# ID: svediakorp-gov2306
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 114,008
# sentences: 2,234
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Utsliottets Utlåtande 82.
5
till forsta stationerna utom staden; att det nuvarande posthuset, huru än detta äfven
med betydlig penninge-uppoffring förändrades, ej kunde på tillfredsställande sätt uppfylla
de fordringar, General-poststyrelsen sålunda uppställt, hvarföre Styrelsen ansett
det förmånligare att sälja berörde hus och i stället uppföra en ny byggnad, till hvars
anläggande Styrelsen trott sig finna lämplig plats på Kongl. Maj:ts och Kronans ofvanberörde
tomt invid Operahuset; så hade Kongl. Majit, som funnit detta förslag påkalla
desto mera uppmärksamhet, som det bättre än sina föregångare förenade afscendet
å båda de väsentligaste fördelar, hvilka borde vid ett offentligt byggnadsarbete,
synnerligast'i hufvudstaden, eflersträfvas, nemligen på samma gång uppfyllandet
af ett vigtigt stats-behof och tillfredsställandet af skönhetssinnets fordringar,
för vidare utredning öfverlemnat detta ärende till Ofver-intendents-embetet, på hvars
åtgärd detsamma var beroende vid den tid, då Kongl, Majit fattade nådigt beslut att
till Rikets Ständer aflåta propositionen om Stats-verkets tillstånd och behof, hvadan
denna byggnadsfråga, på sätt i protokollet öfver Finans-ärenden för den 14 Oktober
1856 finnes anmärkt, icke då kunde till nådig pröfning företagas
Af de särskilda utlåtanden, som sedermera blifvit af såväl Öfver-intendentsembetet
som Generalpoststyrelsen i ämnet afgifna, inhemtas, bland annat: att nämnde
Styrelse, till stöd för sin åsigt, att det föreslagna läget vore för ett posthus tillräckligt
centralt, anfört, att Stockholms postkontor ej vore inrättadt endast för de stora,
mest i staden inom broarne inrymda handels-kontoren. utan äfven dels för embetsmyndigheler,
af hvilka de på Riddarholmen och vid Mynttorget befintliga icke skulle
genom postkontorets flyttning Iida någon väsentlig olägenhet, men de på Norrmalm,
Ladugårdslandet,- Skeppsholmen och Kungsholmen förlagda vinna på denna
flyttning, dels ock för stadens invånare i allmänhet," hvilka numera ganska mycket
begagnade de pä särskilda ställen anbragta breflådor och endast undantagsvis samt
för inlemmande och uttagande af rekommenderade bref behöfde infinna sig på postkontoret,
äfvensom General-poststyrelsen erinrat, att staden mest utvidgade sig åt
trakterna norr om strömmen och att postkontorets föreslagna läge vore särdeles
passande för resande och utländningar, hvilka alltmera söka sig bostad på Norrmalm;
att Öfver-intendents-embetet, då någon annan större tomtplats med centralt
och på alla sidor fritt läge icke stöde till Kongl. Majits och Kronans förfogande,
jemväl funnit omförmälda plats vara den enda, som för närvarande kunde till posthus
ifrågakomma; att bemälde embetsmyndigheter ansett de farhågor, som möjligen
kunde uppstå för Postverkets förflyttande till denna plats i anseende till närheten
till Kongl, teatern och en deraf uppkommande större eldfarlighet, kunde förebyggas
genom vidtagande af särskilda anordningar för det nya husets betryggande mot
eldfara; att då en stor del af postverkets lokaler, till följd af sin bestämmelse och
de derstädes förefallande göromåls natur, måste förläggas i bottenvåningen och vid
gården, blefve häraf en nödvändig följd, att det föreslagna posthuset skulle åt öster
sträcka sig något utom den nuvarande inhägnade tomten och bilda fortsättningen af
Stats-Utskottets Utlåtande M 82.
en linie, dragen från General-landtmäteri kontoret utefter choret af Jakobs kyrka,
samt att den sålunda utvidgade tomten skulle på tre sidor bebyggas, oell att det
nya huset borde på fjerde sidan vara i höjd och hufvudlinie öfverensstämmande
med det tillstötande Operahuset; att plan och förslag till den inre anordningen och
lägenheternas fördelning blifvit uppgjorda, på sätt den Kongl, propositionen närmare
innehåller; att, i afseende å användandet af de våningar uti den föreslagna nya byggnaden,
hvilka icke för Postverkets behof erfordrades, fråga först varit af Generalpoststyrelsen
väckt derom, att Elektriska Telegrafverket, såsom nära förbundet med
postväsendet, skulle i samma hus inrymmas, men att Öfver-intendents-embetet. under
förutsättning att plats för Telegrafverket blefve annorstädes likasom hittills beredd,
funnit det lediga utrymmet tjenligt till boställen i ena våningen åt Justitie- och i den
andra åt Finans-departementets chefer, af hvilka den förre nu har sig anvisadt ett
boställe med mindre passande läge i Kronans hus vid Beridarebanan på Norrmalm
och den sednare ensam bland Stats-departements-cheferne helt och hållet saknar
boställsförmån; samt att, då emot Öfver-intendents-embetets i detta hänseende gjorda
framställning och derpå grundade ritnings-förslag förekomme, att, på sätt Generalpoststyrelsen
anmärkt, en dylik husets användning till ändamål, helt och hållet främmande
för Postverket, skulle i hög grad motverka framlida tillökning i detta verks
utrymme, derest en sådan funnes erforderlig och föranleda till större behof af uthus,
vedförvaringsrum m. m., än Poststyrelsen aktat med detta verks fördelar väl förenligt;
hvaremot om det för Postverket tillsvidare öfverflödiga utrymmet anvisades åt
Telegrafverket samt en möjligen blifvande styrelse för Statens jernvägar och andra
allmänna arbeten, den fördel vunnes, att alla kommunikations-anstalternas styrelser
vore på ett ställe sammanförda, Kongl. Majit funnit det sednare alternativ-förslaget
vara företrädesvis antagligt.
Kostnaden för hela ifrågavarande byggnadsföretag, till hvars fullbordande skulle
erfordras fyra års tid, är i ett hos Öfver-intendents-embetet uppgjordt förslag approximativt
beräknad till 450,000 R:dr Biko; och enligt hvad Kongl. Majit behagat
i Nåder anföra, erbjöde sig till denna kostnads fyllande ett ganska väsentligt bidrag
deruti, att Postverket, som under de sednare åren förräntat uppkomna, för tillfället
obehöfliga öfverskott på sin ångfartygs-byggnadsfond, på assurans-afgifter och andra
innestående medel, hufvudsakligen på sådant sätt vunnit en odisponerad behållning,
uppgående vid 1856 års slut, enligt hvad General-poststyrelsen, i underdånigt memorial
den 49 sisthdne Februari, anmält, till 204.944 Ridr Banko, hvaraf, med jemväl
fästadt afseende å de under byggnads-åren efter hittills vunnen erfarenhet ytterligare
påräkneliga öfverskott, Kongl. Majit, i enlighet med nämnde Styrelses förslag af den
8 nästlidne September, ansett 200,000 Ridr Biko kunna till posthus-byggnaden användas;
och om det nuvarande posthuset, när det för ändamålet ej längre behöfdes,
finge försäljas, kunde, med hänsigt till dess fördelaktiga läge inom den egentliga staden
och nära haran, antagas att en köpeskilling af 100,000 Ridr samma mynt
Slats-Ulskottels Utlåtande JW 82.
7
•kulle derigenom inflyta. Att, utöfver nu omförmälda tillsammans 300,000 R:dr
B:ko, något bidrag af stats-medel skulle till byggnads-företaget anvisas, har Kongl.
Maj:t ansett vid innevarande riksdag, då det allmännas tillgångar redan vore i betydlig
mån anlitade för åtskilliga andra vigtiga behof, icke böra ifrågasättas, och på
tillfrågan huruvida Postverkets behof skulle tillsvidare kunna lämpligen fyllas genom
en för sådant ändamål uppförd och inredd byggnad, sträckande sig endast utefter
tomtens södra och östra sidor, hade Generalpoststyrelsen i sitt sednaste utlåtande
afgifvit det svar, att utrymmet, med förändrad disposition af inredningen och med
uteslutande af de statsråds-boställen, om hvilka Öfver-intendents-embetet väckt fråga,
visserligen blefve fullt tillräckligt, ehuru någon svårighet mötte för anordnandet
af de uthus, som varit ämnade att förläggas i norra flygeln; men att, om äfven
denna flygels grund finge läggas och bottenvåning byggas samtidigt med det öfriga
huset, så att gärd och inkörsport blefve fullbordade, väsentligt hinder eller synnerlig
olägenhet icke mötte att med öfriga uppförandet af samma flygel, som kunde
förses med provisionelt tak, låta tillsvidare anstå Härvid hade Generalpoststyrelsen
tillagt, att olägenheterna blefve ännu mindre om yttermurarne till flygelns hela höjd
jemte taket kunde åstadkommas och endast sjelfva inredningen behöfde lemnäs åt
framtiden, samt att, genom räntevinst och andra besparingar under byggnadstiden.
Postverket antagligen skulle ensamt kunna draga hela byggnadskostnaden, åtminstone
för södra och östra sidorna, jemte norra sidan till och med botten-våningen, måhända
älven för yttermurarne deraf till hela deras höjd med takresningen och taket
derpå.
Kongl. Majit, som hufvudsakligen godkänt det sålunda af General-poststyrelsen
väckta och af Öfver-intendents-embetet vidare utvecklade förslag om posthusets förläggande
på tomten öster om Operahuset, har, med afseende å de omständigheter.
hvilka härvid förekommit, funnit lämpligt, att byggnadsföretaget med anläggning efter
en plan, som åsyftar tomtens bebyggande på alla sidor och till den bestämda höjden,
likväl icke må till en början fullföljas längre än Postverkets behof af embetsoch
boställsrum fordrar och påräkneliga tillgångar medgifva, under iakttagande, att de
mest synliga fasaderna, nemligen i söder åt Norrström och i öster åt fortsättningen
af Carl XIIIis torg, böra i första rummet utföras; och har Kongl. Majit, för tillvägabringandet
af detta byggnadsföretag, hvarigenom icke allenast det med hvarje år allt
mer och mer framträdande behofvet af ett fullt ändamålsenligt posthus skulle blifva
på ett tillfredsställande sätt afhulpet, utan ock en bland Stockholms vackraste platser,
hvars närvarande vanprvdliga skick icke kunde undgå att väcka en störande
uppmärksamhet, skulle värdigt bebyggas och en ganska betydlig försköning sålunda
för hufvudstaden åstadkommas, i Nåder äskat Rikets Ständers medgifvande, att stadens
nuvarande posthus vid Postverkets flyttning derifrån finge försäljas och köpeskillingen
derför, jemte verkets tillgängliga öfverskott, användas lill betäckande af
kostnaderna för den nya posthusbyggnaden.
8
Stats-Utskottets Utlåtande J\i 82.
Jemte den från samtliga Riks-stånden Stats-Utskottet meddelade remiss å högstberörde
Proposition,' har Utskottet jemväl från Ridderskapet och Adeln samt Borgare-
och Bonde-stånden fått emottaga åtskilliga af Ledamöter inombemälde Riksstånd
i denna fråga afgifna yttranden, åt hvilka Utskottet vid ärendets behandling
lemnat behörig uppmärksamhet, äfvensom Utskottet fått del af alla till målet hörande
handlingar; — Och efter noggrant öfvervägande af hvad härvid förekommit, har
Utskottet, ehuru erkännande den omtanke för hufvudstadens försköning, som föranledt
Kongl Majit att vid innevarande liksom vid tvenne föregående Riksmöten till Rikets
Ständer aflåta framställningar om bebyggande på ett värdigt och passande sätt
af en bland de till belägenheten mest utmärkta'platser derstädes, hvars försättande i
ett ändamålsenligt skick äfven enligt Utskottets tanke vore ganska önskvärdt, likväl
funnit åtskilliga betänkligheter möta emot antagandet af det förslag Kongl. Majit nu
täckts i berörde hänseende afgifva.
Hvad närmast angår det medgifvande Kongl Majit af Rikets Ständer äskat i
afseende å sättet för kostnadernes bestridande till den ifrågaställda nya posthusbyggnaden,
skulle Utskottet väl, under förutsättning att det af General-poststyrelsen framställda
behofvet af ny och rymligare lokal för Postverket för närvarande vore alldeles
oafvisligt och ej kunde tåla vidare uppskof, ansett sig kunna tillstyrka den föreslagna
utvägen till medlens anskaffande. Men Utskottet hyser likväl den åsigt, att
Postverkets under en längre tid samlade behållningar, som till andra angelägna utgifter
för detta verk torde blifva behöfliga, icke böra, så vidt sådant möjligen kan
undvikas, till så betydligt belopp användas för ett. ändamål, som ej omedelbart kommer
kommunikations-väsendet till godo, i öfverensstämmelse med hvilken åsigt Rikets
nu församlade Ständer uti deras underdåniga skrifvelse Nio 61 iifven anhållit att
Postverkets behållning å assurans-afgifterna måtte företrädesvis användas till postföringens
betryggande. Utskottet har följaktligen, med anledning af den Nådiga framställningen,
ej kunnat undgå att taga i öfvervägande huruvida behofvet af nytt posthus
för närvarande är så oundgängligt att ej den hittills begagnade lokalen kunde
tillsvidare bibehållas. I detta afseende har väl General-poststyrelsen, enligt hvad den
Kongl, propositionen innehåller, ådagalagt att det bristande utrymmet i den nuvarande
lokalen medför åtskilliga olägenheter och att densamma sannolikt inom en icke aflägsen tid
blir helt och hållet otillräcklig; men dä en del af de anmärkta olägenheterna, såsom
exempelvis att utrymme svårligen kan å husets nedra botten beredas för aila de afdelningar
af Postverket, med hvilka allmänheten egentligen har beröring, synes vara
af mindre betydenhet, samt för öfrigt General-poststyrelsen medgifvit att de mest
känbara olägenheterna skulle, genom förändrade anordningar i det nuvarande posthuset,
kunna för en tid afhjelpas, hvilket ock, enligt Utskottets tanke, borde kunna
ske, derigenom att General-post-direktörens embetsvåning finge, emot lämplig hyresersättmng,
till Postverkets behof användas, anser Utskottet, i betraktande af' nu anförda
-
Stat»-Utskottets Utlåtande M 82.
9
förda omständigheter, sig hafva grundade skäl att antaga, det anskaffandet af nytt
Posthus åtminstone för den närmaste framtiden icke är nödvändigt. Då redan detta
förhållande, enligt Utskottets tanke, bör innefatta ett afgörande skäl för Rikets Ständer
alt för närvarande ej bifalla det af Kongl. Majit nu framställda förslag, skulle Utskottet
visserligen icke behöfva vidare utveckla hvad i afseende på denna fråga hos
Utskottet förekommit, men anser sig dock böra erinra, dels att det nuvarande Posthuset
i anseende till granskapet med Rikets Ständers Bank, Börsen och de flesta af
embetsverken och såsom beläget i stadens och affärslifvets medelpunkt, har så stora
fördelar, att dess flyttning till en annan stadsdel vore mindre lämplig, och dels att
de föreslagna anordningarne och förslg!igbetsmAttén lill förekommande af den större
eldfarligheten i närheten af Kongl. Theatern, ej kunna, enligt Utskottets tanke, blifva
i detta hänseende fullt betryggande. På grund af dessa skäf har Utskottet således
funnit sig böra
afstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majit uti förevarande
nådiga proposition behagat föreslå.
I sammanhang härmed har Utskqttet förehaft en från Borgare-Ståndet remitterad
motion af Herr J. E Uppling, som, jemte erinran, hurusom de vid 2:ne föregående
riksmöten af Kongl. Majit aflåtna nådiga framställningar om bebyggande af ofvanberörde
öster om Kongl. Operahuset belägna tomt icke lyckats hos Rikets Ständer
vinna afseende, hvarigenom inträffat att denna plats, måhända den skönaste inom
hufvudstaden, sedan flere år tillbaka befunnes i ett skick af den yttersta vanprydnad
, hvilken dess läge i en af stadens mest besökta trakter gjorde ännu mer i ögonen
fallande, af sådan anledning och under förutsättning att icke heller under innevarande
riksdag något beslut om denna tomts bebyggande kornme att meddelas, föreslagit,
det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om nådig
befallning till vederbörande, att platsen, så fort ske kunde, skulle afrödjas och utjemnas
samt från omgifvande stängsel befrias; men då denna motion, enligt Utskottets
åsigt, innefattar en ordningsfråga af så enskild beskaffenhet, att densamma ej
bör tillhöra Rikets Ständers pröfning, får Utskottet, följaktligen hemställa,
att förevarande motion ej må till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
Stockholm den 13 Juli 1857.
Reservation;
Af Herr ö. /. Fåhreeus.
liih. till R. St. Prut. 1856 & 1857. 1 Sami. t A/d. 2 Band. 12 lliift.
l't
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 83.
N:o 83.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Juli 1857, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående begärda stats-bidrag för ny tomt-reglering och nya
byggnaders uppförande inom den , sistlidet år albrunna del af
S"'*" (Rgds. Att) ■
Efter den eldsvåda, som i November månad sistlidet år öfvergick södra delen
af staden Eksjö och förstörde 49 gårdar derstädes, har, enligt hvad Kongl. Majrt
för Rikets Ständer, genom nådig proposition af den 20:de näsliidne Mars (införd under
N:o 77 i 1:a samlingen af bihanget till Riks-ståndens protokoller) tillkännagifvit,
nämnde stads Magistrat, till följd af erhållet uppdrag, underställt Kongl. Maj.ts nådiga
stadfästelse ett af utsedda kommitterade uppgjordt och af stadens tomtegare, vid
sammanträde å allmän rådstuga, godkändt förslag till ny tomt-reglering inom den afbrunna
stadsdelen, samt derjemte i underdånighet anhållit, att, då kostnaden för
denna tomt-reglering uppskattats till 99,408 R:dr 29 öre Riksmynt, hvaraf endast
ett belopp af 6,765 R:dr 46 öre kunde påräknas blifva staden godtgjordt och då
omförmälda lilla samhälle, efter den svåra olycka, af hvilken detsamma hemsökts,
och hvarigenom stadens bäst bebygda del blifvit ödelagd samt nära en tredjedel af
dess invånare beröfvats tak öfver hufvudet, saknade utväg till tomtregleringens verkställande,
helst stadens inkomster lemnade obetydligt öfverskott utöfver de löpande
utgifterna och stadskassans förut egande ringa besparing medtoges af andra genom
eldsvådan föranledda utgifter, såsom för uppförande af nytt rådhus i det nedbrunnas
stalie och anskaffandet af ny brandredskap m m, Kongl Maj:t måtte till
Rikets Ständer aflåta nådig proposition om beviljande för den nya tomtregleringen af
ett statsbidrag af 99,408 R:dr 29 öre, af hvilken summa 6,765 R:dr 46 öre skulle
utgå såsom lån och det öfriga såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet; varande
dessutom af Magistraten i underdånighet anmäldt: att genom det ersättnings-belopp,
Stats^Utskottets Utlåtande M S3.
11
83,702 R:dr 28 sk. Banko, som för den uppbrunna fasta egendomen medgifvits, i
medeltal icke större godtgörelse. än 3,G00 R:dr R:mt erhållits för hvar och en af
de 35 brandförsäkrade gårdarna; att för 14 nedbrunna gårdar icke den ringastö
brandstod åtnjutits; att de brandskadade tomternas egare, hvilka redan före eldsvådan
i allmänhet kunde räknas bland de mindre bemedlade, genom meranämnda
olycka lidit högst kännbara förluster icke allenast till följd af brandens omedelbara
härjning, utan ock i anseende till deraf förorsakade oundvikliga olägenheter, såsom
brist på husrum jemte hämmad verksamhet; att den skada, eldsvådan dem tillskyndat,
kunde beräknas till minst 200,000 R:dr sistnämnde mynt utöfver den ersättning,
som de för brandförsäkrad fast och lös egendom egde att uppbära; samt
alt, derest understöd af allmänna medel icke erhölles, måste den nedbrunna stadsdelen,
hvilken å den nya byggnadsplanen blifvit utlagd till 57 tomter, och för hvars
bebyggande kostnaden beräknats till minst 650,000 R:dr. under en lång leijd af år,
lill skada för både staden och kringliggande landsort, förblifva obebygd, enär de
fleste tomtegarne saknade egna tillgångar till nya byggnaders uppförande. Magistraten
anhöll derföre, å stadens invånares vägnar, jemväl om nådig proposition till Riket
Ständer, angående ett byggnadslån å 450,000 JR:dr R:mt, med rättighet för låntagarne
att, i anseende till bristen å tegel och i synnerhet å kalk, få bebygga de
nyindelade tomterna med trädhus, utom rådhuset, hvilket antingen borde uppföras
af sten eller, om det bygdes af träd, förses med tegelbeklädnad.
Jemte det Kongl. Majit i nåder gillat det inlemnade tomtreglerings-förslaget, har
Kongl Majit, med hänsigt till de kännbara förluster, som genom ofvanrHimnde eldsvåda
tillskyndats en stor del af Eksjö invånare, samt de ansenliga kostnader, som
för den nya tomtregleringen och den nedbrunna stadsdelens återuppbyggande erfordrades,
uti högstberörde af samtliga Riks-stånden till Stats-Utskottet remitterade proposition
föreslagit:
1:o att Rikets Ständer, för åstadkommande af gatu- och tomt-reglering inom
den sednast afbrända delen af staden Eksjö, enligt den af Kongl. Majit fastställda
plan, måtte bevilja nämnde stad dels ett anslag utan återbetalmngs-skyldighet af
Trettio tusen Ridr, dels ock, emot gemensam ansvars-skyldighet af stadens invånare,
ett amorteringslån å Trettio tusen Ridr, allt Riksmynt, under enahanda vilkor, som
fastställdes för de under sistförflutne Riksdag, till tomt-reglenngarne i Orebro och
Jönköping beviljade lönebidrag;
2:o Att Eksjö stad dessutom måtte för den afbrända stadsdelens återuppbyggande
erhålla ett lån af Tvåhundrafemtio tusen Ridr samma mynt, emot de för dylika
lån vid sednaste Riksdag stadgade vilkor och förbindelser i afseende på ej mindre
låne-medlens lyftning och användande, än deras återbetalning, äfvensom räntans
beräkning, dock utan förbehåll af skyldighet för tomtegare, som begagnade låneunderstöd
af dessa medel, att uppföra byggnader af sten eller annat icke eldfarligt
ämne.
12
Stats-Utskottets Utlåtande M 83.
I sammanhang nied den härom sålunda gjörda framställning har Kongl. Majit
äskat, att Rikets Ständer måtte anvisa godtgörelse för ett, med Kongl. Maj:ts
nådiga tillåtelse, från Jönköpings läns landt-ränteri utanordnadt förskott å 1,000 R:dr
B:ko, till lindrande af närmaste behofven för de i följd af eldsvådan nödlidande inom
meranämnde stad, för hvilket förskott behörig redovisning redan vore till Kongl.
Majit afgifven.
Med anledning af de större eldsvådor, som i sednare tider öfvergått åtskilliga
bland Rikets städer, hafva särskilda bidrag af allmänna medel, dels med och dels
utan återbetalnings-skyldighet, beviljats för utförande af föreslagna nya tomt-regleringar
inom de dervid ödelagda stads-delarne; och då likaledes förslag till en förändrad
reglering af tomterna inom den del af staden Eksjö, som någon tid efter innevarande
riksdags början afbrunnit, blifvit uppgjordt och af Kongl. Majit i nåder gilladt,
samt verkställigheten af denna tomtreglering, hvarigenom den återuppbvgda stadsdelens
invånare komma att betryggas mot så vidsträckt ödeläggelse vid framdeles
inträffande eldsvådor, sorn vid den der sednast inträffade, och det nu betryckta
samhällets framtida förkofran samt utvidgade och för det allmänna gagnande verksamhet
befrämjas, enligt hvad Kongl. Majits Befallningshafvande i länet jemväl
vitsordat, är förenad med ganska betydliga kostnader, har Utskottet funnit sig böra
tillstyrka beviljandet af de för sagde ändamål utaf Kongl. Majit i nåder föreslagna
stats-bidrag; hvadan Utskottet, som lika med Kongl. Majit anser de vid beviljandet
af låne-understöden för tomt-reglenngarne inom de afbrända delarne af städerna
Lidköping, Örebro och Jönköping under sednaste 2:ne riksdagar stadgade vilkor
äfven böra iakttagas för det tomt-regleringslån, hvarom nu är fråga, får hemställa,
4.0
att Rikets Ständer, för åstadkommande af en sådan reglering af
gatorna och tomterna inom den i November månad sistlidet år
albrända delen af staden Eksjö, som öfverensstämmer med den
af ongl. Majit för denna reglerings utförande fastställda plan,
må bevilja dels ett anslag utan återbetalnings-skyldighet å Tretio
tusen Ridr Riksmynt och dels ett ainorterings-lån å samma
belopp, eller likaledes å 30,000 Ridr, samt att Rikets Ständer,
i afseende på utbekommandet och återbetalningen af detta lån,
måtte föreskrifva följande vilkor:
a) för nyssnämnde lånesumma, jemte derå upplöpande
ränta, skall stadens drätsel-förvaltning, efter dertill i vederbörlig
ordning erhållet uppdrag, i stadens namn och å dess vägnar
afgifva en till Riksgälds-kontoret eller ordres ställd skuldförbin
-
Stats-Utsliottets Utlåtande JM 83.
13
delse, hvilken bör innefatta de af Rikets Ständer för länets användande
och återbetalning stadgade vilkor;
b) hvad utaf lånet icke blifvit hos Riksgälds-kontoret uttaget
före slutet af innevarande år 1857, får derefter icke utbekommas;
c)
det i Riksgälds-kontoret lyftade lånebeloppet får, utan
ränta och kapital-afbetalning innehafvas till '1860 årsslut, hvarefter
och intilldess lånet är till fullo godtgjordt, sex procent å
dess ursprungliga belopp böra till Riksgälds-kontoret årligen
återbetalas, deraf ränta efter fyra för hundra å det oguldna kapitalet
först beräknas och afgår samt öfverskotta utgör kapitalafbetalning;
d)
den uti näst ofvanstående punkt omförmälda årliga
ränte- och kapital-inbetalning bör af drätsel-förvaltningen, vid
hvarje års slut, verkställas; dock må, derest denna inbetalnings
belopp före den 16 Januari nästpåföljande år till Riksgäldskontoret
inkommer, samma betalning anses vara inom behörig
tid fullgjord; hvadan, i sådant fall, den sedan nyssnämnde månads
början å kapital-afbetalnings-beloppet ytterligare upplupna
ränta eftergifves.
Sedan vid flere föregångna riksdagar särskilda och sins emellan icke sällan skiljaktiga
stadganden meddelats för då beviljade låneunderstöd till nedbrunna städers
återuppbyggande, fastställdes af Rikets åren '1850 och 1851 församlade Ständer
vissa allmänna bestämmelser och vilkor, i afseende på användandet och återbetalningen
af dylika derefter sökta och erhållna lån, hvarvid, bland annat, stadgades: att
låneunderstöd i anledning af städer öfvergängna eldsvådor visserligen i allmänhet endast
borde meddelas åt de tomtegare, som uppförde byggnader af sten eller annat
icke eldfarlig! ämne, dock att i orter, der lokala förhållanden påkallade uppförandet
af andra byggnader, lån äfven för sådant ändamål borde få beviljas, samt att för
de lån, hvilka erhölles till uppbyggande af vanliga trädhus, den årliga afbetalningssumman
och räntan skulle särskildt bestämmas till ett jemförelsevis högre belopp,
än för lån till byggnader af sten eller annat icke eldfarligt ämne. Rikets Ständer
hafva således, vid fastställandet af sagde vilkor och bestämmelser, antagit, att sådana
låne-understöd, som det, hvarom nu är fråga, kunde erhållas för trädbyggnaders
uppförande, och då Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande vitsordat
14
Stats-Ulskotlets Utlåtande M 83.
det af Eksjö Magistrat uppgifna förhållande, att, i anseende till den i stadens grannskap
saknade tillgång på de för stenhus och andra dylika byggnader erforderliga
materialier samt denna stads aflägsenhet från hamn eller lastageplats, sådana hus och
byggnader icke utan alltför dryg kostnad skulle kunna der uppföras, äfven om det
blefve möjligt att anskaffa hela den qvantitet af byggnadsämnen, som härtill skulle
erfordras, synas de, vid åberopade bestämmelsers meddelande, af Rikets Ständer
antydda lokala förhållanden, hvilka, enligt hvad då medgafs, borde föranleda undantag
från det allmänna stadgandet om lånemedlens uteslutande användande till stenbyggnaders
uppförande, just förekomma i afseende å det af staden Eksjö begärda byggnadslån;
hvadan Utskottet anser nyssnämnde, vid de under sednaste och nästföregångne
riksdag beviljade enahanda låne-understöd åt städerne Lidköping, Örebro och
Jönköping iakttagna stadgande, angående låns meddelande endast för uppbyggande af
hus utaf sten eiler annat icke eldfarligt ämne, icke böra tillämpas i fråga om detta lån.
Beträffande åter den af Kongl. Majrt föreslagna låne-summans belopp, får Utskottet
yttra, att, enär vid förevarande såsom vid andra likartade fall, låne-understödet
synes böra lämpas efter den timade eldsvådans omfattning och kostnaderna för
de derigenom ödelagda tomternas ändamålsenliga bebyggande, Utskottet, med derjemte
särskildt fästadt afseende å den mindre kostnad, som är förenad med uppförandet
af trädhus än med stenbyggnader, anser detta Iåns belopp lämpligen kunna
och böra nedsättas till 200,000 R:dr R:mt; kommande, oaktadt en sådan nedsättning,
det för staden Eksjö tillerkända byggnadslån att blifva vida större än de’ län
Rikets Ständer beviljat för återuppbyggande af de under åren I849 och 4 854 nedbrunna
delarne utaf städerna Lidköping och Jönköping.
I öfverensstämmelse med Utskottets nu yttrade åsigt och med tillämpning af
ofvan omförmälda vilkor och bestämmelser, anser sig Utskottet alltså böra tillstyrka:
2:0.
att, för återuppbyggande af den vid meranämnda eldsvåda nedbrunna
del af staden Eksjö, ett lån å Tvåhundra tusen R:dr
Runt må nämnde stad af Rikets Ständer beviljas, emot nedanstående
vilkor och iakttaganden, nemligen:
a) Den beviljade lånesumman får i Riksgälds-kontorel lyftas
af den myndighet, som har förvaltnings-bestvret med sta
dens
drätsel sig uppdraget, och hvilken myndighet skall ombesörja
låne-medlens fördelning emellan vederbörande tomtegare;
börande vid denna fördelning iakttagas: att låne-understödens
belopp icke i något fall få öfverstiga trefjerdedelar af brandförsäkrings-summan
för stenhus och hälften af försäkrings-beloppet
Stats-Utskottets Utlåtande M 83.
15
för andra hus; samt att för öfrigt låne-summorna lampas efter de
nya byggnadernas i kostnads-förslagen beräknade värden och
de sökandes större eller mindre behof af dylikt understöd;
b) På grund af dertill i vederbörlig ordning erhållet upp
drag,
skall drätsel-förvaltningen å stadens vägnar, för hela lånesumman
afgifva sin, till Riksgälds-kontoret elier ordres ställda,
skuldförbindelse, innefattande de af Rikets Ständer för lånets
användande och återbetalning stadgade vilkor. Efter denna förbindelses
aflemnande till och godkännande af Fullmäktige, eger
drätsel-förvaltningen utbekomma låne-medlen, i den mån desamma,
enligt derom hos förvaltningen gjorda och bifallna ansökningar,
skola vederbörande tillhandahållas;
c) Hvad af sagde medel före slutet af år 1861 ej kun
nat
till behörige lånsökande utlemnas, får derefter af drätselförvaltningen
icke utgifvas;
d) Det i Riksgälds-kontoret lyftade och på föreskrifvet
sätt begagnade låne-beloppet må, utan ränta och kapital-afbetalning,
innehafvas till 1861 års utgång; hvarefter och intilldess
lånet är till fullo godtgjordt, för erhållna låne-understöd till uppförande
af byggnader utaf sten eller annat icke eldfarligt ämne,
sex procent af sådant låns ursprungliga belopp böra till Riksgälds-kontoret
årligen återbetalas, deraf ränta efter fyra för
hundra å det oguldna kapitalet först beräknas och afgår samt
öfverskottct utgör kapital-afbetalning, och för lån till uppförande
af vanliga trädhus sju procent utaf den ursprungliga låne-summan,
af hvilka 7 procent det belopp, som, efter godtgörandet
af fyra och en half procent årlig ränta å det dessförinnan icke
liqviderade lånebeloppet, återstår, anses utgöra afbetalning å detsamma;
e)
Den uti ofvanstående punkt omförmälda årliga ränteoch
kapital-inbetalning bör af drätsel-förvaltningen vid hvarje års
slut verkställas; dock må, derest dessa inbetalnings belopp, före
den 16 Januari nästpåföljande år, till Riksgälds-kontoret inkommer,
samma inbetalning anses vara inom behörig tid verkställd;
hvadan, i sådant fall, den sedan nyssnämnde månads början å
kapital-afbetalnings-beloppet ytterligare upplupna ränta eftergifves;
f) Före den I Juli 1862, bör drätsel-förvaltningen, medelst
insända handlingar, inför Riksgälds-kontoret styrka, att de
IG
Stats-Utskottcts Utlåtande M 83.
byggnader, för hvilkas uppförande understöd utaf ifrågavarande
lån meddelats, blifvit inom föreskrifven tid fullbordade och hos
Städernas Allmänna Brandstods-bolag eller annan, i stadgad ordning
bildad och med vederbörligen faststäldt reglemente försedd
brandförsäkrings-inrättning emot brandskada försäkrade; ~
g) Från Riksgälds-kontoret utbekomna lånemedel, hvilkas
behöriga användande jcke styrkes på det i nästföregående punkt
stadgade sätt, böra, mom den der bestämda tid, vara till Kontoret
återställda; hvarjemte drätsel-förvaltningen för det belopp,
sorn skall af nyssberörda anledning återbetalas, bör godtgöra
Riksgälds-kontoret Fem procent årlig ränta från slutet af året
näst efter det, derunder samma belopp blifvit af Kontoret utbetaldt.
Vidkommande slutligen den af Kongl. Majit äskade godtgörelse för det belopp
af 1,000 R:dr B:ko, som, i anledning af den sistlidet år i Eksjö utbrutna vådeld,
blifvit till derigenom nödlidande förskottsvis utbetaldt från Jönköpings läns landtränteri,
så, enär, enligt hvad Kongl. Majit i nåder tillkännagifvit, behörig redovisning
redan aflemnats för denna till lindrande af de närmaste behofven efter branden använda
förskotts-summa, får Utskottet likaledes
3:o
tillstyrka, att ifrågavarande förskotts-belopp, Ett tusen femhundra
riksdaler riksmynt, må, genom Riksgälds-kontoret, i vanlig
ordning nämnda landtränteri ersättas.
Genom sitt nu afgifna utlåtande anser sig Utskottet äfven hafva besvarat den
remiss, Utskottet från Borgare-ståndet erhållit å en af Herr A. F. Nordvall inom
bemälde Riks-stånd väckt motion, angående beviljandet af bidrag utaf allmänna medel
för ny tomt-reglering inom oftanämnde stad, äfvensom ett låne-understöd för den
nedbrunna stadsdelens återuppbyggande.
Sedan
Stats-Utskottets Utlåtande M 83.
17
Sedan Stats-Utskottet här ofvan yttrat sig öfver de under innevarande Riksdag
gjorda och till Utskottets förberedande behandling remitterade framställningar om
understöd af allmänna medel för återuppbyggande af den del utaf staden Eksjö,
som genom den sistlidne höst derstädes inträffade eldsvåda odelades, har Utskottet,
med afseende å de vid alla riksdagar förekommande frågor om dylika understöd åt
brandskadade städers invånare, funnit sig föranlåtet fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
å angelägenheten af någon lämplig åtgärds vidtagande för att framdeles
kunna minska behofvet af Stats-verkets anlitande om låne-understöd vid hvarje tillfälle,
då en stad varit af betydligare eldsvåda hemsökt. För sådant ändamål och
på det att de nedbrunna städernas invånare måtte, utan statens mellankomst, kunna
återuppföra sina nedbrunna byggnader, har Utskottet, enär genom tid efter annan
inrättade brandförsäkrings-anstalter tillfällen blifvit för husegare beredda att med i
allmänhet föga kännbara uppoffringar erhålla ersättning för de genom brandskador
förorsakade förluster, ansett sig böra hemställa,
4:o
att Rikets Ständer, vid besvarandet af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition, angående det af staden Eksjö sökta byggnadslån,
måtte i underdånighet anhålla, att då städernas invånare synas
i väsentlig mån kunna minska de svåraste följderne af timadé
brandskador äfvensom behofvet att anlita staten om erhållande
af låne-understöd för de nedbrunna stadsdelarnes bebyggande,
derest vederbörande uti de för sådant ändamål bildade inrättningar
till ett verkliga värdet närmare motsvarande belopp, än hittills
vanligen skett, brandförsäkra sina egendomar, Kongl. Maj:t täcktes
på lämpligt sätt låta dertill uppmana husegarne inom Rikets
städer, samt tillika låta erinra dem, att de icke kunna påräkna
att utaf allmänna medel allt framgent erhålla enahanda byggnadslån,
som, under sednare tider, efter större eldsvådor blifvit deraf
hemsökta städer tilldelade.
Stockholm den 13 Juli 1857.
Bih. till R. St. Prot. 185(1 & 1857. 4 Sami. I Afd. 3 Band. 12 Haft.
3
18
Stats-Utskoltets Utlåtande 8#.
Reservation:
Af Herr Henschen, hvilken, i afseende å vilkoret för medlens fördelning, erinrat,
att den uti förslaget, i enlighet med Riksgälds-kontorets reglemente, intagna föreskriften,
att drätsel-förvaltningen borde låne-understödet emottaga och fördela, ej
vore lämplig, enär, enligt allmänna författningar och der ej annat vore i nåder
uttryckligen stadgadt, icke drätsel-förvaltningen, utan egentligen Magistrat och Borgerskapets
äldste vore behörige, att staden skuldsätta och å dess vägnar förbindelse
för erhållet lån utfärda.
Tryckfel:
uti Stats-Utskottets Utlåtande JVI 80:
sid. 16, rad. 6 uppifr. står: förmånligast — läs: formenligast.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1857.
Stats-Utsi oltets Utlåtande N:o 84.
1
Äf:0 84.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Juli 18.87, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om vissa friheter och förmå
ner
för de lill Presterskapets aflöning i sednare lider anslagna
hemman och lägenheter.
(I. A.)
Högvördiga Preste-ståndet har lill Stals-Utskoltet remitterat en af Herr Doktor
Björkman väckt motion, deruti anföres, hurusom, enligt 1638 års Tionde-ordning,
Häradsfogde-instruktionen den 9 Oktober 1688 och Presterskapets privilegier af år
1723, alla prestgärdet1 och stommar, som Preslerskapet sjelfva bruka och hafva deras
afvel uppå eller Kapelianer besitta samt kapellans- och klockare-bord äro befriade
från kronotionde och alla kronans besvär. En sådan förmån ätnjöte likväl icke de i
sednare tider tillkomna boställen för Kyrkoherdar, Komministrar och Kapell-predikanter.
Då nemligen, efter Konung Carl Xl:s reduktion, flera församlingar fått sig hemman
och lägenheter anslagne till prestgårdar, hade dessa, enligt den tidens åsigter och beskallningsgrunder,
ansetts i allmänhet ej kunna från kronotionde och andra utskylder
fritagas, hvilket förhållande jemväl inträffade med de pastors- och komministers-boställen,
som i sednare tider af församlingarne blifvit inköpta och som vid inköpet voro med
ränta och kronotionde belagda. För alt bereda dessa yngre prestboställen 'samma frihet
från skatt och allmänna bördor, som den de af ålder lill prestgårdar anslagna hemman
njuta, hemställde derföre Kongl. Maj:t till Rikets Ständer den 29 November 1817, om
icke såväl hittills i sednare lider tillkomna prestgårdar, som hädanefter möjligen blifvande
nva kyrkoherde- och kapeilans-bohl måtte förunnas enahanda friheter och förmåner,
som de af ålder varande dylika boställen enligt författningarna tillkomma. Till
svar härå meddelade Rikets Ständer i sin underdåniga skrifvelse den 3 Mars 1818, alt
de väl med underdånighet erkände Kongl. Maj:ts nådiga omsorg i det framställda ämnet,
men funno betänkligt att öka Rikets privilegierade jord och medgifva de redan tillkomna
eller framdeles blifvande kyrkoherde- och kapellans-boslälien lika friheter och
Bilt. till It. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Samt. I Afd. 2 Band. 15 Höft. 1
2
Slats-Utskottets-Utlåtande N:o 84.
rättigheter, som de äldre åtnjuta. Dock samtyckte de under vissa vilkor, att räntan
och kronobonden af de kyrkoherde- och kapellans-boställen, församlingarne inköpt,
kunde anvisas att, såsom en personlig förmån, till förbättring i deras lönevilkor, af
Presterskapet uppbäras. Detta Rikets Ständers, af Kongl. Majit den 22 April samma
år bifallna beslut, som vid hvarje ombyte af Kyrkoherde och Kapellan skulle af vederbörande
iakttagas, vore dock förenadt med så många omvägar, oupphörliga undersökningar
om församlingarnes tillvext och dess Presterskaps lönevilkor, att det nära
nog synes vara bortglömdl. Men hvarföre skulle Rikets Ständer numera, då helt
andra, på en djupare kännedom af statshusbållningsläran grundade åsigter gjort sig
gällande, frukta för en ringa tillökning af skattefri jord, dä beholvet deraf för det förordade
ändamålet vore allmänt erkändt? Hvartill, kunde man med skäl fråga, tjenade
numera denna Statens stränghet, att af smärre pastors- och komministers-boställen utkräfva
skatt och tionde till kronan? Hvarföre icke nu befria dessa yngre prestgården
ifrån en börda, från hvilken alla äldre dylika med rättvisa och billighet af gammalt
varit frikallade? En sådan befrielse vore numera lättare för Staten att bevilja, sedan,
efter den indelta afrads- och kronotionde-spanmålens småningom skeende indragning,
statens såväl civila som militära embels- och tjenstemän mer och mer aflönades med
penningar. Alt alla innehafvare af i sednare tider anslagna eller inköpta pastors- och
komministers-boställen väl behöfde en förbättring af sina inkomster förnekades icke
heller af någon, som egde närmare kännedom om deras klena lönevilkor; och då det
vore en god början lill dessa tjenstemäns löneförbättring, om samma befrielse från skatt
och tionde till Kronan, som åtnjutes af alla äldre prestgårdar, äfven förunnades de yngre,
har motionären således hemställt, det Rikets Ständer måtte medgifva, hvad Kongl.
Maj:t redan år 1817 till Rikets Ständers behjertande i nåder framställde, nemligen att
alla för Presterskapets aflöning i sednare tider tillkomna, anslagna eller inköpta, hemman
och lägenheter, af hvad jordnatur som helst, äfvensom alla hädanefter tillkommande
prestgårdar, vare sig för Kyrkoherdar, Komministrar eller Kapell-predikanter,
måtte förunnas samma friheter och förmåner, som alla af ålder varande dylika boställen
enligt författningarne tillkomma.
Ehuruväl Stats-Litskottet i så måtto erkänner giltigheten af de skäl, motionären
till stöd för sin framställning anfört, att äfven Utskottet anser, det någon synnerlig
olägenhet ej kunnat tillskyndats det allmänna om de, under sednare lider, alltifrån
Konung Carl XI:s reduktion, för Presterskapets aflöning tillkomna hemman och lägenheter
från början blifvit tillerkände samma friheter och förmåner, som äldre dylika boställshemman
åtnjutit, har Utskottet likväl, vid det förhållande att den öfverklagade
olikheten emellan de äldre och yngre preslboslällenas beskallnings-förhållanden numera
vunnit en redan gammal häfd, och då äfven Rikets Ständer, på säll motionären omförmält,
vid ett föregående Riksmöte funnit betänkligt att medgifva en så betydlig tillökning
i den privilegierade jorden, som af det väckta förslaget skulle blifva en följd,
ansett sig desto mindre kunna förorda samina förslag i den utsträckning, motionären
åsyftat, som det med visshet kan antagas, alt, om de ifrågavarande, sedan Konung
Carl XI.s tid tillkomna boställs-hemmanen jemföras i afseende å deras godhet och afkastning,
en betydlig skiljaktighet dem emellan förefinnes, hvilken skiljaktighet genom
en skaltenedsättning, efter samma grunder för alla dessa hemman, ingalunda skulle '
förminskas, äfvensom förmånen af en dylik skattefrihet blefve större för de hemman,
som vore af bättre beskaffenhet och hvilka högre ränta och kronotionde derföre blifvit
åsatt, men mindre för de små och till lägre belopp skattlagda. Den af motionären
åsyftade löneförbättring för kyrkans tjenstemän skulle följaktligen på detta sätt icke
blifva ändamålsenlig, enär billigheten synes fordra, att de sämre aflönade företrädesvis
Slats-Utskotlets Utlåtande N:o 84.
3
komma i åtnjutande af någon tillökning i sina inkomster. Utskottet, som anser frågan
böra hufvudsakligen från denna synpunkt uppfattas, har i sådant afseende funnit anledning
att uppgöra en bestämd skillnad emellan de uti förevarande motion omförmälda
hemman och lägenheter. Hvad nemligen angår de boställs-bemman, som innehafvas af
Hyr k o h er danie, så ehuru desse tjenstemäns löneinkomster uppgå till ganska olika belopp
inom särskilda församlingar, äro de dock i allmänhet någorlunda tillräckliga, hvarför
en skattenedsättning för Kyrkoherdarnes boställs-hemman ej synes så behöflig, som
för det lägre Presterskapets, helst genom Rikets Ständers vid 1840—1841 års Riksdag
lättade beslut och Kongl. Maj:ts i öfverensstämmelse dermed utfärdade nådiga Bref
den 9 November 1840, en utväg redan är beredd lill någon förbättring för de lägst
allönade Kyrkoherdarne, medelst anvisande af s. k. behaglig tids förlänings-spanmål till
dem, af hvilkas pastorater löneinkomsterna icke uppgå till ett värde af 100 tunnor
spanmål; — i betraktande hvaraf Utskottet ansett sig böra
afstyrka bifall lill Herr Doktor Björkmans motion, i hvad densamma
afser sådana hemman och lägenheter, som till Kyrkoherdarnes
aflöning användas.
Vidkommande åter de boställs-hemman, som äro anslagna till det lägre Presterskapets
aflöning, finner Utskottet väl, med afseende å dessa tjenstemäns i allmänhet
ringa och ofta otillräckliga löneinkomster, anledning att i denna del understödja förevarande
motion, desto hellre sont Slals-verkets uppoffring genom afslåendet af ifrågavarande
räntor och kronotionde icke bör anses af någon betydenhet, i förhållande till
det vigtiga ändamål, som derigenom skulle befordras: en mera betryggad ställning för
en stor del af religionslärarne inom Riket. Då emellertid denna fråga ännu saknar
närmare utredning, men för uppgörandet af ett förslag, som skulle grundlägga Rikets
Ständers beslut i ämnet, erfordrades att hafva kännedom om ej allenast antalet och
beskaffenheten af ifrågavarande boställs-hemman och lägenheter inom hela Riket, utan
äfven beloppet af deraf utgående räntor, tionde och andra afgifter, samt öfriga förhållanden,
som på frågans bedömande kunna inverka, har Utskottet, jemväl i betraktande
deraf, att Rikets nu församlade Ständer, med bifall till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets under N:o 93 afgifna Betänkande, redan beslutat genom underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t måtte i nåder tillsätta en kommitté af sakkunnige
män, för att uppgöra förslag till allmänt ordnande af Presterskapets aflöning, för när
varande
funnit sig, med anledning af Herr Doktor Björkmans motion, endast böra
hemställa,
att Rikets Ständer, för' alt kunna noggrannt pröfva lämpligheten
af den väckta frågan, att i sednare tider till Presterskapet anslagna
eller inköpta hemman och lägenheter, hvilka användas lill
aflöning åt Komministrar och Kapell-predikanter, må, till underlättande
af en förbättrad lönereglering för dessa tjenstemän, erhålla
samma frihet från utgörande af räntor, kronotionde och
andra afgifter, som de af ålder varande prestboställen enligt för
faltningarne
åtnjuta, i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t
antingen måtte åt den kommitté, som med anledning af Rikets
Ständers nyss åberopade skrifvelse, torde blifva af Kongl. Maj:t
för omförmälda ändamål utsedd, i nåder uppdraga, att, vid uppgörandet
af sitt förslag till ordnande af Presterskapets aflöning,
jemväl taga denna fråga i öfvervägande, eller ock täcktes på
annat sätt förordna om en fullständig utredning af detta ärende;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
samt alt Kongl. Maj-.t derefter behagade till Rikets Ständer
aflåta den Nådiga framställning i ämnet, hvartill anledning må
kunna förefinnas. .
Stockholm den 17 Juli 1857.
Res erva lion
af Herr A. IF. Björck, som ansåg, alt statsverket icke borde betungas med vidare
uppoffringar för Presterskapets aflöning, hvars lämpliga ordnande borde ske med dertill
redan anslagna tillgångar samt, i fall af behof, genom tillskott af församlingarne.
M:o §5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Juli 1887, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning uj vackt fråga om befrielse Jrån kronoliondes
utgörande af de komministers-boställen i Stockholms län,
som efter 1850 års jordransakning blifvit med denna utskyld
belagde.
(I. A.)
Uti en inom Preste-ståndet väckt motion, som blifvit till Stats-Utskoltets handläggning
öfverlemnad, har Herr Doktor Björkman anfört, hurusom, oaktadt Komministrarne
i de flesta församlingar inom Riket voro i afseende å löneförmåner mera vanlottade än
andra tjenstemän, hvarföre äfven vid flera tillfällen fråga om förbättring af deras lönevilkor
blifvit väckt och jemväl utgjort föremål för Rikets Ständers omtanka och behjertande,
såsom af deras underdåniga skrifvelse den 20 Oktober 1848 inbémtades, en
stor del af dessa tjenstemän likväl under de sednare åren, i stället att erhålla en väl
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 85.
5
behöflig tillökning i sina inkomster, blifvit betungade med en ny utskyld till Staten,
hvilket förhållande härrörde deraf, att, då vid 1850 års jordransakning i Stockholms
län, det befunnits, alt flera komministers-boställen derstädes aldrig fått sig kronotionde
åsatt, men de i detta hänseende gällande författningar ansågos föranleda dertill, att
berörde boställen äfven borde sådan tionde utgöra, Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande i länet,
af sådan anledning och utan afseende på vederbörande boställs-innehafvares och Domkapitlets
i Upsala bestridande, lörordnat om tionde-sättning å samma boställen, hvilka
följaktligen blifvit ålagde att tili Kongl. Majit och Kronan årligen utbetala hvardera 1, 2 å
3 tunnor krouotionde-spanmål årligen, och detta jemväl med efterräkning för de trenne
sistförflutna uppbördsären. Detta beslut, som blifvit hos Kongl. Kammar-kollegium
öfverklagadt, men af Kollegium faststäldt, vore dock, enligt motionärens åsigt, icke
öfverensstämmande med författningarnas innehåll och mening. Uti Kongl. Brefvet till
Kammar-kollegium af den 1 Februari 1823 förklarades nemligen, med åberopande af
Kongl. Försäkringen den 4 April 1789, alt der ständig tionde-sättning orten öfvergått,
numera icke någon kronotionde kunde åsättas andra hemman än dem, som vid tiondesättningen
blifvit uttryckligen bestämde att framdeles med tionde beläggas, och att hädanefter
skeende tionde-sättning endast borde gälla sådane herhman och lägenheter, som
tillkommit och blifvit skattlagda sedan tionde-sättningen för orten skött. Häremot hade
man väl anmärkt, att någon ständig tionde-sättning för Stockholms län, der ifrågavarande
boställen äro belägna, icke blifvit fastställd; — men det vore emellertid allmänt
antaget och kändt, all kronobonden i samma, län under lång tid 'utgått efter
behörigen upprättade tionde-längder, hvilka således hitintills varit gällande till allmän
efterrättelse; och detta förhållande bestyrktes äfven af Kongl. Brefvet den 10 November
1807, deruti förmäldes, att hemman och lägenheter i Stockholms, Upsala m'. fl.
län fått sig kronotionde efter viss tionde-sättning ålagd. Att åter vid denna i äldre tider
skedda tionde-sättning nu ifrågavarande komministers-boställen blifvit och, alltsedan förblifvit
från kronotionde befriade, vore en följd af stadgandena uti 1638 års Tiondeordning
§ 1, Häradsfogde-instruktionen den 9 Oktober 1688, § 3, äfvensom Presterskapets
år 1723 fastställda privilegier; innehållande förstberörde författning, att ”preslgårdar,
och stommar, som preslerskapet sjelfve bruka och hafva egen afvel uppå eller
Kapellaner besitta, samt kapellans- och klockare-bord befrias från kronotionde— och
förhållandet med dessa boställens ålder vitsordades ytterligare derigenom, alt många af dem
redan år 1593 innehades af Komministrar, beboende kapellans-bord i Sponga, Sollentuna,
Wallentuna, Lohärad, Lagga, Husby (Långhundra), Gottröra, Kårsta, Skepptuna,
Knifsta, Husby (Odensala), Norrsunda och Wassunda, allt boställen, som nu vöre i fråga
alt helungas med kronotionde. — Då emellertid en sådan förminskning lili de redan
förut ytterst klent aflönade Komministrarnes inkomster vore i sig sjelf obillig, och den
så oförmodadt ålagda utskylden blefve för ifrågavarande boställen till och med mångdubbelt
större än för andra af gammalt med kronotionde belagda dylika boställen, emedan
aila i sednare tider gjorda odlingar och förbättringar mäste vid tionde-sättningen
tagas i beräkning, har Herr Doktor Björkman, sorn, vid det förhållande att Domkapitlet
i Upsala ej fullföljt detta ärende lill högsta ort, och alt många af Komminislrarne
antingen af fruktan för ytterligare kostnad eller af ■misströstan om en lycklig
utgång, redan låtit Kammar-kollegii beslut vinna laga kraft, trott sig hafva grundad
anledning alt begära Bikels Ständers medverkan för åstadkommande af ändring i samma
beslut, i sådant afseende hemställt, alt den i anledning af 1850 års jordransakning
väckta frågan om kronotiondes åsättande ä vissa komministers-boställen inom Stockholms
län måtte, utan hinder af Kongl. Kammar-kollegii i saken meddelta utslag, få under
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85.
kastas ny revision, och att, i händelse äfven dervid dessa ^boställen skulle befinnas
skyldige att betungas med berörda utskyld, nuvarande innehafvare af samma boställen
måtte från denna tiondes utgörande personligen befrias.
Ehuruväl Stals-Utskottet finner den af Herr Doktor Björkman, för det med bans
motion åsyftade ändamål, föreslagna utväg, eller ali frågan om kronotiondens utgörande
af berörde komministers-boställen i Stockholms län skulle underkastas ny revision, såsom
ej öfverensstämmande med det i grundlagen föreskrifna sätt för ärendenas behandling,
icke kunna godkännas, synes likväl denna omständighet ej kunna utgöra hinder
för Stats-Utskottet att, om skäl dertill förefinnes, föreslå någon annan lämpligare utväg,
för att uppnå samma ändamål. Dock bör härvid iakttagas, att, enär denna fråga, i
hvad densamma rörer de komministers-boställen, hvilkas innehafvare i underdånighet
anfört besvär öfver Kammar-kollegii utslag, ännu är på Kongl. Maj:ls Nådiga pröfning
beroende, förevarande motion, enligt Utskottets lanke, i denna del icke kan af Rikets
Ständer till pröfning upptagas; i följd, hvaraf det yttrande, Utskottet nu går att i ämnet
afgifva, endast åsyftar de öfriga af berörde boställen, hvilkas skyldighet att erlägga
förutnämnda afgift blifvit genom bemälde Kollegii laga kraftvunna utslag algjord och
fastställd.
I afseende å sjelfva saken har Utskottet, som erhållit del af alla uti
motionen omlörmälda handlingar, inhemtat, bland annat, att de utaf Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Stockholms län, rörande ofvannämnde komministers-boställen
meddelade, af Kongl. Kammar-kollegium fastställda särskilda utslag, hufvudsakligen
grundat sig derpå, alt, då kapellans-boställen, enligt åberopade äldre författningar
(Kongl. Resolutionen den 20 December 1697, Kongl. Tionde-ordningen den 22
Februari 1638 och Häradsfogde-instruktionen af den 9 Oktober1 1688) icke voro
befriade från kronotionde, men ifrågavarande boställen, vid 1850 års jordransakning.
befunnits ej hafva sådan afgift erlagt, borde följaktligen samma boställen i behörig
ordning kronotionde åsättas. Häremot hafva boställs-innehafvarne dels hos Kongl.
Kammar-kollegium och dels vid såkens fullföljande hos Kongl. Maj:t erinrat, att
dessa boställen, hvilka vid den Stockholms län redan på 1730-talet öfvergångna tiondesättning
dermed ej blifvit belagde, numera, på grund af Kongl. Försäkran den 4 April
1789 samt Kongl. Brefvet till Kammar-kollegium deri 1 Februari 1825, borde vara
derifrån befriade. Nyssnämnde Kongl Försäkran af år 1789 stadgar uti 2 g, alt ”de å
hemmanen en gång gjorda, i laga ordning fastställda, skattläggningar och tiondesätlningar
skola i evärdeliga tider ega bestånd, och aldrig någon ändring eller rubbning
deruti tillåtas;” och 182» års åberopade Kongl. Bref innehåller, bland annat, följande:
"Då WI nu till öfvervägande förehaft hvad af Eder (Kammar-kollegium) blifvit i underdånighet
yttradt, förlättningarne i förevarande ämne innehålla och i öfrigt förekommit;
håfve WI funnit, det J väl egt att från länen infordra uppgifter om de möjligtvis befintliga
skattlagda hemman och lägenheter, hvilka, ehuru hittills med kronotionde icke belagde,
efter förfaltningarne likväl borde sådan tionde utgöra; men alt J vid infordrandet af
dessa uppgifter, hvilka åsyftade påläggandet af en hittills icke utgjord skatt, jemväl af
äldre skattlagda hemman och lägenheter, likväl bordt närmare bestämma, hvilka hemman
och lägenheter, efter förfaltningarne, dervid borde komma i fråga, i stället för att,
som nu skett, i följd af de, i den derom utfärdade kungörelsen, nyttjade obestämda
ordalagen, låta sådant bero af vederbörandes pröfning, hvaraf också handt, att på mänga
ställen en mängd lägenheter blifvit uppgifna och lill kronotionde föreslagna, hvilka äro
af den beskaffenhet, att sådan tionde icke kan dem åsättas, och hvarigenom missnöje
och oro öfver nya beskattningar lätteligen kunnat uppkomma. I afseende på
sjelfva frågan, hvilka hemman och lägenheter, redan före detta skattlagde, men som
Stnts-Ulskottels Utlåtande No 85.
7
icke fått sig kronotionde påförde, borde sådan tionde kunna påläggas; så
håfve W1 ansett det icke vara med billighet och grunderna för åsätta ständiga
beskattningar förenligt, att uti de orter, hvilka långt före detta ständig tionde-sättning
undergått, hemman och lägenheter, som dervid icke blifvit upptagna, 1111 skall sådan
tionde påföras* och innehalvarne af sådana hemman och lägenheter, egentligen i
följd af deras använda llit och möda å jordens odling, belastas med en ränta, som de
hittills under en läng följd al år icke utgjort, och hvilken jemväl i sin mån skulle verka
lill förminskning i hemmanens och lägenheternas värde, i följd hvaraf och då, enligt 2
§ i Kongl. Försäkra» den 4 April 1789, de å hemmanen en gång i laga ordning fastställda
tionde-sättningar, skola i evärdeliga tider ega bestånd och aldrig någon rubbning
eller ändring deri tillåtas, W1 ock funnit, alt, der ständig tionde-sättning orten öfvergått,
numera någon kronotionde icke kan åsältas de vid tionde-sättningens verkställande befintliga
skattlagda hemman och lägenheter, som dervid icke fått sig tionde påförd, så
vida icke, vid tionde-sättningens fastställande, uttryckligt förbehåll och undantag i afseende
på dem blifvit gjordt, att de framdeles skulle med sådan tionde beläggas; utan
böra endast sådana hemman och lägenheter, som tillkommit och blifvit skattlagda sedan
tionde-sättningen »för orten skett, och hvilka således icke kunna under ortens allmänna
tionde-sättning anses vara inbegripne, numera komma i fråga att dylik tionde åsättas.
— i orter äter, der ingen ständig tionde-sättning är införd, bafve WI väl ansett för detta
skattlagda hemman och lägenheter, som ej fått kronotionde sig åsatt, böra, då de icke
efter författningarne äro särskildt derifrån undantagne, med sådan tionde beläggas, dock
icke annorlunda, än i den, hvad sådana orter angår, i författningarne stadgade ordning,
så att någon tionde för den tid tionde-sättningen kan vara antagen, icke andra hemman
och lägenheter äsättes, än dem sorn deri icke äro inbegripna, ej eller ständig tiondesättning,
utan vederbörandes begäran, kommer i fråga.”
Vidare liar Utskottet inhemtat, att uti sitt till Kongl. Majit afgifna underdåniga
utlåtande äfven de besvär, någre af Komministrarne öfver berörde utslag anfört, Kammar-kollegium,
emot klagandernes påstående att få tillgodonjuta den genom nyss omlörmälda
författningar dem tillförsäkrade förmån, genmält, att 1789 års Kongl. Försäkran
endast förklarat fastställda tionde-sättningar för orubbliga; att ett förslag till ständig
tionde-sättning visserligen är för denna ort upprättadl, men aldrig blifvit i behörig
ordning faststäldt, utan endast tillsvidare fått efterlefvas; samt att Kongl. Brefvet den
1 Februari 1825, i tillämpning af 1789 års nådiga föreskrift, innehölle, att sådana
hemman, som vid ständiga tionde-sättningar blifvit förbigångna, skola fortfarande vara
från kronotionde fritagne, såvida ej vid tionde-sättningens fastställande förbehåll derom
blifvit gjordt; och enär ifrågavarande boställen, enligt 1697 års Kongl. Resolution, bordt
draga kronotionde, och tionde-sättningen för orten ej blifvit fastställd, hade Kammarkollegium
alltså, i likhet med Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, ansett sig oförhindradt
att om kronotiondes åsältande derå förordna.
Då Kongl. Kammar-kollegium således ansett föreskriften uti 1825 års Kongl.
Bref icke kunna i förevarande fall tillämpas, af den anledning, att tionde-sättningen för
Stockholms län ej blifvit i behörig ordning fastställd, har Utskottet funnit sig föranlåtet
att söka erhålla närmare upplysning om detta förhållande och dervid erfarit, att
förslag till tionde-sättning för alla härader af Stockholms län (med undantag af Färentuna
härad eller Svartsjö län) redan under åren 1726—1730 blifvit upprättadt och att ifrågavarande
tionde-längder i December månad år 1740 blifvit af Konungens Befallningshafvande
till Kammar-kollegium insände; att denna tionde-sättning, allt ifrån nämnda
tid gällt och ännu gäller till efterrättelse för alla de hemman och lägenheter, hvilka
dervid fått sig kronotionde åsatt: samt att, då fastställelse af de för särskilda orter "upp
-
8
Stals-Utskoltels Utlåtande N:o 85.
gjorda tionde-sättningar i allmänhet blifvit af Kongl. Majit, uppå anmälan af Kammarkollegium
eller Kongl. Majits Befallningshafvande, meddelade, det otvifvelaktig! måste
hafva tillhört dessa embetsmyndigheter alt bereda sådan fastställelse älven ä ifrågavarande
tionde-sättningar, för Stockholms län. — För öfrigt har Utskottet erhållit kännedom
om en af Kammar-kollegium den 19 September 1764 till Landshöfdingen i- Stockholms
län aflåten skrifvelse, deruti Kollegium uppgifvit, att oftanämnda tionde-sättningar
skulle hafva blifvit den 26 Juli 1739 af Kongl. Majit fastställda ; men då något sådant,
af Kongl. Majit meddeladt beslut hvarken i Riks-arkivet, Kammar-kollegium eller Landskontoret
i Stockholms län kunnat tillrätlafås, torde det få antagas, att denna uppgift
härrört af misstag.
Då nu ifrågavarande ständiga tionde-sättningar för Stockholms län kunnat, ehuru
saknande formel fastställelse, under en så lång tidsföljd tdläinpas och lända till efterrättelse
för så väl liondegifvarne som kronan: och då de skattskyldige säkerligen icke
skulle lyckas undandraga sig att utgöra berörde afgift, på den grund alt tionde-sättningen
ej blifvit fastställd, synes det Utskottet, att denna omständighet desto mindre bör
af Rikets Ständer antagas såsom skäl för att ålägga ifrågavarande komministers-boställen
en ny beskattning, hvarifrån de, om fastställelsen egt rum, obestridligt varit befriade,
som Komminislrarne i Stockholms län derigenom i sjelfva verket skulle, på ett
ganska kännbart sätt, få vidkännas följderna af en uraktlåtenhet, hvilken icke i något
afseende kan dem tillskrifvas. Härtill kommer vidare, att Kongl. Majit, uti ofta åberopade
Kongl. Bref af den 1 Februari 1825, dels förklarat sig anse ”deticke vara med
billighet och grunderna för åsatte beskattningar förenligt, att uti. de orter, hvilka långt
före detta ständig tiondesättning undergått, hemman och lägenheter, som dervid icke
blifvit upptagne, nu skulle sådan tionde påföras”; att Kongl. Majit, i motsats härtill,
omförmält ”de orter, der ingen ständig tiondesättning är införd”, samt att den af
Kongl. Kammar-kollegium åberopade fastställelsen uti det Kongl. Brefvet återfinnes endast
uti följande mening: ”W1 ock funnit, att, der ständig tionde-sättning orten öfver
mått,
numera någon kronotionde icke kan åsättas de vid tionde-sättningens verkställande
befintliga skattlagda hemman och lägenheter, som dervid icke fått sig tionde påförd,
såvida icke vid tionde-sättningens fastställande uttryckligt förbehåll och undantag i afseende
på dem blifvit gjordt, att de framdeles skulle med sådan-tionde beläggas; utan
höra endast sådana hemman och lägenheter, som tillkommit och blifvit skattlagde sedan
tionde-sättningen för orten skett, och hvilka således icke kunde under ortens allmänna
tionde-sättning anses vara inbegripne, numera komma i fråga att dylik tionde åsättas”;
— i betraktande hvaraf och då Stockholms län ej lärer kunna hänföras till "de orter,
der ingen ständig tionde-sättning är införd”, samt ifrågavarande komministers-boställen,
enligt hvad handlingarne upplysa, icke äro ”sådana hemman och lägenheter, som tillkommit
och blifvit skattlagde sedan tionde-sättningen för orten skett,” Utskottet, forsin
del, anser, det Rikets Ständer, med afseende å innehållet af gällande författningar, ej
sakna skäl alt medgifva den af Herr Doktor Björkman föreslagna befrielse för ifrågavarande
komministers-boställen från kronotionde® erläggande.
I öfrigt och äfven om lörfattningarne i detta hänseende innehölle en så bestämd
och tydlig föreskrift, uti den af Kammar-kollegium antagna syftning, att någon tvekan
om dess tillämplighet i nu förevarande fall alldeles icke kunde uppstå, förekomma likväl
från billighetens synpunkt särdeles bevekande skäl för Rikets Ständer att medgifva
den föreslagna befrielsen från kronotiondes utgörande af ifrågavarande komministers-boställen.
Desse tjenstemäns löneförmåner äro nemligen i allmänhet så ringa och
ofta otillräckliga, att åläggandet af en ny beskattning å deras boställen måste blifva
v erkligen betungande, hvilket förhållande äfven blifvit af Komminislrarne uti deras be
-
svärs
-
' , Slals-Ulskottels Utlåtande N:o 85. 9
svärsskrifter åberopadt, dervid, exempelvis, en af dem styrkt, att flera bans närmaste
företrädares efterlemnade enkor eller oförsörjda döttrar aflidit såsom fattighjon. Härvid
förekommer ock, att genom en nu verkställd tionde-sättning, dervid alla å hemmanen
gjorda odlingar och förbättringar skola tagas i beräkning, dessa boställen, på sätt klaganderne
jemväl ådagalagt, blifva belastade med en tionde-afgift till, jemförelsevis, vida
högre belopp än alla öfriga hemman och lägenheter i samma ort, hvilka för mer än
hundra år tillbaka fingo sin tionde, efter dåvarande förhållanden, åsatt. /
På grund af allt hvad sålunda blifvit i detta ämne anfördt, kan Utskottet ej
tveka att tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte medgifva, att de komministers-boställen
i Stockholms län, hvilka, i anledning af 1850 års jordransakning,
genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i länet eller Kongl.
Maj:ts och Rikets Kammar-kollegii laga kraftvunna utslag, kronotionde
ansetts böra åsättas, må från denna afgifls utgörande helt
och hållet befrias, samt att de boställshafvare, hvilka för ett eller
flera år redan erlagt omförmälda utskyld, må förklaras berättigade
att för allt hvad sålunda blifvit af dem utbetaldt af Statsverket
erhålla restitution;
Och torde, derest Rikets Ständer i öfverensstämmelse härmed besluta,
underdånig skrifvelse, med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga
nådig åtgärd för samma besluts verkställande, böra af Rikets
Ständer aflåtas.
Stockholm den 17 Juli 1857.
Äf:o 86.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1857, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, ali de räntegifvare, hvilkas
räntor liro till Sala silfververk anslagne, må komma i åtnjutande
aj de med skatleförenklingen åsxjftade förmåner.
(I. A.)
Riksdags-fullmäktigen Erik Mallpiin från Westmanlands län har, uti en inom
Bonde-Ståndet väckt, lill Stats-Utskottet 'remitterad motion, fästat Rikets Ständers upp
Bih.
till B. St. Prol. -1856 & 1857. 4 Saint. 1 Afd. 2 Band. 15 Huft. 2
10
Stats-Utskotlcts Ut/ätande N.-o 86.
märksamhet derå, hurusom de genom Kongl. Maj:ts särskilda Nådiga Kungörelser af
den 11 Maj 1855 för skatteförenklingen stadgade grunder, enligt den tolkning af dessa
kungörelser, sorn blifvit allmänt antagen, ej kunna tillämpas på de till Sala silfververk
anslagne räntor af det s. k. Salbergs län, utan måste de skattskyldige i denna ort fortfarande
vara underkastade uppsägning af räntorna in natura med alla deraf härflytande
olägenheter; oqh har motionären, lill upplysning om dessa förhållanden vidare anfört:
att till silfververkets disposition blifvit af Kronan öfverlemnade följande räntor: l:o
enligt Kongl. Transporten af Sala silfververk den 9 September 1741, till Konst-statens
underhäll, Grufvedrängs-hjelpen af hela Salbergs län eller Sala, Möklinta, Kihla, Kumla,
Norrby, Tärna, Löfsta, Enåker, Nora, Wåhla, Harbo och Huddunge samt Dagsverkspenningarne
eller Jordeboks- och Monlals-dngsverken af de sex så kallade nedre socknarne,
och 2:o enligt Kammar-kollegii kontrakt den 20 September 1743, alla de öfriga
räntorne af de sex nedre socknarne, eiler Sala, Möklinta, Norrby, Kihla, Kumla och
Tärna, nemligen Gärden, Vinterkörseln, Vind- och Vas k-körning en, Boskaps- och
Skjutsfärds-penningarne; att grufvedrängs-hjelpen utgår i säd lill följande belopp, (enligt
Kongl. Brefvet till Kammar- och Bergs-kollegierne den 22 November 1803) nemligen
: af Tärna socken 30 tunnor spanmål, af Kumla socken 45 tunnor, af Kihla socken
54 tunnor 16 kappar, af Norrby socken 54 tunnor 16 kappar, af Sala socken 35
tunnor 16 kappar, af Möklinta socken 72 tunnor, af Enåkers socken 17 tunnor, af
Löfsta socken 40 tunnor, af Huddunge socken 26 tunnor,' af' Nora socken 53 tunnor,
af Wåhla socken 60 tunnor samt af Harbo socken 30 tunnor 16 kappar. Vid öfverlåtandet
af dessa räntor till sillververket, kunde, enligt motionärens åsigt, meningen icke
hafva varit någon annan, än att Kronan öfverlemnade desamma att utgöras till'silfververket
på enahanda vilkor, hvarunder de dittills blifvit och äfven framgent skulle hafva
blifvit lill Kronan utgjorda. Men, om Kronan vid öfverlåtelse:) försummat att göra det
förbehåll, att sillververket skulle framgent uppbära räntorna på samma sätt som Kronan,
i händelse af en blifvande ränte-lörenkling, komme att uppbära sina räntor, vore
det ej blott billigt, utan äfven rättvist, alt Kronan ansvarade sillververket för det belopp,
hvartill de ifrågavarande räntorna efter årlig markegång beräknas. Häremot skulle
kunna invändas, att ofvannämnda arrende-kontrakt af år 1743 vore ämnadt att upphöra
så snart ränte-ersättnings-fonden hunnit fullbildas; men enär årliga afsättningen till densamma
af sillververket, efter nuvarande silfverlillverknings-belopp (omkring 3,800 lödige
marker årligen), endast utgjorde omkring 1,800 R:dr B:ko och fondens kapital-belopp
vid 1850 års slut uppgick till endast 48,518 R:dr 22 sk. 7 r:st. B:ko, samt fonden ej
ansåges fullbildad förr än årliga afkastningen eller räntan deraf uppginge till värdet af
1,100 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, — läge denna tidpunkt så långt
aflägsen, att det vore en stor obillighet att till detta mål hänvisa den nu lefvande skattskyldiga
generationen. Just genom denna tidpunkts aflägsenhet kunde dessa till silfververket
utgående räntor ej sättas i samma kategori med dem, som utgå till embets- och
tjenstemän, hvilka sednare räntor nemligen vid innehafvarens afgång, inom en kortare
tidrymd komma att ingå till Kronan efter skalteförenkiingens grunder; — hemställande,
på grund häraf, motionären, att de räntegifvare i Salbergs län, som erlägga olvanbe
rörda
räntor till Sala silfververk, måtte få njuta samma lörmån som Kronans räntegifvare
och antingen till sillververket erlägga räntorne uti de persedlar, som enligt
ränteförenklingen böra utgöras och efter medel-markegång, dä sillververket skulle med
stats-verket uppgöra om skillnaden, vare sig att brist eller öfverskott uppstode, eller
ock till Kronan utbetala räntorne efter förenklingens grunder, då Statsverket borde till
silfververket utgifva räntornas fulla belopp uti hittills utgående persedlar och efter årlig
markegång.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 86.
11
Då, enligt livad Stats-Utskottet inhemfat, redan för flere år tillbaka fråga blifvit
väckt om indragning till Statsverket af de utål Sala silfververk disponerade räntor och
utskylder, har Utskottet, till närmare upplysning i ämnet, ansett sig böra meddela en
fullständig framställning af det då väckta förslaget samt de åtgärder, sorn i anledning,
deraf blefvo vidtagna.
De af Kongl. Majit, för afgifvande af förslag till beskattnings-väsendets samt
uppbörds- och redogörelse-verkets förenklande, i Nåder utsedde kommitterade, af hvilka
denna fråga först framställdes, hade, uti sitt den 30 April 1847 afgifna underdåniga
betänkande, i sådant afseende anfört: att för Sala bergslag uti krono-räkenskaperna affördes
åtskilliga räntor, sorn i äldre tider blifvit till silfververket donerade, äfvensom
grufvedrängs-hjclpen af Salbergs län samt dagsverks-penningarne af de till verket arrenderade
sex nedre socknarne i nämnde län, om hvilka alla förmåners framtida tillgodonjuta
nde, lill konst-statens och hytteverkens underhållande, silfververket genom
Kongl. Transporten den 9 September 1741, § 0, och det utaf Kongl. Kammar-kollegium
den 20 September 1743 utfärdade perpetuela arrende-kontrakt blifvit försäkradt; hvarförutan
silfververket, emot ett årligt arrende af 6,715 Daler Silfvermynt, innehar rättigheten
att disponera räntepersedlarne af ofvannämnde så kallade sex nedra socknar af
Salbergs län, eller Sala, Möklinta, Norrby, Kihla, Kumla och Tärna, med undantag endast
af grufvedrängs-hjelpen samt jordeboks- och mantals-dagsverkena, hvilka inbegripas
uti anslaget till konst-statens och hyttornas underhåll; att, hvad beträffade de af dessa
räntor, som äro påförde ät silfververket donerade hemman, hvilka med full eganderätt
innebafvas, det, efter kommitterades åsigt, vore lämpligast om samma räntor blefvo
i jordeboken förde inom kolumn och ifrån räkenskaperna uteslutna; hvaremot, vidkommande
alla andra räntor, som af vederbörande hemmansegare skola till silfververket
utgöras, kommitterade ansett, det borde, så vidt ske kan, sådan öfverenskommelse med
silfververket beredas, hvarigenom de kunde till Statens disposition återgå och med
deras förenkling förfaras på lika sätt, sorn i allmänhet blefve förordnad!, samt följaktligen
nämnde hemmansegare i detta afseende komma i åtnjutande af enahanda fördelar
som de öfrige; att, i fråga om de af ofvanberörde räntor, som äro silfververket donerade
till konst-statens underhåll och under anordnings-titel afförde, kommitterade trott
ändamålsenligast vara, om dermed kunde förfaras på lika sätt, som angående vissa
andra räntor blifvit föreslaget, eller att öfverenskommelse träffades om deras afstående
emot skälig kapital-ersättning; att, hvad åter anginge de öfriga, som silfververket under
arrende åtnjuter, dervid förekomme det särskilda förhållande, att, sedan, i anledning
af Rikets Ständers dels vid 1810 års riksdag och dels under den 4 Oktober 1823 derom
gjorda underdåniga framställningar, fråga uppstått om vidtagande af sådana åtgärder,
hvarigenom silfververket, utan dvlika betydliga understöd af Slaten, skulle i framtiden
kunna underhållas, så bade, jemlikt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den
10 September 1829, blifvit besiutadt, att, på sätt bergslaget, i ämnet bordt, sig åtagit,
genom afsättande af viss andel af silfververkets afkastning, efter då tillika stadgade grunder,
en fond borde bildas och i jordegendom nedläggas, hvarefter sedan denna fond
vunnit sådan tillvext, att/deraf erhölles en årlig afkastning af 1,100 tunnor spanmäl,
hälften råg och hälften korn, som bergslaget, efter beräkning af 6 R:dr 32 sk. såsom
medel-markegångspris per tunna, ansett ungefärligen motsvara bergslagets vinst utaf
1743 års arrende-kontrakt angående ifrågavarande räntor, det skulle afgöras, huruvida
nämnda räntor, öfver hvilka hittills varande dispositions-rätten emellertid komme att
fortfara, borde af silfververket få behållas, emot lösen efter markegång, eller till Kronan
afträdas; att, under dylika omständigheter, någon kapital-ersättning derför icke kunde
ifrågakomma, hvaremot, enär, enligt det aftal med silfververkets delegare, som ligger
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 86.
till grund för berörda beslut, vore förutsatt, det Staten egde rätt att, derest så lämpligt
funnes, återtaga dispositions-rätten öfver de under arrendet inbegripna räntorne, så snart
den fond, som borde bildas, lemnade silfververket en behållning af 1,100 tunnor spanmål,
Staten icke kunde bestridas rättigheten att verkställa berörde indragning, om i
stället, intilldess fonden genom årliga afsättningarne och ränle-inkomstcrna vunnit den
derför nödige till vext, silfververket tilldelades omförmälda spanmåis-qvantitet eller ersättning
derför efter årlig markegång, med afdrag likväl af det lill statsverket utgående
arrende, helst denna ersättning, vid öfverenskommelsens ingående, antagits motsvara
fördelen af ränte-dispositionen, samt att, för att icke till en obestämd och aflägsen framtid
uppskjuta verkställigheten af omförmälda indragning och emellertid låta innehafvarne
af de hemman, hvarifrån räntorne utgå, fortfarande vidkännas alla dermed förenade
olägenheter, kommitterade så mjcket hellre ansett skäl vara för handen att en sådan
åtgärd vidtaga, som de ifrågavarande räntornas markegångs-värde kunde antagas fullt
motsvara värdet af nyssnämnda spanmåis-qvantitet; och hade i sammanhang härmed
kommitterade särskildt i underdånighet upplyst, att, jemlikt 6 punkten i förutnämnda
af Kongl. Kammar-kollegium utfärdade kontrakt, äfven mantals-penningarne af de sex
nedre socknarne "till vidare öfverenskommande framdeles" äro bergslaget under arrende
upplåtna, emot skyldighet alt dem efter de årliga mantals-längdernas innehåll betala, med
undanlag likväl af mantals-penningarne utaf de, Upsala Akademi förlänia hemmans
åboer med barn och tjenstefolk, såsom varande Akademien anslagna, samt att berörde
mantals-penningar, som förut skolat till bergslaget utgå med ett stafrum ved af hvarje
person, numera utgöras på delta sätt endast ifrån de skog-egande hemmanen, emot
godtgörelse till de skattskyldige för den sålunda levererade veden efter skäligt pris,
som utaf allmogens och bergslagets deputerade inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
årligen bestämdes; börande, efter kommitterades åsigt, äfven denna disposifions-rätt
upphöra, så att de skattdragande ipke längre blifva förpligtade att utgöra ifrågavarande
utskyld annorlunda än i andra delar af riket, eller med det fastställda kontanta beloppet;
och hade kommitterade ansett kontraktet icke lägga hinder j vägen för en dylik
förändring, hvars vidtagande ej eller borde kunna föranleda ersätlnings-anspråk å bergslagets
sida, enär den ved, som af de skattdragande levereras, skall efter dess värde
dem ersättas och således behofvet för grufvedriften på enahanda vilkor borde genom
upphandling kunna anskaffas.
Med anledning af hvad kommitterade sålunda i förevarande ämne anfört, anbefallde
Kongl. Majit Kammar- och Bergs-kollegierna, att, sedan Sala silfververks delegare
blifvit hörde, om och under hvad vilkor de skulle vilja afstå ifrån uppbärandet
af de uti kommitterades betänkande omförmälde Kronans räntor och utskylder, som af
silfververket disponeras, underdånigt utlåtande i detta ämne afgifva; men, sedan bemälda
Kollegier, under den 13 December 1849 till Kongl. Majit i underdånighet öfverlemna!
Sala bergslags-intressenters infordrade yttrande samt jemväl för egen del sig i ämnet
utlåtit, har Kongl. Majit, vid ärendets föredragning den 3 April 1852, enär bemälde intressenter
förklarat sig icke vilja frånträda den disposition af Kronans omlörmälda
räntor och utskylder, som genom särskilda Kongl, beslut blifvit dem tillförsäkrad, funnit
det af bemälde kommitterade framställda förslag, angående Stats-verkets återvinnande
utaf nyssberörde räntor och utskylder icke för närvarande till någon åtgärd föranleda.
Ehuru således Kongl. Majit genom högstberörda Nådiga beslut förklarat 'den
väckta frågan om indragning till stals-verket af de till Sala silfververk anslagna räntor,
böra, i anseende till bergslags-intressenternas bestridande, för det dåvarande förfalla,
anser Utskottet likväl att, sedan de af Kongl. Majit och Rikets Ständer beslutade grunder
för en allmän skatteförenkling genom ofvanberörde kungörelse af den 11 Maj 1855,
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 86. 13
J ' *
numera kommit till verkställighet, vid hvilket förhållande det synes billigt att räntegifvarne
inom det s. k. Salbergs län må komma i åtnjutande af samma förmåner, sorn
de skattskyldige inom öfriga delar af riket, — utgången af ofvannämnda fråga icke innefatta
något hinder för att ånyo söka åvägabringa en sådan öfverenskommelse med
Sala silfververks delegare, hvarigenom de kunna af Kronan bekomma fullt motsvarande
ersättning för värdet af ifrågavarande räntor, emot det att de skattskyldige förklaras berättigade
att samma räntor, efter i allmänhet stadgade grunder, hädanefter till Kronan
utgöra. Utskottet kan destomindre föreställa sig, att bergslags-intressenterne, vid numera
förändrade förhållanden, skola motsätta sig en sådan reglering, sorn dermed ingalunda
kan alses att tillskynda bergslaget någon förlust, eller minskning af de förmåner,
de för närvarande åtnjuta, utan endast alt genom Statens mellankomst bereda de skaltskyldige
en lindring; och härvid torde jemväl böra erinras, att, enligt den af ofvanbemälöe
kouunitlerade yttrade åsigt, Staten, på grund af det med silfververkets delegare,
jemlikt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 10 September 1829 träffade
aftal, torde vara lagligen berättigad att, emot tillhandahållande åt bergslaget af årliga
värdet utaf den spanmåls-qvantilet, som motsvarar skillnaden emellan 1,100 tunnor span
mål
och den bildade ränte-ersättningsfondens afkastning, när som helst återtaga dispositions-rälten
öfver de under arrendet inbegripna räntorna. — Då emellertid, för åstadkommande
af en förändring i nu bestående förhållanden, det synes nödvändigt icke allenast
att bergslags-intressenterne varda ytterligare i ämnet hörde, ulan jemväl, under
förutsättning alt något hinder å bergslagets sida ej vidare möler, att vederbörande embetsmyndigheter
erhålla tillfälle att afgifva yttrande i (råga om sättet och ordningen för
samma förändrings verkställande, hvartill Utskottet, i frågans ännu outredda skick ej
tilltror sig att uppgöra något antagligt förslag, kan Utskottet följaktligen ej i vidsträcktare
mån understödja förevarande motion, än genom hemställan,
alt Rikets Ständer, jemte tillkännagifvande att de, för sin del,
anse med billigheten öfverensstämmande, att de räntegifvare, hvilkas
räntor äro anslagna tili Sala silfververk, må komma i åtnjutande
af ränteförenklingens förmåner, underdänigst anhålla, det Kongl.
Maj:l täcktes i Nåder vidtaga sådana förberedande åtgärder, som
för detta ändamål finnas erforderliga, samt derefter till Rikets
Ständer aflåta Nådig framställning i ämnet.
Stockholm den 17 Juli 1857.
14
Slals-Utskottets Utlåtande N:o 87.
I\':o §7.
Ank. lili Exp.-Ulsk. d. 18 Juli 1887, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för Gunnarskogs
socken i Wermlands län alt efter tio års medelmarkegångs-pris
lösa den af socknen utgående rote/ rihetsafgijt
för oroterad jord.
(I. A.)
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion, som blifvit till Siats-Utskottets handläggning
öfverlemnad, bar Riksdags-fullmäktigen Olof Olsson IVån lVermlands län anfört,
hurusom Gunnarskogs socken i Jösse härad af Wermlands län, bestående af 24,/4
mantal, af ålder varit befriad från ordinarie rotering, men deremot indelad i 21 £ extra
soldat-rotar, för hvilka årligen erlägges rotevakans-afgift efter markegång, hvilken i räkenskapen
benämnes med "ro te fri hets-a fgi l’t för oroterad jord”. — Att denna afgift således
vore en grundskatt, som åtföljde jorden och inginge till Kronan bland andra statsmedel,
kunde icke bestridas. Man hade derföre väntat att afgiften skulle, i likhet med
hvad, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 11 Maj 1855, eger rum för grundräntors
och krono-liondes utgörande, lå lösas efter 10 års medel-markegångspris; men
vid markegångs-laxans upprättande hade likväl rotevakans-algilten för hel soldat-rote
blifvit beräknad efter 1855 års för länet gällande markegång, hvilken beräkning alltså
komme att ligga till grund för debiteringen, uppbörden och redovisningen af ifrågavarande
afgift, till stor förlust för de skattskyldige, emot om densamma får lösas i
penningar efter 10 års medel-markegångspris. Öfver detta debiterings-sätt hade
Gunnarskogs socknemän anfört besvär hos Kongl. Kammar-kollegium och, då rättelse
der ej följde, i underdånighet fullföljt saken hos Kongl. Majit, ehuru med lika ringa
framgång; i anledning hvaraf motionären, som förmodade att Kongl. Majit ansett det
icke tillkomma sig att, ulan Rikets Ständers medgifvande, bifalla sökandernes ifrågavarande
anhållan, hemställt, det Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med de genom Kongl.
Kammar-kollegii och Stals-kontorets Kungörelse den 29 Juni 1855 för utgörandet af den
för ständiga rote-vakanser i Skåne utgående spanmål, äfvensom af hästvakans-spanmålen
bestämda grunder, måtte, för sin del, medgifva, att äfven Gunnarskogs socken finge
efter 10 års medelmarkegångs-pris lösa den af socknen utgående rotefrihets-afgift för
orolerad jord.
Slats- Utskottets Utlåtande N.-o 87.
15
Siats-Utskottet, sorn inbemtat, att Gunnarskogs socknemäns i administrativ
väg gjorda framställning om rättighet att efter tioårigt medelpris utgöra ifrågavarande
rotefrihets- afgift, af vederbörande embetsverk ogillats på den grund, att denna
afgift utgjorde icke en ränta, utan en servitut, men att Kongl. Kungörelsen den 11 Maj
1855 handlade endast om räntor och tionde, samt att berörda ansökning, på sätt motionären
uppgifvit, jemväl blifvit af Kongl. Maj:t afslagen, finner, vid sådant förhållande
och då det åberopade prejudikatet i afseende å de i Skåne utgående rötevakans-afgifterna
icke är i förevarande fäll tillämpligt, enär dessa rotevakanser äro ’’ständige”, men
deremot rotelrihets-afgiften för oroterad, men ordinarie rotering underkastad jord är af
tillfällig beskaffenhet, hvadan således denna prestation framdeles kan komma att in
natura utgöras,
icke skäl, alt med anledning af förevarande motion, tillstyrka någon
Rikets Ständers åtgätd.
Stockholm den 17 Juli 1857.
/
STOCKHOLM, tryckt bos Isaac Marcus, 1857.
Stats-Utskottcts Utlåtande M 88.
I
N:o 88.
ivo k. till Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1857, kl. 1 e. nt.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits Nådiga Proposition, angående
ålskdliga inom Götheborgs1 och Bohus län belägna kronoholmars
afgiftsfria upplåtelse till allmänt begagnande.
(I. A)'
Enligt hvad högslberörda den 12 sistlidne Maj till Rikets Ständer aflåtna nådiga
proposition innehåller, hade hos Kongl. ‘Majit Dess och Rikets Kammar-kollegium uti
underdånig skrifvelse den 23 förutgångne Mars anmält, hurusom vid den inom Götheborgs
och Bohus län åren 1850 och 1851 förrättade jordransakning fråga uppstått om
användande af nedannämnde, uti Tanums socken och härad belägna holmar och skär,
för hvilka, vid en den 19 November 1819 verkställd skattläggning, blifvit stadgade
räntor till ett sammanräknadt belopp af trettiotvå skillingar banko, nemligen:
1:o Killingen, af omkring 3 tunnlands rymd, blotta berg, men med sommarbete
i bergsskrefvorna för 8 får och med åsatt ränta af 12 sk.;
2:o Stora Snåret, 8 tunnland, likaledes blotta berg, med sommarbete för 4
får och åsatt ränta af 10 sk. 8 rist.;
3:o Snärten eller Snartekalfven, omkring 1 tunnland, utan bete, med åsatt
ränta af 2 ,sk.;
4:o Ardöfsholmarne, 3 st., med åsatt ränta af I sk. 6 rist., varande vid alla
dessa holmar något ostronfiske;
Ilih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 14 Haft.
1
2
'Stats-Utskottets Utlåtande Jté 88.
5:0 Ulliken;
6:0 Tistholmen;
7-o Gullskär- r‘° styc^en kallade »stnåskär», liggande under vatt •
’ , >net eller ock derofvan obetydligt synlige, med åsatt
8:o Klåttegrund; gf g gk j ^ .
9:o Klåtteholmen;
1 O.o Persetång-fluerne;
11:o Åhlekråks-skäret;
12:o Ljunghufvud;
13:o Lilla och Stora levanger;!
14:o Tvethufvarne; f tio stycken så kallade »Utomskärs-holmar», lika
15:o 4 Svarta Fluerne; ( med de näst ofvan omförmälde och med åsatt
16:o Busungen; [ ranta af 2 sk- 6 rst
17:o Stora Gullskär;
18:o Gullskärs-fluerne;
19:o Ornekälsgrund.
Efter att egarne af hemmanet Lindö, hvilka, emot räntans utgörande till kronan,
begagnat dessa holmar alltifrån det Kammar-kollegium, genom utslag den 6
Mars 1827, rättigheten dertill, ehuru blott för 10 års tid, medgifvit, hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i länet begärt att blifva vid samma rättighet bibehållne,
hvilken begäran Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dock ej kunnat bifalla, och sedan,
med anledning af den i nyssberörda utslag innefattade föreskrift om holmarnes framtida
utarrenderande, genom auktion åt den högstbjudande, fråga uppstått om tiden
och vilkoren för sådan utarrendering, har Kongl. Maj:t, enär ofvan uppräknade holmar
och skär vore af lika beskaffenhet med de lägenheter, hvilka, enligt Kongl.
Maj:ts och Rikets Ständers beslut samt Kammar-kollegii på grund deraf den 25
April 1845 och den 13 Mars innevarande år utfärdade kungörelser, blifvit tills
vidare, utan erläggande till Kronan af någon afgift, upplåtne till fritt och allmänt
begagnande af hvarje Svensk undersåte, i nåder föreslagit Rikets Ständer, att, på
enahanda skäl och lika sätt, jemväl ofvan uppräknade krono-holmar, genom hvilkas
utarrendering eller skatteförsäljning blott en ytterst ringa inkomst kunde Kronan tillskyndas,
måtte få tills vidare upplåtas till fritt och allmänt begagnande af hvarje
Svensk undersåte utan någon afgifts erläggande till Kronan, men under iakttagande,
att förhållandet blefve i jorde-boken behörigen antecknadt.
Efter från samtlige Riks-stånden härå erhållen remiss, får Stats-Utskottet, som
jemväl undfått del af de till detta mål hörande handlingar, under åberopande af de
skäl, som finnas anförde i Stats-Utskottets den 18 December nästlidet år, uti en
Stats-Utskottets Utlåtande JM 89. 3
fråga af enahanda beskaffenhet med den nu förevarande, afgifna och af Rikets Ständer
godkända utlåtande,
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majit i högstberörda
proposition behagat i nåder föreslå.
Stockholm den 17 Juli 1857.
N:o 89.
Auk. till Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1857, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, angående godtgörelse
lill indelningshafvare för sådana grundräntor, sorn till
följd af qvarnars nedläggande afskrifvas.
(I. A.)
Uti högstberörda, den 30 Oktober nästhdet år till Rikets Ständer aflåtna, proposition,
har Kongl. Majit i nåder erinrat, hurusom, i sammanhang med en af Rikets
sednast församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse den 19 Juli 1854, framställd
anhållan, att, sedan den om förändradt beskattningssätt för mjöl- och sågqvarnar
väckta fråga blifvit genom vederbörande embetsverk fullständigt utredd, Kongl. Majit
täcktes vid en kommande riksdag i nåder aflåta proposition dels om skattlagde eller
skattläggning underkastade såg- och tullmjölqvarnars befrielse från grundräntor och
dessas utbytande emot bevillning, dels om vederlag af Stats-verket för de till åtskilliga
ändamål nu anvisade dylika räntor, Rikets Ständer uti berörde underdåniga
skrifvelse jemväl yttrat den önskan, att, då billigheten fordrade, men författningarne
uttryckligen medgåfve befrielse från grundränta för sådana qvarn- och sågverk, som
mäste nedläggas, genom allmän författning måtte, intilldess qvarnräntornas uppnörande
kunde tillvägabringas, varda i nåder stadgadt, att nedlagda såg- och mjölqvarnar,
derest grundräntan derå icke är uti hemmansränta inbegripen eller till visst ändamål
4 Stals-U[skottets Utlåtande JYs 89.
anvisad och så framt, vid undersökning på stället af vederbörlig Härads-rätt i Kronoombuds
närvaro, sig visar att qvarn eller såg är ödelagd och ej vidare kan bibehållas,
må utaf Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium från grundräntas utgörande
befrias, sedan Kongl. Majits Befallningshafvande sig derom yttrat.
