfä 18, § 59, har Utskottet, bland andra uti Rikets
Ständers år 18SS församlade revisorers af Stats-verkel berättelse förekommande
frågor, uppskjutit en, rörande anslaget för Mynt- och Kontroll-verken. Det är nemligen
af revisorerne anmärkt, att detta anslag, som, enligt Riks-staten, innefattar,
under särskilta titlar »löningar», »myntets drift och underhåll» samt »omkostnader
för Kontroll-verket,» af hvilka det sistnämnda är förslags-anslag, icke eger för
dessa olika klasser särskilta konti i Riks-hufvudboken, ett förhållande, som lärer
härrört deraf, att de olika anslags-klassernes belopp i Riks-staten inom linien upptagits
och endast totalsumman blifvit i kolumn utförd. Revisorerne hafva derföre
föreslagit, att nämnda förslags-anslag må uti den Riks—stat, som vid innevarande
Riksdag
Stats-UtskoUels Utlåtande M 136. g
Riksdag uppgöres, frånskiljas de andra anslags-tillarne och särskildt i kolumn utlöras,
så att det i räkenskaperne erhåller sitt särskilda konto.
Då detta förslag leder till en lättare Öfversigt af förslags-anslagens ställning,
hemställer Utskottet.
att detsamma mätte af Rikets Ständer bifallas.
Varande, under förutsättning häraf, förändringen af Utskottet iakttagen å
bifogade Tabell J\i 7.
9:o. I afseende å Kongl. Kammar-Rätten har Kongl. Maj:t, i enlighet med
upprättadt förslag till aflönings-stat för de vid bemälda Embets-verk anställde
embets- och tjenstemän samt vaktbetjente, äskat en förhöjning i nuvarande anslagssumma,
81,426 R:dr, med 42,224 R:dr R:rat.
Innan Utskottet yttrar sig öfver den föreslagna löneregleringen och de i
staten upplagna lönebelopp, torde Utskottet böra i korthet meddela hvad det
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition jemväl åtföljande protokoll öfver Finans-ärenden
af den 14 Oktober förlidet år (pag. 25 — 27) innehåller, angående ifrågaställd
förändring uti allöningssättet för en del af Kammar-rättens personal. I detta
afseende är, med anledning af Kammar-rättens framställning, utaf Departementschefen
tillstyrkt och af Kongl. Maj:t gilladt att för Kammar-rättens President och
ledamöter, vid inträde å ny stat, rättigheten att åtnjuta nedsatta revisionsskillingar,
hvilka under de sislförfl titna 10 åren i medeltal endast utgjort 13 R:dr 16
sk. Banko årligen, skujle upphöra, och denna inkomst i stället tillfalla Statsverket;
att, enär den redighet i aflöningssättet, som med den föreslagna löneregleringen
afsåges, i väsentlig mån komme att förfelas, om de vid Kongl. Kammar-rättens
kansli anställde tjenstemän, utöfver den dem af staten tilldelade aflöning, fortfarande
för expeditioner, hvilkas utskrifning dem å tjenstens vägnar ålåge, skulle ega
uppbära särskild godtgörelse, hvafs årliga belopp komme att bero icke af hvarje
tjenstemans flit och arbete, enär sportel-inkomsten fördelades lika inom hvarje
grad, utan af tillfälliga omständigheter, den allmänna regeln om sportleruas försvinnande
såsom löneinkomst desto hellre måtte i förevarande fall få tillämpas, som
en aflöning, öfverstigande bemälde tjenstemäns hittills varande ordinarie och extra
inkomsters sammanlagda belopp, äfvensom ett särskildt anslag för renskrifning,
blifvit för dem föreslagen; att det, enligt särskilda författningar, Advokat-fiskalen,
jemte ordinarie lön samt andelar af böter och vitén, tillkommande aktoratsarfvode,
12 procent af de medel, som genom hans embets-åtgärd inflyta i kronans
eller annan allmän kassa, måtte, då denna inkomst i medeltal öfverstigit 1,300
R:dr årligen, minskas till 10 procent, enär detta ändock utgjorde lämplig uppmuntran
och vedergällning för denne tjenstemans arbete; samt att, då hittills, enligt
46 § i Kongl. Kammar-rättens instruktion, af alla icke till böter hänförliga
medel, som, till följd af gjorda anmärkningar, vid de till års-revisionen hörande
Bih. lill R. St. Prot. 1856 & 1857. I Sami. 1 Afd. 2 Band. 28 Haft. 2
10
Stats-Ulskoltels Utlåtande M 156.
räkenskaper, inflyta i kronans eller annan allmän kassa, 25 procent blifvit ansiägna
till sådan fördelning, att anmärknings-förlättaren uppbär i 5, Rcvisions-kommissarien
5 och kansli-tjenstemännen gemensamt 5 procent, hvaremot författare af så kallad
efteranmärkning vid sådan räkning, sorn förut bordt vara inom ett år behörigen
granskad, erhölle, af derigenom inflytande medel, äfven kommissariens andel och
således 20 procent, men endast anmärknings-förfatlares arfvode, hvars ändamålsenlighet
att egga de granskande till nit och uppmärksamhet vore af en lång tids
erfarenhet ådagalagd, syntes böra bibehållas, ej mindre tillåtelsen för Revisionskommissarierne
att undfå en del af anmärknings-arfvodet skulle alldeles upphöra,
till vinnande af en säkrare tillsyn öfver revisions-arbelet, så att de förklaringsskyldige
icke blefve med oriktiga anmärkningar besvärade, än ock att kanslitjenstemännen,
som icke befattade sig med rakenskaps-granskningen och hvilka det icke
kunde räknas till förtjenst om anmärkningar gjordes, skulle skiljas från andel i
anmärknings-arfvodet; äfvensom att de för efteranmärkning, nu medgifna' 20 procent
måtte nedsättas till 15 procent, som blefve det högsta afdraget af alla genom
anmärkning inflytande medel; och har Kongl. Maj:t, i sammanhang med
frågan om anmärknings-procenten, jemväl ansett nödigt att följande föreskrifter,
hvilkas tillämpning visserligen sällan ifrågakommit, men likväl någon gång torde
af behofvet påkallas, meddelas, nemligen:
o) att, då väckt anmärkningsfråga finnes af beskaffenhet att böra remitteras
antingen till utförande af Advokatfiskals-embetet eller till handläggning och
pröfning i första rummet af vederbörande förvaltnings-myndighet, anmärkningsförfattaren
skall ega att af de i anmärkningen afsedda medel, som sedermera inflyta,
undfå 5 procent; och
b) att då, i följd af anmärkning, varor eller persedlar blifva till uppdebitering
fastställda, det må ankomma på Kongl. Kammar-rätten att pröfva, huruvida
förlust af samma varor eller persedlar antagligen varit atf befara, derest anmärk-_
ning uteblifvit, samt att i enlighet dermed afgöra antingen frågan om anmärkningsarfvode
må förfalla eller det bör anmärknings-författaren tilläggas, i hvilket sednare
fall Kongl. Kammar-rätten tillika egde, efter förhållandet, bestämma arfvodets
belopp från och med 5 till och med 15 procent å varornas eller persedlarnes
värde.
Jemte det Utskottet ansett sig böra hemställa,
att ofvarmämnda bestämmelser i afseende å aflöningssättet äfven må
af Rikets Ständer godkännas,
får Utskottet, efter granskningen af den för ifrågavarande embetsverk upprättade
aflönings-stat, anmäla de erinringar, som dervid hos Utskottet förekommit:
o) Vidkommande först Presidentens aflöning, så är densamma, i nuvarande stat
upptagen till 6,878 R:dr 86 öre, af Kongl. Maj:t föreslagen att ökas till 9,000
Stats-Ulskotlvls Utlåtande JW 136.
il
R:dr. På skäl, sorn förut i fråga om desse embetsmäns löneförmåner blifvit anförde,
hemställer Utskottet,
att Presidentens i Kammar-rätten aflöning må fastställas till endast
8,000 R:dr R:mt.
b) Hvad åter angår Kammar-rätts-räden, lärer väl, med alseende derå att
för göromålens obehindrade gång en adjungerad ledamot under sednaste åren städse
varit anställd till Kongl. Kammar-rättens biträde, angeläget vara att ledamöternas
antal åter blifver 6 och att det Kammarrälts-råds-embete, som efter år 1850 inträffad
ledighet deraf varit obesatt å nyo tillsättes; och jemte det Utskottet alltså
tillstyrker, att lön för ett sjette Kammar-rätts-råd ä stat uppföres, får Utskottet
tillika hemställa,
att, i enlighet med Kongl. Majlis förslag, årliga allöningen för bemalde
embetsmän må bestämmas till samma belopp, som för öfrige
kollegiernas ledamöter blifvit föreslaget och utgå med 5,000 R:dr
för de 3:ne äldste och 4,500 R:dr för de 3:ne yngre Kammarrätts-råden,
på sätt tabellen JVs 5 närmare visar.
c) Kongl. Maj:t, som funnit sig icke kunna biträda Kongl. Kammar-rättens
framställning om uppförande af lön på stat för en särskild Registrator, utan ansett
alt Registrators- och Aktuarie-göromålen fortfarande såsom hittills och på sätt Instruktionen
jemväl bjuder böra bestridas af en Aktuarie och Registrator, med biträde
af en Kanslist, bar föreslagit, att en af de Kanslister, som Kongl. Kammarrätten
deremot ansett umbärliga, matte bibehållas till biträde i Aktuarie- ocb Registrators-kontoret
och förses, utom lönen, med ett arfvode af 300 R:dr R:mt, såsom
godtgörelse för trägnare tjenstgöring; och får Utskottet, sorn delar Kongl. Maj:ts
åsigt i afseende å Aktuarie- och Registralors-ljensternas förening, på det sätt un
derstödja
del väckta förslaget, att Utskottet hemställer,
det såväl den i Kanslistens nuvarande aflöning äskade tillökning,
272 R:dr 50 öre, som det äskade arfvodet 300 R:dr, eller tillsammans
572 R:dr 50 öre, må ställas lill Kongl. Maj:ts disposition
för biträde vid Aktuarie- och Registrators-göromålen i Kongl.
Kammar-rätten.
d) Beträffande den ifrågasatta löne-förhöjningen för de i Kansliet tjenstgörande
Kanslister, får Utskottet, med tillämpning af förut uttalad grundsats i afseende
å detta slags befattning, hemställa,
att summan af tillökningarne för bemälde tjenstemän, utgörande 862
R:dr 50 öre, må ställas till Kongl. Maj:ts disposition, för befrämjande
af ärendenas gång inom kanslist-graden.
e) Då den i Advokat-fiskals-kontoret anställde vice Advokat-fiskals göromål,
hvilka, enligt Instruktionen, bestå i granskning af Revisions-kontorens aktoratsräkningar,
deras sammanfattning, jemte Advokat-fiskais-rkontorets enahanda yäkning
lä
Stats-Utskotlets Utlåtande JVf 136.
uti så kallade general-räkning samt i öfrigt biträde åt Advokat-fiskalen, vore af
beskaffenhet att desamma lämpligen kunde uppdragas åt den till tjenstgöring i Advokat-fiskals-kontoret
antagne Kanslist, har Kongl. Maj:t hemställt att vice Advokat-
fiskals—Ijensten vid nuvarande innehafvarens afgång måtte indragas samt i stället
för bemälde Kanslist, sorn skulle öfvertaga vice Advokat-fiskalens åligganden, å stat
uppföras 1,000 R:dr såsom lön samt 300 R:dr såsom arfvode och ersättning för
renskrifning eller tillsammans ett belopp af 1,300 R:dr R:mt.
Jemte det Utskottet tillstyrker, att Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, i hvad
densamma afser vice Advokat-fiskals-tjenstens indragning vid nuvarande innehafva—
res afgång och göromålens öfverflyttning på en i Advokat-fiskals-kontoret anställd
Kanslist må af Rikets Ständer bifallas, får Utskottet hemställa,
att de aflönings-förmåner, Kongl. Maj:t för Kanslisten äskat, eller
1,000 R:dr såsom lön och 300 R:dr såsom arfvode och ersättning
för renskrifning, eller tillhopa 1,300 R:dr R:mt, må af Rikets Ständer
beviljas, dock att detta belopp först utgår sedan nuvarande innehafvaren
af vice Advokat-fiskals-tjenslen derifrån afgått och då de
i afseende å vice Advokat-fiskals-göromålen föreslagna förändringar
komma att vidtaga, på sätt tabellen närmare visar.
Som emellertid billigheten fordrar, att jemväl nuvarande vice Advokat-fiskalen
J. W. Lind, hvilken, enligt Utskottets tanke, fortfarande bör tjenstgöra, så länge
han i egenskap af vice Advokat-fiskal i Statens tjenst qvarstår, i likhet med hvad
för de fleste andra civile tjenstemän egt rum, för nästa statsreglerings-period erhåller
någon tillökning i de aflönings-förmåner, han för närvarande åtnjuter, tillstyrker
Utskottet,
att lönen för vice Advokat-fiskalen Lind, nu utgörande 1,283 R:dr
30 öre, för nästa statsreglering må bestämmas till 1,700 R.dr samt
att 300 R:dr, allt Runt, må anslås såsom arfvode och ersättning
för renskrifning inom Advokat-fiskals-kontoret.
f) I fråga om Ofver-revisions-departementet är föreslaget, alt de i staten
uppförde 14 Revisorer skulle, indelade i 2:ne lönegrader, med lön å 2,300 och 2,000
R:dr, benämnas Förste Revisorer samt att 7 af de vid departementet anställde 14
Kammarskrifvare skulle erhålla namn af Andre Revisorer samt i aflöning erhålla
1,600 R.dr.
Hvarken i afseende å de för nämnde personal äskade aflönings-belopp eder föreslagna
löneklasser har Utskottet haft något att erinra; men, beträffande frågan att
nämnde Kammarskrifvare skulle hädanefter benämnas Andre Revisorer, har Utskottet,
vid det förhållande att någon definitiv reglering af tjenster nu icke företages,
ansett lämpligare bibehålla dessa tjenstemän vid deras gamla namn
af Kammarskrifvare, på sätt i tabellen finnes iakttaget.
Hvad sedermera vidkommer Kongl. Maj:ls nådiga framställning om öfverflytt
-
Slals-Ulskottels Utlåtande JM 156.
13
ning å Allmänna Indragnings-staten af 1 Proto-notarie, 1 Kanslist samt 2:ne Revisorer,
en af högre och en af lägre tjenstegrad, så enär hemälde personer, åtminstone så
vidt
Utskottet har sig bekant, icke äro till tjenstgöring oförmögne och alltså synas
fortfarande böra i Kongl. Kammar-rättens tjenst qvarstå, saknar Utskottet skäl att
berörda förslag understödja och hemställer,
att Kongl. Maj:ts i denna del gjorda Nådiga framställning icke
må vinna Rikets Ständers bifall.
Varande, i följd deraf, nämnde tjenstemän, likasom vice Advokat-fiskalen, å
bifogade tabell JVs 5 såsom öfvertalige tjenstemän uppförde.
A) I öfrigt har Utskottet icke funnit något att anmärka emot de i deri föreslägna
staten för Kongl. Kammar-rätten uppförda belopp; och då, med iakttagande
af de utaf Utskottet tillstyrkta förändringar, den erforderliga tillökningen i nuvarande
anslags-summa för detta embetsverk, jemlikt tabellen, utgör 46,936 R:dr 78
öre, tillstyrker Utskottet,
att förhöjning af det i nu gällande Riks-stat uppförda anslag för
Kongl. Kammar-rätten må af Rikets Ständer beviljas med 46,936
R:dr 78 öre R:mt; dock med förbehåll att det i staten uppförda
belopp af 1,000 R:dr till arfvoden för renskrifning endast får utgå
i den mån tillgångar dertill uppstå genom de till indragning afsedda
tjenstemännens afgång.
Likasom vid Kongl. Kammar-kollegium och Stals-kontoret anser Utskottet sig
härvid böra fästa uppmärksamheten derå, att Rikets Ständer redan vid 1840 —
1841 å rs riksdag, till löne-förbättring inom Kongl. Kammar-rätten, beviljat en
summa af 13,075 R:dr 28 sk. 9 r:st. banko samt att vid hvarje derefter hållet
riksmöte Rikets Ständer låtit i stat, såsom arfvoden, upptaga berörda belopp, hvilket
äfvenledes, jemlikt Rikets Ständers skrifvelse, JVk 87, den 8 Februari 1845
och Kongl. Maj:ts derpå grundade Nådiga Bref till Kongl. Stals-kontoret af den 13
i samma månad, ingår i beräkningen af pension från Allmänna Indragnings-staten;
Och får Utskottet, på förut anförde skäl, hemställa,
att i blifvande special-stat för Kongl. Kammar-rätten omförmälda
äldre arfvodes-medel må, för redighets skull, med den ursprungliga
lönen i en summa sammanföras.
t) Genom sina bär ofvan gjorda tillstyrkanden anser sig Utskottet jemväl
hafva besvarat en från Ridderskapet och Adeln lill Utskottets handläggning remitterad
motion, deruti Herr Printzensköld, Carl, yrkat, alt vice Advokat-fiskals-ljensten
i bemälda embetsverk måtte fortfarande bibehållas med samma rättigheter och
skyldigheter, som för dess innehafvare hittills varit bestämde, samt att Aktuarie- och
Registrators-tjensterna måtte, såsom Kongl. Kammar-rätten hemställt, å nyo åtskiljas
och sålunda hvar för sig med thv åtföljande löner å stat varda uppförde.
10:o, På skäl, sorn i Departemenls-chefens betänkande (sid. 31) finnas an
-
44
Stats-Ulskotlets Ullålande JYS 436.
förde, har Kongl. Maj:t föreslagit, att å Öfver-intendents-embetets stat följande nya
löner och arfvoden matte uppföras, nemligen för 1 Konduktör vid Byggnads-kontoret,
lön 1,000 R:dr, för en eller två personer, som, i egenskap af Kanslist och
Kammarskrifvare biträda i embelels Kansli- och Räkenskaps-konlor, arfvode tillsammans
1,000 R:dr samt för 1 Vaktmästare, lön 450 R'.dr; och skulle, i händelse
af bifall härtill samt om Rikets Ständer derjemte beviijade de af Kongl. Majit äskade
lön-förhöjningar, dels för Öfver-intendents-embetets nuvarande personal, dels åt den vid
Kongl. Museum anställde Kamererare och vaktbetjent, i enlighet med den ofvannämnda
betänkande åtföljande tabell, såsom tillökning i bsrnälda embetes anslags-summa ett
belopp af 12,029 R:dr 50 öre erfordras.
Hvad nu beträffar den ifrågaslällda tillökningen i Öfver-intendents-embetets
personal, torde densamma vara behöflig, och Utskottet tillstyrker derföre,
att do för 1 Konduktör, 1 Kanslist och Kammarskrifvare samt 1 Vaktmästare
äskade löne- och arfvodes-belopp af Rikets Ständer beviljas,
dock alt beloppet för Kanslisten och Kammarskrifvaren, 1,000
R:dr, anvisas till biträde vid räkenskaps- och renskrifnings-göromålen.
Vidkommande derefter de ifrågaställa löne- och arfvodes-tillökningarne för
nuvarande embets- och tjenstemän m. fl., får Utskottet, efter granskning af den
föreslagna aflönings-staten, anmäla de förändringar i beloppen, hvilka dervid ansetts
böra ega rum.
a) För Öfver-intendenten, hvilken enligt nu gällande stat åtnjuter i årlig inkomst
5,047 R:dr 50 öre, är lön i den föreslagna staten uppförd till belopp af
6.000 R:dr. Då emellertid ifrågavarande befattning icke torde vara af den trägna
beskaffenhet, att löne-förmånerna dervid böra upptagas till det höga belopp, som nu
blifvit ifrågasatt, anser Utskottet att någon nedsättning kan ega rum och tillstyrker,
att Öfver-intendentens aflöning må fastställas till 5,500 R:dr.
b) Den ökade aflöoingen för intendenten är i staten uppförd med ett be
lopp
af 3,500 R:dr, i stället för 2,678 R:dr, som den nu utgör. Med afseende
derå alt innehafvaren af denna beställning kan genom annan sysselsättning bereda
sig ökade inkomster, anser Utskottet, alt, om nuvarande Intendents-lönen höjes till
3.000 R:dr, en sådan förhöjning bör vara tillräcklig; hemställande alltså Utskottet,
att Intendentens aflöning må till sistnämnda belopp bestämmas.
c) Sekreterarens lön, som för närvarande utgår med 1,500 R:dr, är af Kongl.
Majit föreslagen till 3,500 Ridr. Då emellertid bemälde tjensteinans åligganden,
äfven om göromålen i sednare lider i någon mån ökats, ingalunda lära vara jemförliga
med dem, sorn tillhöra Kollegii-sekreterarne, för hvilka aflöning till sistnämnda
belopp i fråga k om mit, .samt innehafvaren af Sekreterare-beställningen vid
Slåls-Ulskoltels Utlåtande 136.
Öfver-intendents-embetet hittills kunnat och jemväl hädanefter torde med denna
sin befattning kunna förena annan tjenst, anser Utskottet under sådana förhållanden
den föreslagna aflöningen skäligen böra inskränkas till 2,400 R:dr eller det
belopp, som i Öfver-intendents-embetets underdåniga förslag till ny aflönings-stat
för verket finnes för Sekreteraren uppfördt och
hvilket jemväl af Utskottet nu föreslås.
d) Enär Kamereraren vid Museum i årlig inkomst af Statsverket endast hade
630 R:dr i aflöning, jemte en hyres-ersättning af 675 R:dr, som bemälde tjensteman,
jemlikt Kongl. Brefvet den 3 Oktober 1855 uppbär af Direktionen för nya
Elementarskolan, för hvars byggnad plats blifvit beredd genom rifning afKamererarens
förra boställe vid Beridarebansgatan, och då det syntes lämpligare att sistnämnda
årliga utgift besparades Elementarskolan till lättnad vid hennes öfriga
utgifter, har Kongl. Maj:t, under förutsättning att hyreshjelpen från nämnde skola
komme alt upphöra, föreslagit, att Musei-kamererarens aflöning måtte fastställas
till 2,500 R:dr.
Med afseende derå alt bemälde tjenstemans åligganden icke äro af den trägna
beskaffenhet, att dessa uteslutande taga hans tid i anspråk och Kamereraren således
icke torde vara förhindrad att genom anställning i annan tjenst bereda sig särskilda
inkomster, får Utskottet, i betraktande jemväl deraf, att Öfver-intendentscmbetet
för nämnda beställning föreslagit ett vida lägre belopp, hemställa,
att aflöningen för Kamereraren vid Kongl. Museum må bestämmas
till 2,000 R:dr, med vilkor att den honom hittills tilldelade*
här ofvan omförmälda hvres-ersättning icke vidare kommer att till
•i O
honom utbetalas.
Med iakttagande af de utaf Utskottet här ofvan tillstyrkta förändringar, blifver
den erforderliga tillökningen för Ölver-intendents-embetet 9,429 R:dr 50 öre
Riksmynt, och hemställer Utskottet,
att förhöjning af det i nu gällande Riks-stat för bemälda Embete
uppförda anslag må af Rikets Ständer med 9,429 R:dr 50 öre
Riksmynt beviljas. (Se tabellen JUT 6.)
11 :o. Vid behandlingen af de till 7:de Hufvud-titeln hänförliga anslagsfrågor,
har Utskottet till pröfning förehaft 3:ne, inom Preste-, Borgare- och Bondestånden
af Prosten Söderberg, Herr Lallerstedt och Riksdags-fullmäktigen Tobias
Lind från Götheborgs och Bohus län väckta motioner, rörande anslaget till Kongl.
Theatern.
Af Prosten Söderberg är hufvudsakligen anfördt, hurusom öfverallt bland bildade
folk det blifvit ansedt såsom en national-angelägenhet af mycken vigt att
bekosta sådana institutioner, der konsten, under hvad formsom helst, funnit skydd,
utbildning och ledning. Bland de sköna konster, som i syunerhet vore i behof
af en sådan omvårdnad och ledning för att ej urarta, komma på villovägar, för
-
46
Slats-UtslcotMs Utlåtande M 136.
falska all sann, pä estetiska grunder hvilande smak och, hvad som vore värre,
bland lolket sprida lösliga och orena begrepp i det som rörde sedligheten, intoge
ovedersägligen den dramatiska konsten första rummet. För att motverka ett sådant
konstens förfall och för att söka rena smaken samt möjligen gifva en för
goda tänkesätts och seders befrämjande sann och adel riktning af den dramatiska
konsten och litteraturen, hade derlöre, på det allmännas bekostnad, Kungliga eller
National-theatrar blifvit inrättade. Dessa vore att anse ej såsom industri-företag,
vid hvilka ekonomisk vinst kunde påräknas, utan såsom bildnings-anstalter, med det
ädla syftemålet att göra den dramatiska skalde- samt i sammanhang dermed tonoch
skådespelare-konstens ädlaste skapelser för mängden kända. Sannt vore väl,
att en blott och bart dramatisk scene möjligen kunde, till följe af det ringare
antal konstnärer, som der användes, ekonomiskt bära sig utan främmande understöd,
men förhållandet blefve helt annorlunda, när åt denna skådebana jemväl skulle
inrymmas plats ät den dramatiska tonkonsten. Ett exempel härpå lemnade den
lyriska scenen vid Kongl. Theatern härstädes, hvilken sysselsatte en personal af
olver 200 personer.
Att emellertid Kongl. Theatern med dess nuvarande syften och verksamhet
vore en institution, hvilken, likasom all annan åt litteratur, vetenskap och
konst egnad anstalt, förtjente att af staten vårdas och af statsmedel uppehållas,
hade Rikets Ständer förut och sednast vid sistförflutna Riksmöte praktiskt erkänt,
då de åt Kongl. Theatern anslogo en årlig summa af tillsammans 20,000 R:dr
Banko. Men då en mångårig erfarenhet visat, alt så väl de stats-anslag Kongl.
Theatern åtnjutit, som de särdeles Irikostiga bidrag H. M. Konungen och den
öfriga Kongl, familjen lemnat till denna konst-anstalts upprätthållande, varit otillräcklige
och icke förmått att, under de flera olika styresmän, som förvaltat Kongl.