Efter det Kammar-kollegium, hvars utlåtande i omförmälda ämne Kongl. Majit
i Nåder infordrat, uti underdånig skrifvelse den 7 nästlidne Mars, med anmälan,
att Rikets Ständers anhållan, såvidt dermed afsåges grundräntornas afskaffande för
qvarnar i allmänhet, föranledde till vidlyftiga förberedande åtgärder, hvilka ännu
icke hunnit slutas, afgifvit underdånigt yttrande endast öfver sednare delen af
Rikets Ständers underdåniga framställning eller frågan om nedlagda såg- och mjölqvarnars
befrielse från grundräntors utgörande, hade vid ärendets föredragning
Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med den af bemälda Kollegium yttrade åsigt,
funnit att, om det i allmänhet vore rättvist att en qvar» finge, med befrielse från
grundräntas utgörande, nedläggas, när egaren icke ansåge densammas bibehållande
fördelaktigt, detta anspråk icke borde förringas eller åsidosättas med anledning af
det tillfälliga förhållande, att qvarnräntan vore antingen uti ett hemmans ränta
inbegripen eller ock till visst ändamål anvisad, emedan i förra fallet hemmansräntan,
om den pröfvades icke utan tillskott af qvarnräntan kunna ega bestånd, borde i
förhållande dertill nedsättas, — hvilket dock ej ifrågakomme, när, såsom mångenstädes
inträffade, qvarnräntan utgjorde blott några få skillingar, — och i sednare
fallet, för det behof, till hvilket qvarnräntan fordom blifvit anvisad, annan statens
tillgång borde anslås, på ^ätt jemväl, enligt Kongl. Maj:ts i särskilda frågor meddelade
beslut, tillförene skett; Och då Kongl. Majit fördenskull ansett det allmänna
stadgande, som, angående afskrifning af grundränta å nedlagd mjöl- eller sågqvarn,
vore af behofvet påkalladt, böra utöfver hvad Rikets Ständers ofvunberörda underdåniga
begäran åsyftade, innefatta jemväl sådana qvarnar, hvilkas räntor äro antingen
uti hemmansräntor inbegripna eller till vissa ändamål anvisade, men upphörandet
af dylika indelta qvarnräntor skulle för vederbörande indelningshafvare medföra
en förlust, hvilken billigtvis icke utan ersättning kunde dem ådragas, har Kongl.
Majit, innan Dess Nådiga Författning i ämnet utfärdades, behagat föreslå Rikets Ständer,
att sådane indelningshafvare, som till följd af qvarnars nedläggning och derpå
grundad ränte-afskrifning, skulle ga i mistning af de hittills bestämda qvarnräntor,
matte lör denna förlust tillförsäkras godtgörelse af stats-medlen till belopp, motsvarande
den upphörda räntan, enligt det i Kongl Kungörelsen den 11 Maj 1855
stadgade beräkrnngssätt för grundräntors utgörande, men att, enär så beskaffade
godlgörclsers belopp ej kunde på förhand - beräknas, desamma måtte under nästa
statsreglerings-period förskottsvis utgifvas af de under Stats-kontorets förvaltning
befintliga medel, emot ersättning, som vid derpå följande riksdag komme att anvisas.
Stats-Utskottets Utlåtande JYI 80.
5
Denna nådiga proposition hafva samtlige Riks-stånden remitterat till Stats-Utskottet,
som jemväl fått från Bonde-ståndet emottaga ett af Riksdags-fullmäktigen Petter
Jönsson från Jönköpings län afgifvet yttrande, innefattande framställning derom, att
lika beskaffad godtgörelse, som Kongl. Maj:t åt indelningshafvare föreslagit för dem
på lön anslagne, men upphörda qvarnräntor, äfven borde beviljas icke allenast egare
af sådane berustade hemman, åt hvilka qvarnränta, som, i följd af qvams ödeläggande,
upphör, blifvit anslagen såsom stam för rustningens utgörande, utan ock vederbörande
strand-egare vid rifning af sådane vattenverk eller qvarnar, der dessa
sednare åsatt grundränta finnes uti hemmanets ränta inbegripen. Då emellertid, enligt
Ucskottets åsigt, egare af berustade hemman, som hafva qvarn-räntor sig anslagne,
måste hänföras till indelnings-hafvare, samt vederbörande strandegares rätt till ersättning
i det uppgifna fallet jemväl uti den nådiga propositionen synes vara förutsedd
och erkänd genom det föreslagna stadgandet, att, då räntan af nedlagd qvarn
är uti ett hemmans ränta inbegripen, denna hemmans-ränta, om den pröfvas icke
kunna utan tillskott af qvarn-räntan ega bestånd, bör i förhållande dertill nedsättas,
finner Utskottet vidare yttrande i anledning af Riksdags-fullmäktigen Petter Jönssons
ifrågavarande framställning icke erfordras; och då Utskottet i öfrigt ej funnit anledning
till någon erinran i afseende å hvad Kongl. Majit uti detta ämne behagat i
nåder föreslå, hemställer Utskottet,
att förevarande nådiga proposition måtte af Rikets Ständer
bifallas.
Stockholm den 17 Juli 1857.
6
Stats-Utskottets Utlåtande JW OO.
N:o 90.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1857, kl. 1 e. ni«
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i del genom Kongl.
Kungörelsen den 77 Maj 1855 meddelta stadgande, att Landshöfdingarne
skola föra ordet vid Riks-ståndens Deputerades sammanträden
för markegängs-prisens bestämmande.
(I. A.)
Hedervärda Bonde-ståndet har till Stats-Utskottets handläggning öfverlemnat en
af Riksdags-fuilmäktigen Matts Pehrsson från Stockholms län. med hvilken Tobias
Lind från Götheborgs och Bohus län och Nils Olsson från Malmöhus län sig förenat,
väckt motion, deruti anföres, hurusom Rikets Ständers under de 2:ne sednaste riksdagarne
fattade och numera till verkställighet befordrade beslut, angående ett förenkladt debiterings-
och uppbördssätt för de skatte-jorden åliggande utskylder, visserligen medfört väsentliga
fördelar för de skattskyldiga, men att dock ännu åtskilliga oegentligheter och oformligheter
qvarstodo från förflutna tider. En dylik oformlighet eller måhända rättare olaglighet,
som företrädesvis syntes påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet och tillgörande
för dess afskaffande, innefattade den allt hittills bibehållna rättigheten för Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att utöfva Ordförandeskapet för Riks-ståndens Deputerade
vid markegångs-sättningarne. Då Landshöfdingarnes aflöning till största delen bestode
i hemmans-räntor och kronotionde-anslag och då följaktligen beloppet af dessa embetsmäns
löne-inkomster berodde af de värden, hvartill deras ränte- och tiondespanmål
vid markegångs-sättningarne upptoges, så syntes det ingalunda vara med
de i lag stadgade och eljest allmänt antagna former öfverensstämmande, att bemälde
inflytelserika embetsmän skulle ega en så väsentlig och stundom afgörande inverkan
på besluten om markegångs-prisens bestämmande, som ordförande-befattningen dervid
medförde. På grund häraf har motionären framställt det förslag, att den genom 1
StatsAJtskottets Utlåtande M 90.
7
§ 3 mom. i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, angående markegångs-sättningarnes
verkställande, Landshöfdingarne tillerkända rättighet att dervid föra ordet,
måtte upphöra, samt Rikets Ständer i stället stadga, att Riks-ståndens deputerade
genom anställande val ega inom sig utse den, som under deras sammankomster skall
leda öfverläggningarne.
Hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet tagit i behörigt öfvervägande, men
föranlåtes dervid erinra, att det af motionären, till stöd för den i ömförmälda hänseende
af honom tillstyrkta förändring hufvudsakligen åberopade skäl, eller att Landshöfdingen
skulle ega en »väsentlig och stundom afgörande inverkan på besluten
om markegångs-prisens bestämmande» redan är fullkomligt vederlagdt genom ordalydelsen
af ifrågavarande författning, som innehåller följande: »Vid sammanträdet föres
ordet af Landshöfdingen, utan rättighet för honom att i besluten deltaga, men med
skyldighet att göra de erinringar, som finnas af nöden, och att, då hans mening
från Deputerades beslut afviker, låta densamma i protokollet anteckna.))
Unär således Landshöfdingarne, långt ifrån att, såsom motionären förmenat,
ega »afgörande inverkan på besluten,» icke ens äro berättigade att i besluten deltaga,
lärer deraf följa, att desse embetsman icke kunna på annat sätt inverka på markegångs-sättningens
utgång, än genom anförandet af de skäl, som, efter deras åsigt,
böra föranleda till bestämmandet af ett högre eller lägre markegångs-pris. I betraktande
deraf och då härtill kommer, att Landshöfdingarne, hvilka, enligt hvad Utskottet
inhemtat, i äldre tider ensamme egde afgörande rätt i fråga om markegångsprisens
bestämmande, numera, under en tid af öfver 100 år, eller allt ifrån det
markegångs-sättningen öfverlemnades åt Riks-ståndens Ombud> städse uti dessa sammanträden
i egenskap af Ordförande deltagit, hvartill desse embetsmän ock, enligt
Utskottets tanke, måste anses företrädesvis lämplige, finner Utskottet sig följaktligen
böra hemställa,
att förevarande motion ej må till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
Stockholm den 17 Juli 1857.
8
Stats-Utskottets Utlåtande M 91.
N:o 91.
Ank. till Exp.-Utsk. <1. 18 Juli 18.'»7, kl. 1 c. m,
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds Nådiga Proposition, angående förvandling
af en inom Färentuna härad af Stockholms län utgående
skaltetitel under namn af tegelved,
(I. A.)
Af högstberörda den 23 sistlidne Maj till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition
inhemtas, hurusom, med anledning af vederbörande Härads-skrifvares hos Kongl,
Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län gjorda förfrågan, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
uti underdånig skrifvelse den 18 November sistlidet år, bland annat, hemställt,
huru en af skatte- och kronojord inom Färentuna härad af berörda län utgående,
men i jordeboken icke upptagen skattetitel, benämnd »legelved,» skulle för
framtiden beräknas och utgöras, enär den, enligt Läns-styrelsens förmenande, icke
vore af grundränte-natur och, enligt Kongl. Kungörelsen den \ 1 Maj 1855, beträffande
de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling, endast
grundräntorna eller de vid skattläggning bestämda jordeboks- och hemmantals-räntorna
skola förenklas. — Uti häröfver infordradt, den 17 Februari innevarande år afgifvet,
underdånigt utlåtande hade Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium upplyst, att
på den tid, då byggningshjelpen ännu allmänt levererades i persedlar, 'Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Stockholms län, genom resolution den 10 Augusti 1 GG A, hvilken
likväl syntes hafva varit Kongl. Majit underställd, tillåtit Kronans bönder och
allmoge i Färentuna härad att framgent betala byggningshjelpen i penningar efter
kronovärde, nio marker eller två daler 8 öre silfvermynt af mantalet, »dock så att
»samma bönder dessförutan skulle föra hvardera fyra lass tegelved och sand till
»Kongl. Majits tegelbruk der på orten och eljest hvad till djurgårds-stängning och
»annan
Stats-Utskdttets Utlåtande M 91.
9
»annan nödtorft behöfdes;» — att i 1683 års krono-räkenskaper, de äldsta bibehållna,
i hvilka tegelved förekomme, den upptagits att af hvarje mantal utgå med ett
stafrum, hvarå likasom å fyra lass ved, krono-värdet var sexton öre silfvermynt;
— att vid '1738 års Riksdag allmogen i Färentuna härad beklagat sig öfver den
pålaga af »stafrum eller tegelved», som den hade att, jemte andra krono-utlagor, årligen
utgöra, och hos Kongl. Maj:t anhållit om befrielse derifrån, men att Kammarkollegium,
i häröfver afgifvet utlåtande den 11 Februari 1741, tillkännagifva, att,
sedan Kronans tegelbruk i orten blifvit nedlagda, tegelveden erlagts i penningar efter
förvandling med en daler silfvermynt af hvarje mantal, som, tillsammans med
krono värdet å byggnadshjelpen utgjorde blott Tre daler åtta öre silfvermynt; på
grund hvaraf och då således Färentuna häradsboer, emot öfriga hemmansegare i
Stockholms län, hvilka öfverallt erlade byggningshjelpen med dubbla kronovärdiet
Fyra daler sexton öre silfvermynt, åtnjölo en verklig lindring i detta afseende,
Kammar-kollegium afstyrkt bifall till omförmälda begäran; hvarpå sedermera icke
veterligen följt något nådigt beslut; — att, när i medlet af 1700-talet ständig markegång
å ränte-persedlarne infördes, denna, som för Stockholms län var fastställd
till En daler tjugufem öre silfvermynt å ett stafrum ved, äfven blifvit tillämpad på
tegelveden, som då med sistnämnda summa af hvarje mantal löstes; men att år
1756 den ständiga markegången åter blifvit upphäfd och ersatt af årlig markegångssättning,
hvarefter tegelveden hittills utgått efter årliga markegångs-priset å ett stafrum
ved för hvarje helt mantal; — att medelmarkegångs-priset å denna, enligt hvad
ofvan är utredt, rätteligen i byggnadshjelpen ingående räntepersedel, beräknad, enligt
1664 års resolution, till fyra lass pa mantalet, uppstigit för de sista tio åren
till Sju R:dr trettiofem sk. fyra r:st., och att, med tillägg af kronovärdiet af den i
jordeboken upptagna byggningshjelpen, trettiosex skillingar, således skulle af hvarje
mantal skatte och krono i Färentuna härad i byggningshjelp utgöras för år 1856
ett värde af Atta Riksdaler tjugutre skillingar fyra runstycken Banko, under det
denna ränte-titel i det öfriga riket endast med dubbla kronovärdiet, En R:dr tjugufyra sk.
samma mynt erlägges, i öfverensstämmelse med Kongl. Förklaringen den 8 Januari
1748, som i 6 § till iakttagande öfverallt innehåller, att byggningshjelpen i de orter,
hvarest förvandling derå eger rum, ej bör högre förvandlas än till alteruni tantum
eller dubbelt emot kronovärdiet.
Då på grund häraf och i öfverensstämmelse med hvad Kammar-kollegium underdånigst
hemställt, Kongl. Maj:t för sin del ansett nyssnämnda i Kongl. Förordningen
den 8 Januari 1748 medgifna förmån böra äfven hemmansegarne i Färentuna
bärad tillgodokomma, och tegelveden derstädes följaktligen böra utgöras, efter förvandling,
med sexton skillingar banko eller femtio öre riksmynt för hvarje mantal,
men en sådan åtgärd innefattade en förändring i den för berörde härad hittills gälBih.
till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 14 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N;o Hl.
lande beskattning, har Kongl. Maj:t nu i nåder föreslagit, att Rikets Ständer måtte
ifrågavarande förändring medgifva.
Ofvananförda nådiga proposition är af samtliga Riks-slånden remitterad till StatsUtskottet,
som, efter erhållen del af de i Kongl. Propositionen åberopade handlingar,
tagit detta ärende i öfvervägande; och vid det upplysta förhållande, att byggningshjelpen
inom Färentuna härad, med inberäknande af värdet å den s. k tegelveden,
uppgår till vida högre belopp, än hvarmed denna ränte-titel inom det öfriga riket
utgöres, linner Utskottet väl med billigheten öfverensstämmande att någon nedsättning
i denna utskyld må varda de skattskyldige i nämnde härad medgifven. Men beträffande
grunderna för bestämmandet af denna nedsättning har Utskottet icke kunnat
till alla delar instämma uti hvad Kongl. Kammar-kollegium i detta afseende tillstyrkt
och Kongl. Majit i nåder föreslagit. Då nemligen byggningshjelpen, hvilken utskyld
i det öfriga riket icke, på sätt Kammar-kollegium anfört, utgår med samma belopp,
utan efter flera olika grunder, så att beloppen i särskilda orter utgöra 36 eller 42
sk., 1^, 1^ och 1| R:dr B:ko, — likväl inom Stockholms län, utom Färentuna härad,
i allmänhet utgår med 1 R:dr 24 sk. B:ko, synes det Utskottet, att de skattskyldige
inom nämnde härad, af hvilka byggningshjelpen, jemte den deruti inbegripna
tegelveden, för närvarande utgöres till ett belopp i medeltal af ej mindre än 8 R:dr
23 sk. 4 rst. B:ko, skulle erhålla en större eftergift än skäligt vore, om de, enligt
hvad den Kongl. Propositionen innehåller, finge erlägga byggningshjelpen med 36 sk.
och tegelveden med 16 sk. eller tillsammans 1 R:dr 4 sk. B:ko och således för
hvarje mantal 20 sk. mindre än hvad i det öfriga länet under denna titel utgöres.
Det genom Kongl Förklaringen den 8 Januari 1748 meddelta stadgande, att byggningshjelpen
ej bör högre förvandlas än till dubbla kronovärdiet kan för öfrigt, enligt
Utskottets tanke, destomindre utgöra hinder för att i detta fall bestämma tegelveden
till 36 sk. i stället för 16 sk., hvarigenom byggningshjelpen skulle uppgå till
samma belopp för ett mantal i Färentuna härad och i öfriga delar af länet, som
lindringen för de skattskyldige i allt fall blir ganska betydlig och dertill kommer,
att, då Kongl. Majits Befallningshafvandes beslut om utgörandet af den s. k tegelveden
år 1664 meddelades, dermed säkerligen ej åsyftades hvarken en tillökning
eller minskning uti den tillförene utgående skatten, utan ansågs detta besvär för
modligen
motsvara den lindring, de skattskyldige på samma gång erhöllo genom
tillåtelsen att framgent betala byggningshjelpen i penningar efter kronovärdi
Jemte tilläggande af den upplysning, att Stats-verkets förlust i följd af ifrågavarande
förändring skulle komma att utgöra omkring 900 R.dr B:ko, får Utskottet
således hemställa,
det Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anmäla, att
Rikets Ständer funnit sig böra på det sätt bifalla förevarande
Ståts-Utskottets Utlåtande M 92.
11
nådiga proposition, att Rikets Ständer medgifvit, det byggningshjelpen
inom Färentuna härad må erläggas med samma belopp,
hvarmed den inom öfriga orter i Stockholms län i allmänhet
utgår eller med 1 R:dr 24 sk. Banko för hvarje mantal.
Stockholm den 17 Juli 1857.
N:o 92.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1857, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, åsyftande förändring af det uti
5 § af Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 meddelta stadgande,
angående den minsta enheten, hvartill, vid runtepersedlarnes
omsättning och förenkling, hvarje persedelslag må uti
jordehoken uppföras.
(I. A.)
Då Rikets åren 1850—1851 församlade Ständer, med anledning af Kongl.
Maj;ts vid samma riksmöte aflåtna nådiga proposition, angående de uti ordinarie
räntan ingående persedlars omsättning och förenkling, uti skrifvelse af den 20
Augusti 1851 i underdånighet anmälde de af Rikets Ständer i detta ämne, hufvudsakligen
i öfverensstämmelse med högstberörda nådiga proposition fattade beslut,
yttrade Rikets Ständer dervid, bland annat, — med afseende å ofvannämnda fråga
— att då det ofelbart skulle leda till enkelhet vid debiteringen och till lättare
kontroll för de skattskyldige, om vid den blifvande ränteförenklingen alla bråktal
af ränte-persedlar för helt hemman ur jordeböckerna uteslötos, Rikets Ständer för sin
del beslöto, att, sedan för hvarje efter ränteförenklingen qvarstående persedel minsta
enheten blifvit bestämd och hvartill, i afseende på de af Kongl. Mnj:t uppgifna.
12
Ståts-Utskottets Utlåtande JW 92.
Rikets Stander antagit: för spanmål en kappe; för smör, kött och fläsk ett skålpund;
för hö, tackjern samt strömming och lax ett lispund; för kol en tunna samt för
ved ett mått (-J famn), hvad i persedeltal, efter helt hemman berälmadt, funnes
upptaget till ringare belopp än nyss angifne enheter, måtte, efter samma grund,
som för småpersedlarne funnes bestämd, förvandlas och tilläggas penningeräntan,
hvilken sistnämnda ränta jemväl borde för hvarje helt mantal jernnäs till fullt skillingtal
på det sätt, att till och med sex runstycken uteslötos, men högre runstycktal
beräknades till full skilling. Detta beslut blef jemväl af Kongl. Maj:t, vid föredragning
af Rikets Ständers nyssberörda underdåniga skrifvelse i nåder godkändt;
men sedan vid de af Kongl. Maj:t i nåder anbefallda sammanträden emellan vederbörande
räntegifvare inom hvarje län, den anmärkning blifvit emot nyssnämnde
stadgande af såväl räntegifvarnes utsedda ombud, som Kongl Maj:ts Befallningshafvande
inom flera län framställd, att den åsyftade förvandlings-åtgärden borde ega
rum icke allenast för hvarje helt mantal, utan äfven för hemman af mindre mantal,
hvilken anmärkning jemväl Kongl. Kammar-kollegium funnit vara grundad, behagade
Kongl. Maj:t, uti sin vid sednaste riksmöte till Rikets Ständer uti samma ämne aflåtna
nådiga proposition, i detta hänseende föreslå den förändrade bestämmelse, som,
sedan densamma vunnit Rikets Ständers godkännande, genom Kongl. Kungörelsen
den W Maj i855, angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning
och förenkling, § 5, blifvit tilli allmän efterrättelse kungjord och är af följande
lydelse:
För att, så vidt ske kan, undvika bråktal i räntorna, är för hvarje persedelslag
en enhet bestämd såsom den minsta, hvartill samma persedel i jordeboken må
uppföras för helt mantal och för de mindre hemman, utjordar och andra lägenheter,
hvilka i jordeboken upptagas under särskild nummer eller med särskildt åsatt
ränta, nemligen: — — (de särskilda mått- och vigt-bestämmelserna jemte öfriga i
denna § förekommande detalj-föreskrifter uteslutas här. såsom på förevarande fråga
ej inverkande).
Yid innevarande riksmöte har Stats-Utskottet, genom remiss från Bonde-ståndet,
fått emottaga tvänne särskilda af Riksdags-fullmäktige Gustaf Glad från Westerbottens
och Per Andersson från Gefleborgs län väckta motioner, åsyftande att ofvan
anförda stadgande om minsta enheten för persedel-räntorna måtte, i likhet med hvad
vid 1850—1851 års riksdag beslutades, hädanefter tillämpas endast för helt mantal
och att de mindre hemmans-delarnes räntor således skulle få uträknas och bestämmas
endast efter deras förhållande till helt mantal; varande, till stöd för detta
förslag, hufvudsakligen samma skäl af motionärerne anförda, nemligen: att den nu
Stals-Utskottels Utlåtande M 92.
13
gällande föreskriften skulle leda derhän, att räkenskaperne blefve mera invecklade,
än nödigt vore, och förorsaka vederbörande tjenstemän ett särdeles mödosamt, men
till största delen ändnmålslöst arbete, på samma gång som räkenskapen derigenom
blefve svårare att kontrollera; att deremot den af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
härutinnan förut meddelade bestämmelse hvilade på den enkla och lätt tillämpliga grundsats,
att skatten för hvarje del af ett mantal skulle utgå i förhållande till det hela;
att de skattskyldige, enligt det nu antagna sättet, ej kunde sjelfve uträkna räntan
för någon hemmansdel, men väl måste hafva skäl till förundran och missnöje deröfver
att ganska olika ränte-belopp bestämdes för lika stora delar af ett hemman;
samt att ett undantag från det allmänna stadgandet redan blifvit uti åberopade kungörelse
medgifvet för provinsen Helsingland, hvarest grundräntan vore fastställd till
visst belopp för hvarje helt mantal; — hvarförutan motionärerne meddelat särskilda
exempel och uträkningar för att bestyrka riktigheten af deras nu anförda åsigter;
— innehållande Per Anderssons motion framställning derom, att det föreslagna förändrade
stadgandet måtte vinna allmän tillämpning, hvaremot Gustaf Glad inskränkt
sig till det yrkande, att grundräntan för Wester- och Norrbottens län måtte bestämmas
till visst belopp för hvarje mantal, enligt de genom ofvanberörda Kongl.
Kungörelse stadgade grunder.
Stats-Utskottet, som. med anledning af hvad sålunda i denna fråga förekommit,
sökt upplysning om orsaken dertill, att den genom 5 § af Kongl. Kungörelsen den
11 Maj 1855, i afseende å minsta enheten för ränte-persedlarne, meddelta föreskrift,
enligt hvad ifrågavarande motioner antyda, gifvit anledning till missnöje och anmärkningar
inom de norra delarne af riket, under det att samma bestämmelse inom det
öfriga riket blifvit allmänt tillämpad, utan att någon erinran deremot veterligen blifvit
i hvarken ett eller annat afseende framställd, har dervid erfarit, att detta förhållande
sannolikt härleder sig från de olika beskattnings-grunder, som af ålder varit gällande
för Norrland och för det öfriga riket. Då nemligen inom öfriga delar af Sverige
de vid skattläggningarne hemman och lägenheter åsätta räntor i allmänhet blifvit särskildt
uträknade för hvarje för sig bestående lägenhet eller besuten hemmansdel, och
denna derefter blifvit med sin särskilda nummer och ränta i jordeboken upptagen,
så har deremot i Norrland (med undantag likväl af provinsen Gestrikland), enligt
hvad orternas s. k. undervisningar utvisa, det förfarande städse iakttagits, att räntan
blifvit uträknad och bestämd för hell mantal och sedan i förhållande dertill uträknats
flir mindre hemmansdelar. Detta förhållande bör äfven, enligt Utskottets tanke, tydligen
leda derhän, att tillämpningen af oftanämnde stadgande blifver enkel, och ändamålsenlig
i de förra orterna, men deremot i de sednare medför en större inveckling
af räkenskaperna och större besvär för tjenstemännen än nödigt vore; och motionärernes
härom yttrade åsigt synes Utskottet i så måtto vara grundad, att, då den
gamla räntan varit bestämd för helt mantal, äfven den nya räntan vid förvandlingen
14
Stats-Utskottets Utlåtande M 92.
lämpligast borde efter samma grund uträknas. I afseende å provinsen Helsingland
har ock nyssnämnde grundsats blifvit uti 1855 års Kongl. Kungörelse undantagsvis
antagen och fastställd, derigenom att icke allenast, såsom i alla öfriga orter, hufvudpersedlarnes
antal och beskaffenhet blifvit bestämde, utan jemväl beloppet af hvarje
persedel för helt mantal, med tillägg att de skola utgöras »i förhållande derefter af
mindre hemmantal»; hvilket, enligt hvad Utskottet inhemtat, lärer härleda sig deraf,
att vid det, före sistlidne riksmöte, med deputerade af räntegifvarne uti Helsinglands
fögderi inför Kongl. Majits Befallningshafvande hållna sammanträde, ombuden föreslagit
denna grund för ränteförenklingens genomförande derstädes, då deremot räntegifvarne
inom de öfriga norra länen underlåtit att i detta afseende föreslå någon
särskild föreskrift. Då nu emellertid ett undantag från det allmänna stadgandet redan
är uti sjelfva författningen medgifvet och ofvan anförda omständigheter gifva
vid handen, att en utsträckning deraf äfven till öfriga delar af Norrland (med undantag
af Gestrikland) vöre lämplig och ändamålsenlig, har Utskottet funnit sig böra
i så måtto understödja förevarande motioner, att Utskottet hemställer,
det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om utfärdandet af den nådiga förklaring, att det uti 5 §
af Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, angående de uti
ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling,
meddelta stadgande, rörande den minsta enheten för räntepersedlarne,
må i alla de orter, hvarest den gamla räntan varit
fastställd till visst belopp för helt mantal och i förhållande dertill
för mindre hemmansdelar, sålunda tillämpas, att äfven den
nya räntan må på enahanda sätt derstädes uträknas och bestämmas.
Stockholm den 17 Juli 1857.
Stats-Utskottets UHatande M 93.
15
N:o 93.
Ank. till Exp.-Utsk. 3. 18 Juli 1857, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att forsellöns-ersältning för räntespannmål,
som ej kan lill leverering in natura uppsägas, må
omedelbart tillhandahållas vederbörande räntetaqare.
(I. A)
Genom remiss från Bonde-ståndet har Stats-Utskottet fått emottaga en af
Riksdags-fullmäktigen Johannes Andersson från Elfsborgs län väckt motion, hvilken,
efter det motionären, vid den inom bemälde Riks-stånd härom förefallna öfverläggning,
ingått på de förändringar uti hans först afgifna förslag, som några Ledamöter
påyrkat, numera innehåller den framställning, att Rikets Ständer måtte medgifva,
det forsellönen för den spanmål, som utgör augment-ränta till rusthåll, för hvars
utbekommande rusthållarne hittills måst med mycken kostnad och besvär infinna
sig i vederbörande Landt-ränterier, hädanefter måtte rusthållarne kostnadsfritt tillhandahållas
sålunda, att ifrågavarande medel blefve af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
öfverlemnade till kronofogdarne, hvilka derefter egde att desamma på
kronouppbörds-stämmorna vederbörande rusthållare tillhandahålla.
I anledning af denna motion, uti hvilken flere af Bonde-ståndets medlemmar
instämt, får Utskottet erinra, hurusom Rikets sednast församlade Ständer, i sammanhang
med deras angående skatteförenklingens verkställande fattade beslut stadgat,
att innehafvare af indelta anslag utaf hemmansräntor och kronotionde skola, för upphörande
af så väl deras hittills åtnjutna optionsrätt att dessa anslag in natura utfordra,
som rättigheten att, då lösen för räntorna och tionden med penningar eger
rum, af räntegifvarne uppbära forsellön, hållas skadeslöse på det sätt, att de af
Stats-verket årligen erhålla ersättning med samma belopp, hvarmed forsellönen för
närvarande författningsenligt tillgodonjutes. — Som nu detta stadgande afser icke
16
Stats-Utskottets Utlåtande M 93.
allenast innehafvarne af de uti förevarande motion omnämnde augments-räntor, ulan
alla »innehafvare af indelta anslag utaf hemmansräntor och kronotionde,» vare sig
att de tillhöra militie-, landt-, eller ecklesiastik- och skol-staterne; samt, enligt hvad
Utskottet inhemtat, det af motionären uppgifna förhållande, angående sättet för anordnandet
af berörde forsellöns-ersättning inträffar i afseende å alla dessa räntetagare; så och
då det onekligen måste medföra både kostnad och besvär för indelningshafvarne att för
utbekommandet af ifrågavarande forsellön, som för hvar och en af dem i allmänhet
utgör ganska ringa belopp, nödgas sjelfve eller genom befullmäktigadt ombud infinna
sig å det ofta långt aflägsna landt-ränteriet; har Utskottet, som föreställt sig, att
detta förhållande kunde antingen på det af motionären uppgifna sätt eller annorlunda
afhjelpas, utan att för uppbörds- eller redogörelse-verket i öfrigt medföra någon
olägenhet, funnit sig, med anledning af förevarande motion, böra hemställa,
det Rikets Ständer, jemte anmälan om hvad i denna fråga sålunda
förekommit, måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t, derest ej hinder derför skulle anses möta, täcktes
vidtaga den nådiga åtgärd, som till vinnande af nu uppgifna
ändamål må finnas erforderlig.
Stockholm den 17 Juli 1857.
N:o 94.
Stols-Utskottets Utlåtande M 04.
17
N:o 94.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Juli 1857, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor, alt räntor och tionde, ansi agne till
embels- och tjenstemän, hvilka icke äro skyldige att derför emottaga
lösen efter medelmarkegängs-pris, ändock måtte på detta sätt
få lösas, samt att ersättning af den för etnbets- och tjänstemännen
härigenom uppkommande förlust mätte af statsmedel varda
anvisad.
(I. A.)
I ofvan uppgifna amne hafva följande inom 2:ne Riks-stånd väckta motioner
blifvit till Stats-Utskottets handläggning öfverlemnade, nemligen:
A) Inom Höglofliga Ridderskapet och Adeln,
af Herr Grefve Taube, Henning Rdvard, som erinrat, hurusom den genom Kongl.
Kungörelsen den 11 Maj 1855, meddelade bestämmelse, att alla räntor och tionde
framgent skulle af räntegifvarne få lösas med penningar efter tioårigt medelpris, ännu
icke kunnat allmänt tillämpas, i följd af det uti samma författning stadgade förbehåll,
hvarigenom dåvarande embets- och tjenstemän, hvilka, enligt fullmakter eller konstitutorial,
vore i åtnjutande af på lön indelade räntor och tionde, blifvit för deras
tjenstetid tiilförsäkradt, att få sina löningsräntor på samma sätt som ditintills uppbära.
Då nu härigenom inträffat, att ränteförenklingen blifvit uti vissa orter fullständigt
genomförd, men att deremot i andra så väl Landshöfdingar, som öfrige löntagare
fortfarande finge efter årlig markegång uppbära lösen för dagsverken m. fl. persedlar,
och sålunda en hittills okänd anledning uppstått lill jordens olika beskattning, saknande
ali rättsgrund och beroende af endast tur eller otur, hvilket gifvit anledning
/lili. till fl. 67. Prat. I85fi & 1857. 4 Sami. 1 Afd '2 Band. 14 Haft.
18
Ståts-Utskottets Utlåtande Jtti !)l.
till en lika billig sora allmän klagan och äfven syntes förtji na alt af Rikets Ständer
behjertas, har Herr Grefve Taube, till afbjelpande af de olägenheter, som dessa förhållanden
framkallat, afgifvit följande förslag:
att de tjenstemän, hvilka till följd af ofvanberörde kungörelse anses berättigade
att dem å lön tilldelade räntor utan förenkling, efter årlig markegång, eller in natura
uppbära, men förklara sig villige att låta förenklingen af desamma författningsenligt
försiggå och derjemte afstå från uppsägningsrätten, måtte i vederbörande ränteri årligen
få uppbära ett kontant tillskott å deras lön, motsvarande 3 R:dr Runt för
hvarje tunna spanmål, som, efter verkställd förenkling, i dem tilldelade löningsräntor
ingår, samt att Stats-Utskottet måtte föreslå och Rikets Ständer bevilja ett förslagsanslag
att ställas till Kongl, Maj:ts disposition, till det belopp, sorn kunde linnas för
ändamålet erforderligt
och har motionären, beträdande anledningen, hvarföre det ifrågaställda lönetillskottet
blifvit lill nyssnämnda belopp föreslaget, åberopat ett bestyrkt utdrag öfver
hemmansräntorne för en indelt lön, uppgående, utan förenkling, till 7,040 R:dr 1
sk. 8 r:st. B:ko, men, efter förenkling, till endast 6.190 R:dr 42 sk. 11 r:st, i följd
hvaraf, och då i denna lön inginge 4-24 tunnor 28 kappar spanmål, förlusten på
hvarje tunna i detta fall således utgjorde i det närmaste 3 R:dr Runt.
B) Inom Hedervärda Bonde-stAndel:
af Riksdags-fullmäktige Olof Olsson från Westmanlands län, Johan Petter Andreasson
från Elfsborgs, Erik Ersson från Gefleborgs och Eric Carlsson från Stockholms
län.
Uti dessa motioner, hvilka hufvudsakligen äro af samma innehåll och hvaruti flere
medlemmar af bemälde Riks-stånd instämt, anföres, att, då frågan om skatteförenklingen
af Rikets sednast församlade Ständer afgjordes, det väl kunde förutses, att
de ränte- och tionde-gifvare, hvilkas räntor voro anslagne till sådane embets- och
tjenstemän, som ej voro förbundne att emottaga lösen efter medelmarkegångs-pris,
skulle blifva hårdare betungade än andra, som fingo efter nyssnämnde pris lösa sina
räntor, men att man deremot icke kunde föreställa sig, att denna skillnad skulle
blifva så betydlig, som, i följd af de sednare årens höga pris å alla ränte-persedlar,
nu verkligen inträffat. Med detta förhållande kunde naturligtvis de ränte- och tiondegifvare
icke finna sig belåtne, hvilka fått betala sina ulskyldér efter årlig markegång,
under det deras grannar fått erlägga lösen efter det vida lägre tioåriga medelpriset;
—• och de förstnämnde kunde dessutom komma att på ett dubbelt sätt få vidkännas
denna tunga, derigenom att, sedan de under flere år betalt sina räntor efter högsta
gångbara pris eller ock forslat dem sex mil från räntegifvarens hemvist, det lätteligen
kunde inträffa, att då de framdeles ändthgen erhållit rättighet att lösa räntorne efter
medelpris, de föregående årens höga markegångar redan uppdrifvit medel-markegången
så högt att den, om gynnande år inträffade, stöde vida högre än de gångbara prisen.
Stats-Utskottets Utlåtande M 94.
19
Då det nu ej kunde ifrågasattas, att icke de embets- oell tjensteman, hvilka fått sig
vissa ränte- och tionde-anslag utan förbehåll tillförsäkrade, vore berättigade att uppbära
dessa efter gångbart pris eller in natura, men billigheten å andra sidan fordrade, att
alla räntegifvare finge åtnjuta lika rätt, enär de erhållit sina hemman med samma
rättigheter och skyldigheter, hafva ofvanbemälde Riksdags-fullmäktige, som ansett
detta ändamål endast genom Statens mellankomst kunna vinnas, i sådant afseende
föreslagit, att Rikets Ständer,måtte afsätta ett reserv-anslag, hvaraf alla tionde- och
räntegifvare, hvilka för åren 1855 och 1856 fått lösa sina räntor efter gångbart pris
eller leverera dem in natura, finge åtnjuta ersättning för hvad de utöfver hvartdera
årets medel-markegångspris erlagt; att från och med innevarande år desse, i likhet
med andra tionde- och ränte-gifvare, måtte berättigas att lösa både räntor och tionde
efter ortens medel-markegångspris; samt att den för räntetagarne härigenom uppkommande
förlust måtte af Statsverket ersättas.
I sammanhang med här ofvan anförda motion har Riksdags-fulimäktigen Erik
Ersson fästat uppmärksamheten å det särskilda förhållande, sorn inträffat med tiondegifvarne
uti Arbrå socken af Gefleborgs län, hvilka med en del af sin krono-tionde
äro anslagne till läroverks-staten vid Gefle gymnasium och ansett sig vara berättigade
att utgöra denna tionde efter medelpris, på den grund att nämnde läroverk
borde hänföras till »Allmänna Verk och Inrättningar», hvilka, jemlikt 1 § af ofvan
åberopade Kongl. Kungörelse den 11 Maj 1855, icke egde att sina ränte-anslag till
leverering in natura uppsäga, utan måste åtnöjas med lösen efter tio års medelpris.
Uti härom uppkommen tvist emellan räntetagarne och räntegifvarne hade
emellertid Kongl. Majits Befallningshafvande i länet, genom resolution den 21 Maj
1856, förklarat nuvarande Lektorerne vid Gefle gymnasium berättigade att vid uppsägningsrätten
af ifrågavarande kronotionde bibehållas och med uppbörden deraf i
förut stadgad ordning förfara; med anledning hvaraf motionären, under förutsättning
att ändring i detta af räntegifvarne öfverklagade beslut ej skulle i administrativ väg
kunna erhållas, samt för den händelse att hans förut framställda förslag ej lyckades
hos Rikets Ständer vinna afseende, hemställt, att all till Gefle gymnasium anslagen
kronotionde måtte, såväl för åren 1855 och 1856, som framgent, få lösas efter tio
års medel-markegång, samt att vederbörande räntetagare måtte af Statsverket undfå
ersättning för skillnaden emellan nyssnämnda medelpris och hvarje års markegångspris.
Efter noggrannt öfvervägande ej mindre af hvad nu anförda motioner innehålla,
än af de omständigheter, som, enligt Utskottets tanke, härvid för öfrigt bordt komma
i betraktande, har Utskottet väl, med afseende å det olika förhållande, som för
ränte- och tionde-gifvare måste uppkomma, i följd deraf att en del embets- och
tjenstemän ännu äro berättigade till uppsägning af sina på lön indelta räntor och
20
Siats-Utskottets Utlåtande JK 1)4.
kronotionde, samt, då de icke uppsägas, att erhålla lösen derför efter årets markegång,
under det andra, likasom Kronan, äro skyldige att åtnöjas med lösen efter
tio års medelpris, funnit det vara önskvärdt att någon lämplig åtgärd kunde af Rikets
Ständer vidtagas, hvarigenom alla räntegifvare, utan vidare uppskof, komme i
åtnjutande af de med ränte-förenklingen afsedda fördelar. Giltigheten af den grundsats,
som blifvit åberopad till stöd för motionärernes framställning, eller att lika rätt
borde beredas alla räntegifvare, kan nemligen Utskottet ej bestrida; men Utskottet
får dock erinra, att härvid så mycket mindre kan vara fråga om något rättsanspråk,
som genom ränteförenklingen, hvarmed för de skattskyldige allenast varit
afsedt att bereda en lättnad vid utgörandet af de utskylder, som dem af ålder ålegat,
någons rätt icke leån hafva blifvit kränkt. Om, vid utförandet af en så genomgripande
organisationsfråga, hvilken sammanhänger med en mängd från äldre tider
bestående förhållanden af mer och mindre invecklad beskaffenhet, det skulle visa
sig, att den åsyftade förändringen — hvilket med de flesta samhälls-förbältringar
torde inträffa — icke kaij på en gång fullständigt sättas i verket, synes denna omständighet
dock icke böra föranleda dertill, att förändringen uppskjutes till dess densamma
kan komma alla samtidigt till godo, ej heller bör — då den förändrade
organisationen endast småningom och i den mån sådant, utan kränkning af någons
lagliga rätt kan ske, bringas till verkställighet — detta gifva anledning till klagomål
öfver orättvisa å deras sida, hvilka, till följd af tillfälliga förhållanden, hvilkas möjlighet
ingalunda vid den skedda regleringen varit förbisedd, något sednare än andra
komma i åtnjutande af de med förändringen afsedda förmåner, som dock efter ej
särdeles lång tids förlopp måste blifva för alla gemensamma. Härtill kommer, att
det förhållande, som föranledt den nu öfverldagade orättvisan, nemligen de sednare
årens höga pris å jordens produkter, i och för sig måste hafva utgjort en väsentlig
fördel för den jordbrukande befolkningen, hvadan med säkerhet det kan antagas,
att, om ett motsatt förhållande inträffat, så att årliga markegångs-prisen för åren
<1855 och '1856 varit betydligt lägre än den tioåriga medel-markegången, de nu
ifrågavarande ränte-gifvarne, ehuru deras räntor då hade uppgått till lägre belopp,
likväl på det hela skulle hafva befunnit sig i en vida ofördelaktigare ställning Utskottet
befarar, att Rikets Ständer, i sådant fall, från andra räntegifvare fått emot
taga
framställningar af en alldeles motsatt syftning, innefattande klagomål deröfver
att skatte-förenklingen under dessa år tillfälligt is blifvit en skatteförhöjning för alla
dem, som måst betala sina räntor efter medelpris, och anspråk på ersättning för
denna skenbara orättvisa skulle måhända ej heller i detta fall hafva uteblifva.
Om det äfven antages, att den uppoffring, stats-verket genom godkännandet
af de framställda ersättnings-anspråken skulle få vidkännas, icke vöre af den betydenhet
att den bör utgöra hinder deremot, återstår dock att undersöka, huruvida
Statens åtagande af ifrågavarande bemedling på ett rättvist och billigt sätt låter
Stat s-Ut skot tels Utlåtande JW 94.
21
verkställa sig. Härvid förekomma dock flere betänkligheter, ä hvilka Utskottet ej
kunnat undgå att fästa väsentligt afseende. Sålunda torde i främsta rummet böra
erinras, att, då äldre indelningshafvare, på sätt jemväl genom beslutet i ränteförenklings-frågan
blifvit uttryckligen förklaradt, äro fortfarande berättigade till uppsägning
för leverering in natura af sina räntor, det icke ens för Staten torde vara möjligt
alt fråntaga dem denna rättighet, åtminstone ej annorlunda än att Staten skulle
öfvertaga skyldigheten att tillhandahålla dem sina ränte-persedlar in natura, — en
åtgärd, som icke i något fall kunde vara att tillråda. Äfven om det antoges, att de
Heste embets- och tjenstemän, i fall Stats-verket tillförsäkrade dem ersättning för ej
allenast skillnaden mellan det årliga medelmarkegångs-priset och det tioåriga medelpriset
utan äfven forsellönen, skulle vara benägna att afstå från uppsägnings-rättiglieten,
kunde det dock inträffa, att flere bland dem vägrade ingå på en sådan
öfverenskommelse, i hvilket fall de på dessa tjenstemän indelade räntegifvare säkerligen
skulle anse sig hafva ännu mer grundade skäl att klaga öfver en ojemn beskattning,
då de ensamme vore i saknad af ränte-förenklingens fördelar. Häraf är
således uppenbart, att någon säkerhet för ränte-förenklingens samtidiga genomförande
i alla delar af riket icke kan beräknas. Vidare bör tagas i betraktande, att om,
detta oaktadt. Rikets Ständer skulle finna skäl att vidtaga någon åtgärd i den af
motionärerne antydda riktning, fråga utan tvifvel skulle uppstå (likasom den hos
Utskottet vid detta tillfälle blifvit framställd och förordad), huruvida ej de räntetagare,
som med egen uppoffring och endast för att befordra verkställandet af en vigtig
samhälls-reform, redan afsagt sig sin options-rätt, böra erhålla samma ersättning,
som tillerkännes dem, hvilka i det längsta begagnat sin lagliga rätt.
Att förneka de förra en sådan förmån, om denna tillerkännes de sednare,
skulle, enligt Utskottets lanke, innebära en lika obillighet med den. hvaröfver nu
klagas; — men å andra sidan kan ej bestridas, att verkställandet häraf i en sådan
utsträckning komme att medföra väsentliga svårigheter och i betydlig mån ökade
kostnader.
Med afseende å nu anförda förhållanden finner Utskottet sig böra hemställa,
att förevarande motioner må af Rikets Ständer lemnäs utan
afseende.
Vidkommande åter Riksdags-fuilmäktigen Erik Erssons ofvan anförda särskilda
framställning, angående rättighet till utgörande efter medelpris af den till skolstaten
vid Gefle gymnasium anslagna kronotionde, så och då Utskottet inhemtat, att räntegifvarnes
i administrativ väg härom gjorda ansökan blifvit af Kongl. Kammarkollegium
genom utslag den 18 Mars innevarande år bifallen, men att denna fråga,
i anledning af räntetagarnes öfver nyssnämnda beslut i underdånighet anförda besvär,
ännu är på Kongl. Majits nådiga pröfning beroende, vid hvilket förhållande
22 Stats-Utskottets Utlåtande JM 04.
det icke synes lämpligt att samma fråga af Rikets Ständer till pröfning upptages,
får Utskottet följaktligen hemställa,
att denna framställning för närvarande ej må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 Juli 1857,
Reservation;
af David Andersson från Hallands län, emot den förra delen af utlåtandet, under
åberopande af Inkomst-afdelningens förslag, så lydande: »att Rikets Ständer, jemte
anmälan om hvad sålunda förekommit, måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, att,
derest Kongl. Majit, efter det alla på denna fråga inverkande förhållanden blifvit utredde
och vederbörande embetsverk i ämnet hörde, skulle finna skäl dertill förekomma,
Kongl. Maj:t täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig
fran^gtällmng i ändamål att, för de ränte- och tionde-gifvare, som äro indelte på
embets- och tjenstemän, hvilka vid ränteförenklings-frågans afgörande varit berättigade
till uppsägning af sina räntor och tionde, genom Statens mellankomst bereda
tillfälle att skyndsammare komma i åtnjutande af de med ränte-förenklingen afsedda
fördelar.»
Stats-Utskottels Utlåtande JM 95.
23
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Juli 1857, kl. 1 e. ni.
Utlåtande, i anledning af förnyade framställningar om nedsättning af den
föreskrifna räntan för Hjelmare kanals och slussverks underhulls-fond
samt om förändring af hittills gällande stadgande,
angående bevaknings-åtgärderne i afseende på samma /onds tånehandlingar.
(Rgs Afd.)
Såsom vilkor för den vid 1828, 1829 och 1830 års riksdag beviljade eftergift
och afskrifning af Rikets Ständers Banks och Riksgälds-kontors fordringar för
derifrån till Hjelmare kanal- och slussverks ombyggnad utbekomna lån å tillsammans
730,000 R:dr banko, stadgades, att nämnde kanal- och slussverks-bolag skulle visa
sig, inom en tid af högst 6 år från kanalens fullbordande, hafva till fond för den
sammas
framtida underhållande afsatt en summa af åtminstone 15,000 R:dr sagde
mynt. Sedermera medgåfvo Rikets Ständer vid 1834 och 1835 års riksdag, att
det sålunda stadgade vilkoret för afskrifningen af omförmälde skuld finge anses fullgjordt
derigenom, att en utaf Hjelmare kanal-direktion, å bolagets vägnar, utgifven
och med första inteckningen uti bolagets egendomar Stora Wallby och Oppeby försedd
skuldförbindelse å samma summa eller 15,000 R:dr B:ko före år 1840 till
Riksgälds-kontoret aflemnades, hvarvid föreskrefs, att den enligt denna förbindelse
upplöpande och till 5 procent årligen bestämda ränta jemväl skulle ingå tili Riksgälds-kontoret
för att derstädes innestå. Med godkännande af ett i sådant afseende
af bemälde Direktion uppgjordt och till Fullmäktige i Riksgälds-kontoret inlemnadt
förslag, beslöto och stadgade Rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständer i
afseende på förräntningen af meranämnde fond samt derigenom uppkommande me
-
u
Stats-Utskottets Utlåtande M 95.
dels förvaltande och användande, bland annat; att räntan för den i ofvan uppgifna
egendomar intecknade förskrifning, jemte fondens öfriga utlånta medel, skulle förblifva
under kanal-direktionens vård och förvaltning, intill dess en viss betydligare summa
af högst 6,000 R:dr banko blifvit bildad; att det sålunda uppkomna ränlebeloppet
skulle derefter till Riksgälds kontoret aflemnas i sådana lånehandlingar, som öfverensstämde
med det för dessa medels utlåning fastställda reglemente; att direktionen
skulle vara Riksgälds-kontoret ansvarig, ' att den för hvarje år upplupna ränta å
ej mindre ofvanberörde intecknade skuldförbindelse, än då samlade räntemedel,
äfvensom de utaf bolaget erbjudna tillskott vid årets slut blefve för fondens räkning
räntebärande efter en tillsvidare till 5 procent bestämd räntefot, så att fonden
under hvarje års lopp tillvexte med en summa, motsvarande 5 procent af fondens
ursprungliga belopp, jemte den vid början af samma år befintliga räntebehallningen;
samt, att, när någon intecknings förnyelse, bevakning eller utsökning i afseende
på de till Riksgälds kontoret aflemnade säkerhets-handlingar erfordrades, direktionen
borde derom foga anstalt, utan att Riksgälds-kontoret behöfde härmed taga
någon befattning, hvarföre de lånehandlingar. som direktionen för detta åliggandes
fullgörande måste begagna, skulle uppå skeende anmälan och emot skyldighet att
desamma efter deras begagnande, till Riksgälds-kontoret återställa, direktionen tillhandahållas
Under 1850 och 1851 års riksdag föieslogos, uti derom väckt motion,
åtskilliga förändringar i de angående ifrågavarande underhållsfond meddelade
föreskrifter, men de förslag och framställningar, denna motion innefattade, blefvo icke
i något hänseende af Rikets Ständer gillade. Vid påföljande eller sednast förlidne
riksdag förnyades jemväl i motionsväg det förut framställda yrkandet om minskning
i den till 5 procent bestämda räntefoten för fonden tillhöriga medel samt hemställdes,
att räntan vid utlåningen af dessa medel måtte få nedsättas till i eller åtminstone
till i| procent; men denna således ånyo föreslagna ränte-nedsättning biel’ ej
heller af Rikets Ständer beviljad. Under nuvarande riksdag har fråga om minskning
\ utlånings-räntan för de medel, som tillhöra meranämnde fond, ytterligare väckts
genom en af Herr Anckarsvärd. August, inom Ridderskapet och Adeln afgifven
samt till Stats-Utskottet remitterad motion, deruti motionären, hvilken är ordförande
i Hjelmare kanal-direktion, — efter omförmälande hurusom svårigheten att erhålla
enligt gällande reglemente antagliga och med 5 procent ränta löpande inteckningar
för utlåningen af denna fonds medel redan länge förorsakat direktionen bekymmer,
och direktionen funnit sig nödsakad att för samma fonds genom ränte-afkfsträngen
närmast i ordningen sig bildande tiilöknings-summor förskaffa sådana med kapitalrabatt
utlemnade hypotheks-förenings-obligationer, hvaraf omkring ii procent ränta
kunde påräknas — hemställt, att utlånings-räntan för den del utaf oftaberörde fond,
för hvilken säkerhets-handlingar böra till Riksgälds-kontoret aflemnas, måtte af Rikets
Ständer desto hellre bestämmas till minst i procent, sorn det kunde antagas, att
kanal
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 95.
25
kanal-bolaget icke skulle underlåta att söka bereda den högsta möjliga ränta å kanalverkets
utlånla och för detta verks bestånd afsedda tillgångar; hvarjemte motionären
yttrat, att oaktadt den äskade förändringen af räntefoten visserligen komme
att något rubba de serie-beräkningar, som i den för fondens förökande uppgjorda
plan vore antagna, syntes denna omständighet dock vara af ringa betydenhet,
enär det med fondens samlande och tillvext åsyftade ändamål i allt fall kunde vinnas,
utan att räntenedsättningen komme att förorsaka någon uppoffring å statens sida
eller minska den genom fonden beredda säkerhet för Stats-verket att framdeles ej
behöfva anlitas i och för Hjelmare kanal- och slussverks underhållande.
Dessutom har samme motionär, uti en annan inom ofvanbemälde Riks-stånd
äfven väckt motion, som likaledes blifvit till Stats-Utskottets förberedande behandling
öfverlemnad, anmärkt den förmenta oriktigheten och oformligheten af stadgandet,
att Hjelmare kanal-direktionen, hvilken bestode af personer, som vore bosatte på
spridda ställen i landsorterna, och hvilka, så vidt sig göra lät, borde bo i kanalens
granskap, skulle hafva sig ålagdt att iakttaga erforderliga förnyelser och andra be
vakriings-åtgärder
i afseende på kanalens underhålls-fond tillhöriga inteckningar och
säkerhets-handlingar, som af Riksgälds-kontoret blifvit godkända och till förvarande
emottagna. Hittills hade direktionen visserligen åtnjutit biträde i sagde hänseende
utaf en bland kanalverkets i -hufvudstaden boende aktieegare utsedd direktionsledamot;
men detta biträde vore så mycket mindre att fortfarande påräkna, som
det ingalunda kunde antagas, att en till deltagande i verkets styrelse lämplig och
villig aktieegare alltid funnes i nämnde stad. bosatt. I allt fall syntes det vara ett
både oriktigt och ovanligt samt för fonden möjligen äfven vådligt förhållande, att
en direktion, hvars medlemmar vistades på olika ställen, innehade det maktpåliggande
bestyret, att i alla afseenden bevaka säkerheten för en fond, hvars handlingar
icke funnes under samma direktions vård, utan enligt Rikets Ständers beslut voro
öfverlemnade till Riksgälds-kontoret. Enär nu härtill korn, att nyssnämnde embetsverk
hade ett juridiskt ombud, af hvilket ifrågavarande fonds under samma verks vård
varande säkerhets handlingar kunde bevakas emot skälig ersättning utaf kanalverkets
medel, ansåg motionären bevakningarnes verkställande på sådant sätt öfverensstämma
ej allenast med fondens säkerhet, utan äfven med god ordning och billighet, samt
Rikets Ständers genom åberopade beslut uttryckta afsigt; och har han derföre anhållit,
att de föreskrifter, som härvid erfordrades, måtte varda af Rikets Ständer
meddelade.
1:o Uti det vid sistförflutna riksdag af dåvarande Stats-Utskott under JVS 48
afgifna och af Rikets Ständer godkända utlåtande, angående nedsättning af den till
fem procent fastställda räntan för Hjelmare kanal- och slussverks underhålJs-fond,
anmärktes, att då den ifrågasatta ränte-nedsättningen icke gerna kunde komma att
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 14 Häft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande JVi 95.
tillämpas å de medel, för hvilka fem procents ränta i de afgifna förbindelserna vöre
förskrifven, skulle visserligen en sådan nedsättning i räntebeloppet för fondens dädanefter
utlånta tillgångar under den närmaste framtiden blifva af mindre betydenhet,
men deremot skulle härigenom alla beräkningar å den af direktionen sjelf föreslagna
och af Rikets Ständer godkända planen för hela den kommande tiden blifva
rubbade i afseende på ej mindre serie-indelningen än de räntesummor, för hvilka
lånehandlingar, vid förloppet af hvarje särskild i planen bestämd tidsperiod, skulle
till Riksgälds-kontoret aflemnas. Derjemte erinrade samma Utskott ej mindre om de
högst betydliga belopp, som de tillförene efterskänkta och afskrifna fordringarne
för det allmännas lånebidrag till Hjelmare kanal- och slussverks ombyggande utgjort,
än om de för samma byggnadsföretag i egenskap af anslag utan återbetalnings-skyldighet
anvisade medel, utgörande tillsammans 50,000 R:dr b:ko, samt
den ränta af fem procent årligen, som Stats-verket under hela byggnadstiden eller
till och med år 1833 godtgjorde å hela aktiekapitalet. Enligt nämnde Utskotts
för öfrigt yttrade åsigt, skulle Stats-verket icke kunna anses fullt betryggadt emot
nödvändigheten att vidkännas ytterligare uppoffringar för kanal- och slussverkets
framgena underhållande, innan underhålls-fonden uppnått ett så högt belopp att
erforderliga reparations- och nybyggnads-arbeten kunde bestridas af dess samlade
ränte-besparingar, hvarföre det vore af synerlig vigt för det allmänna att denna
fonds årliga tillvext, såvida icke densamma komme att genom oförutsedda omständigheter
förhindras, både oafbrutet och oförminskadt fortginge, intilldess fonden kunde
anses verkligen motsvara det dermed afsedda ändamål.
Delande de åsigter i enahanda fråga, hvilka sålunda under sednaste riksdagar
gjort sig gällande, och då den nuvarande allmänna penningeställningen inom landet
icke gifver anledning antaga att Hjelmare kanal-direktion skall åtminstone under
tiden intill Rikets Ständers nästa sammankomst sakna tillfälle att fortfarande efter
samma räntefot, som under den förflutna tiden, i stadgad ordning förränta de
till kanalens underhållsfond hörande medel, får Utskottet, med tillägg af den upplysning,
att denna fonds belopp, enligt Riksgälds-kontorets räkenskaper vid sistlidet
års slut, endast uppgick till 34,380 R:dr 13 sk. 5 rst. banko, äfven
afstyrka Rikets Ständers bifall till den förnyade framställningen
om nedsättning i den tills vidare bestämda räntan af 5 procent
årligen för nu ifrågavarande medel.
2:o I anledning af Hjelmare kanal-bolags redan under 1834 och 1835 års
riksdag framställda förslag, att Riksgälds-kontoret borde, i den mån räntemedlen för
bolagets intecknade och till detta verk aflemnade skuldförbindelse å 15,000 R:dr
inflöte, utlåna dessa medel, så att den för kanalens framtida underhållande afsedda
fond år från år ökades genom ränta på ränta, beräknad till 5 för 100, — förklarade
Stats-Utskottets Utlåtande Jtt 95.
27
Rikets då församlade Ständer, som icke funno skäl bifalla detta förslag, att omsorgen
med räntemedlens utlåning borde åligga kanal-direktionen, hvilken, om och när
någon bevakning eller utsöknings-åtgärd i afseende på de till Riksgälds-kontoret aflemnade
säkerhetshandlingarne erfordrades, borde sådant ombesörja samt derföre
skulle ega att från Riksgälds-kontoret utbekomma de vid dylik bevaknings eller utsöknings
anställande nödiga handlingar. Den hos Rikets Ständer under 1850 och
1851 års Riksdag gjorda framställning derom, att Riksgälds-kontoret måtte få sig
ålagdt föranstalta om erforderliga intecknings-förnyelser, bevakningar och utsökningar
för de lånehandlingar, detta verk af Hjelmare kanal-direktion emottagit, äfvensom att
de för samma handlingar upplöpande räntor måtte af Riksgälds-kontoret uppbäras
och förvaltas, blef i dåvarande Stats-Utskotts af Rikets Ständer bifallna utlåtande, JV2
78, afstyrkt, hvarvid såsom skäl hufvudsakligen anfördes, att några oförutsedda förhållanden,
hvilka möjligen kunde påkalla förändring i hvad Rikets åren 1834 och
1835 församlade Ständer rörande samma fråga beslutat, icke sedermera inträffat,
samt att utlånings- och förvaltnings-bestyrens öfverflyttning på Riksgälds-kontoret
skulle medföra en alltför väsentlig rubbning uti och afvikelse från den af direktionen
uppgjorda samt af Rikets Ständer fastställda planen för fondens bildande och
tillvext. Uti nu förevarande, i afseende å oftanämnde handlingar under denna riksdag
väckte, motion, har visserligen motionären medgifvit, att något ej vore att erinra
deremot, att kanal-verket ansvarade för de underhålls-fonden tillhörande kontanta
medel och derå uppkommande räntor, äfvensom för dessa medels utlånande i öfverensstämmelse
med hvad gällande reglemente härom stadgade; men han har dock
yrkat, att kanal-direktionen måtte befrias från bestyret med förnyelser och bevakningar
af lånehandlingarne samt detta bestyr i stället öfverflyttas på Riksgälds-kontoret
och ombesörjas af en dess tjensteman.
Efter erhållen del af det i nyssberörde hänseende framställda förslag, hafva
fullmäktige i Riksgälds-kontoret uti häröfver infordradt yttrande hufvudsakligen åbepat
hvad Stats-Utskottets ofvan omförmälde, under 1850 och 1851 års Riksdag
afgifna, utlåtande angående de med ifrågavarande fonds förvaltning förenade åligganden
innehåller samt derjemte erinrat, att samma myndighet, som hade sig ålagdt att
utlåna och förränta fondens medel, äfven borde vara skyldig ansvara för och hålla
hand öfver erforderliga intecknings-förnyelser, bevakningar och utsökningar; att
fastän de fonden tillhörande säkerhetshandlingarne för närvarande icke vore synnerligen
vidlyftiga och således öfverflyttningen af befattningen med dessa handlingars
förnyelse och bevakning för den närmaste framtiden icke skulle förorsaka Riksgäldskontorets
styrelse och tjenstemän något särdeles stort besvär eller ansvar, komme
dock bestyret härmed framdeles, då fonden ökats till dess påräknade ansenliga belopp,
att blifva ganska besvärligt och ansvarsfullt samt dertill hörande göromål
sannolikt icke kunna ombesörjas utan tillökning i kontorets aflönings-stat; och att,
28
Stats-Utskottets Utlåtande JM 95.
då kanal-bolaget genom den beviljade eftergiften af dess stora skulder till Banken
och Riksgälds-kontoret redan af det allmänna åtnjutit högst betydliga fördelar, Staten
icke syntes böra ådragas ytterligare kostnader för att befria bolagets direktion från
ansvaret för bevakandet och förnyandet af fordrings-handlingar, hvilka utgöra en
genom denna eftergift bolaget beredd tillgång. Fullmäktige hafva alltså afstyrkt
ifrågavarande framställning, såvidt dermed åsyftades att från Hjelmare kanal-direktion
till Riksgälds-kontorets styrelse öfverflytta ansvarigheten för kanal-bolagets hos Riksgälds-kontoret
förvarade säkerhets-handlingars behöriga bevakande och förnyande;
men derjemte och under förutsättning att fråga endast vore derom, att direktionen
vid förefallande förnyelser och bevakningar skulle ega att emot särskild vedergällning
erhålla erforderligt biträde af Riksgälds-kontorets ombudsman, hafva fullmäktige tillkännagifvit,
att den nuvarande ombudsmannen förklarat sig villig detta uppdrag sig
åtaga, såvida detsamma läte sig förenas med hans vid nämnde verk innehafvande
befattning, samt att fullmäktige icke funne något hinder möta för nämnde tjensteman
att för direktionens räkning verkställa de förnyelser och bevakningar af oftaberörde
handlingar, hvartill han af direktionen kunde erhålla uppdrag; och hafva fullmäktige
derföre hemställt, att lämpligt stadgande härom måtte af Rikets Ständer meddelas,
dock med frikallelse för Riksgälds-kontorets fullmäktige och kommissariat att utöfva
någon kontrollerande tillsyn öfver ombudsmannens åtgärder i sådant hänseende
Lika med fullmäktige i Riksgälds-kontoret, finner Utskottet Rikets Ständer icke
ega skäl till upphäfvande eller förändrande af de vid föregående riksdagar meddelade
beslut och stadganden angående ansvarigheten för och bestyret med erforderliga
bevaknings- och förnyelse- samt indrifnings-åtgärders vidtagande i afseende på de
Hjelmare kanal- och sluss-verks underhålls-fond tillhöriga och till förvarande under
Riksgälds-kontorets vård aflemnade låne- och säkerhets-handlingar; hvadan och enär
Rikets Ständer icke synas behöfva genom särskildt beslut eller förklarande berättiga
Hjelmare kanal-direktion att, med fullmäktiges begifvande och under de af dem uppgifna
vilkor och förbehåll, anlita den vid Riksgälds-kontoret anställde ombudsmans
biträde, vid de fall, då omförmälde handlingar måste förnyas eller på dem grundade
fordringar bevakas eller indrifvas, Utkottet anser sig böra hemställa,
att den under innevarande riksdag af Herr Anckarsvärd väckta
motion i fråga om befattningen med dessa låne- och säkerhetshandlingars
bevakande och förnyande ra. m. icke må föranleda
någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 17 Juli 1857.
Reservation:
Siats-Utskottets Utlåtande M 05.
■».)
Reservation:
Af Herr C. C. Hörnstein, som ansåg räntan icke böra bestämmas högre än
Staten sjelf högst förskrifver uti sina blifvande stats-obligationer, hvarigenom förvaltningen
förenklas samt omkostnader, besvär, omvägar m. fl. svårigheter, som åtfölja
inteckningar, helt och hållet undvikas.
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 14 Haft.
5
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 4857.
Siats-Utskottets Utlåtande Jt? 96.
i
JW 96.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Juli 1857, kl. 2 c. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss d Betänkandet
53, i fråga om inrättande af ett Landtbruksinstitut
i Skåne.
(U. A.)
Sedan, vid föredragningen af förenämnda betänkande, detsamma blifvit af
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-stånden återremilteradt, får
Stats-Utskottet med anledning häraf förnyadt utlåtande nu afgifva och dervid
redogöra för de hufvudsakliga anmärkningar, som emot nämnde betänkande blifvit
framställda.
Nästan alla de ledamöter af Riks-stånden, som yrkat återremiss af ifrågavarande
utlåtande, hafva, jemte det de instämt i Ulskoltets uttalade åsigt om det
gagneliga inflytande ett väl ordnadt Landtbruks-institut. bör kunna utöfva på jordbruket
i allmänhet, ansett Utskottet hafva bort komma till ett helt annat resultat,
lin det som innefattas i Utskottets betänkande. Till stöd för ålerremissen är
hufvudsakligen anfördti bos Ridderskapet och Adeln, att dä behofvet af ytterligare
ett Landtbruks-institut blifvit vitsordadt icke blott vid 2:ne större Landtbruksmöten,
ulan jemväl af Landtbruks-akademien och ganska många af Sveriges största
jordbrukare, det vore Slaleus pligt alt tillse, det delta behof afbjelptes. Erfarenheten
hade ock visat alt vid de i Sverige befintliga undervisnings-anstalter
för jordbruket vida större antal personer sökt inträde, än som kunnat emot—
lagas. Så hade under åren 1849—1856 vid sju af dessa läro-anstaller, deribland
Ultuna, af 602 sökande icke mindre än 450 mast af brist på utrymme bortvisas,
och under år 1856 och den redan tilländalupna tiden af innevarande år bade
vid 4 läroverk af 231 sökande endast 58 kunnat vinna inträde. Beträffande
frågan om den provins, hvari ett nytt Landtbruks-institut företrädesvis borde
Bih. lill R. St. Prof. 185G & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 15 Haft. 1
2
Stats Utskottets Utlåtande M 96.
inrättas, så, enär en dylik läro-anstalt redan funnes i mellersta delen af riket,
syntes allt skäl vara för handen att förlägga det nya Institutet i södra delen af
landet, der både jordmån och klimatiska förhållanden vore väsentligen olika de
mera nordligt belägna landskapen. Då emellertid grunderna för landtbruket öfver
hufvud taget vore lika i Skåne, Blekinge, Småland och större delen af Westergötland,
kunde det, ur denna synpunkt betraktadt, vara likgiltigt, i hvilken af
dessa provinser Institutet förlädes, men Skånes företräde i detta afseende vore
likväl temligen allmänt erkändt. De embetsmyndigheter, som i frågan sig utlåtit,
hade delat denna åsigt, ty af handlingarne inhemtades, att, sedan dels sednaste
Landlbruksmölet hos Kongl. Maj:t underdånigst anhållit om anläggande af ett
Landlbruks-läroverk i södra Sverige, dels ock Landtbruks-akademien yttrat sig
i samma syfte, Kongl. Maj:t infordrat förslag häröfver från Landshöfdinge-embetena
i Malmöhus och Christianstads län, hvilka, efter anställda undersökningar och efter
det bemälde Akademi och Kongl. Kammar-kollegium, i ämnet hörde, tillstyrkt
att detsamma borde förläggas i Skåne, föreslagit, att Alnarps kungsgård måtte
härtill få användas. Alnarp egde många företräden framför de uppgifne kungsgårdarne
Flyinge och Dalby; och man borde dessutom ihågkomma att frågan om
förläggande af ett högre Landtbruks-Iäroverk vid någondera af dessa egendomar
redan blifvit af Kongl. Maj:t pröfvad och afslagen. Vid Alnarp funnes ganska
omvexlande jordmån, både ler- och sandjord, samt tillfälle till skogsplantering,
och vid flere närbelägne större egendomar kunde eleverne lätt få inhemta nödig
kunskap i skogsskötsel. För öfrigt och dä detta ställe läge nära intill den mellan
Malmö och Lund gående jernvägen, vöre det möjligt alt för billigt pris bland
Akademiens yngre lärarepersonal erhålla lärare för Institutet, då desse icke behöfde
vara boende på stället, utan kunde på omkring Vi timmas tid förflytta sig
från Lund till Alnarp. Att Staten icke skulle ega full dispositionsrätt öfver Alnarp
grundade sig på ett misstag. Berörde kungsgård vore nemligen icke att anse
såsom ett boställe i ordets egentliga mening, ty genom Kongl. Brefvet den 24
Februari 4837 vore föreskrifvet, alt Alnarp allt framgent skulle utarrenderas på
30 år; att den dåvarande arrende-afgiften skulle såsom lön tillfalla landshöfdingen
i Malmöhus län, men att, om egendomen framdeles utarrenderades för en högre
summa, det skulle bero på Kongl. Maj:t att bestämma, huruvida detta öfverskott
skulle tillkomma landshöfdingen eller icke; och det vöre häraf uppenbart, att
bemälde embetsman icke hade sådan dispositionsrätt öfver kungsgården, som indelningshafvare
i allmänhet öfver sina boställen. Hvad anginge kostnaden, så vore
visserligen sannt, alt, om Alnarp skulle tillträdas år 1858, hvilket en del talare
ansett mest fördelaktigt, Staten finge vidkännas en utgift af 45,000 R:dr; men
denna uppoffring vore obetydlig i jemförelse med den stora förmånen att Institutet
derigenom 4 år förr komme till stånd, än om arrendetidens slut skulle
afbidas; äfvensom afseende borde fästas derå, att af denna summa endast en
Stals-UtskoUets Utlåtande JVs 96.
3
mindre del eller 6,000 R:dr utgjorde egentlig afträdes-summa, hvaremot återstoden
vore beräknad såsom ersättning för nuvarande arrendatorn tillhöriga byggnader,
för jordens höstkörning samt vintersäds och klöfverfrös utsåning, äfvensom
för betydliga qvantiteter hö och halm, som behöfde användas lill vårfoder. Pä
grund af dessa m. fl. skäl hafva de fleste af dem, sorn äskat återremiss, yrkat
bifall till hvad Kongl. Maj:t, uti de 3 mom. af Dess Nådiga Proposition om ett
Landtbruks-insliluts inrättande vid Alnarp, föreslagit, och begärt återremiss, hufvudsakligen
med afseende derpå, att Utskottet måtte taga i öfvervägande, huruvida
läroverket redan år 1868 borde träda i verksamhet; hvaremot en ledamot,
som yrkat återremiss, hemställt, att följande vilkor vid kungsgårdens upplåtande
för det afsedda ändamålet måtte bestämmas, nemligen:
l:o. Att Statsverket måtte utlösa den nuvarande arrendatorn med den
äskade afträdes-summan, 45,000 R:dr, hvilken till en betydlig del borde få anses
godtgjord med å stället befintlige, arrendatorn tillhöriga byggnader;
2:o. Att Staten malte till Skånska Hushållnings-sällskapet afgiftsfritt öfver- »
lemna Alnarps kungsgård sådan den vid afträdandet sig befinner, mot förbindelse
att derstädes anlägga och upprätta ett Landtbruks-institut med dertill erforderliga
byggnader, allt i öfverensstämmelse med de föreskrifter, som af Kongl.
Maj:t komma att utfärdas, hvaribland äfven borde förekomma skyldigheten att
vid Institutet emottaga 24 fri-läringar och 28 elever, af hvilka 4 icke betalande.
3:o. Att, som någon jemkning i landshöfdingen i Malmöhus län löneförförmåner
icke kunde ega rum förr än år 1862, då arrendet af Alnarp tillända—
ginge, landshöfdingen, intill nämnde tid, skulle uppbära nuvarande arrende-afgift,
1,400 tunnor spanmål, på sätt nu vore föreskrifvet, men att aflönings-beloppet
då Borde bestämmas till hvad Kongl. Kammar-kollegium föreslagit, eller 5,955
R:dr 26 sk. 8 rst. banko.
De Preste-Ständets ledamöter, som anhållit om återremiss, hafva erinrat om
vigten och angelägenheten deraf, att landets vigtigaste modernäring, jordbruket,
som länge legat nere, upphjelptes, samt framhållit hurusom sådant i väsentlig
mån främjades genom inrättande af ett högre Landtbruks-institut, der både teoretisk
och praktisk undervisning inhemtades, och derifrån sedermera föreståndare
för de lägre landtbruks-skolorne kunde erhållas. En sådan inrättning vore destomera
nödvändig, som det Institut, landet egde, vore otillräckligt, hvarföre de ynglingar,
som önskade inhemta högre kunskap i jordbruket, nödgades vända sig till
sådana läro-anstalter i fremmande länder. Då Ultuna Landtbruks-institut vore
beläget i midten af Riket, vore lämpligast att den nya anstalt, sorn nu kunde
ifrågakomma, inrättades i södra delen af landet. Meniugarne om stället hade väl
varit delade och några velat föredraga andra sydliga och vestliga landskaper
framför Skåne; men Skåne vore dock en provins med stora tillgångar och för
-
4
Stats-Uiskotlets Utlåtande M 96.
maner, högst betydlig spanmåls-utförsel, stor folkmängd och förträfflig jord, hvars
afkastning redan vore stor, men hvilken, om den genom rationel behandling af
jordbruket upphjelptes, skulle göra detta landskap till en kornbod för hela Riket.
Ett Landtbruksinstitut borde, således der kunna verka ganska mycket och äfven
flere andra provinser, synnerligast de sydligt belägna, draga stor nytta deraf. En
fördel som Skäne hade framför andra provinser vore ock granskapet till och de
lätta förbindelserna med, utlandet, äfvensom provinsens egna snabba kommunikationsmedel.
Huruvida Institutet borde förläggas till Alnarps kungsgård, syntes
svårare att afgöra. Vederbörande bade dock vitsordat ställets tjenlighet för det
afsedda ändamålet och sakkunnige personer bade upplyst att Alnarp vore vida
lämpligare än andra föreslagna ställen, bland annat derföre att kungsgården läge
midt emellan Lund och Malmö, mellan universitets-staden och en större handelsoch
fabriks-stad, en omständighet af icke ringa vigt för den landtbruks-elev, sorn
önskade inhemta bildning och kunskaper utöfver hvad som specielt tillhörde hans
yrke. Jernvägen ginge ock nära förbi, hvarigenom egendomens alster beqvämt
och förmånligt kunde afsättas. Der vore ock tillfälle att anlägga både tegelbruk
ock kalkugn och vid hufvudgården funnes ymnig tillgång på gråsten, till största
delen sprängd och färdig att användas för de många byggnader, som vid ett
sådant Institut måste uppföras.
Emot de gjorda anmärkningarne, att jordmånen icke vore särdeles omvexlande
och att stället saknade skog, är anfördt, att, enligt vederbörandes intyg, der
linnes jord af bättre och sämre beskaffenhet; att egendomen innehåller 800
tunnland åker, 100 tunnland madäng, 75 tunnland strandbete samt 75 tunnland
hårdvallsäng med löfträd; hvarjemte erinrats, alt, då fråga icke vore om
anläggning af ett Skogs-institut, det vore af föga betydenhet om tillgången på
skog vore större eller mindre. Något hinder för kungsgårdens användande lill
Landlbruks-institut från och med slutet af nuvarande arrendetid, vore destomindre
att befara, som Kongl. Kammar-kollegium, i ämnet bordt, sådant tillstyrkt,
samt tillika upplyst, att landshöfdingen icke kunde anses ovilkorligen berättigad
att, efter nytt arrende af Alnarps kungsgård, hela inkomsten deraf åtnjuta, utan
att sådant vöre af Kongl Maj:ts pröfning beroende, hvarföre, då Kongl. Maj:t
nu föreslagit, att Alnarp måtte lill Landlbruks-institut, mot visst arrende lill
landshöfdingen, upplåtas, Rikets Ständers bifall vore alldeles tillräckligt för att
förändra dispositionsrätten. I afseende å förslaget att 40 tunnland af den så
kallade Alnarps-skogen afgiftsfritt malte upplåtas till landshöfdingens disposition,
så har flertalet af dem, som yrkat återremiss, ansett nämnda framställning hillig
och ett sådant medgifvande icke innefatta någon särdeles fördel för bemälde
embetsman, då denne vore förbunden ait sjelf bekosta erforderliga byggnader
för en sommarbostad, hvaremot andre ledamöter anmärkt det olämpliga deruti,
och, såsom vilkor för Alnarps upplåtelse till Institut, begärt, att Utskottet måtte
Slals-Utskoltels Utlåtande JM 96.
8
fästa särskild uppmärksamhet vid det af Kammar-kollegium i berörde hänseende
framställda förslag. I fråga om tiden för anläggningen, så hafva meningarne
derom varit delade, enär en del ledamöter ansett, att de medel, som erfordrades
för att erhålla dispositionsrätt öfver Alnarp, genast borde anvisas, under det andre
ledamöter yrkat, att dermed borde anstå intill nästa Riksdag och blott en viss
summa nu ställas till Kongl. Maj:ls disposition lill vidtagande af förberedande åtgärder,
på det att Institutet må år 1862 eller åtminstone kort derefter kunna
sältas i verksamhet.
Inom Borgare-ståndet hafva samma anmärkningar blifvit framställda emot
Utskottets betänkande, som inom de förenämnde båda Riks-ständen blifvit andragne,
likasom enahanda skäl blifvit åberopade till stöd för Kongl. Maj:ts Nådiga
framställning om behofvet af ännu ett Landtbruks-institut. Endast i fråga om
den ort, der en sådan läro anstalt företrädesvis borde förläggas, hafva olika åsigter
uttalats. De fleste, som begärt återremiss af betänkandet, hafva dock förordat
Skåne och särskildt Alnarp såsom den tjenligaste lokalen, samt yrkat bifall
dels till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, dels till det. af Herr Riskop Thomander
uti dess reservation afgifna förslag. Några ledamöter, som af anförda skäl
funnit sig förhindrade i alla delar bifalla Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, hafva
ansett lämpligast att en viss summa ställdes till Kongl. Maj:ts disposition för att
användas till inrättande af ett Landtbruks-institut vid Alnarp eller annorstädes i
Skåne; och en ledamot har velat anslå medel, äfven om Kongl. Maj:t skulle finna
skäligt att en sådan läro-anstalt anlades i någon annan af de södra provinserna,
såsom Småland, Blekinge eller Halland. I afseende å liden för Institutets iordriingbringande
samt det ifrågaställda undantaget af mark å kungsgårdens område
till landsböfdirigens förfogande, äro samma yttranden afgifna inom delta Stånd,
som hos högvördiga Preste-ståndet.
Genom den sålunda beslutade återreinissen af förevarande utlåtande, anser
Utskottet den åsigt vara af 3:ne Riks-stånd uttalad, alt Alnarps kungsgård bör
användas till Landtbruks-institut, och det tillkommer således Utskottet att nu yttra
sig om tiden och de vilkor, hvarunder en sådan öfverlåtelse må ega rum.
Hvad först angår tiden för egendomens upplåtande lill Institut, så har både
af Landlbruks-akademien, vid Landtbruks-rnöten och af flere ledamöter inom Riksstånden
erinrats om bristen på nödiga Landtbruks-läroverk, om omöjligheten för
de i landel redan befintliga undervisnings-anstaller för jordbruket att emottaga
alla sökande, som der önskat inträde, samt om angelägenheten deraf, alt denna
brist så skyndsamt sorn möjligt måtte afhjelpas. Alt derföre åtgärder i sådan
syftning ofördröjligen vidtagas, anser Utskottet vara af vigt, och fråga kan således
nu endast blifva, huruvida det kan vara skäl för Staten alt underkasta sig de uppoffringar,
som äro nödvändiga för alt genast erhålla dispositionsrätt öfver den till
Landtbruks-institut föreslagna, nu utarrenderade egendomen och om fördelarne
6
Stats-Utskottels Utlåtande M 96.
deraf någorlunda motsvara utgifterna. Den af nuvarande arrendatorn, för kungsgårdens
afträdande midfastan 1858, fordrade summa utgör visserligen, på sätt af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition inhemtas, 45,000 R:dr; men då, enligt Utskottet
meddelad uppgift, största delen deraf är beräknad såsom ersättning för arrendatorn
tillhöriga byggnader, för jordens böstkörning, för utsäde, samt för ett
betydligt parti foder, och endast omkring 6,000 R:dr utgöra egentlig afträdessumma,
lärer väl detta belopp med skäl fa anses såsom obetydligt, i jemförelse
med den stora fördelen att Institutet derigenom 4 år förr kan träda i verksamhet,
samt att Institutets styrelse får emottaga en väl bäfdad jord, i stället för en
utsugen, hvilket möjligen skulle kunna inträffa, ifall egendomen först vid arrendetidens
slut år 1862 skulle tili Landtbruks-institut öfverlåtas. För sin del
tvekar således icke Utskottet tillstyrka, att kungsgården Alnarp redan år 1858
må till Landtbruks-institut upplåtas, äfvensom att de medel, som erfordras till
inlösande af kungsgårdens nuvarande innehafvares arrenderätt för tiden från den
14 M ars nämnde år, må af Rikets Ständer anvisas.
Vidkommande derefter det ifrågaställda utbrytande samt öfverlemnande till
landshöfdingens begagnande af 40 tunnland utaf s. k. Ålnarps-skogen, anser Utskottet
sig böra erinra, alt egendomen är utarrenderad i följd af derom meddelad
föreskrift, och alt landshöfdingen icke vid nuvarande arrendets utgång eger anspråk
att densamma tillträda, hvarken till det hela eller någon del; hvadan Utskottet,
lika med Kongl. Kammar-kollegium och på de af Kollegium samt åtskillige ledamöter
inom Riks-stånden anförde skäl, finner berörde undanlag icke böra medgifvas,
utan tillstyrker att kungsgården ostyckad må till Institutet öfverlemnas,
helst eljest vid nuvarande landshöfdingens afgång invecklade förhållanden kunna
uppstå, beträffande den honom eller hans rättsinneliafvare tillkommande ersättning
för de kostnader, som å jorden blifvit nedlagda.
Enligt det med arrendatorn af nämnde kungsgård den 28 November 1831
afslutade kontrakt skall arrendatorn, för åtnjutande af arbetsskyldigheterr utaf
hemmanen Akarp, Tågarp, Winstorp, Karstorp, Lomma, Kyrkoby, Burlöf och
Kabb arp, till indelningshafvaren årligen erlägga 400 tunnor korn, efter årlig
markegång, å den dag i Februari månad hvarje år, indelningshafvaren dertill
utsätter, samt dessutom för sjelfva kungsgården 1,000 tunnor spanmål, V3 råg,
Vi korn och !/:s hafre, hvaraf hälften inom lika tid skall till indelningshafvaren,
efter årlig markegång, betalas och hälften till honom levereras in natura inom
den 25 Februari året efter då skörden fallit. Då någon rubbning i den nuvarande
landshöfdingens, i afseende å löne-förmåner, genom ofvanberörde arrendekontrakt,
tillförsäkrade rätt icke utan dennes eget medgifvande lärer kunna ega
rum, har Utskottet endast kunnat föreslå några föga väsentliga förändringar härutinnan.
I sådant afseende har Utskottet, som funnit mindre, lämpligt att Institutets
styrelse erhåller befattning med uppbörden af den från ofvan uppgifne,
Stats-Utskoltels Utlåtande JYs 96.
i
under kungsgården lydande hemman, emot arbetsskyldighetens upphörande, utgående
spanmål, trott sig böra föreslå, att denna spanmål må till Statsverket ingå;
dock som, i följd af åtskilliga mellan nuvarande arrendatorn och de hofveriskyldige
hemmans-innehafvarne triiffade öfverenskommelser, hinder lärer möta lör
sådan indragning före nuvarande arrendetidens utgång, hemställer Utskottet, att
Statsverket först från och med år 1862 må ega uppbära den härför belöpande
afgälden. För öfrigt och då Utskottet inhemtat, att den del af arrendet, som
ej in natura erlägges, redan för närvarande, på grund af derom mellan vederbörande
särskildt träffadt aftal, utgår efter medelmarkegång, i stället för årsmarkegång,
såsom Kammar-kollegii kontrakt innehåller, och detta sätt dessutom numera
lärer vara antaget för de flesta arrenden, har Utskottet funnit hinder icke böra
möta för bifall till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Malmöhus län gjorda
framställning, att äfven för kommande åren denna del af Jandshöfdingens aflöning
må utgå efter medelmarkegång.
Beträffande sedermera de för Institutets första ordnande erforderliga kostnader
samt den anslags-summa, som för Institutets framtida underhåll må vara
behöflig, innehåller visserligen Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition att, i enlighet
med ett af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, i samråd med erfarne personer,
uppgjordt kostnadsförslag, för förstnämnda ändamål ett belopp af 200,000
R:dr skulle för en gång behöfva af Rikets Ständer anvisas. Men då en af
Skånska Hushålls-föreningens ledamöter, som biträdt vid nämnda förslags uppgörande
och i denna fråga således bör ega sakkännedom, Herr Grefve Beckfriis,
uti en till Utskottet afletnnad promemoria förmält, att denna summa, på grund af
sedermera uppgjorda kalkyler, skulle kunna minskas med 25,000 R:dr, och således
endast 175,000 R:dr erfordrades för Institutets organisation, har Utskottet, under
antagande af riktigheten utaf nu sednast uppgjorda beräkning, ansett högre anslag
än till sistnämnde belopp icke höra såsom organisations-kostnader af Rikets Ständer
beviljas.
I afseende åter å det årliga anslag af 18,000 R:dr, som blifvit ifrågastäldt
till aflöning åt Institutets föreståndare och lärare, till underhåll för elever och
lärlingar, samt för bibliotek och samlingar, anser Utskottet sig böra upplysa, alt
detta anslag blifvit upptaget till enahanda belopp, sorn Styrelsen för Ultuna
Landtbruks-inslilut för samma ändamål uppbär; och då, med afseende å nuvarande
höga priser å såväl födoämnen, som arbetslöner, denna summa icke synes
vara för högt beräknad, samt det dessutom måhända skulle kunna menligt inverka
på Institutets organisation och på de fördelar man deraf väntar sig för den
vigtigaste af landets modernäringar, jordbruket, om någon nedsättning i det äskade
anslaget skulle ega rum, finner Utskottet sig böra tillstyrka, att denna summa
oafkortad må af Rikets Ständer för sagde ändamål anvisas.
I öfverensstämmelse härmed hemställer Utskottet, att Rikets Ständer, i fråga
8
Slats-Utskollels Utlåtande JYi 96.
om kungsgården Alnarps användande till Landtbruks-inslilut, må fatta följande
beslut:
l:o. Under förutsättning att den emellan Skånska Hushålls-föreningen och
nuvarande arrendatorn af Alnarp träffade öfverenskommelse om arrendets öfverlåtande
träder i verkställighet, öfverlemnas kungsgården Alnarp med utjordar och
tillhörigheter, utan någon jordafsöndring, till användande för Landtbruks-institutet,
å nedanstående vilkor:
a) Institutets organisation och inseendet öfver detsamma ombesörjes
af en Styrelse, som af Kongl. Maj:t tillsättes, och enligt de
föreskrifter, som af Köngl. Maj:t bestämmas.
b) Kungsgården emottages midfaslan år 1858 af Institutets Styrelse,
så vida Institutet kan bringas i verksamhet med den anslags-summa,
Utskottet här nedan i mom. d. för detta ändamål föreslagit.
c) För åren 1858—1862 inträder Institutet i nuvarande arrendatorns
rättigheter och skyldigheter; uppbär alltså afkomslen af de hofveriskyldige
hemmanen, 400 tunnor korn, och utbetalar till landshöfdingen
i Malmöhus 1,400 tunnor spanmål (353'/g t:r råg,
733 V3 t:r korn och 333 Vs t:r hafre) med de förändringar i afseende
på liqvidalionssältet i Kongl. Kammar-kollegii kontrakt,
hvarom öfverenskommelse blifvit träffad emellan landshöfdingen
och arrendatorn. Från och med år 1862, då Statsverket kommer
alt uppbära afkastningen af de hofveri-skyldige hemmanen, erlägger
Institutet lill landshöfdingen i Malmöhus län i årligt arrende Ett
Tusen Tvä Hundra (1,200) tunnor spanmål, 'A råg, Va .korn
och Va hafra, hvaraf 800 tunnor, '/3 råg, Vg korn och Va hafre,
in natura levereras i Malmö, å de tider, som af landshöfdingen
bestämmas, och 700 tunnor lösas efter nästförutgangne 10 årens
medelmarkegångspris, sådant del af Kammar-kollegium för Kongl.
Maj:ts och Kronans räkning fastställes, med en fjerdedel vid slutet
af hvarje qvartal under arrende-året.
d) Till inlösen af arrendet, byggnader, inventarier, husgeråd m. in,
bevilja Rikets Ständer en summa af Ett Hundra Sjutiofem tusen
(175,000) Riksdaler Riksmynt, alt utgå, 100,000 R:dr under loppet
af år 1858 och 75,000 R:dr år 1859 å de tider, sorn af Styrelsen
bestämmas.
e) I årligt Stats-anslag erhåller Institutet Aderton-tusen (18,000)
Riksdaler Riksmynt, att utgå från och med början af år 1858,
emot förbindelse att från och med slutet af år 1860 emottaga
och underhålla 24 fri-lärlingar och minst 28 elever, bland hvilka
4 fri-elever.
2:o. Stats
-
Slals-Ulskotlets Utlåtande Jii 96.
9
2:o. Statsverket uppbär frän och med år 1862 den afgäld, som för befrielse
från den fordna arbetsskyldighetens utgörande åligger de förr under kungsgården
Alnarp hofveri-skyldiga hemmanen, uppgående efter denna tid till 388
tunnor 15 kappar korn, förvandlade efter 20-årig medelmarkegång till hälften
råg och hälften korn.
3:o. Landshöfdingen i Malmöhus län erhåller i lön för åren 1838—1862
afkomsten af Alnarp, enligt nu gällande kontrakt, 1,400 tunnor spanmål, samt.
efter år 1862:
a) Arrendet af Alnarps kungsgård, åtgörande enligt l:a punkten
mom. c. i,200 tunnor spanmål, \ råg, ^ korn och % bafre;
b) från Statsverket utaf afkomsten från de hofveri-skyldiga hemmanen
200 tunnor, £ råg och \ korn, att lösas efter 10 års
medelmarkegångspris, eller tillsammans 1,400 tunnor spanmål;
c) de här ofvan intagne bestämmelser rörande landshöfdingens löneförmåner
afse endast den tid nuvarande landshöfdingen fortfarande
innehar embete).
4:o. Återstoden af den i 2:dra punkten omnämnda inkomst från hofveriskyldige
hemman under Alnarps kungsgård ställes lill Kongl. Maj:ts disposition
för att användas till förbättring af sådane landshöfdinge-löner, som Kongl. Maj:t
finner deraf vara i behof.
Slockholm den 17 Juli 1857.
Reservationer:
af Herrar J. F. Gråå, A. W. Björck, E■ Falhem och A. F. Boman samt Riksdagsfullmäktige
David Andersson från Hallands, Erik Malmin från Westmanlands, Per
Matsson från Wester-norrlands, Anders Ersson från stora Kopparbergs och Anders
Eriksson från Södermanlands län, hvilka samtlige åberopade Utgifts-afdelningens
förslag till utlåtande, sä lydande:
»Genom den sålunda beslutade ålerremissen af förevarande betänkande,
anser Utskottet den åsigt vara af 3:ne Riks-stånd uttalad, att Alnarps kungsgård
bör till Landtbruks-institut användas, och det tillkommer således Utskottet att
nu yttra sig om de vilkor, hvarunder en sådan öfverlåtelse må ega rum.
Bill. lill R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 15 Höft. 2
10
Siats-Utskottets Utlåtande Jti 96.
Hvad först angar det ifrågaställda utbrytande samt öfverlemnande till landshöfdingen
begagnande af 40 tunnland utaf s. k. Alnarps-skogen, anser Utskottet
sig böra erinra, alt egendomen är utarrenderad i följd af derom meddelad föreskrift
och att landshöfdingen icke vid nuvarande arrendetidens utgång eger anspråk
att densamma tillträda hvarken till det hela eller någon del; hvadan Utskottet,
lika med Kammar-kollegium och på de af Kollegium samt åtskillige ledamöter
af Riks-stånden anförda skäl, finner berörda undantag icke böra medgifvas, utan
tillstyrker att kungsgården ostyckad må till Institutet öfverlemnas, helst eljest vid
nuvarande landshöfdingens afgång invecklade förhållanden kunna uppslå, beträffande
den honom eller bans rättsinnehafvare tillkommande ersättning för de kostnader,
som å jorden blifvit nedlagde. I öfverensstämmelse med bemälda Kollegii åsigt
anser Utskottet jemväl lämpligast, all landshöfdinge-lönen skiljes från kungsgården,
så att Staten erhåller full dispositionsrätt öfver den sistnämnda; och då
det synes utan allt ändamål att Direktionen för Landlbruks-instilutet erhåller
befattning med uppbörden af den från vissa arbetshemman under kungsgården,
emot arbetsskyldighetens upphörande, utgående spanmål, bör denna, enligt Utskottets
tanke, till Statsverket indragas, hvarjemte Utskottet håller före, att det
anslag, som för Institutet kan blifva behöfligt, bör Institutet tillgodokomma, företrädesvis
genom egendomens afkastning.
Enligt det med arrendatorn af nämnde kungsgård den 28 November 1831
afslutade kontrakt, skall arrendatorn, för åtnjutande af arbetsskyldigheten af hemmanen
Åkarp, Tågarp, Winstorp, Karstorp, Lomma, Kyrkoby, Burlöf och Kabbarp,
till indelningshafvaren årligen erlägga 400 tunnor korn, efter årlig markegång,
å den dag i Februari månad hvarje år, indelningshafvaren dertill utsätter, samt
dessutom för sjelfva kungsgården 1,000 tunnor spanmål, \ råg, % korn och \
hafre, hvaraf hälften inom lika tid skall till indelningshafvaren efter årlig markegång
betalas och hälften till honom i Malmö levereras in natura inom den 25
Februari året efter då skörden fallit.
Hvad nu angår en blifvande landshöfding, så enär han icke kan anses vara
berättigad till högre löneförmåner, än som blifvit bestämde genom Kongl. Brefvet
af den 24 Februari 1857, anser Utskottet alt lönen för denne embetsman
hel och hållen bör utgå efter medelmarkegång, sedan likväl den här ofvan omförmälda
lösen för hemmanens arbetsskyldighet, inskränkt till dess rätta belopp
388 tunnor 8 kappar korn, äfvensom arrende-spanmålen 1,000 tunnor, \ råg,
\ korn och ^ hafre, för beräkningen förvandlats till råg och $ korn, efter
den af Kongl. Kammar-kollegium i afseende på förstnämnde spanmåls förvandling
föreslagna grund. Vidkommande åter deri nuvarande landshöfdingen, lärer
bemälde embetsman böra af Statsverket åtnjuta den honom i afseende å löneförmåner
genom arrende-kontraktet tillförsäkrade rätt, hvarföre det lärer blifva
nödigt, att de 500 tunnor spanmål, hvilka nu från kungsgården in natura le
-
Stats-Ulskollets Utlåtande M 96. ftl
vereras, till honom utanordnas af Kronans oindelta spanmål, och att det öfriga
godtgöres efter årlig markegång.
I öfverensstämmelse härmed tillstyrker Utskottet,
att kungsgården Alnarp må upplåtas till Landtbruks-institut på
följande vilkor:
l:o. Egendomen öfverlemnas, utan någon jordafsöndring, till användande
för Landtbruks-institut.
2:o. Statsverket uppbär och disponerar den afgäld, som för befrielse
från den fordna arbetsskyldighetens utgörande åligger de förr under
kungsgården hofveri-skyldige hemmanen.
3:o. Den blifvande landshöfdingen erhåller 388 tunnor, 8 kappar
korn, äfvensom 1,000 tunnor spanmål, \ råg, ^ korn och \
hafre, alltsammans förvandladl till ^ råg oc^ k korn, efter 20-  årig medelmarkegång.
4:o. Institutets inkomster upptagas till 1,200 tunnor, ^ råg, % korn,
och \ hafre, hvilka förvandlas till råg och \ korn samt beräknas
efter medelmarkegång. Utgör beloppet mer än det årliga
anslag, som för Institutet kan komma att anvisas, inbetalas öfverskottet
till Statsverket, som deremot, i fall brist uppstår, äfven
ersätter densamma.
5:o. Den nuvarande landshöfdingen undfår 400 tunnor- korn, efter
årlig markegång, samt 1,000 tunnor, \ råg, £ korn och \ hafre,
deraf hälften likaledes anordnas efter årlig markegång och den
andra hälften utgår in natura af Kronans oindelta spanmål.
Beträffande dernäst tiden för egendomens upplåtande lill Institut, har inom
2:ne Riks-stånd yrkats, dels att medel genast borde anvisas för erhållande af
dispositionsrätt öfver kungsgården, dels att dermed borde anstå intill nästa riksdag;
hvaremot ett Riks-stånd öfverlemnat åt Utskottet att taga i öfvervägande
om läroverket redan år 1858 borde träda i verksamhet. För sin del anser
likväl Utskottet att Alnarps användande för inrättning af Landtbruks-institut icke
bör vidtaga förr än nuvarande arrendetid tilländagår, eller midfastan år 1862.
Den afträdes-summa, som erfordras för att genast erhålla dispositionsrätt öfver
denna egendom, synes nemligen Utskottet nog betydlig, synnerligast då i betraktande
tages, att större delen af de byggnader, för hvilka ersättning skulle ifrågakomma,
antingen äro af beskaffenhet att icke vara för Institutet användbare eller
åtminstone för detsamma mindre lämplige. Någon allmän plan för Institutets
ordnande finues dessutom icke uppgjord och tillförlitliga beräkningar saknas såväl
beträffande kostnaderna för nödiga byggnader, som i afseende å antalet lärare
och desses aflöning, hvarigenom Utskottet nu icke är i tillfälle att bedöma
verkliga kostnaden för denna inrättning. Att vid sådant förhållande och i sak
-
12 Slals-Ulsholtelt Utlåtande JY$ 96.
nåd af så beskaffade upplysningar tillstyrka Rikets Ständer att anvisa medel, hvilkas
tillräcklighet för det afsedda ändamålet icke med visshet kan bestämmas,
torde derföre vara mindre lämpligt; och jemte det Utskottet alltså föreslår,
att Alnarp först vid midfastan 1862 upplåtes till Landtbruksinstitut,
hemställer Utskottet tillika, med afseende derå att frågan ännu icke synes vara
fullständigt utredd, det Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes dels låta uppgöra och till Rikets näst
sammanträdande Ständer öfverlemna fullständiga kostnadsberäkningar
och ritningar öfver de byggnader, som för Institutet anses
behöflige m. m., dels ock afgifva förslag å hvad för Institutets
organisation och verksamhet i öfrigt kan erfordras.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1857.
Slais-dlihottels Memorial JYt 97.
I
M 97.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 27 Juli 1857, kl. 5 e. ni.
Memorial, i anledning af Riks-ständens beslut angående de i
Utlåtandet J\s 62 behandlade frågor om utförande af
föreslagna Jernvågsstamlinier och anvisande af dertill erforderliga
medel.
(Rgs. Afcl.)
Enligt de till Stats-Utskottet expedierade utdrag af Riks-slandens protokoller
vid föredragningen af ofvanberörde Utlåtande samt pröfningen och afgörandet af
ile förslag och framställningar, som delta Utlåtande innefattar, hafva samtliga
Riks-stånden godkänt och bifallit följande punkter af samma utlåtande, nemligen:
den lista punkten, angående Herr J. Dodells motion med yrkande, att alla frågor
om Statsbidrag för jernbibanors anläggande måtte vid denna Riksdag förfalla
och verkställigheten af arbetena å stambanorna lills vidare uppskjutas;
den 4:de punkten, jmgående Herr ,4. O. Wallenbergs motion om den till Stockholm
söder ifrån gående stambanans ledning öfver något af Mälarens
trängre pass, på minst '/> mils afstånd från hufvudstaden, samt en bibanas
anläggning till en på tjenlig! ställe vid saltsjön inrättad bangård;
den 12:te punkten, angående öfverlemnande lill Kongl. Majit att närmare bestämma
de orter, som hvarje Statsbana eller bandel, dertill anslag vid
denna Riksdag beviljas, skall genomgå oell de ställen den bör aulöpa;
den 13:de punkten, angående medels anordnande för ändamål, sorn äro gemensamma
för olika Stambanor, samt användandet af uppkommande öfverskott;
den 14:de punkten, angående samma redovisnings- och räkenskapsföringssäll vid
alla Statens jernvägsbyggnader;
den 16:de punkten, angående det af Kongl. Majit för jernvägs-arbelenas utförande
äskade särskilda kreditiv;
lith. till H St. Prat. 11156 A 11157. 4 Sami. 1 Afd. 2 Hand. 16 Håfl. 1
2
Slats-Ulskottels Memorial M 97.
den 17:de punkten, angående komménderingars nr indelta arméen användande för
verkställandet af Statens jernvägsbvggnader; hvarvid Bonde-ståndet gjort det
tillägg, alt »kommenderingar jemväl ur värfvade arméen borde ega rum»;
den 18:de punkten, angående ersättning af de till Jernvägs-kommittén för undersökningskostnader
m. m. utaf Kongl. Stats-konloret, utöfver det dertill beviljade
anslag, förskottsvis utbetalda medel;
den 20:de punkten, angående Riksdagsfullmäktige!! Nils Svenssons frän Jönköpings
län motion om anslag för ytterligare undersökning rörande södra Stambanans
ledning;
den 21:a punkten, angående ersättning af Upsala stads kostnader för det uppgjorda
förslaget' lill den norrut från Stockholm gående stambanans ledning
öster oin Sigluna-fjärden;
och den 23:dje punkten, angående den genom Riksbankens lånerörelse uppkomna
årliga räntevinsls användande till Statens jernvägsbyggnader.
Likaledes hafva 3:ne Riks-stånd bifallit samt Bonde-ståndet låtit bero vid
Utskottets yttrande i 22:dra punkten angående deri väckta frågan om de genom
beskattningen å bränvinstillverkning och försäljning inflytande medels anvisande
lill jernvägs-anläggningarne.
Genom 3:ne Stånds sammanstämmande beslut har jemväl 15:de punkten,
angående redovisningen af inkomsterna ä de före nästa Riksdag färdiga delar
utaf Statens jernbanor samt behållningens användande och bestridandet af de
inkomsterna dervid öfverstigande utgifter, blifvit af Rikets Ständer bifallen; hvadan
den af Preste-ståndet beslutade återremiss af denna punkt
icke kan till någon ytterligare åtgärd föranleda.
Beträffande de af Utskottet, i 6:e, 7:e, 8:e, 9:e och 10:e punkterna, tillstyrkta
anslags—summor för påbörjande samt fortsättning och fullföljande af arbetena
å vestra, norra, nordvestra och södra Stambanorna, äfvensom den föreslagna
sammanbindnings-banan emellan Orebro och Askersund, hafva Riks-stånden fattat
nedan uppgifna beslut:
Borgare- och Bonde-stånden hafva bifallit, men Ridderskapet och Adeln
samt Preste-ståndet afslagit Utskottets hemställan uti 6 punkten, att Rikets
Ständer, för påbörjande och fortsättning af arbetena å vestra Stambanan från
Stockholm öfver Södertelje mot Katrineholm, måtte lill utgående under innevarande
samt nästkommande 3:ne år, eller under tiden lill 1860 års slut, anvisa
en sammanräknad anslags-summa af 8,679,000 R:dr R:mt.
Borgare-ståndet har äfven bifallit den af Utskottet i denna punkt gjorda
hemställan, alt, för fullföljande af samma banas anläggning genom Westergötland
till och förbi Göta kanal, mätte lill utgående under nämnde tid anvisas 7,610,000
R:dr, hvilken anslags-summa Bonde-ståndet nedsatt till 3,210,000 R:dr Runt.
I afseende på anslaget för den stambane-anläggning, hvarom nu är fråga, har
Ståls-Utskottets Memorial M 97.
5
Ridderskapet och Adeln beslutal: »att för fortsättande till Örebro af den, i
»öfverensstämmelse ined Rikets Ständers vid sednaste Riksdag fattade beslut, på»började
stambana, som, utgående från Göteborg, skulle i riktning genom Wesler»götland
och Nerike, fullbordad, förena nämnde stad med hufvudstaden, anvisa
»13,000,000 R:dr, med öfverlemnande till Kongl. Majit alt bestämma de punk—
»ter, öfver hvilka banan hör dragas». Och det af Preste-ståndet härom meddelade
beslut lyder sålunda: »lill fortsättande till Örebro af den, i öfverensstäm»melse
med Rikets Ständers vid sednaste Riksdag fattade beslut, påbörjade stam»bana,
som, utgående fran Göteborg, skulle, i riktning genom Westergötland och
»Nerike, fullbordad, förena nämnde stad med hufvudstaden, anvisas 13,000,000
»R:dr R:mt, med öfverlemnande till Kongl, Majit att bestämma de punkter, öfver
hvilka banan bör dragas».
Det af Utskottet i samma punkt, för fullbordande af bangården jemte verkstäderna
i Göteborg, tillstyrkta anslag af död,000 R:dr R:mt, är af samtliga Riksstånden
beviljadt.
Deremot hafva alla fyra Riks-stånden afslagil hvad Utskottet tillstyrkt i afseende
på anvisandet af följande summor, nemligen:
för norra stambanans påbörjande samt dess fullbordande
och öppnande för allmänna trafiken mellan
Slockholm och 5 psala, enligt 7:de punkten . . R:dr Unni 4,800,000: —
för samma banas fortsättning från Upsala i sin sträckning
mot Sala, enligt sistnämnde punkt .... » » 200,000: —
och för påbörjande af arbetena å nordvestra stambanan
mellan Arvika och Norska gränsen, enligt
8:de punkten » » 1,000,000: —
Enligt Riks—ståndens sålunda, i fråga om anslagen lill försl omförmälda jernvägsbyggnads-arbeten,
fattade beslut, hafva 2:ne Stånd beviljat, men 2:ne Stånd
vägrat den anslags-summa af 3,679,000 R:dr R:mi, som Utskottet, i öfverensstämmelse
med den af Kongl. Majit godkända och genom Dess Nådiga Proposition
Rikets Ständer underställda arbetsplan, tillstyrkt för att, under tiden intill
dess nästa lagtima Riksdags Statsreglering vidtager, utgå och användas för påbörjande
och fortsättning af arbetena å vestra stambanan från .Stockholm öfver
Södertelje mot Katrineholm. Då vid pröfningeu af denna anslagsfråga två Stånd
alltså stannat emot två, mäste densamma, lill följd" af Regéririgsformens 69 §,
hänskjutas till afgörande genom omröstning i förstärkt Stats-Utskolt, såvida icke
Ridderskapel och Adeln och Preste-ståndet, eller ettdera af dessa Stånd, skulle
finna för godt alt förena sig med Borgare- och Bonde-stånden i bifallandet af
hvad Utskottet angående ifrågavarande anslag tillstyrkt.
För verkställigheten af den, i annat fall, enligt grundlagarnes föreskrift,
I
Stats-Utskottets Memorial M 97.
erforderliga omröstning inom förstärkt Utskott, anser sig Stats-Utskottet böra
föreslå följande voterings-proposition:
M i.
Den, som, lika med Borgare- och Bonde-stånden, bifaller Stats-Utskottets
hemställan i 6:le punkten af Utlåtandet JM 62, att Rikets Ständer, för påbörjande
och fortsättning af arbetena å vestra stambanan från Stockholm öfver Södertelje
mot Katrineholm, måtte, till utgående under innevarande" samt nästkommande
3:ne år, eller under tiden till 1860 års slut, anvisa en sammanräknad
anslags-summa af Fern millioner Sexhundra sjuttionio tusen R:dr Runt, —
röstar
Ja,
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit denna hemställan.
Enar vid jemförandet af ordalydelsen af Ridderskapet och Adelns samt
Preste-ståndets meddelade beslut i fråga om den anslags-summa, som af bemälte
2:ne Stånd anvisats för fortsättningen af den från Göteborg utgående
stambanan, visar sig, alt dessa Stånds beslut icke äro till alla delar lika lydande,
Och då de för samma banas fullföljande genom Westergötland af Borgare- och
Bonde-stånden beviljade anslags-summor äro till beloppen ej blott sinsemellan
skiljaktiga, ulan äfven olika med de af förstnämnde 2:ne Riks-stånd för denna
stambanas fortsatta anläggning anvisade summor, anser Utskottet, vid sådant förhållande,
de i alla 4 Riks-ståndens beslut angående ifrågavarande anslag förekommande
skiljaktigheter böra genom omröstningar inom förstärkt Stals-Utskotl
afgöras; och har Utskottet derföre uppgjort förslag lill volerings-propositioner för
dessa omröstningar, hvarvid Utskottet antagit, att Borgare-ståndets beslut, såsom
helt och hållet öfverensstämmande med Utskottets hemställan, bör utgöra japroposition
i den slutliga voteringen om den anslags-summa, hvilken bör anses
vara af Rikets Ständer beviljad.
Utskottet får alltså underställa Riks-ståndens godkännande här nedan intagna
voterings-propositioner angående nu förevarande anslagsfråga.
M 2.
Den, som, till kontra-proposition vid slutliga omröstningen för bestämmande
af beloppet af det vid innevarande Riksdag beviljade anslag för den från Göteborg
utgående vestra stambanans fortsättande, vill antaga Bonde-ståndets beslut,
enligt hvilket den utaf Stats-Utskottet för fullföljande af samma banas anläggning
Stats-Utskottets Memorial JM 97.
9
genom Westergötland till och förbi Göta-kanal föreslagna anslags-summa blifvit
nedsatt till Feni millioner tvåhundra tio lusen Riksdaler Riksmynt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer genom särskild votering alt afgöras antingen Bidderskapet
och Adelns eller Preste-ståndets beslut, hvilka besluts lydelse nästföljande
proposition utvisar, skall vid den slutliga omröstningen angående ifrågavarande
anslag blifva kontra-proposition.
3.
(Hvilken voterings-proposition förfaller i händelse Ja vunnit vid den enligt
ofvanstående proposition anställda omröstning.)
Den, som, till kontra-proposilion vid slutliga omröstningen för bestämmandet
af beloppet af del vid innevarande Riksdag beviljade anslag för den från Göteborg
utgående vestra stambanans fortsättning, vill antaga det af Ridderskapet och
Adeln fattade beslut, lydande sålunda: för fortsättande till Orebro af den, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers vid sednaste Riksdag fattade beslut, påbörjade
stambana, som, utgående från Göteborg, skulle, i riktning genom Westergölland
och Nerike, fullbordad, förena nämnde stad ined hufvudstäden, anvisas
Tretton millioner R:dr, med öfverlemnande till Kongl. Maj:t att, bestämma de
punkter, öfver hvilka banan bör dragas, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har till kontra-proposilion vid meranämnde slutliga omröstning
antagits Preste-ståndets beslut, hvilket har följande lydelse: till fortsättande till
Örebro af den, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid sednaste Riksdag
fattade beslut, påbörjade stambana, som, utgående från Göteborg, skulle i riktning
genom Westergötland och Nerike, fullbordad, förena nämnde stad med
hufvudstäden, anvisas Tretton millioner Riksdaler Riksmynt, med öfverlemnande
till Kongl, Maj:t att bestämma de punkter, öfver hvilka banan bör dragas.
Sedan afgjordt blifvit huru kontra-propositionen vid den slutliga omröstningen
angående beloppet af det anslag, hvarom nu är fråga, skall lyda, torde
denna omröstning varda anställd med begagnande af nedanstående voteringsproposition
:
M 4.
Den, som anser, ali, på sätt Borgare-ståndet beslutat, för fullföljande af
vestra stambanans anläggning genom Westergötland till och förbi Göta-kanal,
«
Stats-Ulskoltels Memorial M 97.
jbör anvisas en anslags-summa af Sju millioner sexhundra tio lusen Riksdaler R:mt,
röstar
Ja t
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är i afseende på anslags-summa för fortsättningen af den från
Roteborg utgående stambanan det beslut faltadt, som dén antagna kontra-propositionen
för denna omröstning innehåller.
I stället för den anslags-summa af 6,815,000 R:dr R:mt, hvars anvisande
för den lill Lund redan färdiga södra stambanans fortsättning mot norr förbi
Finja-sjön till, Laga-å-dalen, Utskottet uti 9:de punkten tillstyrkt, hafva samtlige
Riks-stånden beviljat en summa af 4,365,000 R:dr sagde mynt, hvilken summa
anvisats af Ridderskapet och Adeln: för denna stambanas »fortsättning mot norr
»förbi Finja-sjön»; af Preste-ståndel: »för fortsättning och fullbordande af jern»vägen
från Lund till norra ändan af Finja-sjön»; af Borgare-ståndet: för samma
banas »fortsättning till den punkt vid Finja-sjön, som af Kongl. Maj:t bestämmes»;
och af Bonde-ståndet: »för banans fortsättning till norra ändan af Finja-sjönci;
varande Utskottets hemställan om anvisan de af 260,000 R:dr R:ml för fullbordande
at bangården samt verkstäderna i Malmö äfvensom återstående bangårdsärbeten
vid Lund bifallen af samtliga Riks-stånden. Derjemte har Ridderskapet
och Adeln »lill påbörjande och grundläggning af sådana arbeten u norra delen
»af samma bana från Falköping till Jönköping, som fordra en längre tid för
»deras fulländning», anvisat en summa af 1,300,000 R:dr R:mt, hvilket belopp
af Borgare-ståndet likaledes anvisats »till förberedande arbeten å en samman»bindningsbana
mellan Falköping och Jönköping», hvaremot Bonde-ståndet afslagit
en under diskussionen om ö:e punkten i Utskottets uilåtande gjord framställning
om enahanda anslag till dessa arbeten.
Ehuru således alla fyra Riks-stånden anvisat samma summa för den till
Lund redan färdiga södra stambanans fortsättande mot norr, äro dock Ståndens
beslut derom affaltade i något skiljaktiga ordalag; hvadan Utskottet, till erhållande
al en sammanstämmande lydelse af Rikets Ständers i detta hänseende meddelade
beslut, får hemställa,
att Riks-stånden måtte förena sig i antagandet af följande sammanjemkade
redaktion af ifrågavarande beslut, hvarvid hufvudsakligen bibehållits
de utaf Preste- och Bonde-stånden begagnade, sins emellan
närmast öfverensstämmande, ordalag: »för den lill Lund redan färdiga
södra stambanans fortsättning till norra ändan af Finja-sjön anvisas en
summa af Fyra millioner Trehundra sextiofem tusen Riksdaler Riksmynt»
Skulle denna hemställan icke af åtminstone 3.ne Riks-stånd bifallas och
icke någotdera af Stånden vilja frånträda de ordalag, detsamma vid beslutet rö
-
Slats-Ulskoltels Memorial M 97.
7
rande södra stambanans fortsättning begagnat, måste för sagde ändamål omröstningar
mellan de i livart och clt särskildt Stånds beslut förekommande ordalagen
i stadgad ordning anställas inom förstärkt Stats-Ulskott; och varda för dessa omröstningar
här nedan intagna propositioner föreslagna:
M ä.
Den, som, lill konlra-proposition vid slutliga voteringen om lydelsen af Rikets
Ständers beslut angående den för södra stambanans fortsättning mot norr
beviljade anslags-sumtna, vill antaga de ordalag Borgare-ståndet begagnat, och
enligt hvilka detta anslag beviljats för den till Lund redan färdiga stambanans
fortsättning till den punkt vid Finja-sjön, som af Kongl. Maj:t bestämmes, löstalja
;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer genom anställande af ytterligare votering alt afgöras
antingen de af Preste-ståndet eller de af Bonde-ståndet vid ifrågavarande anslags
beviljande begagnade och i nästföljande proposition angifna ordalag komma att
antagas såsom kontra-proposilion vid den slutliga omröstningen af ofvannäinnde
besluts lydelse.
M 6.
(För den ytterligare votering, som till bestämmande af ifrågavarande kontrapropositions
lydelse måste företagas ifall Nej vinner vid den enligt ofvanstående
proposition verkställda omröstning.)
Den, som, till kontra-proposition vid slutliga voteringen om lydelsen af Rikets
Ständers beslut, angående den för södra stambanans fortsättning mot norr
beviljade anslags-summa, vill antaga de ordalag, Preste-ståndet vid nämnde besluts
fattande begagnat, oell hvarigenom denna anslags-summa beviljats för fortsättning
och fullbordande af jernvägen från Lund till norra ändan af Finja-sjön, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej,
Vinner Nej, kommer meranämnde kontra-proposition att, i öfverensstämmelse
med Bonde-ståndets beslut, innehålla: att anslags-summan beviljats för den till
Lund redan färdiga södra stambanans fortsättning lill norra ändan af Finja-sjön.
M 7.
(För den slutliga voteringen, angående lydelsen af Rikets Ständers beslut i
fråga om anslaget till södra stambanans fortsättning.)
R
Slals-Ulskoltets Memorial M 97.
Den, som, i likhet med hvad Ridderskapet och Adeln beslutat, anser, att
den anslags-summa, 4,365,000 R:dr R:ml, hvilken Rikets Ständer, för fortsättande
sf södra stambanan, beviljat, hör anvisas för den till Lund redan färdiga södra
stambanans fortsättning mot norr förbi Finja-sjön, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, erhåller Rikets Ständers beslut, angående samma anslag, den
lydelse, som öfverensstämmer med den för denna omröstning antagna kontraproposition.
Derest hvarken Ridderskapet och Adeln eller Borgare-ståndet skulle finna
skäl att frånträda sill fattade beslut angående anslags beviljande vid denna Riksdag
för påbörjande af jernvägs-arbeten mellan Falköping och Jönköping, samt
lika med de 2:ne öfriga Riks-stånden godkänna Utskottets härom afgifna ytt
rande,
måste, då äfven i denna fråga två Stånd stannat emot två, omröstning för
samma frågas slutliga afgörande företagas i förstärkt Siats-Utskott.
Men då Ridderskapet och Adelö samt Borgare-ståndet, ehuru dessa Stånd
för sistnämnde jernvägs-anläggning anvisat samma summa eller 1,300,000 R:dr
Riksmynt, uppställt sina beslut i skiljaktiga ordalag, torde genom särskild votering
böra bestämmas huruvida, derest ifrågavarande anslags-summa varder af Rikets
Ständer beviljad, beslutet härom skall erhålla den af Ridderskapet och
Adeln eller den af Borgare-ståndet begagnade ordalydelse. Utskottet får således
föreslå, att, för afgörandel huru Rikets Ständers beslut i detta fall bör lyda, omröstning
först måtte, enligt nedanstående proposition, anställas om de ordalag,
Ridderskapet och Adeln begagnat, eller de, hvilka af Borgare-ståndet blifvit
nyttjade, skola antagas såsom kontra-proposition vid den angående denna an
slags-summa
skeende slutliga votering.
M 8.
Deri, som, till kontra-proposition vid den slutliga voteringen, angående beviljandet
af anslag för jernvägs-arbetena mellan Falköping och Jönköping, vill
antaga Ridderskapet och Adelns i afseende på detta anslag fattade beslut, genom
hvilket en summa af En million trehundra lusen R:dr Runt blifvit anvisad till
påbörjande och grundläggning af sådana arbeten å södra stambanans norra de!
från Falköping till Jönköping, som fordra en längre tid för deras fulländning,
röstar
Ja;
Den
Stals-Ulslioltels Memorial M 97.
9
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer kontra-propositioneri vid samma votering alt innefatta
Borgare-Ståndets beslut, hvarigenom enahanda summa anvisats till förberedande
arbeten å en sammanbindnings-bana mellan Falköping och Jönköping.
Derjemte får Utskottet för den slutliga omröstningen, rörande meranämnde
anslag, föreslå följande voterings-proposition.
M 9.
/
Den sorn, i likhet med Preste- och Bonde-Stånden, anser något anslag vid
denna Riksdag icke böra beviljas för påbörjande af arbetena u norra delen af
södra stambanan, från Falköping, samt för dessa arbetens fortsättning derifrån
till och förbi Jönköping, röstar
J a t
Den, det ej vill, röstar
Neji
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer anvisat en anslags-summa af En million
trehundra tusen R:dr R:mt till påbörjande och grundläggning af sådana arbeten
å södra stambanans norra del från Falköping till Jönköping, som fordra en
längre tid för deras fulländning (i händelse Ja vunnit vid nästföregående votering)
eller, i fall vid samma votering Nej vunnit, till förberedande arbeten å en
sammanbindnings-bana mellan Falköping och Jönköping.
Den 10:de punkten, deruti Utskottet föreslagit, alt för anläggningen och
fullboidandet af jernvägen mellan Orebro och Halsberg, utgörande en del af
den föreslagna sammanbindnings-banan mellan Örebro och Askersund, måtte beviljas
och anvisas 1,400,000 R:dr R:ml, har blifvit afslagen af Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet; och har Preste-Ståndet förklarat, alt Ståndet fann
denna punkt ej föranleda annat utlåtande, än det som kunde anses innefattas i
Ståndets beslut rörande 6;e punkten (angående anslagen till arbetena å vestra
stambanan). Borgare-Ståndet har lill 660,000 R:dr nedsatt det anslag, hvars
beviljande Utskottet för sammanbindnings-banan mellan Örebro och Askersund
föreslagit, och med denna förändring godkänt redaktionen af ifrågavarande
punkt.
Till följd af de beslut förstnämnde 5:ne Riks—stånd sålunda fattat rörande
denna punkt, måste frågan om anvisandet af den anslags-summa, hvarom densamma
handlar, anses hafva förfallit.
ll:te •punkten, hvaruti Utskottet, under åberopande af sitt i S:te punkten
afgifna yttrande, angående vestra och norra stambanornas förening inom hufvud
Ilih.
till 11. St. Vrot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Haft. 2
10
Stats-Utskottcls Memorial M 97.
staden och en större gemensam bangårds inrättande derstädes, hemställt, att Rikets
Ständer vid denna Riksdag malte anvisa för en bangård på Norrmalm
800,000 R:dr och för en mindre stations-gård eller s. k. anhalt-station på Södermalm
160,000 R:d r samt för reparations-verkstäders inrättande här i Stockholm
200,000 R:dr och således tillsammans En million etthundrasextio tusen
R:dr R ant, har blifvit återremitterad i sin helhet af Rorgare—Ståndet och af
Ronde-Ståndet, i fråga om anslagen till statious-gården på Södermalm samt reparations-verkstad
erna ; varande Utskottets framställning angående anslaget till
bangårds-anläggningen på Norrmalm afslagen af sistnämnde Stånd. Utaf Ridderskåpet
och Adeln är hela denna punkt, likasom den S:te punkten, afslagen;
och har Preste-Ståndet ansett de uti S:te och litte punkterna framställda förslag
hafva förfallit till följd af Ståndets beslut, att inga medel för närvarande
må beviljas till jernvägs-anläggningar, utgående från hufvudstaden.
Enär hvad Utskottet hemställt i afseende å anvisandet af medel för den
föreslagna bangården på Norrmalm således blifvit af 2:ne Riks-stånd afslaget och
ett Stånd förklarat Utskottets derom framställda förslag hafva förfallit, kan följaktligen
Borgare-Ståndets återremiss, så vidt den rörer denna genom 3:ne Riks
stånds
beslut redan afgjorda anslagsfråga,
icke föranleda någon ytterligare åtgärd.
Beträffande åter frågan om anvisandet af medel för en stations-gård på
Södermalm samt reparations-verkstäders inrättande här i hufvudstaden, så anser
Utskottet lämpligast, att pröfningen och afgörande! af denna anslagsfråga upp
skjutes
intill dess sig visat, huruvida några medel för den till utgående från
Stockholm genom Södermanland föreslagna stambana varda under innevarande
Riksdag anvisade; hvarföre Utskottet vill genom särskildt utlåtande besvara de
från Borgare- och Bonde—stånden erhållna återremisser å Utskottets afgifna yttranden
rörande anslagen till nämnde stations-gård och reparations-verkstäder.
Utskottets i 2:a punkten gjorda framställning om godkännandet samt antagandet
och fastställandet af ett visst system för Statens jernvägs-byggnader har
blifvit afslagen af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-stånden,
hvarvid förstnämnde Riks-stånd förklarat, att något allmänt system för dessa
jernvägs-byggnader icke nu bör fastställas; varande samma punkt lagd till handlingarne
af Borgare-ståndet.
Yid föredragningen af 3:e punkten, angående de jernvägs-anläggningar, som,
i egenskap af stambanor, böra på Statens bekostnad och för4 dess räkning utföras,
har Ridderskapet och Adeln, till följd af dess rörande 2:a punkten fattade
beslut, och då Ridderskapet och Adeln redan yttrat sig angående sträckningen
af de banor, för hvilka anslag nu blifvit beviljade, beslutat lägga denna punkt
till handlingarne.
Stats-Utskottets Memorial JYs 97.
II
I sammanhang med sina rörande de föreslagna anslagen lill fortsättning
eller påbörjande af vestra, norra och nordvestra stambanorna meddelade beslut,
har Preste-Ståndet förklarat, att i:a, 2:a och 5:e rnomenterna af 3:dje punkten
förfallit, hvarjemte samma Stånd likaledes förklarat, alt genom hvad af Ståndet
beslutats, angående anslaget till fortsättning och fullbordande af jernvägen från
Lund till norra ändan af Finja-sjön, beslut jemväl vore fattadt rörande 3:dje
punktens 4:e moment. Denna punkts 5;e moment, angående östra stambanan,
ansåg Preste-Ståndet icke erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarne,
och 6:le momentet (angående sammanbindnings-banan mellan Orebro och Askersund)
ej föranleda annat utlåtande än det som Ståndets beslut rörande 6:te
punkten kunde anses innefatta.
Borgare-Ståndet har bifallit 3:e punktens l:a moment och afslagit 2:a momentet
samt. lagt de öfriga rnomenterna af samma punkt till handlingarne, men
återremitterat »ingressen» till denna punkt. Bonde-Ståndet, som jemväl till
Utskottet återremitterat »ingressen»' angående vissa föreslagna jernvägars antagande
och bestämmande såsom stam- och statsbanor, hvilka således borde genom
statens försorg och på allmän bekostnad anläggas och fullbordas, har bifallit
meranämnde punkts l:a, 2:a och 4:e momenter, med uteslutande från 2:a punkten
af de der förekommande orden »i granskapet af Storvik belägen»; men deremot
har Bonde-Ståndet afslagit de öfriga 3:ne rnomenterna af samma punkt.
Då följaktligen allenast Borgare— och Bonde-Stånden bifallit ett enda och
sistnämnde Stånd ensamt 2:ne utaf de momenter, som den punkt, hvarom nu är
fråga, innefattar, så och enär de i samma momenter gjorda framställningar, likasom
hvad Utskottet uti förevarande punkts 3:ne sista momenter tillstyrkt, af de öfriga
Riks-slånden dels förklarats hafva förfallit, dels afslagits OGh dels lagts till handlingarne,
anser Utskottet hvarken de erhållna återremisserna å ingressen till denna
punkt eller Riks-ståndens för öfrigt rörande densamma meddelade skiljaktiga beslut
föranleda något vidare yttrande eller någon ytterligare åtgärd å Utskottets sida,
helst sagde beslut icke ega någon inverkan på Stats- och Riksgälds-verkens utgifter
under den tid innevarande Riksdags statsreglering kommer alt omfatta.
Preste-Ståndet, hvilket, likasom Borgare- och Bonde-Stånden, godkänt Utskottets,
angående ett särskildt anslag för undersöknings-kostnadernas bestridande,
i 19:de punkten gjorda hemställan, endast med den förändring, alt förstnämnde
Stånd ansett slutorden, »genom hvilka Statens jernvägar komma att anläggas»
böra utbytas emot orden, »der undersökningar anställas» — har sedermera
antagit Ridderskapet och Adelns inbjudning att instämma i dess beslut, hvarigenom
sagde punkt skulle förändras sålunda, att näst före det deruti förekommande
ordet, »industri» tillädes »kommunikations-väsende», samt att näst efter ordet »anställda»
likaledes tillädes följande mening: »dervid de från Götheborg och Malmö
utgående redan påbörjade banornas jemte deras bibanors lämpligaste sträckning
12
Stals-Ulskollets Memorial M 97.
torde förtjena särskild uppmärksamhet.» Deremot hafva Borgare- och Bönder
Stånden afslagit den af Ridderskapet och Adeln i afseende på nu förevarande
punkt gjorda inbjudning. Således hafva, i fråga om lydelsen af Rikets Ständers
beslut, angående den af alla 4 Riks-Stånden beviljade anslags-summa, utgörande
150,000 R:dr R:mt, för de med undersökningars anställande förenade kostnader,
två Stånd stadnat emot två; hvarföre äfven denna fråga måste genom omröstning
i förstärkt Stats-Utskoll afgöras; och torde för verkställigheten af en sådan om
röstning
följande voterings-proposition varda af Riks-Stånden godkänd.
M 10.
Den som, i öfverenstämmelse med hvad Stats-Utskottet hemställt samt
Borgare— och Bonde-Stånden bifallit, anser Rikets Ständers beslut, angående det
till bestridande af undersöknings-kostnaderna för Statens jernvägs-arbeten under
denria riksdag beviljade anslag, böra lyda sålunda: att Rikets Ständer, med afseende
å angelägenheten deraf, att, innan några andra jernvägs-arbeten varda för
Statens räkning företagna än de, för hvilka anslag under denna riksdag beviljas,
noggranna och fullständiga icke blott tekniska och topografiska, utan äfven statistiska,
landets industri och rörelse isynnerhet omfattande, undersökningar blifva
anställda, anvisa till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition ett särskildt anslag af
Etthundra Femtio Tusen R:dr R:mt för bestridande af de kostnader, sorn iiro
förenade med sädana undersökningars anställande i alla nu uppgifna hänseenden,
dervid upplysningar böra inherntas af ej mindre vederbörande embetsmyndigheler
än hushållnings-sällskaperna inom de län, genom hvilka Statens jernvägar komma
att anläggas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstan
Nej;
Vinner Nej, kommer samma beslut att erhålla den lydelse: att Rikets Ständer,
med afseende å angelägenheten deraf, att, innan några andra jernvägs-arbeten
varda för statens räkning företagna än de, för hvilka anslag under denna riksdag
beviljas, noggranna och fullständiga icke blott tekniska och topografiska, utan
äfven statistiska, landels kommunikations-väsende, industri och rörelse isynnerhet
omfattande undersökningar blifva anställda, dervid de från Götheborg och
Malmö utgående, redan påbörjade banornas jemte deras bibanors lämpligaste
sträckning torde förtjena särskild uppmärksamhet, anvisa till Kongl. Maj:ts Nådiga
disposition ett särskildt anslag af Etthundra Femtio Tusen R:dr R:mt för bestridande
af de kostnader etc. se ofvanstående ja-proposition.
Uti 24 punkten hade Utskottet föreslagit, »att Rikets Ständer måtte besluta,
»det Fullmäktige i Riksgälds-kontoret böra genom lån anskaffa medel för ej
»mindre ersättandet af de belopp, som för innevarande års arbeten å Westra och
Stals-Utskottcts Memorial M 97.
15
»Södra stambanorna redan blifvit utaf Rikets Ständer afräknirigsvis anvisade, än
»utbetalandet af de anslags-summor, som derutöfver varda under denna Riksdag
»beviljade, att till 1860 års sint utgå för statens jernvägs-byggnaders fortsättande
»och utförande; dock torde Rikets Ständer förbehålla sig att, derest, sedan alla
»andra stats-utgifter viii nuvarande Riksdag blifvit bestämda, del visar sig, alt dem
»öfverstigande tillgångar förehrinas, pröfva och afgöra dels om oell 'i hvad män
»dessa tillgångar böra till Statens jernvägs-byggnader användas, och dels huruvida
»Fullmäktige i Riksgälds-kontoret må ega att för samma ändamål, under tiden
»intill nästa Riksdag, jemväl använda blifvande -öfverskott.» ’
Del i denna punkt framställda förslag har, med uteslutande af punktens
sednare del, från och med orden: »dock torde Rikets Ständer förbehålla sig» etc.
blifvit godkändt af Borgare-Ståndet.
Ridderskapel och Adeln, sorn jemväl uteslutit den sednare meningen i samma
punkt, har beslutat, att ifrågavarande punkt skulle erhålla den lydelse: »att
»Fullmäktige i Riksgälds-kontoret böra genom lån anskaffa medel till belopp af
»högst 20,000,000 R:dr Riksmynt, för ej mindre ersättande af de belopp, som
»för innevarande ars arbeten ä Westra och Södra stambanorna redan blifvit utaf
»Rikets Ständer afräkningsvis anvisade, än utbetalandet af de anslags-summor, som
»derutöfver varda under denna Riksdag beviljade, alt till 1860 års slut utgå för
»Statens jernvägs-byggnaders fortsättande och utförande.»
De af Utskottet, under förutsättning af Rikets Ständers bifall till det framställda
förslaget, angående upplåningen af de för omförmälda ändamål erforderliga
medel, uti momenterna a, b, c, d, e, f, g och h, tillika föreslagna beslut
och föreskrifter hafva jemväl blifvit af Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndel
gillade, utom det i momentet b intagna stadgande, alt Fullmäktige böra
uti obligationerna förbehålla Riksgälds-kontoret rättighet alt framdeles, derest omständigheterna
pröfvas härtill föranleda, uppsäga desamma lill inlösen eller viss
bestämd-förfallolid; hvilket stadgande dessa 2:ne Stånd sammanstämmande ansett
böra från berörde föreskrifter uteslutas.
Preste- och Bonde-Stånden hafva, med anledning af de mot sistnämnda punkt
framställda anmärkningar, återremitterat densamma; varande, under den derom
hos Presle-Slåndel förefallna diskussion, af de ledamöter, sorn icke gillat de beslut
och sladganden Utskottet föreslagit, hufvudsakligen följande åsigter uttalade
och ändringar i dessa beslut och sladganden yrkade: Innan Slaten åsamkade sig
en stor skuldsättning utom Riket, borde de tillgångar, som finnas inom landet
anlitas. För bestridandet af de med stam-jernbanornas, anläggning förenade kostnader
behöfde endast den allmänna krediten upplifvas och begagnas, hvarvid Rikets
Ständer kunde påkalla biträde af sin egen Rank. De åsigter, som under
sednaste Riksdag gjorde sig gällande i afseende på ett väl ordnadl inhemskt fondsystems
åstadkommande borde ingalunda öfvergifvas. Dock borde derjemte ett
Slats-Utshotlets Memorial M 97.
ökadt och af förändringarne i Bankens metalliska kassa icke beroende rörelsekapital
beredas. Utan förvirring i penninge-väsendet, skulle af Riksgälds-kontoret
utgifna och med måttlig vänta löpande sedlar kunna i »modererad skala» användas
såsom gällande betalningsmedel äfven vid krono-uppbörden. Emot hypothek
af stats-obligalioner borde Riksgälds-kontoret kunna erhålla ett ytterligare kreditiv
å Rikets Ständers Bank. Om sådana obligationer finge i Banken belånas, skulle
de lätteligen kunna förvandlas till eli begärligt cirkulations-medel. Den i sambredd
med de stora jernvägs-arbetenas företagande nödvändiga ökningen af rörelse-kapitalet
kunde åstadkommas samt banko-sedlarne på samma gång ersättas
genom ett nytt liqvidalions-medels utspridande i rörelsen. I sådant afseende förordades
smärre, efter viss tid uppsägbara, obligationer med en i hela öretal eller
jemna »aliqvoter af ören» för dag bestämd ränta. För dessa obligationers infriande
kunde Riksgälds-kontoret använda sitt å Banken egande kreditiv. Genom
detta kredilivs begagnande för sådant ändamål borde en kreditivets belopp icke
obetydligt öfversligande obligations-summa kunna hållas ute i rörelsenoch medelst
dylika cirkulerande obligationer skulle arbetaren med lätthet kunna göra
sina små besparingar fruktbärande samt Svenska allmänheten småningom blifva
bekant med fördelarne af räntebärande papper. Sålunda skulle efter några få års
förlopp den uppsägbara sväfvande statsskulden kunna förvandlas till en ouppsäghar
eller s. k. fonderad skuld samt jernvägslånen kunna inom landet upptagas.
Fullmäktige syntes derföre böra bemyndigas och anbefallas, att, sedan hälften eller två
tredjedelar af den summa, som skulle upplånas, blifvit från utrikes ort indragen, erbjuda
Svenska allmänheten uppsägbara obligationer, löpande med i det närmaste samma
ränta som den, hvaremot det utländska lånet blifvit upptaget. Dessa obligationer
borde alla vara utfärdade på Svenska språket och endast al pari få utgifvas; hvadan
om kapital-rabatt å det utländska lånet beviljats, räntan å ifrågavarande obligationer
borde i förhållande dertill förhöjas. Ett m\aximi-beIopp borde bestämmas,
hvilket Fullmäktige skulle ega att emot utgifna fonderade stats-obligationer
anskaffa i låneväg. Hvad derutöfver för jernvägs-anlaggningarne erfordrades, borde
upplånas eldigt de i Riksgälds-konlorets reglemente för låns upptagning i allmänhet
meddelade föreskrifter, hvilka äfven dessutom borde i afseende på ifrågavarande
medel tillämpas, såvida det bestämda fonderade lånebeloppet icke kunde
erhållas emot någorlunda billiga och förmånliga vilkor. Sedan en tredjedel eller
högst hälften af den erforderliga upplånings-summau fiån annat land indragits
och silfver-valutan deiför i härvarande Riksbank deponerats samt Rikets Ständer
lill ränta och amortering anvisat 5 å 6 procent årligen utaf hela deri för jernvägarne
belöpande anläggnirjgs-kostnad, kunde förmodligen räntefria och vid uppvisandet
inlösbara skuldförbindelser å 5 till och med 50 R:dr R:mt, utan synnerligt
äfventyr, utgifvas å en summa, motsvarande icke blott hela utan dubbla
beloppet af den i Banken innestående silfver-valutan. För beredande af större
Stats-Ulskollels Memorial M 97.
15
kredit åt dessa mynt-representativer, än den privat-bankernas sedlar ega, borde
desamma få emottagas uti Statens, lill Riksgälds- och Stats-kontoren ingående uppbörd.
Utom nyssnämnde kredit-pappers användande till dervid förefallande utbetalningar,
borde, till fyllande af behofven för jernvägs-byggnäderna,. upplåning
verkställas dels emot obligationer med låg ränta samt 3 eller 6 månaders uppsägningstid
och dels emot ouppsägbara fond-obligationer; och borde Riksgäldskontoret
ega att årligen i Banko-sedlar uttaga så stor procent utaf den i Banken
deponerade silfver-valulan, som motsvarade sammanräknade amorteringén af både
den utländska och den inhemska skulden.
För öfrigt har under ofvannämnde diskussion yrkats, att det i 24:de punkten
intagna förbehåll i fråga om statsutgifterna möjligen öfverstigande tillgångars
samt blifvande öfverskotts användande lill statens jernvägs-byggnader matte utgå,
helst det svårligen skulle kunna med erforderlig tillförlitlighet bestämmas, huruvida
sådana tillgångar verkligen förefunnes eller icke, och hvad öfverskoltena
beträffade, dessa icke blefve kända förr än räkenskaperna voro afslutade. Till—
lämpningen af den i afseende pä sagde tillgångar och öfverskott föreslagna bestämmelse
skulle derföre sannolikt komma att medföra flerfaldiga svårigheter och
stridigheter. Dessutom vore de öfverskott, som redan funnes eller under de
kommande åren kunde blifva alt tillgå, icke alt påräkna för jernvägs-anläggningar,
emedan dessa öfverskott måste användas till nödvändiga utgifter för bevarande
af Rikets sjelfständighet, och hvad dertill icke erfordrades vore högst behöfligt
för andra föremål, som afsåge landets utveckling uti intellektuelt och iridustrielt
hänseende, och hvilka icke kunde åsidosättas, utan all Rikets nu församlade
Ständer skulle afvika från den af föregående Ständer beträdda banan,
att, såvidt tillgångarne medgåfve, understödja allt, som kunde befordra näringarnes,
handelns och industriens utveckling och förkofran.
I afseende på den i momentet b föreslagna föreskrift, att Fullmäktige böra
uti obligationerna förbehålla Riksgälds-kontoret rättighet att framdels uppsäga
dem till inlösen efter viss bestämd förfallotid, har likaledes inom Preste-Ståndet
anmärkts: alt denna föreskrift vöre alltför kategorisk; alt afslutandet af ett för
staten ganska förmånligt län skulle förhindras, i fall långifvaren icke ville underkasta
sig den föreskrifna uppsägbarhelen och Fullmäktige icke utan att förbehålla
sig uppsägningsrälten kunde antaga det erhållna låneanbudet; att det i
sagde hänseende föreslagna stadgande icke vore tillämpligt vid upptagandet af
amorteringslån, dervid låntagarne icke gerna kunde förbehålla sig rättigheten att
genom skeende uppsägelse göra ändringar i den öfverenskomna ordningen för
amorteringens verkställande; samt att den föreslagna uppsägningsrälten borde inskränkas
till de fall, då en gifven amorlerings-ordning icke vöre föreskrifven.
Redaktionen af detta stadgande ansågs derföre böra förändras; varande i sådant
afseende föreslaget, att der skulle tilläggas orden: »så vidt sig göra låter» eller
16
Slals-Ulskollets Memorial M 97.
ock bestämmas, alt Fullmäktige allenast i händelse obligationerna icke inom viss
lid skola vara inlösta, »borde förbehålla Riksgälds-kontoret ifrågavarande uppsägningsrätt.
Vidare har emot samma moment erinrats, att då man inom Sverige
ännu icke kunnat vänja sig vid obligationer, som o långifvarens sida vore uppsägbara
och då det derföre torde dröja länge innan lån till betydligare belopp
kunde emot sådana obligationer iuom landet upptagas, borde, .såsom en förberedande
åtgärd till införande af ett ordnadt, ändamålsenligt fondsystem medgifvas,
att de för jernvägs—anläggningarne upplånla medel finge »pä aftalad dag eller efter
bestämd uppsägningstid» återbekommas.
Inom Bonde-Ståndet har under öfverläggningen, angående Utskottets i 24:e
punkten framställda förslag, hufvudsakligen yttrats och erinrats: att önskligt vore
det så mycket utaf ifrågavarande lån, som inom landet kunde erhållas, derstädes
blefve upplånadt; alt åtminstone till en början högst hälften af den summa, som
i låneväg måste anskaffas, borde få upplånas utom riket; alt de sålunda till landet
inkomna och bland allmänheten sedermera utspridda kapitaler borde "genom
upptagande af inhemska lån återigen komma Statsverket till godo; ali statens
egna tillgångar måtte, så vidt möjligt, användas för de tillämnade jernvägs-arbetenas
utförande; att, med afseende å den räntefot, hvaremot utländska lån hittills
för Hypotheks—föreningarnes räkning upptagits, räntan vid den utom riket skeende
upplåningen för jernvägs-byggnaderna måtte bestämmas lill högst 4 procent; att
deltagandet uti ifrågavarande lån måtte samtidigt erbjudas hugade långifvare inom
och utom riket; samt ali lånen företrädesvis borde upptagas inom de länder,
som hade guld lill myntvaluta och Svenska staten således icke förbinda sig lill
återbetalnings-skyldighet i silfver.
Det af Ridderskapet och Adelil meddelade beslut i fråga om anskaffningen
af de medel, som för statens jernvägs-byggnader intill 1860 års slut erfordras,
skiljer sig från Borgare-ståndets beslut rörande samma ämne. endast genom den
af det förra Ståndet tillagda bestämmelse, att den summa, hvilken för jernvägsbyggnadernas
fortsättande och utförande bör under sagde lid genom upplåning
anskaffas, får utgöra högst 20,000,000 R:dr Ruut. Emot en sådan inaximi-summas
bestämmande för den upplåning, som för ifrågavarande ändamål får och skall
ske, förekommer likväl, att alla Riks-ståndens fattade beslut i afseende på sammanräknade
beloppet af de medel, hvilka vid denna riksdag böra anvisas lill de
jernvägs-anläggningar, som genom statens försorg och på dess bekostnad böra
utföras, äro sins emellan skiljaktiga, hvadan delta belopp alltså enligt hvarje särskildt
Stånds beslut är olika. Sålunda utgör detsamma, enligt Ridderskapet och
Adelns beslut, 19,390,000 R:dr, enligt Preste-ståndets 18,090,000 R:dr, enligt
Borgare-ståndets 20,339,000 R:dr och enligt Bonde-slåndels 13,979,000 R:dr
R:mt; kommande dessa summor att ökas med det belopp, som kan af Riksstånden
-
Slats-Ulskollets Memorial JM 97.
17
ständen varda beviljadl för bangårds-anläggningen samt reparations-verkstäders
inrättande här i hufvudstaden. Verkliga beloppet af de anslags-summor, hvilka
onder tiden intill nästa statsreglerings-periods utgång skola anskaffas och användas
för statens jernvägs-byggnader, kommer dock att bero på dels de beslut, Utskottets
i detta memorial framställda inbjudningar föranleda, och dels resultatet af
förestående omröstningar inom förstärkta Stats-Ulskottel. Vid sådant förevetande
anser sig Stats-Utskottet så mycket mindre kunna tillstyrka de öfriga Riks-ständen
att förena sig med Ridderskapet och Adeln i bestämmandet af en viss summa,
hvilken genom upplåning får högst anskaffas, sorn, i händelse denna summa icke
motsvarar hvad som för de beviljade anslagens vederbörliga utbetalning erfordras,
skillnaden icke lärer kunna beläckas genom de vid riksdagens slut befintliga
odisponerade tillgångar, eller framdeles uppkommande öfverskott, enär Utskottets,
i afseende på öfverskotts-medlens användande till de jernvägs-byggnader, hvarom
nu är fråga, gjorda hemställan icke blifvit af Rikets Ständer bifallen.
Beträffande särskildt denna hemställan, enligt hvilken Rikets Ständer borde
förbehålla sig alt, derest, sedan alla andra statsutgifter vid nuvarande riksdag
blifvit bestämda, det visade sig, att dem öfverstigande tillgångar förefunnes, pröfva
och afgöra dels om och i hvad mån dessa tillgångar borde till statens jernvägs
byggnader
användas och dels huruvida Fullmäktige i Riksgälds-kontoret må ega
att för samma ändamål, under tiden intill nästa riksdag, jemväl använda blifvande
öfverskott, får Utskottet, lill följd af Ridderskapet och Adelns samt Borgareståndets
beslut, alt hvad 24:de punkten innehåller, rörande det deruti föreslagna
förbehåll, hör ur samma punkt uteslutas, och med afseende derjemte å de emot
detta förbehåll inom Presle-slåndet framställda anmärkningar, tillstyrka,
alt omförmälda hemställan må anses hafva förfallit.
Då för öfrigt Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet gillat Utskottets
i meranämnde punkt yttrade åsigt och gjorda framställning, angående ifrågavarande
medels anskaffning genom upplåning, anser sig Utskottet, under åberopande
af de till stöd för denna framställning anförda skäl och i öfverensstämmelse med
det förfaringssätt, som under flera föregående riksdagar iakttagits vid de tillfällen
då Stats-Utskotlets yttranden af 2:ne Stånd blifvit godkända, men af 2:ne återremitterade,
böra vidblifva hvad Utskottet yttrat och föreslagit; och får Utskottet
alltså härmed fornta sin hemställan,
att Rikets Ständer måtte besluta, det Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
böra genom lån anskaffa medel för ej mindre ersättandet af de belopp,
som för innevarande års arbeten å vestra och södra stambanorna redan
blifvit ulaf Rikets Ständer afräkningsvis anvisade, än utbetalandet af de
anslags-summor, som derutöfver varda under denna riksdag beviljade,
att till 1860 års slut utgå för Statens jernvägs-byggnaders fortsättande
och utförande.
Bih. lill R. Sl. Prot. 1836 & 1837. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Haft. 3
II! Stats-Utskoltels Memorial M 97.
Vidkommande de beslut och föreskrifter, sorn, i afseende på den för oftanämnde
ändamål förestående upplåningens verkställighet, blifvit föreslagna uti de
till 24:e punkten hörande 8 särskilda moinenter, anser sig Utskottet, med anledning
af de anmärkningar emot utländsk skuldsättning, äfvensom de yttranden och
förslag i afseende på lånens upptagande inom riket samt sättet för lånerörelsens
bedrifvande, hvilka hos Preste- och Bonde-stånden framställts, böra erinra,
att Utskottet, vid föreslåendet af de stadganden och bestämmelser dessa momenter
innefatta, utgått från den, så vidt af återremiss-handlingarne inhemtas, icke
utaf någon bland dem, hvilka deltagit i diskussionerna inom bemälta Riks-stånd,
ogillade åsigt, att Fullmäktige i Riksgälds-kontoret ingalunda böra genom deras
fria verksamhet inskränkande eller förlamande föreskrifter hindras att vid utförandet
af sitt erhållna vigtiga uppdrag förfara på det för ej mindre statsverket
än den allmänna penninge-stäilningen och kredit-förhållandena inom landet mest
fördelaktiga sätt. Fullmäktige höra alltså, enligt denna åsigt, vara oförhindrade
att, med fästadt afseende å för handen varande förhållanden, verkställa upplåningen,
vare sig utom eller inom riket, samt meddela erforderliga närmare bestämmelser
angående så väl låne-sällen och låne-vilkoren, som det belopp hvarje särskildt
upptaget lån bör utgöra.
Med undantag af del i mom. h. förekommande stadgande, att Fullmäktige
böra i obligationerna förbehålla Riksgälds-kontoret rättighet att framdeles, derest
omständigheterna pröfvas härtill föranleda, uppsäga desamma till inlösen efter
viss bestämd förfallotid, hvilket stadgande, enär Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-ståndet uteslutit detsamma och anmärkningar deremot äfven inom Pre
ste-ståndet
förekommit,
torde få ur detta moment utgå,
anser sig Utskottet böra ånyo underställa Preste- och Bonde-ståndens pröfning
och godkännande de af Utskottet i ofvanberörde momenter föreslagna samt af
Ridderskapet och Adeln, likasom Borgare-ståndet, gillade beslut och föreskrifter,
nemligen:
i mom. a, angående upplåningens verkställande inom eller utom riket;
i morh. b, angående beskaffenheten af de obligationer, emot hvilka upplåningen
bör ske; lydande detta moment, sedan förbehållet om Riksgäldskontorets
uppsägnings-rätt, enligt Ridderskapet och Adelns samt
Borgare-ståndets beslut, ur detsamma uteslutits, sålunda: »Upplåningen
sker emot fonderade, till innehafvaren ställda och å dennes
sida icke uppsägbara räntebärande obligationer, utfärdade, på
Rikets Ständers vägnar, af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret.»
i mom. c, angående det språk och den myntsort, hvarå obligationerna böra
utfärdas samt deras räntefot och medgifvande af kapital-rabatt;
Slals-Ulskollcts Memorial M 97.
19
i morn. d, angående ett årligt anslag till ränte-liqvider och lånens amortering;
i mom. e, angående liqvidations- och amortissements-fonden;
i mom. f, angående bestämmandet af sättet för amorteringens verkställande;
i mom. g, angående underdånig anhållan om dels Kongl. Maj:ts Nådiga fastställelse
å besluten rörande ifrågavarande upplåning, dels högstden
sammes
bemedling och medverkan vid låns upptagande utom
riket, och
i mom. h, angående uppdragandet åt vissa deputerade af de närmare bestyren
med fondväsendets och slatsskulds-systemets handhafvande.
Stockholm den 24 Juli 1857.
20
Stals-Utskoltets Memorial M 97.
Reservationer:
Af Friherre Tersmeden, W. F.: »Enär tvenne Riks-slånd, nemligen Ridder
skapet
och Adeln samt Preste-ståndet, för fortsättande till Orebro af den från
Göteborg utgående stambana, som, med riktning genom Westergötland och
Nerike, kommer att förena nämnde stad med hufvudstaden, anvisat en summa
af 13,000,000 R:dr, samt Borgare-ståndet, genom bifallandet af Utskottets hemställan,
för fullföljande af samma banas anläggning beviljat en anslags-summa af
7,610,000 R:dr, och då således åtminstone denna sednare summa, genom de
beslut 3:ne Riks-stånd fattat, är anvisad för fortsättning eller fullföljande af arbetena
å näpinde stambana, anser jag Bonde-ståndets beslut, enligt hvilket det
af Utskottet tillstyrkta anslags-beloppet blifvit nedsatt till 5,210,000 R:dr, hafva
förfallit. Vid sådant förhållande och för afgörande, i den ordning den i Betänkandet
åberopade 69 § Regerings-Formen stadgar, huruvida nu ifrågavarande anslag
skall utgöra det af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet bestämda belopp
eller den summa, som af Borgare-ståndet blifvit anvisad, anser jag att votering i
förstärkt Stats-Utskott bör anställas öfver en så lydande voterings-proposition:
M 2.
Den, som, på sätt Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet beslutat,
anser, att, för fortsättande till Orebro af den, i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers vid sednaste Riksdag fattade beslut, påbörjade stambana, som, utgående
från Göteborg, skall, i riktning genom Westergötland och Nerike, fullbordad,
förena nämnde stad med hufvudstaden, bör anvisas 13,000,000 R:dr R:mt,
med öfverlemnande till Kongl. Maj:t att bestämma de punkter, öfver hvilka banan
bör dragas, röstar Ja;
Den det ej vill, röstar Nej; y
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, för fullföljande af vestra stambanans anläggning
genom Westergötland till och förbi Göta kanal, anvisat 7,610,000
R:dr R:mt.»
1 denna reservation instämde: Friherre Leijonhufvud, R. A., Grefve Hamilton,
M., Herr Gripensvärd, J. O., Herr Fåhreeus, O. J., Doktor Gumcelius, G. W.,
Prosten
Stals-Ulskollcls Memorial M 97.
21
Prosten Berlin, C. G., Prosten ljunggren, G. T., Prosten Holmberg, L. P. och
Herr Björck.
Af Herr Henschen, L. W., sorn anmärkte:
l:o att Regerings-Formens 69 § vid början af denna Riksdag hade föl
jande
ordalydelse: »Uppstå, antingen hos Riksens Ständers plena gemensamt, eller
uti något af Riks-stånden, betänkligheter att antaga hvad Stats-Utskottet tillstyrkt,
uti det, som rörer antingen Statens reglerande eller Revillningens derefter lämpade
hela belopp eller hvad till Riksgälds-kontorets utgifter och inkomster hörer,
eller grunderna för Riksgälds-kontorets styrelse och förvaltning, då böra de
skäl anföras, pä hvilka sådana betänkligheter sig stödja, samt meddelas Stats-Utskottet,
som derefter tage ärendet under ytterligare öfvervägande. Anser StatsUtskottet
sig icke kunna afvika ifrån dess redan afgifva yttrande eller instämma
uti Riksens Ständers eller ett särskildt Stånds tankar, utnämne då Utskottet Deputerade,
som uti det eller de Ständ, der betänkligheter uppkommit, företräda och
nu mare upplysa förhållandet. Förblifver något Stånd ändock vid den mening,
det förut fattat, afgöres saken efter tre Stånds beslut. Stadna två Stånd emot
tvä, då skall Stats-Utskottet förökas med så många ledamöter af Riks-stånden, i
vanlig ordning valde, att de blifva Tretio af hvarje Stånd. Detta särskilda Ut*
; kotts Ledamöter» &c.
2:o alt motsvarande del af samma § nu deremot lyder sålunda: »Då Stats*
Utskottets förslag rörande antingen Statens reglerande eller Bevillningens derefter
lämpade hela belopp, eller hvad till Riksgälds-kontorets utgifter och inkomster
hörer, eller grunderna för Riksgälds-kontorets styrelse och förvaltning, till pröfning
hos Riks-Stånden förehafves, gälle hvad angående behandlingen af Utskotts
afgifna förslag uti Riksdags-Ordningen stadgas; och skall saken afgöras efter tre
Stånds beslut. Förena sig icke minst tre Stånd uti sammanstämmande
beslut; då skall Stats-Utskottet förökas med så många Ledamöter af Riksstånden,
i vanlig ordning valde, att de blifva Tretio af hvarje stånd. Detta särskilda
Utskotts Ledamöter» &c.
3:o att detta särskilda eller förstärkta Utskotts ledamöter »skola rösta» till
ovllkorligt antagande eller förkastande »endast af hvad Stats-Utskottet tillstyrkt»
och det blott t de frågor, »hvarom Riks-stånden varit af skiljaktiga tankar», och
4:o att dessa grundlagsbud, jemlikt 83 § Regerings-Formen, skola, icke
efter någon supponerad mening, utan blott efter ordalydelsen i hvarje särskildt
fall tillämpas; — men
Bih. till R. St. Fröt. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 16 Haft. 4
22
Stals-Utskottets Memorial M 97.
I
5:o att delta ej alltid skett i förestående Betänkande; samt
6:0 att dessutom de liufvudsakliga moliver, som i Utskottet anförts vid
öfverläggningen om volerings-propositionerna rörande vestra stambanan, bort i
Betänkandet utsättas.»
STOCKHOLM, TRYCKT HOS IOH. BECKMAN, 185 7.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 98.
1
Vo SH.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Juli 1857, .kl. 5 e. m.
V ' . '
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående utförandet på enskild
bekostnad aj vissa delar utaf stam-jernbanorna.
(Rgs Afd.)
Såsom Prosten Schram erinrat i en inom Preste-ståndet, under öfverläggningarne
om de i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62 behandlade ämnen, väckt motion, för
hvars hufvudsakliga innehåll och syftemål detta Utskott, efter erhållen remiss å densamma,
nu får redogöra, förklarade Rikets sednast församlade Ständer, uti deras underdåniga
skrifvelse N:o 184, med hänsigt till ifrågakomtnande jernvägs-anläggningar
inom Sverige, att, oaktadt den antagna och fastställda grundsatsen, att alla stambanor
dädanefter skulle anläggas och utföras genom Statens omedelbara försorg, och fastän
de med dessa anläggningar förenade kostnader följaktligen borde i allmänhet bestridas
af Staten, skulle dock vissa delar af sådana jernbanor få utföras på enskild bekostnad
emot rättighet för Staten att de sålunda anlagda bandelarne, efter deras fullbordande,
inlösa i den ordning och på det sätt, som för hvarje särskildt fall, före anläggningens
företagande, blifvit stadgadt. Då det i åberopade underdåniga skrifvelse sålunda uttalade
medgifvande för enskilde att deltaga i vissa stam-bandelars bekostande, enligt motionärens
yttrade åsigt, innefattade en billig och såsom ledande till minskning i Statens
anläggnings-kostnader nyttig afvikelse från den antagna allmänna regeln, att stambanorna
böra af Staten samt på dess bekostnad anläggas; och då en dylik af Rikets
Ständer afsedd och beslutad fördelning mellan Staten och enskilde af kostnaderna för
nämnde banor, ej mindre vid sjelfva anläggningen och utförandet än äfven vid den
framtida vården, uppsigten och underhållet, skulle minska Svenska Stats-verkets skuldsättning
och utgifter för ifrågavarande vidtomfattande företag, har motionären, för att
gifva en praktisk sanning, betydelse och användbarhet åt detta medgifvande, förnyat
den i slutet af hans reservation emot nuvarande Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62
gjorda framställning, angående beredandet af tillfällen för enskilda personer att, derest
Bih. lill R. St. Prat. 1856 & '1857. 4 Sami. 1 Afd. % Band. il Haft.
2
Stals-Utskoltels Utlåtande N:o 98.
vissa stam-bandelar af dem ansågos vara af öfvervägande nytta, få lill utförandet deraf
på egen bekostnad bidraga. Härigenom skulle, efter motionärens förmenande, komma
att visa sig, huruvida de särskilda orterne vore villige att genom eget deltagande samt
med enskilda uppoffringar, i förhoppning om framtida vinst, åstadkomma jernbaneanläggningar,
om hvilkas utförande stridiga åsigter förefunnes; och skulle sålunda Regeringen
och Ständerne kunna erhålla den säkraste upplysning, hvarest det vore mest
lämpligt alt anlägga de stambanor, dertill bibanorne sedermera kunde komma att an
sluta
sig. Såsom ett försök i sagde hänseende, hvilket förmodligen icke skulle dröja
att visa sin verkan vid de stambane-anläggningar, som af Rikets nu församlade Ständer
beslutas, ansåge motionären enskilda personer och bolag böra erbjudas att inom bestämd
tid hos Kongl. Majit anmäla sig och pä fastställda vilkor erhålla oktroj för
vissa bandelars utförande, helst emot låneunderstöd af de för anläggandet af dylika
banor under innevarande Riksdag anvisade medel. Derjemte har motionären, till un
danrödjande
af den yttrade farhågan för framtida kollisioner mellan Statens och de
enskildes intressen med hänsigt till de särskilda andelarne af samina banor, dels åberopat
förhållandet inom andra länder, dels föreslagit, att redan under denna Riksdag
sådana vilkor och förbindelser måtte upprättas, som betryggade en jemn fortgång af
allt hvad som fordrades för ej mindre anläggnings-arbetenas ändamålsenliga utförande, än
trafikens besörjande och inkomsternas vederbörliga fördelning. För öfrigt har motionären
erinrat, hurusom det ingalunda kunde vara att förvänta, det enskilde eller bolag
någonsin skulle vilja emot räntebärande låneunderstöd eller emot erhållen viss räntegaranti
åtaga sig kostnaderna för utförande af arbetena å stam-bandelar, hvilka efter
sitt fullbordande borde emot en obestämd inlösnings-summa aflemnas till Staten, med
mindre sådana personer och bolag tillförsäkrades antingen en skälig ersättning utöfver
den bevisliga anläggnings-kostnaden eller bibehållandet af eganderätten till dessa bandelar
under vissa år efter det anläggningarne deraf fulländats. I öfverensstämmelse med 1111
anförda åsigter och till befrämjande af det med Rikets Ständers ofvan omförmälda förklarande
åsyftade ändamål, har af motionären framställts det förslag, att Rikets Ständer,
i sammanhang med de beslut, som under denna Riksdag fattas, angående åtskilliga
stam-jernbanors byggande, måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa: att Kongl.
Majit läcktes, på sätt lämpligast pröfvades, bereda inhemska bolag samt Svenske män
tillfällen att, jemlikt 2:a momentet i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 18
November 1854, hädanefter på enskild bekostnad få utföra sådana delar utaf Statens
stam-jernbanor, för hvilkas anläggande vissa orter och personer kunde hafva ett öfvervägande
intresse; samt alt Kongl. Majit täcktes vid kommande Riksdagar meddela nådiga
propositioner om dylika bandelars utförande och om de särskilda vilkoren för lån
dertill utaf allmänna medel m. m.; hvarjemte motionären tillika föreslagit, att Kongl.
Majit måtte vara oförhindrad, att, derest frågor om öfverlåtelse åt inhemska bolag eller
Svenske män att på enskild bekostnad, fastän med allmänna låneunderstöd, utföra vissa
delar utaf de på Rikets nu församlade Ständers beslut beroende stambanorna
skulle uppstå under tiden före nästa Rikstjag, då i nåder bevilja sådana understöd till
det belopp, som i förhållande lill dessa bandelars nu beräknade kostnad, varder af
Rikets Ständer bestämdt till utgående af de för hvarje stambanas anläggning anvisade
statsmedel.
Vid öfvervägande af de framställningar förevarande motion, deruti Kontraktsprosten
Doktor Sandberg instämt, sålunda innefattar, har Utskottet, oaktadt motionären
visserligen af Rikets Ständers under sistförllutna riksdag meddelade förklarande i
afseende å rättigheten att på enskild bekostnad utföra vissa delar af stam-jernbanorna
hemtat både anledning till och stöd för dessa framställningar, funnit sig icke under
Stats-UIsko Itets Utlåtande N:o 98.
3
nuvarande förhållanden kunna med sitt förord desamma understödja. Medgifvande! af
rättigheten för enskilda personer eller bolag alt ombesörja utförandet af en och annan
del utaf någon eller några bland nyssnämnda jernbanor förutsätter naturligtvis, att dessförinnan
banornas sträckning, äfvensom de orter, hvilka genom dem skola sammanbindas,
blifvit slutligen bestämda, så att de genom enskild försorg företagna anläggningarne
af vissa bandelar inpassas och erhålla samband med de öfriga genom Staten utförda
arbetena å samma banor. Utskottet hemställde derföre i ofvanomförmälda Utlåtande, att ett
visst system för utförandet af de jernvägar, som ansågos böra utgöra stambanor, måtte
af Rikets Ständer antagas och fastställas, hvarmed, bland annat, just afsågs att åstadkomma
ett sådant sammanhang ej allenast mellan sjelfva stambanorna, utan äfven mellan
de särskilda delarne af hvarje sådan bana, samt bereda tillfälle för både staten
och den enskilda företagsamheten att gå i författning om jernvägs-anläggningarnes ofördröjliga
utförande å de orter, der industrien och rörelsen, samt lokala förhållanden
företrädesvis påkallade ifrågavarande kommunikations-medel. Men denna framställning
har icke tillvunnit sig Riks-ståndens bifall; hvadan beslut icke meddelats om anläggningen
och sträckningen af några andra stambanor eller stam-bandelar än dem, för
hvilka anslag blifvit af Rikets Ständer beviljade. Följaktligen lärer under mellanliden
intill nästa riksdag någon tillämpning af Rikets sednast församlade Ständers meddelade
förklarande i afseende på vissa stam-bandelars utförande på enskild bekostnad icke
kunna ifrågakomma, helst de vid detta förklarande afsedda enskilda tillskott eller bidrag,
ingalunda kunna vara att förvänta för samma jernvägs-arbeten, hvartill allmänna
medel redan äro anvisade. Vid sådant förhållande synas ej heller några närmare bestämmelser
rörande de bandelar, hvilka framdeles kunna komma att upplåtas till utförande
genom enskild försorg eller angående vilkoren för de statsbidrag, som dertill
kunna erhållas, behöfva under denna riksdag af Rikets Ständer meddelas; hvarföre
Utskottet, oaktadt den minskning i det allmännas uppoffringar för meranämnde jernvägs-anläggningars
verkställande, som genom enskildas deltagande deruti, på sätt motionären
föreslagit, möjligen skulle kunna beredås, (inner sig för närvarande föranlåtet
hemställa, att någon särskild åtgärd i anledning af den härom
väckta motion icke måtte utaf Rikets Ständer vidtagas.
Slockholm den 24 Juli 1857.
af Herr A. IV. Björck.
Reservation
4
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 99.
i\:«> 9».
Ank. lill Exp.-Ulsli. d. 27 Juli 1857, kl. 5 e. m.
Ullålande, / anledning åf Riks dag a -fullm äk tigen Per Ostmans motion
rörande de Jör Statens jernvugs-byggnader erforderliga
medel.
(Rgs Aid )
Enligt Utdrag af Bonde-ståndets Protokoll för den 16 nästlidiie Juni, liar en af
Per Östman från Wester-Norrlands län väckt motion i fråga om sättet för anskaffningen
af de medel, som erfordras för utförande af Statens jernvägs-byggnader, blifvit
utaf bemälda Riks-stånd remitterad till Stats-Utskottels behandling, så vidt samma
motion innefattade förslag i sådant hänseende, hvarom Ståndet icke redan, med anledning
af detta Utskotts Utlåtande N:o 62, fattat beslut.
Utom den förut under innevarande Riksdag i motionsväg gjorda, men af Rikets
Ständer, genom bifallandet af 22 punkten i nämnde Utlåtande, afslagna framställning
om bränvins-afgiftens användande till jernvägs-anläggningarne, innehåller nu ifrågavarande
motion det förslag, att Rikets Ständer, i stället för begagnandet af den uti
samma Utlåtande anvisade utväg alt genom lån anskaffa de för stambanorna erfor
derliga
medel, måtte besluta:
l:o, att de städer, till hvilka dessa, banor komma att framgå och hvarest således
bangårdar, magasiner och verkstäder måste anläggas, skola utan ersättning lemna
dertill behöfliga platser; och
2:o, att innevånarne i de provinser, hvarigenom stambanorna komma alt ledas,
skola för doras underhållande jemte driftkostnader m. m., erlägga lill Statsverket
en årlig efter sådan grund utgående afgift, att den som är bosatt inom en mils afstånd
från stambanan, erlägger 6 procent, dem som bor inom 2 mils afstånd derifrån 4 procent
och den som bor inom 3 mils afstånd 2 procent utaf de skattebidrag,- som af
honom för öfrigt till Staten utgöras.
Jemte denna motion har Stats-Utskottet likaledes från Bonde-ståndet emottagit
ett i anledning deraf afgifvet och till Utskottet särskildt remitteradt anförande af
Riksdags-fullmäktigen Efraim Larsson från Elfsborgs län, hvilket anförande, deruti
Slals-Utskotlets Ullålande N:o 99.
5
Riksdags-fullmäktigen Per Benjaminsson och Johannes Andersson från samma län
samt Eric Christensson från Bohus län instämt, iunefaltar en protest mot det af
ofvanbemälde motionär framställda förslag att ålägga vissa delar af riket en särskild
ny grundskatt, hvilket förslag skulle vara oförenligt med grundlagens stadganden, angående
de statsinkomsterna öfverstigande statsbehofvens fyllande genom allmän bevillning,
ålägga vissa delar af riket en ny särskild grundskatt, hvarjemte emot samma förslag
erinrats, att den föreslagna nya grundskatten på många ställen skulle komma att
drabba dem, som hade allsingen eller blott en jemförelsevis mycket obetydlig fördel al
de jernvägar, för hvilkas skull denna beskattning måste utgöras.
Då Kongl. Maj:t och Rikets Ständer under sednaste riksdag lunno sig böra
antaga och fastställa den grundsats, att stambanorna inom Sverige skola anläggas på
allmän bekostnad och genom Statens omedelbara försorg, afsågos naturligtvis icke egentligen
de enskilda fördelar, sorn genom j e rn vägs-anlägga i rigarne komme att beredas för
en eller annan landsorts innevånare, utan dessa anläggningars nödvändighet för den
allmänna industriens och rörelsens utveckling samt deras gagnande inflytande på den
ekonomiska ställningen inom hela landet. Derföre blefvo ej heller några särskilda bidrag
af de orter, hvarigenom stambanorna skulle ledas, föreskrifna såsom vilkor lör
sådana banors anläggande. Utskottet, som delar den åsigt uti ifrågavarande hänseende,
hvilken vid nämnde riksdag gjprde' sig gällande, kan följaktligen icke biträda det
nu väckta förslaget alt påföra de närmast stambanorna belägna landsorterna en ökad
beskattning för att bereda tillgång till bestridande af de kostnader, som erfordras för
underhållandet af rörelsen på samma banor. En sådan särskild beskattning skulle för
öfrigt, på sätt redan inom Ronde-ståndet är anmärkt, blifva både obillig och orättvis,
enär de större eller mindre enskilda fördelarne af en jernbane-anläggning ingalunda
vid alla tillfällen bero af hvarje orts närhet intill banan. Och såvida tillgångar till
förestående jernvägs-anläggningar samt dessas underhållande skola beredas genom årliga
bidrag af innevånarne i de landsorter, som jernvägarne komma att genomgå, synas
dervarande skaltskyldige erhålla skäliga anspråk att innan sådana anläggningar derstädes.
företagas och utföras varda hörda i fråga om dessa företags verkställighet och deri
dermed förenade särskilda skatte-tillökning för sagde orter. I betraktande af nu antydda,
jemte flera andra betänkligheter, som, enligt Utskottets åsigt, förekomma emot
den al motionären föreslagna, efter afståndet från de anlagda jernvägarne lämpade,
årliga afgift, får Utskottet, suni ej heller finnér billigt och lämpligt att, på sätt af honom
jemväl föreslagits, genom ett allmänt stadgande föreskrifva, alt hvarje stad, till
hvilken en statsbana varder anlagd, skall ovilkorligen vara förbunden ali kostnadsfritt
upplåta jord för bangården samt de inom eller invid staden erforderliga verksladsoeh
inagasinsrbyggnader, hemställa,
alt merbemälde motionärs härom framställda förslag icke må al
Rikets Ständer bifallas.
Slockholm den 24 Juli 1857.
6
Slats-Utskoltets Utlåtande N:o 100.
% o lOO.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Juli 1857, kl. 5 e. m.
Utlåtande, angående väckt fråga om beviljandet af anslag eller lån
lill en central-verkstad Jäv tillverkningen af den vid Statens
jernbanur nödvändiga materiel.
(Rgs Afd.j
Med åberopad anledning af de under denna Riksdag utaf Rikets Ständer beviljade
anslag till jernvägs-anläggningar för Statens räkning, bär, uti en på Riksdagsordningens
56 § grundad motion; Grefve von Rosen, Adolf Eugene, föreslagit, att
Rikets Ständer måtte anvisa en summa af 600,000 R:dr Riksmynt för alt kunna antingen
användas lill anläggande af en central-verkstad, der den för statsbanorna nödiga
materiel skulle tillverkas, eller, emot vederbörlig säkerhet, utlemnas såsom lån till den,
hvilken ville åtaga sig alt på billiga vilkor tillverka sagde materiel ocb kunde styrka,
det han egde den erfarenhet, som för ett sådant åtagandes behöriga fullgörande erfordrades;
varande, till stöd för detta förslag, af motionären anfördt: att, med afseende
å de till Statens jernvägs-byggnader anslagna medel, ingen anläggning syntes vara angelägnare
än en central-verkstad, vid hvilken så väl lokomotiver, som annan jernbanorna
tillhörande materiel, till vinst för landet och besparing af det allmännas kostnader
kunde tillverkas, i stället för att från utrikes ort införskrifvas; att vid en sådan
verkstad ifrågavarande materiel borde kunna förfärdigas med behörigt afseende å detta
lands maleriela och klimatiska förhållanden ; och alt genom densamma kunde beredas
ett förmånligt tillfälle till bildande af de lokomotiv-förare och arbetare, som behöfde
användas vid Statens jernvägar. Derj emie har motionären uppgifvit Örebro såsom det
ställe, hvilket skulle vara mest lämpligt för anläggandet af den föreslagna centralverkstaden.
Till följd af erhållen remiss å denna motion jemte deraf föranledda, hos Ridderskapet
och Adeln ufgifna yttranden, anser sig Utskottet böra erinra, att Rikets nu
församlade Ständer, i sammanhang med de för fortsättning af arbetena å vestra och
södra stambanorna beviljade anslag, redan anvisat hvad som enligt kostnads-lörslagen
erfordras för fullbordande af reparations-verksläder i Götheborg och Malmö, samt all
Stats- Uts k o Itets Utlåtande N: o 400.
7
Utskottet jemväl tillstyrkt anslag för dylika verkstäders inrättande här i hufvudstaden,
hvilken anslagsfråga ännu icke är af Rikets Ständer slutligen pröfvad. Att dessa verkstäder,
hvilkas egentliga ändamål angifves genom deras benämning, icke utan de största
olägenheter kunna undvaras, synes obestridligt. Men deremot kan Utskottet icke dela
ofvanbemälde motionärs åsigt om den förmenta stora angelägenheten deraf, att en
central-vei kstad för rörelse-materielens tillverkning äfven varder på Statens bekostnad
inrattad. Tvertom föreställer Utskottet sig, att en fullt ändamålsenlig och med derå
skedda beställningar öfverensstämmande materiel skall för Statens likasom för enskildas
jernbanor utan svårighet kunna erhållas, fastän den hufvudsakligaste delen deraf
måste förfärdigas å verkstäder, som icke tillhöra eller blifvit anlagda af jernbanornas
egare. Utskottet finnér således lillfylleslgörande skäl saknas för Staten att genom företagandet
af den föreslagna, högst kostsamma verkstads-anläggningen öka det allmännas
uppoffringar för åstadkommande af jernvägar inom delta land, hvaremot flerfaldiga betänkligheter
i afseende å lämpligheten och ändamålsenligheten af en sådan anläggnings
verkställande och bedrifvande för Statens räkning förekomma. Hvad åter beträffar
motionärens alternativa, förslag, att Rikets Ständer måtte anvisa ett låneunderstöd å
uppgifvet belopp, för att derigenom få ifrågavarande verkstad anlagd af enskild person,
anser Utskottet den för ett dylikt understöd föreslagna betydliga summa för närvarande
så mycket mindre böra af Rikets Ständer beviljas och anvisas, som erfarenheten ännu
icke visat, alt särskildt bidrag af Staten verkligen erfordras för att framdeles få den
för Svenska jernvägarne- behöfliga rÖrelse-materiel tillverkad inom landet på ett sätt,
som tillfredsställer de skäliga anspråken med hänsigt till ej mindre beskaffenheten af
än kostnaden för denna materiel. Utskottet får alltså hemställa,
att den af Grefve von Rosen väckta motion, angående medels
anvisande till en central-verkstad för meranämnde inateriels tillverkande
icke må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 24 Juli 1857.
I
•I;
STOCKHOLM, trjrckt hos Isaac Marcus, 1857.
I
Stats-Utslwttets Memorial M 101.
1
N:o 101.
Ank. till Exp.~Utsk. d. 10 Aug. 1857, kl. 2 e. ra.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å 3:ne i memorialet M 97
föreslagna volerings-propositioner, rörande anslagen till vestra
stambanan.
(R:gs Af:d.)
Vid föredragningen af Stats-utskottets till Riks-stånden afgifna memorial i anledning
af Ståndens skiljaktiga beslut, angående de i Utskottets utlåtande JV2 62 behandlade
frågor om jernvägs-stamlinierna och de till deras anläggning erforderliga
medel, har Preste-ståndet, »för vinnande af nödig ansedd ändring,» återremitterat de i
sagde memorial, under N:s 2,3 och 4, föreslagna voterings-propositioner, rörande
anslags-summorna för fortsättningen af den från Göteborg utgående stambanan;
men sorn, enligt hvad Stats-utskottet inhemtat af protokolls-utdragen angående de
öfriga Riks-ståndens beslut i anledning af samma utlåtande, voterings-propositionen
JVS 3 förfallit, sedan Ridderskapet och Adelns, rörande fortsättandet af nämnde stambana,
fattade beslut, genom dertill gjordt tillägg, blifvit fullkomligt öfverensstämmande
med Preste-ståndets beslut rörande samma ämne, och voterings-propositionen
JV2 4 blifvit godkänd af Ridderskapet och Adeln äfvensom af Borgare- och Bonde
stånden,
samt voterings-propositionen Jtä 2, genom sistbemälte 3:ne Riks-stånds numera
meddelade beslut, erhållit följande lydelse:
Den, som till kontra-proposition vid slutliga omröstningen för bestämmande af
beloppet af det vid innevarande riksdag beviljade anslag för den från Göteborg utgående
vestra stambanans fortsättande, vill antaga Bonde-ståndets beslut, enligt hvilket
den utaf Stats-utskottet, för fullföljande af samma banas anläggning genom We
Bih.
till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 18 Häft.
2
Stats-Utskottets Memorial JM 101.
stergötland till och förbi Göta kanal, föreslagna anslagssumma blifvit nedsatt till
Fem millioner tvåhundratio tusen Riksdaler Riksmynt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
*ej;
Vinner nej, antages till kontra-proposition vid förenämnde omröstning Ridderskapet
och Adelns samt Preste-ståndets beslut, så lydande: till fortsättande till Örebro
af den, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid sednaste Riksdag fattade
beslut, påbörjade stambana, som, utgående från Götheborg, skulle, i riktning genom
Westergötland och Nerike, fullbordad, förena nämnde stad och hufvudstaden, anvisas
Tretton Millioner Riksdaler Riksmynt, med öfverlemnande till Kongl. Maj:t att
bestämma de punkter, öfver hvilka banan bör dragas;
så och enär följaktligen lydelsen af sistnämnde 2:ne voterings-propositioner blifvit
af Rikets Ständer bestämd genom 3:ne Riks-stånds sammanstämmande beslut,
samt frågan härom alltså redan är afgjord,
kan den af Preste-ståndet beslutade återremiss, å ifrågavarande
propositioner, icke föranleda någon vidare åtgärd å Rikets Ständers
sida.
I sammanhang med denna anmälan, anser sig Stats-utskottet böra likaledes tillkännagifva,
att som 3:ne Riks-stånd, nemligen: Ridderskapet och Adeln samt Preste-
och Bonde-stånden gillat och antagit den af Utskottet, i ofvanåberopade memorial,
föreslagna, sammanjemkade, redaktion af Riks-ståndens beslut rörande den till Lund
redan färdiga södra stambanans fortsättning mot norr; så hafva jemväl de voteringspropositioner
förfallit, som Utskottet i samma memorial, under N:s 5, 6 och 7, föreslagit
för den händelse, att Riks-stånden icke skulle vilja frånträda sina, vid besluten
om anslaget till denna del af nämnde bana, begagnade sinsemellan skiljaktiga ordalag.
Stockholm den 10 Augusti 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1867.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40%.
1
\:0 109.
Ank. till Exped.-Utsk. d. 11 Augusti 1857, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående medels anvisande till låneunderstöd för verkställandet
af åkerjordens ändamålsenliga dikning.
(R:gs-Afd.)
[ sammanhang med den framställning om anslag för Agronomers aflönande, hvaröfver
Siats-Utskottet redan genom sitt under N:o 37 afgifna och af Rikets Ständer bifallna
utlåtande sig yttrat, har Riksdagsfullmäktigen Petter Carl Andersson från Östergöthlands
Län, uti dess enligt nyssberörde utlåtande väckta och till detta Utskott remitterade
motion, tillika föreslagit, att, då flertalet af jordbrukare saknade erforderligt kapital
för att på ett vinstgifvande sätt kunna ordna och sköta sin näring, hvarigenom ej
mindre den enskilda jordegaren än det allmänna förlorade, och då, ulan Statens mellankomst,
ett förbättradt äkerbrukssätt icke kunde åstadkommas, samt det allmännas
medel ej heller kunde användas på ett fördelaktigare sätt än för beredandet deraf, en
summa af 500,000 R:dr Riksmynt måtte af Rikets Ständer anvisas för att, emot 2 procents
ränta och 6 procents årlig amortering, efter förloppet af 5 frihets—år, kunna såsom
lån ullemnas till dem, som önskade att, efter dertill af en Agronom upprättad
plan, på ändamålsenligt sätt afdika sin jord.
Ehuru hvarje ändamålsenligt företagen och utförd förbättring i Svenska jordbruket
och den derigenom beredda ökade afkastning al landets modernäring är gagnande
både i allmänt och enskildt hänseende, anser Sta(s-Utskotlet likväl Staten ingalunda
böra genom särskilda understöd af allmänna medel förmå den enskilda jordegaren, att
vid sin närings bedrifvande företaga sådana arbeten, hvilkas utförande helt och hållet
beror på hans egen omtanka och verksamhet och af hvilka han uteslutande åtnjuter den omedelbara
vinsten. Utskottet, som kommer att meddela särskildt yttrande i fråga om anvisandet
af de under denna Riksdag äskade stats-bidrag för att underlätta verkställigheten af de
Bih. till Ii. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Samt. t AJd. 2 Band. 19 Höft. 1
2
Stats-Utskottels Utlåtande N:o 105.
större uldiknings-företag, hvartill fordras flera hemmansegares eller andra jordinnebafvares
gemensamma medverkan, får alltså hemställa,
att ofvannämnde motion, såvidt densamma rörer den i Utskottets
nu afgifna utlåtande behandlade fråga, icke må af Rikets Ständer
bifallas.
Stockholm den 11 Augusti 1857.
M;o 103.
Ank. lill Exped.-Utsk. d. 11 Augusti 18S7, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående hegardt Slats-anslag för uldikning af Sanna hed
inom Örebro Län.
(R:gs-Afd.)
Enär den i Nerike, 2 mil från staden Örebro, belägna och för några år sedan
till exercisplats för Lif-Regementets Hussar-korps af Kongl. Maj:t och kronan inköpta
Sanna hed, hvaraf en del förut likaledes af kronan inköpts till mölesplals för Nerikes
Regemente, i sitt nuvarande sanka och så snart regnväder inträffar valtendränkta skick,
skulle vara otjenlig till mötesfält för en kavalleri-trupp, och då markens våta beskaffenhet,
till följd hvaraf, under senare årens derstädes hållna mölen, öfningarne till häst flera
dagar mäst inställas, skulle ega ett menligt inflytande ej mindre på manskapets helsotillstånd
än hästarnes tjenstbarhet, har Riksdagsfullinäktigen Erik Olsson från Örebro
län, under åberopande af erhållet uppdrag af sina kommittentér, såsom Rusthållare vid
sagde korps, uti en hos Ronde-ständet väckt motion, begärt, att ett anslag af 15,000
R:dr Riksmynt mätte beviljas för en ändamålsenlig grunddikning af meranämnde exercis-fält,
hvarigenom, enligt en under sistiidet ars sommar af sakkunnig person anställd
noggran och fullständig undersökning, hela det kronan tillhöriga fältet, utgörande mer
än 170 tunnland, skulle blifva fullkomligt' torrt och för det dermed afsedda ändamålet
användbart; varande kostnaden för detta arbetes verkställande i det deröfver uppgjorda
förslaget beräknad till 14,692 R:dr 15 sk. 4 r:st Riksmynt.
Efter erhållen remiss å denna motion får Ståts-Utskottet deröfver afgifva det
yttrande: att då Sanna hed, lill följd af Kongl. Maj:ts Nådiga beslut, blifvit för Dess
Slnts-Utskottets Utlåtande N:o 104.
3
och kronans räkning inköpt lill mötes- och exercis-plats för ofvanbemälte indelta kavalleri-trupp,
lära, såvida detta fält lider af den i motionen uppgifna olägenhet och derigenom
i sitt nuvarande skick är mindre tjenligt för det ändamål, hvartill detsamma inköpts,
den eller de åtgärder, som för sagde olägenhets alhjelpande erfordras elier af
omständigheterna eljest påkallas, sannolikt varda genom Kongl. Majrts Nådiga försorg
vidtagne; hvadan Utskottet anser sig böra hemställa,
att den af enskild motionär nu gjorda framställning om anvisandet
af ett för omförmälde diknings-arbetes utförande erforderligt,
men af Kongl. Maj:t icke äskadt stats-anslag, må af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende.
Stockholm den 11 Augusti 1857.
_%so 104.
Ank. till Exp.-tJtsk. d. 11 Augusti 1857, kl. l e. in.
Utlåtande, angående begärd ersättning of Slals-verkel för den genom
uppdämning vid Gråda kanals företagna omläggning
förorsakade jordförlust.
(R:gs-Afd.)
Enligt hvad Riksdagsfullmäktigen Lors Olson från Stora Kopparbergs Län, uti
en under denna riksdag väckt motion, uppgifvit, har genom den ä vestra sidan afDalelfven
för Gråda kanals anläggning uppförda kaj-damm en mycket kännbar skada tillskyndats
åtskilliga omkring Insjön, Limsjön och Siljan belägna, till Leksands och Åhls
socknar hörande byar, af hvilkas invid dessa sjöar liggande mark en stor del, till följd
af den fleråriga vattenuppdämningen, blifvit fördränkt och derföre gifvit minskade skördar;
hvarjemte en jordrymd, utgörande inom Leksands socken 3 tunnland 23,i kappland,
och inom Åhls socken 3 tunni. 16,9 kappland samt reducerad till 1 tunni. 18,655 kpl.,
småningom blifvit af flodvattnet bortsköljd. Vid nu anförda förhållanden, hvilka styrk
-
4 Stats-Utskoitets Utlåtande N:o 10å.
i
\
tes genom motionen bifogade och jemte densamma af Bonde-Ståndet till Slats-Utskotfet
remitterade handlingar, och då det sedermera öfvergifna arbetet å Gråda kanal, utan
vederbörande jordegares hörande och dertill lemnade bifall, af staten företagits, samt
enskilda personer ingalunda syntes böra genom statens förvållande, ulan att derföre erhålla
ersättning, förlora en del af sin jord, har motionären föreslagit, att för de jordegare
inom förenämnde 2:ne socknar, hvilkas egor, enligt vederbörligt undersökningsprotokoll,
blifvit till en del bortsköljda genom uppdämning vid deu för Gråda kanals
anläggning uppförda kaj-damm, måtte beviljas ett ersältnings-anslag utaf Stats-medlen,
samt att detta anslags-belopp, efter beräkning af det i orten allmänt gångbara priset
af 500 R:dr B:ko för reduceradt tunnland, måtte bestämmas till 791 R:dr 23 sk. 3 rst.
sagde mynt, eller ock få utgå efter värdering, som pä stället af gode män varder anställd,
fastän denna värdering skulle' blifva ganska kostsam.
Genom gällande lag och författningar är stadgadt huru frågor om vederbörande
jord- eller strand-egares förmenta anspråk å ersättning för den genom vattenbyggnader
och uppdämningar förorsakade skada och förlust skola väckas, handläggas och afgöras;
varande härom sålunda meddelade allmänna sladganden naturligtvis äfven tillämpliga
i afseende på enskilda personers ersättnings-anspråk emot Kongl. Maj:t och kronan
för liden skada genom de å statens vägnar företagna vattenbyggnader. Del synes derföre
hvarken lämpligt eller med den för sådana ärendens behandling föreskrifna ordning
öfverensstämmande, att Rikets Ständer till omedelbar pröfning upptaga den i förevarande
motion framställda ersättningsfråga samt bestämma och anvisa beloppet af den
skade-ersättning, som möjligen kan tillkomma egarne till den genom kaj-dammen vid
Gråda kanals påbörjade anläggning, på sätt motionären uppgifvit, dels ”fördränkta” och
dels ”bortsköljda" jord ; hvadan Utskottet anser sig böra hemställa,
att denna motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
' /
Stockholm den 11 Augusti 1857.
I
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 105.
i
Wto 105.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 11 Aug. 1837, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående Jöres lagen ersättning åt jord-egare inom Sine
bxjar i Leksands socken Jäv liden skada genom vattenöjvers
värn ning.
(R:gs-Afd.)
Riksdagsfullmäktige!! LarOlsson från Stora Kopparbergs Län har, uti ,en inom
Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion, påkallat Rikets nu församlade
Ständers behjertande af den nödställda belägenhet, hvaruti 8 redan förut fattiga
jordegare i Gärde och Mjellgens byar inom Leksands socken blifvit försatte derigenom,
att vårflödvattnet i den s. k. Långlakan, på förstnämnde bys egor, under Maj
månad 1851 genombröt en af naturen bildad och af byamännen omsorgsfullt vidmakthållen
fördämning samt öfversvämmade och förstörde en del al deras jord jemte dervarande
hägnader; och har motionären hemställt, alt Rikets Ständer, med afseende å
de särskilda förhållanden, som, enligt hvad motionen bifogade handlingar ådagalade,
härvid förekomme, måtte tillerkänna bemälde nödlidande jordegare en skälig och billig
ersättning utaf allmänna medel för den genom denna naturhändelse dem tillskyndade,
olörvällade skada, hvilken, vid derå anställd besigtning och värdering, blifvit uppskattad
till ett belopp af 1,281 R:dr 3 sk. 6 rst. Rgs.
Vid genomgåendet af åberopade handlingar har Utskottet, bland annat, inhemlat,
att, enligt det af kronofogden och en annan i orten bosatt tjensteman jemte 2:ne
nämndemän upprättade besigtnings- och värderings-instrument, arealen af den skaltlagda
jord och slog, som vid ifrågavarande tillfälle öfversvämmades och bortsköljdes eller
förstördes, utgjorde 1 tunnland 8,134 kappland, eller 28,283 kappland reducerad åker
och 11,879 kappland reducerad slog; alt förlusten genom den skadade eller förderfvade
jorden och hägnaden värderats lill 604 R-.dr 20 sk., hvartill borde läggas kostnaden
för den förstörda dammens återuppbyggande, hvilken kostnad uppgick till 676 R;dr
31 sk. 6 rst., allt Rgs; att, enär ofvaobemälde jordegare, i anseende till de knappa omständigheter,
deruti de befunne sig, vore i stort behof af ersättning för deras lidna
egoförlust, helst de, utan afseende derå, måste fortfarande utgöra de för den förlorade
jorden belöpande kronoutskylder, hvarigenom således beloppet al deras förlust, ilall den
icke blefve ersatt, komme att årligen ökas, Kongl. Maj:ls Befallningshafvande i Länet
6
Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 105.
funnit sig föranlåten ingå till Kongl. Majit med underdånig anhållan, att, derest icke
en visserligen behöflig ersättning för de med dambyggnadens iståndsättande förenade
kostnader skulle jemväl i nåder beviljas, åtminstone ett understöd, motsvarande förlusten
af den genom vattuflödet förlorade skattlagda jorden jemte hägnader m. m.,
måtte dem tillerkännas medelst ett anslag af 400 R:dr biko, hvilken anslagssumma, då
i närheten icke funnes någon lill uppodling tjenlig jord, genom hvars odlande ersättning
kunde beredas, Kongl. Majits Befallningshafvande ansåge böra såsom gåfva tilldelas
merbemälde 8 jordegare i förhållande till den skada en hvar af dem lidit; alt Kongl.
Stats-kontoret, hvars underdåniga utlåtande öfver denna framställning blifvit infordradt,
oaktadt följderna af ofvannämnda öfversvämning, i anseende till härvid uppgifna förhållanden,
kunde för de obemedlade jordegarne blifva kännbara, likväl förklarat sig, ”i
saknad af derom gifven allmän föreskrift”, icke kunna tillstyrka bifall hvarken till den
af Kongl. Majits Befallningshafvande förordade kostnadsersättning eller till det föreslagna
understödet; dock hade Kongl. Stats-kontoret upplyst, att vid likartade tillfällen
en del af kostnaden blifvit utaf stats-medlen ersatt och nådegåfvor af Kongl. Majit beviljats;
hvarjemte Kongl. Stats-kontoret uppgifvit de för sådana utbetalningar disponibla
tillgångar; men, enligt Kongl. Brefvet den 15 Juli 1852, fann Kongl. Majit något
understöd eller bidrag af allmänna medel ”i så beskaffadt fall som detta” icke kunna
ega rum.