Theaterns angelägenheter, freda denna inrättning från årlig skuldsättning och ekonomiskt
betryck, syntes tiden nu vara inne att afhjelpa delta missförhållande genom
ett tillräckligt anslag åt denna theater, emedan dess tillvaro deraf vore beroende;
och då genom noggranna beräkningar blifvit ådagalagdt, att, utom årligt
bidrag af den kungliga familjen, för Kongl. Theaterns upprätthållande och fortfarande
bestånd ett årligt anslag af statsmedel till belopp af 50,000 R:dr erfordrades
samt detta understöd på långt när icke motsvarade den summa, som flere
mindre stater än Sverige påkostade dylika anstalter, har motionären, med hänvisande
för öfrigt till särskilda för Kongl. Theatern upprättade kostnadsförslag och
lönestater, hvaraf skulle kunna inhemtas, att det erforderliga slats-anslaget ej afsåge
någon ökad luxe vid denna inrättning, utan hufvudsakligen komme att användas
till upphjelpande af lönerne för den der anställda lägre personalen, af hvars medlemmar
de fleste ej kunde påräkna hälften af en vanlig dagakarls inkomst,
anhållit, att för Kongl. Theatern mätte beviljas ett årligt stats-anslag af 50,000 R:dr
Banko
Stah-Utskoltcts Utlåtande Jfå 156.
17
Banko, deruti likväl inberäknade de 20,000 R:dr samma mynt, som af Rikets sednast
församlade Stander för samma ändamål anvisades.
Herr Lallerstedt har, jemte andra åtgärder till uppmuntran af konst och litteratur,
föreslagit aflåtande af en underdånig skrifvelse, innefattande anhållan, att,
sedan utredl blifvit i hvad mån H. M. Konungen bör och vill i Kongl. Theaterns
upprätthållande deltaga, från vederbörande malte infordras dels fullständig plan för
densammas organisation till en riational-thealer, dels uppgift å det årliga understöd,
som för upprätthållande af en sådan Theater på ett för nationen fullt värdigt sätt
kan erfordras, samt att framställning derefter måtte göras hos Rikets Ständer om
beviljande af det belopp, som kan blifva beböfligt utöfver den summa H. M. Konungen
kan komma att tillskjuta.
Tobias Lind, med hvilken flere af Bonde-ståndets ledamöter sig förenat, har
deremot, bland annat, erinrat om olämpligheten deraf alt statsbidrag lemnades åt
Kongl. Theatern, enär rikets innebyggare i gemen icke hade något gagn af denna
inrättning, hvilken uteslutande vore egnad att bereda nöje åt hofvet och hufvudstadens
innevånare. De medel, som på berörda anstalt offrades, skulle derföre, i mo
tionärens
tanke, vida bättre användas om desamma anslogos till verkliga bildningsanstalter,
såsom folkskolor, landtbruks-institut, slöjdskolor och andra dylika undervisnings-anstalter.
Af dessa skäl, och då anledning förefunnes att Kongl. Theaterns
ekonomiska angelägenheter med mindre omsorg och noggrannhet vårdades, då
denna Theater, oaktadt sina stora resurser, hvarken de tider, då den saknat medtäflare,
eller nu då flere dylika inrättningar i hufvudstaden uppstått, hvilka, utan
allt understöd, uteslutande genom enskildes försorg väl och med framgång upprätt —
höl los och vårdades, kunnat bära sig, har motionären, som visserligen erkänt sig
sakna förmåga all bedöma huru en så beskaffad inrättning bör skötas, likväl, trott
sig ega anledning dels till den hemställan att jemväl bestyret med Kongl. Theatern
måtte öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten, dels ock till det yrkande, att alla
statsanslag till Kongl. Theatern, af hvad namn och beskaffenhet som helst, hädanefter
måtte upphöra.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; och beträffande
först det väckta förslaget om indragning af det till Kongl. Theatern nu utgående
statsbidrag, så, enär ifrågavarande af allmänna medel för Kongl, Theatern anvisade
anslag utgör allenast 20,000 R:dr Banko, och delta belopp, med afseende å Theaterns
högre syftemål såsom konstanstalt och dess inflytande pä allmänna bildningen,
icke torde kunna såsom alltför högt betraktas, hemställer Utskottet,
att berörde framställning må lemnäs utan afseende.
Vidkommande derefter frågan att nämnde anslagssumma måtte höjas till
50,000 B:dr, bar Utskottet, i betraktande deraf, att Rikets Ständer vid sednaste
Riksdag beviljade en betydlig tillökning i dåvarande statsanslag för Kongl. Theatern
Bih. lill R. St. Prot. 11(86 dt 1657. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 28 Haft. 3
18
Stals-TJlskvllPts Utlåtande Jt? 136.
och alt vid innevarande Riksdag Statens tillgångar tagas i anspråk för fyllande af
mångfaldiga andra, mera angelägna, behof, ansett sig icke kunna understödja den
gjorda framställningen och får således
afstyrka Rikets Ständers bifall till den af Prosten Söderberg väckta
motion.
Finnande Utskottet
icke heller skäl att å det af Herr Lallerstedt väckta förslag tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
12:o. Nuvarande förslagsanslag för Tull-verket, 1,200,000 R:dr, hvilket af
tullmedlen direkte utgår, har Kongl. Maj:t föreslagit att höjas till 1,800,000 R:dr,
som, med afseende å de jemte tulluppbörden stigande afkortningar, restitutioner och
omkostnader samt aflöningar, af Kongl. Maj:t funnits böra för Verkets årliga behof
afsättas.
Antagande att någon minskning i förvallnings-kostnaderna bör kunna ega
rum, anser Utskottet att hela den föreslagna tillökningen icke behöfver anvisas, och
hemställer,
att ifrågavarande förslagsanslag endast må ökas med 400,000 R:dr
och således för nästa statsreglerings-period fastställas till 1,600,000
R:dr årligen.
13:o. Sedan Rikets Ständer bifallit Utskottets uti 9:de punkten 1 mom. af
dess Utlåtande JVs 42 gjorda hemställan om öfverflytt ning från 7:de till 2:dra
Hufvud-titeln af de 6,000 R:dr, hvilka af den förra Hufvud-titelns anslag till byggnader
och reparationer i landsorlerne afsetts för underhåll af läns- och kronohäkten,
har nämnde anslag blifvit å bifogade tabell JVs 7 med sagde belopp
minskadt.
14:o. Enär de ljuspenningar, hvilka till belopp af 4,750 R:dr från det å
7:de Hufvud-titeln uppförda förslagsanslag till skrifmaterialier och expenser m. m.,
utgå till Embets- och tjenslomännen m. fl. inom Finans-departementets expedition,
Kammar-kollegium, Mynt- och Kontroll-verken, Kammar-rätten samt Ofver-intendents-embetet,
komma alt upphöra under den tid, den provisoriska löneförhöjningen
af dem åtnjutes, hemställer Utskoltel,
att berörda förslagsanslag, utgörande 23,399 R:dr 20 öre, må förminskas
dels med ofvanberörda 4,750 R:dr, dels ock, för jemnande
af Hufvud-titelns slutsumma, med 4 R:dr 26 öre och således i
blifvande Riks-stat upptagas lill 18,644 Rrdr 94 öre Riksmynt.
15:o. Uti öfrige lill 7:de Hufvud-titeln hörande anslag har någon förändring
ej ifrågakommit, hvadan desamma uti bilagde tabell öfver Hufvud titeln upptagits
till enahanda belopp, som vid sistlidne Riksdag bestämdes, likväl med iakttagande
deraf, dels att förslagsanslag' till skrifmaterialier och expenser m. m. blifvit, på sätt
Uti föregående punkt ornförmäles, minskadt med 4,754 R.dr 26 öre, dels att värdet
Stals-Ulskotlcls Utlåtande Ai 136.
19
å den indelta och oindelta spanrnål, som i en del anslag ingår, blifvit, i enlighet
med den af Rikets Ständer redan fastställda beräkningsgrund, i tabellen utfördt
efter ett pris å 2 R:dr Riksmynt per kubikfot, dels ock att förslagsvärdet å indelta
räntorna under anslaget till »Städers friheter» är vordet ökadt i den män sådant
måst blifva en följd af den utaf Rikets Ständer godkända beräkningen af indelta
andelen utaf ordinarie räntan.
Uti Sin Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof har Kongl.
Majit jemväl tillkännagifvit, att, utöfver de för 7:de Hufvud-titelns ständiga behof
nödiga anslag, följande summor för samma Hufvud-titels tillfälliga behof erfordrades,
nemligen:
a) För ombyggnad af Drottningholms bro på vägen emellan hufvudstaden och
nämnde lustslott 61,000 R:dr.
Rörande detta anslag har Utskottet inhemtat, att, uppå Ståthållare-embetels vid
Drottningholms lustslott gjorda framställning derom, att i stället för den mellan
nämnde slott och Kersön flytande träbro, hvilken vore nära oduglig, en chaussé
i stället för flottbro måtte byggas öfver sundet i samma riktning som bron ligger,
Styrelsen öfver allmänna väg- och vatten-byggnader låtit genom Distrikt-chefen,
Majoren F. N. Leijonancker, i berörda hänseende verkställa undersökningar och utarbeta
plan till chaussé-byggnad öfver Drottningholms-sundet, hvilken, enligt ritning
och uppgjordt kostnadsförslag, skulle kunna verkställas för en summa af 80,662
Ridr 32 sk. Banko; men alt, med jemkning efter den plan jemte kostnadsförslag,
som blifvit genom bemälde Styrelses försorg redan är 1848 upprättad och nu med
afseende å dagsverkens och malerialiers under tiden stegrade pris samt med en
genom brobyggnaderne vid Traneberg och Nockeby vunnen erfarenhet öfversedd,
det ansetts alt öfver Drottningholms-sundet, hvarest ej ifrågakomma behof af alt,
såsom vid Traneberg och Nockeby, åvägabringa rörlig bro för trafiken, en ny flottbro
kunde anläggas för en summa af 40,500 R:dr s. m.; samt att, sedan Ofverinlendents-embelel,
i ämnet hördt, anmält, att kostnaden, vare sig för en chausséanläggning
eller brobyggnad, icke kunde bestridas af det hårdt anlitade statsanslaget
för byggnader och reparationer i landsorterna, Kongl. Majit funnit annan utväg
icke, återstå, än att af Rikets Ständer, hos hvilka det nära förestående behofvet af
jemväl denna bros ombyggnad blifvit i Nådig Propositon den 16 November 1853
angifvet, äska den för en ny flottbro på ifrågavarande ställe erforderliga anslagssumma,
i rundt tal 61,000 R:dr Runt.
Då Staten allt hittills, utan någon kommuns deltagande, vidkänls omkostnaderne
för byggandet och underhållet af de på vägen emellan Stockholm och Drottningholm
befintlige broar, och Rikets Ständer, så väl vid Riksdagen 1850—51, som vid sednaste
Riksdag beviljat då äskade anslag för ombyggnad af broarne vid Traneberg
och Nockeby, synes Staten nu icke heller böra undandraga sig bestrida den utgift
som erfordras till ombyggnad af den mellan Drottningholm och Kersön varande
20
Stals-Utskollels Utlåtande JU 136.
bro, hvilken befinnes i eli särdeles förfallet skick ; hvadan Utskottet, enär den härtill
erforderliga kostnad, enligt upprältadt förslag, uppgår till en jemnad summa af
61.000 R:dr, får tillstyrka,
att Rikets Ständer må bevilja det af Kongl. Maj:t till förevarande
ändamål begärda anslag af 61,000 R:dr R:mt, att från Riksgäldskontoret
utgå.
Derjemte, och då Utskottet anser, att, för begagnande af ifrågavarande bro,
sådan afgift får bestämmas, hvarigenom det kan blifva möjligt bilda en fond för
brons framtida underhåll och ombyggnad, har Utskottet trott sig böra föreslå,
att, i likhet med hvad tillförene egt rum vid de tillfällen då anslag
beviljats till ombyggnad af Trallebergs och Nockeby broar, Rikets
Ständer jemväl vid detta tillfälle hos Kongl. Maj:t i Underdånig
skrifvelse anhålla, att äfven för begagnande af bron öfver Drolt
ningholms-sundet
en afgift må bestämmas, hvarigenom en fond kan
bildas för ifrågavarande bros framtida underhåll och ombyggnad.
b) För fortsättning af Wadstena Slotts yttre islåndsättande, hvartill åtskilliga
arbeten redan blifvit dels med de af Rikets Ständer vid 1850—1851 års
riksdag anslagne 8,000 R:dr banko, dels med stats-anslaget för byggnader och re
parationer
i landsorterna samt andra allmänna medel »verkställde och bekostade,
30.000 R:dr.
Vidkommande beskaffenheten af de arbeten, som nu vore i fråga att företagas
å nämnde slott, inhemtas af det Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition biiagde protokoll
öfver finans-ärenden af den 14 Oktober förlidet år, att dermed åsyltas dels
iståndsättandet af sådana genom tidens åverkan förorsakade eller genom vårdslös
medfart uppkomna skador, som vore synliga från närmaste omgifningarne kring slottet
och deråt gåfve ett missvårdadt eller hofälligt utseende och hvarför ungefärliga
kostnaden beräknats uppgå till 14,842 R:dr 32 sk., dels slottsgårdens inhägnad,
hvartill erfordrades en utgift af 5,200 R:dr, allt b:ko; och är såsom skäl för ett skyndsamt
vidtagande af sistnämnda åtgärd af Öfver-intendents-embetet hufvudsakligen
anfördt, att, sedan de vallar, som förenat sydöstra och sydvestra tornen så väl sins
emellan, som med sjelfva slotts-byggnaden, blifvit borttagna, materialierne använda
till hamn-byggnaden samt sjelfva vallgrafvarne begagnade till hamn, tillfälle uppkommit
för de i grafvarne ingående fartyg att lägga till vid hvilken punkt som
helst af borggården och begagna densamma till lossnings- och lastningsplats, hvarigenom
skada lätt kan inträffa å så väl borggården, som sjelfva slottet och slottsbron,
men synnerligast å de af kullersten murade, särdeles svaga grundmurar, hvarpå
slottsvallarne stått och sorn utgjorde de till hamn använde slottsgrafvarnes inre
sida, så att dessa murar, använde till hamnkaj, tvifvelsutan inom kort skulle erfordra
en omfattande och mycket kostsam reparation; varande, till förekommande häraf
och för att åt slottsplatsen i dess helhet gifva ett bättre och mera sammanhän-»
Slals-Ulskoltels Utlåtande JH 136.
21
gande utseende, af Enibetet föreslaget, att en mur af kalksten kring borggården
måtte, i enlighet med uppgjord ritning, få uppföras saint en rad af löfträd derinom
planteras.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, oell då Utskottet anser ifrågavarande
slotts-byggnad såsom ett historiskt minnesmärke fortfarande böra underhållas
och vårdas, tillstyrker Utskottet,
att den af Kongl. Majit för sagde ändamål äskade summa, 50,000
R:dr Rimt, må af Rikets Ständer anvisas att från Riksgälds-kontoret
utbetalas.
c) För vidmakthållande jemväl af ett annat historiskt minnesmärke, nemligen
Kalmar Slott, som icke blott tarfvade allmän reparation af skorstenar, portaler,
fenster och andra yttre delar, utan äfven ,för den utmärkt smakfulla och praktfulla
inredningen af åtskilliga i slottet varande rum jemte en till dessa ruin ledande
trappa förtjente och påkallade en noggrann restauration med anlitande af konstnärligt
biträde, 37,500 R:dr.
Af den från Öfver-intendents-embetel till Kongl. Majit ingifna underdåniga berättelse
om förhållandet med ifrågavarande byggnad har Utskottet inhemta!, att de
lägenheter, i hvilka ännu funnes spår efter den fordna prakten och sorn kunde till
restaurering ifrågakomma, vore belägna i nordvestra delen al slottet och utgjorde
trappan till de så kallade kungs-rummen, förgylda eller drabant-salen, mat-salen,
audiens-salen och Erik XIVis sängkammare; att, ehuru de ursprungligen lika präktiga
som smakfullt anordnade dekorationerne uti vissa rum befunnits särdeles illa
medlarne, de likväl icke vöre så sköllade alt ej större eller mindre delar deraf
återstode, tillräckligen bibebållne för att tjena till vägledning vid en med omsorg
och erforderliga i ns ig ter företagen restauration; att emellertid förfallet fortginge årligen
i tilltagande utsträckning, så att äfven dessa antydningar inom kort och såvida
icke de redan till en del påbörjade restaurations-arbelena utan afbrott fortsattes,
skulle gå förlorade samt ett troget och, så vidt möjligt, fullständigt istånd —
sättande af dessa fornlemningar från en i många hänseenden märklig epok af fosterlandets
historia sedermera icke vidare kunde verkställas; att äfven slottets utvändiga
sidor vore mycket, forfallne och måste rengöras samt lagas, en del nya
fenster insättas, skorstenarne repareras m. m., äfvensom slottets utmärkt vackra portaler
behöfde rengöras och iståndsättas.
Vid sådant förhållande och då tillika upplyst är, att kostnaden för berörda
arbeten, enligt uppgjordt förslag uppgående till en summa af 25,022 Ridr 32 sk.
banko, icke utan äfventyr af bristande tillgäng för andra nödiga reparationer kan
bestridas af det å 7:de Hufvud-titeln uppförda anslag till byggnader och. reparationer
i landsorterna, får Utskottet, som anser det vara af icke ringa intresse att förenämnde
sköna och i sitt slag egna minnesmärke af den äldre byggnads-konsten,
22
Slals-Ulskottets Utlåtande M 156.
så vidt möjligt är, bibehålies i sitt ursprungliga skick och från tidens åverkan bevaras,
hemställa,
att Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisa det för ifrågavarande
ändamål af Kongl. Maj:t äskade belopp, 37,300 R:dr
Riksmynt.
d) Enär, efter hvad vederbörande anmält, vid en del Krono-magasiner medel
saknades för bestridande af åtskilliga oundgängligen nödige utgifter, såsom för
justering af målkärl och vigter, inköp af nya m. m., och det icke syntes lämpligt
att, på sätt hittills skett, lagga dessa kostnader på värdet af den spanmål, som
sedermera för behofvens fyllande inköptes och i Kronans magasin inlades, har Kongl.
Majit begärt att Rikets Ständer, till inköp för Kronans magasiner och bagerier af
nya målkärl och vigter, med afseende å den, genom Kongl. Stadgan den 31 Januari
1833, anbefallda förändring i Rikets mått och vigt, måtte bevilja, för en gång,
ett anslag af 3,000 R:dr R:ml; och får Utskottet lill denna Nådiga framställning
tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
e) Angående det af Kongl. Maj:t för innevarande år äskade anslag till aflö—
nings-förbättringar åt personalen vid de under Finans-departementet lydande stater
och korpser, kommer Utskottet att framdeles afgifva särskildt utlåtande.
f) Till utgifter för kolonien S:t barthelemy 9,000 R:dr årligen, i 3 år,
eller tillsammans 27,000 Ridr; och då, enligt hvad den Nådiga Propositionen innehåller,
ifrågavarande, äfven vid föregående Riksdagar beviljade, anslag visat sig
fortfarande vara af behofvet påkailadt, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer, till bestridande af xle för kolonien S:t Barthelemys
förvaltning, enligt nu gällande grunder, erforderliga kostnader,
hvilka icke af inkomsterna utaf ön beläckas, må å Riksgälds kontoret
anvisa ett årligt förslags-anslag af 9,000 R:dr, att under hvart
dera
af åren 1838, 1839 och 1860 förskottsvis utgå, under förbehåll
af den framlida godtgörelse till nämnda Kontor, hvilken genom
ökad afkastning af ön eller medelst dess afhändande kan
beredas.
I sammanhang ined ofvanberörda extra anslags-frågor har Utskottet jemväl
till behandling förehaft en af Kongl. Majit den 24 nästlidne Mars till Rikets
Ständer a flå ten och till Utskottet remitterad Nådig Proposition, deruti förmäles, hurusom,
under det nödiga bostäder lör Landshöfdingarne och embets-lokaler lör de
landtstats-betjenle som vid residenserne äro anställde, jemlikt föreskriften i Kongl,
reglementet den 22 Febiuari 1730, numera blifvit i länens residens-städer antingen
upplåtna al Kronan eller ock för allmänna medel inköpta eller uppbyggda samt
med Statens byggnads- och reparalions-anslag underhållne, Hernösand, hvarest Wester-Norrlands
läns-residens är förlagdt, vore det enda ställe, der sådan bygguad
Stals Utskottets tilt ålande M 136.
23
blifvit uppförd och underhålles icke genom Statens utan stadens försorg, och att
detta förhållande uppkommit på följande sätt: När nemligen, i följd af Rikets
Ständers begäran, det gamla Wester-Norrlands län, med landshöfdinge-residens i
Gefle, år 1762 delades i Gefleborgs och Wester-Norrlands län, förordnndes att
Landshöfdingen i det sistnämnda länet skulle hafva sitt säte i Hernösand eller Sundsvall,
hvilken sednare stad blef dertill af den förste Landshöfdingen utsedd. Fråga
om residensets flyttning till Hernösand väcktes af denna stads magistrat 1776 i sammanhang
med dess anhållan om ett krono-bränneri, ha ilken inrättning regeringen ansåg
helst böra i residens-stad förläggas till vinnande af bättre kontroll; och
genom Kongl. Brefvet den 14 Februari samma år förordnades, att Landsböfdingesätet
vid nästblifvande landshöfdinge-ledighet skulle flyttas till Hernösand, emot förbindelse
å sistnämnde stads sida alt förse Landshöfdingen med nödiga och anständiga
husrum, emot det att staden derför fick åtnjuta den summa penningar, 600
daler silfvermynt, som Kronan årligen bestod Landshöfdingen i hyra.
Sedan staden ytterligare förklarat sig vilja, mot denna byres-ersältnings utbekommande
för flera år på en gång, uppbygga ett hus med tjenliga rum för Landshöfdingen,
Lands-kontoret, Lands-kansliet, Landt-ränteriet och Landtmäteri-kontoret,
förordnade Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref den 2 December 1782, det
Hernösands stad, till understöd vid den tillernade nybyggnaden ef residens-hus, skulle
»för tio års tid utbekomma den hushyra af 200 R:dr årligen, som lill rums hyrande
för Landshöfdingen var anslagen, dock med uttrycklig förbindelse å stadens
sida alt, under Landshöfdingens tillsyn, i alla delar väl och försvarligen uppföra
byggnaden efter den af Ofver-intendents-embetet uppgifna och af Kongl. Maj:t Nådigst
gillade dessin och ritning, samt att staden, vid ansvar, samma byggnad tillika
med de ofvan uppräknade embets-rummen tillbörligen underhölle, utan att
dertill, under ett eller annat förebärande, hafva alt förvänta annat understöd af
Kronan än de anslagna 200 R:dr hushyres-rnedel, af hvilka staden uppå denna
hyra undfick förskott; och vilie Kongl. Maj:l derjemte i Nåder tillåta, att mera
nämnda
stad, efter behörig utsyning, finge från Kronans allmänningar afhemta det
virke, sorn till ifrågavarande byggnad kunde erfordras.»
Det hus, som sålunda skulle byggas, var afsodt att blifva af träd, men kort
derefter väcktes fråga om husets uppförande af sten. Då emellertid öfra våningen
af ett staden tillhörigt trädhus vid östra sidan af torget blifvit till embetsrum inredd
och detta medtagit det erhållna förskottet, lemnades, enligt Kongl. Brefvet den
14 December 1784, ett nytt förskott af 1,000 R:dr specie, och ritningar för ett
residens-hus af sten fastställdes den 20 Januari 1785, hvarefter, genom Kongl.
Brefvet den 20 Juli 1786, ett ytterligare förskott af 3,000 R:dr Specie beviljades,
allt under förbehåll och vilkor, som i Kongl. Brefvet den 2 December 1782
blifvit bestämde. Ett residens-bus af tegel uppfördes nu åren 1785—1787 samt
fullbordades under de följande åren, så att detsamma år 1797 kunde öfverlemnas
Stats-Ulskotlets Utlåtande M 13$,
till den då tillträdande Landshöfdingen Erik Gustaf Lindencrona, hvilken, vid uppj
kommen fråga, medgaf att. öfversta våningen, belägen 2 Ir. upp, finge till arbetsrum
inredas, under vilkor, alt en del af förstugan utvidgades och att staden dessutom
i stället försåge Landshöfdingen med nödiga uthus. Deremot skulle staden få
disponera de på residenstomten stående gamla hus och sjöbodar tillika med de rum
öfver bodarne vid torget, som förut varit begagnade till embetsrum. Allt detta
fastställdes af Syne-rätt genom Utslag den 2 November 1797, men synes icke hafva
blifvit Kongl. Majds Nådiga pröfning understäldl.
När sedermera de 40 år, för hvilka Landshöfdingen hushyra, efter 200 R:dr
årligen, motsvarande ofvanberörda å! Hernösands stad vid tre säskilta tillfällen anvisade
förskott af tillsammans 8,000 R:dr Specie, tilländalupil, väckte staden fråga,
att antingen årliga hushyran, sorn då, med tillämpning af Kongl. Brefvet den 2
December 1782, skulle åter tillfalla staden, mätte till 680 R:dr förhöjas eller ock
huset af kronan inlösas för 20,000 R:dr Banko; nien denna ansökning skall hafva
blifvit afslagen genom Kongl. Brefvet den 11 Juni 4823, enär hyresbeloppet varit
bestämdt genom kontrakt emeJlan kronan och staden samt del icke ansågs lämpligt
att kronan återköpte eli för det mesta på hennes egen bekostnad uppbyggdt hus;
hvarefter Rikets Ständer under den 20 November sistnämnde år anvisade 200 R:dr
att, såsom årlig hushyra, till Hernösands stad utgå af dåvarande 2:dra Hufvud-titelns
anslag för Wesler-Norrlands län.