Då den för Rikets Ständer nu anmälde olyckshändelse, hvarigenom en ej blott för
tillfället utan äfven framgent kännbar skada och förlust förorsakats några obemedlade
jordegare, synes, med afseende å det vid besigtningen utredda samt af Kongl. Majlis
Befallningshafvande vitsordade förhållandet att dessa jordegare, oaktadt de förlorat en
del af sin skattskyldige jord, måste fortfarande med oförminskadt belopp utgöra de
samma jord påförda utskyider, påkalla deltagande från det allmännas sida till någon lindring
i följderna af denna olyckshändelse, anser sig Stats-Utskottet ega anledning tillstyrka,
att ett understöd af det belopp, Kongl. Majits Befallningshafvande
föreslagit, eller Sexhundra Ridr R;mf, måtte tillerkännas ofta bemälde
8 jordegare, för att dem emellan fördelas i förhållande till
den skada hvar och en af dem genom ifrågavarande vatluflöde
lidit, samt alt detta belopp alltså mätte i vanlig ordning varda
frän Riksgälds-kontoret utbetaldl.
Stockholm den 11 Augusti 1857.
Stats-Utskotleis Utlåtande. N:o 406.
7
Hf:o 106.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Aug. 1857, kl. l e. ra.
Utlåtande, angående anslags beviljande fur ersättning af förluster
genom hagelskada.
(R:gs-Afd.)
Med åberopad särskild anledning af de inånga hagelskador, som under år 1855
inträffade och under erinran om angelägenheten att åtgärder vidtagas för alt kurfna
bereda någon ersättning vid de stora förödelser, som genom hagel förorsakades, så att
den osäkra och förödmjukande utvägen att vid dylika tillfällen anlita den enskilda välgörenheten
icke måtte behöfva begagnas, har Riksdagsfullmäktigen Per Eric Andersson
från Westerås Län föreslagit: att, då erfarenheten visat, det privata skade-ersättnings-bolag
hvarken inom provinser eller mindre distrikter kunnat komma till stånd,
oaktadt frågor om sådana bolags bildande ofta och mångenstädes skola uppstått, och
då omförmälda olyckor icke kunde genom några försigtighetsmått eller genom egen
verksamhet och andras biträde förekommas och undgås, slaten måtte dervid lemna full
ersättning och att för sådant ändamål af Rikets Ständer mätte anvisas en till 30,000
å 40,000 R:dr R:ko förslagsvis bestämd årlig anslags-summa, samt att ersätlnings-beloppen
måtte få lyftas i Landl-räntericrna sedan desamma af Kongl. Maj:ts Refällningshafvande,
på grund af Kronofogdes jemte tvänne Nämndemäns hållna besigtning och
uppskattning, blifvit fastställda.
Vid föredragningen af denna, inom Ronde-slåndet väckta, motion, deruti Riksdagsfullmäktigen
Anders Larsson från Orebro län instämt, har motionären åberopat
en af honom under sednaste Riksdag rörande samma ämne afgifven motion, men hvilken
af dåvarande Siats-Utskott afstyrktes, under hänvisande till de medel, som voro
ställda till Kongl. Majrts Nådiga disposition för behöfvandes undsättning vid missvexler
och felslagna skördar, fastän, enligt hvad motionären nu erinrat, de jordbrukare, hvilkas
hela skörd genom hagelskada gått förlorad, icke vore i tillfälle begagna sådana understöd,
som endast i egenskap af lån erhölles, emedan de icke hade annan tillgång än
sina dragare och sin åkerbruksredskap att erbjuda såsom säkerhet för dessa understöds
återbetalande.
8
Stats-Utskottels Utlåtande N:o ]07.
På sätt i nyssberörde utlåtande anfördes, hafva de inenigheter, hvilkas vexande
grödor genom hagel blifvit förstörda, vid flera fall erhållit understöd utaf dertill disponibla
allmänna medel; och då Kongl. Maj:t hädanefter, likasom hittills, är i tillfälle att
genom beviljade ersättningar utaf dessa medel lindra de förluster, som inträffade hagelskador
förorsakat, samt det fortfarande torde böra hero på Kongl. Maj:t att, med
afseende å härvid förekommande förhållanden, bestämma huruvida undsätlningarne skola
erhållas med eller utan återbelalnings-skyldighet, anser nuvarande Stats-Utskott sig ej
heller kunna understödja ofvanbemälde motionärs förnyade framställning om afsättandet
af en viss årlig summa för dylika förlusters ersättande, helst derigenom skulle af
stats-medlen komma att ytterligare bildas en ny till särskild redovisning föranledande
fond. Utskottet, enligt hvars åsigt det egentligen bör ankomma på vederbörande jordegare
sjelfve att genom för sådant ändamål ingångna föreningar bereda sig rättighet till
erhållande af ersättning vid tillfällen, då de varda hemsökte af hagelskador eller andra
likartade olyckshändelser, får alltså hemställa,
att den af Per Eric Andersson, rörande anvisandet af särskilda
medel för dylika ersättningar, under innevarande Riksdag å nyo
väckta motion jemväl må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 11 Augusti 1857.
Vo tO?.
Ank. till Exp.-Utsk. d. n Aug. 1887, kl. 1 e. m.
t
Utlåtande, angående föreslagna låneunderstöd för åstadkommande aj
sädeslorknings-anslaller.
(R:gs-Afd.)
Rörande ofvan uppgifna ämne äro under innevarande Riksdag 3:ne särskilda
motioner väckta inom Ronde-slåndet, hvilka blifvit (ill Stats-Utskottet remitterade; och
får Utskottet sitt sålunda infordrade yttrande deröfver nu afgifva. Uti dessa motioner
har föreslagits, af Riksdagsfullmäktige!! Per Eric Andersson från Westerås län: att då
allmogen vore oförmögen med egna tillgångar bygga eldrior och någon egentlig exporthandel
med spanmål icke kunde uppstå förr än man lärt sig eldtorka denna vara, så
att
Ståls-Utskottets Utlåtande N:o 107.
9
att den icke toge skada under sjötransport, de som anmälde sig vilja bygga dylika rior,
måtte, emot ställd säkerhet lör dessa byggnaders uppförande, erhålla utaf stats-medlen
för hvarje ria ett räntefritt lån å högst 1,000 R:dr Riksmynt, hvilket under 10 års lid
borde genom amortering återbetalas;
af Riksdagsfullmäktige!! Olof Olsson från samma län: att Rikets Ständer till
beredande af tillfälle jemväl för mindre jordbrukare att få sin spanmål torkad å eld—
rior och genom ingångna föreningar till gemensamt uppförande af åbyggnader komma
i åtnjutande af de fördelar, som detta torkningssätt för spanmåls-producenten medför,
mätte anvisa en summa af 500,000 R:dr Riksmynt, att från Riksgälds-kontoret utlånas
för befrämjande af eldriors anläggning; varande derjemte i afseende på de häraf beviljade
lånens utbekommande och återbetalning af sistbemälde motionär föreslaget: att
länen skulle utgå med högst 1,000 R:dr Riksmynt; att desamma skulle under 5 år få
begagnas räntefritt; att de skulle återbetalas med en femtedel årligen; samt att låntagarne
borde gemensamt ansvara och ställa borgen för riornas uppförande inom ett års
tid efter det länet erhållits;
och af Riksdagsfullmäktigen Paul Frits Mengel från Upsala län: att ett belopp
af 50,000 R:dr Banko mätte anvisas att såsom lån, emot högst fyra procents ränta och
successiv ålerbelalnings-skyldighet, efter lämplig fördelning, tillhandahållas de personer,
som förbinda sig att i städer, der en mera omfattande spanmålshandel idkas, inom viss
stadgad tid anbringa ändamålsenliga spanmålstorknings-anstalter uti dertill tjenliga lokaler;
erinrande Mengel i sin motion, deruti åtskillige andre ledamöter af Bonde-ståndet
instämt, om de tillfälliga förhållanden, hvilka den under sednaste åren verkställda
ovanligt stora och fördelaktiga utförseln af Svensk spanmål förnämligast måste tillskrifvas,
samt om angelägenheten alt detta lands spanmål framgent göres tjenlig för utskeppning
lill fremmande länder, hvarest dess goda beskaffenhet redan blifvit erkänd,
men der någon afsättning för densamma icke skulle kunna vinnas, så vida den icke
vore så torr, att den kunde fraktas sjöledes. För alt härstädes frambringa sådana ändamålsenliga
torknings-anstalter för spanmål, som förefinnas på alla betydligare handelsplatser
inom länder, der sedan/ längre tid tillbaka spanmålshandel idkats i större
skala, vore, enligt motionärens yttrade åsigt, det säkraste och verksammaste medlet att
företagsamme personer inom de städer, uti hvilka öfverskottet af kringliggande orters
spanmåls-produktion samlades och hvarest densamma, i större mängd, kunde på en
gäng samt med minsta kostnad och tids uppoffring befrias från den skadliga fuktigheten,
erhölle förlags-lån utaf staten för sådana torknings-anstalters inrättande; hvarjemte
motionären uppgifvit, att då en ändamålsenlig torknings-apparat, hvarmed två ä
trehundra tunnor spanmål i dygnet kunde torkas, skulle i England kosta omkring 2,000
R:dr, och kostnaden för den erforderliga byggnaden kunde beräknas lill sex å åtta tusen
Riksdaler, komme således hela utgiften för apparat och byggnad att .uppgå till åtta å
tio tusen Riksdaler, allt Banko.
Stats-Utskottet, som under handläggningen af ofvanberörde motioner inhemtat,
att Landlbruks-akademien, i början af innevarande år, till Kongl. Maj:t afgifvit infordradt
Utlåtande i anledning af 3:ne Hushållnings-sällskapers i underdånighet gjorda framställningar
om beredande af tillgång till räntefria lån utaf allmänna medel åt dem, sorn
ville anlägga och begagna sädes-torkinrättningar, har förskaffat sig kännedom om detta
Utlåtande; och då Utskottet delar de åsigter, hvilka deruti blifvit uttalade, anser sig
Utskottet böra anföra hvad bemälde Akademi yttrat i fråga om enahanda förslag, sorn
nu förevarande motioner innefatta.
Bill. till B. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 19 Hiift. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o '107.
Efter omförmälande af de åtgärder, som allt sedan början af 1820-talet blifvit
af Regeringen vidtagna för att befrämja inrättandet och begagnandet af sädestorkningsanslalter
samt hvad från Landtbruks-akademiens sida för sådant ändamål lillgjorts, har
Akademien upplyst, alt utsatta prisbelöningar jemte andra uppmuntringar visserligen för
tillfället framkallat ett ej obetydligt antal tork-inrättningar; men oaktadt de år 1851
bestämda premierna uppgingo till ett belopp, som vid då gällande låga priser nära ersatte
kostnaderna för dyhka inrättningars uppförande och således borde verka kraftigare
än de nu föreslagna räntefria lånen, bade derigenom den tvifvelsutan högst gagneliga
torkningen af tröskad eller 'otröskad säd icke kunnat allmänt införas hvarken i städerna
eller på landet. Med stöd af mångårig erfarenhet ansåge derföre Akademien, som erkände
vigten och nödvändigheten för jordbrukaren att, genom anläggande af torkinrättningar,
bereda sig utväg att äfven under ogynsam bergniogsväderlek göra säden tjenlig för
både utsäde och försäljning, att den af husbållnings-sällskaperna föreslagna utvägen icke ledde
till det åsyftade ändamålets vinnande. Derjemte bar Akademien emot det i sagde hänseende
framställda förslaget erinrat, att Staten icke borde lemna understöd åt andra företag,
än sådane, som öfvers tege den enskildes förmåga och således icke kunde af honom
med egna krafter utföras. Då nu uppbyggandet af rior eller andra tork-inrättningar
för säd icke medförde så betydliga kostnader, alt dessa ej skulle kunna af enskilda personer
bestridas; och då den höga betalning, som vore alt påräkna för torkad spanmäl,
borde fullt betacka räntan å kostnaden för tork-inrällningarnes uppförande, ansåge
Akademien, att anläggningen af desamma borde öfverlemnas åt den enskilda omtankan,
utan att Staten för sådant ändamål behöfde inledas i betydliga utgifter samt invecklas
i en mängd detaljer och kontroller, hvilkas omfång icke på förhand kunde beräknas.
På dessa af Landtbruks-akademien anförde skäl emot behofvet och ändamålsenligheten
af särskilda slats-bidrags anvisande för att åstadkomma sådana inrättningar
till sädens torkning, som motionärerne med sina framställda förslag åsyftat, och då Utskottet
tror sig kunna antaga, att den enskilda spanmåls-handelsrörelsen, hvilken under
sednare åren inom flere af rikets släder ådagalagt en derstädes förut okänd liflighet
och verksamhet, snart skall af sig sjelf och utan Statens mellankomst framkalla sä
beskaffade tork-inrättningar, som erfordras för alt åt denna allmänna handels- och nödvändighetsvara
bereda en användbarhet och afsättlighet, hvarförutan hvarken jordbrukaren
eller handlanden kan i förväg med någon säkerhet beräkna den vinst, som genom
odlingen af eller handeln med samma vara honom tillskyndas; anser sig Utskottet,
ehuru det äfven för sin del erkänner gagnet och angelägenheten af de utaf motionärerne
förordade inrättningars tillvägabringande, böra hemställa,
att några medel icke må af Rikets Ständer anvisas till låneunderstöd
för det uti ifrågavarande motioner uppgifna föremål.
Stockholm den 11 Augusti 1857.
Stats-UIskottets Utlåtande N:o 108.
11
Hso 108.
/
Ank. lill Exp.-Utsk. d. il Aug. 18S7, kl. i e. m.
Ullålande, angående nuck t fråga om ränlefria låns beviljande för
uppförande af byggnader utaf sten i skoglösa orter.
(Rgs-Afd.)
Då, enligt hvad Riksdagsfullmäktigen Per Erik Andersson från Westerås län,
uti en inom Bonde-ståndet väckt motion, yttrat, den genom åtskilliga allmänna författningar
beviljade eftergift af mantals-penningarne för dem, sorn uppförde byggnader af
slen i stället för trähus, icke kunde anses såsom något tillfylieslgörande understöd eller
någon sådan fördel, som kunde föranleda till företagandet af stenbyggnader, men de
numera medtagna skogarne samt den derigenom uppkomna bristen på byggnads- och
stängselvirke inom flera örter fordrade att bonings- och ladugårdshus m. fl. byggnader
på landet blefve uppförda af sten och icke vidare af träd, bar bemälde motionär föreslagit,
att Rikets Sländer måtte anvisa en viss summa för att mot ställd sådan säkerbel,
som af Rikets Ständer föreskrefves, kunna användas lill ränlefria låne-understöd.
ät allmogen i de skoglösa orterna, hvilka lån borde återbetalas under en tid af 15 å
20 år och företrädesvis tilldelas dem, som ämnade uppföra ladugårdshus af sten, men för
öfrigt tillhandahållas för andra stenbyggnader samt äfven för anläggningen af hägnader
utaf sten; och borde låneunderstödens belopp bestämmas efter undersökningar, som af
gode män blifvit anställda.
Siats-Utskottet, som genom erhållen remiss å denna motion fått sig ålagdt att
sitt yttrande deröfver lill Rikets Ständer afgifva, fåp i sådant afseende förklara, att
Utskottet anser uppförandet af de i motionen omförmälda byggnader ingalunda kunna
räknas till sådana föremål, hvartill de för stats-utgifternas bestridande afsedda tillgångar
böra användas; samt ,att Utskottet derföre finner sig icke behöfva uttala sina åsigter
angående nyttan och ändamålsenligheten af den utlåning utaf pllmänna medel, sorn
motionären föreslagit, samt beskaffenheten och verkställbarheten af de kontroller, hvilka
för denna lånerörelses vederbörliga handhafvande skulle erfordras; hvadan Utskottet,
utan att ingå i en närmare utveckling af de anmärkningar, som förekomma emot det
af motionären framställda förslag, anser sig böra hemställa,
att något afseende derå icke må fästas.
Stockholm den 11 Augusti 1857.
12
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 109.
IVo 109.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Aug. 1837, kl. 1 e, ro.
Utlåtande, angående ett föreslaget lån till Apothekaren B. M. Freese,
för bedrifvande och utvidgning af en inom Arbrå socken i
Södra Helsingland utaf honom anlagd linberednings-fabrik.
.. (Rgs-Afd.)
Med afseende å den allmänna fördelen deraf, att linodligen, hvars bedrifvande
utgjorde en bland svenska jordbrukets vigtigaste binäringar, uppmuntrades och befrämjades,
så att densammas produkt blefve till sin beskaffenhet förbättrad och derigenom
kunde beredas en förmånlig afsättning på den utländska marknaden, bär Riksdagsfullmäktigen
Eric Ersson från Gefleborgs län, uti en af Bonde-ståndet till Stats-Ulskottet
remitterad motion, fästat Rikets Ständers uppmärksamhet pä den inom ofvannämnde
socken af Apothekaren Freese med betj^dlig kostnad anlagda fabrik för rötning och
beredning af lin efter den i England allmänt begagnade sä kallade “Henkska“ methoden,
hvilken fabrik redan någon lid varit i verksamhet och, med hänsigt till den åstadkomna
varans beskaffenhet, skall hafva visat särdeles tillfredsställande resultater; men,
i anseende till de med en i mindre skala skeende tillverkning städse förenade, jemförelsevis
stora, omkostnader, vore priset å det vid nämnde fabrik beredda lin för högt,
för att denna fabriks produktion skulle i fråga om afsättningen kunna täfla med jemngod
utländsk tillverkning. På det alt ifrågavarande, synnerligen för omkringliggande
ort vigtiga fabriks-anläggning måtte kunna utvidgas samt dess framtida bestånd betryggas,
har motionären föreslagit, att för sådant ändamål ett låneunderstöd af allmänna
medel å 15,000 R:dr B:ko, emot 2 procents årlig ränta och 3 procents amortering,
måtte Apothekaren Freese beviljas, under förbehåll att han, före detta Iåns utbekommande,
för detsamma lemnar antingen inteckning i fabriken och den dertill hörande
fasta egendomen eller annan sådan säkerhet, som af Riksgälds-kontoret godkännes.
Enligt 20 § af Kongl. Maj.ts den 8 Februari 1844 utfärdade Nådiga Reglemente
för den under Kongl. Kommers-kollegii förvaltning ställda manufäklur-diskontinrältning,
kunna, uppå underdånig ansökning hos Kongl. Maj.t, förlagslån till understöd
för anläggning och drifvande af större inrättningar i läbriksväg af antingen ny
Slats-Utskottets-Utlätande N:o 410,
13
eller väsentligen förbättrad beskaffenhet erhållas utaf Manufaktur-diskout-fondens
för detta ändamål serskildt afsalia tillgångar. Då således en utaf allmänna medel
bildad fond finnes, hvarifrån fabriksegare kunna i föreskrifven ordning utbekomma dylika
låneunderstöd, som det, hvarom förevarande motion blifvit väckt, och då, enligt
Utskottet meddelad upplysning, ett förlagslån å samma belopp, som motionären föreslagit,
redan genom Kongl. Brefvet den 18 Januari 1853 blifvit Freese, i anseende till
den af honom anlagda förbättrade linberednings-inrättning i nåder beviljadt och af honom
utbekommils, hvilket lån, i likhet med andra dylika låne-underslöd, får under en
tid af 8 år innehafvas, anser sig Utskottet böra hemställa,
att deri rörande ett ytterligare lån för meranämnde fabriks-auläggning
nu gjorda framställning må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 11 Augusti 1857.
*tO HO.
Ank. till Exp.-Utsk. d. li Aug. t8S7, kl. t e. m.
U/lä/ande, i anledning aj vädd. Jragn om beviljandet aj särskildt
anslag Jäv tryckning aj reseberättelser rörande industriellt
Jör hållanden inom Jremmande länder.
(Rgs-Afd.)
Då egentliga ändamålet med de reseunderstöd, sorn utaf allmänna medel beviljas
dem, hvilka önska alt i fremmande länder inhemta upplysning om nya rön och uppfinningar
samt öka förut egande kunskaper och arbetsskicklighet, syntes vara ali allmänheten
och synnerligen idkare af samma vetenskap eller yrke skulle, sedan de resande
återkommit, erhålla kännedom om de utaf dem gjorda iakttagelser och vunna
upplysningar; så odh enär genom offentliggörandet af väl författade och sakrika reseberättelser
den största nytta skulle kunna beredas för rikets handel samt manufakturer
och fabriker likasom för den industriela företagsamheten i öfrigt, har Herr K. A.
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 110.
Ahngren, uti en af Borgare-Ståndet till Stals-Utskottet remitterad motion, föreslagit,
att Rikets Ständer måtte, genom beviljandet af ett årligt, till Kongl. Kommers-kollegii
förfogande ställdt anslag af minst 4,000 R:dr R:ml, bilda en tillgång, som nu skulle saknas,
till bestridande af tryckningskostnader för sådana industriel reseberättelser, som,
vid behörig granskning, blifvit godkända och funnits böra på detta sätt allmänheten
meddelas; hvarjemte motionären tillika hemställt, att de tryckta berättelserna måtte
utan afgift utdelas kland de allmänna verk och inrättningar samt de handels-, fabriksoch
handlverks-föreningar jemte särskilda industri-idkare, hvilka berättelsernas innehåll
närmast rörde.
Såsom motionären uppgifvit, föreskrifves vanligen bland vilkoren för ofvannämnde
reseunderstöd, att en berättelse om den företagna resan skall till Kongl. Kommers-kollegium
afgilVas, hvilken berättelse egentligen utgör redovisning för det till resans
företagande erhållna bidrag utaf allmänna medel, och sedan denna berättelse till bemälde
Kollegium inkommit samt derstädes blifvit genomsedd, lemnäs densamma till
Teknologiska Institutets arkiv, för att der förvaras och tillhandahållas dem, som önska
inhemta kännedom om hvad berättelsen innehåller.
Stats-Utskottet, som ingalunda vill bestrida det allmänna gagnet deraf, att de af
sakkunnige personer under utländska resor erhållna underrättelser och samlade upplysningar
om den induslriela verksamhetens utvecklipg inom andra länder samt derstädes
åstadkomna förbättringar i sättet för hvarje särskild näringsgrens bedrifvande och beskaffenheten
af härvid åstadkomna tillverkningar varda genom trycket offentliggjorda,
anser dock något nytt eller särskildt Stals-anslag icke behöfva af Rikets Ständer beviljas
för utgifvande från trycket af sådana berättelser, som innefatta de i sagde, hänseenden
för Svenska allmänheten och näringsidkarne nyttiga och angelägna upplysningar,
utan föreställer sig Utskottet att de för fabriksväsendets och slöjdernes förkofran anvisade
och disponibla allmänna medel skola lemna erforderlig tillgång till bestridande
af nu ifrågavarande, vid de liesta fall mindre betydliga tryckningskostnader: och får
Utskottet alltså, under denna förutsättning,
afstyrka det för ofvannämnde reseberättelsers tryckning föreslagna
årliga anslags beviljande.
Stockholm den II Augusti 1857.
Stats-U(skottets Utlåtande N:o 111.
15
Äf:0 lil.
Ank. till Exp.-Utsk. den H Äng. 1857, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackla frågor om anslag för nya eller
ökade elektriska telegraf-förbindelser mellan vissa uppgifna
städer och orter.
(Rgs-Afd.)
Från Borgare-ståndet har Stats-Utskottet, för alt sig deröfver yttra, fått emottaga
följande 3:ne motioner, angående erforderliga anslag för åstadkommande af några
ytterligare utaf molionärerne förordade telegraf-förbindelser, nemligen:
l:o en af Herr L. B. Kistner väckt motion, deruti föreslagits, att då erfarenheten
redan visat det en telegraftråd å linien mellan Stockholm och Götheborg vore
otillräcklig för att uppfylla allmänhetens önskningar och anspråk i afseende på begagnandet
af detta med hvarje år mer och mer anlitade kommunikationssätt, Rikets
Ständer mätte anvisa medel för en ytterligare tråds uppläggande å telegraflinien mellan
nämnde städer;
2:o Herr C. J. Stolpes motion om ett anslag, hvars belopp sedermera, på grund
af erhållen och lill Stats-Utskottet jemväl remitterad koslnads-beräkning, blifvit föreslaget
till 22,000 R:dr Riksmynt, för anläggningen af en elektrisk lelegraflinie från
Oregrund till Gefle eller annan lämplig ”förbindningspunkt” på den norrut gående
linien, äfvensom för en telegraf-stations inrättande i Öregrund, hvilken plats vore af
den största vigt för sjöfarten på Bottniska viken, helst de flesta seglare mellan Östersjön
och nyssnämnde hafsvik färdades genom den s. k. Öregrunds-grepen: och
3:o en af Herr J. Bodell afgifven motion, innefattande framställning om anvisandet
af nödiga medel lör att sätta Kongl. Maj-.t i tillfälle att, i öfverensstämmelse
med emottagna underdåniga petitioner, låta foga anstalt om den norra telegrafliniens
utsträckning till Haparanda eller åtminstone till Norrbottens län.
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11L
Enligt hvad allmänt kändt är, hafva under loppet af några få år elektriska
telegraflinier blifvit anlagda inom rikets flesta provinser, hvarjemte nästan alla landets
betydligare och vigtigare handels- och fabriks-städer genom ifrågavarande nya kommunikationsmedel
blifvit sins emellan förenade. Dä dessa vidsträckta och kostsamma anläggningar
kunnat inom berörde korta tidrymd utföras, utan att Rikets Ständer lör befordrande
af desammas verkställighet behöft anvisa några serskilda medel, så, och
enär telegraf-inrättningen redan på flera ställen visat sig medföra ganska betydliga inkomster,
torde kunna antagas, att kostnaderna för telegrafernas med utmärkt drift och
framgång fortsatta och fullföljda utsträckning till de orter, hvarest rörelsen och lokala
förhållanden synas företrädesvis påkalla derstädes ännu saknade telegraf-förbindelser,
skola, åtminstone tillsvidare, kunna bestridas på samma sätt som hittills eller med de
allmänna medel, Kongl. Maj:!, sedan längre tid tillbaka, egt till sin nådiga disposition
för handelns och rörelsens jemte dertill hörande föremåls befrämjande. Enär nu härtill
dessutom kommer, att, enligt hvad Utskottet inhemtat, anläggningen af hela den i
Herr Bodells motion förordade lelegraflinien redan är nära fullbordad, samt förslag
blifvit uppgjordl och till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifvet i afseende på de i
Stockholms skärgård befintliga optiska telegrafernas utbytande emot elektriska, hvilka
sednare derefter förmodligen komma alt ytterligare ledas äfven till sådana i närheten
belägna orter, der hehofvet af telegraf-förbindelser visat sig, och utläggningen af dubbel
telegraftråd å de delar af linien mellan Slockholm och Götheborg, hvarest för närvarande
finnes blott en trådledning, snart lärer komma alt företagas, anser sig SlalsUtskottet
ega full anledning hemställa,
att de genom ofvanberörde 3:ne motioner väckta frågor om serskilda
anslags beviljande för deruti omförmälda telegraf-förbindelsers
åstadkommande må förfalla.
Stockholm den 11 Augusti 1857.
Stais-Utskottets Utlåtande N:o 442.
17
W:0 113
Anjs. lill Exp.-Utsk. den 11 Aug. 1887, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af viickla frågor om inlösning aj sådana
riksgälds sedlar, som icke blifvit till invexling företedda
inom den bestämda preskriptionstiden.
(Rgs Afd.)
Sedan den genom Kongl. Kungörelsen den 14 Februari 1835 stadgade preskriptionstid
för invexlingen af de under nära ett halft århundrade genom Riksgäldskontoret
utgifna och under benämningen ”riksgäldssedlar” i allmänna rörelsen, såsom
eli vid alla liqvider gångbart sedelmynt, begagnade kreditsedlar med år 1845 tilländagått,
hafva vid hvarje derefter inträffad Riksdag frågor förekommit om inlösandet af
en mängd då aflemnade dylika sedlar, oaktadt den tid, inom hvilken desamma borde
för sådant ändamål hos Riksgälds-kontoret företes, dessförinnan redan förflutit. De
under innevarande Riksdag härom väckta frågor hafva blifvit Rikets Ständer underställda
dels genom några inom Preste- och Borgare-stånden afgifna motioner och dels
genom flera serskilda under Riksdagens lopp till Fullmäktige i Riksgälds-kontoret ingifna
och af Fullmäktige efter vanligheten till Stats-Utskottet öfverlemnade ansökningar;
varande nyss åberopade motioner väckta af Professor Agardh samt Herrar L. W.
Henschen och C. G. Fridstedt.
1 fråga om ofvan omförmälda under 1834 och 1835 års Riksdag af då varande
Stats-Utskott föreslagna och af Rikets Ständer beslutade preskriptionstid! för
riksgälds-sedlarnes inlösande, förklarade detta Utskott, att medelst fastställandet af en
viss lid, hvarefter invexlingen af ineranämnde sedlar skulle upphöra, så mycket mindre
kunde afses att åt Staten bereda någon fördel på den enskilde sedelhafvarens bekostnad,
som ”Rikets Ständer, i allt fall, vore oförhindrade att, derest enskilda bevekande
omständigheter skulle sig förete, uppå skeende ansökningar, bevilja inlösen af riksgäldssedel-
efter preskriptionstidens utgång.” Med åberopande af nu anförda, innan preskriptions-författningen
beslöts och utfärdades, meddelade uttryckliga förklarande, hafva
Bih. till It. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 49 Haft. 3
18 Stats-Utskoltets Utlåtande N:o H2.
Rikets Ständer under föregående riksmöten medgifvit då ifrågaställd inlösning af dylika
sedlar, oaktadt deras innehafvare, enligt denna författnings bestämda stadgande,
förlorat all rätt lill liqvid för desamma. I öfverensstämmelse med den åsigt, hvilken
således förut hos Rikets Ständer gjort sig gällande, och då de sedlar, om hvilkas inlö
sande
fråga nu är, enligt hvad Riksgälds-kontorets Kommissariat vitsordat, med undantag
af en här nedan serskildt uppgifven sedel, vid anställd granskning befunnits rigtiga
och alltså, derest de före preskriptionstidens slut blifvit hos Riksgälds-kontoret i sådant
afseende företedda, ovilkorligen bort af detta verk inlösas, anser sig Utskottet böra
tillstyrka,
att, utom en sedel å 75 R:dr, hvilken vid berörde granskning
befunnits vara falsk, alla öfriga till Stats-Utskottet under denna
Riksdag aflemnade riksgäldssedlar, utgörande ett antal af 258
stycken och lydande å ett sammanräknadt belopp af 990 R.dr
32 sk. riksgäld, nemligen 4 å 50 R:dr hvardera, 50 st. å 10
R:dr, 4 å 5 R:dr, 93 å 2 R:dr, 74 å 1. R:dr, 29 å 16 sk. och
4 å 12 sk. hvardera, må med motsvarande summa i bankomynt,
eller Sexhundrasextio Riksdaler 2 sk. 4 rst., utaf Riksgäldskontorets
medel inlösas.
Stockholm den 11 Augusti 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Stati-Vtskottets Memorial M 113.
1
N:o 113.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Aug. 1857, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af verkställda omröstningar rörande anslagen till
Statens jernvägs-anläggningar.
Sedan Riks-stånden meddelat sina beslut angående de uti Stats-utskottets memorial
M 97 afgifna förslag till voterings-propositioner, rörande de i utlåtandet
J\l 62 behandlade frågor om utförande af jernvägs-stamlinier och anvisande af
dertill erforderliga medel, har Förstärkt -Stats-utskott, i öfverensstämmelse med
stadgandet i 69 § Regerings-formen, denna dag anställt omröstningar enligt följande,
af Riks-stånden i sådant afseende godkända och antagna, voterings-propositioner,
nemligen:
l:sta Omröstningen.
Den, som, lika med Borgare- och Bonde-stånden, bifaller Stats-utskottets
hemställan i 6:te punkten af utlåtandet 62, att Rikets Ständer, för påbörjande
och fortsättning af arbetena å vestra stambanan från Stockholm öfver Södertelje
mot Katrineholm, mätte', till utgående under innevarande samt nästkommande 3:ne
år, eller under tiden till 1860 års slut, anvisa en sammanräknad anslagssumma af
Fem millioner sexhundra sjuttioniotusen R:dr r:mt, röstar
Ja; _
Den det ej vill, röstar
Nej;
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 20 Haft. 1
2 Stats-Utskottets Memorial M tl3.
Yinner nej, hafva Rikets Ständer afslagit denna hemställan.
Som voteringen utfallit med 83 ja och 36 nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutat i enlighet med ja-propositionen.
2:dra Omröstningen.
Den, som till kontra-proposition vid slutliga omröstningen, för bestämmande af
beloppet af det vid innevarande riksdag beviljade anslag för den från Götheborg
utgående vestra stambanans fortsättande, vill antaga Bonde-ståndets beslut, enligt
hvilket den utaf Stats-utskottet, för fullföljande af samma banas anläggning genom
Westergöthland till och förbi Götha kanal, föreslagna anlagssumma blifvit nedsatt
till Fem millioner tvåhundratiotusen Riksdaler riksmynt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Neji
Yinner nej, antages till kontra-proposition vid förenämnde omröstning Ridderskapet
och Adelns samt Preste-ståndets beslut, så lydande: till fortsättande till örebro
af den, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid sednaste riksdag fattade beslut,
påbörjade stambana, som, utgående från Götheborg, skulle, i rigtning genom Vestergötbland
och Nerike, fullbordad, förena nämnde stad med hufvudstaden, anvisas
Tretton millioner Riksdaler riksmynt, med öfverlemnande till Kongl Maj:t att bestämma
de punkter, öfver hvilka banan bör dragas.
Voteringen har utfallit med 83 ja och 36 nej, i följd hvaraf ja-propositionen
blifvit antagen till kontra-proposition vid den härefter verkställda slutliga, eller
3:dje Omröstningen.
Den, som anser, att, på sätt Borgare-ståndet beslutat, för fullföljande af vestra
stambanans anläggning genom Westergöthland till och förbi Götha kanal, bör anvisas
en anslagssumma af Sju millioner sexhundratiotusen Riksdaler r:mt, röstar
/ J*l!
Stats-Utskottets Memorial M 113.
3
Den det ej vill, röstar
Nej 5
Vinner nej, är i afseende på anslags-summan för fortsättningen af den från
Götheborg utgående stambanan det beslut fattadt, som den antagna kontra-propositionen
för denna omröstning innehåller.
Enär voteringen utföll med 76 ja och 43 nej, samt således ja-propositionen
vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat att, för fullföljande af vestra stambanans anläggning
genom Westergöthland till och förbi Götha kanal, bör anvisas en anslagssumma
af Sju millioner sexhundratiotusen R:dr r:mt.
4:de Omröstningen.
Den, som till kontra-proposition vid den slutliga voteringen, angående beviljandet
af anslag för jernvägs-arbetena mellan Falköping och Jönköping, vill antaga Ridderskapet
och Adelns i afseende på detta anslag fattade beslut, genom hvilket en
summa af En million trehundratusen R:dr r:mt blifvit anvisad till påbörjande och
grundläggning af sådane arbeten å södra stambanans norra del från Falköping till
Jönköping, som fordra en längre tid för deras fulländning, röstar
Jilj
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, kommer kontra-propositionen vid samma votering att innefatta Borgare-ståndets
beslut, hvarigenom enahanda summa anvisats till förberedande arbeten
å en sammanbindnings-bana mellan Falköping och Jönköping.
Som denna votering utföll med 66 ja och 53 nej, var ja-propositionen anta
gen
till kontra-proposition vid hufvudsakliga, eller
5:te Omröstningen.
Den, som, i likhet med Preste- och Bonde-stånden, anser något anslag vid denna
riksdag icke böra beviljas för påbörjande af arbetena å norra delen af södra
4
Stats-Utskottets Memorial M 113.
stambanan, från Falköping samt för dessa arbetens fortsättning derifrån till och förbi
Jönköping, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer anvisat en anslags-summa af En million trehundratusen
R:dr r:mt till påbörjande och grundläggning af sådana arbeten å södra
stambanans norra del från Falköping till Jönköping, som fordra en längre tid för
deras fulländning.
Denna votering har utfallit med 52 ja och 67 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i enlighet med nej-propositionen.
6:te Omröstningen.
Den, sorn, i öfverensstämmelse med hvad Stats-utskottet hemställt samt Borgareoch
Bonde-stånden bifallit, anser Rikets Ständers beslut, angående det till bestridande af
undersöknings-kostnaderna för statens jernvägs-arbeten under denna riksdag beviljade anslag,
böra lyda sålunda: att Rikets Ständer, med afseende å angelägenheten deraf, att,
innan några andra jernvägs-arbeten varda för statens räkning företagna än de, för
hvilka anslag under denna riksdag beviljas, noggranna och fullständiga icke blott tekniska
och topografiska, utan äfven statistiska, landets industri och rörelse isynnerhet
omfattande, undersökningar blifva anställde, anvisa till Kongl. Majis nådiga disposition
ett särskildt anslag af Etthundrafemtiotusen Riksdaler riksmynt för bestridande af de
kostnader, som äro förenade med sådana undersökningars anställande i alla nu uppgifna
hänseenden, dervid upplysningar böra inhemtas af ej mindre vederbörande embetsmyndigheter,
än hushållnings-sällskaperna inom de län, genom hvilka statens
jernvägar komma att anläggas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, kommer samma beslut att erhålla den lydelse: att Rikets Ständer,
med afseende å angelägenheten deraf, att, innan några andra jernvägs-arbeten varda
för
Ståts-Utskottets Memoriel M 113
5
för statens räkning företagna, än de, för hvilka anslag under denna riksdag beviljas,
noggranna och fullständiga icke blott tekniska och topografiska, utan äfven statistiska,
landets kommunikations-väsende, industri och rörelse isynnerhet omfattande undersökningar
blifva anställda, dervid de från Götheborg och Malmö utgående, redan
påbörjade banornas jemte deras bibanors lämpligaste sträckning torde förtjena särskild
uppmärksamhet, anvisa till Kongl. Maj:ts nådiga disposition ett särskildt anslag af
Etthundrafemtiotusen R:dr r.mt för bestridande af de kostnader, som äro förenade
med sådana undersökningars anställande i alla nu uppgifna hänseenden, dervid upplysningar
böra inhemtas af ej mindre vederbörande embetsmyndigheter än hushållssällskaperna
inom de län, genom hvilka statens jernvägar komma att anläggas.
Voteringen har utfallit med 85 ja och 34 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
Om hvilket allt Förstärkta Stats-utskottet får Rikets Ständer härmedelst underrätta.
Stockholm den 13 Augusti 1857.
Bih. till R. St. Prof. 1856 å 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 20 Haft.
2
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1867.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 114.
1
No 114.
Ank. lill Exp.-Utsk. den SS Aug. 1857, kl. IS m.
Utlåtande, med anledning aj ålerr emis serna i fråga om anslags beviljande
Jör den bland statens jernv äg sbyggnader föreslagna
stalionsgård på Södermalm, äfvensom Jör reparationsverkstäder
här i hufvudstaden.
(R:gs-Afd.)
Då Stats-Utskottet afgaf sitt Memorial N:o 97, i anledning af Riks-ståndens beslut,
angående de i Utskottets Utlåtande N:o 62 behandlade frågorna om utförande af
föreslagna jernvägs-stamlinier och anvisande af dertill erforderliga medel, yttrade Utskottet,
i fråga om de i detta Utlåtande tillstyrkta anslag för en stalionsgård på Södermalm
samt reparationsverkstäders inrättande här i Stockholm, att Utskottet ansåg lämpligast,
att pröfningen och afgörandet af denna anslagsfråga uppskjötes intilldess sig visat,
huruvida några medel för den lill utgående från Stockholm genom Södermanland
föreslagna stambana blefve vid denna riksdag anvisade, samt att Utskottet derföre ville
genom särskildt utlåtande besvara de från Rorgare- och Ronde-stånden erhållna återremisserna'
å Utskottets framställningar rörande anslagen till nämnde stationsgård och
reparationsverkstäder. Sedan numera blifvit i grundlagsenlig ordning afgjordt, att en
anslagssumma af 5,679,000 R:dr R.mt skall anvisas, att under tiden till 1860 års
slut utgå för påbörjande och fortsättning af arbetena å vestra stambanan från Stockholm
öfver Södertelje mot Katrineholm, så får Utskottet detta särskilda utlåtande härmedelst
afgifva.
Under förutsättning, att vid verkställigheten af bangårds- och verkstads-anläggningarne
inom hufvudstaden behörigt afseende fästes å tillämpningen af den utaf Kongl.
Majit godkända och af Utskottet förordade grundsatsen, att de föreslagna vestra och
norra stambanorna framdeles borde i hufvudstaden förenas och erhålla en gemensam
bangård, hemställde Utskottet i 11 punkten af Utlåtandet N:o 62, att Rikets Ständer
måtte, jemte ett särskildt anslag för en bangård på Norrmalm, hvarom frågan under
denna riksdag dock sedermera förfallit, anvisa för en mindre stationsgård eller så kal
Bih.
till R. St. Prot. 1853 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 21 Höft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o HA.
Jad ”anhalt-station” på Södermalm 160,000 R:dr, samt för reparationsverkstäders inrättande
här i Stockholm 200,000 R:dr R:mt. De om dessa 2:ne anslagssummor sålunda
gjorda framställningar, hvilka Ridderskapet och Adeln afslagit samt Preste-ståndet ansett
hafva förfallit till följd af sistnämnde Stånds beslut, att inga medel för närvarande
skulle beviljas till jernvägsanläggningar, utgående från hufvudsladen, hafva såsom redan
är uppgifvet, blifvit återremitterade af Rorgare- och Ronde-slånden, hvarest, med hänsigt
till nu ifrågavarande anslag, yrkats och anmärkts: att Utskottets framställningar derom
borde lämpas efter det förändrade skick, hvaruti frågan om bangårds- och verkstadsanläggningarne
i hufvudsladen blifvit försatt, sedan Rikets Ständer beslutat, att några
medel under denna riksdag icke komme att anvisas för en från hufvudstaden norrut
gående statsbana; att, till följd af samma beslut, icke blott en ”anhalt-slalion”, utan
en verklig bangård erfordrades på Södermalm; att då den beslutade jernvägsanläggningen
från Stockholm öfver Södertelje mot Katrineholm icke kunde fullbordas före nästa
riksdag, behölde dessförinnan någon bangård härstädes ej inrättas, och skulle under
tiden ej heller några reparationsverkstäder här erfordras; att det syntes tvifvelaktigt
huruvida Stockholm vore det lämpligaste stället för reparationsverkstäders inrättande,
helst denna ort, åtminstone under den närmaste framtiden, komme att utgöra ifrågavarande
stambanas slutpunkt; alt den af Utskottet för dessa verkstäder föreslagna anslagssumma
vore vida större än behofvet fordrade, enär tillsvidare någon bangård icke
komme alt linnas på Norrmalm eller någon jernväg att af staten anläggas norr om
hufvudstaden ; att nyssnämnde anslagssumma derföre borde kunna nedsättas till hälften
af det föreslagna beloppet, eller till 100,000 R:dr; varande denna summas nedsättning
ända till 40,000 R:dr yrkad af en utaf Bonde-ståndets ledamöter; att Stockholms stad
borde vara skyldig kostnadsfritt för statsverket upplåta erforderlig jord för bangårdsanläggningen;
samt att Rikets Ständer borde uttala den åsigt, att de städer, till eller
genom hvilka statens jernbanor framginge, skulle utan ersättning tillsläppa åtminstone
elen jord, sorn inom deras område erfordras för bangårdar och verkstäder.
Enär för påbörjande och fortsättning af arbetena å den del utaf vestra stambanan,
som skall utgå från Stockholm öfver Södertelje mot Katrineholm, ett anslag af
mer än 5| millioner R:dr R:mt under innevarande riksdag blifvit af Rikets Ständer
beviljadt, och då, medelst della anslag, åtminstone den hufvudsladen närmast belägna
bandelen bör kunna fullbordas innan nästa lagtima riksdag inträffar, synas medel jemväl
böra af Rikets nu församlade Ständer anvisas för anläggningen af en ban- eller
slationsgård här i hufvudstaden, så att icke saknaden deraf måtte hindra den färdiga
handelens öppnande och begagnande för allmänna trafiken, intilldess det för en sådan
bangårds-anläggning erforderliga anslag kan under en kommande riksdag varda beviljadt.
Likaså anser Utskottet, att, då reparationsverkstäder behöfva anlitas, både under jernvägsarbetenas
utförande och sedan rörelsen å jernbanorna börjat, Rikets Ständer nu äfven
böra anslå medel för en dylik verkstad härstädes, helst den vid vestra stambanans
andra ändpunkt, på statens bekostnad, anlagda reparationsverkstaden icke kan för de
i hufvudstadens granskap pågående arbetena samt den der hehöfliga malerielens iståndsättande
begagnas förr än samma stambana efter hela sin längd blifvit färdig. Men
beträffande beloppet af det, under, förutsättning af stambanors anläggning både vesteröd)
norrut (lån hufvudstaden, i Ofverste Ericssons kostnadsförslag med 200,000 R:dr
upptagna och af Utskottet i Utlåtandet N:o 62 tillstyrkta anslag för reparationsverkstäders
inrättande i Stockholm under instundande statsreglerings-period, så föreställer sig
Utskottet, att detta anslagsbelopp bör utan olägenhet kunna minskas, då, till följd af
Rikets Ständers beslut, jernvägsarbetena under sagde period allenast komma att företagas
på en enda från hufvudstaden utgående stambana. Deremot och då icke blott
Slats-Utskottets Utlåtande N:o HA.
3
en s. k. “anhalt-station“, såsom Utskottet, med afseende å den af Utskottet förordade
gemensamma bangård för både norra och vestra stambanorn, aföreslagit, utan en, om
än till någon del provisionel, bangård torde under de kommande åren böra anläggas
på Södermalm, erfordras härtill sannolikt en större anslagssumma, än det belopp af
160,000 R:dr, Utskottet i ofta åberopade Utlåtande tillstyrkt för en sådan mindre stationsgård.
Visserligen skulle en ganska betydlig minskning i de kostnader, statsverket
måste vidkännas för nu ifrågavarande anläggning, uppkomma, derest Stockholms stad,
på sätt inom Bonde-ståndet yrkats, ulan anspråk på ersättning, uppläle den för bangårds-anläggningen
derstädes nödiga jord; och Utskottet förmodar, att nämnde stad ingalunda
skall undandraga sig att, för erhållande af den för stadens framtida rörelse
och förkofran vigliga förbättring i dess kommunikalions-väsende, derom nu är fråga,
göra enahanda uppoffringar, hvartill andra städer inom detta land för samma ändamål
förklarat sig beredvilliga; dock finner Utskottet sig, vid föreslåendet af den för bangårds-anläggningen
inom hufvudstaden erforderliga anslagssumma, icke kunna taga i beräkning
något bestämdt bidrag i sagde hänseende från denna kommuns sida.
I fråga om beloppet af de medel, sorn under tiden intill nästa riksdag erfordras
för bangårds- och reparationsverkstads-anläggningarne inom hufvudstaden, saknar Utskottet
väl ledning af eli i sådant afseende uppgjordt och efter Rikets Ständers numera
fattade beslut rörande jernvägsarbetena invid nämnde stad lämpadt kostnadsförslag;
men i betraktande af den förökning i dessförinnan beräknade kostnader för stationsgården
på Södermalm samt den minskning i anläggningskostnaden för de förut föreslagna
reparationsverkstäderna, som dessa beslut, på sätt Utskottet ofvan yttrat, komma
att medföra, tror sig Utskottet kunna antaga, att för nu ifrågavarande föremål en gemensam
anslagssumma af 3 å 400,000 R:dr bör blifva tillräcklig. Då nu de anslag,
som under denna riksdag äro beviljade för statens jernvägsbyggnader, utan beräkning
af den för uiidersökningsköstnadér anvisade summa af 150,000 R:dr, hvilken rätteligen
synes böra hänföras till sådana af Rikets Ständer lill utgående frän Riksgälds-kontoret
beviljade extra eller tillfälliga stats-utgifter, som skola af härtill disponibla medel bestridas,
utgöra ett sammanräknadt belopp af 19,679,000 R:dr R:mt,som enligt Rikets Ständers
beslut skall af Riksgälds-kontoret anskaffas genom upplåning emot fonderade obligationer,
så och enär delta belopp med 321,000 R:dr understiger en rund upplåningssmnma
af 20,000,000 R:dr sagde mynt, anser sig Utskottet böra föreslå,
att för oftanämnde bangårds anläggning på Södermalm och reparationsverkstad
här i hufvudstaden måtte af Rikets Ständer beviljas
och under denna riksdag anvisas en gemensam anslagssumma
af Trehundra ljuguelt tusen Riksdaler Riksmynt.
Stockholm den 25 Augusti 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Stats-Utskottets Utlåtande M 115.
1
N:o 115.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 26 Aug. 1857, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående medels anvisande lill lån för kyrko- och skolbyggnader.
(R:gs Afd.)
Under åberopande af den grundsats, som, i fråga om skuldsättningen för erhållande
af medel till jernvägars anläggning, gjort sig gällande, nemligen att upp
offringarne
för åstadkommande af sådana med större kostnader förenade anläggningar,
hvilka gagna kommande generationer, böra så fördelas, att äfven dessa få
deruti deltaga, och då biand de företag, som vore synnerligen betungande för en
församlings samtida medlemmar och hvaraf efterkommande åtnjöte fördelen måste
räknas uppförandet af ny kyrkobyggnad, har Doktor Sandberg, uti en inom PresteStåndet
väckt motion, föreslagit, att Rikets Ständer, — med afseende å behofvet
af större kyrkor för den ökade folkmängden och svårigheten för de obemedlade
kommunerna att utgöra de bidrag samt anskaffa de medel, som för dessa byggnader
erfordras, helst kyrkobyggnads-kostnaderna, till följd af materialiers och arbetslöners
förhöjda pris, under sednare tider högst betydligt ökats, men deremot den
tillgång till sådana kostnaders bestridande, hvilken af stamboks-medel kunde påräknas,
med hvarje år minskats, — måtte låta i Riksgälds-kontoret afsätta en summa
af 200,000 R:dr R:mt. för att, i mån af behof, kunna användas till låne-understöd
åt de församlingar, som i behörig ordning företoge nybyggnad eller hufvudsaklig
förbättring af sina kyrkor; hvarjemte bemälde motionär hemställt, att, såsom vilkor
för dylika låns erhållande, måtte af Rikets Ständer stadgas: att ansökningen derom
bör vara åtföljd af vederbörligen granskad och godkänd ritning och kostnads-förslag
öfver den blifvande byggnaden; att församlingen bör, genom afgifvandet af en sådan
förbindelse, som utaf Riksgälds-kontoret godkännes, ingå solidarisk ansvarighet
för återbetalningen af det erhållna låne-kapitalet äfvensom för räntans erläggande;
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 22 Höft. 1
Stats-Utskotteti Utlåtande M 115.
samt att lånet får innehafvas räntefritt under 2:ne år, hvarefter årligen böra inbetalas
6 procent, deraf 4 procent utgöra ranta och 2 afgå på kapitalet med beräkning
»efter vanlig banko-method.»
Utom denna till Stats-Utskottet remitterade motion, har Stats-Utskottet, för att
sitt utlåtande deröfver likaledes afgifva, emottagit nedannämnde 4 hos Bonde-Ståndet,
rörande samma ämne, under innevarande riksdag väckta motioner, nemligen:
1:o Riksdags-fullmäktigen Peter Jönssons från Jönköpings län motion, innefattande
det förslag, att en summa af minst 200,000 R:dr R:mt måtte å Riksgäldskontoret
anvisas till utgående, i mån af behof, såsom lån till församlingar, hvilka i
behörig ordning redan börjat eller ämnade ombygga eller hufvudsakligen förbättra
sina kyrkor; vakande för dessa lån följande vilkor af motionären föreslagna: låneunderstödet
bör icke få öfverstiga en tredjedel af den summa, som kostnads-försiaget
till kyrkobyggnadens verkställande, enligt den dervid bifogade af Kongl. Maj:t fastställda
ritning, upptager; lånet bör återbetalas inom en för dylika låneunderstöds
betalning vanlig eller efter Stats-Utskottets pröfning bestämd kortare tid och på
samma sätt, som genom Kongl. Kungörelsen den 13 Juni 1845 är stadgadt, i afseende
å lån för vatten-aftappningar till förberedande af odlings-företag; kyrkorådet i den
församling, som erhåller sådant låneunderstöd, bör genom härtill vid allmän sockenstämma
erhållet uppdrag vara bemyndigadt att för lånets återbetalning utfärda en
så beskaffad förbindelse, att densamma kan af Fullmäktige i Riksgälds-konloret godkännas.
2:o En af Riksdags-fullmäktigen Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs län
vackt motion derom, att Rikets Ständer måtte bevilja och bestämma en summa af
200.000 R:dr R:mt, i ändamål att häraf må kunna emot 4 procent årlig ränta
och 2 procent kapital-afbetalning, utlemnas amorterings-lån till de kommuner, som,
för ny kyrkas byggande eller tillbyggandet af gammal kyrka, ville af dessa lån
sig begagna; hvarjemte föreslagits, att sagde lån, hvilkas belopp, i förhållande till
kostnads-försiaget, för hvarje sådan ny- eller tillbyggnad borde bestämmas till minst
5.000 och högst 20,000 R:dr R:mt, måtte få emot vederbörligen aflemnadt hypothek
uppbäras den dag, då byggnads-arbetet anses påbörjadt, samt att det årliga
ränte- och amortissements-beloppet mätte, såsom cn egendomen åliggande grundränta
intill dess lånet vore till fullo betaldt, påföras alla de betalnings-skyldige hemmanen
inom socknen, samt, i likhet med hemmans-räntan, debiteras och uppbäras, eller, i
fall detta betalningssätt icke godkändes, socknen förklaras solidariskt ansvarig för
lånets återbetalning, på samma sätt sorn vid undsättningslån efter inträffade missvexter.
3:o En motion af Riksdags-fullmäktigen Johannes Andersson frän sistnämnda län,
hvilkeh föreslagit, att till låne-understöd emot billig ränta, eller 2 å 3 procent, för
de församlingar, som styrkte sig vara i behof af sådant understöd för sina kyrkors
nybyggnad eller förbättring, måtte afsättas en lämplig fond utaf statsmedlen.
Stats-b Iskottets Utlåtande M 115.
i:o Riksdags-fullmäktigen Ephraim Larssons från samma lån motion, angående
bildande utaf allmänna medel af en fond å 100,000 eller 200,000 R:dr R:mt för
amorteringslån till kyrko- och skol-byggnader.
Såsom Doktor Sandberg i sin motion erinrat, väcktes jemväl under sednast
förlidne riksdag fråga om anvisandet af staten tillhöriga medel för att dermed i
låneväg understödja församlingar, som måst ombygga eller hufvudsakligen förbättra
sina kyrkor; men det härom då framställda förslag bifölls icke af Rikets Ständer,
som deremot gillade dåvarande Stats-Utskotts, rörande detta ämne, afgifna utlåtande,
hvaruti samma förslag afstyrktes, under erinran, hurusom det af ålder ålegat och
ännu tillhörde hvarje landtförsamling att, utan något understöd från stats-verkets
sida, bygga och underhålla sin kyrka. Sättet huru dertill erforderliga bidrag och
medel skulle anskaffas eller utgöras, vore föreskrifvet i allmänna lagen jemte flera
särskilda författningar. Endast vid utomordentliga tillfällen hade för denna byggnadsoch
underhålls-skyldighets fullgörande särskildt biträde utaf allmänna medel ansetts
böra beviljas en eller annan menighet. Skulle åter, i enlighet med nu ifrågavarande
förslag för kyrkors byggande och förbättrande, en viss större fond af sagde medel
anvisas och afsättas, komme framgent hvarje församling, hvars kyrka behöfde ombyggas
eller iståndsättas och utvidgas, att ega anspråk på erhållandet af allmänt understöd
dervid. Och en sådan särskild, för härmed afsedt ändamål alltid tillgänglig
fond samt tillfället att derifrån utbekomma mer eller mindre betydliga lån, skulle
möjligen föranleda företagandet af allt för kostsamma och måhända mindre nödvändiga
kyrkobyggnads-arbeten samt således komma att för vederbörande församlingar
förorsaka en långvarig och tryckande skuldsättning. Statsverkets härtill disponibla
tillgångar medgåfve ej heller bildandet af en dylik fond, utan att de behof åsidosattes,
till hvilkas fyllande dessa tillgångar borde företrädesvis användas. Att genom
Riksgälds-kontoret upplåna det för sådant ändamål föreslagna belopp, komme åter
att medtaga en icke obetydlig del utaf de medel, som möjligen erfordrades för bestridande
af förestående stats-utgifter och måste genom nämnde embetsverk i upplåningsväg
anskaffas. Dessutom syntes det framgent, likasom allt hittills, böra öfverlemnas
åt den kommunala omtankan och verksamheten att bereda utväg till och
verkställighet af nödiga kyrko-byggnader och kyrko-reparationer Det vore för öfrigt
vederbörande menigheter obetaget, att om sådana arbeten i behörig ordning göra
anmälan med anhållan om det låne-understöd utaf allmänna medel, som härvid förekommande
särskilda omständigheter och förhållanden kunde påkalla.
Nuvarande Stats-Utskott, som till alla delar instämmer uti här upprepade af
Rikets sednast församlade Ständer godkända åsigter i fråga om bildandet af en särskild
lånefond utaf allmänna medel för kyrkors ny- och ombyggande eller reparerande,
anser sig icke behöfva tillägga några ytterligare skäl för sin hemställan,
att de i afseende på samma fråga under denna riksdag å nyo
gjorda framställningar jemväl måtte förfalla;
4
Stats-Utskottets Utlåtande Jtä 115.
Och då, enligt den lydelse 3 § af 1842 års folkundervisnings-stadga erhållit
genom Kongl. Kungörelsen den 29 Maj 1850, kostnaden för anskaffningen och underhållandet
af tjenliga rum för folkskolan inom hvarje skol-distrikt skall, der ej annorlunda
öfverenskommes, utgöras af alla inom distriktet boende, efter de grunder,
som inom orten följas i fråga om kyrkobyggnad, dock utan afseende å den befrielse
från sådan byggnad, som efter privilegier och särskilda stadganden i vissa fall eger
rum; så och enär samma skäl, som förekomma emot afsättandet af en särskild fond
till lån för kyrkobyggnader, äfven gälla emot en dylik fonds bildande för att derifrån
kunna meddela låne-understöd åt vederbörande vid de tillfällen, då den dem
åliggande jemförelsevis vida mindre betungande byggnads-skyldigheten i afseende på
uppförandet af skolhus skall fullgöras, får Utskottet hemställa,
att ej heller det af Ephraim Larsson väckta förslaget om en
fonds afsättande för sistnämnda ändamål måtte bifallas.
Stockholm den 25 Augusti 1857.
Reservation:
af Riksdags-fullmäktigen Anders Eriksson från Elfsborgs län.
Stats-Utskottets Utlåtande M 116.
i
N:o 116.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Ang. 1857, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående hegardt lån för återuppbyggande af Wallentuna församlings
genom åskeld förstörda kyrka.
(R:gs Afd.)
Sedan åskan i medlet af November månad sistlidet år nedslagit i tornet vid
^ allentuna uti häradet af samma namn och Stockholms län belägna kyrka och detta
torn, som dervid antändes, nedstörtat samt krossat kyrkans hvalf, äfvensom
en del af dess yttermura , så att nämnde gamla, af gråsten uppförda, kyrka härigenom
fö vandlats till en ruin, har Riksdags-fullmäktigen J. Holm från sagde län, uti
en inom Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion föreslagit:
att då följaktlig n en ny kyrka i den förstördas ställe måste från grunden uppbyggas,
men de m d denna byggnads uppförande förenade utgifter och åligganden icke
utan att medföra ekonomiskt obestånd för de flesta socknemännen skulle kunna af
dem fullgöras helst största delen af de 51 oförmedlade mantal, hvaraf Wallentuna
socken, som egde en folkmängd af 1,200 personer, utgjordes, vore kronoskattehemman,
hvilka, utöfver dem ålagda utskylder, endast skulle lemna en knapp bergning
åt sina egare eller brukare, Rikets Ständer, med afseende å härvid förekommande,
mer än vanligt ömmande, omständigheter, måtte, för nämnde församlings
förestående k rkobyggnad bevilja ett stats-bidrag, motsvarande skillnaden mellan
kyrko-kassans egande kapital-behållning, jemte öfriga tillgångar, äfvensom brandskadeersättnings-beloppet
och den summa, kostnads-förslaget för den nya kyrkan upptoge,
samt att en tredjedel utaf detta bidrag måtte erhållas såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
och återstoden såsom amorterings-lån med lämpliga betalnings-vilkor.
Enligt de handlingar, som, i öfverensstämmelse med derom i motionen gjordt
förbehåll, sedermera blifvit af motionären till Stats-Utskottet aflemnade, skulle kost
-
6
Stats-Utskotlets Utlåtande Jti 116.
naden för Wallentuna kyrkas ombyeeande, enligt deröfver uppgjord t förslag, komma
att uppgå till R:dr R:gs 43,237: 24. —
hvarjemte samma förslag upptager 2,500 dagsverken, att af församlingen
»i gångled» utgöras.
Tillgångame för meranämnde kyrkobyggnad skulle deremot utgöra
endast R:dr R:gs 22/184: 14.—
nemligen uppburen brandskade-ersättning af Stockholms läns Brandstodsbolag
R:dr 20,085: —
och det i kyrkokassan befintliga belopp ... — 2,099: 1 4.
hvadan en brist skulle förefinnas af ej mindre än . . R:dr R:gs 21,053: 10. —
I anledning af den i denna motion gjorda framställning, får Stats-Utskottet upplysningsvis
erinra, hurusom Rikets Ständer, under de 2:ne sednast förlidna riksdagarne,
med afseende å förekomna och i dåvarande Stats-Utskotts derom afgifna utlåtanden
(JV2 215 under 1850 och 1851 års samt JU 76 under 1853 och 1854
års riksdag) beviljat särskilda lån åt 2:ne landtförsamlingar för återuppbyggande af
deras likaledes genom olyckshändelser förstörda kyrkor; och då den olycka, hvaraf
Wallentuna församling kort efter nuvarande riksmötes början hemsökts, jemväl synes
påkalla Rikets Ständers deltagande samt medverkan, för att lindra följderna deraf
och underlätta församlingens ansträngningar för sin ödelagda kyrkas återuppbyggande,
har Utskottet ansett sig böra förorda beviljandet åt meranämnde församling af ett
låne-understöd utaf allmänna medel emot samma vilkor, som stadgats för ofvan omförmälda
vid likartade fall af Rikets Ständer förut meddelade lån; men något sådant
bidrag utan återbetalnings-skyldighet, som motionären äfven begärt, torde lika litet
böra beviljas vid detta, som vid föregående tillfällen, då frågor om medels anvisande
för återuppförande af nedbrunna kyrkobyggnader hos Rikets Ständer förevarit.
Stats-Utskottet får alltså tillstyrka,
att ett låneunderstöd af Tjugutusen Riksdaler Riksmynt för ny
kyrkas uppbyggande måtte af Rikets Ständer tillerkännas Wal
lentuna
församling och anvisas till utgående från Riksgäldskontoret
emot vilkor, att sedan detta lån under fem års tid fått
utan ränta innehafvas, sex procent å detsammas ursprungliga
belopp skola, före slutet af hvarje år, til! Riksgälds-kontoret
inbetalas, af hvilka 6 procent beräknas 4 procent årlig ränta
för det återstående lånekapitalet, hvarefter del öfverskjutande
beloppet kommer att såsom kapital-afbetalning å lånesumman
afgå, intilldess denna blifvit till fullo godtgjord.
Stockholm don 25 Augusti 1857.
Stati-Utskottcti Utlåtande M 1T7.
7
N:o 117.
Ank. till Eip.-Utsk. i. 26 Ang. 1857, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående eli föreslaget lån för fullbordandel af reparations- jemte
andra arbeten å Skai-a domkyrka samt liqviderandel af kyrkans
skuld. > '
(R:gs Afd.)
Uti en hos Preste-Ståndet väckt motion, deruti Prostarne Carlander, Collén och
Frimansson samt Professoren Agardh instämt, har Biskop Butsch anfört, att Skara
genom sin ålder och sin ursprungligen ädla byggnadsstil vördnadsbjudande domkyrka,
hvilken måste räknas bland de byggnader, som utgjorde ett förtjent föremål för Rikets
Ständers välvilliga omvårdnad, hade länge behöft undergå allmän reparation
samt äfven till en del ombyggas, då styrelsen öfver Skara stift, mot slutet af 1830-  talet, fann sig i tillfälle att med samlade tillgångar företaga den behöfliga nybyggnaden.
Sedermera hade också den allmänna reparationen börjats; dock som härvid
befanns att åtskilliga hvalf, tili följd af tidens åverkan samt öfvergångna eldsvådor,
blifvit så osäkra, att de till större eller mindre del måste ombyggas, hade denna
reparation kommit att blifva mera vidtomfattande och kostsam, än man från början
beräknat. Ifrågavarande reparations- och ombyggnads-arbeten voro numera visserligen
till största delen verkställda; men domkyrkan hade genom dem ådragit sig en
skuld af något mer än 15,000 R:dr B:ko. Då nu en betydlig del af domkyrkans
inkomster, hvilka under de sista 10 gynnsamma åren i medeltal utgjort omkring
2,000 R:dr samma mynt, medtoges af ränte-utgifter och aflöningar samt kostnader
för årligen förefallande mindre reparationer, så kunde under loppet af den närmare
framtiden någon afbetalning å domkyrkans kapitalskuld omöjligen verkställas, eller
den ännu återstående reparationen fullbordas och högst nödiga förbättringar af kyrkans
innanrede åstadkommas samt de dekorationer i högchoret, hvartill ritning blif
-
8
Stats-Utskottets Utlåtande M 117.
vit, af Kongl. Majit fastställd, anbringas, derest icke ett lån af allmänna medel erhölles
emot billigare vilkor, än som af enskilda långifvare medgåfves. Motionären har
derföre, under åberopande af den välvilja, Rikets Ständer vid enahanda omständigheter
ådagalagt för andra domkyrkor, föreslagit, att ett lån å 25,000 R:dr Riksmynt,
emot 3 procent årlig ränta och 3 procent kapital-afbetalning, måtte anvisas
åt Skara domkyrka, för att förhjelpa densamma ur den förlägenhet, hvaruti hon för
det närvarande befunne sig.
Enligt till Stats-Utskottet jemte denna motion aflemnadt utdrag af redovisningarne
för meranämnde domkyrkas årliga inkomster och utgifter under åren 1846—
1855, hafva de behållna inkomsterna, efter afräkning af domkyrko-betjeningens löner,
i medeltal uppgått till 2,100 R:dr b:ko samt bestått af 186| tunnor kronotionde
spanmål från Skaraborgs och Elfsborgs län, 14tunnor spanmål utaf domkyrkojorden
och biskopstomten vid Skara, 28^ tunna spanmål af stadsjorden vid nämnde
stad, men hvilket sednare spanmåls-anslag får lösas efter ett visst faststäldt pris af
32 sk. b:ko tunnan, samt af 38m Lffi smör utaf nämnda domkyrko-jord, äfvensom
af 3 hemman påförda räntor. Under amma årtionde hade, utom hvad af
lånta medel utgifvits för derunder verkställda mera betydliga reparationer och nybyggnader,
kosmaderna för mindre förbättringar å domkyrkan samt å andra byggnader,
hvilka af dess medel underhölles, jemte ränte-utgifterne för skulden m. m ,
bestigit sig till omkring 1,200 R:dr b:ko årligen.
I betraktande af de utaf ofvanbemälde motionär anförda samt härvid för öfrigt
upplysta förhållanden, och då de församlingar, till hvilkas begagnande Svenska domkyrkorna
äro upplåtna, i allmänhet anses befriade från skyldigheten att vidkännas
de med dessa stora kyrkors vederbörliga underhållande förenade kostnader, hvarföre
också särskilda bidrag utaf allmänna medel blifvit af Rikets Ständer beviljade för
verkställigheten af sådana större reparationer, som icke kunnat utföras med de domkyrkorne
tillerkände tionde-anslag och öfriga inkomster, får Stats-Utskottet, på det
att den gamla, minnesrika och monumentala kyrkobyggnad, hvarom nu är fråga,
må kunna försättas och bibehållas i ett dess föremål och ålder samt fosterländska
minnen värdigt och dess framtida bestånd betryggande skick, tillstyrka,
att det i förevarande motion, med afseende å dels verkställda,
dels ännu icke fullbordade reparations- och andra förbättringsarbeten
å Skara domkyrka, föreslagna lån å Tjugufem tusen
Riksdaler Riksmynt måtte af Rikets Ständer beviljas och anvisas
till utgående från Riksgälds-kontoret emot samma ränte- och
betalnings-vilkor, som stadgats för det till fullbordande af reparationen
å Linköpings domkyrka under sist förflutna riksdag
beviljade låneunderstöd; börande således ifrågavarande lån, för
hvilket
Stats-Ulslcottets Utlåtande M 117.
9
hvilket en sadan skuld-förbindelse skall algifvas, sorn af Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret godkännes och antages, sedan detsamma
fått innehafvas räntefritt lill 1860 års slut, derefter
årligen återbetalas genom erläggande af sex procent af hela den
lyftade lånesumman, hvarvid räntan kommer att godtgöras efter
Fyra för hundra årligen utaf del obetalta kapital-beloppet samt
det öfriga utgör afbetalning å detsamma. Skulle den sålunda
stadgade inbetalningen icke varda inom bestämd tid fullgjord,
skall dessutom, intilldess densamma verkställes, Fem procents
årlig ränta å det till liqvid förfallna, oguldna, beloppet erläggas.
Stockholm den 25 Augusti 1857.
Reservation:
Af Herr L. W. Henschen. »I följd af nu fattade beslut skulle, låntagare:', om
betalning ej å bestämd tid erlades, komma att betala »ränta på ränta,» som Riksgälds-kontoret
skulle »laga» i strid mot Handels-balkens 9 kapitels 6 och 7 §§, så
lydande:
§ 6. »Ingen tage eller låte förskrifva sig större ränta än sex för hundrade om
året. Hvar som thet gör, eller tager ränta på ränta, bafve förbrutit hela räntan,
och bote tionde delen af hufvudstolen åt the fattiga. Är vid försträckning af penningar
visst vite utfäst, ther gäldenären med betalningen öfver förfallodagen skulle
fördröja, vare thet ogildt» (Kongl. Förordningen den 11 Augusti 1815).
§ 7. »Nu varder skuldebref med begges samtycke förnyadt, och räntan lagd
till hufvudstolen; thet skall .ej för ocker räknas.»
Om nu än Rikets Ständer, på grund af 12 § Regerings-formen och 75 jäj
Riksdags-ordningen, samt i vissa fall Banko-Utskottet, på grund af 53 § Regeringsformen
och 32 § Riksdags-ordningen, kunna för de lån, som lenmas af Rikets
Ständers banle, stadga sådana vilkor, sorn ej äro öfverensstämmande med ofvanintagna
6:te §, betviflar jag dock att, — om Ständerne för de lån, som utlemnas
genom Riksgälds-kontoret bestämma vilkor, sorn äro stridande mot samma §, och
Bilt. till It. St. Pral. 1850 & 1857. 4 Samt. I A/d. 2 Band. 22 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande JW 118.
icke granda sig på någon af Konung och Ständer särskildt stiftad författning, innehållande
undantag från denna allmänna civil-lag, — domstolarne lagligen kunna
ålägga låntagaren fullgöra sådana vilkor. Syftemålet skuile ock kunna, utan hinder
af åberopade 6:te §, vinnas derigenom, att antingen de två sista punkterna omredigerades,
eller ock sista punkten ändrades sålunda, att, i stället för fyra procent,
fem eller sex procent årlig ränta beräknades å hela kapitalet under den tid, den
föreskrifna inbetalningen uteblefve.»
N:o 118.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Au#. 1857, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående en för forlskyndande af innevarande års arbeten å
vestra stambanan begärd förskotls-summas anvisning till utgående
från Riksgälds-konloret.
(R:gs Aid.)
Med åberopad anledning af det i Kongl. Stats-kontorets derom nyligen infordrade
och afgifna underdåniga utlåtande upplysta förhållande, att detta embetsverk
icke skulle ega tillräckliga tillgångar för utbetalning af den summa, 400,000 R:dr
B:ko, om hvars erhållande såsom ytterligare förskott å anslaget för vestra stambanans
fortsättning till och förbi Götha kanal Chefen för Statens jernvägs-byggnader hos
Kongl, Maj:t i underdånighet anhållit, har Riksdagsfullmäktigen David Andersson
från Hallands län uti en inom Bonde-ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion föreslagit, att, då de nu pågående jernvägs-arbetenas afbrytande samt dervid
anställda arbetares förafskedande skulle medföra olägenheter och förluster för både
Staten och arbetarepersonalen, Rikets Ständer måtte å Riksgälds-kontoret anvisa ifrågavarande
summa, att i mån af behof från sistnämnde verk utbetalas för fortsättande
under nästkommande 2:ne månader af arbetena å vestra stambanan.
Som Kongl. Majit, enligt Dess Utskottet delgifna nådiga bref af den \\ i denna
Stats-Utskottets Utlåtande JW lil).
II
månad, anbefallt Kongl. Stats-kontoret att, utöfver de för innevarande år till jernvägsanläggningen
från Götheborg mot Götha kanal anvisade summor, förskottsvis, och
emot ersättning från Riksgälds-kontoret utaf anslaget för ifrågavarande stambana, anordna
till Chefens för Statens jernvägs-byggnader disposition 100,000 R.dr Biko
under Augusti månad och sedermera, i den mån tullinkomsterna under nyssnämnde
och September månader öfverskjuta det påräknade beloppet af 100,000 R.dr för
hvarje vecka eller eljest befintliga tillgångar kunde sådant medgifva, tillsammans högst
300,000 R:dr sagde mynt under September, Oktober och November månader; så,
enär genom dessa af Kongl. Maj:t redan föreskrifna utbetalningar det af David Andersson
med nu förevarande motion åsyftade ändamål vunnits,
torde vid sådant förhållande den i samma motion gjorda framställning
kunna förfalla.
Stockholm den 25 Augusti 1857.
N:o 119.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Aug. 1857, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om eftergift
af Direktören A. L. Hård af Segerstad ålagdt ersätlnings-belopp.
(I. A)
Uti högstberörde den 22 sistlidne Juni till Rikets Ständer aflåtna och af samtliga
Riks-stånden till Stats-Utskottet remitterade proposition, har Kongl. Majit behagat
i nåder meddela, hurusom, medelst utslag den 21 Mars 1853, Kongl. Majits
och Rikets Kammar-rätt ålagt numera Direktören vid straff- och arbets-fängelset i
Norrköping för qvinnor, August Leopold Hård af Segerstad, att med Niohundra
Åttiofem Riksdaler 7 sk. 6 rst Banko ersätta Kongl. Majit och Kronan den brist,
som uppkommit i Norra Korrektions-inrättningens i Stockholm, under Inrättningens
Kamererares förvaltning ställda, proviant-förråd från den 30 September 1840 till
12
Stats-Ufskoltetn Utlåtande M 119.
den 1 April 1841 , under hvilken lid Hård af Segerstad, hvilken då var Materialbokhållare,
innehaft förordnande att Assessoren Anders Wallbergs Kamererare-befattning
vid Korrektions-inrättningen bestrida. Uppå af Hård i underdånighet häröfver
förd klagan hade Kongl. Majits Högsta Domstol, genom utslag den 1(3 Januari
1855, förklarat sig ej finna skäl att i Kammar-rättens utslag göra ändring. I sammanhang
med de underdåniga besvären hade Hård tillika, för den händelse att
Kammar-rättens beslut ansåges lagligen grundadt, med åberopande af hvad han i
besvärs-skriften anfört, hufvudsakligen innehållande, att Kamereraren, Assessoren
Wallberg, ehuru tjenstledig under tiden från den 30 September 1840 till den 1
April 1841, likväl skulle, i följd af Styrelsens öfver fängelser och arbets-inrättningar
i riket särskildt gifna tillstånd, fortfarande, emot åtnjutande af dermed förenad
afskrifmngs-procent, innehaft vården och tillsynen öfver Korrektions-inrättningens
proviant-förråd, hvarmed Hård, såsom t. f. Kamererare, sålunda ej skulle tagit någon
befattning, i underdånighet anhållit, att få af gunst och nåd njuta eftergift af den
ifrågakomma ersättnings-skyldigheten, till hvilken anhållan Kammar-rättens Advokatfiskal,
i målet hörd, underdånigst tillstyrkt bifall, enär under ärendets handläggning
förekommit sådana förhållanden, som gåfvo anledning dertill, att Assessoren Wallberg
under sin tjenstledighet, vid tiden emellan den 30 September 4840 och den 1
April 1841, af Fångvårds-styrelsens dåvarande Chef och Ledamöter, hvilka alla
numera aflidit, muntligen fått tillstånd att med proviant-förrådets förvaltning fortfara.
Sedan Kammar-rätten, uti afgifvet underdånigt utlåtande, instämt i hvad sålunda
beträffande Hårds ansökning om eftergift blifvit af Advokat-fiskalen hemställdi, har
Kongl. Majit, efter öfvervägande af hvad i detta ärende förekommit, i Nåder föreslagit
Rikets_ Ständer, det skyldigheten att gälda ofvanomförmälda ersättnings-belopp.
Niohundra Åttiofem Riksdaler 7 sk. 6 rist Banko, måtte Fängelse-direktören Hård
af Segerstad eftergifvas.
Enär vid flere föregående tillfällen och jemväl under innevarande riksmöte
Rikets Ständer uti så beskaffade fall. då ett strängt fullföljande af Kronans rätt
ansetts stridande mot billighetens fordringar, funnit godt efterskänka Stats-verkets
lagligen grundade fordrings-anspråk mot vederbörande tjenstemän, får Stats-Utskottet,
med afseende å de uti förevarande Kongl, proposition anförda bevekande omständigheter,
tillstyrka,
att den af Kongl. Majit till förmån för Direktören Hård af
Segerstad föreslagna eftergift af ofvan uppgifna ersättnings-summa
må varda af Rikets Ständer beviljad; dock att detta beslut ej
inverkar på den rätt till aktorats-arfvode, som kan tillkomma
allmänna åklagaren.
Stockholm deu 25 Augusti 1857.
Stats-Utskottets Utlåtande M 120.
13
N:o 120.
Ank. till Exp.^Utsk. d. 26 Aug. 1857, kl. 10 f. m.
[Jtldlande, i anledning af väckt fråga om försäljning af i Landskrona
gamla stad befintliga, kronan tillhörige, byggnadstomte)'.
(I. A.)
Uti en inom Borgare-ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion har
Herr J Odmansson anfört, hurusom, till följd af Rikets Ständers Secreta Utskotts år
1747 fattade beslut angående en mera omfattande befästnmgsplan för Landskrona,
detta arbete blifvit samma år påbörjadt och derefter fortsatt till utbrottet af 1788
års krig, då arbetet afstannade, hufvudsakligen af brist på nödiga medel. En sednare
befästningskonst hade äfven utdömt denna gränsfästning, hvilken alltså aldrig
blifvit och, efter hyad man torde få antaga, icke heller komme att blifva fullbordad.
Samtidigt med fästnings-verkens anläggning hade äfven anläggningen af Landskrona
»Nya stad» företagits, emedan »Gamla staden,» enligt fastställd plan, borde till större
delen raseras, för hvilket ändamål 75 byggnads-tomter för Kronans räkning inköptes.
Af dessa tomter befinnas nu, enligt hvad motionären uppgifvit, utom dem
kronan för eget behof begagnar, 34 bebyggde och innehafvas af enskilde personer,
likväl med skyldighet att vid tillsägelse genast borttaga derå uppförda byggnader.
Detta förhållande medförde likväl flera olägenheter. Egarne till husen vågade icke
verkställa större reparationer, ännu mindre någon nybyggnad. Icke heller kunde så
beskaffade lägenheter intecknas, eller annan säkerhet deri meddelas, utan måste de
alltid betraktas såsom lösören Då nu härtill komme, att Landskrona, sorn i likhet
med öfriga städer i Skåne, betydligt tilltagit uti rörelse och folkmängd, helt och
hållet saknade byggnadstomter, icke allenast för så beskaffade fabriker och handtverkerier,
hvilka, enligt gällande byggnads-ordning, icke få bedrifvas i »Nya staden,»
utan äfven till uppförande af bostäder för en mängd årligen till staden inflyttande
14
Stats-Utskotlets Utlåtande M 120.
arbetare, skulle en välgörande och nyttig fördel staden beredas genom tillåtelse att,
emot lösen, få öfvertaga ifrågavarande så kallade krono-tomter, med anledning hvaraf
motionären hemställt att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse till ongl.
Majrt anhålla: att, i händelse Kongl. Majrt skulle anse de i Landskrona »Gamla stad»
befintlige, kronan tillhöriga, byggnads-tomter, i och för dermed afsedda ändamål, nu
mera icke behöflige, Kongl Majrt i nåder behagade till Rikets Ständer aflåta proposition
om försäljning af berörde tomter, de redan bebyggde till egarne af husen,
och de öfrige till staden, för att i mån af behof lill bebyggande upplåtas.
Till vidare upplysning i detta ämne har motionären till Stats-Utskottet öfverlemnat
åtskilliga handlingar, hvaraf inhemtats att Landskrona stad redan år 1847
hos Kongl. Majrt gjort underdånig ansökning om tillåtelse för staden eller enskilde
personer att emot lösen erhålla dispositionsrätt öfver ofvanberörde krono-tomter. I
anledning häraf infordrades underdåniga utlåtanden af vederbörande embetsmyndig
heter, dervid Chefen för Ingeniör-korpsen, — med åberopande af Kongl. Majrts den
26 Januari 1822 meddeldta nådiga beslut, att Landskrona ej borde såsom landtfästning
bibehållas, men då hamnens försvar deremot vore af vigt, de dertill nödiga
befästningar skulle bringas i stånd och förslag i sådant afseende uppgöras, — i
underdånighet anförde att, ehuru dessa befästningar ännu icke, i anseende till bri
stande medel, kunnat blifva verkställde, de likväl förr eller sednare måste komma
att utföras; och då i sådant fall icke allen?st do fleste af nu ifrågavarande tomter
för utrymmet kring befästningarne erfordrades, utan äfven flere af de staden eller
enskilde tillhöriga tomter sannolikt för sjelfva befästningsplanen blefve behöflige och
torde komma att af kronan inlösas, syntes det icke vara skäl att eganderätten till
de förstnämnde Staten afhända; uti hvilket yttrande Kongl. Krigs-koilegium jemväl
i underdånighet instämde. Sedan Kongl. Majrt derefter, före frågans slutliga pröfning,
ytterligare anbefallt bemälde Kollegium atl, efter inhemtande af nödiga upplysningar
från Chefen för Ingeniör-korpsen, till Kongl Majrt inkomma med uppgift,
hvilka af ifrågavarande tomter kunde, med afseende å det för Landskrona tilltänkta
hamnförsvar blifva för Kronan befintliga, och hvilka deremot, sedan staden upphört
att vara landtfästning, skulle kunna utan afsaknad för Kronan afyttras, jemte upplysning
om de sednares värde; så och efter det Chefen för Ingeniör-korpsen i detta
hänseende meddelat, bland annat, att största delen af krono-tomterna inom gamla staden
hade den belägenhet, att deras bebyggande skulle blifva i hög grad (underligt
för citadellets försvar och att endast 9 stycken tomter kunde utan särdeles skada
till enskilte med eganderätt öfverlåtas, vid hvilket förhållande, och då på dessa få
tomter icke funnes några enskilte tillhöriga hus-materialier, på hvilka någon billighetsgrund
för tomternas återlösande kunde stödjas, såväl bemälde Chef som Krigs-kollegium
fortfarande i underdånighet afstyrkt bifall till sökandernes anhållan; har Kongl.
Majrt slutligen, genom nådigt bref den 10 Januari 1851, med afseende å hvad så
-
Ståts-Utskottet.» Utlåtande J\l 120.
15
lunda förekommit, i nåder förklarat, att all fråga om berörde tomters afyttrande
från Kronan borde för det dåvarande förfalla.
Ehuru således den fråga, hvarom Herr Ödmansson nu hos Rikets Ständer
gjort framställning, tillförene utgjort föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och
afgörande; dock som redan flera år förflutit från det högstberörde nådiga beslut
i ämnet meddelades, och under denna tid någon fortsättning af fästningsarbetena vid
Landskrona hitintills ej ifrågakommit, men deremot behofvet af byggnads-tomter för
staden, i anseende till dess till vext under de sednare åren, blifvit alltmer känbart,
har Utskottet ansett förevarande motion icke böra af Rikets Ständer lemnäs utan
allt afseende; men, då Utskottet likväl icke kan tillstyrka att Rikets Ständer skulle,
emot hvad Kongl. Maj:t förut beslutat, för sin del, obetingad! medgifva de ifrågavarande
tomternas afyttrande från Kronan, får Utskottet endast föreslå,
att, jemte underdånig hemställan, huruvida ej Kongl Maj.t, med
afseende å nu mera befintliga förhållanden, täcktes taga denna
fråga i förnyadt öfvervägande, Rikets Ständer i underdånighet
anmäla, att, om Kongl. Maj:t, efter ärendets ytterligare utredning
och sedan sig visat att behofvet af mark till Landskrona
stads utvidgning ej kan på annat sätt lämpligen afhjelpas, skulle
finna skäl att i nåder medgifva, det oftanämnda byggnadstomter
i den så kallade gamla staden finge till större eller mindre
del åt staden eller enskilde försäljas, Rikets Ständer, i sådant
fall, äfven för sin del dertill lemna bifall.
Stockholm den 25 Augusti 1857.
Reservation:
af Friherre Leijonhufvud.
Stats-Utskottets Utlåtande JYi 121.
N:o 121.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Aug. 1857, kl. 6 e. ni.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Proposition om anslående
af /: d. Pt •ofoss-boställel vid Weslgötha Regemente, Backabo
J\1 5 Thorbjörnsgården, till boställe ål en särskild Länsman
i vestra distriktet af Gudhems härad och Skaraborgs län.
(I. A)
Sedan Kongl Majits Befallningshafvande i Skaraborgs län, uti Memorial den
24 Juli 1855, under förutsättning af framtida nådigt bifall till dess underdåniga
framställning om Gudhems härads fördelning i två Länsmans-distrikt, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet hemställt, att till Rikets Ständer måtte göras nådig proposition
om anslående af det till Kronan indragna profoss-bostället vid Westgötha regemente,
i mantal Backabo Thorbjörnsgården i Thorbjörntorps socken, såsom boställe för
Länsmannen i det nya distriktet, och Kongl Majit, efter det Dess och Rikets Kammar-kollegium
och Stats-kontor upplyst, att ifrågavarande boställe, såsom helt bestående
af J mantal, deraf i mantal, enligt kontrakt äf den 4 Mars 1847, redan
vore för Stats-verkets räkning utarrenderadt till den 14 Mars 1871, blifvit till Kronan
indraget icke för alltid utan endast tills vidare, eller på en tid af 25 år, räknade
från 1846 års början till 1870 års slut, då, i händelse af Westgötha regementes
organisation till kavalleri, hemmanet i sin helhet kunde komma att för sådant
ändamål såsom boställe erfordras, enligt nådigt bref af den 26 Oktober 1855, vid
nämnda förhållande funnit Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes framställning icke kunna
till någon åtgärd föranleda; så har — enligt hvad högstberörde den 27 nästlidne
Mars till Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition innehåller — Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uti förnyadt Memorial af den 21 Maj förlidna år, under förmenande,
att en möjligen inträffande ny organisation af Westgötha regemente såsom kavalleri
icke
Stats-Utskottets Utlåtande JV? 121.
17
icke skulle kunna inverka på dispositionen af samma boställe, alternativt i underdånighet
hemställt, antingen atf Kongl. Majit, som förklarat Sig vilja till Rikets Ständer
göra nådig proposition om anvisande af lön för en särskild Länsman inom vestra
distriktet af Gudhems härad, måtte täckas i nåder föreslå, att ofvannämnda
hemman må, mot förminskning i Länsmannens lön, motsvarande den års-afkastning,
hvartill hemmanet blifvit uppskattadt, till boställe åt samme Länsman anvisas, eller
ock, derest bostället skulle anses blifva föremål för användande vid Westgötha regemente,
i händelse af regementets möjligen inträffande uppsättning till kavalleri, att
Kongl. Majit behagade föreslå hemmanets användande till boställe för Länsmannen i
förenämnde distrikt med sådant vid upplåtelsen fästadt förbehåll, att, om detsamma
i framtiden skulle blifva för regementet behöfligt, det då borde till regementets
disposition afträdas; hvarjemte och enär { mantal af ifrågavarande hemman redan
den 14 Mars nästlidna år blifvit ledigt samt, i afbidan på åtgärder för utarrendering
under längre tid, endast för detta år utarrenderadt, Kongl. Majits Befallningshafvande,
under förutsättning af nådigt afseende å dess sålunda gjorda underdåniga framställning,
tillika förnyat den hemställan, att, i afbidan på Rikets Ständers beslut, Länsmannen
måtte få begagna nämnda hemmansdel mot godtgörande af uppskattade
afkastnings-beloppet, 80 Ridr biko.
Af det utlåtande i ämnet, hvarmed Kammar-kollegium och Stats-kontoret den
17 September förlidna år till Kongl. Maj:t inkommit, inhemtas, hurusom, sedan
Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs-kollegium, i anseende dertill att Kong). Resolutionen
den 11 Januari 1757, hvarigenom dispositions-rätten öfver ifrågavarande jemte flere
boställen blifvit Westgötha regemente, såsom dåvarande kavalleri, tillagd, emot utgörande
af årliga räntan och de flera hemmanen åtföljande skyldigheter, icke mera
vore tillämplig, efter det regementet blifvit till infanteri förändradt och såsom sådant
erhållit stat, samt då hemmanens åboer, såsom antagna endast genom regementsskrifvarens
utfärdade åbosedlar, icke vore annorlunda än såsom landtbönder att
anse, förmedelst skrifvelse till Regements-chefen den 1 April 1828 förordnat om
åboernas uppsägning till afflyttning från samma boställen, hvilka derefter skulle
genom Krigs- och Kammar-kollegiernas försorg i vanlig ordning utarrenderas, Kongl.
Maj.t, uppå underdånig ansökning af åboerne å åtskilliga till nämnda regemente hörande,
men till General-förråds-kassan indragna boställs-hemman och deribland äfven
nu ifrågavarande hemman Backabo, om fortfarande besittningsrätt derå, enligt nådig
resolution af den 31 Juli 1829, tillåtit dåvarande, genom utfärdade åbosedlar, till
boställenas häfd och bruk antagna åboer, jemte deras hustrur, så länge de, efter
männernes frånfälle, i enkestånd förblefve, att för lifstiden innehafva dessa hemman
under enahanda vilkor, hvarpå desamma dittills besutits; hvarjemte i nåder förordnats,
dels att den afgift, sorn utöfver grundräntan blifvit af åboerne till regementet
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 22 Haft. 3
I
18 Ståls-Utskottets Utlåtande M 121.
erlagd, derefter skulle lika med nämnda ränta till Stats-verket ingå, och dels att,
vid inträffande åboledigheter, Krigs-kollegium skulle till Kongl Maj:t inkomma med
förslag, huru med åbolediga hemmanet borde för Kronans räkning förfaras. Uppå
derefter af Krigs-kollegium under den 2 April 1830 gjord underdånig framställning
hade Kongl. Maj:t den \3 Maj samma år i nåder tillåtit, att ett indraget boställe
vid nämnda regemente, hvilket genom dödsfall blifvit åboledigt, finge för Kronans
räkning genom auktion på vanligt sätt utarrenderas under den återstående tiden
för regementets förändring, äfvensom att på lika sätt finge förfaras med öfriga till
förråds-kassan indragna boställen vid Westgötha regemente, då desamma blefvo åbolediga.
Då emellertid regementets återgång till kavalleri efter gamla indelningsstaten
kunde finnas nödig, när den för regementets förändring till infanteri bestämda
lid med år 1841 tilländaginge, förordnades under den 2 Mars 1833, att arrendetiden
för de boställen, hvilka genom regementets Boställs-direktion bortarrenderades,
icke finge utsträckas längre än till år 1841; i anledning hvaraf Chefs-embetet vid
regementet underdånigst hemställde, att som, i händelse af en sådan förändrad organisation,
i enlighet med de uti Kongl. Cirkulär-brefvet den 2 Februari 1833 för
Skånska Dragon- och Husar-regementerna fastställda grunder. Westgötha regemente
innehade en mängd boställen utöfver det antal, som till boställen för Staben och
öfrig personal erfordrades, ofvannämnda nådiga förordnande af den 2 Mars 1833
måtte tillämpas endast på de boställen, hvilka således komme att bibehållas, men
att alla öfriga boställen vid regementet måtte på längre tid få utarrenderas, enär
afkastningen deraf vore påräknad för regementets aflöning; och hade Kongl. Majit
under den 21 December 1833, enär ett den underdåniga framställningen bifogadt
förslag till regementets organisation till kavalleri på 10 sqvadroner, med tilldelning
af boställen åt personalen, vore upprättadt i öfverensstämmelse med de för kavalleriregementen
af 1,000 mans numerär uti nådiga brefvet den 2 förutgångna Februari
fastställda grunder, i nåder tillåtit, att alla de, enligt Chefs-embeteis uppgift, till
bostäder för regementet icke erforderliga och å en den underdåniga ansökningen
bifogad förteckning upptagna boställen finge, jemlikt 7 § 6 mom. af nådiga reglementet
för Boställs-direktionerne af den 19 Juli 1832, utarrenderas på längre
lid. än som genom nådiga brefvet den 2 Mars 1833 blifvit för utarrendering af
regementets boställen i allmänhet föreskrifven. I öfverensstämmelse härmed och då
den sednare nådiga tillåtelsen af den 21 December 1833 icke afsåge de under
Kammar-kollegii, utan endast de under regementets Boställs-direktions förvaltning
stående boställen, hade, sedan tiden för regementets afsilning, enligt Kongl. Majits
nådiga bref den 8 Augusti 1844, blifvit lill år 1871 förlängd, jemlikt föreskriften
i ofvan åberopade nådiga förordnande af den 13 Maj 1830. ularrendering åf
bostället Backabo icke kunnat företagas för längre tid. än till midfasfån i87 1, men
intill denna tid hade i mantal af detta boställe redan blifvit, enligt Kammar-koffégii
arrende-kontrakt af den 4 Mars 1847, för Ståts-verkets räkning utarrenderadt, äf
C?
-
Stats-Utskottcts Utlåtande M 121.
»9
vensom det | mantal, hvilket nu vore åboledigt, jemte återstående { mantal, när
dervarande åbon afginge, jemväl skulle på arrende upplåtas, derest icke dessa tvenne
delar af hemmanet om tillsammans ^ mantal komme att användas för det af Kongl
Majis Befallningshafvande föreslagna ändamål. På grund af det sålunda utredda förhållandet,
att detta boställe, enligt det uti ofvannämnda nådiga resolution af den 21
December 1833 åberopade organisations-förslag, icke vore påräknadt vid regementets
möjligen blifvande återgång till kavalleri, hade Kollegierne ansett sig böra i underdånighet
tillstyrka, ej allenast att nådig proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas
om ifrågavarande ^ mantal Backabos anslående till boställe för Länsmannen i det ena
distriktet af Gudhems härad, emot minskning i lönen af uppskattadt afkastmngsbelopp,
80 R:dr B.ko för hvartdera { mantalet, utan ock att, i afbidan på frågans slutliga
afgörande, Kongl. Majit täcktes tillåta, att Länsmannen emellertid finge begagna nu
åbolediga och till utarrendering ifrågakomna { mantal af bostället, emot inleverering
till Stats-verket af uppskattningsbeloppet 80 R:dr B:ko.
Krigs-kollegium, hvars underdåniga yttrande i frågan derefter blifvit infordradt,
hade, under den 20 sistlidne Januari, med instämmande i öfrigt uti Kammar-kollegii
och Stats-kontorets ofvanberörde utlåtande, förklarat sig biträda Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
underdåniga framställning, under det vilkor att, derest omförmälda
boställe i framtiden skulle blifva för Westgötha regemente behöfligt, detsamma då
borde till regementets disposition vid laga fardag afträdas.
Med anledning af hvad sålunda förekommit har Kongl Majit behagat i nåder
föreslå Rikets Ständer att, derest Rikets Ständer samtyckte till anvisande af lön på
stat för en särskild Länsman i vestra distriktet af Gudhems härad, på sätt uti Kongl.
Majits under den 30 sistlidne Oktober till Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition
angående Stats-verkets tillstånd och behof blifvit äskadt, till boställe åt samma Länsman
måtte anslås ifrågavarande inom distriktet belägna hemman | mantal Backabo
J\s 5 Thorbjörnsgården', emot minskning i lönen af uppskattade afkastningsbeloppet,
120 R:dr R:mt för hvartdera { mantal, att räkna från tillträdestiden; dock med förbehåll,
i enlighet med Krigs-kollegii underdåniga hemställan, att, för den händelse
hemmanet skulle pröfvas framdeles blifva för Westgötha regemente behöfligt, detsamma
då borde till regementets disposition vid laga fardag afträdas; varande emellertid
och i afbidan på Rikets Ständers beslut i anledning af denna nådiga framställning,
enligt vederbörande embets-myndigheters tillstyrkande, af Kongl. Majit i nåder
medgifvet att nu åbolediga { mantal af berörda hemman må af Länsmannen få begagnas
emot inleverering årligen till Stats-verket af uppskattade afkastningsbeloppet,
120 Riksdaler Riksmynt.
Denna nådiga proposition är af samtliga Riks-stånden remitterad till StatsUtskottet.
som derjemte från Ridderskapet och Adeln fått emoitaga ett af Herr
Palmcrantz i ämnet afgifvet yttrande, innefattande anmärkningar emot den Kongl.