Vid 1828—1830 års Riksdag, då ånyo enahanda fråga viickfes, alslogo Rikets
Ständer; enligt deras anmälan uti underdånig skrifvelse den 11 Januari sistnämnda
år, framställningen om husets inlösande för kronans räkning, men förklarade,
beträffande det alternativt framställda yrkandet om förhöjning i det årliga
hyresanslaget, att, enär berörda vid 1823 års Riksdag till 200 R:dr bestämda anslag
dåmera skäligen kunde anses otillräckligt för egendomens behöriga vidmakthållande
och staden utöfver hyressummans bi-lopp icke borde betungas med någon
underhållskostnad för merberörda egendom, Rikets Ständer ansågo, att staden
antingen för framtiden borde befrias från all underhållsskyldighet och denna af Slaten
öfvertagas, i enlighet med hvad för andra kronans hus vore stadgadt, emot det
att hyresanslaget indrogcs och kronan besparades, eller ock, derest borgerskapet
deruti ej skulle vilja ingå, att hyressumma!! ökades till 833 R:dr 16 sk. årligen,
för hvilken tillökning nödiga medel jemväl uppfördes å Riks-statens 2:dra Hufvudtitel.
Det sednare alternativet antogs a( staden, på sätt Kongl. Brefvet den 22
December utvisar, och det sålunda tillökade hyresbeloppet fortfar ännu att årligen
till Hernösands stad utbetalas af nuvarande 6;te Hufvud-titelns anslag för landtstaten
i Wester-Norrlands län.
Den obehagliga nödvändighet hvaruti Landshöfdingen öfver berörde län blifvit
ensam bland sådane ernbetsmän försatt, att nemligen nödgas, i fråga om sina bonings
-
Slals-Utskntlels Lillå,landf J\s 136.
hings- och embetsrums vidmakthållande anlita residens-stadens borgerskap samt
vara af dess frikostighet och välvilja i viss mån beroende, hade ock vid flere tillfällen
föranledt till tvister, hvilka likväl slutligen blifvit afgjorda genom Kongl.
Kammar-kollegii Utslag den 20 Januari 1820 och Kongl. Maj:ts beslut den 18
Maj 1848, begge af det hufvudsakliga innehåll, att Hernösands stad, oaktadt uppbärandet
af ofvanberörde hyresbelopp, icke vore ansvarig för annan underhållsskyldighet
än den sorn ålåge kronan, jemlikt ofvanåberopade Kongl. Reglemente af
den 22 Februari 1750. För öfrigt och då det länge varit insedt, att de rum,
som i sjelfva residenshusets öfversta våning år 1797 anvisades till Läns-styrelsens
embels-lokaler, med endast 3 ~ alnars böjd och med fönster af ~ alnar bredd
och 1 i alu höjd, vore för sin bestämmelse alltför små, låga och otillräckliga samt
mörka och obeqvämt belägna, hade de rum, sorn före 1797 till embetslokaler
begagnades, varit dertill någon tid på 1840:talet förhyrda på Landshö/dingens
egen bekostnad, men, med anledning af den eldfara, för hvilken dessa, i ett gammalt
trähus belägna rum ansågos vara blottställda, hade embets-lokalerna numera åter
blifvit flyttade till residens-huset, det likväl endast Provins-Landtmäteri-kontoret, en
del af Läns-arkivet och Ränteriets kista kunnat i öfversta våningen inrymmas och
Läns-styrelsen för öfrigt fått sig anvisade r.um i bottenvåningen, ehuru denna, enligt
ritning, vöre bestämd att utgöra en del af Landshöfdingens boställe.
Efter hvad den Nådiga Propositionen vidare innehåller, hade vid hållen åbod»
tillirädessyn deu 1 September 1854 å landshöfdinge-residenset mellan den sednast
afgångne Landshöfdingen och den nuvarande, denne sistnämnde yrkat, att öfversta
våningen, med afseende å dess för embetsrum otjenliga beskaffenhet och läge
samt nödvändigheten för alla, som der infinna sig eller fängslade inställas, att gå
genom Landshöfdingens tambur, måtte förklaras olämplig till embets-lokal, till stöd
för hvilken framställning dessutom åberopats, dels att staden icke uppfyllt de
villkor, sorn år 1797 bestämdes för våningens begagnande till etnbets-lokal, nemligen
att ändra fönstren, bygga sädesbod ät Landshöfdingen m. m., dels att borgerskapet
skriftligen anmärkt, alt huset toge skada af de på vinden och i öfra
våningen förlagda tunga arkiver; och hade Rådstufvu-svnerätten, som utlåt sig
så väl öfver berörda yrkande, hvilket från stadens sida bestreds, sorn äfven frågan
huruvida i residenshuset funnes lämpliga lokaler för Lands-kansli, Lands-kontor,
Landt-ränteri, Landtmäteri-kontor och Arkiv, yttrat, att, som ifrågavarande residenshus
icke skäligen kunde anses innehålla andra eller flere rum, än som för
uppehållande af nödig beqvämlighet och i betraktande af boställshafvarens embetsvärdighet
vore erforderliga, samt om ock öfversta våningen kunde komma att till
embetsrum föreslås, dervid likväl förekomrae, att rummen vöre till antalet för inskränka,
till men för helsan alltför låga och försedda med så små fönster, att de
ej lemnade behöflig dager för der erforderliga tjenstgöromål; att utrymme till arkiv
Bih. lill R. St. Prol. 1836 & 1857, & Sami. 1 Afd. 2 Band,. 28 Hafi. 4
Stals-Ulsknttels Ullålande J¥i 136.
helt och hållet saknades; att i denna våning svårligen kunde inrättas ett tillförvarande
af Ränteri-kistari lämpligt rum, och att samina uppgång måste begagnas
till denna våning, som till Landshöfdingens egna rum, hvilket ingalunda syntes
lämpligt, Rådstufvu-rätten ansåge ifrågavarande residenshus icke inrymma sådana
lägenheter, att det kunde lill ifrågavarande embetsrum användas.
Delta yttrande, som Hernösands borgerskap öfverklagat i Kongl. Svea Hofrätt,
hade väl af Hof-rätten, i Utslag den 15 November 1855, förklarats icke
utgöra något domslut,' hvadan Kongl. Hof-rätten ej till pröfning upptog besvären,
men detsamma innefattade icke desto mindre, enligt Kongl. Majits åsigt, ett väsentligt
stöd lör den framställning, som under den 1 Augusti sistlidet år blifvit af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet gjord derom, att ny lokal för
samtliga ifrågavarande embetsrum måtte anskaffas och att, i händelse nödiga medel
för ändamålet saknades, Kongl. Majit måtte om dertill erforderligt anslag aflåta
nådig proposition till Rikets Ständer; \r sammanhang hvarmed jemväl å nyo blifvit
föreslaget, att residenshuset, till förekommande af fortsatta stridigheter om dess
underhåll mellan länets höfding och sladeus borgerskap, måtte för Statens räkning
inlösas och på dess bekostnad underhållas.
I förra fallet eller beträffande embetsrurnmen kunde väl, enligt Kongl. Majits
tanke, ifrågasättas, huruvida icke Hernösands stad, som vid Läns-residensets ditflyttning
förbundit sig att anskaffa och underhålla ett hus med tjenliga rum, icke
blott för Landshöfdingens bostad, utan äfven för Lands-kontor, Lands-kansli,
Landt-ränteri och Landtmäteri-kontor, vid ofvanutredda förhållanden borde anses
ännu häfta för någon del af denna förbindelse; men då staden redan i förra
hälften af 1780-talat försett Läns-stvrelsen med embetsrum, emot hvilka någon
anmärkning då icke blifvit veterligen framställd och Kongl. Majit, tvifvelsutan med
afseende å berörda förhållanden, år 1785 i nåder fastställt för sjelfva residenshusbyggnaden
de sedermera följda ritningar, å hvilka någon lokal icke finnes till
embetsrum anvisad, samt 1797 års aftal om embetsrummens flyttning till residenshusets
öfversta våning blifvit af dåvarande Landshöfding antaget, under vilkor, hvilkas
mer eller mindre noggranna fullgörande svårligen, efter nära 60 års förlopp, med bestämdhet
kunde utredas, syntes någon förpligtelse för staden Hernösand att bekosta
och anskaffa tjenligare embetsrum för Läns-styrelse ej heller kunna nu mera
göras gällande med sådan visshet om framgång, att Läns-styrelsens i denna del
vitsordade behof borde under en måhända långvarig och till utgången tvifvelaktig
rättegång lemnäs ouppfyldt. Hvad åter anginge frågan om eganderälten till sjelfva
residenshuset, kunde det icke betviflas, att* ehuru kronan till denna byggnads uppförande
lemnat ganska betydliga bidrag både i penningar och virke, huset likväl
tillhör staden Hernösand, som derför af kronan åtnjuter årlig hyra och följaktligen
icke kunde lörpligtas att utan ersättning afstå denna sin egendom.
Under sådana förhållanden och då af flera skäl det vore särdeles önskvärdt att
Sluls-Utskoltels Utlåtande M 136.
27
Slaten förvärfvade sig egande-rätt äfven till detta residensbus, som, enär ingen
derå hade laglig uppsigt, alltmer och mer råkade i förfall, hade Kongl. Maj:t, jemväl
i betraktande af de mångfalldiga olägenheter, hvilka sålunda icke blott i afseende
å Landsböfdingens boställe, utan äfven för embets-lörvaltningen inom berörda
län genom ofvanomförmälda undaniags-löihållande uppkommit, funnit det vara af
vigt att åtgärder vidtoges^hvarigenom icke allenast dessa olägenheter afhjelptes, utan
äfven Slaten befriades från den icke obetydliga årliga hyres-ersättningen till Hernösands
stad, äfven om Statsverket, en gång för alla, härför skulle underkasta sig någon
uppoffring; af hvilken anledning Kongl. Maj:t äfven anbefallt Läns-styrelsen att
inhemta yttrande af stadens borgerskap, om och på hvad vilkor staden vore beredd
att till kronan upplåta någon till uppförande af Landtstals-embetshus passande
tomt i residensets närhet, samt under hvad vilkor staden ville till kronan öfverlåta
nuvarande läns-residens-byggnad; och hade, sedan borgerskapet härpå dels svarat, att
borgershapet vore villigt alt af en i residensets närhet tillgänglig, vid södra sidan
af torget och den s. k. packar-lafven belägen tomt, till larultstats—byggnad afstå en
sträcka närmast residenset af 58 alnar i längd, med behöflig och efter belägenheten
lämpad bredd, mot rättighet för staden att i den blifvande landtslats- byggnadens
jordvåning fä nödig lokal till förvarande af stadens brandsprutor och inredande af
våghus sig kostnadsfritt upplåten, dels förklarat, att staden vore benägen till kronan
afstå nuvarande residenshus i befintligt skick, emot en summa af 10,666 R:dr
32 sk. banko, motsvarande i kapital det årliga hyres-beloppet såsom ränta ä 5
procent, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uti afgifvet utlåtande anfört, att stadens
spruthus och våghus icke gerna kunde utan skada förläggas å annat ställe än den
til! öfverlåtelse åt kronan erbjudna tomten; att källar-våningen i det blifvande landt—
stats-embetshuset icke behöldes för annat ändamål än vagnslider åt Landshöfdingen
och vedbod åt embets-rummen; alt staden på ifrågavarande tomt nu hade. utom
spruthus och vågbod, äfven auktions-kammare, häkte, Rådhus-arkiv och flera uthus,
för hvilket allt en kostsam nybyggnad på tomtens återstående del mäste af staden
ombesörjas; samt alt residens-huset vore brandförsäkradl för 16,666 R:dr 32 sk.
och i sitt nuvarande skick Värdt minst 33,333 R:dr 16 sk. banko; hvadan Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande på dessa med flera skäl förordade de af staden, såväl i
ena som andra hänseendet framställda anbud och vilkor.
Efter del Öfver-intendents-embetet, som, i ämnet hördt, funnit mindre lämpligt
att i en kronans byggnad inrymdes stadens sprut- och våghus, under förutsättning
att dertill tjenliga lokaler kunde annorstädes, genom stadens försorg, beredas,
uppgjort ritning och förslag till uppförande å den uppgifna tomten af nytt
landtslats-embelshus af sten för en kostnad af B:ko Rulr 36,432: 24.
hvartill komme, dels lösesumman för residens-huset, med
Transport B:ko R:dr 36,432: 24.
u
Stäts-Uts kottets Utlåtande JY§ 136.
Transport B:ko R:dr 36,432: 24.
hvilket, i händelse af dess inköpande lill kronan, äfven
uttryckligen borde förenas egande-rätten lill husets nuvarande
tomt och alla de nu åt Landshöfdingen upplåtna
uthus  » » 10,666: 32.
dels en utgift för fullständigt iståndsättande af residensbyggnaden
och tillhörande tomt af  » » 4,000: —
eller tillsammans B:ko R:dr 31,099: 8.
eller 76,648 B:dr 75 öre Riksmynt, har Kongl. Maj:t, som ansett staten icke böra
försumma nuvarande gynnande tillfälle att medelst uppoffring af denna summa förvärfva
elt välbelägel och ändamålsenligt Landshöfdinge-residens i fullgodt skick, med
ett derintill nybygdt embetshus för Lands-staten i det enda län, der sådana lokaler
tillförene, med stor olägenhet, saknats, täckts, i anseende dertill att stats-anslaget
för byggnader och reparationer i landsorten^ ej härtill lemnade någon tillgång,
utan fastmera ännu hade att afbetala ett erhållet äldre förskott för till- och
påbyggnad af Landshöldinge-residenset i Götheborg samt att icke heller andra medel
för närvarande funnes för Statsverket att tillgå till ifrågavarande inköp och uppförande
af byggnader i Hernösand, uti högstberörda Nådiga proposition föreslå, alt
Rikets Ständer för sagde ändamål måtte ställa den erforderliga summan, i jemut
tal 76,650 R:dr R:mt, till Kongl. Maj:ts disposition, i hvilken händelse den nu
från Riks-statens 6:te Hufvud-titel utgående hushvres-ersättning till staden Hernösand
skulle från tiden för residens husets inköp Statsverket besparas.
Utskottet har tagit denna fråga i öfvervägande; och som, genom här ofvan
lemnade utredning, behofvet af en ny embets-lokal för Läns-styrelsen i Hernösand kan
anses vara till fullo ådagalagdt och det utan tvifvel äfven synes lämpligt att, medelst
nuvarande Landsböfdinge-residenshusels inlösen från Hernösands stad, detta
residenshus, likasom öfrige residens-byggnader, blifver en Statens egendom, samt för
öfrigt upplyst ar, att kostnaden för den nya embets-lokalen, för residens-husets inköpande
och för det sednares iståndsättande, utgörande, såsom förut blifvit nämnd!,
i jemnadt tal 76,650 R:dr, icke kan bestridas af det å 7:do Hufvud-titeln uppförda
anslag till byggnader och reparationer i landsorterne, har Utskottet funnit sig
böra tillstyrka,
att, med bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga framställning, Rikets Ständer
må för ifrågavarande ändamål å Riksgälds-kontoret-anvisa en
summa af 76,650 R:dr R:mt, dock under förbehåll att ej, såsom
ifrågasatt är, lägenheter i den nya embets-lokalen up>plätas för inrymmande
af stadens sprutor och våg samt att med inlösen af residens-huset
följer egande-rätten till husets tomt. och alla de åt
landshöfdingen nu upplåtna uthus.
Stats-Utskotlets Utlåtande J/i 136. 29
f
h) Uti en hos Bonde-ståndet väckt, lill Utskottet remitterad motion har Riksdags-fullmäktigen
Nils Svensson från Christianstads län fästat uppmärksamheten på
den misshushållning och vanvård, hvarför skogarne, synnerligast i rikets södra provinser,
vore utsatte, dels till följe af folkets okunnighet om skogens ändamålsenliga
skötsel och rätta sättet för dess ålerplanlering, dels af den rådande vanan att efter
verkställda laga skiften till förbrukning använda den största och hästa skogen,
yttrat farhåga att skogarne i en ej långt aflägsen framtid blifva otillräcklige så väl
för bergverkens bedrifvande, sorn för andra ekonomiska behof, och ansett alt dessa
olägenheter säkrast skulle afhjelpas och förekommas genom inrättande af ett tillräckligt
antal »skogs-läroverk», der tillfälle lemnades hufvudsakligen possessionaten
och allmogens barn, som jemte jordbruket äfven egna sig åt skogs-hushållningen, att
inhemta kunskap och öfning i skogarnes planterande, vård och skötsel. Då Kongl.
Skogs-institutet egentligen afsåge att bilda skogs- och jägeri-betjening, vöre det i
motionärens tanke visserligen både lämpligast och förenadt med minsta kostnad, om
undervisning i ofvannämnda ämnen kunde meddelas vid de i riket inrättade lägre
landtbruks-skolorna, men utom det att tillgång på lärare i dessa ämnen vid berörda
skolor saknades, förekomma, att (lere af dessa läro-anstalter vore belägna i trakter,
sorn, för deras egentliga ändamål, väl valde, likväl icke medgåfve undervisning i
skogs-hushållning, för bibringande hvaraf ovilkorligen fordrades att större skogsvidd
förefunnes i skolans närhet, hvarest eleverne praktiskt kunde öfvas i samling och
sådd af frö, plantering, gallring m. m. Men ehuru således vidsträckta skogar vore
behöilige vid ett dylikt läroverk, har motionären likväl ansett sig kunna föreslå, att
en skogs-skola eller ett institut skulle på allmän bekostnad förläggas i Skåne å
ställe, som, efter vederbörandes hörande, dertill af Kongl. Maj:t kunde blifva bestämdt,
enär han föreställt sig alt de betydliga skogar, som derstädes funnes, i
synnerhet vid de stora adliga godsen, utan svårighet skulle upplåtas till begagnande
för undervisningen, hvadan motionären hemställt, alt för organisation af en så beskaffad
läro-anstalt i nämnda provins Rikets Ständer måtte anvisa dels en årlig
summa af 3,900 R:dr R:mt, att användas till aflöning åt lärare, inköp af böcker
ro. m., dels ett belopp af 2,000 Riksdaler samma mynt, för skolans första- uppsättning.
Då emellertid Utskottet anser mindre lämpligt att Rikets Ständer bevilja medel
för inrättande af undervisnings-anstalter, hvilkas ändamålsenlighet icke blifvit i
behörig ordning ådagalagd och derjemte föreställer sig, att i händelse bildandet af
dylika skolor på allmän bekostnad är af behofvet påkalladt, Kongl. Maj:l, efter föregången
utredning och sedan fullständig plan för skolans organisation blifvit uppgjord,
icke lärer underlåta att hos Rikets Ständer äska det härtill erforderliga statsbidrag,
får Utskottet, då det dessutom med skäl torde kunna ifrågasättas, huruvida
Skåne är den för anläggning af ett skogs-institut mest tjenliga provins, hemställa,
att den väckta motionen må lemnäs utan afseende.
50
Ståls-Utskottets Utlåtande JYl 136.
i) Till Utskottet är äfven remitterad en inom Bonde-slåndet väckt motion,
deruti Riksdags-fullnräktigen David Andersson från Hallands län, efter att å nyo
hafva fästat Rikets Ständers uppmärksamhet å det obilliga förhållande, som ännu
egde rum, att innevånarne i Halmstads, Tönnessjö och Höks härader af nämnda
län nödgades hägna och vidmakthålla de derinom befintliga vidsträckta flygsandsfält,
utan alt dessa häradsboer, med undantag af de hemmans-innehafvare, å hvars
egor sandfälten äro belägne, hvarken för närvarande eller i framtiden kunde draga
nytta af den å dessa marker verkställda skogs-odling, anhållit, att enär genom de
försök, som blifvit verkställde, att beså en del af dessa under allmän vård ställda
fäll, utgörande 6 å 7,000 tunneland, deraf omkring — blifvit med skogsfrön besådde,
det visat sig att desamma kunna blifva fruktbara och således af stor nytta
för flera hemmans-innehafvare, Rikets Ständer, då det understöd, som hittills blifvit
från Skogsplanterings-kassan utdeladt, varit för det afsedda ändamålet otillräckligt,
måtte komma den enskilda företagsamheten till hjelp, i hvilket afseende motionären
föreslagit, dels att för anställande af skogs-plantering å flygsands-fälten i Halland,
af statsmedel mätte intill nästa riksdag anvisas en summa af 10,000 R:dr banko,
dels att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse måtte anhålla, det Kongl. Majit
täcktes anbefalla Läns-styrelsen alt, så fort sig göra låter, höra de hemmans-innebafvare,
å hvilkas egor sandfälten äro belägne, huruvida de, mot rättigheten att för
all framtid vara befriade från stängsel-skyldigheten kring flygsands-fälten, vilja desamma
till Staten afstå med full eganderätt; och att, i händelse de derpå ej ingå,
hemmans-innehafvarne måtte underkastas äfventyret att, utan bidrag från öfrige häradsboer,
hägnaden kring flygsands-fälten sjelfve uppföra och underhålla.
Jemte tillkännagivande att både vid riksdagen 1830—1831 och det sist -
hållna riksmötet förslag om medels anvisande för skogs-plantering å flygsands-fälten
i Halland blifvit af samme motionär framställde samt att Rikets Ständer, som ansett
särskilda anslag af de för extra stats-regleringen afsedda medel icke böra för
berörde skogs-planteringar beviljas, uppå Stats-Utskottets då gjorda hemställan, hänvisat
vederbörande att vända sig lill Kongl. Maj:t för erhållande af erforderliga och
lämpliga bidrag för detta visserligen ganska vigtiga ändamåls befrämjande, får nuvarande
Stats-Utskott anföra, att, då, på sätt motionären jemväl förrnält, understöd
för dylik skogs-plantering redan blifvit af Kongl. Maj:t utaf Skogsplanlerings-kassans
tillgångar vederbörande tilldela dt och åtgärder för sakens befrämjande således
äro vidtagne, Utskottet, som’jemväl delar den åsigt, att allmänna statsmedel för nämnda
företag icke böra anlitas, saknar skäl förorda den gjorda framställningen om statsanslag
och hemställer,
alt motionen i denna del ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Vidkommande deremot den sednare delen af motionärens förslag, synes den
vara förtjent af uppmärksamhet, hvadan Utskottet trott sig böra föreslå,
Stals-Utskottels Uttalande Jtä 13 6".
si
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes låta anställa undersökning och utredning, huruvida det må
vara lämpligt att ifrågavarande fält öfvertagas af Staten och i sammanhang
dermed, om och på hvad vilkor vederbörande må finnas
villige att jorden åt Slaten afstå, eller i motsatt fall kännas skyldige
att stängsel-åliggandet sjelfve fullgöra.
k) Vid behandlingen af frågan om anslagen för Kongl. Stats-kontoret, har
Utskottets uppmärksamhet fästats derå, att Kamererarens i dervarande Kammarkontor
göromål i betydlig mån komma att ökas under nästkommande 2:ne år, i
följd af de utaf Rikets Ständer vid innevarande Riksdag beslutade förändringar
rörande aflöningen för åtskilliga Statens civile embels- och tjenstemän m. fl.; och
då Utskottet ansett billigt att bomälde tjensteman härför erhåller någon särskild
vedergällning, hemställer Utskottet,
att ett belopp af i,OOO R:dr Riksmynt, stäldt lill Kongl. Majrts
disposition, må å Riksgälds-kontoret anvisas, för att såsom gratifikation
till innehafvaren af nämnda kamererare-beställning, å lämpliga
tider, utbetalas.
Stockholm den 2 Oktober 1857.
Reservationer:
vid l:sta punkten, sednare momentet:
Af Prosten Berlin: »Emot Stals-Utskottets beslut i denna punkt, hvarige
nom
föreslagen bostads-ersättning åt chefen för Finans-departementet afstyrkes,
reserverar jag mig, emedan jag anser detta beslut icke förenligt med rättvisa och
billighet.
Vid 1840—1841 årens Riksdag väcktes frågan om beredande af boställen åt
samtlige Departements-cheferne, såsom då redan egde rum för Utrikes Stats-ministern,
och Rikets Ständers vid samma Riksdag i ämnet aflåtna underdåniga skrifvelse
besvarades vid 1847-—1848 årens Riksdag med det tillkännagifvande, att boställen
blifvit uti kronan tillhöriga byggnader upplåtne åt alla Departements-cheferna,
undantagande Chefen för Finans-departementet. Den naturliga följden al
detta tillkännagifvande hade väl bordt vara, att Ständerna anvisat hyres-ersättniug ät
denne Departements-chef, intilldess utväg kunde förefinnas att åt honom upplåta lämp
-
Sfals-Ulskollets Utlåtande Mi 136.
iig bostad; men då 2:ne Riks-stånd godkände en f ra mställd anmärkning emoi deh
af Ständernas egen skrifvelse föranledda åtgärden, så förföll frågan om något vidare
tillgörande, och sedan dess liar den icke af någondera af statsmakterna blifvit
vidrörd. Då nu genom enskild motion uppmärksamheten blifvit fästad på
detta förhållande, synes mig Stats-Ulskoltet hafva bordt finna det vara af billigheten
högt påkalladt, att tillstyrka bifall till den föreslagna hyres-ersättningen
2,000 R:dr Riksmynt; men då Stats-Utskottets majoritet hyst en motsatt åsigt,
har jag ansett det lämpligt att emot denna åsigt min reservation hos samtliga
Riks-stånden anmäla.»
1 denna reservation hafva instämt: Friherre Leijonhufvud., Hr. Alex., Herrar
Lannerstjerna, A., von Troil, F. A. och Gripensvärd, J. O., Professor Selander
samt Prostarne Schram, Metander och Holmberg.
Af Herr L. V. Henschen: »Bifall till Herr G. Cederschiölds motion om hyres
ersättniog
till Chefen för Finans-departementet hade bordt tillstyrkas, helst öfrige
Departements-chefer hafva boställen. Då sådant bifall icke förordats, hade Utskottet
åtminstone bordt tillstyrka underdånig skrifvelse, hvari Ständernas tillförene
framställda begäran rörande boställen åt Departements-cbeferna förnyats.»
Vid 2:dra punkten, mom. litt. a, i afseende å Expeditions-sekreterarnes
aflöning:
af Herr Björnstjerna, J. M., Biskop Annerstedt och Prosten Berlin.
Vid 3:dje punkten, i fråga om a/löningen för Kammar-kölle g ii President:
af Biskop Annerstedt och Prosten Berlin.
Vid 4:de punkten, angående Presidentens i Stat s-kontorets löne-för måner:
af Herr Björnstjerna, J. M., Biskop Annerstedt och Prosten Berlin.
Vid 9:de punkten, angående ifrägastölld förändring i aflöningssätlet för en
del af Kammar-rättens personal:
af Herr L. V. Henschen: »Så väl Advokat-fiskalens aktorats-arfvode, 12
procent, som Revisions-kommissariernes och Kansli-tjenstemännens inkomster, tillsammans
10 procent af de medel, sorn på grund af slutligen gillade anmärkningar
»uti kronans eller andra allmänna kassor verkligen influtit och förutan anmärkningen
aldrig skulle kommit dem tillgodo», hade, på det ej rättvisa anmärkningar
må tillbakahållas af konsiderationer för förmäns och tjenstekamraters besvär
med aomärkningarnes granskning och utskrifvande samt kommunikation, bordt bibehållas,
helst obehöriga anmärkningar'ex incommunicato alslås, och i vissa fall redogörarne,
enligt 46 § i Kammar-rättens instruktion, sjelfve betala anmärknings-,
procenten, så alt desse ej af kronans medel utgå. Minskas aktorats-arfvodet eller
borttages något af anmärknings-procenten, så kan tjenstemännens nit att sina tjenstepligter
strängt och utan obehöriga konsiderationer fullgöra, lätt försvagas, helst
sådana anmärkningar, som de ifrågavarande, ådraga alla vederbörande ökade göromål,
Stats-Ulskollcts Utlåtande M 136.
53
mål, och dessutom vissa af dem ofta förtal oell ovilja. Samma förslag, som Utskottet
nu framställer, blef sista Riksdagen gjordt, men då af Utskottet afstyrkt
och af Ständerna icke bifallet.
Vid samma punkt, morn. a, angående Presidentens aflöning:
af Herr Björnstjerna, J. M., Biskop Annerstedt och Prosten Berlin.
Vid samma punkt, mom. e, af Prosten Berlin: »Vid jemnförelsen emellan
löne-regleringarne för Advokat-fiskals-kontoren i Kammar-kollegium oell Kammarrätten,
synes mig detta sednare icke hafva blifvit beliandladt med full rättvisa.
Då för biträdande tjenstemännen hos Advokat-fiskalen i Kammar-kollegium blifvit
föreslagne 2:ne kanslist-löner, en på 2,000 och en på 1,000 R:dr R:mt, har för
vice Advokat-fiskalen i Kammar-rätten endast blifvit anvisad en lön af 1,700
R:dr och ett renskrifnings-arfvode på 300 R:dr samt ingen kanslist-lön förr än
Tit. Lind afgår. Utom det att jag anser lönen för vice Advokat-fiskalen böra
bestämmas till minst 2,000 R:dr, anser jag det vara ovilkorligen nödvändigt, att
Rikets Ständer bär vidfoga den förklaring, att den lön, som varder för vice Advokat-fiskalen
bestämd, skall vid dennes afgång, då väl titeln men icke befattningen
upphör, oförminskad tillfalla den i hans ställe inträdande Kanslisten, på det man
icke må äfventyra, att löne-regleringen tolkas sålunda, att denne Kanslist tillerkiinnes
en lön af endast 1,000 R:dr, för hvilket ringa belopp man icke kan påräkna
att erhålla en tjensteman med erforderlig duglighet för de många och maktpåliggande
göromålcn. Att ett sådant förtydligande icke blifvit af Stats-Utskottet
föreslaget, kan icke vara annat än ett förbiseende.»
Häruti instämde Prostarne Schram och Melander.
Af Biskop Annerstedt.
Vid 10:de punkten, angående Ofver-intendenlens aflöning:
af Herrar Björnstjerna, J. M., och Printzencreutz, B. W-, samt Biskop
Annerstedt.
Vid ll:le punkten, rörande anslaget till Kongl. Theatern:
Af Herr Lannerstjerna, A.
Af Prosten Berlin: «Ibland de många frågor, hvilka hos Rikets Ständer
kommit till öfverläggning, gifves det knappast någon, i hvilken uppiattnings—sättet
är så bestämdt olika och följaktligen meningarne så delade, som i Theater-frågan.
Medan således en åsigt vill betrakta Kongl. Theatern såsom blott och bart en
monarkisk stals-lyx, hörande lill konungslighetens yttre attributer och således uteslutande
fästad vid den första Hufvud-titeln, finnes en annan, sorn deri vill se en
alldeles lokal och kommunal angelägenhet för Stockholm, hvars reglering således
egentligast tillhör hufvudstadens inbyggare, hvilka ensamme kunna anses af Kongl.
Theatern ega nöje eller draga fördel. Och slutligen framträder en tredje mening,
som vill göra Theater-lrågan till en uteslutande Stats-fräga; som anser närande
Bih. lill R. St. Vrot. 1856 A 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Rand. 28 Haft. 5
Slnts-Utskoltels Utlåtande Jfi 136.
inrättning tift sitt sanna väsende vara en offentlig konst och bildningsanstalt,
blott genom slumpens tillfällighet förlagd till Stockholm — enär den
för sitt högre ändamål kunde verka lika kraftigt i hvilken annan stad som helst
(i fall en sådan hos oss lunnes med samma folkmängd och lika samhälls-elementer)
— och hvilken blott på grund af historisk tradition är fästad vid
Konungens civil-lista, ifrån en tid, då man ännu icke dragit något streck emellan
Konungens enskilda och folkets allmänna kassa, utan då det ännu ansågs tillhöra
konungslighetens vackraste företräden, att å nationens vägnar få omhägna och
beskydda det högsta i vetenskap, i konst och i bildning.
Se vi på frågans närvarande praktiska ställning, så finna vi, att dessa sins
emellan stridiga grundsatser gjort sig gemensamt gällande och alla tre bestämdt
framträda i. Kongl. Thealerns nu varande bildning. Man måste häraf nödvändigt
ledas till den slutsatsen, att de ock alta tre äro berättigade, och att ingendera
kan rättvisligen förnekas eller bestridas, utom i dess ensidighet eller cxclusivitcf.
Kongl. Theatern är nemligen och måste rättvisligen betraktas, såsom på en gång
ett oundgängligt bihang till hofvet, sorni konungadömen representerar Statens
egen värdighet inför sitt eget och inför andra folk, och såsom en lokal institution
för h uf vud staden, och slutligen såsom en offentlig bildningsanstalt,
med uppgift att göra den sköna litteraturens och konstens bästa skapelser
tillgängliga för allmänheten, alt sålunda bilda till hällre smak, högre tänkesätt,
ädlare seder, att förherrliga nationens minnen och elda dess nationalkänslor. Likasom
hvarje annan åt en nations högre lif egnad anstalt eger således äfven Theatern
bestämda anspråk alt af Staten vårdas och att genom offentligt understöd göras
oberoende af obildade tycken, frikallas ifrån täflan med enskilda industriel förlustelse-inrättningar
och sältas i stånd att på ett värdigt sätt verka för sin högre
estetiska och sedliga uppgift.
Frågan här blir således icke hvilkendera som rätteligen bör draga kostnaden
och underhållet af en offentlig konst-inrättning, sådan som Kongl. Theatern ; utan
huru dessa kostnader böra och kunna rättvisligen fördelas emellan de faktorer,
hvilka i Kongl. Theatern söka ett uttryck för sina olika behof eller sylten, d,
v. s. emellan hofvet, Stockholms kommun och Staten sjelf. I detta afseende förete
sig likväl missförhållanden af den mest i ögonen fallande art. Sålunda visar sig,
att om Kongl. Theatern verkligen bör betraktas såsom en kommunal-angelägenhel,
hvilken uteslutande afser Stockholms allmänhets nöje eller bildning, så kontribuerar
ock denna allmänhet till Theaterns underhåll med en siffra, som efter medelberäkning
af Theaterns recett uppgår till omkring 162,000 R:dr R:mt årligen, eller
under perioden ifrån år 1823, på 34 år, sammanlagdt 3,308,000 R:dr Riksmynt.
Härmed synes ock hufvudstaden och dess allmänhet skäligen hafva uppfyllt allan
rättfärdighet och således tills vidare kunna ställas utanför helo frågan. Återstår
således att tillse, huru Thealerns öfriga underhålls-kostnad blifvit fördelad emeliam
Stöts Ut shott t Is Utlåtande JH1
Konungen och Slaten. I delta afseende erbjuder sig det nogsamt kända förhållandet,
alt Kongl. Maj:t alltifrån år 1823 af sin civil—lista för Kongl. Theatern
utbetalar ett årligt understöd af 60,000 11:dr, eller |>å 34 år sammanlagdt 2,040,000
R:dr Runt, hvartill komma 483,289 R:dr, Kongl. Theaterns under samina tid af
Konungen betalade eller öfverdagna skulder; — bär oberäknade de 238,000 R.dr,
hvilka samtidigt utgått ifrån Kongl, familjens öfriga medlemmar för deras i theater-salongen
abonnerade loger. Sveriges Konung har således visst icke undandragit
sig de representations-kostnader, hvilka varit förbundna med konungsliglielens
up|ilrädande vid offentliga tillfällen inför egna eller främmande makters undcrsåtur,
samlade vid landels första skådeplats. Deremot har Slaten sjelf, såsom den högre
konstbildningeus vårdare och målsman, hittills icke emot Kongl. Theatern ådagalagt
någon särdeles generositet, och dess anslag, som intill 1840 års riksdag utgick
med blott 6,790 R:dr R:gs årligen, som derefter indrogs; men år 1844 ökades till
9,000 R:dr och år 1853 till 30,000 R:dr Runt, bar under de sednasle 34 åren
utgått ined en summa, hvilken, sammanlagd, motsvarar 315,750 R:dr, d. v. s.
9,286 R:dr om året, (säger: en åttondedel) af hvad Kongl. Majrt under samma lid af sin
civil—lista för Kongl. Theatern utbetalt i kända siffror, —extra utgifter, pensioner,
gratifikationer o. s. v. oräknade.
Genom det anslag, som sålunda blifvit af Rikets Ständer hilldls anvisadt till
understöd ål en dyrbar konstanslalt, kan således på det hela ingen egentlig konsolidering
af Kongl. Theaterns ekonomiska ställning hafva varit att förvänta; vigtigare torde då
vara det faktiska erkännandet, såsom grundsats, af Kongl. Theaterns rätt lill Statens
omvårdnad och stöd, samt den derpå grundade vissheten, att Sveriges enda lyriska
scen icke skall genom bristande medverkan från nationens sida kunna bringas till
ytterligheten att slänga de porlar, hvilka Konung Guslaf 111 en gång öppnade för
den Svenska konstens idkare och vänner. Och i sanning redan detta resultat måste
anses för stort, af den, som likt mig antager, att intet folk kan ostraffadt lösslita
sig ifrån siu tids kultur-former, och att de Sceniska Sång-Gudinnornas landsförvisning
ifrån ett gammalt kultur-land, såsom Sverige, skulle vara cn skymf för vårodling
samt i egna och i Europas ögon nedflytta oss ibland barbariska eller blott
halft civiliserade nationer. Emellertid har tidpunkten för tillämpningen af denna
grundsats icke låtit vänta på sig, och Kongl. Theatern befinner sig, efter hvad nogsamt
kändt är, för närvarande i en kris, som på det betänkligaste hotar sjelfva dess
tillvaro. Under icke mindre än Elfva på hvarandra följande styresmän, d. v. s.
under loppet af 40 år, visar verket redan en regelbundet fortgående ärlig Irist. Denna
brist kan således icke gerna anses såsom tillfällig, utan måste anses grundad i
otillräckliga årliga anslag, ■— ett faktum, som oek vinner bekräftelse, vid jemförelse
med de stundom flerdubbelt högre anslag, hvilka utomlands gifvas ål lyriska scener
af samma beskaffenhet och omfång, som vår egen. Under nvssförlidne spelår upp
-
oG
blats-Ulskotlels Ullålande JVI 158.
gingo Kongl. Theaterns utgifter, enligt till Kongl. Kammar-ratten inlemnad hufvud-räkning,
till den ansenliga summan af 340,791 R:dr 91 öre, hvilken siffra
således skäligen bör läggas till grund för nästa års utgifts—stat, medan inkomststalen
blott visar följande belopp:
I fall Kongl. Theater-direktionen icke lyckas uppbringa spel-recetten utöfver
de 162,000 R:dr, hvartill den, enligt medel-beräkning, bör uppgå, måste således inrättningen
under innevarande spelår komma alt lemna en brist af icke mindre än
68,979 R:dr 41 öre, hvilken summa kommer att drabba Hans Maj:t Konungen
•personligen, utöfver de 60,000 R:dr ban redan för Theatern uppoffrar, — och
hvilken summa lätteligen kunde ytterligare komma att ökas genom kostnaderna för
Kongl. Theaterns ny-uppsalta elev-skola, förhöjda engagementer, samt oförutsedda,
genom den dyra tiden framkallade, nödiga utgifter.
Ingen lärer kunna undra i fall Kongl. Maj:t, vid sådant förhållande, redan långt
före, delta varit betänkt på någon åtgärd, som kunde befria hans hofhållning ifrån
den för hvarje år ökade bördan af Kongl. Theaterns utgifter utöfver stal. Och alt
han verkligen haft något sådant i sigte blir påtagligt deraf, att han till Kongl.
Theater-styrelsen utfärdat nådig befallning, att icke afsluta några kontrakter
på längre tid än 12 månader, påtagligen i afsigt, att således vara oförhindrad alt
efter omständigheterna göra eller låta. Emellertid har denna interims-åtgärd blott
kunnat göra det onda värre, och medan Kongl, Theaterns stat årligen visar ett allt
sämre resultat, har verkets administrativa förvaltning efter band blifvit förknippad
med svgrigkelcr, hvilka numera väl knappast torde kunna lösas annorlunda, än genom
Rikets Ständers mellankomst och en sålunda förberedd möjlighet att på en
gång och i ett sammanhang å nyp ordna hela verkets ekonomiska ställning.
En sådan plan för hela Kongl. Theaterns omreglering, — antagligen utarbetad
af nuvarande Kongl. Theater-styrelsen, — har vid innevarande riksdag blifvit inom
Stånden utdelad. Densamma utgör den första fullständiga utredning af Kongl.
Theaterns ställning, som någonsin hittills blifvit lemnad, och ehvad man ock må
säga om de deri föreslagna nya löne-bclopp, men icke synas de i något fall kunna
anses öfverskrida konstnärens billigaste anspråk. Nämnde plan utgår jemväl ifrån
antagandet af samma belopp, som Prosten Söderberg i sin motion föreslagit, nem
-
llans Maj:t Konungens anslag .
Kongl, familjens loge-abonnement
Rikets Ständers anslag
Årets recett efter medel-beräkning
IJyresmedel
. 162,000: —
. 12,812: 30 öre.
60,000: —
7,000. —
30,000: —
eller tillsammans R:mt 271,812: 30 öre.
ligen
Slals-Ulskottets Utlåtande M 158.
57
ligen att Rikets Stander skulle öka sitt årliga anslag för Kongl. Theatern till
30,000 R:dr B:ko eller ungefärligen lika med hvad för närvarande utgår ifrån Hans Majit
Konungens civil-lista. Då jag i antagandet af detta förslag finnér den enda möjligheten
att rädda en Staten tillhörig, för nationen dyrbar och minnesrik samt för
bufvudstaden knappast umbärlig nationel bildnings-nnstalt, hvars nedläggande skulle
vara icke blott en olycka för Stockholm och för 300 vid inrättningen fästade sujetter,
utan jemväl en skam för hela landet; men hvars upprätthållande, såvidt detsamma
skall åligga ensamt Hans Majits civil-lista, innebär en orättvisa, och måste
komma att hardt betunga Högstdensammes under närvarande bekymmersamma förhållanden
redan hårdt tryckta hofhållning; så får jag härmed nedlägga min reservation
emot Stats—Utskottets fattade beslut och till Rikets Ständers pröfning öfverlemna
mitt biträdande af Prosten Söderbergs förslag om uppförande å Rikets stat
af ett årligt anslag om 30,000 R:dr B:ko till understöd åt Kongl. Theatern.»
Af Biskop Annerstedt: »Jemte det jag instämmer i Prqsten Berlins reservation
får jag för egen del tillägga, att samhället bör mellankomma och genom till
räckligt
anslag möjliggöra en ordnad förvaltning af Kongl. Theatern, äfven af det
skäl, alt endast under sådant vilkor den uppsigt, och ledning, som det allmänna bör
utöfva äfven öfver denna del af konsten, blifver möjlig. Utan en sådan uppsigt
och ledning blifver publikens smak och tycke ensamme lagstiftare på detta område,
och har konsten, likasom publikens smak, råkat på afvägar, skola de ömsesidigt
verka till hvarandras förfall. Det må ej nekas att den dramatiska konsten genom
det lättsinne, hvartill den i ej ringa grad gjort sig skyldig, sjelf till stor del förvållat
den motvilja, som röjer sig vid hvarje försök att få den anstalt i ekonomiskt
afseende betryggad, som i främsta rummet är dess representant inom vårt fädernesland.
Men förändring till ett bättre har begynt och önskar man befrämja densamma,
så bör man ock bereda de medel, genom hvilka en sådan förändring blifver
möjlig. Hvarje skön konst kan förfalla till sinnlighet och förnedring, men den
kan ock genomträngas af kristlig anda. En sådan främjas likväl icke derigenom
att en konst-anstalt handlöst öfverlemnas åt frestelserna af bristande tillgångar,
och dermed följande slafveri under den betalande publikens möjligen bortskämda
smak.»
Uti denna reservation instämde Professor Selander.
Yid 12:te punkten, angående förslags-anslaget för Tullverket:
Af Herr L. V. Henschen, som ansåg motiveringen för Afdclningens tillstyrkande
i denna punkt något knapphändig.
I afseende å extra anslagen under 7:de Hufvud-titeln:
Vid mom. a, angående anslag för ombyggnad af Drottningholms bro:
Af Herr L. V. Henschen.
Bih. lill Ii. St. Prol. 1856 & \857. A Sami. 1 Afd. 2 Band. 28 Haft. B
3»
Siats-Utskottets Utlåtande JK 156.
Yid morn. b och c, i fråga om åtskilliga reparationer m. m. vid Wadstena
och Kalmar Slolt:
Af Riksdags-fullmäktigen Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus län:
»Till reparations-arbeten å slotts-ruinerne i Wadstena och i Kalmar har Stats—Utskottet
funnit godt tillstyrka Rikets Ständer att anvisa den betydliga summan af
67,500 R:dr. Detta Utskottets förslag kan jag icke gilla. Det innebär, enligt
mitt förmenande, en stor och vådlig misshushållning med Statens nu i alla riktningar
hårdt anlitade tillgångar; ty att vilja än vidare använda stora summor till hoplappande
af gamla förfallna hus, som äro och skola blifva obebodda, obeboeliga, obehöfliga
och utan egentligen nyttigt ändamål, synes mig vara alt skatta åt fåfängan
och lindrigast sagdt underligt, aldrahelst nu, då en mängd för vetenskapen, undervisnings-
och välgörenhets-anstalter nödvändiga byggnader komma att under riksdagens
lopp påkalla högst ansenliga anslags-belopp, hvilka till större delen icke
torde hvarken böra eller kunna vägras.»
Uti denna reservation instämde Riksdags-fullmäktigen A. M. Andersson från
Kalmar län; och bar Riksdags-fullmäktigen David Andersson från Hallands län förmält,
att han reserverat sig mot Utskottets beslut, såvidt detsamma afser anslag för
reparationer å Kalmar Slott.
Vid mom. f, angående statsbidrag för kolonien S:t Barthelemy, har Herr
L. V. Henschen reserverat sig, emedan han ansett att den af Utskottet föreslagna
summan icke bordt uppföras såsom för slags-anslag, utan såsom bestämdt
anslag.
Yid mom. g, i fråga om anslag för inköp af Landshöfdinge-residcns i Hernösand
samt nybyggnad af embetshus för Landt-staten derstädes.
Af Herr L. V. Henschen, som funnit sig förhindrad biträda den del af Utskottets
beslut, som afstyrker Kongl. Majlis Nådiga förslag om tillåtelse för Hernösands
stad alt i det blifvande nya landtstats-embelshuset få inrymma stadens sprutor
och våg, enär han ansett denna af stadens myndigheter gjorda framställning desto
hellre böra antagas, som de vilkor, hvarpå staden förklarat sig benägen afstå den
för kronan behöfliga tomt, varit särdeles billiga och fördelaktiga och måhända icke
vidare torde erbjudas.
Uti denna reservation instämde Herr Rönblad.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 1837.
Bör till Stats-Ulskotteti Utlåtande M 156.
1
Tab. M:o 1.
Finans-Departementets Expedition.
Nuvarande.
Kongl.
Maj:t
föreslagit
löner och
arfvoden.
Löner
och
arfvoden.
Ljus-
pen-
ningar.
Summa.
R:dr R:mt.
R. R:t.
R:dr R:mt.
R:dr R:mt.
4,500
120
4,620
5,500
2,800
50
2,850
4,500
2,800
50
2,850
4,500
1,850
50
1,900
3,500
3,700
100
3,800
7,000
1,850
50
1,900
3,500
1,225
20
1,245
2.000
1,225
20
1,245
2,000
620
20
640
1,000
1,240
40
1,280
2,000
417
20
437
600
310
20
330
500
450
—
450
1,000
Sima
22,987 560
23,547
37,600
1 Expeditions-Chef arfvode
1 Expeditions-Sekrelerare
i Dito
1 Protokolls-Sekreterare
2 Dito
1 Registrator
1 Kanslist
1 Dito
1 Kopist ; •
2 D:o
Till befrämjande af göromålens gång inom
Kanslist- och Kopist-graderne
1 Yaktmästare
1 D:o
Till gratifikationer åt e. o. tjenstemän ocb
vaktbetjente
Summa
Stats-Utsk.
föreslår
löner och
arfvoden.
R:dr R:mt.
5.500
4.000
4.000
3.500
7.000
3.500
1.225
1.225
620
1,240
2,290
600
500
1.000
36,200
Anm. Tillökningen i Expeditionens anslag blifver således 15,213 R:dr Runt.
ftih, lill H. St. Prot. 1856 & 1837. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 29 Haft.
i
Hör lill Slats-Utskollets Utlåtande M 136.
Tab. \:o 2.
Kammar-Kollegium.
Nuvarande
Löner
på stat.
R:dr.
6,000
2,628
5,256
2,628
2,628
1,428
690
2,760
690
690
Arfvoden
o. andra
inkomster
at allmänna
medel.
T:pt 25,398
R:dr.
736
885
1,770
885
885
795
570
2,280
760
760
Ljus
pennin
gar.
Sportler
i
medeltal.
Summa.
R:dr.
120
60
120
60
60
50
30
120
30
30
R:dr.
273
581
2,324
— 110,346
680
R:dr.
6,876
3.573
7,146
3.573
3.573
2,546
1,871
7,484
1.480
1.480
3,178(39,602—| 55,700
K:gl- Maj:t
föreslagit
löner
och
arfvoden.
R;dr.
9.000
5.000
10,000
4.500
4.500
4.500
3.500
2,200
8,800
2.500
1,000
200
President . .
Kammar-råd
D:o
D:o
D.o
D:o, som f
1850 icke varit i
satt ......
1 Sekreterare .
1 Notarie . .
4 D:o
1 Aktuarie indrages
1 Registrator, (hvars
befattning skulle
framdeles omfatta
äfven Aktuariens)
1 Kanslist i Registrator-
o. AktuarieKontoret
(ny) .
Arfvode lill denna
tjenst
Stats-Utsk.
föreslår
löner och
arfvoden.
R:dr.
8,000
5,000
10,000
4.500
4.500
4.500
3.500
2,200
8,800
2,500
Transport
53,500
Hör lill Slats-Ulskoltels Ullålande M 156.
Nuvarand
B
K:gl. Maj:t
föreslagit
löner
och
arfvoden.
Löner
på stat.
Arfvoden
och andra
inkomster
af allmänna
medel.
Ljus-
pennin-
gar.
Sport-  ler i
medel-  tal.
Summa.
Stats-Utsk.
föreslår
löner och
arfvoden
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
R:dr.
R:dr.
ö.
R:dr.
R:dr.
ö.
T.pt
25,398
—
10,346
—
680
3,178
39,602
55,700
Transport
53,500
—
433
1,735
396
75
203
815
203
75
75
20
80
20
657
50
1,000
4.000
1.000
Till biträde vid Ak-  tuarie- o. Registra-  tors-göromålens be-  stridande
1 Kanslist i Kansliet
4 D:o i d:o
1 [):o i d:o
Till befrämjande af
göromå|ens gång in-  om Kanslist-graden
1,200
637
2,550
600
50
25
2,630
620
2,212
50
Advokat-Fiskals-  Kontoret.
1,428
525
795
320
50
20
54
2,273
919
3,500
2,000
1,000
\ Advokat-Fiskal . .
1 Förste Kanslist
(ny), hvars göromål
skulle motsvara vice
Advokat-fiskalens i
andra verk . . . .
Till biträde vid Ad-  vokatfiskals-göromå-  lens bestridande . .
1 Kanslist
Till befrämjande af
kanslist-göromälens
gång
3,500
2,000
845
—
155
—
T.pt
29,916
—
12,683
50
870
3,232
46,701
50
68,200
Transport
67,200
—
Å
Hör till Sluts-Utskottets Utlåtande M 136.
T:pt
Nuvarande
Löner
på stat.
Ridr.
29,916
1,428
690
525
525
1,428
690
525
525
1,428
690
525
525
Arfvoden
och andra
inkomster
af allmänna
medel.
Ridr.
12,685
895
770
220
220
895
770
220
220
ö.
50
995
770
220
220
)|i39,420|—[19,098
Ljus
pennin
gar.
R:dr.
870
50
30
20
20
50
30
20
20
50
30
20
20
Sportler
i
medeltal.
R:dr.
3,232
51
62
62
62
356
190
126
126
127
96
96
96
Summa.
K:gl. Majit
föreslagit
löner
och
arfvoden.
Ridr.
46,701
2,424
1,552
827
827
2,729
1,680
891
891
2,600
1,586
861
861
ö.
501
soll,23014,682164,430
50
Ridr.
68,200
3,500
2,200
1,000
1,000
1,000
3,500
2,200
1,000
1,000
1,000
3,500
2,200
1,000
1,000
Transport
Första ProvinsKontoret.
1 Kamererare . .
1 Kammarförvandt
4 Kammarskrifvare
1 D:o
1 D:o (ny) .
Andra ProvinsKontoret.