20
Stats-Utskottets Utlåtande M 121.
Propositionen, dels på den grund att den föreslagna nya länsmans-befattningen i
Gudhems härad icke skulle vara behöflig, enär häradet hitintills utgjort ett enda
länsmans-distrikt, och dels emedan det föreslagna bostället, såsom tillhörande militiestaten,
kunde framdeles blifva för Westgötha regemente erforderligt; — men då
behofvet af den nya länsmans-tjensten är ej mindre af Läns-styrelsen än af vederbörande
embetsverk erkändt och vitsordadt, vid hvilket förhållande Utskottet ock uti
sitt denna dag angående regleringen af utgifterna under Riks-statens 6:te Hufvudtitel
afgifna Utlåtande M 122 tillstyrkt beviljandet af lön för denna befattning,
samt den Kongl. Propositionen jemväl innehåller förbehåll derom att boställs-hemmanet,
i händelse det framdeles skulle för regementet blifva behöfligt, bör till dess
disposition återgå, anser Utskottet dessa anmärkningar icke förtjena afseende, utan
hemställer,
att hvad Kongl. Maj:t i berörde hänseende behagat föreslå, måtte
vinna Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 25 Augusti 1857.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1857.
Stals-Utsliottets Utlåtande J)i 122.
I
N:o 122.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Aug. 1857, kl. 6 e. m.
Utlåtande, angående regleringen a/ utgifterna under Rilcs-statens tfijctttf
Hufvud-titel.
(U. A.)
För detina hufvud-titel, innefattande anslagen för Civil-departementet, upptager
sednast fastställda Kiks-stat:
penningar
1,033,460: —
indelta räntor, värde
425,385: —
indelt spanmål
25,700: —
oindelt spanmål
6,665: —
Summa R:dr R:mt 1,491,210: —
Beträffande de löneförhöjningar och nya löne-anslag, hvilka komma att af Utskottet
å denna hufvud-titel tillstyrkas, får Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad
uti Utlåtandena N:is 42, 43, 71 och 72, angående regleringen af utgifterna under
Riks-statens 2, 3, 4 och 5 hufvud-titlar iakttagits, åberopa Utskottets i Utlåtande
JV2 41 gjorda, af Rikets Ständer gillade hemställan i afseende å tiden för beloppens
utgående äfvensom de beslut, Rikets Ständer, i anledning af nyssnämnda utlåtande,
dels redan fattat, dels komma att fatta rörande der föreslagna vilkor för löne-förhöj
ningarnes
åtnjutande.
De förändringar, som i afseende å Sjette hufvud-titeln ifrågakomma, dels med
anledning af Kongl. Maj:ts ådiga förslag, dels i följd af enskilda motioner eller an
dra
förhållanden, omförmälas nedanföre i den ordning anslagen i Riks-staten förekomma.
/lili. till It. St. Prot. 1856 å 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 liand. 23 Höft.
I
•2
Stats-Utskottets Utlåtande J)i 122.
1:o Af Kongl. Majrt är uti Dess nådiga proposition om Statsverkets tillstånd
och behof föreslaget, att nuvarande aflöning för Departementets Chef, 10.500 R:dr,
och för Stats-råden utan departement, 9,000 R:dr hvardera, måtte ökas för den förre
till 1,000 R.dr och för de sednare till 12,000 R:dr.
I likhet med hvad Utskottet förut hemställt i fråga om löne-förhöjning åt
Cheferne för Landt- och Sjöförsvars-departementen, tillstyrker Utskottet,
att jemväl för nu ifrågavarande Departements Chef den äskade
anslags-tillökningen, utgörande 4,500 R:dr R:mt, må af Rikets
Ständer beviljas.
Äfvenledes tillstyrker Utskottet,
att, i enlighet med Kongl. Majrts nådiga framställning, aflöningen
för de tre Stats-råden utan departement förhöjes med 3,000
R:dr R:mt för dem hvardera.
2:o Jemte anmälan om behofvet af lön å Departementets expeditions stat för
ytterligare en Vaktmästare till belopp af 500 R:dr, har Kongl Maj:t begärt, att anslaget
för expeditionen, nu utgörande 27,667 R:dr, måtte förhöjas med 17,033
R:dr, med vilkor, att spanmåls-beräkningen under lönerne äfvensom ljuspenningarne
komme att försvinna.
Såsom af det Kongl. Maj.ts nådiga proposition bilagda protokoll öfver Civilärenden
af den 14 Oktober sistlidet år (bilagan N:o 5) inhemtas, är den föreslagna
aflönings-staten, hvilken derå sidan 2 finnes intagen, uppgjord efter enahanda grunder,
som staterne för Landt- och Sjöförsvars-departementens Kansli-expeditioner; och
som vid densammas granskning andra erinringar ej förekommit, än dem, hvilka
emot nyssnämnda stater blifvit af Utskottet framställde, får Utskottet, i öfverensstämmelse
dermed, endast föreslå,
dels att den för Expeditions-sekreterarne äskade aflöning af
4.500 R:dr må bestämmas till 4.000 R.dr för hvardera, dels
alt tillökningen för Expeditionens Kanslister och Kopister, med
nedsättning af den - för de förre ifrågasatta aflöning af 2,000
R:dr till 1,800 R:dr. ställes med den belöpande summan 3,000
R:dr, allt Riksmynt, till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för befrämjande
af göromålens gång inom dessa tjenstegrader.
Öfriga tillökningar, äfvensom den nya Vaktmästare-lönen, hafva af Utskottet
ansetts
böra med de föreslagna beloppen utgå.
Med iakttagande af ofvannämnda jemkning i beloppen för Expeditions-sekreterarne
och Kanslisterne, blifver, enligt bifogade tabell d\s 1, den erforderliga anslagsförhöjningen
15,563 R:dr; hvarföre Utskottet, under åberopande i öfrigt af hvad uti
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
3
dess Utlåtande M 1\, punkten 2, är anfördt, angående ifrågasatt förändrad arbetsordning
inom de särskilda afdelningarne af Kongl. Maj:ts Kansli, hemställer,
att anslags-summan för Departementets expedition måtte ökas
med sagde belopp, 15,563 li:dr R:mt, att utgå i enlighet med
Utskottets i tabellen intagna förslag.
3:0 I betraktande af den minskning i Bergs-kollegii göromål, som under den
sednare tiden egt rum och ofelbart komme att än vidare tilltaga i samma mån som
en af omständigheterna påkallad mera utsträckt frihet vid jernhandteringens bedrifvande
varder medgifven, har Kongl. Maj:t, som funnit det mindre lämpligt att för
ombesörjandet af den återstående delen af dessa göromål ett särskildt embetsverk
bibehålles, föreslagit, att Bergs-kollegium må indragas, att dess nuvarande göromål
öfverflyttas till Kommerse-kollegium, att lönerne för den eller dem bland Bergskollegii
personal, som icke komme att i Kommerse-kollegium för bergs-ärendenas
skötande användas, å allmänna indragnings-staten uppföras, att i följd al denna förändring
Bergslags-staterne i orterne jemväl blifva Kommerse-kollegium underordnade
samt att den personal, som för bergs-ärendenas kollegiala behandling hos sistnämnda
Kollegium dit öfverflyttas, varder inskränkt till 1 föredragande Ledamot, 1 Sekreterare,
som tillika är den förres suppleant, 1 Aktuarie och Registrator, 1 Kanslist och
1 Vaktmästare; hvarförutan anslag fortfarande skulle erfordras för bibliothek och
tidskrifter, för vården af vetenskapliga samlingar samt till arfvoden för extra tjenstebiträden;
och kunde, genom indragning af Bergs-kollegii öfriga tjenste-befattningar,
tillgång beredas till löneförhöjning icke allenast för den återstående i Kommerse-kollegium
ingående personalen, utan jemväl åt de 9 Bergmästarne med 600 R:dr för
hvardera och åt 3 af de antagne 6 extra Grufve-ingeniörerne med 300 R:dr för
hvardera.
För tillvägabringande af en så beskaffad öfverflvttning till Kommerse-kollegium
af de Bergs-kollegium tillhörande göromål och med tillämpning i öfrigt af de för
andra statens embetsverk antagne grunder, är ny stat för Kommerse-kollegium och
Bergslags-staterne i orterne af Kongl. Majit föreslagen, hvilken slutar sig å en summa
af 87,700 R:dr.
Enligt nämnda stat, utgöra de för föremål, rörande bergshandteringeri, erforderliga
anslag:
aflöning för 1 Ledamot, 1 Sekreterare, 1 Aktuarie, 1 Kanslist och I
Vaktmästare tillsammans . . . 11,650: —
för bibliothek och tidskrifter ..... 300: —
för mineralogiska samlingarnes vård .... 300: —
till arfvoden åt extra biträden ..... 1,200: —
aflöning för Bergslags-styrelserne i Fahlun och Sala 5,050: —
aflöning för 9 Bergmästare och 6 extra Grufve-ingeniörer 26,100: — 44 600-
/.
Ståts-Utskottets Utlåtande M 122.
och då derifrån droges Bergs-kollegii nuvarande anslag, som, med inberäkning
af godtgöreisen för ljuspenningar åt extra ordinarie tjenstemän,
utgör tillsammans . . . . . . - . . . . 42,695: 84.
erfordrade sålunda tillvägabringandet af denna reglering en förhöjning
på ordinarie stat af endast ........ 1,904: 16;
dock med iakttagande, att tills vidare på indragnings-stat uppföras, dels ordinarie
lönerna för den eller dem, som icke varda till tjenstgöring i Kommerse-kollegium
använde, dels förre Bergs-gevaldigern Grönlund, hvilkens syssla vid den år 1853
vidtagna reglering af Bergslags-staterna indragits, med lön, 59 R:dr 8 sk. B:ko, eller
88 R:dr 75 öre R:mt, jemte tillökning efter riks-markegångs medelpris för derunder
begripne 5 tunnor spanmål.
Vidare har Kongl. Maj:t tillkännagifvit, att, om de Kommerse-kollegium redan
åliggande göromål skola behörigen skötas, någon personal-förminskning utöfver den,
hvilken skedde den 12 Juli 1855, då Kollegii stat omreglerades, icke kan ega rum.
För denna personal är i aflönings-förslaget uppfördt ett anslag af . 43,100: —
och som Kommerse-kollegii nuvarande aflöningsstat utgör . . ' . 32,375: —
deruti likväl inbegripen den summa af 840 R:dr, hvilken förut såsom
ljuspenningar till Kollegii personal utgått, visade alltså den nu föreslagna
staten för bemälda Kollegium en förhöjning af . . . . . 10,725: —
eller, med tillägg af ofvan upptagna genom bergs-ärendenas öfverflyttning
till belopp af 1,904 R:dr 16 öre erforderliga tillökning, . . 12.629: 16;
hemställande Kongl. Maj:t slutligen, att, i utbyte emot nämnda 1,904 R:dr 16 öre,
en summa i rundt tal af 2,000 R:dr må indragas å 6:te Hufvud-titelns anslag »till
befrämjande i allmänhet af bergsbruket,» helst de 2,400 R:dr, som derifrån nu utginge
till 4 extra Grufve-ingeniörer, efter den nya regleringen icke vidare behöfde å
detta särskilda anslag beviljas, så att den verkliga tillökningen blefve endast 10,629
R.dr 16 öre.
Efter derjemte tagen kännedom af Statsråds-protokollet, hvaruti utförligt redogöres
för behandlingen vid de tre sednaste riksdagarne af frågan om Bergs-kollegii
ombildning, får Utskottet, med hänvisande till innehållet deraf, anföra, att, sedan de
till nämnda Kollegium tillförene hörande juridiska och ekonomiska rättsfrågor, jemlikt
Kongl. Förordningen den 17 April 1828, blifvit derifrån skiljde och då, efter hvad
Departements-chefen upplyst, en ytterligare betydlig minskning i Bergs-öfverstyrelsens
göromål är att emotse till följd deraf, att, jemte det jernvräkeriet redan år 1855
afskaffades, hammarsmeds- och masmästare-ordningarne, såsom med visshet kunde
antagas, komma att, om icke alldeles upphäfvas, åtminstone genom väsentliga inskränkningar
förenklas, samt Kongl. Maj:t tillika yttrat sin nådiga afsigt vara att i
allmänhet medgifva en mera utsträckt frihet vid jernhandteringens bedrifvande, Utskottet
äfven för sm del anser icke lämpligt, att för de återstående ärendena Bergskollegium
såsom ett särskildt embets-verk bibehålles, utan torde nämnda Kollegium
Stats-Utshottets Utlåtande .Vs 122.
böra indragas och dess göromål, på sätt Kongl Maj:t föreslagit, lill Kommerse-kollegium
öfverflyttas; och då den utgift, som Stats-verket, till följd af öfverflyttningen, (inge
för den närmaste framtiden vidkännas genom uppförande å allmänna indragningsstaten
af lönerne för den eller dem af Bergs-kollegii personal, som icke i Kommersekollegium
för bergs-ärendenas skötande behöfva användas, kan, i betraktande af den
i förstnämnda embetsverk qvarvarande personalens fåtalighet, antagas blifva af mindre
betydenhet, tillstyrker Utskottet
Rikets Ständers bifall å Kongl Maj:ts nådiga förslag, att Bergskollegium
må indragas och dess göromål till Kommerse-kollegium
öfverflyttas samt i följd deraf Bergslags-staterna i orterna sistnämnda
embets-verk underordnas.
Utskottet, som derefter genomgått den föreslagna, å sidorna 8 och 9 i Statsrådsprotokollet,
intagna aflönings-staten för Kommerse-kollegium jemte Bergslags-staterne i
orterne, har funnit densamma blott i följande delar påkalla förändring.
a) Kollega President skulle, med bibehållande af det arfvode, han för närvarande
uppbär från Manufaktur-diskont-fonden till belopp af 1,500 R:dr, såsom lön
erhålla 7,500 R.dr, hvarigenom hans aflöning komme att utgöra 9,000 R:dr
Då emellertid Utskottet uti sitt Utlåtande JV2 42, angående regleringen af ut
gifterna
under Riks-statens 2:dra hufvud-titel, föreslagit nedsättning af den för Presidenterne
i Rikets Hof-rätter med sistnämnda summa äskade aflöning till 8,000 R:dr
och löneförmånerne för nu ifrågavarande President synas böra till enahanda belopp
bestämmas, hemställer Utskottet, i öfverensstämmelse härmed,
att aflöningen för Kommerse-kollegii President fastställes till 8,000
R:dr och att således, med beräkning af ofvannämnda från Manufaktur-diskont-fonden
utgående arfvode af 1,500 R:dr, nuvarande
lön, 6,000 R:dr, förhöjes med 500 R:dr R:mt.
b) För 5 Kanslister inom Kollegii kansli, deraf 1 för bergs-ärendena, äro lönebeloppen
utförda med 1,000 R:dr, i stället för 900 R:dr, som de, enligt nu gällande
stater, uppbära, och för 1 Kanslist i Advokat-fiskals-kontoret, hvilken för närvarande
åtnjuter 600 R:dr i lön, jemte ett arfvode från Manufaktur-diskont-fonden af 300
R:dr, är lönen föreslagen till 700 R:dr, hvarigenom han, med bibehållande af nämnda
arfvode, finge, lika med de öfriga Kanslisterne, 1,000 R:dr i aflöning.
Med tillämpning af förut uttalade grundsats i afseende å detta slags befattning,
föreslår Utskottet,
att summan af tillökningarne för nämnde tjenstemän, utgörande
tillhopa 600 R:dr R:mt, må ställas till Kongl. Majits disposition
för befrämjande af ärendenas gång inom kanslist-graden.
C)
Stats-Utskottets Utlåtande JV? 122.
c) Af de å staten uppförde 6 Stipendiater, eller extra Grufve-ingeniörer, skulle,
efter förslaget, 3 erhålla 900 R:dr och de öfrige 3 undfå GOO R:dr, såsom arfvoden.
Utskottet anser dock, i betraktande af den långvariga och kostsamma studiikurs,
som erfordras för kompetens till tjenster vid Bergslags-staten, billigt, att äfven
för de 3 yngre Stipendiaterne arfvodena bestämmas till 900 R:dr, helst för närvarande
alla 6 Stipendiaterne uppbära lika arfvodes-belopp eller 600 R:dr; hemställande
derföre Utskottet,
att arfvodena jemväl för de 3 yngre Stipendiaterne ökas till
900 R:dr R.mt
För öfrigt har Utskottet icke funnit något att erinra vid den föreslagna staten,
vare sig i afseende å aflöningen för Koinmerse-kollegium och Bergslags-staterne eller
de uppförde anslags- och arfvodes-beloppen för bibliothek och tidskrifter i bergsvetenskapen,
för vården af de mineralogiska samlingarne och för extra tjenstebiträden;
dock anser Utskottet, att, med afseende å de få göromål, som åligga den ene
af de å staten uppförde tvänne Registratorer, nemligen den för bergs-ärenden, dessa
båda platser lämpligen böra vid endera innehafvarens afgång förenas och göromålen
derefter af en person bestridas.
Med de af Utskottet nödige ansedde förändringar i staten, erfordras, på sätt
tabellen JVs 2 visar, en anslags-fyllnad af 4 3,369 R:dr 15 öre; och hemställer således
Utskottet,
att Rikets Ständer, med fvannämnda förbehåll i afseende å
Registrators-tjensterna, må för Kommerse-kollegium med Bergslags-staterne
bevilja sagde anslags-tillökning, 13,369 R:dr 15
öre R:mt, att utgå i enlighet med Utskottets förslag.
Dessutom tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer bifalla den äskade öfverflyttningen å allmänna
indragr)ings-staten dels af lönerne för den eller dem utaf Bergskollegii
ordinarie personal, som icke varda till tjenstgöring i
Kommerse-kollegium använde, dels af Bergs-gevaldigern Grönlunds
lön 88 R:dr 75 öre R.mt, jemte tillökning efter riksmarkegångs-medelpris
för derunder begripne 5 tunnor spanmål, äfvensom
att, i enlighet med hvad Kongl. Majit jemväl föreslagit,
ett belopp af 2,000 R:dr nämnda mynt må, till följd af den
nya regleringen, indragas å Sjette hufvud-titelns anslag »till be
främjande
i allmänhet af bergsbruket», såsom af Utskottet äfven
är å den öfver hufvud-titeln upprättade tabell (N:o 8) iakttaget.
Slutligen och då, efter den nya regleringen, de i Bergs-kollégii vård nu befintliga
mineralogiska samlingar torde icke blifva för embetsverket behöflige, utan det
Stats-Uiskottets Utlåtande JU 122.
7
synes ändamålsenligare, att dessa samlingar, som utan tvifvel innehålla åtskilliga för
vetenskapen dyrbara föremål, öfverflyttas till Yetenskaps-akademien eller någon annan
vetenskaplig inrättning, de desamma kunna vårdas med mera gagn för det allmänna,
har Utskottet trott sig böra föreslå,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa,
huruvida ej ifrågavarande samlingar lämpligen må till Yetenskapsakademien
eller någon annan vetenskaplig institution öfverlemnas,
för att der vårdas, hvarefter nu utgående arfvodes-anslag
för samlmgarnes vård, 300 R:dr årligen, skulle kunna stats
verket
besparas.
4:o Under åberopande af en till Rikets Ständer särskildt aflåten nådig proposi
ion i fråga om inrättande af ett statistiskt embetsverk, som, med benämning af
Statistiska Tabell-kommissionen, tillika skulle omfatta den nuvarande Tabell-kommissionen,
har Kongl. Maj:t förmält, att, då uti denna nådiga proposition ett årligt anslag
för det nya embetsverket blifvit äskadt till belopp af 27,500 R:dr, men der
emot
det hittills varande anslaget för Tabell-kommissionen, 3,725 R:dr, skulle indragas,
den årliga tillökningen i utgift genom inrättande af den Statistiska Tabell-kommissionen
följaktligen komme att utgöra 23,775 R:dr, äfv nsom att, utöfver det årliga
anslaget för ifrågavarande embetsverk, erfordrades dels såsom hushyres-medel,
att utgå intilldess embets-lokal hunnit anskaffas ('något Kronans hus, årligen 1,000
R:dr eller, för nästa statsreglerings-period, 3,000 R:dr, dels till anskaffande af nödige
inventarier, för en gång, 1,500 R:dr.
Af högstberörda, från samtliga Riks-stånden till Utskottet remitterade nådiga
proposition (JVS 25 uti 1 Sami. 1 Afd af hillänget till Riks ståndens protokoll)
inhemtas att, sedan Rikets sednast församlade Ständer uti underdånig skrifvelse den
18 Oktober 1854 (JVs 161), med uttalande af sin åsigt om vigten deraf, att en,
så vidt möjligt är, fullständig, fortgående statistik, åskådliggörande förhållandena i
alla förvaltningens grenar, varder, så snart omständigheterna det medgifva, ordnad, i
underdånighet anhållit, att Kongl. Maj.t täcktes låta utarbeta och för Rikets Ständer
vid denna riksdag framlägga, plan och förslag till inrättande af ett statistiskt embetsverk^
tillika omfattande nuvarande Tabell-kommission, en kommitté blifvit af Kongl.
Maj:t i sådant afseende förordnad, hvilken sedermera uti afgifvet underdånigt betän
kande
på andragne grunder föreslagit, dels, i afseende å omfånget och föremålen för
ett statistiskt embets-verks verksamhet, att de centrala förvaltande verk och myndigheter,
som för närvarande hafva sig uppdraget att afgifva underdåniga berättelser
af statistiskt innehåll, måtte fortfarande bibehållas vid åliggandet att insamla och
bearbeta de statistiska uppgifter, som, i följd af embets-verkets föremål och instruktion,
dem hvart för sig tillkomma, men att deremot Tabell-kommissionen skulle såsom
sådan upphöra och ombildas till ett nytt statistiskt embets-verk, hvilket, jemte
3
Stats-Utskoltels [Malande JW 122.
hela befolknings-statistiken, finge till föremål de grenar af statistiken, som pröfvas
böra blifva, men hittills icke utgjort, ämne för officiel bearbetning af något centralt
förvaltande verk, dels, beträffande den allmänna organisationen af det statistiska
embets-verlcel, att detta embetsverk, stäldt under Chefen för Civil-departementet,
skulle under benämning af Statistiska Tabell-kommissionen, utgöras af 1:0 en hufvudsakligt
rådplägande afdelning, benämnd Statistiska Beredningen och 2:o en förnämligast
verkställande afdelning, benämnd Statistiska Tabell-kommissionens centralbyrå;
att den Statistiska Beredningen, i hvilkens arbeten Chefen för Civil-departementet
egde, så vidt hans öfriga embetsgöromål det medgåfve. att såsom ordförande
deltaga, skulle utgöras af Chefen för Statistiska Central-byrån, såsom föredragande,
af en embets- eller tjensteman från hvart och ett af de förvaltande verk och myndigheter,
hvilkas verkningskrets omfattar ämnen af hufvudsaklig vigt för den officiela
statistiken, samt af ett visst antal för bestämd tid förordnade ledamöter, utsedde
bland vetenskapsidkare in. fl., och hufvudsakligen hafva till åliggande: att uppgöra
plan för insamlande och bearbetning af alla de uppgifter, som anses böra ingå i
Sveriges officiela statistik; att pröfva formulären för irihemtande af dessa uppgifter;
att uppgöra planen för de officiela statistiska redogörelsernas offentliggörande genom
tryck; att förbereda och med statistiska central-byråns biträde ombesörja utarbetandet
och utgifvandet tidtals af fullständiga topografiskt-statistiska öfversigter af rikets
hela tillstånd samt i öfrigt oaflåtligen öfvervaka införandet i den officiela statistiken
af alla de förbättringar, som af odlingens framsteg och samfundslifvets utveckling
erfordras; — att den Statistiska Central-byrån skulle utgöras af 1 Chef, 1 Expeditions-sekreterare
till biträde åt Chefen vid uppsättande och expedierande af berättelser,
redogörelser, utlåtanden och andra officiela skrifvelse!-, jemte förandet af dertill
hörande diarier, ombesörjandet af korrektur-läsning m. m., 'I Arkivarie och Registrator,
samt 1 Ofver-revisor för granskning till siffran och sammanräkning af de inkomna
statistiska uppgifterne, granskning af de upprättade sammandragen m. m.; och
borde, efter kommitterades förslag, denna byrås hufvudsakliga åligganden vara: att
insamla och bearbeta alla till den officiela statistiken hörande uppgifter, som ej genom
annat centralt embetsverks eller myndighets försorg insamlas och bearbetas;
att, med ledning af dessa uppgifter såväl som af dem, hvilka frän förvaltande verk
och myndigheter erhållas, ombesörja fortgående öfversigter öfver hvarje särskild gren
af statistiken; att i ett statistiskt arkiv samla och bevara alla slags tillförlitliga statistiska
uppgifter; att i ett statistiskt bibliothek hålla tillgängliga de för statistiska forskningar
och för arbetet inom den statistiska kommissionen nödige verk. tidskrifter
och kartor; att ombesörja det internationela utbytet af officiela statistiska publikationer;
att, utom det officiela statistiska trycket och bidrag med statistiska uppgifter
till stats-kalendern, äfven söka på annat lämpligt sätt genom skrifter af mindre omfång
sprida statistiska kunskaper o. s. v.; varande af Kongl, Maj:t, som gillat den af
kommitterade
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
9
kommitterade framlagda plan, i nåder föreslaget, att, mot indragning af nuvarande
anslag för Tabell-kommissionen, Rikets Ständer måtte, för inrättande, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med kommitterades förslag af ett statistiskt embetsverk, under
benämning af Statistiska Tabell-kommissionen, till Kongl. Maj:ts disposition anvisa:
a) att årligen med hela beloppet utgå:
till löner för Statistiska Central-byrån:
åt Chefen . . . . . . . . 5,000
» Expeditions-sekreteraren
» Arkivarien och Registratorn .
» Öfver-revisorn ....
» Vaktbetjeningen ....
till bibliotheks underhållande och litterärt utbyte
» ljus ved, skrifmaterialier m. m.
» betäckande af en del af kostnaderna för en statistisk
tidskrift .......
4,000
2.500
2.500
500
4,000: —
4,000: —
4,000: —
i.,500:
3,000:
b) alt såsom reservations-anslag årligen utgå:
till arfvoden åt tillfälliga biträden
» det officiela statistiska trycket
5,000: —
5,000: — ,10,000:
Summa årligt anslag R:dr 27,500: -—
och dessutom:
c) hushyres-medel, att utgå intill dess embets-lokal hunnit anskaffas i något
Kronan tillhörigt hus, årligen ....... 4,000: —
d) till anskaffande af nödige inventarier, att blott för en gång
utgå  4,500: -
Efter tillika inhemtad kännedom af kommitterades tryckta och till Riks-ståndens
ledamöter utdelade underdåniga betänkande, äfvensom af ett vid den nådiga propositionens
remitterande hos Ridderskapet och Adeln af Grefve D. Frölich afgifvet anförande
i ämnet, har Utskottet tagit detta ärende i öfvervägande.
Genom Rikets Ständers underdåniga anhållan om utarbetande af plan och förslag
till inrättande af ett statistiskt embetsverk, kan frågan om ett sådant embetsverks
behöflighet anses vara af Rikets Ständer för deras del afgjord; och då Kongl.
Maj:t jemväl, med instämmande uti den af Rikets Ständer till grund för deras underdåniga
anhållan uttalade åsigt, gått Rikets Ständers underdåniga önskan till mötes
medelst öfverlemnande till deras pröfning af ett för lag i berörde hänseende, är såBih.
till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 23 Haft. 2
10
Stals-Utskollets Utlåtande JM 122.
ledes något vidare yttrande angående behofvet af ett dylikt embetsverk från Utskottets
sida icke erforderligt, utan torde det nu åligga Utskottet att utlåta sig om de
grunder, hvarpå berörde förslag är bygdt och sedermera, derest dessa anses böra
antagas, pröfva frågan om anslags beviljande för att sätta förslaget i verkställighet.
I afseende å grunderne yttrade Rikets Ständer i sin underdåniga skrifvelse vid
nästlidne riksdag, att de ansågo det afsedda ändamålet säkrast vinnas genom bildandet
af ett embetsverk, som finge sig uppdraget att uppgöra planen till de statistiska
arbetena i deras särskilda grenar, äfvensom att sammanföra, bearbeta och offentliggöra
de inkomna uppgifterna och sålunda bereda erforderliga upplysningar om landets
tillstånd, utveckling och förkofran, hvarjemte Rikets Ständer uttalade den mening,
att med ett sådant embetsverk de arbeten, som för statistiska ändamål utföras
inom särskilda embetsverk, kunde stittas i förening och Tabell-kommissionen, den
enda inrättning, som varit egnad uteslutande åt statistik, ehuru endast åt en enda
gren deraf, upphöra. Kommitterades betänkande, som, efter utredning af den Svenska
officiela statistikens utveckling och närvarande tillstånd samt hänvisning på sättet
för dess vidare utbildning, innehåller å sidan 190 och följande sidor sjelfva förslaget
till inrättande af ifrågavarande embetsverk, visar, att kommitterade funnit de
af Rikets Ständer uttalade åsigter af erfarenheten fullkomligt bekräftade och derföre
äfven tillämpat dem vid utarbetandet af förslaget, så att detta hvilar på enahanda
grunder, som Rikets Ständer för sin del ansett böra följas. Den af kommitterade framlagda
organisations-planen torde derföre böra till sina grunder af Rikets Ständer godkännas.
Hvad nu angår den föreslagna, här ofvan intagna, staten för det nya embetsverket,
skulle, enligt planen, den erforderliga personalen vid Statistiska Central-byrån
utgöras dels af de för det ständiga arbetet nödige tjenstemän, dels af de tillfällige
biträden, sorn för arbetets skyndsamma bedrifvande, till vexlande antal antagas, och
de förre, eller byråns ständige tjenstemän, skulle utgöras, utom den embetsman,
som borde förestå byrån och ansvara för de erforderliga arbetena i hela deras omfattning,
af ett biträde vid expeditionen, en tjensteman för den första granskningen
af inkomna siffer-uppgifler och dessas sammanställning, samt en vårdare af det statistiska
arkivet och bibliotheket. Ehuru det i allmänhet måste vara med svårighet
förenadt att bestämma tjenstemanna-staten för ett verk, innan detta någon längre
tid varit i arbete, bör likväl, i förevarande fall, då man genom Tabell-kommissionens
mångåriga verksamhet eger en samlad erfarenhet i hänseende till en hufvudsaklig
del af de inom den statistiska byrån ifrågakommande göromål, och då grunddragen
för den föreslagna organisationen äro så enkla, som de ofvan angifna, med
full säkerhet kunna antagas, att de i staten upptagne beställningar icke äro flere
eller andre, än dem behofvet oundgängligen fordrar; och finnér Utskottet alltså någon
betänklighet icke böra möta dervid, att tjenstemännen nu på ordinarie stat uppföras.
Enligt Utskottets tanke, kan dock lämpligen härmed förenas det vilkor, att
Stats-Vtskottels Utlåtande M 122.
11
tjenstemännen skola underkasta sig den förändrade tjenstgörings-skyldighet, som af
framdeles tilläfventyrs skeende jemkningar i organisationen må blifva en följd. Afven
anser Utskottet lämpligt, att den aflöning, som för tjenstemännen anslås, icke
bestämmes hei och hållen såsom fast lön, utan att, i likhet med hvad vid innevarande
riksdag för statens tjenstemän i allmänhet ifrågakommit, någon del deraf uppföres
såsom löne-förhöjning under nästa statsreglerings-period. Utskottet, som således
ansett tjensterne kunna på ordinarie stat uppföras, har deremot trott, att benämningarna
å de fleste af dem böra förändras och mera lämpas efter göromålens
beskaffenhet, Sålunda synes Utskottet den föreslagna Chefs-befattningen, hvilkens
innehafvare icke i egentlig mening kan sägas ega något chefskap, enär han är arbetets
ledare och hufvudsakligen ensam arbetande samt de öfrige tjenstemännen blott
blifva hans biträden, böra erhålla en härmed mera öfverensstämmande benämning, t,
ex. den af Föreståndare för Statistiska Cenlral-byrån. Den i staten upptagne Expeditions-sekreterare,
hvilkens åligganden, enligt förslaget, äro af enahanda natur,
som de, hvilka åtfölja Sekreterare-beställningar i allmänhet, torde i enlighet härmed
lämpligen kunna benämnas Sekreterare, likasom benämningen Ofver-revisor är, i Utskottets
tanke, mindre rigtig, der inga andra Revisorer finnas, och derföre synes
Utskottet böra förändras till Revisor. Beträffande de föreslagna aflönings-beloppen
har någon annan erinran dervid hos Utskottet ej förekommit, än att den med 5,000
R:dr uppförda aflöning för Föreståndaren synts Utskottet skäligen kunna nedsättas
till 4,500 R:dr; äfvensom Utskottet, såsom redan är nämndt, funnit lämpligt, att
någon del af tjenstemännens aflöning i staten uppföres såsom löne-tillökning under
den tid, nästa stats-reglering omfattar, på det sätt bifogade tabell M 3 närmare
visar, hvarförutan Utskottet ansett, att, utom ofvannämnda förbehåll angående personalens
skyldighet att underkasta sig möjligen behöflig jemkning i dess åligganden,
det vilkor bör stadgas, att tjenstemännen 'icke få tillika innehafva annan allmän befattning.
De öfriga anslags-belopp, hvilkas uppförande å staten Kongl. Majit äskat,
nemligen dels till bibliotheks underhållande och litterärt utbyte, till ljus, ved,
skrifmaterialier m. m. och till betäckande af en del af kostnaderne för en statistisk
tidskrift, med 1,000 R:dr för hvarje af dessa tre föremål, dels till arfvoden åt tillfälliga
biträden, 5,000 R:dr, och till det officiéla statistiska trycket, likaledes 5,000 R:dr,
torde alla böra af Rikets Ständer beviljas, med iakttagande deraf, att summan af
de tre förstnämnda anslagen, utgörande 3,000 R:dr, ställes till Kongl. Maj:ts disposition
att för de uppgifne ändamålen användas, samt att, enligt hvad Kongl. Maj:t
jemväl föreslagit, de återstående två anslagen, i anseende till den större föränderlighet
under olika år, som dessa utgifter, till följd af sin natur, äro underkastade,
erhålla form af reservations-anslag, så att hvad deraf ett år ej åtgår får ett följande
år för ändamålet användas.
12
Stats-Utskotlets Utlåtande J1? 122.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet här ofvan anfört och då, med den
jemkning i aflönings-beloppet för Sekreteraren, hvilken Utskottet ansett böra ega
rum, det erforderliga års-anslaget för ifrågavarande embets-verk, enligt tabellen,
uppgår till 27,000 Ridr, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer, med godkännande af grunderne för det af
Kongl. Majit framlagda förslag, måtte, jemte indragping af
det i nu gällande Riks-stat med 3,725 R:dr uppförda anslag
till Tabell-kommissionen, för inrättande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med kommitterades hemställan, af ett statistiskt
embets-verk under namn af Statistiska Tabell-kommissionen, bevilja
ett anslag af 27,000 R:dr R:mt årligen, att utgå på det
sätt Utskottet, enligt tabellen, föreslagit, med dermed fästade
vilkor, att tjenstemännen vid Kommissionens Central-byrå skola
underkasta sig den förändring i tjenstgörings-skyldighet, som
af framdeles tilläfventyrs skeende jemkningar i organisationen
kan blifva en följd, samt att de icke få med sina beställningar
förena annan allmän befattning.
Slutligen får Utskottet äfven tillstyrka,
att, i enlighet med Kongl. Majits nådiga framställning, Rikets
Ständer må å Riksgälds-kontoret anvisa dels såsom hushyresmedel
att utgå intilldess embets-lokal binner anskaffas i något
Kronans hus, 1,000 R:dr årligen under nästa statsregleringsperiod,
dels till anskaffande af nödige inventarier, för en gång,
1,500 R:dr R:mt, med underdånig anhållan att, till besparing i
kostnaden, lokal för det nya ernbets-verket måtte, så fort ske
kan, i någon af kronans byggnader beredas.
Varande sistnämnda båda anslags-summor å den utlåtandet åtföljande tabell
öfver extra anslagen (JV2 9) upptagne.
5:o Kongl. Majit har vidare äskat, dels att uti anslags-summan för Generallandlmåteri-kontoret,
nu utgörande 16,467 Ridr 50 öre, tillökning må beviljas
med 7,657 Ridr 50 öre, till förbättring af personalens löner, i enlighet med afgifvet
förslag, som af bifogade tabell JVs 4 inhemtas, dels ock att för Förste Landtmätarne
i limén lönerna, hvilka, såväl de indelta som de oindelta, för närvarande
uppgå till olika belopp, vexlande mellan 384 Ridr 34 sk 8 rist Banko med derunder
inbegripne 33 tunnor spanmål, och 987 Ridr 14 sk. 11 rist samma mynt,
de indelta lönerne förvandlade efter markegång för åren 1846—1855, måtte ökas
till 1,800 Ridr Rimt för hvardera, samt Andre Landtmätarnes löner likaledes höjas
från deras med 336 Ridr 45 sk. 4 rist biko, jemte derunder inbegripen spanmåls
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
13
förhöjning, nu i allmänhet utgående belopp, till 900 R:dr R:mt hvardera, hvartill erfordrades
tillökade anslag, för Förste Landtmätarne af 18,453 R:dr 74 öre och
för Andre Landtmätarne af 8,878 R:dr 66 öre, eller tillhopa 27,332 R.dr 40 öre,
så att, med tillägg af ofvannämnda tillölcnings-summa för General-landtmäterikontoret,
den behöfliga anslags-förhöjningen för Landtmäteri-staten uppginge till
34,989 R:dr 90 öre; hvarjemte Kongl. Majit ansett följande vilkor för löne-förhöjningarnes
åtnjutande böra stadgas, nemligen att ljuspenningar och spanmål under
lönerna försvinna; att General-landtmäteri-kontorets embets- och tjenstemän i fråga
om förbud mot emottagande och samtidigt innehafvande af andra publika tjenster,
skola ställa sig till efterrättelse hvad Kongl. Majit i sammanhang med förevarande
stats-reglering funnit i detta hänseende böra i allmänhet förordnas; att tjenstemännen,
utan anspråk på ersättning, underkasta sig den sportel-minskmng, som kan blifva
en följd af den nya förordningen angående expeditions-lösen; samt att de indelta
löner, hvilka tillhöra en del Förste Landtmätare-befattningar, böra indragas och
emot penninge-anslag utbytas, med rättighet likväl för nuvarande, med indelt lön
eller bohemman försedda Förste Landtmätare att varda dervid bibehållna om de,
hellre än att tillträda den nya aflöningen, sådant föredraga.
Af Statsråds-protokollet inhemtas, bland annat, att, då år 1826 antalet af inkomne
mål utgjorde endast 384 och af utgående expeditioner 476 samt år 1840,
när ny aflönings-stat beslutades, de förras antal blott var 530 och de sednares 654,
de inkomne målens antal år 1855 deremot uppgick till 1412 och utgående expeditionernas
till 1969 samt under år 1856 intill den 21 Juli samma år 1002 mål
och ärenden inkommit och 1272 expeditioner utgått, allt* oberäknadt Landtmäterifiskalens
och Ingeniörernes expeditioner, äfvensom Landtmätarnes års-redogörelser och
renovationer; samt att, hvad Landtmäteri-staten i länen anginge, ökad svårighet visat
sig att kunna förmå duglige personer att ingå vid landtmäteriet och der qvarblifva,
så att då år 1850 arbetande Landtmätare-elever funnos till ett antal af 163. de
deremot vid 1855 års slut endast utgjorde 92 och att, medan under åren 1844 —
1849 antogos 333 elever, under de följande sex åren 1850—1855 blott 73, eller
260 mindre, sökt och vunnit anställning vid landtmäteriet.
Hvad först beträffar den ifrågasatta löne-förbättringen för personalen i Generallandtmäteri-kontoret,
kan i ke förnekas, att i allmänhet en förhöjning af de aflöningsbelopp,
som den nuvarande staten upptager och hvarom upplysning vinnes af tabellen,
är, med hänsigt till den ökade lefnadskostnaden samt de maktpåliggande och
trägna göromålen, både af behof och billighet påkallad; och har Utskottet, vid granskning
af de föreslagna tillöknings-beloppen, icke funnit skäl till någon erinran; hvadan
Utskottet tillstyrker
beviljandet af den för General-landtmäteri-kontoret äskade anslags-förhöjning
af 7,657 R:dr 50 öre R:mt att, såsom föreslaget
är, utgå,
14
Stats-Utslcottets Utlåtande M 122.
Vidkommande Landtmäteri-staten i liinen är upplyst, att antalet af dem, som
söka anställning vid landtmäteriet, under de sednare åren varit i betydligt aftagande,
hvilket utan tvifvel måste tillskrifvas den omständighet, att de, till följd af den
ökade lefnadskostnaden, i allt känbarare mån otillräckliga inkomsterna icke stå i ett
billigt förhållande till de med tjensterna förenade maktpåliggande och ansträngande
göromål. Det är således af vigt, att åtgärder vidtagas till förbättring af Landtmäteristatens
ställning, såvida staten skall kunna af denna korps fortfarande hafva det
gagn, som med densammas organisation varit afsedd. Och ehuru, efter hvad Utskottet
inhemtat, en ny Landtmäteri-taxa under den 12 Maj innevarande år blifvit
utfärdad, hvarigenom Landtmätarnes ersättning för deras förrättningar ökats, torde
likväl både billighet och det allmännas fördel fordra, att den förbättring i deras
ställning, som Kongl. Majrts nådiga förslag afser, dem beredes, så att Förste och
Andre Landtmätarne erhålla sina löner förhöjda, de förre till 1,800 R:dr och de
sednare till 900 R:dr samt Komfnissions-landtmätarne uppmuntras genom ökade
pensions-förmåner, hvarom Utskottet framdeles, vid afgifvande af förslag till reglering
af utgiflerne under Riks-statens 9 Hufvud-titel skall meddela vidare yttrande
Bland andra tillgångar för reglering af lönerna åt Landtmäteri-staten i länen,
uppgifvas uti Kongl. Majrts nådiga proposition följande belopp:
för Förste Landtmätare 385 tunnor spanmål under lön, ä 1 Rrdr Brko 385: —
för Andre dito 672 tunnor a dito ....... 672:
S:gr Brko Rrdr 1,057.
Härvid måste dock erinras, att som redan vid 1840 och 1841 års riksdag
alla löner, under hvilka spanmål var beräknad, blefvo ökade med ett belopp, motsvarande
1 Rrdr Brko för hvarje tunna spanmål under lönen, med rättighet likväl
för löntagarne att så länge de qvarstodo vid sina före 1841 års ingång innehafvande
befattningar, uppbära från allmänna indragmngs-staten årlig tillökning för spanmålen
i den mån det vid hvarje riksdag af Ständerna fastställda pris öfversteg 7 Rrdr, så
är ofvanberörde för Landtmäteri-staten beräknade tillgång redan inbegripen i penningelönerna
och kan följaktligen icke, såsom nu skett, särskildt upptagas. Deremot har,
såsom af den uti Stats-kontoret befintliga s. k. Statsliggare inhemtats, summan af
lönerne för Förste Landtmätarne blifvit med 178 Rrdr 16 sk. 8 rrst Brko för lågt
upptagen. Om nu detta belopp drages från ofvannämnda summa 1,057 Rrdr, återstå
878 Rrdr 31 sk. 4 rrst Brko, eller i Riksmynt 1,317 Rrdr 99 öre, för högt
uppgifven tillgång, sä att, till fyllande af eljest oundviklig brist, ett motsvarande belopp
måste tilläggas det af Kongl. Majrt för löne-regleringen äskade anslag af 27,332
Rrdr 40 öre, som sålunda komme att ökas till 28,650 Rrdr 39 öre.
På grund af hvad här ofvan är anfördt, hemställer Utskottet,
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
15
att, till förbättring af lönerne för Landtmäteristaten i länen,
en summa af 28,650 R:dr 39 öre Riksmynt årligen af Rikets
Ständer anvisas, och att deremot de indelta löner, hvilka åtfölja
en del Förste Landtmätare-befattningar. indragas och emot penninge-anslag
utbytas, med rättighet likväl för nuvarande, med
indelt lön eller bohemman försedde Förste Landtmätare att
varda dervid bibehållne, om de hellre än att tillträda den nya
aflöningen sådant föredraga.
Hvad angår de af Kongl. Maj:t i öfrigt omförmälda vilkor för de föreslagna
löne-förhöjningarnes åtnjutande, torde i detta afseende samma bestämmelser böra blifva
gällande, som för löne-tillökningar i allmänhet vid denna riksdag dels redan äro, dels
blifva af Rikets Ständer beslutade
I händelse ofvannämnda, af Utskottet tillstyrkta anslags-förhöjningar för Generallandtmäteri-kontoret
samt Föiste och Andre Landtmätarne i länen af Rikets Ständer
beviljas, kommer följaktligen det i nu gällande riks-stgt uppförda kontanta anslag för
Landtmäteristaten att ökas med 36,307 R:dr 89 öre Riksmynt.
6:o I sammanhang med förenämnda aflönings-fråga, har Kongl. Maj:t, under
åberopande af en utaf Öfver-direktören vid Landtmäteriet uppgjord, i Statsrådsprotokollet
omförmäld plan, begärt, att Rikets Ständer, med bibehållande å Generallandtmäteri-kontorets
stat af det för Socken-lcarte-verkets bearbetande derå nu uppförda
ärliga anslag af 4,000 R:dr b:ko, måtte å extra stat för nästa statsregleringsperiod
anvisa ett ärligt belopp af 10,500 R:dr samma mynt eller 15,750 R:dr R:mt,
att, för enahanda ändamål, på sätt Kongl. Maj:t kan finna lämpligt, användas.
Uti den underdåniga skrifvelse af Öfver-direktören, som innefattar åberopade
nya plan för sockenkarte-verkets bearbetande, är, jemte anmälan, bland annat, rörande
karte-verkets nuvarande ställning, att. om i beräkning tagas icke blott fullständiga
utan äfven i det närmaste kompletterade dugliga sockenkarte-arbeten, kartor
vid 1855 års slut ändock icke funnos öfver flere än 214 af rikets 2,490 socknar,
att af dessa kartor endast 155 under de 10 år, som förflutit sedan sockenkarteverket
genom nuvarande anslag med allvar sattes i gång, blifvit upprättade och ensamt
kunde anses fullständige, samt att, efter enahanda beräkning, kartor öfver de
återstående socknarne icke hinna uppgöras på mindre tid än 150 år, i underdånighet
föreslaget: att en särskild rörlig korps, bestående af 10 Itekognoscörer och 1 Chef,
denne sistnämnde hufvudsakligen för tillsyn och ledning af de förres arbeten, då de
voro i landsorterne sysselsatte, måtte få inrättas för sockenkarte-verkets utförande;
att en och hvar, tillhörande Landtmäteri-staten eller icke, allenast han egde erforderliga
k unskaper, skulle kunna vid den ifrågavarande Rekognoscörs-korpsen anställas,
dock endast genom konstitutorial, så att försumlige eller vårdslöse personer kunde
16
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
derifrån utan omgång skiljas; att, likasom General-landtmäteri-kontorets kartor, enligt
Kongl. Instruktionen för Topografiska korpsen af den 11 November 1834, skola
sammandragas å denna korps’ ritkontor, Öfver-direktören vid Landtmäteriet skulle
ega reqvirera och låta begagna alla Topografiska korpsen tillhöriga samt för sockenkarte-verket
behöfliga kartor och handlingar; att detta karteverk skulle bearbetas
läns-vis och först i de län, som redan blifvit rekognoscerade af Topografiska korpsen;
att kartorna i allmänhet skulle upprättas härads-vis, hvarigenom stor besparing
i tid vunnes, och sockne-vis endast der socknarnes storlek det fordrade; att stora
och kostsamma mätningar å trakter, hvaröfver geometriska eller af Topografiska
korpsen upprättade detalj-kartor saknades, borde i möjligaste måtto undvikas, under
afvaktan på mätningar genom enskildes försorg; at(» kartor och beskrifningar tills
vidare icke skulle renoveras, hvarigenom tid högst betydligt besparades; att beskrif
ningarne,
med undantag af dertill hörande tabellverk, skulle upprättas liärads-vis,
utom der socknarnes storlek gjorde sådant mindre tjenligt; att för öfrigt större delen
af de föreskrifter borde följas, som för socken-kartors och beskrifningars upprättande
redan blifvit i nåder meddelade, samt att Rekognoscörs-korpsens arbetssätt finge
inrättas i närmaste likhet med Topografiska korpsens för det icke militära karteverkets
bearbetande, hvilket, enligt hvad erfarenheten visat, medfört fördelaktiga resultat;
och har Öfver-direktören tillika framlagt förslag till stat för den ifrågavarande
korpsen, enligt hvilket förslag, intaget i den underdåniga skrifvelsen, en summa
af 14,500 R:dr b:ko, eller 21,750 R:dr Riksmynt årligen skulle för ändamålet er
fordras;
kunnande, enligt Öfver-direktörens yttrade åsigt, antagas att hvarje rekognoscör
borde i medeltal medhinna kartläggning och beskrifning af minst 8 socknar årligen,
och således 2,000 socknar blifva bearbetade under 25 års tid och verket för
en stats-utgift, efter 14,500 R:dr årligen, af 362,500 R:dr b:ko blifva säkert, med
enhet och länsvis genomfördt
Genom' beviljande af anslag för sockenkarte-verkets bearbetande hafva Rikets
Ständer vid föregående riksdagar erkänt nyttan och behofvet af detta karte-verk
för vinnande af tillförlitliga upplysningar om riket i ekonomiskt och statistiskt hänseende;
och då, såsom upplyst är, det hittills följda systemet för arbetets bedrifvande
visat mindre tillfredsställande resultat samt erfarenheten ådagalagt, att verksammare
åtgärder måste vidtagas om detta arbete skall inom en icke alltför lång
tidrymd hinna afslutas, har Utskottet, då nu en ny plan för arbetet blifvit framlagd,
hvilken synes Utskottet kunna bättre, än som hittills skett, fortskynda arbetets utförande,
ansett de härför erforderliga medel böra beviljas, hvarföre Utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Majit föreslagit, tillstyrker,
att, med bibehållande å Riks-staten af det för sockenkarteverkets
bearbetande derå nu uppförda årliga anslag af 6,000
R:dr, Rikets Ständer må för nästa statsreglerings-period å
Riksgälds-kontoret
Stats-Utsliottels Utlåtande M 122.
17
. Riksgälds-kontoret anvisa ett extra anslag af 15,750 R:dr riksmynt
årligen att för nämnda ändamål, på sätt Kongl. Majit
linner lämpligt, disponeras.
Kommande beloppet att bland de öfriga tillfälliga anslagen å denna hufvud-titel
upptagas.
7:o Med anmälan om angelägenheten af ökade bidrag från det allmännas sida
till aflöningen för Öfverståthållare-embetets Kansli och Polis-styrelsen i Stockholm,
har Kongl. Maj:t i sådant afseende äskat, att nuvarande stats-anslag för Ofverstuthållare-embetel
måtte förhöjas med 17,928 R:dr 5 öre, deraf 12,328 R:dr 5 öre
för Embetets Kansli och 5,000 R:dr för stadens polis.
Enligt den nådiga propositionen är af Öfverslåthåilare-embetet, till stöd för
dess i ämnet gjorda underdåniga framställning, bland annat, anfördt, att, under det
på sednare tider göromålen i Embetets Kansli tilltagit i mängd och omfång, lönerne
för dervarande tjenstemän och betjente i det närmaste qvarstått vid samma belopp,
hvartill de för mer än 40 år sedan bestämdes, ehuru flere embetsverk, som
samtidigt med nämnda Kansli år 1815 erhöllo tillökade löner, sedermera tid efter
annan kommit i åtnjutande af löne-förbättringar, samt att det betydliga tillskott,
85,000 R:dr banko, hvilket Stockholms stad måste vidkännas för upprätthållande af
polis-inrättningen, helt och hållet åtginge för sjelfva polis-personalens aflönande och
de med hufvudstadens bevakande förenade utgifter, men icke lemnade tillgång till
förbättrande af Polismästarens och öfrige Polistjenstemännens löner, för hvilket ändamål
ett ytterligare anslag af stats-medel ansåges desto mera billigt, som det bidrag
af 15,000 R:dr nämnda mynt, hvilket Stats-verket för underhållet af Stockholms
polis årligen lemnar, nu mera stöde i allt för stort missförhållande till det från
stadens egna medel utgående bidrag till polisen.
I afseende å den nuvarande och den föreslagna aflöningen för personalen i
Öfverståthållare-embetets Kansli får Utskottet, med hänvisande i öfrigt till Statsråds-protokollet
och den hos Utskottet upprättade tabell JV2 5, här endast anföra
följande omständigheter, som uti nämnda protokoll omförmälas, nemligen att för
Underståthållaren och Konungens Fogat, af hvilka den förre, lika med Öfverståt
hållaren,
utom aflöningen från Stats-verket, uppbär taffelpenningar af Stockholms stad,
den uti nuvarande lönerne inbegripna hästlega jemte hushyra, utgörande tillsammans
750 R:dr för Underståthållaren och 400 R:dr för Fogaten, skulle, om löne-förhöjningarne
beviljades, icke vidare komma att å staten uppföras; att Kamererare-sysslan
vid Öfverståthållare-embetets Kansli, hvilken för närvarande är förenad med Kamererare-befattningen
vid Öfverståthållare-embetet för Kronouppbörds-ärenden, ansetts
böra vid nuvarande innehafvarens afgång upphöra och kamerérare-göromålen af
/hk. till II. St. Prot. ISm å 1857. 4 Sami. 1 A/d. 2 Iland. 23 Höft. 3
18
Stats-Utskottels Ut lut ande .M 122.
Sekreteraren vid Öfverståthållare-embetets Kansli öfvertagas, emot en tillökning i lönen
af 600 R:dr, hvarigenom af den föreslagne kamererare-lönen ett belopp af 300
K:dr då skulle komma att Stats-verket besparas, samt att för 1 Notarie jemte 1
Kanslist hos Fogaten, äf hvilka icke någondera för närvarande innehar lön på stat,
men den sednare, enligt särskilta nådiga beslut, fått uppbära ett årligt arfvode,
löner å stat nu blifvit af Kongl. Majit begärde. För öfrigt får Utskottet fästa
uppmärksamheten derå, att bifogade tabell omfattar Öfverståthållare-embetet i dess
helhet och således, utom aflönings-beloppen för personalen vid Embetets Kansli,
jemväl upptager de å nuvarande stat uppförde gratifikations-medel för e. o. tjenstemän
och vaktbetjente vid nämnde Kansli och Poliskammaren samt Stats-verkets
bidrag dels till aflönande af tjenstemännen och betjeningen vid krono-uppbördsverket,
dels till polisens vidmakthållande inom hufvudstaden.
Det åligger visserligen Städerne i allmänhet att bestrida de kostnader, som
med exekutions-väsendet derstädes äro förenade; men då Stockholms stad är att
betrakta såsom ett särskildt län och aflöningen för den hos dess Öfver-styrelse
anställde personal hittills städse blifvit af stats-medel bekostad, bör något tvifvel icke
uppstå om Statens åliggande att, derest aflöningen befinnes otillräcklig, ytterligare
anslå de medel, som till densammas förbättrande erfordras. Att under nuvarande
förhållanden en sådan löne-förbättring för de fleste tjenstemän och betjente inom
Öfverståthållare-embetets Kansli är af rättvisa och billighet påkallad, inses lätt vid
betraktande af de lönevilkor, som dem för närvarande bestås. Och som Utskottet,
vid granskning af de föreslagne aflönings-beloppen, funnit dem icke vara högre än
behofvet synes oundgängligen fordra, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att, med förbehåll om iakttagande af ofvanomförmälda förening
af sekreterare- och kamererare-tjensterne, när den sednares nuvarande
innehafvare afgår, den äskade anslags-förhöjningen för
Öfverståthållare-embetets Kansli, 12,328 R:dr 5 öre riksmynt,
må beviljas att, på sätt föreslaget är, användas, till löne-förbättring
för dess personal.
Hvad vidare angår det för hufvudstadens polis begärda ökade stats-bidrag, så
hafva Rikets Ständer äfven i detta hänseende genom anvisande af nuvarande statsanslag,
15,000 R:dr, för underhållande af polisväsendet i Stockholm, erkänt Statens
förpligtelse att deltaga i de för sådant ändamål erforderliga kostnader; och då berörde
anslag, äfven med den tillökning, som blifvit äskad, är jemförelsevis ringa
emot de betydliga bidrag, som Stockholms stad numera måste för polisens underhåll
vidkännas, hvarföre Utskottet ock ansett sig icke böra ingå i någon pröfning af
de ifrågasatte nya aflönings-beloppen för poliskammarens personal, får Utskottet jemväl
tillstyrka,
att den för polisen i hufvudstaden begärda anslags-tillökning
5,600 R:dr riksmynt, måtte af Rikets Ständer anvisas.
Stats-Utskottets Utlåtande M 122. 19
Ofvannämnda båda fyllnads-anslag utgöra tillsammans 17,928 R:dr 5 öre r:mt,
och Utskottet hemställer alltså,
att det i nu gällande riks-stat uppförda stats-anslag må med
denna summa förhöjas.
8:o I afseende å Lands-stalen har Kongl. Majit tillkännagifvit, att, vid pröfning
af frågan om antagligheten af det vilkor, Rikets Ständer vid sednaste riksdag fästade
vid anvisandet af då till förbättrande af lönevilkoren för Lands-statens tjenstemän
och betjente beviljade årliga reservations-anslag af 77,000 R:dr b:ko, nemligen att
de indelta lönerne skulle utbytas emot kontanta aflöningar i den mån sådant författningsenligt
kunde ske, Kongl. Majit, ehuru önskvärdt varit, att Rikets Ständer icke
ifrågasatt afskaffande för Landsstats-tjenslemännen af det indelta aflönmgssättet, likväl
af lörekomne anledningar funnit Sig böra antaga nämnda vilkor samt dervid dels
i nåder förklarat, att de nya aflönings-stater, som af Kongl. Majit komme att fastställas,
skulle, utom hvad angick de i sammanhang med löneregleringen tillkommande
nya tjenster, från och med år 1855 tillämpas, dels ock, såsom följd deraf, i
nåder föreskrifvit, att de Lands-statens tjenstemän och betjente, utom Landshöfdingarne,
på lön indelta hemmans-räntor och tionde-anslag skulle från samma tid till
Kronan indragas och således för dess räkning uppbäras och i dess räkenskaper behörigen
redovisas, dock att från tillämpningen af berörde nådiga förklarande och
föreskrift de tjenstemän personligen undantoges, hvilka, på grund af fullmakt eller
konstitutorial berättigade att vid indelta lönerne för sin tjenstetid bibehållas, yttrat
sig icke vilja på den nya löne-regleringen ingå.
Sedan Kammar-kollegium och Stats-kontoret, enligt nådig föreskrift, derefter
upprättat förslag till aflönings-stater för Lands-statens tjenstemän och betjente, hade
dessa stater, med vissa jernkningar, blifvit under den 31 Januari nästhdet år af
Kongl. Majit i nåder fastställda med förklarande, att, som lönebeloppen till noggrant
iakttagande af uppgjorda beräkningsgrunder, för en del tjenstemän utförts i skillingar
och runstycken, men angeläget vore, att de för framtiden jemnades, till erforderlig
lättnad vid qvartals-liqviderne och det derjemte borde leda till önskvärd förenkling i
uppbörd och redovisning, om boställs-räntorne, som i de allraflesta fall redan tillgodokomme
boställshafvarne sjelfve, jemväl vid sådane landstads-boställen, för hvilka
de nu äro Kronan behållne, blefve, derest de icke särskildt annorlunda disponerats,
tillerkände boställshafvarne i utbyte af motsvarande kontant löneanslag, den meddelade
fastställelsen skulle blifva gällande endast intill 1857 års utgång.
I följd af sedermera fattadt nådigt beslut att hos Rikets Ständer föreslå en dylik
förändring med nämnde räntor, anbefallde Kongl. Majit Stats-kontoret att, med
iakttagande deraf, upprätta förslag till nya lönings-stater för tjenstemän och betjente
vid Lands-staten; och äro sådane förslags-stater derefter af Stats-kontoret till Kongl,
20
Stats-Ulskottcts Utlåtande JU 122.
Majit öfverlemnade, upptagande lönerne
jemna tal och med uteslutande af ören.
Riksmynt och, så vidt möjligt varit,
Enligt hvad uti den nådiga propositionen vidare anföres, hade likväl den förbättring
i Land-statens ekonomiska belägenhet, som med ofvannämnda vid sednaste
riksdag beviljade reservations-anslag afsetts, i väsentlig mån motverkats genom dyrheten
å de fleste lefnadsförnödenheter, hvarförutan för vissa af Lands-statens tjenstemän
en opåräknad minskning i inkomst uppstått dels derigenom att Rikets Ständer
vid sednaste riksdag nedsatt eller afskaffat åtskilliga bevillnings-afgifter, derå Kronofogdar
och Häradsskrifvare egt uppbära provision, dels ock hufvudsakligen genom
det beslut Rikets Ständer i sammanhang med anslaget till landsstats-löne-regleringen
fattade om de indelta lönernes indragning i utbyte emot kontanta aflönings-anslag;
och sedan dessa ofördelaktiga förhållanden, som försatt de fleste af Lands-statens
tjenstemän i en högst bekymmersam ställning, föranledt särskilda i Departementschefens
underdåniga betänkande till innehållet omförmälda underdåniga framställningar
af en del bland Kongl. Majits Befallningshafvande samt af Landsstats-tjenstemännen
i åtskillige län, åsyftande dels förhöjning af de kontanta lönerna, dels vissa löners utgående
antingen såsom förut i ränte-persedlar, eller efter årlig beräkning af de tio
nästföregående årens medelmarkegångs-pris, dels ock vissa andra åtgärder i afseende
å löne-regleringen, har Kongl. Majit nu funnit Sig böra till Rikets Ständer aflåta nytt
förslag till förbättrad löne-reglering för Lands-staten.
Utskottet, som här nedan vid afgifvandet af sitt yttrande öfver de gjorda
framställningarne skall i den ordning, hvaruti de i den nådiga propositionen förekomma,
för desamma närmare redogöra, får nu blott summariskt angifva de belopp,
hvarmed Landsstats-personalens aflöning, enligt förslaget, skulle komma att ökas, nem
-
ligen :
för 8 Lands-sekreterare
» de Lands-kamererare, hvilka icke innehafva föreslagna minimi
belopp
» Landt-räntmästare dito
» Läns-notarierne
» Läns-bokhållarne
» Lands-kanslisterne
» Lands-kontoristerne .
» Läns-styrelsernes Vaktmästare
» de Kronofogdar, som icke redan innehafva minst 2,500 R:dr
» en Expeditions-kronofogde
» de Häradsskrifvare, som icke
Ridr . .
edan innehafva minst 2,000
2,671: —
19,454
8,601
6.000
3,600
4,800
1,200
5,520
65,232
250
51,559: —
Transport: 168,887: —
Ståls-Utskottets Utlåtande M 122.
21
Transport: 168,887: —
för de Länsmän, som icke åtnjuta minst 600 R:dr . . . 91,441: —
» 10 nya tjenster ........ 7,850: —
och då härtill lades dels det belopp, som, enligt Stats-kontorets
förslag, erfordrades till fyllnad i tillgångarne för den af nämnda
embetsverk utarbetade nya aflönings-stat, hvarpå de föreslagne tillök
nings-summorne äro beräknade, eller ..... 51: 11.
dels ock föreslagen tillökning i anslaget för tryckning af Kongl
Maj:ts Befallningshafvandes kungörelser . . . . 3,600: —
uppkomme en summa af .... R:mt R:dr 271,829: 11,
hvilken Kongl. Maj:t nu äskat till förbättring af Landsstats-personalens aflöning.
Sedan Utskottet, derjemte tagit kännedom af hvad Statsråds-protokollet i ämnet
innehåller samt af de uppgjorda forslags-staterne och öfrige till ärendet hörande handlingar.
äfvensom af tvänne hos Ridderskapet och Adeln afgifne, till Utskottet remitterade,
anföranden af Herrar Palmcrantz, J. M., och af Sillén, G. O P., innefattande,
den förres, hufvudsakligen anmärkning dervid, att icke en tidsenlig uppskattning
och värdering af Landsstats-tjenstemännens boställen föregått frågan om lönernes
reglering, och den sednares, yrkande, att, med upphörande af den Läns-notarierne
tillerkända rätt lill andel i Lands-sekreterarnes extra inkomster, full lön på stat åt
Läns-notarierne måtte anvisas, lika med den, som för Läns-bokhållare är föreslagen,
har Utskottet förehaft detta ärende till pröfning; och ehuru, såsom ofvan är nämdt,
Rikets Ständer vid sednaste riksdag anvisade ett årligt reservations-anslag af 77,000
R:dr banko till förbättrande, enligt då framlagd plan, af Iönevilkoren för Landsstatens
tjenstemän och betjente, måste dock medgifvas, att Landsstats-personalen i
allmänhet derigenom icke kommit i den ställning i afseende å sina löneförmåner,
hvarpå den, så väl med afseende ä dess genom landets tilltagande odling, folkmängd
och framsteg i industrielt hänseende ökade göromål, som i anseende till den stegrade
lefnadskostnaden, billigtvis kan ega anspråk, och att det således blifver nödigt,
att, utöfver förenämnda summa, ett ytterligare anslag till reglering af personalens
löner nu af Rikets Ständer beviljas.
Innan Utskottet går att yttra sig angående de tillökningar, som i sådant afseende
blifvit dels af Kongl Maj:t, dels af enskilde motionärer äskade, har Utskottet
trott sig böra taga i öfvervägande frågan, huruvida de förhöjningar, som nu kunna
beviljas, böra definitivt fastställas eller endast provisionelt för nästa statsregleringsperiod
bestämmas. Uti denna fråga är genom remiss frän Ridderskapet och Adeln
till Utskottet ankommen en motion af Herr Ribbing, A , hvilken, af anförd orsak att
vid löneregleringen ojemnheter i flere fall inträffat derigenom att noggrann värdering
icke skett af de en del landsstats-tjenster åtföljande boställen, utan tjenstemännens
egna uppgifter i detta afseende tagits lill grund för beräkningen, hemställt, att
22
Stats-Ulskottets Utlåtande JW 122.
lönebeloppen för Lands-stalens tjenstemän icke för närvarande må definitivt fastställas.
Då, äfven i Utskottets tanke, åtskilliga svårigheter möta att för närvarande så
uppgöra en definitiv aflönmgs-stat för Lands-statens tjenstemän och betjente, att denna
icke kan vara i behof af flere ytterligare jemkningar, har Utskottet, på det att möjligen
nödige rättelser i staten må kunna ske innan densamma för framtiden fastställes,
trott sig böra föreslå,
att den lönereglering för Lands-staten, som vid innevarande
riksdag verkställes, må, i likhet med den för andra stater,
blifva blott provisorisk och gällande för den tid, nu skeende
statsreglering omfattar.
a) Beträffande de äskade tillökningarne, är, hvad först angår Lands-sekreterarne,
förhöjning af deras aflöning utaf Kongl Majit endast så till vida föreslagen, att i
några län, der desse tjénstemäns löner veterligen befinnas svagare, de i Stats-kontorets
sednast afgifna statsförslag upptagne löner i någon mån måtte höjas, med iakttagande
att de dymedelst i slaten jernnäs till vissa tusen- eller hundra-tal i riksdaler
riksmynt, der det icke redan skett; och har Kongl. Majit i sådant afseende hem
-
för
Lands-sekreteraren
Upsala
län med 95
R:dr
för att jernnäs
till 2,000
»
»
Stockholms
d:o med 419
»
»
3,000.
»
»
Gottlands
d:o med 41
»
»
1,000.
»
»
Blekinge
d:o med 157
»
»
1,000.
»
»
Jönköpings
d:o med 434
»
2.000.
»
t »
Jemtlands
d:o med 500
»
»
1,000
»
»
Vesterbottens d:o med 508
»
))
1,000.
»
»
Norrbottens
d:o med 517
»
»
2,000.
Summa R:dr R:mt 2,671.
Derjemte äro från Preste- och Bonde-stånden till Utskottet remitterade
tvänne inom dessa Riks-stånd väckta motionär af Prosten Schram och Bengt Nilsson
från Kronobergs län, hvilka hufvudsakligen, med åberopande af Lands-sekreterarnes
ansträngande och ansvarsfulla göromål samt den minskning i desse tjenstemäns
sportel-inkomster, som inträffat genom utsöknings-målens aftagande antal, yrkat, den
förre, att lönerne för Lands-sekreterarne i ofvan uppräknade 8 län måtte förhöjas
med minst 25 procent utöfver det belopp, som uti den nådiga propositionen är för
hvar och en af nämnde tjenstemän afsedt, och den sednare, dels att lönen för
Lands-sekreteraren i Kronobergs län, nu utgörande 954 Ridr 20 sk. 9 rist banko,
skulle ökas till 2,500 Ridr Runt, i likhet med hvad Kongl. Majit föreslagit för en
del tjenstemän i 2:a lönegraden inom Rikets Kollegier, dels att ett förslags-anslag må
beviljas för att sätta Kongl. Majit i tillfälle att, jemte förhöjning af Länsmännens
Sta Is-Vt skottets Utlåtande JM 122.
23
löner, bereda tillökning i den Lands-sekreterares löneförmåner, hvilkens inkomster bevisligen
icke uppginge till 5,000 R:dr, det minsta belopp, som, enligt motionärens
tanke, borde ifrågavarande tjenstemän tillkomma.
Uti den nådiga propositionen har Kongl. Maj:t uttalat den åsigt, att ifrågavarande
tjenstemän, med här ofvan nämnda undantag, icke äro i behof af annan förbättring
i deras vilkor än den indirekta, som vid sistlidne riksdag i allmänhet beviljades
medelst löne-anslag för Läns-notarien och lönetillökning för Lands-kanslisterne,
samt jemväl fästat uppmärksamheten derå, att om än, å ena sidan, i anseende till
utsökningsmålens aftagande antal, Lands-sekreterarnes inkomst af expeditions-lösen
för närvarande minskats, hvilket emellertid snart kunde förändras, det å andra sidan
mäste medgifvas, att den nya expeditions-taxan berett Lands-kanslierne icke
obetydliga fördelar. Under sådant förhållande och då för öfrigt, med afseende å beskaffenheten
af Lands-sekreterarnes inkomster, bestämd ledning för Utskottet saknas
att kunna bedöma, om och i hvilka län en ytterligare löneförbättring för Landssekreterarne
möjligen må vara behöflig, anser sig Utskottet icke böra förorda någon
tillökning i desse tjenstemäns löner utöfver hvad Kongl. Majit behagat föreslå; och
hemställer derföre Utskottet,
att, jemte det de väckta motionerne lemnäs utan afseende, Rikets
Ständer må bevilja de af Kongl. Majit äskade lönetillökningar
för Lands-sekreterarne i ofvannämnde 8 län med tillsammans
2,671 R:dr Rimt
b) Vidare har Kongl. Majit föreslagit, att minimum af Lands-kamererames och
Landt-räntmästarnes löner, hvilket vid förra regleringen, med inbegripande af extra
inkomster, beräknades, efter länens olika betydenhet, för Landt-kamererarne till
2,250, 2,500 och 3,000 Ridr samt för Landt-räntmästarne till 2,000, 2,250 och
2,500, måtte, likaledes med inberäkning af extra inkomster, ökas for Lands-kamererarne
till 4,000 Ridr i alla län, utom Gottlands, Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens,
der aflöningen för desse tjenstemän ansågs kunnai nskränkas till 3,500 Ridr,
samt för Landt-räntmästarne till 3,000 Ridr i alla län utom de fyra nyssnämnda,
der en aflöning af 2,500 Ridr ansågs tillfyllestgörande; att lönerne för Läns-notaner,
Läns-bokhållarc, Lands-kanslisler och Lands-kontorister må förhöjas från deras vid
förra reglerings-tillfället bestämda belopp, för Läns-notarierne från 500 till 750 Ridr,
för Läns-bokhållarne från de i 3:ne klasser fördelade beloppen 600, 700 och 800
Ridr till 1,000 Ridr i de 7 betydligare länen och till 800 Ridr i de öfrige länen,
för Lands-kanslisterne från 300 till 500 Ridr och för Lands-kontoristerne från 450
likaledes till 500 Ridr, samt att Läns-styrelsernes på stat upptagne ordinarie Vaktmästare,
af hvilka de vid Landshöfdinge-embetet i Stockholms län anställde två Vaktmästare
nu åtnjuta i lön hvardera 375 Ridr och de begge Vaktmästarne vid öfriga
Läns-styrelser innehafva, den ene 300 Ridr och den andre 270 Ridr, måtte upp
föras
till lön, i Stockholms län af 450 Ridr, och i de öfrige länen af 400 Ridr
24
Stals-Utskottets Ullfilande M 122.
hvardera, äfvensom en på Stockholms läns stat med lön af 120 R:dr uppförd extra
Vaktmästare erhålla lönen förhöjd till 200 R:dr.
Samtliga dessa, nu föreslagna, afiönings-belopp synas Utskottet icke vara för
högt beräknade eller större än som, med hänsigt till beställningarnes olika vigt och
beskaffenhet, oundgängligen erfordras; och då genom beviljande af de ifrågaställda
tillökningarne aflönings-staten behöfver förhöjas med följande belopp, nemligen:
för Lands-kamererare .• 19,454-: —
» Landt-räntmästare . . . 8,601: —
(icke- 8,001, som den nådiga propositionen
genom ett tryckfel upptager.)
» Läns-notarier ...... 6,000
» Läns-bokhållare . . . . 3,600
» Lands-kanslister . . . . 4-,800
» Lands-kontorister .... 1,200
och för Läns-styrelsernas Vaktmästare-personal . 5,520
tillstyrker Utskottet,
att dessa tillöknings-belopp må af Rikets Ständer anvisas.
c) För Kronofogdarne antogs vid förra regleringen såsom aflönings-minimum,
extra inkomster inberäknade, ett belopp af 1,800 R:dr. Kongl. Maj:t har nu föreslagit
förhöjning häraf till 2,500 R:dr och dessutom åt de 29 Kronofogdar i särskilda
delar af riket, hvilka ej äro med boställen försedde, vederlag derför med 150
R.dr för hvardera; och skulle härtill erfordras, såsom aflöningsfyllnad 60,882 R:dr,
och till vederlag för bristande boställen 4,350 R:dr. Derjemte är af Kongl. Maj:t
föreslaget, att den för närvarande till 750 R:dr bestämda lönen för Expeditionskronofogden
i Färentuna härad af Stockholms län måtte ökas till 1,000 R:dr. Hela
tillökningsbeloppet för Kronofogdarne komme således att utgöra 65,482 R:dr.
I afseende å sättet för bestämmande af Kronofogdarnes löner synes Utskottet
lämpligare, att de extra inkomsterne, hvilka, bestående af provisioner m. m., uppgå,
enligt deröfver lemnade uppgifter, till i allmänhet ringa belopp, icke intagas i beräkningen
af löneförmånerne, enär dessa sportler äro beroende af ökade göromål och
såsom uppmuntran och vedergällning för dem tillkommit. Ehuru Utskottet således
anser riktigare, att lönerne bestämmas oberoende af sportlerne, har dock Utskottet,
i betraktande af svårigheten att, med tillämpning af denna princip, nu föreslå de
nya lönebeloppen, funnit sig för närvarande böra följa den grund, Kongl. Maj:t antagit
Utskottet hyser dessutom den öfvertygelse, att en förnyad, efter samma method
och samma grunder verkställd, noggran värdering af Kronofogdarnes boställen
bör ega rum, innan desse tjenstemäns löneförmåner, uti hvilka de boställena åsatte
uppskattningsvärden äro inberäknade, kunna definitift regleras.
Beträffande
Stats-Utskottets Utlåtande JYl 122.
25
Beträffande nu behofvet af löne-förbättring för Kronofogdarne, är ostridigt,
att de närvarande lönerne, hvarifrån väsentliga belopp måste afgå, företrädesvis
för skrifvare-biträde och resor i allmänna ärenden, icke kunna anses tillräckliga för
innehafvarnes bergning, utan synes en förhöjning deraf billigtvis böra ega rum och
den nya minimi-aflöningen skäligen kunna bestämmas till det belopp af 2,500 R:dr,
som Kongl. Majit föreslagit. Hvad derefter angår det äskade vederlaget åt de 29
Kronofogdar, hvilka ej äro med boställen försedde, måste Utskottet äfven medgifva
billigheten af en dylik ersättning och anser till och med den ifrågasatta summan
af 4 50 R:dr vara alltför knapp och lämpligen kunna ökas till dubbla beloppet, eller
300 R:dr. Då äfven den för Expeditions-kronofogden i Färentuna härad med 250
R:dr begärda löne-förhöjning torde böra beviljas, skulle, enligt Utskottets förslag, de
erforderliga tillökningarne utgöra aflönings-fyllnad för Kronofogdarne 60,882 R:dr
och hyres-ersättning åt 29 af desse tjenstemän, 8,700 R:dr, jemte löne-förhöjning
för Expeditions-kronofogden i Färentuna härad, 250 R:dr, eller tillsammans 69,832
R:dr.
På grund af hvad sålunda är anfördt, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer må bevilja nämnde anslags-förhöjning för
Kronofogdarne, att utgå på det sätt Utskottet föreslagit och tillika
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, dels att vid den
slutliga regleringen af Landt-statens löner Kronofogdarnes extra
inkomster icke i lönerne inberäknas, utan desse sednare bestämmas
oberoende af de extra inkomsterna, dels att, innan
lönerne definitivt regleras, en förnyad noggrann uppskattning af
nämnde tjenstemäns boställen må ega rum.
Härigenom anser sig Utskottet äfven hafva besvarat Prosten Schrams uti förutnämnde
motion gjorda framställning, att någon lämplig tillökning i aflöningen för
Kronofogdarne, utöfver den af Kongl. Majit föreslagna, måtte af Rikets Ständer
beviljas.
d) I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft en af Kongl.
Majit till Rikets Ständer aflåten, från samtliga Riks-stånden till Utskottet remitterad,
nådig proposition angående uppförande å stat af lön för Kronofogden i Westerbottens
Lappmarker. Af denna nådiga proposition (intagen uti \ Sami. \ Afd. af hillänget
till Riks-ståndens protokoll under M 42) inhemtas hufvudsakligen, att sedan
uråldriga tider af Lapp-allmogen inom Wester- och Norrbottens län till Domare och
Fogdar, såsom ersättning för hållande af ting och verkställande af uppbörd inom
Lappmarkerne, en afgäld under namn af Näst blifvit erlagd, hvilken af hvarje lappskatteland
och hvarje hushåll utgått med olika, tid efter annan förändrade, belopp,
inom de särskilda Lappmarkerne, dels i persedlar dels i penningar, men att Kongl.
Bih. till R. St. Prat. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 23 Haft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
Maj:t, i sammanhang med pröfningen af Kammar-kollegii och Stats-kontorets förslag
till ny löne-reglering för Lands-statens tjenstemän och betjente, förklarat, att ifrågavarande
s. k. Näst skulle upphöra, för Kronofogden i Norrbottens län så snart den
nya då fastställda aflönings-staten, som för denne upptoge en betydligare löne-förhöjning,
blefve Läns-styrelsen till efterrättelse meddelad, och för den i Westerbottens
län tjenstgörande, men i Läns-staten ej uppförde, utan särskildt af Lappmarks Ecklesiastikverks
fond med blott 316 R:dr 32 sk. B:ko aflönade s. k Lappfogden, så
snart han, hvilkens inkomst af Näst uppgifvits utgöra 632 R:dr samma mynt, kunde
komma i åtnjutande af deremot svarande löne-anslag af allmänna medel; och sedan
Kammar-kollegium och Stats-kontoret afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ämnet
och dervid upplyst, att Nästen till Lapp-fogden i Westerbottens län årligen uppgått
till 618 R:dr 28 sk B:ko, har Kongl. Majit uti förevarande nådiga proposition behagat,
i öfverensstämmelse med hvad Kollegierna hemställt, föreslå, att Rikets Ständer
måtte å 6:te Hufvud-titelns anslag till Lands-staten i Westerbottens län uppföra
lön å stat för Kronofogden i samma läns Lappmarker till det för Kronofogdar i
allmänhet föreslagna belopp af 2,500 R:dr R:mt, men att i stället så väl det från
8:de Hufvud-titelns reservations- och förslags-anslag till Lappmarks Ecklesiastikverk
utgående aflönings-belopp, 316 R:dr 32 sk. B:ko, som ofvannämnda afgäld skulle
samtidigt med den nya lönens tillträdande upphöra; hvarjemte Kongl. Majit till Rikets
Ständers pröfning öfverlemnat, om icke i sådant fall berörde anslag till Lappmarks
Ecklesiastikverk kunde nedsättas från dess nuvarande belopp 11,400 R:dr till jemt
11,000 R:dr.
Utskottet, som här ofvan föreslagit aflönings-beloppet för Kronofogdar till 2,500
R:dr och anser, att af den nya aflöningen för nu ifrågavarande Kronofogde endast
så stor del bör blifva ordinarie lön, som svarar emot det vid förra löne-regleringen
för Kronofogdar bestämda aflönings-minimum af 1,800 Rdr, får, med iakttagande
häraf,
i så måtto tillstyrka Rikets Ständers bifall å förevarande nådiga
framställning, att för Kronofogden i Westerbottens läns Lappmarker
aflöning å 6:te hufvud-titelns anslag för Lands-staterne
må uppföras med 2,500 R:dr, deraf 1,800 R:dr såsom ordinarie
lön och 700 R:dr såsom löne-tillöknmg under nästa statsreglerings-period,
äfvensom att, på sätt af Utskottet vid afgifvande
af förslag till reglering af 8:de hufvud-titelns utgifter skall
iakttagas, å samma hufvudtitels anslag till Lappmarks EckleSiastik-verk
ett emot den derifrån till ifrågavarande Kronofogde
hittills utgående aflöning svarande belopp af 316 R:dr 32 sk.
B:ko, eller 475 R:dr R:mt, indrages,
e) Afven har Utskottet genom remiss från Bonde-ståndet fått emottaga en
inom samma Riks-stånd af Erik Carlsson från Stockholms län väckt motion, inne
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
27
fattande yrkande, att Kronofogdarne, för deras besvär med tillsyn öfver de för
Kronans räkning utarrenderade kungsgårdar, hemman och lägenheter, måtte tillerkännas
ersättning med minst 10 R:dr b:ko för hvarje på 30 år utarrenderad sådan
egendom inom fögderiet, att af arrende-medlen utgå intilldess egendomarne blifva
ånyo utarrenderade, då i de nya arrende-kontrakterna arrendatorerne borde, enligt
motionärens tanke, åläggas att samma ersättning, utan minskning af arrende-beloppet,
utbetala.
Enär omförmälda bestyr utgör ett Kronofogdarne, enligt instruktion, tillhörande
åliggande, och någon särskild ersättning derför synes Utskottet desto mindre böra
ifrågakomma, som Utskottet här ofvan föreslagit en icke obetydlig förhöjning i
nämnde tjenstemäns löner, har Utskottet funnit sig
icke kunna till förevarande motion tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
f) Beträffande vidare Häradsskrifvarne, för hvilka aflönings-minimum, extra
inkomster inberäknade, vid förra-regleringen bestämdes till -1,500 R:dr, är af Kongl.
Maj:t föreslaget, att detta minimum måtte ökas till 2,000 R:dr, hvarigenom en
förhöjning i stat uppkomme af 47,059 R:dr samt att de 30 bland desse tjenstemän,
hvilka ej äro med boställen försedde, må förunnas särskildt vederlag derför å 150
R:dr för hvardera, eller tillhopa 4,500 R:dr, så att hela tillöknings-summan för
Häradsskrifvarne utgjorde 51,559 R:dr.
Den princip, Utskottet här ofvan uttalat i fråga om sättet för bestämmande
af Kronofogdarnes löneförmåner, nemligen att lönerne fastställas, oberoende af
de extra inkomsterna, anser Utskottet böra Vid den slutliga regleringen jemväl
tillämpas i afseende å Häradsskrifvarnes aflöning, likasom, enligt Utskottets tanke,
en förnyad uppskattning äfven af Häradsskrifvarnes boställen bör regleringen föregå,
Hvad behofvet af löne-förbättring för Häradsskrifvarne beträffar, finner Utskottet,
af enahanda skäl, som äro anförde för löne-tillökningen åt Kronofogdarne, billigt,
att äfven Häradsskrifvarnes löner förhöjas; och då Utskottet icke haft något att
erinra emot det af Kongl. Maj:t föreslagna belopp, men deremot ansett, att hyresersättningen
för de Häradsskrifvare, som ej ega boställen, bör, lika med hvad för
de utan boställen varande Kronofogdarne är af Utskottet föreslaget, ökas till 300
R:dr, hemställer Utskottet,
att de erforderliga tillökningarne i aflönings-staten för Häradsskrifvarne,
utgörande tillhopa 56,059 R:dr Riksmynt, deraf
47,059 R:dr såsom aflönings-fyllnad och 9,000 R:dr till hyresersättning,
måtte af Rikets Ständer anvisas, med enahanda
underdåniga anhållan i afseende å grunden för bestämmande
af Häradsskrifvarnes löne-förmåner och förnyad uppskattning af
desse tjenstemäns boställen, som, i frågan om Kronofogdarnes
aflöning, förut är af Utskottet föreslagen.
28
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
Varande härigenom jemväl besvarad den af Prosten Schram uti oftanämnda
motion äfven gjorda framställning, att lönerne för Häradsskrifvarne måtte med något
lämpligt belopp höjas utöfver den summa, Kongl. Maj:t i sådant afseende föreslagit.
g) Innan Utskottet öfvergår till behandling af frågan om Länsmännens aflöning,
får Utskottet anmäla tvänne från Preste- och Bonde-stånden till Utskottet
remitterade, af Prosten Ljunggren och Anders Jansson från Westmanlands län väckta,
motioner angående beviljande af vissa ersättningar åt så väl Kronofogdar som
Häradsskrifvare.
Den förre har yrkat, att ett förslags-anslag måtte ställas till Kongl. Maj:ts
disposition, att, efter behörig utredning, användas till ersättning åt nämnde tjenstemän
för den minskning i bevillnings-provision och debetsedels-lösen, som dem tillskyndats
genom Rikets sednast församlade Ständers beslut om nedsättning i bevillningen
efter 2 Artikeln till hälften, och hvad löntagare beträffar, till en tredjedel
emot hvad den enligt 1851 och föregående årens bevillnings-förordningar utgjort.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, är vid den af Kammar-kollegium och Statskontoret
gjorda beräkning af Kronofogdarnes och Häradsskrifvarnes nuvarande löneförmåner
bevillnings-procenten upptagen till hälften och debetsedels-lösen till två
tredjedelar af hvad dessa inkomst-titlar, enligt lemnade uppgifter, i medeltal utgjort
för åren 1847—1849; och som det uti motionen anmärkta förhållande således
blifvit vid lönernes bestämmande iakttaget, hemställer Utskottet,
att motionärens framställning icke må till någon åtgärd föranleda.
Den sednare motionären, Anders Jansson, har åter gjort framställning derom,
att de Kronofogdar och Häradsskrifvare, hvilka, i följd af Bergsfogde-tjensternes indragning,
fått befattning med debitering och redovisning af Kronans inkomster utaf
bruks- och bergs-rörelsen, måtte för detta besvär erhålla ersättning med 1 procent
af det belopp, som redovisas.
Då nämnda bestyr tillhöra Kronofogdarnes och Häradsskrifvarnes tjensteåligganden
samt den löne-förbättring, som för desse tjenstemän blifvit föreslagen, skäligen
må anses innefatta ersättning äfven för nu ifrågavarande göromål, finner Utskottet
sia:
icke heller å denna motion kunna tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
h) Vidkommande Länsmännen, antogs vid sednaste löne-reglering aflöningsminimum
för dem böra blifva 450 R:dr; och har Kongl. Majit föreslagit förhöjning
deraf till 600 R:dr, hvilket erfordrade en till tillökning å staten med 69,641 R:dr;
hvarjemte Kongl. Majit begärt, att de 218 bland desse Länsmän, hvilka ej äro innehafvare
af boställen, måtte hugnas med vederlag derför å 100 Ridr, utgörande till
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
29
sammans 21,800 R:dr, så att hela förhöjningen i aflönings-staten för Länsmännen
komme att uppgå till 91,441 R:dr.
Uti denna fråga äro genom remiss från Ridderskapet och Adeln samt Bondeståndet
till Utskottet ankomne tvänne motioner, den ene af Herr v. Troil, S. G.,
och den andra af Nils Olsson från Malmöhus län, af hvilka den förre, med förmälan,
att inom nyssnämnde län 6 så kallade Länsmans-boställen finnas uppskattade
till en afkastning af mindre än 25 R:dr b:ko och egentligen endast äro så kallade
Gatehus, för Länsmännen obeboelige och icke heller af dem bebodde, äskat, att
innehafvarne af dessa lägenheter måtte, jemte den löneförbättring, som i allmänhet
kan varda Länsmännen tilldelad, komma i åtnjutande af det vederlag, hvilket af Kongl.
Maj:t blifvit för de utan boställen varande Länsmännen föreslaget. Af den andre
motionären, Nils Olsson, är åter yrkadt, att, jemte anställande af ny taxering utaf
Länsmans-boställena, lönerne skulle fastställas till 1,000 R:dr och utgå med skillnaden
mellan detta belopp och boställenas värde.
Som det obestridligen är af mycken vigt för det allmänna, att lill ifrågavarande
mödosamma och maktpåliggande befattningar erhålla duglige, nitiske och pålitlige personer,
torde ej heller behofvet af tillökning i desse tjenstemäns nuvarande knappa
löner kunna förnekas. Och ehuru, i anseende till talrikheten af denna tjenstemannakorps,
hvarje tillökning i densammas aflöning måste medföra en betydlig utgift för
Stats-verket, anser likväl Utskottet både billighet och det allmännas fördel fordra,
att förhöjningen af Länsmännens löner bestämmes något högre, än Kongl. Maj:t funnit
sig kunna föreslå. Utskottet hemställer,
att aflönings-minimum för ifrågavarande tjenstemän må fastställas
till 700 R:dr R:mt.
I fråga om det af Kongl. Maj:t äskade vederlag af 100 R:dr årligen åt de
Länsmän, hvilka ej äro med boställen försedde, synes äfven någon förhöjning häraf
billigtvis böra medgifvas; och föreslår Utskottet,
att denna ersättning måtte till 150 R:dr Riksmynt för hvardera
bestämmas.
Beträffande, det i förstnämnda motion väckta förslag om anvisande af dylikt vederlag
äfven åt en del Länsmän inom Malmöhus län, hvilkas boställs-!ägenheter skola
vara af sämre beskaffenhet, har Utskottet af officiela uppgifter inbemtat följande om
nämnda, här nedan uppräknade, boställs-lägenheters areal-innehåll och uppskattningsvärde:
Areal-innehåll.
TJppskattningsvärde.
Tild Kp:ld. R:dr sk. r:st.
Kerrstorp Niis 9. 14. . . » 22,083; 20: 43. 4;
Stäfvie Nös 6. 22. . .. . . . » 5,375. 6: — —-
30 Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
Areal-innehåll. Uppskattningsvärde.
T:ld p:ld. R:dr sk. rst.
Stora Rödde Näs 5.6.. . . . » 1 2,5. 9: 28. '10.
Stora Uppåkra N:o 14. . . . . . » 1,75. 10: — —
Filborna N:o 19. 21. 22. » 11,9. 10: 22. —
Getebro . . . . . . . 1: 20. 8: — —
Häraf visar sig alltså, att ifrågavarande boställs-Iägenheter äro af särdeles svag
beskaffenhet, och den gjorda framställningen synes derföre vara förtjent af behjertande.
Då emellertid sannolikt är, att inom flera andra delar af riket Länsmän finnas,
hvilka i berörde afseende äfven äro mindre väl lottade, anser sig Utskottet
icke på annat sätt böra tillstyrka bifall å framställningen, än
att, derest innehafvarne af ofvannämnde 6 boställs-Iägenheter
vilja desamma till Kronan afträda, de må komma i åtnjutande
af enahanda årliga hyres-ersättning, 150 R:dr, som för de
Länsmän, hvilka ej äro med boställen försedde, blifvit föreslagen,
samt att den härtill erforderliga summa, 900 R:dr R:mt,
jemte boställs-lägenheternes, uti lönerne nu inberäknade, uppskattningsvärde,
uppgående enligt de uppgifter, hvarpå regleringen
sig grundar, till jemnt 100 R:dr, eller tillsammans 1,000
R:dr Riksmynt, må af Rikets Ständer anvisas.
Som, enligt Utskottets förslag, den behöfliga tillökningen i Länsmännens aflöning
utgör 117,826 R:dr samt hyres-ersättningen åt 224 af desse tjenstemän, med
inberäkning af ofvannämnda uppskattningsvärde, uppgår till 33,700 R:dr eller tillhopa
151,526 R:dr, hemställer Utskottet,
att anslags-förhöjningen för Länsmännen måtte med detta belopp
å staten uppföras; dock att, i öfverensstämmelse med hvad
jemväl redan finnes i författningarne föreskrifvet, de å en eller
annan ort från kommunerne efter gammal häfd möjligen ännu
utgående ersättningar til! Länsmännen komma att för framtiden
försvinna.
Dessutom får Utskottet, i likhet med hvad förut är hemstäldt, i fråga om
Kronofogdarnes och Häradsskrifvarnes boställen, föreslå,
att Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att före den definitiva
regleringen af Länsmännens löner en förnyad uppskattning
af dessa tjenstemäns boställen må ega rum.
Genom det ofvanstående anser sig Utskottet jemväl hafva besvarat Prosten
Schraim och Bengt Nilssons från Kronobergs län, uti förut omförmälda motioner,
gjorda framställningar om förhöjning af Länsmännens aflöning utöfver hvad Kongl.
Maj:t äskat, hvilken förhöjning den sednare föreslagit till 150 R:dr.
Stats-Ut skölt et s Utlåtande M 122.
31
i) Till beredande af anslag för bestridande tillfullo af kostnaderne för de i länen
utgående allmänna kungörelsers och påbuds tryckning, har Kongl. Maj:t äskat,
att härtill nu å stat anvisade medel, 100 R:dr B:ko, måtte vid hvarje läns-styrelse
ökas till 300 R:dr R:mt.
Enär göromålen vid läns-styrelserne i allmänhet under sednare tider obestridligen
tijltagit i betydlig mån mot förr, har ock behof af ökadt anslag för ifrågavarande
ändamål deraf blifvit en följd; och tillstyrker derföre Utskottet
bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning om uppförande å
stat af den ifrågasatta anslags-tillökningen, utgörande för Rikets
samtlige län 3,600 R:dr R:mt, med hvilken summa det å denna
hufvud-titel uppförda anslag till skrifmaterialier och expenser m.
m., hvarifrån de förut anvisade medlen utgå, således torde
böra förhöjas.
k) Likaledes får Utskottet, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit och uti
Stats-kontorets lönestats-förslag iakttagits, tillstyrka.
att, för åstadkommande af förenkling i uppbörd och redovisning,
boställs-räntorne, hvilka i de flesta fall redan tillgodo
komma
boställs-hafvarne sjelfve, må jemväl vid sådane landsstats
boställen,
för hvilka de nu äro Kronan behållne, varda, derest
de icke särskildt annorlunda disponerats, boställs-hafvarne, i utbyte
af motsvarande kontant löne-anslag, tillerkände, utgörande
ett sammanräknadt belopp af 2,345 R:dr 33 öre R:mt.
I) I anseende dertill, att Häradsskrifvaren i Ljunits och Herrestads härads fögderi
af Malmöhus län ännu icke såsom indelnings-hafvare fått tillträda det honom på
lön anslagne. men under åborätt upplåtna och till en årlig afkastning af 433 R:dr
16 sk. b:ko upptagne bohemmanet 1 mantal JVs 9 Lilla Köpinge, hvarföre detsamma
vid löne-regleringen ej kunnat räknas honom till godo förr, än lifstids-städjan
för sista åborätts-innehafvarens ännu lefvande enka derå upphört, är af Kongl. Maj:t
föreslaget, att till godtgörelse åt bemälde Häradsskrifvare, under afvaktan af bohemmanets
tillträdande, en emot förenämnda afkastning svarande summa af 650 R:dr
R:mt måtte till utgående från Allmänna Indragnings-staten anvisas.