1 Kamererare . .
1 Kammarförvandt
1 Kammarskrifvare
1 D:o
1 D:o (ny) .
Tredje ProvinsKontoret.
1 Kamererare . .
1 Kammarförvandt
1 Kammarskrifvare
1 D:o
Stats-Utsk.
föreslår
löner och
arfvoden.
Ridr.
67,200
3,500
2,200
1,000
1,000
3,500
2,200
1,000
1,000-
3,500
2,200
1,000
1,000
Hör lill Stals-Ulskollets Utlåtande M 136.
5
Nuvarande
K:gl. Majit
föreslagit
löner
och
arfvoden.
Löner
på stat.
Arfvoden
och andra
inkomster
af allmänna
medel.
Ljus-
pennin-
gar.
Sport-  ler i
medel-  tal.
Summa.
-
Stats-(Jtsk.
föreslår
löner och
arfvodeD.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
R:dr.
R:dr.
ö.
R:dr.
»
R:dr.
ö.
T:pt
39,420
—
19,098
50
1,230
4,682
64,430
50
93,300
Transporl
90,300
—
1,000
• , v
1 Kammarskr, (ny)
Till biträde vid kam-  marskrifvare - göro-  målen inom de 5:ne
Provins-Kontoren .
i
3,000
Kammar-Ar kivi-  Kontoret.
1,428
795
50
2,273
3,500
2,200
1 Kamererare . . .
1 Kammarförv. (ny)
Till befrämjande af
göromålens gång in-  om Kontoret . . .
1 Kammarskrifvare
1 D:o indrages
Vaktbetjeningen.
3,500
—
525
525
220
220
20
20
765
765
1,000
2,200
1,000
—
385
295
1,182
50
50
22
30
120
50
20
20
80
428
345
1,382
50
600
450
1,800
1 Förste Vaktmästare
1 Vaktmästare vid
Kollegium
4 D:o vid d:o . . .
600
450
1,800
1
T:pt|43,761
20,506
1 !
1,440)4,682 j70,389
1
—jl 03,850
1
Tiansportjl02,850
—
6 Hör till Stals-Utskoltels Utlåtande M 136.
Nuvarande
)
Ktgl. Maj:t
föreslagit
löner
och
arfvoden.
Löner
på stat.
Arfvoden
och andra
inkomster
af allmänna
medel.
Ljus-
pennin-
gar.
Sport-  ler i
medel-  tal.
Summa.
Stats-Utsk.
föreslår
löner och
arfvoden.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
R:dr.
R:dr.
ö.
R:dr.
R:dr.
ö.
T:Pt
43,761
—
20,506
—
1,440
4,682
70,389
—
103,850
Transport
102,850
—
246
242
50
75
78
50
20
20
341
341
—
450
450
1 Vaktmästare i Ar-  kivi-Kontoret . . .
1 D:o i d:o . , . .
Sigillpenningar, om-  kring 120 R., skulle
fortfarande tillfalla
vaktbetjeningen
O O
30 30
1
1,500
1,500
1 300
Till gratifikationer åt
e. 0. tjenstemän och
vaktbetjente . . . .
1,500
S:a
44,249|ä0
22,159
50
| .
1,480|4,682
72,571
—
106,250
Summa
105,250
—
Anm. Som Kamrnar-Krillegii anslag enligt 1853 års Riks-stat utgör R:dr R:mt 66,432: —
så erfordras följaktligen en tillökning af ....... » » 38,818: —
Hör lill Slats-Utskoltets Utlåtande M 136.
7
Tab. K:o 3.
Stats-Kontoret.
Nuvarande
\ ~
Kongl.
-
Stats-
Löner
på stat.
Arfvoden och
andra inkom-  ster af all-  männa medel.
Summa.
Majit
föreslagit
löner och
arfvoden.
utskottet
föreslår
löner och
arfvoden.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
R:dr.
R:dr.
6,000
2,628
2,628
2,628
—
876
1.272
1.272
1.272
—
6,876
3.900
3.900
3.900
9.000
3.000
3.000
4,300
1 President
1 Stats-Kommissarie
1 Dito
1 Dito (yngre) . . .
Kansliet.
8,000
5.000
5.000
4,500
1,971
1,314
—
729
486
900
245
243
—
2,700
1,800
900
900
900
3,300
2,500
1,200
1,000
1,000
1,000
600
1 Sekreterare ...........
1 Registrator
3.500
2.500
1,200
637
637
1 Kanslist, som tillika förer protokoll
1 Dito d:o d:o
1 Dito d:o d:o (ny)
(Tredje Kanslist-tjensten tillsättes
icke, så länge en Notarie qvar-  står med aflöning, enligt äldre
stat, af 1,314 R:dr R:mt.)
Arfvode, att fördelas mellan de
protokolls-förande Kanslisterne,
å 400 R:dr åt hvardera . . .
1,000
1,000
1,000
1,200
T:pt
18,483
7,293
—
23,776
34,300
Transport
33,900
8
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande M 436.
Nuvarant
e
Kongl.
Maj:t
föreslagit
löner och
arfvoden.
Löner
på stat.
Arfvoden och
andra inkom-  ster af all-  männa medel.
Summa.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
R:dr.
T:pt
48,483
—
7,293
—
25,776
34,300
1,974
729
2,700
3,500
4,344
—
486
—
4,800
2,200
1,314
—
486
—
1,800
2,200
1,314
—
486
—
1,800
2,200
1,314
—
1,086
2,400
3,000
657
243
900
1,000
2,628
—
972
—
3,600
4,000
i orto
1,971
729
2,700
3,500
1,314
—
486
1,800
2,200
657
—
243
—
900
1,000
2,628
—
972
3,600
4,000
1,971
1,929
3,900
5,000
1,971
1,929
3,900
5,000
1,314
486
—
1,800
2,200
657
—
243
—
900
4,000
T:pt
i-*
03
—
18,798
—
60,276
77,300
Transport
Kammar-Kontoret.
1 Kamererare
1 Kammarförvandt
1 Memorial-Bokhållare
1 Bokhållare för Magasins-ärendena
1 Kassör för stämplade pappers
uppbörden
1 Kammarskrifvare
4 Dito
i Dito (ny)
Till befrämjande af göromålens gång
inom Kammarskrifvare-graden .
Riksboksluts-Kontor et.
1 Kamererare
4 Kammarförvandt
1 Kammarskrifvare
4 Dito
Räntekammaren.
1 Räntmästare
1 Dito
. . .
1 Bokhållare
I
1 Kammarskrifvare
Statsutskottet
föreslår
löner och
arfvoden.
R.dr.
33,900
3,500
2,200
2,200
2,200
3.000
4.000
4.000
4,000
3,500
2,200
1,000
4,000
5.000
5.000
2,200
4.000
Transport I 76,900
I
Bör till Stats-Ulskattels Utlåtande Jtä 136.
Nuvarande
Kongl.
Stats-
Löner
pä stat.
Arfvoden och
andra inkom-  ster af all-  männa medel.
Summa.
Maj:t
föreslagit
löner och
arfvoden.
*
utskottet
föreslår
löner och
arfvoden.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
R:dr.
R:dr.
T:pl
41,478
18,798
60,276
77,300
Transport
Väkthetjening en.
76,900
492
—
58
550
600
1 Förste Vaktmästare
600
409
50
40
50
450
450
1 Vaktmästare (hittills kallad Kam-  mardräng)
450
2,866
50
283
50
3,150
3,150
7 Dito (d:o d:o)
Ofvertalige Tjenstemän.
3,150
1,314
30
—
1,344
(B Q ») 1
2 :å = C
Ofvannämnde Notarie
1,344
650
650
“•Ees/
F. d. Ombudsmannen och Redo-  göraren vid Direktionen öfver
Lappmarks Ecklesiastik-Verk . .
53 ap2 t
^ t- tn
a 1
ca o«s t—4 \
650
i
1,200
—
1,200
1,200
Till gratifikationer åt e. 0. tjenste-  män och vaktbetjente så väl vid
Stats-Kontoret sorn vid Mynt-  och Kontroll-Verken
1,200
1,800
—
1,800
1,800
Anslag dessutom till extra biträ-  den i Stats-Kontoret
1,800
S:a
46,560
—
22,860
—
69,420
84,500
Summa R:dr R:mt
86,094
Anm. Som nuvarande anslaget för det egentliga Stats-Kontoret utgör . . . 69,420: —
erfordras således en tillökning af
. R:dr R:mt 16,674: —
Bih. lill R St. Prot. I8S6 k 18S7. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 29 Haft.
2
10 Hör till Slats-OtskoUels Utlåtande M 156.
Tab. X:o 4.
Mynt- och Kontroll-Verken.
Löningar.
N uvarande
Löner
pä stat.
Arfvoden,
ljuspenningar
o.
andra inkomster
af allm.
medel, i
R:dr.
2,134
2,154 50
50
1,642
50
R:dr.
60
50
50
Sportler
efter
ungefär
lig
uppgift.
Summa.
R:dr.
600
800
500
R:dr.
2,794
2,984
2,192
ö.
50
50
50
Kongl.
Maj:t
föreslagit
löner och
arfvoden.
R:dr.
4,500
5,000
2,500
T:pt | 5,911 {501 16o| 1,900; 7,971 |5o|lO,000
1! Öfver-Direklör och Chef, hvilken,
med bibehållande af boställe
i den åt Mynt- och Kontroll-Yerken
anslagna egendom,
föreslås till enahanda aflöning
med de yngre af sina
vederlikar i Rikets Kollegier
(Sporti em a upphöra.)
1 Myntmästare, som jemväl innehafver
boställe
med bibehållande tillika af hittills
varande, till S00 R:dr beräknade
sportler för vägning och värdering
af silfver, som till Rikets Ständers
Bänk inkommer, samt för
fin -silfvor-försäljning till enskilda;
hvaremot sportler för medaljers
tillverkning och försäljning
skulle upphöra.
1 Kamererare och Kassör, likaledes
med bibehållande af bo
-
Transporl! 7,500
Hör lill Stats-Utskotlcts Utlåtande J\f 136.
11
T.pt
Nuvarandé
Löner
på stat.
Arfvoden,
ljuspenningar
o.
andra inkomster
af allm.
medel.
Sportler
efter
ungefär
lig
uppgift.
Summa.
R:dr.
5,911
1,314
1,314
328
328
246
ö.
50
50
50
R:dr.
160
50
50
545
545
500
150
20
20
R:dr.
1,900
800
6*50
200
200
R:dr.
7,971
2,164
2,014
745
745
500
150
348
348
246
Ö.
50
50
50
Kongl.
Maj:t
föreslagit
löner och
arfvoden.
R:dr.
10,000
2.500
2.500
800
800
500
300
450
450
400
S:a | 9,442!501 2,04o| 3,75o|l5,232|5o|l8,700
Transport
stalie och enahanda sportler,
sorn Myntmästarens, beräknade
jemväl till 500 R:dr ....
1 Mynt- och Bergs-proherare,
hvars hittills åtnjutna sportelinkornst
af verkställda proberingar
skulle upphöra . . . .
1 Kontrollör, af hvars sportler
endast de för så kallade extra
probering, beräknade lill 200
R:dr, skulle fortfara
1 Amanuens, med bibehållna sportler
för extra probering, lika
med Kontrollörens, arfvode
1 Dito dito dito dito
1 Mynl-gravör, arfvode
1 Elev hos Mynt-gravören, dito
1 Vaktmästare vid Myntverket
1 Dito vid Kontrollverket
1 Stämpeldräng vid dito
Statsutskottet
förestår
löner och
arfvoden.
R:dr.
7.500
2.500
2.500
2.500
800
800
500
300
450
450
400
Summa R:dr R:mt 18,700
Anm. När från sammanräknade beloppet af nuvarande löner och arfvoden m. m. 11,482: S0.
afdragas ljuspenningar
340; —
återstår det i 18S5 års Riks-stat upptagna anslag till löningar vid Mynt
och
Kontroll-Verken, eller 11,142; SO.
och erfordras således nu en fyllnad af R:dr R:mt 7,557: 50.
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande M 136,
Tab. I:o 5.
Kammar-Rätten.
Nuvarande
K:gl. M:t
Löner
på stat.
Arfvoden
och andra
inkomster
af allmänna
medel.
Ljus-
pen-
ningar.
Sportler
i
medeltal.
Summa.
föreslagit
löner
och
arfvoden.
stats-u isa.
föreslår
löner och
arfvoden.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
R:dr.
ö.
R:dr.
Ö.
R:dr.
R:dr.
ö.
6,000
2,628
5,256
2.070
2.070
—
756
966
1,932
1.476
1.476
2,100
—
120
60
120
60
60
60
2
2
5
2
2
2
86
86
72
86
86
86
6,878
3,656
7,313
3,608
3,608
2,162
86
86
72
86
86
86
9.000
5.000
10,000
4.500
4.500
4.500
1 President
1 Kammar-Rätts-Råd
2 D:o
1 D:o (yngre)
1 D:o (d:o)
1 D:o (d:o;nu
adjungerad Ledamot)
Kansliet.
8,000
5,000
10,000
4.500
4.500
4.500
—
1,971
677
677
648
45
45
75
731
731
606
5
5
75
50
30
30
30
350
564
564
564
26
34
34
34
2,371
2,002
2,002
1,849
26
84
84
84
3,500
2,200
2,200
2,200
1 Sekreterare . . . .
1 Notarie
1 D:o
1 D:o
1 D:o indrages
(Bland öfvertalige tjenste-  män.)
3,500
2,200
2,200
2,200
—
790
70
470
80
30
407
88
1,699
38
2,500
1 Aktuarie 0. Regi-  stralor
2,500
T:pt
22,789
35
H,245j65
650
2,471
18i37,l 5ti|l 8|50,100
Transport
49,100
—
Hör lill Slals-Utskollels Utlåtande JVs 136.
13
T:Pt
T:pt
Nuvarande
Löner
på stat.
R:dr.
22,789
433
433
867
1,971
ö.
35
75
75
50
Arfvoden
och andra
inkomster
af allmänna
medel.
R:dr.
11,245
293
278
557
O.
65
75
75
50
Ljus
pennin
gar.
Sportler
i
medeltal.
R:dr.
650
20
20
40
50
R:dr.
2,471
363
144
288
2,505
0.
18
44
44
88
28
Summa.
R:dr.
37,156
1,110
876
1,753
94
88
4,326
ö.
18
94
&
28
26,495
35
12,375
65
780j 5,573
22
45,224i22
K:gl. Maj:t
föreslagit
löner
och
arfvoden.
R:dr.
50,100
1,000
300
1,000
2,000
3,000
57,400
Transport
1 Kanslist, tjenstgörande
på Registrator-
o. Aktuarie-kontoret
. . .
Arfvode för biträde
vid Registrators- o.
Aktuarie-göromålen
1 Kanslist . . . .
2 D:o . . . .
1 D:o indräges . .
(Rland öfvertalige tjenstemän.
)
Till befrämjande af
göromålens gång
inom Kanslist-graden
Advokat-FiskalsKontoret.
1 Advokat - Fiskal,
med åtnjutande,
jemte lönen, af vites-
och ensaksböter,
likasom bittills,
samt 10 proc.
af medel, som genom
hans embets
-
Stats-Utsk,
föreslår
löner och
arfvoden.
R:dr.
49,100
Transport
727
572
712
1,425
862
50
50
50
50
53,400 —
14
Hor till Slals-Utskottelt Utlåtande JH 136.
Nuvarande
Löner
på stat.
Arfvoden
och andra
inkomster
af allmänna
medel.
Ljus-
pennin-
gar.
Sportler
i
medeltal.
Summa.
föreslagit
löner
och
arfvoden.
btats-Utsk.
föreslår
löner och
arfvoden.
R:dr.
Ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
R:dr.
ö.
R:dr.
Ö.
R:dr.
.
R:dr.
ö.
T:pt
26,495
35
12,375
65
780
5,573
22
45,224
22
57,400
Transport
åtgärd inflyta i kro-  nans ellerannan all-  män kassa . . . .
1 Vice Advokat-  Fiskal indrages
(Bland öfverlalige tjen-  stemän.)
53,400
5,000
—
433
75
203
75
20
»
144
44
801
94
1,000
300
1 Kanslist, sorn jem-  väl skulle öfvertaga
vice Advokat- Fi-  skalens åligganden.
Beloppet, sorn först
efter det vice Advokat-  Fiskalen J. W. Lind
lenina! sin tjenst bör
utgå och då af de åt
honom anslagne 1,700
R:dr, upptages nu en-  dast inom linien 1,000.
Arfvode o. ersätt-  ning för renskrif-  ning
300
-
1.971
1.971
—
120
.315
—
50
50
1,027
432
51
42
3,168
2,768
51
42
3.500
3.500
Ofver-Revisions-
Departementel.
1 Revisions - kom-  missarie (i Provins-  Räkenskaps - Kon-  toret)
1 Revisions-kom-
3,500
T:pt
30,871
10
15,014
40
900
7,177|S9j51,963
9
65,700
1
Transport] 60,200
—
Hör till Ståts-Utskottets Utlåtande M 136.
N u varande
K.-gl. Maj:l
föreslagit
löner
och
arfvoden.
Löner
på stat.
Arfvoden
och andra
inkomster
af allmänna
medel.
Ljus-
pennin-
gar.
Sportler
' i
medeltal.
Summa.
Stats-Utsk.
föreslår
löner och
arfvoden.
R:dr.
ö.
K:dr.
Ö.
R:dr.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
R:dr.
ö.
:Pt
30,871
10
13,014
40
900
7,177
39
51,963
9
65,700
Transport
60,200
—
1,971
816
4,897
25
50
525
454
2,725
25
50
50
30
180
213
171
1,027
44
3!
86
2,759
1,471
8,830
44
81
86
3.500
2.500
15,000
missarie (i Militie-  Räkenskaps - Kon-  toret)
1 Revisions-kom-  missarie (i Civil—
Räkenskaps -Kon-  toret)
1 (Förste) Revisor
6 (d:o) d:o
1 Revisor indrages
(Bland öfvertalige tjen-  stemän.)
3.500
3.500
2.500
15,000
—
648
3,892
75
50
306
1,840
75
50
30
180
171
1,027
31
86
1,156
6,940
81
86
2,000
12,000
1 (Förste) Revisor
6 (dio) d:o
1 Revisor indrages
(Bland öfvertalige tjen-  stemän.)
2,000
12.000
—
—
900
—
30
57
11
987
11
1 t. f. Revisor in-
433
2,602
433
2,168
75
50
75
75
203
1,222
203
1,018
600
75
50
75
20
120
20
100
20
171
1,027
171
856
171
51
86
51
55
51
828
4,972
828
4,144
791
81
86
81
5
31
1,600
9,600
1,000
5.000
1.000
1 (Andre Revisor)
Kammarskrifvare .
6 (d:o) d:o
1 Kammarskrifvare
5 D:o
1 D:o
Utom de sålunda före-  slagna löne-inkomster
skulle de spm förrätta
Revisions-arbete, fort-
1,600
9,600
1,000
5.000
1.000
—
":pt
48,733
85
23,015
15
1,680
12,244
82
85,675 82
118,900
Transport
116,900
—
Hör till Stäts-Utskotlel* Utlåtande M 136.
T:pt
T:pt
Nuvarande
Löner
på stal.
Arfvoden
och andra
inkomster
af allmanna
medel.
Ljus
pennin
gar.
R:dr.
48,738
409
198
596
648
433
648
816
648
53,136
o.
85
50
75
25
75
75
75
25
75
60
R:dr.
23,015
60
177
533
606
278
606
454
306
Ö.
15
75
25
75
75
75
25
75
26,039
40
R:dr.
1,680
20
20
60
30
20
30
30
30
1,920
Sportler
i
medeltal.
R:dr.
12,244
49
147
564
144
171
171
13,541
O.
82
34
44
31
31
22
Summa.
R:dr.
85,675
538
445
1,336
ö.
52
50
50
50
1,849
81
ca ,
c /
G
876
94
E «= |
— © ?
1,285
50
< 3
_ rrt
ocO i j
c® C \
1,471
81
:© 2 j
3 !
1,156
81
%
K:gl. Maj:t
föreslagit
löner
och
arfvoden.
R:dr.
118,900
94,637
600
450
1,350
Transport
farande åtnjuta andelar,
på lika sätt som hittills,
i böter, ådömda
till följd af anmärkningar
vid räkenskaper ,
samt 15 proc. af andra
medel, som till följd af
gjorda anmärkningar
inflyta i Kronans eller
annan allmän kassa,
med de nu föreslagna
nedsättningar för vissa
fall.
Väkthetjeningen.
1 l:sle Vaktmästare
1 Vaktmästare . .
3 D:o
De för Vaktbetjeningen
utförda sportler utgöras
af sigill-penningar,
hvilka för anmärknings-mål
numera upphört,
men annars äro
ämnade att fortfarande
uppbäras på lika sätt
som hittills.
Öfvertalige Tjenstemän.
1 (Prolo-) Notarie
1 Kanslist . . . .
1 Vice Advokat
Fiskal
1 Revisor af högre
lönegraden . . . .
1 D:o af lägre d:o
22121,300
Transport
Stats-Ulsk.
föreslår
löner och
arfvoden.
R:dr.
116,900
600
450
1,350
1,849
876
1,700
1,300
985
126,012
84
94
50
50
78
Hör till Slals-Utshollets Utlåtande M 136.
17
Nuvarande
K:gl. Maj:t
föreslagit
löner
och
arfvoden.
Löner
på stat.
Arfvodcn
och andra
inkomster
af allmänna
medel.
Ljus-
pennin-
gar.
Sportler
i
medeltal.
Summa.
Stats-Utsk.
föreslår
löner och
arfvoden.
R:dr.0
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
R:dr.
Ö.
T:Pt
53,136
60
26,039
40
1,920
13,541
22
94,637
22
121,500
Transport
126,012
78
1,350
1,350
1,350
1,000
Till gratifikationer
åt e. o. tjenstemän
och vaktbetjente .
» Arfvoden för ren-  skrifning
-
—
1,350
1,000
—
S:a
53,136|60
27,389
40
1,920
13,541
22
95,987
22
123,650
Summa R:mt
128,362
78
Anm. Sorn Ivammar-Rättens anslag enligt 1835 års Riks-stat utgör R:dr R:mt 81,426: —
så erfordras följaktligen nu en fyllnad af_ » » 46,936: 78.
Hih. till R. St. Prot. 1836 St 1857. 4 Sami. 1 A[d. 29 Haft.
3
18
Hör lill Slals-Ulskotlels Utlåtande Jtä 156.
Tab. \:o 6.
?
Ofver-Intendents-Embetet.
Nuvarande
K:gl. M:t
Stats-
TalTel-
föreslagit
utskottet
och
löner
föreslår
Ljuspen-
Summa.
och
löner o.
'
pa stat.
ningar
arfvoden.
arfyoden.
m. m.
R:dr.
ö.
R:dr.
R:dr.
Ö.
R:dr.
R:dr.
3,927
50
1,120
5,047
50
6,000
1
Öfver-Intendent, tillika Preeses i
Akademien för de fria konsterna .
5,500
2,628
50
2,678
—
3,500
1
Intendent
3,000
1,314
30
1,344
—
2,000
1
Arkitekt
2,000
2,628
60
2,688
—
4,000
2
D:o
4,000
657
20
677
—
1,000
1
Konduktör
1,000
1,314
—
40
1,354
—
2,000
2
D:o
2,000
1 000
l
Lön R:dr 657: —
Lönlillökning .... » 343: —
1,000
1,500
—
50
1,550
—
3,500
1
Sekreterare
2,400
600
—
30
630
—
1,000
1
Kamererare och Kassör, arfvode. .
1,000
—
—
1,000
1
Kanslist och Kammarskrifvare, hvilka
befattningar äfven må kunna, efter
Chefens bepröfvande, åtskiljas, arf-
-
vode tillsammans
Till biträde vid räkenskaps- och ren-
skrifnings-göromålen
1,000
246
—
20
266
—
450
1
Vaktmästare
450
—
450
1
D:o (ny)
T:pt
14,814
50
1,420
16,234
50
25,900
Transport
23,350
Tab. ii:o 7.
Sjunde Hufvud- Titeln.
18 5 5
års
Riks-
Stat anslår.
Försl
a g
till
blifvande Riks-Stat.
S p a n m å 1.
Spanmål.
milena
Penningar
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
Indelt, på förslag.
Oindclt.
Summa
Pcnninga
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
Indelt, på förslag.
Oindelt.
Summa
Riksmynt.
Mått.
Värde
å 10 R:dr
Tunnan
(6,3 kub.fot).
Mått.
Värde,
förslagsvis,
å 10 R:dr
Tunnan
(6,3 kub.fot).
Riksmynt.
Riksmynt.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde,
förslagsvis,
ä 2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
Kub.f.
k:r
R:dr.
ö.
Kub.f.
k:r
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
Finans-Departementet.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
Kub.f.
k:r
R:dr.
ö.
Kub.f.
k:r
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
10,500
—
“
10,500
Departements-Chefen.
Nuvarande anslaget .
10,500: —
Tillkommer: förhöjning
4,500: —
15,000
15,000
22,087
—
—
—
—
—
22,987
—
Departementets Expedition.
Nuvarande anslaaet  22,987: —
Tillkommer: förhöjning, se Tab. N:o 1 13,213: —
36,200
,
_
36,200
66,432
—
—
—
—
—
66,432
—
Kammar-Kollegium.
Nuvarande anslaget  66,432:
•
Tillkommer: förhöjning, se Tab. N:o 2 38,818: —
105,250
_
_
105,250
84,925
113
4
180
85,105
Stats-Kontoret med Krono-magasinerna samt Våg-staterna i Fahlun och Avesta.
Penningar:
Nuvarande anslaget  84,925:
Tillkommer: förhöjning
för det egentliga Stats-Kontoret, se Tab. N:o 3 . . . , 16,674: —
för gesällerna vid Kronobageriet samt drängarne vid Slotts-
och Förråds-magasinet i Stockholm  1,050:
17,7.4. — 102 649: _
Oindelt Spanmål:
1855 års Riks-stat anslår (18 T:r) 113,4 kubikfot med ett förslagsvärde af . 180: —
förhöjning i detta värde till 2 R:dr per kubikfot  46: 80. ,)0g. gg
1
102,649
105,000
113
4
226
80
102,875
105,000
80
105,000
___
105,000
—
Chartai-Sigillate-omkostnader, För slags-anslag (oförändradt)
—
—
—
—
23,142
50
*)■! 1/0
50
lyJIjllb— Utll jlVUilbl Ull— V tJI IVcIl»
Löningar:
Nuvarande anslaget  11,142: 50.