Af Kammar-kollegii o h Stats-kontorets underdåniga utlåtande, angående Landsstatens
löne-reglering, inhemtas uti ifrågavarande ämne, att ofvannämnda hemman år
1785 blifvit anslaget till bohemman åt Häradsskrifvaren i omförmälda fögderi, men
att Kongl. Maj:t, jemlikt nådigt Bref den 13 September 1791, förklarat, att ej
allenast hemmanets dåvarande åbo, Ingvar Larsson, utan ock hans barn efter honom
borde vid åborätten derå bibehållas; att, sedan Ingvar Larsson aflidit, dennes son
Lars Ingvarsson den 10 Maj 1838 ingått med nuvarande Häradsskrifvaren i sagde
32
Stats-Utskottets Utlåtande Jtl 122.
fögderi Faxe en skriftlig afhandling, enligt hvilken denne, emot vissa undantagsförmåner
till Lars Ingvarsson och hans hustru Bengta Håkansdotter, egde att, på
sätt honom förmånligast syntes, sjelf eller genom annan person för Lars Ingvarsson
räkning sköta ifrågavarande hemman, samt att Kongl. Maj:t den 21 Februari
1852 bifallit, att hemmanet fick för indelnings-hafvarens räkning på 30 års tid utarrenderas;
och hafva Kollegierne, med åberopadt stöd, af 1791 års nådiga Bref,
och då Lars Ingvarsson ännu lefvande enka, jemlikt Kammar-kollegii kungörelse
den 29 Februari 1808, egde att under sin lifstid, och så länge hon enka förLlifver.
vid hemmanet qvarsitta, funnit Häradsskrifvaren Faxe icke kunna anses hafva, i
egenskap af indelningshafvare, ännu tillträdt sitt blifvande bohemman, hvarföre Kollegierne,
då hans nu egande besittningsrätt endast grundade sig på ett emellan honom
och Lars Ingvarsson träfladt enskildt aftal, ansett honom berättigad att intilldess
enkan Bengta Håkansdotter trädt i nytt gifte eller med döden afgått, såsom lönefyllnad
åtnjuta skillnaden mellan hans öfriga löneförmåner och den för Häradsskrifvare
till 1,000 R:dr bestämda lön samt i öfverensstämmelse härmed hemställt, att
ett, emot den af bohemmanet i reglerings-förslaget beräknade årliga afkastning svarande
ersättnings-belopp af 433 R:dr 16 sk. B:ko måtte i nåder anvisas, att utgå af
6:te hufvud-titelns besparingar, intill dess beloppet kunde varda å indragnings-stat
uppfördt.
På grund af hvad sålunda är upplyst och utredt, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl Majits nådiga framställning,
medgifva, att Häradsskrifvaren i Ljunits och Herrestads
fögderi, så länge ofvannämnda enka lefver, må, i afvaktan å
det honom på lön anslagna bohemmans tillträdande, få från
allmänna indragnings-staten uppbära ett emot hemmanets afkastning
svarande ersättnings-belopp af 650 R:dr R:mt årligen;
kommande detta att af Utskottet iakttagas vid afgifvande af
dess förslag till reglering af utgifterne under Riks-statens 9
hufvud-titel.
m) För öfrigt har Kongl Majit äskat löne-anslag för följande nya tjenster,
nemligen:
Häradsskrifvare-tjenst i Stora Kopparbergs län,
Länsmans-tjenst i Upsala län, för Dannemora tingslag,
d:o i Skaraborgs län, för Gudhems härad,
d:o i Westmanlands län, för Ramnäs och Sura socknar,
d:o i Östergöthlands län, för Motala distrikt,
do i Stora Kopparbergs län, för Loos socken,
d:o i Kalmar län, för Stranda härads norra distrikt,
1 Länsmans
-
Ståts-Utskottets Utlåtande M 122.
33
1 Länsmanstjenst i Christianstads län, för en del af Åsbo och Bjäre härads fögderi,
1 Vaktmästare-syssla vid Läns-styrelsén i Upsala,
1 d:o vid Läns-styrelsen i Jönköping;
och äro de nya anslagen upptagne till samma belopp, som, efter hvad ofvan nämnes,
för dessa tjenstegrader blifvit af Kongl. Maj:t föreslagne; uppgående den sålunda
erforderliga summan till 7,850. R:dr.
Jemte det Utskottet får upplysa, att med inrättandet af ofvannämnda nya Häradsskrifvare-tjenst
i Stora Kopparbergs län afses en nödig befunnen delning af det häradsskrifvare-distrikt,
som nu omfattar både Westerbergslags och Westerdals fögderier
derstädes, har Utskottet, enär såväl berörde tjenst som öfrige här ofvan uppräknade
beställningar, efter pröfning af vederbörandes derom afgifna förslag, af Kongl. Maj:t
befunnits oundgängligen behöflige samt äfven Kammar-kollegiurn och Stats-kontoret,
öfver förslagen hörde, desamma i underdånighet förordat, ansett sig ega skäl tillstyrka,
att löneanslag för ifrågakomne nya tjenster å stat uppföras.
1 fråga om lönebeloppens bestämmande får Utskottet, i likhet med hvad för
omförmälda tjenstegrader här ofvan är af Utskottet föreslaget och under åberopande
af Utskottets denna dag afgifna Utlåtande 121, angående anvisande af boställe
åt den nya Länsmannen i Gudhems härad, samt med iakttagande för öfrigt deraf,
att så stor del af aflöningen, som motsvarar de nuvarande minimi-aflönings-beloppen
för dessa grader, utföres såsom lön och det öfriga såsom löne-tillökning under nästa
statsreglerings-period, hemställa,
att de nya löne-anslagen må sålunda bestämmas:
för Häradsskrifvaren, lön 1,500: —
löne-tillökning .
500: —
hyres-ersättning
300: — 2,300
för 6 Länsmän, lön
450: —
löne-tillökning . . .
250: —
hyres-ersättning.
l50: “ 850
för en Länsman i Gudhem: härad,
lön
450: —
med afdrag af afkastnin-
gen utaf bostället Bac-
kabo N:o 5 Thorbjörnsgår-
den i mantal ....
240: —
hvarefter återstå
210: —
löne-tillökning
250: - 460
Hill. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 23 Haft.
5
34
Stats-Vt skot tets Utlåtande M 122.
för hvardera af de 2 Yaktmästarne.
lön  270: —
löne-tillökning  130: — |qq.
och torde den härtill erforderliga summa, uppgående, enligt
bifogade tabell JVs 6, till 8,660 R:dr R:mt, af Rikets Ständer
anvisas.
n) I sammanhang härmed får Utskottet anmäla en från Bonde-ståndet till Utskottet
remitterad, af Lars Gezelius från Kopparbergs län väckt motion, hvaruti begäres,
att Säfsnäs socken inom Westerdals fögderi af nyssnämnda län, som nu gemensamt
med Nås socken utgör ett länsmans-distrikt och eger en folkmängd af om
kring
3,000 personer, spridda på en yta af 5 qvadratmil, måtte erhålla en särskild
Länsman med lön till så stort belopp, som i allmänhet kunde blifva för denna tjenstegrad
bestämdt; och är till stöd för denna begäran af motionären hufvudsakligen
anfördt, att, till följd af socknens aflägsenhet från tätare bebyggda orter samt bristande
eftersyn från ordnings-maktens sida, en förvildning af folkets lynne uppkommit,
hvilken beklagligen visade sig i de många brott, som inom socknen föröfvades.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, har en underdånig ansökning i samma syftning
till Kongl. Maj:t inkommit, men, sedan Kammar-kollegium och Stats-kontoret, der
öfver
hörde, afstyrkt bifall å densamma, blifvit af Kongl Maj:t afslagen. Vid
sådant förhållande hemställer Utskottet,
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
o) För öfrigt och enär, enligt Stats-kontorets förslag, till fyllnad i tillgångarne
för den af detta embets-verk utarbetade nya aflönings-stat, hvarefter de af Kongl.
Maj:t föreslagne tillöknings-summorne äro beräknade, erfordras ett belopp af 51
R:dr 11 öre, tillstyrker Utskottet,
att, till betäckande af berörde brist, en motsvarande summa
af Rikets Ständer anvisas.
p) Utom ofvannämda frågor rörande löne-regleringen för Lands-statens tjenstemän
och betjente, har Utskottet äfven till behandling förehaft en af Kongl. Maj:t
särskildt aflåten, från samtliga Riks-stånden till Utskottet remitterad nådig proposition,
angående ersättning till Landshöfdingen i Örebro län för lönings-jord, som blifvit
afträdd för jernvägs-anläggningen emellan Örebro och Skebäck. Af denna nådiga
proposition (intagen under 100 uti 1 Sami. 1 Afd. af bihanget till Riks-ståndens
protokoll) inhemtas, att, sedan för berörde jernvägs-anläggning en jordrymd blifvit
i laga ordning exproprierad från den åt förenämnde Landshöfding på lön anslagne
lägenheten Alnängarne och ersättnings-beloppet i Landtränteriet levereradt med 2,739
R.dr 24 sk. 9 rst B:ko, Landshöfdinge-embetet i länet hos Kongl. Maj:t begärt nådig
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
35
föreskrift, huru ersättning för den jord, hvaraf Landshöfdingen sålunda gått i
mistning, borde honom tilldelas, och att, i anledning häraf, Kongl. Majit, i öfverensstämmelse
med hvad Kammar-kollegium och Stats-kontoret uti infordradt underdånigt
utlåtande äfven hemställt, funnit Sig böra hos Rikets Ständer föreslå, att nämnda
ersättning må å Riks-statens 6:te hufvud-titel uppföras att lill Landshöfdingen i
Orebro län årligen utgå med ett emot 5 procent af den för jorden erlagda afträdessumma
svarande jemnadt belopp af 136 R:dr B:ko eller 204 R:dr R:mt och att i
sådan händelse kapital-beloppet skulle till Rikets Ständers Riksgälds-kontor öfverlemnas
för att blifva för Rikets Ständer disponibelt.
Då Landshöfdingen i Örebro län, såsom ofvan är nämndt, fått omförmälda
lägenhet, Alnängarne, åt sig på lön anslagen, och han således ostridigt är berättigad
till ersättning för den honom frångångna andel af samma lägenhet, tillstyrker
Utskottet, i
att, på sätt Kongl. Majit föreslagit, till ersättning åt nämnde
Landshöfding för den honom frångångna lönings-jord, ett belopp
af 204 Ridr Rimt å stat uppföres, samt ofvanomförmälda kapital-summa,
2,739 Ridr 24 sk. 9 rist Biko, eller 4,109 Ridr
27 öre Rimt, till Riksgälds-kontoret öfverlemnas.
q) Slutligen får Utskottet fästa uppmärksamhet derå, att Rikets Ständer vid
sednaste riksdag, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits nådiga förslag, beslutade,
att den hemmanen i Ofvanbro fjerding af Stora Tuna socken och Stora Kopparbergs
län då åliggande skyldighet, att till den Landshöfdingen i länet på lön anslagna
kronoängen Hushagen utgöra 66844 dagsverken in natura, skulle med den sednast
från embetet afgångne Landshöfdingens fardagstid upphöra och derefter ifrågavarande
dagsverken till Kronan utgöras, på sätt om öfriga Kronans behållna dagsverken inom
länet vore eller kunde blifva stadgadt, emot det att, till fyllnad i Landshöfdingelönen,
anvisades ett emot förlusten af dagsverkena svarande stats-ansläg i rundt
tal. som på länets stat borde uppföras, med iakttagande, att berörde anslag bestämdes
i kontant efter medeltalet af markegångs-prisen å dagsverken under de 20 åren
1834 —1853, dock med afdrag af det belopp, 74 Ridr 12 sk. 10 rist, hvarmed
boställshafvaren dittills godtgjort Stats-verket för rättigheten att begagna dagsverken.
Detta ersättnings-anslag blef likväl ej vid nämnda riksdag å stat uppfördt, enär
detsamma då icke var till beloppet kändt. Som emellertid numera, efter verkställd
och behörigen granskad uträkning, är upplyst, att ersättnings-summan utgör 410
Ridr 79 öre, hvilket belopp, såsom Utskottet inhemtat, af nyssnämnda anledning
blifvit för de sistförflutna åren utanordnadt af öfverskotten å Stats-verkets inkomster,
får Utskottet föreslå,
att, i öfverensstämmelse med Rikets sednast församlade Ständers
beslut, berörde ersättnings-summa, 410 Ridr 79 öre Rimt, nu
må - å stat uppföras.
36
St al s-Utskottets Utlåtande JVi 122.
r) Samtlige af Utskottet bär ofvan tillstyrkta anslags-belopp uppgå, enligt bifogade
tabell jw 6, till ett belopp af 341,088 R:dr 90 öre R.rnt; och hemställer
Utskottet,
att nuvarande kontanta anslags-summa för Lands-staterna må
med nämnda belopp förhöjas, samt, för rättigheten till åtnjutande
af de löne-förhöjningar, som nu beviljas, enahanda förbehåll
om indelningarnes frånträdande bestämmas, som vid
sisthdne riksdag fästades vid då anvisade anslag till förbättring
af Landsstats-personalens löner.
Jordbruket, handeln och näringarne.
A) Skiften och Afvittringar.
I
9:o Utöfver nuvarande årliga anslag till skiften och afvittringar, utgörande
42,000 R:dr B:ko eller 63,000 R:dr R:mt, är af Kongl. Maj:t i detta ändamål äskadt
ett särskildt anslag för nästa statsreglerings-period af 171,000 R:dr sistnämnde
mynt, att utgå med i årligen, eller 57,000 R:dr för hvartdera af åren 1858, 1859
och 1860.
Angående behofvet af detta anslag får Utskottet, med hänvisande i öfrigt till
hvad statsråds-protokollet derom innehåller, endast anföra, att, för storskiftes- och
afvittrings-ärendenas fortskyndande i de norra länen, det ansetts oundgängligen nödigt,
att de årliga anslagen dertill blifva för den närmare framtiden betydligt ökade,
på det att ett större antal landtmätare måtte kunna dermed sysselsättas och aflöningarne
för desse tjenstemän förhöjas; att, i det förra afseendet, angeläget vore
att anställa ytterligare 8 landtmätare för storskiftes-verket i Lima socken af Stora
Kopparbergs län, 2 landtmätare för afvittringen i Vesterbottens län och 10 landtmätare
för afvittringen i Norrbottens län, hvarförutan det befunnits nödvändigt, att särskilda
personer förordnades att hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i sistnämnde
två län, såsom föredragandé, handlägga der förekommande afvittringsmål; att, enligt
Öfver-direktörens vid Landtmäteriet underdåniga framställning, samfälda kostnaderne
för storskiftes- och afvittrings-arbetenaS fortskyndande i de sex nordligaste länen
kunde beräknas för hvartdera af nästkommande tre år utgöra:
i Stora Kopparbergs län 27,866: 32. —
» Westernorrlands län ....... 8,566: 32. —
» Westerbottens län ....... 13,500: — —
Transport: 49,933: 16. —
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
37
Transport: 49,933: 16.
i Norrbottens län ....... 33,916: 32.
hvartill komme, utan förändring i nu varande aflöningssätt:
i Gefleborgs län, förslagsvis . . . . . . 1,300: —
och i Jemtlands län, förslagsvis . , . . . . 1,500: —
eller tillsammans ........ 86,650: —
så att, då under innevarande statsreglerings-period för berörde
ändamål endast utginge:
det å 6:te hufvudtiteln uppförda anslag
till skiften och afvittringar . . . 42,000: — —
och det vid sednaste riksdag för samma
period särskildt anvisade extra anslag af
8,000 R:dr, eller årligen . . . 2,666: 32. — 44 666: 32.
en ökad årlig utgift uppkomme af . . B:ko R:dr 41,983: 16. —
men att Kongl. Maj-t ansett den inskränkning i de af Öfver-direktören beräknade
förrättningar kunna ega rum, att med företagandet af storskiftet i Orsa socken af
Stora Kopparbergs län finge anstå under det att ett större antal landtmätare erfordrades
för de storskiftes-förrättningar i samma län, hvilka ansåges böra afslutas under
nästpåföljande tre år, äfvensom att ej heller något anslag för ifrågaställd afvittring
inom Westerbottens Lappmark nu borde tagas i anspråk, samt på dessa med
flere skäl funnit det årliga anslags-behofvet för skiften och afvittringar under nästa
statsreglerings-period kunna beräknas till 420,000 R:dr R:mt, i följd hvaraf utöfver
nuvarande årliga anslag till skiften och afvittringar, 63,000 R:dr, till detta föremål
under nästkommande tre år erfordrades 57,000 R.dr årligen, eller för tre år
171,000 R:dr R:mt.
Utskottet anser jemväl, för sin del, angeläget, att mera verksamma åtgärder,
än hittills varande anslags-belopp medgifvit, vidtagas för storskiftes- och afvittnngsförrätlningarnes
fortskyndande. Det är obestridligen af synnerlig vigt så väl för det
allmänna, som för de enskilde jordbrukarne, att dessa arbeten bedrifvas så skyndsamt
som möjligt, hvarigenom de vidsträckta landsorter, som äro föremål för nämnda
ekonomiska regleringar, tidigare än eljest komma i åtnjutande af dermed förenade
fördelar, samt landets utveckling och välstånd sålunda genom införande af en bättre
hushållning hastigare befordras. Äfven måste dessa förrättningars afslutande inom en
kortare tid medföra mindre kostnad för Staten, än om med ett lägre års-anslag
förrättningarne komme att under en längre följd af år fortgå. Då nu för vinnande
af berörde mål nödigt är, ej mindre att antalet af de vid storskiftes- och afvittringsverken
anställde tjenstemän ökas, än äfven att deras aflönings-vilkor, hvilka under
närvarande förhållanden utan tvifvel äro otillräcklige att bereda desse tjenstemän en
tarflig bergning och icke heller kunna anses motsvara deras trägna och ansträn
-
38
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
gande göromål, varda förbättrade, så att personer med skicklighet och erfarenhet
kunna fästas vid ifrågavarande slags arbeten, har Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
att, med bifall till Kongl. Majrts nådiga framställning, Rikets
Ständer, utöfver det i nu gällande riks-stat för skiften och af•
vittringar uppförde anslag af 63,000 R:dr, för enahanda ändamål
anvisa och till Kongl. Maj:ts nådiga disposition ställa en
summa af '171,000 R.dr R:mt, att med i årligen under hvardera
af nästkommande tre år från Riksgälds-kontoret utgå.
Varande detta anslags-belopp å den öfver extra anslagen å denna hufvud-titel
uppgjorda tabell (JV2 9) upptaget.
Genom det ofvanstående anser sig Utskottet jemväl hafva besvarat tvänne från
Bonde-ståndet till Utskottet remitterade motioner af J. P. Wallmark från Westerbottens
och Sven Ersson från Stora Kopparbergs län, innefattande begäran om an
slags
beviljande för afvittringens fortskyndande inom förstnämnde län och för afvittringsverket
inom Orsa och Elfdals socknar i Österdalarne.
10:o Från Preste-ståndet är till Utskottet remitterad en inom nämnde Riksstånd
väckt motion af Prosten Gahne, hvilken anfört, att, till afhjelpande af den på
ön Gottland rådande, för jordbruket derstädes särdeles skadliga egoblandningen,
Kongl. Maj:t vidtagit förberedande åtgärder, hvarigenom socknarne på ön blifvit af
vederbörande Landtmätare indelta i vissa skifteslag, och att, för utrönande af verkningarne
af denna åtgärd, Kongl. Maj:t tillåtit att ett så kalladt prof- eller mönsterskifte
först skulle i en viss socken, som utgör ett skifteslag, utföras; och då denna
snart fullbordade förrättning gifvit stöd åt den öfvertygelsen, att laga skiften äro på
Gottland verkställbara och nyttiga, men för dessas tillvägabringande stora svårigheter
mötte genom de betydliga kostnader, som dylika förrättningar medföra och hvilka
å Gottland, hvarest utgifterne blefvo än större genom der bruklige stenbyggnaders
och stenhägnaders flyttning, icke kunde af de många små jordegarne bäras, har motionären,
för befordrande af laga skiften på Gottland, begärt: att den del af landtmätare-arfvodet,
som utgår kontant, må få af statsmedel förskottsvis utbetalas på
det sätt att, sedan afgifven arfvodes-räkning blifvit i behörig ordning granskad och
godkänd, beloppet anordnas från Landt-ränteriet, men att jordegarne, i likhet med
hvad annars är vanligt, bestå kost och husrum åt Landtmätaren och gode männen
samt arfvode åt de sednare, äfvensom erlägga lösen för kartor och tillhörande skifteshandlingar:
att de i förskott lemnade stats-medlen, som i jordeboken antecknas, blifva
räntefria och med det femte året sedan det nya skiftet vunnit laga kraft återgäldas
med TV årligen tillika med kronoskatten och med samma förmånsrätt för Staten,
som skiftes-arfvoden nu ega i den skiftade jorden: att utflyttnings-hjelpen beräknas
till minst dubbla beloppet af hvad uti Kongl, kungörelsen den 25 Januari 1853 är
i sådant hänseende bestämdt: att nödigt stats-anslag för flyttning af stenhägnaden,
Stats-Utskottets Utlåtande JV§ 122.
39
der sådant i och för skiftet måste ega rum, beviljas, att utgå efter af Landtmätarne
och gode männen verkställd värdering, dock ej öfver d 50 R:dr R:mt för hvarje
helt förmedladt mantal: att befrielse från eganderätts-bevillning medgifves de hemmansdelar,
som i skifte ingå, räknadt från förrättningens början till dess tillträde af
de nya lotterne skett, samt att ofvan föreslagna förskott, stats-anslag och eftergift i
bevillningen må utgå under de tio första åren för de skiften, som under tiden
kunna varda förrättade eller af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande blifva till verkställighet
remitterade.
Vid sistlidne riksdag förevar hos Rikets Ständer en fråga af likartad beskaffenhet.
Kongl. Maj:t gjorde nemligen då nådig framställning om beviljande af ett för
slags-anslag
å 2,000 R:dr B:ko för befrämjande af laga skiften på Gottland. Uti
sitt deröfver afgifna yttrande, hvilket af samtlige Riks-stånden godkändes, afstyrkte
Stats-Utskottet vid nämnda riksdag bifall å berörde framställning, under uttalande af
den öfvertygelse, att, sedan början med laga skifte å ön dåmera skett, öns innevånare
snart skulle inse skiftes-verkets nytta för deras jordbruk och, utan Statens
mellankomst, skynda sig att komma i åtnjutande af de fördelar, detsamma erbjuder.
Delande denna öfvertygelse, har nuvarande Stats-Utskott ock funnit sig sakna skäl
att understödja det af ofvannämnde motionär väckta förslag och hemställer derföre,
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
B) Undervisnings-anstalter för jordbruk och landtmanna-näringar.
\ -1. Sedan Landtbruks-akademien, i afgifvet Betänkande om åtgärder till
Svenska Landtbrukets befrämjande, i underdånighet förmält, att det anslag af 3,000
R:dr R:mt om året, som de lägre landtbruks-skoloma för närvarande åtnjuta, svårligen
kunde anses tillräckligt, då dermed skulle bestridas aflöning åt Föreståndare,
Underlärare, Slöjdare m. fl. äfvensom till någon del kostnaden för dessa skolors
materiel; att någon ersättning derjemte syntes böra beredas Föreståndaren, som
vanligen finge underhålla lärlingarne, hvilka, då en ej obetydlig del af deras tid
egnades åt undervisningen, icke kunde genom arbete lemna full ersättning för sitt
underhåll; att, i de fall, der, detta oaktadt, skolorna uppfyllt sin bestämmelse, sådant
kommit sig deraf, att dessa då alltid haft andra tillfälliga inkomstkällor till
stöd; men att emellertid säkert vore, att de fleste af ifrågavarande skolor haft och
ännu hade att kämpa med en svår financiel ställning, som icke alltid medgåfve
Skolstyrelsen att gifva företräde åt förtjenst och skicklighet vid tillsättandet af Lärare
befattningarne,
hvilka derföre någon gång måst gifvas åt dem, som åtagit sig be
fattningen
för bästa priset, samt Akademien, på dessa med flera anförda skäl, underdånigst
anhållit, att framställning måtte hos Rikets Ständer göras om förhöjning
i nuvarande Stats-bidrag till besagde skolor; så har Kongl. Maj:t begärt att en
40
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
tillökning af 1,000 R:dr i årliga anslaget för hvardera af de i riket varande 16 lägre
landtbruks-skolor måtte af Rikets Ständer beviljas med tillsammans 16,000 R:dr.
Då, enligt hvad sålunda är vordet upplyst, det anslag, som till de lägre landt
bruks-skolorna
hittills utgått, icke varit tillräckligt för desammas ordnande på ett fullt
nöjaktigt sätt, men det för landets förnämsta modernäring är af synnerlig vigt att
dessa läro-anstalter icke af bristande tillgångar för oundgängliga behof hämmas i sin
utveckling, anser Utskottet sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte bevilja den af Kongl. Maj:t med 16,000
R:dr rimt äskade årliga förhöjning i anslags-summan för de i
riket nu befintlige 16 lägre landtbruks-skolor samt att denna tillökning
må utgå med 1,000 R:dr till dem hvardera.
Och anser sig Utskottet härigenom hafva besvarat en af Herr B. W. von
Printzencreutz hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottet remitterad, motion,
innefattande anhållan, att Rikets Ständer måtte, i enlighet med Landtbruks-akademiens
förslag, bestämma anslags-förhöjningen för hvarje af ifrågavarande 16 lägre landtbruks-skolor
till 2,000 R:dr.
12. Vidare och då det vore att förmoda, att de län, som ännu saknade lägre
landtbruks-skolor, snart skola söka att inom sig tillvägabringa sådana nyttiga inrätt
ningar,
samt kändt vore, att vissa län med särdeles vidsträckt areal önskade erhålla
en landtbruks-skola, har Kongl Majit, för inrättande af Irenne dylika skolor inom de
län, Kongl. Majit kunde finna för godt bestämma, äskat, att ett årligt anslag af 4,000
R:dr för hvarje, eller tillsammans 12,000 Ridr, måtte af Rikets Ständer anvisas
I sammanhang med denna nådiga framställning har Utskottet till pröfning förehaft
följande hos Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-stånden väckta
motioner, nemligen:
af nyssbemälde motionär, Herr von Printzencreutz, som hemställt, att de af
Kongl. Majit för 3:ne nya landtbruks-skolor äskade anslag af 4,000 Ridr Rimt för
hvardera måtte, äfven i likhet med hvad Landtbruks-akademien i sådant afseende
föreslagit, bestämmas till 5,000 Ridr, helst erfarenheten tillräckligt ådagalagt svårigheten
att med de inskränkta stats-bidrag, som hittills varit anvisade, kunna på ett fullt
ändamålsenligt sätt tillvägabringa sådana bildningsanstalter, särdeles inom de norra länen,
hvilka, enligt motionärens tanke, företrädesvis vore af dylika läroanstalter i behof;
af Herr C. Hasselrot samt Riksdags-fullmäktige Josef Smedberg, Joh, Pet. Andreasson,
Johs Andersson och Per Benjaminsson från Elfsborgs län, hvilka, med afseende
å den låga ståndpunkt, hvarpå jordbruket inom södra delen af nämnda län,
enligt deras förmenande, sig befunne, och med yttrad farhåga, att, om detta förhållande
ännu en längre följd af år komme att fortfara, jordens produktion blefve alldeles
-
Stats-Utskottets Utlåtande JM 122. 41
deles otillräcklig för den ständigt sig ökande befolkningen, anhållit, att Rikets Ständer
måtte bevilja medel för inrättande af en lägre landtbruksskola derstädes efter samma
grunder, som för de i andra län redan bildade funnes stadgade.
af E. J. Rudberg från Kalmar län, hvilken, enär Ölands egendomliga natur-förhållanden
föranledde till ett från andra provinser i väsentlig mån olika jordbruk
och då, i följd häraf, öns jordbrukande innevånare endast i ringa mån kunde draga
nytta af den undervisning, som meddelades i de å fasta landet inrättade landtbruksskolor,
begärt, att Rikets Ständer, för inrättande af en Landtbruksskola på Öland
måtte anvisa stats-anslag till enahanda belopp, som för landtbruks-skolor å andra orter
kunde blifva bestämda;
af Riksdagsfullmäktigen Olof Olsson från Slängserud i Wermlands län, som,
med hemtad anledning deraf att antalet sökande till elev-platser vid den inom vestra
delen af berörda län inrättade landtbruksskola varit 2 å 3 gånger större än antalet
af lediga platser och då denna skola alltså icke kunde anses motsvara länets behof,
föreslagit, att Rikets Ständer måtte anslå en summa af 2,000 R:dr B:ko årligen till
upprättande och underhållande af en ny sådan skola inom östra delen af Wermland;
och hafva A. Jansson och Olof Olsson från Ohlsäterstorp i nämnda län uti
denna motion instämt.
Hvad sålunda förekommit, har Utskottet tagit i öfvervägande; och då erfarenheten
visat, att nuvarande lägre landtbruks-skolor icke allenast ganska mycket bidragit
till jordbrukets utveckling och förkofran inom de provinser, der de finnas förlagde,
utan ock i väsentlig mån medverkat att hos allmänheten sprida större kunskap
i och lifligare håg för en mera ordnad landthushållning, finner Utskottet det
önskvärdt, att ännu flera sådana undervisnings-anslalter inrättas, helst å de orter,
som deraf äro i saknad. Då emellertid Utskottet hvarken är i tillfälle att bedöma,
hvarest dylika skolor företrädesvis böra anläggas eller huruvida skäl må vara för
handen, att, på sätt motionärerne yrkat, större eller mindre belopp dessa undervisnings-anstalter
såsom understöd tilldelas, har Utskottet trott lämpligast vara att i detta
afseende följa Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda nådiga framställning och får alltså hemställa,
att
Rikets Ständer måtte anvisa den af Kongl. Maj:t äskade summa
af 12,000 R:dr R:mt, att, ställd till Kongl Maj:ts disposition,
användas såsom understöd till inrättande af tre nya landtbruksskolor
i de län, der Kongl. Maj:t finner dem vara bäst behöfliga,
samt utgå med 4,000 R:dr årligen till hvardera, under de för
dylika understöds åtnjutande förut föreskrifne vilkor.
13:o. För inrättande af tvenne Mejeri-skolor, en i medlersta och en i södra
delen af riket, å ställen, der mjölk-hushållning med utmärkt skicklighet bedrifves,
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 23 Haft. 6
42
Stats-Utskottets Utlåtande M J22.
och med skyldighet för vederbörande att emottaga ett visst anlal fri-elever, är af
Kongl. Maj:t äskadt ett årligt anslag af 3,000 R:dr för hvardera af dessa skolor, eller
tillsammans 6,000 R:dr, dock att detta anslag alternativt måtte kunna användas
såsom arfvoden och resekostnads-ersättning åt resande undervisare i mejeri-handteringen.
Enligt hvad det den nådiga propositionen bifogade statsråds-protokoll innehåller,
hade Landtbruks-akademien fästat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derpå, hurusom
hågen för boskaps-skötseln och ett mera allmänt sträfvande att åstadkomma
ökade och bättre ladugårds-produkter på sednare tider gjort sig gällande hos den
Svenska jordbrukaren och att, i följd häraf, på flera större egendomar mejeriförestånderskor
blifvit från Holstein införskrifna, i afsigt att införa der öfliga bättre
methoder i ost- och smörberedning samt i mjölkens behandling för nämnda ändamål,
hvarjemte Akademien, med afseende å den allmänna klagan, som försports öfver
svårigheten att erhålla personer med praktisk skicklighet och öfning i mjölkhushållningen,
hemställt, att, för så vidt någon egare eller disponent af egendom,
der sådan hushållning med utmärkt skicklighet bedrefves, skulle vara hugad att
emottaga manliga eller qvinliga elever, för att deri lemna dem undervisning, honom
måtte genom stats-anslag beredas ersättning för dervid uppkommande kostnader och
möda; varande af Akademien i sådant afseende föreslaget, att 2:ne mejeri-skolor till
en början måtte inrättas och ett anslag till det af Kongl. Majit derför nu äskade
belopp af Rikets Ständer begäras; och då Utskottet, för sin del, jemväl anser det
böra blifva af stor nytta och kraftigt medverka till en bättre ladugårds-skötsel om
den kunskap i detta ämne, som redan finnes på åtskilliga ställen i landet, blifver
mera allmänt spridd, tillstyrker Utskottet
att, med bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition, för inrättandet
af 2:ne mejeri-skolor, i särskilda delar af riket, en
summa af 6,000 R:dr årligen må af Rikets Ständer anvisas.
Härigenom anser Utskottet sig hafva besvarat en hos Ridderskapet och Adeln
väckt, till Utskottet remitterad, motion, deruti Herr Friherre Rudolf Cederström, af
anförda skäl och under åberopande af Landtbruks-akademiens ofvan omförmälda
förslag, hemställt, att antingen detsamma måtte af Rikets Ständer bifallas, eller ock
att den ifrågaställda summan, 6,000 R:dr, måtte öfverlemnas till de i riket redan
befintliga stamholländerierna, under förbindelse för dessa att i mejerikunskaps-ämnena
i allmänhet meddela undervisning åt ett lämpligt antal, helst qvinliga, elever.
14. Då fårskötseln, genom det biträde, som lemnats schäferi-egarne af en för
ändamålet anställd kunnig person, gjort framsteg, oaktadt en för denna näringsgren
långvarigt missgynnande konjunktur, samt den önskan att äfven en sakkunnig man
måtte anställas för att tillhandagå med biträde, råd och upplysningar i boskapssköt
-
Stats-Utskottets Utlåtande JU 122.
43
sela, såsom vid val af afvels-djur och racers förädling, ladugårdsbyggnaders ändamålsenliga
konstruktion, mejeriers anläggning och förbättringar i mjölk-hushållningen m.
m., å flera allmänna landtbruksmöten blifvit offentligen uttalad, har Kongl. Maj.t, sedan
jemväl Landtbruks-akademien, som funnit anställandet af en sådan person, på
samma vilkor, som för den i afseende å fårskötseln antagne varit bestämda, böra
blifva af stor nytta, hemställt, att nödiga medel härtill måtte af Rikets Ständer äskas,
föreslagit, att till arfvode och resekostnads-ersättning åt en resande undervisare i
boskapsskötseln en summa af 3,000 R:dr årligen måtte anvisas.
I betraktande deraf att boskapsskötseln är en af landets vigtigaste näringsgrenar,
hvars utveckling och förkofran på allt sätt bör befrämjas, tillstyrker Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning må af Rikets
Ständer bifallas.
15. Likaledes, och då Utskottet till fullo uppskattar värdet af sådana åtgärder,
som bidraga till jordbrukets och dermed sammanhängande näringars förbättring och
framåtskridande, har Utskottet trott sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer bevilja den summa af 3,000 R:dr årligen,
som Kongl. Maj:t äskat till reseunderstöd åt sådane personer,
hvilka egna sig åt landtbrukets vetenskapliga eller praktiska studium
och önska besöka fremmande länder, i ändamål att utvidga
sina kunskaper i det yrke, de valt.
16. Beträffande de uti den nådiga propositionen derefter förekommande 2:ne
frågor om anslag dels af 1,200 R:dr till arfvodes-förhöjning åt 2:ne Agronomer,
som biträda vid odlingsföretag, vattenafledningar, grunddikning och ängsvattningar,
dels af 9,450 R:dr till arfvoden och resekostnads-ersättning m. m. för 3 nya Agronomer
jemte 3 elever, hafva Rikets Ständer redan fattat beslut medelst bifall till
Utskottets Utlåtande JV2 37, hvaruti anslagens beviljande blifvit af Utskottet tillstyrkt;
varande beloppen i öfverensstämmelse härmed upptagne å bifogade öfver hufvudtiteln
upprättade tabell.
17. Sedan Rikets Ständer, genom bifall till Utskottets i Utlåtandet JM 96, i
fråga om inrättande af ett Landtbruks-institut vid Alnarp i Skåne, gjorda hemställan,
dels för en gång anvisat en summa af 175,000 R:dr för Institutets organisation,
dels ock beviljat ett årligt anslag af 18,000 R:dr till aflöning åt Institutets föreståndare
och lärare, till underhåll af elever och lärlingar samt för bibliothek och samlingar,
har Utskottet å de öfver 6:te hufvud-titeln upprättade, detta Betänkande vidfogade,
tabeller Näs 7 och 9 låtit uppföra ofvannämnda anslags-summor.
C) Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landlmanna-näringar.
18 På det att en större samling af så väl in- som utländska åkerbruksredskap,
machiner och apparater må kunna såsom modeller tillhandahållas landets
44
Stats-Utskoltets Utlåtande JU t2'2.
jordbrukare och redskaps-tillverkare, har Kongl. Maj:t, i enlighet med Landtbruksakademiens
underdåniga hemställan, begärt att ett årligt anslag af 5,000 R:dr måtte
af Rikets Ständer beviljas såsom bidrag till inköp af dylika modeller, att uppställas
vid Landtbruks-akademiens experimental-egendom.
Erkännande nyttan deraf att åtgärder vidtagas, hvarigenom det kan blifva
möjligt, synnerligast för den enskilde, mindre bemedlade, jordbrukaren, att på ett
ställe kunna förskaffa sig kännedom af de för jordens skötsel mest ändamålsenliga
och användbara redskap, anser Utskottet likväl att någon nedsättning kan ega rum
i den härtill äskade summa samt föreslår,
att ett belopp af 3,000 R:dr R:mt årligen må för sagda ändamål
beviljas.
19, För att sätta Landtbruks-akademien i tillfälle att å den åt Akademien upplåtne
jordegendom dels föregå den enskilde landtbrukaren med efterföljansvärda arbetsmethoder,
dels ock att i försöksväg theorethiskt och praktiskt arbeta på dessa me
thoders
fullkomnande, har Kongl. AIaj:t föreslagit att, till ökad aflöning åt en inspektor
med den högre bildning och skicklighet, som, med hänsigt till nu antydda förhållanden,
erfordrades, ett belopp af 1,500 R:dr och, till försöks verkställande, 3,000
R.dr, eller tillsammans 4,500 R:dr R:mt, årligen måtte å Riks-staten uppföras.
Då ändamålet med berörda egendoms upplåtande åt Akademien svårligen lärer
kunna ernås med mindre de försök, som derstädes böra verkställas, utföras under
ledning af en theoretiskt bildad och i jordbruk väl kunnig person, samt Akademien
upplyst, att erforderliga tillgångar såväl för en sådan persons aflöning, som ock för
verkställande af nödige experimenter, hvilka oftast tillskynda Akademien förluster,
saknas, finner Utskottet sig böra tillstyrka,
att Kongl. Maj:ts i berörda hänseende gjorda nådiga framställning
må vinna Rikets Ständers bifall.
20. Vid behandlingen af de i nästförestående 2:ne punkter omförmälde frå
gor.
har Utskottet jemväl förehaft till pröfning en hos Ridderskapet och Adeln väckt,
till Utskottet remitterad, motion, deruti Herr Åkerman, Fr. förmält, att om de af
Kongl Maj:t äskade anslags-poster dels till aflöning för en med högre bildning försedd
inspektor och dels till försöks verkställande under en skicklig agrikultur-kemists
ledning, i allo skulle kunna medföra det gagn, som dermed åsyftades, erfordrades
icke blott att den å Landtbruks-akademiens experimentalfält för hand varande brist
på tillräckliga och ändamålsenliga byggnader afhjelptes, utan äfven att jordegendomen,
genom grund-dikning och gödning, uppbringades till den bördighet, som utgör
hufvudvilkoret derför, att dess bruk skall kunna framställa efterföljansvärda exempel,
hvilket hittills, i brist af erforderliga tillgångar för dylika utgifter på en gång, icke
kunnat verkställas.
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
45
I förra hänseendet, eller hvad byggnaderna anginge, skulle, efter hvad motionären
uppgifvit, förhållandet å experimental-fältet nu vara sådant, att, utom 2:ne
mindre, icke ändamålsenliga, bostäder för 2:ne drängar, den åbyggnad, sorn vöre
afsedd till bostad åt dem, som i öfrigt besörja jordens brukande och tillsynen derå,
utgjordes af en äldre bofällig byggnad, innehållande, utom 2:ne rum att af Sekreteraren
begagnas då han besökte stället, 5 rum och 2:ne små kök, inom hvilka
lokaler nu måste inrymmas inspektoren, rättaren och fåraherden. Då i följd häraf
åt inspektoren ej kunnat lemnäs utrymme för egen hushållning, utan denne varit
nödsakad taga sin kost hos rättaren och således till denna befat ning endast ogifta
personer kunnat antagas, hade Akademien härvid måst fästa största afseende derpå,
att hans anspråk rättade sig efter Akademiens förmåga att dem uppfylla. Om,,
alltså Akademien skulle kunna vid experimental-fältet anställa en fullt duglig, bildad
inspektor, framstode såsom ett oeftergifligt vilkor, att denne blefve försedd med en
bostad, svarande emot hvad enskilde jordegare bestode sine landtbruks-förvaltare.
Enligt en inom Akademiens förvaltnings-kommitté uppgjord plan borde derföre
nyssnämnda boningshus repareras och ordnas för att af den blifvande inspektoren
ensam begagnas, hvarjemte kommittéen ansett nödigt att på tjenligt ställe ett nytt
boningshus uppfördes för inrymmande af rättaren, fåraherden och en statdräng.
Då emellertid, på grund af uppgjorda kalkyler, till berörde byggnads-företag erfordrades
en summa af 15,000 R:dr, och då till grunddikning af experimental-fältets
jord, utgörande 60 tunnland, beräknades åtgå 100 R:dr per tunnland, eller tillsammans
6,000 R:dr, samt till uppgödning deraf, å 75 R:dr per tunnland, 4,500
R:dr, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte för en gång bevilja och
till Landtbruks-akademiens förvaltnings-kommittés disposition för sagde ändamål ställa
ofvannämnda belopp, utgörande tillsammans 25,500 R:dr Riksmynt.
Detta förslag har Utskottet tagit i öfvervägande; och beträffande först motionärens
anhållan om stats-bidrag för grunddikning och uppgödning af jorden vid
Akademiens experimental-fält, så enär Kongl. Majit icke funnit skäl att uti Sitt
nådiga förslag till allmänna åtgärder för jordbrukets befrämjande upptaga förevarande
fråga, ehuru densamma, enligt hvad statsråds-protokollet utvisar, äfven af Akademien
blifvit väckt, anser Utskottet sig icke böra, på enskild motionärs yrkande, tillstyrka
anvisandet af stats-bidrag för ofvanuppgifna föremål, utan hemställer,
att motionen i denna del icke må till någon åtgärd föranleda.
Hvad deremot angår det ifrågaställda anslaget till reparationer och nybyggnad
vid berörde egendom, lärer det väl blifva nödigt, sedan Utskottet funnit sig ega
anledning till bifall förorda Kongl. Maj.ts nådiga framställning om anslag för ökad
aflöning åt en inspektor med högre bildning, att tillse det lämplig bostad beredes
såväl åt denne, som åt öfrige å egendomen anställde personer; och som Utskottet
af ett för ifrågavarande reparations- och byggnads-arbeten uppgjordt kostnads-förslag
inhemtat, att utgifterne för reparationer å inspektors-byggningen och uthusen, jemte
46
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
diverse omkostnader, beräknats till 9,000 R:dr och att, för uppförande och inredning
af det föreslagna nya boningshuset för gårdsfolket, 6,000 R:dr Riksmynt erfordrades,
får Utskottet, som anser nödige reparations-kostnader böra bestridas af Akademiens
egna tillgångar, tillstyrka,
att, såsom bidrag till uppförande och inredning af omförmälde
nya byggnad å Landtbruks-akademiens experimental-fält, Rikets
Ständer anvisa en summa för en gång af 6,000 R:dr Riksmynt
att från Riksgälds-kontoret utbetalas.
Och har Utskottet låtit detta anslagsbelopp å bifogade tabell M 9 öfver de
extra anslagen uppföras.
21. I anledning af Landtbruks-akademiens anmälan, dels att de premier, som
vid de allmänna landtbruksmötena utdelats, varit så små, att de knappast betäckt
kostnaden för transporten af de belönade föremålen, dels äfven att dessa premier
blifvit utsträckta till artiklar, som vore för jordbruket fremmande, och sedan Akademien
i underdånighet hemställt, att dessa premier måtte göras större,. att vissa
förändringar rörande deras tilldömande m. m. måtte vidtagas och slutligen att desamma
måtte inskränkas till djur, redskap och ladugårdsprodukter. har Kongl. Maj:t
föreslagit ej mindre, att, till utdelning vid landtbruksmöten af premier för djur,
redskap och ladugårds-produkter af utmärklare slag, utöfver de för premier vid
sådana möten redan anvisade 1,500 R:dr R:mt, enahanda anslagsbelopp årligen måtte
å ordinarie stat uppföras, än äfven att för de tre åren 1858 —1860 en summa af
4,500 R:dr måtte beviljas, för att användas till utdelning vid dessa möten af premier
för kreatur af utmärklare slag.
Då de medel, som för ifrågavarande föremål hittills blifvit använda, otvifvelaktigt
i betydlig mån bidragit att Bland landtmännen sprida kännedom och upplysning
om fördelarne af en förbättrad ladugårds-skötsel och nyttan af en god och ändamålsenlig
kreaturs-race, har Utskottet, enär tillika är upplyst, att det anslag, Staten hittills
lemnat, varit för ändamålet otillräckligt, ansett detsamma böra ökas till det belopp,
Kongl. Maj:t begärt. Då emellertid berörde anslag för närvarande finnes uppfördt
bland extra anslagen å 6:te hufvud-titeln och, enligt Utskottets tanke, de medel,
som vid innevarande riksdag härtill beviljas, jemväl böra på enahanda sätt
hädanefter upptagas, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer för nästa statsreglerings-period å Riksgäldskontoret
anvisa och bland extra anslagen å 6:te hufvud-titeln,
under rubrik: »till utdelning vid Landtbruks-möten af premier
för djur, redskap och ladugårds-produkter af utmärklare slag,»
låta uppföra en summa af 9,000 R:dr R:mt (se tabell JV3 9).
Och anser sig Utskottet härigenom jemväl hafva besvarat de särskilda hos Ridderskapet
och Adeln af Friherre v. Schultzenheim, David, och inom Bonde-ståndet
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
47
af Riksdagsfullmäktige!! Anders Larsson från Örebro län väckta, till Utskottet remitterade,
motioner, deruti blifvit föreslaget, att å denna hufvud-tilel måtte uppföras
ett årligt anslag af 2i,000 R:dr B:ko, deraf 1,000 R:dr för hvarje län, att af hushållnings-sällskaperna
disponeras till premier för boskap af inhemsk race.
22. Med underrättelse att Kongl. Majit, i anledning af Bestyrelsens vid fjerde
allmänna landtbruksmöte! underdåniga anhållan, att, för beredande af tillfälle för
landets jordbrukare att draga fördel af de kemiska samlingar och upptäckter, som
stå i sammanhang med deras yrke, en agrikultur-kemist måtte få antagas, låtit, genom
Landtbruks-akademiens Förvaltnings-kommittés försorg, anställa läraren vid tekniska
och landtbruks-skolan i Chemnitz, Doktor Alexander Muller, såsom agri
kulturkemist
i Svenska statens tjenst, emot vissa förmåner och med åligganden att,
enligt bestämd taxa, göra ett visst antal kemiska analyser; att någon viss tid af året
vara disponibel till resor inom riket, under hvilka haji, emot särskild rese-och traktaments-ersättning,
bör tillhandagå de landtmän, hvilka hans biträde äskat, med sådana
råd och praktiska undersökningar, som till utförandet äro beroende af kemiska
kunskaper; att öfver sådana ämnen afgifva yttranden, när han dertill af publika auktoriteter
uppmanas; att årligen inkomma med berättelse öfver sin verksamhet, särdeles
i sådana delar deraf, som afsett allmännare gagn, samt att i denna berättelse
redogöra för de vigtigaste uti kemisk-agronomisk riktning såväl inom- som utomlands
gjorda upptäckter, har Kongl. Majit, som tillika förmält Sig hafva intill 1857
års slut anvisat medel till Doktor Mullers aflöning samt hyran för den lokal, som
till hans laboratorium komme att begagnas, begärt, att å ordinarie stat måtte varda
uppfört dels såsom års-arfvode åt agrikultur-kemisten 2,000 Ridr Riksmynt och dels
till hyra för hans agrikultur-kemiska laboratorium 600 Ridr s. m., eller tillhopa
2,600 Ridr; och då Utskottet är öfvertygadt derom, att en sådan persons anställning
i Statens tjenst skall blifva af väsentlig nytta för jordbruket, hemställer Utskottet
,
att den af Kongl. Majit äskade summa, 2,600 Ridr Rimt, må af
Rikets Ständer beviljas, att årligen utgå på sätt Kongl. Majit
föreslagit.
23. Uti Sin till Stats-Utskottet den 30 Oktober sistlidet år aflåtna nådiga proposition,
angående Statsverkets tillstånd och behof, hade Kongl. Majit, under tillkännagifvande,
att Svenska Trädgårds-föreningen inkommit med underdånig ansökning
om förhöjning i det till understöd för föreningens elev-skola utgångna årliga anslag
2,000 Ridr Rimt, men att det från Landtbruks-akademien i anledning deraf infordrade
underdåniga utlåtande då ännu icke afgifvits, föreslagit, att, för den tid
nästa statsreglering förblefve gällande, föreningen fortfarande måtte få uppbära berörda
anslag mot enahanda vilkor som hittills, nemligen att föreningen, så vidt ske
kan, verkställer utdelning af fruktträd och plantor till mindre bemedlade jordbrukare
48
Stats-Utskottcts Utlåtande M 122.
och, jemte behörig redovisning för nämnda medel, till Landtbruks-akademien årligen
afgifver berättelse om antalet af de elever, hvilka vid inrättningen njuta undervisning,
äfvensom rörande verkställd utdelning af fruktträd, samt om öfriga föremål
för föreningens verksamhet.
Efter det Landtbruks-akademien sedermera till Kongl. Maj:t afgifvit underdånigt utlåtande
öfver ofvannämnda underdåniga ansökning, är från Kongl. Majit till Utskottet ankommen
en nådig skrifvelse af den 30 sistlidne Januari (N:o 58 i 1 Sami \ Afd. af bihanget
till Riks-ståndens protokoll), hvaruti Kongl. Majit förmält, att Trädgårds-föreningen, genom
sin styrelse, uti berörda ansökning i underdånighet begärt, att ifrågavarande anslag mätte
ökas till dubbla beloppet, eller 4,000 Ridr årligen, och till stöd för denna anhållan hufvudsakligen
anfört, hurusom föreningens elev-skola i betydlig mån bidragit att höja kunskapsmåttet
hos ett större antal trädgårds-arbetare och derigenom äfven befordrat sjelfva vextodlingens
framgång, utom det att skolan lättat utvägarne för en mängd ynglingar
ur de torftigare samhällsklasserne att finna bergning och trefnad i ett yrke, som,
rätt behandladt, vore ganska vinstgifvande; att än rikare frukter borde af denna
läro-anstalt vara att förvänta, om deråt bereddes en vidare utbildning, hvartill tiden
nu syntes vara inne sedan åtminstone vigten af matvexters samt isynnerhet fruktoch
park-träds odling på sednare tider hos landtmännen tillvunnit sig ett allmännare
erkännande och föranlett till trädskolors anläggning för särskilda län eller distrikt;
att föreningen, uppmärksam på denna omständighet, sökt att, så vidt dess ringa tillgångar
medgifvit, lämpa sin verksamhet derefter och så ordna sina egna trädskolor,
att åt eleverne kunnat meddelas en vidsträcktare kännedom om trädskötseln, än
hittills varit fallet, till beredande af behöflig tillgång på skicklige arbetare och
föreståndare vid dessa anläggningar; att emellertid de medel, som stöde till föreningens
förfogande, vore otillräckliga för en ökad och vidsträcktare verksamhet; att de
svårigheter, som i detta afseende mötte, hufvudsakligen bestode i elevernes i allmänhet
medellösa belägenhet, som gjorde deras underhåll på läroverkets bekostnad
nödvändigt, och i saknaden hos dem af förberedande kunskaper, hvilken
förorsakade flerdubbelt större arbete från lärarens sida för deras undervisning,
än vid läro-anstaltens första inrättande varit beräknadt, äfvensom deruti att kunna
få skicklige lärare anställde och fästade vid elev-skolan; och har Kongl Majit, jemte
öfverlemnande till Utskottet af omförmälta, utaf Landtbruks-akademien förordade
underdåniga ansökning, täckts, med hänsigt till det väsentliga gagn, som genom
ifrågavarande läroanstalt blifvit vext-odlingen och trädgårds-skötseln i allmänhet beredt,
hemställa, att Rikets Ständer måtte för nästa Statsreglerings-period bevilja
Svenska Trädgårds-föreningen för dess elev-skola ett till 4,000 Ridr Riksmynt
förhöjdt årligt anslag, emot förut föreskrifne vilkor.
Då Svenska Trädgårds-föreningen, som under sin tillvaro sökt i fyrfaldiga riktningar
verka för spridandet af en lifligare håg för trädgårds-odlingen, hittills fullgjort
de för
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
49
de för åtnjutande af stats-anslag åt dess elev-skola föreskrifne vilkor och föreningen,
efter hvad upplyst är, icke blott saknar medel att vid dess nuvarande ståndpunkt
upprätthålla förenämnda läroanstalt, hvilken onekligen varit af mycken nytta för landet,
isynnerhet för dess landtbrukare, utan äfven att åt densamma bereda en af behofvet
påkallad utveckling till vidsträcktare verksamhet, får Utskottet, som anser
denna skola förtjent af all uppmuntran från Statens sida och då den äskade tillökningen,
under nuvarande tidsförhållanden, synes billig, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, på sätt och under förbehåll, Kongl.
Maj:t föreslagit, anvisa ett till 4,000 R:dr R:mt ökadt årligt anslag
till understöd för Trädgårds-föreningens i Slockholm elevskola.
24:o Till Utskottet äro från Rorgare- och Bonde-stånden remitterade följande,
inom bemälda Riks-stånd väckta, motioner, nemligen:
af Herr Oskar Schenström, hvilken, jemte förmälan, hurusom inom Skaraborgs
län en förening bildat sig, hvars hufvudsakliga syftemål vore att sprida håg för trädplantering
och trädgårdsskötsel, dels genom att ,bereda tillgång på ädlare trädslag
och buskvexter m. m., dels genom att förskaffa fri undervisning i hithörande ämnen
åt dem, som dertill visade håg och fallenhet, anhållit att, då omförmälda förening
icke kunde komma i någon mera gagnande verksamhet med mindre densamma
erhölle medel för inköp af härtill passande jord, Rikets Ständer för nyssnämnda
ändamål måtte för en gång bevilja ett anslag af 5,000 R:dr B:ko;
af Riksdagsfullmäktigen J. M. Lundahl från Skaraborgs län, som, med afseende
å de stora olägenheter, allmogen, synnerligast åboer å krono- och kronoskattehemman
inom nyssnämnde, Jönköpings och Kronobergs län, finge vidkännas af åker
jordens
stenbundna beskaffenhet, och enär, efter motionärens förmenande, denna omständighet
utgjorde det väsentligaste hindret för jordens tillbörliga häfd och införandet
af ett förbättradt åkerbruk i dessa trakter, hemställt, att anslag' till premier för
stensprängning i åkerjorden inom berörde län måtte beviljas till belopp af 18,000
R:dr, att utgå med -J till hvartdera länet; att premier endast måtte tillkomma åboer
å krono- och kronoskatte-hemman; samt att 12 sk. b:ko måtte bestämmas såsom
premium »för hvarje med åsyftad verkan verkstäldt skott för sprängning af sådana
stenar, som icke äro hälleberg»; och hafva Riksdagsfullmäktige Per Benjaminsson
och Johs Andersson från Elfsborgs län, jemte det de förmält sig instämma i berörda
motion, yrkat, att så beskaffade premier jemväl måtte tilldelas dylika hemmans-innehafvare
inom rikets öfriga provinser.;
af Riksdagsfullmäktigen Gustaf Jonsson från Kalmar län, som, framhållande
nyttan af stengärdes-gärdar, föreslagit, att Rikets Ständer, till uppmuntran af dylik
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1827. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 23 Haft. 7
50
Stats-Utskottets Utlåtande Al 122.
stängsels anläggning, måtte anvisa medel och att detta statsbidrag måtte beräknas
till l R:dr R:mt per famn för mur, som i grunden innehölle 10 qvarter i bredd
och vore 10 qvarter hög. samt i proportion derefter för mur af större eller mindre
omfång.
Dessa motioner har Utskottet tagit i öfvervägande; men då Utskottet anser
Staten icke böra betungas med utgifter till understöd för sådana företag, som iiro
af helt och hållet enskild natur och deraf endast den enskilde kan hemta fördel,
hemställer Utskottet,
att förevarande 3:ne motioner må lemnäs utan afseende.
2-5. Under åberopande af de skäl, som finnas upptagne i Statsråds-protokollet,
har Kongl Maj:t dels begärt, att, för uppgörande af en allmän plan för vatten
lednings-arbeten,
i enlighet med ett af Landtbruks-akademien uppgjordt förslag, en
summa af 207,000 R:dr, att utgå under nästa statsreglerings-period med f årligen,
eller 69,000 R:dr, måtte af Rikets Ständer beviljas, dels föreslagit, att, till inköp
af instrument för begagnande vid ofvannämnda plans uppgörande, ett belopp af
5,000 R:dr, allt Riksmynt, för en gång måtte anvisas.
Af berörde protokoll inhemtas, att, sedan Kongl. Majt anbefallt bemälda Akademi
att yttra sig öfver den särdeles vigtiga frågan om uppgörandet af en afdikningsplan
i stort, eller ett allmänt system för aflägsnandet, af öfverflödigt vatten såsom
utgörande ett af de största hindren för jordbrukets framsteg i alla länder, Akademien
vid afgifvande af förslag öfver de åtgärder, som i berörde hänseende här i
riket kunde ifrågakomma, bland annat, anfört, hurusom Akademien ansåge det vara
af vigt att Staten icke belastades med utförandet af hvad som lämpligare kunde af
den enskilda företagsamheten verkställas, men deremot öfvertoge de arbeten, som
öfverstiga den enskilda förmågan, antingen derföre, att dessa arbeten för sitt ändamålsenliga
utförande fordrade en allmän, hela riket omfattande, plan, eller ock afsåge
detaljer af en alltför stor omfattning för den enskildes krafter; att då, beträffande
den förra delen af frågan, eller om uppgörandet af en allmän afdikningsplan, angeläget
vore att taga i betraktande, att inom Sveriges särskildta landskap betydliga
skiljaktigheter förekomma i så väl topografiskt som hydrografiskt afseende, Akademien
derföre funne riktigast, att landet indelades i sina särskildta flodområden; att
inom hvarje sådant område hydrografiska undersökningar och nödiga afvägningar
skulle anställas för att bestämma hvar de vattensamlingar finnas, som utöfva det
skadligaste inflytandet å de nedanföre belägna, odlingsbara trakterna, samt huru dessa
vattensamlingar lämpligast skulle förekommas, minskas eller afledas; att vid de åtgärder,
som i ena eller andra fallet kunde komma att vidtagas i nödigt afseende fastades
på vattnets begagnande såsom drifkraft för nedanför anlagda vigtigare verk;
att undersökningarne uteslutande skulle omfatta hvad af Staten borde vidgöras till
förberedande och underlättande af den enskilda företagsamheten; att, så vidt möjligt
Stals-l)Iskottets Utlåtande Jlf 122,
51
vor’e, kartor och, i hvarje fall, beskrifningar borde upprättas öfver de undersökta
onlrådena, med angifvande af den plan, som vid utförandet borde följas till ändamålets
vinnande för möjligaste största landvidd; samt att, till framtida efterrättelse,
säkra och varaktiga afvägningsmärken på lämpliga ställen borde anbringas.
Vidkommande verkställigheten af dessa undersökningar, vore det, i Akademiens
tanke, angeläget, att densamma öfverlemnades åt ett så stort antal sakkunnige personer,
att den inom några få år kunde hinna afslutas; och har Akademien, med förmälan
att god tillgång på dylika personer finnes bland officerare inom indelta arméen,
ansett arbetets ledning böra anförtros åt officerare vid Topografiska korpsen
under styrelse af en chef, på hvars ansvar det skulle ligga, att arbetet i dess helhet
utfördes efter en förut uppgjord och godkänd allmän plan. På grund häraf,
och under antagande att ifrågavarande undersökningar komme att fortgå under 4
månader af året och att 50 nivellörer dermed årligen blefve sysselsatte, har Akademien,
som beräknat att till hvar och en af desse nivellörer skulle utbetalas till
aflöning, resor och nödig handräckning 1,000 R:dr om året, att dessutom för 3
Topogra(-officerare, såsom chefer för hvar sin afdelning, aflöning och resekostnads
ersätlning
upptoges till 3,000 R:dr för hvarje, att en chef för det helas ledning
komme att antagas med 6,000 R:dr i aflöning och resekostnads-ersättning, samt att,
till upprättande af kartor och beskrifningar, äfvensom till förberedande arbeten och
karte-kopieringar, kunde beräknas 4,000 R:dr, allt Riksmynt, förslagsvis uppställt de
årliga kostnaderne för omförmälda undersökningar på följande sätt:
för 1 Chef 6,000
» 3 Distrikt-chefer å 3,000 . . . 9,000
» 50 Nivellörer å 1,000 ■ 50,000
» Kartor och beskrifningar . . . 4,000
~ 69,0ÖÖ R:dr;
hvarjemte Akademien ansett ofvannämnde summa af 5,000 R:dr såsom anslag för
en gång erforderlig till inköp af behöflige instrument.
Med anmälan om hvad sålunda förekommit, får Utskottet, ehuru öfvertygadt
derom, att stora fördelar skulle kunna tillskyndas både det allmänna och den enskilda
om den sålunda föreslagna åtgärden bragtes till verkställighet, likväl, med afseende
å de betydliga kostnader, som härtill skulle erfordras, och då Statens tillgångar
redan blifvit hårdt anlitade,
afstyrka Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts i förevarande
hänseende gjorda nådiga framställning.
26:o. Sedan Landtbruks-akademien fästat uppmärksamheten på en Engelsk fårrace,
nemligen Cotswolds, som, tillhörande de stammar, hvilka på samma gång gifva
mycket kött och mycken ull, hittills endast blifvit i smått här i landet försökt, men
52
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
befunnits, jemte ofvanberörde egenskaper, ega den att vara särdeles afvelsamma,
mera härdiga än andra får och väl tåla Svenska klimatet, samt Akademien, enär
den ifrågavarande racen tillika vore konstant och syntes kunna genom korsning
verka fördelaktigt på den inhemska fårafveln, hemställt, att ett visst antal afvelsdjur
af berörda race för Statens räkning måtte anskaffas, har Kongl. Maj:t föreslagit,
att, till inköp af en stam af denna race, ungefär 50 tackor och 2 baggar, en summa
af 10,000 R:dr R:mt måtte af Rikets Ständer anvisas.
Efter hvad Utskottet inhemtat, hafva, sedan högstberörda nådiga framställning
till Rikets Ständer aflemnades, åtskilliga åtgärder blifvit vidtagne, i ändamål att ordna
och förbättra flera af Kronans schäferier. Sedan nemligen Landtbruks-akademiens
förvaltnings-kommitté i underdånighet föreslagit:
Uo att, då Statens 3:ne schäferier af Nazer-race, innehållande sammanräknadt
87 st. djur, samtelige blifvit af vederbörande schäferi-innehafvare uppsagde, och
nämnde djur, ehuru till ull-karakteren utgörande ett slags elektoral-får, likväl voro
dessa sednare mycket underlägsna och icke kunde anses lämpliga till förädling af
någon annan race, Kongl Maj:t i nåder måtte tillåta att dessa djur finge å auktion
försäljas och de dervid inflytande medlen användas till öfrige schäferiers förädling;
2:o att det på Orup i Malmöhus län befintliga elektoral-schäferi, som likaledes
blifvit uppsagdt och hvilket, bestående af blott 35 modertackor och 8 baggar, vore
alltför litet att i dess närvarande skick kunna medföra åsyftadt gagn, måtte under
enahanda vilkor, som i afseende å Nazer-fåren föreslagits, få försäljas; samt
3:o att, då beträffande Southdown-schäferierna, af hvilket slags schäferier,
oberäknadt det å Wisborgs kungsgård förlagda i en särskild kategori stående
stam-schäferi, Staten eger 8 på spridda lokaler uppställda, men bland dem icke
något, som uppgår till 50 modertackor, för öfrigt förekomme, dels att kontrakterna
angående 3:ne af dessa schäferier blifvit å vederbörande disponenters sida uppsagde,
dels ock att erfarenheten nogsamt visat svårigheten att inom små hjordar kunna
åstadkomma någon synnerlig förädling vare sig af hornboskap eller får, kommittén
under sådana omständigheter måtte i nåder bemyndigas att, med bibehållande och
om möjligt förstärkande till omkring 80 djur på hvarje af de 2:ne största vid
Degeberg och Ottenby förlagda Southdown-schäferierna, göra ett urval af de djur,
som finnas vid alla de öfriga smärre hjordarne för att deraf bilda ett nytt större
schäferi af 50 till \ 00 modertackor, att med behöfligt antal från England inköpta
baggar uppställas i något af Rikets medlersta län, såvida det kunde lyckas kommittén
att der finna någon egendoins-innehafvare, som, med besittning af passande lokal,
förenade erforderligt nit för sakens framgång, men att, i annat fall, det måtte
tillåtas kommittén att ä auktion försälja alla djuren från ifrågavarande smärre schäferier,
samt använda de derigenom inflytande medlen till förökande och förädling af
Stats-Utshottets Utlåtande M 122.
53
de 2:ne, som skulle komma att bibehållas; — så har Kongl. Maj:t under den 10
nästlidne Juli funnit godt att till hvad sålunda blifvit hemstäldt och föreslaget lemna
nådigt bifall.
Att många för fårskötselns utveckling och förkofran gynsamma resultater häraf
skola uppkomma, bör man kunna förvänta, och några ytterligare åtgärder i berörda
hänseende torde alltså för närvarande icke vara af nöden. Allraminst synes Staten
böra underkasta sig vidare uppoffringar för detta ändamål, då, i Utskottets tanke,
saken i allt fall bäst främjes derigenom att denna industri öfverlemnas åt den enskilda
omtankan. De många under sednare tiden förekommande kontrakts-uppsägningar
å deras sida, som hittills haft vården om Statens schäferier åt sig anförtrodd,
gifva stöd åt denna åsigt och ådagalägga nogsamt huru svårt det är att finna personer,
lämplige och villige att för Statens räkning åtaga sig ett sådant bestyr. Under
sådana förhållanden och då dessutom, för den händelse inköp af s. k. Cotswolds-får
befinnes vara af synnerlig vigt, medel härtill lätteligen böra och kunna beredas genom
försäljning, på sätt Landtbruks-akademiens förvaltnings-kommitté föreslagit, af
sådana Staten tillhöriga fårkreatur, hvilka icke äro till förädling tjenlige, anser Utskottet
sig förhindradt tillstyrka beviljandet af den nu äskade anslags-summan, och hemställer
derföre,
att Kongl. Maj:ts nådiga proposition i denna del icke må af
Rikets Ständer bifallas.
27. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Utskottet remitterad,
motion har Herr Otto Adelborg, bland annat, anfört, hurusom landthushållningen,
ehuru hugnande dess framgång varit i många hänseenden, likväl stöde ännu ganska
långt tillbaka i en af dess vigtigaste grenar. Den odlade jordens vård bedrefs väl
med en omsorg, motsvarande landets tillgångar och tidens kraf, men ladugården försummades.
Under det åkerbruket numera hunnit den höjd att det ej allenast fyllde
landets behof af spanmål. utan ock i gynsamma år lemnade öfverskott till utförsel,
måste kött, fläsk, ost och smör i betydliga qvantiteter införskrifvas. Betraktade man
likväl Sveriges vidsträckta yta, med sin ymniga tillgång på betesmark, sina betydliga
naturliga ängar och sina odlingstillfällen utan gräns, visade sig bäst att densamma
erbjöde de rikaste tillgångar för husdjurens trefnad och förkofran. Nära hälften af
landet, eller den nordligt belägna delen deraf, der frosten icke sällan förhärjade åkerns
gröda, uppfylld af gräsbeväxta kärr och betesrika fjällbyggder, syntes liksom enkom
skapad för att framkalla en högt uppdrifven boskaps-skötsel. Sverige stöde likväl i
afseende å boskaps-skötseln långt efter flera andra länder. I dessa länder hade man
sedan längre tid tillbaka genom allmänna och enskilda bemödanden sökt uppdrifva
ladugårds-produktionen till den högsta möjliga afkastning, och bland de medel, som dertill
verksammast bidragit, hörde utan tvifvel förädlingen af landets kreatur. De många
utmärkta konstanta kreaturs-racer, som England och Frankrike hade att uppvisa, alla
54
Stats-Utskottets Utlåtande .4? 122.
vackra prof på den höga ståndpunkt boskapsskötseln i dessa länder innehade, härstammade
alla från samma urfäder, lika små och ofullkomliga som Sveriges. Den
Engelska Durhams-racen, den första race med konstanta egenskaper, som i England
ansågs ega något högre värde, uppkom der endast för omkring 50 år tillbaka, hufvudsakligen
genom 2:ne mäns nitiska bemödanden, och efter denna tid hade de
flesta Englands öfriga racer uppstått. En tid af omkring 70 år behöfdes visserligen
för detta land att uppdraga de förträffliga och konstanta racer, som der nu funnos,
men en sådan tid borde icke afskräcka från efterföljd af ett så vackert exempel.
Motionären vore ock öfvertygad att utan dylika bemödanden, att af egna redan
acklimatiserade djurslag bilda något eget för sig, England, om ock de bästa utländska
djurslag dit införskrifvits, aldrig uppnått någon verklig grad af djurförädling;
och att man icke på enahanda sätt förfarit i Sverige, vore, efter motionärens åsigt,
orsaken dertill, att de försök i denna väg, som på sednare tider här vidtagits, icke
motsvarat de förhoppningar, som dervid blifvit fästade.
Med erinran, hurusom Rikets Ständer vid 1844—1845 årens riksdag till upprättande
af Stamholländerier för utländska konstanta kreaturs-racer anvisat en summa
af 70,000 R:dr B:ko, deraf 50,000 R:dr skola blifvit använde till anläggning af 8 dylika
inrättningar, och påminnande om de deraf föranledda mindre lyckade resultater,
har motionären, som ansett inrättande af slam-holländerier af inhemsk race vara för
Sverige fördelaktigast, med hemtad anledning äfven deraf, att i Norge, der sedan
lång tid tillbaka man insett olämpligheten af att förädla egna racer genom croisering
med utländska djur, en kommitté blifvit förordnad i ändamål att genom urval af
inhemska kreatur söka uppdraga ur inhemsk grund egna konstanta djurslag, på ofvananförda
skäl föreslagit:
l:o att 2,000 R:dr B:ko måtte anslås till årlig lön för en från England införskrifven
kunnig Breeder eller djurförädlare, med åliggande att för denna lön och
emot någon billig ersättning resa omkring i landet för att meddela undervisning i
rätta sättet att, genom en på vetenskaplig grund ställd croisering, förädla våra inhemska
boskaps-racer;
2:0 att 20,000 R:dr B:ko må anvisas för inrättande på dertill passande platser
inom landet af 4 Stamholländerier af inhemska kreatur, hvilka borde, på enahanda
vilkor som förut, lemnäs i enskilda dertill lämplige personers vård, i ändamål att
för landet bilda inhemska konstanta raser; äfvensom att af denna summa 16,000
skulle användas till uppköp af 20 Kor och 2:ne Tjurar för hvarje holländeri och
4,000 R:dr användas för de omkostnader, som erfordras för ordnandet af dessa
ladugårdar; hvarjemte motionären, som ansett hinder för bifall till berörde framställning
desto mindre böra möta, som något särskildt anslag härtill icke behöfde anvisas,
enär alla dessa utgifter syntes kunna bestridas af den behållning, fonden för
stamholländerierne egde, hemställt, att, i händelse hans förslag vunne bifall, Rikets
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
55
Stander i underdånighet måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det en kommitté måtte nedsättas,
som egde vidtaga de för andamålets vinnande erforderlige åtgärder.
Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande; men ehuru Utskottet erkänner
det fosterländska och välmenande syftemålet med motionärens framställning, anser
Utskottet sig likväl icke kunna understödja det väckta förslaget. Då Sverige icke
eger någon konstant boskaps-race, utan de olika djurslag, som här i landet förekomma,
utgöras af flera genom mer eller mindre ändamålsenlig croisering blandade racer,
torde det icke vara lätt att genom uppköp och urval tillvägabringa ett holländeri
af fullt goda och för landet ändamålsenliga kreatur i någon större skala. En
lång tid skulle otvifvelaktigt härtill erfordras, och det torde i allt fall vara ovisst
om det åsyftade ändamålet skulle uppnås eller om ett sådant försök kunde medföra
de fördelar, som deraf påräknats. Framgången af ett sådant företag komme för öfrigt
uteslutande att bero derpå, att till föreståndare vid en sådan inrättning anställdes
en fullt skicklig person, som under en längre följd af år åtoge sig att med
uppmärksamhet följa croiseringen, urvalet, uppfödandet och utfodringen af dessa
kreatur, och då några förberedande åtgärder i denna syftning icke äro vidtagne, synes
äfven detta utgöra ett hinder för antagande af motionärens förslag. Att Staten,
som redan användt icke obetydliga summor på bildande af holländerier, under sådana
förhållanden skulle åtaga sig de ytterligare förbindelser och uppoffringar, som
äro förenade med det af motionären nu framställda förslag, kan Utskottet, för sm
del, icke tillstyrka, helst Utskottet föreställer sig att de för landet bästa och fördelaktigaste
resultater i detta afseende säkrast skola uppkomma om denna angelägenhet,
likasom flera andra dermed likartade, öfverlemnas, åt den enskilde landthushållarens
omsorg.
Vidkommande motionärens begäran om anvisande af medel till lön åt en från
England införskrifven så kallad Breeder eller djurförädlare, så, enär Utskottet med
anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition här ofvan i 14:de punkten hemställt,
att ett årligt anslag af 3,000 R:dr till aflöning åt en sakkunnig person för att tillhandagå
allmänheten med biträde, råd och' undervisning i boskaps-skötseln, såsom
vid val af afvels-djur och konstanta racers förädling m. m., må af Rikets Ständer
anvisas, finner Utskottet icke skäl tillstyrka något ytterligare stats-bidrag för detta
ändamål
På grund af hvad nu blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
att Herr Adelborgs motion ej må föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
28. Vid behandlingen af de frågor, som äro att hänföra till den under hufvud-titeln
förekommande afdelningen »befrämjande i allmänhet af jordbruk och iandtmanna-näringar,
» har Utskottet jemväl tagit i öfvervägande en inom Bonde-ståndet
56
Stats-Utskottets Utlåtande Jtä 122.
väckt, till Utskottet remitterad, motion, deruti Riksdagsfullmäktigen Gustaf Bjelkander
från Skaraborgs län, efter att dels hafva fästat uppmärksamheten på den inkomst,
som skulle kunna beredas allmogen genom en väl ordnad biskötsel, och dels omförmält,
hurusom inom nämnde län funnes en man, Öfver-jägaren Isac Grén, hvilken
alltifrån sin första ungdom med stor framgång studerat biens hushållning och numera
vid uppnådd hög ålder icke allenast egde ovanlig insigt i biskötseln och fullständig
kännedom om dessa insekters behandling, utan äfven vore särdeles passande
att meddela undervisning i denna vigtiga hushållsgren, hvarföre ock länets hushållnings-sällskap
beslutit att hos honom låta anställa en elev, föreslagit, att en summa af
1,000 R:dr B:ko måtte af Rikets Ständer anvisas för att användas till understöd åt
3 å 4 elever, hvilka under åren 1858 och 1859 hos bemälde Grén borde erhålla
undervisning i biskötseln, för att sedermera i landsorten härom sprida kunskap; varande
motionärens uppgifter beträffande Grén af behöriga personer vitsordade.
Utskottet delar visserligen motionärens åsigt att äfven denna del af landthushållningen
är af vigt och derföre förtjent af understöd och uppmuntran, men då
denna angelägenhet synes Utskottet lämpligen böra öfverlemnas åt hushållnings-sällskapernas
omsorg, samt Kongl. Maj:t eger till sin disposition medel för Gréns hugnande
med någon gratifikation, i händelse han deraf finnes vara förtjent, hemställer
Utskottet,
att Gust. Bjerkanders motion icke må föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Häst-afyelns befrämjande.
19. Sedan Stuteri-öfverstyrelsen fästat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
på angelägenheten deraf, dels att, för befrämjande af inhemska hästafveln, hingstar
af utmärktare racer från fremmande länder införskaffades, för att såsom beskällare
användas vid stuterierna, dels ock att allmänheten genom exempel sattes i tillfälle
att inse nödvändigheten af större noggranhet vid urvalet af afvelsdjur samt en omsorgsfullare
vård om fölen under deras uppväxt, i hvilket afseende Styrelsen hemställt,
att så kallade stohållningar, hvilka för omkring 30 år tillbaka funnits inrättade
i Skåne, ånyo måtte tillvägabringas, har Kongl. Majit föreslagit, att Rikets Ständer,
för inköp af utländska hingstar af utmärktare racer, måtte bevilja ett anslag för en
gång af 50,000 R:dr, samt att, för inrättande af så kallade stohållningar, det åt Stuteri-öfverstyrelsen
anvisade årliga anslag måtte ökas med ett belopp af 15,000 R:dr
Riksmynt.
Delande den åsigt, som alltmer synes vilja göra sig gällande i afseende å fördelen
för landet att erhålla en god häst-afvel, företrädesvis en sådan, som är användbar
för
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
5 7
för jordbrukets behof, anser Utskottet sig i så måtto böra understödja ofvanberörde
framställning, att Utskottet tillstyrker,
det Rikets Ständer för en gång anvisa en summa af 30,000
R:dr Riksmynt, alt från Riksgälds-kontoret utgå, till inköp af
hingstar af utmärktare racer, med särskildt fästadt afseende å
sådane, som äro passande för jordbrukets behof (se tab. M 9).
Hvad åter beträffar det framställda förslaget om tillvägabringande af så kallade
stohållningar, så torde det å hufvud-titeln uppförda anslag för hästafvelns befrämjande
lemna tillgång äfven för ett dylikt ändamål, ifall detsamma befinnes vara af behofvet
verkligen påkalladt, hvadan Utskottet hemställer,
att något särskildt anslag härtill icke måtte beviljas.
30, Vidare har Kongl. Majit, under åberopande af ett utaf Öfver-styreisen
afgifvet underdånigt memorial, deruti förslag blifvit framstäldt till förnyad stat för
de under Styrelsen lydande tjenstemän och betjente, åsyftande att bereda dem en
af den ökade lefnads-kostnaden påkallad förbättring i deras lönevilkor, föreslagit, att
Rikets Ständer, såsom tillökning i nuvarande aflönings-stat, måtte anvisa ett årligt
belopp af 3,750 R:dr Riksmynt; och får Utskottet, som tagit kännedom af den uppgjorde
staten och funnit de föreslagna löne- och arvodes-tillökningarne billiga och
ingalunda för högt beräknade, tillstyrka,
att den för sagde ändamål af Kongl. Maj:t äskade årliga anslags^
förhöjning af 3,750 R:dr må af Rikets Ständer beviljas.
Undervisnings-anstalter för slöjderna.
31. Sedan Styrelsen för Teknologiska Institutet hos Kongl. Majit gjort underdånig
framställning, angående behofvet dels af nämnde läroverks förseende med en
tillräcklig och för dess ändamål lämpligare lokal, dels ock af tillökning i dervarande
lärares antal och förbättring i deras löne-vilkor, dervid Styrelsen anmärkt, hurusom,
under det fremmande stater, jemväl sådane, hvilkas folkmängd icke uppginge till hälften
af Sveriges, å läroanstalter af ifrågavarande beskaffenhet använde ett årligt belopp,
som mångfaldigt öfverstege härvarande Teknologiska Instituts anslagssumma, denna
sednare fortfarande utginge till enahanda inskränkta belopp, som beviljades då Institutet
för omkring 30 år sedan inrättades, en tidpunkt, dä man ännu egde blott
ringa erfarenhet om dylika läroverks behof, så vida de skola kunna uppfylla sin bestämmelse,
har Kongl. Maj:t, med afseende härå och då det för befrämjandet af
landets materiela intressen vore af utomordentlig vigt, att Teknologiska Institutet
vunne den utvidgning och fullständighet, som af industriens ytterligare utveckling
och lärjungarnes växande antal påkallades, föreslagit:
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 23 Haft. 8
58
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
4:o att det å 6 hufvud-titeln för Teknologiska Institutet med 4 4,400 R:dr B.ko
eller 24,4 50 R:dr Riksmynt uppförda årliga anslag måtte ökas till 49,500 R:dr sist
nämnda
mynt, eller med 28,350 R:dr;
2:0 att det Kronans hus, som af Institutet nu begagnas, måtte få till den högstbjudande
försäljas, så snart Institutet erhållit fullständigare ny lokal; och
3:0 att till den föreslagna nybyggnadens uppförande å lämpligt ställe måtte,
jemte köpe-skillingen för det äldre huset, anvisas en summa af 420,000 R:dr R:mt,
att i mån af behof användas, deri jemväl inberäknad kostnaden för erforderlig tomt.
i händelse någon Kronan tillhörig sådan af tjenlig beskaffenhet icke blefve för ändamålet
tillgänglig.
Enligt hvad af det vid den nådiga propositionen fogade statsråds-protokoll inhemtas,
hade Styrelsen såsom hufvudsakliga skäl för sitt förslag om Institutets utvidgning
åberopat industriens fortgående utveckling och elevernes ständigt växande
antal, och i sådant afseende, bland annat, anfört, att antalet elever, som under de 4
första åren efter Institutets år 4 848 skedda reorganisation aldrig öfversteg 35, läseåret
4 855—56 uppgått till 69 ordinarie elever, jemte det 33 extra elever då samtidigt
derstädes njutit undervisning; att Styrelsen vid sådant förhållande och i anseende
till den mängd förfrågningar, som gjordes af föräldrar och målsmän, hvilkas
söner eller myndlingar vore sinnade att genomgå en kurs vid Institutet, egde anledning
befara, att af dem, som innevarande år komme att anmäla sig till inträde derstädes,
icke alla skulle för bristande utrymme emottagas; samt att bland de åtgärder,
hvilka det allt mer och mer framstående behofvet af teknisk bildning i vårt land
gjorde nödvändiga, äfven vore införandet vid Institutet af åtskilliga läroämnen, i
hvilka någon undervisning hittills icke varit föreskrifven eller egt rum, men hvilka
vore af den vigt, att undervisning deruti icke vid en högre teknisk läro-anstalt finge
.saknas, nemligen allmän byggnadskonst, väg- och vatten-byggnadskonst samt mineralogi
och geognosi. Härigenom blefve visserligen en tillökning i lärare-personalen nödvändig,
men genom denna tillökning skulle det blifva möjligt att, — i stället för att.
enligt nu-*gällande stadgar för Institutet, elever antagits 2:ne år å råd, men icke det
tredje, hvaraf åter följt att ynglingar, som haft för afsigt att genomgå Institutet,
stundom fått vänta nära tvänne år, innan de der kunnat vinna inträde, — emottaga
elever alla år, hvarjemte äfven den fördel vunnes, att, enär Institutet derigenom
komme att erhålla 3:ne års-afdelningar, de, hvilka önska att såsom extra elever begagna
undervisningen vid Institutet, alltid hade lättare att finna en afdelning, för
hvilken föreläsningarne öfverensstämde med deras bildningsgrad och syftemål.
Då emellertid det sätt, hvarpå Institutet kunde komma att motsvara de på
detsamma ställda fordringar, hufvudsakligen måste bero af Föreståndarens samt lärarnes
nit och skicklighet, samt det således vore af högsta vigt att aflöningen vid
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
59
deras befattningar biefve sådan att män med insigter och förmåga eftersträfvade desamma
och på dem såge sig betryggade för sin framtida bergning, har Kongl. Maj:t,
sedan såväl Styrelsen som nuvarande Föreståndaren yttranden i ämnet afgifvit, samt
med särskilda förslag till aflönings-staten inkommit, slutande sig det ena på en
summa af 36,200 R:dr och det andra på 33,000 R:dr B:ko, ansett sistnämnda, af
Föreståndaren uppgjorda, här nedan intagna, nya aflönings- och utgifts-stat böra för
Institutet fastställas, samt i afseende på de deruti föreslagna löne- och anslags-belopp
förmält, att, vid bestämmandet af lönerna för Föreståndaren och Professorerne måst
fästas afseende ej mindre derå, att befordran från dessa befattningar till annan tjenst
i allmänhet icke kunde påräknas, än äfven att män med grundliga theoretiska insigter
och praktisk duglighet hade utsigt att antingen såsom industriidkare för egen
räkning eller ock i enskild tjenst erhålla fullt motsvarande eller ännu större inkomster;
att hvad särskildt anginge föreståndare-befattningen det visserligen vid fastställandet
år 1847 af nuvarande aflönings-stat föreskrefs, att en af Professorerne tillika
skulle vara Föreståndare och att denne såsom godtgörelse derför, jemte sin professorslön,
1,333 R:dr 16 sk., borde uppbära ett arfvode af 1,666 R:dr 32 sk. B:ko,
samt sålunda en total inkomst af 3,000 R:dr s. m., men att redan vid första tillsättningen
af föreståndare-platsen svårighet uppstått att finna en lämplig Föreståndare,
som tilltrott sig att tillika hinna behörigen sköta en lärare-befattning, hvarföre också den
man, som då utsågs till Föreståndare för Institutet, icke fick någon undervisningsskyldighet
sig ålagd; att, sedan bemälde Föreståndare derefter med döden afgått och
tjensten i början af innevarande år å nyo tillsattes, det icke heller då befanns lämpligt
att, vid Institutets numera i betydlig mån ökade verksamhet, innehafvaren af
föreståndare-platsen dermed förenade någon lärare-befattning, hvadan ock särskild lön
för föreståndare-befattningen blifvit i den nya staten uppförd; att, enär fysiken vore
ett lika sjelfständigt läroämne, som de andra vetenskaper, hvari professioner vid Institutet
funnes inrättade, och med sina tillämpningar af den omfattning, att den toge
lärarens krafter lika mycket i anspråk, samt dessutom utgjorde ett undervisningsämne
för alla Institutets elever, lärare-befattningen i allmän och tillämpad fysik blifvit
såsom profession upptagen, i följd hvaraf Professorernes antal vid Institutet nu
vore fyra; att, då några medel till arfvoden åt extra lärare och repetitörer, som
måste anställas då ett större tillopp af elever eller andra omständigheter dertill gåfve
anledning, icke funnits å stat anvisade, hvadan ock Styrelsen vid flera särskilda tillfällen
nödgats göra underdånig framställning om anslag härtill, en bestämd summa ansetts
böra för ifrågavarande ändamål å staten upptagas; att, då de nuvarande anslagen till
bibliothek, laboratorium och samlingar visat sig otillräckliga, förhöjning derutinnan
vöre af behofvet. högt påkallad, synnerligast med afseende derå, att Institutets samlingar,
i hvad som rörde allmän byggnadskonst samt väg- och vattenbyggnadskonst,
vore ytterst obetydliga och i behof af temligen stor tillökning för den händelse att
undervisning i dessa kunskapsgrenar komme att vid Institutet meddelas; samt slutli
-
60
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
gen att, enär Institutet hittills icke egt något anslag till sin mekaniska verkstad,
men utgifterna för densamma under de sednare åren uppgått till omkring 1,333
R;dr 16 sk. B:ko, hvilka måst af Institutets öfriga tillgångar bestridas, ett särskildt
anslag å 1,666 R:dr 32 sk. blifvit för denna inrättning å slaten uppfördt.
Den nya staten upptager följande belopp:
a) lill löner och ar [voden:
B:ko.
Bunt
åt Föreståndaren .....
lön
4,000:
—
—
6,000:
»
Professoren i mathematik och mekanik
d:o
3,000:
—
—
4,500:
»
d:o i mekanisk teknologie
d:o
3,000:
—
—
4,500:
»
d:o i fysik ....
d:o
.3,000:
—
—
4,500;
»
d:o i kemi och kemisk teknologi
d:o
3,000:
—
—
4,500.
»
Adjunkten i mathematik och mekanik,
arfvode
1,666:
32.
—
2,500:
»
d:o i kemi ....
d:o
1,666:
32.
—
2,500:
»
[Läraren i allmän byggnadskonst samt
2,500:
väg- och vattenbyggnadskonst .
d:o
1,666:
32.
—
»
d:o i ritning och beskrifvande geometri
d:o
1,333:
16.
—
2,000:
»
Sekreteraren .....
d:o
333:
16.
—
500:
»
Bibliothekarien .....
d:o
333:
16.
—
500:
»
Räkenskapsföraren ....
d:o
333:
16.
—
500:
»
Repetitörer . . . . .
d:o
666:
32.
—
1,000:
»
Betjeningen i
b) lill Bibliothek och samlingar, rn. m.
d.o
1,000:
1,500:
till
Bibliotheket .....
.
1,333:
16.
—
2,000:
»
Samlingar af instrumenter, modeller, råämnen,
läbnkater m. m. ....
2,000:
—
—
3,000:
»
Laboratorium .....
1,000:
—
—
1,500:
»
Mekaniska verkstaden
.
1,666:
32.
—
2,500:
»
diverse utgifter för ved m. m.
•
2,000:
—
—
3,000:
33,000:
—
—
49,500,
hvilken summa med 18,900 R:dr B.ko eller 28,350 R:dr Riksmynt ölverstiger det
till Institutet, enligt nu gällande Riks-stat, utgående anslag 14,100 R:dr B:ko.
I afseende å den åt Teknologiska Institutet hittills upplåtna lokal samt beholvet
för Institutet att erhålla en sådan af tillräcklig och mera ändamålsenlig beskaffenhet,
är upplyst, att densamma, belägen i hörnet mellan Mäster Samuelsgränd och Beridarebansgalan
samt ursprungligen byggd lill bostäder åt enskilde personel', endast
innehåller några få rum, som kunna begagnas lill auditorier och ritsalar; att äfven
dessa, med nuvarande antal elever, äro alltför små, samt att de öfrige, hvilka användas
till verkstäder och förvaringsrum för Institutets samlingar ra. m., icke heller
Stats-Utskottets Utlåtande JM 122.
61
äro för dermed afsedda ändamål hvarken tillräckliga eller lämpliga. Den år 1844
af Kongl Maj:t för ifrågavarande läroverks reorganisation i nåder tillförordnade kommitté
hade också redan då anmärkt lokalens otillräcklighet samt uttalat den åsigt, att
de förbättringar af lokalens inredning, som vid samma tid företogos, endast för en
kort tid kunde förmå afhjelpa det trängande behofvet af större utrymme; och dessa
omständigheter, jemte det ökade tilloppet af elever och samlingarnes oupphörliga tillvext,
hade föranledt Styrelsen att uppdraga åt Konduktören vid Öfver-intendentsembetet
J. F. Abom att, i samråd med Institutets Föreståndare, uppgöra förslag till
ny byggnad för Institutet, med iakttagande dervid att densamma, jemte auditorier
och ritsalar m. m. af sådan rymlighet att åtminstone 1200 ordinarie elever utan olägenhet
samtidigt vid Institutet kunde undervisas, äfven innehölle tillräckligt utrymme
för att ändamålsenligt uppställa Institutets alla samlingar, samt bostäder dels åt Föreståndaren,
för hvilken tjensteman boställsvåning redan vid Institutets stiftelse anvisades,
ehuru denna våning sedermera, till följd af det ringa utrymmet, måst lagas i anspråk
för läroverkets egentliga behof, dels åt professoren i kemi, hvilken af flera skäl
ansetts böra hafva bostad inom Institutet, dels ock för 2:ne vaktmästare. Kostnaden
för berörda byggnad, hvilken, enligt upggjorda, hos Utskottet företedda, förslag och
ritningar, är afsedd att uppföras af tegel med 1 { alns tjocka yttermurar på stenfot
af huggen granit samt att täckas med valsade jernplåtar, blifva 104 alnar lång och
29 alnar hög från trottoiren till takfoten, med 2:ne flyglar, hvardera 34 alnar långa,
samt innehålla 3:ne våningar, 7 alnar höga, källare och vindar, är beräknad till
260,000 R:dr B:ko, uti hvilken summa likväl kostnaden för byggnadsplats icke ingått.
För inköp af en sådan plats, hvilken borde vara så stor, att, i fall elevernes
antal eller en förening med Teknologiska Institutet af andra läroverk i Iramtiden
skulle göra en utvidgning nödig, erforderligt utrymme derför då ej måtte saknas
och fördenskull hafva en area af minst 9,000 qvadratalnar samt derjemte ej vara
för allägse belägen och medgifva att byggnaden kunde läggas fritt eller åtminstone
blott på en sida behöfva byggas intill närliggande hus, har, sedan vederbörande upplyst
att någon kronan tillhörig tomt af förenämnda beskaffenhet icke funnes att tillgå,
en summa af 40,000 R:dr ansetts behöflig, hvarförutan Styrelsen anmält, att, lör
Institutets aptering i den nya lokalen till anskaffande af åtskilliga apparater för laboratorierna,
machiner och verktyg för mekaniska verkstaden, nödiga inventarier, såsom
skåp, hyllor, bord m. m. samt till bestridande af kostnaden för Institutets flyttning,
en summa af 20,000 R:dr erfordrades. Och är af Öfver-intendents-embetet, hvars
utlåtande häröfver infordrats, i afseende å ritningarne och kostnads-förslaget anfördt,
att, då planerna blifvit uppgjorda i enlighet med Styrelsens lör Institutet, på närmare
kännedom om dc särskilda behofven grundade, program, Öfver-intendenlsembetet
ansåge sig mot desamma icke böra framställa någon anmärkning, men att
Embetet dels i afseende å fagaden för byggnaden trott, att vid uppförandet al en
så dyrbar allmän byggnad, som den, hvarom här vore fråga, åt densamma borde
62
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
gifvas ett mera monumentalt utseende, för hvilket ändamål ock någon tillökning i
kostnaden borde ega rum, ehuru denna tillökning, likasom kostnaden för grundläggning
m. m., omöjligen kunde med någon säkerhet bestämmas utan kännedom af
byggnads-platsen, dels funnit åtskilliga i kostnads-förslaget förekommande poster
böra med vissa uppgifna belopp tillökas, så att, med inberäkning af 14,787 R:dr
16 sk, B.ko för erhållande af en värdigare facad, liela den beräknade kostnadssumman
skulle komma att ökas med 40,000 R:dr B:ko och hela kostnaden alltså
uppgå till 300,000 R.dr berörde mynt. Beträffande slutligen lämpligaste sättet
att använda den till Teknologiska Institutets disposition nu upplåtna egendom, har
Öfver-intendents-embetet ansett med det allmännas fördel mest öfverensstämmande,
alt densamma, som efter Institutets bortflyttning icke vidare vore för Kronans räkning
behöflig, å offentlig auktion till den mestbjudande försåldes, hvarigenom, enligt
Embetets öfvertygelse, en köpeskilling af åtminstone 50,000 R:dr B:ko för samma
egendom borde kunna erhållas.
Att Teknologiska Institutet, såvida detsamma skall kunna uppfylla sin bestämmelse
och motsvara de anspråk, man på en dylik för landet särdeles vigtig läroanstalt
med skäl bör kunna ega, icke allenast i betydlig mån behöfver utvidgas,
utan jemväl förses med en för dess ändamål lämplig och tillräcklig lokal, lärer icke
kunna bestridas af någon, som tagit kännedom om denna inrättnings nuvarande
beskaffenhet. Lokalens otillräcklighet och Institutets deraf härledda oförmåga att åt
sin verksamhet gifva erforderlig utsträckning, har ofta och med skäl gilvit anledning
till anmärkning, och jemväl Rikets Ständers sednast församlade Revisorer hafva å
dessa förhållanden fästat uppmärksamhet. Äfven Utskottet, som tagit nuvarande
lokal i ögnasigte och funnit densamma mindre ändamålsenlig, är i tillfälle att vitsorda
befogenheten af de framställda anmärkningarne på samma gång Utskottet anser det
för en pligt att förorda ett skyndsamt vidtagande af den utaf Kongl. Majit i afseende
å Institutets förändring nu föreslagna åtgärd. De af Institutets Styrelse anförda, af
Kongl. Majit till stöd för Dess nådiga förslag åberopade, förhållanden ådagalägga
tillfyllest angelägenheten af detta läroverks snara utvidgning, och Utskottet anser sig.
med hänvisande till dessa skäl, endast böra erinra om en omständighet, som vid
frågans bedömande tillika torde böra tagas i betraktande, den nemligen, att Institutet
jemväl har till uppgift icke blott att bilda föreståndare och arbetare för de
flesta industriela yrken, utan äfven lärare för de tekniska skolorna, hvarpå tillgången
för närvarande icke är särdeles stor. Vid sådant förhållande, och då den
lokal, Institutet för närvarande disponerar, hvarken genom på- eller till-byggnad
kan undergå sådan förändring, att densamma blifver för det afsedda behofvet fullt
användbar, och en ny byggnad alltså måste uppföras, återstår endast att tillse,
huruvida den summa at 390,000 Ridr Rimt, Kongl. Majit för den nya läroverksbyggnaden
äskat, må vara för ändamålet behöflig; och enär berörda summa icke
allenast i betydlig mån understiger den af Öfver-intendents-embetet uppgjorda kostnads
-
Stats-Utskottets Utlåtande JM 122.
63
beräkning, utan äfven, med afseende å nuvarande höga dagsverks-löner och stegrade
pris på materialier, måste anses lågt beräknad för en byggnad, hvilken, utförd
i Öfverensstämmelse med den företedda ritningen, synes blifva fullt ändamålsenlig,
tvekar icke Utskottet tillstyrka,
att, med bifall till Kongl. Majrts nådiga framställning, Rikets
Ständer, för uppförande å lämpligt ställe af en ny byggnad
för Teknologiska Institutet, anslå, jemte köpeskillingen för det
äldre huset, en summa af 390,000 R:dr, och för Institutets
aptering i den nya lokalen anvisa ett belopp af 30,000 R:dr,
eller tillsammans 420,000 R:dr Riksmynt, att, i mån af behof,
med y årligen under nästkommande 3 år från Riksgäldskontoret
utgå, häruti jemväl inräknad kostnaden för erforderlig
tomt, i händelse någon Kronan tillhörig sådan af tjenlig beskaffenhet
icke kan för ändamålet blifva tillgänglig. (Se tab.