Tillkommer: förhöjning, se Tab. N:o 4
7,557: 50. | g 700-
V
Till Myntets drift och underhåll (samma belopp som i 1855 års Stat)  12,000: —
30,700
3,450
30,700
3,450
—
_
_
3,450
Omkostnader för Kontroll-verket, Förslags-anslag (beloppet oförändradt)
—
—
—
—
3,450
—
81,426
—
—
—
—
—
81,426
—
Kammar-Rätten.
Nuvarande anslaget  81,426: —
18,520
50
—
—
—
—
—
18,520
50
Tillkommer: förhöjning, se Tab. N:o 5
46,936: 78.
Öfver-Intendents-Embetet.
Nuvarande anslaget
18,520: 50.
128,362
78
—
—
—
—
—
128,362
78
727,500
—
364
50
37
8
60
—
—
—
727,924
50
Tillkommer: förhöjning, se Tab. N:o 6
9,429: 50.
Post-verket.
Penningar, Förslags-anslag, att af Postmedlen direkte utgå.
Nuvarande beloppet bibehålles  727,500: —
Indelta Räntor, enligt markegång på förslag.
27,950
27,950
Uppföras med samma värde som i 1855 års Stat
364: 50.
\
Indelt Spanmål:
1855 års Riks-stat upptager (6 T:r) 37,8 kubikfot med ett förslagsvärde af . 60: —
Förhöjning i detta värde till 2 R:dr per kubikfot 15: 60. yg. g()
727,500
1,600,000
364
50
37
8
75
60
727,940
1,600,000
10
1,200,000
1,200,000
Tull-verket. (Förslags-anslag att af Tullmedlen direkte utgå.)
Nuvarande beloppet  1,200,000: —
Tillkommer: förhöjning  400,000: —
381
68
2,330
69
2,712
37
Jägeri-staten.
Penningar (oförändradt)  381: 68.
Indelta Räntor, enligt markegång på förslag.
Uppföras med samma värde som i 1855 års Stat
2,330: 69.
381
68
2,330
69
2,712
37
2,344,264168
2,695119
37|
8
60
-|
113
4
180
-
2,347,199
87
Transport
2,882,443146
2,695119
37
8
75
60
113
4
22618012,885,441
5
tior till Slats-Ulskottels Utlåtande N:o 136.
T:j)t
S:a
1855 års lliks-Stat anslår.
Penningar
Riksmynt.
R:dr.
2,344,264
18,300
5,100
48,000
66,350
23,700
3,000
15,000
19,500
6,000
1,500
23,399
46,500
30,000
20
2,650,613 88
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å 1.
Indelt, på förslag.
Mått.
Värde
ä 10 R:dr
Tunnan
(6,3 kub.fot).
Oindelt.
Mått.
Värde,
förslagsvis,
å 10 R:dr
Tunnan
(6,3 kub.fot).
Summa
Riksmynt.
R:dr.
2,695
20,645
23,340
19
31
Kub.f.
37
359
570
50 967
k:r
R:dr.
60
570
905
62
1,535 62
Kub.f.
113
R:dr.
180
R:dr.
2,347,199
18,300
5,100
48,000
66,350
44,915
3,000
15,000
19,500
905
6,000
1,500
23,399
46,500
30,000
93
20
113j i\ 1801 — 12,675,6701 —
Transport
Skogsplanterings-kassan.
Ersättning för Hemmans-räntor och Arrenden m. m., Förslågs-anslag (oförändradt)
Lysliållning m. fl. utgifter för Kronans publika hus i Stockholm, Förslags-anslag (oförändradt) . . .
Byggnader och reparationer i Stockholm, Reservations-anslag (oförändradt)
Byggnader och reparationer i landsorterna, Reservations-anslag.
Nuvarande beloppet  66,350: —
Afgå: till Andra Hufvud-Titeln öfverflyttade (för Kronohäkten)  6,000: —
Städers friheter, Förslags-anslag.
Penningar, samma belopp som i 1855 års Stat
23,700: —
Indelta Räntor, enligt markegång på förslag.
Värde enligt 1855 års Riks-stat  20,645: 31.
Förhöjning deruti
1,359; 50.
Indelt Spanmål:
22,004: 81.
1855 års Riks-stat upptager (57 T:r 2 k:pr) 359,5 kubikfot med ett förslagsvärde af 570: 62.
Förhöjning i detta värde till 2 ll:dr per kubikfot  148: 38.
719: —
Transport-kostnad för Stats-verkets bergseflekter, Förslags-anslag (oförändradt)
Observations- och Uppbörds-procenter m. m., Förslags-anslag (oförändradt)
Mantalsskrifnings-provision, Förslags-anslag (oföYändradt)
Tiondeprofvare.
Indelt Spanmål:
1855 års Riks-stat upptager (90 T:r 16 k:pr) 570,1 kubikfot med ett förslagsvärde af . 905: —
Förhöjning i detta värde till 2 R:dr per kubikfot
235: 20.
Restitutioner, Förslags-anslag (oförändradt)
Uppköp af ved för Wisby s. k. Krono-kalkugn, Förslags-anslag, nytt * . . .
Rese- och Traktaments-penningar, Förslags-anslag (oförändradt)
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., Förslags-anslag.
Nuvarande anslaget
23,399: 20.
Afgå: mot ljuspenningar svarande
4,750: —
som, för jemnande af Hulvud-Titelns slutsumma, minskas med
Extra Utgifter, Reservations-anslag (oförändradt) ......
Kongl. Theatern (oförändradt)
återstå 18,649: 20.
... 4: 26.
Förslag till blifvande Riks-Stat.
Penningar
Riksmynt.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
R:dr/
2,882,443
18,300
5,100
48,000
60,350
23,700
3,000
15,000
19,500
6,000
1.500
1.500
46
18,644
46,500
30,000
94
Summa
Anm. Tillökningen å Sjunde Hufvud-Titeln utgöres af:
a) Penningar  528,924: 52.
b) Förhöjning i förslagsvärdet å:
Indelta Räntor  1,359: 50.
Indelt Spanmål  399: 18.
Oindelt Spanmål  46: 80. ,j 8))5. 48
3,179,538140
R:dr.
2,695
22,004
81
Spanmål.
Indelt, på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
Värde,
förslagsvis,
å 2 R:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
Kub.f.
37
359
570
k:r
24,7001 — | 967
R:dr.
75
719
1,140
60
20
Kub.f.
113
4 1,934(80
R:dr.
226
80
113 4
226
R:dr.
2,885,441
18,300
5,100
48,000
60,350
46,423
3,000
15,000
19,500
1,140
6,000
1.500
1.500
18,644
46,500
30,000
81
20
94
80|3,206,400| —
Tillsammans Ruut 530,730: —
Om nu härtill lägges Hufvud-Titelns slutsumma i 1855 års Riks-stat eller . . 2,675,670: —
så uppkommer Titelns nya total-belopp enligt ofvanstående förslag med R:dr Runt 3,206,400: —
Hör lill Stals-Ulskollels Utlåtande JVg 136.
19
Nuvarande
-
K:gl. M:t
föreslår
löner
och
arfvoden.
Stats-  utskottet
föreslår
löner o.
arfvoden.
Löner
på [stat.
Taflel-  och
Ljuspen-  ningar
m. m.
Summa.
R:dr.
ö.
R:dr.
R:dr.
ö.
R:dr.
R:dr.
T:pt
14,814
50
1,420
16,234
50
25,900
Transport
Lön
R:dr 246:
Löntillökning.... » 204: —
23,350
450
Kongl. Museum.
600
306
—
50
120
630
426
—
2,500
450
1 Kamererare
1 Vaktmästare
2,000
450
—
200
1,500
200
1,500
—
200
1,500
Till gratifikationer åt e. o. tjenstemän
och vaktbetjente
Till underhåll af Kongl. Musei sam-  lingar
200
1,500
S:ma
15,720
50
3,270
18,990
50
30,550
Summa R:mt
27,950
Anm. J)å från summan af nuvarande aflöningen m. m R:dr R:mt 18,990: SO.
afdragas ljuspenningar
» » 470:
återstår Ofver-Intendents-Embetets anslag enligt 18SS års
Itiks-stat R:dr R:mt 18,320: SO.
och erfordras således nu en fyllnad af  » » 9,429: SO.
20
Hör lill StalsUlskoltels Ullålande JM 130.
Tab. W:o 8.
Extra Stats-reglerings-anslag, beroende på Finans-Departementets handläggning.
\
Till ombyggnad af Drottningholms bro på vägen emellan hufvud-
staden och nämnde slolt
» fortsättning af Wadstena slotts yttre iståndsättande
» vidmakthållande af Calmar slolt
» inköp för Kronans magasiner och bagerier af nya målkäri
och vigter
För åren
1858, 1859
och 1860,
att utgå med
'/, årligen.
För en gång.
R:dr R:mt.
R:dr R:mt.
61,000
30,000
37,500
5,000
» utgifter för Kolonien S:t Barthelemy, 9.000 R:dr årligen eller
För inlösen till Kronan af Landshöfdinge-residenshuset i Hernösand
och uppbyggande af Landtstats-embetshus derstädes ......
Till Kamereraren i Stats-Kontorets Kammar-Kontor, gratifikation
för ökade göromål i följd af den nya löneregleringen; att utgå
under åren 1858 och 1859
27,000
76,650
1,000
Summa R.dr R;mt
27,000
211,150
238,130.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOU. BUCKMAN, 1857.
Stats-Utskottets Utlåtande M 137.
1
N:o 137.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Okt. 1857, kl. 7 ». m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om utbyte af åtskilliga Håradshöfdinge-boställen
inom Elfsborgs län.
(I. A.)
Jemte förmälan, hurusom genom bildandet af en domsaga utaf Wäne, Bjerke
och Flundre härader i Elfsborgs län. hvartill förut hörde jemväl 2:ne andra härader,
nemligen Ahle och Wättle, inkomsterna för Domhäfvanden derstädes blifvit så förminskade,
att de ej utgjorde mer än 2,200 R:dr banko, men hvaraf hälften afginge för
skrifvare-biträde, tingsgästning och resor, så att Domarens behållning vore endast 1,100
R:dr samma mynt, har Ephraim Larsson från nämnde län, uti en hos Bondeståndet
väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion, enär sistnämnde summa
påtagligen vore otillräcklig för en familjs lefnadsbehof och ej utgjorde ersättning,
motsvarande en Domares mödosamma och ansvarsfulla kall, under åberopande af ett
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i länet meddeladt underdånigt yttrande i ämnet,
föreslagit, att, för beredandet af någon löne-tillökning åt bemälde Domhafvande, till
boställe åt honom måtte anslås ett till Stats-verket indraget f. d Stabs-ryttmästareboställe
vid Adelsfane-regementet Hörrum M 1 om £ mantal i Tunhems socken
och Wäne härad, i stället för hans nuvarande boställe Torgerdstorp, som vore beläget
inom Wättle härad i en annan domsaga; hvarjemte motionären, enär tillfäll©'
härigenom yppades att förse äfven 2:ne andra Domhafvande med boställen inom egna
domsagor, hemställt, att Domhafvanden i Kullings, Wättle och Ahle härader, som
nu hade till boställe 1 mantal Segerstorp i Åhs härad, måtte få till boställe hemmaBih.
till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 30 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande M 137.
net Torgerdstorp, samt Segerstorp i stället upplåtas till Domhafvanden i Åhs och
Gäseneds härader, hvilken för närvarande vore i saknad af boställe.
Vid denna motion har bifogats dels en af nuvarande Häradshöfdingen i Wäne,
Bjerke, och Flundre härader A. P. Westman den 20 Oktober 1853 till Kongl.
Majit ställd underdånig ansökning, att, på grund af ofvan åberopade förhållanden,
erhålla en löne-förhöjning af 1,200 R:dr banko, att utgå från den 1 Oktober 1849,
då häradshöfdinge-beställningen af honom tillträddes, dels en underdånig skrifvelse
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet af den 5 November samma år, deruti,
med öfverlemnande af nämnde ansökning, Kongl. Maj.ts Befallningshafvande vitsordat
att inkomsterna af ifrågavarande domsaga icke vore tillräckliga för Domarens lefnadsbehof,
men ansett denna olägenhet böra afhjelpas på annat sätt än genom kontant
stats-anslag, i hvilket afseende Kongl. Majits Befallningshafvande hemställt, huruvida
icke, då genom Kullings härads förenande med Ahle och Wättle härader denna
domsaga blifvit en af de bästa i länet, ett utbyte mellan denna samt Wäne, Bjerke
och Flundre häraders domsaga kunde ega rum, så att Ahle härad förenades med
den sistnämnda och Bjerke härad åter med den förra domsagan, genom hvilken
äfven i geografiskt hänseende lämpliga indelning borde uppkomma ett någorlunda
jemnt förhållande i anseende till både folkmängd, göromål och inkomster, hvarjemte,
i afseende på boställen åt vederbörande Domhafvande, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
föreslagit, att J mantal Hörrum JVt 1, hvilket vore för Stats-verkets räkning
utarrenderadt mot 52 tunnor 4 kappar spanmål, hälften råg och hälften korn,
måtte anslås till boställe för Häradshöfdingen i Wäne, Flundre och Ahle häraders
domsaga, men Torgerdstorp anvisas såsom boställe åt Häradshöfdingen i Bjerke,
Kullings och Wättle häraders domsaga; varande af Kongl. Majits Befallningshafvande
slutligen hemstäldt, att, då arrendet af bostället Hörrum först med år 1867 tilländaginge,
arrende-inkomsterne af detta boställe måtte, intilldess den föreslagna
regleringen kunde gå i verkställighet, anslås såsom löneförbättring för Häradshöfdingen
i Wäne, Bjerke och Flundre häraders domsaga.
Enligt hvad till Utskottets kännedom kommit, har under den 9 Maj 1854
Häradshöfdingen Westmans underdåniga ansökning om löneförbättring af Kongl.
Maj: t afslagits, med förklarande att Kongl. Majit framdeles vid reglering af domsagorna
i länet ville tillse att tjenstens innehafvare finge förbättrade lönevilkor; äfvensom
Kongl. Majit genom nådigt Bref den 7 Mars 1856, i sammanhang med reglering
af åtskilliga domsagor, förordnat att Wedens härad skall med Åhs och Gäseneds
härader förenas till en domsaga, med Segerstorp till boställe, dock att Häradshöfdingen
B. W. Hessle under sin tjenstetid egde att fortfarande bibehålla Wedens
härad samt Häradshöfdingen i Kullings, Ahle och Wättle häraders domsaea likaledes,
O > _ D O 1
ntilidess han från tjensten afginge, bostället Segerstorp.
Stats-Utskottets Utlåtande M 137.
3
Då genom Kongl. Maj:ts högstberörda nådiga bref hemmanet Segerstorp redan
blifvit anslaget till boställe åt Domhafvanden i Åhs, Gäseneds och Wedens härader,
finner Utskottet
hvad motionären i detta afseende föreslagit af sig sjelft förfalla.
Beträffande åter de 2:ne andra boställena, anser Utskottet, med afseende å
hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet anfört, sig böra tillstyrka,
det Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
må förklara, att, derest Kongl. Majit, efter föregången utredning
af förhållandena, skulle finna att hemmanet Hörrum JW I bör
såsom löneförbättring anslås till boställe åt Domhafvanden i Wäne,
Flundre och Bjerke eller Ahle härader, i stället för hans nuvarande
boställe Torgerdstorp, Rikets Ständer, för deras del, icke
hafva något att erinra mot ett sådant användande af hemmanet
Hörrum JV2 1.
Stockholm den 5 Oktober 4857.
Reservation:
af Herr Henschen.
4
Stats-Utskottets Utlåtande M 138.
N:o 138.
Auk. till Exp.-Utsk. den 5 Okt. 1857, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition, angående Landshöfdingarne
Friherre R. F. von Kr almers, Grefve G. E. Frölichs
och Grefve P. A. Lewenhaupts bibehållande vid deras rätt
till framlida pension från Arméens Pensions-hassa.
(I. A.)
Sedan Kongl. Majit, vid underdånig anmälan af Rikets Ständers skrifvelse den
25 sistlidne April, angående de af Rikets Ständer beviljade bidrag till upprätthållande
af pensioneringen från Arméens Pensions-kassa, i öfverensstämmelse med det vilkor
Rikets Ständer härvid tillika fästat och hvilket äfven af Arméens sednast församlade
Fullmäktige blifvit antaget, under den \2 derpåföljde Maj i nåder förordnat, att delegare
i Arméens Pensions-kassa, som hädanefter erhåller civil eller annan tjenst med
aflöning på Rikets Stat eller uppföres på Allmänna Indragnings-staten eller på annat
sätt af Staten pensioneras, icke är berättigad att, så länge han innehar sådane aflönings-
och pensions-förmåner, som årligen uppgå till 3,000 R:dr Riksmynt, åtnjuta
den honom i Arméens Pensions-kassa tillkommande pension, deras rätt likväl oförkränkt,
hvilka redan innehafva pension i nämnde kassa och, såsom nu anställde i
civil tjenst, framdeles kunna tillträda pension å Allmänna Indragnings-staten; så hade
Landshöfdingen i Upsala län Friherre R. F. von Kraemer, Landshöfdingen i Södermanlands
län Grefve G. E. Frölich och Landshöfdingen i Hallands län Grefve P. A.
Lewenhaupt, hvilka alla äro delegare i Arméens Pensions-kassa, men såsom utnämnde
till Landshöfdingar redan innan 1848 års reglemente för pensions-kassan utfärdades,
ännu icke, ehuru fullårige, tillträdt pension från nämnde kassa, hos Kongl. Majit i
underdånighet anhållit, att i händelse, med tillämpning af det vid ofvanberörda bidrags
beviljande af Rikets Ständer fästade vilkor, deras rätt till pension från Arméens
Pensions kassa icke syntes fullt bevarad, Kongl. Majit måtte genom nådig framställning
till Rikets Ständer bereda dem säkerhet för det pensions-belopp från Arméens
Pensions-kassa, hvartill de ansåge sig berättigade vid afskedstagande^
Stats-Utskottets Utlåtande M 138.
5
Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t i betraktande tagit, att bemälde 3:ne
före år 4 848 utnämnda Landshöfdingar enligt gällande pensions-reglemente varit och
äro ovilkorligen förbundne att till pensions-kassan kontribuera för att vid afgång från
innehafvande Landshöfdinge-beställningar komma i åtnjutande af pension från kassan
i den klass, de såsom militärer innehaft; hvaremot delegare, som derefter eller efter
utfärdandet af 1848 års pensions-reglemente befordrades till Landshöfdinge-beställningar,
kunnat, jemte Landshöfdinge-lönen, uppbära pension under enahanda vilkor,
som kassans öfrige pensions-berättigade delegare vid afskedstagande! tillkomme; att
dessa tre Landshöfdingar således redan befunnit sig i en ofördelaktigare ställning än
de efter år 1848 utnämnde, i kassan delegande Landshöfdingar, enär de förre icke
kunnat förvänta pension från Arméens Pensions-kassa förr än efter afskedet från
Landshöfdinge-beställningarne; och att, i fall denna förväntade pensionsrätt skulle sökanderne
betagas till följd af vilkoret för bidragets beviljande åt pensions-kassan,
oaktadt de fortfarande vore förbundne att betala pensions-afgifter intill afskedet, deras
ställning blefve ytterligare försämrad i jemförelse med flere yngre Landshöfdingars,
hvilka redan åtnjuta pension och således upphört att betala afgifter till kassan;
och har Kongl. Maj:t nu, uti till Riks-stånden aflåten nådig proposition af den
22 sistlidne Juni, hvilken till Stats-Utskottet remitterats, vid omförmälda förhållande
behagat föreslå Rikets Ständer att meddela en sådan af rättvisa påkallad förklaring
af det vid bidragets beviljande åt Arméens Pensions-kassa fästade vilkor, att ofvannämnde
3:ne Landshöfdingar, hvilka äro de ende, för hvilka det nu framställda förhållandet
inträffar, måtte, ehuru de icke ännu tillträdt pension från berörde kassa,
likväl anses vara bibehållne vid deras rätt att vid afskedet från Landshöfdingebeställningen
kunna, jemte dem enligt författningarne tillkommande pension å Allmänna
Indragnings-staten, åtnjuta pension äfven från Arméens Pensions-kassa.
På grund af hvad Kongl. Maj.t i nåder anfört, samt då bemälde 3:ne Landshöfdingar
uti föregående reglementen för Arméens Pensions-kassa blifvit tillförsäkrade
pensionsrätt, finner Utskottet sig böra tillstyrka, det måtte Rikets Ständer, med bifall
till hvad Kongl. Maj:t i nåder föreslagit, förklara,
att ofvannämnde 3:ne Landshöfdingar, ehuru de icke ännu tillträdt
pension från Arméens Pensions-kassa, likväl må anses
vara bibehållne vid deras rätt att vid afskedet från Landshöfdinge-bestäliningen
kunna, jemte dem enligt författningarne tillkommande
pension å Allmänna Indragnings-staten, åtnjuta pension
äfven från Arméens Pensions-kassa.
Stockholm den 5 Oktober 1857.
6
Stats-UtskotteCs Utlåtande M 139.
N:o 139.
Ank. till Exp.-Utsk. d, 5 Okt. 1857, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af vcickt motion om anställande af en fullständig
inventering å Flottans förråder i Carlskrona.
(I. A)
Till Stats-Utskottet har Bonde-ståndet remitterat en af Riksdags-fullmäktigen P.
F. Mengel från Upsala län inom bemälda Riks-stånd väckt motion, deruti blifvit anfördt,
hurusom vid åtskilliga tillfällen påyrkats företagande af en noggrann inventering
å Flottans stora och dyrbara förråder i Carlskrona, utan att hvad i sådant afseende
blifvit föreslaget hittills vunnit bifall. Ehuru en dylik inventering icke kunnat sägas
vara öfverflödig, hade man dock såsom ett hinder mot dess verkställande förnämligast
framhållit den stora kostnaden. Nyttigt och äfven nödvändigt vore likväl att
om nämnde förråders verkliga beskaffenhet erhålla närmare kännedom, helst kändt
vore att grofva underslef, åtminstone förr, och för icke lång tid tillbaka egt rum.
Ju längre med inventeringen fördröjdes, desto mera svår, långvarig och kostsam måste
den blifva, enär dels Flottans förråder hvarje år ökades, i följd af de stora anslagen
vid riksdagarne, dels konsumtionen af förråderne icke kunde vara särdeles
stor, så länge riket njöte ostörd fred. Och har motionären, i anledning häraf, föreslagit
Rikets Ständer att besluta, det en fullständig inventering af Flottans samtliga
förråder måtte af sakkunnige, men icke vid Flottans stat anställda personer, så fort
ske kunde, företagas, hvilken inventering dock icke behöfde omfatta Flottans skeppsvirke,
hvilket nyligen lärer inventerats; att ett tillräckligt anslag måtte beviljas för
inventerings-kostnadernas bestridande; att Stats-Utskottet måtte uppgöra förslag till
hufvudgrunden för inventeringen; samt att, sedan densamma blifvit fullbordad, berättelsen
och handlingarne derom måtte till näst derefter sammanträdande Rikets Ständers
Revisorer varda öfverlemnade, till den åtgärd de kunde finna lämplig.
Stats-Utskottets Utlåtande JU 139.
7
Enligt hvad Utskottet inhenitat, bestå förråderna i Carlskrona af:
Inventarie-förråden för fartygen. Dessa innehålla alla de persedlar, som tillhöra
hvarje fartyg, med undantag af de konsumtions-artiklar, som för hvarje expedition
särskildt erfordras och reqvireras. Inventarierne äro fördelade på 3:ne
departementer: Artilleri-, Skeppare- och Timmermans-. Hvarje fartygs dylika
persedlar äro i särskilda rum inlagda och inventeras vid fartygets ut- och afritning.
Vid ombyte af uppbördsman inventerades fullständigt artilleri-förrådet
åren 1852 och 1853, samt skeppare- och timmermans-förråden åren 1848
och 1849.
Material-förrådet, innehållande alla de för byggnad, reparation och utrustande af fartyg
samt för stationen erforderliga effekter. -
Ammunitions -för rådet, under samma uppbördsman som artilleri-förrådet, inventerades
fullständigt 1852 och 1853.
Beklädnads-förrådel, inventeradt åren 1854 och 1855 vid ombyte af uppbördsman.
Sjukhus-förrådet, likaledes inventeradt vid uppbördsmans-ombyte år 1850.
Proviant-förrådet.
Virkes-förrådet, hvaraf ekvirket inventeras hvart femte år, enligt Kongl. Brefvet den
18 Februari 1848.
Då misstroende yppat sig att Kronans dyrbara förråder i Carlskrona icke alldeles
oförryckt bibehållas och användas till dermed afsedda ändamål, torde eij inventering
deraf icke vara utan sin nytta, helst derigenom upplysning kan vinnas om
ett sådant misstroende är grundadt på verkliga förhållanden. Genom anställande
inventering kunna äfven möjligen befintliga brister i förråderna i tid upptäckas och
afhjelpas samt förekommande missbruk undanrödjas. Med grunderna i Sveriges
stats-skick öfverensstämmer ock att noggrann kontroll utöfvas öfver vården och förvaltningen
af Statens tillhörigheter. Enär likväl de flesta förråderna, såsom ofvan
blifvit anfördt, för icke längesedan undergått inventering samt, hvad proviant-förrådet
angår, detsamma är ständig förändring underkastadt, anser Utskottet, med afseende
jemväl å den stora kostnad en inventering af förråderna i deras helhet skulle för
stats-verket medföra, sig böra blott på det sätt understödja motionen, att Utskottet
föreslår,
det Rikets Ständer må besluta inventerings verkställande endast
å Flottans material-förråd i Carlskrona; att till bestridande af
omkostnaderna för denna inventering ett förslags-anslag af 5,000
R.dr R:mt ställes till Kongl aMaj:ts disposition, att från Riksgäldskontoret
utgå; samt att, uti underdånig skrifvelse härom, Rikets
Ständer till Kongl. Maj:t öfverlemna, dels att låta utfärda
8
Stats-Utskottets Utlåtande M 140.
instruktion huru vid ifrågavarande inventering skall tillgå, dels
att utse och förordna lämpliga personer att densamma verkställa.
Stockholm den 5 Oktober 1857.
Reservationer:
af Herr Lilliehöök, C. B., Herr von Troil, F. A., samt Prostarne Schram,
Tellbom och Wåhlander.
N:o 140.
Ank. till Esp.-Utäk. den 5 Okt; 1857, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående den åtskilliga hemman
åliggande dagsverksskyldighet till kungs-gåndar och andra kronolägenheter.
(I. A.)
Hedervärda Bonde-ståndet har till Stats-Utskottets handläggning öfverlemnat följande
uti ofvan uppgifna ämne inom samma Riks-stånd väckte motioner, nemligen:
1:0 af Per Nilsson från Malmöhus län, som anfört att, ehuru endast en del
af den utaf vissa krono-hemman utgående ordinarie ränta ursprungligen varit anslagen
till
Stats-Utskottets Utlåtande M 140.
9
gen till fyllnad af krigs-befälets eller andra embetsmäns på indelning grundade löner,
denna i penningar bestämda ränta dock sedermera i stället blifvit förvandlad till en
hemmanen och deras innehafvare pålagd svår ocb betungande arbets-skyldighet under
den kungsgård eller egendom, som blifvit bestämd till indelnings-hafvarens boställe.
Denna förvandling hade på några ställen, såsom vid den numera till Chefs-boställe
vid södra Skånska Infanteri-regementet indelade kungsgården Månstorp, åstadkommits
sålunda, att 'bönderna blifvit öfvertalade att mot betalning i penningar, som då
för tiden ansågs innefatta full ersättning för arbetet, ingå på arbets-kontrakt, hvilka
numera, sedan genom penningevärdets fallande, ersättningen blifvit en obetydlighet,
ej borde vara bindande för de arbets-skyldige, ehuru vederbörande ansett dem böra
fortfarande lända till efterrättelse; hvarförutan man velat förmå allmogen att för
everldliga tider afbörda sig- nämnda åtagande med en ganska betungande ersättning i
spanmål, nemligen fem tunnor korn af hvarje s. k. helt arbete, förlagdt på ett helt,
trefjerdedels, till och med blott femåttondedels hemman. Likaledes hade man intalat
hemmans-egarne samt egarne af de s. k. gatehusen i Färs härad att lösa sina arbetsprestationer
till Löfvestads kungsgård med ej mindre än fyra tunnor spanmål,
hvarom öfverenskommelse blifvit ingången och af Kongl. Maj:t den 2 Augusti 1855
fastställd. Då nu denna arbets- eller ersättnings-skyldighet, enligt motionärens förmenande,
icke grundade sig på något i lag eller allmän författning meddeladt stadgande,
utan allmogen skulle hafva blifvit af embetsmännen öfvertalad eller tvingad
att åtaga sig dylika förbindelser, men de härom uppgjorda och fastställda öfverenskommelserna
icke kunde förhindra Rikets Ständer att utöfva sin oinskränkta beslutande
rätt i hvad som rörde Kronans egendomar och jordens beskattning, har motionären
föreslagit, det Rikets Ständer, med upphäfvande af de kontrakter och öfverenskommelser,
som i berörde hänseende tillkommit, måtte besluta, att all arbetsskyldighet
af skatteköpta hemman under kungsgårdar och boställen genast skulle upphöra
och hemmanen endast behöfva erlägga sina enligt jordeboken utgående räntor.
Enär det icke kan tillkomma Rikets Ständer att ingå i bedömande af lagligheten
utaf de arbets-kontrakt rörande den s. k hofveri-skyldigheten, som i äldre tider
blifvit emellan indelningshafvarne och de dagsverks-skyldige afslutade och legat till
grund såväl för de sedermera härom ingångna öfverenskommelser, som för Kongl.
Maj:ts och Rikets Ständers i denna fråga meddelta beslut, får Stats-Utskottet, —
med tilläggande af den upplysning, att Kongl. Maj:t, i anledning af hemmans-åboernas
under Månstorps kungsgård, i samma syftning som nu förevarande motion underdånigst
gjorda ansökningar, genom särskilda resolutioner af den 4 Februari 1819
och den 10 September 1840 hänvisat sökanderne att emot indelningshafvaren vid
vederbörlig domstol instämma och utföra deras påstående om befrielse från hofveriskyldrgheten,
— hemställa,
att Per Nilssons ofvan anförda motion må lemnäs utan afseende.
Bih. till R. St. Prof. 1856 & 1857■ 4 Sami. 1 Afd. 2 Rand. 30 Häft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande M 140.
2:0 af samme motionär, angående de s. k. hästhemmanen; — varande uti denna
af samtlige Riksdags-fullmäktige från de Skånska länén biträdda motion, anfördt, hurusom
med de åt boställshavare till hjelp anslagne hästhemmanen ursprungligen afsågs,
att under dennes frånvaro på krigståg i främmande land och deraf följande
oförmåga att sköta sitt boställe, detta skulle genom hästhemmans-böndernas försorg
brukas och uppehållas; i anledning hvaraf och då alla på lungre afstånd än en mil
från bostället- belägna dylika hemman numera blifvit befriade från arbets-skyldighet
till bostället, motionären alternativt föreslagit, att äfven de inom en mil från bostället
belägna hästhemman måtte få antingen åtnjuta samma förmån, som de förra eller
åtminstone befrias från hofveri-skyldigheten under den tid boställshafvaren icke vöre
i fält.
I afseende å denna fråga får Utskottet upplysningsvis meddela, att Kongl. Maj:ts
nådiga Reglemente och Förordning af den 7 November '1695, angående de till Skånska
kavalleri-regementena anslagna hemmans häfd och nyttjande, uti 5:te punkten
innehåller, att de hästhemmans-åboer, hvilka icke bo öfver 2 mil från ett boställe,
äro skyldige, enär officeraren det begär, utgöra af hvarje helt hemman 6 öke- och
12 dränge-dagsverken årligen och så proportionaliter af de mindre, emot det bonden
uti dess utlagor skall blifva af officeraren godtgjord för hvarje öke-dagsverke
med 8 öre och för hvart dränge-dagsverke med 4 öre silfvermynt. Detta stadgande
är uti en af Kongl. Maj:t under den 15 Mars 1826, i anledning af uppkommen
tvist om ersättning för ej utgjorda dagsverken till Regements-qvartermästarebostället
Hägghult utfärdad nådig resolution åberopadt och tillämpadt; — och Utskottet
har icke kunnat inhemta, att, på sätt motionären anfört, någon förändring
af samma stadgande under den sedermera förflutna tiden blifvit beslutad. Den uti
motionen jemväl meddelade uppgift, att arbets-skyldigheten till ifrågavarande hemman
skulle hafva ursprungligen varit afsedd och påbjuden endast för de tillfällen, då boställshafvaren
vore i fält, öfverensstämmer icke heller med innehållet af de för Utskottet
tillgängliga författningar, enär hvarken Kongl Brefvet den 25 Juli 1690 eller ofvanberörda
reglemente af år 1695 omförmäla något dylikt förbehåll, utan såsom anledning
till den ifrågavarande bestämmelsen endast finnes anfördt, att som flere af officerarnes
boställen »äro mycket svåra till att bruka och utan nödig hjelp intet stå
till att häfda, fördenskull, på det de så mycket bättre måga dermed komma till
rätta, vele Wi dem i nåder hafva tillåtit att de med deras på beställningen i hästoch
fördels-hemman anslagne bönder måge ingå skrifteligt kontrakt» o. s. v. I betraktande
häraf, och då Utskottet, i frågans närvarande outredda skick, ej kan bedöma,
huruvida den af motionären påyrkade eftergift af ifrågavarande arbetsskyldighet
är af behofvet påkallad, tillstyrker Utskottet,
att icke heller denna framställning må till någon åtgärd af Rikets
Ständer föranleda.
Stats-Utskotlets Utlåtande M 140.
11
3:0 af Måns Persson från Malmöhus län, som anfört, huruledes vid Hjelmshults
kungsgård funnos åtskilliga med arbets-skyldighet betungade skatteköpta torp-.
lägenheter, hvilkas innehafvare icke fått tillgodonjuta den genom Kongl. Majrts och
Rikets Ständers beslut öfrige dagsverks-skyldige vid samma egendom medgifna förmån
att med en viss afgift i spanmål afbörda sig detta besvär, och då berörde skatteköpta
torplägenheter sannolikt vore af samma beskaffenhet med de s. k. gatehusen
under Löfvestads kungsgård, hvilka kommit i åtnjutande af nyssnämnde förmån,
samt motionären hade anledning förmoda att så beskaffade lägenheter funnes äfven
under andra boställen, har han framställt det förslag, att alla med dagsverks-skyldighet
belastade skatteköpta torplägenheter under såväl Hjelmshult som andra till
boställen anslagna kungsgårdar måtte ställas i enahanda förhållande med de s. k.
hofveri-hemmanen, och således antingen få genom en viss spanmåls-afgifts erläggande
afbörda sig detta åliggande, eller ock, om den af Per Nilsson väckta motion om
dagsverks-skyldighetens upphörande skulle vinna framgång, derifrån helt och hållet
befrias.
I anledning häraf får Utskottet erinra, hurusom, i sammanhang med det vid
sednaste riksmöte fattade beslut, angående hofveri-skyldighetens upphörande på vissa
vilkor och emot afgäld från de hofveri-skyldiga hemmanen, Rikets Ständer, beträffande
de s. k. gatehusen under Löfvestads kungsgård, till Kongl. Majit i underdånighet
hemställde, det utredas måtte, huruvida dessa gatehus vore af samma beskaffenhet
med de till kungsgården arbets-skyldige hemman, på det i sådant fall omförmälda
reglering af arbets-skyldigheten måtte äfven till de förra utsträckas. —• Enligt hvad
Utskottet inhemtat har, sedan gatehusmännen, i frågan hörde, velat för framtiden
undandraga sjg all arbets-skyldighet, Kongl. Kammar-kollegium, genom utslag den 8
Oktober 1856, förklarat dem icke kunnat från dagsverks- och brefbärings-skyl
dighet
under Löfvestads kungsgård befrias, men ansett gatehusens skyldigheter böra,
likasom hemmanens, utbytas; i hvilket afseende förslag till kontrakt, enligt af Kammar-kollegium
angifna och af Kongl. Maj:t i nåder godkända grunder, nyligen blifvit
upprättade och vederbörande tillställde.
Då nu det synes med billigheten öfverensstämmande, att de uti Måns Perssons
motion omförmälda skatteköpta torplägenheter, såvida de äro af enahanda beskaffen-'
het med ofvanberörde gatehus och öfriga dagsverks-skyldiga hemman, äfven må
komma i åtnjutande af de fördelar, som med ifrågavarande reglering af arbetsskyldigheten
afses; men denna fråga ännu saknar behörig utredning, får Utskottet
hemställa,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det undersökning om förhållandet med omförmälda skatteköpta
torplägenheter måtte blifva anställd och att enahanda åtgärder,
som, rörande de s. k. gatehusen, egt rum, i den mån de
n
Stats-Utskottets Utlåtande M 140.
härvid äro tillämplige, må varda vidtagna äfven i afseende å
förstnämnde lägenheter.,
4:o af Jacob Lindby från Gottlands län, som fästat uppmärksamhet derå, att
äfven inom detta län funnes hemman betungade med arbets skyldighet, nemligen
under den till lön åt Landshöfdingen i länet anslagna Roma kungsgård, tiil hvilken
mans- och öke-dagsverken utgjordes in natura af alla inom en mil från kungsgården
belägna hemman; hemställande motionären, att som denna dagsverksskyldighet genom
sättet för dess utgörande vore särdeles tryckande samt innehafvaren af bostället
eller dess arrendator icke lämpligen borde tillerkännas vidsträcktare rättigheter än
som tillkomme Kronan sjelf, hvilken kungsgården till boställe upplåtit, ifrågavarande
hemman måtte, i likhet med dagsverks-skyldiga hemman under öfriga kungsgårdar
inom riket, erhålla den lindring i dagsverks-skvldigheten, att den finge lösas efter
vissa års medel-markegångspris; uti hvilken motion Olof Lagergren från samma län
instämt,
Af Stats-Utskottets vid 1853 och 1854 årens riksdag afgifna utlåtande (Jtä 93)
angående upphörande af den åtskilliga hemman åliggande skyldighet att utgöra dagsverken
in natura till kungsgårdar och andra kronolägenheter inhemtas, att sedan
utredning rörande detta ämne blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gottlands
län verkställd samt jemförd med i Kongl. Kammar-kollegium befintliga jordeböcker
och andra handlingar, bemälde Kongl. Kollegium uti underdånigt betänkande af den
5 Maj 1843 meddelat, att några sådane dagsverken, som icke grundade sig på
hemmanens skattläggning och indelnings-verk et, icke finnas inom nämnde län. Då
nu motionären icke bestämdt uppgifvit, att de af honom åberopade dagsverken äro
af annan beskaffenhet än Konungens Befallningshafvande omförmält samt, om missbruk
vid desammas utfordrande egt rum, rättelse deri kan i administrativ väg
vinnas, hemställer Utskottet,
att den gjorda framställningen icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda
Stockholm den 5 Oktober 1857.
Stats-Uiskottets Utlåtande Jr? 141.
13
Reservationer;
af Herr Henschen,
af Riksdags-fullmäktige Malts Pehrsson från Stockholms län, Lars Rasmusson
från Götheborgs och Bohus län, David Andersson från Hallands län och Per
Mattsson från Wester-Norrlands län.
I
N:o 141.
Ank. till Exp.-TJtsk. dep. 5 Okt. 1857, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition om anslag till
bestridande af kostnaderne för Sveriges deltagande i en blifvande
exposition i Paris af race-djur och landtmanna-produkler.
(I. A.)
Af högstberörda, under den 3 sistlidne April till Rikets Ständer aflåtna nådiga
proposition, hvilken blifvit till Stats-Utskottet remitterad, inhemtas, att sedan, i anledning
af officielt meddelande i början af år 1856, att Kejserliga Franska Regeringen
hade för afsigt att så väl nämnde år, som det nu innevarande, i Paris föranstalta
en allmän exposition af race-djur samt landtmanna-produkter och redskap, Kongl.
Landtbruks-akademiens Förvaltnings-kommitté erhållit nådig föreskrift att göra underdånig
framställning i afseende å de åtgärder, hvilka i och för Sveriges deltagande
t
t
14 Stats-Utskottets Utlåtande M 141.
dessa expositioner kunde vara att vidtaga, men bemälde_ kommitté i underdånighet
anmält att tiden vore alltför otillräcklig till nödiga förberedelser för expositions-artiklars
utsändande samma år, hade’ under sistnämnde år något vidare deltagande i denna
exposition från Sveriges sida icke egt rum, än att, uppå särskild framställning af
Kejserliga Franska Regeringen, Kongl. Maj:t i nåder förordnade Föreståndaren för
Landtbruks-institutet vid Ultuna, Professoren m. m. J. Arrhenius, att i egenskap af
Svensk kommissarie öfvervara 1856 års exposition, i ändamål att studera kreatursracerna,
redskapen och produkterna, samt sedermera redogöra för de derunder
vunna resultaten.
För att emellertid för Svenska landtbrukarne underlätta deltagandet i 1857
års exposition, uppdrog Kongl. Majit under den 7 Maj förlidet år åt vissa särskildt
utsedde kommitterade, att, efter vederbörligt kungörande, emottaga anmälanden och
lemna nödiga upplysningar angående expositions-artiklar, äfvensom, der så påfordrades,
sjelfve träda i verksamhet för att föranleda eller tillvägabringa goda artiklars
utställande, samt att, så vida ett tillräckligt antal mot ändamålet svarande landtbruksartiklar
blefve till utställning anmälda, föranstalta om deras utsändande och hemför
rande på Svenska statens bekostnad till och från någon Fransk hamn.
Under den 21 sistlidne Januari hade bemälde kommitterade hos Kongl. Majit
gjort underdånig hemställan, att, i anseende till mängden af de expositions-artiklar,
som redan blifvit anmälde och än vidare syntes vara att förvänta, anstalt måtte fogas
om deras utsändande och hemförande på statens bekostnad till och från den
ort, der Kejserliga Franska Regeringen erbjudit sig att låta dem emottaga och återlemna,
äfvensom att, till beredande af fördel och uppmuntran för Svenska landtbruket,
de djur, redskap och landtmanna-produkter, som vid expositionen kunde för
Svensk räkning komma att inköpas, finge på Svenska statens bekostnad från expositions-orten
hit till riket hemföras och att, till bestridande af de betydliga utgifter,
som blefve erforderliga för anskaffande, inköp och transport af sådana djur, redskap
och produkter, som kunde vara förtjenta att till expositionen försändas, men icke
blefve af enskilde utställare anmälde, för resekostnader, för magasiners hyrande, för
foder åt djuren, för deras och effekters vård, för traktamente och resekostnadsersättning
åt en Svensk kommissarie och dennes biträden i och för tillsynen å utställnings-artiklarne
och deras ordnande på expositions-stället m. m. d., en summa af
25,000 Ridr Banko måtte ställas till kommitterades disposition, uti hvilket belopp
iikväl icke vore inbegripen kostnaden för det eller de fartyg, hvaruti artiklarne skulle
transporteras från de Svenska inskeppnings-orterna till Fransk hamn och derifrån tillbaka
till Sverige.
Emellertid hade från Kejserliga Franska Regeringen officiel underrättelse ingått,
ptt den ifrågavarande-, till den 1 sistlidne Juni utsatta expositionen i Paris af rac&-  djur och landtmanna-produkter icke komme att ega rum innevarande år.
Stats-Ulskottets Utlåtande JYi 141.
15
Då det likväl vore att antaga, det en dylik exposition, som den nu inställda,
komme att ega rum under någon af de nästföljande åren, har Kongl. Maj:t nu i
nåder föreslagit Rikets Ständer, att på deras Riksgälds-kontör, såsom kreditiv, anvisa
en summa af 50,000 R:dr Banko, att af Kongl. Majit, i mån af behof, användas till
betridande af omkostnaderne för sammanbringandet och afsändandet till Frankrike,
återhemtningen derifrån och vården i expositions-lokalen af de bidrag, som från
Sverige till denna exposition aflemnas, samt för transporten från Paris till Svensk
hamn af de utländska djur och landtmanna-redskap och produkter, sorn för Svensk
räkning å expositionen uppköpas, äfvensom att af denna summa måtte få betäckas
de mindre betydliga utgifter, hvilka för den innevarande år tillämnade, men inställda
expositionen egt rum.
I anseende till den fördel, som af ett deltagande å Sveriges sida uti ifrågavarande
exposition är att förvänta för boskapsskötseln och åkerbruket i riket, dels genom
införandet af förädlade racedjur och förbättrad landtmanna-redskap, dels genom
en större afsättning af landets produkter, finner väl Utskottet Rikets Ständer, i likhet
med hvad vid förra riksdagen egt rum i afseende å bestridandet äf kostnaderna
för öfversändandet af Sveriges bidrag till industri- och konst-expositionen i Paris år
1855, äfven böra anslå statsmedel för underlättandet af Svenska landtbrukares deltagande
i den nu afsedda expositionen; men som de kommitterade, åt hvilka Kongl.
Majit i nåder uppdragit anordningen af expositions-artiklarne, ansett en summa af
25;000 Ridr Biko, deri dock ej inbegripna fraktumgälder, vara för ändamålet tillräcklig,
får Utskottet på det sätt tillstyrka bifall till den nådiga propositionen,
att Rikets Ständer måtte för bestridande af redan gjorda eller
framdeles skeende kostnader för Sveriges deltagande i den tillämnade
expositionen i Paris af kreatur samt landtmanna-produkter
och redskap till Kongl. Majits disposition å Riksgälds-kontoret
anvisa en kreditiv-summa af 50,000 Riksdaler Riksmynt,
att, i mån af behof och emot redovisning, lyftas;
hemställande Utskottet derjemte, att, för vinnande af lindring i fraktomkostnaderna,
Rikets Ständer måtte uti den underdåniga skrifvelsen särskildt
uttrycka den önskan, att Kronans fartyg finge, så vidt lämpligen
ske kan, för transporten af expositions-artiklarne begagnas.
Stockholm den 5 Oktober 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1857.
S/atK-Utskottet* Utlåtande M:o 142.
1
M:o 142.
Ank. lill Exp. Utsi. den 5 Okt. 1857, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion om upphäfvande
af skatt å socken-aUmänningar.
Il/ A.)
Uti en hos Ridderskapel och Adeln väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion har Herr Joli. Maur. Pain crantz anfört, alt ehuru de skogstrakter, sora
under namn af socken-alimänningar egas och disponeras af de socknar, inom hvilkas
områden de äro belägna, enligt gällande författningar i allmänhet äro skattfria, tvifvelsutan
af det skäl, att dessa skogar, afsedda till understöd för skoglösa eller eljest
svaga hemman, lagils i beräkning vid hemmanens primitiva skattläggning, hade likväl i
sednare tider inträffat att några få dylika allmänningar kommit alt skallläggas. Detta
skulle hafva härledt sig, derifrån att de verkliga jordegarnes rätt till allmänningarne råkat
i förgätenhet samt att Kungl. Majit och kronan, som vid sådant, förhållande förmenat
sig vara egare till allmänningarne, upplåtit större eller mindre delar deraf åt nybyggare
emot åsatt skatt och ränta, utan att någon befrielse derifrån kunnat erhållas,
fastän allmänningarne sedermera efter anställda rättegångar från kronan återvunnits.
Då likväl alla socken-allmänningar borde få åtnjuta enahanda skattefrihet, samt den
särskilda skattläggning af vissa under namn af. odlingslägenheter eller intägter upplåtna
delar af ifrågavarande allmänningar, till förfång för vederbörande socken-intressenter,
utgjorde en ny, högst obillig tillökning i hemmanens grundskatt, har motionären hemställt,
Hih. till R. St. Prot. i 856 # 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 21 It tift. 1
2
Stats-Vtskottets Utlåtande Avo 143.
att Kongl Maj;(s och kronans anspråk på den i sednare lider, utan Rikets Ständers
hörande, sålunda tillkomna skatt å socken-allmänningar inåtte af Rikets Ständer förklaras
obilligt och derföre eftergifva.* så att alla dylika allmänningar, vare sig skiftade
eller oskiftadt, finge tillgodonjuta den dem i gällande författningar tillförsäkrade rätt till
skattefrihet.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; men som motionären icke uppgifvit
hvilka socken-allmänningar eller delar deraf, som skulle hafva blifvit obehörigen skattlagda,
samt frågan riirer rättsförhållanden, hvarom vederbörande Embelsmyndigheter
först böra sig utlåta, hemställer Utskottet,
att den gjorda framställningen må af Rikets Ständer lemnäs utan
afseende.
Stockholm den 5 Oktober 1857.
N:o 143.
Ank. lill Exp.-Utsk. .len ä Okl. 1857, kl. 7 e. m.
Utlåt mule, i anledning af' väckt motion om anslag till aflöning
ät 2:ne tolkar af finska språket inom
Norrbottens län.
(I. A.)
Från Bonde-ståndet har lill Stats-Utskottet blifvit remitterad en af Riksdagsfullmäktigen
./. K. Hulström från Norrbottens län väckt motion, deruti han, under
förmälan all inom Neder-Tnrneå och Carl Gustafs samt Öfver-Torneå neli Rajala tingslager,
der allmogen talade endast finska språket, tolk mäste användas vid ling samt
allmänna förrättningar och sammanträden, enär Romare och andra Embets- och tjenste
-
Stats-Utskollels Ullålande A:o 143.
män icke kände ellet vore pliglige alt ega kännedom i detta spiik, anhållit, att som
obilligt vore att nämnde allmoge, hvilken för tolkbestyret från äldre lider utgifvit en
kappe korn för hvarje hetnmausrök, skulle för rältvisaus skipande draga en särskild
tunga, hvarifrån rikets öfriga innevånare vore befriade, stals-anslag måtte beviljas lill
aflöning åt 2:ue tolkar, en inom hvarldera af berörde tingslager; varande af motionären
uii eli sednare, (ill Utskottet jemväl remitterad!, anförande, föreslaget, huruvida icke
bemälde tolkar borde ställas i samma förhållande som Kronolänsmannen och erhålla
lika lön med desse, helst aflöningen till lolkarne, hvilken numera mäste erläggas med
ett skjcl ellef 4 kappar korn af hvarje rök endast för deras bestyr vid tingen, kunde
för de inom tingslagen befintliga 82 1 rökar aulagas uppgå (ill 120 lunuor korn eller,
efter 10 R:dr banko tunnan enligt medelmarkegåugspris, till 1,200 R:dr samma mynt.
Ehuru billigheten synes påkalla anvisande af statsmedel för tolkning af finska
språket vid ting och andra allmänna förrättningar uti berörde tingslager, finner Utskottet
likväl frågan härom först böra, uppå af vederbörande gjord framställning, i administrativ
väg handläggas för ali få behörigen utredt, huru stort anslag kan vara för ändamålet
erforderligt; och hemställer Utskottet alltså,
att ilen väckta motionen icke må för närvarande till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 Oktober 185?.
4
Stats-Ufskottets Utlåtande N:o 144.
N:o 144.
Ank. till Kxp.-Utsk. d. 5 Okt., 1857, kl. 7 e. m.
Utlåtande, angående stuts-bidrag för beredandet af en
förbättrad kommunikationsled mellan det inre af
Jemtland samt Norrige.