M 9.)
I afseende å blifvande plats för det nya Institutet har det förekommit Utskottet
som, derest icke någon annan mera lämplig lokal finnes att tillgå, den öster
om Kongl. Operahuset belägna, Kronan tillhöriga, tomt, såsom egande ett centralt
och fritt läge, möjligen kunde vara för ändamålet användbar och passande; och Utskottet
har af sådan anledning trott sig böra hemställa,
det Rikets Ständer må förklara, att, om Kongl. Majit skulle
linna den ifrågavarande tomten fullt lämplig och tillräcklig för
uppförande derstädes af den till teknologiskt Institut nu föreslagna
nya byggnad; Rikets Ständer, för deras del, icke hafva
något att erinra om nämnda tomt dertill användes.
Vidkommande derefter den af Kongl. Majit äskade tillökning i Institutets nuvarande
anslags-summa, får Utskottet anmäla, att, vid granskningen af den föreslagna
aflönings- och utgifts-staten, Utskottet icke funnit något att anmärka emot de derutinnan
upptagna belopp; dock hemställer Utskottet,
att af den åt Föreståndaren till 6.000 Ridr och åt Kemie Professorn
till 4,500 Ridr föreslagna aflöning, 5,000 Ridr för den
förre och 4,000 Ridr för den sednare må utgöra lön och
återstoden, eller 1,000 Ridr för Föreståndaren och 500 Ridr för
Kemie Professorn, utgå såsom hyres-ersättning, intilldess den nya
byggnaden blifver färdig och bemälde tjenstemän då derstädes
erhålla boställsrum.
Anslags-tillökningen för Institutet blifver alltså 28,350 Ridr; och tillstyrker Utskottet
-
64
Ståts-Utskottets Utlåtande M 122.
att anslaget för Teknologiska Institutet må med sagde belopp
förhöjas.
32. I sammanhang med Kongl Maj:ts uti Dess nådiga proposition gjorda nådiga
framställning, att det för tekniska elementar-skolan i Borås vid sistlidne riksdag
för en tid af 3 år beviljade årliga anslag måtte, likasom anslagen för de tekniska
elementar-skolorna i Malmö, Orebro och Norrköping, varda å ordinarie stat uppfördt
till enahanda belopp, som hittills, eller 7,500 R:dr, har Utskottet till behandling
förehaft en inom Preste-ståndet viickt, till Utskottet remitterad, motion, deruti
Doktor Gumcelius, med hvilken flere af Preste-ståndets ledamöter instämt, fästat uppmärksamhet
på otillräckligheten af de för berörda undervisnings-anstalter anvisade
medel och föreslagit en årlig tillökning i det för nyssnämnde skolor beviljade anslag,
samt till stöd för sitt i berörda hänseende framställda förslag hufvudsakligen
anfört: att egentliga orsaken, hvarföre de i landet befintliga tekniska elementarskolor
ännu icke kommit i full verksamhet, härledde sig från missförhållandet emellan
de medel, som för dessa läro-anstalter blifvit anslagne och den verkan man med
dessa inrättningar afsåge att vinna. När nemligen Kongl. Maj.t vid 1850—51 års
riksdag föreslog inrättandet af tekniska elementar-skolor och, i enlighet med en förslagsvis
upprättad stat, grundad på en för dessa skolor uppgjord allmän plan, äskade
ett årligt anslag af G,600 R:dr Banko för hvarje skola, anvisade Rikets Ständer
endast ett belopp af 5,000 R:dr för inrättande af en dylik läro-anslalt i Malmö,
hvarefter vid sednaste riksdag anslag beviljades för sådane skolor i Norrköping, Örebro
och Borås. Staten åtog sig då att bekosta undervisningen. Deremot föreskrefs
att den stad, der en sådan skola förlädes, skulle anskaffa tjenlig lokal. Detta var
billigt, enär staden i första hand hade fördel af skolan. Men då det för undervisningens
besörjande årliga anslaget endast utgjorde 5,000 R:dr, i stället för 6,600 R:dr.
sorn härtill, enligt det uppgjorda och ingalunda för högt beräknade förslaget, erfordrades,
hade kommunen endast att välja emellan tillskjutande af det bristande beloppet
1,600 R:dr, eller inrättande af ett ofullständigt läroverk. För större städer
. med stigande välmåga vöre visserligen en sådan uppoffring af mindre betydenhet,
■men för mindre samhällen kunde den vara känbar nog, och i allt fall syntes det
olämpligt och obilligt, att en stad, sedan den uppfyllt föreskrifna vilkor för skolans
erhållande, skulle nödgas lemna större eller mindre tillskott, för att bringa läroverket,
hvilket ej vore stadens, utan statens, i full verksamhet.
Olägenheterna af anslagets otillräcklighet, i allmänhet manga, hade isynnerhet
visat sig stora, då fråga uppstått om anställande af lärare, enär största svårighet
mött att erhålla skicklige lärare på de vilkor, som kunde dem erbjudas. Personer
med insigt i de vetenskaper, hvilka i de industriela yrkena behöfvas, vunno nemliP|
v lätt tillträde till platser med utsigt till en hastigare förvärfvad, oberoende lefnads
ställning,
Stats-Vt skot tels Utlåtande M 122.
65
ställning, utom tjenstemanna-banan, och det vore icke sannolikt att personer med
tekniska kunskaper, hvilkas förvärfvande fordrar lång tid och kostsamma uppoffringar,
skulle vilja åtaga sig en lärare-befattning, der mödan är trägen, lönen medelmåttig
eller derunder och utsigterna för framtiden inskränkta. Det vore icke eller troligt,
att sådane lärare, äfven om de genast efter slutade studier funne en inkomst af
L000 R:dr antaglig, sedermera, efter vunnen större skicklighet och vana vid undervisningen
samt insigt i sitt yrke, skulle qvarstadna och ej afgå vid första anbud af
högre löneförmåner och bättre framtids-utsigter; och att en sådan ständig omvexling
af lärare, äfven då tillfälle att göra ett godt val erbjöds, icke vore gagnande för
skolan, bekräftades af erfarenheten. Ansågs det derföre nödigt att förse de nya tekniska
skolorna med skicklige lärare, blefve det ock oundgängligt att åt dem anvisa
större löne-förmåner. Härvid borde dock tagas i öfvervägande den skillnad, som
förefunnes emellan en stor stad, t. ex. hufvudstaden och landsorten i afseende å
tillgången på lärare. Under det att i den förra, der åtskilliga tillfällen erbjödes till
lönande biförtjenster, flera lärare-platser i de mindre vigtiga ämnena kunde aflönas
med lägre arfvoden, måste oftast i den sednare, särdeles en mindre stad, hvarest
tillgången på skicklige lärare i de flesta läroämnen i allmänhet ej torde vara synnerligen
stor, lärare sökas på andra orter och aflönas så, att de kunde förmås ditflytta
och der fästa sig Endast i ett eller annat ämne, såsom språk, historia och
geografi samt botanik och zoologi, torde lärare, som äro antagne vid allmänna skolverket,
vara att för undervisningen i tekniska skolor påräkna.
För att emellertid ådagalägga huruledes man sökt lösa det svåra problemet att
upprätta en stat inom det af Rikets Ständer beviljade års-anslaget 5,000 R:dr B:ko,
har motionären bifogat följande, för tekniska skolan i Orebro af Direktionen upprättade,
sedermera af Kongl. Maj:t fastställda, aflönings- och utgifts-stat, beräknad
endast för första året, då blott en afdelning förmodats hinna träda i verksamhet,
utvisande denna stat att ytterst ringa bidrag till samlingarnes förökning och underhåll
blifvit upptagne; att lönerna för lärarne blifvit bestämda till minsta möjliga belopp
samt att åtskilliga läro-ämnen, hvilka först i andra afdelningen vidtaga, derifrån
uteslutits.
Denna stat upptager:
Lön åt föreståndaren .
» » läraren i mathematik
w » dito i kemi
» » dito i fysik
» » dito i mekanik .
B:ko
R:dr
800
— —
»
»
666
32. —
»
»
666
32. —
»
»
350
— —
»
»
300
Transport: 2
,783
16. —
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 23 Haft.
66
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
Lön åt läraren i linear-teckning
» » dito i
» ’» dito i
» » dito i
» » dito i
» » dito i
» » vaktmästaren .
för bibliotheket
» laboratorierna
till ljus, ved, rengörning, m. m.
frihands-teckning
verkstads-arbeten
språk
botanik och zoologi
historia och geografi
B:ko
R:dr
2,783
16. —
»
»
200
— —
)>
»
200
— —
»
333
16 —
»
»
533
16. —
»
»
133
16. —
»
»
133
16 —
))
»
200
— —
))
»
33
16, —
))
»
200
— —
))
»
250
— —
B:ko
R:dr
5,000
— —
Jemfördes nu berörde stat med den, som blifvit af Kongl. Majit föreslagen för de allmänna
läroverken, så visade sig missförhållandet ganska klart. Yngste Lektorn skulle
nemligen erhålla en årlig lön af 1,333 R.dr 16 sk. och äldste Adjunkten 1,200
R:dr Banko vid de högre elementar-läroverken, utom förmånen att efterhand uppflyttas
till högre lön, ehuru väntan derpå möjligen kunde blifva lång En lärare
vid tekniska elementar-skolan deremot skulle högst kunna få 666 R:dr 32 sk. i årlig
aflöning, så ida han icke möjligen ansåges passande att öfvertaga undervisningen
jemväl i annat läro-ämne och ville åtaga sig denna förökade möda.
Att en teknisk skola med ett sådant anslag, om den ock till en början kunde
träda i verksamhet, för framtiden icke dermed kunde underhållas, vore lätt att inse;
och då dessa skolor vore statens och icke enskilda kommuners läro-anstalter, vore
det lika billigt som angeläget, att Staten tilldelade dem medel, hvarigenom de kunde
uppfylla det med dem åsyftade ändamål. Önskade Staten en fullständig och god
elementar-undervisning för det unga slägte, som egnade sig åt de industriela eller
s. k. praktiska yrkena, måste större uppoffringar göras, hvilka i alla fall blefve ringa
i jemförelse med de fördelar, som af dessa undervisnings-anstalter borde kunna påräknas.
Antagande, att dessa åsigter af Rikets Ständer delades, och under förutsättning
att i flera fall några läro-ämnen väl kunna besörjas af en och samma lärare,
ehuru med träget arbete samt med fästadt afseende ej mindre på de lönebelopp,
som blifvit föreslagna åt lärarne vid allmänna elementar-läroverken, än äfven de
stats-bidrag, som årligen utgå till Chalmerska skolan i Götheborg och Slöjdföreningens
skola i Stockholm, har motionären framlagt nedanstående förslag till ny stat
för aflönitig och samlingarnes förökande vid tekniska elementar-skolorna, upptagande
följande poster:
Stats-Utskottets Utlåtande JH 122.
67
At
Föreståndaren (med undervisnings-skvldighet),
arfvode
B:ko
R.dr 1,000
—
—
»
läraren
i matbematik
lön
»
» 1,000
—
—
»
dito
i kemi . , . . .
»
»
» 1,000
—
—
»
dito
i mekanik ....
»
»
» 400
—
—
»
dito
i fysik .....
»
t>
» 500
—
—
»
dito
i verkstads-arbeten
»
»
>, 500
—
—
»
dito
i linear-ritmng
»
»
» 400
—
—
dito
i frihands-teckning och modellering
»
»
» 350
—
—
»
dito
i språk . . . ' .
»
»
» 500
—
—
»
dito
i botanik och zoologi
»
»
» 200
—
—
»
dito
i historia och geografi
»
»
» 200
—
—
»
dito
i bokföring och handels-vetenskap
»
»
» 500
—
—
bibliothekarien .....
»
»
» 133
16.
—
vaktmästaren ....
»
»
>, 400
—
—
för
laboratorium och till kemiska apparater
»
»
» 400
—
—
.»
bibliotheket .....
»
»
» 333
16.
—
öfriga
samlmgarne: instrumenter, maschiner
modeller, råämnen, fabrikater, m. m.
»
»
» 600
—
—
till ljus, ved, rengörning, m. m.
»
»
» 300
—
—
tillsammans R:dr B:ko 9,250
— —
hvilken summa likväl ansetts kunna nedsättas till 8,000 R:dr, dels derigenom att
flera läroämnen förenades, dels genom minskning af det årliga underhålls-anslaget
för materialier, förutsatt likväl att större anslag för första uppsättningen beviljades,
dels ock genom nedsättning i vissa arfvoden.
Sedan derefter uppmärksamheten fästats på angelägenheten deraf, att det anslag,
som beviljades till första uppsättningen af skolans undervismngs-materiel, blefve någorlunda
tillräckligt och tillika erinrats, hurusom den summa af 5,000 R:dr B:ko,
som hittills anvisats för sagde ändamål, ingalunda motsvarade behofvet, såvida de
nödvändigaste instrumenter, machiner, modeller, m. m., derför skola kunna mköpas,
samt för öfrigt hänvisats till Kongl. Majlis nådiga proposition i hvad densamma anginge
ökadt anslag för Teknologiska Institutet och der för materielens årliga komplettering
en vida högre summa beräknats, än för hela uppsättningen vid lägre skolorna,
har motionären, på grund häraf, föreslagit, att för de redan bildade tekniska
elementarskolorna i Malmö, Örebro, Norrköping och Borås, äfvensom för dylika
skolor, hvilka hädanefter möjligen komma att stiftas, ett årligt anslag af 8,000 R:dr
B:ko, eller 12,000 R:dr R:mt. för hvardera, af Rikets Ständer beviljas; att ett anslag
till lika belopp, eller 12,000 R:dr R:mt hvardera, tilldelas för första uppsättningen
af läroverkets materiel; att skillnaden emellan denna sistnämnda summa och
de 5,000 R:dr B.ko, som skolorna till detta ändamål redan fått sig anvisade, eller
68
Stals-Utskottets Utlåtande M 122.
3.000 R:dr, dem tilldelas; och att kostnaden både för undervisningen och för skolornas
materiel ensamt bestrides med statens medel, hvaremot staden, der skolan inrättades,
borde, såsom hittills varit föreskrifvet, på egen bekostnad anskaffa ändamålsenlig
lokal.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; och hvad först
angår motionärens förslag, att nuvarande anslags-summor för de tekniska skolorna i
Malmö, Orebro, Norrköping och Borås måtte ökas till 12,000 R:dr R:mt för hvardera
samt de för uppsättning af skolornas undervisnings-materiel afsedda medel äfven
bestämmas till samma belopp; så, enär genom de af motionären anförda förhållanden
det kan anses vara till fullo ådagalagdt, att ifrågavarande läro-anstalter,
ämnade att i första hand lemna vetenskapligt biträde åt slöjd-skickligheten och industrien
inom landet, icke förmå i sitt nuvarande skick och med dertill anvisade alltför
inskränkta tillgångar uppfylla de rättvisa och billiga fordringar, det allmänna på dem
kan hafva, synes det jemväl Utskottet angeläget, att, på sätt föreslaget är, så väl
höja skolornas nuvarande anslag, som ock att utöfver de för skol-materielens upp
sättning
förut anvisade medel, hvartill afsetts första årets anslag för dessa skolor,
undantagande likväl Örebro skola, hvars anslag för det andra året skolat härtill användas,
bevilja ett detta behof motsvarande ytterligare bidrag. Utskottet tillstyrker
derföre.
att de å Riks-staten nu uppförda anslag för tekniska skolorna
i Malmö, Örebro och Norrköping må till 12,000 R:dr årligen
förhöjas med 4,500 R:dr för hvardera; att,J ställe' för det
till tekniska skolan i Borås för närvarande utgående extra anslag
af 7,500 R:dr, en årlig anslags-summa af 12,000 R:dr
äfven för denna skola å stat uppföres, samt att, utöfver det
för nämnda skolor förut afsedda anslags-belopp af 7,500 R:dr
till anskaffande af erforderliga läro-apparater, ett ytterligare bidrag
af 4,500 R:dr, eller för samtliga skolorna 18,000 R:dr,
allt Riksmynt, å Riksgäldskontoret anvisas att, för en gång,
till berörde föremål utgå.
Vidkommande åter de af motionären i öfrigt väckta frågor, dels att för de
tekniska skolor, som hädanefter inrättas, års-anslaget må till ofvannämnda belopp af
12.000 R:dr fastställas, dels att kostnaden både för undervisningen och för skolornas
materiel måtte ensamt af staten bestridas, anser Utskottet mindre lämpligt, att
några allmänna föreskrifter i dessa hänseenden på förhand bestämmas, helst de nu
befintliga skolorna, hvilkas antal under närvarande förhållanden synes tillräckligt, ännu
icke lemna tillräcklig erfarenhet att kunna bedöma, huru dessa undervisningsanstalter,
för att rätt gagna, böra vara organiserade; hvarföre Utskottet hemställer,
Stats-Utskottcts Utlåtande M 122.
69
att motionärens framställning i dessa delar icke må till någon
åtgärd föranleda.
33:0 Med afseende derå, att Eskilstuna vore den ort inom Riket, hvarest den
finare jern- och stål-manufaktur-näringen hufvudsakligen bedrifves, enär år 1855 der
städes
funnits 156 idkare af smides-manufaktur-handtering och 877 arbetare i samma
slags yrke, oberäknadt de vid handtverkerier och fabriker anställde gesäller och andre
arbetare, och denna stad således företrädesvis vore i behof af en söndags- och
afton-skola, för bibringande åt denna talrika arbetare-personal af de för utöfningen
af deras yrken erforderliga insigter i tekniska och dermed gemenskap egande ämnen,
har Kongl. Majit, då stadens innevånare förmält sig sakna tillgång till bestridande af
de med en sådan läro-anstalls inrättande och underhåll förenade kostnader, begärt,
att, för inrättande och uppehållande af en teknisk elementar-skola i Eskilstuna, med
hufvudsakligt syfte att meddela undervisning i sådana lärdoms-ämnen, som för de
med den finare jern- och stål-manufaktur-näringen sysselsatte arbetare företrädesvis
äro af vigt, ett årligt anslag af 5,000 R:dr Riksmynt å ordinarie stat måtte uppföras,
dock med förbehåll att reglementet för skolan underställes Kongl. Majits nådiga
pröfning och fastställelse, att skolan ställes under Kongl. Kommerse-kollegii öfverinseende,
samt att staden sjelf bekostar lämplig lokal för densamma, jemte inredning
och uppvärmning, samt bord och bänkar.
Jemte upplysning att, i anledning af särskilda vid sednaste riksdag väckta motioner
om ett årligt anslag af 1,500 R:dr Banko för inrättande och underhållande
af en väl organiserad söndags- och afton-skola i förening med en lägre teknisk undervisningsanstalt
i Eskilstuna, dåvarande Stats-Utskott, uti afgifvet, af Rikets Ständer
godkändt, utlåtande, förklarade sig väl inse vigten deraf, att en teknisk läro-anstalt
funnes i Eskilstuna, så väl i anseende till ställets betydenhet såsom Rikets förnämsta
jernförädlande verk, som med afseende å den bekymmersamma belägenhet, hvaruti
dess arbetare-personal till större delen sig befinner, men att, då dels icke utredt
vore, huru derstädes en dylik anstalt, hvilken syntes böra organiseras efter andra
grunder, än öfriga tekniska skolor, skulle inrättas, dels den äskade summan syntes
alltför otillräcklig för att något väsentligt dermed skulle uträttas, Utskottet ansåge
lämpligast det vederbörande i frågan vände sig till Kongl. Majit, som, efter föregången
utredning och sedan fullständig plan för skolans organisation blifvit uppgjord,
icke torde underlåta att till Rikets Ständer aflåta nådig proposition i ämnet, hvadan
Utskottet afstyrkte bifall till det väckta förslaget, får nuvarande Stats-Utskott anföra,
att, då Rikets Ständer sålunda redan tillförene fästat uppmärksamhet vid detta
förslag och, såsom af det den nådiga propositionen bilagda statsråds-protokoll inhemtas,
Kongl. Kommerse-kollegium, efter det nämnda stads innevånare hos Kongl. Majit
gjort underdånig an ökning om bidrag för en dylik skola, numera icke blott uppgjort
förslag till organisations-grunder för en teknisk söndags- och afton-skola, jemte
70
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
aflömngs- och utgifts-stat för densamma, utan äfven föreslagit de läro-ämnen, uti
hvilka undervisning företrädesvis borde meddelas, dervid särskildt afseende fästats
vid de läro-ämnen, som omfattar kännedomen af de metaller och metall-blandningar,
samt andra materialier, hvilka begagnas vid smides-manufaktur-arbeten, äfvensom
nyare arbetssätt, och vederbörande sålunda synas hafva fullgjort hvad som för åtnjutande
af stats-bidrag för nämnda föremål blifvit ifrågasatt och af dem billigtvis
kan fordras, Utskottet, som anser staten vara pligtig att på allt sätt understödja och
upphjelpa den inhemska jernförädlingen, så att densamma må kunna göra större
framsteg och täfla med den utländska och således i främsta rummet böra bidraga
dertill att å hufvudorten för denna handtering en, för bibringande åt arbetaren af
en nödvändig bildning, länge saknad teknisk undervisnings-anstalt inrättas, af dessa
och öfriga anförda skäl (inner Kongl. Maj:ts nådiga framställning böra bifallas och
tillstyrker,
att Rikets Ständer, för inrättande och framtida underhållande
af en teknisk läro-anstalt i Eskilstuna, anvisa ett ärligt anslag af
5,000 R:dr, under förhåll likväl att de af Kongl. Majit härför i
öfrigt föreslagna vilkor varda iakttagna
34:o. Jemte det Kongl. Maj t, med anledning af direktionens för Svenska Slöjdföreningen
gjorda underdåniga framställning om tillökning i det från Statsverket utgående
årliga bidrag till den af föreningen i hufvudstaden inrättade söndags- och aftonskola,
uti dess nådiga proposition om Statsverkets tillstånd och behof, af anförda
skäl, föreslagit, att det under innevarande statsreglerings-period med 6,000 R:dr
Banko utgående årliga anslag till nämnda läro-anstalt måtte för framtiden ökas med
6.000 Ridr Riksmynt, och således utgå med 15,000 R:dr sistnämnda mynt, har
Kongl. Majit, som äfven funnit angeläget, att ifrågavarande skola, med afseende å
dess inflytande på den inhemska slöjd-skicklighetens utveckling och förkofran, egde
tillgång å de fysiska apparater och modeller, som erfordrades för att undervisningen
må blifva fullt ändamålsenlig, uti särskild till Rikets Ständer den 23 Maj innevarande
år aflåten, till Stats-Utskottet remitterad, nådig proposition, äskat, att Rikets
Ständer äfven måtte bevilja det af skolans direktion för dylika apparaters och mo
dellers
anskaffning begärda belopp 9,000 Ridr samma mynt; hvarförutan Utskottet fått
emottaga ett till Borgare-ståndet ingifvet memorial, deruti Herr Carl Hasselrot,
under åberopande ej mindre af de utaf Herr Grefve v Platen, B., än motionären
vid sistlidne riksdag väckte särskilda motioner- rörande anslag för ifrågavarande skolas
utvidgning, m. m., begärt, att, utöfver det anslag af 15,000 Ridr, som Kongl.
Majit äskat för Slöjdskolan här i staden, Rikets Ständer måtte anvisa en summa af
5.000 Ridr Riksmynt att användas till nämnde skolas utvidgning med en afdelning
för undervisning af qvinnor.
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
71
Till stöd för direktionens ofvanberörde underdåniga framställning om tillökning
i års-anslaget hafva en mängd skäl blifvit anförda, hvilka fullständigt finnas upptagne
i det Kongl Maj:ts först omförmälda nådiga proposition bifogade statsråds-protokoll,
hvartill Utskottet, för undvikande af vidlyftighet, hänvisar;. De hufvudsakligaste äro:
att den vid skolan anställde lärare-personal, som år 1856 bestått af 12 ordinarie
och 5 biträdande lärare, icke vidare vore tillräcklig att besörja undervisningen åt det
ständigt tillvexande antalet af lärjungar; att detta antal, bestående till största delen
af r särskilda handtverks- och fabriks-näringar anställde arbetare, som årligen ökats,
år 1853 uppgått till 315, är 1854 till 377, men år 1855 till 514; att flera
läro-ämnen, hvilka hittills varit uteslutna, måste i skolan införas, för att göra undervisningen
tillräckligt omfattande; att en större utvidgning af berörde läro-anstalt,
hvilken med hvarje år omfattades med allt större förtroende från allmänhetens sida,
syntes desto angelägnare och mera förtjent att af statsmakterna uppmärksammas,
som densamma utöfvade sin verksamhet inom rikets hufvudstad, hvarest, enligt för
år 1853 meddelade officiela uppgifter, under nämnda år funnits sammanräknadt
4,469 handtverks-arbetare och 3,448 fabriks-arbetare, för hvilka alla teknisk undervisning
vore ett nödvändigt vilkor till ernående af större slöjd-skicklighet; samt att
Stockholms stad lemnade ett icke obetydligt anslag till betäckande af kostnaderne för
den af skolan begagnade lokal; varande i afseende å bebofvet af statsbidrag för inköp
af fysiska apparater och mekaniska modeller, hvilka hittills måst för hvarje tillfälle
lånas, af Kongl. Kommerse-kollegium och Teknologiska Institutets styrelse upplyst,
att dylika apparater och modeller äro för undervisningen vid skolan oumbärliga,
så vida densamma skall blifva fullt ändamålsenlig.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; och då Svenska
Slöjdföreningens här i staden inrättade skola, hvilken ingalunda är att jemföra med
de i åtskilliga andra städer befintliga s. k. söndags- och aftonskolor, enär i densamma
en mycket vidsträcktare undervisning meddelas, icke allenast hittills utöfvat
ett verksamt, jemväl af Rikets Ständer vid flera tillfällen erkändt och vitsordadt inflytande
på den inhemska slöjd-skicklighetens utveckling och förkofran, utan äfven
fortfarande på ett gagnande sätt inverkar på hela landets konstflit, anser Utskottet
denna läro-anstalt, hvars utveckling och bestånd synes utgöra mindre en angelägenhet
af vigt för hufvudstaden enskildt, än för hela landet, böra, då dess nuvarande
tillgångar, efter hvad upplyst blifvit, äro otillräcklige till bestridande af kostnaden för
en af behofvet högeligen påkallad, ytterligare utsträckt undervisning, fortfarande af
staten understödjas samt erhålla den förhöjning i dess nuvarande anslag som Kongl
Majit föreslagit; hvadan Utskottet tillstyrker,
att Rikets Ständer, till understöd för ifrågavarande slöjdskola,
må anvisa ett, till 15,000 R:dr R:mt ökadt, ärligt anslag, att
utgå under den tid, för hvilken nu förestående statsreglering
72
Stat s-Utshnt tets Utlåtande M 122.
blifver gällande, samt med enahanda förbehåll som hittills, nemligen
att Stockholms stad tillhandahåller tjenlig lokal för skolan
och att densamma fortfarande står under Kommerse-kollegii
tillsyn.
Beträffande frågan om anslag till anskaffande af de för skolan behöfliga fysiska
apparater och mekaniska modeller; så, enär skol-styrelsen anmält, att ifrågavarande
läro-anstalt af brist på medel icke kunnat förses med dylika apparater, och vederbörande
embets-myndigheter upplyst, att dessa apparater äro för undervisningens
oafbrutna gång oumbärliga, finner Utskottet sig desto hellre ega anledning tillstyrka,
att det för inköp deraf erforderliga understöd från statens sida skolan tilldelas, som,
för de öfriga här i riket inrättade och med stats-anslag försedda tekniska elementarskolor
första årets anslag blifvit till anskaffande af läro-apparater anvisadt, och Ut
skottet
hemställer derföre.
att det belopp af 9,000 R:dr Riksmynt, som Kongl. Maj:t för
sagde ändamål äskat, må af Rikets Ständer för en gång beviljas
och från Riksgälds-kontoret utbetalas, med vilkor likväl att,
om nämnda skola af en eller annan orsak kommer att upphöra,
de för statens medel inköpta modeller och apparater till
Teknologiska Institutet öfverlemnas (Tub. JV2 9).
Vidkommande slutligen det af Herr Hasselrot väckta förslag om särskildt anslag
för qvinnors undervisning vid oftanämnda skola, anser Utskottet, dels med afseende
derå att Kongl. Majit icke funnit skäl hos Rikets Ständer anmäla skolstyrelsens
hos Kongl. Majit redan den 30 Juni 1855 gjorda underdåniga framställning
om inrymmande vid skolan af en särskild afdelning åt elever af qvinnokönet, dels
med hänsigt dertill att hvarken någon detaljerad plan synes vara uppgjord eller några
så beskaffade förberedande åtgiirder för qvinnors undervisning vid denna läroanstalt
torde vara vidtagne, att anslag för detta ändamål för närvarande erfordras,
sig böra afstyrka
Rikets Ständers bifall till ifrågavarande framställning.
35:0. Vidare har Utskottet till behandling förehaft följande från Borgare- och
Bonde-stånden remitterade motioner, som afse anslag dels till inrättande af nya, dels
till utvidgande af redan bildade dylika skolor, nemligen:
a) af Herr L V. Henschen, som dels med anledning af den åsigt, som skall
hafva gjort sig gällande hos en del af Rikets Ständers år 1853 församlade Revisorer,
hvilka, enligt motionärens uppgift, haft för afsigt fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
»på nyttan och angelägenheten af medels anvisande till inrättande af tekniska
elementarskolor i hufvudstaden och i de rikets provinser, der sådana skolor icke
finnas»,
Stats-Utskottets Utlåtande JW 122.
73
finnas,» ehuru berörda förslag icke af Revisorernes pluralitet antagits, dels med stöd af de
yttranden, styrelsen för Teknologiska Institutet, nämnde läroverks föreståndare och
Kongl. Kommers-kollegium i detta ämne afgifvit, dels ock på grund af särskild uppmaning
från den stad, motionären representerade, föreslagit, att Rikets Ständer antingen
måtte bevilja medel för inrättande af tekniska elementarskolor i de rikets provinser.
der sådana icke finnas, eller, om denna anhållan i hela dess vidd icke kunde
bifallas, åtminstone anslå 6,000 R:dr R:mt till en dylik skola i Upsala.
Vid sistlidne riksdag, då enahanda förslag af samma motionär utgjorde föremål
för Ri ets Ständers pröfning, yttrade dåvarande Stats-Utskott, som erkände det stora
gagn för näringsflitens utveckling, som borde kunna hemtas af dylika skolor, att, äfven
om Statens tillgångar medgåfve beviljandet af de betydliga bidrag, som erfordrades
för skolors anläggande i alla provinser, dess medverkan i berörda hänseende likväl
icke i vidsträcktare mån borde ifrågakomma, enär skicklige och duglige lärare i
de undervisnings-änmen, som tillhörde dessa skolor, icke vore att tillgå, och hvad
särskildt angick en skola för Upsala, att en teknisk undervisnings-anstalt i den mindre
skala, som dermed åsyftades, icke kunde komma att uppfylla dermed afsedda ändamål.
Instämmande i dessa af Rikets Ständer godkända åsigter, får nuvarande Statsutskott,
då enahanda svårighet att erhålla skicklige och för undervisningen i tekniska
elementar-skolorna passande lärare ännu möter, samt då Utskottet tillika hyser
den öfvertygelse, att vida större gagn komme att beredas det allmänna om, i stället
för inrättande af flera dylika skolor, de redan befintliga tekniska läro-anstalterna,
hvilkas ändamålsenlighet erfarenheten ännu icke hunnit tillfyllest ådagalägga, utvidgades
och gjordes så fullständiga sorn möjligt, hemställa,
att förevarande motion icke må föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
b) af Herr C. W. Palander, sorn ansett de i riket varande tekniska skolorna
alltför fåtaliga, för att kunna i alla delar af landet sprida det kunskaps-mått,
hvaraf industriens utveckling hade stort behof, och derföre anhållit, att Rikets Ständer
måtte besluta om inrättande af en teknisk läro-anstalt i Carlskrona af enahanda om
fång
och på samma ,vilkor samt med lika årligt anslag, som de skolor, hvilka blifvit
anlagde i Malmö, Norrköping, örebro och Borås.
Med åberopande till hufvudsakliga delar af sitt i föregående punkt afgifna
yttrande, hemställer Utskottet, ,
att icke heller Herr Palanders motion må föranleda til någon
åtgärd.
Ihh. till R. St. Prof. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 23 Höft. 10
74
Stats-Utskottets Utlåtande JW 122.
c) af Herr S. Trädgårdh, att Rikets Stunder, för inrättandet af tekniska Söndags-
och aftonskolor i de städer, hvilkas innevånare derom hos Kongl. Maj:t sig
anmälde och härtill sjelfve ville bidraga, måtte, för den tid nästa statsreglering omfattar,
ställa till Kongl. Majits disposition ett årligt anslag af 30,000 R:dr Riksmynt;
i hvilket afseende motionären föreslagit, att stad, som önskade komma i åtnjutande
af anslag för teknisk Söndags- och Afton-skola, skulle bekosta nödig, med bord och
bänkar inredd, lokal, jemte uppvärmning, belysning och renhållning deraf; att Kongl.
Majit måtte ega för hvarje sådan skola af berörda anslag anvisa årligen högst 3,000
R:dr Riksmynt; att J delar af första årets anslag mätte få användas till anskaffande
af erforderliga läro-apparater, samt slutligen att dessa skolor borde erhålla af Kongl
Majit utfärdade nådiga reglementen och ställas under vederbörande myndighets inseende;
d)
af Herr Sv. Renström, hvilken, jemte förmälan att för omkring 8 år tillbaka
en Söndags- och Afton-skola i Götheborg af dervarande slöjd-förening inrättades,
hvarest kostnadsfri undervisning 4 dagar i veckan å vissa timmar lemnats åt fabriksarbetare,
handtverks-gesäller och lärlingar m, fl. arbetare i skrifning och räkning,
Svenska språket, historia, geografi, geometri, linear-ritning, ,frihands-teckning och
modellering; att kirjungarnes antal vore i ständigt stigande och sistlidet år uppgått
till i 18; att skolan behöfde utvidgas, äfvensom att en större lärare-personal med
ökad aflöning af behofvet påkallades, hvarförutan större undervisnings-materiel måste
anskaffas, begärt, att, då' tillgångarne till bestridande af dessa m. fl utgifter vore
inskränkta, Rikets Ständer härtill måtte lemna ett årligt bidrag af 3,000 Ridr Rimt;
e) af Herr A. F. Ericsson, som, bland annat, anfört, hurusom, genom några
nitiske personers bemödanden, år 1850 i Christianstad bildats en Ritskola, hvarest
kostnadsfri undervisning i teckning meddelades åt handtverks-lärlingar och andra arbetare,
som deraf ville sig begagna, och att denna skola, hvarest undervisningen
2:ne aftnar hvarje vecka ensamt ombesörjdes af några bland stadens egna bandt
verksidkare,
hittills besökts af närmare 400 elever. Då det emellertid icke billigt
vis
kunde ifrågasättas, att dessa personer, hvilka under så många år offrat en för
dem dyrbar tid, längre skulle fortfara med dessa lärare-befattningar och härtill komme
att den lokal, som hittills i lärdoms-skolans hus varit för ritskolau upplåten, icke
vidare finge för omförmälda ändamål begagnas, har motionären, till förekommande
deraf a.tt denna undervisnings-anstalt, hvilken visat de vackraste resultater och hvars
arbeten, förevisade vid den för några år tillbaka i London föranstaltade exposition
af skolmateriaher m m., derstädes vunnit uppmärksamhet och bifall, skulle nödgas
af bristande tillgångar upphöra med sin verksamhet, anhållit, att Rikets Ständer, till
aflöning åt 3:ne lärare och 1 vaktmästare samt till inköp och underhåll af nödig
undervisnings-materiel, måtte bevilja ett årligt anslag af 1,500 Ridr Rimt, med vilkor
likväl, att staden anskaffade för skolan lämplig lokal; att undervisning för fram
-
Stats-Utskottets Utlåtande JM 122.
75
tiden äfven komme att meddelas i geometri och modellering, samt att skolan ställdes
under inseende af en utaf stadens innevånare utsedd styrelse med Landshöfdingen
i länet till ordförande.
f) af Riksdagsfullmäktigen Peter Jönsson från Jönköpings län, som i sin framställning,
biträdd af Riksdagsfullmäktige Nils Svensson, D. Danielsson, Johannes Bolm
och Johannes Larsson, alla från samma län, erinrat om allmogens i denna ort håg
och stora fallenhet för handa-slöjder och hurusom denna allmoge uppdrifvit hemslöjden
till en berömvärd grad af fulländning, anhållit, att, då de genom frivilliga bidrag
insamlade medel, uppgående sammanlagdt till 1,900 R:dr Rmt, för inrättande
i Jönköpings stad af en slöjdskola för hela länet, vore för dermed afsedda ändamål
alldeles otillräckliga, Rikets Ständer härtill måtte bevilja ett årligt, anslag af minst
3,000 R:dr Riksmynt; samt
g) af Herr A G. Rudling, som yrkat, att anslaget för sistnämnde skola måtte
bestämmas till minst 7,000 R.dr samma mynt.
Ehuru Utskottet icke vill bestrida, att de i en eller annan stad inrättade Söndags-
och Afton-skolor äro och ytterligare böra blifva af nytta, såsom bidragande
till allmännare spridning af sådana kunskaper, hvilka för den arbetande klassen äro i
hög grad behöfliga, samt tillika gerna erkänner vigten deraf, att antalet af detta slags
skolor må tillväxa, så anser Utskottet dock deras stiftande och underhållande icke
omedelbart tillhöra Staten. Då de närmast och egentligen äro ämnade att befrämja
den kommuns nytta, i hvilken de inrättas, så lärer det väl också böra vara kommunens
egen omsorg att dem besörja, till dem anslå nödiga medel och öfver den undervisning,
som i dem lemnäs, hafva uppsigten. Skulle gränserna mellan Statens
allmänna och kommunernas enskilda läroanstalter sammanblandas, blir fara värdt,
att äfven dessa sednare småningom öfverlemnas åt det allmänna att underhålla, hvilket
hvarken synes vara billigt eller blifva en så ringa börda, att man icke i tid
torde böra uttala sig deremot. Då hvar och en af de nu föreslagna skolorna måste
erkännas både i anseende till behofvet och de med dem afsedda verkningar endast
för någon viss stad vara beräknad och således böra af kommunen sjelf anläggas
och underhållas, anser Utskottet sig icke kunna understödja ofvanomförmälda
motionärers framställningar; och hemställer således,
att de väckta motionerna icke må af Rikets Ständer bifallas,
F) Undervisnings-anstalter för Handel och Sjöfart.
36. I anledning af vederbörande Skol-direktioners, af Kongl. Kommers-kollegium
understödda, ansökningar, att, vid skeende nådig framställning om löne-tillökning
åt särskilda embetsverk, enahanda förslag i afseende på de vid Rikets navigationsskolor
anställda lärare jemväl måtte framställas, har Kongl. Majit äskat, att anslaget
76
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
till »Undervisnings-anstalter för Handel och sjöfart» måtte varda tillökt med ett ungefär
mot 25 procent af bemälde lärares sammanlagda aflöningar svarande belopp af
4,500 R:dr R:mt, med rättighet för Kongl. Maj:t, att dermed verkställa den förändrade
Iöne-reglering vid ifrågavarande skolor, som Kongl. Maj.t kunde finna vara af
behofvet påkallad; hvarjemte Kongl. Maj:t hemställt, att, såsom tillökning i Götheborgs
skolas års-anslag till instrumenters, kartors, böckers och möblers underhåll
och förökande, samt till reparationer, ved, ljus, städning m. m., likaledes å nämnde
titel måtte beviljas en förhöjning af 450 R:dr samma mynt, hvarigenom berörda
anslag blefve lika med det, som i enahanda ändamål utginge till navigations-skolan i
Stockholm eller 900 R:dr; och skulle, i händelse af bifall till hvad Kongl. Majit sålunda
föreslagit, titeln komma att ökas med 4,950 R:dr.
Enligt special-staterna
utgå aflöningarne till lärarne i navigations-skolorné med
följande belopp:
i Stockholms skola:
Riksmynt.
Ordinarie lärarens lön .
i . •
2,250: —
2:ne underlärares, hvardera
arfvode å 600
1,200: —
Astronom ie professorns
dito ....
300: —
Lärarens i skeppsbyggeri
dito ....
300: —
d:o i ång-machinslära
dito ....
450: —
4,500: —
i Götheborgs skola:
Ordinarie lärarens lön
1,800: —
Underlärarens arfvode
. . . .
600: —
Lärarens i ång-machinslära
arfvode ....
300: —
2,700: —
% Gefle skola:
Ordinarie lärarens lön
1,800: —
Underlärarens arfvode
500: —
Lärarens i ång-maschinslära arfvode ....
250: —
2,550: —
t Kalmar, Malmö och Hernösands skolor
Ordinarie lärarens lön .
1,500: —
Underlärarens arfvode
500: -
2,000
Stats-Utskottets Utlåtande JM 122.
77
i Wisby skola:
Ordinarie lärarens arfvode . . . . . . . . 795
Underlärarens dito . . . . . . 500
1,295
i Carlshamns skola:
Ordinarie lärarens arfvode . . . . . . 750
Underlärarens dito . . . . . . . . 500
Lärarens i ång-machinslära arfvode . ». , . . ^ 150
1,400: —
hvarjemte sistnämnde lärare jemväl uppbär de vid denna skola inflytande
inskrifningspenningar.
Enär Rikets Ständer, hufvudsakligen med anledning af ett i sednare tider inträffadt
förändradt förhållande i afseende på lefnads-kostnaderna i allmänhet, redan
funnit skäligt bevilja en del Statens embets- och tjenstemän behöflig förhöjning i deras
löne-vilkor, anser Utskottet det vara med billighet öfverensstämmande att lärarne
vid Statens navigations-skolor likaledes komma i åtnjutande af slik förmån; och då
äfven det allmänna genom en sådan uppoffring utan tvifvel skulle kunna påräkna
både att bibehålla och för framtiden erhålla skicklige och duglige personer vid dessa
ganska vigtiga befattningar, samt, hvad särskildt angår den begärda tillökningen i anslaget
till Götheborgs skolas materiela behof, upplyst blifvit, att detta anslag numera är
för dermed afsedda ändamål otillräckligt, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts i ofvanberörda
hänseende gjorda nådiga framställning, må bevilja den äskade
summan 4,950 R:dr R:mt.
37. I sammanhang med förestående ämne har Utskottet företagit till behandling
särskilda hos Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet väckta motioner af
Friherre Carl Adam Raab och Herr C. E. Ernbring, med hvilken Herr Paul Berg
sig förenat, om anslag för inrättande af en navigationsskola i Westervik. Till stöd
för denna framställning är hufvudsakligen anfördt: att denna stad, i anseende till
storleken af dess handelsflotta, med hvilken skeppsfart bedrifves å de aflägsnaste farvatten,
hade större behof af en navigationsskola än flera andra städer, der sådana
skolor finnas inrättade; att antalet större seglande fartyg för närvarande utgjorde 31
om tillsammans 3,074 läster, och att det således vore nödvändigt att ega tillgång
så väl på skicklige befälhafvare med vidsträckta kunskaper, som duglige styrmän
och kunnigt sjöfolk; och har sistbemälde motionär med anledning häraf och under
åberopande af de skäl, som vid föregående tillfällen, då denna fråga utgjort föremål
för Rikets Ständers pröfning, af stadens ombud blifvit andragne, begärt, att er
-
78
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
forderliga medel till bildande af en dylik skola i Westervik nu måtte af Rikets
Ständer anslås.
Jemte upplysning, dels att de vid föregående riksdagar framställda yrkanden,
beträffande en navigations-skolas anläggning i Westervik, afsett, att för en sådan
skola medel måtte anvisas ,till enahanda belopp, som blifvit staden Kalmar i sådant
afseende beviljadt, dels att det till sistnämnda skola nu utgående anslag utgör, för
lärarnes aflöning 2,000 R:dr och till inköp af instrumenter, böcker, möbler, ljus och
ved m. m 450 R:dr, eller tillhopa 2,450 R:dr R:mt, får Utskottet anföra, att, då
stadens sjöfart är vidsträcktare än flere af de städers, der navigations-skolor finnas
anlagde, och då sjömansyrket med särdeles intresse omfattas i nämnda stad, der äfven
under vintermånaderna ett icke obetydligt antal sjöfarande vistas, Utskottet anser
en läro-anstalt böra, på Statens bekostnad, derstädes inrättas, hvarest tillfälle kan
beredas de ynglingar, som egna sig åt nämnda yrke, men sakna tillgångar att besöka
andra sådana skolor, att inhemta de för sjömanna-bildning erforderliga kunskaper,
hvadan Utskottet, i öfverensstämmelse med motionärernes begäran och under
förutsättning att Kongl. Maj:ts af Utskottet tillstyrkta förslag om tillökning i nuvarande
anslags-belopp för de redan befintliga navigations-skolorne af Rikets Ständer
godkännes, hemställer,
att, för inrättande och vidmakthållande af en navigationsskola
i Westervik, ett årligt anslag af 2,950 R:dr, motsvarande den
navigations-skolan i Kalmar från ' och med år 1858 tillkommande
anslags-summa, må af Rikets Ständer beviljas, med vilkor
likväl, att kostnaden för ändamålsenlig lokal af staden bestrides,
samt att vederbörande ställa sig till efterrättelse öfrige
för rikets navigations-skolor gällande föreskrifter
Derjemte, och då ifrågavarande navigations-skola icke lärer kunna uppfylla sitt
ändamål, så framt icke sådana instrumenter och böcker m. m. derstädes finnas att
tillgå, som för undervisnings meddelande äro af nöden, tillstyrker Utskottet,
att första årets anslag för navigations-skolan i Westervik må, i
likhet med hvad för åtskilliga andra dylika skolor egt rum, få
användas lill anskaffande af den för skolan erforderliga undervisnings-materiel
m. m.
38 Som Rikets handel under de sista åren genom flera förmånliga omständigheter
vunnit en högst betydlig utvidgning, och följaktligen nu mer än förr angeläget
vöre att särskilda undervisnings-anstalter för dem, som egna sig åt detta till
hvarje nations välstånd så hastigt bidragande yrke, inrättades, har Herr K. A. Almgren,
under åberopande af sitt vid sistlidne riksdag framställda, ehuru då icke bifallna,
förslag om inrättande i några af Rikets städer af handels-skolor, der, utom de
Stats-Utshottets Utlåtande M 122.
79
vanliga läroämnena historia, geografi, matematik, brefskrifning och bokföring, icke
allenast en på vetenskaplig grund bygd kunskap om handelsvarors egenskaper och
varde kunde inhemtas, utan äfven särskilda samlingar af prof på råämnen och fabrikater,
dels färdiga, dels under arbete, vore tillgängliga, uti en hos Borgare-ståndet
väckt, till Utskottet remitterad, motion, anhållit, att Rikets Ständer, för inrättande af
handels-skolor eller handels-institut uti tre af Rikets förnämsta handels-städer, till en början
måtte anvisa en summa af 30,000 R:dr Riksmynt, med vilkor att dessa städer
sjelfve bekostade lokalen för sådana läro-anstalter.
Ehuru Utskottet erkänner, att stort gagn skulle kunna beredas landet genom
inrättandet af väl organiserade, för handeln afsedda, tillämpnings-skolor, anser Utskottet
likväl förslag i sådan syftning böra pröfvgs uppå nådig proposition af Kongl.
Maj:t, efter underdånig framställning derom af de korporationer, som denna angelägenhet
närmast rörer och som deraf hemta största fördelarne; och då handels
vetenskapen
till en del ingår i undervisnings-ämnena för . de -tekniska elementar
skolorna,
samt dessutom någon bestämd eller närmare detaljerad plan för en dylik
undervisnings-anstalt nu icke heller blifvit af motionären företedd, får Utskottet,
med afseende härå, och då frågan således icke är fullständigt utredd, hemställa,
att Herr Almgrens motion, för närvarande, ej må föranleda till
någon Rikets Ständers åtgärd.
G) Undervisnings-anslalter för samt befrämjande i allmänhet af Bergsbruket.
39. Enär genom Kongl. Brefvet den 19 December 1855 blifvit föreskrifvet,
att den förut från Fahlu bergslags si k. afrads-kassa, jemlikt Kongl. Brefvet den 29
Décember 1820, årligen utbetalda aflöning till förste Läraren vid Bergsskolan i
Fahlun af 1,200 R:dr B:ko, framgent skall af statsmedel bestridas, hvaremot, då
bergslaget sålunda från nämnda utgift befriats, den skatt, som under benämning
af vedhugges-eller vedhyggster-ränta förut utgått till bergslaget och utgjort 1,165 R:dr
15 sk. 2 rist B:ko årligen, kommer att till kronan indragas, har Kongl. Majit, jemte
tillkännagifvande, att Kongl. Majit meddelat nådig föreskrift derom, att den för bemälde
lärare erforderliga aflöning för nästlidne och innevarande år utbetalas af anslaget
»till befrämjande i allmänhet af bergsbruket», föreslagit, att, för bestridande af
nämnda årliga utgift, 1,800 Ridr Riksmynt måtte från sistnämnda anslag få öfverflyttas
på anslaget »till undervisnings-anstalter för bergsbruket», hvarigenom detta
sednare anslag, nu utgörande 5,700 Ridr Rimt, komme att höjas till 7,500, då
deremot det förra, nu utgörande 7,500 Ridr, dels genom berörde öfverflyttning,
dels genom den indragning af 2,000 Ridr Riksmynt, som i sammanhang med frågan
om Beres- och Kommers-kollegiernas förening föreslagits, komme att nedsättas
till 3,700 Ridr.
80
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
Å denna nådiga framställning tillstyrker Utskottet
Rikets Stunders bifall.
40. Jemlikt Kongl. Brefvet den 19 December 1855 har kopparräntan för
Fahlu bergslag blifvit med år 1856 nedsatt från hvarje 10:de till hvarje 30 Sk®
af koppartillverkningen derstädes, äfvensom de åt bergslaget anvisade och, jemte
andra, under rubrik »befrämjande i allmänhet af Bergsbruket» i Riks-staten uppförda
Indelta räntor i följd häraf till Kronan indragits. Men alldenstund förslagsvärdet
å samtelige under nyssnämnda anslag upptagne indelta räntor befunnits vara
i 1855 års Riks-stat särdeles lågt beräknadt, har Utskottet, oansedt den skedda
ränte-indragningen, uti förslaget tili blifvande Riks-stat (Tab. M 8), för de på detta
anslag ännu qvarstående indelta räntorne bibehållit nuvarande Riks-statens förslagsvärde
i denna del.
H) Fisker i-näringens understöd.
41. I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit föreslagit i afseende å aflöningen
för 2:ne af de i Statens tjenst anställde s. k. agronomer, hvilka biträda vid
odlingsföretag m. m., har Kongl. Majit begärt, att nuvarande arfvodet, 900 Ridr,
för den person, som meddelar undervisning angående fiskes-odling, måtte höjas med
600 Ridr, eller till 1,500 Ridr Riksmynt. Och enär Utskottet anser det vara billigt
att äfven bemälde person kommer i åtnjutande af lika aflönings-förmåner med
förstbemälde tjenstemän, för hvilka Rikets Stunder, uppå Utskottets hemställan, redan
bifallit att dylik arfvodes-tillökning skall ega rum, tillstyrker Utskottet,
att den af Kongl Majit nu föreslagna arfvodes-tillökningen, 600
Ridr, må af Rikets Ständer beviljas.
42. Derjemte har Kongl. Majit hemställt, att. såsom anslag till förrättande af
vetenskapliga undersökningar rörande fiskerierna, under nästa Statsreglerings-period,
måtte beviljas 1,000 Ridr Riksmynt årligen, eller tillsammans 3,000 Ridr.
I afseende å denna fråga har Landtbruks-akademien anfört, hurusom, för att
med hopp om framgång kunna vidtaga åtgärder till fiskeriernas upphjelpande, kännedom
erfordrades om åtskilliga, ännu långtifrån fullständigt bekanta, förhållanden.
Dit hörde kunskapen om fiskarternas geografiska utbredning eller deras tillvaro i
olika sjöar och vattendrag; kännedomen om vissa fiskarters lektid och sätt att lägga
äggen samt lokaler derför; äggens utvecklingstid, ynglets utveckling och tillvext, den
ålder vid hvilken olika fiskarter fortplanta sig, deras föda samt diverse fiskarters
vandringar; möjligheten att uppföda och föröka sådana lägre djur af hvilka fiskarne
lefva; den vegetation, som vore bäst passande och således eftersökt af olika fiskarter
m. m. Kunskapen om hvar och en af dessa omständigheter jemte flera andra
vore
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
81
vore nödig för att vinna ledning för bedömandet af ratta sättet att hushålla med
fisket genom befordrandet af lek och yngel, samt för att kunna välja bästa sött och
tid att fånga den fullvuxna fisken. Dylika undersökningar hade ock, efter hvad
Akademien förmält, under de sednare åren blifvit med framgång verkställda i Stockholms
läns skärgård, hvaraf Akademien hemtat anledning föreslå dessa undersökningars
utsträckning så väl till Östersjöns öfriga Svenska kuster, som synnerligast till
sötvattnen i hela riket.
Och får Utskottet, med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, till denna nådiga
framställning tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
Kommande det föreslagna beloppet att upptagas bland extra anslagen å denna
hufvud-titel (se tab. M 9).
43. Slutligen får Utskottet här yttra sig öfver den i Utlåtandet M 48, § 59
mom. 4 uppskjutna fråga, angående Rikets Ständers sednast församlade Revisorers
hemställan, att de å 6:te hufvud-titelns underafdelning »Jordbruket, handeln och näringarne»
uppförda 3:ne förslags-anslag, nemligen: anslagen till utflyttningshjelp efter
laga skiften, till odlmgslijelp m. m. för krma-nybyggare samt för jordförluster genom
kanal- och vciganläggningar, borde, vid nu skeende stats-reglering. frånskiljas de andra
anslagen och, med bibehållande af deras egenskap af förslags-anslag, nedflyttas
i hufvud-titelns sista under-afdelnmg: »diverse anslag» och der främst upptagas, samt
att de öfriga titeln Jordbruket, handeln och näringarne tillhörande anslagen, som
der qvarstå, erhålla, i en gemensam rubrik, benämningen reservations-anslag.
Då detta förslag bör komma att medföra mera redighet i stater och räkenskaper,
får Utskottet
detsamma understödja.
Varande förändringen å den öfver hufvud-titeln upprättade tabell jfs 8 af
Utskottet iakttagen.
44. Uti öfrige till 6 hufvud-titeln hörande anslag har någon förändring ej ifrågakomma,
hvadan desamma uti bilagde tabell öfver hufvud-titeln upptagits till enahanda
belopp, som. vid sistlidne riksdag bestämdes, likväl med iakttagande deraf,
dels att förslags-anslaget till skrifmaterialier och expenser m. m., som, enligt Utskottets
förslag uti 8 punkten mom. i skulle ökas med 3,600 R:dr, blifvit, för jemnande
af hufvud-titelns slutsumma, ytterligare ökadt med 28' R:dr 43 Öre, dels att värdet
å den indelta och oindelta spanmål, som i en del anslag ingå, blifvit, i enlighet med
den af Rikets Ständer redan fastställda beräkningsgrund, i- tabellen utfÖFdt efter ett
pris å 2 R:dr R:mt pr kubikfot, dels ock att förslagsvärdet å indelta räntorna under
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Hand. 23 tiäft. 11
82
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
vissa anslag ar vordet ökadt i den mån sådant måst blifva en följd af den utaf Rikets
Ständer godkända beräkningen af indelta andelen utaf ordinarie räntan.
Uti högstberorde nådiga proprosition om Stats verkets tillstånd och behof har
Kongl. Majit gjort åtskilliga framställningar om anvisande af medel dels för vissa år
eller tills vidare, dels för en gång, till föremål, tillhörande Civil-departementet, dervid
i ordningen först förekomma frågor om anslag eller lån för kanal- och sluss-anläggningar,
mindre jernvägar, hamn-byggnader m. m., för anläggning a[ nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar, för understödjande
af mindre hamnbyggnader och årensningar samt för befrämjande medelst anslag eller
lån af utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar lill beredande af odlingsföretag.
Utskottet skall angående alla dessa frågor afgifva särskildt utlåtande och
öfvergår nu till behandlingen af de fdjande.
1:0 Till undersökningar, inspeklions-koslnader samt expenser för allmänna arbeten
har Kongl. Majit äskat enahanda årliga anslag, som vid sistlidne riksdag bestämdes,
eller 18,000 Ridr Rimt, att utgå för de tre åren 1858, 1859 och 1860 med
tillsammans 54,000 Ridr; och som upplyst blifvit, att detta belopp fortfarande är
behöfligt, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Majits nådiga framställning,
må bevilja till ifrågavarande föremål 18,000 Ridr
Riksmynt årligen, eller för nästkommande 3 år tillhopa 54,000
Ridr samma mynt.
2:0 Vidkommande aflöningen ål Styrelsen öfver allmänna väg- och vatten-byggnader
samt dess tjenste-biträden så väl i hufvudstaden sorn i landsorterne, har Kongl.
Majit, som funnit förhöjning i denna personals arfvoden vara, i anseende till den
ökade lefnadskostnaden, af behofvet påkallad, begärt, att Rikets Ständer måtte förhöja det
för denna personals aflöning vid sistlidna riksdag bestämda anslag till 26,950 Ridr
årligen, utgörande för de tre åren 1858—1860 en summa af 80,850 Ridr Riksmynt,
jemlikt följande aflönings-stat:
1 Öfver-direktör och chef för allmänna väg- och vatten-byggnader, hvilken
tillika är chef för väg- och vatten-byggnads-korpsen (förhöjning Riksmynt
från 4,500 Ridr till) ........ 6,000) -
1 Byrå-chef för tekniska detaljer, tillika öfverste löjtnant i nämnde korps
(förhöjning från 3,000 Ridr till) ...... 4,500: —
1 Kamererare och kansli-iedamot (förhöjning från 2,000 Ridr till) . 2,250: —
Transport: 12,750: —
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
83
Transport:
I
O
UO
Ö5f
Tekniska biträden vid Styrelsens byrå:
(förhöjning från 750 R:dr tili) .
1,200: —
( dito från 675 R:dr till) .......
1,000: —
( dito från 600 R:dr till) .......
750: —
förste Kanslist och registrator (förhöjning från 900 R:dr till) .
1,200: —
andre Kanslist (förhöjning från 550 R:dr till) ....
600: —
Vaktmästare (förhöjning från 375 R:dr till) .....
450: —
Distrikt-chefer, tillika majorer i väg- och vatten-byggnads-korpsen
(förhöjning från 750 R:dr till 1,200 R:dr hvardera) .
6,000: —
biträden eller Adjutanter hos Distrikt-cheferne (förhöjning från 450
R:dr till 600 R:dr hvardera) . . . . . . 3,000: —
26,950: —
Emot den föreslagna staten har Utskottet icke haft något att erinra, och
hemstiiller derföre
att Rikets Ständer måtte å Riksgälds-kontoret anvisa den äskade
summan 80,850 R:dr till Kongl. Maj:ts disposition, för att
med en tredjedel årligen under hvartdera af åren 1858, 1859
och 1860 användas till aflöning för bemälda styrelse samt dess
tjenste-biträden så väl i hufvudstaden som i landsorterna.
3:0 Till arfvoden för lärare vid Mariebergs läroverk i de kunskapsärnnen,
som tillhöra Civ il- ing enior er, hvilka arfvoden för närvarande utgå med 1,500
R:dr om året, har Kongl. Maj:t föreslagit beviljandet af ett förhöjdt anslag med
3.000 R:dr årligen, eller för de tre åren 1858—1860 tillsammans 9,000 R:dr, äfvensom
Kongl. Maj:t, till stipendier åt elever, som genomgå den för Civ il-ing enior er
bestämda kurs, som jemväl hittills utgått med 1,500 R.dr om året, äskat likaledes
3.000 R:dr årligen, eller för nyssnämda 3:ne år 9,000 R:dr.
Med afseende på de stegrade lefnadskostnaderna samt det under de sednaste
åren betydligt tilltagande och, efter hvad upplyst är, numera mot förr fördubblade
antalet af omförmälda elever, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte för åren 1858, 1859 och 1860 till
arfvoden för lärare vid Mariebergs läroverk i de kunskapsämnen,
sorn tillhöra Civil-ing enior er, samt till stipendier för mindre
bemedlade elever, som genomgå den för Civil-ingeniörer
bestämda kurs, bevilja de af Kongl. Maj:t äskade belopp med
3,000 R.dr R:mt årligen för hvartdera af dessa föremål.
4:0 I öfverensstämmelse med hvad i den nådiga propositionen blifvit vidare
äskadt, tillstyrker Utskottet,
84
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
att för Skeppsbyggeri-inslitulet i Carlskrona enahanda anslag,
som hittills utgått, eller 5,000 R:dr R:mt årligen måtte äfven
för nästkommande tre år anvisas.
5:0 Till Slöjd-expositioners befrämjande har Kongl. Maj:t, i likhet med hvad
vid föregående riksdagar egt rum, föreslagit anvisandet för nästa statsregleringsperiod
af ett anslag af tillsammans 4,500 R:dr; och Utskottet får, med afseende å
det nyttiga ändamål, som med anslaget åsyftas,
till hvad Kongl. Majit sålunda föreslagit tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
6:0. Under åberopande af särskild nådig proposition har Kongl. Majit äskat,
att till geologiska undersökningar och upprättande af geognostiska kartor måtte, för
nästa statsreglerings-period, till Kongl. Maj:ts nådiga disposition varda stäldt ett årligt
reservations-anslag af 20,000 R:dr, eller för tre år 60,000 R:dr.
I detta ämne kommer Utskottet att afgifva särskildt utlåtande.
7:o. Likaledes skall Utskottet framdeles yttra, sig uti den af Kongl. Majit
slutligen väckta fråga om beviljande af ett reservations-anslag af 410,000 R:dr för
tillämpning under år 1857 af de föreslagna förhöjda löne-staterna för embetsverk
och stater, tillhörande sjette hufvud-titeln.
8:0 För öfrigt får Utskottet här upptaga de extra anslags-belopp, hvilka Utskottet
ofvanföre i sammanhang med den ordinarie stats-regleringen omförmält,
nemligen:
till hushyresmedel åt Statistiska Tabell-kommissionen, att utgå intill dess embetslokal
hunnit anskaffas i något Kronan tillhörigt hus, 1,000 R.dr årligen, eller för
tre år 3,000 R:dr;
till anskaffande af nödiga inventarier för samma kommission, för en gång 1,500 R:dr;
till sockenkarte-verkets bearbetande, 15,750 R:dr årligen, eller för tre år 47,250 R:dr;
till storskiftes- och afvittnngs-verkens skyndsammare bedrifvande inom Rikets norra
provinser, 57,000 R:dr årligen, eller för tre år 171,000 R.dr;
till inlösen af arrendet utaf Alnarps kungsgård, äfvensom af byggnader, inventarier,
husgeråd m m. derstädes 175,000 R:dr;
till uppförande och inredning af en byggnad vid Landtbruks-akademiens experimental-egendom,
ett bidrag på en gång af 6,000 R:dr;
till utdelning vid Landtbruks-mölen af premier för djur, redskap och ladugårdsprodukter
af utmärktare slag, att utgå under nästa statsreglerings-period med
9,000 R:dr; V
Stats-V t skottets Utlåtande M 122.
85
till införskaffande af hingstar af utmärktare racer från fremmande länder, för en gång
30,000 R:dr;
till uppförande af en ny byggnad för Teknologiska Institutet och detta Instituts aptering
i den nya lokalen, 140,000 R:dr årligen, eller för tre år 420,000 R:dr;
till anskaffande af erforderlige läro-apparater åt de tekniska elementar-skolorna i
Malmö, Örebro, Norrköping och Borås, ä 4,500 R:dr för hvarje skola, 18,000
R:dr;
till inköp af fysiska apparater och mekaniska modeller för Svenska Slöjdföreningens
i Stockholm inrättade söndags- och afton-skola, för en gång 9,000 R:dr;
till förrättande af vetenskapliga undersökningar rörande fiskerierna 1,000 R:dr årligen,
eller för tre år 3,000 R:dr.
9:o. Slutligen får Utskottet anmäla en hos Preste-ståndet väckt, till Utskottet
remitterad, motion af Kontrakt-prosten Landgren, hvilken, med anförande deraf, att,
enligt hvad erfarenheten visat, hundratal af brott emot egande-rätten årligen föröfvades
utan att mer än tionde eller tjugondedelen åtföljdes af straff, samt att förnämsta
orsaken härtill vore att finna i folklynnets djerfhet och författningarnes brister,
funnit sig böra, såsom ett medel att i någon mån motverka detta onda, föreslå,
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:ts nådiga disposition ställa ett årligt extra
anslag af 10 a 20,000 R.dr R:mt till förstärkande af polisen i de trakter af riket,
der en sådan åtgärd företrädesvis vore af behofvet påkallad.
Utskottet anser att uti en fråga af förevarande beskaffenhet några åtgärder från
Rikets Ständers sida icke lämpligen kunna eller böra vidtagas utan att ärendet genom
nådig framställning från Kongl. Maj:t kommit under Rikets Ständers pröfning;
och som Utskottet föreställer sig att, derest för någon särskild trakt af riket ett
anslag till ifrågavarande ändamål af Kongl. Majit, efter derom af vederbörande
gjord underdånig anmälan, befinnes oundgängligen behöfligt, medel för en sådan anvisning
skola inom hufvud-titelns tillgångar kunna beredas, hemställer Utskottet,
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 Augusti 1857.
86
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
Reservationer:
Vid lista punkten, förra momentet:
Af Anders Eriksson från Elfsborgs och Anders Eriksson från Södermanlands län
Samma punkt, sednare momentet:
Af Matts Pehrsson från Stockholms, David Andersson från Hallands, Pehr Andersson
från Gefleborgs, Anders Eriksson från Elfsborgs samt • Pehr Mattsson och
Paul Hedström från Westernorrlands län, hvilka åberopade Utgifts-afdelningens förslag
till yttrande, så lydande:
»Hvad åter angår Statsråden utan departement, synes Utskottet, att nedsättning
i den tillökning af 3,000 R:dr, som för dem är föreslagen, skäligen kan ega
rum. Deras göromål äro nemligen vida mindre ansträngande än Departementschefernes;
och då ifrågavarande Statsråd, ehuru taffelpenningar nu äro åt dem anslagna,
icke egentligen hafva någon representations-skyldighet, torde en tillökning af 1,500
R:dr i deras nuvarande löne-förmåner kunna anses tillräcklig, hvadan Utskottet
föreslår,
att aflöningen för de 3 Statsråden utan departement förhöjes
med 1,500 R:dr Riksmynt för dem hvardera.»
Vid 2:a punkten, i afseende å Expeditions-sekreterarnes aflöning:
Af Herr Gripensvärd, J. O. och Doktor Gumcelius;
af Prosten Berlin: »Jag tillåter mig fästa uppmärksamheten derpå, att Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet hafva för Expeditions-sekreterarne vid de
tvenne föregående departementen bestämt lönen till 4,500 R:dr, så att det slutliga
afgörandet nu beror på omröstning i Förstärkt Stats-Utskott, hvarthän de nu ifrågavarande
Expeditions-sekreterarnes löner torde genom enahanda beslut böra till afgörande
förvisas.»
Häruti instämde Herr Björnstjerna, J. M., Biskop Annerstedt samt Prostarne
Schram, Melander och Holmberg.
Vid 3:e punkten, i fråga om aflöningen för Kommers-kollegii President:
Af Prosten Berlin: »För Presidenterne i Rikets Hof-rätter hafva de tvenne
första Riks-stånden bestämt lönen i öfverensstämmelse med den nådiga propositio
nen,
och billigheten synes mig fordra, att detsamma iakttages för den nu ifrågavarande
Presidenten i Kommers-kollegium.»
Stats-Utskoltets Utlåtande M 122.
77
Harull instämde Herr Björnstjerna, J. M., Biskop Annerstedt samt Prostarne
Schram, Tellbom, Melander och Hohnberg.
Vid 4:de punkten, angående aflöningen åt Föreståndaren (Ör den Statistiska
Central-byrån:
Af Herr Bildt, D. G., Friherre Leijonhufvud, B. A., Herrar Montgomerij, B.
N. G., Björnstjerna t J. M , Törnebladh, G., Gripensvärd, J. O., Hierta, C. G.,
Biskop Annerstedt, Prosten Schram, Doktor Gumcelius samt Prostarne Melander,
Berlin och Holmberg, hvilka ansågo lönen böra, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga
förslag, bestämmas till 5,000 R:dr Rikstaynt.
Samina punkt, rörande fördelningen af tjenstemännens aflöning i fast lön och
löne-tillökning:
Af Herrar Bildt, D. G., och Gripensvärd, J. O, samt Prosten Schram.
Samma punkt, i hvad den afser förbudet för tjenstemännen att med sina beställningar
förena annan allmän befattning:
Af Prosten Berlin: »Jag anser förbudet emot öfvertagandet af annan offentlig
tjenste-befattning icke böra utsträckas till Revisorn och Bibliothekarien, då sådant
hvarken påkallas af deras tjens te-åligganden vid byrån eller medgifves af deras inskränkta
lönebelopp»
Häruti instämde Herr Björnstjerna, J. M., Biskop Annerstedt samt Prostarne
Schram, Melander och Holmberg.
Vid 5:te punkten, angående aflöningen för Öfver-direktören vid Landtmäteriet:
Af Pehr Mallsson och Paul Hedström från Westernorrlands läa
Vid 7:de punkten, i fråga om ökadt anslag för Stockholms polis:
Af Ola Månsson från Christianstads län, som bestred, att Statsverket skulle
betungas med vidare utgifter för nämnda polis, och ansåg, att Stockholm, såsom
andra städer, borde sjelf bekosta hvad i detta hänseende erfordrades.
Häruti instämde David Andersson från Hallands, Pehr Mattsson och Paul Hedström
från Westernorrlands samt Anders Eriksson från Elfsborgs län.
Vid 8:de punkten, mom. c., i fråga om hyres-ersättning åt kronofogdar utan
boställen:
Af Ola Månsson från Christianstads län, som ansåg, att ersättningen icke bordt
bestämmas högre än till 150 R:dr, enär hvarken Kongl. Maj:t eller enskild motionär
äskat större belopp.
Häruti instämde Matts Pehrsson från Stockholms län.
Slats-Ul.ikoMets Utlåtande Jfi 122.
$<mnia punkt och morn., angående föreslagen underdånig skrifvelse om ny uppskattning
af Kronofogdarnes boställen:
Af Herrar Montgomerij, Ii. N. G., och Björnstjerna, J. M,, på grund deraf, att
uppskattning af ifrågavarande boställen för icke länge sedan egt rum.
Yld $6, punkten:
Af Herr Bildt, D. G., Friherre Leijonhufvud, B. A., Herr Hierta, C. G., Doktor
Gutmelim samt Prostarne Berlin och Wåhlander.
Vid 21 punkten:
Af Friherre Leijonhufvud och Prosten Betdin.
Vid 29 punkten, i frågan om anslag till inköp af hingstar:
Af Herr Hensehen samt Anders Eriksson från Elfsborgs och Paul Hedström
från Westernorrlands län.
Samma punkt, i afseende å följande i Utskottets yttrande förekommande strof:
»med särskildt fästad!. afseende å sådana, sopa äro
Af Herrar Montgomerij, B. Nl G., Björnstjerna, J. M. och Gripensvärd:, J. O.
Vid 31 punkten:
Af Ofe Må nsson från Christianstads län:.
»Emot Utskottets beslut att bifalla Kongl. Maj:ts nådiga proposition i fråga om
anslag till byggnad af ny lokal för Teknologiska Institutet, får jag anmäla min reservation.
Det kostnadsförslag med åtföljande ritning, som blifvit Utskottet förelagdt,
utvisar hvad tillika Statsrådsprotokollet ådagalägger, att den nya. lokalen kan uppföras
för 390,000 R:dr Riksmynt. Jag kan derföre icke för min del tillstyrka högre
anslag än som den meddelade kostnads-beräkningen upptager, serdeles som denpa
beräkning är upprättad i slutet af år 4 8.56 och således upptager så väl de högre
Priserna, spm de stegrade arbetslönerna. Jag kan icke heller underlåta att anmärka
den oegentligheten,. spm förpfinnes i ett förslag, att till samma byggnad äfven afstå
Institutets; nuvarande lokal. Man vet ju, intet huru stor försäljnings-summan blir,
eller om kostnad,srför4äget är oriktigt, huru stor summa sorn erfordras derutöfver,
i hvilket sednare fall det icke heller vore rätt passande att anvisa medel till en
byggnad, som icke blifva, åtkomliga eller till beloppet kända, förr än den nya byggnaden
är färdig Det synes mig vara mera ändamålsenligt att, i händelse den uppgjorda
beräkningen befemes mindre pålitlig, hvilket jag ^i det längsta betviflar, Rikets
Ständer vid pn blifvande riksdag anvisa hvad sorn brister; så skedde med den
under arbete varande musei-byggnaden, och hvarföre skall man i afseende på denna
följa
Stats-Utskottets Utlåtande jn 122.
89
följa en annan och på inga motiver, ingen beräkning uppgjord grund. Jag föreslår
derföre att Rikets Ständer måtte bevilja:
Anslag för en gång till nybyggnad .... R:dr R:mt 390,000: —
Institutets aptering i den nya lokalen ..... 30,000: —
samt vilkorligt och för den händelse någon passande byggnadsplats
icke af Kronan kan upplåtas, till inköp af tomtplats . 60,000: —
Hvarefter och sedan Teknologiska Institutets nu varande lokal icke vidare för
sagde ändamål erfordras, den genom Riksgälds-fulimäktiges försorg må för statens
räkning försäljas.»
Häruti instämde Anders Eriksson från Elfsborgs samt Pehr Mattsson och
Paul Hedström från Wester-Norrlands län.
Vid 34 punkten:
Af Herr Hesselgren, som yrkade en ytterligare förhöjning i anslaget för Svenska
Slöjdföreningens skola med 5,000 R:dr för skolans utvidgning med en afdelning
för qvinnor.
Häruti instämde Herr Henschen.
Vid 35 punkten:
Af Herr Henschen, hvilken anförde, att, om än Utskottet ansett sig icke kunna
bevilja anslag till ifrågakomne skolor, Utskottet åtminstone bordt tillstyrka aflåtande af
en underdånig skrifvelse med begäran, att Kongl. Maj:t måtte i nåder infordra Direktionens
för Teknologiska Institutet och öfrige vederbörandes yttrande, huruvida
tekniska elementar-skolor i de provinser, der sådana nu saknas, vore behöflige, samt,
om sådant funnes vara förhållandet, derom till Rikets näst sammanträdande Ständer
aflåta nådig proposition.
Häruti instämde Herr Hesselgren.
Samma punkt, mom. e.
Af Herr Eriksson.
Vid i:a punkten (extra anslagen).
Af Prosten Tellbom:
»Till expenser samt resor och undersökningar för allmänna arbeten hafva Rikets
Ständer under några sednast förflutna riksdagar gjort följande anslag: 1840 års riksdag
sex tusen Riksdaler; 1844 och 1847 års riksdagar tio tusen Riksdaler; 1850
och 1853 års riksdagar tolf tusen Riksdaler Banko, allt årligen. I underdånigt memorial,
som till Kongl. Maj:t blifvit af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbygg
Bih.
till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Samt. 1 Afd. 2 Band. 23 Haft. 12
90
Stats-Ulskottets Utlåtande 122.
nader den 15 September 1856 afgifvet, har Styrelsen, sedan sistnämnda anslagsbelopp
befunnits vara för sitt ändamål tillräckligt, förklarat sig anse lämpligt, att ett
lika belopp eller tolftusen Riksdaler årligen under åren 1858, 1859 och 1860 för
detta ändamål anvisades. Men i skrifvelse af den 20 sistlidne Juli till Stats-Utskottet
har Styrelsens byrå-chef yttrat, att, då redan under denna riksdag hemställanden
småningom ingått om bidrag till vida flera undersökningar, än man egt anledning
att förvänta, och då Rikets Ständer torde meddela understöd till åtskilliga större
kommunikations-företag, som påkalla en närmare och kostsammare kontrollering vid
utförandet, hvartill kommer, att särskilda kontrollanter, som äro å Statens vägnar
anställde vid Köping-Hult och Gefle-Dala jernvägs-anläggningar, böra, enligt nådiga
beslut, erhålla godtgörelser från det ifrågavarande anslaget till resor, undersökningar
och expenser, han funnit sig pligtig att anmäla, att en förhöjning af berörde anslag
till 16,666 R:dr 32 sk. B:ko eller 25,000 R:dr Runt numera syntes vara behöflig
och skulle tillskynda så väl det allmänna sorn enskilda kommuner bestämda fördelar,
enär flera ärenden sålunda skulle kunna erhålla bättre utredning, innan de företagas,
samt arbeten blifva nogare under verkställighet kontrollerade. Detta bureauchefens
yttrande synes mig ej böra lemnäs utan afseende. Att sådan bättre utredning
och noggrannare tillsyn ofta varit behöfliga men ej kunnat åstadkommas, derom
vittna de många med allmänna medel understödda arbeten, som ej kunnat med i
kostnads-förslagen beräknade belopp utföras, eller ej blifvit inom föreskrifven tid
verkställda, och om hvilka äfven Rikets Ständers år 1855 församlade Revisorer i sin
berättelse erinrat. På grund häraf anser jag det ifrågavarande anslaget böra bestämmas
till ett högre belopp, än det af Utskottet föreslagna. Men då motioner
under denna riksdag blifvit gjorda och till Stats-Utskottet remitterade, angående undersökningars
anställande på allmän bekostnad i afseende på föreslagna dels väganläggningar,
dels vattenbyggnads-företag, och då lämpligast synes, att, Utskottet
pröfvar dessa motioner i sammanhang med frågan om det anslag till expenser
samt resor och undersökningar för allmänna arbeten, som af Kongl Maj:t blifvit begärdt,
hemställer jag vördsamt, att denna del af Utskottets utlåtande må till Utskottet
återförvisas.»
Häruti instämde Friherre Leijonhufvud, B. A., Herr Murén .. och Ola Af ansson
från Christianstads län, den sistnämnde, så vidt reservationen afsåge frågans återremiss
och dess behandling i sammanhang med i ämnet väckta motioner.
Vid 2 punkten (extra anslagen)
af Anders Eriksson från Kronobergs län, hvilken aberopade litgifts-äfdelningehs
förslag till yttrande, så lydande:
»Vid granskningen af Staten har Utskottet funnit nedsättning skäligen kunna ega
rum i de uppförda aflönings-beloppen för Öfver-direktören och Byrå-chefen, nemli
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 122.
91
gen för den förre till 5,000 R:dr och för den sednare till 4,000 R:dr; hvaremot
de öfriga aflöningarne synts Utskottet böra med de föreslagna beloppen utgå. Med
iakttagande häraf skulle den årliga aflöningen blifva 25,450 R:dr, eller för nästa
statsreglerings-period 76,350 R:dr; och Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer måtte å Riksgälds-kontoret anvisa sistnämnda
summa, 76,350 R:dr, till Kongl. Maj:ts disposition.»
Vid flera särskilda punkter i utlåtandet:
af Herr Björck: »Då Stats-Utskottet äfven inom denna titel, vid bestämmande
af löne-beloppen för åtskillige embets- och tjenstemän, efter min åsigt, öfverskrida
det nödvändiga och lämpliga, finner jag mig böra reservationsvis tillkännagifva, att
jag ansett lönerne för nedannämnde embets- och tjenstemän böra bestämmas så
lunda:
för Departements-chefen till 12,000 R:dr, för hvartdera af Statsråden utan
departement till 10,500 R:dr; för Cheferne för Landtmäteri-staten, för Teknologiska
Institutet samt för väg- och och vattenbyggnads-styrelsen till 5.000 R:dr för
hvardera och för Byrå-chefen vid nämnde Styrelse till 4,000 R:dr. Hvad Landsstaten
beträffar har jag ansett, att om lönen för Kronofogden bestämmes till 2,500
R:dr, hvilket belopp jag trott kunna nedsättas till 2,400 R:dr, så bör ersättningen
till de Kronofogdar, som icke äro med boställe försedda, utgå, enligt Kongl. Majrts
nådiga proposition, med endast 150 R:dr; dertill den vissa Häradsskrifvare tillkommande
enahanda ersättning äfven bör fastställas. Länsmännens aflöning synes mig
jemväl böra bestämmas på sätt, som uti högstberörde proposition blifvit föreslaget.
I öfrigt har jag, för min del, icke kunnat godkänna Utskottets förslag att anvisa
medel för fortskyndande af socknekarte-verket; att förhöja de från Stats-verket utgående
bidrag till aflöning åt Polisen i Stockholm och för Slöjdföreningens skola
derstädes och att anslå 30,000 R:dr för inköp af hingstar; äfvensom jag ock ansett
olämpligt, att anslaget för uppförande af ett nytt hus för Teknologiska Institutet
icke blifvit bestämdt till ett visst belopp, beräknadt efter behofvet och de uppgjorda
kalkylerne, utan i stället gjorts beroende af försäljnings-beloppet utaf Institutets nuvarande
egendom.»
Herrar von Printzencreutz och Henschen ville hafva antecknadt, den förre, att
han icke deltagit i andra uti betänkandet omförmälda beslut, än dem som förekomma
efter 27 punkten, och den sednare att han varit förhindrad att deltaga i
besluten uti 1, 2, 3 och 8 punkterne (ordinarie anslagen.)
STOCKHOLM, tryckt hos E Westrell, 4857.
Hör till Stals-Ctsk., är i 857, Utlåtande N:o i22.
Tab. N:o 1.
6$ Civil-Deparlementets Expedition.
Nuvarande
Löner och
arfvoden.
Ljuspen
ningar.
R:dr
4,500
2,800
2,800
2,750
1.875
1.875
1,870
1,800
1,200
2,400
600
1,200
466
450
450
50
50
S:r
27,037 I—
5. R:dr
120
50
50
50
50
50
50
50
20
40
20
40
20
20
630
Summa.
Ridr
4,620
2.850
2.850
2,800
1.925
1.925
1,920
1.850
1,220
2,440
620
1,240
486
470
450
50
50,
27,667
Kongl. Majit
föreslagit
löner och
arfvoden.
Ridr
5.500
4.500
4.500
4.500
3.500
3.500
3.500
3.500
2,000
4.000
1.000
2,000
600
500
600
1,000
Expeditions-Chefen, arfvode
1 Expeditions-Sekreterare
1 d:0
1 d:o
1 Protokolls-Sekreterare
1 d:o
l d:o
1 Registrator
1 Kanlsist
2 d:o . .
1 Kopist .
2 d:o . .
Till befrämjande af gö
romålens
gång inom
Kanslist- och Kopistgraderne
....
1 Vaktmästare . . .
1 d:o ...
1 Statsråds-Vaklmästare
Till gratifikationer åt
e. o. tjenstemän och
vaktbetjente
Stats
utskottet
föreslår.
44,700
Summa R:mt | 42,600
Anm. Tillökningen i Expeditionens anslag blifver således 15,563 R:dr R:mt.
1
2
Hör lill Slats-Uts/i., är 4857, Utlåtande N:o 422.
Tab. N:o 2.
Kommer se-Kollegium.
T:pl
Bergs
Kollegium.
Löner och
arfvoden
enl. aflönings-stat
af den 14
Okt. 1853.
Kommerse-Kollegium.
Nuvarande löner och
arfvoden.
af ISollegii
statsanslag.
R:dr
5,700
3.600
3.600
1,800
1,500
l^äöö
ö. I R:mt
6,000
3,000
3,000
2,400
1,500
157900
af ansi.
till
skrifta
a teriak
och expenser
-
bunt nia.
Kongl.
Majit
föresla
git
löner
och arfvoden.
R:mt
R: m t
6,000
3,000
3,000
2,400
1,500
15,900
R:mt
7,500
4,000
4,000
4,500
3.500
3.500
2,200
2,200
31,400
1 President i (Bergs-kollegium) indrages
1 President (i Kommerse-kollegium)
åtnjuter fortfarande från Manufaktur-diskont-fonden
i arfvode R:dr
1,500.
1 Bergs-Råd indrages
I Dito dito
1 Kommerse-Råd
åtnjuter fortfarande från Manufaktur-diskont-fonden
i arfvode
R:dr 1,000.
1 Dito
åtnjuter från Manufaktur-diskontfonden
i arfvode R:dr 500.
1 Dito, föredragande af ärenden rörande
bergshandteringen . . .
Kansliet.
1 Sekreterare .
1 Dito, för ärenden rörande
bergshandteringen, tillika Suppleant
för sistnämnde Kommerse
Råd
1 Registrator och Arkivarie . . .
1 Aktuarie och Registrator för Bergsärenden
Transport
Stats
Ulsk.
föreslår
löner
och
arfvo
<len.
Ruut
6,500
4.000
4.000
4.500
3.500
3,500
2,200
2,200
30,400
/■
Hör till Stats-Utsk., år 1857, Utlåtande N-.o 122.
3
Bergs-
Kollegium.
Koinmerse-Kolleginm.
Löner och
Nuvarande löner och
arfvoden
Kongl.
IM a j: t
föreslå-
Stats-
Utsk.
föreslår
arfvoden
enl. aflö-  nings-stal
af den 14
Okt. 1853
af Kol-  lega
stats-  anslag.
af ansi.
till
skrif-  tna lef-  ria!,
och ex-  ji e oser.
Summa.
git
löner
och arf-  voden.
löner
och
arfvo-
den.
R:dr
16,200
900
1,100
ö.
II: ni t
15.900
1.500
1.500
900
2,700
R:mt
K: m t
15,900
1.500
1.500
900
2,700
R:mt
31,400
2,200
2,200
1,000
3,000
1,000
Transport
1 Notarie
1 Dito
1 Kanslist
3 Dilo
1 Kanslist
1 Dito, ’ som tillika har vården otn
Bergs-kollegii bibliolhek och sam-  lingar, indrages.
Adookat-Fiskals-Konloret.
R:int
30,400
2.200
2.200
900
2,700
900
—
—
1,800
600
—
1,800
600
2,400
700
1 Advokat-Fiskal
åtnjuter derjemte arfvode från Ma-  nufaktur-diskont fonden.
1 Kanslist
åtnjuter från Manufaklur-diskont-  fonden i arfvode R:dr 300.
2,400
600
Till befrämjande af göromålens gång
inom Kanslist-graden:
för Kansliet  500: —
,, Advokalfiskals-kontoret 100: —
600
Statistiska Kontoret.
—
—
2,232
1,314
657
657
168
186
243
243
2,400
1,500
900
900
3,500
2,200
1,000
1,000
1 Kamererare
1 Kammarförvandt
1 Kammarskrifvare
1 Dito
3,500
2,200
1,000
1,000
18,2001-
29,760
840
30,600
51,600
Transport
50,600
4
Hör till Stats-Utsk., är 4857, Utlåtande iV:o
T:pt
T:Pt
Bergs
Kollegium.
Löner och
arfvoden
enl. aflönings-staten
af den 14
Okt. 1853.
R:di
18,200
450
300
600
600
75
1,800
750
1,000
23,775
R:int
29,760
450
750
Koinmerse-Kollegium.
Nuvarande löner och
arfvoden.
af Iiollegii
statsanslag
-
afansl.
till
skrifmaterial.
och expenser.
Summa
Kongl.
Majit
föresla
git
löner
och arfvoden.
575
31,535
Rnnt
840
Rnnt
30,600
450
750
575
840 32,375
R:mt
51,600
600
450
900
• 2.400
1,800
750
1,000
60,100
V'iktbetjening.
1 Vaktmästare . .
1 Dito . . .
2 Dito, å 450 R:dr
1 Kammardräng indrages.
Särskilda /Inslag.
Transport
Stats
Utsk.
föreslår
löner
och
arfvo
den.
R: m t
50,600
600
450
900
i Bergs
-
Till bibliothek och tidskrifter
vetenskap
Till arfvode åt den, som efter Kollegii
uppdrag vårdar mineralogiska
samlingarne
(alt utgå så länge dessa samlingar
förblifva under Kollegii vård.)
Till arfvoden för extra biträden . .
Grufve-styrelsen i Fahlun.
1 Bergshauptman . . . 1,800:
åtnjuter derjemte boställes-
och särskilda löne-fördelar
af Bergslaget.
1 Grufve-Ingeniör, dito . 750:
300
300
2,400
2,550
Ber gslags-styr elsen i Sala.
Bergshauptman . .
åtnjuter derjemte boställes-
och särskilda löne-fördelar
af Bergslaget
1,000:
Transport 1,000: —
58,100
Hor till Stals-Ulsk., år 4851, Utlåtande N.-o 422.
5
Bergs-
Kotlegium.
Romme rse-Kol legium.
Löner
och
Nuvarande löner och
arfvoden.
Kongl.
Majit
föresla-
Stats-
Utslt.
föreslår
löner
och
arfvo-
den.
:
arfvodeu
enl. aflö-  nings-stnten
af den 14
Ola. 1853
af Kol-  legii
stats-  anslag.
uf ansi.
till
skrif-  mate-  rial.
och ex-  penser.
l
i
Summa.
git
löner
och arfi
voden.
T:P.
R.dr
23,775
750
750
ö.
R:ml
31,535
R:mt
840
R:ml
32,375
Runt
60,100
750
750
Transport 1,000: —
1 Grufve-lngeniör, dito . 750: —
1 Bergs-värdie, dito . . 750: —
Runt
58,100
2,500
21,600
1,800
14,400
:
r
2,400
19,200
1 Bergmästare .... 2,400: —
8 Dito . . . 19,200: —
1,200
900
1,800
1 Stipendiat eller extra Grufve-lnge-  niör, arfvode .... 900: —
2 Dito dito 1,800: —
2,700
——
—
600
1,200
1 Dito dito  900: —
2 Dilo dito  1,800: —
2,700
20
85
Anm. Dessa 6 Stipendiater kom-  ma att i Bergslags-orterne anställas
efter Kommerse-kollegii förordnan-  den.
Odisponeradt belopp, som indrages.
S:a
42,6y5|85
31,535
840,32,375
87,700
Summa R:clr
577ooo
74,230: 85.
Anm. Enligt nu gällande Riks-stat utgör anslaget för
Bergs-kollegium  42,695: 85.
Konimerse-kollegium .... 31,535: —74.230: 85.
och erfordras således en fyll liad af. . R:dr 13,369: 15 ö. R:mt.
6
Hor till Stats-Utsk., år 1857, Utlåtande N.o 122.
Tab. N:o 3.
Statistiska Tabell-kotmnissionen.
SlalsUtskottet
föreslår
löner ni. m.
Föreståndaren: lön 4,000
löntillökning 500
Sekreteraren : lön 3,500
löntillökning 500
Arkivarien och Registralorn: lön 2,000
löntillökning  500
Revisorn: lön ....
; . 2,000
löntillökning
500
Vaklbetjeningen
Till bibliolhekets underhållande och litterärt utbyte
Till ljus, ved, skrifmaterialier m. m
Till betäckande af en del af koslnaderne för en statislisk tidskrift
Till arfvoden åt tillfälliga biträden ; Rexervations-anslag ....
Till det officiela statistiska trycket; Reservntions-anslag .
Summa R:dr
27,000
Hör till Stats-Utsk., är 1857y Utlåtande N:o 122.
7
Tab. N:o 4.
Gener al-Landtmiiteri-liontorcl.
Nuvarande
Kongl. Maj:t
föreslagit.
Stats-
Loner
in. in.
Ljuspen-
ningar.
\
Summa.
utskottet
föreslår.
U:dr
5,000
2,400
1.582
1.582
1,350
655
2,622
300
300
600
75
Ö.
50
50
50
R:dr
30
30
20
80
R:dr
5,000
2,400
1,612
1,612
1,350
675
2.702
300
300
600
75
Ö.
50
50
50
R:dr
6,000
3.000
3.000
2,400
2.000
1,200
4,800
600
450
600
75
1 Öfver-Direklör ....
1 Sekreterare
t .Olver-Ingeniör ....
1 Fiskal
1 Aktuarie och Registrator
1 Ingeniör ......
4 d:o
1 Vaktmästare
1 d:o .....
Till skrifvare-biträde vid Kon-  toret
Till gratifikationer åt e. o.
tjenstemän och vaktbe-  tjentc vid dito ....
R:dr
6,000
3.000
3.000
2,400
2.000
1,200
4,800
600
450
600
75
S:a
16,467
50
160
16,627
50
24,125
Summa R:mt
24,125
Anm. Tillökningen i General-Landtmäteri-Kontorels anslag blifver således 7,657
R:dr 50 öre.
8 Hör till Stats-Ulsk., år 1857, Utlåtande N:o 422.
Tab. N:o 5.
i
Öfver-Ståthållare-Em betel.
Nuvarande
Stats-
Kongl. Majit
föreslagit.
utskottet
Löner m.
in.
Ljuspen-
Summa.
föreslår.
ningar.
R:dr
ö.
R:dr
R:dr
Ö.
R:dr
Ö.
R:dr
Ö.
6,682
45
120
6,802
45
6,682
45
l Öfver-Stfithållare . . .
6,682
45
" _
3,072
50
120
3,192
50
4,500
—
t Under-Ståthållare . . .
4,500
1,827
50
60
1,887
50
4,000
—
1 Konungens Fogat . . .
4,000
918
75
30
948
75
2,400
—
1 Sekreterare
2,400
648
75
30
678
75
900
—
1 Kamererare
900
433
75
20
453
75
900
—
1 Aktuarie
900
—
357
20
20
377
20
900
—
1 Notarie
900
—
.
900
—
1 Dito
900
294
75
20
314
75
900
—
1 Kanslist
900
—
600
—
1 Dito
600
220
—-
20
240
600
—
1 Kammarskrifvare . . .
600
294
75
—
294
75
450
—
1 Öfver-Vaktmästare . .
450
145
50
—
145
50
360
—
1 Under-Vaktmästare . .
360
145
50
—
145
50
360
—
1 Dito
360
177
50
—
177
50
300
—
1 Exekutions-Betjent . .
300
1,952
50
—
1,952
50
3,300
—
11 Dito
3,300
88
75
—
88
75
450
—
1 Vaktmästare vid Kansliet
450
88
75
—
88
75
450
l Dito dito
450
145
50
20
165
50
225
—
1 Dito vid Gäldstugan
225
88
75
—
88
75
250
—
1 Vaktknekt vid d:o
250
266
25
—
266
25
750
3 Dito dito
750
300
300
300
Till gratifikationer åt e. o.
tjenstemän och vaktbe-  tjente vid Öfver-Ståthål-  lare-Embetets Kansli och
vid Poliskammaren i
Stockholm
300
T:pt
18,149
40
460
18,609
40
30,477
45
Transport
30,47^
-åfe
Hör lill StdIs-Utskntlels, år '1857, Utlåtande JS:o 122.
9
Nuvarande
Kongl. Maj:l
föreslagit.
Stats-
Löner m.
m.
Ljuspen-
ningar.
Summa.
föreslå r.
T:pl
R:dr
18,149
ö.
40
R:dr
460
R:<lr
18,609
Ö.
40
R: d r
30,477
Ö .
45
T: pt
R:dr
30,477
ö.
45
11,472
11,472
11,472
Stats-Verkets bidrag lill aflö-  nande af tjenstemännen
och betjeningen vid Krono-  uppbörds-verket i Slock-  holm.
11,472
—
22,500
—
320
22,820
—
28,100
—
Till Polisens vidmakthål-  lande inom Hufvudsla-  den
28,100
S:a
52,121 40
780; 52,901 |40
70,049 |45
Summa R:mt
70,049
45
Anm. Tillökningen blifver således: för Öfver-Ståthållare-Embetets Kansli 12,328: 5.
„ „ „ Polisen  5,600: —
Tillhopa Raul R:dr 17,928: 5.
2
10
Hör till Slats-Ulsk., år 1851, Utlåtande N:o 122.
Tab. N:o 6.
Lands-Slalerne i Länen.
R:mt
Uli nuvarande kontanta anslagen föreslår Slats-Ulskoltet följande
tillökningar, nemligen:
R:<lr
ö.
l:o åt Lands-Sekreterarne.
Lönefyllnad för Lands-Sekreteraren i Upsala län 95
i Stockholms d:o 419
i Gottlands d:o 4t
i Blekinge d:o  157
i Jönköpings d:o 434
i Jemtlands d:o 500
i Westerbottens d:o .... 508
och i Norrbottens d:o . . . .517
2,671
2:o ål Lands-Kamererare.
För beredande af en lill minst 4,000 R:dr Runt ökad årlig aflöning
åt Lands-Kamererarne i alla län utom Gottlands, Jemtlands,
Westerbottens och Norrbottens, der denna aflöning bör inskränkas
till 3,500 R:dr R:mt ärligen, anslås tillsammans
19,454
3:o åt Landt-Räntmäxtarne.
Till en minimi-aflöning af 3,000 R:dr R:mt om året åt Laudt-Räntmä-  starne i alla län utom Gottlands, Jemtlands, Westerbottens och
Norrbottens, der detta minimum bör bli 1 va 2,500 R:dr R:mt år-  ligen, anslås
8,601
—
4:o ål Läns-JSotarierne.