(Rgs-Afd,)
Hos Rikets nu församlade Sländer halva dels genom Kongl. Majlis, rörande
della ämne, under den näsllidne April, allålna nådiga proposition (införd i hillänget
lill Riks-slåndens protokoller under i\:o S9 bland Kongl. Propositionerna) oell dels ge
nom
Herr A. J. Thornées, inom Rorgare-ståndel, och Riksdagsfullmäkligen Nils
Larssons från Jemtlands län, inom Ronde-ständet, väckta motioner, framställningar
skett om beviljandet af erforderligt slals-bidrag för all erhålla eli kortare oell bättre
kommunikationsled, äu den nu begagnade, från inre delarne al Jemtland till Norrska
gränsen; och, med afseende å den föreslagna kommunikationsledens beskaffenhet samt
det dertill äskade slats-bidragefs betydlighet, liar Stats-Utskottet, till hvars handläggning
ej allenast dessa motioner oell högstberörde nådiga proposition, utan äfven åtskilliga
andra angående samma ämne, under riksdagens lopp, hos Borgare-ståndet företedda
handlingar blifvit remitterade, ansett sig böra i särskildt utlåtande behandla sagde
anslagsfråga.
i anseende till det menliga inflytande, som de länga, besvärliga och kostsamma
iaodiirau.-porlerua i Jemtland utöfva pä den iuduslriela utvecklingen inom della vidsträckta
och fran hafvet äfvensom den större."rörelsen afskiljda landskap, väcktes för
några år sedan luis Kongl. Majas dervarande Befallningshafvande fråga om (illvagabrin*
S/als-UtskOttcls Uttalande X:o 144,
5
gamle af ny kommunikationsled mellan staden östersund oell Norrska gränsen, hvarifrån
denna kommunikalionsled skulle fortsättas till Vacrdalsurens lastageplats vid Nordsjön.
Sedan Kongl. Majus Befallningshafvande, under sommaren år IS53, gjort underdånig
framställning 0111 beliofvel och nyttan af en förbättring i det nuvarande kommunikations*
sältet mellan nyssnämnde orter samt derjemte i underdånighet anhållit att undersökning
pä allmän bekostnad mätte varda anställd samt plan och kostnadsförslag uppgjorda rörande
lämpligaste sältet att, med begagnande af de mellan Östersund och Norrska gränsen
liggande sjöar, nemligen Storsjön, Äckesjön. Lithen, Kallsjön och Anjan, deremellan
åstadkomma en ny kommunikationsled; så ock efter det liandlingarnc rörande ilen sålunda
väckta frågan blifvit af Kongl. Majit meddelade Kongl. Norrska Regeringens Departement
för det Indre, för att erhålla upplysning, huruvida anledning vore att motse,
det samma kommunikationsled komme alt inom Norrige fortsättas och nyssbemiilte Departement
anmält sig hafva vidtagit anstalter för verkställandet af förberedande undersökningar
i sådant afseende mellan riksgränsen och Nordsjön, anbefallde Kongl. Majit, i
Augusti 1854, Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader all, så snart härtill
erforderliga medel utaf anslaget för undersöknings-koslnader blefve disponibla, gä i författning
om nödiga mätningars utförande vid sådan årstid, som vore lämplig för uppgörande
af plan till den föreslagna nya transportleden från Östersund (ill riksgränsen.
Till följd af Kongl. Majlis sålunda meddelade befallning fjck Chefen för norra viig- och
vattenbyggnads-distriktet, Majoren F. JV. Leijonancker, sig uppdraget all. under år
1855, påbörja omförmälda mätningar, hvilka sedermera verkställts och före innevarande
riksdags början fullbordats. I sammanhang med den sedermera uppgjorda och i Kongl,
Majus nådiga proposition åberopade samt af karta och kostnadsförslag åtföljda arbetsplanen,
emot hvilken någon erinran icke förekommer uti Väg- och vatleubyggnads-slyrelsens
afgifna underdåniga utlåtande, har Majoren Leijonancker, i anseende lill de
fördelar, som för både Jemtland och derintill gränsande provinser skulle beredas om
en förbättrad kommunikationsled kunde tillviigabringaa ej allenast mellan Östersund och
Norrige, ulan äfven mellan Östersund och den på vägen till Sundsvall, invid östra ändan
af Kefsundsjön, belägna gästgifvaregården Bräcke, utsträckt sill förslag ända lill
nämnde gästgifvaregård, mellan hvilken neli Sundsvall kommunikationslinjen förmodades
äfven kunna framdeles ordnas efter samma system, som läge till grund för det nu
ifrågavarande förslaget.
Med hänsigt lill verkställigheten af den föreslagna förbättringen af kommunikationen
mellan det inre af Jemtland samt hafskuslerna och densammas inverkan pä i rafiken
samt den ekonomiska ställningen inom denna provins, har Major Leijonancker,
bland annai, upplyst och vltrat, att nyssnämnde, från Östersjökusten genom en ödslig
skogs- och bergs-b\gd afskiljda, landskap egentligen utgjorde en vidsträckt dal omkring
Storsjön med en fruktbarhet, hvartill motstycke saknades inom andra länder med lika
nordligt läge. Men ej blott genom jordmånens fruktbara b esk ali enhet vore detta landskap
af naturen gynnadl, utan äfven derigenom, att detsamma vore genomskuret af Hera
6
Slals-l Iskottets Utlåtande \:o 144.
nästan sammanhängande sjöar, hvilka underlät tade kommunikationstillfällena med både
provinsens särskilda delar oell (illgränsandc orter. Från Storsjön eller deu största bland
dessa sjöar sträckte sig djupa vikar, som, i förening med kringliggande vattendrag, kunde
begagnas lill en beqväm förbindelse mellan vidsträckta trakter, hvilkas afstånd frän
hvarandra till lands utgjorde 20 mil och derutöfver. Jemtland hade hittills begagnat
Sundsvall såsom sin hufvudsakliga handels- och stapel-ort, derifrån största delen af provinsens
import-artiklar hemlades på axel (ill det 19 mil aflägsna Östersund, hvarefter
de spriddes omkring landet på 10 ä 20 mils omkrets. Så lätige jordbruket inom denna
provins varit af ringa betydenhet och allmogens sysselsättning till stor del bestått i
varors uppköp och försäljning, hade tyngden och besvärligheten af de (ill lands skeende
transporterna förefallit ortens invånare mindre kännbara, än under seduaste tider, då
ett annat för tillståndet inom sagde landsort fördelaktigare förhållande inlrädl och industrien
derstädes erhållit en bättre riktning. En nödvändig följd häraf vore, att,fraktkostnaderna
stegrats i förut oerhörd grad samt ovilkorligen komme all ytterligare ökas,
så vida jordbrukarues dragare äfven framdeles skulle uteslutande anlitas för transporternas
verkställande. Dessa kostnader uppgingo redan lill 1‘A ä 2 R:dr riksm. milen
för eli hästlass och förorsakade att priset på ortens nödvändighetsvaror flerdubblades
utöfver deras värde i städerna vid hafskusten, hvilket förhållande naturligtvis måste motverka
denna landsorts induslriela utveckling och förkofran. Dessutom vore segelfarten
på Bott niska viken både lång och besvärlig samt der befintliga hamnar under största
delen af året slängda genom is. Deremot vore( de på Norrska kusten befintliga hamnplatser,
hvilka egde omedelbar gemenskap med verldshafvef, under hela årets lopp oafbrutet
tillgängliga för sjöfarten. Naturen syntes följaktligen hafva för Jemtlands handelsförhållanden
anvisat en riktning' mot vester, dit kommunikationstillfällena äfven underlättades
genom vattendragen. Sålunda kunde, med begagnande af Storsjön och närbelägna
sjöar, transportleden från Refsundsjöns östra ända, eller från Bräcke till Vatrdalsören
vid Ytteröfjorden i Norrige, mellan hvilka ställen landvågen utgjorde 28 mil,
förkortas lill 26 mil. Utaf sistnämnda våglängd behöfde allenast 10 mil färdas till
lands, enär deu öfriga delen utaf vägen forlginge öfver segelbara sjöar. Mellan Bräcke
och Sundsvall vore afståndel 12 mil, samt längden af liela den nuvarande vägen mellan
Bottniska viken och Nordsjön 10'/a mil. Genom den nya kommunikationsleden skulle
afståndet mellan dessa haf komma att minskas till omkring 3? mil, hvaraf 16 skulle
utgöra sjöväg! och derigenom komme vägen till lands mellan Östersund och riksgränsen
endast att blifva 2V2 mil lång, hvaremot landvågen mellan gränsen och Vaerdaisören
skulle komma alt uppgå till 51/* mils längd. Landvägen från Östersund till Vaerdaisören,
nu utgörande 2 1 mil, skulle alltså förminskas till ?ty* mil, hvartill komme den
nya sjövägen, I I mil. Ehuru genom den föreslagna, hufvudsakligen sjöledes skeende,
kommunikationen, med (hy åtföljande ringa fraktkostnader, en stor del af Jemtlands handelsrörelse
visserligen komme ail framdeles ledas åt Norrige, borde dock genom deu lifJigare
trafik, som, lill följd af de lättade kommunikationerna, måste uppkomma, äfven
Slti/s-Utskottets V(låtande N:o 144.
7
handelsberöringen mellan Jemtland oell Sundsvall blifva betydligare än för närvarande,
helst om transportleden mellan Bräcke och nyssnämnde stad likaledes efter enahanda system
förbättrades. För sammanbindningen af de sjöar, genom hvilka den nya kommu*
nikafionslinien skulle ledas, hade viii fråga uppstått om kanal-anläggningar mellan Storsjön
oell Äckesjön samt sistnämnde sjö och Lillien, äfvensom om anläggandet af jernvägar
mellan Lillien, Kallsjön och Anjan; men i anseende till der förekommande ofördelaktiga
lokala förhållanden samt de betydliga kostnader och olägenheter, som anläggningen
af kanalen mellan dessa sjöar skulle medföra, och då trafiken, åtminstone under
den närmaste framtiden, icke torde komma att motsvara kostnadsbeloppet för jernvägar,
syntes riktigast och ändamålsenligast, att lill eii början vanliga landsvägar anlades mellan
sjöarne, å hvilka sednare trafiken borde bedrifvas med seglande båtär eller med
ångbåtar jemte lastpråmar.
Kostnaderna för väganläggningarne mellan alla ofvannämnde sjöar och uppförandet.
af bryggor med lastkranar vid desamma, äfvensom för der erforderliga mnddringar,
hafva af Major Leijonancker beräknats tiil följande belopp, nemligen:
flir anläggning af en väg, 7,SS0 fot lång, mellan Storsjön och Äckesjön samt laslbryg
gor
nedan och ofvanför Qvitlsleslrömmen B.ko B:dr 13,130. —
för dito af en 1 1,350 fot lång väg mellan Äckesjön och Lithen,
jemte lastbryggor vid dessa sjöar samt muddringsarbeten . . . „ 23,000.
för anläggningen af en 26,410 fot lång väg mellan Lithen och Kallsjön
jemte dito dito  „ 33,518. —
för vägbyggnads-arbeten melian Kallsjön och Anjan, på en sträckning
af 1 1,930 fot, äfvensom för lastbryggor vid samma sjöar . . „ 26,400. —
för dito mellan Anjan och riksgränseu på dito af 29,176 fot, jemte
lastbrygga vid och muddringar i nämnde sjö „ 54,330. —
för lastbryggor och muddrings- m. 11. arbeten för den jemväl föreslagna
nya kommunikationsleden mellan Östersund och Bräcke . . „ 13,110. —
Summa B:ko B:dr 163,548. —
1 förmodan att Svenska och Norrska Statsverken skulle komma alt bestrida alla
de beräknade kostnaderne för anläggandet och förbättrandet af de till hela kommunikationslinie!)
hörande vägar samt lastbryggornas uppförande och de erforderliga muddringsarbetenas
verkställande inom hvartdera statens område, har ett bolag redan bildat sig
för ombesörjande af varutraliken å ifrågavarande kommunikationsled, hvilket bolags, lill
200,000 R:dr bestämda, aklieteckningssumma vöre afsedd att uteslutande användas till
anskaffning och tillhandahållande emot bestämd taxa af äng- och segelbåtar å vattendragen
samt magasiner vid omlastningsplatserna, äfvensom bostäder för den till transporternas
besörjande erforderliga personal m. m. Uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands
län insänd och förordad ansökning har delta bolags Direktion, efter anförande af
åtskilliga förhållanden, sorn ådagalade vigten och bebofvet af en förbättrad och under
-
8
Stnts-XJtskottets U/fdtande X:o 144.
iällad kommunikation från länets inre delar lill såväl Nordsjön sorn Bot tuiska viken, i
underdånighet, anhållit, alt Kongl. Maj t täcktes hos Rikets Sländer göra framställning
om beviljandet af anslag nian ålerbetalningsskyldighet å elt belopp, fullt motsvarande
ofvan omförmälda kostnader för anläggandet af nya och förbättringen af gamla vägar,
för uppförande af bryggor med last kranar vid alla stationer och för vattendragens muddring,
der sådan erfordras.
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, hvars underdåniga utlåtande
öfver denna ansökning inhemtats, har, med afseende derå att bolaget torde för anskaffande,
af ångbåtar, pråmar, dragare och magasiner m. m. blifva nödsakadt använda nära
samma kapital, som anläggningen af vägar och lastbryggor samt hvad dertill hörer
beräknats komma "att kosta, tillstyrkt, att slals-anslag å en jemn summa af 100,000
R:dr Biko måtte för meraniimnde förelag beviljas.
Efter det Kongl. Majit, i Sin vid denna riksdags början aflälna nådiga proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, förklarat sig anse öppnandet af en lättare
kommunikationsled från det inre af Jemtland till hamn i Norrige vara ett förelag, hvilket
synnerligen förtjeute att med allmänna medel understödjas, har Kongl. Majit, i betraktande
af de stora och vigtiga fördelar, sorn måste uppkomma af den genom sagde
kommunikationsled lättade förbindelsen mellan nordliga kusterna af Nordsjön och Östersjön
samt mellan de i dessa trakter belägna Svenska och Norrska landskaper, genom
nu förevarande särskilda proposition föreslagit,'alt Rikets Ständer, under förutsättning af
sjunilia transportleds samtidiga fortsättning och fullbordande inom Norrige till lämplig
punkt vid Nordsjön, måtte för de mellan Bräcke och Norrska gränsen erforderliga arbeten
bevilja ett den beräknade kostnadssumman motsvarande stats-anslag utan återbelalningsskyldighet
å 103,000 R:dr B. k o, alt utgå till ofvanbemält bolag, under vilkor, att
bolaget dels besörjde arbetets verkställande enligt den af Majoren Leijonancker uppgjorda
plan och inom den tid, sorn af Kongl. Majit kunde varda bestämd, dels åtoge
sig att för trafikens behof anskaffa äng- eller segelbåtar i sjöarne samt stationshus och
magasiner vid omlastningsställena, äfvensom att för framtiden underhålla transportleden
i fullständigt skick emot rättighet att efter den i sådant afseende af Kongl. Majit fastställda
taxa uppbära afgifler för trafiken på linien.
Herr Thomée och Riksdagsfullmäktige» Nils Larsson hafva, uti sina rörande
denna kommunikationsled väckta, lika lydande motioner, hufvudsakligen anfört samma
förhållanden, sora här ofvan blifvit uppgifna, och derjemte, såsom bevis på olägenheterna
för Jemtland af det nuvarande komiiiunikalionssättel, upplyst, att för transporterandet
från Sundsvall till Östersund af en matla mjöl, vägande omkring 32/sdels centner, måst
under sistlidet års höst erläggas 162/3 Ridr och derutöfver, samt att, på sätt Kongl.
Majlis Befallningshafvandes sednaste femårsberättelse innehåller, en tunna salt under Juni
månad samma år måst i sistnämnde stad betalas med 22 ä 24 Ridr, eburu priset på
denna vara i kustorterna då endast var 5 ä 6 Ridr. Vidare hafva motionärerne åberopat
-
Stals-Utskotlets Utlåtande N:o 144.
9
ropat elt af sedermera aflidne Agronomen A. Johnson, hvilken år 1847 på allmän
bekostnad genomreste Jemtland, till Länsstyrelsen afgifvet yttrande, innehållande, bland
annat, att inom få af Johnson besökta orter kunde odlingarue i större skala utvidgas
än i denna provins, hvarest betydliga lägenheter till ängsvattning och outtömliga tillgångar
på kalk och lerskiffer nästan inom hvarje socken funnes att tillgå.
I anseende till förutsedd anmärkning emot de många omlastningar, som, enligt
det uppgjorda nya kommunikationsförslagef, måste verkställas, och den ökning i transportkostnaderna,
som härigenom förorsakades, hafva motionärerne upplyst, att, oaktadt
vid en inom östra delen af Vermland, för några år sedan, inrättad kommunikation af
8»/a mils längd funnits 9 omlastningsslällen, hade kostnaden för godstransporten efter
hela denna linie endast uppgått till 6*/g öre milen för hvarje centner. Beträffande beloppet
af det för nu ifrågavarande kommunikationsleds åstadkommande erforderliga statsbidrag,
hafva motionärerne framställt enahanda förslag, som den till Kongl. Maj:t inlemnade
underdåniga ansökningen af Direktionen för ofvanbemälde bolag innefattar; hvarjemte
och för den händelse, alt bifallet till den gjorda framställningen blefve vilkorligt
eller beroende deraf, att å Norrska sidan anslag samtidigt beviljades för den inom Norrige
belägna delen af kommunikationsleden, motionärerne äfven fästat uppmärksamheten derå
att kommunikationslinien mellan Bräcke och Hjerpeskans vid nordvestra ändan af sjön
Lithen skulle, likasom linien mellan nämnde skans och sjön Anjan, lämpligen .kunna (ill
lättnad för allmänna trafiken upptagas och sättas i ordning, fastän företagandet af arbetena
å den öfriga kommunikationsleden, i händelse af vägradt anslag från Norrska
statsverkets sida, måste uppskjutas,
Enligt hvad Stals-Utskottet af förhandlingarne hos nuvarande Storthing inhemtat,
har, sedan, vid anställd undersökning angående oflanämnde kommunikationsleds fortsättning
inom Norrige, det befunnits fördelaktigast och ändamålsenligast, att den ifrågasatta
vägen anlades från sjön Anjan längs efter Skjaervandet och Insöen till någon punkt
mellan Suul och Kongstuen på nuvarande vägen från Östersund till Vmrdalsören, Storthinget,
med anledning af Norrska Regeringens derom gjorda framställning, redan under
nästlidne Maj månad beslutat att, för anläggningen af en ny landsväg från Aadalslien
vid Carl Johaus-vägen i Vuku socken af norra Trondhjems arnt till riksgränsen, i riktning
mot Anjan, äfvensom till inköp af erforderlig grund m. m. för en gästgifvaregård
(Fjeldstue) vid denna väg, bevilja en anslagssumma af 58,500 speciedaler, eller 19,500
speciedaler årligen under nästa budget-termin, hvarvid dock stadgats, att väganläggningen
icke bör påbörjas förr än man gjort sig förvissad att kommunikationslinien på Svenska
sidan från riksgränsen lill Anjan och, såvidt det för trafiken erfordrades, på och
mellan Anjan, Kallsjön, Lithen, Äckesjön och Storsjön samtidigt blefve (illvägabragt.
Till ofvan meddelade, från Stals-Utskottet tillställda handlingar hemtade, upplysningar
i afseende på den fråga, som utgör föremålet för detta utlåtande, har Utskottet
ansett sig böra tillägga hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i sin förut åberopade
Bilt. lill B. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 31 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 144.
femårsberättelse yttrat, angående kommunikationsväsendet inom Jemtland. Enligt Kongl.
Majds Befallningshafvandes deruti uttalade åsigt, skulle troligen för ingen ort i riket
behofvet af underlättade kommunikationer vara så stort, som för denna provins, från
hvars hufvudort, Östersund, afståndet lill den närmaste stapelorten, Sundsvall, utgjorde
icke mindre än 183/4 och till Levanger i Norrige 2S3/s niil. De många hinder och oska*
liga kostnader, som en befolkning af 55,000 menniskor, spridda på en yta af mer än
400 qvadratmil, dagligen måste vidkännas, så väl vid afyttrandet af egna produkter,
som vid anskaffningen från andra orter af oundgängliga förnödenhetseffekter, påkallade
högt alla lämpliga åtgärder för alt i möjligaste måtto undanrödja sådana olägenheter,
som städse vore förenade med en lång och besvärlig landttransport. Jemtlands län
hade visserligen i sednare lider blifvit hugnadt med rika bidrag för omläggning af gamla
och upptagande af nya vägar, men ehuru derigenom störa fördelar vunnits, återstode
likväl mycket alt i detta hänseende önska. Genom anläggningen af den nu föreslagna
kortare och vida mindre kostsamma kommunikationsleden från Östersund till Vserdalsören,
skulle Jemtland uti icke ringa mån betryggas emot de stora bekymmer, som inträffade
missväxter der medförde, enär i sådant fall behofven af lefnadsförnödenheter med fördel
kunde fyllas från nyssnämnde kustorf, dit seglationen, i motsats med förhållandet
vid Östersjöhamnarne, vore öppen under nästan hela året och således äfven under största
delen af vintern; och när en gång tullfurhållandena med Norrige blefve reglerade
på ett mera tidsenligt sätt, så att oförlullade utländska varor finge frän iNorrige transito
införas och först vid gränsen behöfde underkastas tullbehandling, komme ofelbart den
nya väglinien att utöfva ett stort och välgörande inflytande på Jemtland, likasom på
dertill angränsande orter.
Då Stats-Ulskoltet nu öfvergår till yttrandet afsina egna åsigt er lutande förevarande
fråga, får Utskottet erinra, hurusom Jemtland vid besörjandet af sina transporter
från och till andra orter saknar den stora lättnad och de fördelar, som öppna hafvet
och dess vikar samt dermed sammanbundna större sjöar och segelbara vattendrag bereda
för rikets nästan alla öfriga landskaper, hvilka äro belägna antingen utmed hafskusterna
eller vid och omkring dessa sjöar och vattendrag. I den mån den särdeles
under sednaste årtionden starka folkökningen inom oftanäinnde provins fortgår och det
samtidigt framkallade näringslifvet äfvensom den märkbart tilltagande rörelsen utvecklar
sig och förkofras, måste behofvet allt mer och mer låta känna sig af en mindre
besvärlig och kostsam kommunikation med andra orter, än den nuvarande, hvars menliga
inverkan på provinsens hela befolkning och alla industriela förhållanden af de embetsman
och myndigheter, som härom sig yttrat, sammanstämmande vitsordats och öfverklagats.
Det årliga från hvarje hemman i 10 års tid utgående bidrag af 6 R:dr rmt,
hvarmed, enligt hvad Utskottet inhemlat, provinsens invånare genom sina ombud vid det
inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande under innevarande års sommar hållna “landsting**
åtagit sig att understödja bolaget för trafikens besörjande på den nya kommunikationsled,
hvarom nu är fråga, utgör dessutom ett ojäfakligt bevis på den allmänt rådande
öfvertygelsen om behofvet och nyttan för denna landsort af sagde kommunikationsleds
Stats-Utskollets Utlåtande N:o 144. 11
ofördröjliga erhållande och begagnande. Oaktadt allt sedau 1840 och 1841 års riksdag
betydliga och mångfaldiga understöd utaf allmänna medel erhållits för kommunikationernas
förbättrande och vattenaftappniugar samt andra förberedande odlingsföretag
inom rikets nordliga provinser och isynnerhet inom Jemtland, torde dock dessa vidsträckta
och för riket vigtiga provinsers skäliga anspråk att fortfarande hugnas med dylika understöd
ingalunda böra af Rikets Ständer förbises vid ett riksmöte, då vida större statsbidrag
än någonsin förut yrkats och beviljats för kommunikationsväsendets tidsenliga förbättring
inom rikets medlersta och sydliga landskaper. Derjemte synes den omständigheten,
att ett af Svensk embetsmyndighet väckt och af regeringen understödt förslag
om förbättrad och ändamålsenligare kommunikation mellan en af Sveriges största provinser
och Norrige blifvit af Norrska representationen godkändt och genom dertill beviljadt
statsanslag beredt till verkställighet inom sistnämnde rike, utgöra en ökad anledning för
Rikets Ständer att anvisa erforderliga medel för samma förslags utförande äfven inom
Sverige, helst dermed åsyftas att tillvägabringa en icke blott uti industrielt och mer
kantilt,
ulau äfven i politiskt och militäriskt hänseende gagnande förbättring i kommunikationerna
mellan dessa begge rikens nordliga delar.
Åberopande för öfrigt de i ofvan omförmälta yttranden uppgifna förhållanden,
får Stats-Utskoltet, som, med afseende å dessa förhållanden, icke funnit något att erinra
emot det föreslagna stats-anslagets belopp, tillstyrka:
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts derom aflåtna nådiga
proposition och under förutsättning att de för åstadkommande
af en ny kommunikationsled från de inre delarne af Jemtland
till lämplig hamnplats vid Nordsjön erforderliga arbeten inom Norrige
varda samtidigt företagna och fullbordade, måtte bevilja och till
utgående från Riksgälds-kontoret anvisa ett statsanslag utan åter
belalningsskyldighet
å Tvåhundra fyratiofyra tusen femhundra R:dr
Rmt, för utförande af arbetena å denna kommunikationsled, mellan
gästgifvaregården Bräcke och Norrska gränsen, enligt Distrikt-chefen
Majoren F. W. Leijonanckers derför uppgjorda plan, samt att sagde
anslagssumma måtte lill det bolag, som bildat sig för ombesörjande
af trafiken å ifrågavarande kommunikationslinie, få utbetalas under
tillämpning af de allmänna föreskrifter, som i afseende på
statsbidrag till valtenkommunikalioner och väganläggningar varda
vid innevarande riksdag meddelade, och under vilkor derjemte, att
bemälle bolag åtager och förbinder sig att, emot åtnjutandet af
detta statsbidrag, inom den tid, som af Kongl. Majit kan varda
bestämd, i öfverensstämmelse med åberopade plan fullborda kommunikationsleden
mellan sistnämnde punkter; börande bolaget tillika
förbinda sig att, inom behörig tid, anskaffa ej allenast de för
trafiken behöfliga äng- och segelbåtar, så att transporterna företrädesvis
och isynnerhet på de större sjöarne kunna bedrifva®
12
Stats-Vtskottets Ullålan An S:o 144.
med ångkraft, utan äfven stationshus och magasiner vid omlasU
ningsställena. Dessutom bör det åligga bolaget att framgent i
fullständigt skick underhålla denna kommunikationslinie med dertill
hörande transportmaleriel och byggnader, emot rättighet att uppbära
de afgifter, som för trafiken på samma linie skola utgöras
enligt den i sådant afseende af Kongl. Majit fastställda och då
gällande taxa.
Stockholm den 5 Oktober 1857.
STOCKHOLM/ tryckt hos J. W. Lundberg, 1857.
' ;
Å
■
i
i