För en till 750 R:dr Runt ökad årlig aflöning åt samtelige Läns-  Notarier anvisas
6,000
—
Transport
36,726
—
Hör till Stats-Utsk., år 1857. Utlåtande N:o 122.
11
It: lil t.
*
R:clr
Ö.
Transport
36,726
—
5:o ål Liins-bokhällarne.
Aflöning för Läns-bokhållarne i de 7 betydligare länen (Stockholms,
Östergöthlands, Malmöhus, Götheborgs, Elfsborgs, Skaraborgs och
Stora Kopparbergs län) bör höjas till 1,000 R:dr, och uti alla
öfriga länen till 800 R:dr R:mt örn året; i följd häraf anslås
3,600
6:o åt Lands-kanslisler och Lands-kontorister.
Till ökad aflöning af 500 R:dr R:ml årligen åt samtlige desse
tjenstemän erfordras nemligen:
för Lands-kansiisterne
4,800
„ Lands-kontoristerne  1,200
hvilka medel anvisas med tillsammans
6,000
7:o ål Våklbetjeningen hos Läns-styre/serne.
Enär aflöningen för Läns-styrelsernes pä stat upptagne ordinarie Vakt-  mästare ansetts höra höjas, nemligen för Vaktmästare i Stock-  holms län till 450 R:dr och i de öfriga länen till 400 R:dr R:mt
hvardera årligen, samt den på Stockholms läns stat uppförde
extra Vaktmästarens årliga aflöning ökas lill 200 R:dr R:mt; så
anslås medel härtill med
5,520
8:o åt Kronofogdarne.
För en till 2,500 R:dr R:mt ökad minimi-aflöning om året åt de Kro-  nofogdar i Riket, hvilka nu icke åtnjuta berörde belopp, erfordras
tillhopa
60,882
samt till hyres-ersättning åt 29 st. Kronofogdar, hvilka
icke äro försedda med boställe, å 300 R:dr R:mt ål hvar-  dera årligen - • 8,700
äfvensom lill ökad aflöning af 1,000 R:dr R:mt om året
åt Expedilions-Kronofogden i Färentuna härad af Stock-  holms län  2i)0
S:gr 69,832
och åt Kronofogden i Westerbottens läns Lappmarker:
lön, ärligen
1,800
löntillökning, dito  700 2,500
Transport 72,332
51,846
—
12
Hör till
•
R:mt.
R:dr
0.
Transport 72,332
51,846
—
Anm. Denne tjensteman har hittills njutit lön af 8:de
Hufvud-titelns anslag för Lappmarks Eccles.-Verket, hvilket
anslag kan i följd af denna öfverflyltning något nedsättas; hvar-  jemte den inkomst, s. k. näst, han af Lapp-allmogen uppbär,
kommer att upphöra ;
utföres tillhopa med . . .
72,332
9:o åt Härads-skrifvarne.
För beredande af en till 2,000 R:dr R:mt förhöjd årlig aflöning åt de
Härads-skrifvare, hvilka nu icke äro upptagne lill minst della
belopp, anvisas  47,059
oell till hyres-ersättning ål 30 bland dem för bristande
boställe, ä 300 R;dr R;mt hvardera om året 9,000
56,059
10:o Länsmännen,
som böra undfå i årlig aflöning minst 700 R:dr R:mt, må anvisas lill
fyllnad i löne-förmånerne för de Länsman, hvilka nu icke åtnjuta
berörde minimi-belopp, en summa af 117,826
samt hyres-ersättning, å 150 R:dr R:mt åt hvardera årligen,
må tilldelas:
o) dem bland desse tjenstemän, som ej innehafva
boställe, eller 218 st. . . . . . 32,700
b) 6 st. Länsmän i Malmöhus län, som nu
äro försedde med ytterst svaga bo-  ställen (s. k. Gatehus), om de vilja
från desamma afstå .... 9Ö0
med tillägg af i lönerne för sist-  bemälde Länsmän nu inbegripen
ränta och afkastning utaf ifråga-  varande 6 stycken boställen till-  sammans  100 1,000 3.3,700
151,526
ll:o För följande nya tjensier:
1 Häradsskrifvare-tjenst i Stora Kopparbergs län.
Lön, årligen 1,500
Löntillökning d:o  500
Hyres-ersättning d:o  300 2 300
Transport 2,300
331,763
—
Hör till Stats-Utsk., år 1857, Utlåtande N:o 122.
13
Transport 2,300
1
dito
1
dito
1
dito
1
dito
1
dito
1
dito
1 Länsmans-tjenst i Upsala län, för Dannemora tingslag;
i Skaraborgs län, för Gudhems härad ;
i Westmanlands län, för Ramnäs och Sura
socknar;
i Östergöthlands län, för Motala distrikt;
i St. Kopparbergs län, för Loos socken ;
i Kalmar län, Tor Stranda härads norra distrikt;
och
i Christianstads län, för en del af Åsbo och
Bjäre häraders fögderi,
eller tillhopa 6 st. Länsmans-ljenster:
Löner, å 450 R:dr R:mt årligen 2,700
Löntillökning, å 250 R:dr dito 1,500
Hyres-ersättning, å 150 R.dr dito .... 900 5(100
och 1 Länsmans-tjenst i Gudhems härad af Skaraborgs län:
Lön 450
jåfgår: afkastning af bostället Backabo N:o 5
Thorbjörns-gården mantal (se Stats-Utsk.
Utlåtande N:o 121)
. 240
återslå 210
Lönlillökning 250
5,560
1 Vaktmästare-syssla vid Läns-styreisen i Upsala, och
1 dito vid dito i Jönköping, eller
2:ne Vaktmästare-sysslor:
Löner,, å 270 R:dr R:mt årligen
Lönlillökning, å 130 R:dr dito
. 540
. 260
800
12:o Till fyllnad
i saintelige tillgångarne för den af Stals-kontoret på nådig
befallning utarbetade nya Aflönings-staten, hvarpå de nu föreslagna
tillöknings-summorna äro beräknade, erfordras ett belopp
af -
Transport
U:mt.
R;dr
331,763
8,660
51 11
340,474 |ll
14
Hör till Stats-lits k., år 1857, Utlåtande N.-o 122.
R:mt.
R:dr
ö.
Transport
340,474
11
13:o ål följande ivänne Landshöfdingar årligen:
Ersättning åt Landshöfdingen i Nerikes län för lönings-jord, sorn
blifvit afträdd i och för jernvägs-anläggningen mellan Örebro och
Skebäck 204: —
Dito åt Landshöfdingen i Stora Kopparbergs län för till
Kronan indragna dagsverken, hvilka förr utgjorts vid
den åt Landshöfdingen på lön anslagna krono-ängen Hus-  hagen  410: 79
614
79
Summa Runi R:dr
341,088
90
Hör lill Stats- Utsk., år 1857, Utlåtande. No 122.
15
Tab. N:o 7.
Jordbruket, Handeln och Näring arne.
Uli nedannämnde anslag, upptagne å Riks-statens Sjette Hufvudtilel
nnder ofvanberörde gemensamma rubrik, tillstyrker Stats-Utskotlet
förhöjning sålunda, nemligen:
l:o. Undervisnings~atislaIler för Jordbruk och Landtmanna
nuringar.
Tillökning i nuvarande anslagen för 16 st lägre Landtbruks
skolor,
å 1,000 R:dr 10,000
Anslag för 3:ne nya dylika skolor, å 4,000 Rör . . . 12,000
Dito för 2:ne Mejeri-skolor, å 3,000 R:dr  6,000:
Dito lill arfvode och resekostnads-ersättning åt en resande
undervisare i boskaps-skötseln ' 3,000:
Dito till reseunderstöd åt personer, som egna sig åt landt
brukels
vetenskapliga eller praktiska studium . . . 3,000:
Dito för det blifvande Landtbruks-institutet å Alnarp . . 18,000: —
2:o. st grönö mer och deras elever.
Till arfvodes-förhöjning åt 2:ne ('nuvarande') Agronomer å
600 R:dr  1,200
Till arfvoden åt 3:ne nya Agronomer, å 1,500 R:dr . . 4,500
Till stipendier åt ytterligare 3:ne elever, ä 450 R:dr . . 1,350
Till resepenningar och traktamenten 3,600
3:o.
Befrämjande i allmänhet af Jordbruk och Landtmannanäringar.
Bidrag till inköp af modeller till landtbruks-redskap, machiner
m. m., att uppställas vid Landtbruks-akademiens
experimental-egendom
Dito till ökad aflöning åt en Inspektor med högre bildning
vid berörde egendom, äfvensom till försöks verkställande
Till arfvode ät en Agrikultur-kemist samt till hyra för bans
agrikultur-kemiska laboratorium
3,000: —
4,500:
2,600:
Transport 10,100:
R:mt.
R:dr
58,000
10,650
68,650
16
Hör till Stats-Ulsk., år 1851, Utlåtande N.o 122.
R: m t
Transport 10,100: —
Förhöjning i anslaget till Svenska Trädgårds-föreningens
elev-skola
2,000: —
R:dr
68,650
12,100
ö.
4:o. Häsl-afvelns förbättrande.
Bidrag till ökad aflöning åt Sluteri-öfversty reisen och undertydande in-  rättningars stater
3,750
—
5:o. Undevvisnings-anstalter för SlÖjderne.
Tillökning i anslaget för Teknologiska Institutet ....
Tillökning i anslagen för Tekniska Elementar-skolorna i
Malmö (från 7,500 R:dr till 12,000 R:dr) 4,500: —
Örebro (dito dito) 4,500: —
Norrköping (dito dito) 4,500: —
För Tekniska Elemenlar-skolan i Borås
För inrättande af en djlik skola i Eskilstuna
Tillökning i anslaget för Svenska Slöjdföreningens i Stockholm
inrättade Söndags- och Afton-skola
28,350: —
1 3,500: —
12,000: —
5,000: -
6,000: —
64,850
1
6:o. Undervisning s-ans laller för Handel och Sjöfart.
Tillökning i anslagen för redan befintliga Navigations-skolor
i Riket
Till inrättande af en Navigationsskola i Westervik . . .
4,950: —
2,950: —
7,900
7:o. Fisher i-näring ens understöd.
Förhöjning i arfvodet åt den person, som lemnar undervisning i fiskod-  *<»g
600
Summa
R:mt R.dr
157,850
—
Hur lill Stais-Ulsk., år 4857, Ullålande N;o 122.
Tab. N:o 8.
Bih. lill R. St. Pral. 4856 & 1857. 4 Sami. 4 J/d. 2 Band. 23 Hd/l.
18
SJ ette Så' u f -
18 55 års Riks-Stat anslår.
Penningar
Riksmynt.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å I
Indelt, på förslag
Oindelt.
Mått.
Värde å
10 R:dr
Tunnan
(6,3 kub. f.)
Mått.
R:dr
27,000
10,500
27,037
42,695
31,535
3,725
35,230
85
R:dr
14,509
Kul?, f. k.
R:dr
Kub. f. k.
T:pt
177,722|87| 14,5a9|48|
Värde för
slagsvis å 10
R:drTunnan
(6,3 kub f.)
Summa.
Riksmynt.
R:dr
R:dr
27,000
10,500
27,037
42,695
31,535
3,725
49,739
85
50
- 102,232
35
CitÄl
-
Slats-Råden utan Departemjenler:
Nuvarande anslaget
för 3:ne å 9,000 R:dr . . .
Tillökning: för 3:ne å 3,000
Departementschefen :
Nuvarande aflöningen J .
Tillökning:
. . .
Departementets Expedition :
Nuvarande auslaget ......
Tillökning; se Tab. N:o J . .
Bergs-Kollegium med Ber^sIags(Sammanslås
med KomjnerseKommerse-Kollegium
:
Nuvarande anslaget för
Bergs-Kollegium med BerjjslagsKommerse-Kollegium
.
Tillökning, se Tab. N:o
Tabell Korn missionen (upphcir)
Slatistiska Tabell-Kommissionen (i
Nytt anslag; se Tab. N: ~
Landtinäteri-Staten :
Penningar:
Nuvarande anslaget För;
Genera I-Land tmäteri-Kon tore t
l:sta Landlinätarne i Länen
2:dra d:o d:n
Tillkommer, förhöjning för
Gener.-Landtm.-Kontor.; se
reglering of Lönerna åt
I :sta Landtmätarne i Länen
2:dra d:o d:o
Indelta Räntor enligt markegång
alt, i utbyte mot kontant
mån löneregleringen b|ifver
Förslagsvärdet å dessa räntor,
stat
ökas med • •
och utföres nu verkliga vartill
(11,591 R:dr 19 sk. b:ko)
19
r n ti - Titeln.
Depar
iemen te t.
36.000
15.000
42,600
87.000
27.000
• •
27,000: —
Kalr
9,000: —
10,500: —
4,500: —
• ■
27,037: —
• ■
15,563: —
Siaterne
Kollegium.) '
st,■ilern|e ..... 42,695: 85.
• • • .... 31,535: — 74,230: 85.
13,369: 15.
stallet flir nästföregående)
• • . 10,467: 50.
• •• 7,049: 19.
’ ‘ U’7I3: 33- 35,230: 2.
Tnb. 4. 7.657: 50.
18,763: 72.
0 67. 28,650: 39. 36,307: 89. 71,537, 91
liisl-iga.i . Ira Landtmät.); komma
anslag, 1 indragas till kronan i den
verkställd.
utgörande enligt 1855 ars Kiks.
14,509: 48.
• X
2,877:61.
det, jemlikt Kongl. Proposit. N:o 1
. .
17,387: 9
Transport j 279,737|911 17,387| 9
Förslag till blifvande Riks-Stat.
Penningar
Riksmynt.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
R:dr
Indelt, på förslag.
Mått.
Värde ä
2 R:dr
kub.foten.
R:dr
j 71,537 91 17,387 9
Kub. f.
R: d r
Oindelt
Mått.
Värde förslagsvis
å
2 R:dr
kub. f.
Summa
Riksmynt.
Kub. f.
R:dr
R:dr
36.000
15.000
42,600
87.000
27.000
88,925
297,125 j—
20
1855 års Riks-Stat anslår.
Penningar
Riksmynt.
T:pt
R:dr
ö.
177,722
87
6,000
—
52,121
40
194,221
16
9,000
115,500
—
T:p t
554.565
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
jiå förslag.
S p a n m å 1.
Indelt, på förslag.
Mått.
Värde å
10 R:dr
Tunnan
(6,3 kub. f.)
Oindelt.
Mått.
Värde förslagsvis
ä 10
RidrTun nan
(6,3 kub. f.)
Summa.
Riksmynt.
R:dr
14,509
367,579
48
43| 382,088j9S
Kub. f.
15,917
k.
R:dr
25,265
30
Kub f.
3,868
15,917[ 2| 25,265|30|
3,868
R:dr
6,140
6,140
R:dr
192,232
6,000
52,121
593,205
9,000
115,500
968,059
65
(
ade :
ering,
;å ur
För Soekenkartors upprälljan
Öfvel-Ståthållare-Einbetet: j
nuvarande anslaget
T i 11 k 0111 m e. r: Förhöjning, se
Lands-Staterne i Rikets samtelig!!
Löneförhöjning Tor Lands-Staterne
Ti 11 Lands-Staternes lönereg"
Dessa 3:ne anslag utj
nästföljande.
Lands-Staterne i Länen :
Penuingar:
Sedan, med tillämpning af
Kollegium fastställda mar- '
största delen af de åt
tor och Indelt Spannål nuta
löner, indragen till KroStals-Kontoret
på Nåd. belönings-stater,
samt enligt
konlanla anslaget f. Landsdingarnes
penn.-löder, en
Tillkommer: nyanvisning
bättring af Lands-Staternes
kor, se Tab. N:o 6 . . •
Indelta Räntor, enligt markegång-*
för Landsböfdiugarne ......
» Lands-Stat. i öfr,(endast Bost.-
Indelt Spanmål :
för Landsböfdingarne (1,358
2 k:r, derå förslagsvärdet i
gör
förhöjning i detta värde till 2 R:dr
Oindelt Spanmål (såsom i 1855 års
3,868 kub. f. 2 kannor).
för Landshöfdingen i (lliristikub.
f. oell för Lands-Staterne
-2 kr., tillsammans 3,868 kub. f.
i 1855 års Riks-stat af . . . .
förhöjning i detta värde till 2
21
T "
.
Förslag till blifvande Riks-Stat.
Indelta
S p
n
mål.
Penninga
r
Räntor
enligt
markegåi
på forsla
Indelt
på förslag.
Oindelt.
Summa
Riksmynt.
S
Mått.
Värde å
2 R:dr
kub. fot.
Mått.
Värde för
slagsvis å
2 R:dr
kub. foten.
Riksmynt.
Il:dr
ö.
R:dr
ö.
Kub. f.
k.
Ralr
ö.
Kub. f.
k.
R: d r
ö.
It:dr
Ö.
Transport
■ eserva / tons-anslag
279,737
6,000
91
17,387
9
—
297,125
6,000
—
fa1») N:o 5
17,928: 5!
70 049
45
70,049
45
Län
Resejrvalions-anslag
Riks,-Staten, oell uppföres i stallet
1 1 1
1 1 1
—
—
1 1 1
1 1 1
—
—
1 1 1
1 1 1
—
—
—
hvarje Li ns särskilda, ulnrKammar-  kegaug under åren 1845—1854,
Land-: .Maten anslagna Indelta llän-,
iner' ;vit, i utbyte mot kontan-  ta:-, sä utgör, jemlikt det utål
tällin: upprättade förslag till nya
den s, k Stats-Liggaren, nuvarande
St a tern < med tillägg af Landshöf-  'a .. 017,087: 24.
till för
lön vil-
311,088: 90. 958.770. ti
: 1 •• g:
89,103: 80.
: ine). 28,995: 33. M8.I59. 19.
3 ;' i 9 k pr) 8,559 kuli. f.
1855 års Riks-Stat ut-  13,585: 94,
pr k ib. 3,532: 40. 17.1 18: 40.
Rik.-St.it
anstad; Län 3,150
1 öfrigt 718 kuli. f.
2kr. med förs lagsvärde
. . J . . . 0,140: —
R:drprk. r. 1,590: 40. 7,736, 40.
958,776
14
118,159
19
8,559
2
17,118
40
3,868
0
7,736
so
1,101,790
13
|
Transport ]
l,314,563]5o|
135,546 |g8
8,559
2
17,1 IsjåO
3,868
2
7,736|4o|
1,474,964|58
22
T:pt
18 5 5 års Riks-Stat anslår.
Penningar
Riksmynt.
R:dr
55 4,565
739
S:gr 555,304
47
63.000
12.000
76,500
T:pt
15,500
45,795
768,099
47
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å 1.
Indelt, på förslag.
Oindelt
Mått.
Välde å
10 R:dr
Tunnan
(6,3 Kub. f.)
R:dr
382,088
15,698
184
69
Kub. f.
I5,917
4
17
397,971 73
397,971 73
15,939
15,939
R:dr
25,265
6
28
25,300
25,300
13
Mått.
Värde förslagsvis
å 10
RidrTunnan
(6,3 kub. f.)
Summa.
Riksmynt.
Kub. f.
3,868
3.868
330
— 4,198
R:dr
6,140
6,140
525
R:dr
968,059
16,443
212
984,716
63.000
12.000
76,500
15,500
46,320
6,605 —11,198,036 20
82
20
aget
Gästgifvars friheter:
Penningar nuvarande, ansia
Indelta Räntor efter markegång
Värde enligt 1855 års RiksFörhöjning
deruti .
Indelt Spanmål:
1855 års Stat anslår (21 k:pr)
k:a med värde af
.
Förhöjning i detta värde täll 2
Färjor och Färjekarlar:
Indelta Räntor:
samma belopp, som 1855 års
Indelt Spanmål:
1855 års Riks-Stat anslår (2
7 k:r med ett förslagsvärde
Förhöjning i detta värde till 2
Jordbruket, Handeln
Reservations
-
Skiften och afviltringar . . .
Vägar och Kommunikationer .
Uudervisnings-anstalter för j
Nuvarande anslaget . . . .
Afgå och upptagas ni
för Agronomer . . . .
ord
dan
-
Tillkommer: Nyanvisning;
Agronomer och deras Elever (nytt
Ofvan afdragne, nu utgående
deras elever, jemte aaslag
ersättning
Tillkommer: ny anvisning;
Befrämjandet i allmänhet af jord
Nuvarande
anslaget
Tillkommer: Förhöjning; se
Häst-afvelns förbättrande :
Penningar: J
Nuvarande anslaget . . .j . .
Tillkommer: Förhöj ning; se
23
F örslag till
blifvande Riks
-Stat.
-
.
Indelta
Span
mål.
Penninga
r
Räntor,
enligt
markegån
på forsla
Indelt
på förslag.
Oindeit.
Summa
\
Riksmynt.
?•
Mått.
Värde ä
2 R:dr
kub.-foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å
2 R:dr
kull. foten
Riksmynt.
-
R:dr
ö.
R:dr
ö
Kub. f.
k.
R:dr
ö.
Kub. f.
k.
H: d r
ö.
R: dr
Ö.
Transport
1,314,563
50
135,546
28
8,559
■>
17,118
40
3,868
2.
7,736
40
1,474,964
58
lii boll
på 0
Stat
ällrs  739: 4
rslog :
. 15,698: 12»
4 kuli
f. 1
fi- 57
R:dr pr k. T. I: (,3. 29
739
4
17,500
20
18,247
24
4
1
8
—
—
Riks Stat upptager . . 184: 69.
T:r .6 k:pr) 17 kub. f.
af . .i 28: 13.
R:dr pr k f. 7: 27. 35. 40.
184
69
17
7
35
40
220
9
S:gr
1,315,302
54
153,23o|97
8,581
—
17,162
—
3,868
2
7,736
40
1,493,431
91
och
Näringarne.
anslag.
63.000
12.000
63.000
12.000
filito'*
—
bruk
<wjder
i:b landtman na-näriqgar:
76,500:
särskildt, nytt anslag
9,000:
f Ta
återstå 67,500: —
1. N:o 7 moni, 1 58,000: —
125,500
125,500
0: slug)
arvodan för 3:ne Agronomer och
till rese- ucb traklaments-koslnads-  .
9,000: —
se 'i'aé. iV;o 7 moni. 2. 10,650: -—
19,650
19,650
27,600
br uk
To
teli land Irna nna-n ari ngar:
V: 7. mom. 3 . . 12,100 : —
27,600
■ 45,795 :
'lali. N:o7m.4 3,750: 49,545;
Transport
1,563,052
54
153,230
97
8,581
—
17,162
—
3,868
2
7,736
40
1,741,181
91
24
T:])t
1 8 5 5 års Riks-Stat anslår.
Pe aningar
Riksmynt.
T:pt
R:dr
768,099
63,300
18,000
22,200
22,500
5,700
7,500
9,000
47
S:gr j 360,995
916,299|47
Inrietta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
S p a n in å 1
Indelt, på förslag.
Mått.
Värde å
10 R:dr
Tunnan
(6,3 kub. f.)
R:dr ö. Kub. f. k. R:dr
397,971
842
23,929
24,772
422,743
73
25
80
15,939
78
15,939)-
25,300
25,300
Oindelt.
Mått.
Varde förslagsvis
ä 10
R:drTunnan
(6.3 kub. f.)
Kub. f. k.
4,198
330
4,198
Summa.
Riksmynt.
R:dr
6,665
525
6,665
R:dr
1,198,036
63,300
18,842
22,200
22,500
5,700
31,429
9,000
386,292
20
25
80
1,371,008 25
Oindelt Spanmål :
1855 års Riks-Stat ans|år(52
med ett förslagsvärde af .
Förhöjning i detta värde till
Undervisnings-anstalter för Slöj
Nuvarande anslaget . .
Tillkommer: Förhöj ni og; se
Befrämjandet i allmänhet al' Slöj
Penningar:
Nuvarande anslaget uppföres
Indelta Räntor, enl. markegång
Värde, enligt 1855 års RiksFörhöjning
i detta värde . .
Undervisnings-anstalter för (landel
Nuvarande anslaget .....
Tillkommer: Ffrhöjni ng; se
Befrämjandet i allmänhet af HanNuvarande
anslaget u( p fö res
Undervisnings-anstalter för BergsNuvarande
Stats-anslaget . . .
Hit öfvcrjlyttas från nästfölLäraren
vid Bergs-skolan ;
Befrämjandet i allmänhet af Bergs-,
Penningar:
från nuvarande Stats-artslaget
afgå: Nyssberörde lion för
Fahlun ...[..
indragas i följd a
förening till Etti Emb.-
Indelta Räntor, efter markegå.
Värde enligt 1855 års! Rit
efter indragning af åt Fa 1^
anslag qvarstående, injlelnit _
Fiskeri-näringeos understöd |:
Nuvarande anslaget .
Tillkommer: Förhöjning
25
Transport
T:r 16 It pr) 330 kub. f. 7 k:r,
525: —
% R:är pr kub. f. 136: 40. 661: 40.
4ern;>:
63,300: —
i-m. N:o 7. mora. 5 . . 64,850: —
dernP:
fgrajndrndt med .... 18,000: —
'"pä för ring:
Stat
. ... 842: 25.
607: 75. l ,45Q: —
ocb Sjöfart;
.
22,200: —
pah. N:o 7 mom. 6. .' 7,900: —
.iel och Sjöfart:
oförändrodt med
bruket.
5,700: —
onde anslag: Lönförl:ste
Kahlen  1,800: -
bruket:
7,500: —
l:»ta Läraren vid Bergs-skolan i
. . . 1,800: —
Bergi- och Kommerse-Kollegiernas
' Verk 2,000: — 3,800: —
återstå . . 3,700: —
rå färslag :
Itat |(bibehålles oförändradt för d
Bergslag anvisade räntor, å detta
•gar; .
23,929: 80.
9,000:
Tab N:o 7. morn. 7 . . 600:
S:gr
T:pt
Förslag till blifvande Riks-Stat.
Penningar
Riksmynt.
R:dr
1,563,052
49,545
128,150
18,000
30,100
22,500
7,500
3,700
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på Pörslag.
R:dr
153,230
1,450
23,929
9,600 — —
80
S p a n ra å I.
Indelt, på förslag.!
Mått.
Kub. f.
8,581
Värde ä
2 R:dr
knb. foten.
R:dr | ö,
17,162
Oindelt.
Malt.
Värde förslagsvis
å
2 R:dr
kub. foten.
Summa.
Riksmynt.
516,845— 25,379 80
Kub. f. |k.
3,868 2
330
330 7
1,832,147|54| 178,61o|77| 8,581 j—| 17,162|-| 4,198| 9
R:dr
7,736
661
661
8,397
R:dr
1,741,181
50,206
128,150
19,450
30,100
22,500
^7,500
91
40
27,629
9.600
40 542,886
80} 2,036,318
4
80
20
I
26
1855 årä Riks-Sta,t anslår.
T:pt
S:a
Penningar
Riksmynt.
R:dr
916,299
69,000
4,500
2,700
22,960
9.000
9.000
53
S:gr
117,160]53
t,033,4
Indelta
Räntor,
euligt
markegång
på förslag.
R:dr
422,743
2,641
22
2,641
425,385
22
S p a n m å I.
Indelt, på förslag.
Mått.
Varde ä
10 R:dr
Tunnan
(6,3 kub. f.)
Kub. f.
13,939
252
252
16,191
R:dr
25,300
400
400
25,700
Oindelt.
Mått.
Värde förslagsvis
ålO
R:dr Tunnan
(6,3 kub. f.)
Kub. f.
4,198
4,198
R:dr
6,665
6,665
Summa.
Riksmynt.
R:dr
1,371,008
69,000
4,500
5,741
22
22,960
9.000
9.000
120,201
1,491,210
53
75
Diverse
Utflyttni-Bgshjeip efter laga Skiften,
Nuvarande beloppet utföresofotOdlingsbjelp
m. in. för Krono-nyNuvarande
beloppet bibehalles
Jord förluster genom Kanal- ocl^ Vägpenningar;
oförändradt
Indelta Räntor efter markegång
Värde, enligt 1855 års RiksFörhöjning
i detta värde
Indelt Spanmål.
1855 års Riks-Slat 4nslår
slagsvärde af , . .
Förhöjning i detta värde ti112
Skrifmaterialier och Expenser, Ved
Nuvarande anslaget . . .
Tillkommer: Förhöjning i
af Kongl. Maj:ts Bcfallningsbets-kuagörelser
» . .
hvarjemte tillägges, Fot jemett
belopp af ... .
Rese- och Traktainents-penningar,
Uppföres med samma bt lopp,
Extra Utgifter, ReservationsNu\arande
summan bibel alles
Anm. Tillökningen å 6:te Hufvud-Titeln utgör således:
o) Penningar: ny anvisning . .
tillkomne i utbyte mot till kronan indragna Indelningar
b) Förhöjning i värdet å Oindelta Spaiimålen
hvarifrån likväl
det belopp, hvarmed, i Följd af till kronan indragna Indelningars utbytande
delta Räntorne och Indelta Spanmåten i projektet lill ny Riks-Stat understiger enatjartSa
å Indelta Spanmålen
Och om nu härtill lägges Hufvud-Titelns slutsumma i 1855 års Riks-Slat eller
så uppkommer Hufvud-Titelns total-belopp i ofvanstående förslag till blifvande
27
Tiansport
Anslag.
Förslags-anslag.
äodradt nied .
byggare, Förslags-anslag.
anläggningar, Förslags-anslag
2,700: —
på förslag.
Stat .... • 2,641: 22.
...... • .1,0*8: .»• 3,689: 23
(40 T:r) 252 kub. fnt med ett för
400: —
R:dr (ir kub. f. 104: — 594; —
m.m., Förslags-anslag.
. . . J  22,960: 53.
nu apslagna summan för tryckning
hafvandes i samteliga Länen em
3,600:
nandel af HufVud-Titelns slutsumma,
38: 13. 3,628: 13-
| Förslags-anslag.
som ii 1855 års Riks-Stat
anslag.
Förslag till blifvande Riks-Stat.
Penningar
Riksmynt.
R:dr
1,832,147
69,000
4,500
2,700
26,588
9.000
9.000
66
S:gr i
Summa!
>120,788 66
1,952,936120
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
R:dr
178,610
3,6»9
3,689
182,300
23
23
S p a n 111 å 1.
Indelt, på förslag.
Oindelt.
Mått.
Kub. f.
8,581
252
252
8,833
Värde å
2 R:dr
kub. foten,
R:dr
17,162
504
504
17,666
Mått.
Kub. f.
4,198
4,198
Värde förslagsvis
å
2 R:dr
kub. fot.
R:dr
8,397
80
8,397
80
Summa.
Riksmynt.
R:dr
2,036,318
69,000
4,500
6,893
26,588
9.000
9.000
23
66
124,981 [89
2,161,300|—
620,510: 12.
298,966: 8. 919,476: 20.
....... 1,732: 80. 921,»09:
bör a/räknas
mot k(,ntnnta löner, totala förslags-värdet å ln
värde
( 1855 års Stat, nemligen å Indelta Räntorne  243,085: —
8,034: —
251,119
hvarefter återstå 670,090
1,491,210
Riks-Stat med
K:dr R:mt 2,101,300: —
28
Hör till Stati-Ub k, år 4857, Utlåtande N:o 422.
Tab. N:o 9.
Extra Stats-Reglerings-anslag,
till föremål, beroende på Civil-Departementcts handläggning.
Till hushyresmedel åt Statistiska Tabell-kommissionen, att
utgå intill dess embetslokal hunnit anskaffas i något
Kronan tillhörigt hus, 1,000 R:dr årligen eller . . .
, anskaffande af nödiga inventarier för samma Kommission
.
, Socken-karteverkets bearbetande, 15,750 R:dr årligen
eller ,
, Storskiftes- och Afvittrings-verkens skyndsammare be
drifvande
inom Rikets norra provinser, 57,000 R:dr årligen
eller
, inlösen af arrendet utaf Alnarps Kungsgård äfvensom
af byggnader, inventarier, husgeråd, m. m. derstädes
(enligt Stals-Utsk. Uti. N:o 96)
uppförande och inredning af en ny byggnad å Landtbruksakademiens
experimentalfält; ett bidrag af . . . .
, utdelning vid Landtbrukare-möten af premier för
djur, redskap och ladugårds-produkter af utmärktare
slag; att utgå under nästa slatsreglerings-period . . .
införskaffande af hingstar af utmärktare racer från
främmande länder
. . . .
uppförande af en ny byggnad för Teknologiska Institutet
och detta instituts aptering i den nya lokalen,
140,000 R:dr årligen eller
anskaffande af erforderliga läro-npparater åt de tekniska
Elementar-skolorna i Malmö, Orebro, Norrköping och
Borås, å 4,500 R:dr för hvarje skola
, inköp af fysiska apparater och mekaniska modeller för
Svenska Slöjd-föreningens i Stockholm inrättade Söndags-
och Aftonskola
Transport
Stats-Utskottet föreslår.
För åren 1858,
1859 och 1860,
alt utgå med
a årligen.
Riksmynt.
R:dr
3,000
47,250
171,000
420,000
För en gång.
Riksmynt.
R:Jr
1,500
175,000
6,000
9,000
30,000
18,000
9,000
641,2501—| 248,500|-
Hör till Slats-Utsk., är 1857, Utlåtande N:o 122.
29
Stats-Utskottet föreslår.
•
För åren 1858,
I859och 1860,
alt ulga med
i årligen.
För en gång.
Riksmynt.
Riksmynt.
R:dr
5
R:dr
8.
Transport
641,250
—
248,500
—
Till förrättande af vetenskapliga undersökningar rörande
Fiskerierna, 1,000 R:dr årligen eller
„ undersökningar, inspektions-kostnader och expenser för
allmänna arbeten, 18,000 R:dr årligen eller ....
„ aflöning för Styrelsen öfver allmänna Väg- och Vatten-  byggnader samt.dess tjenstebiträden så vali Hufvudsta-  den som i landsorterne, 26,950 R:dr årligen eller . .
„ arfvoden för Lärare vid Mariebergs Läroverk i de kun-  skapsämnen, sorn tillhöra Civil-ingeniörer, 3,000 R:dr
årligen eller
„ stipendier åt elever, som genomgå den för Civil-ingeniö-  rer bestämda kurs, 3,000 R:dr årligen eller ....
„ Lärares aflönande och elevers underhåll, m. m. vid
praktiska Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona, 5,000
R:dr årligen, eller
„ Slöjd-expositioners befrämjande; ali utgå under nästa
statsreglerings-period
3.000
54.000
80,850
' 9,000
9.000
15.000
—
-
—
4.500
—
Summa R:mt R:dr
812,100
-
253,000
1,065,100.
5
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Stals-Utskotlets Utlåtande N-.o 123.
i
N:o 123.
Arik, lill Flxp; Ulsk. den 28 Äng. 1867, kl, fi e. ni.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om flir höjning i
lösning spri set för inom riket tillverkad salpeter.
(I. A.)
Till Slals-Utskotlels handläggning har Hedervärda Bonde-ståndet öfverlemna! en
af Riksdags-fnllinäkliger. Johan Westermark fiån Westerbottens län vackt motion,
deruti anföres, hurusom en af jordbrukets vigtigasle binäringar, salpeter-tillverkningen,
under de sednare åren allt mer och mer afiagit och hotade att alldeles förfalla, såvida
icke kraftiga åtgärder lill dess upphjelpande blefve vidtagna. Sådant borde ock för
Rikets Ständer vara desto mer angeläget, som denna näringsgren icke allenast vore af
vigt för den stora del af landets inbyggare, som idkade jordbruk och i sammanhang
dermed sysselsatte sig med tillverkning af salpeter, utan äfven i och för sig förtjenade
synnerligt afseende, såsom beredande en af de artiklar, hvilka nödvändigt erfordrades
för rikets försvar. I)å denna vara hittills ej kunnat till behöflig myckenhet inom riket
tillverkas, hade betydliga qvantiteler deraf hvarje år måst från utrikes orter införskrifvas.
Detta medförde dock väsentliga olägenheter. F.j nog dermed alt en stor ekonomisk
förlust uppkomme derigenom, att peuningarne ginge ur landet för afhjelpande af
ett behof, som borde inom riket till största delen fyllas. Sådana förhållanden kunde
dessutom när som helst inträffa, hvarigenom det blefve omöjligt alt från andra länder
Böi. lill R. SI. Prot. 1856 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 24 Höft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 123,
erhålla den qvaniilet salpefer, sorn för krul-iiliverkningen erfordrades; och om rikei då
skulle blifva iuveckladt i krig. vore läll alt inse, hvilken våda för vårt sjelfbestånd på
della salt kunde uppkomma. En nödig omtanke för landets säkerhet och försvar syntes
derför fordra, alt salpeter-näringen på allt sätt uppmuntrades och befrämjades; och.
då denna näringsgrens aftynaude under den sednare liden, enligt motionärens åsigt, berodde
deraf, all det pris, för hvilket Kronan inlöste inhemsk salpeter, vore alldeles för
lågt, i synnerhet sedan prisen på alla andra varor äfvensom dagsverken och arbetslöner
under de slstförfiutua 3:ne åren sligit med 25 ä 50 procent, vore en förhöjning af
inlösningspriset å salpeter ännu mer af behofvet påkallad; i följd hvaraf motionären
föreslagil, att samma pris hädanefter målte bestämmas lill 7 R.dr Banko för hvarje
Lispund.
I anledning af denna motion har Utskottet trott sig böra upplysningsvis meddela:
alt inlösningspriset å salpeter, som från och med år 18 16 till och med år 18-34
utgjorde 7 R:dr 24 sk. Banko, sedermera blifvit lid efter annan nedsatt: år 1835 lill
6 R:dr 32 sk., år 1836 lili 6 R:dr, år 18 3? lill 5 R:dr, hvilket pris fortfarit till
och med år 1S40, hvarefter det förhöjdes först med 32 sk. (år 1841) och sålunda
utgjorde 5 R:dr 32 sk. under åren 1841 —1853, och sedermera (år 1S54) med 16
sk. eller lill 6 R:dr Banko, hvarmed salpeter för närvarande af Kronan inlöses. Tillverkningen
af denna vara, som år 1816 uppgick lill 33,270 Lisp:d, minskades under
de nästföljande åren ända lill 17,672 Lisp.d (år 1821), men ökades åter småningom,
så alt den år 1835 utgjorde 33,901 Lisp.d. Sedan priset under de följande åren
blifvit nedsatt, minskades ock för hvarje år tillverkningen, så alt den är IS42 utgjorde
endast 14,645 Lisp:d; men då priset vid denna lid äler höjdes, ökades äfven tillverkningen
under de följande åren och uppgick hvarldera af åren 1854 och IS55 till
något öfver 17,000 Lisp:d, hvaremot sistlidet års tillverkning ej utgjort mer än 14,635
Lisp.d. Dessa uppgifter synas väl ådagalägga, alt salpeter-tillverkningens belopp, ehuru
äfven andra förhållanden kunna derpå inverka, 'dock i någon män varit beroende af
inlösningspriset; äfvensom orsaken, hvarför sistlidet års tillverkning, ehuru någon förändring
i priset då icke egt rum, så betydligt minskals, torde, i enlighet med hvad
motionären anlydt, lill någon del, böra sökas uti den under de sednare åren inträffade
prisstegring å de /lesia varor. I öfrigt har Ulskollet inhemta/, alt en betydlig förhöjning
i priset å inländsk salpeter äfven egt rum, så all denna vara, hvilken de föregående
åren uti inköp koslat omkring 4 R:dr Banko per Lisp.d, under innevarande år måst betalas
med ej mindre än 6 R:dr S sk. Banko. Sorn det likväl icke kan förutses, om
de nu rådande höga prisen å utländsk salpeter, äfvensom ofvan antydda förhållanden,
angående lillverknings-koslnaden för den inhemska varan leonline alt under en längre lid
fortfara, anser Ulskollet sig icke hafva skäl alt för närvarande tillstyrka någon förhöjning
af inlösningspriset, deslo hellre sorn, i händelse priset å utländsk salpeter skulle
fortfarande uppgå lill högre belopp, något hinder, enligt Utskottets lanke, icke kan möta
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 123. 3
för vederbörande administration att i sådant fall äfven för inhemsk vara betala åtminstone
samma pris, suni för den förra; i följd hvaraf Utskottet hemställer, att
Riksdags-fullmäkligen Westermark^ ofvan anförda motion ej må
* till någon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
l)å emellertid Utskottet, under denna frågas behandling erfarit, att bland den
del af den jordbrukande befolkningen, som idkar salpeter-näring, allmänt gjort sig gällande
den föreställning, att varan icke i någon händelse kan af Staten betalas högre än
till det fastställda inlösuingsprisef, har Utskottet ansett lämpligt, att. någon åtgärd komme
att vidtagas, hvarigenom denna oriktiga uppfattning blefve undanröjd: i hvilket afseende
Utskottet troll sig böra föreslå,
del Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse anhålla, alt Kongl.
Maj t läcktes uti utfärdad kungörelse till vederböraudes kännedom
låta meddela, att 0111 priset för utländsk salpeter öfversliger del
gällande inlösningsprisel, i sådant fall äfven inhemsk salpeter med
motsvarande förhöjning i priset af Kronan iuköpes i den män
denna vara för Statens behof erfordras.
Stockholm den 25 Augusti 185?.
Reservation;
af Prosten Melander, som, anseende della beslut kunna föranleda salpeter-näringens
undergång inom detta land, upptog såsom sin reservation afdeluiugens förslag tili utlåtande:
— — — — — —• — — — — — — -— —
“Dessa uppgifter synas ådagalägga, all salpeter-tillverkningens belopp, ehuru äfven andra
förhållanden kunna derpå inverka, dock hufvudsakligen varit beroende af inlösningsprisel;
och orsaken, hvarföre sistlidet års tillverkning så betydligt minskats, torde, i enlighet
med hvad motionären antydl, böra sökas deruti, att prisen å ålit slags arbete och alla
varor under den sednaste (iden i hög grad stigit. 1 öfrigt har Utskottet inhemta!, att
en betydlig prisstegring egt rum å utländsk salpeter, så alt denna vara, hvilken de
föregående åren uti inköp kostat 4 R:dr Banko per Lispa), under innevarande år måst
betalas med ej mindre än 6 R:dr 8 sk. Banko; och 0111 det äfven skulie kunna antagas,
alt denna prisstegring hufvudsakligen är föranledd af tillfälliga förhållanden, och
att varans salu-värde framdeles käti komma att i någon mån nedgå, kan Utskottet likväl
icke betvifla att tillverkningen af salpeter inom landet, i likhet med aila andra näringar,
numera erfordrar större kostnader än förr och alt således varan ej heller kan för
samma pris afyttras. 1 betraktande häraf och då Utskottet, i öfverensstämmelse med
de åsigter Rikets Ständer och deras Revisorer vid flera tillfällen uttala!, anser det vara
af synnerlig vigt, att den inhemska salpeter-näringen befrämjas och uppmuntras, på det
tillgäng af denua vara, oberoende af införseln från utrikes ort, må i behofvets stund
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 124.
kunna inom landet påräknas, har Utskottet följaktligen funnit den af ofvaubemälde motionär
gjorda framställning om salpeter-inlösningsprisets förhöjning vara förtjent af all
uppmärksamhet. Hvad likväl angår det föreslagna beloppet af nämnda lösningspris,
anser Utskottet alt för närvarande och då det icke kan förutses, om de nu rådande
höga prisen å utländsk salpeter, äfvensom ofvan antydda förhållanden angående tillverknings-kostnaden
för den inhemska varan komma alt under en längre tid fortfara, den
ifragastälida förhöjningen icke bör blifva alltför betydlig, desto hellre som, i händelse
priset å utländsk salpeter skulle uppgå till högre belopp, något hinder icke kan möta
för vederbörande administration att i sådant fall äfven för inhemsk vara betala åtminstone
samma pris, som för den förra. Med stöd af hvad sålunda blifvit au
fördt
tillstyrker Utskottet,
det Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla,
att Kronans lösningspris för inhemsk salpeter mätte för
innevarande års tillverkning och framgent lills vidare bestämmas
till 10 R.dr Riksmynt per Lisp:d.“
I denna reservation instämde Riksdags-fullmäkligeu Per Mattsson från YVester-Norrlands
län.
N:o 124.
Ank. tilt Exp.-Utsk. den 3 Sept. 1857, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser å Bettinhändena
Niis 42, 43, 7 i och 72, angående
reglering af utgifterna under Riks-statens Andra,
Tredje, Fjerde och Femte hufvud-titlar.
(U. A.)
Följande frågor tili nämnde Betänkande!) äro till Stats-Utskollel återremitterade,
nemligen:
Uti Betänkandet N:o 42 (Andra Hufvud-tilelu).
2:dra punkten, morn. b, angående löneförhöjning för Registrator!! inom Jiistiiiestats-expeditioneu.
För denne tjensteman, hvilkens aflöniug är af Kongl. Majit föreslå
-
Stats-Utskottets Utlåtande 'S.-o 124.
5
gen (ill 3,000 R:dr, men af Utskottet ansetts bura blifva 2,000 R.dr, tiar Borgareståndet
bestämt lönen lill 2,500 R:dr; hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet,
hufvudsakligen med afseende å angelägenheten alt förekomma täta ombyten i
en befattning, der en genom längre ijensle-ulöfning förvärfva*] vaua vid göromålen och
noggrann kännedom af sättet för ärendenas behandling utgjorde ett af de förnämsta
vilkoren för platsens behöriga skötande, återremitterat ifrågavarande moment, på det att
aflöningen måtte ställas i närmare öfverensstämmelse med den, som för enahanda tjenstår
inom andra verk blifvit af Kongl. Maj:t föreslagen; varande åter af Bonde-ståndet
bifallet hvad Utskottet i denna fråga hemställt.
Då således Irenne Riks-ståud ansett, att aflöningen för omförmälda regislralorstjeust
bör bestämmas högre än Utskottet föreslagit, har Utskottet, med anledning af hvad
under öfverläggningarne hos Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet blifvit anlördt,
och i öfverensstämmelse med Borgare-ståndets beslut, funnit sig böra, med frånträdande
af sitt förra yttrande, hemställa,
alt ifrågavarande Registrator aflöning måtte fastställas lill 2,500
R:dr Riksmynt.
Samma punkt, mom. c. Ulskotlet hade föreslagit, ali, med inskränkning till
beloppet af den utaf Kongl. Maj:t äskade löneförhöjning för den i Justilie-stats-expeditionen
anställde Kanslist till 600 R:dr, en summa af 1,374 R:dr 50 öre måtte anvisas
till Kongl. Maj:Is nådiga disposition, för befrämjande af göromålens gång inom kanslisloch
kopist-graderna i nämnde expedition. Detta moment är af Ridderskapet och Adeln
återremilteradt; men då detsamma blifvit af öfriga Irenne Riks-ståud godkändt,
kan återremissen, emot 69 § Regeringsformen och 75 § Riksdagsordningen,
icke till vidare åtgärd föranleda.
å:de punkten, mom. a, angående löneförhöjning för Sekreteraren inom Justitiekanslers-expeditionen.
Denne (jenstemans aflöning, som Kongl. Maj:t föreslagit till 4,500
R:dr, men Utskottet ansett böra bestämmas lill 3,000 R:dr, är fastställd af Borgareståndet
till 3,500 R:dr och af Bonde-ståndet till det af Utskottet föreslagna belopp.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet hafva deremot återremitterat detta moment
och ansett Sekreteraren inom ifrågavarande expedition, med afseende på vigten och
mångfalden af de ärenden, som derstädes förekomma och ofta hos denne Sekreterare
taga i anspråk en större embetsmanua-skicklighet och erfarenhet, äu åtskilliga andra
dylika befattningar fordra, böra förses med högre aflöning, än den Utskottet föreslagit.
Som de tväune Riks-stånd, hvilka återremitterat detta moment, således, lika med
Borgare-ståndet, funnit att ifrågavarande aflöning bör höjas utöfver det belopp, 3,000
R:dr, som är af Utskottet föreslaget, har Utskottet, i öfverensstämmelse med den inom
tre Riks-ståud sålunda yttrade mening och då Borgare-ståndet för sin del fastställt
beloppet till 3,500 R:dr, ansett sig böra
6
Stats-Vtskotlets Utlåtande N:o 124.
frångå sitt förra yttrande och hemställa, att Sekreterarens inom
Justilie-kauslers-expedilioneu aflöning måtte bestämmas till 3,500
Ridi Riksmynt.
Samma punkt, morn. b, rörande den för Registrator!) inom nyssnämnde expedition
af Utskottet föreslagna aflöning af 2,000 R:dr. Denne tjenslemans aflöning, af
Kongl. Majit uppförd med 3,000 R:dr, har Borgare-ståndet bestämt lill 2,500 R:dr och
Bonde-ståndet, i enlighet med Utskottets förslag, till 2,000 R:dr. Deremot hafva Ridderskapel
och Adeln samt Presle-ståndet återremitterat detta moment, under åberopande
deraf, att nämnde tjensteman, utom de egentliga Registrators-göromåien, hade särskilda
bestyr, såsom granskning af hofrätlernas, kollegiernas med flera embetsverks arbetsredogörelser
m. m, samt alt han dessutom hädanefter komme att utan särskild ersättning
tjeustgöra såsom aktor i Kansli-rätten, i anseende hvartill sistnämnda 2 Riks-stånd
ansett ifrågavarande tjensteman böra erhålla en högre aflöning, äu Utskottet föreslagit.
På enahanda grund, som Utskottet här ofvan följt i fråga om löneförhöjningarne
för Registratorn i Justitie-stats-expeditionen och Sekreteraren inom Justitie-kanslers-expeditionen,
får Utskottet frångå sitt förra yttrande och, i öfverensstämmelse med hvad
Borgare-ståndet beslutat, föreslå,
att aflöningen (ill Registratorn i Justitie-kanslers-expeditioueu måtte
bestämmas till 2,500 R:dr Riksmynt.
Samma punkt, mom. c, beträffande löneförhöjningarne för expeditionens tvänne
Kopister. Detta moment,- hvaruti Utskottet föreslagit, att sammanlagda beloppet af
nämnde förhöjningar, utgörande 8 40 R.dr, måtte ställas lill Kongl. Majlis disposition för
befrämjande af göromålens gång inom ifrågavarande Ijenslegrad, liar Ridderskapet och
Adeln återremitterat. Men som detsamma blifvit af öfriga Irenne Riks-stånd bifallet,
och frågan alltså, jemlikt 69 § Regeringsformen och 75 § Riksdags-ordningen, är af
Rikets Ständer afgjord, tinner Utskottet sig
icke kunna dermed (aga vidare befattning.
5:lc punkten, momenten a, b och c, angående aflöningen för förste Registiatorn
i Jastitie-revisions-expeditionen, för andre Registratorn derstädes och för expeditionens
Kanslister och Kopister, äro återremitterade af Ridderskapet och Adeln; men
som dessa moment blifvit af de öfriga tre Riks-stånden bifallna, kunna de, jemlikt
69 § Regeringsformen och 75 § Riksdags-ordningen,
icke tili någon åtgärd föranleda.
8:<le punkten, sednare momentet, hvaruti Utskottet hemställt, att förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll hädanefter icke mätte anlitas till bekostande
af nybygguads-arbeten, är af Ridderskapet- och Adeln samt Presle-ståndet återremilleradf,
Stals-Utskoltets Utlåtande N:o 124.
7
under anförande hufvudsakligen alf, med afseende § de nya beslänunelserna rörande
slraff-arbele, tidpunkten nu ej vöre passande för tillämpning af den utaf Utskottet uttryckta
grundsats, helst det vore omöjligt att på förhand beräkna det erforderliga utrymmet
för fångar från det ena året till det andra; att då Rikets Ständer icke anvisat
särskilda medel till bekostande af nybyggnads-arbelen vid rikets straff- och arbels-fängelser,
anslagets anlitande lill byggnadsföretag ej borde förhindras vid tillfällen, då de
nödvändigt erfordrades, såsom i följd af eldsvådor, m. ni.; samt alt ifrågavarande anslag
åtminstone borde få användas till utvidgning af gamla fängelser och vid sådane
tillfällen, då genom ett uppskof synnerlig olägenhet eller förlust skulle uppkomma.
Då emellertid (vänne Riks-stånd, nemligen Borgare- och Bonde-stånden, godkänt
Utskottets yttrande i detta moment, får Utskottet
detsamma vidblifva.
Uti Betänkandet N:o 43 (Tredje Hufvud-liteln).
2:tira punkten, förra delen. Utskottet hade här föreslagit, att den af Konal.
Majit med 2,000 R:dr uppförda aflöning för hvardera af de i Utrikes departementets expedition
anställde fyra andre Sekreterare skulle nedsättas till 1,800 R;dr. Af Ridderskapet
och Adeln är aflöningen, i enlighet med Kongl. Alajrts proposition, bestämd till 2,000
R;dr; hvaremot Preste-ståndet återremitterat denna del af Betänkandet; nten som de
öfriga 2:ne Stånden bifallit densamma, anser sig Utskottet böra
sitt redan afgifna yttrande vidblifva.
Uti Betänkandet N:o 7 1 (Fjerde Hufvud-titeln):
8:de punkten, hvaruti Utskottet tillstyrkt beviljande af den utaf Kongl. Maj.t
föreslagna tillökning i anslaget för Krigs-akademien, är af Borgare-ståndet återremitterad,
hufvudsakligen på grund af framställda anmärkningar emot Akademiens nuvarande
organisation. Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet hafva åter godkänt denna
punkt, dock med uteslutande af det vilkor, som Utskottet ansett böra förenas med rättigheten
för Akademiens Kamererare alt uppbära den för honom föreslagna arfvodés-förhöjning
till 1,500 R:dr, nemligen att, om befattningens innehafvare eger annan tjenst å stat
med lön, han endast får åtnjuta nuvarande arfvode, 960 R:dr 19 öre, med en till 1,000
R:dr jemnad summa. Varande punkten deremot af Bonde-ståndet afslagen på de skäl,
som uti de af Herrar Gråå och Björck afgifna, punkten bifogade reservationer blifvit i
enahanda ändamål anförde.
Utskottets yttrande i förevarande punkt är således af 2:ne Riks-stånd hufvudsakligen
bifallet; och vid sådant förhållande anser sig Utskottet
sakna skäl att, i anledning af den skedda återremissen, sill berörda
yttrande frånträda.
20:de punkten, mom. c. Utskottet hade i detta moment tillstyrkt, att 8 nya
Sergeants-löner vid Svea Lif-garde målte å stat uppföras samt i stället ett lika antal
8
Siats-Utskottets Utlåtande S:o 124.
Distinktions-Korporaler vid regementet indragas. Då de aldre sergeants-löner, hvilka
ännu innehades af Sergeanter, anställde före 184 1 års löne-reglering, och kunde till
Statsverket indragas, likväl voro, enligt nu gällande nådiga stater, anvisade till utgående
af 4:de hufvud-titelns allmänna besparingar, ansåg Utskottet, att endast omförraälde 8
Korporals-arfvoden, ä 165 K:dr hvardera, eller tillhopa 1,320 Hulr, kunde beräknas
såsom tillgång för de nya sergeants-lönerna, hvilkas sammanlagda belopp utgjorde
4,000 R:dr; hvarföre Utskottet tillstyrkte, att skillnaden, 2,680 Hulr Riksmynt, måtte
till fyllnad i aflöningen anvisas.
Detta moment är af Bonde-ståndet godkändt.
Ridderskapet och Adeln samt Presle-ståndet hafva åter, enär de 8 DistinklionsKorporalerne
väl skulle komma att såsom sådane försvinna, men deremot qvarstå såsom
vanliga Korporaler med en aflöning af 90 Hulr pr man, i följd hvaraf den tillgång, som
kunde beräknas för de nya sergeants-lönerna, utgjorde icke 1,320 R:dr, såsom Utskottet
antagit, ulan endast skillnaden mellan Disliuktions-Korporalernas nuvarande löngr och
det lägre belopp, som framgent bör tillerkännas 8 Korporaler, beslutat, att endast 75
Hulr å hvardera af Distinktions-Korporalernas arfvoden med tillhopa 600 Hulr skulle
beräknas såsom tillgång och derföre anvisat skillnaden emellan denna summa och de
nya sergeants-lönernas sammanlagda belopp 4,000 R:dr med 3,400 R:dr. Af Borgareståndet,
är deremot, på enahanda skäl, som för nyssnämnde två Riks-stånds beslut blifvit
anförde, förevarande punkt till Utskottet återremitterad, för vinnande af rättelse i berörde
hänseende.
Med anledning af hvad sålunda blifvit upplyst, anser sig Utskottet böra, med
ändring af sitt förra yttrande, tillstyrka,
att, i likhet med hvad Ridderskapet och Adeln, samt Preste-ståndet
redan beslutat, en summa af 3,400 Hulr årligen må till fyllnad i
aflöningen för ifrågavarande 8 Sergeanter å staten uppföras.
21 :sta punkten. I afseende å denna punkt, hvilken rörer föreslagen anslagslillökning
för Andra Lif-gardef, eger alldeles enahanda förhållanden rum, som nyss i fråga
om Svea Lif-garde är anfördt, hvadan Utskottet, i anledning af Borgare-ståndets ålerremiss,
hemställer,
att, till fyllnad i aflöningen för 8 nya Sergeanter vid Andra Lifgardet,
likaledes en summa af 3,400 R:dr årligen må anvisas.
25:dje punkten, angående förhöjning af Artilleriets anslag, är, i afseende
å den klass-fördelning af äldre Kapilener vid Artilleriet, som den tili punkten åberopade
tabell N:o 12 innehåller, återremitterad af Ridderskapet och Adeln.
Då emellertid de öfriga Riks-stånden i denna del godkänt Utskottets förslag,
finnér Utskottet, med stöd af 69 § Regeringsformen och 75 § Riksdags-orduingen,
återremissen
icke kunna till någon åtgärd föranleda.
53:dje
Statg-Utskottefs Utlåtande N:o 124*
9
33:dje punkten. ! denna punkt, hvaruti Utskottet afstyrkt bifall lill Kongl.
Majrtsr nådiga framställning om ökadt anslag för utsträckning af bevärings-manskapets
vapenöfning, hade Utskottet tillika, under förutsättning af Rikets Ständers godkännande
häraf, hemställt, att i sammanhang med berörde nådiga framställning väckta frågor om
anslag dels till lega m. m. för 76 stycken hästar, afsedda för exercis med det åt
Artilleri-regementena anslagna bevärings-manskap, så vidt detta manskaps öfniugar komme
all utsträckas, dels lill fouragering för samma hästar, måtte anses hafva förfallit.
Preste-slåndet, hvilket bifallit, att, för utsträckning af bevärings-manskapets exercis
till 30 dagar, det i nuvarande Riks-stat uppförda förslags-anslag för nämnde manskaps
vapenöfning må förhöjas med 278,333 R:dr årligen under nästa statsregleringsperiod,
dock med förbehåll, att berörde exercis-tid fördelades på 2 år i lika terminer,
saint att de två bevärings-klasser, som sålunda komma att årligen sammandragas, icke
samtidigt exerceras, har i sammanhang dermed äfven beviljat de af Kongl. Maj:t äskade
anslag dels lill lega m. m. och dels till fouragering af ofvanomförmälda 76 stycken
hästar. Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet, hvilka fattat enahanda beslut,
sora Preste-slåndet, i afseende å bevärings-exercisens utsträckning, hafva deremot tili
Utskottet återremitterat frågorna om anslagen till lega och fouragering; hvaremot Bondeståndet
godkänt punkten i sin helhet.
Ifrågavarande af Kongl. Majit begärda anslags-belopp äro:
Till lega för 76 hästar
3,420: —
skonings- och medikamenls-penniugar för dessa hästar , 128: 25.
hyra för stallrum åt samma hästar  235: —
Summa Ruut 3,783: 25.
samt till fouragering af oftanämnde hästar  981: 27.
Ehuru Rikets Ständer, genom tre Stånds beslut, bifallit utsträckningen af bevärings-manskapels
vapenöfning, liar dock Utskottet, enär någon tillämpning deraf icke
torde komma att under första året ega rum, (rott att med anvisandet af medel för
ifrågavarande utgifter utan olägenhet kan anslå intill dess behofvet deraf verkligen iuträdt
och bevärings-exercisen blifvit fullt ordnad; hvadan Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts nådiga framställning i delta hänseende ej för närvarande
må af Rikets Ständer bifallas.
t sammanhang härmed har Utskottet ansett sig böra behandla följande frågor,
hvaruti Utskottets hemställande)], af Bonde-ståndet godkänd?, blifvit af de öfriga irenne
Riks-stånden återremitterade, nemligen:
Bilt. till R. St. Vrot. 1856 # 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 24 Haft. 2
10
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 124.
l:o den bland tillfälliga eller extra anslag under 3.dje punkten i Utskottets
förra Utlåtande förekommande fråga om anslag till underhållande af bevärings-manskapets
beklädnad, i följd af den för detta manskap föreslagna utsträckta exercis; hvilken
fråga Utskottet, med anledning af dess afslyrkande af bifall till det äskade anslaget
för utsträckning af bevärings-manskapets exercis, ansett böra förfalla.
Då emellertid, såsom ofvan är uämndt, tre Riks-stånd bifallit vapenöfuingens
utsträckning och härtill beviljat anslag, följer deraf, att jemväl lill underhållande af
bevärings-manskapets beklädnad ett ökadt anslag erfordras. Uti sitt förra Utlåtande,
punkten N:o 35 mom. h, hade Utskottet tillstyrkt, alt nuvarande extra anslag för beklädnadens
underhållande, 41,000 K:dr, måtte å ordinarie stat uppföras. Genom denna
öfverflyttning, sorn Rikets Ständer äfven bifallit, är det äldre ordinarie anslaget till
samma ändamål, utgörande 85,000 R:dr, ökadt lill 126,000 R:dr. Utskottet anser,
alt om, med afseende å exercis-tidens utsträckning, en lika summa beviljas för hvardera
af de två åren 1859 och 1860, hvarunder en större shilling af beklädnaden
egentligen kail ifrågakomma, eller tillsammans 25 2,000 R:dr, della anslags-belopp bör
för nästa statsreglerings-period blifva tillräckligt. Utskottet föreslår alltså,
att för ifrågavarande föremål en summa af 252.000 R:dr Riksmynt
nu anvisas att utgå med ‘/3 årligen under hvartdera af åren
1858, 1859 oell 1860.
2:o den i slutet af Utskottets förra Utlåtande under morn a bland extra anslag
för en gäng omförmälda fråga om anslag till anskaffning af 1,300 stycken tält för
bevärings-manskapets vapenöfning samtidigt med deu gamla stammen, ä 100 R:dr stycket,
eller 130,000 R:dr, hvilket anslag Utskottet, såsom en följd af sitt afslyrkande
utaf förslaget om bevärlngs-lidens utsträckning, likaledes afslyrkl.
Med afseende å den utgång sistnämnde fråga, på sätt ofvan blifvit anfördt,
luis Riks-ständen erhållit och enär den derigenom beslutade utsträckning af beväringsmanskapets
vapenöfning numera gör äfven delta anslag erforderligt, frångår Utskott e
sitt förra yttrande och hemställer,
att deu äskade summan, 130,000 R:dr Riksmynt, må beviljas.
55:te punkten, mom. m, angående förhöjning af anslaget till beklädnad för
Under-officerare och Hautboister vid Svea oell Andra Lifgardes-regementena samt Underofficerare
med deras vederlikar vid Artilleri-regementena, äfvensom för de 8 Sergeanter
vid hvartdera af Gardes-regementena, för hvilka nya löner ifrågakomma.
Detta moment har Borgare-ståndet återremitterat; men som de öfriga irenne
Riks-stånden bifallit detsamma, torde återremissen, enligt 69 § Regeringsformen och
75 § Riksdags-ordningen,
icke till någon åtgärd föranleda.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 124.
H
39:de punkten. Utskottet hade funnit sig icke böra tillstyrka Rikets Ständers
bifall till Kongl. .Majits nådiga framställning -om eli årligt anslag af 25,000 K:dr för
organiserande af ridskolor, med rättighet att ta använda första årets belopp dels till
uppförande af en för den lillämuade ridskolan vid Strömsholm behöflig stallbyggnad,
dels tili anskaffande af de för nämnde skolor erforderliga sadlar, betseltyg och öfriga
inventarier.
Ridderskapet och Adeln har beviljat ett årligt anslag af 13,000 R:dr Riksmynt
för en ridskola vid Strömsholm, under medgifvande att af de 2:ne första årens anslag
omkring 18,000 R:dr må användas till nybyggnad af stall vid Strömsholm och omkring
1,000 K:dr lill inköp af sadlar, betseltyg m. to. för ridskolan.
Af Preste-ståndet är likaledes ett årligt anslag af 13,000 R:dr beviljadt för
organiserandet af en ridskola vid Strömsholm, med rättighet för Kongl. Majit att använda
lörsta årets anslag på sätt i den Kongl. Propositionen blifvit föreslaget.
Borgare-ståndet har, med erkännande af nyttan och behofvet af dylika skolor,
lii! Utskottet återremitterat förevarande punkt, hvilken deremot af Bonde-ståndet blifvit
gillad.
Vid sådant förhållande anser sig Utskottet böra frånträda sitt förra yttrande
och hemställa att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Ridderskapet och Adelus samt
Preste-ståndels beslut,
ett årligt anslag af 13,000 R;dr mätte beviljas för inrättandet af
en ridskola vid Strömsholm, med rättighet för Kongl. Majit att använda
första årets anslag på sätt Kongl. Majit föreslagit.
Bland tillfälliga eller extra anslag hade Utskottet i 6:te punkten, angående
Arméens pensionering, tillstyrkt, att Rikets- Ständer, med godkännande af de
utaf Kongl. Majit föreslagna pensions-staterna, utom i hvad de afse läkarues pensionering,
mätte för nästkommande Irenne år å Riksgälds-kontoret anvisa ett årligt kreditiv
af 150,000 Ridr, all, i man af behof, utbetalas och användas till betäckande af den
skillnad, som för Arméehs pensionskassa under berörde år kan uppstå genom den nya
pensioneringens tillämpning, samt att i afseende å den nya pensioneringen ätskiiiiga,
dels af Kongl. .Majit föreslagna, dels af Utskottet nödige ansedda, ytterligare bestämmelser
mätte stadgas, hvaribland den, att pensionerna, enligt de föreslagna nya pensionsstaterna,
icke finge tilldelas andra, än framdeles afgående pensions-berätligade.
Denna punkt är bifallen af Preste-ståndet och äfven af Ridderskapet och Adeln,
utom i afseende å ofvannämnda bestämmelse, uti hvilken del punkten blifvit af sistnämnde
Riks-stånd till Utskottet återremitterad.
12
Stats-U/skottets Utlåtande N:o 124.
Burgare- och Bonde-slåndeu hafva äler afslagit framställningen om ifrågavarande
kreditiv, samt endast, lika med de öfriga Riks-stånden, bifallit Utskottets i slutet af'
punkten tillika gjorda hemställan om aflåtande til! Kongl. Majit af en underdånig skrifvelse,
med anhållan att Kongl. Maj:( täcktes låta upprätta och till Rikets näst sammanträdande
Ständer öfverlemna nådigt förslag till fullständigt ordnande af pensioneringen
för Arméens befäl och tjenstemän samt lili beredande derjemte af nödig förenkling i
förvaltningen.
Då således af de båda Riks-stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt
Preste-ståudet, hvilka, i enlighet med Utskottets tillstyrkan, beviljat det begärda kreditivet,
det ena, eller Preste-ståndet, bifallit förevarande punkt i dess helhet, saknar
Utskottet skäl
att i den af Ridderskapet och Adelil återremitterade delen deraf
sitt förra yttrande frånträda.
Mom. g. af den del utaf Betänkandet, som rörer de till utgående för en gång
äskade extra anslag. Detta moment, innefattande väckt fråga om anslag till värfvade
Ramisons-regementeuas mathållning under åren 1856 och 185?, har blifvit af Ridderskapet
och Adeln återremitterad!; men då de irenne öfriga Riks-stånden bifallit detsamma,
anser Utskottet, med stöd af 69 § Regérings-Formen och 75 § Riksdags-Ordnin
gen,
återremissen
icke kunna till någon åtgärd föranleda.
1 Utlåtandet N:o 72 (Femte Hufvud-titeln).
9:de punkten, angående anslags-förhöjuing för Matros-korpsen, och
H:te punkten, andra och tredje momenten, rörande dylik förhöjning för
Skeppsgosse-kofpseu m. m., hafva blifvit af Borgare-ståndet återremitterade: men som
Utskottets yttranden i dessa punkter och moment blifvit af de öfriga 3:ne Riks-stånden^
godkända, anser Utskottet, jemlikt 69 § Regerings-Formeu och 75 § Riksdags-Ordniu
gen,
berörde återremisser
icke till någon åtgärd föranleda.
I3:de punkten. Uti denna punkt hade Utskottet hemställt, att aflöningen för
de båda äldste illachiuist-officerarne vid Flottan, hvilken blifvit af Kongl. Maj.t före
slagen
olika eller till 3,000 R:dr för den ene, som tillika hade uppsigt öfver Carlskrona
stations smedjor och ångmachiner m. m., samt 2,500 R dr för den audre, borde
bestämmas til! det lägre af de ifrågasatta begge lönebeloppen eller 2,500 R:dr.
Af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståudet är aflöningen för den etie af
de båda äldste Maebinisl-officerarne, i öfverensstämmelse med Kongl. Majlis proposition,
Stats-Utskottets Utlåtande fao 124.
13
ökad till 3,000 R:dr; och Borgare-ståndet har i enahanda syfte återremitterat denria
ponkt, hvilken Bonde-ståndet deremot godkänt.
1 likhet med hvad 2:tie Riks-stånd sålunda beslutat och det tredje med återrentissen
afsell, får Utskottet, med frånträdande af sitt förra yttrande, hemställa,
att atlöningen för den ene af ifrågavarande Machinist-oftieerare,
som tillika har uppsigt öfver Carlskrona stations smedjor, ängmachiner
ni. m., måtte förhöjas till 3,000 R;dr Riksmynt.
33:dje punkten, angående förhöjning af anslaget till diverse behof, har
blifvit af Borgare-ståndet återremitterad: men sorn densamma är godkänd af öfriga
Riks-slånden, föranleder, enligt 69 § Regeriugs-Formen och 75 § Riksdags-ordningen,
äterremissen
ej till vidare åtgärd.
Bland särskilda eller extra anslag hade Utskottet under litt. A. till /ullfot/'ande
af is tands ät t n ingen och indmnkthällandet af Flottans krigsmateriel,
i mom. c., dels till linieskeppel Skandinaviens komplettering lill segelskepp och dels
tili påbörjandet af ett nytt för sjöförsvaret afsedl ångfartyg, tillstyrkt beviljande af ett
anslag utaf 371,8 13 R:dr.
Detta moment är af Ridderskapel och Adeln samt Preste-slåndel godkändt, men af
de öfriga Riks-slånden återremitterad!. Vid de öfverlägguingar, sorn föranledt återremisserua,
har blifvit anmärkt, dels att auslags-behofvet borde uppgifvas för hvardera af de i
detta moment omnämnda ändamål, på det alt särskilda beslut deröfver måtte kunna
fattas, helst det vore kändt, alt så kallad lorröta angripit skeppet Skandinavien, och fråga
således kuude uppstå om lämpligheten att å ifrågavarande skepp nedlägga någon vidare
kostnad, dels ock att det belopp, sorn blifvit afsedl för påbörjande af det i momentet
omförmälda ångfartyg börtie besparas.
Enligt den Kongl. Majds nådiga proposition bifogade (abell litt. Z. erfordras för
skeppet Skandinaviens fullbordande en summa af 109,958 R:dr, oberäknadt kostnaden
for ångmachin; och jemlikt eli, efter en i sisllidue Mars månad företagen besigtning å
skeppet, uppgjordt, Utskottet meddeladt kostnads-förslag, skulle den summa, som för reparation
af de utaf lorrötau angripna delar särskildt erfordrades, uppgå lill 18,07 1 R;dr
-10 sk. banko, hvilket belopp följaktligen icke är i den förra summan inbegripet, lie
lill nämnde reparation behölliga medel utgöra ett obetydligt belopp i jemförelse med skeppets
hela värde, och torde derföre icke af berörde förhållande någon anledning böra hemtas
lill afslag å framställningen om ifrågavarande skepps komplellering till segelskepp,
helst tillgång lill denna reparation lärer kunna, utan behof af särskildt anslag, inom hufvudtitelu
beredas. Af deu i förevarande moment tillstyrkta anslags-summa, 371,8 13 R:dr,
14
Stats-Utskottets Utlåtande lS:o 124.
återslå alltså för påbörjande af ett nytt för sjöförsvaret afsedr ångfartyg 261,855 H.dr
Ruut. Derjemte må anföras, alt då bela den extra anslagssumma, hvilken för fullföljande
af iståndsättningen oell vidmakthållandet utaf Flottans krigsfartygs materiel blifvit
af Utskottet tillstyrkt, uppgår lill 1,941,552 R;dr, men Kongl. Majit för nämnde äudamål
äskat blott 1,854,89 1 R:dr, det belopp, Utskottet för nästa slalsreglerings-period
till beviljande tillstyrkt utöfver hvad Kongl. Maj:t begärt, följaktligen utgör 86,661 R:dr,
hvaruti likväl ingår den summa af 42,000 R:dr, som Utskottet, uppå euskild motionärs
framställning, tillstyrkt för anskaffande af en eller flere rodd-kauonbåtar af ändamålsenlig
modell.
Efter meddelande af dessa upplysningar, anser sig Utskottet, sedan dess förra
villande blifvit af 2:iie Stånd godkäudt, böra
detsamma vidhålla.
Slockholm den 1 September 1857.
Reservationer:
uti frågan om anslag dels till lega in. m. för 7 6 st. hästar, afsedde för excercis med
det åt Artilleri-regementena anslagna beväriugs-manskap, dels till fouragering för samina
hästar:
af Friherre Leijonhufvud, B. A., Herrar Björnstjerna, J. M., Gripensvärd,
J. 0, v. Printzencreutz, B. IV., Biskop Annerstedt oell Prosten Berlin,
hvilka åberopade Utgifts-afdelningens förslag till yttrande, så lydande:
“Då Rikets Ständer sålunda, genom 3=ne Stånds beslut, bifallit utsträckningen af
bevärings-manskapets vapenöfning, torde äfven de erforderliga auslageu (ill lega och
fouragering för ifrågavarande 76 stycken hästar böra af Rikets Ständer beviljas; men
med antagande deraf, att den dubbla beväriugs-exercisen icke kan komma att ega runi
förrän från och med år 1859, hvilken beräkning äfven iakttagits vid bestämmande af
ofvannämnda förhöjning af anslaget för bevärings-manskapets vapenöfning, synes Utskoitet,
alt ifrägakomne anslag endast för två år nu behöfva anvisas, att, fördelade på
Irenne år, med en tredjedel ärligen, under nästa statsreglerings-period utgå.
Ifrågavarande af Kongl. Majit begärda anslags-belopp aro.:
Till lega för 76 hästar  3,420: —-
„ skonings- och medikauients-penuingar för dessa hästar  128: 25.
,, hyra för stallrum åt samma hästar  235: —
S:a Riksmynt 3,783: 25.
samt till fouragering af oftanämnde hästar  981: 27.
Ståts-Utskottets Ullätande N:o 124.
15
Efter oftanämnde beräkning skulle de erforderliga årliga lillökningarne för ifrågavarande
ändamål blifva 2,5 22 K:dr 17 öre i anslaget lill lega för hästar lill Artilleriets
exercis, samt 054 R:dr IS öre i anslaget, lill fottragering af Artilleriets och värfvade
Kavalleriets hästar; Och får alitsa Utskottet, med frånträdande af sitt förra yttrande
i detta ämne, hemställa,
alt nyssnämnda anslags-tillökningar må af Rikets Ständer anvisas*
uti
frågan om anslag till underhållande af bevärings-manskapets beklädnad i
följd af den för detta manskap föreslagna ulsträekla exercis:
af Herr v. Troil, S. G, Friherre Leijonhufvud, B. A., Herrar Björnstjerna,
./. M., Gripensvärd, J. 0., v. Printzencreutz, B, IV., Biskop Annerstedt
samt Prostarne Berlin och TV åhlander;
och i afseende å den praxis, som Utskottet följt, att då två Stånd i någon
fråga slädnät emot två, vidblifva sill förut afgifna yttrande:
af Herr Henschen.
STOCKHOLM, tryckt hus J. W. Lundberg, 1857.
Stats-Utskottets Utlåtande M 125.
1
N:o 125.
Ank. till Exp.-Utsl. d. 2 Okt. 1857, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i fråga om sältet och ordningen för utbetalningen och förvaltningen
af de till Statens jernvägs-byggnader anslagna medel.
(R:gs Afd.)
Sedan Rikets Ständer numera meddelat sina beslut, rörande alla under innevarande
riksdag väckta frågor om anslag till de jernvägs-anläggningar. som genom Statens
försorg och för dess räkning skola utföras, och då således sammanräknade beloppet
af de anslags-summor, som under tiden intill nästa riksdag komma att för
dessa anläggningar utgå och användas, blifvit bestämdt, anser sig Stats-Utskottet
böra afgifva det särskilta yttrande och förslag, hvartill Utskottet, hvad sättet och
ordningen för de till ifrågavarande företag anvisade medlens utbetalning och förvaltning
beträffar, hänvisat i sitt Utlåtande M 62 sid. 64.
Genom bifallandet af Stats-Utskottets Memorial M 17 och Utlåtande M 55,
hafva Rikets Ständer, i afseende på utbetalningen af de medel, utgörande tillsammans
4,370,000 R:dr R:mt, som, utöfver den återstående behållningen af sednaste
riksdags anslag, under innevarande år skulle erfordras för fullföljandet af arbetena å
vestra stambanan emot Gotha kanal och å södra stambanan emot Finjasjön, redan
beslutat, att sagde medel borde under detta år, dels i mån af behof och dels vid
bestämda terminer, från Riksgälds-kontoret utgå. Dessutom bör, på sätt Utskottet
i sitt under M 118 afgifna Utlåtande anmält, från samma Verk likaledes utgå det
belopp, 600,000 R:dr R:mt, som Kongl. Stats-kontoret, enligt Kongl. Brefvet den
11 nästlidne Augusti, erhållit befallning att för innevarande års arbeten å jernvägsanläggningen
från Götheborg mot Götha kanal, utöfver dertill förut anvisade medel,
förskottsvis, och emot ersättning från Riksgälds-kontoret, utaf anslaget för vestra
stambanan, utanordna till Chefens för Statens jernvägs-byggnader disposition. Vidare
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 25 Häft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande jm 125.
torde hvad för öfrigt under detta års lopp kommer att för dermed afsedda arbetens
företagande behöfva användas utaf nu beviljade anslag til) nyssnämnde jernvägs-byggnader
böra af Riksgälds-kontoret tillhandahållas i enlighet med derom meddelade föreskrifter.
Vidkommande åter de under nästa och derpåföljande år förestående utbetalningarne
utaf samma anslag, synes, till ledning för Fullmäktiges i Riksgälds-kontoret
tillgöranden vid anskaffande af dertill erforderliga medel och på sätt vid anvisandet
af större, under flera år utgående, anslag vanligen iakttages, något visst belopp böra
på förhand angifvas, hvilket den årliga utbetalnings-suminan icke får öfverstiga. Dock
måste detta belopp bestämmas så, att detsamma lemnar full tillgång för utförande
af alla arbeten, som under hvart och ett af ifrågavarande år anses kunna och böra
verkställas å de Statens jernvägs-anläggningar, hvartill anslag af Rikets nu församlade
Ständer beviljats. Med förutsättning att de, enligt Öfverste Ericsons uppgjorda och
af Kongl. Majit för Rikets Ständer framlagda arbetsplan, under åren 1857, 1858,
1859 och 1860 erforderliga anslags-summor, utgörande tillsammans 31,255,000
R:dr R:mt, skulle vid denna riksdag varda beviljade, har Kongl. Maj:t föreslagit, att
Kongl. Maj:t måtte ega rättighet att bestämma huru stort belopp af sistnämnde 3:ne
års anslag borde inom ett maximum af 9,000,000 R:dr utgå under hvartdera året,
Dock som anslagen för Statens jernvägs-anläggningar, under detta samt nästkommande
3 år, äro af Rikets Ständer inskränkta till ett belopp af 20,000,000 R:dr
R:mt, och hvad häraf för innevarande års arbeten erfordras dels redan blifvit från
Riksgälds-kontoret utbetalt, dels vid derå skeende reqvisitioner kommer att i föreskrifven
ordning tillhandahållas, så torde med säkerhet kunna antagas, att en, under
hvart och ett af åren 1858 och 1859, för Statens derunder förefallande jernvägs
arbeten
disponibel summa af 7,000,000 R:dr R:mt skall komma att till fullo motsvara
alla då ifrågakommande utbetalningar i och för dessa arbetens utförande.
Utskottet anser sig derföre böra föreslå:
att, jemte det Rikets Ständer förklara att hvad, utöfver dertill
från Riksgälds-kontoret redan utbetalda summor, kan utaf de
vid denna riksdag till Statens jernvägs-anläggningar beviljade anslag
erfordras för innevarande års arbeten, skall från nämnde
Verk, uppå vederbörliga reqvisitioner, utanordnas, Rikets Ständer
måtte besluta, att utaf samma anslag en summa af högst
Sju millioner R:dr R:mt bör under hvartdera af åren 1858 och
1859 för sagde anläggningar, i mån af behof, Kongl Majit äf
Riksgälds-kontoret tillhandahållas, samt att hvad utaf ifrågavarande
anslag dessförrinnan icke blifvit hos detta Verk lyftadt,
bör derifrån i föreskrifven ordning utbetalas under loppet af
år 1860.
Stats-Utskottets Utlåtande M 125.
3
Hvad för öfrigt sjelfva utbetalnings-sättet för meranämnde anslag beträffar, torde
Utskottet endast behöfva åberopa Rikets Ständers angående detta ämne under innevarande
riksdag redan till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga skrifvelse JVs 44 af
den 21 sistlidne Mars
1 fråga om ordnandet af de för Statens jernvägs-anläggningar anslagna och
hos Riksgälds-kontoret lyftade medlens förvaltning, anser sig Utskottet böra upplysa,
att Öfverste Ericson i sitt, under November månad sistlidet år afgifna och af Utskottet
ofta åberopade Betänkande angående sagde anläggningars utförande, bland annat,
erinrat och yttrat, att ehuru Kongl. Maj:t, till en början och för åstadkommande
af ordning samt enhet vid verkställigheten, åt bemälde Öfverste uppdragit att, i
egenskap af Chef, leda dessa stora arbetens både ekonomiska och tekniska detaljer,
syntes dock ett sådant åt honom lemnadt uppdrag icke kunna i längden fortfara,
enär antingen hans frånfälle, en bruten helsa eller vården af egna angelägenheter
möjligen skulle hastigt kunna undandraga det stora, för fosterlandet så vigtiga och
vidt omfattande företaget den vård och den eftersyn, han deråt dittills kunnat egna.
Men fastän Öfverste Ericson fann sig skyldig fästa den allvarligaste uppmärksamhet
å nu antydda förhållande, tilltrodde han sig dock ej att derjemte framlägga en plan
för ifrågavarande arbetens framtida styrelse och förvaltning. Emellertid har han
dock yttrat den åsigten, att, sedan under innevarande års lopp de föreslagna arbetena
kommit i full gång och detaljerna kunnat någorlunda ordnas, borde af Kongl.
Majit tillsättas en styrelse, som från den nuvarande tillförordnade Chefen, under
tilläfventyrs en annan form, äfvertoge vården och befattningen med det hela, och
behöfde en sådan, under andra former tillkommen, styrelses Chef icke vara en
person, som egnat sig åt tekniska sysselsättningar, ifall särskilda, hvar i sitt fack
hemmastadde, Chefer blefve tillsatte, nemligen en för arbetena, en för rörliga
materielen och en för trafik-afdelningen.
Utskottet, som anser det ingalunda illkomma sig att uppgöra och underställa
Rikets Ständers pröfning något' förslag i afseende på organisationen af den embetsmyndighet,
åt hvilken förvaltningen af de medel, hvarom nu är fråga, framdeles
kommer att anförtros, och dermed förenade bestyr och åligganden således skola
uppdragas, finner sig uti förevarande hänseende böra inskränka sig till den hemställan,
att Rikets Ständer, beträffande vården, förvaltningen och redovisningen
af de till Statens jernvägs-byggnader anslagna medel,
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit, under tiden intill nästa riksdag, täcktes låta ombesörja
förvaltningen af ifrågavarande medel jemte dertill hörande goro
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande JW 125.
mål på ett sätt, hvarigenom både det allmännas säkerhet betryggas
och all ändamålsenlig enkelhet och ordning samt kraft
och verksamhet vid ärendenas behandling åstadkommas.
Stockholm den 1 Oktober 1857. \
Reservation
af Herr A. W. Björck: »Kongl. Maj:ts nådiga förslag rörande jernvägs-arbetets
utförande afsåg att under åren 1857 till och med 1860 skulle anslås ett belopp
af 30,000,000, samt att särskildt kreditiv af 5 millioner skulle ställas till Kongl. Maj:ts
disposition, för att kunna fortskynda arbetet, så att till och med 9 millioner om
året kunde komma att årligen för ändamålet användas. Detta kreditiv vägrades helt
och hållet af Rikets Ständer, hvilka efter långvariga och omständliga öfverläggningar
jemväl nedsatte det belopp, som under de nämnde i åren borde för jernvägs-arbetét
anslås, till 20 millioner, hvarigenom ock Rikets Ständer måste anses hafva uttalat
sin mening i afseende på den vigtiga frågan om indelande och fortskyndande
af det för en lång tid fortgående arbetet. Om ock skäl finnas för den åsigt, att
arbetet kunnat och bort ytterligare befordras eller till och med pådrifvas, så är dock
frågan derom nu afgjord och arbetet så begränsadt, att endast 20 millioner må intill
slutet af år 1860 användas. Nu föreslår Utskottet likväl att planerna för arbetets
utförande under de närmast kommande åren 1858 och 1859 skola kunna uppgöras,
så att till och med 7 millioner under hvartdera året användas. Detta belopp
står icke i något jemförligt förhållande till hvad Kongl. Maj:t begärde på grund af
den framlagda arbetsplanen, som afsåg vilkorligtvis nära dubbla beloppet af det nu
beviljade anslaget, och på grund deraf upptog såsom högsta årliga utgift 9 millioner,
och det öfverensstämmer än mindre med Rikets Ständers fattade beslut, som ostridigt
innebär, att hela anslaget för 1860 års arbeten skall inberäknas i de beviljade
20 millionerne. Detta beslut måste dock lända till efterrättelse, och all befogenhet saknas
för Utskottet att nu söka gifva detta beslut en sådan tydning, att vid 1860
års början knappast 1 million skall återstå för årets arbeten. Följden deraf skall
dessutom blifva, att Ständerna skola nödgas vid nästa sammanträde genast anslå medel
för arbetenas fortsättning under 1860, och Ständernas nu fattade beslut om användning
af endast 20 millioner intill 1860 års slut skall i verkställigheten utfalla
så att
Stats-Utskotlets Utlåtande M 125.
5
så att till och med 6 millioner derutöfver kunna komma att inom nämnde års slut
erfordras, om de uppgjorda planerna för arbetet icke skola rubbas. Af dessa skäl
reserverar jag mig mot Utskottets förslag, som åter upprifver en af de väsentligaste
tvistepunkterne i jernvägs-frågan och uppenbart strider emot det fattade be
slutet.
»
Häruti instämde Herr E. Falhem.
Bih. till R. St. Prof. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 25 Haft.
2
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1857.
Stats-Utskottets Utlåtande M 126.
1
N:o 126.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Okt. 1857, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Proposition, angående användandet
af influtna medel för ett exporteradt och i Tripoli
försåldt parti krut.
(I. A.)
Hos Kongl. Maj:t hade Dess och Rikets Krigs-kollegium i underdånighet anmält,
att sedan betalning för ett år 1822 exporteradt och genom Handlanden J. P.
Wallén till Paschan i Tripoli Jussuf Caramanli försåldt parti krut, tillsammans utgörande
2,050 centner, hvaraf 1,000 centner tillhörde Kongl. Maj.t och Kronan samt
återstående 1,050 centner egdes af enskilde personer, sistlidet år till Utrikes Departementet
ingått i vexlar dels på London, dels på Berlin och dessa genom Handelshuset
i Stockholm Michaelsson & Benedichs blifvit inkasserade och indragne med
sammanlagdt 45,796 R:dr 17 sk., hvarifrån afgått kostnader för negociering af vexlarne
m. m. till belopp af 535 R:dr 25 sk. och af behållningen, 45,260 R:dr 40 sk., Kronans
andel utgjort 22,078 R:dr 22 sk. Banko, så hade sistnämnda belopp blifvit af samma
handelshus inbetaldt till Kongl. Krigs-kollegium, hvarefter och sedan Kongl. Maj:t
under den 19 December 1856 i nåder tillerkänt f. d. General-konsuln Adolf Hahr
för det af honom lemnade biträde i omförmälda angelägenhet samt hans dervid hafda
omkostnader en ersättning å Kongl. Maj:ts och Kronans sida af 731fy hårda piaster,
som, efter 2 R:dr 32 sk. per piaster, utgått med 1,951 R:dr 10 sk. 6 r:st. Banko,
återstoden således utgjorde 20,127 R:dr 11 sk. 6 r:st samma mynt, hvilken summa
blifvit i Rikets Ständers Bank innestående och i Kongl. Krigs-kollegii räkenskaper
upptagen utan sammanblandning med öfriga influtna krutförsäljnings-medel.
Vid underdånig föredragning af denna Kongl. Krigs-kollegii anmälan och bemälde
Kollegii i sammanhang dermed gjorda underdåniga anhållan om nådig föreskrift i afBih.
till II. St. Prot. 1856 & 1857. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 26 Höft.
•>
Stats-Utskottets Utlåtande J)f 126.
seende på dispositionen af förberörde 20,127 R:dr 11 sk. 6 r:st Banko, hade Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att uti ansökningar, som ännu vore under
förberedande handläggning, anhållan blifvit hos Kongl. Majit i underdånighet framställd,
dels af Magistraten i staden Christianstad derom, att 3:ne Kronan tillhöriga
krutkapeller, hvilka, till fara för staden, äro belägna, 2:ne inom dess södra del och
det 3:dje vid norra delen, måtte till annan, mer lämplig och mindre faraväckande
plats förflyttas, hvarvid staden medgifvit, att af dess mark å den så kallade Stafveredsbacken
finge till Kronan utan ersättning upplåtas 10,000 qvadratalnar för de
nya krutkapeilerna och likaledes utan ersättning jord å stadens upplandningar öster
om Blekedammen för anläggning af väg åt krutkapellerne till uppgifven areal, dels
ock af Borgerskapets Äldste i staden Landskrona, äfvensom särskildt af ett större
antal bland stadens innevånare, att det i vestra tornet af dervarande f. d. citadell
inlagda krut förråd- måtte blifva från detta genom närbelägenheten för staden vådliga
.förvaringsrum flyttadt samt i sådant ändamål ett nytt kruthus å någon plats på
längre afstånd från staden uppfördt; samt att de häröfver hörda embetsmyndigheter
väl funnit berörde framställningar vara af nådigt afseende förtjente, men att, beträffande
kostnaderna för verkställande af de sålunda ifrågakomna förändringarne med
Kronans krut-upplag, hvilka kostnader blifvit ungefärligen beräknade att å förstnämnde
ort komma att uppgå till 18,000 R:dr och å den sednare till 14,000 R:dr, allt
Banko, Kongl. Krigs-kollegium upplyst, att för närvarande saknades medel, hvarmed
dessa utgifter skulle kunna betäckas, och ansåge sig, för flera kommande år, ej heller
hafva att någon tillgång dertill påräkna; hvarjemte, i fråga om krutförrådets flyttning
från Landskrona, det ansetts böra komma att åligga denna stad, likasom Christianstad,
att anskaffa lämplig plats för nytt kruthus, enär Kronan icke egde någon
sådan att dertill anvisa.
I betraktande af dessa omständigheter och då förenämnde krutupplag, genom
närheten till bebodda stads-delar, blottställa innevånärne derstädes för en ständigt hotande
fara, samt alltså åtgärder ,från Kronans sida till deras betryggande häremot,
medelst den ifrågaställa förflyttningen af förråden till mera aflägsna platser, syntes
böra vidtagas, har Kongl. Maj:t, som ansett, sedan Riksdagen så långt framskridit,
något särskildt anslag hos Rikets Ständer härtill icke böra äskas, uti nådig proposition
af den 12 sistlidne Maj, hvilken blifvit till Stats-Utskottet remitterad, föreslagit,
det Rikets Ständer måtte medgifva, att till detta för städerna Christianstad och Landskrona
högst angelägna ändamål finge användas berörde krutförsäljnings-medel 20,127
R:dr 11 sk G r:st Banko.
Då, såsom en följd af de beslutade samt med år 1859 vidtagande förändringarne
i kruttillverkningen och handeln med denna vara, den icke vidare kommer att
hållas allmänheten från Kronans förråder tillhanda, samt således inskränktare utrymme
kommer att erfordras för förvaringen af det Kronan tillhöriga krut, anser Utskottet
Stats-Utskottets Utlåtande M 127.
3
det ifrågaställda uppförandet af nya krut-kapeller för Kronan icke böra medtaga (ten
derför beräknade kostnads-summa af tillsammans 32,000 R:dr Banko, helst af vederbörande
stads-innevånare, hvilka tillskyndas väsentligaste gagnet af krut-förrådens förflyttande,
med skäl bör kunna påräknas bidrag genom upplåtande af mark för nya
kruthus. Under förutsättning att några vidare stats-medel än dem Kongl. Majit nu
föreslagit, icke komma att af Rikets Ständer för ifrågavarande ändamål äskas, samt
med erkännande af den fara, hvarför städerna Christianstad och Landskrona genom
krut-kapellernas nuvarande belägenhet äro utsätta, får Utskottet alltså hemställa,
att, med bifall till den nådiga propositionen, ifrågavarande krutförsäljnings-medel,
20,127 R:dr 11 sk. G rist Banko, må ställas
till Kongl. Majits disposition för att användas till förflyttning af
nämnde krut-kapeller till andra lämpliga ställen, med vilkor att
staden Landskrona, i likhet med hvad staden Christianstad sig
åtagit, jemväl upplåter mark för nytt kruthus.
Stockholm den 2 Oktober 1857.
N:o 127.
Auk. till Exp.-Utsk. den 5 Okt. 1857, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition örn beviljandet
af en gralifikalions-vedergällning åt Kapitenen A. Hahr i och
för utgifvandel af hans generalkarta öfver Sverige.
(I. A.)
Af högstberörda den 11 November 1856 till Riks-stånden aflåtna och till Statsutskottet
remitterade nådiga Proposition inhemtas att, uppå underdånig ansökning
af Kapitenen i arméen A. Hahr om understöd af allmänna medel för att blifva
försatt i tillfälle att fråu trycket utgifva, dels en generalkarta öfver Sverige, upp
-
4
Stats-Utikottets Utlåtande Jtt 127.
tagande allt hvad i geografiskt hänseende kunde anses vara af vigt, äfvensom landets
administrativa, juridiska och ecklesiastika indelningar, dels ock en särskildt utarbetad
socken-statistik öfver alla Rikets län, Kongl. Majit, sedan Chefen för Topografiska
korpsen i ämnet sig yttrat, under den 11 April 1853 beviljat inlösen för
statens räkning af 300 exemplar utaf berörde karta jemte dithörande socken-statistik
efter ett pris af 16 Ridr 32 sk. banko exemplaret för hela kartan i 10 blad och
3 Ridr 16 sk. samma mynt exemplaret för socken-statistiken, samt att nyssnämnde
antal exemplar af de hittills utkomna fyra första bladen af ifrågavarande karta,
omfattande åtskilliga af Rikets medlersta landskap, efterhand blifvit för Statens medel
till bestämdt pris inlöst och derefter utdeladt bland högre embetsmyndigheter och
förvaltnings-verk i Stockholm, Öfver-domstolar, Landshöfdinge-embeten, Generalbefälhafvare
och Regements-chefer, konsistorier, högre läroverk samt publika skolor
i Riket.
Som emellertid, enligt hvad Chefen för Topografiska korpsen i underdånighet
yttrat, berörde under utgifning varande generalkarta, med afseende å den noggranhet
och omsorg, hvarmed den utarbetas, komme att i geografiskt hänseende blifva
den bästa och fullständigaste hittills utgifna generalkarta öfver Sverige samt arbetet
i sin helhet utgjorde ett nyttigt och behöfligt bidrag till geografisk och statistisk
kännedom om fäderneslandet, har Kongl. Majit vid sådant förhållande ansett Kapitenen
Hahr vara förtjent af någon särskild uppmuntran för sitt merberörda allmännyttiga
arbete, hvilket erfordrade betydliga kostnader, hvarför motsvarande godtgörelse genom
afsättning i bokhandeln icke kunde påräknas; hvadan Kongl. Majit föreslagit
Rikets Ständer att bevilja Kapitenen Hahr en särskild gratifikations-vedergällning af
Tre Tusen Riksdaler Riksmynt, med rättighet för honom att deraf uppbära hälften
genast och den andra hälften så snart verkets 3:dje häfte, eller 5:te och 6:te bladen,
utkommit.
Med afseende å de i den nådiga Propositionen anförda skäl? anser Utskottet sig
böra tillstyrka,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Majits nådiga framställning,
bevilja den föreslagna summan, att från Riksgälds-kontoret
utgå.
Stockholm den 2 Oktober 1857.
